Prop. 1977/78:76

med energisparplan för befintlig bebyggelse

Prop. 1977/78: 76 Regeringens proposition 1977/78: 76

med energisparplan för befintlig bebyggelse;

beslutad den 1 december 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDlN ELVY OLSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

i propositionen läggs fram förslag om riktlinjer för energihushållning i befmtlig bebyggelse för perioden 1978—1988. Målet är att nettoenergiförbruk- ningen i dagens byggnadsbestånd år 1988 skall vara 32 till 39 TWh lägre än för närvarande. Sparmålet motsvarar en bruttoenergibesparing på mellan 39 och 48 TWh per år och motsvarar mellan 25 och 30 % av den totala energiför- brukningen i dagens byggnadsbestånd.

I propositionen anges vidare riktlinjer för genomförandet av detta sparpro- gram som omfattar investeringar om sammanlagt 31 till 48 miljarder kr. under tioårsperioden. En omprövning av programmet efter tre år föreslås. Utgångspunkten för riktlinjerna är att det nu finns ett stort intresse för energisparande. Det saknas därför anledning att för närvarande införa några tvingande regler för att åstadkomma ett tillräckligt stort sparande. Riktlin- jerna för genomförandet syftar i första hand till att rikta åtgärderna till de mest lönsamma projekten.

[ propositionen läggs också fram förslag till ändring av underhållsbestäm- melserna ibyggnadsstadgan (1959:612). Ändringen innebär att det införs krav på att byggnad i vissa fall skall underhållas så att möjligheterna till god energihushållning bibehålls i skälig utsträckning. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1978.

ro

Prop. l977/78:76

Förslag till Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom föreskrives i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)l dels att i 44 ak" och 48 ai ordet "värmehushållning" skall bytas ut mot ordet "energihushållning",

dels att 50 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande [tida/se Föreslagen lydelse

50 &

Byggnad skall underhållas så, att Byggnad skall underhållas så, att hållfastheten icke äventyras samt hållfastheten icke äventyras samt brandfara, sanitär olägenhet eller brandfara, sanitär olägenhet eller vanprydnad icke uppkommer. vanprydnad icke uppkommer.

Brgg'nad ('I/cr de! av byggnad. som har utför/s i enlighet nm! bestämma/- serna i 44 (1.5. skall mrdarlni/Ias så att möjlig/merna till god anemi/nlshå/l- ning [ ska"/ir: utsträckning bibeln?/les.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

* Stadgan omtryckt 1972z776 Senaste lydelse av 44 a & 1975:817 48 aå 1977:22

Prop. 1977/78:76 3

Utdrag BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1977-12-01

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson. Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Wikström, Johansson, Friggebo.

Föredragande: statsrådet Olsson

Proposition med energisparplan för befintlig bebyggelse.

] Föredraganden 1.1 Inledning

Vårt sätt att hushålla med energin har stor betydelse för våra möjligheter att uppnå centrala mål för samhällsutvecklingen. Vi har ett ansvar för att skapa en god miljö och ett till ekologiska krav bättre anpassat samhälle för dagens och morgondagens generationer. Energihushållning genom effektivisering av energianvändningen är en viktig förutsättning för att uppnå detta mål.

Det är mycket angeläget att minska vårt beroende av importerade bränslen. Insatserna bör sträcka sig över flera fält. Det gäller bl.a. att finna de effektivaste formerna för energisparande i befintliga byggnader och ny energieffektiv teknik för nya byggnader.

Energisparande i syfte att reducera oljeberoendet är också ett huvudmål för samarbetet inom det till OECD anslutna internationella energiorganet (IEA, International Energy Agency). En av de riktlinjer för medlemsländernas energipolitik som fastställdes vid organisationens ministermöte i oktober 1977 avser just hushållning med energi. Bland de åtgärder som föreslås återfinns effektiva insatser för hushållning med energi i befmtlig bebyg- gelse.

Inom ramen för det internationella samarbetet i FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) hölls under oktober 1977 ett seminarium rörande energifrågornas betydelse för planering och utveckling av bebyggelse och bebyggelseområden. I rapporten från seminariet framhålls att stora besparingar kan och måste göras i energi förbrukningen i främst bebyggelsen. [ rapporten framhålls vidare att det kan uppskattas att omkring 50 % av den

Prop. 1977/78:76 4

totala energikonsumtionen i ECE-regionen på något sätt berör bebyggelsen och bebyggelseområden. Eftersom ECE-regionen ensam står för ungefär 75 51”, av hela världens energiförbrukning så tar ECE-länderna för sin egen bebyggelse och transporter i tätorter i anspråk ca 40 % av hela världens energiförbrukning. Merparten används för bebyggelsen. I rapporten fram- hålls vidare att åtgärder för att minska energiförbrukningen i bebyggelsen därför inte enbart är en fråga om att försvara nuvarande och kommande generationers intressen i ECE-regionen. De måste också ses som en moralisk skyldighet gentemot de mindre priviligierade länderna och folken och som en uppgift för internationellt samarbete.

En minskning av vår energilörbrukning för uppvärmnings- och ventila- tionsändamål är således av betydelse för att tillgodose den tredje världens berättigade krav på ökad energitillförsel. Jag anser därför att ett omfattande program för energihushållning i bebyggelsen ligger i linje med strävandena mot en Större internationell solidaritet.

Genomförandet av ett omfattande energisparprogram kommer också att ge betydande positiva miljöeffekter i form av minskade utsläpp av föroreningar. Det gälleri första hand näraliggande miljöproblem inom landet i form av bl. a. svavelutsläpp men får betydelse också utanför landets gränser. Minskningen i energianvändningen kommer också att reducera bl.a. koldioxidutsläppen vilka globalt sett riskerar att ge kiimatförändraclc effekter på lång sikt.

1975 års energipolitiska beslut (prop. 1975130 bil. 1, NU 1975130, rskr 1975:202 och bil. 2. CU 1975228, rskr 1975:203) innebar ett steg i strävan att hålla tillbaka energikonsumtionen. För tiden t. o. m. 1985 skulle den totala enegiförbrukningen tillåtas att öka med i genomsnitt 2 % per år. Den totala årsförbrukningen 1985 skulle därmed komma att uppgå till ca 540 TWh. Vid beslutet om energisparmålet utgick man från att ökningen av industrins energiförbrukning skulle begränsas till i genomsnitt 3 % per år. Vad gäller den andra stora förbrukningssektorn "byggnadsuppvärmning" angavs inte närmare hur konsumtionen skulle tillåtas öka. När målet att begränsa ökningen av energiförbrukningen till 2 % per år bestämdes utgick man emellertid bl. a. från bedömningen att energiförbrukningen för uppvärmning av bostäder kunde minskas med i genomsnitt 0.9 % per år under perio- den.

Beslutet baserades på underlag från bl. a. energiprognosutredningen och remissyttranden över den samt en särskild undersökning av sparmöjligheter inom olika samhällsområden som utfördes av resp. berörda myndigheter.

De medel som i samband med det energipolitiska beslutet ställdes till förfogande för att genomföra energibesparingen i byggnader var dels ändringar i byggnadslagen och byggnadsstadgan, dels en utvidgning och ökning av energisparstödet. Därutöver fattades beslut om ett energiforsk- ningsprogram som även inkluderar forskning om energianvändning lör lokalkomfort. '

1975 års beslut avsåg tiden till år 1985. Förslag beträffande energipolitiken

'Jl

Prop. 1977/78:76

under resterande del av 1980-talet förutsattes bli framlagda år 1978, då bl.a. bättre erfarenhetsunderlag väntades föreligga beträffande t. ex. energisparin- satsernas effekter. I någon utsträckning skulle också resultatet från energi- forskningsprogrammet då kunna föreligga.

Jag kommer i det följande att presentera utredningsunderlag som visar att man kan spara energi i byggnader i väsentligt större omfattning än vad som förutsattes i 1975 års beslut. Målet bör därför vara att spara väsentligt mer energi än vad som ansågs möjligt i 1975 års riksdagsbeslut.

1975 års riksdagsbeslut innehöll, som jag har nämnt. inte några klart uttalade mål och program beträffande energihushållningen i hela byggnads- beståndet. Genom det nu framtagna materialet är det enligt min mening möjligt att avgöra dels vilka insatser som är mest angelägna och riktiga att genomföra. dels i vilken omfattning dessa insatser kan och bör genomföras. Det är nu möjligt att ange mål för ett omfattande energisparprogram för byggnader avseende den kommande tioårsperioden. Detta skall ses som ett led i den medvetna hushållningspolitik som regeringen förbundit sig att genomföra.

Regeringens politik har tidigare kommit till uttryck i bl. a. propositionen 1976/77: 107 om hushållning med energi i byggnader m. m. Under våren 1977 antog riksdagen denna proposition i allt väsentligt (CU 1976/77139 och 34. rskr 1976/771244 och 245). I propositionen framhålls att det är angeläget att kraftfulla åtgärder vidtas för att ytterligare höja ambitionsnivån i energispa- randet. Riksdagsbeslutet innebar godkännande av åtgärder som på olika sätt syftar till att öka energisparandet. Sålunda förbättrades och förstärktes det statliga energisparstödet avseende bostäder. allmänna samlingslokaler m. rn. samt kommunala, landstingskommunala och civila statliga byggnader. Behovet av att fortlöpande pröva såväl vilka åtgärder som bör stödjas med hänsyn till ny teknik m. m. som storleken av de kostnader som får ingå i bidrags- och låneunderlaget för energisparande åtgärder betonades.

Riksdagsbeslutet innbar även att medel ställdes till förfogande för kommu- nernas informations- och rådgivningsverksamhet inom energisparområdet, fören undersökning av byggnadsbeståndets beskaffenhet från energihushåll- ningssynpunkt, för en utökning av den förskningsinriktade experimentverk- samheten samt för vissa informations- och utbildningsinsatser. [ proposi- tionen redovisades slutligen vissa förbättringar av möjligheterna att finan- siera utbyggnad av fjärrvärme med stöd av lån från kreditmarknaden.

Jag föreslår i det följande att målet är att nettoenergiförbrukningen i dagens byggnadsbestånd år 1988 skall vara 32 till 39 TWh lägre än för närvarande vilket motsvarar en besparing på mellan 3,4 och 4.1 miljoner ton olja per år. Det motsvarar också en minskning av energiförbrukningen i dagens byggnadsbestånd med mellan 25 och 30 %. Förslaget bygger på ett omfat- tande underlag om vilka besparingar som kan åstadkommas genom åtgärder i befintliga byggnader och vad som är lönsamt med hänsyn till vad som nu kan förutsättas om energiprisets utveckling. En omprövning av programmet bör

Prop. 1977/78:76 6

omprövning av programmet bör ske efter tre år. Den omfattning resursin- satsema föreslås få under de närmaste tre åren gör det möjligt att därvid fastlägga målet till 39 TWh. Genomförandet av programmet medför positiva effekter på landets handelsbalans. i form av minskat behov av importerade bränslen.

Sparmålet svarar mot ett totalt investeringsprogram på mellan 31 och 48 miljarder kr. Det är således fråga om ett mycket omfattande sparprogram.

Ett stort program för energisparande måste bygga på ett intensivt forsknings-, utvecklings- och demonstrationsarbete, vilket i sin tur under- lättar introduktionen av en energiförsörjning som alltmer bygger på ny teknik. Härigenom kommer handlingsfriheten på energiområdet att vidgas och förutsättningarna för en tryggad energiförsörjning stärks.

Energisparprogrammet ger ett betydelsefullt bidrag till sysselsättningen. Medel för de aktuella investeringarna kan vidare disponeras på ett sådant sätt. dels över tiden, dels geografiskt, att de fåren gynnsam konjunkturpolitisk och regionalpolitisk effekt. Sparprogrammet är därmed ett led i ett fullföljande av regeringsförklaringen där det anges, att "Regeringen skall föra en energipo- litik som tryggar energiförsörjning och sysselsättning samt ger handlings- frihet för framtiden."

Förverkligandet av energisparprogrammet förutsätter att reparationer av det befintliga byggnadsbeståndet i viss mån kan komma att tidigareläggas. Hygieniska förbättringar och förbättrat skydd mot buller är också följdverk- ningar av programmet. Dess genomförande medför således också goda effekter på boendemiljön.

En minskning av energiåtgången i byggnaderna, innebär också en minskning av kostnaden för uppvärmning. Detta är av central betydelse för fastighetsägaren och den enskilde hyresgästen, inte minst därför att energi- priset kan förväntas stiga avsevärt i framtiden.

Sammanfattningsvis ger de förslag jag presenterar i det följande ett antal positiva effekter: o Minskat beroende av importerat bränsle med positiv effekt på utrikeshan- delsbalansen.

O Rättvisare fördelning av de globala tillgångarna. o Ekologiskt anpassad samhällsutveckling för en bättre miljö och minskade hälsorisker. o Ökad sysselsättning med regionalpolitiska och konjunkturpolitiska förde- lar. o Återhållande effekt på boendekostnaderna.

1.2 Energisparprogram för befintlig bebyggelse 1.2.1 Vissa utredningar

Genom beslut den 16 oktober 1975, vari hänvisades till en inom industridepartementet upprättad promemoria (PM 1975-10-16. Uppdrag åt

Prop. 1977/78:76 7

energisparkommittén att bedöma energikonsumtionsutvecklingen m.m.) gav dåvarande regeringen energisparkommittén i uppdrag att bl. a. under- söka förutsättningarna för införande av inspektion av byggnaders eldnings- anläggningar. Energisparkommittén uppdrog åt en särskild arbetsgrupp, panninspektionen, att utreda frågan.

Efter slutfört arbete överlämnade arbetsgruppen till energisparkommittén PM 1976-03-17, Inspektion av byggnaders eldningsanläggningar. Kommittén överlämnade den 6 april 1976 promemorian med egen tillstyrkan till industridepartementet. Promemorian. i fortsättningen kallad energispar- kommitténs betänkande, har remissbehandlats.

Det är enligt energisparkommittén möjligt att minska oljeförbrukningen i eldningsanläggningar med i genomsnitt 4 till 5 %. Kostnaderna för detta beräknas bli ca 160 milj. kr. per år och besparingen ca 300 milj. kr. per år.

Många remissinstanser anser att de ekonomiska kalkylerna och beräkning- arna av möjliga spareffekter är osäkra. Remissinstanserna har delade uppfattningar i frågan om det är de små. de medelstora eller de stora- anläggningarna som ger den största sparmöjligheten.

Dåvarande regeringen gav genom beslut den 19 augusti 1976 planverket i uppdrag att utreda frågan om energibesparing i befintlig bebyggelse. Enligt uppdraget skulle planverket beräkna hur stora besparingar som är tekniskt och ekonomiskt möjliga under den närmaste tioårsperioden. Verket skulle också bedöma vilka typer av sparåtgärder som bör komma till stånd under tioårsperioden. Verket skulle slutligen utarbeta förslag till nya bestämmelser och där så är befogat även förslag till styrmedel. Uppdraget omfattade enligt direktiven alla typer av energisparåtgärder i befintlig bebygglse, således också sådana som inte är byggnadslovsoliktiga. Uppdraget avsåg emellertid endast sådana byggnader som ändå skulle bli föremål för ombyggnad eller som i övrigt är i behov av underhåll. Planverket överlämnade den 31 januari 1977 till bostadsdepartementet rapporten Energisparmöjligheter i befintlig bebyg- gelse — preliminär rapport. Rapporten har varit föremål för en omfattande remissbehandling. Den 5 september 1977 överlämnade planverket en slutlig rapport i vilken verket tagit hänsyn till remissutfallet rörande den preliminära rapporten. Den 24 november inkom verket med korrigeringar av vissa sifferuppgifter i slutrapporten. 1 slutrapporten har planverket bedömt det vara nödvändigt att vidga utredningen utöver vad som angavs i direktiven. Planverket har sålunda studerat även sådana åtgärder som inte är direkt förknippade med regelmässigt underhåll eller med normal ombyggnad. Vidare har sparåtgärder som genomförs under en längre tidsperiod än 10 år behandlats. Närjag i det följande talar om planverkets rapport avserjag den slutliga rapporten medan mina hänvisningar till synpunkter från remissin- stanser avser yttranden över planverkets preliminära rapport såvidajag inte anger annat.

En sammanfattning av de två utredningarna och remissyttrandena över dem bör fogas till protokollet i detta ärende som bi laga l .

Prop. 1977/78:76 8

En särskild p r o m e m 0 r i a 1977-12-01 Energisparande åtgärderi befmtlig bebyggelse — teknik och ekonomi har utarbetats inom bostadsdepartementet. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bi laga 2.

I promemorian redovisas en utvärdering och komplettering av tillgängligt utrednings- och remissmaterial. Med utgångspunkt i remissutfallet avseende planverkets preliminära rapport och planverkets slutrapport görs erforderliga samhällsekonomiska analyser. Promemorian är utarbetad i samarbete med ekonomi-, utbildnings-, arbetsmarknads- och industridepartementen i de delar dessa departements verksamhetsområden är berörda.

l departementspromemorian redovisas ingående fyra ambitionsnivåer för energisparande i befintlig bebygggelse. Jag kommer fortsättningsvis att referera till dessa som alternativ I, 11, 111 och IV. De redovisade alternativen är emellertid endast exempel på olika sparambitioncr. Resultaten av bedöm- ningarna i promemorian redovisas på ett sådant sätt att det är möjligt att avgöra utgifterna även för sparambitioner som ligger mellan de fyra alternativen. Analysen av de fyra alternativen avser kostnader och konse- kvenser vid ett genomförande under den närmaste tioårsperioden. Den lägsta sparambitionen uttrycks i alternativ 1. Detta alternativ bygger på förutsätt- ningen att endast de mest lönsamma åtgärderna och de som är enklast att utföra kommer att genomföras. Den högsta sparambitionen, alternativ IV, ger den lägsta genomsnittliga lönsamheten och kräver de största insatserna vid genomförandet.

Ett program för energisparande bör baseras bl. a. på en analys av programmets samband med samhällsekonomin i stort. Som underlag för en analys av effekterna på samhällsekonomin av ett ambitiöst sparprogram redovisas i promemorian en bedömning av arbetskraftsbehov, krav på det totala resursutrymmet samt samhällsekonomisk lönsamhet i stort för de studerade alternativen. I promemorian redovisas även energisparverksamhe- tens effekt på utrikeshandelsbalansen.

[ samband med att departementspromemorian har utarbetats har synpunkter inhämtats från statens planverk, bostadsstyrelsen och statens råd för byggnadsforskning samt från professorn Bo Adamson vid tekniska fakulteten vid Lunds universitet, professorn Ingemar Höglund och docenten Arne Elmroth vid tekniska högskolan i Stockholm. Dessutom har professorn Enno Abel vid Chalmers tekniska högskola granskat bedömningen av de installationstekniska frågorna.

Vissa av de nu nämnda myndigheterna och experterna har begränsat sina granskningar till vissa avsnitt av promemorian. Andra har tagit ställning till hela innehållet.

Prop. 1977/78:76 9

I . .? . .? ff Iternativa sparprogram 1.2.2.1 Kostnader och spareffekter

Enligt planverkets bedömning är det möjligt att i dagens bebyggelse spara totalt 49 TWh per år av den energi som förbrukas inom byggnaderna. dvs. nettoenergi. Det motsvarar enligt verkets bedömningar 65 TWh per år av den energi som tillförs byggnaderna, dvs. bruttoenergi. Planverkets bruttoener- gibegrepp motsvarar begreppet ”slutlig användning" i energistatistik från statistiska centralbyrån och energiprognoser från industriverket. I vilken takt de möjliga tekniska åtgärderna bör och kan genomföras redovisas dock inte. Verket framhåller emellertid att kostnaden påverkas av genomförandeperio- dens längd. Det- framgår också av verkets rapport att avsevärda kostnads- skillnader föreligger för olika slag av åtgärder men det anges inte hur kostnaderna utvecklas med stigande ambitionsnivå för energisparprogram- met. Det är därför inte möjligt att ur verkets rapport dra några slutsatser om kostnader för olika ambitionsnivåer om åtgärderna skall genomföras i lönsamhetsordning.

Planverket indelar i sin rapport åtgärderna efter insatsens omfattning i det enskilda fallet. Åtgärderna fördelas därvid på fyra kategorier. Den första kategorin avser ändrad drift och skötsel. Den andra avser injustering och underhåll. Den tredje avser förbättring av enklare slag och den fjärde kategorin slutligen avser förbättringar av mer omfattande slag. Inom varje sådan kategori av åtgärder ligger således tekniska ingrepp av skiftande slag.

Planverket anger de erforderliga investeringsutgifterna för den maximalt möjliga besparingen i befintlig bebyggelse till 87 miljarder kr. Utgifterna för erforderliga fasadskikt eller invändiga ytskikt för tak. väggar eller golv är då inte medräknade. Om dessa utgifter inkluderas ökar utgifterna till 108 miljarder kr. 1 kostnadsbcräkningarna. som grundas på kostnadsläget i januari 1977, ingår mervärdeskatt.

Verket redovisar investeringsutgifter för olika åtgärder och utgår därvid från att de byggnadstekniska åtgärderna, t. ex. fasadisolering och fönsterre- novering, lämpligen utförs i samband med annan renovering. Därför redovisas utgifternas storlek exklusive utgifter för erforderligt ytskikt. I en bilaga redovisas också utgifterna för ytskiktet. Verket framhåller att den utgift som skall belasta en lönsamhetskalkyl bör bedömas bl. a. med hänsyn till vilka andra underhållsåtgärder som ändå hade behövt utföras om inte den energisparande åtgärden hade genomförts.

För de fyra åtgärdskategorierna redovisar planverket följande. Genom injustering och underhåll är det möjligt att spara maximalt 13 TWh netto per år till en investeringsutgift om 9 miljarder kr. Genom förbättringar av enklare slag är det möjligt att spara 14 TWh netto per år till en investeringsutgift på 19 miljarder kr. Genom förbättring av mera omfattande

Prop. 1977/78:76 10

slag anser planverket att 22 TWh netto per år kan sparas till en investerings- utgift exklusive ytskikt på 59 miljarder kr. och inkl. ytskikt på 80 miljarder kr. Som tidigare har nämnts har planverket därvid inkluderat mervärdeskatten. Beträffande åtgärder för ändrad drift och skötsel av anläggningar preciserar planverket varken besparingsmöjligheter eller kostnader.

Planverket har i sin slutrapport beräknat utgifter för olika åtgärder men avstått från att gå närmare in på åtgärdernas lönsamhet. Man anger dock förhållandet mellan investeringsutgift och årlig energibesparing. Verket framhåller dock att dessa uppgifterej får användas förjämförelse mellan olika åtgärders lönsamhet, Några remissinstanser har gjort lönsamhetsbedöm- ningar av de enskilda åtgärderna. Dessa analyser är ofta gjorda från en privatekonomisk eller fastighetsekonomisk utgångspunkt.

De remissinstanser som har yttrat sig över planverkets preliminära rapport har inte gjort någon total bedömning av besparingsmöjligheterna som går att jämföra med planverkets bedömning i slutrapporten. Flera remissinstanser har emellertid gjort bedömningar rörande delar av planverkets preliminära rapport.

I departementspromemorian görs emellertid en detaljerad jämförelse mellan de enskilda delarna i underlaget för planverkets slutsatser och remissinstansernas bedömningar i samma delfrågor. I departementsprome- morian analyseras därefter åtgärderna från samhällsekonomisk utgångs- punkt.

De fyra alternativa sparprogram som analyseras ingående i promemorian kan sammanfattas enligt följande.

Sparalternativ l medför en besparing på 21 TWh netto eller 27 TWh brutto per år till en investeringsutgift på 10 miljarder kr. Sparalternativ II medför en besparing på 32 TWh netto eller 39 TWh brutto per år till en investeringsutgift av 21 miljarder kr. Alternativ lll medför en besparing på 39 TWh netto eller 48 TWh brutto per år till en investeringsutgift av 33 miljarder kr. Alternativ IV slutligen ger en besparingseffekt på 48 TWh nettoenergi eller 60 TWh bruttoenergi till en investeringsutgift på 58 miljarder kr. De investeringsut- gifter som anges är endast de merutgifter som är en direkt följd av de energisparande åtgärderna. Besparingarna avser vad man sparar per år efter genomfört program, Investeringsutgifterna avser kostnadsläget första kvar- talet 1977. och är angivna exkl. mervärdeskatt.

Planverket delar slutsatserna i promemorian rörande sparmöjligheter och kostnader vid olika ambitionsnivåer. De beräkningar och bedömningar som ligger till grund för slutsatsema i promemorian är rimliga enligt verkets bedömning liksom beräkningarna av resursbehovet vid alternativa spar- mål.

Bostadsstyrelsen hari sin myndighetsutövning tidigare inte haft anledning att gå in på beräkningar av besparingsmöjligheter i den omfattning som alternativ III och IV innebär. Styrelsen avstår därför från att bedöma dessa båda alternativ men delar promemorians slutsatser om alternativen 1 och 11

Prop. 1977/78:76 11

och de bedömningar som utgör underlag för dessa. De utredningar och beräkningar som tidigare har utförts inom styrelsen stämmer väl överens med promemorians slutsatser om dessa båda alternativ.

Byggforskningsrådets kansli har endast gjort en översiktlig bedömning av relationen mellan tekniska åtgärder, energibesparingar och kostnader/ arbetskraftsbehov i de fyra alternativen. Kansliet anser att de redovisade relationerna i alternativen I. 11 och 111 förefaller rimliga om man i bedöm- ningarna utgår från de kalkylmetoder som promemorian bygger på. Det fjärde alternativet innehåller så långtgående åtgärder att osäkerheten i beräkning- arna måste vara avsevärt större än i de tre lägre alternativen. Arbetskrafts- problemen förefaller enligt kansliet vara underskattade.

Professorn Enno Abel finner att de bedömningar som har gjorts i promemorians installationstekniska avsnitt är rimliga med avseende på redovisade besparingar och investeringar för de skilda åtgärderna. Kontroll- beräkningar i fråga om åtgärder där institutionen kan stödja sig på egna utredningar och egen forskning visar överensstämmelse. Abel påpekar att valet av metod för beräkning av besparingskostnaden innebär att åtgärder med hög investeringsutgift och lång brukstid gynnas.

Professorn Bo Adamson delar promemorians slutsatser och de bedöm- ningar som ligger till grund för dem. Särskilt vill han dock stryka under behovet av snabb utbildning av personal för injustering av värme- och ventilationssystem.

Professorn Ingemar Höglund har inte kunnat detaljgranska alla siffror. Höglund har dessutom koncentrerat sitt granskningsarbete till avsnitten om värmeisolering, fönster, tätningsåtgärder och nya lokala energikällor. I dessa avsnitt har Höglund konstaterat god överensstämmelse mellan departemen- tets och sina egna bedömningar. Höglund delar de bedömningar av teoretisk möjlig energibesparing och motsvarande investeringsutgifter som redovisas i promeorian. Höglund vill dock starkt understryka vad han tidigare anfört i remissvar — för att dessa besparingar skall kunna nås i praktiken krävs. förutom lämpliga styråtgärder, en mycket omfattande utbildningsverksam- het. '

Docenten Arne Elmroth framhåller att han har detaljgranskat endast de byggnadstekniska avsnitten. Elmroth delar de bedömningar av teoretiska sparmöjligheter och kostnader som promemorian redovisar. Det har dock varit omöjligt för honom att kontrollera samtliga redovisade sifferuppgifter i detalj. Elmroth framhåller vidare att bedömningsunderlaget för alternativ IV är sämre än för övriga alternativ. varför han inte kan ta ställning till om alternativet är rimligt. Elmroth påpekar emellertid att han i allt väsenligt delar bedömningarna i promemorian.

Planverket framhåller i sin preliminära rapport och i sin slutrapport att en effektiv och medveten planering såväl i stort som beträffande de enskilda åtgärdernas genomförande erfordras för att angivna sparresultat skall uppnås.

Prop. 1977/78:76 12

Tabell l.1 Sparmöjliglteter och samhällsekonomiska utgifter enligt departements- promemorians fyra alternativ

Alternativ Encrgibesparing 1988 Investeringar på grund av ___—__— energisparprogram Netto Brutto miljarder kr. TWh/år TWh/år exkl. mervärdeskatt ] 21 27 10 11 32 39 21 111 39 48 33 IV 48 60 58

Departementspromemorians resultat baseras också på förutsättningen att genomförandet kan ske med inriktning på de mest lönsamma åtgärderna. Jag återkommer till den frågan i det följande.

Departementspromemorians Sparalternativ, den energisparande effekten av dem och de samhällsekonomiska utgifter som bör belasta själva energi- sparprogrammet framgår av följande tabell (tabell 1.1). Till frågan om värdet från olika utgångspunkter av den insparade energin återkommer jag i det följande.

i följande tabell (tabell 1.2) redovisas departementspromemorians uppgifter om de totala investeringarna. dvs. investeringsutgifterna inklusive samtliga renoveringsutgifter.

Till de i tabellerna redovisade investeringsutgifterna kommer underhålls- kostnader på ca 75. 220, 270 och 370 miljoner kr. per år.

Jag finner att departementspromemorians bedömning av sparmöjligheter och investeringsutgifter kan läggas till grund för beslut i frågan om vilket energisparmål som bör väljas för den närmaste tioårsperioden.

Tabell 1.2 Sparmöjligheter och totala utgifter enligt departementspromemorians fyra alternativ

Alternativ Energibcsparing 1988 Totala investeringar vid genomför- andet av energisparprogrammet

Netto Brutto miljarder kr. TWh/år TWh/år exkl. mer- inkl. mer- värdeskatt värdeskatt [ 21 2 12 14 11 32 39 28 31 111 39 48 44 48 W 48 60 73 81

Prop. 1977/78:76 13

1222. Antal byggnader som berörs

Jag övergår nu till att beskriva i vilken utsträckning byggnader och lägenheter blir berörda av energisparande åtgärder i olika Sparalternativ. Ju högre sparambition man väljer desto fler fastigheter kommer att beröras. Effekterna för brukarna är av olika slag. På flera olika sätt kommer t. ex. värmeisolering att förbättra byggnadens kvalitet. Jag tänker då inte enbart på kvalitet från energihushållningssynpunkt utan också på frihet från drag, förbättrad ljudisolering samt reduktion av bullernivån i industrilokaler. I områden med störande trafikbuller ger ofta treglasfönster en avsevärd förbättring av ljudnivån inomhus. Jag vill med dessa exempel stryka under hur viktigt det är att beakta de indirekta följderna av sparåtgärderna även om det primära syftet är att minska energiförbrukningen.

Det kan emellertid också uppstå vissa olägenheter för brukarna. De är emellertid i allt väsentligt av övergående slag och gäller huvudsakligen de störningar som kan inträffa vid genomförandet av energisparåtgärderna. Det är självfallet angeläget att även sådana övergående olägenheter undviks så långt möjligt, bl. a. genom en god planering.

Planverket framhåller vikten av att inte spoliera kultur- och skönhets- värden av speciell natur genom bl. a. utvändig tilläggsisolering. Flera remissinstanser delar verkets uppfattning. ldepartementspromemorian hari bedömningarna av alternativen därför hänsyn tagits till att en viss del av byggnadsbeståndet inte bör bli föremål för tilläggsisolering ens i det högsta alternativet. Jag vill starkt betona att speciella hänsyn bör tas till kulturhis- toriska värden, skönhetsvården och speciella miljövärden i övrigt. Jag finner promemorians bedömningar i dessa avseenden rimliga.

Tabell 1.3 Åtgärdade lägenheter i 1 (Iflfl-tal ttnder en tioårsperiod enligt PN"! 1977-12- 01 Energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse — teknik och ekonomi upprättad irtom bostadsdepartementet S = Småhus. F = Flerbostadshus

Åtgärdstyp Alt i All 11 Alt lll Alt tv- 5 F S F S F S F

Vämteisolering. vind 660 720 660 720 660 720 780 860 Värmcisolering. vägg 0 0 465 380 765 640 1 130 1 020 Värmeisolering, golv 0 0 220 80 365 150 565 250 Fönsterbytc 150 90 150 90 225 140 300 190 Fönsterombyggnad 30 15 80 100 160 240 285 435 Fönstertätning 800 1 350 900 1 500 1 000 1 650 1 100 1 800 Övrig tätning 250 200 425 300 675 500 675 500 Ventilation 0 20 0 300 0 300 0 320 Uppvärmningssystem 0 1 310 590 1 510 590 1 510 610 1 510 Styr- och reglersystem 0 930 590 930 590 930 610 930 Övriga åtgärder 0 0 600 1 100 600 1 200 600 1 300 Nya lokala energikällor 0 0 0 0 10 10 20 20

Prop. 1977/78:76 14

Tabell 1.4 Åtgärdade lokaler 1 miljoner tu3 byggnadsvolym

Åtgärtlsgrupp Alternativ

1 11 111 W Värmeisolering. vägg 20 100 160 220 Värmeisolering. vind 140 140 140 200 Fönsterbyte 26 26 35 52 Fönsterombyggnad 3 10 30 70 Fönstertätning 160 200 240 280 Övrig tätning 20 60 140 140 Uppvärmningssystem 260 345 345 350 Ventilation 240 280 360 370 Styr- och reglersystem 250 270 270 270 Övriga åtgärder 0 240 240 240 Nya lokala energikällor () 0 0 0

Det antal lägenheter och den lokalvolym som enligt departementsprome- morian berörs av olika åtgärdstyper redovisas i följande tabeller(tabell 1.3. 1.4 och 1.5).

Antalet lägenheter i småhus uppgick år 1975 till 1,47 miljoner och antalet lägenheter i flerbostadshus till 2.06 miljoner. Uppgifterna om lokalbeståndet och om industrilokalernas omfattning är mycket osäkra. 1 departementspro- memorian uppskattas lokalbeståndets volym år 1975 till ca 400 miljoner m3 inklusive industrins kontor. medan industrins övriga uppvärmda byggnads- volym uppskattas till 225 miljoner m3. En stor andel av byggnadsbeståndet blir som framgår av de redovisade tabellerna berörda av åtgärder även i de lägre sparalternativen. Åtgärder som ingår i de lägsta alternativen är ofta betydligt enklare att genomföra.

I 3.3 Utgångspunkrwför val av ('nt'lpgispa/program

[ departementspromemorian redovisas en metod att beräkna lönsamheten av en viss energisparåtgärd. Man presenterar

Tabell 1.5 Åtgärdade industrilokaler i miljoner "13 byggnadsvolym

Åtgärdsgrupp Alternativ

1 11 111 [V Värmeisolering, vägg , 0 22 56 90 Värmeisolering, tak 44 79 101 123 Fönsterbyte 1 1 1 1 17 23 Fönsterombyggnad 1 1 14 19 37 Fönstertätning 68 90 112 134 Övrig tätning 1 1 34 79 79 Llppvärmningssystem 140 185 185 190 Ventilation 60 96 96 100 Styr- och reglersystem 50 50 50 50 Övriga åtgärder 0 0 130 130 Nya lokala energikällor 0 0 0 0

Prop. 1977/78:76 1

'Jl

därvid begreppet besparingskostnad som uttrycker kostnaden i öre per kWh för en energisparåtgärd. Bcsparingskostnaden beräknas med utgångspunkt i antaganden om räntan, energiprisutveeklingen, åtgärdens investeringsutgift, underhålls- och driftskostnader samt åtgärdens livslängd.

Beräkningarna i departementspromemorian baseras på en real kalkylränta på 4 %. Jag anser ett sådant krav på real förräntning vara rimligt som grund för mina fortsatta bedömningar.

De energisparande investeringarna i byggnadsbeståndet får effekter som sträcker sig långt in i framtiden. Antagandet om den framtida utvecklingen av energipriset liksom förutsättningar om räntan får därigenom stor betydelse såväl för bedömningen av den totala lönsamheten som för prioriteringen mellan olika åtgärder. Utvecklingen är mycket svårbedömd. Enligt min mening är det klart att en stigande prisnivå är ett riktigt antagande. l departementspromemorian förutsätts en ökning av energipriset i fast penningvärde på 2 % per år. Jag finner detta vara ett lämpligt antagande att nu utgå från.

Jag finner beräkningsförutsättningarna i departementspromemorian rimliga även i övrigt.

Om besparingskostnaden beräknas till ett lägre belopp än dagens energipris så är åtgärden lönsam i snäv bemärkelse. 1 promemorian framhålls dock att om besparingskostnaden är högre än dagens energipris kan åtgärden ändå vara samhällsekonomiskt lönsam med hänsyn dels till att annars outnyttjade resurser kan användas, dels till de negativa effekterna för samhället och den enskilde av en alltför stor energiförbrukning. De negativa effekterna består av miljöföroreningar. utnyttjande av knappa naturresurser. stort importbero- ende m. m. Vid bedömningen av den samhällsekonomiska lönsamheten bör dessutom tillgången på resurser beaktas. Om bristsituationer uppkommer skulle programmet väsentligen fördyras.

Tabell 1.6 lm'esteringsutgifter, underhållskostnad samt marginell besparings- kostnad vid varierande besparingsnivå

Netto- investeringar exkl. mervärdeskatt Under- Margi- energi— miljarder kr. hålls- nell be- besparing ___—_ kostnad sparings- TWh/år på grund av totalt vid ge- miljoner kostnad energispar- nomförandet av kr./år öre/kWh program energisparpro- gram 21 10 12 76 5 26 14 19 140 6 30 18 25 190 7 34 24 32 235 8 36 28 37 260 9 39 33 44 272 10 42 40 52 325 12 45 49 61 360 15 48 58 72 370 20

Prop. 1977/78:76 16

Det är enligt min mening angeläget att i första hand genomföra de åtgärder som är samhällsekonomiskt mest lönsamma, även om en bedömning av samhällsekonomisk lönsamhet inte är den enda utgångspunkten för valet av åtgärder inom ramen för ett visst energisparprogram.

1 promemorian görs en uppdelning av besparingsåtgärder efter lönsamhet men också efter åtgärdernas effekter för den enskilde och för samhället i stort. l alternativ [, 11.111 och IV ingår huvudsakligen åtgärder med en besparings- kostnad på högst 5 öre per kWh, 7,5 öre per kWh, 10 öre per kWh respektive 20 öre per kWh. I följande tabell (tabell 1.6) redovisas den marginella besparingskostnaden.

Med begreppet marginell besparingskostnad avses utgiften för den sista sparade kilowattimmen. Den marginella besparingskostnaden anger således hur stor kostnaden blir för den dyraste åtgärden vid varje besparingsnivå. För genomsnittsbyggnaden är besparingskostnaden per kilowattimme betydligt lägre.

De investeringar som skall belasta den samhällsekonomiska kalkylen innefattar endast den del av totalutgiften för åtgärderna som är förknippad med energisparandet. Sålunda ingår inte t. ex. den del av renoveringsutgiften vid en byggnadsteknisk åtgärd som ändå skulle ha fordrats för att hålla byggnaden i gott skick. 1 de fall då renoveringsåtgärden tidigareläggs av energisparskäl har dock en räntekostnad beaktats. Den har beräknats med hänsyn till den återstående livslängden hos byggnadsdelen ifråga. investe- ringsutgifter och kostnader har beräknats exklusive mervärdeskatt.

Enligt promemorian kan man således spara ca 36 TWh per år med en marginell besparingskostnad på ca 9 öre per kWh. lnvesteringsutgiftcn för ett sådant program är 28 miljarder kr. exklusive renoveringskostnader och 37 miljarder kr. inklusive renoveringskostnader. Underhållskostnaden blir 260 miljoner kr. per år.

De fyra alternativ som departementspromemorian redovisar är också noggrant analyserade med hänsyn till utgifter och krav på resurser samt effekter i övrigt.

Trots det omfattande underlag som har tagits fram och den omsorgsfulla beredning som har skett finns det naturligtvis en kvarstående osäkerhet i de använda förutsättningarna. Det är inte heller möjligt att förutse vad den tekniska utvecklingen under kommande år kan innebära för energisparandet. Mot denna bakgrund anser jag det av utomordentlig vikt att inte ge programmet för energibesparingar i byggnader en sådan bindande utform- ning att inte reella möjligheter finns att ändra inriktningen till följd av ny kunskap och nya erfarenheter. Samhällets energisparpolitik måste därför kännetecknas av en hög grad av flexibilitet och öppenhet för förändringar.

Närjag i det följande redovisar ett program förenergihushållning i befmtlig bebyggelse harjag valt en sådan inriktning av de energisparande åtgärderna att de kostnader och insatser, som samhället och enskilda måste göra. blir så lite kännbara som möjligt vid ett givet energisparmål. Jag delar planverkets

Prop. 1977/78:76 17

uppfattning att det därvid är väsentligt att beakta inte bara de direkta penningutläggen utan också andra effekter för fastighetsägare och hyres- gäster. Som exempel på sådana effekter vill jag nämna inverkan på vår miljö samt förbättrat inomhusklimat.

De fördelar och insatser som inte mäts i kronor och ören kan tillsamman- tagna bli lika beydelsefulla som energibesparingen för den enskilde fastig- hetsägaren och för hyresgästen. Jag anser därför att det är angeläget att dessa bieffekter beaktas vid bedömningen av energisparandets inriktning.

Enligt min mening bör energisparande åtgärder prioriteras efter kostnad. Därvid bör även andra faktorer än de direkta penningsutläggen beaktas. l departementspromemorian visas emellertid att de åtgärder som kan utföras med små direkta penningutlägg per sparad kWh i allmänhet ger små uppoffringar i övrigt. De innebär små störningar för de boende. Tätning av fönster är exempelvis en mycket lönsam åtgärd som också ger fördelar i form av bättre ljudisolering. Genomförandet medför dessutom knappt några störningar. llänsynstagande till dessa andra effekter har därföri mycket ringa utsträckning behövt leda till en förändring av den prioritering mellan olika åtgärder som man skulle göra om man enbart tar hänsyn till de direkta penningutläggen. Ett undantag är förbättring av fönsters värmeisolering i samband med byte eller ombyggnad av fönster. Denna åtgärd har i departementspromemorian förts in i de lägre alternativen trots att den haren relativt hög besparingskostnad. Att åtgärden finns med i de lägre alternativen beror på att Störningarna vid genomförandet är ringa men också på att åtgärden leder till förbättrad ljudisolering och förbättrat inomhusklimat.

Det är också väsentligt att skilja mellan samhällsekonomisk och private- konomisk kostnad för en energisparande åtgärd. Med den sistnämnda avser jag de kostnader som bärs av fastighetsägaren och hyresgästerna. Den samhällsekonomiska kostnaden blir väsentligen lägre än den privatekon- omiska i ett läge då vi kan använda oss av outnyttjade resurser i form av arbetskraft och industriell kapacitet. Jag kommer sedan att visa att det finns outnyttjad kapacitet för närvarande. Även i framtiden måste vi räkna med konjunkturmässiga och säsongmässiga svängningar i efterfrågan på resurser för andra ändamål. Jag kommer i det följande att föreslå riktlinjer för genomförandet som möjliggör en anpassning av resursinsatsen regionalt och _tidsmässigt. Detta bör innebära att kapacitetsutnyttjandet kan öka även på sikt. Den samhällsekonomiska lönsamheten är därför bättre än vad de redovisade lönsamhetstalen anger.

Lönsamhetstalen kan ej direkt jämföras med de rena produktions- och distributionskostnaderna för energi som i departementspromemorian beräk- nas vara i genomsnitt strax under 9 öre. Den samhällsekonomiska kostnaden för energi skall bl. a. inkludera kostnaderna för negativa effekter på miljön. Priset 9 öre är dessutom en medelkostnad. Kostnaderna för den energi som tillföres de enskilda byggnaderna liksom kostnaderna för den energi som förbrukas inom dessa varierar avsevärt.

Prop. 1977/78:76 18

Visserligen är ett kalkylpris på energi en av förutsättningarna för att man skall kunna dra en klar gräns mellan samhällsekonomiskt lönsamma och olönsamma åtgärder. Genom att beräkna besparingskostnaderna per kWh kan man emellertid rangordna åtgärderna efter relativ lönsamhet och få ett underlag för bedömningen av alternativens lönsamhet.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att man bör ta hänsyn till flera faktorer vid bedömningen av en åtgärds lönsamhet. Besparingskostnaden bör beaktas och avvägas mot den samhällsekonomiska energikostnaden. Bespa- ringskostnaden beräknas så att nuvärdet av investerings- och underhållskost- naden relateras till nuvärdet av energibesparingarna vägda med hänsyn till antagandet om prisutvecklingen på energi. Dessutom bör investeringsut- gifter och arbetskraftsbehov samt eventuellt behov av utbildning av denna arbetskraft beaktas.

Jag finner att dessa faktorer beaktats i de bedömningar som görs i departementspromemorian. Jag finner också att de besparingsmöjligheter, kostnader och effekter i övrigt, som redovisas i promemorian kan utgöra underlag för val av energisparprogram.

1.2.4 Resursbehov och tillgängliga resurser l.2.4.1 Arbetskraft och utbildning

Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet villjag anföra följande.

I departementspromemorian uppskattas ökningen av arbetskraftsbehovet för energisparande åtgärder till totalt ca 10 000 personer per år i alternativ 1, ca 20 000 i alternativ 11, ca 30 000 i alternativ 111 och ca 50 000 i alternativ IV. Omkring hälften av detta arbetskraftsbehov avser byggnadsarbetare. Behovet av byggnadsarbetare kan ställas i relation till en total sysselsättning inom byggnadsverksamheten på för närvarande drygt 300000 personer. Enligt bedömningarna i promemorian. vilka stämmer överens med vad Svenska byggnadsarbetareförbundet har anfört, är det yrkesgrupperna träarbetare. rörmontörer och ventilationsmontörer som i första hand kommer att beröras. Andra yrkeskategorier som berörs. är främst grovarbetare. elektriker. takläg- gare. plåtslagare och murare. Vidare krävs ett stort antal konsulter. bl. a. flera hundra VVS-konsulter för projekteringsarbete i samband med programmets genomförande.

Byggnadsverksamheten kännetecknas av relativt stora säsongmässiga svängningar. Vidare kan sysselsättningsläget variera inom ganska vida marginaler mellan olika regioner. I några län och inom vissa yrkeskategorier är arbetslösheten bland byggnadsarbetarna för närvarande stor. För t. ex. träarbetare har däremot antalet arbetslösa på vissa orter varit lägre än antalet lediga platser. Såvitt nu kan bedömas utgör emellertid inte bristen på träarbetare eller andra byggnadsarbetare för närvarande något hinder för

Prop. 1977/78:76 19

energisparande åtgärder med den stegvisa uppbyggnad av programmet som jag kommer att föreslå. Om brister uppkommer i enstaka orter eller län, kan det finnas anledning till återhållsamhet där.

I framtiden bör de energisparande åtgärderna utformas så att de aktivt bidrar till en utjämning av konjunkturmässiga och säsongmässiga sväng- ningar i olika delar av landet.

Under de senaste fem åren har antalet sysselsatta i byggnadsverksamheten gått ner kraftigt, främst på grund av det minskade bostadsbyggandet. Enligt industriverkets prognos kan antalet sysselsatta i byggnadsverksamheten väntas fortsätta att minska fram till 1980. Med en antagen ökning av bostadsbyggandet väntas dock sysselsättningen inom byggnadsverksam- heten komma att öka något under första hälften av 1980-talet. Ca 20000 byggnadsarbetare har under de senaste åren pensionerats medan minst lika många har övergått till annan verksamhet. Det är osäkert i vilken utsträck- ning dessa kommer att återgå till byggnadsverksamheten vid en ökning av antalet arbetstillfällen där.

Planverket framhåller i sin rapport vikten av en kompetent drift och skötsel av byggnadernas anläggningar för ventilation och uppvärmning. En rad remissinstanser delar den uppfattningen. Det energisparprogram somjag här föreslår bygger på en rad åtgärder som är beroende av kontinuerlig skötsel och drift för att deras energiegenskaper skall vidmakthållas. Även de tillämp- ningsföreskrifter till byggnadsstadgan, som redan införts i Svensk Byggnorm avseende nybyggnader, bygger på den förutsättningen att kompetenta fastighetsskötare eller särskild driftpersonal finns att tillgå förskötsel av något större anläggningar. I dag finns ingen organiserad utbildning eller vidareut- bildning för fastighetsskötare.

Jag kommer i det följande att förorda uppbyggnad av resurser för en omfattande teknisk rådgivning och besiktning. Stora utbildningsinsatser för byggnads- och VVS-tekniker erfordras för att möjliggöra en sådan uppbygg- nad.

Efter samråd med statsrådet Mogård vill jag anföra följande.

Det kommer att föreligga ett stort utbildningsbehov även om vi kan räkna med att energisparprogrammet kommer att sysselsätta människor som för närvarande är arbetslösa och som redan har den behövliga utbildningen. Utbildningsbehovet bör tillgodoses såväl genom insatser inom ramen för gymnasieskolan som inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.

Behovet av åtgärder inom gymnasieutbildningen för att tillgodose det aktuella Utbildningsbehovet får prövas fortlöpande. Jag kan vidare meddela att skolöverstyrelsen har inkommit till utbildningsdepartementet med skrivelse om inrättande av en drift- och underhållsteknisk linje för bl.a. fastighetsskötare. Dessa frågor kommer att behandlas i samband med budgetproposition för budgetåret 1978/79.

Inom utbildningsdepartementet bereds även frågan om drift- och under- hållsteknisk utbildning inom de tekniska högskolorna.

Prop. 1977/78:76 20

Såvitt avser arbetsmarknadsutbildningen vill jag efter samråd med arbets- marknadsministern erinra om att behovet av kurser för olika yrken bedöms årligen i de s.k. ramplanerna. Dessa utarbetas länsvis i samråd mellan arbetsmarknads- och skolmyndigheter samt arbetsmarknadens parter för att sedan samordnas för hela riket. Enligt huvudregeln är AMU-kurserna förbehållna dem som är eller löper risk att bli arbetslösa. men till bristyrkes- utbildningen har alla vuxna tillträde. Om rekryteringsproblem skulle uppstå när det gäller energisparprogrammet ankommer det på arbetsmarknadssty- relsen att pröva om bristyrkesutbildningen kan utvidgas utöver nuvarande omfattning.

Jag kommer vidare att föreslå regeringen att i budgetpropositionen för budgetåret 1978/79 beräkna medel för sådana fortbildningskurser som bör komma till stånd för att ge redan yrkesverksamma vidareutbildning i energisparfrågor.

1.2.4.2 Industrins kapacitet

Efter samråd med chefen för industridepartementet vill jag anföra följande.

Vi har för närvarande en betydande överkapacitet i en stor del av byggmaterialindustrin. Detta har stor betydelse för möjligheterna att satsa på energisparande åtgärder. .

De delar av byggmaterialindustrin som nu har väsentlig överkapacitet är beroende av en ökning av byggnadsverksamheten om nedläggningar och ökad arbetslöshet skall kunna undvikas under de närmaste åren. Å andra sidan kan satsningen på ett omfattande energisparprogram medföra en kapcitetsbrist inom vissa delbranscher inom byggmaterialindustrin. Depar- tementspromemorian visar att den trånga sektorn inom byggmaterialindu- strin under det närmaste året är mineralullsproduktionen. Utbyggnader av kapaciteten genomförs emellertid för närvarande varför problemen kommer att kunna elimineras. Under åren efter 1978 kommer således samtliga berörda byggmaterialbranscher att ha tillräcklig kapacitet för en verksamhet inom ramen för Sparalternativ 111 utan att vare sig importbehovet ökar eller exportmöjligheterna minskar. Detta gäller även med hänsyn till industriver- kets prognos om utvecklingen av byggnadsverksamheten i övrigt, som bl. a. innebär att ca 64 000 lägenheter färdigställs år 1980 och 70—72 000 år 1985.

För vissa material, exempelvis tätningslister, är den tekniska livslängden så kort att industrin kan räkna med att en hög efterfrågenivå skall kunna upprätthållas kontinuerligt. För annat material är livslängden så lång att återinvesteringar inte blir aktuella under byggnadens återstående brukstid. Om genomförandetakten är mycket hög kan företagen därför komma att erfara en nedgång i efterfrågan efter en viss tid. De måste då räkna med att en del av den utrustning, som anskaffas nu inte kommer att kunna utnyttjas tills den är försliten. Produktionen kan därför komma att belastas med extra höga

Prop. 1977/78:76 21

avskrivningskostnader. Jag vill dock peka på möjligheten att utveckla en exportmarknad fören högklassig svensk energisparteknik. vilket kan bidraga till en hög produktionsnivå. även efter det att energisparprogrammet minskat i omfattning. Genomförandet av ett ambitiöst energisparprogram under en kort tidsrymd erbjuder vidare möjligheter att effektivisera produktionen av vissa slag av byggnadsmaterial avsedda för energisparande ändamål.

Jag vill starkt stryka under betydelsen av att industrin för sitt utvecklings- arbete och sin investeringsplanering har kännedom om den framtida allmänna inriktningen och omfattningen i grova drag av de energisparande åtgärderna. Detta är ett av skälen till att jag i det följande finner det lämpligt att föreslå ett sparmål beträffande det befintliga byggnadsbeståndet på 10 års sikt. Detta kan tyckas i viss mån strida mot vad jag tidigare har anfört om kravet på flexibilitet i programmets genomförande. Det råder emellertid inte någon avgörande motsättning mellan dessa två krav. All produktion sker under viss osäkerhet om framtida efterfrågan.

Investering miljarder kr. 00

70

60

50

40

30

20

10

0. Besparing 0 10 20 30 40 50 60 TWh/år netto

Figur 1.1. Samband mellan energibesparing och investeringsutgift exklusive mervärdeskatt p.g.a. energisparprogram.

Prop. 1977/78:76 22

1.2.4.3 Totalt resursutrymme

Departementspromemorians bedömning av investeringarna vid olika sparprogram kan illustreras med följande två diagram. Det första diagrammet (figur 1.1) redovisar de investeringar som bör belasta en samhällsekonomisk kalkyl nämligen de merkostnader som blir följden av energibesparingarna. Flera av de energisparande åtgärder som kan komma i fråga innebär samtidigt utbyte eller renovering av befintliga byggnadsdelar. exempelvis fönster och fasadbeklädnad. ] de fall dessa renoveringsåtgärder och ersättningsinveste- ringar ändå skulle ha genomförts vid samma tidpunkt tillkommer enbart den eventuella merkostnaden för ett dyrare ersättningsmaterial eller en dyrare konstruktion. I de fall ersättningsinvesteringen skulle ha utförts vid en senare tidpunkt tillkommer en räntekostnad. Jag finner denna bedömning rimlig.

] det andra diagrammet (figur 1.2) visas de totala investeringsutgifterna exklusive mervärdeskatt för genomförande av energisparmål på olika ambitionsnivå. Detta diagram innefattar således exempelvis också utgifter för fasadrenoveringar trots att dessa skulle ha kommit till stånd även om energisparprogrammet inte genomförs. Den del av de energisparande

Investering miljarder kr.

80 70 60 50 40 30 20 10

0 | | ' Besparing 0 10 20 30 40 50 50 TWh/årnetto

Figur 1.2 Samband mellan energibesparing och totala investeringar exklusive mervärdeskatt vid genomförande av energisparprogram.-

()

Prop. 1977/78:76 23

Tabell 1.7 Reparationer och ombyggnader (källa SIND 1977:5 Byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri)

Reparationer och Miljarder kr. inklusive mervärdeskatt ombyggnader i 1977 års prisnivå

1975 1980 1985 Bostäder 5.5 6.3 7.7 Ovrigt 10.1 11.3 12.4 Totalt 15.6 17.6 20.1

investeringarna som består i sådana renoveringsutgifter och ersättningsin- vesteringar som ändå skulle ha blivit aktuella under tioårsperioden innebär emellertid inte att några extra resurser behöver sättas in.

Investeringarna i ombyggnads- och reparationsverksamhet uppgick år 1975 enligt statens industriverk (SIND 1977:5 Byggnadsindustri och bygg- nadsmaterialindustri) till ca 5 miljarder kr. om året för bostäder och ca 10 miljarder kr. om året för övriga byggnader. Beloppen avser 1977 års prisnivå. lndustriverkets prognos för 1980 och 1985 framgår av tabell 1.7. I departe- mentspromemorian bedöms ca 0,8 miljarder kr. därav. motsvarande 0,7 miljarder kr. exklusive mervärdeskatt. bestå av fasadrenoveringar. fönster- byten och dylikt som kommer att utföras i samband med energisparande åtgärder om ett energisparprogram enligt alternativ 11 eller 111 genomförs. Om alternativ IV genomförs bör beloppet bli något högre. Om alternativ I genomförs blir det lägre. Följaktligen kommer genomförandet av energispar- programmet att kräva en mindre mängd resurser än vad figur 1.2 anger. Skillnaden är enligt departementspromemorian ca 7 miljarder kr. totalt för tioårsperioden. Jag finner att dessa bedömningar i promemorian bör kunna ligga till grund för de fortsatta övervägandcna.

De olika sparalternativens andel av några olika poster i försörjningsba- lansen för år 1976 framgår av följande tabell (tabell 1.8).

Tabell 1.8 De olika sparalternativens andel av några olika poster i försörjningsba- lansen för år 1976

Efterfrågepost Alt. 1 Alt. 11 Alt. 111 Alt. IV % % % % Bruttonationalprodukt 0.3 0.7 1.0 1.8 Privat konsumtion 0.6 1.2 1.9 3.4 Totala bruttoinvesteringar 1.4 3.1 5.0 8.7 Totala byggnadsinvesteringar 2.4 5.3 8 5 14.8 Bostadsinvcstcringar 7.4 16.2 25.6 44.8

Prop. 1977/78:76 24

De årliga investeringsutgifter som skall belasta de ekonomiska kalkylerna i de fyra sparalternativen utgör således. om de är jämnt fördelade över en tioårsperiod, 0.3. 0.7. 1.0 resp. 1.8 % av bruttonationalprodukten år 1976.

Ett förhållande som enligt min mening är väsentligt vid bedömning av resursbehovet för de framlagda sparalternativen är att energisparprogrammet tar sådana resurser i anspråk som annars skulle vara outnyttjade.

Jag har redogjort för det i dagsläget låga kapacitetsutnyttjandet i byggmate- rialindustrin. I flertalet branscher finns enligt departementspromemorian även på sikt utrymme för en produktionsvolym enligt alternativ 111, och i vissa branscher enligt alternativ IV. Underleverantörsleden har inte under- sökts. men utrymmet i detta led bör hänga nära samman med produktionen i byggmaterialindustrin. Man bör därför kunna räkna med ett lågt kapacitets- utnyttjande även i underleverantörsleden.

Jag har redogjort för förhållandena på byggarbetsmarknaden. Ett omfat- tande energisparprogram kan bidraga till sysselsättningen. Som jag tidigare har nämnt kan de energisparande åtgärderna också bittra till en utjämning av konjunktur- och säsongmässiga svängningar i olika regioner.

Enligt min mening finns det mot bakgrund av långsiktiga bedömningar av den berörda industrins kapacitet och motsvarande bedömningar av arbets- kraftsutvecklingen goda förutsättningar att genomföra ett stort energispar- program utan att störningar i den samhällsekonomiska balansen behöver uppstå.

En förutsättning är då att vi genom de styrmedel vi förfogar över och dem somjag kommer att föreslå kan anpassa insatserna i tid och rum till tillgången på resurser. Jag föreslår också riktlinjer för genomförandet som skall göra det möjligt för berörda myndigheter. institutioner och företag att planera på längre sikt. Genom den successiva ökning av resurserna för energisparåt- gärder som jag kommer att föreslå ges också tid för en utbyggnad utan 5. k. flaskhalsproblem och andra störningar. Jag återkommer till frågan om åtgärder för genomförandet i det följande.

l.2.4.4 Resursavvägning

Det utrymme som står till förfogande för den framtida resursanvändningen bestäms av produktionskapacitetens utveckling. Genom att man avsätter en del av våra totala resurser till kapitalbildning ökas den framtida produktions- kapaciteten och vidgar därigenom möjligheterna till en ökad resursanvänd- ning i framtiden. ' '

De resurser som avsätts för energisparåtgärder skall enligt min mening inte utan vidare räknas som avdragspost från det utrymme som annars skulle vara tillgängligt för andra sektorer. Det kan visserligen vara relevant att göra så på kort sikt och i den mån resurser skulle överföras till denna sektor från andra mer lönsamma investeringar. Men på längre sikt kommer den minskning i energiförbrukningen. som åtgärderna ger upphov till. att öka utrymmet för

Prop. 1977/78:76 25

investeringar inom andra sektorer. Omfattande energisparåtgärder skall därför ses som en nödvändig omfördelning av resursinsatserna som följer av 1973 års starka oljeprishöjningar och förväntade fortsatta höjningar av de relativa energipriserna. Naturligtvis måste vi dock vara beredda till betydande insatser i ett inledande skede innan de energisparande åtgärderna ger utdelning i form av ökat resursutrymme på sikt.

Energisparinsatserna konkurrerar emellertid inte bara med konsumtionen utan också med andra investeringar om tillgängligt resursutrymme. Att åtgärderna också utgör alternativ till insatser inom arbetsmarknadspolitiken har jag tidigare berört. '

Bruttonationalproduktens förändring utgör inte ensam ett mått på föränd- ringar i vår välfärd. 1 en samhällsekonomisk lönsamhetsbedömning måste ingå komponenter som inte återfinns vid beräkningar av bruttonationalpro- dukten. Det bidrag som en investering ger till bruttonationalprodukten är ändå av stort intresse. Bruttonationalprodukten utgör dessutom ett mått på det totala resursutrymmet. Jag redovisar därför hur lång tid det tar innan de energisparande åtgärderna har betalat tillbaka vad de tar i anspråk av bruttonationalprodukten under den period när investeringarna äger rum. Enligt de beräkningar som gjorts i departementspromemorian är investering- arna i alternativ 1 återbetalade redan då tioårsprogrammet avslutas. I alternativ 11 är återbetalningstiden 3 år. i alternativ Ill 6 år och i alternativ IV 14 år efter avslutat tioårsprogram. Beräkningen utgår från ett beräknat medelpris på energi för byggnadsuppvärmning om ca 9 öre per kWh. en antagen real prisökningstakt på energi på 2 96 per år och en real ränta på 4 96. Med hänsyn framför allt till att annars outnyttjade resurser kan användas men även till energiförbrukningens negativa miljöeffekter. som belastar samhällsekonomin med stora kostnader. finns det anledning att räkna med att den samhällsekonomiska lönsamheten är större än vad denna beräkning vtsar.

l.2.4.5 Möjliga konjunkturvariationer

Som jag tidigare har framhållit utnyttjas för de energisparande åtgärderna samma reala resurser som för byggnads- och anläggningsverksamhcten. Byggnadsverksamheten uppvisar påtagliga variationer såväl mellan olika år som säsongmässigt. Utvecklingsmönstret varierar också mellan skilda regioner. Detta innebär stora svängningar i sysselsättningen för byggnadsar- betare och i byggmaterialindustrins kapacitetsutnyttjande. För byggmaterial- industrin tillkommer variationer förorsakade av växlingar i exportefterfrå- gan. Sysselsättningen i övriga näringslivet är beroende av konjunkturläget och varierar starkt mellan regionerna.

Utvecklingen av byggnadsinvesteringarna under 70-talct framgår av tabell 1.9.

Prop. 1977/78:76 26

Tabell 1.9 Byggnadsinvesteringar (miljoner kronor. 1977 års priser).

År Bostäder Totalt

1970 17 098 46 368 1971 17185 45182 1972 17 786 47 584 1973 17 542 46 378 1974 16 071 44 550 1.975 15 376 44 235 1976 14 096 42 290

Ett energisparprogram av den omfattning som jag kommer att föreslå får genomgripande effekter på samhällsekonomin. För att inte störningar av den samhällsekonomiska balansen skall uppkomma anser jag. som jag tidigare har anfört. att insatserna för energisparande åtgärderi byggnadsbeståndet bör fördelas i tiden med hänsyn också till växlingarna i efterfrågan på resurser för andra ändamål. På det sättet kan samhällets kostnader nedbringas. Om åtgärderna intensifieras i en lågkonjunktur och i s_vsselsättningssvaga regioner kan man ge arbete åt människor som annars hade varit arbetslösa. Kostnaderna ökar under högkonjunkturer beroende bl. a. på löneglidning och på leveranstörseningar. Sådana kostnadstoppar kan undvikas med en lämplig anpassning i tid och rum av insatserna för energisparande. Det är givetvis angeläget från sysselsättningspolitisk och regionalpolitisk utgångspunkt att energisparandet kan bidra till en jämnare utveckling.

Stora svängningar i de energisparande investeringarna kan emellertid skapa problem för vissa delar av byggmaterialindustrin även om byggnads- verksamheten totalt. inklusive energisparande åtgärder. ligger kvar på oförändrad nivå. Det beror på att materialbehovet inte är detsamma för energisparandet som för övrig byggnadsverksamhet.

Frågan om hur stora variationerna i resursinsatser bör vara mellan olika år får bedömas med hänsyn till den framtida utvecklingen.

1.2.4.6 Effekter på utrikesltandelsbalansen

Jag har i det föregående redogjort för olika mått på den samhällsekono- miska lönsamheten av alternativa sparprogram. Jag har redovisat kostnaden per sparad kWh. den tid det tar efter avslutat tioårsprogram innan insatserna för energisparandet återbetalar sig i form av värdet av den sparade energin. inverkan av minskad energiförbrukning på miljön och övriga positiva effekter för fastighetsägare och brukare. Jag har vidare redogjort för i vilken utsträckning programmet kan bli ett verksamt medel i sysselsättnings-. konjunktur- och regionalpolitiken.

Jag vill här komplettera bilden av lönsamheten med att redovisa effekterna på utrikeshandeln.

l departementspromemorian redovisas en bedömning av påverkan på

Prop. 1977/78:76 27

Miljarder kr.

r,: .'_-ri_:_t.1. :tll_.. 111

Figur 1.3 Utveckling av olje- och byggmaterialimport till följd av energisparpro- gram.

utrikeshandelsbalansen ide fyra studerade alternativen under det förenklade antagandet att energisparverksamheten upphör efter en tioårsperiod. Bedöm- ningen går ut från ett importpris på olja på 7 öre per kWh och en prisökningstakt på 2 % per år. Man bedömer att av den energi som sparas in hade nära 90 % beståtti importerade bränslen. Importandel för byggmaterial till de energisparande åtgärderna har satts till 20 %. Följande diagram (figur 1.3) i11u5trerar den omedelbara effekten på skillnaden mellan minskad oljeimport och byggmaterialimport i alternativ 11 och 111. Diagrammet har upprättats under antagande om en successiv upptrappning av resursinsat- serna.

Den totala effekten på handelsbalansen är beroende av vilka antaganden som görs om möjlig alternativ användning av de resurser som nu kommer att satsas på energisparande åtgärder. Jag linner det emellertid styrkt att ett energisparprogram av den omfattning som jag kommer att föreslå i det följande får en positiv inverkan på denna balans och därför på ett mycket

Prop. 1977/78:76 28

verksamt sätt kan bidra till att lösa ett centralt mål för den ekonomiska politiken i dag.

1.2.5 Förslag lill energisparprogram för befintlig bebyggelse

Efter samråd med statsrådet Johansson får jag anföra följande. Planverket redovisar i sin rapport totala sparmöjligheter motsvarande 65 TWh bruttoenergi. utan bindning till viss tidsperiod. ] departementsprome- morian behandlas möjligheterna att spara upp till 60 TWh bruttoenergi. Kostnaderna för att genomföra alla dessa åtgärder under en tioårsperiod är mycket höga. Under en längre tidsperiod kan man räkna med sjunkande kostnader. dels till följd av att tekniken utvecklas och dels till följd av att åtgärderna då kan vidtas i anslutning till annars nödvändiga renoverings- och ombyggnadsåtgärder. varvid den kostnad som skall belasta energisparkal- kylen sjunker. Jag finner emellertid inte anledning att nu ta ställning till hur stora besparingsmöjligheterna på sikt är i den befintliga bebyggelsen.

Enligt min bedömning är det angeläget att lägga fast ett program för en kortare period. Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört anserjag att tio år ären lämplig tidsperiod. Programmet bör emellertid omprövas efter tre år. En sådan ordning ger möjligheter för statsmakterna och kommunerna till en väl förankrad planering och ger också underlag för planeringen inom industrin. samtidigt som den ger utrymme för en successiv anpassning till ändrade förutsättningar i form av förbättrad teknik. nya forskningsresultat inom energiområdet m. 11. faktorer. Underlag för denna omprövning bör ges bl. a. genom en fortlöpande och parallell granskning av energisparprogrammets genomförande. En sådan granskning låter sig väl förenas med de uppgifter som ligger inom riksrevisionsverkets allmänna ansvarsområde. Jag kommer i annat sammanhang att hemställa om att regeringen bemyndigar mig att tillkalla en särskild delegation som skall ha en viktig funktion i ledningen av programmets genomförande. Vadjag nu har sagt om genomförandefrågorna bör kunna bidra till att skapa den flexibilitet som i sin tur är en viktig förutsättning för att resursinsatserna för energisparåtgärdcrna är rimliga i förhållande till samhällsekonomin i övrigt.

Vid bedömningen av hur högt målet för tioårsperioden skall sättas finns enligt min mening anledning att ta stor hänsyn till att ny kunskap på energiområdet kan väntas komma i snabb takt under de närmaste åren. Forskningsresultat i form av nya metoder och ny teknik har jag nämnt. Energikommissionens arbete kommer att visa vilka resursinsatser i en_ergi- hushållningssyfte som är motiverade inom andra sektorer än bostads- och lokaluppvärmningssektorn. Vidare kommer de närmaste årens energisparar- bete att lämna underlag för den omprövning av programmet och de åtgärder för programmets genomförande som jag nu föreslår och därmed för bedömning av behov av kompletteringar i olika avseenden. Vad jag sålunda har anfört motiverar att Sparmålet nu anges i form av ett intervall.

Prop. 1977/78:76 29

Jag föreslår att målet är att nettoenergiförbrukningen i dagens byggnads- bestånd år 1988 skall vara 32 till 39 TWh lägre än för närvarande. Sparmålet motsvarar en bruttoenergibesparing på mellan 39 och 48 TWh per år eller mellan 25 och 30 96 av den totala energiförbrukningen i dagens byggnads- bestånd. Detta motsvarar enligt beräkningarna i departementspromemorian en besparing på mellan 3.4 och 4.1 miljoner ton olja per år. Den lägre gränsen för det av mig föreslagna intervallet ligger. med hänsyn till vadjag tidigare har anfört. på en låg nivå. Även den övre gränsen är med nu kända förutsätt- ningar samhällsekonomiskt lönsam.

Det energisparprogram som jag föreslår omfattar investeringar i energi- sparande åtgärder till en samhällsekonomisk kostnad på mellan 21 och 33 miljarder kr. under tioårsperioden. De totala investeringarna kan enligt vad jag tidigare har anfört uppskattas till mellan 31 och 48 miljarder kr. Kostnadsberäkningarna baseras på prisläget första kvartalet 1977.

Genomförandet kräver en väl utbyggd teknisk rådgivning och besiktning av fastigheter. Det kräver också utbildad arbetskraft. Det blir därför nödvändigt att bygga upp verksamheten steg för steg under en övergångs- period för att först därefter ha full kapacitet i ett antal år.

Jag föreslår en stegvis uppbyggnad av programmet. Jag förutser ett sammanlagt investeringsbehov för de byggnadsåtgärder som föranleds av programmet om ca 1.8 miljarder kr. för budgetåret 1978/79. ca 2.7 miljarder kr. för budgetåret 1979/80 och ca 3.6 miljarder kr. för budgetåret 1980/81 i det prisläge som antas råda budgetåret 1978/79. En stegvis uppbyggnad av programmet på det sättjag här har förordat möjliggör en fortsatt upptrappning budgetåret 1981/82 om det skulle visa sig att en bindning då bör ske till Sparalternativ 111.

Det resursutrymme jag nu har angett omfattar insatser inom såväl bostadsdepartementets som industridepartementets ansvarsområden. För den del av energisparprogrammet som faller inom bostadsdepartementets område beräknarjag den totala investeringsvolymen till 1.4 miljarder kr. för budgetåret 1978/79.

Härav bör en viss del hänföras till en planeringsreserv som utnyttjas först efter beslut av regeringen. Denna reserv bör disponeras på det sätt som är lämpligt med hänsyn till sysselsättningsläget i stort och i olika regioner. Jag vill emellertid betona. attjag därvid förutsätter att denna fördelning sker med hänsyn till att det av mig föreslagna Sparmålet skall kunna uppnås under tioårsperioden.

Jag kommer att föreslå regeringen att i budgetpropositionen för budgetåret 1978/79 beräkna medel i enlighet med de grunder som jag nu har redovisat. Beträffande budgetåren 1979/80 och 1980/81 kommer jag sedermera att föreslå en sådan ordning att endast bidrag och subventioner direkt belastar statsbudgeten.

Statsrådet Johansson kommer att föreslå regeringen att i budgetproposi- tionen för budgetåret 1978/79 beräkna medel avseende de åtgärder som ligger inom industridepartementets ansvarsområde.

Prop. 1977/78:76 30

1.3 Riktlinjer för energisparprogrammets genomförande

l..?.] fll/män!

Av vadjag tidigare har anfört framgår att det är väsentligt för programmets genomförande att rätt åtgärd vidtas i rätt byggnad vid rätt tidpunkt och på rätt sätt. Det är också angeläget att samhälleligt stöd inte utgår till åtgärder som är ineffektiva från energisparsynpunkt.

Viljan att spara energi är mycket stor bland fastighetsägarna och hyres- gästerna. Allmänheten är medveten om betydelsen av energisparandet och efterfrågan på energisparstöd är nu mycket stor. Det är angeläget att man på olika sätt inriktar de frivilliga insatserna mot ett effektivt och rationellt handlande. De förslagjag lägger fram syftar i allt väsentligt till att uppnå detta utan obligatorier och med ett minimum av administrativa regleringar. Senast i samband med den utvärdering av programmet efter en treårsperiod som jag har föreslagit bör emellertid frågan om behov av obligatorier prövas på nytt.

Jag vill i detta sammanhang stryka under att det skydd i olika avseenden som vårt regelsystem på byggnadsområdet innebär för den enskilde. måste vara effektivt. En kontinuerlig uppföljning av erfarenheterna från energi- sparverksamheten och spridning av ny kunskap till kommuner. företag och enskilda är enligt min mening också mycket angelägen.

Det är uppenbart att fastighetsägare i allmänhet inte kan följa utvecklingen på energisparområdet och själva bedöma vilka åtgärder som är . mest angelägna att vidta i den egna byggnaden. För att energisparprogrammet skall bli framgångsrikt måste fastighetsägaren få kvalificerad hjälp och teknisk rådgivning med bl. a. besiktning av fastigheterna. Den enskilde ges därmed också bästa möjliga förutsättningar att förbättra fastighetens kvalitet och ekonomi. Jag föreslår i det följande. ett ekonomiskt stöd till kommunerna för att möjliggöra en snabb utbyggnad av verksamheten med teknisk rådgivning till fastighetsägarna.

Genomförandet av energisparprogrammet bör baseras på en medveten planering grundad bl. a. på kunskap om de enskilda byggnadernas kvalitet från energihushållningssynpunkt. Kommunerna kan göra viktiga insatser även i detta avseende. Det är angeläget att det nära sambandet med annan bebyggelseplanering och med den kommunala energiplaneringen i övrigt uppmärksammas i detta sammanhang.

Efter samråd med statsrådet Friggebo vill jag anföra följande. Från energisparsynpunkt är det vidare. viktigt att hyreslagen utformas så att hyresvärdar och hyresgäster uppmuntras att vidta åtgärder för att minska förbrukningen av bränsle för lägenheternas uppvärmning och varmvatten- lörsörjning. De bestämmelser som f. n. reglerar hyresvärdens rätt att ta ut ersättning för bränslekostnader är i de flesta fall inte inriktade på att främja hushållning med värme och varmvatten. Detsamma gäller om flertalet av de bränsleklausulcr som f.n. tillämpas på hyresmarknaden. Frågan i vilken

Prop. 1977/78:76 31

utsträckning man genom ändringar i hyreslagen kan åstadkomma en ökad beredvillighet att minska konsumtionen av värme och varmvatten hänger nära samman med vilka möjligheter det finns att så nära som möjligt anknyta bränsledebiteringen till individuella mätningar av hushållens faktiska förbrukning. De problem som rör bränsleklausulernas utformning och metoderna för att räkna ut bränslekostnaderna behandlas f. n. av hyresrätts- utredningen (JU 1975206). Resultatet av utredningens arbete kommer att ge ett bättre underlag än som nu står till buds för att bedöma vilka ändringar som bör vidtasi hyreslagstiftningen i syfte att stimulera till bättre hushållning med energi. Såvitt jag erfarit behandlar utredningen dessa frågor med förtur. Jag vill understryka vikten av att dessa problem snabbt löses.

Priset på energi varierar på kort sikt framför allt bereonde på svängningar i oljepriserna. Vissa av de energisparande investeringarna är av mycket långsiktig natur och de bör ej få bestämmas av tillfälliga variationer i energipriset. Frågan om pris- och skattepolitiken på detta område behandlas bl. a. inom ramen för energikommissionens arbete.

I ..?.) En(uggla—parst/"idet (a'/7 övriga_finansit'v'ingsvil/kur

Fastighetsägarnas och hyresgästernas vilja att genomföra energisparande åtgärder är beroende bl. a. av åtgärdernas lönsamhet. Det är därför angeläget att energisparande åtgärder som är angelägna från samhällets utgångspunkt också är förmånliga för fastighetsägare och hyresgäster. Deras bedömning av fördelarna med olika åtgärder torde av flera skäl skilja sig från samhällets bedömning. Bl. a. därför att de när de överväger att genomföra energispar- åtgärder inte har vare sig möjlighet eller anledning att bedöma värdet av en ökad sysselsättning. av en förbättrad bytesbalans eller av minskade miljö- risker m. m. De kan inte heller förväntas ha lika lång planeringshorisont som samhället har.

Möjligheten att låna pengar är av stor betydelse för om fastighetsägare kommer att vidta energisparande åtgärder. Det statliga energisparstödet omfattar både bostäder och allmänna samlingslokaler. kommunala och landstingskommunala byggnader samt civila statliga byggnader. Dessutom finns ett särskilt stöd för energisparande åtgärder inom näringslivet vilket inkluderar industrins byggnader. Min framställning i det följande avser den del av energisparstödet som faller under bostadsdepartementets ansvarsom- råde.

Verksamheten med stöd förenergibesparande åtgärder är av stor betydelse. En redovisning om energisparstödet bör fogas till protokollet i detta ärende som b ilaga 3. Stödverksamheten har nu pågått i drygt tre år. Mer än en halv miljon bostadslägenheter har hittills berörts av sådant stöd. Genom- snittligt sett har de vidtagna åtgärderna varit av förhållandevis blygsam omfattning. Det beviljade stödet per lägenhet har sålunda i genomsnitt uppgått till ca 2 000 kr. På senare tid har emellertid visat sig en tendens till ökad omfattning av åtgärderna per lägenhet. T.o.m. budgetåret 1976/77

Prop. 1977/78:76 32

hade totalt 1490 milj. kr. anslagits till detta ändamål. För innevarande budgetår får beslut om lån och bidrag meddelas intill ett belopp om 429 milj. kr.

Villkoren för energisparstödet förbättrades i väsentliga avseenden år 1977. Energisparstödets principiella uppbyggnad har emellertid 'arit densamma sedan stödet tillkom år 1974. Nya ändamål och åtgärder har dock blivit berättigade till stöd samtidigt som stödet i ett avseende har begränsats, nämligen beträffande pannbyten. Däremot kvarstår förutsättningen att alla åtgärder som berättigar till energisparstöd betraktas som likvärdiga från spar- och investeringssynpunkt. Det innebär att alla stödberättigade åtgärder ges i huvudsak samma ekonomiska villkor inom energisparstödets ram.

Planverket framhåller i sin rapport att det inte finns något klart samband mellan de tekniska stödvillkoren och de samhälleliga kraven på god energihushållning. Preciserade villkor beträffande lämplig kombination av åtgärder finns inte angivna i reglerna för energisparstödet. Verket ser det därför som angeläget att det finansiella stödet ses över och att tillämpnings- regler utformas med sikte på att stödet skall ge god spareffekt.

Även jag anser att många faktorer talar för en differentiering av de ekonomiska villkoren för olika åtgärder. Annars torde det vara svårt att få den enskildes bedömning av lönsamheten av olika åtgärder att stämma överens med samhällets bedömning. Värdet av en eventuell differentiering får dock vägas mot de administrativa olägenheter som kan uppstå vid en differentie- ring. En översyn bör dessutom göras av urvalet av åtgärder som kan bli föremål för energisparstöd.

I samband med ökningen av samhällets insatser på energisparområdet anser jag det befogat att införa en längre gående differentiering av stödets användning. Som villkor för stöd till energisparåtgärder bör gälla att byggnaden i fråga besiktigas. Sådant villkor bör dock inte gälla för mindre åtgärder. Det kan också visa sig motiverat att ställa som villkor för stöd att de åtgärder eller kombinationer av åtgärder som föreslås vid besiktningen också genomförs. Regler av det här slaget kan emellertid inte införas förrän en organisation för besiktning är utbyggd i varje kommun.

Planverket föreslår i sin rapport att man som villkor för lån och bidrag för vissa anordningar såsom värmeväxlare och utrustning för reglering och styrning av uppvärmnings- och ventilationssystem, bör ställa krav på att produkterna är typgodkända. '

Reglerna för energisparstödet bör ses över med utgångspunkt från vad jag här har anfört. [ samband därmed bör även planverkets förslag om typgodkännande prövas.

F. n. är det bostadsstyrelsen som fattar beslut om belåningens storlek för olika energisparåtgärder. Dessa beslut har stor betydelse för att styra inriktningen av de energisparåtgärder som vidtas i byggnadsbeståndet. Med hänsyn till den vikt detta styrinstrument har för ett energisparprogram harjag för avsikt att se över kompetensfördelningen mellan regeringen och bostads- styrelsen när det gäller att fatta beslut i de här frågorna.

Prop. 1977/78:76 33

Jag övergår nu till att behandla frågan om energisparstödets regionala fördelning och fördelning över tiden under tioårsperioden. De medel som varje budgetår ställs till förfogande för stödet bör delas upp i två delar. Den ena delen bör genom bostadsstyrelsens försorg fördelasjämt över landet med hänsyn till ansökningarna om stöd. Den andra delen bör stå till regeringens förfogande för att sättas in i olika regioner med hänsyn till sysselsättnings- läget och vad som är lämpligt enligt energisparprogrammet. Denna del bör dessutom fungera som en programreserv på det sättet att användningen av medlen skall kunna förskjutas mellan åren under en flerårsperiod med hänsyn till vad som är lämpligt från konjunktursynpunkt. Jag kommer i samband med behandlingen av budgetpropositionen att föreslå regeringen att inhämta riksdagens bemyndigande att genomföra den här redovisade ordningen.

1.3.3 Kommunal planering

Initiativet till att vidta energisparande åtgärder i bebyggelsen bör komma från fastighetsägarna själva. Det allmänna bör ta ansvar för att de får ett tillfredsställandeunderlag för sina beslut. Det måste också ankomma på det allmänna att fördela tillgängliga resurser till de för samhället mest angelägna projekten. Samhället måste ha ett ändamålsenligt underlag för sina ställ- ningstaganden.

Planverket föreslår att kommunerna skall ha ett ansvar för planering av de energisparande åtgärderna i den befintliga bebyggelsen. Remissinstanserna delar planverkets uppfattning. Också jag kan ansluta mig till tanken att det bör ankomma på kommunerna att ha hand om planeringen av de energi- sparande åtgärderna i den befintliga bebyggelsen. Utan en nationell vägning av olika insatser. bl.a. i tiden och regionalt, torde det emellertid bli svårt att genomföra energisparprogrammet på ett från allmän synpunkt tillfredsstäl- lande sätt. Jag återkommer i det följande till frågan om ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna.

Jag tar först upp frågan om ändamålet med den kommunala planeringen för energisparande i befintlig bebyggelse. Enligt min mening bör planeringen syfta till att klarlägga vilka områden och byggnader som i första hand bör komma ifråga för energisparande åtgärder av olika slag. Kommunen får därmed underlag för att avgöra vilka områden och vilka byggnader som bör prioriteras när det gäller att erbjuda teknisk rådgivning och besiktning och således i vilken turordning som ansökningar om teknisk rådgivning och besiktning bör behandlas. Kommunerna får också underlag för att bedöma i vilken utsträckning som den genom uppsökande verksamhet behöver stimulera fastighetsägare till intitiativ rörande besiktning och genomförande av energisparande åtgärder. Jag skall senare behandla frågan om teknisk rådgivning och besiktning mer ingående.

Planverket framhåller att planeringen av energisparåtgärder också har ett

Prop. l977/78z76 34

samband med övrig bebyggelseplanering. Verket betonar särskilt vikten av en samordning mellan ombyggnad och förnyelse av befintlig bebyggelse och energihushållningen där. Enligt verket bör även den ombyggnad av arbets- platserna som torde bli en följd av tillämpningen av den nya arbetsmiljölagen samordnas med de energisparande åtgärderna. Flera remissinstanser. bl. a. riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län. stöder denna uppfattning.

Vissa energisparande åtgärder kommer enligt verket att. påverka byggna- dernas fasader och inredning. Verket anser därför att det är angeläget att man vid planering och genomförande av sådana åtgärder tar hänsyn till kultur- historiska och andra speciella värden i den befintliga bebyggelsen. Flera remissinstanser delar den uppfattningen. Bl.a. riksantikvarieämbetet fram- håller vikten av att inte bara den allmänt erkända kulturhistoriska bebyg- gelsen utan även den mer ordinära bebyggelsens särdrag beaktas i samband med planering för och genomförande av energisparande åtgärder.

Jag delar planverkets uppfattning att det är angeläget att få till stånd en planering för samordning av ombyggnadsverksamhet och energisparåtgärder i bebyggelsen. Enligt min uppfattning är det inte alltid motiverat att avvakta en genomgripande ombyggnad eller renovering innan mer omfattande energisparåtgärder vidtas. Särskilt om det är lämpligt med hänsyn till sysselsättningsläget kan behovet av energisparåtgärder i en byggnad enligt min mening motivera att en ombyggnad eller renovering görs tidigare. Jag delar vidare planverkets uppfattning att det är angeläget att samplanera förnyelse av bebyggelsen och energisparåtgärder i bebyggelsen. Jag ansluter mig också till uppfattningen att i dessa sammanhang speciella hänsyn måste tas till byggnadernas särart och till kulturhistoriska och miljömässiga värden. [ detta sammanhang vill jag också framhålla vikten av att kommunerna genom information och rådgivrting till fastighetsägarna aktivt bidrar till genomförandet. På så sätt kan. den som avser att ändra sin byggnad uppmärksammas på fördelarna av att samtidigt vidta energisparåtgärder. [ områden och byggnader där energisparåtgärder bör vidtas enligt den kommunala planeringen kan kommunen söka upp fastighetsägarna med information och erbjudan om teknisk rådgivning och hjälp med besiktning såvida inte fastighetsägarna själva söker sådan hjälp.

Planverket har vidare framhållit vikten av att planeringen för energihus- hållning i befintlig bebyggelse samordnas med den kommunala energipla- neringen. I sin slutrapport anför verket att det ansvar som kommunerna har ålagts genom lagen (1977:439) om kommunal energiplanering medför behov av starkare integrering mellan olika planeringsaktiviteter som kommunsty- relser. byggnadsnämnder och övriga nämnder bedriver. Verket ser det som en risk att lagen i första hand kommer att tillämpas på nybebyggelsen inom kommunen. Enligt verkets uppfattning är det motiverat att kraven på kommunala planeringsinsatser på energiområdet tillämpas även på befintlig bebyggelse. Det bör därför enligt verket ankomma på kommunen att ta

Prop. 1977/78:76 35

initiativ till åtgärder av olika slag och medverka till att dessa genomförs. Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt den uppfattningen att den kommunala planeringen på energiområdet skall omfatta även åtgärder i den befintliga bebyggelsen. Statens industriverk anser däremot att kommunernas insatser beträffande kommunal energiplanering i första hand måste inriktas på val av uppvärmningssystem, samarbete med angränsande kommuner och industrier och andra mer principiella frågor rörande energiförsörjningen.

Jag anser att det är angeläget att få en samordnad utbyggnad av distributionssystemen för energi, tillgången till olika energikällor och insatser för hushållningen med energi. Därigenom bör det bli möjligt att avväga behovet av energisparåtgärderi förhållande till möjligheten bl. a. till värme- försörjning från kraftvärmeverk eller med spillvärme samt att samordna energisparande insatser och utbyggnaden av fjärrvärmenätet.

Jag övergår nu till att behandla frågan om behovet av lagreglering av kommunernas planeringsansvar.

Enligt 9 & byggnadsstadgan (1959:612. omtryckt 1972z776, ändrad senast 1977122) ansvarar kommunerna för att energihushållningen beaktas i den fysiska planeringen. Ansvaret för byggnadslovsprövning ligger också på kommunerna. Flertalet kommuner deltar också i granskningen av ansök- ningar om lån och bidrag för energihushållningsåtgärder. Enligt lagen (1977:439) om kommunal energiplanering åläggs kommunerna ett plane- ringsansvar på energiområdet. Detta ansvar innebär att kommunerna i sin planering skall främja hushållningen med energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Då riksdagen antog (prop. l976/771129. CU 1976/ 77:39. rskr 338) lagen om kommunal energiplanering förutsattes att lagen relativt lätt skulle kunna byggas ut med regler om planeringens utformning och prövning av planeringens innehåll i de avseenden det visar sig nödvändigt.

Planverket föreslår med hänvisning till riksdagens beslut att lagen om kommunal energiplanering kompletteras så att kommunerna åläggs att medverka till att energisparprogram för befintlig bebyggelse kommer till stånd. Remissinstanserna har i allmänhet inte behandlat frågan om en eventuell lagreglering av kommunernas ansvar. Kommunförbundet anför emellertid att i betänkandet (SOU 1976255) om kommunernas energipla- nering föreslogs ett kommunalpolitiskt handlingsprogram för energiområdet som ett led i kommunernas planering. Förbundet betonar att utredningen inte fann anledning att vare sig genom lagstiftning eller anvisningar reglera detta. Enligt förbundets mening bör planering för energisparande åtgärder kunna utgöra en del i ett kommunalpolitiskt handlingsprogram för energiom- rådet utan att några ytterligare lagregler kommer till stånd.

Som jag tidigare har anfört bör enligt min mening planeringen för energihushållning i befintlig bebyggelse samordnas såväl med planeringen för energiförsörjningen som med kommunernas planering för sanering, ombyggnad och stadsförnyelse. Jag delar Kommunförbundets uppfattning

Prop. 1977/78:76 36

om att ytterligare lagreglering ej behöver ske. Kommunernas möjlighet att förstärka sina insatser inom detta fält torde snarast vara beroende av resurser för utbyggnad av verksameheten med teknisk rådgivning och besiktning av fastigheter. Jag återkommer i det följande med förslag till ett särskilt stöd till kommunerna för genomförande av denna verksamhet.

1.3.4 Teknisk rät/givning och besiktning (Ill./fl.Sli2/l()lt'l'

Jag tarnu upp frågan om teknisk rådgivning och besiktning som underlag för beslut om upprustning av fastigheter från encrgihushållningssynpunkt.

Planverket har i sin preliminära rapport föreslagit att energisparandet i befintliga byggnader skall genomföras i tre steg. 1 det första steget skall kommunerna besiktiga byggnadsbeståndet. I det andra steget skall enklare åtgärder, såsom underhåll och injustering av installationer. utföras. Sådana åtgärder kan enligt verkets mening därefter komma att behöva utföras vid regelbundet återkommande tillfällen. Det sista genomförandesteget omfattar förbättringsåtgärder. både enklare sådana och rena ombyggnadsåtgärder. Åtgärderna i detta steg skall behöva utföras endast en gång.

Till underlag för samtliga typer av åtgärder fordras besiktning. Planverket har föreslagit att besiktningen av fastigheter skulle vara obligatorisk för kommunerna och för fastighetsägarna samt omfatta alla bostäder och lokaleri landet. Besiktningen måste i första hand inriktas på att ge underlag för bedömning av vilka åtgärder som bör genomföras i de byggnader där det är mest angeläget med förbättringar. Enligt planverket är det emellertid svårt att centralt göra en enkel mall för avgränsning av besiktningsvärda bebyggelse- kategorier. Planverket har därför föreslagit att det skulle ankomma på kommunerna att avgöra vilka bebyggelseområden som i första hand bör bli föremål för en obligatorisk besiktning. Kommunernas skyldighet att utföra denna besiktning skall enligt förslaget skrivas in i lagen om kommunal energiplanering.

Remissinstanserna har i allmänhet varit kritiska mot planverkets uppfatt- ning att besiktningsverksamheten skall vara obligatorisk för fastighetsägarna. Det stora flertalet remissinstanser instämmer emellertid i planverkets uppfattning att en teknisk besiktning av byggnader är en förutsättning för att man skall få till stånd de lämpligaste energisparande åtgärderna i de byggnader där det är mest angeläget. Många remissinstanser förordar därför en besiktningsverksamhet i kommunal regi som har karaktären av teknisk rådgivning till fastighetsägarna. Remissinstanserna tillstyrker också i allmänhet förslaget att det bör ankomma på kommunen att bedöma vilka byggnader och bebyggelseområden som i första hand skall få del av denna service. Flera remissinstanser pekar emellertid på att kunskapen är begränsad när det gäller frågan hur besiktningar bör genomföras och vilka bebyggelse- typer som i första hand bör besiktigas. De förordar därför att man avvaktar

Prop. 1977/78:76 37

med att bygga upp en stor administrativ apparat. Flera remissinstanser föreslår i stället en försöksverksamhet som bör kunna ge den erforderliga kunskapen.

En del remissinstanser föreslår någon form av krav på "energideklaration" för fastigheter. Tanken är därvid att sådana deklarationer skall ge underlag för kommunala bedömningar av vilka byggnader som förbrukar onormalt mycket energi.

Med hänvisning till remissutfallet har planverket i sin slutliga rapport föreslagit att ett större ansvar bör läggas på fastighetsägarna och att fastighetsägarna själva skall ta initiativ till att planera och genomföra energisparåtgärderna. Deras initiativ bör stödjas genom kvalificerad teknisk rådgivning och besiktning av byggnader som bör syfta till att ge fastighets- ägarna råd. anvisningar och rekommendationer om vilka tekniska åtgärder som bör vidtas för att en bättre energihushållning skall uppnås.

Planverket har. somjag tidigare har nämnt. föreslagit att kommunerna bör upprätta energisparprogram även för byggnader där fastighetsägarna inte tar några egna initiativ. För att kommunerna härvid skall kunna göra riktiga prioriteringar anser verket att en översiktlig inventering av bebyggelsen torde det vara praktiskt att genomföra dessa inventeringar i tre steg. Det första bör avse flerbostadshus. det andra lokaler och industrins byggnader och det tredje småhus. Därmed anser verket att tillgängliga resurser kan utnyttjas rationellt och att de erfarenheter som man får kan utnyttjas successivt.

Jag delar uppfattningen att en väl utbyggd teknisk rådgivning och hjälp med besiktning av fastigheter har avgörande betydelse för möjligheten att genomföra energisparprogrammet. Som jag tidigare nämnt delar jag också uppfattningen att ett obligatorium gentemot fastighetsägarna är onödigt och förordar i Stället ett stöd till kommunerna för att möjliggöra en snabb utbyggnad av en kommunal service i form av teknisk rådgivning och hjälp med besiktning av fastigheter. Jag delar planverkets uppfattning att det bör ankomma på kommunerna att avgöra i vilken turordning som hjälp med besiktning av fastigheter skall erbjudas.

Jag vill i sammanhanget erinra om att riksdagen våren 1977 beslöt att avsätta medel till en undersökning av byggnadsbeståndets kvalitet från energisynpunkt (prop. 1976/77:107 s. 43. CU 197632 5. 20. rskr 244). Undersökningen utförs av statens institut för byggnadsforskning och syftar till att ge en bättre uppfattning om hur byggnader för olika ändamål. från olika epoker och med olika byggnadssätt är beskaffade från energisynpunkt. Bl. a. resultaten från denna undersökning, från övrig forskning och från den s. k. EPD-verksamheten, som finansieras inom energisparstödets ram och som bl. a. bedriver verksamhet med besiktning av byggnader ur energisynpunkt, bör ge ny kunskap och vägledning för bedömningen av hur besiktning och teknisk rådgivning bör utformas mer i detalj. Jag finner att riksdagens beslut redan har tillgodosett de önskemål som flera remissinstanser har framfört angående försöksverksamhet med besiktning av fastigheter. Jag finner också

Prop. 1977/78:76 38

att det inte finns någon anledning att i detta sammanhang närmare beröra de mer detaljerade synpunkter på besiktningen som framförs av planverket och som närmast har karaktären av allmänna råd för besiktningsverksamhe- ten.

Jag delar uppfattningen i planverkets rapport att den tekniska besiktningen av byggnader är ett viktigt led iden kommunala planeringen. Somjag tidigare framhållit delar jag Kommunförbundets uppfattning att någon lagstiftning som reglerar kommunernas ansvar för de här frågorna inte behövs.

Jag övergår nu till att behandla frågan o m h u r de n te k ri i s ka rådgivningen kan organiseras och genomföras i kommu- n e r ri a och börjar då med en beskrivning av hur frågor om energiplanering i byggnader i dag hanteras i kommunerna.

F.n. lämnas' ansökningar om energisparstöd till kommunernas förmed- lingsorgan. Efter besiktning och viss prövning vidarebefordrar kommunerna ansökningshandlingarna med eget yttrande till länsbostadsnämnden där slutlig granskning av låne- och bidragsbelopp görs och beslut fattas. Den sökande meddelas beslut från länsbostadsnämnden. Ansökning om bygg- nadslov för energisparåtgärder som är byggnadslovspliktiga prövas av kommunens byggnadsnämnd — de flesta typerna av åtgärder av tjänsteman hos nämnden med stöd av delegation från nämnden.

I många kommuner görs den tekniska prövningen i låne- och bidragsä- rendena av byggnadsnämndens personal. Granskningen av låne- och bidragshandlingar samt byggnadslovshandlingar kan ske samtidigt. Förbe- siktning av byggnader kan kombineras med rådgivning om lämplig teknisk och utseendemässig utformning av t. ex. utvändig isolering.fasadskikt m. m. Beslutet om byggnadslov kan då i praktiken fattas samtidigt med att lånehandlingar översänds till länsbostadsnämnden för slutlig handläggning. Den byggande är därefter enligt gällande regler tvungen att avvakta länsbostadsnämndens beslut innan han får påbörja arbetena trots att besked om byggnadslov lämnats och även i de fall inga tvivel behöver råda om att föreslagna åtgärder är låne- och/eller bidragsberättigande.

Planverket har i sin slutliga rapport framhållit att det är önskvärt att samordna de båda ansökningsförfarandena för att underlätta för den enskilde och för att effektivisera hanteringen av ärendena. En sådan samordning hämmas enligt verket av att ärendena skall handläggas av två olika kommunala förvaltningar och av att låne- och bidragsärendena slutligt skall prövas av länsbostadsnämnden. I och med att förmedlingsorganet normalt gör en teknisk prövning och en rimlighetsbedömning av befintliga konstrukj tioner fordras ofta en förbesiktning av sakkunnig personal. Eftersom dessutom inte alla energibesparingsåtgärder fordrar byggnadslov, utförs ofta den tekniska prövningen hos förmedlingsorganet av dess egna tekniker. Formellt avser byggnadsnämndens och förmedlingsorganets tekniska pröv- ningar alltså olika aspekter på samma tekniska konstruktion. Planverket har vidare framhållit att en integrering av byggnadslovs- och låneprövningen är

Prop. 1977/78:76 39

önskvärd. Enligt verkets mening visar erfarenheter från kommuner som prövat detta att det är möjligt att åstadkomma en relativt snabb och smidig handläggning inom kommunen.

Jag delar planverkets uppfattning att det är angeläget att det statliga finansiella stödet till energisparåtgärder kan inordnas i ett enkelt system som gör att hanteringen av såväl energisparstödet som byggnadslovsgransk- ningen kan ske utan besvärande tidsutdräkt. Enligt planverkets förslag bör kommunen också anförtros uppgiften att fatta beslut i vissa låne- och bidragsärenden. Jag ser positivt på detta förslag och kommer att efter fortsatta överväganden lägga fram förslag i frågan.

Planverket har föreslagit att besiktningsverksamheten skall knytas till byggnadsnämnderna. Förslaget har tillstyrkts av de remissinstanser som har behandlat frågan. Jag finner dock ingen anledning att ta ställning i denna fråga utan förutsätter att varje kommun finner den lösning som passar dess organisation och förutsättningar bäst. Jag utgår därvid från att kommunerna kommer att organisera sin verksamhet så att den enskilde i normala fall skall behöva vända sig enbart till en instans och att erforderlig samordning sker inom den kommunala organisationen. De energisparkommittéer som många kommuner har organiserat kan här fylla en viktig uppgift. Jag vill i detta sammanhang också framhålla att kommunerna kan rekrytera personal för denna besiktningsverksamhet på olika sätt. Som ett komplement till egen anställd personal kan det visa sig motiverat att engagera annan teknisk expertis.

Jag övergår nu till att behandla vissa frågor om t i l l s y n a v b y g g n a d 5 - arbeten och om periodisk tillsyn av installationer som har betydelse för energihushållningen.

För byggnadslovspliktiga åtgärder som avser nybyggnad. rivning av byggnad eller ändring av byggnad skall det enligt 61 & byggnadsstadgan (1959:612. omtryckt l972:776. ändrad senast 1977122'). BS. finnas en av den byggande utsedd ansvarig arbetsledare. Denne utövar fortlöpande ledning och tillsyn över arbetet och svarar för att det fullgörs på behörigt sätt. Det ankommer på arbetsledaren att göra föreskrivna anmälningar till byggnads- nämnden och andra myndigheter. Han skall också närvara vid de besikt- ningar som byggnadsnämnden företar. l paragrafen uppställs vissa krav på den ansvarige arbetsledaren. Att denne uppfyller kraven prövas normalt av byggnadsnämnden. Statens planverk kan dock generellt godkänna viss person som ansvarig arbetsledare för visst slag av arbete och för viss tid. Byggnadsnämnden kan medge undantag från kravet på ansvarig arbetsledare om nämnden beträffande arbete av ringa omfattning finner att särskild arbetsledare inte erfordras.

Enligt 64 & BS ankommer det på byggnadsnämnden att öva tillsyn över byggnadsföretag som fordrar byggnadslov. Nämnden får verkställa de besiktningar som behövs för detta. Byggnadsnämnden har också rätt att besiktiga byggnadsföretag. som inte kräver byggnadslov. Besiktning torde

Prop. 1977/78:76 _ ' 40

emellertid i sådana fall, enligt vad planverket anför i slutrapporten, endast undantagsvis kunna företas, bl. a. på grund av bristande personalresurser.

1 sin slutliga rapport har planverket framhållit att det är nödvändigt för samhället att de åtgärder för vilka lån och bidrag beviljats verkligen genomförs och att detta sker på rätt sätt så att avsedd funktion erhålls. Verket anser därför att samhället måste öva viss tillsyn över mera väsentliga åtgärder som vidtas för att spara energi i byggnadsbeståndet och för vilka statligt stöd utgår. Verket föreslår därför en. sådan ändring i 61 äBS. att ansvarig arbetsledare skall utses också för ändringsarbcten som inte fordrar bygg- nadslov i de fall arbetena avsevärt påverkar byggnads energihushållning. Därtill föreslås planverket ett tillägg till 64 & BS så att det i dessa fall skall ankomma på arbetsledaren att avsyna arbetet och lämna byggnadsnämnden skriftligt bevis om detta.

Planverkets förslag att ansvarig arbetsledare skall utses för sådana icke byggnadslovspliktiga ändringsarbeten som avsevärt påverkar en byggnads energihushållning innebär en principiell nyth på så sätt att den ansvarige arbetsledaren skall utföra en självständig kontroll.

Den föreslagna ordningen torde förutsätta regler som ålägger den byggande att ge in en beskrivning av tilltänkta arbeten till byggnadsnämnden så att underlag finns för de bedömningar nämnden har att göra enligt 61 & BS. Åtskilliga av de åtgärder som omfattas av sparplanen torde vara sådana att enligt gällande bestämmelser förutsättningar för undantag från kravet på ansvarig arbetsledare föreligger. Det är enligt min mening inte möjligt att nu överblicka konsekvenserna av förslaget som för övrigt har anknytning till verkets förslag om utvidgad byggnadslovsplikt. till vilket jag återkommer senare. Båda dessa förslag kommer att remissbehandlas innan slutlig ställning tas till eventuella lagändringar.

Frågan om periodisk tillsyn med hänsyn till energihushållningens krav har behandlats ienergisparkommitténs betänkande — Inspektion av byggnaders eldningsanläggningar. l betänkandet har föreslagits att byggnadsnämnden skall öva tillsyn över byggnads eldningsanläggning och. om det uppdagas brist hos anläggningen som medför oksälig bränsleförbrukning, ålägga byggnadens ägare att undanröja bristen. Övriga föreskrifter för genomförande av en obligatorisk besiktning 'skall enligt förslaget utfärdas av statens planverk. l betänkandet har föreslagits att alla oljeeldade pannanläggningar. för vilka sotningsplikt föreligger och som förbrukar mer än 3 m3 olja per år. skall omfattas av den obligatoriska besiktningen och att besiktningarna i princip skall ombesörjas av sotningsväsendet. Förslag till ändringar i BS för att genomföra detta läggs fram i betänkandet. Sålunda föreslås att tillägg till underhållsreglerna i SO,—$ BS så att: där föreskrivs att byggnads eldningsan- läggning skall hållas i sådant skick att låg bränsleförbrukning uppnås. Till detta föreslås att en bestämmelse om tillsyn av eldningsanläggning tas in i BS som 65 &.

Flertalet remissinstanser har ställt sig tveksamma till förslaget eller helt

Prop. 1977/78:76 41

eller delvis avstyrkt detta. Bl.a. med hänvisning till osäkerheten med avseende på såväl kostnaden som energispareffekten förordar många remiss- instanser i stället en försöksverksamhet. Några remissinstanser anser att obligatorisk besiktning bör omfatta endast stora eller medelstora anlägg- ningar medan andra anser att det är i de små pannorna som de bästa resultaten kan uppnås. Många instanser framhåller att lika goda resultat bör kunna uppnås på frivillig grund. En rad remissinstanser påpekar att den föreslagna inspektionen bör utvidgas till att gälla även andra komponenter i byggnadens energisystem. Många remissinstanser framhåller att besiktning av och åtgärder i själva eldningsanläggningen har relativt liten betydelse i förhål- lande till vinsterna med att övervaka drift och skötsel i hela värme- och ventilationssystemet.

1 sin slutrapport har planverket lagt fram ett förslag om periodisk tillsyn vilket sträcker sig längre än energisparkommitténs förslag. Verkets förslag innebär att 50 & BS kompletteras med krav på att byggnad skall underhållas så att försämrad energihushållning inte uppkommer. Verket har därtill fram- hållit att flera av de uppvärmnings- och ventilationsanläggningar, på vilka det genom 44 a &" BS och tillämpningsföreskrifterna i SBN ställs krav i syfte att spara energi. är beroende av fortlöpande underhåll för att anläggningarna skall fungera på avsett vis. Med hänsyn till detta förordar planverket att förslaget om underhållsskyldighet i 505 kompletteras med ett krav på att byggnadsnämnden skall öva tillsyn över sådana installationer för uppvärm- ning. ventilation och varmvattenförsörjning som är av väsentlig betydelse för byggnadens energihushållning. Reglerna om tillsyn bör enligt verket tas in i BS som 65 &. Enligt förslaget bör det ankomma på planverket att efter samråd med berörda myndigheter meddela erforderliga tillämpningsbestämmelser. Beträffande tillsynsverksamheten anser planverket att det kan övervägas att införa samma förfaringssätt som gäller i fråga om hissar. dvs. att byggnads- nämnden i egenskap av tillsynsmyndighet skall anlita biträde av riksprov- plats för tillsynens utövande. Planverkets förslag är inte remissbehandlat.

Jag delar planverkets uppfattning om den mycket stora betydelse som ett riktigt underhåll har för energihushållningen. Genom utbildnings- och informationsinsatser bör fastighetsägarna göras uppmärksamma på den stora ekonomiska betydelsen härav. Jag förutsätter. att den verksamhet med frivillig pannbesiktning som nu pågår kommer att fortsätta och finner det naturligt om utvecklingen går mot ett engagemang från sotningsväsendet i vissa_ enklare besiktningsåtgärder för oljeeldade villapannor. Jag kommer i det följande att ta upp frågan om ändring i underhållsbestämmelserna i 50 & BS. Mot bakgrund av vad jag har anfört i det föregående finnerjag inte skäl att nu förorda en obligatorisk besiktning i de hänseenden som har föreslagits i energisparkommitténs betänkande och av planverket. Jag är emellertid beredd att om så skulle visa sig motiverat, senare framlägga förslag om obligatorisk periodisk besiktning av den typ som planverket föreslår.

Prop. 1977/78:76 42

1.3.5 .4list'mzsj/ördc'lning nia/Ian sia! och kmmnlm

Som jag redan har framhållit bör kommunerna svara för energisparpro- grammets genomförande. Ansvaret för den totala överblicken över program- mets genomförande. fördelningen av resurser regionalt och över tiden samt bedömningar av behovet av ytterligare åtgärder för programmets genomfö- rande måste dock ligga på statlig nivå.

Flera statliga myndigheter har ansvarsområden som berörs av energispar- programmets genomförande. Bostadsstyrelsen och statens industriverk ansvarar för energisparstödet till byggnader. Bostadsstyrelsen ansvarar även för de kommunala bostadsbyggnads- och saneringsprogrammen. lndustri- verket ansvarar även för energisparstödet till industrins processer m. m. och för bl. a. prognos- och utredningsverksamhet inom energiområdet. lndustri- verket har vidare det centrala myndighetsansvaret i frågor i anslutning till lagen om kommunal energiplanering. Statens planverk har att utarbeta föreskrifter och allmänna råd till BS och har därmed ansvar tör att följa utvecklingen och i lämplig form förmedla ny teknisk kunskap till kommu- nerna. Statens råd för byggnadsforskning har också ett ansvar att löpande tillhandahålla lättförståeliga sammanfattningar av forskningsresultat rörande teknik och ekonomi för energisparande åtgärder i befintliga byggnader. Arbetsmarknadsstyrelsen har det övergripande ansvaret för arbetsmarknads- politikens genomförande och skolöverstyrelsen det övergripande ansvaret för genomförande av den nödvändiga utbildningen.

Ett program av den omfattning som jag här har föreslagit måste genom- föras på ett smidigt sätt. Det är därför angeläget att kommunernas arbete med genomförandet av energisparprogram met så långt möjligt underlättas genom hjälp och rådgivning från berörda statliga myndigheter. Samtidigt är det självklart att yiss redovisning bör ske från kommunerna om statsmakterna skall kunna följa energisparprogrammets genomförande och vidta de ändringar som efter hand kan visa sig nödvändiga.

Planverket föreslår i sin slutliga rapport att verket ges i uppdrag att utfärda erforderliga råd och anvisningar för upprättande av kommunala handlings- program för energihushållning i befintlig bebyggelse samt att verket i samråd med bostadsstyrelsen. statens industriverk och Kommunförbundet skall utarbeta råd och anvisningar för besiktningsverksamhetens praktiska uppläggning och administrativa genomförande. Kommunförbundet och flera kommuner har i sina remissvar på planverkets preliminära rapport bestämt motsatt sig att ett statligt verk skulle få i uppdrag att utarbeta anvisningar för den kommunala planeringen. Flera remissinstanser tillstyrker dock förslaget att en central myndighet skall utarbeta erforderliga råd och anvisningar för såväl handlingsprogrammet som besiktningsverksamheten.

I sin slutliga rapport har planverket föreslagit att det fårankomma på verket att i samråd med bl.a. bostadsstyrelsen. industriverket och Kommunför- bundet utarbeta råd och anvisningar till vägledning för kommunernas

Prop. 1977/78:76 43

planering för energisparande i byggnader.

Jag delar uppfattningen att det är angeläget att snabbt få fram riktlinjer som främjar enhetliga redovisningarav det planeringsunderlag som kommunerna tar fram. Jag finner det också ytterst angeläget att ny kunskap som efterhand kommer fram meddelas kommunerna i lämplig form och erinrar i detta sammanhang om planverkets ansvar att utge föreskrifter och allmänna råd till BS. Det ankommer självfallet på kommunerna att själva besluta om uppläggningen av den egna verksamheten mot bakgrund av den kunskap som på detta och andra sätt tillförs dem.

Jag är inte beredd att nu gå närmare in på den ordning i vilken de berörda Statliga myndigheterna bör samarbeta för att genomförandet av energispar- programmet skall löpa så smidigt som möjligt. Som jag har nämnt harjag för avsikt att i annat sammanhang föreslå regeringen att tillsätta en särskild delegation inom regeringskansliet med uppgift att svara för den nödvändiga samordningen mellan berörda myndigheters insatser. Delegationen avses också få viktiga uppgifter i samband med utvärderingen av energisparpro- grammet.

I.3.6 Stöd till kammuwrmt

Planverket har i sin slutliga rapport föreslagit att bidrag skall utgå till kommunal planering för energisparåtgärder i befintlig bebyggelse enligt principer liknande de som nu gäller för stöd till kommunal översiktsplane- ring. Verket uppskattar att ett belopp om 10 milj. kr. per år behöver ställas till förfogande för detta ändamål under de närmaste tre budgetåren.

Efter samråd med chefen för kommundepartementet vill jag anföra följande.

Stöd bör utgå till kommunerna i syfte att möjliggöra sådana kommunala insatser som jag i det föregående har diskuterat. Jag delar dock inte planverkets uppfattning att ett behovsprövat stöd för planering bör utgå till vissa kommuner enligt de principer som nu gäller för stöd till kommunal översiktsplanering. Sådant stöd har beviljats bl. a. till kommuner med från rikssynpunkt angelägna och/eller för kommuner särskilt resurskrävande projekt.

Planverket har i sin preliminära rapport föreslagit att den obligatoriska besiktningen bör finansieras med skattemedel men att den frivilliga besikt- ningen bör finansieras med avgifter under förutsättning att dessa kan hållas på en rimlig nivå. Avgiften bör enligt verket täckas av lån och bidrag till förbättringsåtgärder.

Flertalet remissinstanser delar verkets bedömning. Några remissinstanser" framhåller att besiktningen till stor del bör kunna bekostas av andra än Stat och kommun. eftersom den i allmänhet är lönsam för fastighetsägaren. Höjning av energiskatten föreslås av naturvårdsverket som ett medel att finansiera besiktningskostnaderna. 1 sin slutliga rapport har planverket

Prop. 1977/78:76 44

föreslagit att besiktningen skall-finansieras av statsmedel.

Det är en samhällelig angelägenhet att den frivilliga besiktningsverk- samhet som jag har förordat verkligen kommer till stånd. Jag föreslår därför att ett generellt stöd skall utgå till alla kommuner för deras insatser i energisparverksamheten totalt sett. Den mest kostnadskrävande delen härav är råd- och serviceinsatserna. Stödet bör tills vidare fördelas av regeringen mot bakgrund av redovisningen från kommunerna av deras nuvarande och planerade insatser för rådgivning och service. Stödet bör förenas med villkor om viss redovisning som kan ligga till grund för den statliga planeringen inom detta fält.

Jag anser att det statliga stödet bör kombineras med viss avgiftsfinansie- ring. Avgift bör sålunda tas ut för besiktning där den resulterat i energispar- åtgärder. Därvid bör enligt min mening avgiften. inom ramen för kommu- nens kostnad för besiktningen. bestämmas så att den står i proportion till sparåtgärdernas omfattning. Det ankommer emellertid på kommunerna att själva fatta beslut i denna fråga. Avgift för besiktning bör kunna inräknas i låne- och bidragsunderlaget. Utöverde två nämnda finansieringskällorna står det självfallet kommunerna fritt att själva tillskjuta de egna medel de finner motiverade.

Planverket har i sin preliminära rapport uppskattat besiktningskostnaderna till 500 milj. kr. Uppskattningen grundas på antagandet att 75 (Q'-ii av alla bostäder byggda före 1960 samt lika stor volym av lokaler skall besiktigas inom ramen för en obligatorisk besiktning. Besiktningen beräknas i bostäder ta ca 4 timmar i anspråk per enbostadshus. För flerbostadshus tillkommer 15 minuter per lägenhet. För lokaler beräknas besiktningskostnaden uppgå till halva besiktningskostnaden för motsvarande byggnadsvolym i bostäder. Kostnaden för besiktning har uppskattats till ca 100 kr./tim. Med dessa förutsättningar har planverket beräknat att kostnaderna för besiktningen skulle uppgå till ca 100 milj. kr. per år under 5 år.

Remissinstanserna har genomgående påpekat att kostnaden är alltför lågt räknad. Verket har enligt remissinstansernas uppfattning kraftigt under- skattat timkostnaden och tidsåtgången för varje besiktning. Till detta kommer att viss del av besiktningsverksamheten kan utföras med gott resultat endast under de sju eller åtta kallaste månaderna under året.

Jag har tidigare anfört att energisparverksamheten kommer att byggas upp successivt under de närmaste budgetåren. En orsak härtill är att det inte finns förutsättningar för att redan från början åstadkomma en fullt utbyggd råd- och sewiceorganisation. Å andra sidan räknar jag med att avgiftssättning sannolikt inte kommer att vara genomförd under budgetåret 1978/79. Med hänsyn härtill uppskattarjag ett behov av statsbidrag för budgetåret 1978/79 till ca 60 milj. kr. Jag kommer att föreslå regeringen att i budgetpropositionen för budgetåret 1978/79 uppföra medel i enlighet med vad jag sålunda har anfört.

Jag kommer sedermera och i annat sammanhang att föreslå den förändring

Prop. 1977/78z76 45

av energisparförordningen som erfordras för att avgifter för besiktning skall få inräknas i låne- och bidragsunderlaget.

1.3.7 Älva/ringar i h_f*_t:j_'ll(l(l'S/(I_QSIf/IIIi/LQPH

Jag har tidigare redovisat planverkets förslag till ändringar i byggnadslag- stiftningen Såvitt gäller tillsyn och besiktning av byggnadsarbeten och periodisk besiktning av installationer. Planverket har också föreslagit vissa ändringar i 3515 regler om krav på byggnader och dess regler om byggnads- lov.

Bestämmelser om byggande finns i 5 kap. (35—37 åå) BS. I 38—48 åå BS. som avser nybyggnad. finns bl. a. grundläggande allmänt formulerade bestämmelser om byggnads yttre och inre utformning. I 48 a och 49 N BS regleras vilka krav som ställs i samband med ändringsarbeten. De allmänt formulerade kraven i BS kompletteras av detaljerade föreskrifter. råd och anvisningar. utfärdade av statens planverk och införda i Svensk Byggnorm (SBN).

Genom ändring i BS år 1975 infördes en ny paragraf. 44 a _ä BS.enligt vilken byggnad skall utföras så att den möjliggör god värmehushållning. Samtidigt ändrades 48 a & BS så att kravet beträffande värmehushållning gäller även vid sådan ändring av byggnad som enligt 75 äb)—B BS är hänförlig till nybyggnad. Kravet omfattar dock endast de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endast i den omfattning som erfordras för att dessa delar skall uppfylla skäliga anspråk på god värmehushållning. I samband med ändring av byggnad kan enligt 48 a & BS andra stycket ställas krav i vissa avseenden även beträffande de delar av byggnaden som inte berörs av ändringen. Sålunda skall i byggnadens övriga delar sådana brister undanröjas som avser hållfasthet. brandsäkerhet eller sanitära förhållanden och som innebär så avsevärda olägenheter att de inte skäligen kan godtas. Värmehushållningen omfattas således inte av 48 a & BS andra stycket.-

I 49 & BS anges vilka krav som skall ställas vid sådana ändringsarbeten som inte är att hänföra till nybyggnad. För dessa arbeten gäller att bestämmelserna i 38—48 åå BS skall äga motsvarande tillämpning i fråga om de delar av ' byggnaden som berörs av ändringsarbetena. Införandet av 44 a _ä BS medförde att kravet på god värmehushållning skall uppfyllas också vid dessa ändringsarbeten. Enligt 49% BS gäller nybyggnadskraven i princip i full utsträckning. Byggnadsnämnden kan emellertid enligt paragrafens andra stycke medge undantag från nybyggnadskraven där detta påkallas av omständigheterna och inte medför brandfara eller olägenhet i sanitärt avseende eller eljest. Någon särskild inskränkning i möjligheterna att medge undantag från kraven på god värmehushållning finns således inte.

Planverket har i sina rapporter föreslagit att begreppet värmehushållning skall bytas ut mot begreppet e n e r g i h U 5 h ål I nin g. eftersom detta har en vidare syftning än värmehushållning och bättre återger vilka egenskaps-

Prop. 1977/78:76 46

krav som bör ställas på byggnader. Jag delar planverkets uppfattning och förordar att 44 a och 48 a åå BS ändras i enlighet med verkets förslag. I fortsättningen använder jag därför begreppet energihushållning.

I sin preliminära rapport har planverket föreslagit komplettering av 48 a & andra stycket BS så att brister från energihushållningssynpunkt i de delar av byggnaden som inte berörs av ändringsarbeten skall åtgärdas. om bristerna innebär så avsevärda olägenheter att de inte skäligen kan godtas. I fråga om mindre genomgripande ändringsarbeten.dvs. sådana som avses i 49 & BS. har planverket föreslagit den ändringen att undantag från nybyggnadskravet inte skall få göras om det kan medföra bristfällig energihushållning.

De i den preliminära rapporten föreslagna ändringarna av 48 a & och 49 & BS har godtagits av de flesta remissinstanserna.

Planverket har i slutrapporten föreslagit ändringar i 48 aä andra stycket och 495 BS som går längre än förslagen i den preliminära rapporten. Det slutliga förslaget innebär att bestämmelserna kompletteras så att kravet på god energihushållning i 44a; BS i samband med ändringsarbeten skall beaktas i skälig omfattning beträffande hela byggnaden. Således menar verket att ombyggnad av en del av byggnaden bör leda till krav på att resten av byggnaden i skälig omfattning åtgärdas från energisynpunkt.

Nuvarande regler när det gäller att beakta energihushållningsfrågan i samband med ändringsarbeten tar som jag har nämnt sikte endast på de delar av byggnaden som berörs av ändringen. Det är naturligtvis rimligt att kräva att de ändringsåtgärder som ändock vidtas utförs så att de i skälig omfattning uppfyller krav på god energihushållning. Ofta torde merkostnaden för att uppfylla dessa krav vara välmotiverad från fastighetsekonomisk synpunkt. Som skäl för förslaget att införa krav på god energihushållning beträffande byggnaden i dess helhet har planverket framhållit att det av ekonomiska skäl och med hänsyn till dem som utnyttjar byggnaderna kan vara lämpligt och även angeläget att byggnadsåtgärder vidtas vid ett och samma tillfälle. Till de av planverket anförda skälen kan naturligtvis läggas ett allmänt intresse av att åstadkomma begränsningar av energiåtgången. Somjag tidigare har anfört är det emellertid också av vikt att investeringsresurserna i möjlig mån sätts in där de kan beräknas ge största möjliga utbyte. Om man inför en generell regel med krav på upprustning från energihushållningssynpunkt i alla byggnader som av något skäl blir föremål för ombyggnad i en del av byggnaden. kan detta komma att motverka en ändamålsenlig användning av tillgängliga resurser. Det kan också leda till ett motstånd mot att vidta i övrigt erforderliga ändringar av byggnader. Jag vill med hänsyn till vad jag nu har anfört inte förorda att de i slutrapporten föreslagna ändringarna i 48 a sandra stycket och 49 & BS genomförs.

Den i planverkets preliminära rapport föreslagna ändringen av 48 a & BS är av annan karaktär. Detta förslag innebär att fastighetsägaren samtidigt som han ändock skall vidta ändringsåtgärder av sådan art att de är att hänföra till nybyggnad också i de av ändringen ej berörda delarna av byggnaden skall

Prop. 1977/78:76 47

Den i planverket preliminära rapport föreslagna ändringen av 48 a & BS är av annan karaktär, Detta förslag innebär att fastighetsägaren samtidigt som han ändock skall vidta ändringsåtgärder av sådan art att de är att hänföra till nybyggnad också i de av ändringen ej berörda delarna av byggnaden skall åtgärda sådana brister avseende energihushållningen som är så avsevärda att de inte skäligen kan godtas. Det rör sig här om energihushållningsåtgärder som regelmässigt är välmotiverade från såväl allmän som fastighetseko- nomisk synpunkt. Merparten av de åtgärder som kan komma ifråga enligt den föreslagna regeln är enligt min mening så grundläggande att de bör genomföras relativt snart och då också utan samband med andra ändrings- åtgärder. Stimulansåtgärder för energisparande och information bör i dessa fall vara en mer ändamålsenlig väg att förmå fastighetsägare att åtgärda denna typ av brister. I många byggnader är det dessutom angeläget. från såväl allmänna som fastighetsekonomiska utgångspunkter. att dessa åtgärder vidtas i samband med mer omfattande energihushållningsåtgärder. Jag vill med hänvisning till vadjag här har anfört inte förorda att planverkets förslag i den preliminära rapporten genomförs.

När det gäller sådana ändringsarbeten som omfattas av 49 &" BS instämmer jag i tanken i planverkets preliminära rapport. att några större avvikelser från nybyggnadskraven på god energihushållning inte bör medges. Huvudregeln i 49 & BS är som nämnts att nybyggnadskrav skall ställas beträffande de delar av byggnaden som berörs av ändringen. Kraven är således i princip strängare än när det gäller ändringsarbeten som omfattas av 48 aä BS. där nybygg- nadskraven skall uppfyllas i skälig omfattning. De strängare kraven i 49 %* BS modifieras emellertid av bestämmelsen att byggnadsnämnden äger medge undantag. Även i fortsättningen ärdet naturligtvis nödvändigt att kravnivån i vissa fall kan modifieras också när det gäller energihushållningen. Man torde som regel kunna utgå från att byggnadsnämnderna använder möjligheten att medge undantag till att utjämna den skillnad i fråga om krav som finns mellan ändringsarbeten som är att hänföra till nybyggnad och andra ändringsarbeten. Det är enligt min mening dock inte troligt att byggnads- nämnderna med stöd av 49 & BS andra stycket medger några större avvikelser från energihushållningskraven. På grund av vad jag nu har anfört finnerjag inte skäl att föreslå någon ändring av paragrafen.

Jag övergår nu till att behandla planverkets förslag om u n d e r h ä 1 l - och förbättri ngsåtgärder. Enligt 50% BS skall byggnad under- hållas så. att hållfastheten inte äventyras samt brandfara. sanitär olägenhet eller vanprydnad inte uppkommer. I prop. 1977/78:50 om ändring i BS föreslås paragrafen kompletterad med en bestämmelse som innebär att anordningar för avfallshantering skall hållas i stånd.

Energisparkommittén har i sitt betänkande — Inspektion av byggnaders eldningsanläggningar — föreslagit att i 50 & BS skall föreskrivas att byggnads eldningsanläggning skall hållas i sådant skick att låg bränsleförbrukning uppnås. Som jag har redovisat i det föregående har planverket i både den

Prop. 1977/78:76 48

preliminära och den slutliga rapporten föreslagit längre gående underhålls- krav. I den preliminära rapporten har verket sålunda föreslagit införande av krav på att byggnad skall underhållas så att bristfällig energihushållning inte uppkommer. I sin slutliga rapport. har verket föreslagit en komplettering av 50% BS med krav på att byggnad skall underhållas så att försämrad energihushållning inte uppkommer. I båda rapporterna har planverket dessutom föreslagit en ny bestämmelse. 50aä BS. som innebär att det allmänna. även när fastighetsägaren inte tar initiativ till någon ändring av byggnaden. skall kunna kräva att brister från energihushållningssynpunkt blir avhjälpta.

Verket framhåller i rapporterna att den föreslagna ändringen i 50 & BS gör det möjligt att ålägga fastighetsägare att se till att installationer och klimatskärm fungerar på avsett sätt även från energisparsynpunkt. Enligt verket får emellertid de föreslagna underhållskraven till en början begränsad räckvidd. eftersom installationer och klimatskärm inte behöver ges högre kvalitet än de hade när huset byggdes. I sin slutrapport framhåller planverket också att underhållskravet på längre sikt blir av väsentligt större betydelse i och med att nya byggnader utförs enligt kraven på god energihushållning i 44 a & BS.

Planverkets förslag i den preliminära rapporten om underhållskrav har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Några invändningar mot verkets tolkning av den föreslagna bestämmelsens räckvidd har inte framförts.

Om underhållsreglerna i byggnadslagstiftningen mera allmänt skall anknytas till de egenskapskrav som samhället ställer på byggnader är en fråga som övervägs i arbetet på en ny byggnadslagstiftning. Det är emellertid uppenbart att många av de energihushållningsegenskaper som tillförs en byggnad snart går förlorade om de inte vidmakthålls genom underhållsåt- gärder. Med hänsyn till den särskilda vikt som energihushållningsfrågorna har anser jag. att det här aktuella förslaget kan bedömas utan att därmed ställning tas i principfrågan. Jag anser därför. i likhet med planverket. att kraven beträffande god energihtrshållning nu bör kompletteras med en underhållsskyldighet. Denna skyldighet bör emellertid inte bestämmas på det sätt som planverket har föreslagit. Underhållsbestämmelsen måste utformas med beaktande av att några krav från energihushållningssynpunkt på byggnaders utförande inte fanns förrän 44aä BS trädde i kraft den 1 januari 1976. I BS — 46 & andra stycket 1. — finns visserligen sedan lång tid tillbaka krav på värmeisolering. men detta krav tar närmast sikte på att byggnader skall vara utförda så att de bereder möjlighet till trevnad och god hygien.

När det gäller byggnader. för vilka byggnadslov har meddelats efter den I januari 1976 och som således är utförda i enlighet med bestämmelsen om god värmehushållning i 44 a & BS. finner jag det befogat och rimligt att införa en underhållsskyldighet som innebär att byggnadens egenskaper från energi- hushållningssynpunkt skall vidmakthållas i skälig utsträckning. Detsamma

Prop. l977/ 78:76 49

bör gälla i fråga om byggnader som har lovgivits före den 1 januari 1976 i de delar av byggnaden för vilka krav enligt 44aä BS har ställts på grund av bestämmelserna i 48 a & BS eller 49 & BS. dvs. byggnader på vilka ändrings- arbeten har utförts efter den I januari 1976.

Byggnad för vilken byggnadslov har beviljats före den 1 januari 1976 är, somjag har nämnt, utförd utan att några krav från samhällets sida har kunnat ställas i fråga om energihushållningen. dock med undantag för sådan del av byggnaden som efter denna tidpunkt har blivit föremål för ändringsarbeten. Som planverket har framhållit får en underhållsregel begränsad effekt när det gäller äldre byggnader. Man måste enligt min uppfattning också hålla i minnet att en stor del av detta byggnadsbestånd måste förbättras i fråga om energihushållningsegenskaperna. De energihushållningsåtgärder som bör komma till stånd i byggnadsbeståndet innebär som regel ändringsarbeten och skall utföras med beaktande av bestämmelsen i 44 a & BS. Detta medför att åtgärderna efterhand som energisparprogrammet genomförs kommer att omfattas av den underhållsplikt som jag nyss har förordat. Jag finner därför ingen anledning att förorda en generell underhållsregel som omfattar byggnad eller del av byggnad som inte har utförts enligt kraven i 44 a äBS.

På grund av vad jag nu har anfört föreslårjag att underhållsreglerna i 50 & BS kompletteras med en bestämmelse om att byggnad eller del av byggnad som har utförts i enlighet med bestämmelsen i 44 a & BS skall underhållas så att möjligheterna till god energihushållning i skälig utsträckning bibehålls. Med en sådan utformning kommer bestämmelsen att gälla inte bara helt nya byggnader utan också sådana delar av äldre byggnader som har utförts eller ändrats med iakttagande av kravet på god värme- eller energihushållning i 44 a &" BS.

Nära samband med frågorna om underhåll har den i såväl den preliminära som den slutliga rapporten föreslagna nya bestämmelsen. 50 a &" BS. som ger samhället möjlighet att ålägga fastighetsägare att vidta åtgärder för att förbättra energihushållningen. Enligt planverket är de i övrigt föreslagna ändringarna i BS inte tillräckliga. om befintlig bebyggelse i större omfattning skall sättas i ett sådant skick att den uppfyller skäliga anspråk på god energihushållning. och särskilt inte om förbättringar skall uppnås förhållandevis snabbt enligt fastställd tidplan och med prioritering för vissa åtgärder. Planverket har emellertid framhållit att mera ingående utredningar fordras innan en bestämmelse av detta slag kan införas och att ikraftträdande inte bör ske förrän den I januari 1981.

Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig över planverkets preliminära rapport har motsatt sig att den föreslagna 50 aå BS införs.

Av vad jag tidigare har anfört framgår att jag anser att intresset för energisparandet för närvarande är så stort att det inte behövs några tvingade regler för att få till stånd ett sparande av den omfattningjag har förordat. Jag anser därför inte att det finns någon anledning att nu föreslå en bestämmelse

4 Riksdagen 1977/ 78. ] sum/. ,er 76

Prop. 1977/ 78:76 50

av det innehåll som planverket har förordat.

Planverket har i sin slutrapport framhållit att det är tveksamt om isoleringsåtgärder och installationer som är av betydelse för energihushåll- ningen i erforderlig omfattning kommer att underkastas prövning om inte ändringar i byggnadslovsplikten genomförs. Därför har verket föreslagit att bestämmelserna om byggnadslov i 54 & BS förtydligas på vissa punkter. Förslaget innebär att väsentliga förändringar av ytterväggsisolering samt anordnande av eller väsentlig ändring av värme- och ventilationsin- stallationer skall bli byggnadslovspliktiga.

Planverkets förslag till vidgad byggnadslovsplikt för isolerings- och installationsåtgärder medför en inte obetydlig utvidgning av byggnadslovs- plikten. Genom att energisparprogrammet kommer att medföra en mycket stor ökning av antalet åtgärder som omfattas av förslaget. blir verkningarna stora för allmänheten och byggnadsnämnderna. Syftet med förslaget är att skydda fastighetsägare för de negativa följder som felaktigt utförda åtgärder kan få och att hjälpa den enskilde fastighetsägaren att planera energihushåll- ningsåtgärderna så att så god effekt som möjligt uppnås. Jag har tidigare framhållit vikten av att vi har regler som tar till vara allmänhetens intressen. Den kontroll som planverket föreslår torde i många fall vara befogad. I likhet med planverkets förslag om ändring av reglerna om ansvarig arbetsledare innehåller också detta förslag frågor som kräver ytterligare belysning. Förslaget kommer därför att remissbehandlas.

Planverket har i slutrapporten anmärkt att det är sannolikt att nybygg- nadsförbud råder för åtskilliga områden med byggnader i vilka energispa- rande åtgärder bör vidtas. För dessa byggnader fordras dispens från nybyggnadsförbudet, om energisparåtgärder som enligt 75 & BS är hänförliga till nybyggnad skall kunna genomföras. Verket framhåller att förfarandet med dispensprövning är omständligt och att det är angeläget att inte i onödan hindra att byggnader förbättras så att tillfredsställande energihushållning erhålls. För att underlätta för fastighetsägare och byggnadsnämnd att få till stånd en godtagbar energihushållning i befintliga byggnader har planverket därför föreslagit ändring av 75 å andra stycket BS. Förslaget innebär att som nybyggnad inte skall anses anordnande av tillfredsställande energihushåll- ning i befintlig byggnad. som även om åtgärderna inte vidtas. måste antas komma att kvarstå under längre tid. Eftersom förslaget har lagts fram i slutrapporten. har det inte remissbehandlats.

Hinder mot att vidta energihushållningsåtgärder i befintlig bebyggelse bör naturligtvis så långt det är möjligt undanröjas. Planverkets förslag medför en viss förenkling av handläggningen hos byggnadsnämnden. Om energispar- åtgärder i nu avsedda fall inte längre skall utgöra nybyggnad enligt BS får detta vissa återverkningar i fråga om skyldigheten att söka byggnadslov. Som jag redan har framhållit är det viktigt att bedömningen av en byggnads återstående livstid ingår som ett led i prövningen av behovet av energispar- åtgärder. Mot denna bakgrund anserjag att konsekvenserna av en ändring av

Prop. 1977/78:76 51

75 & BS i enlighet med planverkets förslag behöver belysas ytterligare. Jag är sålunda inte beredd att utan remissbehandling ta slutlig ställning till förslaget.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom bostadsdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i BS. '

2. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att antaga förslaget till lag om ändring i byggnadsstadgan (19561612) att godkänna inriktning och omfattning av det energisparprogram avse- ende befintlig bebyggelse som jag har föreslagit samt

att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för genomförandet av detta program

3. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1977/78:76 52

Bilaga 1

Hänvisningar till S3

Gällande rätt, aktuella utredningsförslag och remissut- talanden angående dessa

1. Inledning

Genom beslut i industridepartementet 1975-10-16 gavs energisparkom- mittén i uppdrag att bl.a. överväga och lämna förslag om inspektion av byggnaders eldningsanläggningar. Energisparkommittén uppdrog åt en särskild arbetsgrupp, panninspektionen. att utreda frågan. Efter slutfört arbete överlämnade arbetsgruppen till energisparkommittén PM 1976-03-17 — Inspektion av byggnaders eldningsanläggningar. Kommittén har 1976-04- 06 med egen tillstyrkan överlämnat promemorian till industridepartemen- tet.

Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av fortifikationsförvalt- ningen. socialstyrelsen. postverket. statskontoret. byggnadsstyrelsen. riksre- visionsverket. skolöverstyrelsen. statens jordbruksnämnd. statens natur- vårdsverk, lantbruksstyrelsen. konsumentverket. arbetsmarknadsstyrelsen. bostadsstyrelsen, Statens råd för byggnadsforskning (BFR). statens institut för byggnadsforskning (SIB). statens planverk. statens industriverk. styrelsen för teknisk utveckling(STU). statens provningsanstalt. statens brandnämnd. sakkunniga (C 1973z05) för översyn av brandförsvarsutbildningen m.m.. kommunstyrelserna i Borås, Ekerö. Lycksele. Malmö och Örnsköldsviks kommuner. Arbetsmarknadens yrkesråd. Aktiebolaget CTC. HSB:s riksför- bund, Landsorganisatiönen i Sverige. Landstingsförbundet. Nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader. Rörfirmornas riksförbund. Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska brandförsvarsföreningen. Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRI), Svenska kommunförbundet, Svenska petroleum institutet. Svenska riksbyggen. Sveriges fastighetsägareförbund. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO). Sveriges hantverks- och industriorganisation. Sveriges industriför- bund. Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund. Sveriges villaägareför- bund och VVS-tekniska föreningen.

Den 10 december 1976 överlämnades betänkandet och remissvaren till bostadsdepartementet för handläggning.

Genom beslut den 19 augusti 1976 uppdrog regeringen är statens planverk att utreda möjligheterna till energibesparing i befintliga byggnader. Uppdraget omfattade alla typer av energibesparande åtgärder i byggnader. saledes även åtgärder som för närvarande inte är byggnadslovspliktiga. Den 31 januari 1977 redovisade statens planverk en preliminär rapport avseende energisparmöjligheter i befintlig bebyggelse.

Prop. l977/78z76 53

Efter remiss över rapporten från statens planverk — Energisparmöjligheter i befmtlig bebyggelse — preliminär rapport. och promemorian från statens institut för byggnadsforskning. Statistisk redovisning av byggnadsbeståndets beskaffenhet. har yttrande avgivits av fortifikationsförvaltningen. socialsty- relsen. televerket. byggnadsstyrelsen. riksrevisionsverket. riksantikvarieäm- betet. skolöverstyrelsen. statens naturvårdsverk. överstyrelsen för ekono- miskt försvar. konsumentverket. arbetsmarknadsstyrelsen. arbetarskydds- styrelsen, bostadsstyrelsen. statens råd för byggnadsforskning (BFR). statens institut för byggnadsforskning (SIB). statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling (STU). statens provningsanstalt. energisparkommittén. statens brandnämnd. länsstyrelserna i Malmöhus. Älvsborgs. Västmanlands. Västernorrlands och Norrbottens län. länsbostadsnämndema i Stockholms. Kristianstads. Göteborg och Bohus. Värmlands och Norrbottens län. Chal- mers tekniska högskola (CTH). tekniska fakulteten vid Lunds universitet. tekniska högskolan i Stockholm (KTH). Landstingsförbundet. Svenska kommunförbundet. kommunstyrelserna i Gislaveds. Stockholms. Ving- åkers. Västerås och Örnsköldsviks kommuner. Fastighetsanställdas förbund. Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer. Föreningen Sveriges VVS- inspektörer, HSB:s riksförbund. Hyresgästernas riksförbund. lndustri- gruppen för lätt byggeri. Industrins byggmaterialgrupp. Ingenjörsvetenskaps- akademien (IVA). Axel Johnson institutet för industriforskning. gemensamt yttrande från Näringslivets byggnadsdelegation och Näringslivets energi- delegation (NBD och NED). Rörfirmornas riksförbund, Rörledningsfir- mornas arbetsgivareförbund. Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRI). Snickerifabrikanternas riksförbund. gemen- samt yttrande från Svenska arkitekters riksförbund (SAR) och Arkitektför- bundet. Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska elverksföreningen. Svenska föreningen för byggnadsvård, gemensamt yttrande från Svenska konsulterande ingenjörers förening (SKlF) och Svenska konsultföreningen. Svenska riksbyggen. Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund (SVR). Svenska värmeverksföreningen. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag ( SABO). Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF. Sveriges fastighetsägareför- bund. Sveriges kooperativa och allmännyttiga bostadsföretags förhandlings- organisation (KAB). Sveriges mekanförbund. Sveriges villaägareförbund. Swedisol—förening för tillverkare av högeffektiv isolering, VVS-Industrins Informationsråd AB. VVS—tekniska föreningen samt några enstaka enskilda personer och föreningar.

Många instanser har bifogat yttranden från underinstanser m. m. Industrins byggmaterialgrupp. Lättbetong AB. Svenska byggnadsentrepre- nörföreningen. Sveriges industriförbund och Sveriges mekanförbund meddelar att de instämmer i vad som anförs i gemensamt yttrande från Näringslivets byggnadsdelegation och Näringslivets energidelegation.

Över promemorian av Nils-Eric Lindskoug — Energi till byggnader 1975—2000 — har yttranden inhämtats från byggnadsstyrelsen. bostadsstyrel-

Prop. 1977/78:76 54

sen. BFR. SIB. statens industriverk och energisparkommittén samt CTI-l. tekniska fakulteten vid Lunds universitet och KTH. Även andra remissin= stanser har i begränsad omfattning behandlat denna PM.

Kompletterande remissvar avseende möjliga energibesparingar i det statliga resp. det kommunala fastighetsbeståndet har avgivits av byggnads- styrelsen — efter hörande av fortifikationsförvaltningen. postverket. tele- verket och statens järnvägar — samt av Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.

Den 5 september 1977 överlämnade planverket till regeringen en slutlig rapport angående energihushållning i befintlig bebyggelse i vilken hänsyn tagits till remissutfallet.

2 Gällande rätt 2.1 Byggnadsstadgan i berörda delar

1 5 kap. (35—67 åå) byggnadsstadgan (1959:612. omtryckt l972z776. ändrad senast l977z22) (BS) finns bestämmelser om byggande. Bestämmelserna i 38—48 åå. som avser nybyggnad. innefattar grundläggande krav på byggnads yttre och inre utformning. Dessa bestämmelser är i regel allmänt formulerade och kompletteras av föreskrifter. råd och anvisningar i Svensk byggnorm (SBN).

Bestämmelserna i 38—48 åå gäller nya byggnader. Bland dessa bestäm- melser återfinns kravet att byggnad skall utföras så att den möjliggör god värmehushållning (44 a å"). [ 48 a och 49 55 anges vad som skall gälla vid ändring av byggnad. Vissa mera kvalificerade ändringar av byggnad hänförs enligt 75 ;" b—f' BS till nybyggnad.

Vid sådana ändringar som är att hänföra till nybyggnad gäller enligt 48 a & första stycket att bl. a. bestämmelsen i 44 a &” angående värmehushållning skall tillämpas endast beträffande de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endast i den omfattning som erfordras för att dessa delar av byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på bl. a. god värmehushållning. Enligt 48 a & andra stycket uppställs vissa krav även beträffande byggnadens övriga delar. alltså sådana som inte berörs av ändringen. Bland dessa krav återfinns emellertid inte kravet på god värmehushållning.

I fråga om mindre ingripande ändringar. dvs. ändringar som inte är att hänföra till nybyggnad. gäller enligt 49 & likaledes att bestämmelsen i 44 a & angående värmehushållning skall tillämpas i fråga om de delar av byggnaden som berörs av ändringen. Till skillnad mot vad som gäller enligt 48 a &; uppställs vid mindre ändringar inga krav beträffande de delar av byggnaden som inte berörs av ändringen.. En annan skillnad består i att byggnads- nämnden enligt 49 ä andra stycket kan medge undantag från de uppställda kraven när det påkallas av omständigheterna och inte medför brandfara eller olägenhet i sanitärt avseende eller eljest.

Prop. 1977/78:76 55

Frågan om underhåll av byggnad regleras i 505 BS. Enligt denna bestämmelse skall byggnad underhållas så. att hållfastheten inte äventyras samt brandfara. sanitär olägenhet eller vanprydnad inte uppkommer. Något krav på att byggnad skall underhållas så att brister i Värmehushållningen inte uppkommer finns alltså inte.

Enligt 545% 1 mom. får åtgärd. som enligt 75 äär att hänföra till nybyggnad. inte företas utan byggnadslov. Detta medför att alla nya byggnader och vissa omfattande eller kvalificerade ändringar av byggnad alltid kontrolleras av byggnadsnämnden. I dessa fall blir således alltid kraven på god värmehus- hållning beaktade. Byggnadslov krävs också för åtskilliga åtgärder som inte är att hänföra till nybyggnad. Bland de åtgärder som direkt rör byggnader bör nämnas sådan till nybyggnad ej hänförlig ändring av byggnad. som berör konstruktionen av dess bärande delar eller av eldstäder. rök- eller ventila- tionskanaler eller som avsevärt påverkar dess planlösning eller yttre utse- ende. Det bör också nämnas att byggnadslov erfordras inom område med stadsplan för omfärgning av fasad som inte vetter mot kringbyggd gård eller annan sådan plats. I 54ä 2 mom. meddelas undantag från byggnadslovs- plikten i 1 mom. i fråga om vissa åtgärder i byggnader som innehåller högst två bostadslägenheter samt för byggnader som tillhör staten eller landsting. För byggnad med högst två bostadslägenheter gäller bl. a. att invändig ändring av bostadsbyggnad utan hinder av 1 mom. får företas utan byggnadslov. såvida åtgärden inte består i inredande av ytterligare bostads- lägenhet eller av lokal för handelsrörelse. hantverk eller industri och inte heller berör konstruktionen av byggnadens bärande delar. eldstäder eller rökkanaler.

1 60—64 &; återfinns regler om byggnadsarbete och tillsyn av sådant arbete. Byggnadsarbete skall enligt 6035"- utföras enligt gällande bestämmelser och fastställda ritningar samt med ändamålsenligt material och i övrigt på betryggande sätt. De övriga paragraferna reglerar tillsynen. För arbete. som avser nybyggnad. rivning av byggnad eller ändring av byggnad skall det enligt 61 ä 1 mom. finnas en av den byggande utsedd ansvarig arbetsledare i de fall byggnadslov erfordras. Byggnadsnämnden kan medge undantag om den beträffande arbete av ringa omfattning finner att särskild arbetsledare inte erfordras. 1 61 ä 2 mom. föreskrivs bl. a. att inte någon annan får utses till ansvarig arbetsledare än den som statens planverk. för visst slag av arbete och för viss tid. eller byggnadsnämnden. för visst arbete. prövat äga erforderlig kunskap. erfarenhet. pålitlighet och ordentlighet. Enligt 61 ä 4 mom. åligger det arbetsledaren att fortlöpande leda och tillse arbetet och svara för att det fullgörs på behörigt sätt. Arbetsledaren skall också göra föreskrivna anmäl- ningar till byggnadsnämnden och andra myndigheter. Det åligger vidare arbetsledaren att närvara vid nämndens besiktningar av arbetet. Om den byggande skulle motsätta sig att gällande bestämmelser om arbetet iakttas. skall arbetsledaren anmäla detta till nämnden. I 62 ;" ges föreskrifter om att anmälan till byggnadsnämnden skall göras i olika skeden av byggnadsarbete

Prop. 1977/ 78:76 56

som avser uppförande av ny byggnad och vid sådan rivning av byggnad eller ändring av byggnad som är byggnadslovspliktig. I 64% finns regler om byggnadsnämndens tillsynsverksamhet. Nämnden skall öva tillsyn över byggnadsföretag. för vilka byggnadslov erfordras. och äger verkställa erfor- derliga besiktningar för detta. Nämnden har också rätt att besiktiga bygg- nadsföretag. för vilka byggnadslov inte erfordras. Genom besiktningarna bör i främsta rummet utrönas. om byggnaden förlagts i rätt läge. samt beskaf- fenheten av grundbotten, stommen och byggnaden i färdigt skick. I de fall byggnadslov beviljats för uppförande av byggnad inom område med stadsplan skall som regel grundbottenbesiktning. lägesbesiktning. stombe- siktning och Slutbesiktning företas. I fall då byggnadslov beviljats för ett byggnadsföretag får Slutbesiktning inte underlåtas om den byggande begär sådan besiktning.

2.2. Tillämpningsbestämmelser till 44 aå BS

Tillämpningsföreskrifter till byggnadsstadgan vad avser energihushållning vid ny- och ombyggnad fastställdes av regeringen ijuni och augusti 1976. Planverket bemyndigades samtidigt att utfärda råd och anvisningar i anslutning till föreskrifterna.

Bestämmelserna finns införda i Svensk Byggnorm 1975 (SBN) supplement nr 1. Föreskriften gäller fr. o. m. den 1 januari 1977. men är inte bindande i fråga om byggnad för vilken byggnadslov sökts före den I juli 1977. Beträffande fönsters värmegenomgångskoefiicient (k-värde) är föreskriften inte bindande i fråga om byggnad för vilken byggnadslov sökts före den I september 1977. I dessa ovan nämnda undantag gäller äldre föreskrifter.

En strävan vid utarbetandet av tillämpningsbestämmelsema har varit att uppfylla de energipolitiska målsättningarna från 1975. I denna bedömning har det också tagits hänsyn till de åtgärder som beräknades kunna vidtas i befintlig bebyggelse under den aktuella tiden. En annan utgångspunkt har varit att kraven inte skall ställas högre än vad som är fastighetsekonomiskt motiverat, vilket innebär att årskostnaderna för att vidta åtgärder enligt kraven inte får överstiga den besparing i fråga om kostnader för energiför- brukning som erhållits. Dessutom skall kraven inte utformas så att det får negativa samhälleliga konsekvenser i form av oönskad styrning av bygg- marknaden. sysselsättningsproblem etc.

Bestämmelserna utgår vidare från att dagens teknik skall kunna användas. Samtidigt har det varit en strävan att utforma bestämmelserna så att innovationer inte skall stoppas.

Bestämmelserna innebär att kraven på värmeisolering skärps väsentligt i förhållande såväl till hittills gällande krav som till dagens utförandepraxis. Bestämmelserna styr byggnadsisolering hårt. Reglerna är emellertid utfor- made så att en nödvändig teknisk och estetisk frihet upprätthålles. Eftersom en stor del av en fasads värmeavgivning sker genom fönstren har också

Prop. 1977/78:76 57

möjligheterna att bygga med onödigt mycket fönster begränsats. Till dessa värmeisoleringskrav kommer också skärpta krav på täthet hos byggnad och byggnadsdelar.

Vad gäller ventilationssidan har de. befintliga kraven på luftväxling i olika typer av lokaler sänkts där det varit möjligt med hänsyn till de hygieniska krav som måste ställas. För att ytterligare minska energiförlusterna genom ventilation och minska energibehovet på uppvärmningssidan ställs krav på reglerutrustning för att bl. a. utnyttja tillskottsvärme från solinstrålning. belysning och personvärme och för att göra det möjligt att minska luftom- sättningen när lokalerna inte används. En väsentlig energibesparande åtgärd är att krav på värmeåtervinning från ventilationsluften införs för flertalet större byggnader.

EnergibCSparingen för bostadshus utförda i enlighet med dessa krav har beräknats till ungefär hälften av den genomsnittliga förbrukningen i bostadshus uppförda i början av 1970-talet. För ett enbostadshus har e ne rg i b e s pa r i n ge n uppskattats till i genomsnitt l3 OOO kWh/år. För lägenhet i flerbostadshus är motsvarande siffra ca 10 000 kWh/år. För andra typer av byggnader har minskningen av energiförbrukningen uppskattats till åtminstone samma storleksordning som för bostäder.

Tillämpningsföreskrifterna medför en ökning av byggnadskostnaderna med ca 5 ”6. Kostnadsökningar för ett enbostadshus har beräknats till ca 8 000 kr och för lägenhet i ett flerbostadshus till ca 5 500 kr. Dessa kostnader beräknas inte överskridas för övriga lokaler eller industrins byggnader.

Hänvisningar till S2-2

3 Sammanfattning av energisparkommitténs betänkande — Inspek- tion av byggnaders eldningsanläggningar

Genom beslut i industridepartementet 1975—10—16 och med hänvisning till en inom departementet upprättad promemoria (Industridepartementet. PM 1975—10—16. Uppdrag åt energisparkommittén att bedöma energikonsum- tionsutvecklingen m. m.) gavs energisparkommittén uppdrag att bl. a. över- väga och lämna förslag om inspektion av byggnaders eldningsanlägg- ningar.

Energisparkommittén uppdrog åt en särskild arbetsgrupp. panninspektio- nen. att utreda frågan. Efter slutfört arbete överlämnade arbetsgruppen till energisparkommittén PM l976—03—l7. — Inspektion av byggnaders eldnings- anläggningar. Kommittén har 1976—04—06 med egen tillstyrkan överlämnat promemorian till industridepartementet. Promemorian. i fortsättningen kallad energisparkommitténs betänkande. har remissbehandlats.

Statistiska uppgifter från 1973 framtagna av statens institut för byggnads- ' forskning. delvis framskrivna till 1975 av statistiska centralbyrån. utvisar följande. Antalet lägenheter i flerfamiljshus utgjorde cal 980 000. Ca 35 % av dessa var anslutna till fjärrvärme och ca 3 ”(i uppvärmdes med el eller andra

Prop. 1977/78:76 58

bränsleslag. Resterande del. 6 % eller ca 1 240 000 lägenheter. fick sin värme från mindre eller medelstora panncentraler utrustade för oljeeldning. Antalet flerfamiljshus i vilka dessa lägenheter var inrymda var ca 77 000. varav ca 46 000 eller omkring 60 % hade egna panncentraler medan resten. ca 31 000 hus. var anslutna till ca 3 000 kvarters- och områdescentraler. Antalet småhus. exklusive fritidshus. utgjorde ca 1 148 000 med ca 1 340000 lägenheter. Av dessa hus uppvärmdes ca 896 000 (1 137 300 lägenheter) med olja. Ca 625 000 hus hade egna villapannor och övriga hus uppvärmdes via ca 9 000 små och medelstora panncentraler. Enligt vissa uppgifter skulle dock beståndet av villapannor för olja uppgå till ca 800 000.

En pan nas livslängd beräknas till mellan 15 och 20 år. Uppskattningsvis var ca 300000 villapannor 15 år eller äldre.

En god eldningsekonomi anses normalt föreligga om COZ-halten i förbränningsgasen är hög. Riktmärket vid leveransprovning brukar ligga nära 15 volym %. Mätningar har visat att villapannor ofta ligger vid i medeltal 85— 9.5 %. medan större. bemannade värmecentraler sannolikt i allmänhet drivs vid den högre COz-halt som anläggningen hade vid leveransen.

Kommittén skiljeri betänkandet mellan inspektion och service. Inspektion innebär att en behörig sakkunnig person genom fastställda mätningar kontrollerar anläggningens prestanda med hänsyn till eldningsekonomiska faktorer. Med service menas periodiskt återkommande eller av omständig- heterna påkallade åtgärder för att hålla en anläggning i trim. Det kan gälla reparation eller utbyte av vissa delar i en panna eller en brännare osv. Service innebär en mera ingående översyn än vad som ryms under begreppet driftkontroll. Service inkluderar alltid åtgärder.

Regelbunden obligatorisk inspektion av pannanläggningar sker för närva- rande genom sotningsväsendets försorg. Dessa inspektioner är brandskydds- motiverade och är således —även om s. k. ekonomisotning förekommer— inte inriktade på att åstadkomma en mera eldningsekonomisk drift.

Sotningsväsendet är en del av det totala brandförsvaret och reglerna för dess verksamhet finns huvudsakligen i brandlagen (l974z80). brandstadgan (1962191. omtryckt 1974z81 . ändrad senast 19761748) och kommunala brand- ordningar. Brandförsvaret är en kommunal angelägenhet som kan förvaltas av en kommunal nämnd eller av kommunstyrelsen direkt. För varje kommun skall finnas skorstensfejarmästare och den personal som erfordras för att fullgöra sotningsväsendets uppgifter.

Brandförsvarsuppgifterna består av sotning och rensning enligt bestäm- melser i brandstadgan och brandordningarna. Vidare skall eldstadsbrandsyn rn. rn. verkställas. Utöver dessa åtgärder kan sotningsväsendet också ombe- sörja vissa serviceåtgärder.

Det är enligt kommitten möjligt att minska oljeförbrukningen med 4—5 "P(; beträffande hela beståndet av pannor. Kostnaderna beräknas bli totalt ca 160 miljoner kronor per år samt besparingarna ca 300 miljoner kronor per ar.

Prop. 1977/78:76 59

Mot bakgrund av ovannämnda fakta föreslår kommittén att man inför obligatorisk inspektion av alla oljeeldade pannanläggningar (även i statliga byggnader) för vilka sotningsplikt föreligger och som förbrukar mer än 3 m3 olja per år.

Tillsynen över inspektionsverksamheten föreslås ligga på respektive kommun med byggnadsnämnden som tillsynsmyndighet. Inspektionen skall skötas av sotningsväsendet. Den föreslås ske en gång per år och därvid samordnas med ett av årets sotningstillfällen. När det gäller större anlägg- ningar anses inspektionsrätten kunna överlåtas på lörvaltningsföretaget efter beslut av den myndighet som skall utfärda behörighetsbevis — planverket.

Kostnaden för den obligatoriska sotningen betalas av fastighetsägaren enligt taxa som fastställs av kommunen. '

Rutinen föreslås bli upplagd på följande sätt: mätning av COZ-halt. gastemperatur m. m. — sotning — förnyad mätning av gastemperatur m. m. — rapport. Åtgärder som vid inspektionen anses behöva vidtas skall utföras genom fastighetsägarens försorg. Ny inspektion skall vidtas vid närmast följande sotningstillfälle. Om påtalade brister inte blivit avhjälpta inom angiven tid skall ärendet överlämnas till byggnadsnämnden. som kan utfärda åtgärdsföreläggande vilket sedermera i förekommande fall kan vitesanktio- neras.

Enligt betänkandet leder den föreslagna inspektionsverksamheten till ett nyrekryteringsbehov av ca 430 skorstensfejare. vilket är en ökning av den yrkesverksamma kåren med 20 %. Man kan också räkna med en kraftig ökning av efterfrågan på tjänster från VVS-företagen.

För att få garantier för att den mätutrustning som används vid inspektio- nema fyller önskvärda krav föreslås att utrustningen skall utprovas av statens provningsanstalt och typgodkännas av statens planverk.

En förutsättning föratt en oljebrännare för en villapanna skall kunna drivas med hög COz-halt är att den är 5. k. stabil. Kravet på en brännares stabilitet bör enligt kommittén formuleras som den största acceptabla förändring i brännarens driftegenskaper — t. ex. COZ-halt och sotbildning — under givna betingelser och under ett antal upprepade startförlopp. Det förordas att statens planverk låter utarbeta typgodkännanderegler och övrigt erforderligt underlag.

Den organisation av inspektionsverksamheten som föreslås kräver enligt kommittén vissa tillägg i byggnadsstadgan. Följande tillägg föreslås.

Underhåll av byggnad

505 Byggnad skall underhållas så. att hållfastheten icke äventyras samt brandfara. sanitär olägenhet eller vanprydnad icke uppkommer. Rigg/mds elr/nirrgsmr/c'iggning ska/l ha"/las i sådant skick att läg br'ärrs/e/örbrukning rip/mås.

Prop. 1977/78:76 60

Til/syn av eldningsanlt'iggning

65 & [ilägg/radsnr'imnd ska/I öra tillsyn över byggnads eldnirrgsan/äggning. Uppdagas sådan brist Itos anläggningen som med/ör oskälig bränsle/("irbrtrkning skall nämnden ålägga byggnadens ägare att undanröja bristen.

Allmänna bestämmelser

76 ä 1 mom. Närmare föreskrifter rörande ritningar och andra hand- lingar. vilka skola fogas vid ansökan om byggnadslov. rörande arkivering och expedition av handlingar. rörande konstruktion och utförande i övrigt av byggnader och andra anordningar om vilka bestämmelser äro givna i denna stadga, rörande tillsyn av eldningsanläggning samt rörande byggnadsarbeten meddelar statens planverk.

Ett genomförande av förslaget förutsätter enligt kommittén bl. a. — att vederbörliga författningsändringar vidtagits — att förhandlingsöverenskommelse träffats mellan Kommunförbundets och sotningsväsendets företrädare om bl.a. taxesättning och att därvid också fastlagts skorstensfejannästarnas ansvar och befogenheter i detta avseende

— att de utbildningsplaner som skisserats i förslaget detaljbearbetas av vederbörande utbildningsorgan och kursarrangörer och att en första utbildning av skorstensfejare och andra som siktar på behörighet genom- förts.

4. Remissuttalanden rörande energisparkommitténs betänkande — Inspektion av byggnaders eldningsanläggningar

4.1. Obligatorisk inspektion

Obligatorisk inspektion i föreslagen omfattning tillstyrks eller lämnas utan erinran av Iantbrnksstj're/sen. konstrmentverket. bostadsstyrelsen. statens plan- verk. styrelsen./ör teknisk utveckling. statens provningsanstalt. HSB:s riks/ör- bund, Rör/irmornas riks/iirbnnd. Svenska rikshtigwen. Sveriges hantverks- och indristriorganisation och Sveriges skarstens/eiarernästa/"es riksförbund.

Ett antal remissinstanser är i princip positiva till obligatorisk inspektion men anser att de ekonomiska kalkylerna och beräkningarna av möjliga spareffekter är alltför osäkra och att erfarenheterna är alltför begränsade beträffande små anläggningar (villapannor). Dessa instanser förordar därför att man börjar med att införa obligatorisk besiktning i stora oc h medelstora än 1 äggningar' och eventuellt kompletterar detta med fö rsö k sve rk sa m het i viss omfattning för villapannor. Först när säkrare underlag erhållits bör man enligt dessa remissinstanser besluta

Prop. 1977/78:76 61

huruvida villapannor också bör bli föremål för obligatorisk besiktning. Till dessa instanser hör jhrti/ikations/ön'a/tningen. statskontoret, statens brand- nä/nnd. Svenska kummrtn/örbundet och kommunstvre/serna i Borås. Ekerö. Malmö och Örnsköldsviks kommuner och LO. l-"'l"S-tekniskaföreningen menar att en obligatorisk inspektion inledningsvis bör omfatta endast mindre anläggningar inom ett begränsat antal större tätorter med stor andel individuell oljeuppvärmning.

Riksrevisionsverket. som redovisar vissa egna kalkyler beträffande den föreslagna verksamhetens utfall. menar att de indirekta fördelarna för samhället av inspektion kan motivera en verksamhet även om kalkylen för fastigheten inte tyder på lönsamhet.

Natun'årdwerket framhåller att det är sannolikt att inspektion av eldnings- anläggningar kan medge påtagliga minskningar av luftföroreningsutsläpp men att värdet härav varierar med bebyggelsestrukturen. Verket menar därför att den föreslagna verksamheten möjligen bör sättas in först på anläggningar av viss storlek och i vissa områden i kommunen. Omfattningen kan t. ex. specificeras i planerade kommande energiplaner efter samråd med aktuell hälsovårdsnämnd.

Birggnadsstvre/sen menar för sin del att de redovisade bedömningarna grundar sig på ett alltför begränsat undersökningsmaterial. särskilt när det gäller småanläggningarna. och att en försöksperiod i liten skala bör genom- föras för att bedöma lönsamheten. Inspektionsverksamheten bör byggas ut i etapper. och till en början genom försöksverksamhet i ett fåtal mindre områden. Enligt byggnadsstyrelsens bedömning kommer sannolikt inte alla anläggningar att behöva inspekteras. På grundval av den föreslagna obliga- toriska värmetaxeringen (se prop. 1975/76:152) kan anläggningar med höga specifika förbrukningar utväljas.

Sjukvårdens ()e/t socialvårdens planerings- ()L'i] ratimtaliseringsinstitut (SPRI). vars yttrande även omfattar Landstings/ärmtndets synpunkter. anser däremot att obligatorisk inspektion endast bör ske på små och medelstora anlägg- ningar. Större anläggningar har normalt sådan utrustning att daglig kontroll redan sker och någon större effektivitetsvinst knappast finns att hämta. .-'N"('imnden_/iir siukvårds- och sat'ia/värdslnggnader har samma uppfattning.

.S'verigesfastighetsägare/ärmind hävdar att det numera måste anses höra till undantagen att en eldningsanläggning vid små eller medelstora centraler inte står under kontinuerlig tillsyn av sakkunnig. Reglerna om bruksvärdeshyra gör det dessutom i högsta grad angeläget för ägare av hyreshus att hålla nere bränslekostnadema. Förbundet anser därför att det inte är motiverat att införa obligatorisk panninspektion beträffande hyreshus. Frivilliglinjen anses lika framkomlig. och bör enligt förbundet stödjas med fortsatt och utvidgad BPD-verksamhet.

Statens råd för bygg/rads/brskning (BFR) anser att ett principbeslut om införande av obligatorisk provning bör fattas när det gäller villapannor. Rådet anseri likhet med vad utredningen antyder att verksamheten bör inledas med

Prop. 1977/78:76 62

en omfattande försöksverksamhet beträffande uppläggning. inspektionsfrek- vens m. m. Sålunda menar rådet att försöksverksamheten bl. a. bör gå ut på att samla erfarenheter av effekten av olika serviceåtgärder för att på så sätt ge underlag för bedömningar av vad som är lämpliga åtgärder. Rådet bedömer att en sådan försöksverksamhet kan dra nytta av de erfarenheter som gjorts vid rådets s.k. BPD-verksamhet. Rådet påpekar samtidigt att provning och service avseende hela uppvärtnnings- och ventilationssystem kan antas ge större effekt än insatser som enbart avser eldningsapparaten. När det gäller medelstora och större anläggningar delar rådet i huvudsak de bedömningar som utredningen redovisar. För de. byggnader som här berörs bör enligt rådet provningen utvidgas att gälla byggnaders totala installationer för uppvärm- ning av tappvarmvatten. Försöksverksamhet härmed bör inledas. Rådet betonar i sammanhanget vikten av att man vid uppläggning av verksamheten söker former som framhäver karaktären av provning som service och hjälp till fastighetsägaren.

Rådets synpunkt att provningen/inspektionen bör utvidgas till även andra komponenter i byggnadernas energisystem delas av en rad remissinstanser. Bj'ggnadsstvre/st'n. H SB:s riksförintnd. LO och l"'l-".5'-_tc_'kniska föreningen framhåller att inspektionen i ett tärdigutbyggt skede bör omfatta den totala vännehushållningen. dvs. både produktionssidan och förbrukningssidan i en fastighet. Riksbyggen anför att även andra typer än oljeeldade värmeanlägg- ningar bör tillses.

POS/styrelsen framhåller att enligt dess erfarenhet är skötseln av eldnings- anläggningarna givetvis av betydelse för en god bränsleekonomi. Avgjort större betydelse har emellertid i flertalet fall driften av de klimatanläggningar som med få undantag finns installerade i posthusbyggnaderna. Så långt personalresurserna medger pågår därför ett fortlöpande arbete att omkon- struera och driftmässigt anpassa klimatanläggningarna så att en låg energi- förbrukning kan nås. För postverkets det torde således en obligatorisk besiktning av eldningsanläggningarna få en relativt liten betydelse. Däremot finner verket att det kan vara välbetänkt med en författningsmässigt grundad ningars utförande. skötsel och drift. allt i syfte att ge möjlighet att ingripa när anledning därtill finns.

Förslaget om obligatorisk inspektion av visas av ett antal remissin- stanser som hänvisar till att intresset för energiekonomi numera är så stort och utbrett att potentiella besparingar redan gjorts och att ett obligatorium inte kan ge mycket utöver vad som nås på frivillig väg med stöd i form av sparkampanjer. information och rådgivning.

Statens institut för brggrnrgls/ör'skning (S'/B) anser sig således inte kunna tillstyrka utredningens förslag. Institutet framhåller bl. a. att en obligatorisk panninspektion. som grundas enbart på Uppmätning av rökgasförluster (inspektion) med eventuellt åtföljande åtgärd (service) vid ett enstaka tillfälle under året. inte är någon garanti för att man skall uppnå en god driftekonomi i

Prop. 1977/78:76 63

landets eldningsanläggningar. Erfarenheter från praktisk drift visar att en god driftekonomi måste bygga på sakkunnig skötsel och kontinuerlig uppfölj- ning. De besparingseffekter som utredningen räknar med är. enligt institutet. överdrivet optimistiska. Dels bygger de på äldre mätningar. gjorda före informationskampanjer. lån och bidrag. förbättrad teknisk utrustning och höjd medvetenhet hos driftpersonalen om energiekonomi. dels förutsätter de att anläggningarna drivs effektivt kontinuerligt under hela året. Institutet menar att lika stora besparingseffekter som vid ett obligatorium troligen kan uppnås på frivillig väg särskilt om de ekonomiska ineitamenten förstärks — främst genom en ändring av de 5. k. bränsleklausulerna. Utvidgad rådgiv- ning. inte minst genom byggnadsnämnderna och sotningsväsendet. är också angelägen.

Institutet menar vidare att ett obligatorium medför risk för att fastighets- ägare strävar att uppfylla minimikraven och ej mer. eller att man tenderar att inrikta sig på det som direkt kan mätas och det som kontrolleras och inte på andra. minst lika viktiga. men mer svårfångade aspekter. Institutet anser också att en kontrollverksamhet kan. speciellt om den inte uppfattas som nödvändig. leda till en negativ attityd mot samhällsorganen. vilket leder till undvikande beteende och fusk.

Fortifikations/ötvaltningen och statens industriverk anför liknande synpunk- ter och påpekar bl. a. att en obligatorisk besiktning av många fastighetsägare kan uppfattas som en garanti för att anläggningen efter besiktningen är i gott skick. Detta kan få till följd att fastighetsägare påverkas att ej anlita fastighetsskötare för normal skötsel. För att undvika _att fastighetsägarna drabbas av felaktiga mätningar torde staten dessutom bli skyldig att garantera att sakkunnig personal finns tillgänglig för inspektionen. Ifbiti/ikations/öt'va/t— ningen är dock i princip positiv till inspektion av medelstora och stora pannor. Förvaltningen anser att det är tveksamt om den sammantagna besparing. som skulle kunna uppnås genom en obligatorisk inspektion. tillnärmelsevis kan motivera den administrativa apparat som måste till för att inspektera alla mindre eldningsanläggningar. En eventuell inspektionsverksamhet bör byggas på ett bättre erfarenhetsunderlag än det som redovisats i utredningen. En systematisk försöksverksamhet i någon eller några regioner bör därför föregå den föreslagna verksamheten.

Vidare erinrar industriverket om att rökgasförlusterna normalt uppgår till 7—1 5 % av tillförd energi till en pannanläggning. Resterande del är "förluster" genom transmission. ventilation m. m. i byggnader. Det kan. enligt verket. inte anses motiverat att med obligatorisk panrrkontroll angripa denna lilla del. Verket menar att sannolikt kan klart lönsammare resultat uppnås genom att angripa resterande värmeförluster. t. ex. en bättre inreglering av varmvatten- systemet i hyreshus. Mot denna bakgrund anser industriverket att en obligatorisk inspektion av eldningsanläggningar ej bör genomföras. Under alla förhållanden bör villapannor uteslutas från en sådan-besiktning. Energi- sparåtgärder bör istället primärt stimuleras på frivillig väg.

Prop. 1977/78:76 64

Sveriges vi/Iat'igare/örbttnd redovisar liknande synpunkter. En obligatorisk inspektion bör. enligt förbundet. begränsas till större och medelstora anläggningar.

Svenska pet/r:)lettnt institutet hänvisar också till det stora intresse som numera visas för eldningsekonomi och avstyrker förslaget. I första hand förordar institutet i stället att man eftersträvar frivillig ekonomisotning av i princip alla oljepannor genom information och propaganda och ökat servi- ceutbud från bl. a. sotningsväsendet. Skulle det visa sig. att ett betydande antal av landets villa- "och fastighetsägare ej utnyttjar den tillgängliga servicen. har institutet inte något att erinra emot att krav på årlig ekonomi- sotning med inreglering av drag och luft införs i den obligatoriska skorstens- fejningen genom ett tillägg till byggnadsstadgan.

SPRI . tillsammans med Lattdstings/örbttndet och Nämndenjör siukwirds- och sor'ta/värdslzvggnader. håller för troligt att i stort sett samma besparings- resultat som enligt förslaget kan uppnås genom frivillighet och med stöd av lämplig upplysningsverksamhet. Om obligatorisk inspektion införs bör den endast avse små och medelstora anläggningar.

Puststyre/sen anser det tveksamt att ge en eventuell kontroll av eldnings- anläggningar formen av ett obligatorium. En tänkbar lösning vore att inskränka kontrollen till att ske Stickprovsvis. Kostnaderna borde då stanna på kommunen utom kanske i de fall en anläggnings dåliga skick krävde särskilda åtgärder.

När det gäller finansieringen anser BFR att man mot bakgrund av de starka energipolitiska motiven lör verksamheten bör välja statlig finansiering. åtminstone under ett inledningsskede. En övergång till avgiftsfinansiering bör övervägas senare när verksamheten stabiliserats. För serviccåtgärderna. å andra sidan. är enligt rådet motiven att välja avgiftsfinansiering överväldi- gande. eftersom besparingar p. g. a. minskad bränsleförbrukning helt kommer fastighetsägaren och fastighetens nyttjare till del.

Bj'ggnadsstvrelsen framhåller att det vid val av finansieringsform är viktigt att den som svarar för den löpande driften blir positivt inställd till inspektionsverksamheten. Kommrtn/örbttndet tillstyrker finansiering med avgifter.

Både bland dem som är positiva och dem som är negativa till obligatorisk inspektion finns instanser som framhåller att enstaka inspektioner/injuste- ringar av pannor inte är tillräckligt för att garantera en energiekonomisk drift. Det är nödvändigt att sörja för en optimal. kontinuerlig drift genom att se till att kompetent driftpersonal finns. Utbildning och rådgivning till fastighets- skötare. villaägare etc. måste enligt dessa remissinstanser ges i erforderlig omfattning. nggnadsstvre/sen betonar t. ex. att det enligt byggnadsstyrelsens erfarenheter inte är själva testförfarandet vid inspektion av en eldningsan- läggning som är det väsentligaste. utan kontakten med den person som svarar för skötseln och att denne blir motiverad för att sköta anläggningen på rätt sätt särskilt med tanke på att en inreglering för det mesta har kort varaktighet.

Prop. 1977/78:76 65

Farti/ikarimts/iii'va/tningcn påpekar att en inspektionsverksamhet inte kan ersätta behovet av kompetent personal som utövar frekvent tillsyn över anläggningarna.

Andra instanser som framför liknande synpunkter är [)OSIS'fl'I'CfS't'H och SIB.

Hänvisningar till S4-1

  • Prop. 1977/78:76: Avsnitt 4.6.1

4.2. Verksamhetens organisation

Förslaget att primärkommun blir huvudman med bygg- nadsnämnden som tillsynsorgan samt att inspektionen skall utföras av sotningsväsendet tillstyrks i allmänhet.

Planverket anser det således vara naturligt att kommunen blir huvudman för verksamheten med byggnadsnämnden som tillsynsmyndighet. Genom de nya bestämmelserna i Svensk byggnorm om energihushållning har byggnadsnämnderna redan nu anledning att i ökad utsträckning engagera sig i frågor som hänger samman med byggnaders uppvärmningsanordningar.

BFR delar uppfattningen att de kommunala byggnadsnämnderna bör vara de organ som ansvarar för provningen. Erforderlig förstärkning av byggnads- nämndernas kompetens förutsätts kunna ske. Den försöksverksamhet som BFR förordar när det gäller de mindre anläggningarna bör ledas av planverket i samråd med kommunförbundet. SIB anser att nämnderna redan nu är hårt belastade och att utredningsförslaget därför medför behov av personalför- stärkning eller förändringar av nuvarande arbetsuppgifter hos byggnads- nämnderna och ytterligare uppgifter har aviserats i andra sammanhang. Riksbyggen och l"[”$-tekniskajörwtingcn anför liknande synpunkter.

LO, som hänvisar till yttranden från bl. a. Svenska skorstcns/iyiardiirbzinc/vt. har inget att invända mot att kommunen blir huvudman för verksamheten. Man framhåller i sammanhanget även den principiella synpunkten att ett kommunaliserat sotningsväsende skulle passa bäst i det föreslagna organi- sationsmönstret. Man anser det olämpligt att en obligatorisk verksamhet skall utföras mot betalning på basis av privat företagsamhet. [ sammanhanget framhåller LO också ett allmänt krav på god kontinuerlig tillsyn över verksamheten från kommunens sida.

Kom”;”;;/iirbimdet har för sin del inte något att invända mot att kommunen blir huvudman för inspektionsverksamheten. Det bör emellertid därvid ankomma på kommunen att avgöra vilket organ som skall utöva tillsynen. Kostnaderna för verksamheten bör täckas med avgifter.

Vidare delar förbundet uppfattningen att en klar boskillnad bör upprätt- hållas mellan inspektion och service. I många kommuner kan det vara lämpligt att inspektionen fullgörs av personal inom sotningsväsendet eftersom man där har en uppbyggd och fungerande organisation och en samordning kan resultera i ett snabbt genomförande till en låg kostnad. Men med hänsyn dels till att inspektionsverksamheten tills vidare inte bör omfatta villapannor och att antalet medelstora anläggningar varierar mellan olika

Prop. 1977/78:76 66

kommuner samt dels till att man i vissa kommuner har möjlighet att på annat och minst lika tillfredsställande sätt ordna inspektionsverksamheten bör man enligt förbundet inte centralt fastställa hur inspektionen skall vara organise- rad. Kommun skall givetvis vara skyldig att svara för att inspektionsverk- samheten kommcr till stånd, men enligt förbundets uppfattning måste det tillkomma kommunen att som huvudman för verksamheten själv få avgöra organisationens utformning. Kommuner kan finna det lämpligt att anställa personal för detta slag av inspektionsverksamhet sammankopplad med motsvarande inspektions- och rådgivningsverksamhet för kommunens egna och de kommunala företagens pannanläggningar. Till detta kan enligt förbundet läggas den synpunkten att sotningsväsendet inte generellt kan åläggas att fullgöra en inspektionsverksamhet.

Även l-"l-".S"-tekniskaförrut/ngar) anser att kommunen/byggnadsnämnden som tillsynsmyndighet bör kunna ges frihet att inom sitt eget verksamhets- område avgöra om inspektionen generellt skall genomföras med hjälp av sotningsväsendet eller på annat sätt.

Statskonttn'et tillstyrker den föreslagna samordningen mellan sotning och inspektion. En samordning också mellan inspektion och den årliga service- kontroll. på vilken ett stort antal fastighetsägare abonnerar. bör utredas närmare eftersom de brister som upptäcks vid inspektionen bör åtgärdas snarast möjligt.

Även bostadsstyrelsen. planverket och provningsanstaIten tillstyrker att inspektionen sker genom sotningsväsendets försorg i anslutning till en av de årliga ordinarie sotningarna. Planverket förutsätter därvid. i likhet med utredningen. att den som skall handha inspektionen skall ha genomgått viss utbildning.

HSB:s riksförbund tillstyrker av praktiska och ekonomiska skäl att den årliga inspektionen utförs av sotningsväsendet när det gäller villor och mindre. tunnoljeeldade pannor. För större värmecentraler bör däremot. enligt l'lSB. en kvalificerad inspektör utföra arbetet. HSB förutsätter att den vänne- och energikontroll som byggts upp inom t.ex. HSB och Riksbyggen kan utnyttjas även i en obligatorisk inspektionsverksamhet.

Riksbyggen hävdar att sotningsväsendet bör kunna vara lämplig organisa- tion för genomförandet av kontrollen i fråga om villor och mindre anlägg- ningar men att man för kontrollen i större panncentraler bör anlita särskilda. auktoriserade inspektörer. Sådana inspektörer behöver inte nödvändigtvis vara kommunalt eller statligt anställda. utan kan vara rapporteringsskyldiga till exempelvis byggnadsnämnden i kommunen.

I'rowzingsaristu/ten framhåller att den föreslagna verksamheten enligt lagen om riksprovplatser m. rn. är att betrakta som officiell provning. som enligt samma lag skall utföras vid riksprovplats om inte annat föreskrivs. Prov- ningsanstalten delar dock av praktiska och ekonomiska skäl uppfattningen att inspektionen bör utföras av sotningsväsendet.

Sveriges skorstens/if/"aremiistares riksförbund tillstyrker att inspektionsupp-

Prop. 1977/78:76 ' 67

giften förs till sotningsväsendet och att byggnadsnämnderna blir tillsyns- myndighet. Förbundet instämmer i utredningens bedömning att strikt åtskillnad bör göras mellan den som inspekterar och den som utför serviceåtgärden. Rörfirmornas riksförbund har samma uppfattning men menar att också andra instanser än sotningsväsendet bör ha möjlighet att utföra inspektion. Sveriges hantverks- och in(Itistrio/ganisation tillstyrker att inSpektionen sker i sotningsväsendets regi.

Byggnadssrvre/sen anser att ansvaret för eventuell inspektionsverksamhet. bör kunna åläggas kommunala myndigheter. Som alternativ till sotningsvä- sendet bör undersökas huruvida det är lämpligt att anlita t.ex. Statens anläggningsprovning för verksamheten.

SIB menar att det är lovvärt att sotningsväsendet utökar sitt kompetens- område till att omfatta även ekonomisk eldning och att viss rådgivning där så anses befogat sker i samband med det ordinarie sotningsarbetet. Verksam- heten behöver dock. enligt 5le5 mening. inte bedrivas som en kontrollverk- samhet utan som en frivillig rådgivningsservice till pannägare och pannskö- tare.

Fastighetsägare/ö/'bundet vill för sin del ifrågasätta det monopol som sotningsväsendet skulle få. Vidare anser förbundet att det inte är en acceptabel ordning att låta skorstensfejarna svara för både sotning och inspektion; det skulle innebära att de fick kontrollera sitt eget arbete.

4.3. Dispensmöjligheter

Möjligheterna till d is pe n s berörs av en rad remissinstanser. Kommun- förbundet framhåller att man inte har något att erinra mot förslaget att vissa större förvaltningsföretag. som disponerar egen kompetent organisation. själva bör få inspektera sina anläggningar. Samma uppfattning redovisar BFR . kommtmstvre/sen i Borås och Sveriges skorstens/eidre/nästares riks/ör- bund. som för sin del då förutsätter att resultaten skall anmälas till tillsynsmyndigheten och att denna skall göra stickprovskontroller.

I'x'onununstyre/sen i Örnsköldsvik anser att de kommuner som har egen tillfredsställande inspektionsverksamhet bör ges möjlighet till dispens.

När det gäller landstingens byggnader påpekar SPRI att de större sjukhusen (regionsjukhus. länssjukhus. ofta också länsdelssjukhus) har så stora och komplicerade eldningsanläggningar att utrustning måste finnas som konti- nuerligt anger erforderliga data för att god energihushållning skall kunna emås. Den kompetenta och specialutbildade personal som krävs för detta finns inom sjukhusens förvaltningsorganisation. För att även de mindre anläggningarna skall komma i åtnjutande av kompetent personal övergår landstingen f. n. successivt till att administrativt samordna dessa anlägg- ningar med de stora sjukhusen och lägger därvid in "inspektionsverksam- heten" i systemet för byggnadernas skötsel och drift. För landstingens skolor och byggnader för omsorgsverksamheten kan motsvarande arrangemang

Prop. 1977/78:76 68

ordnas i den mån det inte redan är utfört.

Med hänsyn till detta och till den informations- och utbildningsverk- samhet som SPRI bedriver i dessa frågor anser SPRI att den föreslagna inspektionsverksamheten även vid ett eventuellt obligatorium då det gäller byggnader tillhörande landstingen och övriga sjukvårdshuvudmän kan och bör ombesörjas av huvudmännen själva.

[forn/ikationsfötvaltningen framhåller att inspektioner och kontroller av den art förslaget avser sedan lång tid tillbaka har skett enligt instruktion för maskinchefer inom försvaret. Inspektioner samt uppföljning av driftstatistik har dessutom skett från såväl regional som central nivå. Anslagen tid för drifttillsyn av försvarets eldningsanläggningar varierar mellan 4 besök per år och 2 besök per dag. En speciell enhet för energifrågor har inrättats inom förvaltningens centrala organisation. Med hänsyn härtill anser förvaltningen att försvarets anläggningar bör undantas från den föreslagna obligatoriska inspektionen. '

Brggnac/sstyrelsen. som i likhet med vissa större bostadsförvaltande företag bedriver en liknande verksamhet sedan lång tid och även på senare år byggt upp en särskild regional driftorganisation härför, anser att statliga byggnader som förvaltas av byggnadsstyrelsen bör undantas från ett eventuellt obliga- torium.

IISB.'s riksförbund utgår ifrån att den värme- och energikontroll som byggts upp inom exempelvis HSB och Riksbyggen kan fortsatt utnyttjas även i en obligatorisk inspektionsverksamhet med rapportskyldighet på det sätt som utredningen föreslagit. Riksbyggen anför liknande synpunkter.

Fastighetsiigare/örbtmdet hemställer att de av förbundets föreningar som har kompetent personal — t. ex. Stockholmsföreningen — skall få rätt att inom sitt verksamhetsområde själva utföra inspektion. därest denna skulle bli obligatorisk.

Sveriges industriförbtmd och Svenska arbetsgivareföreningen har i gemen- samt yttrande framfört att utredningens förslag berör näringslivet främst vad avser inspektionen av anläggningar i byggnader för handel. bank- och försäkringsverksamhet samt mindre industribyggnader och hantverksloka- ler.

En obligatorisk kontroll av stora och medelstora eldningsanläggningar inom näringslivet kan ibland vara motiverad enligt arbetsgruppens förslag. Organisationerna vill emellertid framhålla att åtskilliga medlemsföretag redan har servicekontrakt på sina oljeeldade anläggningar med kontinuerlig uppföljning av tekniska data. Denna uppföljning sker för att driften av pannanläggningarna skall vara så ekonomisk som möjligt. För dessa företag är en obligatorisk extrakontroll icke motiverad. [ dessa fall bör det. enligt de två remissinstanserna. räcka med en uppgiftsskyldighet till byggnadsnämnd eller annan utsedd myndighet.

Prop. 1977/78:76 ' 69

Hänvisningar till S4-3

4.4. Inspektionens inriktning och utförande

Enligt förslaget skulle inspektionen ske en gång per år och omfatta en mätning före sotningen. eventuellt en mindre injustering. en kontrollmät- ning samt dokumentation av åtgärdsförslag. Kontrollmätningen (efter sotningen) skulle av kostnadsskäl i vissa fall kunna utgå. Beräknad tidsåtgång för inspektion med två mätningar är 20—30 minuter.

Nattuvårdsverket betonar att en inspektionsverksamhet inriktad på att åstadkomma en effektivare förbränning medger minskning av utsläppen av främst sot och kolväten. Däremot kan den leda till ökade kväveoxidutsläpp. en förorening som tilldrar sig ökad uppmärksamhet från miljövårdshåll. Kväveoxidbildningen ökar med ökad gastemperatur och minskar med ökat luftöverskott. En inspektionsverksamhet som inriktas på att minska luft- överskottet för att därigenom få upp koldioxidhalten kan leda till ökade sotutsläpp vid halter överstigande ] 915.1nspektionsrutinens utformning och valda gränsvärden kan således påverka utsläppen av luftföroreningar från eldningsanläggningar. Naturvårdsverket har mot bakgrund av eldningsan- läggningars betydelse för tätorternas luftkvalitet ett stort intresse av att delta i utformningen av eventuella åtgärders praktiska innehåll.

Även.f'arti/ikationsförvaltningen erinrar om att en uppjustering av koldiox- idhalten alltid innebär en risk för miljömässiga olägenheter vid senare förändringar av tryck och temperatur hos förbränningsluften.

l"'l'"S-tekniskaföreningen har i sammanhanget tagit upp frågan om tillsats- medel i oljor, särskilt beträffande villapannor. Föreningen anser att de miljöpåverkande effekterna via rökgaserna (tungmetaller) gör det motiverat att överväga obligatoriskt typgodkännande av sådana tillsatsmedel.

Statskontoret ifrågasätter om inte inspektionsintensiteten av ekonomiska skäl bör varieras med hänsyn bl.a. till anläggningens ålder och storlek. Kontoret föreslår en inspektionsverksamhet som för exempelvis enfa- miljshus innebär inSpcktion vartannat eller vart tredje år och för andra kategorier. t. ex. större hyresfastigheter. innebär två inspektioner/år.

Sveriges skorsrens/einremästares riksförbund anser att en inspektion per år är tillräckligt samt att tidåtgången för den av utredningen beskrivna inspek- tionen torde uppgå till minst 30 minuter. Mätningens omfattning och utförande bör diskuteras närmare i samband med att arbetet taxesätts.

Fastig/ietsägareförbimdet menar också att utredningen underskattat tidsåt- gången för inspektion; omkring 1 timme per panna bör man enligt förbundet räkna med. Där ingår då analyser. viss mindre justering av Spjäll samt utarbetande av åtgärdsförslag.

Konsumentverket ifrågasätter om inte vissa enklare justeringar bör kunna utföras i direkt anslutning till inspektionen. Det gäller inställningen av luftmängd och rökgasspjäll. I åtskilliga fall skulle hushållen då inte behöva anlita ett särskilt serviceföretag och sålunda kunna spara avsevärda kostna- der. En injustering borde kunna rymmas inom den kalkylerade arbetstiden 30

Prop. 1977/78:76 70

minuter per inspektion. Skulle så inte vara fallet bör övervägas om inte den ena av de två mätningar. som i betänkandet föreslås ske vid varje inspektionstillfälle. kan utgå.

Bostzm'sstvre/sen anser att inspektionen bör omfatta mätning efter sotning av rökgastemperatur. koldioxidhalt och sottal. och att resultaten skall delges anläggningens ägare i form av uppgift om förbränningsverkningsgrad och sottal. Kopia av mätprotokollet bör arkiveras av skorstensfejaren såsom referenshandling vid förfrågningar från fastighetsägare m. m. och för statis- tiska behov. Kostnaden för mätningen bör inräknas i den ordinarie sotnings- taxan.

Prm'ningsansta/ten invänder mot förslaget att i vissa fall göra mätningar endast före sotning och anser att mätningen efter sotning är viktigare eftersom man då får en slutlig kontroll av anläggningens skick.

HSB:s riksförbund menar att det inte förefaller nödvändigt att göra två mätningar. en före och en efter den föreskrivna sotningen. eftersom koldioxidhalten eller sottalet knappast ändrar sig på grund av att pannorna sotats. Vad gäller inspektionen av större värmecentraler anser HSB dels att fastighetens hela energiförbrukning bör beaktas. dels att inspektören vid behov bör kunna utföra viss justering av oljebrännare och automatik som direkt kan höja verkningsgraden. Några utbyten av komponenter eller dylikt bör dock inte ingå i arbetsuppgifterna. I'ISB anser dessutom att en väsentlig arbetsuppgift för inspektören är att också ge råd. anvisningar och rekommen- dationer till förvaltningen som syftar till lägre energiförbrukning.

l-"l""S-tekniskaföreningen är tveksam till lämpligheten av att uttryckligen föreskriva två mätningar.

AB ("TC. som hänvisar till vissa egna undersökningar. redovisar synpunkter på den föreslagna inspektionens utförande. tidsåtgång m.m. Bl. a. framhåller bolaget att kontrollmätningen bör ske vid eldningssäsongens start samt att högst 10 minuter katt gå åt. Skorstensfejaren bör inte vidta några åtgärder utan överlämna resultaten till anläggningens ägare och ge råd om vad som bör göras.

4.5. Serviceåtgärder m. m.

Några invändningar mot förslaget att eventuella serviceåtgärder skall bekostas av fastighetsägarna har inte gjorts.

Utredningens förslag att tillsynsmyndigheten skall kunna förelägga fastighetsägare att vidta åtgärd som föreslagits vid inspektionen avstyrks av bl. a. bostadsstyrelseu. Styrelsen anser att såväl administrationen av inspektionsverksamheten som kraven på behörighet m.m. härigenom avsevärt kan förenklas. I de fall anläggningens verkningsgrad och sotavgiv- ning är otillfredsställande bör upplysningen härom tillsammans med infor- mation om lämpliga åtgärder enligt styrelsen utgöra ett tillräckligt incitament för fastighetsägaren att utföra erforderliga förbättringar.

Prop. 1977/78:76 71

Kommunstvrelsen i illa/mö menar att det från allmänt tillämpade rätts- grundsatser kan ifrågasättas. om det är lämpligt att föreskriva tvångsingri- panden. som till övervägande del hänför sig till åtgärder i besparingssyfte. där ej akut krissituation föreligger.

Bt-ggnadsst_t-'t'elsen anser för sin del att inspektionen visserligen bör vara av rådgivande och undervisande natur men att föreläggande om åtgärder bör kunna utfärdas i de fall uppenbara brister konstateras. En sådan verksamhet underlättar. enligt byggnadsstyrelsen. myndigheternas arbete vid en even- tuell bränslekris.

Förslagetattåterinförastatligt stöd till byte av oljebrännare tillstyrks av Rörfirmornas riksförbu/zd. som erinrar om att det vid införandet av energisparlån även gick att få bidrag för utbyte av värmepannor. Förbundet finner det motiverat att återinföra också detta bidrag.

Samma uppfattning redovisas av Sveriges inditstrjförbund. Svenska arbets— givareföreningen och |""il/a('igare/örbundet. Komnzunstvre/sen i Ekerö tillstyrker att byte av oljebrännare skall bli berättigat till statligt lån och/eller bidrag.

Bostadsstvrelsen och planverket avstyrker förslaget med hänsyn till tidigare erfarenheter.

Hänvisningar till S4-5

4.6. Personalresurser och utbildningsbehov

Utredningens bedömningar vad gäller de personal- och utbildningsbehov som inspektionen ställer kommenteras av en rad remissinstanser.

.4rbetsnzarknaa'ssorre/sen framhåller att övergången till ökad användning av fjärrvärme i vissa kommuner leder till att behovet av skorstensfejare minskar. Styrelsen anser därför att det är tänkbart att de ökade inspektionsuppgifterna till viss del kan inrymmas i den arbetskraftsreserv som uppstår om ett stort antal små eldningsanläggningar ersätts av ett fåtal större. vilka dessutom sannolikt förfogar över egen personal. som kan få behörighet att utföra de egna inspektionerna.

Den icke obetydliga ökning av sotningsväsendets personal som dock därutöver föranleds av de nya uppgifterna bör enligt arbetsmarknadsstyrel— sens mening delvis kunna tillgodoses inom arbetsmarknadsutbildningens ram. Några svårigheter att under en rimlig övergångstid genomföra såväl inspektions- som åtgärdsorganisationen synes av arbetsmarknadsskäl inte behöva uppstå.

Sveriges skorstens/e/"aremästa/es riksförbum'l delar i huvudsak denna uppfattning. Förbundet erinrar om att lokala överskott på arbetskraft tidvis uppkommit under senare år och att fackets huvudorganisationer därför år 1973 enades om att påkalla en viss återhållsamhet i rekryteringen så att anpassning till den minskande arbetsvolymen skulle kunna ske med minsta störningar för den befintliga arbetskraften. Lokala underskott förekommer emellertid också. '

När det gäller utbildningen framhåller förbundet att den nuvarande

Prop. 1977/78:76 72

utbildningen av skorstensfejare vid statens brandnänmd (brandskolan) ger erforderlig utbildning för den arbetsuppgift som förslaget avser. Den som genomgått gesällklassen är sålunda kompetent att utföra mätningar för inspektion av förbränningstillståndet i värmeanläggning. En kort repetitions- utbildning med särskilt sikte på innehållet i inspektionsverksamheten kan dock bli nödvändig. Sådan utbildning torde kunna genomföras i samverkan med förbundet. För dem som inte. nu har nämnda utbildning och som skall engageras i den nya verksamheten bör en utbildning genomföras enligt utredningens förslag. Fortbildning av skorstensfejare har tidigare genomförts i brandskolans regi för olika ämnesområden. Det bör undersökas huruvida också den nu aktuella fortbildningen kan genomföras i sådan form.

LO och Svenska skr)rslens/'eiarelörhlim'lel anför för sin del att det för närvarande råder påtaglig brist på skorstensfejare. På vissa sotningsdistrikt hinner man inte utföra den föreskrivna sotningen enligt gällande brandord- ning och personalsituationen medger alltså inte nya arbetsuppgifter. En personalförstärkning motsvarande drygt 300 arbetstillfällen ter sig mycket svår att klara. För att nå sådant tillskott av arbetskraft krävs betydande Stimulansåtgärder. Utbildningen för de nya uppgifterna blir också angelägen. Någon erinran mot förslaget framförs inte. men man påpekar att den yrkesutbildning som förslaget förutsätter kan innebära ett avsevärt inkomst- bortfall för privatanställda elever.

Också brandnämnden pekar på att det för närvarande i många sotningsdis- trikt är svårt att hinna med den föreskrivna sotningen p. g. a. personalbrist. Denna arbetsuppgift måste enligt brandnämnden komma i första hand. Det kan därför visa sig svårt för sotningsväsendet att praktiskt klara av den föreslagna nya verksamheten. En möjlighet som brandnämnden visar på är att sotningsdistrikten och/eller kommunerna köper inspektionstjänster av varandra. Framtida sammanläggningar av sotningsdistrikt kommer att innebära förbättrade möjligheter att lägga nya uppgifter på sotningsväsen- det.

Brandnämnden förklarar sig beredd att medverka i utbildningen för inspektionsverksamheten. Den kompletterande utbildning som färdiga gesäller behöver för att få behörighet som inspektör kan. enligt nämnden. anordnas som regionala kurser och. vållar inte några större problem. För dem som måste nyrekryteras kan inspektionsutbildningen bakas in i gesällklas- sen. Utredningens tidsplan är emellertid för dessa senare fall inte realistisk enligt brandnämnden.

Enligt bostadsstyrelsen får den successiva utbyggnaden av sotningsväsen- dets resurser genom nyrekrytering och utbildning vara avgörande för i vilken takt inspektionsverksamheten kan införas.

Planverket anser att omfattningen av den utbildning, som skall krävas av den som handhar inspektion. bör övervägas isamråd mellan energisparkom- mittén, brandnämnden och sakkunniga för utredningen av utbildningsfrågor vid brandnämnden. [ sammanhanget påpekar planverket att man i utred-

Prop. 1977/78:76 73

ningen ej närmare har berört vikten av att driftspersonal för medelstora panncentraler har tillräcklig utbildning. Planverket anser det angeläget att även denna fråga beaktas i samband med strävandena att åstadkomma förbättrad driftsekonomi. Detta framhålls också av SIB som tillägger att man bör överväga krav på viss godkänd utbildning för hel- och deltidsanställda maskinister eller värmeledningsskötare och på sikt behörighetsbevis vid anställning av denna för driftsekonomin så betydelsefulla grupp.

Svenska petroleum insiinnel menar att ökade insatser — frivilliga eller obligatoriska — från sotningsväsendet för att främja bättre eldningsekonomi kräver ökad utbildning och fortbildning av personal. institutet tillstyrker de förslag som utredningen presenterat på denna punkt.

Sveriges filt/lI.Sf/'[/Öl'blllltl och Svenska arbe[s_eivare/Zirt'ningen understryker behovet av en kvalificerad och tillräckligt lång utbildning. Liknande synpunkter framförs av l"I-"'.S'-rt-'kniskujär-eningen.

De sakkunniga./öröversvn uv branti/iirzsvaristi/bildningen framhåller att de inte för närvarande bedömer några svårigheter föreligga att i en framtida skorstensfejarutbildning lägga in också de moment. som är nödvändiga för att det av kommittén föreslagna. behörighetsgru ndande utbildningsbeviset skall kunna utfärdas.

De ifrågasätter emellertid om den av kommittén föreslagna fortbildnings- kursen för verksamma skorstensfejare kommer att kunna genomföras med godtagbart resultat på den föreslagna korta kurstiden. Sannolikt måste då instruktörer och utbildningsmateriel ställas till förfogande i en omfattning. som det kan bli mycket svårt att genomföra. De sakkunniga har annars inget att erinra mot att fortbildningsverksamheten genomförs av SlFU. men anser det då önskvärt att denna verksamhet av institutet bedrivs i nära samarbete med brandnämnden och med branschens fackliga organisationer. Detta samarbete bör då också omfatta överläggningar om kurstidens längd.

.S'ko/översri're/sen erinrar om att man inom överstyrelsens byrå för gymna- sieskolan planerar för undervisning som ger erforderlig kompetens för den föreslagna inspektionen. En teknisk arbetsgrupp har aktualiserat behov och planering av arbetsmarknadsutbildning inom VVS-området. Om ökat behov av utbildad personal för inspektionsverksamheten så kräver anpassas arbetsmarknadsutbildningen till det aktuella arbetsmarknadsläget. llänsyn till de nämnda. inom skolöverstyrelsen planerade utbildningarna. bör tas vid bedömningen av utbildningsverksamheten inom statens brandnämnd.

Bjgenatlszsrvrelsen är tveksam till utredningsförslaget och påpekar bl. a. att ett testförfarande. om det hanteras fel. kan ge missvisande resultat. Mättekniken är inte så enkel som den kan förefalla. Inspektionerna bör. om de skall ge avsedd verkan. handhas av personal med ingenjörsutbildning eller motsvarande. Byggnadsstyrelsen bedömer det därför som mindre lämpligt att basera inspektionsverksamheten på vidareutbildad sotningspersonal. Att samma personalkategori utför såväl inspektion som sotning torde dessutom på längre sikt medföra onödigt höga sotningskostnader. Den i utredningen

Prop. 1977/78:76 74

föreslagna utbildningsföljden för sotningspersonal är inte möjlig att genom- föra inom den angivna tidsplanen.

Liknande synpunkter framförs av Fasrighersc'igare/örbzint'fer som dessutom menar att sakkunnig personal redan nu står till förfogande inom bl. a. VVS- branschen. Med hänsyn till detta och till att åtgärdsbehovet på sikt skulle minska kan det enligt förbundet inte vara välöverlagt att ordna en så omfattande utbildning som den föreslagna.

Hänvisningar till S4-6

4.7. Behörighet och auktorisation

Planverket har ingen erinran mot förslaget att prövning av behörighet för inspektörerna skulle åligga planverket. lluruvida behörighet skall baseras på ett obligatoriskt krav eller — i varje fall under en övergångstid — vara en rekommendation bör. enligt verket. närmare övervägas vid den fortsatta beredningen av denna fråga.

Koinmun/örbtmdei har ingen invändning mot ett krav på behörighetsbe- vis.

l-"l".S'—rekniskaIfö/eningen anser att preciserade tillämpningsbestämmelser måste utfärdas och förutsätter att så sker genom planverkets försorg. Kompetenskrav för inspektörer bör behandlas i det sammanhanget.

Enligt Riir/irnmrnas riksförbund bör en förutsättning för obligatorisk inspektion vara att verksamheten som sådan auktoriseras, dvs. att de personer som har att utföra inspektionen skall genomgå erforderlig utbild- ning. Det får heller inte föreligga hinder för annan person, t. ex. Värmetek- niker. att genomgå motsvarande utbildning och erhålla auktorisation. Även när det gäller serviceåtgärder bör auktorisation införas för installatörer rn. fl. inom oljeeldningsområdet i syfte att skydda konsumenterna. Liknande synpunkter framförs av Sveriges Iran/verks- och inr/tisfriorganisarian. Sveriges skorslerzs/e/"aremäsmres riks/örbnntl menar också att det är angeläget med någon form av auktorisation för den som utför service.

Svenska penn/earn institutet anser att det kan ifrågasättas om inte någon form av auktorisation av företag inom VVS- och oljebranschen kunde vara av värde för att få god anslutning av villa- och fastighetsägare till ett frivilligt inspektions- och servicesystem.

4.8. Provning och typgodkännande av utrustning

När det gäller utformningen av egenskapskrav och provningsmetoder erinrar provningsansra/ren om det arbete som bedrivs i Myndighetskommittén för cldstadsfrågor. Regler som utarbetats i myndighetskommittén och fastställts av ansvariga föreskrivande myndigheter är bl. a. underlag för den officiella provning som provningsanstalten bedriver såsom riksprovplats för eldningsapparater med tillbehör.

Provningsanstalten ansluter sig till kommitténs förslag att inspektionen

Prop. 1977/78:76 75

skall utföras med hjälp av mätutrustning som typprovats och typgodkänts för sitt ändamål samt att denna utrustning skall underhållas och kalibreras. Även instrument för dragmätning bör ingå i mätutrustningen.

Beträffande kraven på typprovning och ty pgodkännande av mätutrustning utgår provningsanstalten från att planverket utfärdar sådana föreskrifter att lagen (19741896) om riksprovplatser m. m. blir tillämplig. Provningsanstalten ärdärefter beredd att i fastställd ordning föreslå lämplig riksprovplats för detta objektområde.

Planverket förordar att provningsmetoder för den mätutrustning som skall användas vid inspektionen tas fram genom provningsanstalten samt att godkännanderegler inom området utarbetas inom planverket. Typprovning kan därefter verkställas av provningsanstalten och typgodkännande utfärdas genom planverket. Härutöver förutsätts en fortlöpande kontroll av mätin- strumenten.

Vidare anser planverket i likhet med utredningen att en provningsmetod för brännares stabilitet bör utarbetas. Vad gäller frågan om särskilt typgod- kännande i detta avseende erinrar planverket om att det redan finns vissa konstruktions— och provningsbestämmelser för oljebrännare. som avses att typgodkännas. Något tvingande krav att oljebrännare skall vara typgodkänd finns dock inte i dag. Eftersom provningsbestämmelserna av olika skäl ändå skall bli föremål för revision och bearbetning i sammanhanget bör övervägas om bestämmelserna kan utvidgas att även omfatta frågan om stabil drift. Underlag skulle då erhållas för ett typgodkännande. som även innefattar stabiliteten.

Även l-"'VS-rekniskajär-eningen anser att provningsmetoder för brännares stabilitet och servicemöjligheter bör utarbetas samt att frågan om obligato- riskt typgodkännande av brännare bör prövas.

.S'veriges skarslens/ij/arernäslares riksförbund tillstyrker att mätningsutrust- ningen skall vara typgodkänd och underkastad fortlöpande kontroll. Behovet av övergångsregler under resursuppbyggnaden måste beaktas.

Svenska Rexus .:fB anser att alla pannor som arbetar med köpt bränsle bör ha fast installerad rökgastermometer så att ägaren själv kan kontrollera tempe- raturen och vidta eventuella åtgärder.

4.9. Författningsförslaget

Några remissinstanser tar upp de föreslagna författningsändringarna och påtalar bl. a. vissa oklarheter.

BFR anser att det föreslagna tillägget i byggnadsstadgan. 50 &. har fått en olämplig lydelse. "Låg bränsleförbrukning" är bara till en mindre del beroende av eldningsanläggningens kondition. och beror i övrigt på byggna- dens konstruktion och utformning och hur den utnyttjas. BFR föreslår därför att 50 5 får följande tillägg:

Prop. 1977/78:76 76

"nggnatls installationer för uppvärmning och tappvarmvatten. inklusive eldningsanläggningar/ia, ska/I lui/las i sådant Skick all onödiga energi/örlus/er andvikes. "

BFR menar att denna formulering visserligen kan leda till olika tolkningar av begreppet "onödiga energiförluster”, men så småningom torde en viss praxis utbildas. Under alla förhållanden menar BFR att denna tolkning är lättare att göra än att tolka begreppet "låg bränsleförbrukning”.

Motsvarande textändring förutsättes ske i 65 &. Planverket tillstyrker i sak tillägg med innebörd enligt förslagen. men förordar en viss Språklig överarbetning. så att texten bättre korresponderar med ordval i 44 ag" byggnadsstadgan och i Svensk Byggnorm. Vidare framhåller planverket att de föreslagna ändringarna medför att tillämpnings- bestämmelser enligt 76; byggnadsstadgan måste utfärdas av planverket. Kravet i 44 aä om god värmehushållning avser alla byggnader. medan bestämmelserna om inspektion avses enbart gälla vissa byggnader och endast oljeeldade pannanläggningar. Bl. a. sådana frågor torde behöva klarläggas i tillämpningsbestämmelser. Även formerna för tillsyn samt kompetenskrav torde behöva fastläggas i bestämmelserna, menar planverket.

Konnnunstvre/sen ! .--'l-Ia/rnö framhåller att det är angeläget att i författningen precisera begreppen "låg bränsleförbrukning" och "oskälig bränsleförbruk- ning”.

Konsumenrverkei anser att det saknas en klar precisering av vilka anlägg- ningar som skall inspekteras. "Årlig oljeförbrukning” är svår att fastställa på tillförlitligt sätt. Forn/ikaiions/örva/rningt'n tar också upp denna fråga och anser att precisering av den nedre gränsen för inspektion med fördel kan uttryckas genom mått på bränslekapacitet. något som utan större svårighet kan konstateras vid besök i en anläggning.

Sveriges skorsrens/e/"arenn'israres riks/örlmml menar att pannans värmeeffekt bör användas som mått. Man föreslår en undre gräns av 14 Meal/h (ca 16 kW).

Förbundet påpekar vidare att en föreskrift för skorstensfejaremästaren såsom ansvarig för sotningsväsendets verksamhet bör införas i författningen. som reglerar sotningsväsendets arbetsuppgifter.

5. Sammanfattning av planverkets rapport — Energisparmöjligheter i befintlig bebyggelse — preliminär rapport

5.1. Allmänt om rapporten

Regeringen har genom beslut 1976-08-19 uppdragit åt planverket att utreda frågan om energibesparing i befintlig bebyggelse. Enligt uppdraget skall planverket:

— beräkna hur stora besparingar som är tekniskt och ekonomiskt möjliga under den närmaste tioårsperioden.

Prop. 1977/78:76 77

— bedöma vilka typer av sparåtgärder som bör komma till stånd under tioårsperioden. — utarbeta förslag till nya bestämmelser och. där så är befogat. också förslag till nya sparmedel som underlättar genomförandet av nödvändiga sparåt- gärder.

Uppdraget omfattar enligt direktiven alla typer av energisparåtgärder — även sådana som för närvarande inte är byggnadslovspliktiga. Utredningen skall dock endast beröra sådana byggnader som ändå skall bli föremål för ombyggnad eller som i övrigt är i behov av underhåll.

Planverket överlämnade en rapport — Energisparmöjligheter i befintlig bebyggelse — preliminär rapport — till bostadsdepartementet den 31 januari 1977. Rapporten har varit föremål för en omfattande remissbehandling. Den 5 september 1977 överlämnade planverket en slutlig rapport i vilken man tagit hänsyn till remissutfallet. Den slutliga rapporten redovisas i avsnitt 7.

Hänvisningar till S5-1

5.2. Beräkningsunderlag

Den offentliga statistiken ger enligt planverket en god uppfattning om b 0 s t a d 5 b e stå n d e ts omfattning men begränsade upplysningar om dess tekniska kvalitet. I rapporten redovisas några för energihushållningen betydelsefulla data för bostadsbeståndet.

Ser man på det totala byggnadsbeståndet finner man enligt planverket att detta till övervägande del består av byggnader med ”modern" utrustning. Enligt folk- och bostadsräkningarna 1975 är 83 % av antalet rumsenheter i småhusen och 88 % av rumsenheterna i flerbostadshusen att betrakta som moderna (kvalitetsgrupp 1—2). Det äldre beståndet är alltså numera till stor del upprustat till modern utrustningsstandard men har enligt planverket i stället brister i byggnadstekniskt avseende. t. ex. beträffande isolering och installa- tioner. Även en stor del av byggnadsbeståndet från de senaste tjugo åren har brister i detta avseende. Av folk- och bostadsräkningarna framgår vidare att omoderna och halvmoderna bostäder ( kvalitetsgrupp 4—7 resp. 3) före- kommer nästan uteslutande i hus byggda före år 1951. Omkring 55 ?".", av dessa finns i småhusbeståndet. enligt planverket sannolikt till stor del på landsbygden.

Avgången av bostadslägenheter. dvs. lägenheter som försvinner från bostadsmarknaden genom rivning. ombyggnad m. m.. sker nästan helt med lägenheter som är byggda före 1930 och som är små och av låg kvalitet. Enligt tillgänglig statistik har avgången under perioden 1965—70 varit cirka 40 000 lägenheter/år. Mer än hälften av de avgångna bostäderna har byggts om till andra ändamål (kontor. fritidshus) och finns alltså kvar som uppvärmd byggnadsvolym.

Enligt rapporten uppvärms 749 000 lägenheter med fjärrvärme (varav O:", i småhus). 2 407 000 med oljeeldad panna (varav 46 *.?ö i småhus) och 374 000 med el (varav 90 % i småhus).

Prop. 1977/78:76 78

När det gäller bostadsbeståndets byggnadstekniska och installationstek- niska cgenskaper är kunskaperna starkt begränsade. [lär anser sig planverket kunna göra endast mycket grova erfarenhetsmässiga uppskattningar.

Det är enligt planverket känt att transmissionsförlusterna (dvs. energiför- luster genom byggnadens omslutande delar) är väsentligt högre i småhus än i övriga hus. Särskilt gäller det yttewäggar och tak (vindsbjälklag). Möjligheten att minska energiförbrukningen genom värmeisolering av ytterväggar och vindsbjälklag är därför normalt väsentligt större i småhusen än i f1erbostads- hus med tre eller fiera våningar och med en normal husbredd på cirka 12 m. 1 smala flerbostadshus med 8—9 m husbredd och i små låga flerbostadshus ger dock en värmeisolering av dåligt isolerade byggnader en avsevärd effekt.

När det gäller 10 k al be s t å n d e t—bortsett från industrins lokaler— finns det enligt planverket begränsade möjligheter att med tillgänglig offentlig statistik kartlägga beståndets omfattning. Enligt Energiprognosutredningen (EPU) fanns år 1972 376 miljoner m3 byggnadsvolym. Den beräknas år 1985 ha ökat till 420 miljoner m3 och år 2000 till 487 miljoner m3. Senare bedömningar visar emellertid. enligt planverket. att tillväxten förmodligen kommer att bli något större.

Också beträffande lokalbeståndets tekniska egenskaper och kvalitet är det. enligt verket. svårt att få fram tillförlitliga uppgifter. Verket bedömer emellertid att flertalet lokaltyper. såsom kontor. vårdbyggnader och skolor. har något sämre värmeisoleringsegenskaper än fierbostadshus. Det beror bl. a. på att fönsterarean ofta är upp till 50 % större i dessa typer av lokaler än i fierbostadshus.

I jämförelse med bostäder har vidare flertalet lokaler mer omfattande luftbehandlingsutrustning. och procentuellt sett är energiförlusten genom ventilationen högre. Många av dessa installationer är också överdimensio- nerade och drivs relativt oekonomiskt. Enligt planverket finns det därför skäl att anta att möjligheterna till energibesparing här är större än i bostadsbe- ståndet.

Den totala bruttoenergiförbrukningen i Sverige uppgick år 1973 till cirka 430 TWh. För bostads- och Iokalsektorn var bruttoenergiförbrukningen samma år 1622 TWh. År 1976 var energi förbrukningenI inom denna sektor (enligt statens industriverk januari 1977) 167.7 TWh. Om detta värde temperaturkorrigeras (dvs. omräknas till vad förbrukningen skulle ha varit om det hade varit ett medelkallt år) blir motsvarande siffra 161.2 TWh.

Tillgängligt material tyder enligt planverket på att en kraftig förändring har ägt rum beträffande energiförbrukningen för uppvärmning. Efter en snabb ökning i början av 1970-talet har förbrukningen nu dämpats och pendlar kring

' 1 beskrivningen och beräkningarna av energiförbrukningen använder planverket ett begrepp "brutto byggnad" som avser den energi som t i l l fö r 5 en byggnad i form av olja. el. gas c. d.

Pr0p. 1977/78:76 79

de i riksdagsbeslutet 1975 angivna nivåerna. Denna utveckling är. enligt verket. anmärkningsvärd i det långa perspektivet. En brant ökning av energiförbrukningen från tiden för andra världskriget och fram till 1970-talets början har för byggnadsuppvärnmingen dämpats och närmat sig s.k. nolltillväxt.

5.3. Tekniska åtgärder

Planverket grupperar de energibesparande åtgärder som kan vidtas i befintlig bebyggelse i två huvudtyper. dels sådana som innebär u nder- h ål l . dels sådana som innebär fö rb ätt ri n g a r av olika slag. Underhålls- åtgärder är enligt planverket normalt möjliga att genomföra relativt snabbt. med kort förberedelsetid. till måttlig kostnad och med små eller inga obehag för de boende eller lokalnyttjarna. Förbättringsåtgärder kan vara mer omfattande. En del sådana åtgärder. t. ex. komplettering av installationerna med reglerutrustning eller tilläggsisolering av vindsbjälklag bör. enligt planverket. kunna genomföras tämligen snabbt och utan nämnvärda kompli- kationer för byggnadernas nyttjare. Andra förbättringsåtgärder kan vara mera tids- och kostnadskrävande och. enligt planverket. vanligen lämpliga att genomföra när byggnaden äri behov av mer omfattande underhåll eller andra större åtgärder.

Planverket framhåller att många hus är otäta och dåligt värmeisolerade. Om man förbättrar värmeisolering och täthet hos byggnadens omslutande delar kan värmeförlusterna för många byggnader minskas avsevärt. Dessutom blir yttemperaturen på den s. k. klimatskärmens (fön- ster. väggar. yttertak och golvbjälklag) insida högre. särskilt om fönstren förbättras. Det leder i sin tur till ett bättre rumsklimat. Lufttemperaturen i rummet bör därför. enligt planverket. i sådana fall kunna sänkas något utan att komforten för den som vistas i rummet försämras.

Enligt planverket är in stalla tio ne rna i byggnader ofta kraftigt överdimensionerade. Många delar av installationerna och speciellt pannor och brännare har emellertid en bästa verkningsgrad vid en relativt hög belastning. En överdimensionerad installation medför därför en onödigt dålig verkningsgrad. dvs. energi går förlorad till ingen nytta i pannor och installationer i övrigt. Planverket framhåller vidare att de fiesta äldre uppvärmningsanordningar är mycket dåligt injusterade. Det medför bl. a. att temperaturen i byggnadens olika delar varierar och det medverkar till en kraftigt förhöjd energiförbrukning. För att åstadkomma en acceptabel inomhustemperatur i de kallaste delarna av en byggnad kommer de varmare delarna i en dåligt injusterad byggnad att få onödigt höga rumstemperaturer. De boende måste vädra kraftigt för att åstadkomma acceptabla innetempe- raturer.

Det är dessutom. enligt planverket. ofta möjligt att sänka energiförbruk- ningen kraftigt genom en justering av ventilationsanläggningen. En sådan

Prop. 1977/78:76 80

justering försvåras dock relativt ofta av att det saknas möjligheter att på ett enkelt sätt mäta och reglera luftflöden. I samband med ombyggnad kan det också. enligt verket. vara lämpligt att förse ventilationsanläggningen med avstängningsspjäll med vars hjälp man kan stoppa eller stänga av flödet till lokaler som vid olika tider på dygnet inte kräver ventilation.

Vidare anser verket. att pannornas och panninstallationernas reglerutrust- ning kan vara i behov av utbyte eller översyn. Små pannor är för närvarande sällan försedda med reglerutrustning. och det finns därför skäl att från energihushållningssynpunkt inStallera en utetemperaturstyrd motorshunt. På så sätt garanteras att uppvärmningen inte är större än vad yttertempera- turen vid varje tidpunkt kräver.

I många byggnader. t. ex. kontor och skolor. bör reglerutrustningen. enligt verket, förses med anordning som möjliggör sänkning av rumstemperaturen nattetid. över helger eller bådadera. len del byggnader är det tänkbart att man periodiskt helt kan stoppa luftflödet. För vissa äldre byggnader av stenmate- rial kan dock utvecklingen "av radioaktiva produkter vara av en sådan storleksordning att man inte skall vidta sådana justeringar av luftflödet.

Planverket behandlar också 10 kala e n e rg i k äl l 0 r med vilket avses den energi som kan erhållas med solinstrålning. med vindkraft. ur omgi- vande luft. mark eller grundvatten. Verket framhåller bl. a. följande. För sitt utnyttjande kräver dessa energikällor utrustning som hittills inte kommit i kommersiellt bruk eller ännu inte används i större skala. t. ex. solfångare och värmepumpar. Forskning och utvecklingsarbete inom området pågår emel- lertid. Solenergi kan också utnyttjas utan speciella solfångaranordningar genom s.k. passiva system. Genom lämpliga fönsterkonstruktioner och tillhörande solavskärmningsanordningar är det möjligt att bättre utnyttja solenergi under tider då den kan nyttiggöras och att bättre undvika besvärande solstrålning under den varmare årstiden. Förutsättningarna för energibesparing är att byggnaden försetts med erforderlig reglerutrustning.

Verket tar vidare upp frågan om in 0 m h u ste m pe ra t u re n och framhåller därvid att det är möjligt att sänka energiförbrukningen kraftigt genom att sänka inomhustemperaturen. I dag godtas som lägsta riktade operativa temperatur 18" C under dagtid i bostäder och liknande lokaler vid lägsta dimensionerande utetemperatur. Detta innebär i normalfallet en rumstemperatur av cirka 200 C. l äldre byggnader med dålig isolering och dåliga fönster måste man hålla en rumstemperatur som är ett par grader högre för att få motsvarande riktad operativ temperatur. dvs. en temperatur som upplevs på samma sätt.

5.4. Bedömning av kostnader och besparingsmöjligheter

Planverket angeri rapporten beräkningar av möjligheterna att spara energi i byggnadsbeståndet och kostnaderna för nödvändiga åtgärder.

Prop. 1977/78:76 81

Planverket framhåller att nettoenergiförbrukningenl i bostadshus uppför- da under senare år successivt minskat. För nybyggda hus. dvs. hus som uppförs enligt de nya tillämpningsföreskrifterna till 44aä BS. har den genomsnittliga nettoenergiförbrukningen uppskattats till cirka 17 ()00 kWh per lägenhet i småhus (bostadsyta 120 m2) och till cirka 10000 kWh per lägenhet (bostadsyta 70 ml) 1 flerbostadshus. Det motsvarar grovt räknat en besparing på 50 % jämfört med byggnader som uppfördes innan de nya föreskrifterna trädde i kraft i januari 1977. Dessutom erhålls besparing av energi på grund av att verkningsgraden hos pannanläggningen förbättras.

Vid genomgripande ombyggnad och upprustning kan man. enligt planver- ket. i mycket gynnsamma fall komma ned till vården per m2 bostadsyta som närmar sig dem som gäller för nybyggnad. Normalt måste man dock räkna med att energiåtgången efter förbättringen kommer att ligga väsentligt högre än för motsvarande nybyggnad.

För att närmare belysa sparrnöjligheterna och kostnadskonsekvensema har planverket studerat den del av bostadsbeståndet som uppförts under perioden 1921—1960. vilket omfattar cirka 41 % resp. 48 % av lägenheternai småhus resp. flerfamiljshus.

I två exempel gör verket en preliminär uppskattning av energibesparing och kostnader för sådana förbättringsåtgärder som i första hand bör komma i fråga. Exemplen behandlar två typlägenheter från denna period (95 m2 lägenhetsyta i småhus och 55 m2 i flerbostadshus). Verket har valt att belysa dels några enkla. mindre kostnadskrävandejusterings- och förbättringsåtgär- der. dels också några mera omfattande förbättringsåtgärder.

Kostnaderna per lägenhet för en viss energibesparing påverkas enligt verket bl. a. av i vilken takt åtgärderna sätts in. Energisparåtgärder som sätts in i byggnader som ändå skall bli föremål för renovering blir således relativt sett billigare än motsvarande åtgärder i andra hus. Tillgången på kompetent arbetskraft, särskilt för justering och reglering av värmesystem. inverkar också enligt verket. Kostnaden och energibesparingen för tätnings- och värmeisoleringsåtgärder är enligt verkets mening svårbedömd. bl. a. med hänsyn till att kunskapen om det äldre byggnadsbeståndets tekniska utförande är dålig.

Med utgångspunkt i nyss nämnda exempel har planverket beräknat energibesparing och investeringskostnader för en genomsnittslägenhet i småhus resp. flerbostadshus. byggd 1921—1960. till följande värden (tabell 5.1).

Planverket understryker att någon bedömning av lönsamheten hos de olika åtgärderna inte går att utföra utifrån dessa uppgifter. eftersom värden på den årliga kostnaden för drift. skötsel och underhåll för de åtgärder som berör

' För att nettoenergitalen skall kunnajämföras med den faktiska energiförbrukningen ("brutto-byggnadsenergin") antar verket att nettoenergin är 70 % av "brutto- byggnadsenergin".

Prop. 1977/78:76 82

Tabell 5.1

Typ av åtgärd Nettocnergi- Investerings- besparing utgift kWh/år kr.

Lägenhet i småhus 1. Åtgärd av drifts- och underhållskaraktär

(exempelvis tätning. byte av oljebrän- nare. injustering av värmesystem) 5 000 2 500 2. Enkla förbättringsåtgärder( förbättring av

isoleringsgrad i vindsbjälklag. reglerut- rustning. radiatortermostater) 5 500 7 500 3. Omfattande förbättringsåtgärdcr (fasad-

isolering. byte till 3-glasfönster) 5 500 13 500 Inklusive ny fasadbeklädnad 32 000

Lägenhet ijlerbosradshus 1. Åtgärd av drifts- och underhållska-

raktär 3 000 1 250 2. Enkla förbättringsåtgärder 2 000 1 750 3. Omfattande förbättringsåtgärder 3 000 6 200 lnklusive ny fasadbeklädnad 14000

bl.a. uppvärmningssystemet inte har kunnat tas med i den preliminära rapporten.

Även när dessa kostnader bedömts. kvarstår enligt planverket svårigheten att på ett riktigt sätt beräkna lönsamheten. eftersom bl. a. räntenivåer och underhållskostnader kommer att förändras under den tidsperiod då åtgär- derna genomförs.

Fortsatta fördjupade studier kan emellertid belysa hur lönsamheten för de olika åtgärderna varierar vid förändring av bl. a. den berörda byggnadsdelens livslängd. kalkylränta. energipris och årlig underhållskostnad.

Mot bakgrund av de redovisade beräkningarna har planverket i tre räkneexempel gjort en bedömning av möjliga nationella besparingseffekter och kostnader. Åtgärder av injusterings- och underhållskaraktär och enkla förbättringsåtgärder har verket däivid bedömt möjliga att åtgärda inom en 10- årsperiod i större delen av det bostadsbestånd där dessa åtgärder inte redan vidtagits. Planverket har vidare utgått från att de mera omfattande bygg- nadstekniska åtgärderna inte blir aktuella för hela bostadsbeståndet utan i första hand för hus som byggdes under perioden från år 1920 till mitten av 1950-talet. För dessa mer omfattande åtgärder har verket antagit en genomförandeperiod av 20 år. vilket medger att de till stor del kan ske inom ramen för en rationell ombyggnadsverksamhet. .

Räkneexemplen visar att man fåren nettoenergibesparing på ca 10 TWh till en investeringskostnad om 8 miljarder kronor. om vissa injusterings- och enkla förbättringsåtgärder vidtas i närmare hälften av beståndet av flerbo- stadshus (1.0 miljoner lägenheter) och drygt 1/3 av beståndet i småhus (0.5 miljoner lägenheter).

Om hälften av bostadslägenheterna byggda före 1951 (ca 0.42 miljoner i

Prop. 1977/78:76 83

småhus och ca 0.38 miljoner i flerbostadshus) värmeisoleras uppnås enligt planverket en nettoenergibesparing på ca 4 TWh till en investeringskostnad på 12 miljarder kronor. Till denna besparing kommer sådan besparing som genom ytterligare åtgärder kan åstadkommas i vissa typer av byggnader. t. ex. tätning och värmeisolering av luftspalter i yttervägg. värmeisolering av golvbjälklag. injustering och förbättring av ventilationssystem och installa- tion av återluftföring. Dessutom kan andra åtgärder vidtas beträffande installationerna. såsom förbättrad driftrutin och driftstyrning.

På liknande sätt som för bostadsbeståndet bör. enligt verket. energiåt- gången hos den uppvärmda delen av lokalbeståndet inkl. industribyggnader kunna förbättras. Eftersom energiåtgången för detta lokalbestånd är nästan lika stor som för bostadsbeståndet bör. enligt planverkets bedömning. sådana åtgärder få en spareffekt av uppemot samma storleksordning. dvs. totalt ca 15 TWh/år till en kostnad av drygt 20 miljarder kronor.

Med dessa antaganden skulle enkla åtgärder. tillämpade på såväl bostäder som övriga lokaler. ge en spareffekt av 36 TWh/år till en kostnad av 20 a 25 miljarder kronor.

Om ytterligare enkla förbättringsåtgärder vidtas. som inte har tagits med i exemplen. och mera omfattande åtgärder enligt värmeisoleringsexemplet genomförs på fjärdedelen av byggnadsvolymen hos bostads- och lokalbestån- det. skulle en total nettoenergibesparing mycket grovt kunna uppskattas till ca 40 TWh/år för en kostnad av ca 50 miljarder kronor vid nuvarande prisnivå. '

Till detta kommer enligt planverket den besparing av bruttoenergi som fås t. ex. genom trimning eller byte av värmepanna och oljebrännare samt övergång till fjärrvärme.

Verket menar att de enklare åtgärderna bör kunna genomföras under en 10- årsperiod om tillgång till kapital. arbetskraft och material går att ordna. En del av de mera omfattande åtgärderna måste. enligt verket. beräknas ta längre tid. eftersom de bör utföras i samband med underhållsarbeten eller ombyggna- der.

Hänvisningar till S5-4

5.5. Förslag rörande besiktning och kommunal planering

Byggnadsbeståndet är av mycket olika teknisk kvalitet. Någon möjlighet att centralt precisera behovet av insatser i skilda bebyggelsetyper finns därför inte. Bedömningen av erforderliga åtgärder och kostnader för dessa måste göras på lokal nivå. '

Enligt planverkets bedömning bör därför en ob 1 i ga to ris k 10 k al b e s i k t n i n g av byggnadsbeståndet genomföras för bedömning av behov av åtgärder i energibesparande syfte.

Planverket framhåller att en sådan besiktning kräver stora resurser. om den skall omfatta alla bostäder och lokaler i landet. Den skulle uppskattningsvis beröra drygt 3.5 miljoner lägenheter i bostadsbeståndet och grovt uppskattat

Prop. 1977/78:76 " 84

en lika stor byggnadsvolym i övriga byggnader. Besiktningen måste därför i första hand syfta till att åstadkomma åtgärder i de mest angelägna förbätt- ringsobjekten. lett mer långsiktigt perspektiv kan besiktningen vidgas även till andra objekt. "

Någon enkel avgränsning av besiktningsvärda kategorier är emellertid svår att göra centralt. Planverket föreslår att det skall ankomma på kommunen att avgöra vilka byggnadsområden som i första hand bör bli föremål för en obligatorisk besiktning. För fastighetsägare utanför sådana områden — kanske i första hand småhusägare — föreslår verket emellertid en rätt att begära besiktning för sin fastighet som underlag dels för egen bedömning av åtgärder i energibesparande syfte dels för kommunens bedömning av rätt till lån och bidrag för sådana åtgärder.

Planverkets förslag till energibesparing i befintlig bebyggelse är uppbyggt i tre steg:

Steg] beståri besiktning av byggnadsbeståndet. Besiktningen bör resultera i ett besiktningsprotokoll.

Steg 2 består i genomförande av underhållsåtgärder i energibesparande Syfte. 1 fall av klar vanvård eller starkt bristande värmehushållning bör kommunen kunna förelägga fastighetsägaren att vidta nödvändiga åtgärder. Åtgärderna torde främst komma att omfatta uppvärmningsanläggning. värmesystem.ventilationssystem samt byggnadens täthet. Steg 2 kan behöva utföras vid regelbundet återkommande tillfällen.

Steg3 består i genomförande av upprustning i energibesparande syfte. Det kan gälla såväl enklare förbättringsåtgärder som mera omfattande åtgärder i form av ombyggnad. Rekommendationer eller förelägganden bör enligt planverket om möjligt avse även andra åtgärder som kan aktualiseras i det befintliga byggnadsbeståndet. |. ex. handikappanpassning. Steg 3 bör uppfattas som en engångsåtgärd i berörda fastigheter.

Den takt i vilken de skisserade tre stegen kan genomföras blir. enligt verket. beroende av en rad olika faktorer. Pris- och skattepolitik. tillgången på yrkeskunnig personal. tillgången på material och byggnadsdelar m. ni. har stor betydelse. Planverket framhåller att den periodicitet med vilken steg 2 behöver upprepas och takten för genomförandet av steg 3 blir avgörande för bedömningen av resursbehovet.

Kostnaderna för besiktningen uppskattar verket till ca 500 milj. kr.. förslagvis fördelade på fem år. Besiktningen omfattar då ca 1 miljon småhus. 1.2 miljoner lägenheter i 60000 fastigheter samt ungefär samma volym i lokaler. Kostnaderna bör. enligt verket. täckas av skattemedel och kommu- nerna bör erhålla statligt stöd för denna verksamhet. Kostnaderna för frivillig besiktning skall finansieras av avgifter som bör täckas av lån och bidrag för förbättringsåtgärder.

De åtgärder som verket föreslär kommer i vissa fall att påverka byggna- dernas fasader och inredning. Planverket anser det därför angeläget att hänsyn tas till bevarande av kulturhistoriska värden i den befintliga

Prop. 1977/78:76 85

bebyggelsen och i stadsmiljön.

Många av de mest angelägna åtgärderna kommer att behöva genomföras i det äldre beståndet av byggnader. Bostäder och lokaler i det äldre byggnads- beståndet svarar emellertid ofta för de lägsta hyresnivåerna och de boende eller lokalutnyttjarna tillhör inte sällan de svagare grupperna på marknaden. Det är därför. enligt verket. särskilt angeläget att uppmärksamt följa sociala effekter av vidtagna tekniska åtgärder. Vidare bör möjligheterna prövas att bygga ut befintligt stöd till dessa utsatta grupper.

Besiktningen bör. enligt verket. leda till att fastighetsägaren tillställs ett besiktningsprotokoll med bedömning av fastighetens egenskaper och förslag till åtgärder som är lämpliga att vidta i energibesparande eller annat syfte. Besiktningen måste samtidigt ge en uppfattning om storleken av kostnaderna för de föreslagna åtgärderna. Planverket föreslår att fastighetsägaren med stöd av sådant besiktningsprotokoll och vissa kompletterande uppgifter skall kunna ansöka om statligt stöd för energibesparande åtgärder. I vissa fall kan besiktningen. enligt verkets förslag. föranleda föreläggande om åtgärd. Efter utförd åtgärd och inför utbetalning av lån och/eller bidrag bör slutbesiktning ske. Planverket framhåller att besiktningsmatcrialet också kan bilda underlag för en samlad bedömning av erforderliga åtgärder i det aktuella byggnads- beståndet i kommunen.

Planverket anser vidare att kommunerna skall upprätta ett handlingspro- gram för energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse. Verket har förutsett att detta handlingsprogram skall utgöra en del av den kommunala energiplaneringen.

Planverket framhåller vidare att olika styrmedel kan tillämpas för att påverka byggnadernas ägare att genomföra de i besiktningsprotokollet föreslagna åtgärderna och förordar att informationen till fastighetsägarna om vilka åtgärder som är fördelaktiga att vidta byggs ut. Bl.a. verkets egna fortsatta studier rörande konsekvenserna av tänkbara tekniska åtgärder såsom injustering. underhåll och förbättring av byggnadernas installationer och klimatskärm bör. enligt verket. kunna ge underlag för sådan informa- tion.

Statligt stöd i form" av lån och bidrag bör. enligt verket. utgå i ökad omfattning för sådana åtgärder som med stöd av besiktningen rekommen- deras eller förelägges fastighetsägaren.

Den formella grunden för att åstadkomma kommunal skyldighet att besiktiga byggnadsbeståndet ur energihushållningssynpunkt bör enligt plan- verket åstadkommas genom en lag om k 0 m m u n al e n e rg i pl a n e # ri ng . i princip i enlighet med förslaget i betänkandet (SOU 1976:55).

Hänvisningar till S5-5

5.6. Förslag till ändringar i byggnadslagstiftningen

De styrmedel som planverket har föreslagit innefattar också vissa ändringar i byggnadsstadgan.

Prop. 1977/78:76 86

5'. 6. I Underhåll

Verket framhåller att det vid behov bör kunna ges förelägganden beträffande underhåll av byggnad från energisparsynpunkt. Enligt verket bör därför underhållsbestämmelserna i 5055 BS kompletteras med krav på att byggnad skall underhållas så att bristfällig energihushållning inte uppkom- mer. Verket framhåller att ett sådant krav gör det möjligt att ålägga fastighetsägare att se till att installationer och klimatskärm fungerar på ett avsett sätt även från energisparsynpunkt. Planverket påpekar att den föreslagna bestämmelsen har begränsad räckvidd eftersom installationerna och klimatskärmen f. n. inte behöver ges högre kvalitet än de hade när huset byggdes.

5 . 6 . 2 Omavgenadszitgärder

För ombyggnadsåtgärder som enligt 75 € BS är hänförliga till nybyggnad gäller enligt 48aå BS att nybyggnadskravet i 44aä BS beträffande god värmehushållning skall tillämpas. dock endast beträffande de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endast i den omfattning som fordras för att dessa delar skall uppfylla skäliga anspråk på god värmehushållning. Planverket förutsätter att fortsatt utredningsarbete om energisparåtgärder kommer att ge underlag för vissa ombyggnadsbestämmelser i SBN i anslutning till denna regel.

Planverket uppger att det i fråga om de delar som inte berörs av ombyggnad och som avses i 48 a & BS samt i fråga om andra ändringsarbeten. dvs. sådana ändringsarbeten som avses i 4995 BS. inte finns något uttryckligt krav att energisparåtgärder skall vidtas. '

Verket framhåller att brister som påverkar energihushållningen bör undanröjas i samband med ändringsarbeten. eftersom det av ekonomiska skäl och med hänsyn till de boende är angeläget att olika slag av byggnads- åtgärder i befintliga bostäder utförs vid ett och samma tillfälle. Verket föreslår därför komplettering av 48aå BS andra stycket så att i samband med ändringsarbeten som är hänförliga till nybyggnad även sådana brister som avser energihushållningen och som innebär så avsevärda olägenheter att de inte skäligen kan godtas skall undanröjas också ide delar av byggnaden som inte berörs av ändringsarbetena. Vidare föreslår verket sådan ändring av 49 & BS andra stycket att byggnadsnämnden beträffande övriga ändringsarbeten inte skall kunna medge undantag från nybyggnadskraven om detta skulle medföra bristfällig energihushållning.

5 . 6. 3 F örbä tlringså lgärder

Om den befintliga bebyggelsen i större omfattning skall sättas i sådant skick att den uppfyller skäliga anspråk på god energihushållning. menar

Prop. 1977/78:76 87

planverket att de föreslagna ändringarna av 48 a. 49 och 50 åå BS inte är tillräckliga. i allt fall inte om denna förbättring skall uppnås inom en fastlagd tidsplan. Verket anser att det kan finnas fog för att riksdagen genom en ramföreskrift ger regeringen fullmakt att bestämma att byggnader med bristfälliga egenskaper. från energisparsynpunkt före viss tidpunkt skall förbättras i vissa preciserade avseenden i sådan omfattning att byggnaderna uppfyller skäliga anspråk på god energihushållning. En ny paragraf. 50 a &. med retroaktiv verkan bör enligt verket införas i BS. Den föreslagna paragrafen bör ge möjlighet att rymmasådana åtgärder som vid viss tidpunkt anses nödvändiga. Planverket anför emellertid också att en författningsänd- ring av det här slaget får så stora konsekvenser att den möjligen inte kan göras som delreform igällande byggnadslagstiftning utan bör ingå i ett förslag till ny byggnadslag.

Hänvisningar till S5-6

5.6.4. Ft'ilit/äl'ttdringar i SBN

Planverket framhåller att de föreslagna ändringarna i BS fordrar tillämp- ningsbestämmelser i SBN på samma sätt som andra liknande kravbestäm- melser i stadgan. Verket anger att man vid det fortsatta utredningsarbetet avser att närmare studera möjligheten att ange vissa riktvärden för den. maximala specifika energiförbrukning som rimligen inte bör överskridas i befintlig bebyggelse av olika slag sedan förbättringsåtgärder vidtagits.

6. Remissuttalanden rörande planverkets rapport - Energisparmöj- ligheter i befintlig bebyggelse — preliminär rapport

6.1. Allmänna synpunkter

Många remissinstanser framhåller att p ro m e m 0 r i a n 5 p rel i mi - nära karaktär gjort det svårt för dem att yttra sig över de tekniska frågeställningarna. Ett antal remissinstanser har dock inkommit med yttranden som ingående behandlar de tekniska" möjligheterna att spara energi i befintlig bebyggelse och kostnaderna härför. Till dessa instanser hör hvggnadsstvre/sen. statens rät/för byggnadsforskning (BFR), tekniska högskolan i Stockholm (K TH ). Industrigruppenjör lättbyggeri. Sveriges mekanförbund och Swedisolfförening för tillverkare av hägeffektiv isolering. Ett stort antal remissinstanser — däribland alla de kommuner som yttrat sig — anser att remisstiden varit för kort.

Byggnadsstyre/sen. som redovisar erfarenheter av energisparåtgärder i det förvaltade byggnadsbeståndet. framhåller att deras erfarenheter inte direkt kan läggas till grund för slutsatser om energisparmöjligheter inom andra områden.

Prop. 1977/78:76 88

6.1.1. Vikten av energihushållning i befintlig bebyggelse

Möjligheterna att spara energi genom åtgärder i det befintliga byggnads- beståndet är goda enligt vad som framhålles av bl. a. BFR. styrelsen/ör teknisk utveckling (STU). länsstyrelsen i Västmanlands län. Industrins byggmaterial- grupp och VVS-tekniska föreningen. Enligt energisparkommitténs mening torde stora energibesparingar med god samhällsekonomisk lönsamhet kunna nås redan på kort sikt inom bostads-. lokal- och industriuppvärmningssek- torn. STU anför att det finns goda möjligheter att ytterligare utveckla tekniken för energibesparing i befintlig bebyggelse både i riktning mot effektivare energibesparing och mot sänkning av kostnaderna för sparåtgär- derna. .

BFR påpekar att energikonsumtionen för uppvärmningsändamål tills vidare kan nedbringas genom minskning av energiförlusterna i byggnaderna. men att dessa möjligheter har en gräns. Allteftersom energihushållningsåt- gärder vidtagits i en allt större del av beståndet minskar de återstående besparingsmöjligheterna. Om en fortsatt minskning av energikonsumtionen i bebyggelsen ändå erfordras efter 1985 måste bebyggelsen på lång sikt ta de lokala energikällorna i bruk i betydande grad. Det medför enligt BFR att lokala energikällor måste introduceras snabbt.

Nästan alla remissinstanser framhåller att åtgärder för en bättre energihus- hållning i den befintliga bebyggelsen är angelägna.

Energisparkommittén framhåller att hittillsvarande utveckling från år 1973 inte säkerställer målen i 1975 års riksdagsbeslut angående energipolitiken.

BFR redovisar att energihushållning i befintlig bebyggelse är av central betydelse för att uppnå de uppställda sparmålen. Kraftfulla insatser på detta område är därför angelägna enligt vad som framhålles av bl. a. överstvre/sen för ekonomiskt försvar. industriverket. Landstings/örbttndet. Kommun/?irbun- det. Ingety'örsvetenskapsakademien (IVA). Riksbyggen, Svenska väg- och vattenhvggares riksförbund (SVR). SA BO. C ivi/ingeniörs/Fit"bunt/et. Fastighets- ägare/örbundet. Villaägarelä/bundet och l-'l"S-tekniskaföreningen.

Enligt g,,erg/"spal'kO/ttmilIé/l bör avsevärda samhällsresurser i nuläget sättas ' in för att tillvarata den sparpotential som finns i energiförbrukningen för uppvärmningsändamål. Kommunstvrelseni Stockholm anför att en begräns- ning av den tillåtna komforten i fråga om rumstemperatur och ventilation kan komma att visa sig nödvändig även i bostäder. '

Några remissinstanser berör översiktligt det samhällsekonomiska utrym- met för investeringar i energihushållningssyfte. Naturvårdsverket och 5.480 pekar på andra angelägna reformområden i samhället.

Riksrevisionsverket. imlustriverket och STU framhåller att motsvarande energisparresultat möjligen kan erhållas till lägre kostnad inom andra områden. Liksom flera andra instanser anser de att jämförelser bör göras med utgångspunkt i kostnaderna för energibesparingar inom olika områden. Svenska värmeverks/öreningen anser att åtgärder som avser energiproduk-

Prop. 1977/78:76 89

”tionen generellt bör prioriteras före flertalet av de åtgärder på konsumtions- sidan som beskrivs i rapporten. Riksrevisionsverket önskar vidare se åtgärder för att minska värmeförlusterna i byggnadsbeståndet studerade i en vidare analys av hela produktions-. distributions- och konsumtionssystemet. Exem- pelvis måste värdet av isoleringsåtgärder ses mot bakgrund av tillgången på industriell överskottsvärme. Flera andra remissinstanser anför liknande synpunkter.

6.1.2. Sammanfattande omdömen om planverkets rap/tort

Olika uppfattningar redovisas beträffande rapportens beskrivning av de te k n is k a m öj l ig h e te r n a att begränsa energianvändningen i bygg- nadsbeståndet. Stadsbyggna(lskontoret i Stockholm. Föreningen Sveriges h_vgg- nadsinspektörer. Svenska konsulterande ingen/"(firats _fiircning (SKIF ) och Svenska konsuIt/örcningen samt 5480 anser att rapporten ger en samlad bild av möjligheterna och en riktig angelägenhetsgradering av åtgärderna för att begränsa energianvändningen i byggnadsbeståndet. SKIF och Konsultför- eningen framhåller dock att det är vanskligt att bedöma om åtgärderna med hänsyn till tillgången på kompetent arbetskraft och flnansieringsmöjligheter kan utföras inom angiven tidsperiod. Provningsanstalten. _fastig/tetskontoret i Stockholm och sjukvårdens och socia/rt'irdcns planerings- och rationaliserings- institut (SPRI) upplyser att de av planverket föreslagna åtgärderna till stor del sammanfaller med de erfarenheter man gjort eller de åtgärdsprogram som dessa instanser utarbetat. Bjgg/orskttingsinstittttct (SIB) anför att institutet i allt väsentligt gör samma bedömingar som planverket beträffande de tekniska åtgärderna och att man inte tror att prioriteringarna mellan olika åtgärder kommer att bli väsentligt annorlunda då man har bättre information om bebyggelsens verkliga egenskaper.

Biggnadsstvrelsen. BFR och HSB:s riksförbund anser att underlaget för kalkylcma i planverkets preliminära rapport är så bristfälligt att några slutsatser om storleken av besparingsmöjligheterna inte kan göras på denna grund.

Konsumentverket. hostar/sstvrclscn och länsstyrelsen i illa/möhus län anser att planverkets rapport utgör ett tillräckligt u ndcrlag för beslut om den allmänna inriktningen av det fortsatta arbetet. SVR framhåller att kunskaperna om det befintliga byggnadsbeståndet visserligen är bristfälliga men att den oundvikliga prisstegringen på fossila bränslen motiverar att omfattande åtgärder snabbt vidtas. Socialstyrelsen. länsstvrc/scn i .-l-lalmöhus län och/astighetskontoret i Stockholm tillstyrker att arbetet för att åstadkomma energibesparingar inom det befintliga byggnadsbeståndet i huvudsak läggs upp på så sätt som planverket föreslagit.

lndustriverket. Industrins lugg/nuter/(tlgru/ip. Näringslivets hvggnudsde/ega- tion och Näringslivets enctgitlclcgation i gemensamt yttrande ( NBD och XF D). Svenska arkitektens riksförbund (S.-'lR) och .--1rkitekt/iirbundct i gemensamt

Prop. l977/ 78:76 90

yttrande, Bj'ggtiadsarbetarefö/'bundet. Riksbyggen, ("iitili/tgenjörsförbz(ndet. Fastighetsc'igareförbzmdet. sektionen/ör maskinteknik vid KTH och Hyresbo- städer i Örnsköldsvik .AlB anser att planverkets preliminära rapport behöver kompletteras i väsentliga delar för att kunna utgöra underlag för beslut av sådan räckvidd som det här är fråga om. Härvid pekar man på att det saknas dels en någorlunda detaljerad kunskap om byggnadsbeståndets kvalitet i energihänseende. dels analyser av ftnansieringsmöjligheterna och av arbets- kraftsbehovet och möjligheterna att tillgodose detta. NBD och NED anför att en granskning genom industrins kommitté för byggnadsbestämmelser vore angelägen för att ytterligare belysa tekniska och ekonomiska konsekvenser av olika förslag och föreslår att särskilda bidrag skall utgå för en sådan studie.

6.1.3. Synpunkter på promemorian — Energi till byggnader 1975—2000

Över promemorian — Energi till byggnader 1975—2000 — som efter uppdrag från planverket utarbetats av Nils-Eric Lindskoug har yttranden inhämtats från ett begränsat antal remissinstanser. Ytterligare några instanser har på eget initiativ inkommit med synpunkter på promemorian. Remissinstan- serna påpekar att det statistiska underlaget saknas för en sådan bedömning som promemorian syftar till. Flera instanser anser att redovisningen borde ha skett på sådant sätt att bedömningarnas osäkerhet klarare framgått. Remiss- instanserna avråder genomgående från att promemorians resultat i förelig- gande skick utnyttjas som beslutsunderlag.

6.2. Utgångspunkter för rapportens överväganden m. m.

Många remissinstanser kommenterar utgångspunkterna för rapportens överväganden. lämnar synpunkter på ytterligare förutsättningar som borde ha beaktats och kommenterar den sammanvägning som generellt eller i enstaka fall måste göras mot andra samhällsintressen. (Vissa synpunkter av detta slag som främst gäller beräkningsteknik eller förutsättningarna för utförande av vissa tekniska åtgärder redovisas i avsnitten 63—65.)

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att man för att nå ett samlat grepp om byggnadssektorns energibehov är tvungen att beakta de följder i energihän- seende som sammanhänger med bebyggelsens lokalisering. För att något belysa storleksordningen av detta problem påpekar länsstyrelsen att pend- lingsrcsor med bil till en arbetsplats belägen 4 mil från hemmet kräver en årlig drivmedelsåtgång som teoretiskt motsvarar ca 17000 kWh, dvs. samma energimängd som genomsnittligt beräknas åtgå för uppvärmning av ett enligt de nya bestämmelserna uppfört enbostadshus.

SABO framhåller behovet av att samhällsplaneringen och därmed.

samhällsutbyggnaden i ökad utsträckning inriktas på ett energisnålt samhälle. Det finns enligt SABO starka skäl att i detta avseende ifrågasätta en

&

Prop. 1977/78:76 91

stor del av de senaste årens bostadsproduktion med bl. a. stort inslag av eluppvärmda småhus. Det är också angeläget att se över energihushållningen i fritidshus. framhåller SABO. Vil/aägare/örbundet anför i denna fråga att enligt tillgängliga undersökningar är energiåtgången per rumsenhet i småhus ungefär lika med eller 1. o. m. något lägre än i flerfamiljshus.

SAR och Arkitekt/örbundet liksom SABO ifrågasätter den generella tendensen till ökade ytor i såväl bostäder som lokaler och de därmed ökade byggnadsvolymer som kräver uppvärmning.

Riksrevisionsverket. industriverket. STU m. fl. anser att planverkets förslag till åtgärdspaket måste ställas mot de energibesparande åtgärder som föreslås av bl. a. konsumentverket och industriverket. Exempelvis måste isolering av fastigheterna ses mot bakgrund av ett minskat underlag för från energipro- duktionssynpunkt fördelaktiga kraftvärmeverk eller minskat utnyttjande av industrins överskottsvärme. Liknande synpunkter framförs också av kommttnstyrelsen i Västerås, Riksbyggen och Mekanförbundet. Riksbyggen framhåller vidare att man vid jämförelse mellan olika uppvärmningsformer nyttjar nettotillförd energi. varvid hänsyn inte tas till den låga verknings- graden vid oljebaserad produktion av elkraft. En sådan beräkningsmetod är enligt Riksbyggen endast användbar om man förutsätter en framtida kraftig utbyggnad av elproduktionen i form av kärnkraft eller vattenkraft.

SIB påpekar att rapportens förslag främst omfattar sådana tekniska åtgärder vars genomförande kan kontrolleras. Riksrevisionsverket. provningsanstalten och Sveriges kooperativa och allmännyttiga bostadsföretagsförhaml/ingsorgani- sation m. fl. påpekar att driftfrågorna har väl så stor betydelse som frågor om byggnaders utformning.

Flera remissinstanser tar upp de brister i isolering och täthet som uppstår på grund av bristande kunskaper eller slarv vid nybyggnad såväl som vid ombyggnad. Prowzingsansta/ten påpekar att sådana frågor i många fall avgör den slutliga funktionsdugligheten hos byggnaden och att detta gäller i speciellt hög grad för de högre isolerings- och tätningsnivåer som krävs. Konsumentverket framhåller att de kontakter allmänheten har med verket beträffande brister i bostadsbebyggelse — f. n. ca 10 000 om året — till inte obetydlig del avser sådana fel och brister i byggnader som har betydelse för energiförbrukningen.

Ett flertal remissinstanser ställer åtgärder för förbättring av de befintliga byggnaderna i relation till en rivning av de befintliga byggnaderna och uppförande av en helt ny byggnad. Fortifikationsföntaltningen framhåller de olika krav som ställs på upprustning av den äldre bebyggelsen från arbetarskyddssynpunkt och att detta i kombination med behovet att förbättra energihushållningen kan leda till att en rivning och nybyggnad visar sig ändamålsenligare. Den äldre bebyggelsen som förvaltningen ansvarar för har ofta stora ytor och stora totalvolymer i förhållande till vad som erfordras för verksamheten och förvaltningen framhåller att energiförbrukningen i dessa aldrig kan nedbringas till den nivå som kan erhållas i en ny byggnad där

Prop. 1977/78:76 92

kraven på energihushållning beaktas redan vid planlösningen. Riksbyggen framhåller att om fasaderna i en äldre bebyggelse i samband med tilläggs- isolering ges en ny utformning kan motivet att bibehålla bebyggelsen förändras eller helt bortfalla. Sektionen/ör maskinteknik och institutionenför llt-'ggnadsteknik vid KTH anser dock att den nya bebyggelsen normalt får så mycket högre ytstandard och därmed större byggnadsvolym som skall uppvärmas att man uppnår små eller ibland inga besparingar genom alternativet rivning och nybyggnad. nggnadssivre/sen. riksantikvarieiimbetei, SAR och Arkitekt/örbundei m. fl. påpekar att energiåtgången för materialtill- verkning, transport och byggnadsarbete bör övervägas när det gäller bygg- nadstekniska åtgärder. Enligt BFR åtgår väsentligt mindre energi vid ombyggnad än vid nybyggnad. Riksantikvarieämbetet påpekar att det såväl från kulturhistoriska synpunkter som från energihushållningssynpunkter är angeläget att stimulera att befintliga ytmaterial såsom ytterpanel återan- vändes i stället för att de ersättes med nya material.

Tekniskafaku/teten vid Lunds universitet saknar en analys av de beskrivna förbättringsåtgärdernas additiva effekter. Fakulteten kan ej utesluta möjlig- heten av att gränsnyttan av extra förbättringsåtgärder är avtagande. Om så är fallet vore en analys av den tilltagande marginalinvesteringen pcr inbesparad kilowattimme önskvärd. Sektionen/ör maskinteknik vid KTH anser att man bör beakta de förändringar, såväl förbättringar som försämringar. av bygg- nadens egenskaper som sker med tiden. Det saknas en finansieringsanalys och en analys av tillgången på kvalificerad arbetskraft för de åtgärder som kan bli aktuella. SPRl påpekar att i rapporten redovisas vilka investeringskost- nader och vilka energibesparingar som erhålles med olika åtgärder men inte deras påverkan på den totala årskostnaden. SABO saknar en analys av vilka studiesystem som är tänkbara och vilka effekterna av dessa kan bli.

Kommunstyrelsen'i Örnsköldsvik, Industrigruppen_för lätt byggen, Industrins bt'ggtriatet'iaierupp. SPRI och C ivi/ingen/örs/örbundet m. fl. påpekar svårighe- terna att bedöma det framtida energipriset och den betydelse som denna osäkerhet har för bedömningen av olika åtgärders lämplighet. SPRI. som inser att det är svårt att lämna rekommendation om lämpligt kalkylpris. påpekar att det å andra sidan är omöjligt för den enskilde fastighetsägaren att göra sådana bedömningar. SPRl anser därför att ett lämpligt kalkylpris för sådana bedömningar bör redovisas från statens sida.

Sektionen/ör maskinteknik vid KTH framhåller att det i rapporten inte finns några bedömningar av möjligheterna att tillämpa ny känd men ej använd teknik. exempelvis nya fönsterkonstruktioner.

Flera remissinstanser anser att rekommendationer om lämpliga åtgärder kan ges en regional variation. Länssivre/sen iMa/mölius län framhåller att deti det sydsvenska kustområdet sällan är låg yttertemperatur men däremot ofta blåsigt. Frågor rörande byggnadernas täthet och ventilation får därvid särskild betydelse. De växlande vindförhållandena försvårar samtidigt möjligheterna att hålla mindre pannanläggningar optimalt injusterade.

Prop. 1977/78:76 93

Flera remissinstanser tar upp hygieniska aspekter av energibesparande åtgärder i det befintliga byggnadsbeståndet. Socialstyrelsen anför att det f. n. torde finnas möjlighet till sänkning av inomhustemperaturen utan risk för några hygieniska olägenheter med tanke på den relativt höga inomhustem- peraturen i många av landets bostäder. Att få bostäderna mera täta och bättre isolerade innebär enligt styrelsen en klar förbättring av inomhusklimatet. Inomhustemperaturen blir jämnare och problemet med kalla golv blir mindre. Liknande synpunkter framförs även av naturvårdsverket, Industrins Izvggmateria/grupp och Sivedisol. Naturvårdsverket framhåller även värdet av den förbättringav ljudisoleringen som i många fall kommeratt bli en effekt av åtgärder för energihushållning. Flera instanser är emellertid rädda för att en begränsning av den ofrivilliga ventilationen skall medföra risker från hygienisk synpunkt. Sådana synpunkter framförs bl. a. av naturvårdsverket. konsument verket OCh arbetarskyddssivrelsen samt komnnmsivrelsen i Västerås. Naturvårdsverket och kommunsivrelsen i l-'ä.sterås påpekar också att riskerna med byggnads- och inredningsmaterial som avger hälsovådliga gaser ökar med minskande ventilation. Konszmzentverket påpekar att en på flera håll iakttagen och tidigare oförklarlig nedsvärtning i vissa bostäder tycks ha sin bakgrund i bl. a. otillfredsställande ventilation.

Fortifikations/ön'altningen. Fastighetsanställdas förbund och Svenska elverksföreningen tar upp de risker som är förenade med alltför långt driven sparsamhet inom belysningsområdet och framhåller att sådana åtgärder också har en arbetsmiljöaspekt. Fastighetsanställdas förbund påpekar att deras medlemmar f. n. ofta har otillräcklig arbetsbelysning och att det inom detta område snarast gäller att höja och inte sänka belysningsstyrkan.

De arbetarskydderågor som är förknippade med energibesparande åtgärder tas upp av bl. a. naturvårdsverket. nggnadsarbetare/örbundet och RikShVXZPH. De påpekar att ändringsarbeten i äldre pannor och rörinstalla- tioner ofta innebär arbeten med asbestbaserade isoleringsmaterial. Vidare framhålles att de yrkeshygieniska effekterna av mineralull är ofullständigt kända och bör klarläggas innan man påbörjar ett landsomfattande arbete med sådana material.

En rad remissinstanser uppehåller sig vid de olika bieffekter som kan förväntas i samband med omfattande program för tilläggsisolering av fasader. Frågan behandlas såväl från teknisk och estetisk som från kulturhistorisk synpunkt. Industrins by rgmateria/grupp pekar på en ökad livslängd för byggnaden och Swedisol på lägre underhållskostnader. Flera remissinstanser framhåller dock att vissa av de föreslagna teknikerna för tilläggsisoleringar är ofullständigt kända och att de kan leda till fuktskador eller frostskador på fasader. Risker för fuktskador påpekas av bl. a. SABO och tekniska./aku/teten vid Lunds universitet. medan sektionen/ör arkitektur vid KTH pekar på risker för putsskador och anser att tilläggsisolering av äldre putsade byggnader bör anstå tills dess att resultat framkommer från pågående forskning vid bl. a. tekniska fakulteten vid Lunds univeristct. Institutionen/iir bvggnadsteknik vid

Prop. 1977/78:76 94

KTH anser att praktiskt användbara tilläggsisoleringsmetoder för putsade fasader bör finnas tillgängliga inom en femårsperiod. Kommunstyre/sen i Örnsköldsvik framhåller att fastighetsägarna inte bör tillrådas utföra fasadiso- lering med metoder som är ofullständigt kända och föreslår därför att erforderliga forskningsprojekt avvaktas innan mer omfattande åtgärder vidtas.

Riksantikvarieämbetet. SIB. länsstyrelsen i Älvsborgs län, institutionen för bvggnadsteknik vid K TH . kommunsiyrelsen i Västerås, Industrigruppenför lätt bvggeri. lngeniörsrtetenskapsakademien. SAR och Arkitektförbundet. Svenska föreningen för byggnadsvård och SABO tar upp frågan om de estetiska effekterna av utvändiga fasadisoleringar. Kommunstyrelsen i Västerås anför att ej önskvärda miljömässiga effekter kan uppkomma vid utvändig tilläggs- isolering av fasader då fasadmaterialet ofta blir plåt eller andra skivmaterial. En förvandling av bebyggelsegrupper. som i dag är miljömässigt väl hophållna genom enhetliga fasadmaterial. exempelvis tegel eller puts. till plåtbyggnader är icke önskvärd. Flera remissinstanser framhåller att även l900-talets byggnadsmiljöer har kulturvärden som bör vårdas. Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Svenska föreningen för byggnadsvård anser att byggnads- nämnderna bör uppmanas att ägna denna fråga särskild uppmärksamhet. Svenska föreningen för byggnadsvård anser att statsmakterna bör ge sådana riktlinjer för tillämpning av 38 & BS att byggnadsnämnderna utifrån en mer allmän miljösyn kan inskrida mot olämplig utformning av fasader. Fastig- lietsägareförbundet anser däremot att utvändig tilläggsisolering av fasader i den äldre bebyggelsen ofta försvåras eller omöjliggörs på grund av byggnads- nämndernas speciella krav avseende utformningen. Byggnadsnämnderna borde därför enligt förbundet åläggas inta en mindre restriktiv inställning. NBD och NED anser att på grund av den äldre bebyggelsens varierande beskaffenhet borde ett betydligt mera flexibelt åtgärdsprogram vara att föredra för den äldre bebyggelsen. Liknande synpunkter framförs av bl. a. SIB. kommunstyrelsen i l-"ästerås. ingeniörsvetenskapsakademien och Svenska föreningen för byggnadsvård.

Flera remissinstanser framhåller att de estetiska effekterna måste tillmätas särskild betydelse i områden med kulturhistoriskt värde. Riksantikyarieäm- betet påpekar att kulturminnesvård i ökad utsträckning inriktas på bevarande av hela och sammanhängande miljöer såväl i kulturlandskapets glesbebyg- gelse som inom tätorternas miljöer. Länsstyrelsen i Västmanlands län påpekar att de inventeringar med redovisning av kulturhistoriska värderingar som finns är ett värdefullt underlag vid upprättande av kommunala program för energibesparande åtgärder. 1 de fall kulturhistoriska bebyggelseinventeringar saknas är det av vikt att kulturhistorisk värdering sker i samband med utredning av föreslagna energibesparingsåtgärder och lämpliga åtgärder diskuteras med en antikvarisk myndighet. Även riksantikvarieämbetet och Svenska föreningen för bvggnadsvård framhåller att det är väsentligt att antikvarisk eller kulturhistorisk expertis medverkar vid upprättandet av

Prop. 1977/78:76 95

kommunala energisparprogram. Riksantikvarieämbetet anser att utifrån en totalekonomisk bedömning är förutsättningarna gynnsamma att förena kulturminnesvårdens intressen med åtgärdsprogram för energibesparing i befintlig bebyggelse. Ämbetet framhåller dock liksom flera andra instanser att gällande låneregler och andra bestämmelser ofta främjar ett från kulturhistorisk synpunkt mindre lämpligt utförande av åtgärderna.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar framhåller att alla åtgärder som kan minska importberoendet av olja är av betydelse och att de i planverkets rapport föreslagna åtgärderna därför sammanfaller med överstyrelsens beredskapsintressen.

Brandnäninden anser att den ökade brandfara som kan vara förknippad med vissa av de byggnadstekniska åtgärderna måste uppmärksammas särskilt. Det gäller såväl sådana isoleringsmaterial som är brännbara som den ökade användningen av returluft som kan medföra risk för brand- och rökspridning. .

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH anser att en ökad användning av solfångare och värmelager kan skapa utrymmesbehov som måste särskilt beaktas vid stadsplanering och byggnadsprojektering.

Naturvårdsverket framhåller att åtgärder för att minska energiförbruk- ningen i samhället är av stort värde från naturvårdssynpunkt. Såväl oljeförbränning som elkraftproduktion är förenad med naturpåverkan och energibesparingar medför sålunda generellt att trycket på naturen minskar. Verket betonar dock att besparingarna måste vägas mot de övriga mål som uppsatts för att förbättra vår livsmiljö. Sektionen för maskinteknik vid KTH noterar att —i motsats till vad som uppges i rapporten —stoftavskiljare ofta inte används vid fjärrvärmeanläggningar.

De sociala konsekvenserna av ombyggnadsåtgärder i det befintliga bygg- nadsbeståndet berörs av flera remissinstanser. Socialstyrelsen, konsument- verket och länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att de äldre delarna av byggnadsbeståndet i stor utsträckning brukas av ekonomiskt svaga grupper. Detta måste beaktas såväl vid utformningen av kraven på åtgärder som vid utformningen av villkor för lån och bidrag.

Hänvisningar till S6-2

6.3. Begreppsförklaringar 6.3 . ] Principer. för lönsam/ietsbedömningar

Planverkets beräkningar av kostnader och besparingsmöjligheter bedömes av flera remissinstanser som mycket grova. Många har därför inte tagit ställning till dem. De remissinstanser som mera detaljerat studerat lönsam- heten använder ofta olika lönsamhetsbegrcpp.

För att möjliggöra jämförelse mellan olika lönsamhetsbegrepp redovisar institutionen/ör byggnadsteknik vid KTH alternativa metoder för bedömning av energibesparande åtgärders lönsamhet. Institutionen påpekar att man vid

Prop. 1977/78:76 96

jämförelser mellan olika åtgärder söker ett lönsamhetsmått som möjliggör direkta jämförelser. Sådana jämförelser försvåras enligt institutionen av att åtgärderna ofta har olika varaktighet (brukstid). Vid åtgärder med lång livslängd anser institutionen att lönsamhetsbedömningen försvåras av bristande kunskap om sådana faktorer som ränteutveckling och energiprisets utveckling.

Tilläggsisolering är enligt institutionen exempel på en mycket varaktig åtgärd som normalt beräknas bestå under en byggnads återstående brukstid. En i lönsamhetskalkyler vanligen använd livslängd är 30 år. Tilläggsisolering kräveri vissa fall en tämligen hög investering vid genomförandet men kräver därefter inget extra underhåll. Jämfört med förbrukningen före en tilläggs- isolering sparas genom isoleringen varje år en viss energimängd och detta sker under byggnadens återstående livslängd. Andra typer av energibespa- rande åtgärder innebär kanske en förhållandevis liten investering men fordrar årligt underhåll för att ge förväntad effekt. Åtgärdens brukstid kan dessutom vara en helt annan än brukstiden för ti|läggsisoleringsåtgärden. De lönsam- hetsmått som normalt används är enligt institutionen följande:

Återbetalningstiden. dvs. den tidsperiod som erfordras för att genom nettointäkterna återbetala det investerade kapitalet, används ofta för att bestämma lönsamheten för en besparingsåtgärd. K al k y [ rä nte fo t e n som därvid används uttrycker beslutsfattarens krav på avkastning i procent av investerat kapital. eller snarare gränsvärdet för lönsamhet. Lönsamhets- beräkning i form av återbetalningstid kan missförstås genom att brukstiden enligt ovan i regel skiljer sig åt för olika åtgärder. Därför används ofta internräntefoten som mått på lönsamhet. [ nte r n rä n te fo te n är avkast- ningen i procent av investerat kapital beräknad för en viss brukstid. Med internräntemetoden kan två eller flera alternativa åtgärder jämföras på samma grund, dvs. hänsyn tas till respektive åtgärds livslängd.

Ett enkelt mått på lönsamheten för en besparingsåtgärd är enligt institu- tionen en metod för beräkning av- energisparkostnaden (ESK). Denna definieras sålunda

lnvesteringskostn. + nuvärde av underhållskostn. ESK= ___— .. netto årlig energibesparing x brukstid

ESK anges lämpligen i öre/kWh.

Det faktum att de framtida energibesparingarna helt enkelt summeras innebär att ovanstående formel inte tar hänsyn till räntefaktorn. En längre fram i tiden liggande besparing har ett mindre "nuvärde" än en näraliggande samtidigt förutsätts dock genom förfarandet att energipriset är konstant. Genom korrektionsfaktorer kan man dock enkelt justera beräkningarna för räntefaktorns inverkan. Metoden likställer enligt institutionen den kommande årliga prishöjningen för energi med motsvarande års räntefot.

Prop. 1977/78:76 97

Om energipriset bedöms stiga snabbare än vad räntefoten anger så skall ESK räknas ner med bcräkningsbar faktor. l motsatt fall stiger ESK.

lnstitutionen anser att energisparkostnaden kan användas för att jämföra kostnaden att spara energi med att köpa den och anser därför att den med hänsyn till förväntad framtida ränta och förändring av energipris korrigerade energisparkostnaden direkt kanjämföras med rådande energipris. Om ESK är mindre än rådande energipris är åtgärden lönsam.

institutionen anför vidare att vid de flesta åtgärder som är aktuella för energibesparing gäller det att avgöra om åtgärden är lönsam och om den skall genomföras eller inte. Vid tilläggsisolering tillkommer även spörsmålet om tjockleken på den isolering som skall anbringas. En ekonomisk dimensio- nering av värmeisoleringen i en byggnadsdel kan därför betraktas som ett optimeringsproblem.

Vid tilläggsisolering föreligger en kostnad som kan uppfattas som i huvudsak fast. nämligen kostnaden för uppfästning och täckskikt. Till denna kommer kostnaden för själva isoleringen och upphängningsanordningarna, vilken varierar med isolertjockleken. Den totala isolereffekten växer hela tiden med tilltagande isolertjocklek. Marginaleffekten. dvs. verkan av den sista centimetern isolering,avtardock då isolertjockleken ökar. Detta innebär att en optimal isolertjocklek kan beräknas där bästa lönsamheten erhålles.

institutionen ger följande exempel på den avtagande nyttan av ökad isolertjocklek.

Figur 6.1

k—värde (W/mQI OC )

0 50 . 100 150 200 250 mm min.ull

7 Riksdagen 1977/78. ] saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 98

Diagrammet visar värmegenomgångstalet för ett vindsbjälklag vid olika tjocklekar på tilläggsisoleringen. Av diagrammet framgår att en 50 mm tjock tilläggsisolering minskar k-värdet från ursprungsliga 0,70 till 0.40 dvs. med 0.30 W/m2 OC medan en 50 mm tjock ökning av tilläggsisoleringen från 150 till 200 mm endast minskar k-värdet med 0.04 W/m2 ”C.

I sina bedömningar av möjlig energibesparing har institutionen tillämpat energisparkostnadsmetoden för att avgöra om en åtgärd skall utföras eller inte. Samma metod har använts för att beräkna optimal isolertjocklek vid tilläggsisolering.

Även byggnadsstyrelsen. Industrigruppen för [ärr byggeri samt Swea/iso! utnyttjar energisparkostnadsmetoden i sina remissvar.

Industriverket gör vissa jämförelser med ett lönsamhetsmått som i princip överensstämmer med återbetalningstiden. Verket påpekar dock svagheten med att metoden ej tar hänsyn till åtgärdens livslängd. Även HSB:s riksförbund använder återbetalningstiden som lönsamhetsmått.

6.3.2 Bruksria' och behov av underhåll

Planverket angav i sin preliminära rapport att livslängden för olika typer av energibesparande åtgärder kan variera mellan 10 och 50 år. Samtidigt påpekade verket att många åtgärder kräver periodiskt underhåll för att kunna ge avsedd effekt under denna livslängd. Flera remissinstanser har funnit anledning kommentera detta.

När det gäller åtgärder av typen värmeisolering. fönsterrenovering och alla tätningsåtgärder utom tätning av fönster mellan karm och båge råder enighet om att åtgärdernas livslängd överensstämmer med husets återstående brukstid. Byggnarlssrvrelsen, institutionen/ör hvggnadslvknik vid KTH, Indu- strigruppenlför län bygger/. Swedisa/ m. fl. använder 30 år som livslängd för hela lokalbeståndet utom industrins byggnader. där man anser att livs- längden i genomsnitt är 20 år. Fönstertätning mellan karm och båge har enligt dessa remissinstanser en livslängd på 10 år. Något behov av underhåll anser man inte föreligga.

Livslängd för åtgärder som berör uppvärmningssystem. ventilation eller styr- och reglersystem behandlas av bl. a. byggnadssrvrc/sen. sektionen/ör maskinteknik vid KTH och Mekan/örbtmdet. Enighet råder om att livslängden för dessa åtgärder normalt ej avgörs av husets brukstid utan mera beror på mekanisk förslitning av olika ingående komponenter. Detta senare anger man vara en av orsakerna till att dessa åtgärder normalt kräver någon form av underhåll för att ge avsedd energibesparande effekt. I stort sett råder enighet bland remissinstanserna om att livslängden inom denna kategori av åtgärder kan variera från 10 till 20 år.

Mekan/örbundei delar planverkets uppfattning att brukstiden för installa- tioner för värmeåtervinning ur ventilationsluft kan sättas till 20 år och anger den tekniska livslängden till mellan 20 och 30 år. Byggnader med l'rånlufts—

Prop. 1977/78:76 99

eller till/frånluftsventilation är sällan äldre än 20 till 30 år. varför deras återstående livslängd ej heller utgör någon begränsning för installation av värmeåtervinning.

nggnadssryrelsen uppger brukstiden till 10 år för s. k. enkla installations- tekniska (VVS) åtgärder men anger att flera av dessa givetvis har längre livslängd. Valet av en kortare brukstid innebär enligt styrelsen att kostnader för rutinmässig kontroll av justering av installationer kan anses intäckta.

Institutionen/ör åvggnadsteknik vid KTH anger livslängden för åtgärder för individuell mätning av el- och varmvattenförbrukning till mellan 20 och 30 år. Institutionen anser att framför allt de senare då kräver periodiskt underhåll.

Institutionen behandlar även nya lokala energikällor. Livslängden för dessa anges till 20 år och institutionen påpekar att underhåll är nödvändigt för att exempelvis solfångare skall fungera tillfredsställande.

6.3.3. Klimat/örulsätmingar

För att kunna beräkna besparingseffekt eller lönsamhet för en energibe- sparande åtgärd fordras kännedom om inomhus- och utomhusklimat för den aktuella byggnaden. Man brukar utnyttja det s.k. värmeförbrukningstalet (Q-värdet). en beräkningsenhet som beror av temperaturerna inne och ute under uppvärmningssäsongens hela längd. Q-värdet varierar därmed från plats till plats. Som medelort för Sverige brukar Stockholm eller Örebro väljas. Planverket har i sina beräkningar räknat med 110 000 gradtimmar för dessa orter. Institutionen för byggnadsteknik vid KTH anger för dessa orter att en genomsnittlig inomhustemperatur på 200C ger värmeförbrukningstalet 100 000 gradtimmar per år. Institutionen påpekar vidare att värmeförbruk- ningstalet varierar för olika typer av lokaler beroende bl.a. på att man använder olika inomhustemperaturer.

Institutionen/ör hvggnadsteknik vid KTH visar att värmeförbrukningstalet är direkt proportionellt mot energibesparingen. Institutionen utför sina beräk- ningar av energibesparingsmöjligheterna med ett värmeförbrukningstal på 100000 gradtimmar men redovisar i en sammanställning avseende hela byggnadsbeståndet även den beräknade besparingen vid 120 000 gradtim- mar. Slutligen redovisar institutionen en sammanställning där man använder 120 000 gradtimmar för bostadshus. 110 000 gradtimmar för övriga lokaler och 100000 gradtimmar för industrilokaler. nggnadssrvre/sen använder värmeförbrukningstalet 90 000 gradtimmar i sina beräkningar av besparings- möjligheterna inom det egna lokalbeståndet. Industrigruppenför lätt byggeri använder 127 000 gradtimmar för bostäder. 112 000 gradtimmar för övriga lokaler samt 100000 gradtimmar för industrins lokaler. Om i den fortsatta redovisningen inte annat anges är dessa värmeförbrukningstal använda i respektive remissinstans beräkningar.

Prop. 1977/78:76 100

6.4. Lämpliga tekniska åtgärder i befintlig bebyggelse 6.4.1 Allmänt

Ett stort antal remissinstanser lämnar planverkets förslag till lämpliga tekniska åtgärder utan kommentar. Andra berör dem översiktligt och instämmer så gott som undantagslöst i planverkets bedömningar.

nggnadsstyrelsen. HSB:s riksförbund. Industrins byggmaterial-grupp och NBD och NED m. fl. framhåller dessutom att de föreslagna åtgärderna går att genomföra med i dag känd teknik.

SIB påpekar bl. a. att det är angeläget att inte alltför schablonmässigt utnyttja erfarenheter från energibesparande åtgärder i ett nyare byggnadsbe- stånd när åtgärder skall vidtas i det äldre byggnadsbeståndet. Det kan enligt SIB leda till ett alltför litet utbyte i form av energibesparing till priset av stora ingrepp som förvanskar bebyggelsen. SIB anser att målet bör vara att nå energibesparingar med minsta möjliga ingrepp i byggnaderna och nämner som exempel avskärmningar med gardiner och dylikt. SIB menar-att det är olyckligt om sådana åtgärder avfärdas på grund av svårigheten att kontrollera att åtgärden används på rätt sätt. _

Institutionen/ör byggnadsteknik vid KTH anser att det område planverket behandlar är synnerligen stort och att ett väsentligt större antal besparings- möjligheter än de som uppräknas skulle kunna anges.

Flera remissorgan, bl. a. riksaiitikvarieiirnbetet. BFR. prmtningsanstalten. Chalmers tekniska högskola. tekniskafakulteten vid Lunds universitet. institu— tionenjiir hvggnadsteknik vid KTH. kornrnunstvre/sen i I"'ästerås. Riksbyggen samt SABO. understryker vikten av att forskningsinsatserna rörande ener- gibesparande åtgärder i byggnadsbeståndet intensifieras. Detta dels för att nya produkter och arbetsmetoder skall utvecklas men också för att undvika tekniska felbedömningar vid tillämpning av i dag kända metoder.

BFR pekar på att någon påtaglig stimulans till teknisk utveckling inte finns för närvarande. Statsmakterna måste därför formulera handlingsprogram som i grova drag konkretiserar vilka åtgärder som skall vidtas. när de skall startas och vilket ekonomiskt stöd samhället tänker ge. Rådet menaräven att införandet av ny teknik inom byggnadssektorn kräver avsevärd tid.

NBD och NED rekommenderar att långtgående bindningar _för vissa åtgärdsprogram bör föregås av försöksverksamhet i mindre skala. NBD och NED påpekar även att man därmed också kan sörja fören lämplig uppföljning av det praktiska utvecklingsarbete som redan utförts på åtskilliga håll. Även arbetsmarknadsstyrelsen och Industrins Izvggmaterialgrupp anför liknande tankegångar.

Några få remissorgan ägnar ett större utrymme åt att diskutera de föreslagna tekniska åtgärderna. Deras synpunkter redovisas i det följande mer i detalj i samband med att remissyttranden avseende specifika energi- besparande åtgärder behandlas.

Naturvårdsverket betonar fördelen med att tätare byggnader. treglasfönster

Prop. 1977/78:76 101

och förbättrad värmeisolering även förbättrar ljudisoleringen. I befmtlig bebyggelse är bil- och flygtrafik otvivelaktigt bullerkällor som ofta vållar allvarliga olägenheter. menar verket.

Socialstyrelsen ger sina synpunkter med utgångspunkt från att några energibesparande åtgärder kan komma att förändra inomhusklimatet men anför att några hygieniska olägenheter ej kan tillåtas uppkomma. Sålunda påpekar sociaISLyrelsen att man i sin publikation Meddelande nr 109/1966 "Sanitära krav på våra bostäder" accepterat inomhustemperaturen +I8OC under dagen och +160C under natten som minimigräns för uppvärmning av bostadsrum. Dessa undre gränser är satta efter strikt hygieniska bedömningar och inte efter komfortkrav. För åldringar. vissa långtidssjuka och personer med nedsatt vitalitet fordras ofta en eller annan grad högre medeltemperatur. Värdena avser lufttemperaturen och icke riktad operativ temperatur. Social- styrelsen anför som sin uppfattning att det torde finnas möjligheter till sänkning av inomhustemperaturen utan risk för några hygienska olägenheter med tanke på den relativt höga inomhustemperatur som för närvarande råder i landets bostäder. Att få bostäderna mera täta och bättre isolerade innebär därmed en klar förbättring av inomhusklimatet. Inomhustemperaturen blir jämnare och problemet med kalla golv blir mindre.

For/[likations/önta/tningen anser att åtgärder med lång avskrivningstid kan medföra en låsning till dagens teknik som försvårar en övergång till framtida nya system.

Bram/nämnden förutsätter att byggnadstekniska åtgärder sker inom ramen . för brandskyddsbestämmelser i Svensk Byggnorm. Åtgärder som kan tänkas medföra ökad brandfara är användning av brännbara isoleringsmaterial samt ändringar i ventilationssystem.

Överstyrelsen/ör ekonomisktförsvar framhåller att de i planverkets rapport föreslagna åtgärderna sammanfaller med ÖEF:S beredskapsintressen. Vissa regionala synpunkter framföres. Sålunda anser länsstyrelsen i

Malmöhus län att man. vid de fortsatta övervägandena om förbättrad energihushållning i det befintliga byggnadsbeståndet. bör ägna de speciella klimatförhållandena som råder i det sydsvenska kustområdet uppmärksam- het. Man anger speciellt att klimatet ofta är blåsigt och att temperaturen mera sällan är låg.

Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar att länets speciella klimatiska förhållanden inneburit att isoleringen redan håller en hög standard och att energisparmöjligheterna genom ytterligare isoleringsåtgärder därför är rela- tivt sett mindre i detta län. Fortfarande anser dock länsstyrelsen att ett betydande utrymme för energisparåtgärder finns i länets bebyggelse.

Yrkeshygieniska frågor berörs av nattmtärdsverket. Byggnadsarbetare/ör- bundet och Riksbyggen. Framför allt påpekas risken för att i samband med rivningsarbcten träffa på asbestbaserade material men även eventuella hälsorisker vid arbete med mineralull berörs.

Arbetarskvddsstvre/sen påpekar att föreslagna åtgärder ej får leda till en

Prop. 1977/78:76 102

sämre arbetsmiljö genom för hög täthet och mindre ljusinsläpp i loka- lerna.

Flera remissorgan framhåller att. det är väsentligt att man kontrollerar att de energibesparande åtgärderna utförts på ett sådant sätt att de fått avsedd effekt. Provningsanstalten anser att förutom åtgärdens konstruktiva utform- ning så är det ofta arbetsutförandet som avgör om åtgärden ger full effekt. Efterkontroll är enligt provningsanstalten en bra metod för att kontrollera arbetsutförandet.

Några remissinstanser påpekar vikten av att de energibesparande åtgär- derna utföres av kunnig personal. Inom vissa sektorer förefaller en viss knapphet på yrkeskunnig personal kunna begränsa den möjliga genomför- andetakten av åtgärderna.

.»frbetsmarknadsstvrelsen påpekar att det är ett önskemål att inplaneringen i tiden av de föreslagna åtgärderna noga övervägs. Enklare underhållsåtgärder och justeringar kommer enligt styrelsens uppfattning att i första hand öka efterfrågan på VVS-anknutna yrkesgrupper inom installations- och service- området och nuvarande yrkesarbetarkår räcker inte till för en snabb insats av den omfattning planverket skisserar. Arbetsmarknadsstyrelsen påpekar att en noggrann planering erfordras även för denna del av åtgärdsprogrammet samt att det, vid sidan av mer preciserade kalkyler över arbetskraftsbehoven. fordras betydande utbildningsinsatser.

SIB påpekar att Utbildningsbehovet inte enbart rör frågan om att utbilda personal utan i många fall också rör frågan om att utbilda lärare för denna utbildning. Det kommer därför. enligt institutets mening. att ta lång tid innan man kan ha en fungerande besiktnings-. genomförande- och kontrollapparat även om ekonomiska resurser och tillgång till villig personal finns.

.4rbetar'skjwidsstvre/seri anför att planverkets påstående att möjligheterna till energibesparing är större i lokalbeståndet än i bostadsbeståndet. bl. a. därför att många av installationerna i detta bestånd är överdimensionerade och körs relativt oekonomiskt. inte synes helt underbyggt. eftersom planverket även anger att det är svårt att få fram tillförlitliga uppgifter om lokalbeståndets tekniska egenskaper och kvalitet. Styrelsen anför vidare att de föreslagna installationstekniska åtgärderna inte får medföra en försämrad arbetsmiljö. Belastningar och förändringar i belastningar från olika processer i arbetsmil- jöer har många gånger större inverkan på arbetsmiljön än belastningar från och genom byggnaden och det måste därför vara de förstnämnda faktorerna som får avgöra i vad mån energibesparingar kan genomföras genom åtgärderi installationssystemet. Styrelsen framför i sammanhanget att viss överdimen- sionering av installationers kapacitet många gånger är en förutsättning för energibesparing eftersom överdimensioneringen utnyttjas för snabb uppvärmning efter avstängning. Styrelsen hänvisar därvid till att planverket föreslår avstängning av ventilation och minskad värme under icke arbetstid. Styrelsen framhåller sammanfattningsvis att dagens och morgondagens krav på bättre arbetsmiljö kommer att ställa höga krav på framför allt installatio- ner.

Prop. 1977/78:76 103

nggnadsstvi'e/sen anför att planverkets bedömningar av energibesparingar och investeringsutgifter för bostadssektorn genom VVS-tekniska åtgärder var och en förefaller rimliga med undantag för åtgärden injustering av radiatorer i småhus. Den summerade besparingseffekten av åtgärderna anser styrelsen däremot mindre rimlig. Styrelsen menar att det är av yttersta vikt att förbrukningar och besparingsmöjligheter inom olika delar av lokalbeståndet utreds innan några slutsatser dras om de totala besparingsmöjligheterna. För det egna lokalbeståndet anser dock styrelsen att sparmöjligheterna inte är mer än 60 % av vad planverket angivit.

Enklare drifttekniska åtgärder. exempelvis drifttidsstyrning av ventilation. ger enligt byggnadsstyrelsens uppfattning mycket varierande resultat från byggnad till byggnad. Besparingar i bruttoenergiförbrukning mellan 1 och 50 % har konstaterats. Den genomsnittliga bruttoenergibesparingen för 25 % (5.2 Mm3) av byggnadsstyrelsens lokalbestånd genom enkla drifttekniska åtgärder ligger mellan 10 och 15 Vi; av normalårsförbrukningen.

l-"'l-"'.S'-/ekniska föreningen anser att det finns risk för att enkla tekniska åtgärder inom lokalbeståndet undervärderas. Möjligheterna att mer omfat- tande utnyttja spillvärme. att utnyttja mer effektiva rutiner för underhåll. skötsel och drift samt värmeåtervinningsmöjligheter i lokalbeståndet under- skattas enligt föreningen. Föreningen anför vidare att enkla åtgärder av installationsteknisk karaktär (inreglering av värmesystem. justering av pannanläggningar. minskning av ventilationsluftflöden. installation av regleranordningar) samt vissa enkla byggnadstekniska åtgärder av typen fönstertätning bör prioriteras i högre grad än i planverkets förslag.

Hänvisningar till S6-4

6.4.2. Värmeisolering

Beträffande planverkets angelägenhetsgradering av värmeisolerande åtgärder råder stor enighet. Sålunda är samtliga remissinstanser som berört frågan överens om att tilläggsisolering av vindsbjälklag innebär ett betydligt mindre ingrepp i byggnaden än att isolera ytterväggar och golvbjälklag.

Samstämmighet bland remissorganen råder även kring uppfattningen att de värmeisolerande åtgärderna går att utföra med i dag känd byggnadstek- nik.

Flera remissorgan framhåller dock att ett visst forskningsbehov föreligger beträffande de värmeisolerande åtgärderna. Sålunda framför BFR. provnings- anstalten, tekniska fakulteten vid Lunds universitet och institutionen för bvggnadsteknik vid KTH att framför allt fuktens inverkan på byggnadskon- struktionens beständighet bör studeras både vid utvändig och invändig tilläggsisolering av ytterväggar. Kommunstyre/sen i Västerås och SABO efterlyser flera tekniska lösningar för tilläggsisolering av flerbostadshus. SABO framhåller speciellt behovet av metoder med putsat fasadskikt.

Många remissorgan anser det viktigt att estetiska och kulturhistoriska intressen beaktas vid tilläggsisolering av ytterväggar. Riksantikvarieämbetet

Prop. l977/78:76 104

framhåller att man därför bör iakttaga en stark återhållsamhet med denna typ av åtgärder framför allt i det allra äldsta byggnadsbeståndet. SAR och Svenska _löreningenjör byggnadsvård framför liknande synpunkter.

Några remissinstanser framför detaljkritik av planverkets föreslagna tekniska lösningar samt ger förslag till kompletterande åtgärder. Tekniska fakulteten vid Lunds universitet anser att åtgärden värmeisolering av bröst- ningar bakom värmeelement bör hänföras till gruppen "mera omfattande förbättringsåtgärder". Samtidigt varnar man för att fylla mellanrum i ytterväggar med skumplast. Man anser metoden tveksam på grund av risk för fuktskador.

Institutionen/ör byggnadsteknik vid KTH varnar för invändig tilläggsisole- ring av äldre putsade hus. "Man anser att resultatet från pågående forskning vid tekniska fakulteten vid Lunds universitet bör avvaktas innan metoden ges allmän utbredning.

nggnadsstvre/sen anser att man kan uppnå god energibesparing enbart genom att rätta till slarvigt utförd värmeisolering på vindsbjälklag. Dessutom menar byggnadsstyrelsen att tilläggsisolering av källarytterväggar är en åtgärd som bör beaktas.

6.4.3. Fönster

Planverket föreslår byte till 3-glasfönster eller ombyggnad av befintliga 2- glasfönster till 3-glasfo'nster i viss omfattning. Åtgärden rekommenderas även av flera remissinstanser. bl. a. byggnadsstvrelsen. institutionen för b_v_ggnadsteknik Vid K TH samt lndustrigruppenför lätt bvggeri.

BFR påpekar att en övergång från I- till 2-glas sparar betydligt mer energi per m2 än övergång från 2- till 3-glas. Enkelglas finns i stor utsträckning i butiks- och affärslokaler samt i k'ällarfönster och fönster till gemensamma utrymmen.

Planverkets bedömning av kostnaderna för respektive åtgärder delas av institutionen/("ir izvggnadsteknik vid KTH och Industrigruppenjör lätt bvggeri. nggnadsstvrelsen redovisar dock högre. kostnader. Sriiekeri/abrikariter/tas riksförbund anser också att planverket underskattat kostnaderna för fönster- byte och ombyggnad av fönster.

Några remissinstanser påpekar att kostnaderna för fönsterbyte är höga i förhållande till energibesparingen. Bl. a. BF R. kommuristvre/sen i Gislaved och SABO framför sådana synpunkter. Biggnadsstvrelsen anser att ett byte till 3- glasfönster är befogat endast då fönstret ändå behöver bytas. varför bara merkostnaden för 3-glasfönsterjämfört med 2-glasfönster bör användas vid lönsamhetsbedömningar.

F ort!/ikations/örvaltningen påpekar olämpligheten-av 3-glaskonstruktioner i fönster där risken för glasskador bedöms som stor.

lm/ustrigruppenför lätt h_vggeri påpekar de stigande underhållskostnaderna för speciellt utvändigt målningsunderhåll av fönster och framhåller lämplig-

Prop. 1977/78:76 105

heten av att man vid energibesparande åtgärder på fönster även beaktar möjligheterna att ersätta till. eller komplettera med mindre underhållskrä- vande material.

Industrigruppen påpekar även att det ibland förekommer skador på ganska nya fönster. och att orsakerna till dessa skador måste utredas. så att de inte upprepas. Fältförsök med olika 3-glaslönster och metoder att komplettera 2- glasfönster till 3-glasfönster för att få praktisk erfarenhet av t. ex. montage. isoleringsförmåga och beständighet föreslås även av Industrigruppen.

Flera remissinstanser tar upp åtgärder av typ gardiner. persienner och ytbeläggningar på glas. Bvegnadsstvrelsen efterlyser enkla billiga åtgärder som var och en i princip kan utföra själv. t. ex. sätta upp någon genomskinlig eller halvgenomskinlig "skärm" eller liknande för fönstret under den kalla årstiden. Axel Johnson institutet/ör industrifbrskning föreslår dubbelpe rsien ner som i ett 2-glasfönster ger bättre värmegenomgångskoefficient (k-värde) än vad ett 3-glasfönster har. Institutionen för bvggnadsteknik vid KTH nämner möjligheten att ge fönster bättre k-värde genom att belägga en av glasytorna med en oxidfilm eller att fylla isoleringsglas med speciellt värmeisolerande gaser.

BFR och Industrigruppenför lätt bvggeri uppmärksammar den från energi- hushållningssynpunkt dåliga kvaliteten hos dörrar. entrépartier och portar i det befintliga byggnadsbeståndet.

6 . 4 . 4 Tätningsåtgärder

Av de tätningsåtgärder som planverket föreslår råder stor enighet bland remissvaren om lönsamhet av tätning mellan fönsterbåge och karm samt dörrblad och karm.

nggnadsstvrelsen anser att man bör ge hög prioritet för de relativt billiga och enkla sparåtgärder av drifts- och underhållskaraktär dit tätning av fönster och dörrar hör.

Dock påpekar institutionen/ör bvganadsteknik vid K TH . lndustrigruppenjör lätt byggeri och SABO värdet av att tätningslister med hög kvalitet används. Provningsanstalten och lndustrigruppenför lätt bvizgeri föreslår en egenskaps- redovisning av tätningslisternas kvalitet eller ett typgodkännande.

Bigariadsstvre/sen. institutionenjör buggnadsteknik vid KTH m. fl. bedömer att en effektiv tätning mellan karm och båge sänker antalet ofrivilliga luftomsättningar med 0.1—0.25 oms./tim.. något beroende på byggnadens utformning. vilket Stämmer väl med planverkets beräkningar.

Övriga tätningsåtgärder som planverket föreslår kommenteras mer spar- samt i remissvaren. BFR anför dock väsentligheten av att tätningar av olika slag utföres på beständigt sätt. Systematiska studier av åldring för tätnings- material har enligt rådet ej utförts. Rörelser m. m. hos olika byggnadsdelar under inverkan av årstidsväxlingar bidrar även till att tätningsegenskapen kan avta. nggnadsstvre/sen bedömer tätning mellan karm och vägg som

Prop. 1977/78:76 106

lönsam medan effekten av den övriga tätningen. t. ex. tätning av fogar och ytskikt som kan utföras till en kostnad av mindre än 10 öre/kWh. bedöms som marginell.

»lnstitutionenför bvggnadsteknik vid KTH anser det lämpligt att i anslutning till tilläggsisoleringsarbeten samt renoveringar liksom vid omtapetseringar passa på att förbättra tätheten hos klimatskärmen. Oberoende av dessa åtgärder bör tätheten förbättras om det föreligger hygieniska olägenheter genom t. ex. drag.

. Institutionen påpekar även riskerna med för täta byggnader och varnar för hygieniska olägenheter i form av för hög fukthalt. lukt och radonhalt. Som riktvärde på nödvändig ventilation i bostadshus nämner man 0.5 omsätt- ningar/tim. l-"|r"'S-tekniska föreningen anser att för att erhålla effektivaste utbyte av isolerings- och täthetsåtgärderna är det ofta nödvändigt att kombinera dessa åtgärder med injustering-ar av värme- och ventilationssystemen.

6 . 4 . 5 |-"'entilation

Naturvårdsverket anför att om den ofrivilliga ventilationen minskar. genom tätningsåtgärder. kan det föreligga risk för att luftföroreningshalten ökar i vissa lokaler. Verket menar vidare att även vissa andra frågor om säkerhet och trivsel bör beaktas. bl.a. kontroll av byggnadsmaterial och inrednings- detaljer. I samband med reducerad luftväxling kan föroreningshalten från byggnadsmaterial bli för hög i bostäder och andra lokaler. Vidare bör säkerhetsriskerna vid uppvärmnings- och ventilationssystem beaktas. Det gäller till exempel värmeväxlare. som enligt verket kan leda till ökad upplagring av föroreningar i inomhusluften. Verket framhåller också att luftväxlingsförlopp kan ge undertryck i byggnaden. varvid luft i vissa fall kan strömma in genom bl. a. isoleringsmaterial och avgivningen av oönskade ämnen kan bli alltför stor.

Brandnämnden anför att ökad användning av återluft i ventilationssystem kan medföra ökad risk för brand- och rökspridning.

Konsumentverket konstaterar att ventilationsnivån i relativt nybyggda småhus är otillfredsställande och att detta sannolikt har bidragit till uppkomsten av s. k. nedsvärtning. Verket anför också att man. med hänsyn till de bristfälliga kunskaperna om nya byggmaterials inverkan på individen från medicinsk-hygienisk synpunkt. bör vara försiktig med att reducera ventilationsnivån i bostäderna i alltför hög grad. Verket delar emellertid planverkets uppfattning att de energiförluster som uppstår till följd av felaktigt dimensionerade eller bristfälligt utförda ventilationssystem ofta är onödigt stora.

Sko/överstvre/sen anser att betydande energibesparingar kan göras genom att drifttidsstyra ventilationsanläggningarna inom skolbyggnader och genom förbättringar av anläggningarnas skötsel och drift. Styrelsen redovisar

Prop. 1977/78:76 107

exempel som anger att energibesparingen genom en driftekonomisk skötsel. intrimning och inreglering av anläggningarna kan bli 20 till 30 %. Vidareut- bildning av fastighetsskötare synes därvid vara en betydelsefull åtgärd. Styrelsen menar att det är lämpligt att man kontinuerligt följer anläggning- arnas driftekonomi och att man eventuellt genom särskild härför anlitad personal bevakar att energisparmöjligheterna vid skötsel och drift utnyttjas. Styrelsen anser även att det är angeläget att noga följa utvecklingen av den tekniska utrustningen för värme och ventilation rn. m. och.undersöka möjligheterna för olika tekniska besparingsåtgärder. '

lndustrigruppen för lätt byggeri anför att den befintliga statistiken beträf- fande luftläckage och antalet luftomsättningar per timme vid olika byggnader och vid olika förhållanden är otillräcklig.

!l-lekan/örbimdet påpekar att även om i huvudsak ventilationssystem med FT-ventilation åtgärdas så är det angeläget att också åtgärder vidtas i F- och S- system. Detta för att på sikt ytterligare reducera energiförbrukningen men också för att vinna praktisk erfarenhet av besparingseffekt och kostnader för vissa åtgärder inom dessa ventilationssystem.

6. 4, 6 Uppvärmningssvstem

Brant/nämnden anför angående s. k. ekonomisotning att bränsleekonomin bör bli bestämmande för hur ofta man bör sota. Brandförebyggande sotning fordras mer sällan och bedöms erfarenhetsmässigt för det totala pannbestån- det. Sådan sotning borde egentligen bedömas från fall till fall. Nämnden förordar därför ökad användning av rökgastermometer som hjälpmedel för fastställande av sotningsbehovet.

Provningsanstalten anser att oljebrännare torde vara lönsamma att byta ut i fler än vart åttonde småhus. vilket-är fler än planverket anger i den preliminära rapporten.

;t-Iekati/örbundet anför att utbyte till moderna oljebrännare ger såväl energibesparingar som miljöförbättringar genom att sotbildningen minskas. Förbundet anför även att utbyte av värmepannan i många fall är av större betydelse för energibesparingen än byte av oljebrännare. Förbundet anser vidare att brännaren bör utrustas med automatiskt spjäll som stänger när oljebrännaren stannar. respektive öppnar vid start.

F arri/ikations/örvaltningen uppger som sin erfarenhet. att ljärrvärmeanslut- ning av större enheter såsom försvarets förband i regel inte medför någon energibesparing.

SIB anför att fjärrvärmen bör analyseras betydligt noggrannare innan man slår fast att den utgör-ett bra Sparalternativ. Redan nu har starkt grundade tvivel på riktigheten i jämförelsen mellan fjärrvärme och lokala små och medelstora värmecentraler framförts. Som exempel kan nämnas att energi- förbrukningen för pumpar i distributionssystemet ofta "glöms bort" då verkningsgraden anges. Samtidigt sätts verkningsgraden lågt för mindre

Prop. 1977/78:76 108

lokala oljepannor utan att hänsyn tas till att en delav rökgasvärmen tillförs huset via skorstensstockens uppvärmning likaväl som isoleringsförluster från pannan ofta tillförs huset. ()m en rad åtgärder vidtas för att minska energiförbrukningen i byggnaderna. både gamla och nyproducerade. kommer varje fjärrvärmecentral vid bibehållen lönsamhet att behöva betjäna ett allt större antal byggnader. vilket medför allt längre distributionsledningar och därmed ökande överföringsförluster enligt SIB.

HSB:s riks/örbund påpekar att väl fungerande s. k. blockvärmecentraler torde ha minst samma årsverkningsgrad som fjärrvärmeverk. speciellt om hänsyn tas till kulvertförlusterna vid fjärrvärme. HSB:s erfarenheterär också att kostnaderna många gånger blir högre vid fjärrvärme än vid egen oljeeldning.

l-"l-"'S-tekniskaföreningen anser att användning och utbyggnad av fjärrvär- menät för att utnyttja spillvärme från kraftvärmeprocesser och industriella värmeprocesser bör främjas. Fjärrvärmesystem inom gles och halvtät bebyggelse bör dock begränsas. Värmetätheten beräknas bli för låg i dessa områden för att man skall kunna motivera ljärrvärmesystem med de låsningseffekter dessa medför. Med den minskande värmetäthet som de nya energihushållningsnormerna medför anser föreningen att det i regel inte är ekonomiskt motiverat att bygga ut ljärrvärmesystem som inte utnyttjar spillvärme.

i't'lekan/örbundet anser att det är anmärkningsvärt att planverket berört åtgärden anslutning till fjärrvärme på ett så sutnmariskt sätt med hänsyn till att de potentiella besparingsmöjligheterna med denna uppvärmningsform synes vara av väsentlig storleksordning i förhållande till övriga i rapporten föreslagna åtgärder. Förbundet anförå andra sidan att planverket redovisar en alltför hög specifik besparing för åtgärden anslutning till fjärrvärme och påpekar att värmetätheten vanligtvis är mycket låg för små anläggningar i exempelvis villaområden. Kulvertlörlusterna blir därför stora och i förhål- lande till en modern pannanläggning erhålls därför liten eller ingen energi- besparing.

Sektioneriför maskinteknik vid KTH anför att den av planverket redovisade - energibesparingen av cirka 15 % genom anslutning till fjärrvärme har ' hämtats från tidigare utredningar och synes dåligt belagd genom praktiska prov. Tvärtom kan fjärrvärme med hänsyn till de taxor som tillämpas ge anledning förmoda att energi slösas. Kostnaden för fjärrvärme liksom lönsamheten i en utbyggnad bör allvarligt prövas. Iett samhälle med mindre energiförbrukning kan lätt de stora fasta kostnaderna bli sådana att en lättsinnig hantering av energin accentueras. Vad gäller luftföroreningar från individuella eldningsanläggningar påminner sektionen om den planerade nedtrappningen av oljors svavclinnehåll. Sektionen noterar vidare till skillnad från planverket att stoftavskiljare ofta ej används vid fjärrvärmean- läggningar.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH anför att värmepumpen är en

Prop. 1977/78:76 109

energisnål uppvärmningsanordning som kan minska vårt beroende av konventionella energikällor för byggnadsbeståndets energiförsörjning även sedan omfattande energibesparande åtgärder genomförts i detta bestånd. Större serier vid tillverkningen kommer sannolikt även att leda till lägre priser på värmepumpar. Institutionen anför också att i händelse av framtida energikriser torde de rent ekonomiska faktorerna väga lätt ijämförelse med möjligheterna att ur omgivningen kunna utvinna värmeenergi med värme- pump.

6.4.7. Stvr- och reglersystem

Energisparkommittén anför att de 5. k. bränsleklausulerna för hyreshus och vissa skatteregler för lokaler bidrar till en mindre god energihushållning. Energisparkommittén har påbörjat en undersökning av förutsättningarna för att införa maximerad inomhustemperaturi lokalbeståndet. Kommittén anser att vad gäller mer komplicerade åtgärder som t. ex. inreglering av större värmesystem krävs dock även ekonomiska stimulanser. Dessa åtgärder kan nämligen i vissa fall kräva så stora engångsinvestcringar att genomförandet begränsas av brist på kapital även om åtgärderna i sig själva kan ha god lönsamhet.

RiksanIikvarieiimbetw anför angående enkla underhållsåtgärder att injus- tering av installationer inte påverkar bebyggelsens miljömässiga eller kultur- historiska värden negativt.

nggna(issfvreh'en anför att för injustering av värme-anläggningar finns endast ca 50 kompetenta injusterare tillgängliga i dag i hela landet. Vid inreglering av 1.5 miljoner lägenheter enligt planverkets exempel erfordras ungefär 2 600 manår. vilket med 50 injusterare alltså tar 50 år att genomföra. Skall dessutom anläggningar inom lokalsektorn injusteras ökar arbetskraft- behovet ytterligare. Styrelsen menar att det förefaller osäkert om ventila- tionsbranschen kan klara den förväntade ökningen i kapacitet enligt plan- verkets bedömningar. Hela omsättningen ligger f. n. vid ungefär en miljard kronor per år.

Rena driftsåtgärdcr beräknas av byggnadsstyrelsen ge en nettoenergibe- sparing av 5 % motsvarande 4TWh medan enklare åtgärder beräknas ge en besparing av lO % motsvarande 8 TWh till en kostnad av ca 8 miljarder kronor.

Bygg/1at/ssrvre/svn anför att den möjliga genomsnittliga temperatursänk- ningen troligen ligger vid max. PC för småhus och max. PC för flerbo- stadshus och att detta ger en möjlig energibesparing av 2 600 kWh/år och småhus resp. 2 200 kWh/år och lägenhet.

lmlustriverker ifrågasätter om inte några av de sparmöjligheter som redovisas i planverkets rapportbilaga är överskattade och anser att bespa- ringen 5 TWh/år för injustering av värmesystem. installation och utetem- peraturstyrd automatisk shuntutrustning och radiatortermostater i bostäder

Prop. 1977/78:76 110

är orealistiskt hög.

BFR anför att den funktionsmässiga livslängden och variationerna i funktion hos styr- och reglerutrustningen är ett viktigt område för forskning och teknisk utveckling. Samverkan mellan slumpvisa värmetillskott och installationernas avsedda funktion beror enligt BFR på byggnadens termiska egenskaper. Användning av systemsimulering är nära nog oundgänglig för teknisk utveckling inom området. En sådan simulering ger dessutom en utomordentligt låg kostnad för undersökning av olika styr- och reglersystems funktion.

HSB:s riksförbund anför att betydande energivinster kan uppnås genom injustering av värme- och ventilationssystem i kombination med tempera- tursänkning i det befintliga fastighetsbeståndet och anger i ett exempel för en medellägenhet besparingen 35 % av ventilations- och transmissionsförlus- terna. Sådan injustering utförs sedan lång tid tillbaka inom HSB av speciellt utbildad personal. vanligen i samband med att fastigheterna färdigställs.

NBD och NED anför att inreglering av uppvärmningssystem vanligen medför energibesparingar på mellan 10 och 20 %.

.:l-lekan/örbzmdet anför att sänkning av temperaturen nattetid och eventu- ellt även under viss del av dagen är en enkel energibesparande åtgärd som också ökar komforten. Komforten främjas. enligt förbundet. såväl genom temperatursänkning nattetid som genom den därav följande ökningen av relativ fuktighet i rumsluften.

Sektionen/är maskinteknik vid KTH påpekar att man bör uppmärksamma att användning av radiatortermostatventiler kan leda till energibesparingar men också till energiförluster. Värmeförluster uppträder av flera skäl vid viss användning av många av de fabrikat som förekommer på marknaden. Sektionen menar därför att det är betänkligt att planverket i den preliminära rapporten i samtliga besparingsexempel medräknat en värmevinst genom införande av tcrmostatiska radiatorventiler. Verket borde enligt sektionen även ha hänvisat till undersökningar över orsaker till ökade värmeförluster samt gjort någon analys av bostädernas temperaturförhållanden. Enligt sektionen kan en rimlighetsuppskattning av möjlig energibesparing genom åtgärder i styr- och reglersystemet dock göras. Planverket anger att inregle- ring av radiatorsystem ger en besparing i storlek 2 500 kWh/år och småhus. vilket motsvarar ca 10 % av den totala värmeförlusten. Överslagsmässigt kan man enligt sektionen räkna med att en temperatursänkning av PC för rumsluftstempcraturen ger en energivinst av 5 % av transmissions- och ventilationSförlustcrna. lnreglering synes därmed ha antagits ge en medel- temperatursänkning av ca ZUC hos rumsluften. Det förutsättes således grovt räknat att temperaturskillnader av storleksordning 4”C varaktigt uppträder inom den exemplifierade byggnaden. Huruvida detta är ett realistiskt antagande för hela småhusbeståndet är enligt sektionen tveksamt. Genom användning av en utetemperaturstyrd motorshunt anger planverket vidare en ytterligare vinst om 2 000 kWh motsvarande nära nog samma medeltem-

Prop. 1977/78:76 lll

peratursänkning. Från den ursprungligen antagna medeltemperaturen av +230C har verket därmed tänkt sig en sänkt medeltemperatur till +l90C. Slutligen kan temperatursänkningen till följd av termostatiska radiatorven- tiler enligt sektionen bedömas till storleksordning l.5"C. eftersom dessa endast bör placeras i rum med kraftig lokal värmeutveckling. ungefär två femtedelar av huset. Man bör enligt sektionen observera att detta är en varaktig temperatursänkning. Sektionen bedömer att vinsterna från solin- strålning eller överskottsvärmei kök kan vara tillfälliga—direkt solinstrålning vid låga solhöjderärej alltför frekvent i befintlig äldre bebyggelse. lsådana fall skall betydligt större övertemperaturer undvikas för att de angivna vinsterna skall stå sig. Sammanfattningsvis kan sägas att det av planverket i den preliminära rapporten angivna underlaget för energivinstbedömningen synes otillräckligt och att en fördjupad analys vore önskvärd.

Sektionen för maskinteknik vid KTH anför vidare att styr- och reglersys- temet måste kompletteras med utrustning för drifttidsstyrning om en periodisk sänkning av rumstemperaturen skall erhållas.

Vid inreglering av uppvärmningssystem kan kostnaden enligt sektionen i vissa fall bli upp till tre gånger så hög som den planverket redovisar. nämligen vid inreglering i vissa äldre hus där radiatorventilerna inte är konstruerade för att medge förinställning eller där vattenläckage kan riskeras vid ändrad inställning. I det senare fallet måste samtliga ventiler bytas för att inreglering skall kunna ske. Dylika ventilbyten kan vara kostnadskrävande. bl. a. med hänsyn till förekommande rördimensioner.

VVS-tekniska föreningen anger att en norsk studie av energibesparing genom periodisk drift. s. k. intermittent uppvärmning. visar att mycket stora besparingar kan göras med en sådan reglerteknisk åtgärd.

6. 4. 8 Övriga åtgärder

Ett flertal remissinstanser behandlar frågan huruvida mätning är en energibesparande åtgärd. nggnadsstvre/sen anser att det är sannolikt att viss energibesparing uppnås med installation av separata mätare. Vidare fram- håller man att installation av mätare i andra typer av lokaler och industrier kan ge information om energisparandets resultat och på så sätt påverka intresset för sparandet.

Enligt konst/mentverkers mening är det önskvärt att debitering av värme- och varmvattenkostnaderna grundas på den individuella förbrukningen. Nackar-enlerns energigrupp delar denna uppfattning och framhåller att god energihushållning kan erhållas med individuell mätning av elförbrukning i lägenheter och att anvisningar bör utformas så att detta kan ske med hjälp av s. k. undermätarc.

Ingeniörsvetenskapsakademien menar att inom området mät- och reglerut- rustningar för individuell konsumtionsmätning bör forsknings- och utveck- lingsinsatser göras. Vidare, anser man att större vikt bör fästas vid den i

Prop. 1977/78:76 llZ

relation till erforderliga investeringar stora energivinst. som uppnås genom temperatursänkning.

Kommunstvre/sen i Gislaved och HSB:s riksförbund avråder från generella åtgärder med inriktning på individuell varmvattenmätning i befintliga fastigheter. Även'SABO har denna uppfattning samtidigt som man fram- håller att man delar planverkets uppfattning att kostnaderna för individuell varmvattenmätning i befintliga byggnader blir höga. Dessutom tillkommer ett administrativt arbete av stor omfattning. menar SABO.

De förslag om förändringar i belysning och belysningsarmaturer. som planverket föreslår. stöds av bvgenadsstvrelsen och sko/över-styrelsen.

Byggnadsstvre/sen framhåller att då det gäller belysningen i lokaler bör KBS- anvisning nr 27 och KBS-meddelande nr 29/1976 vara vägledande. När det gäller övriga åtgärder på elsidan menar man att rapporten har stora brister. Främst saknas åtgärder för transportanläggningar. motorvärmare m. m.. vars energiförbrukning genom tidsstyrningsutrustningar bör kunna begränsas.

Elverks/öreningen anser att förslagen om övergång till belysningsarmaturer med större ljusutbyte och övergång från allmänbelysning till punktbelysning är två motstridiga förslag.

Fastie/tetsanställdasförbund framhåller när det gäller belysningen i fastig- heter.att det redan nu alltför många gånger är ett otillfredsställande arbetsljus för medlemmarna.

Enligt NBD och NED bör tillvaratagande av spillvärme. tillsyn av belysning och ventilation etc. ha större betydelse än byggnadsåtgärder. Vidare anser man att möjlighet till viss energibesparing föreligger genom sänkning av tappvarmvattentemperaturen. Man framhåller också vikten av att en hög beredskap upprätthålls när det gäller förändringar av lån- och bidragsreglerna för nya energibesparande installationstekniska lösningar. Instruktioner till driftspersonalen är en billig åtgärd som ofta ger god utdelning.

Denna senare synpunkt delas av riksrevisionsverket och Fastighetsanställdas förbund.

Kommunstyrelse/ri l-"ästeräs framhåller att eventuella medicinska problem beträffande krav på belysning. inomhustemperatur och ventilation behöver ytterligare utredas medan Fastie/ietsägareförbundet framhåller att möjlig- heten att sänka temperaturen inomhus inte berörs i rapporten.

Beträffande övriga åtgärder anser [zi'ggrtadsstvre/sen att markvärme bör slopas med undantag för de platser där säkerhetsskäl inte medger detta. Televerket konstaterar mot bakgrund av egna energibesparande åtgärder. att exempelvis följande åtgärder visat sig ekonomiskt lönsamma:

. minska eller helt stänga fuktningsanläggning . vid små tappvarmvattenbehov installera el-varmvattenberedare för drift sommartid . vid biltvätt använda vattenbesparande högtrycksaggregat . byta ut duschsilar och armaturer till mindre vattenmängdskrävande och slutligen

Prop." 1977/78:76 t 13

. tillåta högre temperaturer i lokaler där kylning erfordras.

Remissinstanserna har således berört ett stort antal åtgärder. varav flera ej ingår i planverkets rapport.

6.4.9. N_va lokala energikällor

De remissinstanser som i sina yttranden har berört nya lokala energikällor har huvudsakligen betonat vikten av forskning inom området. BFR påpekar vikten av att den typ av utrustning som krävs noga belyses. Beroende på det tidsperspektiv man studerar är åtgärderna mer eller mindre intressanta. l BFR:s energiplan ingår bl.a. studier av nya rörmaterial. kulverttyper. isolering. temperaturnivåer. energimätning. värmeförluster m. m. Framför- allt påpekar man vikten av forsknings- och utvecklingsinsatser på bred front inom solenergiområdet.även med försöks- och demonstrationsanläggningar. Liknande synpunkter framförs av institutionen _tör byggnadsteknik vid KTH och Ingenjörsvetenskapsakademien.

VVS-Industrins In/brmationsråd AB framhåller att endast ett flexibelt. vattenburet värmesystem kan tillvarata olika energikällor var för sig eller i kombination.

6.4.10. Sammanva'gning och kombinationsmöiligheter

Ett flertal remissinstanser har berört frågorna kring hur det kombinerade resultatet av ett stort antal åtgärder skall uppnås och bedömas. Sålunda anför |fortf/ikations/örvaltningen. tekniska fakulteten vid Lunds universitet. institu- tionen/iir byggnadsteknik vid KTH och C ivi/ingeniörs/örbunder rn. fl. att det är viktigt att den sammanlagrade effekten av olika åtgärder bedöms riktigt. Risken är annars stor att effekten av ett åtgärdspaket överskattas. Flera åtgärder som vidtas samtidigt påverkar varandra inbördes och detta måste beaktas vid beräkningen av den totala spareffekten.

Bj-iggnadsstyrelsen påpekar att man bör eftersträva att kombinera olika energibesparande åtgärder. Som exempel anför styrelsen att tilläggsisolering med fördel kan kombineras med åtgärder för tätning av byggnaden eller med åtgärder för att minska inverkan av köldbryggor. Flera andra remissorgan framför liknande synpunkter. Bl.a. Mekan/örbundet anser att tätningsåt- gärder även med fördel kan kombineras med installation av utrustning för värmeåtervinning.

Enligt riksrevisionsverkets mening bör frågan om energihushållning i befintlig bebyggelse inte enbart begränsas till åtgärder som rör utformningen av byggnaders klimatanläggningar. Även driften av dessa och andra energi- krävande anläggningar i byggnader är av intresse.

Naturvårdsverket påpekar att det för ett flertal av åtgärderna finns positiva bieffekter såsom att tätare byggnader. treglasfönster och förbättrad värme-

Prop. 1977/78:76 1 14

isolering även förbättrar ljudisoleringen. Vidare påpekar man att inomhus- klimatet sannolikt förbättras.

SIB konstaterar att man inte har några större invändningar att anföra men man påpekar att om en rad energisparande åtgärder vidtas. kommer en försörjande fjärrvärmecentral. för att bibehålla lönsamhet. att behöva betjäna ett allt större antal byggnader. Det medför i sin tur allt längre distributions- ledningar och därmed ökande överföringsförluster.

BFR. NBD och NED m. fl. anser att det finns risk för att de byggnadstek- - niska åtgärderna överbetonas på bekostnad av de installationstekniska. BFR anser vidare att det snarast torde vara så att spareffekter av byggnadstekniska åtgärder inte kan tillgodogöras om man inte samtidigt inreglerar och justerar VVS-anläggningarna. Tekniska åtgärder måste vidtas på ett genom- tänkt sätt och i en viss ordning.

Provningsanstalten framhåller vikten av att genomförda tekniska åtgärder kontrolleras. Konstruktionsval och framför allt arbetsutförande avgör ofta åtgärdernas slutliga funktion.

Svenska värmeverks/öreningen anser att åtgärder på produktionssldan generellt bör prioriteras före flertalet av åtgärderna på konsumtionssidan.

SABO instämmer i att det finns stora svårigheter att lönsamhetsbedöma de olika åtgärderna. men att de tre åtgärdsgrupperna överslagsmässigt kan lönsamhetsbedömas.

Swedisol anser att åtgärder som inte kräver återkommande underhåll och därmed återkommande kontroll bör prioriteras.

VVS-Industrins Informationsråd AB menar att ett urval av de mest lovande energisparåtgärderna måste göras.

6.5. Besparingsmöjligheter inom en tioårsperiod 6.5.1 Allmänt

Ingen av remissinstanserna ifrågasätter att stora sparmöjligheter finns i den befintliga bebyggelsen. Dock framförs viss tveksamhet mot planverkets bedömning av storleken av de totala sparmöjligheterna.

Endast ett begränsat antal remissinstanser gör bedömningar av de totala möjligheterna att spara energi genom åtgärder i befintlig bebyggelse. De har då i allmänhet gjort bedömningar av sparmöjligheter i vissa typer av lokaler och för vissa typer av åtgärder. Detaljerade uppgifter från dessa instanser återfinns därför under resp. åtgärdsrubrik i det följande.

Mera allmänna uppskattningar av besparingsmöjligheterna görs bl. a. av byggnadsstyrelsen som anser att planverkets bedömning av besparingsef- fekten av enklare åtgärder ligger 20 % för högt. Motsvarande överskattning av planverkets mera omfattande åtgärder bedömer byggnadsstyrelsen uppgå till 35 %. Däremot synes styrelsens och planverkets bedömningar rörande kostnader för energibesparande åtgärder i stort överensstämma. Styrelsen

Prop. 1977/78:76 115

anför även att en jämförelse med andra remissyttranden visar så stora differenseri bedömningarna av möjliga energibesparingar att stor försiktighet måste iakttagas vid bedömning av de totalt möjliga energibesparingarna under kommande tioårsperiod.

Kommunförbundet anger att man med oförändrat energipris uppskattar besparingsmöjligheten i nuvarande kommunala byggnader till l—l.5 TWh/ år. Även Landstingsförbundet gör en totalbedömning och anger att man kan spara ca 17 % av totalt förbrukade 9.8 TWh/år inom lokaler för sjuk- och socialvård.

Industriverket noterar att sparmöjligheterna genom enkla åtgärder i 1.5 miljoner bostäder beräknas till 10 TWh/år av planverket. Här svarar injustering. utetemperaturstyrd shuntutrustning och radiatortermostater för ca 5 TWh/år. Detta värde förefaller enligt industriverket vara orealistiskt högt. Vidare anser man att även de övriga spareffekterna bör användas med viss försiktighet i energiprognossammanhang.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att de i rapporten föreslagna åtgärderna huvudsakligen syftar till att uppnå bättre värmehushållning och därmed minskad användning avolja för uppvärmning. Länsstyrelsen menar emellertid att en minskning av oljeförbrukningen för uppvärmning redan skett under åren 1973—1976. Redan vidtagna åtgärder och en ökande medvetenhet om jordens begränsade resurser kan alltså redan ha gett vissa av de besparingar som planverket kalkylerat med.

Elförbrukningen inom övrigsektorn har under perioden 1973—1976 däremot visat en relativt stor ökning. De i rapporten föreslagna åtgärderna syftar endast i mindre omfattning till att åstadkomma en minskad efterfrågan på elkraft. Länsstyrelsen framhåller att det är av väsentligt intresse att minska denna efterfrågan så att nolltillväxt i framtiden kan uppnås. Planverkets uppdrag har emellertid inte bestått i att utreda hur energiförbrukningen inom hela stadsbygden kan nedskäras. Det är önskvärt att fortsatt utredningsarbete bedrivs i syfte att klarlägga hur elenergiförbrukningen skall kunna minskas både innanför och utanför en byggnad samt inom olika typer av byggnader. menar länsstyrelsen.

Länsbostadsnämnden i Stockholms län anser att lokalbeståndets omfattning och kvalitet bör möjliggöra att det med ganska enkla åtgärder går att nedbringa energiförbrukningen. Lokalerna har i vissa fall överdimensione- rade installationer och körs oekonomiskt. Möjligheter att på kort sikt erhålla energibesparing bör enligt nämnden vara större här än i bostadsbeståndet.

Sektionen/ör maskinteknik vid KTH påpekar att det angivna underlaget för energivinstbedömningen synes otillräckligt och att en fördjupad analys vore önskvärd. Betänkligheten mot-de angivna besparingarna blir också stor mot bakgrunden av att planverket ej gjort någon analys av byggnadernas temperaturförhållanden. Därmed är'det helt orimligt att kvantitativt kunna bedöma vinstens eller förlustens storlek enligt sektionens uppfattning. I en sammanfattande bedömning anser sektionen dock att energivinster i den

Prop. 1977/78:76 116

storleksordning som anges i planverkets rapport synes möjliga att nå i den befintliga bebyggelsen men att vinsterna dock ej kan vinnas helt på föreslaget sätt.

Vinster i ett småhus på i storleksordning 10 000 kWh/år. dvs. ca 50 % av transmissions- och ventilationsförlusterna. anser sektionen/ör maskinteknik vid KTH dock möjliga. i varje fall i delar av det av planverket behandlade beståndet. Inräknas vinster i varmvattenberedningen. t. ex. genom använd- ning av solenergi. anser högskolan att än bättre resultat kan erhållas.

Mekan/örbundet anför att ventilationstekniska åtgärder kan ge energibe- sparingari samma storleksordning som kan uppnås genom isoleringstekniska åtgärder och att dessa kan uppnås till lägre investeringsutgifter.

Flera remissorgan påpekar brister i att planverket ej utfört några egentliga lönsamhetsbedömningar. Riksantikvarieämbetet påpekar att det är en uppenbar brist att rapporten helt förbigår frågan om energiåtgången för att genomföra själva åtgärden. Även naturvårdsverket anser att rapportens värde skulle ökat om dessa uppgifter behandlats.

Industriverket påpekar att lönsamheten för åtgärder enligt planverkets steg 3 är avsevärt mycket lägre än vad som erfarenhetsmässigt gäller för de bidrag till energibesparande åtgärder som medgivits inom industrin.

Fastighetsägare/örbundet bedömer att planverket underskattat investe- ringsutgifter för de olika åtgärder man tagit upp. Förbundet föreslår därför att industrins kommitté för byggnadsbestämmelser ges möjlighet att granska de tekniska och ekonomiska konsekvenserna.

De kostnadsuppskattningar som planverket gjort anser fastighetsägareför- bundet får betraktas endast som räkneexempel. bl. a. beroende på att tillförlitliga uppgifter om byggnadernas energihushållningsstandard sak- nas.

Swedisol anser att en angelägenhetsgradering. baserad på lönsamhet. tillgång på byggnadsmaterial, personal och kapital. måste vara vägledande vid val av lämpliga energibesparande åtgärder.

Swedisol redovisar därför (tabell 6.1—2) en prioritetsordning efter lönsamhet enligt energisparkostnadsmetoden av planverkets åtgärdstabeller. Swedisol ifrågasätter vissa av planverkets kostnadsuppgifter men har ändå använt dessa i kalkylen.

6 . 5.2 Vär/neisolering

6.5.2.l Allmänt

Frågor rörande energibesparing genom tilläggsisolering av byggnader beröres kortfattat av flera remissorgan. I första hand gäller de framförda synpunkterna resonemang kring åtgärdernas ekonomi. Enighet råder i stort kring planverkets angelägenhetsgradering. Sålunda anser alla instanser som berör ämnet att tilläggsisolering av lätt åtkomliga vindsbjälklag bör utföras

Prop. 1977/78:76

117

Tabell 6.1 Prioritering efter lönsamhet av åtgärder i småhus enligt planverkets rapport. Redovisade i remissvar från Swedisol

Byggnadstekniska åtgärder

1. Tätning mellan karm och vägg

2. Isolering vinds- bjälklag, lätt- åtkomligt

3. Isolering vägg vid behov av fasadrenovering

4. Isolering vindsbjälk- lag, svåråtkomligt

Ul Isolering vägg man behov av fasadreno- vering

6. Övergång från Z-glas till 3-glas

7. Tätning av fönster (dörrar) mellan båge (dörrblad) och karm

Installationsrekniska åtgär- der l. Injustering av värme- system

2. Installation av radia- tortermostater

3. Installation av ute- temperaturstyrd au- tomatisk shuntut- rustning

4. Byte av oljebrännare

Energibe- sparing, kWh/år

I 000

2 700

4 300

2 700

4 300

I 100

1 500

2 500

750

2 000

I 500

Livs- längd. är

40*

40

40

40

40

40

S*

10

IO

10

10

Investe- ring. kr. (kr./ml)

700

3 800 (40)

9000 (110)

8 200 (85)

17 500 (215) 4 500 (270)

800

1 000

700

2 000

1 500

'*Värden på livslängd ändrade enligt Swedisols bedömning

Drift och Energi-

125 underhåll, spar- kr. kostnad. öre/kWh

1.8

3.5

5.2

10.0

10.2

10.2

10.7

4.0

9.3

10.0

10.0

Prop. 1977/78:76 _ 118

Tabell 6.2 Prioritering efter lönsamhet av åtgärder i flerbostadshus enligt planver- kets rapport. Redovisad i remissvar från Swedisol

Energibe- Livs- lnveste- Drift och Energi- sparing. längd. ring. kr. underhåll. spar- kWh/år år (kr./m?) kr. kostnad. öre/kWh

Byggnadstekniska åtgärder

1. Tätning mellan karm och vägg 700 40* 500 0 1.8 2. Isolering vindsbjälk- lag. lättåtkomligt 800 40 800 0 2.5 (32)

3. Isolering vägg vid be- hov av fasadrenove-

ring a) ko = 1.2 3100 40 3 200 0 2.6 b) k0 =0.7 ] 400 40 3 200 0 5.5 (86) 4. Isolering vindsbjälk- lag. svåråtkomligt 800 40 1 900 0 5.9 (76) 5. Isolering vägg utan behov av fasadreno- vering a) ko = 1.2 3 100 40 7 700 0 6.2 b) kO = 0.7 1 400 40 7 700 0 13.8 (210) 6. Övergång från 2-glas till 3-glas ' 750 40 3 000 0 10.0 7. Tätning av fönster (dörrar) mellan båge (dörrblad) och karm 1 000 S* 500 0 10.0 Installationstekniska åtgär- der 1. Injustering av värme- system 1 250 10 250 0 2.0 2. Byte av oljebrännare ] 000 10 200 15 2.0 3. Installation av ute- temperaturstyrd au- tomatisk shuntut— rustning 750 10 250 0 3.3 4. Installation av radia- tonermostatcr 500 10 500 0 10.0

* Värden på livslängd ändrade enligt Swedisols bedömning

Prop. 1977/78:76 119

innan ytterväggar och golvbjälklag åtgärdas på motsvarande sätt.

Font/ikatioris/örvn/tningwi. bygg/iadsstyrelsen. bostadsstyrelsett. BFR. läns- styrelsen i i'l-lalmöhus län, länsbostadsnänitic/en i Göteborg och Bolins län. SABO. l"'i/laägare/örbiindet m. fl. anser att tilläggsisolering av ytterväggar endast kan bli lönsam om den utföres i kombination med annan renovering av yttervägg.

B()stddsst_i-'i'elseri framhåller dock att trots att väggisolering ofta kostar mera per sparad kilowattimme än andra enklare förbättringsåtgärder så kan åtgärden vara väl så lönsam beroende på att brukstiden är lång och att åtgärden ej kräver underhåll. Under ekonomiskt gynnsamma förutsättningar menar bostadsstyrelsen att värmeisolering av ytterväggar bör ges hög prioritet. Denna uppfattning delas av Industrigruppwiför lätt ht'gg'FI'i och Swedisol.

Institutionen Mr h_t'ggntidsteknik vid KTH påpekar att tilläggsisolering av småhus och smala flerbostadshus ger större besparingseffekt per m2 lägen- hetsyta än vad som är fallet vid tilläggsisolering av tjockhus. Institutionen anser därför att äldre smalhus bör tilläggsisoleras före byggnader av typen tjockhus.

En invändig tilläggsisolering av en yttervägg minskar byggnadens invän- diga lokalyta. Huruvida den minskade ytan skall beaktas i kalkyler avseende tilläggsisoleringens lönsamhet (s.k. utrymmeskostnad) berörs av några remissinstanser. nggnadsstyrelsen har inte ansett det nödvändigt att belasta lönsamhetskalkylen med en kostnad för minskat utrymme. Även institu- tionen/ör byggnadsteknik vid KTH försummar detta bl. a. med motiveringen att förändringen av rumsmåtten blir av så marginell omfattning att rums- funktionen inte påverkas i någon större omfattning. ln(litstrigruppen_lör lätt blyge/'i ger uttryck för samma uppfattning samt påpekar att rummets vistelsezon. dvs. den del av rummet inom vilken människan kan vistas med bibehållen komfortkänsla. ökar trots att rumsytan minskas.

anerkan av förbättrad värmeisolering på inomhusklimatet behandlas även av institutionen för hiiggiiatlstekriik vid KTH. Tilläggsisolering höjer enligt institutionen yttemperaturen på byggnadskonstruktionens insida och luft- temperaturen kan i motsvarande grad sänkas med bibehållen standard. Såsom exempel på denna effekt redovisas en beräkning av den riktade operativa temperaturen. dvs. den av människan upplevda temperaturen. Genom att tilläggsisolera en 1 1/2-stens tegelvägg med 4 cm mineralull kan. enligt beräkningen. lufttemperaturen i rummet sänkas från + 22.5”C till + 21.70C med bibehållen komfort. i exemplet en riktad operativ temperatur på + ZIUC. lnstitutionenjör [zi'ggtiadsteknik vid K TH . Itia'iistrigruppenför lätt bygget-i och Swedisol hävdar att dessa 5. k. pluseffekter är en av förklaringarna till att verklig energibesparing ofta blir större än vad en teoretisk kalkyl visar. Uppmätta värden i utvändigt tilläggSisolerade hus bekräftar detta enligt Industrigriippwiför lätt byggen. Gruppen redovisar nedanstående samman- ställning.

Prop. 1977/78:76 120

Objekt År Beräknad Verklig energibesparing energibesparing kWh/mz. år kWh/ml. år 1 Ryttniästaren 1968 103 103 2 Umeåhus 1 1969 54 58 3 Umeåhus 2 1972 45 75 4 Borlänge I 1974 22 43 5 Borlänge 2 1974 44 64 6 Borlänge 3 1975 32 38 7 Uddevalla 1975 44 64

Några remissinstanser diskuterar vilket energipris som bör användas vid beräkning av ekonomiskt optimal isolertjocklek. Biggnadsstvrc/smi väljer 10 öre per sparad kilowattimme som övre gräns för lönsamheten med motive- ringen att energiprisökningen per år sannolikt kommer att överstiga räntan. Även institutionen./ör hvegnadsteknik vid K TH. I ndustrigruppwr för lätt bjggeri och Swedisol anser att 10 öre per sparad kilowattimme är ett rimligt energipris. Samtliga dessa remissinstanser utnyttjar encrgisparkostnadsmetoden (se kap. 6.3.1) för sina lönsamhetsbedömningar.

6.5.2.2 Besparingsmöjligheter i bostäder

De totala besparingsmöjligheterna i bostäder bedöms endast av institu- tionen/är h_vggriatlsteknik vid KTH och Inditstrigruppen_lör lätt bygge/'i. Båda redovisar ett omfattande utredningsmaterial. Endast vissa sammanfattningar kan medtas i denna remissammanställning.

Av nedanstående diagram (figur 6.2) framgår att institutimtwijör blyg/lads- teknik vid KTH anser att den teoretiskt maximala besparingen genom tilläggsisolering av det i dag befintliga bostadsbeståndet uppgår till knappt 13 TWh/år. Investeringsutgiftcn för att uppnå denna besparing bedömer institutionen till teoretiskt drygt 30 miljarder kronor inklusive utgiften för nya ytskikt. I totalsumman bidrar tilläggsisolering av bjälklag med cirka 4 TWh/år till en investeringsutgift av cirka 5 miljarder kronor. Uppgifterna baseras på en beräkning utförd med värmeförbrukningstalet 127 000 grad- timmar. Institutionen anser att det i många fall kan diskuteras om utgiften för ytskikt skall inräknas i kalkylen då det finns fall där en renovering skulle komma till utförande även om man inte hade behov av att minska energiförbrukningen.

Åtgärderna är i institutionens utredning ordnade efter stigande energi- sparkostnad vilket framgår av kurvans konkava form.

Institutionen anser. i likhet med många andra remissinstanser. att landets samtliga ytterväggs- och bjälklagsytor av estetiska och tekniska skäl inte är möjliga att tilläggsisolera. En reduktion måste göras och dess storlek skall baseras på antagande om. för vindsbjälklag. tillgänglighet beroende på takutformning. vindsutnyttjande etc.. och för ytterväggar om estetiska kvaliteter och tekniska förutsättningar.

Prop.]977/78:76 121

Figur 6.2 Sambandet mellan teoretiskt maximal energibesparing och kostnad för tilläggsisolering av vindsbjälklag och ytterväggar (bostadshus) vid 127 000 gradtim— mar/år enligt remissvar från institutionen för byggnadsteknik vid KTH

Totalkostnad för tilläggsisolering __ _ ______________ i miljarder kronor

jan

1"?

_|. 'I.)

BJÄLKLAG

Omfattningen av de bjälklag som är tillgängliga för tilläggsisolering finner institutionen därvid enklast att bedöma. Bjälklagen kan visserligen uppvisa variationer i isoleringskostnad beroende på ursprungligt utförande och åtkomlighet men tilläggsisoleringen har liten eller ingen inverkan på byggnadens övriga funktioner. Institutionen delar planverkets uppfattning att åtgärden är förhållandevis billig och framhåller att den genomgående visar en låg energisparkostnad.

Prop. 1977/78:76 122

Tilläggsisolering av väggar visar en mer komplicerad bild. För att det skall vara möjligt att göra kostnadsuppskattningar måste enligt institutionen en viss fördelning antas mellan in- och utvändig isolering. Olika väggtyper visar dessutom olika lönsamhet. Allmänt anser institutionen att denna vanligen är bättre ju äldre (och sämre isolerad) utgångsväggen är.

Vid prioritering mellan olika isoleringsåtgärder bör man enligt institu- tionen först välja den som ger högsta förräntning eller den med lägsta energisparkostnad. Vid jämförelse mellan olika åtgärder för tilläggsisolering anser institutionen att isolering av bjälklag normalt visar så låg energispar- kostnad att denna åtgärd generellt kan prioriteras före isolering av ytterväg- gar. Detta framgår också av det redovisade diagrammet (figur 6.2).

Institutionen redovisar i sitt remissvar en sammanställning av olika utredningar avseende bedömda besparingsmöjligheter år 1985 i bostäder genom tilläggsisolering av ytterväggar och vindsbjälklag. För att jämförelsen mellan de fyra olika utredningarna skall kunna göras riktigt har institutionen räknat om redovisade värden till en gemensam bas motsvarande uppvärm- ningsbehovet 100 000 gradtimmar/år. Värdet anges motsvara inomhustem- peraturen + 200C.

Tabell 6.3 Jämförelse mellan tidigare utredningar om energibesparing genom tilläggsisolering av ytterväggar och vindsbjälklagi befintliga bostäder. före respektive efter omräkning till gemensam bas. Redovisad i remissvar från institutionen för byggnadsteknik vid KTH

Utredning År Uppskattad Sparmöjlighct år 1985 Enligt utredningen Sparmöjlighct ———i TWh/år Sparmöjlig- Antal grad- efter om- het TWh/år timmar/år räkning till 100 000 grad- timmar/år

Statens institut för bygg- nadsforskning/institu- tionen för byggnadstek- nik. KTH 1974 4.5 100000 —— 4.5 Ingenjörsvetenskaps- akademien 1974 4—4.5 108 000 *- 4.0 (6—7 inkl. övr. lokaler) Tyréns Företagsgrupp AB 1977 4.9 110 000 *- 4.5 Industrigruppen för lätt . byggeri 1977 5.7 127000 *- 4.5

Institutionen redovisar i en sammanfattande bedömning de energibespa- ringar som man anser kan uppnås genom tilläggsisolering av vindsbjälklag

Prop. 1977/78:76 123

OCh Ytterväggar. Uppgifterna är framräknade med ett värmeförbrukningstal på 120 000 gradtimmar och avser år 1990. Ismåhus anser institutionen att 3.5 TWh per år går att spara till en investeringsutgift exklusive ytskikt på 4.7 miljarder kronor. Inkluderas utgiften för ytskikt ökar denna summa till 7.1 miljarder. För flerbostadshus uppger institutionen att besparingsmöjligheten år 1990 är 2.5 TWh per år till en utgift av 3.3 miljarder kronor eller 5.3 miljarder kronor exklusive reSpektive inklusive utgifter för ytskikt.

Industrtgruppenjör lätt byggeri gör först en bedömning av den totalt möjliga energibesparingen inom bostadsbeståndet om samtliga byggnader skulle tilläggsisoleras optimalt. Med hänsyn till olika begränsande faktorer. t. ex. estetiska hänsyn. tillgång till arbetskraft och byggnadsmaterial. ekonomi m. m.. anser industrigruppen att de besparingar som sammanställts i följande tabell 6.4 rimligen kan uppnås under en första tioårsperiod. Industrigruppen visar i sin sammanställning även investeringsbehov samt materialåtgång och det antal byggnadsarbetare som beräknas bli sysselsatta vid genomförandet av åtgärderna.

Tabell 6.4 Resultat av energibesparande åtgärder som kan genomföras under den första tioårsperioden. Data i tabellen hämtade ur remissvar från Industrigruppen för lätt byggeri

Åtgärd Antal Erforderlig ombyggnadskapacitet Ombyggnadskostnad Energibesparing lägen- år 1988 heter Total Mineral- Arbetskraft Exkl. Inkl. TWh/år l OOO-tal area ull Antal syssel- ytskikt ytskikt

m2 - 106 m3 - 106 satta kr.-109 per är

S m å h U 5

Värmeisolering _

av väggar 329 24.5 - 4.18 1 220 2.44 4.65 1.79 vindsbjälklag 600 58.0 11.60 I 250 2.50 2.50 1.85

FlerbostadS-

h U 5

Värmeisolering

av väggar 450 18.2 3.11 1 000 2.01 3.70 1.51 vindsbjälklag 766 15.5 3.10 340 0.67 0.67 0.50

T otal t

Värmeisolering

av väggar 779 42.7 7.29 2 220 4.45 8.35 3.30 _

vindsbjälklag 1 366 73.5 14.70: 220 I 590 13 810 3.17 3.17 2.35 5"63

Industrigruppen har baserat beräkningen på bl. a. följande förutsätt- ningar:

— Befintligt bostadsbestånd år 1975 är det som anges i planverkets prelimi- nära rapport. — För väggkonstruktioner där antingen invändig eller utvändig tilläggsisole- ring kan bli aktuell har följande fördelning använts:

Prop. 1977/78:76 124

nggnadsstornme Invändig tiII- Utvändig til/- Iäggsiso/ering läggsisolcring

Trä 2 % 75 % Tegel 75 % 25 % Betong/Grisbetong 25 % 75 %

— Byggkostnaden avser kostnadsläget mars 1977.

— Marginell energisparkostnad 10 öre/kWh har legat till grund för optime- ring av isolertjocklek. Vid beräkningen har energipris och inflation antagits vara lika.

— Värmcförbrukningstalct är 127 000 gradtimmar per år. — Tilläggsisoleringens livslängd är antagen till i genomsnitt 30 år. — Under den första tioårsperioden åtgärdas hus där lönsamheten av tilläggs- isolering är bäst. Åtgärder på väggar och vindsbjälklag vidtages i följande byggnadsbestånd där antalet uttryckes i l OOO-tal lägenheter.

Hiistyp nggnadsär Småhus - Flerbostads/iits trähus intill 1930 249 22 tegelhus intill 1920 7 85 gasbetonghus intill 1960 329 450

Dessutom åtgärdas lättåtkomliga vindsbjälklag i det övriga beståndet.

— Antalet sysselsatta byggnadsarbetare är baserat på ett produktionsvärde av 200 000 kr./man och år.

Enligt industrigruppens uppskattningar kan under den första tioårspe- rioden åtgärder alltså sättas in i 779 000 lägenheter motsvarande 24.9 % av det praktiskt åtkomliga bostadsbeståndet. Om dessutom lättåtkomliga vindsbjälklag åtgärdas i det övriga bostadsbeståndet åstadkommcs en årlig energibesparing 1988 genom tilläggsisoleringsåtgärder som uppgår till ca 5.7 TWh/år. Detta är enligt industrigruppens bedömning ungefär hälften av vad som kan sparas genom tilläggsisoleringsåtgärder i hela det befintliga bostads- beståndet.

6.5.2.3 Besparingsmöjligheter i lokaler

Många remissinstanser framhåller svårigheten att riktigt bedöma bespa- ringsmöjligheterna inom lokalbeståndet då tillförlitlig statistik över total volym och isoleringsstandard saknas.

nggnadsstyre/scn anser — efter att ha hört fört/fikations/örva/tningen. postverket, ie/averket och statensjärnvägar — att planverket starkt övervärderat besparingsmöjligheten vid tilläggsisolering av det offentliga byggnadsbestån- det. Styrelsen redovisar följande uppskattning av kostnader och energibespa- ring för tilläggsisoleringsåtgärder inom det statliga byggnadsbeståndet.

Prop. 1977/78:76 125

Tabell 6.5 "Möjlig energibesparing i statliga lokaler enligt remissvar från byggnadsstyrelsen — efter hörande av fortifikationsförvaltningen. postverket. televerket och statens järnvägar

Energibesparingsåtgärd Kulkylerad Netto ener- Medelinves- Medelenergi- medellivs- gibesparing tering kr./ni2 sparkostnad längd. år kWh/ml för för åtgärdad för nettoför.

åtgärdad yta yta brukning. öre/kWh

Tilläggsisolering av vindsbjä1k_ lag

k =0.6 W/m2 OC före isol. med 120 mm mineralull 30 34 43 4 k =0.3 W/m2 DC före isol. med 120 mm mineralull 30 12 43 12

Tilläggsisolering av yttervägg ut- vändigt

k = 1.0 W/m2 oC före isol. med 120 mm mineralull 30 54 250 15 k =0.4 W/m20C före isol. med 100 mm mineraull 30 10 250 83

Tilläggsisolering av yttervägg in- vändigt

k = I.0 W/m2 OC före isol. med 120 mm mineralull 30 54 230 14 k =0.4 W/m2 0C före isol. med 100 mm mineralull 30 10 230 77

Tilläggsisolering av yttervägg i samband med renovering ut- eller invändigt

k =1.0 W/m2 0C före isol. med

120 mm mineralull ' 30 54 170 10 k =0.4 W/ni2 UC före isol. med * 100 mm mineralull 30 10 170 - 57

Byggnadsstyrelsen anser att planverket generellt bedömt kostnader för tilläggsisoleringsåtgärder till för låga belopp. Genom att använda 10 öre/kWh som övre gräns för lönsamheten. beräknad enligt energisparkostnadsmeto- den. med antagen ränteutveckling lika med inflationstakten. har byggnads- styrelsen beräknat den totalt möjliga energibesparingen genom tilläggsisole- ring efter en tioårsperiod till 0.06 TWh/år till en kostnad av 100 miljoner kronor. Bedömningen innefattar hela det offentliga byggnadsbeståndet exklusive inhyrda lokaler. Byggnadsstyrelsen har förutsatt att värmeförbruk- ningstalet är 90 000 gradtimmari genomsnitt samt att åtgärder vidtages på lätt åtkomliga vindsbjälklag med sämre k-värde än 0.35 W/m2 "C samt på ytterväggar med sämre k-värde än 1.0 W/mZ "C. Idet senare fallet förutsättes åtgärden vidtagen i samband med annan renovering av byggnaden.

Kommunförbundet särredovisar inte någon uppfattning om möjligheterna att spara energi genom tilläggsisolering utan gör enbart den sammanfattande bedömning som tidigare redovisats i avsnitt i 6.5.1.

Prop. 1977/78:76 126

Lamistings/örbundei nöjer sig med att konstatera att besparingsmöjlighe- terna genom installationstekniska åtgärder normalt är större än genom tilläggsisolering.

Institutionen för Izvggnadsteknik vid KTH redovisar en bedömning av teoretiskt maximal besparingsmöjlighet inom lokalbeståndet samt uppgifter om möjligheterna fram till år 1990. ] avsaknad av tillförlitlig statistik över lokalbeståndets sammansättning hävdar institutionen att lokalerna kan antas ha samma isolertekniska standard som flerbostadshusen. Med denna bedömningsmall uppskattar institutionen den totala besparingspotentialen för offentliga och övriga byggnader till 6.3 TWh/år. Kostnaden för dessa tilläggsiolseringsåtgärdcr skulle teoretiskt uppgå till ca 14 miljarder kronor.

Med en kalkyl baserad på värmeförbrukningstalet 110000 gradtimmar visar institutionen att man år 1990 kan spara 1.5 TWh/år genom tilläggsiso- lering av vindsbjä1klag och väggar inom det övriga lokalbeståndet. Utgifterna anges uppgå till sammanlagt 1.7 miljarder kronor exklusive ytskikt. Summan ökar till 2,1 miljarder om ytskiktskostnaden inkluderas.

Industrigruppen/ör lätt byggen" redovisar följande besparingsmöjligheter för den närmaste tioårsperioden (se nedanstående tabell).

Åtgärd Yta Energi- Kostnad Antal milj. m2 bespa- miljarder kr. . sysselsatta ting exkl./inkl. byggn.arb./år TWh/åt ytskikt

Värmeisolering

av yttervägg 27.3 2.46 2.63/4.07 1 320 Värmeisolering av vindsbjälklag 30.1 0.64 0.76 380 3.10 3.39/4.83 1700

Även industrigruppens kalkyl baseras på att det övriga lokalbeståndet är av samma sammansättning och standard som flerbostadshusen. De förutsätt- ningar som redovisats i avsnitt 6.522 för flerbostadshus har alltså utnyttjats. dock med undantag för värmeförbrukningstalet som här valts till 112 000 gradtimmar motsvarande en inomhustemperatur på + 200C.

Gruppen baserar vidare sina bedömningar på antagandet att byggnadsvo- lymen inom detta byggnadsbestånd uppgår till 395 miljoner m3 samt att den totala ytterväggsarean är 80 miljoner m2 och den totala bjälkla'gsarean 50 miljoner mz.

Industrigruppen uppskattar besparingsmöjligheten genom tilläggsisolering av ytterväggar och bjälklag teoretiskt maximalt till 6.2 TWh/år till en totalkostnad inklusive ytskikt på 13,9 miljarder kronor.

Prop. 1977/78:76 127

6.5.2.4Besparingsmöjligheter i industrins lokalbe- stånd

Möjligheten att spara energi genom förbättrad värmeisolering inom industrins befintliga byggnadsbestånd behandlas speciellt av institutionen/ör byggnadsteknik vid KTH och Industrigruppenför lätt byggen.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH framhåller att förutom att industrins byggnadsbestånd är dåligt känt är det dessutom svårt att kartlägga ur energisynpunkt eftersom variationerna i isolerutförande är mycket stora från enkla oisolerade lagerlokaler i plåt till laboratoriemiljö med mycket sträng klimatkontroll. Bedömningen försvåras dessutom av att vissa indu- strilokaler uppvärms helt eller delvis genom tillverkningsprocessen.

Institutionen gör ändå den bedömningen att transmissionsförlusterna totalt kan minskas med storleksordningen 4—6 TWh/år till en kostnad av 5.6—8 miljarder kronor. Beräkningen förutsätter att 25 % av industrins lokalbestånd har tillgång till överskottsvärme från tillverkningsprocessen.

År 1990 beräknar institutionen att den möjliga energibesparingen inom industrins lokalbestånd uppgår till 1.6 TWh/år. Utgiften exklusive ytskikt blir 1.9 miljarder kronor. en summa som ökar till 2.3 miljarder kronor om utgiften för ytskikt räknas in.

Industrigruppen/ör lätt byggen gör en bedömning av besparingsmöjligheter. kostnader och behov av byggnadsarbetare för den närmaste tioårsperioden vilken framgår av nedanstående tabell.

Åtgärd Yta Energi- Kostnad Antal milj.m 3 bespa— miljarder kr. sysselsatta ring exkl./inkl. byggn.arb./år TWh/år ytskikt

' Värmeisolering

av yttervägg 20.6 1.41 l.72/2.83 ' Värmeisolering av tak och vindsbjälklag 20.5 1.27 1.13/l.34 2.68 235/4.17 1 420

Bedömningen baseras på antagande om att industrins totala lokalvolym uppgår till 380 miljoner m3. total takyta är 76 miljoner m2 och total väggyta 53 miljoner ml. Andelen icke uppvärmda lokaler antages uppgå till 10 % av den totala volymen.

Vid beräkning av optimal isolertjocklek förutsätter industrigruppen vidare att den marginella energisparkostnaden maximalt får uppgå till 10 öre/kWh. Värmeförbrukningstalet uppgår till 100 000 gradtimmar och är beräknat för en inomhustemperatur på + 180 C. Åtgärdernas livslängd har antagits vara 20 år.

Byggnadskostnaderna avser prisnivån före mars 1977. Industrigruppen

Prop. 1977/78:76 128

påpekar att stora avvikelser från medelvärdet förekommer från objekt till objekt.

lndustrigruppens bedömning är alltså att 2.68 TWh /år går att spara genom tilläggsisolering av väggar och tak under en 10-årsperiod. Detta motsvarar drygt 60 % av vad industrigruppen anser vara möjligt att spara totalt under en 20-årsperiod.

6.5.2.5 Sammanfattande bedömning av besparingsmöj- ligheterna genom tilläggsisolering

Institutionen/ör bmgnadsteknik vid KTH gör en sammanfattande bedöm- ning av besparingsmöjligheter genom tilläggsisolering av det befintliga byggnadsbeståndet. År 1990 anser man att besparingen bör kunna uppgå till 9.1 TWh/år. Utgiften inklusive ytskikt uppskattas då till 16.8 miljarder kronor. Exklusive ytskikt blir utgiften 11.6 miljarder kronor enligt institu- tionen.

Industrigruppen/ör lärt byggen uppskattar den totala teoretiska besparings- möjligheten genom tilläggsisolering till ca 24 TWh/år. Uppgiften avser åtgärder i det byggnadsbestånd som förväntas kvarstå efter sanering. Som möjlig besparing för den första 10-årsperioden anser lndustrigruppen 11.5 TWh/år. Denna kan uppnås till en investeringsutgift av 20.5 miljarder kronor totalt om utgiften för ytskikt inkluderas. Exklusive ytskikt blir utgiften 13.9 miljarder kronor enligt industrigruppens bedömningar.

6.5.3 Fönster 6.5.3] Allmänt

Ett fåtal remissorgan har synpttnkter på vilka energibesparingar som kan göras genom byte. ombyggnad och ändring av fönster. Bygg/1adsstvre/sen, institutimtenjör h_vggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppenför lätt llt-iggeri har emellertid redovisat beräknade besparingsmöjligheter under kommande 10-årsperiod respektive fram till år 1990.

Birger/tadsslj're/sen har — efter hörande av_förr!/ikatiotts/örvaltningen. postver- ket. [elever-ket samt Statens/'ärnvägar — gjort bedömningar i sitt lokalbestånd. Institutionen för Izvggnadsteknik vid KTH har i huvudsak baserat sina bedömningar på uppgifter från byggmaterialindustrin. Inrlustrigrz(ppm/ör lätt byggen har gjort bedömningar av besparingsmöjligheterna dels i hela byggnadsbeståndet. dels under kommande 10-årsperiod i en utvald del av beståndet. lndustrigruppen har även bedömt material och arbetskraftsåt- gången. Vid bedömning av arbetskraftsåtgången har industrigruppen räknat med ett produktionsvärde av 200 000 kronor/man och år.

Prop. 1977/78:76 129

65.32 Besparingsmöjligheter i bostäder

Bedömning av besparingsmöjligheterna i bostäder görs av institutionen/ör bvggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för lätt bV'ggeri.

Institutionen för biggnadsteknik vid K TH antar att man fram till år 1990 kan åtgärda ca 30 % av fönstren | det befintliga bostadsbeståndet. Detta ger en besparingspotential år 1990 på 1.0 TWh/år räknat på 120000 gradtimmar. lnvesteringsutgiften uppskattas till 3200 milj. kr. Medelutgiften per m2 åtgärdat fönster uppskattas till 375 kr.

Industrigruppen för lätt bvggeri beräknar att man kan åtgärda 779000 lägenheter under den närmaste 10-årsperioden. Besparingspotentialen efter 10 år blir 0.82 TWh/år vid 127 000 gradtimmar och investeringsutgiften blir då 2 350 milj. kr. Antalet sysselsatta uppskattas till 1 180 man. Medelutgiften per m2 åtgärdat fönster beräknas till 325 kr.

6.533. Besparingsmöjligheter i lokaler

Bedömning av besparingsmöjligheterna i lokaler görs av byggnadsstyrelsen. institutionen för bvggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för lätt byggeri.

nggnadssttv'e/sen berör endast den energibesparing som kan göras genom att vid byte av fönster välja 3-g1as i stället för 2-glas. Besparingsmöjligheterna bedöms till 57 kWh/år och m2 fönster vid 90 000 gradtimmar. Fördyringen genom byte till 3-g1as bedöms till 150 kr./m2. Byggnadsstyrelsen har räknat med att 5—10 % av fönsterbeståndet i statliga byggnader kommer att bytas ut under kommande tioårsperiod.

Institutionenför bvggnadsteknik vid KTH antar att man fram till år 1990 kan åtgärda ca 30 % av fönsterbeståndet i det befintliga lokalbeståndet. Bespav ringspotentialen år 1990 bedöms till 0.7 TWh/år vid 110 000 gradtimmar till en investeringsutgift av 2 200 milj. kr. Medelutgiften per m2 åtgärdat fönster beräknas till 375 kr.

Industrigruppen för lätt byggeri beräknar att man under en första 10- årsperiod kan åtgärda 8.3 milj. m2 glasyta i det befintliga lokalbeståndet. vilket ger en besparingspotential på 1.18 TWh/år vid 112 000 gradtimmar till en investeringsutgift av 3 490 milj. kr. Antalet sysselsatta byggnadsarbetare bedöms till 1 740 man. Utgifterna per m2 åtgärdad fönsteryta beräknas i medeltal till 325 kr.

»

6.5.3.4Besparingsmöjligheter i industrins lokalbe- stånd

Bedömningar av besparingsmöjligheterna i industrins lokalbestånd görs av institutionen för bjl'gg/tadstek'nik vid KTH samt Industrigruppen för lätt lavggeri.

Institutionen för byggnads—teknik vid KTH bedömer att man år 1990 i de

Prop. 1977/78:76 130

befintliga industrilokalerna kan uppnå en besparingspotential på 0.1 TWh/år. räknat vid 100000 gradtimmar. till en investeringsutgift av 600 milj. kr. Livslängden för industribyggnader är dock kortare'än för övriga byggnader. vilket bör beaktas vid bedömning av lönsamheten.

lndustrigruppen för lätt byggen beräknar att man under kommande 10- årsperiod kan åtgärda 2.3 milj. m2 glasyta. vilket ger en besparingspotential på 0.32 TWh/år till en investeringsutgift av 660 milj. kr. Antalet sysselsatta beräknas till 330 man. Besparingspotentialen har beräknats vid 112000 gradtimmar i industrins kontor och vid 100 000 gradtimmar i verkstäder och lager.

6 . 5 . 4 Tätningsåtgärder 6.5.4.l Allmänt

Ett fåtal remissorgan har synpunkter på vilka energibesparingar som kan göras genom tätning mellan karm och båge. karm och vägg samt övrig tätning i det befintliga byggnadsbeståndet. Byggnadsstyrelsen — efter hörande av fort!/ikationsförvalmingen, postverket, statens järnvägar samt televerket —. institutiortertföl' byggnadsteknik vid KTH samt l/tdustrieruppenför lätt bygger/' har emellertid redovisat beräknade besparingsmöjligheter under kommande 10-årsperiod resp. fram till år 1990. Vissa utgångspunkter för lndustrigrup- pens beräkningar har redovisats under avsnitt 65.22 och 6.5.3]

6.542 Besparingsmöjligheter i bostäder

Bedömning av besparingsmöjligheterna i bostäder görs av institutionenför byggnadsteknik vid KTH och Industrigruppen/ör lätt byggeri.

Institutionen för bjtggnadsteknik vid KTH redovisar för tätningsåtgärder i bostäder nedanstående möjliga energibesparing och kostnader år 1990.

Åtgärd Besparing TWh/år Utgift vid värmeförbruk- miljarder kr. ningstalet

120 000 gradtimmar

Sma'hus Tätning fönster och dörrar 1.9 0.84 Övrig tätning. 0.3 0.56 Flerbostadshus Tätning fönster och dörrar 1.9 0.84 Övrig tätning 0.3 0.56

Summa 4.4 TWh/år 2.8 miljarder kr.

Prop. 1977/78:76 131

Industrigruppen för lätt byggen redovisar nedanstående besparing som realistisk för den närmaste tioårsperioden.

Åtgärd Antal Besparing Utgift Antal lgh. TWh/år miljarder syssel- 1 OOO-tal vid värmeförbruk- kr. satta ningstalet byggn. 127 000 gradtimmar arb./år Småhus '_fätning karm—båge ] 341 2.95 0.74 370 Ovrig tätning 329 0.35 0.49 250 Flerbostadshus Tätning karm—båge ] 988 2.94 0.67 330 Ovrig tätning 450 0.33 0.36 180 Summa 6.57 TWh/år 2.26 1 130 man miljarder kr.

6.5.4.3 Besparingsmöjligheter i lokaler

Bedömning av besparingsmöjligheterna i lokaler görs av byggnadsstyrelsen — efter hörande av fortifikationsfön'almingen. postverket, statens järnvägar samt televerket -. institutionen för byggnadsteknik vid KTH samt Industri- gruppen för lätt bvggeri.

Byggnadsstyrelsen redovisar en sammanställning av besparingsmöjlighe- terna 1988 i sitt eget och sina förvaltningars byggnadsbestånd. Genom tätning av fönster mellan karm och båge i 50 % av fönsterbeståndet beräknar man spara 0.12 TWh/år vid 90000 gradtimmar till en kostnad av 25.8 milj. kr. Styrelsen har då räknat med en luftomsättningsminskning genom tätnings- åtgärder mellan karm och båge med 0.07—0.25 omsättningar per timme beroende på lokalernas utformning. Styrelsen anser vidare att det statliga lokalbeståndet ej är representativt för landets hela lokalbestånd och anser det därför vanskligt att utifrån erfarenheterna i det statliga lokalbeståndet göra en bedömning av besparingsmöjligheterna i hela lokalbeståndet. Om bespa- ringsmöjligheter genom övrig tätning vill styrelsen ej uttala sig. då underlag saknas. men bedömer att genom tätning mellan karm och vägg kunna minska antalet luftomsättningar med 0.05—0.15 i uppskattningsvis 25 % av det statliga lokalbeståndet.

Institutionenför byggnadsteknik vid KTH redovisar att man genom tätnings- åtgärder i det befintliga lokalbeståndet år 1990 kan uppnå en besparing enligt nedanstående tabell.

Prop. 1977/78:76

132

Åtgärd

Besparing TWh/år vid värmeförbruk- ningstalet 110000 gradtimmar

Utgift miljarder kr.

Tätning fönster och dörrar Ovrig tätning

Summa

1.4 0.4

1.8 TWh/år

0.70 0.63

1.33 miljarder kr.

Industrigruppenför lätt bj-ggc'ri redovisar en besparing enligt nedanstående tabell under den närmaste tioårsperioden.

Åtgärd Åtgärdad Besparing Utgift Antal lokalyta TWh/år miljarder . syssel- milj. m2 vid värmeför- kr. satta

brukningstalct byggn. 112 000 gradtimmar arb./år

Tätning karm—båge 119 2.00 0.40 200 Ovrig tätning 51 0.38 0.40 200

Summa 2.38 TWh/år 0.80 400 man

miljarder kr. 6.544 Besparingsmöjligheter i industrins lokalbe- stånd

Bedömning av besparingsmöjligheter i industrilokaler görs av institutionen för byggnadsteknik vid KTH samt Irulustrigruppenför lätt bygger/.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH redovisar för tätningsåtgärder i industrins lokalbestånd möjlig energibesparing och investeringsutgift för denna fram till år 1990 enligt nedanstående tabell.

Åtgärd Besparing TWh/år Utgift vid värmeförbruk- miljarder ningstalet kr. 100 (100 gradtimmar

Tätning fönster och dörrar 0.2 0.21 Övrig tätning 0.5 0.42 Summa 0.7 TWh/år 0.63 miljarder kr.

Prop. 1977/78:76 133

Im/ustrigruppenför lätt lzvggeri redovisar besparingar och utgifter under den närmaste tioårsperioden enligt nedanstående tabell.

Åtgärd Åtgärdad Besparing Utgift Antal lokalyta TWh/år miljarder sysselsatta milj. n13 kr. byggnarb.

lår

Tätning karm—båge 59 0.32 0.05 30 Övrig tätning 34 0.67 0.54 240

Summa 0.99 TWh/år 0.59 270 man

miljarder kr.

Beräkningen avser endast industrins kontor. där man räknat med värme- förbrukningstalet 112 000 gradtimmar.

6.5.5 Besparingsntäiliglwtcr genom inställationstekniska åtgärder

I detta avsnitt redovisas yttranden över besparingsmöjligheterna under tioårsperioden för åtgärder inom sektorerna ventilation. uppvärmnings- system samt styr- och reglersystem.

Bi'ggrtarlssti'relsen anför att den resterande möjliga energibesparingen inom styrelsens byggnadsbestånd. 19.6 milj. mJ byggnadsvolym. kan beräknas till cirka 110GWh/år netto och investeringen till 75 milj. kr. Detta gäller förs. k. enkla installationstekniska åtgärder till vilka bl. a. räknas utrustning för drifttidsstyrning av ventilations- och uppvärmningssystem. utrustning för värmeåtervinning ur ventilationsluft. utrustning för återluftsföring.inreg1e- ring av uppvärmnings- och ventilationssystem. tidigareläggning av pann- och oljebrännarbyte etc. Genomförda och kalkylerade enkla åtgärder beräknas av styrelsen kunna ge besparingen 210 GWh/år netto till investeringsutgiften 105 milj. kr. Av dessa möjliga besparingar beräknas åtgärder för cirka 30 milj. kr. vara utförda vid utgången av 1977 och beräknas ge besparingen 100 GWh/ år netto. Utslaget på den redovisade byggnadsvolymen beräknas alltså besparingsmöjligheterna för tioårsperioden till 5.6 GWh/år och Mm3 bygg- nadsvolym netto och investeringsutgiftenti113.8 milj.kr. per Mm3 byggnads- volym. Inräknas de sedan 1972/73 genomförda energibesparingarna blir enligt styrelsen motsvarande besparingsmöjligheter 10.7 GWh/år och Mm3 byggnadsvolym vid investeringen 5.4 milj. kr. per Mm3 byggnadsvolym. Om dessa värden översättes till hela Iokalsektorns byggnadsvolym. cirka 380 Mm3. så blir besparingsmöjligheterna ungefär 4 TWh/år netto och investe- ringen cirka 2 miljarder kr.

Melt-anförbuna'et an för att rimliga energibesparande åtgärder inom ventila- tionsscktorn leder till ungefär 30 % lägre energiförbrukning motsvarande cirka 13—14 TWh/år netto. Genom prioritering av de mest lönsamma

Prop. 1977/78:76

åtgärderna kan besparingen 7.5 TWh/år netto uppnås till en investeringsut- gift av cirka 4.5 miljarder kr. Mckanförbundet framhåller att de prioriterade åtgärderna är baserade på väl känd och dokumenterad teknik och att ventilationsbranschen omgående är beredd att engagera sig i ett genomfö- rande av ett program av denna storleksordning.

Det av förbundet föreslagna totala åtgärdspaketet inom ventilationssek- .

torn specificeras enligt följande:

Räkneexempel småhus

Ventilationstekniska åtgärder

a Tätning av dörrar och fönster i 400 000 nyare småhus eller 70 % av hus byggda efter 1950 b lnstallation av mekanisk ventilation med värme- återvinning c Tätning av dörrar och fönster 1 500000 äldre småhus eller 50 % av hus byggda före 1950

Räkneexempel flerbostadshus

Ventilationstekniska åtgärder

a Tätning av dörrar och fönster i 700000 nyare lägenheter eller i drygt hälften av hus byggda efter 1950 b Luftflödet reduceras med 25 96 (till SBN 75) i 700000 lägenheter eller i 80 % av husen med mekanisk ventilation c 500000 lägenheter eller 60 % av F-ventilerade hus förses med värmeväxlare och ett tilluft- system till trapphus (besparing 1000 kWh/ lägenhet. år) d 200000 lägenheter eller 25 % av F- eller FT- ventilerade hus förses med värmepump från- luft/tappvarmvattcn (besparing 2000 kWh/ lägenhet. år) c 65000 lägenheter eller 70 % av de FT-vcntile- rade husen förses med värmeväxlare för värme- återvinning f Tätning av dörrar och fönster utförs 1 300000 lägenheter eller i knappt hälften av hus byggda före 1950

Besparing TWh/år netto

0.4 2.1 1.1

3.6

Besparing TWh/år netto

0.6

0.8

0.4

0.2

1.1

3.6

134

Investering miljarder kr.

0.6 5.0 0.8

6.4

Investering miljarder kr.

0.4

0.2

0.5

0.4 0.1

0.6

2.2

Prop. 1977/78:76

Räkneexempel övriga lokaler och industrins lokaler

Ventilationstekniska åtgärder

Kontor

a Luftllödct reduceras med 25 96 i 85 96 av de F- och FT-ventilerade kontoren b 50 % av de FT-ventilerade kontoren förses med värmeväxlare för återvinning

Handel

a Luftflödet reduceras med 25 % i 70 % av de F— och FT-ventilerade lokalerna b 50 % av FT-systemcn förses med värmeväxlare

för värmeåtervinning Kondensorvärme från kyldiskar tillgodogörs. Återluftinblandning ökas

("J

Sj u k h U 5 a 80 % av de FT-ventilcrade sjukhusen förses med värmeväxlare lör värmeåtervinning

Skolor

a 40 % av de FT-ventilerade skolorna förses med värmeväxlare för värmeåtervinning

Verkstadslokaler

a Kapsling av maskiner och processer gör att luftflödet kan reduceras med 10 96 b Ytterligare 10 96 av värmecnergibehovet täcks av spillvärme c 50 % av FT-ventilerade verkstadslokaler förses med värmeväxlare för värmeåtervinning

Besparing TWh/år netto

0.6 0.5

1.1

0.4 0.4 0.2

1.0

2.6

0.3

0.5 ' 0.5 0.4

1.4

135

Investering miljarder kr.

0.12

0.08 0.36 0.18

0.62

1.3

0.3

0.45 0.35

1.0

Prop. 1977/78:76 136

Hänvisningar till US5

Sammanfattning

Av ovanstående räkneexempcl framgår den möjliga energibesparingen genom venti- lationstekniska åtgärder i olika lokaler på följande sätt:

Möjlig besparing Investering TWh/år netto miljarder kr. Bostäder Småhus 3.6 6.4 Flerbostadshus 3.6 2.2 Kontor 1.1 0.6 Handel 1.0 0.6 Sjukhus 2.6 1.3 Skolor 0.3 0.3 Verkstadslokaler 1.4 1.0 Övriga lokaler — — 13.6 12.4

Mekanförbundet anför även att vid komplettering av småhus med balanserat till- och frånluftsventilationssystem försett med värmeåtervinning torde avskrivningstiden bli väsentligt kortare än för många av de åtgärder som presenteras i planverkets rapport.

6.5.6 Övriga besparingsutäiliglteter

När det gäller bedömningen av sparmöjligheterna med övriga åtgärder saknas egentliga synpunkter. För åtgärden mätning av energi- och vatten- förbrukning framhåller bygg/tatlsstrrelsen att besparingsmöjligheterna är stora medan korn/nunstvrelsen i Gislaved. HSB:s riksförbund. Elverks/öreningmr och SABO ifrågasätter besparingsmöjligheterna. Elverksföreningen menar då det gäller individuell mätning av elförbrukningen att dels sker kollektivmätning av elförbrukningen i endast 6 % av bostadsbeståndet. dels blir installations- kostnaderna höga om inte samtidigt den individuella mätningen också omfattar tappvarmvatten.

Övriga åtgärder som berörs av remissinstanserna är besparingsmöjlighe- ternai kylanläggningar. BFR påpekar att drifttiden för s. k. komfortkyla ligger istorleksordningen några hundra timmar per år varför energiaspekterna är av underordnad betydelse. Vidare anser kommuns(rrc/sen i Västerås att frågor om hur överskottsvärme och affärshus med stor fönsterarea skall bedömas måste utredas.

6.5.7 Nya lokala energikällor

Några av remissinstanserna. BFR. l-"'|"'.S'—lmlustritls In/örrnationsrärl AB m. fl.. anser att bl. a. solkollektorer och värmepumpar troligen kommer att kunna förse byggnader med tillskottsvärme inom cirka 10 år. Därmed kan

Prop. 1977/78:76 137

behovet av olja och el för uppvärmning avsevärt nedbringas. Den enda av remissinstanserna. som mer ingående behandlar sparmöjligheterna med solvärmesystem. är institutionen för byggnadsteknik vid KTH. Institutionen diskuterar användningen inom olika tillämpningsområden för solvärmesys- tem. Grundläggande i diskussionen är effekt kontra energibehov. I diagram (se figur 6.3) visar institutionen hur effektbehovet (P) för värme och varmvatten för ett småhus i Stockholm med innetemperaturen 200C varierar under året. Av varaktighetsdiagrammet framgår dels att varmvattenbehovet är ganska konstant. dels att endast 15 % av det totala energibehovet faller på dagar då temperaturen ute är lägre än —50C.

Den direkta solstrålningen har enligt institutionen vid markytan en genomsnittlig effekt eller intensitet av cirka 0.8 kW/m2 eller totalt över hela världen cirka 1.0 10'4kW. Detta är cirka 10 000 gånger större effekt än vad människan totalt utnyttjar. Institutionen anför också att solstrålningen därtill har efter våra tidsbegrepp oändlig varaktighet. men tyvärr är ojämnt fördelad över dygnets timmar och årets månader.

Institutionen framhåller vidare att följande egenskaper hos solstrålningen i Sverige är viktiga att ta hänsyn till vid bedömning av solvärmesystem:

— låg effekttäthet. årsmedelvärdet ca 100 W/m2 och max. 1 000 W/m2 — stora dygns- och årstidsvariationer — stora variationer mellan dagar med klart och mulet väder.

Systemen att tillvarata solvärmet kan indelas i passiva och aktiva. 1 passiva solvärmesystem utformas själva byggnaden. dess ytterväggar. fönster och stomelement så att solvärmet kan fångas och i viss mån lagras. I aktiva solvärmesystem ingår speciella solfångare varifrån det fångade

Figur 6.3 Effektbehovel (P) för värme och varmvatten för ett småhus i Stockholm med innetemperatur ZOOC. Variation under året (enligt remissvar från institutionen för byggnadsteknik vid KTH)

P (värme + vamvatten) %

lOO

00 300 360 dagar

0 _ 0 100 2

Prop. 1977/78:76 138

solvärmet vatten- eller luftburet transporteras i ledningar resp. kanaler till lörbrukningsstället.

Solfångare kan antingen monteras på eller vid den individuella byggnaden. varvid systemet betecknas som 1 0 k a 1 t . eller samlas till stora 5 0 1 v ä r m e - e e n t ra 1 e r. De solfångare som kan användas är av två huvudtyper. plana respektive koncentrerande.

lnstitutiom-m för ätaggnatlsteknik vid KTH framhåller att solstrålningens variationer över dygnet och året samt inverkan av molnigheten medför att det krävs lagring av solvärmet. Dygnslagring från dag till natt är en förutsättning för alla solvärmesystem för energiförsörjning av byggnader. F l e rd y g n s - eller v e e k 0 l ag ri n g bryggar över mulna perioder och kan vara lämplig för befintlig bebyggelse som har konventionell värmeanläggning som kan användas under solfattiga perioder. Därmed kan 50—7 % försörjningsgrad nås. Säso ngslagri ng är nödvändig vid total försörjning genom solvärme.

Institutionen anser att man selektivt eller generellt bör subventionera solvärmeanläggningar och stimulera till stora tillverkningsvolymer för att på så sätt få ned kostnaderna. Det ligger enligt institutionen nära till hands att förbjuda elvärmning av simbassänger. som redan i dag kan värmas ekono- miskt med solenergi. Solen finns nämligen tillgänglig när behovet infinner sig och simbassänger kan fungera som sina egna värmelager.

Institutionen gör även en bedömning av kostnader för solvämtesystem. varvid man tar hänsyn till att — det är fråga om en ny. långt ifrån utvecklad teknik - byggnader har lång livslängd — oljeimporten kan avbrytas hastigt — oljepriset troligen kommer att stiga — i befintlig bebyggelse kan passiva system rimligen inte komma i fråga.

Däremot anser institutionen att befintliga småhus och flerbostadshus kan förses med antingen lokala aktiva system för täckning av en del av varmvattenbehovet. cirka 5 % . eller—om de ingåri gruppbebyggelse— förses med ett centralt aktivt system för täckning av hela behovet av värme och varmvatten. Veckolagring torde inte bli aktuell annat än i undantagsfall på grund av utrymmesbrist. I industri- och övriga lokaler torde utrymme finnas för veckolagring av varmvatten. enligt institutionen. Dessa lokaler kan också anslutas till stora centrala värmelager. antingen egna eller gemensamma med ibostadsbebyggelsens. 1 tabell 6.6 visas institutionens exempel på besparings- möjligheter med solvärme.

Institutionen anser att det fram till 1985 bör kunna sparas 0—0.5 TWh/år. och fram till 1995 ca 8— 12 TWh/år. De utvecklingsinsatser som nu pågår eller planeras kan ge en betydligt större besparing efter 1995. År 1990 bedöms besparingen kunna bli 3— 5 TWh/år.

Prop. 1977/78:76 139

Tabell 6.6 Exempel på besparingsmöjligheter med solvärme. TWh/år. vid några olika antaganden (enligt remissvar från institutionen för byggnadsteknik vid KTH)

Solfångarsystem l-Iustyp Passiva Aktiva system system Besparing i TWh/år Besparing i ' Vattenburen distribution

TWh/ år Dygns- Veeko- Säsongs- lagring lagring lagring

U V U'VU VU V

Befintlig bebyggelse

Småhus 10 000 småhus 0.03 0.28 10 Ela") av beståndet 0.37 4.12 Flerbostadshus 10 000 lgh 0.02 0.18 10 % av beståndet 0.72 3.71 Industrilokaler Övriga lokaler

Nybcbyggelse

Småhus 10 000 småhus 0.0085 0.09 0.17 Flerbostadshus 10 000 lgh 0.0050 0.02 0.10 Industrilokaler 1 Mm3 0.09 Övriga lokaler 1 Mm3 0.06 0.12

U=Uppvärmning V=Varmvatten

6.5.8 Sa/nrnanvägning och kontbinationsmä/liglteter

Vid bedömningen av inverkan på sparmöjligheterna av olika åtgärder bör stor försiktighet iakttas vid summering av besparingar. Framför allt är det viktigt att noga studera i vilken utsträckning effekten av olika åtgärder går att addera. Detta framhåller.fortf/ikations/örvaltningen. hvggnadsstyrelsen. Korn- mun/förbundet m. fl.

Byggnadsstj"relsen anger att VVS-åtgärderna var för sig är rimligt bedömda. medan den sammanlagda effekten är överdriven och att de olika spareffek- terna inte utan vidare kan adderas.

6.6 Åtgärdsplanering och styrmedel 6. 6.1 ..flllrnänna principer för åtgärtlsln'agrrtrn

Många remissinstanser anser att en lönsamhetsbedömning skall läggas till grund för beslut om i vilken omfattning och ordning energibesparande åtgärder skall vidtas. I flera fall tycks det vara den rent fastighetsekonomiska lönsamheten man därvid åsyftar. Vanligare tycks dock vara att man åsyftar en lönsamhet i bemärkelsen bästa besparingseffekt för viss investeringsvo-

Prop. 1977/78:76 140

lym. Denna princip poängteras bl. a. av SIB, ituluslriverket och stadsarkitekt- ktmtoret i Örnsköldsvik. SIB understyrker att många olika lönsamhetsbegrepp kan konstrueras och att det är förknippat med svårigheter att göra tillfreds- ställande lönsamhetskalkyler på samhällsnivå. Många instanser betonar emellertid också de restriktioner beträffande främst material. arbetskraft och kapital som tvingar till avsteg från denna princip. Riksbyggen påpekar att knappheten på energi också utgör en sådan restriktion som kan leda till att andra kriterier än företagsekonomisk lönsamhet måste spela en roll vid bedömning av lämpliga besparingsåtgärder. .S'.-'lR och .-frkitekt/örbumlet framhåller att urvalet av åtgärder bör grundas på en total encrgianalys där såväl energiåtgången för byggnadsarbeten som energiförbrukning i drifts- skedet beaktas. De framhåller att vissa material såsom mineralull och aluminium är energikrävande att framställa. Dessa synpunkter bör också beaktas då åtgärderi det befintliga beståndet ställs mot en tänkbar rivning och nybyggnad. Bj*ggnarlsarbeture/ärmuule/ och Rikshvggen påpekar att ett hänsynstagande till arbetskraftsresurserna innefattar såväl en bedömning avi vilken takt produktionen inom den byggda sektorn kan ökas. som en bedömning av möjligheterna att stadigvarande sysselsätta den arbetskraft som rekryteras till byggsektorn. Det kräver därför en systematisk rullande långsiktig planering av arbetskrafttillgångarna. Bj'ggnatlsarbeture/örbtutt/et pekar särskilt på möjligheterna att utbilda kvinnlig arbetskraft. Kr)/mtlllll/Ör- bunt/et framhåller att en successiv genomgång av byggnadsbeståndet skulle underlätta materialindustrins anpassning till en ökad efterfrågan.

Många remissinstanser pekar på att initierad forsknings- och försöksverk- samhet inom vissa områden bör föregå mera omfattande ombyggnadsverk- samhet. Till de forskningsområden som speciellt utpekats hör frågan om olika isoleringsmaterials eventuella hälsovådlighet. Dessa frågor behandlas utförligare i avsnitt 6.7.

Socialstyrelsen. länsstyrelsen i Västmanlands län samt SAR och .—lrkitektlör- bum/et framhåller att de ekonomiskt svaga nyttjarna av bostäder och lokaler företrädesvis är koncentrerade till den äldre delen av bebyggelsen. Vid ett snabbt genomförande av åtgärder inom bostadsbeståndet uppstår sociala följder i form av höjda hyror och ombyggnad som leder till flyttningar. De föreslagna åtgärderna bör därför inte bara bedömas ur teknisk-ekonomisk synpunkt utan också från social och miljömässig synpunkt.

Riksantikvarieämbetet. SAR och :lrkitekt/iirlntnäet och Svenskaföreningen för l)_vggtrrtrlstärcl framhåller att inte bara den bebyggelse som är 100 år gammal eller mer har betydelse som kulturyttring. utan också sådan bebyggelse som uppförts under senare decennier. Det är därför lika viktigt att den ordinära bostadsbebyggelsen inte förvanskas som att den allmänt erkända kulturhis- toriska bebyggelsen får behålla sin ursprungliga karaktär. Detta bör enligt riksantikvarieätnbetet klan markeras som en utgångspunkt för val av åtgärder.

En rad instanser påpekar att driften av byggnader och anläggningar är

Prop. 1977/78:76 l4l

minst lika betydelsefull från energihushållningssynpunkt som en lämplig utformning av byggnader och anläggningar. se vidare avsnitt 6.6.5. SIB framhåller att rapporten är starkt knuten till sådana tekniska åtgärder vars genomförande kan kontrolleras medan andra åtgärder i många fall kan ha lika goda besparingseffekter. Riksrevisionsverket framhåller att åtgärder inte enbart bör riktas mot fastighetsägare utan även syfta till att påverka hyresgäster, finansiärer. materialtillverkare och andra. Kommun/orbum/et m. fl. framhåller att det är viktigt att berörda parter ser ett direkt resultat av de vidtagna åtgärderna. Förbundet nämner som exempel att ett allmännyttigt bostadsföretag använt de medel som sparats in genom en bättre energihus- hållning till förbättring av boendemiljön enligt förslag upprättade i samråd med hyresgästerna.

Svenska värmeverks/öreningen m. fl. understryker att investeringar i ener- gibesparande åtgärder i byggnader bör anpassas till det energisystem i vilket byggnaden ingår så att en totalekonomisk lösning erhålles. Föreningen påpekar att om en byggnad värmeförsörjs genom spillvärme från en industri och värmekostnaden härför är försumbar så kan det inte vara rationellt att investera för att minska byggnadens värmebehov. Ett flexibelt åtgärdspro- gram som möjliggör anpassning till förutsättningarna i det enskilda fallet förordas också av SIB. NBD och NED. Svenska konsulterande ingenjörers förening och Svenska konsult/öreningen. Fastighetst'igare/iirhimdet och l-"l"'S- tekniska föreningen.

Planverkets förslag att samordna åtgärder för förbättring av energihushåll- ningen med åtgärder för handikappanpassning och ombyggnader av soprum tillstyrks av Ifastighetskontoret i Stockholm och av Inc/tist/'igruppen för lätt hvggcri. Indus!rigruppenfor la'tt bvggcri framhåller att åtgärder av dessa slag även bör samordnas med andra upprustnings- och saneringsåtgärder som kan ' vara aktuella i fastighetsbeståndet. NBD och NE!) anser att handikappan- passning. ombyggnad av soprum och upprustning från energisynpunkt bör inordnas helt i den allmänna saneringsverksamheten och inordnas i kommu- nernas saneringsprogram. Kommun/örbunc/et som framhåller att handikapp- anpassning och ombyggnad av soprum i och för sig är angelägna åtgärder finner att de har litet samband med energisparåtgärderna. Liknande synpunkter framförs av kommtinstvrelserna i l-"'ingäker. Västerås och Örnsköldsvik. Bt-ggnadsnc'imnclen iStockho/m, Föreningen Sveriges lnggnadsin- spektörer och Fastighetsc'igare/örbtini/et.

6.6.2 Steg i ätgärdsprograrn

Planverkets förslag till åtgärdsprogram i tre steg — l) besiktning. 2) underhåll och injustering, 3) ombyggnadsåtgärder — kommenteras på flera olika sätt. Flera remissinstanser framhåller att vad som är lämpliga åtgärder ofta måste avgöras från fall till fall. De stöder därför tanken på ett första steg i vilket. genom besiktning eller på annat sätt. klarläggs vilka åtgärder som bör

Prop. 1977/78:76 142

vidtas. BFR påpekar att bebyggelsens energibehov kan komma att tillgodoses på olika sätt inom olika regioner och att bedömning av åtgärder inom enstaka byggnader bör ses mot en sådan bakgrund. BFR anser att detta krav kan tillgodoses om beslut om åtgärder i enstaka byggnader görs mot bakgrund av en planering för större områden. enligt BFR lämpligen i form av en kommunal energiplanering. Riksantikvarieämbetet. som också stöder det föreslagna trestegsprogrammet. påpekar att kulturhistorisk expertis bör medverka i det första steget. besiktning och åtgärdsbedömning.

NBD och NED anser att det tillgängliga beslutsunderlaget är så knapphän- digt att man inte nu bör fatta beslut om ett åtgärdsprogram. Ett mera övergripande beslut bör enligt delegationernas mening föregås av en försöksverksamhet i mindre skala. som kan vägleda samhällets insatser för energihushållningen i en så optimal riktning som möjligt.

Flertalet övriga remissinstanser som kommenterat frågan förordar att beslut omgående fattas om åtgärder för energihushållning i befintlig bebyg- gelse. Många rekommenderar dock en långsammare uppbyggnadstakt av verksamheten. Flera instanser redovisar alternativ till planverkets trestegs- program.

En successiv uppbyggnad av verksamheten förordas bl. a. av htggnarlsstv- relsen. SIB, industriverket. länsstyrelse/ii l-"'('istman/ands län. Chalmers tekniska högskola (CTH). Kommun/örbtindet. kommunstvre/serna i l-"'ästerås och Örnsköldsvik. Industrins ltt-'ggmaterialgrupp. Ingeniörsvetenskapsakademien. SAR och .4rkitekt/örbtma'et. Bj'ggna(isa/'betare/örbunder. SK IF och Konsult/iir- eningen. Riksbvggen, Sl-"R. SABO, ("ivi/ingenjr'i/s/örbundet och l--"l-"'S-tekniska föreningen. Remissinstanserna påpekar därvid framför allt att det i dag inte finns utbildad arbetskraft att tillgå i den omfattning som erfordras för det skisserade programmet. Dessa frågor kommer att beröras närmare i det följande. Många instanser framhåller också att kunskapsunderlaget för många typer av åtgärder är ofullständigt. Rikshvggen påpekar att de byggnader som kan och bör bli föremål för isoleringsförbättringar är av mycket olika teknisk beskaffenhet. En "stordrift" i fråga om isoleringsförbättringar kommer enligt Riksbyggen med säkerhet att leda till dyrbara misstag. både från ekonomisk synpunkt och från energihushållningssynpunkt. Riksbyggen förordar därför ett särskilt utvecklingsprogram för att ta fram realistiska metoder för isoleringsförbättringar av byggnader med varierande konstruk- tion och ålder. Liknande synpunkter framförs av bl. a. CTH. kommunstyrel- serna i l-"ästeräs och Örnsköldsvik, Industrins hvggmaterialgrtipp. Ingen/'öisve- tenskapsakademien. NBD och NED. Byggnadsarbetareförbundet. SKI/" och Konstilt/öreningen samt SA BO.

De alternativa åtgärdsprogram som presenteras är av varierande karaktär. SAR och .nlrkitektförbundet anser att det aktuella byggnadsbeståndet är så stort att det inte är meningsfullt att i ett svep inspektera all bebyggelse och först därefter följa upp med åtgärder. I stället bör instruktion och uppföljning ske metodiskt genom en rullande verksamhet. Detta kommer enligt förbunden

Prop. 1977/78:76 143

att kräva avsevärda insatser från kommunernas sida under en lång tid.

Flera remissinstanser anser att besiktningssteget helt eller delvis skulle kunna ersättas med ”energideklarationer". Sådana skulle innebära att fastighetsägaren ålades redovisa den årliga energiförbrukningen vilken. ställd mot en redovisning av fastighetens volym och konstruktion enligt byggnads- nämndsritningarna. skulle ge en uppfattning om i vilka byggnader bespa- ringsåtgärder i ett första skede skulle vara mest angelägna. Förslag av i huvudsak denna innebörd har framförts av bl. a. bj'ggnculsstvrelsen. riksrevi- sionsverket. BFR. länsbostadsnämnden i Kristianstad. fastighetskontoret i Stockholm, nggnadsarbetare/örbunder. Föreningen Sveriges V|""S-inspeku'irer. SK IF och K onsuIt/öreningen, Riksätzggen. Hvresgc'isternas riksförbund. S VR och SABO. Ett likartat förslag framläggs även av ford/ikations/örva/tningen och CTH.

NBD och NED föreslår i stället för besiktnings- och planeringsverksamhet enligt steg 1). att upprustningen av bebyggelsen från energihushållningssyn- punkt inordnas i bostadssaneringsverksamheten. Delegationerna betonar att planeringsverksamheten är av strategisk betydelse också för energihushåll- ningsfrågorna. Fördelarna med att så långt möjligt koordinera energihushåll- ningsinsatserna med saneringsverksamheten är att insatserna på detta sätt kan genomföras på ett fördelaktigare sätt från ekonomisk synpunkt. Det blir också möjligt att företa en fullständig genomgång av de äldre byggnaderna från energihushållningssynpunkt. Man kan därvid på ett rationellare sätt avgöra Vad som är motiverat att bevara. och vad som bl. a. från energihus- hållningssynpunkt är bättre att riva och ersätta med ny bebyggelse. I samband med ombyggnad och upprustning borde enligt delegationema alla åtgärder som kan förväntas ge båtnad från energihushålIningssynpunkt kunna omfattas av långivning och samhällsstöd. Enligt delegationema skulle på detta sätt längre amorteringstider erhållas. vilket skulle vara av särskild betydelse då det gäller att få utrymme för att öka energibesparingsinsatserna inom ramen för rimliga boendekostnader. SKIF och Koristi/(föreningen förordar att saneringslagstiftningen förändras så att krav på god energihus- hållri'ing ges hög prioritet.

En samordning av planeringen av bebyggelsens upprustning från energi- synpunkt med bostadssaneringsprogrammen förordas av länsbostadsnämn— den i Stockholms och Kristianstads län, lndustrigruppen för lätt b_vggeri och l-" l-"'S-tekniska föreningen. '

Länsbostadsnämnden i Kristianstads län anser att även annan kommunal energiplanering bör redovisas i detta program.

lndustrigruppenför lätt övggeri redovisar ett förslag med olika åtgärdspro- gram för de delar av bebyggelsen som har olika beräknad återstående brukningstid.

k”VS-tekniskaföreningen betonar behovet att anpassa upprustningsåtgär- derna till lokala energihushållningsförutsättningar. Föreningen skisserar mot denna bakgrund ett åtgärdsprogram av följande innehåll.

Prop. 1977/78:76 144

De kombinerade önskemålen att utnyttja lågvärdigt spillvärme så långt möjligt. att uppnå stor flexibilitet i fråga om val av energikälla och att i en framtid kunna utnyttja nya värmekällor (solenergisystem. värmepumpar o. d.) även i befintlig bebyggelse låter sig sammansättas till ett handlings- mönster av följande typ: — Tät bebyggelse uppvärms med spillvärme via fjärrvärmenät. — Gles bebyggelse uppvärms med lokala energikällor. till en början huvud- sakligen med olja men successivt i alltmer ökande grad med solvärme i olika former. dels från luft. vatten och markvärmemagasin via värmepump och dels också via direkt solvärme (solfångare).

— Halvtät bebyggelse värms med mer storskaliga former av lokala energikäl- lor. t. ex. från solvärmecentraler med värmelagring för olika bebyggelse- grupper. I vissa fall kan mer utvecklade och förenklade former av fjärrvärme också utnyttjas. Som nämnare kommer att redovisas i det följande anser många remissin- stanser att de begränsade resurserna av arbetskraft med erforderlig utbildning i första hand bör utnyttjas för direkta energisparåtgärder och först i andra hand för besiktningsarbeten i stor skala. Byggnadsstyrelsen, som delar denna uppfattning. förordar ett åtgärdsprogram i två steg med följande innehåll.

1) I första hand en ordning som innebär:

att fastighetsägare informeras om rimlig normalförbrukning av energi och om vilka ekonomiska fördelar de vinner genom att vidtaga olika energibesparande åtgärder. att statligt stöd i form av lån och bidrag utformas så att åtgärder som från energisynpunkt är särskilt önskvärda stimuleras och att kommun på fastighetsägares begäran anvisar fackkunnig personal att biträda denne med bedömning och prioritering av energibesparande åtgärder och med upprättande av förslag samt besparings- och investeringskalkyler som kan ligga till grund för eventuella statliga lån eller bidrag.

2) Om inte denna ordning ger önskat resultat bör i andra hand obligatorisk

förbrukningsregistrering genomföras. vilket innebär: att varje fastighetsägare åläggs årlig bokföring av energiförbrukningen och att kommunerna ges möjlighet kontrollera förbrukningen — varvid den värmetaxering. som byggnadsstyrelsen i annat sammanhang tillstyrkt. kunde vara en utgångspunkt — och om så anses erforderligt göra besiktning av fastigheterna. Ålägganden kan bli aktuella vid uppenbar vanvård. då fastighetsägaren trots kännedom om förekommande brister ej vidtar åtgärder.

Prop. 1977/78:76 145

6.6.3 Kommunalt p/aneringsansvar

Rapportens förslag att kommunen på det lokala planet skall ha ett ansvar för planeringen av energihushållningsåtgärdernas genomförande får ett övervägande positivt mottagande. Förslaget tillstyrks av riksantikvarieä/nbe- tet. bOSIlIl/SSÅFFP/SPII. BFR. SIB. industriverket. enetgisparkommitten. länssty- relserna i Malmöhus. l-"'dstrnanlands och l-"'a'sternorr/ands lön. länsbostads- nämnderna i Stockholms och K ristians/ads la'n. ("TH. Landstings/örbunder. Is'ommun/örbzmdet. kommunstvrelserna i Stockholm. l-"ingäker och l-"ästerds. SA R och .4 rkitekt/örbundet. Byggnadsarbetare/örbundet. SK IF och ls'onsuIt/ör- eningen. Riksbyggen, S VR och SABO. Omfattningen av det ansvar och de arbetsinsatser remissinstanserna anser skall åvila kommunerna varierar dock starkt som bl. a. framgår av redovisningen i det följande av remissinstan- sernas synpunkter på den föreslagna besiktningsverksamheten. Kommun/ör- bundet framhåller att då förbundet tillstyrktc införandet av en lag om kommunal energiplanering skedde detta från den utgångspunkten att verksamheten endast skulle avse planering och inte genomförandeåtgärder. Flera instanser framhåller att omfattningen av de kommunala insatserna i första hand är en resursfråga. Några instanser föreslår. som tidigare redovisats. att den kommunala planeringen samordnas med kommunens bostadsbyggnadsprogram eller saneringsprogram. Elverks/öreningen motsät- ter sig att kommunernas planeringsansvar intas i en kommande lag om kommunal energiplanering och anser att ett eventuellt sådant åläggande för kommunerna bör ges i annan ordning. lämpligen inom ramen för byggnads- lagstiftningen. Föreningen fortsätter: "Inom ramen för den — ännu icke organiserade — kommunala energiplaneringen skulle nämligen den före- slagna besiktningsverksamheten och samhörande senare verksamhet bli så dominerande att de energiplaneringsuppgifter. som föranlett utredningen om kommunal energiplanering och är syftet med utredningsförslagen. helt skulle komma i skymundan och sannolikt äventyras."

Några instanser. bland dem NBD och NED. Fastighetsägare/örbundet och lf'i/laägare/örbtmdet, förordar en stark begränsning av eller avstyrker helt från ett kommunalt planeringsansvar. Dessa instanser förordar dock vanligen uppbyggnaden av ett kommunalt serviceorgan som kan anlitas efter fastighetsägarens initiativ. |"'i//aägare/örbllndet anser att service och besikt- ning av värmeanläggningar från energibesparingssynpunkt bör utföras av Oljebolagen eller annat kommersiellt serviceorgan.

Flera instanser tar upp frågan om en central styrning av plane- ri n g 5 v e r k 5 a m h e t e n . lndustriverket påpekar att planeringen innefattar svåra avvägningar bl. a. avseende vilka typer av investeringar för energihus- hållning som bör ges prioritet. lndustriverket understyrker därför att kommunerna måste arbeta inom några centralt givna ramar samtidigt som någon form av erfarenhetsåterföring måste till. Länsbostadsnämnden i Kristianstads län anför att. med hänsyn till att kommunerna bör ha det

Prop. 1977/78:76 146

avgörande inflytandet vid prioriteringen av besiktningsobjekt och genomföra besiktningarna i den takt personalresurserna medger. det är nödvändigt att statsmakterna får möjlighet att något så när kontinuerligt följa upp verksam- hetens bcdrivande. Att ansvar för utarbetande av anvisningar och för erfarenhetsåterföring måste åvila något — befintligt eller nytt — centralt organ framhålls även av länsstyrelsen i Malmöhus län. Riksbyggen. SABO och Swedisol. SABO anser att den centrala funktionen är viktig bl. a. för att uppnå en viss samordning av verksamheten och för att skapa erfarenhetsutbyte mellan kommunerna. Det centrala organet bör också kunna ansvara för utbildning av besiktningspersonal och samordna informationsinsatser riktade till fastighetsägare och berörd skötselpersonal. Swedisol anser att utan centrala riktlinjer och viss central styrning är risken påtaglig att vidtagna åtgärder kommer att variera omotiverat mellan olika kommuner. inte minst när det gäller urval av bebyggelse för åtföljande besiktning. SAR och Arkitekt/örbundet framhåller vikten av en fungerande erfarenhetsåterföring och påpekar därvid att det nödvändiga forsknings- och utvecklingsarbetet delvis kan ske lokalt. men att ansvaret för samordningen av dessa uppgifter bör ligga på ett centralt organ.

Kommun/örbundet tillstyrker att program för energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse utarbetas som ett led i det kommunalpolitiska hand- lingsprogrammet för energiområdet. Förbundet. som inte motsätter sig att kommunerna åläggs viss uppgiftsskyldighet i detta sammanhang och att anvisningar utarbetas härför. motsätter sig dock bestämt att hela arbetet med upprättandet av ett sådant program skall styras av anvisningar utarbetade av ett statligt verk. Samma synpunkter framförs av flera kommuner.

Länsstyrelsen iAM/möhus län anser att projekt av den aktuella storleksord- ningen brukar kräva medverkan från re g i o n ala m y n dig h e te r . dels när det gäller att på olika sätt föra ut centrala råd och anvisningar till kommunerna. dels för avrapportering och erfarenhetsåterföring tillbaka till de centrala myndigheterna. l föreliggande fall anser länsstyrelsen att det är naturligt att de regionala uppgifterna åläggs länsstyrelse och länsbostads- nämnd i samverkan.

6.6.4 Besiktning av byggnadsbeståndet

Rapportens förslag om en obligatorisk kommunal besiktning av stora delar av byggnadsbeståndet kommenteras av flertalet remissinstanser. Bland annat diskuteras den lämpliga omfattningen av en kommunal besiktningsverk- samhet liksom frågan om den skall vara obligatorisk. Rapportens förslag tillstyrkes helt eller i huvudsak av riksantikvariec'imbetet. energisparkommil- ten. länsbostadsnämnderna i Stockholms och Kristianstads län och kommun- st_vre/sen i Stockholm. Dessa instanser betonar situationens allvar och den brådska som råder när det gäller att få det befintliga byggnadsbeståndet upprustat. Många av remissinstanserna förordar att man inledningsvis söker

Prop. 1977/78:76 147

nå de önskade effekterna genom information och Stimulansbidrag men förklarar att samhället bör ha den formella rätten att i ett senare skede eller i särskilt flagranta fall besiktiga vissa fastigheter. Denna uppfattning redovisas av byggnadsstyrelsen. länsstyrelserna i l-"'ästmanlands och Norrbottens län, kommunstvrelsen i l"'ästerds. Bj'ggnadsarbetare/örbundet. Riksbyggen. S l-"R. SABO och l="l-"'S-tekni.ska föreningen. Många remissinstanser avstyrker en obligatorisk besiktning av hela eller särskilda delar av byggnadsbeståndet men anser ändå att kommunerna bör ha en aktiv "uppsökande" besiktnings- eller inspektionsverksamhet. liknande "den uppsökande verksamhet som många kommuner bedrivit beträffande förbättring av omoderna hus. före- trädesvis bebodda av pensionärer". Synpunkter med denna inriktning redOVisas av bostadsstyrelsen. länsstyrelsen i Malmöhus. Västmanlands och Västernorrlands län. Lamlstingsförbundet. Kommun/örbundet. SAR och Arki- tekt/örbundet, Byggnadsarbetare/örbundet och SABO. Dessa instanser fram- håller därvid att verksamheten bör inriktas på de från energisynpunkt sämsta delarna av byggnadsbeståndet. Flera rekommenderar att urvalet baseras på något slags energideklaration. Flertalet instanser betonar vidare att dessa inspektioner bör vara klart serviceinriktade. Kommunförbundet liksom några kommunstyrelser anser att beträffande småhus bör enklare åtgärder som injustering av brännare och panna också kunna göras i samband med inspektionen för att redan från början markera dennas serviceinriktning. Rörlednings/irmornas riksförbund anser dock att det måste göras en klar åtskillnad mellan inspektion och serviceåtgärd. Ett antal instanser vill åtminstone inte inledningsvis tillstyrka andra besiktningar än dem som tillkommer frivilligt. Denna uppfattning redovisas av bl. a. byggnadsstyrelsen. Kommunförbundet, ett antal kommunstyrelser. Föreningen Sveriges byggnads- inspektörer. NBD och NED. SKIF och Konst:/[föreningen. SA BO. Civilingen- jörs/örbundet. Fastighetsägareförbundet_ Villaägare/örbundet och l"'l"'S_ tekniskaföreningen. Flera av dessa instanser anser att besiktningar endast skall Ske efter fastighetsägarens initiativ eller som en förutsättning för lån och bidrag för åtgärder för förbättrad energihushållning.

En rad motiv anförs mot en besiktningsverksamhet av den omfattning som planVerket föreslagit. nggnadsstyrelsen. riksrevisionsverket. SIB. NBD och NED rn. fl. framhåller att utbildad arbetskraft inte finns att tillgå för en besiktningsverksamhet av den föreslagna omfattningen. Många framhåller också att den personal med erforderlig kompetens som kan finnas att tillgå under de närmaste åren bör sättas in i direkta besparingsåtgärder och att ett besiktningsprogram av den skisserade omfattningen därför skulle utgöra en misshushållning med de tillgängliga resurserna. Denna synpunkt framförs av bl. a. .fortifikations/öwaltningen. naturvårdsverket. Föreningen Sveriges bygg- nadsinspektörer. Hyresgästernas riksförbund. Ingen/årsvetenskapsakade/nien. Riksbyggen och l-"'l"'S—tekniskaföreningen. Remissinstansernas synpunkter på arbetskraftsbehov och tillgång på arbetskraft refereras utförligare i avsnitt 6.7. Hyresgästernas riksförbund erinrar om att det i delar av bostadsbeståndet finns

Prop. 1977/78:76 148

betydande tekniska och hygieniska brister av andra slag. vilka dock icke utgjort motiv för så genomgripande lagstiftningsförslag.

Flera instanser framhåller att fastighetsägare och hyresgäster idag har en positiv inställning till energihushållningsåtgärder men att denna kan förbytas i en negativ inställning om man i onödan tillgriper tvångsmedel. Flera påpekar vidare att det frivilliga energisparande som sedan 1974 utförts med stöd av statliga bidrag och lån har haft en betydande omfattning och att låneramarna för dessa ändamål successivt har måst höjas. Denna verksamhet har enligt Kommun/örbundet i stort sett haft den omfattning som varit tekniskt möjlig. Flera instanser påpekar att så länge den frivilliga verksam- heten helt tar i anspråk de samhällsresurser som anvisas för ändamålet finns det ingen anledning att besluta om tvångsåtgärder. Synpunkter med denna inriktning redovisas av länsstyrelsen i Norrbottens län. av länsbostadsnämn- derna i Göteborg och Bohus län och Värmlands län, av Kommunförbundet och kommunstvrelserna i l-"'inga"ker. l-"ästerås och Örnsköldsvik, av HSB:s riksför- bund. Ingen/'örsvetenskapsakademien. SABO. Fastighetsägare/örbundet och l-"' l-"'S- tekniska föreningen.

Bostadsstyrelsen framhåller att en obligatorisk besiktning som leder till rekommendationer eller åtgärdsförelägganden måste baseras på e n t y d i g a k ri te ri e r för när behov av förbättringar skall föreligga. Entydiga kriterier av detta slag torde vara mycket svåra att fastställa. En frivillig. rådgivande. besrktning kan i större utsträckning baseras på ett mera allmänt hållet informationsmaterial och fören sådan kan även konsulter och annan befintlig expertis utnyttjas. Flera remissinstanser tar också upp ansvarsfrågan för de fall att exempelvis röta uppstår i en vägg som följd av en vid besiktning rekommenderad eller förelagd åtgärd. BFR anser att statsmakterna liksom den enskilde måste ha rätt att kräva kompetens, opartiskhet och sakkunskap då besiktningar och bedömningar av sparmöjligheter genomförs. BFR föreslår att man skall utvärdera den verksamhet som i Danmark bedrivs genom omkring 100 särskilt utbildade konsulenter. Flera instanser tar upp frågan om legitimering av besiktningsmän.

Flera instanser framhåller att ett av syftena med besiktningsverksamheten. nämligen att få underlag för en samlad bedömning av erforderliga åtgärder i byggnadsbeståndet. torde kunna uppnås på annan väg. Provningsanstalten framhåller att provning och mätning av exempelvis byggnaders täthet inte är möjligt att genomföra annat än stickprovsmässigt.

Energisparkommittén understryker vikten av att den av kommittén före- slagna obligatoriska besiktningen av pannanläggningar genomförs i enlighet med förslaget. Industrigruppenför lätt bygge/'i samt NBD och NED anser att kontroll av pannanläggningar och värmesystem kan anförtros sotningsväsendet eller eventuellt brandförsvarsväsendet.

En rad undantag från den föreslagna kommunala besiktningsverksamheten aktualiseras för särskilda typer av bebyggelse. Fortifikationsförvaltningen anser att besiktningen av försvarets

Prop. 1977/78:76 149

byggnader och anläggningar bör ankomma på förvaltningen. Byggnadssty- relsen anser att alla statliga byggnader skulle undantas från den kommunala besiktningen och i stället besiktigas genom byggnadsstyrelsens försorg. Landstings/örburulet anser att landstingen har tillräcklig kompetens för att själva ombesörja erforderlig besiktning. Flera remissinstanser anser att större fastighetsförvaltningar, stora bostadsföretag etc. själva skall kunna ombe- sörja erforderlig besiktning. Denna synpunkt framförs bl. a. av./örtifikations- förvaltningen. energisparkommittén, Kommun/örbundet. Fastighetsanställdas förbund. SVR och SABO.

Energisparkommitten anser att besiktningsverksamheten på sikt bör ha som målsättning att omfatta samtliga byggnader. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att oesiktningsverksamheten även bör omfatta småhus medan ett antal remissinstanser anser att småhusen skall undantas från besiktningsverksam- heten. Länsbostadsnämnden i Norrbottens län ifrågasätter om det för närva- rande finns något behov av en obligatorisk besiktning av bostadsfastighe- ter.

- Beträffande in d u s t ri n s lo k al b e stå n d anför byggnadsstyrelsen att det är tveksamt om hela besiktningsansvaret kan läggas på kommunerna. För större industrier bör enligt byggnadsstyrelsen sannolikt andra vägar än kommunal besiktning väljas för att energibesparingar skall åstadkommas. Arbetarskvddsstyrelsen framhåller att den föreslagna besiktningen med åtföl- jande krav på åtgärdande kan komma att påverka arbetsmiljöer och beröra yrkesinspektionens verksamhet och kompetensområde. Enligt styrelsen bör arbetarskyddsmyndighetema ha ansvaret för normerande bestämmelser rörande t.ex. luftkvalitet och bestämmelsernas tillämpning på det lokala planet. I fråga om sådana industrilokaler där processventilation har avgö- rande betydelse för luftkvalitén torde kommunerna enligt styrelsens bedöm- ning sakna erforderlig kompetens. Arbetarskyddsstyrelsen avstyrker mot denna bakgrund förslaget om obligatorisk besiktning såvitt gäller arbetsfo- kaler. Länsbostadsnänmden i Norrbottens län anser att en obligatorisk besiktning. eventuellt kombinerad med åtgärdsföreläggande. kan vara mera motiverad när det gäller lokaler än när det gäller bostäder. bl. a. därför att kostnader för lokaluppvärmning rn. m. är en mycket liten post i företagens driftskalkyler. Besiktning och bedömning av åtgärdsbehov torde dock enligt nämnden i många fall vara komplicerad och en besiktning av vissa lokaler genom regionalt eller centralt organ bör därför övervägas.

Länsstyrelseni Västmanlands län framhåller att en besiktningsverksamhet, som inledningsvis kan vara frivillig. bör kunna införas utan att avvakta den lagstiftning som krävs för att de andra stegen skall kunna genomföras.

Kostnader och organisation för besiktningen

Flera remissinstanser anser att kostnaderna för den föreslagna besiktnings- verksamheten har underskattats. Sådana synpunkter framföres av byggnads- styrelsen. riksrevisionsverket. BFR. Sektionen för maskinteknik vid K TH.

Prop. 1977/78:76 . 150

K ommunförbundet. Kommunstvrelsen i Gislaved och F astighetskontoret och Byggnadsnämnden i Stockho/rn samt Fastighetanstä/ldasförbund, Föreningen Sveriges bj'ggnadsinspektörer. Ingen/'örsyetenskapsakadem/en. SKIF och K onstiltföreningen. Riksbyggen och V VS -tekniska föreningen.Synpunkter lämnas på tidsåtgången för enskilda besiktningar samt på den timersättning som torde behöva betalas för kompetenta besiktningsmän. Flera remissin- stanser påpekar att delar av besiktningsarbetet endast kan utföras under eldningssäsongen. vilket medför att det behövs fler inspektörer för att genomföra besiktningarna inom den föreslagna tidsramen. Byggnadsstyrel- sen. riksrevisionsverket. BFR. Sektionen för maskinteknik vid KTH och Kommunförbundet analyserar tidsåtgång och kostnader för besiktningarna. Samtliga finner att en besiktning av den föreslagna omfattningen kräver omkring dubbelt så stora personalinsatser eller behöver utsträcka sig över dubbelt så lång tidsrymd. Länsbostadsnämnden ils'ristianstads län anser att det är angeläget att en försöksverksamhet startas snarast för att ge underlag för en bedömning av den erforderliga tidsåtgången för besiktningar. Kommunför- bundet anför att under förutsättning av aktiv kommunal insats torde inte personalbehovet påverkas i nämnvärd utsträckning av om servicelinjen eller obligatorielinjen väljs för besiktningar. Ett flertal remissinstanser anser dock att personalbehovet för besiktningar skulle kunna reduceras väsentligt med den uppläggning av besiktningsverksamheten som de förordat i sina respektive yttranden. '

Energisparkommitten. Kommunförbundet m.fl. framhåller att kommu- nerna själva bör få välja vilket organ som inom kommunen skall ha ansvar för en besiktningsverksamhet. Kommunförbundet tillägger att vilken organisato- risk form som väljes beror dels av kommunens egen organisation. dels av vilken inriktning verksamheten kommer att få. Läggs tonvikten på besikt- ning och kontroll. ligger byggnadsnämnden närmast till. Läggs däremot tonvikten på service och förmedling av statliga lån och bidrag kan också förmedlingsorganet komma ifråga. Sektionen för maskinteknik vid KTH erinrar att panninspektionsutredningen föreslog att besiktningen av eldningsanläggningar skulle ligga under kommunerna med förslag5vis sotningsväsendet som verkställande organ. Besiktningsarbetet skulle sålunda falla på en yrkesgrupp som regelbundet besöker anläggningarna och för vilken därför ett besiktningsarbete är naturligt. Sektionen fortsätter med att påpeka att motsvarande grupp för besiktning av bostäder och arbetslokaler synes vara de lokala hälsovårdsmyndigheterna. Dessa har visserligen inte byggnadsteknisk sakkunskap men däremot erfarenhet av mätapparatur och god kunskap om inomhusklimatfrågor. vilka intimt sammanhänger med energifrågor. Länsbostadsnämnden iKristianstads län anför att det ankommer på förmedlingsorganet att svara för de besiktningar som sker i samband med förmedling av lån och bidrag till energibesparande åtgärder. Förmedlingsor- ganen har dessutom erfarenhet av liknande undersökningar. bl. a. i samband med upprustning av åldringsbostäder. och länsbostadsnämnden föreslår

Prop. 1977/78:76 151

därför att förmedlingsorganen på något sätt kopplas till verksamheten. Byggnadsstyrelsen. arbtarskvddsstyre/sen och länsbostadsnämnden i Norrbot- tens län har som tidigare redovisats påpekat att inspektion av vissa typer av arbetslokaler kräver särskild kompetens som möjligen kan påverka den organisatoriska frågan vad gäller besiktning av sådana lokaler.

Remissinstanserna är eniga om att byggnadsnämnderna inte kan klara av en besiktningsverksamhet med sina nuvarande resurser. Kommun/örbundet . påpekar att kommunernas personella resurser för sådana arbetsuppgifter redan tidigare är mycket hårt ansträngda. Länsstyrelserna i Älvsborgs och 1-"ästman/ands län påpekar att byggnadsnämnderna under de senaste åren har ålagts en rad betydande uppgifter och att de i många fall sedan lång tid har alldeles för små resurser. Liknande synpunkter framföres av BFR. l-"l-"S- tekniska föreningen påpekar att den nya byggnormen för vatten- och avloppsfrågor 1970 medförde ett behov av förstärkningar till byggnadsnänm- derna. Dessa är ännu inte helt genomförda trots att det är betydligt blygsammare än de förstärkningar som krävs för den föreslagna besiktnings- verksamheten.

Många instanser diskuterar vilka resurser som kan tillföras besiktnings- verksamheten från kommunala och andra organisationer. Som tidigare redovisats föreslår flera statliga myndigheter. Landstingsförbundet och flera företrädare för större fastighetsförvaltare att de själva skall få utföra besiktningarna inom sitt fastighetsbestånd. Energisparkommitten tillstyrker att kommunen skall kunna ge fastighetsförvaltningar som har resurser att genomföra besiktningarna i egen regi tillstånd härtill. BFR påpekar att utöver byggnads- och fastighetsnämndernas personal kan också eldistributionsföre- tagens personal och de kommunala energiverkens personal medverka. NBD och NED samt Fastighetsägareförbundet vänder sig bestämt emot att tjäns- temän vid allmännyttiga bostadsföretag skall kunna få i uppdrag att utföra besiktningar i hus som ägs av enskilda fastighetsägare. De påpekar att en sådan ordning skulle innebära att tjänstemän vid ett bostadsföretag skulle få utföra besiktningar i konkurrerande företag.

Flera instanser påpekar att den kompetens i hithörande frågor som finns i k 0 n 5 U 1 t b ran 5 c h e n bör utnyttjas. Denna synpunkt framföres bl. a. av bostadsstyrelsen. BFR. länsstyrelsen i Malmöhus län. Kom/nunförbundet, kommunstyrelserna i l-"ingdker och Örnsköldsvik. lndustrigruppen för lätt bygger/. NBD och NED. SKIF och Konstllt/öreningen. Riksbyggen och VVS- tekniskaföreningen. Några. bland dem Kommun/örbundet. framhåller därvid att utnyttjande av konsultbranschens tjänster främst behövs under de första åren till dess en tillräcklig kommunal organisation kunnat uppbyggas medan andra. däribland SKIF och Konsultföreningen. anser att konsultföretagens resurser i existerande form är den resurs som i första hand skall utnyttjas för inspektionsverksamheten. VVS-tekniskaföreningen. som ställer sig tveksam till ett kommunalt organ för en serviceinriktad inspektionsverksamhet. anser att det torde vara enklare att fastighetsägare direkt vänder sig till företag eller

Prop. 1977/78:76 152

besiktningsförrättare som kan kombinera en besiktning med förslag till ett i både tekniskt och ekonomiskt avseende definierat åtgärdsprogram. Föreningen framhåller att det i sådant fall kan bli aktuellt att införa någon form av branschmässig auktorisation för besiktningsförrättare och meddela att denna fråga kommer att tas upp till diskussion inom branschorganisatio- nerna. lndustrigruppenjör lätt bygge/'i anser att en auktorisation för lämpliga konsulter kan bli erforderlig. BFR upplyser att den konsultverksamhet som i Danmark bedrivs genom statens försorg för närvarande består av ca. 100 personer i huvudsak från konsultföretag som utbildats genom statens medverkan och därigenom erhållit en "indirekt" meritering. Det har i Danmark inte ansetts att "etiska hinder" föreligger för att besiktnings» männen även sedermera utarbetar förslag till åtgärder på konsultbas. BFR erinrar om att panninspektionsutredningen förordade boskillnad mellan dem som genomför besiktningar och dem som planerar och utför åtgärderna men finner för egen del att det. med hänsyn till personalbristen. inte finns skäl att under uppbyggnadsskedet kräva en sådan klar boskillnad. Fastighetsan- str'illdasjörbtmd och SAR och .—'1rkitektförbtmdet anser att konsulter inte bör användas för besiktningsarbetet. SAR och Arkitektförbundet framhåller därvid att arbetet måste bedrivas under lång tid och med uppföljningsansvar och att det därför bör utföras av kommunens egen personal.

Som närmare redovisas i avsnitt 6.7 anser många remissinstanser att brist på utbildad personal torde bli en faktor som begränsar verksamheterna under de första åren och att omfattande utbildningsinsatser mot denna bakgrund erfordras.

Rapportens förslag att besiktningar som initieras av myndigheter bör vara avgiftsfria medan kostnaden för besiktningar i de fall de begärs av fastighets- ägaren bör täckas med av g i ft»e r , får stöd av bl. a. bostadssthelsen. Kaminunstvrelsen i l-"ästera's anser dock att kostnaderna för av fastighets- ägarna bcgärda inventeringar huvudsakligen bör täckas genom statligt stöd och endast en mindre avgift bör tas ut av fastighetsägaren. NBD och NED. som förordar ett helt frivilligt besiktningssystem. befarar att besiktningskost- naderna kan verka hindrande för en ökning av energisparinsatserna, och anser därför att det finns skäl att överväga att samhället står för större delen av kostnaden. Socialstyrelsen. som framhåller att de sämsta delarna av bygg- nadsbeståndet till stor del bebos av betalningssvaga grupper, befarar att många av dessa byggnader — bl. a. på landsbygden — inte skall komma att omfattas av de inspektioner kommunerna på eget initiativ verkställer. Ägarna till dessa fastigheter skulle av denna anledning bli tvungna att betala en avgift för att få den besiktning utförd som ligger till grund för statliga lån och bidrag för åtgärder i energibesparande syfte. Socialstyrelsen anser därför att besiktning bör vara kostnadsfri för den enskilde. Naturvårdsverket erinrar om den internationellt vedertagna principen för finansiering av miljöskydds- åtgärder som innebär att förorenaren skall betala för att förhindra miljöför- störing och för att ersätta redan uppkommen skada. Naturvärzlsverket finner

. t

Prop. 1977/78:76 153

att kostnaderna för besiktningen på liknande sätt kan fördelas efter förbruk- ning av energi, genom en avgift eller genom en högre energiskatt. Kommun- förbundet m. fl. anser att en sådan besiktning som utgör ett led i upprättande av ansökan om statliga lån och bidrag bör betalas av fastighetsägaren och ingå i det godkända låneunderlaget. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anlör att med hänsyn till de ekonomiska vinsterna för husägare och hyresgäster av åtgärder för bättre energihushållning bör besiktningar och övriga åtgärder till stora delar kunna bekostas av andra än stat och kommun.

Ett flertal instanser anser att kommunernas kostnad för besiktningsverk- samheten bör täckas genom statsbidrag. Bland de instanser som framför denna synpunkt är socialstyrelsen. energisparkommittén. länsslvrelsen i l-"'äst- man/(mds län, Landstings/örbunder. Kom/nun/örbumlet. kommunstvre/serna i Stockholm, l-"'ingäker och l-"'ästeräs samt Fastie/tetsanställdasförbund. l-"'l-"S- industrins in/örmationsräd framhåller i denna fråga "Vi anser inte att kostnaderna för en ev. obligatorisk besiktning sker med hjälp av skattemedel. Detta döljer ineffektivitet. Om ”varan" (dvs. besiktningen) är av ekonomiskt intresse för kunden så torde denne gärna betala för att kunna skära ner sina värmekostnader. Om "varan” däremot inte är intressant för kunden är ett obligatorium förkastligt såvida det inte kan påvisas, att landets intressen gynnas trots att åtgärden är praktiskt taget likgiltig för den enskilde."

Besiktningens utförande och resultat

Att den kommunala planeringen av åtgärder för energihushållning bör samordnas med andra kommunala planeringsverksamheter betonas av många remissinstanser. Riksantikvarieämbetet betonar kopplingen till den kommunala planeringen för den byggda miljön i stort. Som redovisats i avsnitt 6.6.2 anser flera instanser att besiktningsverksamheten bör knytas till de kommunala sancringsprogrammen eller bostadsbyggnadsprogrammen.

lm/ustrlgruppenför lätt bvggeri. SKIF och Konstilt/öreningen samt Mekan- förbundet stöder förslaget att besiktningen bör utföras efter en mail eller checklista med regler och anvisningar för besiktningens utförande. SVR framhåller att inledningsvis torde grova rutiner — okulärbesiktningar — räcka som grund för beslut om förbättringar och att erfarenheter från den första tidens besiktningar snabbt bör kunna bidra till förbättrade besiktningsmeto- der. Bygg/iadsstvrelsen redovisar sina erfarenheter från de besiktningar styrelsen utfört i det statliga fastighetsbeståndet för att få underlag för åtgärder för bättre energihushållning. och lämnar mot denna bakgrund förslag till förbättringar av det i rapporten föreslagna tillvägagångssättet. Fastighetskontoret i Stockholm anser att det skulle innebära en relativt begränsad extra insats att i samband med besiktningen för åtgärder för energihushållning också utföra en besiktning för handikappanpassning av fastigheterna och för ombyggnad av soprummen.

Som framgår av redovisning i avsnitt 6.6.2 anser ett stort antal instanser att

Prop. 1977/78:76 154

besiktningarna bör grundas på — eller ersättas av — något slags e n e rg i (1 c - klarationer.

Besiktningen börenligt rapporten resultera i ett p r o t 0 k o 11 i vilket anges fastighetens status från energisynpunkt och vilka åtgärder som bör utföras. En Sådan utformning av besiktningarna tillstyrks av bl. a. bostadsstyrelsen. som anser att besiktningarna bör resultera i förslag om de åtgärder som för varje enskild byggnad är fördelaktigast med hänsyn till energihushållning och fastighetsekonomi på lång sikt. Energisparkommitten anser att de åtgärder som föreslås fastighetsägaren i samband med besiktningen bör prioriteras i sådan ordning att investeringen i förhållande till energibesparingen klart framgår. Kommittén fortsätter att på så vis kan man tänka sig att i framtiden ålägga fastighetsägare att vidta de minst kostnadskrävande åtgärderna. Länsbostmlsnänznden i.S'tockho/in anser att besiktningarna bör följas upp med tidsangivna åtgärdsplaner och att all information om kostnad bör ges både till fastighetsägare och till de boende. I'"astig/tetsägare/örbunder framhåller att bedömningen av vilka åtgärder som skall utföras i varje enskild fastighet innefattar svåra överväganden. Den mall för bedömning av lämpliga åtgärder som redovisas i rapporten kommenteras av SIB. som framhåller att den betydelse som tillmäts i enskilda bedömningspunkter sammanhänger med det medel som väljs. Läggs tyngdpunkten på tvångsåtgärder blir kontroller- barheten viktig. läggs tyngdpunkten på ekonomiska incitament blir kostnad/ besparingseffekt viktig och läggs tyngdpunkten på solidariteten blir "rea- lism" och bedömningen härav viktig. Energisparkommitten och länsbostads- nämnden i Kristianstads län menar att själva besiktningen och den "direkt- information" fastighetsägarna därvid får har väl så stor betydelse för att stimulera till energihushållningsåtgärder som olika former av protokoll sammanställda med Stöd av besiktningen.

KW""”I'lSU'l'Pl-S'Fni Västerås anser inte att förslag till åtgärdsbedömning bör upprättas uv besiktningsman. Kommunstyrelsen anser att det. liksom vid andra verksamhetsområden. ankommer på fastighetsägaren att föreslå åtgärder som kommunala myndigheter därefter har att pröva. Flera instanser påpekar att besiktningar redan från början bör utföras så att den kan utgöra underlag för förmedlingsorganets lånebehandling.

F astighetskonloret i Stockholm påpekar att en besiktning som är utförd på så sätt visserligen kräver något längre tid men att den totala kostnaden ändå blir väsentligt mindre än om förmedlingsorganet skulle behöva göra en egen besiktning innan bidrag och lån kan tilldelas fastighetsägaren. Svenska föreningen./öl” hi*.i.'.£'l1(1(lsi*(ird anför att vid handläggningen av låneärenden och tillhörande byggnadslovsfrågor bör systemet med förhandsförfrågningar vidareutvecklas i avsikt att ge vägledning i god tid åt lånesökanden.

SKIF och Konsttlt/öreningen framhåller att rutiner och rapportsystem bör utformas på så sätt att det bidrar till en erfarenhetsåterföring. Länsbostads- nämmlen iStocklmI/n anser att det är av vikt att resultaten av besiktningarna ges snabb offentlighet.

Prop. 1977/78176 155

Synpunkter på behovet av förbättrat kunskapsunderlag i vissa avseenden liksom förslag om försöksverksamhet m. m. refereras i avsnitt 6.7.

6.6.5 Dr_if't. underhåll och upprustning

En rad remissinstanser framhåller att å t g ä rd 5 p r 0 g ra m m e n inledningsvis bör inriktas på enkla åtgärder som injuste- ring och inreglering av befintliga värmesystem. utbyte av oljebrännare. installation av automatiska reglerutrustningar samt tätning av fönster och dörrar. Denna uppfattning redovisas bl. a. av bvggnac/sstvrelsen. riksantikva- rieämbetet. imlustriverket, länsstyrelsen i Malmöhus län. länsbostadsnämn- derna i Göteborg och Bohus län samt l"'i1'rlnlund5 län. Landstings/örbunder. Kornmun/örbundet och flera kommuner, HSB:s riksförbund. SAR och Arki- tekt/örbundet. Svenskaföreningenför byggnadsvård. SABO och l-"'l-"'S-tekniska föreningen. Flera instanser anger ett lönsamhetskriterium som skäl för detta ställningstagande och anger att kraftigare ingrepp såsom tilläggsisolering av fasader och utbyte av fönster bör anstå till dess åtgärder som berör dessa byggnadsdelar av andra skäl är aktuella. Andra instanser anger att sådana ingrepp i byggnaderna ej bör vidtas i större omfattning förrän bättre kunskap erhållits om effekterna av olika typer av åtgärder. Många instanser förordaren försöksverksamhet med sådan inriktning. Flera instanser nämner också skötselanvisningar och utbildning av driftpersonal som viktiga metoder att snabbt nå en förbättrad energihushållning i bebyggelsen.

S vens/raföreningenför byggnadsvård fäster uppmärksamheten på faran av att i och för sig positiva åtgärder för energibesparing genom urskiljningslöst genomförd tilläggsisolering av husfasader kan medföra den mest omväl- vande förändringen av byggnadsmiljöer som skett i historisk tid. Vinsterna av sådana genomgripande åtgärder i den äldre bebyggelsen i form av besparingseffekter skulle ändock bli begränsade eftersom planverkets rapport enligt föreningen tydligt visar att de största energisparvinsterna oftast står att vinna genom förbättrat underhåll. sakkunnigare drift. ändamålsenligare installationer och enkla byggnadsåtgärder. Dessutom visar rapporten att den äldre bebyggelsen. uppförd före andra världskriget. svarar för en relativt liten del av nuvarande energiåtgång. Föreningen anser mot denna bakgrund att det bör vara möjligt att visa återhållsamhet med sådana totalrenoveringar och fasadtilläggsisoleringar som kan befaras ha sociala. miljömässiga eller kulturhistoriska biverkningar. '

lndustriverket anför att kommunerna utöver frågorn av val av uppvärm- ningssystem inledningsvis bör inrikta sitt arbete på frågor om samarbete med angränsande kommuner och med industrier. Swedisol anför att förbättrade driftsrutiner. liksom injustering och inregleringsåtgärder m. m. får anses som åtgärder med kort varaktighet och som därmed kräver återkommande kontroll. Swedisol förordar besparingsåtgärder med lång varaktighet främst då tilläggsisoleringar och fönsterbyten. Biggnadsstvre/sen redovisar en detal-

Prop. 1977/78:76 156

jerad lista över sådana åtgärder som mot bakgrund av de inventarier som utförts i byggnadsstyrelsens fastigheter sedan våren 1974 har visat sig ge de bästa besparingseffekterna. '

Riksantikvarieärrrbetet och S venskaföreningenför byggnadsvård framhåller att det bör utgöra ett villkor för statligt stöd till mera omfattande åtgärder att enkla och mindre kostsamma injusterings- och tätningsåtgärder har utförts. . '

Länsbostadsnärnriden i Stockholms län anför att erfarenheterna under år 1976 av lån- och bidragsgivning enligt energisparkungörelsen är. att de relativt enkla åtgärderna har minskat medan en klar ökning konstaterats för mera omfattande åtgärder där energibidrag kombinerats med bostadslån och ombyggnad. Lärrsbostadsnämnder; i Göteborg och Bohus län anför att i allt större utsträckning kombineras energibesparande åtgärder med sedvanliga ombyggnadsarbeten av standardhöjande natur. bl. a. tilläggsisoleringar. varigenom en mera varaktig spareffekt erhålles. Länsbostadsnärnnden ! Norrbottens län redovisar att lån och/eller bidrag utgått för energibesparande åtgärder i 18 % av länets lägenheter. i flertalet fall för pannbyten eller anslutning till fjärrvärme.

En rad instanser yttrar sig också i frågan om v i 1 k a dela r a v byggnadsbeståndet som inledningsvis bör prioriteras. Flera instanser. bland dem Ingen/"öm'eterrskapsakademien. SAR och A rkitekt- förbundet. SKIF och Konsult/öreningen och l""l"'S-tekniskaföreningen. förordar att lokalbeståndet inklusive industrins lokaler ägnats särskild uppmärksam- het. då bristerna från energihushållningssynpunkt antas vara störst i denna del av bebyggelsen. Konsumentverket och energisparkommitten anser det angeläget att jämsides med bostadssektorn ägna uppmärksamhet åt lokalbe- ståndet. Energisparkammitten förordar att lokaler med hög specifik energiför- brukning särskilt uppmärksammas. Inom bostadssektorn förordar energi- sparkommittén och länsstyrelsen i Västmanlands län att sådana äldre bostäder som beräknas ha relativt lång återstående användningstid ges förtur. Länsstvre/sen i l-"ästrnanlands län förordar vidare att flerbostadshus ges förtur framför enfamiljshus.

Drift och underhåll

En rad instanser påpekar den från energihushållningssynpunkt vitala betydelsen av en kompetent drift och en daglig tillsyn av byggnaders klimatanläggningar. Denna aspekt framhålles bl.a. av riksrevisiorrsverket. institutionen/ör byggnadsteknik vid KTH. F astig/retsanstä/Idasförbund. HSB:s riksförbund, Ingen/'örsvetenskapsakademien. NBD och NED, Rörlednings/ir- rnorrras riks/örbund, Sveriges kooperaliva och allmännyttiga bostads/öretags för/randlirrgsorganisation (KAB) och Mekanförbundet. En förbättrad drift och skötsel av anläggningarna är enligt irrstitutionenför bvggnadsleknik vid/(TH en förutsättning för att investeringar i energibesparande syfte skall kunna utnyttjas till fullo.

Prop. 1977/78:76 157

F astig/retsanställdas. förbund. Rörledningsfirmornas riksförbund och M ekarr- förbundet pekar på de brister som idag föreligger beträffande drift- och skötselinstruktioner för olika anläggningstyper. Det anges som ett grundkrav att leverantörer av uppvärmningsutrustning tillhandahåller erforderliga instruktioner avfattade på svenska. Fastiglretsanställdas förbund framhåller vidare att sådana driftsinstruktioner som på senare tid tillkommit under förbundets medverkan behöver översyn och anpassning med hänsyn till energisparmålen.

Fastighetsanställdas förbund. Rörlednings/irmornas riksförbund och KAB framhåller att utbildningen av driftpersonal är helt otillfredsställande och måste upprustas. Underlag för en sådan utbildning finns i skolöverstyrelsens utredning "drift 73” och erforderliga utbildningsinsatser bör därför kunna påbörjas med det snaraste.

Upprustningsåtgärder

Remissinstansernas synpunkter på i rapporten föreslagna lämpliga tekniska åtgärder redovisas i avsnitt 6.4. Synpunkter på åtgärdernas bieffekter inom andra samhällssektorer rn. m.. redovisas i huvudsak i avsnitt 6.2 Här redovisas ytterligare ett antal synpunkter som framförts på upprustningsåt- gärderna.

VVS-industrins lrrfor'matiorrsrdd AB och !="lf'S-tekniskaföreningen anser att man vid nyinstallation och vid mera omfattande ombyggnader av vatten- burna värmesystem bör tillse att dessa utformas så att de medger användning av alternativa energikällor. såsom olja. inhemska bränslen. värmepumpar eller solvärme.

Flera remissinstanser påpekar att en invändig tilläggsisolering av en yttervägg minskar byggnadens invändiga lokalyta vilket får effekter bl. a. i samband med hyressättningen. Remissinstansernas synpunkter på hur denna fråga bör behandlas i kalkylsammanhang har redovisats i avsnitt 6.5.2.l.

Institutionenför bvggnadsteknik vid KTH anför att när det gäller energibe- sparingar och inomhusklimat måste både byggnadsdelarna och installatio- nerna samverka till ett optimalt termiskt system. Detta kräver enligt institutionen mer än tidigare en noggrann planering i intimt samarbete mellan byggnads- och installationstekniker. Industrigruppenför lätt bvggeri påpekar behovet av bättre information om byggnadsmaterials hantering och användande. Riksbyggen befarar att ett omfattande program för upprustning av byggnadsbeståndet från energihushållningssynpunkt. speciellt när det är frågan om enklare åtgärder av typen injustering och reglering av värmean- läggningar. montering av termostatventiler. tätningslister m. ni.. skall skapa en marknad för ofullständigt utprovade material och åtgärder. och hnner att samhället bör engagera sig i en informationsverksamhei om lämpliga material och åtgärder. Liknande synpunkter framförs av många andra

Prop. 1977/78:76 158

remissinstanser. Förslag om obligatoriskt typgodkännande av vissa produkter redovisas i avsnitt 6.666.

Många remissinstanser tar upp behovet av utbildad arbetskraft för genomförande av åtgärdsprogrammet. Dessa synpunkter redovisas utförli- gare i avsnitt 6.7.3.

6.6.6 Styrmede/ 6.6.6.1 Allmänt

1 remissvaren kommenteras en rad olika typer av stimulans och styrmedel för att få fastighetsägare att vidta åtgärder för bättre energihushållning och för att få brukare och fastighetsägare att medverka till en återhållsamhet i energiförbrukningen: en intensifierad informationsverksamhet. inspektioner som utmynnar i förslag till åtgärder. 5. k. energideklarationer som utmynnari förslag till rekommendationer. ändrad utformning av hyresavtal. energitaxor med lägre fast avgift och högre löpande avgift. höjd energiskatt. avgiftsbe- läggning av energiförbrukning som överskrider den för fastigheten/lägen- heten vid värmetaxering rekommenderade förbrukningen. lån och bidrag för upprustning av byggnader. avdragsrätt vid fastighetsbeskattning för kost- nader för energibesparande åtgärder. samt lagstiftning som möjliggör under- hålls- och upprustningsålägganden.

Den enskilda fastighetsägarens beslut motiveras normalt av fastighets- ekonomiska hänsyn. och inte av hänsyn till handelsbalansen. önskan om internationellt oberoende eller andra energipolitiska bevekelsegrunder, hänsyn till miljöförstöring. sysselsättning eller andra sådana frågor. Om hänsyn till sådana frågor kräver andra eller längre gående åtgärder än vad som motiveras från fastighetsekonomisk synpunkt. krävs särskilda stimulans- eller styrmedel. vilket påpekas av bl. a. institutionen för byggrradsteknik vid KTH och ('ivilingeniörsförbundet. BFR påpekar att de flesta stimulans- och styrmedel endast lämpar sig för vissa typer av åtgärder eller vissa kategorier av byggnader.

Remissinstanserna ägnar stor uppmärksamhet åt frågan om den önskade upprustningen av byggnadsbeståndet i första hand bör åstadkommas genom olika typer av informations- och Stimulansåtgärder eller tvingande lagregler. Rapportens förslag. som innebär en kombination av dessa medel. tillstyrkes i sin helhet av s(u'ialstvre/sen. riksarrtikvarieärnbeier. lärrsstj-trelsen i Malmö/rus län och Iänsbosrar/snärnnden i Stockholms län. Flertalet av remissinstanserna som kommenterat frågan har emellertid förordat att. åtminstone inlednings- vis. tyngdpunkten läggs på information och stimulansåtgärder. Sådana synpunkter framföres av bvggrradssti=relsen, bostadsstvrelsen. BFR. länsstyrel- sernai |"'ästernorrlands och Norrbottens län. lärrshostadsnc'inrnder/ra i Göteborg och Bohus och Norrbottens län, Kommurl/örburrdet. kommunstyrelserna i Gislaved. l-"ingciker och l-"ästeräs. Föreningen Sveriges bygg/iadsins/rektörer.

Prop. 1977/78:76 159

HSB:s riksförbund. lndustrigruppen för lätt bygge/'i. Industrins byggmaterial- grupp. Ingenjörsvetenskapsakademierr. NBD och NED. S l-"R. Swedisol och l-"'l-"'S— tekniskaföreningen. Som underlag för detta ställningstagande redovisas framför allt två överväganden. Man anför att målsättningen för förbättrings- åtgärder måste rättas efter tillgängliga personella och finansiella resurser och tillgången på byggnadsmaterial och framhåller att upprustningsåtgärderna hittills haft den omfattning som varit möjlig mot bakgrund av de resurser som ställts till förfogande. Denna uppfattning har redovisats av bl. a. byggnads- styrelsen. K omrnunförbundet och NBD och NED. Många instanser framhåller också vikten av att tillvarata det intresse förenergisparåtgärder som idag finns hos fastighetsägare och brukare.

Bos/aclsstvrelsen anför i denna fråga: "en så omfattande förbättring av energihushållning i byggnadsbeståndet som riksdagens energipolitiska beslut förutsätter. kan enligt styrelsens uppfattning bara åstadkommas genom positiv medverkan av alla berörda parter. Att redan i ett inledningsskede införa tvångslagstiftning gentemot kommuner och enskilda skulle kunna få en hämmande inverkan på viljan att frivilligt vidta åtgärder. intresset för energihushållning är stort bland fastighetsägare och boende och detta bör genom information och stödåtgärder i första hand tas till vara. Det antal fall där frivilliga insatser inte görs och där byggnad har sådana bristfälligheter att åtgärdsföreläggande skulle vara aktuellt torde bli så obetydligt att det inte påverkar möjligheterna att nå uppsatta energisparmål. ] det äldre och mest bristfälliga beståndet torde vidare mer omfattande åtgärder av byggnadstek- niska och fastighetsekonomiska skäl bara kunna utföras i samband med genomgripande ombyggnader."

Det är viktigt att alla berörda parter ser ett direkt resultat av de vidtagna åtgärderna framhålles bl.a. av Korn/nun/örburrdet. S l"'R, som förordar en lagstiftning som ger möjlighet till ingripande vid klara fall av vanvård. framhåller att tvingande lagstiftning bör tillämpas restriktivt så länge andra sätt att slösa energi inte leder till sanktioner. Sektionenför maskinteknik vid KTH framhåller att de i rapporten redovisade s. k. enkla åtgärderna enligt dei rapporten redovisade sifferuppgifterna bör vara lönsamma för fastighets- ägarna medan Hyresgästernas riksförbund anser att rapportens material ger vid handen att energibesparande åtgärder inte är möjliga att genomföra enligt privat och samhällsekonomiskt sunda principer annat än i begränsad omfattning och förordar därför subventioner samt lån med samma ränta som för bostadslån och med lång amorteringstid. HSB:s riksförbund framhåller att det inte torde vara möjligt att via föreskrifter om olika åtgärder i en fastighet på ett tillfredsställande sätt beakta de fastighetsekonomiska förutsättning- arna för ett genomförande. speciellt som de tekniska förutsättningarna kan variera väsentligt. Anpassningarna till de individuella förutsättningarna torde enligt förbundet bättre kunna uppnås genom en vidareutveckling av det hittills tillämpade systemet med lån och bidrag. Genom att föreslå eller 1. o. m. förelägga ägaren att företa en viss åtgärd åtar sig kommunen enligt

Prop. 1977/78:76 ' 160

Fastighetsägarc/örbundets bedömmande ett ansvar för att de föreslagna åtgärderna medför de besparingseffekter man väntat sig vilket skulle kunna undvikas om statsmakterna i stället stannade för frivilliglinjen. Länsstyrelsen i I"'ästemorrlattds län anser att vissa av de lagstiftningsåtgärder som föreslås i rapporten skulle få effekt först ett stycke in på 80-talet och förordar mot denna bakgrund Stimulansåtgärder som de främsta styrmedlet.

Många av de instanser som förordar information och Stimulansåtgärder som det huvudsakliga styrmedlet anser emellertid att samhället ska ha den lagliga rätten att inskrida i fall där energihushållningsambitionerna uppen- barligen åsidosatts eller att förelägganden om åtgärder kan bli aktuella mot de fastighetsägare som inte inom en viss tidsperiod genomfört rimliga energi- hushållningsinsatser. Sådana synpunkter framföres av bl. a. lzvgmzadsstvrcl- sen. länsstyrelsen i Norrbottens län, kommimstj'rclscn [ Stockholm. l-"'ingåkcr. l""('islet'å.s och Örnsköldsvik. Imiustrigruppenför liitt bvggeri. S VR, l-"i/laägarc- . förbundet och I"" l-"S -tckniska jöreningcn.

Flera remissinstanser uppehåller sig kring frågan om de styrmedel som är lämpligast inom 10 k al b e st å n d e t . E nctgisparkommittén och länsbostads- nämnden i Norrbottens län anför att kostnaderna för värme och ventilation utgör en relativt liten andel av företagens allmänna omkostnader. Energi- kostnaden för lokaler avsedda för yrkesmässig verksamhet är vidare avdragsgill omkostnad i rörelsen. Dessa förhållanden medför att det i regel inte föreligger något ekonomiskt incitament hos vare sig lokalutnyttjare eller fastighetsägare att vidtaga några energibesparande åtgärder. Energisparkom- mittén och Iänsbostadsnänmden i Norrbottens län förordar därför andra åtgärdstyper för att få till stånd energihushållning i lokalbeståndet. NBD och NED framhåller att lokalbeståndet uppvisar varierande former av lokaler och användningssätt och att tvångsåtgärder på detta område måste te sig särskilt vanskliga. NBD och NED samt l"l"'S-tekniska./örcningen anser däremot att lån. bidrag. taxor och skattetekniska förmåner är lämpliga åtgärder då det gäller att stimulera till energibesparande insatser inom lokalbeståndet.

Många instanser tar också upp fö r val t n i n g 5 fo r m e r n a s betydelse för energihushållningen. En väg att minska energiförbrukningen i bl.a. flerbostadshus kan vara att brukarna gemensamt tar ansvaret för förvalt- ningen och därmed också för besparingsåtgärderna framhålles av SAR och Arkitekt/örbtmdct m. fl.

Flera remissinstanser påpekar att man bör eftersträva en enkel ad m i - n i s t ra t io n av tillstånd och bidrag som erfordras för energihushållnings- åtgärder. Kom/nunstvre/sen i Örnsköldsvik påpekar att man för s.k. enkla åtgärder bör skapa en såväl för den enskilde som för kommunen enkel administration av tillstånd och bidrag. att antalet handlingar i varje ärende måste begränsas och att besked måste kunna ges inom en kort tidsrymd. Liknande synpunkter framhålles av Sl-"R som också ifrågasätter om skyldig- heten att söka byggnadslov vid vissa typer av energibesparande åtgärder bör uppmjukas. Svenskajöreningcn_/ör byggnadsvård anser att man bör vidare-

Prop. 1977/78:76 ” löl

utveckla systemet med förhandsförfrågningar vid handläggningen av låne- ärenden och byggnadslovsfrågor för att ge den sökande vägledning i god tid. (Se även remisssynpunkter som redovisas i avsnitt 6.6.6.5 och 6.6.6.6.) En noggrann uppföljning av styrmedlcnas effekter och snabba ändringar av bestämmelserna vid behov förordas av bl. a. SAR och .4r/t-itekt/örbundet. De senare påpekar också att stödformerna måste möjliggöra ett kvalificerat projekteringsarbete för att man skall nå de eftersträvade resultaten från såväl energisynpunkt som från estetisk synpunkt.

6.6.6.2 Information

Den betydelse som många remissinstanser tillmäter i informationen som styrmedel framgår av föregående avsnitt. Vikten av en fortsatt och intensi- fierad informationsverksamhet framhålles särskilt av riksantikvarieämbetet. hostadssf_1-'/'elsen. BFR. energisparkommitten. Konmmn/ärbmtdet. k'()/77/Nlllle_L'- relserna iStockho/m. Vingåker och Örnsköldsvik. Föreningen Sveriges byggnads- inspektörer. I ndustrigruppen för lätt bygge/'i. Industrins bj'ggmmaria/grupp, NB!) och NED. $.sz och .:frkitekt/ärbumler, Riksbyggen. Fastig/tetsägarqrörbtmdet, Swedisol och l'l"5'-information. Behovet av information kring mot iv e n fö r e n e r g 1 sp a r v e r k 5 3 m h e te n framhålles av flera instanser bland dem Kontmun/örbundct. kommunstjfrc/serna iS/ockhohn och Vingåker samt F astig- hetsägarcförbundet. Energisparkonzmfilén anser att oavsett vilka andra styr- medel som kommer till användning måste en omfattande information ges till fastighetsägarna. Ansvaret härför bör enligt energisparkommittén åvila kommittén. I”I'"'.S'-lndustrins lnformationsräd AB efterlyser en genomtänkt plan för information om energihushållningsverksamheten. och föreslår att 10 96 av den beräknade ekonomiska besparingen avsätts för informations- verksamhet.

Flera instanser framhåller att en info rm a t i 0 n o m olika å tg ä r - d e r s lö n s a m h et för fastighetsägaren kan stimulera till insatser för bättre energihushållning. Detta framhålles av bland andra bostadssrvre/sen. energi- sparkommittén. tekniskafakulteten vid Lunds universitet. Kommunfiirbundel. Elverks/öreningen och l-"i/Iaitjgare/ärbundet. Energisparkommitten välkomnar den till rapporten bifogade åtgärdsbedömningen och anför att informations- verksamheten tidigare hämmats då det inte funnits någon redovisning av opartiskt organ för olika besparingsåtgärders effekt. Planverket bör enligt energisparkommittens mening få i uppdrag att även fortsättningsvis utfär- dera olika åtgärders energihushållningseffekt i befmtlig bebyggelse.

Flera remissinstanser befarar. som redan tidigare berörts. att intresset för åtgärder för energihushållning skall möjliggöra marknadsföring av även mindre väl utprovade material och metoder. Riksantt'kvarie- ämbetet. Riksbvggen och l'i/laägare/örbunde! m. fl. framhåller att den infor- mationsverksamhet samhället svarar för måste ge tillräcklig information för att brukare och fastighetsägare skall kunna orientera sig om olika produkters

ll Riksdagen [977/78. I sant/. Nr 76

Prop. 1977/78:76 162

nytta och lönsamhet. Detta behov är särskilt stort i fråga om sådana relativt enkla åtgärder för vilka lån inte utgår och för vilka byggnadslov inte erfordras och sålunda kommunal eller statlig, expertis inte automatiskt inkopplas. Som redovisats i avsnitt 6.6.4 anser många remissinstanser att detta behov skall kunna tillgodoses genom en obligatorisk eller frivillig kommunal besikt- ningsverksamhet. Länsstyrelsen iNorrbottens län anför att den genomsnittliga fastighetsägaren i allmänhet inte torde besitta tillräcklig teknisk sakkunskap för att själv kunna bedöma vilka energisparåtgärder som i förhållande till kostnaderna är mest lämpliga att vidta. Även om en sådan bedömning kan upphandlas av inom branschen förekommande specialister är det enligt länsstyrelsens mening mera förenligt med den markering av samhällets ansvar för energiförbrukningen som statsmakterna fastlagt att samhället i en eller annan form tillhandahåller denna speeialisthjälp. Mot denna bakgrund förordar länsstyrelsen att erforderlig expertis inordnas i den statliga länsför- valtningen. alternativt inom länsstyrelserna eller länsbostadsnämndcrna.

Några instanser kommenterar svårigheterna att åstadkomma en informa- tion som fyller de krav som här redovisats. Fastitt/tetskontoret i Stockholm påpekar att det föreligger stora svårigheter att utarbeta information för tänkbara hustyper och detaljlösningar så att icke den lämnade informationen misstolkas med negativa resultat som följd. Kommttnstyre/sen i Örnsköldsvik anför att information och råd inte får sträcka sig längre än kunskaperna om vad som händer i byggnaderna när åtgärderna genomförs och framhåller vidare att informationen måste struktureras så att det inte råder någon tveksamhet om vilka insatser som rekommenderas för nyproduktion och vilka som är lämpliga för befmtlig bebyggelse.

Samhället bör så långt möjligt utarbeta teknisk information om vilka åtgärder enskilda småhusägare kan och bör vidta för att spara energi vilket framhålles av bl. a. NBD och NED. Komntuttst_vrelsen i Örnsköldsvik påpekar att det härvid många gånger gäller information om enkla ting. så enkla att de därför inte uppmärksammas. Kommunstyrelsen nämner en enkel broschyr om hur man sätter fast tätningslist i olika fönstertyper som exempel på sådana billiga insatser som vem som helst kan utföra som har värde från energihus— hållningssynpunkt.

Värdet av exempel på genomförda åtgärder för förbättrad energihushåll- ning liksom olika slags demonstrationsanläggningar framhålles av bl. a. BFR. som anser att statliga och kommunala byggnader lämpar sig väl som demonstrationsanläggningar. Länsstyrelsen i Älvsborgs lätt anlör att anvis- ningar om hur hus bör skötas saknas i förvånansvärt stor utsträckning. Enligt länsstyrelsen. har planverket bl. a. genom broschyren om fuktskydd. visat att det är möjligt att ge tekniska anvisningar och bestämmelser i en lättläst form. Flera instanser har. som redovisats i avsnitt 6.6.5. påpekat betydelsen av bättre information om anläggningars drift.

Vikten av en information till hyresgäster och and ra bru kare framhålles av bl. a. länsbostadsnämtiden i Norrbottens lätt. komtnunstyrelsen i

Prop. 1977/78:76 163

Gislaved och SAR och .»ft'kitekt/örbttndet.

SABO och Fastig/tetsägare/örbtmdet. som båda avstyrkt lagstiftning om h ö g sta in 0 m h u ste m pe ra t u r. efterlyser dock en rekommendation från centralt håll om lämplig inomhustemperatur eller ett intervall inom vilket denna bör ligga. NBD och NED önskar information i form av ett jämförelsetal som visar normal energiförbrukning för olika typer av värme- anläggningar och vid olika klimat från byggnadstyp m. m.. liksom normal energiförbrukning per kvadratmeter lägenhetsyta i olika typfall. Industri- gruppen/ör lätt bvggeri önskar ett på central nivå fastställt energipris som skall användas vid ekonomiska kalkyler.

Flera remissinstanser upptar. under rubriken information. behovet av en uppsökande verksamhet. Som redovisats i avsnitt 6.6.4 anser många att en frivillig inSpektionsverksamhet kan ges en sådan uppsökande roll. Energi- sparkommittén. länsbostadsnämnden i Kristianstads lätt och SAR och Arkitekt— förbundet framhåller att själva besiktningsbcsöket med den information detta kan ge bör utgöra ett inte obetydligt incitament för att vidta vissa energibe- sparande åtgärder.

Energisparkommittén m. fl. framhåller den roll som massmedia. studieför— bund m.fl. kan spela i informationssammanhang liksom behovet av att studiematerial framtages för olika slags kursverksamhet. Kommunstvrelsen i Örnskt'ildsvik efterfrågar även studiematerial som kan användas för självstu- dier.

6.6.6.3 Energipris m.m.

En rad olika typer av ekonomiska styrmedel diskuteras av remissinstan- serna. Utöver lån och bidrag för åtgärder för förbättrad energihushållning (som redovisas i följande avsnitt) diskuteras bl. a. energipriser och energi- skatter. energitaxor. bränsleklausuler. debitering. förbrukning av värme och varmvatten. samt olika typer av skattelättnader.

En rad instanser förordar h öj da e n e rg i p ris e r som ett av de viktigaste styrmedlen. En höjning av energibeskattningen eller annan höjning av energipriset förordas sålunda av kommttnstyrelscn iStockho/tn. NBD och NED. SVR. ii'lt7k(lllfilrbllil(lvi. Swedisol och l-f'l"S-tekniskaföreningen. Energiprisets användbarhet som styrmedel påpekas — utan direkt rekommendation om höjning av priset - av bl. a. byggnadsstyrelsen. energisparkotnmittén. länssty- relsen i l-"'('istet'ttot't'lattds lätt och SA BO. NDB och NED framhåller att subventionselementet iden statliga långivningen medför att det blir möjligt att vidta energibesparande åtgärder som annars varit lönsamma först vid betydligt högre energipriser. En höjning av energipriserna medför därför att många energibesparande åtgärder framstår som ekonomiskt motiverade utan särskilda subventioner. Flera instanser framhåller att en av statsmakterna fastlagd långsiktig politik för energiprisets utveckling — genomförd med hjälp av en med tiden varierad energibeskattning — skulle ge en värdefull grundval

Prop. 1977/78:76 164

för byggnads- och byggmaterialindustrins planering och satsning på teknisk utveckling. Flera instanser framhåller att intäkter från energibeskattning kan användas för att finansiera lån och bidrag för åtgärder för förbättrad energihushållning. Mekanförbundet och l-"'l-'S-tekniskaföreningen framhåller att en höjd energiskatt bör utformas selektivt (momshöjning på energi).

Ett annat område som tilldragit sig stort intresse från remissinstanserna är de d e b i t e ri n g s p ri n e i p e r som finns för energiförbrukning. Många instanser har. som tidigare påpekats. framhållit vikten av att alla berörda parter — såväl brukare som fastighetsägare — ser ett direkt resultat av de åtgärder de vidtar. l""l"'S-tekniskaföreningen fäster uppmärksamheten på att en —i vissa fall lagfäst —självkostnadsprincip kan göra det omöjligt att tillämpa taxor med förbrukningsstyrande inriktning. Utformningen av el- och ljärrvärmetaxor kommenteras av bl. a. byggnadsstyrelsen. sektionen _lör maskinteknik vid KTH. kommttnstvrelsen i Stockho/nt. lndustrigruppenjär lätt bygget-i,. SKIF och Konsultföreningen samt Sl-"R. Flera påpekar att el och fjärrvärmetaxornas fasta avgiftsdel bör sänkas medan den rörliga delen av taxan bör höjas. För el bör en lämpligare avvägning mellan effektpris och energipris övervägas.

Många remissinstanser tar upp de olika sätt på vilka hyresgäster idag debiteras värmekostnadcr. En översyn av de olika systemen för s. k. värmeklausuler förordas av byggtutdsstyrelsen. kottsttntentverket. bostadssty- relsen, etrergisparkommittén, länsstyrelsen och Iänsbostadsnämtiden iNorrbot- tens lätt. sektionerna/ör arkitektur och maskinsteknik vid KTH. F astighetskon- toret i Stockholm. HSB:s riksförbund. lndustrigruppenför lätt bygge/'i, Ingen- .iörsvetettskapsc'tkademiett. NBD och NED. Bj'ggnadsarbeIare/örbttndet. SKIF och Konsttlt/öreningen. Riksbyggen, SVR. SABO, Fastighetsägare/örbundet. Swedisol. VVS-Industrins In/bnnationsråd AB och VVS-tekniskaföreningen. Riksbyggen och SABO hänvisar därvid till de överläggningar i frågan som aviserats mellan SABO och Hyresgästernas riksförbund. Energisparkommit- tén. Ingeniörsvetenskapsakademien. NBD och NED samt Fastighe/sägare/ör- bundet hänvisar till att hyresrättsl—ömmittén f. n. har till uppdrag att granska olika bränsleklausuler.

Frågan om debitering på den enskilda hyresgästen av faktisk värme- och varmvattenförbrukning samt elförbrukning i de fall så inte redan sker kommenteras av konsumentverket. energisparkommitten. tekttiskafaku/teten vid Lunds universitet. kommunstyrelsen i Gislaved. HSB:s riksförbund. Elverks- föreningen och SABO. som samtliga avstår från att förorda installation av mätare i befintliga byggnader där sådana saknas på grund av kostnaderna för installation och avläsning. Svett-Göran Öberg m.fl. framhåller att i de fall elinstallationen i en byggnad är utförd för kollektiv elmätning torde det vara ekonomiskt förmånligare att installera undermätare som avläses av bostads- förvaltningen än om varje hyresgäst skulle teckna separat abonnemang med elleverantören. Elleverantörerna är emellertid f. n.. på grund av gällande bestämmelser. inte beredda att tillåta sådana installationer. Sven-Göran

Prop. 1977/78:76 165

Öberg m. 11. hemställer därför om ändrade bestämmelser i dessa hänseen- den.

Åtgärder för energihushållning i byggnader kan även stimuleras genom rätt till skatteavdrag för kostnaderna. enligt vad som framhålles bl. a. i bilaga till yttrande från NBD och NED samt i yttrande från sektionen för maskinteknik vid KTH. Institutionenför bvggttadsteknik vid KTH framhåller att solvärme- installationer indirekt kan främjas genom att man beskattar eller avgiftsbe- lägger energikällor proportionellt efter deras negativa ekologiska och miljö- mässiga inverkan.

6.6.6.4 Lån och bidrag

Många instanser pekar på den betydelse som lån och bidrag har för åtgärdsprogrammets genomförande. Enligt kottsttmetttverkets uppfattning är möjligheterna till finansiering av åtgärder genom lån samt villkoren för dessa lån. avgörande för i vilken utsträckning fastighetsägarna kommer att vara beredda att vidta frivilliga åtgärder. Att statsmakterna måste tillse att tillräckligt låneutrymme tillskapas framhålles av bl.a. iWP/t'dil/Öl'blllltlel. Kommuttstvre/sen i Örnsköldsvik poängterar att ett smidigt fullföljande av åtgärdsprogrammet bl. a. förutsätteratt medel finns tillgängliga hela tiden så att inga Onödiga uppbromsningar sker.

Flera instanser påpekar de ekonomiska stödformernas betydelse som sty r m c d el och framhåller att stödet bör konstrueras på sådant sätt att det leder till att i första hand de åtgärder vidtas som ger största besparing. Sådana synpunkter framföres av bl. a. riksantikTarieämbetet. ettergisparkotnmitten. lättsstvrelserna i f"('isttnanlattds och tNt'orrbottens län. institutionen/ör byggnads- teknik vid KTH. SÅ R och .»1rkitekt/örbttndet, R iksbyggett. .fi-lekan/örbttttdet och l"l"S-tekttiskaföreningen. L("insstvrelsett i l-"ästmanlands lätt anser att stödet bör konstrueras så att åtgärder i första hand inriktas på de byggnader och de byggnadsdelar som svarar för en oproportionerligt stor del av energiförbruk- ningen. l-"l'S-tekniska föreningen vänder sig mot schablonberäkningar vid lån- och bidragsgivning och förordar istället ett flexibelt system som ser mer till erhållen besparingseffekt än vidtagen åtgärd. SABO framhåller att mer omfattande Upprustningsåtgärder i första hand är aktuella för småhus medan drifts-. underhålls- och injusteringsåtgärder är de angelägnaste åtgärderna i flerbostadshusen. Eftersom de ekonomiska stödformerna i första hand inriktas på mer omfattande Upprustningsåtgärder har det ekonomiska stödet i första hand kommit småhusen till del. Om man bortser från stöd som avser anslutning till fjärrvärme. var det utbetalade stödet under budgetåret 1974/75 och 1975/76 sammanlagt omkring 500 kronor per lägenhet i flerbostadshus och mer än 5 000 kr. per lägenhet i småhus. Detta visar enligt SABO att energisparstödets nuvarande utformning innebär en liten stimulans för flerbostadshusens del. Samma slutsatser redovisas också av institutionen/ör ltvggttaclsreknik vid KTH. Ettergt'sparkomtnitten ställer sig tveksam till nu

Prop. 1977/78:76 . 166

gällande fördelningen mellan lån och bidrag och anser att bättre stimulans- effekter erhålles genom gynnsammare lånevillkor. Riksatttikvariec'itttbetet exemplifierar lånereglernas styrande verkan genom att påpeka att ytterst få befintliga hus med isolering av mineralull eller andra lätta material uppfyller kraven på täthet. vilket medför att isoleringen gör ringa verkan. Lånereglerna bör enligt ämbetet i fortsättningen ta hänsyn till detta och inte som hittills enbart premiera isoleringens tjocklek. Lättsst_t-=t'elsett i Västmanlands lätt anser att en förutsättning för erhållande av lån och bidrag till energibesparande åtgärder bör vara att en besiktning först genomförs.

Att bid rag bör utgå till den del av kostnaderna för större åtgärder som inte är fastighetsekonomiskt lönsam med dagens energipris framhålles av bl. a. energisparkomtnittett. komtnttnst_vrelsett i Gislaved. H vresgästernas riks- förbund. S VR. tlIekatt/örbttndet och l'illaägare/örbttndet.

Flera instanser påpekar att de ekonomiska stödformerna bör vara neutrala till olika boendeformer. HSB.-s riksförbund framhåller. att på grund av skillnader i skattehänseende mellan småhus med äganderätt och flerbostads- hus. leder lånefinansierade åtgärder för närvarande till olika kapitalkostnader vid i övrigt lika förutsättningar. Liknande synpunkter framhålles av Hvres- bostäder i Örnsköldsvik AB i bilaga till yttrande från kommunstyrelsen i Örnsköldsvik, Riksbyggen framhåller att många åtgärder som kan komma att omfattas av statliga lån och bidrag. samtidigt utgör eller lämpligen genomförs i samband med reparations- och underhållsarbeten. och att bostadsföretag som är schablonbeskattade — därför kan komma att behandlas oförmånligare än övriga bostadsföretag.

Stödets storlek m. m.

Länsbostadsnäntnderna i Västtttanlands och Norrbottens lätt. kottttnttnstv- relsen i Stockholm. SVR m.fl. anser att stöd bör utgå till 100 % av den beräknade kostnaden. Stödet bör täcka de faktiska kostnaderna för åtgärderna framhålls av HSB:s riksförbund. Riksbyggen. Fastighetsägare/örbundet och l-"l"S-tekniskaföreningen. Länsbostadsnätnndett i Norrbottens lätt ifrågasätter om bidragets storlek i fortsättningen bör maximeras. Länsbostadsnämnden i Kristianstads lätt anser att förskott på det statliga stödet bör kunna utgå.

Ränta. amorteringstid. säkerhet

Lättsbostadsnätnttdett i Värmlands lätt och NBD och NED framhåller att om amorteringsticlen ökas erhålles större möjligheter att få utrymme för kostnaderna för energibesparande åtgärder inom ramen för godtagbara boendekostnader. Hyresgästernas riksförbund liksom NBD och NED anser att samma räntor och amorteringstider som för vanliga statliga bostadslån bör gälla även för energiSparlån. Swedisol framhåller att för sådana åtgärder som blir lönsamma först då man beaktar deras effekter under lång tid bör

Prop. 1977/78:76 167

lånegivningen utformas på sådant sätt att den stimulerar fastighetsägaren att vidta åtgärden även om han inte räknar med att behålla byggnaden under lång tid. NBD och NED samt Fast/gitetsc'igare/örbundet framhåller att fastig- hetsägaren många gånger kan ha svårigheter att ställa sådan säkerhet som erfordras för större energisparlån. Låneutrymmet i fastigheten kan vara taget i anspråk för annat ändamål. NBD och NED föreslår att en statlig lånegaranti i sådana fall bör ställas på det belopp som efter inspektion befinnes rimligt. Vil/aägare/örbuttdet framhåller att omoderna och halvmoderna hus ofta är de sämsta även från energihushållningssynpunkt. Omfattningen av omoderna lägenheter i småhus. räknat i antal rumsenheter. är 2.4 gånger fler än i flerbostadshus. Mer omfattande åtgärder för förbättrad energihushållning i dessa byggnader bör samordnas med en upprustning av byggnaderna i övriga hänseenden. Villaägareförbundet finner därför att möjligheterna till ombygg- nadslån för småhus bör förbättras. som redan skett för flerbostadshus.

Åtgärder som bör erhålla stöd

Sådana kostnader som fastighetsägaren har för en frivillig besiktning bör kunna inräknas i låne- och bidragsunderlaget i de fall stöd söks för energibesparande åtgärder framhålles av bostadsstyrelsen. länsstyrelsen i Västtttattlattds lätt. Lattdstt'ngsjörbuttdet. komtttunstyrelsett i Vingåker och Stadsarkitektkotttoret i Örnsköldsvik. Det ekonomiska stödet bör även ge utrymme för ett kvalificerat projekteringsarbete om tillfredsställande total- resultat skall kunna uppnås framhålles av SAR och Arkitektförbundet. Riksbyggen och Fastighetsägare/örbuttdet.

Lättsbostadsttämttdertta i S tockholms. Kristianstads och Göteborg och Bohus län framhåller att trots att åtgärder av drifts- och underhållskaraktär är synnerligen angelägna från energisparsynpunkt bör de inte bli föremål för stöd i form av lån och bidrag då åtgärderna normalt skall ingå i fastighetens driftsbudget. då de är enkla och fastighetsekonomisk lönsamma samt eftersom en sådan lån- och bidragsgivning medför stora administrativa kostnader. Till sådana åtgärder räknar Iättsbostadsttätnnden i Göteborg och Bohus lätt bl. a. tätning av fönster och injustering av värmesystem. Energi- sparkommittén anser att mindre kostsamma åtgärder som uppsättande av tätningslister bör finansieras utan statliga bidrag då de är lönsamma och bör kunna rymmas inom en normal fastighetshudget. Åtgärder som kräver stora engångsinvesteringar bör däremot enligt kommittén kunna få ekonomiskt stöd även om åtgärderna i och för sig kan ha god lönsamhet. Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Landstingsförbundet. HSB:s riksförbund. Rörledttings/ir- tttorttas riksförbund. SABO och Fastighetsägare/örbuttdet påpekar den bety- delse som åtgärder inom installationsområdet kan ha från energihushåll- ningssynpunkt och förordar mot denna bakgrund stöd för en rad sådana åtgärder som inreglering av värmesystem. installation av termostatventiler och byte av oljebrännare och pannor. SABO framhåller att flertalet av de

Prop. 1977/78:76 168

injusterings- och inregleringsåtgärder som genomförs eller borde genomföras bland SABO-företagen innefattar kompletterings- och ändringsarbeten av VVS-installationen i sådan utsträckning att åtgärderna borde klassificeras som förbättringsåtgärder snarare än som underhållsarbeten. Fastighetsägare- förbundet anser att stöd för pann- och brännarbyte bör utgå på sådana orter där införande av fjärrvärme ej är aktuellt.

Lönsbostadsna'tmtden i Norrbottens lätt anser att det utgör ett särskilt problem huruvida sådana byggnader där brister från energihushållningssyn- punkt beror på "byggfusk" skall kunna åtgärdas med stöd av energisparlån och bidrag.

Länsstyrelsen i l'ästerttorrltttttls lätt fram för att lån och bidrag för närvarande enbart ges till upprustningar av byggnader som är särskilt dåligt isolerade. Sådana ändringar i bestämmelserna bör enligt länsstyrelsen övervägas att fler byggnader blir lån- och bidragsberättigade. Rörfirmornas riksförbund och Fastighetsägare/örbuttdet anser att stöd även bör utgå till åtgärder avseende lokaler. SABO anför att anslutning till fjärrvärme ofta innebär ökad boendekostnad och anser därför en översyn av de ekonomiska förutsättning- arna för sådan anslutning angelägen.

l--"VS-tekniskaföreningen anser att stöd bör utgå inte bara för konventionella energihushållningsåtgärder utan också för att göra en långvarig successiv övergång till lokala energikällor möjlig.

Kommunförbundet och kommunstyrelsen i Vingåker anför att stöd även bör kunna omfatta hus byggda efter 1960.

Itzgett/"örsvetettskapsakadentiett anser att lån-. forsknings- och utvecklings- bidrag bör kunna ges till försöksprojekt.

nggnadsarbetare/örbundet anlör att energisparlån endast bör ges under förutsättning att godkänd entreprenör anlitas. Riksantikvariec'itnbetet och .S'vettskdföreningen/ör byggnadsvård anlö r att vid tilläggsisolerin g av träpanel— fasad bör nedtagning och återuppsättning av befintlig panel ges lika goda eller bättre ekonomiska villkor än uppsättning av aluminiumpanel och att låne- och bidragsregler även i övrigt bör utformas på så sätt att energisparåtgärder som utformade med hänsyn till kulturhistoriska värden ges minst lika gynnsam finansiering som andra tänkbara alternativ.

Administration

NBD och NED samt Fast/gitetsägare/örbundet framhåller att behandlingen av lån- och bidragsansökningar samt utbetalning av beloppen ofta tagit orimligt lång tid. Länsbostadsnätttnderna i Stockholm. Göteborg och Boltus samt Norrbottens län och Hvresbostäder i Örnsköldsvik AB framhåller att en utvidgad låne- och bidragsverksamhet förutsätter en förstärkning av läns- bostadsnämnderna och de kommunala förmedlingsorganen.

Lättsbostadsnämnden i Stockholm anför att reglerna för låne- och bidrags- verksamheten bör utformas på ett både för de sökande och för de

Prop. 1977/78:76 169

handläggande myndigheterna klart sätt för att inte i onödan försena genomförandet av planerade energibesparande åtgärder. Behovet av enkla regler framhålles också av kattttttttttstvrelsen i Örnsköldsvik. Denna påpekar också.som tidigare redovisats. behovet av enklare bidragsformer för de enkla besparingsåtgärderna.

Fastieltetskontoret i Stockholm anser att den föreslagna besiktningen skall utgöra underlag för lånebehandlingen så att förmedlingsorganet inte behöver göra egen lånebesiktning. trots att detta något fördyrar kostnaderna för den första besiktningen. HSB:s riksförbund föreslår att en utvärdering görs av det hittillsvarande energisparstödet. Rörledttingsfirtttornas riksförbund och SAR och Arkitektförbuttdet anser att energisparstödets effekter kontinuerligt bör följas upp så att bestämmelserna snabbt kan ändras vid behov.

6.665 I rapporten föreslagna ändringar och tillägg till byggnadsstadgan

Rapportens lagförslag tillstyrkes i sin helhet av socialstyrelsen. länsstyrel- sertta t' Maltttöltus och Norrbottens län. länsbostadsnätnnden t' Stockholm och Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer. Ytterligare antal remissinstanser tillstyrker samtliga förslag utom den föreslagna nya paragrafen 50 a ; BS. Så gör btzggnudsstvre/sen. riksrevisionsverket. bostadsstyrelsen. BFR, energispar- kommittén. lättsstyre/sertta [ Älvsborgs och |-"('isterttorrlands lätt samt länsbo- stadsttc'intttdett !" Norrbo/letts län.

Remissinstansernas allmänna inställning till lagstiftning som medel i energihushållningssträvandena har redovisats i avsnitt 6.6.6.l. Av denna redovisning framgår också att många instanser. som generellt förordar andra styrmedel. ändå anser att samhället bör ha rätt att inskrida i fall av uppenbar vanvård eller mot sådana fastighetsägare som inte ens efter en längre tidsrymd åtgärdat från energihushållningssynpunkt bristfälliga fastigheter. NBD och NED samt ["I-"S-tekniska föreningen förordar. i stället för de i rapporten föreslagna lagstiftttingsåtgärdcrna. en anknytning till sanerings- lagsstiftningen. "

Ettergisparkommitten framhåller att lagstiftningsåtgärder framför allt bör sättas in inom sådana områden där de ekonomiska stimulanssystemen kan beräknas ha mindre effekt. Enligt kommitténs mening är det framför allt i samband med åtgärder av underhållskaraktär som olika former av föreläg- ganden kan bli aktuella.

I-lyresgästerttas riksförbund påpekar att enligt de föreslagna lagändringarna skulle. i de fallen fastighetsägare icke vidtar erforderliga åtgärder. initiativet för förelägganden ankomma på byggnadsnämnden. Förbundet önskar en lagstiftning som medger initiativ även från hyresgästorganisation.

Prop. 1977/78:76 170

48a ;" BS '

Den föreslagna ändringen i 48 a ;" BS tillstyrks av socialstvrelsen. byggnads- styrelsett. riksrevisionsverket. bostadsstvrelsett. BFR, energisparkomtttittétt. lättsstvre/sertta i Maltttöhus. Älvsborgs. Västernorrlands och Norrbottens län. F örettittgen Sveriges bvggttadsittspeklörer. HSB:s riksförbund. NBD och NED. SABO och V VS-tekniska föreningen. Förslaget avstyrks uttryckligen av lättsbostadsttätttttdett i K ristianstads lätt. NBD oclt NED samt SA BO framhåller vikten av att vid ombyggnader tillvarata möjligheterna till bättre energihus- hållning i byggnaden i dess helhet. HSB:s riksförbuttd framhåller att kravet är motiverat mot bakgrund av de krav på energibesparande utföranden som ställs på nybyggnader.

Förslaget till ändring i 49 & BS tillstyrks av socialstyrelsen. byggnadsstyrel- sett. riksrevisionsverket. bostadsstyrelsen. BFR. eneng/sparkottttttitten. länssty- relsertta i Malmöhus. Älvsborgs. Västernorrlands och Norrbottens lätt. länsbos- tadsrtr'itttttderna i Stockholttts och Norrbottetts lätt. Föreningen Sveriges bvgt- nadsinspektörer och VVS-tekniskaföreningen. Förslaget avstyrks av länsbos- tadsttätttttdett i Kristiattstads lätt. HSB:s riksförbund samt NBD och NED. HSB:s riksförbuttd anför att det vore värdefullt om byggnadsnämnderna även fortsättningsvis hade möjlighet till prövning av undantagssituationer.

SOÄBS

Förslaget till ändring i 50 s' BS tillstyrkes av socialstyrelsen. byggnadsstyrel- sett. riksrevisionsverket. bostadsstyrelsen, BFR. energisparkommitten. länssty— relserna i Maltttöhus. Älvsborgs. lf'ästernorrlands och Norrbottetts lätt. länsbos- tadsttr'imnderna i Stockholttts och Norrbottetts lätt. Kommunförbundet. Föreningen Sveriges bi'ggnadsittspektörer. HSB:s riksförbund och Fastighets- ägare/örbundet. Förslaget avstyrks av Iänsbostadsnämndett i K ristiattstads lätt. NBD och NED samt V VS -tekttiskaföreningen. K attttttuttstvrelsen i Stockholm samt Föreningen Sveriges byggttadsittspektörer framhåller att 50 & BS. liksom den föreslagna 50 a & BS. ingår i en grupp paragrafer i byggnadsstadgan som riktar sig främst till de byggande. Byggnadsnämndernas skyldighet att utöva tillsyn enligt 64 & BS är begränsad till sådana byggnadsföretag för vilka byggnadslov erfordras. Detta medför enligt rentissinstanserna bl. a. att byggnadsnämnderna inte har skyldighet att genom besiktningar kontrollera att fastighetsägarna fullgör sin underhållsskyldighet enligt 50 ;" BS och att förelägganden är ytterligt ovanliga. Enligt kottttttuttstyrelsen i Stockholttt och Föreningen Sveriges btggnadsinspektörer skulle ändringen i 50 ;" BS sålunda inte medföra någon nämnvärd ökad arbetsinsats för byggnadsnämnderna. HSB:s riksförbuttd framhåller att ett tillägg i 50 & BS kan ses dels som en

Prop. 1977/78:76 ' 17l

allmän anvisning till god energihushållning och dels ha värde i de speciella fall då besiktning och föreläggande kan vara motiverade med stöd av den s. k. påföljdslagen. BFR anför att en ändring i 50 ; BS har olika effekt för olika byggnader. I de fall då Svensk Byggnorm idess lydelse den ljanuari 1977 var tillämplig då byggnaden uppfördes år det enligt rådets bedömning viktigt att den i dessa hus ibland komplicerade energitekniken underhålls och sköts väl. För byggnader uppförda enligt tidigare bestämmelser kan. med stöd av en ändrad 50 & BS krav riktas på underhåll av oljeeldade pannor och på inreglering och injustering av uppvärmnings- och ventilationsanläggningar. Rådet förordaratt ytterligare åtgärder av underhållskaraktär senare inarbetas i 505 BS då tillräckligt underlag härför erhållits.

50aäBS

Förslaget om en ny 50 a ;" BS tillstyrkes av socialstyrelsett. riksantikvarie- ätttbetet. länsstyrelserna iMa/tttö/tus och Norrbottens lätt. lättsbostadsnätttndett i Stockholm samt Föreningen Sveriges byggttadsinspektörer. Detta tillägg till byggnadsstadgan avstyrks av riksrevisionsverket. bostadsstyrelsen. BFR. lätts- bostadsnämnden i Kristiattstads lätt. Konttttuttförbundet. komtttuttstvre/sertta i Vingåker. Västerås och Örnsköldsvik. HSB:s riksförbund. Ittgettiörsvetenskaps- akadetttien. NBD och NED. SAR oclt A rkitektförbundet. Riksbyggen. SABO. Fastig/tetsägareförbunde!. Villaägare/örbuttdet och Vl-"S—tekttiskaföreningen. De viktigaste argumenten för avstyrkande har redovisats i avsnitt 6.6.6.l. Byggnadsstyrelsen, riksrevisiottsverket. BFR. HSB:s riksförbund. Riksbyggen och SABO anför vidare att lagstiftning med så långtgående konsekvenser i varje fall inte erfordras i energihushållningsprogrammets inledande skeden. Flera av dem framhåller också att det kunskapsmässiga underlaget för sådana förelägganden som skulle kunna göras med stöd av de föreslagna föreskrif- terna är ofullständigt. och att lagstiftningarav detta slag inte är aktuella förrän kompletterande undersökningar kan läggas till grund för beslut. Kommun— styrelsen iStock/tolm och F örettittgett Sveriges byggnadsinspektörer framhåller. i anslutning till vad de anfört om den föreslagna ändringen i 50 55 BS. att den nya 50a & BS inte skulle medföra någon nämnvärd ökad arbetsinsats för byggnadsnämnderna.

Övriga synpunkter

Stvre/settför tekttisk utveckling och Axel Johnson ittstitutetför industriförsk- ning framhåller att ny lagstiftning och tillämpningsföreskrifter härtill bör utformas så att man inte binder utvecklingen till idag befintliga metoder för energihushållning. Kottttttunstvrelsett i Västerås anser att uttrycken ”brist- ftillig energihushållning" och "skäliga anspråk på god energihushållning" bör definieras av statsmakterna och att kravnivån därvid.åtminstone för de första åren. kan sättas så lågt att föreläggande med stöd av lagstiftningen endast hör

Prop. 1977/78:76 172

till uiidantagsfallen. ltigett/"öt'svetettskapsakadetttiett. som förordar en serie försöksprojekt. framhåller att erforderlig dispenser från byggnadsstadga och tillämpningsföreskrifter bör lämnas i sådana fall.

6.666 Övriga föreslagna föreskrifter m.m.

Många remissinstanser lämnar synpunkter på andra föreskrifter än de som behandlas i föregående avsnitt. Vissa synpunkter på en eventuell lagreglering av debiteringsprinciper för värme-. varmvatten- och elförbrukning lämnas i avsnitt 6.663. Där framställs också önskemål om sådana ändringar i gällande bestäiiiitielser att bostadsförvaltningar som idag har kollektiv elntätning kan komplettera denna nted undermätare som avläses av bostadsförvalt- ningen.

Önskemål om obligatoriskt typgodkännande eller annan kvalitetskontroll på fönstertätningslister. termostater. oljebrännare. värmepumpar m. fl. produkter av betydelse för en framgångsrik energihushållning framföres av bl. a. statens provningsanstalt. kottttttuttstvrelsen i Gislaved. Industrigruppenför lätt byggeri och SABO.

l"VS-tekniskaföreningen föreslår generell bestämmelse i Svensk Byggnorm med innebörden att all nybebyggelse skall förses med vatten- eller eventuellt luftburet värmesystem för att underlätta en framtida eventuell ombyggnad till värmepumpdrift eller utnyttjande av direkt solvärme. Föreningen förordar också bestämmelse med innebörden att direkt eluppvärmning av bostäder för åretruntbruk förbjuds eller starkt begränsas på annat sätt. Energispat'kottttttittén meddelar att de påbörjat undersökningar om förutsätt- ningarna för att införa maximerad inomhustemperatur för lokalbeståndet.

Indiistrigruppenför lätt byggen och SA BO påpekar att utvändiga tilläggsiso- leringar av fasader kan innebära intrång i de fall byggnad ligger i gräns mot gata eller grannfastighet. och efterlyser erforderliga regler för att lösa sådana problem. Svettska föreningen för byggnadsvård anför i anslutning till de fasadförändringar som tilläggsisoleringar kan medföra att byggnadsnämn- derna bör få klartecken att tillämpa en mera allmän miljösyn. med utgångspunkt i 38 & Byggnadslagcn.

C TI I och sektiottenför maskinteknik vid K TH tar upp de ansva rs frågor som aktualiseras vid en kommunal besiktning och vid eventuella kommunala förelägganden. Sektionettföt' maskinteknik vid K TH påpekar att detta problem på den privata marknaden. t.ex. inom konsultkåreit. har lösts genom försäkringar. Behov av auktorisation av konsulter m. fl. berörs i avsnitt 6.664.

NBD och NED anser det önskvärt att olika bindningar i Svensk Byggnorm och i låneförfattningar undersöks lörutsättningslöst. för att om möjligt skapa ökat utrymme för de åtaganden som blir aktuella med strängare energihus- hållningskrav.

Prop. 1977/78:76 173

6.7 Resurser för åtgärder

Många remissinstanser kommenterar resursbehovet i det skisserade åtgärdsprogrammet. Allmänt understryks att vi idag inte har utbildad personal i den omfattning som erfordras. och att sålunda omfattande utbildningsinsatser är nödvändiga. Bristen på kunskaper i vissa avseenden och behovet av en systematisk och snabb erfarenhetsåterföring betonas också av många. Dessa resursaspekter utgör för många instanser motiv att föreslå successiv utbyggnad av verksamheten. Övriga resursaspekter berörs huvud- sakligen i mer allmänna termer. Beträffande det samhällsekonomiska utrymmet påpekas endast behovet av en tillräcklig stor och kontinuerlig tillgång på lånemedel.

6.7.1 Kunskaper. forskningsbehov och statistik

Remissinstansernas synpunkter på kunskaper och ytterligare kunskaps- behov kan grovt fördelas på följande områden: kunskap om byggnadsbestån- det. kunskap om effekterna av olika åtgärder i beståndet. yrkeshygieniska frågor. besiktningsmetoder samt mätteknik och provningsmetoder. llärut- över lämnas synpunkter på forskningsbehov inom särskilda tekniska delom- råden. Dessa synpunkter har redan redovisats i avsnitt 6.4.

nggförskttingsrådet konstaterar i sin verksamhetsplan för den energiinrik- tade verksamheten att någon påtaglig stimulans till teknisk utveckling inom den svenska byggnadsindustrin och byggmaterialindustrin inte finns för närvarande. Både normer och energisparåtgärder bygger på konventionell teknik. Energipolitiken i övrigt är enligt rådet alltför vagt formulerad föratt ge utvecklingsstimulans till industrin eller till fastighetsägarna/förvaltarna.

Byggnadsbeståndets beskaffenhet

Flera remissinstanser påpekar att brister i kunskap om det befintliga byggnadsbeståndet gör att bedömningarna av möjliga energibesparingar blir osäker. Behovet av förbättrad statistik över byggnadsbeståndets omfattning och tekniska kvalitet betonas av bl. a. byggnadsstvrelsen. BFR. energisparkom- mittén. lättsbostadsnätttnden i Kristianstads lätt. C TH. tekniskaföku/teten vid Lunds universitet. institutionen för bvggnadsteknik vid K T!] . HSB:s riksförbund . lndustrigruppenför lätt byggeri. SAR och A rkilektförhttndet. S VR. Civilingen- _/'t'it's/örbundet, Mekanförbundet och l-"f-"S-tekniskaföreningen. CTH framhåller att en i möjligaste mån riktig bild av byggnadsbeståndets beskaffenhet med avseende på energiförbrukningen ären nödvändig förutsättning för menings- full forskning och utvecklingsarbete inom energiområdet och oundgänglig grund för energipolitiska beslut. CTH framhåller vidare att en statistik över byggnadsbeståndets beskaffenhet inte enbart bör ta sikte på idag kända lösningar utan ta med alla uppgifter som kan förutses vara av betydelse för

Prop. 1977/78:76 174

bedömning av nya tekniker. Flera remissinstanser framhåller även att energiförbrukningsdata bör redovisas helst specificerade på energislag. BFR. sektionen för bvggttadsteknik vid KTH och Mekanförbuttdet framhåller att kunskaperna om industrins lokalbestånd är ännu sämre än för övriga byggnadstyper. Industrins lokalbestånd kännetecknas vidare av stor varia- tion i utförande och användning av lokalerna.

Effekter av olika åtgärder

Många av de föreslagna tekniska åtgärderna baseras på känd teknik vilket framhålles av bl. a. styre/sett för teknisk utveckling. HSB:s riksförbuttd och lt-Iekanförbundet. [ flera fall har de emellertid inte provats i stor skala och flertalet av de instanser som kommenterar frågan betonar behovet av erfarenhetsåterföring. försöksverksamhet och forskning. Statens provning- attstalt framhåller att utförda fältprovningar visat på betydande skillnader mellan avsedd och konstaterad isolering och täthet för olika konstruktioner. I många fall har det också visat sig att arbetsutförandet _har brustit. Industri- gruppenför lätt bvggeri påpekar att erfarenhetsåterföringen inom underhålls- och reparationsbyggeri hittills varit begränsad till skillnad från den omfat- tande erfarenhet som nu vunnits från nybyggnadsverksamheten.

Vikten av en systematisk utvärdering av det hittills utförda energisparar- betet liksom en kontinuerlig uppföljning av de fortsatta åtgärderna betonas av BFR, Industrigruppenför lätt bvggeri. Industrins bvggtttateria/grupp. SAR och Arkitektförbundet samt S l-"R. Riksatttikvarieämbetet påpekar att utvärde: ringen av hittills utförda energisparåtgärder även bör omfatta effekterna från miljö- och kulturminnessynpunkt. Många remissinstanser påpekar att inför ett så omfattande åtgärdsprogram som det nu skisserade bör man påskynda erfarenhetsåterföringen genom systematisk försöksverksamhet och studier av ett planmässigt urval av undei'sökningsobjekt. Detta framhålles bl.a. av HSB. Industrigruppenför lätt bvggcri. Ingen/'örsvetettska/tsakadetttiett. SAR och Arkitektförbundet. Riksbyggen. SA BO och Mekanförbundet.

Byggnadsarbetareförbundet framhåller att de y r k e 5 h y g i e n is k a e f- fe k te r n a av mineralull ännu är ofullständigt kända. Innan man inleder ett landsomfattande arbete nted isoleringsförbättringar bör enligt förbundet de yrkeshygieniska effekterna vara klarlagda. Liknande synpunkter framföres bl. a. av naturvårdmterket. Komtnunförbundct och flera kommuner samt Riksbyggen.

Många remissinstanser betonar att b e s i k t n i n g 5 m e t o d e r na har stor betydelse inför ett omfattande besiktningsprogram. En försöksverksamhet. eventuellt anknuten till BFst BPD-verksamhet eller enkäter organiserade av överstyrelsen för ekonomiskt försvar. föreslås av bl. a. BFR. industriverket. Kottttttuttförbundet och flera kommuner samt SABO.

BFR. statens provningsanstalt och sektionen för maskinteknik vid KTH framhåller att en rationell besiktning kräver en utveckling av m e t o d e r f'ö r

Prop. 1977/78:76 ' 175

m ät n i n g av isolering och täthet liksom att en utvecklad typgodkännande- verksamhet också kräver en utveckling av mätutrustningar och kalibrerings- rutiner.

Remissinstansernas synpunkter på behov av fo rs k n i n g k r i n g e n s k i Id a te k n is k a frå g 0 r har redovisats i avsnitt 6.4. Bland de oftast återkommande synpunkterna bör nämnas behovet av studier av fuktproblem vid tilläggsisoleringar av fasader. estetiska problem vid fasadarbeten, bestän- dighet och åldringsproblem för olika tätningsmaterial, mät- och reglerutrust- ningar och termostatventiler samt lågtemperatursystem och lokala energi- källor. Behovet att utveckla metoder som minimerar risken för felaktiga arbetsutföranden framhålles också.

6. 7.2 Arbetskraft

Många instanser anför att bristen på arbetskraft kommer att bli avgörande för den takt i vilken åtgärdsprogrammet kan genomföras. Sådana synpunkter framföres av byggnadsstyrelsen. konsumentverket. arbetsmarknarlsstyrelsen, BFR. Iänsbostadsnämna'en i Kristianstads län. sektionen för maskinteknik vid K TH. Kommunförbundet och flera kommunstyrelser, HSB:s riksförbund. Ingery'örsvetenskapsakademien. Rörledningstirmornas arbetsgivare/örbnnd. Sjukvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut. SKIF och Konsult/ör- eningen samt Riksbyggen.

A rbetsmarknadsstvrelsen anser att även om underlaget i planverkets rapport är osäkert kan de föreslagna åtgärderna bedömas få betydande konsekvenser för arbetsmarknaden. Med hänsyn härtill utgår styrelsen från att en mer ingående analys kommer till stånd av förslagens effekter på byggarbetsmark- naden innan ställning tas till det skisserade åtgärdsprogrammet. Styrelsen anför vidare att antalet sysselsatta inom byggnadsverksamheten enligt arbetskraftsundersökningarna har minskat med ca 80000 personer under första hälften av 1970-talet främst p. g. a. ett minskat byggande av flerbo- stadshus. Detta har i stort sett kunnat ske utan en motsvarande stegring av arbetslöshet, innebärande att det har funnits alternativ sysselsättning inom andra delar av arbetsmarknaden. Under de senaste två åren har en stabilisering av byggsysselsättningen ägt rum och svårigheter har uppkommit på många håll i landet att rekrytera yrkesutbildad arbetskraft såsom träarbetare. målare m.fl. Tillgängliga prognoser tyder på att den nu rådande situationen kommer att bestå de närmaste åren framöver. Detta innebär bl. a. att det i dagsläget inte finns några nämnvärda outnyttjade arbetskraftsresur- ser. som kan mobiliseras för att möta den efterfrågan som ett snabbt genomförande av planverkets förslag skulle medföra.

Redan det första steget, kommunernas besiktning av fastigheter. kommer enligt arbetsmarknadsstyrelsen att ställa krav på arbetsmarknaden som i dag är svåra att möta. Besiktningarna kommer att kräva arbetskraft med speciella kunskaperi vitt skilda yrkesområden. Med hänsyn till arbetsuppgifternas art

Prop. 1977/78:76 176

torde enligt styrelsen minst två personer med olika yrkeskunskaper fordras för varje inspektionstillfälle. Varken uppsättningen av personal på kommu- nernas byggnadsnämnder eller tillgången på arbetskraft i övrigt medger enligt styrelsens uppfattning att en sådan efterfrågan tillgodoses omedelbart.

Vid sidan av mer preciserade kalkyler över arbetskraftsbehoven fordras enligt styrelsen betydande utbildningsinsatser. Självfallet bör arbetsmark- nadsutbildning då komma i fråga. För flertalet av de aktuella yrkesområdena bör det vara möjligt att intressera kvinnor för utbildningen. Det är också bland kvinnorna som det alltjämt föreligger en outnyttjad arbetskraftsresurs. Vidare bör enligt styrelsen de föreslagna insatserna planeras på ett sådant sätt att de kan användas i säsong- och konjunkturutjämnande syfte på byggar- betsmarknaden. '

Besiktningsmän

Ett stort antal instanser framhåller. som redovisas i avsnitt 6.6.4. att byggnadsnämnderna inte kan genomföra besiktningarna med nuvarande personella resurser. I samma avsnitt redovisas också remissinstansernas synpunkter på det antal besiktningsmän som erfordras för att genomföra den föreslagna besiktningen. Vidare redovisas där förslag om förstärkning av den kommunala besiktningsorganisationen med hjälp av personal från bostads- företag och konsultfirmor etc. Riksrevisionsverket framhåller att den personal med erforderlig utbildning som kan finnas i kommunala förvaltningar och bostadsföretag torde vara fullt sysselsatt med genomförande av energibespa— rande åtgärder och att. om denna personal dras in i besiktningsverksamhet. ett motsvarande antal nya tekniker torde behövas. SKIF och Konsult/ör- eningen anför att en avsevärd del av dagens resurser i fråga om besiktnings— personal återfinnes i existerande konsultföretag. Uppbyggnad av en kommunal besiktningsorganisation skulle därför ej kunna ske utan allvarliga störningar i de verksamma konsultföretagen. Föreningarna anser därför att konsultföretagens insatser i existerande form i första hand skall utnyttjas för besiktningsverksamheten. R(iir/editings/irmornas arbetsgivare/örbnna' fram— håller att rekrytering av tilltänkta besiktningsmän inte bör ske från förbun— dets område. Detta skulle enligt förbundet skapa ytterligare problem på den redan mycket trånga sektorn av VVS-tekniker. Förbundet beklagar att de framställningar som förbundet tillsammans med byggnadsarbetareförbundet gjort om teknikerutbildningen inom VVS-branschen inte fått gehör. Bygg— nadsstyrelsen anför att tillgången på kompetenta besiktningsmän enligt byggnadsstyrelsens erfarenhet för närvarande är mycket begränsad och att även om man startar utbildning för besiktningsmän torde en obligatorisk besiktning medföra risker för att såväl utbildningen som besiktningarna drivs fram i sådan takt att besparingsresultatet blir lidande.

Prop. 1977/78:76 177

Byggnads- och installationsarbetare

Byggnadsstyrelsen gör den överslagsberäkningen att om 10 % av den för närvarande aktiva byggnadsarbetarkåren skulle ägna sig åt enbart tilläggsiso- lering av befintliga fastigheter skulle det ta ca 12 år att få arbetena utförda och påpekar att detta får anses vara en lång tid i detta sammanhang. Styrelsen anför att grundligare bedömningar erfordras av såväl arbetskrafts- som materialresurserna.

Att installationssektorn är ett område där arbetskraftbristen är speciellt påtaglig framhålles av bl. a. BFR . Rör/edrtings/irmornas arbetsgivare/örbund. Sjukvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut och Riksbyggen. Rör/ed- ningsfirmomas arbetsgivare/örbund framhåller att det redan idag föreligger en betydande brist på rörmontörer och att ett snabbt genomförande av åtgärdsprogrammet skulle leda till allvarliga balansrubbningar på denna del av arbetsmarknaden. BFR framhåller att endast ett fåtal personeri landet idag kan förmodas besitta erforderlig kompetens för inreglering och injustering av värme- och ventilationsanläggningar. Mekanförbundet å sin sida anser att varken produktions- eller montagekapacitet kommer att bli något större problem under förutsättning att de föreslagna åtgärderna genomförs under en period av minst 10 år. Rör/edningsfirmomas arbetsgivare/örbund föreslår att en gemensam arbetsgrupp tillsättes med representanter för arbetsmarknads- myndigheterna och de berörda parterna på arbetsgivare- och arbetstagarsidan med uppgift att bedöma vilket ytterligare behov av rörmontörer som följer av förslagens genomförande. Förbundet föreslår liksom arbetsmarknadsstyrelsen och Byggnadsarbetareförbundet att möjligheterna att använda kvinnlig arbets- kraft tillvaratas. Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar att för de åtgärder som ingår i andra steget kommer i första hand yrkesgrupper inom VVS- installations- och serviceområdet att efterfrågas. Enligt styrelsen räcker nuvarande yrkesarbetarkår inte till för en snabb insats av denna omfattning. Särskilda utbildningsinsatser och en noggrann planering erfordras därför för denna del av åtgärdsprogrammet.

Det av planverket föreslagna tredje steget kommer enligt arbetsmarknads- styrelsens bedömning huvudsakligen att sysselsätta träarbetare. Dessa utgör redan idag en bristgrupp inom byggnadssektorn. En kraftig stegring av efterfrågan på träarbetare skulle därför allvarligt påverka möjligheterna att fullfölja normal nyproduktion. Styrelsen bedömer mot denna bakgrund ett snabbt uppkommande behov av träarbetare för väggisolering och ombygg- nadsarbeten som är svårt att tillgodose. Även för denna sektor krävs sålunda utbildningsinsatser och noggrann planering. Industrigruppen för lätt byggeri anser att viss knapphet på kunnig yrkesarbetskraft kan förväntas men framför allt materialindustrin är beredd att göra insatser i avsikt att få fram komponenter som underlättar och begränsar arbetet på byggnadsplatserna. Byggnadsstyrelsen påpekar att tilläggsisolering av vindar är en åtgärd som nästan vem som helst kan utföra.

Prop. 1977/78:76 178

Kommunstvrels'eni l-"ästerås anför att brist på material och arbetskraft och därmed följande prishöjningar kunde iakttas redan i samband med att de nya energibestämmelserna i Svensk Byggnorm trädde i kraft den 1 januari 1977.

6. 7.3 Utbildningsbehov och resurser

Av behandlingen i föregående avsnitt av arbetskraftsfrågorna framgår att oavsett om statsmakterna fattar beslut om någon obligatorisk besiktnings- verksamhet eller ej är en betydande utbildningsverksamhet nödvändig om något mera omfattande åtgärdsprogram skall kunna genomföras.

Besiktningsmän

Kommunförbundet och flera kommuner anser att en person med teknisk grundutbildning. praktisk erfarenhet och viss vidareutbildning klarar inspek- tionsuppgifter i flertalet byggnader bl. a. alla småhus. Krav på viss grundut- bildning behöver inte ställas i detta fall. För större hus med mera komplice- rade uppvärmnings- och ventilationssystem fordrar sakkunskap som i varje fall de mindre kommunerna inte kan skaffa genom egen personal. Även andra instanser påpekar att åtminstone i mera komplicerade fall erfordras personal med olika bakgrund och lång utbildning. I allmänhet poängteras speciellt utbildning på VVS-sidan. Riksantikw'arieämbetet understryker behovet av kulturminnesexpertis. Fastighetskontoret i Stockholm anser att för personal med lämplig bakgrund erfordras en utbildning av 2 a 3 veckor för de flesta typer av inspektionsverksamheter. SKIF och Konsult/öreningen. som förutsätter att konsulter m. fl. kan tjänstgöra som besiktningsmän. anför att utbildningen för besiktningsmän bör vara tillgänglig för såväl offentligt som enskilt anställd personal. Konsumentverket understryker vikten av att man vid planering av den i rapporten föreslagna utbildningen noga beaktar behovet av sakkunnig personal också för andra kontroll- och besiktnings- uppgifter än den i rapporten aktualiserade. såsom kontroll- och besiktnings- verksamhet avseende nyproduktion av småhus. Flera instanser ifrågasätter om erforderligt antal besiktningsmän skall kunna rekryteras. Sektionen/ör maskinteknik vid KTH finner dock att rekrytering och utbildning av inspek- törer/rådgivare genom en medveten satsning bör kunna utföras inom det i ' utredningsdirektiven angivna tidsperspektivet eller kanske till och med på halva denna tid.

Tekniker. byggnadsarbetare och montörer för åtgärder

Sjukvårdens planerings- och rationa/iseringsinstitut samt SAR och Arkitekt- förbundet framhåller att utbildningsinsatser för dem som skall utföra åtgärderna är minst lika viktiga som utbildning av inspektörer. Rörfirmornas

Prop. 1977/78:76 179

riksförbund påpekar att tillgång till fackkunnig personal är en absolut förutsättning för genomförandet av föreslagna åtgärderna. Det är därför nödvändigt att åtgärder vidtas för att möjliggöra grundutbildning och fortbildning av erforderlig personal.

Drifts-och underhållspersonal

Många instanser framhåller. som redovisats i avsnitt i 6.6.5. att det sätt på vilket drift och underhåll av byggnader sköts är av minst lika stor betydelse från energihushållningssynpunkt som många av de i åtgärdsprogrammet upptagna huvudpunkterna och att en förbättrad energihushållning inom detta område kan åstadkommas utan andra kostnader än en omfattande utbildnings- och kursverksamhet för driftspersonalen. Fastighetsanställdas förbund med stöd av flera andra instanser anför att all personal som arbetar inom flerbostadshus bör ha en ordentlig utbildning för detta.

Utbildningsresurser

BFR. sektionenför maskinteknik vid KTH och Rörledningsfirmornas arbets- givare/örbund framhåller att förutsättningarna inom installationsområdet är speciellt ogynnsamma eftersom den VVS-tekniska grundutbildningen genom statsmakternas tidigare beslut i stort sett upphört. Återuppbyggnad av utbildningsresurserna för tekniker krävs sålunda både på gymnasienivå och på högskolenivå. BFR framhåller att en bred kompetensuppbyggnad därför måste ta lång tid i anspråk. Rörledningslirmornas arbetsgivare/örbund fram- håller att utbildningstiden för en yrkesarbetare i branschen är 4 år. Byggnadsnämnden iStockho/m framhåller att tillgången på sakkunniga inom området är begränsad och SIB och VPS-tekniskaföreningen föreslår att det omedelbart påbörjas en utbildning av lärare för den fortsatta utbildningsverk- samheten. Arbetsmarknadsstvre/sen påpekar behovet av utbildning och förordar försöksverksamhet i något eller några län. BFR påpekar vidare att den utbildning av driftspersonal som skolöverstyrelsen utrett inte kan få någon avsevärd verkan på flera år. BFR sammanfattar läget inom utbild- ningsområdet med att påpeka att den plan för omfattning och genomförande av utbildning som pl a n v e r k et förklarar sig berett att medverka till är av central betydelse vid genomförandet av åtgärdsförslaget.

Åtskilliga institutioner. branschorganisationer m. m. framhåller att de är beredda att medverka i olika typer av utbildnings- och informationsverksam- heter. Sådana synpunkter framförs bl. a. av tekniska fäkulteten vid Lunds universitet, Kommunförbundet. Industrins byggmaterialgrupp och SAR och Arkitektförbundet.

Prop. 1977/78:76 180

6. 7.4 Byggmaterialproduktion

Produktionskapaciteten i svenSk byggmaterialindustri berörs endast av ett fåtal remissinstanser och då i allmänhet i ganska allmänna ordalag. Industrins byggmateriaigrupp anser att de föreslagna byggnadstekniska åtgärderna kan genomföras under en tioårsperiod utan att man skall behöva räkna med några problem beträffande tillgången på olika byggnadsmaterial. möjligen med undantag av snickeriindustrin. Gruppen framhåller att många delbranscher inom byggmaterialindustrin för närvarande arbetar med betydande överkap- acitet och inom vissa branscher— t. ex. mineralull. isolerglas och gipsskivor — pågår eller har nyligen genomförts kapacitetsutbyggnader. Om de föreslagna åtgärderna beträffande isolering av fasader och vindsbjälklag genomförs under en tioårsperiod väntas detta endast medföra att efterfrågenivån för mineralull under denna tid ökar med 10 a 20 % jämfört med 1976 års faktiska nivå. Liknande synpunkter framföres av Industrigruppen för lätt b_i-'ggeri. Snickerifabrikanternas riksförbund säger sig vara berett att vid genomförande av åtgärdsprogrammet söka medverka på olika sätt. men framhåller att den tidsrymd över vilken åtgärderna fördelas är viktig och bör noga övervägas innan beslut om åtgärdernas genomförande fattas. Ett allt för snabbt genomförande kan enligt förbundet få synnerligen besvärande konsekvenser. såväl under genomförandefasen som efter det att åtgärderna utförts. Kapacitetsbrist kan tillfälligt uppstå för att senare avlösas av betydande kapacitetsöverskott. vilket självfallet medför en rad oönskade konsekven- ser.

Hänvisningar till PS2

7. Sammanfattning av planverkets rapport — Energihushållning i befintlig bebyggelse — slutlig rapport

Hänvisningar till S7

  • Prop. 1977/78:76: Avsnitt 5.1

7.1. Allmänt om rapporten

Rappoiten — Energihushållning i befintlig bebyg- gelse — slutlig rapport — samt bilagor överlämnades till rege- ringen 1977-09-05 och utgör en slutlig redovisning av planverkets utredning med anledning av regeringens uppdrag 1976-08-19. Den ersätter därför helt den preliminära rapporten 1977-01-31.

Planverket anger att rapporten har utarbetats med utgångspunkt från regeringens direktiv 1976-08-19 och med utgångspunkt från riksdagens beslut rörande energihushållning under första halvåret 1977. Synpunkter framförda av och utredningar utförda av remissinstanserna i anledning av den preliminära rapporten har enligt verket beaktats vid utarbetandet av rapporten. Ytterligare uppgifter och underlag för rapporten har verket inhämtat från några kommuner och landsting samt från fortifikationsförvalt- ningen. byggnadsstyrelsen. HSB:s riksförbund. Svenska riksbyggen. SABO och Sveriges fastighetsägareförbund. Samråd i vissa frågor har under hand

Prop. 1977/78:76 ' 181

skett med bl.a. bostadsstyrelsen. SIB och industriverket samt ett flertal organisationer. företag och enskilda personer.

Rapporten redovisar tänkbara tekniska sparåtgärder. en analys av konse- kvenserna av dessa åtgärder. förslag till lämpliga åtgärder för genomförande metoder och resurser för att bedöma och besiktiga befintliga byggnader samt slutligen förslag till administrativa åtgärder. inklusive styrmedel genom nya eller ändrade författningar.

Avgörande för möjligheterna att uppnå en energibesparing som kan tillgodose de förutsättningar som anges i regeringens propositioner 1977 är enligt planverkets Uppfattning att omfattande och effektiva åtgärder vidtas i den befintliga bebyggelsen. Som en följd härav har planverket bedömt det nödvändigt att vidga utredningen utöver vad som angavs i de ursprungliga direktiven. Planverket har därför studerat även sådana sparåtgärder som inte är direkt förknippade med regelmässigt underhåll eller med normalt före- kommande ombyggnadsåtgärder. Vidare har sparåtgärder under en längre tidsperiod än 10 år behandlats.

Planverket anger även vissa begränsningar av sitt uppdrag. Planverket har således inte haft möjlighet att inventera byggnadsbeståndets omfattning eller närmare studera den befintliga bebyggelsens egenskaper. De tekniska sparåtgärder som behandlas bygger i allt väsentligt på nu känd teknik. Vissa icke traditionella, s. k. lokala energikällor för uppvärmning behandlas kortfattat. Frågan om restriktioner rörande direktverkande eluppvärmning behandlas inte i rapporten. eftersom denna fråga är föremål för särskild utredning (dir. 1977z69).

I rapporten har utnyttjats samma definition av nettoenergiförbrukning och bruttoenergiförbrukning som i underlag från SCB och SlND. Det innebär att i bruttoenergiförbrukningen inte inräknas de omvandlings- och överförings- förluster som finns även vid användning av elenergi och fjärrvärme.

Bostadsbebyggelsen har i första hand studerats. Men även övriga lokaler och industrins byggnader har i viss omfattning behandlats trots att statistiska uppgifter om denna bebyggelse är mycket knapphändiga. Problem rörande fritidshus m. m. har inte tagits upp till behandling. eftersom energisparåt- gärder rörande dessa hus är föremål för utredning i annat sammanhang.

Efter samråd med bostadsdepartementet har beräkningar av spareffekterna i första hand knutits till målåren 1985 och 1995. Vid bedömning av de ekonomiska konsekvenserna har planverket utgått från dagens kostnadsläge och genomsnittliga kostnader. Det har inte varit möjligt att fördjupa kostnadsbedömningarna och t. ex. ta hänsyn till prognostiserade. framtida värden på energipris samt material- och arbetskostnader. Inte heller eventu- ella tluktuationer i räntenivån har kunnat beaktas.

Planverket har inte bedömt det realistiskt att lägga fram förslag till tillämpningsbestämmelser till de i rapporten föreslagna ändringarna i'bygg- nadslagstiftningen. Planverket har inte ansett det falla inom ramen för utredningsuderaget att gå närmare in på utformningen av bestämmelser för

Prop. 1977/78:76 182

statliga lån och bidrag eller att utreda skatte- och taxeproblem samt pris- och kapitalmarknadsfrågor.

Inte heller hyresfrågor behandlas i rapporten. Planverket understryker emellertid att särskilt frågan om utformning av bränsleklausuler är av stor betydelse när det gäller att skapa ett positivt intresse för energisparåtgärderi hyreshus.

Idet följande återges utredningsresultat och slutsatser i planverkets rapport — Energihushållning i befintlig bebyggelse — slutlig rapport — i sammandrag. Samtliga här refererade åsikter är således verkets egna.

7.2. Bebyggelsens omfattning och energiegenskaper

Rapporten redovisar bebyggelsens omfattning och egenskaper samt ener- giåtgången för olika typer av byggnader. För bostäderna har underlag tagits fram i form av lätt tillgängligt statistiskt material.

När det gäller lokalerna har det inte visat sig möjligt att få fram uppgifter som är väsentligt bättre än de som under senare år använts vid bedömning av utvecklingen av energiåtgången. Planverket har därför valt att bygga sina bedömningar på tidigare redovisade uppgifter trots att dessa är mycket osäkra.

Planverket har med hänsyn till osäkerheten i tillgängliga uppgifter avstått från att göra direkta jämförelser mellan energiåtgången i olika typer av byggnader. Mycket tyder emellertid på att man i lokalerna använder väsentligt mera energi än i bostäderna räknat per m2 utnyttjad våningsyta eller per m3 byggnadsvolym.

7 .2.1 Bebyggelsens omfattning

År 1975 fanns det 3.53 miljoner lägenheter i landet. varav 1.47 miljoner i småhus och 2.06 miljoneri flerbostadshus. Antalet rumsenheter (bostadsrum eller kök om minst 6 ml) var 13.8 miljoner. varav 7.2 miljoner i småhus och 6.6 miljoner i flerbostadshus. En tredjedel av bostadsbeståndet fanns i storstadsområdena (Stockholm. Göteborg och Malmö) och något mindre än en fjärdedel i glesbygd och tätorter med mindre än 2 000 invånare. (Med tätort avses en bebyggelsegrupp med minst 200 invånare. Bebyggelsetätheten i gruppen skall vara sådan att avstånden mellan husen inte överstiger 200 m.)

Småhusen var den helt dominerande hustypen i glesbygd och mindre tätorter. Närmare en fjärdedel av lägenheterna i småhusen var byggda före 1921. Ungefär en tredjedel var byggda efter 1960. Flertalet av de äldre småhusen låg i glesbygd och mindre tätorter.

I storstadsområdena och de större tätorterna dominerade flerbostadshusen. Endast 10 % av lägenheterna i flerbostadshusen var byggda före 1921. Merän 40 % hade tillkommit efter 1960.

Prop. 1977/78:76 183

Under perioden 1971—1975 byggdes 454 000 lägenheter. Antalet avgångna lägenheter var 105 000 under samma period.

Flertalet (ca 95 %) av lägenheterna i småhus ägdes 1975 av enskild person.

Närmare 40 % av lägenheterna i flerbostadshusen ägdes av stat. kommun ellerallmännyttigt företag och ca 25 % av bostadsrättsföreningar. Ungefär tre fjärdedelar av lägenheterna i de flerbostadshus som var byggda före 1941 ägdes av enskild person eller av dödsbon. åtstighetsföreningar eller fastig- hetsbolag.

Möjligheterna att med tillgänglig statistik kartlägga lokalbeståndets omfattning och industrins byggnader är enligt verket mycket begränsade.

Lokalbeståndets omfattning exkl. industrilokaler enligt industriverket (SIND PM 1977z5) framgår av figur 7.1. Volymen avser endast den uppvärmda delen av lokalbeståndet.

När det gäller att fastställa omfattningenlav industrins byggnader är materialet enligt verket ännu mer knapphändigt än beträffande övriga lokaler. Ytterligare en komplikation vid bestämmandet av industrins lokal- volym ur energiförbrukningssynpunkt är att en del lokaler värms av processvärme medan en del är ouppvärmda. Lindskoug har i BFR-rapporten T9:77 bedömt den totala lokalvolymen år 1975 till 630 miljoner m3, varav 250 m3 utgör industrilokaler.

Figur 7.1 Det befintliga lokalbeståndets (1976) uppvärmda volym (exkl. industrilo- kaler) fördelad på nyttjare enligt industriverket (_SIND PM 1977:5)

Byggnadsvolym milj. m3 150 __th

lOO

Handel Offentlig: Sannindwl Skolor Sjukhus Militära Hank I't'»rv.iltnir:gv. l'nxt Stacialnird anläggningar 13 c-rsfiigring l'cle

Prop. 1977/78:76 184

7 .2.2 Bebyggelsens egenskaper 7.2.2.1 Bostadsbeståndets egenskaper Lägenhetsstorlek

Drygt hälften av lägenheterna 1975 bestod av 2—3 rum och kök och en tredjedel var större än 3 rum och kök. 1 småhus belägna i tätorterna var andelen sådana större lägenheter drygt 70 %. Motsvarande värde för småhus i glesbygd var 45 %. Lägenheterna i flerbostadshusen var väsentligt mindre och endast drygt 10 % var större än 3 rum och kök.

Utrustningsstandard

Som en följd av modernisering och rivning av äldre lägenheter har andelen omoderna och halvmoderna lägenheter (lägenheter med vatten. avlopp. centralvärme och WC) minskat kraftigt sedan 1960. 1975 var drygt 85 % moderna. motsvarande siffra 1960 var drygt 50 %. En stor del av småhuslä- gcnheterna i glesbygd var omoderna.

I 1975 års bostadsbestånd fanns cirka 240 000 omoderna lägenheter. varav cirka 165000 i småhus. De halvmoderna lägenheterna uppgick till cirka 245 000.

Nettotillskottet genom modernisering uppgick under perioden 1971—1975 till cirka 120000 lägenheter. vilket var något mer än de cirka 110000 lägenheter som moderniserades under föregående femårsperiod. 1966—1970. Antalet moderniserade lägenheter i flerbostadshus 'ökade starkt från cirka 10000 lägenheter 1966—1970 till cirka 60000 1971—1975. Samtidigt sjönk emellertid antalet moderniserade lägenheter i småhus från 100 000 till cirka 60 000.

Area hos klimatskärmen

Arean hos taket (vindsbjälklaget). fasaden (yttervägg inkl. fönster och dörrar) och bottenbjälklaget är i förhållande till golvarean väsentligt större i friliggande småhus än i flerbostadshus. För bostadshus byggda under perioden 1946—1955 uppgår fasadarean (yttermått) per m2 bostadsyta till cirka 1.35 i friliggande l-planshus och till cirka 1.151 friliggande l l/2-planshus. I flerbostadshus byggda under samma period uppgår fasadarean per m2 bostadsyta till cirka 0.75. Detta värde gäller för såväl lamellhus som punkthus. [ extremt smala friliggande flerbostadshus med endast 8 m bredd är fasadarean per m2 bostadsyta nästan lika stor som för friliggande småhus i l 1/2-plan. För breda och korta flerbostadshus belägna i slutna kvarter kan fasadarean per m2 bostadsyta vara så låg som 0.3. Effekten av att värmeisolera ytterväggarna i sådana hus är därför väsentligt mindre än i ett flerbostadshus som är så smalt som 8 m. Större delen av den totala arean för bostäder i landet finns i småhusen.

Prop. 1977/78:76 185

Ytterväggar

Tillgängliga uppgifter beträffande ytterväggskonstruktionen ger inte enligt verket en fullständig bild av konstruktionsvalet. Ibland är de redovisade värdena svåra att tolka. Mot bakgrunden av uppgifter i 1945 års bostadsräk- ning och en del undersökningar som utfördes inom bostadsstyrelsen på 50- talet har verket gjort en uppskattning av konstruktionsvalet och k-värdena under olika tidsperioder. Dessa redovisas i tabell 7.1 och tabell 7.2.

Tabell 7.1 Uppskattade k-värden för klimatskärmen i det befintliga bostadsbe- ståndet (1975) fördelade på hustyp. byggnadsdel och byggnadsår (planverkets rapport)

Småhus byggda Flerbostadshus byggda före 1921— 1941— 1961— före l921— 1941— 1921 1940 1960 1975 1921 1940 1960 Lägenheter 1000-tal 390 295 315 470 200 280 705 Bostadsyta per lägenhet. m2 90 92 97 11 1 60 52 57 k-värde i W/m2 oC Tak (vindsbjälklag) 0.60 0.50 0.45 0.30 0.65 0.60 0.50 Yttervägg 0.90 0.85 0.60 0.40 1 .00 1 .00 0.70 Fönsterl 3.00 3.00 2.90 2.70 3.00 3.00 2.90 Golv 0.65 0.55 0.50 0.35 0.70 0.65 0.55 1 Inkl. fönster i dörrar Tabell 7.2 Bostadsbeståndet (1000-tal lgh) 1975 efter byggnadsår och ytterväggs- material enligt planverkets uppskattning Ytter- _Småhus Därav byggda Flerbo- Därav byggda väggs- totalt —l920 1921— 1941— 1961— stadshus —1920 1921— 1941— material 1940 1960 1975 totalt 1940 1960 Trä 1260 345 270 240 405 545 80 60 75 Tegel 65 45 15 5 — 430 120 200 110 Tegel + isolering 35 — 5 20 10 190 — 5 120 Gasbctong 110 — 5 50 55 660 — 10 340 Betong — — — — — 235 — 5 60

Totalt 1470 390 295 315 470 2 060 200 280 705

Uppvärmningsform

År 1975 hade cirka 22 % av lägenheterna i småhusen och cirka 2 % av lägenheterna i flerbostadshusen elvärme (tabell 7.3).

0.30 0.45 2.70 0.40

1961— 1975

Prop. 1977/78:76 186

Tabell 7.3 Bostadslägenheter i 1000-tal fördelade på uppvärmningsform år 1975 (planverkets rapport)

Typ av värme- Antal lgh Antal lgh anläggning i småhus i flerbostadshus Fjärrvärme 32 717 Oljcpanna 1119 1288 Elvärme 332 42

Totalt 1483 2047

Källa: FoB 1975. SCBzEl- och fjärrvärmeförsörjningen 1975 (Iv 1976:7.40)

7.2.2.2 Lokalbeståndets och industrins byggnaders egen- skaper

Tillförlitliga uppgifter om tekniska egenskaper och kvaliteter hos lokalbe- ståndet och industrins byggnader är svåra att få fram. Flertalet lokaltyper. såsom kontor. vårdbyggnader och skolor. kan emellertid enligt verket bedömas ha något sämre värmeisoleringsegenskaper än flerbostadshus och högre energiförlust genom ventilationen. Det finns därför skäl att anta att möjligheterna till energibesparing är större än i bostadsbeståndet.

7. 2. 3 Bebyggelsens energiförbrukning 7.2.3.1 Inledning

I rapporten används begreppen nettoenergi och bru ttoenergi. Med nettoe ne rgi för byggnader avses den inom byggnaden ”förbru- kade" mängden energi. dvs. summan av värmeförluster genom väggar inklusive fönster. tak och golv. energi för uppvärmning av ventilationsluft och för uppvärmning av tappvarmvatten samt elenergi för hushållsändamål minus den energi som tillförs byggnaden från personer. belysning. sol o. d. (5. k. gratisenergi).

Vid bedömning av den mängd b r u t t 0 e n e r gi som tillförs byggnaderna tas i denna rapport hänsyn till de omvandlings- och överföringsförluster som sker i de i byggnaderna placerade oljepannorna och de centrala oljeeldade anläggningarna. Däremot beaktas inte de omvandlings- och överföringsför- luster som uppstår vid användning av elenergi eller energi från fjärrvärme- verk. Motsvarande indelning används i statistiskt underlag från SCB och SIND.

Det faktum att det i rapporten används ett begrepp bruttoenergi som inte beaktar omvandlings- och överföringsförluster för vare sig fjärrvärme eller elenergi måste. enligt verket. beaktas speciellt i samband med att man överväger en övergång från uppvärmning av byggnader med små eller

Prop. 1977/78:76 187

medelstora oljepannor till fjärrvärme eller elvärme eller tvärtom.

För att göra det möjligt attjämföra de totala bruttoenergivärdena 1985 och 1995 förutsätts i rapporten att dagens fördelning mellan energikällor kommer att vara densamma år 1985 och 1995. Vid bedömning av den energibesparing som uppnås vid vissa enskilda åtgärder. t. ex. vid övergång till fjärrvärme eller vid utnyttjande av solinstrålning. tar rapporten dock hänsyn till den verkliga bruttoenergiändringen.

Konsekvenserna av att utnyttja mer eller mindre elenergi för uppvärmning behandlas inte i rapporten.

7.2.3.2 Bostadsbeståndets energiförbrukning

Med utgångspunkt från bostadsbeståndets omfattning och egenskaper har verket gjort vissa beräkningaroch uppskattningar rörande bostadsbeståndets energiförbrukning.

Mot bakgrund av en beräkning av nettoenergiförbrukningen per lägenhet år 1975 fördelad på hustyp och byggnadsår beräknar verket nettoenergiför- brukningen i bostadsbeståndet på byggnadsår och byggnadstyp (figur 7.2). Antalet gradtimmar har vid beräkningarna antagits till 110000.

Figur 7.2 Nettoenergiförbrukning (1975) i det befintliga bostadsbyggnadsbeståndet fördelade på byggnadstyp och byggnadsår (planverkets rapport)

Småhus Flerbostadshus TWh TWh 15 ———————-—_—_——— 15

?. () l 0

X.;— xJl

Pr0p. 1977/78:76 188

Verket framhåller att om man omvandlar den angivna nettoenergiförbruk- ningen till bruttoenergiförbrukning så blir denna drygt 105 TWh för bostäder. Det är något högre än de cirka 100 TWh som antagits gälla för bostäder 1975. Skillnaden beror enligt verket sannolikt på att värdena för småhus bör minskas med cirka 10 % med hänsyn till att man där förmodligen håller något lägre inomhustemperatur än i flerbostadshusen.

7.2.3.3 Lokalbeståndets energiförbrukning

Tillgängligt material från såväl SIND som Energisparkommittén tyder på att ett kraftigt trendbrott ägt rum beträffande energiförbrukningen inom den s. k. övrigsektorn. dvs. för bostäder och lokaler. Denna utveckling är enligt verket anmärkningsvärd i det långa perspektivet. Det innebär att en brant ökning av energiförbrukningen från andra världskriget och fram till 1970- talets början dämpats och närmat sig 5. k. nolltillväxt.

Hänvisningar till S7-2

  • Prop. 1977/78:76: Avsnitt 3.5

7.2.4. Byggnadsbesrämlers och eneml/örbrukningens utveckling 7.2.4.1Bostadsbeståndets utveckling och energiförbruk- n i n g

För att totaleffekter i bostadsbeståndets energiförbrukning skall kunna bedömas måste antaganden göras om bostadsbeståndets tillväxt. Planverket har därvid antagit följande för perioden 1976—1985:

Nyproduktion per år småhus 40 000 lgh Nyproduktion per år flerbostadshus 25 000 lgh Nettoavgång per år småhus 15 000 lgh Nettoavgång per år flerbostadshus 10 000 lgh

Samma antagande har även gjorts för nästa tioårsperiod fram till 1995. I figur 7.3 har avgången fördelats på bostadsbeståndets åldersklasser och nyproduktion adderats så att ålderssammansättning av 1985 och 1995 års bostadsbestånd redovisas. Verket redovisar också bruttoenergiförbrukningen per lägenhet fördelad på hustyp och byggnadsår (figur 7.4).

Verkets bedömning av den totala utvecklingen av bostäders bruttoenergi- förbrukning 1975—1995 framgår av figur 7.5.

I rapporten redovisas energiförbrukningen för småhus och flerbostadshus fördelad på uppvärmning (inkl. eluppvärmning). varmvatten och hushållsel. För småhus åtgår 12 % av energiförbrukningen till hushållsel. 14 % till varmvatten och resterande 74 % till uppvärmning. För flerbostadshus är motsvarande siffror 16 %. 20 % resp. 64 %.

Prop.]977/78z76 189

Figur 7.3 Antagen lägenhetsutveckling fram till 1995 (planverkets rapport)

Lägenheter ] ()()0— tal.

h500

Byggnadsår

,. 0- E] tamt-111115

hooo Flerbo— 10T6—1?fb 3500 3000 2500 ) 1961—1975 2000 1500 lght—1960 1000 1921—lake 500

Före 1921

Prop. 1977/78:76 190

Figur 7.4 Bruttoenergiförbrukning (1975) per lägenhet fördelad på hustyp och. byggnadsår (planverkets rapport")

19 l— ]th— lghc 1960

7.2.4.2 Lokalbeståndets och industrins byggnaders ut- veckling och energiförbrukning

Beträffande bostäder finns ett dokumenterat utgångsläge med uppgifter om det nuvarande beståndets omfattning och sammansättning som underlag fören prognos om byggnadsvolymens utveckling. Detta saknas när det gäller lokaler och industrins byggnader.

Statens industriverk har i en. prognos för övrig lokalvolym (SIND PM 1977:5) bedömt ökningstakten under tiden 1982—85 till 1.6 procent och 1985—95 till 1.1 procent.

Verkets bedömning av lokalbeståndets (exkl. industrins lokaler) omfatt- ning och utveckling redovisas i figur 7.6. Specifika förbrukningstal för lokaler som ej är industrilokaler (övriga lokaler) 1975—95 redovisas i tabell 7. Även dessa uppgifter har erhållits ur SIND:s rapport (PM 1977:5). Verket konsta- terar att de specifika åtgångstalen synes höga jämfört med de värden som erhållits från byggnadsstyrelsen och andra statliga verk. Skillnaden kan enligt verket bero på olika sätt att beräkna byggnadsvolymen. Bruttoenergiforbruk- ning för dessa lokaler uppgår med dessa utgångspunkter till 46 TWh/år 1975. 55 TWh/år 1985 och 59 TWh/år 1995.

1961— 1975

Prop.l977/78z76 ' 191

Figur 7.5 Utveckling av bostäders bruttoenergiförbrukning 1975—1995 (planverkets rapport)

TWh 110

100

80

0 , 7 1961—1975

60

lQLl—196O

110

30

20

1921—lane

lO

Prop.l977/78z76 192

Figur 7.6 Prognos för volymföråndring för övriga lokaler (planverkets rapport)

51.6 500 A | Militära anläggningar

I

ÅS?

Sjukhus Soeialvård

Skolor

Samfärdsel, Post, Tele

900. Offentlig förvaltning

100. Handel

Bank Försäkring

Tabell 7.4 Specifika energiåtgångstnl för övriga lokaler. kWh/m3. 1972-95

1975 1985 1995

Totalt 120 121 115 därav eldrift+elvärme 21.8 36 46 fjärrvärme 12.6 24 37 annat 85.6 61 32

Beträffande industrins lokaler. volymutveckling och energiförbrukning hänvisar verket till en utredning av N E Lindskoug som publicerats i BFR rapport T9:77 (tabell 7.5).

Prop. l977/ 78:76 193

Tabell 7.5 Värmd lokalvolym och energiförbrukning i industrins byggnader 1975. 1985 och 2000

1975 1985 2000

Lokalvolym milj. m3 250 325 400 Bruttoenergiförbrukning TWh/år 17.0 25.4 30.0

7.2.5 Exempel på energisparåtgärder

Planverket har genom enkäter och underhandskontakter insamlat uppgifter om vidtagna energihushållningsåtgärder, särskilt vad gäller kost- nader och erhållna besparingar. Dessutom har en inventering gjorts av beviljade lån och/eller bidrag lör energibesparande åtgärder.

1 en bilaga till rapporten redovisas de stöd och bidrag som beviljats för energibesparande åtgärder i bostäder. kommunala byggnader. industrier och offentliga lokaler samt teoretiskt beräknade spareffekter.

7 .3 Lämpliga åtgärderi befintlig bebyggelse 7.3.1 Allmän!

De sparåtgärder som planverket föreslår inrymmer såväl beprövade metoder som sådana 'som innebär nytänkande och utveckling.

Energisparåtgärderna kan avse byggnadstekniska åtgärder rörande klimat- skärmen och installationstekniska åtgärder rörande ventilation. uppvärm- ning. varmvattenförsörjning och belysning. I en bilaga redovisas och kommenteras ett 50-tal åtgärder i var sitt "åtgärdsblad". Sparåtgärderna har - analyserats enligt en gemensam bedömningsmall (se nedan).

— Typ av byggnad där åtgärden är tänkbar Bedömning av realism av den förslagna åtgärden.

— Energibesparing Uppskattning av spareffekt samt lämplig eller nödvändig kombination med annan åtgärd för att uppnå avsedd effekt.

— K o s t n a d e r Bedömning av kostnader för inköp och installation av komponenter. översiktlig bedömning av kostnadseffekterna m. m. '

— Material- och utförandekontroll Bedömning av möjligheterna att genom provning eller besiktning kontrol- lera resultatet.

13 Riksdagen ]077/78. ] saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 194

— Genomförbarhet Genomförbarheten bedöms med hänsyn till produktutveckling. tillgång på kunnig personal etc.

— Risker för bieffekter Känslighet för störningar. effekter på andra komponenter eller system bedöms.

— Konsekvenser för berörda parter Bedömning av tillgång på komponenter m. m.. skötselproblem. service- och underhållsbehov etc.

De energibesparande åtgärderna kan i princip indelas efter insatsens omfattning. Planverket har indelat åtgärderna i följande fyra grupper eller kategorier:

]. Ändrad drift och skötsel

2. injustering och underhåll

3. Förbättringar av enkelt slag

4. Förbättringar av mer omfattande slag

Ä n d ra (1 d ri ft oc h 5 k ö t 5 el omfattar åtgärder som vidtas av drift- och skötselpersonal. t. ex. övervakning av panncentraler eller kontroll av att fastighetens ytterdörrar är stängda vid kall väderlek. Även åtgärder som brukarna själva kan vidta. t. ex. att undvika fönstervädring så mycket som möjligt.

lnj u ste r i n g 0 c h u n d e rh å || omfattar injustering av luftbehand- lings- och uppvärmningsinstallationer och underhåll t. ex. genom tätning av fönster och dörrar. installationer har normalt kortare livslängd än byggnaden i övrigt och vissa komponenter i installationssystemen måste därför bytas ut eller trimmas periodiskt. Aktuella underhållsåtgärder här kan omfatta byte av delar i reglerutrustningen. oljebrännare o.d. samt trimning av brännare och panna.

E n k | a re fö r b ä t t r i n g 5 åtgärd e r är normalt aktuella för installatio- nerna. men det finns åtgärder som berör byggnaden. t. ex. värmeisolering av vindsbjälklag eller av bröstningar bakom radiatorer. Exempel på åtgärder på installationssidan är installation av utetemperaturstyrd automatisk shuntut- rustning. av utrustning för drifttidsstyrning av uppvärmningssystem eller av motsvarande utrustning för luftbehandlingssystem.

Mer omfattande förbättringsåtgärder förekommeroftast på byggnadstekniska sidan och omfattar normalt byggnadens klimatskärm. Det gäller förbättring av värmeisolering av väggar utvändigt eller invändigt eller av golvbjälklag m. m. installationstekniska åtgärder kan förekomma. t.ex. anslutning till ljärrvärmenät eller installation av system för värmeåtervin- ning ur ventilationsluft. De flesta av dessa åtgärder är byggnadslovsplik- tiga.

Prop. 1977/78:76 195

Med denna kategoriindelning grupperas åtgärderna i princip efter insatsens storlek. Kategoriindclningen får dock inte ses som en renodlad prioriterings- ordning. Ur angelägenhetssynpunkt bör normalt i första hand vidtas de åtgärder som ger största möjliga energibesparing i relation till nedlagd kostnad. menar verket. Det kan innebära att en åtgärd tillhörande gruppen ”förbättringar av omfattande slag". t. ex. installation av värmeåtervinnings- utrustning. kan vara mer angelägen än vissa åtgärder hörande till de tidigare tre grupperna. Vid bedömningen av angelägenhetsgraderingen påpekar planverket att hänsyn även måste tas till drift-och skötselkostnad samt till åtgärdens tekniska livslängd och till byggnadens återstående livslängd.

Planverket framhåller att för varje led i processen att genomföra en teknisk åtgärd i en byggnad — från råvaruutvinning till fullbordad åtgärd — åtgår vissa mängder energi. Vid en bedömning av effekten av energibesparande åtgärder är det därför av intresse att känna till vilka mängder energi som åtgår för framställning av byggmaterial. utrustning för installationer och till trans- porter och byggproduktion i förhållande till den energibesparing som kan åstadkommas genom förbättringsåtgärderna.

Planverket har beräknat att energiåtgången för att genomföra de tekniska åtgärderna motsvarar 1.0—1.5 % av den energibesparing åtgärderna medför under byggnadens livslängd. Verket har därvid räknat med att en åtgärdad byggnad har en genomsnittlig återstående livslängd på 40 år.

Planverket anser även att en sänkning av inomhustemperaturen kan ge betydande energibesparingar. Samtidigt påpekar man att den lägsta accep- tabla rumstemperaturen ej generellt kan anges utan att den beror på omgivande vägg- och fönsterytors storlek. värmeisoleringsförmåga och täthet.

7. 3 . 3 l-f'ärmvisa/ering

Tilläggsisolering kan enligt planverket ofta ske med moderna högisole- rande material. God spareffekt kan därför uppnås med rimliga isolerings- tjocklekar. Nya tilläggsisoleringskonstruktioner kan förväntas bli utvecklade inom de närmaste åren genom insatser av materialindustrin. byggnadsindu- strin och forskningsverksamheten vid bl. a. de tekniska högskolorna.

7.3.2.l Värmeisolering av tak och bjälklag

Lämpliga produkter och teknik för värmeisolering finns. Lönsamheten för en relativt kraftig tilläggsisolering är vanligen god. särskilt för hus med lätt åtkomliga tak- eller vindsbjälklag. Planverket anser däremot att isoleringen hos kompakta tak, dvs. yttertak och innertak med gemensam stomme normalt är svår att förbättra. Enkla metoder saknas. Om rumshöjden tillåter kan det. särskilt i samband med renovering. vara ekonomiskt att göra en invändig tilläggsisolering. Om yttertakbeläggningen behöver bytas ut kan

Prop. 1977/78:76 ' 196

under vissa förutsättningar också en tilläggsisolering utföras på takets ovansida.

7.3.2.2 Värmeisolering av ytterväggar

Planverket anser att en utvändig isolering av ytterväggarna från teknisk synpunkt oftast är mest fördelaktig. De vanligen sämst isolerade väggdelama är bjälklags- och innerväggsanslutningar till ytterväggen. En tilläggsisolering utvändigt förbättrar alla delar av fasaden. även de sämsta. Om isoleringen placeras på insidan blir detta inte möjligt.

Den ekonomiska lönsamheten är i hög grad beroende av om åtgärden kan kombineras med andra renoveringsåtgärder som ändå skulle ha kommit till "stånd. Om husets fasadbeklädnad behöver bytas ut eller underhållas. är en samtidig förbättring av värmeisoleringen i regel motiverad. särskilt om man därigenom också kan minska de framtida underhållskostnaderna. Fasader med kulturhistoriskt intresse kan enligt verkets uppfattning oftast inte förses med utvändig tilläggsisolering. Detsamma gäller fasader som har speciell form. är försedda med en stor mängd burspråk (balkonger i vissa fall) eller där taksprånget är otillräckligt för att skydda väggen i tillräcklig grad vid en utåt ökad väggtjocklek.

En utvändig tilläggsisolering medför att byggnadens yttermått ökar något. Även om byggnaden är uppförd med högsta tillåten planyta eller om tilläggsisoleringen medför att avståndsregeln i 39 & BS inte innehålls anser verket att byggnadsnämnden med stöd av undantagsbestämmelserna i 39 och 67 åå BS utan onödiga restriktioner bör kunna medge att tilläggsisolering utförs i ovan nämnda fall. I de fall det blir fråga om att tilläggsisolera en fasad som har fasadlivet i tomtgräns måste givetvis överenskommelse träffas mellan berörda parter. Byggnadsnämnden bör i sådana fall kunna medverka till att frågan löses på ett lämpligt sätt och att ändamålsenliga energisparåt- gärder kan genomföras.

En inVändig isolering kan ur teknisk synpunkt medföra komplikationer. speciellt i hus av stenmaterial och med utvändigt putsskikt. l hus med träväggar kan en invändig tilläggsisolering försvaras ur teknisk synpunkt. om en utvändig isolering inte går att åstadkomma och den invändiga isoleringen utförs i samband med andra förbättringsåtgärder. Sådana åtgärder är t. ex. bättre ljudisolering och montering av ytskikt med större förmåga att skydda mot brand. ] den ekonomiska kalkylen måste enligt planverket hänsyn tas till den minskade lägenhetsytan och svårigheten att utföra en sådan förbättring utan att lägenheten utryms.

7.3.3 Fönster och dörrar

I äldre hus är det vanligt att man i samband med ombyggnad även byter fönster. Planverket anser att man då alltid bör överväga om man kan sätta in

Prop. 1977/78:76 197

treglasfönster. Speciellt i byggnader som är så placerade att de utsätts för kraftigt buller kan ett utbyte av fönster mot bättre ljudisolerande treglasfön- ster vara befogat. Vid byte av fönster bör man även överväga om man kan byta till fasta fönster då dessa är tätare än öppningsbara fönster.

Om de befintliga tvåglasfönstren är av god kvalitet anser planverket att man bör överväga att komplettera dessa med ett tredje glas. Detta kan ske antingen genom en in-eller utvändig komplettering med ett enkelglas, utbyte av ett enkelglas mot en tvåglas isolerruta eller byte av enfönsterbåge med enkelglas mot en ny fönsterbåge med tvåglas isolerruta. Används isolerglas- rutor bör dessas beständighet garanteras av fabrikanten. Vid allt fönsterbyte och fönsterkomplettering påpekar planverket värdet av att välja sådant material i karm och båge att kommande underhållskostnader hålls nere.

Planverket nämner även möjligheten till energibesparing genom att byta ytterdörrar i speciellt småhus samt genom att förbättra värmeisoleringen hos ytterdörrar och bröstningar i fönsterdörrar. Goda energispareflekter kan även uppnås genom att förse fönster med olika typer av persienner. gardiner, fönsterluckor etc. Då lokalnyttjarens sparambitioner här är helt avgörande för spareffekten anser planverket emellertid att man inte kan bedöma besparing- arnas storlek.

7. 3 . 4 Tät/1ingsärgiirder

Planverket påpekar att en byggnads täthet betyder mycket för byggnadens energiförbrukning. Tätheten får dock ej göras så stor att hygieniska problem uppkommer i form av fukt. dålig luft, för hög radonhalt etc.

Otätheter förekommer vanligen i form av springor och sprickor både i och mellan de omslutande byggnadsdelarna. l trähuskonstruktioner ger t.ex. elektriska installationer i ytterväggar ofta upphov till otätheter. Andra känsliga ställen är anslutningar mellanvägg. fönsterkarm och fönsterbåge. Även cirkulation av kall luft i byggnadsdelar medför energiförluster genom att stora ytor kyls ned.

Genom tätning med drev. tejp och fogmassa kan ofta springor och sprickor tätas. lnjektering med karbamidskumplast eller liknande kan i vissa typer av konstruktioner medföra ökad täthet. främst genom att inläckande kalluft hindras från att spridas i t. ex. bjälklag, menar verket.

Lufttätheten hos fönster och dörrar kan ofta förbättras avsevärt genom att gamla. dåligt fungerande tätningslister mellan karm och båge byts ut mot nya. Tätningslister av textiltyp som tidigare använts förtätning av fönster och dörrar är mindre lämpliga. Under den senaste tiden har utvecklats bättre tätningslister av beständiga gummi- eller syntetmaterial som ger god tätning vid springor upp mot 6 mm och mera.

Prop. 1977/78:76 198

7. 3. 5 Ventilation

Planverket framhåller att uppvärmningen av ventilationsluften svarar för mellan 25 och 60 % av en byggnads nettoenergiförbrukning. den lägre siffran gäller för bostäder och den högre för övriga lokaler som kontorsbyggnader och liknande. Genom att sänka uteluftsllödena går det att åstadkomma en avsevärd energibesparing.

Kunskapen om vilka lägsta uteluftsllöden som från hygienisk synpunkt kan accepteras är dock otillräcklig. I dag finns det därför inte tillräckligt underlag för att godta lägre uteluftsllöden än dem som anges i SBN 1975. Forskning på detta område pågår dock.

I många byggnader med luftbehandlingssystem är uteluftsllödet större än det från hygienisk synpunkt godtagna luftllöde som anges i SBN 1975. För att minska energiförbrukningen bör man enligt verket sänka uteluftsllödet till de i SBN 1975 angivna värdena. En ytterligare sänkning är många gånger tänkbar under långa perioder då byggnaderna eller delar av dem inte utnyttjas. len del fall är det tänkbart att periodiskt helt stoppa luftllödet. För vissa äldre byggnader av stenmaterial kan dock utvecklingen av radioaktiva produkter vara av en sådan storleksordning att man inte kan gå nedtill i SBN 1975 godtagna värden på luftflödet. Hänsyn måste tas till denna faktor i byggnader där risken för radioaktiv strålning är speciellt stor.

Sker det en generell sänkning av uteluftsllödet visar det sig ofta att tilluftsaggregatets komponenter blir för stora. Man kan då överväga att byta ut vissa komponenter. t. ex. filter, värmare och framför allt fläktar eller deras motorer. Vissa delar av tilluftsaggregaten kan kopplas förbi eller stängas av. Befuktning är i de allra flesta fall inte nödvändig att behålla. Befuktningsag- gregat kan enkelt kopplas ur. När befuktningcn stängs av minskas uppvärm- ningsbehovet kraftigt. Minskningen kan vara så betydande att värmaren för ventilationsluftens uppvärmning måste byggas om för att driftstörningar inte skall uppstå.

På samma sätt som för uppvärmningsinstallationer är det ofta möjligt att sänka energiförbrukningen kraftigt genom en injustering av luftbehandlings- installationen.

I många flerbostadshus har man redan nu installerat fläktar med två hastigheter. Med denna utrustning kan man under den kallare delen av året — vid lägre temperatur än ca —5"C — sänka uteluftsllödet och på så sätt åstadkomma en energibesparing. Genom att köra luftbehandlingsinstalla- tionen med fullt uteluftsflöde under den varma årstiden kan man i många fall vid kylig nattluft sänka byggnadens temperatur så långt att behovet av att under dagtid utnyttja kylning minskar. Även i sådana fall då byggnaden inte förses med kylning är detta en enkel metod för att till en mycket rimlig kostnad förbättra byggnadens inomhusklimat dagtid under den varma årstiden, framhåller planverket.

Av äldre byggnader med luftbehandlingsinstallationer är det relativt

Prop. 1977/78:76 199

många som utnyttjar luftflödet som värmebärare. Där kan man inte enkelt sänka uteluftsflödet. För att åstadkomma en sänkning av energiförbruk- ningen är det dock i vissa fall möjligt att genom ombyggnad av luftbehand- lingsinstallationen förse den med återluftföring. Därigenom kan utelufts-- flödet och energiförbrukningen minskas.

l syfte att utnyttja värmen i frånluften och därigenom minska energiför- lusten bör man sträva efter att installera värmeåtervinningsaggregat. anser planverket. ! många fall, speciellt i flerbostadshus. kräver detta dyrbara ombyggnader av luftbehandlings- eller uppvärmningsinstallatione'rna. Metoden kan dock med mycket god lönsamhet tillämpas i många andra byggnader som har försetts med till- och f'rånluftssystem och är där den utan tvekan mest lönsamma åtgärden.

7. 3 . ö Uppvärmningssvstent

Många pannor och oljebrännare är av dålig kvalitet och bör av detta skäl bytas ut, menar planverket. Åtgärden — i varje fall brännarbytet — är relativt enkel att utföra och energibesparingen kan vara avsevärd.

[ många individuellt uppvärmda enbostadshus vore det sannolikt möjligt att åstadkomma en olje- eller elbesparing genom att helt eller delvis övergå till vedeldning. Tidigare typer av pannor avsedda för eldning med såväl olja som ved har inte varit helt lämpade för vedeldning. men utvecklingen har under senare tid drivit fram bättre produkter enligt verket. Detta gälleri princip även för större- pannor.

I många fall är det tänkbart att ansluta byggnadernas uppvärmningsinstal- lationer till fjärrvärmesystem. Detta innebär ofta att den verkliga bruttoener- giförbrukningen sänks eftersom verkningsgraden är högre i de rationellt skötta fjärrvärmeanläggningarna än i de individuella panninstallationerna. Övergång från individuell uppvärmning till fjärrvärme innebär dock inte alltid de kraftiga sänkningar av energiförbrukningen som ibland görs gällande. För gles småhusbebyggelse kan kulvertförlustema bli betydande och verkningsgradförbättringen betydligt lägre än vad som framgår av en direkt jämförelse av de olika pannornas genomsnittliga verkningsgrader.

Även övergång till elvärme kan i vissa fall innebära en besparing av den verkliga bruttoenergiförbrukningen, speciellt i de fall man inte kan utnyttja fjärrvärme.

7,3. 7 Styr-och rag/erst'stwn

De flesta äldre vattenvärmda uppvärmningsinstallationer är inte injuste- rade eller mycket dåligt injusterade. Härigenom kommer temperaturen i byggnadens olika delar att vara olika. För att det kallaste rummet skall få en acceptabel inomhustemperatur måste systemets framledningstemperatur höjas så att övriga rum i byggnaden kommer att få för höga temperaturer.

Prop. 1977/78:76 200

Detta medverkar till en kraftigt förhöjd energiförbrukning. Sådana uppvärm- ningsinstallationer måste injusteras. framhåller planverket. Åtgärden kräver kvalificerad personal.

Pannornas och panninstallationernas reglerutrustning kan vara i behov av utbyte eller översyn. Små pannor är för närvarande sällan "försedda med reglerutrustning och det finns därför skäl att från energihushållningssyn- punkt installera utetemperaturstyrd motorshunt för att undvika övertempe- raturer i byggnaden.

För att ytterligare sänka energiförbrukningen i byggnader med korrekt injusterade uppvärmningsinstallationer som försetts med utetemperatur- styrd motorshunt kan installationen kompletteras med radiatortermostater i rum med stor solinstrålning eller intern värmetillförsel. Med hjälp av dessa kan man tillgodogöra sig solstrålning eller intern värmeutveckling i rummet och på så sätt minska energiförbrukningen. Erfarenheterna från använd- ningen av radiatortermostater är dock inte odelat positiva. framhåller planverket.

l många byggnader såsom kontor. skolor, enbostadshus osv. är det möjligt att sänka energiförbrukningen genom att förse reglerutrustningen med anordning som möjliggör sänkning av rumstemperaturen nattetid eller över helger eller bådadera. Utrustningen kan fås till en relativt låg kostnad. Befintliga regleranordningar kan kompletteras med motsvarande utrustning, även detta till en relativt låg kostnad.

Utrymmen som endast periodvis har behov av uppvärmning kan förses med tidur för styrning av värmetillförsel.

Dessutom kan det enligt planverket vara lämpligt att komplettera instal- lationerna med erforderliga mätinstrument för att möjliggöra och förenkla driftövervakningen.

7. 3 . 8 Övriga åtgärder

Av en bostads nettoenergiförbrukning beräknar planverket att cirka 10—15 % går åt för värmning av tappvarmvatten medan andelen i övriga byggnader är lägre.

På samma sätt som i nyinstallationer bör det vara möjligt att öka de boendes incitament att spara energi genom att installera individuella värme- eller vattenmätare i tappvarmvattenledningarna och debitera efter den faktiska förbrukningen av varmvatten.

I äldre vattenledningar kan varmvattencirkulation medföra onödiga energiförluster om den bibehålls även under perioder då byggnaden inte brukas och då något behov av varmvattencirkulation inte finns.

Äldre vattensystem har vidare i stor utsträckning otillräcklig temperatur- reglerutrustning, menar verket. Varmvattentemperaturen är för hög. Befint- liga installationer bör i sådana fall förses med temperaturbegränsningsutrust- ning.

Prop. 1977/78z76 201

Man bör också enligt verket kunna åstadkomma en energibesparing genom att sänka varmvattentemperaturen till omkring 4SUC från de cirka 650C — 800C som ofta förekommer i äldre byggnader utan tentperaturbegräns- ningsutrustning.

Hushållslörbrukningen i bostäder uppgår till lO—l % av dess nettoener- giförbrukning. [ lokaler är andelen högre och kan uppgå till omkring 20 %. Genom att ändra belysningsinstallationerna i befintlig bebyggelse, speciellt i lokaler, kan man sänka energiförbrukningen endera direkt genom att utnyttja mindre energikrävande ljusarmatur eller indirekt genom att ventilationsluft- flödet kan minskas när ljusarmaturens effektavgivning minskar. Installation av utrustning för tidsstyrning av belysnings-och elinstallationer kan ge betydande energibesparingar. Vid åtgärder i befintliga belysningsinstalla- tioner måste dock tillses att kraven på tillfredsställande belysning uppfylls.

För att förbättra utnyttjandet av producerad elenergi bör i större utsträck- ning än hittills installeras utrustning för faskompensering, framhåller verket.

7. 3. 9 Nya Inka/a energikällor

Värmepumptekniken möjliggör att ur en värmekälla med låg temperatur utvinna värmeenergi och lyfta denna till en högre temperatumivå för värmning av t. ex. radiatorer och tappvarmvatten. Som värmekälla kan t. ex. uteluft. ytvatten eller ett jordlager fungera.

Olika kombinationer av värmekällor och distributionsmedia är teoretiskt tänkbara. Kombinationer såsom vatten-vatten, luft-vatten och mark-vatten har använts. Vid större anläggningar kan tillskottsenergi erhållas ur frånluf— tcn. Ett värmesystem baserat på värmepumpsteknik' måste i regel komplet- teras med någon form av tillsatsvärme under årets kallare dagar. Tillsats- värme erhålls vanligen genom elvärmare.

Värmepumptekniken är relativt väl utvecklad och värmepumpar har fått vidsträckt användning i andra länder med annat klimat och andra förutsätt- ningar. llär i landet har de dock hittills använts i begränsad omfattning.

Den direkta solstrålningen mot jorden har en relativt hög genomsnittlig effekt vid markytan (ca 0,8 kW/mz). Trots vårt nordliga läge som bl. a. medför en ogynnsam fördelning av solstrålningen mellan sommar och vinter är solstrålningen här inte nämnvärt mindre än i övriga Europa.

Den energi som solstrålningen medför kan till en del termiskt tillvaratas för uppvärmning av byggnader. Man kan härvid tala om passiva solvärmesystem och om aktiva system.

Vid passiva system anpassas byggnaden, dess ytterväggar. fönster, stom- element etc. så att solvärmen kan fångas och i viss mån lagras.

Vid aktiva system används särskilda s. k. solfångare. varifrån solvärmen transporteras via ett transportmedium. vatten eller luft, till förbruknings-

Prop. 1977/78:76 202

stället eller till ett "värmelager". där värmen magasineras för senare användning. Man kan här tala om lokala solvärmesystem avsedda endast för en byggnad och centrala solvärmesystem där värme till flera byggnader lagras i ett större magasin. Generellt gäller att solfångarsystem kan komma till användning även för befmtlig bebyggelse. '

Möjligheterna att genom solenergi åstadkomma ett mera betydande bidrag till den svenska energibalansen är beroende av om värmeenergin kan lagras från sommar till vinter, s. k. säsongslagring.

En möjlig konsekvens av denna typ av solvärmeteknik är, att utvecklade former av solvärmeanvändning kan komma att minska behovet av energi- besparande åtgärder i bebyggelsen. l varje fall kan en teknik byggd på säsongslagring och uppvärmning för husgrupper motivera andra byggnads- tekniska lösningar än den teknik som baseras på soluppvärmning av enskilda hus. Omfattande forsknings- och försöksverksamhet krävs dock innan säkrare slutsatser kan dras om energiförsörjningsbidrag. planeringskonse- kvenser och byggnadsteknik.

Tekniken för tillgodogörande av vindens rörelseenergi har under senare år utvecklats såväl i Sverige som i utlandet. Sådana anläggningar torde emellertid knappast kunna få mera allmän användning inom områden med tätbebyggelse. [ glesbygdsområden kan dock en sådan teknik möjligen få ökad användning. Det krävs dock omfattande forskningsinsatser och ytterligare försöksverksamhet under de närmaste åren.

7.4 Besparingsmöjligheter

Vid beräkning av energisparmöjligheter i befintliga byggnader är det nödvändigt att känna till byggnadernas "energiegenskaper". Uppgifterna om bostädernas beskaffenhet är förhållandevis fullständiga. Däremot är det sämre ställt med motsvarande uppgifter om lokaler och industrins byggnader. Planverket har därför i första hand inriktat sina beräkningar på bostäder. De sparåtgärder som valts är desamma som redovisats tidigare i avsnitt 7.3 men med undantag av vissa enligt verket osäkra eller mindre effektiva åtgärder som inte har medtagits.

Vid beräkningen av energibesparingen har planverket antagit att antalet gradtimmar är 110 000”.

Kostnadskalkylerna har planverket baserat på genomsnittliga kostnader för åtgärder som är knapphändigt preciserade såväl beträffande utförande som material. Kostnaderna motsvarar enligt verket normalt entreprenadpris i mellersta Sverige. inklusive mervärdeskatt. och avser kostnadsläget ljanuari 1977.

I grundinvesteringen har verket medtagit kostnader för eventuellt rivningsarbete och dylika förberedelsearbeten. dock inte kostnad för förlorad hyresintäkt eller produktionsbortfall. om åtgärden medför att byggnaden måste utrymmas.

Prop. 1977/78:76 203

l redovisningen av konsekvenserna har inte heller vissa indirekta följderav energisparåtgärderna diskuterats. Positiva sådana kan vara att tilläggsisole- ring ibland förbättrar ljudisoleringen mot utvändigt buller och att minskad energiproduktion ofta har gynnsamma miljöeffekter.

! följande tabeller redovisas planverkets sammanställning av bedömda sparmöjligheter. kostnadskonsekvenser etc. för småhus. flerbostadshus och övriga hus.

Tabell 7.6 Energibesparing och kostnadskonsekvenser för åtgärder i 100 000 lägen- heter i småhus (planverkets rapport)

Livs- Tänkbar thto- lnveste-

Nr Åtgärd . längd andel energi- ring % bespa- miljarder ring kr. GWh/år

I Förbättrad drift och sköt- sel (redovisas inte här)

2 injustering och underhåll 2.1 Tätning mellan fönsterbåge och

karm 10 65 115 55 2.2 Tätning mellan fönsterkarm och

vägg HBa 55 49 61 2.3 Trimning, ekonomisotning. byte av

munstycke 40 92 2410b 2.4 Utbyte av oljebrännare 10 15 20 30 2.5 lnreglering av värmesystem 15 50 75 50

3. Förbättring av enkelt slag 3.1 Tätning mellan yttervägg och anslu- tande bjälklag och tvärvägg HB 35 61 59 3.2 Tätning av yttervägg i samband med omtapetsering eller omputsning HB 25 10 41 3.3 Tilläggsisolering av vindsbjälklag på ovansidan med 200 mm mineralull. B-kvalitet HB 45 112 157 3.4 Tilläggsisolering av yttervägg inuti genom injektering med karbamid- skum HB 25 31 65 3.5 Tilläggsisolering i golvbjälklag inuti genom injektering med karbamid- skum HB 15 44 64 3.6 Installation av utetemperaturstyrd automatisk motorshunt (bör ske i samband med 2.5) 15 50 50 85 3.8 Drifttidsstyrning av värmesystem (bör ske i samband med 2.5 och 3.6) 15 15 5 12 3.10 Installation av radiatortermostater (bör ske i samband med 2.5 och 3.6) 10 50 25 50 3.12 lsolcring av rör och apparater (bör ske i samband med 2.5) 30 50 25 75

"HB = husets brukstid bKapitaliscrad driftskostnad

Prop. 1977/78:76 204

Livs- Tänkbar Netto- lnveste- '

Nr Åtgärd längd andel energi- ring % bespa- miljarder ring kr. GWh/år

4 Förbättring av mera omfat-

tande slag 4.1 Tilläggsisolering av vindsbjälklag

med 200 mm mineralull. B-kval. Upptagning och igenläggning av golv. HB 7 21 61 4.2 Tilläggsisolering av vindsbjälklag in-

vändigt med 95 mm mineralull. B- kval. exkl. kostnad för ytskikt HB 6 12 48 4.4 Tilläggsisolering av yttervägg utvän-

digt med 95 mm mineralull. A-kval. exkl. fasadskikt HB 30 137 270 4.5 Tilläggsisolering av yttervägg invärt-

digt med 95 mm mineralull. A-kval. exkl. invändig beklädnad HB 20 64 1 4.7 Tilläggsisolering av golvbjälklag med

100 mm mineralull. A-kval. exkl. ytskikt HB 20 41 90 4.9 Tilläggsisolering av golvbjälklag på

undersidan med 100 mm mineralull.

Ul fx)

A—kval. inkl. ny blindbottcn HB 5 4 35 4.10 Utbyte av befintligt 2-glasfönster till nytt 3-glasfönster HB 25 36 247 4.11 Utbyte av enkelglas till ny förseglad ruta HB 10 15 60 4.12 Utbyte av yttre glas till ny förseglad ruta i ny ytterbåge HB 10 15 67 4.15 Ombyggnad från 5- till FTX- systemc 20 45 180 540 4.16 Ombyggnad från F- till FTX- systemc 20 5 18 60 4.23 Anslutning till fjärrvärme 20 15 20 225 4.29 Solvärmesystem för varmvattenbe- - red ningd 15 50 100 640 4.30 installation av värmepumputrust- ning 15 50 350 1 250 cS =självdragsventilation F =ventilation med fläktstyrda frånluftsflöden FT =ventilation med fläktstyrda till- och frånluftsflöden FTX =ventilation med fliiktstyrda till- och frånluftsflöden samt värmeväxlare

" Dessa åtgärder bygger på en teknik som är relativt ny och med begränsade driftserlärenheter. De kommer sannolikt att under mitten av 1980-talet kunna medverka till att sänka landets behov av importbränsle. Värdena har inte adderats till övriga värden i denna tabell vid framräkning av totalbelopp för energibesparing.

Prop. 1977/78:76 205

Tabell 7.7 Energibesparing och kostnadskonsekvenser för åtgärder i 100 000 lägen- heter i flerbostadshus (planverkets rapport)

Livs- TänkbarNetto- lnveste-

Nr Åtgärd längd andel cnergi- ring % bespa- miljarder ring kr. GWh/år

l Förbättrad drift och sköt- sel (redovisas inte här)

2 injustcring och underhåll 2.1 Tätning mellan fönsterbåge och

karm HB" 75 86 41 2.2 Tätning .mellan fönsterkarm och

vägg HB 65 32 49 2.3 Trimning. ekonomisotning. byte av

munstycke 35 35 9b 2.4 Utbyte av oljebrännare 10 15 11 3 2.5 inreglering av värmesystem 15 70 70 21 2.6 inreglering av luftflöden 10 30 23 23

3 Förbättring av enkelt slag 3.1 Tätning mellan yttervägg och anslu- tande bjälklag och tvärvägg HB 15 17 14 3.2 Tätning av yttervägg i samband med omtapetsering eller omputsning HB 10 3 6 3.3 Tilläggsisolering av vindsbjälklag på ovansidan med 200 mm mineralull. B-kval. HB 35 30 25 3.4 Tilläggsisolering av yttervägg inuti genom injektering med karbamid- skum HB 15 19 14 Tilläggsisolering i golvbjälklag inuti genom injektering med karbamid- skum HB 4 4 2 3.6 installation av utetemperaturstyrd automatisk motorshunt (bör ske i samband med 2.5) . 15 3.8 Drifttidsstyrning av värmesystem (bör ske i samband med 2.5 och 3.6) 15 50 20 1 3.10 installation av radiatortermostater (bör ske i samband med 2.5 och 3.6) 10 50 10 25 3.11 isolering av rör och apparater(bör ske i samband med 2.5) 30 60 30 30

4 Förbättring av mera omfat- ta n de slag 4.1 Tilläggsisolering av vindsbjälklag med 200 mm mineralull. B-kval. Upptagning och igenläggning av golv ' 4.2 Tilläggsisolering av vindsbjälklag in- vändigt med 95 mm mineralull. B- kval. exkl. kostnad för ytskikt HB 10 6 18 V..: 5.1.

U| 4:—

HB 6 4 12

aHB = husets brukstid bKapitaliserad driftskostnad

Prop. 1977/78:76 206

Livs- Tänkbar Netto- investe- Nr Åtgärd längd andel encrgi- ring % bespa- miljarder 'ring GWh/år kr.

4.4 Tilläggsisolering av yttervägg utvän- digt med 95 mm mineralull. A-kval. exkl. fasadskift HB 4.5 Tilläggsisolering av yttervägg invän- digt med 95 mm mineralull. A-kval. exkl. invändig beklädnad HB 7 9 17 4.7 Tilläggsisolering av golvbjälklag med

100 mm mineralull. A-kval. exkl. ytskikt HB 7 4 6 4.9 Tilläggsisolering av golvbjälklag på

undersidan med 100 mm mineralull.

IQ 'Jl 37 73

A-kval. inkl. ny blindbotten HB 1 1 3 4.10 Utbyte av befintligt 2-glasfönster till nytt 3-glasfönster HB 10 10 64 4.11 Utbyte av enkelglas till ny förseglad ruta HB 10 10 38 4.12 Utbyte av yttre glas till ny förseglad ruta i ny ytterbåge HB 10 10 41 4.15 Ombyggnad från 5- till FTX- systemc 20 40 120 i 80 4.16 Ombyggnad från F- .. till FTX— ' . " ' systemc 20 35 105 158 4.17 Ombyggnad från FT- till FTX- systemc 20 4 12 4.22 installation av individuell elmätning 25 20 6 i. 4.23 Anslutning till fjärrvärme 20 30 27 75 4.26 installation av individuell varmvat- tenmätare 20 40 20 40 4.27 Anslutning av värmepump till F- systemd 10 25 50 50 4.29 Solvärmesystem för varmvattenbe- rcdningd 15 50 75 100 CS =självdragsvcntilation F =ventilation med fläktstyrda frånluftsllöden FT =ventilation med fläktstyrda till- och frånluftsflöden FTX =ventilation med fläktstyrda till- och frånluftsflöden samt värmeväxlare

9 Dessa åtgärder bygger på en teknik som är relativt ny och med begränsade driftserfarenheter. De kommer sannolikt att under mitten av 1980-talet kunna medverka till att sänka landets behov av importbränsle. Värdena har inte adderats till övriga värden i denna tabell vid framräkning av totalbelopp för energibesparing.

Prop. 1977/78:76 207

Tabell 7.8 Energibesparing och kostnadskonsekvenser för åtgärder i lokaler och industrins byggnader (planverkets rapport)

Förbättringsåtgärd Tänkbar Netto investe-

andel96 energi— ring besparing miljarder TWh/år kr

2. injustering och underhåll Tätning i och kring fönster och dörrar ' 60 1.0 0.5 Trimning. ekonomisotning och byte av munstycke 60 1.2 Utbyte av oljebrännai'e 20 0.2 1.5 inreglering av värmesystem 60 l 2 injustering av luftbehandlingssystem 50 1.1

3. Förbättring av enkelt slag Tätning av ytterväggar och tak 30 0.5 0.5 Tilläggsisolering av tak (Vindsbjälklag) 40 2.5 3.0 Drifttidsstyrning av luftbehandlingssys- tem 35 2.9 Utbyte av ljus-armaturer 20 0.5 installation av utetemperaturstyrd auto- matisk motorshunt 20 0.4 Drifttidsstyrning av värmesystem 20 0.4 Övergång från allmän till platsbelysning 10 0.1 4.1 installation av radiatortermostater 35 . 0.8 Drifttidsstyrning av varmvattencirkula- tion 45 0.5 isolering av rör och apparater 60 0.3 installation av rökgasspjäll 60 0.3

4. Förbättring av mer omfattande slag Tilläggsisolering av ytterväggar exkl. fasadskikt 30 3.5 5.0 Tilläggsisolering av fönster eller utbyte till bättre värmeisolerande fönster 30 3.5 10.0 Ombyggnad från FT till FTX-system 30 4,4 installation av utrustning för återlufts- föring 10 0.4 installation av utrustning för återvinning av kondensorvärme 5 0.5 8.3 inkoppling av värmesystem på större ej helt utnyttjad panncentral samt till fjärr- värme 20 0.6 Uppdelning av |uftbehandlingssystem 15 0.3

Planverkets bedömning av de totala besparingsmöjligheterna och kost- nadskonsekvensema för dessa åtgärder framgår av tabell 7.9. Med hänsyn till att effekten av olika åtgärder inte direkt kan adderas anser planverket att summan av bruttoenergibesparingarna skall reduceras med 15 %. Vid omräkningen mellan netto- och bruttoenergi har antagits att verknings- graden för såväl småhus som flerbostadshus är 75 %.

Prop. 1977/78:76 208

Tabell 7.9 Sammanställning av energisparmöjligheter och kostnadskonsekvenser (planverkets rapport)

Bruttoenergibesparing investeringskostnad i TWh/år miljarder kr. Bostäder 40 62 därav Småhus 21 39 Flerbostadshus 19 23 Övriga hus 30 32 Solvärme- och värme- pumpteknik 12 32 därav Småhus 9 28 Flerbostadshus 3 4

Planverket har inte redovisat spareffekter av förbättrad drift och skötsel samt av en sänkning av rumstemperaturen. Effekten av dessa åtgärder torde till en del inkluderas i de besparingar som vissa av de tekniska åtgärderna medför. t. ex. injustering och användning av reglerutrustning. Vad gäller rumstemperaturen beräknas en sänkningav denna med lUC i och för sig ge en minskning i tillförd uppvärmningsenergi av 5 96. Enligt verket torde småhusägarna redan i stor omfattning ha anpassat sig till en sparsam nivå på ca 200C. i flerbostadshusen bör det emellertid vara möjligt att uppnå en temperatursänkning.förutsatt att lämpliga injusterings-. regler- och tätnings- åtgärder vidtas. För att uppnå denna spareffekt fordras emellertid omfattande informationsåtgärder samt överenskommelser mellan hyresmarknadens parter.

i angivna investeringar ingår ej kostnader för underhåll och skötsel. Planverket framhåller att byggnadstekniska och vcntilationstekniska åtgärder skiljer sig åt när det gäller åtgärdens livslängd. Verket har emellertid inte i sin kostnadsanalys av åtgärderna tagit hänsyn till åtgärdens livslängd. Slutligen framhåller planverket att de redovisade sparmöjligheterna kan åstadkommas med olika åtgärdstakt. ] tio olika diagram visas exempel för småhus och flerbostadshus för olika kategorier av åtgärder och med olika åtgärdstakt.

7.4 .] Revideringar i planverkets slutliga rapport

Efter det planverket den 5 september 1977 till bostadsdepartementet överlämnade sin slutliga rapport har verket under hand meddelat att vissa korrigeringar gjorts i rapporten. Dessa ändringar har överlämnats till bostadsdepartementet med skrivelse den 24 november 1977 och avser följande åtgärder:

Prop. 1977/78:76 209

Energibesparing och kostnadskonsekvenser för åtgär- der i lokaler och industrins byggnader.

F ö r b ä t t r i n g a v e n k e lt sla g . Tänkbar andel tilläggsisolering av tak (vindsbjälklag) skall vara 50 96 (i stället för 40 %) Detta ger en nettoenergi- besparing på 2.0 TWh/år (i stället för 2,5 TWh/år.

Förbättring av mer omfattande slag. Vid tilläggsisolering av ytterväggar exkl.. fasadskikt skall nettoenergibesparing vara 2,0 TWh/år (i stället för 3.5 TWh/år) med en investering på 4.0 miljarder kr. (i stället för 5,0 miljarder kr."). Vid tilläggsisolering av fönder eller utbyte till bättre värmei- solerande fönster skall nettoenergibesparingen vara 1,0 TWh/år (i stället för 3,5 TWh/år) med en investering på 40 miljarder kr. (istället för 10.0 miljarder kr.).

Sammanställning av energisparmöjligheter och kost- nadskonsekvenser

Investeringkostnader i bostäde r skall vara 61 miljarder kr. varav 40 i småhus och 21 i flerbostadshus (i stället för 62 miljarder kr. totalt varav 39 1 småhus och 23 i flerbostadshus). ] öv ri ga h U 5 skall bruttoenergibespa- ringen vara 26 TWh/år (i stället för 30 TWh/år) samt investeringskostnaden 26 miljarder kr. (istället för 32 miljarder kr.). 5 o 1 v ä r m e - 0 c h v ä r m e - p u m p t e k ni k skall ha en investeringskostnad på 31 miljarder kr. (i stället för 32 miljarder kr.) varav i flerbostadshus 3 miljarder kr. (i stället för 4 miljarder kr.).

7.5 Förslag till åtgärder 7. 5. 1 H andlingslirtier för energisparande

Val av energisparåtgärder i de enskilda fallen bör baseras på en systematisk bedömning. Härvid måste hänsyn också tas till vilka underhålls- och förbättringsåtgärder i övrigt som är befogade. Det är därför enligt planverket nödvändigt att planera genomförandet omsorgsfullt. Av väsentlig betydelse är givetvis också att åtgärderna genomförs på ett sakkunnigt och ändamåls- enligt sätt.

Det handlingsprogram som verket skisserar innehåller följande. huvud- moment.

]. Energihushållningseffekterna uppnås genom en serie åtgärder av mindre genomgripande karaktär i form av punktinsatser hänförliga till drifts-, injusterings-, underhålls- och enklare förbättringsåtgärder. Dessa kan kombineras på en mängd olika sätt och bör i möjlig mån inordnas i lämpliga "paket". Information av handbokskaraktär och kursverksamhet riktad till besiktningsmän och fastighetsägare bör genomföras.

2. De mer omfattande åtgärderna gäller förbättring av ytterväggar och fönster samt värmeåtervinning eller andra större ingrepp i installatio-

Prop. 1977/78:76 210

nerna. 1 de fall dessa åtgärder vidtas bör normalt även relevanta punktinsatser genomföras. så att en total i n sats för energisparande i byggnaden kommer till stånd.

3. Ansträngningarna att åstadkomma en bättre energihushållning i den befintliga bebyggelsen bör stödjas genom en kommunal energiplanering. Denna kan utgöra en del av det ansvar som lagts på kommunerna genom den nya lagstiftningen om kommunal energiplanering.

4. En kommunal service med besiktning och analys av byggnadernas energitekniska egenskaper som syftar till att ge byggnadens ägare råd och rekommendationer om vilka åtgärder som bör vidtas bör byggas ut. Planverket förutsätter att viss enklare injustering och trimning kan ske i samband med besiktningarna ungefär på det sätt som utvecklats inom den s. k. BPD-verksamheten.

5. Detta handlingsprogram — som i stor utsträckning bygger på frivillighet och stimulansinsatser — kommer att kräva en hel rad förändringar av administrativa rutiner och kompletterande lagstiftningsåtgärder inom byggnads- och bostadsfinansieringslagstiftning etc.

7. -..? Inriktning av energisparåtgärder 7.5.2.1.-Finansiellt stöd

I rapporten beskrivs omfattningen av det befintliga energisparstödet. Verket konstateraratt valet av åtgärderi de enskilda fallen liksom över huvud taget valet av hus som åtgärdas i förhållandevis ringa utsträckning styrs av de myndigheter som ansvarar för Stödverksamheten. Någon nämnvärd övergri- pande planering synes i allmänhet inte förekomma enligt verket. Preciserade villkor beträffande lämplig kombination av åtgärder finns inte angivna i reglerna för energisparstödet. Verket finner det därför osäkert om det statliga stödet sätts in i lämplig omfattning och i välmotiverade avseenden i byggnadsbeståndet. Verket anser att detta är en brist och anför att det är angeläget att principerna för det statliga finansiella stödet ses över och att tillämpningsregler utformas med sikte på att stödet skall ge god sparef- fekt.

Rapporten pekar också på den nedgång som skett i ombyggnadsverksam- heten för bostäder sedan det s.k. initialstödet slopades. Stagnationen av ombyggnadsverksamheten under senare tid gäller företrädesvis flerbostads- husen och nedgångcn är mest märkbar i Stockholmsområdet. Orsaken härtill torde enligt verket framförallt vara att de finansiella förutsättningarna saknas för en expansiv ombyggnadsverksamhet. delvis beroende på byggnadskost- nadernas kraftiga ökning. Denna fråga måste ägnas stor uppmärksamhet i den fortsatta planeringen av energisparåtgärderna.

Av tillgängliga uppgifter framgår att de energisparåtgärder som genomförts med statligt stöd i storleksordningen 0.35 miljarder kr. under budgetåret

Prop. 1977/78:76 , 211

1976/77 har medfört en bruttoenergibesparing av ca 0.5 TWh/år (under förutsättning att de förbättrade egenskaperna vidmakthålls). Som en följd av beslut av riksdagen 1976/77 torde motsvarande bruttoenergispareffekt för budgetåret 1977/78 komma att uppgå till storleksordningen 1.0 TWh/år vid en medelsram av drygt 0.5 miljarder kr. Verket konstaterar att det alltså är förhållandevis begränsade sparresultat som uppnås med denna form av stödverksamhet och med den omfattning som verksamheten har för närvarande.

De nuvarande stödåtgärderna måste ökas väsentligt om de potentiella Sparmöjligheter som föreligger enligt verkets beräkningar skall utnyttjas under perioden fram till mitten av 1990-talet.

7.5.2.2 Tekniska punktinsatser

Många av punktinsatserna är enligt verket fastighetsekonomiskt motive- rade — även i ett relativt kort tidsperspektiv. Men de besparingar som kan uppnås i de enskilda fallen är förhållandevis små i relation till det insatta kapitalet. Dessutom kan genomförandet av åtgärderna ofta innebära olägen- heter för ägaren respektive nyttjaren av lägenheten eller lokalen.

Många fastighetsägare kan ändå ha ett aktivt intresse och resurser för att planera och genomföra energisparåtgärder. Detta gäller bl. a. bostadskoope- rationen. de allmännyttiga bostadsföretagen och de stora privata bostadsför- valtningarna samt förvaltarna för en stor del av det lokalbeståndet. t. ex. statliga. kommunala och landstingskommunala byggnader. övriga förvalt- ningslokaler och byggnader tillhörande företag med ordnad fastighetsförvalt- ning.

Verket pekar emellertid i sin rapport också på problemet med det splittrade ägandet av det äldre bostadsbeståndet. De äldre byggnaderna är i allmänhet i enskild ägo. För dessa ägare — ibland dödsbon — torde intresset att investera betydande belopp i fastigheterna och organisera hela den tekniska förbätt- ringsprocessen vara litet oavsett om goda finansieringsvillkor ställs till förfogande. Drygt 50 96 av lägenhetsbeståndet i flerbostadshus som har tillkommit före 1940 och drygt 30 % av beståndet från 1940—1960 äri enskild ägo.

Om man enbart på frivillig väg vill få en stor omfattning av energisparåt- gärder i byggnader så anser verket att det sannolikt fordras att bl. a. investeringskapital ställs till förfogande på ett enkelt sätt och att dess förräntning relateras till de blygsamma årskostnadsförändringar som blir åtgärdernas resultat.

Verket konstaterar att punktinsatsen "ändrad drift och skötsel" inom bostadsbeståndet förefaller att ge ringa effekt. Verket anser det emellertid rimligt att till denna kategori av åtgärder räkna exempelvis sänkning av inomhustemperaturen. en åtgärd som ger stora besparingar. För att åstad- komma ett sådant kontinuerligt sparande genom en riktig drift och skötsel av

Prop. 1977/78:76 212

fastigheter fordras enligt verkets mening fortlöpande energisparkampanjer. Effekten av dessa kan också förstärkas genom att den ekonomiska bespa- ringen direkt tillförs hushållen genom individuell mätning och debitering.

1 punktinsatserna ingår vidare injustering och underhåll samt enkla förbättringsåtgärder. l bostadsbeståndet bör sådana åtgärder vara aktuella och kunna ge besparingar i såväl gamla som nya småhus och flerbostadshus. En del av dem kan utföras snabbt i samband med en sakkunnig besiktning. Andra fordrar insatser av byggnads- och monteringsarbete. ofta baserade på en omsorgsfull projektering. Effektiviteten av motsvarande punktinsatser i det övriga byggnadsbeståndet är svårare att beräkna. Avsevärda skillnader i energiegenskaper hos byggnader för samma ändamål. t. ex. skolor. före- kommer emellertid. Verket anser det därmed klarlagt att stora besparingar kan uppnås vid genomförande av lämpliga hushållningsåtgärder.

Enligt verket har många lokaler av hygieniska skälen hög qutomsättning. Relativt enkla förbättringar av driftsrutiner m. m. kan därför enligt verket ge goda resultat. Dessutom är FT-system för ventilation ofta installerad i äldre lokaler. Därmed underlättas installation av såväl programstyrd reglerauto- matik som utrustning för värmeåtervinning. Verket föreslår därför att lokalbeståndet ägnas ökad uppmärksamhet när det gäller statligt stöd till sparåtgärder.

7.5.2.3 Tekniska totalinsatser

Den mest karaktäristiska av de mer omfattande åtgärderna avser förbätt- ring av klimatskärmen genom tilläggsisolering och tätning samt komplette- ring eller byte av fönster till treglasfönster. Även en del installationsåtgärder räknar verket till denna grupp. Det kan gälla nya uppvärmnings- och ventilationssystem eller omfattande kompletteringar av sådana system, t. ex. genom installation av värmeåtervinningsaggregat. När åtgärder av nämnda slag vidtas förutsättes att även alla relevanta punktinsatser genomförs, så att man åstadkommer en totalinsats.

Förutsättningarna för att göra en totalinsats är enligt verket störst i de äldre husen, framför allt när det gäller flerbostadshus. Erfarenheten har emellertid också visat att en totalinsats med fördel kan göras även i fråga om förhållandevis nya hus från 40- och 50-talen.

Många totalinsatser kommer emellertid att ske i samband med ombygg- nad. En viss stagnation i ombyggnadsverksamheten kan emellertid konsta- teras. Verket framhåller att detta är allvarligt inte enbart med hänsyn till dess betydelse för en förbättrad energihushållning. Det finns ett Starkt opinions- tryck för att bevara och utveckla den existerande byggnadsmiljön av sociala, ekonomiska och kulturella skäl.

Även från energisynpunkt måste man notera att den äldre bebyggelsen främst i sina tyngre. bärande delar representerar en stor energiinvestering (eller vid nybyggnad ställer krav på stora energiinsatser för material och

Prop. 1977/78:76 213

byggande). Verket betonar att kraven på förbättring av egenskaperna hos den äldre bebyggelsen nu ökar. Det gäller ökad tillgänglighet för rörelsehindrade, förbättring av arbetsförhållandcn vid avfallshantering. förbättrade hygieniska förhållanden i arbetslokaler etc.

Verket finner det angeläget att få till stånd en översyn av ombyggnads- verksamhetens sociala, tekniska och finansiella problem snarast möjligt. Verket föreslår därföratt en särskild utredning tillsätts med uppgift att se över kraven på ombyggnadsverksamheten och att lägga fram förslag om förbätt- rade villkor för denna verksamhet. De myndigheter som är närmast berörda av uppgiften är enligt verkets uppfattning riksantikvarieämbetet. arbetar- skyddsstyrelsen. bostadsstyrelsen och planverket. _ '

Villkoren för en ombyggnad som möjliggör en förbättring iolika avseenden bör underlättas. l avvaktan på detta föreslår verket att utrymmet för ombyggnadsverksamheten ökas avsevärt och att de bidrag som nu utgår till förbättrad energihushållning även anpassas till de större ombyggnadsobjek- tens finansieringsbehov.

Energisparåtgärder som vidtas i samband med ombyggnad är ekonomiskt fördelaktigare för fastighetsägaren än om motsvarande åtgärd skulle vidtagits utan samband med renovering. Minskningen av årskostnaden på grund av energisparåtgärderna torde enligt verket kunna bli av storleksordningen 700—800 kr. för ett småhus och 300—400 kr. för en lägenhet i flerbostadshus. Härav drar verket den slutsatsen att dessa åtgärder i allmänhet inte rimligen kan bäras av de besparingar i driftskostnader som kan göras. Fastighetsäga- rens ekonomiska bild kan emellertid te sig förmånligare om skatteeffekter. inflation och fastighetsmarknadens prisökningar samt möjligheter till hyres- höjning räknas in. En prishöjning på energi förbättrar ytterligare kalkylen även om denna omedelbart får återverkningar på byggkostnaderna. Verket rekommenderar att det finansiella utrymmet vidgas för utbyggnad av fjärrvärmeverk.

7.5.2.4 Generella förutsättningar och förslag

Vid val och genomförande av de tekniska sparåtgärderna måste åtgärderna kombineras på lämpligt sätt för att god effekt skall erhållas. Även om vissa åtgärder inte bör berättiga till ekonomiskt stöd — t. ex. med hänsyn till förutsedd mycket god lönsamhet — är det enligt verket motiverat att dessa åtgärder krävs som förutsättning för att stöd skall utgå till andra åtgärder. Ett sådant krav kan vara att drifts- och skötselinstruktioner skall utarbetas samt att uppvärmnings- och ventilationssystem skall injusteras.

Verket föreslår vidare att de tekniska krav som ställs som villkor för statligt stöd i största möjliga utsträckning samordnas med motsvarande bestäm- melser i SBN.

Många energisparåtgärder kommer att genomföras i det äldre beståndet av byggnader. Bostäder och lokaler av detta slag svarar ofta för de lägre

Prop. 1977/78:76 214

hyresnivåerna och de boende eller lokalutnyttjarna tillhör inte sällan de svagare grupperna på bostadsmarknaden. Det är därför enligt verkets mening särskilt angeläget att uppmärksamt följa sociala effekter av vidtagna tekniska åtgärder samt vidta erforderliga åtgärder för att undvika negativa konsekven- ser.

Verket pekar också på den effekt som utformningen av bränsleklausulerna kan ha och finner det därför angeläget att hela systemet rörande bränsleklau- suler blir föremål för en översyn.

En del tekniska sparåtgärder kommer att påverka byggnadernas fasader och inredning. Verket pekar här på vikten av att man vid planering och genomförande av sådana åtgärder tar hänsyn till bevarande av kulturhisto- riska värden i den befintliga bebyggelsen. .

Verket pekar slutligen på behovet av hyresgästinflytande även i energi- sparsammanhang.

7.5.3 Planering av enengispatätgänler

Genom bred information samt lämplig stimulering i form av lån och/eller bidrag bör fastigheternas ägare kunna intresseras för att ta initiativ till planering och genomförande av sparåtgärder. Även ändringar i byggnadslag- stiftningen erfordras i viss omfattning. Planverket anser det därför motiverat att samhället. främst genom kommunerna. medverkar till att sådana initiativ till energisparåtgärder tas som eljest inte skulle aktualiseras samt att en viss planläggning kommer till stånd i syfte att främja en ändamålsenlig och effektiv energihushållning.

Verket pekar på att kommunerna redan i dag har stort ansvar för energifrågorna. Kommunerna skall enligt 9 & BS i sin planering ta tillbörlig hänsyn till energihushållningens behov. Vidare har kommunerna att upprätta bostadsbyggnads- och bostadssaneringsprogram. som redovisar kommunernas handlingsprogram för bostadsförsörjningen och ombyggnads- verksamheten.

Genom lagen om kommunal energiplanering (SFS 1977:439) har kommu- nerna ålagts att "i sin planering främja hushållning med energi". Detta planeringsansvar kommer att medföra behov av starkare integrering mellan de olika planeringsaktiviteter som kommunerna bedriver. [ avsaknad av tillämpningsregler för hur begreppet "i sin planering" skall tydas. är det enligt verkets bedömning troligt att den nya lagen i första hand kommer att tillämpas på nybebyggelse inom kommunerna. Enligt planverkets uppfatt- ning är det emellertid motiverat att kravet även tillämpas på befintlig bebyggelse. Det bör därför ankomma på kommunerna att ta initiativ till åtgärder av olika slag och medverka till att dessa genomförs.

Planverket föreslår nu att en komplettering sker i syfte att göra lagen om kommunal energiplanering direkt tillämplig inte endast när det gäller att förse byggnaderna med energi utan även i fråga om åtgärder för att spara energi i

Prop. 1977/78:76 215

byggnaderna. Lagen bör sålunda enligt verkets mening byggas ut så att kommunerna åläggs att medverka till att energisparpropgram för befintlig bebyggelse kommer till stånd. Kommunerna bör enligt verket ansvara för genomförandet av dessa program genom att ge information till fastighets- ägarna och tillhandahålla en god administrativ och teknisk service vid genomförandet av sparåtgärderna.

Verket förutsätter att redan en första. brett upplagd. informationskampanj i kommunerna utgör ett tillräckligt incitament för många fastjghetsägare att undersöka möjligheten och nyttan av att vidta energisparande åtgärder på sina fastigheter. Kommunerna bör då ha en god beredskap för att möta anspråken på snabb och smidig service. Fastighetsägare som förvaltar större bebyggelsegrupper. såsom bostadsrättsföreningar och stora kommunala och enskilda fastighetsförvaltningar. bör enligt verket själva kunna upprätta energisparprogram. Efter översiktlig bedömning av kommunen bör dessa objekt kunna färdigprojekteras och utmynna i ansökning om lån. bidrag och byggnadslov. Personer som endast äger ett hus behöver mer hjälp och bör få tillgång till besiktningsservice samt hjälp med förslag till lämpliga åtgärder. Det är också angeläget att deras ärenden prövas utan onödiga dröjsmål.

För fastigheter. där inte ägaren spontant tar initiativ till åtgärder efter en första informationskampanj. bör kommunerna ta initiativ till upprättande av energisparprogram. För att kommunerna härvid skall kunna göra riktiga prioriteringar anser planverket att en översiktlig inventering av bebyggelsen från energihushållningssynpunkt bör genomföras. En sådan översiktlig planering bör enligt verket lämpligen inriktas på att grovt angelägenhetsgra- dera bebyggelsen för energisparinsatser. Verket anser att ett stegvis genom- förande i första hand bör inkludera flerbostadshus. därefter småhus. och slutligen lokaler och industrins byggnader. Inom dessa kategorier av bebyggelse bör en indelning av byggnaderna i ålders- och konstruktions- grupper vara ändamålsenlig.

Om genomförandet av energisparinsatserna sker i den ordning verket föreslagit överensstämmer det första steget i stort sett med den kommunala saneringsplaneringen. En koncentration av kommunernas insatser till olika steg bör även medverka till'att tillgängliga resurser utnyttjas på ett rationellt sätt. och att erfarenheter från genomförandet snabbt kan utnyttjas.

Verket betonar den mångfald av uppgifter som kommunen redan har och som är av intresse för energibesparingen i den befintliga bebyggelsen. Dessa uppgifter har erhållits genom olika slag av inventeringar och finns tillgängliga i bl. a. byggnadsnämndernas arkiv och kan i många fall utgöra underlag fören översiktlig sammanställning rörande olika bebyggelseområden och bebyggel- sens egenskaper från energihushållningssynpunkt. På basis härav och eventuellt av en översiktlig utvändig besiktning bör kommunerna enligt planverket kunna informera fastighetsägarna och stimulera dem till fortsatta planeringsinsatser — självständigt eller genom samverkan med kommunens organ. På så sätt. och eventuellt efter kompletterande enkät. skulle ett relativt

Prop. 1977/78:76 216

gott underlag kunna komma fram för kommunens energisparprogram. Därigenom skulle det också bli möjligt att redovisa förslag till ramar för det statliga stödet till energisparåtgärder inom kommunen.

Det bör enligt verket ankomma på planverket att i samråd med bostads- styrelsen. statens industriverk och Kommunförbundet utarbeta råd och anvisningar rörande metodik. planeringsunderlag och värderingSprinciper m.m. för den kommunala planeringen av energihushållningsåtgärder i befintlig bebyggelse.

Kommunernas medverkan i planeringen av energihushållningsåtgärder bör stimuleras genom att bidrag kan utgå enligt liknande principer som nu gäller för stöd till kommunal översiktsplanering. Planverket bedömer preliminärt att ett belopp av 10 miljoner kronor per är bör ställas till förfogande under de närmaste tre budgetåren.

7.5.4 Kommunal service och tillsyn rörande energisparåtgärder

7.5.4.1Energifrågornas hantering i kommunerna

Verket beskriver inledningsvis den splittrade hantering som i dag sker av energisparärenden.

Ansökningar om energisparstöd preliminärprövas av kommunernas förmedlingsorgan enligt energisparförordningen. Kommunen vidarebe- fordrar ansökningshandlingarna till länsbostadsnämnden. där slutlig beräk- ning av låne- och bidragsbelopp görs. och beslut fattas. Den sökande meddelas beslutet från länsbostadsnämnden.

Ansökningar om byggnadslov för energisparåtgärder som är byggnads- lovspliktiga prövas av kommunens byggnadsnämnd. De flesta ärenden som rör energisparåtgärder beslutas av tjänsteman hos nämnden på delegation från nämnden.

Samordningen av de båda ansökningsförfarandena hämmas av att ären- dena skall handläggas av två olika kommunala förvaltningar och av att låne- och bidragsärendena skall slutligt prövas hos länsbostadsnämnden.

I och med att förmedlingsorganets tekniska prövning även skall omfatta en rimlighetsbedömning av befintliga konstruktioner fordras ofta en förbesikt- ning av sakkunnig personal. Då dessutom inte alla energisparåtgärder fordrar byggnadslov. utförs ofta den tekniska prövningen hos förmedlingsorganet av dess egna tekniker. Detta innebär att samma byggnad kan omfattas av teknisk prövning hos två olika organ i kommunen.

Enligt planverket så handläggs i mindre kommuner ofta den tekniska prövningen av låne- och bidragsärenden av byggnadsnämndens personal (kommunalingenjörer eller motsvarande). Bortsett från de olägenheter som orsakats av att personalresurserna ej varit tillräckliga. torde den integrering av byggnadslovs- och låneprövningen som förekommer i vissa kommuner ha

Prop. 1977/78:76 217

inneburit en relativt snabb och smidig handläggning inom kommunen. Planverket anser det dessutom lämpligt att handläggning av ärenden rörande lån och/eller bidrag till energisparåtgärder decentraliseras till kommunerna. som alltså bör kunna lämna slutligt besked om statligt lån och bidrag. Kommunerna bör därför disponera erforderliga ekonomiska ramar vilka tilldelas kommunerna av statsmakterna på basis av bedömningar vid översiktliga inventeringar. Det är vidare enligt verket lämpligt. att dessa ärenden i största möjliga utsträckning integreras med prövningen enligt byggnadslagstiftningen inom kommunen. Enligt verkets bedömning bör en förvaltning härvid vara huvudansvarig för ärendena. Byggnadsnämnden bör enligt verkets mening vara "huvudmyndighet” för energisparärendena.

7.5.4.2 Besiktning och tillsyn

Verket skiljer i sin genomgång på begreppen förbesiktning. tillsyn och slutbesiktning.

Angående förbesiktning anser verket att kommunerna bör tillhandahålla service för besiktning och analys av byggnaders energitekniska tillstånd. Kommunen bör kunna anvisa fastighetsägarna lämpliga personer som kan besiktiga fastigheterna.

På besiktningsman måste ställas stora krav beträffande teknisk sakkun- skap. både vad avser olika konstruktioner och olika åtgärders effekter på dessa. Besiktningsmannens bedömningar måste vidare vara konsekventa. Till sin hjälp skall han därför ha centralt uppgjorda besiktningsmallar. checklistor. där relevanta besiktningspunkter. med besiktningsaspekter. är förtecknade. Besiktningsmallarna utformas lämpligen i några olika versioner. t. ex. för en- och tvåbostadshus. för radhusgrupper med värmecentral och för flerfamiljshus samt för övriga lokaler och för större värmecentraler.

De tekniskt sakkunniga ,för besiktningsverksamheten torde behöva hämtas såväl från kommunen som från fastighetsförvaltningar och konsult- ledet. De kategorier av tekniker som efter lämplig tilläggsutbildning bör kunna utföra besiktningsuppgifterna är enligt verket byggnadsinspektörer vid kommunernas byggnadsnämnder. fastighetsingenjörer vid kommu- nernas fastighetsförvaltningar. skorstensfejarmästare. ingenjörer vid kom- munala och enskilda fastighetsförvaltningar samt konsulter.

Verket diskuterar också möjligheten att låta byggnadsinspektörerna utföra förbesiktningen och anför att deras huvudsakliga arbetsuppgift är att utföra kontroll. besiktningar m. m. inom byggnadslagstiftningens ram. Då här aktuell besiktningsverksamhet i princip skall vara ekonomiskt självbärande. bör dock enligt verket möjlighet finnas att låta byggnadsinspektörer på deltid utföra dessa besiktningar. _Något jävshinder för denna verksamhet torde inte heller behöva uppstå.

Verket diskuterar vidare möjligheten och behovet av tillsyn över de arbeten. för vilka lån och bidrag beviljats. och pekar på problemet att få tillsyn

Prop. 1977/78:76 2l8

över åtgärder som inte är byggnadslovspliktiga och för vilka ansvarig arbetsledare således inte behöver utses.

Verket anser därför att åtgärder som är väsentliga från energisparsynpunkt i möjlig mån bör vara byggnadslovspliktiga. För alla åtgärder fordras dock inte byggnadslov, inte ens om de ger avsevärd energispareffekt. Detta kan vara åtgärder av enkel art. som kan utföras av de boende (fastighetsägarna) själva. ofta utan statliga lån eller bidrag, och de berör inte någon annan än lastighetsägaren och brukaren. Exempel på sådana åtgärder är invändiga isolerings- och tätningsarbeten. Injusteringsåtgärder i värme- och ventila- tionssystem kan även räknas till denna kategori åtgärder.

Vissa icke byggnadslovspliktiga åtgärder är dock av så väsentlig betydelse att det är angeläget att i den mån sådana arbeten utförs med samhälleligt ekonomiskt stöd.elleri kombination med åtgärder för vilka sådant stöd utgår. tillsyn av arbetena utförs i tillräcklig omfattning. Verket anser det därför angeläget att ansvarig person på arbetsplatsen utses om åtgärderna finan- sieras med statligt stöd. Exempelvis skulle för arbeten av injusteringskaraktär denna person tillse att intyg från den som utfört injusteringen redovisades för den kommunala myndigheten. Planverket föreslår att bestämmelser med denna innebörd införs i energisparförordningen.

Planverket för ett resonemang om vilka risker samhället bör vara berett att ta i frågan om vilken effekt en viss energibesparande åtgärd fått. En stor kontrollinsats kan således enligt verkets mening lättare accepteras vid stora projekt. Detta skulle kunna innebära. att kontrollinsatsen borde vara liten för mindre omfattande arbeten. [lär bör ansvarige arbetsledarens tillsyn och '"slutdeklaration" då arbetena avslutats vara tillfyllest. För mer omfattande åtgärder skulle övervakningen vara större genom att även obligatoriska besiktningar av kommunal personal. företrädesvis i formen av slutbesikt- ning. skulle utföras.

Verket förutsätter att närmare råd och anvisningar beträffande besikt- nings- och tillsynsverksamheten utarbetas i samråd mellan planverket. bostadsstyrelsen och Kommunförbundet.

Liksom i fråga om den översiktliga kommunala energihushållningsplane- ringen bör statligt ekonomiskt stöd utgå till kommunerna för att erforderliga resurser för besiktningsverksamheten skall kunna skapas. Främst bör detta ske genom att utbildnings- och informationsverksamheten för besiktnings- männen bekostas av statsmedel. Vidare anser verket att man bör överväga att göra kostnaden för besiktning av fastighet lånegrundande enligt vissa schablonregler.

7.5.5 Information och utbildning

Planverket vill understryka nödvändigheten av fortsatt upplysnings- och informationsverksamhet så att alla i samhället aktivt medverkar till att möjligheterna att spara energi tillvaratas. Informationen bör gälla hur

Prop. 1977/78:76 219

'"energistatus" hos en enskild byggnad skall kunna konstateras. vilka åtgärder som lämpligen bör vidtas och hur åtgärderna skall genomföras. Verket påpekar att det ofta krävs noggranna överväganden för att få fram goda resultat. särskilt när det gäller gamla byggnader. t. ex. för att undvika negativa följder för byggnadens tekniska funktion och för den inre och yttre miljön. Kunskap om äldre material och arbetsmetoder kan också krävas för åtgärder i kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Planverket avser att ta initiativ till en särskild skrift av handbokskaraktär. Skriften som skall diskuteras i kontakt med berörda parter kommer att baseras på det föreliggande rapportmaterialet och skall rikta sig främst till: besiktningsmän. förmän och arbetsledare inom byggnads-' och installationsbranscherna. hantverkare inom facken snickeri. isolering och installation samt driftsper- sonal och skorstensfejare.

För studieeirkelsverksamhet bland husägare och brukare finns f. n. visst studiematerial men av varierande kvalitet. Planverket avser att medverka till att detta studiematerial kan revideras och kompletteras. bl. a. med uppgifter från verkets slutrapport. .

För besiktningspersonalen krävs en mer djupgående utbildning såväl för vidareutbildning som för nyrekrytering av sådan personal.

De två sakområden som en fullständig besiktning av en byggnad grovt skall omfatta är byggnadsteknik och VVS-teknik. Planverket anser att det torde vara lämpligt att besiktning av småhus och de llesta flerfamiljshus och byggnader med motsvarande teknisk kvalitet utförs av en person med tillräcklig kunskap på de båda områdena. För större lokaler. byggnader med komplicerade tekniska system. större värmecentraler etc. bör besiktningen utföras av flera olika besiktningsmän med specialkunskaper på olika områden. Uppdelning av besiktningsuppgifterna på besiktningsmän med olika Specialkompetenser inom det VVS-tekniska området kan givetvis också bli erforderlig för mera avancerade anläggningar.

Totalt är tillgången på besiktningsmän. inte minst på den VVS-tekniska sidan. mycket liten. För att besiktningsmän med erforderliga kunskaper skall finnas att tillgå i tillräcklig utsträckning. måste därför en relativt omfattande utbildningsverksamhet anordnas.

Tidigare har konstaterats att stora och lönsamma energibesparingar kan göras genom relativt enkla inregleringsåtgärder av befintliga värmeinstalla- tioner. Utbildning av personal härför och praktiska åtgärder för genomför- andet har startat. men det är enligt planverkets mening angeläget att ytterligare stimulera husägare och förvaltare till att snarast vidta energispar- åtgärder. Tillgången på personal som kan utföra sådana åtgärder på ett riktigt sätt är emellertid mycket begränsad. Det är därför nödvändigt att öka utbildningsverksamheten inom denna gren. Förutsättningarna för att så skall kunna ske är goda. eftersom lämpliga kurser redan torde. finnas förberedda. t. ex. hos SlFU. Planverket förordar därför att denna utbildningsverksamhet prioriteras.

Prop. 1977/78:76 220

inför den ökade aktiviteten för att åstadkomma bättre energihushållning måste kunskaperna förmedlas effektivt. Detta bör ske främst genom att de normala utbildningsvägarna ger en grundläggande utbildning. som senare under yrkesutövningen fortlöpande kan kompletteras i samband med praktiskt arbete samt fördjupas genom vidare- och påbyggnadsutbildning. Dessutom betonar verket vikten av samverkan mellan utbildningsinsatserna för dem som är verksamma inom byggnads- och VVS-facken.

Även vikten av vidareutbildning av byggnadsnämndernas tjänstemän och ansvariga arbetsledare betonas.

Planverket föreslår att en utredning tillsätts med uppgift att kartlägga de möjligheter till utbildning som f. n. finns. [ uppdraget bör även ingå att bedöma i vad mån utbildningen ger den kunskap. som är nödvändig i den 'nya. speciella situationen med krav på lörbättringsåtgärder och ombyggnader i befintlig bebyggelse i syfte att spara energi och att förbättra bebyggelsens egenskaper i övrigt. Vidare bör riktlinjer för hur läroplaner bör se ut arbetas fram i samråd med berörda skolmyndigheter och organ. såväl för den regelmässiga utbildningen som för utvidgning och påbyggnad av tidigare erhållen utbildning. Planverket 'är berett att ta på sig ovannämnda utred- ningsuppdrag samt föreslår att regeringen beslutar om disposition av medel för en sådan utredning.

7.5.6 Förfarrningsändringar m. m.

Planverket föreslår vissa ändringar i såväl byggnadsstadgans regler om krav på byggnader som dess regler om byggnadslov och tillsyn.

7.5.6.l Krav på byggnader

Planverket föreslår i likhet med vad verket gjorde i den preliminära rapporten att 48 a.49 och 50 52% BS kompletteras i vissa avseenden. (Se avsnitt 5.6)

Planverket framhåller att det av ekonomiska skäl och med hänsyn till byggnadernas nyttjare i allmänhet torde vara angeläget att olika slag av byggnadsåtgärder i befintliga byggnader utförs vid ett och samma tillfälle. Enligt verket bör därför brister som avser energihushållningen normalt helst undanröjas i samband med att andra ändringsarbeten utförs. Verket föreslår av den anledningen att 48 a & andra stycket och 49 & BS kompletteras så att kravet på god energihushållning i skälig omfattning beaktas vid dessa ändringsarbeten.

Planverket tar också upp panninspektionsutredningens förslag (jfr. avsnitt 3) att 50 & BS skall kompletteras så att skyldighet föreligger att underhålla eldningsanläggningar. Verket påpekar att detta förslag tillstyrkts av ett flertal remissinstanser samt att en del av dessa anser att en sådan skyldighet bör omfatta inte enbart själva pannan utan även uppvärmningssystemet i sin

Prop. 1977/78:76 221

helhet. dock inte i fråga om småhus. Planverket konstaterar att-ett ytterligare steg beträffande utvidgning av underhållsskyldighet skulle kunna vara att 50 & kompletteras med ett generellt krav att byggnad skall underhållas så att försämrad energihushållning inte uppkommer. Ett sådant krav skulle göra det möjligt att ålägga fastighetsägare att se till att installationer och klimatskärm fungerar på ett avsett sätt även från energisparsynpunkt. Verket anför till detta att ett sådant krav till en början får begränsad räckvidd. eftersom installationer och klimatskärm inte behöver ges högre kvalitet än som var fallet när huset byggdes. Verket framhåller dock att kravet på längre sikt blir av väsentligt större betydelse i och med att byggnader uppförs enligt den nya bestämmelsen i 44a &" BS. som medför att skärpta krav på byggnaders täthet och på uppvärmningsu ventilations- och vatteninstalla- tioner skall tillämpas. Planverket påpekar att flera av dessa anordningar måste bli föremål för en fortlöpande skötsel samt vid behov justeras och underhållas för att ge avsedd energispareffekt. Verket föreslår därför att 50 & kompletteras med bestämmelser om att byggnad skall underhållas så att försämrad energihushållning inte uppkommer.

Planverket anser i likhet med vad som framfördes i den preliminära rapporten att de föreslagna ändringarna av 48 a. 49 och 50 E% BS inte är tillräckliga om befintlig bebyggelse i större omfattning skall sättas i ett sådant skick att den uppfyller skäliga anspråk på god energihushållning. i varje fall inte om denna förbättring skall uppnås förhållandevis snabbt enligt en fastlagd tidplan och med prioritering av vissa åtgärder. Det kan därför. enligt verket. finnas fog för att riksdagen genom en ramföreskrift ger regeringen fullmakt att bestämma att byggnader med bristfälliga egenskaper från energisparsynpunkt skall förbättras i vissa angivna avseenden och i sådan omfattning att byggnaderna uppfyller skäliga anspråk på god energihushåll- ning. Planverket anför att det för ändamålet fordras en föreskrift med retroaktiv verkan som bör införas i byggnadsstadgan (50 a &) eller i den nya byggnadslagen. Enligt verket bör den nya bestämmelsen medföra möjlighet till föreläggande att vidta sådana åtgärder som anses nödvändiga för att tillgodose skäliga krav på god energihushållning om inte ägaren före viss tidpunkt har genomfört erforderliga åtgärder.

Planverket anför vidare att tillämpningsbestämmelser i SBN till de föreslagna ändringarna i 48 a och 49 && BS torde kunna tas fram på grundval av slutrapporten och de remissyttranden och utredningar som initierats av planverkets preliminära rapport. Tillämpningsbestämmelserna torde dock enligt verket inte kunna föreligga förrän tidigast 1978-07-01. Beträffande det föreslagna underhållskravet anser verket att tillämpningsbestämmelser efter hand bör kunna utarbetas i anslutning till nybyggnadsbestämmelserna och bestämmelserna som rör ombyggnad och annan ändring av byggnad. Verket anser det vara mest angeläget att ta fram bestämmelser som gäller skötsel och underhåll av uppvärmnings- och vissa ventilationsinstallationer. Enligt verkets mening bör därför arbetet bedrivas i två etapper. varvid målet bör vara

Prop. 1977/78:76 222

att den första etappen avslutas under år 1978 och den andra under år 1979.

En bestämmelse om att husägare skall vara skyldig att vidta vissa förbättringar av byggnad utan samband med på eget initiativ planerad ombyggnad eller annan ändring. fordrar enligt verket en mer ingående utredning innan den kan sättas i kraft. Verket anser att kompletterande regler till en sådan ramföreskrift i form av en regeringsförordning och tillämpnings- bestämmelseri SBN inte torde kunna föreligga förrän i början av år 1980. En ramföreskrift enligt förslaget bör därför enligt verket inte träda i kraft förrän 1981-01-01.

Planverket har i sina förslag till ändringar i BS. liksom i förslaget i den preliminära rapporten. använt uttrycket energihushållning i stället för värmehushållning. som för närvarande används i 44 a ;". Verket anser att det mer generella uttrycket energihushållning bör införas i 44 a &.

7.5.6.2 Byggnadslovsskyldighet

Planverket anför i slutrapporten att det. med hänsyn till bestämmelsen i 44 a & BS att byggnad skall anordnas så att god värmehushållning möjliggörs. ter sig naturligt att reglerna om byggnadslov i 54 & BS förtydligas på vissa punkter. så att åtgärder syftande till god energihushållning prövas efter ansökan om byggnadslov. Enligt verket gäller detta främst i fråga om väsentlig förändring av isolering av ytterväggar samt i fråga om anordnande av eller väsentlig ändring av värme- och ventilationsinstallationer.

i fråga om tilläggsisolering av yttervägg framhåller planverket att isole- ringen kan förändra temperatur- och fuktförhållandena i väggen. både i de fall isoleringen placeras invändigt och då den placeras utvändigt. Utvändig tilläggsisolering innebär också att ett nytt fasadskikt måste anbringas. Detta medför. enligt verket. i en del fall att krav på bärförmåga och beständighet hos upplags- och infästningsanordningar måste särskilt uppmärksammas. Om tilläggsisolering anbringas utanpå ett ventilerat fasadskikt måste vidare behovet av särskilda åtgärder beaktas för att isoleringen skall ge avsedd effekt. Verket påpekar ock5å att byte av fasadmaterial kan medföra väsentliga förändringar i stadsbilden. Planverket framhåller vidare att utvändiga åtgärder som vidtas på fasader i tomtgräns kan innebära intrång på tomt- eller gatumark och vålla grannelagsrättsliga problem. Utvändig tilläggsisolering kan också medföra att byggnadens yttre mått kommer att något överstiga vad fastställda planer medger eller leda till att byggnaden kommer att strida mot vad som är föreskrivet i 39 & BS. Planverket anför att de angivna konse- kvenserna av energibesparingsåtgärder på fasader motiverar en precisering i BS så att det klart uttalas att byggnadslovskrav gäller för sådana åtgärder. Byggnadslovskravet bör enligt verket avse mera väsentliga värmeisolerings- åtgärder på ytterväggar.

När det gäller installationer för uppvärmning och ventilation framhåller

Prop. 1977/78:76 223

planverket att utformningen av dessa har stor betydelse för att åstadkomma och upprätthålla ctt tillfredssställande inomhusklimat i en byggnad samt att begränsa byggnadens energiförbrukning. Verket anför vidare att installa- tioner måste utformas så att kravet på säkerhet och hygien tillgodoses. I syfte att möjliggöra god energihushållning har verket i SBN infört ett antal föreskrifter rörande installationers utformning. Vid uppförande av ny- byggnad samt ändring av byggnad som är hänförlig till nybyggnad omfattar byggnadslovsgranskningen även installationer för uppvärmning och ventila- tion. Vid andra ändringar av befintliga byggnader är det däremot inte alltid krav på byggnadslov. Planverket anför att gällande bestämmelser möjliggör att ett värmesystem kan nyinstalleras. ändras eller bytas i befintlig bebyggelse utan att ärendet regelmässigt blir föremål för byggnadslovsprövning. Däremot medför. enligt verket. nyinstallation eller ändring av ventilations- system som regel att byggnadslovsprövning aktualiseras. Planverket framför som sin uppfattning att det är motiverat att anordnande av och väsentliga ändringar av installation för uppvärmning och för ventilation generellt prövas. främst med hänsyn till angelägenheten av god energihushållning. Verket anser att en sådan prövning är särskilt angelägen i samband med sådan ändring som även innefattar övergång till nytt uppvärmningssystem eller byte av energislag. Detta gäller exempelvis vid anordnande av uppvärm- ningssystem där jordvärme. vindenergi eller solenergi avses komma till användning. Planverket anför också att det med hänsyn till arbetet med kommunal energiplanering torde vara önskvärt att sådana frågor prövas som kan påverka energiplaneringen i kommunen.

Planverket föreslår en komplettering av gällande byggnadsstadga med krav på byggnadslov för anordnande av och ändring i uppvärmningsinstallation samt ventilationsinstallation och hänvisar därvid till angelägenheten av att ett tillfredsställande inomhusklimat och god energihushållning kan åstad- kommas även i befintlig bebyggelse. Byggnadslovskravet bör enligt verket utformas så att det endast gäller mera väsentlig ändring av installation.

7.5.6.3 Tillsyn och besiktning

Planverket påpekar att ansvaret för att tekniska energisparåtgärder i befintlig bebyggelse utförs på ett ändamålsenligt och tillförlitligt sätt primärt faller på fastighetsägaren. Det är därför. enligt planverket. angeläget att fastighetsägaren anlitar erforderlig sakkunskap för arbetet om detta inte är av sådan art att han själv är tillräckligt sakkunnig. Svårighetsgraden på energi- sparåtgärder varierar naturligtvis mycket. Komplicerade och omfattande åtgärder bör. enligt planverket. normalt vara byggnadslovspliktiga. Plan- verket framhåller att de mera komplicerade åtgärderna vanligen är relativt kostnadskrävande och har betydelse från fastighetsekonomisk synpunkt. De påverkar därför boendekostnaderna och verket anför att kostnaderna i vart fall i fråga om hyreshus kan drabba personer som själva har förhållandevis

Prop. 1977/78:76 224

små möjligheter att direkt påverka åtgärderna.

Planverket anför vidare att samhället också har anledning att intressera sig för effekten och lönsamheten av energiförbättringsåtgärder om dessa genom- förs med statligt stöd i form av lån och bidrag. Även om staten inte skulle vara engagerad i finansieringen av åtgärderna menar planverket att samhället kan ha intresse av att material- och arbetsresurser används på ett ändamålsenligt sätt. Mot den här bakgrunden anför planverket att det finns anledning för samhället att öva viss tillsyn över mera väsentliga åtgärder som vidtas för att spara energi i det befintliga byggnadsbeståndet.

I de fall energisparåtgärderna underkastas byggnadslovsskyldighet utövas tillsynen på det sätt som föreskrivs i byggnadsstadgans regler om byggnads- arbete och tillsyn av sådant arbete (60—64 åå). dvs. dels genom fortlöpande ledning och tillsyn av en ansvarig arbetsledare med särskilda kvalifikationer. dels genom stickprovskontroll och vissa besiktningar av byggnadsnämnden. Beträffande sådana åtgärder som inte är byggnadslovspliktiga föreligger inte något krav att utse ansvarig arbetsledare och inte heller någon skyldighet för byggnadsnämnden att utöva tillsyn över arbetet. Planverket anmärker att förhållandevis många förbättringsåtgärder kan utföras utan byggnadslov och framhåller att det även i dessa fall får anses rimligt att genomförandet av mera komplicerade tekniska åtgärder sker under ledning av en fackman med erforderliga kvalifikationer. Verket menar att det i dessa fall kan finnas anledning att kräva att den som svarar för ledningen av arbetet påtar sig motsvarande ansvar som en ansvarig arbetsledare enligt 61 ;" BS.

Planverket föreslår att en ny bestämmelse införs i 61 ä 1 mom. BS. Bestämmelsen bör. enligt verket. innebära att även om byggnadslov inte erfordras för ändringsarbete så skall ansvarig arbetsledare utses om arbetet avsevärt påverkar energihushållningen. Till sådana arbeten bör enligt verket räknas exempelvis sådan inte byggnadslovspliktig ändring eller komplette- ring av byggnads installation för uppvärmning. för ventilation eller för tappvarmvatten. vilken avsevärt kan påverka byggnadens energihushållning. Verket menar att kravet på ansvarig arbetsledare inte bör medföra något nämnvärt ökat besvär vare sig för fastighetsägaren eller för kommunen. eftersom de flesta energisparåtgärder som kommer att omfattas av bestäm- melsen kan förutsättas få någon form av statligt stöd och därför bli underkastade viss granskning och kontroll. Planverket erinrar också om att många arbeten torde komma att utföras av företag som tillhandahåller typgodkända "åtgärdspaket”. Verket menar att det för sådana företag bör vara naturligt att använda sig av arbetsledare med s. k. riksrättigheter enligt 61 ä 2 mom. BS som ansvarig arbetsledare.

Planverket framhåller vidare att sådana energispararbeten som avses i den föreslagna regeln om ansvarig arbetsledare inte omfattas av kravet i 64 ;" BS på slutbesiktning. Verket anser det emellertid vara angeläget att någon form av slutbesiktning äger rum även för dessa arbeten. För att byggnadsnämn- derna inte skall påläggas ytterligare uppgifter föreslår planverket att den

Prop. 1977/78:76 225

ansvarige arbetsledaren själv skall svara för sådan besiktning eller avsyning av arbetet. Ett intyg över detta skall enligt förslaget tillställas byggnads- nämnden som verifikation på att arbetet utförts enligt gällande handlingar. Bestämmelser om detta bör enligt verket intas i 64 ä 1 mom. BS.

7.564 Periodisk tillsyn

Planverket framhåller att flera av de uppvärmnings- och ventilationsin- stallationer som det ställs krav på i syfte att spara energi är beroende av fortlöpande underhåll för att installationerna skall fungera på avsett sätt. Vissa av dessa anordningar är förhållandevis komplicerade och samtidigt beroende av tillsyn och underhåll föratt ge ekonomisk drift. Planverket anser också att risk för hygieniska olägenheter kan uppkomma om de inte sköts på riktigt sätt. Planverket påpekar att panninspektionens förslag om inspektion av pannor tillstyrkts av ett flertal remissinstanser och framhåller att en del av dessa ansett att den föreslagna inspektionen inte enbart bör gälla värme- pannan utan att den bör utvidgas att gälla alla sådana installationer. som kan påverka byggnadens totala energihushållning. Bland in5tallationer — utöver uppvärmningsanordningar — som är av betydelse för energihushållningen bör. enligt planverket. främst nämnas vissa ventilationsanordningar och då särskilt ventilationssystem med anordning för värmeåtervinning. Planverket framhåller också att installation av reglerutrustning och mätanordningar. exempelvis för mätning av tappvarmvatten. har stor betydelse för energihus- hållningen. Sådana anordningar är enligt verket ofta relativt komplicerade samt fordrar en regelbunden tillsyn och skötsel för att funktionen skall säkerställas.

Den av planverket tidigare föreslagna ändringen av 50 ;" BS som innebär att byggnad skall underhållas så att försämrad energihushållning inte uppkommer föreslår planverket kompletterad med att ett generellt krav införs i en ny 65 & BS att byggnadsnämnd även skall öva tillsyn över sådana installationer för uppvärmning. ventilation och varmvattenförsörjning som ärav väsentlig betydelse för byggnadens energihushållning. Planverket anser att det bör ankomma på verket att efter samråd med berörda myndigheter meddela erforderliga tillämpningsföreskrifter. [ fråga om utövandet av tillsynsverksamheten anser planverket att samma förfaringssätt som tillämpas i fråga om hissar torde kunna övervägas.

7.5.65 Energisparåtgärder i byggnad som omfattas av nybyggnadsförbud

Planverket anför att det är sannolikt att nybyggnadsförbud råder beträf- fande åtskilliga av de byggnader i vilka energisparåtgärder bör vidtas. Verket pekar på att förfarandet med prövning av om dispens från förbudet skall medges är omständligt. Så långt det är möjligt bör man underlätta för

Prop. 1977/78:76 226

fastighetsägaren och byggnadsnämnden att få till stånd en godtagbar energihushållning i befintliga byggnader. Planverket föreslår med hänsyn till detta att i 75 & andra stycket införs en bestämmelse om att byggnadsåtgärder för att åstadkomma en tillfredssställande energihushållning inte skall anses som nybyggnad.

7.5.6.6 Krav på typgodkännande och tillverkningskon- troll

Planverket framhåller att anordningar som är avsedda att installeras för att åstadkomma energibesparing i befintlig bebyggelse kan vara av varierande kvalitet. Effektiviteten och tillförlitligheten hos anordningarna är ofta svåra att bedöma i de enskilda fallen. Verket anser att det för såväl fastighetsägaren och den som planerar och utför installationsarbctct som för den som skall kontrollera arbetet kan vara svårt att ta ställning till om en anordning är lämplig och om den bör godkännas. Verket har planerat godkännanderegler för uppvärmnings- och ventilationsanordningar. Reglerna är avsedda att ligga till grund för frivilligt typgodkännande enligt SBN 1975 kap. 12 och planverkets godkännanderegler l975rl.

Planverket anser att det med hänsyn till det önskvärda i att åstadkomma så smidiga och enkla procedurer som möjligt rörande granskning och kontroll av anordningar av nämnt slag bör vara en fördel om dessa är centralt prövade och godkända samt underkastade tillverkningskontroll. Därför finns det enligt verket vissa skäl som talar för att i BS införa krav på obligatoriskt typgodkännande samt tillverkningskontroll. Frågan bör enligt verkets uppfattning klarläggas i samband med arbetet på en ny byggnadslag. Planverket föreslår emellertid att man.i avvaktan på en ny byggnadslagstift- ning. låter typgodkännande och tillverkningskontroll utgöra villkor för statligt lån och/eller bidrag när det gäller vissa anordningar. såsom värme- växlare och utrustning för reglering och styrning av uppvärmnings- och ventilationssystem. Verket anser att sådana villkor bör gälla från och med den 1 juli 1978. Enligt förslaget bör det ankomma på bostadsstyrelsen och planverket att gemensamt arbeta fram erforderliga tillämpningsbestäm- melser i frågan.

Prop. l977/ 78:76 227 Bilaga 2

1977-12-01

Hänvisningar till US6

Promemoria angående Energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse — teknik och ekonomi.

!

Promemorian är upprättad inom Bostadsdepartementet.

Prop. 1977/78:76 228

1 Inledning

Den 19 augusti 1976 fick planverket i uppdrag att skyndsamt utreda vilka energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse som kunde anses tekniskt- ekonomiskt försvarbara och som kunde genomföras ttnder en tioårsperiod. Uppdraget avsåg alla typer av åtgärder. således även de som i dag inte är byggnadslovspliktiga. Uppdraget begränsades dock till sådana byggnader som skulle bli föremål för ombyggnad eller som i övrigt kunde bli föremål för renovering i ett eller flera avseenden under den aktuella perioden.

Planverket redovisade resultatet av sina överväganden i en preliminär rapport som överlämnades till bostadsministern den 31 januari 1977. Rapporten har remissbehandlats. Remisstiden var mycket kort och flera remissinstanseranmälde i sina remissvar att de önskade återkomma med mer detaljerade synpunkter i samband med en remiss av den slutliga rapporten. Det har emellertid inte varit avsikten att remittera planverkets slutliga rapport. Kontakt har tagits med flertalet av de remissinstanser som anmält att de önskade förtydliga sig i ett senare skede. De har beretts möjlighet att återkomma med kompletterande remissvar. Flera remissinstanser har utnyttjat denna möjlighet.

Byggnadsstyrelsen (efter hörande av fortifikationsförvaltningen. televerket. poststyrelsen och statens järnvägar). Landstings/iiriuuzdel och It'omnzurz/ör- bum/er har anmodats resp. beretts tillfälle att i kompletterande remissvar bedöma sparmöjligheterna i det egna lokalbeståndet och bedöma sparmöj- ligheterna i lokaler i övrigt. Skälet till denna begränsade efterremiss var att övriga remissinstanser huvudsakligen redovisat besparingsmöjligheter i bostäder. En efterremiss till de instanser som kunde anses ha goda kunskaper om lokaler ansågs därför angelägen.

Planverket överlämnade sin slutliga rapport till bostadsministern den 5 september 1977.

I rapporten har planverket behandlat kostnader men avstått från att gå närmare in på de olika energibesparande åtgärdernas lönsamhet. Vissa remissinstanser har behandlat lönsamheten för den enskilda åtgärden men gjort detta utifrån andra utgångspunkter än den samhällsekonomiska.

Eftersom det befunnits lämpligt att låta den samhällsekonomiska lönsam- heten i första hand avgöra omfattningen av ett energisparprogram i den befintliga bebyggelsen har denna departementspromemoria upprättats. De alternativ I—IV som behandlas i promemorian är framräknade med utgångs- punkt härifrån och avviker således från bl. a. sammanställningar i planver- kets rapport.

Planverket diskuterar i sin slutrapport olika sparåtgärders anspråk på resurser av arbetskraft och material samt på teknisk kompetens. Verket har emellertid inte summerat dessa resursehov för genomförandet av olika sparambitioner eller i övrigt studerat de samhällsekonomiska konsekven- serna av olika sparmål. Remissinstanserna har i allmänhet inte uttalat sig om

Prop. 1977/78:76 229

resursbehovet. Samtliga beräkningar som redovisas i det följande bygger emellertid på de grundläggande uppgifter som planverket och remissinstan- serna levererat.

Samarbete har skett med ekonomi-. utbildnings-. arbetsmarknads- och industridepartmenten i de frågor som berör dessa departement. Synpunkter har också i flera omgångar inhämtats från planverket. bostadsstyrelsen. byggforskningsrådet samt från professorerna Enno Abel. Bo Adamson. Ingemar Höglund och docenten Arne Elmroth. I den slutliga utformningen av promemorian har hänsyn tagits till inkomna synpunkter.

I samband med bedömningarna i denna promemoria hänvisas ofta till planverkets uppgifter och till olika remissinstansers synpunkter. Om inte annat påpekas avser remissinstansernas uppgifter synpunkter på planverkets preliminära rapport medan hänvisningarna till planverkets uppgifter är hämtade ur verkets slutrapport.

Genom beslut den 16 oktober 1976 och med hänvisning till en inom industridepartementet upprättad promemoria (industridepartementet, PM 1975-10-16 uppdrag åt energisparkommittén att bedöma energikonsumtions- utvecklingen m. m.) gav dåvarande regeringen energisparkommittén i uppdrag att bl.a. överväga och lämna förslag om inspektion av byggnaders eldningsanläggningar. Energisparkommittén upp- drog åt en särskild arbetsgrupp panninspektionsutredningen att utreda frågan. I fortsättningen kommer denna utredning att åbreropas som [amnin- spektiv/151tired/tingen.

I flera avsnitt hänvisas också till energi/tommissirmens e x p & r t g r u p p fö r fr å g 0 r o m e n e rg i h u 5 h ål 1 n i n g (av/wrrgi'upp (",). Under arbetet med denna promemoria har informella kontakter upprätthållits med expert- gruppen. Gruppens preliminära rapport presenterades den 7 oktober 1977. Encrgikommissionens arbete med bedömning bl. a. av möjliga åtgärder för energihushållning väntas vara avslutat först den 1 mars 1978.

2 Allmänt om energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse

I detta kapitel beskrivs vilka typer av energisparande åtgärder som bör komma till stånd i befintlig-bebyggelse. Kapitlet behandlar endast frågan om lämplig teknik medan besparingsmöjlighet och lönsamhet för åtgärderna komtner att behandlas i kapitlen 5 och 6.

I sin slutrapport anger planverket de möjliga tekniska åtgärderna efter insatsens omfattning. Verket beskriver fyra kategorier av åtgärder. ]. Änd- rad drift och skötsel. 2. Injustering och underhåll. 3. Förbättringar av enkelt slag. och 4. Förbättringar av mera omfattande slag.

Till varje åtgärdskategori hänförs tekniska ingrepp av skiftande slag. Åtgärdernas lönsamhet kan variera väsentligt inom en och samma kate- gon.

Prop. 1977/78:76 230

1 det följande presenteras åtgärder inom samma tekniska område tillsam- mans enligt:

Värmeisolering Fönster Tätningsåtgärder Uppvärmningssystem Ventilation Styr- och reglersystem Övriga åtgärder Nya lokala energikällor

MPV?-*.—

PON?

2.1 Värmeisolering

Åtgärder för v ä r m e is ole ri n g kan enligt planverket genomföras med känd teknik. Remissinstanserna delar denna uppfattning. Det pågår vidare forsknings- och utvecklingsarbete på olika håll i landet såväl inom olika forskningsorgan som inom byggnadsindustrin.

Resultaten av de forskningsprogram som för närvarande är under genom- förande och resultaten av dem som är planerade. kommer att utgöra ett värdefullt komplement till dagens tekniska kunnande. Något direkt behov av att avstå från tilläggsisoleringsåtgärder i avvaktan på resultatet av pågående undersökningar föreligger dock ej. Man bör dock vara observant på eventu- ella tekniska problem. Exempelvis kan invändig tilläggsisolering av ytter- väggar i vissa fall ge frysskador vid putsad eller slammad fasad.

Det utvecklingsarbete som bedrivs främst inom industrin kommer bl. a. att tillföra marknaden alternativa metoder för tilläggsisolering. Utveckling av metoder som ger olika möjligheter till val av fasadmaterial är värdefulla. Inte minst metoder som medgeratt speciella värden i den befintliga bostadsmiljön kan bevaras.

Redan idag finns goda tekniska lösningar för tilläggsisolering upp mot 200 mm:s tjocklek vid utvändig fasadrenovering där ytskikt av bl. a. plåt. trä och tegel kan väljas. Dessutom pågår på flera håll i landet utveckling av metoder som medger putsat ytskikt. När det gäller invändiga åtgärder på fasader eller vindsbjälklagsisoleringar. skapar normalt valet av isolertjocklek inte några tekniska problem. Här får bl. a. estetiska och praktiska hänsyn bli avgörande. Dock gäller här liksom vid alla åtgärder. att man noga måste kontrollera att åtgärden inte förorsakar skador i den befintliga konstruktionen. Risken för detta har påtalats av planverket. Ett stort antal remissinstanser delar verkets uppfattning.

Planverket understryker vikten av att tilläggsisolering utförs med b e a k - tande av byggnadens kulturhistoriska värde.Bl.a.ri/tsan- tikvarieämbetei delar verkets uppfattning. Speciellt gäller detta utvändiga

Prop. 1977/78:76 231

åtgärder på hus i tätort som ofta har ornamenterade fasader. Även ingrepp på fasadens insida kan ibland enligt verket. störa byggnadens karaktär på ett olyckligt sätt. Verket noterar också att denna försiktighet inte enbart skall gälla byggnader och bebyggelsemiljöer av kulturhistoriskt värde. Vissa bebyggelsemiljöer kan av andra skäl ha en sådan särart att deras karaktär bör vårdas och bevaras. Även många byggnader på landsbygden måste behandlas med varsamhet.

I de alternativa energisparprogram som presenteras i det följande förut- sätts. att en viss andel av bebyggelsen inte bör bli föremål för vissa typer av energisparande åtgärder av hänsyn till byggnadernas egenart och särskilda miljövärde.

Planverket framhåller att tilläggsisolering av äldre bebyggelse bör genom- föras när ett genomgripande renoveringsarbete av typen ombyggnad utförs. Remissinstanserna är eniga med verket i denna uppfattning. Det torde emellertid inte alltid vara nödvändigt att avvakta med isoleringsåtgärder tills en renovering är nödvändig av andra skäl. Behovet av tilläggsisolering kan många gånger vara ett tillräckligt skäl för att något tidigarelägga en planerad ombyggnad.

Planverket framhåller i sin rapport att en utv ä n d ig fas a dis ole r i n g av många skäl är att föredra framför en invändig. Den utvändiga isoleringen ger möjlighet att effektivt bryta köldbryggor vid bjälklags- och vägganslut- ningar. Därvid kan man. enligt beräkningar som är gjorda vid tekniska fakulteten vid Lunds universitet. ivissa fall nå upp till 40 % ättre spareffekt än vid en invändig isolering med samma tjocklek. En åtgärd på utsidan ger dessutom en förhållandevis liten störande effekt på verksamheten i loka- len.

När det gäller att avgöra vilken typ av tilläggsisoleringsåtgärder som bör genomföras är det enligt planverket inte nödvändigt att samma tekniska lösning används på hela bjälklaget eller på byggnadens samtliga ytterväggar. Sålunda kan det till exempel av kulturhistoriska skäl vara lämpligt att tilläggsisolera gatufasaden på insidan medan gårdsfasaden åtgärdas på utsidan. Ett gavclparti med få eller inga fönster bör ofta ges en större isolertjocklek än en fönsterrik fasad. I vissa fall kan även tilläggsisolering inuti vägg- eller golvkonstruktion vara motiverad. Remissinstanserna stöder i allmänhet planverkets uppfattning.

Planverket anger i sin slutrapport att 25 % av ytterväggarna i småhus och 15 % av ytterväggarna i flerbostadshus och lokaler kan åtgärdas genom injektering med karbamidcellplast eller andra för ändamålet lämpliga mate- rial. Denna metod behandlas ej i planverkets preliminära rapport och har endast kortfattat berörts av remissinstanserna.

När det så gäller vi n d 5 bj a' 1 k la g och tak anser planverket att åtgärder i första hand bör komma till stånd på lätt tillgängliga ytor medan mera noggranna bedömningar bör göras innan åtgärder vidtas på svåråtkomliga ställen. t.ex. utrymmen av förråds- och förvaringskaraktär. Denna åsikt

Prop. 1977/78:76 232

framförs även av många remissinstanser.

Även när det gäller bjälklag och tak bör man beakta möjligheten till olika tekniska lösningar inom en och samma byggnad. Ett typiskt exempel på detta är en industrilokal med bullrande verksamhet. Med tilläggsisolering på takets undersida kan man minska bullerstörningen. På en annan del av taket. över t. ex. en lagerhall. utför man kanske värmeisoleringen på ovansidan eftersom behovet att minska bullernivån ej föreligger. Dessutom blir den utvändiga isoleringen ofta billigare än den invändiga. särskilt om den kan kombineras med en renovering av takets ytskikt.

2.2 Fönster

Planverket framhåller med Stöd av remissinstanserna. att man vid b y te a v fö n ste r alltid bör överväga att ersätta det traditionella tvåglasfönstret med ett som fyller kraven för nybyggnad. Allmänt sett betyder detta att det traditionella 2-glasfönstret byts mot ett 3-glasfönster. Även andra tekniska lösningar som förbättrar fönstrets k- värde kan tillämpas.

Behov av fönsterbyte finns framför alltr byggnader uppförda före 1930. Det finns emellertid också samma behov 1 en mindre del av de byggnader som uppförts under 1960- och 1970-talen. där delar av fönsterbeståndet skadats av rötangrepp. Det är väsentligt att skadeorsaken bland det nyare fönsterbe- ståndet utreds så att liknande problem kan undvikas i framtiden. Planverket och remissinstanserna anger ytterligare ett skäl till att byta fönster. Detta är att man önskar förbättra fönstrets ljudreduktionstal. Speciellt kan detta vara nödvändigt i fastigheter som ligger längs trafikstråk. En förbättring av reduktionstalet från ca 25 dB(A) till upp mot 35 dB(A) kan vanligen uppnås. Denna förändring upplevs av det mänskliga örat som ungefär en halvering av ljudnivån i rummet.

Ett fönster som inte skall bytas ut kan ändå förbättras med-avseende på sina energiegenskaper. Bl.a. finns redan nu tekniska möjligheter att k 0 rn pl et - te ra befintligt 2 -gl as fö nste r med ytterligare ett glas eller ersätta en av rutorna med en Z-glas isolerruta. Det är ibland också möjligt att byta ut inner- eller ytterbågen mot en ny båge med 2-glas isolerruta.

Många av dessa metoder att förbättra fönster. kommer emellertid att fordra andra skäl än energibesparing för att bli lönsamma.

Sådana omständigheter kan. förutom behovet av förbättrad ljudisolering som nyss berörts. vara behovet av att minska kostnaderna för underhåll genom att vid byte eller ombyggnad välja mindre underhållskrävande material. En annan omständighet kan vara att åtgärden utföres i samband med att annan åtgärd måste vidtas. t. ex. byte av rötskadad ytterbåge. byte av sönderslagen fönsterruta eller renovering av yttervägg.

De hittills behandlade åtgärderna innebär att själva fönstrets konstruktion ändras. Det finns emellertid även en annan typ av åtgärder. nämligen sådana som ställer krav på att brukaren vidtar lämpliga åtgärder under olika delar av

Prop. 1977/78:76 233

dygnet och året. I första hand avses här pe rs i e n n e r. fö n ste rl u c k 0 r. m a rk i se r oc h g a rd i n e r. Rätt använd kan sådan utrustning ge ett inte oväsentligt bidrag till vårt energisparande. Åtgärderna är beroende av användaren och användningssättct. Även olika typer av reflekterande solskyddsfolier kan medföra energibesparingar.

2.3 Tätning

Med begreppet tätning avses i det följande tä t n i n g m ot lu ft - läc k age genom den s. k. klimatskärmen. dvs. genom fönster. dörrar. tak. väggar och golv eller mot ltt ft rörelse r inuti byggnadskonstruktioner. Det senare fallet avser då luftrörelser (konvektion) som minskar den värmeisolerande funktionen hos konstruktionen.

Förutom att det är av stor vikt från energihushållningssynpunkt att byggnader är täta kan också flera hygieniska olägenheter undvikas. I första hand gäller detta drag. som ofta medför att lufttemperaturen måste höjas för att man skall uppnå acceptabel komfort i lokalerna. Även ojämn nedsmuts- ning kan bero på luftrörelser. Tätningen får dock inte drivas så långt att de hygieniska gränsvärdena för luftkvalitet inomhus äventyras. Risken för detta är störst vid självdrags- eller f'rånluftsventilerade byggnader. Vid byggnader med både från- och tilluftsventilation finns ej risk för alltför låg luftomsätt- ning.

Det största luftläckaget förekommer enligt planverket och flera remissin- stanser vid fönster mellan kar m oc h b å g e . mellan k ar m oc h väg g och ibland även mellan b å g e 0 c h gl a s. Även vid ytterdörrarär otätheter vanliga. främst mellan karm och dörrblad men även mellan karm och vägg.

Framför allt i hus med trästomme i väggar och bjälklag förekommer enligt planverket läckage vid ansltttningar mellan olika byggnadsdelar. vid genom- föringar för installationer i ytterväggar. och vid anslutning till bjälklag och stödbensvägg i ] l/Z-planshus. Dessa luftläckage kan nedsätta dc intillig- gande konstruktionernas värmeisoleringsförmåga. Ojämn nedsmutsning kan dessutom bli en följd av sådana luftrörelser.

Planverket och flera remissinstanser har uppfattningen att tätningsåtgärder har väsentlig betydelse från energihushållningssynpunkt och att de samtidigt ger en ökad komfort inomhus.

Flera utredningar från KTH. CTH och LTH visar vilka brister som finns i vårt byggnadsbestånd både när det gäller materialval till och utförande av fönstertätningar. Tätningslister av textilmaterial och skumgummi ska enligt högskolorna i regel undvikas och i stället rekommenderas profilerade listerav t. ex. syntetiskt gummi. Detta har bättre funktion och kan bedömas fungera under längre tid. En riktig montering av listen är viktig och ofta kan mindre justeringsarbeten på fönstret vara nödvändiga. Ibland kan det t.ex. vara nödvändigt att förse stora fönster med extra stängningsbeslag för att

Prop. 1977/78:76 234

förhindra för stor utböjning av bågen. och därmed otätheter. vid t. ex. vindbelastningar. Även när det gäller tätning mellan karm och vägg finns det risk för felaktigt utförande som kan förorsaka rötskador i fönsterkarmarna och väggkonstruktionen. Tätning utvändigt med fogmassor synes exem- pelvis ha samband med många rötskador.

Övriga otätheter i klimatskärmen kan enligt planverket i vissa fall åtgärdas från insidan genom att lister tas bort och spalter. sprickor osv. tätas med mineralullsremsor. fogskum. tejp eller fogmassor. Använt material måste vara av beständig kvalitet. Skumplastinjektering eller liknande åtgärder kan användas för att hindra inläckande kalluft från att sprida sig i väggar. tak och bjälklag. Risken för fuktskador måste noga beaktas.

För byggnader där ovanstående åtgärder inte är möjliga eller endast ger begränsad effekt måste klimatskärmen i vissa fall förses med ett helt nytt vindtätande skikt.

2.4 Uppvärmningssystem

Planverket. panninspektionsutredningen och respektive remissinstanser framhålleratt åtgärden driftkontroll och inj usteri ng av olje- eld a de pa n na n ] äg g ni n ga r är en mycket lönsam metod för energi- besparingar. I remissvaren framhålls att även den enskilda villavärmepannan är lönsam att åtgärda under förutsättning att kontroll av fackman kan begränsas till cirka en gång per år och att översyn av pannan i övrigt kan utföras av fastighetsägaren själv.

För att kontrollera att sotavlagringar inte försämrar pannans verkningsgrad kanmanutnyttjaentermometer för kontroll av rökgastem- pe ratu re n. Temperaturen höjs nämligen när sotavlagringarna i pannan ökar. Metoden kan enligt planverket och panninspektionsutrec/ningen tillämpas på alla typer av pannanläggningar. För att temperaturmätningen skall vara meningsfull skall pannan naturligtvis sotas senast när en viss rökgastempe- ratur uppnås. En s.k. ekonomisotning kan lämpligen bli aktuell då tempe- raturen stigit ca 500C och kan utföras av fastighetsägaren själv eller av driftspersonal i anläggningar för flerbostadshus och andra typerav lokaler. En förutsättning för energibesparingar är således att pannan sotas när rökgas- temperaturen uppnått visst värde.

By te a v olje b r ä n n a r e kan medföra att koldioxidhalten i rökgaserna höjs. Detta kan i viss utsträckning även uppnås genom trimning till minskad lufttillförsel. Eliminerandet av överflödig lufttillförsel innebär att pannans verkningsgrad förbättras. Åtgärden byte av oljebrännare i delar av pannbe- ståndet rekommenderas såväl i panninspektionsrttra/ningen om i planverkets rapport.Remissinstanserna" delar i stort denna uppfattning. De understryker

Prop. 1977/78:76 . 235

liksom planverket emellertid behovet av en kvalificerad bedömning av om det i det enskilda fallet är lönsamt att göra utbytet.

Genom att installera automatiska rö k ga s s pj äl [ på olje e ] dad e p a n n o r kan. enligt planverket. viss energibesparing uppnås. men metoden är endast av intresse för medelstora och större anläggningar.

Åtgärden a n s 1 ut n i n g till fj ä r r vä r me nä t anser planverket bör föregås av en grundlig utredning på kommunal nivå. Flera remissinstanser påpekar att inverkan av kulvertförluster och erforderlig pumpenergi i kombination med utglesning av distributionssystemet genom att de anslutna byggnaderna blir föremål för energibesparande åtgärder. kommer att medföra försämrad ekonomi och lägre total energibesparing. Sektirnten/öt' maskintek- nik WdKT/l påpekar också att skillnader i verkningsgrad mellan fjärrvärme- centraler och mindre pannanläggningar kan bedömas minska. vilket ytterli- gare försämrar fjärrvärmens lönsamhet. Av stort intresse är emellertid enligt l-"l-"'S-tekniska föreningen utbyggnad av ljärrvärmesystem som utnyttjar kraftvärme eller spillvärme från industriella processer. Energibesparingar genom anslutning till fjärrvärme samt utnyttjande av kraftvärme och spillvärme behandlas dock inte inom ramen för åtgärdsprogrammet för energibesparing inom byggnader. För denna omfattande fråga hänvisas i övrigt till de utredningar som pågår genom industridepartementet. och till energikommissionens arbeten. Utnyttjande av spillvärme påverkar naturligt- vis energisparprogrammet. Det är av mindre intresse att vidta energibespa- rande åtgärder i byggnadsbestånd som kan försörjas med billig uppvärm- ningsenergi från kraftvärme och spillvärme. I vissa fall kan dett. o. m. vara önskvärt att kunna styra tillgängliga investeringsresurser över till spillvär- meutbyggnaden genom att för viss tid uppskjuta investeringar i energispa- rande i enskilda byggnader. En motsvarande situation kan uppstå vid ett genombrott för en ny teknik genom solvärmecentraler för grupper av byggnader enligt avsnitt 4.8.1.

En åtgärd som kan ge påtagliga besparingar är a n s 1 u t n i n g a v 5 m å värmesystem till befintliga större värmecentraler. Metoden innebär att man utnyttjar möjligheterna till hög verkningsgrad i en stor rationellt driven anläggning där viss överkapacitet finns. Innan denna åtgärd vidtages så måste dock en noggrann plan för värmeförsörjning upprättas. Självfallet fordras också en genomarbetad ekonomisk kalkyl över åtgärden. Till denna typ av åtgärd hör även anslutning av mindre värme- system till returledningar i ett ljärrvärmesystem anslutet till kraftvärmeverk. Pågående forskning och utveckling inom området lågtempererade uppvärm- ningssystem kan väntas leda till ett visst utnyttjande av denna åtgärd. Energibesparingen blir i dessa fall i det närmaste 100 %. åtgärden. Till denna typ av åtgärd hör" även anslutning av mindre värme- system till returledningar i ett ljärrvärmesystem anslutet till kraftvärmeverk.

Prop. 1977/78:76 236

Pågående forskning och utveckling inom området lågtempererade uppvärm- ningssystem kan väntas leda till att visst utnytjande av denna åtgärd. Energibesparingen blir i dessa fall i det närmaste 100 %.

Genom installation av värm e p u m p i därför lämpade småhus kan enligt planverket betydande energibesparingar uppnås för det enskilda huset. Verket påpekar emellertid att åtgärden förutsätter bl. a. att konven- tionellt värmesystem eller tillsatsvärme finns- tillgänglig för att klara uppvärmningsbehovet vid kylig väderlek då värmepumpens värmefaktor är låg och risk för påfrysning i förångaren föreligger. Inslitutiwtenllör byggnads— teknik vid KTH påpekar att för många installationer sker tillsatsvärmningen med el som i så fall vid omfattande tillämpning kommer att höja toppbelast- ningen på elnätet. Detta förhållande utgör således en viss begränsande faktor för användningen av värmepumpar. Andra energiformer än el skulle exempelvis kunna utnyttjas. Ett annat tillämpningsområde av stort intresse där dylika hinder ej föreligger. är värmepump för värmning av tappvarm- vatten med energi ur ventilationsanläggningens frånluft. Markytvärme utgör ett intressant ytterligare alternativ som värmekälla för värmepumpsinstalla- tioner. Byggnaclsstvt'e/sen. institutionenjör lavggnadsteknik vid It" TH och l-"l-"'S- tekniskaHire/tingen delar planverkets uppfattning. Inga andra remissinstanser har tagit upp ämnet.

2.5 Ventilation

Även i den här frågan delar remissinstanserna i stort planverkets uppfatt- ning. Mycket stora vinster kan. enligt planverket. göras genom en i nj U 5 - fe ring av luftflöde n till de värden som anges i byggnormen. Injustering och flödesminskning ned till dessa värden fordrar emellertid för bostäderna möjligheter till forcering av luftflödet i kök och vissa andra utrymmen. I många äldre anläggningar försvåras eller omöjliggörs dock injusteringen av läckage i kanalsystemet. Verket anser att många av våra ventilationsanläggningar utnyttjas mycket oekonomiskt i dag. bl. a. beroende på att underhållsarbetet (igensättningar osv.) blivit eftersatt. lnjusteringsåt- gärder bör därför sättas in ialla typerav byggnader med fläktstyrd ventilation. Samtidigt bör en rutin för drift. underhåll och kontroll införas som säkerställer att anläggningen kan drivas effektivt.

I byggnader med fläktstyrd ventilation kan. enligt planverket. komplette- ring med drifttidsstyrning vara lämplig. Verket bedömer att denna åtgärd är mest intressant i lokaler där ventilation endast behövs under vissa delar av dygnet eller veckan. exempelvis i skolor. varuhus. kontor eller industriloka- ler. Speciella hänsyn måste naturligtvis tas i byggnader som använder luft som värmebärare för uppvärmning eller kylning.

Prop. 1977/78:76 237

Det har tidigare varit vanligt med ett gemensamt ventilationssystem för stora byggnader med varierande verksamhet i lokalerna. Genom u p p d el - ning av ventilationssystemet i mindre enheter som samtidigt anpassas till behovet av brukstider och luftflöden anser planverket att avsevärda energibesparingar kan uppnås i vissa fall.

Installation av utrustning för återluftsföring vara lämplig i byggnader som värms eller kyls med ventilationsluft.alltså främst i olika typer av lokaler. Dessa system arbetar ofta med avsevärt högre uteluftflöden än vad som är motiverat av hygieniska skäl enligt planverket. Placeringen av till- och frånluftsaggregaten och därmed behovet av ytterligare kanalisering är av avgörande betydelse för investeringsutgiftens storlek. 1 vissa-typer av industrier och inom vårdsektorn är återluftsföring ej tillåten av hygieniska skäl.

Värmeåtervinning ur frånluft kan i första hand bli aktuell i byggnader med fläktstyrd till- och frånluftsventilation. På marknaden finns i dag ett stort antal varianter av värmeväxlare för ventilationsluft.

Inom ventilationstekniken är utvecklingen av värmeväxlare och kompletta aggregat med värmeväxlare särskilt intressant med hänsyn till användning i befintliga byggnader. Nya typer av värmeväxlare med hög verkningsgrad införs sedan några år på marknaden. Med tiden kan kostna- derna för dessa aggregat komma att ytterligare. minska. men redan i dag utgör de en relativt konkurrenskraftig metod för energibesparing. Ökade kunskaper om försmutsning och kostnader för skötsel. bl.a. krav på filter för skilda miljöer. kommer att medföra säkrare kalkyler. Bättre metoder för reglering av graden av värmeåtervinning kan väntas bli utvecklade. Under förhållandevis stor delav året ger dessa effektiva värmeväxlare en alltför hög temperatur för tilluften. varför någon form av förbigång brukar anordnas så att man under varma perioder sommartid kan tillföra huset så sval luft som möjligt.

En annan metod för värmeåtervinning ur ventilationsluft är i n stal la- tion av värmepump för tappvarmvattenvärmning i fler- bostadshus. Denna tillämpning är ny men mångårig erfarenhet finns från användning av värmepumpar i de aktuella storleksklasserna.

I byggnader med kylanläggningar finns.enligtplanverket och remissinstan- serna ofta möjlighet att å t e r vinna k 0 n d e n s v ä r m e . Kylinstallationer finns i många typer av industrilokaler och lager liksom i livsmedelsbutiker och sjukhus. En begränsande faktorär att behovet av värme ofta är lågt under de perioder när kylanläggningen är i drift. För bl.a. livsmedelsbutiker anser dock verket att man bör kunna utnyttja denna möjlighet till beSparing.

Med hänsyn till energihushållningen är det angeläget att minska behovet av komfortkyla sommartid även om detta energibehov är litet i förhållande till det totala behovet för uppvärmning. Besparingar kan enligt planverket bl.a. ske genom att byggnadsstomrnen och inredningen kyles nattetid med hjälp av ventilationsanläggningen. Komfortkyla utnyttjas framför allt i kontor och varuhus och viss kyleffekt kan uppnås

Prop. 1977/78:76 238

genom att hålla ventilationsanläggningen i drift nattetid med stort utelufts- flöde. Kylanläggningen skall naturligtvis då vara frånslagen.

2.6 Styr- och reglersystem

Åtgärder i styr-och reglersystemet definieras här som sådana som ger energibesparingar genom temperatursänkningar i rum och byggnader.

lnreglering av uppvärmningssystem kan genomföras i alla byggnader som har värmesystem med vatten- eller luftburen värme. Åtgärden innebär att den cirkulerande värmebärandc vattenmängden fördelas mellan skilda lägenheter. rum och värmare på ett sätt som överensstämmer med respektive utrymmes värmebehov. Det är i överens- stämmelse med planverkets uppfattning angeläget att skapa tillfredsställande resurser för att klara även mer komplicerade inregleringar. Tillgången till utbildad personal som behärskar denna beräknings- och utförandcteknik är emellertid för närvarande begränsad. Förenklade beräkningsmetoder avses bli utvecklade genom bygg/brskningsråder. Vidare innebär inreglering av uppvärmningssystem ibland att ett flertal radiatorventiler måste bytas. Enligt planverket förutsätter åtgärden inreglering även ofta. att värmesystemet är utrustat med s. k. stamventiler i huvudrörledningar. Sådana är ovanliga i äldre hus och måste i vissa fall installeras. En komplikation är därvid. som flera remissinstanser påpekar. att de dimensioner som använts i många äldre installationer inte tillverkas längre. Därför måste man räkna med förhållan- devis omfattandc rörarbeten. Även utbyte av hela radiatorer kan behövas i vissa fall. Efter en genomförd inreglering av uppvärmningssystemet skall. enligt planverkets mening. radiatorventilerna kunna låsas i inställt läge på ett säkert sätt och ett protokoll upprättas över förinställningsvärdena. Kontroll av effekten av inregleringen kan utföras enbart under uppvärmningssä- songcn och då endast under molniga dagar då solinstrålningen inte omöj- liggör rättvisande temperaturmätningar. Planverket ifrågasätter om man inte skall ställa krav på viss sakkunskap hos sådan personal mot bakgrund av att dels möjligheterna till energibesparing vid korrekt genomförande av åtgärden är betydande. dels hänsyn till utsatta grupper. exempelvis äldre personer. måste iakttagas. Rumstemperaturcn får inte i sådana fall bli varaktigt alltför låg och under den komfortgräns som gäller för dessa grupper. Praktiskt innebär detta att inregleringen måste utföras noggrant och med sakkunskap om energibesparingen skall uppnås utan komfortstörningar. Ett betydande utbildningsbehov föreligger.

Planverket anser vidare att man med hjälp av en utetemperatur- styrd automatisk shuntutrustning för styrning av framled- ningstemperaturen kan erhålla energibesparing i byggnader där vattenburen centralvärme finns installerad.

En åtgärd som redan tillämpats i relativt stor omfattning är. enligt planverket. inmontering av termostatiska radiatorventiler.

Prop. 1977/78:76 239

Remissinstanserna delar denna uppfattning. Erfarenheterna av denna åtgärd är enligt planverket mycket varierande. Det är därför motiverat med en viss försiktighet i bedömningen av den energibesparing som radiatortermosta- tventiler av nuvarande utförande kan medföra. Forskning och utveckling över funktion och konstruktion för termostatventilerärangelägen och pågåri viss utsträckning. Målsättningen är bl. a. att utarbeta kravspecilikationer för olika tillämpningar och att ange metoder för beräkning av möjlig energibe- sparing. Teknisk utveckling kan leda till att termostatventiler i ökande utsträckning kommer att användas i samband med inreglering av uppvärm- ningssystem. Detta kan i sin tur leda till enklare och säkrare metoder för inreglering.

Drifttidsstyrning av uppvärmningssystemet. för sänk- ning av rumstemperaturen i bostäder nattetid eller under andra tider då lokaler ej utnyttjas. kan enligt planverket ge energibesparingar i storleksord- ning 2—3 % av nettoenergiförbrukningen i vissa byggnader. Energibespa- ringen blir större. upp till 10 % av nettoenergiförbrukningen. om tempera- tursänkningen kan ske under längre tidsperioder. exempelvis veckoslut. ] första hand anser planverket att metoden bör tillämpas i lokaler av typen industrier. kontor. skolor. etc.. där sänkningen av temperaturen kan genomföras under längre perioder än för bostäder. Planverkets uppfattning delas av fiera remissinstanser. Kostnaden för åtgärden är låg men starkt beroende av vilken reglerutrustning som redan finns installerad i huset. Viss reglerutrustning medger också att en stor del av den srk. gratisvärmen från solinstrålning. elljus. apparater. osv., kan användas för rena uppvärmnings- ändamål. Forskning och utveckling inom området över s.k. intermittent uppvärmning. Denna innebär att värmeenergi tillförs byggnaden på ett periodiskt sätt, bl. a. styrt efter tillgången på gratisvärme från solinstrålning. elljus. apparater. osv. l-lusets temperatur tillåts svänga inom vissa givna gränsvärden och byggnadens värmekapacitet i stommen utnyttjas för korttidslagring av värmeenergi.

2.7 Övriga åtgärder

De remissinstanser som behandlat frågan om in (1 i v i d u e ll mät n i n g delar planverkets uppfattning att denna åtgärd inte påverkar energiförbruk- ningen direkt. För att en besparingseffekt skall uppstå måste de boende ha reella möjligheter att påverka energiförbrukningen. Vidare måste de moti- veras att utnyttja denna möjlighet. lndividuell debitering måste givetvis också införas.

Det är tänkbart med individuell mätning för all energiförbrukning i bostäder. Planverket diskuterar i sin rapport endast mätning av elförbrukning och varmvattenförbrukning.

Energiförbrukningen för uppvärmning i fjärrvärmeförsörida småhus kan mätas med s. k. värmemängdsmätare. Detta sker redan i dag i viss utsträckning. Mätaren består dels av en vattenmätare som mäter den

Prop. l977/78z76 240

vattenmängd som genomströmmar huset eller husets värmeväxlare. dels av två termometrar. varav en mäter temperaturen på vattnet före och en efter huset.

När det gäller mätning av energiförbrukningen för uppvärmning i sådana fierbostadshus. där annan energiform än elektricitet används. ställer sig mätning av den tillförda energin såväl komplicerad som kostsam. Värme tillförs dessutom en lägenhet inte endast genom värmesystemet.

Det är därför från teknisk synpunkt diskutabelt att enbart mäta den genom värmesystemet tillförda energin. Vid bl. a. tekniska _läku/teten vid Lunds universitet pågår utveckling av ett system där Uppmätning av temperaturen i lägenheter läggs till grund för beräkning av energiförbrukningen. Systemet lörefaller enkelt men har den nackdelen att fönstervädring kan snedvrida resultatet. Möjlighet finns dock att stänga värmetillförseln vid fönsteröpp- ning. en metod som dock ännu är i forskningsstadiet. Problemet att ge varje lägenhet en tillfredsställande reglermöjlighet kvarstår och måste lösas innan mätmetoden kommer till användning.

Bland övriga åtgärder anser planverket att tilläggsiso l e ri ng av ap pa rate r oc h rö r kan vara lämpligt att utföra i lokaler där befintliga installationer ger upphov till övertemperaturer. Dessutom är åtgärden nödvändig i ouppvärmda utrymmen. När det gäller utförandet kan utrym- mesbrist och andra faktorer. t. ex. pannans utformning. i vissa fall göra åtgärden tekniskt svår och mycket kostnadskrävande.

Planverket anser vidare att det är möjligt att byta bel ysn i ngsar- m a t u r e r mot sådana som är avsedda för lampor med större ljusutbyte och att gå över från allmänbelysning till punktbelysning i vissa lokaler. Detta är möjligt om allmänbelysningen är mycket hög och kan minskas till en lägre nivå. Åtgärden i sig medför att den så kallade "gratisvärmen" minskar. vilket kan ha såväl positiva som negativa effekter.

Åtgärder som berör energiförbrukningen för tapp- varm v a t te n avser. förutom individuell mätning. produktion. distribu- tion och konsumtion. Sommartid.då den ordinarie pannanläggningen har låg utnyttjning.är anläggningens verkningsgrad ofta låg. [ flera fall kan det enligt planverket vara av intresse att installera e ] va r m vat te n h e re da re fö r som mardri ft elleristörreaniäggningarensärskild oljepa n na för varmvattenberedning. Denna kan då dimensioneras efter behovet för varmvattenberedning. På så sätt anserplanverket att en högre årsmedelverk- ningsgrad kan erhållas. Även solvärme är aktuell för beredning av varm- vatten sommartid. [ dessa sammanhang är det viktigt att observera risken för korrosion i pannan under avstängningstiden.

Åtgärderna på distributionssidan avser främst d r i ft t i d 5 styr nin g a v ta p p va r m va tte n c i rk u lat io n. Åtgärden är lämplig att utföra i byggnader med långa varmvattenledningar. t. ex. skolor. kontors- och industrilokaler och andra byggnader där verksamhet inte pågår kontinuerligt. För åtgärden krävs att särskild utrustning för drifttidsstyrning av cirkula-

Prop. 1977/78:76 241

tionspumpen installeras.

På konsumtionssidan påpekar planverket att det kan vara möjligt att erhålla besparingar genom sänkning av varmvattentemperaturen. Det finns dock fiera möjliga åtgärder på konsumtionssidan som verket inte närmare diskuterar. Som exempel kan nämnas installation av tr y c k t e (] u - ceringsventil eller flödesregulator. termostatblandare ochstrålsamlare förluftinblandning. .

2.8 Nya lokala energikällor

Planverket behandlar också nya lokala energikällor i sin rapport. Endast några få remissinstanser och främst byggforskningsrådet och institutionen/% byggnadsteknik vid KTH behandlar frågan. De som tar upp den är emellertid överens om att väsentliga besparingar på sikt kan göras med hjälp av nya lokala energikällor.

Planverket anger att s 0 | V ä r m e s y ste m kan vara av antingen passiv eller aktiv typ. De passiva systemen bygger på att byggnaden skall vara anpassad så att solvärmen kan fångas in. lett aktivt system används särskilda solfångare och värmelager. t. ex. en vattentank för magasinering av värmen.

Aktiva lågtemperatursystem behandlas av planverket. Här kan enligt verket det ordinarie vattenburna eller luftburna distributionssystemet och dess värmare användas. Radiatorerna i ett sådant vattenburet system är oftast dimensionerade för 80-gradigt vatten vid lägsta utomhustemperatur. Under- sökningar finansierade av byggforskningsrådet har dock visat att värmarnas storlek ofta är betydligt överdimensionerade. varför lägre temperaturer kan användas även vid de lägsta utomhustemperaturerna. En ytterligare bidra- gande faktor till detta är det minskade värmebehov som erhålls genom att andra energibesparande åtgärder utförs.

Solvärmesystem för beredning av tappvarmvatten under sommarhalvåret finns tillgängliga i dag. De är emellertid fortfarande relativt dyra. Planverket och institutionen/ör Izyggnadsteknik vid K TH anser emellertid att uppvärmning av tappvarmvatten på sommaren bör kunna bli det första praktiska använd- ningsområdet för solvärmesystem i större skala. Det är också rimligt att anta att priset kommer att gå ner när produkten kommer ut i marknaden i större utsträckning.

Vindenergi kan på mekanisk väg omvandlas till elektricitet och värme. Tekniken för tillgodogörande av vindens rörelseenergi har under senare år utvecklats. Man har hittills koncentrerat sig på elproduktion i stor skala. Enligt nämnden/ör energiproduktions/brsk/ting finns det från mitten av 1980-talet förutsättningar för att producera betydande mängder vindenergi i Sverige.

Planverket framhåller att mindre vindkraftverk för energiförsörjning av enstaka fastigheter också haraktualiserats men att det härvid främst blir fråga

Prop. 1977/78:76 242

om tillsatsenergi. Vidare anser verket att sådana anläggningar knappast kan komma till en mera allmän användning inom områden med tätbebyggelse med hänsyn främst till de bullerstörningar som följer med ett vindkraftverk. Det finns dock stora glesbygdsom råden i Sverige där en framtida användning av vindenergi kan få betydelse.

Med jo rd v ä rm e som lokal energikälla avses dels geotermisk energi. dvs. värme från jordens inre.. dels ytjordvärme. dvs. solvärme som lagras under sommaren ijordens ytskikt. För att kunna tillvarata den geotermiska energin krävs borrhål till ett djup av storleksordningen 2-3 km i södra Sverige. i mellersta och norra Sverige troligen avsevärt djupare. Utvecklingen inom området pågår och flera projekt kommer att genomföras inom några år.

Tillvaratagandet av ytjordvärme är kopplat till användningen av värme- pump. Åtgärden kan tillämpas där det finns relativt stora fria markområden. För värmepumpen kan även. såsom tidigare nämnts. andra värmekällor användas utan principiella skillnader.

2.9 Metod- och produktutveckling

Avslutningsvis skall här något beröras den te k n is k a utv e c k l i n g som man erfarenhetsmässigt vet kommer att drivas fram som en följd av att intresset för energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse ökar. Denna utveckling torde resultera i nya produkter och nya arbetsmetoder. vilka är speciellt anpassade för de energisparande åtgärderna. Nya produkter och metoder är redan iett långt framskridet utvecklingsstadium och resultat kan förväntas redan under de närmaste åren. Såsom exempel kan nämnas system för utvändig och invändig tilläggsisolering av ytterväggar och bjälklag, 2-glas isolerrutor med högt värmemotstånd genom att luft ersätts med en mera värmeisolerande gas samtidigt som glasytan beläggs med ett genomsiktligt skikt som också minskar värmeförlusterna. När det gäller åtgärder inom installationssektorn pågår utveckling bl. a. av styr- och reglerutrustning. nya värmeväxlarsystem samt förbättringar av värmepumpsystem.

Institutionen/ör byggnadsteknik vid KTH anser att det nödvändiga utveck- lingsarbetet när det gäller energisnålt byggande även kan komma att öka Sveriges försprång och medföra att svensk byggindustris konkurrenskraft ökar på den internationella marknaden. Detta bör naturligtvis beaktas när besparingsmöjligheternas konsekvenser skall bedömas.

Omvänt är det också väsentligt att utvecklingen av produkter och metoder . internationellt noga följs upp så att vi utnyttjar möjligheterna att anpassa nya idéer till inhemska förhållanden.

Det är emellertid inte enbart energitekniken som behöver utvecklas. Genomförande av ett omfattande sparprogram innebär dels att ombyggnads- och reparationsverksamheten måste öka.dels att bebyggelsen förses med nya och omfattande inslag av ny teknik som måste förvaltas sakkunnigt för att ge avsedda resultat. Det behövs därför också en omfattande forskning och

Prop. 1977/78:76 243

utveckling inom områdena ombyggnad och förvaltande om energisparpro- grammet skall kunna genomföras med gott resultat och rimlig kostnad. Vidmakthållandet av uppnådda energibesparingar ställer stora krav på drift. skötsel och underhåll av framför allt installationsteknisk utrustning. Metodutveckling och forskning inom detta område är angelägen.

Hänvisningar till US10

3 Beräkningsförutsättningar 3.1. Tillgängligt bestånd

Vid en bedömning av de totala sparmöjligheterna i det befintliga bygg- nadsbeståndet är det nödvändigt att känna till beståndets omfattning. År 1975 fanns enligt planverket l.47 miljoner lägenheter i småhus och 2.06 miljoner lägenheter i flerbostadshus. Beståndet av övriga lokaler anger verket till cirka 380 miljoner m3 byggnadsvolym medan industrins lokaler anges till cirka 250 miljoner m3 byggnadsvolym. Analyserna i det följande är baserade på planverkets uppgifter om tillgängligt byggnadsbestånd. En mindre korrigering har dock gjorts. Den innebär att den del av industrins lokaler som avser kontor. har överförts till "övriga lokaler". Genom naturlig avgång (rivning. sanering etc.) minskar det befintliga beståndet.

Planverket har beräknat nettoavgången av småhus till 15 000 lägenheter per år och nettoavgången av flerbostadshus till 10 000 lägenheter per år. Enligt verket finns inget underlag för en motsvarande bedömning av utvecklingen för övriga lokaler.

I de fortsatta övervägandena har utgångspunkten också varit att en åtgärd med kort brukstid kan utföras i ett större bestånd än en åtgärd med lång brukstid. Det beror på att man inte gärna utför en åtgärd med mycket lång livstid i en byggnad med begränsad återstående livstid. Till detta kommer begränsningari möjligheterna att åtgärda det befintliga beståndet. till följd av arkitektoniska. kulturhistoriska och andra miljömässiga faktorer.

Det äremellertid endast i en diskussion om maximalt möjlig besparing som det befintliga beståndets omfattning är av intresse. I de följande beräkning- arna anges antal åtgärdade lägenheter respektive åtgärdad lokalvolym för varje åtgärd.

3.2. Klimatförutsättningar

Till grund för beräkning av värmeförbrukningen i hus används ortens v ä r m e fö rb r u k nin g stal mätt i antal graddagar eller gradtimmar. Värmeförbrukningstalet bygger på en summering över tiden av uteluftens temperaturunderskott i förhållande till inomhustemperaturen.

Den energi en byggnad förbrukar för uppvärmning kommer emellertid inte

Prop. 1977/78:76 244

enbart från uppvärmningsanordningen. Värme tillförs också byggnaden från personer. elektriska apparater. belysning. varmvatten och dagsljusinstrål- ning. s. k. gratisvärme. Om man skall få överensstämmelse mellan beräknad och uppmätt värmeförbrukning måste man således ta hänsyn till gratisvär- men. Detta har sedan gammalt gjorts genom att beräkna inomhustempera- turen efter l7"C i stället för ZOOC samt genom att anta att tillskottsvärme inte behövs förrän dygnsmedeltemperaturen ute går under ca l2"C på hösten och efter det att dygnsmedeltemperaturen går över ca lOOC på våren. Detta är således erfarenhetssiffror och de bygger helt naturligt på kunskap om förhållandena då byggnader inte isolerades efter kraven i dagens lagstift- ning.

Den traditionella beräkningen av gradtimmarna kan emellertid inte användas för att beräkna värmeförbrukningen i välisolerade hus. Gratis- värmen kan nämligen under lång tid av uppvärmningssäsongen täcka hela uppvärmningsbehovet. varvid värmeförbrukningstalet påverkas. Detta gäller dock endast under förutsättning att värmesystemet är så utformat att gratisvärmen verkligen kan tillgodogöras. När det däremot gäller att beräkna effekten av energisparande åtgärderi befintliga hus. bör denna beräkning ske med utgångspunkt från verkliga temperaturer. Gratisvärmen förändras nämligen inte av en energisparande åtgärd.

Det principiellt viktiga är att en besparing innebär en minskning av de totala förlusterna och att denna minskning inte påverkar den s.k. gratisenergin utan helt skall tillgodoräknas den tillfö rda e n e rg i n.

Vid beräkning av detta värmeförbrukningstal måste variablerna inomhus- temperatur. utomhustemperatur och uppvärmningssäsong bestämmas. Som medelort för Sverige väljs Stockholm eller Örebro. Medeltemperaturen utomhus under eldningssäsongen är cirka +2 grader för båda orterna och uppvärmningssäsongens längd 240—250 dygn. Med en inomhustemperatur i bostäder på 23"C blir värmeförbrukningstalet 120 000-130 000 gradtimmar. Planverket samt flera remissinstanser påpekar att inomhustemperaturen fortfarande är hög. ] kapitel 4.6. där energibesparingsmöjligheter genom temperatursänkning redovisas. kommer spridningen av inomhustemperatur att diskuteras. Eftersom inomhustemperaturer på 230C som medelvärde för uppvärmningssäsongen. inte är i överensstämmelse med god energihushåll- ning. måste en av de första åtgärderna för energibesparing vara att sänka inomhustemperaturen och därmed antalet gradtimmar.

En sänkning av inomhustemperaturen uppfattas av många människor som en minskning av komforten. En medeltemperatur på 23"C innebär nämligen inte att alla har denna värmekomfort. ] ett stort antal lägenheter är temperaturen betydligt högre medan den i andra lägenheter är lägre. För ett flerbostadshus kan det. vid en medeltemperatur av 230C. betyda att temperaturen i den kallaste lägenheten är 200 och i den varmaste 250C. En central sänkning av medeltemperaturen' med t. ex. ZOC skulle i sådana fall få till följd att temperaturen i den kallaste lägenheten kommer att ligga vid ca

Prop. 1977/78:76 245

l8UC. Temperatursänkningen innebär i detta fall en komfortminskning. [ den varmaste lägenheten skulle temperaturen sjunka från 25"C till 230C. vilket — utom i extremt dragiga och dåligt värmeisolerade hus — skulle innebära en höjning av komforten.

De tekniska åtgärderna påverkar temperatursänkningsmöjligheterna olika. Då flera åtgärder kombineras kan dessa även påverka varandra. Dessa positiva och negativa effekter är delvis inte klarlagda. Av den anledningen kommer besparingsmöjligheter genom temperatursänkning inte att tillgodo- räknas de enskilda åtgärderna i de fortsatta beräkningarna.

På grund av osäkerheten när det gäller möjligheten att bedöma inomhus- temperaturen i dag. medborgarnas vilja att sänka inomhustemperaturen och olika åtgärders inverkan på temperatursänkning har ingen besparing till följd av temperatursänkning utan att andra åtgärder utförs medräknats.Åtgärder som medför energibesparingar genom temperatursänkning redovisas i avsnitt 4.6. styr- och reglersystem. Det är emellertid rimligt att anta att det finns besparingsmöjligheter utan investeringsutgifter. l bedömningen av de följande beräkningarna bör detta hållas i minnet.

Ju högre värmeförbrukningstal man räknar med desto större blir bespa- ringen av vidtagna åtgärder utan att åtgärden kostar mer. När man räknar med ett högre värmeförbrukningstal antar man således att brukarna inte har sänkt inomhustemperaturen ännu och heller inte kommer att göra det efter det att energisparåtgärder vidtagits.

Planverket har i sin slutliga rapport räknat med värmeförbrukningstalet 110 000 gradtimmar. Energikommissionens expertgrupp C har i en preliminär rapport räknat med 120 000 gradtimmar i bostäder. 110 000 i övriga lokaler och 100 000 i industrins lokaler. Rapporterna har angivit Örebros respektive mellansvenskt klimat som dimensionerande. medan däremot ingen av rapporterna anger vilken inomhustemperatur som ingår i beräkningarna. Flera remissinstanser anger 130 000 gradtimmar som beräkningsgrund.

I de följande beräkningarna har i likhet med planverket räknats med llOOOO gradtimmar i bostäder. För offentliga lokaler och övriga lokaler används i fortsättningen 100000 gradtimmar. Det motsvarar en uppvärm- ning 'till ca IOC lägre temperatur än i bostäder. l industrilokaler är temperaturen vanligen ännu lägre varför 90000 gradtimmar kommer att användas för denna Iokaltyp i de fortsatta beräkningarna.

I den slutliga sammanställningen av besparingsmöjligheter (avsnitt 5.5) visas vad andra antaganden om antalet gradtimmar får för konsekvenser.

Hänvisningar till S3-2

3.3. Investering. underhålls- och driftkostnader. brukstid

För varje typ av åtgärd redovisas beräknad erforderlig in v e ste r i n g för att nå olika energisparmål. De investeringar som skall belasta en samhällelig kalkyl är de m e rk ost nad e r som blir följden av energisparprogrammet. Dessa skall således inte inkludera t. ex. utgiften för fasadskikt om detta ändå

Prop. 1977/78:76 246

skulle ha bytts ut.Den utgift som skall belasta den samhälleliga kalkylen är i sådana fall förutom det värmeisolerande materialet och av tilläggsisoleringen direkt föranlett merarbete bara de eventuella merkostnaderna för ett dyrare ersättningsmaterial. Om energisparprogrammet innebär att renoveringarna eller ersättningsinvesteringarna tidigareläggs skall den samhälleliga kalkylen belastas med en ränta på den andel som motsvarar renovering och ersättning av material. Räntekostnaden blir beroende på hur många år tidigare ersättningsinvesteringen kommer att äga rum.

Även de totala u t g i ft e r n a kommer att redovisas. Dessa innefattar således också exempelvis hela utgiften för treglasfönster även om byte skulle ha skett. Vidare innefattas utgiften för samtliga ytskikt. De anspråk på resurser som energisparprogrammet kommer att ställa är därför betydligt mindre än de totala utgifterna.

Enligt statens industriverk (SIND l977:5 byggnadsindustri och byggnads- materialindustri) kan de totala investeringarna i reparationer 0 e h 0 m b y g g n a d e r bedömas uppgå till mycket stora belopp. se tabell 3.1.

Tabell 3.1 Investering för reparation och ombyggnad (Källa SIND l977:5 Byggnads- industri och byggnadsmaterialindustl'i)

miljarder kronor inklusive moms: 1975 1980 1985 Bostäder 5.5 6.3 7.7 ()vrigt l0.1 11.3 12.4 Summa 15.6 17.6 20.1

Kostnadsläget 1975 har använts i industriverkets rapport. Kostnaderna har räknats upp med 22 % till kostnadsläget under första kvartalet 1977.

Av de utgifter som går till reparationer och ombyggnader dvs. ca 15 miljarder kr. per år torde ca 5 % kunna avse sådana reparationer och ombyggnader som utförs i samband med vissa energibesparande åtgärder. Det innebär att under en tioårsperiod ca 7 miljarder kr. ändå skulle ha satsats på fasadrenoveringar. fönsterbyten och liknande åtgärder. I kapitel 4. där besparingsmöjligheter och investeringsutgifter för resp. åtgärder redovisas. behandlas denna fråga vidare.

I alla jämförelser med planverket eller remissinstanserna ingår m e r v ä rd e s k a tt ide angivna beloppen. Orsaken till detta är att verket och remissinstanserna inkluderat denna i sina kostnadsuppgifter. Mervärde- skatten bör emellertid inte belasta en samhällsekonomisk kalkyl avseende lönsamhet för energisparande åtgärder. Följande exempel belyser detta.

Antag att produktionen av mineralull inte kan ökas. och att vi inte heller kan importera varan. Om mineralull då skall användas för energisparande

Prop. 1977/78:76 247

åtgärder i det befintliga byggnadsbeståndet måste den tas från annan användning. t.ex. nybyggnation. Det relevanta priset att använda i en samhällelig kalkyl är då priset inklusive mervärdeskatt. eftersom man inom nybyggnationen av betalningsvilligheten att döma tillmäter mineralullen detta värde. Om vi i stället antar att produktionen av mineralull kan ökas. är det den resursuppoffring som behöver göras föratt producera mineralull.som är den kostnad som är relevant i en samhällelig kalkyl. Mervärdeskatten skall då naturligtvis inte inkluderas. Om man inte kan öka produktionen utan måste importera mineralull.är det importpriset på mineralull som är relevant. Inte heller i detta pris skall mervärdeskatt inkluderas.

Av den redogörelse över förhållanden i byggmaterialindustrin som ges i kapitel 7 framgår att produktionen kan ökas och att importmöjligheter föreligger. Mervärdeskatten bör således inte inkluderas i den samhälleliga kalkylen av utgifter och kostnader för energisparande åtgärder.

I sammanfattande bedömningar i tabell- eller figurform kommer därför investeringsutgifter och kostnader att redovisas utan mervärdeskatt. Det redovisade kostnadsläget avser första kvartalet 1977.

Många energisparande åtgärder kräver u nderhå ll för att ge avsedd effekt i fortvarighet.

Vissa remissinstanser hävdar att man bör satsa på byggnadstekniska åtgärder just för att drifts- och underhållsåtgärder normalt ej erfordras för dem. Andra remissinstanser hävdar att de installationstekniska åtgärderna är att föredra framför de byggnadstekniska därför att lönsamheten för de senare beror på energipris och ränteutveckling långt in i framtiden.

Det är mycket svårt att bedöma framtida underhållskostnader. Planverket har inte redovisat sådana. En allmänt använd "tumregel" bland VVS- tekniker är att de årliga underhållskostnaderna beräknas uppgå till 2 % av investeringen. De enskilda uppgifter på underhållskostnader som anges i remissvaren överensstämmer väl med detta.

Flera remissinstanser betraktar underhållskostnaden för många energi- sparåtgärder som en marginell kostnad. Bakom detta resonemang ligger antagandet att den energisparande åtgärden kräver underhåll. men att detta kan klaras inom ramen för den befintliga organisationen för underhåll av installationer. I denna promemoria betraktas därför underhållskostnaden för många åtgärder som en marginell kostnad.

Vad gäller underhåll för de byggnadstekniska åtgärderna redovisas i denna promemoria inte någon sådan kostnad eftersom dessa åtgärder inte beräknas medföra ökat underhåll. Såväl fasadrenoveringar som byte av fönster kan tvärtom innebära minskade underhållskostnader. Många remissinstanser framhåller t.ex. vad gäller målning och annat underhåll av fönster. att kostnaderna för detta har ökat oroväckande. Utbyte av fönster till sådana av annan konstruktion i samband med energisparande åtgärder kan medföra minskat underhåll.

Vid bedömningen av (I ri ft k 0 s 1 n a d e r . som enbart avser de installa-

Prop. 1977/78:76 243

tionstekniska åtgärderna. redovisas i denna promemoria nettoenergibespa- ringen med avdrag för energiförbrukningen för de fläktar och pumpar som ingår i de energibesparande installationerna. Andra typer av driftkostnader. t. ex. de som avser rengöring av batterier i värmeväxlare eller byte av luftfilter ingår i de redovisade underhållskostnaderna.

Allmänt måste man räkna med att en energisnålare bebyggelse kräver mer personal för underhåll och drift. Redan nu är förvaltningsor- ganisationen sådan att lägre effektivitet än den teoretiskt möjliga av olika installationer erhålls. Detta måste förändras. vilket generellt ökar förvalt- ningskostnaderna. Hur mycket personal som behövs och hur stora kostnader som uppstår är svårt att förutse. Den viktigaste åtgärden är här utbildning av personal.

Den b r u k st id för olika åtgärder som anges i denna promemoria står i överensstämmelse med den som planverket angett. Verkets uppfattning delas av de remissinstanser som behandlat frågan. De olika brukstiderna motiveras för var och en av åtgärderna.

3.4. Lönsamhetsmått

En energisparande investering kommer i vissa fall att föra med sig avkastning iform av energibesparing. driftkostnader samt andra fördelar och kostnader under en lång följd av år. Hur dessa fördelar och kostnader fördelar sig över tiden varierar från åtgärd till åtgärd. Det gör även materialens tekniska livslängd. För att få jämförbarhet mellan de olika energiSparande åtgärderna och mellan energibesparing och andra investeringsprojekt. kommer i det följande kostnader och fördelar under olika tidsperioder vägas samman och adderas. Vid sammanvägningen kommer kostnader och fördelar som infaller nära i tiden väga tyngre.dvs. kalkylräntan är positiv. För en sådan tidspreferens talar bl. a. det faktum att människor förväntar sig och får kompensation för att uppskjuta sin konsumtion. dvs. man får ränta på sparade medel.

Antag först att energisparande åtgärder vidtas på bekostnad av andra investeringar. Den relevanta reella kalkylräntan är då den verkliga avkast- ningen på dessa investeringar. Om åtgärderna i stället finansieras genom en nedskärning av den privata konsumtionen. blir det den kompensation som individen får för att uppskjuta sin konsumtion som bestämmer kalkylräntans storlek. På en s. k. perfekt kapitalmarknad skulle dessa båda räntor samman- falla. Perfekta kapitalmarknader förekommer dock knappast i dagens samhälle. Förekomsten av individuell inkomstbeskattning och vinstbeskatt- ning gör att investeringars avkastning generellt är högre. sett på exempelvis tio års sikt.än den kompensation som människor förväntar för att uppskjuta sin konsumtion. Räntans höjd blir således beroende av den alternativa användningen av de resurser som kommer att satsas på energibesparing. Det förutsätts att resurser kommer att tas såväl från privat konsumtion som från

Prop. 1977/78:76 249

utrymmet för investeringar. Kalkylräntan kan något förenklat sägas utgöra en kompromiss mellan den reella avkastning som hushållen får på de pengar de sparar och den reella avkastning som investeringar i företagen skulle ge.

Under 70-talet har avkastningen på långfristiga penningplaceringar i regel överstigit 10 %. Det är dock endast en mindre del därav som kan sägas utgöra kompensation för uppskjuten konsumtion. Merparten består av kompensa- tion för prisstegringar. Inom ramen för energikomtnissionens arbete har utförts undersökningar av avkastningen på bank-. obligations-. försäkrings- och aktiesparande. De visar att den reella räntan ligger på omkring 2 % ..Om kostnader och fördelar av energisparande åtgärder beräknas så att hänsyn tas till förväntad prisstegring till följd av en ökning i den allmänna prisnivån skall den nominella kalkylräntan användas. Om däremot kostnader och fördelar beräknas i fast penningvärde skall en reell kalkylränta på ca 2 % användas. I den mån de energisparande åtgärderna kommer att finansieras genom en nedskärning av de privata investeringarna är en högre kalkylränta dock befogad. I denna promemoria görs därför beräkningarna genomgående med utgångspunkt från 4 % ränta. I avsnitt 5.5 visas dessutom vad andra . förutsättningar skulle innebära.

lnvesteringsutgiften och nuvärdet av framtida underhållskostnader ger sammantagna den totala kostnaden för en åtgärd. Nuvärdet av underhålls- kostnaden beror av räntan. den årliga driftkostnaden och materialets livslängd. Nuvärdet av besparingarna beror av räntan. energipriset och dess framtida utveckling. samt materialets livslängd.

Det pris på energi som skulle göra att nuvärdet av besparingarna blir lika med summan av investeringar och nuvärdet av underhållskostnaderna benämnes i denna promemoria b e 5 p a ri n g k 0 st n a d . Det beräknas enligt följande formel:

investering + pI x årlig underhållskostnad. P2 x årlig energibesparing

besparingskostnad =

. | _ T __ 1— (ef l—(zll dar p] = r-----— och p2 = r:" ' l+r l+r

r står för real kalkylränta och q för den årliga ökningen i energipriset. räknat i fast penningvärde. T är materialets livslängd. Denna formel hänger nära samman med den av flera remissinstanser använda energisparkostnaden. Energisparkostnaden definieras på följande sätt:

investering + pl x årlig underhållskostnad årlig besparing x materialets livslängd

energisparkostnad =

Prop. 1977/78:76 250

I detta uttryck har således de årliga besparingarna summerats utan hänsyn till ränta och prisstegringstakt. För att avgöra om en given energisparåtgärd är lönsam eller inte jämför man energisparkostnaden med dagens energipris. som multipliceras med en relationsfaktor. Denna relationsfaktor är p? T.

l formeln för besparingskostnad har energisparkostnaden i stället divide- rats med denna relationsfaktor. Besparingskostnaden kan därför direkt jämföras med dagens energipris. Denna formulering har den fördelen att åtgärderna kan rangordnas efter lönsamhet genom att man jämför storleken på respektive åtgärds besparingskostnad. Energisparkostnaderna för åtgärder med olika livslängd blir däremot inte jämförbara. eftersom värdena på relationsfaktorn blir olika.

Om räntan är högre än energiprisets ökningstakt blir besparingskostnaden lägre än energisparkostnaden. Om räntan är precis lika stor som energiprisets ökningstakt blir besparingskostnaden lika med energisparkostnaden. Ener- gisparkostnadsformeln användes ofta under den sistnämnda förutsättningen. Relationsfaktorn blir då lika med I.

En åtgärd är samhällsekonomiskt lönsam i absolut mening, om den uppoffring som samhället får göra i dag för att producera en kilowattimme överstiger detta tal. Som uppoffringar betraktas då såväl de direkta produk- tionskostnaderna som produktionens miljöpåverkan. Eftersom man inte kan ange ett mått i kronor på miljöeffekterna blir frågan om en åtgärds absoluta lönsamhet en bedömningsfråga, där även bieffekter och sysselsättningspoli- tiska aspekter vägs in.

Vid den slutliga bedömningen bör man förutom lönsamheten i snävt ekonomisk mening dessutom beakta följande resursrestriktioner.

För det första kan en åtgärd ha en god samhällelig lönsamhet även om de in veste ringar som måste göras under närmaste åren för att spara en kilowattimme är mycket höga. Så blir fallet om det energisparande materialet har lång livslängd. Det blir då fråga om betydande rcsursomfördelningar den närmaste tiden. Det blir därför nödvändigt att se energispargprogrammet ur ett försörjningsbalansperspektiv för landet som helhelt.

A rbe t 5 k ra ft s t i l f g å n g e n bör vidare beaktas. Det är önskvärt att byggnadsarbete och arbete i byggmaterialindustrin så långt möjligt förläggs till regioner med arbetslöshet. Samtidigt är det med tanke på den samhälls- ekonomiska balansen önskvärt att man undviker att vidta energisparande åtgärder som innebär att man tar i anspråk arbetskraft i regioner där det redan förut föreligger brist på arbeskraft. S y 5 s e l s ä t t n i n g 5 läg e t varierar över tiden. varför det blir fråga om en anpassning i såväl tid som rum.

På kort sikt kan dessutom kapaciteten inom y r k e 5 U t b i 1 (1 n i n g e n utgöra en begränsande faktor när det gäller våra möjligheter att spara energi. De anspråk på utbildning som olika energisparande åtgärder ställer bör därför beaktas vid sammansättningen av olika åtgärder i ett sparprogram. Utbild- ningsbehovet har bedömts mot bakgrund av dels uppgifter om arbetslösheten

fx) 'Jl _.

Prop. 1977/78:76

i olika yrkesgrupper dels behovet av yrkesutbildad arbetskraft för genomför- andet av olika åtgärder.

Hänvisningar till S3-4

3.5. Energipriset

Det pris på energi som fastighetsägaren/hyresgästen betalar kan behöva korrigeras för att man skall få fram priset på energi sett från samhällsekon- omisk synpunkt. Det är nämligen ej så att den skatt som ingår i energipriset med nuvarande utformning av energibeskattningen motsvarar de miljökost- nader som förbrukningen av energi ger upphov till. Därför har priset på energi i följande beräkningar angivits exklusive skatt. Till detta pris skall alltså läggas ett belopp som motsvarar värderingen av miljöeffekter.

Importpriset på eldningsolja 1 och 4 var 430 respektive 370 kr. per kubikmeter under första kvartalet 1977. Vårt lands bytesbalansunderskott tyder emellertid på att importen i början av år 1977 var undervärderad. En mer korrekt bild får vi om vi lägger till effekten av de devalveringar som blev följden av detta underskott. Till detta importpris skall sedan läggas omkost- nader i samband med distribution av oljan. Grundpriset blir då exklusive skatt men inklusive omkostnader 600 kr. för eldningsolja 1 och 510 kr. för eldningsolja 4. I konsumentpriset ingår också frakten. Frakttillägget är exempelvis för Stockholm 16 kr.. för Örebro 31 kr. och för Östersund 41 kr. Å andra sidan utgår rabatter eller återbäring. Räknar vi med ett genomsnittligt tillägg på 20 kr. blir priserna således 620 kr. respektive 530 kr. (Självfallet bör även kostnaderna för importerat byggmaterial korrigeras av samma anled- ning som oljepriserna. Importandelen är emellertid så låg att korrigeringen torde röra sig om ca 3 % —jfr avsnitt 7.2.)

Elpriset var första kvartalet 1977 ca 12 öre/kWh för en normal elvärme- leverans enligt vattenfallsverkets tariffför mellansvenska områden varav ca 9 öre är rörlig del exkl. skatt.

Fördelningen mellan olika energiformer för uppvärmning år 1975 enligt industriverket (SIND PM l977:5) framgår av tabell 3.2.

Tabell 3.2 Fördelning mellan olika energiformer (SIND PM l977:5)

Typ av värme- Lägenheter Lägenheter Lägenheter Industrins anläggning i småhus i flerbo- totalt lokaler och stadshus övriga lokaler % % % % Fjärrvärme 2 35 21 1 l Oljepanna 76 63 68 71 och övrigt Elvärme 22 2 11 18

I en liten anläggning är verkningsgraden oftast lägre än i en större anläggning. I tabell 3.3 visas exempel på beräkning av energipris i två olika

Prop. 1977/78:76

IN) '..Il fx)

typer av anläggning. De verkningsgrader sotn redovisas i tabellen är baserade på uppgifter i energiprognostrfredningen (1 1972203; EPU). Begreppet verk- ningsgrad har då vidgats till att även omfatta distributionsförluster.

Tabell 3.3 Exempel på beräkning av energipris

Liten och medelstor Stor anläggning anläggning och fjärrvärme Eldningsolja l 4 Energiinnehåll 10.2 MWh/m3 10.7 MWh/[113 Vcrkningsgrad 65 96 80 % Rörlig kostnad 9.4 öre/kWh 6.2 öre/kWh

(konsumentpris)

Cirka 2/3 av uppvärmningsenergin används i bostäderoch resterande 1/3 i övriga lokaler inklusive industrins lokaler.

Om fjärrvärme i tabell 3.2 motsvarar "stor anläggning" och oljepanna motsvarar "liten anläggning" och om den rörliga delen av elpriset antas vara 9 öre/kWh kan ett medelpris på uppvärmningsenergin beräknas. Detta blir 8.8 öre/kWh för konsumenten exklusive skatt.

Flera av de energisparande investeringarna har livslängder på 20—30 år (exempelvis värmeisolering, fönsterbyte och vissa ventilationsåtgärder). För att bedöma deras lönsamhet skulle man behöva ha en uppfattning om energiprisutvecklingen i framtiden.

Det är mera troligt att energipriset ökar än minskar realt sett. 1 de kalkyler som presenteras i denna promemoria har förutsatts en realprisökning på energi med i genomsnitt 2 % per år. vilket får anses vara en försiktig bedömning. Den ligger också i linje med förutsättningar som gjorts i andra utredningar bl. a. inom ramen för arbete utfört av energikommisianens expertgrupp B. Delegationen lör encryi/brskning antar att oljepriset kom mer att vara 1.5 gånger högre år 2000 än i oktober 1976(DFE rapport nr 5. 1977-05-31 . s. 72). Bedömningen måste dock betraktas som mycket osäker. 1 avsnitt 5.5 visas därför också vad andra antaganden skulle innebära.

Hänvisningar till S3-5

4. Besparingsmöjligheter med olika åtgärder

Kostnader och besparingsmöjligheter redovisas i denna promemoria i detalj för fyra alternativa ambitionsnivåer. De olika energisparande åtgär— derna har inplacerats i respektive sparalternativen i första hand med utgångspunkt i besparingskostnaden men också efter åtgärdernas samband med normala renoveringar samt om de kommer att bli utförda i sådan omfattning att speciella behov av utbildning av personal måste tillgodo- ses.

Alternativ 1 innehåller huvudsakligen åtgärder med en maximal bespa- ringskostnad på 5 öre per kWh. alternativ Il maximalt 7.5 öre per kWh.

ts) 'Jl L,.)

Prop. 1977/78:76

alternativ 111 10 öre per kWh och alternativ IV åtgärder med en maximal besparingskostnad på 20 öre per kWh.

Vissa andra överväganden har också avgjort åtgärdens placering. Exempel på sådana överväganden är tillgång på arbetskraft och tekniska och eko- nomiska bieffekter. som ej har kunnat uttryckas i ekonomiska termer.

Det är väsentligt att de fyra alternativen endast ses som exempel på vilka åtgärder som kan utföras vid en viss maximal besparingskostnad.

Detta avsnitt beskriver möjligheterna att spara energi genom tillägg s - isolering av golv. väggar och tak. Inledningsvis behandlas mera allmänna problem som rör hela det befintliga byggnadsbeståndet. Därefter redovisas besparingsmöjligheterna inom de tre huvudgrupperna bostäder. offentliga och övriga byggnader samt industribyggnader. Avslut- ningsvis görs en sammanfattande bedömning av hur stor energibesparing åtgärden värmeisolering kan medföra inom en tioårsperiod i hela det befintliga byggnadsbeståndet vid olika investeringsnivåer. De fyra sparalter- nativen innefattar huvudsakligen följande isolertekniska åtgärder.

Alternativ 1: Tilläggsisolering av lätt åtkomliga vindsbjälklag samt vissa industritak.

Alternativ 11: De åtgärder som ingår i alternativ 1 och dessutom tilläggs- isolering av byggnadsdelar i samband med utvändig eller invändig renove- ringsåtgärd där renoveringen skulle ha kommit till stånd även om energi- Sparåtgärder inte varit aktuella.

Alternativ 111: De åtgärder som ingår i alternativ 11 och dessutom tilläggsisolering av byggnadsdelar i samband med renoveringsåtgärder som tidigareläggs av energisparskäl men där renoveringsbehovet annars skulle ha uppkommit inom en nära framtid.

Alternativ IV: Värmeisolering av alla lämpliga byggnader även där renoveringsbehov ej föreligger.

Det finns inte några strikta gränser mellan de olika alternativen. Som tidigare framhållits skall de enbart ses som exempel på vad som kan åstadkommas vid olika ambitionsnivåer för energisparandet.

4 . ]. ] lnvesteringsulgi/iw'

lplanverkers uppdrag ingick inte att bedöma lönsamheten för olika tekniska åtgärder. Flera remissinstanser tar dock upp lönsamheten till diskussion. De remissinstanser som behandlat frågan. har dock något olika uppfattning om storleken av investeringen för och lönsamheten av olika isoleringsåtgärder. Orsaken är främst att man beräknar lönsamheten enligt skilda metoder och gör olika antaganden om energiprisutveckling och räntenivå. Detta försvårar en jämförelse mellan remissinstansernas synpunkter. Planverket har i sin slutrapport redovisat investeringsutgifter för olika tilläggsisolerande åtgärder.

Prop. 1977/78:76 254

1 det följande resonemanget begränsas jämförelsen därför till att omfatta skillnaden mellan planverkets och remissinstansernas uppfattning rörande utgifter för olika värmeisoleringsåtgärder.

Inledningsvis skall en fråga av principiell betydelse beröras. För att bedöma vilket sparmål som är rimligt att satsa på är det väsentligt att bedöma investeringsutgiften från samhällsekonomisk utgångspunkt. Från samhälls- ekonomisk utgångspunkt är utgiften för en fasadrenovering med tilläggsiso- lering olika å ena sidan det fall då en fasadrenovering ändå skulle ha genomförts av estetiska skäl eller av underhållsskäl och å andra sidan det fall då fasadrenoveringen tidigareläggs av energisparskäl. I det förra fallet är merinvesteringen för fasadrenoveringen till följd av att tilläggsisolering vidtas samtidigt den samhällsekonomiskt intressanta utgiften. Den utgift som fasadrenoveringen ändå skulle ha medfört bör således inte belasta kalkylen över samhällets utgifter för ett energisparprogram. I det senare fallet däremot måste merinvesteringen beaktas i kalkylen. Därvid bör man beräkna merutgiften i proportion till den tid som skulle ha förflutit innan renove- ringen normalt hade vidtagits. Jti längre tid som återstår tills en fasadreno- vering normalt skulle ha utförts.-desto större andel av utgiften för denna måste således anses vara en direkt följd av isoleringsåtgärden. 1 de fall fasadrenoveringen hade kunnat utföras på ett enkelt sätt. exempelvis ommålning eller förbättring av putsskikt. bör kalkylen belastas med den extra utgift som det nya fasadskiktet innebär. Därvid bör man också ta hänsyn till att olika fasadbehandlingar kan antas ha olika livslängd.

Planverket och de remissinstanser som har tagit upp frågan resonerar emellertid inte på detta sätt. Detta beror sannolikt på att de inte ansett sig ha anledning att redovisa en samhällsekonomisk bedömning.

Planverket redovisar i sin slutrapport investeringsutgifter på cirka 80 kr/m2 för isoleringsåtgärd exklusive fasadskikt. Utgiften ökar enligt verket till 165—200 kr/m2 om fasadskikt av plåt inkluderas. Planverkets uppgifter bör sannolikt inte uppfattas så att montering av ny plåtfasad utan tilläggsisolering kan utföras för 85—120 kr/mz. Byggnadsstyrelsen hävdar t. ex. att en utvändig tilläggsisolering av en vägg i genomsnitt kostar 170 kr/ml och ökar till 250 kr/ m2 om utgiften för själva fasadskiktet inkluderas. Byggnadsstyrelsens uppgifter kan sannolikt inte tolkas så. att man anser att en fasadrenovering utan tilläggsisolering kan utföras till en så låg investeringsutgift som 80 kr/ ml. Den senare summan ligger klart under ett genomsnittligt pris på fasadrenovering i dag. Det betyder i sin tur att 170 kr/m2 måste inrymma fler utgiftsposter än enbart investeringen för isolering.

lmlustrigruppenför lätt bygger/' har presenterat ett antal aktuella offerter. Utvändig tilläggsisolering av flerbostadshus kostar enligt dessa offerter från 127 kr/m2 till 328 kr/m2 inklusive fasadskikt. Entreprenadkostnaderna för en och samma åtgärd varierar alltså kraftigt i olika delar av landet enligt lndustrigruppens uppgifter.

Som genomsnittlig totalutgiftförenfasadrenovering med

Prop. 1977/78:76 255

tilläggsisole ri ng har i det följande använts 200 kr/mz.

Vidtilläggsisolering av lätt åtkomliga vindsbjälklag beräknar planverket kostnaden till cirka 40 kr/mz. T i l 1 ä g g i s ole r i n g av svåråtkomliga vindsbjälklagberäknarverkettillcirka 100 kr/mz. De remissinstanser som har behandlat frågan har angett utgifter i samma storleksordning. Planverkets bedömning av utgifterna för tilläggsisolering av bjälklag har utnyttjats i kalkylerna.

Investeringen för renovering belastar kalkylerna utöver utgiften för tilläggsisoleringsåtgärden med följande andelar: l a 1 t e r na t i v 1 försummas själva renoveringsutgiften helt eftersom här endast ingår isole- ring av lätt åtkomliga bjälklag och industritak som ändå skulle ha blivit föremål för renovering. I alternativ II har kalkylen för utvändiga åtgärder på fasader belastats med 20% av utgifterna för renovering utan tilläggsisolering. För de invändiga renoveringarna ingår på motsvarande sätt 70 % av de utgifter som ej kan härledas direkt till tilläggsisoleringen. För både invändiga och utvändiga åtgärder används i alternativ II 90 kr/mz. Bland de ytterligare åtgärder som tillkommer i a lte rn a t i v 1 I I förekommer viss tidigareläggning av renoveringsåtgärder och kalkylen belastas därför med hela den invändiga renoveringsutgiften. Kalkylen för utvändiga åtgärder belastas med en räntekostnad motsvarande 40 % av utgiften för renovering utan tilläggsisolering. Därvid har 120 kr/m2 antagits vara en genomsnittlig utgift både för invändiga och utvändiga åtgärder. 1 alternativ IV förekommer tidigareläggning av fasadrenoveringar i sådan utsträckning att de åtgärder som tillkommer i detta alternativ belastas med en räntekostnad motsvarande 70 96 av totalutgiften för renovering utan tilläggsisolering. Detta innebär 160 kr/mz.

När det gäller invändiga tilläggsisoleringar är det alltså rimligt att belasta kalkylen med så gott som hela ytskiktsutgiften redan i de lägre sparalterna- tiven. Om tilläggsisolering inte är aktuell består ju invändig renovering i allmänhet endast av omtapetsering eller ommålning på den befintliga ytan. I samband meden genomgripande utvändig fasadrenovering måste ytskikten däremot i allmänhet ändå bytas. Detta är skälet till att kalkylen inte belastas med så stor andel av renoveringsutgiften vid utvändig som vid invändig tilläggsisolering. _

För injekteringsmetoder anger planverket kostnaden 25 kr/m2 genenerellt. Denna utgift har använts i kalkylen. Alla nu angivna utgifter inkluderar mervärdeskatt.

Den modell som nu redovisats haranvänts vid bedömningen av kostnader för tilläggsisolering i alla typer av byggnader. För industrins verkstads- och lagerlokaler har något annorlunda andelar av renoveringsutgiften använts i de olika sparalternativen. Detta framgår av avsnitt 4.1.7.

En tilläggsisolering på insidan av ytterväggar minskar den faktiska våningsytan. Planverket anser utan att närmare gå in på orsaken att detta faktum bör belasta kalkylen som en extra utgift för invändig fasadisolering.

lx.) 'Jl ON

Prop. 1977/78:76

Institutionen/ör byggnadstektiik vid KTH anser däremot att utrymmeskost- naden kan försummas i en lönsamhetskalkyl om man i samband därmed även försummar den positiva effekten av minskade köldbryggor. Institu- tionen menar att den s. k. vistelsezonen i rummet snarare ökar än minskar genom att ytterväggen vid tilläggsisolering blir fri från luftdrag och ytan blir varmare.

Det finns även andra skäl att överväga om kalkylen skall belastas med en utgift för minskat utrymme. Rummets möblerbarhet kan minska så att runtsmåttet efter åtgärden blir för litet för att avsedd inredning skall få plats. Invändiga åtgärder bör därför endast utföras i sådana situationer där möblerbarhctcn inte påverkas nämnvärt. l kalkylerna har kostnaden för inverkan av den minskade våningsytan försummats. Det förutsätts att de problem som hänger samman med att hyressättningen ofta är uttryckt som en kostnad per mZ våningsyta elimineras.

4.1.2. Antal åtgärdade objekt

Som framgår av det ovanstående förutsätts att tilläggsisolering av ytter- väggar normalt utförs i samband med annan renovering som behöver utföras av underhållsskäl eller estetiska skäl. Det saknas tillförlitlig statistik över det aktuella fasadrenoveringsbehovet. Antalet åtgärdade objekt inom respektive alternativ har därför uppskattats utifrån andra utgångspunkter.

Det resonemang som förts för bostäder redovisas här. I princip ligger samma bedömningsmall bakom uppgifter om antalet åtgärdade lokaler och industrier.

l alternativ 1 utförs inom bostadssektorn endast tilläggsisolering av bjälklag som inte behöver utföras i samband med renovering. Antalet åtgärdade objekt i alternativ 1 har därför kunnat bestämmas helt med utgångspunkt i befintlig statistik över beståndets beskaffenhet.

1 a 1 t e r n a t i v 11 tillkommer fasadrenoveringar där kalkylen belastats med utgiften 90 kr./mz. Resterande utgift. dvs. 200—90=1 10 kr./m2 för utvändiga åtgärder och 120—90:30 kr./m2 för invändiga åtgärder. har bedömts vara den renoveringsutgift som skulle investerats i dessa objekt även om behovet att spara energi ej hade funnits.

Utvändiga åtgärder förutsätts inom ramen för alternativ II bli utförda i 200 000 småhus och lika många ' lägenheter i flerbostadshus. Invändiga åtgärder förutsätts bli utförda i 130 000 småhus och 60 000 flerbostadshuslägenheter. Sammantaget innebär detta en total renoverings- utgift av ca 3.7 miljarder kr. under en tioårsperiod eller ca370 miljoner kr. om året. Detta belopp motsvarar knappt 7 % av de totala investeringarna för renovering som för närvarande satsas inom bostadssektorn. Det får antas vara rimligt att 7 % av de totala resurserna för renoveringar och ombyggnader kan slussas till fasadrenoveringar under den aktuella tioårsperioden.

Bland de åtgärder som tillkommer inom a lte rna t i v 1 1 l förekommer

Prop. 1977/78:76 257

även tidigareläggning av ytterväggsrenoveringar. Utgiftskalkylen måste då även belastas med en räntekostnad. Av den anledningen har antalet åtgärdade objekt begränsats till 200000 småhus och 200000 lägenheter i flerbostadshus i detta alternativ.

1 a lte rna t i v 1 V ökar antalet tidigarelagda objekt och därmed ökar också räntekostnaden. Den blir dock aldrig så stor att besparingskostnaden överstiger 20 öre/kWh. Antalet åtgärdade objekt beror i stället av tillgäng- ligheten i det totala beståndet.

Av tabell 4.1 framgår det antal lägenheter som bör åtgärdas med tilläggsisolering inom den aktuella tioårsperioden i de fyra sparalternati- ven.

4 . I.3 Älgört/ens livslängd och underhållskostnad

Planverket anger att tilläggsisoleringens fysiska livslängd överensstämmer med byggnadens återstående brukstid. Faktorer såsom t.ex. graden av renovering, benägenhet hos brukaren att underhålla huset, läge i tätort kontra landsbygd, estetiska och kulturhistoriska hänsyn kommer att bestämma byggnadens livslängd.

De remissinstanser som har behandlat frågan har genomgående i sina beräkningar använt 30 år som genomsnittlig livslängd för hela beståndet utom för industrins byggnader, där de ansett 20 år vara mer korrekt mot bakgrund av industribyggnaders normalt kortare brukningstid.

Det är svårt att, med rimliga krav på säkerhet. kunna förutsäga den teknik som bestämmer energiförsörjningen om 30 år. Trots att den fysiska livslängden av en tilläggsisolering mycket väl kan bli både 60 år och mer. är det därför i en lönsamhetsbedömning lämpligt att använda en mer försiktig uppskattning av livslängden. Skulle livslängden i verkligheten komma att visa sig vara väsentligt längre, då blir också lönsamheten av dessa åtgärder bättre än vad kalkylerna utvisar.

Tilläggsisolering är enligtplanverket en åtgärd som normalt inte skall kräva några underhållsåtgärder för att isoleringen skall fungera under husets brukstid. Remissinstanserna stöder denna uppfattning. I denna promemoria har underhållskostnaden för tilläggsisolering också bedömts till 0 kr.

4.1.4. Isolertjock/ek

När det gäller att avgöra om en tilläggsisoleråtgärd är lönsam räcker det normalt inte att studera om åtgärden skall genomföras eller inte. Man måste utsträcka bedömningen till att också omfatta flera isolertjocklekar för att finna en optimal nivå för åtgärden. Avgörande för vilken tjocklek på isolering som skall väljas är. förutom de förutsättningar som tidigare behandlats, även utgångskonstruktionens värmegenomsläpplighet (k-värde). Dessutom ford-

l7 Riksdagen 1977/78. [ sam/. Nr 76

Prop. 1977/78:76 258

ras ett antagande om det pris på energi som åtgärdens marginalkostnad skall jämföras med.

För att förklara betydelsen av att en tilläggsisolering utförs med optimal tjocklek redovisas ett rä k n e e xe m p e I på hur lönsamheten kan variera med isolertjockleken för en yttervägg.

Ytterväggen antas ha ett ursprungligt k-värde på 1.0 W/m2 ”C vilket är ett vanligt värde för en äldre yttervägg i Sverige. Först förutsätts väggen tilläggsisolerad utvändigt med 45 mm mineralull. Genom att beakta inve- stering exklusive renoveringsutgift och energibesparing kan besparingskost- naden för åtgärden beräknas till 5,5 öre per kWh. Om man i stället väljer att räkna på lönsamheten vid 150 mm isolertjocklek kan besparingskostnaden för hela åtgärden på samma sätt bli 5.2 öre per kWh. Besparingskostnaden för att öka isolertjockleken från 140 till 150 mm kan på motsvarande sätt beräknas till cirka 10 öre per kWh.

Exemplet visar alltså att 45 mm värmeisolering kan vara mindre lönsamt att använda än 150 mm. Skälet är att det första exemplet med 45 mm isolertjocklek belastas med en rad initialkostnader. t. ex. att nya fönsterbleck erfordras eller att ett extra träregelsystem behövs. Utgifterna för det sista isolersteget upp till 150 mm innefattar endast den marginella ökningen av dessa extra utgifter. När åtgärdens totala lönsamhet vid 150 mm isoler- tjocklek beräknas kan dessa "fasta" initialutgifter fördelas på en större energibesparing.

Effekten av en tilläggsisolering beror på ursprungskonstruktionens isoler- tekniska standard. 1 de utförda kalkylerna används fortsättningsvis de uppgifter beträffande det befintliga byggnadsbeståndets standard som redo- visas i planverkets slutrapport.

4.1.5. Besparingsmöjligheter i bostads/lus

Det totala beståndet av småhus och flerbostadshus är förhållandevis väl kartlagt i jämförelse med andra lokaltyper. Det gäller såväl det totala beståndets omfattning och fördelning på olika ålderskategorier som bestån- dets isolertekniska standard. Bedömningar av de totala besparingsmöjlighe- terna genom olika isolertekniska åtgärder kan därför göras med tämligen god noggrannhet.

Uppgifter om det för tilläggsisolering tillgängliga bostadsbeståndet är främst av intresse i alternativ IV, där den maximalt möjliga besparingen redovisas. I de mindre omfattande alternativen åtgärdas endast en viss andel av beståndet. För en bedömning av hur omfattande ingreppen i bostadsbe- ståndet bliri de olika sparalternativen redovisas det antal lägenheter inom det tillgängliga beståndet som beräknas bli berörda inom respektive alternativ.

1 uppskattningarna av antalet tillgängliga byggnader har dessutom förut- satts att tilläggsisolering av ytterväggar och golvbjälklag utförs i hus som

Prop. 1977/78:76 259

förväntas kvarstå efter 30 år. Lätt åtkomliga vindsbjälklag kan dock med god lönsamhet tilläggsisoleras även om byggnaden endast förväntas bli använd under ytterligare 10 år. Remissinstanserna stöder denna uppfattning.

Flera remissinstanser, bl. a. riksantikvarieämbetet. har framhållit vikten av att speciella kulturvärden bevaras. Tilläggsisolering av fasader får enligt ämbetet inte utföras urskillningslöst. I stället bör särskild hänsyn tas till byggnadernas kulturhistoriska betydelse. men också till särarten hos bebyg- gelse som inte har exklusiv kulturhistorisk betydelse.

Av dessa anledningar undantas, i denna promemoria. 30 % av bostadsbe- byggelsen till och med i alternativ IV från annan tilläggsisolering än åtgärder ovanpå lätt åtkomliga vindsbjälklag.

Här har endast de mest frekventa principlösningarna behandlats. Det kan därför vara angeläget att understryka att i det enskilda huset katt många olika sätt att utföra tilläggsisolering yppa sig. t. ex. i de delar av byggnaden som ligger under marknivån. Det skulle emellertid föra för långt att gå längre i detaljeringsgrad i samband med en översiktlig bedömning av de totala besparingsmöjligheterna.

Planverket har bedömt de totala sparmöjligheterna genom tilläggsisolering till 9.2 TWh/år netto utan att ta ställning till genomförandetakten. Institu- tionen för ål'gHIiadsteIt-nik vid KTH anger 6,0 TWh/år netto såsom rimlig besparing år 1990. medan den maximala besparingsmöjligheten inom bostadsbeståndet enligt institutionen är 12—13 TWh/år netto. Industrigruppen för lätt bygge/'i anger den maximalt möjliga besparingen till 14.4 TWh/år netto men bedömer 5.7 TWh/år netto som rimligt för den närmaste tioårsperioden. Ingen av de båda senare remissinstanserna har behandlat möjligheten att åtgärda golvbjälklag.

Med den lönsamhetsmodell som redovisats tidigare och med de utgångs- punkter som angivits rörande isolering beräknas alternativ 1 ge en spareffekt om 2.26 TWh per år netto efter 10 år till en total investeringsutgift. dvs. den utgift som skall belasta en samhällsekonomisk kalkyl. av 2.3 miljarder kr. Besparingskostnaden blir 4.5 öre per kWh. 1 a l te rn a t i v 11 nås en besparingseffekt på 5.43 TWh per år netto. Den totala investerings- utgiften blir 7.20 miljarder kr. Den marginella besparingskostnaden blir 6.9 öre per kWh förde åtgärder som tillkommit utöver de som ingår i alternativ 1. Alte r n a t i v Illbcräknas leda till besparingar på 7.83 TWh per år netto till en total investeringsutgift av 12,30 miljarder kr. under 10 år. Den marginella besparingskostnaden beräknas till 9.9 öre per kWh. 1 alternativ IV slutligen visar kalkylen att man maximalt uppnår spareffekten 11.47 TWh per år netto till en total investeringsutgift av 24.26 miljarder kr. Marginalkost- naden blir i detta alternativ 18.6 öre per kWh.

Prop. 1977/78:76 260

4.1.6. Bcsparingsnzöilig/wmr i offentliga byggnader och övriga laka/cr

Planverket utnyttjar industriverkets rapport (SlND PM l977:5) för att bedöma byggnadsvolymen inom detta bestånd. Samma utredning har använts av irzsrimiiunmför ht'ggnadsrr'knik vid KTH och I ndtlst/'igruppen_ för liir! bagge/'i. Den läggs också till grund för beräkningar i denna promemoria. Byggnader för offentlig förvaltning. samfärdsel. post. tele. militära lokaler. sjukhus. socialvård. skolor. handel. bank och försäkringslokaler kallas i det följande lokaler. Till denna grupp räknas även industrins kontorsbyggnader. som enligt planverkets bedömning. till sin byggnadstekniska standard mera överensstämmer med övriga typer av kontorslokaler än med industrins övriga lokaler. Mot denna bakgrund antas lokalvolymen uppgå till 400 milj. m3 vid beräkningarna i denna promemoria.

P/ariverket anser att lokalernas isolertekniska sta'ndard generellt är något sämre än flerbostadshusens. nggnadssrvre/sen. institutionen./ör Izvggnadsrek- nik vid KTH och Industrigruppen för [än bvggeri instämmer i detta men framhåller samtidigt att förutsättningarna för att utföra tilläggsisolering ofta är mer begränsad i lokalbeståndet än i flerbostadshusen. Karakteristiskt för lokaler är nämligen enligt dessa instanser att fasadmaterialen ofta är mindre underhållskrävande än inom bostadssektorn. Det gör att tilläggsisolering utvändigt ofta måste kombineras med en tidigareläggning av fasadrenove- ringen. Dessutom är ofta rumsindelningen och inredningen längs fönsterfa- sader sådan att lönsamheten vid invändig tilläggsisolering försämras. Denna uppfattning framförs bl. a. av byggnadsstyrelsen. l kalkylerna förutsätts attde för värmeisolering tillgängliga ytterväggs- och bjälklagsytorna är vardera 50 milj. m2 inom lokalbeståndet.

Planverket gör ingen separat uppskattning av besparingsmöjligheterna i lokaler utan redovisar dessa tillsammans med industrilokaler. nggnadssry- relsen uppskattar byggnadsvolymen inom den offentliga förvaltningen till ungefär 14 % av den totala lokalvolymen. Byggnadsstyrelsen anser vidare att man kan spara ca 0,06 TWh/år netto inom en tioårsperiod genom tilläggs- isolering i offentliga lokaler. Överfört på hela lokalvolymen innebär detta ca 0.5 TWh/år netto. Som framgår av den tidigare redovisningen (avsnitt 4.1.1) har styrelsen uppskattat kostnaderna för själva värmeisoleringsåtgärden mycket högt i förhållande till totalkostnaden. Eftersom lönsamhetsbedöm- ningarna är gjorda med just denna del av kostnaden som grund så har styrelsen uteslutit många åtgärder som är lönsamma enligt utgångspunkterna för beräkningar i denna promemoria.

Instimiionenjör bvggnadsreknik vid K TH anser att besparingsmöjligheten är 6,3 TWh/år netto om det vore möjligt att tilläggsisolera alla lokaler optimalt. 1.5 TWh/år anser institutionen vara en rimlig besparingsmöjlighet fram till år 1990. Överfört till den lokalvolym som lagts till grund för kalkylerna i tabell 4.1 motsvarar det 6.5 TWh/år respektive 1.6 TWh/år netto . Orsakerna till ditTerenserna i byggnadsstyrelsens och institutionens beräkningar torde.

Prop. 1977/78:76 261

förutom skillnader i beräkningslörutsättningarna. även vara att tillförlitlig ' statistik över lokalbeståndets isolertekniska standard saknas.

Med de tidigare angivna utgångspunkterna ger 5 p a r a l te r n ati v 1 för den närmaste tioårsperioden en besparingseffekt på 0.77 TWh per år netto till en total investeringsutgift av 0.62 miljarder kr. Den maximala besparings- kostnaden för åtgärder inom alternativ 1 blir då 3,7 öre per kWh. Alte r- n a t i v 1 1 innebär en besparingseffekt på 1.39 TWh per år netto efter 10 årtill en total investeringsutgift av 1.39 miljarder kr. Den marginella besparings- kostnaden blir 6.0 öre per kWh. ] al te r nat i V 111 blir besparingseffekten 1.74 TWh per år netto efter 10 år till en total investeringsutgift av 2.18 miljarder kr. Den marginella besparingskostnaden har beräknats till 9.9 öre per kWh. Alte r n a t i v IV ger en möjlig besparingseffekt på 2.45 TWh per år netto efter 10 år till en total utgift på 4.29 miljarder kr. Den marginella besparingskostnaden uppgår till 15.1 öre per kWh. Samtliga besparingskost- nader är såsom tidigare beräknade efter en årlig ränta på 4 % och en energiprisökningstakt på 2 %.

4 . I . 7 Besparingsm("j/"ligheter i indusrritqvggnader

Planverket och de remissinstanser som berört möjligheterna att spara energi i industrins lokaler anser att alla uppskattningar om industribeståndets totala omfattning och isolertekniska kvalitet är mycket osäkra. En exakt bedöm- ning av det totalt tillgängliga beståndet är dock egentligen endast nödvändig i alternativ 1V som ju innebär en optimal insats i alla tillgängliga industribygg- nader. Osäkerheten angående det totala beståndets volym påverkar alltså främst alternativ lV.

Planverket har angivit 250 milj. rn3 som uppskattning av industrins lokalvolym medan lndustrigruppen för lätt byggeri anger 380 milj. 1113. Båda uppgifterna inkluderar industrins kontorslokaler.

Planverket anger med stöd av flera remissinstanser att en viss andel av industrilokalerna värms med överskottsvärme från tillverkningsprocessen. Av denna anledning har antalet objekt som är lämpade för tilläggsisolering bedömts med försiktighet i kalkylerna.

För kalkylerna i denna promemoria har valts volymen 225 milj. m3. som då inte innefattar industrins kontorslokaler vilka behandlats tidigare. Den takyta som är tillgänglig för tilläggsisolering uppskattas till ca 42 milj. m2 och motsvarande väggyta till ca 32 milj. m2.

Den helt dominerande andelen av industrins lokaler består av stora öppna hallar med varierande verksamhet. Takkonstruktionerna är här ofta täckta av takpapp. ett material med tämligen begränsad livslängd. Att utföra en utvändig tilläggsisolering av dessa tak i samband med renovering ären enkel åtgärd. Eftersom renoveringsfrekvensen är hög kan en förhållandevis stor andel av dessa takkonstruktioner åtgärdas utan egentliga extra kostnader för

ytskikt.

Prop. 1977/78:76 262

Inom industrin finns också ett klart uttalat behov av bullerdämpande åtgärder. Absoberandc material på väggar. men framför allt i tak. är en av de åtgärder som arbettri-skt'tltlssi_trelsen rekommenderar för att sänka bullerni- vån. Det är väsentligt att ta tillvara den stora möjlighet som här finns att kombinera tilläggsisolerande och ljudabsorberande funktioner i samma konstruktion.

Sett mot denna bakgrund har i beräkningarna förutsatts att tilläggsisole- ringsåtgärder i första hand bör sättas in i industrins takkonstruktioner. En icke oväsentlig del av den totala besparingsmöjligheten kan dock erhållas genom åtgärder på ytterväggar framför allt i alternativen 111 och IV.

Utgiften för renovering utan tilläggsisolering belastar kalkylen enligt en modell av samma typ som den som tidigare tillämpats för bostadshus och lokaler. Dock förutsätts att benägenheten att renovera industribyggnader av estetiska skäl är lägre än för bostäder. Behovet av renovering av industrins takkonstruktioner är dock'jämförelsevis stort. Av denna anledning har de andelar av renoveringsutgiften som belastar lönsamhetskalkylen för takkon- struktioner valts till 0 96. 25 %. 75 '.'-("> och 90 % i resp. alternativ. Procent- satserna tillämpas på de åtgärder som tillkommer inom varje alternativ. Motsvarande andelar för industrins väggkonstruktioner har antagits till 0 96. 3 96. 50 '.'-(i och 80 % resp.

Totalutgiften för tilläggisolering av takkonstruktioner har i medeltal antagits uppgå till 95 kr/ml. För väggkonstruktioner har medelutgiften antagits uppgå till 200 kr/mz.

Planverket redovisar en total sparmöjlighet inom lokalbestånd inklusive industrins lokaler på 6.0 TWh perår netto. Insliruriwmrför lzvggnadsreknik vid KTH anger att maximalt 4—6 TWh per år netto kan sparas genom tilläggsisolering av industrins nuvarande lokalbestånd. Institutionen anger vidare att det är rimligt att anta att besparingen år 1990 kan uppgå till 1.6 TWh per år. Industrigruppen/ör lätt byggeri anger att 4.3 TWh per år netto kan sparas totalt och bedömer det rimligt att inom en tioårsperiod nå en besparingseffekt av 2.7 TWh per år i industrins lokalbestånd.

Planverkets uppgifter kan jämföras med uppskattningen i denna prome- moria av den sammantagna sparmöjligheten inom lokalbestånd och industri. Denna uppgår i alternativ IV. totalt till 4.2 TWh per år netto efter en tioårsperiod. Överensstämmelser med planverkets bedömning är alltså mycket god.

Med hänsyn till olika beräkningsförutsättningar är överensstämmelsen med remissinstansernas bedömningar tillfredsställande speciellt sett mot bakgrund av det mycket osäkra statistiska underlaget för industrins lokalbe- stånd och isolertekniska standard.

Med de utgångspunkter för beräkningarna i denna promemoria som tidigare redovisats ger al te rn at iv I efter en tioårsperiod en total bespa- ringseffekt på 0.45 TWh per år netto till en total investeringsutgift. dvs. den utgift som skall belasta den samhällsekonomiska kalkylen. av 0.35 miljarder

Prop. 1977/78:76 263

kr. Besparingskostnaden uppgår till 4.6 öre per kWh. Alte r n a t i v 11 innebär en total besparingseffekt på 0.91 TWh per år netto efter 10 år till en total investeringsutgift av 0,89 miljarder kr. Den marginella besparingskost- naden blir då 7.1 öre per kWh. I a I t e r n at iv I 1 1 blir besparingsmöjligheten 1.40 TWh per år netto till en total investeringsutgift av 1.60 miljarder kr. Den marginella besparingskostnaden beräknas till 9.0 öre per kWh. Alte r n a t i v IV ger en besparing på maximalt 1.74 TWh per år netto efter 10 år till en total investeringsutgift av 2.59 miljarder kr. Den marginella besparingskostnaden blir i detta alternativ 19.0 öre per kWh.

Hänvisningar till S4-1-6

4.1.8. Kombination med tätningsåtgärdw'

För att värmeisoleringen skall fungera måste otätheter i konstruktionen åtgärdas. Ofta räcker det med en tätning av konstruktionen för att uppnå tillfredsställande hygieniska förhållanden Och en tillfredsställande energihus- hållning. Tätningsåtgärden som separat energisparande åtgärd kommer dock att behandlas i ett senare avsnitt. Denna tätning kan ofta erhållas utan extra kostnad om man väljer rätt metod för tilläggsisolering.

Industrigruppen/ör län luggen har i sitt remissvar redogjort för ett antal nyligen utförda mätningar av energiförbrukningen i hela byggnader före respektive efter tilläggsisolering. Dessa undersökningar visar enligt Industri- gruppen en genomsnittlig extra besparing på ca 35 % jämfört med den besparing man teoretiskt kunnat kalkylera. En så markant skillnad antyder att det finns positiva bieffekter av tilläggsisolering utöver vad somredovisas i . denna promemoria. En stor sådan pluspost är förmodligen just tätningsef- fekten. En annan är möjligheten att sänka inomhustemperaturen eftersom luftdraget minskar och temperaturen på konstruktionens inneryta stiger. Såvitt känt finns i dag inte några resultat som indikerar att kalkylerad besparing ej skulle kunna uppnås. Det bör också noteras att en k- värdesberäkning inte enbart är teoretisk. utan även bygger på studier av normalt uppnådda effekter med vissa lösningar. Inverkan av normala byggfel m. m. ingår således i k-värdena. Beräkningarna av tilläggsisoleringens energibesparande effekt synes sålunda ha god säkerhetsmarginal.

4.1.9. Samrnanfättning

Besparingsmöjligheterna i olika byggnadskategorier redovisas i tabell 4.1.

De fyra sparalternativen skall ses som räkneexempel på olika sparnivåer. För att beskriva sambandet mellan investeringsutgift och energibesparing för åtgärden värmeisolering redovisas i figur 4.1 en kurva som beskriver förändringen från alternativ I till alternativ IV. lnvesteringsutgifterna i figuren innefattar endast de delar av totalutgiften som lagts till grund för lönsamhetsberäkningen.

Prop. 1977/78:76 - 264

Figur 4.1

Investering Miljarder kr.

32 28 24 20 16 Bostäder XXL Samtliga byggnader 4_/ 12 8 4 Besparing w—r—r—w—å—F 2 4 6 8 10 12 14 16 TWh/år netto

Tabell 4.1 Värmeisolering

Besp.. lnveste- Under- Bruks- Besp. netto ringl håll o. tid kost- driftl nadl Åtgärd TWh/år miljar— milj. år öre/kWh

der kr. kr/år

Alternativ I

Vindsbjälklag— lätt tillgängligt i 660000 småhus och 720000 lgh i flerbostadshus 2.26 2.30 0 30 4.5 Dio i 35 '7-6 av lokalheståndet(l7 milj. m2) 0.70 0.56 0 30 3.4 Yttervägg — injektering med skumplast i_'5 % av lokalbe- ståndet (2 milj. ml) 007 0.06 0 30 3.7 lndustritak — 20 fli. av beståndet (8 milj. ml) 0.45 0.35 0 20 4.6

SUMMA ALTERNATIV 1 3.48 3.27 0 — —

Prop. 1977/78:76

Åtgärd

Alternativ II

Utöver alternativ 1 tillkommer: Golvbjälklag — injektering med skumplast i 220000 småhus och 80000 lgh i flerbostads- hus Yttervägg — injektering med skumplast i 135000 småhus och 120 000 lgh i flerbos- tadshus

Yttervägg — utvändigt i 200 000 småhus och 200 000 lgh i fler— bostadshus Dzo i 10 % av lokalbeståndet (5 milj. mZ) Dzo i % av industrins lokaler (2 milj. ml) Yttervägg — invändig i 130000 småhus och 60 000 lgh i fier- bostadshus

Dzo i 10 '.'ii av lokalbeståndet (4 milj. m?) Dzo i 3 '.'i', av industrins lokaler (1 milj. m2) Industritak — 15 ”'.'; av beståndet (6 milj. ml)

Delsumma

SUMMA ALTERNATIV II

- Besp..

netto

TWh/år

0.72

0.33

0.30

0.13

0.67 0.32

0.07

265 lnveste- Under- Bruks- Besp. ringl håll o. tid kost-

drift1 nadl miljar- milj. år öre/kWh der kr. kr/år 0.89 0 30 5.4 0.46 0 30 6.1 2.45 0 30 6.9 0.41 0 30 6.0 0.16 0 20 7.1 1.10 0 30 6.9 0.36 0 30 5.0 0.08 0 20 7.1 0.30 0 20 7.0 6.21 0 — — 9.48 0 — —

' Avser kostnadsläget l:a kvartalet 1977 exklusive mervärdeskatt

Prop. 1977/78:76 266 Besp.. Investe- Under- Bruks- Besp. netto ringl håll o. tid kost-

driftl nadl

Åtgärd TWh/år miljar- milj. år öre/kWh

der kr. kr/år

Alternativ III

Utöver alternativ ll tillkom-

mer: Golvbjälklag — inuti med mi-

neralull i 145 000 småhus och 70 000 lgh i flerbostadshus 0.34 0.66 0 30 8.5 Yttervägg — utvändigt i 200 000

småhus och 200 000 lgh i fler- bostadshus 1.45 3.27 0 30 9.8 D10 1 10 % av lokalbeståndet (5

milj. ml") 0.24 0.55 0 30 9.9 Dzoi ] % av industrins lokaler

(3 milj. mZ) 0.23 0.32 0 20 8.4 Yttervägg — invändigt i 100 000

småhus och 60 000 lgh i fler- bostadshus 0,51 1.17 0 30 9,9 Dzo i 5 % av lokalbeståndet (2

milj. ml) 0.11 0.25 0 30 9.9 D:o i 5 '.?a'. av industrins lokaler

(2 milj. m?) 0.11 0.16 0 20 8.4 Industritak — 10 få") av beståndet

(4 milj. m2) 0.15 0.23 0 20 9,0 Delsumma 3.14 6.61 0 — — SUMMA ALTERNATIV lll 10.97 16.09 0 — —

Prop. 1977/78:76 267

Besp.. lnveste- Under- Bruks- Besp. netto ringl håll o. tid kost- driftl nadI Åtgärd TWh/år miljar- milj. år öre/kWh

der kr. kr/år

Alternativ IV

Utöver alternativ lll tillkom-

mer: Golvbjälklag — utvändigt eller

invändigt 1 200000 småhus och 140000 lgh i flerbos- tadshus 0.49 1.41 0 30 12.5 Yttervägg — utvändigt i 275000

småhus och 285 000 lgh i fler- bostadshus 1.63 6,04 0 30 16.1 De i 10 ("'.'-1 av lokalbeståndet ("5

milj. ml) 0.21 0.73 0 30 15.1 Dzo i 10 '.'—"*. av industrins lokaler

(3 milj. m?) 0.15 0.46 0 20 19.0

Ytterväggar — invändigt i 90 000 småhus och 95 000 lgh i fler-

bostadshus 0.25 1.07 0 30 18.6 Bio i '.'a av lokalbeståndet (2

milj. ml) 0.09 0.28 0 30 13.5 D10 1 5 ”i, av industrins lokaler

(2 milj. ml) 0.07 0.24 0 20 19.0

Vindsbjälklag — svåråtkomligt i 120000 småhus och 140000 lgh i flerbostadshus 0.37 0.94 0 30 11.1 De i 15 '.'.'2 av lokalbeståndet (7

milj. m3) 0.21 0.55 0 30 11.4 Industritak — 10 ”in av beståndet

(4 milj. m2) 0.12 0.29 0 20 14.4 10 få", ökning av isolerstandard för åtgärder i bostäder och lokaler i alternativ I. II och 111 1.10 3.05 0 30 12.0

Delsumma 4.69 15.06 0 — —

SUMMA ALTERNATIV IV 15.66 31.15 0 — —

Prop. 1977/78:76 268

I detta kapitel redogörs för de besparingar som kan erhållas om man på olika sätt begränsar värmeförlusterna genom fönster.

Planvw'kat uppskattar fönsterbeståndets omfattning till totalt ca 47 milj. m2 fönster inkl. fönsteryta i dörrar. Uttryckt per lägenhet motsvarar detta enligt planverket i medeltal 16.9 m2 per småhus samt 11.0 m2 per flerbostadslägen- het. IIISIiIIIIiUIlc'H för h_t'ggnm/slcknik vid KTH samt Indttshigrttp/n'n _lör lätt hitter/'i bedömer fönsterytan i det befintliga bostadsbeståndet till ca 40 resp. 45 milj. m2 fönster. I denna promemoria har fönsterytan därför försiktigtvis räknats till en medelfönsteryta i småhus på 15.5 rn2 samt i fl e rb o stads h U 5 på 9.5 m2 per lägenhet.

När det gäller lokaler och industribyggnader är bedömningarna av befintlig fönsteryta osäker. Planverket anger inte befintlig fönsteryta. Av verkets beräkningar kan dock fönsterytans storlek bedömas motsvara cirka 35 milj. ml. iit*_t:_t:nadsstyrelsen bedömer sitt eget fönsterbestånd till ca 1.5 milj. m2 vilket motsvarar ca 11—18 milj. 1112 överfört till hela lokalbeståndet. [ns/int- linm'n I/iir h_tgqnudstcknik vid KT] I samt Indttslritu'uppwr för liitl h_vggt'ri bedömer fönsterytan i lokalbeståndet till 28 resp. 30 tnilj. m2 och i industribyggnader till ca 6 milj. mZ. I denna promemoria har 23 milj. m2 fönster i lokalbeståndet inkl. industrins kontorslokaler samt 2 milj. m2 fönster i övriga ind ustri 1 o kaler bedömts vara ett rimligt antagande.

Genom att förse ett 2-glasfönster med en tredje glasruta på något av de sätt som beskrivits i avsnitt 2.2 förbättras fönsterkonstruktionens värmeisole- ringsförmåga. Värmeutflödet kan därigenom beräknas minska med i genom— snitt 60—70 kWh/mZ fönsteryta och år.

Genom att förse befintliga enkelglas. t. ex. skyltfönster med en eller två ytterligare glas kan Värmeutflödet minskas med i genomsnitt 200 respektive 300 kWh/m2 glasyta och år enligt de remissinstanser som har behandlat frågan. bland andra [pigg/Orskningsrddet och Intlttslritgrttp/mtjär It'itl argue/'i. Planverket har inte redogjort för denna åtgärd. Vidare framhåller lndustri- _tzl'ltppmljöi' lätt bvggvri att man i vissa lokaler helt eller delvis kan täcka för fönster. t. ex. takfönster i industrilokaler. och ersätta glasen med en värmeisolerad vägg eller takkonstruktion. Värmeföt'lttsterna genom den åtgärdade ytan kan då enligt lndustrigruppen minskas med upp till 90 f't't. Där sådana kraftiga besparingar kan åstadkommas till förhållandevis låg kostnad är det rimligt att dessa åtgärder prioriteras. Det är emellertid viktigt att man samtidigt värnar om kravet på tillräckligt dagsljus i bl. a. arbetslokaler. I de fortsatta beräkningarna har 200 respektive 300 kWh/m2 bedömts vara den genomsnittliga minskningen av värmeförbrukningen när ett enkelglas förses med ett resp. två ytterligare glas.

Prop. 1977/78:76 269

4 .3 . ] Ulbj'tc av _ fönster

Fönsterbyte är vanligast i hus byggda före 1930 och utföres vanligtvis i samband med en fasadrenovering eller invändig modernisering. Det har emellertid också visat sig att tendenser till rötskador under senare år har uppstått på fönster som bara är några år gamla. Detta framtvingar dyrbara reparationer eller utbyten av fönster i hus byggda på 1960- och 1970-talet. vilket i sin tur kommer att öka antalet fönsterbyten i framtiden. Denna märkbara tendens är oroande. Då dessutom underhållskostnaden för målning av träfönster redan idag är ca 25 kr. per m2 fönster och år synes det angeläget att främja användandet av mindre underhållskrävande fönster.

Vid bedömning av åtgärdsinsatsernas storlek vid fönsterbyte har i alternativ 1 och II räknats med att byte till 3-g1asfönster endast omfattar de fönster vilka ändå skulle bytts ut under kommande tioårsperiod (åtgärdstyp 1), 1 alternativ III och IV utökas antalet fönsterbyten till att omfatta även en del fönster som har viss återstående livslängd men där bytet tidigarelägges av bl. a. energisparskäl (åtgärdstyp 2).

Det finns flera anledningar till att tidigarelägga ett fönsterbyte förutom målet att spara energi. I samband med ett pågående yttre eller inre underhållsarbete av byggnaden kan det finnas anledning att med tanke på de höga kostnaderna för fönsterunderhåll. samtidigt byta fönster mot sådana som kräver mindre underhållskostnader. Genom att byta till 3-glasfönster erhålles även en bättre ljudisolering. vilket i många fall är önskvärt och kan motivera ett fönsterbyte. Det kan således finnas skäl att byta ut även fönster med viss återstående livslängd och därvid övergå till 3-glasfönster för att förbättra energihushållningen. Det är dock. med hänsyn till kostnaderna. omotiverat att byta ut ett fullgott 2-glasfönster mot ett 3-glasfönster endast av energisparskäl. Dessa kan däremot kompletteras med ett tredje glas för att minska värmeförlusterna genom fönstret.

Planverket uppskattar kostnaderna för ett fönsterbyte till 500—800 kr/m2 fönster inkl. mervärdeskatt beroende på fönstertyp och utförande och har räknat med 600 kr/mz. Flera remissinstanser delar den uppfattningen. Inte_attrtdsstt'relsun framhåller dessutom att endast den merutgift som ett byte till 3-glasfönster innebär jämfört med ett byte till ett nytt 2-glaslönster bör belasta en samhällsekonomisk kalkyl. Byggnadsstyrelsen bedömer merut- giften till 150 kr/mz. Med hänsyn till uppgifter som underhand inhämtats från bl. a. planverket och vissa berörda företag synes 220 kr/mZ vara en mer rimlig bedömning av merutgiften. Den har använts i de följande beräkning- arna när det gäller åtgärdstyp 1 i alternativ 1 och 11. Vid bedömning av kostnaderna för åtgärdstyp 2. dvs. ett tidigareläggande av fönsterbytet. är det inte korrekt att räkna med den totala utbyteskostnadcn men inte heller korrekt att räkna med den merutgift som används för åtgärdstyp 1. I stället räknas med en reducerad totalkostnad på 330 kr/m2 i de fortsatta beräkning- arna.

Prop. 1977/78z76 270

Planverket bedömer besparingsmöjligheterna i bostadsbeståndet till ca 90 kWh/år och m2 fönsteryta. Bl. a. bj'ggnac/sstyrelsen och Im/lISI/'igrll/J/WIIjöl' [än byggen" har räknat med en lägre besparing. l de följande beräkningarna används 70 kWh/åroch rn2 fönsteryta som g e n o m 5 ni tt lig b e 5 p a ri n g i bos t äde r. För lokale r följs byggnadsstyrelsens bedömning. dvs. 63 kWh/år och m2 fönsteryta. För industrins lokaler räknas med en besparing på 100 kWh/år och m2 fönsteryta. Detta högre värde motiveras med att man här ofta åtgärdar l-glasfönster.

Besparingskostnaderna för fönsterbyte blir höga. ca 12 öre per kWh för åtgärdstyp 1 och ca 20 öre per kWh för åtgärdstyp 2. Man bör dock också ta hänsyn till de besparingar som görs genom att det nya fönstret har en bättre täthet än det gamla. Om den förbättrade tätheten beaktas blir besparings- kostnaden 4 resp. 7 öre per kWh. Förbättrad täthet hos fönster redovisas emellertid i avsnitt 4.3.

Situationen har således bedömts så att i alla byggnader där fönster byts av något skäl bör en övergång till nybyggnadsstandard ske dvs. normalt 3- glasfönster. Skillnaden mellan de olika alternativ som studerats beror på hur många fönster som bedömts kunna bli föremål för byte. I alternativen lll och IV finns även ett visst antal fönsterbyten med, vilka motiveras av energi- sparskäl och andra skäl. men där bytet inte kan sägas vara ett renodlat renoveringsbehov.

Följande tabell visar hur stor del av det befintliga fönsterbeståndet som bedömts kunna bytas ut per år under närmaste tioårsperioden i de olika alternativen.

Tabell 4.2 Andel av fönsterbeståndet i olika byggnader som bytes per år

Byggnadstyp Andel fönsterbyte

Alt [ Alt II Alt III Alt IV Bostäder 1/150 1/150 l/IOO l/70 Lokaler och 1/150 l/l50 I/120 1/80 industrins kontor Industrins övriga 1/200 l/200 l/l30 1/100 lokaler

Tabellen skall inte tolkas så att de olika alternativen förutsätter livslängder hos fönster varierande mellan 70 år och 200 år. I de flesta fall har fönstret samma livslängd som byggnaden i övrigt och fönsterbyte blir därför ej aktuellt. Siffrorna i tabellens alternativ I och II anger i stället den andel fönster som normalt måste bytas ut. Siffrorna i alternativen III och IV anger erforderlig andel vid tidigareläggning av en del fönsterbyten under 10- årsperioden.

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits av planverkets och remissin- stansernas grundmaterial bedöms energibesparingsmöjligheter och investe-

Prop. 1977/78:76 271

ringsutgifter i olika alternativ. Bedömningen redovisas i tabell 4.4. Den avser möjlig energibesparing under en tioårsperiod samt de investeringsutgifter som respektive åtgärd kräver. Även besparingskostnaden redovisas.

I a ] te rnativ I bedöms de möjliga energibesparingarna med fönster- byte till 0.32 TWh/år netto och investeringsutgiften till 1.05 miljarder kr. Alte r n a ti v I I innebär samma omfattning av åtgärden som alternativ I. Besparingsmöjligheterna i alternativ III är 0.47 TWh/år netto och investeringsutgiften 1.62 miljarder kr. samt i alternativ IV besparings- möjligheter på O.65 TWh/år netto och investeringsutgiften 2,42 miljarder kr.

Planverket föreslår fönsterbyte i 25 % av småh usen samt i 10 % av fl e rb 0 sta d 5 h U 5 e n . Detta överstiger antalet åtgärdade lägenheter i alternativ IV. Verket räknar dock med en tidsperiod som är längre än 10 år. Planverkets åtgärder beräknas ge en besparing på 0,75 TWh/år netto medan alternativ IV endast beräknas ge 0.44 TWh/år netto. Skillnaden beror dels på omfattningen av åtgärderna men även på att verket räknar med en större besparingsmöjlighet per m2 fönster. Planverkets investeringsutgifter, 4,95 miljarder inkl. mervärdeskatt. är väsentligt högre än utgiften i sparalterna- tiv IV. 1.62 miljarder kr. exkl. mervärdeskatt. Detta beror dels på åtgärdernas omfattning men även på att verket räknar med totalkostnaden för fönsterbyte och inte enbart med merkostnaderna för byte till 3-glasfönster.

Eftersom övriga remissinstanser i allmänhet redovisar besparingsmöjlig- heterna för fönsterbyte och fönsterombyggnad tillsammans jämföres dessa separat i avsnitt 4.2.3.

4.2.2. Ombyggnad av fönster

Olika förslag att bygga om 2-glasfönster till 3-glasfönster redovisas av planverket. Medelkostnaden för de typer av ändringar som är möjliga varierar enligt verket mellan 150 och 960 kr/mz. Byggnadsstyrelsen, institutionen./ör byggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för län byggen delar verkets uppfattning.

I det följande beskrivs de åtgärdstyper som ligger till grund för besparings- och investeringsberäkningarna.

Åtgärden att komplettera ett befintligt 2-glasfönster med ett extra enkelglas bedöms av planverket och remissinstanserna kosta 150—250 kr/ m3 fönsteryta inkl. mervärdeskatt. I sparalternativen har åtgärden kallats åtgärdstyp 3 och medelkostnaden har satts till 200 kr/mz.

I åtgärdstyp 3 ingår även byte av enkelglas i ytterbåge till 2-glas isolerruta i samband med byte av ruta. Dessutom byte av ytterbåge med enkelglas mot ny ytterbåge med 2-glas isolerruta i de fall då ytterbågen är rötskadad eller av andra skäl ändå måste bytas ut. Planverket uppskattar kostnaderna till 300—520 kr/ml vid byte till 2-glas isolerruta. Remissinstanserna delar den uppfattningen. Med hänvisning till det tidigare resonemanget om merkost-

Prop. 1977/78:76 272

nader vid tidigareläggning av fönsterbyte bedöms merutgiften i följande beräkningar till 200 kr/m2 inkl. mervärdeskatt.

I övriga fall då ett enkelglas byts till en 2-glas isolerruta bedöms kostnaderna till 400 kr/m2 inkl. mervärdeskatt ienlighet med planverkets och remissinstansernas bedömningar. Det utgör hela kostnaden för bytet. I fortsättningen kallas denna åtgärd för åtgärdstyp 4.

I lokaler där också industrins kontor inkluderas har Indusing/'up/mijör lär! bygge/'i beräknat att 15 (.fr) av den fönsteryta som ändras utgörs av skyltföns- ter. Industrigru ppen räknar med att dessa kompletteras med en invändig vägg av glas eller skivmaterial till en kostnad av 550 kr/m2 inkl. mervärdeskatt. Varken planverket eller någon annan remissinstans har behandlat denna fråga. Det förefaller rimligt att dåligt isolerade och stora skyltfönster åtgärdas. Av denna anledning tas åtgärden med i kalkylerna. Det finns inte någon anledning att ifrågasätta Industrigruppens bedömning av omfattning och kostnad för åtgärden. som i fortsättningen kallas åtgärdstyp 5.

Besparingsmöjligheterna vid ombyggnad från 2- till 3-glasfönster bedöms vara desamma som vid fönsterbyte. Det innebär 70 kWh/år och m2 fönster för bostäder. 63 kWh/år och in2 fönster för lokaler och indu- strins kontor och 100 kWh/år och m2 fönster för industrins öv riga 10 k ale r. Vid ändring av skyltfönster räknas emellertid med en medelbesparing på 270 kWh/år och måfönster.

I det första alternativet räknas genomgående med 200-kronors åtgärder. I de övriga alternativen finns även 400-kronors åtgärder med i stigande antal. I samtliga alternativ räknas med att ca 15 lll") av den åtgärdade fönsterytan i lokaler är skyltfönster.

Följande tabell ger en uppfattning om hur stor del av det befintliga fönsterbeståndet som kommer att åtgärdas genom ombyggnad.

Tabell 4.3 Andel av fönsterbeståndet i olika byggnader som åtgärdas genom ombyggnad per år

Byggnad Andel ombyggda lönster

Alt 1 All II Alt Ill Alt IV Bostäder l/780 1/ 200 l / 90 1 / 50 Lokaler och 1/1150 1/380 l/l40 1/60 industrins kontor Industrins övriga 1/200 1/170 1/12() 1/60 lokaler '

Den förhållandevis höga åtgärdsfrekvensen för ombyggnad av industri- fönster i alternativ I och II beror på den kortare livslängd som en industri- byggnad i regel har. Det medför att ombyggnad får antas vara mer attraktiv än fönsterbyte.

l tabell 4.4 redovisas bedömningen _av möjlig energibesparing under en

Prop. 1977/78:76 273

tioårsperiod vid exempel på olika omfattning av ombyggnad av fönster samt de investeringsutgifter som respektive åtgärdsinsats kräver. Även bespa- ringskostnaden redovisas.

Alternativ I innebär besparingsmöjligheter på 0.07 TWh/år netto och investeringsutgifter om 0.19 miljarder kr.. al te rn a t i v I 1 0.23 TWh/ år netto och 0.77 miljarder kr.. al te rn ativ 111 0.52 TWh/år netto och 1.90 miljarder kr. samt al te rn at iv IV 1.01 TWh/år netto och 3.79 miljarder kr.

En jämförelse för bos t äde r mellan alternativen I—IV och planverkets bedömning av besparingsmöjligheter och investeringar visar följande. I alternativ IV åtgärdas det antal lägenheter som planverket anger som maximalt. Investeringsbehovet i alternativ IV är 2.16 miljarder kr. Det är lägre än planverkets uppskattning av investeringarna som är 3.5 miljarder kr. Det beror främst på att beräkningarna i denna promemoria endast inkluderar merutgifter medan planverket använder totalutgif ter. Bedömda besparingar i alternativ IV är 0.60 TWh/år netto. Planverket bedömer besparingen till 0.85 TWh/år netto. Det beror på att planverket räknar med dels större fönsteryta. dels större besparing per m2 fönsteryta.

4 3.3 Samnian/alining

Möjliga besparingar och motsvarande investeringsutgifter i olika alternativ redovisas i tabell 4.4. Förutom planverket har institutionenför b_i'_i.'gnadslcknik vid [("/H och I/idusirigriippeii jär Idi! bigami gjort motsvarande bedöm- ningar.

Institutionen för b_v_i:,tzii(idsiekiiik vid KTH anger besparingsmöjligheterna totalt till 1.8 TWh/år netto. lnvesteringsutgiften för denna besparing beräknar institutionen till 6.0 miljarder kr. Dessa utgifter avser inte totalt investeringsbehov. utan den utgift som tillkommer för skillnaden mellan 2- glasfönster och 3-glasfönster.

Indiisirigruppwiför Idi! h_t'gg'w'i redovisar besparingsmöjligheter i storleks- ordningen 2.3 TWh/år netto och en investeringsutgift om 6.5 miljarder kr. Industrigruppen för samma resonemang om investeringsutgifterna som institutionen_lör bvgg/irm'sicknik vid KTH.

Av tabell 4.4 framgår att dessa bedömningar överensstämmer väl med alternativ IV. dvs. 1.7 TWh/år netto och 6.4 miljarder kr. Skillnaden mellan alternativ II och IV är dock stor. Besparingsmöjligheten ialternativ III är 1.0 TWh/år netto och investeringsutgiften 3.7 miljarder kr. I alternativ II är besparingsmöjligheten 0.6 TWh/år netto och investeringsutgiften 1.8 miljarder kr. medan i alternativ I besparingsmöjligheten är 0.4 TWh/år netto och investeringsutgiften 12 miljarder kr.

Prop. 1977/78:76 274 Tabell 4.4 Fönsterbyte och fönsterombyggnad Åtgärd BeSp.. Investe— Under- Bruks- Besp. netto ringI håll o. tid kost- TWh/år miljar- driftl år nadl der kr. milj. öre/ kr/år kWh Alternativ I ,'flgäl'llslj'llf. dvs. byte av fönster som ändå skall bytas. men med användande av 3-glas i stället för 2-glasfönsteri 150 OOOsmåhus och i 90 000 lgh i flerbostadshus 0.22 0.64 0 30 12 Om i övriga lokaler (1.5 milj. m2 fönsterarea) 0.09 0.30 0 30 14 Du") i industrins lokaler (0,1 milj. rn2 fönsterarea) 0.01 0.02 0 20 12 Älgå/drop]. dvs. komplettering med enkelglas eller vid skadat enkelglas utbyte till 2-glas isoler- ruta eller vid skadad båge med enkelglas utbyte till ny båge med 2—glas isolerruta i 30000 småhus och 15 000 lgh i flerbostadshus 0.04 0.10 0 30 11 ]):o i övriga lokaler (0.15 milj. m2 fönstera rea) 0 .01 0.03 0 30 12 ]):o i industrins Iokaler(0.10 milj. rn2 fönsterarea) 0.01 0.02 0 20 I I Ålgärdsijy; 5 . kom pletteri ng av skylt- fönster i övriga lokaler (0.05 milj. mZ fönsterarea) 0.01 0.02 0 30 8 SUMMA ALTERNATIV] 0.39 1.13 0 — — Alternativ II Utöver alternativ I tillkommer: .»f/gärdsij'pj i 40000 småhus och 35 000 lgh i flerbostadshus 0.07 0.17 0 30 11 l.):o i övriga lokaler (0.20 milj. m2 fönsterarea) 0.01 0.04 0 30 12 Årgärdsri'p4. dvs. i övrigt ersätta enkelglas med 2-glas isolerruta eller göra om öppningsbart 2-glas- fönster till fast 3-glasfönster i 10000 småhus och 50000 lgh i flerbostadshus 0.04 0.23 0 30 22 Om i övriga lokaler (0.10 milj. ni2 fönsterarea) 0.01 0.04 0 30 26 ..iigaiasij-ps i övriga lokaler (0.10 milj. m2 fönsterarea) 0.03 0.05 0 30 8 Delsumma 0.16 0.53 0 — — SUMMA ALTERNATIV 11 0.55 1.66 0 — _

1 Avser kostnadsläget l:a kvartalet 1977 exklusive mervärdeskatt.

Prop. 1977/78:76 275

Tabell 4.4 Fönsterbyte och fönsterombyggnad

Åtgärd Besp.. Investe- Uiider- Bruks- Besp. netto ring| håll o. tid kost- TWh/år miljar— driftI år nadl

der kr. milj. öre/

kr/år kWh

Alternativ III Utöver alternativ II tillkommer:

ÄigiirdslypZ. dvs. byte av vissa 2- glasfönster förtid mot 3—glasföns- teri 75 000 småhus och 50 000 lgh i flerbostadshus 0.1 1 0.49 0 30 19 I).—o i övriga lokaler (0.5 milj. m2

fönsterarea) 0.03 0.15 0 30 21 De i industrins lokaler(0.05 milj. ni2

fönsterarea) 0.01 0.02 () 20 18 .:figärdrivpj i 60000 småhus och

40000 lgh i flerbostadshus 0.09 0.24 0 30 II I).—(: i övriga lokaler (0.60 milj. m2

fönsterarea) 0.04 0.11 0 30 12 Ålgärdslyp—"l i 20000 småhus och i

100 000 lgh i flerbostadshus 0.09 0.46 0 30 22 Om i övriga lokaler (0.35 milj. m2

fönsterarea) 0.02 0.13 0 30 26 .:figärdsijrpi i övriga lokaler (0.15

milj. m2 fönsterarea) 0.04 0.08 0 30 8 Delsumma 0.43 1.68 0 — — SUMMA ALTERNATIV 111 0.98 3.34 0 — —

Alternativ IV Utöver altemativ III tillkommer: Åigärdsii-pJ i 75 000 småhus och i

50000 lgh i flerbostadshus 0.11 0.49 0 30 19 D:o i övriga lokaler (1.0 milj. m2

f önsterarea ) 0.06 0.30 0 30 21 D:a i industrins lokaler (0.05 milj. m2 -

fönsterarea) 0.01 0.02 0 20 18 ,fflgärdslylh? i 105000 småhus och

65000 lgh i flerbostadshus 0.16 0.40 0 30 11 Dm i övriga lokaler (0.8 milj. m2

fönsterarea) 0.05 0.14 0 30 12 Dxu i industrins lokaler ("0.1 milj. m2

fönsterarea) 0.01 0.02 0 20 11 Åljläl'då'lyp—vl i 20 000 småhus och i

130000 lgh i flerbostadshus 0.11 0.56 0 30 22 Dfu i övriga lokaler (1.2 milj. rnZ

fönsterarea) 0.08 0.43 0 30 26 De i industrins lokaler(0.06 milj. m2

fönsterarea) 0.01 0.02 0 20 22 Älgiil'dsii'p 5 i övriga lokaler (0.3 milj.

mZ fönsterarea) 0.08 0.15 0 30 8 Delsumma 0.68 2.53 0 — — SUMMA ALTERNATIV IV 1.66 5.87 0 — —

Prop. 1977/78:76 276

I en otät byggnad måste onödigt mycket kall luft värmas upp till rumstemperatur. Rumsluftstemperaturen måste dessutom hållas högre för att kompensera det obehag som människor upplever av drag och för att kompensera de kalla ytor som uppstår när ytterluften kan cirkulera i golv. väggar och tak.

Av hygieniska skäl kan byggnader dock inte göras alltför täta om de ej har till- och frånluftsventilation. Enligt gällande tillämpningsföreskrifter till byggnadsstadgan skall luftomsättningen i bostäder motsvara minst ca 0.5 omsättningar per timme. Det är väsentligt att i första hand täta de byggnader som är mycket otäta och särskilt de med till- och frånluftsventilation där man ej behöver riskera att ventilationen genom tätningsåtgärderna blir för låg. Samtidigt bör otäta byggnader med självdragsventilation eller enbart från- luftsventilation åtgärdas. Vid byggnader med enbart frånluftsventilation finns risk för att effekten av tätningsåtgärderna minskar genom det undertryck som ventilationssystemet ger. Övriga frågor rörande ventilation behandlas senare.

4.3.1. Ritning nie/Ian jönsn'rknrni och I/Öilå'ltd'bllja' sami dörrkrn'm och dörrblad

Planverket framhåller att tätning mellan fönsterkarm och fönsterbåge är en mycket lönsam åtgärd. Verket påpekar emellertid att det är av största vikt att använda tätningslister av hög kvalitet. Remissinstanserna är eniga med planverket om åtgärdens lönsamhet och värdet av en hög kvalitet på tätningslister.

Planverket anger att det är möjligt att sänka luftomsättningen med 0.2 omsättningar/timme genom tätning mellan karm och båge i bostäder och lokaler. De besparingsmöjligheter som uppnås genom denna luftomsätt- ningsminskning blir för ett genomsnittligt 5 m å h U 5 1 800 kWh/lgh och år netto samt fören lägenhet i fl e rb o stad 5 h us 1 200 kWh/lgh och år netto. Bjggnadssij're/st'n och institutionenför bvggnadslcknik vid KTH delar verkets bedömning. För 1 0 k ale r och industrins kontor anger verket besparingen till ca120 kWh/m2 fönster och år netto. Förind ustri ns öv riga lokaler bedöms besparingen något lägre eller till ca 110 kWh/m2 fönster och är netto med hänsyn till den lägre rumstemperaturen som är vanlig i dessa lokaler.

Planverket anger en utgift på 10 kr/lm tätningslist och räknar med ca 50 kr/ m2 fönster. De remissinstanser som angivit investeringsutgifter för att täta och utföra smärre justeringar av fönster delar inte planverkets bedömning. Bj"gi:nudssi_i-'rt'lswi beräknar utgifterna till 34 kr/ m2 fönster. Indilsli-iei'iippen.för [ii/l bygge/'i beräknar utgifterna till 30 kr/m2 fönster. thgifterna för t ät n in g

Prop. 1977/78:76 277

m el 1 a n kar m 0 c h b å g C har i denna promemoria angetts till 600 kr/lgh i sm åh us och 450 kr/lgh i fle rbostadsh us samt 35 kr/m2 fönster i övriga fall.

Planverket uppskattar att man kan täta 70 % av befintliga fönster i bostadsbeståndet och 60 ”u iövriga lokaler. nggnadsslvielse-'n anser att 50 '.'-.") av det totala fönsterbeståndet ide egna byggnaderna kan tätas på 10 år. Skälet till den relativt låga bedömningen anger styrelsen vara att en stor del av deras fönster är fasta. Industrigruppenförlärt byggeri angeratt ca 95 0) av det totala fönsterbeståndet kan bli föremål för tätning på 10 år.

På grund av den goda lönsamhet som fönstertätning har.och med tanke på den dåliga kvalitet som äldre och många nyare tätningslister uppvisar torde det finnas anledning att under kommande tioårsperiod vidta tätningsåtgärder i 60—85 % av fönster- och dörrbeståndet i bos t äde r. i 40—70 % av fönsterbeståndet i lokaler och i 30—60 % av fönsterbeståndet i ind u - strins övriga lokaler.

I tabell 4. 5 redovisas en bedömning av möjlig energibesparing under en tioårsperiod samt investeringsutgifter för denna. Även besparingskostnaden redovisas.

Genom att åtgärda 2.5 milj. lägenheteranser planverket det möjligt att spara 3.46 TWh/år netto till en investering av 1.65 miljarder kr. Detta stämmer väl med bedömningarna i '.tlternativII där man genom åtgärder i 2.4 milj. lägenheter kan spara 3.45 TWh/år netto till en investeringsutgift av 1.2 miljarder kr. Skillnaden i investeringsutgift beror som tidigare nämnts på den högre kostnad per m2 fönster som planverket räknar med.

För 1 o ka le r och in du st ri redovisarplanverket genom åtgärd i 60 % av fönsterbeståndet en möjlig besparing av 1.0 TWh/år netto till en utgift av 0.5 miljarder kr. Omfattningen stämmer med alternativ 111 för lokaler samt alternativ IV för industribyggnader. I alternativ IV bedöms möjliga bespa- ringar i lokaler och industri till 2.0 TWh/år netto. Motsvarande investerings- utgift bedöms till 0.6 miljarder kr.

4.3.3. Övr/"g."! lä!niiigstllidiriler

Med övrig tätning avses tätning mellan fönsterkarmar och vägg. dörr- karmar och vägg samt tätning av sprickor och springor både i och mellan omslutande byggnadsdelar. Dessutom avses tätning av hålgenomtöringar för t. ex. elledningar i ytterväggar och tak.

En omsorgsfull tätning mellan fönsterkarm och vägg kan enligt planverket sänka antalet luftomsättningar i en byggnad med 0.05—0.15 oms/tim. nggiiadssi_irelsen delar denna uppfattning.

P/unvcrkc/ bedömer dessutom att en tätning mellan yttervägg och anslu- tande bjälklag och tvärvägg. samt tätning av yttervägg i samband med omtapetsering eller omputsning kan ge en luftomsättningsminskning på 0.2 oms./tim.

Prop. 1977/78:76 278

Enligt vid landets tekniska högskolor gjorda undersökningar av otätheter i det befintliga bostadsbeståndet (ofrivillig ventilation) kan samtliga dessa tätningsåtgärder. inklusive tätning mellan karm och båge. endast utföras ien mycket begränsad del av bostadsbeståndet. Detta på grund av risk för att det hygieniska gränsvärdet för luftkvalitet motsvarande 0.5 luftoms/tim. kan komma att underskridas. Det gäller dock inte i byggnader med till- och frånluftsventilation där man kan kontrollera tilluftsflödet med ventilations- systemet.

I hus där till- och frånluftssystem med värmeåtervinning ur ventilations- luften installeras kan tätningsåtgå'trderna tillåtas bli omfattande och lönsam- heten för värmeåtervinning och tätning kan därvid möjligen sammanvägas. vilket diskuteras i avsnitt 4.5.5 (värmeåtervinning ur ventilationsluft). Kunskaperna om hur den fläktstyrda ventilationen påverkar den ofrivilliga ventilationen är emellertid ofullständiga. varför en dylik sammanvägning för närvarande leder till att beräkningen av energibesparingen blir osäker.

Enligt de vid de tekniska högskolorna gjorda undersökningarna kan man genom tätning i en del småhus och flerbostadshus byggda före 1950 sänka den ofrivilliga ventilationen med 0.5 oms/tim. Enligt föregående avsnitt bedömdes att man genom tätning mellan karm och båge/dörrblad kunde sänka antalet luftomsättningar med 0.2 oms/tim.. återstår alltså för övriga tätningsåtgärder 0.3 oms/tim. Hus byggda efter 1950 uppvisar enligt undersökningen bättre täthet. varför man genom övriga tätningsåtgärder i en del av dessa hus bedömer att kunna sänka antalet luftomsättningar med 0.1—0.2 oms/tim.

Planverket bedömer att övriga tätningsåtgärder kan sättas in i drygt 2 milj. lägenheter. Besparingsmöjligheterna genom dessa åtgärder uppskattas till 2.8 TWh/år netto.

Vid bedömning av besparingsmöjligheterna genom övrig tätning i bostadsbestå ndet under en tioårsperiod ingår i alternativl endast åtgärder i de mest otäta husen. I 250 000 småhus och 200000 lgh i flerbostadshus byggda före 1950 bedöms att man genom övriga tätningsåt- gärder kan sänka antalet luftomsättningar med 0.3 oms/tim. och därigenom kunna spara 1.0 TWh/år netto. I alternativ II bedöms att man dessutom kan täta 175 000 småhus och 100 000 lgh i flerbostadshus och därigenom kunna sänka antalet luftomsättningar med 0.2 oms/tim. Detta ger en ytterligare besparing på 0.45 TWh/år netto. I alternativ III bedöms dessutom 250 000 småhus och 200000 lgh i flerbostadshus kunna tätas så att antalet luftom- sättningar minskar med 0.1 oms/tim. vilket ger en besparingsökning på 0.35 TWh/år netto. I alternativ IV bedöms inga ytterligare tätningsåtgärder kunna göras.

Planverket bedömer investeringsbehov/et för '.itt täta mellan fönsterkarm och vägg till I 100 kr/småhus samt i flerbostadshus till 750 kr/lgh. För tätning mellan yttervägg och anslutande bjälklag och tvärvägg bedömer verket investeringsbehov/et till 1 700 kr/småhus samt i flerbostadshus till 950 kr/

Prop. 1977/78:76 279

lgh. lnvesteringsbehovet för tätning av yttervägg i samband med omtapet- sering eller omputsning bedöms till I 650 kr/småhus och i flerbostadshus till 600 kr/Igh. Då inga remissinstanser uttalat sig avvikande till denna bedömning av investeringsbehovet för de olika tätningsåtgärderna har dessa fått ligga till grund för beräkningarna av investeringsbehovet i de olika alternativen I—IV.

I alternativ I har investeringsbehovet bedömts till 2 700 kr/småhus och I 700 kr/lgh i flerbostadshus. I detta investeringsbehov ingår då dels utgifter för tätningsåtgärder mellan karmar och väggar. dels utgifter för tätning mellan ytterväggbjälklag och tvärvägg. vilka bedöms erforderliga att antalet luftomsättningar skall kunna minskas med 0,3 oms/tim. I alternativ II har investeringsbehovet för de tillkommande åtgärderna bedömts till 2 l00 kr/ småhus och I 200 kr/Igh i flerbostadshus för att man i dessa hus skall kunna minska antalet luftomsättningar med 0.2 oms/tim. I alternativ III har investeringsbehovet för de tillkommande åtgärderna bedömts till l lOO kr/ småhus och 800 kr/lgh i flerbostadshus för att kunna sänka antalet luftomsättningar med 0,1 oms/tim.

För det övriga byggnadsbeståndet dvs. lo k ale r oc h ind us t rin 5 b y g g n a d e r finns bristfällig kunskap om beståndets storlek och beskaffen- het, vilket försvårar uppskattningen av lämpliga åtgärder. deras effektivitet samt investeringsbehovet. Planverket bedömer att det är tänkbart att täta 30 % av beståndets ytterväggar och tak vilket skulle ge en besparing på 0.5 TWh/år netto vid en investering på 0.5 miljarder kr. 1 hur stor del av beståndet som verket bedömer att man kan utföra tätningar mellan karm och vägg framgår ej då detta redovisas tillsammans med tätningsåtgärder mellan karm och båge/dörrblad.

Vid bedömning i alternativen I—IV av åtgärdsandelar. besparingar och investeringsbehov har antagits ungefär samma åtgärdsinsatser som i flerbo- stadshusbeståndet.

I alternativ I bedöms möjligt att i 5 'å'") av beståndet sänka antalet luftomsättningar med 0,3 oms/tim. genom övriga tätningsåtgärder i de mest otäta byggnaderna. Detta ger en besparing på 0.3 TWh/år netto. I alte r- nativ II bedöms möjligt att ytterligare åtgärda lO % av beståndet och i detta sänka antalet luftomsättningar med 0.2 oms/tim.. vilket ger ett besparingstillskott på 0.45 TWh/år. I 3 ltc rn a t i v II I bedöms möjligt att åtgärda ytterligare 20 % av beståndet och i detta sänka antalet luftomsätt- ningar med 0.1 oms/tim.. vilket ger ett besparingstillskott på 0.45 TWh/år netto. I alternativ IV bedöms ingen ytterligare tätning möjlig.

lnvesteringsbehovet har bedömts till 50—70 % högre per m2 fasadyta än i flerbostadshusen. Detta bl. a. beroende på att det ofta finns installationer i ytterväggarna samt att takhöjden är större.

I a lte rna t i v 1 har investeringsbehovet bedömts till 65 kr/m2 fasadyta för att kunna reducera antalet luftomsättningar med 0.3 oms/tim. I alternativ II har investeringsbehovet bedömts till 45 kr/m2 fasadyta för att kunna

Prop. 1977/78:76 280

reducera antalet luftomsättningar med 0.2 oms/tim. och i alternativ 111 har investeringsbehovet bedömts till 25 kr/mz fasadyta för att kunna reducera antalet luftomsättningar med 0.1 oms/tim.

Åtgärderna bör i största möjliga mån utföras i samband med övriga ombyggnadsarbeten och renoveringsarbeten för att minimera onödiga utgifter och störningar av verksamheten i byggnadsbeståndet.

Hänvisningar till S4-3-3

Planverket bedömer att genom tätningsåtgärder. under minst en tioårspe- riod.i 2.5 milj. lägenheter och i 60 % av lokal-och industribyggnadsbeståndet kunna spara 7.8 TWh/år netto genom en investering på 6.45 miljarder kr.

Institutiom-wijör b_t-'g_t.'/iad.stektiik' vid K TH och enent'ikonmzissionens expert- grupp C preliminära rapport bedömer att motsvarande åtgärder fram till år 1990 kan ge en besparing på 6.9 TWh/år genom en investering på 4.9 miljarder kr.

lndustrigruppen för lätt h_vggeri bedömer bcsparingsmöjligheterna under närmaste tioårsperioden till 9.9 TWh/år netto genom en investering på 3.65 miljarder kr. Åtgärderna beräknas då beröra 3.3 milj. lägenheter. ca 90 % av lokalbeståndet samt 85 % av industrins byggnader.

I al te rn a t i v 1 bedöms besparingarna enligt tabell 4.5 bli 5.57 TWh/år genom en investering av 2.7 miljarder kr. l a lte r nat iv 11 bedöms besparingen till 7.09 TWh/år genom en investering av 3.9 miljarder kr. Detta överensstämmer med bedömningar av institutionen jör h_t'ggnadstekiiik vid KTH och energikommissionens expertgrupp (" i den preliminära rapporten. dock är investeringen lägre. l al te r n a t i v 1 1 I bedöms besparingen bli 8.51 TWh/år genom en investering av 5.1 miljarder kr. Detta överstiger planver- kets bedömning på 7.8 TWh/år men investeringen är lägre än plan verkets 6.45 miljarder kr. I al te r na tiv 1 V bedöms besparingen bli 9.13 TWh/år netto genom en investering på 5.3 miljarder kr. Detta understiger Industrigruppens för lätt bygge/'i bedömning på 9.9 TWh/år genom en investering på 3.65 miljarder kr. '

Prop. 1977/78:76

Tabell 4.5 Tätning

Åtgärd

Alternativ I

Tätning mellan karm och båge i 800 000 småhus och l 3500001ghi flerbostadshus D:o i 4 % av övriga lokaler (9 milj. m2 fönsterarea) De i 30 Pl", av industrins lokaler (0.6 milj. m2 fönsterarea) Minskning av luftomsättningen med 0.3 oms./tim. genom övrig tätning i 250 000 småhus och 200 000 lgh i flerbostadshus Dzo i 5 ”f; av övriga lokalert3.5 milj. m2 fasadarea)

D:o i 5 fl"; av industrins lokaler (1,5 milj. rn2 fasadarca)

SUMMA ALTERNATIV I

Alternativ II Utöver alternativ 1 tillkommer:

Tätning mellan karm och båge i 100 000 småhus och 150 000 lgh i flerbostadshus De i 10 '.'ii av övriga lokaler (2 milj. m2 fönsterarea)

Dzo i 10 ”i; av industrins lokaler (0,2 milj. ml fönsterarea)

Minskning av luftomsättningen med 0.2 oms./tim. genom övrig tätning i 175000 småhus och 100 000 lgh i flerbostadshus D:oi 10 "a av övriga lokaler(7.5 milj. m2 fasadarea)

I):oi 10 ”n av industrins lokaler =3.5 milj. rnZ lasatlarea)

Delsumma

SUMMA ALTERNATIV II

' Avser kostnadsläget l:a kvartalet 1977 exklusive mervärdeskatt.

Besp.. Investe- Under— Bruks- Besp. netto ringl håll o. tid kost- TWh/ärmiljar- anal år nad] der kr. milj. öre/

kr./år kWh 3.10 1.00 0 10 3.5 1.10 0.30 0 10 2.7 0.07 0.02 0 10 2.7 1.00 0.90 0 30 3.9 0.20 0.20 0 30 4.4 0.10 0.08 () 20 4.6

5.57 2.50 0 — — _ 0.35 0.10 0 10 3.5 0.25 0.06 () 10 2.7 0.02 0.01 0 10 2.7 0.45 0.45 0 30 4.3 0.30 0.30 0 30 4.4 0.15 0.14 0 20 4.8 1.52 1.06 0 — — 7.09 3.56 0 — —

Prop. 1977/78:76 282 Åtgärd Besp.. Investe- Under- Bruks- Besp. netto ringl håll o. tid kost- TWh/år miljar- driftl år nad1 der kr. milj. öre/ kr./år kWh Alternativ III Utöver alternativ II tillkommer: Tätning mellan karm och båge i 100 000 småhus och 150 000 lgh i flerbostadshus 0.35 0.10 0 10 3.5 Dzo i 10 "i) av övriga lokaler (2 milj. rn2 fönsterarea) 0.25 0.06 0 10 2,7 D:o i l få”; av industrins lokaler (0.2 milj. m2 fönsterarea) 0.02 0.01 0 10 ' 2.7 Minskning av luftomsättningen med 0.1 oms/tim. genom övrig tätning i 250000 småhus och 200 000 lgh i flerbostadshus 0.35 0.40 0 30 5.0 Dzoi 2 (.)-;; av övriga lokaler(15 milj. m2 fasadarca') 0.30 0.35 0 30 5.1 D:o i 20 fb av industrins lokaler (7 milj. m2 fasadarea) 0.15 0.15 0 20 5.4 Delsumma 1.42 1.07 0 — — SUMMA ALTERNATIV 111 8.51 4.63 0 — — Alternativ IV Utöver alternativ 111 tillkommer: Tätning mellan karm och båge i 100 000 småhus och 150 000 lgh i flerbostadshus 0.35 0.10 () 10 3.5 De i 10 % av övriga lokaler (2 milj. m2 fönsterarea) 0.25 0.06 0 10 2.7 De i [ lli av industrins lokaler(0.2 milj. m2 fönsterarea) 0.02 0.01 0 10 2.7 Delsumma 0.62 0.17 0 — — SUMMA ALTERNATIV IV 9.13 4.80 0 — —

| Avser kostnadsläget l:a kvartalet 1977 exklusive mervärdeskatt.

Prop. 1977/78:76 283

Energisparande åtgärder i uppvärmningsanläggningar utgörs av bl. a. byte av oljebrännare och pannor. trimning av pannor. ekonomisotning av pannor samt installation av värmepump. Åtgärder som behandlar injustering och inreglering av uppvärmningssystem. dvs. där besparingen erhålls genom temperatursänkningar i rum och byggnader. redovisas i särskilt avsnitt om styr- och reglersystem.

Ett viktigt område för energibesparing är åtgärder i de encrgiproducerandc anläggningarna i byggnader. dvs. värmecentralcrna. En höjning av den s. k. årsverkningsgraden för oljebrännare och pannor kan ge avsevärda energibe- sparingar. Värmeförlusterna från värmeproducerande anläggningar sker bl. a. genom skorstenen och till omgivande byggnadsdelar. främst pannrum- met. För att uppnå en god energihushållning måste både skorstens- och pannrumsförlusterna begränsas. Det kräver i sin tur bl. a. trimning. skötsel och underhåll av pannan och fordrar i sig inga större utgifter för material och utrustning. Pannrumsförlusterna kan minskas genom värmeisolering.

Planverket och panninspcklionszuret/ningt'n anser att många oljebrännare och pannor i det befintliga byggnadsbeståndet är av dålig kvalitet och att energibesparingar därför kan erhållas genom byte av oljebrännare vilket är förhållandevis enkelt att genomföra. Utbyte av pannor medför däremot stora investeringar och betydande monteringsarbeten. Den energibesparing som erhålls motiverar. enligt verket och utredningen. som regel inte ett byte. Andra motiv bör således vara avgörande. exempelvis krav på driftsäkerhet eller risk för vattenläckage i äldre pannor. Det är därför svårt att beräkna en bestämd besparingskostnad.

Även pannornas och panninstallationernas reglerutrustning kan enligt planverket och panninspektionsttira/ningen vara i behov av utbyte eller översyn. De små pannorna är i dag mer sällan försedda med reglerutrustning och det finns därför skäl att från energihushållningssynpunkt installera utetemperaturstyrd motorshunt för att undvika övertemperaturi byggnaden. Denna åtgärd redovisas under avsnitt om styr- och reglersystem.

I många fall är det tänkbart att ansluta byggnaders uppvärmningsinstalla- tioner till fjärrvärmesystem. Den verkliga bruttoenergiförbrukningen sänks då i många fall eftersom verkningsgraden i dag är högre i de rationellt skötta fjärrvärmeanläggningarna än i de individuella panninstallationerna. Plun- verkt't och remissinstanserna. bl. a. bj"gg/omkulligsråtlut. h_t"gg/Öl'Skllill_t.'S/ll.$'li- tutet och l'l'S-tekniskajärv/ringen, betonar emellertid att kulvertförlustema vid fjärrvärme ibland kan bli av betydande storlek och att dessa påverkas av införandet av långtgående energihushållningsåtgärder i det anslutna bygg— nadsbeståndet. Många väl belastade kvarterscentraler och mots 'arande drivs i dag med relativt goda verkningsgrader.

Frågan om energibesparing genom anslutning till fjärrvärme eller utnyttjande av kraftvärme och spillvärme redovisas

Prop. 1977/78:76 284

inte inom ramen för det här föreslagna energisparprogrammet för åtgärder inom byggnader. En utveckling mot energisnålare byggnader och bättre verkningsgrader i befintliga små och medelstora värmeanläggningar kommer emellertid att påverka lönsamheten och energisparmöjligheterna för fjärr- värme-. kraftvärme- och spillvärmesystem. Omvänt inverkar tillgången på billig kraftvärme och spillvärme på lönsamheten för genomförandet av energibesparande åtgärder inom byggnader. Dessa frågor är under utredning genom in(lustridepartementer och i samband med energikommissionens arbe- ten.

Frågan om anslutningar av byggnader till fjärrvärme-. kraftvärme- eller Spillvärmesystem bör lösas inom ramen för den kommunala energiplane- ringen. Därvid kan även andra faktorer än sådana som berör energibesparing vägas in i bedömningen. exempelvis inverkan på luftkvalitet i den yttre miljön. lägre bränslekostnader för tjockoljan. framtida utbyggnad av distri- butionsnätet och eventuell anslutning till kraftvärme eller spillvärme.

4.4.1. Utht'lc' c/v ()(/()bl'c'l'llllal't" och paimor i små och male/stora värme— (.”UIlll't'l/Ul'

Ilög koldioxidhalt i rökgaserna från en panna är ett tecken på att pannan har god verkningsgrad. Enligt bl. a. paripins/wktionsiitrud/iiiigon är emellertid koldioxidhalten i rökgaserna i anläggningar med äldre oljebrännare ofta inte högre än 6 till % ens efter inreglering. Det beror som regel på brister i konstruktionen. Med moderna oljebrännare bör koldioxidhalten kunna hållas vid cirka 1 ”i". och däröver. Plum-orkat anser att utbyte av oljebrännare kan anses välmotiverat i små och medelstora värmecentraler där koldioxid- halten trots trimningsarbete inte överstiger8 till 9 V."). Remissyttrandcna över såväl panninspektionsutredningens betänkande som planverkets preliminära rapport redovisar genomgående en liknande uppfattning.

För 5 rn å h u s e n beräknar planverket energibesparingen genom utbyte av oljebrännare till 1 300 kWh/år och lägenhet netto. Investeringsutgiften beräknar verket till 2 000 kr/lägenhet. Åtgärden bör. enligt verkets bedöm- ning kunna genomföras i 220000 lägenheter under en lO-årsperiod. Det motsvarar 15 ”.a av småhusbeståndet och ger en total energibesparing av 0.38 TWh/år brutto respektive 0.29 TWh/år netto till en investeringsutgift av 440 miljoner kr. Vid omräkning från bruttoenergi till nettoenergi använder planverket faktorn 0.75 motsvarande medelverkningsgraden. I en preliminär rapport redovisar enwgikommissionens expertgrupp (' en maximal besparing för denna åtgärd på 0.35 TWh/år netto.

lnvesteringsutgiften för åtgärden bör bedömas med hänsyn till att Sparprogrammet skall avse en tioårsperiod. Det innebär att många brännare ändå måste bytas under perioden. Det är därför rimligt att endast se en delav utgifterna för byte av brännare som en samhällsekonomisk utgift. Den totala investeringsutgiften för åtgärden hari denna promemoria därför beräknats till

PJ oo 'JI

Prop. 1977/78:76

hälften av vad planverket angivit dvs. 220 milj. kr.

För fl e r b 0 stad 5 h U 5 e n beräknar planverket energibesparingen genom utbyte av oljebrännare till 700 kWh/år och lägenhet netto och investeringen till i genomsnitt 200 kr per lägenhet. Planverket anser att åtgärden kan vidtas i 15 % av beståndet av flerbostadshus. dvs. i 310000 lägenheter. vilket innebär att den totala energibesparingen blir 0.22 TWh/år netto till en investeringsutgift av 62 milj. kr. I sin preliminära rapport anger energikommissionens expertgrupp C en maximal besparing av 0.28 TWh/år netto för samma åtgärd. Bedömningen i denna promemoria överensstämmer med planverkets redovisning. Med tillämpning av resonemanget ovan rörande investeringsutgiften beräknas denna till totalt 31 milj. kr.

För lokaler och industrins byggnader slutligen beräknar planverket att energibesparingen genom utbyte av oljebrännare blir totalt 0.20 TWh/år netto och investeringen totalt 60 milj. kronor. Verket förutsätter således att oljebrännarna för dessa anläggningar normalt håller en bättre standard än vad som är fallet inom bostadssektorn och att besparingsmöj- ligheterna därför är mer begränsade. Den beräknade investeringsutgiften kan med det ovan tillämpade resonemanget sättas till 30 milj. kronor.

En rad remissinstanser har yttrat sig i frågan främst med anledning av panninspektionsutreduingens förslag. Remissinstansernas åsikter går isär. Emellertid anser majoriteten av remissinstanserna att besparingar genom åtgärden är större än vad planverket angett. Med anledning av att uppfatt- ningarna skiljer sig mellan remissinstanserna finns det anledning att följa planverkets mer försiktiga bedömning.

Utbyte av pannor för att uppnå energibesparingar genom verkningsgrads- förbättringar särredovisas inte av planverket. Åtgärden är förhållandevis dyrbar att genomföra. Medelbrukstiden för pannor är ungefär 15 år enligt energi/commiss/rmens expertgrupp (' preliminära rapport. En viss tidigarelägg- ning av utbyte kan ske med hänsyn till energihushållningen. De i prome- morian redovisade besparingarna och investeringarna för utbyte av pannor bygger på skattningar i expertgruppens rapport.

För 5 måh use n anser expertgruppen att utbyte av pannor kan ske i 50 000 hus och att energibeSparingcn kan beräknas till 0.14 TWh/år netto. Merinvesteringcn kan på underlag av expertgruppens redovisning skattas till 5 000 kr. inkl. mervärdeskatt per panna. vilket motsvarar totalt 250 milj. kr. Tidigareläggning av pannutbyte medför ingen tillkommande kostnad för underhåll och drift. '

För fl e rbo s t a d sh u s 0 c h 10 ka le r redovisar expertgruppen att utbyte kan tidigareläggas för 6 000 medelstora pannor. Energibesparingen vid utbyte av 3 000 pannor för fl e rbostad 5 h U 5 kan på underlag av denna redovisning beräknas till totalt 0.07 TWh/år netto och investeringsutgiften till 155 milj. kr. inkl. mervärdeskatt. dvs. ungefär 50000 kr. per panna. För lokaler kan på motsvarande sätt energibesparingen beräknas till 0.06 TWh/år netto för utbyte av 2 500 pannor. lnvesteringsutgiften blir därvid 125 milj. kr. inkl. mervärdeskatt. Slutligen kan enligt expertgruppens underlag

Prop. 1977/78:76 286

energibesparingen för utbyte av pannor i in (1 U 5 t ri n 5 b y g g n ad e r beräknas till 0.01 TWh/år netto och investeringsutgiften till 25 milj. kr. inkl. mervärdeskatt för 500 pannbyten.

4.4.2. Trimning (n'/1 ekonom/Isotning av 0//'t'b/'('irzrizii'c> och pannor

Planverket och panninspektionsutrer/ningen är eniga om att trimning och ekonomisotning av oljebrännare och pannor ger stor spareffekt till en relativt låg kostnad. Det råder också en allmän enighet bland remissinstanserna om att så är fallet. Alla parter som yttrat sig i frågan är emellertid också eniga om att en ekonomisotning måste genomföras med täta intervaller och att effekten av den i hög grad beror på om den som sköter pannan kontinuerligt följer upp åtgärden i den normala kontrollen och tillsynen av pannan. Sparresultatet av denna åtgärd ärdärför i hög grad beroende av vilket intresse och vilken aktivitet som kan uppnås genom information och rådgivning. Nya och bättre redskap och metoder för skötsel och kontroll kan komma att förbättra sparresultaten.

Även enkla trimningsåtgärder kan. enligt planverket och panninspektions- utredningen. medföra betydande energibesparingar. Hela den tillförda bräns- lemängden påverkas genom denna åtgärd. medan andra besparingar endast kan påverka en viss del av den totala förbrukningen. Planverket räknar med behov av besiktning med bl. a. rökgasanalys tre gånger per år för medelstora anläggningar och en gång per år för villapannor. Vid dessa undersökningar fastställs behovet av ekonomisotning. utbyte av brännarmunstycke. osv.

För 5 m å h U 5 e n räknarplwzverket att energibesparingen genom åtgärden trimning blir 1.8 TWh/år totalt och 3 070 kWh/år per småhus brutto. Det motsvarar nettobesparingen 2 300 kWh/år och småhus. Planverket anser att åtgärden kan genomföras i 4 ”& av småhusbeståndet. Det motsvarar 590000 lägenheter. Årskostnaden för åtgärden beräknar verket till totalt 118 milj. kr. per år motsvarande 200 kr. per år och småhus. Den totala nettoenergibespa- ringen blir enligt verket 1.35 TWh/år netto. I sin preliminära rapport anger energikommissionens expertgrupp C besparingen till 1.3 TWh/år netto och årskostnaden till 85 milj. kr. per år. I denna promemoria redovisas planverkets värden.

För fl e r b 0 sta d 5 h U 5 e n anserp/anverket att energibesparingen genom denna åtgärd kan beräknas till 1 000 kWh/år och lägenhet. Åtgärden kan enligt verket genomföras i 35 '.'-ii av beståndet. Planverket bedömer årskost- naden till 25 kr./år och lägenhet för trimningsåtgärder i medelstora värme- centraler. Den totala energibesparingen beräknar verket till 0.72 TWh/år netto och den totala årskostnaden till 18 milj. kr. per år under 10-årsperioden. I:"nru'gikommissionens aqua-(grupp ( ' uppger i sin preliminära rapport bespa- ringen till 1.1TWh/år netto vid årskostnaden 20 milj. kr. per år. Med ledning av planverkets och expertgruppens underlag beräknas i denna promemoria energibesparingen för åtgärden till 1.0 TWh/år netto och årskostnaden till 25 milj. kr. vid genomförande i pannor för ca 1 miljon lägenheter.

Prop. 1977/78:76 287

För lokaler och ind ustri ns byggnader beräknar planverket energibesparingen genom trimningsåtgärder i värmecentraler till 1.2 TWh/år netto och förutsätter att åtgärden vidtas i 60 % av beståndet. Kostnaden för trimningsåtgärder i detta lokalbestånd kan med ledning av verkets uppgifter beräknas till 30 milj. kr. per år. Energikomtnissionens expertgrupp C beräknar i sin preliminära rapport besparingen till 0.9 TWh/år netto och kostnaden till 22 milj. kr. per år.

Panninspektiolisa/redningen redovisar energibesparingar och kostnader för denna åtgärd som överensstämmer relativt väl med planverkets bedöm- ningar.

De remissinstanser som behandlar frågan med anledning av planverkets preliminära rapport anger likaså uppgifter som kan tolkas som överensstäm- mande med planverkets. Flera av remissinstanserna framhåller emellertid behovet av informations- och utbildningsinsatser om den redovisade bespa- ringen skall kunna uppnås till angiven kostnad.

Planverkets bedömning i denna fråga ligger till grund för de fortsatta kalkylerna. Man kan således räkna med en total besparing av 3,55 TWh/år netto till en kostnad av 173 milj. kr. per år.

. . a ntrn .' oci o "e r"rntrr r g ' r .' ning 443 P 11 ) as I [; bat ( tas e/etutust _

Som tidigare nämnts anser planverket att energibesparingar kan uppnås genom att utetemperaturstyrd motorshunt installeras för värmepannor i småhus. Det finns även en mindre andel flerbostadshus som behöver utrustas med sådan motorshunt. Remissinstanserna delar verkets uppfatt- ning. Denna åtgärd redovisas under avsnitt 4.6 Styr-och reglersystem.

En annan från energihushållningssynpunkt lämplig åtgärd är. enligt planverket. installation av rökgastermometer i pannor så att rökgastemperaturen lätt kan kontrolleras. Rökgastemperaturen från en värmepanna utgör ett mått på graden av sotavlagringar på pannans värmey- tor. Redan små sotskikt kan medföra en väsentlig minskning av rökgasernas värmeavgivning och därmed höjning av gasens temperatur. Installation av en rökgastermometer innebär således en möjlighet till att direkt avläsa graden av sotavlagringar i värmepannor. Direkt kontroll av rökgastemperaturen är en enkel och bra metod för att kontrollera om ekonomisotning bör genomföras. lnvesteringsutgiften är måttlig och enligt planverket i storleksordningen 60 till 400 kr. beroende på pannstorlek. Energibesparing och investering redovisas i denna promemoria under åtgärden trimning och ekonomisotning. De remissinstanser som tar upp frågan. bl. a. statens brant/nämnd. är eniga med verket.

Införandet av automatiskt rökgasspjäll i små och medel- stora pannor medför att genomströmningsförlusterna kan minskas. Planverket beräknari slutrapportens bilaga 3 att de uppgår _till ungefär 5—10 % av den totala oljeförbrukningen. Åtgärden är emellertid förhållandevis

Prop. l977/78:76 288

dyrbar. Verket bedömer utgiften föråtgärden ismåhuspannor till cirka 3 000 kr. Ofta blir viss ombyggnad nödvändig. Verket anser därför att åtgärden inte bör komma ifråga i 5 m å h U 5 . Mekanförbundet stöder denna bedömning. Besparingskostnaden blir mycket hög i små anläggningar. cirka 1 kr/ kWh.

Flera remissinstanser. bl. a. bygg/Örskningst'ät/et och ;l-Iekait/Zit'btt/tdet, bedömer emellertid att åtgärden är av intresse från energihushållningssyn- punkt för de medelstora värmecentralerna. I anläggningar med två eller flera pannor kan enligt planverkets rapport. bilaga 3 de årliga genomströmnings- förlusterna uppskattas till cirka 5 % av den totala oljeförbrukningen. Förlusterna kan dock ej helt elimineras genom införande av rökgasspjäll. Planverkets redovisning kan tolkas så att energibesparingen beräknas till 2 % av den totala oljeförbrukningen. vilket enligt verket motsvarar i genomsnitt 300 kWh/år, lägenhet netto. lnvesteringsutgiften bedömer planverket till 150 kr. per lägenhet och drift- och underhållskostnaden kan beräknas till 3 kr. per år och lägenhet. I en värmecentral för 500 lägenheter spar man som exempel ungefär 150 MWh/år netto till en investeringsutgift av 75 000 kr. Emellertid anser planverket att förutsättningarna lör lönsamhet varierar kraftigt för skilda värmecentraler och att åtgärdens värde från energihushållningssyn- punkt alltid skall bedömas från fall till fall.

Åtgärden bedöms i denna promemoria kunna genomföras i 10 % av fl e rb () stad 5 h u se n . dvs. för ungefär 200 000 lägenheter. och energibe- sparingen beräknas bli totalt 0.06 TWh/år netto. investeringsutgiften 30 milj. kr. och driftkostnaden 0.6 milj. kr. per år. Bedömningen bygger på en skattning av pannanläggningarnas storlek efter uppgifter i remissvaren och i utredningar inom området samt på vissa remissinstansers åsikt i frågan.

Förlokaler och industrins byggnaderbörmaniöverensstäm- melse med planverket kunna beräkna energibesparingen till totalt 0.3 TWh/år netto och investeringsutgiften till 150 milj. kr. Rökgasspjäll föreslås i de följande beräkningarna infört i ungefär 2 '.'.) av lokalbeståndet under 10— årsperioden. Remissinstanserna anser att åtgärden blir lönsam i de större anläggningarna men att spareffekten måste bedömas från fall till fall. I stort överensstämmer deras åsikter med planverkets uppfattning om åtgärdens tillämpning i lokaler och industrins byggnader.

4.4.—'! Installation av l'iil'lHU/JHNl/it'lII/ätljlliiliual'

I många byggnader kommer tilläggsistäering och andra omfattande åtgärder att bli förhållandevis dyra. exempelvis i sådana byggnader som nyligen renoverats utan att energisparande åtgärder samtidigt genomförts. I dessa byggnader bör emellertid v ä rm e p u m p a r kunna får stor betydelse. Om en befmtlig värmeanläggning kan klara toppbelastningar vintertid finns särskilt gynnsamma förutsättningar för installation av värmepump. Bespa- ringskostnaden bör därvid beräknas från fall till fall med hänsyn tagen till erforderliga alternativa åtgärder. exempelvis byte av värmepanna. Värme-

Prop. 1977/78:76 289

pumpen tar uppvärmningsenergi från omgivningen. främst uteluften. Även ytjordvärme används som värmekälla. Man använder härigenom en mindre del högvärdig elenergi för att framställa en större del värmeenergi ur den mycket lågvärdiga energin i uteluften och metoden representerar således ett effektivt sätt att använda elenergi. Värmepumpar som upptar energi ur uteluften får en med utetemperaturen sjunkande s. k. värmefaktor. Under OOC ute börjar förångaren, som är den värmeupptagande komponenten. att utsättas för påfrysning och måste periodiskt avfrostas. Av dessa skäl brukar man koppla in tillsatsvärme vid utetemperaturer lägre än —50C. [ de södra och sydvästra delarna av landet är förhållandena således mer gynnsamma för värmepumpen.

Man kan även framhålla, i likhet med f1ertalet remissinstanser som berört frågan,att en fortsatt produktutveckling och ökning av tillverkningsvolymen av värmepumpar kommer att leda till lägre. investeringsutgifter för värme- pumpanläggningar. Redan i dag finns på marknaden värmepumpar som kostar cirka 12 000 kr. installerade i vissa befintliga äldre småhus. Planverket bedömer investeringsutgiften till 25 000 kr per anläggning men menar att det teoretiskt är möjligt att installera värmepump i 700 000 småhus. Planverket har emellertid inte gjort någon bedömning av i hur många småhus som åtgärden kan bli lönsam. De remissinstanser som behandlat frågan anser att värmepumpen av kostnadsskäl inte kan komma till användning annat än i ett begränsat antal småhus. Det är också oklart vad värmepumpen kräver av skötsel och tillsyn för att fungera väl. Behovet av tillgång till god service kan därför också bli en begränsande faktor i utbyggnaden.

Med hänsyn till vad som anförts om bl. a. kostnadsutvecklingen bedöms i denna promemoria att det kan vara realistiskt att installera värmepump i cirka 30 000 s må h u 5 under 10 år. De motsvarar cirka 2 % av hela beståndet. Bedömningen av antalet möjliga installationer är emellertid osäker. Den genomsnittliga energibesparingen beräknas i denna promemoria till 10000 kWh/år och småhus netto. För dessa hus kan den genomsnittliga investe- ringsutgiften beräknas till cirka 20 000 kr./lägenhet och kostnaden för underhåll och drift till cirka 500 kr./år och lägenhet. Brukningstiden beräknas till 15 år. 1 sin preliminära rapport anger energikommissionens expertgrupp C investeringen för små värmepumpsinstallationer till 20 000 kr. Man bör bl. a. enligt institutionen/ör byggnadsteknik vid KTH kunna räkna med en fortsatt utveckling av utnyttjandet av värmepumpar. Frågan om erforderlig tillsat- senergi vid låga utetemperaturer måste dock lösas på ett samhällsekonomiskt tillfredsställande sätt. Även frågan om ökad effektbelastning på elnätet genom värmepumpens drivenergi. som oftast är el. måste utredas.

Prop. 1977/78:76 290

4.4.5 Inkoppling av mindre värmesystem på annan större ei lie/t utnyttjad värmecentral.

Åtgärden kan leda till en verkningsgradsförbättring av cirka 5 % enligt planverkets rapportbilaga 3. Hänsyn har då tagits till förväntad ökning i verkningsgraden i de mindre centralerna och till kulvertförluster. Investe- ringsutgiften anges till totalt cirka 2,60 kr. per sparad kWh/år. Åtgärden kan vara av intresse med hänsyn till energihushållningen men lönsamheten torde visa stora variationer från fall till fall. Energibesparingen inom 1 0 k a le r 0 c h in (1 u st ri n 5 b y g g n a d e r bedöms i denna promemoria till 0.2 TWh/år netto. Motsvarande investeringsutgift bedöms till 500 milj. kr. Planverket anger en möjlig besparing av (1,6 TWh/år netto men särredovisar inte motsvarande investeringsutgift.

Tabell 4.6 Uppvärmningssystem

Åtgärd Besp.. Investe- Under- Bruks- Besp. netto ringl hållo. tid kost- TWh/år miljar- driftl år nad]

der kr. milj. öre/

kr./år kWh

Alternativ 1

Utbyte av oljebrännare i 15 %" av

flerbostadshusen (310 000 lgh) 0.22 0.03 0 10 1.4 De för lokaler 0.13 0.02 0 10 1.5 De för industrins byggnader 0.07 0.01 0 10 1.5 Trimning och ekonomisotning av

pannanläggningar i 50 % av fler- bostadshusen (1 milj. lgh) 1.00 0 23 10 2.1 D:o för lokaler (260 milj. m3 bygg-

nadsvolym) 0,77 0 17 10 2.1 Dzo för industrins byggnader (140

milj. m3) 0.43 0 10 10 2.1

SUMMA ALTERNATIV 1 2.62 0.06 50 — —

Alternativ II Utöver alternativ I tillkommer:

Trimning och ekonomisotning av

pannanläggningar för 40 % av småhusbeståndet (590 000 lgh) 1,35 0 107 10 7.3 Installation av automatiskt rökgas-

spjäll för 10 '.?a av flerbostads- husen (200 000 lgh) 0.06 0.03 1 10 5.8 De för lokaler (85 milj. m3) 0.19 0.09 2 10 5.8 D:o för industrins byggnader (45

milj. m3) 0.11 0.04 1 10 5.8 Delsumma 1.71 0.16 111 — —

SUMMA ALTERNATIV 11 4.33 0.22 161 — —

Prop. 1977/78:76 291

Åtgärd Besp.. Investe- Under- Bruks- Besp. ”netto ringl håll o. tid kost-

Twh/år miljar- driftI år nadl

der kr. milj. öre/

kr./år kWh

Alternativ III Utöver alternativ II tillkommer:

Utbyte av oljebrännare i pannanlägg- ningar i 15% av småhusen (220 000 lgh) 0.29 0.20 0 10 7.5 Delsumma 0.29 0.20 0 — — SUMMA ALTERNATIV 111 4.62 0.42 161 — —

Alternativ IV Utöver alternativ 111 tillkommer:

Installation av värmepump i småhus

(30 000 lgh) 0.30 0.54 11 15 17 Inkoppling av värmesystem på större

ej helt utnyttjad värmecentral. lokaler 0,13 0,29 6 20 17 De industrins byggnader 0.07 0.16 3 20 17 Utbyte av värmepannor i 50000

småhus ' 0.14 0.23 0 15 12 I):o i flerbostadshus (3 000 pannor) 0.07 0.14 0 15 15 Dzo i lokaler (2 500 pannor) 0.06 0.11 0 15 15 Dzo i industrins byggnader (500

pannor) 0.01 0.02 0 15 15 Delsumma 0.78 1.49 20 — — SUMMA ALTERNATIV tv ' 5.40 1.91 181 — _

' Avser kostnadsläget l:a kvartalet 1977 exklusive mervärdeskatt.

Hänvisningar till S4-4-2

Den verkliga energiförbrukningen för uppvärmning av ventilationsluft inom bostads- och Iokalsektorn är inte tillräckligt känd. Även vad gäller det enskilda huset är osäkerheten betydande vid beräkningar av förbrukningen för den ofrivilliga och den fläktstyrda ventilationen. Det är t. ex. dåligt känt hur luftläckaget varierar vid olika vindtryck och utetemperatur med de skilda typer av ventilationssystem som förekommer. Kunskaper om hur fönster- vädring inverkar på den totala ventilationen i bostäder saknas också.

De åtgärder som är lämpliga för att minska uppvärmningsbehovet för ventilationsluft inom b 0 sta (1 s - 0 c h 10 k als e k t o r n kan sammanfattas i tre punkter:

Prop. 1977/78:76

to 0 lx.)

1. lnreglering av luftflöden i ventilationssystem så att avsedda luftmängder tillförs byggnadens olika delar och rum och så att ventilationen minskas till en nivå motsvarande nybyggnadskraven.

2. Drifttidsstyrning av ventilationen och justering av styr- och reglerutrust- ningen så att ventilationen endast fungerar vid de tidpunkter då männi- skor vistas i lokalerna. Möjligheter till forcering av luftflödet.

3. Värmeåtervinning ur den använda ventilationsluften (frånluften).

4-5-1 ["Tell/Print: av venli/arionssjrstent

lnreglering av ventilationssystemen i frånlufts- och till/frånluftsventile- rade hus försvåras enligt planverket av att det ofta saknas möjligheter att på ett enkelt sätt mäta och inreglera luftflödena. I många äldre installationer försvåras injusteringen genom att kanalsystemet är otätt eller igensatt. Vid minskning av ventilationen till en nivå enligt byggnormen måste i bostäder komplettering ske med spiskåpor. Den maximalt möjliga besparingen genom inreglering och minskning av luftflöden beräknar planverket till 0.5 TWh/år netto för bostäder och till 1.1 TWh/år netto för lokaler och industrins byggnader. Planverkets bedömning för bostäder motsvarar en minskning av luftflödet med ungefär 0.1 oms per timme i 75 % (ca 675000 lgh) av de frånlufts- och till/frånluftsventilerade flerbostadshusen som har en återstå- ende brukningstid längre än tio är (ca 900 000 lgh). Verkets bedömning för Iokalsektorn motsvarar en minskning av flödet med ca 0.1 oms per timme i det till/frånluft5ventilerade beståndet (207 milj. m3 byggnadsvolym). Den totala byggnadsvolymens fördelning på skilda ventilationssystem framgår av avsnitt om värmeåtervinning (avsnitt 4.5.5).

Remissinstanserna har inte berört frågan på sådant sätt att det är möjligt att av svaren dra slutsatser rörande totala energibesparingar och kostnader för denna åtgärd. Mekaniörbundet redovisar i ett räkneexempel en möjlig energibesparing av 0.8 TWh/år netto vid tlödesreduktion i 700 000 lägenheter med frånlufts- eller till/från1uftsventilation. lnvesteringsutgiften anges till 200 milj. kr. För lokaler bedömer Mekanförbundet i ett annat räkneexempel att besparingen kan bli 1.0 TWh /år netto till utgiften 200 milj. kr.

Energikommissionens expertgrupp C särredovisar inte effekten av åtgärden inreglering och flödesminskning för ventilationssystem i sin preliminära rapport.

Det hygieniska gränsvärdet för luftkvalitet sattes med stora säkerhetsmar- ginaler i tidigare gällande tillämpningsföreskrifter. Senare har mer specifice- rade gränsvärden utarbetats och enligt nu gällande föreskrifter är gränsvärdet satt till motsvarande ca 0.5 luftomsättningar per timme för bostäder. Det innebär att luftomsättningen inte får vara mindre än så men också att byggnader och installationer skall vara så utformade att omsättningen heller inte blir större än detta värde. Av energisparskäl bör alltså denna minimigräns samtidigt uppfattas som en maximigräns. Det torde inte råda något tvivel om

lx) 0 b.:

Prop. 1977/78:76

att befintliga anläggningar med frånlufts- eller till/frånluftsventilation är dimensionerade för väsentligt större uteluftsllöden än vad byggnadsnormen anger. Stora flödesminskningar kan emellertid inte utan vidare genomföras i en anläggning utan att luftfördelningen och tryckbalansen i systemet ändras. Många anläggningar måste alltså byggas om eller delvis kompletteras för att flödesminskningar skall kunna ske.

Planverket anser att investeringsutgiften för energibesparingen 0,5 TWh/år netto i bostäder kan beräknas till 500 milj. kr. medan Mekanförbundet vid motsvarande besparing anser att investeringen blir 125 milj. kr. Verket räknar emellertid även med utgiften för t. ex. spiskåpor. Drift- och underhållskost- nader redovisas inte men planverket uppger att inregleringens livslängd kan beräknas till 10 år.

Planverket särredovisar inte investeringsutgiften för åtgärder i Iokalsek- torn. tl'It7Ix'lIIZ/ÖI'I)!lllllc'l uppger samma relation mellan besparing och inve- stering som för bostäder.

Med hänsyn till vad som anfötts angående främst kraven på komplette- ringar av ventilationssystemen synes det rimligt att följa planverkets mer försiktiga bedömning av investeringsutgiften för åtgärden inreglering och flödesminskning vid ventilation. Emellertid kan man för vissa andelar av de åtgärdade bestånden räkna med att investeringen blir väsentligt lägre. nämligen för de fall där enbart spjällomställningar och justering av fläktar erfordras. Beräkningar till grund för denna promemoria ger då följande investeringar.

70 milj. kr. för åtgärder i 270 000 1 ä g e n h e t e r motsvarande energibespa- ringen 0.20 TWh/år netto.

300 milj. kr. för åtgärder i 400 000 1 a g e n h e t e r motsvarande energibe- sparingen 0.30 TWh/år netto.

140 milj. kr. för åtgärder i lokaler 60 miljoner m3 byggnadsvolym. motsvarande energibesparingen 0.40 TWh/år netto.

600 milj. kr. för åtgärder i lokaler 95 miljoner m3 byggnadsvolym. motsvarande energibesparingen 0.60 TWh/år netto.

Dels förutsättes således att 40 % av det åtgärdade byggnadsbeståndet fordrar en lägre investeringsutgift (1/3) jämfört med resterande 60 %. dels förutsättes att åtgärden utförs i 75 % av ovan redovisade tillgängligt bestånd. Bedömningen bygger på såväl planverkets som Mekanförbundets bakgrunds- redovisningar samt på att åtgärden fordrar enklare arbetsförfaranden i 40 % av fallen. nämligen enbart justering av spjäll. ventiler och fläktar.

4.3.2. Installation av utrustning/ör årerlu/is/äring

I många anläggningar kan luftflödesminskningar av betydelse för energi- hushållningen inte genomföras. eftersom tryckbalansen och därmed fördel- ningen av ventilationsluft till byggnadens skilda rum förändras. En lämplig energibesparande åtgärd för dessa anläggningar är installation av utrustning

Prop. l977/ 78:76 294

för återluftsföring. Återluft kan emellertid i regel enbart tillämpas inom lokaler och industrins kontor. För alla bostäder och flertalet lokaltyper i sjukhus tillåter gällande hygieniska krav på luftkvalitet inte återluftsföring. Inom industrisektorn förekommer i många fall luftförore- ningar som gör det tekniskt svårt eller oekonomiskt att på ett säkert sätt avskilja föroreningarna i filter. Möjligheten att använda återluft måste här bedömas från fall till fall.

I vissa lokaler används enbart uteluft som värmebärare för värmning eller kylning av rum. Främst gäller det äldre lokaler. Luftflödet dimensioneras då för temperaturstyming och är normalt högre än det som fordras av hygieniska skäl. Genom att bygga om till en ventilationsanläggning med återluftssystem kan därför energi sparas i sådana byggnader. Planverket beräknar besparingen genom återluftsföring till 0.4 TWh/år netto om ca 7 700 hus åtgärdas. Det motsvarar ungefär 10 % av beståndet för lokaler och industrins byggnader. Denna promemon'a redovisar samma bedömning som planverket.

Forn/ikatiarts/ön'altningen anger energibesparingen till 87000 kWh/hus och investeringen till 27 600 kr/hus som medelvärde för 11 byggnader. Detta innebär en högre energibesparing än vad planverket uppger (52 000 kWh/år. hus) till ungefär samma investeringsutgift. Byggnadsstyrelsen redovisar en s. k. energisparkostnad för åtgärden som överensstämmer med fortifikations- förvaltningens bedömning.

lnvesteringsutgiften för åtgärden återluftsföring beräknar verket enligt redovisning i rapportens bilaga 3 till 3 kr. per m3/timme återluft i överens- stämmelse med motsvarande beräkning för åtgärden värmeåtervinning nedan. För genomsnittlig återluftsföring med ] oms/timme och medelbygg- nadsstorlek 8 000 m3blir investeringen 185 milj. kr. Tillkommande kostnader för drift och underhåll beräknas till 4 milj. kr. per år. motsvarande ca 2 96 av investeringsutgiften.

4.5.3. Drifttidsstyrning av ventilationssystem

Med drifttidsstyrning menas att ventilationen styrs av tidur efter byggna- dens nyttjandetid och stängs av eller reduceras under perioder då byggna- derna används mycket litet eller inte används alls. Åtgärden är så gott som uteslutande användbar i lokaler och industrins byggnader. I vissa fall kan ventilationen. till följd av byggnadens användningssätt. endast stängas av i delar av byggnaden. Åtgärden kan då komma att medföra krav på ändringari ventilationssystemet.

För b 0 s t ä (1 e r kan man i en del fall uppnå energibesparingar genom att drifttidsstyra fläktarna. I många flerbostadshus är det av tekniska skäl svårt att reducera luftflödet permanent medan en minskning under extremt kalla perioder kan accepteras i en del fall. Flödet får dock aldrig minskas till en nivå som är lägre än kraven enligt byggnormen. Energibesparingen blir emellertid totalt sett liten och är inkluderad i åtgärden inreglering ovan.

Prop. 1977/78:76 295

Planverket anger att drifttidsstyrning kan införas i ca 35 % av 10 kal be - ståndet och industrins byggnader och beräknar den totala energibesparingen genom åtgärden till 2.9 TWh/år netto. lnvesteringsut- giften specificeras inte men verket anger utgiften för tidur till 700 kr. per ventilationsaggregat. Fut'ti/ikations/Zirvaltningen anger besparingen till 42 000 kWh/hus och investeringen till 2300 kr./hus som medelvärde för 617 byggnader. Den 5. k. energisparkostnaden blir då 0.55 öre/kWh. Byggnads- stt-v'elsen redovisar för 986 byggnader en genomsnittlig energisparkostnad av 0.38 öre/kWh. Energikommissionens expertgrupp C anger i sin preliminära rapport den totala energibesparingen genom drifttidsstyrning av ventila- tionen till 1.3 TWh/år netto och investeringsutgiften till ca 1 500 kr. per byggnad ä 8 000 m3 byggnadsvolym.

Energibesparingen genom åtgärden drifttidsstyrning beräknas i denna promemoria på underlag av planverkets uppgift på tänkbar andel av beståndet som är möjligt att åtgärda. dvs. 35 %. 'Mekan/örbtma'ets redovisning av medelsluftomsättningar i skilda lokaltyper. uppgift på förekomsten av skilda ventilationssystem enligt preliminär rapport från energikommissionens expert- grupp C. hyggfbrskningsrådets redogörelse för byggnadsbeståndets volym i publikationen T9:77 samt på en utvärdering av byggnadssrvrelserts uppgifter enligt följande tabell.

Tabell 4.7 Möjlig energibesparing genom drifttidsstyrning av ventilationssystem. lokaler och industrins byggnader.

Lokal- Minskad Medel- Energi- volym. drifttid. luftom- besparing. milj. % av sättning TWh/år m3 total per netto3 (1975) tidl timme Handel. bank. försäkring 140 30 1.52 0.47 Samfärdsel. post. tele 36 30 1.52 0.12 Offentlig förvaltning 42 30 1.52 0.14 Skolor 57 10 2.0 0.17 Sjukhus. socialvård 88 10 2.0 0.26 Militära lokaler 20 5 1.0 0.02 Industrikontor 31 30 1.52 0.10 Verkstäder 147 10 1.0 0.22

1.50

1 bl. a. enligt preliminär rapport från energikommissionens expertgrupp C 2 varav 50 '.).å återluft 3 vid värmebehov 42 kWh/år och m3/h ventilationsluft

Med stöd av uppgifter från planverket och remissinstanserna enligt ovan har den genomsnittliga investeringen idenna promemoria beräknats till 2 000 kr. per hus ä 8 000 m3 byggnadsvolym. vilket leder till en total investerings- utgift av 50 milj. kr. '

Prop. 1977/78:76 296

4.5.4. Uppdelning av lu/ibchandiingssvsiwn jär lokaler och industrins h_t'gg— nader

Denna åtgärd möjliggör enligt planverket drifttidsstyrning av ventilations- systems olika delar. vilket leder till energibesparingar genom minskning av drifttiden. Besparingen varierar kraftigt beroende på typ av anläggning. Uppdelningen kan genomföras på flera sätt. exempelvis genom varvtalsstyr- ning av fläktar och tidsstyrda spjäll i ventilationskanalerna.

Planverket beräknar energibesparingen genom uppdelning av ventilations- system för lokaler till 0.3 TWh/år netto. Med underlag av planverkets och remissinstansernas uppgifter kan investeringutgiften beräknas till 300 milj. kr. och driftskostnaden till 6 milj. kr. per år motsvarande 2 % av investe- ringen.

4.5.5 l-"ärmeåtcWinning ur ventilationsluft

Praktiskt taget alla småhus har självdragsventilation och måste därför kompletteras med en förhållandevis dyrbar till/frånluftsventilation om värmeåtervinning skall bli möjlig. Nyare småhus är försedda med frånluft- ventilation. vilken i vissa fall haren kanaldragning som tillåter komplettering mcd värmeväxlare och tilluftssystem inom en måttlig kostnadsram. Fläktag- gregat och värmeväxlare kan exempelvis placeras i ett vindsutrymme och tilluftskanalerna i ett undertaksutrymme i en central hall där de kan förgrenas till de skilda rummen. Planverket anser att detta gäller för en del småhus byggda efter 1960 och att dessa i samband med tätningsåtgärder bör förses med tiIl/frånluftsventilation med värmeväxlare. Verket bedömer att 5 % av småhusen kan kompletteras på detta sätt och beräknar energibesparingen till 3500 kWh/år lägenhet netto och investeringsutgiften till 10000 kr. per småhus. Vid en driftskostnad motsvarande 2 % av investeringen per år. dvs. 200 kr./år. blir besparingskostnaden 20 öre/kWh exkl. mervärdeskatt vid 20 års brukningstid. Besparingskostnaden är således hög.

Planverket anger även att självdragsventilerade småhus kan kompletteras med till/frånluftsventilation med värmeåtervinning men besparingskost- naden blir i så fall något högre. nämligen 21 öre/kWh exkl. mervärdeskatt. Den tänkbara andelen är 45 % av beståndet enligt verkets bedömning. Makan/öl'bunc/c't redovisar i ett räkneexempel att värmeåtervinning kan installeras i 400 000 nyare småhus till en investeringsutgift av 12 500 kr. per lägenhet och att åtgärden ger en besparing av 5 250 kWh/år och lägenhet netto. Besparingskostnaden blir då 16 öre/kWh exkl. mervärdeskatt vid de ovan angivna förutsättningarna.

Byggnadsstvre/sen anser att värmeåtervinning i befintliga småhus på sikt kan bli en värdefull energisparande åtgärd men att kostnaderna f.n. är alldeles för höga för att åtgärden skall vara realistisk.

Enligt tillgängliga statistiska uppgifter kan man bedöma att det finns ca

Prop. 1977/78:76 297

50 000 småhus i landet som har ett frånluftsventilationssystem som medger en förhållandevis enkel komplettering med värmeväxlare och tilluftssystem enligt vad som anförts. Om den årliga marginalkostnaden för underhåll och fläktdrift skattas till 300 kr/år och småhus motsvarande drygt 3 % av investeringsutgiften per år blir besparingskostnaden 23 öre/kWh exkl. mervärdeskatt räknat med planverkets uppgifter om besparing och investe- ring vid brukningstid 20 år.

Den höga besparingskostnaden innebär att åtgärden är av begränsat intresse inom ramen för energisparprogrammet. Planverketoch remissinstan- serna påpekar emellertid att teknisk utveckling kan leda till mindre dyrbara utrustningar redan under lO-årsperioden. varför åtgärden i ett något senare skede ånyo bör prövas.

Beståndet av frånluftsventilerade flerbostadshus utgör enligt den preliminära rapporten från ene/gikammissionens expertgrupp C ungefär 935 000 lägenheter år 1975 och beståndet av tilllfrånluftsventilerade ca 70000 lägenheter samma år. En stor del av dessa hus har relativt goda förutsättningar för komplettering av ventilationen med utrustning för värmeåtervinning. Kanalsystem finns i viss utsträckning installerade. vilket minskar investeringsutgiften för återvinningsanläggningen. Utrymmesbe- hovet för kanalsystemet utgör självfallet en begränsande faktor för tillämp- ningen av dessa system i befintliga byggnader.

Planverket anger att det är tänkbart att införa värmeåtervinning i såväl självdrags- som frånlufts- och till/frånluftsventilerade flerbostadshus och uppger andelarna 40 %.35 % resp. 4 % av beståndetsom tekniskt möjliga att åtgärda. För självdrags- och frånluftsventilerade hus blir enligt verkets bedömning energibesparingen 3 000 kWh/år och lägenhet netto och inve- steringsutgiften 4 500 kr/ lägenhet. Detta leder till en beräknad besparings- kostnad av 12 öre/kWh exkl. moms vid marginalkostnaden 150 kr/år och lägenhet för underhåll och fläktdrift vid brukningstiden 20 år. Planverket anger generellt att den totala energibesparingen skall minskas med 15 % vid addering av samtliga åtgärder i byggnadsbeståndet. vilket för värmeåtervin- ningen skulle innebära att besparingskostnaden ökar till 15 öre/kWh exkl. mervärdeskatt.

;l-Iekart/öt'hundc't redovisar i ett räkneexempel för 500000 lägenheter i frånluftsventilerade flerbostadshus en energibesparing av 1 000 kWh/år och lägenhet netto vid en investeringsutgift av 1 000 kr. per lägenhet. Beräknar man kostnaden för underhåll och fläktdrift till 50 kr/år och lägenhet och även i övrigt använder samma förutsättningar som planverket. blir bespa- ringskostnaden 10 öre/kWh exkl. mervärdeskatt. Energ/konnnissionens ('.X'pt'l'tqrupp (' redovisar i sin preliminära rapport besparingar och kostnader för värmeåtervinning ur ventilationsluft som leder till att besparingskost- naden kan beräknas till ca 7 öre/kWh. Denna gäller som medelvärde för åtgärder i frånlufts- och till/frånluftsventiIerade flerbostadshus samt inne- fattar även värmeåtervinning ur ventilationsluft genom värmepump till

Prop. 1977/78:76 298

tappvarmvatten. De remissinstanser som berört frågan anger i allmänhet att investeringsutgif ten för åtgärden i många fall kan bli väsentligt högre än den som anges i planverkets preliminära rapport. nämligen 2—5 kr./(m3/h) ventilationsluft. Verket redovisar därför en betydligt högre investering i sammanställningen i sin slutrapport.

Angående planverkets redovisning av frågan om v ä r m e å te r vin nin g i självd ragsventilerade flerbostadshus nämner Mekanförbun- det denna åtgärd i sitt remissvar men anger inte någon besparingspotential eller investeringsutgift i sammanställningen. Däremot redovisar förbundet en besparing av 1.1 TWh/år netto till en utgift av 600 milj. kr. för åtgärden i kombination med åtgärden tätning. Energi/rommissionens expertgrupp C redovisar i sin preliminära rapport inte åtgärden värmeåtervinning ur ventilationsluft i självdragssystem.

Följande beräkning av energibesparingen genom installation av utrustning för värmeåtervinning ur ventilationsluft i flerbostads— h U 5 m e d fr å n ] u ft s s y ste m förutsätter att åtgärden genomförs i därför särskilt lämpade hus. nämligen sådana med en genomsnittlig luftomsättning på 0.75 oms per timme samt vid vissa förutsättningar som redovisas nedan i samband med beräkning av investeringsutgiften för värmeåtervinningssy- stemet.

I sin preliminära rapport redovisar energikommissionens expertgrupp C fördelningskurvor. genomsnittlig luftomsättning och standardavvikelse för ventilationen i flerbostadshus som kan tolkas enligt tabell 4.8.

Tabell 4.8 Luftomsättningar enligt energikommissionens preliminära rapport

Byggår Antal Luftomsätt— Standard- Antal med luftomsättning lägenheter ning per avvikelse större än timme oms/tim n f 0 (Ha )* 1941—50 20.5 - 103 0.8 0.25 3 250 1951—60 203 - 103 0.6 0.2 _ 32 200 —70 485 - 103 0.5 0.2 77000 708.5 - 103 112 500 lägenheter

* vid normalfördelning

Ungefär 225 000 lägenheter motsvarande 30 % av redovisat bestånd har alltså enligt expertgruppens preliminära rapport en genomsnittlig luftomsätt- ning av ca 0.75 omsättningar per timme. Planverket anger den genomsnittliga golvarean för lägenheter till 63 m2. Vid rumshöjd 2.5 m blir lägenhetsvo- lymen alltså ca 160 m3. Vid verkningsgraden 80 % för värmeåtervinning ur ventilationsluft blir den totala besparingen för de 225 000 lägenheterna ca 0.95 TWh/år netto. Beräkningen grundas därvid på de av expertgruppen angivna förutsättningarna. Besparingen per lägenhet blir då ungefär 4 200 kWh/år netto beräknat vid 21"C rumslufttemperatur. Planverket anger en möjlig

Prop. 1977/78:76 ' 299

besparing om 3 000 kWh/år netto för volymen 650 000 lägenheter motsva- rande 7 96 av de frånluftsventilerade flerbostadshusen. Verkets bedömning förutsätter en genomsnittlig ventilation av ca 0.55 omsättningar per timme. Det bör således noteras att verket har räknat med åtgärder i ett väsentligt större antal hus och därför kommer till en genomsnittligt lägre besparing per lägenhet än vad de ovan angivna beräkningarna visar.

Slutligen kan energibesparingen i beståndet 1970-75. 226 000 lägenheter med f rånluftsventilation. beräknas. En fjärdedel av dessa kan bedömas ha en ventilation motsvarande 0.8 omsättningar per timme. vilken ungefär över- ensstämmer mcd byggnormens krav för lägenheter med separattoalett eller lägenhetstvättstuga. Energibesparingen vid' 80 fal") verkningsgrad för värme- återvinning blir ca 4 400 kWh/år lägenhet netto och totalt 0.25 TWh/år netto för 55 000 lägenheter.

Från lönsamhetssynpunkt bör installation av utrustning för värmeåtervin- ning således endast ske i 280000 lägenheter i frånluftsventilerade flerbo- stadshus..Besparingen blir enligt i dena promemoria redovisade beräkningar 1.2 TWh/år netto. Plamw/t't't och arte/gikt)tri/nis'sionens (tr/m'tgrupp ( ' preli- minära rapport anger båda att energibesparingen för denna åtgärd kan beräknas till 1.9 TWh/år netto vid genomförande i samtliga tillgängliga hus. dvs. i ungefär 70 % av det frånluftsventilerade beståndet.

lnvesteringsutgiften för de här förslagna insatserna kan i överensstäm- melse med planverkets bedömning beräknas till 4 500 kr. per lägenhet dvs. till totalt 1.26 miljarder kronor inkl. mervärdeskatt.

Besparingskostnaden blir 7.9 öre/kWh exkl. mervärdeskatt vid kostnaden 36 milj. kr. per år för underhåll och fläktdrift samt brukningstiden 20 år.

Den redovisade beräkningen av energibesparing och investering för åtgärden värmeåtervinning ur ventilationsluft i frånluftsventilerade flerbo- stadshus bygger på att genomförandet sker i de därför mest lämpade husen. En effektiv styrning förutsättes således. En jämförelse med åtgärden inreglering av ventilationssystem enligt ovan visar att minskning av luftflödet sker i 670 000 lägenheter med i genomsnitt endast ca 0.1 omsättning per timme. Begränsande faktorer är dels otätheter i många befintliga kanalsystem. dels byggnormens krav på minimiventilation i kök. toaletter och badrum. Om värmeåtervinning installeras i väsentligt fler hus än vad som redovisats ovan blir besparingskostnaden betydligt högre. ca 15 öre/ kWh. genom att energibesparingen minskar samtidigt som investeringsut- giften tenderar att öka.

Osäkerheten i den redovisade beräkningen kan diskuteras mot bakgrund av att kunskaperna om sambandet mellan ofrivillig och fläktstyrd ventilation i frånluftsventilerade och till/frånluftsventilerade byggnader är otillfredsstäl- lande. Långtgående tätningsåtgärder i bostadshus får inte genomföras utan att det hygieniska kravet på luftflöde. motsvarande ca 0.5 luftomsättningar per timme. säkras. Detta kan ske genom installation av till/frånluftssystem. ] så fall blir den beräknade energibesparingen större än den tidigare redovisade

Prop. 1977/78z76 300

genom att effekten av tätningsåtgärder kan tillgodoräknas. lnvesteringsut- giften ökar måttligt eftersom tätning är väsentligt billigare än installation av tilluftssystem med värmeåtervinning ur frånluften. Emellertid kan man eventuellt anta att övergång från frånluftssystem till till/frånluftssystem i sig innebär att läckaget minskar genom att man då skapar balans mellan lufttryck inne och ute. Även detta synsätt skulle innebära att energibesparingen blir större än den som redovisas i tabell 4.9. Fortsatt forskning och utveckling torde relativt snart komma att leda till säkrare metoder för beräkning av energibesparingen genom dessa åtgärder.

En alternativ metod för värmeåtervinning ur ventilationsluft i frånlufts- ventilerade flerbostadshus är installation av värmepu mp för värmeåtervinning ur ventilationsluft till uppvärmning av tappvarmvatten.

Planverket redovisar en energibeSparing av ca 2000 kWh/år lägenhet genom denna åtgärd vid verkningsgraden 50913. 1 sin preliminära rapport anger wwtgiknmmissimzans (ax-pm'lgrupp C samma besparingsmöjlighet. Verket anger investeringsutgiften till 2 000 kr. per lägenhet. Besparingskost- naden kan med dessa utgångspunkter beräknas till 15 öre/kWh vid kostnaden 200 kr. per år och lägenhet för drift och underhåll och bruknings- tiden 15 år. Besparingskostnadens storlek motiverar att åtgärdens volym begränsas.

Planverket anger att värmepump med denna funktion kan införas i maximalt 460 000 lägenheter. men påpekar att åtgärden bygger på en teknik som är relativt ny och med mycket begränsade driftserfarenheter. Mukan- I/ÖI'blI/lt/PI redovisar i ett räkneexempel en energibesparing av 2 000 kWh/år lägenhet till investeringen 200 kr.. per lägenhet. Förbundet anser att åtgärden kan genomföras i 200 000 lägenheter.

Med hänsyn till vad som anförts; beräknas i denna promemoria den totala energibesparingen till 0.04 TWh/år netto vid installation av värmepump för tappvarmvattenvärmning i 20 000 lägenheter i frånluftsventilerade flerbos- tadshus. lnvesteringsutgiften beräknas till 40 milj. kr. inkl. mervärdeskatt och kostnaden för drift och underhåll till 4 milj. kr. per år. Brukningstiden är 15 år enligt planverkets bedömning.

P/am'ur/t'et redovisar för åtgärden i n sta 1 I at i o n av utr U 5 t n i n g fö r värmeåtervinning i till/f'rånluftsventilerade flerbos- t a d 5 h U 5 en energibesparing av 3 000 kWh/är netto och en investeringsut- gift av 1 500 kr. per lägenhet vid genomförande i ca 74 000 lägenheter. 1 sin preliminära rapport gör energikummissionmts expertgrupp (' samma bedöm- ning av sparmöjligheterna vid maximalt genomförande. flickan/iir!)mulm redovisar också i ett räkneexempel en besparing av 3 000 kWh/år lägenhet netto och en investeringsutgift av 1 500 kr. per lägenhet.

Åtgärden innebär ofta att befintliga fläktar i ventilationsaggregaten måste bytas eller varvas upp föratt kompensera luftmotstånd ide värmeupptagande och värmeavgivande nya komponenterna. I vissa fall fordras även nyinstal-

Prop. 1977/ 78:76 301

lation av luftfilter. Vissa krav på utrymme i fläktrummet måste också tillgodoses.

För tioårsperioden beräknas i denna promemoria den möjliga energibespa- ringen genom denna åtgärd till ca 0.12 TWh/år netto vid genomförande i 60 % av det till/frånluftsventilerade flerbostadshusbeståndet. nämligen 40 000 lägenheter. lnvesteringsutgiften beräknas till 60 milj. kr. inkl. mervärdeskatt enligt p/mn'w'kcts redovisning. Kostnaden för fläktdrift (tryck- uppsättning). skötsel och underhåll beräknas till 2.8 milj. kr. per år. motsvarande 70 kr. per år och lägenhet. Brukningstiden är 20 år. Besparings- kostnaden blir 4.5 öre/kWh exkl. mervärdeskatt.

l lokaler och industrins byggnader inverkar bl. a. drifttiden. återluftsgrad och möjligheten att minska lufttlödena till byggnormens nivå på den energibesparing som kan uppnås genom värmeåtervinning ur ventila- tionsluft. I vissa anläggningar kan utrustning för återluftsföring inte instal- leras och endast mindre luftflödesminskningar genomföras om investerings- utgiften skall hållas vid rimlig nivå. [ sådana fall kan givetvis energibespa- ringen med hjälp av värmeåtervinning bli stor. 1 andra fall där uteluftsandelen kan minskas genom återluftsföring och drifttiderna är korta blir energibespa- ringen relativt liten. Den genomsnittliga energibesparingen med denna åtgärd inom lokaler och industrins byggnader är således svår att beräkna. Besparing och kostnader varierar kraftigt från fall till fall. vilket bl. a. har påpekats av htggnactsstj'It-'lsen.

Planverket redovisar en total energibesparing av 4.4 TWh/år netto för denna åtgärd. men särredovisar inte investeringsutgiften. Rigg/mrisstrre/sm uppger att den s. k. energisparkostnaden för värmeåtervinning ur ventila- tionsluft är ca 2.2 öre/kWh. vilket leder till investeringsutgiften 1 miljard kr. för den besparing som planverket anger vid genomförande i 30 (ft-3 av beståndet för lokaler och industrins byggnader. flickan/ärmmdet redovisar en totalt möjlig energibesparing av 4.2 TWh/år netto och en investeringsutgift av totalt 2.76 miljarder kronor enligt nedan specificerad fördelning på skilda lokalkategorier.

Tabell 4.9 Energibesparingar och investeringsutgifter för installation av värmeåter- vinning ur ventilationsluft enligt Mekanförbundet

TWh/år milj. kr.

netto

50 "(» av de till/frånluftsventilerade kontoren 0.5 450 50 ”t'. av de till/frånluftsventilerade lokalerna inom handeln 0.4 360 40 "t. av de till/frånluftsventilerade skolorna 0.3 300 80 ”n av de till/frånluftsventilerade sjukhusen 2.6 1 300 50 "u av de till/frånluftsventilerade verkstads- lokalerna 0.4 350

4.2 2 760

Prop. 1977/78:76 302

1 sin preliminära rapport redovisar energi/tommissionens (tv/wrtgrupp C energibesparingen 4.0 TWh/år netto för lokalsektorn. Investeringen anges till 2.5 miljarder kronor och årskostnaden till 400 milj. kr. per år inkl. kapitalkostnad vid räntan 8 96. Expertgruppen anger besparingen 1.05 TWh/ år netto för industrisektorn. investeringen 700 milj. kr. och årskostnaden 145 milj. kr. per år inkl. kapitalkostnad.

Bygg/1adsstvrc/scn anför att den totala beräknade energibesparingen genom 5. k. enkla installationstekniska åtgärder. exempelvis värmeåtervinning ur ventilationsluft. utförda i styrelsens byggnadsbestånd blir 10.7 GWh/år(milj. m3 byggnadsvolym) netto. Extrapoleras byggnadsstyrelsens värde till att avse lokalbeståndets volym. ca 380 milj. m3 byggnadsvolym. blir den möjliga totala besparingen ungefär 4 TWh/år netto.

Energibesparingen genom värmeåtervinning ur ventilationsluft beräknas i denna promemoria enligt följande.

Tabell 4.10 Beräkningsförutsättningar för värmeåtervinning ur ventilationsluft

lirånluftstemperatur. lokaler 21"C Frånluftstemperatur. sjukhus 25%” Tillultstemperatur. lokaler 170C Tillluftstemperatur. sjukhus 170C Llppvämming i fläktar 1.5"C Utcluftsandel för ventilation. lokaler 0.5 oms/timme Utcluftsandel för ventilation. skolor 1.0 oms/timme Utcluftsandel för ventilation. sjukhus 2.0 oms/timme Verkningsgrad för värmeväxlare. medel 60 ”(»

Dessa förutsättningar leder till att den speciflka energibesparingen lör lokalsektorn kan beräknas till 22 kWh/år och m3/timme ventilationsluft och för s_iukhussektorn till 25 kWh/år och m3/timme ventilationsluft.

Drifttiden kan som medelvärde för lokaler beräknas till 40 % av kontinu- erlig tid. vilket motsvarar drift ungefär 12 timmar per dag under 5 dagar i veckan. För sjukhusen kan luftflödet reduceras till 2/3 under 12 timmar per dygn. vilket motsvarar drifttidsfaktorn 83 96. Ökad fläktenergi för värme- återvinningssystem medför vissa mindre korrigeringar i den beräknade energibesparingen. Kostnaden för drift- och underhåll kan beräknas till ca 2 96 av investeringsutgiften per år men korrigeras således dessutom för fläktenergi. Detta betraktelsesätt innebär att årskostnaden ses som en marginell kostnad. Brukningstiden för värmeåtervinningssystem beräknas till 20 år med hänsyn till att vissa komponenter som kanalsystem och ventilationsdon har lång livslängd.

Prop. 1977/78:76 303

Tabell 4.11 Andelen till/frånluftssystem enligt skattning av energikommissionens expertgrupp C preliminär rapport.

llandel. bank. försäkring 50 % Samfärdsel. post. tele 30 "() Offentlig förvaltning 50 (Fax Skolor 45 "I". Sjukhus. socialvård 65 i).-'. Militära lokaler 45 % Industrikontor 50 % Verkstäder 3 ')a

Möjlig energibesparing genom åtgärden värmeåtervinning ur ventilations- luft kan enligt planverkets uppgifter beräknas vid förutsättning att 60 96 av de till/frånluftsventilerade lokalerna och 80 96 av de till/frånluftsventilerade sjukhusen åtgärdas.

Planverket särredovisar inte investeringsutgif ten för åtgärden. Med stöd av uppgifter i tlr'fäkall/Öl'bl”)(/Ufs remissvar kan investeringen för värmeåtervin- ning beräknas efter 5 kr. per m3/timme ventilationsluft samt ytterligare 25 (.”-6 avseende kanaler. 96 avseende styr- och reglerutrustning och 10 '?6 avseende tryckuppsättning i fläktar. Den totala investeringsutgiften blir således 7 kr. per m3/timme behandlad ventilationsluft. (Resultatet av beräkningarna redovisas i tabell 4.12.)

Tabell 4.12 Värmeåtervinning ur ventilationsluft - besparing. investering samt ärlig kostnad för drift och underhåll

TWh/år milj. kr. milj. kr. (netto) per år Handel. bank. försäkring 0.182 147 3.4 Samfärdsel. post. tele 0.028 23 0.5 Offentlig förvaltning 0.054 44 1.0 Skolor 0.133 108 2.2 Militära lokaler . 0.023 19 0.4 Summa lokaler exkl. sjukhus 0.420 341 7.5 Sjukhus 1.900 640 16.4 Industrikontor 0.040 33 0.7 Verkstäder 0.115 93 2.1 Totalt 2.500 1 107 26.7

De redovisade besparingarna är lägre än de planverket. .fi/ekarz/öt'bundet och enetgikommissiortcns expertgrupp (." preliminära rapport anger. vilket främst beror av att åtgärderna luftflödesminskning. drifttidsstyrning och installation av återluftsföring förutsätts redan genomförda samt att verkningsgraden för värmeväxlare antas till 60 96 som genomsnitt för samtliga installationer. Åtgärden är emellertid förhållandevis lönsam. vilket framgår av de i tabell 4.13 redovisade besparingskostnaderna.

Prop. 1977/78:76 304

4.5.6. Installation av utrustning för återvinning av kmulensarvärrnefrån lg'l- maskiner

PIanvw-ket anger att denna åtgärd är tänkbar i vissa av de byggnader som har kylmaskiner installerade. som exempel kan nämnas livsmedelshallar. datahallar. sjukhus. kylda lagerlokaler. osv. Verket anser att kylanläggning- arna måste nå upp till en viss storlek om åtgärden skall bli lönsam och beräknar bl. a. att det i landet finns ungefär 1 300 större livsmedelshallar. varav ca 350 redan har återvinning installerad. Åtgärden är även tänkbar inom industrins lokaler men planverket menar att investeringsutgiften här ofta är så hög att återvinningen blir olönsam.

Planverket anser att energibesparingen genom återvinning av kondensor- värme kan beräknas till totalt 05 TWh/ år netto för åtgärder i lokalbeståndet. Verket särredovisar inte investeringsutgiften för åtgärden.

tlf/(”kattlöl'bllm'l'el redovisar en energibesparing av 0.2 TWh/år netto och investeringen 180 milj. kr. vid genomförande i handelns lokaler.

Energi/tummissionens expertgrupp C uppskattar i sin preliminära rapport den maximala besparingen genom återvinning av kondensorvärme till ca 0.35 TWh/år netto. Den möjliga energibesparingen i handelssektorn skattas till ca 0.06 TWh/år netto.

Den totala energibesparingen genom åtgärden beräknas i denna prome- moria till 0.15 TWh/år netto. Det förutsätter att 1 000 kylanläggningar med medeleffekt 100 kWh och kontinuerlig drift under halva året medger återvinning med 35 %. Denna exemplifiering innebär att den för uppvärm- ning tillgängliga energin blir ca 150000 kWh/år och anläggning. vilket är utnyttjningsbart om den uppvärmda och ventilerade golvarean är större än ca 1 000 m2 per anläggning. En sådan skattning av besparingen kan anses rimlig med hänsyn till planverkets. tl-Iekan/örbundets och expertgruppens uppgif- ter.

lnvesteringsutgiften kan beräknas med ledning av planverkets uppskatt- ning. 200 kr. per m2 golvarea. till totalt 200 milj. kr. inkl. mervärdeskatt. Kostnaden för drift och underhåll kan skattas till 6 milj. kr. per år och brukningstiden till 15 år.

Prop. 1977/78:76 305

Tabell 4.13 Ventilation

Åtgärd Besp.. lnveste- Under- Bruks- Besp. netto ringl hållo. tid kost-

drift1 nadl

Twh/år miljar— milj. år öre/

der kr. kr./år kWh

Alternativ ]

lnreglering och minskning av luft- flöden för ventilationen i flerbo- stadshus (270 000 lgh) 0.20 0.06 0 10 3.4 Dzo för lokaler (60 milj. m3) 0.40 0.13 0 10 3.4 Drifttidsstyrning av ventilationen i

lokaler (134 milj. m3) 0.96 0.03 0 10 0.3 D:o i industrins byggnader (60 milj.

m3) 0.54 0.02 0 10 0.3 Värmeåtervinning ur ventilations-

luft i flerbostadshus med till/från- luftssystem (40 000 lgh) 0.12 0.06 2 20 45 D:o för sjukhus och socialvård (46

milj. m3) 1.90 0.60 15 20 2.5 Installation av utrustning för åter-

luftsföring i lokaler (60 milj. m—l) 0.40 0.17 4 20 3.3 SUMMA ALTERNATIV 1 4.52 1.07 21 — — Alternativ II Utöver alternativ ] tillkommer: Värmeåtervinning ur ventilations-

luft i lokaler utom sjukhus (82 milj. m3) . 0.42 0.31 6 20 5.8 D:o i industrins byggnader (36 milj.

m3) 0.15 0.11 3 20 6.1 Uppdelning av ventilationssystem.

lokaler 0.19 0.18 3 20 7.0 D:o för industrins byggnader 0.11 0.09 2 20 7.0 Delsumma 0.87 0.69 14 — —

SUMMA ALTERNATIV 11 5.39 1.76 35 — —

Alternativ III

Utöver alternativ 11 tillkommer: Värmeåtervinning ur ventilations-

luft i flerbostadshus med från- luftsventilation (280 000 lgh) 1.20 1.15 33 20 7.9 lnreglering och minskning av luft-

flöden i ytterligare flerbostadshus (400000 lgh) 0.30 0.27 0 10 9.9 Dzo i lokaler (95 milj. m3) 0.60 0.55 0 10 9.9 Delsumma 2.10 1.97 33 — — SUMMA ALTERNATIV 111 7.49 3.73 68 — —

Prop. 1977/78:76 306

Åtgärd Besp.. lnveste- Under- Bruks- Besp. netto ringl hålloch tid kost-

drift1 nadl

TWh/år miljar- milj. år öre/

der kr. kr./år kWh

Alternativ IV

Utöver alternativ 111 tillkommer: Installation av vämtepump för vär- meåtervinning ur ventilationsluft och värmning av tappvarmvatten i frånluftsventilerade flerbostads- hus (20 000 lgh) 0.04 0.04 4 15 15 Återvinning av kondensorvärme

från kylmaskineri lokaler 0.15 0.18 6 15 13 Delsumma 0.19 0.22 10 — — SUMMA ALTERNATIV IV 7.68 3.95 78 — —

1 Avser kostnadsläget l:a kvartalet 1977 exkl. mervärdeskatt.

Denna grupp av åtgärder leder till energibesparingar genom temperatur- sänkningar i rum och byggnader.

Det föreligger stora osäkerheter vid bedömning av rådande temperatumivå i skilda typer av byggnader. vilket leder till att även bedömningen av möjlig energibesparing med åtgärder som medför temperatursänkningar blir mindre noggrann. Ändå har dessa åtgärder stor betydelse. Nedan lämnas därför en förhållandevis utförlig redogörelse för den möjliga energibesparingen genom temperatursänkningar.

Planverket redovisar inte någon utförlig analys av temperaturförhållanden i bostäder. lokaler och industrins byggnader. Remissinstanserna berör i vissa fall frågan och pekar på att den har avgörande betydelse för bedömningen av möjlig energibesparing.

Inledningsvis behandlas frågan om vilka temperaturer vi för närvarande har i rum och byggnader inom bostads- och lokalsektorn. De undersökningar som utförts över lufttemperaturen i flerbostadshus (bl. a. genom bygg/insk- ningsrådet, institutionen för byggnadsteknik vid K TH . sektionen för maskin- teknik vid KTH och tekniska fakulteten vid Lunds universitet) visar att temperaturen är mycket ojämnt fördelad såväl i byggnaden som i grupper av byggnader. - Även energikommissionens expertgrupp C preliminära rapport redovisar en skattning över lufttemperaturens spridning inom enskilda byggnader. Expertgruppen anger bl. a. att 5 96 av lägenheterna har en standardavvikelse som är större än ZQC. För 50 90 av lägenheterna blir motsvarande standardavvikelse IOC. För samtliga lägenheter kan standar- davvikelsen skattas till 1.5"C.

Prop. 1977/78:76 307

Underlaget för dessa uppskattningar är ett flertal såväl äldre som nyare studier över temperaturförhållanden i flerbostadshus. Med hänsyn till att resultaten visar en så splittrad bild redovisas i det följande en förhållandevis försiktig bedömning av förutsättningarna för energibesparingar genom temperatursänkningar. De uppgifter som tidigare lämnats på energibespa- ringar genom skilda åtgärder innefattar inte någon vinst genom temperatur- sänkningar. Besparingsmöjligheterna till följd av olika åtgärder. sådana de är bedömda i denna promemoria. går därför att addera till varandra.

Nivån för lufttemperaturen i fl e r b 0 sta d 5 h u 5 kan enligt ovannämnda undersökningar uppskattas till ett medelvärde inom intervallet 22—230C. En fjärdedel av beståndet har enligt den redovisade fördelningskurvan. fig 4.2. en medeltemperatur av ca 23,5 till 25.50C. I sammanhanget kan man påminna om att uppfattningen om lämplig rumstemperatur varierat avsevärt om man ser bakåt i tiden. Under trettiotalet ansågs 18”C lämplig medan man nu ofta anser 20"C som lämplig rumstemperatur. Samtidigt har under samma period byggnaderna utförts med bättre och bättre värmeisolering. vilket innebär att människor upplever en viss lufttemperatur som varmare än de gör i de äldre och sämre isolerade husen. Detta beror av att strålningsförlusterna mot ytterväggen minskar. Nivån för lämplig rumstemperatur med hänsyn till värmekomforten har studerats i omfattande forskningsprojekt. Ett flertal faktorer inverkar på komfortupplevelsen. exempelvis lufthastigheten. människans aktivitet och temperaturasymmetrin för skilda riktningar. En generellt gällande komfortnivå för rumstemperaturen är därför svår att fastställa.

Undersökningar över lufttemperaturen i småhus visar att man på motsvarande sätt som för flerbostadshusen kan uppskatta lufttemperaturen till ett medelvärde inom intervallet 21 till 220C. En fjärdedel av småhusbe- ståndet har en medeltemperatur av 22.5 till 24.5"C. Standardavvikelsen kan skattas till 1.5"C och är alltså densamma som i flerbostadshusen.

Fig. 4.2 visar temperaturfördelningen i bostäder enligt en skattning i den preliminära rapporten från energikommissionens expertgrupp (" för landet i sin helhet. Fig. 4.3 visar resultaten från av b)'gq/brskningsrådet redovisade undersökningar i lägenhetsbestånd på skilda orter.

Redovisade undersökningar över temperaturförhållanden i k 0 n t o r s 1 o - k aler anger liknande värden som för bostäder. Medellufttemperaturen i kontor kan därför skattas till värden inom intervallet 22—230C och med minst lika stor spridning på olika temperaturer som i bostäder.

Remissinstanserna anser i regel att rumstemperaturen är högre i lokalbe- ståndet än i bostäderna genom de större interna värmebelastningarna från elljus. apparater och personvärme. Någon genomförd analys av rumstempe- raturen i lokalsektorn presenteras dock inte i remissvaren.

De stora variationer i rumstemperatur som råder i grupper av byggnader och i lägenheter inom samma byggnad kan reduceras genom olika åtgärder. Installation av motorshunt som styr framledningstemperaturen i värmesy-

Prop. 1977/78:76 308

stemet efter utetemperaturen innebär att temperatumivån kan sänkas för hela huset. Isolering av rörledningar i uppvärmningssystemet. bl.a. i pannrummet, medför att värmen kan fördelas bättre till byggnadens skilda lokaler. lnreglering av uppvärmningssystemet så att avsedd mängd värme tillförs respektive rum medför också att rumstemperaturen i huset blir jämnare. Denna åtgärd innebär att vattenflödet till varje radiator förinställs så att det överensstämmer med det teoretiskt beräknade. Effekten av åtgärden kan kontrolleras genom mätning av rumstemperaturen vintertid under dagar då solinstrålning som stör värmebalansen inte förekommer.

ande-l % "toa:- tzr-. ,... (":| . .. i") . tai-. .?-*-f.':- 22 att Et.- f!-

I-"ig. 4.2 Fördelning av medeltemperaturen i bostadshus (före inreglering) enligt skattning för hela beståndet i preliminär rapport från energikommissionens expert- grupp C. Vänstra kurvan avser småhus och högra avser flerbostadshus.

Prop. 1977/78:76 309

andel "n

UC—

Fig. 4.3 Exempel på resultat av undersökningar över temperaturfördelning i lägen- hetsbestånd på skilda orter enligt byggforskningsrådet (energikommissionens expert- grupp C preliminär rapport).

1 tillämpningslöreskrifter till byggnadsstadgan ("SBN 1975) anges tempera- turkravet som godtagna dimensionerande värden för riktad operativ tempe- ratur. Dennaskall vara lägst 180C för hostadsrum och arbetslokaler för fysiskt mindre ansträngande arbete. Den verkliga medelluftstempcraturen under uppvärmningssäsongen blir då som regel ca 20—21'-'C. Huruvida denna nivå utan vidare kommer att accepteras av de berörda människorna är emellertid inte helt klarlagt. Individuella variationer. både fysiologiskt och i klädsel, innebär dock att människor bör kunna anpassa sig till klimatet inom ett ganska stort temperaturintervall. Hänsyn måste emellertid visas till särskilt känsliga grupper. exempelvis äldre personer. En riktad operativ temperatur av 18"C enligt byggnormens krav innebär normalt kanske ZOOC lufttempe- ratur. vilket värde är dimensionerande fo'r uppvärmningssystemet. Den genomsnittliga temperaturen inomhus under vinterhalvåret kan alltså vara högre.

Planverket och remissinstanserna behandlar frågan om lämplig komfort- temperatur inomhus mycket kortfattat. De ovan redovisade bedömningarna baseras på material från statens räd./ör bj'genads/brskning och från energi- kommissimiens expertgrupp (" preliminära rapport.

Prop. 1977/78:76 310

4.6.1. Tempe/atursänkningar och inreglering av tipptfärmningssystem

För 5 m å h u s e n beräknar planverket att åtgärden inreglering av uppvärm- ningssystem ger energibesparingen 1 500 kWh/år och lägenhet netto till investeringen 1 000 kr. per lägenhet. Den totala besparingen beräknar verket till 1.1 TWh/år netto vid genomförande i halva småhusbeståndet. Den redovisade besparingen motsvarar en temperatursänkning av cirka 1.4”C i detta bestånd. Planverkets bedömning överensstämmer väl med fördelnings- kurvan i llg. 4.2. Bjggnadsstvre/sen anlör att den troliga maximala tempera- tursänkningen som är möjlig att uppnå i småhusbeståndet är cirka ZOC. Energi/tommissionens expertgrupp (' anger i sin preliminära rapport den maximalt möjliga besparingen genom temperatursänkningar i hela småhus- beståndet till 1.75 TWh/år netto.

För 5 m å h U 5 e n kan. enligt bedömning i denna promemoria. inreglering för 300 000 av de åtgärdade 600 000 småhusen. med återstående brukningstid längre än 20 år. genomföras med förinställnlng av radiatorventiler. Detta leder enligt planverket till besparingen 0.45 TWh/år netto och till investe- ringsutgiften 300 milj. kr. För de resterande 300 000 småhusen kan. enligt bedömning i denna promemoria. inregleringen genomföras samtidigt med installation av termostatiska radiatorventiler. vilka möjliggör ett visst utnyttjande av tidvis förekommande värmeöverskott. Besparingen kan därvid enligt planverket beräknas till 0.60 TWh/år netto. Med stöd i planverkets redovisning kan investeringsutgiften för inreglering och instal- lation av termostatventiler beräknastill 1 250 kr. per småhus. Bedömningen i denna promemoria innebär således att den av planverket beräknade inves- teringsutgiften för dessa åtgärder minskar med ca 35 % vid samtidigt genomförande. De åtgärdade småhusen förutsätts vara försedda med motorshunt för styrning av framledningstemperaturen i radiatorsystemet. Kostnaden för underhåll beräknas till 8 milj. kr. per år. Den i promemorian redovisade beräkningen av energibesparing för dessa åtgärder överens- stämmer således helt med planverkets bedömning.

För fl e r b 0 sta d 5 h u s e n beräknarplanverket energibesparingen genom temperatursänkning och inreglering till 1000 kWh/år netto. nggnadsstv- relsen bedömer att den maximala besparingen är cirka 1 600 kWh/år lägenhet netto. Planverket beräknar den totala besparingsmöjligheten till ungefär 1.4 TWh/år netto medan byggnadsstyrelsen alltså anger maximalt 2.3 TWh/år netto för samma bestånd. Energi/tammissionens expertgrupp (' redovisar i sin preliminära rapport besparingen 2.2 TWh/år netto. Skillnaderna i bedöm- ningarna beror bl. a. av att planverket föreslår att cirka 70 % av beståndet åtgärdas medan expertgruppen föreslår temperatursänkningar i samtliga hus.

Prop. 1977/78:76 311

'I'abell 4.14 Andel resp. antal lägenheter i flerbostadshus där spridningen (standar- davvikelsen)i rumsluftternperatur är 0 enligt preliminär rapport från energikom- missionens expertgrupp C.

Spridning Andel av beståndet Antal lägenheter OGC enligt fig. 4.4

2.0 5 % 100000 1.5 13 % 260 000 1.25 32 a'; 640 000 1.0 49 % 980 000

spridning 6

(standardavvikelse)

Fig. 4.4 Lufttemperaturens spridning inom enskilda flerbostadshus enligt preliminär rapport från energikommissionens expertgrupp C.

Enligt fördelningskurvan i fig. 4.2 bedöms i denna promemoria att medeltemperaturen kan inomhus sänkas PC i lägenheter i flerbostadshus. vilket medför energibesparingen ] 100 kWh/år netto per lägenhet. [ine/gi- kommissionens expertgrupp (' skattar i sin preliminära rapport behovet av inreglering i flerbostadshus enligt lig. 4.4 och tabell 4.14. Om inreglering sker så att lufttemperaturens spridning inom enskilda byggnader blir IOC (stan- dardavvikelse) måste alltså enligt rapporten 980000 lägenheter åtgärdas.

Prop. 1977/78:76 312

Temperatursänkningar kan genomföras i dubbelt så många lägenheter. dvs. hela beståndet. Korrigerar man dessa värden med hänsyn till planverkets uppgift på beståndets storlek kan enligt bedömning i denna promemoria inreglering genomföras för 930 000 lägenheter och temperatursänkningar ske i 1860 000 lägenheter. vilket utgör hela beståndet med en återstående brukningstid längre än 10 år.

Den totala besparingen av åtgärden blir enligt bedömningar i promemorian och mot bakgrund av ovanstående 2.1 TWh/år netto. En förutsättning för denna temperatursänkning är genomförandet av de tätnings- och isolerings- åtgärder som beskrivits i avsnitt 4.1 och 4.3 och som leder till förutsättningar för uppehållande av jämna temperaturer inomhus.

Den totala investeringsutgiften för inreglering av uppvärmningssystem i flerbostadshus beräknar planverket i den slutliga rapporten till 300 kr. per lägenhet. Flera remissinstanser har anfört att planverket i sin preliminära rapport underskattat investeringen. vilken där bedömts till 250 kr. per lägenhet. Remissinstanserna påpekar att nya radiatorventiler och stamven- tiler i många fall måste installeras för att inreglering skall bli möjlig. Med hänsyn till att temperatursänkningar avses genomföras i så stor andel av beståndet synes det rimligt att göra en försiktig beräkning av investeringen för denna åtgärd. I det följande räknas därför med 300 kr. per lägenhet för hälften av fallen och 450 kr. per lägenhet för resterande fall. Detta innebär att den totala investeringsutgiften blir 350 miljoner kr.

Förlokaler och industrins byggnader kan energibesparingen genom åtgärden inreglering av uppvärmningssystem och temperatursänk- ning beräknas på liknande sätt som för bostadssektorn. Åtgärden inreglering av värmesystem anges av planverket medföra en möjlig energibesparing av 1.2 TWh/år netto. I sin preliminära rapport anger energikommissionens expertgrupp (' den maximalt möjliga besparingen till 3.6 TWh/år netto.

Den totala energiförbrukningen för lokaler kan skattas till ungefär 51.3 TWh/år brutto enligt SIND (PM 197515). Förbrukningen för ventilation och transmissionsförluster motsvarar ungefär 30 TWh/år netto. En liknande skattning för industrins lokaler leder till förbrukningen 10 TWh/år netto för ventilation och transmissionsförluster.

Planverket beräknar att inreglering kan genomföras i ungefär 60 '.'-6 av lokalerna och industrins byggnader. vilket kan tolkas så att cirka 240 milj. m3 byggnadsvolym i lokalsektorn och 60 milj. m3 i industrisektorn åtgärdas. Skattningarna av dessa byggnadsvolymer är emellertid mycket osäkra. Ovan redovisade värden leder till att besparingen vid 1”C temperatursänkning blir ungefär 1 TWh/år netto för lokaler respektive 0.15 TWh/år netto för industrins byggnader.

l överensstämmelse med förhållandena i flerbostadshus och med hänsyn till att något lägre temperatur kan accepteras inom lokalsektorn kan enligt bedömning i denna promemoria den möjliga temperatursänkningen efter inreglering av uppvärmningssystem i byggnadsvolym enligt ovan beräknas

Prop. 1977/78:76 313

till minst 20C. Energibesparingen blir således 2 TWh/år netto för lokaler vid en sådan bedömning. För industrins lokaler beräknas temperatursänkningen till 1.50C bl. a. med hänsyn till att många byggnader i denna sektor redan håller en lägre temperatumivå. Energibesparingen blir på motsvarande sätt ungefär 0.4 TWh/år netto. om temperaturen sänks i dubbelt så stor byggnadsvolym som den där inreglering genomförs. I sin preliminära rapport anger energikommissionens expertgrupp (' som jämlörelse för lokaler bespa- ringen 2.8 TWh/år netto och för industrin 0.8 TWh/år netto.

lnvesteringsutgiften för inreglering av värmesystem inom lokaler och industrins byggnader är enligt flera remissinstanser förhållandevis låg. Detta innebär att åtgärden kan genomföras i en ganska stor andel av dessa byggnader. Med hänsyn till vad som ovan anförts angående inreglering i flerbostadshus kan investeringsutgiften beräknas till 450 resp. 600 kr. med ett medelvärde på 525 kr. per 160 m3 byggnadsvolym. vilket motsvarar genomsnittlig volym för lägenheter i flerbostadshus. .S'ektimienjör maskintek- nik vid KTH och i viss utsträckning även bvggnaMss—tyrelsen stöder en dylik differentiering av investeringsutgifterna. Det lägre beloppet avser de först åtgärdade 50 % av byggnaderna och det högre resterande 50 %. Den totala investeringen kan således beräknas till ungefär 990 milj. kr. Åtgärden är mycket lönsam med en besparingskostnad på ca 4.1 öre/kWh exkl. mervärdeskatt.

De åtgärdade lokalerna föreslås i denna promemoria. i stor omfattning även bli föremål för drifttidsstyrning av uppvärmningssystem. s. k. intermittent uppvämining. vilket skärper kraven på en noggrann inreglering. Sådana driftförhållanden innebär att rumstemperaturen tidvis är låg och ligger nära den undre komfortgränsen. Under dessa perioder är det särskilt angeläget att rumstemperaturen ärjämnt fördelad i byggnadens olika rum. lnvesterings- utgil'tens nivå för åtgärden inreglering inom detta bestånd är vald med hänsyn till bl. a. dessa förhållanden. En annan faktor av betydelse i sammanhanget är att lokalbeståndet och där förekommande installationer har en mer varie- rande utformning och konstruktion i jämförelse med bostadssektorn. Investeringens nivå överensstämmer rätt väl med den av em-vgikumin/ssu.)- nens expertgrupp ( ' i sin preliminära rapport redovisade högsta kostnadsnivån för åtgärden. vilken innebär besparingskostnaden 4.2 öre/kWh. lnreglering sker därvid till temperaturspridning 1.0"C (standardavvikelse) för byggnaden. I rapporten redovisas även ett billigare alternativ som ger samma besparing men leder till tcmpcraturspridningen 1.5”C (standardavvikelse) och har besparingskostnaden 2.4 öre/kWh. I detta fall kommer cirka 25 % av rummen att ha lägre temperatur än 19UC vid medeltemperaturen ZOUC för hela byggnaden. I det förra fallet med spridningen 1.0"C blir motsvarande andel 15 "'ö. För medeltemperaturen ZlUC blir dessa andelar 9 ”n respektive 2 11". om rumstemperaturen antas normalfördelad.

Prop. I977/78z76 314

4.6.2 Installatie!) av termostatiska radiaton'enliler

Inledningsvis konstateras att den energibesparande effekten av denna åtgärd är föremål för diskussion och att hittills gjorda praktiska erfarenheter är mycket varierande. Enligt bilaga 3 iplanverkets slutrapport bör man vara mycket försiktig vid värderingen av den energibesparing som radiatortermo- statventiler av vanlig konstruktion och utförande kan medföra. Erfarenheter från försök som gjorts i flerbostadshus tyder på att energiförbrukningen i vissa fall till och med blivit högre efter installation av termostatventiler. Även vid större anläggningar som t. ex. kontor. industrier. sjukhus. skolor. osv.. bör man vara försiktig vid bedömning av energispareffekten. I bilagan framförs också att det är osäkert vilken ytterligare besparingseffekt man kan uppnå med radiatortermostatventiler sedan man inreglerat värmesystemet och försett det med en utetemperaturstyrd shunt. Remissinstanserna redo- visar ett flertal skilda uppfattningar om hur stor energibesparingen genom radiatortermostatventiler kan bli. Sektionen/ör maskinteknik vid KTH anser att besparingsmöjligheterna vid tillämpning i flerbostadshus är ringa och redovisar även flera tekniska invändningar mot ventilernas konstruktion och principiella funktion. Även [ziggnadsstvrelsen har skarpa invändningar mot en okritisk användning av radiatortermostatventiler och anser att planverket i den preliminära rapporten har överdrivit det antal hus som bör bli föremål för åtgärd.

Energikommissionens expertgrupp C påpekar i sin preliminära rapport att möjligheterna till energibesparingar genom radiatortermostatventiler är dåligt utredda och att åsikterna går vitt isär om fördelen med dessa ventiler. En undersökning som statens institut/ör byggnadsforskning utfört på uppdrag av [zl-ggnadsstyre/sen har enligt expertgruppen visat att ett stabilt reglerförlopp endast kunnat erhållas med termostatventiler med lös känselkropp som placerats under resp. radiator. Denna undersökning var emellertid mindre omfattande. Expertgruppen anför att en fördjupad analys av tänkbara energivinster vid olika användningsfall måste genomföras och tillämpas för att minskningen i energiförbrukningen skall kunna förutberäknas. För system där ägaren har direkt nytta av energibesparingen och är medveten om dess betydelse är sannolikt en stön'e besparing att räkna med än i andra fall. För 5 m å h U 5 e n kan termostatiska radiatorventiler vara förhållandevis väl lämpade och leda till energibesparingar. Dessa har jämte motsvarande investeringsutgifter och underhållskostnader redovisats under avsnitt 4.6.1 (Temperatursänkningar och inreglering) ovan. För fl e r b 0 sta d 5 h U 5 e n bedöms i denna promemoria. bl.a. med hänsyn till planverkets och flera remissinstansers tveksamma eller avrådande inställning. att termostatiska radiatorventiler för närvarande ej bör installeras i energibesparande syfte. Under tioårsperioden kan emellertid teknisk utveckling och bättre bedöm-

Prop. 1977/78:76 . 315

ningsunderlag medföra en omprövning av en dylik allmän rekommendation. Självklart kan man i vissa fall finna att termostatventiler utgör en lämplig energibesparande åtgärd. Planverkets uppgifter leder emellertid till en besparingskostnad av 29 öre/kWh. [ ett underlag för bedömning av ett energisparprogram för hela landet bör man försiktigtvis inte räkna med någon besparingavdlennaåtgärd. Förlokaler och industrins byggnader kan däremot radiatortermostatventiler bedömas utgöra en energibesparande åtgärd av viss betydelse. Utöver vad som ovan anförts bör dock observeras att en förutsättning för större besparingar är att det tidvis men oregelbundet förekommer höga värmetillskott. vilket påpekats av sektionen/ör maskintek- nik vid KTH. Ventilerna kan då, till skillnad från vad som är fallet vid central reglering, stänga av uppvärmningen enbart i de varma rummen. Sådana förhållanden kan exempelvis uppträda vid 5. k. vandrande skuggor på solbelysta fasader. Den i promemorian redovisade energibesparingen med radiatortermostatventiler förutsätter vid angiven investering att ventilerna eliminerar en viss men mindre del av arbetet med inregleringen av uppvärmningssystemet. lnvesteringsutgiften beräknas till 1 200 kr. per 160 rn3 byggnadsvolym ijämförelse med 525 kr. för enbart inreglering enligt ovan. Planverkets uppgift rörande investeringsutgiften för radiatortermostat- ventiler är 500 kr. vid samma byggnadsvolym, varför det använda värdet inkluderar en stor del av inregleringsåtgärderna samt konsultkostnader och kalibrering.

Med dessa förutsättningar beräknas i denna promemoria energibespa- ringen genom åtgärden till 0,32 TWh/år netto vad avser inreglering av lokaler med byggnadsvolym av totalt 40 milj. m3. Därutöver beräknats ventilerna genom den termostatiska funktionen ge besparingen 0,18 TWh/år netto för motsvarande byggnadsvolym. Detta överensstämmer med planverkets bedömning. Den totala energibesparingen blir således 0,50 TWh/år netto vid åtgärder i byggnadsvolymen 40 milj. m3.

Åtgärdens omfattning, dvs. byggnadsvolymen 40 milj. m3, har beräknats försiktigt med hänsyn till planverkets och vissa remissinstansers rekommen- dationer. Volymen utgör ungefär 20 % av den som planverket anser maximalt möjlig.

Den totala investeringsutgiften blir 300 milj. kr. inkl. mervärdeskatt. Kostnaden för underhåll beräknas till 6 milj. kr. per år.

4 .6.3 Installation av ittc'twnpt'raturstvrrl motorshunt

Denna utrustning syftar till att anpassa framledningstemperaturen i radiatorsystem till det föreliggande värmebehovet, vilket varierar med utetemperaturen. Framledningstemperaturen för radiatorsystemet stiger vid sjunkande utetemperatur och omvänt. Energibesparingar erhålls genom att värmetillförseln i byggnaden styrs efter värmebehovet. dvs. förlusternas storlek. Det verkliga resultatet blir således temperatursänkningar.

Prop. 1977/78:76 316

Remissinstanserna är eniga med plt'tnvarkct om att åtgärden har stor betydelse. Flera remissinstanser påpekar emellertid att man inte kan beräkna den verkliga besparingen utan att också ta hänsyn till andra åtgärder som möjliggör temperatursänkningar.

1 avsnitt 4.6.1 och 4.6.2 har beräkningar av åtgärder som leder till temperatursänkningar i rum och byggnader redovisats. Ett begränsat utrymme finns för ytterligare medeltemperatursänkningar genom åtgärden installation av motorshunt.

Planverket uppskattar att motorshunt finns installerad i 2 *.lä av 5 m å h u - se n. Verket beräknar att installation av motorshunt medför energibespa- ringen 1000 kWh/år netto per småhus och att den tänkbara andelen för tillämpning utgör ca 600 000 småhus. Den totala besparingsmöjligheten blir då 0,6 TWh/år netto. Motsvarande medeltemperatursänkning kan beräknas till 0.9”C. Detta innebär en total temperatursänkning av 20 C som medelvärde för 750 000 småhus under förutsättning att motorshunt installeras i 150 000 hus där inreglering inte genomförts. Medeltemperatursänkningen för beståndet av småhus med vattenburen värme blir ca 1.7"C. För hela beståndet blir den l.l"C. Åtgärden installation av motorshunt kan genom- föras enbart i dc småhus som har hög medeltemperatur. Denna kommer efter genomförandet att ligga vid ca 20" C. En effektiv samordning förutsättes således för åtgärderna installation av motorshunt resp. inreglering. 1 det följande används planverkets bedömning vid beräkning av energibesparing och investeringsutgift.

För småhusen beräknas således i denna promemoria energibesparingen med motorshunt till 0,6 TWh/år netto vid åtgärd i 600000 lägenheter. lnvesteringsutgiften beräknas till 1 020 milj. kr. och underhållskostnaden till 20 milj. kr. per år. _

1 de flesta fle rbostad sh us finns motorshunt redan installerad. Planverket räknar med att installationen kan bli aktuell för ytterligare högst 100000 lägenheter och beräknar energibesparingen till totalt 0,1 TWh/år netto samt investeringsutgiften till 20 milj. kr. Underhållskostnaden blir 0.4 milj. kr. per år. Motsvarande temperatursänkning blir ca 0,70 C, vilken faller på lägenheterna i den övre delen av fördelningskurvan i fig. 4.2.

Förlokaler och industrins byggnaderanserp/anvt't'ket att det är möjligt att uppnå en total energibesparing av 0.4 TWh/år netto genom installation av motorshunt. Planverket beräknar investeringsutgiften till 100 milj. kr. Remissinstanserna är i stort sett eniga och delar verkets bedömning. Den tänkbara maximala andelen för åtgärden är enligt verket 20 % av beståndet, vilket ungefär motsvarar 100 milj. m3 byggnadsvolym. Tempera- tursänkningen blir ca 0.40 C genom denna åtgärd.

Hänvisningar till S4-6-1

  • Prop. 1977/78:76: Avsnitt 4.6.1

4.6.4. Drifttic/sstj'rning av itppvärmningsst"stam

Denna åtgärd innebär att styr- och reglerutrustning installeras för att medge att rumstemperaturen kan sänkas under perioder då byggnaden ej

Prop. 1977/78:76 317

nyttjas eller under vissa särskilda tider. exempelvis nattsänkning av tempe- raturen i bostadshus. Oftast innebär åtgärden att ett tidur kopplas till värmesystemets motorshunt och att framledningstemperaturen därmed kan sänkas under förinställda tidsperioder.

För 5 m å h U 5 e n beräknar planverket att drifttidsstyrning främst innebär nattsänkning av rumstemperaturen. Verket bedömer dock energibespa- ringen som måttlig genom denna åtgärd. Total besparing anges till 0,07 TWh/ år netto vid genomförande i 200 000 småhus. vilket motsvarar 300 kWh/år netto per småhus. Detta innebär en medeltemperatursänkning av 0,30 C.

Encrgeikommissiwens (type/'tgt—upp (." anger i sin preliminära rapport att besparingen kan beräknas till maximalt 1.1 TWh/år netto för småhusen.

Vissa remissvar på planverkets preliminära rapport anger att åtgärden kan bedömas vara av särskilt intresse med hänsyn till förväntad teknisk utveckling på reglersidan och att särskilt småhusen som ofta är utförda i lätt konstruktion med liten värmekapacitet är intressanta för tillämpning.

Energibesparingen för denna åtgärd beräknas i denna promemoria under förutsättning att nattsänkning kan genomföras'med 1.60 C i vissa delar av beståndet. Detta kan skattas till ca 300000 småhus motsvarande ungefär 20 '.l'. av hela beståndet. Resultat från mätningar genomförda av tekniska fakulteten vid Lunds universitet stöder denna bedömning. Nattsänkningen 1,6" C leder till energibesparingen 900 kWh/år netto per småhus, vilket ger totalt 0.3 TWh/år netto. Planverket beräknar investeringsutgiften till 210 milj. kr.. dvs. till 700 kr. per småhus. Underhållskostnaden bedöms i denna promemoria till 4,2 milj. kr. per år och brukningstiden till 15 år.

För fl e rb o sta d 5 h U 5 e n beräknas i denna promemoria energibespa- ringen genom drifttidsstyrning efter planverkets bedömning. vilken anger besparingen 400 kWh/år netto. lnvesteringsutgiften anges till 25 kr. per lägenhet. Medeldygnstemperatursänkningen blir 0,7"C, vilket kan accep- teras om volymen för åtgärden begränsas. Planverket anger att åtgärden kan genomföras för maximalt 50 9.3") av flerbostadshusen. Med hänsyn till andra temperatursänkningar beräknas emellertid denna andel till 35 *.t-',_ motsva- rande ca 750 000 lägenheter. Den totala energibesparingen blir således 0,3 TWh/år netto och investeringsutgiften 20 milj. kr. Underhållskostnaden beräknas till 0,4 milj. kr. per år.

För lokaler och industrins byggnader beräknar planverket energibesparingen genom drifttidsstyrning till 0,4 TWh/år netto totalt. Emellertid har flera remissinstanser påpekat att förhållandevis stora vinster kan göras i lokalsektorn genom temperatursänkningar under icke nyttjande- tid. Dessutom förväntas att den tekniska utvecklingen på reglerområdet leder till bättre system för s. k. intermittent uppvärmning. Med hänsyn till detta och med hänsyn till bedömningar redovisade i bl.a. energikwnmissionens expertgrupp C preliminära rapport beräknas energibesparingen för denna åtgärd till 1,2 TWh/år netto och investeringsutgiften till 90 milj. kr. Underhållskostnaden blir ca 1.8 milj. kr. per år och brukningstiden 15 år. Expertgruppen skattar energibesparingen genom drifttidsstyrning av

Prop. 1977/78:76 318

uppvärmningssystem till ungefär 10 % av värmeförbrukningen för kompen- sering av transmissionsförluster och ofrivillig ventilation. Ungefär halva beståndet för lokaler och industrins byggnader beräknas kunna åtgärdas. Den besparing som erhålls i en byggnad beror bl. a. av vilken värmekapacitet som huset har. Systemet bör i viss utsträckning anpassas från fall till fall och intrimmas till maximal spareffekt.

Tabell 4.15 Styr- och reglersystem

Åtgärd Besp.. Investe- Under— Bruks— Besp. netto ring* håll o. tid kost- TWh/år miljar- drift* år nad*

der kr. milj. öre/

kr./år kWh

Alternativ I

lnreglering av uppvärmningssy-

stem samt temperatursänkningar i 300 000 småhus 0.45 0.27 0 15 4,6 lnreglering av uppvärmningssystem

i 930 000 lgh i flerbostadshus samt temperatursänkningar i hela be- ståndet 2,1 0,32 0 15 1.1 lnreglering av uppvärmningssystem

samt temperatursänkningari loka- lcr (240 milj. m3) 2.0 0.72 0 15 2.7 lnreglering av uppvärmningssystem

i industrins byggnader (60 milj. m3) samt temperatursänkningar (120 milj. 1113) 0.4 0.18 0 15 3.4 Installation av motorshunt för styr-

ning av framledningstemperatu- ren i uppvärmningssystem för 100 000 lgh i flerbostadshus 0.1 0.02 1 15 1,7 D:o i lokaler (75 milj. m3) 0,3 0.07 1 15 2.1 D:o i industrins byggnader (25 milj.

n13) 0,1 0,02 1 15 2.1 Drifttidsstyrning av uppvärmnings-

system i 700 000 lgh i flerbo- stadshus 0.3 0.02 0 15 0,6 D:o i lokaler 0.9 0.06 1 15 0.6 D:0 i industrins byggnader 0,3 0.02 1 15 0,6

SUMMA ALTERNATIV 1 6,95 1.70 5 — —

*Avser kostnadsläget l:a kvartalet 1977 exklusive mervärdeskatt.

Prop. 1977/78z76 319 Tabell 4.15 Styr- och reglersystem Åtgärd Besp.. Investe- Under- Bruks— Besp. netto ring* håll o. tid kost- TWh/år miljar- drift* år nad* der kr. milj. öre/ kr./år kWh Alternativ II Utöver alternativ I tillkommer: lnreglering av uppvärmningssystem genom installation av termosta- tiska radiatorventiler samt tempe- ratursänkningar i 300 000 småhus 0,6 0,33 7 10 7,2 Installation av termostatiska radia— torventiler i lokaler (40 milj. m3) 0,50 0,27 6 10 7,0 Drifttidsstyrning av uppvärmnings— system i 300 000 småhus 0,30 0,19 4 15 6.0 Delsumma 1,40 0,79 17 — — SUMMA ALTERNATIV 11 8.35 2,49 22 — — Alternativ III Lika alternativ 11 8.35 2,49 22 — — Alternativ IV Utöver alternativ 111 tillkommer: Installation av motorshunt för styr- ning av framledningstemperatu- ren i uppvärmningssystem i 600 000 småhus 0.60 0.92 18 15 15 Delsumma 0,60 0,92 18 — — SUMMA ALTERNATIV IV 8,95 3.41 40 — —

*Avser kostnadsläget l:a kvartalet 1977 exklusive mervärdeskatt.

4 . 7 .] Individuell mätning

Ett område där individuell mätning är möjlig är förbrukning av e l e k t ri - ci tet . Enligt folk- och bostadsräkningen 1975 uppvärms 42 000 lägenheter i flerbostadshus och 332 000 lägenheter i småhus med el. Av lägenheterna i småhus kan man på goda grunder anta att huvuddelen redan har individuell

mätning.

Enligt planverket kan man genom att införa individuell mätning spara 5—1 fli av hushållsförbrukningen. Energisparmöjligheterna vid uppvärm-

Prop. 1977/78:76 320

ning beror på vilken sänkning av inomhustemperaturen som kan förväntas. Som exempel anger planverket att en temperatursänkning med i genomsnitt ZUC medför en besparing om 7 % av byggnadens totala nettoenergiförbruk- ning. Institiaioncnjär ltt"_t,'_anadstc'knik vid KTH. beräknar att en temperatur- sänkning med IOC medför en besparing om ca 5 'a', av uppvärmningsener- gin.

Då det gäller frågan om vilken volym åtgärden kan få räknar planverket med att 400 000 lägenheter i flerbostadshus kan utrustas med individuella elmätare, medan elvw'ks/örtwii/ii: n anför i sitt remissvar på den preliminära rapporten. att endast 225000 lägenheter har kollektiv mätning. Följande beräkningar avser nyinstallation av individuella elmätare i 200 000 lägenhe- ter. Av dessa antas att inte fler än 25 000 lägenheter uppvärms med el. En besparing på 0,10 TWh/år skulle då vara möjlig. ,

Installation av elmätare kostar enligt planverket, 500—1 000 kr. perlägenhet. Detta medför en total kostnad om 0.17 miljarder kr. inkl. mervärdeskatt. Planverket anser vidare att den tekniska livslängden för en elmätare är 25 år och att mätaren inte kräver underhåll. Åtgärden i sig förutsätter givetvis att mätaravläsning sker med jämna intervall. ] likhet med planverket har en eventuell kostnad för detta inte inräknats. Besparingskostnaden för åtgärden, då mervärdeskatten frånräknats, blir 8,0 öre/kWh.

Ett annat område där individuell mätning är möjlig är t a p p v a r m va t- tenförbrukning.

Undersökningar på 1950-talet i Stockholm visade på minskad förbrukning i storleksordningen 4 % när individuell varmvattenmätning infördes. Plan— verket hänvisar till pågående undersökningar som tyder på 20 *".i-iga bespa- ringar. P/anverkt't anger också att varm 'attenmätare kan installeras i 40 % av lägenheterna i flerbostadshus dvs. ca 750 000 lägenheter. Verket anger att det är möjligt att spara 5 (21, av hushållens totala nettoenergiförbrukning vilket motsvarar 825—950 kWh/år och lägenhet genom individuell varmvattenmät- ning. l verkets rapport har man dock räknat med en besparing på 500 kWh/år och lägenhet. Under förutsättning att hyresgästerna får ordentliga informa- tioner är besparingar i storleksordningen 500—950 kWh/år och lägenhet möjliga. Den totala besparingen skulle då kunna uppgå till 0,30 TWh/år om varmvattenmätare installeras i de 400 000 lägenheter i flerbostadshus som enkelt kan förses med mätare.

Kostnaden för en varmvattenmätare uppskattar planverket till 150 kr. Vidare anger man att avläsning utanför lägenheten kostar 150 kr. ytterligare. Kostnader för installationen tillkommer. Planverket har uppskattat den totala investeringsutgiften per lägenhet till 1 000 kr. I beräkningen av den utgiften ingår även de lägenheter där mer än en mätare måste installeras. En varmvattenmätare kräver, för att vara rättvisande, underhåll och reparatio- ner. Planverket anger att den tekniska livslängden för åtgärden är 20 år. Många varmvattenmätare på marknaden håller emellertid inte mer än tre till fem år enligt uppgifter som underhand inhämtats från leverantörs- och

Prop. 1977/78:76 321

förvaltarhåll. Om man inkluderar avläsningskostnaderna innebär det att underhåll och drift blir ca 45 kr. per mätare och år. Planverket anger ingen sådan kostnad. Investeringen för denna åtgärd i 400 000 lägenheter blir 0,18 miljarder kr. om man följer planverkets uppgifter om kostnaden för en vattenmätare per lägenhet och till denna adderar en utgift för installationen. Underhållskostnaderna inkl. avläsningskostnader kan beräknas till 1/10 därav, dvs. 18 milj. kr. per år. Med dessa förutsättningar blir besparingskost- naden för åtgärden 8,0 öre/kWh.

Besparingsmöjligheten i de enligt planverket återstående 350000 lägen- heter där varmvattenmätning är möjlig, motsvarar 0,26 TWh/år. Investe- ringen för installation i dessa lägenheter blir större, eftersom det enligt verket förmodligen behövs minst två mätare per lägenhet, Det innebär en investe- ring på 0,32 miljarder kronor och en underhålls- och driftkostnad på 32 milj. kr. per år. Besparingskostnaden blir då 16 öre/kWh.

Det finns flera åtgärder för individuell mätning som inte har nämnts av planverket eller någon av remissinstanserna. Följande har emellertid tagits med bland åtgärderna i besparingsberäkningarna i denna promemoria.

Enligt folk- och bostadsräkningen 1975 värrneförsörjs 32 000 lägenheter i småhus och 717 000 lägenheter i flerbostadshus med fjärrvärme. En vanlig debiteringsform för fjärrvärme grundar sig på uppvärmd lägenhetsyta. Här kan individuell mätning av fjärrvärme medföra energibesparing framför allt i småhusen. Med fjärrvärme likställs i detta fall de gemensamma panncen- traler som finns i mindre småhusområden. En elektronisk värmemängdsmä- tare för småhus kostar enligt uppgift från leverantörer ca 2 500 kr. exkl. installationskostnad. Värmemängdsmätaren kräver underhåll på liknande sätt som varmvattenmätarna. Om 50 000 lägenheter i småhus utrustas med värmemängdsmätare blir den totala investeringsutgiften 0,15 miljarder kr. medan underhålls- och debiteringskostnaden kan beräknas till 2 milj. kr. per år. Energibesparingen kan högst bli 0,11 TWh/år. Besparingskostnaden för åtgärden med dessa förutsättningar blir 9,1 öre/kWh då åtgärdens brukstid är 20 år.

Det finns även en metod för individuell mätning av energiförbrukning för uppvärmning i flerbostadshus som inte planverket och remissinstanserna nämner. I föregående kapitel har redogjorts för olika metoder att mäta förbrukningen i varje enskild lägenhet. En sådan metod är baserad på Uppmätning av rumstemperaturer. Bl.a. studier vid tekniska fakulteten vid Lunds universitet tyder på att det bör vara möjligt att finna former för en rättvis debitering med denna metod. I dag tillgängliga utrustningar kostar ca 350 kr. per lägenhet. Installationskostnaden är ungefär densamma, men varierar kraftigt från objekt till objekt. Åtgärden kräver inga underhållskostnader utöver avläsnings- och debiteringskostnader. Om åtgärden genomförs i 200000 lägenheter i flerbostadshus blir investeringen 0,14 miljarder kr. Underhåll och drift kommer att kosta ca 2 milj. kr. per år. Besparingen kan bli 0,15 TWh/år, om temperaturen sänks med 0.5—1,5"C. Besparingskostnaden

Prop. 1977/78:76 322

för åtgärden blir då 6.2 öre/kWh under förutsättning att åtgärdens brukstid är 20 år.

4 . 7 .2 Tilläggsisolering av apparater och rör

Planverket bedömer besparingsmöjligheterna genom til lä g g sis ole - ring av apparater och rör till 0,85 TWh/år till en kostnad av 1,44 miljarder kr. om åtgärden utförs i 1,7 miljoner lägenheter. Med en livslängd på 30 år för åtgärden blir besparingskostnaden på 6,7 öre/kWh. För lokaler anger planverket att besparingsmöjligheten är 0,3 TWh/år. Verkets synpunkter på besparingsmöjligheter och kostnader används i sammanställ- ningen av sparmöjligheter i tabell 4.16.

4. 7 .,? Övrigt

För åtgärderna utbyte av ljusarmatu rer, övergång från allmänbelysning till punktbelysning och drifttidsstyr- ni n g a v va rm va t te n e i t k U 1 a t io n angerp/anverket en total besparing på 1,6 TWh/år. Åtgärderna avser endast lokaler.

Det finns många osäkerheter i en bedömning av i vilka byggnader och hur åtgärderna skall genomföras. Framför allt är kostnadsbedömningarna mycket osäkra. Åtgärderna bör därför inte bedömas som realistiska i hela lokalbe- ståndet annat än i ett mycket stort sparprogram. Planverket framhåller att dessa åtgärder, och naturligtvis alla andra möjliga åtgärder av samma natur, skall vidtas i det enskilda fallet.

Det finns en rad andra mindre åtgärder som bör kunna vidtas. Till exempel åtgärder på varmvattenförbrukningen som installation av t r y c k re (1 U c e - ringsventiler, termostatblandare m. m. Varoch närdessa skall vidtas kan emellertid endast bedömas från fall till fall. Vikten av de många olika mindre uppfinningar och initiativ som kommer från enskilda får inte heller försummas. Det bör vara realistiskt att räkna med en besparing om minst 2 TWh/år för samtliga dessa åtgärder. Investeringen är emellertid som anförts ovan svår att beräkna. varför inte heller någon besparingskostnad går att ange.

4.7.4. Sammanfattning

Av följande tabell framgår hur de övriga energisparåtgärderna kan fördelas på sparalternativen I—IV.

Prop. 1977/78:76

Tabell 4.16 Övriga åtgärder

Åtgärd

Alternativ I Inga åtgärder SUMMA ALTERNATIV I

Alternativ II

Individuell värmemätning (tempera- tur) i 200 000 lgh i flerbostadshus Tilläggsisolering av apparater och rör i600 000 småhus och 1 100 000 lgh i flerbostadshus D:o i övriga lokaler (240 milj. m3)

SUMMA ALTERNATIV 11

Alternativ lll

Utöver alternativ II tillkommer: Individuell elmätning i 200000 lgh i flerbostadshus Individuell varmvattenmätning i 400 000 lgh i flerbostadshus Individuell värmemätning i 30 000 småhus2 Tilläggsisolering av apparater och rör i industrins lokaler (130 miljoner m3)

Delsumma

SUMMA ALTERNATIV III

Alternativ IV

Utöver alternativ 111 tillkommer: Individuell varmvattenmätning i 350 000 lgh i flerbostadshus Individuell värmemätning i 20000 småhus2

Övriga åtgärdertbelysning, varmvat- tencirkulation etc.) i övriga loka- ler

Dzo i industrins lokaler

Delsumma

SUMMA ALTERNATIV IV

323

Besp., Investe- Under- Bruks- Besp. netto n'ngl håll tid , kost- och nadl dn'ft1 TWh/år miljar- milj. år örc/ der kr. kr./år kWh () _ _ 0,15 0,13 20 6,2 0,85 1,31 0 30 6,7 0,20 0,30 0 30 6,7 1,20 1,74 _ _ 0,10 0,15 25 8.0 0,30 0,16 20 8,0 0,07 0,09 20 9,1 0,10 0,15 20 9.0 0,57 0,55 _ _ 1.77 2.29 — — 0,26 0,32 20 16 0,04 0,05 20 9,1 1.20 2.18 20 11' 0,40 0,73 20 11 1,90 3.28 — — 3,67 5.57 — —

1 Avser kostnadsläget l:a kvartalet 1977 exkl. mervärdeskatt. ZAvser fjärrvänneförsörjda småhus samt småhusområden med gemensam värme— central.

Prop. 1977/ 78:76 324

Det är viktigt att forsknings- och utvecklingsarbete kring nya energikällor ges stor tyngd. Det kan ändå vara lämpligt att vara försiktig i bedömningen av sparmöjligheterna den närmaste tioårsperioden.

4.8.1. Solvc'it'tnesvstem

Planverket bedömer att redan under mitten av 1980-talet skall sol vär- m e s y ste m kunna medverka till att sänka landets behov av importbränsle. För att detta skall vara möjligt måste emellertid forskningen inom området fortsätta på bred front och försöks- och demonstrationsanläggningar ges ekonomiskt stöd. Planverket bedömer att man kan spara 3,4 TWh/år med solvärme under förutsättning att man satsar resurser på forskning och utveckling.

Verket anger att det redan i dag finns anläggningar med solvärme för varmvattenberedning som säljs till en kostnad av 8000 kr. för småhus. Systemet täcker ca 50 % av årsenergibehovet för tappvarmvatten- uppvärmning. Den största effekten erhålls naturligtvis sommartid. Detta kan vara positivt eftersom en oljeeldad panna för småhus arbetar vid så låg verkningsgrad som 30—50 % sommartid då värmebehovet består av endast beredning av varmvatten. Genom solvärmesystem för varmvattnet höjer man alltså årsmedelverkningsgraden för den ordinarie värmeanlägg- ningen.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH. anger solfångarnas storlek till 4—12 m2 per lägenhet för täckning av 40—75 % av energibehovet för varmvattenberedning. Investeringskostnaderna varierar mellan 1,0 och 3,0 kr. per inbesparad kWh. [ett exempel visar institutionen att besparingsmöj- ligheterna med solvärme för varmvattenberedning i 10000 småhus och 10 000 lägenheter är ca 0,05 TWh/år. Motsvarande investering kan i enlighet med institutionens siffror bedömas till 0,15 milj. kr. Med en underhålls- kostnad på 2 milj. kr. per år blir besparingskostnaden ca 20 öre/kWh. Livslängden för åtgärden är kalkylerad till 20 år.

När det gäller solvärme för u p p v ä r m n i n g är underlaget för kostnads- bedömningar sämre. Det har att göra med lagringsproblem och utförande- frågor. Som exempel på lagringsproblemet vid ett centralt solvärmesystem med säsongslagring i vatten för 100 lägenheter, måste lagret enligt institu- tiorrenjiir trygg/mdsteknik vid KTH vara ca 20 000 m3 eller ungefär lika stort som de 100 lägenheterna tillsammans. Institutionen beräknar de totala kostnaderna för uppvärmning med sol i 10000 lägenheter i småhus och 10000 lägenheter i flerbostadshus till mellan 1 och 1,5 miljarder kr. Energibesparingen beräknar institutionen till 0,4-0.5 TWh/år. Med en underhålls» och driftkostnad på 20 milj. kr. per år blir besparingskostnaden ca 20 öre/kWh. Brukstiden är härvid 20 år. Kostnader och besparingar för

Prop. 1977/78:76 325

lågtemperatursystem bör vara ungefär de samma som för centrala system. Besparingskostnaden är av naturliga skäl mycket osäker och kommer troligen att sjunka i framtiden.

Av försiktighetsskäl är det lämpligt att räkna med en mindre volym solvärmesystem under början av 1980-talet. I det högsta sparalternativet ingår dock ett tillskott av solenergi i bostadsbyggnader.

4 . 8.2 Summan/atin/ng

Med en kraftig ökning av forskningsinsatserna är det rimligt att räkna med att spareffekter kan uppnås redan inom en tioårsperiod. De större insatserna med solvärme kommer emellertid att kunna göras efter tioårsperiodens slut.

Detta gäller även för andra nya lokala energikällor. Med tanke på osäkerheten i bedömningar av möjligt energitillskott av t. ex. vindenergi och markvärme i den befintliga bebyggelsen, har inga beräkningar utförts. Inte heller red0visas här möjliga besparingar med solvärmesystem.

Under vårriksdagen 1977 beslöt riksdagen (prop. 1976/77, CU 1976/77:32 resp. 34, rskr 1976/77:244 resp 245) att den forskningsinriktade experiment- verksamheten skulle utökas i syfte att öka kunskapen om på vilket sätt en god energihushållning i byggnader bäst uppnås. Som exempel på sådan verk- samhet nämndes i propositionen försök i full skala med nya installations- system för uppvärmning av varmvatten samt försök med nya hustyper och ny byggnadsteknik samt n ya ene rg i källo r. I propositionen anges att ansvaret för denna forskningsinriktade experimentverksamhet, som får ses som en komplettering till energiforskningsprogrammet under industridepar- tementets huvudtitel, skall anförtros statens råd för bt'ggtldtls/Öt'sknltl_t_.,'. Riksdagen anvisade 25 milj. kr. för budgetåret 1977/78 till förstärkning av forskingsresurserna på detta område.

I den sammanfattande redovisningen i kapitel 5, kommer mindre bespa- ringar av nya lokala energikällor att redovisas. Dessa hänför sig då huvudsakligen till solvärmesystem i bostadsbyggnadcr.

Hänvisningar till S4-8-1

  • Prop. 1977/78:76: Avsnitt PON?

5 Totala besparingsmöjligheter inom en tioårsperiod

Enligt planverket finns ett stort antal både positiva och negativa bieffekter av de energisparande åtgärderna på byggnaden eller för de boende. Aven remissinstanserna framhåller en rad sådana bieffekter. '

Prop. 1977/78:76 326

5 . l .] Behov av tt/lgvmme

Redan tidigare har framhållits att det utrymme som en invändig isolering kräver normalt inte behöver beaktas i den ekonomiska kalkylen. I princip gäller samma uppfattning om den utvändiga tilläggsisoleringen även om många byggnader i tätorter är placerade med fasaden i tomtgränsen. I-'Ianverket anser att en överenskommelse i denna senare fråga bör träffas mellan berörda parter.

Planverket och remissinstanserna ger flera exempel på andra åtgärder som påverkar tillgängligt utrymme. Invändiga tilläggsisoleringar av golv och tak Skall naturligtvis inte utföras om rumshöjden därmed blir för liten. Utbyte av ett glas mot t. ex. en isolerruta kan minska avståndet mellan rutorna så att persienner inte får plats. Ibland kan å andra sidan en extra fönsterbåge just Skapa det utrymme som behövs för att en persienn skall få plats. Många typer av extra installationer kräver någon form av utrymme antingen för dragning av rör eller ventilationskanaler eller för uppställning av utrustning. Dessa utrymmesbehov har inte beaktats i den ekonomiska kalkylen.

En annan effekt kan enligt planverket vara att en anslutning av äldre fastigheter till fjärrvärme får till resultat att mindre utrymme tas i anspråk i fastigheten för uppvärmningsanordningen.

5. I ..7 U tseendetiirändring av [avggnader

Ingrepp 1 fasader innebär ofta att byggnadens utseende förändras. Remiss- instanserna delar planverkets uppfattning att både den utvändiga och den invändiga tilläggsisoleringen ger en förändring av fönstersmygens djup. Detta kan ibland uppfattas negativt dels beroende på att ljusinsläppet minskar, dels för att byggnadens utseende förändras. Planverket och remiss- instanserna ger flera exempel på åtgärder där genomförandet fordrar en känsla för byggnadens karaktär och egenart. Det kan gälla fönsterrenove- ringar. installationsutrustning eller solfångare som placeras på tak eller på annan synlig plats. Det åligger byggnadsnämnden att bevaka att byggnadens yttre ges sådan utformning och färg som stads- eller landskapsbilden fordrar och som befinnes lämpligt såväl för byggnaden i och för sig som för en god helhetsverkan (38 & BS).

5. l.3 Ingrepp i byggnadens klimatskärm eller stomme

Planverket och flera remissinstanser påpekar att alla ingrepp i byggnadens klimatskärm eller stomme kan ge bieffekter av icke önskat slag. Självklart är att all håltagning i väggar och bjälklag måste föregås av en kontroll av att husets stabilitet inte äventyras.

Planverket påpekar med stöd av flera remissinstanser att man vid olika injekteringsmetoder för tilläggsisolering och tätning måste vara mycket

Prop. 1977/78:76 327

noggrann. Det gäller framför allt att kontrollera att inte luftade utrymmen, som är nödvändiga för konstruktionens beständighet, täpps igen. Injekte- ringen kan annars leda till att hela konstruktionen angrips av röta. Alla injekteringar bör därför enligt verket föregås av en noggrann kartläggning av de tekniska förutsättningarna för konstruktionen. Dessutom krävs ett fackmannamässigt arbetsutförande av erfaren personal.

Planverket påpekar vidare att man även när det gäller åtgärder i ventilerade kryprutn under småhus måste beakta risken för rötskador.

Hittills har främst negativa effekter av ingrepp i byggkonstruktionerna diskuterats. Planverket påpekar med stöd av remissinstanserna att man också kan förvänta sig vissa positiva konsekvenser. Sålunda påpekar man att tilläggsisolerings- och tätningsåtgärder av framför allt ytterväggar och bjälklagskanter vid riktigt utförande kommer att ge en torrare byggnadskon- struktion. Detta innebär samtidigt att de i den ursprungliga konstruktionen ingående materialens värmeisolerande förmåga förbättras.

Remissinstanserna är eniga om att tilläggsisolering ger en positiv bieffekt genom att yttemperaturen på insidan av konstruktionen höjs. Detta är en viktig effekt eftersom lufttemperaturen kan sänkas om yttemperaturen höjs. Detta faktum kan många gånger ge ett högst väsentligt bidrag till energibe- sparingen. Som exempel kan nämnas att man vid institutionenför byggnads- teknik vidKTIl har beräknat att en tilläggsisolering av ytterväggarna i det 5. k. Ulvsundaprojektet, medför att lufttemperaturen kan sänkas med en halv till en grad Celsius, utan att inomhuskomforten försämras. Ännu mera påtaglig blir denna effekt vid byte av fönster från l-glas till 2- eller 3-g1asfönster.

Inomhusklimatet påverkas positivt även av flera andra åtgärder. Speciellt framhåller planverket de tätningsåtgärder som eliminerar drag. Även inregle- ring av ventilationssystem kan minska luftrörelser i olika typer av lokaler så att komforten förbättras.

5.1.4 Inverkan av hus/arm

Planverket påpekar i sin slutrapport att effekten av värmeisolering av ytterväggar blir större per lägenhet i ett småhus än i ett flerbostadshus. Även institutionen/ör byggnadsteknik vid KTH diskuterar husformens inverkan på effekten av tilläggsisolerande åtgärder. Resonemangen skall inte uppfattas så att värmeisolerande åtgärder är mer f ö n s a rn m a att utföra om byggnaden har kubisk form än om den är lång och smal. Effekten av en tilläggsisolering påverkas förutom av utförande och utgångskonstruktionens standard, endast av det omgivande klimatet. Husets form kan däremot påverka utgiften per ni2 genom t. ex. olika behov av ställningar eller ytans totala storlek. Valet av husform har visserligen betydelse för husets energiförbrukning. Men ett sådant val kan endast göras i samband med nybyggnad. De befintliga byggnaderna har redan en form och i dessa får tilläggsisoleringsåtgärder således samma lönsamhet per m2 vägg helt oberoende av husets form.

Prop. 1977/78:76 328

5.1.5 Brant/egenskaper eeh akustiska egenskaper

Planverket påpekar att ingrepp i byggnadens stomme och klimatskärm kan förändra byggnadens b r a n d e g e n s k a p e r väsentligt. Både tilläggsisole- ring och ventilationstekniska åtgärder kan genom lämpligt konstruktions- och materialval ge klart positiva effekter. Här bör dock betonas att även motsatsen kan bli fallet vid felaktigt konstruktions- eller materialval, vilket bl. a. påpekats av statens brandnämnd.

Planverket påpekar med stöd av flera remissinstanser att energisparande åtgärder kan ge positiva ak U 5 t i s k a effe kte r. I princip bör man alltid söka tillvarata möjligheten att kombinera tilläggsisolering och tätningsåt- gärder meden förbättring av lokalens ljudklimat till skydd för såväl invändigt buller som buller från trafik m. m. utanför husen.

Planverket anser vidare att man i samband med inreglering av ventilations- kanaler ofta kan vidta åtgärder för att förhindra icke önskvärd överhörning mellan olika lokaler. Samtidigt kan besvärande brusnivåer åtgärdas.

5. 1.6 Lit/ikont/ört

Vissa åtgärder kan enligt planverket också ge bieffekter som påverkar lokalens hygieniska standard. I tidigare avsnitt har påtalats de risker för sänkt standard på luftkvalitén som kan uppstå om tätningsåtgärder drivs för långt.

En risk medför stor lufttäthet äratt den boende kompenserar sig genom att öppna fönster och därigenom skapar en luftomsättning som vida överstiger vad den tidigare ofrivilliga ventilationen uppgick till. Denna risk minskar vid en korrekt temperaturreglering då fönstervädring snabbt medför oacceptabelt låga inomhustemperaturer.

5.1.7 Behov av underhåll

Många åtgärder påverkar byggnadens underhållsbehov. Härmed avses då inte underhållsåtgärder som krävs föratt de energisparande åtgärderna skall fungera tillfredsställande utan i stället den inverkan åtgärden kan ha på behovet av underhåll av byggnaden i stort. Som redan nämnts ger tilläggs- isolering en förhöjd yttemperatur på insidan. Detta innebär erfarenhetsmäs- sigt en mindre smutsavsättning på dessa ytor. Behovet av invändig renovering kommer alltså av denna anledning att minska något. Minskad smutsavsättning kommer även att bli en följd av förbättrad täthet mot luftrörelser inuti och genom byggnadskonstruktionerna.

I samband med fönsterrenovering anser planverket att det är väsentligt att man beaktar fönsterputsningsproblemet. Det gäller då dels att begränsa behovet av fönsterputsning men även att kontrollera att putsningen är möjlig att utföra med rimliga krav på säkerhet.

Prop. 1977/78:76 329

5. 1.8 Arbetsut/örande

Av hänsyn dels till byggnadsarbetarnas arbetsmiljö och dels till värdet av ett riktigt utförande av de energisparande åtgärderna är det väsentligt att planera genomförandet av åtgärderna så att förutsättningar ges för att arbetet skall kunna utföras riktigt. Det innebär att rätt åtgärd skall planeras in på rätt plats men även att man kontrollerar att utrymme finns för den som skall utföra arbetet. Många energisparande åtgärder skall ju utföras på trånga vindar elleri kryputrymmen under golvbjälklag. Även de dammproblem som är förknippade med allt slags renoveringsarbete bör beaktas. Speciellt är det väsentligt att dessa frågor beaktas vid ingrepp i äldre installationer där asbest varit ett vanligt isoleringsmaterial.

5.1.9 Inverkan på installationer

Problemet med att brukaren av lokalen, medvetet eller omedvetet. sätter installerad utrustning ur funktion behandlas både i planverkets slutrapport och av flera remissinstanser. En väsentlig risk är naturligtvis att erforderligt underhåll blir eftersatt. Ett annat problem som också främst är knutet till installationstekniska åtgärder är felaktig ändring av inställning av reglerut- rustning. P/anverket anser att ett av villkoren för att en noggrant utförd inreglering av ett uppvärmningssystem skall fungera är att radiatorventiler och annan reglerutrustning inte kan justeras individuellt av den boende. Många installationer är redan i dag utrustade med radiatortermostatventiler och dessa borde enligt planverket helst låsas i rätt läge efter inreglering. Risk finns för att en inreglering både på ventilations- och uppvärmningssidan sätts ur spel genom att installerad automatik förbikopplas för att undvika klagomål från nyttjaren av lokalen.

En fråga, som planverket och ett flertal remissinstanser diskuterar, är nödvändigheten av att befintliga värmeregleringsutrustningar fungerar. Detta är viktigt för att man skall kunna tillgodogöra sig energibesparingar genom t.ex. byggnadstekniska åtgärder på ett effektivt sätt. Risken finns annars att t. ex. en tilläggsisolering av ett vindsbjälklag endast medför en temperaturhöjning i rummen närmast under bjälklaget, om inte värmetill- förseln till just dessa rum går att minska.

Det är också väsentligt att allajusteringar av automatik för styrning av luft och vatten utföres av fackman. Speciellt på luftsidan riskerar man problem om t. ex. invändigt luftövertryck skapas. Planverket anser att ett invändigt övertryck kan förorsaka fuktskador i ytterväggar och tak om fuktig inneluft pressas ut genom otätheter. Luftens fuktinnehåll kan kondensera inuti konstruktionen och förorsaka rötskador eller isbildning.

Prop. 1977/78:76 330

5. ]. 10 Teknisk utveckling

Inom alla grenar av den teknik som tillämpas för de energisparande åtgärderna pågår ständigt en utveckling både av nya produkter och nya arbetsmetoder ägnade att på ett effektivare sätt motsvara marknadens krav på energibesparing. [ takt med utvecklingen kommer också den lämpliga sammansättningen av åtgärder att förändras.

De områden som i dag är mest intressanta att bevaka ur denna aspekt är utvecklingen av nya lokala energikällor, främst solvärme-. jordvärme- och vindkraftssystem. värmepumpsystem anpassde för olika driftsförhållanden. värmeväxlarsystem samt utvecklingen på fönstersidan.

Det är också väsentligt att redan genomförda åtgärder kontrolleras med avseende på sin energisparande effekt på ett systematiskt sätt. Hittills redovisad uppföljning är klart otillräcklig.

Det är alltså inte bara viktigt att nya metoder för energibesparing fångas upp och slussas ut på marknaden. Minst lika viktigt är att metoder som ej ger avsedd effekt snabbt sorteras bort så att följderna av en felaktig teknisk eller ekonomisk bedömning blir så små som möjligt.

Som tidigare framhållits är det inte tillräckligt att utveckla en ny eller förbättrad energiteknologi. De praktiska frågorna omkring förvaltandet och i samband med byggande måste också lösas. Bygg/arskningsrädt't har i sin verksamhetsplan för den allmänna byggnadsforskningen lagt fram målinrik- tade program för FoU omkring dessa frågor som. utan att ingå i energiforsk- ningsprogrammet. har stor betydelse för energihushållningens praktiska resultat.

Planverket framhåller att en byggnad är primärt uppförd för att tillförsäkra människor eller processer lämpliga klimatförhållanden. temperatur och luftkvalitet. De hygieniskt betingade klimatkraven anger enligt verket i många fall definitiva begränsningar beträffande möjligheten att utnyttja energisparande åtgärder.

Planverket framhåller vidare att många åtgärder är enkla att genomföra. Andra åtgärder kan fordra mer eller mindre omfattande ingrepp i byggnadens klimatskärm och i VVS-installationerna. i allmänhet måste flera åtgärder kombineras till lämpliga "åtgärdspaket" för att bästa möjliga spareffekt skall erhållas menar verket.

[ följande avsnitt kommenteras några åtgärder som med dessa utgångs- punkter är speciellt angelägna att kombinera.

Prop. 1977/78:76 331

3.3.1 Fönsterbyte — [änlillgsålgiirc/c'r

Besparingskostnaden för fönsterbyte varierar från 8 till 26 öre per kWh enligt kapitel 4. Det motiverar en placering av åtgärden i alternativ lll och IV. Om beräkningen i kapitel 4 hade tagit hänsyn till energibesparing genom förbättrad täthet som erhålls automatiskt vid fönsterbyte och utan extra utgift hade besparingskostnaden i vissa fall kunnat beräknas till ca 5 öre per kWh. Det motiverar en placering i alternativ 1 eller II.

I alternativ lll och [V förekommer även fönsterbyten som egentligen inte behöver genomföras av åldersskäl. Skälet är att man i samband med annan fasadrenovering alltid enligt redovisningen i kapitel 4 bör försöka bedöma fönstrets återstående brukstid i förhållande till husets. Om resultatet av bedömningen blir att fönsterbyte kommer att behöva utföras i en nära framtid är det lämpligt att utföra bytet i samband med den övriga renoveringen. Den totala investeringsutgiften nedbringas därmed högst väsentligt. Något ytter- ligare tillfälle att kombinera fönsterbyte med fasadrenovering erbjuds normalt inte då ju tilläggsisolering enligt denna promemoria bedöms ha en brukstid som överensstämmer med husets. Omvänt kan behovet av fönsterbyte vara motiv för att tidigarelägga andra energisparande åtgärder som innebär ingrepp i byggnadens fasad.

5 2.2 l-"'en!i/ali0n — tätnin_L'såtia'irder

Planverket framhåller att kunskapen om vilka lägsta uteluftsllöden som från hygienisk synpunkt kan accepteras är otillräcklig. Det finns därför i dag inte tillräckligt underlag för att godta lägre uteluftsllöden än dem som anges i Svensk Byggnorm 1975 enligt verket.

] avsnittet om tätningsåtgärder(avsnitt 4.3) förutsätts att luftomsättningen kan minskas till nybyggnadskraven. Det är emellertid, vid den omfattning åtgärden bedöms få i de olika alternativen. inte praktiskt möjligt att kontrollera att denna luftkvalitet garanteras efter åtgärd i samtliga rum ialla byggnader som åtgärdas. Enligt planverket måste i samband med tätning av hus med ventilationssystem typ S och F. beaktas att tilluften tillförs på ett tillfredsställande sätt. Som regel menar verket att det betyder att någon form av tilluftsdon måste installeras. [ denna promemoria diskuteras införandet av balanserad mekanisk från- och tilluftsventilation.

[ avsnitt 4.5 redogörs för problemet att avgöra hur stor luftomsättning som skall ske med den mekaniska ventilationen. Det är nämligen inte praktiskt möjligt att göra en byggnad helt tät. En viss s. k. ofrivillig ventilation kommer alltid att finna5. även efter omfattande tätningsåtgärder. Det är dock rimligt att anta att den ofrivilliga ventilationen — dvs. läckage genom klimatskärmen — även beror av ventilationssystemet.

Enkla tätningsåtgärder kan förmodligen utföras utan risk att ventilationen understiger t. ex. 0.5 oms/timme. Planverket anger att antalet luftomsätt-

Prop. 1977/78:76 332

ningar per timme kan minskas med 0.2 genom tätning mellan fönsterbåge och karm. Vid mer omfattande tätningsåtgärder bör enligt denna promemoria resultatet kontrolleras och eventuell kombination med åtgärder inom området ventilation övervägas. Detta är en förutsättning för att de stora energibesparingar som redovisas för åtgärden tätning i avsnitt 4.3 ska vara möjliga. Dessa frågor har även behandlats i avsnittet om ventilation (avsnitt 4.5). särskilt mot bakgrund av lönsamheten för åtgärderna.

Enligt bedömningarna i denna promemoria måste ytterligare forskning och utveckling inom området komma till stånd. Det är då av stor vikt att de hygieniska frågorna behandlas parallellt med de tekniska. En viktig hygienisk fråga är giltigheten av gränsvärdet. 0,5 oms/timme i samtliga utrymmen i en byggnad. Det är även viktigt att klargöra om minimivärdet på luftomsätt- ningen skall sättas olika beroende på ingående byggnadsmaterial i byggna- den.

Hygineiska frågor i samband med mekanisk ventilation är bl. a. problem med ljudöverföring mellan olika rum och störande ljud från fläktar.

5 ..?.3 Installationstekniska åtgärder — [a_i-ggnadstekniska åtgärder

Flera åtgärder måste kombineras för att en besparingseffekt ska erhållas. T. ex. måste en tilläggsisolering alltid följas av en minskad värmetillförsel. Enligt planverket måste detta ofta ske genom att värmesystemet injusteras. Verket framhåller också att åtgärder av mer omfattande slag normalt bör kombineras och utföras samtidigt med relevanta punktinsatser inom kate- gorierna injustering och underhåll samt förbättringar av enkelt slag.

Fördelningen mellan olika åtgärder i alternativen redovisas i avsnitt 5.4. Den fördelningen får inte tolkas som den naturliga sammansättningen av olika åtgärder i en byggnad. Tvärtom utgör denna åtgärdssammansättning endast en sorts "medelvärde". l enlighet med planverkets resonemang. måste varje ingrepp i en byggnad föregås av en noggrann värdering och bedömning av sakkunnig besiktningsförrättare. där de åtgärder som övervägs bli utförda måste ses som en enhet.

Besparingsmöjligheterna av de olika åtgärder som diskuterats i kap. 4 kan sammanställas på flera sätt. Ett sätt att göra det är strikt efter lönsamhets- måttet. Om de effekter. som redogiorts för underavsnitt 5.1 . kunde åsättas ett pris skulle sammanställningen ändå inte vara helt korrekt. Även tillgängliga resurser utgör begränsningar. [ kap. 7 följer en redogörelse av dessa.

Prop. 1977/78:76 333

5.3 . I Allmän!

En åtgärd kan tänkas bli utförd på många olika sätt. "Värmeisolering av ytterväggar” t. ex. kan optimeras för olika besparingskostnader. Åtgärden "automatisk shuntutrustning" får olika besparingskostnad i olika byggnader där den genomförs eftersom det helt naturligt finns byggnader där bespa- ringen blir större än i andra byggnader. Genom att bestämma att de mest lönsamma objekten — dvs. de där besparingskostnaden är lägst — skall bli föremål för åtgärden först. kan alltså besparingskostnaden fås att variera inom vida gränser.

Med helt idealiska beräkningsmetoder och fullständig kännedom om landets byggnadsbestånd vore det möjligt att genomföra en beräkning på detta sätt för varje tänkbar åtgärd. Det samlade resultatet skulle då kunna beskrivas som en lista som börjar med den lönsammaste åtgärden i den lönsammaste byggnaden.

Eftersom de kunskaper som behövs för en sådan exakt lönsamhetsgrade- ring saknas. måste andra approximativa metoder tillgripas. Som nämnts i inledningen till kapitlet om besparingsmöjligheter (kap. 4) har beräkningarna i denna promemoria utgått från att fyra olika alternativa sparambitioner skall undersökas. Det viktigaste instrumentet vid inplaceringen av åtgärder i olika Sparalternativ har då varit besparingskostnaden. I alternativ 1 har huvudsak- ligen åtgärder för vilka besparingskostnaden maximalt är 5 öre per kWh medtagits. l alternativ II ingår åtgärder med en besparingskostnad på maximalt 75 öre per kWh. Den högsta besparingskostnaden i alternativ lll är 10 öre per kWh. medan den i alternativ IV är 20 öre per kWh. De undantag som gjorts har motiverats för varje åtgärd.

Gränserna skulle naturligtvis kunna sättas snävare. men dels ökar beräkningsbehovet. dels ökar kraven på noggrannhet, dvs. kännedom om byggnadsbeståndet.

Dessa fyra alternativ skall ses endast som räkneexempel. Besparingskost- naderna 5 öre per kWh osv. utgör inte naturliga gränser där lönsamheten förändras. Avsikten med att beräkna flera alternativ är att erhålla punkter på en linje som uttrycker besparingsmöjligheterna i förhållande till t. ex. investeringsbehov. Med utgångspunkt i denna kurva kan då investeringsbe- hov. underhållskostnader och besparingskostnad avläsas för olika bespa- ringar. Genom att kurvan utgör en interpolation mellan fyra punkter får de avlästa värdena en viss osäkerhet. I jämförelse med andra osäkerhetskällor är dock detta fel litet.

För en sparnivå som inte sammanfaller med något av alternativen kan de energibesparande åtgärder som skall utföras inte utläsas direkt ur redovis- ningen. För att ange detta exakt måste en ny optimering utföras till den maximala besparingskostnad som utgör övre gränsen för detta sparmål. För åtgärden "värmeisolering av ytterväggar” kan det kanske innebära att exakt lika stort antal byggnader som i närmast större alternativ skall tilläggsisoleras.

Prop. 1977/78:76 334

Skillnaden kan bara vara den att isoleringsgraden skall väljas lägre.

För åtgärden "automatisk shuntutrustning" innebär ett val av lägre sparmål än något av de genomräknade alternativen att antalet objekt minskar eller. om besparingskostnaden för åtgärden i alla byggnader överstiger den satta gränsen. åtgärden utgår helt.

5.3.2 .r'Vetmenergi — bruttoenergi

Vissa energisparande åtgärder påverkar bruttoenergiförbrukningen indi- rekt genom minskad nettoenergiförbrukning. medan andra åtgärder direkt påverkar bruttoenergiförbrukningen.

I planverkets rapport används begreppen nettoenergi och bruttoenergi. Med n e t t 0 e n e r gi för byggnader avses därvid den inom byggnaden "förbru- kade" mängden energi. dvs. summan av värmeförluster genom väggar inkl. fönster, tak och golv. Vidare ingår energi för uppvärmning av ventilationsluft och för uppvärmning av tappvarmvatten samt elenergi för hushållsändamål. Från denna summa avräknas den energi som tillförs byggnaden från personer. belysning. sol o.d.

Vid bedömning av den mängd b r u t to e n e r g i som tillförs byggnaden. dvs. den energi som i olika former levereras till byggnaden. tar planverket hänsyn till de omvandlings- och överföringsförluster som sker i de i byggnaderna placerade oljepannorna och de centrala oljeeldade anläggning- arna. Däremot beaktas inte de omvandlings- och överföringsförluster som sker vid framställning och distribution av elenergi eller energi från fjärrvär- meverk. Motsvarande indelning används i statistiskt underlag från SCB och SIND (där termen. slutlig användning. motsvarar planverkets bruttoener- gi).

P/ant'r'rkc'ls definition används i de följande diskussionerna. Begreppet nettoenergi är emellertid diskutabelt ur besparingssynpunkt. eftersom det inte är annat än en beräkningsstorhet. Alla besparingsåtgärder kommer i realiteten till uttryck i minskat behov av energitillförsel till byggnaden.

Förhållandet mellan bruttoenergi och nettoenergi uttrycks med begreppet verkningsgrad. Planverket anger att en m e (] el v e r k n i n g 5 g r a (I på 0.75 kan användas för överslagsberäkningar. Detta värde avser alltså inte endast oljeeldade anläggningar. utan även andra anläggningarlt. ex. el. fjärrvärme). Eftersom verkningsgradsförbättrande åtgärder är bland de mest lönsamma, skall dessa också utföras i första hand där det är möjligt. Det innebär att. vid omräkning av de beräknade nettoenergibesparingarna. verkningsgraden skall vara större än 0.75. '

Mot bakgrund av de verkningsgradshöjande åtgärder som redovisats i avsnittet 4.4 uppskattas medelverkningsgraden efter åtgärder till 0.80. Detta värde används endast vid omvandling från total nettoenergibesparing till total bruttoenergibesparing. I ett sådant sammanhang är verkningsgraden 0.80 ett försiktigt val.

Prop. 1977/78:76 335

5.3.3. Addition ut' sparmöjligheter

En annan viktig fråga är om besparingar genom olika åtgär- der kan adderas.

De i denna promemoria redovisade beräkningarna har. liksom i planverkets rapport. avsett nettoenergibesparingar. Verket har i sin slutliga sammanställ- ning räknat om denna besparing med faktorn 1.33 för att erhålla bruttoener- gibesparing. Därefter har man minskat besparingarna med 15 %. då man anser att det inte är rätt att summera åtgärdernas sparmöjligheter.

Åtgärder som avser transmissions- och ventilationsförluster påverkar emellertid inte nettobesparingsmöjligheterna av andra åtgärder. Däremot inverkar åtgärder som förändrar inomhustemperaturen på besparingsmöjlig- heterna av andra åtgärder. Genom det lågt valda värmeförbrukningstalet (se avsnitt 3. 1) samt det sätt som åtgärder med temperatursänkning som följd har beräknats. kan summering av nettoenergibesparingar ske på ett korrekt sätt. Beräkningarna i kap. 4 är nämligen utförda på ett sådant sätt. att sänkningen av inomhustemperaturen redan antagits vara utförd. när övriga åtgärder vidtas. även om man i praktiken använder det omvända förfarandet.

Åtgärder som höjer verkningsgraden i oljeeldade pannanläggningar påverkar bruttoenergiförbrukningen och därmed bruttobesparingsmöjlighe- tema av andra åtgärder. I kap. 4 har den verkningsgrad som erhålls efter verkningsgradsförbättrande åtgärder använts vid omvandlingen från brutto- till nettobesparing. Detta betraktelsesätt möjliggör addering av nettobespa- ringen av verkningsgradsförbättrande åtgärder med nettobesparingen av andra åtgärder.

Beräkningarna av besparingsmöjligheter i kap. 4 har utgått från att addition av nettobesparingseffekten skall vara möjlig. De krav som angivits ovan för att detta skall vara möjligt har iakttagits. I avsnitt 5.4 kommer denna addition att utföras.

Hänvisningar till S5-3-3

5.3.4. Effektivitet

Ett framgångsrikt genomförande av Sparprogrammet förutsätter att bygg- nads- och installationstekniska åtgärder utförs med stor noggrannhet. Det gäller såväl dimensionering och konstruktionsarbete som tillverkning och montering på byggplats. Många erfarenheter pekar på att byggfelens inverkan är stor redan vid nuvarande tekniska ambitionsnivå. Den kan väntas öka avsevärt vid införande av strängare krav på täthet. fler installationssystem. mer automatik etc.

Bebyggelsen som helhet består av ett stort antal enheter som förvaltas under mycket skiftande förhållanden. Allmänt sett är förvaltningsorganisa- tionen svagt utvecklad redan för nuvarande uppgifter. Med mer teknik och i vissa fall teknik som kräver kontinuerlig tillsyn ökar risken för dålig effektivitet på grund av ofullständig tillsyn och skötsel. Även med ett

Prop. 1977/78:76 336

omfattande rekryterings- och utbildningsprogram tar det tid att bygga ut förvaltningsapparaten och serviceföretag.

Sammantaget finns det anledning befara att det praktiska utbytet kommer att avvika alltmer från det teoretiska ju mer avancerad teknologi som tas i bruk för att spara energi. En kraftig reduktion av de framräknade värdena på besparingar torde vara nödvändig om inte effektiva åtgärder sätts in. Dessa åtgärder bör vara av flera slag. Som exempel kan nämnas utbildning av personal för ombyggande och förvaltande samt för kontroll och besiktning av byggnads- och installationsåtgärder.

Vidare är organisatoriska åtgärder för att förbättra kontroll och besiktning hos byggherrar och kommunala myndigheter samt stärkande av konsumen- tens ställning på byggmarknaden viktiga.

Dessutom måste genomförande av ett omfattande FoU-program avseende dels ombyggandet. dels förvaltandet i fråga om mål. metoder.'processer. organisation. ekonomi och teknik komma till stånd.

Den följande sammanställningen av besparingsmöjligheter förutsätter att dessa åtgärder vidtas. En förutsättning för resonemangen i det följande har också varit att de från teknisk synpunkt rätta åtgärderna sätts in i rätt byggnader vid rätt tid. Det fordrar förutom ovan angivna åtgärder även effektiva styrmedel för genomförandet. Men även med dessa förutsättningar bör man för säkerhets skull räkna med att det inte är möjligt att uppnå hela den besparingseffekt som med dagens erfarenhet skulle kunna uppnås. Visserligen har samtliga beräkningar i denna promemoria gjorts med stor försiktighet. men i vart fall de högre sparalternativen innebär att mycket stora besparingar skall uppnås på kort tid. Det är därför realistiskt att räkna med en viss reduktion av effektiviteten i förhållande till vad som gäller i dag.

Denna reduktion har i följande sammanställningar satts till 10 %.

5.3.5. Energidtgäng för framställning av produkter för energisparande åtgärder

Flera av de remissinstanser som yttrat sig över planverkets preliminära rapport har påpekat vikten av att känna till vilka mängder energi som åtgår för framställning av byggmaterial. utrustning för installationer. transporter och byggproduktion. Denna energiåtgång skall naturligtvis ställas i relation till den energibesparing som åstadkommes med åtgärderna.

Planverket har i den slutliga rapporten utfört beräkningar av energiåt- gången vid materialframställning. transport och byggproduktion för några åtgärder. Energiåtgången har sedan jämförts med den möjliga energibespa- ringen med åtgärderna. Av dessa beräkningar drar verket slutsatsen att energiåtgången. för att genomföra åtgärderna. motsvarar 1.0 — 1.5 % av den energibesparing åtgärderna medför under byggnadens återstående livslängd.

Prop. 1977/78:76 337

Den genomsnittliga återstående livslängden för åtgärdad byggnad anger verket till 40 år. Det innebär att den energiförbrukning som krävs för att genomföra en åtgärd. är inbesparad efter cirka ett halvt år.

Vad som sålunda anförts utgör emellertid endast en partiell analys. För en totalbedömning erfordras också kännedom om vilken energiåtgång” som blivit följden. om de resurser som här förutsätts utnytjas för energisparande åtgärder. i stället använts för andra ändamål. Underlag för en sådan' totalanalys finns inte tillgänglig.

5. 4 . [ Besparingsmöjligheter totalt

De i denna promemoria beräknade sparmöjligheterna inom varje åtgärds- område. har sammanställts i tabell 5.1. Av tabellen framgår att sparmöjlig- heterna räknat som nettoenergi i alternativ I uppgår till 21 TWh/år. i alternativ II till 32 TWh/år. i alternativ 111 till 39 TWh/år och i alternativ IV till 48 TWh/år.

I tabellen redovisas också erforderliga investeringsutgifter dels exkl.. dels inkl. renoveringskostnader (jämför kap. 3 och 4). Dessa är 10 resp. 12 miljarder kr. i alternativ 1.21 resp. 28 miljarder kr. i alternativ II. 33 resp. 44 miljarder kr. i alternativ III och 58 resp. 73 miljarder kr. i alternativ IV. Samtliga investeringsutgifter är angivna exkl. mervärdeskatt och i prisläget första kvartalet 1977.

Slutligen kan ur tabellen utläsas beräknade underhållskostnader för de olika alternativen i milj. kr. per år. _

Som redogjorts för tidigare är den högsta besparingskostnaden 5 öre/kWh i alternativ 1. 7.5 öre/kWh i alternativ II. 10 öre/kWh i alternativ III och 20 öre/kWh i alternativ IV. De undantag som gjorts är motiverade av att om övriga effekter av åtgärden inräknats skulle besparingskostnaden understigit dessa gränser. I figur 5.1 har förhållandet mellan den högsta besparingskost- naden och besparing åskådliggjorts. I figurerna 5.2 och 5.3 kan erforderlig investering för aktuell besparing avläsas. medan i figur 5.4 underhållskost- naden vid olika besparingar kan utläsas.

22 Riksdagen 1977/78. I sant/. Nr 76

Prop. 1977/78:76 338

Tabell 5.1 Totala besparingsmöjligheter

Åtgärd Alternativ [ Alternativ 11 Alternativ III Alternativ IV

B I U B I U B I U B I U

Värmeisolering 3.5 3.3 0 7.8 9.5 0 11.0 16.1 0 15.7 31.2 0 Fönster 0.4 1.1 0 0.6 1.7 0 1.0 3.3 0 1.7 5.9 0 Tätning 5.6 2.5 0 7.1 3.6 0 8.5 4.6 0 9 1 4.8 0 Uppvärmningssy- stem 2.6 0.1 50 4.6 0.4 161 4.6 0.4 161 5.4 1.9 181 Ventilation 4.5 1.1 21 5.4 1.8 35 7.5 3.7 68 7.7 4.0 78 Styr- och reglersy- stem 7.0 _ 1.7 5 8.4 2.5 22 8.4 2.5 22 9.0 3.4 37 Övriga åtgärder 0 0 0 1.2 1.7 2 1.8 2.3 19 3.7 5.6 52 Nya lokala energi- källor 0 0 0 0 0 0 0.1 0.2 2 0.6 1.6 22 Summa 23.6 9.8 76 35.1 21.2 220 42.9 33.1 272 52.9 58.4 370 Med 90 % effekt på besparingarna 21 10 76 32 21 220 39 33 272 48 58 370 Dzo men investe- ringarna inkl. re- nov.kostnader 21 12 76 32 28 220 39 44 272 48 73 370

B = besparing i TWh I = investering i miljarder kr. U = underhåll i milj. kr./år

Följande exempel belyser hur diagrammen kan användas.

Antag att den högsta besparingskostnad (marginell besparingskost- nad) som kan accepteras är 6 öre/kWh. Den möjliga besparingen blir då enligt figur 5.1 26 TWh/år. Ur figur 5.2 utläses då att den erforderliga investeringen är 14 miljarder kr. (i figur 5.3 totala investeringsutgiften 19 miljarder kr.). På samma sätt erhålls ur figur 5.4 underhållskostnaden för en besparing om 26 TWh/år till 130 miljoner kr. per år.

1 tabell 5.2 har besparing. investering och underhållskostnad avlästa ur figurerna 5.1—5.4 sammanställts.

Högsta besparingskostnad. öre/kWh

Prop. 1977/ 78

Investering miljarder kr

90

76

70 60 10 50

40 30

20

10

339

Besparing 0 10 20 30 40 50 60 BESparing TWh/år netto TWh/är netto

Figur 5.1 Samband mellan energibesparing Figur 5.2 Samband mellan energibesparing och investeringsutgift exkl. mervärde- och högsta besparingskostnad skatt p. g. a. energispargprogram

Investering miljarder kr.

80

70

50 50 40 30 20

10

0 10 20 30 40 50 60 Besparing TWh/år netto

Figur 5.3 Samband mellan energibesparing och totala investeringar exkl. mervärdeskatt vid genomförande av energisparprogram

Underhållskostnad miljoner kr. per år

hoc)

Prop. 1977/78 76

30. O

200

. , ,_ Besparing )10 50 ÖU TWh/år netto

'v—J J:. O

Figur 5.4 Samband mellan energibesparing och_ underhållskostnad exkl. mervärdeskatt

Prop. 1977/78:76 341

Tabell 5.2 Besparing. im'esteringsufgif'ter samt underhållskostnader vid varierande marginell besparingskostnad

Investering

Marginell Besparing på grund av total vid Underhålls- besparings- TWh/år energispar- genomförandet kostnad kostnad programmet miljarder kr. milj. kr./år öre/kWh miljarder kr.

5| 21 10 12 76 6 26 14 19 140 7 30 18 25 190 7.51 32 21 28 220 8 34 24 32 235 9 36 28 37 260 101 39 33 44 272 11 41 38 49 315 12 42 40 52 325 15 45 49 61 360 201 48 58 73 370

' Beräknade exempel. övriga approximativt utlästa ur figur 5.1—5.4.

! den följande texten kommenteras sammansättningen av åtgärder. besparingsmöjligheter. investeringsbehov osv.. för respektive alternativ.

1 alternativ 1 är sparmöjligheterna beräknade till 21 TWh/år till en investeringsutgift av 10 miljarder kr. Med en underhållskostnad på totalt 76 milj. kr. per år beräknas medelbesparingskostnaden för alternativet till 3.5 öre/kWh. Det totala investeringsbehovet vid genomförandet är 12 miljarder kr.

Alternativ II innebär en möjlig besparing på 32 TWh/år till en investeringsutgift av 21 miljarder kr.. eller en ökning från det förra alternativet med 11 TWh/år och 11 miljarder kr. Underhållskostnadcrna ökar med 144 milj. kr. per år till 220 milj. kr. per år. Den totala besparings- kostnaden för alternativ 11 blir 4.4 öre/kWh. Det totala investeringsbehovet är 28 miljarder kr.

Alte rn a t i v 111 innebär att den möjliga nettoenergibesparingen ökar med 7 TWh/år till 39 TWh/år. lnvesteringsbehovet ökar med 12 miljarder kr. till 33 miljarder kr.Den totala investeringen är 44 miljarder kr. Under- hållskostnaderna i alternativ III är beräknade till 272 milj. kr./år. Den genomsnittliga besparingskostnaden för hela alternativet blir 5,2 öre/kWh.

I alternativ IV utgör den möjliga besparingen 48 TWh/år till en investeringsutgift av 58 miljarder kr. Underhålls- och driftskostnader har ökat och utgör i detta alternativ 370 milj. kr. per år efter tioårsperiodens slut. Med dessa siffror blir den genomsnittliga besparingskostnaden 7.2 öre/kWh. De totala sparmöjligheterna har således ökat med 9TWh/år. medan investeringsbehovet ökat med 25 miljarder kr. Den totala investeringsut- giften är 73 miljarder kr.

Prop. 1977/78:76 342

1 tabell 5.3 visas den procentuella fördelningen av besparingsmöjligheterna inom olika lokaltyper.

Tabell 5.3 Fördelning av besparingsmöjligheter i olika lokaltyper Besparing (TWh/år)

Byggnadstyp 1 11 111 ' IV

Bostäder 10 (48 96) 17 (55 %) 22 (57 %) 27 (57 %) Lokaler 9 (43 %) II (35 96) 13133 %) 15 (32 %) Industri 2( 996) 3(1096) 4(10%) 5(11%)

Av tabell 5.3 framgår att i det lägsta alternativet är besparingsmöjligheterna ungefär lika stora i lokaler som i bostäder. I de högre alternativen har besparingsmöjligheterna i bostäder bedömts vara större än i lokaler. Anled- ningen till denna förändring är framför allt att finna i fördelningen mellan byggnadstekniska och installationstekniska åtgärder. Flertalet av de installa- tionstekniska åtgärderna har låg besparingskostnad. varför dessa dominerar i alternativ där hög lönsamhet krävs. Byggnadstekniska åtgärder å sin sida har en något högre besparingskostnad. men kan medföra större totala bespa- ringar.

1 lokaler och industrins byggnader finns större möjligheter att göra besparingar genom installationstekniska åtgärder än i bostäder. Särskilt inom området ventilation. där offentliga och övriga lokaler ofta har stora luftbe- handlingsinstallationer som är i behov av injustering.

I tabell 5.4 visas fördelningen mellan byggnadstekniska och installations- tekniska åtgärder.

Tabell 5.4 Fördelning av besparingsmöjligheter och samhällsekonomiska investe- ringsutgifter mellan byggnadstekniska och installationstekniska åtgärder.

Alt 1 Alt 11 Alt 111 Alt IV

Åtgärdsområde TWh mil- TWh mil- TWh mil- TWh mil- per jarder per jarder per jarder per jarder år kr. år kr. år kr. år kr.

Byggnadsteknik 8.5 6.9 14.0 14.8 18.5 24.0 23.9 41.9

(40 %) (70 96) (44 %) (70 %) (48 %) (73 96161 96) (74 %) Installationsteknik 12.7 2.9 17.6 6.4 20.1 8.9 23.2 14.9

(60 %)(30 %) (56 96) (30 %) (52 %) (27 %) (49 %) (26 %)

Av tabell 5.4 framgår att installationstekniska åtgärder kräver avsevärt lägre investeringar per insparad energienhet. Om inte besparingskostnaden vore avgörande för inplaceringen i olika alternativ. utan i stället investering- arna. skulle en helt annan fördelning mellan byggnadstekniska och installa- tionstekniska åtgärder erhållas.

Prop. 1977/78:76 343

Besparingsmöjligheterna har ovan redovisats i enheten terawattimmar. Enheten ton—olje-ekvivalent (toe). som ungefär motsvarar förbrännings- värmet hos 1 ton olja. används bl. a. vid redovisningar av energibalanser inom OECD och International Energy Agency (IEA). Ett toe motsvarar ca 11.6 MWh. dvs. en TWh motsvarar förbränningsvärmet hos 86 300 ton olja.

Verkningsgraden i uppvärmningssystem efter åtgärder har ovan angivits till 80 %. Det innebär att bruttobesparingen kan beräknas till i alternativ 1 27 TWh/år. i alternativ II 39 TWh/år. i alternativ III 48 TWh/år och i alternativ IV 60 TWh/år. Om alla besparingar görs i olja kan oljeminsk- ningen beräknas till 2.3 miljoner ton i alternativl. 3.4 miljoner ton i alternativ 11.4.1 miljoner ton i alternativ III och 5.1 miljoner ton i alterna- tiv IV.

5.4.2 Besparingsmöjligheter i bostäder

De olika åtgärdernas besparingsmöjligheter i bostäder framgår av tabell 5.5. Där redovisas även investeringsbehov och underhållskostnader.

Tabell 5.5 Besparingsmöjligheter i bostäder

Alternativ IV

Alternativ 1 Alternativ 11 Alternativ III Åtgärd B 1 U 13 1 U B 1 U B Värmeisolering 2.3 2.3 0 5.5 7.2 0 7.8 12.3 0 11.4 Fönster 0.3 0.7 0 0.4 1.1 0 0.7 2.3 0 1.4 Tätning 4.1 1.9 0 4.9 0 56 3.0 0 6.0 Uppvärmningssy- stem 1.2 0.1 23 3.0 0.3 131 3.0 0.3 131 3.5 Ventilation 0.3 0.1 2 0.3 0.1 2 1.8 1.5 35 1.9 Styr- och reglersy- stem 3.0 0.6 1 3.9 1.2 12 . 1.2 12 4.2 Ovriga åtgärder 0 0 O - 1.0 1.4 2 1.5 1.8 19 1.8 Nya lokala energi- källor O O 0 0 O 0 0.1 0.2 2 0.6 Summa 11.2 5.7 26 19.0 13.8 147 24.4 22.6 199 30.4 Med 90 % effekt på besparingarna 10 6 26 17 14 147 22 23 199 27

B = besparing i TWh I = investering i miljarder kr. U = underhåll i milj. kr./år

Av tabell 5.5 framgår att det är möjligt att spara 10 TWh/år i alternativ 1 17 TWh/år i alternativ II. 22 TWh/år i alternativIII och 27 TWh/år i alternativ IV efter en tioårsperiod i bostäder. De byggnadstekniska åtgär- derna — värmeisolering. fönsterbyte och fönsterrenovering samt olika

1 U 23.9 0 3.8 0 3.1 0 1.2 142 1.6 39 1.6 21 2.2 52 1.6 22 39.0 276 39 276

Prop. 1977/78:76 344

tätningsåtgärder— utgör cirka 6 TWh/år eller 60 % av de totala besparingarna i alternativ 1. Den byggnadstekniska andelen är i samma storleksordning i de högre alternativen. I alternativen I och II är det åtgärden tätning som bidrar med de största besparingarna medan i de högre alternativen värmeisolering får större betydelse.

Besparingarna på installationssidan utgör drygt en tredjedel av de totala besparingarna. De största besparingarna görs inom området styr- och reglersystem. Åtgärder inom ventilationsområdet har relativt liten omfatt- ning i bostäder.

Slutligen kan energibesparingar i befintliga bostäder erhållas med nya lokala energikällor. främst solvärme. I alternativ III ingår ett tillskott från solvärmt varmvatten. I alternativ IV har vi redan 1988 ett tillskott på uppvärmningssidan av solenergi.

lnvesteringsbehovet för att genomföra dessa åtgärder i det befintliga bostadsbeståndet är 6 miljarder kr. i alternativ 1. 14 miljarder kr. i alterna- tiv II. 23 miljarder kr. i alternativ III och 39 miljarder kr. i alternativ IV.

Det antal lägenheter som berörs av olika typer av energisparande åtgärder redovisas i tabell 5.6.

Tabell 5.6 Åtgärdade lägenheter i 1000-tal under en tioårsperiod enligt denna promemoria

S = Småhus. F = Flerbostadshus

Åtgärdstyp Alt 1 Alt 11 Alt 111 Alt" IV

s F "s F s F s F

' Värmeisoleri ng. vi nd 660 720 660 720 660 720 780 860

Värmeisolering. vägg 0 () 465 380 765 640 I 130 I 020 ' Värmeisolering. golv 0 0 220 80 365 150 565 250 Fönsterbyte 150 90 150 90 225 140 300 190 Fönsterombyggnad 30 15 80 100 160 240 285 435 Fönstertätning 800 I 350 900 1 500 I 000 1 650 1 100 1 800 Övrig tätning 250 200 425 300 675 500 675 500 Ventilation 0 20 0 300 0 300 0 320 Uppvärmningssystem 0 I 310 590 I 510 590 I 510 610 1 510 Styr- och reglersystem O 930 590 930 590 930 610 930 Övriga åtgärder 0 () 600 1 100 600 I 200 600 I 300 Nya lokala energikällor 0 () 0 0 10 10 20 20

5.4.3 Besparingsmöjligheter i övriga lokaler

På samma sätt som för bostäder. redovisas i tabell 5.7 besparingsmöjlig- heter. investeringsbehov och underhållskostnader för energisparande åtgärder i övriga lokaler.

Prop. 1977/78:76 345

Tabell 5.7 Besparingsmöjligheter i offentliga och övriga lokaler

Alternativ I Alternativ 11 Alternativ III Alternativ IV Åtgärd B 1 U B I U B 1 U B 1 U Värmeisolering 0.8 0.6 0 1.4 1.4 0 1.7 2.2 0 2.4 4.2 0 Fönster 0.1 0.4 0 0.2 0.5 0 0.3 1.0 0 0.6 2.0 0 Tätning 1.3 0.5 0 1.9 0.9 0 2.4 1.3 0 2.7 1.4 0 Uppvärmningssy- stem 0.9 0.1 17 1.1 0.1 19 1.1 0.1 19 1.3 0.5 25 Ventilation 3.7 0.9 19 4.3 1.4 28 4.9 2.0 19 5 0 2.2 25 Styr- och reglersy- stem 3.2 0.9 2 3.5 1.0 5 3.5 1.0 5 3.5 1.0 5 Övriga åtgärder 0 0 0 0.2 0.3 0 0.2 0.3 0 1.4 2.5 0 Nya lokala energi- källor — — — — — — — — — — — — Summa 10.0 3.4 38 12.6 5.6 52 14.1 7.9 43 16.9 13.8 55 Med 90 % effekt på besparingarna 9 3 38 11 6 52 13 8 43 15 14 55

B = besparing i TWh I = investering i miljarder kr. U = underhåll i milj. kr./år

Av tabell 5.7 framgår att det är möjligt att spara 9 TWh/år i alternativ 1. 11 TWh/år i alternativ II. 13 TWh/år i alternativ III och 15 TWh/år i alternativ IV efter en tioårsperiod i lokaler.

Fördelningen mellan besparing genom byggnadstekniska och installa- tionstekniska åtgärder är helt olika i bostäder och lokaler. De byggnadstek- niska åtgärderna svarar för 22 % av besparingarna i alternativl och för 28—34 % ide högre alternativen i lokaler. Totalt sett innebär det besparingar på mellan 2 och 5 TWh/år.

Av dessa svarar åtgärden tätning för de största besparingarna. En av anledningarna till att värmeisolering inte medför de största besparingarna är att denna åtgärd innebär största utseendemässiga förändring. och att möjligheterna att förändra lokalers fasadutformning har i denna promemoria bedömts mindre än i bostäder.

Installationstekniska åtgärder får större betydelse än byggnadstekniska åtgärderi lokaler. I siffror innebär det 7 TWh/år i alternativ 1 och 9 TWh/åri alternativ IV. I samtliga alternativen dominerar åtgärder inom området ventilation. .

lnvesteringsbehovet för att erhålla dessa besparingar i lokaler är 3 miljarder kr. i alternativ 1. 6 miljarder kr. i alternativ II. 8 miljarder kr. i alternativ III och 14 miljarder kr. i alternativ IV.

Den lokalvolym som berörs av olika typer av energisparande åtgärder redovisas i tabell 5.8.

Prop. 1977/78:76 ' 346

Tabell 5.8 Åtgärdade lokaler' 1 miljoner n13 byggnadsvolym

Åtgärdsgrupp Alternativ I 11 111 IV Värmeisolering. vägg 20 100 160 220 Värmeisolering. vind 140 140 140 200 Fönsterbyte 26 26 35 52 Fönsterombyggnad 3 10 30 70 Fönstertätning 160 200 240 280 Övrid tätning 20 60 140 140 Uppvärmningssystem 260 345 345 350 ' Ventilation 240 280 360 370 Styr- och reglersystem 250 270 270 270 Övriga åtgärder 0 240 240 240 Nya lokala energikällor 0 0 0 0

I exkl. industrins lokaler men inkl. industrins kontorsbyggnader

5.4.4 Besparingsmä/"Iigherer i industrins bygg/lader Besparingsmöjligheter etc. i industrins byggnader framgår av tabell 5.9.

Tabell 5.9 Besparingsmöjligheter i industrins byggnader

Alternativ 1 Alternativ 11 Alternativ III Alternativ IV Åtgärd B 1 U B 1 U B 1 U B 1 U Värmeisolering 0.5 0.4 0 0.9 0.9 0 1.4 1,6 0 | .9 3.0 0 Fönster 0 0 0 0 0 O 0 0 0 0.1 0.1 0 Tätning 0.2 0.1 0 0.3 0.3 0 0.5 0.4 0 0.5 0.4 0 Uppvärmningssy- stem O.5 0 10 0.6 0.1 11 0.6 0.1 11 0.7 0.2 14 Ventilation 0.5 0 0 0.8 0.2 5 0.8 0.2 5 0.8 0.2 5 Styr- och reglersy- stem 0.8 0.2 2 0.8 0.2 2 0.8 0.2 2 0.8 0.2 2 Övriga åtgärder 0 0 0 0 0 0 0.1 0.2 0 0.5 0.9 0 Nya lokala energi- källor — — — — — — — — — — — — Summa 2.5 0.7 12 3.4 1.7 18 4.2 2.7 18 5.3 5.0 21 Med 90 % elTekt på besparingarna 2 1 12 3 2 18 4 3 18 5 5 21

B = besparing i TWh I = investering i miljarder kr. U = underhåll i milj. kr./år

Av tabell 5.9 framgår att sparmöjligheterna i industrilokaler är i alternativ 1 2 TWh/år. i alternativ II 3TWh/år. i alternativ Ill 4 TWh/år och i alterna- tiv IV 5 TWh/år. I samtliga alternativ dominerar installationstekniska åtgärder. En anledning till att de byggnadstekniska åtgärderna inte medför så stora besparingar i de lägre alternativen är att dessa åtgärders livslängd har

Prop. 1977/78:76 347

bedömts vara kortare i industrins lokaler än i övriga byggnadstyper. Det gör att besparingskostnaden ökar. Värmeisolering är dock det åtgärdsområde som fr.o.m. alternativ III ensamt innebär de största besparingsmöjlighe- terna. Det är då särskilt värmeisolering av takkonstruktioner.

De installationstekniska åtgärderna svarar totalt för 72 % av besparingarna i alternativ 1. 65 % i alternativ 11 samt ca 55 % i alternativen III och IV.

lnvesteringsbehovet för att genomföra dessa åtgärder i industrins bygg- nader har beräknatstill i alternativ 1 1 miljard kr..ialternativ 11 till 2 miljarder kr., i alternativ 111 till 3 miljarder kr. och i alternativIV till 5 miljarder kr..

Den lokalvolym i industribyggnader som berörs av olika typer av energisparande åtgärder redovisas i tabell 5.10.

Tabell 5.10 Åtgärdade industrilokaler1 i miljoner m3 byggnadsvolym

Åtgärdsgrupp Alternativ

I 11 111 IV Värmeisolering vägg 0 22 56 90 Värmeisolering. tak 44 79 101 123 Fönster. byte 11 11 17 23 Fönster. ombyggnad l 1 14 19 37 Tätning. karm-båge 68 90 112 134 Tätning. övrig 1 1 34 79 79 Uppvärmningssystem 140 185 185 190 Ventilation 60 96 96 100 Styr- och reglersystem 50 50 50 50 Övriga åtgärder 0 0 130 130 Nya lokala energikällor 0 0 0 0

' exkl. industrins kontor

De beräkningar som redovisats i kapitel 4 är naturligtvis behäftade med viss osäkerhet. I detta avsnitt görs en analys av hur känsliga beräkningarna är för förändringar i förutsättningarna. Vid denna analys har investeringsutgif- terna förutsatts oförändrade under tioårsperioden.

Om osäke rh ete n i bedömda sparmöjligheter inom varje åtgärdsom- råde antages vara '_I' 10 % blir även det totala felet 10 %.

I kapitel 3 anges vilket v är ni e fö r b r u k nin g 5 t al som läggs till grund för beräkningarna. Detta beror av ett flertal faktorer. bl. a. inomhustempe- raturen. Ett högre värmeförbrukningstal innebär större besparingsmöjlig- heter utan att utgifterna förändras. Om värmeförbrukningstalet antas förändrat med i 10 000 gradtimmar ändras den beräknade besparingen med i 1.4 TWh/år i alternativ 1. med i 1.9 TWh/år i alternativ II. med i 2.4 TWh/år i alternativ III och med i 3.0 TWh/år i alternativ IV.

Prop. 1977/78:76 348

Som framgår av tidigare redovisning (avsnitt 4.6) är inomhustemperaturen med stor sannolikhet så hög att den kan sänkas utan att några andra åtgärder vidtas. En sådan te m p e ra t u rs ä n k nin g uppnås utan kostnad. Om en temperatursänkning på 1”C antages komma till stånd blir besparingarna 4.6 TWh/år större än vad kalkylen utvisar utan att kostnaderna ökar. Föränd- ringen inträffar oberoende av Sparalternativ.

I beräkningarna av sparmöjligheter med värmeisoleringsåtgärder. ingår bedömningar av fö rä n d ri n ge n i k - värd e. Dessa är beroende av dels k-värdet före åtgärder. dels av tilläggsisoleringens värmemotstånd. Bespa- ringseffekten av värmeisolering är direkt proportionell mot den uppnådda k- värdesförändringen. En felaktig bedömning av k-värdesförändringen med 5 96 innebär att felet i beräkningarna av besparingarnas storlek blir i 0.2 TWh/år. 10.4 TWh/år. 10.6 TWh/år och i 0.8 TWh/år i de fyra sparalternativen.

Effekten av förändringari förutsättningarna om ränta och energiprisökning blir beroende av åtgärdens livslängd och eventuell förekomst av underhålls- och driftskostnader. Under antagande om oförändrade investeringsutgifter och besparingar samt oförändrade åtgärder kan besparingskostnadens känslighet för variationer i kalkylränta (r) och energiprisökningstakt (q) beräknas. I denna promemoria är beräkningarna utförda med r =4 % och q = 2 96.

Med beräkningsförutsättningen r = 6 96 och q = 0 % ökar besparings- kostnaden i alternativ 1 till 6.2 öre/kWh. i alternativ II till 9.8 öre/kWh. i alternativ 111 till 13.4 öre/kWh och i alternativ IV till 27.6 öre/kWh.

Med r =2 % och q =4 % min 5 k a r besparingskostnaden till 3.8 öre/kWh ialternativ1.ti115.5 öre/kWh i alternativ II. till 7.3 öre/kWh i alternativ III och till 13.8 öre/kWh i alternativ IV.

Medellivslängden för åtgärderna inom resp. alternativ utgör ett vägt genomsnitt av de ingående åtgärdernas livslängder. Dessa har vägts med hänsyn till besparingarnas storlek.

De uppgifter om osäkerheter som angetts ovan kan inte adderas. Det är inte heller avsikten med sammanställningen.

6 Sammanfattande jämförelse med planverkets rapport

De jämförelser mellan alternativen och planverkets bedömningar som gjorts i tidigare kapitel är grundade på verkets slutliga rapport. Efter det planverket den 5 september 1977 till bostadsdepartementet överlämnade sin slutliga rapport. har verket under hand meddelat att vissa korrigeringar gjorts i rapporten. Dessa ändringar har överlämnats till bostadsdepartementet med skrivelse den 24 november 1977. och avser följande åtgärder:

1. Förbättringar av enkelt slag i lokaler. Tilläggsisolering av tak. Besparingsmöjligheterna skall vara 2.0 TWh (i stället för 2.5 TWh).

Prop. 1977/78:76 349

2. Förbättringar av mer omfattande slag i lokaler.

a) Tilläggsisolering av ytterväggar. Besparingsmöjligheterna skall vara 2.0 TWh (i stället för 3.5 TWh) och investeringsutgifterna 4.0 miljarder kr. (i stället för 5.0 miljarder kr.).

b) Tilläggsisolering av fönster etc. Besparingsmöjligheterna skall vara 1.0 TWh (i stället för 3.5 TWh) och investeringsutgiften 4.0 miljarder kr. (i stället för 10,0 miljarder kr.).

I följande sammanställningar har hänsyn tagits till planverkets ändringar.

Planverket redovisar i sin slutliga rapport fyra olika åtgärdsgrupper. Verkets första grupp omfattar åtgärder för "förbättrad drift och skötsel". grupp två omfattar åtgärder för "injustering och underhåll”. grupp tre avser ”förbätt- ring av enkelt slag" och grupp fyra avser ”förbättring av mer omfattande slag".

Planverket anger de totala sparmöjligheterna till 65 TWh/år brutto. lnvesteringsutgiften exkl. ytskiktskostnaden anger verket till 87 miljarder kr. och inkl. ytskiktskostnader (enligt bilaga 3 till planverkets rapport) till 108 miljarder kr.

Som tidigare framhållits så har avsikten med planverkets rapport inte varit att klarlägga besparingsmöjligheter och kostnader för alternativa ambitions- nivåer. Verkets uppgifter om besparingar och kostnader för de fyra olika åtgärdskategorierna kan därför inte jämföras med alternativen I—IV i denna promemoria. I gruppen "injustering och underhåll" ingår t. ex. även dyra åtgärder med små besparingsmöjligheter. Vidare ingår i verkets övriga grupper åtgärder som inte tagits med ens i alternativ IV i denna promemoria på grund av lönsamhetsskäl. Dessa åtgärder har emellertid relativt liten omfattning.

Bedömningarna i denna promemoria har gjorts mot bakgrund av planver- kets uppgifter angående enskilda typer av energisparande åtgärder. Varje separat åtgärd har bedömts med utgångspunkt från planverkets grundmate- rial och remissuttalandena rörande planverkets preliminära rapport. Beräk- ningarna av hur sammanlagda besparingar och kostnader förändras med stigande ambitionsnivå har därefter huvudsakligen gjorts mot bakgrund av en samhällsekonomisk lönsamhetskalkyl.

Även om det således inte är möjligt att dra direkta slutsatser av en jämförelse mellan de sammanlagda besparingarna och kostnaderna i alter- nativen I—IV med planverkets uppgifter. så kan det ändå finnas anledning att redovisa en sammanställning av uppgifterna i denna promemoria och planverkets uppgift om totala sparmöjligheter och investeringsutgifter.

I denna promemoria redovisas i alternativ lV totala sparmöjligheter på 60 TWh/år brutto. De samhällsekonomiska utgifterna har beräknats till 64

Prop. 1977/78:76 350

miljarder kr. medan totalutgiften beräknats till 81 miljarder kr. I alternativ IV redovisas också en underhålls- och driftkostnad på ca 410 milj. kr/år.,

Skillnaden mellan de sparmöjligheter som planverket anger som totalt möjliga och alternativ IV i denna promemoria är således 5 TWh/år brutto. medan skillnaden i totala investeringsutgifter är 27 miljarder kr. I avsnitt 5.4 visas i figur 5.3 det i promemorian beräknade sambandet mellan besparingens storlek och erforderlig investering. Av figuren framgår att investeringsut- giften ökar snabbare än besparingen. Till exempel innebär en ökning av sparmöjligheterna från 25 till 30 TWh/år brutto att den totala investerings- utgiften ökar med 7 miljarder kr. medan en ökning från 55 till 60 TWh/år brutto innebär att de totala investeringsutgifterna ökar med 16 miljarder kr. '

De sist insparade terawattimmarna kräver således mycket stora investe- ringsutgifter. Detta utgör en av förklaringarna till skillnaden mellan planver- kets bedömningar och alternativ IV i denna promemoria.

Planverket anger de totala sparmöjligheterna till 27 TWh/år brutto med byggnadstekniska åtgärder. lnvesteringsutgiften för denna besparing då inte ytskiktskostnaderna inkluderats bedömer planverket till 43 miljarder kr. Inkl. ytskiktskostnader kan totalutgiften beräknas (med utgångspunkt från bilaga 3 till verkets rapport) till 64 miljarder kr.

I alternativ IV bedöms sparmöjligheterna med byggnadstekniska åtgärder till 30 TWh/år brutto. Den samhällsekonomiska investeringsutgiften bedöms till 46 miljarder kr. medan totalutgiften bedöms till 63 miljarder kr.

Beräkningarna i denna promemoria har utförts med något högre total- kostnad för flertalet åtgärder än planverket. Trots det innebär alternativ IV ca 3 TWh/år brutto större besparingar än enligt planverket. medan den totala investeringsutgiften är 2 miljarder kr. lägre.

Planverket anger de totala sparmöjligheterna med installationstekniska åtgärder till 39 TWh/år brutto. lnvesteringsutgiften för denna besparing anger verket till 44 miljarder kr.

I alternativ IV bedöms i promemorian motsvarande sparmöjligheter till 29 TWh/år brutto. lnvesteringsutgiften bedöms bli 16 miljarder kr.

I beräkningarna av alternativ IV har vissa åtgärder som planverket tar upp befunnits innebära besparingskostnader som överstiger 20 öre per inbesparad kWh. I denna promemoria har dessa åtgärder inte alls tagits med. Detta gäller för vissa åtgärder inom området installationsteknik och är huvudorsaken till att 9 TWh/år brutto i planverkets installationstekniska paket medför en skillnad i investering på 28 miljarder kr.

Prop. 1977/78:76 .' 351

7 Resurstillgång 7.1 Tillgången på arbetskraft

Behovet av arbetskraft för de energisparande åtgärderna i de fyra presen- terade alternativen kan uppskattas till 10 000. 20 000. 30 000 respektive 50 000 personer. Av dessa utgöres omkring hälften av byggnadsarbetare. Detta innebär 1.5 —8 % av det totala antalet sysselsatta i byggnadsverksamheten. Berörda yrkeskategorier bland byggnadsarbetarna är framför allt träarbetare. rörmontörer och ventilationsmontörer. Det behövs något hundratal av vardera elektriker. takläggare. plåtslagare och murare. I samband med genomförandet av installationstekniska åtgärder finns även ett behov av något hundratal VVS-konsulter.

Arbetskraftsbehovet har beräknats utifrån uppskattningar av andelen byggnadsarbete för respektive åtgärd. Denna andel har dividerats med lön inklusive pålägg för respektive byggnadsarbetarekategori. Arbetskraftsbe- hovet i byggmaterialindustrin (inklusive byggnadsverksamhetens adminis- tration) har uppskattats med hjälp av s. k. input-outputanalys. dvs. samtliga underleverantörsled finns med.

Det svenska byggandet sysselsatte totalt 650 000 personer under år 1974. Av dem sysselsattes hälften i byggnadsverksamheten,90 0001 byggmaterial- industrin och sammanlagt ca 230 000 hos underleverantörer. konsulter m. fl. Dessutom gav det svenska byggandet upphov till sysselsättning för ca 100 000 personer i utlandet.

Byggnadsarbetarkåren har under 1970-talet minskat med cirka 30000 personer. Cirka 20 000 beräknas ha pensionerats. medan de övriga har gått över till andra områden. Nyrekryteringen var länge liten. men den har under vissa år ökat igen. Det torde således finnas minst 10 000 f. d. byggnadsarbe- tare som nu arbetar på andra områden men ändå har förhållandevis färska yrkeserfarenheter från byggnadsverksamheten.

Enligt industriverkets senaste prognos kan antalet sysselsatta i byggnads- verksamheten väntas minska från ca 330 000 år 1975 till 312 000 år 1980 och 320000 år 1985. Prognosen torde innebära ett bostadsbyggande på cirka 64 000 inflyttningslärdiga lägenheter år 1980 och 70 000—72 000 år 1985. I övrigt väntas en sysselsättningsminskning i husbyggnads-. anläggnings- och schaktföretagen. medan byggnadshantverket väntas ha ungefär oförändrad sysselsättning.

I ett kompletterande remissvar med anledning av planverkets slutliga rapport uppskattar nggnadsarbelare/örbimdei arbetskraftsbehovet till mellan 25 000 och 50 000 årsarbetare. varav åtminstone hälften beräknas vara byggnadsarbetare. Det förutsättes då att energisparandet kostar mellan 25 och 50 miljarder kr. över en tioårsperiod. Byggnadsarbetareförbundet påpekar att byggnadsarbetarna har betydligt sämre trygghet i anställningen än andra grupper. De går t. ex. arbetslösa tre gånger så länge som andra grupper. Förbundet anser att detta förhållande är en av de viktigaste orsakerna till att

Prop. 1977/78:76 3.

Ju lx)

många byggnadsarbetare har sökt sig till andra branscher under 70-talet.

Mari påpekar vidare att tillgången på byggnadsarbetare är mycket ojämnt fördelad mellan regioner och branscher. Vissa län har kontinuerliga svårig- heter med sysselsättningen medan andra har brist på yrkesarbetare. På grund av ett ökat byggande och avgång från branschen räknar Byggnadsarbetare- förbundet med att det blir brist på byggnadsarbetare i framtiden även om inte nya mera omfattande energisparåtgärder kommer till stånd.

Förbundet anser dock att med en riktig planering och tillräckliga utbild- ningsinsatser är de energisparande åtgärderna ett välkommet och intressant tillskott till byggnadsarbetarnas sysselsättning. Sparinsatserna ska enligt förbundet planeras så att utbildningsresurserna räcker för att ge en av parterna godkänd yrkesutbildning och så att samtliga byggnadsarbetare får en jämn sysselsättning under själva programmet. Programmet ska vidare planeras för en tioårsperiod. framhåller förbundet. Den rikstäckande planeringen måste ta hänsyn till skillnaderna i förutsättningar i olika delar av landet såväl när det gäller behovet av energisparåtgärden som tillgång på arbetskraft och andra resurser. Planeringen bör vara rullande och förnyas successivt. Den skall förhindra att byggnadsarbetarna som arbetat med sparåtgärderna Ställs utan arbete när programmet avslutas. Verksamheten skall även planeras och styras regionalt.

Vad beträffar utbildningen anser förbundet att en förutsättning för att energisparstöd Skall beviljas skall vara att arbetet utföres av kvalificerad arbetskraft varmed avses dem som genomgått en av avtalsparterna godkänd yrkesutbildning eller är anställd för ett arbete som ingår som ett led i yrkesutbildningen eller som i minst ett års tid under de senaste två åren haft sådant byggnadsarbete som anställningen avser. Förbundet anser att de arbetare som deltageri energisparprogrammet skall ges en grundläggande och komplett utbildning. Målet Skall vidare vara att de som utbildas skall kunna beredas arbete i den region där de bor.

Byggmaterialindustrins sysselsättning kan enligt industriverket väntas minska från 150000 år 1975 till 138000 år 1980 och 133 000 år 1985. Stora delar av byggmaterialindustrin har f.n. överkapacitet. Det gäller särskilt träindustrin. Strukturomvandlingen väntas fortsätta. Vissa delar av bygg- materialindustrin. t. ex. företag som tillverkar isolermatcrial. väntas öka sin sysselsättning. En del arbetsmoment väntas också bli överförda från byggplatserna till den stationära industrin.

Arbetslösheten i byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa har under de senare åren varierat mellan ca 2 000 arbetare på sommaren och 6 000—7 000 arbetare på vintern. 1973 och 1974 vararbetslösheten betydligt större — upp till 15 000 vintern 1973 och 10000 vintern 1974. Arbetslösheten är störst för kategorierna murare. betongarbetare och övriga byggnadsarbetare.

Sysselsättningen på byggarbetsmarknaden beräknas vara svag under hela 1978. Från sysselsättningssynpunkt torde det därför vara en fördel om energisparprogrammet kommer igång så snart som möjligt.

Prop. 1977/78:76 353

För vissa yrkesgrupper har arbetslösheten under flera år varit väsentligt lägre än antalet lediga platser. Det gäller främst träarbetare. Bristen på arbetskraft är ojämnt fördelad över landet. Den har minskat under det senaste halvåret. Såvitt nu kan bedömas utgör inte bristen på träarbetare eller andra byggnadsarbetare något hinder för energisparande åtgärder av stor omfatt- ning. På grund av den tid som utbildningen tar i anspråk är det nödvändigt med en successiv uppbyggnad under några år. Eventuell brist på arbetskraft i enstaka orter eller län kan ge anledning till återhållsamhet i sådana orter eller län. En samordning av energisparande investeringar. tillståndsgivning för övriga byggnadsinvesteringar och den prioriterade byggnadsverksam heten är då angelägen.

Arbetsmarknadsutbildning och utbildning av berörda yrkeskategorier i gymnasieskolan behöver utvidgas.

I den mån AMU-kurser behöver ordnas för träarbetare m. fl. byggnadsar— betare kan det oftast ske med någon månads varsel. Behovet av personal för förvaltandet av den nya teknik som tillförs bebyggelsen med de högre ambitionsnivåerna i ett sparprogram är svårare att överblicka än behovet av byggarbetskraft. I den utredning som skolöverstyrelsen genomfört om utbild— ningsbehovet på driftområdet påvisas att behovet är betydande redan innan den fulla effekten av energipolitiken kunnat registreras.

Skolöverstyrelsen har med utgångspunkt i bl. a. Drift 7315 förslag hemställt att regeringen inrättar en ny tvåårig utbildningsgång i gymnasieskolan. nämligen en drift- och underhållsteknisk linje. Utbildningskapaciteten föreslås första året omfatta 720 intagningsplatser. Statrådet Mogård har för avsikt att föreslå regeringen att pröva förslaget i samband med budgetpro- positionen för budgetåret 1978/79. Inom utbildningsdepartementet bereds även frågan om drifts- och underhållsteknisk utbildning inom högskolan.

De energisparande åtgärderna kommer att påverka efterfrågan på ett flertal byggmaterial.

I det följande lämnas en redovisning av struktur. produktionsvolym och produktionskapacitet för de byggmaterialbranscher som är aktuella i detta sammanhang samt för utrikeshandeln med ifrågavarande byggmaterial. Redovisningen baseras i huvudsak på för detta ändamål särskilt insamlade uppgifter från företag och brarischorganisationer. Vidare har material från industriverkets utredningar "Byggnadsindustri och byggnadsmaterialindu- stri" SIND l977:5 samt ”Sågverksindustri och skivindustri". SIND 197717 använts.

De byggmaterial resp. byggmaterialbranscher som är av intresse i samband med energibesparingsåtgärderna är valsade icke järnmetaller. sågade träva- ror. olika skivmaterial. byggnadsglas. fönstersnickerier. olika metallvaror —i första hand för VVS-installationer — samt ventilations- och luftkonditione-

23 Riksdagen l977/78. I saml. Nr 76

Prop. 1977/78:76 354

ringsanläggningar. Produktgruppen valsade icke järnmetaller omfattar produkterna kopparplåt för byggändamål. kopparrör och profilerad alumini- umplåt som är lackerad eller ytbehandlad på annat sätt. I produktgruppen byggnadsglas innefattas obearbetat planglas samt isolerglas. Innehållet i övriga produktgrupper torde inte fordra någon närmare förklaring.

Strukturen skiljer sig kraftigt mellan de aktuella byggmaterialbranscherna. Inom produktgruppen valsade icke järnmetaller finns endast 3 arbetsställen med en genomsnittlig storlek om ca 250 arbetare (tabell 7.1). Sågverksindu- strin har flest arbetsställen och relativt små arbetsställen — drygt 800 arbetsställen med i genomsnitt 35 sysselsatta. Störst är produktionsenheterna inom mineralullsindustrin. vars 7 arbetsställen i genomsnitt sysselsätter 450 anställda. Minst är den genomsnittliga arbetsställestorleken inom byggnads- snickeriindustrin — ca 30 sysselsatta. Inom den del av byggnadssnickeriindu- strin som tillverkar fönster och dörrar finns 300 år 350 arbetsställen. Antalet arbetsställen som producerar fönstersnickerier samt deras genomsnittliga storlek kan ej anges.

_Inom- bygglasindustrin skiljer sig förhållandena för produktionen av obehandlat planglas respektive isolerglas. Inom produktgruppen obehandlat planglas finns endast två producenter. A B E m m a b 0 d a G 1 a s v e r k .som är dotterbolag till Saint-Gobin. och Pilkington Floatglas AB i Halmstad. varav den senare svarar för merparten av den totala produktionen. I fråga om isolerglas är Emmaboda det största företaget bland totalt ca 20 företag.

Från regional synpunkt är tillverkningen mest koncentrerad inom bran- schen för valsade icke järnmetaller — drygt 90 procent av de sysselsatta är verksamma vid arbetsställen i Mälardalen. Även planglasindustrin är som nämnts starkt regionalt koncentrerad.

Den vidare bearbetningen till isolerglasrutor förekommer över hela landet. Den största delen av de sysselsatta inom denna del av bygglasindustrin är verksam vid Emmaboda Glasverk. Även tillverkningen av ventilationsap- parater. värmepannor m. m. och mineralull är förhållandevis starkt regionalt koncentrerad. Ungefär 75 % av samtliga sysselsatta inom ventilationsappa- ratindustrin är verksamma vid arbetsställen i Mälardalen och ca 45 % av de sysselsatta inom branschen för värmepannor m. m. vid arbetsställen i Småland. Inom mineralsullindustrin arbetar ca 40 % av samtliga sysselsatta vid arbetsställen i Sydsverige. Största regionala spridningen har tillverk- ningen av sågade trävaror och byggnadssnickerivaror.

Prop. 1977/78:76 355

Tabell 7.1 Antal arbetsställen samt antal sysselsatta totalt och per region, inom viss byggmaterialindustri år 1976

Relativ fördelning av antal sysselsatta i % Produktgrupp Antal Antal Antal arb. Mälar- Små- Syd- Väst- Skogs- Norrland arbets- syssel- /arb.st. dalen land Sverige Sverige länen ställen satta

Valsade ickc

järnmetaller 3 731 243 92 — 8 — — — Sågade trävaror2 809 28 484 35 20 21 5 11 24 19 Spån-. träfiber-

0. gipsskivor 29 5 003 173 31 7 3 14 18 27 Bygglas 25 I 030 41 8 38 3 48 2 . I Mineralull 7 3 200 457 15 — 39 24 - 22 Byggnads- snickerier3 520 15 446 30 14 29 12 22 13 10

' Värmepannor.

radiatorer. olje- brännare, radia- tortermostater 23 I 430 62 18 46 20 12 2 2 Luftkonditio-

neringsappara-

ter2 29 2 902 100 75 4 10 7 - 4 ' Region Län Mälardalen Stockholms. Uppsala. Södermanlands, Östergötlands. Örebro. Västmanlands Småland Jönköpings. Kronobergs, Kalmar. Gotlands

Sydsverige Blekinge, Kristianstads. Malmöhus. Västsverige Hallands. Göteborgs- och Bohus, Alvsborgs. Skaraborgs Skogslänen Värmlands. Kopparbergs. Gävleborgs Norrland Västernorrlands. Jämtlands. Västerbottens. Norrbottens

1 Uppgiften hänförlig till år 1974

3 Avser hela byggnadssnickeribranschen inkl. andra snickericr än fönster och dörrar

Ett flertal av de studerade branscherna arbetade under år 1976 med en betydande överkapacitet. Kapacitetsutnyttjandegraden var lägst inom vals- verk för icke järnmetaller — knappt 60 %. vilket framgår av tabell 7.2. Betydande skillnader i kapacitetsutnyttjandegraden förekommer dock mellan de i denna bransch ingående delbranscherna. Även Sågverksindu- strin, industrin för värmepannor m. m. och skivindustrin hade en betydande överkapacitet. Kapacitetsutnyttjandegraden inom dessa tre branscher var 67, 67 resp. 75 %. De tre delbranscherna inom skivindustrin uppvisade bety- dande skillnader i kapacitetsutnyttjandet. Medan gipsskiveindustrins kapacitet utnyttjades till drygt 90 % så var kapacitetsutnyttjandegraden inom de två andra delbranscherna — spånskive- och träfiberplatteindustrierna — 69 resp. 76 %. Gipsskiveindustrin kommer att öka sin kapacitet under 1978/79. ' Högst var kapacitetsutnyttjadegraden inom mineralulls- och ventilationsap- paratindustrierna. där kapaciteten utnyttjades till fullo. Mineralullsindustrin planerar att öka sin kapacitet kraftigt under de närmaste åren. Inom

Prop. 1977/78:76 356

ventilationsapparatindustrin finns möjligheter att inom befintliga anlägg- ningar öka produktionen med 25 % genom nyanställningar.

Ifönstersnickeriindustrin uppgick produktionen är 1976 till ca 1.7 miljoner fönster medan kapaciteten uppgick till ca 2 miljoner fönster. Kapacitetsut- nyttjandegraden var således ungefär 85 %. Produktionskapaciteten påverkas dock av produktionens fördelning på standardfönster och s. k. objektfönster. Enligt uppgifter från branschen kan s. k. objektfönster vara upp till tre gånger dyrare. Detta torde innebära att den angivna kapaciteten måste reduceras om andelen objektfönster ökar.

Inom den del av bygglasindustrin som producerar isolerglas fanns en viss överkapacitet år 1976. Kapaciteten kommer dessutom att öka inom denna bransch under de närmaste åren. Inom sektorn för obearbetat planglas har situationen radikalt förändrats genom etableringen av Pilkington i Halmstad. Huvuddelen av detta företags produktion avses dock att exporteras. Detta kommer att medföra att Sverige från att ha haft ett kraftigt importöverskott av obearbetat planglas i stället kom mer att få ett betydande exportöverskott. Hur stort detta kommer att bli är beroende av efterfrågan på den svenska och den utländska marknaden.

Tabell 7.2 Produktion. samt produktionskapacitet inom viss byggmaterialindustri år 1976

Produktgrupp Enhet Prod. Prod.kap. Kapacitets- utnyttjandegrad % Valsade icke järnmetaller ton 44 000 78 000 56 Sågadc trävaror milj. m3 11.4 17.0 67 Spån-. träfiber o. gipsskivor ton I 340 000 1 780 000 75 Isolerglasl milj. m2 1.65 2.00 83 Mineralull2 milj. m3 — - 100 Byggnadssnickerier fönster milj.st 1.7 2.0 85 dörrar " ' 1 .8 2.0 90 Värmepannor. radiatorer. oljebrännare. radiatortermostater milj.kr. 402 597 67 Luftkonditioneringsapparatcr milj.kr. 645 645 100

1 Uppgifter om obearbetat planglas redovisas ej av sekretesskäl. 2 Redovisas ej av sekretesskäl.

Importensandel av den totala tillförseln varierar kraftigt mellan de studerade branscherna. vilket framgår av tabell 7.3. Lägst är importandclen för ventilationsapparater samt fönstersnickerier, vilka i stort sett ej importeras alls. Den svenska ventilationsapparatindustrins import av komponenter utgör ca 10 % av ventilationsindustrins produktionsvärde. Vidare är importandelen låg för mineralull. valsade icke järnmetaller och sågade trävaror — l. 3 resp. 4 %. Högst är importandclen för skivmaterialen — ca 20%. Denna andel varierar dock kraftigt mellan de tre typerna av skivmaterial. Importandelen för träfiberskivor är endast 2 % medan

Prop. 1977/78:76 357

importandelen för gipsskivor är drygt 40 %. Även värmepannor m. m. och isolerglas importeras i icke obetydlig omfattning. Ungefär 15 resp. 14 % av den totala tillförseln utgörs av importerade produkter.

Sågverksindustrin är den mest exportinriktade av de studerade bran- scherna. Ungefär 60 % av den totala produktionsvolymen exporteras. Likaså är exportandelen hög för de tre skivmaterialen. Här bör dock observeras att förhållandet skiljer sig kraftigt mellan å ena sidan spånskivor och träfiber- skivor. som har höga exportandelar — ca 50 %. och å andra sidan gipsskivor. som exporteras i relativt ringa omfattning — ca 12 %. Lägst är exportandelen för fönster. mineralull och valsade icke järnmetaller - 6.7 resp. 10 %.

Inom några av de studerade byggmaterialbranscherna medför en ökad produktion en ökning av efterfrågan på olika varor från underleverantörer hänförliga till de studerade branscherna. Detta gäller i första hand isolerglas- industrin och byggnadssnickeriindustrin. För isolerglasindustrin gäller att för varje isolerruta åtgår det ca 2 kvadratmeter planglas. Vid tillverkning av fö_ns_tersnickerier åtgår ca 0.1 m3_ sågat virke per fönster.

En ökad efterfrågan för vissa byggmaterial kan påverka importen av råvaror. Vissa branscher är nämligen starkt importberoende I sin försörjning av råvaror. Av de studerade branscherna gäller detta i första hand valsverken för icke järnmetaller och planglasindustrin.

Åtgången av byggmaterial för de energisparande åtgärderna kan ungefär- ligen beräknas utifrån uppgifterna om omfattningen av olika åtgärder. Den totala efterfrågan för dessa byggmaterial påverkas emellertid även av utvecklingen för nybyggnadsverksamheten. reparations- och ombyggnads- verksamhet som ej är hänförlig till energisparande åtgärder samt exporten. För vissa av byggnadsmaterialen gäller vidare att dessa även används i andra sektorer än byggnadssektorn. Så långt det är möjligt har denna förbrukning

Tabell 7.3 Produktion. import och_export av vissa byggmaterial år 1976

Produktgrupp Enhet Prod. Imp. Exp. Tillf. Imp. av Exp. av tillf. prod. % % Valsade icke järnmetaller ton 44 000 I 274 4 270 41 004 3 10 Sågadc trävaror milj. m3 11.4 0.2 6.6 5 0 4 58 Spån-. träftber o. gipsskivor ton [ 340 000 188 000 582 000 946 000 20 43 Isolerglas' milj. m2 1.65 0.20 0.40 1.45 14 24 Mineralull2 milj. m3 — — — — l 7 Byggnadssnickerier fönster milj.st. 1.7 0.0 0.1 1.6 0 6 dörrar " 1.8 0.1 0.3 1.6 6 17 Värmepannor. radiatorer. ol- jebrännare. radiatortermosta- . ter milj.kr. 402 40 173 269 15 43 Luftkonditioneringsapparater milj.kr. 645 0 161 484 0 25

' Uppgifter om obearbetat planglas redovisas ej av sekretesskäl. 2 Redovisas ej av sekretesskäl.

Prop. 1977/78:76 358

beaktats i den redovisade analysen av kapaciteten.

Den från nybyggnadsverksamheten härledda efterfrågan under perioden 1978—1985 har beräknats utifrån den förut nämnda industriverkets prognos över byggandets utveckling (SIND l977:5 Byggnadsindustri och byggnads- materialindustri). som återges i tabell 7.4.

Tabell 7.4 Byggandets utveckling 1975—1985.

Byggområde Produktion i miljarder kr. Genomsnittlig förändring i (1975 års priser) år procent per år 1975 1980 1985 1975—80 1980—85 Nybyggnadsverksamhet 32.2 31.6 34.6 — 0.5 2.0 — Småhus 9.5 8.6 8.6 — 2.0 0 — Flerfamiljshus 2.0 2.0 3.2 0 10.0 — Förvaltningsbyggn. 7.4 7.7 8.7 0.5 2.5 — Industribyggn. 4.3 4.0 4.3 — 1.5 1.5 — Anläggningar 9.0 9.3 9.8 0.5 1.0 Reparationer och ombyggnader 12.8 14.5 16.5 2.5 3.0 — Bostäder 4.5 5 .2 6.3 3.0 4.0 — Övrigt 8.3 9.3 10.2 2.5 2.0 Summa 45.0 46.1 51.1 0.5 2.0

Enligt industriverkets prognos beräknas nybyggnadsvolymen minska med i genomsnitt 0.5 % per år under perioden 1975—80 och öka med i genomsnitt 2 % per år under den därpå följande femårsperioden. Under perioden 1975—80 beräknas småhusbyggandet svara för i stort sett hela minskningen. Inom övriga nybyggnadsområden väntas endast marginella förändringar komma att ske. Mellan åren 1980 och 1985 beräknas tlerbostadshusbyggandet öka med i genomsnitt 10 % per år.byggandetav förvaltningsbyggnader med cirka 2.5 % och industribyggnader med cirka 1.5 %. Småhusbyggandet beräknas förbli oförändrat under denna femårsperiod.

Med utgångspunkt i ovan redovisade prognos över nybyggnadsverksam- heten kompletterad med information från branschorganisationer och bygg- materialföretag om åtgången av vissa byggmaterial har inom industridepar- tementet gjorts bedömningar avseende den efterfrågan som härleds från nybyggandet.

lndustriverkets prognos omfattar endast perioden fram till 1985. Beräk- ningarna i denna promemoria av effekten av de energisparande åtgärderna avser 1978—87. För de två sista åren av denna tidsperiod har nybyggnadsvo- lymen förutsatts ligga på samma nivå som 1985.

Åtgången av s å g a d e tr ä v a ro r inom nybyggnadssektorn inklusive förbrukningen inom trähus- och snickeriindustrierna kan för perioden 1978—80 uppskattas till i genomsnitt drygt 4 milj. m3 per år (tabell 7.5). Under de efterföljande åren fram till 1987 beräknas förbrukningen öka något i första hand beroende på ökat flerbostadshusbyggande och därigenom även ökad förbrukning inom snickeriindustrin. Utanför byggnadssektorn förbrukades

Prop. 1977/78:76 359

år 1977 cirka 1.3 milj. mJ. Förutsätts denna förbrukning förbli oförändrad under perioden 1978—87 kan den totala förbrukningen exklusive reparations- oeh ombyggnadssektorn uppskattas till cirka 5.5 milj. m3 per år— något lägre i början av perioden och något högre i slutet. . '

Tabell 7.5 Åtgång av vissa byggmaterial vid nybyggande under perioden 1978-87

Produktgrupp Enhet Genomsnittlig förbrukning per år

1978—80 1981—85 1986—87

Sågadc trävarorl milj. m3 4.1 4.3 4.4 Spån-. träfiber- och gipsskivorl 1 OOO-tal ton 648 670 693 espånskivor' " 193 191 193

—— träfiberskivorl " 142 147 152 -— gipsskivorl " 313 332 348

Byggnadsglas

-— obehandl. planglas milj. rn2 4.81 5.05 5.26 -— isolerglas " 1.52 1.59 1.66 Mineralull milj. m3 7.8 8.00 8.15 Fönsterkarmar milj. st 1.04 1.1 1 1.20 ' Värmepannor. oljebrännare. ra-

diatorer. radiotortcrmostater milj. kr. 97 105 111 Luftkonditioneringsapparater milj. kr. 412 456 489

' Inkl. åtgång i snickeri och trähusindustri samt virke som hjälpmaterial.

Inom reparationssektorn förbrukades år 1976 uppskattningsvis 0.3 mJ sågade trävaror. De fyra alternativen kommer enligt beräkningar i kapitel 4 att medföra en förbrukning av sågade trävaror om cirka 0.00. 0.54. 0.65 resp. 1.0 milj. m3 (tabell 7.6). Hur stor del av den hittillsvarande förbrukningen inom reparations- och ombyggnadssektorn om ca 0.3 milj. m3 som i det nya läget skulle hänföras till kategorin energisparande åtgärder är omöjligt att bedöma. Med hänsyn till den stora outnyttjade produktionskapaciteten inom bran- schen — cirka 6 milj. m3 — bör sågverken kunna tillgodose den konsumtions- ökning om cirka 1.00 milj. 3. som alternativ IV innebär. och de ökade behoven inom nybyggnadssektorn — ca 0,2 milj. m3. utan att exportkapaciteten påverkas.

Förbrukningen av Spån-. träfiber- och gipsskivor inom nybyggnadssektorn inklusive trähus- och snickeriindustrierna kan för åren 1978—87 beräknas uppgå till 650 000—700 000 ton per år — den lägre förbrukningen i början och den högre i slutet av perioden. Förbrukningen inom övriga sektorer var år 1976 ca 215 000 ton. För de energisparande åtgärderna åtgår i alternativen 11. 111 och IV uppskattningsvis 50 000.105 000 resp. 225 000 ton. Åtgången av de tre skivmaterialen påverkas dock mycket olika samtidigt som kapacitetsut- nyttjandet varierar mellan de tre branscherna.

Spå n s k i vo r beräknas åtgå i liten omfattning i samband med de energisparande åtgärderna. högst 26 000 ton. vilket endast är drygt 1/10 av

Prop. 1977/78:76 360

spånskiveindustrins outnyttjade produktionskapacitet. Åtgången av trä fi - b e r s k i v 0 r för de energisparande åtgärderna uppgår i alternativ II till 4 000 ton och i alternativ IV till 17 000 ton. Under perioden 1978—1987 kan förbrukningen inom nybyggnadssektorn förväntas öka med cirka 10 000 ton. Inom hela byggsektorn kan förbrukningen således maximalt förmodas öka med högst 30 000 ton medan den outnyttjade kapaciteten medger en produktionsökning med cirka 180 000 ton.

I fråga om g i p 5 s k iv o r är situationen väsentligt annorlunda. Förbruk- ningen av gipsskivor inom nybyggnadssektorn beräknas för år 1976 ha. uppgått till ca 320 000 ton och inom reparationssektorn till ca 30 000 ton. En betydande del av förbrukningen utgörs av imponerat material. Förbruk- ningen inom nybyggnadssektorn kan för perioden 1978—80. 1981—85 och 1986—87 uppskattas till 310 000.330 000 resp. 350 000 ton per år och åtgången för de energisparande åtgärderna till högst 180 000 ton (energibesparingsal- ternativ IV). Under åren 1978 till 1980 planeras den inhemska produktions- kapaciteten att ökas väsentligt. Trots detta torde alternativen III—IV medföra ett ökat importbehov under år 1978. Under år 1979 torde däremot resur- skraven i alternativ III kunna tillgodoses utan att importen behöver ökas utöver den volym som importerades 1976. Från och med år 1981 medger den inhemska produktionen ett realiserande av alternativ IV samtidigt som importvolymen kan minskas något jämfört med år 1976.

Tabell 7.6 Materialåtgång per år i samband med de energisparande åtgärderna

Produktgrupp Alternativ

I 11 111 'N Sågadc trävaror milj. m3 0.00 0.54 0.65 1.01 Spån-. träftber- och gips- skivor ] OOO-tal ton 0 50 105 224 därav — spånskivor 0 6 12 26 — träfiberskivor " 0 4 10 17 - gipsskivor ” 0 40 83 181 Byggnadsglas — obehandl. planglas 1 OOO-tal m2 1.31 1.54 2.55 4.05 — isolerglasrutor " 0.41 0.47 0.80 . 1.28 Mineralull milj. m3 2.03 3.40 4.48 6.86 Fönsterkarmar 1 OOO-tal st. 340 340 490 690 Värmepannor. oljebrän- nare. radiatorer. radiator- termostater milj. kr. 3 4 4 28 Luftkonditioneringsappa- rater milj. kr. 4.9 9.3 15.9 35.0 Tätningslister milj. kr. 13 15 19 24

Förbrukn. inom RO- sektorn 1976

0.30 125 20 87 28 1.60 0.50 1.50 830 175

70.0

Prop. 1977/78:76 .- 361

Den inhemska produktionskapaciteten av obehandlat p 1 a n glas över- stiger i och med tillkomsten av Pilkingtons anläggning betydligt den nuvarande svenska förbrukningen. En betydande andel av denna anlägg- nings produktion är dock avsedd att exporteras. Samtidigt beräknas importen att under perioden 1978—87 bli ungefär 1/4 av importvolymen under 1976. då Pilkingtons export på Sverige från England bortfaller genom etableringen i Halmstad. Åtgången av planglas för byggnadsändamål kan uppskattas till mellan 6,0 och 9.5 milj. mz. det lägre värdet i början av IO-årsperioden vid det lägsta energibesparingsalternativet och det högre i slutet av 10-årsperioden vid det högsta energibesparingsalternativet. Den nuvarande produktions- nivån möjliggör med den av Pilkington planerade exportandelen ett genom- förande av alternativ 11. För ett genomförande av energibesparingsalternativ III krävs att Pilkington till fullo utnyttjar den befintliga produktionskapaci- teten. Alternativ IV kräver sannolikt endera att importen blir högre än som förutsatts eller att Pilkingtons export minskar med 3—7 procent.

Utbyte och komplettering av fönster med is ole r g 1 a 5 r u to r beräknas kräva mellan 0,4 till 1.3 milj. m2 isolerglasrutor. lnom nybyggnadssektorn kan åtgången av isolerglasrutor beräknas till 1.5 a 1.6 milj. m2 per år under perioden 1978—87. Den år 1978 tillgängliga produktionskapaciteten täcker behovet för alternativ 11 om utrikeshandeln inte skall påverkas negativt. Enligt uppgift kan produktionskapaciteten inom ett år ökas med 300 000 m2 genom utbyggnad med en produktionslinje. Det innebär att möjligheter finns att fram till år 1979/80 öka den inhemska isolerglasproduktionen upp till en sådan nivå att alternativ 111 kan tillgodoses med ett samtidigt uppfyllande av kravet på oförändrad utrikeshandel jämfört med år 1976.

Åtgången av tät n i ngsl is te r inom nybyggnadssektorn kan för perioden 1978—87 uppskattas till mellan 7 och 8 milj. meter per år. Åtgångeni samband med de energisparande åtgärderna kan uppskattas till ca 13. 15. 19 och 24 milj. meteri resp. alternativ. Den totala förbrukningen per år under perioden 1978—87 skulle således inom byggnadssektorn bli mellan 20 och 32 milj. meter. Produktionen under år 1977 blir uppskattningsvis 25 milj. meter. Med befintlig personalstyrka kan produktionen ökas till ca 40 milj. meter. Exporten av tätningslister beräknas år 1977 uppgå till ca 3 milj. meter och importen till ca 0,5 milj. meter. Tillförseln år 1977 kan således uppskattas till ca 23 milj. meter och skulle vid oförändrad import, export och personalstyrka vid fullt kapacitetsutnyttjande kunna ökas till ca 38 milj. meter. vilket mer än väl täcker de behov som skulle uppstå i det högsta alternativet. Viss omställning till produktion av andra typer av tätningslister blir emellertid nödvändig för att fylla den funktion som avses i energisparprogrammet.

Mineralullsförbrukningen inom nybyggnadssektorn kan under perioden 1978—87 beräknas uppgå till mellan 7.8 och 8.2 milj. m3. För år 1976 kan åtgången inom reparationssektorn uppskattas till 1.5 milj. m3. De fyra alternativen kommer att kräva ungefär 2.03. 3.40, 4.48 resp. 6.86 milj. m3 mineralull. Under perioden 1978—80 planeras den inhemska produktionskap-

Prop. 1977/78:76 362

aciteten att öka med totalt ca 6.5 milj. m3. Under 1978 medger den vid denna tidpunkt befintliga produktionskapaciteten ett realiserande av det lägsta alternativet utan att mineralullsindustrins exportkapacitct begränsas. De kapacitetsökningar som beräknas ske efter 1978 möjliggör redan år 1979 ett förverkligande av alternativ 111. År 1980 är den inhemska produktionskap- aciteten tillräcklig för ett genomförande av alternativ IV.

Den del av snickeriindustrin som tillverkar fö n ste r b å g a r och fö n - sterkarmar har en produktionskapacitet om 2 milj. fönster per år. Åtgången inom nybyggnadssektorn kan för perioden 1978—87 uppskattas till mellan 1 och 1.2 milj. fönster" per år. Åtgången för de energisparande åtgärderna kan beräknas till mellan 0.34 och 0.7 milj. fönster per år. Exporten uppgick år 1976 till ca 0.1 milj. fönster medan importen samma år i stort sett var obefintlig. För reparations- och ombyggnadssektorn finns under perioden 1978—87 således ett utrymme om ca 0.9 milj. fönster. Detta innebär att alternativ IV kan realiseras utan ökning av produktionskapacitet och förändring av exportvolymen.

Inom nybyggnadssektorn kan åtgången under perioden 1978—87 av värmepannor. oljebrännare. radiatorer samt radiator- te r m os t a te r uppskattas till mellan 97 och 111 milj. kr. per år. Åtgången av dessa produkter i samband med de energisparande åtgärderna har för de fyra alternativen beräknats bli 3. 4. 4 resp. 28 milj. kr. per år. Under 1976 uppgick förbrukningen inom reparations- och ombyggnadssektorn till 175 milj. kr. Med hänsyn till att kapacitetsutnyttjandegraden inom dessa branscher är låg och att därutöver en del av reparationsvolymen kommer att hänföras till de energisparande åtgärderna bör till och med behoven i det högsta alternativet kunna tillgodoses.

Åtgångenav luftkonditioneringsapparaterinom nybyggnads— sektorn under perioden 1978—87 kan uppskattas till mellan 410 och 490 milj. kr. per år — det lägre värdet i början och det högre i slutet av tioårsperioden. Åtgången inom reparations- och ombyggnadssektorn var under 1976 ca 70 milj. kr. För de energisparande åtgärderna har åtgången för de fyra alternativen beräknats till 5. 9. 16 resp. 35 milj. kr. Då ventilationsindustrin. som tidigare nämntS. torde kunna öka sin produktionsvolym med 20 a 25 % inom befintliga anläggningar. bör även behoven i alternativ IV kunna tillgodoses.

De energisparande åtgärderna kommer därutöver att medföra ett ökat behov av ytterligare ett antal produkter. för vilka underlag för bedömning av bl. a. åtgången inom nybyggandet saknas. Hit hör bl. a. lackerad eller på annat sätt ytbehandlad aluminiumplåt samt fasadplåt av annat material. Med hänsyn till att åtgången i samband med åtgärderna är förhållandevis ringa och att dessa branscher arbetar med en betydande överkapacitet torde några problem med att tillgodose dessa behov ej föreligga. De energisparande åtgärderna kommer även att medföra en ökad efterfrågan av rör. rörarmatur.

Prop. 1977/ 78:76 363

värmeväxlare. värmepumpar. rökgasspjäll samt styr- och reglerutrustning. För dessa produkter med undantag av rörarmatur torde gälla att produktions- kapaciteten är tillräcklig för att tillgodose efterfrågan i åtminstone alternativ 111. Beträffande rörarmatur kan vissa problem uppstå trots en i och för sig tillräcklig produktionskapacitet då energisparåtgärdernas inriktning på äldre fastigheter medföratt efterfrågan inriktas på andra dimensioner än dem som i huvudsak produceras numera.

Mot bakgrund av de bedömningar som gjorts inom industridepartementet beträffande effekterna av de energibesparande åtgärderna på efterfrågan på olika byggmaterial kan följande slutsatser dras." Den trånga sektorn'inom byggmaterialindustrin är i första hand mineralullsindustrin. Under det närmaste året räcker produktionskapaciteten inom denna bransch endast till för ett förverkligande av alternativ 1 om utrikeshandeln ej skall påverkas negativt. Under åren efter 1978 gäller vidare att samtliga berörda byggmate- rialbranschers produktionskapacitet är tillräcklig för ett realiserande av det tredje alternativet med hänsyn tagen till utrikeshandelsrestriktionen. Sågverken samt spånskive- och träfiberindustrierna har även i det högsta alternativet en betydande outnyttjad produktionskapacitet.

7.3. Återbetalningstid

I figur 7.1 visas beräkningar av återbetalningstidcn för alternativen I—IV. Återbetalningstiden anger hur lång tid det dröjer innan de resurser som satsats på energisparande åtgärder betalats tillbaka i form av minskad energiförbrukning. Nuvärdet av de ackumulerade energibesparingarna jämföres med nuvärdet av investeringarna.

Beräkningen av återbetalningstidcn bygger på följande förutsättningar: Kalkylräntan har satts till 4 %. Reala priset på energi antages öka med 2 % per år. Dagspriset på energi förutsättes vara 8.8 öre. Detta pris innefattar ej skatten och hänsyn har ej tagits till miljöeffekter. Det ger ett fel som medför att återbetalningstiden blir överskattad. Från fördelarna av energibesparingen har dragits underhållskostnader och reinvesteringar. Investeringarna antages vara jämnt fördelade över en tioårsperiod. Kostnadsuppgifterna baseras på priset som gällde i l:a kvartalet 1977. Priserna på det importerade byggmate- rialet var'då undervärderade.lvilket visas av de båda devalveringar som har genomförts under 1977. För att få de faktiska kostnaderna i början av året har utgifterna justerats uppåt med 3 %.

Hänsyn har ej tagits till att eljest outnyttjad kapacitet kan användas. Av detta skäl är kostnaderna överskattade. Återbetalningstiden är följaktligen överskattad även av detta skäl.

Som framgår av figur 7.1 är återbetalningstiden för alternativen II—1V_3. 6 resp. 14 år efter avslutat tioårsprogram. För alternativ 1 har investeringarna betalat sig redan när tioårsprogrammet avslutats.

Prop. 1977/78:76 364

ttl 1.1"

? .'-.'-"'tr:i-:- .".'.' :"-"'-r:l-i|:-it* ”1 ' Nuvärde av investeringar alt. I

Figur 7.1 Återbetalningstid

Hänvisningar till S7-3

7.4. Effekter på bytesbalansen

Vid en diskussion om användningen av landets totala resurser måste även effekten av olika åtgärder på bytesbalansen beaktas. Ett energisparprograms effekter på bytesbalansen bör bedömas utifrån vilken effekt man skulle ha fått med en alternativ användning av resurserna. där det avgörande blir skillnaden i lönsamhet i snäv bemärkelse räknat i termer av bidrag till bruttonationalprodukten.

Figur 7.2 ger ändå en uppfattning om den förändring i utrikeshandeln som skulle bli följden av alternativa energisparprogram. Det blir en viss import av byggmaterial. Importandelen inom byggnadssektorn är betydligt lägre än inom andra branscher. Beräkningen av kapaciteten inom byggmaterialindu- strin som redovisats ovan förutsätter att energisparprogrammet dimensio- neras med tanke på effekten på utrikeshandeln. Ett antagande om att 20 % av ' de totala investeringarna utgöres av import är därför en mycket försiktig bedömning. Importen har räknats upp med 1 % på grund av att importpri- sema var underskattade l:a kvartalet 1977.

Drygt 13 % av besparingarna avser eluppvärmda byggnader. Den genom- snittliga andelen av elproduktionen som använder vattenkraft och kärnkraft är enligt BFA-utredningen 85 %. Detta skulle innebära att minst 90 % av energibesparingarna avser importerade bränslen. Denna siffra är snarast en

Prop. l977/ 78:76 365

Miljarder kronor

3

Figur 7.2 Effekter på utrikshandeln i de fyra sparalternativen

underskattning, eftersom marginella inbesparingar av elkraft sannolikt kommer att gå över andra produktionsformer än vattenkraften.

Importpriset på olja har antagits vara 7 öre per kilowattimme netto med en real ökning på 2 % per år.

Det antages först att investeringarna är jämnt fördelade över tiden. Som framgår av figur 7.2 dröjer det i alternativ 1 1.5 år. i alternativ 11 2,5 år och i alternativ III drygt 3 år samt i alternativ IV nära 5 år innan minskningen av bränsleimport värdemässigt överstiger importen av byggmaterial.

I figur 7.3 har antagits att det sker en successiv upptrappning av insatserna under en treårsperiod i alternativ II och en fyraårsperiod i alternativ 111. Av diagrammet framgår att det då dröjer 3 år i alternativ II och nära 5 år i alternativ III innan energibesparingen värdemässigt överstiger importen.

Prop. 1977/78:76 366

Miljarder kronor

Figur 7.3 Effekter på utrikeshandeln för alternativ II och 111.

8. Inhämtade synpunkter på departementspromemorian

I samband med att föreliggande promemoria utarbetats har synpunkter inhämtats i tre olika omgångar från statens planverk, statens råd för byggnadsforskning. professorn Bo Adamson vid tekniska fakulteten vid Lunds univerSitet. professorn Ingemar Höglund och docenten Arne Elmroth vid tekniska högskolan i Stockholm samt professorn Enno Abel vid Chalmers tekniska högskola.

Dessutom har synpunkter de två senaste omgångarna inhämtats från bostadsstyrelsen.

Planverket anför med hänvisning till den slutliga versionen:

Med hänvisning till under hand framförda synpunkter på den promemoria som redovisas i bilaga 2 till propositionen med riktlinjer för en energisparplan m.m. rörande befintlig bebyggelse bekräftar planverket att verket delar promemorians slutsatser rörande sparmöjligheter och kostnader vid olika ambitionsnivåer. De beräkningar och bedömningar som ligger till grund för slutsatserna i promemorian är rimliga enligt verkets bedömning liksom beräkningarna av resursbehovet vid alternativa sparmål.

Prop. 1977/78:76 367

Bostadsstyrelsen anför med hänvisning till samma version:

Bostadsstyrelsen har anmodats lämna synpunkter på innehållet i rubrice- rade promemoria och får med anledning härav anföra följande.

Den knappa tid som stått till styrelsens förfogande har inte medgivit någon detaljerad granskning av beräkningsförutsättningar och överväganden eller kontroll av det omfattande siffermaterialet. Styrelsen har tidigare inte haft anledning att gå in på beräkningar av besparingsmöjligheter och kostnader för sparmål i storleksordningen alternativ III och IV. Styrelsen avstår därför från bedömningen av dessa båda alternativ.

Styrelsen delar emellertid promemorians slutsatser rörande alternativen I och II och bedömningarna till underlag för dessa. De utredningar och beräkningar som tidigare utförts inom styrelsen stämmer väl överens med promemorians slutsatser rörande dessa båda alternativ.

Beslutet har fattats av generaldirektören Johansson. Vid den slutliga handläggningen har därjämte närvarit byråchefen Elison. överingenjören Ivarsson samt avdelningsdirektören Stahre. föredragande.

Byggförskningsrådet anför med hänvisning till samma version:

Bostadsdepartementet har under hand samrått med kansliet vid statens råd för byggnadsforskning om en departementspromemoria angående besparing och kostnader för alternativa ambitionsnivåer rörande energihushållning etc.

Promemorian är avsedd att vara ett tekniskt underlag för utformande av en

proposition om energihushållning i bebyggelse. I huvudsak behandlas endast tekniska åtgärder i enskilda byggnader. En rad för energihushållningen viktiga frågor faller därmed utanför det område promemorian är avsedd att belysa. Dit hör frågan om den lokala/regionala samordningen av försörj- ningssystem och åtgärder i bebyggelse för att utnyttja spillvärme m. m. och den kommunala energiplaneringens roll i sådana sammanhang. För det praktiska resultatet så avgörande frågor som val av styrmetoder och styrsystem faller också utanför promemorians ram. Inte heller redovisar promemorian någon uppfattning om hur fastighetsekonomin kan påverkas så att fastighetsägarens på normala kalkyler grundade val av åtgärder skall komma att överensstämma med promemorians på samhällsekonomiska kalkyler grundade beräkningar.

Kansliet har i avsaknad av någon belysning av dessa frågor ej kunnat bedöma troligheten i att de olika alternativen kan bli genomförda under någon viss tidsperiod. Helt allmänt har kansliet vid bedömningen av relationerna mellan teknisk åtgärd, energilagring och kostnad/arbetskrafts- förbrukning utgått från att en sådan planering. styrning och resurstillförsel kommer att ske att programmet. vilket det sedan blir. kan genomföras rationellt och effektivt. Promemorians marginalkostnadsresonemang förut- sätter vidare en betydande ombyggnads- och underhållsverksamhet. Kansliet har utgått från att åtgärder kommer att vidtas för att säkerställa att denna förutsättning skall föreligga.

Rådets kansli har inte tillgång till något eget. detaljerat utredningsmaterial som grund för en granskning av besparings- och kostnadskalkyler. Den mycket korta tid som stått till buds för genomgången har heller inte möjliggjort några ingående kontrollberäkningar. Tillgången till data om byggnadsbeståndet är också så begränsad att en betydande osäkerhet under» alla förhållanden finns i beräkningarna av det slag promemorian redovisar.

Prop. 1977/78:76 368

Forskningssekreterare Stefan Sandesten arbetar emellertid som biträdande expert åt energikommissionen vilket givit vissa utgångpunkter för gransk- ningen.

Den kalkylmetod departementspromemorian bygger på ger låga kostnader för byggnadstekniska åtgärder med lång livslängd och små eller inga förvaltningskostnader trots att dessa drar stora investeringskostnader. Då värderingen av åtgärderna utgår från kostnader utan att investeringsstorleken utgör en restriktion kommer byggnadstekniska åtgärder att te sig lönsamma i förhållande till installationsåtgärder och förvaltningsåtgärder som ger större besparingar med avsevärt mindre investeringskostnader men med större kostnader för förnyelse och drift. l konsekvens med denna balansering har kapacitetsproblem inom installationssektorn samt arbetskrafts- och utbild- ningsbehov när det gäller installationer och förvaltande givits för liten uppmärksamhet. Problemen med att få besparingsåtgärder noggrannt utförda och sedan utnyttjade och hanterade på ett sakkunnigt sätt är enligt rådets mening utomordentligt stora.

Med de angivna förutsättningarna har rådets kansli endast kunnat göra en översiktlig bedömning av relationerna mellan tekniska åtgärder. energibe- sparingar och kostnad/arbetskraftsbehov i de fyra alternativen. Utgår bedömningen från de kalkylmetoder promemorian använder förefaller de redovisade relationerna i alternativ ett. två och tre vara rimliga. Det fjärde alternativet innehåller så långtgående åtgärder att osäkerheten i beräkningen måste vara avsevärt större än i de tre lägre alternativen. Arbetskraftspro- blem förefaller vara underskattade.

Genomgången av promemorians innehåll har inom rådets kansli utförts av föreståndaren Olof Eriksson och forskningssekreteraren Stefan Sandesten. Vissa kvarstående detaljsynpunkter har redovisats i separata anteck- ningar.

Professorn Bo Adamson vid tekniska fakulteten vid Lunds universitet anför med hänvisning till samma version:

Jag har tagit del av rubricerade material och närmare analyserat förslag och tabeller. Under arbetets gång har synpunkter framförts. vilka beaktats i den slutliga bearbetningen. Förslagen stämmer nu i alla delar med det erfaren- hetsmaterial som jag är i besittning av genom forskning och utredningar.

Beträffande åtgärderna. vill jag endast påpeka att den tänkta injusterings- verksamheten har få svårigheter i början på grund av otillräckligt antal utbildade injusterare. Under en övergångstid tycks det vara lämpligt att i stället utnyttja termostatventiler.

Professorn Ingemar Höglund vid tekniska högskolan i Stockholm anför med hänvisning till samma version:

I arbetet med en proposition om energibesparande åtgärder i den befintliga bebyggelsen harjag ombetts granska en promemoria avseende tekniska och ekonomiska förutsättningar för energibesparing samt deltagit i samråd om propositionens utformning.

Materialet har stor omfattning. varförjag inte har kunnat detaljgranska alla siffror. Jag har dessutom koncentrerat mitt granskningsarbete till avsnitten om värmeisolering. fönster. tätningsåtgärder och nya lokala energikällor. I dessa avsnitt harjag konstaterat god överensstämmelse mellan departemen- tets och mina egna bedömningar.

Prop. 1977/78:76 369

Jag delar de bedömningar av teoretisk möjlig energibesparing och motsva- rande investeringsutgifter som redovisas i promemorian. Jag vill dock starkt understryka vad jag tidigare anfört i mitt remissvar— för att dessa besparingar skall kunna nås i praktiken krävs, förutom lämpliga styråtgärder, en mycket omfattande utbildningsverksamhet.

Docenten Arne Elmroth vid tekniska högskolan i Stockholm anför med hänvisning till samma version:

I arbetet med en proposition om energibesparande åtgärder i den befintliga bebyggelsen harjag ombetts granska och framföra synpunkter på bilaga 2 till promemoria avseende tekniska och ekonomiska förutsättningar för energi- besparing samt deltagit i samråd om promemorians utformning.

Materialet har så stor omfattning att jag rimligen inte har kunnat detaljgranska alla siffror. Jag har därför koncentrerat huvuddelen av mitt granskningsarbete till att omfatta problem och åtgärder avseende värmeiso- lering. fönster och byggnaders vind- och lufttätning. I dessa avsnitt harjag konstaterat god överensstämmelse mellan departementets och mina egna bedömningar.

Jag delar därför i allt väsentligt de bedömningar av teoretisk möjlig energibesparing och motsvarande investeringsutgifter som redovisas i promemorian. Jag vill dock gärna framhålla att det högsta sparalternativet IV innebär mycket omfattande åtgärder för vilka såväl besparingseffekten som investeringsutgifter är utomordentligt svårbedömda.

Professorn Enno Abel vid Chalmers tekniska högskola anför med hänvisning till samma version:

Jag har i flera omgångar granskat de installationstekniska avsnitten i rubricerade bilaga. De bedömningar som gjorts i dessa avsnitt finner jag rimliga med avseende på redovisade besparingar och investeringar för de skilda åtgärderna. Kontrollberäkningar i fråga om vissa åtgärder där institu- tionen kan stödja sig på egna utredningar och egen forskning visar överensstämmelse. Särskilt vill jag framhålla att värmepumpar med tillsats- värme av annat slag än elektricitet. kan få positiv inverkan på energispar- möjligheterna.

Slutligen vill jag påpeka att valet av metod för beräkning av besparings- kostnaden innebär att åtgärder med hög investeringsutgift och lång brukstid gynnas.

Prop. 1977/78:76 370

Bilaga 3

Energisparstödet

] Inledning

I denna bilaga redovisas bl. a. gällande ordning. de åtgärder för vilka stöd utgår. de finansiella stödåtgärder i form av lån och bidrag som samhället erbjuder för energibesparing, samt- vilka medel som beviljats t. o. m. budgetåret 1977/78. Vidare redovisas exempel på genomförda inventeringar samt beräknade kostnader för energibesparingar genom olika åtgärder. Statistiken rörande resultat av genomförda åtgärder är mycket knapphändig. Det är givetvis av största vikt att åtgärder i energibesparande syfte följs upp genom att registrera förändringar i energiförbrukningen. Därigenom kan underlag erhållas för en lämplig, prioritering av olika stödåtgärder. Vid utvärderingen av en sådan uppföljning av vidtagna sparåtgärder bör man vara uppmärksam på vissa komplikationer. [ allmänhet genomförs ett helt paket av åtgärder samtidigt. vilket gör det svårt att kunna särskilja resultatet av enskilda åtgärder. Vidare inverkar ofta ändrade brukarvanor i form av en ökad medvetenhet vad gäller energiförbru kning i samband med energibespa- rande insatser. _

2 Gällande ordning

Det statliga stödet till energibesparande åtgärder avser i huvudsak:

— bostadshus och lokaler som får räknas in i låneunderlag och pantvärde för statligt bostadslån — allmänna samlingslokaler och vissa kyrkolokaler

— kommunala och landstingskommunala byggnader. samt

— näringslivets byggnader och processer m. m.

Medel har också ställts till byggnadsstyrelsens förfogande för energibespa- rande åtgärder i civila statliga byggnader. i det följande behandlas energi- sparstödet såvitt avser bostäder. allmänna samlingslokaler. kommunala och landstingskommunala byggnader samt näringslivets byggnader och proces- ser m. m.

2.1 Bostadshus m. m.

Enligt förordningen (l977z332) om energibesparande åtgärder i bostadshus m. m. utgår stöd för vissa energibesparande åtgärder i befintliga bostadshus. avsedda att användas som årsbostad. eller som utan att vara fritidsbostäder används under vintern. t. ex. bostäder i anslutning till skolor och kursgårdar samt i hus som innehåller lokaler vilka kan ingå i låneunderlag eller pantvärde

Prop. 1977/78:76 371

för statligt bostadslån. Vidare utgår stöd enligt förordningen för åtgärder som avser gemensamma värmeanläggningar som handhas av särskilda samman- slutningar av husägare. '

Det statliga energisparstödet. som numera utgår enligt förordningen om energibesparande åtgärder i bostadshus m.m. och enligt kungörelsen om förbättringslån. inriktades då det infördes år 1974 (prop. l974:69. CU 197—4:21. rskr 1974:180) på åtgärder avseende förbättring och utbyte av värme- och ventilationssystem. inbegripet anslutning till ljärrvärmeanläggning. samt förbättrad isolering i väggar. fönster och bjälklag. Stödets inriktning bestämdes på grundval av bl. a. material som hade tagits fram av statens institut för byggnadsforskning. Enligt institutets beräkningar. som av naturliga skäl dock försågs med betydande reservationer. skulle man genom att tilläggsisolera ytterväggar och vindsbjälklag i hela bostadsbeståndet kunna göra en energibesparing motsvarande 680 000 m3 olja per år. Ut- och invändig tilläggsisolering av ytterväggar bedömdes då i stor utsträckning som lönsam endast i samband med annat nödvändigt underhåll. Lönsamhet beräknades kunna uppnås i första hand i det äldre bostadsbeståndet. Tilläggsisolering av vindsbjälklag ansågs redan då vara lönsamt i de flesta fallen.

Den inriktning i avseende på ä nda m ål oc h åtgä rde r som energis- parstödet till bostadshus m. m. gavs år 1974 har i sina huvudsakliga grunder bibehållits. År 1975 (prOp. 197530 bil. 2. CU l975z28. rskr 19751203) beslöts dock vissa ändringar i dessa hänseenden. En ändring var att pannbyten och byte av oljebrännare undantogs från stödet med verkan fr. o. m. den I januari 1976. Ändringen motiverades av att utbyte av värmepanna var den av de stödberättigade åtgärderna som var minst energibesparande. Dessutom befarades att en sådan åtgärd på sikt i många fall kunde komma att motverka den från energiförsörjningssynpunkt lämpligaste lösningen. nämligen att ansluta fastigheten till fjärrvärmeanläggning eller annan större värmeprodu- cerande anläggning. En annan viktig ändring varatt det infördes en möjlighet att få stöd för anordningar avseende individuell varmvattenmätning och nattackumulering av varmvatten. Samtidigt utvidgades tillämpningsom- rådet för energisparstödet till vissa institutionsbostäder m. m.

Riksdagen beslutade nyligen (prop. 1976/77:107. CU 1976/77:32. rskr 1976/77:244) Om väsentliga förbättringar i avseende på bl. a. utformningen och grunderna för det statliga stödet till energibesparande åtgärder i bostadshus m.m. I propositionen framhölls också nödvändigheten av att energisparstödverksamhcten utökas i den takt som är tekniskt möjlig och ligger inom ramen för de samhällsekonomiska resurser som kan skapas för ändamålet. Behovet av att fortlöpande pröva såväl vilka åtgärder som bör stödjas med hänsyn till ny teknik m. m. som storleken av de kostnader som får ingå i bidrags- och låneunderlaget för energibesparande åtgärder ströks under.

Det ankommer på bostadsstyrelsen att. inom ramen för de riktlinjer som

Prop. 1977/78:76 372

statsmakterna har meddelat. närmare bestämma vilka åtgärder som skall vara stödberättigade och Storleken av de schablonbelopp som skall tillämpas i sammanhanget. Stöd enligt förordningen om energibesparande åtgärder i bostadshus m. m. ges f. n. i första hand till åtgärder som avser:

A lf'ärmepmdukrion — anslutning till fjärrvärme eller befintlig panncentral — anordning för fliseldning

— eldningsautomatik vid oljeeldning

B Värnwackumtllering — elinstallation för nattackumulering av tappvarmvatten

C Värmemärning — anordning för mätning och debitering av tappvarmvatten — ljärravläsning

D Värmereglering — variatorutrustning — motorshuntventil — radiatorventiler — cirkulationspump

E Ventilation — ventilationsreglering — värmeåtervinning ur frånluften (t. ex. värmeväxlare)

F Värmeisolering

— tilläggsisolering av vindsbjälklag — tilläggsisolering av bottenbjälklag — tilläggsisolering av yttervägg — insättning av treglasfönster o. d. — tätning med plastskum

G Åtgärder som är direkt./öranleda'a av de ovan angivna I första hand

— anordnande av fasadskikt vid utvändig tilläggsisolering — byte av fönster i samband med insättning av treglasfönster

Även andra åtgärder kan komma i fråga för stöd enligt nämnda författ- ningar, Det ankommer på länsbostadsnämnden att i dessa fall bedöma ansökningen med hänsyn till åtgärdens lönsamhet på lång sikt.

Enligt förordningen (19771332) om energibesparande åtgärderi bostadshus m. m. utgår stöd i form av energisparbidrag. energisparlån och räntebidrag.

Prop. 1977/78:76 . 373

Energisparbidrag utgår dock bara för åtgärder beträffande bostadslägenheter och sådana lokaler som är avsedda att användas för annat ändamål än förvärvsverksamhet. Räntebidrag utgår till kostnaden för ränta på den del av energisparlånet som avser bostadslägenhet och vissa gemensamhetsanlägg- ningar men ej lokaler. Räntebidrag utgår dock endast om den godkända kostnaden avseende förstnämnda utrymmen uppgår till minst 25 000 kr.

Encrgisparbidrag utgår med 35 % av godkänd kostnad för åtgärden dock högst med 3 000 kr. per bostadslägenhet som berörs elleri fråga om lokal 30 - kr. per ml våningsyta. Godkänd kostnad måste dock uppgå till minst 1 500 kr. Energisparlån utgår med belopp som motsvarar godkänd kostnad för åtgärden till den del kostnaden inte täcks av energisparbidraget.

Under vissa förutsättningar får energisparbidrag och energisparlån betalas ut i förskott. Möjligheterna till förskott avser dels flerbostadshus i fall där den godkända kostnaden för åtgärden är högst 100 000 kr.. dels småhus som skall bebos av låntagaren. Övriga förutsättningar för förskott är att kommunen har åtagit sig ansvar för återbetalning av förskottet och att låntagaren på begäran av kommunen ställer säkerhet som kommunen godkänt samt att låntagaren förbinder Sig att underkasta sig den särskilda kontroll av arbetenas utförande som kommunen vill utöva. '

Energisparlån löper med ränta från utbetalningsdag. Räntesatsen fastställs av regeringen och är f. n. 9.75 %. Amorteringstidcn är normalt 20 år. Kortare amorteringstid kan bestämmas. Ränta och amortering betalas i form av årliga annuiteter. För lån till annan än kommun skall ställas säkerhet om lånet eller summan av lånet och återstående skuld på tidigare beviljat energisparlån uppgår till minst 20 000 kr.

Räntebidrag utgår med belopp motsvarande skillnaden mellan räntekost- naden för den del av energisparlånet som avser bostäder och vissa gemen- samhetsanläggningar och en garanterad ränta olika för olika låntagarkatego- rier. För första året av lånetiden utgör den garanterade räntan 6 % om lånet avser småhus som bebos av låntagaren. 5 % i vissa fall om lånet avser flerbostadshus som ägs av låntagare vilkas intäkt av fastighet vid beräkning av kommunalskatt skall bestämmas enligt 243( 1 mom. kommunalskatte- Iagen (l928:370) och 3.9 % i övriga fall. Den garanterade räntan skall höjas på visst sätt för varje därpå följande år av lånetiden.

Lån för energibesparande åtgärder i bostadshus kan också utgå enligt kungörelsen (l962:538) om förbättringslån (omtryckt l976zl789. ändrad 19771336). Sådant lån. förbättringslån. kan sökas av personer över 60 år med låga inkomster samt vissa andra grupper för åtgärder som kan få stöd enligt nyssnämnda förordning. Lånet utgår med belopp motsvarande godkänd kostnad. dock med högst 6000 kr. för varje lägenhet. Det är i sin helhet räntefritt och stående och skall under vissa förutsättningar avskrivas efter 10 år från utlämnandet. För räntefritt och stående lån över 5 000 kr. skall ställas godtagbar säkerhet. Förbättringslån för energibesparande åtgärder kan inte kombineras med stöd enligt förordningen om energibesparande åtgärder i

Prop.l977/78:76 _ 374

bostadshus m. m. Stöd enligt någon av nämnda författningar beviljas av länsbostads- nämnden efter yttrande av förmedlingsorganet i kommunen.

Enligt 38 a ; kungörelsen (19731400) om statligt stöd till allmänna samlingslokaler(omtryckt l976:794.ändrad l977:337)utgår bidrag med 35 % —i vissa fall 50 % — av godkänd kostnad för energibesparande åtgärder. dock med högst 300000 kr. för varje projekt. Bidrag enligt dessa bestämmelser utgår även för vissa kyrkolokaler m. m. Frågan om bidrag till energibespa- rande åtgärder i samlingslokaler prövas av bostadsstyrelsen. Ärendena handläggs inom styrelsen av en samlingslokaldelegation.

Bidrag utgår för i princip samma åtgärder som kan få stöd enligt förordningen om statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus m. m.

2.3. Kommunala och landstingskommunala byggnader m. m.

Enligt förordningen (1977:346) om statsbidrag till energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader m.m. utgår bidrag med 35 % av godkänd kostnad för åtgärden eller. om den slutliga kostnaden uppgår till lägre belopp, med 35 % av detta belopp. Bidrag utgår dock med högst 300000 kr. för varje projekt. Stödet omfattar förutom kommunala och landstingskommunala byggnader även byggnader som tillhör ideell organisation om byggnaden används till folkhögskola eller kursgård som organisationen driver. Frågan om bidrag enligt denna förord- ning prövas av bostadsstyrelsen.

Enligt förordningen om statsbidrag till energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader m.m. utgår stöd för i princip samma åtgärder som enligt förordningen om statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus m. m.. dock utgår stöd också till pannbyten och inreglering av värmeanläggning.

2.4. Näringslivets byggnader och processer m. m.

Enligt förordningen (|975z422. omtryckt l977:388) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. utgår bidrag för åtgärd som - med avseende på förekommande verksamhet eller befmtlig byggnad vid

företag syftar till bättre hushållning med energi eller användning av annat bränsle än olja.

Prop. 1977/78:76 375

-— avser framtagande av prototyp eller demonstrationsanläggning med inrikt- ning på: a. effektivare energianvändning inom industrin eller inom transport och samfärdsel b. återvinning av energikrävande varor eller energi ur avfall. -— avser framtagande av anläggning för energiprodukter som innebär tillämpning av teknik som kan antas komma att bli lönsam.

Bidrag avseende prototyper och demonstrationsanläggningar lämnas endast för åtgärd som syftar till att föra ut ny teknik i praktisk tillämpning eller att utnyttja känd teknik i nytt sammanhang.

Bidrag för den första åtgärdstypcn utgår med högst 35 % av godkända kostnader. För de övriga åtgärdstyperna utgår bidrag med högst 50 % av godkända kostnader för prototypen eller anläggningen. Lägsta kostnad som berättigar till bidrag utgör 5 000 kr.

Frågan om bidrag prövas av statens industriverk. Regeringen prövar dock frågan om bidrag som kan antagas komma att överstiga 2 000 000 kr. vad avser åtgärder inom den första åtgärdstypcn och 1 000000 kr. för de övriga.

Enligt kungörelse (19741250. ändrad _l9752546) om statsbidrag till energi- besparande åtgärder inom trädgårdsföretag kan bidrag utgå till kostnad för åtgärd som möjliggör användning av andra bränslen än olja eller har- bränslebesparande effekt vid befintliga anläggningar inom trädgårdsföre- tag.

Bidrag utgår med högst 35 % av godkänd kostnad. Bidrag får ej överstiga 50 000 kr. per projekt. Lägsta kostnad som berättigar till bidrag utgör 3 000 kr.

3 Stödets omfattning

Sedan stödet till energibesparande investeringar inom näringslivet m. m. infördes våren 1974 har riksdagen anvisat sammanlagt 518 milj. kr. — varav . 170 milj. kr. avser budgetåret 1977/78 —för sådant stöd och för administration m.m. av stödet. Av de anvisade medlen har 408 milj. kr. beräknats för åtgärder i näringslivets byggnader och processer-m. m.. 100 milj. kr.lför framtagande av prototyper och demonstrationsanläggningar m.m. och 10 milj. kr. för åtgärder inom trädgårdsnäringen.

En stadig ökning av antalet inkomna ansökningar har skett under budgetåret 1976/77 vad avser åtgärder inom industriella processer samt prototyper och demonstrationsanläggningar. lndustriverket hade fram till 1977-07-01 beviljat och tillstyrkt bidrag för ca 3 100 projekt med samman- lagda bidrag om ca 279 milj. kr. Till åtgärder inom trädgårdsföretagen hade vid denna tidpunkt sammanlagt ca 7 milj. kr. beviljats i bidrag.

3.1. Bostadshus m. m.

Vissa uppgifter om energisparstödets omfattning m. m. finns redovisade för riksdagen i civilutskottets betänkande med anledning av propositionen 1976/77:107 om hushållning med energi i byggnader m. m. jämte motioner (CU 1976/77:32 s. 8—10). Av nämnda redovisning framgår bl. a. att lån— och bidragsgivningen under tiden den 1 juli 1974—30 december 1976 berört totalt ca 143 000 lägenheter i småhus och ca 316 000 lägenheter i flerbostadshus eller tillhopa ca 460000 lägenheter. Under perioden har bidrag och lån beviljats med totalt ca 340 milj. kr. resp. 520 milj. kr.. varav ca 29 milj. kr. i räntefritt stående förbättringslån. eller sammanlagt ca 860 milj. kr. ] angivna belopp ingår inte bostadslån för energibesparande åtgärder. som på grund av att åtgärden utfördes i förening med reguljär ombyggnad har beviljats med

Prop. 1977/78:76 376

iakttagande av förutsättningarna enligt 8 ;" bostadsfinansieringsförordningen (19741946. omtryckt 1976z788. senast ändrad l977:340).

Motsvarande uppgifter avseende tiden januari—juni 1977 är ca 14300 lägenheter i småhus. ca 53 500 lägenheter i flerbostadshus. ca 38 milj. kr. i beviljade bidrag och ca 55 milj. kr. i beviljade lån. varav ca 4 milj. kr. i räntefritt stående förbättringslån. Tillhopa har således fram t. o. m.juni 1977 lån och bidrag beviljats för ca 528 000 lägenheter, varav ca 370 000 i flerbostadshus med ett sammanlagt belopp av ca 957 milj. kr. För ändamålet har fram t. o. m. budgetåret 1976/77 anvisats sammanlagt 1060 milj. kr. För budgetåret 1977/78 har riksdagen (prop. 1976/77:107. CU 1976/77:32. rskr 1976/77:244) medgivit att bidrag och lån för energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet beviljas intill ett belopp av 429 milj. kr.. liksom att eventuellt outnyttjat belopp på motsvarande ram för budgetåret 1976/77 får utnyttjas även under budgetåret 1977/78 enligt regeringens närmare bestäm- melser.

Den i det föregående nämnda redovisningen till riksdagen innehåller också vissa uppgifter om godkända kostnader i ärenden om energisparstöd och för olika typer av åtgärder för vilka energiSparstöd hittills har beviljats.

3.2 Allmänna samlingslokaler m. m.

Bidrag till energibesparande åtgärder enligt 38 a $$ kungörelsen om statligt stöd till allmänna samlingslokaler. som infördes den 1 juli 1975 och som fr.o.m. den 1 juli 1976 även utgår till vissa kyrkolokaler m. m.. har fram t. o. m. juni 1977 beviljats med sammanlagt ca 2.9 milj. kr. Efterfrågan på bidrag för ändamålet har varit låg. Bidragsgivningen har dock ökat kraftigt. från 0.8 milj. kr. i beviljade bidrag budgetåret 1975/76 till 2.1 milj. kr. budgetåret 1976/77: För budgetåret 1977/78 har riksdagen (prop. 1976/ 771107. CU 1976/77:32. rskr 1976/771244") medgivit att bidrag för ändamålet beviljas intill ett belopp av 10 milj. kr.

3.3 Kommunala och landstingskommunala byggnader m. m.

För ändamål som avses i förordningen om statsbidrag till energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader rn. m. har t. o. m. juni 1977 beviljats bidrag nted sammanlagt 52.8 milj. kr. Efterfrågan har ökat kraftigt. Under budgetåret 1976/77 beviljades bidrag med 25.1 milj. kr. vilket kan jämföras med 19.8 milj. kr. under budgetåret 1975/76 och 79 milj. kr. under budgetåret 1974/75.

För budgetåret 1977/78 har riksdagen (prop. 1976/77:107. CU 1976/77:32. rskr 1976/77:244) medgivit att bidrag beviljas intill ett belopp av 20 milj. kr.

Prop. 1977/78:76 377

4 Erfarenheterna hittills av användningen av energisparstödet inom bostäder m. m.

Som berördes i det föregående innehåller CU 1976/77:32 vissa uppgifter om förekomsten av olika åtgärder i bostadshus för vilka energisparstöd har beviljats. Uppgifterna avser vissa perioder under åren 1974 t.o.m. 1976. Under perioden april—september 1976 dominerade åtgärder avseende förbättrad värmeisolering för småhusen. Anslutning till fjärrvärme var den minst förekommande åtgärden. För flerbostadshusen var åtgärder beträf- fande värmeanläggning vanligast förekommande under denna period.

Tabell 4.1 Förekomsten av olika energibesparande åtgärder i bostadshus m. m.

Åtgärd Antal Godkänd Beviljade % av lägen- kostnad bidrag god- heter % 1000 kr. 1000 kr. känd

kost— nad

Småhus Endast värmeanläggning 3 616 17 5 872 2 044 35 Endast värmeisolering 11 821 57 83 479 20 061 24 Endast fjärrvärme 857 4 8 076 1 638 20 Övr. inkl. kombinationer 4 459 22 24 022 6 363 26 Samtliga 20 753 100 121 449 30 106 25

Flerbostadshus Endast värmeanläggning 31 929 41 13 119 4 536 35 Endast värmeisolering 12 679 16 24 538 7 051 29 Endast fjärrvärme 26 085 34 48 692 15641 32 Övr. inkl. kombinationer 6 806 9- 13 741 4 194 31 Samtliga 77 499 100 100 090 31 422 31

Prop. 1977/78:76 378

Därefter följde anslutning till fjärrvärme och förbättring av värmeisole- ring.

Antal lägenheter samt godkänd kostnad och beviljat bidrag för olika åtgärder under tiden april—september 1976 framgår av tabell 4.1.

Av tabell 4.2 framgår i vilken utsträckning, uttryckt i antal behandlade ansökningar. som bidrag till energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader m. m. beviljats under år 1976 och första halvåret 1977. ' '

Tabell 4.2 Förekomsten av olika energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader m. m.

Åtgärder Antal behandlade ansökningar

1976 96 1977 1.0. m. 30.6 % Totalt Termostatventiler 235 25.6 222 23.9 457 Tilläggsisolering 11 1 12.1 118 12.7 229

Automatisk regler- utrustning för vär- mcanläggning 144 15.7 57 6.1 201 Automatiska spjäll- rcgulatorer 8 0.9 156 16.8 164

Värmeåtervinning av ventilationsluft — återluftföring 78 8.6 75 8.1 153 Byte av panna 89 9.7 58 - 6,3 147 Byte av oljeeldnings- utrustning 85 9.2 59 6.4 144 Anslutning till fjärrvärme 55 6.0 86 9,3 141

Automatisk styrut- rustning för venti- lation 16 1.7 35 3.8 51

Byte av fönster 20 2.1 27 2.9 47

Automatisk regler- utrustning för ventilation 28 3.0 8 0.9 36

Automatisk styrut— rustning för värme- anläggningar 12 1.3 13 1,4 25 lnreglering av värme- anläggning 10 1.0 3 0.3 13 Övrigt 29 3.1 1 1 1.2 40

Summa 920 928 1 848

%

24.8

12.4

10.9

8.9

8.3

8.0

7.8

7.6

2.8 2.5

2.0

1.4

0.7 2,2

Prop. 1977/78:76 ' 379

Vissa undersökningar har också gjorts beträffande energisparstödet och dess användning.

En sådan undersökning utfördes år 1975 inom institutet för byggnadstek- nik vid tekniska högskolan i Stockholm. Undersökningen syftade bl. a. till att redovisa förekomsten och frekvensen av olika energibesparande åtgärder i bostadshus. [ undersökningen ingick även att studera kostnadsfördelningen mellan olika åtgärder och mellan småhus och flerbostadshus. Undersök- ningen. som avsåg totalt 2 661 småhus och 8 970 lägenheter i flerbostadshus, ingår i ett examensarbete i byggnadsteknik som publicerades i februari 1976.

Vidare har det inom bostadsstyrelsen utförts vissa undersökningar beträf- fande stödet till bostadshus när det gäller omfattning, kostnad och bespa- ringseffekt. Undersökningarna har betecknats som försök till uppföljning Och utvärdering av energisparstödet. Den senaste undersökningen avsåg samtliga flerbostadshus och vart tionde småhus som beviljats energisparstöd under februari 1977 i hela riket. Resultatet av den undersökningen framgår av följande tabeller 4.3 och 4.4.

Tabell 4.3 Åtgärd Antal Godkänd Godkänd Bespa- åtgärder kostnad kostnad ring kr. per åt- kWh och gärd kr. år

Småhus lsolering vindsbjälklag

lättåtkomligt 44 101 900 2 316 122 300 med vindsgolv 6 17 800 2 967 12 200 bottenbjälklag 18 57 400 3 189 39 200 ytterväggar 70 479 600 6 851 290 300 3-glasfönster 23 45 100 1 961 24 100 Övrig! anslutning till fjärrvärme 12 124 600 10 383 61 600 värmemätare 5 38 000 7 600 78 000 motorshunt 14 19 000 1 357 25 000 radiatortermostater 37 81 100 2 192 121 700 cirkulationspump 8 4 500 562 —

Summa åtgärder isolering + övrigt 237 969 000 4 089 774 400

Godkänd kostnad kr/ kWh

0,83 1,46 1.46 1,65 1,87

2.02 0,49 0,76 0.67

1.25

Prop. 1977/78:76 380 Tabell 4.4 Åtgärd Antal Godkänd Godkänd Bespa- Godkänd åtgärder kostnad kostnad ring kostnad kr. per åt- kWh och i kr/kWh gärd kr. år Flerbostadshus Isolering vindsbjälklag lättåtkomligt 76 1 118 700 14 720 957000 1.17 med vindsgolv 21 454 600 21 648 227 800 2.00 bottenbjälklag 10 51 700 5 170 44400 1.16 ytterväggar 49 1 627 900 33 222 1 127 600 1.44 3-glasfönstcr 8 95 900 11 988 51 200 1 87 Övrigt anslutning till fjärrvärme 45 2 781 900 61 820 2 375 900 1.17 variator 2/hus 5 24 000 4 800 85 200 0.28 variator l/hus 32 100 500 3 141 308 000 0.33 radiatortermostater 104 1 088 500 10 466 1 088 500 1,00 cirkulationspump 2 1 000 500 — — vv-mätare 3 26 400 8 800 33 000 0.80 reglerbar frånluft 8 44 600 5 575 175 200 0.25 Summa åtgärder isolering + övrigt 363 7 415 700 20 429 6 473 800 1.15

5 Exempel på genomförda energisparprojekt

En rad projekt har genomförts för att åstadkomma energibesparingar i bostäder. De allra flesta har gällt flerbostadshus. Nedan följer en kort sammanfattning av några olika projekt. Vidare redovisas vissa utredningar om energibesparing i lokaler och inom industrin (processer och byggnader). Utredningar inom energikommissionen rörande energihushållningsmöjlig- heter på olika områden redovisades först i oktober 1977 och har inte kunnat beaktas här. Kommissionen väntas redovisa sina bedömningar den 1 mars 1978. '

Verksamheten startade 1975. Målsättningen har varit att genom praktisk demonstrationsverksamhet lära fastighetsägare och fastighetsskötare att själva trimma in sina pannanläggningar till bästa möjliga verkningsgrad. Tidigare år har främst ägarna till småhus visat intresse för verksamheten. Huvudorsaken har givetvis varit den direkta ekonomiska vinningen av en minskad oljeförbrukning för dessa. Under det senaste året har ökade resurser satts in på att i större utsträckning komma i kontakt med representanter för flerbostadshusen. Under verksamhetsåret 1976/ 77 besöktes över 1 000

Prop. 1977/78:76 381

pannrum i småhus och nästan 2 000 pannrum i flerbostadshus. Totalt antal deltagare var mer än 6 000. Dessutom har EPD-lådor med mätinstrument utlånats varvid ytterligare 3 OOO—4 000 pannrum berörts. l tabell 5.1 ges en sammanställning av de åtgärder som föreslogs i de besökta anläggning- arna.

Tabell 5.1 Sammanställning av föreslagna åtgärder i besökta anläggningar under _ 1976/77 (EPD: Verksamheten 1976/77) (planverkets rapport)

Åtgärd Småhus Flerbostadshus antal (%) antal (%) Sota pannan 514 (50) 755 (40) Byta munstycke 425 (42) 490 (26) Täta mot falskluft 178 (17) 665 (35) Byta brännare 149 (15) 359 (19) Kontrollera skorsten 192 (19) 342 (18) Byta panna 41 ( 4) 146 ( 8) Service brännare 168 (16) 308 (16) isolera rökrör 88 ( 9) 111 ( 6) Justera spjäll 52 ( 5) 173 ( 9) Rengöring 22 ( 2) 11 ( 1)

Besparingseffekterna för samtliga pannor beroende på enbart trimning har visat sig vara ungefär 5 %. Besparingseffekten av ekonomisotning har vid tidigare undersökning (Jakobsberg 1976) visat sig vara upp till 5 96.

Ett projekt av institutionen för byggnadsteknik vid KTH i samarbete med AB Familjebostäder. Objektet utgörs av ett antal 3-vånings lamellhus i Ulvsunda uppförda omkring 1940. Husen haren mycket låg värmeisolerings- standard och en nettoenergiförbrukning av ca 460 kWh/m2 ly. l tabell 5.2 anges vilken beräknad energibesparing olika åtgärder väntas ge om de genomförs i angiven ordning och investeringskostnaden.

Tabell 5.2 Besparingsmöjligheter vid Ulvsunda-projektet (planverkets rapport)

Åtgärd Beräknad Beräknad nettobe- investe- sparing ring kWh/m2 ly år kr/m2 ly

1. Förbättring av pannverkningsgraden 30 l 2. lnreglering av värmesystemet 60 6 3. Minskning av ofrivillig ventilation 20 9 - 4. Minskning av varmvattenförbrukning 35 16 5. Tilläggsisolering av vindsbjälklag 20 6 6. Tilläggsisolering av ytterväggar 90 60 7. Tilläggsisolering av fönster 25 90

26 Riksdagen 1977/78. I sam/. Nr 76

Prop. 1977/78:76 382

Byggnadsenergigruppen har i Byggforskningens rapport R2311975 redo- visat besparingar som gjorts i ett trevåningshus i Tensta. Huset var fjärrvärmeanslutet och försett med FT-ventilation (byggnadsår 1969). Nettoenergiförbrukningen uppgick till ca 300 kWh/m2 ly. före vidtagna åtgärder. För att minska energiåtgången vidtogs följande åtgärder: — inreglering av värme- och ventilationssystem

— sänkning av rumstemperaturen

— minskning av ventilationen

— sänkning av tilluftstemperaturen — utdelning av anvisning om hur man sparar varmvatten — en allmän Sparkampanj genomfördes i samband med oljekrisen.

En total besparing av mellan 20 och 30 % uppnåddes genom dessa åtgärder.

K-konsult har gjort en undersökning av energisparmöjligheterna i 16 kommunala byggnaderi Kalmar kommun. Byggnaderna har valts så att olika

Tabell 5.3 Resultat av byggnadsstyrelsen gjorda sparåtgärder (planverkets rapport)

Fastighets- Åtgärd Normalårs- Minskning i % lnveste- beteckning enligt förbrukning normalårs- bespa- rings- lista m3 Eo/Når förbrukning ring kostnad 72/73 75/76 m3 Eo/Når Tkr. M171603 3.4 265 201 64 24 28 M17z401 4.3 38 34 4 10 6 M4:001 4 598 387 211 35 94 Y8 1 236 188 48 20 65 AC16 6 54 45 9 17 28 AC12 1 33 28 5 15 12 Y4 57.12 183 121 62 34 40 Y10 4.5 309 233 76 25 14 Bd18 3.4.9 - 174 85 89 51 70 ACS 7a.8.10 6956 4527 2429 35 2220 AB41 3.9 189 167 22 12 126 AB73 3.4.5 600 384 216 36 15 AB85 3.9.10 161 142 19 12 64 ABZ7 2 351 260 91 26 120 ABlO8 9.10 201 163 38 19 53 ABIOZ 3 621 477 144 23 20 09:13 7 1069 615 454 42 150 018 7.4 249 93 156 63 120 P20 7.8 473 350 123 26 147 07 4.7 353 590 763 18 450

Summa 17113 12090 5023 27 3842

Prop. 1977/78:76 383

typer av byggnader ingår och vidare är byggnaderna av varierande ålder och teknisk standard. Om alla undersökta sparåtgärder vidtas i dessa byggnader. blir den beräknade besparingseffekten 24 %.

Denna effekt är endast en summering av besparingar beräknade från nuläget.

Av tabell 5.3 framgår hur stora besparingar som åstadkommits genom olika utförda sparåtgärder i 20 fastigheter av byggnadsstyrelsens bestånd.

Som framgår av tabellen är åtgärderna 1—10 och 12 representerade. Mest frekventa är åtgärderna 3, 4. 7. 9 och 10 vilka alla är vvs-åtgärder.

Normalårsförbrukningen av olja minskade i medeltal med cirka 30 % mellan 1972/73 och 1975/76.

Lista över åtgärder Värme

]. Samordning av värmeförsörjning till gemensamma pannanläggningar — sanering — byggande av kulvertar 2 Anläggning för anslutning till fjärrvärme 3 lnreglering av värmesystem

4. Upprustning av reglerautomatik

5 Installation av utrustning för styrning av drifttider 6 Tidigareläggning av pann- och brännarbyten m. m.

Ventilation

7a Installation av utrustning för återluftföring

7b Minskning av utcluftsflöden

8. Installation av utrustning för värmeåtervinning

9. Upprustning med reglerautomatik 10. Installation av utrustning för styrning av drifttider.

Kyla 11. Installation av utrustning för värmeåtervinning från kondensorer

ngg

12. Komplettering av värmeisolering. i första hand i sådana hus där isoleringen visat sig otillräcklig. 13. Tätningar av fönster. dörrar och väggar 14. Byte av fönster etc.

Övrigt 15. Vattenbesparing 16. Besparing av elenergi

Prop. 1977/78:76 ' 384

En undersökning av normalårsförbrukningen i fastigheter där man ännu inte genomfört några investeringar i energibesparingssyfte visar dock att man i dessa fastigheter under samma tid minskat normalårsförbrukningen med 10—15 %. huvudsakligen beroende på rent drifttekniska insatser. Denna undersökning omspänner hela 25 % (5.2 Mm3) av byggnadsstyrelsens lokalbestånd och är därför sannolikt representativ för hela beståndet.

Detta innebär att av minskningen i normalårsförbrukningen i de 20 fastigheterna i tabell 5.3 bör cirka 15—20 % tillskrivas de företagna tekniska åtgärderna.

5.6 Av fortifikationsförvaltninge-n gjorda undersökningar

Fortifikationsförvaltningen har gjort utredningar beträffande tänkbara energibesparingar inom ca 85 96 av sitt bestånd.

SammanStällning av antal åtgärder. medelinvestering per åtgärd och beräknad besparing per åtgärd avseende 37 förband framgår av tabell 5.4. Uppgifterna bygger på utredningar i vilka kostnadsberäkningar av investe- ringar gjorts liksom beräkningar av besparingar. Härvid har följande värden använts:

Olja 400 kr/m3 EI 0.10 kr/kWh

Tabell 5.4 Energisparåtgärder vid fortifikationsförvaltningen 1977-05-26 (planver- kets rapport)

Åtgärd Antal Genomsnittligt beräknad __ St investering besparing kr./åtgärd 103kWh/år. åtgärd

Installation av utrustning för drifttidsstyrning av ventilationssystem 617 2 300 42 Installation av utrustning för återluftföring 11 27 600 87 Översyn och tidigareläggning av pann- och brännarbyte m. m. 10 28 800 45

Installation av utrustning för drifttidsstyrning av värmesystem 165 3 200 22

lnreglering av värme- och ventilationssystem 120 4 000 21

Tätning av fönster. dörrar och väggar 67 1 300 6

Upprustning av regler- automatik för värme 198 5 600 35

Prop. l977/ 78:76

385

Åtgärd Antal St

Installation av utrustning för värmeåtervinning ur ventilationsluft 21

Upprustning av regler- automatik för ventilation 72

Installation av utrustning för värmeåtervinning från värmegivande apparater 4

Samordning av värmeför- sörjning till gemensamma pannanläggningar 5

Anläggning för anslutning till fjärrvärme 3

Utbyte av fönster. dörrar m. m. —

Komplettering av värmeisolering 11

Sänkning av temperaturen på förbrukningsvarmvattnet 15

Shunlning av utgående primärvärmevatten 4

Varmvattenberedare för kombinerad el- och hetvattendrift förses med termostatisk blandnings- ventil 27

installation av llödes- regulatorer på duschblandare 3

installation av tidrelä och magnetventiler för tidsstyrning av tapp- vattenlörbrukning

'JI

installation av port- påverkade brytare till aerotcmprar 2

installation av radiator- termostatventiler 24

Tidstyming av clarmaturer 11

Genomsnittligt beräknad investering besparing kr./åtgärd lOJkWh/år. åtgärd

42 800 13 4 000 22 16 250 14 84 200 25 26 700 75 13 300 32 4 400 36 25 000 20 1 300 8 400 44 13 200 69 750 10 2 900 16 2 800 1 1

5.7 Av industriverket gjorda undersökningar

Regeringen uppdrog våren 1975 åt statens industriverk att utreda frågor om energianvändning inom industrin. Resultatet av den första etappen i detta utredningsarbete presenterades i rapporten (SIND 1976z3) — Tätorternas och

Prop. 1977/78:76 386

den tunga industrins energiförsörjning. Rapporten redovisades i prop. 1976/ 77:100 (bil. 17 s. 174, NU 1976/77:38, rskr 1976/772298). Den andra etappen av utredningsarbetet redovisas i rapporten (SIND I977:6) — Industrins energihushållning. Med dessa två rapporter har verket presenterat en första genomgång av möjligheterna att spara energi inom industrin.

lndustriverket bedömer att ca 1,1 milj. ton eldningsolja kan sparas vid befintliga anläggningar inom industrin under den närmaste 5—10-årsperio- den. Detta motsvarar ca 20 % av industrins förbrukning av eldningsolja år 1976 och ca 8 % av industrins totala energiförbrukning detta år. Besparing- arna beräknas kräva investeringar om sammanlagt ca 2 300 milj. kr. Härutöver beräknas 230 000—300 000 ton olja kunna sparas inom cementin- dustrin genom övergång från olja till kol som bränsle i processen. Vidare skulle ca 265 000 ton olja kunna sparas genom att spillvärme från industrin utnyttjas till uppvärmning av bostäder m. m. samt ca 100 000 ton olja genom vissa ytterligare åtgärder. Möjligheterna att spara elenergi är enligt verket små.

De angivna besparingsmöjligheterna avser både processer och byggnader. Besparingsmöjligheterna i byggnaderna har inte utretts separat.

lndustriverket bedriver dessutom år 1976 en verksamhet med en dags gratis konsulthjälp till framför allt mindre och medelstora företag. Verksam- heten syftar till att identifiera energisparmöjligheter hos de olika företagen och till att informera om möjligheten att få stöd till energibesparande investeringar.

Prop. 1977/78:76

Innehåll

Propositionen ......... . ..................................... Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... Förslag till Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612) ......... Utdrag av regeringsprotokoll den 1 december 1977 ............ '. .. Föredraganden .......................................... 1.1 Inledning ......................................... 1.2 Energisparprogram för befmtlig bebyggelse ............

1

1.2.1 1.2.2

1.2.3 1.2.4

1.2.5

Vissa utredningar ........................... Alternativa sparprogram ..................... l.2.2.1 Kostnader och spareffekter ............ 1222 Antal byggnader som berörs ........... Utgångspunkter för val av energisparprogram . . Resursbehov och tillgängliga resurser .......... 1.2.4.l Arbetskraft och utbildning ............. 1.2.4.2 Industrins kapacitet ................... 1243 Totalt resursutrymme ................. 1.2.4.4 Resursavvägning ..................... 1.2.4.5 Möjliga konjunkturvariationer .......... 1.2.4.6 Effekter på utrikeshandelsbalansen ..... Förslag till energisparprogram för befmtlig bebyg-

gelse ...................................... .

1.3 Riktlinjer för energisparprogrammets genomförande. . . .

1.3.1 1.3.2 1.3.3 1.3.4

1.3.5 1.3.6 1.3.7

Hemställan . Beslut ......

Allmänt ...................................

Energisparstödet och övriga finansieringsvillkor -

Kommunal planering ........................ Teknisk rådgivning och besiktning av fastig- heter ...................................... Ansvarsfördelning mellan stat och kommun . . . Stöd till kommunerna ....................... Ändringar i byggnadslagstiftningen ...........

387

NNONOO'NONb—JWUJN—v—

NNNNN—n_—_—- ONLIIJ-XOOOOOO-D—

28 30 30 31 33

36 42 43 45 51 51

Prop. 1977/78:76

]

388

Bilaga I Gällande rätt. aktuella utredningsförslag och remissuttalanden angående dessa.

Inledning. . . ." ...........................................

Gällande rätt ............ ' ................................ 2.1 Byggnadsstadgan i berörda delar ..................... 2.2 Tillämpningsbestämmelser till 44 a; BS ..............

Sammanfattning av energisparkommitténs betänkande — InSpektion av byggnaders eldningsanläggningar ...........

Remissuttalanden rörande energisparkommitte'ns betänkande

— Inspektion av byggnaders eldningsanläggningar ........... 4.1 Obligatorisk inspektion ............................. 4.2 Verksamhetens organisation ........................ 4.3 Dispensmöjligheter ................................ 4.4 Inspektionens inriktning och utförande ............... 4.5 Serviceåtgärder m. m. .............................. 4.6 Personalresurser och utbildningsbehov ............... 4.7 Behörighet och auktorisation ........................ 4.8 Provning och typgodkännande av utrustning .......... 4.9 Författningsförslaget ...............................

Sammanfattning av planverkets rapport — Energisparmöjligheter i befmtlig bebyggelse — preliminär rapport .................. 5.1 Allmänt om rapporten .............................. 5.2 Beräkningsunderlag ................................ 5.3 Tekniska åtgärder .................................. 5.4 Bedömning av kostnader och besparingsmöjligheter. . . . 5.5 Förslag rörande besiktning och kommunal planering . . . 5.6 Förslag till ändringar i byggnadslagstiftningen ......... 5.6.1 Underhåll .................................. 5.6.2 Ombyggnadsatgärder ........................ 5.6.3 Förbättringsåtgärder ......................... 5.6.4 Följdändringar i SBN ........................

Remissuttalanden rörande planverkets rapport — Energisparmöj- ligheter i befmtlig bebyggelse — preliminär rapport ........... 6.1 Allmänna synpunkter ..............................

6.1.1 Vikten av energihushållning i beftntlig bebyg-

gelse ...................................... 6.1.2 Sammanfattande omdömen om planverkets rap- port ....................................... 6.1.3 Synpunkter på promemorian — Energi till bygg- nader 1975—2000 ............................

52

54 54 56

57

60 60 65 67 69 70 71 74 74 75

76 76 77 79 80 83 85 86 86 86 87

87 87

88

89

90

Prop. 1977/78:76

6.2 6.3

6.4

6.5

Utgångspunkter för rapportens överväganden m. m. . . .

Begreppsförklaringar ............................... 6.3.1 Principer för lönsamhetsbedömningar ......... 6.3.2 Brukstid och behov av underhåll ............. 6.3.3 Klimatförutsättningar ....................... Lämpliga tekniska åtgärder i befintlig bebyggelse ...... 6.4.1 Allmänt ................................... 6.4.2 Värmeisolering ............................. 6.4.3 Fönster .................................... 6.4.4 Tätningsåtgärder ............................ 6.4.5 Ventilation ................................ 6.4.6 Uppvärmningssystem ....................... 6.4.7 Styr- och reglersystem ....................... 6.4.8 Övriga åtgärder ............................. 6.4.9 Nya lokala energikällor ...................... 6.4.10 Sammanvägning och kombinationsmöjligheter . Besparingsmöjligheter inom en tioårsperiod ........... 6.5.1 Allmänt ................................... 6.5.2 Värmeisolering ............................. 6.521 Allmänt .............................

6.522 Besparingsmöjligheter i bostäder ........ 6.523 Besparingsmöjligheter i lokaler .........

6.524 Besparingsmöjligheteri industrins lokalbe-

stånd ...............................

6.525 Sammanfattande bedömning av bespa- ringsmöjligheterna genom tilläggsisole- ring .................................

6.5.3 Fönster .................................... 6.5.3.I Allmänt ............................. 6.5.3.2 Besparingsmöjligheter i bostäder ........ 6.5.3.3 Besparingsmöjligheter i lokaler ......... 6.5.3.4 Besparingsmöjligheter i industrins lokalbe-

stånd ...............................

6.5.4 Tätningsåtgärder ............................ 6.5.4.1 Allmänt ............................. 6.5.4.2 Besparingsmöjligheter i bostäder ........ 6.5.4.3 Besparingsmöjligheter i lokaler ......... 6.5.4.4 Besparingsmöjligheteri industrins lokalbe-

stånd ...............................

6.5.5 Besparingsmöjligheter genom installationsteknis- ka åtgärder ................................. 6.5.6 Övriga besparingsmöjligheter .................

6.5.7 Nya lokala energikällor ...................... 6.5.8 Sammanvägning och kombinationsmöjligheter .

389

90 95 95

98 99 100 100 103 104 105 106 107 109 111 113 113 114 114 116 116 120 124

127

128 128 128 129 129

129 130 130 130 131

132

133 136 136 139

Prop. 1977/78:76

6.6 Åtgärdsplanering och styrmedel ..................... 6.6.1 Allmänna principer för åtgärdsprogram ........

6.6.2 Steg i åtgärdsprogram ....................... 6.6.3 Kommunalt planeringsansvar ................ 6.6.4 Besiktning av byggnadsbeståndet .............

6.6.5 Drift, underhåll och upprustning. . . . . . . . . . . . . .-

6.6.6 Styrmedel ................................. 6.6.6.1 Allmänt .............................

6662 Information ..........................

6.6.6.3 Energipris m.m. .....................

6.6.6.4 Lån och bidrag .......................

6.665 I rapporten föreslagna ändringar och tillägg

till byggnadsstadgan ..................

6666 Övriga föreslagna föreskrifter m. m ...... 6.7 Resurser för åtgärder ............................... 6.7.1 Kunskaper. forskningsbehov och statistik ......

6.7.2 Arbetskraft ......... - .......................

6.7.3 Utbildningsbehov och resurser ...............

6.7.4 Byggmaterialproduktion .....................

Sammanfattning av planverkets rapport — Energihushållning i befintlig bebyggelse — slutlig rapport ....................... 7.1 Allmänt om rapporten .............................. 7.2 Bebyggelsens omfattning och energiegenskaper ........ 7.2.1 Bebyggelsens omfattning .................... 7.2.2 Bebyggelsens egenskaper .................... 7.221 Bostadsbeståndets egenskaper .......... 7.222 Lokalbeståndets och industrins byggna-

ders egenskaper .................... -. .

7.2.3 Bebyggelsens energiförbrukning .............. 7231 Inledning ............................

7232 Bostadsbeståndets energiförbrukning. . . .

7.2.3.3 Lokalbeståndets energiförbrukning ......

7.2.4 Byggnadsbeståndets och energiförbrukningens utveckling ................................. 7.2.4.1 Bostadsbeståndets utveckling och energi-

förbrukning ..........................

7.2.4.2 Lokalbeståndets och industrins byggna-

ders utveckling och energiförbrukning. . .

7.2.5 Exempel på energisparåtgärder ............... 7.3 Lämpliga åtgärder i befintlig bebyggelse .............. 7.3.1 Allmänt ...................................

7.3.2 Värmeisolering ............................. 7.321 Värmeisolering av tak och bjälklag ......

390

139 139 141 145 146 155 158 158 161 163 165

169 172 173 173 175 178 180

180 180 182 182 184 184

186 186 186 187 188

188

188

190 193 193 193 195 195

Prop. 1977/78:76 391

7.4

7.5

7.322 Värmeisolering av ytterväggar .......... 196 7.3.3 Fönster och dörrar .......................... 196 7.3.4 Tätningsåtgärder ............................ 197 7.3.5 Ventilation ................................ 198 7.3.6 Uppvärmningssystem ....................... 199 7.3.7 Styr- och reglersystem ....................... 199 7.3.8 Övriga åtgärder ............................. 200 7.3.9 Nya lokala energikällor ...................... 201 Besparingsmöjligheter .............................. 202 7.4.1 Revideringar i planverkets slutliga rapport ..... 208 Förslag till åtgärder ................................ 209 7.5.1 I-Iandlingslinjer för energisparande ............ 209 7.5.2 Inriktning av energisparåtgärder .............. 210 7.521 Finansiellt stöd ....................... 210 7.522 Tekniska punktinsatser ................ 211 7.523 Tekniska totalinsatser ................. 212 7.524 Generella förutsättningar och förslag . , . . 213 7.5.3 Planering av energisparåtgärder ............... 214 7.5.4 Kommunal service och tillsyn rörande energispar- åtgärder ................................... 216 75.41 Energifrågornas hantering i kommunerna 216 7.5.4.2 Besiktning och tillsyn ................. 217 7.5.5 Information och utbildning .................. 218 7.5.6 Författningsändringar m. m. ................. 220 7.561 Krav på byggnader ................... 220 7.562 Byggnadslovsskyldighet ............... 220 7.563 Tillsyn och besiktning ................. 223 7.564 Periodisk tillsyn ...................... 225 7.565 Energisparåtgärder i byggnad som omfat- ' tas av nybyggnadsförbud .............. 225

7.566 Krav på typgodkännande och tillverk- ningskontroll ......................... 226

392

Bilaga 2 Promemoria angående energisparande åtgärder i befintlig bebyg- gelse — teknik och ekonomi 1 2

Inledning ...............................................

Allmänt om energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse . . . . 2.1 Värmeisolering .................................... 2.2 Fönster ........................................... 2.3 Tätning ........................................... 2.4 Upvärmningssystem ............................... 2.5 Ventilation ........................................ 2.6 Styr- och reglersystem .............................. 2.7 Övriga åtgärder .................................... 2.8 Nya lokala energikällor ............................. 2.9 Metod- och produktutveckling ....................... Beräkningsförutsättningar ................................ 3.1 Tillgängligt bestånd ................................ 3.2 Klimatförutsättningar .............................. 3.3 Investering. underhålls- och driftkostnader. brukstid . .. 3.4 Lönsamhetsmått ...................................

3.5 Energipriset ....................................... Besparingsmöjligheter med olika åtgärder ................... 4.1 Värmeisolering .................................... 4.1.1 lnvesteringsutgifter ............. . ............

4.1.2 Antal åtgärdade objekt ..... '. ................ 4.1.3 Åtgärdens livslängd och underhållskostnad . . . .

4.1.4 Isolertjocklek. . . ...........................

4.1.5 Besparingsmöjligheter i bostadshus ...........

4.1.6 Besparingsmöjligheter i offentliga byggnader och övriga lokaler ..............................

4.1.7 Besparingsmöjligheter i industribyggnader ..... 4.1.8 Kombination med tätningsåtgärder ............ 4.1.9 Sammanfattning ............................

4.2 Fönster ........................................... 4.2.1 Utbyte av fönster ...........................

4.2.2 Ombyggnad av fönster ......................

4.2.3 Sammanfattning ............................

4.3 Tätningsåtgärder ................................... 4.3.1 Tätning mellan fönsterkarm och fönsterbåge samt dörrkarm och dörrblad ......................

4.3.2 Övriga tätningsåtgärder ...................... 4.3.3 Sammanfattning ............................ 4.4 Uppvärmningssystem ..............................

228

229 230 232 233 234 236 238 239 241 242

243 243 243 245 248 251

252 253 253 256 257 257 258

260 261 263 263 268 269 271 273 276

276 277 280 283

Prop. I977/ 78:76

4.5

4.6

4.7

4.8

4.4.1 Utbyte av oljebrännare och pannor i små och

medelstora värmecentraler ................... 4.4.2 Trimning och ekonomisotning av oljebrännare

och pannor ................................ 4.4.3 Pannornas och oljebrännarnas reglerutrustning . 4.4.4 Installation av värmepumpanläggningar ....... 4.4.5 Inkoppling av mindre värmesystem på annan

större ej helt utnyttjad värmecentral .......... Ventilation ........................................ 4.5.1 lnreglering av ventilationssystem ............. 4.5.2 Installation av utrustning för återluftsföring . . . . 4.5.3 Drifttidsstyrning av ventilationssystem ........ 4.5.4 Uppdelning av luftbehandlingssystem för lokaler

och industrins byggnader .................... 4.5.5 Värmeåtervinning ur ventilationsluft .......... 4.5.6 Installation av utrustning för återvinning av

kondensorvärme från kylmaskiner ............ Styr- och reglersystem .............................. 4.6.1 Temperatursänkningar och inreglering av upp-

värmningssystem ........................... 4.6.2 Installation av termostatiska radiatorventiler . . . 4.6.3 Installation av utetemperaturstyrd motorshunt . 4.6.4 Drifttidsstyrning av uppvärmningssystem ...... Övriga åtgärder .................................... 4.7.1 Individuell mätning ......................... 4.7.2 Tilläggsisolering av apparater och rör .......... 4.7.3 Övrigt ..................................... 4.7.4 Sammanfattning ............................ Nya lokala energikällor ............................. 4.8.1 Solvärmesystem ............................ 4.8.2 Sammanfattning ............................

5 Totala besparingsmöjligheter inom en tioårsperiod ........... 5.1 Andra effekter av åtgärderna ........................ 5.1.1 Behov av utrymme ......................... 5.1.2 Utseendeförändring av byggnader ............. 5.1.3 Ingrepp i byggnadens klimatskärm eller stomme 5.1.4 Inverkan av husform ........................ 5.1.5 Brandegenskaper och akustiska egenskaper . . . . 5.1.6 Luftkomfort ............................... 5.1.7 Behov av underhåll ......................... 5.1.8 Arbetsutförande ............................ 5.1.9 Inverkan på installationer .................... 5.1.10 Teknisk utveckling .........................

393

284

286 287 288

290 291 292 293 294

296 296

304 306

310 314 315 316 319 320 322 322 322 324 324 325

325 325 326 326 326 327 328 328 328 329 329 330

Prop. 1977/78:76 394

5.2 Kombination av åtgärder ........................... 330 5.2.1 Fönsterbyte —- tätningsåtgärder ................ 331 5.2.2 Ventilation — tätningsåtgärder ................ 33]

5.2.3 Installationstekniskaåtgärder—byggnadstekniska åtgärder ................................... 332 5.3 Övriga förutsättningar för bedömning av totala sparmöj- ligheter ........................................... 332 5.3.1 Allmänt ................................... 333 5.3.2 Nettoenergi -- bruttoenergi ................... 334 5.3.3 Addition av sparmöjligheter ................. 335 5.3.4 Effektivitet ................................ 335 5.3.5 Energiåtgång för framställning av produkter för energisparande åtgärder ...................... 336 5.4 Sammanställning av besparingsmöjligheter. investerings- utgifter samt underhålls- och driftkostnader ........... 337 5.4.1 Besparingsmöjligheter totalt ............... . . . 337 5.4.2 BeSparingsmöjligheter i bostäder .............. 343- 543 Besparingsmöjligheter i övriga lokaler ......... 344 5.4.4 Besparingsmöjligheter i industrins byggnader. . . 346 5.5 Beräkningarnas osäkerhet. besparingsmöjligheter "vid and- ra förutsättningar .................................. 347 6 Sammanfattande jämförelse med planverkets rapport ......... 348 6.1 Totala sparmöjligheter .............................. 349 6.2 ByggnadstekniSka åtgärder .......................... 350 6.3 Instalationstekniska åtgärder ........................ 350 7 Resurstillgång ........................................... 351 7.1 Tillgången på arbetskraft ........................... . 351 7.2 Kapaciteten i byggmaterialindustrin ................. . 353 7.3 Återbetalningstid .................................. 363 7.4 Effekter På bytesbalansen ........................... 364

8 Inhämtade synpunkter på departementspromemorian ........ 366

Prop. 1977/78:76 395

Bilaga 3 Energisparstödet Sida 1. Inledning ................................................ 370 2. Gällande ordning ......................................... 370 2.1 Bostadshus m. m .................................... 370 2.2 Allmänna samlingslokaler m. m. . . . . . . . . . . . . . . . ....... 374 2.3 Kommunala och landstingskommunala byggnader m. m.. 374 2.4 Näringslivets byggnader och processer m. m. ........... 374 3. Stödets omfattning ........................................ 375 3.1 Bostadshus m.m .................................... 375 3.2 Allmänna samlingslokaler m. m ....................... 376 3.3 Kommunala och landstingskommunala byggnader m. m.. 376 3.4 Näringslivets byggnader och processer m. rn ............ 377

4. Erfarenheterna hittills av användningen av energisparstödet inom

bostäder rn. m. ........................................... 377 5. Exempel på genomförda energisparprojekt ................... 380 5.1 BPD-verksamheten .................................. 380 5.2 Ulvsundaprojektet ................................... 381 5.3 Tenstaprojektet ..................................... 382 5.4 Av K-konsult gjorda undersökningar .................. 382 5.5 Av byggnadsstyrelsen gjorda undersökningar ........... 383 5.6 Av fortifikationsförvaltningen gjorda undersökningar . . . . 384

5.7 Av industriverket gjorda undersökningar ............... 385

GOTAB 55959 Stockholm 1977