med energisparplan för befintlig bebyggelse

Prop. 1977/78: 76

Regeringens proposition

1977/78: 76

med energisparplan för befintlig bebyggelse;

beslutad den 1 december 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i

bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN ELVY OLSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om riktlinjer för energihushållning i befintlig bebyggelse för perioden 1978-1988. Målet är att nettoenergiförbruk-

ningen i dagens byggnadsbestånd år 1988 skall vara 32 till 39 TWh lägre än för

närvarande. Sparmålet motsvarar en bruttoenergibesparing på mellan 39 och

48¶TWh per år och motsvarar mellan 25 och 30 96 av den totala energiförbrukningen i dagens byggnadsbestånd.

I propositionen anges vidare riktlinjer för genomförandet av detta sparprogram som omfattar investeringar om sammanlagt 31 till 48 miljarder kr. under tioårsperioden. En omprövning av programmet efter tre år föreslås.

Utgångspunkten för riktlinjerna är att det nu finns ett stort intresse för

energisparande. Det saknas därför anledning att för närvarande införa några tvingande regler för att åstadkomma ett tillräckligt stort sparande. Riktlinjerna för genomförandet syftar i första hand till att rikta åtgärderna till de mest lönsamma projekten.

I propositionen läggs också fram förslag till ändring av underhållsbestämmelserna i byggnadsstadgan (1959:612). Ändringen innebär att det införs krav på att byggnad i vissa fall skall underhållas så att möjligheterna till god energihushållning bibehålls i skälig utsträckning. Ändringen föreslås träda i

kraft den 1 juli 1978.

I Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 76

Förslag till Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom föreskrives i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)! dels att i 44 a § och 48 a§ ordet ”värmehushållning” skall bytas ut mot ordet ”energihushållning”,

dels att 50 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

50 8

Byggnad skall underhållas så, att Byggnad skall underhållas så, att

hållfastheten icke äventyras samt = hållfastheten icke äventyras samt

brandfara, sanitär olägenhet eller = brandfara, sanitär olägenhet eller vanprydnad icke uppkommer. vanprydnad icke uppkommer.

Byggnad eller del av byggnad. som

har utförts i enlighet med bestämmel-

serna i 44 as, skall underhållas så att

möjligheterna till god energihushåll-

ning i skälig utsträckning bibehålles.

Denna lag träder i kraft den 1 iuli 1978.

I! Stadgan omtryckt 1972:776 Senaste lydelse av 44 a 8 1975:817 48 a § 1977:22

Utdrag BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1977-12-01

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson,

Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Wikström, Johansson, Friggebo.

Föredragande: statsrådet Olsson

Proposition med energisparplan för befintlig bebyggelse.

1¶Föredraganden

1.1 Inledning

Vårt sätt att hushålla med energin har stor betydelse för våra möjligheter att uppnå centrala mål för samhällsutvecklingen. Vi har ett ansvar för att skapa en god miljö och ett till ekologiska krav bättre anpassat samhälle för dagens och morgondagens generationer. Energihushållning genom effektivisering av energianvändningen är en viktig förutsättning för att uppnå detta mål.

Det är mycket angeläget att minska vårt beroende av importerade bränslen. Insatserna bör sträcka sig över flera fält. Det gäller bl. a. att finna de effektivaste formerna för energisparande i befintliga byggnader och ny energieffektiv teknik för nya byggnader.

Energisparande i syfte att reducera oljeberoendet är också ett huvudmål för samarbetet inom det till OECD anslutna internationella energiorganet (IEA, International Energy Agency). En av de riktlinjer för medlemsländernas energipolitik som fastställdes vid organisationens ministermöte i oktober

1977 avser just hushållning med energi. Bland de åtgärder som föreslås

återfinns effektiva insatser för hushållning med energi i befintlig bebyggelse.

Inom ramen för det internationella samarbetet i FN:s ekonomiska

kommission för Europa (ECE) hölls under oktober 1977 ett seminarium rörande energifrågornas betydelse för planering och utveckling av bebyggelse och bebyggelseområden. I rapporten från seminariet framhålls att stora besparingar kan och måste göras i energiförbrukningen i främst bebyggelsen.

I rapporten framhålls vidare att det kan uppskattas att omkring 50 ?ä av den

totala energikonsumtionen i ECE-regionen på något sätt berör bebyggelsen och bebyggelscområden. Eftersom ECE-regionen ensam står för ungefär

75 a av hela världens energiförbrukning så tar ECE-länderna för sin egen

bebyggelse och transporter i tätorter i anspråk ca 40 "6 av hela världens energiförbrukning. Merparten används för bebyggelsen. I rapporten fram-

hålls vidare att åtgärder för att minska energiförbrukningen i bebyggelsen

därför inte enbart är en fråga om att försvara nuvarande och kommande generationers intressen i ECE-regionen. De måste också ses som en moralisk skyldighet gentemot de mindre priviligierade länderna och folken och som en uppgift för internationellt samarbete.

En minskning av vår energiförbrukning för uppvärmnings- och ventila-

tionsändamål är således av betydelse för att tillgodose den tredje världens

berättigade krav på ökad energitillförsel. Jag anser därför att ett omfattande program för energihushållning i bebyggelsen ligger i linje med strävandena

mot en större internationell solidaritet. Genomförandet av ett omfåttande energisparprogram kommer också alt ge betydande positiva miljöeffekter i form av minskade utsläpp av föroreningar. Det gäller i första hand näraliggande miljöproblem inom landet i form av bl. a.

svavelutsläpp men får betydelse också utanför landets gränser. Minskningen i energianvändningen kommer också att reducera bl. a. koldioxidutsläppen

vilka globalt sett riskerar att ge klimatförändrade effekter på lång sikt.

1975 års energipolitiska beslut (prop. 1975:30 bil. I, NU 1975:30, rskr

1975:202 och bil. 2, CU 1975:28, rskr 1975:203) innebar ett steg i strävan att

hålla tillbaka energikonsumtionen. För tiden t. o. m. 1985 skulle den totala enegiförbrukningen tillåtas att öka med i genomsnitt 2 96 per år. Den totala årsförbrukningen 1985 skulle därmed komma att uppgå till ca 540 TWh. Vid beslutet om energisparmålet utgick man från att ökningen av industrins energiförbrukning skulle begränsas till i genomsnitt 3 få per år. Vad gäller den andra stora förbrukningssektorn ”byggnadsuppvärmning” angavs inte närmare hur konsumtionen skulle tillåtas öka. När målet att begränsa ökningen av energiförbrukningen till 2 24 per år bestämdes utgick man

emellertid bl. a. från bedömningen att energiförbrukningen för uppvärmning av bostäder kunde minskas med i genomsnitt 0.9 25 per år under perio-

den.

Beslutet baserades på underlag från bl. a. energiprognosutredningen och remissyttranden över den samt en särskild undersökning av sparmöjligheter inom olika samhällsområden som utfördes av resp. berörda myndigheter.

De medel som i samband med det energipolitiska beslutet ställdes till

förfogande för att genomföra energibesparingen i byggnader var dels

ändringar i byggnadslagen och byggnadsstadgan, dels en utvidgning och ökning av energisparstödet. Därutöver fattades beslut om ett energiforskningsprogram som även inkluderar forskning om energianvändning för

lokalkomfort. |

1975 års beslut avsåg tiden till år 1985. Förslag beträffande energipolitiken

Prop. 1977/78:760 in

under resterande del av 1980-talet förutsattes bli framlagda år 1978, då bl..a. bättre erfarenhetsunderlag väntades föreligga beträffande t. ex. energisparinsatsernas effekter. I någon utsträckning skulle också resultatet från energiforskningsprogrammet då kunna föreligga.

Jag kommer i det följande att presentera utredningsunderlag som visar att man kan spara energi i byggnader i väsentligt större omfattning än vad som

förutsattes i 1975 års beslut. Målet bör därför vara att spara väsentligt mer

energi än vad som ansågs möjligt i 1975 års riksdagsbeslut.

1975 års riksdagsbeslut innehöll, som jag har nämnt, inte några klart

uttalade mål och program beträffande energihushållningen i hela byggnads-

beståndet. Genom det nu framtagna materialet är det enligt min mening möjligt att avgöra dels vilka insatser som är mest angelägna och riktiga att genomföra, dels i vilken omfattning dessa insatser kan och bör genomföras. Det är nu möjligt att ange mål för ett omfattande energisparprogram för byggnader avseende den kommande tioårsperioden. Detta skall ses som ett led i den medvetna hushållningspolitik som regeringen förbundit sig att

genomföra.

Regeringens politik har tidigare kommit till uttryck i bl. a. propositionen 1976/77:107 om hushållning med energi i byggnader m. m. Under våren 1977

antog riksdagen denna proposition i allt väsentligt (CU 1976/77:39 och 34, rskr 1976/77:244 och 245). I propositionen framhålls att det är angeläget att

kraftfulla åtgärder vidtas för att ytterligare höja ambitionsnivån i energisparandet. Riksdagsbeslutet innebar godkännande av åtgärder som på olika sätt

syftar till att öka energisparandet. Sålunda förbättrades och förstärktes det

statliga energisparstödet avseende bostäder, allmänna samlingslokaler m. m. samt kommunala, landstingskommunala och civila statliga byggnader. Behovet av att fortlöpande pröva såväl vilka åtgärder som bör stödjas med hänsyn till ny teknik m. m. som storleken av de kostnader som får ingå i bidrags- och låneunderlaget för energisparande åtgärder betonades.

Riksdagsbeslutet innbar även att medel ställdes till förfogande för kommu-

nernas informations- och rådgivningsverksamhet inom energisparområdet,

fören undersökning av byggnadsbeståndets beskaffenhat från energihushåll-

ningssynpunkt, för en utökning av den forskningsinriktade experimentverksamheten samt för vissa informations- och utbildningsinsatser. I proposi-

tionen redovisades slutligen vissa förbättringar av möjligheterna att finan-

siera utbyggnad av fjärrvärme med stöd av lån från kreditmarknaden.

Jag föreslår i det följande att målet är att nettoenergiförbrukningen i dagens

byggnadsbestånd år 1988 skall vara 32 till 39 TWh lägre än för närvarande

vilket motsvarar en besparing på mellan 3,4 och 4,1 miljoner ton olja per år. Det motsvarar också en minskning av cnergiförbrukningen i dagens

byggnadsbestånd med mellan 25 och 30 26. Förslaget bygger på ett omfat-

tande underlag om vilka besparingar som kan åstadkommas genom åtgärder i befintliga byggnader och vad som är lönsamt med hänsyn till vad som nu kan förutsättas om energiprisets utveckling. En omprövning av programmet bör

omprövning av programmet bör ske efter tre år. Den omfattning resursin-

satserna föreslås få under de närmaste tre åren gör det möjligt att därvid

fastlägga målet till 39 TWh. Genomförandet av programmet medför positiva effekter på landets handelsbalans i form av minskat behov av importerade bränslen.

Sparmålet svarar mot ett totalt investeringsprogram på mellan 31 och 48 miljarder kr. Det är således fråga om ett mycket omfattande sparprogram.

Ett stort program för energisparande måste bygga på ett intensivt forsknings-, utvecklings- och demonstrationsarbete, vilket i sin tur underlättar introduktionen av en energiförsörjning som alltmer bygger på ny teknik. Härigenom kommer handlingsfriheten på energiområdet att vidgas och förutsättningarna för en tryggad energiförsörjning stärks.

Energisparprogrammet ger ett betydelsefullt bidrag till sysselsättningen. Medel för de aktuella investeringarna kan vidare disponeras på ett sådant sätt, dels över tiden, dels geografiskt, att de fåren gynnsam konjunkturpolitisk och

regionalpolitisk effekt. Sparprogrammet är därmed ett led i ett fullföljande av

regeringsförklaringen där det anges, att ”Regeringen skall föra en energipolitik som tryggar energiförsörjning och sysselsättning samt ger handlings-

frihet för framtiden.” Förverkligandet av energisparprogrammet förutsätter att reparationer av

det befintliga byggnadsbeståndet i viss mån kan komma att tidigareläggas. Hygieniska förbättringar och förbättrat skydd mot buller är också följdverkningar av programmet. Dess genomförande medför således också goda

effekter på boendemiljön.

En minskning av energiåtgången i byggnaderna, innebär också en minskning av kostnaden för uppvärmning. Detta är av central betydelse för fastighetsägaren och den enskilde hyresgästen, inte minst därför att energipriset kan förväntas stiga avsevärt i framtiden.

Sammanfattningsvis ger de förslag jag presenterar i det följande ett antal positiva effekter: O Minskat beroende av importerat bränsle med positiv effekt på utrikeshan-

delsbalansen. O Rättvisare fördelning av de globala tillgångarna. O Ekologiskt anpassad samhällsutveckling för en bättre miljö och minskade

hälsorisker. O Ökad sysselsättning med regionalpolitiska och konjunkturpolitiska förde-

lar.

Oo Återhållande effekt på boendekostnaderna.

1.2 Energisparprogram för befintlig bebyggelse 1.2.1 Vissa utredningar

Genom beslut den 16 oktober 1975, vari hänvisades till en inom industridepartementet upprättad promemoria (PM 1975-10-16, Uppdrag åt

energisparkommittén att bedöma energikonsumtionsutvecklingen m. m.) gav dåvarande regeringen energisparkommittén i uppdrag att bl. a. undersöka förutsättningarna för införande av inspektion av byggnaders eldningsanläggningar. Energisparkommittén uppdrog åt en särskild arbetsgrupp, panninspektionen, att utreda frågan.

Efter slutfört arbete överlämnade arbetsgruppen till energisparkommittén

PM 1976-03-17, Inspektion av byggnaders eldningsanläggningar. Kommittén överlämnade den 6 april 1976 promemorian med egen tillstyrkan till

industridepartementet. Promemorian, i fortsättningen kallad energisparkommitténs betänkande, har remissbehandlats.

Det är enligt energisparkommittén möjligt att minska oljeförbrukningen i eldningsanläggningar med i genomsnitt 4 till 5 26. Kostnaderna för detta beräknas bli ca 160 milj. kr. per år och besparingen ca 300 milj. kr. per år.

Många remissinstanser anser att de ekonomiska kalkylerna och beräkningarna av möjliga spareffekter är osäkra. Remissinstanserna har delade uppfattningar i frågan om det är de små. de medelstora eller de stora: anläggningarna som ger den största sparmöjligheten.

Dåvarande regeringen gav genom beslut den 19 augusti 1976 planverket i

uppdrag att utreda frågan om energibesparing i befintlig bebyggelse. Enligt uppdraget skulle planverket beräkna hur stora besparingar som är tekniskt och ekonomiskt möjliga under den närmaste tioårsperioden. Verket skulle också bedöma vilka typer av sparåtgärder som bör komma till stånd under tioårsperioden. Verket skulle slutligen utarbeta förslag till nya bestämmelser och där så är befogat även förslag till styrmedel. Uppdraget omfattade enligt direktiven alla typer av energisparåtgärder i befintlig bebygglse, således också sådana som inte är byggnadslovsoliktiga. Uppdraget avsåg emellertid endast

sådana byggnader som ändå skulle bli föremål för ombyggnad eller som i

övrigt är i behov av underhåll. Planverket överlämnade den 31 januari 1977 till bostadsdepartementet rapporten Energisparmöjligheter i befintlig bebyggelse — preliminär rapport. Rapporten har varit föremål för en omfattande remissbehandling. Den 5 september 1977 överlämnade planverket en slutlig rapport i vilken verket tagit hänsyn till remissutfallet rörande den preliminära rapporten. Den 24 november inkom verket med korrigeringar av vissa sifferuppgifter i slutrapporten. I slutrapporten har planverket bedömt det vara nödvändigt att vidga utredningen utöver vad som angavs i direktiven.

Planverket har sålunda studerat även sådana åtgärder som inte är direkt förknippade med regelmässigt underhåll eller med normal ombyggnad. Vidare har sparåtgärder som genomförs under en längre tidsperiod än 10 år

behandlats. När jag i det följande talar om planverkets rapport avser jag den

slutliga rapporten medan mina hänvisningar till synpunkter från remissin-

stanser avser yttranden över planverkets preliminära rapport såvida jag inte

anger annat.

En sammanfattning av de två utredningarna och remissyttrandena över dem bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

En särskild p rom e moria 1977-12-01 Energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse — teknik och ekonomi har utarbetats inom bostadsdepartementet. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

I promemorian redovisas en utvärdering och komplettering av tillgängligt

utrednings- och remissmaterial. Med utgångspunkt i remissutfallet avseende

planverkets preliminära rapport och planverkets slutrapport görs erforderliga

samhällsekonomiska analyser. Promemorian är utarbetad i samarbete med ekonomi-, utbildnings-, arbetsmarknads- och industridepartementen i de

delar dessa departements verksamhetsområden är berörda.

I departementspromemorian redovisas ingående fyra ambitionsnivåer för energisparande i befintlig bebygggelse. Jag kommer fortsättningsvis att

referera till dessa som alternativ I, II, IH och IV. De redovisade alternativen är emellertid endast exempel på olika sparambitioner. Resultaten av bedömningarna I promemorian redovisas på ett sådant sätt att det är möjligt att

avgöra utgifterna även för sparambitioner som ligger mellan de fyra

alternativen. Analysen av de fyra alternativen avser kostnader och konsekvenser vid ett genomförande under den närmaste tioårsperioden. Den lägsta sparambitionen uttrycks i alternativ I. Detta alternativ bygger på förutsättningen att endast de mest lönsamma åtgärderna och de som är enklast att utföra kommer att genomföras. Den högsta sparambitionen, alternativ IV, ger den lägsta genomsnittliga lönsamheten och kräver de största insatserna vid genomförandet.

Ett program för energisparande bör baseras bl.a. på en analys av programmets samband med samhällsekonomin i stort. Som underlag för en analys av effekterna på samhällsekonomin av ett ambitiöst sparprogram redovisas i promemorian en bedömning av arbetskraftsbehov, krav på det totala resursutrymmet samt samhällsekonomisk lönsamhet i stort för de studerade alternativen. I promemorian redovisas även energisparverksamhetens effekt på utrikeshandelsbalansen.

I samband med att departementspromemorian har utarbetats har synpunkter inhämtats från statens planverk, bostadsstyrelsen och statens råd för byggnadsforskning samt från profossorn Bo Adamson vid tekniska fakulteten vid Lunds universitet, professorn Ingemar Höglund och docenten Arne Elmroth vid tekniska högskolan i Stockholm. Dessutom har professorn Enno Abel vid Chalmers tekniska högskola granskat bedömningen av de

installationstekniska frågorna. Vissa av de nu nämnda myndigheterna och experterna har begränsat sina

granskningar till vissa avsnitt av promemorian. Andra har tagit ställning till

hela innehållet.

1.2.2 Alternativa sparprogram

1.221¶Kostnader och spareffekter

Enligt planverkets bedömning är det möjligt att i dagens bebyggelse spara totalt 49 TWh per år av den energi som förbrukas inom byggnaderna, dvs. nettoenergi. Det motsvarar enligt verkets bedömningar 65 TWh per år av den

energi som tillförs byggnaderna, dvs. bruttoenergi. Planverkets bruttoenergibegrepp motsvarar begreppet ”slutlig användning” i energistatistik från statistiska centralbyrån och encergiprognoser från industriverket. I vilken takt de möjliga tekniska åtgärderna bör och kan genomföras redovisas dock inte.

Verket framhåller emellertid att kostnaden påverkas av genomförandeperiodens längd. Det framgår också av verkets rapport att avsevärda kostnads-

skillnader föreligger för olika slag av åtgärder men det anges inte hur

kostnaderna utvecklas med stigande ambitionsnivå för energisparprogram-

met. Det är därför inte möjligt att ur verkets rapport dra några slutsatser om kostnader för olika ambitionsnivåer om åtgärderna skall genomföras i

lönsamhetsordning.

Planverket indelar i sin rapport åtgärderna efter insatsens omfattning i det

enskilda fallet. Åtgärderna fördelas därvid på fyra kategorier. Den första kategorin avser ändrad drift och skötsel. Den andra avser injustering och

underhåll. Den tredje avser förbättring av enklare slag och den fjärde

kategorin slutligen avser förbättringar av mer omfattande slag. Inom varje sådan kategori av åtgärder ligger således tekniska ingrepp av skiftande slag.

Planverket anger de erforderliga investeringsutgifterna för den maximalt

möjliga besparingen i befintlig bebyggelse till 87 miljarder kr. Utgifterna för

erforderliga fasadskikt eller invändiga ytskikt för tak, väggar eller golv är då

inte medräknade. Om dessa utgifter inkluderas ökar utgifterna till 108

miljarder kr. I kostnadsberäkningarna, som grundas på kostnadsläget i januari 1977, ingår mervärdeskatt.

Verket redovisar investeringsutgifter för olika åtgärder och utgår därvid

från att de byggnadstekniska åtgärderna, t. ex. fasadisolering och fönsterrenovering, lämpligen utförs i samband med annan renovering. Därför redovisas utgifternas storlek exklusive utgifter för erforderligt ytskikt. I en

bilaga redovisas också utgifterna för ytskiktet. Verket framhåller att den utgift som skall belasta en lönsamhetskalkyl bör bedömas bl. a. med hänsyn

till vilka andra underhållsåtgärder som ändå hade behövt utföras om inte den

energisparande åtgärden hade genomförts.

För de fyra åtgärdskategorierna redovisar planverket följande.

Genom injustering och underhåll är det möjligt att spara maximalt 13 TWh netto per år till en investeringsutgift om 9 miljarder kr. Genom förbättringar

av enklare slag är det möjligt att spara 14 TWh netto per år till en investeringsutgift på 19 miljarder kr. Genom förbättring av mera omfattande

slag anser planverket att 22 TWh netto per år kan sparas till en investeringsutgift exklusive ytskikt på 59 miljarder kr. och inkl. ytskikt på 80 miljarder kr. Som tidigare har nämnts har planverket därvid inkluderat mervärdeskatten. Beträffande åtgärder för ändrad drift och skötsel av anläggningar preciserar

planverket varken besparingsmöjligheter eller kostnader.

Planverket har i sin slutrapport beräknat utgifter för olika åtgärder men avstått från att gå närmare in på åtgärdernas lönsamhet. Man anger dock förhållandet mellan investeringsutgift och årlig energibesparing. Verket framhåller dock att dessa uppgifter ej får användas för jämförelse mellan olika åtgärders lönsamhet. Några remissinstanser har gjort lönsamhetsbedömningar av de enskilda åtgärderna. Dessa analyser är ofta gjorda från en

privatekonomisk eller fastighetsekonomisk utgångspunkt.

De remissinstanser som har yttrat sig över planverkets preliminära rapport har inte gjort någon total bedömnirig av besparingsmöjligheterna som går att jämföra med planverkets bedömning i slutrapporten. Flera remissinstanser har emellertid gjort bedömningar rörande delar av planverkets preliminära

rapport.

I departementspromemorian görs emellertid en detaljerad jämförelse

mellan de enskilda delarna i underlaget för planverkets slutsatser och

remissinstansernas bedömningar i samma delfrågor. I departementsprome-

morian analyseras därefter åtgärderna från samhällsekonomisk utgångs-

punkt.

De fyra alternativa sparprogram som analyseras ingående i promemorian

kan sammanfattas enligt följande.

Sparalternativ I medför en besparing på 21 TWh netto eller 27 TWh brutto per år till en investeringsutgift på 10 miljarder kr. Sparalternativ II medför en besparing på 32 TWh netto eller 39 TWh brutto per år till en investeringsutgift av 21 miljarder kr. Alternativ III medför en besparing på 39 TWh netto eller 48 TWh brutto per år till en investeringsutgift av 33 miljarder kr. Alternativ IV slutligen ger en besparingseffekt på 48 TWh nettoenergi eller 60 TWh bruttocnergi till en investeringsutgift på 58 miljarder kr. De investeringsut-

gifter som anges är endast de merutgifter som är en direkt följd av de

energisparande åtgärderna. Besparingarna avser vad man sparar per år efter

genomfört program. Investeringsuigifterna avser kostnadsläget första kvartalet 1977, och är angivna exkl. mervärdeskatt.

Planverket delar slutsatserna I promemorian rörande sparmöjligheter och

kostnader vid olika ambitionsnivåer. De beräkningar och bedömningar som ligger till grund för slutsatserna i promomorian är rimliga enligt verkets bedömning liksom beräkningarna av resursbehovet vid alternativa spar-

mål.

Bostadsstyrelsen har i sin myndighetsutövning tidigare inte haft anledning att gå in på beräkningar av besparingsmöjligheter i den omfattning som alternativ III och IV innebär. Styrcisen avstår därför från att bedöma dessa båda alternativ men delar promemorians slutsatser om alternativen I och II

och de bedömningar som utgör underlag för dessa. De utredningar och

beräkningar som tidigare har utförts inom styrelsen stämmer väl överens med promemorians slutsatser om dessa båda alternativ.

Byggforskningsrådets kansli har endast gjort en översiktlig bedömning av relationen mellan tekniska åtgärder, energibesparingar och kostnader/ arbetskraftsbehov i de fyra alternativen. Kansliet anser att de redovisade relationerna i alternativen I, II och III förefaller rimliga om man i bedöm-

ningarna utgår från de kalkylmetoder som promemorian bygger på. Det fjärde alternativet innehåller så långtgående åtgärder att osäkerheten it beräkningarna måste vara avsevärt större än i de tre lägre alternativen. Arbetskraftsproblemen förefaller enligt kansliet vara underskattade. Professorn Enno Abel finner att de bedömningar som har gjorts i

promemorians installationstekniska avsnitt är rimliga med avseende på

redovisade besparingar och investeringar för de skilda åtgärderna. Kontrollberäkningar i fråga om åtgärder där institutionen kan stödja sig på egna

utredningar och egen forskning visar överensstämmelse. Abel påpekar att

valet av metod för beräkning av besparingskostnaden innebär att åtgärder med hög investeringsutgift och lång brukstid gynnas.

Professorn Bo Adamson delar promemorians slutsatser och de bedömningar som ligger till grund för dem. Särskilt vill han dock stryka under behovet av snabb utbildning av personal för injustering av värme- och ventilationssystem.

Professorn Ingemar Höglund har inte kunnat detaljgranska alla siffror. Höglund har dessutom koncentrerat sitt granskningsarbete till avsnitten om värmeisolering, fönster, tätningsåtgärder och nya lokala energikällor. I dessa avsnitt har Höglund konstaterat god överensstämmelse mellan departementets och sina egna bedömningar. Höglund delar de bedömningar av teoretisk möjlig energibesparing och motsvarande investeringsutgifter som redovisas i promeorian. Höglund vill dock starkt understryka vad han tidigare anfört i remissvar — för att dessa besparingar skall kunna nås i praktiken krävs, förutom lämpliga styråtgärder, en mycket omfattande utbildningsverksam-

het. |

Docenten Arne Elmroth framhåller att han har detaljgranskat endast de byggnadstekniska avsnitten. Elmroth delar de bedömningar av teoretiska sparmöjligheter och kostnader som promemorian redovisar. Det har dock

varit omöjligt för honom att kontrollera samtliga redovisade sifferuppgifter i detalj. El mroth framhåller vidare att bedömningsunderlaget för alternativ IV är sämre än för Övriga alternativ, varför han inte kan ta ställning till om alternativet är rimligt. Elmroth påpekar emellertid att han i allt väsenligt delar

bedömningarna i promemorian.

Planverket framhåller i sin preliminära rapport och i sin slutrapport att en

effektiv och medveten planering såväl i stort som beträffande de enskilda

åtgärdernas genomförande erfordras för att angivna sparresultat skall uppnås.

Tabell 1.1 Sparmöjligheter och samhällsekonomiska utgifter enligt departements-

promemorians fyra alternativ

Departementspromemorians resultat baseras också på förutsättningen att genomförandet kan ske med inriktning på de mest lönsamma åtgärderna. Jag återkommer till den frågan i det följande.

Departementspromemorians sparalternativ, den energisparande effekten av dem och de samhällsekonomiska utgifter som bör belasta själva energisparprogrammet framgår av följande tabell (tabell 1.1). Till frågan om värdet från olika utgångspunkter av den insparade energin återkommer jag i det följande.

I följande tabell (tabell 1.2) redovisas departementspromemorians uppgifter om de totala investeringarna, dvs. investeringsutgifterna inklusive samtliga renoveringsutgifter.

Till de i tabellerna redovisade investeringsutgifterna kommer underhållskostnader på ca 75, 220, 270 och 370 miljoner kr. per år.

Jag finner att departementspromemorians bedömning av sparmöjligheter och investeringsutgifter kan läggas till grund för beslut i frågan om vilket energisparmål som bör väljas för den närmaste tioårsperioden.

Tabell 1.2 Sparmöjligheter och totala utgifter enligt departementspromemorians fyra alternativ

1.2.2.22¶Antal byggnader som berörs

Jag övergår nu till att beskriva i vilken utsträckning byggnader och lägenheter blir berörda av energisparande åtgärder i olika sparalternativ. Ju högre sparambition man väljer desto fler fastigheter kommer att beröras. Effekterna för brukarna är av olika slag. På flera olika sätt kommer t. ex.

värmeisolering att förbättra byggnadens kvalitet. Jag tänker då inte enbart på kvalitet från energihushållningssynpunkt utan också på frihet från drag,

förbättrad ljudisolering samt reduktion av bullernivån i industrilokaler. I

områden med störande trafikbuller ger ofta treglasfönster en avsevärd

förbättring av ljudnivån inomhus. Jag vill med dessa exempel stryka under hur viktigt det är att beakta de indirekta följderna av sparåtgärderna även om

det primära syftet är att minska encrgiförbrukningen.

Det kan emellertid också uppstå vissa olägenheter för brukarna. De är

emellertid i allt väsentligt av övergående slag och gäller huvudsakligen de störningar som kan inträffa vid genomförandet av energisparåtgärderna. Det är självfallet angeläget att även sådana övergående olägenheter undviks så

långt möjligt, bl. a. genom en god planering.

Planverket framhåller vikten av att inte spoliera kultur- och skönhets-

värden av speciell natur genom bl.a. utvändig tilläggsisolering. Flera

remissinstanser delar verkets uppfattning. I departementspromemorian har i

bedömningarna av alternativen därför hänsyn tagits till att en viss del av byggnadsbeståndet inte bör bli föremål för tilläggsisolering ens i det högsta alternativet. Jag vill starkt betona att speciella hänsyn bör tas till kulturhis-

toriska värden, skönhetsvärden och speciella miljövärden i övrigt. Jag finner

promemorians bedömningar i dessa avseenden rimliga.

Tabell 1.3 Åtgärdade lägenheter i I 000-tal under en tioårsperiod enligt PM 1977-12- 01 Energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse — teknik och ekonomi upprättad inom bostadsdepartementet $ = Småhus, F = Flerbostadshus

Åtgärdstyp Alt I Alt II Alt III Alt IV:

S F S F S F S F

Värmeisolering, vind 660 720 660 720 660 720 780 860

Uppvärmningssystem 0 1310 590 1510 590 153510 610 1510 Styr- och reglersystem (0) 930 590 930 590 930 610 930 Övriga åtgärder 0 0 600 1100 600 1200 600 1300 Nya lokala energikällor 0 0 0 0 10 10 20 20

Tabell 1.4 Åtgärdade lokaler i miljoner m3 byggnadsvolym

Det antal lägenheter och den lokalvolym som enligt departementspromemorian berörs av olika åtgärdstyper redovisas i följande tabeller (tabell 1.3, 1.4

och 1.5).

Antalet lägenheter i småhus uppgick år 1975 till 1,47 miljoner och antalet lägenheter i flerbostadshus till 2.06 miljoner. Uppgifterna om lokalbeståndet och om industrilokalernas omfattning är mycket osäkra. I departementspromemorian uppskattas lokalbeståndets volym år 1975 till ca 400 miljoner m? inklusive industrins kontor, medan industrins övriga uppvärmda byggnadsvolym uppskattas till 225 miljoner m?. En stor andel av byggnadsbeståndet

blir som framgår av de redovisade tabellerna berörda av åtgärder även i de

lägre sparalternativen. Åtgärder som ingår i de lägsta alternativen är ofta betydligt enklare att genomföra.

1.2.3 Utgdngspunkter för val av energisparprogram

I departementspromemorian redovisas en metod att beräkna

lönsamheten av en viss 2nergisparåtgärd. Man presenterar

Tabell 1.5 Åtgärdade industrilokaler i miljoner m? byggnadsvolym

därvid begreppet besparingskostnad som uttrycker kostnaden i öre per KWh för cn energisparåtgärd. Besparingskostnaden beräknas med utgångspunkt i antaganden om räntan, energiprisutvecklingen, åtgärdens investeringsutgift,

underhålls- och driftskostnader samt åtgärdens livslängd.

Beräkningarna i departementspromemorian baseras på en real kalkylränta på 4 "hb. Jag anser ett sådant krav på real förräntning vara rimligt som grund

för mina fortsatta bedömningar. De energisparande investeringarna i byggnadsbeståndet får effekter som sträcker sig långt in i framtiden. Antagandet om den framtida utvecklingen

av energipriset liksom förutsättningar om räntan får därigenom stor betydelse såväl för bedömningen av den totala lönsamheten som för prioriteringen mellan olika åtgärder. Utvecklingen är mycket svårbedömd. Enligt min

mening är det klart att en stigande prisnivå är ett riktigt antagande. I

departementspromemorian förutsätts en ökning av cenergipriset i fast penningvärde på 2 26 per år. Jag finner detta vara ett lämpligt antagande att

nu utgå från. Jag finner beräkningsförutsättningarna i departementspromemorian

rimliga även i övrigt.

Om besparingskostnaden beräknas till ett lägre belopp än dagens energipris så är åtgärden lönsam i snäv bemärkelse. I promemorian framhålls dock att om besparingskostnaden är högre än dagens energipris kan åtgärden ändå vara samhällsekonomiskt lönsam med hänsyn dets till att annars outnyttjade resurser kan användas, dels till de negativa effekterna för samhället och den enskilde av en alltför stor energiförbrukning. De negativa effekterna består av miljöföroreningar, utnyttjande av knappa naturresurser, stort importberoende m. m. Vid bedömningen av den samhällsekonomiska lönsamheten bör dessutom tillgången på resurser beaktas. Om bristsituationer uppkommer skulle programmet väsentligen fördyras.

Tabell 1.6 Investeringsutgifter, underhållskostnad samt marginell besparingskostnad vid varierande besparingsnivå

Det är enligt min mening angeläget att i första hand genomföra de åtgärder som är samhällsekonomiskt mest lönsamma, även om en bedömning av samhällsekonomisk lönsamhet inte är den enda utgångspunkten för valet av åtgärder inom ramen för ett visst energisparprogram.

I promemorian görs en uppdelning av besparingsåtgärder efter lönsamhet men också efter åtgärdernas effekter för den enskilde och för samhället i stort.

I alternativ I, II, II och IV ingår huvudsakligen åtgärder med en besparings-

kostnad på högst 5 öre per KWh, 7,5 öre per kWh, 10 öre per kWh respektive

20 öre per kWh. I följande tabell (tabell 1.6) redovisas den marginella

besparingskostnaden.

Med begreppet marginell bespuringskostnad avses utgiften för den sista sparade kilowattimmen. Den marginella besparingskostnaden anger således

hur stor kostnaden blir för den dyraste åtgärden vid varje besparingsnivå. För

genomsnittsbyggnaden är besparingskostnaden per kilowattimme betydligt lägre.

De investeringar som skall belasta den samhällsekonomiska kalkylen innefattar endast den del av totalutgiften för åtgärderna som är förknippad med energisparandet. Sålunda ingår intet. ex. den del av renoveringsutgiften vid en byggnadsteknisk åtgärd som ändå skulle ha fordrats för att hålla byggnaden i gott skick. I de fall då renoveringsåtgärden tidigareläggs av energisparskäl har dock en räntekostnad beaktats. Den har beräknats med hänsyn till den återstående livslängden hos byggnadsdelen ifråga. Investe-

ringsutgifter och kostnader har beräknats exklusive mervärdeskatt. Enligt promemorian kan man således spara ca 36 TWh per år med en

marginell besparingskostnad på ca 9 öre per kWh. Investeringsutgiften för ett sådant program är 28 miljarder kr. exklusive renoveringskostnader och 37

miljarder kr. inklusive renoveringskostnader. Underhållskostnaden blir 260

miljoner kr. per år.

De fyra alternativ som departementspromemorian redovisar är också noggrant analyserade med hänsyn till utgifter och krav på resurser samt

effekter i övrigt.

Trots det omfattande underlag som har tagits fram och den omsorgsfulla beredning som har skett finns det naturligtvis en kvarstående osäkerhet i de använda förutsättningarna. Det ir inte heller möjligt att förutse vad den tekniska utvecklingen under kommande år kan innebära för energisparandet. Mot denna bakgrund anser jag det av utomordentlig vikt att inte ge

programmet för energibesparingar i byggnader en sådan bindande utformning att inte reella möjligheter finns att ändra inriktningen till följd av ny

kunskap och nva erfarenheter. Samhällets energisparpolitik måste därför kännetecknas av en hög grad av flexibilitet och öppenhet för förändringar.

När jag i det följande redovisar ett program för energihushållning i befintlig

bebyggelse har jag valt en sådan inriktning av de energisparande åtgärderna att de kostnader och insatser, som samhället och enskilda måste göra, blir så lite kännbara som möjligt vid ett givet energisparmål. Jag delar planverkets

uppfattning att det därvid är väsentligt att beakta inte bara de direkta penningutläggen utan också andra effekter för fastighetsägare och hyresgäster. Som exempel på sådana effekter vill jag nämna inverkan på vår miljö

samt förbättrat inomhusklimat.

De fördelar och insatser som inte mäts i kronor och ören kan tillsammantagna bli lika beydelsefulla som energibesparingen för den enskilde fastighetsägaren och för hyresgästen. Jag anser därför att det är angeläget att dessa

bieffekter beaktas vid bedömningen av energisparandets inriktning. Enligt min mening bör energisparande åtgärder prioriteras efter kostnad.

Därvid bör även andra faktorer än de direkta penningsutläggen beaktas. I departementspromemorian visas emellertid att de åtgärder som kan utföras

med små direkta penningutlägg per sparad kWh i allmänhet ger små uppoffringar i övrigt. De innebär små störningar för de boende. Tätning av

fönster är exempelvis en mycket lönsam åtgärd som också ger fördelar i form av bättre ljudisolering. Genomförandet medför dessutom knappt några störningar. Hänsynstagande till dessa andra effekter har därför i mycket ringa

utsträckning behövt leda till en förändring av den prioritering mellan olika åtgärder som man skulle göra om man enbart tar hänsyn till de direkta

penningutläggen. Ett undantag är förbättring av fönsters värmeisolering i

samband med byte eller ombyggnad av fönster. Denna åtgärd har i

departementspromemorian förts in i de lägre alternativen trots att den har en relativt hög besparingskostnad. Att åtgärden finns med i de lägre alternativen

beror på att störningarna vid genomförandet är ringa men också på att åtgärden leder till förbättrad ljudisolering och förbättrat inomhusklimat. Det är också väsentligt att skilja mellan samhällsekonomisk och private-

konomisk kostnad för en energisparande åtgärd. Med den sistnämnda avser jag de kostnader som bärs av fastighetsägaren och hyresgästerna. Den samhällsekonomiska kostnaden blir väsentligen lägre än den privatekonomiska i ett läge då vi kan använda oss av outnyttjade resurser i form av arbetskraft och industriell kapacitet. Jag kommer sedan att visa att det finns outnyttjad kapacitet för närvarande. Även i framtiden måste vi räkna med konjunkturmässiga och säsongmässiga svängningar i efterfrågan på resurser

för andra ändamål. Jag kommer i det följande att föreslå riktlinjer för

genomförandet som möjliggör en anpassning av resursinsatsen regionalt och tidsmässigt. Detta bör innebära att kapacitetsutnyttjandet kan öka även på sikt. Den samhällsekonomiska lönsamheten är därför bättre än vad de redovisade lönsamhetstalen anger.

Lönsamhetstalen kan ej direkt jämföras med de rena produktions- och distributionskostnaderna för energi som i departementspromemorian beräknas vara i genomsnitt strax under 9 öre. Den samhällsekonomiska kostnaden

för energi skall bl. a. inkludera kostnaderna för negativa effekter på miljön.

Priset 9 öre är dessutom en medelkostnad. Kostnaderna för den energi som

tillföres de enskilda byggnaderna liksom kostnaderna för den energi som

förbrukas inom dessa varierar avsevärt.

2 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 76

Visserligen är ett kalkylpris på energi en av förutsättningarna för att man skall kunna dra en klar gräns mellan samhällsekonomiskt lönsamma och olönsamma åtgärder. Genom att beräkna besparingskostnaderna per kWh

kan man emellertid rangordna åtgärderna efter relativ lönsamhet och få ett underlag för bedömningen av alternativens lönsamhet. Sammanfattningsvis vill jag framhålla att man bör ta hänsyn till flera

faktorer vid bedömningen av en åtgärds lönsamhet. Besparingskostnaden bör beaktas och avvägas mot den samhällsekonomiska energikostnaden. Bespa-

ringskostnaden beräknas så att nuvärdet av investerings- och underhållskost-

naden relateras till nuvärdet av energibesparingarna vägda med hänsyn till antagandet om prisutvecklingen på energi. Dessutom bör investeringsutgifter och arbetskraftsbehov samt eventuellt behov av utbildning av denna

arbetskraft beaktas. Jag finner att dessa faktorer beaktats i de bedömningar som görs i

departementspromemorian. Jag finner också att de besparingsmöjligheter, kostnader och effekter i övrigt, som redovisas I promemorian kan utgöra underlag för val av energisparprogram.

1.2.4 Resursbehov och tillgängliga resurser

1.2.4.1¶Arbetskraft och utbildning

Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet vill jag anföra följande. I departementspromemorian uppskattas ökningen av arbetskraftsbehovet

för energisparande åtgärder till totalt ca 10 000 personer per år i alternativ I, ca 20 000 i alternativ II, ca 30 000 i alternativ III och ca 50 000 i alternativ IV. Omkring hälften av detta arbetskraftsbehov avser byggnadsarbetare. Behovet av byggnadsarbetare kan ställas i relation till en total sysselsättning inom byggnadsverksamheten på för närvarande drygt 300 000 personer. Enligt bedömningarna i promemorian, vilka stämmer överens med vad Svenska byggnadsarbetareförbundet har anfört. är det yrkesgrupperna träarbetare,

rörmontörer och ventilationsmontörer som i första hand kommer att beröras.

Andra yrkeskategorier som berörs är främst grovarbetare, elektriker, takläggare, plåtslagare och murare. Vidare krävs ett stort antal konsulter, bl. a. flera hundra VVS-konsulter för projekteringsarbete i samband med programmets

genomförande.

Byggnadsverksamheten kännetecknas av relativt stora säsongmässiga svängningar. Vidare kan sysselsättningsläget variera inom ganska vida marginaler mellan olika regioner. I några län och inom vissa yrkeskategorier är arbetslösheten bland byggnadsarbetarna för närvarande stor. För t. ex. träarbetare har däremot antalet arbetslösa på vissa orter varit lägre än antalet lediga platser. Såvitt nu kan bedömas utgör emellertid inte bristen på

träarbetare eller andra byggnadsarbetare för närvarande något hinder för

energisparande åtgärder med den stegvisa uppbyggnad av programmet som jag kommer att föreslå. Om brister uppkommer i enstaka orter eller län, kan

det finnas anledning till återhållsamhet där. I framtiden bör de energisparande åtgärderna utformas så att de aktivt

bidrar till en utjämning av konjunkturmässiga och säsongmässiga svängningar i olika delar av landet.

Under de senaste fem åren har antalet sysselsatta i byggnadsverksamheten gått ner kraftigt, främst på grund av det minskade bostadsbyggandet. Enligt industriverkets prognos kan antalet sysselsatta i byggnadsverksamheten väntas fortsätta att minska fram till 1980. Med en antagen ökning av bostadsbyggandet väntas dock sysselsättningen inom byggnadsverksam-

heten komma att öka något under första hälften av 1980-talet. Ca 20 000

byggnadsarbetare har under de senaste åren pensionerats medan minst lika många har övergått till annan verksamhet. Det är osäkert i vilken utsträckning dessa kommer att återgå till byggnadsverksamheten vid en ökning av antalet arbetstillfällen där.

Planverket framhåller i sin rapport vikten av en kompetent drift och skötsel av byggnadernas anläggningar för ventilation och uppvärmning. En rad remissinstanser delar den uppfattningen. Det energisparprogram som jag här föreslår bygger på en rad åtgärder som är beroende av kontinuerlig skötsel och drift för att deras energiegenskaper skall vidmakthållas. Även de tillämpningsföreskrifter till byggnadsstadgan, som redan införts i Svensk Byggnorm avseende nybyggnader, bygger på den förutsättningen att kompetenta

fastighetsskötare eller särskild driftpersonal finns att tillgå för skötsel av något

större anläggningar. I dag finns ingen organiserad utbildning eller vidareut-

bildning för fastighetsskötare. Jag kommer i det följande att förorda uppbyggnad av resurser för en

omfattande teknisk rådgivning och besiktning. Stora utbildningsinsatser för byggnads- och VVS-tekniker erfordras för att möjliggöra en sådan uppbyggnad.

Efter samråd med statsrådet Mogård vill jag anföra följande.

Det kommer att föreligga ett stort utbildningsbehov även om vi kan räkna med att energisparprogrammet kommer att sysselsätta människor som för närvarande är arbetslösa och som redan har den behövliga utbildningen. Utbildningsbehovet bör tillgodoses såväl genom insatser inom ramen för gymnasieskolan som inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.

Behovet av åtgärder inom gymnasieutbildningen för att tillgodose det aktuella utbildningsbehovet får prövas fortlöpande. Jag kan vidare meddela att skolöverstyrelsen har inkommit till utbildningsdepartementet med skrivelse om inrättande av en drift- och underhållsteknisk linje för bl. a.

fastighetsskötare. Dessa frågor kommer att behandlas i samband med

budgetproposition för budgetåret 1978/79. .

Inom utbildningsdepartementet bereds även frågan om drift- och under-

hållsteknisk utbildning inom de tekniska högskolorna.

Såvitt avser arbetsmarknadsutbildningen vill jag efter samråd med arbetsmarknadsministern erinra om att behovet av kurser för olika yrken bedöms årligen i de s. k. ramplanerna. Dessa utarbetas länsvis i samråd mellan arbetsmarknads- och skolmyndigheter samt arbetsmarknadens parter för att sedan samordnas för hela riket. Enligt huvudregeln är AMU-kurserna förbehållna dem som är eller löper risk att bli arbetslösa, men till bristyrkesutbildningen har alla vuxna tillträde. Om rekryteringsproblem skulle uppstå när det gäller energisparprogrammet ankommer det på arbetsmarknadsstyrelsen att pröva om bristyrkesutbildningen kan utvidgas utöver nuvarande

omfattning. Jag kommer vidare att föreslå regeringen att i budgetpropositionen för budgetåret 1978/79 beräkna medel för sådana fortbildningskurser som bör

komma till stånd för att ge redan yrkesverksamma vidareutbildning i energisparfrågor.

1.2.4.2 Industrins kapacitet

Efter samråd med chefen för industridepartementet vill jag anföra

följande.

Vi har för närvarande en betydande överkapacitet i en stor del av byggmaterialindustrin. Detta har stor betydelse för möjligheterna att satsa på energisparande åtgärder. |

De delar av byggmaterialindustrin som nu har väsentlig överkapacitet är beroende av en ökning av byggnadsverksamheten om nedläggningar och ökad arbetslöshet skall kunna undvikas under de närmaste åren. Å andra sidan kan satsningen på ett omfattande energisparprogram medföra en kapcitetsbrist inom vissa delbranscher inom byggmaterialindustrin. Departementspromemorian visar att den trånga sektorn inom byggmaterialindu-

strin under det närmaste året är mineralullsproduktionen. Utbyggnader av

kapaciteten genomförs emellertid för närvarande varför problemen kommer att kunna elimineras. Under åren efter 1978 kommer således samtliga berörda byggmaterialbranscher att ha tillräcklig kapacitet för en verksamhet inom ramen för sparalternativ III utan att vare sig importbehovet ökar eller exportmöjligheterna minskar. Detta gäller även med hänsyn till industriverkets prognos om utvecklingen av byggnadsverksamheten i övrigt, som bl. a. innebär att ca 64 000 lägenheter färdigställs år 1980 och 70-72 000 år 1985.

För vissa material, exempelvis tätningslister, är den tekniska livslängden så

kort att industrin kan räkna med att en hög efterfrågenivå skall kunna

upprätthållas kontinuerligt. För annat material är livslängden så lång att återinvesteringar inte blir aktuella under byggnadens återstående brukstid.

Om genomförandetakten är mycket hög kan företagen därför komma att

erfara en nedgång i efterfrågan efter en viss tid. De måste då räkna med att en

del av den utrustning, som anskaffas nu inte kommer att kunna utnyttjas tills

den är försliten. Produktionen kan därför komma att belastas med extra höga

Prop. 1977/78:760 21

avskrivningskostnader. Jag vill dock peka på möjligheten att utveckla en exportmarknad för en högklassig svensk energisparteknik, vilket kan bidraga till en hög produktionsnivå, även efter det att energisparprogrammet minskat i omfattning. Genomförandet av ett ambitiöst energisparprogram under en kort tidsrymd erbjuder vidare möjligheter att effektivisera produktionen av vissa slag av byggnadsmaterial avsedda för energisparande ändamål.

Jag vill starkt stryka under betydelsen av att industrin för sitt utvecklingsarbete och sin investeringsplanering har kännedom om den framtida allmänna inriktningen och omfattningen i grova drag av de energisparande

åtgärderna. Detta är ett av skälen till att jag i det följande finner det lämpligt att föreslå ett sparmål beträffande det befintliga byggnadsbeståndet på 10 års sikt. Detta kan tyckas i viss mån strida mot vad jag tidigare har anfört om

kravet på flexibilitet i programmets genomförande. Det råder emellertid inte någon avgörande motsättning mellan dessa två krav. All produktion sker

under viss osäkerhet om framtida efterfrågan.

Investering miljarder kr.

80 "

70 =

60 7

50 7

40 7

30 7

20 4

! T T 1 Besparing

0 ! Uj

30 40 50 60 TWh/år netto

0 10 20

Figur 1.1. Samband mellan energibesparing och investeringsutgift exklusive mervärdeskatt p.g.a. energisparprogram.

1.2.4.3 Totalt resursutrymme

Departementspromemorians bedömning av investeringarna vid olika Sparprogram kan illustreras med följande två diagram. Det första diagrammet

(figur 1.1) redovisar de investeringar som bör belasta en samhällsekonomisk kalkyl nämligen de merkostnader som blir följden av energibesparingarna. Flera av de energisparande åtgärder som kan komma i fråga innebär samtidigt

utbyte eller renovering av befintliga byggnadsdelar, exempelvis fönster och fasadbeklädnad. I de fall dessa renoveringsåtgärder och ersättningsinvesteringar ändå skulle ha genomförts vid samma tidpunkt tillkommer enbart den eventuella merkostnaden för ett dyrare ersättningsmaterial eller en dyrare

konstruktion. I de fall ersättningsinvesteringen skulle ha utförts vid en senare

tidpunkt tillkommer en räntekostnad. Jag finner denna bedömning rimlig.

I det andra diagrammet (figur 1.2) visas de totala investeringsutgifterna

exklusive mervärdeskatt för genomförande av energisparmål på olika

ambitionsnivå. Detta diagram innefattar således exempelvis också utgifter för

fasadrenoveringar trots att dessa skulle ha kommit till stånd även om energisparprogrammet inte genomförs. Den del av de energisparande

Investering miljarder kr.

80 7

70 7

60 7

50 7

30 7

20 7

10 7

0 ' ' ! U FT " — Besparing

0 10 20 30 40 50 60 TWh/år netto

Figur 1.2 Samband mellan energibesparing och totala investeringar exklusive mervärdeskatt vid genomförande av energisparprogram. .

[>g

Tabell 1.7 Reparationer och ombyggnader (källa SIND 1977:5 Byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri)

Reparationer och Miljarder kr. inklusive mervärdeskatt ombyggnader i 1977 års prisnivå

investeringarna som består i sådana renoveringsutgifter och ersättningsin-

vesteringar som ändå skulle ha blivit aktuella under tioårsperioden innebär

emellertid inte att några extra resurser behöver sättas in.

Investeringarna i ombyggnads- och reparationsverksamhet uppgick år

1975 enligt statens industriverk (SIND 1977:5 Byggnadsindustri och bygg-

nadsmaterialindustri) till ca 5 miljarder kr. om året för bostäder och ca 10 miljarder kr. om året för övriga byggnader. Beloppen avser 1977 års prisnivå.

Industriverkets prognos för 1980 och 1985 framgår av tabell 1.7. I departementspromemorian bedöms ca 0,8 miljarder kr. därav, motsvarande 0,7

miljarder kr. exklusive mervärdeskatt, bestå av fasadrenoveringar, fönster-

byten och dylikt som kommer att utföras i samband med energisparande

åtgärder om ett energisparprogram enligt alternativ II eller HI genomförs. Om alternativ IV genomförs bör beloppet bli något högre. Om ahernativ I

genomförs blir det lägre. Följaktligen kommer genomförandet av energisparprogrammet att kräva en mindre mängd resurser än vad figur 1.2 anger.

Skillnaden är enligt departementspromemorian ca 7 miljarder kr. totalt för tioårsperioden. Jag finner att dessa bedömningar i promemorian bör kunna

ligga till grund för de fortsatta övervägandena.

De olika sparalternativens andel av några olika poster i försörjningsbalansen för år 1976 framgår av följande tabell (tabell 1.8).

Tabell 1.8 De olika sparalternativens andel av några olika poster i försörjningsbalansen för år 1976

De årliga investeringsutgifter som skall belasta de ekonomiska kalkylerna i de fyra sparalternativen utgör således, om de är jämnt fördelade över en tioårsperiod, 0,3, 0.7. 1.0 resp. 1,8 96 av bruttonationalprodukten år 1976.

Ett förhållande som enligt min mening är väsentligt vid bedömning av

resursbehovet för de framlagda sparalternativen är att energisparprogrammet

tar sådana resurser i anspråk som annars skulle vara outnyttjade.

Jag har redogjort för det i dagsläget låga kapacitetsutnyttjandet i byggmaterialindustrin. I flertalet branscher finns enligt departementspromemorian

även på sikt utrymme för en produktionsvolym enligt alternativ ITIL, och i

vissa branscher enligt alternativ IV. Underleverantörsleden har inte undersökts, men utrymmet i detta led bör hänga nära samman med produktionen i

byggmaterialindustrin. Man bör därför kunna räkna med ett lågt kapacitets-

utnyttjande även i underleverantörsleden.

Jag har redogjort för förhållandena på byggarbetsmarknaden. Ett omfat-

tande energisparprogram kan bidraga till sysselsättningen. Som jag tidigare har nämnt kan de energisparande åtgärderna också bidra till en utjämning av konjunktur- och säsongmässiga svängningar i olika regioner.

Enligt min mening finns det mot bakgrund av långsiktiga bedömningar av den berörda industrins kapacitet och motsvarande bedömningar av arbetskraftsutvecklingen goda förutsättningar att genomföra ett stort encergisparprogram utan att störningar i den samhällsekonomiska balansen behöver uppstå.

En förutsättning är då att vi genom de styrmedel vi förfogar över och dem

som jag kommer att föreslå kan anpassa insatserna i tid och rum till tillgången på resurser. Jag föreslår också riktlinjer för genomförandet som skall göra det möjligt för berörda myndigheter, institutioner och företag att planera på längre sikt. Genom den successiva ökning av resurserna för energisparåtgärder som jag kommer att föreslå ges också tid för en utbyggnad utan s. k. flaskhalsproblem och andra störningar. Jag återkommer till frågan om åtgärder för genomförandet i det följande.

1.2.4.4 Resursavvägning

Det utrymme som står ull förfogande för den framtida resursanvändningen

bestäms av produktionskapacitetens utveckling. Genom att man avsätter en del av våra totala resurser till kapitalbildning ökas den framtida produktionskapaciteten och vidgar därigenom möjligheterna till en ökad resursanvänd-

ning i framtiden.

De resurser som avsätts för energisparåtgärder skall enligt min mening inte utan vidare räknas som avdragspost från det utrymme som annars skulle vara tillgängligt för andra sektorer. Det kan visserligen vara relevant att göra så på kort sikt och i den mån resurser skulle överföras till denna sektor från andra mer lönsamma investeringar. Mcn på längre sikt kommer den minskning i energiförbrukningen, som åtgärderna ger upphov till, att öka utrymmet för

investeringar inom andra sektorer. Omfattande energisparåtgärder skall därför ses som en nödvändig omfördelning av resursinsatserna som följer av

1973 års starka oljeprishöjningar och förväntade fortsatta höjningar av de

relativa energipriserna. Naturligtvis måste vi dock vara beredda till betydande insatser i ett inledande skede innan de energisparande åtgärderna ger utdelning i form av ökat resursutrymme på sikt.

Energisparinsatserna konkurrerar emellertid inte bara med konsumtionen utan också med andra investeringar om tillgängligt resursutrymme. Att åtgärderna också utgör alternativ till insatser inom arbetsmarknadspolitiken

har jag tidigare berört. | Bruttonationalproduktens förändring utgör inte ensam ett mått på förändringar i vår välfärd. I en samhällsekonomisk lönsamhetsbedömning måste

ingå komponenter som inte återfinns vid beräkningar av bruttonationalprodukten. Det bidrag som en investering ger till bruttonationalprodukten är ändå av stort intresse. Bruttonationalprodukten utgör dessutom ett mått på det totala resursutrymmet. Jag redovisar därför hur lång tid det tar innan de energisparande åtgärderna har betalat tillbaka vad de tar i anspråk av bruttonationalprodukten under den period när investeringarna äger rum.

Enligt de beräkningar som gjorts i departementspromemorian är investeringarna i alternativ I återbetalade redan då tioårsprogrammet avslutas. I alternativ II är återbetalningstiden 3 år, i alternativ III 6 år och i alternativ IV

14 år efter avslutat tioårsprogram. Beräkningen utgår från ett beräknat

medelpris på energi för byggnadsuppvärmning om ca 9 öre per kWh, en antagen real prisökningstakt på energi på 2 ?å per år och en real ränta på 4 924. Med hänsyn framför allt till att annars outnyttjade resurser kan användas men även till energiförbrukningens negativa miljöeffekter, som belastar samhällsekonomin med stora kostnader, finns det anledning att räkna med att den samhällsekonomiska lönsamheten är större än vad denna beräkning

visar.

1.2.4.5 Möjliga konjunkturvariationer

Som jag tidigare har framhållit utnyttjas för de energisparande åtgärderna samma reala resurser som för byggnads- och anläggningsverksamheten. Byggnadsverksamheten uppvisar påtagliga variationer såväl mellan olika år

som säsongmässigt. Utvecklingsmönstret varierar också mellan skilda

regioner. Detta innebär stora svängningar i sysselsättningen för byggnadsarbetare och i byggmaterialindustrins kapacitetsutnyttjande. För byggmaterialindustrin tillkommer variationer förorsakade av växlingar i exportefterfrågan. Sysselsättningen i övriga näringslivet är beroende av konjunkturläget och varierar starkt mellan regionerna.

Utvecklingen av byggnadsinvesteringarna under 70-talet framgår av tabell 1.9.

Tabell 1.9 Byggnadsinvesteringar (miljoner kronor, 1977 års priser).

Ett energisparprogram av den omfattning som jag kommer att föreslå får genomgripande effekter på samhällsekonomin. För att inte störningar av den samhätllsekonomiska balansen skall uppkomma anser jag. som jag tidigare har anfört, att insatserna för energisparande åtgärder i byggnadsbeståndet bör

fördelas i tiden med hänsyn också till växlingarna i efterfrågan på resurser för andra ändamål. På det sättet kan samhällets kostnader nedbringas. Om åtgärderna intensifieras i en lågkonjunktur och i sysselsättningssvaga

regioner kan man ge arbete åt människor som annars hade varit arbetslösa. Kostnaderna ökar under högkonjunkturer beroende bl. a. på löneglidning och på leveransförseningar. Sådana kostnadstoppar kan undvikas med en lämplig anpassning i tid och rum av insatserna för energisparande. Det är givetvis angeläget från sysselsättningspolitisk och regionalpolitisk utgångspunkt att energisparandet kan bidra till en jämnare utveckling.

Stora svängningar i de energisparande investeringarna kan emellertid skapa problem för vissa delar av byggmaterialindustrin även om byggnadsverksamheten totalt, inklusive energisparande åtgärder, ligger kvar på oförändrad nivå. Det beror på ati materialbehovet inte är detsamma för energisparandet som för övrig byggnadsverksamhet.

Frågan om hur stora variationerna i resursinsatser bör vara mellan olika år får bedömas med hänsyn till den framtida utvecklingen.

1.2.4.6 Effekter på utrikeshandelsbalansen

Jag har i det föregående redogjart för olika mått på den samhällseckonomiska lönsamheten av alternativa sparprogram. Jag har redovisat kostnaden per sparad kWh, den tid det tar efter avslutat tioårsprogram innan insatserna för energisparandet återbetalar sig i form av värdet av den sparade energin, inverkan av minskad energiförbrukning på miljön och övriga positiva effekter för fastighetsägare och brukare. Jag har vidare redogjort för i vilken utsträckning programmet kan bli ett verksamt medel i sysselsättnings-, konjunktur- och regionalpolitiken.

Jag vill här komplettera bilden av lönsamheten med att redovisa effekterna på utrikeshandeln.

I departementspromemorian redovisas en bedömning av påverkan på

Miljarder kr.

2 -—-

vo byryfunaterlal alt. 1

Figur 1.3 Utveckling av olje- och byggmaterialimport till följd av energisparprogram.

utrikeshandelsbalansen i de fyra studerade alternativen under det förenklade antagandet att energisparverksamheten upphör efter en tioårsperiod. Bedömningen går ut från ett importpris på olja på 7 öre per kWh och en prisökningstakt på 2 96 per år. Man bedömer att av den energi som sparas in hade nära 90 96 bestått i importerade bränslen. Importandel för byggmaterial till de energisparande åtgärderna har satts till 20 26. Följande diagram (figur

1.3) illustrerar den omedelbara effekten på skillnaden mellan minskad

oljeimport och byggmaterialimport i alternativ II och III. Diagrammet har upprättats under antagande om en successiv upptrappning av resursinsat-

serna. Den totala effekten på handelsbalansen är beroende av vilka antaganden

som görs om möjlig alternativ användning av de resurser som nu kommer att satsas på energisparande åtgärder. Jag finner det emellertid styrkt att ett energisparprogram av den omfattning som jag kommer att föreslå i det följande får en positiv inverkan på denna balans och därför på ett mycket

verksamt sätt kan bidra till att lösa ett centralt mål för den ekonomiska

politiken i dag.

1.2.5 Förslag till energisparprogram för befintlig bebyggelse

Efter samråd med statsrådet Johansson får jag anföra följande.

Planverket redovisar i sin rapport totala sparmöjligheter motsvarande 65 TWh bruttoenergi, utan bindning till viss tidsperiod. I departementspromemorian behandlas möjligheterna att spara upp till 60 TWh bruttoenergi. Kostnaderna för att genomföra alla dessa åtgärder under en tioårsperiod är mycket höga. Under en längre tidsperiod kan man räkna med sjunkande

kostnader, dels till följd av att tekniken utvecklas och dels till följd av att åtgärderna då kan vidtas i anslutning till annars nödvändiga renoverings- och ombyggnadsåtgärder, varvid den kostnad som skall belasta energisparkal-

kylen sjunker. Jag finner emellertid inte anledning att nu ta ställning till hur stora besparingsmöjligheterna på sikt är i den befintliga bebyggelsen.

Enligt min bedömning är det angeläget att lägga fast ett program för en kortare period. Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört anser jag att tio år ären lämplig tidsperiod. Programmet bör emellertid omprövas efter tre år. En sådan ordning ger möjligheter för statsmakterna och kommunerna till en väl förankrad planering och ger också underlag för planeringen inom industrin, samtidigt som den ger utrymme för en successiv anpassning till ändrade förutsättningar i form av förbättrad teknik. nya forskningsresultat inom energiområdet m. fl. faktorer. Underlag för denna omprövning bör ges bl. a. genom en fortlöpande och parallell granskning av energisparprogrammets

genomförande. En sådan granskning låter sig väl förenas med de uppgifter

som ligger inom riksrevisionsverkets allmänna ansvarsområde. Jag kommer i annat sammanhang att hemställa om att regeringen bemyndigar mig att

tillkalla en särskild delegation som skall ha en viktig funktion i ledningen av

programmets genomförande. Vad jag nu har sagt om genomförandefrågorna

bör kunna bidra till att skapa den flexibilitet som i sin tur är en viktig

förutsättning för alt resursinsatserna för energisparåtgärderna är rimliga i förhållande till samhällsekonomin i övrigt.

Vid bedömningen av hur högt målet för tioårsperioden skall sättas finns enligt min mening anledning att ta stor hänsyn till att ny kunskap på

energiområdet kan väntas komma i snabb takt under de närmaste åren.

Forskningsresultat i form av nya metoder och ny teknik har jag nämnt.

Energikommissionens arbete kommer att visa vilka resursinsatser i energi-

hushållningssyfte som är motiverade inom andra sektorer än bostads- och

lokaluppvärmningssektorn. Vidare kommer de närmaste årens energisparar-

bete att lämna underlag för den omprövning av programmet och de åtgärder för programmets genomförande som jag nu föreslår och därmed för

bedömning av behov av kompletteringar i olika avseenden. Vad jag sålunda

har anfört motiverar att sparmålet nu anges i form av ett intervall.

Jag föreslår att målet är att nettoenergiförbrukningen i dagens byggnadsbestånd år 1988 skall vara 32 till 39 TWh lägre än för närvarande. Sparmålet motsvarar en bruttoenergibesparing på mellan 39 och 48 TWh per år eller mellan 25 och 30 2 av den totala energiförbrukningen i dagens byggnadsbestånd. Detta motsvarar enligt beräkningarna i departementspromemorian en besparing på mellan 3,4 och 4,1 miljoner ton olja per år. Den lägre gränsen för det av mig föreslagna intervallet ligger, med hänsyn till vad jag tidigare har anfört, på en låg nivå. Även den övre gränsen är med nu kända förutsättningar samhällsekonomiskt lönsam.

Det energisparprogram som jag föreslår omfattar investeringar i energisparande åtgärder till en samhällsekonomisk kostnad på mellan 21 och 33 miljarder kr. under tioårsperioden. De totala investeringarna kan enligt vad

jag tidigare har anfört uppskattas till mellan 31 och 48 miljarder kr. Kostnadsberäkningarna baseras på prisläget första kvartalet 1977.

Genomförandet kräver en väl utbyggd teknisk rådgivning och besiktning

av fastigheter. Det kräver också utbildad arbetskraft. Det blir därför nödvändigt att bygga upp verksamheten steg för steg under en övergångs-

period för att först därefter ha full kapacitet i ett antal år.

Jag föreslår en stegvis uppbyggnad av programmet. Jag förutser ett

sammanlagt investeringsbehov för de byggnadsåtgärder som föranleds av programmet om ca 1,8 miljarder kr. för budgetåret 1978/79, ca 2,7 miljarder

kr. för budgetåret 1979/80 och ca 3,6 miljarder kr. för budgetåret 1980/81 i det

prisläge som antas råda budgetåret 1978/79. En stegvis uppbyggnad av programmel på det sätt jag här har förordat möjliggör en fortsatt upptrappning

budgetåret 1981/82 om det skulle visa sig att en bindning då bör ske till

sparalternativ III.

Det resursutrymme jag nu har angett omfattar insatser inom såväl

bostadsdepartementets som industridepartementets ansvarsområden. För den del av cnergisparprogrammet som faller inom bostadsdepartementets område beräknar jag den totala investeringsvolymen till 1.4 miljarder kr. för budgetåret 1978/79.

Härav bör en viss del hänföras till en planeringsreserv som utnyttjas först efter beslut av regeringen. Denna reserv bör disponeras på det sätt som är lämpligt med hänsyn till sysselsättningsläget i stort och i olika regioner. Jag vill emellertid betona, att jag därvid förutsätter att denna fördelning sker med hänsyn till att det av mig föreslagna sparmålet skall kunna uppnås under tioårsperioden.

Jag kommer att föreslå regeringen att i budgetpropositionen för budgetåret 1978/79 beräkna medel i enlighet med de grunder som jag nu har redovisat. Beträffande budgetåren 1979/80 och 1980/81 kommer jag sedermera att

föreslå en sådan ordning att endast bidrag och subventioner direkt belastar

statsbudgeten.

Statsrådet Johansson kommer att föreslå regeringen att i budgetpropositionen för budgetåret 1978/79 beräkna medel avseende de åtgärder som ligger inom industridepartementets ansvarsområde.

1.3 Riktlinjer för energisparprogrammets genomförande

I.3.1 Allmänt

Av vad jag tidigare har anfört framgår att det är väsentligt för programmets

genomförande att rätt åtgärd vidtas i rätt byggnad vid rätt tidpunkt och på rätt

sätt. Det är också angeläget att samhälleligt stöd inte utgår till åtgärder som är ineffektiva från energisparsynpunkt.

Viljan att spara energi är mycket stor bland fastighetsägarna och hyresgästerna. Allmänheten är medveten om betydelsen av energisparandet och efterfrågan på energisparstöd är nu mycket stor. Det är angeläget att man på

olika sätt inriktar de frivilliga insatserna mot ett effektivt och rationellt handlande. De förslag jag lägger fram syftar i allt väsentligt till att uppnå detta utan obligatorier och med ett minirnum av administrativa regleringar. Senast

i samband med den utvärdering av programmet efter en treårsperiod som jag

har föreslagit bör emellertid frågan om behov av obligatorier prövas på

nytt.

Jag vill i detta sammanhang stryka under att det skydd i olika avseenden som vårt regelsystem på byggnadsområdet innebär för den enskilde, måste vara effektivt. En kontinuerlig uppföljning av erfarenheterna från energisparverksamheten och spridning av ny kunskap till kommuner, företag och enskilda är enligt min mening också mycket angelägen.

Det är uppenbart att fastighetsägare i allmänhet inte kan följa utvecklingen på energisparområdet och själva bedöma vilka åtgärder som är mest angelägna att vidta i den egna byggnaden. För att energisparprogrammet skall bli framgångsrikt måste fastighetsägaren få kvalificerad hjälp och teknisk rådgivning med bl. a. besiktning av fastigheterna. Den enskilde ges därmed också bästa möjliga förutsättningar att förbättra fastighetens kvalitet och ekonomi. Jag föreslår i det följande ett ekonomiskt stöd till kommunerna för att möjliggöra en snabb utbyggnad av verksamheten med teknisk rådgivning till fastighetsägarna.

Genomförandet av energisparprogrammet bör baseras på en medveten planering grundad bl. a. på kunskap om de enskilda byggnadernas kvalitet från energihushållningssynpunkt. Kommunerna kan göra viktiga insatser även i detta avseende. Det är angeläget att det nära sambandet med annan bebyggelseplanering och med den kommunala energiplaneringen i övrigt uppmärksammas i detta sammanhang.

Efter samråd med statsrådet Friggebo vill jag anföra följande. Från energisparsynpunkt är det vidare viktigt att hyreslagen utformas så att

hyresvärdar och hyresgäster uppmuntras att vidta åtgärder för att minska

förbrukningen av bränsle för lägenheternas uppvärmning och varmvatten-

försörjning. De bestämmelser som f. n. reglerar hyresvärdens rätt att ta ut

ersättning för bränslekostnader är i de flesta fall inte inriktade på att främja hushållning med värme och varmvatten. Detsamma gäller om flertalet av de bränsleklausuler som f.n. tillimpas på hyresmarknaden. Frågan i vilken

utsträckning man genom ändringar i hyreslagen kan åstadkomma en ökad beredvillighet att minska konsumtionen av värme och varmvatten hänger nära samman med vilka möjligheter det finns att så nära som möjligt anknyta bränsledebiteringen till individuella mätningar av hushållens faktiska förbrukning. De problem som rör bränsleklausulernas utformning och metoderna för att räkna ut bränslekostnaderna behandlas f. n. av hyresrätts-

utredningen (JU 1975:06). Resultatet av utredningens arbete kommer att ge ett bättre underlag än som nu står till buds för att bedöma vilka ändringar som bör vidtas i hyreslagstiftningen i syfte att stimulera till bättre hushållning med energi. Såvitt jag erfarit behandlar utredningen dessa frågor med förtur. Jag

vill understryka vikten av att dessa problem snabbt löses.

Priset på energi varierar på kort sikt framför allt bereonde på svängningar i

oljepriserna. Vissa av de energisparande investeringarna är av mvcket

långsiktig natur och de bör ej få bestämmas av tillfälliga variationer i

energipriset. Frågan om pris- och skattepolitiken på detta område behandlas bl. a. inom ramen för energikommissionens arbete.

1.3.2 Energisparstödet och övriga finansieringsvillkor

Fastighetsägarnas och hyresgästernas vilja att genomföra energisparande

åtgärder är beroende bl. a. av åtgärdernas lönsamhet. Det är därför angeläget

alt energisparande åtgärder som är angelägna från samhällets utgångspunkt

också är förmånliga för fastighetsägare och hyresgäster. Deras bedömning av fördelarna med olika åtgärder torde av flera skäl skilja sig från samhällets

bedömning. Bl. a. därför att de när de överväger att genomföra cenergisparåtgärder inte har vare sig möjlighet eller anledning att bedöma värdet av en ökad sysselsättning, av en förbättrad bytesbalans eller av minskade miljörisker m. m. De kan inte heller förväntas ha lika lång planeringshorisont som samhället har.

Möjligheten att låna pengar är av stor betydelse för om fastighetsägare kommer att vidta energisparande åtgärder. Det statliga energisparstödet omfattar både bostäder och allmänna samlingslokaler, kommunala och landstingskommunala byggnader samt civila statliga byggnader. Dessutom finns ett särskilt stöd för energisparande åtgärder inom näringslivet vilket inkluderar industrins byggnader. Min framställning i det följande avser den del av energisparstödet som faller under bostadsdepartementets ansvarsområde.

Verksamheten med stöd för energibesparande åtgärder är av stor betydelse. En redovisning om energisparstödet bör fogas till protokollet i detta ärende

som bilaga 3. Stödverksamheten har nu pågått i drygt tre år. Mer än en halv miljon bostadslägenheter har hittills berörts av sådant stöd. Genomsnittligt sett har de vidtagna åtgärderna varit av förhållandevis blygsam

omfattning. Det beviljade stödet per lägenhet har sålunda i genomsnitt

uppgått till ca 2000 kr. På senare tid har emellertid visat sig en tendens till

ökad omfattning av åtgärderna per lägenhet. T. o. m. budgetåret 1976/77

hade totalt 1490 milj. kr. anslagits till detta ändamål. För innevarande budgetår får bestut om lån och bidrag meddelas intill ett belopp om 429 milj. kr.

Villkoren för energisparstödet förbättrades i väsentliga avseenden år 1977.

Energisparstödets principiella uppbyggnad har emellertid varit densamma

sedan stödet tillkom år 1974. Nya ändamål och åtgärder har dock blivit berättigade till stöd samtidigt som stödet i ett avseende har begränsats, nämligen beträffande pannbyten. Däremot kvarstår förutsättningen att alla åtgärder som berättigar till energisparstöd betraktas som likvärdiga från sparoch investeringssynpunkt. Det innebär att alla stödberättigade åtgärder ges i huvudsak samma ekonomiska villkor inom energisparstödets ram.

Planverket framhåller i sin rapport att det inte finns något klart samband mellan de tekniska stödvillkoren och de samhälleliga kraven på god

energihushållning. Preciserade villkor beträffande lämplig kombination av

åtgärder finns inte angivna i reglerna för energisparstödet. Verket ser det

därför som angeläget att det finansiella stödet ses över och att tillämpnings-

regler utformas med sikte på att stödet skall ge god spareffekt.

Även jag anser att många faktorer talar för en differentiering av de

ekonomiska villkoren för olika åtgärder. Annars torde det vara svårt att få den

enskildes bedömning av lönsamheten av olika åtgärder alt stämma överens med samhällets bedömning. Värdet av en eventuell differentiering får dock vägas mot de administrativa olägenheter som kan uppstå vid en differentie-

ring. En översyn bör dessutom göras av urvalet av åtgärder som kan bli

föremål för energisparstöd.

I samband med ökningen av samhällets insatser på energisparområdet

anser jag det befogat att införa en längre gående differentiering av stödets

användning. Som villkor för stöd till energisparåtgärder bör gälla att

byggnaden i fråga besiktigas. Sådant villkor bör dock inte gälla för mindre

åtgärder. Det kan också visa sig motiverat att ställa som villkor för stöd att de åtgärder eller kombinationer av åtgärder som föreslås vid besiktningen också genomförs. Regler av det här slaget kan emellertid inte införas förrän en organisation för besiktning är utbyggd i varje kommun.

Planverkcet föreslår i sin rapport att man som villkor för lån och bidrag för vissa anordningar såsom värmeväxlare och utrustning för reglering och styrning av uppvärmnings- och ventilationssystem, bör ställa krav på att produkterna är typgodkända. |

Reglerna för energisparstödet bör ses över med utgångspunkt från vad jag

här har anfört. I samband därmed bör även planverkets förslag om typgodkännande prövas.

F.n. är det bostadsstyrelsen som fattar beslut om belåningens storlek för

olika energisparåtgärder. Dessa beslut har stor betydelse för att styra

inriktningen av de energisparåtgärder som vidtas i byggnadsbeståndet. Med

hänsyn till den vikt detta styrinstrument har för ett energisparprogram har jag

för avsikt att se över kompetensfördelningen mellan regeringen och bostads-

styrelsen när det gäller att fatta beslut i de här frågorna.

Jag övergår nu till att behandla frågan om energisparstödets regionala fördelning och fördelning över tiden under tioårsperioden. De medel som varje budgetår ställs till förfogande för stödet bör delas upp i två delar. Den ena delen bör genom bostadsstyrelsens försorg fördelas jämt över landet med hänsyn till ansökningarna om stöd. Den andra delen bör stå till regeringens

förfogande för att sättas in i olika regioner med hänsyn till sysselsättnings-

läget och vad som är lämpligt enligt energisparprogrammet. Denna del bör dessutom fungera som en programreserv på det sättet att användningen av

medlen skall kunna förskjutas mellan åren under en flerårsperiod med hänsyn till vad som är lämpligt från konjunktursynpunkt. Jag kommer i

samband med behandlingen av budgetpropositionen att föreslå regeringen att inhämta riksdagens bemyndigande att genomföra den här redovisade ordningen.

1.3.3 Kommunal planering

Initiativet till att vidta energisparande åtgärder i bebyggelsen bör komma från fastighetsägarna själva. Det allmänna bör ta ansvar för att de får ett

tillfredsställande underlag för sina beslut. Det måste också ankomma på det allmänna att fördela tillgängliga resurser till de för samhället mest angelägna projekten. Samhället måste ha ett ändamålsenligt underlag för sina ställningstaganden. Planverket föreslår att kommunerna skall ha ett ansvar för planering av de energisparande åtgärderna i den befintliga bebyggelsen. Remissinstanserna

delar planverkets uppfattning. Också jag kan ansluta mig till tanken att det bör ankomma på kommunerna att ha hand om planeringen av de energisparande åtgärderna i den befintliga bebyggelsen. Utan en nationell vägning av olika insatser, bl. a. i tiden och regionalt, torde det emellertid bli svårt att genomföra energisparprogrammet på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt. Jag återkommer i det följande till frågan om ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna.

Jag tar först upp frågan om ändamålet med den kommunala planeringen för energisparande i befintlig bebyggelse. Enligt min mening bör planeringen syfta till att klarlägga vilka områden och byggnader som i första hand bör komma ifråga för energisparande åtgärder av olika slag. Kommunen får därmed underlag för att avgöra vilka områden och vilka byggnader som bör prioriteras när det gäller att erbjuda teknisk rådgivning och besiktning och

således i vilken turordning som ansökningar om teknisk rådgivning och

besiktning bör behandlas. Kommunerna får också underlag för att bedöma i

vilken utsträckning som den genom uppsökande verksamhet behöver

stimulera fastighetsägare till intitiativ rörande besiktning och genomförande av energisparande åtgärder. Jag skall senare behandla frågan om teknisk rådgivning och besiktning mer ingående.

Planverket framhåller att planeringen av energisparåtgärder också har ett

3 Riksdauen 1977178. I saml. Nr 76

samband med övrig bebyggelseplanering. Verket betonar särskilt vikten av

en samordning mellan ombyggnad och förnyelse av befintlig bebyggelse och energihushållningen där. Enligt verket bör även den ombyggnad av arbetsplatserna som torde bli en följd av tillämpningen av den nya arbetsmiljölagen samordnas med de energisparande åtgärderna. Flera remissinstanser, bl. a.

riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län, stöder denna

uppfattning.

Vissa energisparande åtgärder kommer enligt verket att påverka byggna-

dernas fasader och inredning. Verket anser därför att det är angeläget att man

vid planering och genomförande av sådana åtgärder tar hänsyn till kulturhistoriska och andra speciella värden i den befintliga bebyggelsen. Flera remissinstanser delar den uppfattningen. Bl. a. riksantikvarieämbetet framhåller vikten av att inte bara den allmänt erkända kulturhistoriska bebyggelsen utan även den mer ordinära bebyggelsens särdrag beaktas i samband med planering för och genomförande av energisparande åtgärder.

Jag delar planverkets uppfattning att det är angeläget att få till stånd en planering för samordning av ombyggnadsverksamhet och energisparåtgärder i bebyggelsen. Enligt min uppfattning är det inte alltid motiverat att avvakta en genomgripande ombyggnad eller renovering innan mer omfattande energisparåtgärder vidtas. Särskilt om det är lämpligt med hänsyn till sysselsättningsläget kan behovet av energisparåtgärder i en byggnad enligt min mening motivera att en ombyggnad eller renovering görs tidigare. Jag

delar vidare planverkets uppfattning att det är angeläget att samplanera förnyelse av bebyggelsen och energisparåtgärder i bebyggelsen. Jag ansluter

mig också till uppfattningen att i dessa sammanhang speciella hänsyn måste tas till byggnadernas särart och till kulturhistoriska och miljömässiga värden. I detta sammanhang vill jag också framhålla vikten av att kommunerna

genom information och rådgivning till fastighetsägarna aktivt bidrar till

genomförandet. På så sätt kan den som avser att ändra sin byggnad uppmärksammas på fördelarna av att samtidigt vidta energisparåtgärder. I områden och byggnader där energisparåtgärder bör vidtas enligt den kommunala planeringen kan kommunen söka upp fastighetsägarna med

information och erbjudan om teknisk rådgivning och hjälp med besiktning såvida inte fastighetsägarna själva söker sådan hjälp. Planverket har vidare framhållit vikten av att planeringen för energihus-

hållning i befintlig bebyggelse samordnas med den kommunala energiplaneringen. I sin slutrapport anför verket att det ansvar som kommunerna har ålagts genom lagen (1977:439) om kommunal energiplanering medför behov av starkare integrering mellan olika planeringsaktiviteter som kommunstyrelser, byggnadsnämnder och övriga nämnder bedriver. Verket ser det som en risk att lagen i första hand kommer att tillämpas på nybebyggelsen inom kommunen. Enligt verkets uppfattning är det motiverat att kraven på kommunala planeringsinsatser på energiområdet tillämpas även på befintlig bebyggelse. Det bör därför enligt verket ankomma på kommunen att ta

initiativ till åtgärder av olika slag och medverka till att dessa genomförs.

Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt den uppfattningen att den kommunala planeringen på energiområdet skall omfatta även åtgärder i den

befintliga bebyggelsen. Statens industriverk anser däremot att kommunernas

insatser beträffande kommunal energiplanering i första hand måste inriktas

på val av uppvärmningssystem, samarbete med angränsande kommuner och industrier och andra mer principiella frågor rörande energiförsörjningen. Jag anser att det är angeläget att få en samordnad utbyggnad av

distributionssystemen för energi, tillgången till olika energikällor och insatser för hushållningen med energi. Därigenom bör det bli möjligt att avväga

behovet av energisparåtgärder i förhållande till möjligheten bl. a. till värmeförsörjning från kraftvärmeverk eller med spillvärme samt att samordna

energisparande insatser och utbyggnaden av fjärrvärmenätet.

Jag övergår nu till att behandla frågan om behovet av lagreglering av kommunernas planeringsansvar.

Enligt 9 § byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972:776, ändrad senast

1977:22) ansvarar kommunerna för att energihushållningen beaktas i den fysiska planeringen. Ansvaret för byggnadslovsprövning ligger också på kommunerna. Flertalet kommuner deltar också i granskningen av ansökningar om lån och bidrag för energihushållningsåtgärder. Enligt lagen

(1977:439) om kommunal cenergiplanering åläggs kommunerna ett plane-

ringsansvar på energiområdet, Detta ansvar innebär att kommunerna i sin planering skall främja hushållningen med energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Då riksdagen antog (prop. 1976/77:129, CU 1976/ 77:39, rskr 338) lagen om kommunal energiplanering förutsattes att lagen

relativt lätt skulle kunna byggas ut med regler om planeringens utformning

och prövning av planeringens innehåll i de avseenden det visar sig nödvändigt.

Planverket föreslår med hänvisning till riksdagens beslut att lagen om

kommunal energiplanering kompletteras så att kommunerna åläggs att

medverka till att energisparprogram för befintlig bebyggelse kommer till

stånd. Remissinstanserna har i allmänhet inte behandlat frågan om en

eventuell lagreglering av kommunernas ansvar. Kommunförbundet anför

emellertid att i betänkandet (SOU 1976:55) om kommunernas encrgiplanering föreslogs ett kommunalpolitiskt handlingsprogram för energiområdet som ett led i kommunernas planering. Förbundet betonar att utredningen inte fann anledning att vare sig genom lagstiftning eller anvisningar reglera detta. Enligt förbundets mening bör planering för energisparande åtgärder

kunna utgöra en del i ett kommu nalpolitiskt handlingsprogram för energiområdet utan att några ytterligare lagregler kommer till stånd.

Som jag tidigare har anfört bör enligt min mening planeringen för encergihushållning i befintlig bebyggelse samordnas såväl med planeringen för energiförsörjningen som med kommunernas planering för sanering, ombyggnad och stadsförnyelse. Jag delar Kommunförbundets uppfattning

om att ytterligare lagreglering cj behöver ske. Kommunernas möjlighet att

förstärka sina insatser inom detta fält torde snarast vara beroende av resurser för utbyggnad av verksameheten med teknisk rådgivning och besiktning av fastigheter. Jag återkommer i det följande med förslag till ett särskilt stöd till

kommunerna för genomförande av denna verksamhet.

1.3.4 Teknisk rådgivning och besiktning av fastigheter

Jag tar nu upp frågan om teknisk rådgivning och besiktning som underlag för beslut om upprustning av fastigheter från energihushållningssynpunkt. Planverket har i sin preliminära rapport föreslagit att cnergisparandet i befintliga byggnader skall genomföras i tre steg. I det första steget skall

kommunerna besiktiga byggnadsbeståndet. I det andra steget skall enklare åtgärder, såsom underhåll och injustering av installationer, utföras. Sådana åtgärder kan enligt verkets mening därefter komma att behöva utföras vid

regelbundet återkommande tillfällen. Det sista genomförandesteget omfattar förbättringsåtgärder, både enklare sådana och rena ombyggnadsåtgärder. Åtgärderna i detta steg skall behöva utföras endast en gång.

Till underlag för samtliga typer av åtgärder fordras besiktning. Planverket har föreslagit att besiktningen av fastigheter skulle vara obligatorisk för kommunerna och för fastighetsägarna samt omfatta alla bostäder och lokaler i

landet. Besiktningen måste i första hand inriktas på att ge underlag för

bedömning av vilka åtgärder som bör genomföras i de byggnader där det är mest angeläget med förbättringar. Enligt planverket är det emellertid svårt att centralt göra en enkel mall för avgränsning av besiktningsvärda bebyggelse-

kategorier. Planverket har därför föreslagit att det skulle ankomma på

kommunerna att avgöra vilka bebyggelseområden som i första hand bör bli

föremål för en obligatorisk besiktning. Kommunernas skyldighet att utföra

denna besiktning skall enligt förslaget skrivas in i lagen om kommunal energiplanering.

Remissinstanserna har i allmänhet varit kritiska mot planverkets uppfattning att besiktningsverksamheten skall vara obligatorisk för fastighetsägarna. Det stora flertalet remissinstanser instämmer emellertid i planverkets uppfattning att en teknisk besiktning av byggnader är en förutsättning för att man skall få till stånd de lärnpligaste energisparande åtgärderna i de byggnader där det är mest angeläget. Många remissinstanser förordar därför

en besiktningsverksamhet i kommunal regi som har karaktären av teknisk rådgivning till fastighetsägarna. Remissinstanserna tillstyrker också i

allmänhet förslaget att det bör ankomma på kommunen att bedöma vilka

byggnader och bebyggelseområden som i första hand skall få del av denna

service. Flera remissinstanser pekar emellertid på att kunskapen är begränsad när det gäller frågan hur besiktningar bör genomföras och vilka bebyggelse-

typer som i första hand bör besiktigas. De förordar därför att man avvaktar

med att bygga upp en stor administrativ apparat. Flera remissinstanser föreslår i stället en försöksverksamhet som bör kunna ge den erforderliga kunskapen.

En del remissinstanser föreslår någon form av krav på ”energideklaration” för fastigheter. Tanken är därvid att sådana deklarationer skall ge underlag för kommunala bedömningar av vilka byggnader som förbrukar onormalt mycket energi.

Med hänvisning till remissutfallet har planverket i sin slutliga rapport föreslagit att ett större ansvar bör läggas på fastighetsägarna och att fastighetsägarna själva skall ta initiativ till att planera och genomföra energisparåtgärderna. Deras initiativ bör stödjas genom kvalificerad teknisk rådgivning och besiktning av byggnader som bör syfta till att ge fastighetsägarna råd, anvisningar och rekommendationer om vilka tekniska åtgärder som bör vidtas för att en bättre energihushållning skall uppnås.

Planverket har, som jag tidigare har nämnt, föreslagit att kommunerna bör upprätta energisparprogram även för byggnader där fastighetsägarna inte tar några egna initiativ. För att kommunerna härvid skall kunna göra riktiga prioriteringar anser verket att en översiktlig inventering av bebyggelsen torde det vara praktiskt att genomföra dessa inventeringar i tre steg. Det första bör avse flerbostadshus, det andra lokaler och industrins byggnader och det tredje småhus. Därmed anser verket att tillgängliga resurser kan utnyttjas rationellt och att de erfarenheter som man får kan utnyttjas successivt.

Jag delar uppfattningen att en väl utbyggd teknisk rådgivning och hjälp med besiktning av fastigheter har avgörande betydelse för möjligheten att genomföra energisparprogrammet. Som jag tidigare nämnt delar jag också uppfattningen att ett obligatorium gentemot fastighetsägarna är onödigt och förordar i stället ett stöd till kommunerna för att möjliggöra en snabb utbyggnad av en kommunal service i form av teknisk rådgivning och hjälp med besiktning av fastigheter. Jag delar planverkets uppfattning att det bör ankomma på kommunerna att avgöra i vilken turordning som hjälp med besiktning av fastigheter skall erbjudas.

Jag vill i sammanhanget erinra om att riksdagen våren 1977 beslöt att avsätta medel till en undersökning av byggnadsbeståndets kvalitet från energisynpunkt (prop. 1976/77:107 s. 43, CU 1976:32 s. 20. rskr 244). Undersökningen utförs av statens institut för byggnadsforskning och syftar till att ge en bättre uppfattning om hur byggnader för olika ändamål, från olika epoker och med olika byggnadssätt är beskaffade från energisynpunkt. Bl. a. resultaten från denna undersökning, från övrig forskning och från den s. k. EPD-verksamheten, som finansieras inom energisparstödets ram och som bl. a. bedriver verksamhet med besiktning av byggnader ur energisynpunkt, bör ge ny kunskap och vägledning för bedömningen av hur besiktning och teknisk rådgivning bör utformas mer i detalj. Jag finner att riksdagens beslut redan har tillgodosett de önskemål som flera remissinstanser har framfört angående försöksverksamhet med besiktning av fastigheter. Jag finner också

att det inte finns någon anledning att i detta sammanhang närmare beröra de mer detaljerade synpunkter på besiktningen som framförs av planverket och som närmast har karaktären av allmänna råd för besiktningsverksamhe-

ten.

Jag delar uppfattningen i planverkets rapport att den tekniska besiktningen av byggnader är ett viktigt led i den kommunala planeringen. Som jag tidigare framhållit delar jag Kommunförbundets uppfattning att någon lagstifining

som reglerar kommunernas ansvar för de här frågorna inte behövs.

Jag övergår nu till att behandla frågan om hur den tekniska rådgivningen kan organiseras och genomföras ikommunerna och börjar då med en beskrivning av hur frågor om cnergiplanering i byggnader i dag hanteras i kommunerna.

F.n. lämnas ansökningar om cenergisparstöd till kommunernas förmed-

lingsorgan. Efter besiktning och viss prövning vidarebefordrar kommunerna ansökningshandlingarna med eget yttrande till länsbostadsnämnden där slutlig granskning av låne- och bidragsbelopp görs och beslut fattas. Den sökande meddelas beslut från länsbostadsnämnden. Ansökning om byggnadslov för energisparåtgärder som är byggnadslovspliktiga prövas av kommunens byggnadsnämnd — de flesta typerna av åtgärder av tjänsteman hos nämnden med stöd av delegation från nämnden.

I många kommuner görs den tekniska prövningen i låne- och bidragsärendena av byggnadsnämndens personal. Granskningen av låne- och bidragshandlingar samt byggnadslovshandlingar kan ske samtidigt. Förbesiktning av byggnader kan kombineras med rådgivning om lämplig teknisk och utseendemässig utformning av t. ex. utvändig isolering, fasadskikt m. m. Beslutet om byggnadslov kan då i praktiken fattas samtidigt med att lånehandlingar översänds till länsbostadsnämnden för slutlig handläggning. Den byggande är därefter enligt gällande regler tvungen att avvakta länsbostadsnämndens beslut innan han får påbörja arbetena trots att besked om byggnadslov lämnats och även i de fall inga tvivel behöver råda om att föreslagna åtgärder är låne- och/eller bidragsberättigande.

Planverket har i sin slutliga rapport framhållit att det är önskvärt att samordna de båda ansökningsförfarandena för att underlätta för den enskilde och för att effektivisera hanteringen av ärendena. En sådan samordning hämmas enligt verket av att ärendena skall handläggas av två olika

kommunala förvaltningar och av att låne- och bidragsärendena slutligt skall

prövas av länsbostadsnämnden. I och med att förmedlingsorganet normalt gör en teknisk prövning och en rimlighetsbedömning av befintliga konstruktioner fordras ofta en förbesiktning av sakkunnig personal. Eftersom dessutom inte alla energibesparingsåtgärder fordrar byggnadslov, utförs ofta

den tekniska prövningen hos förmedlingsorganet av dess egna tekniker.

Formellt avser byggnadsnämndens och förmedlingsorganets tekniska prövningar alltså olika aspekter på samma tekniska konstruktion. Planverket har vidare framhållit att en integrering av byggnadslovs- och låneprövningen är

önskvärd. Enligt verkets mening visar erfarenheter från kommuner som

prövat detta att det är möjligt att åstadkomma en relativt snabb och smidig

handläggning inom kommunen.

Jag delar planverkets uppfattning att det är angeläget att det statliga finansiella stödet till energisparåtgärder kan inordnas i ett enkelt system som gör att hanteringen av såväl energisparstödet som byggnadslovsgranskningen kan ske utan besvärande tidsutdräkt. Enligt planverkets förslag bör

kommunen också anförtros uppgiften att fatta beslut i vissa låne- och

bidragsärenden. Jag ser positivt på detta förslag och kommer att efter fortsatta överväganden lägga fram förslag i frågan.

Planverket har föreslagit att besiktningsverksamheten skall knytas till byggnadsnämnderna. Förslaget har tillstyrkts av de remissinstanser som har

behandlat frågan. Jag finner dock ingen anledning att ta ställning i denna fråga utan förutsätter att varje kommun finner den lösning som passar dess organisation och förutsättningar bäst. Jag utgår därvid från att kommunerna

kommer att organisera sin verksamhet så att den enskilde i normala fall skall behöva vända sig enbart till en instans och att erforderlig samordning sker inom den kommunala organisationen. De energisparkommittéer som många kommuner har organiserat kan här fylla en viktig uppgift. Jag vill i detta sammanhang också framhålla att kommunerna kan rekrytera personal för denna besiktningsverksamhet på olika sätt. Som ett komplement till egen anställd personal kan det visa sig motiverat att engagera annan teknisk expertis.

Jag övergår nu till att behandla vissa frågorom tillsyn av byggnadsarbeten och om periodisk tillsyn av installationer som har betydelse för energihushållningen.

För byggnadslovspliktiga åtgärder som avser nybyggnad, rivning av byggnad eller ändring av byggnad skall det enligt 61 § byggnadsstadgan

(1959:612, omtryckt 1972:776, ändrad senast 1977:22), BS, finnas en av den

byggande utsedd ansvarig arbetsledare. Denne utövar fortlöpande ledning och tillsyn över arbetet och svarar för att det fullgörs på behörigt sätt. Det ankommer på arbetsledaren att göra föreskrivna anmälningar till byggnadsnämnden och andra myndigheter. Han skall också närvara vid de besiktningar som byggnadsnämnden företar. I paragrafen uppställs vissa krav på den ansvarige arbetsledaren. Att denne uppfyller kraven prövas normalt av byggnadsnämnden. Statens planverk kan dock generellt godkänna viss

person som ansvarig arbetsledare för visst slag av arbete och för viss tid. Byggnadsnämnden kan medge undantag från kravet på ansvarig arbetsledare

om nämnden beträffande arbete av ringa omfattning finner att särskild

arbetsledare inte erfordras.

Enligt 64 § BS ankommer det på byggnadsnämnden att öva tillsyn över

byggnadsföretag som fordrar byggnadslov. Nämnden får verkställa de besiktningar som behövs för detta. Byggnadsnämnden har också rätt att

besiktiga byggnadsföretag, som inte kräver byggnadslov. Besiktning torde

emellertid i sådana fall, enligt vad planverket anför i slutrapporten, endast

undantagsvis kunna företas, bl. a. på grund av bristande personalresurser.

I sin slutliga rapport har planverket framhållit att det är nödvändigt för samhället att de åtgärder för vilka lån och bidrag beviljats verkligen

genomförs och att detta sker på rätt sätt så att avsedd funktion erhålls. Verket

anser därför att samhället måste öva viss tillsyn över mera väsentliga åtgärder

som vidtas för att spara energi i byggnadsbeståndet och för vilka statligt stöd utgår. Verket föreslår därför en sådan ändring i 61 & BS, att ansvarig arbetsledare skall utses också för ändringsarbeten som inte fordrar bygg-

nadslov i de fall arbetena avsevärt påverkar byggnads energihushållning. Därtill föreslås planverket ett tillägg till 64 § BS så att det i dessa fall skall

ankomma på arbetsledaren att avsyna arbetet och lämna byggnadsnämnden

skriftligt bevis om detta.

Planverkets förslag att ansvarig arbetsledare skall utses för sådana icke byggnadslovspliktiga ändringsarbeten som avsevärt påverkar en byggnads

energihushållning innebär en principiell nyhet på så sätt att den ansvarige

arbetsledaren skall utföra en självständig kontroll.

Den föreslagna ordningen torde förutsätta regler som ålägger den byggande

att ge in en beskrivning av tilltänkta arbeten till byggnadsnämnden så att underlag finns för de bedömningar nämnden har att göra enligt 61 § BS. Åtskilliga av de åtgärder som omfattas av sparplanen torde vara sådana att

enligt gällande bestämmelser förutsättningar för undantag från kravet på ansvarig arbetsledare föreligger. Det är enligt min mening inte möjligt att nu

överblicka konsekvenserna av förslaget som för övrigt har anknytning till verkets förslag om utvidgad byggnadslovsplikt, till vilket jag återkommer

senare. Båda dessa förslag kommer att remissbehandlas innan slutlig

ställning tas till eventuella lagändringar.

Frågan om periodisk tillsyn med hänsyn till energihushållningens krav har behandlats i energisparkommitténs betänkande — Inspektion av byggnaders celdningsanläggningar. I betänkandet har föreslagits att byggnadsnämnden skall öva tillsyn över byggnads eldningsanläggning och, om det uppdagas brist hos anläggningen som medför oksälig bränsleförbrukning, ålägga

byggnadens ägare att undanröja bristen. Övriga föreskrifter för genomförande

av en obligatorisk besiktning skall enligt förslaget utfärdas av statens planverk. I betänkandet har föreslagits att alla oljeeldade pannanläggningar,

för vilka sotningsplikt föreligger och som förbrukar mer än 3 m? olja per år,

skall omfattas av den obligatoriska besiktningen och att besiktningarna i princip skall ombesörjas av sotningsväsendet. Förslag till ändringar i BS för

att genomföra detta läggs fram i betänkandet. Sålunda föreslås att tillägg till

underhållsreglerna i 50 § BS så att där föreskrivs att byggnads eldningsanläggning skall hållas i sådant skick att låg bränsleförbrukning uppnås. Till

detta föreslås att en bestämmelse om tillsyn av eldningsanläggning tas ini BS som 65 3.

Flertalet remissinstanser har ställt sig tveksamma till förslaget eller helt

eller delvis avstyrkt detta. Bl.a. med hänvisning till osäkerheten med

avseende på såväl kostnaden som energispareffekten förordar många remissinstanser i stället en försöksverksamhet. Några remissinstanser anser att

obligatorisk besiktning bör omfatta endast stora eller medelstora anläggningar medan andra anser att det är i de små pannorna som de bästa resultaten kan uppnås. Många instanser framhåller att lika goda resultat bör kunna uppnås på frivillig grund. En rad remissinstanser påpekar att den föreslagna inspektionen bör utvidgas till att gälla även andra komponenter i byggnadens energisystem. Många remissinstanser framhåller att besiktning av och

åtgärder i själva eldningsanläggningen har relativt liten betydelse i förhål-

lande till vinsterna med att övervaka drift och skötsel i hela värme- och ventilationssystemet.

I sin slutrapport har planverket lagt fram ett förslag om periodisk tillsyn

vilket sträcker sig längre än energisparkommitténs förslag. Verkets förslag

innebär att 50 § BS kompletteras med krav på att byggnad skall underhållas så

att försämrad energihushållning inte uppkommer. Verket har därtill fram-

hållit att flera av de uppvärmnings- och ventilationsanläggningar, på vilka det genom 44 a § BS och tillämpningsföreskrifterna i SBN ställs krav i syfte att spara energi, är beroende av fortlöpande underhåll för att anläggningarna

skall fungera på avsett vis. Med hänsyn till detta förordar planverket att förslaget om underhållsskyldighet i 50 § kompletteras med ett krav på att byggnadsnämnden skall öva tillsyn över sådana installationer för uppvärm-

ning, ventilation och varmvattenförsörjning som är av väsentlig betydelse för

byggnadens energihushållning. Reglerna om tillsyn bör enligt verket tas in i

BS som 65 3. Enligt förslaget bör det ankomma på planverket att efter samråd med berörda myndigheter meddela erforderliga tillämpningsbestämmelser.

Beträffande tillsynsverksamheten anser planverket att det kan övervägas att införa samma förfaringssätt som gäller i fråga om hissar, dvs. att byggnadsnämnden i egenskap av tillsynsmyndighet skall anlita biträde av riksprovplats för tillsynens utövande. Planverkets förslag är inte remissbehandlat.

Jag delar planverkets uppfattning om den mycket stora betydelse som ett riktigt underhåll har för energihushållningen. Genom utbildnings- och informationsinsatser bör fastighetsägarna göras uppmärksamma på den stora ekonomiska betydelsen härav. Jag förutsätter, att den verksamhet med frivillig pannbesiktning som nu pågår kommer att fortsätta och finner det naturligt om utvecklingen går mot ett engagemang från sotningsväsendet i

vissa enklare besiktningsåtgärder för oljeeldade villapannor. Jag kommer i

det följande att ta upp frågan om ändring i underhållsbestämmelserna i 50 §

BS. Mot bakgrund av vad jag har anfört i det föregående finner jag inte skäl att nu förorda en obligatorisk besiktning i de hänseenden som har föreslagits i

cnergisparkommitténs betänkande och av planverket. Jag är emellertid

beredd att om så skulle visa sig motiverat, senare framlägga förslag om

obligatorisk periodisk besiktning av den typ som planverket föreslår.

1.3.5 Ansvarsfördelning mellan stat och kommun

Som jag redan har framhållit bör kommunerna svara för energispårprogrammets genomförande. Ansvaret för den totala överblicken över program-

mets genomförande, fördelningen av resurser regionalt och över tiden samt

bedömningar av behovet av ytterligare åtgärder för programmets genomfö-

rande måste dock ligga på statlig nivå.

Flera statliga myndigheter har ansvarsområden som berörs av energisparprogrammets genomförande. Bostadsstyrelsen och statens industriverk ansvarar för energisparstödet till byggnader. Bostadsstyrelsen ansvarar även

för de kommunala bostadsbyggnads- och saneringsprogrammen. Industri-

verket ansvarar även för energisparstödet till industrins processer m. m. och

för bl. a. prognos- och utredningsverksamhet inom energiområdet. Industriverket har vidare det centrala myndighetsansvaret i frågor i anslutning till

lagen om kommunal energiplanering. Statens planverk har att utarbeta

föreskrifter och allmänna råd till BS och har därmed ansvar för att följa

utvecklingen och i lämplig form förmedla ny teknisk kunskap till kommu-

nerna. Statens råd för byggnadsforskning har också ett ansvar att löpande tillhandahålla lättförståeliga sammanfattningar av forskningsresultat rörande

teknik och ekonomi för energisparande åtgärder i befintliga byggnader. Arbetsmarknadsstyrelsen har det övergripande ansvaret för arbetsmarknadspolitikens genomförande och skolöverstyrelsen det övergripande ansvaret för

genomförande av den nödvändiga utbildningen. Ett program av den omfattning som jag här har föreslagit måste genomföras på ett smidigt sätt. Det är därför angeläget att kommunernas arbete med

genomförandet av energisparprogrammet så långt möjligt underlättas genom hjälp och rådgivning från berörda statliga myndigheter. Samtidigt är det

självklart att viss redovisning bör ske från kommunerna om statsmakterna

skall kunna följa energisparprogrammets genomförande och vidta de ändringar som efter hand kan visa sig nödvändiga.

Planverket föreslår i sin slutliga rapport att verket ges i uppdrag att utfärda

erforderliga råd och anvisningar för upprättande av kommunala handlings-

program för energihushållning i befintlig bebyggelse samt att verket i samråd

med bostadsstyrelsen, statens industriverk och Kommunförbundet skall

utarbeta råd och anvisningar för besiktningsverksamhetens praktiska

uppläggning och administrativa genomförande. Kommunförbundet och flera kommuner har i sina remissvar på planverkets preliminära rapport bestämt motsatt sig att ett statligt verk skulle få i uppdrag att utarbeta anvisningar för den kommunala planeringen. Flera remissinstanser tillstyrker dock förslaget att en central myndighet skall utarbeta erforderliga råd och anvisningar för såväl handlingsprogrammet som besiktningsverksamheten.

I sin slutliga rapport har planverket föreslagit att det får ankomma på verket att i samråd med bl. a. bostadsstyrelsen, industriverket och Kommunförbundet utarbeta råd och anvisningar till vägledning för kommunernas

planering för energisparande i byggnader.

Jag delar uppfattningen att det är angeläget att snabbt få fram riktlinjer som främjar enhetliga redovisningar av det planeringsunderlag som kommunerna tar fram. Jag finner det också ytterst angeläget att ny kunskap som efterhand kommer fram meddelas kommunerna i lämplig form och crinrar i detta sammanhang om planverkets ansvar att utge föreskrifter och allmänna råd till BS. Det ankommer självfallet på kommunerna att själva besluta om uppläggningen av den egna verksamheten mot bakgrund av den kunskap som på detta och andra sätt tillförs dem.

Jag är inte beredd att nu gå närmare in på den ordning i vilken de berörda statliga myndigheterna bör samarbeta för att genomförandet av energisparprogrammet skall löpa så smidigt som möjligt. Som jag har nämnt har jag för avsikt att i annat sammanhang föreslå regeringen att tillsätta en särskild delegation inom regeringskansliet med uppgift att svara för den nödvändiga samordningen mellan berörda myndigheters insatser. Delegationen avses också få viktiga uppgifter i samband med utvärderingen av encergisparprogrammet.

1.3.6 Stöd till kommunerna

Planverket har i sin slutliga rapport föreslagit att bidrag skall utgå till kommunal planering för cnergisparåtgärder i befintlig bebyggelse enligt principer liknande de som nu gäller för stöd till kommunal översiktsplancering. Verket uppskattar att ett belopp om 10 milj. kr. per år behöver ställas till förfogande för detta ändamål under de närmaste tre budgetåren.

Efter samråd med chefen för kommundepartementet vill jag anföra följande.

Stöd bör utgå till kommunerna i syfte att möjliggöra sådana kommunala insatser som jag i det föregående har diskuterat. Jag delar dock inte planverkets uppfattning att ett behovsprövat stöd för planering bör utgå till vissa kommuner enligt de principer som nu gäller för stöd till kommunal översiktsplanering. Sådant stöd har beviljats bl. a. till kommuner med från rikssynpunkt angelägna och/eller för kommuner särskilt resurskrävande projekt.

Planverket har i sin preliminära rapport föreslagit att den obligatoriska besiktningen bör finansieras med skattemedel men att den frivilliga besiktningen bör finansieras med avgifter under förutsättning att dessa kan hållas på en rimlig nivå. Avgiften bör enligt verket täckas av lån och bidrag till förbättringsåtgärder.

Flertalet remissinstanser delar verkets bedömning. Några remissinstanser framhåller att besiktningen till stor del bör kunna bekostas av andra än stat och kommun, eftersom den i allmänhet är lönsam för fastighetsägaren. Höjning av energiskatten föreslås av naturvårdsverket som ett medel att finansiera besiktningskostnaderna. I sin slutliga rapport har planverket

föreslagit att besiktningen skall: finansieras av statsmedel.

Det är en samhällelig angelägenhet att den frivilliga besiktningsverk-

samhet som jag har förordat verkligen kommer till stånd. Jag föreslår därför

alt ett generellt stöd skall utgå till alla kommuner för deras insatser i energisparverksamheten totalt sett. Den mest kostnadskrävande delen härav är råd- och serviceinsatserna. Stödet bör tills vidare fördelas av regeringen

mot bakgrund av redovisningen från kommunerna av deras nuvarande och planerade insatser för rådgivning och service. Stödet bör förenas med villkor

om viss redovisning som kan ligga till grund för den statliga planeringen inom

detta fält. Jag anser att det statliga stödet bör kombineras med viss avgiftsfinansie-

ring. Avgift bör sålunda tas ut för besiktning där den resulterat i energisparåtgärder. Därvid bör enligt min mening avgiften, inom ramen för kommu-

nens kostnad för besiktningen, bestämmas så att den står i proportion till

sparåtgärdernas omfattning. Det ankommer emellertid på kommunerna att själva fatta beslut i denna fråga. Avgift för besiktning bör kunna inräknas i låne- och bidragsunderlaget. Utöver de två nämnda finansieringskällorna står

det självfallet kommunerna fritt att. själva tillskjuta de egna medel de finner

motiverade.

Planverket har i sin preliminära rapport uppskattat besiktningskostnaderna till 500 milj. kr. Uppskattningen grundas på antagandet att 75 5 av alla

bostäder byggda före 1960 samt lika stor volym av lokaler skall besiktigas inom ramen för en obligatorisk besiktning. Besiktningen beräknas i bostäder

ta ca 4 timmar i anspråk per enbostadshus. För flerbostadshus tillkommer 15 minuter per lägenhet. För lokaler beräknas besiktningskostnaden uppgå till halva besiktningskostnaden för motsvarande byggnadsvolym i bostäder. Kostnaden för besiktning har uppskattats till ca 100 kr./tim. Med dessa förutsättningar har planverket beräknat att kostnaderna för besiktningen skulle uppgå till ca 100 milj. kr. per år under 5 år.

Remissinstanserna har genomgående påpekat att kostnaden är alltför lågt räknad. Verket har enligt remissinstansernas uppfattning kraftigt underskattat timkostnaden och tidsåtgången för varje besiktning. Till detta kommer att viss del av besiktningsverksamheten kan utföras med gott

resultat endast under de sju eller ätta kallaste månaderna under året.

Jag har tidigare anfört att energisparverksamheten kommer att byggas upp successivt under de närmaste budgetåren. En orsak härtill är att det inte finns förutsättningar för att redan från början åstadkomma en fullt utbyggd rådoch serviceorganisation. Å andra sidan räknar jag med att avgiftssättning

sannolikt inte kommer att vara genomförd under budgetåret 1978/79. Med hänsyn härtill uppskattar jag ett behov av statsbidrag för budgetåret 1978/79

till ca 60 milj. kr. Jag kommer att föreslå regeringen att i budgetpropositionen för budgetåret 1978/79 uppföra medel i enlighet med vad jag sålunda har

anfört.

Jag kommer sedermera och i annat sammanhang att föreslå den förändring

av energisparförordningen som erfordras för att avgifter för besiktning skall få

inräknas i låne- och bidragsunderlaget.

1.3.7 Ändringar i byggnadslagstiftningen

Jag har tidigare redovisat planverkets förslag till ändringar i byggnadslag-

stiftningen såvitt gäller tillsyn och besiktning av byggnadsarbeten och

periodisk besiktning av installationer. Planverket har också föreslagit vissa

ändringar i BS:s regler om krav på byggnader och dess regler om byggnads-

lov.

Bestämmelser om byggande finns i 5 kap. (35-37 §§) BS. I 38-48 §§ BS, som avser nybyggnad, finns bl.a. grundläggande allmänt formulerade bestämmelser om byggnads yttre och inre utformning. I 48 a och 49 §§ BS

regleras vilka krav som ställs i samband med ändringsarbeten. De allmänt formulerade kraven i BS kompletteras av detaljerade föreskrifter, råd och anvisningar, utfärdade av statens planverk och införda i Svensk Byggnorm

(SBN).

Genom ändring i BS år 1975 infördes en ny paragraf, 44 a § BS, enligt vilken byggnad skall utföras så att den möjliggör god värmehushållning. Samtidigt

ändrades 48 a § BS så att kravet beträffande värmehushållning gäller även vid

sådan ändring av byggnad som enligt 75 § b)-f) BS är hänförlig till nybyggnad. Kravet omfattar dock endast de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endast i den omfattning som erfordras för att dessa delar skall uppfylla skäliga anspråk på god värmehushållning. I samband med ändring av byggnad kan enligt 48 a § BS andra stycket ställas krav i vissa avseenden även

beträffande de delar av byggnaden som inte berörs av ändringen. Sålunda

skall i byggnadens övriga delar sådana brister undanröjas som avser

hållfasthet, brandsäkerhet eller sanitära förhållanden och som innebär så

avsevärda olägenheter alt de inte skäligen kan godtas. Värmehushållningen omfattas således inte av 48 a § BS andra stycket.

149 8 BS anges vilka krav som skall ställas vid sådana ändringsarbeten som

inte är att hänföra till nybyggnad. För dessa arbeten gäller att bestämmelserna 1 38-48 3§ BS skall äga motsvarande tillämpning i fråga om de delar av " byggnaden som berörs av ändringsarbetena. Införandet av 44a8 BS medförde att kravet på god värmehushållning skall uppfyllas också vid dessa ändringsarbeten. Enligt 49 § BS gäller nybyggnadskraven i princip i full utsträckning. Byggnadsnämnden kan emellertid enligt paragrafens andra

stycke medge undantag från nybyggnadskraven där detta påkallas av omständigheterna och inte medför brandfara eller olägenhet i sanitärt avseende eller eljest. Någon särskild inskränkning i möjligheterna att medge undantag från kraven på god värmehushållning finns således inte.

Planverket har i sina rapporter föreslagit att begreppet värmehushållning

skall bytas ut mot begreppetenergihushållning, eftersom detta har en vidare syftning än värmehushållning och bättre återger vilka egenskaps-

krav som bör ställas på byggnader. Jag delar planverkets uppfattning och

förordar att 44 a och 48 a §§ BS ändras i enlighet med verkets förslag. I fortsättningen använder jag därför begreppet energihushållning. I sin preliminära rapport har planverket föreslagit komplettering av 48 a § andra stycket BS så att brister från energihushållningssynpunkt i de delar av byggnaden som inte berörs av ändringsarbeten skall åtgärdas, om bristerna innebär så avsevärda olägenheter att de inte skäligen kan godtas. I fråga om mindre genomgripande ändringsarbeten, dvs. sådana som avses i 49 & BS, har planverket föreslagit den ändringen att undantag från nybyggnadskravet inte skall få göras om det kan medföra bristfällig energihushållning.

De i den preliminära rapporten föreslagna ändringarna av 48 a § och 49 § BS

här godtagits av de flesta remissinstanserna. Planverket har i slutrapporten föreslagit ändringar i 48 a § andra stycket och 495 BS som går längre än förslagen i den preliminära rapporten. Det slutliga förslaget innebär att bestämmelserna kompletteras så att kravet på

god encergihushållning i 44 a§ BS i samband med ändringsarbeten skall

beaktas i skälig omfattning beträffande hela byggnaden. Således menar

verket utt ombyggnad av en del av byggnaden bör leda till krav på att resten av byggnaden i skälig omfattning åtgärdas från ecnergisynpunkt.

Nuvarande regler när det gäller att beakta energihushållningsfrågan i

samband med ändringsarbeten tar som jag har nämnt sikte endast på de delar av byggnaden som berörs av ändringen. Det är naturligtvis rimligt att kräva att de ändringsåtgärder som ändock vidtas utförs så att de i skälig omfattning uppfyller krav på god energihushållning. Ofta torde merkostnaden för att uppfylla dessa krav vara välmotiverad från fastighetsekonomisk synpunkt. Som skäl för förslaget att införa krav på god energihushållning beträffande byggnaden i dess helhet har plan verket framhållit att det av ekonomiska skäl och med hänsyn till dem som utnyttjar byggnaderna kan vara lämpligt och även angeläget att byggnadsåtgärder vidtas vid ett och samma tillfälle. Till de av planverket anförda skälen kan naturligtvis läggas ett allmänt intresse av att

åstadkomma begränsningar av energiåtgången. Som jag tidigare har anfört är

det emellertid också av vikt att investeringsresurserna i möjlig mån sätts in där de kan beräknas ge största möjliga utbyte. Om man inför en generell regel med krav på upprustning från energihushållningssynpunkt i alla byggnader

som av något skäl blir föremål för ombyggnad i en del av byggnaden. kan

detta komma att motverka en ändamålsenlig användning av tillgängliga resurser. Det kan också leda till ett motstånd mot att vidta i övrigt erforderliga ändringar av byggnader. Jag vill med hänsyn till vad jag nu har anfört inte förorda att de i slutrapporten föreslagna ändringarna i 48 a § andra stycket och 49 5 BS genomförs.

Den i planverkets preliminära rapport föreslagna ändringen av 48 a § BS är av annan karaktär. Detta förslag innebär att fastighetsägaren samtidigt som han ändock skall vidta ändringsåtgärder av sådan art att de är att hänföra till nybyggnad också i de av ändringen ej berörda delarna av byggnaden skall

Den i planverket preliminära rapport föreslagna ändringen av 48 a § BS är

av annan karaktär, Detta förslag innebär att fastighetsägaren samtidigt som

han ändock skall vidta ändringsåtgärder av sådan art att de är att hänföra till

nybyggnad också i de av ändringen ej berörda delarna av byggnaden skall åtgärda sådana brister avseende energihushållningen som är så avsevärda att

de inte skäligen kan godtas. Det rör sig här om energihushållningsåtgärder som regelmässigt är välmotiverade från såväl allmän som fastighetseko-

nomisk synpunkt. Merparten av de åtgärder som kan komma ifråga enligt den föreslagna regeln är enligt min mening så grundläggande att de bör genomföras relativt snart och då också utan samband med andra ändringsåtgärder. Stimulansåtgärder för energisparande och information bör i dessa

fall vara en mer ändamålsenlig väg att förmå fastighetsägare att åtgärda denna typ av brister. I många byggnader är det dessutom angeläget. från såväl

allmänna som fastighetsekonomiska utgångspunkter, att dessa åtgärder

vidtas i samband med mer omfattande energihushållningsåtgärder. Jag vill med hänvisning till vad jag här har anfört inte förorda att planverkets förslag i den preliminära rapporten genomförs. När det gäller sådana ändringsarbeten som omfattas av 49 § BS instämmer

jag i tanken i planverkets preliminära rapport, att några större avvikelser från

nybyggnadskraven på god energihushållning inte bör medges. Huvudregeln i

49 8 BS är som nämnts att nybyggnadskrav skall ställas beträffande de delar

av byggnaden som berörs av ändringen. Kraven är således i princip strängare än när det gäller ändringsarbeten som omfattas av 48 a § BS, där nybvgg-

nadskraven skall uppfyllas i skälig omfattning. De strängare kraven 149 § BS

modifieras emellertid av bestämmelsen att byggnadsnämnden äger medge

undantag. Även i fortsättningen är det naturligtvis nödvändigt att kravnivån i vissa fall kan modifieras också när det gäller energihushållningen. Man torde

som regel kunna utgå från att byggnadsnämnderna använder möjligheten att medge undantag till att utjämna den skillnad i fråga om krav som finns mellan ändringsarbeten som är att hänföra till nybyggnad och andra ändringsarbeten. Det är enligt min mening dock inte troligt att byggnadsnämnderna med stöd av 49 § BS andra stycket medger några större avvikelser från energihushållningskraven. På grund av vad jag nu har anfört finner jag inte skäl att föreslå någon ändring av paragrafen.

Jag övergår nu till att behandla planverkets förslag om underhåll-

och förbättringsåtgärder. Enligt 50 § BS skall byggnad under-

hållas så, att hållfastheten inte äventyras samt brandfara, sanitär olägenhet

eller vanprydnad inte uppkommer. I prop. 1977/78:50 om ändring i BS

föreslås paragrafen kompletterad med en bestämmelse som innebir att anordningar för avfallshantering skall hållas i stånd.

Energisparkommittén har i sitt betänkande — Inspektion av byggnaders eldningsanläggningar — föreslagit att i 50 § BS skall föreskrivas att byggnads eldningsanläggning skall hållas i sådant skick att låg bränsleförbrukning

uppnås. Som jag har redovisat i det föregående har planverket i både den

preliminära och den slutliga rapporten föreslagit längre gående underhållskrav. I den preliminära rapporten har verket sålunda föreslagit införande av

krav på att byggnad skall underhållas så att bristfällig energihushållning inte

uppkommer. I sin slutliga rapport har verket föreslagit en komplettering av 508 BS med krav på att byggnad skall underhållas så att försämrad encrgihushållning inte uppkommer. I båda rapporterna har planverket dessutom föreslagit en ny bestämmelse, 50 a § BS, som innebär att det

allmänna, även när fastighetsägaren inte tar initiativ till någon ändring av byggnaden, skall kunna kräva att brister från energihushållningssynpunkt blir avhjälpta.

Verket framhåller i rapporterna att den föreslagna ändringen i 50 § BS gör

det möjligt att ålägga fastighetsägare att se till att installationer och

klimatskärm fungerar på avsett sätt även från energisparsynpunkt. Enligt

verket får emellertid de föreslagna underhållskraven till en början begränsad räckvidd, eftersom installationer och klimatskärm inte behöver ges högre

kvalitet än de hade när huset byggdes. I sin slutrapport framhåller planverket

också att underhållskravet på längre sikt blir av väsentligt större betydelse i och med att nya byggnader utförs enligt kraven på god energihushållning i

44 a§ BS.

Planverkets förslag i den preliminära rapporten om underhållskrav har i

allmänhet godtagits av remissinstanserna. Några invändningar mot verkets tolkning av den föreslagna bestärnmelsens räckvidd har inte framförts.

Om underhållsreglerna i byggnadslagstiftningen mera allmänt skall

anknytas till de egenskapskrav som samhället ställer på byggnader är en fråga

som övervägs i arbetet på en ny byggnadslagsuftning. Det är emellertid uppenbart att många av de energihushållningsegenskaper som tillförs en byggnad snart går förlorade om de inte vidmakthålls genom underhållsåtgärder. Med hänsyn till den särskilda vikt som encergihushållningsfrågorna har anser jag, att det här aktuella förslaget kan bedömas utan att därmed

ställning tas i principfrågan. Jag anser därför, i likhet med planverket, att

kraven beträffande god energihushållning nu bör kompletteras med en underhållsskyldighet. Denna skyldighet bör emellertid inte bestämmas på

det sätt som planverket har föreslagit. Underhållsbestämmelsen måste utformas med beaktande av att några krav från energihushållningssynpunkt på byggnaders utförande inte fanns förrän 44 a 3 BS trädde i kraft den 1 januari 1976. I BS — 46 § andra stycket 1. — finns visserligen sedan lång tid

tillbaka krav på värmeisolering, men detta krav tar närmast sikte på att

byggnader skall vara utförda så att de bereder möjlighet till trevnad och god

hygien.

När det gäller byggnader, för vilka byggnadslov har meddelats efter den 1 januari 1976 och som således är utförda i enlighet med bestämmelsen om god värmehushållning i 44 a § BS. finner jag det befogat och rimligt att införa en

underhållsskyldighet som innebär att byggnadens egenskaper från energihushållningssynpunkt skall vidmakthållas i skälig utsträckning. Detsamma

bör gälla i fråga om byggnader som har lovgivits före den 1 januari 1976 i de

delar av byggnaden för vilka krav enligt 44 a & BS har ställts på grund av

bestämmelserna i 48 a § BS celler 49 § BS. dvs. byggnader på vilka ändringsarbeten har utförts efter den 1 januari 1976.

Byggnad för vilken byggnadslov har beviljats före den 1 januari 1976 är, som jag har nämnt, utförd utan att några krav från samhällets sida har kunnat

ställas i fråga om energihushållningen, dock med undantag för sådan del av byggnaden som efter denna tidpunkt har blivit föremål för ändringsarbeten. Som planverket har framhållit får en underhållsregel begränsad effekt när det

gäller äldre byggnader. Man måste enligt min uppfattning också hålla i

minnet att en stor del av detta byggnadsbestånd måste förbättras i fråga om energihushållningsegenskaperna. De energihushållningsåtgärder som bör komma till stånd i byggnadsbeståndet innebär som regel ändringsarbeten och skall utföras med beaktande av bestämmelsen i 44 a § BS. Detta medför att

åtgärderna efterhand som energisparprogrammet genomförs kommer att

omfattas av den underhållsplikt som jag nyss har förordat. Jag finner därför

ingen anledning att förorda en generell underhållsregel som omfattar byggnad eller del av byggnad som inte har utförts enligt kraven i

44 a SBS. På grund av vad jag nu har anfört föreslår jag att underhållsreglerna i 50 §

BS kompletteras med en bestämmelse om att byggnad eller del av byggnad som har utförts i enlighet med bestämmelsen i 44 a § BS skall underhållas så att möjligheterna till god energihushållning i skälig utsträckning bibehålls. Med en sådan utformning kommer bestämmelsen att gälla inte bara helt nya

byggnader utan också sådana delar av äldre byggnader som har utförts eller ändrats med iakttagande av kravet på god värme- eller energihushållning i

44 a§ BS.

Nära samband med frågorna om underhåll har den i såväl den preliminära som den slutliga rapporten föreslagna nva bestämmelsen, 50 a § BS, som ger

samhället möjlighet att ålägga fastighetsägare att vidta

åtgärder för att förbättra energihushållningen. Enligt

planverket är de i övrigt föreslagna ändringarna i BS inte tillräckliga, om

befintlig bebyggelse i större omfattning skall sättas i ett sådant skick att den uppfyller skäliga anspråk på god energihushållning, och särskilt inte om

förbättringar skall uppnås förhållandevis snabbt enligt fastställd tidplan och

med prioritering för vissa åtgärder. Planverket har emellertid framhållit att mera ingående utredningar fordras innan en bestämmelse av detta slag kan införas och att ikraftträdande inte bör ske förrän den 1 januari 1981.

Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig över planverkets preliminära rapport har motsatt sig att den föreslagna 50 a § BS införs.

Av vad jag tidigare har anfört framgår att jag anser att intresset för

energisparandet för närvarande är så stort att det inte behövs några tvingade regler för att få till stånd ett sparande av den omfattning jag har förordat. Jag

anser därför inte att det finns någon anledning att nu föreslå en bestämmelse

4 Riksdagen 1977/78. I samt. Nr 76

av det innehåll som planverket har förordat.

Planverket har i sin slutrapport framhållit att det är tveksamt om isoleringsåtgärder och installationer som är av betydelse för energihushållningen i erforderlig omfattning kommer att underkastas prövning om inte ändringar i byggnadslovsplikten genomförs. Därför har verket föreslagit att bestämmelserna om byggnadslov i 54 § BS förtydligas på vissa punkter. Förslaget innebär att väsentliga förändringar av ytterväggsisolering samt anordnande av eller väsentlig ändring av värme- och ventilationsinstallationer skall bli byggnadslovspliktiga.

Planverkets förslag till vidgad byggnadslovsplikt för isolerings- och installationsåtgärder medför en inte obetydlig utvidgning av byggnadslovsplikten. Genom att energisparprogrammet kommer att medföra en mycket stor ökning av antalet åtgärder som omfattas av förslaget, blir verkningarna stora för allmänheten och byggnadsnämnderna. Syftet med förslaget är att skydda fastighetsägare för de negativa följder som felaktigt utförda åtgärder kan få och att hjälpa den enskilde fastighetsägaren att planera energihushållningsåtgärderna så att så god effekt som möjligt uppnås. Jag har tidigare framhållit vikten av att vi har regler som tar till vara allmänhetens intressen. Den kontroll som planverket föreslår torde i många fall vara befogad. I likhet med planverkets förslag om ändring av reglerna om ansvarig arbetsledare innehåller också detta förslag frågor som kräver ytterligare belysning. Förslaget kommer därför att remissbehandlas.

Planverket har i slutrapporten anmärkt att det är sannolikt att nybyggnadsförbud råder för åtskilliga områden med byggnader i vilka energisparande åtgärder bör vidtas. För dessa byggnader fordras dispens från nybyggnadsförbudet, om energisparåtgärder som enligt 75 § BS är hänförliga till nybyggnad skall kunna genomföras. Verket framhåller att förfarandet med dispensprövning är omständligt och att det är angeläget att inte i onödan hindra att byggnader förbättras så att tillfredsställande energihushållning erhålls. För att underlätta för fastighetsägare och byggnadsnämnd att få till stånd en godtagbar energihushållning i befintliga byggnader har planverket därför föreslagit ändring av 75 § andra stycket BS. Förslaget innebär att som nybyggnad inte skall anses anordnande av tillfredsställande energihushållning i befintlig byggnad, som även om åtgärderna inte vidtas, måste antas komma att kvarstå under längre tid. Eftersom förslaget har lagts fram i slutrapporten, har det inte remissbehandlats.

Hinder mot att vidta energihusbållningsåtgärder i befintlig bebyggelse bör naturligtvis så långt det är möjligt undanröjas. Plan verkets förslag medför en viss förenkling av handläggningen hos byggnadsnämnden. Om energisparåtgärder i nu avsedda fall inte längre skall utgöra nybyggnad enligt BS får detta vissa återverkningar i fråga om skyldigheten att söka byggnadslov. Som jag redan har framhållit är det viktigt att bedömningen av en byggnads återstående livstid ingår som ett led i prövningen av behovet av energisparåtgärder. Mot denna bakgrund anser jag att konsekvenserna av en ändring av

75 § BS i enlighet med planverkets förslag behöver belysas ytterligare. Jag är sålunda inte beredd att utan remissbehandling ta slutlig ställning till förslaget.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom bostadsdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i BS. |

2 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att antaga förslaget till lag om ändring i byggnadsstadgan (1956:612)

att godkänna inriktning och omfattning av det energisparprogram avseende befintlig bebyggelse som jag har föreslagit samt

att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för genomförandet av detta program |

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Bilaga I

Gällande rätt, aktuella utredningsförslag och remissut-

talanden angående dessa

1 Inledning

Genom beslut i industridepartementet 1975-10-16 gavs energisparkommittén i uppdrag att bl. a. överväga och lämna förslag om inspektion av

byggnaders eldningsanläggningar. Energisparkommittén uppdrog åt en

särskild arbetsgrupp, panninspektionen, att utreda frågan. Efter slutfört

arbete överlämnade arbetsgruppen till energisparkommittén PM 1976-03-17

- Inspektion av byggnaders eldningsanläggningar. Kommittén har 1976-04-

06 med egen tillstyrkan överlämnat promemorian till industridepartemen-

tet.

Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av fortifikationsförvalt-

ningen, socialstyrelsen, postverket, statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens naturvårdsverk, lantbruksstyrelsen, konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning (BFR), statens institut

för byggnadsforskning (SIB), statens planverk, statens industriverk, styrelsen

för teknisk utveckling (STU), statens provningsanstalt, statens brandnämnd, sakkunniga (C 1973:05) för översyn av brandförsvarsutbildningen m. m.,

kommunstyrelserna i Borås, Ekerö, Lycksele, Malmö och Örnsköldsviks

kommuner, Arbetsmarknadens yrkesråd, Aktiebolaget CTC, HSB:s riksförbund, Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader, Rörfirmornas riksförbund, Svenska

arbetsgivareföreningen, Svenska brandförsvarsföreningen, Sjukvårdens och

socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRID, Svenska kommunförbundet, Svenska petroleum institutet, Svenska riksbyggen, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriför-

bund, Sveriges skorstensfejaremiistares riksförbund, Sveriges villaägareförbund och VVS-teckniska föreningen. Den 10 december 1976 överlämnades betänkandet och remissvaren till bostadsdepartementet för handläggning. Genom beslut den 19 augusti 1976 uppdrog regeringen åt statens planverk

att utreda möjligheterna till energibesparing i befintliga byggnader. Uppdraget omfattade alla typer av energibesparande åtgärder i byggnader, således även åtgärder som för närvarande inte är byggnadslovspliktiga. Den 31 januari 1977 redovisade statens planverk en preliminär rapport avseende energisparmöjligheter i befintlig bebyggelse.

Efter remiss över rapporten från statens planverk — Energisparmöjligheter i befintlig bebyggelse —- preliminär rapport, och promemorian från statens institut för byggnadsforskning, Statistisk redovisning av byggnadsbeståndets beskaffenhet, har yttrande avgivits av fortifikationsförvaltningen, socialstyrelsen, televerket, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, riksantikvarieämbetet, skolöverstyrelsen, statens naturvårdsverk, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning (BFR), statens institut för byggnadsforskning (SIB), statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens provningsanstalt, energisparkommittén. statens brandnämnd, länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs, Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län, länsbostadsnämnderna i Stockholms, Kristianstads, Göteborg och Bohus, Värmlands och Norrbottens län, Chalmers tekniska högskola (CTH), tekniska fakulteten vid Lunds universitet, tekniska högskolan i Stockholm (KTH), Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, kommunstyrelserna i Gislaveds, Stockholms, Vingåkers, Västerås och Örnsköldsviks kommuner, Fastighetsanställdas förbund, Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer, Föreningen Sveriges VVSinspektörer, HSB:s riksförbund, Hyresgästernas riksförbund, Industrigruppen för lätt byggeri, Industrins byggmaterialgrupp, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Axel Johnson institutet för industriforskning, gemensamt yttrande från Näringslivets byggnadsdelegation och Näringslivets energidelegation (NBD och NED), Rörfirmornas riksförbund, Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund, Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRI), Snickerifabrikanternas riksförbund, gemensamt yttrande från Svenska arkitekters riksförbund (SAR) och Arkitektförbundet, Svenska byggnadsarbetareförbundet, Svenska elverksföreningen, Svenska föreningen för byggnadsvård, gemensamt yttrande från Svenska konsulterande ingenjörers förening (SKIF) och Svenska konsultföreningen, Svenska riksbyggen, Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund (SVR), Svenska värmeverksföreningen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges kooperativa och allmännyttiga bostadsföretags förhandlingsorganisation (KAB), Sveriges mekanförbund, Sveriges villaägareförbund, Swedisol-förening för tillverkare av högeffektiv isolering, VVS-Industrins Informationsråd AB, VVS-tekniska föreningen samt några enstaka enskilda personer och föreningar.

Många instanser har bifogat yttranden från underinstanser m. m.

Industrins byggmaterialgrupp, Lättbetong AB, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges industriförbund och Sveriges mekanförbund meddelar att de instämmer i vad som anförs i gemensamt yttrande från Näringslivets byggnadsdelegation och Näringslivets energidelegation.

Över promemorian av Nils-Eric Lindskoug — Energi till byggnader 1975-2000 — har yttranden inhämtats från byggnadsstyrelsen, bostadsstyrel-

sen, BFR, SIB, statens industriverk och energisparkommittén samt CTH, tekniska fakulteten vid Lunds universitet och KTH. Även andra remissinstanser har i begränsad omfattning behandlat denna PM.

Kompletterande remissvar avseende möjliga cnergibesparingar i det statliga resp. det kommunala fastighetsbeståndet har avgivits av byggnadsstyrelsen — efter hörande av fortifikationsförvaltningen, postverket, televerket och statens järnvägar — samt av Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.

Den 5 september 1977 överlämnade planverket till regeringen en slutlig rapport angående energihushållning i befintlig bebyggelse i vilken hänsyn tagits till remissutfallet.

2¶Gällande rätt

2.1 Byggnadsstadgan i berörda delar

15 kap. (35-67 §§) byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972:776, ändrad senast 1977:22) (BS) finns bestämmelser om byggande. Bestämmelserna i 38-48 §§, som avser nybyggnad, innefattar grundläggande krav på byggnads yttre och inre utformning. Dessa bestämmelser är i regel allmänt formulerade och kompletteras av föreskrifter, råd och anvisningar i Svensk byggnorm (SBN).

Bestämmelserna i 38-48 §§ gäller nya byggnader. Bland dessa bestämmelser återfinns kravet att byggnad skall utföras så att den möjliggör god värmehushållning (44 a §). I 48 a och 49 §§ anges vad som skall gälla vid ändring av byggnad. Vissa mera kvalificerade ändringar av byggnad hänförs enligt 75 b-f BS till nybyggnad.

Vid sådana ändringar som är att hänföra till nybyggnad gäller enligt 48 a § första stycket att bl. a. bestämmelsen i 44 a § angående värmehushållning skall tillämpas endast beträffande de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endast i den omfattning som erfordras för att dessa delar av byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på bl. a. god värmehushållning. Enligt 48 a § andra stycket uppställs vissa krav även beträffande byggnadens övriga delar, alltså sådana som inte berörs av ändringen. Bland dessa krav återfinns emellertid inte kravet på god värmehushållning.

I fråga om mindre ingripande ändringar, dvs. ändringar som inte är att hänföra till nybyggnad, gäller enligt 49 § likaledes att bestämmelsen i 44 a § angående värmehushållning skall tillämpas i fråga om de delar av byggnaden som berörs av ändringen. Till skillnad mot vad som -gäller enligt 48 a § uppstills vid mindre ändringar inga krav beträffande de delar av byggnaden som inte berörs av ändringen. En annan skillnad består i att byggnadsnämnden enligt 49 § andra stycket kan medge undantag från de uppställda kraven när det påkallas av omständigheterna och inte medför brandfara eller olägenhet i sanitärt avseende eller eljest.

Frågan om underhåll av byggnad regleras i 508 BS. Enligt denna bestämmelse skall byggnad underhållas så, att hållfastheten inte äventyras samt brandfara, sanitär olägenhet eller vanprydnad inte uppkommer. Något krav på att byggnad skall underhållas så att brister i värmehushållningen inte uppkommer finns alltså inte.

Enligt 54 § I mom. får åtgärd, som enligt 75 § är att hänföra till nybyggnad, inte företas utan byggnadslov. Detta medför att alla nya byggnader och vissa omfattande eller kvalificerade ändringar av byggnad alltid kontrolleras av byggnadsnämnden. I dessa fall blir således alltid kraven på god värmehushållning beaktade. Byggnadslov krävs också för åtskilliga åtgärder som inte är att hänföra till nybyggnad. Bland de åtgärder som direkt rör byggnader bör nämnas sådan till nybyggnad ej hänförlig ändring av byggnad, som berör konstruktionen av dess bärande delar eller av eldstäder, rök- eller ventitationskanaler eller som avsevärt påverkar dess planlösning eller yttre utseende. Det bör också nämnas att byggnadslov erfordras inom område med stadsplan för omfärgning av fasad som inte vetter mot kringbyggd gård eller annan sådan plats. I 54§ 2 mom. meddelas undantag från byggnadslovsplikten i I mom. i fråga om vissa åtgärder i byggnader som innehåller högst två bostadslägenheter samt för byggnader som tillhör staten celler landsting. För byggnad med högst två bostadslägenheter gäller bl.a. att invändig ändring av bostadsbyggnad utan hinder av 1 mom. får företas utan byggnadslov, såvida åtgärden inte består i inredande av ytterligare bostadslägenhet eller av lokal för handelsrörelse, hantverk eller industri och inte heller berör konstruktionen av byggnadens bärande delar, eldstäder eller rökkanaler.

1 60-64 §§ återfinns regler om byggnadsarbete och tillsyn av sådant arbete. Byggnadsarbete skall enligt 60 § utföras enligt gällande bestämmelser och fastställda ritningar samt med ändamålsenligt material och i övrigt på betryggande sätt. De övriga paragraferna reglerar tillsynen. För arbete, som avser nybyggnad. rivning av byggnad eller ändring av byggnad skall det enligt 61 § I mom. finnas en av den byggande utsedd ansvarig arbetsledare i de fall byggnadslov erfordras. Byggnadsnämnden kan medge undantag om den beträffande arbete av ringa omfattning finner att särskild arbetsledare inte erfordras. I 61 § 2 mom. föreskrivs bl. a. att inte någon annan får utses till ansvarig arbetsledare än den som statens planverk, för visst slag av arbete och för viss tid, eller byggnadsnämnden, för visst arbete, prövat äga erforderlig kunskap, erfarenhet, pålitlighet och ordentlighet. Enligt 61 § 4 mom. åligger det arbetsledaren att fortlöpande leda och tillse arbetet och svara för att det fullgörs på behörigt sätt. Arbetsledaren skall också göra föreskrivna anmälningar till byggnadsnämnden och andra myndigheter. Det åligger vidare arbetsledaren att närvara vid nämndens besiktningar av arbetet. Om den byggande skulle motsätta sig att gällande bestämmelser om arbetet iakttas, skall arbetsledaren anmäla detta till nämnden. I 62 § ges föreskrifter om att anmälan till byggnadsnämnden skall göras i olika skeden av byggnadsarbete

som avser uppförande av ny byggnad och vid sådan rivning av byggnad celler ändring av byggnad som är byggnadslovspliktig. I 64 § finns regler om

byggnadsnämndens tillsynsverksamhet. Nämnden skall öva tillsyn över

byggnadsföretag, för vilka byggnadslov erfordras, och äger verkställa erfor-

derliga besiktningar för detta. Nämnden har också rätt att besiktiga byggnadsföretag, för vilka byggnadslov inte erfordras. Genom besiktningarna bör

i främsta rummet utrönas, om byggnaden förlagts i rätt läge, samt beskaffenheten av grundbotten, stommen och byggnaden i färdigt skick. I de fall byggnadslov beviljats för uppförande av byggnad inom område med stadsplan skall som regel grundbottenbesiktning, lägesbesiktning, stombesiktning och slutbesiktning företas. I fall då byggnadslov beviljats för ett

byggnadsföretag får slutbesiktning inte underlåtas om den byggande begär sådan besiktning.

2.2 Tillämpningsbestämmelser till 44 a § BS

Tillämpningsföreskrifter till byggnadsstadgan vad avser energihushållning vid ny- och ombyggnad fastställdes av regeringen i juni och augusti 1976. Planverket bemyndigades samtidigt att utfärda råd och anvisningar i anslutning till föreskrifterna.

Bestämmelserna finns införda i Svensk Byggnorm 1975 (SBN) supplement

nr 1. Föreskriften gäller fr. o. m. den I januari 1977, men är inte bindande i fråga om byggnad för vilken byggnadslov sökts före den 1 juli 1977. Beträffande fönsters värmegenomgångskoefficient (k-värde) är föreskriften

inte bindande i fråga om byggnad för vilken byggnadslov sökts före den 1

september 1977. I dessa ovan nämnda undantag gäller äldre föreskrifter. En strävan vid utarbetandet av tillämpningsbestämmelserna har varit att

uppfylla de energipolitiska målsättningarna från 1975. I denna bedömning har det också tagits hänsyn till de åtgärder som beräknades kunna vidtas i befintlig bebyggelse under den aktuella tiden. En annan utgångspunkt har varit att kraven inte skall ställas högre än vad som är fastighetsekonomiskt motiverat, vilket innebär att årskostnaderna för att vidta åtgärder enligt kraven inte får överstiga den besparing i fråga om kostnader för energiför-

brukning som erhållits. Dessutom skall kraven inte utformas så att det får negativa samhälleliga konsekvenser i form av oönskad styrning av bygg-

marknaden, sysselsättningsproblem etc.

Bestämmelserna utgår vidare från att dagens teknik skall kunna användas. Samtidigt har det varit en strävan att utforma bestämmelserna så att innovationer inte skall stoppas.

Bestämmelserna innebär att kraven på värmeisolering skärps väsentligt i förhållande såväl till hittills gällande krav som till dagens utförandepraxis. Bestämmelserna styr byggnadsisolering hårt. Reglerna är emellertid utfor-

made så att en nödvändig teknisk och estetisk frihet upprätthålles. Eftersom

en stor del av en fasads värmeavgivning sker genom fönstren har också

möjligheterna att bygga med onödigt mycket fönster begränsats. Till dessa värmeisoleringskrav kommer också skärpta krav på täthet hos byggnad och byggnadsdelar.

Vad gäller ventilationssidan har de befintliga kraven på luftväxling i olika typer av lokaler sänkts där det varit möjligt med hänsyn till de hygieniska krav som måste ställas. För att ytterligare minska energiförlusterna genom ventilation och minska energibehovet på uppvärmningssidan ställs krav på reglerutrustning för att bl. a. utnyttja tillskottsvärme från solinstrålning, belysning och personvärme och för att göra det möjligt att minska luftomsättningen när lokalerna inte används. En väsentlig energibesparande åtgärd är att krav på värmeåtervinning från ventilationsluften införs för flertalet större byggnader.

Energibesparingen för bostadshus utförda i enlighet med dessa krav har beräknats till ungefär hälften av den genomsnittliga förbrukningen i bostadshus uppförda i början av 1970-talet. För ett enbostadshus har energibesparingen uppskattats till i genomsnitt 13 000 KWh/år. För lägenhet i flerbostadshus är motsvarande siffra ca 10 000 kWh/år. För andra typer av byggnader har minskningen av energiförbrukningen uppskattats till åtminstone samma storleksordning som för bostäder.

Tillämpningsföreskrifterna medför en ökning av byggnadskostnaderna med ca 5 "5. Kostnadsökningar för ett enbostadshus har beräknats till ca 8 000 kr och för lägenhet i ett flerbostadshus till ca 5 500 kr. Dessa kostnader beräknas inte överskridas för övriga lokaler eller industrins byggnader.

3 Sammanfattning av energisparkommitténs betänkande —- Inspek-

tion av byggnaders eldningsanläggningar

Genom beslut i industridepartementet 1975-10-16 och med hänvisning till en inom departementet upprättad promemoria (Industridepartementet, PM 1975-10-16, Uppdrag åt energisparkommittén att bedöma energikonsumtionsutvecklingen m. m.) gavs energisparkommittén uppdrag att bl. a. överväga och lämna förslag om inspektion av byggnaders cldningsanläggningar.

Energisparkommittén uppdrog åt en särskild arbetsgrupp, panninspektionen, att utreda frågan. Efter slutfört arbete överlämnade arbetsgruppen till energisparkommittén PM 1976-03-17, - Inspektion av byggnaders eldningsanläggningar. Kommittén har 1976-04-06 med egen tillstyrkan överlämnat promemorian till industridepartementet. Promemorian, i fortsättningen kallad energisparkommitténs betänkande, har remissbehandlats.

Statistiska uppgifter från 1973 framtagna av statens institut för byggnads- "forskning, delvis framskrivna till 1975 av statistiska centralbyrån, utvisar följande. Antalet lägenheter i flerfamiljshus utgjorde ca 1 980 000. Ca 35 ?åö av dessa var anslutna till fjärrvärme och ca 3 "5 uppvärmdes med el eller andra

bränsleslag. Resterande del, 62 fa eller ca 1 240 000 lägenheter, fick sin värme från mindre eller medelstora panncentraler utrustade för oljeeldning. Antalet flerfamiljshus i vilka dessa lägenheter var inrymda var ca 77 000, varav ca 46 000 eller omkring 60 "5 hade egna panneentraler medan resten, ca 31 000 hus, var anslutna till ca 3000 kvarters- och områdescentraler. Antalet småhus, exklusive fritidshus, utgjorde ca 1 148000 med ca 1340 000 lägenheter. Av dessa hus uppvärmdes ca 896 000 (1 137 300 lägenheter) med olja. Ca 625 000 hus hade egna villapannor och övriga hus uppvärmdes via ca 9 000 små och medelstora panncentraler. Enligt vissa uppgifter skulle dock beståndet av villapannor för olja uppgå till ca 800 000.

En pannas livslängd beräknas till mellan 15 och 20 år. Uppskattningsvis var ca 300 000 villapannor 13 år eller äldre.

En god celdningsekonomi anses normalt föreligga om CO,-halten i förbränningsgasen är hög. Riktmärket vid leveransprovning brukar ligga nära 15 volym "5. Mätningar har visat att villapannor ofta ligger vid i medeltal 8,5—- 9,5 "5, medan större, bemannade värmecentraler sannolikt i allmänhet drivs vid den högre CO,-halt som anläggningen hade vid leveransen.

Kommittén skiljer i betänkandet mellan inspektion och service. Inspektion innebär att en behörig sakkunnig person genom fastställda mätningar kontrollerar anläggningens prestanda med hänsyn till eldningsekonomiska faktorer. Med service menas periodiskt återkommande eller av omständigheterna påkallade åtgärder för att hålla en anläggning i trim. Det kan gälla reparation eller utbyte av vissa delar i en panna eller en brännare osv. Service innebär en mera ingående översyn än vad som ryms under begreppet driftkontroll. Service inkluderar alltid åtgärder.

Regelbunden obligatorisk inspektion av pannanläggningar sker för närvarande genom sotningsväsendets försorg. Dessa inspektioner är brandskyddsmotiverade och är således —- även orn s. k. ekonomisotning förekommer — inte inriktade på att åstadkomma en mera eldningsekonomisk drift.

Sotningsväsendet är en del av det totala brandförsvaret och reglerna för dess verksamhet finns huvudsakligen i brandlagen (1974:80), brandstadgan (1962:91, omtryckt 1974:81, ändrad senast 1976:748) och kommunala brandordningar. Brandförsvaret är en kommunal angelägenhet som kan förvaltas av en kommunal nämnd eller av kommunstyrelsen dirckt. För varje kommun skall finnas skorstensfejarmästare och den personal som erfordras för att fullgöra sotningsväsendets uppgifter.

Brandförsvarsuppgifterna består av sotning och rensning enligt bestämmelser i brandstadgan och brandordningarna. Vidare skall eldstadsbrandsyn m. m. verkställas. Utöver dessa åtgärder kan sotningsväsendet också ombesörja vissa serviceåtgärder.

Det är enligt kommittén möjligt att minska oljeförbrukningen med 4-5 "; beträffande hela beståndet av pannor. Kostnaderna beräknas bli totalt ca 160 miljoner kronor per år samt besparingarna ca 300 miljoner kronor per år.

Mot bakgrund av ovannämnda fakta föreslår kommittén att man inför obligatorisk inspektion av alla oljeeldade pannanläggningar (även i statliga byggnader) för vilka sotningsplikt föreligger och som förbrukar mer än 3 m? olja per år. :

Tillsynen över inspektionsverksamheten föreslås ligga på respektive kommun med byggnadsnämnden som tillsynsmyndighet. Inspektionen skall skötas av sotningsväsendet. Den föreslås ske en gång per år och därvid samordnas med ett av årets sotningstillfällen. När det gäller större anläggningar anses inspektionsrätten kunna överlåtas på förvaltningsföretaget efter beslut av den myndighet som skall utfärda behörighetsbevis — planverket.

Kostnaden för den obligatoriska sotningen betalas av fastighetsägaren enligt taxa som fastställs av kommunen. |

Rutinen föreslås bli upplagd på följande sätt: mätning av CO,-halt, gastemperatur m. m. — sotning — förnyad mätning av gastemperatur m. m. — rapport. Åtgärder som vid inspektionen anses behöva vidtas skall utföras genom fastighetsägarens försorg. Ny inspektion skall vidtas vid närmast följande sotningstillfälle. Om påtalade brister inte blivit avhjälpta inom angiven tid skall ärendet överlämnas till byggnadsnämnden, som kan utfärda åtgärdsföreläggande vilket sedermera i förekommande fall kan vitesanktioneras.

Enligt betänkandet leder den föreslagna inspektionsverksamhoeten till ett nyrekryteringsbehov av ca 430 skorstensfejare, vilket är en ökning av den yrkesverksamma kåren med 20 "6. Man kan också räkna med en kraftig ökning av efterfrågan på tjänster från VVS-företagen.

För att få garantier för att den mätutrustning som används vid inspektionerna fyller önskvärda krav föreslås att utrustningen skall utprovas av statens provningsanstalt och typgodkännas av statens planverk.

En förutsättning för att en oljebrännare för en villapanna skall kunna drivas med hög CO;-halt är att den är s. k. stabil. Kravet på en brännares stabilitet bör enligt kommittén formuleras som den största acceptabla förändring i brännarens driftegenskaper — t. ex. CO,-halt och sotbildning — under givna betingelser och under ett antal upprepade startförlopp. Det förordas att statens planverk låter utarbeta typgodkännanderegler och övrigt erforderligt underlag.

Den organisation av inspektionsverksamheten som föreslås kräver enligt kommittén vissa tillägg i byggnadsstadgan. Följande tillägg föreslås.

Underhåll av byggnad

50 § Byggnad skall underhållas så, att hållfastheten icke äventyras samt brandfara, sanitär olägenhet eller vanprydnad icke uppkommer. Byggnads eldningsanläggning skall hållas i sådant skick att låg bränsleförbrukning uppnås.

Tillsvn av eldningsanläggning

65 § Byggnadsnämnd skall öva tillsen över byggnads eldningsanläggning. Uppdagas sådan brist hos anläggningen som medför oskälig bränsleförbrukning skall nämnden ålägga byggnadens ägare att undanröja bristen.

Allmänna bestämmelser

76 § I mom. Närmare föreskrifter rörande ritningar och andra handlingar, vilka skola fogas vid ansökan om byggnadslov, rörande arkivering och expedition av handlingar, rörande konstruktion och utförande i övrigt av

byggnader och andra anordningar om vilka bestämmelser äro givna i denna

stadga, rörande tillsyn av eldningsanläggning samt rörande byggnadsarbeten meddelar statens planverk.

Ett genomförande av förslaget förutsätter enligt kommittén bl. a. — att vederbörliga författningsändringar vidtagits = att förhandlingsöverenskommelse träffats mellan Kommunförbundets och sotningsväsendets företrädare om bl. a. taxesättning och att därvid också fastlagts skorstensfejarmästarnas ansvar och befogenheter i detta avseende

- att de utbildningsplaner som skisserats i förslaget detaljbearbetas av

vederbörande utbildningsorgan och kursarrangörer och att en första

utbildning av skorstensfejare och andra som siktar på behörighet genom-

förts.

4¶Remissuttalanden rörande energisparkommitténs betänkande - Inspektion av byggnaders eldningsanläggningar

4.1¶Obligatorisk inspektion

Obligatorisk inspektion i föreslagen omfattning tillstyrks eller lämnas utan

erinran av lantbruksstyrelsen, konsumentverket, bostadsstyrelsen, statens plan-

verk, styrelsen för teknisk utveckling, statens provningsanstalt, HSB:s riksförbund, Rörfirmornas riksförbund, Svenska riksbyggen, Sveriges hantverks- och industriorganisation och Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund.

Ett antal remissinstanser är i princip positiva till obligatorisk inspektion

men anser att de ekonomiska kalkylerna och beräkningarna av möjliga spareffekter är alltför osäkra och att erfarenheterna är alltför begränsade

beträffande små anläggningar (villapannor). Dessa instanser förordar därför

att man börjar med att införa obligatorisk besiktning i stora och

medelstora anläggningar och eventuellt kompletterar detta med

försöksverksamhet i viss omfattning för villapannor. Först när säkrare underlag erhållits bör man enligt dessa remissinstanser besluta

huruvida villapannor också bör bli föremål för obligatorisk besiktning. Till

dessa instanser hör /ortifikationsförvaltningen, statskontoret, statens brand-

nämnd, Svenska kommunförbundet och kommunstyrelserna i Borås, Ekerö,

Malmö och Örnsköldsviks kommuner och LO. VVS-tekniska föreningen menar att en obligatorisk inspektion inledningsvis bör omfatta endast mindre anläggningar inom ett begränsat antal större tätorter med stor andel

individuell oljeuppvärmning. . Riksrevisionsverket, som redovisar vissa egna kalkyler beträffande den föreslagna verksamhetens utfall, menar att de indirekta fördelarna för

samhället av inspektion kan motivera en verksamhet även om kalkylen för fastigheten inte tyder på lönsamhet.

Naturvårdsverket framhåller att det är sannolikt att inspektion av eldningsanläggningar kan medge påtagliga minskningar av luftföroreningsutsläpp men att värdet härav varierar med bebyggelsestrukturen. Verket menar

därför att den föreslagna verksamheten möjligen bör sättas in först på

anläggningar av viss storlek och i vissa områden i kommunen. Omfattningen kan t. ex. specificeras i planerade kommande energiplaner efter samråd med

aktuell hälsovårdsnämnd.

Byggnadsstyrelsen menar för sin del att de redovisade bedömningarna

grundar sig på ett alltför begränsat undersökningsmaterial, särskilt när det gäller småanläggningarna, och att en försöksperiod i liten skala bör genom-

föras för att bedöma lönsamheten. Inspektionsverksamheten bör byggas ut i

etapper, och till en början genom försöksverksamhet i ctt fåtal mindre områden. Enligt byggnadsstyrelsens bedömning kommer sannolikt inte alla

anläggningar att behöva inspekteras. På grundval av den föreslagna obliga-

toriska värmetaxeringen (se prop. 1975/76:152) kan anläggningar med höga specifika förbrukningar utväljas.

Sjukvårdens och socialvärdens planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRD, vars yttrande även omfattar Landstingsförbundets synpunkter, anser däremot att obligatorisk inspektion endast bör ske på små och medelstora anläggningar. Större anläggningar har normalt sådan utrustning att daglig kontroll redan sker och någon större effektivitetsvinst knappast finns att hämta. Nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader har samma uppfattning.

Sveriges fastighetsägareförbund hävdar att det numera måste anses höra till undantagen att en eldningsanläggning vid små eller medelstora centraler inte

står under kontinuerlig tillsyn av sakkunnig. Reglerna om bruksvärdeshyra

gör det dessutom i högsta grad angeläget för ägare av hyreshus att hålla nere bränslekostnaderna. Förbundet anser därför att det inte är motiverat att

införa obligatorisk panninspektion beträffande hyreshus. Frivilliglinjen anses lika framkomlig, och bör enligt förbundet stödjas med fortsatt och utvidgad

EPD-verksamhet.

Statens råd för byggnadsforskning (BFR) anser att ett principbeslut om införande av obligatorisk provning bör fattas när det gäller villapannor. Rådet

anser i likhet med vad utredningen antyder att verksamheten bör inledas med

en omfattande försöksverksamhet beträffande uppläggning, inspektionsfrek-

vens m. m. Sålunda menar rådet att försöksverksamheten bl. a. bör gå ut på

att samla erfarenheter av effekten av olika serviceåtgärder för att på så sätt ge underlag för bedömningar av vad som är lämpliga åtgärder. Rådet bedömer

att en sådan försöksverksamhet kan dra nytta av de erfarenheter som gjorts vid rådets s. k. EPD-verksamhet. Rådet påpekar samtidigt att provning och service avseende hela uppvärmnings- och ventilationssystem kan antas ge

större effekt än insatser som enbart avser eldningsapparaten. När det gäller

medelstora och större anläggningar delar rådet i huvudsak de bedömningar som utredningen redovisar. För de byggnader som här berärs bör enligt rådet provningen utvidgas att gälla byggnaders totala installationer för uppvärmning av tappvarmvatten. Försöksverksamhet härmed bör inledas. Rådet betonar i sammanhanget vikten av att man vid uppläggning av verksamheten söker former som framhäver karaktären av provning som service och hjälp till

fastighetsägaren.

Rådets synpunkt att provningen/inspektionen bör utvidgas till även andra komponenter i byggnadernas energisystem delas av en rad remissinstanser. Byggnadsstyrelsen, HSB:s riksförbund, LO och VVS-tekniska föreningen framhåller att inspektionen i eu färdigutbyggt skede bör omfatta den totala värmehushållningen, dvs. både produktionssidan och förbrukningssidan i en fastighet. Riksbyggen anför att även andra typer än oljeeldade värmeanlägg-

ningar bör tillses.

Poststyrelsen framhåller att enligt dess erfarenhet är skötseln av eldningsanläggningarna givetvis av betydelse för en god bränsleekonomi. Avgjort större betydelse har emellertid i flertalet fall driften av de klimatanläggningar som med få undantag finns installerade i posthusbyggnaderna. Så långt personalresurserna medger pågår därför ett fortlöpande arbete att omkonstruera och driftmässigt anpassa klimatanläggningarna så att en låg energiförbrukning kan nås. För postverkets del torde således en obligatorisk besiktning av eldningsanläggningarna få en relativt liten betydelse. Däremot

finner verket att det kan vara välbetänkt med en författningsmässigt grundad

ningars utförande, skötsel och drift, allt i syfte att ge möjlighet att ingripa när

anledning därtill finns.

Förslaget om obligatorisk inspektion avvisas av ett antal remissinstanser som hänvisar till att intresset för energiekonomi numera är så stort

och utbrett att potentiella besparingar redan gjorts och att ett obligatorium

inte kan ge mycket utöver vad som nås på frivillig väg med stöd i form av sparkampanjer, information och rådgivning.

Statens institut för byggnadstorskning (SIB) anser sig således inte kunna tillstyrka utredningens förslag. Institutet framhåller bl. a. att en obligatorisk

(inspektion) med eventuellt åtföljande åtgärd (service) vid ett enstaka tillfälle under året, inte är någon garanti för att man skall uppnå en god driftekonomi i

landets eldningsanläggningar. Erfarenheter från praktisk drift visar att en god driftekonomi måste bygga på sakkunnig skötsel och kontinuerlig uppföljning. De besparingseffekter som utredningen räknar med är, enligt institutet.

överdrivet optimistiska. Dels bygger de på äldre mätningar, gjorda före informationskampanjer, lån och bidrag, förbättrad teknisk utrustning och

höjd medvetenhet hos driftpersonalen om energiekonomi, dels förutsätter de att anläggningarna drivs effektivt kontinuerligt under hela året. Institutet menar att lika stora besparingseffekter som vid ett obligatorium troligen kan uppnås på frivillig väg särskilt om de ekonomiska incitamenten förstärks — främst genom en ändring av de s. k. bränsleklausulerna. Utvidgad rådgivning, inte minst genom byggnadsnämnderna och sotningsväsendet, är också

angelägen.

Institutet menar vidare att ett obligatorium medför risk för att fastighets-

ägare strävar att uppfylla minimikraven och ej mer, eller att man tenderar att

inrikta sig på det som direkt kan mätas och det som kontrolleras och inte på

andra, minst lika viktiga, men mer svårfångade aspekter. Institutet anser

också att en kontrollverksamhet kan, speciellt om den inte uppfattas som

nödvändig, leda till en negativ attityd mot samhällsorganen, vilket leder till undvikande beteende och fusk.

Fornrtifikationsförvaltningen och statens industriverk anför liknande synpunkter och påpekar bl. a. att en obligatorisk besiktning av många fastighetsägare kan uppfattas som en garanti för att anläggningen efter besiktningen är i gott

skick. Detta kan få till följd att fastighetsägare påverkas att ej anlita fastighetsskötare för normal skötsel. För att undvika att fastighetsägarna drabbas av felaktiga mätningar torde staten dessutom bli skyldig att garantera att sakkunnig personal finns tillgänglig för inspektionen. Fortifikationsförvalt-

Aningen är dock i princip positiv till inspektion av medelstora och stora pannor.

Förvaltningen anser att det är tveksamt om den sammantagna besparing,

som skulle kunna uppnås genom en obligatorisk inspektion, tillnärmelsevis kan motivera den administrativa apparat som måste till för att inspektera alla mindre eldningsanläggningar. En eventuell inspektionsverksamhet bör byggas på ett bättre erfarenhetsunderlag än det som redovisats i utredningen. En systematisk försöksverksamhet i någon eller några regioner bör därför

föregå den föreslagna verksamheten.

Vidare erinrar industriverket om att rökgasförlusterna normalt uppgår till 7—-15 25 av tillförd energi till en pannanläggning. Resterande del är ”förluster”

genom transmission, ventilation m. m. i byggnader. Det kan, enligt verket,

inte anses motiverat att med obligatorisk pannkontroll angripa denna lilla det. Verket menar att sannolikt kan klart lönsammare resultat uppnås genom att

angripa resterande värmeförluster,t. ex. en bättre inreglering av varmvatten-

systemet i hyreshus. Mot denna bakgrund anser industriverket att en obligatorisk inspektion av eldningsanläggningar cj bör genomföras. Under

alla förhållanden bör villapannor uteslutas från en sådan besiktning, Encrgisparåtgärder bör istället primärt stimuleras på frivillig väg.

Sveriges villaägareförbund redovisar liknande synpunkter. En obligatorisk inspektion bör, enligt förbundet, begränsas till större och medelstora anläggningar.

Svenska petroleum institutet hänvisar också till det stora intresse som numera visas för eldningsekonomi och avstyrker förslaget. I första hand förordar institutet i stället att man eftersträvar frivillig ekonomisotning av i princip alla oljepannor genom information och propaganda och ökat serviceutbud från bl. a. sotningsväsendet. Skulle det visa sig, att ett betydande antal av landets villa- och fastighetsägare ej utnyttjar den tillgängliga servicen, har institutet inte något att erinra emot att krav på årlig ekonomisotning med inreglering av drag och luft införs i den obligatoriska skorstensfejningen genom ett tillägg till bvggnadsstadgan.

SPRI, tillsammans med Landstingsförbundet och Nämnden för sjukvårdsoch socialvårdsbyggnader. håller för troligt att i stort sett samma besparingsresultat som enligt förslaget kan uppnås genom frivillighet och med stöd av lämplig upplysningsverksamhet. Om obligatorisk inspektion införs bör den endast avse små och medelstora anläggningar.

Poststyrelsen anser det tveksamt att ge en eventuell kontroll av eldningsanläggningar formen av ett obligatorium. En tänkbar lösning vore att inskränka kontrollen till att ske stickprovsvis. Kostnaderna borde då stanna på kommunen utom kanske i de fall en anläggnings dåliga skick krävde särskilda åtgärder.

När det gäller finansieringen anser BFR att man mot bakgrund av de starka energipolitiska motiven för verksamheten bör välja statlig finansiering, åtminstone under ett inledningsskede. En övergång till avgiftsfinansiering bör övervägas senare när verksamheten stabiliserats. För serviccåtgärderna, å andra sidan, är enligt rådet motiven att välja avgiftsfinansiering överväldigande, eftersom besparingar p.g.a. minskad bränsleförbrukning helt kommer fastighetsägaren och fastighetens nyttjare till del.

Byggnadsstyrelsen framhåller att det vid val av finansieringsform är viktigt att den som svarar för den löpande driften blir positivt inställd till inspektionsverksamheten. Kommunförbundet tillstyrker finansiering med avgifter.

Både bland dem som är positiva och dem som är negativa till obligatorisk inspektion finns instanser som framhåller att enstaka inspektioner/injusteringar av pannor inte är tillräckligt för att garantera en energiekonomisk drift. Det är nödvändigt att sörja för er. optimal, kontinuerlig drift genom att se till att kompetent driftpersonal finns. Utbildning och rådgivning till fastighetsskötare, villaägare etc. måste enligt dessa remissinstanser ges i erforderlig omfattning. Byggnadsstyrelsen betonar t. ex. att det enligt byggnadsstyrelsens erfarenheter inte är själva testförfarandet vid inspektion av en eldningsanläggning som är det väsentligaste, utan kontakten med den person som svarar för skötseln och att denne blir motiverad för att sköta anläggningen på rätt sätt särskilt med tanke på att en inreglering för det mesta har kort varaktighet.

Fortifikationsförvaltningen påpekar att en inspektionsverksamhet inte kan ersätta behovet av kompetent personal som utövar frekvent tillsyn över anläggningarna.

Andra instanser som framför liknande synpunkter är poststyrelsen och SIB.

4.2 Verksamhetens organisation

Förslaget att primärkommun blir huvudman med byggnadsnämnden som tillsynsorgan samt att inspektionen skall

utföras av sotningsväsendet tillstyrks i allmänhet.

Planverket anser det således vara naturligt att kommunen blir huvudman

för verksamheten med byggnadsnämnden som tillsynsmyndighet. Genom de nya bestämmelserna i Svensk byggnorm om energihushållning har

byggnadsnämnderna redan nu anledning att i ökad utsträckning engagera sig

i frågor som hänger samman med byggnaders uppvärmningsanordningar.

BFR delar uppfattningen att de kommunala byggnadsnämnderna bör vara de organ som ansvarar för provningen. Erforderlig förstärkning av byggnadsnämndernas kompetens förutsätts kunna ske. Den försöksverksamhet som BFR förordar när det gäller de mindre anläggningarna bör ledas av planverket i samråd med kommunförbundet. S7B anser att nämnderna redan nu är hårt belastade och att utredningsförslaget därför medför behov av personalförstärkning eller förändringar av nuvarande arbetsuppgifter hos byggnads-

nämnderna och ytterligare uppgifter har aviserats i andra sammanhang.

Riksbyggen och VVFS-tekniska föreningen anför liknande synpunkter.

LO, som hänvisar till yttranden från bl. a. Svenska skorstensfejareförbundet. har inget att invända mot att kommunen blir huvudman för verksamheten. Man framhåller i sammanhanget även den principiella synpunkten att ett kommunaliserat sotningsväsende skulle passa bäst i det föreslagna organisationsmönstret. Man anser det olämpligt att en obligatorisk verksamhet skall utföras mot betalning på basis av privat företagsamhet. I sammanhanget

framhåller LO också ett allmänt krav på god kontinuerlig tillsyn över

verksamheten från kommunens sida.

Kommunförbundet har för sin del inte något att invända mot att kommunen blir huvudman för inspektionsverksamheten. Det bör emellertid därvid ankomma på kommunen att avgöra vilket organ som skall utöva tillsynen.

Kostnaderna för verksamheten bör täckas med avgifter. Vidare delar förbundet uppfattningen att en klar boskillnad bör upprätt-

hållas mellan inspektion och service. I många kommuner kan det vara

lämpligt att inspektionen fullgörs av personal inom sotningsväsendet

eftersom man där har en uppbyggd och fungerande organisation och en

samordning kan resultera i ett snabbt genomförande till en låg kostnad. Men med hänsyn dels till att inspektionsverksamheten tills vidare inte bör omfatta

villapannor och att antalet medelstora anläggningar varierar mellan olika 5 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 76

kommuner samt dels till att man i vissa kommuner har möjlighet att på annat och minst lika tillfredsställande sätt ordna inspektionsverksamheten bör man

enligt förbundet inte centralt fastställa hur inspektionen skall vara organiserad. Kommun skall givetvis vara skyldig att svara för att inspektionsverksamheten kommer till stånd, men enligt förbundets uppfattning måste det tillkomma kommunen att som huvudman för verksamheten själv få avgöra organisationens utformning. Kommuner kan finna det lämpligt att anställa

personal för detta slag av inspektionsverksamhet sammankopplad med

motsvarande inspektions- och rådgivningsverksamhet för kommunens egna

och de kommunala företagens pannanläggningar. Till detta kan enligt förbundet läggas den synpunkten att sotningsväsendet inte generellt kan

åläggas att fullgöra en inspektionsverksamhet.

Även FEFS-tekniska föreningen anser att kommunen/byggnadsnämnden som tillsvnsmyndighet bör kunna ges frihet att inom sitt eget verksamhets-

område avgöra om inspektionen generellt skall genomföras med hjälp av

sotningsväsendet eller på annat sätt.

Statskontoret tillstyrker den föreslagna samordningen mellan sotning och inspektion. En samordning också mellan inspektion och den årliga service-

kontroll, på vilken ett stort antal fastighetsägare abonnerar, bör utredas närmare eftersom de brister som upptäcks vid inspektionen bör åtgärdas snarast möjligt.

Även bostadsstyrelsen, planverker och provningsanstalten tillstyrker att inspektionen sker genom sotningsväsendets försorg i anslutning till en av de årliga ordinarie sotningarna. Planverket förutsätter därvid, i likhet med utredningen, att den som skall handha inspektionen skall ha genomgått viss utbildning.

HSB:s riksförbund tillstyrker av praktiska och ekonomiska skäl att den årliga inspektionen utförs av sotningsväsendet när det gäller villor och mindre, tunnoljeeldade pannor. För större värmecentraler bör däremot,

enligt HSB, en kvalificerad inspektör utföra arbetet. HSB förutsätter att den

värme- och energikontroll som byggts upp inom 1. ex. HSB och Riksbyggen kan utnyttjas även i en obligatorisk inspektionsverksamhet.

Riksbyggen hävdar att sotningsväsendet bör kunna vara lämplig organisation för genomförandet av kontrollen i fråga om villor och mindre anlägg-

ningar men att man för kontrollen i större panncentraler bör anlita särskilda, auktoriserade inspektörer. Sådana inspektörer behöver inte nödvändigtvis vara kommunalt celler statligt anställda, utan kan vara rapporteringsskyldiga till exempelvis byggnadsnämnden i kommunen.

Provningsanstalten framhåller att den föreslagna verksamheten enligt lagen

om riksprovplatser m. m. är att betrakta som officiell provning, som enligt samma lag skall utföras vid riksprovplats om inte annat föreskrivs. Prov-

ningsanstalten delar dock av praktiska och ekonomiska skäl uppfattningen

att inspektionen bör utföras av sotningsväsendet.

Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund tillstyrker att inspektionsupp-

giften förs till sotningsväsendet och att byggnadsnämnderna blir tillsynsmyndighet. Förbundet instämmer i utredningens bedömning att strikt åtskillnad bör göras mellan den som inspekterar och den som utför serviceåtgärden. Rörfirmornas riksförbund har samma uppfattning men menar att också andra instanser än sotningsväsendet bör ha möjlighet att utföra inspektion. Sveriges hantverks- och industriorganisation tillstyrker att inspektionen sker i sotningsväsendets regi.

Byggnadsstyrelsen anser att ansvaret för eventuell inspektionsverksamhet bör kunna åläggas kommunala myndigheter. Som alternativ till sotningsväsendet bör undersökas huruvida det är lämpligt att anlita t.ex. Statens anläggningsprovning för verksamheten.

SIB menar att det är lovvärt att sotningsväsendet utökar sitt kompetensområde till att omfatta även ekonomisk eldning och att viss rådgivning där så anses befogat sker i samband med det ordinarie sotningsarbetet. Verksamheten behöver dock, enligt SIB:s mening, inte bedrivas som en kontrollverksamhet utan som en frivillig rådgivningsservice till pannägare och pannskötare,

Fastighetsägareförbundet vill för sin del ifrågasätta det monopol som sotningsväsendet skulle få. Vidare anser förbundet att det inte är en acceptabel ordning att låta skorstensfejarna svara för både sotning och inspektion; det skulle innebära att de fick kontrollera sitt eget arbete.

4.3 Dispensmöjligheter

Möjligheterna till dispens berörs av en rad remissinstanser. Kommunförbundet framhåller att man inte har något att erinra mot förslaget att vissa större förvaltningsföretag, som disponerar egen kompetent organisation, själva bör få inspektera sina anläggningar. Samma uppfattning redovisar BER. kommunstyrelsen i Borås och Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund, som för sin del då förutsätter att resultaten skall anmälas till tillsynsmyndigheten och att denna skall göra stickprovskontroller.

Kommunstyrelsen i Örnsköldsvik anser att de kommuner som har egen tillfredsställande inspektionsverksamhet bör ges möjlighet till dispens.

När det gäller landstingens byggnader påpekar SPR/ att de större sjukhusen (regionsjukhus, länssjukhus, ofta också länsdelssjukhus) har så stora och komplicerade eldningsanläggningar att utrustning måste finnas som kontinuerligt anger erforderliga data för att god energihushållning skall kunna ernås. Den kompetenta och specialutbildade personal som krävs för detta finns inom sjukhusens förvaltningsorganisation. För att även de mindre anläggningarna skall komma i åtnjutande av kompetent personal övergår landstingen f. n. successivt till att administrativt samordna dessa anläggningar med de stora sjukhusen och lägger därvid in ”inspektionsverksamheten” i systemet för byggnadernas skötsel och drift. För landstingens skolor och byggnader för omsorgsverksamheten kan motsvarande arrangemang

ordnas i den mån det inte redan är utfört.

Med hänsyn till detta och till den informations- och utbildningsverksamhet som SPRI bedriver i dessa frågor anser SPRI att den föreslagna inspektionsverksamheten även vid ett eventuellt obligatorium då det gäller byggnader tillhörande landstingen och övriga sjukvårdshuvudmän kan och bör ombesörjas av huvudmännen själva.

Fortifikationsförvaltningen framhåller att inspektioner och kontroller av den art förslaget avser sedan lång tid tillbaka har skett enligt instruktion för maskinchefer inom försvaret. Inspektioner samt uppföljning av driftstatistik har dessutom skett från såväl regional som central nivå. Anslagen tid för drifttillsyn av försvarets eldningsanläggningar varierar mellan 4 besök per år och 2 besök per dag. En speciell enhet för energifrågor har inrättats inom förvaltningens centrala organisation. Med hänsyn härtill anser förvaltningen att försvarets anläggningar bör undantas från den föreslagna obligatoriska inspektionen. |

Byggnadsstyrelsen, som i likhet med vissa större bostadsförvaltande företag bedriver en liknande verksamhet sedan lång tid och även på senare år byggt upp en särskild regional driftorganisation härför, anser att statliga byggnader som förvaltas av byggnadsstyrelsen bör undantas från ett eventuellt obligatorium.

HSB:s riksförbund utgår ifrån att den värme- och energikontroll som byggts upp inom exempelvis HSB och Riksbyggen kan fortsatt utnyttjas även i en obligatorisk inspektionsverksamhet med rapportskyldighet på det sätt som utredningen föreslagit. Riksbyggen anför liknande synpunkter.

Fastighetsägareförbundet hemställer att de av förbundets föreningar som har kompetent personal —t. ex. Stockholmsföreningen — skall få rätt att inom sitt verksamhetsområde själva utföra inspektion, därest denna skulle bli obligatorisk.

Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen har i gemensamt yttrande framfört att utredningens förslag berör näringslivet främst vad avser inspektionen av anläggningar i byggnader för handel, bank- och försäkringsverksamhet samt mindre industribyggnader och hantverkslokaler.

En obligatorisk kontroll av stora och medelstora eldningsanläggningar inom näringslivet kan ibland vara motiverad enligt arbetsgruppens förslag. Organisationerna vill emellertid framhålla att åtskilliga medlemsföretag redan har servicekontrakt på sina oljeeldade anläggningar med kontinuerlig uppföljning av tekniska data. Denna uppföljning sker för att driften av pannanläggningarna skall vara så ekonomisk som möjligt. För dessa företag är en obligatorisk extrakontroll icke motiverad. I dessa fall bör det, enligt de två remissinstanserna, räcka med en uppgiftsskyldighet till byggnadsnämnd eller annan utsedd myndighet.

4.4 Inspektionens inriktning och utförande

Enligt förslaget skulle inspektionen ske en gång per år och omfatta en mätning före sotningen, eventuellt en mindre injustering, en kontrollmätning samt dokumentation av åtgärdsförslag. Kontrollmätningen (efter sotningen) skulle av kostnadsskäl i vissa fall kunna utgå. Beräknad tidsåtgång för inspektion med två mätningar är 20-30 minuter.

Naturvårdsverket betonar att en inspektionsverksamhet inriktad på att åstadkomma en effektivare förbränning medger minskning av utsläppen av främst sot och kolväten. Däremot kan den leda till ökade kvävcoxidutsläpp, en förorening som tilldrar sig ökad uppmärksamhet från miljövårdshåll. Kväveoxidbildningen ökar med ökad gastemperatur och minskar med ökat luftöverskott. En inspektionsverksamhet som inriktas på att minska luftöverskottet för att därigenom få upp koldioxidhalten kan leda till ökade sotutsläpp vid halter överstigande 12 "5. Inspektionsrutinens utformning och valda gränsvärden kan således påverka utsläppen av luftföroreningar från eldningsanläggningar. Naturvårdsverket har mot bakgrund av eldningsanläggningars betydelse för tätorternas luftkvalitet ett stort intresse av att delta i utformningen av eventuella åtgärders praktiska innehåll.

Även fortifikationsförvaltningen erinrar om att en uppjustering av koldioxidhalten alltid innebär en risk för miljömässiga olägenheter vid senare förändringar av tryck och temperatur hos förbränningsluften.

VES-tekniska föreningen har i sammanhanget tagit upp frågan om tillsatsmedel i oljor, särskilt beträffande villapannor. Föreningen anser att de miljöpåverkande effekterna via rökgaserna (tungmetaller) gör det motiverat att överväga obligatoriskt typgodkännande av sådana tillsatsmedel.

Statskontoret ifrågasätter om inte inspektionsintensiteten av ekonomiska skäl bör varieras med hänsyn bl. a. till anläggningens ålder och storlek. Kontoret föreslår en inspektionsverksamhet som för exempelvis enfamiljshus innebär inspektion vartannat eller vart tredje år och för andra kategorier, t. ex. större hyresfastigheter, innebär två inspektioner/år.

Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund anser att en inspektion per år är tillräckligt samt att tidåtgången för den av utredningen beskrivna inspektionen torde uppgå till minst 30 minuter. Mätningens omfattning och utförande bör diskuteras närmare i samband med att arbetet taxesätts.

Fastighetsägareförbundet menar också att utredningen underskattat tidsåtgången för inspektion; omkring I timme per panna bör man enligt förbundet räkna med. Där ingår då analyser, viss mindre justering av spjäll samt utarbetande av åtgärdsförslag.

Konsumentverket ifrågasätter om inte vissa enklare justeringar bör kunna utföras i direkt anslutning till inspektionen. Det gäller inställningen av luftmängd och rökgasspjäll. I åtskilliga fall skulle hushållen då inte behöva anlita ett särskilt serviceföretag och sålunda kunna spara avsevärda kostnader. En injustering borde kunna rymmas inom den kalkylerade arbetstiden 30

minuter per inspektion. Skulle så inte vara fallet bör övervägas om inte den ena av de två mätningar, som i betänkandet föreslås ske vid varje inspektionstillfälle, kan utgå.

Bostadsstyrelsen anser att inspektionen bör omfatta mätning efter sotning av rökgastemperatur, koldioxidhalt och sottal, och att resultaten skall delges anläggningens ägare i form av uppgift om förbränningsverkningsgrad och sottal. Kopia av mätprotokollet bör arkiveras av skorstensfejaren såsom referenshandling vid förfrågningar från fastighetsägare m. m. och för statistiska behov. Kostnaden för mätningen bör inräknas i den ordinarie sotningstaxan.

Provningsanstalten invänder mot förslaget att i vissa fall göra mätningar endast före sotning och anser att mätningen efter sotning är viktigare eftersom man då får en slutlig kontroll av anläggningens skick.

HSB:s riksförbund menar att det inte förefaller nödvändigt att göra två mätningar, en före och en efter den föreskrivna sotningen, eftersom koldioxidhalten eller sottalet knappast ändrar sig på grund av att pannorna sotats. Vad gäller inspektionen av större värmecentraler anser HSB dels att fastighetens hela encergiförbrukning bör beaktas, dels att inspektören vid behov bör kunna utföra viss justering av oljebrännare och automatik som direkt kan höja verkningsgraden. Några utbyten av komponenter eller dylikt bör dock inte ingå i arbetsuppgifterna. HSB anser dessutom att en väsentlig arbetsuppgift för inspektören är att också ge råd, anvisningar och rekommendationer till förvaltningen som svftar till lägre energiförbrukning.

FEFS-tekniska föreningen är tveksam till lämpligheten av att uttryckligen föreskriva två mätningar.

4B CTC, som hänvisar till vissa egna undersökningar, redovisar synpunkter på den föreslagna inspektionens utförande, tidsåtgång m. m. BL. a. framhåller bolaget att kontrollmätningen bör ske vid eldningssäsongens start samt att högst 10 minuter kan gå åt. Skorstensfejaren bör inte vidta några åtgärder utan överlämna resultaten till anläggningens ägare och ge råd om vad som bör göras.

4.5 Serviceåtgärder m. m.

Några invändningar mot förslaget att eventuella serviccåtgärder skall bekostas av fastighetsägarna har inte gjorts.

Utredningens förslag att tillsynsmyndigheten skall kunna förelägga fastighetsägare att vidta åtgärd som föreslagits vid inspektionen avstyrks av bl. a. bostadsstyrelsen. Styrelsen anser att såväl administrationen av inspektionsverksamheten som kraven på behörighet m. m. härigenom avsevärt kan förenklas. I de fall anläggningens verkningsgrad och sotavgivning är otillfredsställande bör upplysningen härom tillsammans med information om lämpliga åtgärder enligt styrelsen utgöra ett tillräckligt incitament för fastighetsägaren att utföra erforderliga förbättringar.

Kommunstyrelsen i Malmö menar att det från allmänt tillämpade rättsgrundsatser kan ifrågasättas, om det är lämpligt att föreskriva tvångsingripanden, som till övervägande del hänför sig till åtgärder i besparingssyfte, där ej akut krissituation föreligger.

Byggnadsstyrelsen anser för sin del att inspektionen visserligen bör vara av rådgivande och undervisande natur men att föreläggande om åtgärder bör kunna utfärdas i de fall uppenbara brister konstateras. En sådan verksamhet underlättar, enligt byggnadsstyrelsen, myndigheternas arbete vid en eventuell bränslekris.

Förslaget att återinföra statligt stöd till byte av oljebrännare tillstyrks av Rörfirmornas riksförbund, som erinrar om att det vid införandet av energisparlån även gick att få bidrag för utbyte av värmepannor. Förbundet finner det motiverat att återinföra också detta bidrag.

Samma uppfattning redovisas av Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Villaägareförbundet. Kommunstyrelsen i Ekerö tillstyrker att byte av oljebrännare skall bli berättigat till statligt lån och/eller bidrag.

Bostadsstyrelsen och planverket avstyrker förslaget med hänsyn till tidigare erfarenheter.

4.6 Personalresurser och utbildningsbehov

Utredningens bedömningar vad gäller de personal- och utbildningsbehov som inspektionen ställer kommenteras av en rad remissinstanser.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att övergången till ökad användning av fjärrvärme i vissa kommuner leder till att behovet av skorstensfejare minskar. Styrelsen anser därför att det är tänkbart att de ökade inspektionsuppgifterna till viss del kan inrymmas i den arbetskraftsreserv som uppstår om ett stort antal små eldningsanläggningar ersätts av ett fåtal större, vilka dessutom sannolikt förfogar över egen personal, som kan få behörighet att utföra de egna inspektionerna.

Den icke obetydliga ökning av sotningsväsendets personal som dock därutöver föranleds av de nya uppgifterna bör enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening delvis kunna tillgodoses inom arbetsmarknadsutbildningens ram. Några svårigheter att under en rimlig övergångstid genomföra såväl inspektions- som åtgärdsorganisationen synes av arbetsmarknadsskiäl inte behöva uppstå.

Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund delar i huvudsak denna uppfattning. Förbundet erinrar om att lokala överskott på arbetskraft tidvis uppkommit under senare år och att fackets huvudorganisationer därför år 1973 enades om att påkalla en viss återhållsamhet i rekryteringen så att anpassning till den minskande arbetsvolymen skulle kunna ske med minsta störningar för den befintliga arbetskraften. Lokala underskott förekommer emellertid också. |

När det gäller utbildningen framhåller förbundet att den nuvarande

utbildningen av skorstensfejare vid statens brandnämnd (brandskolan) ger

erforderlig utbildning för den arbetsuppgift som förslaget avser. Den som genomgått gesällklassen är sålunda kompetent att utföra mätningar för inspektion av förbränningstillståndet i värmeanläggning. En kort repetitions-

utbildning med särskilt sikte på innehållet i inspektionsverksamheten kan dock bli nödvändig. Sådan utbildning torde kunna genomföras i samverkan

med förbundet. För dem som inte nu har nämnda utbildning och som skall

engageras i den nya verksamheten bör en utbildning genomföras enligt

utredningens förslag. Fortbildning av skorstensfejare har tidigare genomförts i brandskolans regi för olika ämnesområden. Det bör undersökas huruvida också den nu aktuella fortbildningen kan genomföras i sådan form.

LO och Svenska skorstenstejareförbundet anför för sin det att det för närvarande råder påtaglig brist på skorstenstejare. På vissa sotningsdistrikt hinner man inte utföra den föreskrivna sotningen enligt gällande brandordning och personalsituationen medger alltså inte nya arbetsuppgifter. En personalförstärkning motsvarande drygt 300 arbetstillfällen ter sig mycket

svår att klara. För att nå sådant tillskott av arbetskraft krävs betydande

stimulansåtgärder. Utbildningen för de nya uppgifterna blir också angelägen.

Någon erinran mot förslaget framförs inte, men man påpekar att den yrkesutbildning som förslaget förutsätter kan innebära ett avsevärt inkomst-

bortfall för privatanställda elever.

Också brandnämnden pekar på att det för närvarande i många sotningsdistrikt är svårt att hinna med den föreskrivna sotningen p. g. a. personalbrist. Denna arbetsuppgift måste enligt brandnämnden komma i första hand. Det kan därför visa sig svårt för sotningsväsendet att praktiskt klara av den

föreslagna nya verksamheten. En möjlighet som brandnämnden visar på är att sotningsdistrikten och/eller kommunerna köper inspektionstjänster av

varandra. Framtida sammanläggningar av sotningsdistrikt kommer att innebära förbättrade möjligheter att lägga nya uppgifter på sotningsväsendet.

Brandnämnden förklarar sig beredd att medverka i utbildningen för

inspektionsverksamheten. Den kompletterande utbildning som färdiga

gesäller behöver för att få behörighet som inspektör kan, enligt nämnden,

anordnas som regionala kurser och vållar inte några större problem. För dem

som måste nyrekryteras kan inspektionsutbildningen bakas in i gesällklassen. Utredningens tidsplan är emellertid för dessa senare fall inte realistisk enligt brandnämnden. Enligt bostadsstyrelsen får den successiva utbyggnaden av sotningsväsendets resurser genom nyrekrytering och utbildning vara avgörande för i vilken

takt inspektionsverksamheten kan införas.

Planverket anser att omfattningen av den utbildning, som skall krävas av

den som handhar inspektion, bör övervägas i samråd mellan energisparkom-

mittén, brandnämnden och sakkunniga för utredningen av utbildningsfrågor

vid brandnämnden. I sammanhanget påpekar planverket att man i utred-

ningen ej närmare har berört vikten av att driftspersonal för medelstora panncentraler har tillräcklig utbildning. Planverket anser det angeläget att

även denna fråga beaktas i samband med strävandena att åstadkomma förbättrad driftsekonomi. Detta framhålls också av S/B som tillägger att man bör överväga krav på viss godkänd utbildning för hel- och deltidsanställda

maskinister eller värmeledningsskötare och på sikt behörighetsbevis vid

anställning av denna för driftsekonomin så betydelsefulla grupp. Svenska petroleum institutet menar att ökade insatser — frivilliga eller obligatoriska — från sotningsväsendet för att främja bättre eldningsekonomi

kräver ökad utbildning och fortbildning av personal. Institutet tillstyrker de förslag som utredningen presenterat på denna punkt.

Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen understryker

behovet av en kvalificerad och tillräckligt lång utbildning. Liknande

synpunkter framförs av VIS-tekniska föreningen.

De sakkunniga för översyn uv brandförsvarsutbildningen framhåller att de inte

för närvarande bedömer några svårigheter föreligga att i en framtida skorstensfejarutbildning lägga in också de moment, som är nödvändiga för att

det av kommittén föreslagna, behörighetsgrundande utbildningsbevisct skall

kunna utfärdas. De ifrågasätter emellertid om den av kommittén föreslagna fortbildnings-

kursen för verksamma skorstensfejare kommer att kunna genomföras med godtagbart resultat på den föreslagna korta kurstiden. Sannolikt måste då

instruktörer och utbildningsmateriel ställas till förfogande i en omfattning,

som det kan bli mycket svårt att genomföra. De sakkunniga har annars inget

att erinra mot att fortbildningsverksamheten genomförs av SIFU, men anser det då önskvärt att denna verksamhet av institutet bedrivs i nära samarbete med brandnämnden och med branschens fackliga organisationer. Detta

samarbete bör då också omfatta överläggningar om kurstidens längd.

Skolöverstyrelsen erinrar om att man inom överstyrelsens byrå för gymnasieskolan planerar för undervisning som ger erforderlig kompetens för den föreslagna inspektionen. En teknisk arbetsgrupp har aktualiserat behov och

planering av arbetsmarknadsutbildning inom VVS-området. Om ökat behov

av utbildad personal för inspektionsverksamheten så kräver anpassas arbetsmarknadsutbildningen till det aktuella arbetsmarknadsläget. Hänsyn till de nämnda, inom skolöverstyrelsen planerade utbildningarna, bör tas vid

bedömningen av utbildningsverksamheten inom statens brandnämnd. Byggnadsstyrelsen är tveksam till utredningsförslaget och påpekar bl. a. att

ett testförfarande, om det hanteras fel, kan ge missvisande resultat. Mättekniken är inte så enkel som den kan förefalla. Inspektionerna bör, om

de skall ge avsedd verkan, handhas av personal med ingenjörsutbildning eller motsvarande. Byggnadsstyrelsen bedömer det därför som mindre lämpligt att

basera inspektionsverksamheten på vidareutbildad sotningspersonal. Att samma personalkategori utför såväl inspektion som sotning torde dessutom på längre sikt medföra onödigt höga sotningskostnader. Den i utredningen

föreslagna utbildningsföljden för sotningspersonal är inte möjlig att genomföra inom den angivna tidsplanen.

Liknande synpunkter framförs av Fastuighetsägareförbundet som dessutom menar att sakkunnig personal redan nu står till förfogande inom bl. a. VVSbranschen. Med hänsyn till detta och till att åtgärdsbehovet på sikt skulle minska kan det enligt förbundet inte vara välöverlagt att ordna en så omfattande utbildning som den föreslagna.

4.7 Behörighet och auktorisation

Planverket har ingen erinran mot förslaget att prövning av behörighet för inspektörerna skulle åligga planverket. Huruvida behörighet skall baseras på ett obligatoriskt krav eller — i varje fall under en övergångstid — vara en rekommendation bör, enligt verket, närmare övervägas vid den fortsatta beredningen av denna fråga.

Kommunförbundet har ingen invändning mot ett krav på behörighetsbevis.

VES-rtekniska föreningen anser att preciserade tillämpningsbestämmelser måste utfärdas och förutsätter att så sker genom planverkets försorg. Kompetenskrav för inspektörer bör behandlas i det sammanhanget.

Enligt Rörfirmornas riksförbund bör en förutsättning för obligatorisk inspektion vara att verksamheten som sådan auktoriseras, dvs. att de personer som har att utföra inspektionen skall genomgå erforderlig utbildning. Det får heller inte föreligga hinder för annan person, t. ex. värmetekniker, att genomgå motsvarande utbildning och erhålla auktorisation. Även när det gäller serviceåtgärder bör auktorisation införas för installatörer m. fl. inom oljeeldningsområdet i syfte att skydda konsumenterna. Liknande synpunkter framförs av Sveriges hantverks- och industriorganisation. Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund menar också att det är angeläget med någon form av auktorisation för den som utför service.

Svenska petroleum institutet anser att det kan ifrågasättas om inte någon form av auktorisation av företag inom VVS- och oljebranschen kunde vara av värde för att få god anslutning av villa- och fastighetsägare till ett frivilligt inspektions- och servicesystem.

4.8 Provning och typgodkännande av utrustning

När det gäller utformningen av egenskapskrav och provningsmetoder erinrar provningsanstalten om det arbete som bedrivs i Myndighetskommittén för cldstadsfrågor. Regler som utarbetats i myndighetskommittén och fastställts av ansvariga föreskrivande myndigheter är bl. a. underlag för den officiella provning som provningsanstalten bedriver såsom riksprovplats för eldningsapparater med tillbehör.

Provningsanstalten ansluter sig till kommitténs förslag att inspektionen

skall utföras med hjälp av mätutrustning som typprovats och typgodkänts för sitt ändamål samt att denna utrustning skall underhållas och kalibreras. Även

instrument för dragmätning bör ingå i mätutrustningen. Beträffande kraven på typprovning och typgodkännande av mätutrustning

utgår provningsanstalten från att planverket utfärdar sådana föreskrifter att

lagen (1974:896) om riksprovplatser m. m. blir tillämplig. Provningsanstalten

är därefter beredd att i fastställd ordning föreslå lämplig riksprovplats för detta

objektområde. Planverket förordar att provningsmetoder för den mätutrustning som skall användas vid inspektionen tas fram genom provningsanstalten samt att godkännanderegler inom området utarbetas inom planverket. Typprovning

kan därefter verkställas av provningsanstalten och typgodkännande utfärdas genom planverket. Härutöver förutsätts en fortlöpande kontroll av mätin-

strumenten.

Vidare anser planverket i likhet med utredningen att en provningsmetod för brännares stabilitet bör utarbetas. Vad gäller frågan om särskilt typgodkännande i detta avseende erinrar planverket om att det redan finns vissa

konstruktions- och provningsbestämmelser för oljebrännare, Som avses att

typgodkännas. Något tvingande krav att oljebrännare skall vara typgodkänd

finns dock inte i dag. Eftersom provningsbestämmelserna av olika skäl ändå skall bli föremål för revision och bearbetning i sammanhanget bör övervägas om bestämmelserna kan utvidgas att även omfatta frågan om stabil drift. Underlag skulle då erhållas för ett typgodkännande, som även innefattar

stabiliteten.

Även VVS-tekniska föreningen anser att provningsmetoder för brännares

stabilitet och servicemöjligheter bör utarbetas samt att frågan om obligatoriskt typgodkännande av brännare bör prövas.

Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund tillstyrker att mätningsutrustningen skall vara typgodkiänd och underkastad fortlöpande kontroll. Behovet av övergångsregler under resursuppbyggnaden måste beaktas.

Svenska Rexus AB anser att alla pannor som arbetar med köpt bränsle bör ha fast installerad rökgastermometer så att ägaren själv kan kontrollera temperaturen och vidta eventuella åtgärder.

4.9 Författningsförslaget

Några remissinstanser tar upp de föreslagna författningsändringarna och

påtalar bl. a. vissa oklarheter.

BFR anser att det föreslagna tillägget i byggnadsstadgan, 50 §, har fått en olämplig lydelse. ”Låg bränsleförbrukning” är bara till en mindre del

beroende av eldningsanläggningens kondition, och beror i övrigt på byggnadens konstruktion och utformning och hur den utnyttjas. BFR föreslår därför att 50 § får följande tillägg:

"Byggnads installationer för uppvärmning och tappvarmvatten, inklusive eldningsanläggningarna, skall hållas i sådant skick att onödiga energiförluster

undvikes.

BFR menar att denna formulering visserligen kan leda till olika tolkningar av begreppet ”onödiga cenergiförluster”, men så småningom torde en viss praxis utbildas. Under alla förhållanden menar BFR att denna tolkning är

lättare att göra än att tolka begreppet ”låg bränsleförbrukning”.

Motsvarande textändring förutsättes ske i 65 §. Planverket tillstyrker i sak tillägg med innebörd enligt förslagen, men

förordar en viss språklig överarbetning, så att texten bättre korresponderar med ordval i 44a§ byggnadsstadgan och i Svensk Byggnorm. Vidare

framhåller planverket att de föreslagna ändringarna medför att tillämpnings-

bestämmelser enligt 76 § byggnadsstadgan måste utfärdas av planverket. Kravet i 44 a § om god värmehushållning avser alla byggnader, medan

bestämmelserna om inspektion avses enbart gälla vissa byggnader och endast oljeeldade pannanläggningar. Bl. a. sådana frågor torde behöva klarläggas i tillämpningsbestimmelser. Även formerna för tillsyn samt kompetenskrav

torde behöva fastläggas i bestämmelserna, menar planverket.

Kommunstyrelsen i Malmö framhåller att det är angeläget att i författningen

precisera begreppen ”låg bränsleförbrukning” och ”oskälig bränsleförbrukning”.

Konsumentverket anser att det saknas en klar precisering av vilka anläggningar som skall inspekteras. ”Årlig oljeförbrukning” är svår att fastställa på

tillförlitligt sätt. Fortifikauonsförvaltningen tar också upp denna fråga och

anser att precisering av den nedre gränsen för inspektion med fördel kan

uttryckas genom mått på bränslckapacitet, något som utan större svårighet kan konstateras vid besök i en anläggning.

Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund menar att pannans värmeeffekt

bör användas som mått. Man föreslår en undre gräns av 14 Mcal/h (ca 16 kW).

Förbundet påpekar vidare att en föreskrift för skorstensfejaremästaren såsom ansvarig för sotningsväsendets verksamhet bör införas i författningen,

som reglerar sotningsväsendets arbetsuppgifter.

5¶Sammanfattning av planverkets rapport - Energisparmöjligheter i befintlig bebyggelse — preliminär rapport

5.1 Allmänt om rapporten

Regeringen har genom beslut 1976-08-19 uppdragit åt planverket att utreda frågan om energibesparing i befintlig bebyggelse. Enligt uppdraget skall

planverket:

- beräkna hur stora besparingar som är tekniskt och ckonomiskt möjliga

under den närmaste tioårsperioden,

—- bedöma vilka typer av sparåtgärder som bör komma till stånd under

tioårsperioden, — utarbeta förslag till nya bestämmelser och, där så är befogat, också förslag

till nya sparmedel som underlättar genomförandet av nödvändiga sparåt-

gärder.

Uppdraget omfattar enligt direktiven alla typer av energisparåtgärder — även sådana som för närvarande inte är byggnadslovspliktiga. Utredningen skall dock endast beröra sådana byggnader som ändå skall bli föremål för ombyggnad eller som i övrigt är i behov av underhåll.

Planverket överlämnade en rapport — Energisparmöjligheter i befintlig bebyggelse — preliminär rapport — till bostadsdepartementet den 31 januari 1977. Rapporten har varit föremål för en omfattande remissbehandling. Den 5 september 1977 överlämnade planverket en slutlig rapport i vilken man tagit hänsyn till remissutfallet. Den slutliga rapporten redovisas i avsniu 7.

5.2 Beräkningsunderlag

Den offentliga statistiken ger enligt planverket en god uppfattning om bostadsbeståndets omfattning men begränsade upplysningar om dess tekniska kvalitet. I rapporten redovisas några för energihushållningen betydelsefulla data för bostadsbeståndet.

Ser man på det totala byggnadsbeståndet finner man enligt planverket att detta till övervägande del består av byggnader med ”modern” utrustning. Enligt folk- och bostadsräkningarna 1975 är 83 ”6 av antalet rumsenheter i småhusen och 88 "5 av rumsenheterna i flerbostadshusen att betrakta som moderna (kvalitetsgrupp 1-2). Det äldre beståndet är alltså numera till stor del upprustat till modern utrustningsstandard men har enligt planverket i stället brister i byggnadstekniskt avseende, t. ex. beträffande isolering och installationer. Även en stor del av byggnadsbeståndet från de senaste tjugo åren har brister i detta avseende. Av folk- och bostadsräkningarna framgår vidare att omoderna och halvmoderna bostäder (kvalitetsgrupp 4-7 resp. 3) förekommer nästan uteslutande i hus byggda före år 1951. Omkring 55 fv av dessa finns i småhusbeståndet, enligt planverket sannolikt till stor del på landsbygden.

Avgången av bostadslägenheter, dvs. lägenheter som försvinner från bostadsmarknaden genom rivning, ombyggnad m. m.. sker nästan helt med lägenheter som är byggda före 1930 och som är små och av låg kvalitet. Enligt tillgänglig statistik har avgången under perioden 1965-70 varit cirka 40 000 lägenheter/år. Mer än hälften av de avgångna bostäderna har byggts om till andra ändamål (kontor, fritidshus) och finns alltså kvar som uppvärmd byggnadsvolym.

Enligt rapporten uppvärms 749 000 lägenheter med fjärrvärme (varav 4 9 i småhus), 2 407 000 med oljeeldad panna (varav 46 ”ö i småhus) och 374 000 med el (varav 90 25 i småhus).

När det gäller bostadsbeståndets byggnadstekniska och installationstekniska egenskaper är kunskaperna starkt begränsade. IHär anser sig planverket kunna göra endast mycket grova erfarenhetsmässiga uppskattningar.

Det är enligt planverket känt att transmissionsförlusterna (dvs. energiförluster genom byggnadens omslutande delar) är väsentligt högre i småhus än i övriga hus. Särskilt gäller det ytterväggar och tak (vindsbjälklag). Möjligheten att minska encergiförbrukningen genom värmeisolering av ytterväggar och vindsbjälklag är därför normalt väsentligt större i småhusen än i flerbostadshus med tre eller flera våningar och med en normal husbredd på cirka 12 m. I smala flerbostadshus med 8-9 m husbredd och i små låga flerbostadshus ger dock en värmeisolering av dåligt isolerade byggnader en avsevärd effekt.

När det gäller lo k albeståndet- bortsett från industrins lokaler—- finns det enligt planverket begränsade möjligheter att med tillgänglig offentlig statistik kartlägga beståndets omfattning. Enligt Energiprognosutredningen (EPU) fanns år 1972 376 miljoner m? byggnadsvolym. Den beräknas år 1985 ha ökat till 420 miljoner m? och år 2000 till 487 miljoner m?. Senare bedömningar visar emellertid, enligt planverket, att tillväxten förmodligen kommer att bli något större.

Också beträffande lokalbeståndets tekniska egenskaper och kvalitet är det, enligt verket, svårt att få fram tillförlitliga uppgifter. Verket bedömer emellenid att flertalet lokaltyper, såsom kontor, vårdbyggnader och skolor, har något sämre värmeisoleringsegenskaper än flerbostadshus. Det beror bl. a. på att fönsterarean ofta är upp till 50 "6 större i dessa typer av lokaler än i flerbostadshus.

I jämförelse med bostäder her vidare flertalet lokaler mer omfattande luftbehandlingsutrustning, och procentuellt sett är energiförlusten genom ventilationen högre. Många av dessa installationer är också överdimensioncerade och drivs relativt ocekonomiskt. Enligt plan verket finns det därför skäl att anta att möjligheterna till energibesparing här är större än i bostadsbeståndet.

Den totala bruttocnergiförbrukningen i Sverige uppgick år 1973 till cirka 430 TWh. För bostads- och lokalsektorn var bruttoenergiförbrukningen samma år 162,2 TWh. År 1976 var energiförbrukningen! inom denna sektor (enligt statens industriverk januari 1977) 167,7 TWh. Om detta värde temperaturkorrigeras (dvs. omräknas till vad förbrukningen skulle ha varit om det hade varit ett medelkallt år) blir motsvarande siffra 161,2 TWh.

Tillgängligt material tyder enligt planverket på att en kraftig förändring har ägt rum beträffande energiförbrukningen för uppvärmning. Efter en snabb ökning i början av 1970-talet har förbrukningen nu dämpats och pendlar kring

I I beskrivningen och beräkningarna av energiförbrukningen använder planverket ett begrepp ”brutto byggnad” som avser den energi som t ill förs en byggnad i form av olja. el, gas e. d.

de i riksdagsbeslutet 1975 angivna nivåerna. Denna utveckling är, enligt verket, anmärkningsvärd i det långa perspektivet. En brant ökning av energiförbrukningen från tiden för andra världskriget och fram till 1970-talets början har för byggnadsuppvärmningen dämpats och närmat sig s.k. nolltillväxt.

5.3 Tekniska åtgärder

Planverket grupperar de energibesparande åtgärder som kan vidtas i befintlig bebyggelse i två huvudtyper, dels sådana som innebär underhåll, dels sådana som innebär förbättringar av olika slag. Underhållsåtgärder är enligt planverket normalt möjliga att genomföra relativt snabbt, med kort förberedelsetid, till måttlig kostnad och med små eller inga obehag för de boende eller lokalnyttjarna. Förbättringsåtgärder kan vara mer omfattande. En del sådana åtgärder, t. ex. komplettering av installationerna med reglerutrustning eller tilläggsisolering av vindsbjälklag bör, enligt planverket, kunna genomföras tämligen snabbt och utan nämnvärda komplikationer för byggnadernas nyttjare. Andra förbättringsåtgärder kan vara mera tids- och kostnadskrävande och, enligt planverket, vanligen lämpliga att genomföra när byggnaden är i behov av mer omfattande underhåll eller andra större åtgärder.

Planverket framhåller att många hus är otäta och dåligt värmeisolerade. Om man förbättrar värmeisolering och täthet hos byggnadens omslutande delar kan värmeförlusterna för många byggnader minskas avsevärt. Dessutom blir yttemperaturen på den s. k. klimatskärmens (fönster, väggar, yttertak och golvbjälklag) insida högre, särskilt om fönstren förbättras. Det leder i sin tur till ett bättre rumsklimat. Lufttemperaturen i rummet bör därför, enligt planverket. i sådana fall kunna sänkas något utan att komforten för den som vistas i rummet försämras.

Enligt planverket är installationerna i byggnader ofta kraftigt överdimensionerade. Många delar av installationerna och speciellt pannor och brännare har emellertid en bästa verkningsgrad vid en relativt hög belastning. En överdimensionerad installation medför därför en onödigt dålig verkningsgrad, dvs. energi går förlorad tll ingen nytta i pannor och installationer i övrigt. Planverket framhåller vidare att de flesta äldre uppvärmningsanordningar är mycket dåligt injusterade. Det medrför bl. a. att temperaturen i byggnadens olika delar varierar och det medverkar till en kraftigt förhöjd energiförbrukning. För att åstadkomma en acceptabel inomhustemperatur i de kallaste delarna av en byggnad kommer de varmare delarna i en dåligt injusterad byggnad att få onödigt höga rumstemperaturer. De boende måste vädra kraftigt för att åstadkomma acceptabla innetemperaturer.

Det är dessutom, enligt planverket, ofta möjligt att sänka cnergiförbrukningen kraftigt genom en justering av ventilationsanläggningen. En sådan

justering försvåras dock relativt ofta av att det saknas möjligheter att på ett

enkelt sätt mäta och reglera luftflöden. I samband med ombyggnad kan det

också, enligt verket, vara lämpligt att förse ventilationsanläggningen med avstängningsspjäll med vars hjälp man kan stoppa eller stänga av flödet till

lokaler som vid olika tider på dygnet inte kräver ventilation.

Vidare anser verket, att pannornas och panninstallationernas reglerutrustning kan vara i behov av utbyte eller översyn. Små pannor är för närvarande

sällan försedda med reglerutrustning, och det finns därför skäl att från

energihushållningssynpunkt installera en utetemperaturstyrd motorshunt. På så sätt garanteras att uppvärmningen inte är större än vad yttertemperaturen vid varje tidpunkt kräver.

I många byggnader, t. ex. kontor och skolor, bör reglerutrustningen, enligt verket, förses med anordning sor möjliggör sänkning av rumstemperaturen nattetid, över helger eller bådadera. I en del byggnader är det tänkbart att man periodiskt helt kan stoppa luftflödet. För vissa äldre byggnader av stenmaterial kan dock utvecklingen av radioaktiva produkter vara av en sådan

storleksordning att man inte skall vidta sådana justeringar av luftflödet.

Planverket behandlar också lokala energikällor med vilket avses

den energi som kan erhållas med solinstrålning, med vindkraft, ur omgivande luft, mark eller grundvatten. Verket framhåller bl. a. följande. För sitt

utnyttjande kräver dessa energikällor utrustning som hittills inte kommit i

kommersiellt bruk eller ännu inte används i större skala, t. ex. solfångare och

värmepumpar. Forskning och utvecklingsarbete inom området pågår emcllertid. Solenergi kan också utnyttjas utan speciella solfångaranordningar genom s. k. passiva system. Genom lämpliga fönsterkonstruktioner och

tillhörande solavskärmningsanordningar är det möjligt att bältre utnyttja solenergi under tider då den kan nyttiggöras och att bättre undvika besvärande solstrålning under den varmare årstiden. Förutsättningarna för

energibesparing är att byggnaden försetts med erforderlig reglerutrustning.

Verket tar vidare upp frågan om inomhustemperaturen och

framhåller därvid att det är möjligt att sänka energiförbrukningen kraftigt

genom att sänka inomhustemperaturen. I dag godtas som lägsta riktade

operativa temperatur 18? C under dagtid i bostäder och liknande lokaler vid lägsta dimensionerande utetemperatur. Detta innebär i normalfallet en

rumstemperatur av cirka 20? C. I äldre byggnader med dålig isolering och

dåliga fönster måste man hålla en rumstemperatur som är ett par grader högre

för att få motsvarande riktad operativ temperatur, dvs. en temperatur som

upplevs på samma sätt.

5.4¶Bedömning av kostnader och besparingsmöjligheter

Planverket anger i rapporten beräkningar av möjligheterna att spara energi i byggnadsbeståndet och kostnaderna för nödvändiga åtgärder.

Planverket framhåller att nettoenergiförbrukningen! i bostadshus uppförda under senare år successivt minskat. För nybyggda hus, dvs. hus som uppförs enligt de nya tillämpningsföreskrifterna till 44a§ BS, har den genomsnittliga nettoenergiförbrukningen uppskattats till cirka 17 000 kWh per lägenhet i småhus (bostadsyta 120 m?) och till cirka 10 000 kWh per lägenhet (bostadsyta 70 m?) i flerbostadshus. Det motsvarar grovt räknat en besparing på 50 5 jämfört med byggnader som uppfördes innan de nya föreskrifterna trädde i kraft i januari 1977. Dessutom erhålls besparing av energi på grund av att verkningsgraden hos pannanläggningen förbättras.

Vid genomgripande ombyggnad och upprustning kan man, enligt planverket, i mycket gynnsamma fall komma ned till värden per m? bostadsyta som närmar sig dem som gäller för nybyggnad. Normalt måste man dock räkna med att energiåtgången efter förbättringen kommer att ligga väsentligt högre än för motsvarande nybyggnad.

För att närmare belysa sparmöjligheterna och kostnadskonsekvenserna har planverket studerat den del av bostadsbeståndet som uppförts under perioden 1921-1960, vilket omfattar cirka 41 ?å resp. 48 20 av lägenheterna i småhus resp. flerfamiljshus.

I två exempel gör verket en preliminär uppskattning av energibesparing och kostnader för sådana förbättringsåtgärder som i första hand bör komma i fråga. Exemplen behandlar två typlägenheter från denna period (95 m? lägenhetsyta i småhus och 55 m? i flerbostadshus). Verket har valt att belysa dels några enkla, mindre kostnadskrävande justerings- och förbättringsåtgärder, dels också några mera omfattande förbättringsåtgärder.

Kostnaderna per lägenhet för en viss energibesparing påverkas enligt verket bl. a. av i vilken takt åtgärderna sätts in. Energisparåtgärder som sätts in i byggnader som ändå skall bli föremål för renovering blir således relativt sett billigare än motsvarande åtgärder i andra hus. Tillgången på kompetent arbetskraft, särskilt för justering och reglering av värmesystem, inverkar också enligt verket. Kostnaden och energibesparingen för tätnings- och värmeisoleringsåtgärder är enligt verkets mening svårbedömd, bl. a. med hänsyn till att kunskapen om det äldre byggnadsbeståndets tekniska utförande är dålig.

Med utgångspunkt i nyss nämnda exempel har planverket beräknat energibesparing och investeringskostnader för en genomsnittslägenhet i småhus resp. flerbostadshus, byggd 1921-1960, till följande värden (tabell 5.1).

Planverket understryker att någon bedömning av lönsamheten hos de olika åtgärderna inte går att utföra utifrån dessa uppgifter, eftersom värden på den årliga kostnaden för drift, skötsel och underhåll för de åtgärder som berör

I För att nettoenergitalen skall kunna jämföras med den faktiska energiförbrukningen (”brutto-byggnadsenergin”) antar verket att nettoenergin är 7075 av ”bruttobyggnadscenergin”.

6 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 76

Tabell 5.1

Typ av åtgärd Nettocnergi- Investeringsbesparing utgift kWh/år kr.

Lägenhet i småhus 1. — Åtgärd av drifts- och underhållskaraktär (exempelvis tätning, byte av oljebrännare, injustering av värmesystem) 5 000 2.500 2. Enkla förbättringsåtgärder (förbittring av isoleringsgrad i vindsbjälklag, reglerutrustning, radiatortermostater) 5 500 7 500 3. - Omfattande förbättringsåtgärder (fasadisolering, byte till 3-glasfönster) 5 500 13 500 Inklusive ny fasadbeklädnad 32 000

Lägenhet i flerbostadshus

I. Åtgärd av drifts- och underhållska-

bl.a. uppvärmningssystemet inte har kunnat tas med i den preliminära rapporten.

Även när dessa kostnader bedömts, kvarstår enligt planverket svårigheten att på ett riktigt sätt beräkna lönsamheten, eftersom bi. a. räntenivåer och underhållskostnader kommer att förändras under den tidsperiod då åtgärderna genomförs.

Fortsatta fördjupade studier kan emellertid belysa hur lönsamheten för de olika åtgärderna varicrar vid förändring av bl. a. den berörda byggnadsdelens livslängd, kalkylränta, energipris och årlig underhållskostnad.

Mot bakgrund av de redovisade beräkningarna har planverket i tre räkneexempel gjort en bedömning av möjliga nationella besparingseffekter och kostnader. Åtgärder av injusterings- och underhållskaraktär och enkla förbättringsåtgärder har verket därvid bedömt möjliga att åtgärda inom en 10årsperiod i större delen av det bostadsbestånd där dessa åtgärder inte redan vidtagits. Planverket har vidare utgått från att de mera omfattande byggnadstekniska åtgärderna inte blir aktuella för hela bostadsbeståndet utan i första hand för hus som byggdes under perioden från år 1920 till mitten av 1950-talet. För dessa mer omfattande åtgärder har verket antagit en genomförandeperiod av 20 år, vilket medger att de till stor del kan ske inom ramen för en rationell ombyggnadsverksamhet. .

Räkneexemplen visar att man får en nettoenergibesparing på ca 10 TWh till en investeringskostnad om 8 miljarder kronor, om vissa injusterings- och enkla förbättringsåtgärder vidtas i närmare hälften av beståndet av flerbostadshus (1,0 miljoner lägenheter) och drygt 1/3 av beståndet i småhus (0.5 miljoner lägenheter).

Om hälften av bostadslägenheterna byggda före 1951 (ca 0,42 miljoner i

småhus och ca 0,38 miljoner i flerbostadshus) värmeisoleras uppnås enligt planverket en nettoenergibesparing på ca 4 TWh till en investeringskostnad på 12 miljarder kronor. Till denna besparing kommer sådan besparing som genom ytterligare åtgärder kan åstadkommas i vissa typer av byggnader, t. ex. tätning och värmeisolering av luftspalter i yttervägg, värmeisolering av golvbjälklag, injustering och förbättring av ventilationssystem och installation av återluftföring. Dessutom kan andra åtgärder vidtas beträffande installationerna, såsom förbättrad driftrutin och driftstyrning.

På liknande sätt som för bostadsbeståndet bör, enligt verket, energiåtgången hos den uppvärmda delen av lokalbeståndet inkl. industribyggnader kunna förbättras. Eftersom energiåtgången för detta lokalbestånd är nästan lika stor som för bostadsbeståndet bör, enligt planverkets bedömning, sådana åtgärder få en spareffekt av uppemot samma storleksordning, dvs. totalt ca 15 TWh/år till en kostnad av drygt 20 miljarder kronor.

Med dessa antaganden skulle enkla åtgärder, tillämpade på såväl bostäder som övriga lokaler, ge en spareffekt av 36 TWh/år till en kostnad av 20 å 25 miljarder kronor.

Om ytterligare enkla förbättringsåtgärder vidtas, som inte har tagits med i exemplen, och mera omfattande åtgärder enligt värmeisoleringsexemplet genomförs på fjärdedelen av byggnadsvolymen hos bostads- och lokalbeståndet, skulle en total nettoenergibesparing mycket grovt kunna uppskattas till ca 40 TWh/år för en kostnad av ca 50 miljarder kronor vid nuvarande prisnivå. |

Till detta kommer enligt planverket den besparing av bruttoenergi som fås t.ex. genom trimning eller byte av värmepanna och oljebrännare samt övergång till fjärrvärme.

Verket menar att de enklare åtgärderna bör kunna genomföras under en 10årsperiod om tillgång till kapital, arbetskraft och material går att ordna. En del av de mera omfattande åtgärderna måste, enligt verket, beräknas ta längre tid, eftersom de bör utföras i samband med underhållsarbeten eller ombyggnader.

5.5 Förslag rörande besiktning och kommunal planering

Byggnadsbeståndet är av mycket olika teknisk kvalitet. Någon möjlighet att centralt precisera behovet av insatser i skilda bebyggelsetyper finns därför inte. Bedömningen av erforderliga åtgärder och kostnader för dessa måste göras på lokal nivå. |

Enligt planverkets bedömning bör därför en obligatorisk lokal besiktning av byggnadsbeståndet genomföras för bedömning av behov av åtgärder i energibesparande syfte.

Planverket framhåller att en sådan besiktning kräver stora resurser, om den skall omfatta alla bostäder och lokaler i landet. Den skulle uppskattningsvis beröra drygt 3,5 miljoner lägenheter i bostadsbeståndet och grovt uppskattat

en lika stor byggnadsvolym i övriga byggnader. Besiktningen måste därför i

första hand syfta till att åstadkornma åtgärder i de mest angelägna förbättringsobjekten. I ett mer långsiktigt perspektiv kan besiktningen vidgas även

till andra objekt. ”

Någon enkel avgränsning av besiktningsvärda kategorier är emellertid svår

att göra centralt. Planverket föreslår att det skall ankomma på kommunen att

avgöra vilka byggnadsområden som i första hand bör bli föremål för en

obligatorisk besiktning. För fastighetsägare utanför sådana områden — kanske

i första hand småhusägare — föreslår verket emellertid en rätt att begära

besiktning för sin fastighet som underlag dels för egen bedömning av åtgärder

i energibesparande syfte dels för kommunens bedömning av rätt till lån och

bidrag för sådana åtgärder. Planverkets förslag till energibesparing i befintlig bebyggelse är uppbyggt i tre steg:

Steg I består i besiktning av byggnadsbeståndet. Besiktningen bör resultera i ett besiktningsprotokoll.

Steg 2 består i genomförande av underhållsåtgärder i energibesparande

syfte. I fall av klar vanvård eller starkt bristande värmehushållning bör kommunen kunna förelägga fastighetsägaren att vidta nödvändiga åtgärder. Åtgärderna torde främst komma att omfatta uppvärmningsanläggning, värmesystem, ventilationssystem samt byggnadens täthet. Steg 2 kan behöva utföras vid regelbundet återkommande tillfällen.

Steg 3 består i genomförande av upprustning i energibesparande syfte. Det kan gälla såväl enklare förbättringsåtgärder som mera omfattande åtgärder i form av ombyggnad. Rekommendationer eller förelägganden bör enligt planverket om möjligt avse även andra åtgärder som kan aktualiseras i det befintliga byggnadsbeståndet, 1.ex. handikappanpassning. Steg 3 bör uppfattas som en engångsåtgärd i berörda fastigheter.

Den takt i vilken de skisserade tre stegen kan genomföras blir, enligt verket, beroende av en rad olika faktorer. Pris- och skattepolitik, tillgången på yrkeskunnig personal, tillgången på material och byggnadsdelar m. m. har stor betydelse. Planverket framhåller att den periodicitet med vilken steg 2

behöver upprepas och takten för genomförandet av steg 3 blir avgörande för

bedömningen av resursbehovet.

Kostnaderna för besiktningen uppskattar verket till ca 500 milj. kr., förslagvis fördelade på fem år. Besiktningen omfattar då ca I miljon småhus,

1,2 miljoner lägenheter i 60 000 fastigheter samt ungefär samma volym i

lokaler. Kostnaderna bör, enligt verket, täckas av skattemedel och kommunerna bör erhålla statligt stöd för denna verksamhet. Kostnaderna för frivillig

besiktning skall finansieras av avgifter som bör täckas av lån och bidrag för

förbättringsåtgärder.

De åtgärder som verket föreslår kommer i vissa fall att påverka byggna-

dernas fasader och inredning. Planverket anser det därför angeläget att

hänsyn tas till bevarande av kulturhistoriska värden i den befintliga

bebyggelsen och i stadsmiljön. .

Många av de mest angelägna åtgärderna kommer att behöva genomföras i det äldre beståndet av byggnader. Bostäder och lokaler i det äldre byggnadsbeståndet svarar emellertid ofta för de lägsta hyresnivåerna och de boende elter lokalutnyttjarna tillhör inte sällan de svagare grupperna på marknaden. Det är därför, enligt verket, särskilt angeläget att uppmärksamt följa sociala

effekter av vidtagna tekniska åtgärder. Vidare bör möjligheterna prövas att

bygga ut befintligt stöd till dessa utsatta grupper.

Besiktningen bör, enligt verket, leda till att fastighetsägaren tillställs ett besiktningsprotokoll med bedömning av fastighetens egenskaper och förslag till åtgärder som är lämpliga att vidta i energibesparande eller annat syfte. Besiktningen måste samtidigt ge en uppfattning om storleken av kostnaderna för de föreslagna åtgärderna. Planverket föreslår att fastighetsägaren med stöd av sådant besiktningsprotokoll och vissa kompletterande uppgifter skall kunna ansöka om statligt stöd för energibesparande åtgärder. I vissa fall kan besiktningen, enligt verkets förslag, föranleda föreläggande om åtgärd. Efter

utförd åtgärd och inför utbetalning av lån och/eller bidrag bör slutbesiktning

ske. Planverket framhåller att besiktningsmaterialet också kan bilda underlag för en samlad bedömning av erforderliga åtgärder i det aktuella byggnadsbeståndet i kommunen.

Planverket anser vidare att kommunerna skall upprätta ett handlingspro-

gram för energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse. Verket har

förutsett att detta handlingsprogram skall utgöra en del av den kommunala energiplaneringen.

Planverket framhåller vidare att olika styrmedel kan tillämpas för att

påverka byggnadernas ägare att genomföra de i besiktningsprotokollet föreslagna åtgärderna och förordar att informationen till fastighetsägarna om

vilka åtgärder som är fördelaktiga att vidta byggs ut. Bl.a. verkets egna fortsatta studier rörande konsekvenserna av tänkbara tekniska åtgärder såsom injustering, underhåll och förbättring av byggnadernas installationer och klimatskärm bör, enligt verket, kunna ge underlag för sådan information.

Statligt stöd i form av lån och bidrag bör, enligt verket, utgå i ökad omfattning för sådana åtgärder som med stöd av besiktningen rekommen-

deras eller förelägges fastighetsägaren. Den formella grunden för att åstadkomma kommunal skyldighet att besiktiga byggnadsbeståndet ur energihushållningssynpunkt bör enligt plan-

verket åstadkommas genom en lag om kommunal ene rgiplanering,i princip i enlighet med förslaget i betänkandet (SOU 1976:55).

5.6 Förslag till ändringar i byggnadslagstiftningen

De styrmedel som planverket har föreslagit innefattar också vissa ändringar i byggnadsstadgan.

5.6.1 Underhåll

Verket framhåller att det vid behov bör kunna ges förelägganden beträffande underhåll av byggnad från energisparsynpunkt. Enligt verket bör därför underhållsbestämmelserna i 50 BS kompletteras med krav på att

byggnad skall underhållas så att bristfällig energihushållning inte uppkom-

mer. Verket framhåller att ett sådant krav gör det möjligt att ålägga

fastighetsägare att se till att installationer och klimatskärm fungerar på ett

avsett sätt även från energisparsynpunkt. Planverket påpekar att den föreslagna bestämmelsen har begränsad räckvidd eftersom installationerna och klimatskärmen f. n. inte behöver ges högre kvalitet än de hade när huset byggdes.

3.6.2 Ombyggnadsdtgärder

För ombyggnadsåtgärder som enligt 75 § BS är hänförliga till nybyggnad gäller enligt 48a§ BS att nybyggnadskravet i 44a§ BS beträffande god värmehushållning skall tillämpas, dock endast beträffande de delar av

byggnaden som berörs av ändringen och endast i den omfattning som fordras

för att dessa delar skall uppfylla skäliga anspråk på god värmehushållning.

Planverket förutsätter att fortsatt utredningsarbete om cnergisparåtgärder

kommer att ge underlag för vissa ombyggnadsbestämmelser i SBN i anslutning till denna regel.

Planverket uppger att det i fråga om de delar som inte berörs av ombyggnad

och som avses i 48 a § BS samt i fråga om andra ändringsarbeten, dvs. sådana

ändringsarbeten som avses i 49 3 BS, inte finns något uttryckligt krav att energisparåtgärder skall vidtas. :

Verket framhåller att brister som påverkar energihushållningen bör undanröjas i samband med ändringsarbeten, eftersom det av ckonomiska skäl och med hänsyn till de boende är angeläget att olika slag av byggnadsåtgärder i befintliga bostäder utförs vid ett och samma tillfälle. Verket föreslår därför komplettering av 48a§ BS andra stycket så att i samband med

ändringsarbeten som är hänförliga till nybyggnad även sådana brister som

avser energihushållningen och som innebär så avsevärda olägenheter att de

inte skäligen kan godtas skall undanröjas också i de delar av byggnaden som inte berörs av ändringsarbetena. Vidare föreslår verket sådan ändring av 49 § BS andra stycket att byggnadsnämnden beträffande övriga ändringsarbeten inte skall kunna medge undantag från nybyggnadskraven om detta skulle medföra bristfällig energihushållning.

5.6.3¶Förbättringsåtgärder

Om den befintliga bebyggelsen i större omfattning skall sättas i sådant skick att den uppfyller skäliga anspråk på god energihushållning, menar

planverket att de föreslagna ändringarna av 48 a, 49 och 50 §§ BS inte är tillräckliga, i allt fall inte om denna förbättring skall uppnås inom en fastlagd tidsplan. Verket anser att det kan finnas fog för att riksdagen genom en

ramföreskrift ger regeringen fullmakt att bestämma att byggnader med bristfälliga egenskaper. från cenergisparsynpunkt före viss tidpunkt skall

förbättras i vissa preciserade avseenden i sådan omfattning att byggnaderna

uppfyller skäliga anspråk på god energihushållning. En ny paragraf, 50 a §,

med retroaktiv verkan bör enligt verket införas i BS. Den föreslagna

paragrafen bör ge möjlighet att rymma sådana åtgärder som vid viss tidpunkt

anses nödvändiga. Planverket anför emellertid också att en författningsänd-

ring av det här slaget får så stora konsekvenser att den möjligen inte kan göras

som delreform i gällande byggnadslagstiftning utan bör ingå i ett förslag till ny

byggnadslag.

3.6.4 Följdändringar i SBN

Planverket framhåller att de föreslagna ändringarna i BS fordrar tillämp-

ningsbestämmelser i SBN på samma sätt som andra liknande kravbestämmelser i stadgan. Verket anger att man vid det fortsatta utredningsarbetet avser att närmare studera möjligheten att ange vissa riktvärden för den maximala specifika energiförbrukning som rimligen inte bör överskridas i befintlig bebyggelse av olika slag sedan förbättringsåtgärder vidtagits.

6 Remissuttalanden rörande planverkets rapport —- Energisparmöj-

ligheter i befintlig bebyggelse — preliminär rapport

6.1 Allmänna synpunkter

Många remissinstanser framhåller att promemorians preliminära karaktär gjort det svårt för dem att yttra sig över de tekniska frågeställningarna. Ett antal remissinstanser har dock inkommit med yttranden som ingående béhandlar de tekniska möjligheterna att spara energi i befintlig bebyggelse och kostnaderna härför. Till dessa instanser hör byggnadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning (BFR), tekniska högskolan i

Stockholm (KTH), Industrigruppen för lättbyggeri, Sveriges mekanförbund och

Swedisol-förening för tillverkare av högeffektiv isolering. Ett stort antal

remissinstanser — däribland alla de kommuner som yttrat sig — anser att remisstiden varit för kort.

Byggnadsstyrelsen, som redovisar erfarenheter av energisparåtgärder i det

förvaltade byggnadsbeståndet, framhåller att deras erfarenheter inte direkt

kan läggas till grund för slutsatser om energisparmöjligheter inom andra områden.

6.1.1 Vikten av energihushållning i befintlig bebyggelse

Möjligheterna att spara energi genom åtgärder i det befintliga byggnadsbeståndet är goda enligt vad som framhålles av bl. a. BFR, styrelsen för teknisk utveckling (STU), länsstyrelsen i Västmanlands län, Industrins byggmaterialgrupp och VVS-tekniska föreningen. Enligt energisparkommitténs mening torde stora energibesparingar med god samhällsekonomisk lönsamhet kunna nås redan på kort sikt inom bostads-, lokal- och industriuppvärmningssektorn. STU anför att det finns goda möjligheter att ytterligare utveckia tekniken för energibesparing i befintlig bebyggelse både i riktning mot effektivare energibesparing och mot sänkning av kostnaderna för sparåtgärderna. |

BFR påpekar att energikonsumtionen för uppvärmningsändamål tills vidare kan nedbringas genom minskning av energiförlusterna i byggnaderna, men att dessa möjligheter har en gräns. Allteftersom energihushållningsåtgärder vidtagits i en allt större del av beståndet minskar de återstående besparingsmöjligheterna. Om en fortsatt minskning av energikonsumtionen i bebyggelsen ändå erfordras efter 1985 måste bebyggelsen på lång sikt ta de lokala energikällorna i bruk i betydande grad. Det medför enligt BFR att lokala energikällor måste introduceras snabbt.

Nästan alla remissinstanser framhåller att åtgärder för en bättre energihushållning i den befintliga bebyggelsen är angelägna.

Energisparkommittén framhåller att hittillsvarande utveckling från år 1973 inte säkerställer målen i 1975 års riksdagsbeslut angående energipolitiken.

BFR redovisar att energihushållning i befintlig bebyggelse är av central betydelse för att uppnå de uppställda sparmålen. Kraftfulla insatser på detta område är därför angelägna enligt vad som framhålles av bl. a. överstyrelsen för ekonomiskt försvar, industriverket, Landstingsförbundet, Kommunförbundet, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Riksbyggen, Svenska väg- och vättenbyggares riksförbund (SVR), SABO, Civilingenjörsförbundet. Fastichetsägareförbundet, Villaägareförbundet och VVS-tekniska föreningen. .

Enligt energisparkommittén bör avsevärda samhällsresurser i nuläget sättas in för att tillvarata den sparpotential som finns i energiförbrukningen för uppvärmningsändamål. Kommunstyrelsen i Stockholm anför att en begränsning av den tillåtna komforten i fråga om rumstemperatur och ventilation kan komma att visa sig nödvändig även i bostäder. |

Några remissinstanser berör översiktligt det samhällsekonomiska utrymmet för investeringar i energihushållningssyfte. Naturvårdsverket och SABO pekar på andra angelägna reformområden i samhället.

Riksrevisionsverket. industriverket och STU framhåller att motsvarande energisparresultat möjligen kan erhållas till lägre kostnad inom andra områden. Liksom flera andra instanser anser de att jämförelser bör göras med utgångspunkt i kostnaderna för energibesparingar inom olika områden. Svenska värmeverksföreningen anser att åtgärder som avser energiproduk-

"tionen generellt bör prioriteras före flertalet av de åtgärder på konsumtions-

sidan som beskrivs i rapporten. Riksrevisionsverket önskar vidare se åtgärder

för att minska värmeförlusterna i byggnadsbeståndet studerade i en vidare analys av hela produktions-, distributions- och konsumtionssystemet. Exem-

pelvis måste värdet av isoleringsåtgärder ses mot bakgrund av tillgången på

industriell överskottsvärme. Flera andra remissinstanser anför liknande

synpunkter.

6.1.2 Sammanfattande omdömen om planverkets rapport

Olika uppfattningar redovisas beträffande rapportens beskrivning av de tekniska möjligheterna att begränsa energianvändningen i byggnadsbeståndet. Sradsbyggnadskontoret i Stockholm, Föreningen Sveriges hvgg-

nadsinspektörer, Svenska konsulterande ingenjörers förening (SKIF) och Svenska konsultföreningen samt SABO anser alt rapporten ger en samlad bild av möjligheterna och en riktig angelägenhetsgradering av åtgärderna för att begränsa energianvändningen i byggnadsbeståndet. SKIF och Konsultför-

eningen framhåller dock att det är vanskligt att bedöma om åtgärderna med hänsyn till tillgången på kompetent arbetskraft och finansieringsmöjligheter kan utföras inom angiven tidsperiod. Provningsanstalten, fastichetskomoret i

Stockholm och sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRID upplyser att de av planverket föreslagna åtgärderna till stor del

sammanfaller med de erfarenheter man gjort eller de åtgärdsprogram som

dessa instanser utarbetat. Byggforskningsinstituret (SB) anför att institutet i allt

väsentligt gör samma bedömingar som planverket beträffande de tekniska åtgärderna och att man inte tror att prioriteringarna mellan olika åtgärder kommer att bli väsentligt annorlunda då man har bättre information om

bebyggelsens verkliga egenskaper.

Byggnadsstyrelsen, BFR och HSB:s riksförbund anser att underlaget för kalkylerna i planverkets preliminära rapport är så bristfälligt att några slutsatser om storleken av besparingsmöjligheterna inte kan göras på denna grund.

Konsumentverket, bostadsstyrelsen och länsstyrelsen i Malmöhus län anser att planverkets rapport utgör ett tillräckligt underlag för beslut om den allmänna inriktningen av det fortsatta arbetet. SFR framhåller att

kunskaperna om det befintliga byggnadsbeståndet visserligen är bristfälliga men att den oundvikliga prisstegringen på fossila bränslen motiverar att omfattande åtgärder snabbt vidtas. Socialstyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län och fastighetskontoret i Stockholm ullstyrker att arbetet för att åstadkomma

energibesparingar inom det befintliga byggnadsbeståndet i huvudsak läggs

upp på så sätt som planverket föreslagit.

Industriverket, Industrins byggmaåterialerupp. Näringslivets byggnadsdelegation och Näringslivets energidelegation i gemensamt yttrande (NBD och NED), Svenska arkitekters riksförbund (SAR) och Arkitektförbundet i gemensamt

yttrande, Byggnadsarbetareförbundet, Riksbyggen, Civilingenjörsförbundet,

Fastighetsägareförbundet, sektionen för maskinteknik vid KTH och Hyresbo-

städer i Örnsköldsvik AB anser att planverkets preliminära rapport behöver

kompletteras i väsentliga delar för att kunna utgöra underlag för beslut av sådan räckvidd som det här är fråga om. Härvid pekar man på att det saknas

dels en någorlunda detaljerad kunskap om byggnadsbeståndets kvalitet i

energihänseende, dels analyser av finansieringsmöjligheterna och av arbetskraftsbehovet och möjligheterna att tillgodose detta. NBD och NED anför att en granskning genom industrins kommitté för byggnadsbestämmelser vore angelägen för att ytterligare belysa tekniska och ekonomiska konsekvenser av

olika förslag och föreslår att särskilda bidrag skall utgå för en sådan

studie.

6.1.3 Synpunkter på promemorian — Energi till byggnader 1973-2000

Över promemorian — Energi till byggnader 1975-2000 - som efter uppdrag

från planverket utarbetats av Nils-Eric Lindskoug har yttranden inhämtats

från ett begränsat antal remissinstanser. Ytterligare några instanser har på

eget initiativ inkommit med synpunkter på promemorian. Remissinstan-

serna påpekar att det statistiska underlaget saknas för en sådan bedömning

som promemorian syftar till. Flera instanser anser att redovisningen borde ha

skett på sådant sätt att bedömningarnas osäkerhet klarare framgått. Remissinstanserna avråder genomgående från att promemorians resultat i förelig-

gande skick utnyttjas som beslutsunderlag.

6.2 Utgångspunkter för rapportens överväganden m. m.

Många remissinstanser kommenterar utgångspunkterna för rapportens överväganden, lämnar synpunkter på ytterligare förutsättningar som borde ha beaktats och kommenterar den sammanvägning som generellt eller i enstaka fall måste göras mot andra samhällsintressen. (Vissa synpunkter av

detta slag som främst gäller beräikningsteknik eller förutsättningarna för utförande av vissa tekniska åtgärder redovisas i avsnitten 6.3—6.5.)

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att man för att nå ett samlat grepp om

byggnadssektorns energibehov är tvungen att beakta de följder i energihän-

seende som sammanhänger med bebyggelsens lokalisering. För att något belysa storleksordningen av detta problem påpekar länsstyrelsen att pendlingsresor med bil till en arbetsplats belägen 4 mil från hemmet kräver en årlig drivmedelsåtgång som teoretiskt motsvarar ca 17 000 kWh, dvs. samma cnergimängd som genomsnittligt beräknas åtgå för uppvärmning av ett enligt de nya bestämmelserna uppfört enbostadshus.

SABO framhåller behovet av att samhällsplaneringen och därmed . samhällsutbyggnaden i ökad utsträckning inriktas på ett energisnålt samhälle. Det finns enligt SABO starka skäl att i detta avseende ifrågasätta en

stor del av de senaste årens bostadsproduktion med bl. a. stort inslag av eluppvärmda småhus. Det är också angeläget att se över energihushållningen i fritidshus, framhåller SABO. Villaägareförbundet anför i denna fråga att enligt tillgängliga undersökningar är energiåtgången per rumsenhet i småhus ungefär lika med eller t. o. m. något lägre än i flerfamiljshus.

SAR och ÅArkitektförbundet liksom SABO ifrågasätter den generella

tendensen till ökade ytor i såväl bostäder som lokaler och de därmed ökade byggnadsvolymer som kräver uppvärmning.

Riksrevisionsverket, industriverket, STU m. fl. anser att planverkets förslag

till åtgärdspaket måste ställas mot de energibesparande åtgärder som föreslås

av bl. a. konsumentverket och industriverket. Exempelvis måste isolering av

fastigheterna ses mot bakgrund av ett minskat underlag för från energipro-

duktionssynpunkt fördelaktiga kraftvärmeverk eller minskat utnyttjande av industrins överskottsvärme. Liknande synpunkter framförs också av kommunstyrelsen i Västerås, Riksbyggen och Mekanförbundet. Riksbyggen

framhåller vidare att man vid jämförelse mellan olika uppvärmningsformer

nyttjar nettotillförd energi, varvid hänsyn inte tas till den låga verkningsgraden vid oljebaserad produktion av elkraft. En sådan beräkningsmetod är enligt Riksbyggen endast användbar om man förutsätter en framtida kraftig utbyggnad av elproduktionen i form av kärnkraft eller vattenkraft.

SIB påpekar att rapportens förslag främst omfattar sådana tekniska åtgärder vars genomförande kan kontrolleras. Riksrevisionsverket, provningsanstalten och Sveriges kooperativa och allmännyttiga bostadsföretags förhandlingsorganisation m. fl. påpekar att driftfrågorna har väl så stor betydelse som frågor om byggnaders utformning.

Flera remissinstanser tar upp de brister i isolering och täthet som uppstår på grund av bristande kunskaper eller slarv vid nybyggnad såväl som vid ombyggnad. Provningsanstalten påpekar att sådana frågor i många fall avgör den slutliga funktionsdugligheten hos byggnaden och att detta gäller i speciellt hög grad för de högre isolerings- och tätningsnivåer som krävs. Konsumentverket framhåller att de kontakter allmänheten har med verket beträffande brister i bostadsbebyggelse — f. n. ca 10 000 om året — till inte obetydlig del avser sådana fel och brister i byggnader som har betydelse för energiförbrukningen.

Ett flertal remissinstanser ställer åtgärder för förbättring av de befintliga byggnaderna i relation till en rivning av de befintliga byggnaderna och

uppförande av en helt ny byggnad. Fortifikationsförvaltningen framhåller de olika krav som ställs på upprustning av den äldre bebyggelsen från arbetarskyddssynpunkt och att detta i kombination med behovet att förbättra energihushållningen kan leda till att en rivning och nybyggnad visar sig ändamålsenligare. Den äldre bebyggelsen som förvaltningen ansvarar för har ofta stora ytor och stora totalvolvymer i förhållande till vad som erfordras för

verksamheten och förvaltningen framhåller att energiförbrukningen i dessa

aldrig kan nedbringas till den nivå som kan erhållas i en ny byggnad där

kraven på energihushållning beaktas redan vid planlösningen. Riksbyggen framhåller att om fasaderna i en äldre bebyggelse i samband med tilläggsisolering ges en ny utformning kan motivet att bibehålla bebyggelsen förändras eller helt bortfalla. Sektionen för maskinteknik och institutionen för

byggnadsteknik vid KTH anser dock att den nya bebyggelsen normalt får så

mycket högre ytstandard och därmed större byggnadsvolym som skall uppvärmas att man uppnår små eller ibland inga besparingar genom alternativet rivning och nybyggnad. Byggnadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet,

SAR och Arkitektförbundet m. fl. påpekar alt energiåtgången för materialtill-

verkning, transport och byggnadsarbete bör övervägas när det gäller byggnadstekniska åtgärder. Enligt BFR åtgår väsentligt mindre cnergi vid ombyggnad än vid nybyggnad. Riksantikvarieämbetet påpekar aut det såväl

från kulturhistoriska synpunkter som från energihushållningssynpunkter är

angeläget att stimulera att befintliga ytmaterial såsom ytterpanel återanvändes i stället för att de ersättes med nya material.

Tekniska fakulteten vid Lunds universitet saknar en analys av de beskrivna förbättringsåtgärdernas additiva effekter. Fakulteten kan cj utesluta möjligheten av att gränsnyttan av extra förbättringsåtgärder är avtagande. Om så är

fallet vore en analys av den tilltagande marginalinvesteringen per inbesparad kilowattimme önskvärd. Sektionen för maskinteknik vid KTH anser att man

bör beakta de förändringar, såväl förbättringar som försämringar, av bygg-

nadens egenskaper som sker med tiden. Det saknas en finansieringsanalys och en analys av tillgången på kvalificerad arbetskraft för de åtgärder som kan bli aktuella. SPRI påpekar att i rapporten redovisas vilka investeringskostnader och vilka energibesparingar som erhålles med olika åtgärder men inte

deras påverkan på den totala årskostnaden. SABO saknar en analys av vilka

studiesystem som är tänkbara och vilka effekterna av dessa kan bli.

Kommunstyrelsen i Örnsköldsvik, Industrigruppen för lätt byggeri, Industrins byggmaterialgrupp. SPRI och Civilingenjörsförbundet m. fl. påpekar svårigheterna att bedöma det framtida energipriset och den betydelse som denna osäkerhet har för bedömningen av olika åtgärders lämplighet. SPRI, som inser att det är svårt att lämna rekommendation om lämpligt kalkylpris, påpekar att det å andra sidan är omöjligt för den enskilde fastighetsägaren att göra sådana bedömningar. SPRI anser därför att ett lämpligt kalkylpris för sådana bedömningar bör redovisas från statens sida.

Sektionen för maskinteknik vid KTH framhåller att det i rapporten inte finns några bedömningar av möjligheterna att tillämpa ny känd men ej använd teknik, exempelvis nya fönsterkonstruktioner.

Flera remissinstanser anser att rekommendationer om lämpliga åtgärder kan ges en regional variation. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att det i

det sydsvenska kustområdet sällan är låg yttertemperatur men däremot ofta blåsigt. Frågor rörande byggnadernas täthet och ventilation får därvid

särskild betydelse. De växlande vindförhållandena försvårar samtidigt

möjligheterna att hålla mindre pannanläggningar optimalt injusterade.

Flera remissinstanser tar upp hygieniska aspekter av energibesparande

åtgärder i det befintliga byggnadsbeståndet. Socialstyrelsen anför att det f. n.

torde finnas möjlighet till sänkning av inomhustemperaturen utan risk för några hygieniska olägenheter med tanke på den relativt höga inomhustemperaturen i många av landets bostäder. Att få bostäderna mera täta och bättre

isolerade innebär enligt styrelsen en klar förbättring av inomhusklimatet.

Inomhustemperaturen blir jämnare och problemet med kalla golv blir

mindre. Liknande synpunkter framförs även av naturvårdsverket, Industrins byggmaterialgrupp och Swedisol. Naturvårdsverket framhåller även värdet av

den förbättring av ljudisoleringen som i många fall kommer att bli en effekt av

åtgärder för energihushållning. Flera instanser är emellertid rädda för att en

begränsning av den ofrivilliga ventilationen skall medföra risker från hygienisk synpunkt. Sådana synpunkter framförs bl. a. av naturvårdsverket,

konsumentverket och arbetarskyddsstvrelsen samt kommunstyrelsen i Västerås.

Naturvårdsverket och kommunstyrelsen i Västerds påpekar också att riskerna med byggnads- och inredningsmaterial som avger hälsovådliga gaser ökar med minskande ventilation. Konsumentverket påpekar att en på flera håll iakttagen och tidigare oförklarlig nedsvärtning i vissa bostäder tycks ha sin bakgrund i bl. a. otillfredsställande ventilation.

Fortifikationsförvaltningen, Fastighetsanställdas förbund och Svenska

elverksföreningen tar upp de risker som är förenade med alltför långt driven

sparsamhet inom belysningsområdet och framhåller att sådana åtgärder också har en arbetsmiljöaspekt. Fastighetsanställdas förbund påpekar att

deras medlemmar f. n. ofta har otillräcklig arbetsbelysning och att det inom

detta område snarast gäller att höja och inte sänka belysningsstyrkan.

De arbetarskyddsfrågor som är förknippade med energibesparande åtgärder tas upp av bl. a. naturvårdsverket, Byggnadsarbetareförbundet och

Riksbyggen. De påpekar att ändringsarbeten i äldre pannor och rörinstalla-

tioner ofta innebär arbeten med asbestbaserade isoleringsmaterial. Vidare

framhålles att de yrkeshygieniska effekterna av mineralull är ofullständigt kända och bör klarläggas innan man påbörjar ett landsomfattande arbete med

sådana material.

En rad remissinstanser uppehåller sig vid de olika bieffekter som kan förväntas i samband med omfattande program för tilläggsisolering av fasader.

Frågan behandlas såväl från teknisk och estetisk som från kulturhistorisk synpunkt. Industrins byggmaterialgrupp pekar på en ökad livslängd för byggnaden och Swedisol på lägre underhållskostnader. Flera remissinstanser framhåller dock att vissa av de föreslagna teknikerna för tilläggsisoleringar är ofullständigt kända och att de kan leda till fuktskador eller frostskador på

fasader. Risker för fuktskador påpekas av bl. a. SABO och tekniska fakulteten

vid Lunds universitet, medan sektionen för arkitektur vid KTH pekar på risker för putsskador och anser att tilläggsisolering av äldre putsade byggnader bör anstå tills dess att resultat framkommer från pågående forskning vid bl. a. tekniska fakulteten vid Lunds univeristet. Institutionen för byggnadsteknik vid

KTH anser att praktiskt användbara tilläggsisoleringsmetoder för putsade fasader bör finnas tillgängliga inom en femårsperiod. Kommunstyrelsen i Örnsköldsvik framhåller att fastighetsägarna inte bör tillrådas utföra fasadiso-

lering med metoder som är ofullständigt kända och föreslår därför att

erforderliga forskningsprojekt avvaktas innan mer omfattande åtgärder

vidtas.

Riksantikvarieämbetet, SIB, länsstyrelsen i Älvsborgs län, institutionen för

byggnadsteknik vid KTH, kommunstyrelsen i Västerås, Industrigruppen för lätt byggeri, Ingenjörsvetenskapsakademien, SAR och Arkitektförbundet, Svenska Jöreningen för byggnadsvård och SABO tar upp frågan om de estetiska

effekterna av utvändiga fasadisoleringar. Kommunstyrelsen i Västerås anför

att ej önskvärda miljömässiga effekter kan uppkomma vid utvändig tilläggsisolering av fasader då fasadmaterialet ofta blir plåt eller andra skivmaterial. En förvandling av bebyggelsegrupper, som i dag är miljömässigt väl hophållna genom enhetliga fasadmaterial, exempelvis tegel eller puts, till plåtbyggnader är icke önskvärd. Flera remissinstanser framhåller att även 1900-talets byggnadsmiljöer har kulturvärden som bör vårdas. Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Svenska föreningen för byggnadsvård anser att byggnads-

nämnderna bör uppmanas att ägna denna fråga särskild uppmärksamhet.

Svenska föreningen för byggnadsvård anser att statsmakterna bör ge sådana

riktlinjer för tillämpning av 38 & BS att byggnadsnämnderna utifrån en mer

allmän miljösyn kan inskrida mot olämplig utformning av fasader. Fastighetsägareförbundet anser däremot att utvändig tilläggsisolering av fasader i den äldre bebyggelsen ofta försvåras eller omöjliggörs på grund av byggnadsnämndernas speciella krav avseende utformningen. Byggnadsnämnderna

borde därför enligt förbundet åläggas inta en mindre restriktiv inställning.

NBD och NED anser att på grund av den äldre bebyggelsens varierande beskaffenhet borde ett betydligt mera flexibelt åtgärdsprogram vara att föredra för den äldre bebyggelsen. Liknande synpunkter framförs av bl. a. SIB, kommunstyrelsen i Västerås, ingenjörsvetenskapsakademien och Svenska föreningen för byggnadsvård.

Flera remissinstanser framhåller att de estetiska effekterna måste tillmätas särskild betydelse i områden med kulturhistoriskt värde. Riksantikvarieäm-

betet påpekar att kulturminnesvård i ökad utsträckning inriktas på bevarande

av hela och sammanhängande miljöer såväl i kulturlandskapets glesbebyggelse som inom tätorternas miljöer. Länsstyrelsen i Västmanlands län påpekar alt de inventeringar med redovisning av kulturhistoriska värderingar som finns är ett värdefullt underlag vid upprättande av kommunala program för energibesparande åtgärder. I de fall kulturhistoriska bebyggelseinventeringar saknas är det av vikt att kulturhistorisk värdering sker i samband med utredning av föreslagna cenergibesparingsåtgärder och lämpliga åtgärder diskuteras med en antikvarisk myndighet. Även riksantikvarieämbetet och

Svenska föreningen för byggnadsvård framhåller att det är väsentligt att

antikvarisk eller kulturhistorisk expertis medverkar vid upprättandet av

kommunala energisparprogram. Riksantikvarieämbetet anser att utifrån en

totalekonomisk bedömning är förutsättningarna gynnsamma aut förena

kulturminnesvårdens intressen med åtgärdsprogram för energibesparing i befintlig bebyggelse. Ämbetet framhåller dock liksom flera andra instanser att gällande låneregler och andra bestämmelser ofta främjar ctt från kulturhistorisk synpunkt mindre lämpligt utförande av åtgärderna.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar framhåller att alla åtgärder som kan minska importberoendet av olja är av betydelse och att de i planverkets rapport föreslagna åtgärderna därför sammanfaller med överstyrelsens

beredskapsintressen.

Brandnämnden anser att den ökade brandfara som kan vara förknippad med vissa av de byggnadstekniska åtgärderna måste uppmärksammas särskilt. Det gäller såväl sådana isoleringsmaterial som är brännbara som den ökade användningen av returluft som kan medföra risk för brand- och rökspridning. .

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH anser att en ökad användning av solfångare och värmelager kan skapa utrymmesbehov som måste särskilt

beaktas vid stadsplanering och byggnadsprojektering. Naturvårdsverket framhåller att åtgärder för att minska energiförbrukningen i samhället är av stort värde från naturvårdssynpunkt. Såväl

oljeförbränning som elkraftproduktion är förenad med naturpåverkan och energibesparingar medför sålunda generellt att trycket på naturen minskar.

Verket betonar dock att besparingarna måste vägas mot de övriga mål som uppsatts för att förbättra vår livsmiljö. Sektionen för maskinteknik vid KTH

noterar att—i motsats till vad som uppges i rapporten —stoftavskiljare ofta inte används vid fjärrvärmeanläggningar.

Dec sociala konsekvenserna av ombyggnadsåtgärder i det befintliga byggnadsbeståndet berörs av flera remissinstanser. Socialstyrelsen, konsumentverket och länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att de äldre delarna av byggnadsbeståndet i stor utsträckning brukas av ekonomiskt svaga grupper.

Detta måste beaktas såväl vid utformningen av kraven på åtgärder som vid

utformningen av villkor för lån och bidrag.

6.3 Begreppsförklaringar 6.3.1 Principer för lönsamhetsbedömningar

Planverkets beräkningar av kostnader och besparingsmöjligheter bedömes av flera remissinstanser som mycket grova. Många har därför inte tagit ställning till dem. De remissinstanser som mera detaljerat studerat lönsam-

heten använder ofta olika lönsamhetsbegrepp.

För att möjliggöra jämförelse mellan olika lönsamhetsbegrepp redovisar institutionen för byggnadsteknik vid KTH alternativa metoder för bedömning av energibesparande åtgärders lönsamhet. Institutionen påpekar att man vid

jämförelser mellan olika åtgärder söker ett lönsamhetsmått som möjliggör direkta jämförelser. Sådana jämförelser försvåras enligt institutionen av att

åtgärderna ofta har olika varaktighet (brukstid). Vid åtgärder med lång

livslängd anser institutionen att lönsamhetsbedömningen försvåras av bristande kunskap om sådana faktorer som ränteutveckling och energiprisets

utveckling.

Tilläggsisolering är enligt institutionen exempel på en mycket varaktig

åtgärd som normalt beräknas bestå under en byggnads återstående brukstid. En i lönsamhetskalkyler vanligen använd livslängd är 30 år. Tilläggsisolering kräver i vissa fall en tämligen hög investering vid genomförandet men kräver

därefter inget extra underhåll. Jämfört med förbrukningen före en tilläggs-

isolering sparas genom isoleringen varje år en viss energimängd och detta sker under byggnadens återstående livslängd. Andra typer av energibespa-

rande åtgärder innebär kanske en förhållandevis liten investering men fordrar årligt underhåll för att ge förväntad effekt. Åtgärdens brukstid kan dessutom

vara en helt annan än brukstiden för tilläggsisoleringsåtgärden. De lönsamhetsmått som normalt används är enligt institutionen följande:

Återbetalningstiden, dvs. den tidsperiod som erfordras för att genom nettointäkterna återbetala det investerade kapitalet, används ofta för att bestämma lönsamheten för en besparingsåtgärd. Kalkylräntefoten som därvid används uttrycker beslutsfattarens krav på avkastning i procent av investerat kapital, eller snarare gränsvärdet för lönsamhet. Lönsamhets-

beräkning i form av återbetalningstid kan missförstås genom att brukstiden

enligt ovan i regel skiljer sig åi för olika åtgärder. Därför används ofta internräntefoten som mått på lönsamhet. Internräntefoten är avkastningen i procent av investerat kapital beräknad för en viss brukstid. Med internräntemetoden kan två celler flera alternativa åtgärder jämföras på samma grund, dvs. hänsyn tas till respektive åtgärds livslängd.

Ett enkelt mått på lönsamheten för en besparingsåtgärd är enligt institutionen en metod för beräkning av: energisparkostnaden (ESK) Denna definieras sålunda

Investeringskostn. + nuvärde av underhållskostn.

ESK= a

netto årlig energibesparing x brukstid

ESK anges lämpligen i öre/kWh.

Det faktum att de framtida energibesparingarna helt enkelt summeras innebär att ovanstående formel inte tar hänsyn till räntefaktorn. En längre fram i tiden liggande besparing har ett mindre ”nuvärde” än en näraliggande

samtidigt förutsätts dock genom förfarandet att energipriset är konstant.

Genom korrektionsfaktorer kan man dock enkelt justera beräkningarna för räntefaktorns inverkan. Metoden likställer enligt institutionen den kommande årliga prishöjningen för energi med motsvarande års räntefot.

Om energipriset bedöms stiga snabbare än vad räntefoten anger så skall ESK räknas ner med beräkningsbar faktor. I motsatt fall stiger ESK.

Institutionen anser att energisparkostnaden kan användas för att jämföra kostnaden att spara energi med att köpa den och anser därför att den med hänsyn till förväntad framtida ränta och förändring av energipris korrigerade energisparkostnaden direkt kan jämföras med rådande cnergipris. Om ESK är mindre än rådande encrgipris är åtgärden lönsam.

Institutionen anför vidare att vid de flesta åtgärder som är aktuella för

energibesparing gäller det att avgöra om åtgärden är lönsam och om den skall genomföras eller inte. Vid tilläggsisolering tillkommer även spörsmålet om tjockleken på den isolering som skall anbringas. En ekonomisk dimensionering av värmeisoleringen i en byggnadsdel kan därför betraktas som ett optimeringsproblem.

Vid tilläggsisolering föreligger en kostnad som kan uppfattas som i huvudsak fast, nämligen kostnaden för uppfästning och täckskikt. Till denna

kommer kostnaden för själva isoleringen och upphängningsanordningarna,

vilken varierar med isolertjockleken. Den totala isolereffekten växer hela tiden med tilltagande isolertjocklek. Marginaleffekten, dvs. verkan av den sista centimetern isolering, avtar dock då isolertjockleken ökar. Detta innebär att en optimal isolertjocklek kan beräknas där bästa lönsamheten erhålles.

Institutionen ger följande exempel på den avtagande nyttan av ökad isolertjocklek.

Figur 6.1

k-värde (W/m”, 00)

1,0

0,5

rr

O 50 100 150 200 250

mm min.ull

7 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 76

Diagrammet visar värmegenomgångstalet för ett vindsbjälklag vid olika tjocklekar på tilläggsisoleringen. Av diagrammet framgår att en 50 mm tjock tilläggsisolering minskar k-värdet från ursprungsliga 0,70 till 0,40 dvs. med

0.30¶W/m? 0C medan en 50 mm tjock ökning av tilläggsisoleringen från 150

till 200 mm endast minskar k-värdet med 0,04 W/m? oC.

I sina bedömningar av möjlig energibesparing har institutionen tillämpat energisparkostnadsmetoden för att avgöra om cen åtgärd skall utföras eller inte. Samma metod har använts för att beräkna optimal isolertjocklek vid tilläggsisolering.

Även byggnadsstyrelsen, Industrigruppen för lätt byggeri samt Swedisol

utnyttjar energisparkostnadsmetoden i sina remissvar. Industriverket gör vissa jämförelser med ett lönsamhetsmått som i princip

överensstämmer med återbetalningstiden. Verket påpekar dock svagheten med att metoden ej tar hänsyn till åtgärdens livslängd. Även HSB:s

riksförbund använder återbetalningstiden som lönsamhetsmått.

6.3.2 Brukstid och behov av underhåll

Planverket angav i sin preliminära rapport att livslängden för olika typer av energibesparande åtgärder kan variera mellan 10 och 50 år. Samtidigt påpekade verket att många åtgärder kräver periodiskt underhåll för att kunna ge avsedd effekt under denna livslängd. Flera remissinstanser har funnit anledning kommentera detta.

När det gäller åtgärder av typen värmeisolering, fönsterrenovering och alla

tätningsåtgärder utom tätning av fönster mellan karm och båge råder enighet

om att åtgärdernas livslängd överensstämmer med husets återstående brukstid. Byggnadsstyvrelsen, institutionen för byggnadsteknik vid KTH. Industrigruppen för lätt byggeri, Swedisol m. fl. använder 30 år som livslängd för hela lokalbeståndet utom industrins byggnader, där man anser att livslängden i genomsnitt är 20 år. Fönstertätning mellan karm och båge har enligt dessa remissinstanser en livslängd på 10 år. Något behov av underhåll anser man inte föreligga.

Livslängd för åtgärder som berör uppvärmningssystem, ventilation eller styr- och reglersystem behandlas av bl. a. byggnadsstvrelsen, sektionen för maskinteknik vid KTH och Mekanförbundet. Enighet råder om att livslängden för dessa åtgärder normalt ej avgörs av husets brukstid utan mera beror på mekanisk förslitning av olika ingående komponenter. Detta senare anger man vara en av orsakerna till att dessa åtgärder normalt kräver någon form av underhåll för att ge avsedd energibesparande effekt. I stort sett råder enighet bland remissinstanserna om att livslängden inom denna kategori av åtgärder

kan variera från 10 till 20 år.

Mekanförbundet delar planverkets uppfattning att brukstiden för installationer för värmeåtervinning ur ventilationsluft kan sättas till 20 år och anger den tekniska livslängden till mellan 20 och 30 år. Byggnader med frånlufts-

eller till/frånluftsventilation är sällan äldre än 20 till 30 år, varför deras

återstående livslängd ej heller utgör någon begränsning för installation av värmeåtervinning.

Byggnadsstyrelsen uppger brukstiden till 10 år för s. k. enkla installationstekniska (VVS) åtgärder men anger att flera av dessa givetvis har längre livslängd. Valet av en kortare brukstid innebär enligt styrelsen att kostnader för rutinmässig kontroll av justering av installationer kan anses intäckta.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH anger livslängden för åtgärder för

individuell mätning av el- och varmvattenförbrukning till mellan 20 och 30

år. Institutionen anser att framför allt de senare då kräver periodiskt underhåll.

Institutionen behandlar även nya lokala energikällor. Livslängden för

dessa anges till 20 år och institutionen påpekar att underhåll är nödvändigt för

att exempelvis solfångare skall fungera tillfredsställande.

6.3.3¶Klimatförutsättningar

För att kunna beräkna besparingseffekt eller lönsamhet för en energibesparande åtgärd fordras kännedom om inomhus- och utomhusklimat för den

aktuella byggnaden. Man brukar utnyttja det s. k. värmeförbrukningstalet

(Q-värdet), en beräkningsenhet som beror av temperaturerna inne och ute under uppvärmningssäsongens hela längd. Q-värdet varierar därmed från plats till plats. Som medelort för Sverige brukar Stockholm eHer Örebro väljas. Planverket har i sina beräkningar räknat med 110 000 gradtimmar för dessa orter. Institutionen för byggnadsteknik vid KTH anger för dessa orter att en genomsnittlig inomhustemperatur på 209C ger värmeförbrukningstalet 100 000 gradtimmar per år. Institutionen påpekar vidare att värmeförbrukningstalet varierar för olika typer av lokaler beroende bl.a. på att man använder olika inomhustemperaturer.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH visar att värmeförbrukningstalet är direkt proportionellt mot energibesparingen. Institutionen utför sina beräkningar av energibesparingsmöjligheterna med ett värmeförbrukningstal på

100 000 gradtimmar men redovisar i en sammanställning avseende hela

byggnadsbeståndet även den beräknade besparingen vid 120 000 gradtimmar. Slutligen redovisar institutionen en sammanställning där man använder

120 000 gradtimmar för bostadshus, 110 000 gradtimmar för övriga lokaler

och 100000 gradtimmar för industrilokaler. Byggnadsstyrelsen använder

värmeförbrukningstalet 90 000 gradtimmar i sina beräkningar av besparingsmöjligheterna inom det egna lokalbeståndet. Industrigruppen för lätt bvggeri

använder 127 000 gradtimmar för bostäder, 112 000 gradtimmar för övriga lokaler samt 100 000 gradtimmar för industrins lokaler. Om i den fortsatta redovisningen inte annat anges är dessa värmeförbrukningstal använda i respektive remissinstans beräkningar.

6.4 Lämpliga tekniska åtgärder i befintlig bebyggelse

6.4.1 Allmänt

Ett stort antal remissinstanser lämnar planverkets förslag till lämpliga tekniska åtgärder utan kommentar. Andra berör dem översiktligt och instämmer så gott som undantagslöst i planverkets bedömningar.

Byggnadsstyrelsen, HSB:s riksförbund, Industrins byggmaterialgrupp och

NBD och NED m. fl. framhåller dessutom att de föreslagna åtgärderna går att genomföra med i dag känd teknik.

SIB påpekar bl.a. att det är angeläget att inte alltför schablonmässigt utnyttja erfarenheter från energibesparande åtgärder i ett nyare byggnadsbestånd när åtgärder skall vidtas i det äldre byggnadsbeståndet. Det kan enligt STB leda till ett alltför litet utbyte i form av energibesparing till priset av stora

ingrepp som förvanskar bebyggelsen. STB anser att målet bör vara att nå

energibesparingar med minsta möjliga ingrepp I byggnaderna och nämner

som exempel avskärmningar med gardiner och dylikt. SIB menar-att det är

olyckligt om sådana åtgärder avfärdas på grund av svårigheten att kontrollera

att åtgärden används på rätt sätt. |

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH anser att det område planverket behandlar är synnerligen stort och att ett väsentligt större antal besparingsmöjligheter än de som uppräknas skulle kunna anges.

Flera remissorgan, bl. a. riksantikvarieämbetet, BFR. provningsanstalten, Chalmers tekniska högskola, tekniska fakulteten vid Lunds universitet, institutionen för byggnadsteknik vid KTH, kommunstyrelsen i Västerås, Riksbyggen samt $4BO. understryker vikten av att forskningsinsatserna rörande ener-

gibesparande åtgärder i byggnadsbeståndet intensifieras. Detta dels för att

nya produkter och arbetsmetoder skall utvecklas men också för att undvika ickniska felbedömningar vid tillämpning av i dag kända metoder.

BFR pekar på att någon påtaglig stimulans till teknisk utveckling inte finns för närvarande. Statsmakterna måste därför formulera handlingsprogram som i grova drag konkretiserar vilka åtgärder som skall vidtas, när de skall startas och vilket ekonomiskt stöd samhället tänker ge. Rådet menar även att införandet av ny teknik inom byggnadssektorn kräver avsevärd tid.

NBD och NED rekommenderar att långtgående bindningar för vissa

åtgärdsprogram bör föregås av försöksverksamhet i mindre skala. NBD och

NED påpekar även att man därmed också kan sörja för en lämplig uppföljning av det praktiska utvecklingsarbete som redan utförts på åtskilliga håll. Även arbetsmarknadsstyrelsen och Industrins byggmaterialgrupp anför liknande tankegångar.

Några få remissorgan ägnar ett större utrymme åt att diskutera de föreslagna tekniska åtgärderna. Deras synpunkter redovisas i det följande mer i detalj i samband med att remissyttranden avseende specifika energibesparande åtgärder behandlas.

Naturvårdsverket betonar fördelen med att tätare byggnader, treglasfönster

och förbättrad värmeisolering även förbättrar ljudisoleringen. I befintlig bebyggelse är bil- och flygtrafik otvivelaktigt bullerkällor som ofta vållar

allvarliga olägenheter, menar verket.

Socialstyrelsen ger sina synpunkter med utgångspunkt från att några energibesparande åtgärder kan komma att förändra inomhusklimatet men

anför att några hygieniska olägenheter ej kan tillåtas uppkomma. Sålunda

påpekar socialstyrelsen att man i sin publikation Meddelande nr 109/1966 ”Sanitära krav på våra bostäder” accepterat inomhustemperaturen +182C under dagen och +16PC under natten som minimigräns för uppvärmning av bostadsrum. Dessa undre gränser är satta efter strikt hygieniska bedömningar

och inte efter komfortkrav. För åldringar, vissa långtidssjuka och personer

med nedsatt vitalitet fordras ofta en eller annan grad högre medeltemperatur. Värdena avser lufttemperaturen och icke riktad operativ temperatur. Socialstyrelsen anför som sin uppfattning att det torde finnas möjligheter till sänkning av inomhustemperaturen utan risk för några hygienska olägenheter

med tanke på den relativt höga inomhustemperatur som för närvarande råder

i landets bostäder. Att få bostäderna mera täta och bättre isolerade innebär därmed en klar förbättring av inomhusklimatet. Inomhustemperaturen blir jämnare och problemet med kalla golv blir mindre.

Fortifikationsförvaltningen anser att åtgärder med lång avskrivningstid kan

medföra en låsning till dagens teknik som försvårar en övergång till framtida

nya system. Brandnämnden förutsätter att byggnadstekniska åtgärder sker inom ramen

. för brandskyddsbestämmelser i Svensk Byggnorm. Åtgärder som kan tänkas medföra ökad brandfara är användning av brännbara isoleringsmaterial samt ändringar i ventilationssystem.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar framhåller att de i planverkets rapport föreslagna åtgärderna sammanfaller med ÖEF:s beredskapsintressen.

Vissa regionala synpunkter framföres. Sålunda anser länsstyrelsen i Malmöhus län att man, vid de fortsatta övervägandena om förbättrad cenergihushållning i det befintliga byggnadsbeståndet, bör ägna de speciella klimatförhållandena som råder i det sydsvenska kustområdet uppmärksamhet. Man anger speciellt att klimatet ofta är blåsigt och att temperaturen mera sällan är låg.

Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar att länets speciella klimatiska förhållanden inneburit att isoleringen redan håller en hög standard och att energisparmöjligheterna genom ytterligare isoleringsåtgärder därför är relativt sett mindre i detta län. Fortfarande anser dock länsstyrelsen att ett betydande utrymme för energisparåtgärder finns i länets bebyggelse.

Yrkeshygieniska frågor berörs av naturvårdsverket, Byggnadsarbetareförbundet och Riksbyggen. Framför allt påpekas risken för att i samband med

rivningsarbeten träffa på asbestbaserade material men även eventuella hälsorisker vid arbete med mineralull berörs.

Årbetarskyddsstyrelsen påpekar att föreslagna åtgärder ej får leda till en

sämre arbetsmiljö genom för hög täthet och mindre ljusinsläpp i lokalerna.

Flera remissorgan framhåller att det är väsentligt att man kontrollerar att de energibesparande åtgärderna utförls på ett sådant sätt att de fått avsedd effekt. Provningsanstalten anser att förutom åtgärdens konstruktiva utformning så är det ofta arbetsutförandet som avgör om åtgärden ger full effekt. Efterkontroll är enligt provningsanstalten en bra metod för att kontrollera arbetsutförandet.

Några remissinstanser påpekar vikten av att de energibesparande åtgärderna utföres av kunnig personal. Inom vissa sektorer förefaller en viss knapphet på yrkeskunnig personal kunna begränsa den möjliga genomförandetakten av åtgärderna.

Arbetsmarknadsstyrelsen påpekar att det är ett önskemål att inplaneringen i tiden av de föreslagna åtgärderna noga övervägs. Enklare underhållsåtgärder och justeringar kommer enligt styrelsens uppfattning att i första hand öka efterfrågan på VVS-anknutna yrkesgrupper inom installations- och serviceområdet och nuvarande yrkesarbetarkår räcker inte till för en snabb insats av den omfattning planverket skisserar. Arbetsmarknadsstyrelsen påpekar att en noggrann planering erfordras även för denna del av åtgärdsprogrammet samt att det, vid sidan av mer preciserade kalkyler över arbetskraftsbehoven, fordras betydande utbildningsinsatser.

SIB påpekar att utbildningsbehovet inte enbart rör frågan om att utbilda personal utan i många fall också rör frågan om att utbilda lärare för denna utbildning. Det kommer därför, enligt institutets mening, att ta lång tid innan man kan ha en fungerande besiktnings-, genomförande- och kontrollapparat även om ekonomiska resurser och tillgång till villig personal finns.

Arbetarskyddsstyrelsen anför att planverkets påstående att möjligheterna till energibesparing är större i lokalbeståndet än i bostadsbeståndet, bl. a. därför att många av installationerna i detta bestånd är överdimensionerade och körs relativt oekonomiskt, inte synes helt underbyggt, eftersom planverket även anger att det är svårt att få fram tillförlitliga uppgifter om lokalbeståndets tekniska egenskaper och kvalitet. Styrelsen anför vidare att de föreslagna installationstekniska åtgärderna inte får medföra en försämrad arbetsmiljö. Belastningar och förändringar i belastningar från olika processer i arbetsmiljöer har många gånger större inverkan på arbetsmiljön än belastningar från och genom byggnaden och det måste därför vara de förstnämnda faktorerna som får avgöra i vad mån energibesparingar kan genomföras genom åtgärder i installationssystemet. Styrelsen framför i sammanhanget att viss överdimensionering av installationers kapacitet många gånger är en förutsättning för cnergibesparing eftersom överdimensioneringen utnyttjas för snabb uppvärmning efter avstängning. Styrelsen hänvisar därvid till att planverket föreslår avstängning av ventilation: och minskad värme under icke arbetstid. Styrelsen framhåller sammanfattningsvis att dagens och morgondagens krav på bättre arbetsmiljö kommer att ställa höga krav på framför allt installationer.

Byggnadsstyrelsen anför att planverkets bedömningar av energibesparingar och investeringsutgifter för bostadssektorn genom VVS-tekniska åtgärder var och en förefaller rimliga med undantag för åtgärden injustering av

radiatorer i småhus. Den summerade besparingseffekten av åtgärderna anser styrelsen däremot mindre rimlig. Styrelsen menar att det är av yttersta vikt att

förbrukningar och besparingsmöjligheter inom olika detar av lokalbeståndet

utreds innan några slutsatser dras om de totala besparingsmöjligheterna. För det egna lokalbeståndet anser dock styrelsen att sparmöjligheterna inte är mer

än 60 "5 av vad planverket angivit.

Enklare drifttekniska åtgärder, exempelvis drifttidsstyrning av ventilation,

ger enligt byggnadsstyrelsens uppfattning mycket varierande resultat från byggnad till byggnad. Besparingar i bruttoenergiförbrukning mellan 1 och

50 "4 har konstaterats. Den genomsnittliga bruttoenergibesparingen för 25 "a (5,2 Mm?) av byggnadsstyrelsens lokalbestånd genom enkla drifttekniska åtgärder ligger mellan 10 och 15 ”a av normalårsförbrukningen. VES-tekniska föreningen anser att det finns risk för att enkla tekniska åtgärder inom lokalbeståndet undervärderas. Möjligheterna att mer omfat-

tande utnyttja spillvärme, att utnyttja mer effektiva rutiner för underhåll,

skötsel och drift samt värmeåtervinningsmöjligheter i lokalbeståndet under-

skattas enligt föreningen. Föreningen anför vidare att enkla åtgärder av installationsteknisk karaktär (inreglering av värmesystem, justering av

pannanläggningar, minskning av ventilationsluftflöden, installation av regleranordningar) samt vissa enkla byggnadstekniska åtgärder av typen

fönstertätning bör prioriteras i högre grad än i planverkets förslag.

6.4.2 Värmeisolering

Beträffande planverkets angelägenhetsgradering av värmeisolerande åtgärder råder stor enighet. Sålunda är samtliga remissinstanser som berört frågan överens om att tilläggsisolering av vindsbjälklag innebär ett betydligt mindre ingrepp i byggnaden än att isolera ytterväggar och golvbjälklag.

Samstämmighet bland remissorganen råder även kring uppfattningen att de värmeisolerande åtgärderna går att utföra med i dag känd byggnadsteknik.

Flera remissorgan framhåller dock att ett visst forskningsbehov föreligger beträffande de värmeisolerande åtgärderna. Sålunda framför BFR. provningsanstalten, tekniska fakulteten vid Lunds universitet och institutionen för byggnadsteknik vid KTH att framför allt fuktens inverkan på byggnadskonstruktionens beständighet bör studeras både vid utvändig och invändig

tilläggsisolering av vtterväggar. Kommunstyrelsen i Västerås och SABO efterlyser flera tekniska lösningar för tilläggsisolering av flerbostadshus.

SABO framhåller speciellt behovet av metoder med putsat fasadskikt.

Många remissorgan anser det viktigt att estetiska och kulturhistoriska intressen beaktas vid tilläggsisolering av ytterväggar. Riksantikvarieämbetet

framhåller att man därför bör iakttaga en stark återhållsamhet med denna typ

av åtgärder framför allt i det allra äldsta byggnadsbeståndet. SAR och Svenska

föreningen för byggnadsvård framför liknande synpunkter.

Några remissinstanser framför detaljkritik av planverkets föreslagna

tekniska lösningar samt ger förslag till kompletterande åtgärder. Tekniska fakulteten vid Lunds universitet anser att åtgärden värmeisolering av bröst-

ningar bakom värmeelement bör hänföras till gruppen ”mera omfattande förbättringsåtgärder”. Samtidigt varnar man för att fylla mellanrum i

ytterväggar med skumplast. Man anser metoden tveksam på grund av risk för fuktskador.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH varnar för invändig tilläggsisole-

ring av äldre putsade hus. Man anser att resultatet från pågående forskning

vid tekniska fakulteten vid Lunds universitet bör avvaktas innan metoden

ges allmän utbredning. Byggnadsstyrelsen anser att man kan uppnå god energibesparing enbart genom att rätta till slarvigt utförd värmeisolering på vindsbjälklag. Dessutom

menar byggnadsstyrelsen att tilläggsisolering av källarytterväggar är en åtgärd som bör beaktas.

6.4.3 Fönster

Planverket föreslår byte till 3-glasfönster eller ombyggnad av befintliga 2-

glasfönster till 3-glasfönster i viss omfattning. Åtgärden rekommenderas

även av flera remissinstanser, bl.a. byggnadsstyrelsen, institutionen för byggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för lätt byggeri.

BFR påpekar att en övergång från 1- till 2-glas sparar betydligt mer energi per m? än övergång från 2- till 3-glas. Enkelglas finns i stor utsträckning i

butiks- och affärslokaler samt i källarfönster och fönster till gemensamma utrymmen.

Planverkets bedömning av kostnaderna för respektive åtgärder delas av institutionen för byggnadsteknik vid KTH och Industrigruppen för lätt byggeri. Byggnadsstyrelsen redovisar dock högre. kostnader. Snickerifabrikanternas

riksförbund anser också att planverket underskattat kostnaderna för fönster-

byte och ombyggnad av fönster.

Några remissinstanser påpekar att kostnaderna för fönsterbyte är höga i

förhållande till energibesparingen. Bl. a. BFR, kommunstyrelsen i Gislaved och

SABO framför sådana synpunkter. Byggnadsstyrelsen anser att ett byte till 3-

glasfönster är befogat endast då fönstret ändå behöver bytas, varför bara merkostnaden för 3-glasfönster jämfört med 2-glasfönster bör användas vid

lönsamhetsbedömningar.

Fortifikationsförvaltningen påpekar olämpligheten-av 3-glaskonstruktioner i fönster där risken för glasskador bedöms som stor. Industrigruppen för lätt byggeri påpekar de stigande underhållskostnaderna

för speciellt utvändigt målningsunderhåll av fönster och framhåller lämplig-

heten av att man vid energibesparande åtgärder på fönster även beaktar möjligheterna att ersätta till. eller komplettera med mindre underhållskrävande material.

Industrigruppen påpekar även att det ibland förekommer skador på ganska

nya fönster, och att orsakerna till dessa skador måste utredas, så att de inte

upprepas. Fältförsök med olika 3-glasfönster och metoder att komplettera 2-

glasfönster till 3-glasfönster för att få praktisk erfarenhet av t. ex. montage,

isoleringsförmåga och beständighet föreslås även av Industrigruppen.

Flera remissinstanser tar upp åtgärder av typ gardiner, persienner och ytbeläggningar på glas. Byggnadsstyrelsen efterlyser enkla billiga åtgärder som vår och en i princip kan utföra själv, t. ex. sätta upp någon genomskinlig celler halvgenomskinlig ”skärm” eller liknande för fönstret under den kalla årstiden. Axel Johnson institutet för industriforskning föreslår dubbelpersienner som i ett 2-glasfönster ger bättre värmegenomgångskoefficient (k-värde) än vad ett 3-glasfönster har. Institutionen för byggnadsteknik vid KTH nämner möjligheten att ge fönster bättre k-värde genom att belägga en av glasytorna med en oxidfilm eller att fylla isoleringsglas med speciellt värmeisolerande

gaser.

BER och Industrigruppen för lätt byggeri uppmärksammar den från energihushållningssynpunkt dåliga kvaliteten hos dörrar, entrépartier och portar i det befintliga byggnadsbeståndet.

6.4.4¶Tätningsdtgärder

Av de tätningsåtgärder som planverket föreslår råder stor enighet bland remissvaren om lönsamhet av tätning mellan fönsterbåge och karm samt

dörrblad och karm.

Byggnadsstyvrelsen anser att man bör ge hög prioritet för de relativt billiga och enkla sparåtgärder av drifts- och underhållskaraktär dit tätning av fönster och dörrar hör.

Dock påpekar institutionen för byggnadsteknik vid KTH, Industrigruppen för lätt byggeri och SABO värdet av att tätningslister med hög kvalitet används. Provningsanstalten och Industrigruppen för lätt byggeri töreslår en egenskapsredovisning av tätningslisternas kvalitet eller ett typgodkännande.

Byggnadsstyrelsen, institutionen för byggnadsteknik vid KTH m. fl. bedömer att en effektiv tätning mellan karm och båge sänker antalet ofrivilliga luftomsättningar med 0,1-0.25 oms./tim., något beroende på byggnadens utformning, vilket stämmer väl med planverkets beräkningar.

Övriga tätningsåtgärder som planverket föreslår kommenteras mer spar-

samt i remissvaren. BFR anför dock väsentligheten av att tätningar av olika slag utföres på beständigt sätt. Systematiska studier av åldring för tätningsmaterial har enligt rådet ej utförts. Rörelser m. m. hos olika byggnadsdelar under inverkan av årstidsväxlingar bidrar även till att tätningsegenskapen kan avta. Byggnadsstyrelsen bedömer tätning mellan karm och vägg som

lönsam medan effekten av den övriga tätningen, t. ex. tätning av fogar och

ytskikt som kan utföras till en kostnad av mindre än 10 öre/k Wh, bedöms som marginell.

-Institutionen för byggnadsteknik vid KTH anser det lämpligt att i anslutning

till tilläggsisoleringsarbeten samt renoveringar liksom vid omtapetseringar

passa på att förbättra tätheten hos klimatskärmen. Oberoende av dessa åtgärder bör tätheten förbättras om det föreligger hygieniska olägenheter

genom t. ex. drag. - Institutionen påpekar även riskerna med för täta byggnader och varnar för

hygieniska olägenheter i form av för hög fukthalt, lukt och radonhalt. Som

riktvärde på nödvändig ventilation i bostadshus nämner man 0,5 omsättningar/tim.

FFS-tekniska föreningen anser att för att erhålla effektivaste utbyte av isolerings- och täthetsåtgärderna är det ofta nödvändigt att kombinera dessa åtgärder med injusteringar av värme- och ventilationssystemen.

6.4.3 Ventilation

Naturvårdsverket anför att om den ofrivilliga ventilationen minskar. genom tätningsåtgärder, kan det föreligga risk för att luftföroreningshalten ökar i vissa lokaler. Verket menar vidare att även vissa andra frågor om säkerhet

och trivsel bör beaktas, bl. a. kontroll av byggnadsmaterial och inredningsdetaljer. I samband med reducerad luftväxling kan föroreningshalten från byggnadsmaterial bli för hög i bostäder och andra lokaler. Vidare bör säkerhetsriskerna vid uppvärmnings- och ventilationssystem beaktas. Det gäller till exempel värmeväxlare, som enligt verket kan leda till ökad upplagring av föroreningar i inomhusluften. Verket framhåller också att luftväxlingsförlopp kan ge undertryck i byggnaden, varvid luft i vissa fall kan strömma in genom bl. a. isoleringsmaterial och avgivningen av oönskade

ämnen kan bli alltför stor.

Brandnämnden anför att ökad användning av återluft i ventilationssystem

kan medföra ökad risk för brand- och rökspridning. Konsumentverket konstaterar att ventilationsnivån i relativt nybyggda småhus är otillfredsställande och att detta sannolikt har bidragit till

uppkomsten av s. k. nedsvärtning. Verket anför också att man, med hänsyn till de bristfälliga kunskaperna om nya byggmaterials inverkan på individen från medicinsk-hygienisk synpunkt, bör vara försiktig med att reducera ventilationsnivån i bostäderna i alltför hög grad. Verket delar emellertid

planverkets uppfattning att de cenergiförluster som uppstår till följd av

felaktigt dimensionerade eller bristfälligt utförda ventilationssystem ofta är

onödigt stora.

Skolöverstyrelsen anser att betydande energibesparingar kan göras genom att drifttidsstyra ventilationsanläggningarna inom skolbyggnader och genom förbättringar av anläggningarnas skötsel och drift. Styrelsen redovisar

exempel som anger att cnergibesparingen genom en driftekonomisk skötsel. intrimning och inreglering av anläggningarna kan bli 20 till 30 26. Vidareutbildning av fastighetsskötare synes därvid vara en betydelsefull åtgärd. Styrelsen menar att det är lämpligt att man kontinuerligt följer anläggningarnas driftekonomi och att man eventuellt genom särskild härför anlitad

personal bevakar att energisparmöjligheterna vid skötsel och drift utnyttjas.

Styrelsen anser även att det är angeläget att noga följa utvecklingen av den tekniska utrustningen för värme och ventilation m. m. och, undersöka

möjligheterna för olika tekniska besparingsåtgärder. |

Industrigruppen för lätt byggeri anför att den befintliga statistiken beträffande Juftläckage och antalet luftomsättningar per timme vid olika byggnader och vid olika förhållanden är otillräcklig.

Mekanförbundet påpekar att även om i huvudsak ventilationssystem med

FT-ventilation åtgärdas så är det angeläget att också åtgärder vidtas i F- och S-

system. Detta för att på sikt ytterligare reducera cnergiförbrukningen men också för att vinna praktisk erfarenhet av besparingseffekt och kostnader för vissa åtgärder inom dessa ventilationssystem.

6.4.6 Uppvärmningssystem

Brandnämnden anför angående s. k. ekonomisotning att bränsleekonomin

bör bli bestämmande för hur ofta man bör sota. Brandförebyggande sotning

fordras mer sällan och bedöms erfarenhetsmässigt för det totala pannbestån-

det. Sådan sotning borde egentligen bedömas från fall till fall. Nämnden

förordar därför ökad användning av rökgastermometer som hjälpmedel för

fastställande av sotningsbehovet.

Provningsanstalten anser att oljebrännare torde vara lönsamma att byta ut i fler än vart åttonde småhus, vilket är fler än planverket anger i den preliminära rapporten.

Mekanförbundet anför att utbyte till moderna oljebrännare ger såväl energibesparingar som miljöförbättringar genom att sotbildningen minskas. Förbundet anför även att utbyte av värmepannan i många fall är av större betydelse för energibesparingen än byte av oljebrännare. Förbundet anser vidare att brännaren bör utrustas med automatiskt spjäll som stänger när oljebrännaren stannar, respektive öppnar vid start.

Fortifikationsförvaltningen uppger som sin erfarenhet, att fjärrvärmeanslut-

ning av större enheter såsom försvarets förband i regel inte medför någon energibesparing. SIB anför att fjärrvärmen bör analyseras betydligt noggrannare innan man slår fast att den utgör-ett bra sparalternativ. Redan nu har starkt grundade

tvivel på riktigheten i jämförelsen mellan fjärrvärme och lokala små och

medelstora värmecentraler framförts. Som exempel kan nämnas att energi-

förbrukningen för pumpar i distributionssystemet ofta ”glöms bort” då verkningsgraden anges. Samtidigt sätts verkningsgraden lågt för mindre

lokala oljepannor utan att hänsyn tas till att en del av rökgasvärmen tillförs huset via skorstensstockens uppvärmning likaväl som isoleringsförluster från pannan ofta tillförs huset. Om en rad åtgärder vidtas för att minska energiförbrukningen i byggnaderna, både gamla och nyproducerade, kommer varje fjärrvärmecentral vid bibehållen lönsamhet att behöva betjäna ett allt större antal byggnader, vilket medför allt längre distributionsledningar och därmed ökande överföringsförluster enligt SIB.

HSB:s riksförbund påpekar att väl fungerande s. k. blockvärmecentraler torde ha minst samma årsverkningsgrad som fjärrvärmeverk, speciellt om hänsyn tas till kulvertförlusterna vid fjärrvärme. HSB:s erfarenheter är också

att kostnaderna många gånger blir högre vid fjärrvärme än vid egen

oljeeldning.

FFS-tekniska föreningen anser att användning och utbyggnad av fjärrvärmenät för att utnyttja spillvärme från kraftvärmeprocesser och industriella värmeprocesser bör främjas. Fjärrvärmesystem inom gles och halvtät bebyggelse bör dock begränsas. Värmetätheten beräknas bli för låg i dessa

områden för att man skall kunna motivera fjärrvärmesystem med de låsningseffekter dessa medför. Med den minskande värmetäthet som de nya

energihushållningsnormerna medför anser föreningen att det i regel inte är ckonomiskt motiverat att bygga ut fjärrvärmesystem som inte utnyttjar spillvärme.

Mekanförbundet anser att det är anmärkningsvärt att planverket berört åtgärden anslutning till fjärrvärme på ett så summariskt sätt med hänsyn till att de potentiella besparingsmöjligheterna med denna uppvärmningsform synes vara av väsentlig storleksordning i förhållande till övriga i rapporten föreslagna åtgärder. Förbundet anför å andra sidan att planverket redovisar en alltför hög specifik besparing för åtgärden anslutning till fjärrvärme och påpekar att värmetätheten vanligtvis är mycket låg för små anläggningar i exempelvis villaområden. Kulvertförlusterna blir därför stora och i förhållande till en modern pannanläggning erhålls därför liten eller ingen cnergibesparing.

Sektionen för maskinteknik vid KTH anför att den av planverket redovisade encrgibesparingen av cirka 15 6 genom anslutning till fjärrvärme har hämtats från tidigare utredningar och synes dåligt belagd genom praktiska prov. Tvärtom kan fjärrvärme med hänsyn till de taxor som tillämpas ge anledning förmoda att energi slösas. Kostnaden för fjärrvärme liksom lönsamheten i en utbyggnad bör allvarligt prövas. I ett samhälle med mindre energiförbrukning kan lätt de stora fasta kostnaderna bli sådana att en lättsinnig hantering av energin accentueras. Vad gäller luftföroreningar från individuella eldningsanläggningar påminner sektionen om den planerade nedtrappningen av oljors svavelinnehåll. Sektionen noterar vidare till

skillnad från planverket att stoftavskiljare ofta ej används vid fjärrvärmean-

läggningar.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH anför att värmepumpen är en

energisnål uppvärmningsanordning som kan minska vårt beroende av

konventionella energikällor för byggnadsbeståndets energiförsörjning även

sedan omfattande energibesparande åtgärder genomförts i detta bestånd. Större serier vid tillverkningen kommer sannolikt även att leda till lägre priser på värmepumpar. Institutionen anför också att i händelse av framtida energikriser torde de rent ekonomiska faktorerna väga lätt i jämförelse med möjligheterna att ur omgivningen kunna utvinna värmeenergi med värme-

pump.

6.4.7 Styr- och reglersystem

Energisparkommittén anför att de s. k. bränsleklausulerna för hyreshus och vissa skatteregler för lokaler bidrar till en mindre god energihushållning. Energisparkommittén har påbörjat en undersökning av förutsältningarna för att införa maximerad inomhustemperatur i lokalbeståndet. Kommittén anser att vad gäller mer komplicerade åtgärder som t. ex. inreglering av större värmesystem krävs dock även ekonomiska stimulanser. Dessa åtgärder kan nämligen i vissa fall kräva så stora engångsinvesteringar att genomförandet begränsas av brist på kapital även om åtgärderna i sig själva kan ha god lönsamhet.

Riksantikvarieämbetet anför angående enkla underhållsåtgärder att injustering av installationer inte påverkar bebyggelsens miljömässiga eller kulturhistoriska värden negativt.

Byggnadsstyrelsen anför att för injustering av värmeanläggningar finns

endast ca 50 kompetenta injusterare tillgängliga i dag i hela landet. Vid

inreglering av 1,5 miljoner lägenheter enligt planverkets exempel erfordras

ungefär 2 600 manår, vilket med 50 injusterare alltså tar 50 år att genomföra.

Skall dessutom anläggningar inom iokalsektorn injusteras ökar arbetskraftbehovet ytterligare. Styrelsen menar att det förefaller osäkert om ventilationsbranschen kan klara den förväntade ökningen i kapacitet enligt planverkets bedömningar. Hela omsättningen ligger f. n. vid ungefär en miljard kronor per år.

Rena driftsåtgärder beräknas av byggnadsstyrelsen ge en nettocnergibesparing av 5 26 motsvarande 4TWh medan enklare åtgärder beräknas ge en besparing av 10 26 motsvarande 8 TWh till en kostnad av ca 8 miljarder kronor.

Byggnadsstyrelsen anför att den möjliga genomsnittliga temperatursänk-

ningen troligen ligger vid max. 22C för småhus och max. 32C för flerbo-

stadshus och att detta ger en möjlig energibesparing av 2 600 KWh/år och

småhus resp. 2 200 kWh/år och lägenhet.

Industriverket ifrågasätter om inte några av de sparmöjligheter som redovisas i planverkets rapportbilaga är överskattade och anser att besparingen 5 TWh/år för injustering av värmesystem, installation och utetemperaturstyrd automatisk shuntutrustning och radiatortermostater i bostäder

är orealistiskt hög.

BFR anför att den funktionsmässiga livslängden och variationerna i funktion hos styr- och reglerutrustningen är ett viktigt område för forskning och teknisk utveckling. Samverkan mellan slumpvisa värmetillskott och installationernas avsedda funktion beror enligt BFR på byggnadens termiska egenskaper. Användning av systemsimulering är nära nog oundgänglig för teknisk utveckling inom området. En sådan simulering ger dessutom en utomordentligt låg kostnad för undersökning av olika styr- och reglersystems

funktion.

HSB:s riksförbund anför att betydande encrgivinster kan uppnås genom injustering av värme- och ventilationssystem i kombination med temperatursänkning i det befintliga fastighetsbeståndet och anger i ett exempel för en

medellägenhet besparingen 35 96 av ventilations- och transmissionsförlus-

terna. Sådan injustering utförs sedan lång tid tillbaka inom HSB av speciellt utbildad personal, vanligen i samband med att fastigheterna färdigställs.

NBD och NED anför att inreglering av uppvärmningssystem vanligen medför energibesparingar på mellan 10 och 20 24.

Mekanförbundet anför att sänkning av temperaturen nattetid och eventuellt även under viss del av dagen är en enkel energibesparande åtgärd som också ökar komforten. Komforten främjas, enligt förbundet, såväl genom

temperatursänkning nattetid som genom den därav följande ökningen av relativ fuktighet i rumsluften.

Sektionen för maskinteknik vid KTH påpekar att man bör uppmärksamma att användning av radiatortermostatventiler kan leda till energibesparingar men också till energiförluster. Värmeförluster uppträder av flera skäl vid viss

användning av många av de fabrikat som förekommer på marknaden.

Sektionen menar därför att det är betänkligt att planverket i den preliminära rapporten i samtliga besparingsexempel medräknat en värmevinst genom införande av termostatiska radiatorventiler. Verket borde enligt sektionen även ha hänvisat till undersökningar över orsaker till ökade värmeförluster samt gjort någon analys av bostädernas temperaturförhållanden. Enligt sektionen kan en rimlighetsuppskattning av möjlig energibesparing genom åtgärder i styr- och reglersystemet dock göras. Planverket anger att inreglering av radiatorsystem ger en besparing i storlek 2 500 kWh/år och småhus. vilket motsvarar ca 10 96 av den totala värmeförlusten. Överslagsmässigt kan

man enligt sektionen räkna med att en temperatursänkning av 19C för

rumsluftstemperaturen ger en energivinst av 5 964 av transmissions- och ventilationsförlusterna. Inreglering synes därmed ha antagits ge en medeltemperatursänkning av ca 22C hos rumsluften. Det förutsättes således grovt räknat att temperaturskillnader av storleksordning 4”C varaktigt uppträder inom den exemplifierade byggnaden. Huruvida detta är ett realistiskt

antagande för hela småhusbeståndet är enligt sektionen tveksamt. Genom

användning av en utetemperaturstyrd motorshunt anger planverket vidare

en ytterligare vinst om 2 000 kWh motsvarande nära nog samma medeltem-

peratursänkning. Från den ursprungligen antagna medeltemperaturen av +230C har verket därmed tänkt sig en sänkt medeltemperatur till +190C. Slutligen kan temperatursänkningen till följd av termostatiska radiatorven-

tiler enligt sektionen bedömas till storleksordning 1,52C, eftersom dessa

endast bör placeras i rum med kraftig lokal värmeutveckling, ungefär två femtedelar av huset. Man bör enligt sektionen observera att detta är en varaktig temperatursänkning. Sektionen bedömer att vinsterna från solin-

strålning eller överskottsvärme i kök kan vara tillfälliga — direkt solinstrålning vid låga solhöjder är ej alltför frekvent i befintlig äldre bebyggelse. I sådana fall

skall betydligt större övertemperaturer undvikas för att de angivna vinsterna skall stå sig. Sammanfattningsvis kan sägas att det av planverket i den preliminära rapporten angivna underlaget för energivinstbedömningen synes otillräckligt och att en fördjupad analys vore önskvärd.

Sektionen för maskinteknik vid KTH anför vidare att styr- och reglersystemet måste kompletteras med utrustning för drifttidsstyrning om en

periodisk sänkning av rumstemperaturen skall erhållas.

Vid inreglering av uppvärmningssystem kan kostnaden enligt sektionen i vissa fall bli upp till tre gånger så hög som den planverket redovisar, nämligen

vid inreglering i vissa äldre hus där radiatorventilerna inte är konstruerade för att medge förinställning eller där vattenläckage kan riskeras vid ändrad inställning. I det senare fallet måste samtliga ventiler bytas för att inreglering

skall kunna ske. Dylika ventilbyten kan vara kostnadskrävande, bl. a. med

hänsyn till förekommande rördimensioner.

VVS-tekniska föreningen anger att en norsk studie av energibesparing genom periodisk drift, s. k. intermittent uppvärmning, visar att mycket stora besparingar kan göras med en sådan reglerteknisk åtgärd.

6.4.8¶Övriga åtgärder

Ett flertal remissinstanser behandlar frågan huruvida mätning är en energibesparande åtgärd. Byggnadsstyrelsen anser att det är sannolikt att viss energibesparing uppnås med installation av separata mätare. Vidare framhåller man att installation av mätare i andra typer av lokaler och industrier kan ge information om energisparandets resultat och på så sätt påverka intresset för sparandet.

Enligt konsumentverkets mening är det önskvärt att debitering av värmeoch varmvattenkostnaderna grundas på den individuella förbrukningen. Nackacenterns energigrupp delar denna uppfattning och framhåller att god

energihushållning kan erhållas med individuell mätning av elförbrukning i

lägenheter och att anvisningar bör utformas så att detta kan ske med hjälp av s. k. undermätare,

Ingenjörsvetenskapsakademien menar att inom området mät- och reglerutrustningar för individuell konsumtionsmätning bör forsknings- och utveck-

lingsinsatser göras. Vidare anser man att större vikt bör fästas vid den i

relation till erforderliga investeringar stora cnergivinst, som uppnås genom temperatursänkning.

Kommunstyrelsen i Gislaved och HSB:s riksförbund avråder från generella åtgärder med inriktning på individuell varmvattenmätning i befintliga

fastigheter. Även" SABO har denna uppfattning samtidigt som man fram-

håller att man delar planverkets uppfattning att kostnaderna för individuell

varmvattenmätning i befintliga byggnader blir höga. Dessutom tillkommer

ett administrativt arbete av stor omfattning, menar SABO.

De förslag om förändringar i belysning och belysningsarmaturer, som

planverket föreslår, stöds av byggnadsstyrelsen och skolöverstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen framhåller att då det gäller belysningen i lokaler bör KBS-

anvisning nr 27 och KBS-meddelande nr 29/1976 vara vägledande. När det

gäller övriga åtgärder på elsidan menar man att rapporten har stora brister. Främst saknas åtgärder för transportanläggningar, motorvärmare m. m., vars energiförbrukning genom tidsstyrningsutrustningar bör kunna begränsas.

Elverksföreningen anser att förslagen om övergång till belysningsarmaturer med större ljusutbyte och övergång från allmänbelysning till punktbelysning

är två motstridiga förslag.

Fastighetsanställdas förbund framhåller när det gäller belysningen i fastigheter, att det redan nu alltför många gånger är ett otillfredsställande arbetsljus

för medlemmarna.

Enligt NBD och NED bör tillvaratagande av spillvärme. tillsyn av belysning och ventilation etc. ha större betydelse än byggnadsåtgärder. Vidare anser man att möjlighet till viss energibesparing föreligger genom sänkning av tappvarmvattentemperaturen. Man framhåller också vikten av att en hög beredskap upprätthålls när det gäller förändringar av lån- och bidragsreglerna för nya energibesparande installationstekniska lösningar. Instruktioner till driftspersonalen är en billig åtgärd som ofta ger god utdelning.

Denna senare synpunkt delas av riksrevisionsverket och Fastighetsanställdas förbund.

Kommunstyrelsen i Västerås framhåller att eventuella medicinska problem

beträffande krav på belysning, inomhustemperatur och ventilation behöver

ytterligare utredas medan Fastighetsägareförbundet framhåller att möjligheten att sänka temperaturen inomhus inte berörs i rapporten.

Beträffande övriga åtgärder anser byggnadsstyrelsen att markvärme bör slopas med undantag för de platser där säkerhetsskäl inte medger detta. Televerket konstaterar mot bakgrund av egna energibesparande åtgärder, att exempelvis följande åtgärder visat sig ekonomiskt lönsamma:

e minska cller helt stänga fuktningsanläggning

Ö vid små tappvarmvattenbehov installera el-varmvattenberedare för drift

sommartid 9 vid biltvätt använda vattenbesparande högtrycksaggregat Ö byta ut duschsilar och armaturer till mindre vattenmängdskrävande och

slutligen

Ö tillåta högre temperaturer i lokaler där kylning erfordras.

Remissinstanserna har således berört ett stort antal åtgärder, varav flera ej

ingår i planverkets rapport.

6.4.9¶Nva lokala energikällor

De remissinstanser som i sina yttranden har berört nya lokala energikällor

har huvudsakligen betonat vikten av forskning inom området. BFR påpekar

vikten av att den typ av utrustning som krävs noga belyses. Beroende på det

tidsperspektiv man studerar är åtgärderna mer eller mindre intressanta. I

BFR:s energiplan ingår bl.a. studier av nya rörmaterial, kulverttyper, isolering, temperaturnivåcer, energimätning, värmeförluster m. m. Framför-

allt påpekar man vikten av forsknings- och utvecklingsinsatser på bred front

inom solenergiområdet, även med försöks- och demonstrationsanläggningar.

Liknande synpunkter framförs av institutionen för byggnadsteknik vid KTH

och Ingenjörsvetenskapsakademien.

VVS-Industrins Informationsråd AB framhåller att endast ett flexibelt,

vattenburet värmesystem kan tillvarata olika energikällor var för sig eller i kombination.

6.4.10 Sammanvägning och kombinationsmöjligheter

Ett flertal remissinstanser har berört frågorna kring hur det kombinerade

resultatet av ett stort antal åtgärder skall uppnås och bedömas. Sålunda anför fortifikationsförvaltningen, tekniska fakulteten vid Lunds universitet. institutionen för byggnadsteknik vid KTH och Civilingenjörsförbundet m. fl. att det är

viktigt att den sammanlagrade effekten av olika åtgärder bedöms riktigt.

Risken är annars stor att effekten av ett åtgärdspaket överskattas. Flera åtgärder som vidtas samtidigt påverkar varandra inbördes och detta måste beaktas vid beräkningen av den totala spareffekten.

Byggnadsstyrelsen påpekar att man bör eftersträva att kombinera olika energibesparande åtgärder. Som exempel anför styrelsen att tilläggsisolering med fördel kan kombineras med åtgärder för tätning av byggnaden eller med åtgärder för att minska inverkan av köldbryggor. Flera andra remissorgan

framför liknande synpunkter. Bl. a. Mekanförbundet anser att tätningsåtgärder även med fördel kan kombineras med installation av utrustning för

värmeåtervinning.

Enligt riksrevisionsverkets mening bör frågan om energihushållning i

befintlig bebyggelse inte enbart begränsas till åtgärder som rör utformningen av byggnaders klimatanläggningar. Även driften av dessa och andra energikrävande anläggningar i byggnader är av intresse.

Naturvårdsverket påpekar att det för ett flertal av åtgärderna finns positiva

bieffekter såsom att tätare byggnader, treglasfönster och förbättrad värme-

8 Riksdagen 19771/78. I saml. Nr 76

isolering även förbättrar ljudisoleringen. Vidare påpekar man att inomhusklimatet sannolikt förbättras.

SIB konstaterar att man inte har några större invändningar att anföra men man påpekar att om en rad energisparande åtgärder vidtas, kommer en försörjande fjärrvärmecentral, för att bibehålla lönsamhet, att behöva betjäna ett allt större antal byggnader. Det medför i sin tur allt längre distributionsledningar och därmed ökande överföringsförluster.

BFR. NBD och NED m. fl. anser att det finns risk för att de byggnadstek- :

niska åtgärderna överbetonas på bekostnad av de installationstekniska. BFR

anser vidare att det snarast torde vara så att spareffekter av byggnadstekniska

åtgärder inte kan tillgodogöras om man inte samtidigt inreglerar och justerar VVS-anläggningarna. Tekniska åtgärder måste vidtas på ett genomtänkt sätt och i en viss ordning.

Provningsanstalten framhåller vikten av att genomförda tekniska åtgärder kontrolleras. Konstruktionsval och framför allt arbetsutförande avgör ofta

åtgärdernas slutliga funktion.

Svenska värmeverksföreningen anser att åtgärder på produktionssidan generellt bör prioriteras före flertalet av åtgärderna på konsumtionssidan.

SABO instämmer i att det finns stora svårigheter att lönsamhetsbedöma de

olika åtgärderna, men att de tre åtgärdsgrupperna överslagsmässigt kan lönsamhetsbedömas.

Swedisol anser att åtgärder som inte kräver återkommande underhåll och därmed återkommande kontroll bör prioriteras.

VVS-Industrins Informationsråd AB menar att ett urval av de mest lovande energisparåtgärderna måste göras.

6.5 Besparingsmöjligheter inom en tioårsperiod 6.5.1 Allmänt

Ingen av remissinstanserna ifrågasätter att stora sparmöjligheter finns i den befintliga bebyggelsen. Dock framförs viss tveksamhet mot planverkets bedömning av storleken av de totala sparmöjligheterna.

Endast ett begränsat antal remissinstanser gör bedömningar av de totala

möjligheterna att spara energi genom åtgärder i befintlig bebyggelse. De har

då i allmänhet gjort bedömningar av sparmöjligheter i vissa typer av lokaler och för vissa typer av åtgärder. Detaljerade uppgifter från dessa instanser återfinns därför under resp. åtgärdsrubrik i det följande.

Mera allmänna uppskattningar av besparingsmöjligheterna görs bl. a. av

byggnadsstyrelsen som anser att planverkets bedömning av besparingseffekten av enklare åtgärder ligger 20 96 för högt. Motsvarande överskattning av planverkets mera omfattande åtgärder bedömer byggnadsstyrelsen uppgå till 35 26. Däremot synes styrelsens och planverkets bedömningar rörande kostnader för energibesparande åtgärder i stort överensstämma. Styrelsen

anför även att en jämförelse med andra remissyttranden visar så stora differenser i bedömningarna av möjliga energibesparingar att stor försiktighet måste iakttagas vid bedömning av de totalt möjliga energibesparingarna under kommande tioårsperiod. .

Kommunförbundet anger att man med oförändrat energipris uppskattar besparingsmöjligheten i nuvarande kommunala byggnader till 1-1,5 TWh/ år. Även Landstingsförbundet gör en totalbedömning och anger att man kan

spara ca 17 9 av totalt förbrukade 9,8 TWh/år inom lokaler för sjuk- och

socialvård.

Industriverket noterar att sparmöjligheterna genom enkla åtgärder i 1,5

miljoner bostäder beräknas till 10 TWh/år av planverket. Här svarar injustering, utetemperaturstyrd shuntutrustning och radiatortermostater för

ca 5 TWh/år. Detta värde förefaller enligt industriverket vara orealistiskt

högt. Vidare anser man att även de övriga spareffekterna bör användas med

viss försiktighet i energiprognossammanhang. :

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att de i rapporten föreslagna

åtgärderna huvudsakligen syftar till att uppnå bättre värmehushållning och därmed minskad användning av olja för uppvärmning. Länsstyrelsen menar

emellertid att en minskning av oljeförbrukningen för uppvärmning redan skett under åren 1973-1976. Redan vidtagna åtgärder och en ökande

medvetenhet om jordens begränsade resurser kan alltså redan ha gett vissa av de besparingar som planverket kalkylerat med.

Elförbrukningen inom övrigsektorn har under perioden 1973-1976 däremot visat en relativt stor ökning. De i rapporten föreslagna åtgärderna

syftar endast i mindre omfattning till att åstadkomma en minskad efterfrågan på elkraft. Länsstyrelsen framhåller att det är av väsentligt intresse att minska

denna efterfrågan så att nolltillväxt i framtiden kan uppnås. Planverkets

uppdrag har emellertid inte bestått i att utreda hur energiförbrukningen inom hela stadsbygden kan nedskäras. Det är önskvärt att fortsatt utredningsarbete bedrivs i syfte att klarlägga hur elenergiförbrukningen skall kunna minskas både innanför och utanför en byggnad samt inom olika typer av byggnader, menar länsstyrelsen. .

Länsbostadsnämnden i Stockholms län anser att lokalbeståndets omfattning och kvalitet bör möjliggöra att det med ganska enkla åtgärder går att nedbringa energiförbrukningen. Lokalerna har i vissa fall överdimensionerade installationer och körs oekonomiskt. Möjligheter att på kort sikt erhålla energibesparing bör enligt nämnden vara större här än i bostadsbeståndet.

Sektionen för maskinteknik vid KTH påpekar att det angivna underlaget för encrgivinstbedömningen synes otillräckligt och att en fördjupad analys vore önskvärd. Betänkligheten mot-de angivna besparingarna blir också stor mot bakgrunden av att planverket ej gjort någon analys av byggnadernas temperaturförhållanden. Därmed är det helt orimligt att kvantitativt kunna

bedöma vinstens eller förlustens storlek enligt sektionens uppfattning. I en sammanfattande bedömning anser sektionen dock att energivinster i den

storleksordning som anges i plan verkets rapport synes möjliga att nå i den befintliga bebyggelsen men att vinsterna dock ej kan vinnas helt på föreslaget sätt.

Vinster i ett småhus på i storleksordning 10 000 kWh/år, dvs. ca 50 96 av transmissions- och ventilationsförlusterna, anser sektionen för maskinteknik

vid KTH dock möjliga, i varje fall i delar av det av planverket behandlade beståndet. Inräknas vinster i varmvattenberedningen,t. ex. genom använd-

ning av solenergi, anser högskolan att än bättre resultat kan erhållas.

Mekanförbundet anför att ventilationstekniska åtgärder kan ge energibesparingar i samma storleksordning som kan uppnås genom isoleringstekniska

åtgärder och att dessa kan uppnås till lägre investeringsutgifter. Flera remissorgan påpekar brister i att planverket ej utfört några egentliga

lönsamhetsbedömningar. Riksantikvarieämbetet påpekar att det är en

uppenbar brist att rapporten helt förbigår frågan om energiåtgången för att

genomföra själva åtgärden. Även naturvårdsverket anser att rapportens värde skulle ökat om dessa uppgifter behandlats.

Industriverket påpekar att lönsamheten för åtgärder enligt planverkets steg

3 är avsevärt mycket lägre än vad som erfarenhetsmässigt gäller för de bidrag till energibesparande åtgärder som medgivits inom industrin.

Fastighetsägareförbundet bedömer att planverket underskattat investe-

ringsutgifter för de olika åtgärder man tagit upp. Förbundet föreslår därför att industrins kommitté för byggnadsbestämmelser ges möjlighet att granska de

tekniska och ekonomiska konsekvenserna.

De kostnadsuppskattningar som planverket gjort anser fastighetsägareförbundet får betraktas endast som räkneexempel, bl.a. beroende på att tillförlitliga uppgifter om byggnadernas energihushållningsstandard sak-

nas.

Swedisol anser att en angelägenhetsgradering, baserad på lönsamhet, tillgång på byggnadsmaterial, personal och kapital, måste vara vägledande vid val av lämpliga energibesparande åtgärder.

Swedisol redovisar därför (tabell 6.1-2) en prioritetsordning efter lönsamhet enligt energisparkostnadsmetoden av planverkets åtgärdstabeller.

Swedisol ifrågasätter vissa av planverkets kostnadsuppgifter men har ändå

använt dessa i kalkylen.

6.5.2 Värmeisolering

6.5.2.1¶Allmänt

Frågor rörande energibesparing genom tilläggsisolering av byggnader

beröres kortfattat av flera remissorgan. I första hand gäller de framförda

synpunkterna resonemang kring åtgärdernas ekonomi. Enighet råder i stort kring planverkets angelägenhetsgradering. Sålunda anser alla instanser som

berör ämnet att tilläggsisolering av lätt åtkomliga vindsbjälklag bör utföras

Tabell 6.1 Prioritering efter lönsamhet av åtgärder i småhus enligt planverkets rapport. Redovisade i remissvar från Swedisol

Energibe- Livs- — Investe- = Drift och Energi-

sparing, längd, ring, kr. underhåll, spar-

kWh/år År (kr./m2) kr. kostnad.

öre/kWh

Byggnadstekniska åtgärder 1. Tätning mellan

karm och vägg 1000 40" 700 0 1,8

2. Isolering vinds-

bjälklag, lätt-

åtkomligt 2 700 40 3 800 0 3,5

(40) 3. Isolering vägg

vid behov av

fasadrenovering 4 300 40 9000 0 52

(110) 4. Isolering vindsbjälk-

lag, svåråtkomligt 2 700 40 8 200 0 10,0

: (85) 5. Isolering vägg utan

behov av fasadreno-

vering 4 300 40 17 500 0 102

(215)

6. Övergång från 2-glas

vill 3-glas 1100 40 4 500 0 10.2

(270) 7. Tätning av fönster

(dörrar) mellan båge

(dörrblad) och karm = 1500 5” 800 0 10.7

Installationstekniska åtgärder 1. Injustering av värme-

system 2 500 10 1000 0 4,0

2. Installation av radia-

tortermostater 750 10 700 0 9,3

3. Installation av ute-

temperaturstyrd au-

tomatisk — shuntut-

rustning 2.000 10 2.000 0 10.0

4. Byte av oljebrännare 1 500 10 1 500 125 10,0

"Värden på livslängd ändrade enligt Swedisols bedömning

Tabell 6.2 Prioritering efter lönsamhet av åtgärder i flerbostadshus enligt planverkets rapport. Redovisad i remissvar från Swedisol

Energibe- Livs- — Investe- = Drift och Energi-

sparing, längd, ring, kr. underhåll, spar-

kWh/år år (kr./m2) kr. kostnad. öre/kWh

Byggnadstekniska åtgärder 1. Tätning mellan karm

och vägg 700 40" 500 0 1,8

2. Isolering vindsbjälk-

lag, lättåtkomligt 800 40 800 0 2,5 (32)

3. Isolering vägg vid be-

hov av fasadrenove-

ring

a) ky =12 3 100 40 3 200 0 2,6 b) ky =0,7 1400 40 3 200 0 5,5 (86)

4. Isolering vindsbjälk-

lag, svåråtkomligt 800 40 1 900 0 59 (76) 5. Isolering vägg utan behov av fasadreno-

vering

a) kg = 1,2 3 100 40 7 700 0 6,2 b) kg = 0,7 1400 40 7700 0 13.8 (210)

6. Övergång från 2-glas

till 3-glas 750 40 3 000 0 10,0

7. Tätning av fönster

(dörrar) mellan båge (dörrblad) och karm 1 000 5” 500 0 10,0

Installationstekniska åtgärder 1. Injustering av värme-

system 1 250 10 250 0 2,0

2. Byte av oljebrännare 1000 10 200 15 2.0

3. Installation av ute-

temperaturstyrd automatisk — shuntut-

rustning 750 10 250 0 3.3

4. Installation av radia-

tortermostater 500 10 500 0 10.0

+ Värden på livslängd ändrade enligt Swedisols bedömning

innan ytterväggar och golvbjälklag åtgärdas på motsvarande sätt.

Fortifikationsförvaltningen, byggnadsstyrelsen. bostadsstyrelsen, BFR, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsbostadsnämnden i Göteborg och Bohus län, SABO, Villaägareförbundet m. fl. anser att tilläggsisolering av ytterväggar endast kan bli lönsam om den utföres i kombination med annan renovering av yttervägg.

Bostadsstyrelsen framhåller dock att trots att väggisolering ofta kostar mera per sparad kilowattimme än andra enklare förbättringsåtgärder så kan åtgärden vara väl så lönsam beroende på att brukstiden är lång och att

åtgärden ej kräver underhåll. Under ekonomiskt gynnsamma förutsättningar

menar bostadsstyrelsen att värmeisolering av ytterväggar bör ges hög prioritet. Denna uppfattning delas av /ndustrigruppen för lätt bvggeri och Swedisol.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH påpekar att tilläggsisolering av småhus och smala flerbostadshus ger större besparingseffekt per m? lägenhetsyta än vad som är fallet vid tilläggsisolering av tjockhus. Institutionen anser därför att äldre smalhus bör tilläggsisoleras före byggnader av typen tjockhus.

En invändig tilläggsisolering av en yttervägg minskar byggnadens invän-

diga lokalyta. Huruvida den minskade ytan skall beaktas i kalkyler avseende

tilläggsisoleringens lönsamhet (s.k. utrymmeskostnad) berörs av några remissinstanser. Byggnadsstyrelsen har inte ansett det nödvändigt att belasta lönsamhetskalkylen med en kostnad för minskat utrymme. Även institu-

tionen för byggnadsteknik vid KTH försummar detta bl. a. med motiveringen

att förändringen av rumsmåtten blir av så marginell omfattning att rumsfunktionen inte påverkas i någon större omfattning. Industrigruppen för lätt byggeri ger uttryck för samma uppfattning samt påpekar att rummets vistelsezon, dvs. den del av rummet inom vilken människan kan vistas med bibehållen komfortkänsla, ökar trots att rumsytan minskas.

Inverkan av förbättrad värmeisolering på inomhusklimatet behandlas även

av institutionen för byggnadsteknik vid KTH. Tilläggsisolering höjer enligt institutionen yttemperaturen på byggnadskonstruktionens insida och lufttemperaturen kan i motsvarande grad sänkas med bibehållen standard.

Såsom exempel på denna effekt redovisas en beräkning av den riktade

operativa temperaturen, dvs. den av människan upplevda temperaturen.

Genom att tilläggsisolera en 1 1/2-stens tegelvägg med 4 cm mineralull kan,

enligt beräkningen, lufttemperaturen i rummet sänkas från + 22,52C till + 21,72C med bibehållen komfort, i exemplet en riktad operativ temperatur på + 21"C. Institutionen för byggnadsteknik vid KTH, Industrigruppen för lätt byggeri och Swedisol hävdar att dessa s. k. pluseffekter är en av förklaringarna

till att verklig energibesparing ofta blir större än vad en teoretisk kalkyl visar. Uppmätta värden i utvändigt tilläggsisolerade hus bekräftar detta enligt Industrigruppen för lätt byggeri. Gruppen redovisar nedanstående sammanställning.

Några remissinstanser diskuterar vilket energipris som bör användas vid beräkning av ekonomiskt optimal isolertjocklek. Byggnadsstyrelsen väljer 10 öre per sparad kilowattimme som övre gräns för lönsamheten med motiveringen att energiprisökningen per år sannolikt kommer att överstiga räntan. Även institutionen för byggnadsteknik vid KTH, Industrigruppen för lätt byggeri

och Swedisol anser att 10 öre per sparad kilowattimme är ett rimligt enerpipris.

Samtliga dessa remissinstanser utnyttjar energisparkostnadsmetoden (se kap.

6.3.1) för sina lönsamhetsbedömningar.

6.5.2.2 Besparingsmöjligheter i bostäder

De totala besparingsmöjligheterna i bostäder bedöms endast av institutionen för byggnadsteknik vid KTH och Industrigruppen för lätt byggeri. Båda redovisar ett omfattande utredningsmaterial. Endast vissa sammanfattningar kan medtas i denna remissammanställning.

Av nedanstående diagram (figur 6.2) framgår att institutionen för byggnadsteknik vid KTH anser att den teoretiskt maximala besparingen genom tilläggsisolering av det i dag befintliga bostadsbeståndet uppgår till knappt 13 TWh/år. Investeringsutgiften för att uppnå denna besparing bedömer institutionen till teoretiskt drygt 30 miljarder kronor inklusive utgiften för nya ytskikt. I totalsumman bidrar tilläggsisolering av bjälklag med cirka 4 TWh/år till en investeringsutgift av cirka 5 miljarder kronor. Uppgifterna baseras på en beräkning utförd med värmeförbrukningstalet 127 000 grad-

timmar. Institutionen anser att det i många fall kan diskuteras om utgiften för ytskikt skall inräknas i kalkylen då det finns fall där en renovering skulle

komma till utförande även om man inte hade behov av att minska

energiförbrukningen.

Åtgärderna är i institutionens utredning ordnade efter stigande energisparkostnad vilket framgår av kurvans konkava form.

Institutionen anser, i likhet med många andra remissinstanser, att landets

samtliga ytterväggs- och bjälklagsytor av estetiska och tekniska skäl inte är möjliga att tilläggsisolera. En reduktion måste göras och dess storlek skall baseras på antagande om, för vindsbjälklag, tillgänglighet beroende på takutformning, vindsutnyttjande etc., och för ytterväggar om estetiska

kvaliteter och tekniska förutsättningar.

Figur 6.2 Sambandet mellan teoretiskt maximal energibesparing och kostnad för tilläggsisolering av vindsbjälklag och ytterväggar (bostadshus) vid 127 000 gradtimmar/år enligt remissvar från institutionen för byggnadsteknik vid KTH

Totalkostnad för tilläggsisolering == AAA 1 miljarder kronor

fe NL

BJÄLKLAG

1) inkl ytbeklidnin

Omfattningen av de bjälklag som är tillgängliga för tilläggsisolering finner institutionen därvid enklast att bedöma. Bjälklagen kan visserligen uppvisa variationer i isoleringskostnad beroende på ursprungligt utförande och åtkomlighet men tilläggsisoleringen har liten eller ingen inverkan på

byggnadens övriga funktioner. Institutionen delar planverkets uppfattning

att åtgärden är förhållandevis billig och framhåller att den genomgående visar en låg energisparkostnad.

Tilläggsisolering av väggar visar en mer komplicerad bild. För att det skall vara möjligt att göra kostnadsuppskattningar måste enligt institutionen en viss fördelning antas mellan in- och utvändig isolering. Olika väggtyper visar dessutom olika lönsamhet. Allmänt anser institutionen att denna vanligen är bättre ju äldre (och sämre isolerad) utgångsväggen är.

Vid prioritering mellan olika isoleringsåtgärder bör man enligt institu-

tionen först välja den som ger högsta förräntning eller den med lägsta energisparkostnad. Vid jämförelse mellan olika åtgärder för tilläggsisolering anser institutionen att isolering av bjälklag normalt visar så låg energisparkostnad att denna åtgärd generellt kan prioriteras före isolering av ytterväg-

gar. Detta framgår också av det redovisade diagrammet (figur 6.2). Institutionen redovisar i sitt remissvar en sammanställning av olika

utredningar avseende bedömda besparingsmöjligheter år 1985 i bostäder genom tilläggsisolering av ytterväggar och vindsbjälklag. För att jämförelsen

mellan de fyra olika utredningarna skall kunna göras riktigt har institutionen

räknat om redovisade värden till en gemensam bas motsvarande uppvärmningsbehovet 100 000 gradtimmar/år. Värdet anges motsvara inomhustemperaturen + 20C.

Tabell 6.3 Jämförelse mellan tidigare utredningar om energibesparing genom tilläggsisolering av ytterväggar och vindsbjälklag i befintliga bostäder, före respektive efter omräkning till gemensam bas. Redovisad i remissvar från institutionen för byggnadsteknik vid KTH Utredning År Uppskattad sparmöjlighet år 1985

Enligt utredningen Sparmöjlighet

i TWh/år

Sparmöjlig- Antal grad- efter om-

het TWh/år ummar/år räkning till

100 000 grad-

timmar/år Statens institut för byggnadsforskning/institutionen för byggnadsteknik, KTH 1974 4,55 100 000 — 4,5

Ingenjörsvetenskapsakademien 1974 44,5 108 000 > 4,0

(6-7 inkl.

övr. lokaler) Tyréns Företagsgrupp AB 1977 49 110 000 > 4,5

Industrigruppen för lätt | byggeri 1977. 5,7 127 000 — 4,5

Institutionen redovisar i en sammanfattande bedömning de energibespa-

ringar som man anser kan uppnås genom tilläggsisolering av vindsbjälklag

och ytterväggar. Uppgifterna är framräknade med ett värmeförbrukningstal på 120 000 gradtimmar och avser år 1990. I småhus anser institutionen att 3,5

TWh per år går att spara till en investeringsutgift exklusive ytskikt på 4,7 miljarder kronor. Inkluderas utgiften för ytskikt ökar denna summa till 7,1 miljarder. För flerbostadshus uppger institutionen att besparingsmöjligheten

år 1990 är 2,5 TWh per år till en utgift av 3,3 miljarder kronor eller 5.3

miljarder kronor exklusive respektive inklusive utgifter för ytskikt.

Industrigruppen för lätt byggeri gör först en bedömning av den totalt möjliga

energibesparingen inom bostadsbeståndet om samtliga byggnader skulle tilläggsisoleras optimalt. Med hänsyn till olika begränsande faktorer, t. ex. estetiska hänsyn, tillgång till arbetskraft och byggnadsmaterial, ekonomi

m. m., anser industrigruppen att de besparingar som sammanställts i följande

tabell 6.4 rimligen kan uppnås under en första tioårsperiod. Industrigruppen

visar i Sin Sammanställning även investeringsbehov samt materialåtgång och

det antal byggnadsarbetare som beräknas bli sysselsatta vid genomförandet

av åtgärderna.

Tabell 6.4 Resultat av energibesparande åtgärder som kan genomföras under den första tioårsperioden. Data i tabellen hämtade ur remissvar från Industrigruppen för lätt byggeri

Åtgärd Antal Erforderlig ombyggnadskapacitet Ombyggnadskostnad Energibesparing

lägen- år 1988

heter Total Mineral- Arbetskraft Exkl. Inkl. TWh/år

1 000-tal area ull Antal syssel- = ytskikt ytskikt

m?2 > 106 m? > 106 satta kr.-10?

per år Småhus

Flerbostadshus Värmeisolering av väggar 450 18.2 311 1 000 2.01 3.70 1.51 vindsbjälklag 766 15,5 3.10 340 0,67 0,67 0,50 Totalt Värmeisolering av väggar 779 42,7 7,29 2220 4,45 8,35 3,30 < vindsbjälklag 1 366 73,5 aa] 22,0 1 590 | 3810 3.17 3,17 2,35 3.65

Industrigruppen har baserat beräkningen på bl.a. följande förutsätt-

ningar:

- Befintligt bostadsbestånd år 1975 är det som anges i planverkets prelimi-

nära rapport. —- För väggkonstruktioner där antingen invändig eller utvändig tilläggsisole-

ring kan bli aktuell har följande fördelning använts:

— Byggkostnaden avser kostnadstäget mars 1977. —- Marginell energisparkostnad 10 öre/kWh har legat till grund för optime-

ring av isolertjocklek. Vid beräkningen har energipris och inflation antagits

vara lika. - Värmeförbrukningstalet är 127 000 gradtimmar per år. —- Tilläggsisoleringens livslängd är antagen till i genomsnitt 30 år. —- Under den första tioårsperioden åtgärdas hus där lönsamheten av tilläggs-

isolering är bäst. Åtgärder på väggar och vindsbjälklag vidtages i följande

byggnadsbestånd där antalet uitryckes i 1 000-t1al lägenheter.

Dessutom åtgärdas lättåtkomliga vindsbjälklag i det övriga beståndet.

- Antalet sysselsatta byggnadsarbetare är baserat på ett produktionsvärde av

200 000 kr./man och år.

Enligt industrigruppens uppskattningar kan under den första tioårspe-

rioden åtgärder alltså sättas in i 779 000 lägenheter motsvarande 24,9 "5 av

det praktiskt åtkomliga bostadsbeståndet. Om dessutom lättåtkomliga

vindsbjälklag åtgärdas i det övriga bostadsbeståndet åstadkommes en årlig energibesparing 1988 genom tilläggsisoleringsåtgärder som uppgår till ca 5.7

TWh/år. Detta är enligt industrigruppens bedömning ungefär hälften av vad som kan sparas genom tilläggsisoleringsåtgärder i hela det befintliga bostads-

beståndet.

6.5.2.3 Besparingsmöjligheter i lokaler

Många remissinstanser framhåller svårigheten att riktigt bedöma bespa-

ringsmöjligheterna inom lokalbeståndet då tillförlitlig statistik över total

volym och isoleringsstandard saknas.

Bvyggnadsstyrelsen anser —- efter att ha hört fortifikationsförvaltningen, postverket, televerket och statens järnvägar — att planverket starkt övervärderat besparingsmöjligheten vid tilläggsisolering av det offentliga byggnadsbeståndet. Styrelsen redovisar följande uppskattning av kostnader och energibespa-

ring för tilläggsisoleringsåtgärder inom det statliga byggnadsbeståndet.

Tabell 6.5 Möjlig energibesparing i statliga lokaler enligt remissvar från byggnadsstyrelsen efter hörande av fortifikationsförvaltningen, postverket, televerket och statens järnvägar

Energibesparingsåtgärd Kalkylerad = Netto ener- - Medelinves- Medelenergi-

medellivs- gibesparing = tering kr./m? sparkostnad

längd, år kWh/m? för för åtgärdad = för nettoför-

åtgärdad vta yta brukning.

öre/kWh

Tilläggsisolering av vindsbjälklag

k =0,6 W/m? 0C före isol. med

120 mm mineralull 30 34 43 4

k =0,3 W/m? 0C före isol. med

120 mm mineralull 30 12 43 12

Tilläggsisolering av yttervägg utvändigt

k =1.0 W/m? 0C före isol. med

120 mm mineralull 30 54 250 15

k =0,4 W/m? oC före isol. med

100 mm mineraull 30 10 250 83 Tilläggsisolering av yttervägg invändigt

k =1,0 W/m20C före isol. med

120 mm mineralull 30 54 230 14

k =0,4 W/m?20C före isol. med

100 mm mineralull 30 10 230 7

Tilläggsisolering av yttervägg i samband med renovering ut- eller invändigt

k =1,0 W/m? 0C före isol. med

Byggnadsstyrelsen anser att planverket generellt bedömt kostnader för tilläggsisoleringsåtgärder till för låga belopp. Genom att använda 10 öre/kWh som Övre gräns för lönsamheten, beräknad enligt energisparkostnadsmetoden, med antagen ränteutveckling lika med inflationstakten, har byggnadsstyrelsen beräknat den totalt möjliga energibesparingen genom tilläggsisolering efter en tioårsperiod till 0,06 TWh/år till en kostnad av 100 miljoner kronor. Bedömningen innefattar hela det offentliga byggnadsbeståndet

exklusive inhyrda lokaler. Byggnadsstyrelsen har förutsatt att värmeförbrukningstalet är 90 000 gradtimmar i genomsnitt samt att åtgärder vidtages på lätt

åtkomliga vindsbjälklag med sämre k-värde än 0,35 W/m? »C samt på

ytterväggar med sämre k-värde än 1,0 W/m? C. I det senare fallet förutsättes åtgärden vidtagen i samband med annan renovering av byggnaden.

Kommunförbundet särredovisar inte någon uppfattning om möjligheterna att spara energi genom tilläggsisolering utan gör enbart den sammanfattande

bedömning som tidigare redovisats i avsnitt i 6.5.1.

Landstingsförbundet nöjer sig med att konstatera att besparingsmöjligheterna genom installationstekniska åtgärder normalt är större än genom

tilläggsisolering. Institutionen för byggnadsteknik vid KTH redovisar en bedömning av

tcoretiskt maximal besparingsmöjlighet inom lokalbeståndet samt uppgifter

om möjligheterna fram till år 1990. I avsaknad av tillförlitlig statistik över lokalbeståndets sammansättning hävdar institutionen att lokalerna kan antas ha samma isolertekniska standard som flerbostadshusen. Med denna

bedömningsmall uppskattar institutionen den totala besparingspotentialen

för offentliga och övriga byggnader till 6.3 TWh/år. Kostnaden för dessa

tilläggsiolseringsåtgärder skulle teoretiskt uppgå till ca 14 miljarder kronor.

Med en kalkyl baserad på värmeförbrukningstalet 110 000 gradtimmar

visar institutionen att man år 1990 kan spara 1,5 TWh/år genom tilläggsisolering av vindsbjälklag och väggar inom det övriga lokalbeståndet. Utgifterna anges uppgå till sammanlagt 1.7 miljarder kronor exklusive ytskikt. Summan

ökar till 2,1 miljarder om ytskiktskostnaden inkluderas.

Industrigruppen för lätt byggeri tedovisar följande besparingsmöjligheter för

den närmaste tioårsperioden (se nedanstående tabell).

Åtgärd Yta Encrgi- Kostnad Antal

milj. m? bespa- miljarder kr. sysselsatta

ring exkl./inkl. byggn.arb./år

TWh/år ytskikt .

Värmeisolering av yttervägg 27.3 2.46 2.63/4.07 1320 Viärmceisolering av vindsbjälklag 30.1 0.64 0.76 380

3.10 3.39/4.83 1 700

Även industrigruppens kalkyl baseras på att det övriga lokalbeståndet är av samma sammansättning och standard som flerbostadshusen. De förutsättningar som redovisats i avsnitt 6.5.2.2 för flerbostadshus har alltså utnyttjats, dock med undantag för värmeförbrukningstalet som här valts till 112 000 gradtimmar motsvarande en inomhustemperatur på + 202C.

Gruppen baserar vidare sina bedömningar på antagandet att byggnadsvolymen inom detta byggnadsbestånd uppgår till 395 miljoner m? samt att den

totala ytterväggsarean är 80 miljoner m? och den totala bjälklagsarean 50 miljoner m?,

Industrigruppen uppskattar besparingsmöjligheten genom tilläggsisolering av ytterväggar och bjälklag teoretiskt maximalt till 6,2 TWh/år till en

totalkostnad inklusive ytskikt på 13,9 miljarder kronor.

6.5.2.4 Besparingsmöjligheter i industrins lokalbestånd

Möjligheten att spara energi genom förbättrad värmeisolering inom industrins befintliga byggnadsbestånd behandlas specicllt av institutionen för byggnadsteknik vid KTH och Industrigruppen för lätt byggeri.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH framhåller att förutom att

industrins byggnadsbestånd är dåligt känt är det dessutom svårt att kartlägga

ur cnergisynpunkt eftersom variationerna i isolerutförande är mycket stora

från enkla oisolerade lagerlokaler i plåt till laboratoriemiljö med mycket

sträng klimatkontroll. Bedömningen försvåras dessutom av att vissa industrilokaler uppvärms helt eller delvis genom tillverkningsprocessen.

Institutionen gör ändå den bedömningen att transmissionsförlusterna totalt kan minskas med storleksordningen 4-6 TWh/år till en kostnad av

5,6-8 miljarder kronor. Beräkningen förutsätter att 25 96 av industrins

lokalbestånd har tillgång till överskottsvärme från tillverkningsprocessen.

År 1990 beräknar institutionen att den möjliga energibesparingen inom

industrins lokalbestånd uppgår till 1,6 TWh/år. Utgiften exklusive ytskikt blir 1,9 miljarder kronor, en summa som ökar till 2,3 miljarder kronor om utgiften för ytskikt räknas in.

Industrigruppen för lätt byggeri gör en bedömning av besparingsmöjligheter, kostnader och behov av byggnadsarbetare för den närmaste tioårsperioden

vilken framgår av nedanstående tabell.

Åtgärd Yta Energi- Kostnad Antal

milj.m 2 bespa- miljarder kr. sysselsatta ring exkl./inkl. byggn.arb./år TWh/år ytskikt

" Värmeisolering av yttervägg 20,6 1.41 1.72/2.83 ' Värmeisolering av tak och vindsbjälklag 20,5 1,27 1,13/1,34

2,68 2,85/4,17 1420

Bedömningen baseras på antagande om att industrins totala lokalvolym uppgår till 380 miljoner m”, total takyta är 76 miljoner m? och total väggyta 53 miljoner m?. Andelen icke uppvärmda lokaler antages uppgå till 10 96 av den totala volymen.

Vid beräkning av optimal isolertjocklek förutsätter industrigruppen vidare att den marginella energisparkostnaden maximalt får uppgå till 10 öre/kWh.

Värmeförbrukningstalet uppgår till 100 000 gradtimmar och är beräknat för

en inomhustemperatur på + 18? C. Åtgärdernas livslängd har antagits vara 20 år.

Byggnadskostnaderna avser prisnivån före mars 1977. Industrigruppen

påpekar att stora avvikelser från medelvärdet förekommer från objekt till obickt.

Industrigruppens bedömning är alltså att 2,68 TWh /år går att spara genom

tilläggsisolering av väggar och tak under en 10-årsperiod. Detta motsvarar

drygt 60 96 av vad industrigruppen anser vara möjligt att spara totalt under en 20-årsperiod.

6.5.2.5 Sammanfattande bedömning av besparingsmöjligheterna genom tilläggsisolering

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH gör en sammanfattande bedömning av besparingsmöjligheter genom tilläggsisolering av det befintliga byggnadsbeståndet. År 1990 anser man att besparingen bör kunna uppgå till 9,1 TWh/år. Utgiften inklusive ytskikt uppskattas då till 16.8 miljarder kronor. Exklusive ytskikt blir utgiften 11.6 miljarder kronor enligt institutionen.

Industrigruppen för lätt bvggeri uppskattar den totala teoretiska besparingsmöjligheten genom tilläggsisolering till ca 24 TWh/år. Uppgiften avser åtgärder i det byggnadsbestånd som förväntas kvarstå efter sanering. Som

möjlig besparing för den första 10-årsperioden anser Industrigruppen 11,5

TWh/år. Denna kan uppnås till en investeringsutgift av 20.5 miljarder kronor totalt om utgiften för ytskikt inkluderas. Exklusive ytskikt blir utgiften 13.9 miljarder kronor enligt industrigruppens bedömningar.

6.3.3 Fönster

6.5.3.1 Allmänt

Ett fåtal remissorgan har synpunkter på vilka energibesparingar som kan göras genom byte, ombyggnad och ändring av fönster. Byggnadsstyrelsen, institutionen för byggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för lätt byggeri har emellertid redovisat beräknade besparingsmöjligheter under kommande 10-årsperiod respektive fram till år 1990.

Byggnadsstyrelsen har — efter hörande av fortifikationsförvaltningen, postverket, televerket samt statens järnvägar — gjort bedömningar i sitt lokalbestånd. Institutionen för byggnadsteknik vid KTH har i huvudsak baserat sina bedömningar på uppgifter från byggmaterialindustrin. Industrigruppen för lätt byggeri har gjort bedömningar av besparingsmöjligheterna dels i hela byggnadsbeståndet, dels under kommande 10-årsperiod i en utvald del av beståndet. Industrigruppen har även bedömt material och arbetskraftsåt-

gången. Vid bedömning av arbetskraftsåtgången har industrigruppen räknat

med ett produktionsvärde av 200 000 kronor/man och år.

6.5.3.2 Besparingsmöjligheter i bostäder

Bedömning av besparingsmöjligheterna i bostäder görs av institutionen för byggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för lätt byggeri.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH antar att man fram till år 1990 kan

åtgärda ca 30 96 av fönstren i det befintliga bostadsbeståndet. Detta ger en

besparingspotential år 1990 på 1,0 TWh/år räknat på 120 000 gradtimmar. Investeringsutgiften uppskattas till 3 200 milj. kr. Medelutgiften per m? åtgärdat fönster uppskattas till 375 kr.

Industrigruppen för lätt byggeri beräknar att man kan åtgärda 779 000 lägenheter under den närmaste 10-årsperioden. Besparingspotentialen efter 10 år blir 0,82 TWh/år vid 127 000 gradtimmar och investeringsutgiften blir

då 2 350 milj. kr. Antalet sysselsatta uppskattas till I 180 man. Medelutgiften

per m? åtgärdat fönster beräknas till 325 kr.

6.5.3.332¶Besparingsmöjligheter i lokaler

Bedömning av besparingsmöjligheterna i lokaler görs av byggnadsstyrelsen, institutionen för byggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för lätt byggeri.

Byggnadsstyrelsen berör endast den energibesparing som kan göras genom att vid byte av fönster välja 3-glas i stället för 2-glas. Besparingsmöjligheterna bedöms till 57 kWh/år och m? fönster vid 90 000 gradtimmar. Fördyringen genom byte till 3-glas bedöms till 150 kr./m2. Byggnadsstyrelsen har räknat

med att 5—-10 96 av fönsterbeståndet i statliga byggnader kommer att bytas ut

under kommande tioårsperiod.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH antar att man fram till år 1990 kan åtgärda ca 30 96 av fönsterbeståndet i det befintliga lokalbeståndet. Bespa-

ringspotentialen år 1990 bedöms till 0,7 TWh/år vid 110 000 gradtimmar till en investeringsutgift av 2 200 milj. kr. Medelutgiften per m? åtgärdat fönster beräknas till 375 kr.

Industrigruppen för lätt byggeri beräknar att man under en första 10årsperiod kan åtgärda 8,3 milj. m? glasyta i det befintliga lokalbeståndet, vilket ger en besparingspotential på 1,18 TWh/år vid 112 000 gradtimmar till en investeringsutgift av 3 490 milj. kr. Antalet sysselsatta byggnadsarbetare

bedöms till 1740 man. Utgifterna per m? åtgärdad fönsteryta beräknas i medeltal till 325 kr.

+ 6.5.3.4 Besparingsmöjligheter i industrins lokalbestånd

Bedömningar av besparingsmöjligheterna i industrins lokalbestånd görs av institutionen för byggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för lätt

byggeri.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH bedömer att man år 1990 i de 9 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 76

befintliga industrilokalerna kan uppnå en besparingspotential på 0,1 TWh /år,

räknat vid 100 000 gradtimmar, till en investeringsutgift av 600 milj. kr. Livslängden för industribyggnader är dock kortare än för övriga byggnader,

vilket bör beaktas vid bedömning av lönsamheten.

Industrigruppen för lätt byggeri beräknar att man under kommande 10årsperiod kan åtgärda 2,3 milj. m? glasyta, vilket ger en besparingspotential på

0,32 TWh/år till en investeringsutgift av 660 milj. kr. Antalet sysselsatta beräknas till 330 man. Besparingspotentialen har beräknats vid 112000 gradtimmar i industrins kontor och vid 100 000 gradtimmar i verkstäder och

lager.

6.3.4¶Tätningsåtgärder

6.5.4.1¶Allmänt

Ett fåtal! remissorgan har synpunkter på vilka energibesparingar som kan göras genom tätning mellan karm och båge, karm och vägg samt övrig tätning i det befintliga byggnadsbeståndet. Byggnadsstyrelsen — efter hörande av fortifikationsförvaltningen, postverket, statens järnvägar samt televerket —,

institutionen för byggnadsteknik vid KTH samt /ndustrigruppen för lätt byggeri

har emellertid redovisat beräknade besparingsmöjligheter under kommande

10-årsperiod resp. fram till år 1990. Vissa utgångspunkter för Industrigruppens beräkningar har redovisats under avsnitt 6.5.2.2 och 6.5.3.1

6.5.4.2 Besparingsmöjligheter i bostäder

Bedömning av besparingsmöjligheterna i bostäder görs av institutionen för byggnadsteknik vid KTH och Industrigruppen för lätt byggeri.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH redovisar för tätningsåtgärder i bostäder nedanstående möjliga energibesparing och kostnader år 1990.

Åtgärd Besparing TWh/år Utgift

vid värmeförbruk- miljarder kr.

ningstalet

120 000 gradtimmar Småhus Tätning fönster och dörrar 1.9 0,84

Övrig tätning 0.3 0.56

Flerbostadshus Tätning fönster och dörrar 1.9 0,84

Övrig tätning 0,3 0,56

Summa 4,4 TWh/år 2,8 miljarder kr.

Industrigruppen för lätt byggeri redovisar nedanstående besparing som realistisk för den närmaste tioårsperioden.

Åtgärd Antal Besparing Utgift Antal

Igh. TWh/år miljarder — syssel-

1 000-tal vid värmeförbruk- kr. satta

ningstalet byggn.

127 000 gradtimmar arb./år

Småhus Tätning karm-båge 1 341 2,95 0,74 370 Övrig tätning 329 0,35 0.49 250 Flerbostadshus Tätning karm-båge 1988 2.94 0,67 330 Övrig tätning 450 0,33 0,36 180

Summa 6,57 TWh/år 2.26 1130 man

miljarder kr.

6.5.4.3¶Besparingsmöjligheter i lokaler

Bedömning av besparingsmöjligheterna i lokaler görs av byggnadsstyrelsen

—- efter hörande av fortifikationsförvaltningen, postverket, statens järnvägar samt fteleverket —, institutionen för byggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för lätt byggeri.

Byggnadsstyrelsen redovisar en sammanställning av besparingsmöjlighe-

terna 1988 i sitt eget och sina förvaltningars byggnadsbestånd. Genom tätning av fönster mellan karm och båge i 50 4 av fönsterbeståndet beräknar man spara 0,12 TWh/år vid 90 000 gradtimmar till en kostnad av 25,8 milj. kr. Styrelsen har då räknat med en luftomsättningsminskning genom tätnings-

åtgärder mellan karm och båge med 0,07-0,25 omsättningar per timme beroende på lokalernas utformning. Styrelsen anser vidare att det statliga

lokalbeståndet ej är representativt för landets hela lokalbestånd och anser det

därför vanskligt att utifrån erfarenheterna i det statliga lokalbeståndet göra en bedömning av besparingsmöjligheterna i hela lokalbeståndet. Om besparingsmöjligheter genom övrig tätning vill styrelsen ej uttala sig, då underlag saknas, men bedömer att genom tätning mellan karm och vägg kunna minska antalet luftomsättningar med 0,05-0.15 i uppskattningsvis 25 96 av det statliga lokalbeståndet.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH tedovisar att man genom tätnings-

åtgärder i det befintliga lokalbeståndet år 1990 kan uppnå en besparing enligt

nedanstående tabell.

Åtgärd Besparing TWh/år Utgift

vid värmeförbruk- miljarder kr.

ningstalet

110 000 gradtimmar

Tätning fönster och dörrar 1.4 0,70 Övrig tätning 0.4 0,63

Summa 1,8 TWh/år 1,33 miljarder kr.

Industrigruppen för lätt byggeri tedovisar en besparing enligt nedanstående tabell under den närmaste tioårsperioden.

Åtgärd Åtgärdad Besparing Utgift Antal

lokalyta — TWh/år miljarder . syssel-

milj. m? vid värmeför- kr. satta

miljarder

kr.

6.5.4.4 Besparingsmöjligheter i industrins lokalbestånd

Bedömning av besparingsmöjligheter i industrilokaler görs av institutionen för byggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för lätt byggeri.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH redovisar för tätningsåtgärder i industrins lokalbestånd möjlig energibesparing och investeringsutgift för

denna fram till år 1990 enligt nedanstående tabell.

Åtgärd Besparing TWh/år Utgift

vid värmeförbruk- miljarder

ningstalet kr.

100 000 gradtimmar Tätning fönster och dörrar 0,2 0.21 Övrig tätning 0.5 0,42 Summa 0,7 TWh/år 0,63 miljarder kr.

Industrigruppen för lätt byggeri redovisar besparingar och utgifter under den närmaste tioårsperioden enligt nedanstående tabell. Åtgärd Åtgärdad Besparing Utgift Antal

miljarder

kr.

Beräkningen avser endast industrins kontor, där man räknat med värmeförbrukningstalet 112 000 gradtimmar.

6.5.5 Besparingsmöjligheter genom installationstekniska åtgärder

I detta avsnitt redovisas yttranden över besparingsmöjligheterna under

tioårsperioden för åtgärder inom sektorerna ventilation, uppvärmnings-

system samt styr- och reglersystem.

Byggnadsstyrelsen anför att den resterande möjliga energibesparingen inom styrelsens byggnadsbestånd, 19,6 milj. m? byggnadsvolym, kan beräknas till cirka 110 GWh/år netto och investeringen till 75 milj. kr. Detta gäller för s. k. enkla installationstekniska åtgärder till vilka bl. a. räknas utrustning för

drifttidsstyrning av ventilations- och uppvärmningssystem, utrustning för värmeåtervinning ur ventilationsluft, utrustning för återluftsföring, inreglering av uppvärmnings- och ventilationssystem, tidigareläggning av pann- och oliebrännarbyte etc. Genomförda och kalkylerade enkla åtgärder beräknas av styrelsen kunna ge besparingen 210 GWh/år netto till investeringsutgiften 105 milj. kr. Av dessa möjliga besparingar beräknas åtgärder för cirka 30 milj. kr. vara utförda vid utgången av 1977 och beräknas ge besparingen 100 GWh/ år netto. Utslaget på den redovisade byggnadsvolymen beräknas alltså besparingsmöjligheterna för tioårsperioden till 5,6 GWh/år och Mm? byggnadsvolym netto och investeringsutgiften till 3,8 milj.kr. per Mm? byggnads-

volym. Inräknas de sedan 1972/73 genomförda energibesparingarna blir

enligt styrelsen motsvarande besparingsmöjligheter 10,7 GWh/år och Mm? byggnadsvolym vid investeringen 5.4 milj. kr. per Mm? byggnadsvolym. Om dessa värden översättes till hela lokalsektorns byggnadsvolym, cirka 380 Mm?, så blir besparingsmöjligheterna ungefär 4 TWh/år netto och investe-

ringen cirka 2 miljarder kr.

Mekanförbundet anför att rimliga energibesparande åtgärder inom ventilationssektorn leder till ungefär 30 74 lägre energiförbrukning motsvarande

cirka 13-14 TWh/år netto. Genom prioritering av de mest lönsamma

åtgärderna kan besparingen 7,5 TWh/år netto uppnås till en investeringsutgift av cirka 4,5 miljarder kr. Mekanförbundet framhåller att de prioriterade åtgärderna är baserade på väl känd och dokumenterad teknik och att ventilationsbranschen omgående är beredd att engagera sig i ett genomfö-

rande av ett program av denna storleksordning. Det av förbundet föreslagna totala åtgärdspaketet inom ventilationssek- | torn specificeras enligt följande:

Räkneexempel småhus

Ventilationstekniska åtgärder

Besparing Investering

TWh/år miljarder

netto kr. a Tätning av dörrar och fönster i 400 000 nyare småhus eller 70 4 av hus byggda efter 1950 0,4 0,6 b Installation av mekanisk ventilation med värmeåtervinning 21 5,0 c Tätning av dörrar och fönster i 500 000 äldre småhus eller 50 26 av hus byggda före 1950 LI 0.8

3,6 6.4

Räkneexempel flerbostadshus Ventilationstekniska åtgärder .

Besparing Investering

TWh/år miljarder

netto kr. a Tätning av dörrar och fönster i 700 000 nyare lägenheter eller i drygt hälften av hus byggda efter 1950 0.6 0.4 b Luftflödet reduceras med 25 96 (till SBN 75) i 700 000 lägenheter eller i 80 26 av husen med mekanisk ventilation 0.8 02 c 500 000 lägenheter eller 60 96 av F-ventilerade hus förses med värmeväxlare och ett tilluftsystem till trapphus (besparing 1000 kWh/ lägenhet, år) 0.5 0,5 d 200 000 lägenheter eller 25 246 av F- eller FTventilerade hus förses med värmepump frånluft/tappvarmvatten (besparing 2000 KkWh/ lägenhet, år) 0,4 0,4 e 65 000 lägenheter eller 70 26 av äc FT-ventilerade husen förses med värmeväxlare för vörmeåtervinning 0.2 0.1 f Tätning av dörrar och fönster utförs i 300 000 lägenheter eller i knappt hälften av hus byggda före 1950 11 0.6

3.6 22

Räkneexempel övriga lokaler och industrins lokaler Ventilationstekniska åtgärder

Besparing Investering

TWh/år miljarder

netto kr. Kontor

a Luftflödet reduceras med 25 2 i 85 96 av de F-

och FT-ventilerade kontoren 0,6 0.12

b 50 26 av de FT-ventilerade kontoren förses med värmeväxlare för återvinning 0.5 0.45

1.1 0,57

Handel

a Luftflödet reduceras med 25 96 i 70 26 av de F-

och FT-ventilerade lokalerna 04 0,08 b 50 2 av FT-systemen förses med värmeväxlare

för värmeåtervinning 04 0,36

c - Kondensorvärme från kyldiskar tillgodogörs.

Återluftinblandning ökas 0.2 0,18

1.0 0.62

Sjukhus

a 80 96 av de FT-ventilerade sjukhusen förses med värmeväxlare för värmeåtervinning 2.6 1.3

Skolor

a 4096 av de FT-ventilerade skolorna förses med värmeväxlare för värmeåtervinning 0,3 0,3

Verkstadslokaler

a Kapsling av maskiner och processer gör att

luftflödet kan reduceras med 10 96 05 ' 02

b Ytterligare 10 8 av värmecnergibehovet täcks

av spillvärme 0,5 0.45

c 30 8 av FT-ventilerade verkstadslokaler förses

med värmeväxlare för värmeåtervinning 0.4 0,35

1.4 1.0

Sammanfattning Av ovanstående räkneexempel framgår den möjliga energibesparingen genom ventilationstekniska åtgärder i olika lokaler på följande sätt:

Möjlig besparing Investering

TWh/år netto miljarder kr. Bostäder

Mekanförbundet anför även att vid komplettering av småhus med balanserat till- och frånluftsventilationssystem försett med värmeåtervinning torde avskrivningstiden bli väsentligt kortare än för många av de åtgärder som presenteras i planverkets rapport.

6.3.6 Övriga besparingsmöjligheter

När det gäller bedömningen av sparmöjligheterna med övriga åtgärder saknas egentliga synpunkter. För åtgärden mätning av energi- och vattenförbrukning framhåller byggnadsstyrelsen att besparingsmöjligheterna är stora medan kommunstyrelsen i Gislaved, HSB:s riksförbund, Elverksföreningen och SABO ifrågasätter besparingsmöjligheterna. Elverksföreningen menar då det gäller individuell mätning av elförbrukningen att dels sker kollektivmätning

av elförbrukningen i endast 6 ”5 av bostadsbeståndet, dels blir installationskostnaderna höga om inte samtidigt den individuella mätningen också

omfattar tappvarmvatten.

Övriga åtgärder som berörs av remissinstanserna är besparingsmöjligheterna i kylanläggningar. BFR påpekar att drifttiden förs. k. komfortkyla ligger

i storleksordningen några hundra timmar per år varför energiaspekterna är av

underordnad betydelse. Vidare anser kommunstyrelsen i Västerås att frågor om hur överskottsvärme och affärshus med stor fönsterarea skall bedömas

måste utredas.

6.5.7¶Nya lokala energikällor

Några av remissinstanserna, BFR, VVS-Industrins Informationsråd AB m. fl.. anser att bl. a. solkollektorer och värmepumpar troligen kommer ati

kunna förse byggnader med tillskottsvärme inom cirka 10 år. Därmed kan

behovet av olja och el för uppvärmning avsevärt nedbringas. Den enda av remissinstanserna, som mer ingående behandlar sparmöjligheterna med solvärmesystem, är institutionen för byggnadsteknik vid KTH. Institutionen diskuterar användningen inom olika tillämpningsområden för solvärmesystem. Grundläggande i diskussionen är effekt kontra energibehov. I diagram (se figur 6.3) visar institutionen hur effektbehovet (P) för värme och varmvatten för ett småhus i Stockholm med innetemperaturen 202C varierar under året. Av varaktighetsdiagrammet framgår dels att varmvattenbehovet är ganska konstant, dels att endast 15 ?ö av det totala energibehovet faller på dagar då temperaturen ute är lägre än -59C.

Den direkta solstrålningen har enligt institutionen vid markytan en genomsnittlig effekt eller intensitet av cirka 0,8 KW/m? eller totalt över hela världen cirka 1,0 10!kW., Detta är cirka 10 000 gånger större effekt än vad människan totalt utnyttjar. Institutionen anför också att solstrålningen därtill har efter våra tidsbegrepp oändlig varaktighet, men tyvärr är ojämnt fördelad över dygnets timmar och årets månader.

Institutionen framhåller vidare att följande egenskaper hos solstrålningen i Sverige är viktiga att ta hänsyn till vid bedömning av solvärmesystem: — låg effekttäthet, årsmedelvärdet ca 100 W/m? och max. 1000 W/m? — stora dygns- och årstidsvariationer — stora variationer mellan dagar med klart och mulet väder.

Systemen att tillvarata solvärmet kan indelas i passiva och aktiva. I passiva solvärmesystem utformas själva byggnaden, dess ytterväggar, fönster och stomelement så att solvärmet kan fångas och i viss mån lagras. I aktiva solvärmesystem ingår speciella solfångare varifrån det fångade

Figur 6.3 Effektbehovet (P) för värme och varmvatten för ett småhus i Stockholm med innetemperatur 209C. Variation under året (enligt remissvar från institutionen för byggnadsteknik vid KTH)

P (värme + varmvatten) 2

85 2 a

energibehove

varmvatten N

0 100 200 300 366 dagar

solvärmet vatten- eller luftburet transporteras i ledningar resp. kanaler till

förbrukningsstället. Solfångare kan antingen monteras på eller vid den individuella byggnaden,

varvid systemet betecknas som lokalt, eller samlas till stora solvärmecentraler. De solfångare som kan användas är av två huvudtyper, plana respektive koncentrerande.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH framhåller att solstrålningens

variationer över dygnet och året samt inverkan av molnigheten medför att det krävs lagring av solvärmet. Dygnslagring från dag till natt är en förutsättning för alla solvärmesystem för energiförsörjning av byggnader. Flerdygns-

eller veckolagringbryggar över mulna perioder och kan vara tämplig för befintlig bebyggelse som har konventionell värmeanläggning som kan

användas under solfattiga perioder. Därmed kan 50-70 "; försörjningsgrad

nås. Säsongslagring är nödvändig vid total försörjning genom solvärme.

Institutionen anser att man selektivt eller generellt bör subventionera

solvärmeanläggningar och stimulera till stora tillverkningsvolymer för att på så sätt få ned kostnaderna. Det ligger enligt institutionen nära till hands att

förbjuda elvärmning av simbassänger, som redan i dag kan värmas ekonomiskt med solenergi. Solen finns nämligen tillgänglig när behovet infinner sig och simbassänger kan fungera som sina egna värmelager.

Institutionen gör även en bedömning av kostnader för solvärmesystem, varvid man tar hänsyn till att

— det är fråga 'om en ny, långt ifrån utvecklad teknik

byggnader har lång livslängd oljeimporten kan avbrytas hastigt oljepriset troligen kommer att stiga i befintlig bebyggelse kan passiva system rimligen inte komma i fråga.

Däremot anser institutionen att befintliga småhus och flerbostadshus kan förses med antingen lokala aktiva system för täckning av en del av varmvattenbehovet, cirka 50 "5. eller - om de ingår i gruppbebyggelse — förses med ett centralt aktivt system för täckning av hela behovet av värme och varmvatten. Veckolagring torde inte bli aktuell annat än i undantagsfall på grund av utrymmesbrist. I industri- och övriga lokaler torde utrymme finnas för veckolagring av varmvatten, enligt institutionen. Dessa lokaler kan också anslutas till stora centrala värmelager, antingen egna eller gemensamma med i bostadsbebyggelsens. I tabell 6.6 visas institutionens exempel på besparingsmöjligheter med solvärme.

Institutionen anser att det fram till 1985 bör kunna sparas 0-0,5 TWh/år, och fram till 1995 ca 8-12 TWh/år. De utvecklingsinsatser som nu pågår eller

planeras kan ge en betydligt större besparing efter 1995. År 1990 bedöms besparingen kunna bli 3-5 TWh/år.

Tabell 6.6 Exempel på besparingsmöjligheter med solvärme, TWh/år, vid några olika antaganden (enligt remissvar från institutionen för byggnadsteknik vid KTH)

Solfångarsystem

Hustyp Passiva Aktiva system

system Besparing i TWh/år

Besparing i ' Vattenburen distribution

TWh/år

Dygns- — Vecko- = Säsongs-

lagring — lagring lagring

U Vv U Vv U v uU Vv

Befintlig bebyggelse

Industrilokaler

Övriga lokaler

Nybebyggelse Småhus 10 000 småhus = 0,0085 0,09 0,17 Flerbostadshus 10 000 Igh 0,0050 0,02 0,10 Industrilokaler I Mm? 0,09 Övriga lokaler 1 Mm? 0.06 0.12 U=Uppvärmning V=Varmvatten

6.3.8 Sammanvägning och kombinationsmöjligheter

Vid bedömningen av inverkan på sparmöjligheterna av olika åtgärder bör

stor försiktighet iakttas vid summering av besparingar. Framför allt är det viktigt att noga studera i vilken utsträckning effekten av olika åtgärder går att addera. Detta framhåller fortifikationsförvaltningen. byggnadsstyrelsen, Kommunförbundet m. fl.

Byggnadsstyrelsen anger att VVS-åtgärderna var för sig är rimligt bedömda, medan den sammanlagda effekten är överdriven och att de olika spareffekterna inte utan vidare kan adderas.

6.6 Åtgärdsplanering och styrmedel 6.6.1 Allmänna principer för åtgärdsprogram

Många remissinstanser anser att en lönsamhetsbedömning skall läggas till

grund för beslut om i vilken omfattning och ordning energibesparande åtgärder skall vidtas. I flera fall tycks det vara den rent fastighetsekonomiska lönsamheten man därvid åsyftar. Vanligare tycks dock vara att man åsyftar

en lönsamhet i bemärkelsen bästa besparingseffekt för viss investeringsvo-

lym. Denna princip poängteras bl. a. av S/B, industriverket och stadsarkitekt-

kontoret i Örnsköldsvik. SIB understyrker att många olika lönsamhetsbegrepp

kan konstrueras och att det är förknippat med svårigheter att göra tillfredsställande lönsamhetskalkyler på samhällsnivå. Många instanser betonar emellertid också de restriktioner beträffande främst material, arbetskraft och kapital som tvingar till avsteg från denna princip. Riksbyggen påpekar att knappheten på energi också utgör en sådan restriktion som kan leda till att andra kriterier än företagsekonomisk lönsamhet måste spela en roll vid bedömning av lämpliga besparingsåtgärder. SAR och Arkitektförbundet framhåller att urvalet av åtgärder bör grundas på en total energianalys där såväl energiåtgången för byggnadsarbeten som energiförbrukning i driftsskedet beaktas. De framhåller att vissa material såsom mineralull och aluminium är energikrävande att framställa. Dessa synpunkter bör också beaktas då åtgärder i det befintliga beståndet ställs mot en tänkbar rivning och nybyggnad. Byggnadsarbetareförbundet och Riksbyggen påpekar att ett hänsynstagande till arbetskraftsresurserna innefattar såväl en bedömning av i vilken takt produktionen inom den byggda sektorn kan ökas, som en bedömning av möjligheterna att stadigvarande sysselsätta den arbetskraft som rekryteras till byggsektorn. Det kräver därför en systematisk rullande långsiktig planering av arbetskrafttillgångarna. Byggnadsarbetareförbundet pekar särskilt på möjligheterna att utbilda kvinnlig arbetskraft. Kommun/förbundet framhåller att en successiv genomgång av byggnadsbeståndet skulle underlätta materialindustrins anpassning till en ökad efterfrågan.

Många remissinstanser pekar på att initierad forsknings- och försöksverksamhet inom vissa områden bör föregå mera omfattande ombyggnadsverksamhet. Till de forskningsområden som speciellt utpekats hör frågan om olika isoleringsmaterials eventuella hälsovådlighet. Dessa frågor behandlas utförligare i avsnitt 6.7.

Socialstyrelsen, länsstyrelsen i Västmanlands län samt SAR och Arkitektförbundet framhåller att de ekonomiskt svaga nyttjarna av bostäder och lokaler företrädesvis är koncentrerade till den äldre delen av bebyggelsen. Vid ett snabbt genomförande av åtgärder inom bostadsbeståndet uppstår sociala följder i form av höjda hyror och ombyggnad som leder till flyttningar. De föreslagna åtgärderna bör därför inte bara bedömas ur teknisk-ekonomisk synpunkt utan också från social och miljömässig synpunkt.

Riksantikvaricämbetet, SAR och Arkitektförbundet och Svenska föreningen för byggnadsvård framhåller att inte bara den bebyggelse som är 100 år gammal eller mer har betydelse som kulturyttring, utan också sådan bebyggelse som uppförts under senare decennier. Det är därför lika viktigt att den ordinära bostadsbebyggelsen inte förvanskas som att den allmänt erkända kulturhistoriska bebyggelsen får behålla sin ursprungliga karaktär. Detta bör enligt riksamtikvarieämbetet klart markeras som en utgångspunkt för val av åtgärder.

En rad instanser påpekar att driften av byggnader och anläggningar är

minst lika betydelsefull från energihushållningssynpunkt som en lämplig utformning av byggnader och anläggningar, se vidare avsnitt 6.6.5. SIB framhåller att rapporten är starkt knuten till sådana tekniska åtgärder vars genomförande kan kontrolleras medan andra åtgärder i många fall kan ha lika

goda besparingseffekter. Riksrevisionsverket framhåller att åtgärder inte enbart bör riktas mot fastighetsägare utan även syfta till att påverka

hyresgäster, finansiärer, materialtillverkare och andra. Kommunförbundet m. fl. framhåller att det är viktigt att berörda parter ser ett direkt resultat av de vidtagna åtgärderna. Förbundet nämner som exempel att ett allmännyttigt bostadsföretag använt de medel som sparats in genom en bättre cenergihus-

hållning till förbättring av boendemiljön enligt förslag upprättade i samråd

med hyresgästerna.

Svenska värmeverksföreningen m. fl. understryker att investeringar i energibesparande åtgärder i byggnader bör anpassas till det energisystem i vilket

byggnaden ingår så att en totalekonomisk lösning erhålles. Föreningen påpekar att om en byggnad värmeförsörjs genom spillvärme från en industri

och värmekostnaden härför är försumbar så kan det inte vara rationellt att investera för att minska byggnadens värmebehov. Ett flexibelt åtgärdspro-

gram som möjliggör anpassning till förutsättningarna i det enskilda fallet

förordas också av S/B, NBD och NED. Svenska konsulterande ingenjörers förening och Svenska konsultföreningen, Fastighetsägareförbundet och VIStekniska föreningen.

Planverkets förslag att samordna åtgärder för förbättring av energihushåll-

ningen med åtgärder för handikappanpassning och ombyggnader av soprum tillstyrks av fastighetskontoret i Stockholm och av Industrigruppen för lätt bveggeri. Industrigruppen för lätt byggeri framhåller att åtgärder av dessa slag även bör samordnas med andra upprustnings- och saneringsåtgärder som kan ' vara aktuella i fastighetsbeståndet. NBD och NED anser att handikappanpassning, ombyggnad av soprum och upprustning från energisynpunkt bör

inordnas helt i den allmänna saneringsverksamheten och inordnas i kommu-

nernas saneringsprogram. Kommunförbundet som framhåller att handikappanpassning och ombyggnad av soprum i och för sig är angelägna åtgärder finner att de har litet samband med energisparåtgärderna. Liknande

synpunkter framförs av kommunstyrelserna i Vingåker, Västerås och

Örnsköldsvik, Byggnadsnämnden i Stockholm, Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer och Fastighetsägareförbundet.

6.6.2 Steg i åtgärdsprogram

Planverkets förslag till åtgärdsprogram i tre steg — 1) besiktning, 2)

underhåll och injustering, 3) ombyggnadsåtgärder — kommenteras på flera olika sätt. Flera remissinstanser framhåller att vad som är lämpliga åtgärder

ofta måste avgöras från fall till fall. De stöder därför tanken på ett första steg i

vilket, genom besiktning eller på annat sätt, klarläggs vilka åtgärder som bör

vidtas. BFR påpekar att bebyggelsens energibehov kan komma att tillgodoses

på olika sätt inom olika regioner och att bedömning av åtgärder inom enstaka byggnader bör ses mot en sådan bakgrund. BFR anser att detta krav kan

tillgodoses om beslut om åtgärder i enstaka byggnader görs mot bakgrund av

en planering för större områden, enligt BFR lämpligen i form av en kommunal energiplanering. Riksantikvarieämbetet, som också stöder det

föreslagna trestegsprogrammet, påpekar att kulturhistorisk expertis bör medverka i det första steget, besiktning och åtgärdsbedömning. NBD och NED anser att det tillgängliga beslutsunderlaget är så knapphändigt att man inte nu bör fatta beslut om ett åtgärdsprogram. Ett mera övergripande beslut bör enligt delegationernas mening föregås av en försöksverksamhet i mindre skala, som kan vägleda samhällets insatser för

energihushållningen i en så optimal riktning som möjligt.

Flertalet övriga remissinstanser som kommenterat frågan förordar att

beslut omgående fattas om åtgärder för energihushållning i befintlig bebyg-

gelse. Många rekommenderar dock en långsammare uppbyggnadstakt av verksamheten. Flera instanser redovisar alternativ till planverkets trestegsprogram. En successiv uppbyggnad av verksamheten förordas bl. a. av byggnadssty-

relsen, SIB, industriverket, länsstyrelsen i Västmanlands län, Chalmers tekniska

högskola (CTH), Kommunförbundet, kommunstyrelserna i Västerds och

Örnsköldsvik, Industrins byggmaterialgrupp, Ingenjörsvetenskapsakademien, SAR och Arkitektförbundet, Byggnadsarbetareförbundet, SKIF och Konsultföreningen, Riksbyggen, SVR, SABO, Civilingenjörsförbundet och VVS-tekniska föreningen. Remissinstanserna påpekar därvid framför allt att det i dag inte finns utbildad arbetskraft att tillgå i den omfattning som erfordras för det skisserade programmet. Dessa frågor kommer att beröras närmare i det

följande. Många instanser framhåller också att kunskapsunderlaget för

många typer av åtgärder är ofullständigt. Riksbyggen påpekar att de byggnader som kan och bör bli föremål för isoleringsförbättringar är av mycket olika teknisk beskaffenhet. En ”stordrift” i fråga om isoleringsförbättringar kommer enligt Riksbyggen med säkerhet att leda till dvrbara misstag, både från ekonomisk synpunkt och från energihushållningssynpunkt. Riksbyggen förordar därför ett särskilt utvecklingsprogram för att ta fram realistiska metoder för isoleringsförbättringar av byggnader med varierande konstruk-

tion och ålder. Liknande synpunkter framförs av bl. a. CTH, kommunstvrel-

serna i Västerås och Örnsköldsvik, Industrins byggmaterialgrupp. Ingenjörsvetenskapsakademien, NBD och NED, Byggnadsarbetareförbundet, SKIF och Konsultföreningen samt SABO.

De alternativa åtgärdsprogram som presenteras är av varierande karaktär.

SAR och Arkitektförbundet anser att det aktuella byggnadsbeståndet är så stort

att det inte är meningsfullt att i ett svep inspektera all bebyggelse och först

därefter följa upp med åtgärder. I stället bör instruktion och uppföljning ske

metodiskt genom en rullande verksamhet. Detta kommer enligt förbunden

att kräva avsevärda insatser från kommunernas sida under cen lång tid.

Flera remissinstanser anser att besiktningssteget helt eller delvis skulle

kunna ersättas med ”energideklarationer”. Sådana skulle innebära att

fastighetsägaren ålades redovisa den årliga energiförbrukningen vilken, ställd mot en redovisning av fastighetens volym och konstruktion enligt byggnadsnämndsritningarna, skulle ge en uppfattning om i vilka byggnader bespa-

ringsåtgärder i ett första skede skulle vara mest angelägna. Förslag av i

huvudsak denna innebörd har framförts av bl. a. bvggnadsstyrelsen, riksrevi-

sionsverket, BFR, länsbostadsnämnden i Kristianstad, fastighetskontoret i

Stockholm, Byggnadsarbetareförbundet, Föreningen Sveriges VVS-inspektörer, SKIF och Konsultföreningen, Riksbyggen, Hyresgästernas riksförbund, SVR och

SABO. Eu likartat förslag framläggs även av fortifikationsförvaltningen och CTH.

NBD och NED föreslår i stället för besiktnings- och planeringsverksamhet enligt steg 1), att upprustningen av bebyggelsen från energihushållningssyn-

punkt inordnas i bostadssaneringsverksamheten. Delegationerna betonar att planeringsverksamheten är av strategisk betydelse också för energihushållningsfrågorna. Fördelarna med att så långt möjligt koordinera energihushåll-

ningsinsatserna med saneringsverksamheten är att insatserna på detta sätt

kan genomföras på ett fördelaktigare sätt från ekonomisk synpunkt. Det blir också möjligt att företa en fullständig genomgång av de äldre byggnaderna från energihushållningssynpunkt. Man kan därvid på ett rationellare sätt

avgöra vad som är motiverat att bevara, och vad som bl. a. från energihushållningssynpunkt är bättre att riva och ersätta med ny bebyggelse. I samband med ombyggnad och upprustning borde enligt delegationerna alla åtgärder som kan förväntas ge båtnad från energihushållningssynpunkt kunna omfattas av långivning och samhällsstöd. Enligt delegationerna skulle på detta sätt längre amorteringstider erhållas, vilket skulle vara av särskild

betydelse då det gäller att få utrymme för ätt öka energibesparingsinsatserna inom ramen för rimliga boendekostnader. SKIF och Konsultföreningen förordar att saneringslagstiftningen förändras så att krav på god energihushållning ges hög prioritet.

En samordning av planeringen av bebyggelsens upprustning från energisynpunkt med bostadssaneringsprogrammen förordas av länsbostadsnämnden i Stockholms och Kristianstads län, Industrigruppen för lätt byggeri och FFS-tekniska föreningen. |

Länsbostadsnämnden i Kristianstads län anser att även annan kommunal energiplanering bör redovisas i detta program.

Industrigruppen för lätt byggeri redovisar ett förslag med olika åtgärdspro-

gram för de delar av bebyggelsen som har olika beräknad återstående

brukningstid.

FVS-tekniska föreningen betonar behovet att anpassa upprustningsåtgär-

derna till lokala energihushållningsförutsättningar. Föreningen skisserar mot

denna bakgrund ett åtgärdsprogram av följande innehåll.

De kombinerade önskemålen att utnyttja lågvärdigt spillvärme så långt möjligt, att uppnå stor flexibilitet i fråga om val av energikälla och att i en framtid kunna utnyttja nya värmekällor (solenergisystem, värmepumpar

0. d.) även i befintlig bebyggelse låter sig sammansättas till ett handlings-

mönster av följande typ:

—- Tät bebyggelse uppvärms med spillvärme via fjärrvärmenät. - Gles bebyggelse uppvärms med lokala energikällor, till en början huvud-

sakligen med olja men successivt i alltmer ökande grad med solvärme i olika former, dels från luft, vatten och markvärmemagasin via värmepump och dels också via direkt solvärme (solfångare).

- Halvtät bebyggelse värms med mer storskaliga former av lokala energikällor, t. ex. från solvärmecentraler med värmelagring för olika bebyggelse-

grupper. I vissa fall kan mer utvecklade och förenklade former av

fjärrvärme också utnyttjas.

Som närmare kommer att redovisas i det följande anser många remissinstanser att de begränsade resurserna av arbetskraft med erforderlig utbildning i första hand bör utnyttjas för direkta energisparåtgärder och först i andra

hand för besiktningsarbeten i stor skala. Byggnadsstyrelsen, som delar denna

uppfattning, förordar ett åtgärdsprogram i två steg med följande innehåll.

1) I första hand en ordning som innebär: att fastighetsägare informeras om rimlig normalförbrukning av energi och

om vilka ekonomiska fördelar de vinner genom att vidtaga olika energibesparande åtgärder, att statligt stöd i form av lån och bidrag utformas så att åtgärder som från

energisynpunkt är särskilt önskvärda stimuleras och att kommun på fastighetsägares begäran anvisar fackkunnig personal att

biträda denne med bedömning och prioritering av energibesparande

åtgärder och med upprättande av förslag samt besparings- och

investeringskalkyler som kan ligga till grund för eventuella statliga lån

eller bidrag. 2) Om inte denna ordning ger önskat resultat bör i andra hand obligatorisk förbrukningsregistrering genomföras, vilket innebär: att varje fastighetsägare åläggs årlig bokföring av energiförbrukningen

och

att kommunerna ges möjlighet kontrollera förbrukningen — varvid den

värmetaxering, som byggnadsstyrelsen i annat sammanhang tillstyrkt,

kunde vara en utgångspunkt — och om så anses erforderligt göra

besiktning av fastigheterna. Ålägganden kan bli aktuella vid uppenbar

vanvård, då fastighetsägaren trots kännedom om förekommande

brister ej vidtar åtgärder.

6.6.3 Kommunalt planeringsansvar

Rapportens förslag att kommunen på det lokala planet skall ha ett ansvar för planeringen av energihushållningsåtgärdernas genomförande får ett övervägande positivt mottagande. Förslaget tillstyrks av riksantikvarieämbetet, bostadsstyrelsen, BFR, SIB, industriverket, energisparkommittén, länsstyrelserna i Malmöhus, Västmanlands och Västernorrlands län. länsbostadsnämnderna i Stockholms och Kristianstads län, CTH, Landstingsförbundet, Kommunförbundet, kommunstyrelserna i Stockholm, Vingåker och Västerås, SAR och Arkitektförbundet, Byggnadsarbetareförbundet. SKIF och Konsultföreningen, Riksbyggen, SVR och SABO. Omfattningen av det ansvar och de arbetsinsatser remissinstanserna anser skall åvila kommunerna varierar dock starkt som bl. a. framgår av redovisningen i det följande av remissinstansernas synpunkter på den föreslagna besiktningsverksamheten. Kommunför-

bundet framhåller att då förbundet tillstyrkte införandet av en lag om

kommunal energiplanering skedde detta från den utgångspunkten att verksamheten endast skulle avse planering och inte genomförandeåtgärder. Flera instanser framhåller att omfattningen av de kommunala insatserna i första hand är en resursfråga. Några instanser föreslår. som tidigare redovisats, att den kommunala planeringen samordnas med kommunens bostadsbyggnadsprogram eller saneringsprogram. Elverksföreningen motsätter sig att kommunernas planeringsansvar intas i en kommande lag om kommunal energiplanering och anser att ett eventuellt sådant åläggande för kommunerna bör ges i annan ordning, lämpligen inom ramen för byggnads- Jagsuftningen. Föreningen fortsätter: ”Inom ramen för den — ännu icke organiserade —- kommunala energiplaneringen skulle nämligen den föreslagna besiktningsverksamheten och samhörande senare verksamhet bli så dominerande att de energiplaneringsuppgifter, som föranlett utredningen om kommunal energiplanering och är syftet med utredningsförslagen, helt skulle komma i skymundan och sannolikt äventyras.”

Några instanser, bland dem NBD och NED, Fastighetsägareförbundet och Villaägareförbundet, förordar en stark begränsning av eller avstyrker helt från ett kommunalt planeringsansvar. Dessa instanser förordar dock vanligen uppbyggnaden av ett kommunalt serviceorgan som kan anlitas efter fastighetsägarens initiativ. Villaägareförbundet anser att service och besiktning av värmeanläggningar från cnergibesparingssynpunkt bör utföras av oljebolagen eller annat kommersiellt serviceorgan.

Flera instanser tar upp frågan om en centralstyrning av planeringsverksamheten. Indusitriverket påpekar att planeringen innefattar

svåra avvägningar bl. a. avseende vilka typer av investeringar för energihushållning som bör ges prioritet. Industriverket understyrker därför att

kommunerna måste arbeta inom några centralt givna ramar samtidigt som

någon form av erfarenhetsåterföring måste till. Länsbostadshämnden i

Kristianstads län anför att, med hänsyn till att kommunerna bör ha det

10 Riksdagen 19771/78. I saml. Nr 76

avgörande inflytandet vid prioriteringen av besiktningsobjekt och genomföra

besiktningarna i den takt personalresurserna medger, det är nödvändigt att statsmakterna får möjlighet att något så när kontinuerligt följa upp verksamhetens bedrivande. Att ansvar för utarbetande av anvisningar och för erfarenhetsåterföring måste åvila något — befintligt eller nytt — centralt organ framhålls även av länsstyrelsen i Malmöhus län, Riksbyggen, SABO och Swedisol. SA4BO anser att den centrala funktionen är viktig bl. a. för att uppnå en viss samordning av verksamheten och för att skapa erfarenhetsutbyte mellan kommunerna. Det centrala organet bör också kunna ansvara för utbildning av besiktningspersonal och samordna informationsinsatser riktade till fastighetsägare och berörd skötselpersonal. Swedisol anser att utan centrala riktlinjer och viss central styrning är risken påtaglig att vidtagna åtgärder kommer att variera omotiverat mellan olika kommuner, inte minst när det gäller urval av bebyggelse för åtföljande besiktning. SAR och ÅArkitektförbundet framhåller vikten av en fungerande erfarenhetsåterföring och påpekar därvid att det nödvändiga forsknings- och utvecklingsarbetet delvis kan ske lokalt, men att ansvaret för samordningen av dessa uppgifter

bör ligga på ett centralt organ.

Kommunförbundet tillstyrker att program för energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse utarbetas som ctt led i det kommunalpolitiska handlingsprogrammet för energiområdet. Förbundet, som inte motsätter sig att kommunerna åläggs viss uppgiftsskyldighet i detta sammanhang och att anvisningar utarbetas härför, motsätter sig dock bestämt att hela arbetet med upprättandet av ett sådant program skall styras av anvisningar utarbetade av ett statligt verk. Samma synpunkter framförs av flera kommuner.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att projekt av den aktuella storleksord-

ningen brukar kräva medverkan från regionala myndigheter. dels när det gäller att på olika sätt föra ut centrala råd och anvisningar till kommunerna, dels för avrapportering och erfarenhetsåterföring tillbaka till de centrala myndigheterna. I föreliggande fall anser länsstyrelsen att det är naturligt att de regionala uppgifterna åläggs länsstyrelse och länsbostadsnämnd i samverkan.

6.6.4 Besiktning av byggnadsbeståndet

Rapportens förslag om en obligatorisk kommunal besiktning av stora delar av byggnadsbeståndet kommenteras av flertalet remissinstanser. Bland annat diskuteras den lämpliga omfattningen av en kommunal besiktningsverksamhet liksom frågan om den skall vara obligatorisk. Rapportens förslag tillstyrkes helt eller i huvudsak av riksantikvarieämbetet, energisparkommittén, länsbostadsnämnderna i Stockholms och Kristianstads län och kommunstyrelsen i Stockholm. Dessa instanser betonar situationens allvar och den brådska som råder när det gäller att få det befintliga byggnadsbeståndet upprustat. Många av remissinstanserna förordar att man inledningsvis söker

nå de önskade effekterna genom information och stimulansbidrag men

förklarar att samhället bör ha den formella rätten att i ett senare skede eller i

särskilt flagranta fall besiktiga vissa fastigheter. Denna uppfattning redovisas

av bvggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Västmanlands och Norrbottens län,

kommunstyrelsen i Västerås, Byggnadsarbetareförbundet, Riksbyggen. SVR,

SABO och VVS-tekniska föreningen. Många remissinstanser avstyrker en

obligatorisk besiktning av hela eller särskilda delar av byggnadsbeståndet men anser ändå att kommunerna bör ha en aktiv ”uppsökande” besiktningseller inspektionsverksamhet, liknande ”den uppsökande verksamhet som många kommuner bedrivit beträffande förbättring av omoderna hus, företrädesvis bebodda av pensionärer”. Synpunkter med denna inriktning

redovisas av bostadsstyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus. Västmanlands och Västernorrlands län, Landstingsförbundet, Kommunförbundet, SAR och Arki-

tektförbundet, Byggnadsarbetareförbundet och SABO. Dessa instanser framhåller därvid att verksamheten bör inriktas på de från energisynpunkt sämsta delarna av byggnadsbeståndet. Flera rekommenderar att urvalet baseras på något slags energideklaration. Flertalet instanser betonar vidare att dessa inspektioner bör vara klart serviceinriktade. Kommunförbundet liksom några kommunstyrelser anser att beträffande småhus bör enklare åtgärder som injustering av brännare och panna också kunna göras i samband med

inspektionen för att redan från början markera dennas serviceinriktning.

Rörledningsfirmornas riksförbund anser dock att det måste göras en klar

åtskillnad mellan inspektion och serviceåtgärd. Ett antal instanser vill

åtminstone inte inledningsvis tillstyrka andra besiktningar än dem som

tillkommer frivilligt. Denna uppfattning redovisas av bl. a. byggnadsstyrelsen,

Kommunförbundet, ett antal kommunstyrelser, Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer, NBD och NED. SKIF och Konsultföreningen, SABO. Civilingen- Jjörsförbundet, Fastighetsägareförbundet, WVillaägareförbundet och VVStekniska föreningen. Flera av dessa instanser anser att besiktningar endast skall ske efter fastighetsägarens initiativ eller som en förutsättning för lån och bidrag för åtgärder för förbättrad energihushållning.

En rad motiv anförs mot en besiktningsverksamhet av den omfattning som planverket föreslagit. Byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, SIB, NBD och

NED m. fl. framhåller att utbildad arbetskraft inte finns att tillgå för en besiktningsverksamhet av den föreslagna omfattningen. Många framhåller också att den personal med erforderlig kompetens som kan finnas att tillgå under de närmaste åren bör sättas in i direkta besparingsåtgärder och att ett besiktningsprogram av den skisserade omfattningen därför skulle utgöra en

misshushållning med de tillgängliga resurserna. Denna synpunkt framförs av

bl. a. fortifikationsförvaltningen, naturvårdsverket, Föreningen Sveriges bygg-

nadsinspektörer, Hyresgästernas riksförbund, Ingenjörsvetenskapsakademien, Riksbyggen och VVS-tekniska föreningen. Remissinstansernas synpunkter på arbetskraftsbehov och tillgång på arbetskraft refereras utförligare i avsnitt 6.7. Hyresgästernas riksförbund erinrar om att det i delar av bostadsbeståndet finns

betydande tekniska och hygieniska brister av andra slag, vilka dock icke utgjort motiv för så genomgripande lagstiftningsförslag.

Flera instanser framhåller att fastighetsägare och hyresgäster idag har en positiv inställning till energihushållningsåtgärder men att denna kan förbytas i en negativ inställning om man i onödan tillgriper tvångsmedel. Flera

påpekar vidare att det frivilliga energisparande som sedan 1974 utförts med

stöd av statliga bidrag och lån har haft en betydande omfattning och att

låneramarna för dessa ändamål successivt har måst höjas. Denna verksamhet

har enligt Kommunförbundet i stort sett haft den omfattning som varit

tekniskt möjlig. Flera instanser påpekar att så länge den frivilliga verksam-

heten helt tar i anspråk de samhällsresurser som anvisas för ändamålet finns det ingen anledning att besluta om tvångsåtgärder. Synpunkter med denna

inriktning redovisas av länsstyrelsen i Norrbottens län, av länsbostadsnämn-

derna i Göteborg och Bohus län och Värmlands län, av Kommunförbundet och kommunstyrelserna i Vingåker, Västerås och Örnsköldsvik, av HSB:s riksförbund, Ingenjörsvetenskapsakademien, SABO, Fastighetsägareförbundet och VVS-tekniska föreningen.

Bostadsstyrelsen framhåller att en obligatorisk besiktning som leder till

rekommendationer eller åtgärdsförelägganden måste baseras på entydiga kriterier för när behov av förbättringar skall föreligga. Entydiga kriterier

av detta slag torde vara mycket svåra att fastställa. En frivillig, rådgivande,

besiktning kan i större utsträckning baseras på ett mera alimänt hållet informationsmaterial och fören sådan kan även konsulter och annan befintlig expertis utnyttjas. Flera remissinstanser tar också upp ansvarsfrågan för de fall att exempelvis röta uppstår i en vägg som följd av en vid besiktning rekommenderad eller förelagd åtgärd. BFR anser att statsmakterna liksom den enskilde måste ha rätt att kräva kompetens, opartiskhet och sakkunskap då besiktningar och bedömningar av sparmöjligheter genomförs. BFR föreslår att man skall utvärdera den verksamhet som i Danmark bedrivs genom omkring 100 särskilt utbildade konsulenter. Flera instanser tar upp frågan om legitimering av besiktningsmän.

Flera instanser framhåller att ett av syftena med besiktningsverksamheten,

nämligen att få underlag för en samlad bedömning av erforderliga åtgärder i

byggnadsbeståndet, torde kunna uppnås på annan väg. Provningsanstalten framhåller att provning och mätning av exempelvis byggnaders täthet inte är möjligt att genomföra annat än stickprovsmässigt.

Energisparkommittén understryker vikten av att den av kommittén föreslagna obligatoriska besiktningen av pannanläggningar

genomförs i enlighet med förslaget. Industrigruppen för lätt bvggeri samt NBD

och NED anser att kontroll av pannanläggningar och värmesystem kan anförtros sotningsväsendet eller eventuellt brandförsvarsväsendet.

En rad undantag från den föreslagna kommunala besiktningsverksamheten aktualiseras för särskilda typer av bebyggelse. Fortifikationsförvaltningen anser att besiktningen av försvarets

byggnader och anläggningar bör ankomma på förvaltningen. Byggnadsstyrelsen anser att alla statliga byggnader skulle undantas från den kommunala besiktningen och i stället besiktigas genom byggnadsstyrelsens försorg. Landstingsförbundet anser att landstingen har tillräcklig kompetens för att själva ombesörja erforderlig besiktning. Flera remissinstanser anser att större fastighetsförvaltningar, stora bostadsföretag etc. själva skall kunna ombesörja erforderlig besiktning. Denna synpunkt framförs bl. a. av fortifikationsförvaltningen, energisparkommittén, Kommunförbundet, Fastigheisanställdas

förbund. SVR och SABO.

Energisparkommittén anser att besiktningsverksamheten på sikt bör ha som målsättning att omfatta samtliga byggnader. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att oesiktningsverksamheten även bör omfatta småhus medan ett antal remissinstanser anser att småhusen skall undantas från besiktningsverksam-

heten. Länsbostadsnämnden i Norrbottens län ifrågasätter om det för närva-

rande finns något behov av en obligatorisk besiktning av bostadsfastigheter.

Beträffande industrins lokalbestånd anför byggnadsstyrelsen att det är tveksamt om hela besiktningsansvaret kan läggas på kommunerna. För större industrier bör enligt byggnadsstyrelsen sannolikt andra vägar än

kommunal besiktning väljas för att energibesparingar skall åstadkommas.

Arbetarskyddsstyrelsen framhåller att den föreslagna besiktningen med åtföljande krav på åtgärdande kan komma att påverka arbetsmiljöer och beröra yrkesinspektionens verksamhet och kompetensområde. Enligt styrelsen bör arbetarskyddsmyndigheterna ha ansvaret för normerande bestämmelser rörande t. ex. luftkvalitet och bestämmelsernas tillämpning på det lokala planet. I fråga om sådana industrilokaler där processventilation har avgörande betydelse för luftkvalitén torde kommunerna enligt styrelsens bedömning sakna erforderlig kompetens. Arbetarskyddsstyrelsen avstyrker mot denna bakgrund förslaget om obligatorisk besiktning såvitt gäller arbetslokaler. Länsbostadshämnden i Norrbottens län anser att en obligatorisk besiktning, eventuellt kombinerad med åtgärdsföreläggande, kan vara mera motiverad när det gäller lokaler än när det gäller bostäder, bl. a. därför att kostnader för lokaluppvärmning m. m. är en mycket liten post i företagens driftskalkyler. Besiktning och bedömning av åtgärdsbehov torde dock enligt

nämnden i många fall vara komplicerad och en besiktning av vissa lokaler genom regionalt eller centralt organ bör därför övervägas.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att en besiktningsverksamhet,

som inledningsvis kan vara frivillig, bör kunna införas utan att avvakta den

lagstiftning som krävs för att de andra stegen skall kunna genomföras.

Kostnader och organisation för besiktningen

Flera remissinstanser anser att kostnaderna för den föreslagna besiktnings-

verksamheten har underskattats. Sådana synpunkter framföres av bvggnads-

styrelsen, riksrevisionsverket, BFR, Sektionen för maskinteknik vid KTH,

Kommunförbundet, Kommunstyrelsen i Gislaved och Fastighetskontoret och Byggnadsnämnden i Stockholm samt Fastighetanställdas förbund, Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer. Ingenjörsvetenskapsakademien, SKIF och Konsultföreningen, Riksbyggen och VVS-tekniska föreningen. Synpunkter

lämnas på tidsåtgången för enskilda besiktningar samt på den timersättning som torde behöva betalas för kompetenta besiktningsmän. Flera remissinstanser påpekar att delar av besiktningsarbetet endast kan utföras under eldningssäsongen, vilket medför att det behövs fler inspektörer för att

genomföra besiktningarna inom den föreslagna tidsramen. Byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, BFR, Sektionen för maskinteknik vid KTH och Kommunförbundet analyserar tidsåtgång och kostnader för besiktningarna.

Samtliga finner att en besiktning av den föreslagna omfattningen kräver

omkring dubbelt så stora personalinsatser eller behöver utsträcka sig över

dubbelt så lång tidsrymd. Länsbostadsnämnden i Kristianstads län anser att det är angeläget att en försöksverksamhet startas snarast för att ge underlag för en

bedömning av den erforderliga tidsåtgången för besiktningar. Kommunförbundet anför att under förutsättning av aktiv kommunal insats torde inte personalbehovet påverkas i nämnvärd utsträckning av om servicelinjen eller obligatorielinjen väljs för besiktningar. Ett flertal remissinstanser anser dock att personalbehovet för besiktningar skulle kunna reduceras väsentligt med

den uppläggning av besiktningsverksamheten som de förordat i sina

respektive yttranden. |

Energisparkommittén, Kommunförbundet m. fl. framhåller att kommu-

nerna själva bör få välja vilket organ som inom kommunen skall ha ansvar för en besiktningsverksamhet. Kommunförbundet ullägger att vilken organisatorisk form som väljes beror dels av kommunens egen organisation, dels av vilken inriktning verksamheten kommer att få. Läggs tonvikten på besiktning och kontroll, ligger byggnadsnämnden närmast till. Läggs däremot tonvikten på service och förmedling av statliga lån och bidrag kan också förmedlingsorganet komma ifråga. Sektionen för maskinteknik vid KTH erinrar att panninspektionsutredningen föreslog att besiktningen av eldningsanläggningar skulle ligga under kommunerna med förslagsvis sotningsväsendet som verkställande organ. Besiktningsarbetet skulle sålunda falla på en yrkesgrupp som regelbundet besöker anläggningarna och för vilken därför ett besiktningsarbete är naturligt. Sektionen fortsätter med att påpeka att motsvarande grupp för besiktning av bostäder och arbetsiokaler synes vara de lokala hälsovårdsmyndigheterna. Dessa har visserligen inte byggnadsteknisk sakkunskap men däremot erfarenhet av mätapparatur och

god kunskap om inomhusklimatfrågor, vilka intimt sammanhänger med

energifrågor. Länsbostadsnämnden i Kristianstads län anför att det ankommer

på förmedlingsorganet att svara för de besiktningar som sker i samband med förmedling av lån och bidrag till energibesparande åtgärder. Förmedlingsor-

ganen har dessutom erfarenhet av liknande undersökningar, bl. a. i samband

med upprustning av åldringsbostäder, och länsbostadsnämnden föreslår

därför att förmedlingsorganen på något sätt kopplas till verksamheten. Byggnadsstyrelsen, arbtarskyddsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Norrbottens län har som tidigare redovisats påpekat att inspektion av vissa typer av arbetslokaler kräver särskild kompetens som möjligen kan påverka den organisatoriska frågan vad gäller besiktning av sådana lokaler.

Remissinstanserna är eniga om att byggnadsnämnderna inte kan klara av en besiktningsverksamhet med sina nuvarande resurser. Kommunförbundet | påpekar att kommunernas personella resurser för sådana arbetsuppgifter

redan tidigare är mycket hårt ansträngda. Länsstyrelserna i Älvsborgs och

Västmanlands län påpekar att byggnadsnämnderna under de senaste åren har ålagts en rad betydande uppgifter och att de i många fall sedan lång tid har

alldeles för små resurser. Liknande synpunkter framföres av BFR. VVS-

tekniska föreningen påpekar att den nya byggnormen för vatten- och avloppsfrågor 1970 medförde ett behov av förstärkningar till byggnadsnämnderna. Dessa är ännu inte helt genomförda trots att det är betydligt blygsammare än de förstärkningar som krävs för den föreslagna besiktningsverksamheten.

Många instanser diskuterar vilka resurser som kan tillföras besiktningsverksamheten från kommunala och andra organisationer. Som tidigare

redovisats föreslår flera statliga myndigheter, Landstingsförbundet och flera

företrädare för större fastighetsförvaltare att de själva skall få utföra

besiktningarna inom sitt fastighetsbestånd. Energisparkommittén tillstyrker att kommunen skall kunna ge fastighetsförvaltningar som har resurser att genomföra besiktningarna i egen regi tillstånd härtill. BFR påpekar att utöver

byggnads- och fastighetsnämndernas personal kan också eldistributionsföre-

tagens personal och de kommunala energiverkens personal medverka. NBD och NED samt Fastighetsägareförbundet vänder sig bestämt emot att tjänstemän vid allmännyttiga bostadsföretag skall kunna få i uppdrag att utföra besiktningar i hus som ägs av enskilda fastighetsägare. De påpekar att en

sådan ordning skulle innebära att tjänstemän vid ett bostadsföretag skulle få

utföra besiktningar i konkurrerande företag.

Flera instanser påpekar att den kompetens i hithörande frågor som finns i konsultbranschen bör utnyttjas. Denna synpunkt framföres bl. a. av bostadsstyrelsen, BFR, länsstyrelsen i Malmöhus län, Kommunförbundet, kommunstyrelserna i Vingåker och Örnsköldsvik, Industrigruppen för lätt byggeri, NBD och NED. SKIF och Konsultföreningen, Riksbyggen och VVStekniska föreningen. Några, bland dem Kommunförbundet, framhåller därvid att utnyttjande av konsultbranschens tjänster främst behövs under de första åren till dess en tillräcklig kommunal organisation kunnat uppbyggas medan andra, däribland SKIF och Konsultföreningen, anser att konsultföretagens resurser i existerande form är den resurs som i första hand skall utnyttjas för inspektionsverksamheten. FIS-tekniska föreningen. som ställer sig tveksam

till ett kommunalt organ för en serviceinriktad inspektionsverksamhet, anser att det torde vara enklare att fastighetsägare direkt vänder sig till företag eller

besiktningsförrättare som kan kombinera en besiktning med förslag till ett i både tekniskt och ekonomiskt avseende definierat åtgärdsprogram.

Föreningen framhåller att det i sådant fall kan bli aktuellt att införa någon

form av branschmässig auktorisation för besiktningsförrättare och meddela att denna fråga kommer att tas upp till diskussion inom branschorganisationerna. Industrigruppen för lätt byggeri anser att en auktorisation för lämpliga konsulter kan bli erforderlig. BFR upplyser att den konsultverksamhet som i

Danmark bedrivs genom statens försorg för närvarande består av ca. 100 personer i huvudsak från konsultföretag som utbildats genom statens

medverkan och därigenom erhållit en ”indirekt” meritering. Det har i Danmark inte ansetts att ”etiska hinder” föreligger för att besiktningsmännen även sedermera utarbetar förstag till åtgärder på konsultbas. BFR erinrar om att panninspektionsutredningen förordade boskillnad mellan dem som genomför besiktningar och dem som planerar och utför åtgärderna men

finner för egen del att det, med hänsyn till personalbristen, inte finns skäl att

under uppbyggnadsskedet kräva en sådan klar boskillnad. Fastighetsanställdas förbund och SAR och Arkitektförbundet anser att konsulter inte bör användas för besiktningsarbetet. SAR och Arkitektförbundet framhåller därvid att arbetet måste bedrivas under lång tid och med uppföljningsansvar och att det därför bör utföras av kommunens egen personal.

Som närmare redovisas i avsnitt 6.7 anser många remissinstanser att brist på utbildad personal torde bli en faktor som begränsar verksamheterna under de första åren och att omfattande utbildningsinsatser mot denna bakgrund

erfordras.

Rapportens förslag att besiktningar som initieras av myndigheter bör vara avgiftsfria medan kostnaden för besiktningar i de fall de begärs av fastighetsägaren bör täckas med avgifter, får stöd av bl.a. bostadsstyrelsen.

Kommunstyrelsen i Västerås anser dock att kostnaderna för av fastighets-

ägarna begärda inventeringar huvudsakligen bör täckas genom statligt stöd och endast en mindre avgift bör tas ut av fastighetsägaren. NBD och NED, som förordar ett helt frivilligt besiktningssystem. befarar att besiktningskostnaderna kan verka hindrande för en ökning av energisparinsatserna, och

anser därför att det finns skäl att överväga att samhället står för större delen av

kostnaden. Socialstyrelsen, som framhåller att de sämsta delarna av bygg-

nadsbeståndet till stor del bebos av betalningssvaga grupper, befarar att många av dessa byggnader — bl. a. på landsbygden — inte skall komma att

omfattas av de inspektioner kommunerna på eget initiativ verkställer.

Ägarna till dessa fastigheter skulle av denna anledning bli tvungna att betala en avgift för att få den besiktning utförd som ligger till grund för statliga lån och bidrag för åtgärder i energibesparande syfte. Socialstyrelsen anser därför att besiktning bör vara kostnadsfri för den enskilde. Naturvårdsverket erinrar om den internationellt vedertagna principen för finansiering av miljöskydds-

åtgärder som innebär att förorenaren skall betala för att förhindra miljöförstöring och för att ersätta redan uppkommen skada. Naturvårdsverket finner

,

|

att kostnaderna för besiktningen på liknande sätt kan fördelas efter förbrukning av energi, genom en avgift eller genom en högre energiskatt. Kommunförbundet m. fl. anser att en sådan besiktning som utgör ett led i upprättande av ansökan om statliga lån och bidrag bör betalas av fastighetsägaren och ingå

i det godkända låneunderlaget. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför att med

hänsyn till de ekonomiska vinsterna för husägare och hyresgäster av åtgärder för bättre energihushållning bör besiktningar och övriga åtgärder till stora delar kunna bekostas av andra än stat och kommun.

Ett flertal instanser anser att kommunernas kostnad för besiktningsverksamheten bör täckas genom statsbidrag. Bland de instanser som framför denna synpunkt är socialstyrelsen, energisparkommittén, länsstverelsen i Västmanlands län, Landstingsförbundet, Kommunförbundet, kommunstyrelserna i Stockholm, Vingåker och Västerds samt Fastighetsanställdas förbund. VVSindustrins informationsråd framhåller i denna fråga ”Vi anser inte att kostnaderna för en ev. obligatorisk besiktning sker med hjälp av skattemedel. Detta döljer ineffektivitet. Om "varan" (dvs. besiktningen) är av ekonomiskt

intresse för kunden så torde denne gärna betala för att kunna skära ner sina värmekostnader. Om "varan" däremot inte är intressant för kunden är ett

obligatorium förkastligt såvida det inte kan påvisas, att landets intressen gynnas trots att åtgärden är praktiskt taget likgiltig för den enskilde.”

Besiktningens utförande och resultat

Att den kommunala planeringen av åtgärder för energihushållning bör samordnas med andra kommunala planeringsverksamheter betonas av många remissinstanser. Riksantikvarieämbetet betonar kopplingen till den kommunala planeringen för den byggda miljön i stort. Som redovisats i avsnitt 6.6.2 anser flera instanser att besiktningsverksamheten bör knytas till de kommunala sancringsprogrammen eller bostadsbyggnadsprogrammen.

Industrigruppen för lätt byggeri, SKIF och Konsultföreningen samt Mekanförbundet stöder förslaget att besiktningen bör utföras efter en mall eller checklista med regler och anvisningar för besiktningens utförande. SFR framhåller att inledningsvis torde grova rutiner — okulärbesiktningar — räcka

som grund för beslut om förbättringar och att erfarenheter från den första

tidens besiktningar snabbt bör kunna bidra till förbättrade besiktningsmetoder. Byggnadsstyrelsen redovisar sina erfarenheter från de besiktningar

styrelsen utfört i det statliga fastighetsbeståndet för att få underlag för

åtgärder för bättre energihushållning, och lämnar mot denna bakgrund

förslag till förbättringar av det i rapporten föreslagna tillvägagångssättet.

Fastighetskontoret i Stockholm anser att det skulle innebära en relativt begränsad extra insats att i samband med besiktningen för åtgärder för energihushållning också utföra en besiktning för handikappanpassning av fastigheterna och för ombyggnad av soprummen.

Som framgår av redovisning i avsnitt 6.6.2 anser ett stort antal instanser att

besiktningarna bör grundas på — eller ersättas av — något slags energideklarationer.

Besiktningen bör enligt rapporten resultera iett protokoll ivilket anges fastighetens status från energisynpunkt och vilka åtgärder som bör utföras.

En sådan utformning av besiktningarna tillstyrks av bl. a. bostadsstyrelsen, som anser att besiktningarna bör resultera i förslag om de åtgärder som för varje enskild byggnad är fördelaktigast med hänsyn till energihushållning och fastighetsekonomi på lång sikt. Energisparkommittén anser att de åtgärder

som föreslås fastighetsägaren i samband med besiktningen bör prioriteras i

sådan ordning att investeringen i förhållande till energibesparingen klart

framgår. Kommittén fortsätter att på så vis kan man tänka sig att i framtiden ålägga fastighetsägare att vidta de minst kostnadskrävande åtgärderna. Länsbostadsnämnden i Stockholm anser att besiktningarna bör följas upp med tidsangivna åtgärdsplaner och att all information om kostnad bör ges både till

fastighetsägare och till de boende. Fastighetsägareförbundet framhåller att bedömningen av vilka åtgärder som skall utföras i varje enskild fastighet

innefattar svåra överväganden. Den mall för bedömning av lämpliga åtgärder som redovisas i rapporten kommenteras av S/B, som framhåller att den betydelse som tillmäts i enskilda bedömningspunkter sammanhänger med det medel som väljs. Läggs tyngdpunkten på tvångsåtgärder blir kontrollerbarheten viktig, läggs tyngdpunkten på ekonomiska incitament blir kostnad/

besparingseffekt viktig och läggs tyngdpunkten på solidariteten blir ”rea-

lism” och bedömningen härav viktig. Energisparkommittén och länsbostads-

nämnden i Kristianstads län menar att själva besiktningen och den ”direkt-

information” fastighetsägarna därvid får har väl så stor betydelse för att

stimulera till energihushållningsåtgärder som olika former av protokoll

sammanställda med stöd av besiktningen.

Kommunstyrelsen i Västerås anser inte att förslag till åtgärdsbedömning bör upprättas av besiktningsman. Kommunstyrelsen anser att det, liksom vid

andra verksamhetsområden, ankommer på fastighetsägaren att föreslå åtgärder som kommunala myndigheter därefter har att pröva. Flera instanser påpekar att besiktningar redan från början bör utföras så att den kan utgöra

underlag för förmedlingsorganets lånebehandling. Fastighetskontoret i Stockholm påpekar att en besiktning som är utförd på så sätt visserligen kräver något längre tid men att den totala kostnaden ändå blir

väsentligt mindre än om förmedlingsorgancet skulle behöva göra en egen besiktning innan bidrag och lån kan tilldelas fastighetsägaren. Svenska

föreningen för byggnadsvård anför att vid handläggningen av låneärenden och tillhörande byggnadslovsfrågor bör systemet med förhandsförfrågningar

vidareutvecklas i avsikt att ge vägledning i god tid åt lånesökanden.

SKIF och Konsultföreningen framhåller att rutiner och rapportsystem bör

utformas på så sätt att det bidrar till en erfarenhetsåterföring. Länsbostadsnämnden i Stockholm anser att det är av vikt att resultaten av besiktningarna

ges snabb offentlighet.

Synpunkter på behovet av förbättrat kunskapsunderlag i vissa avseenden

liksom förslag om försöksverksamhet m. m. refereras i avsnitt 6.7.

6.6.3 Drift, underhåll och upprustning

En rad remissinstanser framhåller att åtgärdsprogrammen

inledningsvis bör inriktas på enkla åtgärder som injustering och inreglering av befintliga värmesystem, utbyte av oljebrännare, installation av automatiska reglerutrustningar samt tätning av fönster och dörrar. Denna uppfattning redovisas bl. a. av byggnadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet, industriverket, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsbostadsnämnderna i Göteborg och Bohus län samt Värmlands län, Landstingsförbundet, Kommunförbundet och flera kommuner, HSB:s riksförbund, SAR och Arkitektförbundet, Svenska föreningen för byggnadsvård, SABO och VVS-tekniska föreningen. Flera instanser anger ett lönsamhetskriterium som skäl för detta ställningstagande och anger att kraftigare ingrepp såsom tilläggsisolering av fasader och utbyte av fönster bör anstå till dess åtgärder som berör dessa byggnadsdelar av andra skäl är aktuella. Andra instanser anger att sådana ingrepp i byggnaderna ej bör vidtas i större omfattning förrän bättre kunskap

erhållits om effekterna av olika typer av åtgärder. Många instanser förordar en

försöksverksamhet med sådan inriktning. Flera instanser nämner också skötselanvisningar och utbildning av driftpersonal som viktiga metoder att snabbt nå en förbättrad energihushållning i bebyggelsen.

Svenska föreningen för byggnadsvård fäster uppmärksamheten på faran av att i och för sig positiva åtgärder för energibesparing genom urskiljningslöst

genomförd tilläggsisolering av husfasader kan medföra den mest omväl-

vande förändringen av byggnadsmiljöer som skett i historisk tid. Vinsterna av sådana genomgripande åtgärder i den äldre bebyggelsen i form av besparingseffekter skulle ändock bli begränsade eftersom planverkets rapport enligt föreningen tydligt visar att de största energisparvinsterna oftast står att vinna genom förbättrat underhåll. sakkunnigare drift, ändamålsenligare installationer och enkla byggnadsåtgärder. Dessutom visar rapporten att den äldre bebyggelsen, uppförd före andra världskriget, svarar för en relativt liten del av nuvarande energiåtgång. Föreningen anser mot denna bakgrund att det bör vara möjligt att visa återhållsamhet med sådana totalrenoveringar och fasadtilläggsisoleringar som kan befaras ha sociala, miljömässiga eller kulturhistoriska biverkningar.

Industriverket anför att kommunerna utöver frågorn av val av uppvärm-

ningssystem inledningsvis bör inrikta sitt arbete på frågor om samarbete med angränsande kommuner och med industrier. Swedisol anför att förbättrade

driftsrutiner, liksom injustering och inregleringsåtgärder m. m. får anses som åtgärder med kort varaktighet och som därmed kräver återkommande

kontroll. Swedisol förordar besparingsåtgärder med lång varaktighet främst

då tilläggsisoleringar och fönsterbyten. Byggnadsstyrelsen redovisar en detal-

jerad lista över sådana åtgärder som mot bakgrund av de inventarier som utförts i byggnadsstyrelsens fastigheter sedan våren 1974 har visat sig ge de bästa besparingseffekterna. |

Riksantikvarieämbetet och Svenska föreningen för byggnadsvård framhåller

att det bör utgöra ett villkor för statligt stöd till mera omfattande åtgärder att enkla och mindre kostsamma injusterings- och tätningsåtgärder har

utförts. . | Länsbostadshämnden i Stockholms län anför att erfarenheterna under år

1976 av lån- och bidragsgivning enligt encergisparkungörelsen är, att de relativt enkla åtgärderna har minskat medan en klar ökning konstaterats för mera omfattande åtgärder där energibidrag kombinerats med bostadslån och ombyggnad. Länsbostadsnämndenr i Göteborg och Bohus län anför att i allt större utsträckning kombineras energibesparande åtgärder med sedvanliga ombyggnadsarbeten av standardhöjande natur, bl.a. tilläggsisoleringar, varigenom en mera varaktig spareffekt erhålles. Länsbostadsnämnden i Norrbottens län redovisar att lån och/eller bidrag utgått för energibesparande

åtgärder i 18 26 av länets lägenheter, i flertalet fall för pannbyten eller

anslutning till fjärrvärme.

En rad instanser yttrar sig också i frågan om vilka delar av byggnadsbeståndet som inledningsvis bör prioriteras. Flera instanser, bland dem Ingenjörsvetenskapsakademien, SAR och Arkitektförbundet, SKIF och Konsultföreningen och VVS-tekniska föreningen. förordar att lokalbeståndet inklusive industrins lokaler ägnats särskild uppmärksamhet, då bristerna från energihushållningssynpunkt antas vara störst i denna del av bebyggelsen, Konsumentverket och energisparkommittén anser det angeläget att jämsides med bostadssektorn ägna uppmärksamhet åt lokalbe-

ståndet. Energisparkommittén förordar att lokaler med hög specifik energiför-

brukning särskilt uppmärksammas. Inom bostadssektorn förordar energisparkommittén och länsstyrelsen i Västmanlands län att sådana äldre bostäder som beräknas ha relativt lång återstående användningstid ges förtur. Länsstyrelsen i Västmanlands län förordar vidare att flerbostadshus ges förtur framför enfamiljshus.

Drift och underhåll

En rad instanser påpekar den från energihushållningssynpunkt vitala

betydelsen av en kompetent drift och en daglig tillsyn av byggnaders klimatanläggningar. Denna aspekt framhålles bl.a. av riksrevisionsverket, institutionen för byggnadsteknik vid KTH, Fastighetsanställdas förbund, HSB:s riksförbund, Ingenjörsvetenskapsakademien. NBD och NED, Rörledningsfirmornas riksförbund, Sveriges kooperativa och allmännyttiga bostadsföretags

förhandlingsorganisation (KAB) och Mekanförbundet. En förbättrad drift och

skötsel av anläggningarna är enligt institutionen för byggnadsteknik vid KTH en förutsättning för att investeringar i energibesparande syfte skall kunna

utnyttjas till fullo.

Fastighetsanställdas förbund, Rörledningsfirmornas riksförbund och Mekan-

förbundet pekar på de brister som idag föreligger beträffande drift- och

skötselinstruktioner för olika anläggningstyper. Det anges som ett grundkrav

att leverantörer av uppvärmningsutrustning tillhandahåller erforderliga instruktioner avfattade på svenska. Fastighetsanställdas förbund framhåller

vidare att sådana driftsinstruktioner som på senare tid tillkommit under

förbundets medverkan behöver översyn och anpassning med hänsyn till energisparmålen.

Fastighetsanställdas förbund, Rörledningsfirmornas riksförbund och KAB

framhåller att utbildningen av driftpersonal är helt otillfredsställande och

måste upprustas. Underlag för en sådan utbildning finns i skolöverstyrelsens

utredning ”drift 73” och erforderliga utbildningsinsatser bör därför kunna

påbörjas med det snaraste.

Upprustningsåtgärder

Remissinstansernas synpunkter på i rapporten föreslagna lämpliga tekniska åtgärder redovisas i avsnitt 6.4. Synpunkter på åtgärdernas bieffekter inom andra samhällssektorer m. m.. redovisas i huvudsak i avsnitt 6.2 Här

redovisas ytterligare ett antal synpunkter som framförts på upprustningsåtgärderna.

VVS-industrins Informationsråd AB och VVS-tekniska föreningen anser att man vid nvinstallation och vid mera omfattande ombyggnader av vattenburna värmesystem bör tillse att dessa utformas så att de medger användning av alternativa energikällor, såsom olja, inhemska bränslen, värmepumpar eller solvärme.

Flera remissinstanser påpekar att en invändig tilläggsisolering av en yttervägg minskar byggnadens invändiga lokalyta vilket får effekter bl. a. i samband med hyressättningen. Remissinstansernas synpunkter på hur denna fråga bör behandlas i kalkylsammanhang har redovisats i avsnitt

6.5.2.1.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH anför att när det gäller energibesparingar och inomhusklimat måste både byggnadsdelarna och installationerna samverka till ett optimalt termiskt system. Detta kräver enligt institutionen mer än tidigare en noggrann planering i intimt samarbete mellan byggnads- och installationstekniker. Industrigruppen för lätt byggeri påpekar behovet av bättre information om bvggnadsmaterials hantering och

användande. Riksbyggen befarar att ett omfattande program för upprustning

av byggnadsbeståndet från energihushållningssynpunkt. speciellt när det är

frågan om enklare åtgärder av typen injustering och reglering av värmean-

läggningar, montering av termostatventiler, tätningslister m. m.. skall skapa en marknad för ofullständigt utprovade material och åtgärder, och finner att samhället bör engagera sig i en informationsverksamhet om lämpliga material och åtgärder. Liknande synpunkter framförs av många andra

remissinstanser. Förslag om obligatoriskt typgodkännande av vissa

produkter redovisas i avsnitt 6.6.6.6. Många remissinstanser tar upp behovet av utbildad arbetskraft för

genomförande av åtgärdsprogrammet. Dessa synpunkter redovisas utförligare i avsnitt 6.7.3.

6.6.6 Sivrmedel

6.6.6.1 Allmänt

I remissvaren kommenteras en rad olika typer av stimulans och styrmedel för att få fastighetsägare att vidta åtgärder för bättre energihushållning och för att få brukare och fastighetsägare att medverka till en återhållsamhet i

energiförbrukningen: en intensifierad informationsverksamhet, inspektioner

som utmynnar i förslag tll åtgärder, s. k. energideklarationer som utmynnar i förslag till rekommendationer, ändrad utformning av hyresavtal, energitaxor

med lägre fast avgift och högre löpande avgift, höjd energiskatt, avgiftsbe-

läggning av energiförbrukning som överskrider den för fastigheten/lägenheten vid värmetaxering rekommenderade förbrukningen, lån och bidrag för upprustning av byggnader, avdragsrätt vid fastighetsbeskattning för kostnader för energibesparande åtgärder, samt lagstiftning som möjliggör underhålls- och upprustningsålägganden.

Den enskilda fastighetsägarens beslut motiveras normalt av fastighetsekonomiska hänsyn, och inte av hänsyn till handelsbalansen, önskan om internationellt oberoende eller andra energipolitiska bevekelsegrunder, hänsyn till miljöförstöring, sysselsättning eller andra sådana frågor. Om hänsyn till sådana frågor kräver andra eller längre gående åtgärder än vad som motiveras från fastighetsekonomisk synpunkt, krävs särskilda stimulanseller styrmedel, vilket påpekas av bl. a. institutionen för byggnadsteknik vid KTH och Civilingenjörsförbundet. BFR påpekar att de flesta stimulans- och styrmedel endast lämpar sig för vissa typer av åtgärder eller vissa kategorier av byggnader.

Remissinstanserna ägnar stor uppmärksamhet åt frågan om den önskade upprustningen av byggnadsbeståndet i första hand bör åstadkommas genom olika typer av informations- och stimulansåtgärder eller tvingande lagregler. Rapportens förslag, som innebär en kombination av dessa medel, tillstyrkes i

sin helhet av socialstyrelsen, riksantikvarieämbetet, länsstyrelsen i Malmöhus

län och länsbostadshämnden i Stockholms län. Flertalet av remissinstanserna som kommenterat frågan har emellertid förordat att, åtminstone inledningsvis, tyngdpunkten läggs på information och stimulansåtgärder. Sådana synpunkter framföres av byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen. BFR, länsstyrelserna i Västernorrlands och Norrbottens län, länsbostadshämnderna i Göteborg och Bohus och Norrbottens län, Kommunförbundet, kommunstvrelserna i Gislaved, Vingåker och Västerås. Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer,

HSB:s riksförbund, Industrigruppen för lätt byggeri, Industrins byggmaterialgrupp, Ingenjörsvetenskapsakademien, NBD och NED, SVR, Swedisol och FVS- tekniska föreningen. Som underlag för detta ställningstagande redovisas

framför allt två överväganden. Man anför att målsättningen för förbättrings-

åtgärder måste rättas efter tillgängliga personella och finansiella resurser och tillgången på byggnadsmaterial och framhåller att upprustningsåtgärderna hittills haft den omfattning som varit möjlig mot bakgrund av de resurser som ställts till förfogande. Denna uppfattning har redovisats av bl. a. byggnadsstyrelsen, Kommunförbundet och NBD och NED. Många instanser framhåller

också vikten av att tillvarata det intresse för energisparåtgärder som idag finns hos fastighetsägare och brukare. Bostadsstyrelsen anför i denna fråga: ”en så omfattande förbättring av energihushållning i byggnadsbeståndet som riksdagens energipolitiska beslut

förutsätter, kan enligt styrelsens uppfattning bara åstadkommas genom positiv medverkan av alla berörda parter. Att redan i ett inledningsskede

införa tvångslagstiftning gentemot kommuner och enskilda skulle kunna få en hämmande inverkan på viljan att frivilligt vidta åtgärder. Intresset för

energihushållning är stort bland fastighetsägare och boende och detta bör

genom information och stödåtgärder i första hand tas till vara. Det antal fall

där frivilliga insatser inte görs och där byggnad har sådana bristfälligheter att åtgärdsföreläggande skulle vara aktuellt torde bli så obetydligt att det inte påverkar möjligheterna att nå uppsatta energisparmål. I det äldre och mest bristfälliga beståndet torde vidare mer omfattande åtgärder av byggnadstekniska och fastighetsekonomiska skäl bara kunna utföras i samband med genomgripande ombyggnader.”

Det är viktigt att alla berörda parter ser ett direkt resultat av de vidtagna åtgärderna framhålles bl. a. av Kommunförbundet. SVR, som förordar en lagstiftning som ger möjlighet till ingripande vid klara fall av vanvård, framhåller att tvingande lagstiftning bör tillämpas restriktivt så länge andra sätt att slösa energi inte leder till sanktioner. Sektionen för maskinteknik vid KTH framhåller att de i rapporten redovisade s. k. enkla åtgärderna enligt de i rapporten redovisade sifferuppgifterna bör vara lönsamma för fastighetsägarna medan Hyresgästernas riksförbund anser att rapportens material ger vid handen att energibesparande åtgärder inte är möjliga att genomföra enligt privat och samhällsekonomiskt sunda principer annat än i begränsad omfattning och förordar därför subventioner samt lån med samma ränta som

för bostadslån och med lång amorteringstid. HSB:s riksförbund framhåller att det inte torde vara möjligt att via föreskrifter om olika åtgärder i en fastighet

på ett tillfredsställande sätt beakta de fastighetsekonomiska förutsättningarna för ett genomförande, speciellt som de tekniska förutsättningarna kan variera väsentligt. Anpassningarna till de individuella förutsättningarna

torde enligt förbundet bättre kunna uppnås genom en vidareutveckling av det

hittills tillämpade systemet med lån och bidrag. Genom att föreslå eller 1. 0. m. förelägga ägaren att företa en viss åtgärd åtar sig kommunen enligt

Fastighetsägareförbundets bedömmande ett ansvar för att de föreslagna

åtgärderna medför de besparingseffekter man väntat sig vilket skulle kunna

undvikas om statsmakterna i stället stannade för frivilliglinjen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att vissa av de lagstiftningsåtgärder som föreslås i rapporten skulle få effekt först ett stycke in på 80-talet och förordar mot denna

bakgrund stimulansåtgärder som de främsta styrmedlet.

Många av de instanser som förordar information och stimulansåtgärder som det huvudsakliga styrmedlet anser emellertid att samhället ska ha den lagliga rätten att inskrida i fall där energihushållningsambitionerna uppenbarligen åsidosatts celler att förelägganden om åtgärder kan bli aktuella mot de fastighetsägare som inte inom cen viss tidsperiod genomfört rimliga energihushållningsinsatser. Sådana synpunkter framföres av bl. a. byggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Norrbottens län, kommunstyrelsen i Stockholm, Vingåker, Västerås och Örnsköldsvik, Industrigruppen för lätt byggeri, SVR, Villaägareförbundet och VVYS-tekniska föreningen.

Flera remissinstanser uppehåller sig kring frågan om de styrmedel som är lämpligast inom lokalbeståndet. Energisparkommittén och länsbostadsnämnden i Norrbottens län anför att kostnaderna för värme och ventilation utgör en relativt liten andel av företagens allmänna omkostnader. Energi-

kostnaden för lokaler avsedda för yrkesmässig verksamhet är vidare avdragsgill omkostnad i rörelsen. Dessa förhållanden medför at det i regel

inte föreligger något ekonomiskt incitament hos vare sig lokalutnyttjare eller fastighetsägare att vidtaga några energibesparande åtgärder. Energisparkom-

mittén och länsbostadsnämnden i Norrbottens län förordar därför andra

åtgärdstyper för att få till stånd energihushållning i lokalbeståndet. NBD och NED framhåller att lokalbeståndet uppvisar varierande former av lokaler och användningssätt och att tvångsåtgärder på detta område måste te sig särskilt vanskliga. NBD och NED samt VVS-tekniska föreningen anser däremot att lån, bidrag. taxor och skattetekniska förmåner är lämpliga åtgärder då det gäller att stimulera till energibesparande insatser inom lokalbeståndet.

Många instanser tar också upp förvaltningsformernas betydelse för energihushållningen. En väg att minska energiförbrukningen i bl. a.

flerbostadshus kan vara att brukarna gemensamt tar ansvaret för förvaltningen och därmed också för besparingsåtgärderna framhålles av SAR och Arkitektförbundet m. fl.

Flera remissinstanser påpekar att man bör eftersträva en enkel ad ministration av tillstånd och bidrag som erfordras för energihushållningsåtgärder. Kommunstyrelsen i Örnsköldsvik påpekar att man för s. k. enkla

åtgärder bör skapa en såväl för den enskilde som för kommunen enkel

administration av tillstånd och bidrag. att antalet handlingar i varje ärende måste begränsas och att besked måste kunna ges inom en kort tidsrymd. Liknande synpunkter framhålles av SKR som också ifrågasätter om skyldigheten att söka byggnadslov vid vissa typer av energibesparande åtgärder bör uppmjukas. Svenska föreningen för byggnadsvård anser autu man bör vidare-

utveckla systemet med förhandsförfrågningar vid handläggningen av låneärenden och byggnadslovsfrågor för att ge den sökande vägledning i god tid. (Se även remisssynpunkter som redovisas i avsnitt 6.6.6.5 och 6.6.6.6.) En noggrann uppföljning av styrmedlenas effekter och snabba ändringar av bestämmelserna vid behov förordas av bl. a. SAR och Arkitektförbundet. De

senare påpekar också att stödformerna måste möjliggöra ett kvalificerat

projekteringsarbete för att man skall nå de eftersträvade resultaten från såväl energisynpunkt som från estetisk synpunkt.

6.6.6.2 Information

Den betydelse som många remissinstanser tillmäter i informationen som styrmedel framgår av föregående avsnitt. Vikten av en fortsatt och intensifierad informationsverksamhet framhålles särskilt av riksantikväarieämbetet,

bostadsstyrelsen, BER, energisparkommittén, Kommunförbundet, kommunstyrelserna i Stockholm, Vingåker och Örnsköldsvik, Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer, Industrigruppen för lätt byggeri, Industrins byggmaterialgrupp, NBD och NED. SAR och Arkitektförbundet, Riksbyggen, Fastighetsägareförbunder,

Swedisoloch VVS-information. Behovet av information kringmotiven för

energisparverksamheten framhålles av flera instanser bland dem Kommunförbundet, kommunstyrelserna i Stockholm och Vingåker samt Fastighetsägareförbundet. Energisparkommitteén anser att ouvsett vilka andra styr-

medel som kommer till användning måste en omfattande information ges till

fastighetsägarna. Ansvaret härför bör enligt energisparkommittén åvila kommittén. FIS-Industrins Informationsråd AB efterlyser en genomtänkt

plan för information om energihushållningsverksamheten. och föreslår att

10 26 av den beräknade ekonomiska besparingen avsätts för informations-

verksamhet.

Flera instanser framhåller att en information om olika åtgärders lönsam het för fastighetsägaren kan stimulera till insatser för bättre energihushållning. Detta framhålles av bland andra bostadsstyrelsen, energisparkommittén, tekniska fakulteten vid Lunds universitet, Kommunförbundet, Elverksföreningen och Villaägareförbundet. Energisparkommitten välkomnar den till rapporten bifogade åtgärdsbedömningen och anför att informationsverksamheten tidigare hämmats då det inte funnits någon redovisning av opartiskt organ för olika besparingsåtgärders effekt. Planverket bör enligt energisparkommitténs mening få i uppdrag att även fortsättningsvis utfärdera olika åtgärders energihushållningseffekt i befintlig bebyggelse.

Flera remissinstanser befarar. som redan tidigare berörts, att intresset för åtgärder för energihushållning skall möjliggöra marknadsföring av även mindre väl utprovade material och metoder. Riksantikvärieämbetet, Riksbyggen och Villaägareförbundet m.fl. framhåller att den infor-

mationsverksamhet samhället svarar för måste ge tillräcklig information för

att brukare och fastighetsägare skall kunna orientera sig om olika produkters

11 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 76

nytta och lönsamhet. Detta behov är särskilt stort i fråga om sådana relativt

enkla åtgärder för vilka lån inte utgår och för vilka byggnadslov inte erfordras och sålunda kommunal eller statlig expertis inte automatiskt inkopplas. Som redovisats i avsnitt 6.6.4 anser många remissinstanser att detta behov skall

kunna tillgodoses genom en obligatorisk eller frivillig kommunal besikt-

ningsverksamhet. Länsstyrelsen i Norrbottens län anför att den genomsnittliga fastighetsägaren i allmänhet inte torde besitta tillräcklig teknisk sakkunskap för att själv kunna bedöma vilka energisparåtgärder som i förhållande till kostnaderna är mest lämpliga att vidta. Även om en sådan bedömning kan upphandlas av inom branschen förekommande specialister är det enligt länsstyrelsens mening mera förenligt med den markering av samhällets

ansvar för energiförbrukningen som statsmakterna fastlagt att samhället i en eller annan form tillhandahåller denna specialisthjälp. Mot denna bakgrund förordar länsstyrelsen att erforderlig expertis inordnas i den statliga länsför-

valtningen. alternativt inom länsstyrelserna eller länsbostadsnämnderna.

Några instanser kommenterar svårigheterna att åstadkomma en information som fyller de krav som här redovisats. Fastighetskontoret i Stockholm påpekar att det föreligger stora svårigheter att utarbeta information för tänkbara hustyper och detaljlösningar så att icke den lämnade informationen misstolkas med negativa resultat som följd. Kommunstyrelsen i Örnsköldsvik

anför att information och råd inte får sträcka sig längre än kunskaperna om

vad som händer 1 byggnaderna när åtgärderna genomförs och framhåller

vidare att informationen måste siruktureras så att det inte råder någon

tveksamhet om vilka insatser som rekommenderas för nyproduktion och

vilka som är lämpliga för befintlig bebyggelse.

Samhället bör så långt möjligt utarbeta teknisk information om vilka åtgärder enskilda småhusägare kan och bör vidta för att spara energi vilket framhålles av bl. a. NBD och NED. Kommunstyrelsen i Örnsköldsvik påpekar att det härvid många gånger gäller information om enkla ting, så enkla att de därför inte uppmärksammas. Kommunstyrelsen nämner en enkel broschyr om hur man sätter fast tätningslist i olika fönstertyper som exempel på sådana billiga insatser som vem som helst kan utföra som har värde från energihushållningssynpunkt.

Värdet av exempel på genomförda åtgärder för förbättrad energihushåll-

ning liksom olika slags demonstrationsanläggningar framhålles av bl. a. BFR. som anser att statliga och kommunala byggnader lämpar sig väl som

demonstrationsanläggningar. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför att anvis-

ningar om hur hus bör skötas saknas I förvånansvärt stor utsträckning. Enligt länsstyrelsen, har plan verket bl. a. genom broschyren om fuktskydd. visat att

det är möjligt att ge tekniska anvisningar och bestämmelser i en lättläst form. Flera instanser har, som redovisats i avsnitt 6.6.5, påpekat betydelsen av

bättre information om anläggningars drift.

Vikten av en information till hyresgäster och andra brukare

framhålles av bl. a. länsbostadsnämnden i Norrbottens län, kommunstyrelsen i

Gislaved och SAR och Arkitektförbundet.

S.4BO och Fastighetsägareförbundet, som båda avstyrkt lagstiftning om

högsta inomhustemperatur, efterlyser dock en rekommendation från centralt håll om lämplig inomhustemperatur eller ett intervall inom

vilket denna bör ligga. NBD och NED önskar information i form av ett jämförelsetal som visar normal energiförbrukning för olika typer av värme-

anläggningar och vid olika klimat från byggnadstyp m. m., liksom normal

energiförbrukning per kvadratmeter lägenhetsyta i olika typfall. Industri-

gruppen för lätt byggeri önskar ett på central nivå fastställt energipris som skall användas vid ekonomiska kalkyler.

Flera remissinstanser upptar, under rubriken information, behovet av en uppsökande verksamhet. Som redovisats i avsnitt 6.6.4 anser många att en frivillig inspektionsverksamhet kan ges en sådan uppsökande roll. Energisparkommittén, länsbostadsnänmnden i Kristianstads län och SAR och Arkitekt-

förbundet framhåller att själva besiktningsbesöket med den information detta

kan ge bör utgöra ett inte obetydligt incitament för att vidta vissa energibesparande åtgärder.

Enertisparkommittén m. fl. framhåller den roll som massmedia, studieförbund m. fl. kan spela i informationssammanhang liksom behovet av att studiematerial framtages för olika slags kursverksamhet. Kommunstyrelsen i

Örnsköldsvik efterfrågar även studiematerial som kan användas för självstu-

dier.

6.6.6.3¶Energipris m. m.

En rad olika typer av ekonomiska styrmedel diskuteras av remissinstanserna. Utöver lån och bidrag för åtgärder för förbättrad energihushållning (som redovisas i följande avsnitt) diskuteras bl. a. energipriser och energiskatter, energitaxor, bränsleklausuler. debitering, förbrukning av värme och varmvatten, samt olika typer av skattelättnader.

En rad instanser förordar höjda energiprisersom ett av de viktigaste styrmedlen. En höjning av cnergibeskattningen eller annan höjning av energipriset förordas sålunda av kommunstyrelsen i Stockholm, NBD och NED, SVR. Mekanförbundet, Swedisol och VVS-tekniska föreningen. Energiprisets användbarhet som styrmedel påpekas — utan direkt rekommendation om höjning av priset — av bl. a. byggnadsstyrelsen, energisparkommittén, länsstyrelsen i Västernorrlands län och SABO. NDB och NED framhåller att

subventionselementet i den statliga långivningen medför att det blir möjligt

att vidta energibesparande åtgärder som annars varit lönsamma först vid

betydligt högre energipriser. En höjning av energipriserna medför därför att många energibesparande åtgärder framstår som ckonomiskt motiverade utan

särskilda subventioner. Flera instanser framhåller att en av statsmakterna fastlagd långsiktig politik för encergiprisets utveckling — genomförd med hjälp av en med tiden varierad energibeskattning — skulle ge en värdefull grundval

för byggnads- och byggmaterialindustrins planering och satsning på teknisk

utveckling. Flera instanser framhåller att intäkter från energibeskattning kan användas för att finansiera lån och bidrag för åtgärder för förbättrad energihushållning. Mekanförbundet och VV'S-tekniska föreningen framhåller att en höjd energiskatt bör utformas selektivt (momshöjning på energi).

Ett annat område som tilldragit sig stort intresse från remissinstanserna är

de debiteringsprinciper som finns för energiförbrukning. Många

instanser har, som tidigare påpekats, framhållit vikten av att alla berörda parter — såväl brukare som fastighetsägare — ser ett direkt resultat av de åtgärder de vidtar. KVS-tekniska föreningen fäster uppmärksamheten på att en —i vissa fall lagfäst —självkostnadsprincip kan göra det omöjligt att tillämpa

taxor med förbrukningsstyrande inriktning. Utformningen av el- och

fjärrvärmetaxor kommenteras av bl.a. byggnadssiwrelsen, sektionen för maskinteknik vid KTIT, kommunstyrelsen i Stockholm, Industrigruppen för lätt byggeri,, SKIF och Konsultföreningen samt SFR. Flera påpekar att el och

fjärrvärmetaxornas fasta avgiftsdel bör sänkas medan den rörliga delen av taxan bör höjas. För el bör en lämpligare avvägning mellan effektpris och

energipris övervägas.

Många remissinstanser tar upp de olika sätt på vilka hyresgäster idag debiteras värmekostnader. En översyn av de olika systemen för s.k.

värmeklausuler förordas av bvggnadsstyrelsen, konsumentverket, bostadssty-

relsen, energisparkommittén, länsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Norrbottens län, sektionerna för arkitektur och maskinsteknik vid KTH, Fastighetskontoret i Stockholm, HSB:s riksförbund, Industrigruppen för lätt byggeri, Ingen- Jjörsvetenskapsakademien, NBD och NED, Byggnadsarbetareförbundet, SKIF och Konsultföreningen, Riksbyggen, SVR, SABO, Fastighetsägareförbundet, Swedisol, VVS-Industrins Informationsråd AB och VVS-tekniska föreningen. Riksbyggen och SABO hänvisar därvid till de överläggningar i frågan som aviserats mellan SABO och Hyresgästernas riksförbund. Energisparkommittén, Ingeniörsvetenskapsakademien, NBD och NED samt Fastighetsägareförbundet hänvisar till att hyresrättskommittén f. n. har till uppdrag att granska olika bränsleklausuler.

Frågan om debitering på den enskilda hyresgästen av faktisk värme- och varmvattenförbrukning samt elförbrukning i de fall så inte redan sker

kommenteras av konsumentverket, energisparkommitteén, tekniska fakulteten vid Lunds universitet, kommunstyrelsen i Gislaved, HSB:s riksförbund, Elverksföreningen och SABO, som samtliga avstår från att förorda installation av mätare i befintliga byggnader där sådana saknas på grund av kostnaderna för

installation och avläsning. Sven-Göran Öberg m.fl. framhåller att i de fall elinstallationen i en byggnad är utförd för kollektiv elmätning torde det vara ekonomiskt förmånligare att installera undermätare som avläses av bostads-

förvaltningen än om varje hyresgäst skulle teckna separat abonnemang med elleverantören. Elleverantörerna är emellertid f. n., på grund av gällande bestämmelser, inte beredda att tillåta sådana installationer. Sven-Göran

Öberg m. tl. hemställer därför om ändrade bestämmelser i dessa hänseenden.

Åtgärder för energihushållning i byggnader kan även stimuleras genom rätt till skatteavdrag för kostnaderna, enligt vad som framhålles bl. a. i bilaga vill yttrande från NBD och NED samt i yttrande från sektionen för maskinteknik

vid KTH. Institutionen för byggnadsteknik vid KTH tramhåller att solvärmeinstallationer indirekt kan främjas genom att man beskattar eller avgiftsbe-

lägger energikällor proportionellt efter deras negativa ekologiska och miljömässiga inverkan.

6.6.6.4¶Lån och bidrag

Många instanser pekar på den betydelse som lån och bidrag har för åtgärdsprogrammets genomförande. Enligt konsumentverkets uppfattning är

möjligheterna till finansiering av åtgärder genom lån samt villkoren för dessa lån, avgörande för i vilken utsträckning fastighetsägarna kommer att vara beredda att vidta frivilliga åtgärder. Att statsmakterna måste tillse att

tillräckligt lånceutrymme tillskapas framhålles av bl.a. Mekanförbundet.

Kommunstyrelsen i Örnsköldsvik poängterar att ett smidigt fullföljande av

åtgärdsprogrammet bl. a. förutsätter att medel finns tillgängliga hela tiden så att inga Onödiga uppbromsningar sker.

Flera instanser påpekar de ekonomiska stödformernas betydelse som

styrmedel och framhåller att stödet bör konstrueras på sådant sätt att det leder till att i första hand de åtgärder vidtas som ger största besparing. Sådana synpunkter framföres av bl. a. riksantikvarieämbetet, energisparkommittén, länsstyrelserna i Västmanlands och Norrbottens län, institutionen för byggnadsteknik vid KTH, SAR och Arkitektförbundet, Riksbyggen, Mekanförbundet och VIS-tekniska föreningen. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att stödet bör konstrueras så alt åtgärder i första hand inriktas på de byggnader och de byggnadsdelar som svarar för en oproportionerligt stor del av energiförbrukningen. FIS-tekniska föreningen vänder sig mot schablonberäkningar vid lån- och bidragsgivning och förordar istället ett flexibelt system som ser mer

till erhållen besparingseffekt än vidtagen åtgärd. S4BO framhåller att mer omfattande upprustningsåtgärder i första hand är aktuella för småhus medan

drifts-, underhålls- och injusteringsåtgärder är de angelägnaste åtgärderna i

ferbostadshusen. Eftersom de ckonomiska stödtormerna i första hand inriktas på mer omfattande upprustningsåtgärder har det ekonomiska stödet i

första hand kommit småhusen till del. Om man bortser från stöd som avser

anslutning till fjärrvärme, var det utbetalade stödet under budgetåret 1974/75

och 1975/76 sammanlagt omkring 500 kronor per lägenhet i flerbostadshus och mer än 35 000 kr. per lägenhet i småhus. Detta visar enligt SABO att energisparstödets nuvarande utformning innebär en liten stimulans för flerbostadshusens del. Samma slutsatser redovisas också av institutionen för

byggnadsteknik vid KTH. Energisparkommitten sväller sig tveksam till nu

gällande fördelningen mellan lån och bidrag och anser att bättre stimulanseffekter erhålles genom gynnsammare lånevillkor. Riksantikvarieämbetet exemplifierar lånereglernas styrande verkan genom att påpeka att ytterst få befintliga hus med isolering av mineralull eller andra lätta material uppfyller kraven på täthet, vilket medför att isoleringen gör ringa verkan. Lånereglerna bör enligt ämbetet i fortsättningen ta hänsyn till detta och inte som hittills enbart premiera isoleringens tjocklek. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser

att en förutsättning för erhållande av lån och bidrag till energibesparande

åtgärder bör vara att en besiktning först genomförs.

Att bidrag bör utgå tll den del av kostnaderna för större åtgärder som

inte är fastighetsekonomiskt lönsam med dagens energipris framhålles av bl. a. energisparkommittén, kommunstyrelsen i Gislaved, Hyresgästernas riksförbund, SVR, Mekanförbundet och Villaägareförbundet.

Flera instanser påpekar att de ekonomiska stödformerna bör vara neutrala

till olika boendeformer. HSB:s riksförbund framhåller, att på grund av skillnader i skattehänseende mellan småhus med äganderätt och flerbostads-

hus, leder lånefinansierade åtgärder för närvarande till olika kapitalkostnader

vid i övrigt lika förutsättningar. Liknande synpunkter framhålles av Hvresbostäder i Örnsköldsvik AB i bilaga till yttrande från kommunstyrelsen i Örnsköldsvik. Riksbyggen framhåller att många åtgärder som kan komma att

omfattas av statliga lån och bidrag, samtidigt utgör eller lämpligen genomförs i samband med reparations- och underhållsarbeten, och att bostadsföretag som är schablonbeskattade — därför kan komma att behandlas oförmånligare

än Övriga bostadsföretag.

Stödets storlek m. m.

Länsbostadsnämnderna i Västmanlands och Norrbottens län, kommunsty-

relsen i Stockholm, SVR m.fl. anser att stöd bör utgå till 100 24 av den beräknade kostnaden. Stödet bör täcka de faktiska kostnaderna för åtgärderna

framhålls av HSB:s riksförbund. Riksbyggen, Fastighetsägareförbundet och VVS-tekniska föreningen. Länsbostadshämnden i Norrbottens län ifrågasätter om bidragets storlek i fortsättningen bör maximeras. Länsbostadsnhämnden i

Kristianstads län anser att förskott på det statliga stödet bör kunna utgå.

Ränta, amorteringstid. säkerhet

Länsbostadsnämnden i Värmlands län och NBD och NED framhåller att om amorteringstiden ökas erhålles större möjligheter att få utrymme för kostnaderna för energibesparande åtgärder inom ramen för godtagbara boendekostnader. Hyresgästernas riksförbund liksom NBD och NED anser alt samma räntor och amorteringstider som för vanliga statliga bostadslån bör

gälla även för energisparlån. Swedisol framhåller att för sådana åtgärder som blir lönsamma först då man beaktar deras effekter under lång tid bör

lånegivningen utformas på sådant sätt att den stimulerar fastighetsägaren att vidta åtgärden även om han inte räknar med att behålla byggnaden under

lång tid. NBD och NED samt Fastighetsägareförbundet framhåller att fastig-

hetsägaren många gånger kan ha svårigheter att ställa sådan säkerhet som erfordras för större energisparlån. Låneutrymmet i fastigheten kan vara taget i

anspråk för annat ändamål. NBD och NED föreslår att en statlig lånegaranti i sådana fall bör ställas på det belopp som efter inspektion befinnes rimligt.

Villaägareförbundet framhåller att omoderna och halvmoderna hus ofta är de sämsta även från energihushållningssynpunkt. Omfattningen av omoderna lägenheter i småhus, räknat i antal rumsenheter, är 24 gånger fler än i

flerbostadshus. Mer omfattande åtgärder för förbättrad energihushållning i

dessa byggnader bör samordnas med en upprustning av byggnaderna i övriga

hänseenden. Villaägareförbundet finner därför att möjligheterna till ombyggnadslån för småhus bör förbättras, som redan skett för flerbostadshus.

Åtgärder som bör erhålla stöd

Sådana kostnader som fastighetsägaren har för en frivillig besiktning bör kunna inräknas i låne- och bidragsunderlaget i de fall stöd söks för energibesparande åtgärder framhålles av bostadsstyrelsen, länsstyrelsen i

”ästmanlands län, Landstingsförbundet, kommunstyrelsen i Vingåker och Stadsarkitektkontoret i Örnsköldsvik. Det ekonomiska stödet bör även ge utrymme för ett kvalificerat projekteringsarbete om tillfredsställande totalresultat skall kunna uppnås framhålles av SAR och Arkitektförbundet, Riksbyggen och Fastighetsägareförbundet.

Länsbostadsnämnderna i Stockholms, Kristianstads och Göteborg och Bohus län framhåller att trots att åtgärder av drifts- och underhållskaraktär är synnerligen angelägna från energisparsynpunkt bör de inte bli föremål för stöd i form av lån och bidrag då åtgärderna normalt skall ingå i fastighetens driftsbudget. då de är enkla och fastighetsekonomisk lönsamma samt eftersom cen sådan lån- och bidragsgivning medför stora administrativa kostnader. Till sådana åtgärder räknar länsbostadshämnden i Göteborg och Bohus län bl. a. tätning av fönster och injustering av värmesystem. Energisparkommittén anser att mindre kostsamma åtgärder som uppsättande av tätningslister bör finansieras utan statliga bidrag då de är lönsamma och bör kunna rymmas inom en normal fastighetsbudget. Åtgärder som kräver stora engångsinvesteringar bör däremot enligt kommittén kunna få ekonomiskt stöd även om åtgärderna i och för sig kan ha god lönsamhet. Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Landstingsförbundet. HSB:s riksförbund. Rörledningsftir-

mornas riksförbund, SABO och Fastighetsägareförbundet påpekar den betydelse som åtgärder inom installationsområdet kan ha från energihushållningssynpunkt och förordar mot denna bakgrund stöd för en rad sådana

åtgärder som inreglering av värmesystem, installation av termostatventiler

och byte av oljebrännare och pannor. S48BO framhåller att flertalet av de

injusterings- och inregleringsåtgärder som genomförs eller borde genomföras bland SABO-företagen innefattar kompletterings- och ändringsarbeten av VVS-installationen i sådan utsträckning att åtgärderna borde klassificeras

som förbättringsåtgärder snarare än som underhållsarbeten. Fastighetsägareförbundet anser att stöd för pann- och brännarbyte bör utgå på sådana orter där införande av fjärrvärme ej är aktuellt.

Länsbostadsnämnden i Norrbottens län anser att det utgör ett särskilt

problem huruvida sådana byggnader där brister från energihushållningssyn-

punkt beror på ”byggfusk” skall kunna åtgärdas med stöd av energisparlån och bidrag.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framför att lån och bidrag för närvarande enbart ges till upprustningar av byggnader som är särskilt dåligt isolerade. Sådana ändringar i bestämmelserna bör enligt länsstyrelsen övervägas att fler

byggnader blir lån- och bidragsberättigade. Rörfirmornas riksförbund och

Fastighetsägareförbundet anser att stöd även bör utgå till åtgärder avseende

lokaler. SABO anför att anslutning till fjärrvärme ofta innebär ökad boendekostnad och anser därför en översyn av de ekonomiska förutsättningarna för sådan anslutning angelägen.

FVS-tekniska föreningen anser att stöd bör utgå inte bara för konventionella energihushållningsåtgärder utan också för att göra en långvarig Successiv övergång till lokala energikällor möjlig.

Kommunförbundet och kommunstyrelsen i Vingåker anför att stöd även bör kunna omfatta hus byggda efter 1960.

Ingenjörsvetenskapsakademien anser att lån-, forsknings- och utvecklingsbidrag bör kunna ges till försöksprojekt.

Byggnadsarbetareförbundet anför att energisparlån endast bör ges under

förutsättning att godkänd entreprenör anlitas. Riksantikvariecämbetet och

Svenska föreningen för byggnadsvård anför att vid tilläggsisolering av träpanelfasad bör nedtagning och återuppsättning av befintlig panel ges lika goda eller bättre ekonomiska villkor än uppsättning av aluminiumpanel och att låneoch bidragsregler även i övrigt bör utformas på så sätt att energisparåtgärder som utformade med hänsyn till kulturhistoriska värden ges minst lika gynnsam finansiering som andra tänkbara alternativ.

Administration

NBD och NED samt Fastighetsägareförbundet framhåller att behandlingen

av lån- och bidragsansökningar samt utbetalning av beloppen ofta tagit orimligt lång tid. Länsbostadsnämnderna i Stockholm, Göteborg och Bohus

samt Norrbottens län och Hyresbostäder i Örnsköldsvik AB framhåller att en utvidgad låne- och bidragsverksamhet förutsätter en förstärkning av läns-

bostadsnämnderna och de kommunala förmedlingsorganen.

Länsbostadsnämnden i Stockholm anför att reglerna för låne- och bidrags-

verksamheten bör utformas på ett både för de sökande och för de

handläggande myndigheterna klart sätt för att inte i onödan försena genomförandet av planerade energibesparande åtgärder. Behovet av enkla

regler framhålles också av kommunstyrelsen i Örnsköldsvik. Denna påpekar

också , som tidigare redovisats, behovet av enklare bidragsformer för de enkla besparingsåtgärderna.

Fastighetskontoret i Stockholm anser au den föreslagna besiktningen skall

utgöra underlag för lånebehandlingen så att förmedlingsorganet inte behöver göra egen låncebesiktning, trots att detta något fördyrar kostnaderna för den första besiktningen. HSB:s riksförbund förestår att en utvärdering görs av det

hittillsvarande energisparstödet. Rörledningsftirmornas riksförbund och SAR och Arkitektförbundet anser att energisparstödets effekter kontinuerligt bör följas upp så att bestämmelserna snabbt kan ändras vid behov.

6.6.6.5 I rapporten föreslagna ändringar och tilligg till byggnadsstadgan

Rapportens lagförslag tillstyrkes i sin helhet av socialstyrelsen, länsstyrelserna I Malmöhus och Norrbottens län, länsbostadshämnden i Stockholm och Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer. Ytterligare antal remissinstanser tillstyrker samtliga förslag utom den föreslagna nya paragrafen 50 a x BS. Så gör byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, bostadsstyrelsen, BFR, energisparkommittén, länsstyrelserna i Älvsborgs och Västernorrlands län samt länsbostadsnämnden I Norrbottens län.

Remissinstansernas allmänna inställning till lagstiftning som medel i energihushållningssträvandena har redovisats i avsnitt 6.6.6.1. Av denna redovisning framgår också att många instanser, som generellt förordar andra styrmedel, ändå anser att samhället bör ha rätt att inskrida i fall av uppenbar vanvård eller mot sådana fastighetsägare som inte ens efter en längre tidsrymd åtgärdat från energihushållningssynpunkt bristfälliga fastigheter. NBD och NED samt VVS-tekniska föreningen förordar, i stället för de i rapporten föreslagna lagstiftningsåtgärderna, en anknytning till sanerings-

lagsstiftningen. |

Energisparkommittén framhåller att lagstiftningsåtgärder framför allt bör sättas in inom sådana områden där de ekonomiska stimulanssystemen kan beräknas ha mindre effekt. Enligt kommitténs mening är det framför allt i samband med åtgärder av underhållskaraktär som olika former av förelägganden kan bli aktuella.

Hyresgästernas riksförbund påpekar att enligt de föreslagna lagändringarna skulle, i de fallen fastighetsägare icke vidtar erforderliga åtgärder, initiativet

för förelägganden ankomma på byggnadsnämnden. Förbundet önskar en

lagsuftning som medger initiativ även från hyresgästorganisation.

48a I BS'

Den föreslagna ändringen i 48 a & BS tillstyrks av socialstyrelsen, byggnads-

styrelsen, riksrevisionsverket, bostadsstyrelsen. BFR, energisparkommittén, länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, Föreningen Sveriges bvggnadsinspektörer, HSB:s riksförbund. NBD och NED. SABO och VVS-tekniska föreningen. Förslaget avstyrks uttryckligen av

länsbostadsnämnden i Kristianstads län. NBD och NED samt SABO framhåller

vikten av att vid ombyggnader tillvarata möjligheterna till bättre energihus-

hållning i byggnaden 1 dess helhet. HSB:s riksförbund framhåller att kravet är

motiverat mot bakgrund av de krav på energibesparande utföranden som ställs på nybyggnader.

Förslaget till ändring i 49 § BS tillstyrks av socialstyrelsen, byggnadsstyrel-

sen. riksrevisionsverket, bostadsstyrelsen, BFR, energisparkommitten, länsstvrelserna i Malmöhus, Älvsborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, länsbostadsnämnderna i Stockholms och Norrbottens län, Föreningen Sveriges bygg-

nadsinspektörer och VVS-tekniska föreningen. Förslaget avstyrks av länsbos-

tadsnämnden i Kristianstads län, HSB:s riksförbund samt NBD och NED. HSB:s riksförbund anför att det vore värdefullt om byggnadsnämnderna även fortsättningsvis hade möjlighet till prövning av undantagssituationer.

50 SBS

Förslaget till ändring i 50 § BS tillstyrkes av socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen. riksrevisionsverket, bostadsstyrelsen, BFR. energisparkommittén, länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, länsbostadsnämnderna i Stockholms och Norrbottens län, Kommunförbundet, Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer, HSB:s riksförbund och Fastighetsägareförbundet. Förslaget avstyrks av länsbostadsnämnden i Kristianstads län. NBD och NED samt VVS-tekniska föreningen. Kommunstyrelsen i Stockholm samt Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer franihåiler att 50 & BS, liksom den föreslagna 50 a § BS. ingår i en grupp paragrafer i byggnadsstadgan som riktar sig främst till de byggande. Byggnadsnämndernas skyldighet att utöva tillsyn enligt 64 5 BS är begränsad till sådana byggnadsföretag för vilka byggnadslov erfordras. Detta medför enligt remissinstanserna bl. a. att byggnadsnämnderna inte har skyldighet att genom besiktningar kontrollera

att fastighetsägarna fullgör sin underhållsskyldighet enligt 50 § BS och att

förelägganden är vtterligt ovanliga. Enligt kommunstyrelsen i Stockholm och

Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer skulle ändringen i 50 3 BS sålunda

inte medföra någon nämnvärd ökad arbetsinsats för byggnadsnämnderna.

HSB:s riksförbund framhåller att ett tillägg i SOX BS kan ses dels som en

allmän anvisning till god energihushållning och dels ha värde i de speciella fall då besiktning och föreläggande kan vara motiverade med stöd av den s. k.

påföljdslagen. BFR anför att en ändring i 50 § BS har olika effekt för olika byggnader. I de fall då Svensk Byggnorm i dess lydelse den 1 januari 1977 var

tillämplig då byggnaden uppfördes är det enligt rådets bedömning viktigt att den i dessa hus ibland komplicerade energitekniken underhålls och sköts väl. För byggnader uppförda enligt tidigare bestämmelser kan, med stöd av en ändrad 50 XBS krav riktas på underhåll av oljeeldade pannor och på inreglering och injustering av uppvärmnings- och ventilationsanläggningar. Rådet förordar att ytterligare åtgärder av underhållskaraktär senare inarbetas i

50 3 BS då tillräckligt underlag härför erhållits.

50 a SBS

Förslaget om en ny 50 a § BS tillstyrkes av socialstyrelsen, riksantikvarie-

ämbetet. länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens län, länsbostadsnämnden

i Stockholm samt Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer. Detta tillägg till byggnadsstadgan avstyrks av riksrevisionsverket, bostadsstyrelsen, BFR, länsbostadsnämnden i Kristianstads län, Kommunförbundet, kommunstyrelserna i Vingåker, Västerås och Örnsköldsvik, HSB:s riksförbund. Ingenjörsvetenskaps-

akademien, NBD och NED, SAR och Arkitektförbundet, Riksbyggen, SABO,

Fastighetsägareförbundet. Villaägareförbundet och VVS-tekniska föreningen. De viktigaste argumenten för avstyrkande har redovisats i avsnitt 6.6.6.1. Byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, BFR. HSB:s riksförbund, Riksbyggen och SABO anför vidare att lagstiftning med så långtgående konsekvenser i varje fall inte erfordras i energihushållningsprogrammets inledande skeden. Flera av dem framhåller också att det kunskapsmässiga underlaget för sådana

förelägganden som skulle kunna göras med stöd av de föreslagna föreskrif-

terna är ofullständigt, och att lagstiftningar av detta slag inte är aktuella förrän kompletterande undersökningar kan läggas till grund för beslut. Kommunstyrelsen i Stockholm och Föreningen Sveriges bvggnadsinspektörer ttam håller, i

anslutning till vad de anfört om den föreslagna ändringen i 50 § BS. att den

nya 50 a & BS inte skulle medföra någon nämnvärd ökad arbetsinsats för byggnadsnämnderna.

Övriga synpunkter

Styrelsen för teknisk utveckling och Axel Johnson institutet för industriforskning framhåller att ny lagstiftning och tillimpningsföreskrifter härtill bör utformas så att man inte binder utvecklingen till idag befintliga metoder för

energihushållning. Kommunstyrelsen i Västerås anser att uttrycken ”brist-

fällig energihushållning” och ”skäliga anspråk på god energihushållning” bör

definieras av statsmakterna och att kravnivån därvid, åtminstone för de första åren. kan sättas så lågt att föreläggande med stöd av lagstiftningen endast hör

till undantagsfallen. Ingenjörsvetenskapsakademien, som förordar en serie

försöksprojekt, framhåller att erforderlig dispenser från byggnadsstadga och tillämpningsföreskrifter bör lämnas i sådana fall.

6.6.6.6¶Övriga föreslagna föreskrifter m. m.

Många remissinstanser lämnar synpunkter på andra föreskrifter än de som behandlas i föregående avsnitt. Vissa synpunkter på en eventuell lagreglering

av debiteringsprinciper för värme-, varmvatten- och elförbrukning lämnas i

avsnitt 6.6.6.3. Där framställs också önskemål om sådana ändringar i gällande

bestämmelser att bostadsförvaltningar som idag har kollektiv elmätning kan

komplettera denna med undermitare som avläses av bostadsförvalt-

ningen. Önskemål om obligatoriskt typgodkännande eller annan kvalitetskontroll på fönstertätningslister, termostater, oljebrännare, värmepumpar m.fl. produkter av betydelse för en framgångsrik energihushållning framföres av

bl. a. statens provningsanstalt, kommunstyrelsen i Gislaved, Industrigruppen för lätt byggeri och SABO.

FVS-tekniska föreningen föreslår generell bestämmelse i Svensk Byggnorm med innebörden att all nybebyggelse skall förses med vatten- eller eventuellt luftburet värmesystem för att underlätta en framtida eventuell ombyggnad till. värmepumpdrift eller utnyttjande av direkt solvärme. Föreningen förordar också bestämmelse med innebörden att direkt eluppvärmning av

bostäder för åretruntbruk förbjuds eller starkt begränsas på annat sätt. Energisparkommittén meddelar att de påbörjat undersökningar om förutsättningarna för att införa maximerad inomhustemperatur för lokalbeståndet.

Industrigruppen för lätt byggeri och SABO påpekar att utvändiga tilläggsisoleringar av fasader kan innebära intrång i de fall byggnad ligger i gräns mot gata eller grannfastighet, och efterlyser erforderliga regler för att lösa sådana problem. Svenska föreningen för byggnadsvård anför i anslutning till de fasadförändringar som tilläggsisoleringar kan medföra att byggnadsnämnderna bör få klartecken att tillämpa en mera allmän miljösyn, med

utgångspunkt i 38 I Byggnadslagen.

CTII och sektionen för maskinteknik vid KTH tar upp de ansvarsfrågor som aktualiseras vid en kommunal besiktning och vid eventuella kommunala förelägganden. Sektionen för maskinteknik vid KTH påpekar att detta problem på den privata marknaden, t.ex. inom konsultkåren, har lösts genom försäkringar. Behov av auktorisation av konsulter m. fl. berörs i avsnitt

6.6.6.4.

NBD och NED anser det önskvärt att olika bindningar i Svensk Byggnorm och i låneförfattningar undersöks förutsättningslöst. för att om möjligt skapa

ökat utrymme för de åtaganden som blir aktuella med strängare energihus-

hållningskrav.

6.7 Resurser för åtgärder

Många remissinstanser kommenterar resursbehovet i det skisserade åtgärdsprogrammet. Allmänt understryks att vi idag inte har utbildad personal i den omfattning som erfordras, och att sålunda omfattande utbildningsinsatser är nödvändiga. Bristen på kunskaper i vissa avseenden och behovet av en systematisk och snabb erfarenhetsåterföring betonas också av många. Dessa resursaspekter utgör för många instanser motiv att föreslå successiv utbyggnad av verksamheten. Övriga resursaspekter berörs huvudsakligen i mer allmänna termer. Beträffande det samhillsekonomiska utrymmet påpekas endast behovet av en tillräcklig stor och kontinuerlig tillgång på lånemedel.

6.7.1 Kunskaper, forskningsbehov och statistik

Remissinstansernas synpunkter på kunskaper och ytterligare kunskaps-

behov kan grovt fördelas på följande områden: kunskap om byggnadsbestån-

det, kunskap om effekterna av olika åtgärder i beståndet. yrkeshygieniska frågor, besiktningsmetoder samt mätteknik och provningsmetoder. Härutöver lämnas synpunkter på forskningsbehov inom särskilda tekniska delområden. Dessa synpunkter har redan redovisats i avsnitt 6.4.

Byggforskningsrådet konstaterar i sin verksamhetsplan för den energiinriktade verksamheten att någon påtaglig stimulans till icknisk utveckling inom den svenska byggnadsindustrin och byggmaterialindustrin inte finns för närvarande. Både normer och energisparåtgärder bygger på konventionell teknik. Energipolitiken i övrigt är enligt rådet alltför vagt formulerad för att ge utvecklingsstimulans till industrin eller till fastighetsägarna/förvaltarna.

Byggnadsbeståndets beskaffenhet

Flera remissinstanser påpekar att brister i kunskap om det befintliga byggnadsbeståndet gör att bedömningarna av möjliga energibesparingar blir osäker. Behovet av förbättrad statistik över byggnadsbeståndets omfattning och ickniska kvalitet betonas av bl. a. byggnadsstyrelsen, BFR, energisparkommittén. länsbostadsnhämnden i Kristianstads län, CTH, tekniska fakulteten vid Lunds universitet, institutionen för byggnadsteknik vid KTH, HSB:s riksförbund, Industrigruppen för lätt byggeri, SAR och Arkitektförbundet, SVR, Civilingen- Jjörsförbundet, Mekanförbundet och VVS-tekniska föreningen. CTH framhåller att en i möjligaste mån riktig bild av byggnadsbeståndets beskaffenhet med avseende på energiförbrukningen är en nödvändig förutsättning för meningsfull forskning och utvecklingsarbete inom energiområdet och oundgänglig grund för cnergipolitiska beslut. CTH framhåller vidare att en statistik över byggnadsbeståndets beskaffenhet inte enbart bör ta sikte på idag kända lösningar utan ta med alla uppgifter som kan förutses vara av betydelse för

bedömning av nya tekniker. Flera remissinstanser framhåller även att

energiförbrukningsdata bör redovisas helst specificerade på energislag. BFR. sektionen för byggnadsteknik vid KTH och Mekanförbundet framhåller att kunskaperna om industrins lokalbestånd är ännu sämre än för övriga byggnadstyper. Industrins lokalbestånd kännetecknas vidare av stor variation i utförande och användning av lokalerna.

Effekter av olika åtgärder

Många av de föreslagna tekniska åtgärderna baseras på känd teknik vilket framhålles av bl.a. styrelsen för teknisk utveckling, HSB:s riksförbund och Mekanförbundet. I flera fall har de emellertid inte provats i stor skala och flertalet av de instanser som kommenterar frågan betonar behovet av

erfarenhetsåterföring, försöksverksamhet och forskning, Statens provningsanstalt framhåller att utförda fältprovningar visat på betydande skillnader

mellan avsedd och konstaterad isolering och täthet för olika konstruktioner. I många fall har det också visat sig att arbetsutförandet har brustit. Industrigruppen för lätt byggeri påpekar att erfarenhetsåterföringen inom underhålls-

och reparationsbyggeri hittills varit begränsad till skillnad från den omfat-

tande erfarenhet som nu vunnits från nybyggnadsverksamheten.

Vikten av en systematisk utvärdering av det hittills utförda energispararbetet liksom en kontinuerlig uppföljning av de fortsatta åtgärderna betonas av BER, Industrigruppen för lätt byggeri, Industrins byggmaterialgrupp. SAR och Årkitektförbundet samt SVR. Riksantikvarieämbetet påpekar att utvärderingen av hittills utförda energisparåtgärder även bör omfatta effekterna från miljö- och kulturminnessynpunkt. Många remissinstanser påpekar att inför ett så omfattande åtgärdsprogram som det nu skisserade bör man påskynda erfarenhetsåterföringen genom systematisk försöksverksamhet och studier av ett planmässigt urval av undersökningsobjekt. Detta framhålles bl. a. av HSB. Industrigruppen för lätt byggeri, Ingenjörsvetenskapsakademien, SAR och Arkitektförbundet, Riksbyggen, SABO och Mekanförbundet.

Byggnadsarbetareförbundet frarnhåller att de yrkeshygieniska effekternaav mineralull ännu är ofullständigt kända. Innan man inleder ett landsomfattande arbete med isoleringsförbättringar bör enligt förbundet de

yrkeshvygieniska effekterna vara klarlagda. Liknande synpunkter framföres

bl.a. av naturvårdsverket, Kommunförbundet och flera kommuner samt Riksbyggen.

Många remissinstanser betonar attbesiktningsmetodernaharstor betydelse inför ett omfattande besiktningsprogram. En försöksverksamhet, eventuellt anknuten till BFR:s EPD-verksamhet eller enkäter organiserade av Överstyrelsen för ekonomiskt försvar. föreslås av bl. a. BFR. industriverket, Kommunförbundet och flera kommuner samt SABO.

BFR, statens provningsanstalt och sektionen för maskinteknik vid KTH framhåller att en rationell besiktning kräver en utvecklingav metoder för

Prop. 1977/78:176 175

mät nin gav isolering och täthet liksom att en utvecklad typgodkännandeverksamhet också kräver en utveckling av mätutrustningar och kalibreringsrutiner.

Remissinstansernas synpunkter på behov av forskning kring enskilda tekniska frågor har redovisats i avsnitt 6.4. Bland de oftast återkommande synpunkterna bör nämnas behovet av studier av fuktproblem vid tilläggsisoleringar av fasader, estetiska problem vid fasadarbeten, beständighet och åldringsproblem för olika tätningsmaterial, mät- och reglerutrustningar och termostatventiler samt lågtemperatursystem och lokala energikällor. Behovet att utveckla metoder som minimerar risken för felaktiga

arbetsutföranden framhålles också.

6.7.2 Arbetskraft

Många instanser anför att bristen på arbetskraft kommer att bli avgörande för den takt i vilken åtgärdsprogrammet kan genomföras, Sådana synpunkter framföres av bvggnadsstyrelsen, konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen, BER, länsbostadsnämnden i Kristianstads län, sektionen för maskinteknik vid KTH. Kommunförbundet och flera kommunstyrelser, HSB:s riksförbund, Ingenjörsvetenskapsakademien, Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund, Sjukvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, SKIF och Konsultföreningen samt Riksbyggen.

Årbetsmarknadsstyrelsen anser att även om underlaget i planverkets rapport är osäkert kan de föreslagna åtgärderna bedömas få betydande konsekvenser

för arbetsmarknaden. Med hänsyn härtill utgår styrelsen från att en mer

ingående analys kommer till stånd av förslagens effekter på byggarbetsmarknaden innan ställning tas till det skisserade åtgärdsprogrammet. Styrelsen anför vidare att antalet sysselsatta inom byggnadsverksamheten enligt arbetskraftsundersökningarna har minskat med ca 80 000 personer under första hälften av 1970-talet främst p. g. a. ett minskat byggande av flerbostadshus. Detta har i stort sett kunnat ske utan en motsvarande stegring av arbetslöshet, innebärande att det har funnits alternativ sysselsättning inom andra delar av arbetsmarknaden. Under de senaste två åren har en stabilisering av byggsyssclsättningen ägt rum och svårigheter har uppkommit på många håll i landet att rekrytera yrkesutbildad arbetskraft såsom

träarbetare, målare m. fl. Tillgängliga prognoser tyder på att den nu rådande

situationen kommer att bestå de närmaste åren framöver. Dewuta innebär bl. a. att det i dagsläget inte finns några nämnvärda outnyttjade arbetskraftsresur-

ser, som kan mobiliseras för att möta den efterfrågan som et snabbt genomförande av planverkets förslag skulle medföra.

Redan det första steget, kommunernas besiktning av fastigheter, kommer enligt arbetsmarknadsstyrelsen att ställa krav på arbetsmarknaden som i dag är svåra att möta. Besiktningarna kommer att kräva arbetskraft med speciella kunskaper i vitt skilda yrkesområden. Med hänsyn till arbetsuppgifternas art

torde enligt styrelsen minst två personer med olika yrkeskunskaper fordras för varje inspektionstillfälle. Varken uppsättningen av personal på kommunernas byggnadsnämnder eller tillgången på arbetskraft i övrigt medger enligt styrelsens uppfattning att en sådan efterfrågan tillgodoses omedelbart.

Vid sidan av mer preciserade kalkyler över arbetskraftsbehoven fordras

enligt styrelsen betydande utbildningsinsatser. Självfallet bör arbetsmarknadsutbildning då komma i fråga. För flertalet av de aktuella yrkesområdena bör det vara möjligt att intressera kvinnor för utbildningen. Det är också

bland kvinnorna som det alltjämt föreligger en outnyttjad arbetskraftsresurs.

Vidare bör enligt styrelsen de föreslagna insatserna planeras på ett sådant sätt att de kan användas i säsong- och konjunkturutjämnande syfte på byggar-

betsmarknaden. |

Besiktningsmän

Ett stort antal instanser framhåller, som redovisas i avsnitt 6.6.4, att byggnadsnämnderna inte kan genomföra besiktningarna med nuvarande

personella resurser. I samma avsnitt redovisas också remissinstansernas synpunkter på det antal besiktningsmän som erfordras för att genomföra den föreslagna besiktningen. Vidare redovisas där förslag om förstärkning av den kommunala besiktningsorganisationen med hjälp av personal från bostads-

företag och konsultfirmor etc. Riksrevisionsverket framhåller att den personal

med erforderlig utbildning som kan finnas i kommunala förvaltningar och bostadsföretag torde vara fullt sysselsatt med genomförande av energibesparande åtgärder och att. om denna personal dras in i besiktningsverksamhet, ett motsvarande antal nva tekniker torde behövas. SKIF och Konsuliföreningen anför att en avsevärd del av dagens resurser i fråga om besiktningspersonal återfinnes i existerande konsultföretag. Uppbyggnad av en kommunal besiktningsorganisation skulle därför ej kunna ske utan allvarliga

störningar i de verksamma konsultföretagen. Föreningarna anser därför att

konsultföretagens insatser i existerande form i första hand skall utnyttjas för besiktningsverksamheten. Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund framhåller att rekrytering av tilltänkta besiktningsmän inte bör ske från förbundets område. Detta skulle enligt förbundet skapa ytterligare problem på den redan mycket trånga sektorn av VVS-tekniker. Förbundet beklagar att de

framställningar som förbundet tillsammans med byggnadsarbetare förbundet

gjort om teknikerutbildningen inom VVS-branschen inte fått gehör. Byggnadsstyrelsen anför att tillgången på kompetenta besiktningsmän enligt byggnadsstyrelsens erfarenhet för närvarande är mycket begränsad och att även om man startar utbildning för besiktningsmän torde en obligatorisk besiktning medföra risker för att såväl utbildningen som besiktningarna drivs fram i sådan takt att besparingsresultatet blir lidande.

Byggnads- och installationsarbetare

Byggnadsstyrelsen gör den överslagsberäkningen att om 10 96 av den för närvarande aktiva byggnadsarbetarkåren skulle ägna sig åt enbart tilläggsiso-

lering av befintliga fastigheter skulle det ta ca 12 år att få arbetena utförda och

påpekar att detta får anses vara en lång tid i detta sammanhang. Styrelsen

anför att grundligare bedömningar erfordras av såväl arbetskrafts- som

materialresurserna.

Alt installationssektorn är ett område där arbetskraftbristen är speciellt

påtaglig framhålles av bl.a. BFR, Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund,

Sjukvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut och Riksbyggen. Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund framhåller att det redan idag föreligger en betydande brist på rörmontörer och att ett snabbt genomförande av åtgärdsprogrammet skulle leda till allvarliga balansrubbningar på denna del

av arbetsmarknaden. BFR framhåller att endast ett fåtal personer i landet idag kan förmodas besitta erforderlig kompetens för inreglering och injustering av värme- och ventilationsanläggningar. Mekanförbundet å sin sida anser att

varken produktions- eller montagekapacitet kommer att bli något större problem under förutsättning att de föreslagna åtgärderna genomförs under en

period av minst 10 år. Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund föreslår att en

gemensam arbetsgrupp tillsättes med representanter för arbetsmarknadsmyndigheterna och de berörda parterna på arbetsgivare- och arbetstagarsidan

med uppgift att bedöma vilket ytterligare behov av rörmontörer som följer av

förslagens genomförande. Förbundet föreslår liksom arbetsmarknadsstyrelsen och Byggnadsarbetareförbundet att möjligheterna att använda kvinnlig arbets-

kraft tillvaratas. Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar att för de åtgärder som

ingår i andra steget kommer i första hand yrkesgrupper inom VVSinstallations- och serviceområdet att efterfrågas. Enligt styrelsen räcker nuvarande yrkesarbetarkår inte till för en snabb insats av denna omfattning. Särskilda utbildningsinsatser och en noggrann planering erfordras därför för denna del av åtgärdsprogrammet.

Det av planverket föreslagna tredje steget kommer enligt arbetsmarknadsstyrelsens bedömning huvudsakligen att sysselsätta träarbetare. Dessa utgör redan idag en bristgrupp inom byggnadssektorn. En kraftig stegring av efterfrågan på träarbetare skulle därför allvarligt påverka möjligheterna att

fullfölja normal nyproduktion. Styrelsen bedömer mot denna bakgrund ett

snabbt uppkommande behov av träarbetare för väggisolering och ombyggnadsarbeten som är svårt att tillgodose. Även för denna sektor krävs sålunda

utbildningsinsatser och noggrann planering. Industrigruppen för lätt byggeri anser att viss knapphet på kunnig yrkesarbetskraft kan förväntas men framför

allt materialindustrin är beredd att göra insatser i avsikt att få fram komponenter som underlättar och begränsar arbetet på byggnadsplatserna. Byggnadsstyrelsen påpekar att tilläggsisolering av vindar är en åtgärd som nästan vem som helst kan utföra.

12 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 76

Kommunstyrelsen i Västerås anför att brist på material och arbetskraft och därmed följande prishöjningar kunde iakttas redan i samband med att de nya

energibestämmelserna i Svensk Byggnorm trädde i kraft den 1 januari 1977.

6.7.3¶Utbildningsbehov och resurser

Av behandlingen i föregående avsnitt av arbetskraftsfrågorna framgår att

oavsett om statsmakterna fattar beslut om någon obligatorisk besiktningsverksamhet eller ej är en betydande utbildningsverksamhet nödvändig om

något mera omfattande åtgärdsprogram skall kunna genomföras.

Besiktningsmän

Kommunförbundet och flera kommuner anser att en person med teknisk grundutbildning, praktisk erfarenhet och viss vidareutbildning klarar inspek-

tionsuppgifter i flertalet byggnader bl. a. alla småhus. Krav på viss grundutbildning behöver inte ställas i detta fall. För större hus med mera komplice-

rade uppvärmnings- och ventilationssystem fordrar sakkunskap som i varje

fall de mindre kommunerna inte kan skaffa genom egen personal. Även andra instanser påpekar att åtminstone i mera komplicerade fall erfordras

personal med olika bakgrund och lång utbildning. I allmänhet poängteras speciellt utbildning på WVVS-sidan. Riksantikvarieämbetet understryker behovet av kulturminnesexpertis. Fastighetskontoret i Stockholm anser att för

personal med lämplig bakgrund erfordras en utbildning av 2 å 3 veckor för de

flesta typer av inspektionsverksamheter. SKIF och Konsultföreningen, som förutsätter att konsulter m. fl. kan tjänstgöra som besiktningsmän, anför att utbildningen för besiktningsmän bör vara tillgänglig för såväl offentligt som enskilt anställd personal. Konsumentverket understryker vikten av att man vid planering av den i rapporten föreslagna utbildningen noga beaktar behovet av sakkunnig personal också för andra kontrolt- och besiktningsuppgifter än den i rapporten aktualiserade, såsom kontroll- och besiktningsverksamhet avseende nyproduktion av småhus. Flera instanser ifrågasätter om erforderligt antal besiktningsmän skall kunna rekryteras. Sektionen för maskinteknik vid KTH finner dock att rekrytering och utbildning av inspektörer/rådgivare genom en medveten satsning bör kunna utföras inom det i : utredningsdirektiven angivna tidsperspektivet eller kanske till och med på

halva denna tid.

Tekniker, byggnadsarbetare och montörer för åtgärder

Sjukvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut samt SAR och Arkitektförbundet framhåller att utbildningsinsatser för dem som skall utföra åtgärderna är minst lika viktiga som utbildning av inspektörer. Rörfirmornas

riksförbund påpekar att tillgång till fackkunnig personal är en absolut förutsättning för genomförandet av föreslagna åtgärderna. Det är därför nödvändigt att åtgärder vidtas för att möjliggöra grundutbildning och fortbildning av erforderlig personal.

Drifts-och underhållspersonal

Många instanser framhåller, som redovisats i avsnitt i 6.6.5, att det sätt på

vilket drift och underhåll av byggnader sköts är av minst lika stor betydelse

från energihushållningssynpunkt som många av de i åtgärdsprogrammet upptagna huvudpunkterna och att en förbättrad energihushållning inom detta område kan åstadkommas utan andra kostnader än en omfattande

utbildnings- och kursverksamhet för driftspersonalen. Fastighetsanställdas

förbund med stöd av flera andra instanser anför att all personal som arbetar

inom flerbostadshus bör ha en ordentlig utbildning för detta.

Utbildningsresurser

BFR, sektionen för maskinteknik vid KTH och Rörledningsfirmornas arbets-

givareförbund framhåller att förutsältningarna inom installationsområdet är

speciellt ogynnsamma eftersom den VVS-tekniska grundutbildningen genom statsmakternas tidigare beslut i stort sett upphört. Återuppbyggnad av utbildningsresurserna för tekniker krävs sålunda både på gymnasienivå och på högskolenivå. BFR framhåller att en bred kompetensuppbyggnad därför måste ta lång tid i anspråk. Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund framhåller att utbildningstiden för en yrkesarbetare i branschen är 4 år. Byggnadsnämnden i Stockholm framhåller att tillgången på sakkunniga inom området är begränsad och S/B och VVS-tekniska föreningen föreslår att det

omedelbart påbörjas en utbildning av lärare för den fortsatta utbildningsverk-

samheten. Arbetsmarknadsstyrelsen påpekar behovet av utbildning och förordar försöksverksamhet i något eller några län. BFR påpekar vidare att den utbildning av driftspersonal som skolöverstyrelsen utrett inte kan få någon avsevärd verkan på flera år. BFR sammanfattar läget inom utbildningsområdet med att påpeka att den plan för omfattning och genomförande av utbildning som planverket förklarar sig berett att medverka tll är av central betydelse vid genomförandet av åtgärdsförslaget.

Åtskilliga institutioner, branschorganisationer m. m. framhåller att de är beredda att medverka i olika typer av utbildnings- och informationsverksamheter. Sådana synpunkter framförs bl. a. av tekniska fakulteten vid Lunds

universitet, Kommunförbundet, Industrins byggmaterialgrupp och SAR och Årkitektförbundet. :

6.7.4 Byggmaterialproduktion

Produktionskapaciteten i svensk byggmaterialindustri berörs endast av ett fåtal remissinstanser och då i allmänhet i ganska allmänna ordalag. Industrins

byggmaterialerupp anser att de föreslagna byggnadstekniska åtgärderna kan

genomföras under en tioårsperiod utan att man skall behöva räkna med några

problem beträffande tillgången på olika byggnadsmaterial, möjligen med undantag av snickeriindustrin. Gruppen framhåller att många delbranscher inom byggmaterialindustrin för närvarande arbetar med betydande överkap-

acitet och inom vissa branscher —1. ex. mineralull, isolerglas och gipsskivor —

pågår eller har nyligen genomförts kapacitetsutbyggnader. Om de föreslagna

åtgärderna beträffande isolering av fasader och vindsbjälklag genomförs under en tioårsperiod väntas detta endast medföra att efterfrågenivån för

mineralull under denna tid ökar med 10 å 20 26 jämfört med 1976 års faktiska nivå. Liknande synpunkter framföres av Industrigruppen för lätt byggeri. Snickerifabrikanternas riksförbund säger sig vara berett att vid genomförande av åtgärdsprogrammet söka medverka på olika sätt, men framhåller att den

tidsrymd över vilken åtgärderna fördelas är viktig och bör noga övervägas

innan beslut om åtgärdernas genomförande fattas. Ett allt för snabbt genomförande kan enligt förbundet få synnerligen besvärande konsekvenser,

såväl under genomförandefasen som efter det att åtgärderna utförts.

Kapacitetsbrist kan tillfälligt uppstå för att senare avlösas av betydande

kapaciletsöverskott, vilket självfallet medför en rad oönskade konsckvenser.

7¶Sammanfattning av planverkets rapport —- Energihushållning i befintlig bebyggelse — slutlig rapport

7.1 Allmänt om rapporten

Rapporten - Energihushållning i befintlig bebyggelse — slutlig rapport -—- samt bilagor överlämnades till regeringen 1977-09-05 och utgör en slutlig redovisning av planverkets utredning med anledning av regeringens uppdrag 1976-08-19. Den ersätter därför helt den preliminära rapporten 1977-01-31.

Planverket anger att rapporten har utarbetats med utgångspunkt från

regeringens direktiv 1976-08-19 och med utgångspunkt från riksdagens

beslut rörande energihushållning under första halvåret 1977. Synpunkter

framförda av och utredningar utförda av remissinstanserna i anledning av

den preliminära rapporten har enligt verket beaktats vid utarbetandet av

rapporten. Ytterligare uppgifter och underlag för rapporten har verket inhämtat från några kommuner och landsting samt från fortifikationsförvalt-

ningen, byggnadsstyrelsen, HSB:s riksförbund, Svenska riksbyggen, SABO och Sveriges fastighetsägareförbund. Samråd i vissa frågor har under hand

skett med bl. a. bostadsstyrelsen, SIB och industriverket samt ett flertal organisationer, företag och enskilda personer.

Rapporten redovisar tänkbara tekniska sparåtgärder, en analys av konsekvenserna av dessa åtgärder, förslag till lämpliga åtgärder för genomförande metoder och resurser för att bedöma och besiktiga befintliga byggnader samt slutligen förslag till administrativa åtgärder, inklusive styrmedel genom nya

eller ändrade författningar.

Avgörande för möjligheterna att uppnå en energibesparing som kan

tillgodose de förutsättningar som anges i regeringens propositioner 1977 är enligt planverkets uppfattning att omfattande och effektiva åtgärder vidtas i den befintliga bebyggelsen. Som en följd härav har planverket bedömt det nödvändigt att vidga utredningen utöver vad som angavs i de ursprungliga

direktiven. Planverket har därför studerat även sådana sparåtgärder som inte

är direkt förknippade med regelmässigt underhåll eller med normalt förekommande ombyggnadsåtgärder. Vidare har sparåtgärder under en längre

tidsperiod än 10 år behandlats.

Planverket anger även vissa begränsningar av sitt uppdrag. Planverket har

således inte haft möjlighet att inventera byggnadsbeståndets omfattning eller

närmare studera den befintliga bebyggelsens egenskaper. De tekniska

sparåtgärder som behandlas bygger i allt väsentligt på nu känd teknik. Vissa icke traditionella, s.k. lokala energikällor för uppvärmning behandlas

kortfattat. Frågan om restriktioner rörande direktverkande eluppvärmning

behandlas inte i rapporten, eftersom denna fråga är föremål för särskild utredning (dir. 1977:69).

I rapporten har utnyttjats samma definition av nettoenergiförbrukning och

bruttoenergiförbrukning som i underlag från SCB och SIND. Det innebär att i

bruttoenergiförbrukningen inte inräknas de omvandlings- och överföringsförluster som finns även vid användning av elenergi och fjärrvärme.

Bostadsbebyggelsen har i första hand studerats. Men även övriga lokaler

och industrins byggnader har i viss omfattning behandlats trots att statistiska

uppgifter om denna bebyggelse är mycket knapphändiga. Problem rörande fritidshus m. m. har inte tagits upp till behandling, eftersom energisparåtgärder rörande dessa hus är föremål för utredning i annat sammanhang.

Efter samråd med bostadsdepartementet har beräkningar av spareffekterna

i första hand knutits till målåren 1985 och 1995. Vid bedömning av de ekonomiska konsekvenserna har planverket utgått från dagens kostnadsläge

och genomsnittliga kostnader. Det har inte varit möjligt att fördjupa

kostnadsbedömningarna och t. ex. ta hänsyn till prognostiserade, framtida

värden på energipris samt material- och arbetskostnader. Inte heller eventu-

ella fluktuationer i räntenivån har kunnat beaktas.

Planverket har inte bedömt det realistiskt att lägga fram förslag till tillämpningsbestämmelser till de i rapporten föreslagna ändringarna i' byggnadslagstiftningen. Planverket har inte ansett det falla inom ramen för utredningsuppdraget att gå närmare in på utformningen av bestämmelser för

statliga lån och bidrag eller att utreda skatte- och taxeproblem samt pris- och

kapitalmarknadsfrågor.

Inte heller hyresfrågor behandlas i rapporten. Planverket understryker

emellertid att särskilt frågan om utformning av bränsleklausuler är av stor

betydelse när det gäller att skapa ett positivt intresse för energisparåtgärder i hyreshus.

I det följande återges utredningsresultat och slutsatser i planverkets rapport — Energihushållning i befintlig bebyggelse — slutlig rapport — i sammandrag. Samtliga här refererade åsikter är således verkets egna.

7.2 Bebyggelsens omfattning och energiegenskaper

Rapporten redovisar bebyggelsens omfattning och egenskaper samt ener-

giåtgången för olika typer av byggnader. För bostäderna har underlag tagits fram i form av lätt tillgängligt statistiskt material.

När det gäller lokalerna har det inte visat sig möjligt att få fram uppgifter som är väsentligt bättre än de som under senare år använts vid bedömning av utvecklingen av energiåtgången. Planverket har därför valt att bygga sina bedömningar på tidigare redovisade uppgifter trots att dessa är mycket osäkra.

Planverket har med hänsyn till osäkerheten i tillgängliga uppgifter avstått från att göra direkta jämförelser mellan energiåtgången i olika typer av byggnader. Mycket tyder emellertid på att man i lokalerna använder väsentligt mera energi än i bostäderna räknat per m? utnyttjad våningsyta eller per m? byggnadsvolym.

7.2.1 Bebyggelsens omfattning

År 1975 fanns det 3,53 miljoner lägenheter i landet, varav 1,47 miljoner i småhus och 2,06 miljoner i flerbostadshus. Antalet rumsenheter (bostadsrum eller kök om minst 6 m?) var 13.8 miljoner, varav 7,2 miljoner i småhus och 6.6 miljoner i flerbostadshus. En tredjedel av bostadsbeståndet fanns i storstadsområdena (Stockholm, Göteborg och Malmö) och något mindre än en fjärdedel i glesbygd och tätorter med mindre än 2 000 invånare. (Med tätort avses en bebyggelsegrupp med minst 200 invånare. Bebyggelsetätheten i

gruppen skall vara sådan att avstånden mellan husen inte överstiger 200 m.)

Småhusen var den helt dominerande hustypen i glesbygd och mindre

tätorter. Närmare en fjärdedel av lägenheterna i småhusen var byggda före 1921. Ungefär en tredjedel var byggda efter 1960. Flertalet av de äldre småhusen låg i glesbygd och mindre tätorter.

I storstadsområdena och de större tätorterna dominerade flerbostadshusen.

Endast 10 26 av lägenheterna i flerbostadshusen var byggda före 1921. Mer än

40 26 hade tillkommit efter 1960.

Under perioden 1971-1975 byggdes 454 000 lägenheter. Antalet avgångna

lägenheter var 105 000 under samma period.

Flertalet (ca 95 26) av lägenheterna i småhus ägdes 1975 av enskild

person.

Närmare 40 26 av lägenheterna i flerbostadshusen ägdes av stat, kommun

eller allmännyttigt företag och ca 25 26 av bostadsrättsföreningar. Ungefär tre fjärdedelar av lägenheterna i de flerbostadshus som var byggda före 1941 ägdes av enskild person eller av dödsbon, fastighetsföreningar eller fastig-

hetsbolag. -

Möjligheterna att med tillgänglig statistik kartlägga lokalbeståndets omfattning och industrins byggnader är enligt verket mycket begränsade.

Lokalbeståndets omfattning exkl. industrilokaler enligt industriverket (SIND PM 1977:5) framgår av figur 7.1. Volymen avser endast den

uppvärmda delen av lokalbeståndet.

När det gäller att fastställa omfattningen av industrins byggnader är materialet enligt verket ännu mer knapphändigt än beträffande övriga lokaler. Ytterligare en komplikation vid bestämmandet av industrins lokalvolym ur energiförbrukningssynpunkt är att en del lokaler värms av

processvärme medan en del är ouppvärmda. Lindskoug har i BFR-rapporten T9:77 bedömt den totala lokalvolymen år 1975 till 630 miljoner m?, varav 250

m? utgör industrilokaler.

Figur 7.1 Det befintliga lokalbeståndets (1976) uppvärmda volym (exkl. industrilokaler) fördelad på nyttjare enligt industriverket (SIND PM 1977:5)

Byggnadsvolym M

milj. m?

150 14

50¶Handel Orfentliz Samfärdsel Skolor Stukhus Militära

Bank FPorvaltmrne Post Socislvård — antigemngar

Foörsäkning iele

7.2.2 Bebyggelsens egenskaper

7.2.2.1 Bostadsbeståndets egenskaper Lägenhetsstorlek

Drygt hälften av lägenheterna 1975 bestod av 2-3 rum och kök och en tredjedel var större än 3 rum och kök. I småhus belägna i tätorterna var andelen sådana större lägenheter drygt 70 26. Motsvarande värde för småhus i glesbygd var 45 96. Lägenheterna i flerbostadshusen var väsentligt mindre och endast drygt 10 96 var större än 3 rum och kök.

Utrustningsstandard

Som en följd av modernisering och rivning av äldre lägenheter har andelen omoderna och halvmoderna lägenheter (lägenheter med vatten. avlopp, centralvärme och WC) minskat kraftigt sedan 1960. 1975 var drygt 85 946 moderna, motsvarande siffra 1960 var drygt 50 26. En stor del av småhuslägenheterna i glesbygd var omoderna.

I 1975 års bostadsbestånd fanns cirka 240 000 omoderna lägenheter, varav cirka 165 000 i småhus. De halvmoderna lägenheterna uppgick till cirka 245 000.

Nettotillskottet genom modernisering uppgick under perioden 1971-1975 till cirka 120000 lägenheter, vilket var något mer än de cirka 110000 lägenheter som moderniserades under föregående femårsperiod, 1966-1970. Antalet moderniserade lägenheter i flerbostadshus ökade starkt från cirka 10 000 lägenheter 1966-1970 till cirka 60 000 1971-1975. Samtidigt sjönk emellertid antalet moderniserade lägenheter i småhus från 100 000 till cirka 60 000.

Area hos klimatskärmen

Arean hos taket (vindsbjälklaget), fasaden (yttervägg inkl. fönster och dörrar) och bottenbjälklaget är i förhållande till golvarean väsentligt större i friliggande småhus än i flerbostadshus. För bostadshus byggda under perioden 1946-1955 uppgår fasadarean (yttermått) per m? bostadsyta till cirka 1.35 i friliggande 1-planshus och till cirka 1,15: friliggande I 1/2-planshus. I flerbostadshus byggda under samma period uppgår fasadarean per m? bostadsyta till cirka 0.75. Detta värde gäller för såväl lamellhus som punkthus. I extremt smala friliggande flerbostadshus med endast 8 m bredd är fasadarean per m? bostadsyta nästan lika stor som för friliggande småhus i I 1/2-plan. För breda och korta flerbostadshus belägna i slutna kvarter kan fasadarcan per m? bostadsyta vara så låg som 0,3. Effekten av att värmeisolera ytterväggarna i sådana hus är därför väsentligt mindre än i ett flerbostadshus som är så smalt som 8 m. Större delen av den totala arean för bostäder i landet finns i småhusen.

Ytterväggar

Tillgängliga uppgifter beträffande ytterväggskonstruktionen ger inte enligt verket en fullständig bild av konstruktionsvalet. Ibland är de redovisade värdena svåra att tolka. Mot bakgrunden av uppgifter i 1945 års bostadsräkning och en dej undersökningar som utfördes inom bostadsstyreisen på 50talet har verket gjort en uppskattning av konstruktionsvalet och k-värdena under olika tidsperioder. Dessa redovisas i tabell 7.1 och tabell 7.2.

Tabell 7.1 Uppskattade k-värden för klimatskärmen i det befintliga bostadsbeståndet (1975) fördelade på hustyp, byggnadsdel och byggnadsår (planverkets rapport)

Småhus byggda Flerbostadshus

byggda

före 1921- — 1941- = 1961- = före 1921- = 1941- = 1961-

1921 1940 1960 1975 1921 1940 1960 1975

Lägenheter 1000-tal 390 295 315 470 200 280 705 875 Bostadsyta per lägenhet, m? 90 92 97 111 60 52 57 67 k-värde i W/m2 oC

I Inkl. fönster i dörrar

Tabell 7.2 Bostadsbeståndet (1000-tal lgh) 1975 efter byggnadsår och vytterväggsmaterial enligt planverkets uppskattning

Ytter- Småhus Därav byggda Flerbo- Därav byggda Väggs- totalt — —-1920 —1921- — 1941- — 1961- — stadshus-1920 = 1921- — 1941- — 1961material 1940 1960 1975 totalt 1940 1960 1975

Trä 1260 345 270 240 405 545 80 60 175 330 Tegel 65 45 15 5 - 430 120 200 110 0 Tegel +

Totalt 1470 390 295 315 470 2060 200 280 705 875

Uppvärmningsform

År 1975 hade cirka 22 26 av lägenheterna i småhusen och cirka 2 26 av lägenheterna i flerbostadshusen elvärme (tabell 7.3).

Tabell 7.3 Bostadslägenheter i 1000-tal fördelade på uppvärmningsform år 1975 (planverkets rapport)

Källa: FoB 1975, SCB:El- och fjärrvärmeförsörjningen 1975 (Iv 1976:7.40)

7.2.2.2 Lokalbeståndets och industrins byggnaders egenskaper

Tillförlitliga uppgifter om tekniska egenskaper och kvaliteter hos lokalbe-

ståndet och industrins byggnader är svåra att få fram. Flertalet lokaltyper,

såsom kontor, vårdbyggnader och skolor, kan emellertid enligt verket bedömas ha något sämre värmeisoleringsegenskaper än flerbostadshus och högre energiförlust genom ventilationen. Det finns därför skäl att anta att möjligheterna till energibesparing är större än i bostadsbeståndet.

7.2.3 Bebyggelsens energiförbrukning

7.2.3.1¶Inledning

I rapporten används begreppen nettoenergi och bru ttocnergi.

Med nettoenergi för byggnader avses den inom byggnaden ”förbrukade” mängden energi, dvs. summan av värmeförluster genom väggar inklusive fönster, tak och golv, energi för uppvärmning av ventilationsluft och för uppvärmning av tappvarmvatten samt elenergi för hushållsändamål

minus den energi som tillförs byggnaden från personer, belysning, sol o. d.

(s. k. gratisenergi).

Vid bedömning av den mängd bruttoenergi som tillförs byggnaderna tas i denna rapport hänsyn till de omvandlings- och överföringsförluster som sker i de i byggnaderna placerade oljepannorna och de centrala oljeeldade

anläggningarna. Däremot beaktas inte de omvandlings- och överföringsför-

luster som uppstår vid användning av elenergi eller energi från fjärrvärme-

verk. Motsvarande indelning används i statistiskt underlag från SCB och SIND.

Det faktum att det i rapporten används ett begrepp bruttoenergi som inte

beaktar omvandlings- och överföringsförluster för vare sig fjärrvärme eller

elenergi måste, enligt verket, beaktas speciellt i samband med att man överväger en Övergång från uppvärmning av byggnader med små eller

medelstora oljepannor till fjärrvärme eller elvärme eter tvärtom.

För att göra det möjligt att jämföra de totala bruttoenergivärdena 1985 och 1995 förutsätts i rapporten att dagens fördelning mellan energikällor kommer att vara densamma år 1985 och 1995. Vid bedömning av den energibesparing som uppnås vid vissa enskilda åtgärder, t. ex. vid övergång till fjärrvärme eller vid utnyttjande av solinstrålning, tar rapporten dock hänsyn till den verkliga bruttoenergiändringen.

Konsekvenserna av att utnyttja mer eller mindre elenergi för uppvärmning behandlas inte i rapporten.

7.2.32¶Bostadsbeståndets energiförbrukning

Med utgångspunkt från bostadsbeståndets omfattning och cgenskaper har verket gjort vissa beräkningar och uppskattningar rörande bostadsbeståndets

energiförbrukning.

Mot bakgrund av en beräkning av nettoenergiförbrukningen per lägenhet

år 1975 fördelad på hustyp och byggnadsår beräknar verket nettoenergiför-

brukningen i bostadsbeståndet på byggnadsår och byggnadstyp (figur 7.2). Antalet gradtimmar har vid beräkningarna antagits till 110 000.

Figur 7.2 Nettoenergiförbrukning (1975) i det befintliga bostadsbyggnadsbeståndet fördelade på byggnadstyp och byggnadsår (planverkets rapport)

Småhus Flerbostadshus TWh TWh 15 15

21)

N. 1

-i920 1221-

TIO

Verket framhåller att om man omvandlar den angivna nettoencergiförbruk-

ningen till bruttoenergiförbrukning så blir denna drygt 105 TWh för bostäder.

Det är något högre än de cirka 100 TWh som antagits gälla för bostäder 1975. Skillnaden beror enligt verket sannolikt på att värdena för småhus bör

minskas med cirka 10 26 med hänsyn till att man där förmodligen håller något lägre inomhustemperatur än i flerbostadshusen.

7.2.3.3¶Lokalbeståndets energiförbrukning

Tillgängligt material från såväl SIND som Energisparkommittén tyder på

att ett kraftigt trendbrott ägt rum beträffande energiförbrukningen inom den s. k. övrigsektorn, dvs. för bostäder och lokaler. Denna utveckling är enligt verket anmärkningsvärd i det långa perspektivet. Det innebär att en brant

ökning av energiförbrukningen från andra världskriget och fram till 1970talets början dämpats och närmat sig s. k. nolltillväxt.

7.2.4¶Byggnadsbeståndets och energiförbrukningens utveckling

7.2.4.1 Bostadsbeståndets utveckling och energiförbruk-

ning

För att totaleffekter i bostadsbeståndets energiförbrukning skall kunna

bedömas måste antaganden göras om bostadsbeståndets tillväxt. Planverket har därvid antagit följande för perioden 1976-1985: Nyproduktion per år småhus 40 000 Igh Nyproduktion per år flerbostadshus 25 000 Igh

Nettoavgång per år småhus 15 000 Igh

Nettoavgång per år flerbostadshus 10 000 Igh

Samma antagande har även gjorts för nästa tioårsperiod fram till 1995.

I figur 7.3 har avgången fördelats på bostadsbeståndets åldersklasser och nyproduktion adderats så att ålderssammansättning av 1985 och 1995 års bostadsbestånd redovisas. Verket redovisar också bruttoenergiförbrukningen

per lägenhet fördelad på hustyp och byggnadsår (figur 7.4).

Verkets bedömning av den totala utvecklingen av bostäders bruttoenergiförbrukning 1975-1995 framgår av figur 7.5.

I rapporten redovisas energiförbrukningen för småhus och flerbostadshus fördelad på uppvärmning (inkl. eluppvärmning), varmvatten och hushållsel. För småhus åtgår 12 96 av energiförbrukningen till hushållsel, 14 26 till varmvatten och resterande 74 96 till uppvärmning. För flerbostadshus är motsvarande siffror 16 26. 20 26 resp. 64 96.

Figur 7.3 Antagen lägenhetsutveckling fram till 1995 (planverkets rapport) Lägenheter 1000-tal

4500 om

1.230 — Byggnadsår

= Smånnus

4eGa agan

Flerbo- 2225 300

2500 —

1261-1975 ST

2000 J| 225

1500 | 1941-1560

1000 I

1921-194C

500 |

Före 1921

Figur 7.4 Bruttoenergiförbrukning (1975) per lägenhet fördelad på hustyp och . byggnadsår (planverkets rapport)

La 0006

-1920) 1821- 1901- — 1961- 1920 1981-101

( 19606 1975 1946 > 1960

7.2.4.2¶Lokalbeståndets och industrins byggnaders utveckling och energiförbrukning

Beträffande bostäder finns ett dokumenterat utgångsläge med uppgifter

om det nuvarande beståndets omfattning och sammansättning som underlag för en prognos om byggnadsvolymens utveckling. Detta saknas när det gäller lokaler och industrins byggnader.

Statens industriverk har i en prognos för övrig lokalvolym (SIND PM 1977:5) bedömt ökningstakten under tiden 1982-85 till 1,6 procent och 1985-95 till 1,1 procent.

Verkets bedömning av lokalbeståndets (exkl. industrins lokaler) omfattning och utveckling redovisas i figur 7.6. Specifika förbrukningstal för lokaler

som cj är industrilokaler (övriga lokaler) 1975-95 redovisas i tabell 7. Även

dessa uppgifter har erhållits ur SIND:s rapport (PM 1977:5). Verket konstaterar att de specifika åtgångstalen synes höga jämfört med de värden som erhållits från byggnadsstyrelsen och andra statliga verk. Skillnaden kan enligt verket bero på olika sätt att beräkna byggnadsvolymen. Bruttoenergiförbrukning för dessa lokaler uppgår med dessa utgångspunkter till 46 TWh/år 1975,

55¶TWh/år 1985 och 59 TWh/år 1995.

Figur 7.5 Utveckling av bostäders bruttoenergiförbrukning 1975-1995 (planverkets

rapport)

TWh 110.

[ ] småhus 106,3 Byggnadsår:

Flerbo- 103,5

stadshne

160 | 10040

16,8

N lh

1961-1975

1911-1960

1921-1940

Före 1921

Figur 7.6 Prognos för volymförändring för övriga lokaler (planverkets rapport)

>16

Militära anläggningar

50C

Sjukhus Socialvård

Skolor

: -

Samfärdsel, Post, Tele

Offentlig förvaltning

109 Handel

Bank

Försäkring

1975 1985

Tabell 7.4 Specifika energiåtgångstal för övriga lokaler, kWh/m, 1972-95

1975 1985 Totalt 120 121 därav eldrift+elvärme 21.8 36 fjärrvärme 12,6 24 annat 85.6 6l

Beträffande industrins lokaler, volymutveckling och energiförbrukning

hänvisar verket till en utredning av N E Lindskoug som publicerats i BFR rapport T9:77 (tabell 7.5).

Tabell 7.5 Värmd lokalvolym och energiförbrukning i industrins byggnader 1975, 1985 och 2000

1975 1985 2000 Lokalvolym milj. m 250 325 400 Bruttoenergiförbrukning TWhnh/år 17,0 254 30.0

7.2.3¶Exempel på energisparåtgärder

Planverket har genom enkäter och underhandskontakter insamlat uppgifter om vidtagna energihushållningsåtgärder, särskilt vad gäller kostnader och erhållna besparingar. Dessutom har en inventering gjorts av beviljade lån och/eller bidrag för energibesparande åtgärder.

I en bilaga till rapporten redovisas de stöd och bidrag som beviljats för energibesparande åtgärder i bostäder, kommunala byggnader, industrier och

offentliga lokaler samt teoretiskt beräknade spareffekter.

7.3 Lämpliga åtgärder i befintlig bebyggelse 7.3.1 Allmänt

De sparåtgärder som planverket föreslår inrymmer såväl beprövade metoder som sådana som innebär nytänkande och utveckling.

Energisparåtgärderna kan avse byggnadstekniska åtgärder rörande klimatskärmen och installationstekniska åtgärder rörande ventilation, uppvärmning, varmvattenförsörjning och belysning. I en bilaga redovisas och kommenteras ett 50-tal åtgärder i var sitt ”åtgärdsblad”. Sparåtgärderna har : analyserats enligt en gemensam bedömningsmall (se nedan).

- Typ av byggnad där åtgärden är tänkbar Bedömning av realism av den förslagna åtgärden. - Energibesparing

Uppskattning av spareffekt samt lämplig eller nödvändig kombination

med annan åtgärd för att uppnå avsedd effekt.

- Kostnader

Bedömning av kostnader för inköp och installation av komponenter, översiktlig bedömning av kostnadseffekterna m. m. |

- Material- och utförandekontroll

Bedömning av möjligheterna att genom provning eller besiktning kontrollera resultatet.

13 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 76

- Genomförbarhet Genomförbarheten bedöms med hänsyn till produktutveckling. tillgång på

kunnig personal etc.

- Risker för bieffekter Känslighet för störningar, effekter på andra komponenter eller system bedöms.

- Konsekvenser för berörda parter

Bedömning av tillgång på komponenter m. m., skötselproblem, serviceoch underhållsbehov etc.

De cnergibesparande åtgärderna kan i princip indelas efter insatsens

omfattning. Planverket har indelat åtgärderna i följande fyra grupper eller

kategorier:

1. Ändrad drift och skötsel

2. Injustering och underhåll

3. Förbättringar av enkelt slag

4. Förbättringar av mer omfattande slag

Ändrad drift och skötsel omfattar åtgärder som vidtas av driftoch skötselpersonal,t. ex. övervakning av panncentraler eller kontroll av att fastighetens ytterdörrar är stängda vid kall väderlek. Även åtgärder som brukarna själva kan vidta, t. ex. att undvika fönstervädring så mycket som möjligt.

Injustering och underhåll omfattar injustering av luftbehand-

lings- och uppvärmningsinstallationer och underhåll t. ex. genom tätning av fönster och dörrar. Installationer har normalt kortare livslängd än byggnaden i Övrigt och vissa komponenter i installationssystemen måste därför bytas ut eller trimmas periodiskt. Aktuella underhållsåtgärder här kan omfatta byte av delar i reglerutrustningen, oljebrännare o. d. samt trimning av brännare och

panna.

Enklare förbättringsåtgärde rär normalt aktuella för installationerna, men det finns åtgärder som berör byggnaden, t. ex. värmeisolering av

vindsbjälklag eller av bröstningar bakom radiatorer. Exempel på åtgärder på

installationssidan är installation av utetemperaturstyrd automatisk shuntutrustning, av utrustning för drifttidsstyrning av uppvärmningssystem celler av

motsvarande utrustning för luftbehandlingssystem.

Mer omfattande förbättringsåtgärder förekommer oftast på byggnadstekniska sidan och omfattar normalt byggnadens klimatskärm. Det gäller förbättring av värmeisolering av väggar utvändigt eller invändigt eller av golvbjälklag m. m. Installationstekniska åtgärder kan förekomma, t. ex. anslutning till fjärrvärmenät eller installation av system för värmeåtervinning ur ventilationsluft. De flesta av dessa åtgärder är byggnadslovsplik-

tiga.

Med denna kategoriindelning grupperas åtgärderna i princip efter insatsens

storlek. Kategoriindelningen får dock inte ses som en renodlad prioriterings-

ordning. Ur angelägenhetssynpunkt bör normalt i första hand vidtas de åtgärder som ger största möjliga energibesparing i relation till nedlagd kostnad, menar verket. Det kan innebära att en åtgärd tillhörande gruppen

”förbättringar av omfattande slag”, t. ex. installation av värmeåtervinningsutrustning, kan vara mer angelägen än vissa åtgärder hörande till de tidigare

tre grupperna. Vid bedömningen av angelägenhetsgraderingen påpekar

planverket att hänsyn även måste tas till drift-och skötselkostnad samt till åtgärdens tekniska livslängd och till byggnadens återstående livslängd.

Planverket framhåller att för varje led i processen att genomföra en teknisk åtgärd i en byggnad — från råvaruutvinning till fullbordad åtgärd — åtgår vissa

mängder energi. Vid en bedömning av effekten av energibesparande åtgärder är det därför av intresse att känna till vilka mängder energi som åtgår för

framställning av byggmaterial, utrustning för installationer och till transporter och byggproduktion i förhållande till den energibesparing som kan åstadkommas genom förbättringsåtgärderna.

Planverket har beräknat att energiåtgången för att genomföra de tekniska åtgärderna motsvarar 1,0—1,5 ö av den energibesparing åtgärderna medför

under byggnadens livslängd. Verket har därvid räknat med att en åtgärdad byggnad har en genomsnittlig återstående livslängd på 40 år.

Planverket anser även att en sänkning av inomhustemperaturen kan ge

betydande energibesparingar. Samtidigt påpekar man att den lägsta acceptabla rumstemperaluren ej generellt kan anges utan att den beror på

omgivande vägg- och fönsterytors storlek, värmeisoleringsförmåga och

täthet.

7.3.2 Värmeisolering

Tilläggsisolering kan enligt planverket ofta ske med moderna högisolerande material. God spareffekt kan därför uppnås med rimliga isolerings-

tjocklekar. Nya tilläggsisoleringskonstruktioner kan förväntas bli utvecklade inom de närmaste åren genom insatser av materialindustrin, byggnadsindustrin och forskningsverksamheten vid bl. a. de tekniska högskolorna.

7.3.2.1¶Värmeisolering av tak och bjälklag

Lämpliga produkter och teknik för värmeisolering finns. Lönsamheten för en relativt kraftig tilläggsisolering är vanligen god, särskilt för hus med lätt

åtkomliga tak- eller vindsbjälklag. Planverket anser däremot att isoleringen

hos kompakta tak, dvs. yttertak och innertak med gemensam stomme normalt är Svår att förbättra. Enkla metoder saknas. Om rumshöjden tillåter

kan det, särskilt i samband med renovering, vara ekonomiskt att göra en invändig tilläggsisolering. Om yttertakbeläggningen behöver bytas ut kan

Prop. 1977/78:76 = 196

under vissa förutsättningar också en tilläggsisolering utföras på takets ovansida.

7.3.2.2 Värmeisolering av ytterväggar

Planverket anser att en utvändig isolering av ytterväggarna från teknisk synpunkt oftast är mest fördelaktig. De vanligen sämst isolerade väggdelarna är bjälklags- och innerväggsanslutningar till ytterväggen. En tilläggsisolering utvändigt förbättrar alla delar av fasaden, även de sämsta. Om isoleringen placeras på insidan blir detta inte möjligt.

Den ekonomiska lönsamheten är i hög grad beroende av om åtgärden kan kombineras med andra renoveringsåtgärder som ändå skulle ha kommit till stånd. Om husets fasadbeklädnad behöver bytas ut eller underhållas, är en samtidig förbättring av värmeisoleringen i regel motiverad, särskilt om man därigenom också kan minska de framtida underhållskostnaderna. Fasader med kulturhistoriskt intresse kan enligt verkets uppfattning oftast inte förses med utvändig tilläggsisolering. Detsamma gäller fasader som har speciell form, är försedda med en stor mängd burspråk (balkonger i vissa fall) eller där taksprånget är otillräckligt för att skydda väggen i tillräcklig grad vid en utåt ökad väggtjocklek.

En utvändig tilläggsisolering medför att byggnadens yttermått ökar något. Även om byggnaden är uppförd med högsta tillåten planyta eller om tilläggsisoleringen medför att avståndsregeln i 39 § BS inte innehålls anser verket att byggnadsnämnden med stöd av undantagsbestämmelserna i 39 och 67 §§ BS utan onödiga restriktioner bör kunna medge att tilläggsisolering utförs i ovan nämnda fall. I de fall det blir fråga om att tilläggsisolera en fasad som har fasadlivet i tomtgräns måste givetvis överenskommelse träffas mellan berörda parter. Byggnadsnämnden bör i sådana fall kunna medverka till att frågan löses på ett lämpligt sätt och att ändamålsenliga energisparåtgärder kan genomföras.

En invändig isolering kan ur teknisk synpunkt medföra komplikationer, speciellt i hus av stenmaterial och med utvändigt putsskikt. I hus med träväggar kan en invändig tilläggsisolering försvaras ur teknisk synpunkt, om en utvändig isolering inte går att åstadkomma och den invändiga isoleringen utförs i samband med andra förbättringsåtgärder. Sådana åtgärder är t. ex. bättre ljudisolering och montering av ytskikt med större förmåga att skydda mot brand. I den ekonomiska kalkylen måste enligt planverket hänsyn tas till den minskade lägenhetsytan och svårigheten att utföra en sådan förbättring utan att lägenheten utryms.

7.3.3 Fönster och dörrar

I äldre hus är det vanligt att man i samband med ombyggnad även byter fönster. Planverket anser att man då alltid bör överväga om man kan sätta in

treglasfönster. Speciellt i byggnader som är så placerade att de utsätts för

kraftigt buller kan ett utbyte av fönster mot bättre ljudisolerande treglasfönster vara befogat. Vid byte av fönster bör man även överväga om man kan

byta till fasta fönster då dessa är tätare än öppningsbara fönster.

Om de befintliga tvåglasfönstren är av god kvalitet anser planverket att

man bör överväga att komplettera dessa med ett tredje glas. Detta kan ske antingen genom en in-eller utvändig komplettering med ett enkelglas, utbyte

av ett enkelglas mot en tvåglas isolerruta eller byte av en. fönsterbåge med

enkelglas mot en ny fönsterbåge med tvåglas isolerruta. Används isolerglas-

rutor bör dessas beständighet garanteras av fabrikanten. Vid allt fönsterbyte och fönsterkomplettering påpekar planverket värdet av att välja sådant material i karm och båge att kommande underhållskostnader hålls nere.

Planverket nämner även möjligheten till energibesparing genom att byta

ytterdörrar i speciellt småhus samt genom att förbättra värmeisoleringen hos

ytterdörrar och bröstningar i fönsterdörrar. Goda energispareffekter kan även

uppnås genom att förse fönster med olika typer av persienner, gardiner,

fönsterluckor etc. Då lokalnyttjarens sparambitioner här är helt avgörande för spareffekten anser planverket emellertid att man inte kan bedöma besparingarnas storlek.

7.3.4 Tätmingsåtgärder

Planverket påpekar att en byggnads täthet betyder mycket för byggnadens energiförbrukning. Tätheten får dock ej göras så stor att hygieniska problem

uppkommer i form av fukt, dålig luft, för hög radonhalt etc. Otätheter förekommer vanligen i form av springor och sprickor både i och mellan de omslutande byggnadsdelarna. I trähuskonstruktioner ger t. ex.

elektriska installationer i vtterväggar ofta upphov till otätheter. Andra

känsliga ställen är anslutningar mellan vägg, fönsterkarm och fönsterbåge.

Även cirkulation av kall luft i byggnadsdelar medför energiförluster genom att stora ytor kyls ned.

Genom tätning med drev, tejp och fogmassa kan ofta springor och sprickor

tätas. Injektering med karbamidskumplast eller liknande kan i vissa typer av konstruktioner medföra ökad täthet, främst genom att inläckande kalluft hindras från att spridas i t. ex. bjälklag, menar verket.

Lufttätheten hos fönster och dörrar kan ofta förbättras avsevärt genom att

gamla, dåligt fungerande tätningslister mellan karm och båge byts ut mot nya. Tätningslister av textiltyp som tidigare använts för tätning av fönster och

dörrar är mindre lämpliga. Under den senaste tiden har utvecklats bättre tätningslister av beständiga gummi- eller syntetmaterial som ger god tätning

vid springor upp mot 6 mm och mera.

7.3.5 Ventilation

Planverket framhåller att uppvärmningen av ventilationsluften svarar för

mellan 25 och 60 96 av en byggnads nettoenergiförbrukning, den lägre siffran

gäller för bostäder och den högre för övriga lokaler som kontorsbyggnader och

liknande. Genom att sänka uteluftsflödena går det att åstadkomma en avsevärd energibesparing.

Kunskapen om vilka lägsta uteluftsflöden som från hygienisk synpunkt

kan accepteras är dock otillräcklig. I dag finns det därför inte tillräckligt underlag för att godta lägre uteluftsflöden än dem som anges i SBN 1975.

Forskning på detta område pågår dock.

I många byggnader med luftbehandlingssystem är uteluftsflödet större än det från hygienisk synpunkt godtagna luftflöde som anges i SBN 1975. För att

minska energiförbrukningen bör man enligt verket sänka uteluftsflödet till de i SBN 1975 angivna värdena. En ytterligare sänkning är många gånger tänkbar under långa perioder då byggnaderna eller delar av dem inte

utnyttjas. I en del fall är det tänkbart att periodiskt helt stoppa luftflödet. För vissa äldre byggnader av stenmaterial kan dock utvecklingen av radioaktiva produkter vara av en sådan storleksordning att man inte kan gå ned till i SBN

1975 godtagna värden på luftflödet. Hänsyn måste tas till denna faktor i

byggnader där risken för radioaktiv strålning är speciellt stor.

Sker det en generell sänkning av uteluftsflödet visar det sig ofta att tilluftsaggregatets komponenter blir för stora. Man kan då överväga att byta

ut vissa komponenter, t. ex. filter, värmare och framför allt fläktar eller deras

motorer. Vissa delar av tilluftsaggregaten kan kopplas förbi eller stängas av.

Befuktning är i de allra flesta fall inte nödvändig att behålla. Befuktningsaggregat kan enkelt kopplas ur. När befuktningen stängs av minskas uppvärmningsbehovet kraftigt. Minskningen kan vara så betydande att värmaren för ventilationsluftens uppvärmning måste byggas om för att driftstörningar inte skall uppstå.

På samma sätt som för uppvärmningsinstallationer är det ofta möjligt att

sänka energiförbrukningen kraftigt genom cen injustering av luftbehandlings-

installationen.

I många flerbostadshus har man redan nu installerat fläktar med två hastigheter. Med denna utrustning kan man under den kallare delen av året —

vid lägre temperatur än ca -5?C — sänka uteluftsflödet och på så sätt

åstadkomma en energibesparing. Genom att köra luftbehandlingsinstallationen med fullt uteluftsflöde under den varma årstiden kan man i många fall vid kylig nattluft sänka byggnadens temperatur så långt att behovet av att

under dagtid utnyttja kylning minskar. Även i sådana fall då byggnaden inte

förses med kylning är detta en enkel metod för att till en mycket rimlig kostnad förbättra byggnadens inomhusklimat dagtid under den varma

årstiden, framhåller planverket.

Av äldre byggnader med luftbehandlingsinstallationer är det relativt

många som utnyttjar luftflödet som värmebärare. Där kan man inte enkelt sänka uteluftsflödet. För att åstadkomma en sänkning av energiförbrukningen är det dock i vissa fall möjligt att genom ombyggnad av luftbehandlingsinstallationen förse den med återluftföring. Därigenom kan utelufts-flödet och energiförbrukningen minskas.

I syfte att utnyttja värmen i frånluften och därigenom minska energiförlusten bör man sträva efter att installera värmeåtervinningsaggregat, anser planverket. I många fall, speciellt i flerbostadshus, kräver detta dyrbara ombyggnader av luftbehandlings- eller uppvärmningsinstallationerna. Metoden kan dock med mycket god lönsamhet tillämpas i många andra byggnader som har försetts med till- och frånluftssystem och är där den utan tvekan mest lönsamma åtgärden.

7.3.6 Uppvärmningssystem

Många pannor och oljebrännare är av dålig kvalitet och bör av detta skäl bytas ut, menar planverket. Åtgärden — i varje fall brännarbytet — är relativt enkel att utföra och energibesparingen kan vara avsevärd.

I många individuellt uppvärmda enbostadshus vore det sannolikt möjligt att åstadkomma en olje- eller elbesparing genom att helt eller delvis övergå till vedeldning. Tidigare typer av pannor avsedda för eldning med såväl olja som ved har inte varit helt lämpade för vedeldning, men utvecklingen har under senare tid drivit fram bättre produkter enligt verket. Detta gäller i princip även för större pannor.

I många fall är det tänkbart att ansluta byggnadernas uppvärmningsinstallationer till fjärrvärmesystem. Detta innebär ofta att den verkliga bruttoenergiförbrukningen sänks eftersom verkningsgraden är högre i de rationellt skötta fjärrvärmeanläggningarna än i de individuella panninstalationerna. Övergång från individuell uppvärmning till fjärrvärme innebär dock inte alltid de kraftiga sänkningar av cenergiförbrukningen som ibland görs gällande. För gles småhusbebyggelse kan kulvertförlusterna bli betydande och verkningsgradförbättringen betydligt lägre än vad som framgår av en direkt jämförelse av de olika pannornas genomsnittliga verkningsgrader.

Även övergång till elvärme kan i vissa fall innebära en besparing av den verkliga bruttoenergiförbrukningen, speciellt i de fall man inte kan utnyttja fjärrvärme.

7.3.7 Stvr-och reglersystem

De flesta äldre vattenvärmda uppvärmningsinstallationer är inte injusterade eller mycket dåligt injusterade. Härigenom kommer temperaturen I byggnadens olika delar att vara olika. För att det kallaste rummet skall få en acceptabel inomhustemperatur måste systemets framledningstemperatur höjas så att övriga rum i byggnaden kommer att få för höga temperaturer.

Detta medverkar till en kraftigt förhöjd energiförbrukning. Sådana uppvärmningsinstallationer måste injusteras, framhåller planverket. Åtgärden kräver

kvalificerad personal.

Pannornas och panninstallationernas reglerutrustning kan vara i behov av utbyte eller översyn. Små pannor är för närvarande sällan försedda med reglerutrustning och det finns därför skäl att från energihushållningssynpunkt installera utetemperaturstyrd motorshunt för att undvika övertemperaturer i byggnaden.

För att ytterligare sänka energiförbrukningen i byggnader med korrekt

injusterade uppvärmningsinstallationer som försetts med utetemperaturstyrd motorshunt kan installationen kompletteras med radiatortermostater i rum med stor solinstrålning eller intern värmetillförsel. Med hjälp av dessa

kan man tillgodogöra sig solstrålning eller intern värmeutveckling i rummet och på så sätt minska energiförbrukningen. Erfarenheterna från använd-

ningen av radiatortermostater är dock inte odelat positiva, framhåller planverket.

I många byggnader såsom kontor, skolor, enbostadshus osv. är det möjligt

att sänka energiförbrukningen genom att förse reglerutrustningen med anordning som möjliggör sänkning av rumstemperaturen nattetid eller över helger eller bådadera. Utrustningen kan fås till en relativt låg kostnad.

Befintliga regleranordningar kan kompletteras med motsvarande utrustning,

även detta till en relativt låg kostnad.

Utrymmen som endast periodvis har behov av uppvärmning kan förses

med tidur för styrning av värmetillförsel.

Dessutom kan det enligt planverket vara lämpligt att komplettera installationerna med erforderliga mätinstrument för att möjliggöra och förenkla

driftövervakningen.

7.3.8 Övriga åtgärder

Av en bostads nettoenergiförbrukning beräknar planverket att cirka 10-15 6 går åt för värmning av tappvarmvatten medan andelen i övriga

byggnader är lägre.

På samma sätt som i nyinstallationer bör det vara möjligt att öka de

boendes incitament att spara energi genom att installera individuella värmeeller vattenmätare i tappvarmvattenledningarna och debitera efter den faktiska förbrukningen av varmvatten. I äldre vattenledningar kan varmvattencirkulation medföra onödiga

encrgiförluster om den bibehålls även under perioder då byggnaden inte

brukas och då något behov av varmvattencirkulation inte finns.

Äldre vattensystem har vidare i stor utsträckning otillräcklig temperatur-

reglerutrustning, menar verket. Varmvattentemperaturen är för hög. Befintliga installationer bör i sådana fall förses med temperaturbegränsningsutrustning.

Man bör också enligt verket kunna åstadkomma en energibesparing genom att sänka varmvattentemperaturen till omkring 452C från de cirka 652C — 802C som ofta förekommer i äldre byggnader utan temperaturbegränsningsutrustning.

Hushållsförbrukningen i bostäder uppgår till 10-15 "4 av dess nettoenergiförbrukning. I lokaler är andelen högre och kan uppgå till omkring 20 2. Genom att ändra belysningsinstallationerna i befintlig bebyggelse, speciellt i lokaler, kan man sänka energiförbrukningen endera direkt genom att utnyttja mindre energikrävande ljusarmaltur eller indirekt genom att ventilationsluftflödet kan minskas när ljusarmaturens effektavgivning minskar. Installation av utrustning för tidsstyrning av belysnings-och elinstallationer kan ge betydande energibesparingar. Vid åtgärder i befintliga belysningsinstallationer måste dock tillses att kraven på tillfredsställande belysning uppfylls.

För att förbättra utnyttjandet av producerad elenergi bör i större utsträckning än hittills installeras utrustning för faskompensering, framhåller verket.

7.3.9 Nva lokala energikällor

Värmepumptekniken möjliggör att ur en värmekälla med låg temperatur utvinna värmecnergi och lyfta denna till en högre temperaturnivå för värmning av t. ex. radiatorer och tappvarmvatten. Som värmekälla kan t. ex. uteluft, ytvatten eller ett jordlager fungera.

Olika kombinationer av värmekällor och distributionsmedia är teoretiskt tänkbara. Kombinationer såsom vatten-vatten, luft-vatten och mark-vatten har använts. Vid större anläggningar kan tillskottsenergi erhållas ur frånluften. Ett värmesystem baserat på värmepumpsteknik måste i regel kompletteras med någon form av tillsatsvärme under årets kallare dagar. Tillsatsvärme crhålls vanligen genom elvärmare.

Värmepumptekniken är relativt väl utvecklad och värmepumpar har fått vidsträckt användning i andra länder med annat klimat och andra förutsättningar. Här i landet har de dock hittills använts i begränsad omfattning.

Den direkta solstrålningen mot jorden har en relativt hög genomsnittlig effekt vid markytan (ca 0,8 KW/m?). Trots vårt nordliga läge som bl. a. medför en ogynnsam fördelning av solstrålningen mellan sommar och vinter är solstrålningen här inte nämnvärt mindre än i övriga Europa.

Den energi som solstrålningen medför kan till en del termiskt tillvaratas för uppvärmning av byggnader. Man kan härvid tala om passiva solvärmesystem och om aktiva system.

Vid passiva system anpassas byggnaden, dess ytterväggar, fönster, stomelement etc. så att solvärmen kan fångas och i viss mån lagras.

Vid aktiva system används särskilda s. k. solfångare, varifrån solvärmen transporteras via ett transportmedium, vatten eller luft, till förbruknings-

stället eller till ett ”värmelager”, där värmen magasineras för senare användning. Man kan här tala om lokala solvärmesystem avsedda endast för

en byggnad och centrala solvärmesystem där värme till flera byggnader lagras

I ett större magasin. Generellt gäller att solfångarsystem kan komma till användning även för befintlig bebyggelse. Möjligheterna att genom solenergi åstadkomma ett mera betydande bidrag

till den svenska energibalansen är beroende av om värmecnergin kan lagras från sommar till vinter, s. k. säsongslagring.

En möjlig konsekvens av denna typ av solvärmeteknik är, att utvecklade former av solvärmeanvändning kan komma att minska behovet av encrgibesparande åtgärder i bebyggelsen. I varje fall kan en teknik byggd på

säsongslagring och uppvärmning för husgrupper motivera andra byggnadstekniska lösningar än den teknik som baseras på soluppvärmning av enskilda

hus. Omfattande forsknings- och försöksverksamhet krävs dock innan

säkrare slutsatser kan dras om cenergiförsörjningsbidrag, planeringskonse-

kvenser och byggnadsteknik. Tekniken för tillgodogörande av vindens rörelseenergi har under senare år utvecklats såväl i Sverige som i utlandet. Sådana anläggningar torde emellertid knappast kunna få mera allmän användning inom områden med tätbebyggelse. I glesbygdsområden kan dock en sådan teknik möjligen få ökad användning. Det krävs dock omfattande forskningsinsatser och ytterligare försöksverksamhet under de närmaste åren.

7.4¶Besparingsmöjligheter

Vid beräkning av energisparmöjligheter i befintliga byggnader är det nödvändigt att känna till byggnadernas ”energiegenskaper”. Uppgifterna om bostädernas beskaffenhet är förhållandevis fullständiga. Däremot är det sämre ställt med motsvarande uppgifter om lokaler och industrins byggnader. Planverket har därför i första hand inriktat sina beräkningar på bostäder. De sparåtgärder som valts är desamma som redovisats tidigare i avsnitt 7.3 men med undantag av vissa enligt verket osäkra eller mindre effektiva åtgärder som inte har medtagits.

Vid beräkningen av energibesparingen har planverket antagit att antalet

gradtimmar är 110 0002.

Kostnadskalkylerna har planverket baserat på genomsnittliga kostnader för åtgärder som är knapphändigt preciserade såväl beträffande utförande som material. Kostnaderna motsvarar enligt verket normalt entreprenadpris i mellersta Sverige, inklusive mervärdeskatt, och avser kostnadsläget i januari

1977.

I grundinvesteringen har verket medtagit kostnader för eventuellt

rivningsarbete och dylika förberedelsearbeten, dock inte kostnad för förlorad hyresintäkt eller produktionsbortfall, om åtgärden medför att byggnaden

måste utrymmas.

I redovisningen av konsekvenserna har inte heller vissa indirekta följder av energisparåtgärderna diskuterats. Positiva sådana kan vara att tilläggsisole-

ring ibland förbättrar ljudisoleringen mot utvändigt buller och att minskad

energiproduktion ofta har gynnsamma miljöeffekter. I följande tabeller redovisas planverkets sammanställning av bedömda

sparmöjligheter, kostnadskonsekvenser etc. för småhus, flerbostadshus och

övriga hus.

Tabell 7.6 Energibesparing och kostnadskonsekvenser för åtgärder i 100 000 lägenheter i småhus (planverkets rapport)

Livs- = Tänkbar Netto- — Investe-

Nr — Åtgärd | längd — andel — energi- ring

Kd bespa- — miljarder

ring kr.

GWh/år

I Förbättrad drift och sköt-

sel (redovisas inte här)

Injustering och underhåll 2.1 Tätning mellan fönsterbåge och

karm 10 65 115 55 2.2 Tätning mellan fönsterkarm och

vägg HB? 55 49 61 2.3 Trimning, ekonomisotning, byte av

munstycke 40 92 805

2.4 Utbyte av oljebrännare 10 15 20 30 2.5 Inreglering av värmesystem 15 50 75 50 3. Förbättring av enkelt slag 3.1 Tätning mellan yttervägg och anslu-

tande bjälklag och tvärvägg HB 35 61 59 3.2 Tätning av yttervägg i samband med

omtapetsering eller omputsning HB 25 10 41 3.3 Tilläggsisolering av vindsbjälklag på

ovansidan med 200 mm mineralull,

B-kvalitet HB 45 112 157 3.4 Tilläggsisolering av yttervägg inuti

genom injektering med karbamid-

skum HB 25 31 65 3.5 Tilläggsisolering i golvbjälklag inuti

genom injektering med karbamid-

skum HB IS 44 64 3.6 Installation av utetemperaturstyrd

automatisk motorshunt (bör ske i

samband med 2.5) IS 50 50 85 3.8 Drifttidsstyrning av värmesystem

(bör ske i samband med 2.5 och 3.6) = 15 15 5 12 3.10 Installation av radiatortermostater

(bör ske i samband med 2.5 och 3.6) 10 50 25 50 3.12 Isolering av rör och apparater (bör ske

i samband med 2.5) 30 50 25 75

HB = husets brukstid bKapitaliserad driftskostnad

Livs- — Tänkbar Netto- Investe-

Nr — Åtgärd längd — andel = energi- ring

X bespa- miljarder

ring kr.

GWh/år

4 Förbättring av mera omfat-

tande slag 4.1 Tilläggsisolering av vindsbjälktag

med 200 mm mincralull, B-kval.

Upptagning och igenläggning av

golv. HB 7 21 61

4.2 Tilläggsisolering av vindsbjälklag invändigt med 95 mm minceralull, Bkval. exkl. kostnad för viskikt HB 6 12 48 4.4 Tilläggsisolering av yttervägg utvändigt med 95 mm minceralull, A-kval.

exkl. fasadskikt HB 30 137 270

4.35 Tilläggsisolering av yttervägg invän-

digt med 95 mm mineralull, A-kval. exkl. invändig beklädnad HB 20 64 152

4.7 Tilläggsisolering av golvbjälklag med 100 mm mincralull, A-kval. exkl.

viskikt HB 20 41 90

4.9 Tilläggsisolering av golvbjälklag på undersidan med 100 mm mineralull, A-kval. inkl. ny blindbotten HB 5 4 35

4.10 Utbyte av befintligt 2-glasfönster till

nytt 3-glasfönster HB 25 36 247

4.11 Utbyte av enketglas till ny förseglad ruta HB 10 15 60

4.12 Utbyte av yttre glas till nv förseglad ruta i ny ytterbåge HB 10 15 67 4.15 Ombyggnad från S- ull FTX-

system" 20 45 180 540

4.16 Ombyggnad från F- till FTX-

4.30 Installation av värmepumputrust-

ning 15 50 350 1 250

"S = självdragsventilation F = ventilation med fläktstyrda från!uftsflöden FT = ventilation med fläktstyrda till- och frånluftsflöden FTX =ventilation med fläktstyrda till- och frånluftsflöden samt värmeväxlare

Dessa åtgärder bygger på en teknik som är relativt ny och med begränsade driftserfarenheter. De kommer sannolikt att under mitten av 1980-talet kunna medverka till att sänka landets behov av importbränsle. Värdena har inte adderats till övriga värden i denna tabell vid framräkning av totalbelopp för energibesparing.

Tabel! 7.7 Energibesparing och kostnadskonsekvenser för åtgärder i 100 000 lägenheter i flerbostadshus (planverkets rapport)

Livs- — Tänkbar Netto- = Investie-

Nr — Åtgärd längd — andel = energi- ring

20 bespa- — miljarder

ring kr.

GWh/år

I Förbättrad drift och skötsel (redovisas inte här) 2 Injustering och underhåll 2.1 Tätning mellan fönsterbåge och karm HB! 75 86 41 2.2 Tätning mellan fönsterkarm och vägg HB 65 32 49 2.3 Trimning, ekonomisotning, byte av

munstycke 35 35 gb

2.4 Utbyte av oljebrännare 10 IS i 3 2.5 Inreglering av värmesystem 15 70 70 21 2.6 Inreglering av luftflöden 10 30 23 23 3 Förbättring av enkeli slag 3.1 Tätning mellan yttervägg och anslutande bjälklag och tvärvägg HB 15 17 14 3.2 Tätning av yttervägg i samband med omtapetsering eller omputsning HB 10 3 6 3.3 Tilläggsisolering av vindsbjälklag på ovansidan med 200 mm mineralull, B-kval. HB 35 30 25 3.4 Tilläggsisolering av yttervägg inuti genom injektering med karbamidskum HB 15 19 14 3.5 Tilläggsisolering i golvbjälklag inuti genom injektering' med karbamidskum HB 4 4 2 3.6 Installation av utetemperaturstyrd automatisk motorshunt (bör ske i samband med 2.5) | 15 un > 3.8 Drifttidsstyrning av värmesystem (bör ske i samband med 2.5 och 3.6) 15 50 20 1 3.10 Installation av radiatortermostater (bör ske i samband med 2.5 och 3.6) — 10 50 10 25 3.11 Isolering av rör och apparater (bör ske i samband med 2.5) 30 60 30 30 4 Förbättring av mera omfattande slag 4,1 Tilläggsisolering av vindsbjälklag med 200 mm mineralull, B-kval. Upptagning och igenläggning av golv : HB 6 4 12 4.2 Tilläggsisolering av vindsbjälklag invändigt med 95 mm mineralull, Bkval. exkl. kostnad för ytskikt HB 10 6 18

aHB = husets brukstid bKapitaliserad driftskostnad

Livs- — Tänkbar Netto- Investe- Nr Åtgärd längd — andel — energi- ring

ÄH bespa- — miljarder

Ting

GWh/år kr.

4.4 Tilläggsisolering av yttervägg utvändigt med 95 mm mineralull, A-kval. exkl. fasadskift HB hn in 37 173 2 in Tilläggsisolering av vuervägg invändigt med 95 mm mineralull, A-kval. exkl. invändig beklädnad HB 7 9 17 4.7 Tilläggsisolering av golvbjälklag med 100 mm mineralull, A-kval, exkl. ytskikt HB 7 4 6 4.9 Tilläggsisolering av golvbjälklag på undersidan med 100 mm mineralull. A-kval. inkl. ny blindboten HB 1 1 3 4.10 Utbyte av befintligt 2-glasfönster till nytt 3-glasfönster HB 10 10 64 4,11 Utbyte av enkelgltas till ny förseglad ruta HB 10 10 38 4.12 Utbyte av vttre glas till ny förseglad ruta i ny ytterbåge HB 10 10 41 4,15 Ombyggnad från S- till FTXsystem" 20 40 120 180 4,16 Ombyggnad från F-. till FTX- . S system" 20 35 105 158 4.17 Ombyggnad från FT- twull FTXsystem" 20 4 12 4.22 Installation av individuell elmätning 25 20 6 4.23 Anslutning till fjärrvärme 20 30 27 4.26 Installation av individuell varmvattenmätare 20 40 20 40 4.27 Anslutning av värmepump till Fsystem! 10 25 50 50 4.29 Solvärmesystem för varmvattenbe-

redning! 15 50 75 100

cS = självdragsventilation F = ventilation med fläktstyrda frånluftsflöden FT = ventilation med fläktstyrda till- och frånluftsflöden FTX =ventilation med fläktstyrda till- och frånluftsflöden samt värmeväxlare

I Dessa åtgärder bygger på en teknik som är relativt ny och med begränsade driftserfarenheter. De kommer sannolikt att under mitten av 1980-talet kunna medverka till att sänka landets behov av importbränste. Värdena har inte adderats titt övriga värden i denna tabell vid framräkning av totatbelopp för energibesparing.

Tabell 7.8 Energibesparing och kostnadskonsekvenser för åtgärder i lokaler och

industrins byggnader (planverkets rapport)

Förbättringsåtgärd Tänkbaur Netto Investeandel ?s encrgi- ring

besparing miljarder

TWh/år kr

2. I njustering och underhåll Tätning i och kring fönster och dörrar ' 60 1.0 0.5 Trimning. ekonomisotning och byte av

3. Förbättring av enkel slag

Tätning av vuerväggar och tak 30 0,5 0,5 Tilläggsisolering av tak (vindsbjälklag) 40 2,5

Drifttidsstyrning av luftbehandlingssys-

tem 35 29 N

Utbyte av ljusarmaturer 20 0,5 Installation av utetemperaturstyrd auto-

Drifttidsstyrning av varmvattencirkula-

4. Förbättring av mer omfattande slag Tilläggsisolering av ytterväggar exkl. fasadskikt 30 3,5 5.0 Tilläggsisolering av fönster eller utbyte till bättre värmeisolerande fönster 30 3,5 10.0 Ombyggnad från FT till FTX-system 30 44 Yy Instaliation av utrustning för återluftsföring 10 0.4 Installation av utrustning för återvinning av kondensorvärme 5 0.5 e 8.3 Inkoppling av värmesystem på större cj helt utnyttjad panneentral samt till fjärrvärme 20 0.6 Uppdelning av luftbehandlingssystem IS 03 )

Planverkets bedömning av de totala besparingsmöjligheterna och kostnadskonsekvenserna för dessa åtgärder framgår av tabell 7.9. Med hänsyn till att effekten av olika åtgärder inte direkt kan adderas anser planverket att summan av bruttoenergibesparingarna skall reduceras med 15 26. Vid

omräkningen mellan netto- och bruttocnergi har antagits att verknings-

graden för såväl småhus som flerbostadshus är 75 24.

Tabell 7.9 Sammanställning av energisparmöjligheter och kostnadskonsekvenser (planverkets rapport)

Bruttoenergibesparing Investeringskostnad i TWh/år miljarder kr.

Bostäder 40 62

därav

Solvärme- och värmepumpieknik 12 32 därav Småhus 9 28 Flerbostadshus 3 4

Planverket har inte redovisat spareffekter av förbättrad drift och skötsel samt av en sänkning av rumstemperaturen. Effekten av dessa åtgärder torde

till en del inkluderas i de besparingar som vissa av de tekniska åtgärderna

medför, t. ex. injustering och användning av reglerutrustning. Vad gäller rumstemperaturen beräknas en sänkning av denna med 1?C i och för sig ge en

minskning i tillförd uppvärmningsenergi av 5 96. Enligt verket torde

småhusägarna redan i stor omfattning ha anpassat sig till en sparsam nivå på ca 202C. I flerbostadshusen bör det emellertid vara möjligt att uppnå en temperatursänkning, förutsatt att lämpliga injusterings-, regler- och tätningsåtgärder vidtas. För att uppnå denna spareffekt fordras emellertid omfattande informationsåtgärder samt överenskommelser mellan hyvresmarknadens

parter.

I angivna investeringar ingår ej kostnader för underhåll och skötsel. Planverket framhåller att byggnadstekniska och ventilationstekniska åtgärder skiljer sig åt när det gäller åtgärdens livslängd. Verket har emellertid inte i sin kostnadsanalys av åtgärderna tagit hänsyn till åtgärdens livslängd. Slutligen framhåller planverket att de redovisade sparmöjligheterna kan åstadkommas med olika åtgärdstakt. I tio olika diagram visas exempel för

småhus och flerbostadshus för olika kategorier av åtgärder och med olika

åtgärdstakt.

7.4.1 Revideringar i planverkets slutliga rapport

Efter det planverket den 3 september 1977 till bostadsdepartementet överlämnade sin slutliga rapport har verket under hand meddelat att vissa korrigeringar gjorts i rapporten. Dessa ändringar har överlämnats till bostadsdepartementet med skrivelse den 24 november 1977 och avser följande åtgärder:

Energibesparing och kostnadskonsekvenser för åtgär-

der i lokaler och industrins byggnader.

Förbättring av enkelt slag. Tänkbar andel tilläggsisolering av tak

(vindsbjälklag) skall vara 50 94 (i stället för 40 926) Detta ger en nettoenergibesparing på 2,0 TWh/år (i stället för 2,5 TWh/år.

Förbättring av mer omfattande slag. Vid tilläggsisolering av ytterväggar exkl., fasadskikt skall nettoenergibesparing vara 2,0 TWh /år (i stället för 3,5 TWh/år) med en investering på 4,0 miljarder kr. (i stället för 5.0 miljarder kr.). Vid tilläggsisolering av fönder eller utbyte till bättre värmeisolerande fönster skall nettoenergibesparingen vara 1,0 TWh/år (i stället för 3,5 TWh/år) med en investering på 4.0 miljarder kr. (i stället för 10,0 miljarder

kr.).

Sammanställning av energisparmöjligheter och kost-

nadskonsekvenser

Investeringkostnader i bostäder skall vara 61 miljarder kr. varav 40 i

småhus och 21 i flerbostadshus (i stället för 62 miljarder kr. totalt varav 39 i småhus och 23 i flerbostadshus). I övriga hus skall bruttoenergibespa-

ringen vara 26 TWh/år (i stället för 30 TWh/år) samt investeringskostnaden

26 miljarder kr. (i stället för 32 miljarder kr.). Solvärme- och värme-

pumpteknik skall ha en investeringskostnad på 31 miljarder kr. (i stället för 32 miljarder kr.) varav i flerbostadshus 3 miljarder kr. (i stället för 4 miljarder kr.).

7.5¶Förslag till åtgärder

7.5.1 Handlingslinjer för energisparande

Val av energisparåtgärder i de enskilda fallen bör baseras på en systematisk bedömning. Härvid måste hänsyn också tas till vilka underhålls- och

förbättringsåtgärder i övrigt som är befogade. Det är därför enligt planverket

nödvändigt att planera genomförandet omsorgsfullt. Av väsentlig betydelse är givetvis också att åtgärderna genomförs på ett sakkunnigt och ändamålsenligt sätt.

Det handlingsprogram som verket skisserar innehåller följande. huvud-

moment.

1. Energihushållningseffekterna uppnås genom en serie åtgärder av mindre genomgripande karaktär i form av punktinsatser hänförliga till

drifts-, injusterings-, underhålls- och enklare förbättringsåtgärder. Dessa

kan kombineras på en mängd olika sätt och bör i möjlig mån inordnas i

lämpliga ”paket”. Information av handbokskaraktär och kursverksamhet

riktad till besiktningsmän och fastighetsägare bör genomföras. 2. De mer omfattande åtgärderna gäller förbättring av ytterväggar och

fönster samt värmeåtervinning eller andra större ingrepp i installatio- 14 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 76

nerna. I de fall dessa åtgärder vidtas bör normalt även relevanta

punktinsatser genomföras, så att en totalinsats för energisparande i

byggnaden kommer till stånd. 3. Ansträngningarna att åstadkomma en bättre energihushållning i den

befintliga bebyggelsen bör stödjas genom en kommunal energiplanering.

Denna kan utgöra en del av det ansvar som lagts på kommunerna genom

den nya lagstiftningen om kommunal energiplanering. 4. En kommunal service med besiktning och analys av byggnadernas

energitekniska egenskaper som syftar till att ge byggnadens ägare råd och

rekommendationer om vilka åtgärder som bör vidtas bör byggas ut.

Planverket förutsätter att viss enklare injustering och trimning kan ske i samband med besiktningarna ungefär på det sätt som utvecklats inom den

s. k. EPD-verksamheten. 5. Detta handlingsprogram — som i stor utsträckning bygger på frivillighet

och stimulansinsatser — kommer att kräva en hel rad förändringar av

administrativa rutiner och kompletterande lagstiftningsåtgärder inom

byggnads- och bostadsfinansieringslagstiftning etc.

7.3.2 Inriktning av energispardtgärder

75.21¶Finansiellt stöd

I rapporten beskrivs omfattningen av det befintliga energisparstödet.

Verket konstaterar att valet av åtgärder i de enskilda fallen liksom över huvud

taget valet av hus som åtgärdas i förhållandevis ringa utsträckning styrs av de

myndigheter som ansvarar för stödverksamheten. Någon nämnvärd övergripande planering synes i allmänhet inte förekomma enligt verket. Preciserade villkor beträffande lämplig kombination av åtgärder finns inte angivna i reglerna för energisparstödet. Verket finner det därför osäkert om det statliga stödet sätts in i lämplig omfattning och i välmotiverade avseenden i byggnadsbeståndet. Verket anser att detta är en brist och anför att det är angeläget att principerna för det statliga finansiella stödet ses över och att tillämpningsregler utformas med sikte på att stödet skall ge god sparef-

fekt.

Rapporten pekar också på den nedgång som skett i ombyggnadsverksamheten för bostäder sedan det s.k. initialstödet slopades. Stagnationen av

ombyggnadsverksamheten under senare tid gäller företrädesvis flerbostads-

husen och nedgången är mest märkbar i Stockholmsområdet. Orsaken härtill torde enligt verket framför allt vara att de finansiella förutsättningarna saknas för en expansiv ombyggnadsverksamhet, delvis beroende på byggnadskost-

nadernas kraftiga ökning. Denna fråga måste ägnas stor uppmärksamhet i

den fortsatta planeringen av energisparåtgärderna.

Av tillgängliga uppgifter framgår att de energisparåtgärder som genomförts

med statligt stöd i storleksordningen 0,35 miljarder kr. under budgetåret

1976/77 har medfört en bruttoenergibesparing av ca 0,5 TWh/år (under förutsättning att de förbättrade egenskaperna vidmakthålls). Som en följd av beslut av riksdagen 1976/77 torde motsvarande bruttoenergispareffekt för budgetåret 1977/78 komma att uppgå till storleksordningen 1,0 TWh/år vid en medelsram av drygt 0,5 miljarder kr. Verket konstaterar att det alltså är förhållandevis begränsade sparresultat som uppnås med denna form av stödverksamhet och med den omfattning som verksamheten har för närvarande.

De nuvarande stödåtgärderna måste ökas väsentligt om de potentiella sparmöjligheter som föreligger enligt verkets beräkningar skall utnyttjas

under perioden fram till mitten av 1990-talet.

7.5.2.2 Tekniska punktinsatser

Många av punktinsatserna är enligt verket fastighetsekonomiskt motive-

rade — även i ett relativt kort tidsperspektiv. Men de besparingar som kan

uppnås i de enskilda fallen är förhållandevis små i relation till det insatta

kapitalet. Dessutom kan genomförandet av åtgärderna ofta innebära olägenheter för ägaren respektive nyttjaren av lägenheten eller lokalen.

Många fastighetsägare kan ändå ha ett aktivt intresse och resurser för att planera och genomföra energisparåtgärder. Detta gäller bl. a. bostadskooperationen, de allmännyttiga bostadsföretagen och de stora privata bostadsför-

valtningarna samt förvaltarna för en stor del av det lokalbeståndet, t. ex.

statliga, kommunala och landstingskommunala byggnader, övriga förvaltningslokaler och byggnader tillhörande företag med ordnad fastighetsförvaltning.

Verket pekar emellertid i sin rapport också på problemet med det splittrade ägandet av det äldre bostadsbeståndet. De äldre byggnaderna är i allmänhet i enskild ägo. För dessa ägare — ibland dödsbon — torde intresset att investera betydande belopp i fastigheterna och organisera hela den tekniska förbättringsprocessen vara litet oavsett om goda finansieringsvillkor ställs till förfogande. Drygt 50 26 av lägenhetsbeståndet i flerbostadshus som har tillkommit före 1940 och drygt 30 96 av beståndet från 1940-1960 är i enskild ägo.

Om man enbart på frivillig väg vill få en stor omfattning av energisparåt-

gärder i byggnader så anser verket att det sannolikt fordras att bl.a. investeringskapital ställs till förfogande på ett enkelt sätt och att dess förräntning relateras till de blygsamma årskostnadsförändringar som blir åtgärdernas resultat.

Verket konstaterar att punktinsatsen ”ändrad drift och skötsel” inom bostadsbeståndet förefaller att ge ringa effekt. Verket anser det emellertid rimligt att till denna kategori av åtgärder räkna exempelvis sänkning av inomhustemperaturen, en åtgärd som ger stora besparingar. För att åstadkomma ett sådant kontinuerligt sparande genom cn riktig drift och skötsel av

fastigheter fordras enligt verkets mening fortlöpande energisparkampanjer. Effekten av dessa kan också förstärkas genom att den ekonomiska bespa-

ringen direkt tillförs hushållen genom individuell mätning och debitering.

I punktinsatserna ingår vidare injustering och underhåll samt enkla förbättringsåtgärder. I bostadsbeståndet bör sådana åtgärder vara aktuella och

kunna ge besparingar i såväl gamla som nya småhus och flerbostadshus. En

del av dem kan utföras snabbt i samband med en sakkunnig besiktning. Andra fordrar insatser av byggnads- och monteringsarbete, ofta baserade på en omsorgsfull projektering. Effektiviteten av motsvarande punktinsatser i det övriga byggnadsbeståndet är svårare att beräkna. Avsevärda skillnader i energiegenskaper hos byggnader för samma ändamål, t. ex. skolor, förekommer emellertid. Verket anser det därmed klarlagt att stora besparingar kan uppnås vid genomförande av lämpliga hushållningsåtgärder.

Enligt verket har många lokaler av hygieniska skäl en hög luftomsättning. Relativt enkla förbättringar av driftsrutiner m. m. kan därför enligt verket ge goda resultat. Dessutom är FT-system för ventilation ofta installerad i äldre lokaler. Därmed underlättas installation av såväl programstyrd reglerauto-

matik som utrustning för värmeåtervinning. Verket föreslår därför att

lokalbeståndet ägnas ökad uppmärksamhet när det gäller statligt stöd till sparåtgärder.

7.5.2.3 Tekniska totalinsatser

Den mest karaktäristiska av de mer omfattande åtgärderna avser förbättring av klimatskärmen genom tilläggsisolering och tätning samt komplettering eller byte av fönster till treglasfönster. Även en del installationsåtgärder räknar verket till denna grupp. Det kan gälla nya uppvärmnings- och ventilationssystem eller omfattande kompletteringar av sådana system, t. ex. genom installation av värmeåtervinningsaggregat. När åtgärder av nämnda slag vidtas förutsättes att även alla relevanta punktinsatser genomförs, så att man åstadkommer en totalinsats.

Förutsättningarna för att göra en totalinsats är enligt verket störst i de äldre husen, framför allt när det gäller flerbostadshus. Erfarenheten har emellertid

också visat att en totalinsats med fördel kan göras även i fråga om förhållandevis nya hus från 40- och 50-talen. Många totalinsatser kommer emellertid att ske i samband med ombygg-

nad. En viss stagnation i ombyggnadsverksamheten kan emellertid konstateras. Verket framhåller att detta är allvarligt inte enbart med hänsyn till dess betydelse för en förbättrad energihushållning. Det finns ett starkt opinionstryck för att bevara och utveckla den existerande byggnadsmiljön av sociala, ekonomiska och kulturella skäl.

Även från energisynpunkt måste man notera att den äldre bebyggelsen främst i sina tyngre, bärande delar representerar en stor energiinvestering (eller vid nybyggnad ställer krav på stora energiinsatser för material och

byggande). Verket betonar att kraven på förbättring av egenskaperna hos den äldre bebyggelsen nu ökar. Det gäller ökad tillgänglighet för rörelsehindrade,

förbättring av arbetsförhållanden vid avfallshantering, förbättrade hygieniska förhållanden i arbetslokaler etc.

Verket finner det angeläget att få till stånd en översyn av ombyggnadsverksamhetens sociala, tekniska och finansiella problem snarast möjligt.

Verket föreslår därför att en särskild utredning tillsätts med uppgift att se över

kraven på ombyggnadsverksamheten och att lägga fram förslag om förbättrade villkor för denna verksamhet. De myndigheter som är närmast berörda av uppgiften är enligt verkets uppfattning riksantikvaricämbetet, arbetarskyddsstyrelsen, bostadsstyrelsen och planverket. . |

Villkoren för en ombyggnad som möjliggör en förbättring i olika avseenden bör underlättas. I avvaktan på detta föreslår verket att utrymmet för

ombyggnadsverksamheten ökas avsevärt och att de bidrag som nu utgår till

förbättrad energihushållning även anpassas till de större ombyggnadsobjektens finansieringsbehov.

Energisparåtgärder som vidtas i samband med ombyggnad är ekonomiskt fördelaktigare för fastighetsägaren än om motsvarande åtgärd skulle vidtagits utan samband med renovering. Minskningen av årskostnaden på grund av energisparåtgärderna torde enligt verket kunna bli av storleksordningen

700-800 kr. för ett småhus och 300-400 kr. för en lägenhet i flerbostadshus.

Härav drar verket den slutsatser att dessa åtgärder i allmänhet inte rimligen kan bäras av de besparingar i driftskostnader som kan göras. Fastighetsäga-

rens ekonomiska bild kan emellertid te sig förmånligare om skatteeffekter,

inflation och fastighetsmarknadens prisökningar samt möjligheter till hyreshöjning räknas in. En prishöjning på energi förbättrar ytterligare kalkylen även om denna omedelbart får återverkningar på byggkostnaderna. Verket rekommenderar att det finansiella utrymmet vidgas för utbyggnad av fjärrvärmeverk.

7.5.2.4 Generella förutsättningar och förslag

Vid val och genomförande av de tekniska sparåtgärderna måste åtgärderna

kombineras på lämpligt sätt för att god effekt skall erhållas. Även om vissa

åtgärder inte bör berättiga till ekonomiskt stöd — t.ex. med hänsyn till förutsedd mycket god lönsamhet — är det enligt verket motiverat att dessa åtgärder krävs som förutsättning för att stöd skall utgå till andra åtgärder. Ett sådant krav kan vara att drifts- och skötselinstruktioner skall utarbetas samt att uppvärmnings- och ventilationssystem skall injusteras.

Verket föreslår vidare att de tekniska krav som ställs som villkor för statligt stöd i största möjliga utsträckning samordnas med motsvarande bestämmelser i SBN.

Många energisparåtgärder kommer att genomföras i det äldre beståndet av

byggnader. Bostäder och lokaler av detta slag svarar ofta för de lägre

hyresnivåerna och de boende eller lokalutnyttjarna tillhör inte sällan de svagare grupperna på bostadsmarknaden. Det är därför enligt verkets mening

särskilt angeläget att uppmärksamt följa sociala effekter av vidtagna tekniska

åtgärder samt vidta erforderliga åtgärder för att undvika negativa konsekven-

ser. Verket pekar också på den effekt som utformningen av bränsleklausulerna

kan ha och finner det därför angeläget att hela systemet rörande bränsleklau-

suler blir föremål för en översyn. En del tekniska sparåtgärder kommer att påverka byggnadernas fasader och inredning. Verket pekar här på vikten av att man vid planering och

genomförande av sådana åtgärder tar hänsyn till bevarande av kulturhistoriska värden i den befintliga bebyggelsen. |

Verket pekar slutligen på behovet av hyresgästinflytande även i energisparsammanhang.

7.5.3 Planering av energispardtgärder

Genom bred information samt lämplig stimulering i form av lån och/eller

bidrag bör fastigheternas ägare kunna intresseras för att ta initiativ till planering och genomförande av sparåtgärder. Även ändringar i byggnadslagstiftningen erfordras i viss omfattning. Planverket anser det därför motiverat att samhället, främst genom kommunerna, medverkar till att sådana initiativ till energisparåtgärder tas som eljest inte skulle aktualiseras samt att en viss planläggning kommer till stånd i syfte att främja en ändamålsenlig och effektiv energihushållning.

Verket pekar på att kommunerna redan i dag har stort ansvar för

energifrågorna. Kommunerna skall enligt 9 § BS i sin planering ta tillbörlig

hänsyn till energihushållningens behov. Vidare har kommunerna att upprätta bostadsbyggnads- och bostadssaneringsprogram, som redovisar kommunernas handlingsprogram för bostadsförsörjningen och ombyggnadsverksamheten.

Genom lagen om kommunal erergiplanering (SFS 1977:439) har kommunerna ålagts att ”i sin planering främja hushållning med energi”. Detta

planeringsansvar kommer att medföra behov av starkare integrering mellan de olika planeringsaktiviteter sorn kommunerna bedriver. I avsaknad av

tillämpningsregler för hur begreppet ”i sin planering” skall tydas, är det enligt

verkets bedömning troligt att den nya lagen i första hand kommer att tillämpas på nybebyggelse inom kommunerna. Enligt planverkets uppfattning är det emellertid motiverat att kravet även tillimpas på befintlig bebyggelse. Det bör därför ankomma på kommunerna att ta initiativ till åtgärder av olika slag och medverka till att dessa genomförs.

Planverket föreslår nu att en komplettering sker i syfte att göra lagen om kommunal energiplanering direkt tillämplig inte endast när det gäller att förse byggnaderna med energi utan även i fråga om åtgärder för att spara energi i

byggnaderna. Lagen bör sålunda enligt verkets mening byggas ut så att kommunerna åläggs att medverka till att energisparpropgram för befintlig bebyggelse kommer till stånd. Kommunerna bör enligt verket ansvara för genomförandet av dessa program genom att ge information till fastighetsägarna och tillhandahålla en god administrativ och teknisk service vid genomförandet av sparåtgärderna.

Verket förutsätter att redan en första, brett upplagd, informationskampanj i

kommunerna utgör ett tillräckligt incitament för många fastighetsägare att undersöka möjligheten och nyttan av att vidta energisparande åtgärder på sina fastigheter. Kommunerna bör då ha en god beredskap för att möta

anspråken på snabb och smidig service. Fastighetsägare som förvaltar större

bebyggelsegrupper, såsom bostadsrättsföreningar och stora kommunala och

enskilda fastighetsförvaltningar, bör enligt verket själva kunna upprätta

energisparprogram. Efter översiktlig bedömning av kommunen bör dessa objekt kunna färdigprojekteras och utmynna i ansökning om lån, bidrag och byggnadslov. Personer som endast äger ett hus behöver mer hjälp och bör få tillgång till besiktningsservice samt hjälp med förslag till lämpliga åtgärder. Det är också angeläget att deras ärenden prövas utan onödiga dröjsmål.

För fastigheter, där inte ägaren spontant tar initiativ till åtgärder efter en första informationskampanj, bör kommunerna ta initiativ till upprättande av energisparprogram. För att kommunerna härvid skall kunna göra riktiga prioriteringar anser planverket att en översiktlig inventering av bebyggelsen från energihushållningssynpunkt bör genomföras. En sådan översiktlig planering bör enligt verket lämpligen inriktas på att grovt angelägenhetsgradera bebyggelsen för energisparinsatser. Verket anser att ett stegvis genom-

förande i första hand bör inkludera flerbostadshus, därefter småhus, och

slutligen lokaler och industrins byggnader. Inom dessa kategorier av bebyggelse bör en indelning av byggnaderna i ålders- och konstruktionsgrupper vara ändamålsenlig.

Om genomförandet av energisparinsatserna sker i den ordning verket föreslagit överensstämmer det första steget i stort sett med den kommunala saneringsplaneringen. En koncentration av kommunernas irsatser till olika steg bör även medverka till'att tillgängliga resurser utnyttjas på ett rationellt sätt, och att erfarenheter från genomförandet snabbt kan utnyttjas.

Verket betonar den mångfald av uppgifter som kommunen redan har och som är av intresse för energibesparingen i den befintliga bebyggelsen. Dessa

uppgifter har erhållits genom olika slag av inventeringar och finns tillgängliga i bl. a. byggnadsnämndernas arkiv och kan i många fall utgöra underlag för en

översiktlig sammanställning rörande olika bebyggelseområden och bebyggelsens egenskaper från energihushållningssynpunkt. På basis härav och eventuellt av en översiktlig utvändig besiktning bör kommunerna enligt

planverket kunna informera fastighetsägarna och stimulera dem till fortsatta

plancringsinsatser — självständigt eller genom samverkan med kommunens organ. På så sätt, och eventuellt efter kompletterande enkät, skulle ett relativt

gott underlag kunna komma fram för kommunens energisparprogram.

Därigenom skulle det också bli möjligt att redovisa förslag till ramar för det

statliga stödet till energisparåtgärder inom kommunen.

Det bör enligt verket ankomma på planverket att i samråd med bostadsstyrelsen, statens industriverk och Kommunförbundet utarbeta råd och anvisningar rörande metodik, planeringsunderlag och värderingsprinciper m.m. för den kommunala planeringen av energihushållningsåtgärder i

befintlig bebyggelse. Kommunernas medverkan i planeringen av energihushållningsåtgärder

bör stimuleras genom att bidrag kan utgå enligt liknande principer som nu

gäller för stöd till kommunal översiktsplanering. Planverket bedömer

preliminärt att ett belopp av 10 miljoner kronor per år bör ställas till

förfogande under de närmaste tre budgetåren.

7.3.4 Kommunal service och tillsyn rörande energisparåtgärder

7.5.4.1 Energifrågornas hantering i kommunerna

Verket beskriver inledningsvis den splittrade hantering som i dag sker av energisparärenden.

Ansökningar om energisparstöd preliminärprövas av kommunernas förmedlingsorgan enligt energisparförordningen. Kommunen vidarebefordrar ansökningshandlingarna till länsbostadsnämnden, där slutlig beräkning av låne- och bidragsbelopp görs, och beslut fattas. Den sökande

meddelas beslutet från länsbostadsnämnden.

Ansökningar om byggnadslov för energisparåtgärder som är byggnadslovspliktiga prövas av kommunens byggnadsnämnd. De flesta ärenden som "rör energisparåtgärder beslutas av tjänsteman hos nämnden på delegation

från nämnden. Samordningen av de båda ansökningsförfarandena hämmas av att ären-

dena skall handläggas av två olika kommunala förvaltningar och av att låneoch bidragsärendena skall slutligt prövas hos länsbostadsnämnden.

I och med att förmedlingsorganets tekniska prövning även skall omfatta en rimlighetsbedömning av befintliga konstruktioner fordras ofta en förbesikt-

ning av sakkunnig personal. Då dessutom inte alla energisparåtgärder fordrar byggnadslov, utförs ofta den tekniska prövningen hos förmedlingsorganet av

dess egna tekniker. Detta innebär att samma byggnad kan omfattas av

teknisk prövning hos två olika organ i kommunen.

Enligt planverket så handläggs i mindre kommuner ofta den tekniska prövningen av låne- och bidragsärenden av byggnadsnämndens personal

(kommunalingenjörer eller motsvarande). Bortsett från de olägenheter som

orsakats av att personalresurserna ej varit tillräckliga, torde den integrering av byggnadslovs- och låneprövningen som förekommer i vissa kommuner ha

inneburit en relativt snabb och smidig handläggning inom kommunen.

Planverket anser det dessutom lämpligt att handläggning av ärenden rörande lån och/eller bidrag till energisparåtgärder decentraliseras ull kommunerna, som alltså bör kunna lämna slutligt besked om statligt lån och bidrag. Kommunerna bör därför disponera erforderliga ekonomiska ramar vilka tilldelas kommunerna av statsmakterna på basis av bedömningar vid översiktliga inventeringar. Det är vidare enligt verket lämpligt, att dessa ärenden i största möjliga utsträckning integreras med prövningen enligt byggnadslagstiftningen inom kommunen. Enligt verkets bedömning bör en

förvaltning härvid vara huvudansvarig för ärendena. Byggnadsnämnden bör

enligt verkets mening vara ”huvudmyndighet” för energisparärendena.

7.542 Besiktning och tillsyn

Verket skiljer i sin genomgång på begreppen förbesiktning, tillsyn och

slutbesiktning.

Angående förbesiktning anser verket att kommunerna bör tillhandahålla service för besiktning och analys av byggnaders energitekniska tillstånd. Kommunen bör kunna anvisa fastighetsägarna lämpliga personer som kan

besiktiga fastigheterna. På besiktningsman måste ställas stora krav beträffande teknisk sakkun-

skap, både vad avser olika konstruktioner och olika åtgärders effekter på dessa. Besiktningsmannens bedömningar måste vidare vara konsekventa.

Till sin hjälp skall han därför ha centralt uppgjorda besiktningsmallar,

checklistor, där relevanta besiktningspunkter, med besiktningsaspekter, är

förtecknade. Besiktningsmallarna utformas lämpligen i några olika versioner, t. ex. för en- och tvåbostadshus, för radhusgrupper med värmecentral och för

flerfamiljshus samt för övriga lokaler och för större värmecentraler.

De tekniskt sakkunniga för besiktningsverksamheten torde behöva hämtas såväl från kommunen som från fastighetsförvaltningar och konsultledet. De kategorier av tekniker som efter lämplig tilläggsutbildning bör kunna utföra besiktningsuppgifterna är enligt verket byggnadsinspektörer vid kommunernas byggnadsnämnder, fastighetsingenjörer vid kommunernas fastighetsförvaltningar, skorstensfejarmästare, ingenjörer vid kommunala och enskilda fastighetsförvaltningar samt konsulter.

Verket diskuterar också möjligheten att låta byggnadsinspektörerna utföra förbesiktningen och anför att deras huvudsakliga arbetsuppgift är att utföra

kontroll, besiktningar m. m. inom byggnadslagstiftningens ram. Då här

aktuell besiktningsverksamhet i princip skall vara ekonomiskt självbärande,

bör dock enligt verket möjlighet finnas att låta byggnadsinspektörer på deltid utföra dessa besiktningar. Något jävshinder för denna verksamhet torde inte

heller behöva uppstå.

Verket diskuterar vidare möjligheten och behovet av tillsyn över de arbeten, för vilka lån och bidrag beviljats, och pekar på problemet att få tillsyn

över åtgärder som inte är byggnadslovspliktiga och för vilka ansvarig arbetsledare således inte behöver utses.

Verket anser därför att åtgärder som är väsentliga från energisparsynpunkt i möjlig mån bör vara byggnadslovspliktiga. För alla åtgärder fordras dock inte

byggnadslov, inte ens om de ger avsevärd energispareffekt. Detta kan vara

åtgärder av enkel art, som kan utföras av de boende (fastighetsägarna) själva,

ofta utan statliga lån eller bidrag, och de berör inte någon annan än

fastighetsägaren och brukaren. Exempel på sådana åtgärder är invändiga isolerings- och tätningsarbeten. Injusteringsåtgärder i värme- och ventilationssystem kan även räknas till denna kategori åtgärder.

Vissa icke byggnadslovspliktiga åtgärder är dock av så väsentlig betydelse att det är angeläget att i den mån sådana arbeten utförs med samhälleligt

ekonomiskt stöd, eller i kombination med åtgärder för vilka sådant stöd utgår,

tillsyn av arbetena utförs i tillräcklig omfattning. Verket anser det därför angeläget att ansvarig person på arbetsplatsen utses om åtgärderna finansieras med statligt stöd. Exempelvis skulle för arbeten av injusteringskaraktär denna person tillse att intyg från den som utfört injusteringen redovisades för den kommunala myndigheten. Planverket föreslår att bestämmelser med

denna innebörd införs i energisparförordningen.

Planverket för ett resonemang om vilka risker samhället bör vara berett att ta i frågan om vilken effekt en viss energibesparande åtgärd fått. En stor kontrollinsats kan således enligt verkets mening lättare accepteras vid stora projekt. Detta skulle kunna innebära, att kontrollinsatsen borde vara liten för mindre omfattande arbeten. Här bör ansvarige arbetsledarens tillsyn och ”slutdeklaration” då arbetena avslutats vara tillfyllest. För mer omfattande åtgärder skulle övervakningen vara större genom att även obligatoriska besiktningar av kommunal personal, företrädesvis i formen av slutbesikt-

ning, skulle utföras.

Verket förutsätter att närmare råd och anvisningar beträffande besiktnings- och tillsynsverksamheten utarbetas i samråd mellan planverket, bostadsstyrelsen och Kommunförbundet.

Liksom i fråga om den översiktliga kommunala energihushållningsplaneringen bör statligt ekonomiskt stöd utgå till kommunerna för att erforderliga resurser för besiktningsverksamheten skall kunna skapas. Främst bör detta ske genom att utbildnings- och informationsverksamheten för besiktningsminnen bekostas av statsmedel. Vidare anser verket att man bör överväga att göra kostnaden för besiktning av fastighet lånegrundande enligt vissa schablonregler.

7.5.5 Information och utbildning

Planverket vill understryka nödvändigheten av fortsatt upplysnings- och informationsverksamhet så att alla i samhället aktivt medverkar till att möjligheterna att spara energi tillvaratas. Informationen bör gälla hur

”energistatus” hos en enskild byggnad skall kunna konstateras, vilka åtgärder som lämpligen bör vidtas och hur åtgärderna skall genomföras.

Verket påpekar att det ofta krävs noggranna överväganden för att få fram

goda resultat, särskilt när det gäller gamla byggnader, t. ex. för att undvika negativa följder för byggnadens tekniska funktion och för den inre och yttre

miljön. Kunskap om äldre material och arbetsmetoder kan också krävas för

åtgärder i kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Planverket avser att ta

initiativ till en särskild skrift av handbokskaraktär. Skriften som skall

diskuteras i kontakt med berörda parter kommer att baseras på det föreliggande rapportmaterialet och skall rikta sig främst till: besiktningsmän, förmän och arbetsledare inom byggnads- och installationsbranscherna, hantverkare inom facken snickeri, isolering och installation samt driftspersonal och skorstensfejare.

För studiecirkelsverksamhet bland husägare och brukare finns f. n. visst

studiematerial men av varierande kvalitet. Planverket avser att medverka till att detta studiematerial kan revideras och kompletteras, bl. a. med uppgifter från verkets slutrapport. |

För besiktningspersonalen krävs en mer djupgående utbildning såväl för vidareutbildning som för nyrekrytering av sådan personal.

De två sakområden som en fullständig besiktning av en byggnad grovt skall omfatta är byggnadsteknik och VVS-teknik. Planverket anser att det

torde vara lämpligt att besiktning av småhus och de flesta flerfamiljshus och

byggnader med motsvarande teknisk kvalitet utförs av en person med tillräcklig kunskap på de båda områdena. För större lokaler, byggnader med komplicerade tekniska system, större värmecentraler etc. bör besiktningen utföras av flera olika besiktningsmän med specialkunskaper på olika områden. Uppdelning av besiktningsuppgifterna på besiktningsmän med olika specialkompetenser inom det VVS-tekniska området kan givetvis också bli erforderlig för mera avancerade anläggningar.

Totalt är tillgången på besiktningsmän, inte minst på den VVS-tekniska sidan, mycket liten. För att besiktningsmän med erforderliga kunskaper skall finnas att tillgå i tillräcklig utsträckning, måste därför en relativt omfattande utbildningsverksamhet anordnas.

Tidigare har konstaterats att stora och lönsamma energibesparingar kan göras genom relativt enkla inregleringsåtgärder av befintliga värmeinstalla-

tioner. Utbildning av personal härför och praktiska åtgärder för genomför-

andet har startat. men det är enligt planverkets mening angeläget att ytterligare stimulera husägare och förvaltare till att snarast vidta energisparåtgärder. Tillgången på personal som kan utföra sådana åtgärder på ett riktigt sätt är emellertid mycket begränsad. Det är därför nödvändigt att öka utbildningsverksamheten inom denna gren. Förutsättningarna för att så skall kunna ske är goda, eftersom lämpliga kurser redan torde finnas förberedda, t. ex. hos SIFU. Planverket förordar därför att denna utbildningsverksamhet prioriteras.

Inför den ökade aktiviteten för att åstadkomma bättre energihushållning måste kunskaperna förmedlas effektivt. Detta bör ske främst genom att de normala utbildningsvägarna ger en grundläggande utbildning, som senare under yrkesutövningen fortlöpande kan kompletteras i samband med praktiskt arbete samt fördjupas genom vidare- och påbyggnadsutbildning. Dessutom betonar verket vikten av samverkan mellan utbildningsinsatserna

för dem som är verksamma inom byggnads- och VVS-facken.

Även vikten av vidareutbildning av byggnadsnämndernas tjänstemän och ansvariga arbetsledare betonas.

Planverket föreslår att en utredning tillsätts med uppgift att kartlägga de möjligheter till utbildning som f.n. finns. I uppdraget bör även ingå att bedöma i vad mån utbildningen ger den kunskap, som är nödvändig i den "nya, speciella situationen med krav på förbättringsåtgärder och ombyggnader i befintlig bebyggelse i syfte att spara energi och att förbättra bebyggelsens egenskaper i övrigt. Vidare bör riktlinjer för hur läroplaner bör se ut arbetas fram i samråd med berörda skolmyndigheter och organ, såväl för den regelmässiga utbildningen som för utvidgning och påbyggnad av tidigare erhållen utbildning. Planverket 'är berett att ta på sig ovannämnda utredningsuppdrag samt föreslår att regeringen beslutar om disposition av medel

för en sådan utredning.

7.3.6 Författningsändringar m. m.

Planverket föreslår vissa ändringar i såväl byggnadsstadgans regler om krav på byggnader som dess regler om byggnadslov och tillsyn.

7.5.6.1 Krav på byggnader

Planverket föreslår i likhet med vad verket gjorde i den preliminära rapporten att 48 a,49 och 50 §§ BS kompletteras i vissa avseenden. (Se avsnitt

5.6)

Planverket framhåller att det av ekonomiska skäl och med hänsyn till byggnadernas nyttjare i allmänhet torde vara angeläget att olika slag av

byggnadsåtgärder i befintliga byggnader utförs vid ett och samma tillfälle.

Enligt verket bör därför brister son avser energihushållningen normalt helst

undanröjas i samband med att andra ändringsarbeten utförs. Verket föreslår

av den anledningen att 48 a X andra stycket och 49 § BS kompletteras så att

kravet på god cenergihushållning i skälig omfattning beaktas vid dessa

ändringsarbeten.

Planverket tar också upp panninspektionsutredningens förslag (jfr. avsnitt 3) att 50 3 BS skall kompletteras så att skyldighet föreligger att underhålla eldningsanläggningar. Verket påpekar att detta förslag tillstyrkts av ett flertal remissinstanser samt att en del av dessa anser att en sådan skyldighet bör omfatta inte enbart själva pannan utan även uppvärmningssystemet i sin

helhet, dock inte i fråga om småhus. Planverket konstaterar att ett ytterligare steg beträffande utvidgning av underhållsskyldighet skulle kunna vara att 50 § kompletteras med ett generellt krav att byggnad skall underhållas så att försämrad energihushållning inte uppkommer. Ett sådant krav skulle göra det möjligt att ålägga fastighetsägare att se till att installationer och klimatskärm fungerar på ett avsett sätt även från energisparsynpunkt. Verket anför till detta att ett sådant krav till en början får begränsad räckvidd,

eftersom installationer och klimatskärm inte behöver ges högre kvalitet än

som var fallet när huset byggdes. Verket framhåller dock att kravet på längre sikt blir av väsentligt större betydelse i och med att byggnader uppförs enligt den nya bestämmelsen i 44a § BS, som medför att skärpta krav på byggnaders täthet och på uppvärmnings-, ventilations- och vatteninstallationer skall tillämpas. Planverket påpekar att flera av dessa anordningar

måste bli föremål för en fortlöpande skötsel samt vid behov justeras och

underhållas för att ge avsedd energispareffekt. Verket föreslår därför att 50 § kompletteras med bestämmelser om att byggnad skall underhållas så att försämrad energihushållning inte uppkommer.

Planverket anser i likhet med vad som framfördes i den preliminära rapporten att de föreslagna ändringarna av 48 a. 49 och 50 §§ BS inte är

tillräckliga om befintlig bebyggelse i större omfattning skall sättas i ett sådant

skick att den uppfyller skäliga anspråk på god energihushållning, i varje fall

inte om denna förbättring skall uppnås förhållandevis snabbt enligt en fastlagd tidplan och med prioritering av vissa åtgärder. Det kan därför, enligt

verket, finnas fog för att riksdagen genom en ramföreskrift ger regeringen fullmakt att bestämma att byggnader med bristfälliga egenskaper från energisparsynpunkt skall förbättras i vissa angivna avseenden och i sådan omfattning att byggnaderna uppfyller skäliga anspråk på god energihushållning. Planverket anför att det för ändamålet fordras en föreskrift med retroaktiv verkan som bör införas i byggnadsstadgan (50 a §) eller i den nya byggnadslagen. Enligt verket bör den nya bestämmelsen medföra möjlighet till föreläggande att vidta sådana åtgärder som anses nödvändiga för att tillgodose skäliga krav på god energihushållning om inte ägaren före viss tidpunkt har genomfört erforderliga åtgärder.

Pianverket anför vidare att tillämpningsbestämmelser i SBN till de föreslagna ändringarna i 48 a och 49 §§ BS torde kunna tas fram på grundval av slutrapporten och de remissyttranden och utredningar som initierats av planverkets preliminära rapport. Tillämpningsbestämmelserna torde dock

enligt verket inte kunna föreligga förrän tidigast 1978-07-01. Beträffande det

föreslagna underhållskravet anser verket att tilläimpningsbestämmelser efter hand bör kunna utarbetas i anslutning till nybyggnadsbestämmelserna och bestämmelserna som rör ombyggnad och annan ändring av byggnad. Verket anser det vara mest angeläget att ta fram bestämmelser som gäller skötsel och underhåll av uppvärmnings- och vissa ventilationsinstallationer. Enligt verkets mening bör därför arbetet bedrivas i två etapper, varvid målet bör vara

att den första etappen avslutas under år 1978 och den andra under år

1979.

En bestämmelse om att husägare skall vara skyldig att vidta vissa förbättringar av byggnad utan samband med på eget initiativ planerad ombyggnad eller annan ändring, fordrar enligt verket en mer ingående utredning innan den kan sättas i kraft. Verket anser att kompletterande regler

till en sådan ramföreskrift i form av en regeringsförordning och tillämpningsbestämmelser i SBN inte torde kunna föreligga förrän i början av år 1980. En ramföreskrift enligt förslaget bör därför enligt verket inte träda i kraft förrän 1981-01-01.

Planverket har i sina förslag tll ändringar i BS, liksom i förslaget i den preliminära rapporten, använt uttrycket energihushållning i stället för värmehushållning, som för närvarande används i 44 a 3. Verket anser att det mer generella uttrycket energihushållning bör införas i 44 a §.

7.5.6.2 Byggnadslovsskyldighet

Planverket anför i slutrapporten att det, med hänsyn till bestämmelsen i

44 a SBSatt byggnad skall anordnas så att god värmehushållning möjliggörs,

ter sig naturligt att reglerna om byggnadslov i 54 § BS förtydligas på vissa

punkter, så att åtgärder syftande till god energihushållning prövas efter

ansökan om byggnadslov. Enligt verket gäller detta främst i fråga om väsentlig förändring av isolering av ytterväggar samt i fråga om anordnande

av eller väsentlig ändring av värme- och ventilationsinstallationer.

I fråga om tilläggsisolering av yttervägg framhåller planverket att isoleringen kan förändra temperatur- och fuktförhållandena i väggen, både i de fall isoleringen placeras invändigt och då den placeras utvändigt. Utvändig tilläggsisolering innebär också att ett nytt fasadskikt måste anbringas. Detta medför, enligt verket, ien del fall att krav på bärförmåga och beständighet hos upplags- och infästningsanordningar måste särskilt uppmärksammas. Om tilläggsisolering anbringas utanpå ett ventilerat fasadskikt måste vidare behovet av särskilda åtgärder beaktas för att isoleringen skall ge avsedd

effekt. Verket påpekar också att byte av fasadmaterial kan medföra väsentliga förändringar i stadsbilden. Planverket framhåller vidare att utvändiga

åtgärder som vidtas på fasader i tomtgräns kan innebära intrång på tomt- eller gatumark och vålla grannelagsrättsliga problem. Utvändig tilläggsisolering kan också medföra att byggnadens yttre mått kommer att något överstiga vad fastställda planer medger eller leda till att byggnaden kommer att strida mot vad som är föreskrivet i 39 § BS. Planverket anför att de angivna konsekvenserna av energibesparingsåtgärder på fasader motiverar en precisering i BS så att det klart uttalas att byggnadslovskrav gäller för sådana åtgärder.

Byggnadslovskravet bör enligt verket avse mera väsentliga värmeisolerings-

åtgärder på ytterväggar.

När det gäller installationer för uppvärmning och ventilation framhåller

planverket att utformningen av dessa har stor betydelse för att åstadkomma och upprätthålla ct tillfredssställande inomhusklimat i en byggnad samt att begränsa byggnadens energiförbrukning. Verket anför vidare att installationer måste utformas så att kravet på säkerhet och hygien tillgodoses. I syfte att möjliggöra god cenergihushållning har verket i SBN infört ett antal föreskrifter rörande installationers utformning. Vid uppförande av ny: byggnad samt ändring av byggnad som är hänförlig till nybyggnad omfattar byggnadslovsgranskningen även installationer för uppvärmning och ventilation. Vid andra ändringar av befintliga byggnader är det däremot inte alltid krav på byggnadslov. Planverket anför att gällande bestämmelser möjliggör att ett värmesystem kan nyinstalleras, ändras eller bytas i befintlig bebyggelse

utan att ärendet regelmässigt blir föremål för byggnadslovsprövning.

Däremot medför, enligt verket, nyinstallation eller ändring av ventilationssystem som regel att byggnadslovsprövning aktualiseras. Planverket framför som sin uppfattning att det är motiverat att anordnande av och väsentliga ändringar av installation för uppvärmning och för ventilation generellt prövas, främst med hänsyn till angelägenheten av god energihushållning. Verket anser att en sådan prövning är särskilt angelägen i samband med sådan ändring som även innefattar övergång till nytt uppvärmningssystem eller byte av energislag. Detta gäller exempelvis vid anordnande av uppvärmningssystem där jordvärme, vindenergi eller solenergi avses komma till användning. Planverket anför också att det med hänsyn till arbetet med

kommunal energiplanering torde vara önskvärt att sådana frågor prövas som

kan påverka energiplaneringen i kommunen.

Planverket föreslår en komplettering av gällande byggnadsstadga med krav

på byggnadslov för anordnande av och ändring i uppvärmningsinstallation samt ventilationsinstallation och hänvisar därvid till angelägenheten av att ett tillfredsställande inomhusklimat och god energihushållning kan åstadkommas även i befintlig bebyggelse. Byggnadslovskravet bör enligt verket utformas så att det endast gäller mera väsentlig ändring av installation.

7.5.6.3 Tillsyn och besiktning

Planverket påpekar att ansvaret för att tekniska energisparåtgärder i befintlig bebyggelse utförs på ett ändamålsenligt och tillförlitligt sätt primärt

faller på fastighetsägaren. Det är därför, enligt planverket, angeläget att

fastighetsägaren anlitar erforderlig sakkunskap för arbetet om detta inte är av sådan art att han själv är tillräckligt sakkunnig. Svårighetsgraden på energisparåtgärder varierar naturligtvis mycket. Komplicerade och omfattande åtgärder bör, enligt planverket, normalt vara byggnadslovspliktiga. Planverket framhåller att de mera komplicerade åtgärderna vanligen är relativt kostnadskrävande och har betydelse från fastighetsekonomisk synpunkt. De påverkar därför boendekostnaderna och verket anför att kostnaderna i vart fall i fråga om hyreshus kan drabba personer som själva har förhållar.devis

små möjligheter att direkt påverka åtgärderna.

Planverket anför vidare att samhället också har anledning att intressera sig

för effekten och lönsamheten av energiförbättringsåtgärder om dessa genomförs med statligt stöd i form av lån och bidrag. Även om staten inte skulle vara

engagerad i finansieringen av åtgärderna menar planverket att samhället kan ha intresse av att material- och arbetsresurser används på ett ändamålsenligt

sätt. Mot den här bakgrunden anför planverket att det finns anledning för

samhället att öva viss tillsyn över mera väsentliga åtgärder som vidtas för att

spara energi i det befintliga byggnadsbeståndet.

I de fall energisparåtgärderna underkastas byggnadslovsskyldighet utövas tillsynen på det sätt som föreskrivs i byggnadsstadgans regler om byggnadsarbete och tillsyn av sådant arbete (60-64 §§), dvs. dels genom fortlöpande ledning och tillsyn av en ansvarig arbetsledare med särskilda kvalifikationer, dels genom stickprovskontroll och vissa besiktningar av byggnadsnämnden.

Beträffande sådana åtgärder som inte är byggnadslovspliktiga föreligger inte

något krav att utse ansvarig arbetsledare och inte heller någon skyldighet för byggnadsnämnden att utöva tillsyn över arbetet. Planverket anmärker att

förhållandevis många förbättringsåtgärder kan utföras utan byggnadslov och

framhåller att det även i dessa fall får anses rimligt att genomförandet av mera komplicerade tekniska åtgärder sker under ledning av en fackman med erforderliga kvalifikationer. Verket menar att det i dessa fall kan finnas anledning att kräva att den som svarar för ledningen av arbetet påtar sig motsvarande ansvar som en ansvarig arbetsledare enligt 61 § BS.

Planverket föreslår att en ny bestämmelse införs i 61 § I mom. BS. Bestämmelsen bör, enligt verket. innebära att även om byggnadslov inte erfordras för ändringsarbete så skall ansvarig arbetsledare utses om arbetet avsevärt påverkar energihushållningen. Till sådana arbeten bör enligt verket räknas exempelvis sådan inte byggnadslovspliktig ändring eller komplettering av byggnads installation för uppvärmning, för ventilation eller för tappvarmvatten, vilken avsevärt kan påverka byggnadens energihushållning. Verket menar att kravet på ansvarig arbetsledare inte bör medföra något nämnvärt ökat besvär vare sig för fastighetsägaren eller för kommunen,

eftersom de flesta energisparåtgärder som kommer att omfattas av bestämmelsen kan förutsättas få någon form av statligt stöd och därför bli underkastade viss granskning och kontroll. Planverket erinrar också om att

många arbeten torde komma att utföras av företag som tillhandahåller typgodkända ”åtgärdspaket”. Verket menar att det för sådana företag bör vara naturligt att använda sig av arbetsledare med s. k. riksrättigheter enligt

61 § 2 mom. BS som ansvarig arbetsledare. Planverket framhåller vidare att sådana energispararbeten som avses i den

föreslagna regeln om ansvarig arbetsledare inte omfattas av kravet i 64 3 BS

på slutbesiktning. Verket anser det emellertid vara angeläget att någon form

av slutbesiktning äger rum även för dessa arbeten. För att byggnadsnämnderna inte skall påläggas ywterligare uppgifter föreslår planverket att den

ansvarige arbetsledaren själv skall svara för sådan besiktning eller avsyning

av arbetet. Ett intyg över detta skall enligt förslaget tillställas byggnadsnämnden som verifikation på att arbetet utförts enligt gällande handlingar. Bestämmelser om detta bör enligt verket intas i 64 § I mom. BS.

7.5.6.4 Periodisk tillsyn

Planverket framhåller att flera av de uppvärmnings- och ventilationsinstallationer som det ställs krav på i syfte att spara energi är beroende av fortlöpande underhåll för att installationerna skall fungera på avsett sätt. Vissa av dessa anordningar är förhållandevis komplicerade och samtidigt beroende av tillsyn och underhåll för att ge ekonomisk drift. Planverket anser

också att risk för hygieniska olägenheter kan uppkomma om de inte sköts på

riktigt sätt. Planverket påpekar att panninspektionens förslag om inspektion

av pannor tillstyrkts av ett flertal remissinstanser och framhåller att en del av

dessa ansett att den föreslagna inspektionen inte enbart bör gälla värmepannan utan att den bör utvidgas att gälla alla sådana installationer, som kan påverka byggnadens totala energihushållning. Bland installationer — utöver

uppvärmningsanordningar —- som är av betydelse för energihushållningen

bör, enligt planverket, främst nämnas vissa ventilationsanordningar och då

särskilt ventilationssystem med anordning för värmeåtervinning. Planverket

framhåller också att installation av reglerutrustning och mätanordningar, exempelvis för mätning av tappvarmvatten. har stor betydelse för energihushållningen. Sådana anordningar är enligt verket ofta relativt komplicerade

samt fordrar en regelbunden tillsyn och skötsel för att funktionen skall

säkerställas.

Den av planverket tidigare föreslagna ändringen av 50 § BS som innebär att byggnad skall underhållas så att försämrad energihushållning inte uppkommer föreslår planverket kompletterad med att ett generellt krav införs i en ny 65 § BS att byggnadsnämnd även skall öva tillsyn över sådana installationer för uppvärmning, ventilation och varmvatenförsörjning som är av väsentlig betydelse för byggnadens energihushållning. Planverket anser att det bör ankomma på verket att efter samråd med berörda myndigheter meddela erforderliga tillämpningsföreskrifter. I fråga om utövandet av tillsyvnsverksamheten anser planverket att samma förfaringssätt som

tillämpas i fråga om hissar torde kunna övervägas.

7.5.6.5 Energisparåtgärder i byggnad som omfattas av

nybyggnadsförbud

Planverket anför att det är sannolikt att nybyggnadsförbud råder bewräffande åtskilliga av de byggnader i vilka energisparåtgärder bör vidtas. Verket pekar på att förfarandet med prövning av om dispens från förbudet skall

medges är omständligt. Så långt det är möjligt bör man underlätta för

15 Riksdagen 1977/78. 1 sand. Nr 76

fastighetsägaren och byggnadsnämnden att få till stånd en godtagbar energihushållning i befintliga byggnader. Planverket föreslår med hänsyn till detta att i 75 § andra stycket införs en bestämmelse om att byggnadsåtgärder för att åstadkomma en tillfredssställande energihushållning inte skall anses som nybyggnad.

7.5.6.6 Krav på typgodkännande och tillverkningskontroll

Planverket framhåller att anordningar som är avsedda att installeras för att åstadkomma energibesparing i befintlig bebyggelse kan vara av varierande

kvalitet. Effektiviteten och tillförlitligheten hos anordningarna är ofta svåra

att bedöma i de enskilda fallen. Verket anser att det för såväl fastighetsägaren och den som planerar och utför installationsarbetet som för den som skall kontrollera arbetet kan vara svårt att ta ställning till om en anordning är lämplig och om den bör godkännas. Verket har planerat godkännanderegler för uppvärmnings- och ventilationsanordningar. Reglerna är avsedda att ligga

till grund för frivilligt typgodkännande enligt SBN 1975 kap. 12 och

planverkets godkännanderegler 1975:1.

Planverket anser att det med hänsyn till det önskvärda i att åstadkomma så smidiga och enkla procedurer som möjligt rörande granskning och kontroll av anordningar av nämni slag bör vara en fördel om dessa är centralt prövade och godkända samt underkastade tillverkningskontroll. Därför finns det enligt verket vissa skäl som talar för att i BS införa krav på obligatoriskt typgodkännande samt tillverkningskontroll. Frågan bör enligt verkets uppfattning klarläggas i samband med arbetet på en ny byggnadslag. Pianvcerket föreslår emellertid att man. i avvaktan på en ny byggnadslagstiftning, låter typgodkännande och tillverkningskontroll utgöra villkor för statligt lån och/eller bidrag när det gäller vissa anordningar, såsom värmeväxlare och utrustning för reglering och styrning av uppvärmnings- och ventilationssystem. Verket anser att sådana villkor bör gälla från och med den 1 juli 1978. Enligt förslaget bör det ankomma på bostadsstyrelsen och planverket att gemensamt arbeta fram erforderhiga tillämpningsbestäm-

melser i frågan.

Bilaga 2

1977-12-01

Promemoria

Li

angående

Energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse — teknik och ekonomi.

Promemorian är upprättad inom Bostadsdepartementet.

I Inledning

Den 19 augusti 1976 fick planverket i uppdrag att skyndsamt utreda vilka

energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse som kunde anses tekniskt-

ekonomiskt försvarbara och som kunde genomföras under en tioårsperiod.

Uppdraget avsåg alla typer av åtgärder, således även de som i dag inte är byggnadslovspliktiga. Uppdraget begränsades dock till sådana byggnader

som skulle bli föremål för ombyggnad eller som i övrigt kunde bli föremål för renovering i eu eller flera avseenden under den aktuella perioden.

Planverket redovisade resultatet av sina överväganden i en preliminär rapport som överlämnades till bostadsministern den 31 januari 1977. Rapporten har remissbehandlats. Remisstiden var mycket kort och flera remissinstanser anmälde i sina rernissvar att de önskade återkomma med mer detaljerade synpunkter i samband med en remiss av den slutliga rapporten. Det har emellertid inte varit avsikten att remittera planverkets slutliga rapport. Kontakt har tagits med flertalet av de remissinstanser som anmält att de önskade förtydliga sig i ett senare skede. De har beretts möjlighet att återkomma med kompletterande remissvar. Flera remissinstanser har utnyttjat denna möjlighet.

Byggnadsstyrelsen (efter hörande av fortifikationsförvaltningen, televerket,

poststyrelsen och statens järnvägar), Landstingsförbundet och Kommunförbundet har anmodats resp. beretts tillfälle att i kompletterande remissvar

bedöma sparmöjligheterna i det egna lokalbeståndet och bedöma sparmöjligheterna i lokaler i övrigt. Skälet till denna begränsade efterremiss var att

övriga remissinstanser huvudsakligen redovisat besparingsmöjligheter i bostäder. En efterremiss till de instanser som kunde arises ha goda kunskaper om lokaler ansågs därför angelägen.

Planverket överlämnade sin slutliga rapport till bostadsministern den 5 september 1977.

I rapporten har planverket behandlat kostnader men avstått från att gå närmare in på de olika energibesparande åtgärdernas lönsamhet. Vissa remissinstanser har behandlat lönsamheten för den enskilda åtgärden men gjort detta utifrån andra utgångspunkter än den samhällsekonomiska.

Eftersom det befunnits lämpligt att låta den samhätlsekonomiska lönsam-

heten i första hand avgöra omfattningen av ett energisparprogram i den befintliga bebyggelsen har denna departementspromemoria upprättats. De alternativ I-IV som behandlas i promemorian är framräknade med utgångspunkt härifrån och avviker således från bl. a. sammanställningar i planverkets rapport.

Planverket diskuterar i sin slutrapport olika sparåtgärders anspråk på resurser av arbetskraft och material samt på icknisk kompetens. Verket har emellertid inte summerat dessa resursehov för genomförandet av olika sparambitioner eller i övrigt studerat de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika sparmål. Remissinstanserna har i allmänhet inte uttalat sig om

resursbehovet. Samtliga beräkningar som redovisas i det följande bygger

emellertid på de grundläggande uppgifter som planverket och remissinstanserna levererat.

Samarbete har skett med ekonomi-, utbildnings-, arbetsmarknads- och industridepartmenten i de frågor som berör dessa departement. Synpunkter har också i flera omgångar inhämtats från planverket, bostadsstyrelsen, byggforskningsrådet samt från professorerna Enno Abel, Bo Adamson,

Ingemar Höglund och docenten Arne E!mroth. I den slutliga utformningen av promemorian har hänsyn tagits till inkomna synpunkter.

I samband med bedömningarna i denna promemoria hänvisas ofta till

planverkets uppgifter och till olika remissinstansers synpunkter. Om inte annat påpekas avser remissinstansernas uppgifter synpunkter på plan verkets preliminära rapport medan hänvisningarna till planverkets uppgifter är

hämtade ur verkets slutrapport.

Genom beslut den 16 oktober 1976 och med hänvisning till en inom industridepartementet upprättad promemoria (industridepartementet, PM 1975-10-16 uppdrag åt energisparkommittén att bedöma energikonsumtionsutvecklingen m. m.) gav dåvarande regeringen energisparkommittén i

uppdrag att bl.a. överväga och lämna förslag om inspektion av

byggnaders eldningsanläggningar. Energisparkommittén uppdrog åt en särskild arbetsgrupp panninspektionsutredningen att utreda

frågan. I fortsättningen kommer denna utredning att åbreropas som punninspektionsutredningen. I flera avsnitt hänvisas också till energikommissionens expertgrupp för frågor om energihushållning (expertgrupp C). Under arbetet med denna promemoria har informella kontakter upprätthållits med expert-

gruppen. Gruppens preliminära rapport presenterades den 7 oktober 1977.

Energikommissionens arbete med bedömning bl. a. av möjliga åtgärder för

energihushållning väntas vara avslutat först den 1 mars 1978.

2¶Allmänt om energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse

I detta kapitel beskrivs vilka typer av energisparande åtgärder som bör komma till stånd i befintlig bebyggelse. Kapitlet behandlar endast frågan om lämplig teknik medan besparingsmöjlighet och lönsamhet för åtgärderna kommer att behandlas i kapitlen 5 och 6.

I sin slutrapport anger planverket de möjliga tekniska åtgärderna efter

insatsens omfattning. Verket beskriver fyra kategorier av åtgärder. 1. Ändrad drift och skötsel. 2. Injustering och underhåll. 3. Förbättringar av enkelt slag, och 4. Förbättringar av mera omfattande slag. Till varje åtgärdskategori hänförs tekniska ingrepp av skiftande slag. Åtgärdernas lönsamhet kan variera väsentligt inom en och samma kategori.

I det följande presenteras åtgärder inom samma tekniska område tillsammans enligt:

. Virmeisolering

. Fönster . Tätningsåtgärder BUN . Uppvärmningssystem An . Ventilation OA . Styr- och reglersystem NH

. Övriga åtgärder

00 . Nya lokala energikällor

2.1¶Värmeisolering

Åtgärder för värmeisolering kan enligt planverket genomföras med känd teknik. Remissinstanserna delar denna uppfattning. Det pågår vidare

forsknings- och utvecklingsarbete på olika håll i landet såväl inom olika forskningsorgan som inom byggnadsindustrin.

Resultaten av de forskningsprogram som för närvarande är under genomförande och resultaten av dem som är planerade, kommer att utgöra ett värdefullt komplement till dagens tekniska kunnande. Något direkt behov av

att avstå från tilläggsisoleringsåtgärder i avvaktan på resultatet av pågående undersökningar föreligger dock ej. Man bör dock vara observant på eventu-

ella tekniska problem. Exempelvis kan invändig tilläggsisolering av ytterväggar i vissa fall ge frysskador vid putsad eller slammad fasad.

Det utvecklingsarbete som bedrivs främst inom industrin kommer bl. a. att tillföra marknaden alternativa metoder för tilläggsisolering. Utveckling av metoder som ger olika möjligheter till val av fasadmaterial är värdefulla. Inte minst metoder som medger att speciella värden i den befintliga bostadsmiljön kan bevaras.

Redan i dag finns goda tekniska lösningar för tilläggsisolering upp mot 200 mm:s tjocklek vid utvändig fasadrenovering där ytskikt av bl. a. plåt, trä och tegel kan väljas. Dessutom pågår på flera håll i landet utveckling av metoder som medeger putsat ytskikt. När det gäller invändiga åtgärder på fasader eller vindsbjälklagsisoleringar, skapar normalt valet av isolertjocklek inte några tekniska problem. Här får bl. a. estetiska och praktiska hänsyn bli avgörande. Dock gäller här liksom vid alla åtgärder, att man noga måste kontrollera att

åtgärden inte förorsakar skador i den befintliga konstruktionen. Risken för

detta har påtalats av planverket. Ett stort antal remissinstanser delar verkets uppfattning.

Planverket understryker vikten av att tilläggsisolering utförs med bea ktande av byggnadens kulturhistoriska värde. Bl. a. riksantikvarieämbetet delar verkets uppfattning. Speciellt gäller detta utvändiga

åtgärder på hus i tätort som ofta har ornamenterade fasader. Även ingrepp på fasadens insida kan ibland enligt verket, störa byggnadens karaktär på ett olyckligt sätt. Verket noterar också att denna försiktighet inte enbart skall gälla byggnader och bebyggelsemiljöer av kulturhistoriskt värde. Vissa bebyggelsemiljöer kan av andra skäl ha en sådan särart att deras karaktär bör vårdas och bevaras, Även många byggnader på landsbygden måste behandlas med varsamhet.

I de alternativa energisparprogram som presenteras i det följande förutsätts, att en viss andel av bebyggelsen inte bör bli föremål för vissa typer av energisparande åtgärder av hänsyn till byggnadernas egenart och särskilda miljövärde.

Planverket framhåller att tilläggsisolering av äldre bebyggelse bör genom-

föras när ett genomgripande renoveringsarbete av typen ombyggnad utförs. Remissinstanserna är eniga med verket i denna uppfattning. Det torde emellertid inte alltid vara nödvändigt att avvakta med isoleringsåtgärder tills en renovering är nödvändig av andra skäl. Behovet av tilläggsisolering kan många gånger vara ett tillräckligt skäl för att något tidigarelägga en planerad ombyggnad.

Planverket framhåller i sin rapport attenutvändig fasadisolering

av många skäl är att föredra framför en invändig. Den utvändiga isoleringen ger möjlighet att effektivt bryta köldbryggor vid bjälklags- och vägganslut-

ningar. Därvid kan man, enligt beräkningar som är gjorda vid tekniska fakulteten vid Lunds universitet, i vissa fall nå upp till 40 ?5 bättre spareffekt än

vid en invändig isolering med samma tjocklek. En åtgärd på utsidan ger

dessutom en förhållandevis liten störande effekt på verksamheten i loka-

len.

När det gäller att avgöra vilken typ av tilläggsisoleringsåtgärder som bör genomföras är det enligt planverket inte nödvändigt att samma tekniska lösning används på hela bjälklaget eller på byggnadens samtliga ytterväggar. Sålunda kan det till exempel av kulturhistoriska skäl vara lämpligt att tilläggsisolera gatufasaden på insidan medan gårdsfasaden åtgärdas på utsidan. Ett gavelparti med få eller inga fönster bör ofta ges en större isolertjocklek än en fönsterrik fasad. I vissa fall kan även tilläggsisolering inuti vägg- eller golvkonstruktion vara motiverad. Remissinstanserna stöder 1 allmänhet planverkets uppfattning.

Planverket anger i sin slutrapport att 25 96 av ytterväggarna I småhus och 15 26 av ytterväggarna i flerbostadshus och lokaler kan åtgärdas genom

injektering med karbamideellplast eller andra för ändamålet lämpliga matc-

rial. Denna metod behandlas ej i planverkets preliminära rapport och har

endast kortfattat berörts av remissinstanserna. När det så gäller vind s bjälklag och tak anser planverket att åtgärder i

första hand bör komma till stånd på lätt tillgängliga ytor medan mera noggranna bedömningar bör göras innan åtgärder vidtas på svåråtkomliga ställen, t.ex. utrymmen av förråds- och förvaringskaraktär. Denna åsikt

framförs även av många remissinstanser.

Även när det gäller bjälklag och tak bör man beakta möjligheten till olika tekniska lösningar inom en och samma byggnad. Ett typiskt exempel på detta är en industrilokal med bullrande verksamhet. Med tilläggsisolering på

takets undersida kan man minska bullerstörningen. På en annan del av taket, över t. ex. en lagerhall, utför man kanske värmeisoleringen på ovansidan eftersom behovet att minska bullernivån cj föreligger. Dessutom blir den utvändiga isoleringen ofta billigare än den invändiga, särskilt om den kan kombineras med en renovering av takets ytskikt.

2.2 Fönster

Planverket framhåller med stöd av remissinstanserna, att man vid byte

av fönsteralltid bör överväga att ersätta det traditionella tvåglasfönstret med ett som fyller kraven för nybyggnad. Allmänt sett betyder detta att det

traditionella 2-glasfönstret byts mot ett 3-glasfönster. Även andra tekniska

lösningar som förbättrar fönstrets k-värde kan tillämpas. Behov av fönsterbyte finns framför allt i byggnader uppförda före 1930. Det finns emellertid också samma behov i en mindre del av de byggnader som

uppförts under 1960- och 1970-talen, där delar av fönsterbeståndet skadats av rötangrepp. Det är väsentligt att skadeorsaken bland det nyare fönsterbe-

ståndet utreds så att liknande problem kan undvikas i framtiden. Planverket

och remissinstanserna anger ytterligare ett skäl till att byta fönster. Detta är att man önskar förbättra fönstrets ljudreduktionstal. Speciellt kan detta vara nödvändigt i fastigheter som ligger längs trafikstråk. En förbättring av reduktionstalet från ca 25 dB(A) till upp mot 35 dB(A) kan vanligen uppnås. Denna förändring upplevs av det mänskliga örat som ungefär en halvering av ljudnivån i rummet.

Ett fönster som inte skall bytas ut kan ändå förbättras med avseende på sina energiegenskaper. Bl. a. finns redan nu tekniska möjligheter att k om plettera befintligt 2-glasfönster med ytterligare ett glas eller ersätta en av rutorna med cen 2-glas isolerruta. Det är ibland också möjligt att byta ut inner- eller vtterbågen mot en ny båge med 2-glas isolerruta.

Många av dessa metoder att förbättra fönster. kommer emellertid att fordra

andra skäl än energibesparing för att bli lönsamma.

Sådana omständigheter kan, förutom behovet av förbättrad ljudisolering som nyss berörts, vara behovet av att minska kostnaderna för underhåll genom att vid byte eller ombyggnad välja mindre underhållskrävande material. En annan omständighet kan vara att åtgärden utföres i samband med att annan åtgärd måste vidtas, t. ex. byte av rötskadad ytterbåge. byte av sönderslagen fönsterruta eller renovering av yttervägg.

De hittills behandlade åtgärderna innebär att själva fönstrets konstruktion ändras. Det finns emellertid även en annan typ av åtgärder, nämligen sådana som ställer krav på att brukaren vidtar lämpliga åtgärder under olika delar av

dygnet och året. I första hand avses härpersienner, fönsterluckor, markiser och gardiner. Rätt använd kan sådan utrustning ge ett inte oväsentligt bidrag till vårt energisparande. Åtgärderna är beroende av användaren och anviändningssättet. Även olika typer av reflekterande solskyddsfolier kan medföra energibesparingar.

2.3 Tätning

Med begreppet tätning avses i det följande tätning mot luftläckage genom den s. k. klimatskärmen, dvs. genom lönster, dörrar, tak, väggar och golv eller mot luftrörelser inuti byggnadskonstruktioner. Det senare fallet avser då luftrörelser (konvektion) som minskar den värmceisolerande funktionen hos konstruktionen.

Förutom att det är av stor vikt från energihushållningssynpunkt att

byggnader är täta kan också flera hygieniska olägenheter undvikas. I första hand gäller detta drag. som ofta medför att lufttemperaturen måste höjas för

att man skall uppnå acceptabel komfort i lokalerna. Även ojämn nedsmuts-

ning kan bero på luftrörelser. Tätningen får dock inte drivas så långt att de hygieniska gränsvärdena för luftkvalitet inomhus äventyras. Risken för detta

är störst vid självdrags- eller frånluftsventilerade byggnader. Vid byggnader

med både från- och tilluftsventilation finns cj risk för alltför låg luftomsätt-

ning.

Det största luftläckaget förekommer enligt planverket och flera remissinstanser vid fönster mellan karm och båge, mellan karm och vägg och ibland även mellan båge och glas. Även vid ytterdörrar är otätheter vanliga. främst meHan karm och dörrblad men även mellan karm och vägg.

Framför allt i hus med trästomme i väggar och bjälklag förekommer enligt planverket läckage vid anstutningar mellan olika byggnadsdelar, vid genomföringar för installationer i ytterväggar, och vid anslutning till bjälklag och stödbensvägg i I 1/2-planshus. Dessa luftläckage kan nedsätta de intilliggande konstruktionernas värmeisoleringsförmåga. Ojämn nedsmutsning kan dessutom bli en följd av sådana luftrörelser.

Planverket och flera remissinstanser har uppfattningen att tätningsåtgärder har väsentlig betydelse från energihushållningssvnpunkt och att de samtidigt ger en ökad komfort inomhus.

Flera utredningar från KTH, CTH och LTH visar vilka brister som finns i vårt byggnadsbestånd både när det gäller materialval till och utförande av

fönstertätningar. Tätningslister av textilmaterial och skumgummi ska enligt

högskolorna i regel undvikas och i stället rekommenderas profilerade lister av t. CX. syntetiskt gummi. Detta har bättre funktion och kan bedömas fungera under längre tid. En riktig montering av listen är viktig och ofta kan mindre Justeringsarbeten på fönstret vara nödvändiga. Ibland kan det t.ex. vara nödvändigt att förse stora fönster med extra stängningsbeslag för att

förhindra för stor utböjning av bågen, och därmed otitheter, vid t. ex.

vindbelastningar. Även när det gäller tätning mellan karm och vägg finns det

risk för felaktigt utförande som kan förorsaka rötskador i fönsterkarmarna och väggkonstruktionen. Tätning utvändigt med fogmassor synes exempelvis ha samband med många rötskador.

Övriga otätheter i klimatskärmen kan enligt planverket i vissa fall åtgärdas

från insidan genom att lister tas bort och spalter, sprickor osv. tätas med mineralullsremsor, fogskum, tejp eller fogmassor. Använt material måste vara av beständig kvalitet. Skumplastinjektering eller liknande åtgärder kan

användas för att hindra inläckande kalluft från att sprida sig i väggar, tak och bjälklag. Risken för fuktskador måste noga beaktas.

För byggnader där ovanstående åtgärder inte är möjliga eller endast ger

begränsad effekt måste klimatskärmen i vissa fall förses med ett helt nytt vindtätande skikt.

2.4 Uppvärmningssystem

Planverket, panninspektionsutredningen och respektive remissinstanser framhåller att åtgärden driftkontroll och injustering av oljeeldade pannanläggningarär en mycket lönsam metod för energi-

besparingar. I remissvaren framhålls att även den enskilda villavärmepannan

är lönsam att åtgärda under förutsättning att kontroll av fackman kan begränsas till cirka en gång per år och att översyn av pannan i övrigt kan

utföras av fastighetsägaren själv. Föratt kontrollera att sotavlagringar inte försämrar pannans verkningsgrad kan man utnyttja entermometer för kontroll av rökgastem-

peraturen. Temperaturen höjs nämligen när sotavlagringarna i pannan

ökar. Metoden kan enligt planverket och panninspektionsutredningen tillämpas

på alla typer av pannanläggningar. För att temperaturmätningen skall vara meningsfull skall pannan naturligtvis sotas senast när en viss rökgastemperatur uppnås. En s. k. ekonomisotning kan lämpligen bli aktuell då tempe-

raturen stigit ca 50C och kan utföras av fastighetsägaren själv eller av driftspersonalianläggningar för flerbostadshus och andra typer av lokaler. En

förutsättning för energibesparingar är således att punnan sotas när rökgastemperaturen uppnått visst värde.

Byte av oljebrännare kan medföra att koldioxidhalten i rökgaserna höjs. Detta kan i viss utsträckning även uppnås genom trimning till minskad

lufttillförsel. Eliminerandet av överflödig lufttillförsel innebär att pannans

verkningsgrad förbättras. Åtgärden byte av oljebrännare i delar av pannbeståndet rekommenderas såväl i panninspektionsutredningen om i planverkets

rapport. Remissinstanserna delar i stort denna uppfattning. De understryker

liksom planverket emellertid behovet av en kvalificerad bedömning av om det i det enskilda fallet är lönsamt att göra utbytet.

Genom att installera automatiska rökgasspjäll på oljeeldade pannorkan, enligt planverket, viss energibesparing uppnås, men metoden är endast av intresse för medelstora och större anläggningar.

Åtgärden anslutning till fjärrvärmenät anser planverket bör föregås av en grundlig utredning på kommunal nivå. Flera remissinstanser påpekar att inverkan av kulvertförluster och erforderlig pumpenergi i kombination med utglesning av distributionssystemet genom att de anslutna byggnaderna blir föremål för energibesparande åtgärder, kommer att medföra försämrad ekonomi och lägre total energibesparing. Sektionen för maskinteknik vid KTIT påpekar också att skillnader i verkningsgrad mellan fjärrvärmecentraler och mindre pannanläggningar kan bedömas minska, vilket ytterli-

gare försämrar fjärrvärmens lönsamhet. Av stort intresse är emellertid enligt

FVEFS-tekniska föreningen utbyggnad av fljärrvärmesystem som utnyttjar kraftvärme eller spillvärme från industriella processer. Energibesparingar genom anslutning till fjärrvärme samt utnyttjande av kraftvärme och spillvärme behandlas dock inte inom ramen för åtgärdsprogrammet för energibesparing inom byggnader. För denna omfattande fråga hänvisas i Övrigt till de utredningar som pågår genom industridepartementet, och till energikommissionens arbeten. Utnyttjande av spillvärme påverkar naturligtvis energisparprogrammet. Det är av mindre intresse att vidta energibesparande åtgärder i byggnadsbestånd som kan försörjas med billig uppvärmningsenergi från kraftvärme och spillvärme. I vissa fall kan det 1. o. m. vara önskvärt att kunna styra tillgängliga investeringsresurser över till spillvärmeutbyggnaden genom att för viss tid uppskjuta investeringar i energisparande i enskilda byggnader. En motsvarande situation kan uppstå vid ett genombrott för en ny teknik genom solvärmecentraler för grupper av byggnader enligt avsnitt 4.8.1.

En åtgärd som kan ge påtagliga besparingar äranslutning av små värmesystem till befintliga större värmecentraler. Metoden innebär att man utnyttjar möjligheterna till hög verkningsgrad i en stor rationellt driven anläggning där viss överkapacitet finns. Innan denna åtgärd vidtages så måste dock en noggrann plan för värmeförsörjning upprättas. Självfallet fordras också en genomarbetad ckonomisk kalkyl över åtgärden. Till denna typ av åtgärd hör även anslutning av mindre värmesystem till returledningar i ett fjärrvärmesystem anslutet till kraftvärmeverk. Pågående forskning och utveckling inom området lågtempererade uppvärmningssystem kan väntas leda till cut visst utnyttjande av denna åtgärd. Encrgibesparingen blir i dessa fall i det närmaste 100 96. åtgärden. Till denna typ av åtgärd hör även anslutning av mindre värmesystem till returledningar i ett fjärrvärmesystem anslutet till kraftvärmeverk.

Pågående forskning och utveckling inom området lågtempererade uppvärmningssystem kan väntas leda till att visst utnytjande av denna åtgärd.

Energibesparingen blir i dessa fall i det närmaste 100 96.

Genom installation av värmepump i därför lämpade småhus

kan enligt planverket betydande energibesparingar uppnås för det enskilda

huset. Verket påpekar emellertid att åtgärden förutsätter bl. a. att konven-

tionellt värmesystem celler tillsatsvärme finns: tillgänglig för att klara

uppvärmningsbehovet vid kylig väderlek då värmepumpens värmefaktor är låg och risk för påfrysning i förångaren föreligger. Institutionen för byggnads-

teknik vid KTH påpekar att för många installationer sker tillsatsvärmningen med el som i så fall vid omfattande tillämpning kommer att höja toppbelastningen på elnätet. Detta förhållande utgör således en viss begränsande faktor

för användningen av värmepumpar. Andra energiformer än el skulle exempelvis kunna utnyttjas. Ett annat tillämpningsområde av stort intresse där dylika hinder ej föreligger, är värmepump för värmning av tappvarmvatten med energi ur ventilationsanläggningens frånluft. Markytvärme utgör ett intressant ytterligare alternativ som värmekälla för värmepumpsinstallationer. Byggnadsstyrelsen, institutionen för byggnadsteknik vid KTH och VVStekniska föreningen delar planverkets uppfattning. Inga andra remissinstanser har tagit upp ämnet.

2.5 Ventilation

Även i den här frågan delar remissinstanserna i stort planverkets uppfattning. Mycket stora vinster kan. enligt planverket, göras genom en injustering av luftflöden till de värden som anges i byggnormen. Injustering och flödesminskning ned till dessa värden fordrar emellertid för bostäderna möjligheter till forcering av luftflödet i kök och vissa andra utrymmen. I många äldre anläggningar försvåras eller omöjliggörs dock injusteringen av läckage i kanalsystemet. Verket anser att många av våra ventilationsanläggningar utnyttjas mycket ockonomiskt i dag, bl. a. beroende

på att underhållsarbetet (igensättningar osv.) blivit eftersatt. Injusteringsåtgärder bör därför sättas in i alla typer av byggnader med fläktstyrd ventilation. Samtidigt bör en rutin för drift, underhåll och kontroll införas som

säkerställer att anläggningen kan drivas effektivt.

I byggnader med fläktstyrd ventilation kan, enligt planverket, komplette-

ring med drifttidsstyrning vara läraplig. Verket bedömer att denna åtgärd är mest intressant i lokaler där ventilation endast behövs under vissa delar av dygnet eller veckan, cxempelvis i skolor, varuhus, kontor eller industrilokaler. Speciella hänsyn måste naturligtvis tas i byggnader som använder luft som värmebärare för uppvärmning eller kylning.

Det har tidigare varit vanligt med ett gemensamt ventilationssystem för

stora byggnader med varierande verksamhet i lokalerna. Genom uppdelning av ventilationssystemet i mindre enheter som samtidigt anpassas till behovet av brukstider och luftflöden anser planverket att avsevärda energibesparingar kan uppnås i vissa fall.

Installation av utrustning för återluftsföring vara lämplig i byggnader som värms eller kyls med ventilationsluft, alltså främst i olika typer av lokaler. Dessa system arbetar ofta med avsevärt högre uteluftflöden än vad som är motiverat av hygieniska skäl enligt planverket. Placeringen av till- och frånluftsaggregaten och därmed behovet av ytterligare kanalisering är av avgörande betydelse för investeringsutgiftens storlek. I

vissa-typer av industrier och inom vårdsektorn är återluftsföring ej tillåten av

hygieniska skäl.

Värmeåtervinning ur frånluft kan i första hand bli aktuell i byggnader med fläktstyrd till- och frånluftsventilation. På marknaden finns i

dag ett stort antal varianter av värmeväxlare för ventilationsluft.

Inom = ventilationstekniken är utvecklingen av värmeväxlare och

kompletta aggregat med värmeväxlare särskilt intressant med hänsyn till användning i befintliga byggnader. Nya typer av värmeväxlare med hög verkningsgrad införs sedan några år på marknaden, Med tiden kan kostna-

derna för dessa aggregat komma att ytterligare minska, men redan i dag utgör de en relativt konkurrenskraftig metod för energibesparing, Ökade kunskaper

om försmutsning och kostnader för skötsel, bl. a. krav på filter för skilda

miljöer, kommer att medföra säkrare kalkyler. Bättre metoder för reglering av

graden av värmeåtervinning kan väntas bli utvecklade. Under förhållandevis

stor del av året ger dessa effektiva värmeväxlare en alltför hög temperatur för

tilluften, varför någon form av förbigång brukar anordnas så att man under

varma perioder sommartid kan tillföra huset så sval luft som möjligt.

En annan metod för värmeåtervinning ur ventilationsluft är installation av värmepump för tappvarmvattenvärmninegi flerbostadshus. Denna tillämpning är ny men mångårig erfarenhet finns från

användning av värmepumpar i de aktuella storleksklasserna.

I byggnader med kylanläggningar finns, enligt planverket och remissinstanserna ofta möjlighetattåtervinna kondensvärme. Kylinstallationer

finns i många typer av industrilokaler och lager liksom i livsmedelsbutiker och sjukhus. En begränsande faktor är att behovet av värme ofta är lågt under de perioder när kylanläggningen är i drift. För bl. a. livsmedelsbutiker anser

dock verket att man bör kunna utnyttja denna möjlighet till besparing.

Med hänsyn till energihushållningen är det angeläget att minska behovet av komfortkyla sommartid även om detta energibehov är litet i förhållande till det totala behovet för uppvärmning. Besparingar kan enligt planverket bl.a. ske genom att byggnadsstommen och inredningen kyles nattetid med hjälp av ventilationsanläggningen. Komfortkyla utnyttjas framför allt i kontor och varuhus och viss kyleffekt kan uppnås

genom att hålla ventilationsanläggningen i drift nattetid med stort utelufts-

flöde. Kylanläggningen skall naturligtvis då vara frånslagen.

2.6¶Styr- och reglersystem

Åtgärder i styr-och reglersystemet definieras här som sådana som ger

energibesparingar genom temperatursänkningar i rum och byggnader.

Inreglering av uppvärmningssystem kan genomföras i alla byggnader som har värmesystem med vatten- eller luftburen värme.

Åtgärden innebär att den cirkulerande värmebärande vattenmängden

fördelas mellan skilda lägenheter, rum och värmare på ctt sätt som överensstämmer med respektive utrymmes värmebehov. Det är i överensstämmelse med planvrerkets uppfattning angeläget av skapa tillfredsställande resurser för att klara även mer komplicerade inregleringar. Tillgången till utbildad personal som behärskar denna beräknings- och utförandeteknik är emellertid för närvarande begränsad. Förenklade beräkningsmetoder avses bli utvecklade genom byggforskningsrådet. Vidare innebär inreglering av

uppvärmningssystem ibland att ett flertal radiatorventiler måste bytas. Enligt

planverket förutsätter åtgärden inreglering även ofta, att värmesystemet är utrustat med s. k. stamventiler i huvudrörledningar. Sådana är ovanliga i äldre hus och måste i vissa fall installeras. En komplikation är därvid, som flera remissinstanser påpekar, att de dimensioner som använts i många äldre installationer inte tillverkas längre. Därför måste man räkna med förhållan-

devis omfattande rörarbeten. Även utbyte av hela radiatorer kan behövas i

vissa fall. Efter en genomförd inreglering av uppvärmningssystemet skall,

enligt planverkets mening. radiatorventilerna kunna låsas i inställt läge på ett

säkert sätt och ett protokoll upprättas över förinställningsvärdena. Kontroll av effekten av inregleringen kan utföras enbart under uppvärmningssäsongen och då endast under molniga dagar då solinstrålningen inte omöjliggör rättvisande temperaturmätningar. Planverket ifrågasätter om man inte skall ställa krav på viss sakkunskap hos sådan personal mot bakgrund av att dels möjligheterna till energibesparing vid korrekt genomförande av åtgärden är betydande, dels hänsyn till utsatta grupper. exempelvis äldre personer.

måste iakttagas. Rumstemperaturen får inte i sådana fall bli varaktigt alltför

låg och under den komfortgräns som gäller för dessa grupper. Praktiskt innebär detta att inregleringen måste utföras noggrant och med sakkunskap om energibesparingen skall uppnås utan komfortstörningar. Ett betydande utbildningsbehov föreligger.

Planverket anser vidare att man med hjälp av en utetemperaturstyrd automatisk shuntutrustning för styrning av framledningstemperaturen kan erhålla energibesparing i byggnader där vattenburen

centralvärme finns installerad. En åtgärd som redan tillämpats i relativt stor omfattning är, enligt

planverket, inmontering av termostatiska radiatorventiler.

Remissinstanserna delar denna uppfattning. Erfarenheterna av denna åtgärd är enligt planverket mycket varierande. Det är därför motiverat med en viss försiktighet i bedömningen av den energibesparing som radiatortermostatventiler av nuvarande utförande kan medföra. Forskning och utveckling över funktion och konstruktion för termostatventiler är angelägen och pågår i viss utsträckning. Målsättningen är bl. a. att utarbeta kravspecifikationer för olika tillämpningar och att ange metoder för beräkning av möjlig energibesparing. Teknisk utveckling kan leda till att termostatventiler i ökande utsträckning kommer att användas i samband med inreglering av uppvärmningssystem. Detta kan i sin tur leda till enklare och säkrare metoder för inreglering.

Drifttidsstyrning av uppvärmningssystemet, för sänk-

ning av rumstemperaturen 1 bostäder nattetid eller under andra tider då lokaler ej utnyttjas. kan enligt planverket ge energibesparingar i storleksordning 2-3 46 av nettoenergiförbrukningen i vissa byggnader. Energibesparingen blir större, upp till 10 96 av nettoenergiförbrukningen, om temperatursänkningen kan ske under längre tidsperioder, exempelvis veckoslut. I första hand anser planverket att metoden bör tillämpas i lokaler av typen industrier, kontor, skolor, etc., där sänkningen av temperaturen kan genomföras under längre perioder än för bostäder. Planverkets uppfattning delas av flera remissinstanser. Kostnaden för åtgärden är låg men starkt beroende av vilken reglerutrustning som redan finns installerad i huset. Viss

reglerutrustning medger också att en stor del av den s>k. gratisvärmen från

solinstrålning, elljus, apparater. osv., kan användas för rena uppvärmningsändamål. Forskning och utveckling inom området över s. k. intermittent uppvärmning. Denna innebär att värmeenergi tillförs byggnaden på ett periodiskt sätt, bl. a. styrt efter tillgången på gratisvärme från solinstrålning. elljus, apparater. osv. Husets temperatur tillåts svänga inom vissa givna gränsvärden och byggnadens värmekapacitet i stommen utnyttjas för korttidslagring av värmeenergi.

2.7 Övriga åtgärder

De remissinstanser som behandlat frågan om individuell mätning delar planverkets uppfattning att denna åtgärd inte påverkar energiförbrukningen direkt. För att en besparingseffekt skall uppstå måste de boende ha reella möjligheter att påverka energiförbrukningen. Vidare måste de motiveras att utnyttja denna möjlighet. Individuell debitering måste givetvis

också införas.

Det är tänkbart med individuell mäming för all energiförbrukning i bostäder. Planverket diskuterar i sin rapport endast mätning av elförbrukning och varmvattenförbrukning.

Energiförbrukningen för uppvärmning i fjärrvärmeförsörjda småhus kan mätas med s.k. värmemängdsmätare. Detta sker redan i dag i viss

utsträckning. Mätaren består dels av en vattenmätare som mäter den

vattenmängd som genomströmmar huset eller husets värmeväxlare, dels av vå termometrar, varav en mäter temperaturen på vattnet före och en efter huset.

När det gäller mätning av energiförbrukningen för uppvärmning i sådana

flerbostadshus, där annan cencergiform än elektricitet används. ställer sig

mätning av den tillförda energin såväl komplicerad som kostsam. Värme tillförs dessutom en lägenhet into endast genom värmesystemet.

Det är därför från teknisk synpunkt diskutabelt att enbart mäta den genom värmesystemet tillförda energin. Vid bl. a. tekniska fakulteten vid Lunds universitet pågår utveckling av ett system där uppmätning av temperaturen i lägenheter läggs till grund för beräkning av energiförbrukningen. Systemet förefaller enkelt men har den nackdelen att fönstervädring kan snedvrida resultatet. Möjlighet finns dock att stänga värmetillförseln vid fönsteröppning, en metod som dock ännu är i forskningsstadiet. Problemet att ge varje lägenhet en tillfredsställande reglermöjlighet kvarstår och måste lösas innan mätmetoden kommer till användning.

Bland övriga åtgärder anser planverket att tilläggsisolering av apparater och rör kan vara lämpligt att utföra i lokaler där befintliga installationer ger upphov till övertemperaturer. Dessutom är åtgärden nödvändig i ouppvärmda utrymrnen. När det gäller utförandet kan utrymmesbrist och andra faktorer, t.ex. pannans utformning, i vissa fall göra åtgärden tekniskt svår och mycket kostnadskrävande.

Planverket anser vidare att det är möjligt att byta belysningsarmaturcer mot sådana som är avsedda för lampor med större ljusutbyte och att gå över från allmänbelysning till punktbelysningi vissa lokaler. Detta är möjligt om allmänbelysningen är mycket hög och kan minskas till en lägre nivå. Åtgärden i sig medför att den så kallade ”gratisvärmen” minskar, vilket kan ha såväl positiva som negativa effekter.

Åtgärder som berör energiförbrukningen för tappvarmvatten avser. förutom individuell mätning, produktion, distribution och konsumtion. Sommartid. då den ordinarie pannanläggningen har låg

utnyttjning, är anläggningens verkningsgrad ofta låg. I flera fall kan det enligt

planverket vara av intresse att installera el varm vattenberedare för sommardrift elleri större anläggningar en särskild oljepanna för varmvattenberedning. Denna kan då "dimensioneras efter behovet för varmvattenberedning. På så sätt anser planverkert att en högre årsmedelverkningsgrad kan erhållas. Även solvärme är aktuell för beredning av varmvatten sommartid. I dessa sammanhang är det viktigt att observera risken för korrosion i pannan under avstängningstiden.

Åtgärderna på distributionssidan avser främst drifttidsstyrnin g av tappvarmvattencirkulation. Åtgärden är lämplig att utföra i byggnader med långa varmvattenledningar. 1. ex. skolor, kontors- och industrilokaler och andra byggnader där verksamhet inte pågår kontinuerligt. För åtgärden krävs att särskild utrustning för drifttidsstyrning av cirkula-

tionspumpen installeras.

På konsumtionssidan påpekar planverket att det kan vara möjligt att erhålla besparingar genom sänkning av varmvattentemperaturen. Det finns dock flera möjliga åtgärder på konsumtionssidan som verket inte närmare diskuterar. Som exempel kan nämnas installation av tryckreduceringsventil eller flödesregulator, termostatblandare och strålsamlare för luftinblandning. :

2.8¶Nya lokala energikällor

Planverket behandlar också nya lokala energikällor i sin rapport. Endast

några få remissinstanser och främst byggforskningsrådet och institutionen för byggnadsteknik vid KTH behandlar frågan. De som tar upp den är emellertid

överens om att väsentliga besparingar på sikt kan göras med hjälp av nya lokala energikällor.

Planverket anger att solvärmesystem kan vara av antingen passiv eller aktiv typ. De passiva systemen bygger på att byggnaden skall vara anpassad så att solvärmen kan fångas in. I ett aktivt system används särskilda

solfångare och värmelager, t.ex. en vattentank för magasinering av

värmen.

Aktiva lågtemperatursystem behandlas av planverket. Här kan enligt verket det ordinarie vattenburna eller luftburna distributionssystemet och dess värmare användas. Radiatorerna i ett sådant vattenburet system är oftast

dimensionerade för 80-gradigt vatten vid lägsta utomhustemperatur. Under-

sökningar finansierade av byggforskningsrådet har dock visat att värmarnas storlek ofta är betydligt överdimensionerade, varför lägre temperaturer kan användas även vid de lägsta utomhustemperaturerna. En ytterligare bidragande faktor till detta är det minskade värmebehov som crhålls genom att andra energibesparande åtgärder utförs.

Solvärmesystem för beredning av tappvarmvatten under sommarhalvåret finns tillgängliga i dag. De är emellertid fortfarande relativt dyra. Planverket och institutionen för byggnadsteknik vid KTH anser emellertid att uppvärmning av tappvarmvatten på sommaren bör kunna bli det första praktiska användningsområdet för solvärmesystem i större skala. Det är också rimligt att anta att priset kommer att gå ner när produkten kommer ut i marknaden i större utsträckning.

Vindenergi kan på mekanisk väg omvandlas till elektricitet och

värme. Tekniken för tillgodogörande av vindens rörelseenergi har under

senare år utvecklats. Man har hittills koncentrerat sig på elproduktion i stor skala. Enligt nämnden för energiproduktionsforskning finns det från mitten av 1980-talet förutsättningar för att producera betydande mängder vindenergi i Sverige.

Planverket framhåller att mindre vindkraftverk för energiförsörjning av

enstaka fastigheter också har aktualiserats men att det härvid främst blir fråga

16 Riksdaven 1977/758. I saml. Nr 76

om tillsatsenergi. Vidare anser verket att sådana anläggningar knappast kan komma ull en mera allmän användning inom områden med tätbebyggelse

med hänsyn främst till de bullerstörningar som följer med ett vindkraftverk. Det finns dock stora glesbygdsområden i Sverige där en framtida användning av vindenergi kan få betydelse.

Med jord värme som lokal energikälla avses dels geotermisk energi,

dvs. värme från jordens inre, dels ytjordvärme, dvs. solvärme som lagras under sommaren i jordens ytskikt. För att kunna tillvarata den geotermiska

energin krävs borrhål till ett djup av storleksordningen 2-3 km i södra Sverige, i mellersta och norra Sverige troligen avsevärt djupare. Utvecklingen

inom området pågår och flera projekt kommer att genomföras inom några

år.

Tillvaratagandet av ytjordvärme är kopplat till användningen av värmepump. Åtgärden kan tillämpas där det finns relativt stora fria markområden. För värmepumpen kan även, såsom tidigare nämnts, andra värmekällor användas utan principiella skillnader.

2.9 Metod- och produktutveckling

Avslutningsvis skall här något beröras den tekniska utveckling

som man erfarenhetsmässigt vet kommer att drivas fram som en följd av att intresset för energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse ökar. Denna utveckling torde resultera i nya produkter och nya arbetsmetoder, vilka är speciellt anpassade för de energisparande åtgärderna. Nya produkter och metoder är redan i ett långt framskridet utvecklingsstadium och resultat kan förväntas redan under de närmaste åren. Såsom exempel kan nämnas system för utvändig och invändig tilläggsisolering av ytterväggar och bjälklag, 2-glas

isolerrutor med högt värmemotstånd genom att luft ersätts med en mera

värmeisolerande gas samtidigt som glasytan beläggs med ett genomsiktligt skikt som också minskar värmeförlusterna. När det gäller åtgärder inom installationssektorn pågår utveckling bl. a. av styr- och reglerutrustning, nya värmeväxlarsystem samt förbättringar av värmepumpsystem.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH anser att det nödvändiga utvecklingsarbetet när det gäller energisnålt byggande även kan komma att öka

Sveriges försprång och medföra att svensk byggindustris konkurrenskraft

ökar på den internationella marknaden. Detta bör naturligtvis beaktas när besparingsmöjligheternas konsekvenser skall bedömas.

Omvänt är det också väsentligt att utvecklingen av produkter och metoder internationellt noga följs upp så att vi utnyttjar möjligheterna att anpassa nya

idéer till inhemska förhållanden.

Det är emellertid inte enbart energitekniken som behöver utvecklas.

Genomförande av ett omfattande sparprogram innebär dels att ombyggnadsoch reparationsverksamheten måste öka, dels att bebyggelsen förses med nya

och omfattande inslag av ny teknik som måste förvaltas sakkunnigt för att ge avsedda resultat. Det behövs därför också en omfattande forskning och

utveckling inom områdena ombyggnad och förvaltande om energisparprogrammet skall kunna genomföras med gott resultat och rimlig kostnad.

Vidmakthållandet av uppnådda energibesparingar ställer stora krav på drift, skötsel och underhåll av framför allt installationsteknisk utrustning. Metodutveckling och forskning inom detta område är angelägen.

3¶Beräkningsförutsättningar

3.1. Tillgängligt bestånd

Vid en bedömning av de totala sparmöjligheterna i det befintliga bygg-

nadsbeståndet är det nödvändigt att känna till beståndets omfattning. År

1975 fanns enligt planverket 1,47 miljoner lägenheter i småhus och 2,06 miljoner lägenheter i flerbostadshus. Beståndet av övriga lokaler anger verket till cirka 380 miljoner m? byggnadsvolym medan industrins lokaler anges till cirka 250 miljoner m? byggnadsvolym. Analyserna i det följande är baserade

på planverkets uppgifter om tillgängligt byggnadsbestånd. En mindre

korrigering har dock gjorts. Den innebär att den del av industrins lokaler som avser kontor, har överförts till ”övriga lokaler”. Genom naturlig avgång (rivning, sanering etc.) minskar det befintliga beståndet.

Planverket har beräknat nettoavgången av småhus till 15 000 lägenheter per år och nettoavgången av flerbostadshus till 10 000 lägenheter per år. Enligt verket finns inget underlag för en motsvarande bedömning av utvecklingen

för övriga lokaler.

I de fortsatta övervägandena har utgångspunkten också varit att en åtgärd med kort brukstid kan utföras i ett större bestånd än en åtgärd med lång brukstid. Det beror på att man inte gärna utför en åtgärd med mycket lång livstid i en byggnad med begränsad återstående livstid. Till detta kommer begränsningar i möjligheterna att åtgärda det befintliga beståndet, till följd av arkitektoniska, kulturhistoriska och andra miljömässiga faktorer.

Det är emellertid endast i en diskussion om maximalt möjlig besparing som

det befintliga beståndets omfattning är av intresse. I de följande beräkning-

arna anges antal åtgärdade lägenheter respektive åtgärdad lokalvolym för varje åtgärd.

3.2 Klimatförutsättningar

Till grund för beräkning av värmeförbrukningen i hus används ortens

värmeförbrukningstal mätt i antal graddagar celler gradtimmar. Värmeförbrukningstalet bygger på en summering över tiden av uteluftens temperaturunderskott i förhållande till inomhustemperaturen.

Den energi en byggnad förbrukar för uppvärmning kommer emellertid inte

enbart från uppvärmningsanordningen. Värme tillförs också byggnaden från

personer, elektriska apparater, belysning, varmvatten och dagsljusinstrålning, s. k. gratisvärme. Om man skall få överensstämmelse mellan beräknad och uppmätt värmeförbrukning måste man således ta hänsyn till gratisvärmen. Detta har sedan gammalt gjorts genom att beräkna inomhustempera-

turen efter 17”C i stället för 20”C samt genom att anta att tillskottsvärme inte

behövs förrän dygnsmedeltemperaturen ute går under ca 12”C på hösten och

efter det att dygnsmedeltemperaturen går över ca 10”C på våren. Detta är således erfarenhetssiffror och de bygger helt naturligt på kunskap om

förhållandena då byggnader inte isolerades efter kraven i dagens lagstiftning.

Den traditionella beräkningen av gradtimmarna kan emellertid inte användas för att beräkna värmeförbrukningen i välisolerade hus. Gratis-

värmen kan nämligen under lång tid av uppvärmningssäsongen täcka hela uppvärmningsbehovet, varvid värmeförbrukningstalet påverkas. Detta gäller dock endast under förutsättning att värmesystemet är så utformat att gratisvärmen verkligen kan tillgodogöras. När det däremot gäller att beräkna effekten av energisparande åtgärder i befintliga hus, bör denna beräkning ske

med utgångspunkt från verkliga temperaturer. Gratisvärmen förändras

nämligen inte av en energisparande åtgärd.

Det principiellt viktiga är att en besparing innebär en minskning av de totala förlusterna och att denna minskning inte påverkar den s. k. gratisenergin utan helt skall tillgodoräknas den tillförda energin.

Vid beräkning av detta värmeförbrukningstal måste variablerna inomhus-

temperatur, utomhustemperatur och uppvärmningssäsong bestämmas. Som medelort för Sverige väljs Stockholm éller Örebro. Medeltemperaturen utomhus under eldningssäsongen är cirka +2 grader för båda orterna och uppvärmningssäsongens längd 240-250 dygn. Med en inomhustemperatur i

bostäder på 23"C blir värmeförbrukningstalet 120 000-130 000 gradtimmar.

Planverket samt flera remissinstanser påpekar att inomhustemperaturen fortfarande är hög. I kapitel 4.6, där energibesparingsmöjligheter genom temperatursänkning redovisas, kommer spridningen av inomhustemperatur

att diskuteras. Eftersom inomhustemperaturer på 23”C som medelvärde för

uppvärmningssäsongen, inte är i överensstämmelse med god energihushållning, måste en av de första åtgärderna för energibesparing vara att sänka inomhustemperaturen och därmed antalet gradtimmar.

En sänkning av inomhustemperaturen uppfattas av många människor som

en minskning av komforten. En medeltemperatur på 23”C innebär nämligen

inte att alla har denna värmekomfort. I ett stort antal lägenheter är temperaturen betydligt högre medan den i andra lägenheter är lägre. För ett flerbostadshus kan det, vid en medeltemperatur av 23"C, betyda att

temperaturen i den kallaste lägenheten är 20” och i den varmaste 25”C. En

central sänkning av medeltemperatureri med 1. ex. 2”C skulle i sådana fall få till följd att temperaturen i den kallaste lägenheten kommer att ligga vid ca

18”C. Temperatursänkningen innebär i detta fall en komfortminskning. I den

varmaste lägenheten skulle temperaturen sjunka från 25”C till 23”C, vilket —

utom i extremt dragiga och dåligt värmeisolerade hus — skulle innebära en höjning av komforten.

De tekniska åtgärderna påverkar temperatursänkningsmöjligheterna olika. Då flera åtgärder kombineras kan dessa även påverka varandra. Dessa positiva och negativa effekter är delvis inte klarlagda. Av den anledningen

kommer besparingsmöjligheter genom temperatursänkning inte att tillgodo-

räknas de enskilda åtgärderna i de fortsatta beräkningarna.

På grund av osäkerheten när det gäller möjligheten att bedöma inomhustemperaturen i dag, medborgarnas vilja att sänka inomhustemperaturen och olika åtgärders inverkan på temperatursänkning har ingen besparing till följd

av temperatursänkning utan att andra åtgärder utförs medräknats. Åtgärder

som medför cnergibesparingar genom temperatursänkning redovisas i avsnitt 4.6, styr- och reglersystem. Det är emellertid rimligt att anta att det finns besparingsmöjligheter utan investeringsutgifter. I bedömningen av de följande beräkningarna bör detta hållas i minnet.

Ju högre värmeförbrukningstal man räknar med desto större blir besparingen av vidtagna åtgärder utan att åtgärden kostar mer. När man räknar med ett högre värmeförbrukningstal antar man således att brukarna inte har sänkt inomhustemperaturen ännu och heller inte kommer att göra det efter det att enerpgisparåtgärder vidtagits.

Planverket har i sin slutliga rapport räknat med värmeförbrukningstalet 110 000 gradtimmar. Energikommissionens expertgrupp C har i en preliminär rapport räknat med 120 000 gradtimmar i bostäder, 110 000 i övriga lokaler och 100 000 i industrins lokaler. Rapporterna har angivit Örebros respektive mellansvenskt klimat som dimensionerande, medan däremot ingen av rapporterna anger vilken inomhustemperatur som ingår i beräkningarna. Flera remissinstanser anger 130 000 gradtimmar som beräkningsgrund.

I de följande beräkningarna har i likhet med planverket räknats med 110 000 gradtimmar i bostäder. För offentliga lokaler och övriga lokaler används i fortsättningen 100 000 gradtimmar. Det motsvarar en uppvärm-

ning 'till ca 1”C lägre temperatur än i bostäder. I industrilokaler är

temperaturen vanligen ännu lägre varför 90 000 gradtimmar kommer att användas för denna lokaltyp i de fortsatta beräkningarna.

I den slutliga sammanställningen av besparingsmöjligheter (avsnitt 5.5) visas vad andra antaganden om antalet gradtimmar får för konsekvenser.

3.3 Investering, underhålls- och driftkostnader, brukstid

För varje typ av åtgärd redovisas beräknad erforderlig investering för att nå olika energisparmål. De investeringar som skall belasta en samhällelig kalkyl är de merkostnader som blir följden av energisparprogrammet.

Dessa skall således inte inkludera t. ex. utgiften för fasadskikt om detta ändå

skulle ha bytts ut.Den utgift som skall belasta den samhälleliga kalkylen är i sådana fall förutom det värmeisolerande materialet och av tilläggsisoleringen direkt föranlett merarbete bara de eventuetla merkostnaderna för ett dyrare ersättningsmaterial. Om energisparprogrammet innebär att renoveringarna eller ersättningsinvesteringarna tidigareläggs skall den samhälleliga kalkylen belastas med en ränta på den andel som motsvarar renovering och ersättning av material. Räntekostnaden blir beroende på hur många år tidigare ersättningsinvesteringen kommer att äga rum.

Ävende totala utgifterna kommerattredovisas. Dessa innefattar

således också exempelvis hela utgiften för treglasfönster även om byte skulle ha skett. Vidare innefattas utgiften för samtliga ytskikt. De anspråk på resurser som energisparprogrammet kommer att ställa är därför betydligt mindre än de totala utgifterna.

Enligt statens industriverk (SIND 1977:5 byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri) kan de totala investeringarna i reparationer och ombyggnader bedömas uppgå till mycket stora belopp, se tabell

3.1.

Tabell 3.1 Investering för reparation och ombyggnad (Källa SIND 1977:5 Byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri)

miljarder kronor inklusive moms:

Kostnadsläget 1975 har använts i industriverkets rapport. Kostnaderna har räknats upp med 22 96 till kostnadsläget under första kvartalet 1977.

Av de utgifter som går till reparationer och ombyggnader dvs. ca 15 miljarder kr. per år torde ca 5 96 kunna avse sådana reparationer och ombyggnader som utförs i samband med vissa energibesparande åtgärder. Det innebär att under en tioårsperiod ca 7 miljarder kr. ändå skulle ha satsats på fasadrenoveringar, fönsterbyten och liknande åtgärder. I kapitel 4, där besparingsmöjligheter och investeringsutgifter för resp. åtgärder redovisas, behandlas denna fråga vidare.

I alla jämförelser med planverket eller remissinstanserna ingår mervärdeskatt i de angivna beloppen. Orsaken till detta är att verket och remissinstanserna inkluderat denna i sina kostnadsuppgifter. Mervärdeskatten bör emellertid inte belasta en samhällsekonomisk kalkyl avseende lönsamhet för energisparande åtgärder. Följande exempel belyser detta.

Antag att produktionen av mineralull inte kan ökas, och att vi inte heller kan importera varan. Om mineralull då skall användas för energisparande

åtgärder i det befintliga byggnadsbeståndet måste den tas från annan användning, t.ex. nybyggnation. Det relevanta priset att använda i en samhällelig kalkyl är då priset inklusive mervärdeskatt, eftersom man inom nybyggnationen av betalningsvilligheten att döma tillmäter mineralullen detta värde. Om vi i stället antar att produktionen av mineralull kan ökas, är det den resursuppoffring som behöver göras för att producera mineralull, som är den kostnad som är relevant i en samhällelig kalkyl. Mervärdeskatten skall

då naturligtvis inte inkluderas. Om man inte kan öka produktionen utan

måste importera mineralull, är det importpriset på mineralull som är relevant. Inte heller i detta pris skall mervärdeskatt inkluderas.

Av den redogörelse över förhållanden i byggmaterialindustrin som ges i kapitel 7 framgår att produktionen kan ökas och att importmöjligheter föreligger. Mervärdeskatten bör således inte inkluderas i den samhälleliga kalkylen av utgifter och kostnader för energisparande åtgärder.

I sammanfattande bedömningar i tabell- eller figurform kommer därför investeringsutgifter och kostnader att redovisas utan mervärdeskatt. Det redovisade kostnadsläget avser första kvartalet 1977.

Många cnergisparande åtgärder kräver underhåll för att ge avsedd

effekt i fortvarighet.

Vissa remissinstanser hävdar att man bör satsa på byggnadstekniska åtgärder just för att drifts- och underhållsåtgärder normalt ej erfordras för dem. Andra remissinstanser hävdar att de installationstekniska åtgärderna är

att föredra framför de byggnadstekniska därför att lönsamheten för de senare

beror på energipris och ränteutveckling långt in i framtiden.

Det är mycket svårt att bedöma framtida underhållskostnader. Planverket har inte redovisat sådana. En allmänt använd ”tumregel” bland VVS-

tekniker är att de årliga underhållskostnaderna beräknas uppgå till 2 26 av

investeringen. De enskilda uppgifter på underhållskostnader som anges i remissvaren överensstämmer väl med detta.

Flera remissinstanser betraktar underhållskostnaden för många energisparåtgärder som en marginell kostnad. Bakom detta resonemang ligger antagandet att den energisparande åtgärden kräver underhål!, men att detta kan klaras inom ramen för den befintliga organisationen för underhåll av installationer. I denna promemoria betraktas därför underhållskostnaden för många åtgärder som en marginell kostnad.

Vad gäller underhåll för de byggnadstekniska åtgärderna redovisas i denna

promemoria inte någon sådan kostnad eftersom dessa åtgärder inte beräknas

medföra ökat underhåll. Såväl fasadrenoveringar som byte av fönster kan tvärtom innebära minskade underhållskostnader. Många remissinstanser framhåller t. ex. vad gäller målning och annat underhåll av fönster, att kostnaderna för detta har ökat oroväckande. Utbyte av fönster till sådana av annan konstruktion i samband med energisparande åtgärder kan medföra

minskat underhåll.

Vid bedömningen av driftkostnader, som enbart avser de installa-

tionstekniska åtgärderna, redovisas i denna promemoria nettoenergibesparingen med avdrag för energiförbrukningen för de fläktar och pumpar som ingår i de energibesparande installationerna. Andra typer av driftkostnader,

t. ex. de som avser rengöring av batterier i värmeväxlare eller byte av luftfilter

ingår i de redovisade underhållskostnaderna.

Allmänt måste man räkna med att en energisnålare bebyggelse kräver mer personal för underhåll och drift. Redan nu är förvaltningsorganisationen sådan att lägre eftektivitet än den teoretiskt möjliga av olika installationer erhålls. Detta måste förändras, vilket generellt ökar förvalt-

ningskostnaderna. Hur mycket personal som behövs och hur stora kostnader

som uppstår är svårt att förutse. Den viktigaste åtgärden är här utbildning av personal.

Den brukstid för olika åtgärder som anges i denna promemoria står i

överensstämmelse med den som planverket angett. Verkets uppfattning delas av de remissinstanser som behandlat frågan. De olika brukstiderna motiveras för var och en av åtgärderna.

3.4 Lönsamhetsmått

En energisparande investering kommer i vissa fall att föra med sig

avkastning i form av energibesparing, driftkostnader samt andra fördelar och

kostnader under en lång följd av år. Hur dessa fördelar och kostnader fördelar

sig över tiden varierar från åtgärd till åtgärd. Det gör även materialens tekniska livslängd. För att få jämförbarhet mellan de olika energisparande åtgärderna och mellan energibesparing och andra investeringsprojekt, kommer i det följande kostnader och fördelar under olika tidsperioder vägas samman och adderas. Vid sammanvägningen kommer kostnader och

fördelar som infaller nära i tiden väga tyngre, dvs. kalkylräntan är positiv. För

. en sådan tidspreferens talar bl. a. det faktum att människor förväntar sig och

får kompensation för att uppskjuta sin konsumtion, dvs. man får ränta på sparade medel.

Antag först att energisparande åtgärder vidtas på bekostnad av andra investeringar. Den relevanta reella kalkylräntan är då den verkliga avkast-

ningen på dessa investeringar. Om åtgärderna i stället finansieras genom en

nedskärning av den privata konsumtionen, blir det den kompensation som

individen får för att uppskjuta sin konsumtion som bestämmer kalkylräntans

storlek. På ens. k. perfekt kapitalmarknad skulle dessa båda räntor sammanfalla. Perfekta kapitalmarknader förekommer dock knappast i dagens samhälle. Förekomsten av individuell inkomstbeskattning och vinstbeskattning gör att investeringars avkastning generellt är högre. sett på exempelvis tio års sikt, än den kompensation som människor förväntar för att uppskjuta sin konsumtion. Räntans höjd blir således beroende av den alternativa användningen av de resurser som kommer att satsas på energibesparing. Det

förutsätts att resurser kommer att tas såväl från privat konsumtion som från

utrymmet för investeringar. Kalkylräntan kan något förenklat sägas utgöra en kompremiss mellan den reella avkastning som hushållen får på de pengar de sparar och den reella avkastning som investeringar i företagen skulle

ge.

Under 70-talet har avkastningen på långfristiga penningplaceringar i regel överstigit 10 96. Det är dock endast en mindre del därav som kan sägas utgöra kompensation för uppskjuten konsumtion. Merparten består av kompensation för prisstegringar. Inom ramen för energikommissionens arbete har utförts undersökningar av avkastningen på bank-, obligations-, försäkringsoch aktiesparande. De visar att den reella räntan ligger på omkring 2 26..Om kostnader och fördelar av energisparande åtgärder beräknas så att hänsyn tas till förväntad prisstegring till följd av en ökning i den allmänna prisnivån skall den nominella kalkylräntan användas. Om däremot kostnader och fördelar beräknas i fast penningvärde skall en reell kalkylränta på ca 2 26 användas. I den mån de energisparande åtgärderna kommer att finansieras genom cen nedskärning av de privata investeringarna är en högre kalkvlränta dock

befogad. I denna promemoria görs därför beräkningarna genomgående med

utgångspunkt från 4 96 ränta. I avsnitt 5.5 visas dessutom vad andra

förutsättningar skulle innebära.

Investeringsutgiften och nuvärdet av framtida underhållskostnader ger sammantagna den totala kostnaden för en åtgärd. Nuvärdet av underhållskostnaden beror av räntan, den årliga driftkostnaden och materialets livslängd. Nuvärdet av besparingarna beror av räntan, energipriset och dess framtida utveckling, samt materialets livslängd.

Det pris på energi som skulle göra att nuvärdet av besparingarna blir lika med summan av investeringar och nuvärdet av underhållskostnaderna benämnes i denna promemoria bes paringkostnad. Det beräknas enligt följande formel:

investering + p, x årlig underhållskostnad, besparingskostnad =

P, x årlig energibesparing

. 14 T

oo 1-6 1-( 22)

där p, == och p, = —

l+r l+r

r står för real kalkylränta och q för den årliga ökningen i energipriset, räknat i fast penningvärde. T är materialets livslängd. Denna formel hänger nära samman med den av flera remissinstanser använda energisparkostnaden. Energisparkostnaden definieras på följande sätt:

investering + p, x årlig underhållskostnad energisparkostnad =

årlig besparing x materialets livslängd

I detta uttryck har således de årliga besparingarna summerats utan hänsyn till ränta och prisstegringstakt. För att avgöra om en given energisparåtgärd är lönsam eller inte jämför man energisparkostnaden med dagens energipris.

som multipliceras med en relationsfaktor. Denna relationsfaktor är ps

T.

I formeln för besparingskostnad har energisparkostnaden i stället dividerats med denna relationsfaktor. Besparingskostnaden kan därför direkt jämföras med dagens energipris. Denna formulering har den fördelen att åtgärderna kan rangordnas efter lönsamhet genom att man jämför storleken på respektive åtgärds besparingskostnad. Energisparkostnaderna för åtgärder med olika livslängd blir däremot inte jämförbara, eftersom värdena på

relationsfaktorn blir olika.

Om räntan är högre än energiprisets ökningstakt blir besparingskostnaden lägre än energisparkostnaden. Om räntan är precis lika stor som energiprisets ökningstakt blir besparingskostnaden lika med energisparkostnaden. Encrgisparkostnadsformeln användes ofta under den sistnämnda förutsättningen.

Relationsfaktorn blir då lika med 1.

En åtgärd är samhällsekonomiskti lönsam i absolut mening, om den uppoffring som samhället får göra i dag för att producera en kilowattimme överstiger detta tal. Som uppoffringar betraktas då såväl de direkta produktionskostnaderna som produktionens miljöpåverkan. Eftersom man inte kan ange ett mått i kronor på miljöeffekterna blir frågan om en åtgärds absoluta lönsamhet en bedömningsfråga, där även bieffekter och sysselsättningspolitiska aspekter vägs in.

Vid den slutliga bedömningen bör man förutom lönsamheten i snävt ekonomisk mening dessutom beakta följande resursrestriktioner.

För det första kan en åtgärd ha en god samhällelig lönsamhet även om de investeringar som måste göras under närmaste åren för att spara en kilowattimme är mycket höga. Så blir fallet om det energisparande materialet har lång livslängd. Det blir då fråga om betydande resursomfördelningar den närmaste tiden. Det blir därför nödvändigt att se energispargprogrammet ur ett försörjningsbalansperspektiv för landet som helhelt.

Arbetskraftstillgången bör vidare beaktas. Det är önskvärt att

byggnadsarbete och arbete i byggmaterialindustrin så långt möjligt förläggs till regioner med arbetslöshet. Samtidigt är det med tanke på den samhällsekonomiska balansen önskvärt att man undviker att vidta energisparande åtgärder som innebär att man tar i anspråk arbetskraft i regioner där det redan

förut föreligger brist på arbeskraft. Sysselsättningsläget varierar över

tiden, varför det blir fråga om en anpassning i såväl tid som rum.

På kort sikt kan dessutom kapaciteten inom yrkesutbildningen utgöra en begränsande faktor när det gäller våra möjligheter att spara energi. De anspråk på utbildning som olika energisparande åtgärder ställer bör därför beaktas vid sammansättningen av olika åtgärder i ett sparprogram. Utbildningsbehovet har bedömts mot bakgrund av dels uppgifter om arbetslösheten

i olika yrkesgrupper dels behovet av yrkesutbildad arbetskraft för genomförandet av olika åtgärder.

3.5 Energipriset

Det pris på energi som fastighetsägaren/hyresgästen betalar kan behöva

korrigeras för att man skall få fram priset på energi sett från samhällsekonomisk synpunkt. Det är nämligen ej så att den skatt som ingår i encergipriset

med nuvarande utformning av energibeskattningen motsvarar de miljökostnader som förbrukningen av energi ger upphov till. Därför har priset på energi i följande beräkningar angivits exklusive skatt. Till detta pris skalt alltså läggas ett belopp som motsvarar värderingen av miljöeffekter.

Importpriset på eldningsolja 1 och 4 var 430 respektive 370 kr. per kubikmeter under första kvartalet 1977. Vårt lands bytesbalansunderskott tyder emellertid på att importen i början av år 1977 var undervärderad. En mer korrekt bild får vi om vi lägger till effekten av de devalveringar som blev följden av detta underskott. Till detta importpris skall sedan läggas omkostnader i samband med distribution av oljan. Grundpriset blir då exklusive skatt men inklusive omkostnader 600 kr. för eldningsolja 1 och 510 kr. för eldningsolja 4. I konsumentpriset ingår också frakten. Frakttillägget är

exempelvis för Stockholm 16 kr.. för Örebro 31 kr. och för Östersund 41 kr. Å andra sidan utgår rabatter eller återbäring. Räknar vi med ett genomsnittligt tillägg på 20 kr. blir priserna således 620 kr. respektive 530 kr. (Självfallet bör

även kostnaderna för importerat byggmaterial korrigeras av samma anledning som oljepriserna. Importandelen är emellertid så låg att korrigeringen

torde röra sig om ca 3 X& — jfr avsnitt 7.2.)

Elpriset var första kvartalet 1977 ca 12 öre/kWh för en normal elvärme-

leverans enligt vattenfallsverkets tariff för mellansvenska områden varav ca 9

öre är rörlig del exkl. skatt.

Fördelningen mellan olika energiformer för uppvärmning år 1975 enligt industriverket (SUND PM 1977:5) framgår av tabell 3.2.

Tabell 3.2 Fördelning mellan olika energiformer (SIND PM 1977:5) Typ av värme- = Lägenheter Lägenheter = Lägenheter — Industrins

och övrigt Elvärme 22 2 1 18

I en liten anläggning är verkningsgraden oftast lägre än i en större

anläggning. I tabell 3.3 visas exempel på beräkning av energipris i två olika

typer av anläggning. De verkningsgrader som redovisas i tabellen är baserade på uppgifter i energiprognosutredningen (1 1972:03; EPU). Begreppet verk-

ningsgrad har då vidgats till att även omfatta distributionsförluster.

Tabell 3.3 Exempel på beräkning av energipris

Liten och medelstor Stor anläggning

anläggning och fjärrvärme

Eldningsolja l 4 Energiinnehåll 10,2 MWh/m? 10,7 MWh/m?2 Yerkningsgrad 65 80 2 Rörlig kostnad 9.4 öre/kWh 6,2 öre/kWh (konsumentpris)

Cirka 2/3 av uppvärmningsenergin används i bostäder och resterande 1/3 i

övriga lokaler inklusive industrins lokaler. Om fjärrvärme i tabell 3.2 motsvarar ”stor anläggning” och oljepanna

motsvarar ”liten anläggning” och om den rörliga delen av elpriset antas vara 9 öre/kWh kan ett medelpris på uppvärmningsenergin beräknas. Detta blir 8.8 öre/kWh för konsumenten exklusive skatt.

Flera av de energisparande investeringarna har livslängder på 20-30 år (exempelvis värmeisolering, fönsterbyte och vissa ventilationsåtgärder). För att bedöma deras lönsamhet skulle man behöva ha en uppfattning om energiprisutvecklingen i framtiden.

Det är mera troligt att energipriset ökar än minskar realt sett. I de kalkyler som presenteras i denna promemoria har förutsatts en realprisökning på energi med i genomsnitt 2 6 per år, vilket får anses vara en försiktig bedömning. Den ligger också i linje med förutsättningar som gjorts i andra utredningar bl.a. inom ramen för arbete utfört av energikommisionens expertgrupp B. Delegationen för energiforskning antar att oljepriset kommer att

vara 1,5 gånger högre år 2000 än i oktober 1976 (DFE rapport nr 5, 1977-05-31,

s. 72). Bedömningen måste dock betraktas som mycket osäker. I avsnitt 5.5 visas därför också vad andra antaganden skulle innebära.

4. Besparingsmöjligheter med olika åtgärder

Kostnader och besparingsmöjligheter redovisas i denna promemoria i detalj för fyra alternativa ambitionsnivåer. De olika energisparande åtgärderna har inplacerats i respektive sparalternativen i första hand med

utgångspunkt i besparingskostnaden men också efter åtgärdernas samband

med normala renoveringar samt om de kommer att bli utförda i sådan omfattning att speciella behov av utbildning av personal måste tillgodo-

$es.

Alternativ I innehåller huvudsakligen åtgärder med en maximal besparingskostnad på 5 öre per kWh, alternativ II maximalt 7.5 öre per kWh,

alternativ III 10 öre per kWh och alternativ IV åtgärder med en maximal besparingskostnad på 20 öre per kWh.

Vissa andra överväganden har också avgjort åtgärdens placering. Exempel på sådana överväganden är tillgång på arbetskraft och tekniska och ekonomiska bieffekter, som ej har kunnat uttryckas i ekonomiska termer.

Det är väsentligt att de fyra alternativen endast ses som exempel på vilka åtgärder som kan utföras vid en viss maximal besparingskostnad. 4.1 Värmeisolering

Detta avsnitt beskriver möjligheterna att spara energi genom tilläggs-

isolering av golv, väggar och tak. Inledningsvis behandlas mera allmänna problem som rör hela det befintliga byggnadsbeståndet. Därefter redovisas besparingsmöjligheterna inom de tre huvudgrupperna bostäder, offentliga och övriga byggnader samt industribyggnader. Avslutningsvis görs en sammanfattande bedömning av hur stor energibesparing

åtgärden värmeisolering kan medföra inom en tioårsperiod i hela det

befintliga byggnadsbeståndet vid olika investeringsnivåer. De fyra sparalternativen innefattar huvudsakligen följande isolertekniska åtgärder.

Alternativ I: Tilläggsisolering av lätt åtkomliga vindsbjälklag samt vissa industritak.

Alternativ II: De åtgärder som ingår i alternativ I och dessutom tilläggsisolering av byggnadsdetar i samband med utvändig eller invändig renoveringsåtgärd där renoveringen skulle ha kommit till stånd även om energisparåtgärder inte varit aktuella.

Alternativ III: De åtgärder som ingår i alternativ II och dessutom tilläggsisolering av byggnadsdelar i samband med renoveringsåtgärder som tidigareläggs av energisparskäl men där renoveringsbehovet annars skulle ha uppkommit inom en nära framtid.

Alternativ IV: Värmeisolering av alla lämpliga byggnader även där renoveringsbehov ej föreligger.

Det finns inte några strikta gränser mellan de olika alternativen. Som tidigare framhållits skall de enbart ses som exempel på vad som kan åstadkommas vid olika ambitionsnivåer för energisparandet.

4.1.1 Investeringsutgifter

I planverkets uppdrag ingick inte att bedöma lönsamheten för olika tekniska åtgärder. Flera remissinstanser tar dock upp lönsamheten till diskussion. De

remissinstanser som behandlat frågan, har dock något olika uppfattning om storleken av investeringen för och lönsamheten av olika isoleringsåtgärder.

Orsaken är främst att man beräknar lönsamheten enligt skilda metoder och gör olika antaganden om energiprisutveckling och räntenivå. Detta försvårar en jämförelse mellan remissinstansernas synpunkter. Planverket har i sin slutrapport redovisat investeringsutgifter för olika ulläggsisolerande åtgärder.

I det följande resonemanget begränsas jämförelsen därför till att omfatta skillnaden mellan planverkets och remissinstansernas uppfattning rörande utgifter för olika värmeisoleringsåtgärder.

Inledningsvis skall en fråga av principiell betydelse beröras. För att bedöma vilket sparmål som är rimligt att satsa på är det väsentligt att bedöma

investeringsutgiften från samhällsekonomisk utgångspunkt. Från samhällsekonomisk utgångspunkt är utgilten för en fasadrenovering med tilläggsisolering olika å ena sidan det fall då en fasadrenovering ändå skulle ha genomförts av estetiska skäl eller av underhållsskäl och å andra sidan det fall

då fasadrenoveringen tidigareläggs av energisparskäl. I det förra fallet är merinvesteringen för fasadrenoveringen till följd av att tilläggsisolering vidtas samtidigt den samhällsekonomiskt intressanta utgiften. Den utgift som fasadrenoveringen ändå skulle ha medfört bör således inte belasta

kalkylen över samhällets utgifter för ett energisparprogram. I det senare fallet

däremot måste merinvesteringen beaktas i kalkylen. Därvid bör man beräkna

merutgiften i proportion till den tid som skulle ha förflutit innan renove-

ringen normalt hade vidtagits. Ju längre tid som återstår tills en fasadreno-

vering normalt skulle ha utförts, desto större andel av utgiften för denna

måste således anses vara en direkt följd av isoleringsåtgärden. I de fall fasadrenoveringen hade kunnat utföras på ett enkelt sätt, exempelvis ommålning eller förbättring av putsskikt, bör kalkylen belastas med den extra utgift som det nya fasadskiktet innebär. Därvid bör man också ta hänsyn till alt olika fasadbehandlingar kan antas ha olika livslängd.

Planverket och de remissinstanser som har tagit upp frågan resonerar emellertid inte på detta sätt. Detta beror sannolikt på att de inte ansett sig ha anledning att redovisa en samhällsekonomisk bedömning.

Planverket redovisar i sin slutrapport investeringsutgifter på cirka 80 kr/m? för isoleringsåtgärd exklusive fasadskikt. Utgiften ökar enligt verket till

165-200 kr/m? om fasadskikt av plåt inkluderas. Planverkets uppgifter bör

sannolikt inte uppfattas så att montering av ny plåtfasad utan tilläggsisolering kan utföras för 85-120 kr/m?. Byggnadsstyrelsen hävdar t. ex. att en utvändig tilläggsisolering av en vägg i genomsnitt kostar 170 kr/m? och ökar till 250 kr/

m? om utgiften för själva fasadskiktet inkluderas. Byggnadsstyrelsens uppgifter kan sannolikt inte tolkas så, att man anser att en fasadrenovering utan tilläggsisolering kan utföras till en så låg investeringsutgift som 80 kr/

m?. Den senare summan ligger klart under ett genomsnittligt pris på

fasadrenovering i dag. Det betyder i sin tur att 170 kr/m? måste inrymma fler utgiftsposter än enbart investeringen för isolering. Industrigruppen för lätt byggeri har presenterat ett antal aktuella offerter.

Utvändig tilläggsisolering av flerbostadshus kostar enligt dessa offerter från

127 kr/m? till 328 kr/m? inklusive fasadskikt. Entreprenadkostnaderna för en

och samma åtgärd varierar alltså kraftigt i olika delar av landet enligt

Industrigruppens uppgifter.

Som genomsnittlig total utgift förenfasadrenovering med

tilläggsisolering har i det följande använts 200 kr/m?.

Vid tilläggsisolering av lätt åtkomliga vindsbjälklag beräknar planverket kostnaden till cirka 40 kr/m?. Tilläggisolering av svåråtkomliga vindsbjälklag beräknar verket till cirka 100 kr/m?. De remissinstanser som har behandlat frågan har angett utgifter i samma storleksordning. Planverkets bedömning av utgifterna för tilläggsisolering av bjälklag har utnyttjats i kalkylerna.

Investeringen för renovering belastar kalkylerna utöver utgiften för

tilläggsisoleringsåtgärden med följande andelar: I alternativ I

försummas själva renoveringsutgiften helt eftersom här endast ingår isolering av lätt åtkomliga bjälklag och industritak som ändå skulle ha blivit föremål för renovering. I alternativ I1 har kalkylen för utvändiga

åtgärder på fasader belastats med 20 26 av utgifterna för renovering utan

tilläggsisolering. För de invändiga renoveringarna ingår på motsvarande sätt 70 26 av de utgifter som ej kan härledas direkt till tilläggsisoleringen. För både invändiga och utvändiga åtgärder används i alternativ II 90 kr/m?. Bland de ytterligare åtgärder som tillkommer i alternativ 111 förekommer viss tidigareläggning av renoveringsåtgärder och kalkylen belastas därför med hela den invändiga renoveringsutgiften. Kalkylen för utvändiga åtgärder

belastas med en räntekostnad motsvarande 40 96 av utgiften för renovering

utan tilläggsisolering. Därvid har 120 kr/m? antagits vara en genomsnittlig

utgift både för invändiga och utvändiga åtgärder. I alternativ IV

förekommer tidigareläggning av fasadrenoveringar i sådan utsträckning att de åtgärder som tillkommer i detta alternativ belastas med en räntekostnad motsvarande 70 96 av totalutgiften för renovering utan tilläggsisolering.

Detta innebär 160 kr/m?.

När det gäller invändiga tilläggsisoleringar är det alltså rimligt att belasta kalkylen med så gott som hela ytskiktsutgiften redan i de lägre sparalternativen. Om tilläggsisolering inte är aktuell består ju invändig renovering i allmänhet endast av omtapetsering eller ommålning på den befintliga ytan. I samband med en genomgripande utvändig fasadrenovering måste ytskikten däremot i allmänhet ändå bytas. Detta är skälet till att kalkylen inte belastas med så stor andel av renoveringsutgiften vid utvändig som vid invändig tilläggsisolering. ,

För injekteringsmetoder anger planverket kostnaden 25 kr/m? genenerellt. Denna utgift har använts i kalkylen. Alla nu angivna utgifter inkluderar mervärdeskatt.

Den modell som nu redovisats har använts vid bedömningen av kostnader för tilläggsisolering i alla typer av byggnader. För industrins verkstads- och lagerlokaler har något annorlunda andelar av renoveringsutgiften använts i de olika sparalternativen. Detta framgår av avsnitt 4.1.7.

En tilläggsisolering på insidan av ytterväggar minskar den faktiska våningsytan. Planverket anser utan att närmare gå in på orsaken att detta faktum bör belasta kalkylen som en extra utgift för invändig fasadisolering.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH anser däremot att utrymmeskostnaden kan försummas i en lönsamhetskalkyl om man i samband därmed

även försummar den positiva effekten av minskade köldbryggor. Institu-

tionen menar att den s. k. vistelsezonen i rummet snarare ökar än minskar

genom att ytterväggen vid tilläggsisolering blir fri från luftdrag och ytan blir varmare.

Det finns även andra skäl att överväga om kalkylen skall belastas med en

utgift för minskat utrymme. Rummets möblerbarhet kan minska så att rumsmåttet efter åtgärden blir för litet för att avsedd inredning skall få plats. Invändiga åtgärder bör därför endast utföras i sådana situationer där

möblerbarheten inte påverkas nämnvärt. I kalkylerna har kostnaden för inverkan av den minskade våningsytan försummats. Det förutsätts att de problem som hänger samman med att hyressättningen ofta är uttryckt som en kostnad per m? våningsyta elimineras.

4.1.2 Antal åtgärdade objekt

Som framgår av det ovanstående förutsätts att tilläggsisolering av ytterväggar normalt utförs i samband med annan renovering som behöver utföras av underhållsskäl eller estetiska skäl. Det saknas tillförlitlig statistik över det aktuclla fasadrenoveringsbehovet. Antalet åtgärdade objekt inom respektive alternativ har därför uppskattats utifrån andra utgångspunkter.

Det resonemang som förts för bostäder redovisas här. I princip ligger samma bedömningsmall bakom uppgifter om antalet åtgärdade lokaler och industrier.

I alternativ I utförs inom bostadssektorn endast tilläggsisolering av bjälklag som inte behöver utföras i samband med renovering. Antalet åtgärdade objekt i alternativ I har därför kunnat bestämmas helt med utgångspunkt i befintlig statistik över beståndets beskaffenhet.

lalternativiIltillkommer fasadrenovceringar där kalkylen belastats med utgiften 90 kr./m?. Resterande utgift. dvs. 200-90=110 kr./m? för utvändiga åtgärder och 120-90=30 kr./m? för invändiga åtgärder, har bedömts vara den renoveringsutgift som skulle investerats i dessa objekt även om behovet att spara energi ej hade funnits.

Utvändiga åtgärder förutsätts inom ramen för alternativ II bli

utförda i 200000 småhus och lika många: lägenheter i flerbostadshus. Invändiga åtgärder förutsätts bli utförda i 130000 småhus och 60 000

flerbostadshuslägenheter. Sammantaget innebär detta en total renoverings-

utgift av ca 3,7 miljarder kr. under en tioårsperiod eller ca370 miljoner kr. om året. Detta belopp motsvarar knappt 7 96 av de totala investeringarna för renovering som för närvarande satsas inom bostadssektorn. Det får antas vara rimligt att 7 96 av de totala resurserna för renoveringar och ombyggnader kan slussas till fasadrenoveringar under den aktuella tioårsperioden.

Bland de åtgärder som tillkommer inom alternativ III förekommer

även tidigareläggning av ytterväggsrenoveringar. Utgiftskalkylen måste då även belastas med en räntekostnad. Av den anledningen har antalet åtgärdade objekt begränsats till 200 000 småhus och 200 000 lägenheter i

flerbostadshus i detta alternativ.

I alternativ IV ökar antalet tidigarelagda objekt och därmed ökar också räntekostnaden. Den blir dock aldrig så stor att besparingskostnaden överstiger 20 öre/kWh. Antalet åtgärdade objekt beror i stället av tillgäng-

ligheten i det totala beståndet.

Av tabell 4.1 framgår det antal lägenheter som bör åtgärdas med

tilläggsisolering inom den aktuella tioårsperioden i de fyra sparalternativen.

4.1.3 Åtgärdens livslängd och underhållskostnad

Planverket anger att tilläggsisoleringens fysiska livslängd överensstämmer med byggnadens återstående brukstid. Faktorer såsom t. ex. graden av renovering, benägenhet hos brukaren att underhålla huset, läge i tätort kontra landsbygd, estetiska och kulturhistoriska hänsyn kommer att bestämma byggnadens livslängd.

De remissinstanser som har behandlat frågan har genomgående i sina

beräkningar använt 30 år som genomsnittlig livslängd för hela beståndet

utom för industrins byggnader, där de ansett 20 år vara mer korrekt mot bakgrund av industribyggnaders normalt kortare brukningstid.

Det är svårt att, med rimliga krav på säkerhet, kunna förutsäga den teknik

som bestämmer energiförsörjningen om 30 år. Trots att den fysiska livslängden av en tilläggsisolering mycket väl kan bli både 60 år och mer, är

det därför i en lönsamhetsbedömning lämpligt att använda en mer försiktig uppskattning av livslängden. Skulle livslängden i verkligheten komma att visa sig vara väsentligt längre, då blir också lönsamheten av dessa åtgärder bättre än vad kalkylerna utvisar.

Tilläggsisolering är enligt planverket en åtgärd som normalt inte skall kräva några underhållsåtgärder för att isoleringen skall fungera under husets brukstid. Remissinstanserna stöder denna uppfattning. I denna promemoria har underhållskostnaden för tilläggsisolering också bedömts till 0 kr.

4.1.4 Isolertjocklek

När det gäller att avgöra om en tilläggsisoleråtgärd är lönsam räcker det normalt inte att studera om åtgärden skall genomföras eller inte. Man måste

utsträcka bedömningen till att också omfatta flera isolertjocklekar för att finna en optimal nivå för åtgärden. Avgörande för vilken tjocklek på isolering

som skall väljas är, förutom de förutsättningar som tidigare behandlats, även

utgångskonstruktionens värmegenomsläpplighet (k-värde). Dessutom ford-

17 Riksdagen 1977/78&. I saml. Nr 76

ras ett antagande om det pris på energi som åtgärdens marginalkostnad skall jämföras med.

För att förklara betydelsen av att en tilläggsisolering utförs med optimal

tjocklek redovisas ett räk neexempel på hur lönsamheten kan variera med isolertjockleken för en yttervägg. Ytterväggen antas ha ett ursprungligt k-värde på 1,0 W/m? ”C vilket är ett

vanligt värde för en äldre yttervägg i Sverige. Först förutsätts väggen tilläggsisolerad utvändigt med 45 mm mineralull. Genom att beakta inve-

stering exklusive renoveringsutgift och energibesparing kan besparingskost-

naden för åtgärden beräknas till 5,5 öre per kWh. Om man i stället väljer att räkna på lönsamheten vid 150 mm isolertjockIek kan besparingskostnaden

för hela åtgärden på samma sätt bli 5,2 öre per kWh. Besparingskostnaden för

att öka isolertjockleken från 140 till 150 mm kan på motsvarande sätt

beräknas till cirka 10 öre per KWh. Exemplet visar alltså att 45 mm värmeisolering kan vara mindre lönsamt

att använda än 150 mm. Skälet är att det första exemplet med 45 mm

isolertjocklek belastas med en rad initialkostnader.t. ex. att nya fönsterbleck

erfordras eller att ett extra träregelsystem behövs. Utgifterna för det sista

isolersteget upp till 150 mm innefattar endast den marginella ökningen av dessa extra utgifter. När åtgärdens totala lönsamhet vid 150 mm isolertjocklek beräknas kan dessa ”fasta” initialutgifter fördelas på en större

energibesparing.

Effekten av en tilläggsisolering beror på ursprungskonstruktionens isolertekniska standard. I de utförda kalkylerna används fortsättningsvis de

uppgifter beträffande det befintliga byggnadsbeståndets standard som redo-

visas i planverkets slutrapport.

4.1.5 Besparingsmöjligheter i bostadshus

Det totala beståndet av småhus och flerbostadshus är förhållandevis väl kartlagt i jämförelse med andra lokaltyper. Det gäller såväl det totala

beståndets omfattning och fördelning på olika ålderskategorier som bestån-

dets isolertekniska standard. Bedömningar av de totala besparingsmöjligheterna genom olika isolertekniska åtgärder kan därför göras med tämligen god

noggrannhet.

Uppgifter om det för tilläggsisolering tillgängliga bostadsbeståndet är

främst av intresse i alternativ IV, där den maximalt möjliga besparingen

redovisas. I de mindre omfattande alternativen åtgärdas endast en viss andel

av beståndet. För en bedömning av hur omfattande ingreppen i bostadsbeståndet blir i de olika sparalternativen redovisas det antal lägenheter inom det

tillgängliga beståndet som beräknas bli berörda inom respektive alternativ.

I uppskattningarna av antalet tillgängliga byggnader har dessutom förutsatts att tilläggsisolering av ytterväggar och golvbjälklag utförs i hus som

förväntas kvarstå efter 30 år. Lätt åtkomliga vindsbjälklag kan dock med god lönsamhet tilläggsisoleras även om byggnaden endast förväntas bli använd under ytterligare 10 år. Remissinstanserna stöder denna uppfattning.

Flera remissinstanser, bl. a. riksantikvarieämbetet, har framhållit vikten av

att speciella kulturvärden bevaras. Tilläggsisolering av fasader får enligt ämbetet inte utföras urskillningslöst. I stället bör särskild hänsyn tas till

byggnadernas kulturhistoriska betydelse, men också till särarten hos bebyggelse som inte har exklusiv kulturhistorisk betydelse.

Av dessa anledningar undantas, i denna promemoria, 30 96 av bostadsbe-

byggelsen till och med i alternativ IV från annan tilläggsisolering än åtgärder

ovanpå lätt åtkomliga vindsbjälklag.

Här har endast de mest frekventa principlösningarna behandlats. Det kan därför vara angeläget att understryka att i det enskilda huset kan många olika sätt att utföra tilläggsisolering yppa sig, t. ex. i de delar av byggnaden som

ligger under marknivån. Det skulle emellertid föra för långt att gå längre i

detaljeringsgrad i samband med en översiktlig bedömning av de totala besparingsmöjligheterna.

Planverket har bedömt de totala sparmöjligheterna genom tilläggsisolering

till 9.2 TWh/år netto utan att ta ställning till genomförandetakten. Institu-

tionen för byggnadsteknik vid KTH anger 6,0 TWh/år netto såsom rimlig

besparing år 1990, medan den maximala besparingsmöjligheten inom bostadsbeståndet enligt institutionen är 12-13 TWh/år netto. Industrigruppen för lätt byggeri anger den maximalt möjliga besparingen till 14,4 TWh/år netto

men bedömer 5.7 TWh/år netto som rimligt för den närmaste tioårsperioden.

Ingen av de båda senare remissinstanserna har behandlat möjligheten att åtgärda golvbjälklag.

Med den lönsamhetsmodell som redovisats tidigare och med de utgångspunkter som angivits rörande isolering beräknas alternativ I ge en spareffekt om 2,26 TWh per år netto efter 10 år till en total investeringsutgift, dvs. den utgift som skall belasta en samhällsekonomisk kalkyl. av 2.3

miljarder kr. Besparingskostnaden blir 4,5 öre per KWh. I alternativ II

nås en besparingseffekt på 5,43 TWh per år netto. Den totala investeringsutgiften blir 7.20 miljarder kr. Den marginella besparingskostnaden blir 6,9 öre per KWh för de åtgärder som tillkommit utöver de som ingår i alternativ I.

Alternativ III beräknas leda till besparingar på 7,83 TWh per år netto till

en total investeringsutgift av 12,30 miljarder kr. under 10 år. Den marginella besparingskostnaden beräknas till 9,9 öre per kWh. I alternativ IV slutligen visar kalkylen att man maximalt uppnår spareffekten 11,47 TWh per

år netto till en total investeringsutgift av 24,26 miljarder kr. Marginalkostnaden blir i detta alternativ 18.6 öre per kWh.

4.1.6 Besparingsmöjligheter i offentliga byggnader och övriga lokaler

Planverket utnyttjar industriverkets rapport (SIND PM 1977:5) för att

bedöma byggnadsvolymen inom detta bestånd. Samma utredning har använts av institutionen för byugnadsteknik vid KTH och Industrigruppen för lätt byegeri. Den läggs också till grund för beräkningar i denna promemoria.

Byggnader för offentlig förvaltning, samfärdsel, post, tele, militära lokaler,

sjukhus, socialvård, skolor. handel, bank och försäkringslokaler kallas i det följande lokaler. Till denna grupp räknas även industrins kontorsbyggnader, som enligt planverkets bedömning, till sin byggnadstekniska standard mera överensstämmer med övriga typer av kontorslokaler än med industrins övriga lokaler. Mot denna bakgrund antas lokalvolymen uppgå till 400 milj. m? vid beräkningarna i denna promemoria.

Planverket anser att lokalernas isolertekniska standard generellt är något sämre än flerbostadshusens. Byggnadsstyrelsen, institutionen för byggnadstek-

nik vid KTH och Industrigruppen för lätt byggeri instämmer 1 detta men framhåller samtidigt att förutsättningarna för att utföra tilläggsisolering ofta

är mer begränsad i lokalbeståndet än i flerbostadshusen. Karakteristiskt för lokaler är nämligen enligt dessa instanser att fasadmaterialen ofta är mindre underhållskrävande än inom bostadssektorn. Det gör att tilläggsisolering utvändigt ofta måste kombineras med en tidigareläggning av fasadrenove-

ringen. Dessutom är ofta rumsindelningen och inredningen längs fönsterfa-

sader sådan att lönsamheten vid invändig tilläggsisolering försämras. Denna

uppfattning framförs bl. a. av byggnadsstyrelsen. I kalkylerna förutsätts att de för värmeisolering tillgängliga ytterväggs- och bjälklagsytorna är vardera 50 milj. m? inom lokalbeståndet.

Planverket gör ingen separat uppskattning av besparingsmöjligheterna i lokaler utan redovisar dessa tillsammans med industrilokaler. Bvggnadsstyrelsen uppskattar byggnadsvolymen inom den offentliga förvaltningen till ungefär 14 2 av den totala lokalvolymen. Byggnadsstyrelsen anser vidare att man kan spara ca 0,06 TWh/år netto inom en tioårsperiod genom tilläggsisolering i offentliga lokaler. Överfört på hela lokalvolymen innebär detta ca 0.5 TWh/år netto. Som framgår av den tidigare redovisningen (avsnitt 4.1.1) har styrelsen uppskattat kostnaderna för själva värmeisoleringsåtgärden mycket högt i förhållande till totalkostnaden. Eftersom lönsamhetsbedömningarna är gjorda med just denna del av kostnaden som grund så har styrelsen uteslutit många åtgärder som är lönsamma enligt utgångspunkterna för beräkningar i denna promemoria.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH anser att besparingsmöjligheten är

6,3 TWh/år netto om det vore möjligt att tilläggsisolera alla lokaler optimalt. 1,5 TWh/år anser institutionen vara en rimlig besparingsmöjlighet fram till år 1990. Överfört till den lokalvolym som lagts till grund för kalkylerna i tabell

4.1 motsvarar det 6,5 TWh/år respektive 1.6 TWh/år netto . Orsakerna till differenserna i byggnadsstyrelsens och institutionens beräkningar torde,

förutom skillnader i beräkningsförutsättningarna, även vara att tillförlitlig '

statistik över lokalbeståndets isolertekniska standard saknas.

Med de tidigare angivna utgångspunkterna ger sparalternativ I för den närmaste tioårsperioden en besparingseffekt på 0,77 TWh per år netto till en total investeringsutgift av 0,62 miljarder kr. Den maximala besparingskostnaden för åtgärder inom alternativ I blir då 3,7 öre per KWh. Alternativ I Iinnebärcen besparingseffeki på 1,39 TWh per år netto efter 10 år till en total investeringsutgift av 1,39 miljarder kr. Den marginella besparingskostnaden blir 6,0 öre per KWh. lalternativ III blir besparingseffekten 1,74 TWh per år netto efter 10 år till en total investeringsutgift av 2.18

miljarder kr. Den marginella besparingskostnaden har beräknats till 9,9 öre per kWh. Alternativ IV ger en möjlig besparingseffekt på 2.45 TWh per år netto efter 10 år till en total utgift på 4.29 miljarder kr. Den marginella

besparingskostnaden uppgår till 15,1 öre per kWh. Samtliga besparingskost-

nader är såsom tidigare beräknade efter en årlig ränta på 46 och en energiprisökningstakt på 2 "6.

4.1.7 Besparingsmöjligheter i industribvggnader

Planverket och de remissinstanser som berört möjligheterna att spara energi i industrins lokaler anser att alla uppskattningar om industribeståndets totala

omfattning och isolertekniska kvalitet är mycket osäkra. En exakt bedöm-

ning av det totalt tillgängliga beståndet är dock egentligen endast nödvändig i alternativ IV som ju innebär en optimal insats i alla tillgängliga industribyggnader. Osäkerheten angående det totala beståndets volym påverkar alltså

främst alternativ IV. Planverket har angivit 250 milj. m? som uppskattning av industrins

lokalvolym medan Industrigruppen för lätt byggeri anger 380 milj. m?. Båda uppgifterna inkluderar industrins kontorslokaler.

Planverket anger med stöd av flera remissinstanser att en viss andel av industrilokalerna värms med överskottsvärme från tillverkningsprocessen.

Av denna anledning har antalet objekt som är lämpade för tilläggsisolering

bedömts med försiktighet i kalkylerna.

För kalkylerna i denna promemoria har valts volymen 225 milj. m?, som då

inte innefattar industrins kontorstokaler vilka behandlats tidigare. Den takyta som är tillgänglig för tilläggsisolering uppskattas till ca 42 milj. m? och motsvarande väggyta till ca 32 milj. m?.

Den helt dominerande andelen av industrins lokaler består av stora öppna

hallar med varierande verksamhet. Takkonstruktionerna är här ofta täckta av takpapp, ett material med tämligen begränsad livslängd. Att utföra en

utvändig tilläggsisolering av dessa tak i samband med renovering är en enkel

åtgärd. Eftersom renoveringsfrekvensen är hög kan en förhållandevis stor andel av dessa takkonstruktioner åtgärdas utan egentliga extra kostnader för

ytskikt.

Inom industrin finns också ett klart uttalat behov av bullerdämpande åtgärder. Absoberande material på väggar, men framför allt i tak, är en av de

åtgärder som arbetarskyddsstyrelsen tekommenderar för att sänka bullerni-

vån. Det är väsentligt att ta tillvara den stora möjlighet som här finns att

kombinera tilläggsisolerande och ljudabsorberande funktioner i samma

konstruktion.

Sett mot denna bakgrund har i beräkningarna förutsatts att tilläggsisoleringsåtgärder i första hand bör sättas in i industrins takkonstruktioner. En

icke oväsentlig del av den totala besparingsmöjligheten kan dock erhållas

genom åtgärder på yuerväggar framför allt i alternativen III och IV.

Utgiften för renovering utan tilläggsisolering belastar kalkylen enligt en modell av samma typ som den som tidigare tillämpats för bostadshus och

lokaler. Dock förutsätts att benägenheten att renovera industribyggnader av estetiska skäl är lägre än för bostäder. Behovet av renovering av industrins

takkonstruktioner är dock jämförelsevis stort. Av denna anledning har de andelar av renoveringsutgiften som belastar lönsamhetskalkylen för takkon-

struktioner valts till 0 5, 25 25, 75 "a och 90 2; i resp. alternativ. Procentsatserna tillämpas på de åtgärder som tillkommer inom varje alternativ.

Motsvarande andelar för industrins väggkonstruktioner har antagits till O "5, 30 "a. 50 "5 och 80 "5 resp.

Totalutgiften för tilläggisolering av takkonstruktioner har i medeltal

antagits uppgå till 95 kr/m?. För väggkonstruktioner har medelutgiften antagits uppgå till 200 kr/m?.

Planverket redovisar en total sparmöjlighet inom lokalbestånd inklusive industrins lokaler på 6.0 TWh perår netto. Institutionen för byggnadsteknik vid KTH anger att maximalt 4-6 TWh per år netto kan sparas genom tilläggsisolering av industrins nuvarande lokalbestånd. Institutionen anger vidare att det är rimligt att anta att besparingen år 1990 kan uppgå till 1,6 TWh perÅr. Industrigruppen för lätt byggerianger att 4,3 TWh per år netto kan sparas totalt och bedömer det rimligt att inom en tioårsperiod nå en besparingseffekt

av 2,7 TWh per år i industrins lokalbestånd. Planverkets uppgifter kan jämföras med uppskattningen i denna prome-

moria av den sammantagna sparmöjligheten inom lokalbestånd och industri.

Denna uppgår i alternativ IV, totalt till 4,2 TWh per år netto efter en

tioårsperiod. Överensstämmelser med planverkets bedömning är alltså mycket god.

Med hänsyn till olika beräkningsförutsättningar är överensstämmelsen med remissinstansernas bedömningar tillfredsställande speciellt sett mot

bakgrund av det mycket osäkra statistiska underlaget för industrins lokalbe-

stånd och isolertekniska standard.

Med de utgångspunkter för beräkningarna i denna promemoria som tidigare redovisats ger alternativ I efter en tioårsperiod en total bespa-

ringseffekt på 0,45 TWh per år netto till en total investeringsutgift. dvs. den

utgift som skall belasta den samhällsekonomiska kalkylen, av 0,35 miljarder

kr. Besparingskostnaden uppgår till 4,6 öre per kWh. Alternativ II

innebär en total besparingseffekt på 0,91 TWh per år netto efter 10 år till en

total investeringsutgift av 0,89 miljarder kr. Den marginella besparingskostnaden blir då 7,1 öre per KWh.Ialternativ III blir besparingsmöjligheten 1,40 TWh per år netto till en total investeringsutgift av 1,60 miljarder kr. Den marginella besparingskostnaden beräknas till 9,0 öre per KWh. Alternativ

I V ger en besparing på maximalt 1.74 TWh per år netto efter 10 år till en total investeringsutgift av 2,59 miljarder kr. Den marginella besparingskostnaden

blir i detta alternativ 19.0 öre per kWh.

4.1.8 Kombination med tätningsåtgärder

För att värmeisoleringen skall fungera måste otätheter i konstruktionen åtgärdas. Ofta räcker det med en tätning av konstruktionen för att uppnå tillfredsställande hygieniska förhållanden och en tillfredsställande energihushållning. Tätningsåtgärden som separat energisparande åtgärd kommer dock att behandlas i ett senare avsnitt. Denna tätning kan ofta erhållas utan extra

kostnad om man väljer rätt metod för tilläggsisolering.

Industrigruppen för lätt byggeri har i sitt remissvar redogjort för ett antal

nyligen utförda mätningar av energiförbrukningen i hela byggnader före

respektive efter tilläggsisolering. Dessa undersökningar visar enligt Industrigruppen en genomsnittlig extra besparing på ca 35 26 jämfört med den besparing man teoretiskt kunnat kalkylera. En så markant skillnad antyder

att det finns positiva bieffekter av tilläggsisolering utöver vad som redovisas i

denna promemoria. En stor sådan pluspost är förmodligen just tätningseffekten. En annan är möjligheten att sänka inomhustemperaturen eftersom luftdraget minskar och temperaturen på konstruktionens inneryta stiger. Såvitt känt finns i dag inte några resultat som indikerar att kalkylerad besparing ej skulle kunna uppnås. Det bör också noteras att en kvärdesberäkning inte enbart är teoretisk, utan även bygger på studier av normalt uppnådda effekter med vissa lösningar. Inverkan av normala byggfel m. m. ingår således i k-värdena. Beräkningarna av tilläzgsisoleringens energibesparande effekt synes sålunda ha god säkerhetsmarginal.

4.1.9 Sammanfattning

Besparingsmöjligheterna i olika byggnadskategorier redovisas i tabell

4.1.

De fyra sparalternativen skall ses som räkneexempel på olika sparnivåer. För att beskriva sambandet mellan investeringsutgift och energibesparing för åtgärden värmeisolering redovisas i figur 4.1 en kurva som beskriver

förändringen från alternativ I till alternativ IV. Investeringsutgifterna i

figuren innefattar endast de delar av totalutgiften som lagts till grund för lönsamhetsberäkningen.

Prop. 1977/78:76 ' 264

Figur 4.1

Investering Miljarder kr.

32 -

28 -

24 =

20 =

16 — Bostäder

a Samtliga byggnader

DS

8 -

4 -

Besparing

T T T T T T T »

2 4 6 8 10 12 14 16 TWh/år netto

Tabell 4.1 Värmeisolering

Besp., Investe- Under- Bruks- = Besp.

netto ring! hållo. — tid kost-

drift! nad! Åtgärd TWh/år miljar- = milj. år öre/kWh

der kr. — kr/år

Alternativ I Vindsbjälklag — lätt tillgängligt i 660 000 småhus och 720 000 Igh i flerbostadshus 2,26 2.30 0 30 4,5 D:o i 35 "4 av lokalbeståndet (17 milj. m?2) 0,70 0,56 0 30 34 Yttervägg — injektering med skumplast i'5 5 av lokalbeståndet (2 milj. m2) 0,07 0.06 0 30 3,7 Industritak — 20 25 av beståndet (8 milj. m?) 0,45 0,35 0 20 4,6

SUMMA ALTERNATIV I 3.48 3.27 0 - -

- Besp., Investe- Under- Bruks- = Besp.

netto ring! hållo. = tid kost-

drift! nad!

Åtgärd TWh/år miljar- — milj. år öre/kWh

der kr. — kr/år

Alternativ IH Utöver alternativ I tillkommer: Golvbjälklag — injektering med

skumplast i 220 000 småhus och 80 000 Igh i flerbostadshus 0.72 0,89 0 30 4

Yttervägg — injektering med

skumplast i 135 000 småhus och 120000 Igh i flerbostadshus 0,33 0.46 0 30 6,1

Yttervägg - utvändigt i 200 000

småhus och 200 000 tigh i flerbostadshus 1.53 2,45 0 30 6.9

D:0o i 10 ?å av lokalbeståndet (5

milj. m2) 0,30 0.41 0 30 6.0

D:o i 7”. av industrins lokaler

(2 milj. m?) 0,13 0.16 0 20 7.

Yttervägg — invändig i 130 000

småhus och 60 000 Igh i flerbostadshus 0.67 1.10 0 30 6,9

D:0o i 10 "5 av lokalbeståndet (4

milj. m2) 0,32 0,36 [0] 30 50 D:0o i 3 "; av industrins lokaler

(1 milj. m2) 0.07 0,08 0 20 7.1 Industritak — 15 "i av beståndet

I Avser kostnadsläget 1:a kvartalet 1977 exklusive mervärdeskatt

Besp., Investe- Under- Bruks- = Besp. netto ring! hållo. — tid kost-

drift! nad!

Åtgärd TWh/år miljar- = milj. år öre/kWh

der kr. kr/år

Alternativ II

Utöver alternativ II tillkom-

mer: Golvbjälklag — inuti med mi-

neralull i 145 000 småhus och 70 000 Igh i flerbostadshus 0,34 0,66 0 30 8,5

Ytervägg — utvändigt i 200 000

småhus och 200 000 Igh i fler-

bostadshus 1.45 3,27 0 30 9,8 D:0o i 10 "5; av lokalbeståndet (5

milj. m2) 0,24 0,55 0 30 9,9 D:o i 10 "5 av industrins lokaler

(3 milj. m2) 0.23 0.32 0 20 84 Yttervägg — invändigt i 100 000

småhus och 60 000 Igh i flerbostadshus 0,51 1,17 0 30 9,9

D:0o i 5 5 av lokalbeståndet (2

milj. m?2) Ol 0,25 0 30 9,9 D:0o i 5 "i av industrins lokaler

(2 milj. m2) 0,11 0,16 0 20 8.4 Industritak — 10 5 av beståndet

(4 milj. m2) 0,15 0,23 0 20 9.0

Delsumma 3,14 6,61 0 - =

SUMMA ALTERNATIV [I 10,97 16.09 0 = =

Besp., Investe- Under- Bruks- = Besp.

netto ring! hållo. — tid kost-

drift! nad! Åtgärd TWh/år miljar- = milj. år öre/KWh

der kr. — kr/år

Alternativ IV Utöver alternativ III tillkom-

mer: Golvbjälklag — utvändigt eller

invändigt i 200000 småhus

och 140 000 Igh i flerbos-

tadshus 0,49 1.41 0 30 12.5 Yuervägg — utvändigt i 275 000

småhus och 285 000 Igh i fler-

bostadshus 1,63 6,04 0 30 16,1 D:0o i 10 "5 av lokalbeståndet (5

milj. m2) 021 0.73 0 30 15,1 D:0o i 10 Vä av industrins lokater

(3 milj. m2) 0.15 0,46 0 20 19,0 Ytterväggar — invändigt i 90 000

småhus och 95 000 Igh i fler-

bostadshus 0.25 1.07 0 30 18.6 D:o i 56 av lokalbeståndet (2

milj. m?2) 0.09 0.28 0 30 13,5 D:o i 5”. av industrins lokaler

(2 milj. m2) 0,07 0,24 0 20 19.0 Vindsbjälklag — svåråtkomligt i

120 000 småhus och 140 000

Igh i flerbostadshus 0,37 0.94 0 30 11. D:o i 15 "6 av lokalbeståndet (7

milj. m?) 0,21 0,55 0 30 11.4 Industritak — 10 "5 av beståndet

(4 milj. m?2) 0,12 0.29 0 20 14,4 10 ?6 ökning av isolerstandard

för åtgärder i bostäder och

lokaler i alternativ I, II och

4.2 Fönster

I detta kapitel redogörs för de besparingar som kan erhållas om man på

olika sätt begränsar värmetörlusterna genom fönster. Planverket uppskattar fönsterbeståndets omfattning till totalt ca 47 milj. m?

fönster inkl. fönsteryta i dörrar. Uttryckt per lägenhet motsvarar detta enligt

planverket i medeltal 16,9 m? per småhus samt 11,0 m? per flerbostadslägenhet. Institutionen för byggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för lätt

byggeri bedömer fönsterytan i det befintliga bostadsbeståndet till ca 40 resp. 45 milj. m” fönster. I denna promemoria har fönsterytan därför försiktigtvis räknats till en medelfönsteryta i småhus på 158,5 m? samt i flerbostadshus på 9,5 m? per lägenhet.

När det gäller lokaler och industribyggnader är bedömningarna av befintlig fönsteryta osäker. Planverket anger inte befintlig fönsteryta. Av verkets

beräkningar kan dock fönsterytans storlek bedömas motsvara cirka 35 milj. m2, Byggnadsstyrelsen bedömer sitt eget fönsterbestånd till ca 1,5 milj. m? vilket motsvarar ca 11-18 milj. m? överfört till hela lokalbeståndet. /nsttu-

tionen för byggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för lätt byggeri

bedömer fönsterytan i lokalbeståndet till 28 resp. 30 milj. m? och i industribyggnader till ca 6 milj. m?. I denna promemoria har 23 milj. m? fönster i lokalbeståndet inkl. industrins kontorslokaler

samt 2 milj. m? fönster i övriga industrilokaler bedömts vara ett

rimligt antagande.

Genom att förse ett 2-glasfönster med en tredje glasruta på något av de sätt

som beskrivits i avsnitt 2.2 förbättras fönsterkonstruktionens värmeisoleringsförmåga. Värmeutflödet kan därigenom beräknas minska med i genomsnitt 60-70 kWh/m? fönsteryta och år.

Genom att förse befintliga enkelulas, t. ex. skyltfönster med en eller två ytuerligare glas kan värmeutflödet minskas med i genomsnitt 200 respektive 300 kWh/m? glasyta och år enligt de remissinstanser som har behandlat frågan, bland andra byggforskningsrådet och Industrigruppen för lätt byggeri. Planverket har inte redogjort för denna åtgärd. Vidare framhåller Indusiriuruppen för lätt bvyggeri att man 1 vissa lokaler helt eller delvis kan täcka för

fönster, t.ex. takfönster i industrilokaler, och ersätta glasen med en

värmeisolerad vägg eller takkonstruktion. Värmeförlusterna genom den

åtgärdade ytan kan då enligt Industrigruppen minskas med upp till 90 "5. Där

sådana kraftiga besparingar kan åstadkommas till förhållandevis låg kostnad är det rimligt att dessa åtgärder prioriteras. Det är emellertid viktigt att man samtidigt värnar om kravet på ullräckligt dagsljus i bl. a. arbetslokaler. I de fortsatta beräkningarna har 200 respektive 300 kWh/m? bedömts vara den genomsnittliga minskningen av värmeförbrukningen

när ett enkelglas förses med ett resp. två ytterligare glas.

4.2.1¶Utbyte av fönster

Fönsterbyte är vanligast i hus byggda före 1930 och utföres vanligtvis i samband med cn fasadrenovering eller invändig modernisering. Det har

emellertid också visat sig att tendenser till rötskador under senare år har uppstått på fönster som bara är några år gamla. Detta framtvingar dyrbara reparationer eller utbyten av fönster i hus byggda på 1960- och 1970-talet, vilket i sin tur kommer att öka antalet fönsterbyten i framtiden. Denna märkbara tendens är oroande. Då dessutom underhållskostnaden för

målning av träfönster redan idag är ca 25 kr. per m? fönster och år synes det angeläget att främja användandet av mindre underhållskrävande fönster.

Vid bedömning av åtgärdsinsatsernas storlek vid fönsterbyte har i alternativ I och II räknats med att byte till 3-glasfönster endast omfattar de fönster vilka ändå skulle bytts ut under kommande tioårsperiod (åtgärdstyp 1). I alternativ III och IV utökas antalet fönsterbyten till att omfatta även en del fönster som har viss återstående livslängd men där bytet tidigarelägges av bl. a. encrgisparskäl (åtgärdstyp 2).

Det finns flera anledningar till att tidigarelägga ett fönsterbyte förutom målet att spara energi. I samband med ett pågående yttre eller inre

underhållsarbete av byggnaden kan det finnas anledning att med tanke på de höga kostnaderna för fönsterunderhåll, samtidigt byta fönster mot sådana som kräver mindre underhållskostnader. Genom att byta till 3-glasfönster erhålles även en bättre ljudisolering, vilket i många fall är önskvärt och kan

motivera ett fönsterbyte. Det kan således finnas skäl att byta ut även fönster med viss återstående livslängd och därvid övergå till 3-glasfönster för att

förbättra energihushållningen. Det är dock, med hänsyn till kostnaderna,

omotiverat att byta ut ett fullgott 2-glasfönster mot eu 3-glasfönster endast av

energisparskäl. Dessa kan däremot kompletteras med ett tredje glas för att minska värmeförlusterna genom fönstret.

Planverket uppskattar kostnaderna för ett fönsterbyte till 500-800 kr/m? fönster inkl. mervärdeskatt beroende på fönstertyp och utförande och har räknat med 600 kr/m?. Flera remissinstanser delar den uppfattningen. Byggnadsstyrelsen framhåller dessutom att endast den merutgift som ett byte till 3-glasfönster innebär jämfört med ctt byte till ett nytt 2-glasfönster bör belasta en samhällsekonomisk kalkyl. Byggnadsstyrelsen bedömer merutgiften till 150 kr/m?. Med hänsyn till uppgifter som underhand inhämtats från bl. a. planverket och vissa berörda företag synes 220 kr/m? vara en mer rimlig bedömning av merutgiften. Den har använts i de följande beräkningarna när det gäller åtgärdstyp 1 i alternativ I och II. Vid bedömning av

kostnaderna för åtgärdstyp 2, dvs. ett tidigareläggande av fönsterbytet, är det

inte korrekt att räkna med den totala utbyteskostnaden men inte heller korrekt att räkna med den merutgift som används för åtgärdstyp 1. I stället

räknas med en reducerad totalkostnad på 330 kr/m? i de fortsatta beräkningarna.

Planverket bedömer besparingsmöjligheterna i bostadsbeståndet till ca 90 kWh/år och m? fönsteryta. Bl. a. byggnadsstyrelsen och Industrigruppen för lätt byggeri har räknat med en lägre besparing. I de följande beräkningarna

används 70 k Wh/år och m? fönsteryta somgenomsnittlig besparing i bostäder. För lokaler följs byggnadsstyrelsens bedömning, dvs. 63

kWh/år och m? fönsteryta. För industrins lokaler räknas med en

besparing på 100 kWh/år och m? fönsteryta. Detta högre värde motiveras

med att man här ofta åtgärdar 1-glasfönster.

Besparingskostnaderna för fönsterbyte blir höga, ca 12 öre per kWh för åtgärdstyp 1 och ca 20 öre per kWh för åtgärdstyp 2. Man bör dock också ta

hänsyn till de besparingar som görs genom att det nya fönstret har en bättre

täthet än det gamla. Om den förbättrade tätheten beaktas blir besparingskostnaden 4 resp. 7 öre per KWh. Förbättrad täthet hos fönster redovisas

emellertid i avsnitt 4.3.

Situationen har således bedömts så att i alla byggnader där fönster byts av

något skäl bör en övergång till nybyggnadsstandard ske dvs. normalt 3-

glasfönster. Skillnaden mellan de olika alternativ som studerats beror på hur många fönster som bedömts kunna bli föremål för byte. I alternativen III och IV finns även ett visst antal fönsterbyten med, vilka motiveras av energi-

sparskäl och andra skäl, men där bytet inte kan sägas vara ett renodlat renoveringsbehov.

Följande tabell visar hur stor del av det befintliga fönsterbeståndet som bedömts kunna bytas ut per år under närmaste tioårsperioden i de olika alternativen.

Tabell 4.2 Andel av fönsterbeståndet i olika byggnader som bytes per år

industrins kontor Industrins övriga 17200 1/200 1/130 1/100 lokaler

Tabellen skall inte tolkas så att de olika alternativen förutsätter Hvslängder hos fönster varierande mellan 70 år och 200 år. I de flesta fall har fönstret

samma livslängd som byggnaden i övrigt och fönsterbyte blir därför cj

aktuellt. Siffrorna i tabellens alternativ I och Il anger i stället den andet fönster som normalt måste bytas ut. Siffrorna i alternativen HI och IV anger

erforderlig andel vid tidigareläggning av en del fönsterbyten under 10årsperioden.

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits av planverkets och remissinstansernas grundmaterial bedöms energibesparingsmöjligheter och investe-

ringsutgifter i olika alternativ. Bedömningen redovisas i tabell 4.4. Den avser

möjlig energibesparing under en tioårsperiod samt de investeringsutgifter som respektive åtgärd kräver. Även besparingskostnaden redovisas.

I alternativ I bedöms de möjliga energibesparingarna med fönster-

byte till 0,32 TWh/år netto och investeringsutgiften till 1.05 miljarder kr. Alternativ II innebär samma omfattning av åtgärden som alternativ I.

Besparingsmöjligheterna i alternativ III är 0,47 TWh/år netto och investeringsutgiften 1,62 miljarder kr. samt i alternativ IV besparingsmöjligheter på 0,65 TWh/år netto och investeringsutgiften 2.42 miljarder

kr.

Planverket föreslår fönsterbyte i 25 96 av småhusen samt i 10 96 av

flerbostadshusen. Detta överstiger antalet åtgärdade lägenheter i alternativ IV. Verket räknar dock med en tidsperiod som är längre än 10 år.

Planverkets åtgärder beräknas ge en besparing på 0,75 TWh/år netto medan

alternativ IV endast beräknas ge 0,44 TWh/år netto. Skillnaden beror dets på omfattningen av åtgärderna men även på att verket räknar med en större besparingsmöjlighet per m? fönster. Planverkets investeringsutgifter, 4,95 miljarder inkl. mervärdeskatt, är väsentligt högre än utgiften i sparalternativ IV, 1,62 miljarder kr. exkl. mervärdeskatt. Detta beror dels på åtgärdernas omfattning men även på att verket räknar med totalkostnaden för fönsterbyte

och inte enbart med merkostnaderna för byte till 3-glasfönster.

Eftersom övriga remissinstanser i allmänhet redovisar besparingsmöjlig-

heterna för fönsterbyte och fönsterombyggnad tillsammans jämföres dessa separat i avsnitt 4.2.3.

4.2.2 Ombyggnad av fönster

Olika förslag att bygga om 2-glasfönster till 3-glasfönster redovisas av

planverket. Medelkostnaden för de typer av ändringar som är möjliga varierar enligt verket mellan 150 och 960 kr/m?. Byggnadsstyrelsen, institutionen för byggnadsteknik vid KTH samt Industrigruppen för lätt byggeri delar verkets uppfattning.

I det följande beskrivs de åtgärdstyper som ligger till grund för besparingsoch investeringsberäkningarna.

Åtgärden att komplettera ett befintligt 2-glasfönster med ctt extra

enkelglas bedöms av planverket och remissinstanserna kosta 150-250 kr/m?

fönsteryta inkl. mervärdeskatt. I sparalternativen har åtgärden kallats

åtgärdstyp 3 och medelkostnaden har satts till 200 kr/m?.

I åtgärdstyp 3 ingår även byte av enkelglas i ytterbåge till 2-glas isolerruta i

samband med byte av ruta. Dessutom byte av ytterbåge med enkelglas mot ny ytterbåge med 2-glas isolerruta i de fall då ytterbågen är rötskadad eller av andra skäl ändå måste bytas ut. Plunverker uppskattar kostnaderna till 300-520 kr/m? vid bvte till 2-glas isolerruta. Remissinstanserna delar den

uppfattningen. Med hänvisning till det tidigare resonemanget om merkost-

nader vid tidigareläggning av fönsterbyte bedöms merutgiften i följande

beräkningar till 200 kr/m? inkl. mervärdeskatt.

I övriga fall då ett enkelglas byts till en 2-glas isolerruta bedöms kostnaderna till 400 kr/m? inkl. mervärdeskatt i enlighet med planverkets och

remissinstansernas bedömningar. Det utgör hela kostnaden för bytet. I

fortsättningen kallas denna åtgärd för åtgärdstyp 4.

I lokaler där också industrins kontor inkluderas har Industrigruppen för lätt byggeri beräknat att 15 Yo av den fönsteryta som ändras utgörs av skyltfönster. Industrigruppen räknar med att dessa kompletteras med en invändig vägg av glas eller skivmaterial till en kostnad av 550 kr/m? inkl. mervärdeskatt. Varken planverket eller någon annan remissinstans har behandlat denna

fråga. Det förefaller rimligt att dåligt isolerade och stora skyltfönster åtgärdas. Av denna anledning tas åtgärden med i kalkylerna. Det finns inte någon

anledning att ifrågasätta Industrigruppens bedömning av omfattning och

kostnad för åtgärden, som i fortsättningen kallas åtgärdstyp 5.

Besparingsmöjligheterna vid ombyggnad från 2- till 3-glasfönster bedöms vara desamma som vid fönsterbyte. Det innebär 70 KWh/år och m? fönster för bostäder, 63 kWh/år och m? fönster för lokaler och indu-

strins kontor och 100 kWh/år och m? fönster för industrins

övriga lokaler. Vid ändring av skyltfönster räknas emellertid med en medelbesparing på 270 kWh/år och m? fönster.

I det första alternativet räknas genomgående med 200-kronors åtgärder. I

de övriga alternativen finns även 400-kronors åtgärder med i stigande antal. I samtliga alternativ räknas med att ca 15 "5 av den åtgärdade fönsterytan i lokaler är skyltfönster.

Följande tabell ger en uppfattning om hur stor del av det befintliga fönsterbeståndet som kommer att åtgärdas genom ombyggnad.

Tabell 4.3 Andel av fönsterbeståndet i olika byggnader som åtgärdas genom ombyggnad per år

industrins kontor Industrins övriga 1/200 1/170 1/120 1/60 lokaler |

Den förhållandevis höga åtgärdsfrekvensen för ombyggnad av industrifönster i alternativ I och II beror på den kortare livslängd som en industribyggnad i regel har. Det medför att ombyggnad får antas vara mer attraktiv än fönsterbyte.

I tabell 4.4 redovisas bedömningen av möjlig energibesparing under en

tioårsperiod vid exempel på olika omfattning av ombyggnad av fönster samt de investeringsutgifter som respektive åtgärdsinsats kräver. Även besparingskostnaden redovisas.

Alternativ I innebär besparingsmöjligheter på 0,07 TWh/år netto och investeringsutgifter om 0,19 miljarder kr., alternativ I1 0.23 TWh/ år netto och 0,77 miljarder kr., alternativ III 0,52 TWh/år netto och 1,90 miljarder kr. samt alternativ IV 1,01 TWh/år netto och 3.79 miljarder kr.

En jämförelse för bostäder mellan alternativen I-IV och planverkets bedömning av besparingsmöjligheter och investeringar visar följande. I alternativ IV åtgärdas det antal lägenheter som planverket anger som maximalt. Investeringsbehovet i alternativ IV är 2,16 miljarder kr. Det är lägre än planverkets uppskattning av investeringarna som är 3,5 miljarder kr. Det beror främst på att beräkningarna i denna promemoria endast inkluderar merutgifter medan planverket använder totalutgifter. Bedömda besparingar i alternativ IV är 0,60 TWh/år netto. Planverket bedömer besparingen ull 0,85 TWh/år netto. Det beror på att planverket räknar med dels större fönsteryta, dels större besparing per m? fönsteryta.

4.2.3 Sammanfattning

Möjliga besparingar och motsvarande investeringsutgifter i olika alternativ redovisas I tabell 4.4. Förutom plunverket har institutionen för byggnadsteknik vid KTH och Industrigruppen för lätt byggeri gjort motsvarande bedömningar.

Institutionen för byggnadsteknik vid KTH anger besparingsmöjligheterna totalt till 1,8 TWh/år netto. Investeringsutgiften för denna besparing beräknar institutionen till 6,0 miljarder kr. Dessa utgifter avser inte totalt investeringsbehov, utan den utgift som tillkommer för skillnaden mellan 2glasfönster och 3-glasfönster.

Industrigruppen för lätt byggeri tedovisar besparingsmöjligheter i storleksordningen 2,3 TWh/år netto och en investeringsutgift om 6,5 miljarder kr. Industrigruppen för samma resonemang om investeringsutgifterna som institutionen för byggnadsteknik vid KTH.

Av tabell 4.4 framgår att dessa bedömningar överensstämmer väl med alternativ IV, dvs. 1,7 TWh/år netto och 6,4 miljarder kr. Skillnaden mellan alternativ II och IV är dock stor. Besparingsmöjligheten i alternativ III är 1.0 TWh/år netto och investeringsutgiften 3.7 miljarder kr. I alternativ II är besparingsmöjligheten 0,6 TWh/år netto och investeringsutgiften 1.8 miljarder kr. medan i alternativ I besparingsmöjligheten är 0,4 TWh/år netto och investeringsutgilften 1.2 miljarder kr.

18 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 76

Tabell 4.4 Fönsterbyte och fönsterombyggnad

Åtgärd Besp.. — Investe- Under- Bruks- Besp.

netto ring! kållo. tid kost-

TWh/år miljar- drift! = år nad!

der kr. milj. öre/

kr/år kWh

Alternativ I

Åtgärdstyp 1. dvs. byte av fönster

som ändå skall bytas, men med användande av 3-glas i stället för 2-glasfönster i 150 000 småhus och i 90 000 Igh i flerbostadshus 0.22 0,64 0 30 IP D:o 1 övriga lokaler (1.5 milj. m?2 fönsterarea) 0.09 0.30 0 30 14 D:0o i industrins lokaler (0,1 milj. m? fönsterarea) 0.01 0,02 0 20 12 Åtgärdstyp 3. dvs. komplettering med enkelglas eller vid skadat enkelglas utbyte till 2-glas isolerruta elter vid skadad båge med enkelglas utbyte till ny båge med 2-glas isolerruta i 30 000 småhus och 15 000 Igh i flerbostadshus 0.04 0,10 0 30 11 DP:o i övriga lokaler (0,15 milj. m?2 fönsterarca) 0,01 0.03 [4] 30 12 D:01 industrins tokaler (0.10 milj. m? fönsterarca) 0,01 0.02 0 20 1 Åtgärdstyp 5, komplettering av skyltfönster i övriga lokaler (0.05 milj. m? fönsterarca) 0.01 0.02 0 30 8

SUMMA ALTERNATIV I 0,39 1,13 0 - -

Alternativ II Utöver alternativ I tillkommer:

Åtgärdstyp 3 1 40 000 småhus och

35 000 lgh i flerbostadshus 0,07 0,17 0 30 1 D:o i övriga lokaler (0,20 milj. m? fönsterarea) 0.01 0,04 0 30 12 Åtgärdstvp 4, dvs. i övrigt ersätta enkelglas med 2-glas isolerruta eller göra om öppningsbart 2-glasfönster till fast 3-glasfönster i 10.000 småhus och 50000 igh i flerbostadshus 0.04 0,23 0 30 22 D:o i övriga lokaler (0,10 milj. m? fönsterarea) 0.01 0.04 [0] 30 26

Åztgärdstyp 3 i övriga lokaler (0,10

t Avser kostnadsläget 1:a kvartalet 1977 exklusive mervärdeskatt.

Tabell 4.4 Fönsterbyte och fönsterombyggnad

Åtgärd Besp.. Investe- Under- Bruks- Besp.

netto — ring! håll o. tid kost-

TWh/år miljar- drift! = år nad!

der kr. milj. öre/

kr/år kWh

Alternativ TII

Utöver alternativ II tillkommer:

Åtgärdstyp 2, dvs. byte av vissa 2-

glasfönster förtid mot 3-glasfönster i 75 000 småhus och 50 000 lgh i flerbostadshus 011 0,49 0 30 19

D:n i övriga lokaler (0,5 milj. m2

fönsterarea) 0.03 0.15 0 30 21 D:o i industrins lokaler (0,05 milj. m?

fönsterarca) 0.01 0.02 0 20 18

Åtgärdstyp 3 1 60000 småhus och

40 000 Igh i flerbostadshus 0,09 0,24 0 30 1 D:o i övriga lokaler (0,60 milj. m?2

fönsterarea) 0.04 0,11 0 30 12

Åtgärdstyp 4 i 20000 småhus och i

100 000 Igh i flerbostadshus 0,09 0,46 0 30 22 D:o 4 övriga lokaler (0,35 milj. m?

fönsterarca) 0,02 0.13 0 30 26

Åtgärdstyp5 i övriga lokaler (0,15

Alternativ FV Utöver alternativ III tillkommer: Åtgärdstyp 2 i 75 000 småhus och i

50 000 Igh i flerbostadshus OM 0,49 0 30 19 D:o i övriga lokaler (1.0 milj. m2

fönsterarca) 0,06 0.30 0 30 21 D:0o i industrins lokaler (0,05 milj. m? :

fönsterarea) 0.01 0,02 0 20 18

Åtgärdstyp 3 4 105 000 småhus och

65 000 Igh i flerbostadshus 0,16 0.40 0 30 ID D:o i övriga lokaler (0,8 milj. m?

fönsterarea) 0.05 0.14 0 30 12 D:o i industrins lokaler (0,1 milj. m?

fönsterarea) 0,01 0.02 0 20 11

Åtgärdstyp 4 1 20000 småhus och i

130 000 Igh i flerbostadshus 011 0.56 0 30 22 D:v i övriga lokaler (1,2 milj. m?

fönsterarea) 0,08 0,43 0 30 26 D:o1 industrins lokaler (0,06 milj. m?

fönsterarca) 0.01 0,02 0 20 22 Åtgärdstyp 51 övriga lokaler (0.3 milj.

I Avser kostnadsläget 1:a kvartalet 1977 exklusive mervärdeskatt.

4,3 Tätningsåtgärder

1 en otät byggnad måste onödigt mycket kall luft värmas upp till

rumstemperatur. Rumsluftstemperaturen måste dessutom hållas högre för att kompensera det obehag som människor upplever av drag och för att kompensera de kalla ytor som uppstår när ytterluften kan cirkulera i golv, väggar och tak.

Av hygieniska skäl kan byggnader dock inte göras alltför täta om de ej har

uill- och frånluftsventilation. Enligt gällande tillämpningsföreskrifier till byggnadsstadgan skall luftomsättningen i bostäder motsvara minst ca 0.5 omsättningar per timme. Det är väsentligt att i första hand täta de byggnader som är mycket otäta och särskilt de med till- och frånluftsventilation där man ej behöver riskera att ventilationen genom tätningsåtgärderna blir för låg.

Samtidigt bör otäta byggnader med självdragsventilation eller enbart från-

luftsventilation åtgärdas. Vid byggnader med enbart frånluftsventilation finns risk för att effekten av tätningsåtgärderna minskar genom det

undertryck som ventilationssystemet ger. Övriga frågor rörande ventilation behandlas senare.

4.31 Tätning mellan fönsterkarm och fönsterbåge samt dörrkarm och dörrblad

Planverket framhåller att tätning mellan fönsterkarm och fönsterbåge är en mycket lönsam åtgärd. Verket påpekar emellertid att det är av största vikt att använda tätningslister av hög kvalitet. Remissinstanserna är cniga med

planverket om åtgärdens lönsamhet och värdet av en hög kvalitet på tätningslister.

Planverket anger att det är möjligt att sänka luftomsättningen med 072 omsätltningar/timme genom tätning mellan karm och båge i bostäder och lokaler. De besparingsmöjligheter som uppnås genom denna luftomsättningsminskning blir för ett genomsnittligt s må h us 1 800 kWh/lgh och år

netto samt för en lägenhet i flerbostadshus ]1 200 kWh/lgh och år netto.

Bygegnadsstyrelsen och institutionen för byggnadsteknik vid KTH delar verkets

bedömning. Förlo k ale r och industrins kontor anger verket besparingen till

ca 120 KWh/m? fönster och år netto. Förindustrins övriga lokaler

bedöms besparingen något lägre eller till ca 110 kWh/m? fönster och år netto

med hänsyn till den lägre rumstemperaturen som är vanlig i dessa lokaler.

Planverket anger en utgift på 10 kr/Im tätningslist och räknar med ca 50 kr/

m? fönster. De remissinstanser som angivit investeringsutgifter för att täta

och utföra smärre justeringar av fönster delar inte planverkets bedömning. Byggnadsstyrelsen beräknar utgifterna till 34 kr/m? fönster. Industrieruppen för lätt byggeri beräknar utgifterna till 30 kr/m? fönster. Utgifterna för tät ning

mellan karm och båge hari denna promemoria angetts till 600 kr/lIgh i småhus och 450 kr/lgh i flerbostadshus samt 35 kr/m? fönster i övriga fall. Planverket uppskattar att man kan täta 70 vo av befintliga fönster i

bostadsbeståndet och 60 5; i övriga lokaler. Byggnadsstyrelsen anser att 50 a av det totala fönsterbeståndet i de egna byggnaderna kan tätas på 10 år. Skälet till den relativt låga bedömningen anger styrelsen vara att en stor del av deras fönster är fasta. Industrigruppen för lätt byggeri anger att ca 95 24 av det totala fönsterbeståndet kan bli föremål för tätning på 10 år.

På grund av den goda lönsamhet som fönstertätning har, och med tanke på den dåliga kvalitet som äldre och många nyare tätningslister uppvisar torde det finnas anledning att under kommande tioårsperiod vidta tätningsåtgärder 1 60-85 26 av fönster- och dörrbeståndet i bostäder, 1 40-70 96 av