SOU 1983:14

Barn kostar ---

Till statsrådet och chefen för socialdepartementet

Den 3 maj 1979 bemyndigade regeringen chefen för socialdepartementet att tillsätta en kommitté för att göra en översyn av samhällets stöd till barnfamiljerna med särskild inriktning på flerbarnsfamiljema.

Kommittén har antagit namnet familjeekonomiska kommittén. Till ledamöter i kommittén förordnades den 28 augusti 1979 dåvarande statssekreteraren Carl-Anders vaarsson. ordförande, dåvarande riksdagsle- damoten Sune Johansson, riksdagsledamöterna Ulla Johansson och Ulla Tillander, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och planeringssekrete- raren Sylvia Sundling. Den 23 maj 1981 inträdde riksdagsledamoten Karin Israelsson som ledamot efter Ulla Tillander.

Som sakkunniga förordnades den 28 augusti 1979 departementssekretera- ren Sören Kindlund, socialdepartementet, dåvarande departementsrådet Karl-Erik Strand, budgetdepartementet, samt dåvarande departementssek- reteraren Lars B. Strand, bostadsdepartementet. Kammarrättsrådet Bodil Hulgaard, finansdepartementet, har biträtt kommittén som expert. Karl- Erik Strand efterträddes den 5 december 1980 av dåvarande departements- sekreteraren Agneta Modig Tham, budgetdepartementet.

I kommitténs sekretariat har ingått t.f. organisationsdirektören Maj-Britt Grufberg och fil.kand. Margareta Orrell samt sekreteraren Per-Olof Söderberg (fr. o. m. den 1 juni 1980 t. o. m. den 31 augusti 1982).

Familjeékonomiska kommittén har tidigare avlämnat rapporten Fler- barnsfamiljerna — kartläggning och analys (Ds S 1981:4) och delbetänkandet Flerbarnstillägg för familjer med 16—19—åringar (Ds S 1981:12).

Uppdraget har nu slutförts. Kommittén får härmed överlämna sitt slutbetänkande Barn kostar . . .

Särskilda yttranden har lämnats gemensamt av dels Ulla Johansson och Sune Johansson, dels Carl-Anders vaarsson och Sylvia Sundling. Särskilt yttrande har lämnats av Karin Israelsson. Slutligen har Ingegerd Troedsson lämnat reservationer och särskilda yttranden.

Stockholm i mars 1983 Carl-Anders vaarsson

Karin Israelsson Sune Johansson Ulla Johansson

Sylvia Sundling Ingegerd Troedsson

/Maj-Britt Grufberg Margareta Orrell

' * i' . w il- ' 'Hll ”__—').—

m; ". ru' ...:Iu . |

. . "!#."uu I?!» '.m-iw .*T'

r Init—+ nu. iii. '; tel

,V'. . i I lv ' Ö. (551,34 IWÄIRLMIJII—i

" . 'iitvuiamto-—..za

IL. :”

f.. _. . .. . ' ll .

InnehåH

Sammanfattning

I Bakgrund

1. Utredningens uppdrag och bedrivande 1.1 Utredningsuppdraget 1.2 Utredningsarbetet

2 Barnstödets mål och uppbyggnad

3 Barnfamiljerna i siffror 3.1 Det statistiska materialet 3.1.1 Källor . . . . . . 3.1.2 Några centrala begrepp 3.1.3 Mer om inkomstfördelningsundersökningen 3.2 Barnfamiljernas sammansättning 3.2.1 Familjestorlek . 3.2.2 Förändringar i fruktsamheten 3.2.3 Familjetyp . 3.2.4 Regional fördelning . 3.2.5 Utländska medborgare 3.2.6 Socioekonomisk grupp 3.3 Föräldrarnas sysselsättning 3.4 Barnfamiljernas inkomster . . . . . . . . . . 3.4.1 Begränsningar i möjligheterna att mäta ekonomisk stan- dard . . 3.4.2 Taxerad inkomst 3.4.3 Disponibel inkomst 3.4.4 Beskattade ersättningar 3.4.5 Obeskattade bidrag 3.5 Sammanfattning

25 25 26

29

33 33 33 33 34 35 35 36 37 40 41 42 43 46

46 49 54

62 66

II

Analys

4. Kostnader för barn 4.1 4.2 4.3 4.4 4.5

4.6

4.7

Kostnaderna bestäms av många faktorer Metoder att beräkna kostnaderna Konsumentverkets hushållsbudget Kostnader för den grundläggande försörjningen Konsumentverkets hushållsbudget och den faktiska konsumtio- nen enligt hushållsbudgetundersökningen . . Hushållskostnader enligt konsumentverkets budget och enligt existensminimireglerna

Sammanfattning

5. Samlade effekter av skatte- och bidragssystemet [ några typhushåll 5.1 5.2 5.3 5.4 5.5 5.6 5.7

Typhushållen Inkomstbeskattningen Bidragen

Inkomster, skatter och bidrag

Ekonomisk bärkraft . . . .

Något om den reala inkomstutvecklingen åren 1975— 1981 Sammanfattning

6. Familjepolitiskt motiverade skattelättnader 6.1 6.2 6.3

6.4

Historisk bakgrund

Förvärvsavdrag . . . . . . Skattereduktion för hemmamakar och ensamstående med barn

Slutsatser

7. Det generella barnstödet 7.1 7.2 7.3

Barnbidrag med flerbarnstillägg 16—19-åringarna Slutsatser

8. Stöd till barnfamiljer med svag ekonomi 8.1

8.2

8.3

8.4 8.5 8.6

Inledning . .

8.1.1 Svag ekonomi— vad är det? . . .

8.1.2 Vad görs för att stödja hushåll med svag ekonomi? 8.1.3 Vilka hushåll ligger under existensminimum? Bostadsbidrag . . . . . . . . . 8.2.1 Bostadsbidraget är också en del av stödet till boendet 8.2.2 Kort karakteristik över barnfamiljer med bostadsbidrag 8.2.3 Hur bostadsbidraget utvecklats under senare år Några typhushåll med svag ekonomi — en jämförelse mellan år 1979 och år 1982

Socialbidrag . . .

Existensminimum vid beskattning Slutsatser

69 70 70 72 73

76

79 80

83 83 84 88 90 91 95 96

97 97 101

104 108

111 111 115 119

121 121 121 122 122 123 123 124 124

131 134 136 137

9 Flerbarnsfamiljerna . . . . . . . . . . . . . . . 139 9.1 Antalet flerbarnsfamiljer . . . . . . . . . . . . 139 9. 2 Karakteristik över flerbarnsfamiljerna . . . . . . . 140 9. 3 Skatte- och bidragssystemet ur flerbarnsfamiljernas synvinkel 142 9.4 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . 154 10 Enförälderfamiljerna . . . . . . . . . . . . . . . 157 10.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 157 10.1.1 Familjebildningsmönstret har förändrats . . . . . 157 10.1.2 Antalet ensamföräldrar . . . . . . . . . . 157 10.1.3 Familjetyperna går delvis i varandra . . . . . . 158 10.2 Karakteristik över enförälderfamiljerna . . . . . . . 159 10.3 Resurser i hushåll med en resp. två föräldrar . . . . . 161 10.4 Det ekonomiska stödet till ensamföräldrar . . . . . . 162 10.5 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 11 Barnomsorg och familjeekonomi . . . . . . . . . . . 167 11.1 Familj och förvärvsarbete . . . . . . . . . . . . 167 11.2 Familj och barnomsorg . . . . . . . . . . . . . 170 11.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . 170 11.2.2 Hur familjerna ordnar sin barnomsorg . . . . . 171 11.2.3 Vad barnomsorgen kostar för familjen . . . . . 176 11.2.4 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . 184 11.3 Den kommunala barnomsorgen . . . . . . . . . . 185 11.31 Utbyggnad och efterfrågan . . . . . . . . . 185 11.3.2 Kostnader och finansiering . . . . . . . . . 188 11.3.3 Barnomsorgen i ett samhällsekonomiskt perspektiv . 189 11.3.4 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . 193 11.4 Föräldraförsäkringen . . . . . . . . . . . . . . 195 11.5 Andra stödformer . . . . . . . . . . . . . . . 198 12 Livsmedelssubventionernas betydelse för barnfamiljerna . . . 201 12.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . 201 12.2 Utveckling och omfattning . . . . . . . . . . . 203 12.3 Subventionernas betydelse för hushållen . . . . . . . 205 12.4 Något om subventionernas betydelse för jordbruket . . . 208 12.5 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . 210

111. Överväganden och slutsatser

13 Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . 213 13.1 Linjer 1 den hittillsvarande familjepolitiken . . . . . . 213 13.2 Kommitténs utgångspunkter för förändringar av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna . . . . . . . . . . . . 214 14 Ekonomiskt stöd för vård av små barn . . . . . . . . 217

14.1Bakgrund..................217

14.2 Skattelättnader för barnomsorgskostnader 14.3 Direkta ersättningar för vård av egna barn . 14.3.1 Syftet med stödet bestämmer stödets utformning 14. 3. 2 Olika åldersgränser kan övervägas 14. 3. 3 Vårdnadsstöd 1 stället för förvärvsarbete? 14.4 Räkneexempel på några alternativa former av Vårdnadsstöd 14.4.1 Avgränsning av räkneexempel . . . . 14.4.2 Beskattat Vårdnadsstöd utan krav på begränsning av förvärvsarbete . . . . . . .

14.4.3 Utbyggnad av den särskilda föräldrapenningen

14.4.4 Obeskattat Vårdnadsstöd utan krav på begränsning av förvärvsarbete

14.5 Slutsatser

15 Omfördelningar inom barnstödet 15.1 Kapitlets innehåll . 15.2 Skattesystemet och barnfamiljerna 15.2.1 Allmänna överväganden 15.2.2 Förvärvsavdraget 15.2.3 Skattereduktionen för hemmamakar 15.2.4 Existensminimireglerna 15.3 Barnbidraget med flerbarnstillägg 15.4 Bostadsbidraget 15.5 Livsmedelssubventionerna 15.6 Räkneexempel . . . . . . . 15.7 Slutsatser om omfördelningar inom det ekonomiska stödet till

barnfamiljerna Reservationer och särskilda yttranden Bilaga A Familjestödets utveckling och utformning Bilaga B Något om fruktsamheten i Sverige Bilaga C Jämförelser mellan barnfamiljer och familjer utan barn Bilaga D Barnomsorg och samhällsekonomi

Bilaga E Tabeller och diagram

Bilaga F Direktiv

218 220 220 222 223 226 226

227 229

231 232

235 235 235 235 237 239 242 245 248 253 254

266

271

295

309

315

327

343

355

Sammanfattning

Utredningsuppdraget

Vårt uppdrag är att kartlägga och analysera barnfamiljernas ekonomiska situation ”samt att överväga och föreslå åtgärder för att bättre tillgodose barnfamiljernas och då främst flerbarnfamiljernas behov. Direktiven (Dir 1979z48) pekar ut ett antal områden där det finns skäl att överväga förändringar. Kommittén bör bl. a. pröva om reglerna för avtrappning av bostadsbidrag med hänsyn till inkomsterna är ändamålsenliga från flerbarns- familjernas synpunkt. I samband därmed bör en analys göras av de marginal- och tröskeleffekter som nuvarande stödformer medför. Vidare nämns att kommittén bör överväga om det finns skäl att ersätta de familjepolitiskt motiverade avdragsreglerna i skattesystemet med direkta bidrag. Direktiven anger också att kommittén bör vara oförhindrad att föreslå de ändringar som den finner nödvändiga för att tillgodose barnfamiljernas — särskilt flerbarns- familjernas — behov av stöd. Med föreliggande betänkande avslutar vi vårt utredningsarbete.

Betänkandets uppläggning

Betänkandet Barn kostar . . . består huvudsakligen av en kartläggning av barnfamiljernas ekonomiska situation och en analys av hur skatte- och bidragssystemet verkar i olika familjetyper. Vi redovisar också vissa överväganden om reformer men lämnar inga direkta förslag. Vi presenterar i stället några exempel på olika sätt att fördela om resurser inom ramen för det nuvarande barnstödet för att bättre tillgodse barnfamiljernas behov.

Betänkandet består av tre delar: bakgrund, analys samt överväganden och slutsatser. Härtill kommer sex bilagor.

Två reservationer och sex särskilda yttranden har lämnats.

Barnstödets mål och uppbyggnad (kapitel 2)

Föräldrars ansvar för barns försörjning är en tidsbegränsad uppgift. Det familjepolitiska stödet syftar till att stödja familjerna under barnens uppväxttid och att fördela om resurser från familjer utan barn till familjer med barn. För det enskilda hushållet är detta en omfördelning mellan olika skeden i livscykeln.

Stödet ges dels i form av direkt ekonomiskt stöd, dels—i form av offentlig service t. ex. förlossningsvård. barnhälsovård och förskoleverksamhet.

1 Antaluppgifterna avser familjer efter civilstånd, ej faktiskt samboende.

Vi behandlar det ekonomiska stödet. Detta kan sägas bestå av tre typer: generella stöd som barnbidrag och skatteförmåner, orsaksinriktade/förebyg- gande stöd t. ex. föräldrapenning, barnpension och bidragsförskott samt inkomstprövade stöd varav bostadsbidraget och socialbidraget är de vikti- gaste.

En sammanställning av det familjepolitiska stödsystemets omfattning och kostnader avslutar kapitlet.

Barnfamiljerna i siffror (kapitel 3)

I kapitlet redovisas bakgrundsuppgifter om barnfamiljernas antal, samman- sättning, förvärvsförhållanden och inkomster.

Ungefär vart fjärde hushåll i Sverige är en barnfamilj.' Vid årsskiftet 1981—1982 fanns drygt en miljon barnfamiljer med närmare två miljoner barn under 18 år. Antalet födda barn har minskat kraftigt. I mitten av 1960-talet föddes ca 123 000 barn under ett år, jämfört med omkring 95 000 under de senaste åren (92 600, preliminärt år 1982).

Hälften av barnen finns i tvåbarnsfamiljer,1 ca en fjärdedel i ettbarnsfa- miljer och en fjärdedel i flerbarnsfamiljer, dvs. i familjer med tre eller flera barn. Antalet familjer som har fyra eller flera barn har minskat med närmare hälften under den senaste tioårsperioden. Antalet tvåbarnsfamiljer har ökat något. Ca 75 % av barnen under 18 år bor tillsammans med båda sina biologiska föräldrar.

De taxerade inkomsterna varierar kraftigt i alla familjestorlekar. Sambo- ende har tillsammans högre inkomster genomsnittligt sett än ensamboende. Samboende utan barn och samboende med ett barn har samma medianvärde för den taxerade inkomsten. Finns det två, tre eller fyra barn är medianinkomsten ungefär densamma i alla familjestorlekarna. men ligger ca 10 000 kr. lägre än bland samboende med ett eller inget barn. I ensambo- endefamiljerna sjunker däremot medianinkomsten med ökande antal barn.

Kostnader för barn (kapitel 4)

För att analysera det familjepolitiska stödsystemet behöver man bedöma vilka kostnader som är nödvändiga för att en familj skall kunna leva på en rimlig standard. I kapitel 4 behandlas olika metoder att beräkna kostnaderna i ett hushåll.

Den merkostnad som uppkommer om det finns ett barn i familjen kan grovt uppskattas till mellan 8 000 kr. (0 år) och 15 000 kr. (15 är) per år beroende på barnets ålder. Till detta skall läggas kostnader för barntillsyn. Vidare ingår inte ökade boendekostnader som kan uppstå när familjer växer. Inte heller kostnader för transport och semester ingår.

Detta är givetvis en schablonmässig uppskattning. En mängd faktorer påverkar kostnaderna i en familj; föräldrarnas inkomster och förvärvsarbete, bostadsort och boendeform, förmåga att genom egna insatser hålla kostnaderna nere m. rn.

Efter att ha gjort antaganden om boendekostnader, förvärvssituation, familjetyp, antal barn och barnens åldrar, har vi beräknat de nödvändiga kostnaderna i några hushållstyper utifrån ett budgetförslag som konsument—

verket gjort till hushållen. Dessa hushållskostnader har jämförts med dels de belopp som de olika familjerna skulle anses behöva enligt skattereglernas existensminimum, dels den faktiska konsumtionen enligt hushållsbudgetun- dersökningen år 1978.

Jämförelsen med existensminimireglerna visar att dessa normer ligger mellan 10 och 30 % under konsumentverkets budgetförslag beroende på barnens antal och föräldrarnas förvärvssituation.

Jämförelsen mellan konsumentverkets beräkningar och den faktiska konsumtionen stämmer väl i små hushåll med yngre barn. I hushåll med upp till tre barn är den faktiska konsumtionen högre än i konsumentverkets budgetförslag medan det omvända förhållandet råder i hushåll med fyra barn eller fler. Om detta beror på stordriftsfördelar eller på att familjer med många barn tvingas leva på en lägre standard går inte att utläsa av materialet. Att den faktiska konsumtionen är lägre än budgetförslaget i de stora familjerna kan till en del även förklaras av att en förälder oftare är hemarbetande i dessa familjer. Det finns då möjligheter att genom egna insatser hålla kostnaderna nere.

Vi anser att dessa jämförelser visar att konsumentverkets förslag till hushållsbudget är det bättre måttet på hushållskostnaderna att användas vid analyser av den ekonomiska bärkraften i vart fall i familjer med barn i olika åldrar. Kostnaderna för bostad, barnomsorg, transporter och semester tillhör sannolikt de kostnader som varierar mest. I våra analyser har vi till de först nämnda hushållskostnaderna enbart lagt en schablonmässig uppskatt- ning av kostnader för hyrd bostad och betald barntillsyn. Denna summa kallar vi kostnaderna för den grundläggande försörjningen.

De samlade effekterna av skatte- och bidragssystemet (kapitel 5)

I kapitlet illustreras de sammanlagda effekterna av skatter och bidrag med hjälp av åtta typhushåll med olika barnantal.

För att kunna jämföra den ekonomiska bärkraften i olika familjestorlekar krävs någon form av ”standardmått”. Vi har valt att beräkna det ekonomiska överskott som en familj har att fritt disponera efter det att kostnaderna för den grundläggande försörjningen dragits från den disponibla inkomsten. dvs. summan av inkomst efter skatt och med tillägg för de bidrag som familjen är berättigad till enligt gällande regler.

I samtliga typhushåll utom ett har hushåll utan barn den bästa ekonomiska situationen. Undantaget är ensamboende kvinna utan barn som har inkomst av halvtids industriarbete. Om hon har barn övergår underskottet i ett överskott. Hon får då betydligt högre bostadsbidrag samtidigt som hon får barnbidrag och underhållsbidrag eller bidragsförskott. Hon medges också såväl förvärvsavdrag som skattereduktion för ensamstående förälder.

De disponibla överskotten per konsumtionsenhet minskar eller övergår till underskott med stigande barnantal. Skillnaderna är mindre i enförälderhus- håll där bidragen (inkl. barnpension/underhållsbidrag/bidragsförskott) täck- er en större andel av barnkostnaden. Vidare påverkar barnens ålder de disponibla överskotten. Äldre barn konsumerar betydligt mer än förskole- barn. Om förskolebarn har barntillsyn utanför hemmet blir de sammanlagda kostnaderna i regel dock högre än för tonåringar.

Av beräkningarna framgår också att det är svårt att försörja mer än ett barn om det endast finns en inkomst (genomsnittlig industriarbetarlön) i samboendefamiljer. Om det finns fyra barn i tvåförälderhushåll krävs det två heltidsinkomster för att det skall räcka till ett överskott.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att: 3 inkomstbeskattningen sker med mycket liten hänsyn till hushållets

storlek

] förvärvsintensiteten i hushållen har en avgörande betydelse för familjee-

konomin 3 det är stora skillnader i disponibelt överskott mellan familjer utan barn och barnfamiljer D disponibla överskottet per konsumtionsenhet minskar med ökande barnantal.

Familjepolitiskt motiverade skattelättnader (kapitel 6)

Kapitlet inleds med en historisk bakgrund till familjebeskattningen. Därefter redovisas hur de hushåll ser ut som kan tillgodogöra sig de få familjepolitiskt motiverade skattelättnader som finns kvar; förvärvsavdraget och skattere- duktionerna för hemmamakar och ensamstående med barn. Underhållsav- draget som medges bidragsskyldiga föräldrar behandlas inte.

Förvärvsavdrag om högst 2 000 kr. medges ensamstående med barn under 16 år och den make som har lägst A-inkomst om det finns barn under 16 åri familjen.

Hemmamakereduktion och skattereduktion för ensamstående föräldrar med barn under 18 år är — till skillnad från förvärvsavdraget, som är ett avdrag på inkomsten — ett avdrag från skatten på högst 1 800 kr. Hemmamakereduktionen ärinte kopplad till förekomst av barn utan till att en make saknar eller har mycket låg inkomst.

I följande tablå visas antal inkomsttagare efter civilstånd som år 1980 hade förvärvsavdrag resp. skattereduktion.

Ensam- Makar Makar Totalt stående med barn utan barn Förvårvsavdrag 177 400 772 000 — 949 400 Skattereduktion 201 600a 152 800 111 400 465 800 Totalt 201 600 924 800 111 400 1 237 800

”Varav 177400 också har förvärvsavdrag. 24 200 ensamstående hade endast barn i åldern 16—18 år och därmed enbart skattereduktion.

Antalet hushåll med förvärvsavdrag har ökat med ca 200 000 den senaste tioårsperioden. Avdragets betydelse för det enskilda hushållet har dock minskat eftersom avdragsbeloppet har varit oförändrat sedan år 1971. För att ha samma reala värde år 1982 som då skulle beloppet behöva öka från 2 000 kr. till ca 5 500 kr.

Genom förvärvsavdraget åtnjuter ca 85 % (ca 950 000, år 1980) av barnfamiljerna ett stöd som utgår oberoende av antalet barn. Skattesubven-

tionens storlek beror på marginalskatten hos den inkomsttagare som tillgodoförs avdraget. I familjer med låga inkomster påverkar förvärvsav- draget även det inkomstprövade bostadsbidraget. Förvärvsavdraget minskar den bostadsbidragsgrundande inkomsten vilket gör att bostadsbidraget blir högre. Den totala effekten i dessa hushåll består av skattesubventionen och ett högre bostadsbidrag.

Antalet hushåll med hemmamakereduktion har från år 1971 minskat med ca 600 000 till ca 260 000 år 1980. Av dessa var 153 000, dvs. drygt hälften gifta som hade barn under 18 år. Ungefär 14 % av samtliga barnfamiljer hade hemmamakereduktion. I huvuddelen (drygt 75 %) av de barnfamiljer som åtnjuter skattelättnaden är hemmamakarna i åldern 25—45 år. Bland hemmamakar utan barn var ca 70 % över 50 år.

Hemmamakereduktionen har förlorat i betydelse dels genom att allt färre hushåll kan utnyttja reduktionen, dels genom att avdragsbeloppet inte har ändrats. För att ha samma reala värde är 1982 som år 1971 skulle beloppet vara ca 4 900 kr.

Hemmamakereduktionen infördes som en övergångsåtgärd vid 1970 års skattereform. Motivet till att införa reduktionen angavs vara att övergången till särbeskattning då skulle bli mjukare för den grupp familjer där en förälder var hemarbetande.

Vi anser att den utveckling, som skett under de mer än tio år som skattereduktionen för hemmamakar funnits, har inneburit att de motiv som anfördes för att denna skattelättnad skulle införas har minskat i betydel- se.

Förvärvsavdraget befrämjar förvärvsarbete i den meningen att det bidrar till att täcka de ökade omkostnader som kan föranledas av förvärvsarbetet. Enligt vår mening fungerar förvärvsavdraget dock främst som ett allmänt stöd för barnkostnader. Barnkostnaderna varierar dock med antal och ålder, vilket förvärvsavdraget inte gör.

Det generella barnstödet (kapitel 7)

I kapitlet behandlas barnbidragets (inkl. flerbarntillägget) omfattning, nivå och konstruktion. Vidare behandlas det familjepolitiska stödet till familjer med barn 16—19 år gamla.

Nivån på barnbidrag och flerbarnstillägg samt andelen hushåll med barn under 16 år efter barnantal framgår av nedanstående tablå. Beloppen avser år 1983 medan procenttalen avser årsskiftet 1979/80.

Antal barn Barn- Flerbarns- Summa Andel hus- under 16 år bidrag tillägg håll.” Procent

1 3 300 — 3 300 46,8 2 6 600 — 6 600 40,9 3 9 900 1 650 11 550 10,4 4 13 200 4 950 18150 1.6 5 16 500 8 250 24 750 0,2 6 19 800 11550 31350 0,1

"Hushåll enligt det civilståndsmässiga begreppet.

Barnbidraget är inte automatiskt värdesäkrat, men har genom successiva riksdagsbeslut om höjningar i stort haft samma köpkraft under hela 1970-talet. Sedan början av 1980-talet har dock köpkraften urholkats.

Om vi utgår från konsumentverkets beräkningar täcker barnbidraget i familjer med ett eller två barn drygt 40 % av de kostnader som kan hänföras till barnet under det första levnadsåret och drygt 20 % av kostnaderna för en tonåring. I genomsnitt täcker barnbidraget ca 25 % av kostnaden för barn under 16 år. Andelen ökar till 29 % i trebarnsfamiljer och 34 % i fyrabarnsfamiljer. Ökningen är en effekt av flerbarnstillägget.

Barnbidraget är enligt vår mening effektivt utifrån det allmänna målet att fördela om resurser från familjer utan barn till barnfamiljer. Barnbidraget är ett nödvändigt komplement till nuvarande familjebeskattning som innebär att inkomsttagare med barn i huvudsak beskattas lika mycket som inkomsttagare utan barn.

Eftersom det är svårare för föräldrarna att öka inkomsterna i tillräcklig omfattning ju fler barn det finns i familjen, anser vi att det är lämpligt att barnbidraget genom flerbarnstillägget täcker en större andel av barnkostna- derna i de större familjerna.

Barnbidraget upphör då barnet fyller 16 år och avlöses då av det studiesociala stödet som dock ligger på en lägre nivå. Flertalet barn studerari gymnasieskolan upp till 18-årsåldern. Den utveckling som skett när det gäller utbildning och arbetsmarknad för de äldre tonåringarna aktualiserar enligt vår mening frågan om vid vilken åldersgräns det studiesocialt motiverade stödet bör avlösa det familjepolitiskt motiverade. Vi anser att det familje- politiskt motiverade generella stödet till familjer med äldre tonåringar är bristfälligt. Den minskning av stödet (barnbidrag, eventuellt förvärvsavdrag) som sker då barnet är 16 år motsvaras i regel inte längre av en lättnad i föräldrarnas försörjningsbörda.

Stöd till barnfamiljer med svag ekonomi (kapitel 8)

Detta kapitel behandlar i första hand de hushåll som har bostadsbidrag och vilka förändringar som under senare år har skett beträffande bostadsbidra- gen och bidragshushållen. Vidare berörs socialbidraget och möjligheterna att få skatten nedsatt på grund av stor försörjningsbörda.

Orsakerna till svag ekonomi har i regel med följande förhållanden att göra, var för sig eller i någon kombination: — låg inkomst, vilket kan bero på låg förvärvsintensitet och/eller låg lön — en vuxen i hushållet — många barn.

Detta framgår bl. a. av vilka barnfamiljer som år 1980 beräknas ha haft så låga disponibla inkomster att de inte nått upp till existensminimum. Bland samboende med ett och två barn låg drygt 2 % under existensminimum medan detta gällde nästan 5 % av samboende med tre barn eller fler. Bland ensamboende med ett barn låg 7 % under existensminimum och bland ensamboende med fler barn drygt 14 %.

Den svagare ekonomiska situationen hos flerbarnsfamiljer och ensambo- ende med barn visar sig alltså i familjemas beroende av socialbidrag och bostadsbidrag. Bland samboende med fyra barn hade år 1980 ca 17 %

socialbidrag och bland ensamboende med tre eller fler barn ca 24 %.

Bostadsbidraget är det viktigaste inkomstprövade stödet till barnfamiljer- na. Det lämnades år 1982 till ca 330 000 hushåll, dvs. ca 29 % av alla familjer med barn under 18 år. Bostadsbidragen är särskilt vanliga bland dem som är ensamboende med barn och bland familjer med många barn. Nästan vartannat samboendehushåll där en förälder var hemarbetande eller förvärvsarbetade mindre än halvtid hade bostadsbidrag år 1980 mot drygt vart tionde hushåll där båda arbetade heltid.

Antalet barnfamiljer med bostadsbidrag har minskat kraftigt sedan mitten av 1970-talet då ungefär varannan barnfamilj hade bostadsbidrag. Minsk- ningen avser huvudsakligen samboende med barn som nu utgör ca 60 % av bidragshushållen, men mer än 80 % av samtliga barnfamiljer. Minskningen av antalet barnfamiljer med bostadsbidrag är mest framträdande bland familjer med ett eller två barn. Fåbarnsfamiljerna är fortfarande en majoritet, nästan 75 %, av bidragshushållen, eftersom de utgör hela 85 % av samtliga barnfamiljer. Andelen bidragshushåll som bor i ägt småhus har minskat till ca 40 %. Mer än varannan barnfamilj bor i eget hus.

En väsentlig orsak till den stora minskningen av antalet familjer med bostadsbidrag är att många familjer reellt har förbättrat sina förvärvsinkom- ster. Bakom detta ligger främst att mödrarna även i samboendefamiljer förvärvsarbetar i ökad utsträckning. Under andra hälten av 1970-talet var också reallöneutvecklingen positiv för många tidigare bidragstagare. En annan orsak till minskningen kan vara att mängbarnsfamiljerna har blivit mycket färre. I övrigt torde minskningen av antalet bidragshushåll bero på dels vissa regeländringar, dels att bidragsbeloppen och inkomstgränserna inte har anpassats till pris- och löneutvecklingen.

Vi redovisar hur bostadsbidraget har förändarats mellan åren 1979 och 1982. De oreducerade bidragsbeloppen har ökat i fasta priser, mest för flerbarnsfamiljerna. Hushåll med så låga inkomster att de uppbär oreduce- rade bostadsbidrag har fått förbättringar. Andelen bidragshushåll med oreducerade bidrag har dock minskat. Utvecklingen av bostadsbidragen illustreras med hjälp av några typhushåll med ett till fyra barn, som representerar familjeri sådana inkomstlägen som allmänt kan antas innebära en svag ekonomisk situation i vart fall i familjer med flera barn. I typhushållen med tre eller fyra barn har bostadsbidragen höjts medan de blivit något sämre för fåbarnsfamiljerna utom för familjer med oreducerat bidrag.

Med hjälp av samma typhushåll har vi också belyst hur förändringar i reallöner, barnbidrag, bostadsbidrag och bidragsförskott påverkat den disponibla inkomsten mellan åren 1979 och 1982. Vi har ställt den disponibla inkomsten mot vad resp. typhushåll kan antas behöva för sin grundläggande konsumtion (exkl. barnomsorg) och på så sätt beräknat förändringarna i hushållens disponibla överskott resp. underskott. Alla typhushåll har drabbats av försämringar. De förändringar som gjorts i bostadsbidragen och införandet av flerbarnstillägget har lett till att familjer med flera barn har drabbats av försämringar i mindre omfattning än familjer med få barn. Familjer med få barn har i vissa fall fått stora försämringar. Familjer med få barn har emellertid i regel ett större disponibelt överskott än flerbarnsfamil— jer.

2 Antalsuppgifterna av- ser familjer efter civil- stånd, ej faktiskt sam- boende.

Vi anser att det även i framtiden behövs ett inkomstprövat barnstöd. En aktiv årlig uppföljning krävs av effekterna av bostadsbidragen.

Socialbidrag tenderar att bli vanligare ide större familjerna. Detta visar en jämförelse mellan åren 1978 och 1980. Ökningen var störst bland samboende med fyra barn. Hjälptagandet minskade allmänt under 1970-talet, men i allt långsammare takt och förbyttes i en svag ökning vid ingången till 1980-talet. I en del kommuner har socialbidragstagandet ökat kraftigt. Bakom utveck- lingen ligger försämringen av det ekonomiska klimatet.

Flerbarnsfamiljerna (kapitel 9)

Kapitlet inleds med en översiktlig beskrivning av flerbarnsfamiljerna. Därefter redovisas en analys ur flerbarnsfamiljernas synvinkel av de sammanlagda effekterna av skatte- och bidragssystemet. Sambandet mellan bruttoinkomst och disponibel inkomst behandlas samt de marginaleffekter som på grund av ökad skatt, tillkommande barntillsynsutgifter och bortfal- lande bidrag kan uppkomma vid inkomstökningar.

Flerbarnsfamiljerna — familjer med minst tre barn — utgör ca 14 % av alla familjer2 med barn under 18 år. Av dessa ca 155 000 familjer har huvuddelen, ca 130 000 tre barn och övriga ca 25 000 har fyra barn eller fler. Endast omkring ett tusental familjer har sex eller fler barn.

Flerbarnsfamiljer är vanligare i glesbygd än i tätort. Minst fyra barn förekommer oftare bland jordbrukare och företagare samt bland de LO-grupper som har kort yrkesutbildning. Minst fyra barn förekommer också oftare i familjer där någon förälder är utländsk medborgare. Flerbarnsfamiljer är oftare trångbodda. Andelen familjer där en förälder hemarbetar på heltid ökar markant med stigande antal barn oavsett om föräldrarna är samboende eller ej. Den lägre förvärvsintensiteten påverkar såväl arbetsinkomster som bidrag. Trots högre inkomstprövade bidrag är den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet lägre i flerbarnsfamiljer än i fåbarnsfamiljer.

I den allmänna debatten framförs ibland att det huvudsakligen är välbärgade familjer som har många barn. Den bild vi fått av flerbarnsfamil- jerna visar inte att det främst är familjer med god ekonomi som har många barn, i vart fall inte fyra eller fler.

Förvärvsinkomster beskattas individuellt och efter en progressiv skala— samt så gott som helt utan beaktande av antalet barn i familjen. När behovet av bostadsbidrag prövas tas inte hänsyn till av vilka skäl inkomsten i hushållet är låg. Ett skäl kan t. ex. vara att förvärvsintensiteten är låg. Bostadsbidra- gen prövas också utan hänsyn till om hushållets inkomst har intjänats av den ene av två samboende föräldrar eller av båda vilket har betydelse för hushållsinkomsten efter skatt. Detta innebär att det i princip krävs en högre bruttoinkomst för att täcka en familjs utgifter för nödvändig konsumtion om endast den ena maken förvärvsarbetar än om båda förvärvsarbetar. Skillnaderna kan vara ganska stora särskilt i familjer med många barn och särskilt om hänsyn inte tas till hur en familjs nödvändiga utgifter påverkas av föräldrarnas förvärvsförhållanden. Vid den hushållsinkomst som krävs för att samboende med tre eller flera barn skall nå existensminimum är

beskattningen hårdare och bostadsbidragen lägre i familjer med en inkomst än i familjer med två inkomster.

Ju högre bostadsbidragen är i desto högre inkomstlägen med därtill hörande högre marginalskatt kan bidragen lämnas. Hushåll i höga inkomst- lägen drabbas vid en löneökning av dels hög marginalskatt och dels av att förekommande bostadsbidrag minskar med den högre avtrappningsprocen- ten. Marginaleffekterna är högre i flerbarnsfamiljer än i fåbarnsfamiljer. De förekommer också i ett längre inkomstintervall.

De hushållsinkomster som behövs för att nå existensminimum i samboen- defamiljer med en inkomst och många barn har minskat kraftigt sedan flerbarnstillägget infördes. Genom flerbarnstilläget täcker barnbidraget en större andel av barnkostnadernai flerbarnsfamiljerna än i fåbarnsfamiljerna. Vi anser att detta är nödvändigt med hänsyn till att föräldrarnas möjligheter att genom egna arbetsinkomster försörja barnen inte ökar utan i praktiken minskar med stigande barnantal.

Bostadsbidragen prövas mot hushållets inkomst före skatt. Det är enligt vår uppfattning beklagligt att inkomstprövningen härigenom inte sker med hänsyn till familjens ekonomiska bärkraft. Detta gäller i synnerhet i samboendefamiljer med en inkomst och många barn, inte minst om barnen är små. Skillnader i tidsresurser mellan hushåll med hög (t. ex. heltid/heltid) och låg (t. ex. heltid/hemarbetande) förvärvsintensitet och tidsresursernas inverkan på utgifterna i hushållet beaktas inte heller.

Bostadsbidragssystemet bör utformas så att det kan motverka flertalet fall av otillräckliga förvärvsinkomster i barnfamiljerna. Det är svårt att enbart inom bostadsbidragssystemet ge tillräcklig ekonomisk bärkraft åt den minoritet av hushåll som de barnrikaste familjerna utgör. Enligt vår mening är därför flerbarnstillägget en nödvändig komplettering till det inkomstprö- vade bostadsbidraget.

Enförälderfamiljerna (kapitel 10)

Kapitlet inleds med en översiktlig beskrivning av enförälderfamiljerna. Därefter behandlas skillnaden i resurser mellan hushåll med en resp. två föräldrar samt det ekonomiska stödet till ensamföräldrar.

Ensamboende med barn utgör ca 18 % av det totala antalet familjer med barn under 18 år. Till dessa hushåll hör ca 15 % av alla barn. Ungefär 9 % av alla barn bor med en av sina föräldrar, men i familjer där denne förälder har flyttat ihop med en annan partner. Dessa blandfamiljer utgör ca 11 % av barnfamiljerna. Vart fjärde barn under 18 år bor inte tillsammans med båda sina biologiska föräldrar. Rörligheten mellan att vara ensamboende resp. samboende är högre nu än förr.

Det stora flertalet ensamboende föräldrar är kvinnor (85 %). Ensambo- ende har färre och äldre barn än samboende föräldrar. De bor oftare i tätortsområden och i flerfamiljshus. Ensamboende kvinnor med barn förvärvsarbetar mer än samboende kvinnor med barn. De har i större utsträckning kommunal barnomsorg.

Tre av fyra ensamboende med barn uppbär bostadsbidrag mot mindre än vart tredje hushåll med samboende föräldrar. Socialbidrag är också vanligare bland ensamboende föräldrar (15 % mot 3 %).

Det traditionella könsrollsmönstret är, trots de förändringar som har skett och som pågår, en viktig förklaring till att ensamboende vårdnadhavare — kvinnor — ofta har en utsatt situation.

Ensamboende har allmänt sämre ekonomiska förutsättningar än sambo- ende genom att de dels inte har möjligheter till två förvärvsinkomster, dels har mindre tid för egen produktion i hemmet, dels har mindre tid och oftare ensamt ansvar för barnens vård och fostran. Dessa olika betingelser återspeglas i skilda konsumtionsmönster och utgiftsbehov som endast delvis går att beakta i analyser av ekonomisk bärkraft.

Skattelättnaderna för barn har större betydelse för ensamboende eftersom dessa hushåll medges både förvärvsavdrag och skattereduktion. Underhålls— skyldiga medges underhållsavdrag för varje barn. Detta är den enda skattelättnad som ökar med stigande barnantal. De särskilda ekonomiska bidragen träder in då en eller båda föräldrarna avlider eller då föräldrarna har separerat och den underhållsskyldige föräldern helt eller delvis inte betalar underhållsbidrag.

Systemet med barnpensioner och bidragsförskott leder till att ensamföräl- der av samhället garanteras ett visst ekonomiskt tillskott för varje barn. I kärnfamiljer har föräldrarna inte möjlighet att på detta sätt höja den disponibla inkomsten för varje barn.

Vi anser att systemet med barnpension och bidragsförskott i huvudsak fungerar väl. Även bostadsbidraget fungerar väl för ensamboende vårdnads- havare. Det finns dock en relativt stor grupp ensamboende föräldrar som inte har några, eller så låga förvärvsinkomster, att de trots bostadsbidragen har inkomster under existensminimum.

Barnomsorg och familjeekonomi (kapitel 11)

Kapitlet inleds med en beskrivning av vilken betydelse förändringar i samhällsutvecklingen har för kvinnors ökande förvärvsarbete. I kapitlet redovisas en undersökning från år 1979 om hur familjerna ordnar sin barnomsorg och vad barnomsorgen kostar familjen. Därefter redogörs för den kommunala barnomsorgens omfattning och kostnader. Vidare behand- las några aspekter på barnomsorg och samhällsekonomi. Barnomsorgen i ett samhällsekonomiskt perspektiv behandlas dessutom i bilaga D. Kapitlet omfattar också föräldraförsäkringen och några andra stödformer som delvis kan anses ha karaktären av vårdstöd nämligen förvärvsavdraget, skattere- duktionen för hemmamakar samt bostadsbidraget.

Barnomsorgsfrägorna rör en stor andel av barnfamiljerna. Vid årsskiftet 1981—1982 fanns 515 000 hushåll med det yngsta barnet under sju år, vilket utgjorde närmare hälften av barnfamiljerna. Det fanns 613 000 hushåll där det yngsta barnet var sju till tolv år gammalt.

Familjer där föräldrarna själva står för barnomsorgen har genomsnittligt sett lägre inkomster än de familjer som har andra barnomsorgsformer. Kostnaderna för barnomsorgen i dessa familjer består av det inkomstbortfall som blir följden av hushållets lägre förvärvsintensitet.

I jämförelse med tjänstemannagrupperna ordnar föräldrar som tillhör LO-kollektivet oftare barntillsynen genom att föräldrarna saxar sina arbetstider eller att en förälder är hemma på heltid.

Familjer med barn i daghem har de i genomsnitt högsta utgifterna, därefter följer familjer med privat dagmamma. Skillnaden mellan daghem och privat dagmamma är liten. Iden undersökning som dessa resultat är hämtade ur har emellertid hänsyn inte tagits till vistelsetidens längd. Det finns undersök- ningar som tyder på att kommunal barnomsorg kan vara vanligare bland heltidsarbetande kvinnor än bland deltidsarbetande.

Utgifterna för privat barnomsorg torde variera mer än för kommunal beroende på bl. a. större variationer i avgiftsnivå och barnens vistelsetider samt att avgifterna i regel torde vara direkt kopplade till vistelsetidens längd.

Den totala bruttokostnaden för den kommunala barnomsorgen kan för år 1982 mycket grovt uppskattas till mellan 13 och 13,5 miljarder kr. En daghemsplats beräknas samma år ha kostat ca 48 000 kr. och en familjedag- hemsplats på heltid ca 38 000 kr. Den genomsnittliga driftkostnaden för en plats i familjedaghem beräknas dock till ca 20 000 kr.

Bruttokostnaderna täcks av föräldraavgifter till ca 10 % i daghem och ca 15 % i familjedaghem. Barnomsorgen finansieras vidare med en särskild socialavgift som beräknas i procent av utbetald lön och erläggs av arbetsgivaren. Statens inkomster från barnomsorgsavgifterna (budgetåret 1982/83 ca 6,5 miljarder kr.) överstiger statsbidraget till barnomsorgen (budgetåret 1982/83 ca 5,5 miljarder kr.). I övrigt finansieras barnomsorgen med kommunalskatt.

I takt med att kvinnor med barn i ökande utsträckning har gått ut på arbetsmarknaden har kostnaderna för vården av småbarnen blivit alltmer synliga både i offentliga och i hushållens budgetar. Kostnaderna ”belastade” tidigare huvudsakligen de mödrar som inte förvärvsarbetade.

Samhällsekonomiska kalkyler är enligt vår mening av stort värde som en del i det underlag som behövs vid beslut om hur den nuvarande bristen på barnomsorg skall hävas. Hur den samhällsekonomiska vinsten eller förlusten av olika åtgärder fördelar sig på olika grupper bestäms av skatte-, avgifts- och bidragssystemet. De samhällsekonomiska kalkylerna måste kompletteras med analyser av de fördelningspolitiska effekterna.

Vi anser att framtida samhällsekonomiska och fördelningspolitiska ana- lyser av olika omsorgsalternativ mer ingående bör behandla välfärdsaspek- ter, dvs. i pengar ej mätbara effekter. De i pengar mätbara effekterna av att t. ex. bygga daghem är helt avhängiga av hur arbetsmarknaden påverkas. Ett ekonomiskt produktionstillskott uppkommer om arbetskraften totalt sett utnyttjas bättre om t. ex. daghem byggs än om de inte byggs. Arbetskrafts- tillskottets omfattning och värde i olika omsorgsformer bör analyseras mera noggrant. Hittillsvarande analyser har oftast rört daghem i jämförelse med att mamman vårdar barnet i hemmet. Fler alternativa omsorgsformer bör studeras.

Föräldraförsäkringen består av flera delar. Störst omslutning har föräldra- penning i samband med barns födelse. Därefter kommer den särskilda föräldrapenningen. Dessa två delar av försäkringen täcker ledighet för någon förälder under barnets första levnadsår; nio månader med ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen och tre månader med ersättning enligt garantini- vån. Den särskilda föräldrapenningen kan emellertid utnyttjas tills barnet fyllt åtta år. Den tillfälliga föräldrapenningen får tas ut vid sjukdom m. m.

hos barn under tolv år. Till försäkringen hör också en havandeskapspen- ning.

Vi anser att föräldraförsäkringen fungerar väl utifrån målsättningen att trygga föräldrarnas inkomster när de behöver vara lediga för att vårda sina egna barn. En följd av målsättningen att ersätta visst inkomstbortfall är att de skillnader i inkomster som beror på skillnader i lönenivå och skillnader i vilken omfattning föräldrarna förvärvsarbetar givetvis återverkar på föräl- drapenningens storlek. Försäkringen är inte lika förmånlig för flerbarnsfa- miljerna genom att en förälderi dessa familjer oftare är hemma eller arbetar deltid. Föräldrar utan inkomst får ersättning enligt garantinivån med 37 kr. per dag. För att ändra garantinivån krävs ett riksdagsbeslut medan föräldrapenningen enligt inkomstbortfallsprincipen automatiskt följer löner- nas utveckling. Garantibeloppet har inte höjts sedan 1 juli 1980, vilket lett till att det behövs en höjning med ca 25 % för att återställa den köpkraft som garantibeloppt då hade.

Vi anser att den höga åldersgränsen och den låga inkomst vid vilken förvärvsavdraget medges gör att avdraget inte har en lämplig utformning för att tjäna som ett omkostnadsavdrag för barntillsynsutgifter.

Bakom skattereduktionenför hemmamakar ligger inga motiv som anger att reduktionen skall ses som ett stöd för vård av små barn. I familjer med små barn och där en förälder arbetar i hemmet kan skattereduktionen möjligen anses utgöra ett slags indirekt vårdstöd. Skattereduktionen har ur denna synvinkel samma svagheter som förvärvsavdraget; den är inte lämpligt utformad för att tjäna som vårdstöd — ännu sämre än förvärvsavdraget — och har liksom förvärvsavdraget kraftigt urholkats av inflationen.

Bostadsbidraget kan sägas verka som ett inkomstprövat Vårdnadsstöd; nämligen i den meningen att det ofta förekommer i familjer med en förälder eller med många barn. Under dessa förhållanden innebär vården av barnen särskilt höga krav på föräldraskapet. Bostadsbidraget är dock inte heller avgränsat till familjer med små barn.

Livsmedelssubventionernas betydelse för barnfamiljerna (kapitel 12)

I kapitlet redovisas livsmedelssubventionernas omfattning och översiktligt hur subventionerna fungerar. Vidare redovisas subventionernas storlek i olika familjetyper och familjestorlekar. Subventionernas effekter för jord- bruket berörs i korthet.

År 1982 betalades ca 2 800 milj. kr. ut i subventioner på baslivsmedel. Subventionen per hushåll beräknas detta år till i storleksordningen 950 kr. för samboende utan barn och 400 kr. för ensamboende utan barn. För samboende med ett till fyra eller fler barn beräknas subventionen till mellan 1 200 kr. och 2 500 kr. beroende på barnantal. Subventionen för ensambo- ende med ett och två barn beräknas till 850 kr. resp. 1 100 kr. Detta är subventionernas bruttoeffekter, dvs. utan hänsyn till hur de finansieras.

Alla hushåll som köper en subventionerad vara får del av det stöd som subventionen utgör. Ju mer hushållet konsumerar av de subventionerade varorna desto större nytta har hushållet av subventioneringen. Mjölkkon- sumtionen ökar tydligt med antalet barn. År 1982 kan mjöksubventionen

(brutto) beräknas ha varit ca 300 -400 kr. per barn. Konsumtionen av övriga subventionerade varor visar inte samma klara samband med barnantal.

Hushållets disponibla inkomst synes ha liten betydelse för storleken på den subvention (brutto) som kan beräknas ha tillförts hushållet. Om man antar att subventionerna betalas med mervärdeskatt eller inkomstskatt blir tillskottet netto högre för hushåll med lägre disponibla inkomster.

Vi anser att subventionerna har låg effektivitet som stöd till just barnfamiljerna. Den lägre effektiviteten beror på att alla som köper en subventionerad vara får del av subventionen. Om samma mängd resurser i stället riktades enbart ill barnfamiljerna skulle barnfamiljerna få ett ansenligt mycket högre stöd. Som exempel kan anges att samboende med tre barn är 1982 subventionerades med ca 2 000 kr. Samma år erhöll familjen 10 500 kr. i barnbidrag med flerbarnstillägg. Barnbidragsanslaget beräknas detta år till 5,2 miljarder kr. dvs. knappt dubbelt så mycket som livsmedelssubventio- nerna,

Ekonomiskt stöd för vård av små barn (kapitel 14)

Utformningen av ett stöd till föräldrar för vård av små barn är helt avhängig av motiven bakom en sådan reform. I kapitlet diskuteras hur olika syften hänger samman med olika sätt att utforma en sådan ersättning. Skattelätt- nader för barnomsorgskostnader berörs i begränsad omfattning. Räkneex— empel på effekter av några alternativa former av direkta Vårdnadsstöd i olika typhushåll redovisas. Alternativen är: beskattat Vårdnadsstöd utan krav på begränsning av förvärvsarbete, utbyggnad av den särskilda föräldrapenning- en enligt garantinivån och ett Obeskattat Vårdnadsstöd utan krav på begränsning av förvärvsarbete.

Enligt vår bedömning är kostnader och andra effekter av skattelättnader för barntillsynskostnader betydligt svårare att bedöma än verkningarna av ett direkt bidrag. Detta beror främst på att skattelättnader av detta slag är svåra att förena med principen om särbeskattning. Vi anser därför att ytterligare utredningsarbete om skattelättnader för barntillsynskostnader skulle höra hemma i en allmän översyn av hela familjebeskattningen. Det är enligt vår mening inte lämpligt att f. n. införa sådana avdragsmöjligheter. Mot denna bakgrund avser vår diskussion huvudsakligen direkta stöd för vård av små barn.

En central fråga är om ett ekonomiskt stöd för vård av egna barn borde vara beskattat eller Obeskattat. Vi kan konstatera att genom en beskattning blir det svårare att bedöma de fördelningsmässiga effekterna. Detta beror företrädesvis på skattesystemet. Till detta kommer att en beskattad förmån kan påverka hushållets möjligheter att få bostadsbidrag. Hushållets behåll- ning av ett beskattat bidrag bestäms av de sammanlagda effekterna av ökad skatt och bortfallande bidrag. Familjer med inkomstprövade bidrag och familjer där den inkomsttagare som bidraget beskattas hos har en förhåll- andevis hög marginalskatt skulle få behålla minst av ett beskattat bidrag. Flerbarnsfamiljer t. ex. har ofta bostadsbidrag. Detta gäller också ensam- boende med barn, där ett bidrag oftare än i samboendehushållen skulle beskattas på toppen av en förvärvsinkomst. Ensamboende med barn har

emellertid i genomsnitt äldre barn än samboende. Ett särskilt bidrag för vård av små barn skulle därför få en begränsad betydelse för denna grupp. När barnen är små bor föräldrarna i regel tillsammans.

Mot denna bakgrund anser vi att ett beskattat stöd endast bör övervägas i kombination med att stödet begränsas till föräldrar som helt eller delvis avstår från att förvärvsarbeta för att vårda egna barn. Ersättningen skulle främst motiveras av att man önskar ge småbarnsföräldrar mer tid tillsammans med sina barn och att man anser att samhället genom en sådan ersättning tillerkänner vården av egna barn ett berättigat värde. Föräldraförsäkringen är en form av beskattat stöd för vård av egna barn.

Om det främsta syftet med en eventuell ersättning är av annat slag t. ex. att öka den ekonomiska likställigheten mellan småbarnsfamiljer och övriga barnfamiljer eller mellan familjer som utnyttjar resp. inte utnyttjar den kommunala barnomsorgen bör enligt vår mening i första hand övervägas ett Obeskattat Vårdnadsstöd utan förvärvsvillkor som utgår för alla barn i viss ålder.

Omfördelningar inom barnstödet (kapitel 15)

Kapitlet innehåller överväganden om olika delar av barnstödet: förvärvsav— draget, hemmamakereduktionen, existensminimireglerna, barnbidraget med flerbarnstillägget, bostadsbidraget och livsmedelssubventionerna. Stö— det för vård av små barn behandlas för sig i kapitel 14. Kapitlet innehåller räkneexempel på hur resurserna kan fördelas om inom barnstödet. Kapitlet avslutas med en redovisning av kommitténs allmänna syn på i vilken riktning stödet till barnfamiljerna bör förändras.

Våra direktiv ger oss inga möjligheter att överväga förändringar av de principer som familjebeskattningen bygger på.

För att förvärvsavdraget skall fungera som ett omkostnadsavdrag måste bestämmelserna ändras så att avdraget medges i de fall tillsynsutgifter i vart fall sannolikt föreligger. Åldersgränsen måste sättas lägre än 16 år. Inkomsten för fullt avdrag måste sättas högre än 8000 kr. per år. Om åldersgränsen sänktes till 13 år, och inkomsten för fullt avdrag höjdes till 20000 kr. och det maximala avdragsbeloppet på 2 000 kr. bibehölls kan skatteinkomsterna för stat och kommun beräknas öka med i storleksord- ningen 200 milj. kr.

Vi behandlar också olika sätt att förändra skattereduktionen för hemma- makar dock utan att höja reduktionsbeloppet. Att begränsa reduktionen till familjer med barn i en ålder som kräver tillsyn t. ex. barn under 13 år kan beräknas öka statens skatteinkomster med ca 190 milj. kr. Att slopa hemmamakereduktionen men övergångsvis låta den vara kvar i familjer med äldre hemmamakar skulle uppskattningsvis frigöra ca 230 milj. kr. (år 1980).

Nivåerna på förvärvsavdraget och hemmamakereduktionen har inte förändrats på mer än tio år. Skattelättnaderna är därför små numera. Att förändra dessa skattelättnader på det sätt som angivits ovan utan att höja beloppen skulle ge begränsade effekter. Enligt våra direktiv skall vi belysa effekterna av att slopa förvärvsavdraget och hemmamakereduktionen och fördela om resurserna till direkta bidrag. Av dessa skäl redovisar vi med hjälp

av räkneexempel endast effekterna av att helt slopa dessa skattelättna- der.

Inkomsttagare med stor försörjningsbörda kan få skatten nedsatt enligt existensminimireglerna. Nedsatt preliminär skatt förekom i ca 1 500 hushåll år 1981. Huvuddelen av dessa torde fått skatten nedsatt på grund av stor försörjningsbörda.

Kunskapen om existensminimireglernas nuvarande betydelse är inte tillräckligt god. Kunskapen om reglerna kan vara dåligt spridd bland allmänheten. Mycket har förändrats sedan reglerna kom till för mer än 30 år sedan. Mot denna bakgrund anser vi att en allmän översyn bör ske av behovet att ha kvar regler av denna typ i det familjepolitiska stödsystemet. En sådan översyn bör även omfatta existensminimireglernas samband med socialbi- drag.

I avvaktan på vad som på längre sikt bör ske med existensminimireglerna föreslår vi att reglerna så snart som möjligt ändras så — att förändringar av barnbidrag med flerbarnstillägg slår igenom vid

bedömningen av möjligheten att få skatten nedsatt på grund av stor

försörjningsbörda — att hänsyn tas till att barnkostnaderna varierar med barns ålder — att faktiska och nödvändiga barntillsynsutgifter får beaktas.

Vi redovisar följande exempel på omfördelningar. Slopa förvärvsavdraget och hemmamakereduktionen. Fördela om 1 050 milj. kr. till

— höjda barnbidrag med flerbarnstillägg. Barnbidraget kan höjas med 600 kr. — höjda statliga bostadsbidrag. Det statliga bostadsbidraget kan höjas med 1 550 kr. —- höjda barnbidrag med flerbarnstillägg plus en höjning av åldersgränsen från 16 till 18 år. Barnbidraget kan öka med 330 kr. — ett Obeskattat småbarnstillägg för alla ett- och tvååringar. Småbarnstilläg— get blir 5 400 kr. per år. —— fler månader med särskild föräldrapenning. Föräldrapenning med 37 kr. per dag kan utgå i ytterligare 15 månader.

Ta bort livsmedelssubventionerna. Fördela om 2 800 milj. kr. till — höjda barnbidrag med flerbarnstillägg. Barnbidraget kan höjas med 1 585 kr. — höjda barnbidrag med flerbarnstillägg och en höjning av åldersgränsen från 16 till 18 år. Barnbidraget kan höjas med 1200 kr.

Ta bort alla livsmedelssubventioner utom på mjölk. Fördela om 750 milj. kr. till — höjda barnbidrag med flerbarnstillägg. Barnbidraget kan höjas med 400 kr.

— höjda statliga bostadsbidrag. Bostadsbidraget kan öka med 1 130 kr.

Ett sätt att undvika att familjer med barn i kommunal barnomsorg skulle få dubbla vårdstöd genom ett småbarnstillägg för ett- och tvååringar kan vara att höja avgiften för kommunal omsorg med ett belopp motsvarande

småbarnstillägget. Då skulle ett småbarnstillägg på 5 400 kr. kosta ca 315 milj. kr. mindre. Alternativt skulle 1 050 milj. kr. räcka till ett bidrag på ca 7 000 kr.

Att slopa förvärvsavdraget och hemmamakereduktionen och fördela om dessa medel till höjda barnbidrag (inkl. flerbarnstillägg) eller bostadsbidrag innebär att resurser fördelas om från enbarnsfamiljer till flerbarnsfamiljer och från familjer med högre till familjer med lägre inkomster. Att slopa dessa skattelättnader till förmån för att höja åldersgränsen på barnbidraget (inkl. flerbarnstillägget) eller till förmån för ett kontantstöd för vård av små barn innebär en omfördelning från enbarnsfamiljer till familjer med äldre tonåringar eller med små barn.

Att fördela om resurser från livsmedelssubventioner till bostadsbidrag eller barnbidrag eventuellt med en höjd åldersgräns innebär framför allt en överföring av resurser från icke-barnfamiljer till barnfamiljer. men också — i det fall bostadsbidragen skulle höjas — att resurser förs över från hög- till låginkomstfamiljer.

Vi anser att resurserna skulle utnyttjas på ett effektivare sätt om barnstödet i större utsträckning riktades till — flerbarnsfamiljer — låginkomstfamiljer — familjer med äldre tonåringar — familjer med små barn.

Bristerna i samhällets stöd till omsorgen om de små barnen kan angripas både genom en fortsatt utbyggnad av den kommunala barnomsorgen och genom olika former av kontantstöd.

Vi visar på olika sätt att fördela om resurser i denna riktning men vi avstår från att lämna direkta förslag till åtgärder. Skälet till detta är bl. a. att omfördelningar inom barnstödet måste jämkas samman med de övriga ekonomisk-politiska åtgärder som kommer att vidtas under de närmaste åren.

I Bakgrund

1 Utredningens uppdrag och bedrivande

1.1. Utredningsuppdraget

Under åren 1978 och 1979 aktualiserades i flera olika sammanhang barnfamiljernas och då särskilt flerbarnsfamiljernas ekonomiska situation. Frågan behandlades i den allmänna socialpolitiska debatten och togs också upp i motioner från samtliga politiska partier i riksdagen.

Mot denna bakgrund bemyndigade regeringen i maj 1979 chefen för socialdepartementet att tillkalla en kommitté för att göra en översyn av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna med särskild inriktning på flerbarns- familjernas situation.

Familjeekonomiska kommittén har i uppdrag att kartlägga och analysera barnfamiljernas ekonomiska situation samt överväga och föreslå åtgärder för att det familjepolitiska stödet bättre skall tillgodose barnfamiljernas och då främst flerbarnsfamiljernas behov. I utredningsdirektiven (Dir. 1979z48), som i sin helhet redovisas i bilaga F, anges bl. a.:

Kommittén bör undersöka vilken effekt de nuvarande direkta och indirekta familjepolitiska stödformerna har för olika typer av familjer i olika inkomstlägen. Kommittén bör vidare analysera de tröskel- och marginaleffekter som de nuvarande stödformerna medför.

Kommittén böri huvudsak kunna utnyttja befintligt material och endasti begränsad omfattning göra egna grundläggande undersökningar.

Med ledning av denna kartläggning och analys bör kommittén överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att det familjepolitiska stödet bättre skall tillgodose barnfamiljernas och då särskilt flerbarnsfamiljernas behov.

Som nämnts i prop. 1978/791168 om föräldrautbildning och förbättringar av föräldraförsäkringen m. ni. har jag för avsikt att återkomma till regeringen med förslag om att en utredning skall tillsättas för att se över reglerna för vårdbidrag till föräldrar med svårt handikappade barn. Den nu aktuella kommittén bör överväga om det därutöver finns behov av särskilda åtgärder för familjer med handikappade barn.

Som framgått i det föregående har bostadsbidragen stor betydelse för många flerbarnsfamiljer. Kommittén bör pröva om den nuvarande utformningen av reglerna för avtrappning av dessa bidrag med hänsyn till inkomsten är ändamålsenlig ur flerbarnsfamiljernas synpunkt. Kommittén bör därvid samråda med den kommitté som chefen för bostadsdepartementet den 15 mars 1979 har bemyndigats tillkalla för att göra en översyn av bostadsbidragen till barnfamiljerna bl.a. i administrativt avseende.

Vidare bör kommittén överväga om de familjepolitiskt motiverade avdragsreglerna i skattesystemet bör ersättas med åtgärder inom den direkta familjepolitiken som bättre än nuvarande regler tar hänyn till barnfamiljernas. och då i synnerhet flerbarnsfamiljernas situation.

Kommittén bör'i sitt arbete vara oförhindrad atti övrigt ta upp de olika direkta eller indirekta stödformer som finns för barnfamiljerna och föreslå de ändringar som den finner nödvändiga för att tillgodose barnfamiljernas — särskilt flerbarnsfamiljernas — behov av stöd. Övervägandena bör i första hand avse omfördelningar inom ramen för de nu befintliga familjepolitiskt motiverade direkta och indirekta stöden.

Kommittén bör i sitt arbete ta del av resultaten från statistiska centralbyråns undersökning kring befolkningsutvecklingen och beakta tillämpliga delar därav.

Kommittén bör också beakta vad som kommer fram vid den nära förestående riksdagsbehandlingen av hithörande frågor.

Kommittén bör samråda med ensamförälderkommittén (S 1977: 16), socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02) och studiestödsutredningen (U 1975116).

I mars 1980 fick kommittén i likhet med samtliga kommittérer och särskilda utredare, tilläggsdirektiv angående finansiering av reformer (Dir 1980:20). Dessa innebär en skärpning i förhållande till kommitténs egna direktiv. Enligt tilläggsdirektiven skall utgångspunkten vara att alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser. Tilläggsdirektiv till berörda kommittéer har också utfärdats om kontroll och förenklingsfrågor vid reformer på skatte- området (Dir 1982z27).

Under den tid utredningen pågått har ett antal riksdagsmotioner väckts om familjeekonomiska frågor. Under riksmötet år 1979/80 väcktes motioner om införande av vårdnadsersättning till familjer med barn under tre år, införande av avdrag på inkomster för styrkta barntillsynskostnader, införan- de av enhetstaxa i barnomsorgen, förhöjt förvärvsavdrag för barn under tio år, införande av minimistandardgaranti m. fl. frågor.

I riksdagsbehandlingen framkom att man förutsatte att familjeekonomiska kommittén i hela dess vidd prövade frågan om hur familjestödet bör vara utformat för att skapa rättvisa mellan olika barnfamiljer (SOU 1979/80:28). Även vid riksmötena åren 1980/81 och 1981/82 har hänvisats till familje- ekonomiska kommittén.

1.2. Utredningsarbetet

Under det första utredningsskedet arbetade vi med målsättningen att i juni 1981 lämna ett delbetänkande om flerbarnsfamiljernas ekonomi. Detta delbetänkande skulle omfatta en kartläggning och analys av i första hand flerbarnsfamiljernas ekonomiska situation jämte eventuellt förslag om förbättringar av det ekonomiska stödet för dessa familjer. Delbetänkandet höll på att slutbehandlas då regeringen i början av februari 1981 offentlig- gjorde ett ekonomiskt handlingsprogram vari ingick ett särskilt stöd till flerbarnsfamiljerna. Motivet till att införa detta s.k. flerbarnstillägg var bl. a. att livsmedelssubventionerna stegvis skulle dras ner. I detta läge ansåg kommittén det inte vara påkallat att i ett delbetänkande föreslå ytterligare förstärkning av stödet till de flerbarnsfamiljer som omfattades av regeringens

förslag. I slutet av februari 1981 redovisade kommittén en rapport (Ds S 1981:4) om flerbarnsfamiljernas situation kallad Flerbarnsfamiljerna — kartläggning och analys.

Ett flerbarnstillägg till barnbidraget infördes fr. o. m. den 1 januari 1982.

I den proposition (1980/812118), där regeringen föreslog att flerbarnstill- lägget skulle införas. framhöll det föredragande statsrådet att olika åldersgränser kunde komma ifråga för detta stöd. Propositionen utmynnade i förslag om en åldersgräns vid 16 år dvs. samma åldersgräns som för det allmänna barnbidraget. Samtidigt betonades att det bör ”prövas om inte ett flerbarnstillägg på sikt också bör innefatta de studerande på grundskole- och gymnasienivå som är mellan 16 och 20 år”. Familjeekonomiska kommittén förutsattes enligt propositionen fortsätta sitt utredningsarbete för att klarlägga förutsättningarna för ett system med flerbarnstillägg som omfattar också studerande barn som fyllt 16 år. I augusti 1981 redovisade vi våra överväganden och förslag på denna punkt i ett delbetänkande (Ds S 1981:12) Flerbarnstillägg för familjer med 16—19—åringar.

I detta delbetänkande kompletterade vi den redogörelse som lämnats tidigare med en del fakta om 16—19-åringarnas utbildning, arbete m. m. Vidare redovisade vi överväganden om vilken åldersgräns som bör väljas för flerbarnstillägget. Vi koncentrerade oss på de tekniska och administrativa förutsättningarna för att låta familjer med studerande barn som fyllt 16 år innefattas i flerbarnsstödet.

Regeringen har i januari 1983 förelagt riksdagen en proposition (prop. 1982/83:88) med förslag om att studerande ungdomar som fyllt 16 år fr. o. m. den 1 juli 1983 skall grunda rätt till flerbarnstillägg.

Vårt utredningsuppdrag är inriktat på flerbarnsfamiljerna, men det spänner över barnfamiljernas hela ekonomiska situation. Vi har således ambitionen att ge en så total bild som möjligt av barnfamiljernas ekonomi. Våra analyser omfattar därför också vissa jämförelser mellan barnfamiljer och familjer utan barn.

Vi har beaktat det arbete som samtidigt med vårt bedrivits i ett par andra kommittéer som arbetat med centrala delar av det ekonomiska barnstödet. Dessa kommittéer är bostadsbidragskommittén (Bo 1979:01) och ensamför- älderkommittén. Vi belyser hur skatte- och bidragssystemet verkar för olika typer av hushåll. Den närmare behandlingen, särskilt överväganden och förslag, avseende det inkomstprövade bostadsbidraget samt de stöd som är riktade enbart till ensamföräldrar har utförts inom de nämnda två kommittéerna. Bostadsbidragskommittén har lämnat sitt slutbetänkande och ensamförälderkommitténs betänkande väntas under år 1983. Ytterligare en kommitté bör uppmärksammas i detta sammanhang. Det är pensions- kommittén (S 1970:40), vars förslag om att förändra pensionerna för efterlevande vuxna och barn behandlas i regeringens kansli. Änkor och änklingar med barn är en mindre grupp bland ensamföräldrarna.

Avtrappningen av bostadsbidragen är särskilt angiven i våra direktiv och omfattas också av det material som vi presenterar. Bostadsbidragskommit- tén har behandlat hela frågan om inkomstprövningen av bostadsbidragen. Det är därför naturligt att avtrappningen av bostadsbidragen i första hand varit föremål för bostadsbidragskommitténs intresse. Samtidigt har det

nyligen införda flerbarnstillägget — en fråga som vi till att börja med behandlade — betydelse för hur inkomstprövade stöd bör trappas av i de större barnfamiljerna. Av betydelse är givetsvis också den sänkning av marginalskatterna som börjar genomföras år 1983. Fr. o. m. den 1 januari 1983 sänktes den högre avtrappningsprocenten för bostadsbidraget. Bostads- bidragskommittén har föreslagit ändrade avtrappningsregler. Bostadsbi- dragskommitténs betänkande bereds f. n. i regeringskansliet.

I våra direktiv nämns också socialpolitiska samordningsutredningen. Familjeekonomiska kommittén har yttrat sig över dennas slutbetänkande.

Även studiestödsutredningen är omnämnd i våra direktiv. Vi har företrädesvis haft kontakt med denna kommitté i arbetet med vårt delbetänkande om flerbarnstillägg för familjer med studerande 16—19- åringar. Studiestödsutredningen har i sitt slutbetänkande föreslagit föränd- ringar av det gymnasiala studiestödet. Regeringen har ännu inte tagit ställning till förslaget, vilket har påverkat våra analyser vad gäller ålders- gränsen för det generella barnstödet.

Efter förslag från anhörigvårdskommittén (S 1979:11) har vårdbidraget till familjer med handikappade barn ändrats. Familjeekonomiska kommittén yttrade sig över anhörigvårdskommitténs betänkande om vårdsbidraget. Vi har inte funnit anledning att härutöver analysera dessa familjers ekonomiska förhållanden och överväga behovet av ett ytterligare ekonomiskt stöd.

Däremot har vi funnit det angeläget att belysa frågor kring barnomsorg och familjeekonomi. Ingen annan kommitté har under denna tid behandlat barnomsorgen ur familjeekonomisk synvinkel. Ämnet har berörts i ett antal riksdagsmotioner. Socialutskottet har bl. a. i betänkandet SOU 1981/82:41 hänvisat till familjeekonomiska kommitténs arbete.

Med föreliggande betänkande avslutar vi vårt utredningsarbete. Betän- kandet består huvudsakligen av en kartläggning av barnfamiljernas ekono- miska situation och en analys av hur skatte- och bidragssystemet verkar efter inkomst och antal barn. Vi redovisar också vissa överväganden om reformer. Vidare presenterar vi ett antal exempel på olika sätt att fördela om resurser inom ramen för det nuvarande barnstödet för att bättre tillgodose barnfamiljernas behov. Vi redovisar avslutningsvis vissa allmänna slutsatser om dels resursfördelningen mellan barnfamiljer och familjer utan barn, dels hur resurserna bör fördelas om inom den nuvarande ramen för barnstö- det.

2. Barnstödets mål och uppbyggnad

Vid årsskiftet 1981—1982 fanns det 1,1 miljoner familjer med barn under 18 år. Dessa utgjorde ungefär en fjärdedel av det totala antalet hushåll i Sverige. Vårt betänkande handlar om dessa familjers ekonomiska situation.

Föräldrarnas ansvar för barns försörjning och fostran är en tidsbegränsad uppgift. Detta ansvar upphör i princip när barnet fyllt 18 år. Om barnet går i grundskola, gymnasieskola eller annan därmed jämförlig grundutbildning upphör emellertid inte föräldrarnas underhållsskyldighet förrän barnet fyllt 21 år. Bland de hushåll som i dag inte har barn under 18 år finns det många äldre familjer som har vuxna barn och många yngre som kommer att få barn.

Det familjepolitiska stödet är avsett att fungera som en garanti för att alla föräldrar klarar de ekonomiska åtaganden som under barnens uppväxttid är väsentliga för deras välfärd exempelvis vad gäller mat, kläder, bostad, skolgång samt hälso- och sjukvård. En uppgift för stödet är således att fördela om resurser från familjer utan barn till familjer med barn. För den enskilda familjen är detta en omfördelning i tiden dvs. mellan olika skeden i livscykeln.

En väsentlig del av stödet har som mål att ge alla barnfamiljer tillgång till vissa typer av tjänster som har bedömts särskilt viktiga för barnens välbefinnande. Detta motiv ligger bakom utbyggnaden av den offentliga servicen på olika områden. Vissa delar av den offentliga servicen är enbart riktade till barnfamiljerna t. ex. mödra- och förlossningsvården, barnhälso- vården samt förskoleverksamheten. Detsamma gäller grund- och gymnasie- skolan. Till den offentliga service som till stor del används av barnfamiljerna hör också de kommunala fritidsanläggningarna.

Vår kartläggning och analys avser familjeekonomiska aspekter på barnstödet och omfattar därför inte de offentliga tjänster som alla vid behov har tillgång till och som ofta är avgiftsfria eller kan erhållas till låga avgifter. Vi kommer dock att beröra den kommunala barnomsorgen, huvudsakligen ur familjeekonomisk synvinkel. Av två skäl intar den kommunala barnom- sorgen från våra utgångspunkter en särställningi det offentliga serviceutbu- det. För det första har den stor betydelse för föräldrarnas möjligheter att skaffa förvärvsinkomster. Den främsta drivkraften bakom utbyggnaden har knappast varit barnens behov av förskoleaktiviteter, utan närmast att bereda omsorg åt barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar. För det andra får inte alla som önskar tillgång till kommunal barnomsorg.

Det ekonomiska stödet till barnfamiljerna kan sägas bestå av några

huvudtyper av förmåner; generella, "orsaksinriktade" eller ”förebyggande” samt inkomstprövade. De generella stöden syftar till en omfördelning mellan barn- och icke-barnfamiljer. Bakom de *'orsaksinriktade/förebyggande'” stöden ligger liknande motiv som för den offentliga servicen. Tanken är att barnfamiljerna behöver ett särskilt stöd i några utvalda situationer för att eliminera orsaker till försörjningsbrister eller för att förebygga inkomstbort- fall. Exempelvis anses det att föräldrarna bör ha möjlighet att vara hemma hos barnen då barnen är nyfödda eller sjuka. Syftet med de inkomstprövade stöden är att hjälpa barnfamiljer som inte har tillräckliga inkomster att klara sin försörjning, oavsett skälet till inkomstbristerna.

Det mest omfattande generella ekonomiska stödet till barnfamiljerna är barnbidraget med flerbarnstillägget. Det förlängda barnbidraget och studie- bidraget inom det gymnasiela studiestödet avlöser barnbidraget för barn som fyllt 16 år och som fortsätter att studera.

Till de generella stöden hör också de skattelättnader som inkomsttagare kan få på grund av sin försörjningsbörda. Hit hör främst förvärvsavdraget, skattereduktionen för ensamstående med barn och underhållsavdraget. Underhållsavdraget utgår med ett visst belopp per barn till skillnad från förvärvsavdraget och ensamståendereduktionen som enbart bestäms av om det finns barn i hushållet eller ej. Skattereduktionen för hemmamakar, som i sig inte är kopplad till förekomsten av barn, har betydelse för de barnfamiljer där en förälder är hemarbetande.

Några av de "orsaksinriktade/förebyggande”* förmåner som utgår till alla barnfamiljer som befinner sig i en viss situation ingår i den allmänna försäkringen. Dessa förmåner är föräldrapenningen, barnpensionen och vårdbidraget för handikappade barn. Vidare kan bidragsförskottet hänföras till dessa förmåner.

De generella och de ”'orsaksinriktade/förebyggande” förmånerna täcker inte alla kostnader för barnen, utan är ett bidrag till att täcka barnkostna— derna. För de familjer som inte av egen kraft kan klara den resterande delen av försörjning finns framför allt bostadsbidraget. De allra svagaste hushållen kan också få socialbidrag. Flerbarnsfamiljerna kan vidare under speciella förutsättningar få skatten nedsatt enligt de 5. k. existensminimireglerna.

Slutligen bör livsmedelssubventionerna nämnas. De infördes i syfte att stödja barnfamiljer och låginkomsttagare.

En översikt över det ekonomiska barnstödet finns i följande sammanställ- ning. En närmare beskrivning av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna finns i bilaga A.

Tabell 2.1 Översikt över det ekonomiska stödet till barnfamiljerna. Avrundade tal. Budgetåret 1983/84"

Typ av förmån Kostnad milj. kr!? Berörda Skattelättnader Förvärvsavdrag 760 950 000 inkomsttagare Hemmamakereduktion 345 155 000€ ”— Skattereduktion för ensamstående 350 200 000 ”— Underhållsavdrag ca 400 ca 220 000 Summa 1 855 Bidrag Barnbidrag 5 890 1 700 000 barn under 16 år varav flerbarnstillägg (300) 150 000 familjer 3+ barn Studiehjälp m. m. 1 160 300 000 elever 16—20 år (varav ca varav studiebidrag och 31 000 med förlängt barnbidrag) förlängt barnbidrag (610) Bostadsbidrag 2 4504 330 000 familjer med barn under 17 år (studerande 20 år) Bidragsförskott 1 240 250 000 barn under 18 år Summa 10 740 Allmän försäkringe Föräldraförsäkring 4 515 f Alla hushåll med barn under 8 resp. 12 år Barnpension (folk- pension) 225 40 0008 barn under 18 år Barnpension (ATP) 355" 44 000" barn under 19 år Barntillägg till folkpension 60 34 0008 barn under 16 år Vårdbidrag för handi- kappade (delvis Obeskattat) 420 13 8003 barn under 16 år Summa (före skatt) 5 575

Ca 320 000 platser i daghem, fritidshem, familjedaghemk

Barnomsorg 11 700 —12 200 Livsmedels- subventioner 3 3651 Alla

" Källor: Huvudsakligen budgetpropositionen 1983. Beträffande Skattelättnaderna RRV:s taxeringsstatistiska undersökningar avseende inkomståret 1980. '” Bruttokostnader. Beträffande Skattelättnaderna det sammanlagda skattebortfallet

för stat och kommun. C Ca 265 000 inkl. inkomsttagare utan barn. 4 Varav staten 1 345 milj. kr. * Beskattas. fÅr 1983. Varav staten 685 milj. kr. Staten 15 %, socialförsäkringsavgifter 85 %. 8 Beräknat januari 1984. " År 1983. Finansieras genom ATP-avgifter (AP-fonden). "År 1982. iBeräknat år 1982. Kommunernas bruttokostnader 13 till 13,5 miljarder kr. varav föräldraavgifter finansierar ca 10 %. Statsbidraget beräknas budgetåret 1982/83 till 5,5 miljarder kr. kKälla: Barnomsorg — personal, lokaler, utbyggnad, samhällsekonomi. Svenska

kommunförbundet. Avser årsskiftet 1981—1982. [Källa: Statens jordbruksnämnd. Avser baslivsmedel. Beräknat år 1983.

' |||"...

_ ' 1.1-""'”1 .j.'.'..._ "l'.',|""

.' ,"|' ,. "ji-j.

T'. ,'--ll'.'_.".'

"'i.""','. '.lw ,-

|" ' .. -'l.l.. ,ltl . ":If

...a " :r:;,.';

' "l'xll 'LIU'I - . F , __... .. ,,3...

ll 'n'-' '

',.,'I,T=i.— ,',.|'|' ..

| .- . j5.'.;"—.;|| . __ . . | '" "'".I?

._ _|"',"||'| ."-"i " "qu)"; i'll, ".',""-" _ _l'th Lf, ll .. .j,'.'_. J'L' p...: _| , . , _ I-. . ,. ,,,.i: .. vi; t.f.”. , . .

-,j'||||.|_ , ,|, .'.| ,,. - . ' ||" ' V" .. .. ... ;. , ., (MH,-, ' . .'F-|.' '.if'.",..'|l|l||'.l'*'

|| * _..5_I*I'F I.. __ |: &.

.l"'.. . " ""...,HT . . dq-lléi'll—i.i.'|;.'|.'|il."

.|| w.

-'J"'r'l| " "" ' . ll"r'.|'l",' » , |... . =- ut'-

." '. . _pi..,,.,.|.L'.' ._ "" __7'."='

_ . .' . l [[ | '. .l

.'.l' ". uj.— ('|H' .. '| .... . .'.| .. ' ' ||| | ,...”. ,_J ...”...

-| _. | '...'j'. _ .

.. '|,'. |"

..-, I'- ... '|'-

. . _. ..L.

.- .. n",',' .

""'|,.l=| ,.Tr"'l"i|"'ll' lll' 131131!" * igång.." lm'.."_'" ÄH! 'if: "

' M'JFu'tt'lI-F'l ||»,l [ll ';n 2 I mer." .!"i. .lflMt '

till...? #40! min? mm.-.a '

k|| ||J|'|l|' .. 1' v '

H

.."'l'['..,,,._,',

:.. . .. ._. ,||.1| ,, .. _.

3. Barnfamiljerna i siffror

I detta kapitel belyser vi hur barnfamiljerna är sammansatta dvs. hur stora familjerna är, hur vanligt det är att föräldrarna bor ihop, vilken socialgrupps- tillhörighet familjerna har etc. (avsnitt 3.2). Vidare redovisas föräldrarnas sysselsättning (avsnitt 3.3). De ekonomiska förhållandena belyses genom en redovisning av barnfamiljernas inkomster (avsnitt 3.4). I denna ingår även vissa jämförelser med hushåll utan barn.

Redovisningen ger en bild av förhållandena år 1980. Uppgifterna om familjernas sammansättning och sysselsättning avser dock delvis även är 1981. Några jämförelser görs också bakåt i tiden.

3.1. Det statistiska materialet

3.1.1. Källor

Uppgifterna i avsnittet om barnfamiljernas sammansättning är till stor del hämtade ur statistiska centralbyråns (SCB:s) löpande befolkningsstatistik som bygger på registret över rikets totalbefolkning (RTB) och avser år 1981.

I RTB redovisas hushållen efter den civilståndsmässiga indelningen. För att få en bild av det faktiska sammanboendet redovisar vi även uppgifter ur inkomstfördelningsundersökningen (HINK) där hushållen redovisas på detta sätt. Denna undersökning, som avser år 1980, är till skillnad från den löpande befolkningsstatistiken en urvalsundersökning.

Vissa uppgifter om bl. a. glesbygdshushåll och hushåll med en utländsk medborgare har hämtats ur Folk- och bostadsräkningen (FoB) år 1980. FoB är en totalundersökning som har genomförts vart femte år.

Uppgifter om föräldrarnas sysselsättningsstatus har hämtats från arbets- kraftsundersökningarna (AKU) och från FoB -80. Arbetskraftsundersök- ningarna genomförs löpande och bygger på ett urval.

Den tidigare nämnda inkomstfördelningsundersökningen utgör underlag till beskrivningen av barnfamiljernas ekonomiska situation.

3.1.2. Några centrala begrepp

Åldersgränsen för vilka familjemedlemmar som räknas som barn varierar något mellan statistikkällorna. Myndighetsåldern 18 år används i den

1 Hit räknas främst per— soner som långtidsvårdas på sjukhus eller bor på ålderdomshem, men även de som vistas på fångvårdsanstalt, nykter- hetsanstalt och liknande.

löpande befolkningsstatistiken och i inkomstfördelningsundersökningen. I arbetskraftsundersökningarna avses med barn de som är under 17 år och i FoB -80 de som är under 16 år. Med barn avser vi barn under 18 år om inget annat sägs.

I den löpande befolkningsstatistiken och i arbetskraftsundersökningarna redovisas hushållen efter civilstånd. Eftersom det blivit vanligt att bo ihop utan att ingå äktenskap belyser en indelning efter civilstånd inte i vilken omfattning föräldrar sammanbor eller ej. Antalet vuxna i ett hushåll — oavsett civilstånd — hör till de faktorer som är mest betydelsefulla för hushållets ekonomiska bärkraft. Hushåll med gifta föräldrar är i regel liktydigt med att föräldrarna bor ihop. Gifta som är kyrkobokförda på olika adresser är dock sårredovisade i den löpande befolkningsstatistiken. När det gäller föräldrar som är ensamstående enligt civilståndsbegreppet är detta givetvis inte heller synonymt med att föräldrarna inte bor ihop. Inkomstför- delningsundersökningen redovisar hushållen efter faktiskt samboende. Detsamma gäller i princip folk- och bostadsräkningen där dock familjerna redovisas i s. k. bostadshushåll. Detta innebär att samtliga personer som är kyrkobokförda på samma adress och bor i samma bostad betraktas som ett hushåll. Att hushållen avgränsas på olika sätt är ett skäl till att antalsupp- gifterna för samma år varierar mellan de olika undersökningarna.

Vi använder begreppen samboende/ensamboende för de faktiska samlev- nadsförhållandena och begreppen gifta/ensamstående för civilstånd.

3.1.3. Mer om inkomstfördelningsundersökningen

Uppgifterna i inkomstfördelningsundersökningen år 1980 är baserade på ett urval av 9 500 hushåll. Uppgiftsinsamling har skett dels direkt från hushållen genom en enkät, dels från register och deklarationsmaterial. Genom enkäten har uppgifter samlats in om hushållets sammansättning och förvärvsarbetstid samt underlag för klassificering av bl. a. socioekonomisk grupptillhörighet. Uppgifter om inkomster och transfereringar är däremot i huvudsak baserade på deklarationsmaterialet eller har samlats in från register hos bl. a. riksförsäkringsverket, centrala studiestödsnämnden och kommunerna. Hushållet har följande sammansättning i inkomstfördelningsundersök- ningen: El Två vuxna sammanboende (gifta eller ogifta) med eller utan barn under 18 år. El En vuxen (ensamboende) med eller utan barn under 18 år.

Hemmavarande barn över 18 år anses således utgöra separata hushåll, vilket bör observeras.

Inkomstfördelningsundersökningarna har som syfte att belysa inkomstför- hållanden för hela Sveriges befolkning. Därför ingår alla hushållstyper med undantag för s. k. institutionshushåll.1

Hushållet klassificeras efter hushållsföreståndaren. Hushållsföreståndare är den vuxne person i hushållet som har högst arbetsinkomst. I de fall denne har både lön och företagarinkomst är det arbetstidens längd som år styrande vid klassificering som löntagare/företagare.

Inom SCB har utarbetats ett förslag till indelning i s. k. socioekonomiska

grupper. Detta används i bl. a. inkomstfördelningsundersökningen. Indel- ningen baseras på yrkets normala organisationstillhörighet och normala utbildningskrav. Till huvudkategorin ”Arbetare” förs yrken som normalt är organiserade inom LO medan övriga anställda förs till ”Tjänstemän”. Undergrupperna har sedan klassificerats efter yrkets utbildningskrav.

I ett fåtal fall redovisas uppgifter som bygger på ett för litet urval för att materialet skall vara statistiskt hållbart. Uppgiften har då satts inom parentes.

3.2. Barnfamiljernas sammansättning

3.2.1. Familjestorlek

Ungefär vart fjärde hushåll i Sverige är en barnfamilj. Vid årsskiftet 1981/82 fanns enligt den löpande statistiken ca 1 129 000 familjer med sammanlagt ca 1 957 000 hemmavarande barn under 18 år.

I närmare 14 % av barnfamiljerna fanns mer än två barn. Drygt 26 % av barnen fanns i dessa flerbarnsfamiljer. Mycket få familjer ca 26 000 (2,3 %) hade fler än tre barn. Enbarnsfamiljen var vanligast (44,7 %), tätt följd av tvåbarnsfamiljen (41,4 %). (Tabell 3.1).

Tabell 3.1 Hushåll med barn under 18 år fördelade efter familjestorlek. 1981-12-31

Antal barn Hushåll Antal Procent 1 504 856 44,7 2 468 814 41,5 3 129 333 11,5 4+ 25 868 2.3 Totalt 1 128 871 100

Källa: SOS, Folkmängden.

Tabell 3.2 Barn under 18 år fördelade efter familjestorlek. 1981-12-31

Antal barn Barn Antal Procent 1 504 856 25,8 2 937 628 47,9 3 387 999 19,8 4+ 126 359 6,5 Totalt 1 956 842 100

Källa: SOS, Folkmängden.

Tabell 3.3 Antal hushåll med barn under 18 år fördelade efter familjestorlek. Förändringar mellan åren 1971 och 1981

Antal barn Hushåll Antal Procent 1 —16 325 — 3,1 2 +46 261 +10,9 3 —12 533 — 8,8 4+ —20 876 —44,7 Totalt — 3 473 — 0,3

Källa: SOS, Folkmängden.

Nära hälften av alla barn fanns i tvåbarnsfamiljer. Ca en fjärdedel av samtliga barn fanns i enbarnsfamiljer, dvs. en lika stor andel som i familjer med minst tre barn. Uppgifterna avser inte antalet syskon utan hur många barn under 18 år som finns i familjerna vid en bestämd tidpunkt. Självfallet fanns det familjer där barn i syskonkullen hade fyllt 18 är liksom familjer där ytterligare barn senare föds. (Tabell 3.2).

Som framgår av tabell 3.3 var det totala antalet barnfamiljer i stort sett oförändrat år 1981 jämfört med tio år tidigare.

Under 1970-talet ökade endast antalet familjer med två barn medan antalet familjer i övriga storlekar minskade. Antalet tvåbarnsfamiljer ökade nästan lika mycket (ca 46000) som antalet övriga familjer minskade (ca 50 000). Antalet familjer med fyra eller fler barn minskade kraftigt, nämligen med nära 45 %, från ca 47 000 till knappt 26 000. Samtidigt minskade antalet trebarnsfamiljer med närmare 9 % eller 12 500 hushåll.

3.2.2. Förändringar i fruktsamheten

Under 1960- och 1970-talen har svängningarna i födelsetalen varit stora. Kring mitten av 1960-talet låg födelsetalen på drygt 123 000. Därefter skedde en fortlöpande nedgång i antalet födda barn med ett litet avbrott i början av 1970-talet. De senaste åren har antalet barn som fötts under året pendlat kring 95 000.

Det minskande antalet födda barn hör samman bl. a. med att kvinnor av olika skäl föder sitt första barn i högre åldrar än vad som tidigare var vanligt. Samtidigt föder varje kvinna i genomsnitt färre barn. Den ökade barnlös- heten är särskilt stor bland yngre kvinnor. Dessa kvinnor är dock fortfarande i fruktsam ålder.

Det finns ingen enskild orsak som kan förklara det ändrade fruksamhets- mönstret med fler barnlösa och färre som föder fler än två barn. Förändringar i kvinnors livsmönster som påverkar fruktsamheten är bl. a. längre studier, ökat förvärvsarbete och ett instabilare samboende.

I bilaga B finns en redogörelse för fruksamhetens utveckling.

3.2.3. Familjetyp

Samtidigt som fruksamhetsmönstret har ändrats har också samboendefor— merna fått en annan karaktär. Det har blivit vanligare att bo ihop och skaffa barn utan att ingå äktenskap. Samboendet påbörjas i yngre åldrar och är informellare och mer föränderligt till sin karaktär än tidigare. Rörligheten mellan att vara samboende och att vara ensamboende har ökat.

Vid årsskiftet 1981/82 var sju av tio föräldrar gifta mot åtta av tio i början av 1970—talet. Som visas i tabell 3.4 har andelen ”övriga” dvs. ogifta eller frånskilda kvinnor, änkor, gifta som inte är sammanboende och ensamstå- ende fäder ökat kraftigt, medan andelen gifta har minskat.

Barnfamiljernas närmare fördelning efter civilstånd redovisas i tabell 3.5 . Av tabellen framgår även hur familjemönstren har förändrats mellan åren 1973 och 1981.

Den näst största civilståndsgruppen var ogifta kvinnor med barn, följd av frånskilda kvinnor med barn. Dessa grupper utgjorde ca 15 % resp. 9 % av barnfamiljerna år 1981. Andelen ogifta kvinnor med barn ökade mest mellan år 1973 och år 1981 (nästan 6 procentenheter). Näst mest ökade andelen frånskilda kvinnor med barn (nästan 4 procentenheter).

Tabell 3.4 Hushåll med barn under 18 år fördelade efter familjetyp. År 1981. Förändring år 1971 till 1981

Familjetyp 1981 Förändring 1971—1981 Antal Procent Antal Procent

Gifta 797 634 70,7 —147 379 —15,6 Ovriga 331 237 29,3 +143 906 +76,8

Totalt 1 128871 100 — 3 473 — 0,3

Källa: SOS, Folkmängden.

Tabell 3.5 Hushåll med barn under 18 år fördelade efter civilstånd. Åren 1973 och 1981. Procent

Civilstånd Hushåll

1973 1981 Gifta 80,2 70,7 Gifta kvinnor — ej sammanboende 2,2 1,4 Ogifta kvinnor 9,0 14,7 Frånskilda kvinnor 5,4 9,0 Ankor 1,6 1,3 Ensamstående män 1,6 3,0

Totalt 100 100

Källa: SOS, Folkmängden.

Tabell 3.6 Ensamstående med barn under 18 år fördelade efter civilstånd. 1981-12-31

Civilstånd Antal Procent

Kvinnor Gifta, ej samboende 15 836 5 Ogifta 165 420 50 Frånskilda 101 655 31 Ankor 14 479 4

Mån 33 847 10 Samtliga 331 237 100

Källa: SOS, Folkmängden.

Hur stora de olika grupperna av ensamstående är framgår närmare av tabell 3.6.

Hälften av de ensamstående föräldrarna var ogifta kvinnor. Nästan en tredjedel var frånskilda kvinnor. En tiondel utgjordes av ensamstående fäder, medan änkor och gifta kvinnor som inte sammanbodde med maken vardera uppgick till ca 5 %.

Antalet skilsmässor ökade under 1970-talet. (Tabell 3.7). Antalet giftermål ökade svagt i början av 1970—talet, men har därefter minskat. (Tabell 3.8).

Mellan åren 1970 och 1975 fördubblades antalet skilsmässor. Även satt i förhållande till befolkningens storlek var ökningen nästan lika stor. En viss nedgångi antalet skilsmässor har däremot skett under de senaste åren. Den

Tabell 3.7 Äktenskapsskillnader. Äktenskapets varaktighet. Barn under 18 år

År Antal äkten- Äktenskapets Andel hushåll Äktenskaps- skapsskillna- varaktighet med barn. skillnader der (median). År Procent på 100 000 av medelfolkmängd 1970 12 943 9,5 61 ,4” 1638 1975 25 383 11,1 67,5 314,3 1979 20 322 11,4 66,7 243,7

" Barn under 15 år. Källa: Statistisk årsbok.

Tabell 3.8 Antal giftermål

År Antal giftermål 1970 43 278 1975 44 103 1980 37 569

Källa: Statistisk årsbok.

Tabell 3.9 Andel gifta efter familjestorlek. Barn under 18 år. 1981—12-31. Procent

Antal barn Andel gifta 1 59,0 2 78,6 3 84,5 4+ 83,8 Totalt 70,7

Källa: SOS, Folkmängden.

tid som äktenskapen har varat har ökat något genomsnittligt sett. År 1979 fanns det barn under 18 år i ca två tredjedelar av de upplösta äktenskapen. Antalet berörda barn uppgick till drygt 23 000. Skilsmässor var lika vanliga i fåbarnsfamiljer som i flerbarnsfamiljer.

Andelen gifta ökar med stigande barnantal. Skillnaden är särskilt stor mellan familjer med ett barn och familjer med fler än ett barn. (Tabell 3.9).

Antal barn födda utom äktenskap har ökat kraftigt särskilt under den första hälften av 1970-talet. (Tabell 3.10).

År 1970 föddes nästan två av tio barn av ogifta mödrar mot fyra av tio år 1980.

Tabell 3.10 Barn födda utom äktenskap i procent av samtliga födda åren 1965, 1970, 1975 och 1980

Är Antal Procent 1965 16 950 14 1970 20 255 18 1975 33 543 32 1980 38 558 40

Källa: Statistisk årsbok.

Tabell 3.11 Hushåll med barn under 18 år efter antal barn och civilstånd. 1981-12-31 Antal barn Hushåll med barn 0—17 år

Gifta Ensamstående

Antal Procent Antal Procent 1 298 071 37,4 206 785 62,4 2 368 662 46,2 . 100 152 30,2 3 109 229 13,7 20 104 6,1 4+ 21 672 2.7 4 196 1,3

Summa 797 634 100 331 237 100

Källa: SOS, Folkmängden.

2 Se bilaga E.

Tabell 3.12 Ensamstående med barn under 18 år fördelade efter civilstånd och antal barn. 1981-12-31. Procent

Antal barn Kvinnor Män Gifta — Ogifta Frånskilda Änkor ej samboende 1 53 65 55 62 77 2 36 30 34 '28 20 3 9 4 9 8 3 4+ 2 1 2 2 ( 1 Totalt 100 100 100 100 100

Källa: SOS, Folkmängden.

Ensamstående föräldrar har färre barn än gifta. År 1981 hade 62 % av de ensamstående ett barn jämfört med 37 % av de gifta. Fler än två barn hade 7 % av de ensamstående och drygt 16 % av de gifta. (Tabell 3.1] ).

Av tabell 3.12 framgår hur antalet barn bland ensamstående föräldrar skiljer sig i de olika hushållstyperna.

Drygt 60 % av de ogifta kvinnorna och änkorna hade ett barn. Motsvarande andel för män var mer än tre fjärdedelar. De gifta — ej samboende — kvinnorna hade i störst utsträckning två eller flera barn men awek i detta avseende obetydligt från de frånskilda.

Antalet ensamstående fäder med barn har ökat kraftigt under 1970-talet. Mellan år 1971 och år 1981 har exempelvis antalet ensamstående fäder under 44 år ökat med ca 160 % från ca 9 000 till ca 24 000.

Förändringen av de faktiska samlevnadsformerna är inte så långtgående som statistiken efter civilstånd antyder. Olika undersökningar, bl. a. ensamförälderkommitténs undersökning Ensamförälder 1980 (Ds S 1981:18), har visat att en stor del av de ensamstående föräldrarna i realiteten sammanlever med den andra föräldern eller någon annan av motsatt kön. Uppskattningsvis skulle knappt en femtedel av barnfamiljerna bestå av ensamboende föräldrar. Visst stöd för denna uppfattning kan man även få om man jämför SCB:s löpande statistik med inkomstfördelningsundersök— ningen (HINK) 1980. Antalet ensamboende är ca 105 000 färre än antalet ensamstående föräldrar enligt befolkningsstatistiken och antalet samboende är närmare 70 000 högre än antalet gifta. Antalet barnfamiljer totalt enligt HINK -80 var således färre (ca 37 500 hushåll) än enligt den civilståndsmäs— siga indelningen. Denna skillnad kan delvis förklaras av att två enligt civilståndsbegreppet ensamstående föräldrar kan sammanbo. (Tabell E.3.I).2

3.2.4. Regional fördelning

Den under efterkrigstiden ökade koncentrationen av befolkningen till tätorter med förändrade boendeformer och en annan "tradition” bör också

Tabell 3.13 Kvinnor med barn under 16 är fördelade efter antal barn. Glesbygd" och tätorter. År 1980

Antal Glesbygd" Tätort Totalt barn _— __ Antal Procent Antal Procent Antal Procent

1 65 192 42,6 400 282 47,1 465 474 46,3 2 62 897 41,1 352 799 41,4 415 696 41,4 3 20 598 13.4 83 321 9,8 103 919 10,4 4+ 4 508 2,9 14 138 1,7 18 646 1,9

Totalt 153 195 100 850 540 100 1 003 735 100

" Bebyggelse med minst 200 invånare och där avståndet mellan husen inte överstiger 200 meter är tätort. Ovrig bebyggelse är glesbygd. Källa: FoB -80.

ha haft betydelse för de minskande familjestorlekarna. Det finns regionala skillnader då det gäller andelen flerbarnsfamiljer bland barnfamiljerna. (Tabell 3.13).

En stor majoritet av barnfamiljerna bodde i tätort (ca 85 %). Andelen hushåll med ett barn var lägre i glesbygdshushållen (42,6 %) jämfört med tätortshushållen (47,1 %). Vidare har glesbygdshushållen i större utsträck- ning många barn. Drygt 16 % hade tre eller flera barn jämfört med ca 11 % i tätorterna.

3.2.5. Utländska medborgare

I folk- och bostadsräkningen 1980 finns uppgifter om antalet barn i hushåll med minst en utländsk medborgare. Hushållsbegreppet är ett annat än i HINK -80. Familjerna redovisas i s. k. bostadshushåll. Detta kan innebära att barn under 16 år i flergenerationshushåll räknas som syskon även om de inte är det.

Av tabell 3.14 framgår att i drygt 46 000 barnfamiljer (knappt 5 %) var minst en hushållsmedlem utländsk medborgare. Dessa hushåll utgjorde

Tabell 3.14 Hushåll med minst en utländsk medborgare fördelade efter antal barn under 16 år. År 1980

Antal barn Hushåll med minst Samtliga Andel med minst en en utländsk med- hushåll utländsk medborgare borgare

1 20 997 477 157 4,4 2 18 133 418 921 4,3 3 5 318 104 510 5,1 4+ 2170 18 646 11,6

Totalt 46 618 1 019 234 4,6

Källa: FoB -80

drygt 4 % i en- och tvåbarnsfamiljerna. Andeleniökade därefter för att i familjer med fyra eller fler barn uppgå till nära 12 %. Denna siffra Skulle sannolikt varit högre om även de utanför Sverige födda som fått svenskt medborgarskap skulle tagits med. Familjemönstret är ett annat och antalet barn i varje familj är ofta större i t. ex. sydeuropeiska länder, varifrån en stor andel av invandrarna kommer. Invandrargrupperna är dock givetvis mycket heterogena.

3.2.6. Socioekonomisk grupp

I inkomstfördelningsundersökningarna används begreppet ”socioekono- misk grupp" för att ge en bild av den sociala, ekonomiska och utbildnings- mässiga situationen för olika grupper. I tabell 3.15 redovisas hushållen efter antal barn och socioekonomisk grupp är 1978. Andelen familjer med fyra eller fler barn var högst i LO-grupperna med lägre utbildningskrav samt bland jordbrukare, företagare och ej klassifice- rade anställda. Även trebarnsfamiljerna förekom ganska ofta i dessa grupper. Andelen två- och trebarnsfamiljer var hög bland tjänstemän med lång utbildning. Den högsta andelen trebarnsfamiljer hade tjänstemän med längst utbildning. .

LO-grupperna med lägre utbildning utgjorde tillsammansca 25 % av barnfamiljerna men drygt 37 % av de familjer som hade fyra barn och däröver.

Tabell 3.15 Hushållen fördelade efter antal barn och socioekonomisk grupp. År 1978. Procent Socioekonomisk grupp Antal barn Andel hushåll 1 2 3 4+ Summa * Normalt LO-organiserade Inga utbildningskrav 47,8 33,8 13,9 4,5 100 8,4 Mindre än 2 års utbild- ningskrav 43,9 40,0 13,0 3,1 100 16,8 Krav på 2—4 års utbildning 46,1 41,6 10,6 1,7 100 19.0 Normalt TCO, SA CO/SR-orga- niserade Mindre än 1 års utbild- , .- _ _, ningskrav 55,0 42,1 2,9 — 100 4,1 Krav på 2 års utbildning 48,7 41,7 8,6 0,9 100 7,0 Krav på 3—4 års utbildning 40,2 44,9 13,2 1,7 100 20,0 Krav på 5 års utbildning, ledande befattning 38,5 44,7 15,2 1,7 100 13,8 Övriga Jordbrukare 42,9 40,3 12,3 4,4 100 3,4 Företagare 40,0 42,3 11,9 5,7 100 5,6 Ej klassificerade an- ställda 51,4 36.5 8,7 3,5 100 2,0 Totalt 43,8 41,6 12,2 2,4 — 100

Källa: HINK -78.

Företagare och jordbrukare utgjorde tillsammans omkring 9 % av barnfamiljerna men ca 20 % av de familjer som hade fyra eller fler barn.

Den socioekonomiska grupp som i förhållande till sin andel av hushållen omfattade den största andelen barnfamiljer var företagare. Drygt 51 % av hushållen inom denna grupp hade barn under 18 år mot endast ca 25 % av de hushåll som omfattade tjänstemän med krav på mindre än ett års utbildning.

När man bedömer skillnaderna i barnantal bör man ha i åtanke att föräldrarna i de olika socioekonomiska grupperna kan ha olika ålderssam- mansättning rn. m. vilket kan inverka på hur många barn de hunnit skaffa Slg.

3.3. Föräldrarnas sysselsättning

Förvärvsfrekvensen bland kvinnor har ökat kraftigt under det senaste decenniet. Ökningen har varit snabbast bland kvinnor med barn. En stor andel av kvinnors ökade deltagande i arbetskraften faller på kvinnor med förskolebarn. Arbetskraftsdeltagandet har ökat speciellt snabbt för kvinnor med barn under tre år. Kvinnors förvärvsfrekvens är fortfarande lägre än männens. Kvinnor arbetar dessutom betydligt oftare deltid.

År 1970 tillhörde ca 58 % av kvinnor med barn under 17 år arbetsmark- naden. Drygt tio år senare, år 1981, gällde detta 83 %. Som framgår av tabell 3.16 var det vanligast att kvinnor arbetade lång deltid, dvs. 20 till 34 timmar per vecka. Detta gjorde 38 %. Det var emellertid nästan lika vanligt att arbeta heltid. Detta gjorde 34 %. En mindre andel, 9 %, förvärvsarbetade mindre än halvtid.

År 1981 var förvärvsfrekvensen bland kvinnor med barn under sju år 80 % och bland män med barn under sju år 98 %.

I tabell 3.16 redovisas också hur sysselsättningen bland kvinnor med barn varierar efter antalet barn. Graden av sysselsättning är lägre ju fler barn kvinnan har. Bland kvinnor med ett barn var det år 1981 drygt var tionde (12 %) som inte ingick i arbetskraften mot nästan var tredje (31 %) kvinna som hade tre eller fler barn. Heltidsarbete var vanligast (41 %) bland kvinnor med ett barn, tätt följt av arbete på lång deltid (37 %). Bland tvåbarnsmöd- rar dominerar arbete på lång deltid (40 %).

Tabell 3.16 Kvinnor med barn under 17 är fördelade efter antal barn och sysselsätt- ning. Årsmedeltal 1981. Procent

Antal Sysselsättning Arbetslösa Ej i arbets- Summa barn tim./vecka kraften

1—19 20—34 35—

1 7 37 41 2 12 100 2 11 40 30 2 17 100 3+ 12 30 25 2 31 100

Totalt 9 38 34 2 17 100

Källa: AKU.

Diagram 3.1 Kvinnor fördelade efter sysselsätt- ning, samboende och antal barn under 16 år. År 1980. Procent

Tabell 3.17 Relativt arbetskraftstal'1 för kvinnor med barn under 17 år fördelade efter yngsta barnets ålder, antal hemmavarande barn under 17 år. Årsmedeltal 1981

Yngsta barnets Antal barn Kvinnor utan ålder barn 1 2 3+ Samtliga - 3 år 86 79 63 79 — 3— 6 år 87 79 69 80 — 7—10 år 89 86 74 85 -— 11—16 är 89 89 81 88 — Samtliga 88 83 69 83 56 ”Relativt arbetskraftstal = andelen i arbetskraften i procent av samtliga i resp. BTUPP- Källa: AKU.

Kvinnors arbetskraftsdeltagande varierar också med åldern på det yngsta barnet. (Tabell 3.17).

Yngsta barnets ålder påverkar inte sysselsättningsgraden i lika stor utsträckning som antalet barn såvida inte antalet barn är tre eller fler. Bland

Procent 100 . 90 80 70 60 50 I 40 30 20 10 O 1 2 3 4+ Antal barn Samboende Ensamboende Uppgift saknas Ej förvärvsarbete Studerande Förvärvsarbete 1—15 tim/vecka Förvärvsarbete 16— tim/vecka Källa: FoB -80.

kvinnor med barn under tre år och som endast hade ett barn var 86 % i arbetskraften mot 63 % om hon hade tre eller fler barn och det yngsta var under tre är.

Att kvinnornas arbetskraftsdeltagande varierar starkt med antal barn framgår än tydligare i diagram 3.1 som även visar sysselsättningsgraden i familjer med tre resp. fyra eller fler barn. Materialet är hämtat ur folk- och bostadsräkningen som redovisar bostadshushåll med barn under 16 år.

Av diagram 3.1 kan utläsas hur sysselsättningsmönstret skiljer sig mellan samboende och ensamboende kvinnor med barn. Samboende kvinnor var oftare icke förvärvsarbetande än ensamboende. Ensamboende kvinnor förvärvsarbetade eller studerade i större omfattning.

Personer som tillhör arbetskraften kan vara i arbete, arbetslösa eller frånvarande t. ex. på grund av sjukdom eller tjänstledighet.

Ungefär 22 % eller ca 114 000 av det totala antalet kvinnor med barn under sju år var frånvarande från arbetet under mätveckan. Frånvaroorsakerna redovisas i tabell 3.18.

Nästan hälften (ca 48 %) av kvinnorna var frånvarande på grund av barnsbörd. De därnäst vanligaste frånvaroorsakerna var semester (ca 14 %),

Tabell 3.18 Kvinnor i arbetskraften med barn under sju år som var frånvarande från arbetet under mätveckan, fördelade efter frånvaroorsak. År 1982a

Frånvaroorsak Antal Procent Egen sjukdom 13 200 11,6 Semester 16 100 14,1 Frivecka p. g. a. arbetstidsförläggning 5 100 4,5 Betald föräldraledighet

i samband med födsel, 54 500 47,8 övrig 6 100 5,4 Obetald tjänstledighet för vård av barn 8 000 7,0 Tjänstledig p. g. a. studier 6 600 5,8 Övrigt 4 400 3,9

Summa 113 900 100

" Andra kvartalet 1982. Källa: AKU.

Tabell 3.19 Kvinnor ej i arbetskraften med barn under sju år fördelade efter huvudsaklig verksamhet. År 1982"

Verksamhet Antal Procent Arbete i eget hushåll 85 400 86,4 Studerande 9 000 9,1 Arbetsoförmögna 300 0,3 Ovriga 4 200 4,2 Totalt 98 800'J 100

" Andra kvartalet 1982. bDärav 2200 s.k. medhjälpare. Med medhjälpare avses familjemedlem som oavlönad biträder annan familjemedlem i dennes företag 1—14 timmar per vecka. Källa: AKU.

egen sjukdom (ca 12 %) och obetald tjänstledighet för vård av barn (ca 7 %).

Den huvudsakliga verksamheten hos de kvinnor som inte tillhörde arbetskraften framgår av tabell 3.19.

En stor-majoritet (86 %) av de kvinnor som var uta'nför arbetskraften och som hade barn under sju år arbetade i eget hushåll. Ca 9 % var studerande. S. k. medhjälpare förekommer både bland dem som arbetar i eget hushåll och i ”övrigt”-gruppen.

3.4. Barnfamiljernas inkomster

3.4.1. Begränsningar i möjligheterna att mäta ekonomisk standard

Ett heltäckande mått på ekonomisk standard finns inte

Det finns inte något mått som belyser alla aspekter på barnfamiljernas ekonomiska situation. En familjs standard kan mätas antingen utifrån dess konsumtion eller från dess inkomster, beroende på vilket syfte som ligger bakom redovisningen. I våra direktiv anges att vi . . . ”skall undersöka vilken effekt de nuvarande direkta och indirekta familjepolitiska stödformerna har för olika typer av familjer i olika inkomstlägen”. Med utgångspunkt i detta har vi valt att redovisa barnfamiljernas standard mätt i inkomster.

Vi har funnit att inkomstfördelningsundersökningen är det tillgängliga material som bäst ger en samlad bild av olika hushållstypers ekonomiska verklighet. (Se avsnitt 3.1).

I undersökningen redovisas olika typer av beskattningsbara inkomster, positiva transfereringar — t. ex. barnbidrag, bostadsbidrag, sjukpenning — och negativa transfereringar, huvudsakligen slutlig skatt. På grundval av dessa uppgifter har den disponibla inkomsten i olika hushållstyper beräk- nats.

Inkomster, skatter och bidrag visar dock inte entydigt på vilken standard en familj lever. Viktigast för en familjs ekonomi är i vilken omfattning föräldrarna förvärvsarbetar. Av betydelse är också hur familjer passar in i rådande skatte-, bidrags- och avgiftssystem. Två lika stora familjer med lika stor arbetsinkomst kan ha olika ekonomisk situation beroende på fördel- ningen av inkomster inom hushållet och därav följande olika skattebelast- ning. Till detta kan komma skillnader när det gäller barnomsorgskostnader m. m.

Ekonomiska aspekter utanför redovisningen

De faktorer som har betydelse för barnfamiljernas ekonomi men som ligger utanför redovisningen är bl. a. följande.

Inkomster som redovisas är i princip sådana som uppstår under mätåret och som deklareras. Detta innebär att t. ex. besparingar från tidigare år inte har beaktats. Detsamma gäller möjligheter att ta lån och köpa på kredit. Eventuella förmögenheters betydelse för den ekonomiska handlingsfriheten

berörs inte. Utanför redovisningen ligger också ej skattepliktiga anställnings- förmåner samt nyttan av offentlig konsumtion.

Arv och gåvor ingår inte heller. Över huvud taget ingår inte ekonomiskt stöd från den äldre generationen.

De ekonomiska behoven varierar givetvis med familjens storlek, vilket kan beaktas genom att t. ex. redovisa inkomst per konsumtionsenhet i hushållet. De ekonomiska behoven kan emellertid även variera mellan lika stora familjer vilket kan bero på bostadsort, boendeform, familjemedlem- marnas ålder och hälsa m. m.

Vidare kan familjens förmåga att hushålla göra att standarden kan variera mellan i övrigt lika hushåll.

Av betydelse är också arbetsbyten med andra hushåll samt de tjänster som familjemedlemmarna utför åt varandra i form av t. ex. reparations- och underhållsarbeten i hemmet. Den del av ekonomin som beror på arbete i hemmet är viktig, inte minst i de fall en förälder är hemma för att vårda små barn. De resurser i tid och kunskap som satsas på egen produktion i hemmen torde ha stor betydelse för konsumtionsmönstret i de enskilda familjerna. Denna produktion är dock svår att mäta och ingår inte i redovisningen.

Inkomster som redovisas

Vi börjar med att redovisa familjerna efter till statlig skatt taxerad inkomst. Taxerad inkomst är ett skatterättsligt begrepp. Det är i princip summan av alla inkomster före skatt minus avdrag, t. ex. avdrag för räntekostnader.

Därefter redovisar vi hushållen efter disponibel inkomst (efter skatt och bidrag) och faktorinkomst (före skatt och bidrag). Sambanden mellan de inkomstbegrepp som används kan illustreras på följande sätt.

Vid vissa inkomstslag —företagarinkomst och inkomst av jordbruk — är det svårt att på grund av inkomstuppgifterna dra slutsatser om hushållens verkliga bärkraft. Skattereglerna för dessa inkomstslag har delvis andra syften än för löntagare. Jordbrukare och företagare har ofta låga deklarerade inkomster på grund av avskrivningsregler, möjligheter att skjuta upp vinster och förluster m. m. Vidare har — i vart fall jordbrukarhushållen — naturaförmåner som beskattas men som är svåra att mäta i pengar.

Företagare och jordbrukare utgör en mindre del av hushållen. För att kunna få en så realistisk bild som möjligt av det stora flertalet hushåll har vi valt att göra en specialbearbetning av HINK -80 där endast löntagarhushåll ingår. Familjer där hushållsföreståndaren är klassificerad som jordbrukare, företagare, studerande eller utanför arbetskraften ingår således inte i alla delar av redovisningen. '

Vidare har endast hushållsföreståndare iåldern 20—64 år redovisats, vilket innebär att pensionärshushåll ingår endast i de fall hushållsföreståndaren är förtidspensionär.

En annan inkomstpost, som det är svårt att bedöma effekterna av, är inkomst av eget hem. Ofta används den taxeringsmässiga s. k. schablonme- toden. Det betyder att inkomst av eget hem i regel är negativ dvs. att kostnaderna för räntor på fastighetslånen är högre än intäkten beräknad som en viss procent av taxeringsvärdet. Den disponibla inkomsten underskattas då i de grupper av hushåll där egnahemsboendet är vanligt. Vid lika

3 Marknadsvärdet för den aktuella fastigheten beräknas med ledning av den årliga köpeskil- lingsstatistiken. Detta belopp minskas därefter med det lånade kapitalet (skuldbeloppet) i fastig- heten. Återstoden utgörs av eget kapital. Räntan på det egna kapitalet beräknas utifrån ränte- satsen för 12 månaders kapitalräkning. Den på detta sätt beräknade ränteinkomsten utgör en beräkning av inkomst av eget hem.

Företagar— inkomst

Sjukpenning Föräldra- penning Ersättning vid utbildn. och tjänstg. inorn total— försvaret

Förvärvs- inkomst

lnkomst av kapital

Inkomst av eget hem och fritidshus

Inkomst av tillfällig förvärvs- verksamhet

Faktor- inkomst

Erhållna transfe-_ reringarb

Betalda transfe— reringara

Disponibel inkomst

a Huvudsakligen skatter

b Barnbidrag, bostadsbidrag m.m.

disponibel inkomst för egnahemsboende och hyresgäster är nämligen en del av boendekostnaden redan betald för dem som bor i eget hem beroende på rätten att göra underskottsavdrag.

I inkomstfördelningsundersökningen redovisas i stället inkomst av eget hem beräknad som ränta på eget kapital.3 Vi anser att detta för våra syften ger en mer rättvisande bild av barnfamiljernas bärkraft, även om invänd- ningar kan göras också mot denna metod. Det ekonomiska utrymme som uppstår på detta sätt är bundet till bostadskonsumtionen. Undantag från detta kan vara om hushållet lånar pengar till annan konsumtion med fastigheten som säkerhet.

Faktorinkomst utgör summan av lön, företagarinkomst, inkomst av kapital, inkomst av eget hem samt skattepliktig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet som definieras i kommunalskattelagen (1928z370).

Disponibel inkomst beräknas genom att till faktorinkomsten lägga de erhållna och dra ifrån de betalda transfereringarna.

Erhållna transfereringar utgörs främst av bidrag och ersättningar av social

karaktär till hushållen. Till de viktigaste transfereringarna hör barnbidrag, bidragi samband med arbetsmarknadsutbildning, bostadsbidrag för barnfa- miljer och hushåll utan barn, ersättning i samband med arbetslöshet, föräldrapenning, sjukpenning, socialbidrag och studiemedel.

De viktigaste betalda transfereringarna är slutlig skatt och periodiskt understöd.

3.4.2. Taxerad inkomst

Den taxerade inkomsten kan användas som ett mått på hushållens egen förmåga att klara sin ekonomi. Som vi tidigare har nämnt har vi valt att särredovisa löntagarhushållen.

Totalt redovisas det i HINK -80 2,5 miljoner löntagarhushåll. Hur dessa fördelar sig efter samboende och förekomst av barn framgår av nedanstående tablå. Samboende Ensamboende Totalt Med barn 800 300 160 400 960 700 32 % 6 % 38 % Utan barn 580 000 973 400 1 553 400 23 % 39 % 62 % Totalt 1 380 300 1 133 800 2 514 100 55 % 45 % 100 %

En dryg tredjedel (38 %) av samtliga löntagarhushåll hade barn under 18 år. Andelen hushåll med barn var betydligt högre bland samboende än bland ensamboende. I tabellerna E.3.2—3 redovisas löntagarhushållen fördelade efter förekomst av barn och taxerad inkomst.

Enligt HINK -80 fanns det totalt 1,1 miljoner familjer med barn under 18 år. Hur dessa fördelar sig på löntagar- resp. övriga hushåll samt familjetyp framgår av följande tablå.

Samboende Ensamboende Totalt

Löntagare 800 300 160 400 960 700 73 % 14 % 87 %

övriga 100 000 42 000 142 000 9 % 4 % 13 %

Totalt 900 000 202 000 1 102 000 82 % 18 % 100 %

I tabell 3.20 redovisas medianvärden av taxerad inkomst i olika hushålls- typer. Tabellen omfattar också antalet familjer i resp. grupp. Löntagarhus- hållen redovisas efter barnantal och familjetyp medan övriga grupper endast redovisas efter samboende.

Tabell 3.20 Taxerad inkomst i olika hushållstyper. Medianvärden." År 1980

Hushållstyp Taxerad inkomst Antal hushåll Medianvärde"

LÖNTAGARE Samboende

0 barn 112 000 580 000 1 ” 112 000 324 000 2 " 103 000 352 000 3 " 100 000 99 000 4 ” 102 000 25 000

Ensamboende 0 barn 63 000 973 000

1 ” 60 000 107 000 2 " 54 000 46 000

3+ ” ( 44 000) ( 8 000)

EJ LÖNTAGARE Samboende med barn 69 000 100 000 Ensamboende med barn 28 000 42 000

" Mittobservation i ett statistiskt material som ordnats efter storlek. Källa: HINK -80.

Löntagarhushåll med samboende vuxna hade genomgående de högsta medianinkomsterna. Medianinkomsterna varierade obetydligt med antal barn. Gruppen övriga samboende med barn — dvs. huvudsakligen jordbru- kare och företagare — hade betydligt lägre medianinkomst än löntagargrup- pen; 69 000 kr. jämfört med löntagargruppens 100 000—112 000 kr.

Procent

20

15

10

20 40 60 80 100 120 140 160 180 200

Hushållets taxerade

' . d Dtagram3 2 Samboen e inkomst 1 OOO-tal kr

med barn under 18 år Löntagarhushåll fördelade efter hushållets Ovriga hushå” taxerade inkomst. År 1980. Procent Källa: HINK -80.

Ensamboende löntagare hade däremot lägre medianinkomst ju fler barn det fanns i familjen. Ensamboende föräldrar som inte var löntagare hade de i särklass lägsta taxerade inkomsterna med ett medianvärde på endast 28 000 kr.

Av diagrammen 3.2.—3 framgår hur löntagarhushåll resp. icke-löntagar- hushåll fördelade sig efter taxerad inkomst bland samboende resp. ensam- boende. (Se även tabell E.3.4). I båda familjetyperna var icke-löntagarhus- hållen sparsamt företrädda bland hushåll med högre inkomster. Detta faktum styrker det resonemang som vi tidigare har fört om jordbrukarnas och företagarnas lägre taxerade inkomst.

Diagram 3.2 visar att majoriteten av samboende med barn under 18 år, tillhörde löntagarhushållen. Övriga hushåll fanns företrädesvis i de lägre inkomstklasserna.

I diagram 3.3 redovisas ensamboende med barn efter taxerd inkomst. Icke-löntagarhushållen utgjorde en större andel bland de ensamboende (ca 20 %) än bland de samboende (ca 10 %). Sannolikt består den övervägande delen av dessa ensamboende av studerande eller av andra skäl ej förvärvsarbetande, medan de bland samboende oftare utgörs av jordbrukare eller företagare. Bland de ensamboende hade en stor andel icke-löntagare- hushåll en taxerad inkomst som var mindre än 20 000 kr.

Procent

30

25

20

15

10

20 40 60 80 100 120 140

Taxerad inkomst . Diagram 3 .3 Ensambo- B Lontagarhushåll 1 OOO-tal kr ende med barn under 18 Övriga h ushåll är fördelade efter taxerad

inkomst. År 1980. Pro- Källa: HINK -80. - cent

Tabell 3.21 Löntagarhushåll fördelade efter taxerad inkomst, samboende och före- komst av barn. År 1980. 1000-tal

Taxerad in- Samboende Ensamboende komst. ————————— 1 OOO-tal kr. Totalt Därav med barn Totalt Därav med barn Antal Antal Procent Antal Antal Procent — 39 16 13 81 162 32 20 40— 79 243 172 71 796 99 12 80—119 561 335 60 155 26 17 120—159 405 196 48 18 3 16 160— 156 84 54 4 0,3 8 Samtliga 1 380 800 58 1 134 160 14

Källa: HINK -80.

Löntagarhushåll med barn förekom oftare i de lägre inkomstintervallen. (Tabell 3.21).

Drygt 80 % av samboende löntagare med en taxerad inkomst under 40 000 kr. hade barn. Denna grupp var dock liten (13 000 hushåll). Även bland ensamboende löntagare fanns den största andelen familjer med barn (20 %) i den lägsta inkomstklassen. Denna grupp var dock betydligt större än bland samboende (32 000 hushåll).

I diagrammen 3.4—5 redovisas samboende resp. ensamboende löntagare efter taxerad inkomst och barnantal.

Av diagram 3.4 framgår att ju fler barn som fanns i familjen desto fler hushåll fanns i de lägre inkomstklasserna. Bland familjer utan barn hade ca 480 000 (48 %) en sammanlagd taxerad inkomst som översteg 120 000 kr., jämfört med ca 40 000 (33 %) av de familjer som hade tre barn eller fler. På motsvarande sätt ökade andelen hushåll i låga inkomstlägen med antalet

Procent

0 20 40 60 80 100 120 140 160 180 200

Hushållets taxerade

0 barn inkomst 1 OOO-tal kr Diagram 3.4 Samboende ————— 1 barn löntagare fördelade efter _____ 2 barn taxerad inkomst och ____________ 3+ barn antal barn. År 1980. Procent Källa: HINK -80.

Procent

' 0 20 40 60 80 100 120 140

0 barn Taxerad inkomst Diagram 3.5 Ensambo- 1 OOO-tal kr .. .. _____ 1 barn ende [antagare fordelade — - — - — 2+ barn efter taxerad inkomst ' och antal barn. År 1980. Källa: HINK -80. Procent

barn. Bland familjer utan barn hade 13 % en taxerad inkomst under 80 000 kr. I ettbarnsfamiljer var det 17 %, i tvåbarnsfamiljer 26 % och i familjer med tre eller fler barn var det 29 %. För att få ett begrepp om inkomst— och sysselsättningsnivån i dessa hushåll kan nämnas att den genomsnittliga industriarbetarlönen år 1980 var ca 71 000 kr. (Se även tabell E.3.2). Bland de ensamboende löntagarna var bilden densamma som för de samboende, vilket framgår av diagram 3.5. Ju fler barn desto större andel fanns i låga inkomstskikt. En betydligt större andel fanns dock i de lägsta

Tabell 3.22 Samtliga hushåll med barn under 18 år fördelade efter taxerad inkomst och yngsta barnets ålder. År 1980. 1000-tal

Taxerad in— Hushåll med yngsta barnet i åldern komst 1 OOO-tal kr. 0—6 år 7—17 år Samtliga Antal Procent Antal Procent Antal Procent — 19 18 4 12 2 30 3 20— 39 31 6 31 5 62 5 40— 59 58 12 70 11 128 12 60— 79 93 20 104 16 197 18 80— 99 96 20 100 16 197 18 100—119 83 18 107 17 190 17 120—139 51 11 94 15 144 13 140—179 29 6 73 12 102 9 180— 14 3 38 6 52 5 Totalt 473 100 629 100 1 102 100

Källa: HINK -80.

intervallen, under en halv industriarbetarlön. Bland barnlösa ensamboende hade ca 13 % en taxerad inkomst lägre än 40 000 kr. Motsvarande uppgift för ettbarnsfamiljerna var 17 % och för familjer med två eller fler barn 26 % (ca 14 000 hushåll). (Se även tabell E.3.3).

Variationerna i inkomst var betydligt större i samboendehushållen. Detta är självklart då samboendehushållets inkomster till skillnad från ensambo- endehushållets kan variera från en låginkomst — eller till och med ingen inkomst— till två höginkomster. I samboendehushållen hade 35 % en taxerad inkomst över 120 000 kr. jämfört med 2 % bland ensamboende.

Småbarnsfamiljer har relativt sett, något lägre taxerade inkomster än familjer med äldre barn. Detta framgår av tabell 3.22 som redovisar barnfamiljerna efter det yngsta barnets ålder och efter hushållets samman- lagda taxerade inkomst. Om man jämför småbarnsfamiljer och familjer med äldre barn framgår att det relativt sett fanns fler småbarnsfamiljer i de lägre inkomstintervallen än i de högre. Detta hänger samman med att i familjer med små — och få — barn är föräldrarnai regel yngre och har på grund därav lägre inkomster. Samtidigt är det lättare att arbeta heltid, och därigenom höja inkomsterna, när barnen är äldre och inte kräver tillsyn på samma sätt som under småbarnsåren.

Av det totala antalet ensamboende med barn hade uppskattningsvis hälften det yngsta barnet i åldrarna under sju år. Av de ca 18 000 småbarnshushåll som hade en taxerad inkomst under 20 000 kr. var närmare 70 % ensamboende. Av de småbarnshushåll som hade en taxerad inkomst över 120 000 kr. var endast ca 6 % ensamboende.

3.4.3. Disponibel inkomst

Den disponibla inkomsten är de pengar en familj har att röra sig med för huvudsakligen löpande utgifter. Den disponibla inkomsten speglar familjens egen ekonomiska förmåga samt effekterna av skatter och bidrag.

I inkomstfördelningsundersökningen har den disponibla inkomsten beräk- nats på följande sätt: Lön, företagarinkomst, inkomst av kapital och tillfällig förvärvsverksamhet har lagts samman. Till detta har lagts inkomst av eget hem, beräknad som ränta på eget kapital. Därefter har de positiva transfereringarna lagts till — bostadsbidrag, barnbidrag m. m. — samt de negativa har dragits ifrån — dvs. slutlig skatt, periodiskt understöd och vissa försäkringspremier.

Metoden har brister. Bl. a. kan underskott i rörelse eller jordbruk göra att den disponibla inkomsten i vissa fall underskattas. Den metod att beräkna inkomst av eget hem, som vi valt att använda, kan å andra sidan på kort sikt sägas överskatta den disponibla inkomsten. (Se närmare avsnitt 3.4.1).

Vidare saknas uppgifter om utbetalda underhållsbidrag. I en del fall, då underhållsbidrag eller bidragsförskott administreras av försäkringskassorna — dvs. ingår i det 5. k. bidragsförskottssystemet — finns uppgifter om samboendehushåll som får dessa tillskott. I de fall underhållsbidrag uppbärs i samboendehushåll och bidraget betalas direkt av den underhållsskyldige, finns däremot inga uppgifter om detta i något register. Uppskattningsvis finns det ca 60 000 samboende föräldrar som uppbär underhållsbidrag utanför bidragsförskottssystemet. Sammantaget innebär detta att de dispo-

nibla inkomsterna underskattas i vissa av de hushåll där det förekommer underhållsbidrag för något barn och överskattas i hushåll där någon förälder är underhållsskyldig för barn utanför familjen. I samtliga ensamboendehus- håll och i de samboendehushåll som finns i bidragsförskottssystemet har ett belopp motsvarande bidragsförskottet lagts till för berörda barn. Underhålls- bidrag kan dock utgå med högre belopp. I vissa tabeller redovisas endast de belopp som administreras av försäkringskassorna, vilket anges vid resp. tabell.

Diagrammen 3.6—7 belyser de disponibla inkomsterna för samboende- och ensamboende löntagare efter antal barn. I diagram 3.6 kan man utläsa effekterna av det familjepolitiska stödet. Den taxerade inkomsten minskade med ökat antal barn medan de disponibla inkomsterna ökade med antalet barn. Av hushållen utan barn hade 18 % en disponibel inkomst över 120 000 kr. jämfört med ca 40 % av de familjer som hade två barn eller flera. (Se även tabell E.3.5).

Av diagram 3.7 framgår motsvarande bild av ensamboende med och utan barn. Här är skillnaderna i disponibel inkomst mellan familjer med olika antal barn tydligare. Ensamboende föräldrar kan nämligen erhålla tre former av bidrag som är kopplade till antalet barn — barnbidrag, bostadsbidrag och bidragsförskott/motsvarande — till skillnad från samboende där — i regel — endast de två förstnämnda bidragen kan förekomma.

Ca 26 % av ensamboende utan barn hade en disponibel inkomst under 40 000 kr. jämfört med drygt 3 % av ensamboende med barn. En följd av bidragssystemet är att de ensamboende med barn endast i undantagsfall fanns i så låga inkomstlägen. Maximalt bostadsbidrag, barnbidrag och bidragsförskott uppgick år 1980 till sammanlagt 16 700 kr. för ensamboende med ett barn, 27 800 kr. för två barn och 40 100 kr. för tre barn. Bidragen förklarar också att ca 15 % av ensamboende med två eller flera barn

Procent

0 20 40 60 80 100 120 140

0 barn Hushålletsöiååponlibla _____ 1 barn inkomst 1 -ta kr Diagram 3.6 Samboende _____ 2 barn löntagare fördelade efter disponibel inkomst och ............ 3+ barn

antal barn. År 1980. Källa: HlNK -80. Procent

Diagram 3. 7 Ensambo- ende Iöntagare fördelade efter disponibel inkomst och antal barn. År 1980. Procent

4 Faktorinkomst är sum- man av lön, företagarin- komst, inkomst av kapi- tal, inkomst av eget hem (beräknad som ränta på eget kapital) samt skattepliktig inkomst av tillfällig förvärvsverk- samhet som definieras

i kommunalskattelagen.

Procent

0 20 40 60 80 100 1 20

Disponibel inkomst 0 bam 1000-tal kr ————— 1 barn

_ _._ - — 2+ barn Källa: HINK —80.

uppnådde en disponibel inkomst som var högre än 100 000 kr. Motsvarande andel för barnlösa var ca 1 %. (Tabell E.3.6).

I det föregående har jämförelser gjorts mellan hushållens disponibla inkomst utan hänsyn till försörjningsbördans storlek. För att få en bild av den ekonomiska bärkraften måste man även beakta hur många personer som skall leva på den disponibla inkomsten. I det följande redovisar vi därför hushållens disponibla inkomster per konsumtionsenhet. Detta innebär att vissa antaganden har gjorts om hur kostnaderna fördelar sig på familjemed- lemmarna i olika familjetyper. Då materialet inte innehåller information om barns ålder har konsumtionsenheterna beräknats enligt existensminimireg- lernas viktsystem som har en vikt för barn, oberoende av ålder.

I diagram 3.8 visas den genomsnittliga faktorinkomsten4 och den disponibla inkomsten i olika familjetyper samt den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet i resp. familjetyp.

Bland samboende ökade både faktorinkomsten och den disponibla inkomsten per hushåll med ökande antal barn fram till fyra eller flera barn då båda inkomstslagen minskade något. Trots detta minskade den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet. Ju fler barn desto mindre var den disponibla inkomsten räknat per konsumtionsenhet. Detta betyder att de något större inkomsterna och de bidrag som utgick för tillkommande barn inte räckte till för att familjer med flera barn skulle kunna ha samma ekonomiska rörelsefrihet som familjer med få barn.

Bland ensamboende sjönk däremot faktorinkomsten med ökat antal barn medan den disponibla inkomsten ökade. Då dessa hushåll fanns i låga

Samboende

0 barn

1 barn

2 barn

3 barn

4+ barn

Ensamboende

0 barn

1 barn

2 barn

3+ barn

0 20 40 60 80 100 1 20 1 OOO—tal

. Faktorinkomst . Disponibel inkomst/hushåll

Disponibel inkomst/konsumtionsenhet

Källa: HINK -80.

inkomstlägen utgick sannolikt bostadsbidrag i flertalet fall och då med ganska höga belopp. Detta jämte att bidragsförskott eller motsvarande normalt tillkommer förklarar att den disponibla inkomsten ökar med antal barn. Ökningen var dock inte heller för ensamboende föräldrar tillräcklig för att de större familjerna skulle nå samma inkomst per konsumtionsenhet som de mindre.

Digaram 3.8 Löntagar- hushållen fördelade efter antal barn, faktorinkomst och disponibel inkomst per hushåll och per kon- sumtionsenhet. År 1980

Tabell 3.23 Disponibel inkomst per konsumtionsenhet i olika hushållstyper. Löntaga- re. År 1980. Kr./år

Hushållstyp. Disponibel inkomst Antal barn Inkl. inkomst av eget Exkl. inkomst av eget hem hem Samboende . 0 49 800 44 500 1 52 000 46 200 2 45 900 40 200 3+ 39 700 35 100 Ensamboende 0 50 350 48 300 1 47 800 45 800 2 44 200 41 800 3+ 36 000 34 800 Källa: HINK —80.

Inkomst av eget hem är beräknat som ränta på eget kapital. Det kan hävdas att dessa inkomster är bundna till bostaden och inte går att omgående disponera för annat. Därför redovisar vi i tabell 3.23 den disponibla inkomsten beräknad per konsumtionsenhet både med och utan inkomst av eget hem.

Samboende med barn hade högre disponibla inkomster per konsumtions- enhet än ensamboende med barn vid båda beräkningssätten. Skillnaderna blir något mindre när inkomsten av eget hem inte räknas med. Ensamboende hade betydligt lägre inkomst av eget hem än samboende.

I diagram 3.8 redovisas de genomsnittliga inkomsterna i löntagarhushåll, utan hänsyn till förvärvsintensiteten. Av diagram 3.9 som omfattar både löntagar- och icke-löntagarhushåll framgår det tydligt hur betydelsefullt antalet förvärvsarbetande och förvärvsintensiteten hos dessa är för ett hushålls inkomster.

Samtidigt framgår hur bidragssystemet och underhållsbidragen från bidragsskyldiga föräldrar delvis kompletterar låga inkomster. Som exempel kan nämnas de ensamboende som förvärvsarbetar mindre än halvtid i gruppen "övrigt” och som har tre eller fler barn. De hade en faktorinkomst som låg under 20 000 kr. medan den disponibla inkomsten var drygt 70 000 kr.

I diagram 3.10 som visar den disponibla inkomsten per konsumtionshet, illustreras hur de varierande faktorinkomsterna i olika hushållstyper, delvis har jämnats ut med hjälp av skatter och bidrag från samhället och — i förekommande fall — från den förälder som inte tillhör hushållet.

Om man jämför de ensamboende som hade två barn och arbetade lång deltid med de samboende som hade lika många barn och där en förälder arbetade heltid och den andra lång deltid, ser man att faktorinkomsten för de samboende var nära 148 000 kr. jämfört med ca 51 000 kr. för de ensamboende. Den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet var för de samboende nästan 50 000 kr. och för de ensamboende ca 40 000 kr. vilket

Gifja/ 2 heltid sambo 1 heltid, 1 läng deltid Ovriga Ensam- 1he|tid _l boende __ _l 1 lang deltid Övriga

Gifta/ 2 heltid sambo 1 heltid, 1 lång deltid

Ovriga

Ensam— 1 heltid boende 1 läng deltid

Ovriga

1 barn

2 barn

_ ***** 3

sambo .

lg _|

Ensam- (1 heltid) boende (1 lång deltid)

Övriga

0 20 40 60 80 100 120

l'__'—l ' _ _ _j Faktorinkomst

CI Disponibel inkomst/hushåll

Källa: HINK —80.

relativt sett är en betydligt mindre skillnad än för faktorinkomsten. (Diagrammen 3.9—10. Se även tabell E.3.7).

Av diagram 3.10 framgår vidare att familjer med hög förvärvsintensitet hade de högsta disponibla inkomsterna per konsumtionsenhet bland såväl samboende som ensamboende. Bland ensamboende var de disponibla inkomsterna per konsumtionsenhet dock genomgående lägre.

De betalda transfereringarna — huvudsakligen skatt — minskade litet med ökande barnantal. Samboende med ett till tre barn betalade alla i genomsnitt omkring 40 000 kr. i skatt (inkl. periodiskt understöd) medan fyrabarnsfa- miljerna på grund av lägre inkomster betalade något mindre. (Se diagram E.3.1 ).

'_'T ! ___—_)

140 160 180 1 OOO-tal kr

Diagram 3.9 Samtliga hushåll fördelade efter förvärvsintensitet och antal barn samt efter faktorinkomst och dis- ponibel inkomst per hus- håll. År 1980

Diagram 3.10 Samtliga hushåll fördelade efter förvärvsintensitet och antal barn samt disponi- bel inkomst er konsum- tionsenhet. r 1980

Gifta/ sambo

Ensam- boende

Gifta/ sambo

Ensam- boende

Gifta/ sambo

Ensam- boende

2 heltid 1 barn

1 heltid, 1 lång deltid Övriga

1 heltid

1 lång deltid Övriga

2 heltid 2 barn 1 heltid, 1 lång deltid Övriga

1 heltid

1 läng deltid Övriga

2 heltid 3 bam l deltid, 1 läng deltid Övriga

(1 heltid) (1 lång deltid) Övriga

DMMMWH

1 0 20 40 60

1 OOO-tal kr

Källa: HINK —80.

3.4.4. Beskattade ersättningar

I detta avsnitt beskrivs översiktligt flertalet typer av erhållna transfereringar. Förutom de stöd som är familjepolitiskt motiverade berörs i korthet även övriga transfereringar från den allmänna försäkringen — pension och sjukpenning — samt det arbetsmarknadspolitiska stödet. Samtliga nämnda transfereringar skall läggas till förvärvsinkomsten och beskattas. En beskriv- ning av barnpensionerna och föräldraförsäkringen finns i bilaga A.

Av tabell 3.24 framgår hur stora genomsnittliga belopp av olika stöd som utgick i de olika familjetyperna. Beloppen är beräknade på samtliga hushåll, dvs. både de familjer som har resp. inte har berörts av stöden.

Tabell 3.24 Beskattade transfereringar i löntagarhushåll (20-64 är) fördelade efter samboende och antal barn. Genomsnitt i samtliga hushåll. År 1980. Kr. per år

Hushållstyp Pension Sjuk- Föräldra- Arbetsmark- Summa Antal barn penning penning nadsstöd Samboende 0 9 700 6 700 500 1 000 17 900 1 1 800 4 300 3 500 1 200 10 800 2 800 4 200 3 100 900 9 000 3+ 700 4 400 3 300 2 400 10 800 Ensamboende . 0 1 500 3 100 100 1 000 5 700 1 3 000 3 900 1 600 700 9 200 2+ 3 500 3 400 1 500 900 9 300

Källa: HINK -80.

I pensioner ingår förtidspension, hustrutillägg, ålderspension, barnpen— sion, änkepension och livränta. I samboendehushåll utan barn torde en stor del av pensionerna ha utgått som förtidspension eller som hustrutillägg i de fall där makarna är äldre. I ensamboendehushåll med barn torde däremot en stor del av pensionsbeloppet ha utgjorts av barnpensioner och änkepen- sion.

Sjukpenningbeloppen var högre bland samboende vilket är naturligt då det i dessa fanns ytterligare en person berättigad till sjukpenning.

Föräldraförsäkringen riktar sig till familjer med yngre barn. Ersättning utgår till förälder som vårdar egna barn. Föräldrapenning kan erhållas under sex månader i samband med barnets födelse. Ytterligare sex månader med föräldrapenning kan tas ut innan barnet avslutat sitt första skolår. Föräldrapenning lämnas också för vård av sjukt eller smittat barn som inte fyllt 12 år.

Ersättningarna från föräldraförsäkringen var högre bland samboende än bland ensamboende föräldrar. Redovisningen är inte uppdelad efter typ av föräldrapenning.5 Samboende kvinnor har i större utsträckning än ensam- boende små barn, vilket medför att de får ersättning under längre tidsperioder bl. a. i samband med barns födelse. Ensamboende kvinnor med barn utnyttjar sannolikt föräldraförsäkringen huvudsakligen i samband med att barnet är sjukt. En del av föräldrapenningen kan tas ut före barnets födelse, vilket innebär att föräldrapenning kan betalas ut i familjer utan barn.

Arbetsmarknadsstöd utgick med varierande belopp som inte tycks ha något klart samband med familjestorlek. I samboendehushåll med tre eller flera barn utgick dock betydligt högre belopp än i övriga hushållstyper. Arbetsmarknadsstöd var också vanligare i denna familjetyp. Detta kan möjligen tyda på att kvinnor i dessa familjer söker sig ut på arbetsmarknaden av ekonomiska skäl efter ett längre förvärvsuppehåll.

I tabell 3.25 redovisas hur stor andel av hushållen som berördes av de olika stödformerna. 5 Se även avsnitt 11.4.

Tabell 3.25 Andel löntagarhushåll med beskattade transfereringar efter antal barn. År 1980. Procent

Hushållstyp Pension Sjuk- Föräldra— Arbetsmark- Antal barn penning penning nadsstöd Samboende 0 barn 28 81 3 15 1 barn 8 83 38 17 2 barn 5 83 54 14 3+ barn 6 82 57 21 Ensamboende 0 barn 8 72 2 11 1 barn 11 80 38 13 2+ barn 11 80 45 13 Källa: HINK -80.

I tabell E.3.8 redovisas även antalet berörda hushåll samt genomsnittligt utbetalade belopp av resp. transferering.

3.4.5. Obeskattade bidrag Översikt över Obeskattade bidrag

Det Obeskattade bidrag som når det största antalet barnfamiljer är barnbidragen. Detta utgår för alla barn under 16 år. Övriga familjepolitiska bidrag bestäms med hänsyn till särskilda behov. Bostadsbidrag lämnas om familjen har låga inkomster i förhållande till antalet familjemedlemmar. Studiehjälp utgår om barn studerar efter det att barnbidraget slutat utgå. Bidragsförskott eller utfyllnadsbidrag utgår under vissa förhållanden till ensamföräldrar. En beskrivning av bidragen finns i bilaga A.

I tabell 3.26 redovisas hur stora bidrag som gick till olika hushållstyper år 1980. Beloppen är genomsnitt som beräknats på samtliga hushåll.

Tabell 3.26 Obeskattade bidrag i löntagarhushåll fördelade efter samboende och antal barn. Genomsnitt i samtliga hushåll. År 1980. Kr./år

Hushållstyp. Studie- Bostads- Barn- Social- Bidrags- Summa Antal barn stöd bidrag bidrag bidrag förskott" Samboende 0 500 100 0 10 0 610 1 800 600 2 400 60 200 4 060 2 800 1 400 5 300 80 550 8 130 3+ 300 4 000 8 500 490 870 14 160 Ensamboende 0 1 300 100 0 100 0 1 500 1 400 3 600 2 400 400 2 900 9 700 2+ 400 6 400 5 600 510 6 200 19 110

" Bidragsförskott och utfyllnadsbidrag som betalats ut genom försäkringskassorna. Källa: HINK -80.

Tabell 3.27 Obeskattade bidrag," och bidragsförskott/underhållsbidragb i förhållande till disponibel inkomst i olika hushållstyper. År 1980. Procent

Samboende. Antal barn Ensamboende. Antal barn

0 1 2 3+ 0 1 2 3+

Obeskattade bidrag 0,7 3,7 6,9 11,8 2,3 11,0 15,8 24,5 Bidragsförskott/under- hållsbidrag — 0,2 0,5 0,8 — 9,3 15,6 23,9 Nettoinkomstc 99,3 96,1 92,6 87,4 97,7 79,7 68,6 51,6 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100

” Studiestöd, bostadsbidrag, barnbidrag, socialbidrag m. m. 5 Ett bidragsförskott per barn. f Inkomst av lön, företagarinkomst, kapital, sjukpenning, föräldrapenning, pension, arbetsmarknadsstöd, tillfällig förvärvsverksamhet m. m., minus slutlig skatt. Källa: HINK -80.

Av tabell 3.27 framgår att de Obeskattade bidragen utgjorde en större andel av den disponibla inkomsten i familjer med flera barn.

Bland ensamboende med barn utgjorde de Obeskattade bidragen mellan 11 och 25 % av hushållets disponibla inkomster, jämfört med mellan 4 och 12 % i samboendefamiljer. Bidragsförskott/motsvarande utgjorde i ensam- förälderhushållen ett nästan lika stort tillskott som övriga bidrag tillsam- mans. (Se även tabell E.3.9).

Bostadsbidrag

Samboende har bostadsbidrag i betydligt mindre utsträckning och med lägre belopp än vad ensamboende har— framför allt när det finns få barn i familjen.

Tabell 3.28 Hushåll med bostadsbidrag efter antal barn och familjetyp. År 1980

Antal barn Samboende Ensamboende Antal Procent av Antal Procent av hushåll samtliga hushåll samtliga hushåll hushåll Löntagare 1 49 900 15,4 76 400 71,6 2 113 500 32,3 37 600 81,5 3 55 200 55,8 7 100" 93,6 4 16 700 67,8 — — Övriga hushåll med barn 43 800 43.7 30 700 73,5 Totalt 236 5001” 29,6 121 100 75,5

" Tre eller flera barn. " Inkl. fem barn eller flera. Källa: HINK -80.

Tabell 3.29 Genomsnittligt utbetalt bostadsbidrag i procent av maximalt bidrag i löntagarhushåll med barn fördelade efter barnantal och familjetyp. År 1980

Antal Maximalt Samboende Ensamboende barn bidrag _ ' Utbetalt Procent Utbetalt Procent ut- bidrag utbetalt bidrag betalt bidrag Kr./år bidrag av Kr./år av maximalt maximalt bidrag bidrag 1 7 980 3 750 47,0 5 020 62,9 2 9 480 4 225 44,6 7 285 76,8 3 13 380 6 385 47,7 9 970a 74,5 4 14 880 7 805 52,5 — —

" Tre barn eller flera. Källa: HINK -80.

Detta är föga överraskande då bostadsbidraget är inkomstprövat och det oftast finns två inkomster i samboendehushållen. I tabell 3.28 visas hur stor andel av resp. familjetyp som hade bostadsbi- drag. Familjerna är uppdelade på löntagare resp. övriga hushåll. Nästan 30 % av samboende med barn hade bostadsbidrag mot ca 75 % av

de ensamboende. Bland samboende som inte var löntagare var bostadsbi— drag mycket vanligare (närmare 45 %) än bland dem som var löntagare. Någon motsvarande skillnad fanns inte bland ensamboende löntagare resp. icke löntagare. Frekvensen hushåll med bostadsbidrag är starkt relaterad till barnantal särskilt bland samboende.

Bostadsbidrag är också vanligare i familjer med låg förvärvsintensitet. I tabell E.3.10 redovisas närmare hur bostadsbidragen varierar med förvärvs- intensiteten. I samboendehushåll (ej uppdelade på löntagare resp. icke löntagare) med två heltidsarbetande hade ca 11 % bostadsbidrag jämfört med ca 18 % i förvärvskombinationen heltid/lång deltid och ca 48 % vid lägre sammanlagd förvärvsintensitet i hushållet. Bland ensamboende var motsva- rande andelar 68 %, 80 % resp. 81 %. Den högre nivån kan delvis förklaras av att det fanns en heltidsarbetande mindre i ensamboendehushållen.

Storleken på de erhållna bostadsbidragen ökar också med antalet barn. Detta är självklart då bidragsbeloppet ökar med antalet barn. Sannolikt hör det även samman med att de större familjerna oftare hade en lägre förvärvsintensitet och lägre inkomster. I tabell 3.29 redovisas det genom- snittligt utbetalda bostadsbidraget i relation till det maximala bidraget i varje familjestorlek.

Bostadsbidragen beskrivs ytterligare i avsnitt 8.2.

Socialbidrag

Socialbidraget har en något annorlunda karaktär än övriga nämnda stödformer. Det är avsett som tillfällig hjälp, ett redskap genom vilket kommunen kan fullgöra det yttersta ansvar för människors välfärd som åvilar den enligt sociallagstiftningen. Socialbidragen utgår företrädesvis under

Tabell 3.30 Hushåll med socialbidrag efter barnantal och familjetyp. År 1980

Antal barn Samboende Ensamboende Antal Procent av Antal Procent av samtliga samtliga Löntagare 1 7 300 2,2 11 500 10,7 2 7 600 2,2 7 200 15,5 3 7 800 4,8 1 400a 18,6 4 4 300 17,4 — — Summab 24 100 3,0 20 000 12,5 Övriga hushåll med barn 4 700 4,6 9 500 22,6 Totalt 24 600 3,2 29 500 14,6

” Tre eller flera barn. 5 Inkl. fem barn eller flera. Källa: HINK -80.

kortare perioder. De kan dock bli av mera stadigvarande karaktär i vissa fall, exempelvis när brist på barnomsorg och/eller förvärvsarbete gör det omöjligt för en person att försörja sig. Behov av socialbidrag prövas i varje enskilt fall. Kommunen fastställer normer för hur bidragen skall beräknas. Beloppen beräknas i regel som en viss procent av basbeloppet. Procentsatserna varierar efter familjetyp och barns ålder.

Hushåll som fått socialbidrag redovisas i tabell 3.30. Ensamboende föräldrar hade fått socialbidrag i större utsträckning än samboende. Socialbidrag var ungefär fyra gånger vanligare bland ensam- boende (12,5 %) än bland samboende (3 %) med barn. Ju flera barn desto vanligare var det att socialbidrag hade utgått. Detta gällde båda familjety- perna. I tabellen redovisas också gruppen "icke löntagare” som avviker

Tabell 3.31 Genomsnittligt utbetalade socialbidrag (netto) efter barnantal och famil- jetyp. År 1980. Kr. per hushåll

Antal barn Samboende Ensamboende Löntagare 1 2 870 3 730 2 3 530 3 380 3 3 810 2 150" 4 9 275 Övriga barnhushåll 11 710 7 730 Totaltb 4 515 3 495

" Tre eller fler barn. 1” Inkl. fem eller fler barn. Källa: HINK -80.

påtagligt från löntagarna. Andelen som hade fått socialbidrag var högre både för samboende och för ensamboende i denna grupp. Nära 5 % av de ”övriga" samboendehushållen hade fått socialbidrag — jämfört med 3 % bland samboende löntagare. Bland de ensamboende hade nästan en fjärdedel av "övriga” hushåll fått socialbidrag, jämfört med ca 12 % av ensamboende löntagare med barn. Att samboende som inte var löntagare hade ett högre socialbidragsbehov kan möjligen förklaras av att i denna grupp återfinns jordbrukare och småföretagare som relativt sett oftare än andra har många barn (se tabell 3.15). Många barn i kombination med låga inkomster är en tänkbar förklaring till det större behovet av socialbidrag.

Av tabell 3.31 framgår de genomsnittligt utbetalda socialbidragen bland berörda löntagare och icke löntagare efter barnantal och familjetyp.

Bland samboende ökade bidragsbeloppen med stigande barnantal, medan beloppen däremot var lägre i de större ensamförälderfamiljerna än i de mindre. En förklaring till detta är att ensamboende garanteras ett tillskott från den förälder som inte ingår i hushållet.

De utbetalade beloppen var högre bland samboende än bland ensam- boende, utom i ettbarnsfamiljerna. Detta hänger troligen samman med att det finns en vuxen mer i dessa familjer.

Icke-löntagarhushållen hade genomsnittligt sett erhållit högre socialbidrag än löntagarhushållen. Ensamboende föräldrar som inte är löntagare är sannolikt en mycket svag grupp. Här ingår de ensamföräldrar som under en längre tid tvingas leva på socialbidrag då de inte kan få arbete och/eller barnomsorg.

3 .5 Sammanfattning

Detta kapitel kan översiktligt sammanfattas i följande punkter:

D Att vara ensamstående innebär inte alltid att vara ensamboende. D I ca 70 % av barnfamiljerna är föräldrarna gifta och bor tillsammans. Uppskattningsvis drygt 80 % av barnfamiljerna består av samboende föräldrar och knappt 20 % av ensamboende föräldrar. Cl Ca 85 % av barnfamiljerna har ett eller två barn. Drygt 2 % har fyra barn eller flera. B En fjärdedel av barnen saknar syskon under 18 år. Ca hälften av barnen finns i tvåbarnsfamiljer. En fjärdedel av barnen under 18 år finns i flerbarnsfamiljerna dvs. i familjer med tre eller fler barn. El Under 1970—talet har de stora familjerna minskat kraftigt i antal. Antalet familjer med fyra barn eller flera har nästan halverats. Antalet tvåbarnsfamiljer har däremot ökat med ca 10 %. D Födelsekullarna har från mitten av 1960-talet minskat med ca en fjärdedel till ca 95 000 födda. El Under 1970-talet minskade antalet giftermål medan antalet skilsmässor ökade. År 1980 var det drygt 17 000 fler äktenskap som ingicks än som upplöstes genom skilsmässa. El Ju fler barn det finns i familjen desto vanligare är det att föräldrarna är gifta.

D Antaltet barn födda utom äktenskap har ökat. Ca 40 % av barnen föddes av ogift mor är 1980 jämfört med 18 % år 1970. D Antalet ensamstående fäder har ökat kraftigt under de senaste tio åren. El Familjeri glesbygd och familjer där en eller båda föräldrarna är utländska medborgare har oftare många barn. El LO-grupperna med låg utbildning samt jordbrukare och företagare har oftare än övriga socioekonomiska grupper fyra eller flera barn. El Kvinnor med barn förvärvsarbetar i allt större utsträckning. D Kvinnors arbetskraftsdeltagande och graden av sysselsättning är lägre ju fler barn det finns i familjen. D Ensamboende kvinnor med barn studerar i större utsträckning än samboende kvinnor med barn. D Närmare hälften av kvinnor med barn under sju år som är frånvarande från arbetet är hemma på grund av barnsbörd. D Av samboende med barn under 18 år har löntagare i genomsnitt högre taxerade inkomster än jordbrukare, egenföretagare och övriga hushåll som inte består av löntagare. D Ensamboende löntagare med barn har högre taxerad inkomst än övriga ensamboende med barn som troligen i de flesta fall inte förvärvsarbe- tar. D I löntagarfamiljer där föräldrarna sammanbor är den taxerade inkomsten (medianen) ungefär lika stor i familjer med två, tre och fyra barn. Den är högre i familjer med ett barn, där den är lika stor som i familjer utan barn. D Den taxerade inkomsten (medianen) sjunker med stigande antal barn bland ensamboende löntagare. D Faktorinkomsten — inkomst av lön, företagarinkomst, inkomst av kapital rn. m. (före skatt och bidrag) — är i genomsnitt högre än den disponibla inkomsten (efter skatt och bidrag) i samtliga familjestorlekar bland de samboende föräldrarna. Det omvända förhållandet gäller för de ensam- boende föräldrarna. Detta beror på att ensamboende föräldrar får ett ekonomiskt tillskott — underhållsbidrag, bidragsförskott, barnpension — som i regel är lika stort för varje barn. E! Familjernas disponibla inkomster ökar självklart med förvärvsintensite- ten i hushållet. Cl De disponibla inkomsterna är betydligt högre i familjer med två förvärvsarbetande samboende än i ensamförälderhushållen. D Barnfamiljernas disponibla inkomst per konsumtionsenhet är större bland samboende än bland ensamboende. Den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet är högst i familjer där båda föräldrarna arbetar minst heltid plus lång deltid. D Ensamboende med heltidsarbete hade dock en högre disponibel inkomst per konsumtionsenhet än samboende där en förälder arbetar heltid och en mindre än halvtid. E! Samboende har tillsammans högre genomsnittlig utbetald sjukpenning än ensamboende oavsett barnantalet i familjen. EJ Till samboende har också i genomsnitt betydligt högre ersättning betalats ut från föräldraförsäkringen än till de ensamboende. Detta beror på att

El

föräldraförsäkringen riktar sig till familjer med yngre barn. En mycket stor del av föräldrapenningen utnyttjas under barnets första levnadsår då föräldrar ofta bor tillsammans. Bostadsbidrag förekommer oftare ju flera barn det finns i familjen. Andelen familjer med bostadsbidrag är också högre ju lägre förvärvsin- tensiteten är i hushållet. Ensamboendeföräldrar har bostadsbidrag i väsentligt större utsträckning och med högre belopp än vad som är fallet för föräldrar som sammanbor. Andelen hushåll med socialbidrag ökar med antalet barn i såväl samboende- som ensamboendehushåll. Ensamboende med barn har socialbidrag ungefär fyra gånger så ofta som samboende med barn. Bland barnfamiljer som inte består av löntagare utan av jordbrukare, företagare och — främst bland ensamboende — studerande eller arbetslösa uppbär en betydligt större andel socialbidrag och då med högre belopp.

H Analys

4 Kostnader för barn

Hur mycket kostar det att ha barn? Vilka kostnader i ett hushåll bör hänföras till föräldrarna och vilka till barnen? Det går inte att ge ett entydigt svar på dessa frågor, men detär möjligt att göra schablonmässiga uppskattningar. En sådan bedömning redovisas i tabell 4.1.

Kostnaderna för barn i olika åldrar enligt tabell 4.1l omfattar mat, kläder, lek etc. samt del i vissa hushållsanknutna kostnader för el, telefon o. (1. Dessa barnkostnader beräknas ha uppgått till mellan 7000—14000 kr. år 1982 beroende på barnets ålder. Till detta skall läggas kostnader för bostad, barnomsorg, semester och transporter.

För att analysera olika hushållstypers ekonomiska bärkraft behövs en uppfattning om vilka kostnaderna är för den grundläggande försörjningen, såsom mat, kläder, bostad m. m. I detta avsnitt behandlar vi olika sätt att beräkna dessa kostnader. Vi visar, bl. a. med hjälp av material som sammanställts av konsumentverketz, hur mycket barn kostar i olika åldrar och familjestorlekar. Vidare redovisar vi hur konsumentverkets material överensstämmer med den faktiska konsumtionen såsom den redovisats i hushållsbudgetundersökningen (HBU) år 1978. Vi jämför också barnkost-

Tabell 4.1 Av konsumentverket beräknade årliga kostnader för barn i olika åldrar exkl. bostads-, barnomsorgs-, transport- och semesterkostnader. Januari 1982 och 1983". Kr. per år

Ålder Kostnad per år År Januari 1982 Januari 1983" 0 7 200 7 900 3 9 060 10 060 6 10 860 12 050 9 12 240 13 590 12 13 320 14 790 15 13 740 15 250

"Under antagande om att kostnaderna ökat med 11% januari 1982 till januari 1983. Källa: Konsumentverket.

1 En närmare beskriv- ning av ingående kost- nadsposter finns i tabell 4.3.

2 Konsumentverket: Hushållets kostnader — en hjälpreda för din ekonomi.

naderna enligt konsumentverkets beräkningar med existensminimireglernas normer.

4.1. Kostnaderna bestäms av många faktorer

Av hushållsbudgetundersökningen år 1978 framgår att den totala konsum- tionen i en ”normalfamilj” med två vuxna och två barn genomsnittligt sett fördelade sig med ca 18 % på livsmedel, 8,5 % på kläder och skor, 23 % på boendet, 8,5 % på inventarier, 15,5 % på transport och samfärdsel och 11 % på fritid och nöjen. Återstående konsumtion fördelas på diverse varor och tjänster, t. ex. hälso— och sjukvård (1 %), tobak och alkohol (3 %) och personlig hygien (2 %).

En mängd faktorer påverkar konsumtionsmönstret i en familj, vilket innebär att kostnaderna i enskilda familjer kan vara mycket olika.

Av betydelse är t. ex. föräldrarnas förvärvsarbete och inkomst, barnens antal, ålder och behov av barntillsyn .— i eller utanför hemmet. Bostadsort, boendeform — hyrd lägenhet eller ägt småhus — och särskilda behov på grund av handikapp eller sjukdom är ytterligare exempel på faktorer som påverkar kostnadsbilden.

Naturaförmåner av olika slag kan vidare ha stor betydelse. Möjlighet att odla grönsaker, att fiska eller jaga kan sänka matkostnaderna avsevärt.

Vidare finns det betydande skillnaderi hushållens förmåga att genom egna insatser hålla hushållsutgifterna nere. Kunskaper och tid krävs för att t. ex. planera inköp, baka bröd, sy kläder och utföra reparationsarbeten av olika slag. Det tidsutrymme som finns för olika slag av arbete i hemmet varierar också mellan hushållen. Tidsutrymmet påverkas av barnantalet, omfattning- en av förvärvsarbetet och antalet vuxna i hushållet.

En annan betydelsefull faktor för hur kostnaderna fördelas är vilka preferenser som hushållet har. En familj prioriterar mathållningen, medan en annan väljer att äta enkelt för att t. ex. i stället kunna resa eller ha fritidshus.

Sammantaget kan vi konstatera att det inte går att ge ett entydigt svar på frågan om vad barn kostar.

4.2. Metoder att beräkna kostnaderna

Det finns flera metoder att beräkna kostnaderna för den grundläggande konsumtionen i olika hushållsstorlekar. Som exempel kan nämnas konsu- mentverkets budgetförslag till hushållen, existensminimireglerna som används vid beskattning och statistiska centralbyråns hushållsbudgetunder- sökningar, dvs. studier av hushållens faktiska konsumtion. I hushållsbudget- undersökningen är 1978 ingår alla typer av konsumtion, medan konsument— verkets budgetförslag omfattar hushållskostnader, vilket innebär att bl. a. boende och barnomsorg ligger utanför. För boendekostnaden används ofta den övre hyresgränsen för bostadsbidrag i olika familjestorlekar. Kostnader för barnomsorg brukar ofta inte tas med, vilket kan bero på att de varierar särskilt mycket mellan hushållen. Kommunförbundets rekommendationer

år 1978 om avgifter för kommunal barnomsorg har använts ibland. Dessa rekommendationer är dock numera väl gamla.

I många sammanhang används existensminiminivåerna som mått på vad en familj behöver för hushållet — mat, kläder m. m. Vi anser dock att existensminimireglerna har vissa svagheter som analysinstrument. Reglerna tar t. ex. ingen hänsyn till barnens ålder. Vad gäller de bedömningar som legat till grund för nivåerna när de fastställdes år 1976 vet vi endast att den s. k. ”Stockholmsnormen" för socialhjälp var vägledande. Då socialhjälpen främst var avsedd att täcka behov av hjälp under korta perioder och enbart för den allra nödvändigaste konsumtionen, finns det skäl att anta att nivån är väl låg att leva på under längre perioder. Av dessa skäl använder vi existensminiminormerna endast i vissa fall då analysen inte omfattar barn i olika åldrar.

Vi anser inte heller att den faktiska konsumtionen enligt hushållsbudget- undersökningen utgör det bästa tillgängliga materialet för en analys av hushållens ekonomiska bärkraft. Ett skäl till detta är att hushållsbudgetun- dersökningen omfattar all konsumtion såväl nödvändig som mindre nödvän- dig eller av överflödskaraktär. Den faktiska konsumtionen i olika hushålls- grupper är vidare givetvis anpassad till de faktiska ekonomiska möjligheter- na. Exempelvis kan familjer med flera barn ha en lägre konsumtion per familjemedlem än familjer med ett barn eller inga barn. I vilken mån detta kan hänföras till stordriftsfördelar resp. ekonomiska restriktioner är svårt att närmare bedöma.

Mot denna bakgrund har vi valt att i de flesta av våra analyser använda konsumentverkets förslag till hushållsbudget för att beräkna de nödvändiga hushållskostnaderna i olika familjetyper och familjestorlekar. Konsument- verkets material är avsett att vara en vägledning för hushållet och får anses spegla en rimlig standard när det gäller den grundläggande konsumtionen av de varor och tjänster som ingår. Vad som ingår kan betecknas som hushållskostnader. Boende, barnomsorg, transporter och semester är inte med.

Vi redovisar i senare kapitelavsnitt jämförelser mellan konsumentverkets hushållsbudget och existensminiminormerna resp. hushållsbudgetundersök- ningen.

Enligt uppgifter från statistiska centralbyrån överensstämmer den genom- snittliga faktiska boendekostnaden för hyreslägenheter i januari 1982 väl med de övre hyresgränserna för bostadsbidrag. För barnfamiljer låg den faktiska kostnaden mellan en och två procent under den övre hyresgränsen. I hushåll med samboende utan barn låg den faktiska kostnaden något över. Enligt vår uppfattning är därför den övre hyresgränsen ett för ändamålet godtagbart mått på boendekostnaden — om man utgår från att familjen bor i hyreslägenhet. En invändning som kan göras är att yngre barnfamiljer i större utsträckning än äldre bor i det nyare bostadsbeståndet där hyresnivån relativt sett är högre.

I de fall man väljer att använda existensminimireglerna eller enbart konsumentverkets budget vid beräkningar av hushållens kostnader tas ingen hänsyn till eventuella avgifter för barntillsyn. Detta innebär att behovet av disponibel inkomst i familjer med två förvärvsarbetande eller med en ensamboende förvärvsarbetande i vissa fall underskattas. För att så långt det

3 SCB:s årliga undersök- ningar om levnadsför- hållanden (ULF). 4 Konsument -79.

Tabell 4.2 Beräknade besparingar till följd av hemarbete efter barnantal. År 1982. Kr. per år

Aktivitet Samboende med 2 barn 3 barn 4 barn Bakning av matbröd 1 200 1 500 1 800 Mat av råvaror" 3 600 4 500 5 400 Hemsömnad 700 1 000 1 400 Totalt 5 500 7 000 8 600

" Ett mål om dagen i 20 dagar/mån. och två mål om dagen i 8 dagar/mån. Källa: Bearbetning av material från konsumentverket.

är möjligt få en riktig kostnadsbild har vi i våra beräkningar tagit med barntillsynsavgifter. Dessa bygger dels på uppgifter ur statistiska centralby- råns ULF-undersökningar,3 dels på en undersökning om daghemsavgifter som har gjorts av Svenska kommunförbundet.

Det finns en viktig omständighet som vi inte anser det möjligt att ta hänsyn till i våra typexempel, nämligen hushållens möjligheter att genom eget arbete i hushållet påverka familjens ekonomi. Vi kallar detta egenproduktion.

Det är givet att i jämförelse med en ensamboende förälder har två föräldrar i allmänhet bättre möjligheter till egenproduktion i synnerhet om en av föräldrarna är hemarbetande på hel- eller deltid. En undersökning av konsumentverket4 visar att ensamföräldrar i betydligt mindre utsträckning bakar, syr m.m. Vi skall ge ett exempel på vad eget arbete kan betyda ekonomiskt.

Med hjälp av material från konsumentverket har vi beräknat hur mycket hushållsutgifterna kan minska om man bakar matbröd, lagar mat av råvaror i stället för att använda halvfabrikat samt syr kläder. (Tabell 4.2).

Beräkningarna grundar sig på ett material från år 1979 vilket räknats upp med konsumentprisindex (delindex för livsmedel och kläder) till 1982 års nivå. Genom att baka, laga mat av råvaror och sy kläder i stället för att köpa färdigt kan man exempelvis minska hushållsutgifterna med mellan 5 500—8 600 kr. per är.

4.3. Konsumentverkets hushållsbudget

Konsumentverkets budgetförslag är en vägledning för hushållen vid plane- ringen av den egna budgeten. Budgetförslagen bygger på en sammansättning av köpta varor och tjänster som ger en god men inte luxuös standard. Budgetförslagen omfattar inte hela konsumtionen utan de varor och tjänster som kan anses gemensamma för de flesta hushåll. Valet av de varor som ingår har gjorts utifrån vissa förutsättningar, nämligen att familjerna bor i hyrd bostad och inte satsar onormalt mycket tid på hushållsarbete samt att inga familjemedlemmar är sjukliga, handikappade eller i behov av specialkost eller medicinsk utrustning.

Som nämnts tidigare ingår inte bostad, barnomsorg, transporter och semester.

För exempelvis livsmedel, kläder och skor är kostnaderna beroende av hur gamla personerna är. Sådana kostnader beräknas därför efter familjemed- lemmarnas ålder. Familjens storlek ligger till grund för indelningen av övriga budgetposter.

Priserna har, utom när det gäller livsmedel, samlats in i Örebro under oktober 1979. Priserna har räknats upp till nivån i januari 1982 med hjälp av konsumentprisindex. För livsmedel bygger kostnaderna på priser från hela landet i januari 1982. När det gäller varor som håller längre än ett år har inköpspriset fördelats över det antal år varorna beräknats hålla.

För livsmedel bygger beräkningen av kostnaderna på en tvåveckors matsedel med näringsriktig husmanskost. Konditorivaror, saft, öl eller läsk ingår inte.

Med förbrukningsvaror avses tvätt-, disk- och rengöringsmedel. sybehör, hushållspapper, glödlampor osv.

I hälsa och hygien ingår t. ex. tvål, blöjor, rakartiklar, hårklippning, tandläkarbesök. Däremot ingår inte kostnader för glasögon eller läkarbesök för vuxna.

Budgetposten kläder och skor omfattar vanliga, icke modebetonade artiklar samt kemtvätt och skoreparationer. Kostnader för pälsar och specialutrustning för sport ingår inte.

I lek och fritid ingår leksaker, sportutrustning, skivor, böcker, veckotid- ning, bio m. m. Däremot är inte fritidsbåt, slalomutrustning, kamera eller musikinstrument medräknade.

Husgeråd och inventarier avser utrustning till matlagning, städning och klädvård samt lättskötta möbler, lampor och textilier. Frys, disk- eller tvättmaskin ingår inte.

I posten TV, radio, reparationer m. m. finns kostnader för inköp av radio, färg-TV och stereoanläggning samt för reparationer av dessa.

Dagstidningar, telefon m. m. avser telefon, TV-licens, dagstidningar, brev och frimärken.

Kostnaderna för hushållsel är beräknade efter elförbrukningen i hyres- hus. .

Budgetposten försäkringar omfattar en vanlig hemförsäkring och grupp- olycksfallsförsäkringar.

4.4. Kostnader för den grundläggande försörjningen

Vi anser att de budgetposter som konsumentverket valt att redovisa i sina beräkningar är väl valda med hänsyn till vad ett hushåll rimligen behöver. Hushållskostnaderna enligt konsumentverket bör tillsammans med boende- och barntillsynskostnader, beräknade på det sätt som beskrivits ovan, ge en så långt möjligt rättvisande bild av vad ett hushåll behöver för den grundläggande försörjningen. Det är dock viktigt att understryka att beräkningarna är mycket känsliga för vilka antaganden som görs om kanske framför allt boende- och barntillsynskostnaderna. I kostnaderna för den grundläggande försörjningen ingår bl. a. inte transporter och semester.

Konsumentverket visar i sina beräkningar hur stora kostnaderna är per månad. Vi har i våra beräkningar använt dessa månadskostnader samtidigt som vi gjort antaganden om bl. a. barntillsyn. Därefter har årskostnaden beräknats. Beräkningarna bygger på följande antaganden: D Familjen bor i hyrd lägenhet. EI Boendekostnaden är densamma som den övre hyresgränsen för bostads- bidrag. E! Barn i förskoleåldern har barntillsyn utanför hemmet under elva av tolv månader om inte en förälder är hemarbetande. Barntillsynsavgiften har beräknats utifrån ULF -79 där den genomsnittliga barntillsynsavgiften för hushåll som har avgifter för barntillsyn redovisas. Denna avgift har räknats upp till 1982 års nivå med fem procent per är. B Skolbarn äter lunch hemma under tre månaders skollov.

D Skolbarn vistas inte i fritidshem eller annan betald omsorg. EI Föräldrar har en månads semester och äter då alla mål i hemmet.

I vissa budgetposter är kostnaden individanknuten medan den i andra inte går att knyta till en individ utan främst till hushållets storlek. Kostnader för livsmedel, hälsa, hygien, kläder, skor, lek och fritid är individanknutna. Kostnader för förbrukningsvaror, husgeråd, TV, radio, tidningar, telefon, el och försäkringar går inte direkt att hänföra till en viss person. Vi har i beräkningarna antagit att treåringar påverkar kostnaderna för förbruknings- varor och husgeråd men däremot inte övriga hushållsanknutana poster som t. ex. TV, radio, telefon. Barn i de övriga åldrar som finns i exemplen påverkar samtliga budgetposter.

Tabell 4.3 Hushållskostnader för heltidsarbetande ensamboende kvinna med barn" efter antal och åldrar. Januari 1982. Kr. per månad

Varugrupp Kvinna 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 3 år 14 år 3 år+ 16 år 3 år + 3 år + (p) 6 år (p) + 10 år (fl) 7 år + 18 år +14 år (p) 10 är (a) (P) +14 år (p) Livsmedel 86011 325 580 780 1 215 1 390 1 875 Förbrukningsvaror 65 5 5 30 30 55 70 Hälsa, hygien 85 30 45 60 140 105 135 Kläder, skor 190 140 170 295 320 465 645 Lek, fritid 80 70 90 145 170 230 305 Husgeråd 180 60 60 120 120 125 210 TV, radio 50 - 15 15 15 15 20 Tidning, tele 175 — 10 10 20 20 30 El 60 — — — 10 10 10 Försäkring 20 — 10 10 20 20 25 Summa 1 765 630 985 1 465 2 060 2 435 3 325

"p = pojke, tl = flicka. b Varav lunch ute 5 dagar per vecka = 405 kr. per månad. Källa: Konsumentverket.

I tabell 4.3 redovisas samtliga poster som ingår i konsumentverkets budgetförslag för en ensamboende kvinna med barn i olika åldrar. Hushållskostnaderna uppgår för en kvinna med ett treårigt barn till 2 395 kr. per månad (1 765 kr./mån. + 630 kr./mån.). En ensamboende heltidsarbe- tande kvinna med en fjortonårig son har högre kostnader. De sammanlagda kostnaderna är i detta fall 2 750 kr. per månad. I bilaga tabellerna E.4. 1—2 redovisas motsvarande uppgifter för samboende med barn.

Livsmedelskostnaderna är den tyngst vägande posten. Ju äldre barnen är desto större är matkontot. Matkostnaderna för en fjortonårig pojke är närmare 80 % högre än för en treårig. I båda fallen antas barnet äta ett mål om dagen utanför hemmet — treåringen hos dagmamma/på daghem och fjortonåringen i skolan. Även för övrigt gäller att äldre barn kostar mer än yngre barn med ett undantag nämligen vad avser hälsa och hygien. Här ingår kostnaden för blöjor till de allra yngsta barnen (0—2 är) vilka beräknas uppgå till drygt 1000 kr. per år. (Ingår inte i tabellen.)

I tabell 4.4 visas som exempel de kostnader som en ensamboende kvinna med barn i olika antal och åldrar har för den grundläggande försörjning- en.

I tabell 4.5 visas vilka kostnader som med de antaganden vi har gjort, krävs för den grundläggande försörjningen i olika hushållstyper.

Kostnadsnivån är genomgående högre när båda föräldrarna förvärvsarbe- tar jämfört med då en förälder förvärvsarbetar och en är hemarbetande. Skillnaden kan i första hand förklaras av de avgifter för barnomsorg som tillkommer när båda föräldrarna förvärvsarbetar. Vidare varierar kostnader- na med i vilken omfattning måltider äts hemma eller ute. Hänsyn har inte heller tagits till det större tidsutrymme för egen produktion som finns då en förälder är hemarbetande.

Med de antaganden som dessa beräkningar bygger på visar det sig att i de två räkneexempel som avser tvåbarnsfamiljer med förvärvsarbetande

Tabell 4.4 Kostnader för den grundläggande försörjningen fördelade på kostnadsslag. Ensamboende efter antal barn. År 1982. Kr. per månad

Kostnadsslag Kvinna med 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 3år 14år 3år+ 16år 3år+ 3år+7år+ (p) 6 år (p) + 10 år (fl) 10 år (fl) + 18 år +14 år (p) 14 år (p) (p) Hushållskostnader” 2 395 2 750 3 230 3 825 4 200 5 090 Barnomsorgsavgifterb 570 — 690 — 570 570 Boendekostnad” 1 400 1 400 1 400 1 400 1 750 1 750 Totalt 4 365 4 150 5 320 5 225 6 520 7 410

" Konsumentverket. Januari 1982. 17 ULF -79. Uppräknat. c Ovre hyresgränsen enligt bostadsbidragsreglerna.

Tabell 4.5 Kostnader för den grundläggande försörjningen i olika hushållstyper enligt konsumentverkets beräkningar." Bostadskostnad enligt den övre hyresgränsen för bostadsbidrag. Barnomsorgsavgift (endast förskolebarn) för ett barn 570 kr./mån., två barn 690 kr./mån. År 1982

Antal Ålder/könb Ensam- Makar barn boende (kvinna) en förvärvs- båda för— arbetar värvsarbetar

0 30 500 46 000 49 000 1 3 år 51 600 60 300 68 600 1 14 år/p 50 000 63 900 66 900 2 3 år + 6 år 63 100 71 200 79 300 2 16 år/p + 18 år/p 63 500 76 500 79 500 3 3 år + 10 år/fl + 14 år/p 78 400 87 100 95 300 4 3år+7år+10år/t1+

14 år/p 89 500 97 700 106 000

"Januari 1982. bp = pojke, fl = flicka.

föräldrar är kostnaderna ungefär lika stora i hushållet med enbart förskolebarn som i hushållet med äldre tonåringar. Är däremot en förälder hemarbetande är kostnaderna drygt 5 000 kr. högre per år om man har två tonårsbarn jämfört med lika många förskolebarn. Detta beror främst på att det inte finns några avgifter för barnomsorg i detta fall. Kostnaderna för barnomsorg beståri stället av att en förälder inte förvärvsarbetar och således inte har någon inkomst.

4.5. Konsumentverkets hushållsbudget och den faktiska konsumtionen enligt hushållsbudgetunder- sökningen

För att närmare beskriva de skillnader som finns mellan de av konsument- verket beräknade kostnaderna och hushållens faktiska konsumtion har konsumentverket uppdragit åt statistiska centralbyrån att göra en jämförelse av resultaten från hushållsbudgetundersökningen år 1978 och de av konsumentverket beräknade kostnaderna för vissa hushållstyper.

Hushållsbudgetundersökningen år 1978

Hushållsbudgetundersökningens syfte är främst att ge information om fördelningen av hushållens faktiska konsumtion på varor och tjänster samt om olikheter i detta hänseende mellan olika grupper av hushåll. Hushållsbudgetundersökningen utfördes under år 1978 av statistiska centralbyrån. Urvalet bestod av drygt 13 400 privathushåll i Sverige. Med hushåll menas i detta sammanhang en grupp personer som har gemensam bostad och som normalt äter minst ett huvudmål per dag tillsammans. Uppgifterna om hushållens utgifter insamlades främst genom att en person i hushållet bokförde inköpen. Urvalet delades i två grupper där den ena

gruppen skulle medverka i s. k. fullständig bokföring och den andra i s. k. förenklad bokföring. Den fullständiga bokföringen innebar att man under två veckor skulle notera samtliga utgifter. I den förenklade bokföringen skulle utgifter på 50 kr. eller mer som inte avsåg livsmedel noteras. Genom intervjuer insamlades bakgrundsdata om t. ex. bostadstyp och utbildning, samt uppgifter om bl. a. köp av kapitalvaror under hela är 1978.

Hushållsbudgetundersökningen visar att kostnaderna för livsmedel omfat- tar en allt större del av hushållets totala konsumtion ju fler barn som finns i familjen. I familjer med ett litet barn svarade livsmedelskostnaderna bara för 15 % av den totala konsumtionen, medan motsvarande värde för familjer med fyra eller fler barn var 22 %. Utemåltider hade då inte räknats med. Kostnaderna för livsmedel är högre i familjer med stora barn än med små barn. Även livsmedlens andel av den totala konsumtionen är större i hushåll med stora barn än med små barn.

Kostnaderna för kläder och skor är betydligt högre i hushåll med enbart stora barn än med enbart små barn. Delvis förklaras denna skillnad av att hushållen med stora barn i genomsnitt har högre disponibel inkomst än hushållen med små barn och att utrymmet för klädkonsumtion därför är större. Kostnaderna för kläder och skor avsedda för de vuxna är också högre i familjer med enbart stora barn än med enbart små barn. För de stora barnen är emellertid kostnaderna för t. ex. jeans, jackor och sportskor mycket högre än för de små barnen.

Jämförelser mellan hushållskostnader enligt budgetförslag resp. för faktisk konsumtion

För att kunna jämföra konsumentverkets budgetförslag med den faktiska konsumtionen enligt hushållsbudgetundersökningen har indelningen i bud- getposter m.m. i de två undersökningarna måst anpassas till varandra. Resultaten från hushållsbudgetundersökningen har delats upp i de budget- poster som används i konsumentverkets budgetförslag. Anpassningen har utförts efter principen att samma varor och tjänster som finns i konsument- verkets budgetposter skulle ingå i de anpassade budgetposterna. Den konsumtion enligt hushållsbudgetundersökningen som inte ingår i de på detta sätt anpassade budgetposterna redovisas som övrig konsumtion uppdelad på t. ex. bostad, bil och utrikes resor.

Konsumtionsvärdena enligt hushållsbudgetundersökningen från år 1978 har räknats upp till prisnivån i januari 1980. Budgetförslag enligt konsu- mentverket har ställts samman för åldersgrupper och hushållstyper som används i hushållsbudgetundersökningen.

Jämförelsen mellan konsumentverkets budgetförslag och den faktiska konsumtionen enligt hushållsbudgetundersökningen utfördes bl. a. för hushåll i hyrd bostad med ett, två, tre eller fler barn. (Tabell 4.6).

Hushållskostnaderna utgör i genomsnitt omkring hälften av den totala konsumtionen. Andelen är lägre i familjer med få och små barn. I den övriga konsumtionen ingår bostad, barnomsorg, transporter, semester m. m.

Som framgår av tabell 4.6 är överensstämmelsen mellan konsumentver- kets beräkningar och den faktiska konsumtionen tämligen god bland ensamboende med ett förskolebarn och bland samboende med två försko-

Tabell 4.6 Hushållskostnader enligt hushållsbudgetundersökningen år 1978 (HBU) och konsumentverkets hushållsbudget (KOV). 1980 års priser

Hushållstyp Hushållskostnader kr./mån. Hushållskostna- ___—___ der i procent KOV HBU av totalkonsum- tion enl. HBU Ensamboende med ett barn 0— 6 år 1 909 2 260 47 7—17 år 2 016 2 590 50 Samboende med ett barn 0—6 år 2 777 3 309 44 7—17 år 2 883 3 779 48 med två barn 0—6 år 3 384 3 624 46 7—17 år 3 596 4 338 50 med tre barn 4 268 4 303 48 med fyra eller fler barn 5 130 4 686 52

Källa: Konsumentverkets kostnadsberäkningar och hushållsbudgetundersökningen 1978 — en jämförelse.

lebarn. Överensstämmelsen är också god bland samboende med tre barn.

I familjer med upp till tre barn är den faktiska konsumtionen högre än hushållsbudgeten medan det omvända förhållandet råder i hushåll med fyra barn eller fler. Detta beror på att den faktiska genomsnittskonsumtionen av främst livsmedel ligger avsevärt under konsumentverkets förslag om det finns många barn. Det finns flera förklaringar till detta. Det kan förekomma stordriftsfördelar i stora hushåll, stordriftsfördelar som inte har beaktats i konsumentverkets beräkningar. Alternativt kan det vara så att de stora familjerna ändrar matvanor av ekonomiska skäl. Det finns inte utrymme för mer än det nödvändigaste. Om så är fallet finns det anledning att misstänka att stora familjer ofta tvingas leva på en lägre standard. Ytterligare en tänkbar förklaring till de lägre matkostnaderna kan vara att det oftare finns en hemarbetande förälder i mångbarnsfamiljer. Som vi tidigare visat finns det då möjligheter att genom egna insatser hålla matkostnaderna nere (se tabell 4.2).

Överensstämmelsen mellan hushållsbudgetundersökningen och konsu— mentverket är sämre i familjer med äldre barn än med yngre. Detta styrker våra antaganden om att det är nödvändigt att vid t. ex. studier av olika hushållstypers ekonomi ta hänsyn även till barnens ålder.

I det följande redovisar vi närmare hur de olika budgetposterna överensstämmer mellan konsumentverkets hushållsbudget och den faktiska konsumtionen enligt hushållsbudgetundersökningen.

Summan av posterna för livsmedel och utemåltider ger posten för förtäring enligt hushållsbudgetundersökningen. Jämförelsen av denna summa med konsumentverkets budgetförslag för livsmedel visar en god överensstämmel- se för små barnfamiljer. För familjer med två eller fler barn gäller i stort sett att den faktiska konsumtionen är lägre än enligt budgetförslaget och att ju

större hushållet är, desto större är skillnaden. I hushåll med fyra eller fler barn är skillnaden stor mellan konsumentverkets budgetförslag (ca 2 600 kr. per månad) och konsumtionen enligt hushållsbudgetundersökningen (ca 2 100 kr. per månad). Skillnaden mellan budgetförslaget och den faktiska konsumtionen av näringsriktiga livsmedel är ännu större, eftersom det i hushållsbudgetundersökningen till skillnad från i budgetförslaget ingår saft, kaffebröd, sötsaker, chips m. m.

Konsumtionen av förbrukningsvaror är något högre än konsumentverkets budgetförslag för samtliga typer av barnfamiljer.

För hälsa och hygien gäller att den faktiska konsumtionen stämmer överens med budgetförslaget för hushåll med ett barn utom för de ensamboende med ett litet barn. Konsumtionen skiljer sig inte heller från budgetförslaget för samboende med två små barn. I övriga hushållstyper är konsumtionen enligt hushållsbudgetundersökningen lägre än enligt konsu- mentverkets budgetförslag.

Kostnaderna för kläder och skor överensstämmer ungefär med konsu- mentverkets budgetförslag för hushållstyper där det finns stora möjligheter för barnen att ärva kläder av syskon. Det gäller samboende med två små barn samt hushåll med tre, fyra eller fler barn. För övriga hushållstyper med barn är den faktiska konsumtionen högre än konsumentverkets budget för kläder och skor.

Konsumtionen när det gäller lek och fritid är för samtliga hushållstyper betydligt högre än konsumentverkets budgetförslag.

Kostnader för husgeråd och inventarier är lägre än budgetförslaget för dels ensamboende med ett barn och dels samboende med fyra eller fler barn.

För TV, radio, försäkringar, reparationer m. m. samt dagstidningar, telefon m. m. är skillnaderna mellan den faktiska konsumtionen och konsumentverkets budgetförslag små.

4.6. Hushållskostnader enligt konsumentverkets budget och enligt existensminimireglerna

Idet följande jämförs hushållskostnaderna enligt konsumentverkets budget- förslag med motsvarande kostnader beräknade enligt existensminimiregler- na, med vissa avvikelser.

Det s. k. normalbeloppet enligt existensminimireglerna är tillsammans med utgående barnbidrag (inkl. flerbarnstillägg) avsedda att täcka alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnaden dvs. i stort det vi här kallar för hushållskostnader. Normalbeloppet utgjorde tidigare en viss procent av basbeloppet (0,95 för ensamstående, 1,65 för samboende, 0,4 för barn) men är fr. o. m. är 1982 uttryckt som belopp (normalbeloppen för år 1981 efter avrundning) som räknas upp med konsumentprisindex. I vår beräkning av hushållskostnaderna enligt existensminimireglerna har vi inte lagt till flerbarnstillägget. Vi anser att detta är orimligt. Det skulle nämligen innebära att kostnaderna per barn antogs vara högre i familjer med tre eller fler barn än i familjer med ett och två barn. Om det över huvud taget föreligger någon skillnad torde genomsnittskostnaden per barn snarare vara något lägre i flerbarnsfamiljer än i fåbarnsfamiljer.

Tabell 4.7 Jämförelse mellan hushållskostnader i olika familjetyper enligt existensmi- nimireglerna för beskattning resp. enligt konsumentverkets hushållsbudget. Januari 1982. Procent

Antal barn. Konsumentverkets beräkningar i procent Barnens ålder av existensminimum" Ensam- Samboende boende en förvärvs- båda förvärvs- arbetar arbetar 0 127 121 132 1 3 år 108 113 118 1 14 år 126 122 130 2 3år + 6är 107 112 113 2 16 år/p + 18 år/pb 129 123 130 3 3 år + 10 år/fl + 14 år/p 111 113 117 4 3år+ 7år+10år/fl + 14 år/p 111 112 115

" Avvikelse beträffande flerbarnstillägget. b 18-åring = 0,4 basbelopp.

Av tabell 4. 7framgår att existensminiminivåerna är lägre än vad som enligt konsumentverket behövs för uppehållet. I samboendehushåll med en hemarbetande förälder ligger existensminimum ca 10—20 % lägre. För hushåll utan barn eller med äldre barn är avvikelsen betydligt större än för familjer med yngre barn. Om man anser att barnomsorgsavgifterna skall räknas som en nödvändig utgift är avvikelsen ca 30 % i typhushållen med förskolebarn.

4.7. Sammanfattning

Detta kapitel kan sammanfattas i följande punkter.

Det går inte att entydigt bestämma vad barn kostar. Schablonmässiga uppskattningar kan göras. - Enligt konsumentverket kan de nödvändiga kostnaderna för barn

uppskattas till 8 000—15 000 kr. i början av år 1983 beroende på barnets ålder. I genomsnitt kan kostnaderna för barn under 16 år beräknas till ca 13 000 kr. Till detta kommer kostnader för bostad, barnomsorg, transporter och semester. Många faktorer påverkar kostnaderna i en familj vilket innebär att konsumtionsmönstret i enskilda hushåll kan vara mycket olika. D Det finns flera metoder att uppskatta kostnaderna för den grundläggande konsumtionen i olika hushållstyper t. ex. konsumentverkets hushållsbud- get, existensminiminormerna och statistiska centralbyråns hushållsbud- getundersökning. Bostadsbidragsreglerna kan användas för att beräkna bostadskostnader i hyrd bostad. D I de beräkningar som ingåri våra analyser av den ekonomiska bärkraften i olika hushållstyper har vi inte ansett det möjligt att i siffror belysa möjligheterna att genom egna arbetsinsatser sänka kostnaderna för den

grundläggande försörjningen. Vi ger exempel på att samboende, genom att baka matbröd, laga mat av råvaror och sy själva i stället för att köpa färdigt kan sänka utgifterna med ungefär 5 500—8 600 kr. i hushåll med två till fyra barn (är 1982). C! Kostnaderna för bostad, barnomsorg, transporter (inkl. bilinnehav) och semester (inkl. innehav av t. ex. båt och fritidshus) tillhör sannolikt de kostnader som varierar mest. I våra analyser har vi enbart lagt in en schablonmässig uppskattning av kostnader för hyrd bostad och betald barntillsyn.

Jämförelser har gjorts mellan å ena sidan konsumentverkets hushållsbudget och å andra sidan den faktiska konsumtionen enligt hushållsbudgetunder- sökningen år 1978 resp. existensminiminormerna. Vi anser att dessa jämförelser visar att konsumentverkets förslag till hushållsbudget är ett rimligt mått på hushållskostnaderna i vart fall vad gäller små och normalstora hushåll med små barn.

Enligt vår mening är existensminiminormerna inte ett tillräckligt nyanserat mått att använda vid analyser av den ekonomiska bärkraften i familjer med barn i olika åldrar. Konsumentverkets budgetförslag ligger högre än existensminimum, i storleksordningen 10—30 % beroende på barnens antal och ålder samt föräldrarnas förvärvssituation.

”lidit-”L —

' läpp-F"? '.h '8' | |?

'_'|i|'| '| .4 |

i

i- v—u 'n fr.-.”..rgtiz | .

j;" $$ng :

||.it' . ,

”'...

'n'/' lif], *C La,-*

Hu 111,- | illum. ,...-||" - |||-|, år": ._.-.

5 Samlade effekter av skatte- och bidragssystemet i några typhushåll

För att ge en så nyanserad bild som möjligt av hur utgifter och inkomster varierar i olika hushåll har vi valt att belysa läget i några utvalda ”normalfamiljer" år 1982. För att kunna göra jämförelser av den ekono- miska bärkraften i olika familjestorlekar krävs någon form av ”standard- mått”. Vi har valt att beräkna det ekonomiska överskott som varje konsumtionsenhet i en familj har att fritt disponera efter det att kostnaderna för den grundläggande försörjningen dragits från den disponibla inkomsten dvs. summan av inkomst efter skatt och med tillägg för de bidrag som familjen är berättigad till enligt gällande regler. Kostnaderna för den grundläggande konsumtionen har vi beräknat på det sätt som är närmare redovisat i kapitel 4.

I bilaga C redovisas ytterligare jämförelser med hjälp av typhushåll. Dessa omfattar färre hushåll med barn och fler utan barn, bl. a. pensionärer. Kostnaderna för den grundläggande försörjningen har i princip beräknats enligt existensminimireglerna. Analysen avser år 1981 och utvecklingen av de reala disponibla inkomsterna åren 1975—1981.

5 .1 Typhushållen

Utgångspunkt för beräkningarna har varit de faktiska genomsnittslönerna för industriarbetare enligt den officiella lönestatistiken. Lönenivån år 1980 har räknats upp med antagandet att timlönen för en genomsnittlig industriarbetare har ökat med sju procent per år och för en genomsnittlig industritjänsteman med sex procent per år.

Av de åtta typhushållen som vi valt utgörs tre av ensamstående kvinnor som inte bor tillsammans med en man; en halvtidsarbetande med normal inkomst och två heltidsarbetande med låg resp. normal inkomst. Två exempel finns med där den ene av två samboende makar är hemarbetande och den förvärvsarbetande maken har normal resp. hög inkomst. Det vanligaste förhållandet — dvs. kvinnan arbetar deltid — illustreras med ett exempel där båda makarna har normal inkomst, mannen av heltids- och kvinnan av halvtidsarbete. I de två sista exemplen är båda makarna förvärvsarbetande på heltid med normal resp. hög lön. Typhushållen och lönenivåema framgår närmare av nedanstående sammanställning.

Lista över typhushåll Hushållets årsinkomst år 1982

Ensamstående halvtidsarbetande kvinna med

genomsnittlig industriarbetarlön 38 600 Ensamstående kvinna med låg inkomst" 57 900 Ensamstående kvinna med genomsnittlig industri-

arbetarlön 77 200 Gift industriarbetare med hemmamake 85 500 Gift man med hög inkomstb och hemmamake 116 400 Makar med genomsnittlig industriarbetarlön.

Kvinnan halvtidsarbetande 85 500+ 38 600 Makar med genomsnittlig industriarbetarlön 85 500+ 77 200 Makar med hög inkomstb 116 400+102 100

" 75 % av genomsnittlig industriarbetarlön för kvinna. b Industritjänsteman med kvalificerat självständigt arbete.

5.2. Inkomstbeskattningen

Beskattning av olika familjetyper

Vad hushållen kan disponera av sina inkomster bestäms i första hand av beskattningen. Få inslag i inkomstbeskattningen beaktar inkomsttagarens försörjningsbörda. De skattelättnader som finns utgår efter förekomsten av hemarbetande make (hemmamakeavdraget) eller efter förekomsten av barn (förvärvsavdrag, skattereduktion för ensamstående). Det finns numera ingen skattelättnad som varierar med antalet hemmavarande barn. Under- hållsskyldigas försörjningsplikt beaktas dock till en del genom underhålls- avdragen som får göras med ett maximerat belopp per barn. Man kan också ansöka om att enligt existensminimireglerna få skatten nedsatt på grund av stor försörjningsbörda. Vardera maken taxeras för sin inkomst. I fråga om kommunalskatt sker inte någon gemensam skatteberäkning för makarna. Däremot beräknas den statliga skatten genom ett system av blandad sär- och sambeskattning. Arbetsinkomster (A-inkomster) särbeskattas medan kapi— talinkomster (B-inkomster) sambeskattas. I bilaga A finns en beskrivning av familjebeskattningen.

I tabell 5.1 redovisas förhållandet mellan brutto- och nettolön i de typhushåll som vi har valt. Vi har antagit att inga andra avdrag har gjorts än förvärvsavdraget. I exemplen får den ensamstående halvtidsarbetande kvinnan utan barn behålla den största andelen av sin lön (80 %) medan höginkomsttagaren utan barn, relativt sett, får behålla minst (56 %). Vidare framgår hur de familjepolitiskt motiverade Skattelättnaderna påverkar nettobehållningen. För en ensamstående kvinna med barn och genomsnittlig industriarbetarlön medför de särskilda Skattelättnaderna att hon årligen får behålla ca 3 000 kr. mer av sin lön än om hon inte haft barn.

I tabell 5 .2 visas skillnaderna i nettoinkomst vid samma lön mellan hushåll med och utan barn. I samboendehushåll där den ena maken saknar inkomst är nettolönen densamma vare sig det finns barn eller inte. Detta beror på att den skattelättnad — hemmamakereduktionen — som dessa hushåll får inte är

Tabell 5.1 Bruttolön och nettolön i några olika hushållstyper år 1982

Hushållstyp Bruttolön" Nettolön Nettolön i procent av bruttolön utan barn med barn utan barn med barn

Ensamstående halvtidsarbe— tande kvinna med genom- snittlig industriarbetarlön 38 600 28 416 30 896 74 80 Ensamstående kvinna med låg inkomstl7 57 900 40 539 43 219 70 75 Ensamstående kvinna med genomsnittlig industriar— betarlön 77 200 49 742 52 662 64 68 Gift industriarbetare med

hemmamake 85 500 55 113 55 113 64 64 Gift man med hög inkomstc

och hemmamake 116 400 64 890 64 890 56 56 Makar med genomsnittlig industriarbetarlön. Kvinnan halvtidsarbetande 85 500+ 38 600 81 729 82 409 66 66 Makar med genomsnittlig in-

dustriarbetarlön 85 500+ 77 200 103 055 104 175 63 64 Makar med hög inkomstf 116 400+102 100 122 438 123 798 56 57

” Taxerad inkomst som för skattskyldig med förvärvsavdrag är 2 000 kr. lägre än vad som anges i tabellen. b 75 % av genomsnittlig industriarbetarlön för kvinna. f Industritjänsteman med kvalificerat självständigt arbete.

Tabe115.2 Skillnader i inkomst efter skatt i hushåll med och utan barn. År 1982. Kr./år.

Typhushåll Bruttolön Ökning av nettoinkom- sten om det finns barn

Ensamstående halvtidsarbe- tande kvinna med genom- snittlig industriarbetarlön 38 600 2 480 Ensamstående kvinna med låg inkomst 57 900 2 680 Ensamstående kvinna med genomsnittlig industriar- betarlön 77 200 2 920 Gift industriarbetare med

hemmamake 85 500 0 Gift man med hög inkomst

och hemmamake 116 400 0 Makar med genomsnittlig in- dustriarbetarlön. Kvinnan halvtidsarbetande 85 500+ 38 600 680 Makar med genomsnittlig in- dustriarbetarlön 85 500+ 77 200 1 120 Makar med hög inkomst 116 400+102 100 1 360

kopplad till förekomst av barn utan till att en av makarna saknar inkomst. I samboendefamiljer där båda makarna har inkomst är skattelättnaden på grund av förvärvsavdraget beroende av den lägre inkomsten. I våra exempel får två förvärvsarbetande makar med barn årligen mellan 680 kr. och 1 360 kr. mer än motsvarande familj utan barn.

Exemplen är en starkt schabloniserad bild som visar de principiella effekterna av skattesystemet. De illustrerar i första hand den ekonomiska situationeni löntagarhushåll som inte har avdrag för t. ex. underskott av eget hem.

Inkomstberäkningen i fråga om jordbruksfastighet och rörelse sker efter bokföringsmässiga grunder. Detta innebär att taxeringsresultatet ett visst år kan avvika betydligt från det kontantmässigt beräknade överskottet av verksamheten. Räkneexemplen avser således inte egna företagare.

Vi har antagit att hushållen bor i hyreslägenhet och att de inte har några särskilda möjligheter till avdrag på inkomsten. Om hushållen i stället skulle antas bo i eget hem med de möjligheter till avdrag för bl. a. räntekostnader för lån som då finns, skulle nettolönen i de aktuella exemplen bli en annan. Viss del av bostadskostnaden har då redan beaktats. Å andra sidan blir bostadsbidragen lägre än vad som motsvarar den taxerade inkomsten eftersom underskottsavdrag återförs vid inkomstprövningen.

Småhusboende är mycket vanligare i familjer med samboende föräldrar. Enligt ensamförälderkommitténs undersökning (Ensamförälder 1980, Ds S 1981:18) bodde år 1980 31 % av de ensamboende föräldrarna i villa eller radhus jämfört med 79 % av samboende med enbart gemensamma barn och 58 % av samboende där minst ett barn hade en förälder utanför hushål- let.

De ekonomiska aspekter som ligger utanför redovisningen av barnfamil- jernas inkomster i kapitel 3 ligger också utanför våra räkneexempel.

Andel av kostnader för den grundläggande försörjningen som täcks av nettolön

För att få en bild av inkomsternas betydelse för försörjningen har vi beräknat hur stor andel av den grundläggande försörjningen som täcks av enbart nettolönen i de valda hushållstyperna.

Avgifterna för barnomsorg har beräknats på ett annat sätt än i tabellerna 4.3—4 som avsåg genomsnittsutgiften för samtliga barntillsynsformer utanför hemmeti alla inkomstlägen. Avgifterna i typhushållen bygger på antagandet att förskolebarnen vistas i daghem. Avgifterna för detta har beräknats utifrån en studie som gjorts av Svenska kommunförbundet år 1981 som även visar avgifter i förhållande till inkomst. (Se diagram 11.2).

Av tabell 5 .3 framgår att samtliga hushåll utan barn utom den halvtidsar- betande ensamstående kvinnan kan täcka de nödvändiga kostnaderna för sin försörjning. Om det finns två barn i familjen krävs det att båda föräldrarna förvärvsarbetar för att inkomsten skall räcka till. Finns det fyra barn i familjen måste föräldrarna förvärvsarbeta heltid och båda ha en industri- tjänstemannalön. Då föräldern är ensamstående finns i princip en förälder till vars lön är okänd. Denne förälders försörjningsinsats kommer till.

Tabell 5.3 Andel av kostnaden för den grundläggande försörjningen" som täcks av nettolönen i olika inkomstlägen och familietyper. År 1982. Procent __________________-_——_—-— Familjetyp Barnantal och barnens ålder och bruttoinkomstb 0 1 2 3 4

3år 14år(p) 3år+6år 16år(p)+ 3år+10år(fl)c 3år+

18 år (p) + 14 år (p)d 7 år +

10 år (fl) + 14 år (p) _________________—_-— Ensamstående

38 600 93 65 62 53 49 41 36 57 900 133 88 86 72 68 57 50 77 200 163 106 105 86 83 69 60 Makar en förvärvsarbetar 85 500 120 91 86 77 72 63 56 116 400 141 108 102 91 85 75 66 två förvärvsarbetar 85 500+ 38 600 167 119 123 103 104 86 77 85 500+ 77 200 210 146 156 127 131 106 96 116 400+ 102 100 250 170 185 148 156 124 112 ###—__ " Hushållskostnad (enl. konsumentverket) + bostadskostnad (enl. övre hyresgränsen för bostadsbidrag) + barnom- sorgskostnad (end. för förskolebarn. Uppskattningar som bygger på kommunförbundets undersökning år 1981. 5 För skattskyldig med förvärvsavdrag är den taxerade inkomsten 2 000 kr. lägre än vad som anges i tabellen.

Cfl = flicka. 4 p = pojke.

Ensamstående förälder har i regel inte själv hela ansvaret för barnens försörjning.

Skattereglerna innebär att det har stor betydelse för familjeekonomin hur arbetsinkomsterna fördelar sig inom hushållet. Som framgår av följande tablå erhålls största möjliga inkomst efter skatt av en viss sammanlagd bruttoinkomst om makarna har lika stora inkomster. Lägsta utbyte erhålls

___—____-———_

Bruttoinkomst per person. Skatt Nettoinkomst per person per hushåll ___—___— 116 400 51 510 64 890 + + 64 890 0 0 58 200 17 493 40 707 + + 82 294 58 200” 16 613 41 587 ___—_______ Differens Kr./år 17 404 Procent 26,8

_________——_

" Den taxerade inkomsten är 2 000 kr. lägre på grund av förvärvsavdrag.

om endast den ene av föräldrarna förvärvsarbetar. Det finns således starka ekonomiska skäl för makar att jämna ut sina förvärvsarbetstider sinsemellan. Det har emellertid visat sig att mycket få män trots detta förkortar sin arbetstid. Merparten av de kvinnor som förvärvsarbetar gör det på deltid. I 40 till 60 % av barnfamiljerna (beroende på barnantal) förvärvsarbetar emellertid fortfarande den ena föräldern mindre än halvtid eller inte alls.

5.3. Bidragen

De kontantstöd som är aktuella i de valda typhushållen är barnbidrag, flerbarnstillägg och bostadsbidrag. De barn som fyllt 16 år har antagits studera och uppbära studiebidrag. En beskrivning av bidragen finns i bilaga A. Det har förutsatts att handikapp, eller andra särskilda omständigheter som kan grunda rätt till bidrag inte förekommer. Vi har antagit att ensamstående vårdnadshavare får ett ekonomiskt tillskott för berörda barn i form av antingen bidragsförskott eller också underhållsbidrag eller barnpen- sion av samma storlek som bidragsförskottet.

Bidragsförskottet har en speciell karaktär. Det kan betalas ut till en ensamstående vårdnadshavare när den underhållsskyldige föräldern under- låter eller inte har ekonomisk möjlighet att betala underhållsbidrag. Det belopp som betalas ut i bidragsförskott återkrävs av den underhållsskyldi ge i den mån det motsvarar ett fastställt underhållsbidrag. Samhället garanterar således genom bidragsförskottssystemet att ensamstående föräldrar inte blir lidande av att den underhållsskyldige av olika skäl saknar förmåga eller vilja att fullgöra skyldigheten att svara för sin del till sitt barns uppehälle. Bidragsförskottet kompletterar därmed delvis en civilrättslig företeelse. Det finns endast ett begränsat antal fall där varken underhållsbidrag eller bidragsförskott (motsvarande) förekommer.

De vanligaste bidragen

Itabell 5.4 redovisas de sammanlagda bidrag som lämnas vid olika barnantal och i olika inkomstlägen. De bidrag som ingår i beräkningarna är barnbidrag, flerbarnstillägg och bostadsbidrag. Det ekonomiska tillskottet från den förälder som inte tillhör hushållet ingår således inte. Bostadskostnaden antas sammanfalla med den övre hyresgränsen för bostadsbidrag.

Bostadsbidraget är det stöd som normalt har störst betydelse i inkomst- svaga hushåll. Bostadsbidrag lämnas i alla exempel där föräldern är ensamstående, men inte i något av de fall där båda föräldrarna arbetar heltid. I de exempel där båda makarna har en normalinkomst och kvinnan arbetar halvtid uppbärs bostadsbidrag om familjen har tre eller fler barn. I tvåföräldrahushållen med en normal inkomst av heltidsarbete uppbärs bostadsbidrag även om det endast finns ett barn. Bostadsbidraget ökar med antalet barn, men mest mellan andra och tredje (resp. fjärde och femte) barnet. Detta beror på hur den bostadskostnadsanknutna delen av bostads- bidraget varierar med barnantal. Den övre hyresgränsen höjs vid tredje och femte barnet. I de fall den make som förvärvsarbetar har en hög inkomst utgår bostadsbidrag i nämnvärd omfattning först då familjen har tre eller fler barn.

Tabell 5.4 Barnbidrag, flerbarnstillägg och bostadsbidrag i olika typhushåll. År 1982. Kr./år Familjetyp och taxerad inkomst Barnantal 0 barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn

Ensamstående

38 600 1 390 13 320 18 480 27 350 34 410 57 900 0 10 093 15 253 24 522 31 183 77 200 0 8 366 13 526 22 796 29 456 Makar en förvärvsarbetar

85 500 0 7 608 12 768 22 038 28 698 116 400 0 3 000 6 464 15 734 22 394 Makar båda förvärvsarbetar 85 500/38 600 0 3 000 6 000 14 572 21 232 85 500/77 200 0 3 000 6 000 9 750 14 250 116 400/102 100 0 3 000 6 000 9 750 14 250

" För skattskyldig med förvärvsavdrag är den taxerade inkomsten 2 000 kr. lägre än vad som anges i tabellen. Bostadsbidragsgrundande inkomst antas vara 85 % av taxerad inkomst.

Andel av kostnaderna för den grundläggande försörjningen som täcks av bidrag

Hur stor andel av kostnaderna för den grundläggande försörjningen som täcks av barnbidrag, flerbarnstillägg och bostadsbidrag redovisas i tabell 5.5.

Tabell 5.5 Andel av kostnaden för den grundläggande försörjningen som täcks av bidrag." År 1982. Procent

Familjetyp och taxerad Barnantal och barnens ålder inkomst 0 barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 3 år 3 och 6 år 3, 10 och 3, 7, 10 14 år och 14 år

Ensamstående

38 600 5 26 29 35 38 57 900 0 20 24 31 35 77 200 0 16 21 29 33 Makar en förvärvsarbetar

85 500 0 13 18 25 29 116 400 0 5 9 18 23 Makar båda förvärvsarbetar 85 500/38 600 0 4 8 15 20 85 500/77 200 0 4 7 10 13 116 400/102 100 0 4 7 10 13

" Barnbidrag + flerbarnstillägg + bostadsbidrag. Bostadsbidragsgrundande inkomst antas vara 85 % av taxerad inkomst.

Andelen av kostnaderna som täcks av direkta bidrag ökar med stigande barnantal i alla exempel. Vidare har bidragen — självklart — större betydelse ju lägre inkomsten är. Detta är en effekt som givetvis följer av det inkomstprövade bostadsbidraget.

5.4. Inkomster, skatter och bidrag

I diagram 5.1 ges den samlade bilden av inkomster, skatter och bidrag i de valda typhushållen. Exemplet visar de fall då hushållen har tre barn. Ett ekonomiskt tillskott motsvarande bidragsförskottets storlek har lagts in för att ge en fullständigare bild av den disponibla inkomsten i familjer med ensamstående föräldrar.

1 OOO-tal kr.

140 130 120 1 10 100 90 80 70 60 50 40 30

20

Diagram 5.1 Nettoin- komst, skatter och bidrag och bidragsförskott i typhushåll med tre barn. År 1982

Ensamboende Makar med tre barn med tre barn En inkomst Två inkomster

85,5+116,4+ 38,6 77,2 102,1

Inkomst 1 OOO—tal kr

5.5. Ekonomisk bärkraft

För att kunna jämföra den ekonomiska bärkraften i olika familjetyper måste man se både till den disponibla hushållsinkomsten och till hur många personer som skall leva på denna. Som vi tidigare har beskrivit (kapitel 4) har vi valt att räkna fram det överskott som varje typhushåll har att disponera efter det att kostnaderna för den grundläggande försörjningen har dragits från. Vi har därefter beräknat hur stort detta överskott är per konsumtions- enhet.

För att få en fullständig bild av den disponibla inkomsten i de olika typhushållen med ensamstående föräldrar har vi lagt till ett belopp motsvarande bidragsförskottet. Flertalet familjer med ensamstående föräld- rar har ett ekonomiskt tillskott som minst motsvarar nivån på bidragsför- skottet, i form av antingen underhållsbidrag, bidragsförskott eller barnpen- sion. Underhållsbidrag och barnpension kan vara högre än bidragsför- skott.

I tabell 5.6 redovisas det disponibla överskottet, dvs. hur mycket av inkomsten hushållen har kvar att disponera efter skatt och bidrag — samt i ensamboendefallen ett tillskott motsvarande bidragsförskottet — och sedan kostnaderna för den grundläggande försörjningen har dragits ifrån. Av tabellen framgår att stora skillnader i disponibla överskott finns mellan familjer med och utan barn. Beskattningen tar i mycket liten utsträckning hänsyn till förekomsten av barn samtidigt som de bidrag som lämnas täcker en mindre del av kostnaderna för barnen. Det disponibla överskottet minskar med stigande barnantal. Detta gäller makar men inte i samma utsträckning ensamstående med barn. Ensamstående med barn har två skattelättnader (förvärvsavdrag och skattereduktion) medan makar har en (förvärvsavdrag eller skattereduktion). Dessutom täcker bidragen tillsammans med bidrags- förskottet (motsvarande) en betydligt större andel av kostnaderna för varje barn till ensamstående än till samboende föräldrar. Bidragsförskottet representerar den ekonomiska insatsen från den förälder som inte ingår i hushållet. Även bostadsbidraget har stor betydelse för ensamstående med barn som ju endast kan ha en inkomst. För både makar och ensamstående gäller att barnens ålder påverkar det disponibla överskottet.

En stor skillnad finns mellan hushåll som har en resp. två inkomster. Räkneexemplen visar att förvärvsintensiteten i hushållet har ett avgörande inflytande på ekonomin. Hushåll med två inkomster har i exemplen de högsta disponibla överskotten, i synnerhet i de fall makarna arbetar heltid. Överskotten minskar påtagligt vid högre barnantal. I de exempel där makarna har genomsnittlig industriarbetarlön och hustrun arbetar halvtid är överskottet mycket litet (ca 800 kr.) i trebarnsfamiljen och ett underskott (— ca 3 000 kr.) har uppkommit i fyrabarnsfamiljen. Detta trots bostadsbi- dragen. En ensamstående kvinna med genomsnittlig industriarbetarlön och halvtidsarbete har stora försörjningssvårigheter om hon har två äldre studerande tonåringar (— ca 8 000 kr./år). I vårt exempel erhålls inte längre något tillskott motsvarande bidragsförskottet för det äldre barnet.

En genomsnittlig industriarbetarlön räcker i räkneexemplen till den grundläggande försörjningen av en hemarbetande make och ett småbarn, inte till fler barn. Inte heller den lön som en industritjänsteman med ett

Tabell 5.6 Disponibel inkomst utöver det belopp som åtgår till den grundläggande försörjningen." År 1982. Kr./år

Familjetyp och taxerad inkomstb Barnantal och barnens ålder

0 barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn

3år 14år(p) 3år+6år 16år(p)+ 3år+10år(fl)f 3år+7år+ 18 år (p) + 14 år (p)d 10 år (fl) + 14 år (p)

Ensamstående 38 600 — 699 3 736 1 496 5 721 —8 284 6 006 8 881 57 900 10 034 11 622 10 592 12 947 812 13 892 16 767 77 200 19 237 18 460 18 310 19 783 8 528 20 728 23 603

Makar en förvärvsarbetar

85 500 9 153 2 421 —1 134 —3 279 —10 134 —9 909 —13 914 116 400 18 930 7 590 4 035 194 — 6 661 —6 436 —10 441

Makar båda förvärvsarbetar 85 500/38 600 31 744 15 979 18 529 8 174 7 369 791 — 3 214 85 500/77 200 54 070 35 930 40 295 28 235 29 135 15 920 9 755 116 400/102 100 73 453 54 068 59 918 46 208 48 758 34 058 27 843

" Hushållskostnad (enl. konsumentverket) + bostadskostnad (enl. övre hyresgränsen för bostadsbidrag) + barnomsorgskostnad (end. för förskolebarn). Uppskattningar som bygger på kommunförbundets undersökning år 1981.

b För skattskyldig med förvärvsavdrag är den taxerade inkomsten 2 000 kr. lägre än vad som anges i tabellen.

[ fl = flicka.

4 p pojke.

Tabell 5.7 Disponibel inkomst per konsumtionsenhet" utöver det belopp som åtgår till den grundläggande försörjningen! År 1982. Kr./år Familjetyp och taxerad inkomstc Barnantal och barnens ålder 0 barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn

3år 14år(p)tl 3år+6år 16år(p)+ 3år+10år(fl)f 3år+7år . 18 år (p) 14 år (p)4 10 år (fl) + 14 år (p)

Ensamstående 38 600 — 699 2 874 1 032 3 576 -3 452 2 730 3 552

57 900 10 034 8 940 7 305 8 092 338 6 315 6 707 77 200 19 237 14 200 12 628 12 364 3 553 9 422 9 441

Makar en förvärvsarbetar 85 500 5 085 1 153 — 504 —1 366 —3 167 —3 303 —4 216

116 400 10 517 3 614 1 793 81 —2 082 —2 145 —3 164

Makar båda förvärvsarbetar 85 500/38 600 17 636 7 609 8 235 3 406 2 303 264 — 974

85 500/77 200 30 039 17 110 17 909 11 765 9 105 5 307 2 956 116 400/102 100 40 807 25 747 26 630 19 253 15 237 11 353 8 452

" Konsumtionsvikter: Ensamstående 1,0, makar 1,8, barn (0—9 år) 0,3, (10—15 år) 0,45, (16—17 år) 0,6 och (18 år) 0,8.

[7 Hushållskostnad (enl. konsumentverket) + bostadskostnad (enl. övre hyresgränsen för bostadsbidrag) + barnomsorgskostnad enligt uppskattningar som bygger på kommunförbundets undersökning är 1981. Endast för förskolebarn.

0 För skattskyldig med förvärvsavdrag är den taxerade inkomsten 2 000 kr. lägre än vad som anges i tabellen.

4 p = pojke. € tl = flicka.

1Se Ds S 198011. SOFT, rapport från samråds- gruppen om socialför- säkringstillägg.

kvalificerat självständigt arbete har kan ge en familj med mer än ett barn en tillfredsställande ekonomi. I samtliga dessa exempel räcker inte bostadsbi- draget till för att häva inkomstbristerna så att hushållet kan klara den

grundläggande försörjningen.

I exemplen har de hushåll där den ena maken är hemarbetande endast med ett undantag de lägsta disponibla överskotten. I de fall det finns mer än ett barn förekommer inga överskott utan underskott. I hushåll där en make är hemarbetande på heltid finns det dock — givet samma barnantal och ålderssammansättning på barnen — allmänt större möjligheter att genom egna arbetsinsatser hålla hushållsutgifterna nere.

Den omständigheten att det finns en hel årsarbetskraft i hemmet måste vägas in i en bedömning av bärkraften. Enligt beräkningarna i kapitel 4 (tabell 4.2) kan samboende med två till fyra barn sänka sina utgifter med exempelvis 5 500—8 600 kr. per år genom att laga mat av råvaror, baka matbröd och sy kläder i stället för att köpa färdigt. En sådan besparing skulle minska eller uppväga de disponibla underskotten. Vi har emellertid inte ansett det vara möjligt att schablonmässigt räkna med denna typ av ”besparingseffekt”. De större tidsresurserna då en av två samboende är hemarbetande har en ekonomisk betydelse utöver omsorgen om de egna barnen som måste beaktas. Detsamma gäller vid en jämförelse mellan familjer med en resp. två föräldrar.

I tabell 5 . 7 visas det disponibla överskottet per konsumtionsenhet. Vi har valt att bestämma konsumtionsvikterna efter SOFT-normerna,1 då de till skillnad från existensminiminormerna, tar hänsyn till barnens ålder.

Det kan diskuteras om detta är en rättvisande metod att jämföra hushållens ekonomiska bärkraft. Invändningar kan görs mot att barnen antas disponera en relativt sett lika stor andel av det disponibla överskottet som föräldrarna. Konsumtionsbehovet för barnen blir starkt överdrivet i hushåll med hög disponibel inkomst. För att förbättra jämförbarheten skulle en övre gräns kunna sättas för barnens konsumtion och barnens konsumtion först räknas bort från den totala disponibla inkomsten. Viktsystem skulle därefter användas endast för vuxna. Någon sådan metod finns dock inte ännu.

Man ser tydligt bidragsförskottens (motsvarande) betydelse i enförälder- hushållen. Vid en jämförelse mellan en heltidsarbetande ensamboende förälder med makar som båda heltidsarbetar kan man konstatera att överskottet per konsumtionsenhet i dessa typfall visserligen minskar för varje tillkommande barn för den ensamboende men inte alls lika kraftigt som för makarna. Detta beror på att den ensamboende delar försörjningsansvaret med en förälder utanför hushållet. Det finns således en minskning hos den underhållsskyldige, som inte ”syns här”. Med ett barn har makarna årligen ca 3 000 kr. mer att disponera per konsumtionsenhet än ensamboende. Med två barn har de båda familjetyperna ungefär lika stort överskott, medan makar med fyra barn har ca 6 500 kr. mindre att disponera per konsum- tionsenhet jämfört med ensamboende förälder med samma barnantal. Ytterst få ensamföräldrar har dock mer än två barn.

En annan jämförelse som kan göras är mellan en ensamstående heltidsarbetande industriarbetare med två förskolebarn och två heltidsarbe- tande mak'ar i samma inkomstläge och med samma barnantal. Makarnas överskott per konsumtionsenhet är obetydligt lägre (ca 500 kr.) än

ensamförälderhushållets. Dessa familjetyper kan sägas ha samma ekono- miska standard genom att bidragsförskottet (motsvarande) ekonomiskt kompenserar den frånvarande föräldern.

5.6. Något om den reala inkomstutvecklingen åren 1975—1981

I bilaga C redovisas en studie över 18 typhushåll med olika familjesamman- sättning samt olika hög lön eller pension.

Av denna analys framgår att utvecklingen sedan mitten av 1970-talet visar en tydlig skillnad mellan pensionärshushåll och övriga hushåll. Bland typhushållen har samtliga hushåll med förvärvsarbetande fått reala sänk- ningar av sina disponibla inkomster från år 1975 till år 1981, medan samtliga pensionärshushåll har fått reala höjningar. Utvecklingen, som närmare framgår av diagram C.3 i bilagan, avser inte ett och samma hushåll över tiden utan den genomsnittliga nivån för resp. typhushåll varje år.

Makar som tillsammans arbetar en och en halv heltid och som har två barn har ungefär lika stort disponibelt överskott som pensionärer utan ATP. Pensionärerna, särskilt de utan ATP, har fått väsentliga reala förbättringar. Detta beror främst på de successivt ökade pensionstillskotten. Folkpensio- nären utan ATP har sålunda nästan fördubblat sitt disponibla inkomstöver- skott. Fortfarande ligger dock den ensamstående folkpensionärens överskott väsentligt under det överskott som en ensamstående förvärvsarbetare utan barn har. Ensamstående utan barn med genomsnittlig industriarbetarlön har ett överskott utöver existensminimum som är omkring tre gånger så stort som folkpensionärens.

Skillnaderna i disponibla överskott mellan hushåll med olika grader av hemarbetande make var mindre är 1975 än är 1981. En viktig förklaring till detta torde vara förändringar i bostadsbidragen.

I bilagans tabeller C.1—3 redovisas den reala inkomstutvecklingen åren 1975—1982 för några vanliga typhushåll: samboende industriarbetare med två barn och förvärvskombinationen heltid/halvtid, ensamstående kvinnlig heltidsarbetande industriarbetare med ett barn samt ensamstående pensio- när utan ATP. För dessa hushållstyper inträffade bl. a. följande förändringar under perioden. Bruttoinkomsten sjönk realt sett och låg år 1982 på en lägre nivå än år 1975. Inkomsten efter skatt sjönk realt sett mer än bruttoinkom- sten beroende bl. a. på att inkomstskattens andel av årsinkomsten ökade. Detta beror bl. a. på att den genomsnittliga kommunala utdebiteringen höjdes från drygt 25 till knappt 30 %. Barnbidraget steg något åren 1975 till 1980. Fr. o. m är 1981 urholkades bidraget och låg år 1982 under nivån år 1975. Bostadsbidragen urholkades för ett och tvåbarnsfamiljerna. Grund- pensionen sjönk något i fasta priser, vilket dock mer än väl uppvägdes av att pensionstillskotten mer än fördubblades under denna tid. Det kommunala bostadstillägget för pensionärer (KBT) hade samma värde i fasta priser under andra hälften av 1970-talet men sjönk mellan år 1981 och 1982. Detta berodde på att pensionären enligt nya statsbidragsregler till kommunerna själv skulle betala 80 kr. per månad av bostadskostnaden. Det bör dock påpekas att storleken på KBT varierar mycket mellan kommunerna.

Pensionärer boende i kommuner som betalar KBT som täcker hela lägenhetshyran har naturligtvis haft en annan utveckling.

5 .7 Sammanfattning

Vi konstaterar sammanfattningsvis att inkomstbeskattningen i huvudsak sker utan hänsyn till hushållets storlek. Bidragen täcker en mindre del av barnkostnaderna utom för ensamstående med barn, om man beaktar möjligheterna att få bidragsförskott eller motsvarande. Den individuella beskattningen, skatteskalornas utformning och bidragsnivåerna innebär att det är stora skillnader i disponibla överskott mellan barnfamiljer och familjer utan barn och mellan familjer med olika antal barn. Förvärvsintensiteten i hushållet har en avgörande betydelse för familjeekonomin. Stor betydelse har också lönenivån.

Familjer med två inkomster särskilt av heltidsarbete har i våra räkne- exempel den bästa ekonomiska situationen. Det krävs en hög lön för att med en inkomst ge båda föräldrarna och tre eller fler barn en tillfredsställande försörjning.

Industriarbetande makar som tillsammans arbetar en och en halv heltid och som har två barn har ungefär ett lika stort disponibelt överskott som ett pensionärspar utan ATP.

Beräkningarna över typhushållens bärkraft år förenklade men ger en bild av hur skatte- och bidragssystemet fungerar. Ett antal ekonomiska faktorer har inte beaktats, t. ex. möjligheterna att sänka utgiftsbehovet genom eget arbete i hemmet. Utanför redovisningen ligger också stöd från den äldre generationen, möjligheterna att utnyttja krediter och sparade medel, kapitalinkomster m. m. Familjeekonomin påverkas också av boendeform och bostadsort.

Beräkningarna avser år 1982. Vid ingången av år 1983 fördubblades flerbarnstilläggen och bostadsbidraget höjdes. Dessa åtgärder har förbättrat flerbarnsfamiljernas ekonomi i förhållande till fåbarnsfamiljernas.

6 Familjepolitiskt motiverade skattelättnader

Vi har i det föregående visat att beskattningen sker med ringa beaktande av familjens försörjningsbörda. Vi skall i detta kapitel gå in närmare på bakgrunden till nuvarande familjebeskattning och på hur de hushåll ser ut som kan tillgodogöra sig de få familjepolitiskt motiverade skattelättnader som finns kvar, förvärvsavdraget och skattereduktionen för hemmamakar samt ensamstående med barn. Vi behandlar inte underhållsavdraget som medges bidragsskyldiga föräldrar. Möjligheterna att få preliminärskatten nedsatt enligt existensminimireglerna tas upp i kapitlen 8 och 15. En beskrivning av nuvarande familjebeskattning finns i bilaga A (avsnitt 2.1).

I föl jande tablå visas antal inkomsttagare efter civilstånd som år 1980 hade förvärvsavdrag resp. skattereduktion.

Ensam- Makar Makar Totalt stående med barn utan barn Förvärvsavdrag 177 400 772 000 — 949 400 Skattereduktion 201 600" 152 800 111 400 465 800 Totalt 201 600 924 800 111 400 1 237 800

" Varav 177 400 också har förvärvsavdrag. 24 200 ensamstående hade endast barn i åldern 16—18 år och därmed enbart skattereduktion. Källa: Riksrevisionsverket.

6.1. Historisk bakgrund

Tiden före år 1960

Den egentliga familjebeskattningen kan sägas börja år 1919 även om sambeskattning och hänsynstagande till försörjningsbörda, genom en rätt till avdrag för varje barn som den skattskyldige försörjde, hade funnits redan tidigare. År 1919 infördes emellertid förvärvsavdrag och egentligt ortsav- drag. Skälet till förvärvsavdraget var att en hustru som förvärvsarbetade hade begränsade möjligheter att utföra hemarbete som kunde hålla levnadskostnaderna nere. Ortsavdragen, som skulle motsvara existensmini- mum, var differentierade efter försörjningsbördan samt levnadskostnaderna på orten.

Förändringarna i familjebeskattningen avsåg länge i första hand beräk- ningen av ortsavdrag, något som var förklarligt med hänsyn till att ortsavdragen motsvarade existensminimum och att progressiviteten i skatte- skalorna var förhållandevis svag. En skarpare progression för ensamstående utan hemmavarande eller underhållet barn åstadkoms genom att ortsavdra- get för dem trappades av vid högre inkomster. I samband med att ortsavdraget för familjer höjdes avskaffades förvärvsavdraget. Detta moti- verades dels med höjningen av ortsavdraget, dels med att motsvarande kostnader uppkom också för ogifta kvinnor, änkor och frånskilda (år 1938).

En principiellt viktig förändring av familjebeskattningen skedde år 1947. Barnavdraget avskaffades och ersattes med barnbidrag. Skälet var främst att ett stort antal familjer på grund av låg inkomst inte kunde utnyttja avdraget och således gick miste om stödet. Samtidigt återinfördes förvärvsavdraget. Detta motiverades återigen med att förvärvsarbetet måste förutsättas åsamka kostnader och att en hustru som arbetade i hemmet tillförde familjen en naturainkomst som inte beskattades.

En större omläggning av familjebeskattningen skedde år 1952. Då infördes skilda skatteskalor för gifta och ogifta. Ortsavdragen bestämdes till dubbelt så stort belopp för gifta som för ogifta — trots att detta stred mot principen att ortsavdragen skulle motsvara existensminimum. För gifta var skatteskalan i botten utformad efter tudelningsprincipen. Detta innebar att skatten för gifta med viss sammanlagd inkomst blev dubbelt så stor som för en ogift med hälften så stor inkomst. Förvärvsavdraget, som delvis hade kommit att betraktas som ett sätt att mildra sambeskattningen, sänktes för gifta kvinnor som inte hade hemmavarande barn under 16 år.

] 960-talet

Förvärvsavdraget höjdes år 1960. Det utformades så att det tidigare förhållandet bibehölls att maximalt avdrag uppnåddes vid normal inkomst av helårsarbete för gift yrkeskvinna med barn. Ensamstående vårdnadshavare gavs rätt att få samma ortsavdrag som äkta makar och att beskattas efter skatteskalan för gifta. För underhållsskyldiga infördes rätt till avdrag för utbetalt underhållsbidrag med visst högsta belopp.

År 1962 infördes förvärvsavdrag för ensamstående med hemmavarande barn.

Allmänna skatteberedningen (år 1964) avvisade särbeskattning men diskuterade frågan om en beskattning av ej förvärvsarbetande hustrus arbetsinsats i hemmet. En sådan beskattning ansågs emellertid strida mot vedertagna principer (ingen beskattas för att han eller hon sköter hem, hushåll, kläder m. m.) och leda till svårbemästrade värderingsfrågor (beskattning grundad på faktisk arbetsinsats eller schablonbelopp). Man övervägde att medge en skattskyldig med hemmamake endast enkelt ortsavdrag. Med hänsyn till barnfamiljer, där hustrun ofta var hemma, samt med tanke på de fall där hustrun inte kunde skaffa sig förvärvsarbete ansågs en sådan åtgärd inte möjlig att genomföra utan vissa undantag. Skäl för undantag kunde vara att det fanns hemmavarande minderåriga barn eller att hustrun hade uppnått 50 års ålder. Någon förändring föreslogs inte.

Beträffande förvärvsavdraget ansåg beredningen att det borde slopas i de fall det inte fanns hemmavarande minderåriga barn, eftersom det i dessa fall inte uppkom några särskilda kostnader som på detta sätt borde beaktas vid beskattningen. I övrigt föreslogs att förvärvsavdraget skulle höjas.

År 1965 höjdes förvärvsavdraget ånyo så att maximiavdraget alltjämt erhölls vid en normal årsinkomst av heltidsarbete.

Vidare infördes år 1965 frivillig särbeskattning för arbetsinkomster.

Skattereformen år 1970

Vid 1970 års skattereform infördes nuvarande system för beskattning av äkta makar. Ortsavdraget, som fick benämningen grundavdrag, individualise- rades. En gemensam skala för gifta och ogifta infördes.

Den skatteskärpning som genom reformen skulle inträffa även i ganska låga inkomstlägen för familjer där bara en av makarna förvärvsarbetade ansågs emellertid inte godtagbar. Eftersom omvårdnaden om barn och anhöriga eller brist på arbetstillfällen på många orter hindrade att båda makarna förvärvsarbetade, ansåg man att övergången till särbeskattning borde göras mjukare för dessa familjer medan utbyggnaden pågick inom arbetsmarknad och socialpolitik. Av dessa skäl infördes hemmamakereduk- tionen. Denna kunde också ses som en ersättning för att ena maken inte längre tillgodofördes ortsavdrag som den andra maken inte kunde utnyttja. Då ensamstående med hemmavarande barn under 18 år hade beskatttats som gifta fick de också rätt till skattereduktion.

Beträffande förvärvsavdraget uttalades att det var en typ av avdrag som inte hörde hemma i ett individuellt beskattningssystem. Man ansåg det emellertid ofrånkomligt att övergångsvis bibehålla denna avdragstyp med hänsyn till de ogynnsamma verkningarna för barnfamiljerna som det skulle medföra att avskaffa avdraget. Förvärvsavdraget fick i huvudsak sin nuvarande konstruktion, vilket alltså bl. a. innebar att det slopades helt för familjer utan hemmavarande barn under 16 år och att anknytningen till inkomsttagarens kön helt föll bort. Maximibeloppet sänktes, något som skulle ses mot bakgrund av övriga ändringar i skattesystemet, vilka gynnade makar som båda förvärvsarbetade. Att inkomstgränsen för att uppnå maximalt avdrag genom detta sänktes från 11 000 kr. till 8 000 kr. och den tidigare anknytningen till en heltidsinkomst helt gick förlorad, synes inte ha berörts i lagstiftningsärendet.

1972 års skatteutredning

Familjebeskattningen togs ånyo upp till diskussion i slutbetänkandet från 1972 års skatteutredning (år 1977). Enligt utredningen var det av principiella skäl önskvärt med en helt individuell beskattning. Utredningen fann emellertid att det av praktiska skäl — främst av skatteflyktsnatur — inte var möjligt eller lämpligt att lägga fram förslag om detta. Frågan borde emellertid aktualiseras i samband med kommande överväganden angående äktenskapets civilrättsliga rättsverkningar. Utredningen uttalade som utgångspunkt för sina överväganden att samhällets stöd till barnfamiljerna numera ansågs böra ske genom åtgärder på det sociala området och inte genom förmåner vid beskattningen. Barnfamiljernas relativt sett sämre

ekonomiska situation måste dock beaktas vid bedömningen av de kvarva- rande Skattelättnaderna.

Beträffande förvärvsavdraget anförde utredningen att det delvis hade karaktären av ett omkostnadsavdrag och därför inte stod helt i strid med den förut angivna principen. Någon ändring av reglerna för avdraget föreslogs inte.

Vad avser skattereduktionen ansåg utredningen att denna, liksom avdraget för underhåll av icke hemmavarande barn, borde avvecklas. De berörda barnfamiljerna borde kompenseras för detta. De modeller som hade utarbetats (och som avsåg avveckling även av förvärvsavdraget) gav en viss förbättring åt flerbarnsfamiljer men en viss försämring för familjer med ett och (i vissa fall) två barn. Enligt utredningen var detta inte acceptabelt. Vidare ansåg man att den skatteskärpning som skulle inträda skulle ge oacceptabla effekter för vissa hushåll med äldre hemmamake.

I reservationer och särskilda yttranden framfördes ytterligare synpunkter på familjebeskattningen. Bland de framförda synpunkterna kan nämnas dels önskemål om viss utjämning av kostnadsskillnaderna mellan offentlig och privat barntillsyn genom att lägga de faktiska kostnaderna för barntillsyn till grund för förvärvsavdraget, dels förslag om sänkning av procentsatsen för avdraget från 25 till 15, höjning av maximibeloppet från 2 000 kr. till 3 000 kr. och sänkning av åldersgränsen till 10 eller möjligen 12 år. Som skäl för det senare förslaget anfördes att det maximala beloppet borde bestämmas så att det inte rådde tvivel om att minst så stora kostnader uppkom om båda föräldrarna hade heltidsarbete och att kostnaderna kunde antas bli lägre om någon av föräldrarna arbetade halvtid eller mindre. Vidare angavs att differentieringen i praktiken måste ske efter inkomstens storlek, att 20 000 kr. år 1979 var en rimligare gräns för fullt avdrag än 8 000 kr. samt att det knappast med fog kunde hävdas att barntillsynskostnader regelmässigt förelåg ända till dess barnet fyllde 16 år.

Jämställdhetskommittén

Jämställdhetskommittén (Ju 1976:08) har i betänkandet (SOU 1982:18) Förvärvsarbete och föräldraskap tagit upp familjebeskattningen från jäm- ställdhetssynpunkt och uttalat att det är angeläget att skattesystemet utformas så att det byggs in en stimulans för jämställda inkomster i samboendet. Vidare anför kommittén:

”Det nuvarande förvärvsavdraget, som ger full effekt vid en inkomst av 8 000 kr. per år, är exempel på avdrag som inte följt löneutvecklingen och därför inte längre i sig stimulerar till en mera fast anknytning till arbetsmarknaden.

Kommittén anser att tiden nu är inne för att avveckla skattereduktionen för hemarbetande make. Genom att denna skattelindring minskar eller helt upphör för den förvärvsarbetande maken när den andre börjar förvärvsarbeta, har den en återhållande effekt på mannens intresse för att samlevande kvinna skall börja förvärvsarbeta."

Skatteomläggningen åren 1983—1985

Den inkomstskattereform som genomförs under åren 1983—1985 syftar till en sänkning av marginalskatterna och en begränsning av underskottsavdragens

skattemässiga värde. I samband därmed sker en begränsning av sambeskatt- ningen av kapitalinkomster. Övriga inslag i familjebeskattningen berörs däremot inte av reformen.

6.2. Förvärvsavdrag

Antalet inkomsttagare med förvärvsavdrag (2 000 kr.) har ökat med drygt 30 % under 1970-talet, från ca 725 000 år 1971 till nästan 950 000 år 1980. Bakom denna utveckling, som närmare framgår av tabell 6.1, ligger dels en ökning av antalet fall där båda makarna förvärvsarbetar, dels en ökning av antalet ensamstående med barn.

Förvärvsavdragets betydelse för den enskilda familjens ekonomi har dock minskat under samma period. Detta beror på den allmänna prisutvecklingen ikombination med att avdragsbeloppet inte har höjts. År 1971 hade 2 000 kr. ungefär samma köpkraft som 5 500 kr. år 1982.

Hushållets direkta utbyte av förvärvsavdraget beror på marginalskatten hos den inkomsttagare som utnyttjar avdraget. Det direkta utbytet, här benämnt skattesubventionen], ökar således med stigande taxerad inkomst. För ensamstående med barn ökar skattesubventionen med stigande taxerad inkomst i hushållet, vilket inte behöver vara fallet i familjer med två inkomsttagare där avdraget görs på den lägsta inkomsten. För att få en fullständig bild av förvärvsavdragets effekter måste man också beakta hur avdraget påverkar de hushåll som ligger i sådana inkomstnivåer att bostadsbidrag kan lämnas. Den bostadsbidragsgrundande inkomsten beräk— nas utifrån hushållets taxerade inkomst. Förvärvsavdraget minskar den taxerade inkomsten och kan därigenom höja bostadsbidragets storlek. Det bästa totala utbytet av förvärvsavdraget har de familjer som på grund av skatteskalor och bidragsregler har höga marginaleffekter. De sammanlagda fördelningsmässiga effekterna av förvärvsavdraget kan därför inte för alla familjer utläsas av hur den direkta skattesubventionen ökar med stigande taxerad inkomst hos den inkomsttagare som gör avdraget.

Tabell 6.1 Antalet inkomsttagare med förvärvsavdrag inkomståren 1971—1980 (avrun- dade tal)

Inkomstår Antal inkomsttagare 1971 725 000 1972 815 000 1973 780 000 1974 890 000 1975 870 000 1976 915 000 1977 925 000 1978 930 000 1979 933 000 1980 949 000

1 Term enligt riksrevi- Källa: Riksrevisionsverket. sionsverkets statistik.

Tabell 6.2 Personer med förvärvsavdrag fördelade efter kön, civilstånd och genomsnittlig skattesubvention. lnkomståret 1980

Familjetyp Män Kvinnor Totalt Antal Pro- Belopp Antal Pro- Belopp Antal Pro- Belopp cent cent cent

Sam-

taxerade 85 400 11 810 686 600 89 771 772 000 100 775 Ensam-

stående 26 500 15 1 084 150 900 85 876 177 400 100 907

Totalt 111 900 12 875 837 500 88 790 949 400 100 800

Källa: Material från riksrevisionsverket.

Den statistik över förvärvsavdraget som redovisas i det följande avser år 1980 och bygger på material som tagits fram inom riksrevisionsverket. Uppgifterna baseras på ett stickprov på 20 000 deklarationer.

Som framgår av tabell 6.2 hade nästan 950 000 inkomsttagare förvärvsav- drag år 1980. Detta motsvarar 83 % av samtliga familjer med barn under 18 år. Den genomsnittliga skattesubventionen var 800 kr. Nästan 90 % av inkomsttagarna var kvinnor, vilket förklaras av att avdraget får göras av den make som har lägst inkomst dvs. oftast hustrun. Vidare utgör kvinnorna huvuddelen av de ensamstående som har barn. Den genomsnittliga skattesubventionen bland kvinnor var ca 790 kr., 85 kr. lägre än bland männen. Skillnaden i subventionsnivå var större mellan gifta/samboende och ensamstående än mellan könen, nämligen drygt 130 kr., 775 kr. bland samtaxerade och 910 kr. bland ensamstående. Beloppsmässigt har således

Tabell 6.3 Antal personer med förvärvsavdrag fördelade efter familjetyp och taxerad inkomst. Inkomståret 1980

Taxerad Samtaxerade Ensamstående inkomst __ 1 OOO-tal kr. Antal Procent Antal Procent 9 85 300 11 5 700 3 10—19 82 000 11 7 900 4 20—29 116 700 15 16 400 9 30—39 167 900 22 26 600 15 40—49 119 200 15 38 300 22 50—59 85 800 11 34 800 20 60—69 61 600 8 23 200 13 70—79 23 600 3 11 400 6 80—89 15 000 2 6 500 4 90—99 6 700 1 3 100 2 100— 8 100 1 3 500 2 Totalt 771 900 100 177 400 100

Källa: Material från riksrevisionsverket.

avdraget något större betydelse för ensamstående, vilka utgör en mindre del, knappt 20 %, av de nära 950000 inkomsttagare som åtnjöt förvärvsav- drag.

Den högsta genomsnittliga skattesubventionen ca 1 100 kr., hade ensam- stående män och den lägsta, ca 770 kr., hade samboende kvinnor. Hur skattesubventionen varierar med kön och familjetyp bestäms naturligtvis främst av i vilken omfattning inkomsttagarna förvärvsarbetar. Detta har vi närmare redovisat i avsnitt 3.3.

Hur förvärvsavdraget fördelar sig efter taxerad inkomst för samtaxerade och ensamstående återspeglar också de förhållanden rörande förvärvsarbete och inkomster som vi redovisat i kapitel 3. Samboende kvinnor med barn förvärvsarbetar i mindre utsträckning än ensamstående kvinnor med barn och har därför i genomsnitt lägre inkomster. Av samboende inkomsttagare

Tabell 6.4 Ensamstående med förvärvsavdrag fördelade efter taxerad inkomst och genomsnittlig skattesubvention. Inkomståret 1979". Kr./år

Taxerad Antal Procent Skatte- inkomst subvention 1 OOO-tal kr.

—19 14 600 8 580 20—39 54 800 32 890 40—59 70 000 40 980 60—79 26 000 15 1 240 80—99 5 800 3 1 510 100— 3 200 2 1 610 Summa 174 400 100 930

aUppgift för år 1980 saknas. Källa: Material från riksrevisionsverket

Tabell 6.5 Samtaxerade med förvärvsavdrag fördelade efter hushållets sammanlagda taxerade inkomst och genomsnittlig skattesubvention. lnkomståret 1979". Kr./år

Taxerad Antal Procent Skatte- inkomst subvention 1 OOO-tal kr.

19 14 300 2 490 20—39 29 100 4 550 40—59 79 600 11 560 60—79 130 400 17 650 80—99 185 300 24 740 100—124 181 700 24 870 125—149 71 300 9 1040 150—174 34 500 5 1 010 175— 32 000 4 1 150

Summa 758 200 100 780

aUppgift från år 1980 saknas. Källa: Material från riksrevisionsverket.

2 Uppgifter för år 1980 saknas.

med förvärvsavdrag hade 22 % en taxerad inkomst på högst 20 000 kr. mot 7 % av de ensamstående. Av de samtaxerade hade 15 % en taxerad inkomst över 60 000 kr. mot 27 % av de ensamstående. (Tabell 6.3).

Som vi tidigare nämnde innebär regelsystemet att skattesubventionen för ensamstående ökar med stigande taxerad inkomst i hushållet, men att så inte behöver vara fallet för makar eftersom avdraget görs av den make som har den lägsta inkomsten. Det visar sig emellertid att — åtminstone är 19792 — ökade skattesubventionen i genomsnitt med stigande inkomst även bland dem som var samtaxerade. Ett skäl till detta är att människor med likartad utbildning och därmed likartad lönenivå ofta bildar familj. Ungefär hälften av de samtaxerade med förvärvsavdrag hade sammanlagda taxerade inkomster mellan 80 000 och 125 000 kr. (Se tabellerna 6.4—5 ).

6.3. Skattereduktion för hemmamakar och ensamstå- ende med barn

Antalet inkomsttagare med skattereduktion (1 800 kr.) har under 1970-talet minskat från drygt en miljon till ca 465 000. (Tabell 6.6). De uppgifter som redovisas om skattereduktion är — liksom uppgifterna om förvärvsavdraget — hämtade ur material som är framtaget inom riksrevisionsverket.

År 1971 utgjorde inkomsttagare med hemmamake den dominerande andelen av det totala antalet inkomsttagare med skattereduktion (86 % mot 57 % år 1980). Kvinnornas förvärvsfrekvens har ökat starkt under 1970-talet särskilt bland yngre kvinnor. En betydande del av dem som var hemmamakar år 1977 har pensionerats och därigenom fått egen inkomst. Detta har sammantaget lett till en kraftig minskning av antalet inkomsttagare med skattereduktion (— ca 70 %). Däremot har antalet ensamstående föräldrar

Tabell 6.6 Antalet inkomsttagare med skattereduktion inkomståren 1971—1980

Inkomstår Antal inkomsttagare med skattereduktion Totalt därav

Ensamstående Inkomsttagare med barn med hemmamake

1971 1 015 500 140 000 875 000 1972 958 200 149 300 809 000 1973 901 500 159 400 742 100 1974 761 000 167 000 593 900

1975 685 800 177 400 508 400 1976 605 500 186 300 419 200 1977 546 700 193 300 353 400 1978 494 600 203 200 291 400

1979 462 900 198 300 264 600 1980 465 800 201 700 264 100

Källa: Material från riksrevisionsverket.

Tabell 6.7 Inkomsttagare med skattereduktion för hemmamake med resp. utan barn under 18 år. Inkomståret 1980

Familjetyp Antal hushåll Genomsnittlig ___—___— reduktion Antal Procent kr./hushåll

Gifta med barn Hel reduktion 70 900 46 1 800 Reducerad 81 900 54 860 Totalt 152 800 100 1 294

Gifta utan barn Hel reduktion 58 500 53 1 800 Reducerad 52 900 47 810 Totalt 111 400 100 1 332

Samtliga 1 310

Källa: Material från riksrevisionsverket.

med skattereduktion ökat (+ ca 45 %). Detta beror bl. a. på ändringar i samlevnadsmönstret.

Enligt tabell 6.6 skulle det totala antalet inkomsttagare med skattereduk- tion ha ökat år 1980 för första gången under tioårsperioden. Uppgifterna bygger på en urvalsundersökning. Enligt totalstatistiken har antalet fortsatt att minska.

År 1980 hade nästan 265 000 inkomsttagare hemmamakereduktion. Som framgår av tabell 6. 7var inemot 153 000 av dessa, dvs. drygt hälften gifta som hade barn under 18 år. Ungefär 13 % av samtliga barnfamiljer hade hemmamakereduktion varav hälften hade hel reduktion med 1 800 kr., och övriga reducerad vilket i genomsnitt var ca 860 kr. per år. Bland gifta utan barn var andelen med full reduktion något högre. Den genomsnittliga skattesubventionen bland den tredjedel som inte hade full reduktion var lägre än i hushåll utan barn, ca 810 kr. per år.

Som redovisas i tabell 6.8 hade ca 202000 ensamstående med barn skattereduktion. Nästan alla hade maximalt utbyte av reduktionen. Fyra

Tabell 6.8 Inkomsttagare med skattereduktion för ensamstående med barn under 18 år. Inkomståret 1980

Familjetyp Antal hushåll Genomsnittlig ——_———— reduktion Antal Procent kr./hushåll Ensamstående Hel reduktion 193 100 96 1 800 Reducerad 8 600 4 500 Totalt 201 700 100 1 745

Källa: Material från riksrevisionsverket.

procent hade dock så låga inkomster att skatten understeg 1 800 kr. varvid reduktionen inte kunde utnyttjas till fullo. Reduktionen i dessa fall var i genomsnitt ca 500 kr.

Liksom i fråga om förvärvsavdraget har reduktionsbeloppet inte ändrats sedan skattereduktionen infördes. Detta innebär att reduktionens värde kraftigt har urholkats av inflationen. För att ha samma reala värde år 1982 som år 1971 skulle beloppet vara ca 4 900 kr. i stället för 1 800 kr.

Före 1970 års skattereform fanns ett ortsavdrag som om det inte kunde utnyttjas av den ene maken — kunde tillgodoföras den andre maken. En skattskyldig med hemmamake hade således rätt till dubbla ortsavdrag. Även ensamstående med hemmavarande barn under 18 år hade dubbla ortsavdrag. Genom skattereformen individualiserades ortsavdraget och benämndes grundavdrag. Som vi närmare har redogjort för i avsnitt 6.1 var ett motiv till skattereduktionen att den övergångsvis skulle lindra den skärpning av skatten som det innebar att rätten till dubbla ortsavdrag togs bort. Mot denna bakgrund skulle man kunna jämföra skattereduktionens värde med värdet — då och nu — med ett grundavdrag. Värdet av ett grundavdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt beror givetvis på marginalskattens storlek. Det valda beloppet, 1 800 kr., kan sägas ha motsvarat värdet av ett grundavdrag beräknat efter summan av procentsatserna för statlig inkomstskatt i första skiktet, kommunal inkomstskatt och individuella socialavgifter (40 % av 4 500 kr.). Grundavdrag med 7 500 kr. (inkomståret 1982) får numera endast göras vid beräkning av kommunalskatt. Vid en skattesats på 30 % blir värdet av grundavdraget 2 250 kr. Grundavdraget vid den statliga beskattningen har slopats liksom de individuella socialavgifterna för tjänsteinkomster. I botten på den statliga skatteskalan har lagts in skikt med ingen resp. mycket låg skatt. Dessa förändringar av den statliga skatteskalan försvårar jämförelsen bakåt i tiden med det bortfallna ortsavdraget. Möjligen kan man säga att det har ett ekonomiskt värde att utnyttja den låga beskattningen i bottenskiktet och att det är en nackdel för familjer med endast en inkomst att inte kunna tillgodogöra sig detta värde i samma mån som familjer med två inkomster.

Tabell 6.9 Hushåll med skattereduktion fördelade efter hushållstyp och taxerad inkomst. Barn under 18 år. Inkomståret 1980. Procent

Taxerad Hushållstyp inkomst 1 OOO-tal kr. Ensamstående Gifta Med barn Utan barn 39 27 15 24 40— 59 34 17 17 60— 79 27 33 29 80— 99 8 18 14 100—129 3 12 9 130— 1 5 7 Totalt 100 100 100

Källa: Material från riksrevisionsverket.

Både skattereduktionens och grundavdragets värde har urholkats av inflationen; grundavdraget något mindre än skattereduktionen. Det värde man går miste om genom att inte utnyttja den låga statliga beskattningen i bottenskiktet går inte att uppskatta generellt.

Det finns vissa skillnader i hur den taxerade inkomsten fördelar sig mellan de ensamstående med barn och de gifta med hemmamake som har skattereduktion. Ensamstående har, som närmare framgår av tabell 6.9 genomgående lägre inkomster. Detta är väntat med hänsyn till den allmänna skillnad i lönenivå som finns mellan kvinnor och män. Flertalet ensamstå- ende med barn som har skattereduktion är kvinnor. Gifta med skattereduk- tion för hemmamakar är i det helt övervägande antalet fall män. Gifta med barn under 18 år hade något högre taxerade inkomster än gifta utan barn. Andelen gifta utan barn under 18 år var dock högre i den högsta inkomstklassen.

Åldersfördelningen skiljer sig naturligen markant mellan barnfamiljer och icke-barnfamiljer som har skattereduktion. I huvuddelen (ca 75 %) av barnfamiljerna återfinns hemmamakarna i åldersintervallet 25—45 år. Huvuddelen (70 %) av hemmamakarna utan barn är över 50 år. (Tabell 6.10).

Skatteförmånerna för ensamstående med barn — det gäller i första hand skattereduktionen, men i viss mån även förvärvsavdraget — kan inte ses isolerade från de förmåner som vid beskattningen tillkommer den under- hållsskyldige. Det har alltid ansetts att en rimlig avvägning måste bibehållas mellan dessa. Det förhåller sig visserligen så att Skattelättnaderna för ensamstående med barn är oberoende av antalet barn medan avdragsrätten för den underhållsskyldige är proportionell mot antalet barn. Av två särlevande föräldrar får — genomsnittligt sett — vårndadshavaren störst

Tabell 6.10 Hushåll med skattereduktion fördelade efter hushållstyp och hemmama- kens ålder. Barn under 18 år. lnkomståret 1980. Procent

Ålder Hushållstyp Ensamstående Gifta Med barn Utan barn

65— 0 1 10 60—64 1 0 13 55—59 2 1 28 50—54 3 6 19 45—49 9 9 7 40—44 13 14 4 35—39 25 20 5 30—34 22 28 3 25—29 14 16 7 20—24 10 5 4 16—19 1 0 0

Totalt 100 100 100

Källa: Material från riksrevisionsverket.

skattelättnad om det finns ett barn. Skattelättnaden är ungefär lika stor för båda föräldrarna om det finns två barn, medan den underhållsskyldige får den största skattelättnaden om tre eller flera barn finns. Allt gäller under förutsättning att en av föräldrarna har vårdnaden om samtliga barn. Skatteförmånerna för ensamstående med barn behandlas utförligare av ensamförälderkommittén.

Hemmamakereduktionen kan sägas vara avsedd att stödja två grupper av hushåll.

Den ena gruppen utgörs av familjer med hemmavarande barn som kräver tillsyn, och där endast en av föräldrarna har inkomst. För denna grupp kan stödet jämföras med förvärvsavdraget som medges när båda föräldrarna har förvärvsinkomst.

Den andra gruppen är familjer utan barn där den ena maken inte har någon inkomst. Orsaken till detta kan vara brist på arbetstillfällen som i större eller mindre omfattning kan hänföra sig till makens ålder, bristande yrkesutbild- ning eller erfarenhet från arbetslivet eller vara betingat av förhållandena på bostadsorten. Det är i stor utsträckning fråga om äldre hemmamakar. Det är emellertid att märka att en betydande del av dem som vid tiden för 1970 års skattereform ingick i denna grupp nu har uppnått pensionsåldern. Genom ålderspensionen har de alltså fått en egen inkomst och den andra makens hemmamakereduktion har fallit bort. Detta förhållande är som tidigare nämnts givetvis en av förklaringarna till den fortlöpande minskningen av antalet inkomsttagare med hemmamakereduktion. I praktiken är de hemmamakar det är fråga om (inkomståret 1982) födda 1917 eller senare. En stor del av dessa kan ha bildat familj under en tid (1940- och 1950-talen) då det fortfarande var vanligt att kvinnan upphörde att förvärvsarbeta då barnen kom.

6.4. Slutsatser

Genom förvärvsavdraget åtnjuter en stor andel (83 % år 1980) av barnfa- miljerna ett stöd som utgår oberoende av antal barn och som sedan år 1970 har urholkats av inflationen eftersom avdragsbeloppet har varit oförändrat. Skattesubventionens storlek bestäms av marginalskatten hos den inkomst- tagare som tillgodoförs avdraget, vilket i hushåll med samtaxerade är den make som har den lägsta inkomsten. I familjer med låga inkomster, vilket i hushåll med förvärvsavdrag torde vara vanligast bland ensamstående med barn, påverkas den totala effekten av förvärvsavdraget även av det inkomstprövade bostadsbidraget. Förvärvsavdraget minskar den bostadsbi- dragsgrundande inkomsten vilket gör att bostadsbidraget kan bli högre. Den totala effekten i dessa hushåll består av skattesubventionen och ett högre bostadsbidrag.

Förvärvsavdraget befrämjar förvärvsarbete i den meningen att det bidrar att täcka de ökade omkostnader som kan föranledas av förvärvsarbetet. Enligt vår mening fungerar förvärvsavdraget dock främst som ett allmänt stöd för barnkostnader. Barnkostnaderna varierar dock med antal och ålder, vilket förvärvsavdraget inte gör. Förvärvsavdraget som vårdstöd behandlas i avsnitt 11.5.

Ett minskande antal inkomsttagare medges hemmamakereduktion vars reala värde också har minskat successivt. Drygt hälften av inkomsttagarna har barn. Dessa utgör en mindre del av barnfamiljerna (13 %).

För barnfamiljernas del kan hemmamakereduktionen sägas ha motsva- rande funktion som förvärvsavdraget. Barnfamiljerna får i regel antingen förvärvsavdrag eller hemmamakereduktion.

Hemmamakereduktionen infördes som en övergångsåtgärd vid 1970 års skattereform. Den kan sägas innebära att just det tidigare systemet med ortsavdrag som togs bort genom denna reform, delvis konserverades. Införandet av reduktionen karaktäriserades som en övergångsåtgärd för att göra införandet av särbeskattningen mjukare för dessa familjer medan utbyggnaden pågick inom arbetsmarknads- och socialpolitiken.

Vi anser att den utveckling, som skett under de mer än tio år som skattereduktionen för hemmamakar funnits, har inneburit att de motiv som då anfördes har minskat i betydelse. Hemmamakereduktionen som vårdstöd berörs i avsnitt 11.5.

7 Det generella barnstödet

7.1. Barnbidrag med flerbarnstillägg

Barnbidraget är ett allmänt konsumtionsstöd som lämnas med samma belopp för alla barn under 16 år. Sedan januari 1982 är systemet med barnbidrag till en del progressivt genom att ett särskilt tillägg — flerbarnstillägg — införts för familjer med tre eller fler barn.

Barnbidraget — dock ej flerbarnstillägget — avlöses av studiehjälpen (förlängt barnbidrag eller studiebidrag) för de barn som fyllt 16 år och går i grundskolan, gymnasieskolan eller liknande utbildning. Alla dessa bidrag utgår efter antal barn och är inte inkomstprövade. De kompletterar härigenom familjebeskattningen som inte tar hänsyn till barnantal. När barnbidraget kom till år 1947 slopades det tidigare barnavdraget.

En beskrivning av barnbidraget och studiestödet finns i bilaga A, avsnitten 2.2.1—2.

Barnbidragsnivå

Nivån på barnbidraget och flerbarnstillägget år 1983 redovisas i tabell 7.1.

Den 1 januari 1983 höjdes barnbidraget med 300 kr. till 3 300 kr. Samtidigt fördubblades flerbarnstillägget. Tillägget höjdes från en fjärdedels till ett halvt extra barnbidrag i trebarnsfamiljer och från ett halvt till ett helt extra barnbidrag vid varje ytterligare barn. (Tabell 7.2). Förstärkningen av barnbidraget och flerbarnstillägget var en del av den nytillträdda regeringens ekonomiska krisprogram.

Tabell 7.1 Barnbidrag med flerbarnstillägg efter antal barn. År 1983. Kr./år

Antal Barn- Flerbarns- Summa barn bidrag tillägg

1 3 300 — 3 300 2 6 600 — 6 600 3 9 900 1 650 11 550 4 13 200 4 950 18 150 5 16 500 8 250 24 750 6 19 800 11 550 31 350

Tabell 7.2 Ökning av barnbidrag med flerbamstillägg mellan år 1982 och 1983. Kr./år. Andel berörda hushåll. Procent

Antal Barnbidrag med flerbarnstillägg Andel familjer barn ———-———— med barn"

År 1982 Ökning

1982—1983

1 3 000 + 300 46,8 2 6 000 + 600 41,1 3 9 750 +1 800 10,3 4 14 250 +3 900 5 18 750 +6 000 1,8 6 23 250 +8 100

” Under 16 år enligt FoB -80. Flerbarnsfamiljerna har minskat sedan år 1980.

Tabell 7.3 Barnbidrag (inkl. flerbarnstillägg) och prisutveckling"

År Barnbidragb Basbeloppb Barnbidrag i procent +flerbarnstillägg av basbeloppet 1970 900 5 392 16,7 1971 1 200 6 858 17,5 1972 1 200 7 200 16,6 1973 1 320 7 700 17,1 1974 1 500 8 442 17,8 1975 1 575 9 275 17,0 1976 1 800 10 175 17,7 1977 2 025 11 300 17,9 1978 2 220 12 467 17,8 1979 2 500 13 433 18,6 1980 ' 2 850 15 142 18,8 1981 3 000 17 0754 17,6 1982 18 525d 1—2 barn 3 000C 16,2 3 " 3 0006+ 750 17,5 4 " 3 OOOC+ 2 250 19,2 5 ” 3 0006+ 3 750 20,2 6 " 3 0006+ 5 250 20,9 1983 19 2004- 6 1—2 barn 3 300C 17,2 3 ” 3 300€+ 1 650 20,1 4 " 3 BOOC+ 4 950 23,6 5 " 3 3000+ 8 250 25,8 6 ” 3 3006+11 550 27,2

" Basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. " Årsgenomsnitt 1970—1982.

C Per barn.

dFr. o. m. 1981 beräknas basbeloppet enligt nya regler. Här har dock basbeloppet beräknats enligt de gamla reglerna. ? Januari 1983.

Tabell 7.4 Barnbidragsnivå som motsvarar 3 000 kr. 1980-10-01 (dvs. vid den näst senaste höjningen)

___—__—

År Konsument- Barnbidrag Månad prisindex (1980 = 100)

& I 980

Oktober 104 3 000 1981 Oktober 115 3 324 1982 Oktober 124,6 3 594 December 125,9 3 632

___——

Barnbidraget är inte automatiskt värdesäkrat, men har genom successiva riksdagsbeslut om höjningar i stort haft samma köpkraft under hela 1970- talet. (Tabell 7. 3 ). Möjligen har dess reala värde varit något högre under den senare hälften av årtiondet. År 1981 förbyttes denna svagt ökande trend i en nedåtgående. Inflationstakten har varit hög för svenska förhållanden. Priserna steg med i genomsnitt 14,3 % år 1980, 9,7 % år 1981 och 10,0 % år 1982. Samtidigt höjdes inte barnbidraget under åren 1981 och 1982.

I tabell 7.3 redovisas hur nivån på barnbidraget höjts i jämförelse med hur basbeloppet utvecklats sedan år 1970. Åren 1981—1983 beräknades inte basbeloppet på grundval av konsumentindex utan på ett sätt som visar utvecklingen av konsumentpriserna utan hänsyn till bl. a. indirekta skatter och subventioner. Basbeloppet fastställdes också för ett helt år. Här har dock basbeloppet beräknats enligt de gamla reglerna. Basbeloppet enligt de nya reglerna var lägre. Barnbidraget utgjorde således en något mindre andel av basbeloppet beräknat enligt de gamla reglerna. Skillnaden är mindre än en procentenhet.

Följden av att flerbarnstillägget infördes år 1982 blev att barnbidraget inkl. tillägget i stort bibehöll sitt reala värde för familjer med i vart fall fyra eller fler barn. Som motiv för flerbarnstillägget framhölls att åtminstone flerbarnsfamiljerna skulle kompenseras för de minskningar av subventioner- na på kött som riksdagen samtidigt beslutade om. I jämförelse med fåbarnsfamiljerna kompenserades flerbarnsfamiljerna för subventions- minskningarna. Någon väsentlig förstärkning i förhållande till tidigare har emellertid inte flerbarnstillägget inneburit förrän i början av år 1983.

Den nivå som det allmänna barnbidraget skulle ha legat på under åren 1981 och 1982 för att ha samma reala värde som det hade vid den näst senaste höjningen (oktober 1980) framgår av tabell 7. 4. För bibehållen köpkraft hade det krävts en höjning på drygt 10 % i oktober 1981 och med ytterligare ca 8 % i oktober 1982 till 3 600 kr. Höjningen med 300 kr. i januari 1983 har således inte räckt till för att återställa barnbidragets köpkraft i ett- och tvåbarnsfa- miljer.

Barnbidrag och barnkostnader

Vad barn kostar har vi närmare behandlat i kapitel 4. Vi konstaterar där att en mängd förhållanden påverkar kostnaderna i det enskilda fallet och att det

Tabell 7.5 Kostnader(' för barn i olika åldrar. Andel som täcks av barnbidrag. Jan.

1983b Ålder Kostnad Andel som täcks Kr./år av barnbidragc. Procent 0 7 990 41 3 10 060 33 6 12 050 27 9 13 590 24 12 14 790 22 15 15 250 22

" Exkl. bostad, barnomsorg, semester och transporter. Konsumentverket. Se vidare kapitel 4. " Under antagande om att kostnaderna ökat med 11 % jan. 1982 till jan. 1983. 0 Utan beaktande av flerbarnstillägg dvs. gäller 1—2-barnsfamiljer.

därför inte går att ge ett enkelt och exakt svar på frågan om vad barn kostar. Vissa schablonmässiga beräkningar kan man emellertid göra. Kostnaderna för barnet ökar med barnets ålder. Om vi utgår från konsumentverkets beräkningar täcker barnbidraget i familjer med ett eller två barn drygt 40 % av de kostnader som kan hänföras till barnet under det första levnadsåret och drygt 20 % av kostnaderna för en tonåring. (Tabell 7.5 ). I genomsnitt täcker barnbidraget ca 25 % av kostnaderna för barn under 16 år. Den del av kostnaderna som täckts av det allmänna barnbidraget har minskat sedan år 1980 i familjer med ett och två barn. .

I familjer med minst tre barn täcker barnbidraget tillsammans med flerbarnstillägget en större andel av barnkostnaderna. Detta framgår närmare av tabell 7.6 som visar hur stor andel av de genomsnittliga kostnaderna för barn under 16 år som täcks av barnbidrag och flerbarnstill- lägg i olika familjestorlekar. I familjer med ett eller två barn täcks ca 25 %. Andelen ökar till 29 % i trebarnsfamiljen och 34 % i fyrabarnsfamiljen. För dessa beräkningar har antagits att barnkostnaderna ökat med 11 % mellan januari 1982 och samma månad är 1983.

Tabell 7.6 Genomsnittliga kostnadera för barn under 16 år och den andel därav som täcks av barnbidrag med flerbarnstillägg. Jan. 19835

Antal Barnkostnader Andel som täcks av barnbidrag/ barn Kr./år flerbarnstillägg. Procent

1 13 250 25 2 26 500 25 3 39 750 29 4 53 000 34 5 66 200 37 6 79 500 39

” Exkl. bostad, barnomsorg, semester och transporter. Konsumentverket. Se vidare kapitel 4. " Under antagande om att kostnaderna ökat med 11 % jan. 1982 till jan. 1983.

För- och nackdelar med barnbidrag (inkl. flerbarnstillägg)

Barnbidraget har på grund av sin enkla konstruktion flera fördelar. Bidraget har inga marginaleffekter, dvs. det påverkar inte hushållets utbyte av en förändrad förvärvsinkomst. Det når ut till alla som är berättigade till bidraget. Riskerna för missbruk är mycket små. Systemet är enkelt att förstå för den enskilde och förhållandevis billigt att administrera. Detta gäller även flerbarnstillägget.

Det allmänna barnbidraget kostar mycket. Budgetåret 1983/84 beräknas anslaget för barnbidrag med flerbarnstillägg till 5 890 milj. kr.

Som visas i tabell 7.5 är kostnaderna för barnen höga i de övre tonåren. Eftersom barn vid 16 års ålder i regel inte kan försörja sig själva och ofta inte heller bidra till sin egen försörjning genom tillfälliga arbeten kan familjeeko- nomin plötsligt försämras då barnbidraget upphör. Sådana s.k. tröskel- effekter uppkommer även om barnet fortfarande går i grundskolan eller fortsätter att studera vid gymnasieskolan eftersom det förlängda barnbi- draget och studiebidraget är lägre. Studiestödet utgår endast under studietid dvs. för nio månader per är.

7.2 16—19-åringarna

Åldersgränser för olika stöd

Barnbidraget avlöses — när det gäller ungdomar som fortsätter sina studier vid gymnasiskolan m. m. — av andra stödformer, främst studiebidraget från studiehjälpssystemet. Studiebidraget ger samma månatliga ersättning som barnbidraget men utgår endast för nio månader per år. Följden blir att familjeekonomin snarare försämras och detta vid en tidpunkt då ungdomar- na i varje fall inte "kostar" mindre (se tabell 7.5). Detta accentueras av att förvärvsavdraget bortfaller för familjer som inte har yngre hemmavarande barn. När eleverna fyller 17 år får de heller inte räknas in i familjen vid ansökan om statligt bostadsbidrag. Detta är emellertid samordnat med det inkomstprövade tillägget inom studiehjälpen som kan utgå för barn som fyllt 17 år. Tillägget har dock minskat i betydelse. Budgetåret 1965/66 uppbar över 80000 elever inkomstprövat tillägg, mot f. n. omkring 13 000. De studiesociala stöd som tar hänsyn till förekomsten av syskon - förutom det ovan nämnda inkomstprövade stödet, även det behovsprövade tillägget — har förlorat i betydelse. Elever som har extra stort behov av ekonomiskt studiestöd kan således få studielån i form av återbetalningspliktiga studie- medel även vid studier på gymnasial nivå. Möjligheterna är emellertid begränsade och når större omfattning endast för elever som är gifta eller fyllt 18 år och brutit sambandet med föräldrarnas ekonomi.

Också ekonomiska stöd till ensamföräldrar upphör under den tid många ungdomar går i gymnasieskolan.

Skattereduktion för ensamstående med barn medges således inte för barn som fyllt 18 år.

Barnpension från folkpensioneringen upphör när barnet fyller 18 år, till skillnad från barnpension från ATP-systemet som upphör vid 19 år.

Följande bild visar stödformerna för äldre tonåringar och ungdomarnas ålder när stöden upphör.

Ålder 16 år 17 år 18 år '19 år 20 år

Förvärvsavdrag Skattereduktion för ensamstående Barnbidrag med fler- barnstillägg Förlängt barnbidrag" Studiebidrag Behovsprövat tilläggc — Resetilläggf — Inackorderingstilläggc — — — Inkomstprövat tillägg Återbetalningspliktiga studiemedeld Statligt bostadsbidrag Statskommunalt bostads- bidrag —————————— ———————————————— Bidragsförskott _ Barnpension från folk— pensioneringen Barnpension från ATP

Studie- hjälpb

" För studier i grundskola och särskola. b Studiehjälp kan utgå t. o. m. första kalenderhalvåret det år under vilket den studerande fyller 20 år. C Dessa stödformer kan utgå fr. o. m. det eleven påbörjar gymnasiala studier, dvs. även före 16 år. 4 Återbetalningspliktiga studiemedel kan utgå till följande kategorier: 1. Ogifta elever 16—17 år. 2. Ogifta elever 18—19 år som tillhör föräldraekonomin. 3. Ogifta elever som brutit sambandet med föräldraekonomin. 4. Gifta elever. Ansökningar från kategori 1 och 2 prövas med hänsyn till elevens och föräldrarnas ekonomi. Elever från kategori 3 och 4 prövas utan hänsyn till föräldrarnas ekonomi.

Pensionskommittén har övervägt frågan om en enhetlig åldersgräns för barnpensioneringen inom den allmänna försäkringen. Kommittén föreslog emellertid inte någon ändring av åldersgränserna.

Bidragsförskott upphör också när barnet fyller 18 år, till skillnad från underhållsbidrag, som kan utgå till dess barn fyller 21 år om det studerar i gymnasieskolan. Denna senare regel tycks dock få känna till.

Vi har i ett delbetänkande (Ds S 1981:12) föreslagit att studerande 16—19-åringar skall kunna grunda rätt till flerbarnstillägg. Vidare har bostadsbidragskommittén föreslagit att åldersgränsen för båda delarna av bostadsbidraget skall sättas till 18 år. Ensamförälderkommittén behandlar åldersgränsen för bidragsförskottet.

Sysselsättning

Det finns omkring 470000 ungdomar i åldern 16—19 år. Av dessa var i september 1981 drygt hälften, 250 000 gymnasiestuderande. Elevantalet har ökat med 45 000—50 000 under de senaste tre åren, delvis på grund av tillfälligt större årskullar.

Tabell 7.7 Gymnasiestuderande efter ålder. September 1981

Ålder Antal Procent av samtliga Är i resp. ålderklass 16 100 700 81,5 17 92 900 75,0 18 43 400 37,8 19 13 000 11,8

16—19 250 000 52,9

Källa: SCB.

Itabell 7. 7 redovisas preliminära uppgifter från statistiska centralbyrån om antalet studerande i var och en av åldersklasserna 16—19 år. Studiefrekvensen är mycket högre bland 16—17-åringar än bland 18—19-åringar. Mer än tre fjärdedelar av 16—17-åringarna är gymnasiestuderande, jämfört med drygt en tredjedel av 18—19-äringarna.

Flertalet ungdomar i de övre tonåren studerar på heltid och förvärvsar- betar inte alls eller i ringa omfattning. (Tabell 7.8).

Förvärvsfrekvensen ökar med stigande ålder. Även arbetslösheten är högre bland de äldsta tonåringarna än bland de något yngre.

En effekt av att fler ungdomar numera fortsätter sin utbildning efter uppnådda 16 års ålder, dvs. efter avslutad obligatorisk utbildning och efter det att barnbidrag slutat utgå, är givetvis att de i lika hög grad som före 16-årsdagen blir beroende av föräldrarnas ekonomi.

Ytterligare uppgifter om utbildning, arbetsmarknad m. m. för äldre tonåringar finns i vårt delbetänkande om flerbarnstillägg för 16—19- åringar.

Generellt barnstöd och åldersgränser

En rad familjepolitiskt motiverade stöd bortfaller under den tid majoriteten ungdomar fortfarande studerar och är beroende av föräldraekonomin. Bortfallet kompenseras inte helt av de studiesocialt motiverade stöden. Studiestödsutredningen föreslog för ett par år sedan stora förbättringar av

Tabell 7.8 16—19-åringar fördelade efter sysselsättning. Andra kvartalet 1982

Ålder Sysselsatta. Procent År

—19 tim 20—34 tim 35+tim Arb.lösa Ej i arb. Samtliga 16 11,4 2,3 9,1 2,2 74,9 100 17 9,2 2,5 20,4 3,7 64,1 100 18 8,5 4,9 40,1 4,6 41,9 100 19 6,5 7,9 52,7 5,2 27,7 100 16—19 9,0 4,3 29,8 3,9 53,1 100

Källa: AKU.

1 SÖ/FS 1980/63.

studiestödet till 16—19-åringar i gymnasiet (SOU 1980:25). Bl. a. föreslogs kraftigt höjda och värdesäkra generella studiebidrag och en särskild studiehjälp till de ungdomar som är svårast att rekrytera till gymnasieskolan. Utredningen framhöll också vikten av att fördelningspolitiska insatser i form av t. ex. ändringar i skattesystemet och förbättrade bostadsbidrag genom- fördes parallellt med de föreslagna förstärkningarna av studiehjälpen. Detta beroende främst på att de inkomst- och behovsprövade stöden skulle försvinna enligt utredningens förslag. Några väsentligt ökade satsningar på den generella studiehjälpen torde dock inte vara aktuella i nuvarande samhällsekonomiska läge.

Att de familjepolitiska kontantstöden stegvis upphör för 16—19-åringarna återspeglar i princip hur barnen successivt minskar sitt beroende av föräldrarekonomin samtidigt som de självständigt och vid behov kan uppbära olika stöd. S. k. tröskeleffekter uppkommer i de fall stöd upphör utan att barnen blir mer ekonomiskt självständiga genom eget förvärvsarbete och/eller genom studier som berättigar till studiestöd.

Det finns stora variationer i 16—19-åringarnas möjligheter till och intresse för att skaffa sig egna inkomster genom fast arbete eller — för studerande — genom helg- eller feriearbeten. Av stor betydelse är de regionala skillnader- na i arbetsmarknadsläget. Arbetsmarknaden varierar också med konjunk- turen. Av betydelse är vidare om studieuppehåll förekommer t. ex. för att ungdomarna inte kommer in på önskad utbildningslinje. Skillnaderna i ekonomisk förmåga torde vara större bland 19-åringar än bland 16—åringar bl. a. på grund av att studiefrekvensen minskar och arbetskraftsdeltagandet ökar med stigande ålder.

Man kan konstatera att det inte finns någon bestämd åldersgräns vid vilken barnen i ekonomiskt hänseende blir ”vuxna”. För att inte tröskeleffekterna skall bli stora och upplevas betungande kan det därför vara lämpligt att alla barnstöd inte upphör samtidigt.

Då det allmänna barnbidraget infördes var skolplikten sjuårig och myndighetsåldern var 21 år. Åldersgränsen för barnbidraget sattes till 16 år, vilket bl. a. innebar att barnbidrag utgick för många förvärvsarbetande barn. En långt mindre andel än i dag fortsatte sina studier efter den obligatoriska skolan. Med en viss generalisering torde man dock kunna slå fast att barnbidraget ändå fyllde syftet att i ekonomiskt avseende mer likställa barn med skiftande ekonomisk bakgrund. Det var i huvudsak barn från högre socialgrupper som fortsatte gymnasiala studier. De förvärvsarbetande 14—15-åringarnas löner låg vanligen på en blygsam nivå.

Under de år som gått sedan barnbidraget infördes har skolplikten ökat till nio år och myndighetsåldern sänkts till 18 år. En mycket hög andel fortsätter sin utbildning efter den obligatoriska skolan. Detta gäller f. 11. mellan 75 och 80 % av ungdomarna i åldern 16—17 år. (Tabell 7.7).

Statsmakterna har i olika sammanhang — bl. a. i direktiven t-ill gymnasie- utredningen — framhållit att gymnasieskolan bör dimensioneras för att kunna erbjuda samtliga ungdomar i denna ålder gymnasieutbildning. Redan i dag har dessutom det obligatoriska skolväsendet ett uppföljningsansvar,1 dvs. ett ansvar för att de ungdomar som inte fått plats i vidareutbildning och som inte har något förvärvsarbete, i någon form bereds tillfälle till att få utbildning, arbetslivserfarenhet osv.

Såväl den ökade andelen ungdomar som fortsätter sin utbildning efter grundskolan, som markeringen av skolans fortsatta ansvar kan tolkas som effekter av att arbetslivet i dag ställer så stora krav att det är svårt för unga människor utan yrkesutbildning och arbetslivserfarenhet att få en säker ställning på arbetsmarknaden. Detta kommer också till uttryck i de höga arbetslöshetssiffrorna för ungdomar.

Utvecklingen har alltså gått dithän att allt fler ungdomar studerar upp till åtminstone myndighetsåldern. Skolans uppföljningsansvar, de ökade insat- serna för att ge ungdomar en arbetsplatsanknuten utbildning m. fl. åtgärder innebär att alla ungdomar som så önskar bör få någon form av utbildning fram till dess de fyller 18 år. Redan nu kan gymnasieskolan — i teorin — erbjuda så gott som alla ungdomar en utbildningsplats efter grundskolan.

Åldersgränsen för det allmänna barnbidraget är inte knuten till den minimigräns på 18 år som anges för föräldrarnas underhållsskyldighet i föräldrabalken. Om barnet går i skolan upphör inte föräldrarnas underhålls— skyldighet förrän det fyllt 21 år. Till skolgång hänförs studier i grundskola, gymnasieskola eller annan jämförlig grundutbildning.

7.3. Slutsatser

Vi anser att barnbidraget är effektivt utifrån det allmänna målet att stödja barnfamiljerna. Bidraget är enkelt utformat och har därför flera fördelar. Det allmänna barnbidraget är ett nödvändigt komplement till nuvarande familjebeskattning som innebär att inkomsttagare med barn i huvudsak beskattas lika mycket som inkomsttagare utan barn.

I princip är det så att ju fler barn det finns i familjen desto svårare är det för föräldrarna att skaffa tillräckligt höga förvärvsinkomster för att klara barnens försörjning. Förvärvsinkomsterna beskattas därtill efter en progres- siv skatteskala. Eftersom barnbidraget långt ifrån täcker hela eller ens huvuddelen av kostnaderna för barnen — i genomsnitt ca 25 % — är det med hänsyn till föräldrarnas förvärvsmöjligheter lämpligt att det generella barnstödet genom flerbarnstillägget täcker en högre andel av kostnaderna för barnen i de större familjerna.

Den utveckling som skett när det gäller utbildning och arbetsmarknad för de äldre tonåringarna aktualiserar enligt vår mening frågan om vid vilken åldersgräns det studiesocialt motiverade stödet bör avlösa det familjepoli- tiskt motiverade. Vi anser att det familjepolitiskt motiverade generella stödet till familjer med äldre tonåringar är bristfälligt. Den minskning av stödet (barnbidrag, förvärvsavdrag) som sker då barnet är 16 år motsvaras i regel inte längre av en lättnad i föräldrarnas försörjningsbörda. En mindre andel omyndiga barn som fyllt 16 år torde kunna bidra till sin försörjning. År 1982 arbetade således 11 % av 16-åringarna och 22 % av 17-åringarna halvtid eller mer. För övriga kvarstår försörjningsbördan på föräldrarna.

Regeringen har behandlat vårt förslag om att utvidga flerbarnstillägget till att omfatta även studerande 16—19-åringar och lagt en proposition om detta.

, ' u.. -- ' , r ' bi,. 53,14”; '.

,,.,,,., 'i', ,l'T'? "'lj'1.'.l.'r,,'w_,

_._. » ._. l.» ., .. *.. ..,...llh yill, i...:- .= . ., - ., _. ' ' 4 ' . j.' ' "" . I, , 'U',...' , - . f"' +l. "'.'i'"" lj",l' r-Mjit '.l'l .,HifM-d ,yfgf. ,,... . ,

. ,,,... '.". ...,.) . . -.;- ..., ...' *. ,,,,pjj,

' '.]. .'.,,.,, ':i'lf'r

"".'l.li...'

. l ' , ,, .: I.,.l,ll.|'|.' :,” "-'."':"_' ,,_, .. ,.... f,.

' _,ll'l'l. '.""' "'" ' ",. ' .-. '... Jl|. ":E', .fi-'.' .i ." . ”fli-.... " ".” "$'”” ' "'.",'..",' .. . 33 | . ...—- ,,,” --.-.—',.' *l-It . ., _,..

.'.'. "":.J,,'"='?

" Fi” 'ö' .,",,' .'_ .... ". ..,-131? .

' Fjää-äwum, 11

- :. ..'.. ....

:].lx' L'('.'

8 Stöd till barnfamiljer med svag ekonomi

8.1. Inledning

8.1.1. Svag ekonomi — vad är det?

Vilka barnfamiljer är det som kan sägas ha svag ekonomi? För att kunna besvara denna fråga behöver man definiera vad som avses med ”svag ekonomi”. Detta låter sig endast göras schablonmässigt. En metod är att beräkna antalet familjer med inkomster under existensminimum. Det befintliga statistiska underlaget är begränsat till i pengar mätbara uppgifter och omfattar inte alla förhållanden som är av intresse då man bedömer familjernas ekonomiska situation. Det fångar givetvis inte heller upp individuella skillnader då det gäller t. ex. behovens omfattning.

Familjens ekonomiska bärkraft bestäms främst av hur stor försörjnings- bördan är och vilka resurser hushållet har tillgång till.

Försörjningsbörda kan definieras som summan av de kostnader som kan anses nödvändiga för hushållet. En del av kostnaderna är beroende av varje familjemedlems egna konsumtionsbehov. Andra påverkas, men är inte helt beroende av antalet familjemedlemmar, medan vissa kostnader normalt inte påverkas av familjens sammansättning.

Det har gjorts flera försök att utarbeta normer för hushållens nödvändiga konsumtionsbehov. Hur försörjningsbördan kan bestämmas har vi närmare behandlat i kapitel 4.

Den disponibla inkomsten påverkas i första hand av förvärvsinkomsterna i hushållet. Nivån på förvärvsinkomsterna, hur dessa fördelar sig mellan föräldrarnai samboendefamiljerna samt förekomsten av underskottsavdrag har betydelse för hur mycket hushållet kan disponera sedan skatten är dragen. I den disponibla inkomsten ingår också bidrag av olika slag. För familjer med låga inkomster kan bidragen utgöra en väsentlig del av den disponibla inkomsten.

Av vilka orsaker kan då hushåll ha en svag ekonomi? Antalet personer i hushållet, inte minst antalet barn, bestämmer hur stor försörjningsbördan är och har en avgörande betydelse för familjeekono- min.

Låga förvärvsinkomster är en annan orsak till svag ekonomi. Låga inkomster kan bero på flera faktorer, t. ex. låg lön, arbetslöshet eller sjukdom. Deltidsarbete kan också vara ett skäl till låga förvärvsinkomster, liksom att någon i hushållet inte förvärvsarbetar.

En orsak till svag ekonomi kan vidare vara att endast en vuxen ingår i hushållet. Ensamboende med barn kan inte skaffa sig så höga förvärvsin- komster som samboende har möjlighet att förvärva tillsammans. De mindre tidsresurserna i ensamboendehushållet påverkar också konsumtionsmön- stret. Möjligheterna till egenproduktion är mindre.

8.1.2. Vad görs för att stödja hushåll med svag ekonomi?

Det görs i dag en rad insatser för att stödja hushåll med svag ekonomi. En del av dessa insatser är avsedda att eliminera orsakerna till försörjningsbristen genom att öka hushållets förmåga att klara sin egen försörjning. Andra kan betecknas som förebyggande insatser för att förhindra att man i olika situationer drabbas av inkomstbortfall. Vidare finns ekonomiska stöd vilkas syfte är att täcka inkomstbrister.

Bland de orsaksinriktade insatserna märks bl. a. arbetsmarknads- och utbildningsåtgärder. Den som är eller riskerar att bli arbetslös kan t. ex. få arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag, om arbetsförmedlingen bedömer att möjligheterna att få stadigvarande arbete ökar genom utbildningen. Rätt till ledighet från arbetet för studier, vuxenstudiestöd och möjlighet att erhålla studiemedel för att t. ex. delta i kommunal vuxenut- bildning kan också hänföras till denna typ av insatser.

Inom socialförsäkringssystemet finns olika stödformer av förebyggande karaktär som är avsedda att ge skydd mot inkomstbortfall när man är arbetslös eller av annan orsak tvingas avstå från förvärvsarbete. Flertalet av dessa stöd är inkomstrelaterade och utgår alltså med högre belopp vid högre inkomst. De viktigaste av dessa stödformer är pension, sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning vid arbetslöshet.

Barnfamiljerna är som grupp betraktat ekonomiskt svagare än icke- barnhushållen. Detta beror inte minst på att det nuvarande barnstödet inte täcker kostnaderna för barnen. Det generella familjepolitiska stödet — barnbidrag, flerbarnstillägg, studiebidrag — avser att bidra till att täcka kostnader man inte skulle drabbats av om man inte haft barn.

De inkomst- och behovsprövade stödformerna är t. ex. statligt och Statskommunalt bostadsbidrag, socialbidrag och inkomst- och behovsprövat tillägg inom studiehjälpssystemet. Det inkomstprövade tillägget avlöser det statliga bostadsbidraget för studerande ungdomar som fyllt 17 år. Statskom- munalt bostadsbidrag kan lämnas för studerande i denna ålder. Möjligheten att i vissa fall få skatten nedsatt på grund av stor försörjningsbörda är ett behovsprövat inslag inom skattesystemet.

8.1.3. Vilka hushåll ligger under existensminimum?

Itabell 8. 1 redovisas antal familjer med en disponibel inkomst lägre än ett för beskattningsändamål beräknat existensminimum. I den disponibla inkom— sten har inkomst av eget hem beräknats som ränta på eget kapital (se avsnitt 3.4.1, not. 2). År 19801åg nästan 43 000 barnfamiljer eller inemot 4 % under existensminimum enligt detta beräkningssätt.

Tabell 8.1 Barnfamiljer 20-64 år under existensminimum" år 1980

Hushållstyp Antal Andel Procent

Samboende .

1 barn 7 900 2,2 2 barn 9 800 2,5 3 eller fler barn 7 000 4,9

Ensamboende 1 barn 9 100 7,0 2 eller fler barn 8 700 14,2

" Enligt skattereglerna. Källa: SCB, HINK -80 Be 1982:6.1.

Flerbarnsfamiljer — både samboende och ensamboende — hade oftare än fåbarnsfamiljer så låga disponibla inkomster att de låg under existensmini- mum. Nästan 5 % av samboende med tre eller fler barn nådde inte upp till existensminimum mot 2,2 resp. 2,5 % av dem med ett resp. två barn. Samtidigt var antalet fåbarnsfamiljer under existensminimun fler. Detta gäller särskilt ensamboende med barn som betydligt oftare än samboende med barn har så låga inkomster att de ligger under existensminimum.

Mellan åren 1979 och 1980 ökade antalet barnfamiljer under existensmi- nimum enligt inkomstfördelningsundersökningen. Mellan dessa år ökade också den genomsnittliga realinkomsten. Under åren 1981 och 1982 har reallönerna minskat. Det försämrade ekonomiska läget gör det sannolikt att antalet barnfamiljer under existensminimum är fler.

8.2. Bostadsbidraget

En beskrivning av bostadsbidraget till barnfamiljer finns i bilaga A, avsnitt 2.2.3.

8.2.1. Bostadsbidraget är också en del av stödet till boendet

Statens och kommunernas direkta och indirekta stöd till boendet är betydande. Dessa stöd riktar sig till både barnfamiljer och familjer utan barn. Stödet ges genom såväl direkta bostadspolitiska åtgärder som genom skattesystemet.

Det bostadspolitiska stödet finns i många olika former. De till volymen stora stödformerna är bl. a. bostadslånen (inkl. räntebidragen) samt bostadsbidragen till barnfamiljer. Det skattepolitiska stödet, som till volymen är större än någon av de andra stödformerna, uppkommer i huvudsak genom egnahemsägarnas möjlighet att vid inkomsttaxeringen dra av ränteutgifter för fastighetslån.

Totalt har det bostads- och skattepolitiska stödet till boendet ökat1 från ca 9 miljarder kr. år 1976 till ca 25 miljarder kr. (preliminär beräkning) år 1981 i löpande priser. Denna kraftiga ökning beror på flera faktorer. Av särskild betydelse är ränte- och byggkostnadsutvecklingen.

1 Källa: Budgetproposi- tionen 1983.

2 Se även avsnitt 3.4.5.

Skattesubventionerna och räntebidragen har ökat mest, medan bostads- bidragen svarar för den minsta ökningen. Detta har lett till att en markant förskjutning skett mellan dessa olika bostadsstöd. Bilden kvarståri huvudsak även vid en jämförelse av bostadssubventionernas ökning i fasta priser. I fasta priser har bostadsbidraget minskat, medan räntebidragen och skatte- subventionerna ökat kraftigt.

Den snabba ökningen av stödvolymen kan bedömas komma att fortsätta vid nu gällande regelsystem och vid fortsatt inflationstakt och hög räntenivå. En bostadspolitisk utredning kommer att se över systemen för bostadsstöd, bl. a. bostadsbidragen, räntebidragen och bostadsbeskattningen.

Vi konstaterar att samhällets stöd till boendet givetvis i väsentlig omfattning inverkar på familjeekonomin i såväl barnfamiljer som i familjer utan barn. Det ligger utanför vårt uppdrag att närmare gå in på de generella stöden som rör bostadssektorn. Däremot skall vi behandla de statliga och statskommunala bostadsbidragen. Det statliga bostadsbidraget lämnas endast till barnfamiljer, medan det statskommunala lämnas oavsett om det finns barn eller ej. Även det statskommunala bostadsbidraget fungerar emellertid huvudsakligen som ett stöd till barnfamiljerna. Av de ca 375 000 hushåll som uppbar bostadsbidrag i maj 1982 var nästan 90 % barnfamiljer. Andra former av inkomstprövade bostadsstöd är huvudsakligen riktade till icke-barnfamiljer. Kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT) och till handikappade (KBH) har en betydligt större omfattning än bostadsbidragen till barnfamiljerna.

8.2.2. Kort karakteristik över barnfamiljer med bostadsbidrag2

Inkomstprövningen innebär att bostadsbidragen förhållandevis ofta utgår till eninkomstfamiljer som bor i flerfamiljshus. Bidragen är särskilt vanliga bland dem som är ensamboende med barn och bland familjer med många barn (tabell 3.28). Familjer med lägre förvärvsintensitet uppbär oftare bostadsbidrag än familjer med högre förvärvsintensitet. Detta gäller både familjer med en och två vuxna, men framgår tydligast bland samboende. Nästan hälften av de samboendehushåll där en förälder var hemarbetande eller förvärvsarbetade mindre än halvtid hade bostadsbidrag år 1980 mot drygt vart tionde hushåll där båda arbetade heltid. (Se närmare bilaga E tabell E.3.10).

8.2.3. Hur bostadsbidraget utvecklats under senare år

I detta avsnitt redovisar vi hur bostadsbidragen till barnfamiljerna har förändrats. Redogörelsen avser i första hand en jämförelse mellan år 1979 och 1982 och omfattar bidragshushållen totalt och efter familjetyp, barnantal och boendeform. Vidare behandlar vi nivån på bostadsbidragen.

Antal barnfamiljer

Antalet barnfamiljer med bostadsbidrag var som högst år 1975, då det fanns 570 000 bidragshushåll. År 1982 lämnades bostadsbidrag till ca 330 000 barnfamiljer. Som framgår av tabell 8.2 har såväl antalet som andelen

Tabell 8.2 Barnfamiljer med bostadsbidrag. Åren 1975—1982

Tid Antal famil- Procent av jer med samtliga bidrag barnfamiljer

Dec 1975 570 000 50 " 1976 498 000 44

” 1977 484 000 42

" 1978 448 000 39

Maj 1979 412 000 36 ” 1980 395 000 35

” 1981 341 000 30 ” 1982 330 000 29 (beräknat)

Källa: Bostadsstyrelsen (uppgifterna om antalet bidragshushåll).

bidragstagande barnfamiljer av samtliga barnfamiljer stadigt sjunkit sedan dess. I mitten av 1970-talet hade varannan barnfamilj bostadsbidrag mot mindre än var tredje i början av 1980-talet.

En reell förbättring av förvärvsinkomsterna innebär att familjerna kan klara sig bättre av egen kraft och i mindre utsträckning är beroende av bostadsbidrag. Förvärvsfrekvensen bland kvinnor har ökat mycket sedan mitten av 1970-talet, vilket torde ha höjt förvärvsinkomsterna framför allt i samboendehushållen. Under den andra hälften av 1970-talet var också reallöneutvecklingen positiv för många tidigare bidragstagare. Familjestor- lekarna har också förändrats. Mångbarnsfamiljerna, som oftast uppbär bostadsbidrag, har minskat kraftigt under dessa år. En faktor som också kan ha haft betydelse för det minskande antalet barnfamiljer som uppbär bostadsbidrag är hushållens vetskap om att kontrollen av inkomstuppgifter- na har skärpts. Dessa förhållanden förklarar en del av minskningen av antalet bidragshushåll. I övrigt torde minskningen bero på dels vissa regeländringar, dels att relationen har ändrats mellan å ena sidan bidragsbelopp och inkomstgränser och å andra sidan pris- och löneutvecklingen.

Familjetyp

Minskningen av antalet barnfamiljer med bostadsbidrag avser huvudsak- ligen samboende föräldrar. Antalet har mer än halverats sedan mitten av 1970—talet. Från maj 1979 till maj 1982 minskade antalet samboende med

Tabell 8.3 Barnfamiljer med bostadsbidrag efter familjetyp. Maj åren 1979—1982

Familjetyp 1979 1980 1981 1982 Procentuell förändring 1979—1982 Samboende 277 000 259 000 209 000 198 000 -29 Ensamboende 135 000 136 000 132 000 132 000 — 2 Summa 412 000 395 000 341 000 330 000 —20

Källa: Bostadsstyrelsen.

barn som uppbar bostadsbidrag med ca 29 % och antalet ensamboende med ca 2 %. Detta innebär att andelen enförälderhushåll har ökat. I maj 1982 utgjorde de ca 40 % av samtliga barnhushåll med bostadsbidrag mot ca 33 % i maj 1979. (Tabell 8.3). Ensamboende med barn är därmed överrepresente- rade bland bidragshushållen. De utgör ca 18 % av det totala antalet barnfamiljer.

Det viktigaste skälet till att minskningen av antalet bidragshushåll i första hand avser hushåll med två föräldrar torde som vi nyss nämnt vara kvinnornas högre arbetskraftsdeltagande. Ett annat skäl är att underskotts— avdrag, som är vanliga hos egnahemsägare, inte längre tillåts påverka den bidragsgrundande inkomsten. Denna regeländring torde ha påverkat sam- boende mer än ensamboende eftersom tvåförälderhushåll oftare bor i småhus.

Antal barn

En majoritet av bidragshushållen, nästan 75 %, har ett eller två barn. Minskningen av antalet barnfamiljer med bostadsbidrag är mest framträdan- de bland dessa fåbarnsfamiljer. (Tabell 8. 4). Andelen fåbarnsfamiljer bland bidragshushållen har minskat.

Tabell 8.4 Barnfamiljer med bostadsbidrag efter antal barn. Maj 1979 och maj 1982

Antal Maj Maj Förändring. barn 1979 1982 Procent 1 138 100 109 300 —21 2 177 700 131 900 —26 3 75 500 69 400 — 8 4 16 300 15 100 — 7 5+ 4 800 4 500 — 6 Summa 412 400 330 200 —20

Källa: Bostadsstyrelsen.

Tabell 8.5 Hushåll med bostadsbidrag i procent av samtliga hushåll i olika familjety- per. Åren 1978 och 1980

Familjetyp. 1978 1980 Antal barn

Samboende 1 23,7 17,9 2 42,6 33,3 3 58,8 57,3 4+ 68,00 67,3 Ensamboende 1 70,8 71,4 2 86,6 79,1 3+ 94,5 93,0 " Fyra bam Källa: HINK 1978 och 1980.

Ju fler barn i familjen desto vanligare är det att familjen uppbär bostadsbidrag. Av jämförelsen mellan år 1978 och 1980 i tabell 8.5 framgår att andelen familjer med bostadsbidrag hade minskat bland samboende med ett och två barn, men var ungefär oförändrad i flerbarnsfamiljerna. Procenttalen har beräknats utifrån samtliga hushåll med barn under 18 år, dvs. även barn som fyllt 17 år och inte studerar och därmed inte längre grundar rätt till bostadsbidrag.

Boendeform

Drygt hälften av bidragshushållen bori hyres- eller bostadsrättslägenhet och ca 40 % bor i ägt småhus. Under den andra hälften av 1970-talet ökade andelen egnahemsägare. Andelen har däremot sjunkit under de senaste åren. Detta hänger samman med den från och med år 1981 borttagna möjligheten att beakta underskottsavdrag vid inkomsprövningen. I absoluta tal har dock antalet bidragshushåll som bor i hyres- eller bostadsrättslägenhet minskat mer än antalet hushåll i eget hem. (Tabell 8.6).

Tabell 8.6 Barnfamiljer med bostadsbidrag efter boendeform

Boendeform Maj Maj Förändring 1979 1982 Procent Hyres- eller bostadsrättslägenhet 222 200 183 300 —18 Agt småhus 176 600 133 100 —25 Jordbruksfastighet 12 300 13 200 + 7 Ingen egen bostad 1 300 600 —54 Summa 412 400 330 200 —20

Källa: Bostadsstyrelsen.

Nivån på bostadsbidraget

En hög inflationstakt kombinerad med en dämpad löneutveckling, vilket för många familjer innebär realinkomstminskningar, kan leda till att bostadsbi- dragen försämras om inte bidragsbelopp och inkomstgränser anpassas till dessa förhållanden. I detta avsnitt försöker vi belysa hur bostadsbidragen har följt pris- och löneutvecklingen. Vi börjar med att behandla bidragsbeloppen. Det statliga bostadsbidraget, som lämnas med ett visst belopp per barn under 17 år har årligen höjts mer än vad som krävts för att enbart behålla köpkraften. Det statskommunala bostadsbidraget utgår med 80 % av bostadskostnaden inom vissa hyresgrän- ser. Den nedre hyresgränsen är lika för alla hushållstyper medan den övre hyresgränsen stiger med storleken på hushållet (se beskrivningen i bilaga A, avsnitt 2.2.3). Under år 1979 ökade bostadskostnaderna3 med drygt 17 %. Den 1 januari 1980 höjdes det statskommunala bostadsbidraget med 17—23 % för barnfamiljerna, vilket i stort överensstämde med bostadskostnadernas 3 K onsu me ntprisin dex utveckling, men med en viss förstärkning för familjer med tre eller fler barn. delindex för bostadskost— Är 1981 var bidragshöjningarna lägre än prisökningarna året innan. nader.

Tabell 8.7 Maximalt bostadsbidrag efter antal barn är 1979 och 1982 i 1982 års

priser"

Antal 1979 1982 Förändring barn Procent

1 9 360 10 320 +10 2 11 100 12 480 +12 3 15 150 18 000 +19 4 16 890 20 160 +19 5 21 280 25 680 +21

" Omräkningsfaktor 1,38.

Bidragshöjningarna i januari 1982 kompenserade i likhet med år 1980 i huvudsak prishöjningarna året innan för ett— och tvåbarnsfamiljerna.

I tabell 8.7 redovisas det maximala bostadsbidraget år 1979 och år 1982 i 1982 års priser. Det oreducerade bidragsbeloppet har ökat i fasta priser för barnfamiljer i alla storlekar. Ökningen har varit störst för flerbarnsfamiljer-

na. För att bostadsbidragens värde inte skall urholkas räcker det inte med att

bidragsbeloppen räknas upp med prisutvecklingen. Av betydelse är även hur de inkomstgränser där bidragen börjar trappas av förändras i förhållande till löneutvecklingen. Vid bedömningen av bostadsbidragens värde måste därvid beaktas att bidragen prövas mot inkomsterna två år tidigare.

Som framgår av följande tablå har inkomstgränserna ändrats obetydligt under åren 1979 till 1982.

1979 1980 1981 1982

Nedre inkomstgräns för reducerat bidrag. Avtrappning med 15 %

börjar Samboende med barn 38 000 38 000 38 000 41 000 Ensamboende med barn 38 000 38 000 30 000 33 000

Övre inkomstgräns vid vilken av- trappningen ökar till 24 % Samtliga hushållstyper 54 000 59 000 59 000 62 000

En principiell förändring gjordes år 1981 då den nedre gränsen sänktes för ensamboende med barn, men bibehölls på oförändrad nominell nivå för samboende med barn. Denna försämring torde ha bidragit till att bidragen till ensamboende minskade mellan åren 1980 och 1981. År 1982 höjdes samtliga inkomstgränser med 3 000 kr.

För att belysa bostadsbidragens utveckling har vi valt att med hjälp av fyra typhushåll visa hur bidraget har ändrats mellan åren 1979 och 1982. Typhushållen representerar familjer i sådana inkomstlägen som allmänt kan antas leda till en svag ekonomisk situation i vart fall i familjer med flera barn. Typhushållen framgår närmare av följande sammanställning.

Typhushåll Hushållets årsinkomst

1979 1982

A Man med genomsnittlig industriarbe- tarlön och hemmamake 64 300 83 700 B Man med genomsnittlig industriarbe- tarlön och kontorsarbetande make (halvtid) 64 300+ 83 700+ 29 000 35 800 C Ensamstående kontorsarbetande kvinna (heltid) 58 000 71 700 D Ensamstående kontorsarbetande kvinna (halvtid) 29 000 35 800

De genomsnittliga inkomsterna bygger på uppgifter ur SCB:s löpande lönestatistik. Vid beräkningar av bostadsbidraget har inkomsten två år tidigare använts.

Som illustreras i tabell 8.8 har familjens storlek stor betydelse för huruvida bostadsbidragen har förbättrats eller ej. Det statliga bostadsbidraget, vilket utgår med samma belopp per barn, har höjts kraftigt (70 %) mellan åren 1979 och 1982. I familjer med tre och fyra barn har bostadsbidragen höjts, medan de huvudsakligen har blivit något sämre för fåbarnsfamiljerna. Försämring- arna var större och förbättringarna var mindre för ensamboende än för samboende vid samma antal barn. Detta är en följd av att avtrappningen fr. o. m. år 1981 påbörjats vid lägre inkomster. Ensamstående som har så låga inkomster att fullt bidrag lämnas (se typhushåll D) har däremot fått förbättringar.

Hur bostadsbidragen förändrats illustreras också i diagram 8.1—3 för samboende med förvärvskombinationen heltid/halvtid (typhushåll B) med två resp. fyra barn samt för heltidsarbetande ensamboende (typhushåll C) med ett barn. I diagrammen har avtrappningsgränserna år 1982 markerats med heldragna linjer (vid 41 000 resp. 62 000 i bidragsgrundande inkomst).

Tabell 8.8 Förändring av bostadsbidrag i några typhushåll mellan åren 1979 och l982l 1982 års priser.” Kr. per år

Typhushåll Antal barn

1 2 3 4 Samboende A. Heltid + hemarbetande — 740 — 320 +1 140 +1 560 B. Heltid + halvtid — — +1 740 +2 160 Ensamboende C. Heltid —1090 — 660 + 800 +122O D. Halvtid + 840 +1 260 +2 720 +3 140

" Omräkningsfaktor 1.38.

Diagram 8.1 Bostadsbi- drag åren 1979 och 1982. Samboende heltid/halvtid, (typhushåll B). Fyra barn

4 Källa: Bostadsstyrel— sen.

Diagram 8.2 Bostadsbi- drag åren 1979 och 1982. Samboende heltid/halvtid (typhushåll B). Två barn

Bostadsbidrag

1000-tal kr 1982

——- 1979 i 1982 års priser [[D]] Förbättring jfr 1979

Bostads- bidra s- 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100110120130140 grundgande

in komst 1 OOO-tat kr

De streckade linjerna (vid 48000 resp. 69000 kr. i bidragsgrundande inkomst) visar avtrappningsgränserna år 1979 uppräknad med typhushållets beräknade löneutveckling mellan åren 1979 och 1982.

Av diagrammen framgår att familjer med oreducerade bidrag har fått förbättringar. Endast i fyrabarnsfallet uppträder reala förbättringar i alla inkomstlägen där bostadsbidrag lämnas.

Det var en mindre andel av bidragshushållen som hade oreducerade bostadsbidrag år 1982 jämfört med år 1979. Bland samboende hade andelen sjunkit från ca 10 % till ca 5 % och bland ensamboende från ca 60 % till ca 25 %.4

Bostadsbidrag

1 OOO-tal kr 1982

-—- 1979 i 1982 års priser

[um Förbättring jfr1979 Försämringjfr1979

_ Bostads- bidrags-

0 10 20 30 40 50 60 70 80 901001101201301409rundandei inkomst 1000-tal kr

Bostadsbidrag 1 OOO-tal kr

_ 1982 — —- 1979 i 1982 års priser

MH] Förbättring jfr1979 Försämring jfr 1979

Bostads- bidrags-

0' 10 20 30 40 50 60 70 80 90100110120130140 grundande inkomst 1000-tal kr

8.3. Några typhushåll med svag ekonomi — en jämförelse mellan år 1979 och år 1982

För att belysa hur den ekonomiska situationen förändrats under de senaste åren för de svagare grupperna bland barnfamiljerna har vi beräknat det disponibla överskottet — i vissa fall underskottet — i de fyra typhushåll som redovisas i slutet av föregående avsnitt. Beräkningssättet liknar det vi använder i kapitel 5, där de samlade effekterna av skatte- och bidragssyste- met också illustreras utifrån några typhushåll. Som närmare redovisas där fångar denna ansats till analys inte upp alla de förhållanden som bestämmer en familjs ekonomiska standard.

I de fyra nu aktuella hushållen görs ingen skillnad avseende barnens ålder, endast deras antal. Vi har därför — till skillnad från i analysen i kapitel 5 — valt att använda vikterna enligt existensminimireglerna för att beräkna hushålls- kostnaderna5 i resp. typhushåll. Beräkningen utgår från det genomsnittliga basbeloppet för år 1979. För år 1982 har ett genomsnittligt basbelopp beräknats enligt de gamla reglerna för beräkning av basbelopp. Bostadskost- naden har antagits vara densamma som den övre hyresgränsen för bostadsbidrag resp. år.

I beräkningarna visas den samlade bilden av de förändringar som skett i reallöner, barnbidrag och bostadsbidrag, räknat i 1982 års prisnivå. Nettolönen för en manlig industriarbetare var ca 7 % lägre och för en kvinnlig kontorsanställd ca 11 % lägre år 1982 än är 1979. Barnbidraget hade förlorat ca 13 % i köpkraft. För familjer med tre eller flera barn tillkom flerbarnstillägget under perioden. Detta uppvägde inte urholkningen av barnbidraget i trebarnsfamiljerna medan fyrabarnsfamiljer fick ett tillskott. Förändringarna av bostadsbidraget var inriktade på att förstärka ekonomin för familjer i de lägsta inkomstlägena och familjer med flera barn. Den nedre inkomstgränsen har sänkts för ensamboende med barn. Det ändrade sättet att beräkna basbeloppet har påverkat nivån på bidragsförskott och även på barnpensioner.

Diagram 8.3 Bostadsbi- drag åren 1979 och 1982. Heltidsarbetande ensam- boende (typhushåll C). Ett barn

5 Hushållskostnad beräk- nad som 1,65 basbelopp för samboende, 0,95 basbelopp för ensambo- ende samt för barn 0,4 basbelopp + barnbidrag.

Tabell 8.9 Förändringar i disponibel inkomst mellan åren 1979 och 1982 i 1982 års priser." Hushåll med två barn

Typhushåll Nettolön Bostads- Barn- Bidrags- Disponibel bidrag bidrag förskott inkomst

Man med genomsnittlig industriarbetarlön och hemmamake —4 220 — 320 —900 — —5 440 Man med genomsnittlig industriarbetarlön och

halvtidsarbetande make —7 280 — —900 — —8 180 Ensamboende heltidsar-

betande kontorsanställd —6 200 — 660 —900 —750 —8 510 Ensamboende halvtidsar-

betande kontorsanställd —4 430 +1 260 —900 —750 —4 820

" Omräkningsfaktor 1,38.

I tabellerna 8. 9—1 0 visas förändringarna i disponibel inkomst mellan åren 1979 och 1982 och i vilken mån dessa beror på förändringar i nettolön, bostadsbidrag, barnbidrag med flerbarnstillägg samt bidragsförskott. Förändringarna redovisas för typhushållen med två resp. fyra barn.

I beräkningarna av det disponibla överskottet har inte barnomsorgskost- nader tagits med. Enligt kommunförbundets undersökning (se avsnitt 11.2.3) skulle barnomsorgsavgifterna för heltids barnomsorg i elva månader uppgå till ca 7 000 kr. vid en årsinkomst av 120 000 kr. och till ca 4 500 kr. vid en årsinkomst på 70 000 kr.

De disponibla överskotten resp. underskotten per hushåll och hur dessa har förändrats i typhushållen mellan år 1979 och år 1982 redovisas i tabell 8.11.

När det gäller hur överskotten/underskotten varierar med barnantal återspeglar tabellen samma principiella skillnader mellan samboende och

Tabell 8.10 Förändringar i disponibel inkomst mellan åren 1979 och 1981 i 1982 års priser.a Hushåll med fyra barn

Typhushåll Nettolön Bostads- Barn- Bidrags- Disponibel bidrag bidrag förskott inkomst

Man med genomsnittlig industriarbetarlön och hemmamake —4 220 +1 560 +450 — —2 210 Man med genomsnittlig industriarbetarlön och halvtidsarbetande kon-

torsanställd make —7 280 +2 160 +450 — —4 670 Ensamboende heltidsar-

betande kontorsanställd —6 200 +] 220 +450 —1 500 —6 030 Ensamboende halvtidsar-

betande kontorsanställd —4 430 +3 140 +450 —1 500 —2 340

” Omräkningsfaktor 1,38.

Tabell 8.11 Disponibelt överskott" per hushåll. Jämförelse mellan några typhushåll åren 1979 och 1982 i 1982 års priser

Typhushåll. År 1979 År 1982 Förändring Antal barn 1979—1982

Man med genomsnittlig industriarbetarlön och hemmamake 0 14 500 12 400 —2 100 1 8 900 4 600 —4 300 2 1 500 — 700 —2 200 3 —3 600 -6 000 —2 400 4 —9 500 —9 600 - 200

Man med genomsnittlig industriarbetarlön och halvtidsarbetande kontorsanställd make 0 42 200 37 200 —4 900 1 31 700 25 100 —6 600 2 22 600 17 700 —4 900 3 17 200 12 300 —4 900 4 11 200 8 600 —2 700

Ensamboende heltidsarbetande kontorsan-

ställd 0 23 500 20 100 —3 400 1 29 200 21 800 —7 400 2 31 000 23 800 —7 100 3 32 100 25 800 —6 300 4 33 800 29 300 —4 500

Ensamboende halvtidsarbetande kontorsan-

ställd 0 4 400 500 —3 900 1 8 500 4 800 —3 700 2 10 200 6 800 —3 400 3 11 400 8 800 —2 600 4 13 100 12 300 — 800

" Disponibel inkomst minus hushålls- och bostadskostnader enligt not 5.

ensamboende som vi noterat tidigare. På grund av underhållsbidragen/ bidragsförskotten påverkas inte de disponibla överskotten av barnantalet på samma sätt bland ensamboende som bland samboende. Bland ensamboende med barn ökar det disponibla överskottet vid högre barnantal medan det minskar för samboende.

I familjer med tre och fyra barn finns till och med ett underskott i det typhushåll som består av samboende med en industriarbetarlön. Underskot- ten ökade mellan år 1979 och år 1982. Det lilla överskottet år 1979 i samma typhushåll med två barn vändes under samma period i ett litet underskott. Underskott finns endast i typhushåll med en hemarbetande make. I detta typhushåll finns dock till skillnad från de övriga en hel arbetskraft i hemmet.

I våra räkneexempel har alla grupper fått försämringar på mellan 200 och 7 400 kr. De minsta försämringarna bland barnfamiljerna fick typhushållen med låg förvärvsintensitet och fyra barn.

Införandet av flerbarnstillägget och höjningarna av de statliga bostadsbi-

6 Se även avsnitt 3.4.5.

7 Ensamförälder 1980, Ds S 1981:18 sid 72.

dragsbeloppen har lett till att försämringarna i större utsträckning drabbade familjer med färre barn som dock i regel hade ett bättre utgångsläge än familjer med många barn.

De disponibla överskotten var både är 1979 och 1982 lägst i typhushållen med låg förvärvsintensitet.

8.4. Socialbidrag6

Socialbidrag, eller som det tidigare kallades socialhjälp, är ett av kommunens sätt att bistå de medborgare som av olika skäl hamnat i särskilt svåra situationer. Socialbidrag kan utgå parallellt med att stödåtgärder av annat slag sätts in. Socialbidraget är vidare avsett som tillfällig hjälp och utgår därför i regel endast under delar av året. Normerna för bidragen varierar mellan kommunerna. Socialbidragen räknas naturligen inte till barnstödet. Både bland samboende och ensamboende är emellertid socialbidrag vanligare bland barnfamiljer än bland familjer utan barn.

Som väntat finns vissa likheter mellan de familjer som uppbär socialbidrag och de som får bostadsbidrag. Socialbidrag förekommer oftare bland ensamboende än bland samboende. Beroendet av socialbidrag är också högre ju fler barn det finns i familjen (tabell 3.30). Enligt en rapport från ensamförälderkommittén7 var socialhjälpsandelen hög bland hushåll, främst ensamboende, som hade små barn, saknade förvärvsarbete och bodde i flerfamiljshus. Vidare var socialhjälp vanligare bland ogifta än bland frånskilda ensamboende samt tenderade att förekomma oftare i tätort.

Behovet av socialbidrag hänger samman med hur det socialpolitiska stödsystemet är utformat. Exempel på detta är att sjukdom och ålderdom var betydelsefulla hjälporsaker innan den allmänna sjukförsäkringen och systemet med folkpension och allmän tilläggspension byggts ut. Arbetslöshet

Tabell 8.12 Andel hushåll med socialhjälp samt genomsnittligt bidragsbelopp för hushåll med socialhjälp efter familjetyp och antal barn under 18 år. Åren 1978 och 1980

Familjetyp År 1978 År 1980 Antal barn

Procent Kr./år Procent Kr./år Samboende 0 barn 2,1 2 300a 1,4 3 400 1 " 3,0 4 600 2,4 3 600 2 ” 2,9 5 400 2,3 4 400 3 " 4,6 8 000 5,2 6 200 4 ” 10,7 8 300 17,3 10 200 Ensamboende 0 barn 7,3 3 400” 4,4 4 900 1 ” 18,2 4 400 13,1 4 500 2 ” 15,8 4 200 16,6 5 300 3+ " 23,4 4 200 23,8 6 500

" Inkl. pensionärer. Källa: SCB, HINK -80.

tillhör i stället i ökande grad de mest framträdande hjälporsakerna. En annan orsak, som i en del fall kan ha samband med arbetslöshet, är otillräckliga inkomster i förhållande till försörjningsbördans storlek. Här kan också höga bostadskostnader spela in.

Någon rikstäckande löpande statistik över hjälporsaker finns inte. En sådan statistik kan vara svår att ta fram, men skulle göra det lättare att upptäcka brister i det socialpolitiska stödsystemet.

En jämförelse mellan år 1978 och 1980 ur inkomstfördelningsundersök- ningen visar att socialbidrag tenderar att bli vanligare i de större barnfamil- jerna. (Tabell 8.12). Ökningen var störst bland samboende med fyra barn.

Hjälptagandet minskade under 1970-talet men i allt långsammare takt mot slutet av decenniet och förbyttes i en svag ökning vid ingången till 1980-talet (Diagram 8. 4). Bakom denna utveckling ligger den allmänna förändringen av det ekonomiska klimatet. Ett ökande antal familjer klarar inte sjunkande reallöner i kombination med stigande hyror och andra levnadskostnader. Allt fler har varit arbeslösa så länge att de blir utförsäkrade.

Andelen personer med socialbidrag i förhållande till folkmängden utvecklades olika i landets tre större kommuner åren 1980—1981. I Stockholm fortsatte andelen att minska, medan den ökade kraftigt i Malmö och litet i Göteborg och i övriga kommuner tillsammans. Detta torde kunna förklaras av att hjälpbehovet uppträtt tidigare i vissa regioner. I Stockholms kommun har antalet hjälpfall ökat kraftigt under år 1982 särskilt under det första halvåret.

De ökningstendenser som statistiken visar är en viktig indikation om socialbidragens utveckling under den närmaste tiden.

Procent 10 9 8 Malmö 7 6 Stock holm 5 Göteborg 4 Övriga landet Diagram 8.4 Hjälptagare 3 i procent av folkmängd för Stockholm, Göte— borg, Malmö och övriga 2 landet åren 1971—81. 1 Källa: Stockholms kom- mun, utrednings- och sta- 0 tistikkontoret, rapport S

1971 73 75 77 79 81 År 1982:14.

8.5. Existensminimum vid beskattning

I familjer med stor försörjningsbörda kan den preliminära skatten sättas ner eller helt falla bort om inkomsten efter skatt är lägre än det belopp en skattskyldig anses behöva för att försörja sig själv och sin familj (existens- minimum). För att få skatten nedsatt krävs en ansökan. Den preliminära nedsättningen av skatten följs sedan upp vid taxeringen.

Stor försörjningsbörda anses normalt föreligga om den skattskyldige försörjer tre eller flera barn. För ensamboende kan under vissa omständig- heter stor försörjningsbörda anses föreligga om det finns två barn eller redan om det finns ett barn.

Skattelättnaden medges i princip inte om bara en av makarna i en familj förvärvsarbetar trots att det inte finns något hinder för den andre att förvärvsarbeta. Hinder kan t. ex. vara att det finns minderåriga barn som behöver tillsyn och annan barnpassning inte kan ordnas. Ett annat hinder är att det inte går att få lämpligt förvärvsarbete. Skattemyndigheten bedömer i varje enskilt fall om det föreligger något hinder för den ene maken att förvärvsarbeta.

Vid bedömningen av skatteförmågan tar man också hänsyn till förmögen- hetsförhållanden. I princip får den skattskyldige inte ha tillgångar av något slag. Ifråga om egna hem skall man bortse från ”mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet”. Även förmögenhetsförhållandena måste bedömas i varje enskilt fall.

En närmare beskrivning av existensminimireglerna finns i bilaga A, avsnitt 2.1.5.

Det finns ingen löpande statistik som visar hur många skattskyldiga som får den preliminära skatten nedsatt på grund av att försörjningsbördan är stor. Det finns därmed inte heller uppgifter om hur de familjer som medgivits existensminimum är sammansatta och hur förvärvs— och förmögenhetsför- hållandena bedömts i dessa fall.

Såvitt kan bedömas torde det sammanlagt vara högst ett par tusen hushåll som årligen fått den preliminära skatten nedsatt. Det finns emellertid flera skäl än stor försörjningsbörda till att få skatten nedsatt enligt existensmini- mirelgerna. Flertalet av dem som fått skattenedsättning har dock sannolikt fått skatten nedsatt på grund av stor försörjningsbörda. Om man jämför denna omfattning med det antal familjer som enligt beräkningarna i tabell 8.1 låg under existensminimum år 1980 kan man dra slutsatsen att möjligheterna att få skatten nedsatt verkar utnyttjas i liten omfattning. Detta torde bl. a. bero på att kännedomen om dessa möjligheter inte är allmänt spridd.

De senaste årens försämrade realinkomster kan ha lett till att fler familjer använder möjligheten att få den preliminära skatten nedsatt.

Reglerna om existensminimum torde vara något man tillgriper i nödfall. Enligt vår mening är denna förmån närmast att jämföra med socialbidrag. Bakgrunden till existensminimireglerna är faktiskt också att man ville undvika att socialbidrag måste ges för att betala skatt. Man önskade inte att en familj som hade en inkomst vilken precis räckte till att leva på skulle betala skatt och sedan få ett belopp motsvarande skatteinbetalningen i socialbidrag. Beslut om existensminimum gäller i princip för ett år i taget. Socialbidrag lämnas i kortare och akutare fall. Det är inte meningen att något av stöden

skall behöva användas under en längre tid. Existensminimireglerna innebär att marginaleffekterna vid en inkomstökning kan bli 100 %. Så länge en inkomsttagare eller en familj ligger under existensminimum kommer varje inkomstökning att i sin helhet gå till skatt eftersom nedsättningen av skatten minskar i samma mån. Detta gör att existensminimum är olämpligt som ett mera varaktigt stöd.

8.6. Slutsatser

Vi kan sammanfattningsvis konstatera att orsakerna till svag ekonomi ofta har med följande förhållanden att göra, var för sig eller i någon kombina- tion: D låg inkomst (låg lön/låg förvärvsintensitet)

D en vuxen

EI många barn.

Under de senaste åren har bostadsbidragen realt förbättrats för de familjer som har oreducerade bidrag, dvs. de som har de allra lägsta inkomsterna. Denna grupp har dock minskat i storlek. Antalet samboende med bostadsbidrag har minskat mycket.

Vi har beräknat det disponibla överskottet i några typhushåll med normala och låga inkomster år 1979 och år 1982. De förändringar som gjorts i bostadsbidraget och införandet av flerbarnstillägget har lett till att familjer med flera barn har drabbats av försämringar i mindre omfattning än familjer med få barn. Familjer med få barn har i vissa fall fått stora försämringar. Familjer med få barn har emellertid i regel ett större disponibelt överskott än flerbarnsfamiljerna.

Bostadsbidraget har en mycket stor betydelse för familjeekonomin i många barnfamiljer. Enligt vår bedömning behövs det även i framtiden ett inkomstprövat barnstöd. Det är viktigt att bostadsbidraget utformas så att det tar hänsyn till den ekonomiska bärkraften i olika familjetyper. För att bostadsbidragets värde inte skall försämras behöver bidragsbeloppen och inkomstgränserna årligen följas upp med hänsyn till hur priser och löner utvecklas.

Beroendet av socialbidrag tenderar att öka. Ökningstendenserna är en viktig indikation om socialbidragens utveckling under den närmaste tiden.

Möjligheterna att enligt existensminimireglerna få skatten nedsatt på grund av stor försörjningsbörda torde utnyttjas i liten men ökande omfattning. Dessa möjligheter att få skatten nedsatt är enligt vår mening närmast att jämställa med socialbidrag. Existensminimum är bl. a. på grund av dess marginaleffekter inte lämpligt som ett mera varaktigt stöd i familjer med stor försörjningsbörda.

9. Flerbarnsfamiljerna

9.1. Antalet flerbarnsfamiljer

Flerbarnsfamiljerna — familjer med tre eller fler barn — är en krympande minoritet bland barnfamiljerna. De allra barnrikaste familjerna — de med sex eller fler barn — är synnerligen få, sannolikt endast omkring ett tusental.

Antalet familjer med tre eller fler barn har minskat kraftigt under 1970-talet. Vid årsskiftet 1981/82 utgjorde de enligt den löpande statistiken1 ca 14 % eller ca 155 000 av de totalt drygt 1,1 miljoner familjer som hade barn under 18 år. Fortfarande fanns emellertid drygt 26 % av barnen i dessa familjer. De största familjerna — de med fyra eller flera barn — har minskat mest. Minskningen uppgick till närmare 45 % mellan åren 1971 och 1981. Vid årsskiftet 1981/82 var antalet familjer med fyra eller fler barn ca 26 000. Något mer än 6 % av barnen tillhörde de drygt 2 % av familjerna som hade minst fyra barn. (Tabellerna 3.1-3).

För familjeekonomiska kommitténs räkning har statistiska centralbyrån gjort en specialbearbetning av den löpande statistiken. Denna bearbetning, som avser årsskiftet 1979/80, visar även hur familjerna fördelar sig efter de allra största familjestorlekarna. (Tabell 9.1 ).

Tabell 9.1 Bamfamiljema fördelade efter antal hemmavarande barn under 18 år. 1979-12-31 Antal barn Familjer Barn Antal Procent Antal Procent

1 505 129 44,3 505 129 25,6 2 475 859 41,7 951 718 48,2 3 132 705 11,6 398 115 20,2 4 22 567 2,0 90 268 4,6 5 3 957 0,4 19 785 1,0 6 906 0,1 5 436 0,3 7 270 0,0 1 890 8 91 0,0 728 0,1 9+ 66 0,0 > 594

Totalt 1 141 550 100 >] 973 663 100

Källa: SCB, specialkörning ur registret över totalbefolkningen. Indelning efter 1Familjer efter civil- civilstånd. stånd.

Som framgår av tabell 9.1 är det ytterst få familjer som har fler än fyra barn. Av det totala antalet barn tillhörde 4,6 % fyrabarnsfamiljer, 1% fembarnsfamiljer och 0,4 % familjer med sex eller fler barn.

9.2. Karakteristik över flerbarnsfamiljerna

Detta avsnitt innehåller en översikt över vad som kan betecknas som mer typiskt för flerbarnsfamiljerna än för fåbarnsfamiljerna. Inom parenteser hänvisas till tabeller i tidigare avsnitt, företrädesvis i kapitel 3.

Under 1970-talet har det blivit vanligare att föräldrar lever tillsammans utan att vara gifta. Andelen gifta är dock högre bland flerbarnsfamiljerna än bland övriga. (Tabell 3.11).

Andelen flerbarnsfamiljer varierar något mellan olika delar av landet. Den synes vara lägre i län med stora tätorter och hög industrialiseringsgrad än i län med relativt sett hög andel jordbruk. Av FoB -80 framgår att familjer med tre barn under 16 år utgjorde drygt 13 % av familjerna i glesbygd mot knappt 10 % av familjerna i tätort. Motsvarande siffror för familjer med minst fyra barn var knappt 3 resp. inemot 2 %. (Tabell 3.13).

Uppgifter från FoB -80 om utländskt medborgarskap tyder på att familjer med minst fyra barn under 16 år genomsnittligt sett förekommer oftare bland invandrare. Iungefär var tjugonde familj med ett till tre barn fanns år1980 en utländsk medborgare mot i ungefär var tionde familj med fyra barn eller fler. Invandrarfamiljerna kommer från många olika länder med skiftande levnadsmönster vilket gör att familjestorlekarna kan variera mycket mellan olika invandrargrupper. (Tabell 3.14).

Det torde finnas vissa skillnader mellan olika s. k. socioekonomiska grupper när det gäller förekomsten av flerbarnsfamil jer. De LO-grupper som har kort yrkesutbildning samt jordbrukare och företagare har förhållandevis oftare fyra eller fler barn under 18 år än övriga grupper. Detta visar inkomstfördelningsundersökningen år 1978. LO-grupperna med lägre utbildning utgjorde enligt denna undersökning tillsammans ca 25 % av barnfamiljerna men drygt 37 % av de familjer som hade fyra barn och däröver. Företagare och jordbrukare utgjorde tillsammans omkring 9 % av barnfamiljerna men ca 20 % av de familjer som hade fyra eller fler barn. Även trebarnsfamil jer förekom ganska ofta i dessa grupper. Trebarnsfamil- jer var dock ännu något vanligare bland tjänstemän med lång utbildning. (Tabell 3.15). När man bedömer skillnader i familjestorlek bör man ha i åtanke att föräldrarnas ålder kan variera mellan de olika socioekonomiska grupperna vilket kan vara av betydelse för hur många barn de har.

Flerbarnsfamiljerna är oftare trångbodda än fåbarnsfamiljerna. Detta gäller särskilt de största barnfamiljerna.

Barn i ettbarnsfamiljer och i familjer med fyra eller fler barn bor inte lika ofta i eget hem som barn i två- och trebarnsfamiljer. Enligt inkomstfördel- ningsundersökningen år 1980 fördelade sig småhusboendet bland barnen i samboendefamiljerna enligt följande: 62 % i familjer med ett barn, 74 % med två barn, 73 % med tre barn och 55 % med fyra eller fler barn.

Omfattningen av mödrarnas förvärvsarbete varierar med antalet barn. Bland kvinnor med ett barn under 17 år var det enligt arbetskraftsunder-

sökningarna år 1981 drygt var tionde (12 %) som inte ingick i arbetskraften, mot nästan var tredje (31 %) kvinna som hade tre barn eller fler. Andelen familjer där en förälder är hemarbetande på heltid ökar markant med stigande antal barn oavsett om föräldrarna är samboende eller ej. Ensam- boende kvinnor har dock en allmänt högre förvärvsintensitet än samboende. Enligt FoB -80 var det i genomsnitt ca 23 % av samboende kvinnor som inte förvärvsarbetade om de hade barn under 16 år, medan det bland ensamboende kvinnor i genomsnitt var ca 14 % som inte förvärvsarbetade. Bland samboende kvinnor med tre barn var det 35 % som inte förvärvsar- betade och bland dem med fyra barn eller flera var det 48 %. Motsvarande siffror för ensamboende var 23 % och 39 %. Ensamboende med tre eller fler barn är dock en mycket liten grupp. (Tabell 3.16, diagram 3.1). Förvärvsmönstret i flerbarnsfamiljerna innebär naturligtvis att dessa familjer i minde omfattning än fåbarnsfamiljerna har sina barn i omsorgs- former utanför hemmet. (Tabellerna 11.5—6). Den lägre förvärvsintensiteten i flerbarnsfamiljerna återverkar naturligt- vis också på inkomstförhållandena. Familjernas möjligheter att försörja sig _. ,, .. .. . . . man av lon, företagar- genom egna forvarvsmkomster minskar med stigande barnantal. inkomst, inkomst av I tabell 9.2 redovisas faktorinkomsten2 efter barnantal och förvärvsinten- kapital, inkomst av eget sitet. I en förhållandevis stor andel av familjer med fyra eller fler barn (i ca hem (beräknad som rän- 18 000 familjer) arbetar föräldrarna mindre än heltid/halvtid. Faktorinkom- ta På eget kapital) samt sten är lägst i denna grupp. Skaliephkilgfnkomm av _ _ _ _ _ trllfallrg forvarvsverk- Flerbarnsfamrljerna erhåller oftare än fåbarnsfamiljerna bostadsbidrag samhet som definieras och socialbidrag. Givetvis är bidragsbeloppen också genomsnittligt sett i kommunalskattelagen.

2 Faktorinkomst är sum-

Tabell 9.2 Genomsnittlig faktorinkomst i barnfamiljer fördelade efter förvärvsfrekvens. År 1980. Kr. per år och procent

Familjetyp Förvärvsfrekvens Antal hushåll Antal barn

Samboende Heltid/deltid Heltid/ Övriga Samtliga

lång deltid”

1 154 000 144 500 101 600 128 400 366 200 23 35 43 100 2 159 900 148 000 113 200 133 200 392 300 16 36 48 100 3 165 200 164 700 113 300 132 100 114 300 16 20 64 100 4+b (169 000) (140 000) 100 900 111 000 28 700 (10) (26) 64 100

Ensamboende Heltid Lång deltid Övriga Samtliga

1 75 400 48 800 20 400 56 100 129 200 50 29 21 100 2+ 76 700 49 300 17 900 47 000 73 500 33 31 36 100

" Halvtid eller mer. 5 Uppgifter inom parentes baserar sig på ett för litet urval. Källa: HINK -80.

3 Konsumtionsenheter: ensamboende 0,95, sam- boende 1,65 och barn 0,4.

större i flerbarnsfamiljerna. (Tabellerna 3.28—31). Ett syfte med bostadsbi- draget är att stärka just flerbarnsfamiljernas ekonomi.

Den genomsnittliga disponibla inkomsten per konsumtionsenhet3 sjunker entydigt med varje tillkommande barn säväl bland enförälder- som bland tvåföräldrahushåll och oavsett omfattningen av föräldrarnas förvärvsarbete. (Tabell 3.23, diagram 3.8 och 3.10, bilaga C).

Flerbarnsfamiljerna - både samboende och ensamboende — har oftare än fåbarnsfamiljerna så låga disponibla inkomster att de ligger under skattereg- lernas existensminimum. (Tabell 8.1).

I den allmänna debatten framförs ibland att det huvudsakligen skulle vara välbärgade familjer som har många barn. I våra analyser kan vi inte finna stöd för en sådan uppfattning. Enligt statistik från år 1978 (Tabell 3.15) var det förhållandevis vanligt med tre barn, men inte fler, bland tjänstemän med lång utbildning. Fyra barn eller fler var förhållandevis vanligt bland jordbrukare, egna företagare och lågutbildade arbetare. Den bild vi fått av flerbarnsfamiljerna visar inte att det i första hand är de familjer som har god ekonomi som skaffar många barn, i vart fall inte fyra eller fler.

9.3. Skatte- och bidragssystemet ur flerbarnsfamiljernas synvinkel

Statistiken visar att flerbarnsfamiljerna som grupp har lägre disponibla inkomster per konsumtionsenhet än fåbarnsfamiljerna. En viktig förklaring till detta är dessa familjers allmänt lägre förvärvsintensitet. En annan orsak är inkomstbeskattningens utformning. Det finns i huvudsak ingen skattelätt- nad som bestäms av det antal barn som en familj har. Den sålunda individuellt inriktade beskattningen kompletteras av ett system med bidrag inriktade på hushållens varierande försörjningsbörda. Det viktigaste inkomstprövade stödet — bostadsbidraget — prövas mot hushållets samman- lagda inkomst före skatt och därmed utan hänsyn till hur inkomsterna fördelar sig inom hushållet.

De beräkningar som vi redovisar i det följande illustrerar hur centrala delar av transfereringssystemet verkar, men ger en starkt förenklad bild av verkligheten. Spörsmål av detta slag har vi närmast behandlat i avsnitt 5.5, där de principiella effekterna av skatte- och bidragssystemet visas med hjälp av några typhushåll. I räkneexemplen har vi beräknat hushållens utgiftsbe- hov enligt existensminimireglerna men med vissa avvikelser beträffande utgifter för barntillsyn och behandling av flerbarnstillägget. För en jämfö- relse mellan konsumentverkets beräkningar och existensminimum hänvisas till avsnitt 4.6.

Lägsta bruttoinkomst för att nå existensminimum

I tabell 9.3 redovisas den lägsta hushållsinkomst som behövs för att nå existensminimum i tre typhushåll; samboende med en förvärvsinkomst, samboende med två förvärvsinkomster, varav en motsvarar en halv industriarbetarlön samt en ensamboende som förvärvsarbetar. Vid beräk- ningarna har hänsyn inte tagits till möjligheterna att få socialbidrag eller att få

Tabell 9.3 Lägsta bruttoinkomst per hushåll som krävs för att nå existensmini- mum" år 1983. Kommunalskatt 30 %. Kr. per år

Antal barn Makar Ensamstående en inkomst två inkomsterb

0 58 400 56 500 36 500 1 69 000 71 400 34 200 2 84 700 84 900 31 100

3 102 200 95 300 26 100

4 110 500 99 600 — 5 129 300 106 100 —

" Existensminimum utgör dels 18 300 kr. för ensamstående, 31 900 kr. för sambo- ende och 7 800 kr. plus barnbidrag för varje barn, dels bostadskostnad beräknad som den övre hyresgränsen enligt bostadsbidragsreglerna, dels barnomsorgsavgift utom för makar med en inkomst. b Varav en inkomst motsvarar en halv industriarbetarlön, 44 800 kr. per år.

skatten nedsatt enligt existensminimireglerna i familjer med stor försörj- ningsbörda. I exemplen redovisas effekterna av marginalskatt, förvärvsav- drag, skattereduktion för hemmamake och ensamstående med barn, barnbidrag med flerbarnstillägg, bidragsförskott samt bostadsbidrag.

Ett schablonavdrag på 1 000 kr. har gjorts på inkomst av tjänst för samtliga inkomsttagare.

Bostadskostnaden har antagits vara densamma som den övre hyresgränsen enligt bostadsbidragsreglerna.

I samboendehushåll med två inkomster och i ensamboendehushåll ingår barntillsynsutgifter4 i levnadskostnaderna. I samboendefamiljer med få barn är den sammanlagda inkomst som krävs för att nå existensminimum så låg att man kan sätta i fråga om det är realistaiskt att anta att barntillsynsutgifter förekommer. Vi har dock antagit att föräldrarnas arbetstider är förlagda på ett sådant sätt att familjen har utgifter för barntillsyn.

Levnadskostnaderna har beräknats enligt existensminimireglerna utom vad gäller flerbarnstillägget. Existensminimiberäkningar grundas normalt på formeln; normalbelopp5 + barnbidrag och flerbarnstillägg + faktisk boendekostnadö—bostadsbidrag. Enligt gällande regler sänker inte flerbarns- tillägget de inkomster som anses nödvändiga för att en familj skall klara sina utgiftsbehov. I stället behandlas flerbarnstillägget på samma sätt som barnbidraget och ökar därigenom den summa som en familj enligt reglerna behöver för uppehållet. Detta är inte rimligt. Vi har därföri våra beräkningar behandlat flerbarnstillägget som en inkomst, men inte låtit det påverka utgiftsbehovet. Det senare avviker således från nyss nämnda formel. Beräkningen redovisas närmare i tabellerna E.9.1—3.

Underhämnda—Eöråtsättningar belgvs det en hög inkomst för att nå existensminimum i familjer med många barn och en hemarbetande make. Som närmare framgår av tabell 9.3 krävs år 1983 110 500 kr. i fyrabarnsfa- miljen och 129 300 kr. i fembarnsfamiljen. Dessa inkomster är dock betydligt lägre än de inkomster som krävdes i motsvarande familjetyper år 1981 då

4 Barntillsynsutgifter för 11 månader enligt kom- munförbundets under- sökning av 27 kommuner år 1981. Taxorna har antagits öka med 2—7 % fram till år 1983 bero- ende på inkomst och antal barn.

5 Beroende på antal fa- miljemedlemmar.

6 Med vissa inskränk- ningar.

flerbarnstillägg inte hade införts. I fyrabarnsfamiljen behövdes då en inkomst på 151 700 kr. och i fembarnsfamiljen 205 300 kr. Jämförelsen visar den stora betydelse som flerbarnstillägget har i de större familjerna.

Vid beräkningen av den bostadsbidragsgrundande inkomsten har antagits att den motsvarar 85 % av bruttoinkomsten under bidragsåret. Det finns en spärregel i bostadsbidragssystemet som innebär att bidrag inte lämnas om den aktuella inkomsten under bidragsåret överstiger ett visst belopp, som varierar med familjestorlek. I fembarnsfamiljen upphör bostadsbidragen då inkomsten är 203 000 kr. Detta innebär att hushållet med en inkomst och fem barn åter hamnar strax under existensminimum vid denna inkomst.

Om båda makarna har inkomster, varav en av halvtidsarbete, så krävs är 1983 en taxerad inkomst på 99 600 kr. i fyrabarnsfamiljen och 106 100 kr. i fembarnsfamiljen. Det behövs således en lägre bruttoinkomst för att nå existensminimum om inkomsten intjänas av två makar än om den intjänas av den ene maken.

I fåbarnsfamiljerna ligger den lägsta bruttoinkomst som behövs för att nå existensminimum på ungefär samma nivå för makar med en inkomst resp. två olika stora inkomster. Vid tre barn eller flera ökar dock skillnaderna mellan en resp. två inkomster. Detta beror på en samverkan mellan den individuella progressiva beskattningen och avtrappningen av bostadsbidragen. Dessa prövas ju mot den sammanlagda taxerade inkomsten utan hänsyn till att hushållets nettoinkomst blir olika stor beroende på hur inkomsten fördelar sig inom hushållet.

Samboende med två barn men ej med tre barn kan klara existensminimum på drygt en industriarbetarlön.

I exemplen med en ensamboende förälder har vi räknat med ett tillskott motsvarande ett bidragsförskott för varje barn. Detta återverkar starkt på hur den nödvändiga inkomsten varierar med antalet barn. Den inkomst som krävs för att nå existensminimum är lägre vid högre barnantal. En förklaring till detta är att underhållsbidrag/bidragsförskott inte ingår i inkomstunder- laget för beräkning av bostadsbidrag. Att behovet av förvärvsinkomster minskar kan naturligtvis inte tolkas så att ensamboende föräldrar har det bättre ställt ju fler barn de har. Det betyder snarare att bidragssystemet allmänt fungerar bättre för ensamboende med flera barn än för samboende med flera barn.

Inkomstökning för att täcka existensminimum för nästa barn

Tabell 9.4 är beräknad ur tabell 9.3 och visar den inkomstförändring som krävs brutto för att täcka kostnaderna för ytterligare ett barn för hushåll med inkomster vid existensminimum.

Ju fler barn desto högre blir bostadsbidragen. Ju högre bostadsbidragen är i desto högre inkomstlägen och med därtill hörande högre marginalskatter, kan bidragen fortfarande utgå. Om inkomsterna fördelar sig mycket snett inom hushållet blir marginalskatten än högre i de inkomstnivåer som krävs för att nå hushållets existensminimum. Vid den hushållsinkomst som krävs för att samboende med fyra eller fem barn skall nå existensminimum är beskattningen hårdare och bostadsbidragen lägre i familjen med en inkomst än i familjen med två inkomster. Detta är förklaringen till att eninkomstfa-

Tabell 9.4 Inkomstförändring (brutto) som behövs för att täcka existensminimum” för nästa barn är 1983 för hushåll med inkomster vid existensminimum. Kommunalskatt 30 %. Kr. per år

Antal barn Makar Ensamstående en inkomst två inkomsterb

(1) 10 600 14 900 —2 300 2 15 700 13 500 —3 100 3 17 500 10 400 —5 000

4 8 300 4 300 — 5 18 800 6 500 -

" Existensminimum utgör dels 18 300 kr. för ensamstående, 31 900 kr. för samboende och 7 800 kr. plus barnbidrag för varje barn, dels bostadskostnad beräknad som den övre hyresgränsen enligt bostadsbidragsreglerna, dels barnomsorgsavgift utom för makar med en inkomst. ” Varav en inkomst motsvarar en halv industriarbetarlön, 44 800 kr. per år

miljen behöver en större inkomstökning före skatt för att täcka existensmi- nimum för ytterligare ett barn.

Avtrappningen av bostadsbidragen

Avtrappningen av bostadsbidragen illustreras schematiskt i diagram 9.1.

Bostadsbidrag, 1 OOO-tal kr.

30

20

10

Bostads bidra s- grun ande inkomst, 40 60 80 100 120 140 1 180 2001000-tal kr.

Diagram 9.1 Bostadsbi- drag för samboende med barn. År 1983

146. Flerbarnsfamiljerna SOU 1983:14 % i !

Diagrammet illustrerar hur stora bostadsbidragen högst kan vara är 1983 i olika inkomstlägen för samboende med ett till fem barn. Bostadsbidragen, som anges på den lodräta axeln, prövas mot hushållets bostadsbidragsgrun- dande inkomst, som anges på den vågräta axeln. Bidragsbeloppen ökar med antalet barn, men olika mycket. Det maximala bidraget är 11 200 kr. per år i enbarnsfamiljen och ökar till 31 200 kr. per år i fembarnsfamiljen (därefter 2880 kr. för varje ytterligare barn). Bidragen trappas av med 15 % av inkomster som överstiger 41 000 kr. (den första lodräta linjen) men understiger 62 000 kr. (den andra lodräta linjen) och med 22 % av inkomster däröver.

En svårighet med att illustrera bostadsbidragens storlek i olika inkomst- lägen är att bidraget för ett visst är prövas mot den sammanlagda taxerade inkomsten som bidragshushållet hade två år tidigare. Barns eventuella inkomster räknas inte med. Gjorda avdrag för underskott i förvärvskälla (t. ex. eget hem), liksom hälften av eventuella studiemedel läggs till den taxerade inkomsten. Även förmögenheter kan påverka den bidragsgrundan- de inkomsten. Om inkomsten ändrats väsentligt i jämförelse med två år tidigare dvs. ökat med minst 20 000 kr. eller minskat mer än 5 000 kr. beaktas dock detta under bidragsåret.

Diagrammet visar således inte inkomsten under bidragsåret utan den inkomst två år tidigare som ligger till grund för beräkning av bidragets storlek.

Samband mellan bruttoinkomst och disponibel inkomst

Vi har tidigare konstaterat att förvärvsintensiteten och lönenivåema har en avgörande betydelse för familjeekonomin. Vad händer då om en familj försöker utöka sina arbetsinkomster, trots de praktiska svårigheter detta innebär i de barnrika hushållen. Hur mycket får hushållet behålla av en inkomstökning?

Detta illustreras i diagrammen 9.2—4 som i huvudsak bygger på samma förutsättningar som tabellerna 9.3—4. I diagrammen har dock — till skillnad från i tabellerna — inte gjorts något schablonavdrag. Vidare har tillsynskost- naderna räknats upp med 5 % per år mellan åren 1981 och 1983 i samtliga inkomstlägen.

I diagrammen har vi valt att redovisa samboende med fyra barn och en resp. två inkomster samt ensamboende med två barn.

Bruttoinkomsten redovisas på den vågräta axeln och den disponibla inkomsten på den lodräta. Den nedersta kurvan visar utbytet av förvärvsin- komsten, dvs. inkomsten efter skatt. Den översta kurvan visar inkomst efter skatt plus barnbidrag med flerbarnstillägg, bostadsbidrag samt i ensambo- endefallet underhållsbidrag/bidragsförskott. ' '

Existensminiminivån har beräknats genom att normalbeloppen (se avsnitt 4.6), har lagts samman med barnbidrag (exkl. flerbarnstillägg) och bostads- bekostnad enligt den övre hyresgränsen för bostadsbidrag i resp. hushålls- typ.

Barntillsynsutgifter, beräknade enligt kommunförbundets undersökning år 1981 (jämför diagram 11.2), har lagts in i de diagram som avser

Disponibel inkomst for hushållet, 1 OOO-(al kr.

120-]

110 _ ” Flerbarnstlllagg

Existensmimmum

100

Barnbidrag

Hemmamakereduktion

Bostadsbidrag

Nettolön

_| | | | 1 ! 1—[—_T'——r——|—|—|—|—|——Få Bruttoinkomst 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 110 120 130 140 150 160 170 180 190 2001000—talkr.

Diagram 9.2 Samband mellan bruttoinkomst ensamboende med två barn och samboende med fyra barn och två och disponibel inkomst

förvärvsarbetande. för sambaemje "194 fyra

Den tidigare nämnda spärregelni bostadsbidragssystemet illustreras också 55919??? 8" mkomst' i diagrammen. Enligt spärregeln lämnas inga bostadsbidrag om inkomsten överstiger ett visst belopp vilket varierar med familjestorlek. Vid beräkning- arna har bostadsbidragen antagits falla bort helt vid dessa 5. k. indragnings- gränser.

Samboende med fyra barn och en inkomst (diagram 9.2): Familjens existensminimum är 100 300 kr. vilket familjen når vid en inkomst på närmare 115 000 kr. (jämför tabell 9.3). Bostadsbidraget börjar trappas av då den disponibla inkomsten är ca 80 000 kr. (bruttoinkomst ca 50 000 kr.) dvs. ca 20 000 kr. under existensminimum. Bostadsbidraget upphör vid en disponibel inkomst som överstiger existensminimum med ca 5 000 kr. (vid indragningsgränsen 172 000 kr.). I det inkomstintervall där bostadsbidraget trappas av (ca 50 OOO—ca 170 000 kr.) består marginaleffekten av marginal- skatten plus den procentsats som bostadsbidraget trappas av med (15 % resp. 22 %).

Om den förvärvsarbetande maken har 110 000 kr. i bruttoinkomst (existensminimum) och ökar sin inkomst med ca 55 000 kr. till ca 165 000 kr. blir behållningen ca 5 000 kr.

Utan flerbarnstillägget hade bostadsbidraget slutat utgå vid en disponibel inkomst som låg strax under existensminimum. Utan flerbarnstillägget hade det behövts en bruttoinkomst på drygt 160 000 kr. för att nå existensmini- mum.

Samboende med fyra barn och två inkomster (diagram 9.3): I detta exempel visar den nedersta kurvan utbytet av en av förvärvsinkomsterna i familjen. En inkomst på 44 800 kr. har antagits vara konstant (den vågräta heldragna

Disponibel inkomst i hushållet, 1 —l | k . 000 a ' Barnbidrag med fler- 130 barnstillägg 120 Existensminimum inkl. barntillsyn 1 10-| * 100] 90 gätgds' Existensminimum exkl. barntillsyn I T 9 Nettolön 80 70 GO-I 50 tal Förvärvsavdrag

0 10 20 30 40 50

Halvtidsarbetande makes nettolön

Bruttoinkomsta 60 70 80 90 100 110 120 130 140 150 160 170 180 190 2001000-talkr.

3 För den make vars inkomst varierar. For att få hushållets inkomst läggs 44 800 kr. till.

Diagram 9.3 Samband mellan bruttoinkomst och disponibel inkomst för samboende med fyra barn och två inkomster, varav en motsvarar en halvtids industriarbetar- lön (44 800 kr.) År 1983

X

linjen). På denna inkomst har förvärvsavdraget gjorts. För enkelhetens skull har förvärvsavdragets gjorts på denna inkomst även i de inkomstlägen — under 44 800 kr. — där det enligt reglerna skulle ha gjorts på den inkomst som varierar. Hushållets bruttoinkomst får man genom att lägga 44 800 kr. till den inkomst som är angiven längst ner på diagrammet (y-axeln).

Familjen når existensminimum (inkl. barntillsyn) vid en sammanlagda bruttoinkomst på ca 103 000 kr. (jämför tabell 9.3). I existensminimum ingår barntillsynsutgifter eftersom båda föräldrarna förvärvsarbetar. Bostadsbi- draget börjar trappas av då den disponibla inkomsten är 78 000 kr. (bruttoinkomst 44 800 kr. + ca 3 000 kr. = 48 000 kr.) dvs. ca 22 000 kr. under existensminimum (exkl. barntillsyn). Bostadsbidraget slutar utgå då den disponibla inkomsten ligger ca 15 000 kr. över existensminimum (inkl. barntillsyn).

Vid hushållets existensminimum (inkl. barntillsyn) är den ene makens bruttoinkomst 58000 kr. (maken med högst inkomst). För att öka den disponibla inkomsten med 5 000 kr. behöver denne makes bruttoinkomst öka med 12 000 kr. till 70 000 kr.

Ensamboende med två barn (diagram 9.4): Ensamboende med två barn när existensminimum (ca 66 600 kr. inkl. barntillsyn) vid en bruttoinkomst på ca 37 000 kr. Bostadsbidraget börjar trappas av då hushållet har en disponibel inkomst som överstiger existensminimum med ca 1 000 kr. (bruttoinkomst 39 000 kr.) och är helt avtrappat då den disponibla inkomsten ligger ca 22 000 kr. över existensminimum (bruttoinkomst 121 000 kr.). För

Disponibel inkomst för hushållet, 1 OOO-tal kr.

1 10 Bidragsförskott

100 Barnbidrag

90 Skattesubventioner

Existensminimum 80 inkl. barntillsyn

Existensminimum exkl. barntillsyn Nettolön

| l i 1——|—r—r—|—r—1—m—r—|—| Bruttoinkomst o 10 20 30 40 50 en 70 se 90 100 nu 120 130 140 150 160 170 180 190 200 ioomalkr.

Diagram 9.4 Samband mellan bruttoinkomst att öka den disponibla inkomsten vid existensminimum med 2 500 kr. krävs och disponibel inkomst en ökning av inkomsten med ca 7 000 kr. för ensamboende med

Beräkningarna av vilken bruttoinkomst som behövs för att nå existensmi- Nå bam' År 1983 nimum är mycket känsliga för vilka antaganden som görs om inkomsternas fördelning inom hushållet. Vi exemplifierar med en förvärvsarbetande make med fyra barn, en hemarbetande hustru och en disponibel inkomst vid existensminimum. Familjen når existensminimum vid en bruttoinkomst på 115 000 kr. (Diagram 9.2). Om i stället hustrun började förvärvsarbeta på deltid och tjänade 44800 kr. skulle hushållet nå existensminimum (exkl. barntillsynskostnad) redan om mannens inkomst var drygt 40000 kr. (Diagram 9.3). Familjer där båda föräldrarna arbetar halvtid når således existensminimum vid en bruttoinkomst som är ca 25 000 kr. lägre än i familjer med lika många barn men med en inkomst.

Den bruttoinkomst som krävs för att nå existensminimum är också känslig för vilka antaganden som görs om nivån på existensminimum. Många faktorer påverkar en familjs nödvändiga levnadsomkostnader. (Se kapitel 4). Känsligheten är särskilt stor då marginaleffekterna är höga. Vi skall belysa känsligheten i typhushållet med samboende föräldrar, fyra barn och en inkomst. (Diagram 9.5).

Om man i stället för existensminiminivåerna med angivna avvikelser använder hushållskostnaderna enligt konsumentverkets beräkningar (se kapitel 4) uppräknade till prisnivån i januari 1983, ökar kravet på hushållsinkomsten eftersom detta sätt att beräkna de nödvändiga levnads— kostnaderna ger ett högre behov. Behovet är ca 10 000 kr. högre. Bostadsbidragen slutar utgå vid en bruttoinkomst då bristen är ca 5 000 kr. Genom att bostadsbidraget dras in ökar bristen med ca 2 000 kr. i inkomstlägen strax över den s.k. indragningsgränsen. För att nå den

Disponibel inkomst för hushållet, 1 OOO-tal kr.

Grundläggande forsorjning (Konsumentverket)

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 110

Diagram 9.5 Samband mellan bruttoinkomst och disponibel inkomst vid olika antaganden om nödvändiga levnadskost- nader. Samboende med fyra barn och en in- komst. År 1983

Barnbidrag

med ller» Existensminimum gagtätållalgg C E' reduktion Etter egenproduktion

Neuolon

Brutto -

inkomst 170 180 190 200 210 2201000-tal kr.

120 130 140 150 160

disponibla inkomst som behövs för att täcka de nödvändiga levnadskostna- derna krävs en bruttoinkomst på ca 205 000 kr. i jämförelse med ca 115 000 kr. om man räknar med existensminiminivån. Om man i stället antar att den hemarbetande föräldern genom insatser i hushållet kan sänka existensmini- mum med ca 8 000 kr. (tabell 4.2) skulle man nå den nödvändiga disponibla inkomsten vid en bruttoinkomst som är ca 80 000 kr. Om besparingen beräknas utifrån kostnaderna för den grundläggande försörjningen (konsu- mentverket) skulle den nödvändiga disponibla inkomsten nås vid en bruttoinkomst på ca 130 000 kr.

I föregående exempel har bostadskostnaderna förutsatts vara lika och motsvara de bostadskostnader som berättigar till maximalt bostadsbidrag. Bostadskostnaderna kan variera mycket kraftigt. Kostnadsskillnaderna kan t. ex. vara stora mellan nyproducerade och äldre bostäder. I diagram 9.6 illustreras vad som händer om vi antar att bostadskostnaderna ligger över eller under den övre hyresgränsen för bostadsbidrag.

Vi har också här valt typhushållet med de högsta marginaleffekterna dvs. samboende med fyra barn och en inkomst. Existensminimum har beräknats på en antagen hyra på 2 800 kr. resp. 1 400 kr. per månad för en lägenhet om fyra rum och kök.

Idet första fallet (2 800 kr. per månad) ökar existensminimum med 9 600 kr. per år till 109 900 kr. För att nå upp till denna disponibla inkomst krävs en brottoinkomst på drygt 210 000 kr. Bostadsbidraget är detsamma som om hyran motsvarat den övre hyresgränsen. I det andra exemplet med en boendekostnad på 1400 kr. per månad minskar bostadsbidraget med 5 760 kr. per år. Existensminimum nås vid en bruttoinkomst på ca 108 000 kr. vilket är ca 100 000 kr. lägre än i det första fallet.

Disponibel inkomst för hushållet. 1000-tal kr.

120

Exrstensminimum, boendekostnad 2800 kr/mån.

» Barnbidrag 110 ' med fler— b "||” 100 Existensminimum, boendekostnad - övre hyresgransen 2000 kr/mån. - nångång,??? . _ - __ __ _ makereduk— Exrstensmtmmum, boendekostnad 1400 kr/mån. _ _. _ " tion & ”6 90 f , z / / / .n / / 70 / Nettolön / Bostadsbidrag / / 60 / / I 50 I / I 40 ,'

30 20 — ——— Bostadsbidrag vud en boendekostnad på 1 400 kr/mån. 10

0

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 110 120 130 140 150 160 170 180

Exemplen visar således hur känsliga denna typ av analyser är för vilka antaganden som görs om de nödvändiga levnadskostnaderna i olika hushållstyper.

I följande tabeller redovisas marginaleffekterna år 1983 för ett- och fyrabarnsfamiljer. Marginaleffekterna kan kort beskrivas som den procent av nästa intjänade krona som hushållet inte får behålla på grund'av ökad skatt, ökade inkomstrelaterade avgifter samt bortfallande inkomstprövade bidrag. Marginaleffekterna redovisas i olika inkomstlägen för — make om den andra maken inte har någon inkomst (tabell 9.5) — make om den andre makens inkomst är 30 000 kr. per år (tabell 9. 6) — make om den andre makens inkomst är 50 000 kr. per år (tabell 9.7) — ensamboende (tabell 9.8).

Barnomsorgsutgifter har beaktats för ensamboende samt för samboende där båda föräldrarna förvärvsarbetar och en förälder har en bruttoinkomst på 50 000 kr.

Underskott i förvärvskälla förutsätts inte förekomma. I tabellerna antas en inkomstökning ha omedelbar effekt på bostadsbidra- get. Enligt reglerna påverkas bostadsbidraget först två år senare. Undantag är vid inkomstökningar som överstiger 20 000 kr. då bidraget påverkas redan under löpande bidragsår. Två år senare har i regel inkomst- och hyresgrän- serna inom bostadsbidragssystemet höjts, vilket ger lägre marginaleffekter än vad som framgår av tabellerna.

De inkomstintervall där bostadsbidrag lämnas har skuggats i tabellerna. I fyrabarnsfamiljerna trappas bostadsbidragen av i ett betydligt längre inkomstintervall än i ettbarnsfamiljerna eftersom de maximala bidragsbe- loppen är högre.

Bruno- inkomst 190 200 210 220 1000-tal kr.

Diagram 9.6 Samband mellan bruttoinkomst och disponibel inkomst. Vid olika antaganden om boendekostnader. Samboende med fyra

barn och en inkomst. År 1983

Tabell 9.5 Marginaleffektera på första kronan för make om andra makens inkomst år 0 kr. per år. Avser personer utan underskottsavdrag. Kommunalskatt 30 kr. År 1983. Procent Bruttoinkomst. Kr./år Ett barn Fyra barn 40 000 34 34 50 000 49 49 60 000 55 55 70 000 64 64 80 000 75 75 90 000 78 78 100 000 81 81 110 000 88 88 120 000 68 90 130 000 70 92 140 000 72 94 150 000 75 97 160 000 75 97 170 000 77 99 180 000 77 77

” Av skatt och bostadsbidrag under antagande att även inkomstökningar under 20 000 kr. påverkar bostadsbidraget omgående. Den bostadsbidragsgrundande inkomsten antas vara 85 % av den taxerade inkomsten. Bostadsbidrag antas inte utgå över den s. k. indragningsgränsen.

Tabell 9.6 Marginaleffekter" på första kronan för make om andra makens inkomst är 30 000 kr. per år. Avser personer utan underskottsavdrag. Kommunalskatt 30 kr. År 1983. Procent

Bruttoinkomst. Kr./år Ett barn Fyra barn 40 000 49 49 50 000 56 56 60 000 62 62 70 000 71 71 80 000 75 75 90 000 56 78

100 000 59 81 110 000 66 84 120 000 68 88

130 000 70 92 140 000 72 94 150 000 75 97

160 000 75 97 170 000 77 99 180 000 77 77

" Av skatt och bostadsbidrag under antagande att även inkomstökningar under 20 000 kr. påverkar bostadsbidraget omgående. Den bostadsbidragsgrundande inkomsten antas vara 85 % av den taxerade inkomsten. Bostadsbidrag antas inte utgå över den s. k. indragningsgränsen.

Tabell 9.7 Marginaleffekterfl på första kronan för make om andra makens inkomst är 50 000 kr. per år. Med resp. utan barnomsorg. Avser personer utan underskottsavdrag. Kommunalskatt 30 kr. År 1983. Procent

Bruttoinkomst Ett barn Fyra barn Kr./år Exkl. Inkl. Exkl. Inkl. barnomsorg barnomsorgb barnomsorg barnomsorgb 40 000 56 62 56 62 50 000 56 62 56 62 60 000 62 68 62 68 70 000 49 55 71 77 80 000 53 58 75 81 90 000 56 62 78 84 100 000 59 65 81 87 110 000 66 72 88 94 120 000 68 74 90 96 130 000 70 76 70 76 140 000 72 78 72 78 150 000 75 81 75 81 160 000 75 81 75 81 170 000 77 83 77 83 180 000 77 83 77 83

" Av skatt och bostadsbidrag under antagande att även inkomstökningar under 20 000 kr. påverkar bostadsbidraget omgående. Den bostadsbidragsgrundande inkomsten antas vara 85 % av den taxerade inkomsten. Bostadsbidrag antas inte utgå över den s. k. indragningsgränsen. '” Barnomsorg för ett barn. Avgift enligt Svenska kommunförbundets rekommenda- tioner.

De högsta marginaleffekterna uppträder i de inkomstlägen där bostadsbi- dragen trappas av med den högsta avtrappningsprocenten. I fyrabarnsfamil- jerna med en inkomst resp. två inkomster men där en inkomst är mycket låg, kan marginaleffekterna i dessa inkomstlägen bli nära 100 %. För ensambo- ende med fyra barn blir marginaleffekterna i vissa fall över 100 % om barntillsynsutgifterna beaktas.

Eftersom både marginalskatten och den högsta avtrappningsprocenten sänkts mellan åren 1982 och 1983 har marginaleffekterna sjunkit. Marginal- effekterna kommer att fortsätta att sjunka då marginalskatten enligt riksdagens beslut sänks åren 1984—1985. Detta gäller inkomsttagare utan underskottsavdrag.

Tabell 9.8 Marginaleffekter" på första kronan för ensamboende. Med resp. utan barnomsorg. Avser personer utan underskottsavdrag. Kommunalskatt 30 kr. År 1983. Procent

Bruttoinkomst Ett barn Fyra barn Kr./år __ Exkl. Inkl. Exkl. Inkl. barnomsorg barnomsorgb barnomsorg barnomsorgb 40 000 34 40 34 40 50 000 34 40 34 40 60 000 52 58 52 58 70 000 64 70 64 70 80 000 75 81 75 81 90 000 78 84 78 84 100 000 81 87 81 87 110 000 84 90 84 90 120 000 68 74 90 96 130 000 70 76 92 98 140 000 70 76 92 98 150 000 75 81 97 103 160 000 75 81 97 103 170 000 77 83 99 105 180 000 77 83 77 83

” Av skatt och bostadsbidrag under antagande att även inkomstökningar under 20 000 kr. påverkar bostadsbidraget omgående. Den bostadsbidragsgrundande inkomsten antas vara 85 % av den taxerade inkomsten. Bostadsbidrag antas inte utgå över den s. k. indragningsgränsen. b Barnomsorg för ett barn. Avgift enligt Svenska kommunförbundets rekommenda- tioner.

9.4. Slutsatser

Vi har funnit att mängbarnsfamiljerna har svårare än fåbarnsfamiljerna att genom förvärvsarbete skapa en tillräckligt god familjeekonomi. Detta beror inte enbart på deras större konsumtionsbehov utan även på att en rad faktorer försvårar föräldrars möjligheter att förvärvsarbeta i tillräcklig omfattning. De praktiska svårigheterna att ordna barnomsorg utan—för hemmet om man har många barn kan vara stora. Tillgänglig statistik bekräftar att mödrar med många barn förvärvsarbetar i mindre omfatt- ning.

Inkomstbeskattningen sker så gott som helt utan betaktande av det antal barn som finns i familjen. De förhållandevis begränsade skattelättnader som är inriktade på barnfamiljerna utgår med ett undantag (underhållsavdraget) efter förekomsten ej efter antalet barn.

En individuellt inriktad familjebeskattning måste kompletteras med bidrag som tar sikte på hushållens försörjningsbörda. Så sker också. Till de viktigaste bidragen hör det allmänna barnbidraget med flerbarnstillägg och det inkomstprövade bostadsbidraget.

Genom flerbarnstillägget täcker barnbidraget en större andel av barnkost- naderna i flerbarnsfamiljerna än i fåbarnsfamiljerna. Med hänsyn till att föräldrarnas möjligheter att genom egna arbetsinkomster försörja barnen inte ökar utan i praktiken minskar med stigande barnantal anser vi att detta är lämpligt.

Flerbarnstillägget har inneburit en god förbättring för flerbarnsfamiljerna. Den bruttoinkomst som behövs för att nå existensminimum i samboendefa- miljer med en inkomst och många barn har minskat kraftigt sedan flerbarnstillägget infördes.

Vidare har bostadsbidragen under senare år i allt högre grad förstärkts för hushåll med stor försörjningsbörda. Detta har bl. a. skett genom höjningar av det statliga bostadsbidraget. Det statliga bostadsbidraget är ett allmänt konsumtionsstöd som lämnas med samma grundbelopp för varje barn. Det statskommunala bidraget är knutet till bostadskostnaden i hushållet och är inte lika väl anpassat till antalet barn. Det ökar vid första, tredje och femte barnet. Kommunerna kan besluta om avsteg från detta och får då själva stå för de extra kostnaderna.

Den sammanlagda nettoinkomsten i en samboendefamilj beror på hur inkomsterna fördelar sig inom hushållet. Det kan göra stor skillnad om en viss bruttoinkomst intjänas av en make eller till lika delar av båda makarna. Bostadsbidragen prövas mot hushållets inkomst före skatt och således utan hänsyn till inkomstfördelningen inom hushållet. Det är beklagligt att inkomstprövningen härigenom inte sker med hänsyn till familjens ekono- miska bärkraft. Detta gäller i synnerhet i samboendefamiljer med en inkomst och många barn, inte minst om barnen är små. Skillnader i tidsresurser mellan hushåll med hög (t. ex. heltid/heltid) och låg (t. ex. heltid/ hemarbetande) förvärvsintensitet och tidsresursernas inverkan på utgifterna i hushållet beaktas inte heller. Vidare beaktas inte av vilka skäl inkomsten i hushållet är låg.

Bostadsbidragssystemet bör utformas så att det kan motverka Hertalet fall av otillräckliga förvärvsinkomster i barnfamiljerna. Det är svårt att enbart inom bostadsbidragssystemet ge tillräcklig ekonomisk bärkraft åt den minoritet av hushåll som de barnrikaste familjerna utgör. Enligt vår mening är därför flerbarnstillägget ett nödvändigt komplement till det inkomstprö- vade bostadsbidraget. Ju högre bostadsbidragen är i desto högre inkomstlägen med därtill hörande högre marginalskatt kan bidragen lämnas. Hushåll i höga inkomst- lägen drabbas vid en löneökning av dels hög marginalskatt och dels att förekommande bostadsbidrag minskar med den högre avtrappningsprocen- ten. Marginaleffekterna är högre i flerbarnsfamiljer än i fåbarnsfamiljer. De förekommer också i ett längre inkomstintervall.

Skatteomläggningen åren 1983 till 1985 minskar olägenheterna med de höga marginaleffekterna. Omläggningen innebär att progressiviteten i skatteskalorna minskar. Marginaleffekterna kan också sänkas genom att bostadsbidragen trappas av i långsammare takt. År 1983 har den högre avtrappningsprocenten sänkts med två procentenheter. Med en progressiv skatteskala och inkomstprövade bidrag är dock marginaleffekter ofrånkom- liga. Frågan är hur höga marginaleffekter som skall anses acceptabla.

10. Enförälderfamiljerna

Detta kapitel är inriktat på att översiktligt belysa situationen för familjer med en vuxen. Ungefär en femtedel av barnfamiljerna består av ensamboende med barn. Ensamföräldrarnas särskilda förhållanden såväl för ensamföräld- rar som är ensamboende som för dem som påbörjat ett nytt samboende, behandlas ingående av ensamförälderkommittén.

10.1. Inledning

10.1.1. Familjebildningsmönstret har förändrats

Som vi närmare redovisat i avsnitt 3.2.3 består ungefär 70 % av barnfamil- jerna av samboende som är gifta. Sedan år 1973 har andelen ogifta och frånskilda kvinnor samt ensamstående män med barn ökat med tillsammans ca 10 procentenheter, medan gifta med barn minskat med ca 10 procenten- heter. (Tabell 3.5). Vid mitten av 1960-talet föddes ungefär 15 % av alla barn utom äktenskap. År 1980 gällde detta ca 40 % av alla födslar. (Tabell 3.10). Detta betyder inte att barn med ensamboende föräldrar har ökat i motsvarande omfattning. Äktenskapet har delvis ersatts av samboende utan äktenskap. Detta gäller inte minst familjer med ett barn och där barnen är små.

Det material vi har tillgång till visar att av barnfamiljerna är knappt en femtedel ensamboende och således drygt fyra femtedelar samboende med barn. En viktig aspekt på den utveckling som sker är att rörligheten mellan dessa grupper har ökat. Giftermålstalen har sjunkit under de senaste 15 åren. Åren omkring år 1970 var minskningen kraftig. Samtidigt har antalet skilsmässor ökat, Till detta kommer de informella samboenden som ingås och upplöses.

När man behandlar olika typer av familjebildningar är det mot denna bakgrund särskilt viktigt att komma ihåg att människorna i de olika grupperna växlar över tiden ibland även under förhållandevis korta tidsperioder. Ensamboende med barn hari regel varit samboende och många kommer att gå in i ett nytt samboendeförhållande.

10.1.2. Antalet ensamföräldrar

Följande uppgifter om ensamboende, oberoende av civilstånd, är grundade på statistiska centralbyråns inkomstfördelningsundersökning år 1980 och ensamförälderkommitténs studie, Ensamförälder 1980.1 1Ds S 1981:18.

2 202 000 ensamboende med barn enligt inkomst- fördelningsundersökning- en är 1980 torde vara en överskattning.

Tabell 10.1 Familjer med barn fördelade efter antal barn och faktiskt samboende. År 1980. Antal och procent

Antal barn Samboende ' ' "Ensamboende - ' &, Samdigå f Antal Procent Antal Procent Antal Procent 1 366 200 40 129 200 64 495 400 45 2 392 300 44 61 400 30 453 700 41 3 114 300 13 9 600 5 123 900 11 4+ 28 700 3 2 500 1 31 200 3 Totalt 901 500 100 202 70041 100 1 104 200 100

" Torde vara" en överskattning. Källa: HINK -80.

Ensamboende med barn under 18 år kan uppskattas till ca 190 0002 hushåll, vilket är ca 18 % av det totala antalet barnfamiljer. Till dessa hushåll hör ca 270 000 barn eller 15 % av alla barn under 18 år.

Inkomstfördelningsundersökningens uppgifter om barnfamiljerna förde- lade efter faktiskt samboende och antal barn ar 1980 redovisas 1 tabell 10.1. Antalet ensamboende med barn enligt denna urvalsundersökning torde vara något för högt...

Det finns ca 170 000 barn som bor med en av sina föräldrar, men där denna förälder har flyttat ihop med en annan partner. Detta är ca 9 % av alla barn. Dessa tvåförälderhushåll, här kallade blandfamiljer, utgör ca.120.000 eller omkring 11 % av det sammanlagda antalet barnfamiljer. .

Av alla barn under 18 år är det ungefär 25 % som inte bor tillsammans med båda sina biologiska föräldrar.

10.1.3 'Familjetyperna— går delvisi varandra

De generella stöd som utgår för barn vars föräldrar inte bor ihop är bl. a. utformade mot bakgrund av att den ene förälderns försörjningsinsats 1 vissa fall skall kompenseras.

Om barnets vårdnadshavare är samboende eller ej saknar betydelse eftersom det är barnet som är berättigat till stödet. Detta betyder att bidragsförskott — som egentligt förskott - eller utfyllnadsbidrag kan betalas ut också 1 blandfamiljerna. Även barnpension kan förekomma 1 blandfamil- jer.

En underhållsskyldighet gentemot barn utanför det egna hushållet kan 1 princip finnas i vilken familjetyp som helst. Antalet bidragSskyldiga kan beräknas till ca 300 000. Uppskattningsvis hälften av dessa är ensamboende och hälften samboende med någon annanvän barnets andre förälderfDet finns också ensamboende med barn som har en underhållsskyldighet gentemot barn som inte tillhör hushållet. I dessa familjer kan föräldrarna ha delat vårdnaden om barnen.

Med detta vill vi belysa att _det i alla lägen inte .finns självklara avgränsningar mellan barnfamiljer och icke-barnfamiljer samt. mellan ensamboende och samboende med barn. .

10.2. Karakteristik över enförälderfamiljerna

I detta avsnitt redogör vi översiktligt för sådana förhållanden som är kännetecknande för enförälderhushåll. Översikten bygger på material som huvudsakligen finns i kapitel 3 och på uppgifter ur Ensamförälder 1980.

Det stora flertalet ensamboende vårdnadshavare är kvinnor (85 %). Enförälder- och tvåförälderhushåll skiljer sig åt i fråga om antalet barn. Ensamboende med barn har färre barn, i genomsnitt 1,4 mot 1,7 för samboende med barn. Ett barn är vanligast bland ensamboende (ca 65 %) och tre eller fler barn är mycket ovanligt (ca 6 %). Bland samboende föräldrar är en- och tvåbarnsfamiljerna ungefär lika vanliga (ca 40 resp. ca 45 %) medan flerbarnsfamiljerna är relativt ovanliga (ca 15 %), dock betydligt vanligare än bland ensamboende. (Se tabell 10.1.)

Ensamboende har oftare äldre barn än samboende. Yngsta barnet var enligt inkomstfördelningsundersökningen år 1980 oftare 11—17 år bland ensamboende än bland samboende föräldrar (44 % mot 34 %). Bland ensamboende var det ovanligare än bland samboende att det yngsta barnet var under 7 år (33 % mot 45 %). Det var ungefär lika vanligt i båda grupperna att det yngsta barnet var 7—10 år gammalt (24 % resp. 21 %).

Ensamförälderhushållen finns oftare i tätortsområden än i glesbygd. Enligt undersökningen Ensamförälder 1980 bodde år 1980 42 % av de ensambo- ende mot 27 % av kärnfamiljerna i storstadsområden. Med kärnfamilj avses hushåll där föräldrarna sammanbor och endast har gemensamma hemmava- rande barn. Kärnfamiljerna bodde nästan dubbelt så ofta som ensamboende på landsbygden eller i mindre tätorter.

Ensamboende bor oftare i flerfamiljshus. Endast ca 30 % av ensamboende bodde enligt samma undersökning i småhus mot ca 80 % av kärnfamiljerna. Villaboende var inte lika vanligt i blandfamiljen som i kärnfamiljen. En lägre andel av de ensamboende ägde sin bostad. En förklaring till att ensamboende inte lika ofta bodde i villa eller ägde sin bostad är att detta förutsätter god ekonomi. Vidare är ensamboendefamiljen i regel mindre än samboendefa- miljen vilket kan påverka valet av boendeform. Även de regionala skillnaderna kan återverka på boendeformerna. Ensamboende bor oftare i tätort, där det är vanligare att bo i flerfamiljshus. I storstadsområdena kan priserna på småhus och bostadsrättslägenheter vara höga.

Skillnaderna i boendeform innebär att ensamboende med barn i mindre utsträckning än samboende med barn kan medges skattelindring på grund av att räntekostnaderna för fastighetslån är avdragsgilla. (Jämför tabell 3.23).

Statistiska centralbyråns undersökning om levnadsförhållanden år 1977/78 visar också på att ensamboende allmänt sett har sämre boendebetingelser. Detta gäller t. ex. förekomsten av störningari den yttre boendemiljön i form av buller, skadegörelser o. d. Enligt Ensamförälder 1980 var skillnaderna dock små när det gällde trångboddhet och serviceutbud i bostadsområdet. Kärnfamiljerna tenderade att ha sämre service i bostadsområdet och en något bättre inre bostadsstandard. Skillnaderna i boendebetingelser kan till stor del förklaras av olikheterna i boendeformer.

Den ensamboende föräldern har ett större försörjningsansvar än den sammanboende föräldern. Möjligheterna att välja att inte förvärvsarbeta alls

eller att förvärvsarbeta i liten omfattning för att ta hand om barnen är synnerligen begränsade i jämförelse med den flexibilitet som finns i tvåförälderhushållet. Detta visar sig också i statistiken över hur omfattande förvärvsarbetet äri de olika familjetyperna. Ensamboende kvinnor med barn förvärvsarbetar mer än samboende kvinnor med barn. Enligt en specialbe- arbetning av inkomstfördelningsundersökningen år 1980 arbetade båda föräldrarna heltid i knappt vart fjärde enbarnshushåll. Ungefär varannan ensamboende med ett barn hade ett heltidsarbete. Endast drygt var femte ensamboende med ett barn arbetade mindre än halvtid. l enbarnsfamiljer med samboende vuxna var det dubbelt så vanligt att de samboende tillsammans arbetade mindre än heltid/halvtid. Heltid/deltid var den vanligaste förvärvssituationen i dessa hushåll. I likhet med vad som gäller tvåförälderhushållen sjunker förvärvsintensiteten bland ensamboende föräldrar med stigande barnantal, men på en högre nivå. (Diagram 3.1).

Den högre förvärvintensiteten bland ensamboende med barn är ett av flera skäl till att ensamboende med småbarn istörre utsträckning än samboende med småbarn har kommunal barnomsorg.

De taxerade inkomsterna i enförälderhushållen är lägre än i tvåförälder- hushållen. (Tabell 3.20). Detta gäller både löntagar- och icke löntagarhus- håll. Bland ensamboende med barn är andelen icke-löntagare större än bland samboende med barn. (Diagram 3.3). Ensamboende som inte är löntagare skiljer sig också på annat sätt från samboende icke-löntagare. Sannolikt består den övervägande delen av dessa ca 42 000 ensamboende av studerande eller av andra skäl ej förvärvsarbetande, medan de bland samboende (ca 100000 hushåll) oftare består av jordbrukare eller företagare. Bland de ensamboende hade en stor andel av dem som inte var löntagare en mycket låg taxerad inkomst. Socialbidragstagande bland ensamboende icke löntagare med barn är högt, år 1980 23 % att jämföra med 5 % bland samboende som inte var löntagare. (Tabell 3.3).

De disponibla inkomsterna är också lägre i enförälderhushållen. Skillna- derna i disponibel inkomst per konsumtionsenhet är mindre än i diponibel inkomst per hushåll. Den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet minskar med stigande barnantal både bland ensamboende och samboende. (Diagram 3.8).

Ensamboende utnyttjar föräldraförsäkringen i mindre omfattning än samboende. (Tabell 3.24—25). Detta beror på att föräldraförsäkringen huvudsakligen riktar sig till familjer med små barn. En mycket stor del av föräldrapenningen utnyttjas under barnets första levnadsår då föräldrarna ofta bor tillsammans (föräldrapenning i sex månader i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning under sex månader för barn under åtta år). Ensamboende använder sannolikt föräldraförsäkringen främst i sam- band med att barnet är sjukt (tillfällig föräldrapenning under högst 60 dagar per år för barn under tolv år).

Ensamboende föräldrar har i genomsnitt färre barn. Detta leder självklart till att de utbetalda barnbidragsbeloppen per familj är lägre bland ensambo- ende än bland samboende.

De lägre förvärvsinkomsterna i enförälderhushållen innebär att de istörre omfattning erhåller inkomstprövade bidrag. År 1980 uppbar 76 % av ensamboende med barn bostadsbidrag mot 30 % av samboende med barn.

(Tabell 3.28). Även utbetalda bidragsbelopp var högre. (Tabell 3.29.) Samma år hade 15 % av de ensamboende föräldrarna socialbidrag mot 3 % av de samboende. (Tabell 3.30—31.)

Änkor och änklingar med barn utgör en särskild grupp bland de ensamboende. Efterlevande barn åtnjuter barnpension och efterlevande änka får änkepension så länge hon inte gifter om sig. Efterlevandepensio- neringen får till följd att pension i större utsträckning utgår bland ensamboende än bland samboende med barn.

Ensamboende med barn har oftare studiestöd än samboende. Ett skäl till detta är sannolikt att det ställs större krav på ensamboende att gå ut på arbetsmarknaden. För vissa är det nödvändigt att först förbättra sin utbildning. Enligt FoB -80 var det ungefär dubbelt så vanligt att studera bland ensamboende kvinnor med barn under 16 är (ca 7 %) som bland samboende kvinnor (ca 3 %). (Se även diagram 3.1.)

Trots att ensamboende med barn i regel förvärvsarbetar mer och att dessa hushåll för varje barn tillförs ett ekonomiskt stöd från den andre föräldern i form av underhållsbidrag, bidragsförskott eller barnpension finns det en förhållandevis stor grupp som har låga inkomster eller inga inkomster alls och därmed inte når upp till det 5. k. existensminimum enligt skattereglerna. Barnfamiljer under existensminimum enligt inkomstfördelningsundersök- ningen år 1980 redovisar vi i kapitel 8. Av ensamboende med ett barn låg ca 7 % under existensminimum och av dem med två eller fler barn ca 14 %. Av samboende med tre eller fler barn låg ca 5 % under existensminimum. (Tabell 8.1.)

10.3. Resurser i hushåll med en resp. två föräldrar

Ensamboende har sämre ekonomiska förutsättningar än samboende genom att de D inte har möjligheter till två förvärvsinkomster B har mindre tid för egen produktion i hemmet samt B har mindre tid och oftare ensamt ansvar för barnens vård och fostran.

Ensamboende med barn har inga möjligheter att komma upp i lika höga förvärvsinkomster som samboende tillsammans har möjligheter till. Det ekonomiska stödet är utformat med hänsyn till detta. (Se nästa avsnitt 10.4). _

Ett skäl till ensamboendes högre förvärvsintensitet är som vi tidigare nämnt att försörjningsbördan i högre grad ligger på en person. I de allra flesta fall är det fortfarande kvinnan som efter en separation har vårdnaden om barnen, vilket innebär att föräldrar i enförälderhushåll i regel är kvinnor. Kvinnor har i genomsnitt lägre lön än män. De lägre förvärvsinkomsterna beror således på dels att det endast finns en inkomst, dels att lönenivån är lägre. Det finns dessutom en större andel enförälderhushåll som inte har någon förvärvsinkomst alls. Orsaken är att om den ensamboende t. ex. studerar, inte kan arbeta på grund av brist på barnomsorg eller är arbetslös utan arbetslöshetsersättning blir inkomsten i hushållet noll. I tvåförälder-

hushållet har i regel den ene föräldern förvärvsinkomst. Enligt Fob -80 var det ca 14 % av de ensamboende kvinnorna med barn under 16 år som inte förvärvsarbetade.

Det är som vi givit exempel på i avsnitt 4.2 (tabell 4.2) helt klart att man om man har tid, kunskap och organisationsförmåga genom arbetsinsatser i hemmet kan hålla hushållsutgifterna nere i förhållande till den standard familjen lever på. Detta gäller också om det finns flera barn; även om det då finns mindre tid. Det är givet att en förälder i allmänhet har sämre möjligheter till egenproduktion än två samboende föräldrar. Konsumentver- kets undersökningar (Konsument 79) visar att ensamboende i betydligt mindre utsträckning bakar, syr m.m. Den största skillnaden vad gäller hemarbetets ekonomiska betydelse finns mellan samboende där en förälder är hemma på heltid och ensamboende som förvärvsarbetar på heltid.

Våra analyser i kapitel 5 (tabellerna 5.6—7), kapitel 8 (tabell 8.11) visar också att skillnaderna i de i pengar mätbara förhållandena är mest slående vid en jämförelse mellan dessa typer av hushåll. Gör man antagandet att det vore möjligt att schablonmässigt uppskatta det ekonomiska värdet av de större tidsresursernai samboendehushåll med en inkomst skulle man t. ex. finna att den förvärvsinkomst som krävs för att nå existensminimum skulle sjunka. (Jämför diagram 9.5).

Resonemanget om tidsresurser gäller också barnens vård och fostran och hur detta påverkar familjens kostnader för barnomsorg. Förhållandet bland ensamboende med barn kan variera mycket; föräldrarna kan dela på den faktiska vårdnaden eller den ensamboende vårdnadshavaren kan ha hela ansvaret.

En ensamboende förälder har normalt mindre rörelsefrihet även i andra något mer svårbedömbara avseenden. Det torde exempelvis vara svårare för en person än för två att göra ett större ekonomiskt åtagande såsom att köpa villa, fritidshus, bil eller båt. En person torde i regel ha ett snävare kontaktnät, vilket även kan ha ekonomisk betydelse. Det sociala kontakt- nätet har över huvud taget stor betydelse för människors möjligheter att hjälpa och stödja varandra. Förhållanden av nämnda slag belyses i rapporten Ensamförälder 1980.

Hushållens olika betingelser återspeglas i skilda konsumtionsmönster och utgiftsbehov. En svaghet i våra analyser (räkneexempel) är att det endast har varit möjligt att beakta en del av dessa skilda betingelser.

10.4. Det ekonomiska stödet till ensamföräldrar

Det särskilda ekonomiska stödet till ensamföräldrar träder in dels då en förälder avlider och dels då föräldrarna har separerat och den underhålls- skyldige föräldern av olika skäl helt eller delvis inte betalar underhållsbidrag. Ensamstående föräldrar medges också vissa skattelättnader.

Efterlevande barn får alltid barnpension. Barnpension från folkpensione- ringen utgår för ca 40 000 barn. Något fler barn erhåller barnpension som ATP. Av de ca 20 000 vårdnadshavarna med barn för vilka barnpension utgår beräknas enligt Ensamförälder 1980 huvuddelen, ca 16 000 vara ensambo-

ende. Dessa utgör således omkring 8 % av samtliga ensamboende med barn.

Barnpensionen kan vara högre än bidragsförskottet; nämligen i de fall då barnpension utgår både från folkpensioneringen och som ATP. Till änkor utgår änkepension från folkpensioneringen och eventuellt ATP oavsett om de har egna förvärvsinkomster. Till dessa pensionsförmåner kan komma tjänstepensioner efter den avlidne mannen. Detta innebär att ensamboende änkor får ett tillskott både till sin egen och barnens försörjning. Hon är därmed garanterad en bättre ekonomisk grundtrygghet än en ensamboende kvinna som har separerat. Änkepension från den allmänna försäkringen lämnas inte till efterlevande män. Bakgrunden till olikheten mellan könen när det gäller pension från den allmänna försäkringen är att änklingar i regel är etablerade på arbetsmarknaden och därigenom ekonomiskt oberoende. Då den allmänna pensionsförsäkringen infördes var det ovanligt att en hustru förvärvsarbetade om det fanns minderåriga barn i familjen. Änklingar kan i vissa fall få tjänstepension efter den avlidna hustrun.

De pensionsförmåner som finns får till följd att ensamboende kvinnor som blivit ensamma genom dödsfall kan bedömas ha en god ekonomisk situation i jämförelse med andra ensamboende mödrar. Ensamboende änklingar torde på grund av sina förvärvsinkomster normalt ha en förhållandevis god ekonomi. Änklingar som har barn och inte förvärvsarbetar — vilket måste vara en liten grupp — har naturligtvis en dålig ekonomisk situation.

Pensionskommittén, vars förslag f. n. bereds i regeringskansliet, har föreslagit att änkepensionen skall ersättas av mera riktade pensionsförmåner till både änkor och änklingar. Kommittén har också föreslagit vissa förbättringar av barnpensionerna för familjer med flera barn.

Som nämnts tidigare finns omkring 16 000 efterlevande föräldrar, vilket är mindre än 10 % av samtliga ensamboende med barn. Övriga, dvs. drygt 90 % av hushållen med ensamboende föräldrar, erhåller ett ekonomiskt tillskott för varje barn vilket antingen betalas av den bidragsskyldige föräldern (underhållsbidrag) eller av samhället (bidragsförskott).

Antalet barn för vilka bidragsförskott utgick vid utgången av år 1982 kan beräknas till drygt 250 000 vilket motsvarar drygt 13 % av samtliga barn under 18 år. Som nämnts tidigare är det ungefär 25 % av samtliga barn som inte bor tillsammans med båda sina biologiska föräldrar och som — med undantag av pensionsbarnen — kan bli berörda av bidragsförskottssystemet. Huvuddelen av de barn som omfattas av bidragsförskottssystemet får utfyllnadsbidrag, dvs. den bidragsskyldige skall betala ett underhållsbidrag som ligger under den garanterade nivån. I bidragsförskottssystemet ingår 180 000 vårdnadshavare och ungefär lika många bidragsskyldiga.

Systemet med bidragsförskott är konstruerat så att varje barn tillförsäkras ett visst belopp av samma storlek. Bidragsförskottet betalas ut till vårdnads- havaren och är naturligtvis ett stöd i dennes hushåll. Samtidigt kan bidragsförskottet också betraktas som ett stöd till en underhållsskyldig eftersom denne på detta sätt kan få hjälp med att fullgöra sin del av försörjningsansvaret gentemot sina barn.

Barnpensionerna och systemet med bidragsförskott innebär således att hushållet tillförs ett visst ekonomiskt tillskott för varje barn. I tvåföräldra- hushållet har inte föräldrarna möjlighet att på detta sätt höja den disponibla

inkomsten för varje barn. För föräldrar som lever isär garanterar samhället ett visst belopp per barn oavsett hur många barn föräldrarna har tillsam- mans.

Ensamboende med barn har också vissa skattelättnader. (Se kapitel 6). De har förvärvsavdrag i likhet med samboende som båda förvärvsarbetar och dessutom samma typ av skattereduktion som samboende där den ene maken är hemarbetande. Storleken på dessa skattelättnader varierar inte med antal barn. För att tillgodogöra sig Skattelättnaderna krävs inkomster över en viss nivå. De ekonomiskt allra svagaste hushållen har således ingen nytta av skattelindringarna. Ensamståendereduktionen kan möjligen ses som ett slags begränsad kompensation för ensamboendes sämre möjligheter till egenproduktion i hemmet. Reduktionen medges dock även vissa samboende med barn, där parterna är ensamstående enligt definitionen i skattelagstift- ningen. Detta gäller t. ex. ogifta samboende som endast har icke gemen- samma barn.

Som vi tidigare nämnt ligger inkomsten för ensamboende med barn på sådana nivåer att de oftare än samboende (vilkas inkomster läggs ihop) kan erhålla inkomstprövade förmåner, främst då bostadsbidrag. Ensamboende med barn är överrepresenterade bland bidragshushållen. I maj 1982 utgjorde de ca 40 % av bidragshushållen (132 000 hushåll) medan de utgör mindre än 20 % av det totala antalet barnfamiljer. De regler som gäller innebär att bostadsbidraget för ensamboende med barn kan lämnas i hushåll med disponibla inkomster som ligger mer över existensminimum än de disponibla inkomsterna bland samboende med barn. (Jämför diagrammen 9.2—4). En förklaring till detta är att underhållsbidrag och bidragsförskott inte läggs till den bidragsgrundande inkomsten. Bostadsbidraget börjar dock trappas av vid en lägre inkomst för ensamboende föräldrar.

För ensamboende fungerar bostadsbidragssystemet väl. Å andra sidan finns det en relativt stor grupp ensamboende föräldrar som inte har några, eller så små förvärvsinkomster att de trots bostadsbidrag har relativt stora underskott i förhållande till existensminimum. (Diagram 9.4).

En särskilt utsatt grupp bland de ensamboende föräldrarna är yngre kvinnor med små barn, i synnerhet de som inte har hunnit få en fast förankring på arbetsmarknaden. De tillhör den grupp som med hjälp av endast bostadsbidragen inte klarar sin försörjning. Avsikten med bostadsbi- draget är inte heller att häva så stora inkomstbrister. I dessa fall kan det behövas socialbidrag samt utbildnings- och arbetsmarknadsåtgärder.

10.5. Slutsatser

I samboendehushåll med barn i synnerhet de med flera barn förvärvsarbetar modern i regel i mindre omfattning än fadern. Modern är ofta i mindre utsträckning än fadern inriktad på att skaffa familjen inkomster och att utveckla sig yrkesmässigt. I stället riktar hon mer sitt intresse på att ta hand om barn och hem, medan fadern tar huvudansvaret för försörjningen i övrigt. Som samboende är det i allmänhet praktiskt möjligt att följa dessa levnadsmönster. I de fall samboendet upplöses får detta sätt att leva betydelse för i vilken situation den ensamboende vårdnadshavaren hamnar.

Fortfarande får oftast kvinnan vårdnaden om barnen när föräldrarna separerar. Samtidigt har hon oftast sämre möjligheter än mannen att försörja sig och barnen. Vi konstaterar att detta traditionella könsrollsmönster, trots de förändringar däri som har skett och som pågår, är en viktig förklaring till att ensamboende vårdnadshavare — kvinnor — ofta har en utsatt situation.

Enligt vår mening blir en jämförelse mellan en- och tvåförälderhushåll alltid haltande. Vid i övrigt så lika förutsättningar som möjligt, t. ex. i fråga om förvärvsarbetets omfattning och barnens antal och ålder, framstår den ensamboende som sårbarare än de samboende.

Vi anser att systemen med barnpension och bidragsförskott fungerar väl. Även bostadsbidragen fungerar väl för ensamboende med barn. Förbättring- ar för ensamboende med barn bör i första hand avse mer individuellt inriktade stöd t. ex. åtgärder för att förbättra förvärvsmöjligheterna eller för att underlätta umgänget mellan barnet och den andre föräldern. Med hänsyn till arbetet i ensamförälderkommittén och att pensionskommittén nyligen har sett över barnpensionerna ser vi ingen anledning att närmare analysera de ensamboendes ekonomiska särförhållanden.

| .vc

%'å'i 3311-559...

_ . '|1 | | I ”llt ""|" .||. '- ll .|| ||i ||' IF| '.-_. .' , |-|. _ |_ |, . |||_ ;_ r |..;. || ', ' |'| ' ..| || " ' 'r' 11. | | t '_.||' .| | | 51.19

"|" ." .-',|*= 'i' ||'f. 76.511;

. . | | || . || .. | ' :'l ' ' häf— . . . _ , . , | | |; | '|' | _ "| 1.” | NE.] '

4| —....j|:|f.

H": ||" ':|| lll dl'l' |.|| L'l: | || ':'

11. Barnomsorg och familjeekonomi

11.1. Familj och förvärvsarbete

Under efterkrigstiden har Sverige utvecklats från ett samhälle där enförsör- jarfamiljen var den helt dominerande hushållstypen bland småbarnsfamil- jerna, till ett samhälle där majoriteten av såväl småbarnsmödrar som småbarnsfäder förvärvsarbetar. Förvärvsarbetet är naturligen hushållens viktigaste inkomstkälla. Vi har i kapitel 5 visat vilken avgörande betydelse det har för ekonomin om familjen har en eller två inkomster. Under 1960- och 1970-talen gick kvinnorna i allt större utsträckning ut på arbetsmarkna- den. Förvärvsfrekvensen ökade allra snabbast bland kvinnor med barn under sju år. (Tabell 11.1).

Förklaringarna till denna utveckling är givetvis att söka i både attitydmäs- siga förändringar beträffande könsroller och — icke minst — i den goda ekonomiska tillväxt som har präglat nästan hela perioden efter andra världskrigets slut. Den snabba industrialiseringen och den tekniska utveck- lingen skapade en stor efterfrågan på arbetskraft. Den ekonomiska tillväxten frammanade ett behov av utbildning och gjorde det samtidigt möjligt att förbättra utbildningen. Den obligatoriska skolgången förlängdes, utbild— ningskapaciteten på gymnasienivå byggdes ut och tillströmningen till eftergymnasial utbildning ökade. Numera utbildar sig kvinnor i stort sett lika mycket som män, vilket starkt bidragit till att kvinnor har fått bättre möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Säkrare preventivmedelsme- toder har blivit allmänt tillgängliga. Vidare har hemarbetet rationaliserats.

Tabell 11.1 Relativa arbetskraftstal för olika grupper av kvinnor 16—64 år gamla åren 1964—1980. Procent

År Kvinnor Kvinnor med Kvinnor med 16—64 är barn 0—16 är barn 0—6 år

1964 53,6 45,6 35,4 1970 59,3 57,6 49,7 1975 67.9 69,0 60,5 1980 75,1 80.5 75,4 1982" 76,7 84,0 80,6

" Andra kvartalet. Källa: SCB, arbetskraftsundersökningarna, årsmedeltal.

Förbättrade bostäder, lättskötta material, hushållsmaskiner, konfektion, ett ökat bilinnehav m. 111. har inneburit att hushållsarbetet numera är mindre tidskrävande. Förbättrad maskinell utrustning och förändrade arbetsproces— ser har även inneburit att fler arbeten inom industrin i dag kan utföras av kvinnor. Andra förändringar av arbetslivet såsom en ökande service- och tjänstesektor har också öppnat fler möjligheter för kvinnor att förvärvsar- beta. Bl. a. har den offentliga sektorn expanderat mycket kraftigt. Den goda ekonomin har vidare möjliggjort en allmän arbetstidsförkortning.

Den ekonomiska tillväxten och attitydförskjutningarna i samhället har haft betydelse för en rad viktiga åtgärder inom familjepolitikens ram. Uppfattningen att även kvinnan i ett samboendeförhållande är en ekono- miskt självständig individ har bl. a. kommit till uttryck i äktenskapslagstift- ningen och i den övergång från sam- till särbeskattning som skedde i början av 1970-talet. Förslag om att radikalt förändra efterlevandepensioneringen har framlagts. Den kommunala barnomsorgen har byggts ut. Rätt till ledighet och förkortad arbetstid har tillkommit för småbarnsföräldrar. Föräldraförsäkringen har införts och stegvis byggts ut. Detta är några av de reformer som har stor betydelse för föräldrarnas möjligheter att kombinera föräldraansvar och förvärvsarbete. ,

Som en del av den samhällsutveckling som beskrivits ovan har stora förändringar skett i familjemönstren. Familjerna har blivit mindre och familjebildningarna förändras oftare. Kvinnorna föder färre barn. Barnlös- heten bland unga kvinnor har ökat. Förlängda utbildningstider har rimligen tillsammans med bl. a. säkrare preventivmedelsmetoder bidragit till att många kvinnor senarelägger sitt barnafödande och ofta inte föder barn förrän de fullbordat sin utbildning och har en fast förankring på arbetsmark- naden. Föräldraförsäkringens utformning bör har verkat i samma riktning. I den jämställdhetsdebatt som löpt parallellt med kvinnornas förändrade situation på arbetsmarknaden, har ofta betonats att förvärvsarbetet har ett egenvärde. Det ger sociala kontakter och personliga utvecklingsmöjligheter. Även vården av egna barn har givetvis ett egenvärde. Förvärvsarbetet ger en ekonomisk självständighet som inte minst är betydelsefull mot bakgrund av dagens föränderliga samlevnadsförhållanden. I strävandena mot jämställd- het betonas att mannen och kvinnan har ett gemensamt ansvar både för försörjningen av barnen och för vården och omsorgen om dem. Den traditionella arbetsfördelningen i hemmet har luckrats upp. Männen tar i större utsträckning än tidigare del i barnens vård och fostran och i hemmets skötsel. Kvinnorna tar dock i regel fortfarande huvudansvaret. Detta visar de undersökningar om levnadsförhållanden som statistiska centralbyrån (SCB) genomfört. Exempelvis utför heltidsarbetande kvinnor en större andel av hemarbetet — barnomsorg, inköp, matlagning osv. — än heltidsarbetande män. Kvinnornas ställning på arbetsmarknaden är heller inte generellt sett lika stark som männens. Långt fler kvinnor — de allra flesta — arbetar deltid. Detta innebär samtidigt att de har mer tid för barnen och hemmet. Den vanligaste familjetypen i Sverige är den där det finns två vuxna, ett eller två barn och där kvinnan deltidsarbetar. Vidare är kvinnornas genomsnittliga löner lägre än männens. Kvinnor återfinns inom långt färre yrken än män. Män har i långt större utsträckning ledande befattningar. Allt detta får till följd att kvinnorna svarar för en lägre andel av inkomsten i familjen än

männen. Till en del är det emellertid också en effekt av att barnomsorg och hemarbete är ett reellt förvärvs- och karriärhinder för kvinnor, men knappast för män. Det stora värde som omsorgen om småbarnen utgör beaktas inte i arbetslivet. Detta trots det självklara i att barnen är nödvändiga för samhällets fortsatta bestånd. Men i dagens arbetsliv tas föga hänsyn till sådana långsiktiga effekter vars betydelse för det enskilda företaget etc. inte går att värdera i pengar eller över huvud taget bedöma.

De förhållanden som vi beskrivit ovan ligger bakom den bild av förvärvsintensiteten hos kvinnor och män med barn under sju år som redovisas i tabell 11.2.

Någon väsentlig förändring i männens förvärvsintensitet har — till skillnad från kvinnornas — inte skett mellan åren 1978 och 1982. Möjligen kan man notera en ökning av deltidsarbetet. År 1978 var nästan var tredje kvinna som hade barn i förskoleåldern utanför arbetskraften mot nästan var femte år 1982. Andelen kvinnor som arbetade minst halvtid ökade från drygt hälften till mer än två tredjedelar. Inemot en tredjedel av kvinnor med barn under sju år arbetade heltid år 1982 mot drygt en fjärdedel år 1978. Den stora förändringen har således skett bland kvinnor som arbetar halvtid eller mer, medan enbart en liten förändring kan noteras bland kvinnor som arbetar mindre än halvtid.

Förvärvsintensiteten är högre bland kvinnor som inte har förskolebarn än bland dem som har förskolebarn. Förvärvsarbetet har ökat i omfattning även bland kvinnor som endast har skolbarn. (Tabell 11.3).

SCB har gjort en prognos över förvärvsintensitetens utveckling.' Enligt denna skulle kvinnornas arbetskraftsdeltagande fortsätta att öka fram till år 1985 i samma takt som under perioden 1970—1979. Ökningen antas därefter fortgå i sådan takt att kvinnornas förvärvsfrekvens år 2000 skulle bli nästan i nivå med männens. För män antas de relativa arbetskraftstalen bli i huvudsak oförändrade i åldrarna under 55 år men minska något i åldrarna däröver. För kvinnor gäller i stort att arbetskraftsdeltagandet ökar med varje åldersklass som går ut skolan samt att det ökar snabbast bland kvinnor med barn under

Tabell 11.2 Kvinnor och män 16—64 år med barn under sju år fördelade efter sysselsättning åren 1978 och 1982. Procent

Sysselsättning Kvinnor Män 1978 1982 1978 1982 I arbetskraften 68.5 80,6 97,4 97,7 därav vanligen i arbete 1—19 tim./vecka 10.4 8,7 0.4 0,8 20—34 tim./vecka 29.5 38.2 1.9 2.8 35— tim./vecka 26.5 30.7 93.8 92,7 arbetslösa 2.2 3,1 1,3 1,5 Ej i arbetskraften 31.5 19.4 2.6 2,3 Summa 100 100 100 100

' Information i prognos-

Källa: SCB, arbetskraftsundersökningarna. årsmedeltal 1978. andra kvartalet är frågor 198121 Sveriges 1982. arbetskraft 1979—2000.

Tabell 11.3 Kvinnor 16—64 åren med barn endast i åldrarna 7—16 år efter sysselsättning åren 1978 och 1982. Procent

Sysselsättning 1978 1982 I arbetskraften 82,8 87,3 därav vanligen i arbete l—19 tim./vecka 11,1 8,7 20—34 tim./vecka 32,9 38,0 35— tim./vecka 37,4 38,8 arbetslösa 1,4 1,9 Ej i arbetskraften 172 12,7 Summa 100 100

Källa: SCB, arbetskraftsundersökningarna. årsmedeltal år 1978. andra kvartalet år 1982.

sju år. Inom vissa regioner och åldersgrupper har dock enligt prognosen kvinnornas deltagande i arbetskraften nått en sådan nivå att den framtida takten i ökningen måste avta. Arbetskraftsdeltagandet för kvinnor över 35 år beror dels på att det är få kvinnor som slutar arbeta i dessa åldrar, dels på att det till denna grupp kvinnor varje år kommer kvinnor som förvärvsarbetari större utsträckning än de kvinnor som lämnar åldersgruppen. Vidare förutspås enligt prognosen att arbetet på lång deltid kommer att öka medan arbetet på heltid kommer att minska både för män och kvinnor.

Med nuvarande inriktning av familjepolitiken finns det enligt vår bedömning inte något som talar för att vi inom överskådlig framtid kommer att få så avgörande förändringar i samhällsutvecklingen att kvinnornas förvärvsarbete kommer att minska. Det är möjligt att den ekonomiska stagnation som inträtt vid 1980-talets början i vart fall tillfälligt kommer att dämpa ökningstakten. Men en varaktig nedgång i kvinnornas förvärvsfrek- vens ser vi inga skäl att räkna med. Det ter sig sannolikt att de närmast kommande, och i förhållande till tidigare generationer, välutbildade åldersklasserna av kvinnor kommer att gå ut på arbetsmarknaden i minst samma utsträckning som de nuvarande. Detta torde medverka till att männen i ökande omfattning kommer att delta i arbetet med barn och hem. Vi menar att en av de viktigaste frågorna i dagens Sverige är hur samhället skall stödja föräldrarna så att de kan leva upp till sitt gemensamma ansvar för barnens vård och fostran.

11.2. Familj och barnomsorg

11.2.1. Inledning

Barnens fostran och omsorg är huvudsakligen föräldrarnas ansvar och angelägenhet. Enligt föräldrabalken (6 kap. 3 % FB) skall vårdnadshavare utöva den uppsikt över barnet som är erforderlig med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter. En rad insatser görs från samhällets sida för att stötta föräldrarna och ge barn med olika familjebakgrund mer likvärdiga

förutsättningar. Till de viktigaste insatserna när det gäller omsorgen om barnen hör föräldraförsäkringen, förskole- och fritidshemsverksamheten samt grundskolan. Grundskolan är kostnadsfri och fullt utbyggd. Vi skall därför inte vidare gå in på den. Av intresse att uppmärksamma är dock att frågan har aktualiserats om sju är fortfarande är den lämpligaste åldern att börja i grundskolan. En kommitté (U 1981101) som behandlar samverkan mellan skola och förskola har även till uppgift att förutsättningslöst överväga de för- och nackdelar som är förknippade med en sänkning av skolpliktsål- dem från sju till sex år. Kommunerna är enligt socaltjänstlagen skyldiga att anvisa alla barn plats i förskolan fr. o. m. höstterminen det år de fyller sex år. Denna s. k. deltidsförskola (”lekis") är avgiftsfri.

Vårt intresse är inriktat på omsorgen om förskolebarnen och de yngre skolbarnen, dvs. barn t.o.m. tolv års ålder. I socialtjänstlagen stadgas nämligen att fritidshemsverksamheten avser barn upp till denna ålder. Vid årsskiftet 1981—19822 fanns det ungefär 515 000 hushåll med det yngsta barnet under sju år vilket utgjorde närmare hälften, 46 %, av det totala antalet barnhushåll. Motsvarande siffror för hushåll med det yngsta barnet sju till tolv år gammalt var 613 000 resp. 54 %.

11.2.2. Hur familjerna ordnar sin barnomsorg Undersökningsmaterialet

SCB gör återkommande undersökningar om levnadsförhållanden (ULF) i syfte att belysa befolkningens boende, hälsa, sysselsättning, ekonomi och utbildning. I dessa riksomfattande stickprovsundersökningar samlas uppgif- ter in genom besöksintervjuer av ca 10 000 personer.

Frågor ställs bl. a. om barnomsorgen. För att få en bild av hur familjerna ordnar barnomsorgen och vilka utgifter de har vid olika barntillsynsformer har vi låtit SCB göra en specialbearbetning av den undersökning om levnadsförhållanden som gjordes år 1979. Ca 1 900 av de intervjuade personerna hade barn i åldern 0—12 år. Av dessa hade 60 % barn under sju år. Materialet har räknats upp till riksnivå. I tabellerna redovisas uppgifter som bygger på ett otillräckligt antal intervjuer (mindre än 50) inom parentes.

Familjer med mer än ett barn under sju år har redovisats efter det äldsta barnets tillsynsform, eftersom en förälder har kunnat vara hemma med föräldrapenning för det yngsta barnet. Dessutom kan det yngsta barnet ha en mer tillfälligt ordnad omsorg än det äldre. I hushåll med det yngsta barnet i skolåldern och där det fanns fler barn har däremot det yngsta barnets tillsynsform redovisats, då äldre barn i större utsträckning klarar sig själva.

Sedan undersökningarna gjordes år 1979 har den redan då påbörjade kraftiga utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen fortsatt. Enligt budgetpropositionen år1983 beräknas det sammanlagda antalet barn 0—12 år i den kommunala barnomsorgen har ökat med ca 25 % mellan åren 1979 och 1982. Väsentliga förändringar har således inträffat sedan undersökningen 2 Källa: Folkmängden gjordes. 1981-12-31.

Olika former av barnomsorg

År1979 fanns drygt en halv miljon hushåll med det yngsta barnet under sju år. I nästan hälften av dessa familjer (45 %) ordnade föräldrarna barnpass- ningen genom att själva vara hemma. Att ha en förälder hemma var alltså den vanligaste formen av barnomsorg. Som närmare redovisas i tabell 11.4 var de därnäst vanligaste tillsynsformerna kommunal dagmamma (15 %). daghem (14 %) och privat dagmamma (11 %). Att ha barnflicka var sällsynt.

Andelen hushåll med en förälder hemma (46 %) var ungefär lika stor bland de ca 340 000 familjerna med det yngsta barnet sju till tolv år gammalt som i familjerna med det yngsta barnet i förskoleåldern. Detta behöver inte innebära att en förälder var hemma på heltid eftersom frågan avsåg tillsynen efter skoltid. Bland sju- till tolvåringarna är det endast ett fåtal sjuåringar som inte hunnit börja skolan. I vart femte hushåll klarade barnen sig själva. Detta är en hög siffra. Det är troligt att barnen i mellanstadiet (10—12 år) oftare fick klara sig själva än barnen i lågstadiet (7—9 år). Detta kan dock inte styrkas av SCB:s barnomsorgsundersökning år 1980. som visade att hela 17 % av 7—10-åringarna klarade sig själva under någon tid före och/eller efter skolan. Enligt ULF-studien hade 34 % av familjerna med barn 7—12 år ordnat tillsyn i någon form utanför hemmet. Vanligast förekommande var att barnen var hos någon släkting eller bekant (11 %). Därefter följde i nu nämnd ordning fritidshem (8 %), kommunal dagmamma (6 %) och privat dagmamma (4 %).

SCB:s barnomsorgsundersökning år 1980 avsåg tillsynsformerna för barn noll till sex år resp. sju till tio år. Man kan konstatera att uppgifterna i denna om de yngre barnen stämmer väl med ULF-undersökningen 1979. De små olikheter som förekommer kan förklaras av att undersökningarna gäller olika är samt att barnomsorgsundersökningen redovisas per barn och

Tabell 11.4 Hushåll med yngsta barnet i åldern 0—6 år resp. 7—12 är fördelade efter tillsynsform år 1979

Tillsynsform Yngsta barnet i ålder

0—6 år 7—12 år

Antal Procent Antal Pro-

cent Barnet sköter sig självt 200 0 69 700 20 Förälder hemma 226 100 45 157 300 46 Släkting/bekant 41 200 8 36 000 11 Priv. dagmamma 56 100 11 12 900 4 Kom. dagmamma 78 100 15 19 000 6 Daghem 67 700 14 8 000 2 Lekskola 30 900 6 8 700 3 Fritidshem 400 0 28 700 8 Övrigt" 4 400 1 1 000 0 Samtliga 505 100 100 341 300 100

” Inkl. bortfall. Källa: SCB. ULF -79.

ULF-undersökningen per hushåll. Beträffande de äldre barnen avser undersökningarna olika åldersgrupper, sju till tio resp. sju till tolv år.

Tillsynsform efter familjetyp och barnantal

Diagram II.] visar barnomsorgsformerna för hushåll med det yngsta barnet i åldern noll till sex år efter familjetyp och antal barn. Hushåll med förälder hemma resp. barn i lekskola redovisas tillsammans eftersom det är osannolikt att lekskola kan vara den enda tillsynsformen om båda föräldrarna förvärvsarbetar. Diagrammet kompletteras med tabell 11.5 som visar den procentuella fördelningen och antalet hushåll.

Att ha en förälder hemma var totalt sett den vanligaste formen av barnomsorg. Om man ser till familjetyp och barnantal var det den överlägset vanligaste tillsynsformen bland samboende föräldrar men inte bland ensamboende. Bland ensamboende var andelen familjer med hemmavaran- de förälder betydligt lägre än bland samboende. Andelen hushåll med hemmavarande förälder ökade med antalet barn i båda familjetyperna. Någon form av kommunal barnomsorg var den mest frekventa tillsynsformen bland ensamboende. Näst vanligast var att föräldern var hemma. Bland samboende rådde det omvända förhållandet; vanligast var att någon förälder var hemma och näst vanligast att barnen hade kommunal barnomsorg.

Ensamboende föräldrar med barn i förskoleåldern hade i större utsträck-

Procent Barnflicka/skola 100 uppgift saknas Hemma/lekskola 90 Släktin /bekant 80 . privat agmamma 70 60 50 40 Kommunal dagmamma 30 20 Daghem Diagram II.] Hushåll med yngsta barnet i ål— 10 dern 0—6 år fördelade efter barntillsynsform, 0 barnantal och samboen-

Ensamboende Samboende deform år 1979. Procent 1 barn 2+barn 1 barn 2+barn Käna; SCB, ULF _79_

Tabell 11.5 Hushåll med yngsta barnet i åldern 0—6 år fördelade efter barntillsynsform, barnantal och samboende- form. År 1979. Procent

Tillsynsform Ensamboende Samboende Samtliga 1 barn 2+ 1 barn 2+ 1 barn 2+ Totalt barn barn barn Förälder hemma 13 (25) 43 51 39 49 45 SIäkting/bekant 12 ( 7) 10 7 10 7 8 Priv. dagmamma 1 (12) 17 9 14 9 11 Kom. dagmamma 40 (15) 13 14 18 14 15 Daghem 33 (30) 13 10 16 11 14 hekskola 0 ( 9) 3 9 2 9 6 Ovrigt 1 ( 2) 1 O 1 1 1 Summa 100 100 100 100 100 100 100 Antal hushålla 32 900 (18 800) 177 700 276 400 210 500 295 100 505 100

" Exkl. bortfall. Källa: SCB, ULF -79.

3 Kvinnors arbete SOU 1979:89.

ning kommunal barnomsorg än samboende och enbarnsfamiljer hade kommunal barnomsorg i något större utsträckning än familjer med fler barn.

Att andelen familjer där föräldrarna själva helt står för barnomsorgen ökar med stigande barnantal styrks också av en enkät3 som jämställdhetskommit- tén genomförde under senare delen av år 1978. Enkäten visar tillsynsformer efter ett, två och — till skillnad från ULF-undersökningen — även tre eller fler barn. (Tabell 11.6). Enkätens syfte var bl. a. att belysa kvinnors hemarbete på heltid och hemarbete i kombination med förvärvsarbete. Enkäten sändes till 7 500 kvinnor med svenskt medborgarskap i åldern 20—60 år. Till de ca 2 000 kvinnor som hade barn i förskoleåldern ställdes frågor om barnom- sorgen. Mättidpunkten, avgränsningen av tillsynsformerna och intervjuob- jekten skiljer sig något åt mellan de två undersökningarna vilket naturligtvis

Tabell 11.6 Kvinnor med barn i förskoleåldern efter barnomsorgsform och barnantal. År 1978. Procent

Barnomsorg Ett barn Två barn Tre barn och fler Själv 30 40 55 Själv + make 2 6 7 Kommunal 31 25 16 Privat 18 12 11 Släkting 13 13 9 Övriga 6 4 2 Summa 100 100 100

Källa: Kvinnors arbete SOU 1979:89.

påverkar resultaten. Tendensen att omsorg i hemmet ökar och omsorg utanför hemmet minskar vid högre barnantal är dock gemensam.

Den bild av hur familjerna ordnar barntillsynen som dessa undersökningar visar, stämmer väl med vad som i avsnitt 3.3 redovisas om hur förvärvsfre— kvensen varierar med familjetyp och antal barn. Ensamboende mödrar förvärvsarbetar i högre utsträckning än samboende. Samboende har större ekonomiska möjligheter att vara hemarbetande eller att arbeta kort deltid. Det finns också möjligheter för samboende att saxa sina arbetstider. Att anlita en privat dagmamma är markant vanligare bland samboende än bland ensamboende föräldrar. Ett skäl till detta kan vara den lägre förvärvsinten- siteten hos samboende mödrari kombination med att privata dagmammor är mer benägna att ta hand om barn med kortare vistelsetid. Det kan dessutom vara så att samboende på grund av bl. a. sina boendeförhållanden — exempelvis genom ett mer utbrett småhusboende — har lättare att få kontakt med privata dagmammor. Vidare förvärvsarbetar mödrarna i flerbarnsfamil- jer i mindre utsträckning än i fåbarnshushållen. Ensamboende föräldrar kan dessutom ofta med förtur ha erhållit kommunal barnomsorg.

Barntillsynsformer efter inkomst

Hushåll där en förälder är hemma har som följd av just detta i genomsnitt lägre taxerade inkomster än övriga familjer. Detta framgår av tabell II. 7som visar barntillsynsform i förhållande till taxerad inkomst i familjer med barn under sju år.

Av familjer med en hemarbetande förälder hade 15 % en taxerad inkomst på minst 100000 kr. mot 34—47 % av de hushåll som hade barnomsorg utanför hemmet. Skillnaden var än mer markant bland samboende som har större möjligheter att ha en förälder hemma. Av samboendehushållen med en hemmaförälder hade 32 % en taxerad inkomst under 60 000 kr. mot

Tabell 11.7 Hushåll med barn i åldrarna 0—6 är fördelade efter barnomsorgsform och taxerad inkomst år 1979. Procent

Barntillsynsform Taxerad inkomst (1 OOO-tal kr.) Summa —39 40—59 60—99 100-

Samtliga hushåll Förälder hemma 10 25 50 15 100 Släkting/bekant 14 9 43 34 100 Priv. dagmamma 3 8 52 37 100 Kom. dagmamma 12 9 45 34 100 Daghem 11 13 29 47 100 därav samboende Förälder hemma 6 26 52 16 100 Släkting/bekant 5 7 49 39 100 Priv. dagmamma 2 5 54 39 100 Kom. dagmamma 2 2 54 42 100 Daghem 3 5 35 57 100

Källa: SCB, ULF -79.

endast 4—12 % av familjerna med förskolebarn i andra omsorgsformer. Närmare 60 % av samboende med barn i daghem hade taxerade inkomster på 100 000 kr. eller mer mot ungefär 40 % med barn hos släkting/bekant eller hos kommunal eller privat dagmamma. Av samboende med barn i dessa tillsynsformer låg i stället omkring 50 % i inkomstläget 60 000 till 100 000 kr. En tänkbar förklaring till de högre inkomsterna kan vara att föräldrar med barn på daghem oftare arbetar heltid än föräldrar med barn i andra tillsynsformer utanför hemmet.

Att kvinnor med barn på daghem har en högre förvärvsinkomst än kvinnor med barn i andra tillsynsformer styrks delvis av den specialbearbetning av ULF-undersökningarna 1975 och 1977 som utförts av Marianne Pettersson. Arbetslivscentrum.4 Omkring hälften av de heltidsanställda kvinnorna med småbarn hade kommunal barnomsorg för sitt yngsta barn är 1977, jämfört med ungefär en tredjedel av de deltidsanställda. Även bland kvinnor med skolbarn 7—12 år hade heltidsarbetande oftare kommunal omsorg än deltids- arbetande; nästan var femte heltidsarbetande mot var tionde deltidsarbetan- de. I tabell 11.8 framgår närmare barnomsorgsformerna i familjer där yngsta barnet är under sju år och modern förvärvsarbetar. Med förälder hemma avses att mannen har hand om barnen då kvinnan förvärvsarbetar eller att kvinnan har barnet med sig i arbetet, t. ex. om hon är dagbarnvårdare.

Tabell 11.8 Barnomsorgsform för yngsta barnet under 7 år för heltids- resp. deltidsanställda kvinnor med barn 0—6 år. Procent

Förvärvsintensitet

Heltidsanställda Deltidsanställda Lång deltid Kort deltid

För- Annan Privat Kommu- Daghem, Egen Summa 1 OOO-tal älder släk- familje- nalt förskola, barn- kvinnor hemma ting/ daghem familje- fritids- flicka med barn bekant daghem hem 0-6 år

20,5 8,1 17,2 24,9 25,6 3,7 100 99 31,0 11,1 23,0 16,0 15,7 3,2 100 186 22,0 11,6 26,3 20,6 16,2 3,2 100 131 52,8 9,7 15,1 5,1 14,3 2,9 100 55

Källa: Deltidsarbetet i Sverige, Arbetslivscentrum, 1981. Bearbetning av ULF —75 och -77 (tjänstlediga ingår

ej).

4 Deltidsarbetet i Sveri- ge; deltidsökningens orsaker, deltidsanställdas levnadsförhållanden, Marianne Pettersson, Arbetslivscentrum, 1981.

11.2.3. Vad barnomsorgen kostar för familjen

Som vi redovisat i föregående avsnitt har småbarnsfamiljer med en hemarbetande förälder genomsnittligt sett lägre taxerade inkomster än övriga familjer. Detta är givetvis en följd av att en förälder inte förvärvsar- betar. Familjen har inga utgifter för barnomsorg. Kostnaderna för barnom- sorg består i stället av att den hemarbetande föräldern inte har någon förvärvsinkomst. De familjer som har barn i omsorgsformer utanför hemmet betalar i regel för detta. Det är vanligt att en förälder deltidsarbetar. I dessa familjer består kostnaderna för barnomsorgen dels av utgifter och dels av inkomstbortfall.

Ekonomiska konsekvenser av hemarbete

Vi skall något belysa de ekonomiska konsekvenserna av att en förälder är hemma för att vårda egna barn.

Att arbeta i hemmet innebär på kort sikt först och främst att förvärvsin- komsten faller bort under den period som föräldern inte förvärvsarbetar. På grund av den lägre hushållsinkomsten ökar familjens möjligheter att för denna tid få inkomst- eller behovsprövade förmåner, huvudsakligen bostadsbidrag men ev. också socialbidrag och nedsättning av skatt enligt existensminimireglerna. Även hushållets utgifter påverkas. Hemarbetet medför att utgifter som hänger samman med förvärvsarbetet faller bort t. ex. utgifter för barntillsyn, utemåltider och arbetsresor. Fler måltider intas i hemmet, behovet av lekmaterial blir större osv. vilket ökar utgifterna. Det kan noteras att avgifterna vid t. ex. daghem utöver vård även avser kostnader för konsumtion av detta slag. Vidare bör möjligheterna att sänka hushålls- utgifterna genom egenproduktion i allmänhet vara större om en förälder inte förvärvsarbetar (jfr kapitel 4).

Till detta kommer mera långsiktiga ekonomiska konsekvenser. En — i vart fall längre — period av hemarbete kan försämra de framtida förvärvsmöjlig- heterna vilket kan ge utslag i en sämre löneutveckling. Detta resonemang bygger på "teorin om investeringar i kunskapskapital”. Enligt denna teori antas en individ kunna påverka sin egen lön genom att investera i eget kunnande. Sådana investeringar sker dels genom skolutbildning, dels genom inlärning under yrkesarbete. Om kunskaperna inte fortlöpande hålls vid liv och används i ett yrkesarbete minskar de i värde. Följden blir att lönen påverkas av det antal år en person varit förvärvsarbetande. Om vård av egna barn i hemmet räknades som merit i arbetslivet skulle de negativa effekterna på den framtida lönen mildras.

Siv Gustavsson/Petra Lantz har undersökt hur kvinnans livsinkomst kan förklaras av hur hon fördelat sin tid mellan utbildning, förvärvsarbete och förvärvsavbrott. Med livsinkomst avses kvinnans totala inkomst av förvärvs- arbete. De inkomstsamband som erhölls har använts i en studie av Petra Lantz, som redovisas i jämställdhetskommitténs tidigare nämnda rapport Kvinnors arbete, för att beräkna livsinkomster för kvinnliga industritjänste- män.5

Enligt denna studie var livsinkomsten lägre ju längre hemarbetsperioden varat. Man har då beaktat såväl inkomstbortfallet under förvärvsavbrottet som den lägre lönen efter återinträdet på arbetsmarknaden. Noterbart är att förvärvsavbrott genomgående innebar en större ekonomisk uppoffring för kvinnliga tjänstemän med gymnasial utbildning än med enbart grundskola. Det kan tyda på att ett förvärvsavbrott påverkar den framtida löneutveck- lingen mer för dem som har högre utbildning och mer kvalificerade yrkesarbeten. ”Teorin om investeringar i kunskapskapital” skulle då ha större betydelse för dem som har gjort ”större investeringar” än för dem som gjort ”mindre”.

Av betydelse för familjens ekonomi är — som tidigare nämnts — inte enbart omfattningen av förvärvsarbetet utan också skillnader i utgiftsstruktur och möjligheter att erhålla inkomstprövade förmåner. 5 Kvinnors arbete, SOU

Studien omfattar enbart kvinnor. Om det i framtiden blir vanligare att män 1979:89 kap. 10, bil. 5.

gör förvärvsavbrott för vård av barn kan det vara av intresse att göra en liknande studie om män. Av intresse kan också vara att undersöka hur deltidsarbete på grund av vård av barn påverkar den framtida förvärvsin- komsten.

Tilläggas bör slutligen att hur tiden fördelas mellan utbildning, yrkesarbete och hemarbetsperiodernas längd återspeglar individernas intresseinriktning och livstil.

Utgifter i olika tillsynsformer utanför hemmet

I den allmänna debatten pekas på de orättvisor som drabbar barnfamiljer som inte har tillgång till den kommunala barnomsorgen. Det sägs bl. a. att privat dagmamma är mycket dyrare. ULF-undersökningarna år 1979 styrker emellertid inte att hushållen generellt sett skulle betala mer för privat dagmamma än för kommunal barnomsorg. Utgifterna var i genomsnitt högst för daghem med 470 kr. per månad. Privat dagmamma betalades med i genomsnitt 400 kr. i månaden. (Tabell 11.9). Utgifterna har dock inte relaterats till de genomsnittliga vistelsetiderna i de olika tillsynsformerna. Som vi redovisat i det föregående finns det undersökningar som tyder på att vistelsetiden hos privata dagmammor i allmänhet är kortare än i vart fall vistelsetiderna på daghem eftersom det torde vara mindre vanligt att heltidsarbetande kvinnor anlitar privat dagmamma än daghem.

En undersökning är 1980 om ensamföräldrarna omfattar även barnom- sorgsutgifter för olika tillsynsformer. Enligt denna studie var månadsutgif— tema för kommunal barnomsorg resp. privat dagmamma m. m. lika stora i s. k. kärnfamiljer med ett barn. Med kärnfamilj avses samboende föräldrar med enbart gemensamma barn. Även denna studie tyder på att hushållen genomsnittligt sett inte betalar mer för privat omsorg utanför hemmet än för kommunal. Studien visar dock inte utgifterna i förhållande till vistelsetidens längd.

Som närmare framgår av tabell 11.10 fanns stora variationer i utgifterna i alla tillsynsformer. Utgifterna för privat dagmamma varierade mest.

Det är vanligt att avgifterna varierar med vistelsetidens längd. De kommunala taxorna består ofta av en månatlig grundavgift per hushåll och en avgift per barn och närvarodag. Privata dagmammor torde i regel ta betalt

Tabell 11.9 Genomsnittsutgifterna" för barntillsyn i olika former efter barnantal. Hushåll med yngsta barnet 0—6 år. År 1979. Kr./månad

Barntillsynsform Genomsnittsutgift kr./månad

1 barn 2+ barn Totalt Släkting/bekant (391) (282) (349) Privat dagmamma 463 446 456 Kommunal dagmamma 362 432 400 Daghem 485 460 472

" Beräknat på antal hushåll som har utgifter. Utgifter för äldre barn som vistas på fritidshem kan ingå. Källa: ULF -79.

Tabell 11.10 Utgifter vid olika barntillsynsformer i hushåll med yngsta barnet i åldern 0—6 år. Medianvärde samt l:a och 3:e kvartilen. År 1979. Kr./mån.

Tillsynsform l:a kvartil Median 3:e kvartil Släkting/bekant (0) (0) (274) Privat dagmamma 194 341 542 Kommunal dagmamma 301 380 526 Daghem 331 462 596 Källa: ULF —79.

per barn och närvarotimme. I vissa fall då en förälder förvärvsarbetar i mycket liten omfattning t. ex. mindre än halvtid kan privat dagmamma vara den mest närliggande och billigaste lösningen. Till skillnad från avgifterna för privat dagmamma är vidare de kommunala taxorna i regel differentierade efter hushållsinkomst. Att utgifterna för daghemsplats genomsnittligt ligger högst kan också vara en följd av att föräldrar med barn på daghem har en högre förvärvsintensitet och därmed högre inkomster. Den större variatio— nen i vad familjerna betalar för privat omsorg beror delvis på olikheter i avgifternas konstruktion. En annan faktor som kan ha betydelse för hur höga utgifterna är för privat dagmamma är förekomsten av s. k. ”svarta” dagmammor. Om och i så fall hur detta kan ha inverkat på resultatet av undersökningen är svårt att bedöma. Vidare är grupperna släkting/bekant och privat dagmamma inte helt klart avgränsade från varandra. Ibland förekommer det att föräldrar i olika familjer arbetar deltid och förlägger sitt arbete så att de kan passa varandras barn. De kan på detta sätt byta tjänster utan att betala något till varandra. I SCB:s undersökning kan denna omsorgsform ingå i båda dessa grupper.

Avgifterna för privat barnomsorg varierar med stor sannolikhet mycket mellan olika regioner. I storstadsregionerna med en väl fungerande arbetsmarknad kan brist på barnomsorg göra det möjligt för privata dagmammor att ta ut höga avgifter. I orter med få arbetstillfällen — särskilt för kvinnor — finns däremot få eller inga alternativa inkomsttillfällen, vilket kan leda till att avgifterna anpassas till vad de kommunala dagmammorna får i ersättning. Om dagmammornas inkomster inte deklareras kan man vara benägen att anpassa avgifterna till de kommunala dagmammornas nettoin- komster.

Av tabell 11.9 framgår också — om än i begränsad utsträckning — hur barnomsorgsutgifterna varierar med antal barn. Skillnaderna i utgifter var mycket små mellan hushåll med ett resp. två eller fler barn i förskoleåldern. Kommunerna ger vanligen syskonrabatt. Vidare är deltidsarbete vanligare om det finns fler barn i familjen. Detta har påverkat utgifterna, sannolikt främst för privata dagmammor som oftast torde ta betalt per timme.

Svenska kommunförbundet hämtade under våren 1981 in uppgifter om vilka taxesystem 167 kommuner tillämpade samt vilka avgifter som togs uti den kommunala barnomsorgen. Undersökningen visade bl. a. att allt färre kommuner tillämpar de av kommunförbundet rekommenderade normerna från år 1978 och att rekommendationerna främst följs av de mindre kommunerna. S. k. abonnemangssystem av olika konstruktion dvs. system

med en fast grundavgift införs i stigande utsträckning medan antalet kommuner med enhetstaxor är synnerligen litet.

I undersökningen görs en jämförelse mellan avgiftens storlek vid olika inkomstlägen och barnantal i 27 kommuner. I diagram 11.2 jämförs avgifterna i dessa kommuner med kommunförbundets rekommenderade taxa A. Diagrammet illustrerar de stora variationer som finns mellan avgifterna i olika kommuner. Variationer är större på den högre inkomst- nivån än på den lägre.

Avgift kr/mån

1 600

1 500 1 400 1 300 1 200

1100

900 800 700 600 500 400 300 200

100

Diagram 11.2 Daghems- O 1000-tal kr avgifter enligt kommun- 30 50 100 150 200 250 Brutto- förbundets undersökning inkomst år 1981. Genomsnitt för Hushåll 27 kommuner Spridning av avgifterna för ett barn

Källa: Svenska kommun- förbundets undersökning om taxor i 27 kommun- er, är 1981, bearbetning. ...-... Kommunförbundets rekommendationer

_ Genomsnitt för ett barn

___ Genomsnitt för två barn

Utgifter för barnomsorg i olika inkomstlägen

Det framgår av ULF-undersökningen att de genomsnittliga utgifterna för barnomsorg som väntat var större i högre inkomstlägen än i lägre inkomstlägen. Någon väsentligare skillnad kan emellertid noteras först på en inkomstnivå som normalt kräver löner från minst ett heltids- och ett halvtidsarbete. Detta framgår av tabell 11 .11 som visar de genomsnittliga utgifterna i hushåll med det yngsta barnet i förskoleåldern.

Tabell 11.11 Genomsnittliga utgifter" för barnomsorg i hushåll med yngsta barnet 0—6 år efter taxerad inkomst. År 1979

Taxerad inkomst l OOO-tal kr. Barntillsynsutgift kr./månad — 39 451 40— 59 424 60— 79 441 80— 99 467 100—119 507 120—139 617 140—174 (671) 175— (716) Totalt 495

" Beräknat på hushåll med avgifter. Avgifter för skolbarn på fritidshem kan ingå. Källa: SCB, ULF -79.

Barnomsorg och socioekonomisk grupp

LO har i en rapport Jämställdhet och solidaritet redovisat hur hushåll med olika sannolik facklig tillhörighet ordnar barnomsorgen. Materialet bygger på levnadsnivåundersökningarna år 1978. I tabell 11.12 visas barnomsorgen för barn under tolv år efter den fackliga organisation som föräldrarna sannolikt tillhörde.

Tabell 11.12 Barnomsorgsform för barn 0—12 år efter föräldrarnas sannolika fackliga tillhörighet. År 1978. Procent

Sannolik facklig Barnomsorgsform

tillhörighet" Kommu- Daghem, Privat Förälder Barnet nalt deltids- tillsyn hemma klarar sig familje- förskola, självt utan— daghem fritids- för skol-

hem tid

LO 10,7 13,2 14,8 17,6 43,8 TCO 13,9 18,0 16,9 14,4 37,0 SACO/SR 19,8 25,9 14,4 7,6 35,6

" Hushållsföreståndarens. Källa: Jämställdhet och solidaritet, LO.

Närmare hälften (46 %) av SACO/SR-gruppen hade sina barn i kommunal barnomsorg — daghem eller kommunal dagmamma — jämfört med en tredjedel (32 %) av TCO-gruppen och en fjärdedel (24 %) av LO-gruppen. Detta visar dock inte hur antalet platser i kommunal barnomsorg fördelar sig på barn efter föräldrarnas fackliga tillhörighet.

Föräldrarna i LO-kollektivet hade oftare än föräldrar i övriga grupper uppgivit att de ordnade barntillsynen genom att en förälder var hemma eller att barnet fick klara sig på egen hand. Detta innebär dock inte alltid att en förälder var hemarbetande. LO-gruppen har oftare än de övriga grupperna arbetstider som inte stämmer överens med daghemmens öppethållande, varför de har sämre möjligheter att utnyttja dessa. I stället torde det vara vanligare att familjen ordnar tillsynen genom att föräldrarna arbetar olika skift eller att en förälder — oftast kvinnan — arbetar kvällar, nätter eller helger.

Vid en uppdelning på större och mindre kommuner var bilden likartad. I Stockholms kommun anlitade LO-gruppen kommunal barnomsorg i större utsträckning än i övriga större och medelstora kommuner. SACO/SR- gruppen anlitade kommunal barnomsorg i större utsträckning än övriga grupper i samtliga kommunstorlekar. (Tabell 11.13).

LO har även gjort en specialbearbetning av ULF-materialet som endast avser de familjer där båda föräldrarna normalt förvärvsarbetar och som i intervjuer svarat att de ordnar tillsynen genom att en förälder är hemma. Av denna framgår att i hälften av LO-gruppen var en förälder tjänstledig, medan övriga familjer ordnat tillsynen genom att arbeta olika tider. I tjänsteman- nafamiljerna var däremot en förälder tjänstledig i nära 85 % av hushållen medan 15 % ”saxade” arbetstider. I SACO/SR-gruppen var en förälder tjänstledig i samtliga dessa familjer. Urvalet i den gruppen var dock för litet för att vara statistiskt hållbart.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att LO-gruppen utnyttjade den kommunala barnomsorgen i mindre utsträckning än övriga grupper. Detta gällde dock inte i Stockholm. Att LO-gruppen — relativt sett — var underrepresenterad i framför allt daghemmen, beror sannolikt till en del på att daghemmens öppethållande är sämre anpassat till denna grupps arbetstider. Det behöver inte betyda att LO-gruppen har ett mindre behov av barnomsorg. Den kommunala barnomsorgen har byggts ut mycket sedan år 1978, dvs. det år då den refererade undersökningen genomfördes. Utbygg- naden kan ha påverkat skillnaderna mellan de tre gruppernas utnyttjande av

Tabell 11.13 Andelen barn 0—12 år i kommunal barnomsorg efter region och hushållsföreståndarens sannolika fackliga tillhörighet. År 1978. Procent

LO TCO SACO/SR Storstäder 33,3 38,4 45,9 (därav Stockholm) (53,6) (53,0) (68,6) Övriga större städer över 75 000 inv. 21,9 34,9 49,7 Medelstora kommuner 30—75 000 inv. 22,3 33,3 35,3 Kommuner mindre än 30 000 inv. 21,5 19,6 49,6

Källa: Jämställdhet och solidaritet, LO.

den kommunala barnomsorgen. Bakom den bild av utnyttjandet efter kommunstorlek som framgår av tabell 11.13 kan ligga att barnomsorgen var mer utbyggd i större kommuner där skillnaderna mellan grupperna var mindre.

Hushåll utan barnomsorgsutgifter

Att hushållet inte har några direkta barnomsorgsutgifter beror naturligtvis oftast på att en förälder är hemma eller att mor- eller farföräldrar tar hand om barnet utan ersättning. Förvärvsarbetande föräldrar — exempelvis skiftarbe- tare — kan ha sådana arbetstider att en förälder alltid är hemma hos barnen. Det kan också förekomma att hushåll med barn i den kommunala barnomsorgen av ekonomiska skäl kan befrias från avgift. Vidare kan det tänkas att två deltidsarbetande grannar ”saxar” sin arbetstid och tar hand om varandras barn utan att ta ut någon avgift.

Som närmare redovisas i tabell 11.14 sjönk andelen hushåll som inte betalade någon barnomsorgsavgift med stigande inkomst utom i den lägsta inkomstklassen. I den lägsta inkomstklassen kan det finnas förhållandevis många ensamboende som studerar och som trots låga inkomster har tillsynsutgifter. Den taxerade inkomsten återspeglar förvärvsintensiteten i hushållet. Om förvärvsintensiteten är låg är det lättare att ”saxa” arbetstider eller att få hjälp av den äldre generationen.

Drygt hälften av hushåll med yngsta barnet i förskoleåldern hade år 1978 inga direkta utgifter för barntillsyn medan en tredjedel hade utgifter som översteg 300 kr. per månad. I hushåll med yngsta barnet i skolåldern saknade närmare fyra femtedelar barntillsynsutgifter. Åtta procent hade avgifter som var 300 kr. eller mer per månad. (Tabell 11.15). Uppgifterna avser hushållets totala utgifter för barntillsyn vilket innebär att de kan avse utgifter för fler än ett barn. Hushåll med yngsta barnet under sju år kan ha utgifter för t. ex. syskon i fritidshem.

Tabell 11.14 Hushåll med det yngsta barnet 0—6 år fördelade efter taxerad inkomst och hushåll som inte har barnomsorgsutgifter. År 1979

Taxerad inkomst Antal hushåll Andel därav utan 1 OOO—tal/kr. utgifter. Procent

— 39 51 700 51 40— 59 85 100 72 60— 79 117 900 63 80— 99 113 500 50 100—119 86 400 38 120—139 28 800 28 140—174 17 900 — 175— 9 500 — Totalt 510 800” 53

" Uppgift saknas för 9 200 hushåll. Källa: SCB, ULF -79.

Tabell 11.15 Hushåll med yngsta barnet i åldern 0—6 år resp. 7—12 år fördelade efter barntillsynsutgift år 1979

Avgift kr./mån. Yngsta barnet i åldern 0—6 år 7—12 år Antal Procent Antal Procent — 0 274 700 54 264 800 78 1— 99 4 700 1 10 100 3 100—199 22 700 4 18 700 5 200—299 27 700 5 15 400 5 300—399 53 200 11 13 400 4 400—599 68 600 14 9 500 3 600-799 37 400 7 3 400 1 800— 7 100 1 600 0 Uppgift saknas 9 000 2 5 200 2 Samtliga 505 100 100 341 300 100

Källa: SCB, ULF -79.

11.2.4 Sammanfattning

Detta avsnitt, som huvudsakligen behandlar en undersökning genomförd år 1979, kan översiktligt sammanfattas i följande punkter: I nästan hälften av familjer med barn under sju år ordnar föräldrarna tillsynen genom att själva vara hemma. Andelen hushåll som har en förälder hemma är ungefär lika stor bland familjer med förskolebarn som med enbart skolbarn (7 till 12 år gamla). Att en förälder är hemma är mycket vanligare bland samboende än bland ensamboende. En förälder kan vara hemma på heltid eller båda föräldrarna kan förvärvsarbeta, men ha sådana arbetstider att de ändå klarar tillsynen själva. CI Ensamboende föräldrar anlitar kommunal barnomsorg i större usträck- ning än samboende. D Det är vanligare att en förälder är hemma om det finns flera barn i familjen — både bland ensamboende och bland samboende föräldrar. Cl Hushåll där föräldrarna själva står för barnomsorgen har lägre inkomster än de familjer som har andra barnomsorgsformer. Kostnaderna för barnomsorgen i familjer där föräldrarna själva står för denna består av det inkomstbortfall som blir följden av hushållets lägre förvärvsintensitet. Även inkomster efter ett återinträde på arbetsmarknaden kan påver- kas. D Det är vanligare med inkomster över 100 000 kr. bland familjer med barnen i daghem än med barnen i andra tillsynsformer. El Föräldrar som tillhör LO-kollektivet ordnar oftare barntillsynen genom att en förälder är hemma, jämfört med tjänstemannagrupperna. Hälften av familjerna i LO-gruppen där normalt båda föräldrarna förvärvsarbe- tar, ordnar barntillsynen genom att föräldrarna ”saxar” sina arbetstider. I tjänstemannagruppen gör ca 15 % detta.

II! Den andel hushåll som inte har utgifter för sin barnomsorg minskar med ökande taxerad inkomst i hushållet. E Hushåll med barn i daghem har de i genomsnitt högsta utgifterna, därefter följer hushåll med privat dagmamma. Skillnaden mellan daghem och privat dagmamma är liten. Någon hänsyn har inte tagits till vistelsetidens längd. Det finns undersökningar som tyder på att kommunal barnomsorg kan vara vanligare bland heltidsarbetande kvinnor än bland deltidsarbe- tande. D Utgifterna för privat barnomsorg torde variera mer än för kommunal. Detta beror bl. a. på större variationer i avgiftsnivå och i barnens vistelsetider. Vi har inte lika god kunskap om den privata barnomsorgen som om den kommunala.

D Avgifterna varierar sannolikt mera mellan olika kommuner än mellan olika tillsynsformer inom samma kommun. D Antalet barn 0—12 år i kommunal barnomsorg (exkl. deltidsförskola) beräknas ha ökat med 25 % mellan år 1979 och år 1982.

, 11.3 Den kommunala barnomsorgen

11.3.1 Utbyggnad och efterfrågan

Den kommunala barnomsorgen har byggts ut kraftigt under de senaste 15 åren, särskilt under den senare hälften av 1970-talet. Då skedde bl. a. en ansenlig höjning av statsbidragen till kommunerna. Utbyggnaden av daghem har varit omfattande. Antalet platser har från år 1975 till år 1980 ökat med ca 60 000 eller nästan 80 %. Antalet platser i fritidshem ökade under denna tid med drygt 25 000 vilket innebär att antalet platser ungefär fördubblades. Familjedaghemmen för förskolebarn har utökats med ca 38 000 platser eller nästan 75 %. I tabell 11.16 redovisas utbyggnaden under åren 1950—1980.

% i Den kommunala barnomsorgen har byggts ut kraftigt 1

Tabell 11.16 Utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen åren 1950—1980. Antal

platser År Daghem Familje- Fritids- Familje- daghem hem daghem 0—6 år 7—12 år 1950 9 700 — 2 000 — 1955 10 000 _ 2 300 — 1960 10 300 _ 2 400 — 1965 11 900 a 3 000 0 1970 33 000 23 700 7 000 8 000 1975 76 100 50 800 24 500 17 000 1980 136 400 88 500 50 600 34 200

" Antal familjedaghemsplatser för barn 0—12 år var sammanlagt 8 000 år 1965. Källa: Svenska kommunförbundet, Barnomsorg: personal, lokaler, utbyggnad, samhällsekonomi, 1982.

6 Svenska kommunför- bundet.

7 Barnomsorgsundersök- ningen år 1980 SM S 1980zl9—20.

De allmänna ekonomiska svårigheter som blev uppenbara vid början av 1980-talet har fått till följd att takten i utbyggnaden har mattats av. Detta har lett till att det i riksdagens beslut är 1976 uppställda målet att bygga 100 000 nya daghemsplatser och 50 000 nya fritidshemsplatser under perioden 1977—1981 inte har uppnåtts. Samtidigt förutsattes ytterligare 10 000 platseri familjedaghem under perioden. Riksdagens målsättning för daghem har uppfyllts till 70 % och för fritidshem till 60 %. Platserna i familjedaghem beräknas ha ökat med närmare 50 000 varav drygt 33 000 avser förskolebarn, vilket är betydligt mer än planerat.

Trots en lägre utbyggnadstakt än planerat vad gäller daghem och fritidshem tar barnomsorgen i anspråk en stor andel av den kommunala konsumtionsökningen. Enligt kommunernas preliminära bokslut” ökade den kommunala konsumtionen med 1,5 % år 1982. Exkl. arbetsbefrämjande åtgärder uppgick ökningen till 0,8 %. Utbyggnaden av barnomsorgen förklarar tre fjärdedelar av denna ökning. Enligt kommunernas budgetpla- ner för år 1983 kommer den kommunala konsumtionen att öka med 1,2 % (exkl. arbetsbefrämjande åtgärder) varav hälften kan hänföras till den planerade utbyggnaden av barnomsorgen. Omräknat i daghemsplatser motsvarar utbyggnaden ca 6 600 platser är 1983 mot en tidigare planerad utbyggnad på 11 100.

Det lokala arbetsmarknadsläget och variationerna i efterfrågan på barnomsorg har betydelse för utbyggnaden i de enskilda kommunerna. Jämförelser mellan barnomsorgsplanerna och de faktiska förändringarna visar att det är de tre största kommunerna och kommuner med mellan 15 000 och 25 000 invånare som har den högsta utbyggnaden av dag- och fritidshem i jämförelse med tidigare planer. De allra minsta kommunerna satsar i stället på att utöka familjedaghemmen, vilket till viss del hänger samman med graden av glesbygd i kommunerna och osäkra förhållanden vad gäller sysselsättningen. '

Efterfrågan på kommunal barnomsorg är större än tillgången

Statistiska centralbyrån genomförde en undersökning om den aktuella efterfrågan på kommunal barnomsorg år 1980.7

Av förskolebarnen hade enligt denna 30 % kommunal barnomsorgsplats medan man efterfrågade kommunal barnomsorg för 49 %. Efterfrågan på daghem var större än efterfrågan på familjedaghem oavsett barnets ålder. Det var dock något vanligare att man efterfrågade familjedaghemsplats för de yngre förskolebarnen än för de äldre. De flesta kommuner hade en lika hög eller högre andel barn med plats i familjedaghem än i daghem. Men den aktuella efterfrågan på kommunal barnomsorg uppvisade en motsatt tendens. I de flesta kommuner var efterfrågan på daghemsplatser lika stor eller större än efterfrågan på familjedaghemsplatser. Kommunal barnom- sorg efterfrågades för 137 000 fler förskolebarn än de som hade plats. Huvuddelen — 99 000 — önskade i första hand plats i daghem.

Av sju- till tioåringarna hade 16 % plats inom den kommunala barnom- sorgen. Enligt barnomsorgsundersökningen kan efterfrågan år1980 uppskat- tas till 29 % av de yngre skolbarnen. Plats efterfrågades för ytterligare 59 000 barn.

Efterfrågan på barnomsorg för noll- till treåringar har ökat vilket bl. a. beror på att småbarnsföräldrar i dag återfinns på arbetsmarknaden i större utsträckning än tidigare. En kraftig ökning har också skett när det gäller efterfrågan på deltidsplatser. En del kommuner erbjuder deltidsplatser enbart i familjedaghem.

Efterfrågan på kommunal barnomsorg är större än tillgången. Bakom den aktuella efterfrågan ligger det verkliga behovet av barnomsorg utanför hemmet. Detta går inte att mäta på ett enkelt och entydigt sätt. Enligt den rapport8 om barnomsorg som kommunförbundet gjort är 1982 överstiger vanligen det teoretiska behovet, beräknat utifrån i första hand förvärvsfre- kvensen bland kvinnor med barn under sju år, den registrerade efterfrågan i kommuner med låg utbyggnad. I kommuner med hög utbyggnad är förhållandet det omvända dvs. efterfrågan överstiger ofta det teoretiska behovet.

Den senaste bedömningen av behovet redovisas i den nyss nämnda rapporten från kommunförbundet. Enligt denna var — utifrån bl. a. vissa

l antaganden om föräldrarnas sysselsättning) — behovet av platser för l 0—6-åringar ca 415 700 vid utgången av år 1980. Då fanns ca 230 000 barn i ? förskoleverksamheten, vilket innebär att bristen bedömd på detta sätt var i storleksordningen 185 000 platser. Detta är högre än SCB:s undersökning som avser ungefär samma tidpunkt. Kommunförbundet har emellertid bedömt behovet, medan SCB genom en enkät undersökt den aktuella efterfrågan. Med andra ord, behov och efterfrågan behöver inte sammanfalla. Båda resultaten visar dock att det föreligger en brist med den utformning som stödet till barnomsorgen har i dag.

Enligt kommunförbundets behovsberäkningar kan behovet komma att öka under 1980-talet; närmare bestämt med inemot 100 000 platser. Kommunförbundet beräknar behovet av platser för noll- till sexåringar till 415 700 år 1980, ca 455 700 år 1985 och ca 501 700 år 1990.

Ett antal faktorer påverkar efterfrågan på kommunal barnomsorg. En mycket viktigfaktor är givetvis arbetsmarknadssituationen och omfattningen av föräldrarnas förvärvsarbete. Som nämnts tidigare påverkas vidare efterfrågan av den faktiska utbyggnaden. Av betydelse är också hur föräldrarna bedömer kvalitén och avgifterna i kommunal barnomsorg i förhållande till alternativa omsorgsformer. Efterfrågan påverkas även av bl. a. öppethållningstider, arbetstider, kommunernas regler för placering, kötidens längd och det övriga samhällsstödet till barnfamiljerna. Vi har inte närmare analyserat hur olika faktorer inverkar på efterfrågan på kommunal barnomsorg t. ex. det förhållandet att samhällets stöd till så stor del består av kommunal barnomsorg.

i l

3 Se vidare Barnomsorg: personal, lokaler. utbyggnad och samhällsekonomi, Svenska kommunförbundet 1982. 91 denna utredning har behovsberäkningar utförts som grundar sig på material från arbetskraftsundersökningarna från år 1981 och på de antaganden långstidsutredningen LU 80 arbetat med vad gäller sysselsättningsutvecklingen fram t. o. m. är 1985. Arbetstiden är 16 timmar per vecka eller mer. Några andra antaganden till grund för behovsberäkningarna som kan nämnas är att andelen barn med behov av särskilt stöd beräknas till 10 % och att inget barnomsorgsbehov föreligger under barnens första nio månader.

11.3.2 Kostnader och finansiering

Den årliga driftkostnaden för en daghemsplats år 1982 beräknas av kommunförbundet till omkring 48 000 kr. En familjedaghemsplats bedöms kosta omkring 38 000 kr. för heltid (9 timmar per dag) och ca 21 000 kr. för halvtid (4,5 timmar per dag). Vistelsetiderna i familjedaghemmen varierar mycket vilket bl. a. beror på att både förskolebarn och yngre skolbarn finns i denna omsorgsform. Utifrån ansökningarna om statsbidrag till familjedag- hemmen kan man bedöma att den genomsnittliga driftkostnaden per plats år 1982 var mellan 19 000 och 20 000 kr. De av kommunförbundet beräknade kostnaderna per plats för olika omsorgsformer redovisas i tabell 11.17. De kapitaltjänstkostnader för daghem och fritidshem som ingår i dessa beräkningar är för höga. Sättet att beräkna kapitaltjänstkostnader håller på att ses över.

Kommunernas driftkostnader finansieras bl. a. av statsbidrag och föräld- raavgifter. Avgifterna täcker ca 10 % av daghemskostnaderna och ca 15 % av kostnaderna för familjedaghem. Över statens och kommunernas budgetar betalades därmed är 1982 i genomsnitt ca 43 000 kr. för en daghemsplats och ca 32 500 kr. för en familjedaghemsplats på heltid.

De totala bruttokostnaderna för den kommunala barnomsorgen, dvs. inklusive den del som finansieras med föräldraavgifter, kan för år 1982 mycket grovt uppskattas till mellan 13 och 13,5 miljarder kr.

År 1977 infördes en socialavgift för barnomsorgen. Den tillkom för att finansiera det statsbidragssystem för barnomsorg som infördes vid denna tidpunkt. Barnomsorgsavgiften är en bland flera lagstadgade socialavgifter som i statsbudgeten hänförs till skatter. De beräknas i procent av utbetald lön och erläggs av arbetsgivaren. Under år 1977 var avgiften l %. Den har successivt höjts och uppgår fr. o. m. är 1981 till 2,2 %. Avgifterna har ökat från ca 3 miljarder budgetåret 1978/79 till över 6 miljarder budgetåret

Tabell 11.17 Kommunernas kostnader per barn i olika omsorgsformer. Riksgenom- snitt i löpande priser åren 1981 och 1982. Kr./år

Omsorgsform År Personal— Brutto- Intäkter Netto- täthet kostna- kostna- der der

Daghem 1981 1:42 45 350 25 550 19 800

1982 1:4,2 47 650 27 000 20 650

Fritidshem 1981 l:6,6 32 600 13 125 19 475

1982 l:6,6 34 200 13 825 20 375

Familjedaghem heltid 1981 35 600 19 800 15 800

(9 tim./dag) 1982 38 300 21 900 16 400

Familjedaghem 1981 19 425 10 750 8 675

(halvtid 4 1/2 tim./dag) 1982 20 950 11 550 9 400 Deltidsförskola 1981 1:17,5 10 000

1982 l:l7,5 10 500

Källa: Driftkostnadskalkyl för barnomsorgen PM 1981-11-23 kommunförbundet, med rättelser.

Tabell 11.18 Lagstadgade barnomsorgsavgifter samt statsbidrag till kommunal barn- omsorg budgetåren 1979/80-1983/84. Milj. kr.

1979/80 1980/81 1981/82 1982/83 1983/84 Utfall Utfall Utfall Prognos Prognos

Barnomsorgsavgifter 3 795 5 443 6 111 6 471 7 065 Statsbidraga 3 429 4 170 4 884 5 490 6 320

" Förskolor, fritidshem och familjedaghem. Källa: Budgetpropositionen 1981, 1982 och 1983.

1982/83. Statens inkomster från barnomsorgsavgifterna överstiger statens utgifter för statsbidrag till barnomsorgen (tabell 11.18).

11.3.3 Barnomsorgen i ett samhällsekonomiskt perspektiv

Kostnaderna för barnomsorgen syns numera

Overgången från heltids barnomsorg inom familjen till en ökande grad av kommunal barnomsorg utanför hemmet har gjort barnomsorgens kostnader synliga i offentliga budgetar och därmed till ett omdebatterat ämne. Vi kan konstatera att kommunernas bruttokostnader är höga. De har ökat snabbt under den relativt korta men intensiva utbyggnadsperioden. I barnomsorgen arbetar man efter pedagogiska och sociala mål som syftar till att allsidigt främja barnens utveckling. Genom att barnen får omsorg utanför hemmet kan föräldrarna förvärvsarbeta och utnyttja sin - också av samhället subventionerade — utbildning. Familjer där båda föräldrarna förvärvsarbetar har allmänt bättre ekonomiska villkor än familjer med en inkomst (se t. ex. kapitel 5). Förvärvsarbetande föräldrar betalar skatt till stat, landsting och primärkommun. Är kanske den kommunala barnomsorgen, trots de höga bruttokostnaderna lönsam sett i ett samhällsekonomiskt perspektiv? Ger den önskvärda fördelningseffekter? Dessa frågor har behandlats i ett antal debattböcker och uppsatser. Nyligen har Svenska kommunförbundet gjort en samhällsekonomisk studie av den kommunala barnomsorgen.

Är kommunal barnomsorg lönsam — och i så fall för vem?

Barnomsorg är alltid lönsam i den bemärkelsen att ett samhälle inte kan bestå utan barn. Man kan säga att debatten om barnomsorg handlar om vilka omsorgsformer som är mer lönsamma än andra. Mest har debatten handlat om daghem jämfört med att ha mamma hemma.

Omsorgen om barnen har alltid tagit resurser i anspråk. Den kommunala barnomsorgen är alltså inte en principiellt ny företeelse för att täcka ett nytt behov. Det är snarare ett annat sätt att tillgodose ett oförändrat behov.

Distinktionen mellan samhällsekonomisk och fördelningspolitisk analys är viktig

Den fråga en samhällsekonomisk analys bör besvara är om de ändrade formerna av barnomsorg tillför samhället ytterligare resurser och ytterligare

välfärd. En fördelningspolitisk analys går ut på att studera hur effekterna av olika omsorgsformer fördelar sig på intressenter inom samhället. Eller med andra ord, hur stor blir "kakan " (samhällsekonomisk analys) och hur fördelas den (fördelningspolitisk analys).

De intressenter som tidigare helt drog nytta av hemmens resurser för barnens tillsyn och som även då var beroende av tillsynens existens, är numera ofta direkt ekonomiskt berörda av omsorgen: arbetsgivare inom industrin, handeln, den offentliga sektorn m. fl. samt kommunerna, landstingen och staten. I debatten har det från många håll funnits en tendens att framför allt diskutera hur kostnader och intäkter för den kommunala barnomsorgen fördelar sig mellan de olika intressenterna, dvs. man granskar de finansiella effekterna, penningflödet. Mera sällan, troligen främst på grund av att detär svårare, har man sökt slå fast utfallet för samhället totalt, dvs. de samhällsekonomiska effekterna. Distinktionen mellan å ena sidan de finansiella konsekvenserna av en utbyggd barnomsorg för t. ex. staten. kommunerna och familjerna och å andra sidan effekterna för samhället i dess helhet är väsentligt. I den allmänna debatten tappar man ofta bort denna distinktion mellan samhällsekonomiska och fördelningspolitiska— finansiella — bedömningar.

De samhällsekonomiska bedömningar som vi tagit del av har i allmänhet lett fram till att en daghemsutbyggnad ger en samhällsekonomisk vinst i jämförelse med att modern stannar hemma. De fördelningspolitiska — finansiella — kalkylerna visar i regel att det största underskottet uppstår hos primärkommunerna, medan landstingen gör en mindre vinst. Staten går med förlust. De stora vinnarna är de hushåll som får kommunal daghemsplats, medan övriga hushåll i varierande omfattning är med och betalar. I dessa kalkyler har de långsiktiga fördelningsmässiga effekterna inte beaktats. I en del analyser har enbart de i pengar mätbara effekterna beaktats.

I det följande beskrivs mycket översiktligt samhällsekonomiska och fördelningspolitiska analyser. En närmare beskrivning finns i bilaga D.

Något om samhällsekonomiska analyser

De i pengar mätbara effekterna av att t. ex. bygga daghem är helt avhängiga av hur arbetsmarknaden påverkas. Om man bortser från sådana effekter som inte går att mäta i pengar, måste ett produktionstillskott uppstå för att de samhällsekonomiska intäkterna skall bli högre än kostnaderna. Ett produk- tionstillskott uppkommer om arbetskraften totalt utnyttjas bättre om t. ex. daghem byggs än om de inte byggs.

En analys av detta slag måste med nödvändighet bygga på en rad antaganden. De alternativ som studeras skall definieras med avseende på innehåll och tidsperspektiv. Antaganden måste göras om daghem resp. de alternativa omsorgsformer som kan finnas i eller utanför hemmet. Man kan göra en utvärdering av daghemsverksamheten som den bedrivs i dag eller en framtidsinriktad bedömning och därvid anta — eller inte anta — att daghemmen bedrivs på ett sätt som t. ex. ger en annan kostnadsbild än dagens. En studie kan omfatta produktivitetsförändringar på lång sikt eller begränsas till enbart kortsiktiga effekter.

De antaganden som görs — inte minst de om personalbehovet i daghem och

vårdresurserna i de alternativa omsorgsformerna samt om tidsperspektivet — blir avgörande för analysresultatet. Av mycket stor betydelse är nämligen bedömningarna av storleken på ett eventuellt arbetskraftstillskott och värdet av det som ett sådant tillskott producerar.

En del av de samhällsekonomiska kostnaderna och intäkterna går att mäta i pengart. ex. kostnaderna för daghem och värdet av ett produktionstillskott. Andra effekter går inte att kvantifiera på detta sätt. Hit hör kvalitén på omsorgen ur barnets synvinkel och det sociala värdet för föräldrarna av att förvärvsarbeta. Olika omsorgsalternativ kan också värderas med hänsyn till vad de kan betyda för jämställdheten mellan man och kvinna. De ger vidare olika möjligheter till produktion i hemmet och gemensam fritid inom _

familjen. I en samlad bedömning av barnomsorgen måste alla slag av kostnader/ uppoffringar och intäkter/nytta vägas in.

Något om fördelningspolitiska analyser

De fördelningspolitiska eller finansiella effekterna av olika omsorgsalterna- tiv beror bl. a. på hur transfereringssystemet ser ut dvs. hur skatter och bidrag fördelar om resurserna mellan olika grupper i samhället.

Arbetsgivarna betalar ut lön till hushållen som betalar en del av lönen i skatt till staten och kommunerna, såväl primär- som landstingskommuner. Arbetsgivarna har också lönebikostnader bestående av bl. a. lagstadgade socialavgifter som utgörs av en viss procent av lönesumman och betalas in till staten. Alla som betalar skatt hjälper till att betala den kommunala barnomsorgen. Den anställdes arbetsinsats resulterar tillsammans med utnyttjandet av kapital i en vinst eller förlust för företagen. Primärkommu- nerna är huvudmän för daghemmen och står för deras anläggning och drift. Staten stödjer kommunerna med bidrag till barnomsorgen. Hushållen som utnyttjar daghemmen bidrar till finansieringen genom föräldraavgifter. Vad gäller hushållens egna utgifter kan daghemsutnyttjandet innebära både vissa besparingar och vissa fördyringar. Hushållens inkomster ökar genom högre förvärvsinkomster, men kan reduceras genom att inkomstprövade bidrag såsom bostadsbidrag och socialbidrag bortfaller helt eller delvis. Minskade bostadsbidrag och lägre socialbidrag innebär lägre utgifter för staten resp. kommunerna.

Svenska kommunförbundets samhällsekonomiska studie”)

I en samhällsekonomisk studie är 1982 som publicerats av kommunförbundet jämförs vistelse i daghem och fritidshem med att ha mamma hemma. Studien har inte kompletterats med en fördelningspolitisk analys. Studien, som ingår i en rapport som även behandlar andra frågor om barnomsorgen, är den senast genomförda samhällsekonomiska analys som vi tagit del av.

Beräkningarna har utförts för heltids- resp. deltidsarbetande kvinna med ett och två barn. Kvinnan föder det första barnet när hon är 25 år. Beräkningarna för deltidsanställda utgår från genomsnittet för samtliga kvinnor som förvärvsarbetar 1—89 % av full tid. Genomsnittet motsvarar ungefär halvtid. Alternativen är följande:

10 Barnomsorg: personal, lokaler, utbyggnad, sam- hällsekonomi, Svenska kommunförbundet, 1982.

Ett barn:

Alternativ A: Barnet får inte någon plats vare sig på daghem eller i fritidshem, men gåri deltidsförskola när detär sex år. Kvinnan gör ett tioårigt förvärvsavbrott.

Alternativ B: Barnet får daghemsplats från tre års ålder, dvs. det har daghemsplatsi fyra år och fritidshemsplats i tre år. Kvinnans förvärvsavbrott blir tre år.

Alternativ C: Barnet har barnomsorgsplats från ett års ålder. Det har småbarnsplats i två år, plats i syskongrupp i fyra och i fritidshem i tre år. Moderns förvärvsavbrott blir bara ett år.

Två barn (ålderskillnad två år): Alternativ D: Inget barn får någon barnomsorg förutom deltidsförskola. Modern får således ett förvärvsavbrott på tolv år.

Alternativ E: Barnen får daghemsplats från fem år resp. tre års ålder. Kvinnan är hemma i fem år.

Alternativ F: Båda barnen får daghemsplats när de fyller ett år. Modern förvärvsarbetar ett år mellan perioderna hemma.

I rapporten ges följande sammanfattning av den samhällsekonomiska studien där daghem/fritidshem i dess nuvarande utformning jämförs med att modern gör olika långa förvärvsavbrott för att vårda sina egna barn i hemmet.

"Våra samhällsekonomiska beräkningar av barnomsorgen visar att det i de flesta fall är samhällsekonomiskt lönsamt med en utbyggnad av barnomsorgen. För en kvinna med ett barn skulle produktionsvärdet vid en genomsnittlig arbetstid på 13 timmar per vecka täcka kostnaderna för barnomsorgen för barnet från det att det är ett år och till dess att det fyllt tio år. Högre förvärvsdeltagande ökar den samhällsekonomiska vinsten. Vid heltidsarbete uppgår den samhällsekonomiska vinsten till ca 74 000 kr. per år om vinsten fördelas på de nio år barnet får barnomsorg. Även vid genomsnittlig deltid, vilket ungefär motsvarar halvtids förvärvsarbete, är det samhällsekonomiskt mer lönsamt att bygga ut barnomsorgen rred småbarnsplatser än att endast bygga ut barnomsorgen från det att barnet är tre år. Detta trots att småbarnsplatserna är betydligt dyrare än övrig barnomsorg.

Den samhällsekonomiska effekten av barnomsorgen påverkas av antalet barn en kvinna har. Om en kvinna får två barn med två års mellanrum visar våra kalkyler att även då är det i de flesta tänkbara fallen samhällsekonomiskt lönsamt att bygga ut barnomsorgen. Om kvinnan skulle arbeta heltid skulle den samhällsekonomiska vinsten uppgå till knappt 40 000 kr. per år om vinsten fördelas på de elva är barnen sammanlagt får barnomsorg. Produktionsvärdet av en arbetsinsats motsvarande ca 60 % av fulltid täcker samhällets kostnader för barnomsorgen om kvinnan har två barn och båda barnen erhåller barnomsorg från ett års ålder. Det samhällsekonomiska överskottet blir större om ålderskillnaden mellan barnen ökar.

Våra beräkningar utgår i huvudsak från kvinnornas genomsnittslöner. Det är emellertid troligt att en utbyggnad av barnomsorgen kan komma att bidra till att kvinnors löner närmar sig männens. Det är heller inte sjävlklart att det inte är mannen som stannar hemma om brist på barnomsorg föreligger. Om kvinnornas löner vore lika höga som männens eller om männen stannar hemma vid brist på barnomsorg skulle i alternativet heltidsarbete med ett barn den samhällsekonomiska vinsten bli 17—18 % högre.

Våra kalkyler bygger på flera förutsättningar. Den främsta förutsättningen är att den

arbetskraft som frigörs på grund av barnomsorgens utbyggnad får arbete, och får arbete utan att göra någon annan arbetslös. Vi förutsätter sålunda en ekonomisk situation med högt resursutnyttjande. Eftersom en samhällsekonomisk kalkyl måste bygga på vissa långsiktiga förutsättningar och eftersom det råder enighet om att full sysselsättning är ett av de viktigaste målen för den ekonomiska politiken, har vi ansett det rimligt att göra kalkylerna utifrån denna förutsättning.

Om det skulle vara så, att vi trots målsättningen om full sysselsättning, skulle vara på väg mot en långsiktigt lägre efterfrågan på arbetskraft innebär utbyggnaden av barnomsorgen ingen konkurrens om arbetskraften. Samhällsekonomiskt skulle därmed en utbyggnad av barnomsorgen inte kosta någonting. I ett läge med långvarig arbetslöshet blir därmed frågan om barnomsorgens utbyggnad främst ett val av vilka som skall bli arbetslösa.

En grundläggande teori för våra kalkyler är att förvärvsavbrott innebär en samhällsekonomisk förlust i form av upplärningskostnader av olika slag när man återvänder till arbetsmarknaden. Vi menar att detta svarar mot en produktivitetsför- lust som ökar i förhållande till förvärvsavbrottets längd och att detta kan avläsas som lägre löner för dem som gjort förvärvsavbrott.

I en fullständig samhällsekonomisk kalkyl skall samtliga direkta och indirekta effekter på kort och långt sikt ingå. I verkligheten måste vissa avgränsningar göras för att kunna genomföra analysen. Detta gäller också vårt arbete. I de kalkyler som redovisats har vi enbart beaktat de direkta kostnaderna för barnomsorgen. Vi har sagt att värdet av barnomsorg i hemmet är detsamma som kostnaderna för samhällets barnomsorg. Vi har jämfört dessa kostnader med en samhällsekonomisk intäkt som vi definierat som det produktionstillskott som kan erhållas genom att barnomsorgens utbyggnad gör det möjligt att öka sysselsättningen.

Våra kalkyler omfattar inte någon värdering av den kollektiva barnomsorgens effekter för barnen, och inte heller någon uppskattning av de indirekta effekterna för kvinnor, män och samhället av ökat kvinnligt förvärvsarbete som en utbyggnad av barnomsorgen möjliggör. Trots dessa begränsningar anser vi att samhällsekonomiska kalkyler tillför frågan om barnomsorgens fortsatta utbyggnad viktig information. Det är väsentligt att visa att barnomsorgsutbyggnaden har en intäktsida, som i de flesta fall, då det kan vara aktuellt med barnomsorg, överstiger kostnaderna.”

Rapporten omfattar ingen fördelningspolitisk studie. I rapporten lämnas bl. a. följande kommentar om de fördelningsmässiga effekterna av den kommunala barnomsorgen.

"Vi har inte gjort några egna studier av barnomsorgens fördelningseffekter. Andra, tidigare studier, visar dock på att barnomsorgen på kort sikt inte är helt självfinan- sierande. Utbyggnaden av barnomsorgen skulle därmed förutsätta en omfördelning mellan olika grupper av skattebetalare. Noggranna studier över dessa fördelningsef— fekter vore värdefulla. I våra samhällsekonomiska kalkyler har vi dock funnit att förvärvsavbrott innebär en samhällsekonomisk förlust och att utbyggnaden av förskole- och fritishemsverksamheten därför får långsiktiga positiva effekter på produktionskapaciteten. Motsvarande långsiktiga effekter erhålls givetvis också på skatteunderlaget. På längre sikt ökar således självfinansieringsgraden av barnomsor- gens utbyggnad.”

11.3.4 Slutsatser

Vi har visat att förvärvsintensiteten i en familj — med nuvarande skattesystem och familjepolitiska stöd — har en avgörande betydelse för familjens ekonomi

(kapitel 5). I takt med att kvinnor med barn i allt större utsträckning har gått ut på arbetsmarknaden har kostnaderna för vården av småbarnen blivit alltmer synliga. Kostnaderna ”belastade" tidigare huvudsakligen mödrarna som inte förvärvsarbetade utan stannade hemma för att ta hand om sina barn. Att mödrarna numera förvärvsarbetar i ökande omfattning har i allmänhet inte lett till att fäderna i motsvarande mån deltar i vårdarbetet. I stället ordnar familjerna omsorgen på olika sätt utanför hemmet. Bl. a. efterfrågas kommunal barnomsorg. Som framgår av föregående avsnitt varierar barnfamiljernas kostnader mycket med vilken omsorgsform eller — om det finns fler barn — med vilka omsorgsformer familjen har. Av betydelse är också hur lång tid barnen behöver tillsyn utanför hemmet.

Trots den kraftiga utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen har tillgången på platser varit lägre än efterfrågan. Bakom den ännu starkare ökningen av efterfrågan ligger således kvinnornas, särskilt småbarnsmödrar- nas ökade deltagande i arbetskraften samtidigt som småbarnsfäderna förvärvsarbetar i huvudsakligen samma omfattning som tidigare. Familje- stödets utformning, inte minst att stödet till stor del ges i form av kommunal förskole- och fritidshemsverksamhet, ligger också bakom bristsituationen. Bristen innebär en orättvisa mellan dem som får plats och dem som inte får, men efterfrågar plats. De som inte har kommunal barnomsorg utan nyttjar en annan omsorgsform får också ett lägre stöd av samhället. Iden mån någon förälder i dessa familjer inte förvärvsarbetar utan utför ett oavlönat och Obeskattat vårdarbete i hemmet bidrar dessa familjer emellertid också i mindre omfattning till statens och kommunens inkomster än de skulle göra om båda föräldrarna förvärvsarbetade.

Samhällsekonomiska kalkyler är — enligt vår mening — av stort värde vid beslut om hur den nuvarande bristsituationen skall åtgärdas. Samhällseko— nomiska kalkyler kan dock endast ses som en del i ett planerings- och beslutsunderlag då det gäller val av omsorgsform. Hur den samhällseko- nomiska vinsten eller förlusten av olika åtgärder fördelar sig på de olika intressenterna i samhället bestäms i första hand av skatte-, avgifts- och bidragssystemet. Exempelvis kan den samhällsekonomiska vinsten vara mindre än de resurser som tillförs de barnfamiljer som får barnomsorgsplats. Även de fördelningspolitiska frågorna är viktiga när det gäller att bedöma effekterna av olika åtgärder för att förbättra samhällets stöd för vård av små barn. Vi anser att också de fördelningsmässiga effekterna av olika sätt att förbättra omsorgen om de små barnen behöver belysas mer utförligt.

Värdet av samhällsekonomiska och fördelningspolitiska studier begränsas naturligtvis av de antaganden man måste göra för att kalkylerna skall vara möjliga att genomföra. Exempelvis är det i de kalkyler som gjorts hittills vanligt att man jämför utbyggnaden av daghem i dagens verksamhetsformer och åtföljande kostnader med alternativet att mamman vårdar barnet i hemmet och avstår från att förvärvsarbeta. Det är uppenbart att ett flertal alternativa omsorgsformer finns. Dessa borde också studeras. Kanske en privat dagmamma, en farmor eller mormor som inte förvärvsarbetar eller att båda föräldrarna går ner på deltid och saxar sin arbetstid m. m. I vissa yrken kan även heltidsarbetande föräldrar saxa sina arbetstider. De något äldre barnen kanske delvis lämnas utan tillsyn elleri en mycket dålig sådan vilket kan leda till sociala problem och belasta offentliga budgetar på längre sikt.

Vidare kan daghemmen förändras. De som står inför beslutet att välja mellan att satsa på den ena eller andra formen av barnomsorg måste mot denna bakgrund bedöma vilken betydelse de olika antagandena kan ha för effekterna av valet. I analyserna ingår inte enbart konsekvenser som går att mäta i pengar. Eftersom väsentliga effekter inte går att värdera i pengar kommer sannolikt beslutsfattarens egna värderingar att spela en stor roll för vilka slutsatser som dras av en analys.

Framtida samhällsekonomiska analyser bör mer ingående behandla välfärdsaspekter av olika slag, dvs. i pengar ej mätbara effekter. Vidare bör arbetskraftstillskottets omfattning och värde i olika omsorgsformer studeras mera noggrant. För att genomföra dylika analyser behöver ett tvärveten- skapligt forskningssamarbete komma till mellan t. ex. ekonomer, sociologer och pedagoger. Vidare behövs sannolikt praktiska studier.

Forskningsprojekt av dessa slag ligger väl i linje med den inriktning av den framtida forskningspolitiken som riksdagen fastlagt våren 1982 (UbU 1981/82:37). Barn- och familjepolitisk forskning tillhör de områden på det social- och hälsovårdspolitiska fältet som ges högsta prioritet.

Den kommunala barnomsorgens utbyggnad är en omfattande investering av sådan art att den tar lång tid. Allteftersom erfarenheter vinns kommer också barnomsorgen att förändras. En bristsituation är ofrånkomlig under ett övergångsskede. Frågan är emellertid hur långt ett sådant övergångsske- de får vara och hur djupa fördelningspolitiska orättvisor som kan godtas under denna tid. Nuvarande statsfinansiella problem gör denna fråga än aktuellare, men svårare att lösa. Vår uppgift är närmast att behandla barnomsorgen ur familjeekonomisk synvinkel. Hur barnomsorgen ordnas kan emellertid — vilket vi är medvetna om - också ha en mycket stor inverkan på barnens och föräldrarnas personliga och sociala utveckling. Vi anser att bristen på kommunal barnomsorg är så stor att en fortsatt utbyggnad måste ges hög prioritet. Hög prioritet måste också ges arbetet med att hitta mindre resurskrävande verksamhetsformer. Samtidigt får avkall inte göras på det kvalitativa innehållet i verksamheten.

11.4 Föräldraförsäkringen

Den kommunala förskole- och fritidshemsverksamheten är en av de två väsentligaste stöden som successivt byggts ut under 1970-talet i syfte att stödja småbarnsfamiljerna. Den andra är föräldraförsäkringen. Båda dessa reformer hör samman med de förändringar av familje- och förvärvslivet som skett under de senaste två decennierna.

Föräldraförsäkringen består bl. a. av en del som skall utnyttjas i samband med barnets fördelse, en del som kan tas ut fritt upp till det barnet avslutat första skolåret och en del som får tas ut vid sjukdom m. m. hos barnet eller dess ordinarie vårdare. Vidare finns en s. k. havandeskapspenning. En beskrivning av försäkringen finns i bilaga A, avsnitt 2.3.1.

En uppfattning om storleken på de olika delarna av föräldraförsäkringen kan man få genom att se hur många föräldrapenningdagar som faller på resp. del (tabell 11.19) samt på vad varje del kostar (tabell 11.20). Störst omslutning har föräldrapenning i samband med barns födelse. Därefter

Tabell 11.19 Antal dagar som föräldraförsäkringen utnyttjats år 1981

Förmånsslag Antal dagar. Milj. Föräldrapenning

a) i samband med barns födelse 16,9

b) för tillfällig vård av barn 4,1 Särskild föräldrapenning 14,2

Havandeskapspenning 0,3

Källa: RFV, försäkringsstatistik.

kommer den särskilda föräldrapenningen. Dessa två delar av försäkringen täcker ledighet för någon förälder under barnets första levnadsår; nio månader med ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen och tre månader med ersättning enligt garantinivån.

Finansieringen av föräldraförsäkringen har vissa likheter med finansie- ringen av den kommunala barnomsorgen genom att den delvis betalas med socialavgifter. Föräldraförsäkringen är dock en del av sjukförsäkringssyste- met.

Hur föräldraförsäkringen utnyttjades år 1980i familjer med barn under sju år och i olika inkomstlägen redovisas i tabell 11.21.

Utnyttjandet redovisas inte uppdelat på de olika delarna av föräldraför- säkringen. Av tabell 11.20 kan utläsas att över 80 % av de totala kostnaderna för försäkringen år 1980 avsåg föräldrapenning vid barns födelse och särskild föräldrapenning, dvs. de delar som huvudsakligen används för ledighet under barnets första levnadsår. Föräldraförsäkringen för tillfällig vård, t. ex. då barnet är sjukt, utnyttjas naturligtvis efter ett helt annat mönster, nämligen i regel under kortare perioder upp till dess barnet fyllt 12 år. En majoritet, 75 %, av familjerna med förskolebarn utnyttjade föräldraförsäk- ringen år 1980. Det genomsnittligt utbetalade beloppet för hela året var nästan 8 000 kr. per hushåll. Försäkringsersättningen är beskattningsbar. Utnyttjandegraden varierade inte så mycket med taxerad inkomst. Utnytt- jandet var dock påtagligt lägre vid en taxerad inkomst mellan 0—19 000 kr. En

Tabell 11.20 Kostnadsutvecklingen för de olika förmånsslagen inom föräldraförsäk- ringen åren 1980—1983. Milj. kr./år

Förmånsslag 1980 1981 1982 1983 Utfall Utfall Prognos Prognos Föräldrapenning a) i samband med barns födelse 1 966,9 2 154,7 2 310 2 330 b) för tillfällig vård av barn 545,0 634,3 680 690 Särskild föräldrapenning 988,3 1 307,6 1 440 1 460 Havandeskapspenning 38,7 39,1 45 45 Summa 3 538,9 4 135,7 4 475 4 525 Statsbidrag 15 % 538,8 620,4 670 680

Källa: Budgetpropositionerna 1982 och 1983.

Tabell 11.21 Familjer med barn under sju år fördelade efter taxerad inkomst och utnyttjande av föräldraförsäkringen samt genomsnittligt utbetalda belopp. År 1980

Taxerad inkomst. Hushåll som utnyttjar Genomsnitt 1 OOO-tal kr. föräldraförsäkringen i föräldrapenning. procent av samtliga Kr./år/hushåll hushåll — 19 47 6 700 20— 39 69 4 590 40— 59 72 6 090 60— 79 71 5 550 80— 99 80 7 850 100—119 81 9 820 120—139 87 10 260 140—159 88 12 380 160—179 73 9 520 180— 75 8 890 Totalt 76 7 950

Källa: HINK -80.

förklaring till detta torde vara att denna grupp till förhållandevis stor del består av ensamboende med barn. Ensamboendes barn är genomsnittligt sett äldre och färre än samboendes. Ensamboende torde därför företrädesvis ; utnyttja den tillfälliga föräldrapenningen. Att utnyttjandegraden var som högst i inkomstlägen mellan 120000—160000 kr. kan bero på att denna inkomstnivå i regel förutsätter att familjen har två inkomster, vilket innebär dels att ersättningen i regel inte utgår enligt garantinivån, dels att även den tillfälliga föräldrapenningen tas ut. Den tillfälliga föräldrapenningen torde sällan utgå till hushåll där en förälder är hemarbetande. Familjer i de högsta inkomstlägena torde i allmänhet ha äldre barn än familjer med lägre inkomster.

Föräldraförsäkringen ger föräldrar en viss garanti mot inkomstbortfall på grund av att de vårdar sitt eget barn i hemmet. Samma syfte fast i andra j situationer har t. ex. sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Föräldraförsäk-

ringen skiljer sig från dessa försäkringar genom att utnyttjandet av föräldraförsäkringen i viss mån går att planera. Exempelvis kan föräldrarna i välja vem av dem som skall stanna hemma. Vidare kan de planera tidpunkten % för barnets fördelse. Föräldraförsäkringen bygger till sin huvuddel på att _ ersättningen skall utgå enligt inkomstbortfallsprincipen. Utgångspunkten är i att föräldrarna under ledigheten skall bibehålla den inkomst de hade innan barnet föddes, blev sjukt etc. Det finns dock ett undantag, nämligen den del av den särskilda föräldrapenningen som ger ersättning enligt den s. k. garantinivån. Vidare är inkomstbortfallsersättningen maximerad till ett visst antal basbelopp.

De högsta ersättningarna betalas ut i sådana fall då den som stannar hemma avslutat sin utbildning och hunnit etablera sig i ett fast heltidsarbete. Ersättning på den lägsta nivån — den s. k. garantinivån — erhåller t. ex. de föräldrar som studerar, är arbetslösa eller avstår från förvärvsarbete för att

de redan har ett eller flera barn som de vill ta hand om själva eller som de inte lyckats ordna omsorg för utanför hemmet.

Avsikten med föräldraförsäkringen är att trygga föräldrarnas inkomster när de behöver vara lediga för att i vissa situationer ta hand om sina barn. Utifrån denna avsikt fungerar försäkringen väl. Från strikt fördelningspoli- tiska synpunkter finns emellertid vissa svagheter i föräldraförsäkringen; svagheter som har sin grund i målsättningen för försäkringen. En följd av målsättningen att ersätta visst inkomstbortfall är att de skillnader i inkomster som beror på skillnader i lönenivå och skillnader i vilken omfattning föräldrarna förvärvsarbetar givetvis återverkar på föräldrapenningens stor- lek. Försäkringen är inte lika förmånlig för flerbarnsfamiljerna i den bemärkelsen att en förälder i dessa familjer oftare är hemma eller arbetar deltid. Det är vanligt att båda föräldrarna arbetar heltid innan de får sitt första barn. Föräldrapenningen torde därför ofta vara högst vid första barnet och allt lägre vid de därpå följande barnen. Dessa fördelningspolitiska svagheter har inte den del av försäkringen som består av särskild föräldrapenning enligt garantinivån. Vidare begränsas dessa svagheter av att inkomstbortfallsersättningen är maximerad.

Föräldrapenning enligt inkomstbortfallsprincipen följer automatiskt lönernas utveckling. Detta gäller inte garantinivån. För att ändra denna krävs ett riksdagsbeslut. Garantibeloppet har varit 37 kr. per dag sedan den 1 juli 1980. För att ha samma köpkraft i slutet av år 1982 som ersättningen hade vid den senaste höjningen skulle garantibeloppet behöva ökas med ca 25%. Alternativt kan nivån på garantibeloppet jämföras med den nominella löneutvecklingen. Att höja garantibeloppet med 10 kr. dvs. med drygt 25 %, skulle kosta ca 50 milj. kr." brutto under förutsättning att försäkringen utnyttjades i samma omfattning som år 1980.

Vi anser att föräldraförsäkringen fungerar väl utifrån målsättningen att trygga föräldrarnas inkomster när de behöver vara lediga för att vårda sina egna barn. Vi konstaterar samtidigt att ersättningen enligt garantinivån har sjunkit i förhållande till ersättningen enligt inkomstbortfallsprincipen. Detta kan möjligen vara acceptabelt för den del av den särskilda föräldrapenningen som utgår med detta belopp lika för alla. Försämringen ter sig dock märklig för de delar av försäkringen där ersättning i princip utgår enligt inkomst- bortfallsprincipen och där garantibeloppet enbart utges till de föräldrar som inte har några andra inkomster.

' 11.5 Andra stödformer

Inom familjebeskattningen finns några skattelättnader som delvis kan anses ha karaktären av vårdstöd nämligen förvärvsavdraget och skattereduktio- nerna för hemmamake och ensamstående med barn. Förvärvsavdraget är till skillnad från de övriga avdragen ett avdrag innan skatten beräknas. Förvärvsavdraget har alltmer kommit att betraktas som ett omkostnads- avdrag för barntillsynskostnader. Mot att förvärvsavdraget skulle vara ett slags omkostnadsavdrag för barntillsynsutgifter strider dock en del av bestämmelserna om avdraget. Dessa bestämmelser innebär att avdraget i ” många fall medges utan att det föreligger några egentliga utgifter för tillsyn.

Exempelvis är åldersgränsen 16 år. Utgifter för barntillsyn förekommer inte upp till denna ålder. Vidare medges fullt avdrag redan vid en inkomst på 8 000 kr.; en så låg inkomst torde härröra från arbete på kvällar och helger eller under en mindre del av året och därmed oftast inte förutsätta betald barntillsyn. Förvärvsavdraget framstår därför närmast som ett allmänt ekonomiskt stöd. Avdragsbeloppet har varit oförändrat sedan år 1971. Avdraget har således minskat i betydelse. Skattereduktionen för hemmamakar och ensamstående med barn tillkom vid 1970 års skattereform. Det tidigare ortsavdraget, som fick benämningen * grundavdrag, individualiserades. En gemensam skatteskala infördes för gifta i och ogifta. Den skatteskärpning som detta skulle innebära för familjer där bara en av makarna förvärvsarbetade ansågs vid den tiden inte godtagbar. För att göra övergången till särbeskattningen mjukare för dessa familjer medan utbyggnaden pågick inom arbetsmarknad och socialpolitik, infördes hemmamakereduktionen. Eftersom ensamstående med hemmavarande barn under 18 år hade beskattats som gifta fick de också rätt till skattereduktion. Det fanns således inte några avsikter att skattereduktionen skulle ses som ett stöd för vård av små barn.

Av det totala reduktionsbeloppet år 1980 (ca 698 milj. kr.) gick 50 % till ; ensamstående med barn, ca 28 % till gifta med barn och ca 21 % till gifta utan i barn. I barnfamiljer med en hemarbetande förälder kan skattereduktionen möjligen anses utgöra ett slags indirekt vårdstöd. Liksom beträffande förvärvsavdraget gäller att reduktionsbeloppet kraftigt har urholkats av inflationen.

Frånvaron av två inkomster kan leda till att inkomsterna inte räcker till för att familjen skall klara sin försörjning. Det viktigaste inkomstprövade stödet som syftar till att ge barnfamiljerna en tillfredsställande försörjning är bostadsbidraget. Vid inkomstprövningen tas ingen hänsyn till i vilken omfattning de vuxna i hushållet förvärvsarbetar. Som närmare har redovisats i kapitel 8 har sedan mitten av 1970-talet antalet familjer med bostadsbidrag minskat främst bland samboende med ett eller två barn. Det sätt som bostadsbidragen utvecklats på har lett till att bostadsbidraget alltmer blivit ett stöd till familjer med en inkomst — vare sig detta beror på att hushållet består av en förälder eller att en av två föräldrar är hemarbetande eller förvärvsarbetar i liten omfattning.

Bostadsbidrag utgick år 1980 till ca 75 % av enförälderhushållen och nästan 30 % av samboendehushållen. (Tabell 3.28). Som framgår av tabell 11.22 är bostadsbidragen mycket vanligare bland samboendehushåll där en

Tabell 11.22 Samboende med bostadsbidrag efter förvärvsintensitet. År 1980

Heltid+ Heltid+ Övriga heltid lång deltid Totalt antal hushåll - 166 300 300 800 ' 434 400 Andel därav med bostads-

bidrag. Procent 12 18 48

Källa: HINK -80.

förälder heltidsarbetar medan den andra är hemarbetande eller förvärvsar- betar mindre än halvtid än bland de samboendehushåll där föräldrarna tillsammans förvärvsarbetar mer. Nästan vartannat samboendehushåll där en förälder var hemarbetande eller förvärvsarbetade mindre än halvtid hade bostadsbidrag år 1980. Endast drygt vart tionde resp. knappt vart femte samboendehushåll hade bostadsbidrag vid förvärvskombinationerna heltid/ heltid resp. heltid/lång deltid. Förvärvsintensiteten har betydelse för bidragstagande även bland ensamboende med barn. (Tabell E.3.10 i bilaga E.) i Vid varje förvärvskombination ökar bidragstagandet med stigande antal barn. (Tabell 11.23).

Tabell 11.23 Andel samboende med bostadsbidrag efter förvärvsintensitet och barn- antal. År 1980. Procent

Antal barn Heltid+ Heltid+ Övriga heltid lång deltid

1 5 8 33 2 16 21 48 3+ 24 47 72

Källa: HINK -80.

Vi kan mot denna bakgrund konstatera att bostadsbidragen är mest frekventa bland ensamboende med barn och bland familjer med många barn. Vi kan också konstatera att vården om barnen är speciellt betungande för familjeekonomin under vissa förhållanden nämligen då föräldern är ensam- boende eller då barnen är många. Från dessa utgångspunkter kan man säga att bostadsbidraget i praktiken till en del kommit att verka som ett inkomstprövat Vårdnadsstöd. Liksom förvärvsavdraget och hemmamakere— duktionen är bostadsbidraget dock inte riktat till familjer med små barn.

Sammanfattningsvis anser vi att den höga åldersgränsen och den låga inkomst vid vilken förvärvsavdraget medges gör att avdraget inte har en lämplig utformning för att tjäna som ett omkostnadsavdrag för barntillsyns- utgifter. Bakom skattereduktionen för hemmamakar ligger inga motiv som anger att reduktionen skall ses som ett stöd för vård av små barn. I familjer med små barn och där en förälder arbetar i hemmet kan dock skattereduk- tionen anses utgöra ett slags indirekt vårdstöd. Skattereduktionen har ur denna synvinkel samma svagheter som förvärvsavdraget; den ärinte lämpligt utformad för att tjäna som vårdstöd — ännu sämre än förvärvsavdraget — och har kraftigt urholkats av inflationen. Bostadsbidraget kan sägas verka som ett inkomstprövat Vårdnadsstöd; nämligen i den meningen att det ofta utgår i familjer med en förälder eller i familjer med många barn. Under dessa familjeförhållanden innebär vården om barnen särskilt höga krav på föräldraskapet. Bostadsbidraget är dock inte heller avgränsat till familjer med små barn.

l l i; ! l l

12. Livsmedelssubventionernas betydelse för barnfamiljerna

12.1. Bakgrund

Varför livsmedelssubventioner?

För tio år sedan infördes livsmedelssubventionerna. Subventionerna tillkom för att motverka prishöjningarna på livsmedel som blivit allt kraftigare i början av 1970-talet. Regeringen motiverade sitt förslag med ”att en ytterligare höjning av livsmedelspriserna utöver den förhållandevis kraftiga prisstegringen, som tidigare ägt rum, skulle leda till en höjning av konsumentprisnivån, som särskilt med hänsyn till barnfamiljer och lågin- komsttagare inte kunde godtas.”l I motionen uttalades således tydliga fördelningspolitiska hänsyn. Livsmedelssubventionerna jämte prisstopp på vissa s. k. baslivsmedel infördes den 1 januari 1973.

I den allmänna debatten diskuteras livsmedelssubventionerna bl. a. som ett alternativ till lägre mervärdeskatt på mat.

Livsmedelssubventionerna år 1982

År 1982 uppgick livsmedelssubventionerna till ca 3 300 milj. kr. varav 2 811 milj. kr. var subventioner på baslivsmedel med det direkta syftet att motverka prishöjningar. Huvuddelen av subventionerna på baslivsmedel, ca 75 %, belöpte sig på konsumtionsmjölk. Resten avsåg främst kött, fläsk och ost. (Tabell 12.1).

De beräknade subventionerna uppgick år 1982 i genomsnitt till ca 950 kr. per hushåll, varav ca 700 kr. var mjölksubventioner. Subventionen varierade mellan ca 400 kr. och ca 2 500 kr. per hushåll beroende på storleken på hushållets konsumtion. Variationer efter hushållens disponibla inkomster var sma.

Tabell 12.1 Livsmedelssubventionernas omfattning år 1982

Varugrupp Milj. kr. Procent

Konsumtionsmjölk 2 065 74 Kött m. rn. 596 21 Ost 150 5 Totalt 2 811 100

Källa: Statens jordbruksnämnd.

1Prop. 1973:7.

Ett allmänt fördelningspolitiskt inslag i jordbrukspolitiken

Subventionerna är ett allmänt fördelningspolitiskt inslag i livsmedelspoliti- ken. De utgör emellertid också ett stöd till jordbruket. Enligt de jordbruks- politiska målen skall de sysselsatta inom jordbruket erhålla en ekonomisk och social standard som är likvärdig med jämförbara gruppers. Konsumen- terna skall vidare ha tillgång till livsmedel av hög kvalitet och till rimliga priser. Sverige skall också ha en sådan beredskap att behoven av livsmedel skall kunna täckas i ett avspärrningsläge. Vidare skall familjelantbruket, som är den dominerande företagsformen, drivas så rationellt som möjligt. Landets naturliga resurser skall utnyttjas. Jordbruket är en del av ett regionalt och differentierat näringsliv och samtidigt av betydelse för miljö och landskapsvärden.

Subventionerna medför att konsumentpriserna kan sättas lägre än vad som krävs för att jordbrukarna skall få den ersättning som de är berättigade till enligt de jordbrukspolitiska besluten. Genom att subventionerna sannolikt stimulerar konsumtionen påverkar de inkomsterna i hela produktionsked jan för de berörda varorna inom jordbrukssektorn. För att konsumenterna skall få tillgång till livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser— vilket som framgår ovan ingår i målen för jordbrukspolitiken — träder staten in och betalar mellanskillnaden med budgetmedel. Dessa budgetmedel härrör naturligtvis i slutändan från statens inkomster av bl. a. den inkomst— och mervärdeskatt som konsumenterna betalar. På så vis fördelas resurserna om från dem som betalar meri skatt till dem som betalar mindre och från dem som konsumerar mindre till dem som konsumerar mer. Detta är tanken bakom det fördelningspolitiska motivet till livsmedelssubventionerna; att stödja lågin- komsttagare och barnfamiljer.

Samtidigt är det sannolikt att subventionerna påverkar produktionsleden; både jordbrukarledet, de företag som förser jordbruket och förädlingsindu- strin med produktionsmedel samt livsmedelsindustrin. Iden mån subventio- nerna påverkar produktionsleden beror detta på att avsättningsförhållan- dena blir gynnsammare.

Jordbruksregleringen gör det praktiskt möjligt att ha livsmedels subventioner '

Statens jordbruksnämnd har hand om pris- och marknadsregleringen av jordbruksprodukter och fisk. Försvarsberedskap för livsmedel tillhör också nämndens verksamhetsområde.

Jordbruksregleringen har funnits i nuvarande form i princip sedan mitten av 1930-talet. Den omfattar ungefär hälften av den totala privata livsmedels— konsumtionen. De subventionerade baslivsmedlem utgör en stor del (60 %) av den konsumtion som belöper sig på de jordbruksreglerade livsmedlen.

På uppdrag av regering och riksdag överlägger jordbruksnämnden varje år med förhandlingsdelegationer som företräder producent- resp. konsument- intressena. Lantbrukarnas förhandlingsdelegation utses av lantbrukarnas riksförbund (LRF). Konsumentdelegationens ledamöter utnämns av rege- ringen. I konsumentdelegationen ingår företrädare för allmänintresset och det direkta konsumentintresset. Vidare ingår företrädare för förbrukarsidan

inom livsmedelssektorn (dvs. icke producentkooperativ livsmedelsindustri) samt för handeln.

Regleringen av jordbrukspriserna sker genom avgifter på import och export av jordbruksprodukter och livsmedel. Regleringen sker också genom stöd till lagring och export i syfte att nå balans mellan tillgång och efterfrågan. Verksamheten sköts av åtta regleringsföreningar som arbetar enligt jord- bruksnämndens direktiv.

De totala effekterna av subventionerna är svårfångade

Effekterna av subventionerna sprider sig som ringar på vatten. Detta beror bl. a. på subventionernas inverkan på prisbildningen och därmed på efterfrågan.

Livsmedelssubventionerna påverkar den allmäna prisnivån. Enligt beräk- ningar som utförts av statens jordbruksnämnd kan konsumentprisindex bedömas ha varit ca 2 % högre år 1979 om det inte hade funnits några

, subventioner. Livsmedelskomponenten i konsumentprisindex kan beräknas j ha varit över 8 % högre. : Genom sina effekter på prisbildningen påverkar subventionerna även * statens budget indirekt både på inkomst- och utgiftssidan. Exempelvis påverkas statens inkomster från mervärdeskatt som utgör en viss andel av priset. Statens utgifter för pensioner, bidragsförskott m. fl. förmåner som är automatiskt knutna till den allmänna prisutvecklingen genom basbeloppet påverkas i princip också av livsmedelssubventionerna. Åren 1981 till 1983 beräknades emellertid basbeloppet utan hänsyn till förändringar i subven- tionerna.

De lägre konsumentpriserna på de subventionerade produkterna inverkar på konsumtionen av både de subventionerade produkterna och de produkter som är utbytbara med eller kompletterar de subventionerade.

En ändrad konsumtion återverkar på produktionen både vad gäller den del som avsätts inom landet och den del som exporteras till andra länder.

Återverkningarna förekommer således i flera led. De varierar. också beroende på om man anlägger ett kort-eller långsiktigt tidsperspektiv. Sammanfattningsvis innehåller en fullständig analys av livsmedelssubventio- nerna komplicerade samband och är därför mycket svår att genomföra. _

I det följande beskriver vi subventionernas storlek och utveckling. 'Vi redogör översiktligt för deras inverkan på jordbrukets ekonomi. Vår redogörelse är inriktad på vad subventionerna betyderför konsumtionen i synnerhet för konsumtionen i olika hushållstyper. Det material vi använder är huvudsakligen hämtat ur en rapport från statens jordbruksnämnd, 2 men även från en studie av livsmedelssubventionernas inkomstomfördelningsef— fekter som publicerats av expertgruppen för studier 1 offentlig ekonomi. 3

2 Statens jordbruks-

- nämnd, Livsmedelssub- ventionernas effekter för jordbruket och kon- sumenterna, 1982.

12.2. Utveckling och omfattning

3 Inkomstomfördelnings-

. . . . . .. . effekter av livsmedels- L1vsmedelssubvent1oner utgar 1 ol1ka former. Det ar dock en l1ten del av subventioner Ds B

subventionerna som används på annat sätt än som ersättning för uteblivna 1982z7.

Tabell 12.2 Totala statliga budgetmedel till jordbruket åren 1973—1983. Milj. kr.

År Ersättning 1111 följd av Summa Övriga Totalt budget— medel'I Uteblivna Den inter- prishöj- nationella ningar!I utveck— hngen 1973 268 102 370 152 522 1974 1 380 67 1 447 1 160 1 607 1975 2 271 120 2 391 202 2 593 1976 2 643 143 2 791 395 3 186 1977 3 074 57 3 131 419 3 550 1978 3 151 77 3 228 497 3 725 1979 3 214 125 3 339 523 3 862 1980 3 625 116 3 741 620 4 361 1981 3 572 - 3 572 733 4 305 1982 2 811 — 2 811 f f 1983d 3 365 — 3 365 f f

” I denna kolumn redovisas statens kostnader för beslutade prishöjningar på produkter inom jordbruksprisregleringen som kompenserats med budgetmedel och regeringens stimulansåtgärder 1974. b I denna kolumn redovisas budgetmedel för sänkning av partipriset på konsumtions— mjölk, jordbrukets låginkomstsatsning, Norrlandsstödet, skördeskadeskyddet, pris- tillägg för får- och lammkött samt importsubventioner för potatis. C Uppgifter föreligger ej. 4 Prognos. Källa: Statens jordbruksnämnd.

prishöjningar. Det är också dessa direkta ersättningar för uteblivna prishöjningar som termen livsmedelssubventioner främst leder tanken till. (Tabell 12.2).

Under åren 1973—1976 ökade subventionerna från ungefär en halv miljard till drygt tre miljarder kr. Därefter var ökningen långsammare fram till år 1980, då livsmedelssubventionerna var som högst, en bra bit över fyra miljarder kr. Under 1980-talets två första år minskades subventionerna, vilket främst motiverades av det statsfinansiella läget. Den 5. k. ersättningen till följd av den internationella utvecklingen togs bort eftersom prisstoppet på de flesta subventionerade livsmedlen upphörde. År 1983 beräknas subven- tionerna öka med ca 550 milj. kr. inkl. införda subventioner på fisk. Den 1 januari 1983 höjdes mervärdeskatten. Höjningen av subventionerna kom till för att dämpa den ökning av priserna på livsmedel som berodde på den högre mervärdeskatten.

I tabell 12.3 redovisas hur de subventioner som avser ersättningen på grund av uteblivna prisökningar fördelar sig på varugrupper åren 1981 och 1982, dvs. de år under vilka subventionerna minskades. En prognos över subventionernas fördelning år 1983 redovisas också.

Subventionerna har i första hand dragits ner på andra varugrupper än konsumtionsmjölk och nötkött vilket ledde till att år 1982 hela 75 % (år 1983 73 %) av subventionerna avsåg konsumtionsmjölk. Vissa varugrupper t. ex.

Tabell 12.3 Subventioner på olika produkter. Åren 1981—1983. Prognos för år 1983. Milj. kr. Varugrupp Ersättning till följd av uteblivna prishöjningar 1981 1982 1983 Konsumtionsmjölk 2 105 2 065 2 450 Ost 247 150 277 Mjölkpulver 24 — -— Nötkött 574 448 445 Kalvkött 49 35 35 Hästkött 8 5 5 Fläsk 467 107 102 Fjäderfä 22 - — Får och lamm 5 1 1 Spannmål 71 — — Fisk — — 50 Summa 3 572 2 811 3 365

Källa: Statens jordbruksnämnd.

Tabell 12.4 Konsumentpris, subvention (inkl. moms.) och uppnådd prissänkning för studerade produkter. Juli 1982

L Varugrupp Konsumentpris Subvention Uppnådd pris- ; kr./l. kg. kr./l. kg. sänkning j Procent

|

% Konsumtionsmjölk 3,49 1,73 33 f Ost 32,92 1,73 5 !, Nötkött 57,34 5,50 9

.. Fläsk 44,34 0,61 1

Källa: Statens jordbruksnämnd.

l fjäderfä och spannmål är inte längre subventionerade. Subventioner på fisk infördes år 1983.

Subventioneringen av mjölken märks mest för konsumenterna. År 1982 skulle mjölken ha kostat 1,73 kr. mer per liter om subventionerna inte hade funnits. Detta var en prissänkning med 33 %. Konsumentpriser och subventioner per kg./1. framgår närmare av tabell 12.4. Sänkningarna av priserna var naturligtvis mindre än är 1980 eftersom subventionerna hade minskats.

Ökningen av subventionerna år 1983 innebär bl. a. att prissänkningen på i första hand mjölk ökar.

12.3. Subventionernas betydelse för hushållen

Konsumtionens storlek och inriktning bestämmer hur stora subventionerna blir för det enskilda hushållet. För matvaror gäller det självklara att en viss

Tabell 12,5 » Beräknadea livsmedelssubventionerb efter hushållstyp och antal barn..År 1982. Avrundade tal. Kr./år

Hushållstyp. Subvention Barnantal

Samboende 0 barn 950 1 barn 1 200 2 barn ' 1 650 3 barn 2 050 4+barn 2 500 Ensamboende 0 barn 400 1 barn 850 2+barn I 250 Samtliga hushållstypetf 950

” Utifrån hushållsbudgetundersökningen år 1978. b Inkl. mervärdeskatt 21,5 %. ” Innehåller också en ”övrigt”-grupp. , Källa: Grundmaterial till Ds B 19827, Inkomstfördelningseffekter av livsmedelssub- ventioner.

.

konsumtion är nödvändig och att konsumtionen inte kan vara hur hög som helst i det fall några ekonomiska begränsningar inte skulle finnas. Detta gäller åtminstone för det fall att konsumtionen mäts som tillförd energi. Matkonsumtionen varierar med hushållets disponibla inkomst, men litet i jämförelse med hur mycket konsumtionen varierar med antalet hushålls- medlemmar. Eftersom konsumtionen företrädesvis bestäms av hushållets storlek utgör maten i regel en högre andel av den totala konsumtionen i stora familjer och i familjer med låga inkomster än i små familjer och i familjer med höga inkomster. Utgifterna för matvaror (exkl. alkoholhaltiga drycker och tobak) kan enligt hushållsbudgetundersökningen år 1978 beräknas utgöra mellan 15 och 25 % av ett hushålls totala utgifter.

Med hjälp av 1978 års hushållsbudgetundersökning kan man uppskatta hur stora subventioner som tillförs olika familjetyper efter hushållets storlek. (Tabell 12.5). .

Subventionerna var lägst, ca 400 kr. per år, bland ensamboende utan barn och högst, ca 2 500 kr. per år, bland samboende med minst fyra barn. I genomsnitt för alla hushåll kan subventionerna beräknas ha minskat utgifterna med knappt 1 000 kr. per år. För flertalet hushåll har subventio- nerna en liten betydelse för familjeekonomin. Detta gäller i synnerhet för det fall man-tänker sig att subventionerna finansierats med t. ex. mervärde- skatt.

Störst betydelse har subventionerna för stora barnfamiljer som köper mycket mjölk. Tabell 12.6 visar hur subventionerna fördelar sig på mjölk resp. övriga subventionerade varor iiolika familjetyper. .”

Mjölksubventionerna ökar med ca 300—400 kr. per år vid varje tillkom- mande barn. Subventioner på övriga varor dvs. huvudsakligen kött och fläsk visar ett helt annat mönster. De bedöms vara mycket litet högre ifamiljer med flera barn än i familjer med ett eller inga barn. Detta gäller särskilt

Tabell 12.6 Beräknadea livsmedelssubventionerb på mjölk resp. övriga varor efter hushållstyp och antal barn. Avrundade tal. År 1982. Kr./år

Hushållstyp Subvention Barnantal

Mjölk Övrigt Samboende 0 barn 700 250 1 barn 900 300 2 barn 1 200 450 3 barn 1 600 450 4+barn 2 000 500 Ensamboende 0 barn 300 100 1 barn 650 200 2+barn 950 300 Samtliga hushållstypetf 700 250

" Utifrån hushållsbudgetundersökningen år 1978. 5 Inkl. mervärdeskatt 21,5 %. f Innehåller också en ”övrigt”—grupp. Källa: Grundmaterial till Ds B 1982:7, Inkomstfördelningseffekten av livsmedelssub- ventioner.

% samboende. Materialet tyder på att konsumtionen av kött och fläsk genomsnittligt sett påverkas litet eller inte alls av antalet barn i familjen.

Enligt uppgifter från jordbruksnämnden ökade den reala totala konsum- tionen under åren 1972—1980 med ca 15 %. Konsumenternas utgifter för matvaror (dvs. exkl. alkoholhaltiga drycker och tobak) sett som andel av den totala konsumtionen sjönk från ca 22 % år 1972 till ca 18 % år 1980. En del av denna minskning kan tillskrivas subventioneringen.

Vi har nyss belyst subventionernas bruttoeffekter. För att få en helhetsbild av vad subventionerna betyder för hushållen bör också vägas in hur de finansieras. Först då hänsyn tagits till finansieringen kan man få en uppfattning om nettoeffekterna på hushållsnivå.

Statens jordbruksnämnd har belyst subventionernas inkomstomfördelan- de effekter i två finansieringsalterantiv; finansiering med mervärdeskatt resp. med inkomstskatt. Orsaken till att dessa alternativ har valts är att de sannolikt är ytterligheter vad gäller omfördelningseffekt. Finansiering med inkomstskatt torde leda till en jämförelsevis kraftig omfördelning, medan finansiering med mervärdeskatt torde innebära en svag omfördelning jämfört med andra alternativ. Subventionerna kan naturligtvis även antas finansieras på andra sätt, t. ex. genom statlig upplåning. I tabell 12. 7 framgår beräknade nettoeffekter vid de båda finansieringsalternativen för samboen- de efter barnantal och disponibel inkomst. För ensamboende redovisas endast grupperna med resp. utan barn.

Beräkningarna bygger på ett flertal viktiga antaganden bl. a. om inkomst- förhållandena som är centrala i denna analys. Det är t. ex. svårt att översätta hushållens disponibla inkomster enligt hushållsbudgetundersökningen till sammanräknade inkomster per inkomsttagare. Uppgifterna i tabell 12.7 måste därför tolkas med stor försiktighet.

?

Tabell 12.7 Beräknade" nettoeffekter av livsmedelssubventionering vid olika finansie- ringsalternativ. År 1978. Kr./år och hushåll

Finansiering. Samboende. Ensamboende Antal barn Disponibel inkomst under 18 år

30 000— 50 000— 70 000— 49 000 69 000 Mervärdeskatt 0 barn 210 — 70 — 370 —140 1 barn 130 — 90 — 300 2 barn 320 110 — 180 ] 60 3+barn 690 460 90 Inkomstskatt 0 barn 110 —740 —1 020 30 lbarn 610 160 — 560 2 barn 920 590 — 250 J 380 3+barn 1 420 720 160

" Utifrån hushållsbudgetundersökningen år 1978. Källa: Statens jordbruksnämnd, Livsmedelssubventionernas effekter för jordbruket och konsumenterna, 1982.

Nettoeffekterna av livsmedelssubventionerna blir positiva för samboende med låga disponibla inkomster i båda finansieringsalternativen. Enligt dessa beräkningar blir nettoeffekterna också positiva för samboende med minst tre barn, även om effekten minskar med stigande disponibel inkomst. För ensamboende med barn blir de beräknade nettoeffekterna positiva. Omför- delningseffekterna är större om man förutsätter att subventionerna finansie- ras med inkomstskatt än om de antas betalas med mervärdeskatt.

Livsmedelssubventionerna kan således bedömas ha positiva omfördel- ningseffekter för låginkomsttagare och flerbarnsfamiljer. Enligt beräkning- arna är dock omfördelningseffekterna förhållandevis små.

12.4. Något om subventionernas betydelse för jord- bruket

För att bedöma subventionernas betydelse för jordbruket måste man först uppskatta hur subventionerna inverkar på konsumtionen inom landet och på handelsutbytet med andra länder.

Konsumtionen av en viss produkt beror på ett stort antal faktorer som var för sig kan ha en liten betydelse. Att konsumtionen av en viss vara förändras beror på prisutvecklingen för dels produkten i fråga, dels för utbytbara produkter, dels för priserna i allmänhet. Konsumtionen påverkas vidare av hur de disponibla inkomsterna utvecklas. Marknadsåtgärder, smakföränd- ringar och ändrade levnadsvanor påverkar också konsumtionen liksom förändringar i befolkningsutvecklingen.

Av tabell 12.8 framgår hur mycket konsumtionen av de subventionerade produktgrupperna beräknas ha blivit påverkade.

Tabell 12.8 Beräknade förändringar av konsumtionen till följd av livsmedelssubventionerna. Procent av den totala konsumtionen

Varugrupp 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981” 1982" Konsumtionsmjölk 1,5 7,0 11,0 12,0 12,0 12,0 12,0 10,5 9,0 7,5 Ost 1,5 7,0 8,5 10,5 10,5 10,5 10,0 8,0 _ 6,5 3,0 Nöt- och kalvkött 1,5 9,5 15,0 14,0 13,5 13,0 12,5 13,5 12,0 6,0 Fläsk 1,5 9,5 10,0 10,0 8,0 8,0 7,5 7,0 5,0 0,5 Fjäderfä —l,5 —9,0 —11,5 —12,5 —11,0 —10,5 —12,0 —11,5 —9,5 —6,0 " Prognos. Källa: Statens jordbruksnämnd, Livsmedelssubventionernas effekter för jordbruket och konsumenterna, 1982.

För mjölk, ost, kött och fläsk beräknas subventionerna ha lett till att konsumtionen blivit högre än i ett läge utan subventioner. Konsumtionen av fjäderfä bedöms däremot ha blivit lägre, vilket beror på att konsumtionen av fjärderfä enligt den använda beräkningsmodellen har samband med kon- sumtionen av nötkött. Eftersom nötkött har subventionerats mer än fjäderfä har mindre fjärderfä konsumerats än som skulle ha varit fallet om det inte funnits några subventioner.

För att beräkna subventionernas effekter på jordbruket måste också antaganden göras om hur förändringar i konsumtionen påverkar handelsut- bytet. Med ledning av hur konsumtionen och handelsutbytet påverkas är det möjligt att uppskatta effekterna på produktionen och därigenom på jordbrukarnas inkomster.

Enligt beräkningarna, vars resultat framgår av tabell 12.9, kan jordbru- karnas inkomster (ersättning för eget arbete och eget kapital) under den senare delen av 1970-talet uppskattas ha varit omkring 400 milj. kr. högre än i ett läge utan subventioner. Åren 1981 och 1982 minskade subventionerna och därmed också dess betydelse för jordbrukarnas inkomster.

De beräkningar som redovisas måste ses som långsiktiga effekter som gäller först när produktionsapparaten anpassats till minskningar av subven- tionerna. Genom att produktionen beräknas ha ökat till följd av subventio- neringen har produktionsapparaten byggts ut i motsvarande mån. Om subventionerna skulle minskas drastiskt blir produktionsapparaten för stor. Innan jordbruket anpassats till de nya förhållandena skulle det uppstå en överkapacitet. Då skulle kostnaderna per producerad enhet stiga. Om subventionerna minskar uppstår följaktligen åtminstone på kort sikt en ytterligare minskad inkomst på grund av den högre kostnaden per enhet.

Tabell 12.9 Beräknade minskningar av jordbrukarnas inkomster jämfört med ett läge utan subventioner under antagande om en på sikt anpassad produktion. Milj. kr. Avrundade tal

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981" 1982”

30 220 350 360 400 470 370 490 340 270

" Prognos. Källa: Statens jordbruksnämnd, Livsmedelssubventionernas effekter för jordbruket och konsumenterna, 1982.

Tabell 12.10 Beräknade intäkts- och inkomstökningar i produktionskedjan till följd av livsmedelssubventionerna under antagande om en på sikt anpassad produktion. Milj. kr. Avrundade tal

Produktionsled 1979 1980 Intäktsökning i jordbrukar- och förädlingsledet fram till prisregleringsledet 700 700 därav EI inkomstökning i jordbrukarledet (400) (500) D intäktsökning för företag etc. som förser jordbruket och förädlingsindustrin med produktionsmedel (300) (200) Intäktsökning för livsmedelsindustrin efter prisregle- ringsledet, handeln etc. 1 200 1 200 Summa 1 900 1 900

Källa: Statens jordbruksnämnd, Livsmedelssubventionernas effekter för jordbruket och konsumenterna, 1982.

Antaganden har således gjorts om hur produktionen i jordbrukarledet på sikt skulle kunna komma att anpassas till de försämrade avsättningsmöjligheter- na och de härigenom lägre s. k. avräkningspriserna. I beräkningarna har därvid antagits att några subventioner aldrig hade införts.

Den ökade konsumtionen till följd av subventionerna har även medfört att både livsmedelsindustrin och handeln har kunnat öka sin omsättning av subventionerade livsmedel. Den samlade effekten för hela produktionsked- jan kan uppskattas till omkring 1 900 milj. kr. år 1980, vilket kan fördelas på de olika leden i produktionskedjan enligt tabell 12.10.

Intäktsökningarna enligt tabell 12.10 är det tillskott till förädlingsvärdet i resp. led som kan bedömas ha erhållits till följd av subventionerna. Beräkningarna avser enbart direkta effekter. Även dessa beräkningar måste tolkas med stor försiktighet.

12.5. Slutsatser

Alla hushåll som köper en subventionerad vara får de] av det stöd som subventionen utgör. Ju mer hushållet konsumerar av de subventionerade varorna desto större nytta har hushållet av subventioneringen. Mjölkkon- sumtionen ökar tydligt med antalet barn. År 1982 kan mjölksubventionen (brutto) beräknas ha ökat med 300—400 kr. per barn. Konsumtionen av övriga subventionerade varor visar inte samma klara samband med barnantal.

År 1982 uppgick de direkta livsmedelssubventionerna till ca 2,8 miljarder kr. vilket för samboende med tre barn innebar en subvention på ca 2 000 kr. Detta kan för trebarnsfamiljens del jämföras med barnbidraget (inkl. flerbarnstillägg) som samma år uppgick till 10 500 kr. Barnbidraget kan totalt beräknas ha kostat ca 5,2 miljarder kr.

Hushållets disponibla inkomst synes ha liten betydelse för storleken på den subvention (brutto) som kan beräknas ha tillförts hushållet. Om man även tar hänsyn till hur subventionerna finansieras genom att anta att subventionerna

betalas med mervärdeskatt eller inkomstskatt blir tillskottet netto _högre för hushåll med lägre disponibla inkomster. Genom att subventionerna således gynnar varje konsument som köper en subventionerad vara har de låg effektivitet som stöd just till barnfamiljerna. Om samma mängd resurser i stället riktades enbart till barnfamiljerna skulle barnfamiljerna få ett ansenligt mycket högre stöd. En beräkning av effekterna av att ta bort livsmedelssubventionerna och att öka barnbidragen har gjorts i en rapport4 till expertgruppen för offentlig ekonomi. En sådan åtgärd skulle innebära mycket stora köpkraftsvinster för familjer med tre eller flera barn. Samboende med tre eller flera barn skulle år 4 lnkomstomfördelnings- 1981 ha ökat sin köpkraft med ungefär 4 000 kr. vilket motsvarade ca 5 % av effekter av livsmedels- den totala konsumtionen hos ett genomsnittligt hushåll. Samboende utan subventioner, Ds B barn skulle däremot ha minskat sin köpkraft med ca 1 200 kr. 1982:7.

IH Överväganden och slutsatser

13. Utgångspunkter

13.1. Linjer i den hittillsvarande familjepolitiken

Förenklat uttryckt medför barn kostnader av två kategorier för familjen: konsumtionskostnader och vårdkostnader. Vårdkostnadema består av inkomstbortfall eller tillsynsavgifter. En ”renodlad” familjepolitik syftar till att ge kompensation för dessa konsumtions— och vårdkostnader. En sådan familjepolitik tar sikte på att jämna ut de ekonomiska skillnaderna mellan barnfamiljer och familjer utan barn. Vissa delar av dagens familjepolitiska stöd — framför allt det allmänna barnbidraget, föräldraförsäkringen och den » kommunala barnomsorgen — har detta syfte. Andra delar av stödsystemet

utgår även från andra mål, t. ex. att ge familjer med lägre inkomster ett högre stöd än familjer med högre inkomster. Detta var t. ex. motivet bakom införandet av bostadstillägg till barnfamiljer. Det inkomstprövade bostads- , bidraget fungerar — trots de bostadspolitiska motiven för bidraget —- både som I ett bostadsstöd och som ett allmänt konsumtionsstöd.

På motsvarande sätt kan övriga delar av det familjepolitiska stödet härledas ur skiftande motiv — detta gäller såväl det direkta ekonomiska stödet som åtgärder via skattesystemet. Detta gäller också service av olika slag, utformning av vissa avgiftssystem och i någon mån subventionerna på baslivsmedel.

De olika behov man velat tillgodose genom olika delar av det familjepo- litiska stödet har givietvis styrt utformingen av stödformerna. De samlade j effekterna av skatter och bidrag har delvis blivit svåra att överblicka för : enskilda människor. Detta gäller inte minst om man tar in näraliggande stödformer som t. ex. studiehjälpen i bilden.

Under 1970-talet har de familjepolitiska reformerna inriktats på åtgärder som underlättar för föräldrarna att förvärvsarbeta. Utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen har — förutom att den skett av sociala och pedagogiska skäl — haft detta syfte. Även övergången från sam- till särbeskattning har verkat i denna riktning. Detta gäller också föräldraför- säkringen som infördes för att kompensera inkomstbortfall i samband med vård av små eller sjuka barn. I kombination med ledighetslagstiftningen ger försäkringen ökade möjligheter för föräldrar även att vid längre frånvaro från arbetet bibehålla anknytningen till arbetsmarknaden.

Denna inriktning av familjepolitiken har bl. a. skett i medvetande om att övergången från att ha en till att ha två inkomster i hushållet ger ett större ekonomiskt tillskott än vad som rimligen kan åstadskommas genom bidrag m. m. Utvecklingen inom familjebeskattningen har nämligen varit att det familjepolitiska stödet inte skulle ges inom skattesystemet utan på andra sätt. Ett skäl har också varit att såväl män som kvinnor har rätt till den utveckling och stimulans samt den ekonomiska självständighet som förvärvsarbete innebär. Övertygelsen om män och kvinnors lika rätt och skyldighet att bidra till familjens försörjning har också lett till en ökad satsning på yrkesutbild- ning på gymnasial och eftergymnasial nivå. Från dessa utgångspunkter har det varit naturligt att ge stödet inom de familjepolitiska ramarna en utformning som i första hand tar fasta på barnens behov. Det generella stödet till barn som inte bor tillsammans med båda sina föräldrar är därvid inriktat på att ersätta eller komplettera den andre förälderns försörjningsinsats.

Familjen utgör emellertid en ekonomisk gemenskap. De inkomstprövade stöden, dvs. främst bostadsbidraget, tar i och för sig huvudsakligen sikte på barnens försörjning, men behovet prövas mot den sammanlagda inkomsten i familjen. Hushållsinriktade stöd finns som nödvändiga komplement till de individinriktade bidragen och den individuella beskattningen av förvärvsin- komster.

13.2. Kommitténs utgångspunkter för förändringar av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna

Familjepolitiken förändras successivt. Några snabba kast i utvecklingen är sällan möjliga. Det ekonomiska stödet till barnfamiljerna — som utgör en del av det familjepolitiska stödsystemet — kan heller inte ses isolerat från åtgärder som rör t. ex. inkomstbeskattning, bostads-, utbildnings- och arbetsmarknadsstöd. Det befintliga stödsystemet — ”arvet” — är således en given utgångspunkt för en diskussion om förbättringar av barnstödet.

Inkomstbeskattningens inverkan på barnfamiljernas ekonomi är ett exempel på ”arvets” betydelse. Utvecklingen under de senaste decennierna har som nyss nämnts varit att det ekonomiska stödet till barnfamiljerna inte skall kanaliseras via skattesystemet utan via bidrag, offentlig service etc. Som våra direktiv anger är en utgångspunkt för vårt arbete att denna utveckling inte skall brytas. Enligt våra direktiv skall vi i första hand studera sådana åtgärder som leder till förbättringar i direkta bidrag till barnfamiljerna. I våra uppgifter ingår inte att överväga principiella förändringar på familjebeskatt- ningens område. Vår uppgift är att bedöma effektiviteten i de familjepolitiskt motiverade skattelättnader som kvarstår. Vidare skall vi enligt direktiven bedöma om de resurser som dessa skattelättnader tar i anspråk skulle användas på ett bättre sätt om de fördes över till direkta bidrag.

Det allmänna ekonomiska klimatet är vid sidan av det befintliga stödsystemet en annan viktig utgångspunkt då vi bedömer angelägenheten av familjepolitiska åtgärder. Tiden efter andra världskriget och in på 1970-talet präglades av en god ekonomisk tillväxt. Tillväxten i ekonomin gav utrymme för många reformer bl. a. för barnfamiljerna. Sedan har ekonomin stagnerat. De senste årens försämringar som bl. a. tagit sig uttryck i reallöneminsk-

i | i ! i i ! j % |.

ningar och en för svenska förhållanden hög inflation har slagit hårt mot många barnfamiljer med låg bärkraft. Utrymmet för reformer är litet. För vår del innebär detta att våra överväganden skall begränsas till omfördel- ningar inom nuvarande ramar för det ekonomiska stödet till barnfamiljer- na.

Härutöver har vi haft följande utgångspunkter vid våra diskussioner om olika sätt att förbättra barnstödet.

E! Möjligheterna att kombinera föräldraskap och förvärvsarbete bör förbätt- ras. Även i familjer med många barn bör båda föräldrarna ha möjlighet att förvärvsarbeta. D Varje familj bör få bättre förutsättningar att bestämma den ansvars— och arbetsfördelning vad gäller barn och förvärvsarbete som den anser bäst passa familjen som helhet. D Ekonomin bör i möjligaste mån inte förhindra människor att skaffa det

antal barn de önskar. Ett särskilt stöd till familjer med låg inkomst behövs även framdeles. Marginaleffekterna vid en ökning av förvärvsinkomsten bör inte vara orimliga, t. ex. då en förälder går ut i förvärvsarbete eller övergår från deltids- till heltidsarbete eller vid andra inkomstökningar. Marginaleffek- terna bör inte heller vara så höga att de dämpar förvärvsbenägenheten. Vidare bör marginaleffekterna om möjligt inte vara värre för flerbarns- familjer än för andra familjer. D Det familjepolitiskt motiverade ekonomiska stödet bör i minsta möjliga utsträckning vara konsumtionsstyrande. El Barnstödet bör vara lätt att överblicka, enkelt att administrera och svårt att missbruka.

EIB

En av bristerna i det nuvarande systemet är det otillräckliga stödet till omsorgen om förskolebarnen och de yngre skolbarnen. Denna svaghet knyter an till vår ovan nämnda uppfattning att möjligheterna att kombinera föräldraskap och förvärvsarbete bör förbättras. Vi anser att förutsättningar- na för föräldrarna att själva bestämma ansvars- och arbetsfördelningen vad gäller barn och förvärvsarbete inte är tillräckligt goda. Dessa brister kan åtgärdas på ett flertal sätt. Bl. 3. kan övervägas hur och i vilken omfattning den kommunala barnomsorgen bör byggas ut. Vidare kan diskuteras allmänt förkortad arbetstid eller förkortad arbetstid enbart för småbarnsföräldrar. Försäkringsmässiga ersättningar kan komplettera sådana ändringar av ledighetslagstiftningen. Till vår uppgift hör emellertid inte att behandla ändringar av detta slag, utan vi har att överväga direkta ekonomiska kontantstöd.

I nästa kapitel (14) redovisar vi våra diskussioner om syfte och utformning av ett ekonomiskt stöd för omsorg om små barn. Vår syn på hur omfördelningar inom det ekonomiska barnstödet bör inriktas presenterar vii efterföljande kapitel (15). Detta kapitel innehåller också en redovisning av ett antal räkneexempel på omfördelningar inom barnstödet.

14. Ekonomiskt stöd för Vård av små barn

14.1. Bakgrund

Tanken på att införa ett ekonomiskt stöd för vård av egna barn har funnits i den allmänna debatten sedan l960-talet. En reform med denna inriktning, nämligen föräldraförsäkringen, har också genomförts under 1970-talet. Jämsides med att föräldraförsäkringen och den kommunala barnomsorgen byggts ut har emellertid debatten om det ekonomiska stödet till småbarns- föräldrarna fortsatt.

Genom föräldraledighetslagen har en förälder rätt att vara ledig från arbetet för att vårda små barn. Denna rätt till ledighet är helt frikopplad från föräldraförsäkringens ersättningsregler. Någon ersättning utgår inte. Föräl- dern har rätt att vara helt ledig för att vårda barn som inte fyllt ett och ett halvt år och att förkorta sin arbetstid till 75 % tills dess barnet är åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet avslutat sitt första skolår.

Omsorgen om egna barn sett ur familjeekonomisk synvinkel har vi närmare analyserat i kapitel 11. Vi har konstaterat att det utöver föräldraförsäkringen och den kommunala barnomsorgen inte finns några stöd som tar sikte på att stödja familjer med små barn. Samtidigt har vi noterat att förvärvsavdraget, hemmamakereduktionen och bostadsbidraget i vissa fall kan anses fungera som ett stöd till småbarnsföräldrar.

De motiveringar för ett s. k. vårdnadsbidrag eller en s. k. vårdnadsersätt- ning som framförts i den allmänna debatten, har varierat. Ursprungligen hävdades att ett sådant stöd var motiverat för att markera att hemarbetande föräldrar utförde ett arbete som var att jämställa med förvärvsarbete. Denna motivering finns fortfarande med i debatten. I och med den kommunala barnomsorgens utbyggnad har också motivet att skapa större — kanske främst ekonomisk — rättvisa mellan familjer som har resp. inte har kommunal barnomsorg, framförts.

Utformningen av ett Vårdnadsstöd har liksom bidragets målgrupper, varierat mellan olika förslag. Från en del håll har man drivit tanken på ett beskattat bidrag, detta för att markera att bidraget borde ses som en ersättning för utfört vårdarbete. I konsekvens med denna syn har man angett att den främsta målgruppen för bidraget är hemarbetande med små, och därför vårdkrävande barn. Andra har stannat för att förorda ett Obeskattat bidrag, närmast att se som ett bidrag till vårdkostnaden. Bidraget skulle utgå till alla, och inte vara förknippat med t. ex. villkoret att man för att bli delaktig, skulle avstå från förvärvsarbete. Bidraget har i en del förslag

förbundits med en motsvarande uppräkning av taxorna i den kommunala barnomsorgen. Någon preciserad åldersgräns för stödet har knappast framförts. Debatten har dock främst varit inriktad på barn under tre år.

Även krav på olika former av skattelättnader för barnomsorgskostnader har förts fram i den allmänna debatten. Bl. a. har motioner lämnats i riksdagen om avdrag från inkomsten för styrkta barntillsynsutgifter. Också tanken på tudelning av inkomster i familjer med barn har aktualiserats.

I detta kapitel redovisar vi en diskussion om motiv för och olika sätt att utforma ett ekonomiskt stöd för vård av barn. Vi behandlar först skattelättnader för barnomsorgskostnader. Därefter diskuterar vi olika former av direkta kontantstöd. Ett par av de modeller till ekonomiska ersättningar som vi diskuterat finns med i de räkneexempel på omfördel- ningar inom barnstödet som presenteras i nästa kapitel.

14.2. Skattelättnader för barnomsorgskostnader

Skattesystemet har utvecklats mot mindre hänsynstagande till försörjningsbörda

Vi har diskuterat huruvida ett eventuellt kontantstöd borde kanaliseras genom skattesystemet eller vara ett direkt bidrag till hushållet. Vi har emellertid endast översiktligt behandlat olika former av skattelättnader. Ett skäl till detta är att familjebeskattningen är baserad på principen om särbeskattning. Utvecklingen har länge gått mot ett minskat hänsynstagande till försörjningsbördan inom skattesystemet och en utbyggnad av stödet till barnfamiljerna genom bidrag och offentlig service på det sociala området. Detta är bakgrunden till att vi enligt våra direktiv företrädesvis bör inrikta vårt arbete på stöd i form av bidrag. I direktiven anges: "Vidare bör kommittén överväga om de familjepolitiskt motiverade avdragsreglerna i skattesystemet bör ersättas med åtgärder inom den direkta familjepoliti-

”

ken....

Hur en skattelättnad skulle fördelas mellan föräldrarna

Särbeskattningen innebär att varje inkomsttagare beskattas individuellt och i stort sett utan hänsyn till försörjningsbördan i det hushåll som individen ingår i. Att införa hushållsinriktade skattelättnader i ett system med individuell beskattning kan vara vanskligt.

I familjer med samboende föräldrar måste man bestämma om båda föräldrarna eller en av dem skulle få skattelättnaden. Vilket man väljer skulle kunna påverka familjens ”behållning". Om skattelättnaden inte gjordes som en direkt reduktion av skatten utan som ett avdrag på inkomsten innan skatten beräknades skulle nettoeffekten bero på inkomsttagarens marginal- skatt.

En särskild fråga är vidare hur ett eventuellt avdrag borde fördelas i de fall föräldrarna skilt sig men bibehållit den gemensamma vårdnaden om barnet.

Familjer utan utgifter för barnomsorg

Ett avdrag endast för styrkta barntillsynsutgifter skulle innebära att familjer där en förälder är hemma för att vårda barnen inte fick någon skattelättnad. En lösning på detta skulle kunna vara att den förvärvsarbetande maken fick ett visst avdrag och motsvarande belopp togs upp till beskattning hos den andra maken. En sådan utformning skulle dock stå helt i strid med familjebeskattningens nuvarande utformning.

Familjer med för låga inkomster

Ett annat problem med skattelättnader är att de givetvis endast kan utnyttjas av dem som har inkomster över en viss nivå. Den enda lösningen på detta problem — om man inte skulle välja att låta några stå utanför möjligheterna till vårdstödet — vore att betala ut en ”negativ skatt” till småbarnshushåll med för låga inkomster. ”Negativ skatt” torde i första hand kunna bli aktuell i vissa fall då avdrag skulle medges enligt schablon. "Negativ skatt” förekommer inte i vårt nuvarande skattesystem.

En skattelättnad skulle kunna påverka avgifterna för barnomsorg

Ett införande av avdrag för barntillsynskostnader skulle kunna påverka de kommunala barnomsorgstaxorna, likaväl som taxorna hos de privata dagmammorna. Vilken påverkan som skulle ske beror bl. a. på avdragsmöj- ligheternas utformning. Avdrag kunde medges för styrkta utgifter maxime- rade genom t. ex. ett tak eller avdrag inom bestämda intervall. Avdragsmöj- ligheterna skulle vidare kunna utformas som ett högkostnadsskydd varvid avdrag medgavs för utgifter över en bestämd nivå. Även andra konstruktio- ner vore tänkbara.

En skattelättnad skulle försvåra taxeringsarbetet

Önskemål har länge rests om ett förenklat deklarationsförfarande. Bl. a. har framförts tankar om att förfarandet för normala löntagare skulle kunna förenklas så kraftigt att deklarationerna i stor utsträckning skulle kunna granskas maskinellt. En kommitté arbetar med att se över taxeringsförfa- randet och skatteprocessen. Kommittén skall bl. a. söka skapa enklare och effektivare rutiner i första instans och särskilt föreslå ett förenklat system för löntagarbeskattning. Det har vidare ålagts alla kommittéer, vars förslag kan påverka möjligheterna till skattekontroll, bl. a. vår kommitté, att noga redogöra för de kontrolltekniska konsekvenserna av lämnade förslag. Ett avdrag för barntillsynskostnader skulle beröra ett stort antal vanliga löntagare och skulle därmed göra det svårare att rationalisera taxeringsar- betet.

Den svarta marknaden skulle minska

En fördel med avdrag för styrkta barntillsynskostnader vore att privata dagmammor sannolikt skulle deklarera sina inkomster i större omfattning än nu. Detta skulle öka skatteinkomsterna för stat och kommun och på så sätt

bidra till att finansiera avdragsmöjligheterna. Det är svårt att bedöma hur stora dessa skatteinkomster skulle bli.

Effekter av skattelättnader är svåra att bedöma

Enligt vår bedömning är kostnader och andra effekter av skattelättnader för barntillsynskostnader betydligt svårare att bedöma än verkningarna av ett direkt bidrag. Detta beror främst på att skattelättnader av detta slag är svåra att förena med principen om särbeskattning. Vi anser därför att ytterligare utredningsarbete om skattelättnader för barntillsynskostnader skulle höra hemma i en allmän översyn av hela familjebeskattningen. Det är enligt vår mening inte lämpligt att f. n. införa sådana avdragsmöjligheter.

Fortsättningsvis diskuterar vi olika former av direkta bidrag för vård av små barn.

14.3. Direkta ersättningar för vård av egna barn

14.3.1. Syftet med stödet bestämmer stödets utformning

Alltefter konstruktion, nivå och eventuella villkor skulle ett ekonomiskt stöd till omsorg om små barn kunna fylla olika syften. Vi har diskuterat följande fyra syften.

För det första skulle man kunna välja att betrakta stödet som en ersättning för utfört arbete. Då vore det naturligt att beskatta det. Det skulle då också bli pensionsgrundande. Rätten att räkna ATP-år vid vård av egna barn under tre år finns dock redan. Stödet skulle fylla syftet att — utöver att vara lön för vårdarbete — utgöra en ersättning för förlorad förvärvsinkomst. Att stödet utformades på detta sätt kunde också betraktas som ett uttryck för samhällets uppskattning och erkännande av det värde som måste tillmätas omsorgen om små barn.

Ett andra huvudsyfte med bidraget vore att öka den ekonomiska likställigheten mellan småbarnsfamiljer och övriga familjer — dvs. att ge ett mer allmänt inriktat ekonomiskt stöd. Ett stöd av denna karaktär skulle till sin konstruktion delvis likna det allmänna barnbidragssystemets flerbarns- tillägg. Det skulle bli ett generellt men kategoriinriktat stöd och borde inte beskattas.

Ett tredje syfte vore att öka den ekonomiska likställigheten mellan småbarnsfamiljer som får del av kommunal barnomsorg och de som väljer eller tvingas att lösa sin barnomsorg genom att avstå från förvärvsarbete eller anlita privata dagmammor etc.

Ett fjärde syfte, slutligen, vore att öka möjligheterna för föräldrar att välja barnomsorgsform — t. ex. att helt eller delvis avstå från förvärvsarbete och själva svara för omsorgen eller att anlita olika former av privat tillsyn. Detta mera allmänna syfte går inte att klart avskilja från de tre syften som angetts ovan.

Beroende på vilket eller vilka mål man vill uppnå med ett ekonomiskt stöd till omsorg om små barn, kan ett sådant stöd utformas på olika sätt.

Om man väljer att betrakta bidraget som lön för vårdarbete eller som en

ersättning för utebliven förvärvsinkomst (det första syftet), borde det rimligen ligga på eller i närheten av en nivå som motsvarar lönenivån för jämförbara yrken på den öppna arbetsmarknaden eller ge kompensation för förlorad arbetsförtjänst enligt försäkringsmässiga principer. Jämförbara yrken är t. ex. barnskötare och dagbarnvårdare. Ett bidrag av denna karaktär borde också förknippas med villkoret att man helt eller delvis avstår från förvärvsarbete för att ha rätt till ersättning.

Ett stöd med huvudsyfte att bidra till ekonomisk likställighet mellan småbarnsfamiljer och övriga (det andra syftet) skulle kunna konstrueras som ett tillägg till det allmänna barnbidraget och riktas till familjer med barn i vissa åldrar.

Ett bidrag med detta syfte bygger på förhållandet att småbarnsfamiljerna generellt sett har en sämre ekonomisk situation än familjer med äldre barn. Den jämförelse mellan hushåll med yngsta barnet under resp. över sju år som vi redovisat i kapitel 3 visar också att familjer med det yngsta barnet i förskoleåldern i genomsnitt har något lägre inkomster än de familjer där det yngsta barnet är äldre.

Ett bidrag till kostnader för privat omsorg i eller utanför hemmet (det tredje syftet) skulle kunna motiveras på två olika sätt. Som ett motiv kunde anföras att även andra omsorgsformer än kommunal barnomsorg direkt borde stödjas av samhället. Ett annat motiv kunde vara att man ville bidra till att utjämna kostnaderna mellan de småbarnsfamiljer som har sina barn i kommunal barnomsorg och de som inte utnyttjar denna offentliga service. Bidraget måste då utformas så att familjer med barn i kommunal omsorg inte fick ytterligare stöd.

Som vi närmare behandlat i kapitel 11 finns vid sidan av föräldraförsäk- ringen och den kommunala barnomsorgen endast i begränsad omfattning stöd med vårdsyfte eller stöd utan vårdsyfte, men som ändå från vissa utgångspunkter kan anses verka som ett vårdstöd. Motivet att utjämna barnomsorgskostnaderna bygger på antagandet att kostnaderna är högre i familjer utan kommunal barnomsorg.

, Som vi redogjort för i kapitel 11 har vi inte kunnat belägga att det generellt

sett förhåller sig så att barnfamiljerna betalar mer för privat omsorg än för *, kommunal. ULF-undersökningarna år 1979 visar att utgifterna för privat * barnomsorg i genomsnitt var något lägre än utgifterna för daghem och l familjedaghem. Studien visar emellertid inte utgifterna i förhållande till j föräldrarnas förvärvsintensitet eller i förhållande till hur länge t. ex. per vecka som barnen vistades i resp. omsorgsform. Detta gör att materialet inte kan användas för att bedöma hur avgifterna (per tidsenhet) för privat omsorg förhåller sig till de kommunala.

De kommunala taxorna varierar mycket mellan olika kommuner. De privata varierar sannolikt ännu mer. I den privata omsorgen förekommer också arbetsbyten och s. k. svarta dagmammor.

Ytterligare en fråga är hur man skall beakta det inkomstbortfall som uppstår när föräldrar helt eller delvis inte förvärvsarbetar utan vårdar sina egna barn i hemmet.

Föräldraavgifterna täcker omkring 10 % av kommunernas bruttokostna- der för daghem och ca 15 % av kostnaderna för familjedaghem. Om föräldrarna skulle betala hela kostnaden för en likvärdig privatfinansierad

1 Driftskostnadskalkyl för barnomsorgen, PM 1981-1 1-23.

barnomsorgsplats utanför hemmet skulle detta naturligtvis vara avsevärt dyrare för familjen. Sannolikt så mycket dyrare att mycket få hushåll ordnar sin barnomsorg på detta sätt. I stället tar familjen den kostnad det innebär att helt eller delvis avstå från förvärvsarbete. Eller anlitar man arbetskraft som avlönas utan att skatt och sociala avgifter betalas in till det allmänna.

Vart och ett av de kontantstöd som vi diskuterat ovan kan från vissa synpunkter, sägas bidra till större valfrihet då det gäller barnomsorgsform (det fjärde syftet). Detta i den meningen att de skulle ge föräldrarna en viss ekonomisk grundval för att själva svara för omsorgen eller anlita privata lösningar utanför hemmet.

14.3.2. Olika åldersgränser kan övervägas

Även valet av åldersgräns för ett eventuellt ekonomiskt stöd till småbarns- familjer är beroende av vilket eller vilka syften man önskar uppnå.

Den nedre åldersgränsen måste samordnas med föräldraförsäkringen. Ett år skulle kunna vara en lämplig nedre gräns.

Anser man att barn under en viss ålder exempelvis tre år, av hälsoskäl bör vårdas i hemmet, vore det naturligt att sätta den övre gränsen för stödet vid denna ålder. Även barnens språkutveckling kan beaktas. Hälsofrågor har bl. a. behandlats av familjestödsutredningen (SOU 1981:25, Bra daghem för små barn). _

Hävdar man att barn under en viss ålder är speciellt omsorgskrävande borde en övre åldersgräns som sammanfaller med denna ålder, eftersträvas. Det praktiska vårdarbetet minskar med stigande ålder när det gäller de yngre förskolebarnen. Vid sju års ålder börjar den obligatoriska skolgången vilket innebär att samhället inte bara träder in med ett utbildningsstöd, utan även med ett ”omsorgsstöd" under delar av dagen. Redan för sexåringar är kommunerna skyldiga att ordna plats i deltidsförskola om föräldrarna så önskar.

Ett likartat argument för att välja en övre åldersgräns på t. ex. tre år skulle kunna vara att vården av de minsta barnen är mer personalkrävande vilket innebär att daghemskostnaderna för dessa är särskilt höga och att kommu- nerna av denna anledning har svårare att täcka behoven för denna åldersgrupp.

Enligt kommunförbundets beräkningarl var år 1981 personalkostnaden per barn i daghem ca 31 000 kr. vilket utgjorde närmare 70 % av driftkostnaderna. I avdelningar med barn 1/2—3 år beräknades personalkost— naden till mellan 40 000 och 50 000 kr. per barn medan motsvarande kostnad i avdelningar med 3—7-åringar uppskattades till mellan 25 000 och 30 000 kr.

Om det primära syftet med ett Vårdnadsstöd är att utjämna ekonomiska skillnader mellan småbarnsfamiljer med resp. utan kommunal barnom- sorgsplats, vore den naturliga övre åldersgränsen antingen sju år dvs. då skolgången börjar eller sex år dvs. den ålder vid vilken kommunerna är skyldiga att ordna plats i deltidsförskola.

14.3.3. Vårdnadsstöd i stället för förvärvsarbete?

Om, och i så fall. i vilken omfattning ett Vårdnadsstöd skulle komma att påverka benägenheten att avstå från förvärvsarbete, är närmast avhängigt av hur stor ersättningen skulle vara och vilka regler om avstående från förvärvsarbete som skulle förknippas med rätten till ersättning.

I detta avsnitt redovisar vi vår diskussion om vissa effekter av ett Vårdnadsstöd som endast utgår till den förälder som helt eller delvis avstår från att förvärvsarbeta. Motivet till en sådan utformning av stödet bör i första hand vara att man vill betrakta stödet som en ersättning för utfört vårdarbete. Oavsett efter vilka principer nivåer skulle bestämmas är det logiskt att beskatta ett stöd som tar sikte på att vara en ersättning för utfört arbete.

Ersättningsnivån kan bestämmas på flera sätt

Nivån på ersättningen kan bestämmas på tre principiellt olika sätt. En utgångspunkt är hur motsvarande arbete skulle avlönas på arbetsmarkna— den. En annan grund är den s. k. inkomstbortfallsprincipen dvs. vad föräldern skulle ha tjänat i sitt förvärvsarbete. Slutligen kan ersättningsnivån bestämmas helt fristående från hänsyn till arbetsmarknaden. Detta gör det möjligt att t. ex. välja en betydligt lägre nivå; en nivå som från kostnads- synpunkt skulle kunna te sig mer verklighetsnära.

Vilka föräldrar skulle utnyttja vårdstödet?

l Ett beskattat bidrag per barn på en marknadsmässig nivå t. ex. dagbarnvår- l darlön kan antas leda till att fler än i dag skulle välja att avstå från I förvärvsarbete. Detsamma skulle naturligtvis gälla en utbyggnad av föräl- ; draförsäkringen, särskilt en utbyggnad med ersättning enligt inkomstbort- fallsprincipen. Utifrån bl. a. de erfarenheter som hittills föreligger från utnyttjandet av föräldraförsäkringen, ligger det nära till hands att anta att det till övervägande del skulle bli kvinnor som uppbar ersättningen. Ett sådant antagande underbyggs också av kvinnornas lägre genomsnittliga löner och högre andel deltidsarbete. Det könsrollsmönster som i dag råder — och som belagts i olika undersökningar — då det gäller arbetsfördelningen i hemmet mellan man och kvinna, pekar också på att det oftast skulle vara modern som stannade hemma. Ett Vårdnadsstöd, som för att kunna utnyttjas kräver att en förälder helt eller delvis avstår från att förvärvsarbeta, kan endast på sikt och under vissa förutsättningar verka för att fäder i större omfattning stannade hemma för att vårda egna barn. För att nå dithän skulle nivån på stödet behöva bestämmas så att det för familjens ekonomi inte spelade någon roll vilken av föräldrarna som stannade hemma. Eventuellt kunde också krävas att stödet delades lika mellan föräldrarna.

Ensamboende föräldrar torde i liten omfattning kunna avstå från att förvärvsarbeta såvida inte ersättningen ungefär skulle vara lika stor som de minskade arbetsinkomsterna.

Gemensam tid inom familjen

En vårdnadsersättning med krav på avstående från förvärvsarbete skulle innebära att föräldrar och barn ges större möjligheter att vara tillsammans. Vilket värde som kan tillmätas den tid föräldrar och barn har tillsammans kan endast bedömas av den enskilda familjen.

Vård av egna barn är ett oavlönat arbete som i första hand utförs av mödrarna. Genom föräldraförsäkringen ges den som vårdar egna barn en viss ersättning. Föräldraförsäkringen kan härigenom betraktas som ett uttryck för att samhället uppskattar föräldrarnas vårdinsats. Varje form av ersättning som går till föräldrar vilka helt eller delvis inte förvärvsarbetar för att vårda egna barn kan uppfattas på samma sätt.

Småbarnsfamiljer utanför samhällets vårdstöd

Den typ av bidrag som vi diskuterar skulle således inte utgå till de småbarnsföräldrar som förvärvsarbetar, i vart fall inte till dem som har ett heltidsarbete. I den mån dessa familjer inte har kommunal barnomsorg skulle de — liksom i dagsläget — inte få något stöd för vård av sina barn.

Småbarnsfamiljer med dubbla vårdstöd

Om ett beskattat Vårdnadsstöd skulle utformas så att det kunde uppbäras av deltidsarbetande föräldrar skulle vårdnadsstödet kunna utgå för barn som hade kommunal barnomsorg. Så skulle kunna bli fallet om en förälder arbetade trekvartstid och barnet var på daghem. Den särskilda föräldrapen- ningen kan i princip användas på detta sätt. I praktiken torde detta dock förekomma sällan och i så fall endast under en kortare tid beroende på dels bristen på barnomsorgsplatser, dels det begränsade antalet månader med hel särskild föräldrapenning. Som vi tidigare har redovisat skulle ett syfte med ett Vårdnadsstöd kunna vara att öka den ekonomiska likställigheten mellan småbarnsföräldrar som har resp. inte har kommunal barnomsorg. Ett beskattat Vårdnadsstöd till deltidsarbetande föräldrar skulle inte verka utjämnande mellan barnfamiljer som har resp. inte har kommunal barnom- sorg.

Hur förvärvsförhållandena skulle regleras och följas upp

En rad regler skulle behövas för att avgränsa de förvärvsförhållanden som skulle berättiga till ersättning för vård av egna barn. Exempelvis måste regleras i vilken omfattning en förälder skulle avstå från att förvärvsarbeta. Vidare måste man bestämma om stödet skulle kunna utgå på deltid. Ibland kan föräldrar kombinera vård av eget barn med förvärvsarbete i hemmet. Detta gäller t. ex. dagmammor. Det finns fall där den förälder som vårdar barnet studerar. Det förekommer också att båda föräldrarna delvis avstår från förvärvsarbete för att dela på vårdarbetet. En samordning med andra förmåner t. ex. vårdbidrag för handikappade barn skulle också bli nödvän— dig.

Att följa upp och kontrollera förvärvsförhållandena och betala ut rätt ersättning etc. skulle kunna kräva en ansenlig mängd administrativa resurser.

Ett beskattat stöd skulle ha marginaleffekter

Ett beskattat bidrag är till skillnad från ett Obeskattat behäftat med marginaleffekter. Behållningen av det beskattade stödet skulle först och främst bero på marginalskatten hos den som skattar för bidraget. I hushåll som har bostadsbidrag skulle behållningen dessutom — med i princip två års förskjutning — påverkas av hur mycket bostadsbidraget minskar då familje- inkomsten ökar. Detta innebär att behållningen ofta skulle bli mindre i familjer med låga inkomster särskilt de som dessutom har många barn. I familjer där den ena maken är hemarbetande ökar vidare skatten för den förvärvsarbetande maken. Detta beror på att hemmamakereduktionen trappas av mot den hemarbetande makens inkomst upp till 6 000 kr. Ett hushålls utbyte av beskattade inkomstökningar bestäms generellt av hur skatte- och bidragssystemen samverkar.

Ett vårdstöd som förutsätter att den som uppbär stödet helt eller delvis avstår från att förvärvsarbeta har också en tröskeleffekt. Stödet skulle bortfalla vid en ökning av förvärvsarbetet.

Arbetsmarknaden skulle kunna påverkas

Bidrag som har som villkor att man måste avstå från förvärvsarbete och som ligger på en nivå som är marknadsmässig eller som ger kompensation för förlorad arbetsförtjänst, torde återverka på arbetsmarknaden. För arbets- områden som har hög andel kvinnlig arbetskraft i en ålder då det är vanligt med små barn och/eller hög andel av arbetet förlagt till obekväm arbetstid — t. ex. sjukvården — skulle återverkningarna kunna bli besvärande.

Förvärvsintensiteten skulle bestämma kostnaderna för vårdstödet

Förvärvsintensiteten får en avgörande betydelse för vad reformen skulle kosta. Ju lägre förvärvsintensitet desto högre skulle kostnaderna bli för ersättningen. En kostnadsberäkning måste sannolikt bygga på ganska osäkra antaganden om hur förvärvsbenägenheten skulle utvecklas. Möjligen skulle på sikt också kostnaderna för kommunal barnomsorg bli lägre än i ett läge utan ersättning. Även behovsprövade bidrag torde kunna påverkas både på kort och lång sikt.

Det ekonomiska utrymme som f. n. står till buds begränsar möjligheterna att välja en lösning som ger marknads— eller försäkringsmässig ersättning. Detta torde gälla även om man skulle välja att begränsa bidraget till de yngre förskolebarnen. En ersättning på en nivå som gjorde det möjligt att avståwfrån förvärvsarbete på deltid ter sig ur finansieringssynpunkt mer realistisk.

% | l i l

Våra slutsatser

Om man skulle vilja införa ett stöd för vård av egna barn som förutsätter att någon förälder helt eller delvis inte förvärvsarbetar ligger det enligt vår mening närmast till hands att anknyta till föräldraförsäkringen. Man skulle då bygga ut ett befintligt stödsystem, som kan ge ersättning enligt den s. k. garantinivån eller för inkomstbortfall enligt försäkringsmässiga principer. Om målsättningen är att ge lika lön för lika arbete och att lönen skall vara

2 Här har inte beaktats att även utgifterna för bostadsbidrag torde minska.

marknadsmässig krävs dock att en ny stödform införs. Detta skulle också kräva en anpassning av t. ex. föräldraförsäkringen. Om man begränsar sig till målsättningen att ge lika ersättning för lika arbete skulle en utbyggnad av den särskilda föräldrapenningen enligt garantinivån vara det alternativ som finns inom dagens stödsystem. Hel föräldrapenning kan dock uppbäras även om föräldern arbetar upp till sex timmar per dag.

14.4. Räkneexempel på några alternativa former av Vårdnadsstöd

14.4.1. Avgränsning av räkneexempel

Med hänsyn till den diskussion som vi fört ovan om skattelättnader för barnomsorgskostnader redovisar vi inget räkneexempel på skattelättna- der.

Vi redovisar räkneexempel avseende följande tre alternativ D beskattat bidrag per barn utan krav på avstående från förvärvsarbete (14.4.2) E! utökning av antal månader med särskild föräldrapenning enligt garanti— nivån, dvs. en beskattad förmån med krav på högst sex timmars arbetsdag (14.4.3) D Obeskattat bidrag per barn utan förvärvsvillkor (14.4.4).

Beräkningarna utgår från en godtyckligt vald resursram på 750 milj. kr. per år. För att belysa effekterna av beskattade stöd har vi valt ut sex familjetyper; alla med två barn men med olika inkomstförhållanden, fyra med makar och två med ensamstående förälder. Vi har använt de genomsnittliga industri- arbetarlönerna för män resp. kvinnor är 1982.

För att beräkna hur mycket en beskattad ersättning skulle kosta måste man bedöma hur mycket inkomstskatt som går tillbaka till stat och kommun.2 När det gäller föräldrapenningen är det givet att den make som uppbär föräldrapenningen skall skatta för den. I alternativet med ett beskattat bidrag utan krav på begränsning av förvärvsarbete finns olika möjligheter. Beskattning kunde ske med lika stor andel hos vardera maken eller hos den make som har den lägsta eller högsta inkomsten. Eftersom vi bygger våra beräkningar på en bestämd resursram blir ersättningen före skatt högst i de alternativ där mest inkomstskatt går tillbaka till stat och kommun dvs. vid beskattning på den högsta inkomsten. Att makar skulle skatta för halva beloppet var vore ogynnsamt gentemot ensamföräldrar som ju inte skulle kunna dela upp beskattningen. Enligt vår mening vore det lämpligast att ett bidrag beskattades hos den make som har den lägsta inkomsten. Om man nämligen vill se bidraget som ett slags begränsad ersättning för utfört arbete skulle det sannolikt bli maken med den lägsta inkomsten — ofta kvinnan — som utförde den största delen av vårdarbetet. I räkneexemplen har vi därför antagit att bidraget beskattas hos maken med den lägsta inkomsten.

Av tabell 14.1 framgår att det finns ca 175 000 hushåll med yngsta barnet 1—2 år gammalt och ca 425 000 hushåll med yngsta barnet 1—6 år gammalt. Andelen familjer med yngsta barnet i dessa åldrar är högre i flerbarnsfamil—

Tabell 14.1 Hushåll med yngsta barnet i åldern 1—2 år och 1—6 år i procent av samtliga hushåll med barn under 18 år fördelade efter antal barn. 1981-12-31

Antal barn Samtliga Därav med yngsta barnet i åldern

hushåll

Antal 1—2 år 1—6 år

Antal Procent Antal Procent 1 504 856 69 864 13,8 144 545 28,6 2 468 814 71 101 15,2 196 595 41,9 3 129 333 26 763 20,7 67 098 51,9 4+ 25 868 7 164 27,7 15 978 61,1 Totalt 1 128 871 174 892 15,5 424 036 37,6

Källa: SOS. Folkmängden.

jerna. Det finns ca 190 000 barn 1—2 år gamla och ca 600 000 barn 1-6 år gamla.

14.4.2. Beskattat Vårdnadsstöd utan krav på begränsning av förvärvsarbete

Vi antar att ett Vårdnadsstöd skulle beskattas hos den make som har den lägsta inkomsten och att den genomsnittliga marginalskattesatsen är 35 %. Under dessa förutsättningar kan en resursram på 750 milj. kr. finansiera ett beskattat bidrag per barn och år på ca 6 100 kr. för alla l—Z-åringar eller ca 1 900 kr. för alla 1—6-åringar.

Hur stort nettotillskottet av ett beskattat bidrag skulle bli för hushållet beror på inkomstförhållandena i det enskilda fallet. I tabell 14.2 redovisas några exempel på nettotillskottet av ett bidrag för 1—2-åringar på 6 100 kr. per år som beskattas hos den make som har den lägsta inkomsten. Behållningens storlek beror på hur mycket skatten ökar och bostadsbidragen minskar vid olika inkomstförhållanden. Bostadsbidragsminskningen inträf- far i princip först två år efter det att vårdstödet erhållits. Vi har dock valt att ta med även bostadsbidragsminskningen i våra beräkningar. Skatteeffekten beror på marginalskatten och — i hemmamakefallen — på hur skattereduk- tionen för hemmamakar trappas av. När hemmamakereduktionen trappas av eller helt faller bort ökar skatten för maken med den högsta inkomsten. Om hushållet befinner sig i ett så lågt inkomstläge att bostadsbidrag utgår, innebär den beskattade ersättningen att bostadsbidraget minskar.

I de räkneexempel som redovisas varierar behållningen mellan ca 1 200 kr. (ca 20 %) och 4 400 kr. (ca 70 %) av det beskattade bidraget. Behållningen

. blir lägst ca 1 200 kr. i ensamboendefallet med en förvärvsinkomst på ca 77 000 kr. vilket motsvarar genomsnittslönen för en kvinnlig industriarbeta- re. I samboendefallet där ersättningen beskattas på ungefär samma inkomstnivå utgår inget bostadsbidrag vilket innebär att behållningen blir högre, ca 2 700 kr. Den renodlade Skatteeffekten äri stort densammai dessa båda exempel. Den familjetyp som i räkneexemplen får den största

Tabell 14.2 Behållning av ett på lägsta inkomsten beskattat bidrag!1 med 6 100 kr. per år och barn (1—2 år) i några hushåll med två barn. Kommunalskatt 30 kr. Kr./år. År 1982 Sammanräknad inkomst Förändring Behållning av (inkl. bidraget) ___—— bidraget Familjetyp Bostadsbidrag Skatt Gifta 85 500 . + 77 200+6 100 3 420 2 680 85 500 . 3 38 600+6100 ” 070 4 0 0 85 500 _ 6 100 980 +1 230 3 890 116 400 — + 2 6100 460 1 30 4 410 Ensamboende 77 200+6 100 —1 460 +3 420 1 220 38 600+6 100 — 450 +2 070 3 580

" Familjer med två barn varav ett i åldern 1—2 år.

Tabell 14.3 Sammanlagd nettoinkomst och behållning av ett beskattat bidrag med 6 100 kr. per år för 1—2-åringar i några typhushåll med två barn.” Kommunalskatt 30 kr. Kr./år. År 1982

Sammanräknad inkomst Nettoinkomstb Därav bidragb (inkl. bidraget) efter bidraget (netto) Familjetyp Gifta 85 500 77 200+6 100 106 900 2 680 85 500 38 600+6 100 86 400 4 030 85 500 6 100 60 000 3 890 116 400 6 100 69 300 4 410 Ensamboende 77 200+6 100 55 300 1 220 38 600+6 100 34 900 3 580

" Varav ett i åldern 1—2 år. '” Avrundade tal.

behållningen, ca 4400 kr. är gifta, med en inkomsttagare och som inte uppbär bostadsbidrag.

I tabell 14.3 redovisas hushållens sammanlagda nettoinkomst efter bidrag jämfört med hur mycket av bidraget som resp. familjetyp enligt dessa exempel får behålla. Avsikten med jämförelsen är att se om behållningen av

bidraget är högre vid lägre nettoinkomster. Bilden är ganska splittrad. Detta beror på marginaleffekterna. Marginaleffekterna är högst då bidraget beskattas på en inkomst som normalt förutsätter ett heltidsarbete eller då bidraget utgår i inkomstlägen där hushållet uppbär bostadsbidrag. Allra högst är marginaleffekterna när dessa två förhållanden uppträder samtidigt. Marginaleffekterna är lägst då den som bidraget beskattas hos inte har några andra inkomster och då hushållets inkomst samtidigt är så pass hygglig att bostadsbidrag inte utgår.

Som vi närmare redovisat i bl. a. kapitel 3 har familjer med många barn oftare bostadsbidrag. Dessutom är bidragsbeloppen högre i flerbarnsfamil- jerna vilket innebär att bostadsbidraget ligger kvar i högre inkomstlägen med åtföljande högre marginalskatt. I tabell 14.4 redovisas behållningen av ett beskattat bidrag på 6 100 kr. i olika stora familjer. Bostadsbidrag skulle utgå i flera av samboendefallen vilket minskar utbytet av det beskattade vårdnads- stödet även i dessa.

Tabell 14.4 Behållning i olika hushållstyper av ett på lägsta inkomsten beskattat bidrag med 6 100 kr. per barn (1—2 år) och år. Ett barn 1—2 år. Kommunalskatt 30 kr. Kr./år. År 1982 Sammanräknad inkomst Antal barn (inkl. bidraget) Familjetyp 1 2 3 4 Gifta 85 500 77 200 + 6 100 2 680 2 680 2 680 2 680 85 500 38 600+6 100 4 030 4 030 2 570 2 570 85 500 6 100 3 890 3 890 3 890 3 890 116 400 6 100 4 870 4 410 3 890 3 890 Ensamboende 77 200+6 100 1 220 1 220 1 220 1 220 38 600+6 100 3 580 3 580 3580 3 580

14.4.3. Utbyggnad av den särskilda föräldrapenningen

Vi har beräknat hur många ytterligare månader med särskild föräldrapen- ning enligt garantinivån, dvs. 37 kr. per dag, som skulle kunna rymmas inom resursramen 750 milj. kr. Föräldraförsäkringen finansieras till 15 % av staten och till 85 % med arbetsgivaravgifter. Vi har dock utgått ifrån att en eventuell utbyggnad i sin helhet skulle finansieras genom omfördelningar inom barnstödet. Att specialdestinera dessa tillkommande månader till barn ett och två år gamla skulle belasta föräldraförsäkringen med ytterligare regler, vilket vore olämpligt. Det är dock troligt att många skulle utnyttja försäkringen då barnet är i denna ålder. Eventuellt tillkommande månader borde utnyttjas enligt de regler som i övrigt gäller för den särskilda föräldrapenningen.

I räkneexemplet utgår vi från att den förälder som har lägst inkomst utnyttjar försäkringen, vilket även i detta fall antas ge en genomsnittlig marginalskattesats på 35 %. En omfördelning med 750 milj. kr. skulle kunna ge ytterligare 11 månader med särskild föräldrapenning med 37 kr. per dag.3 Dessa 11 månader skulle enligt nuvarande försäkringsregler kunna utnyttjas valfritt tills barnet fyllt åtta år eller avslutat sitt första skolår.

För samma familjetyper som i det föregående avsnittet har vi beräknat behållningen efter skatt av att under samma kalenderår ta ut 5 1/2 resp. 11 ersättningsmånader enligt garantinivån dvs. 6 100 resp. 12 200 kr. i beskattningsbar föräldrapenning. ( Tabellerna 14.5—6). Vi har liksom i föregående räkneexempel använt de genomsnittliga industriarbetarlönerna för män resp. kvinnor år 1982. För att särskild föräldrapenning skall kunna utgå i samboendefallet med två inkomster av heltidsarbete och i ensambo- endefallet med en heltidsinkomst har vi antagit att arbetstiden och därmed förvärvsinkomsten minskas med en fjärdedel under de månader som särskild föräldrapenning skulle utgå. (Enligt nuvarande regler kan särskild föräldra- penning endast utgå till förälder som arbetar högst 75 % av normal arbetstid.) I de övriga fallen har antagits att utnyttjande av föräldraförsäk- ringen inte påverkar omfattningen av föräldrarnas förvärvsarbete. När utnyttjandet av försäkringen inte kombineras med en minskning av förvärvsarbetet skulle — med de antaganden som vi gjort — behållningen av föräldrapenning naturligtvis bli lika stor som vid ett lika stort beskattat bidrag utan förvärvsvillkor. I de fall den förälder som uppbär föräldrapenning skulle minska sin arbetstid kan nettobehållningen av beskattat bidrag och bortfall av förvärvsinkomster bli negativ. Vårt exempel visar att en heltidsinkomst på

Tabell 14.5 Exempel på behållning av särskild föräldrapenning under 5 1/2 månader per år (6 100 kr.) beskaffad på lägsta inkomsten. Familjer med två barn. Kommunal- skatt 30 kr. Kr./år. År 1982

Sammanräknad inkomst Disponibel inkomst” före bidraget" Familjetyp Utan Med Differens bidraget" bidraget" Gifta 85 500 77 2006 110 180 108 980 —1 200 85 500 38 600 88 410 92 440 4 030 (85 500 67 880 71 770 3 890 316 400 71 350 76 220 4 870 Ensamboende 77 2000 80 790 80 260 — 530 38 600 63 980 67 560 3 580

3 95 000 barn per årskull. " 6 100 kr. i särskild föräldrapenning. En månad kostar brutto " Inkl. barnbidrag, bostadsbidrag och bidragsförskott. Avrundade tal. 95 000x30X37 kr. = CInkomsten minskad till 75 % under 51/2 månader då särskild föräldrapenning 105 450 000 kr. utgår.

Tabell 14.6 Exempel på behållning av särskild föräldrapenning under 11 månader (12 200 kr.) beskattad på lägsta inkomsten. Familjer med två barn. Kommunalskatt 30 kr. Kr./år. År 1982

Sammanräknad inkomst Disponibel inkomstb före bidraget" Familjetyp Utan Med Differens bidraget" bidrageta Gifta 85 500 77 2005 110 180 107 760 —2 420 85 500 38 600 88 410 96 440 +8 030 35 500 67 880 75 320 +7 440 516 400 71 350 80 410 +9 060 Ensamboende 77 200!" 80 790 79 390 -1 400 38 600 63 980 70 730 +6 750

" 12 200 kr. i särskild föräldrapenning. b Inkl. barnbidrag, bostadsbidrag och bidragsförskott. Avrundade tal. ( Inkomsten minskad till 75 % under 11 månader då särskild föräldrapenning utgår.

77 000 kr. är för hög för att den särskilda föräldrapenningen skall kompensera den lägre förvärvsinkomsten som den kortare arbetstiden leder till.

Om man har en taxerad inkomst på ca 55 000 kr. av ett heltidsarbete och minskar sin arbetstid till 75 % av normal tid räcker garantinivån 37 kr. per dag för att täcka inkomstbortfallet.

Denna typ av beskattat Vårdnadsstöd har som framgår av tabellerna 14.5—6 samma typ av marginaleffekter som det beskattade bidraget utan förvärvs- villkor.

14.4.4. Obeskattat Vårdnadsstöd utan krav på begränsning av förvärvsarbete

En resursram på 750 milj. kr. skulle kunna finansiera ett Obeskattat årligt bidrag på ca 4 000 kr. för alla barn 1—2 år gamla resp. ca 1 300 kr. för alla I—6-åringar.

Ett Obeskattat bidrag skulle utgå med samma belopp i alla familjer med barn i bidragsberättigande ålder. Hushållens behållning av bidraget skulle inte påverkas av några marginaleffekter på grund av skatter, avgifter och

; inkomstprövade bidrag. En tröskeleffekt skulle uppkomma, då barnet fyller tre år och stödet upphör.

Av de tre stödtyper som vi belyst med hjälp av räkneexempel är ett Obeskattat bidrag — som för att utnyttjas inte förutsätter att någon förälder helt eller delvis inte förvärvsarbetar — den stödform som skulle vara enklast

och billigast att administrera. Till sin konstruktion skulle ett Obeskattat Vårdnadsstöd utan förvärvsvillkor likna det allmänna barnbidraget; det skulle betalas ut med samma belopp för alla barn i viss ålder.

Vi nämnde tidigare att som motiv för ett kontant Vårdnadsstöd skulle kunna anföras att även familjer som inte har kommunal barnomsorg skulle få ett stöd för vård av små barn. Med denna utgångspunkt skulle man kunna hävda att det vore önskvärt om kontantstödet inte berörde de barn som hade plats inom kommunernas barnomsorg. Det skulle bli administrativt för krångligt att låta stödet utgå enbart till barn utanför den kommunala barnomsorgen. Ett eventuellt Obeskattat kontantstöd borde betalas ut för alla barn i en viss ålder. För att ett dubbelt vårdstöd inte skulle utgå för barn i kommunal omsorg får andra lösningar sökas. Om kontantstödet skulle bestå av ett belopp som vore lika stort för alla barn i en viss ålder, skulle man t. ex. kunna överväga att låta bidraget påverka barnomsorgstaxorna. Taxorna för barn i bidragsberättigad ålder skulle t. ex. kunna höjas med ett belopp motsvarande nivån på bidraget.

Enligt SCB:s barnomsorgsundersökning år 1980 hade 23 % av 0—2- åringarna plats i den kommunala barnomsorgen. Sannolikt har en mindre andel av barn under ett år kommunal barnomsorg. Om vi räknar bort 75 % av en årskull, dvs. i princip barn under nio månader, kan man uppskatta att ungefär 30 % av barn mellan nio månader och två år hade kommunal barnomsorg. Under antagandet att 30 % av barnen har kommunal barnom- sorg, skulle ett Obeskattat vårdstöd på 4 000 kr. per barn kosta ca 525 milj. kr. istället för 750 milj. kr. Alternativt skulle 750 milj. kr. räcka till ett bidrag på ca 5 600 kr. per barn.

14.5. Slutsatser

Utformningen av ett stöd till föräldrar för vård av små barn är helt avhängig av motiven bakom en sådan reform. Vi har i detta kapitel diskuterat hur olika syften hänger samman med olika sätt att utforma en sådan ersättning.

En central fråga är om ett eventuellt ekonomiskt stöd för vård av egna barn borde vara beskattat eller Obeskattat. Vi kan konstatera att genom en beskattning blir det svårare att bedöma de fördelningsmässiga effekterna. Detta beror företrädesvis på skattesystemet. Till detta kommer att en beskattad förmån kan påverka hushållets möjligheter att få bostadsbidrag. Hushållets behållning av ett beskattat bidrag bestäms av de sammanlagda effekterna av ökad skatt och bortfallande bidrag. Familjer med inkomstprö- vade bidrag och familjer där den inkomsttagare som bidraget beskattas hos har en förhållandevis hög marginalskatt, skulle få behålla minst av ett beskattat bidrag. Flerbarnsfamiljer t. ex. har ofta bostadsbidrag. Detta gäller också ensamboende med barn, där ett bidrag oftare än i samboende- hushållen skulle beskattas på toppen av en förvärvsinkomst. Ensamboende med barn har emellertid i genomsnitt äldre barn än samboende. Ett särskilt bidrag för vård av små barn skulle därför få en begränsad betydelse för denna grupp. När barnen är små bor föräldrarna i regel tillsammans.

Mot denna bakgrund anser vi att ett beskattat stöd endast bör övervägas i kombination med att stödet begränsas till föräldrar som helt eller delvis

avstår från att förvärvsarbeta för att vårda egna barn. Ersättning skulle då främst motiveras av att man önskar ge småbarnsföräldrar mer tid tillsammans med sina barn och att man anser att samhället genom en sådan ersättning tillerkänner vården av egna barn ett berättigat värde. Föräldraförsäkringen är en form av beskattat stöd för vård av egna barn.

Om det främsta syftet med en eventuell ersättning vore av annat slag t. ex. att öka den ekonomiska likställigheten mellan småbarnsfamiljer och övriga barnfamiljer eller mellan familjer som utnyttjar resp. inte utnyttjar den kommunala barnomsorgen bör enligt vår mening i första hand övervägas någon form av Obeskattat Vårdnadsstöd utan förvärvsvillkor.

De exempel på omfördelningar inom barnstödet som redovisas i nästa kapitel omfattar dels ett Obeskattat vårdnadsbidrag utan krav på att föräldrarna avstår från att förvärvsarbeta, dels en utbyggnad av föräldraför- säkringen med ersättning enligt den s. k. garantinivån.

'l ...,: fw

" .ll ” ' |" i 'i 'i

..'m.» ...,". %— dra.-"" vid? ” L.>”'.*l. _", [ljuga-lll Fl,” ”i?! .!” w lil" it:-IE _ 5:* ' ». .

ut:-fn -

BH |l— A'-

15. Omfördelningar inom barnstödet

15.1. Kapitlets innehåll

I detta kapitel knyter vi an till slutsatserna av analyserna i föregående kapitel och redovisar våra överväganden om de olika delarna i det ekonomiska stödet till barnfamiljerna. Vi behandlar de familjepolitiskt motiverade Skattelättnaderna, existensminimireglerna, barnbidraget med flerbarnstill- lägget, bostadsbidraget och livsmedelssubventionerna. Vår diskussion om stödet för vård av små barn redovisas för sigi närmast föregående kapitel 14. Det finns dock med bland de räkneexempel på omfördelningar inom barnstödet som presenteras i det nu aktuella kapitlet. Vi lämnar inga direkta förslag till omfördelningar. I stället redovisar vi vår allmänna syn på hur förändringar av det ekonomiska barnstödet bör inriktas.

15.2. Skattesystemet och barnfamiljerna

15.2.1. Allmänna överväganden

Vi har analyserat nuvarande skattesystem ur barnfamiljernas synvinkel. I kapitel 5 har vi visat de samlade effekterna av skatter och bidrag. Förvärvsavdraget och skattereduktionerna för hemmamakar resp. ensam- stående med barn har vi granskat i kapitel 6, som inleds med en kortare historik över familjebeskattningen. Skattesystemets betydelse för flerbarns- familjerna belyses särskilt i kapitel 9. I kapitel 11 har vi slutligen behandlat nuvarande skatteförmåner ur den aspekten att de skulle utgöra en skattelättnad för vårdkostnader i småbarnsfamiljer.

Nuvarande princip: barnstöd genom bidrag och offentlig service, inte genom skattesystemet

Under efterkrigstiden har stödet till barnfamiljerna i allt mindre omfattning kommit att ske genom skattesystemet och i allt större omfattning genom bidrag och utbyggd service. Generella skattelättnader med ett konsumtions- stödjande syfte är ett alternativ till det allmänna barnbidraget. När detta infördes i slutet av 1940-talet togs också det dåvarande barnavdraget bort. Skattelättnader för vårdkostnader kan också vara alternativ eller komple- ment till andra sätt att stödja familjer med småbarn.

1 Källa: HINK —80.

Nuvarande familjepolitiskt motiverade skattelättnader kan till stor del ses som kvarlevor från en gången tid. Det finns i princip två vägar att gå; att fullfölja pågående utveckling genom att ta bort Skattelättnaderna och utöka bidrag och service eller att ändra kurs och bygga ut stödet till barnfamiljerna inom Skattesystemets ram. Våra direktiv ger oss inga möjligheter att överväga en familjebeskattning som beaktar barnfamiljernas försörjnings- börda i större utsträckning än nu.

Vi utgår i våra fortsatta resonemang från att principerna i familjebeskatt- ningen är oförändrade.

Inkomsterna beskattas med liten hänsyn till försörjningsbördan

Vi kan sammanfattningsvis konstatera att inkomsterna beskattas med mycket liten hänsyn till hur stor inkomsttagarens försörjningsbörda är. Detta gäller samboende föräldrari högre grad än ensamboende. Det gäller också flerbarnsfamiljeri högre grad än enbarnsfamiljer. Samboende med barn får göra förvärvsavdrag eller hemmamakereduktion medan ensamstående både har förvärvsavdrag och skattereduktion. Vidare har antalet barn ingen betydelse för storleken på dessa skattelättnader, vilket är förklaringen till att Skattelättnaderna relativt sett har mindre betydelse för familjer med flera barn än för dem ett barn. Till detta kommer att avdragsbeloppen varit oförändrade sedan särbeskattningen av förvärvsinkomster infördes i början av 1970-talet och därmed har de minskat i betydelse. Barnfamiljerna beskattas således i stort sett lika kraftigt som familjer utan barn.

Hur inkomsterna fördelas inom hushållet påverkar hushållets nettoinkomst

Skälet till att inkomsterna beskattas med mycket liten hänsyn till hur många som skall leva på inkomsten är att Sverige sedan år 1971 har en individuell beskattning av förvärvsinkomster. Genom att skatten tas ut progressivt innebär detta att en viss hushållsinkomst beskattas hårdare om den förvärvas av en person än av två. Samboende, men naturligtvis inte ensamboende, kan i princip anpassa sina förvärvsförhållanden till dessa skatteregler. Ser vi till verkligheten är det så att samboende föräldrar i regel förvärvsarbetar båda två, fadern på heltid och modern på deltid och modern i regel till lägre lön än fadern. I normalfallet har föräldrarna således inte lika stora inkomster vilket skulle vara förmånligast från skattesynpunkt. Många andra faktorer än skattesystemet påverkar föräldrarnas förvärvsarbete såsom antalet barn, utbildning, attityder m. m.

Den skatteomläggning som sker under åren 1983—1985 är givetvis betydelsefull för barnfamiljernas ekonomi. Skatteomläggningen innehåller dock inga moment som är riktade till barnfamiljerna. Inkomstökningar, som ju känns särskilt angelägna när barnantalet ökar och barnen kommer upp i tonåren, kommer normalt att beskattas lindrigare. En mindre progressiv beskattning kommer att innebära att det inte spelar lika stor roll som nu för ett hushålls inkomst efter skatt hur bruttoinkomsten fördelar sig på makarna. Av barnfamiljerna bor ca 55 %1 (ca 63 % av alla barn under 18 år) i eget hem. Dessa kommer att beröras av förändringarna när det gäller avdrag för räntekostnader för eget hem.

Förändringar i framtiden

Man kan överväga om det vore lämpligt att slopa de familjepolitiskt motiverade skattlättnaderna i samband med Skatteomläggningen. En sådan åtgärd skulle också innebära vissa förenklingar i taxeringsarbetet. De frigjorda resurserna måste då återföras till barnfamiljerna genom utökade bidrag och utbyggd offentlig service.

Som vi nämnt tidigare bör man vid en bedömning av skattereduktionen för ensamstående med barn även beakta undershållsavdraget som tillkommer den underhållsskyldige föräldern. Ensamförälderkommittén behandlar des- sa skatteförmåner. Våra överväganden avser därför enbart förvärvsavdraget och hemmamakereduktionen. Förvärvsavdraget berör både samboende och ensamboende. Hemmamakereduktionen berör enbart samboende, men är delvis utformad på samma sätt som skattereduktionen för ensamstående och har också delvis samma motiv som denna. Från principiella synpunkter skulle det dock inte möta något hinder att isolerat förändra eller ta bort hemmamakereduktionen.

15.2.2. Förvärvsavdraget

I över 60 år har förvärvsavdraget i varierande utformning funnits i den svenska skattelagstiftningen. Sin nuvarande utformning fick förvärvsavdra- get i början av 1970-talet.

För- och nackdelar med förvärvsavdraget

Av skäl som närmare framgår av vår analys i avsnitten 6.2 och 11.5 anser vi att förvärvsavdraget befrämjar förvärvsarbete genom att det bidrar till att täcka de högre omkostnader som kan förorsakas av förvärvsarbetet. Åldersgrän— sen är dock så hög som 16 år och fullt avdrag får göras redan vid en mycket låg inkomst. Detta leder till att avdraget medges även i barnfamiljer som inte har några egentliga utgifter för barntillsyn. Avdraget är således inte kopplat till de tillsynsutgifter som förekommer. Enligt vår mening fungerar förvärvsav- draget därför främst som ett allmänt stöd för alla barnfamiljer utom där en förälder är hemarbetande och saknar inkomst. De senare familjerna har hemmamakereduktion.

En familjs barnkostnader varierar dock med barnens antal och ålder, vilket förvärvsavdraget inte gör.

J ämställdhetskommittén har i sitt betänkande Förvärvsarbete och föräld- raskap (SOU 1982:18) tagit upp vissa jämställdhetsaspekter på familjebe- skattningen och därvid bl. a. hänvisat till familjeekonomiska kommittén. Enligt jämställdhetskommittén är skattepolitiken ett viktigt medel att utnyttjai strävan att uppnå ett mera ekonomiskt jämställt förhållande mellan samlevande kvinnor och män. Kommittén anför att det nuvarande förvärvs- avdraget, som ger full effekt vid en inkomst av 8 000 kr. per år, inte har följt löneutvecklingen och därför inte längre i sig stimulerar till en mera fast anknytning till arbetsmarknaden. Detta konstaterande går i samma riktning som vår uppfattning att förvärvsavdraget numera främst fungerar som ett allmänt stöd till de barnfamiljer där båda föräldrarna har förvärvsinkoms- ter.

2 Källa: Riksskattever- kets deklarationsunder- sökning avseende 1981

års taxering.

Förvärvsavdraget har både fördelar och nackdelar ur fördelningspolitisk synvinkel.

Enligt riksrevisionsverkets taxeringstatistiska undersökningar ökar den genomsnittliga skattesubventionen på grund av förvärvsavdraget med stigande taxerad inkomst både i hushåll med ensamstående och samtaxerade föräldrar. (Se tabellerna 6.4—5). Den genomsnittliga skattesubventionen är högre för ensamstående än för samtaxerade föräldrar vilket beror på att ensamstående i genomsnitt har högre inkomst än den av två samboende föräldrar som har den lägsta inkomsten. De skillnader i skattelättnad som beror på att marginalskatten är högre i högre inkomstlägen kommer att minska genom den skatteomläggning som genomförs åren 1983 till 1985.

Förvärvsavdraget påverkar också bostadsbidraget. Genom förvärvsavdra- get blir den taxerade inkomsten lägre, vilket ökar möjligheterna till bostadsbidrag. Detta beror på att den taxerade inkomsten ligger till grund för den bostadsbidragsgrundande inkomsten.

Trots att reglerna inte är komplicerade blev nästan 15 % av avdragsfallen föremål för åtgärder från taxeringsmyndigheternas sida vid 1981 års taxering. Förvärvsavdraget var nummer sju bland de femton vanligaste åtgärdspunk- terna. Till de vanligaste felen hörde att inkomsttagaren glömt avdraget.2 Om förvärvsavdraget slopades skulle antalet preliminärskattekolumner minska från fyra till två. Om även skattereduktionerna för hemmamakar resp. ensamstående med barn slopades skulle det endast behövas en kolumn.

Olika sätt att förändra förvärvsavdraget

I sitt slutbetänkande år 1977 (SOU 1977:91) anförde 1972 års skatteutred- ning att förvärvsavdraget delvis hade ställning av omkostnadsavdrag. Utredningen ansåg därför att förvärvsavdraget inte stod helt i strid med utredningens uppfattning att samhällets stöd till barnfamiljerna borde lämnas på det sociala området och inte genom åtgärder vid beskattningen. Skatteutredningen lämnade inga förslag om förvärvsavdraget.

Vi anser att förvärvsavdraget i sin nuvarande utformning inte på ett tillräckligt effektivt sätt fyller något av de två huvudsyften, omkostnadsav- drag för barntillsyn eller allmänt stöd, som kan knytas till avdraget. Enligt vår uppfattning finns det två sätt att åtgärda detta. Om man anser att förvärvsavdraget bör vara ett avdrag för barntillsynskostnader bör avdrags- bestämmelserna anpassas till detta syfte. Önskar man inte betrakta förvärvsavdraget som ett omkostnadsavdrag för barntillsynsutgifter utan som ett allmänt syftande barnstöd ligger det närmast till hands att slopa avdraget och t. ex. höja det allmänna barnbidraget.

För att förvärvsavdraget skall kunna fungera bättre som ett omkostnads- avdrag måste bestämmelserna ändras så att avdrag medges endast i de fall tillsynsutgifter i vart fall sannolikt föreligger. Åldersgränsen måste sättas lägre än 16 år och inkomsten för fullt avdrag höjas. Flera åldergränser kan övervägas. Åldergränsen kan t. ex. knytas till socialtjänstlagens bestämmel- ser om kommunernas skyldighet att ordna förskole- och fritidshemsverksam- het för barn under 13 år. En alternativ åldersgräns finns i föräldraledighets- lagen och lagen om föräldraförsäkringen, som reglerar förmåner för föräldrar med barn under åtta år eller som inte avslutat sitt första skolår.

Olika motiv för lägre åldersgränser har vi redovisat i kapitel 14 där vi diskuterar ekonomiskt stöd för vård av små barn. Vad gäller inkomsten för fullt avdrag bör den ligga på en nivå som motsvarar normal eller låg lön från förvärvsarbete på minst halvtid.

Om procentsatsen sänktes från 25 % till 10 % av inkomsten skulle fullt förvärvsavdrag erhållas vid en inkomst på 20 000 kr. om avdragsbeloppet behålls vid 2 000 kr. Vid denna inkomstnivå bör det vanligen förekomma tillsynsutgifter även om nivån ligger lägre än vad en låginkomsttagare normalt kan antas tjäna på ett halvtidsarbete. Om dessutom åldersgränsen sänktes från 16 till 13 år skulle åtgärderna tillsammans frigöra ca 200 milj. kr. Av dessa 200 milj. kr. skulle ca 35 milj. kr. avse ensamstående med barn. De mindre progressiva skatteskalor som skall gälla fr. o. m. är 1983 påverkar givetvis det skattebortfall som förorsakas av förvärvsavdraget. Detta försvårar bedömningen av hur stora belopp som kan frigöras genom ändringar av förvärvsavdraget.

Slutsatser om förändringar av förvärvsavdraget

I föregående kapitel har vi redovisat en diskussion om skattelättnader för barntillsynskostnader. Vi anförde där att överväganden om sådana skatte- förmåner skulle höra hemma i en allmän översyn av hela familjebeskatt- ningen.

Att på det begränsade sätt som diskuteras ovan anpassa förvärvsavdraget så att det bättre skulle tillgodose syftet att vara ett omkostnadsavdrag för barntillsynsutgifter, men utan att samtidigt höja avdragsbeloppet, kan ses som ett steg i riktning mot att avskaffa avdraget.

Enligt vår mening fungerar förvärvsavdraget främst som ett allmänt stöd. Skattelättnaden på grund av förvärvsavdraget är numera liten. Enligt våra direktiv skall vi visa effekterna av att slopa förvärvsavdraget och hemma- makereduktionen och fördela om resurserna till direkta bidrag. Av dessa skäl belyser vi med hjälp av räkneexempel endast effekterna av att slopa hela förvärvsavdraget. Denna åtgärd kan beräknas öka skatteinkomsterna för staten och kommunerna med ca 750 milj. kr. (samma belopp år 1982 och 1983). Vi förutsätter att de ökade skatteinkomsterna i sin helhet tillförs staten.

15.2.3. Skattereduktionen för hemmamakar

Motivet till att hemmamakereduktionen infördes år 1971 var att omvårdna- den om barn och anhöriga eller brist på arbetstillfällen kunde hindra båda makarna att förvärvsarbeta. Man ansåg att övergången till särbeskattning borde underlättas för dessa familjer medan utbyggnaden pågick inom de arbetsmarknads- och socialpolitiska områdena. Hemmamakereduktionen kunde också ses som en ersättning för att den ene maken inte längre tillgodofördes det ortsavdrag som den andre maken inte kunde utnyttja.

För- och nackdelar med hemmamakereduktionen

Bakom skattereduktionen för hemmamakar ligger som framgår i tidigare avsnitt (6.3 och 11.5) inga motiv som anger att reduktionen skall vara ett stöd

enbart till barnfamiljerna. För de barnfamiljer där den ene föräldern är hemarbetande och saknar inkomst kan dock hemmamakereduktionen anses ha motsvarande betydelse som förvärvsavdraget har för de familjer där båda föräldrarna förvärvsarbetar.

Hemmamakereduktionen har liknande svagheter som förvärvsavdraget när det gäller barnantal och barnens ålder. Detta är självklart eftersom reduktionen bestäms av om det finns en hemmamake, inte om det finns barn.

Om den hemarbetande maken får inkomst uppkommer vidare en sambeskattningseffekt på de första 6 000 kr. av den hemarbetande makens inkomst. Denna effekt uppträder exempelvis då en hemarbetande förälder utan inkomst får föräldrapenning. Utöver denna sambeskattningseffekt påverkas utbytet av hemmamakeavdraget, till skillnad från vad som gäller förvärvsavdraget, inte av marginalskatt och bostadsbidrag. Detta beror på att hemmamakereduktionen är ett avdrag på skatten.

Från skatteadministrativ synpunkt är ett avdrag på skatten (hemmamake— reduktionen) enklare att hantera än ett avdrag på inkomsten (förvärvsav- draget).

Vi anser att hemmamakereduktionen, liksom förvärvsavdraget, är ett dåligt riktat stöd för vård av små barn. Hemmamakereduktionen är heller inte avsedd att vara ett sådant stöd. I flerbarnsfamiljerna är det vanligare att en förälder är hemarbetande, varför man kan säga att denna skatteförmån oftare kan utnyttjas av barnfamiljer som har många barn än av dem som har få. Enligt FoB —80 var det 23 % bland samboende kvinnor med barn under 16 år som inte förvärvsarbetade. Bland samboende kvinnor med tre barn var det 35 % och bland dem med fyra eller fler barn 48 % (ca 9 000) som inte förvärvsarbetade. Antalet familjer med tre eller fler barn utgör dock endast ca 14 % av det totala antalet barnfamiljer.

Olika sätt att förändra hemmamakereduktionen

1972 års skatteutredning ansåg att hemmamakereduktionen borde avskaffas av principiella skäl. Utredningen ansåg att en gift inkomsttagare med hemmamake utan barn där hemmamaken på grund av egna önskemål föredrog att inte förvärvsarbeta, inte skulle subventioneras via inkomstbe- skattningen eller på annat sätt. Vid arbetsbrist borde arbetsmarknadspoli- tiska åtgärder sättas in. Utredningen ansåg dock att de arbetsmarknadspo- litiska åtgärder som då — år 1977 — stod till buds inte var tillräckliga för de äldre hemmamakar som företrädesvis skulle drabbas om reduktionen togs bort. Likaså ansåg utredningen att bristen på barntillsyn var sådan att män ga hemmamakar inte kunde välja mellan hemarbete och förvärvsarbete. Av dessa skäl avstod utredningen från att föreslå en ändring.

Även jämställdhetskommittén har — dock mycket kortfattat — berört hemmamakereduktionen i betänkandet Förvärvsarbete och föräldraskap. Kommittén anser att tiden nu är inne att avveckla skattereduktionen för hemarbetande make. Enligt kommittén har denna skattelindring ”en återhållande effekt på mannens intresse för att samlevande kvinna skall börja arbeta”. Enligt vår mening är denna skattelättnad så liten i jämförelse med vad förvärvsinkomsten från ett arbete på halvtid eller mer skulle inbringa att

den numera borde ha en mycket ringa inverkan på om en samboende kvinna förvärvsarbetar eller ej.

Antalet kvinnor som förvärvsarbetar ökar. Barnomsorgen håller på att byggas ut även om ökningstakten mattats av. De berörda äldre hemmama- karna minskar i antal i takt med att de får egen pension. Frågan är om förhållandena i dag har blivit så mycket bättre att tiden är mogen för att slopa hemmamakereduktionen.

Skattereduktionen utgör numera ett begränsat ekonomiskt stöd på högst 1 800 kr. per år. För att ha samma köpkraft år 1982 som då det infördes skulle beloppet vara ca 4 900 kr.

Om skatteförmånen togs bort skulle barnfamiljerna kunna kompenseras på ett sätt som vore bättre anpassat till barnkostnaderna. Hushåll med hemmamake utan barn har en — jämfört med barnfamiljerna — liten försörjningsbörda. Genom det pensionssystem som finns kan flertalet av dessa hushåll på grund av hemmamakens ålder inom en inte alltför lång tid räkna med bättre ekonomiska villkor. Att slopa hemmamakereduktionen skulle göra det möjligt att fördela om resurser från hushåll utan barn till hushåll med barn.

Vi har diskuterat följande förändringar: att slopa hemmamakereduktio- nen utom för äldre hemmafruar eller att begränsa reduktionen till familjer med barn i en ålder som kräver tillsyn. Eventuellt skulle åtgärderna kunna kombineras så att reduktionen slopades utom för äldre hemmamakar och familjer med yngre barn.

Hemmamakereduktionen skulle således i princip kunna slopas, men kvarstå under en övergångstid för hemmamakar över en viss ålder. Motivet skulle vara att det fortfarande funnes behov av särskilda åtgärder för de äldre hemmamakarna, samtidigt som resurser skulle kunna fördelas om till barnfamiljerna på ett sätt som bättre svarade mot dessas behov. En övergångsåtgärd av detta slag vore givetvis föga önskvärd från administrativ synpunkt. Särskilt olyckligt måste det anses vara om övergångsbestämmelser skulle kvarstå även sedan de blivit tillämpliga på ett mycket litet antal fall. Om hemmamakereduktionen t. ex. skulle få stå kvar för hemmamakar födda år 1930, vilket ungefär motsvarar familjebildning under 1950-talet, skulle ett mindre antal fall finnas kvar under i vart fall ca 10 år, enstaka fall betydligt längre. Detta vore knappast godtagbart. Om det skulle anses nödvändigt med övergångsbestämmelser av denna art borde de utformas så att tiden för det slutliga upphörandet låg 65 år efter det valda födelseåret på de hemmamakar som skulle grunda rätt till reduktionen. Skattereduktionen skulle då avlösas av folkpensionen i takt med att hemmamakarna blev 65 år. Att slopa denna skattelättnad utom för de äldre hemmamakarna skulle år 1980 ha frigjort ca 230 milj. kr. att fördelas om bland barnfamiljerna på ett annat sätt.

En annan ändring skulle kunna vara att begränsa skattereduktionen till familjer med barn som kräver tillsyn t. ex. barn som inte fyllt 13 år. Under antagandet att 80 % av de barnfamiljer som har hemmamakereduktion har barn under 13 år skulle denna ändring ökat skatteinkomsterna med ca 190 milj. kr. (år 1980). Ökningen tillfaller helt staten.

Slutsatser om förändringar av hemmamakereduktionen

Vi ställer oss mycket tveksamma till att belasta skattesystemet med övergångsbestämmelser av den art det skulle krävas för att under viss tid bibehålla hemmamakereduktionen för äldre hemmamakar. Om det inte är oundgängligen nödvändigt bör man avstå från sådana lösningar. Även andra faktorer än de vi har att bedöma kan dock inverka på de eventuellt särskilda behov som denna grupp kan ha.

Av samma skäl som vi tidigare anfört beträffande förvärvsavdraget ser vi heller ingen anledning att i detta sammanhang närmare belysa sådana ändringar som innebär att hemmamakereduktionen skulle göras om till ett Vårdnadsstöd för familjer med yngre barn.

I våra räkneexempel belyser vi därför enbart omfördelningar som innebär att skattereduktionen tas bort i sin helhet. Bakom en sådan åtgärd skulle ligga åsikten att de motiv som gällde då hemmamakeavdraget infördes numera inte är lika starka som då. Vidare skulle reduktionens minskande betydelse för familjeekonomin beaktas. Åtgärden skulle göra det möjligt att även fördela om resurser från ickebarn— till barnfamiljer. Att ta bort reduktionen kan beräknas öka skatteinkomsterna med ungefär 300 milj. kr. (samma belopp år 1982 och år 1983). Ökningen tillfaller helt staten.

15.2.4. Existensminimireglerna

I kapitel 4 och 8 har vi berört möjligheterna för inkomsttagare med stor försörjningsbörda att få skatten — den preliminära och den slutliga — nedsatt enligt existensminimireglerna. En beskrivning av dessa tämligen komplice- rade regler finns i bilaga A, avsnitt 2.1.5.

Vi konstaterar i kapitel 8 att existensminimireglerna sannolikt utnyttjas i liten men möjligen ökande omfattning. Så länge en inkomsttagare eller en familj ligger under existensminimum kommer varje inkomstökning i sin helhet att gå till skatt eftersom nedsättningen av skatten minskar i samma mån. Bl. a. på grund av dessa marginaleffekter på 100 % är denna möjlighet att minska skatten inte lämplig som ett mera varaktigt stöd i familjer med stor försörjningsbörda.

Vid riksrevisionsverket pågår f. n. en granskning av samhällets system för ekonomisk minimistandard. Enligt preliminära uppgifter från denna gransk- ning fattades inkomståret 1981 ca 1 750 beslut om nedsättning av preliminär skatt enligt existensminimireglerna. Dessa beslut rörde ca 1500 hushåll. Huvuddelen av fallen torde fått skatten nedsatt på grund av stor försörj- ningsbörda.

Otillräcklig kunskap

Det finns ingen löpande statistik över hur många som får den preliminära skatten nedsatt, och hur nedsättningen följs upp vid taxeringen. Flera grunder för skattenedsättning finns, varav stor försörjningsbörda är en. Någon löpande statistik över hur ofta de olika grunderna tillämpas finns inte heller.

Kunskapen är också dålig om hur den ekonomiska situationen närmare ser ut för de inkomsttagare som får skatten nedsatt. Skatten kan nämligen inte

sättas ner enbart på grund av att inkomsten är låg och att det finns många barn. Bestämmelserna innebär, som vi även berört i kapitel 8, att en bedömning av de närmare omständigheter som kan berättiga till skattelind— ring måste göras i varje enskilt fall.

Skattelättnaden medges exempelvis inte om en av två samboende frivilligt avstår från att förvärvsarbeta. Något förvärvshinder måste finnas, t. ex. att barntillsynen inte kan ordnas eller att det inte finns ett lämpligt förvärvsar- bete. I fråga om ägd bostad godtas i princip endast ”en mindre bostad av enklaste beskaffenhet”. Bostadsförhållandena och i vissa fall alternativ till att förändra dessa behöver också granskas. Man kan fråga sig vilka resurser i fråga om tid och kompetens som finns på skattemyndigheterna för att göra dylika bedömningar av inkomsttagarnas hela ekonomiska situation.

Individuella bedömningar av familjers ekonomiska förhållanden görs även av de sociala myndigheter som handlägger socialbidragsärenden. För att mera fullständigt få en uppfattning om hur existensminimireglerna används behöver man veta vilka kopplingar som finns till socialbidrag och hur samverkan sker mellan de lokala skattemyndigheterna och de sociala myndigheterna i kommunerna.

Metoden att beräkna existensminimum

Metoden att beräkna existensminimum har vi delvis berört i kapitel 4 där vi behandlar olika mått på nödvändiga eller skäliga levnadskostnader i syfte att hitta ett analysmått att användas vid bedömning av den ekonomiska bärkraften i olika typhushåll. Vi fann bl. a. att existensminimum ligger under konsumentverkets beräkningar av hushållskostnader och att skillnaderna var större i typhushåll med äldre barn än med yngre. Skillnaderna var också större då båda föräldrarna förvärvsarbetade än då en förälder var hemarbe- tande. Våra beräkningar i kapitel 4 (tabell 4.7) utgår från normalbeloppen. Enligt gällande regler kan avvikelser medges uppåt eller nedåt. I nämnda beräkningar behandlade vi inte barnbidraget (med flerbarnstillägg) enligt gällande regler för existensminimum.

Vi har inga principiella invändningar mot att existensminimum allmänt ligger på en lägre nivå än konsumentverkets beräkningar över hushållskost— nader. Detta kan godtas om existensminimum skall anses vara en minimi- standard vilket konsumentverkets beräkningar inte är. Konsumentverkets beräkningar får främst anses representera en rimlig standard vad gäller de varor och tjänster som ingår. Enligt socialtjänstlagen skall socialbidrag numera möjliggöra en levnadsstandard på ”skälig nivå”. Vi anser att kostnadsskillnader beroende på barns ålder är så väsentliga att de bör beaktas då en familjs existensminimum bestäms. Det finns förebilder för detta i socialbidragsnormerna. En dylik anpassning av existensminimum till faktiska förhållanden kan inte försvåra handläggningen i nämnvärd omfatt- ning.

Vi har invändningar mot hur barnbidraget med flerbarnstillägget behand- las. Normalbeloppen har ursprungligen bestämts med hänsyn till att allmänt barnbidrag utgår med samma belopp för alla barn och enligt praxis i huvudsak följer prisutvecklingen. Barnbidraget tas därför inte upp som inkomst. Om barnbidragets reala värde inte ändras fungerar denna

beräkningsmetod. Men om barnbidragets köpkraft ändras väsentligt måste det anses olämpligt att detta ligger utanför bedömningen av möjligheterna att få skatten nedsatt på grund av stor försörjningsbörda. En höjning av barnbidraget (inkl. flerbarnstillägget) påverkar enligt gällande regler inte de inkomster som anses nödvändiga för att en familj skall klara sina utgiftsbehov. Införandet av flerbarnstillägget har dessutom ändrat förutsätt- ningarna för gällande beräkningsmetod. I familjer med tre barn eller fler utgår barnbidraget inkl. flerbarnstillägget i genomsnitt inte med samma belopp per barn. Beloppet utslaget per barn ökar med antalet barn. Vi anser att denna förstärkning av stödet till flerbarnsfamiljerna måste beaktas vid beräkning av existensminimum. Enligt vår mening bör därför normalbelop- pen höjas och barnbidraget med flerbarnstillägget tas upp som inkomst.

Beslut om existensminimum bör enligt riksskatteverkets anvisningar inte meddelas om en skattskyldig medvetet begränsar sin arbetsinkomst trots att han har normal arbetsförmåga. Detta kan vara fallet vid frivilligt deltidsar- bete, studier eller då endast en av makarna i en familj förvärvsarbetar trots att det inte finns något hinder för den andre maken att också förvärvsarbeta. Ett hinder kan vara att det finns minderåriga barn och att annan barnpassning inte kan ordnas. Ett annat hinder kan vara att det inte går att få ett lämpligt förvärvsarbete.

Anvisningarna innehåller således ett förvärvskrav. Hur detta krav på förvärvsarbete närmare tillämpas finns det som tidigare antytts dålig kunskap om. Lagen tillkom år 1951, dvs. i en tid då det var vanligt att fadern förvärvsarbetade och modern skötte barnen och hushållet. Det är därför troligt att lagstiftaren aldrig tagit ställning till huruvida båda föräldrarna bör förvärvsarbeta för att skatten skall kunna sättas ner.

Tillägg till normalbeloppen får göras om den skattskyldige har högre levnadskostnader än normalt t. ex. på grund av sjukdom. Av tillämpnings- föreskrifterna framgår emellertid inte tydligt om nödvändiga barntillsynsut- gifter får beaktas. Enligt vår mening bör faktiska och skäliga barntillsynsut- gifter läggas till normalbeloppet, dvs. behandlas på ett liknande sätt som den faktiska bostadskostnaden. Eftersom det ställs krav på att båda föräldrarna skall förvärvsarbeta är det orimligt att inte ta hänsyn till de utgifter för barnomsorg som föranleds av förvärvsarbete. Detta gäller självklart såväl samboende som ensamboende föräldrar.

Existensminimireglernas roll

Existensminimireglerna kom till i början av 1950-talet. Stora förändringar har skett under de mer än 30 år som förflutit sedan dess. Bl. a. förvärvsarbetar numera mödrarna i betydligt större utsträckning. Familje- beskattningen är annorlunda. Det sociala stödsystemet har byggts ut.

Vi har tidigare konstaterat att bl. a. marginaleffekterna på 100 % gör att existensminimum inte är lämpligt som ett mera långvarigt stöd till flerbarnsfamiljerna.

En fråga är vilken roll existensminimireglerna bör ha för familjer med stor försörjningsbörda. Har dylika möjligheter att få skatten nedsatt en plats i dagens system för familjebeskattning och socialpolitiska stödåtgärder och i så

fall vilken plats? Dessa frågor hör hemma i en allmän översyn av existensminimireglerna.

Slutsatser om existensminimireglerna

Kunskapen om existensminimireglernas nuvarande betydelse ärinte tillräck- ligt god. Ett litet men kanhända ökande antal inkomsttagare med stor försörjningsbörda synes utnyttja möjligheterna att få den preliminära skatten nedsatt. Kunskapen om dessa möjligheter kan dock vara dåligt spridd bland allmänheten. Mycket har förändrats sedan reglerna kom till. Mot denna bakgrund bör en allmän översyn ske av behovet att ha kvar regler av denna typ i det familjepolitiska stödsystemet och hur dessa regler i så fall skall utformas bl. a. i fråga om förvärvskrav och bostadsförhållanden. En sådan översyn bör även omfatta existensminimireglernas samband med socialbidrag. Den granskning av samhällets system för ekonomisk minimistandard som pågår vid riksrevisionsverket omfattar bl. a. också sambandet mellan existensminimireglerna och socialbidrag. Resultatet av riksrevisionsverkets granskning bör föreligga vid en allmän översyn av existensminimireglerna. Enligt de uppgifter vi har inhämtat avses granskningen bli klar under år 1983. I avvaktan på vad som på längre sikt bör ske med existensminimireglerna föreslår vi att reglerna så snart som möjligt ändras så — att förändringar av barnbidrag med flerbarnstillägg slår igenom vid bedömningen av möjligheterna att få skatten nedsatt på grund av stor försörjningsbörda,

— att hänsyn tas till att barnkostnaderna varierar med barns ålder, — att faktiska och nödvändiga barntillsynsutgifter får beaktas.

15.3. Barnbidraget med flerbarnstillägg

Barnbidraget med flerbarnstillägg kompletterar en familjebe- skattning utan hänsyn till barnantal

Ett generellt kontantstöd måste finnas för att bidra till att utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan familjer med och utan barn. Sker detta inte genom skattesystemet måste det ske genom direkta bidrag. Ett bidrag för alla barn i viss ålder har fördelar framför en skatteförmån i motsvarande syfte. Den kanske viktigaste fördelen är att ett bidrag riktat till barnet når ut till alla barn oavsett om föräldrarna har inkomster eller inte. En skatteförmån skulle behöva kompletteras med ett bidrag eller någon form av ”negativ skatt” för att alla barn skulle bli delaktiga. Det allmänna barnbidraget är ett enklare och säkrare sätt att nå ut med ett stöd till samtliga barn.

Att barnbidraget är generellt och lika stort för alla barn gör att det ur inkomstfördelningspolitisk synvinkel inte ter sig lika attraktivt som inkomst- prövade bidrag, t. ex. bostadsbidraget. Denna fördelningspolitiska svaghet gäller emellertid vid en jämförelse mellan behoven hos olika grupper av barnfamiljer, inte om man ser till fördelningen av resurser mellan barnfa-

miljer och familjer utan barn.

Som vi närmare har utvecklat i avsnitt 7.1 anser vi att barnbidraget är effektivt utifrån det allmänna målet att stödja barnfamiljerna. Vi anser också att det är bra att det generella barnstödet genom flerbarnstillägget täcker en större andel av kostnaderna för barnen i de större familjerna. Detta passar väl ihop med behovet av stöd. Föräldrarnas möjligheter att skaffa förvärvsinkomster ökar nämligen i regel inte med stigande barnantal. Inkomsterna beskattas dessutom efter en progressiv skala.

Att höja barnbidraget med ett för familjeekonomin litet belopp kostar mycket över statsbudgeten. Genom flerbarnstillägget har emellertid ett mått av ytterligare behovsanpassning förts in i barnbidragssystemet. Eftersom den stora majoriteten familjer har ett och två barn kostar flerbarnstillägget förhållandevis litet samtidigt som det ger de berörda familjerna ett relativt stort tillskott. Vi noterar med tillfredsställelse att riksdagen beslutat att fördubbla flerbarnstillägget fr. o. m. är 1983.

Barnbidragets värde har urholkats

Det har varit en allmänt accepterad princip att barnbidraget ökas i takt med inflationen. Vi anser att detta är riktigt. Vi kan emellertid konstatera att det allmänna barnbidragets reala värde har sjunkit under åren 1981 och 1982 (se avsnitt 7.1). Genom det flerbarnstillägg som infördes vid ingången av år1982 har försämringen huvudsakligen begränsat sig till ett- och tvåbarnsfamiljer. Allmänt sett måste dessa ha mindre svårigheter att klara sig med ett lägre samhällsstöd än flerbarnsfamiljerna. Något reellt ekonomiskt tillskott har emellertid flerbarnstillägget inte inneburit förrän i början av år 1983 och då främst för familjer med fyra eller fler barn. Hur stort det reella tillskottet blir för år 1983 går dock inte att bedöma förrän prisutvecklingen under hela året är känd. (Tabell 7.1).

För att barnbidraget skulle haft samma reala värde i december 1982 som i oktober 1980, dvs. vid den näst senaste höjningen, skulle beloppet behövt höjas med ca 630 kr. till 3 630 kr. per barn och år. Ökningen av bidragsbeloppet år 1983 med 300 kr. återställer således inte köpkraften hos barnbidraget i ett- och tvåbarnsfamiljerna. Att återställa barnbidragets köpkraft anser vi är en fråga om hur resurserna bör fördelas mellan familjer utan resp. med barn. Att finansiera en sådan höjning av barnbidraget — en höjning med 330 kr. kostar ca 580 milj. kr. — genom att minska stödet till en viss grupp barnfamiljer vore vanskligt från fördelningspolitisk synpunkt. Som framgår av våra analyser i bl. a. kapitel 5 och bilaga C finns stora konsumtionsöverskott i familjer utan barn. Det är inte en uppgift för vår kommitté att föreslå omfördelningar av resurser mellan familjer med och utan barn med undantag av vad som i våra direktiv anges om hemmamake- reduktionen och livsmedelssubventionerna.

Flerbarnstillägget behövs för bostadsbidragssystemet

I avsnitten 8.2 och 9.3 har vi behandlat bostadsbidragets betydelse för familjer med många barn. Vi har bl. a. belyst de höga marginaleffekterna som skatter och inkomstprövade bidrag och avgifter kan leda till i familjer med många barn. En svaghet med bostadsbidragen är svårigheterna att vid

inkomstprövningen ta tillräcklig hänsyn till bärkraften i olika stora familjer och i olika familjetyper. Vi har också illustrerat vilken betydelse flerbarns- tillägget har.

Bostadsbidragssystemet bör utformas så att det kan motverka flertalet fall av otillräckliga förvärvsinkomster i barnfamiljerna. Det är svårt att enbart inom bostadsbidragssystemet ge tillräcklig ekonomisk bärkraft åt den minoritet av hushåll som de barnrikaste familjerna utgör. Flerbarnstillägget måste därför ses som en nödvändig komplettering till bostadsbidraget. Nivåerna på flerbarnstillägget och bostadsbidraget bör bedömas tillsam- mans. Tillägget ärinte heller belastat med de marginaleffekter som utgör ett problem med bostadsbidragen särskilt i de stora familjerna. Även bostads- bidragskommittén har kommit till denna slutsats.

16- och I7—åringar tillhör oftast familjeekonomin

I betänkandets analysdel avsnitt 7.2 har vi också behandlat åldersgränserna för det generella barnstödet. Vi konstaterar där att det familjepolitiskt motiverade generella stödet till äldre tonåringar är bristfälligt. Vid ålders- gränsen 16 år bortfaller barnbidraget. För studerande avlöses det av studiestödet. Studiebidraget utgör per månad samma belopp som barnbi- draget, men det lämnas enbart under läsåret dvs. nio månader per år. Sett över ett kalenderår utgör det därför 75 % av barnbidraget. När yngsta barnet blir 16 år bortfaller även förvärvsavdraget. Dessa minskningar motsvaras numera allmänt sett inte av en lättnad i föräldrarnas försörjningsbörda.

Utvecklingen för de äldre tonåringarnas de], när det gäller skolgång och förvärvsarbete, talar för att låta familjer med barn i denna ålder i ökad usträckning omfattas av det generella familjepolitiska stödet. Det finns enligt vår uppfattning anledning att överväga om åldersgränsen för det allmänna barnbidraget bör höjas till 18 år. Därmed skulle också flerbarnsfamiljer med 16—17-åringar får en mycket berättigad förstärkning av stödet.

En åtgärd av denna innebörd kräver att barnbidraget avlöses av ett studiestöd vid myndighetsåldern 18 år i stället för vid 16 år då skolplikten upphör. Detta kan innebära en ändrad syn på motiven till studiestödets utformning för elever i gymnasieskolan. Som motiv till studiestöd finns bl. a. att stödet — åtminstone om det har tillräckligt hög nivå — kan ha en studiestimulerande effekt, särskilt i familjer med svag studietradition. Nu börjar studiehjälpen utgå då barnet börjar i gymnasieskolan. De elever som fyllt 16 år och inte avslutat grundskolan får dock ett förlängt barnbidrag som — trots benämningen — är en del av studiehjälpen. Om åldersgränsen för barnbidraget skulle höjas kan det övervägas om något liknande det förlängda barnbidraget skulle behövas för de elever som fyller 18 år innan de avslutat de två första åren i gymnasieskolan: Motivet till en sådan åtgärd skulle vara att man önskar knyta studiestödet till viss utbildning eller utbildningsnivå och att nivåerna på det generella barn- resp. studiestödet skulle vara mycket olika. Olika nivåer kan anses behövas om studiestödet även skall ha en studiebefrämjande effekt. Om man skulle vilja göra studiehjälpen mer selektiv, t. ex. genom att inkomstpröva den, kan det vara en fördel att den inte börjar utgå förrän eleven är myndig. Inkomstprövning skulle då — under vissa förutsättningar när det gäller sambandet med föräldraekonomin —

eventuellt kunna ske enbart mot elevens egna ekonomiska förhållanden.

Nuvarande barn- och studiebidrag betalas ut oavsett om barnen har egna inkomster eller ej. Om åldersgränsen för barnbidraget höjdes skulle barnbidrag utgå dels för den majoritet 16—17-åringar som studerar, dels för den minoritet som inte studerar utan förvärvsarbetar eller är arbetslösa. (Se tabell 7.8.). Det kan vara onödigt att barnbidrag lämnas för barn som förvärvsarbetar. Ett sätt att åtgärda detta skulle kunna vara att göra barnbidraget beskattningsbart. Detta skulle dock vara en helt ny princip och borde knappast begränsas till 16—17-åringar. Det borde i så fall övervägas att barnbidraget i likhet med barnpensionerna generellt skulle beskattas hos barnet. En beskattning av barnbidraget ter sig dock principiellt tveksam. De fördelningsmässiga och skatteadministrativa konsekvenserna skulle behöva utredas.

Om man anser att detär mycket olämpligt att barnbidrag skulle betalas ut till föräldrar som har förvärvsarbetande 16—17-åringar finns ett annat alternativ att förbättra stödet till familjer med äldre tonåringar, nämligen att höja nivån på studiebidraget till samma nivå som barnbidraget. Detta innebär att förbättringen skulle begränsas till familjer med studerande ungdomar.

Studiestödsutredningen har i betänkandet (SOU 1980:25) Studiestöd för 16—19-åringar i gymnasial utbildning, lämnat förslag till bl. a. stora förbätt- ringar av det generella studiebidraget. Att döma av olika uttalanden från statsmakterna torde utredningens förslag inte komma att genomföras i rådande samhällsekonomiska läge. Enligt vår mening finns det starka skäl att höja stödet för familjer med äldre tonåringar. En sådan åtgärd hänger nära samman med det gymnasiala studiestödets roll och omfattning. Vi föreslår att en höjning av åldersgränsen för barnbidraget behandlas i samband med överväganden om förändringar av det gymnasiala studiestödet.

I avvaktan på detta anser vi att en utväg på kort sikt är att höja nivån på studiebidraget till samma nivå som barnbidraget. Vidare bör även gymna- siestuderande ungdomar som fyllt 16 är få räknas med då man bedömer rätten till flerbarnstillägg. Regeringen har efter ett förslag från oss i proposition redan föreslagit att en sådan rätt införs den 1 juli 1983. På detta sätt får en av de mest åsidosatta grupperna ett ökat stöd. Genom denna utvidgning av enbart flerbarnstillägget nås dock en liten del av familjerna med barn i de övre tonåren.

15.4. Bostadsbidraget

Vi har analyserat bostadsbidraget från ett antal olika aspekter. Vilka de sammanlagda effekterna av bostadsbidraget, övriga bidrag samt skattesys- temet blir i olika typer av hushåll har vi belyst i kapitel 5. I kapitel 8 har vi redovisat hur bostadsbidraget har förändrats under senare år. I detta kapitel ingår också en analys av hur inkomstförhållandena har förändrats mellan åren 1979 och 1982 för familjer med ganska låga löner. I kapitel 9 har vi behandlat bostadsbidragets betydelse för flerbarnsfamiljerna och därvid redovisat marginaleffekterna i skatte- och bidragssystemet. Slutligen har vi i kapitel 11 behandlat bostadsbidraget ur den synvinkeln att det delvis kan

anses fungera som ett inkomstprövat stöd för vård av små barn.

Bostadsbidragskommittén har i slutet av år 1982 lämnat sitt slutbetänkan- de Bostadsbidragen (SOU 198258). Vi har av tidsskäl inte närmare berört bostadsbidragskommitténs förslag.

Bostadsbidragets betydelse

Som vi tidigare har konstaterat utgör bostadsbidraget ett väsentligt och nödvändigt tillskott i många barnfamiljer. Detta beror bl. a. på att familjebeskattningen i stort sker utan hänsyn till inkomsttagarens försörj- ningsbörda. (Se t. ex. tabell 5.2). Vidare täcker det generella barnstödet endast en del av barnkostnaderna. (Se tabellerna 7.5—6). Med ett sådant . skattesystem och en sådan nivå på det generella barnstödet krävs ett j behovsprövat stöd inriktat på familjer med låg inkomst och/eller många . barn. i Ett inkomstprövat stöd som bostadsbidraget är också fördelningspolitiskt . tilltalande. Bidragshushållen kan tillföras betydande belopp, till en kostnad I som för stat och kommun är mycket lägre än om ett lika betydande belopp i skulle tillförts genom det allmänna barnbidraget.

Förvärvsintensiteten i hushållet, särskilt i tvåförälderfamiljerna, inverkar starkt på i vilken mån bostadsbidrag lämnas. (Se bilaga E tabell E.3.10). Inkomstprövningen sker mot de sammanlagda inkomsterna i familjen utan hänsyn till om en eller båda föräldrarna utnyttjar sin förvärvsförmåga. I de fall en förälder inte förvärvsarbetar alls beaktas inte huruvida det finns ett förvärvshinder av något slag eller om föräldern frivilligt avstår från att förvärvsarbeta.

Bostadsbidraget betyder således mest för familjer med många barn och/eller en inkomst. Det är utifrån dessa förhållanden som man möjligen kan betrakta bostadsbidraget som ett inkomstprövat stöd för vård av barn. Bidraget är emellertid inte riktat enbart till familjer med barn i den mest krävande småbarnsåldern.

Bostadsbidraget är också ett allmänt konsumtionsstöd

Bostadsbidraget är det viktigaste inkomstprövade stödet till barnfamiljerna. Bakom bidraget ligger såväl bostadssociala som allmänt familjepolitiska motiv. Detta återspeglas i att bidraget består av två delar. Den ena delen är enbart knuten till antalet barn och verkar därigenom som ett inkomstprövat barnbidrag. Den andra delen är kopplad till barnantal och bostadskostnad och utgör således ett bostadsstöd.

Även om det funnes flera inkomstprövade stöd skulle det vara nödvändigt att samordna dem vid inkomstprövningen i de berörda familjerna. Beträf- fande bostadsbidraget är det så att det statliga bostadsbidraget, dvs. den enbart barnanknutna delen, trappas av före det statskommunala bostadsbi- draget.

Vi konstaterar att bostadsbidraget har både ett allmänt konsumtionsstöd- jande syfte och ett bostadssocialt syfte, som innebär att barnfamiljerna skall stimuleras till att skaffa sig en viss lägsta bostadsstandard. Benämningen bostadsbidrag är delvis missvisande. Detta är emellertid av underordnad betydelse.

Viss anknytning till bostadskostnaderna behövs fortfarande

En utgångspunkt för våra överväganden är att ett inkomstprövat stöd till barnfamiljerna behövs även i framtiden. En annan utgångspunkt är att barnstödet i minsta möjliga utsträckning bör vara konsumtionsstyrande. Vi ställer oss således principiellt tveksamma till den bostadskostnadsanknutna delen av bostadsbidraget. Med hänsyn till hur dagens bostadsmarknad ser ut anser vi det emellertid inte möjligt att fullt ut hävda denna vår principiella uppfattning. Vi vet att bostaden är en mycket viktig del i barnfamiljernas konsumtion och att den också svarar för en stor del av familjernas kostnader för den grundläggande försörjningen. Ett av flera problem på bostadsmark- naden är att kostnaderna för i praktiken likvärdiga bostäder kan variera mycket beroende på bostadens läge, byggnadsår och upplåtelseform. Unga barnfamiljer är oftare än andra hänvisade till den förhållandevis dyra delen av bostadsbeståndet.

Mot denna bakgrund anser vi att det är nödvändigt att en del av bostadsbidraget knyts till bostadskostnaderna även framdeles. Enligt vår mening är det angeläget att i högre grad än som sker i dag rikta det bostadskostnadsanknutna stödet till de hushåll som belastas med de högsta bostadskostnaderna trots att deras bostad i förhållande till familjens behov inte överstiger vad som anses skäligt i fråga om storlek och standard. Om den bostadskostnadsanknutna delen av bostadsbidraget görs mer selektiv är det möjligt att resurser kan frigöras till förmån för den allmänt konsumtions- stödjande delen av bidraget.

Åldersgränsen bör vara 18 år

I föregående avsnitt 15.3 tar vi upp frågan om att höja åldersgränsen för barnbidraget från 16 till 18 år. Som framgår av översikten över åldersgränsen för olika barnstöd i kapitel 7 slutar bostadsbidraget utgå för barn som fyllt 17 år. Det statskommunala bostadsbidraget fortsätter dock att utgå för barn som studerar. Det statliga bostadsbidraget avlöses i stället av det inkomst- prövade tillägget inom studiehjälpen. De skäl som talar för en åldersgräns- höjning avseende barnbidraget bör enligt vår mening också anföras för att åldersgränsen för bostadsbidraget generellt bör sättas vid 18 år. Då bör också barnens inkomster beaktas vid inkomstprövningen, vilket inte sker f. n. En höjning av åldersgränsen skulle också förenkla administrationen av bostads- bidraget, eftersom man inte längre skulle behöva kontrollera Studiegången för barn som fyllt 17 år.

Vid inkomstprövningen tas begränsad hänsyn till om det finns en eller två föräldrar i hushållet

Om det finns en eller två föräldrar i hushållet påverkar behovet av bostadsbidrag i begränsad omfattning enligt de regler som nu gäller.

Till grund för inkomstprövningen ligger den taxerade inkomsten. Sambo- ende föräldrars inkomster räknas ihop. Barns inkomster beaktas inte. I enförälderhushåll har detta lett till att det ekonomiska tillskottet från den förälder som inte tillhör hushållet — underhållsbidrag, bidragsförskott eller barnpension — inte påverkar bostadsbidraget. Detta är ett skäl till att

ensamboende behöver betydligt lägre taxerad inkomst för att nå existensmi- nimum än samboende föräldrar. (Se tabell 9.3 och diagram 9.4). Bostads- bidraget börjar dock trappas av vid en lägre inkomst hos ensamboende än hos samboende föräldrar. I samboendehushållen beaktas båda föräldrarnas försörjningsinsats. medan endast den ene förälderns försörjningsinsats beaktas då vårdnadshavaren är ensamboende. Vi anser att detta är en brist i inkomstprövningen. Underhållsbidrag, bidragsförskott och barnpension kan . förekomma även i samboendehushåll. * Samboende föräldrars taxerade inkomster läggs som nämnts ihop. Någon hänsyn tas emellertid inte till hur beskattningen påverkar den sammanlagda nettoinkomsten i hushållet. Behållningen efter skatt av en viss bruttoinkomst beror på hur inkomsterna fördelar sig mellan makarna. Bakom detta ligger särbeskattningen och den progressiva statliga skatteskalan. Inkomstbeskatt- ningen bygger ju på principen att var och en skall försörja sig själv. Följden blir att den lägsta taxerade inkomst som krävs för att nå existensminimum blir högre för samboende med en inkomst än med två inkomster. Om det finns många barn i familjen kan skillnaderna bli ganska stora. (Se tabell 9.3 och diagrammen 9.2—3).

Utanför bedömningarna av hushållets behov av bostadsbidrag ligger också den hemarbetande förälderns insatser för familjeekonomin. En hemarbe- tande förälder med flera barn i en ålder som kräver tillsyn gör t. ex. en större arbetsinsats än den som enbart har få och äldre skolbarn. Det ingår inte i prövningen att beakta av vilka skäl ett hushåll har låg förvärvsintensitet. I andra fall av behovsprövning, t. ex. när det gäller socialbidrag, fastställande av underhållsbidrag och skattenedsättning enligt existensminimireglerna ingår också att pröva skälen till att inkomsten är låg. Att frivilligt avstå från att förvärvsarbeta godtas inte. Något förvärvshinder måste föreligga. Dessa är definierade i resp. regelsystem. I fråga om bostadsbidragen sker prövningen mot hushållets inkomster utan beaktande av skälen till de låga inkomsterna.

Svagheter med bostadsbidraget

En svårighet med bostadsbidraget är att hitta en något så när enkel inkomstprövningsteknik som får till följd att försörjningsbristerna kan hävas i en majoritet av låginkomstfamiljerna utan att vissa hushållstyper överkom- penseras medan andra underkompenseras.

Ett problem är som vi tidigare nämnt att bostadsbidraget prövas mot hushållets sammanlagda inkomst före skatt utan hänsyn till att nettoinkoms- ten påverkas av hur bruttoinkomsten fördelas inom hushållet.

Vidare prövas bidraget mot en inkomst som i regel är två år gammal och därför kan vara inaktuell. Detta beror på att den bidragsgrundande inkomsten bygger på den fastställda taxerade inkomsten. Om inkomsten förändras väsentligt (ökar mer än 20 000 kr. eller minskar mer än 5 000 kr. tas dock hänsyn till detta under bidragsåret.

Att den bidragsgrundande inkomsten utgår från den taxerade inkomsten gör det också svårt att utforma ett rättvisande inkomstbegrepp för jordbrukare och egna företagare. De taxerade inkomsterna för dessa bestäms utifrån andra förutsättningar än för löntagare.

Föräldrarnas inkomster skall läggas ihop om de lever under äktenskaps- liknande förhållanden och har gemensamt hushåll. Det finns inga krav på äktenskap eller gemensamma barn. Dessa krav på samboendet kan vara svåra att kontrollera bl. a. utifrån hänsyn till berörda personers integritet. Risker för missbruk finns. _

Ett problem är de höga marginaleffekterna. (Se diagrammen 9.2—4 och tabellerna 9.3—6). Dessa gör att hushåll med inkomstprövade bidrag har svårare än andra att av egen kraft förbättra sin ekonomi. Höga marginalef- fekter kan bli en ”fattigdomsfälla". En inkomstökning drabbas inte bara av marginalskatt utan även av bortfallande inkomstprövade bidrag och i vissa fall av tillkommande inkomstrelaterade utgifter t. ex. för kommunal barnomsorg. Marginaleffekterna beror således inte bara på hur snabbt bostadsbidraget trappas av då inkomsten ökar, utan också på hur hög marginalskatten är. Marginaleffekterna kan bli särskilt höga i eninkomstfa- miljer med många barn. De leder givetvis också till att en hemarbetande som börjar förvärvsarbeta får en lägre behållning av sina inkomster i sådana inkomstlägen där bostadsbidrag faller bort. Behållningen blir dock normalt större än om den make som redan förvärvsarbetar skulle öka sin inkomst med samma belopp före skatt. Samtidigt är det självklart att behovet av bidrag minskar när inkomsterna ökar. Som framgår av våra analyser i bl. a. kapitel 5 och i bilaga C är tvåinkomstfamiljer bärkraftigare än familjer med en inkomst.

Vi kan vidare konstatera att dels kravet på rättvisa och dels den prövning som måste ske i varje enskilt fall har lett till tämligen krångliga regler och höga kostnader för att administrera bostadsbidragen. De nämnda problemen har sin grund i själva behovsprövningen och torde till en del vara ofrånkomliga. Under de knappt tio år som bostadsbidraget funnits i sin nuvarande utformning har ändringar gjorts för att förenkla reglerna och förbättra kontrollen.

Bostadsbidragskommitténs förslag

Bostadsbidragskommittén hari sitt nyligen publicerade betänkande behand- lat flera av de aspekter på bostadsbidraget som vi berör ovan. Kommittén har bl. a. lagt fram förslag om bostadsanknytningen och åldersgränsen. Man föreslår att hushållet bör ha en egen bostad för att få bostadsbidrag. Åldersgränsen för barn bör enligt kommittén höjas till 18 år och barns inkomster i princip räknas in i inkomstunderlaget. I inkomstunderlaget bör också enligt förslaget ingå bl. a. mottagna underhållsbidrag, bidragsförskott och barnpension. Avtrappningen av bidraget föreslås bli differentierad så att bidraget trappas av långsammare i stora hushåll än i små hushåll. Även åtgärder för att förbättra aktualiteten i inkomstprövningen och minska möjligheterna att kringgå reglerna om hushållets avgränsning ingår i förslaget.

Betänkandet, som är ett principbetänkande, innehåller också förslag om andra förändringar i bostadsbidragssystemet.

Vi,har som nämnts tidigare inte behandlat bostadsbidragskommitténs betänkande.

Nivån på bostadsbidraget

Det är många faktorer som inverkar på en bedömning av bostadsbidragets utveckling. Av betydelse är förändringar i den allmänna prisnivån, bostads- kostnaderna och reallönerna samt hur bostadsbidraget anpassats till dessa förändringar.

. De oreducerade bidragsbeloppen har, som vi närmare redovisar i kapitel j 8, inte urholkats av inflationen under de senaste åren. Däremot har inkomstgränserna ändrats obetydligt vilket lett till att bidraget börjar trappas av vid en lägre reallönenivå. Nivån på bostadsbidraget följs upp vid det årliga budgetarbetet. Detta är enligt vår mening en lämplig ordning. Vår uppgift är att belysa omfördelningar inom barnstödet. Med hänsyn till att det finns förslag om förändringar av reglerna för bostadsbidraget är det oklart hur bidraget kommer att vara utformat under de närmaste åren. Vi anser emellertid inte att denna osäkerhet får hindra oss från att ta med bostadsbidraget i våra räkneexempel på omfördelningar inom barnstödet. Vi illustrerar i räkneexempel olika sätt att fördela om resurser till det statliga bostadsbidraget, dvs. till den del av bidraget som närmast är ett inkomstprövat barnbidrag. Som utgångspunkt har vi därvid 1982 års bostadsbidragsregler.

15.5. Livsmedelssubventionerna

I kapitel 12 har vi redovisat vår analys av livsmedelssubventionernas betydelse för barnfamiljerna.

Familjens konsumtion bestämmer subventionens storlek

Vi kan sammanfattningsvis konstatera att alla hushåll som köper en subventionerad vara får del av det stöd som subventionen utgör. Ju mer hushållet konsumerar av den subventionerade varan desto högre blir stödet för det hushållet. Det är därför givet att subventionen ökar med antalet barn i familjen. År 1982 kan subventionen per hushåll beräknas öka med i genomsnitt 300—400 kr. per barn. Huvuddelen hänför sig till konsumtionen av mjölk. I den mån äldre barn exempelvis dricker mer mjölk än yngre barn har livsmedelssubventionerna större betydelse för familjer med äldre barn. Däremot har hushållets inkomst liten betydelse för storleken på den subvention som kan beräknas tillkomma hushållet.

Subventioner skulle vidare kunna stimulera hushållen att konsumera nyttiga varor. De subventionerade varorna — inte minst mjölken— är en viktig del av baslivsmedlem. Det finns dock även andra livsmedel än de som nu är subventionerade som måste anses vara lika väsentliga för mathållningen i barnfamiljerna. År 1983 har subventionerna utökats till att omfatta även fisk.

En utgångspunkt för våra överväganden är att stödet till barnfamiljerna bör vara så litet konsumtionsstyrande som möjligt. Vi kan inte finna tillräckligt starka skäl för att genom allmänna prissänkningar stötta

3 År 1982 utgick härutö- ver 475 milj. kr. i andra former av livsmedelssub- ventioner.

barnfamiljernas konsumtion av vissa matvaror. Att förbilliga barnfamiljer- nas matkonsumtion kan inte ensamt motivera åtgärder som är så kostnads- krävande.

Livsmedelssubventionerna är mer än ett stöd till konsumenterna bland barnfamiljerna

Det finns emellertid andra aspekter på livsmedelssubventionerna än att de skall vara ett stöd till konsumenterna. De har på olika sätt betydelse för producenterna inom jordbruket. Även beredskapsskäl kan tas in i bilden. Vidare behandlas livsmedelssubventionerna som ett alternativ till lägre mervärdeskatt på viktiga matvaror. Storleken på livsmedelssubventionerna påverkar också, i likhet med mervärdeskatten. den allmänna prisnivån. Härigenom är livsmedelssubventionerna en bland flera åtgärder inom den allmänna ekonomiska politiken.

De förändringar av livsmedelssubventionerna som gjorts under senare år har styrts av varierande hänsyn till de olika aspekter som kan läggas på subventionerna.

Det tillkommer inte oss att bedöma de samlade effekterna av förekomsten av livsmedelssubventioner eller olika nivåer på sådana subventioner. Vi kan enbart dra slutsatser för barnfamiljernas del.

Slutsatser om livsmedelssubventionerna som stöd till barnfamiljerna

Eftersom subventionerna således är generella och gynnar varje konsument som köper en subventionerad vara har de låg effektivitet som stöd till just barnfamiljerna.

Om samma mängd resurser i stället riktades direkt till barnfamiljerna t. ex. i form av barnbidrag, bostadsbidrag eller fler barnstugor skulle barnfamil- jerna få ett betydligt högre stöd. Priserna på de tidigare subventionerade varorna skulle öka. Samtliga familjer utan barn skulle få bära dessa högre kostnader, som dock skulle uppgå till ett relativt litet årligt belopp, 400—950 kr. år 1982.

I följande räkneexempel belyser vi effekterna av att slopa alla subventio- ner resp. att ta bort alla subventioner utom på mjölk och fördela om medlen till stöd som är enbart riktade till familjer med barn.

15 .6 Räkneexempel

Vi belyser här effekterna av några alternativa omfördelningar inom det nuvarande familjestödet. Finansieringskällor är förvärvsavdraget och hem- mamakereduktionen samt livsmedelssubventionerna på alla baslivsmedel3 eller enbart de subventioner som rör andra varor än mjölk. De belopp som då skulle frigöras har fördelats på barnbidrag med flerbarnstillägg, det statliga bostadsbidraget resp. en höjning av åldersgränsen för det allmänna barnbidraget. Beräkningarna avser år 1982. För barnbidrag och flerbarns- tillägg har dock de regler som gällde i början av år 1983 legat till grund för beräkningarna. Skälet till detta är att flerbarnstillägget fördubblades den 1 januari 1983.

Vi har i våra beräkningar utgått från följande finansieringsåtgärder:

Slopa — förvärvsavdraget och 750 milj. kr. — hemmamakereduktionen 300 milj. kr. Slopa — livsmedelssubventioner på mjölk,

kött och övriga produkter eller 2 800 milj. kr. — livsmedelssubventioner på alla

varor utom på mjölk 750 milj. kr.

Storleken på de belopp som skulle frigöras genom att Skattelättnaderna slopas har uppskattats utifrån den stickprovsundersökning som riksrevisions- verket har gjort avseende inkomståret 1980. Om förvärvsavdraget tas bort ökar skatteinkomsterna hos både staten och kommunerna. Vi har antagit att de ökade skatteinkomsterna i sin helhet tillförs staten. Beträffande hemmamakereduktionen tillfaller de ökade skatteinkomsterna automatiskt staten.

Vad gäller livsmedelssubventionerna har vi räknat med de belopp som beräknas ha betalats ut år 1982.

Förvärvsavdraget

Om förvärvsavdraget tas bort skulle ca 85 % (ca 950 000) av samtliga hushåll med barn under 18 år beröras. Hushåll som endast har barn i åldern 16—17 år berörs inte.

År 1980 var den genomsnittliga skattesubventionen på grund av förvärvs- avdraget 910 kr. för ca 175 000 ensamstående föräldrar och 775 kr. för ca 770 000 samtaxerade.

Skattesubventionens storlek ökar med hushållets taxerade inkomst för både samtaxerade och ensamstående. (Se tabellerna 6.3—4). Skatteomlägg- ningen åren 1983—1985 torde minska skillnaderna i skattesubvention mellan inkomsttagare i olika inkomstlägen. Förvärvsavdraget har emellertid samti- digt betydelse även för dem som har så låga inkomster att de kan få bostadsbidrag, eftersom förvärvsavdraget minskar den bostadsbidragsgrun- dande inkomsten.

H emmamakereduktionen

Ca 150000 familjer med barn under 18 år eller ca 14 % av samtliga barnfamiljer hade hemmamakereduktion år 1980. Därtill kom ca 110000 familjer utan barn. Sammantaget hade alltså drygt 260 000 familjer hemmamakereduktion och av dessa hade 58 % barn. År 1971 hade 875 000 inkomsttagare hemmamakereduktion. Antalet har alltså minskat med närmare 600 000 under en tioårsperiod.

Av de barnfamiljer som år 1980 hade hemmamakereduktion åtnjöt ungefär hälften full reduktion (1800 kr.) och hälften reducerad till i genomsnitt 860 kr. Bland hushållen utan barn hade också ungefär hälften full reduktion (1 800 kr.) och hälften reducerad, men till ett något lägre belopp, i genomsnitt 810 kr.

Ca 70 % av hemmamakarna utan barn var minst 50 år gamla. Hushållsinkomsten kan givetvis inte bli lika hög i familjer med en inkomst som i familjer med två inkomster. Om man jämför hushåll som medges hemmamakereduktion med samtaxerade som har förvärvsavdrag återfinns en mindre andel av hushållen med hemmamakereduktion i de högre inkomstlägena. (Se tabell 6.9).

Livsmedelssubventionerna

Subventionerna för år 1982 beräknas ha uppgått till i genomsnitt ca 950 kr. per hushåll, varav ca 700 kr. belöpte sig på mjölk. Ca 75 % av subventionerna avsåg mjölk. Subventionen varierade mellan ca 400 kr. och 2 500 kr. beroende på storleken på hushållets konsumtion. (Se tabell 12.5—6). Variationer efter hushållens inkomst var mycket små.

Presentation av räkneexemplen

Vi redovisar här nio exempel på omfördelningar inom det familjepolitiska stödet.

Slopa förvärvsavdraget och hemmamakereduktionen. Fördela om 1050 milj. kr. till — höjda barnbidrag med flerbarnstillägg. Barnbidraget kan höjas med 600

kr. (Tabell 15.1) — höjda statliga bostadsbidrag. Det statliga bostadsbidraget kan höjas med

1 550 kr. (Tabell 15.2)

— höjda barnbidrag med flerbarnstillägg plus en höjning av åldersgränsen från 16 till 18 år. Barnbidraget kan öka med 330 kr. (Tabell 15.3) — ett Obeskattat småbarnstillägg för alla 1- och 2-åringar. Småbarnstillägget blir 5 400 kr. per år. (Tabell 15.4) — fler månader med särskild föräldrapenning. Föräldrapenning med 37 kr. per dag kan utgå i ytterligare 15 månader. (Tabell 15.5).

Ta bort livsmedelssubventionerna. Fördela om 2 800 milj. kr. till — höjda barnbidrag med flerbarnstillägg. Barnbidraget kan höjas med 1 585

kr. (Tabell 15.6) — höjda barnbidrag med flerbarnstillägg och en höjning av åldersgränsen från 16 till 18 år. Barnbidraget kan höjas med 1 200 kr. (Tabell 15.7).

Ta bort alla livsmedelssubventioner utom på mjölk. Fördela om 750 milj. kr. till — höjda barnbidrag med flerbarnstillägg. Barnbidraget kan höjas med 400 kr. (Tabell 15.8) — höjda statliga bostadsbidrag. Bostadsbidraget kan öka med 1 130 kr. (Tabell 15.9).

När barnbidraget höjs brukar studiebidraget höjas i motsvarande mån. Räkneexemplen omfattar inga höjningar av studiebidraget.

I de exempel där effekterna varierar med inkomsten, dvs. de exempel där förvärvsavdrag eller bostadsbidrag ingår, har beräkningarna gjorts på de typhushåll som vi beskriver i kapitel 5.

Den höjning av den taxerade inkomsten med 2000 kr. som skulle bli följden av att förvärvsavdraget slopas innebär att bostadsbidraget skulle minska med ca 300 kr. per år i inkomstlägen där avtrappningen är 15 % och 440 kr. per år vid högre inkomster. Dessa effekter skulle uppstå i de exempel som redovisas i tabellerna 15.1—5, men redovisas inte. Om avtrappningsgränserna för bostadsbidrag skulle höjas med 2 000 kr. samtidigt som förvärvsavdraget avskaffas blir bostadsbidraget oförändrat i de hushåll som haft förvärvsavdrag. En sådan förändring skulle däremot höja bostadsbidraget i de samboendehushåll som endast har en inkomst och därmed inte har haft rätt att göra förvärvsavdrag. Detta skulle innebära en ökning av de totala kostnaderna för bostadsbidragen med i storleksordning- en 50—75 milj. kr. per år. Om avtrappningsgränserna skulle justeras upp med 2 000 kr. i samband med att både förvärvsavdrag och hemmamakereduktion slopas, skulle samboende föräldrar med en inkomst, dvs. de typhushåll som förlorar hemmamakereduktionen, få en nettoförlust av dessa två åtgärder med ca 1 400 kr. per år i stället för med de 1 800 kr. per år som redovisasi tabellerna. I övriga typhushåll skulle inte bostadsbidraget påverkas. I tabell 15.4 som visar effekterna av en utökad föräldraförsäkring har hänsyn inte tagits till de effekter detta får för statens och kommunernas utgifter för bostadsbidragen. Ersättningen från föräldraförsäkringen höjer hushållens taxerade inkomster och sänker därmed bostadsbidraget. I de fall den förälder som skulle utnyttja försäkringen måste minska sin arbetstid från 100 % till 75 %4, kan dock bostadsbidraget öka något. Detta torde emellertid ' gälla en mycket liten grupp av småbarnsföräldrarna. Kostnaderna för en utökad föräldraförsäkring blir lägre än vad som anges i exemplet. Hur mycket lägre är svårt att uppskatta eftersom tillgänglig statistik inte visar i vilka inkomstlägen de aktuella hushållen finns. Vid ett antagande om att en tredjedel av hushållen har bostadsbidrag och att dessa har bostadsbidrags- grundande inkomster som ligger över 62 000 kr. skulle utgifterna för bostadsbidragen minska med i storleksordningen 100 milj. kr. per år. Genom sina effekter på prisbildningen påverkar livsmedelssubventioner- na statens budget indirekt, både på inkomst- och utgiftssidan. Exempelvis påverkas statens inkomster från mervärdeskatt som utgör en viss andel av priset. Förmåner som är automatiskt knutna till den allmänna prisutveck- lingen genom basbeloppet har tidigare påverkats av livsmedelssubventioner- na. Åren 1981 och 1982 beräknades emellertid basbeloppet utan hänsyn till förändringar i subventionerna. I exemplen som redovisas i tabellerna 15.5—9 antas att basbeloppet beräknas enligt de regler som gällde år 1982 samt att statens inkomster från mervärdeskatt är oförändrade. Hela det belopp som frigörs om livsmedels- subventionerna slopas kan då fördelas om till barnfamiljerna. Om basbelop- ** Enligt gällande regler pet beräknas enligt den ursprungliga metoden kommer däremot ett läckage få; fifilsdåifäiäitge" att uppstå. Slopade subventioner skulle då innebära att pensioner, bidrags- se"? fårvärvs arbetar förskott m. fl. basbeloppsknutna förmåner skulle komma att höjas varvid högst 75 % av normal anslagen för dessa automatiskt skulle öka. arbetstid.

Omfördelningar från förvärvsavdrag/hemmamakereduktion

I tabell 15 .1 redovisas effekterna av att slopa förvärvsavdrag och hemma- makereduktion och att lägga dessa resurser på det allmänna barnbidraget med flerbarnstillägg.

Samboende som saknar barn under 18 år och som har två inkomster berörs inte. Bland barnlösa samboende som har en inkomst skulle — år 1980 — de ca 60 000 hushåll som hade full hemmamakereduktion ha förlorat 1 800 kr. per år. I övriga ca 50 000 hushåll skulle förlusten i genomsnitt ha varit 800 kr. per ar.

Samboendehushåll som har en inkomst och som endast har barn i åldern 16—17 år förlorar också upp till 1 800 kr. per år.

I räkneexemplet i tabell 15.1 — liksom i alla exempel som har skattelätt— nader som finansieringskälla — får samtliga familjer med barn under 16 år och med så låga inkomster att de inte kan utnyttja skatteförmånerna, ett tillskott.

Av tabell 15.1 framgår att samtliga hushållstyper med ett barn skulle få försämringar. Förlusten varierar från 80 kr. per år i familjer där förvärvs- avdraget görs på en halvtids industriarbetarlön till 760 kr. per år i familjer där avdraget görs på en hög tjänstemannalön. Även familjer med två barn får försämringari de fall där en make är hemarbetande eller då förvärvsavdraget görs på en hög inkomst.

I tabell 15.2 visas effekterna av att fördela om skattesubventionerna till höjda statliga bostadsbidrag.

Även i exemplet i tabell 15.2 berörs samboende utan barn på samma sätt som i exemplet i tabell 15.1. Samboende med en inkomst och barn endast i åldrarna 16—17 år kan här — till skillnad från i föregående exempel — få kompensation för den slopade hemmamakereduktionen i de fall barnet studerar i gymnasieskola och då berättigar till bostadsbidrag.

Alla typhushåll med minst tre barn, får förbättringar, utom det typhushåll där båda föräldrarna arbetar heltid till tjänstemannalöner. Samtliga typhus- håll där vårdnadshavaren är ensamboende får förbättringar på mellan 430 och 5 520 kr. per är, beroende på inkomst och antal barn. I samboendehus- hållen får samtliga familjer med ett barn försämringar. Om avtrappnings- gränserna för bostadsbidraget justerades uppåt med 2 000 kr., skulle dock ettbarnsfamiljerna med en hemarbetande eller en halvtidsarbetande förälder få förbättringar. Samboende med två barn och två heltidsinkomster får försämringar. Typhushållet med två höginkomster får försämringar även om det finns tre eller fyra barn. Om det finns fem barn får dock även denna hushållstyp ett tillskott.

I tabell 15.3 visas effekterna av att med slopade skattelättnader höja åldersgränsen för barnbidraget från 16 år till 18 är, samtidigt som en allmän höjning av barnbidraget och flerbarnstillägget genomförs. Effekterna i hushåll med 16—17-åringar framgår inte av tabellen.

Omfördelningen innebär förluster i samtliga typhushåll med ett eller två barn, medan samtliga fyrabarnsfamiljer får en förbättring. Ensamboende med tre barn får förbättringar. Trebarnsfamiljer där båda föräldrarna förvärvsarbetar får förbättringar utom då föräldrarna har höga inkomster. I familjer med hemmamake uppstår förluster om det finns tre barn.

Tabell 15.1 Slopa förvärvsavdraget och hemmamakereduktionen. Fördela om 1 050 milj. kr. till höjda barnbidrag (+ 600 kr.) med flerbarnstillägg

Hushållstyp Minskning Ökning av Nettoeffekt Inkomst kr./år _ barnbidrag Antal barn under 16 år Hemmamake- Förvärvs- och flerbarns-

reduktion avdrag tillägg Makar 85 000 + 0 0 1 800 ' ' — 1 800 1 1 800 - 600 — 1 200 2 1 800 ' 1 200 — 600 3 1 800 - 2 100 300 4 1 800 ' 3 300 1 500 116 400 + 0 0 1 800 ' ' — 1 800 1 1 800 - 600 — 1 200 2 1 800 ' 1 200 — 600 3 1 800 ' 2 100 300 4 1 800 ' 3 300 1 500 85 500 + 38 600 0 . . . 1 680 600 - 80 2 680 1 200 520 3 680 2 100 1 420 4 680 3 300 2 620 85 500 + 77 200 0 . . . 1 1 120 600 — 520 2 1 120 1 200 80 3 1 120 2 100 980 4 1 120 3 300 2 180 116 400 + 102100 0 . . 1 1 360 600 — 760 2 1 360 1 200 — 160 3 1 360 2 100 740 4 1 360 3 300 1 940 Ensamstående 38 600 1 680 600 — 80 2 680 1 200 520 3 680 2 100 1 420 4 680 3 300 2 620 57 900 0 . . . 1 880 600 — 280 2 880 1 200 320 3 880 2 100 1 220 4 880 3 300 2 420 77 200 0 . . . 1 1 120 _600 — 520- 2 1 120 1 200 — 80 3 1 120 2 100 980 4 1 120 3 300 2 180

Tabell 15.2 Slopa förvärvsavdraget och hemmamakereduktionen. Fördela om 1050 milj. kr. till höjda statliga bostadsbidrag (+ 1 550 kr.)

Hushållstyp Minskning Ökning av Nettoeffekt Inkomst kr./år _— statligt Antal barn under 16 år Hemmamake— Förvärvs- bostadsbidrag

reduktion avdrag Makar 85 500 + 0 ' 0 1 800 ' ' — 1 800 1 1 800 ' 1 550 — 250 2 1 800 ' 3 100 1 300 3 1 800 ' 4 650 2 850 4 1 800 ' 6 200 4 400 116 400 + 0 0 1 800 ' - — 1 800 1 1 800 ' 1 550 — 250 2 1 800 ' 3 100 1 300 3 1 800 - 4 650 2 850 4 1 800 ' 6 200 4 400 85 500 + 38 600 0 . . . 1 680 350 — 330 2 680 3 100 2 420 3 680 4 650 3 970 4 680 6 200 5 520 85 500 + 77 200 () . . . 1 1 120 0 — 1 120 2 1 120 0 —1 120 3 1 120 4 650 3 530 4 1 120 6 200 5 080 116 400 + 102 100 () . . . 1 1 360 0 — 1 360 2 1 360 0 — 1 360 3 1 360 0 — 1 360 4 1 360 310 — 1 050 Ensamstående 38 600 0 . . . 1 680 1 550 870 2 680 3 100 2 420 3 680 4 650 3 970 4 680 6 200 5 520 57 900 0 . . . 1 880 1 550 670 2 880 3 100 2 220 3 880 4 650 3 770 4 880 6 200 5 320 77 200 0 . . . 1 1 120 1 550 430 2 1 120 3 100 1 980 3 1 120 4 650 3 530 4 1 120 6 200 5 080

Tabell 15.3 Slopa förvärvsavdraget och hemmamakereduktionen. Fördela om 1 050 milj. kr. till höjda barnbidrag (+ 330 kr.) med flerbarnstillägg plus en höjning av åldersgränsen från 16 till 18 år

Hushållstyp Minskning Ökning av Nettoeffekt Inkomst kr./år __ barnbidrag Antal barn under 16 år Hemmamake- Förvärvs- och flerbarns- reduktion avdrag tillägg Makar 85 500 + 0 0 1 800 ' ' — 1 800 1 1 800 ' 330 — 1 470 2 1 800 ' 660 — 1 140 3 1 800 ' 1 155 — 645 4 1 800 ' 1 815 15 116 400 + 0 0 1 800 ' ' — 1 800 1 1 800 ' 330 — 1 470 2 1 800 ' 660 — 1 140 3 1 800 ' 1 155 — 645 4 1 800 ' 1 815 15 85 500 + 38 600 0 . . . 1 680 330 — 350 2 680 660 — 20 3 680 1 155 475 i 4 680 1 815 1 135 1 85 500 + 77 200 1 0 . . . | 1 1 120 330 _ 790 2 1 120 660 — 460 3 1 120 1 155 35 4 1 120 1 815 695 116 400 + 102100 0 . . . | 1 1 360 330 — 1 030 2 1 360 660 — 700 I 3 1 360 1 155 — 205 | 4 1 360 1 815 455 i Ensamstående 38 600 1 680 330 — 350 2 680 660 — 20 3 680 1 155 475 4 680 1 815 1 135 57 900 0 . . . 1 880 330 — 550 2 880 660 — 220 3 880 1 155 275 4 880 1 815 935 77 200 " 0 . . . 1 1 120 330 — 790 2 1 120 660 — 460 3 1 120 1 155 35 4 1 120 1 815 695

-Alla familjer med barn i åldern 16—17 år får ett tillskott på 825 kr. per år. Är 16—17-åringen det tredje barnet blir tillskottet 2 475 kr. per år. Detta tillskott kan dock reduceras beroende på i vilken familjetyp 16—17-åringen ingår. Drygt 200 000 hushåll skulle sannolikt få förbättringar genom den höjda åldergränsen. Samboende med en inkomst skulle dock få försämringar om det endast finns ett eller två barn.

Hänsyn har liksom i övriga exempel inte tagits till hur bostadsbidraget kan påverkas. Vid en justering av avtrappningsgränserna skulle familjer med en industriarbetarlön och hemmamake få en ökning av bostadsbidraget med 440 kr.. Detta skulle minska den nettoförlust som anges i tabell 15.3.

I tabell 15 .4 redovisas effekterna av att införa ett Obeskattat småbarnstill- lägg på 5 400 kr. per år som finansieras med att förvärvsavdraget och hemmamakereduktionen tas bort.

Alla typhushåll med barn i åldern ett till två år (ca 190 000 hushåll) skulle få förbättringar på mellan 3600 kr. och 4700 kr. Familjer som berörs av skattesubventionerna men som inte har barn ett till två år gamla (ca en miljon hushåll) skulle få försämringar. Försämringarna skulle inte i något fall uppvägas av en justering av avtrappningsgränserna för bostadsbidraget.

Som vi berört i avsnitt 14.4.4 borde ett eventuellt Obeskattat kontantstöd betalas ut för alla barn i en viss ålder. Detta skulle innebära ett dubbelt vårdstöd för barn i kommunal barnomsorg. Ett sätt att undvika detta kan vara att låta ett sådant småbarnstillägg påverka taxorna i den kommunala barnomsorgen. Taxorna för barn i bidragsberättigad ålder skulle t. ex. kunna höjas med ett belopp motsvarande nivån på ett småbarnstillägg. Om man antar att 30 % av ett- och tvååringarna har kommunal barnomsorg skulle ett

Tabell 15.4 Slopa förvärvsavdraget och hemmamakereduktionen. Fördela om 1 050 milj. kr. till ett Obeskattat småbarnstillägg på 5 400 kr. per år för alla 1- och 2-åringar. Effekter för barnfamiljer med resp. utan barn 1—2 år. År 1982

Hushållstyp Inkomst

Makar 85 500+0 116 400+0 85 500+38 600 85 500+77 200 116 400+102100

Ensamstående 38 600 57 900 77 200

Hushåll med ett barn 1—2 år Hushåll utan barn 1—2 år

Minskning Små- Netto- Minskning Netto- barns effekt effekt För- Hemma- tillägg För- Hemma- värvs- make- förvärvs- make- avdr. red. avdr. red. 1 800 5 400 3 600 1 800 — 1 800 ' 1 800 5 400 3 600 ' 1 800 — 1 800 680 ' 5 400 4 720 680 ' — 680 1 120 5 400 4 280 1 120 —1 120 1 360 5 400 4 040 1 360 — 1 360 680 5 400 4 720 680 ' — 680 880 5 400 4 520 880 ' — 880 1 120 5 400 4 280 1 120 —1 120

småbarnstillägg på 5 400 kr. kosta ca 315 milj. kr. mindre. Alternativt skulle 1 050 milj. kr. räcka till ett bidrag på ca 7 000 kr. per barn.

I tabell 15 .5 visas effekterna av att slopa förvärvsavdraget och hemmama- kereduktionen och att öka antalet månader med särskild föräldrapenning enligt nu gällande regler med 15 månader. Vi har antagit att tolv av dessa månader har tagits ut under året. Tolv månaders ersättning enligt garanti- nivån 37 kr. per dag ger ett bidrag på 13 300 kr. per år. Tabellen visar effekterna endast i sådana hushåll som skulle beröras av den förlängda särskilda föräldrapenningen. Bostadsbidrag har beräknats för två barn.

Alla hushåll som inte berörs av förändringarna i föräldraförsäkringen och som har haft någon av skatteförmånerna, får försämringar.

Nettoeffekten beror — utöver de slopade Skatteförmånerna — på eventuellt bostadsbidrag samt på marginalskatten hos den förälder som uppbär föräldrapenningen. Den största behållningen, ca 9 600 kr., får familjer i inkomstlägen där bostadsbidrag inte utgår och där en förälder är hemarbe- tande. Ensamboende med industriarbetarlön av ett halvtidsarbete och samboendefamil jer där den lägre inkomsten ligger på denna nivå får behålla närmare 8 000 kr. Lämnas bostadsbidrag sjunker behållningen. I typhushål- len där en förälder minskat sin arbetstid för att få föräldrapenningen blir behållningen negativ. Detta är en följd av att den särskilda föräldrapenning- en enligt gällande regler endast får utnyttjas av en förälder som arbetar högst 75 % av normal tid. Den minsta behållningen — bostadsbidragseffekten inräknad — typhushållet med två höginkomsttagare. Detta beror på marginalskatten. Den största behållningen får hushållet med en högin- komsttagare och en hemarbetande. Skatten blir här mycket låg samtidigt som det bortfallande bostadsbidraget är mycket lågt.

Tabell 15.5 Slopa förvärvsavdraget och hemmamakereduktionen. Fördela om 1 050 milj. kr. till femton månader med särskild föräldrapenning (37 kr. per dag). Effekter för tvåbarnsfa- miljer som utnyttjar föräldrapenningen hela år 1982

Typhushåll Förändring netto Förändring av Nettoeffekt Inkomst efter bidrag bostadsbidrag (före bidrag 13 300 kr. 13 300 kr.) (bidragsåret) (två år senare) (sammanlagt) Makar 85 500+0 9632 —2713 6919

116 400+0 9 632 — 464 9168 85 500+38 600 7 918 ' 7 918 85 500+ 77 200a — 3 760 ' — 3 760 116 400+102 100'z — 5 636 ' — 5 636 Ensamstående 38 600 7 918 —1667 6 251 57 900” — 1 552 948 — 604 77 200a — 3 760 826 — 2 935

” För att särskild föräldrapenning skall utgå får föräldern förvärvsarbeta högst 75 % av normal tid. I dessa typhushåll har föräldern med föräldrapenning antagits minska sin arbetstid från heltid till trekvartstid.

Omfördelningar från livsmedelssubventionerna

I tabell 15.6 visas effekterna av att livsmedelssubventionerna slopas och fördelas om till höjda barnbidrag med flerbarnstillägg.

Omfördelningen skulle innbära att samtliga hushåll som inte har barn under 16 år skulle få försämringar. Samboende utan barn skulle få en försämring på närmare 1 000 kr. per år. Samtliga familjer med barn under 16 år får förbättringar. Omfördelningen skulle innebära en kraftig förbättring av stödet till stora familjer.

I tabell 15.7 används de slopade livsmedelssubventionerna till en höjning av åldersgränsen för barnbidraget till 18 år, samtidigt som bidragsnivån höjs. Effekterna i hushåll med barn i åldern 16—17 år framgår inte av tabeller- na.

Tabell 15.6 Ta bort livsmedelssubventionerna. Fördela om 2 800 milj. kr. till höjda barnbidrag (+ 1 585 kr.) med flerbarnstillägg. År 1982

Hushållstyp Subven- Barn- Netto- Antal barn tion bidrag effekt under 16 är

Samboende

0 — 950 ' — 950 1 — 1 200 1 585 385 2 — 1 650 3 170 1 520 3 — 2 050 5 550 3 500 4 — 2 500" 8 720 6 220 Ensamboende

0 — 400 ' — 400 1 — 850 1 585 735 2 — 1 100 3 170 2 070

" Fyra barn eller fler.

Tabell 15.7 Ta bort livsmedelssubventionerna. Fördela om 2 800 milj. kr. till höjda barnbidrag ( +1 200 kr.) med flerbarnstillägg och en höjning av åldersgränsen från 16 till 18 år. År 1932

Hushållstyp Subven- Barn— Netto- Antal barn under 16 år tion bidrag effekt

Samboende

0 — 950 ' — 950 1 — 1 200 1 200 0 2 — 1 650 2 400 750 3 — 2 050 4 200 2 150 4 — 2 500" 6 600 4 100 Ensamboende

0 — 400 ' — 400 1 — 850 1 200 350 2 - 1 100 2 400 1 300

" Fyra barn eller fler.

Effekterna av omfördelningen blir desamma som i tabell 15.6 för hushåll utan barn under 16 år. I barnfamiljerna räcker resurserna till en höjning av barnbidraget med 1200 kr. per år vilket är 385 mindre än i föregående exempel. Hushåll med en 16—17-åring får dels 825 kr. mer per år på grund av åldersgränshöjningen, dels 1 200 kr. per år och barn i barnbidragshöjning. Nettobehållningen beror på i vilken familjetyp barnet ingår. Av de drygt 200000 familjerna som har barn i åldern 16—17 år skulle närmare 40 000 familjer även få ett tillskott i form av flerbarnstillägg. Ca 30 000 av dessa familjer blir trebarnsfamiljer och får ett nettotillskott på 4 625 kr. per år.

Tabell 15.8 visar effekterna av en omfördelning från livsmedelssubventio— nerna på andra varor än mjölk till en höjning av barnbidraget med flerbarnstillägg. Barnbidraget kan höjas med 400 kr.

Samtliga hushåll utan barn under 16 år får obetydliga försämringar. I samboendehushåll utan barn blir försämringen ca 20 kr. per månad och i ensamboendehushåll ca 10 kr. per månad. Ensamboende med barn får en högre nettobehållning än samboende vid lika barnantal.

Itabell 15. 9 har livsmedelssubventionerna slopats på alla varor utom mjölk och fördelats om till höjda statliga bostadsbidrag.

Alla familjer som har bostadsbidrag — ca 30 % av samtliga barnfamiljer — får förbättringar. Vidare kommer en grupp familjer som tidigare inte har haft bostadsbidrag, att komma in i bostadsbidragssystemet. Hur stor denna grupp är, är svårt att uppskatta. Alla familjer utan barn och barnfamiljer som inte har bostadsbidrag, får försämringar.

I de exempel där livsmedelssubventionerna använts som finansieringskälla (tabellerna 15.6—9) fördelas resurser om från hushåll utan barn till barnfamiljer. Förlusterna i hushållen utan barn är små, inte minst med tanke på den lägre försörjningsbördan som dessa hushåll har.

Tabell 15.8 Ta bort alla livsmedelssubventioner utom på mjölk. Fördela om 750 milj. kr. till höjda barnbidrag (+ 400 kr.) med flerbarnstillägg. År 1982

Hushållstyp Subven- Barn- Netto— Antal barn tion bidrag effekt under 16 år

Samboende

0 — 250 ' — 250 1 — 300 400 100 2 — 450 800 350 3 — 450 1 400 950 4 — 500a 2 200 1 700 Ensamboende

0 — 100 ' — 100 1 — 200 400 200 2 — 250 800 550

" Fyra barn eller fler.

Tabell 15.9 Ta bort alla livsmedelssubventioner utom på mjölk. Fördela om 750 milj. kr. till höjda statliga bostadsbidrag (+ 1 130 kr.) Nettoeffekter år 1982

Hushållstyp Hushåll utan Hushåll med Antal barn bostadsbidrag bostadsbidrag under 17 år

Samboende

0 — 250 — 250

1 — 300 830

2 - 450 1 810

3 — 450 2 940

4 — 500" 4 020 Ensamboende

0 — 100 — 100 1 — 200 930 2 — 250 2 010

” Fyra barn eller fler.

15 .7 Slutsatser om omfördelningar inom det ekono- miska stödet till barnfamiljerna

Enligt vår grundsyn bör barnfamiljerna ges en ekonomisk situation som så långt möjligt är densamma som icke-barnhushållens.

På lång sikt skulle det generella barnstödet kunna täcka alla nödvändiga barnkostnader

En långsiktig målsättning skulle kunna vara att stödet till barnfamiljerna i princip täcker de konsumtions- och vårdkostnader som direkt går att hänföra till barnens behov. Stödets nivå skulle fastställas med sikte på att säkra en skälig standard. Behovet av ekonomiskt stöd som inte direkt går att hänföra till kostnader för barn skulle kunna åtgärdas utanför de familjepolitiska ramarna. På detta sätt skulle andra grundläggande orsaker till att behovet av stöd uppstått — t. ex. arbetsbrist eller låg inkomst — lättare kunna angripas.

Att generellt stödja barnfamiljerna på en sådan nivå att deras ekonomiska situation allmänt sett skulle vara lika bra som icke-barnhushållens kräver dock mycket stora omfördelningar av resurser. Så stora omfördelningar är lättare att genomföra när den ekonomiska tillväxten är god.

Ett selektivt barnstöd behövs

Situationen för barnfamiljerna är att barnstödet långt ifrån täcker de nödvändiga kostnaderna för barnen. Till de undantag som möjligen kan finnas hör vissa familjer med endast ett litet barn. En sådan familj kan under en kort period ha en standard som är ungefär jämställd med motsvarande familjs utan barn. Detta kan antas gälla familjer där en förälder under barnets första nio månader tar ut föräldraledighet med ersättning för förlorad

lön och därefter återgår till förvärvsarbete i samma omfattning som tidigare. Barnet erhåller plats i den kommunala barnomsorgen till låg avgift. Om barnet kan överta kläder och diverse andra småbarnsartiklar från goda vänners barn torde barnbidraget täcka en relativt stor del av de nödvändiga utgifterna för barnets konsumtion tills det kommer upp i tvåårsåldern.

Situationen för den stora majoriteten barnfamiljer är emellertid att föräldrarna står för en stor del av kostnaderna för barnen. De behovsprövade inslagen i det familjepolitiska stödsystemet kommer mot denna bakgrund att spela en viktig roll inom överblickbar framtid.

Om — i en framtid — det generella barnstödet i princip skulle täcka de nödvändiga barnkostnaderna kan det trots detta behövas ett selektivt stöd för de allra sämst ställda. Detta skulle dock behöva beröra en liten andel av barnfamiljerna i jämförelse med dagens bostadsbidragssystem som omfattar nära en tredjedel av samtliga familjer med barn under 18 år.

En behovsprövning kan ske mot inkomst eller grunda sig på att hushållet tillhör en kategori som allmänt sett måste anses vara i behov av stöd. Det är enligt vår mening viktigt att de behovsprövade stöden har en utformning som så långt det är möjligt undanröjer riskerna för att de familjer som uppbär stöd låses i den situationen som berättigar till stödet. Alltför höga marginalef- fekter kan ge sådana låsningar. Problemen med marginaleffekter är främst knutna till inkomstprövade bidrag.

En årlig omprövning av nivåerna på de familjepolitiska stöden är nödvändig

Gapet mellan barnfamiljer och icke-barnfamiljer tenderar att öka i tider med reallöneförsämringar och snabba prisökningar. Detta beror på att bidrags- nivåerna ofta sackar efter prisökningarna.

Vissa delar av barnstödet är värdesäkrat, nämligen barnpensionerna och bidragsförskottet. Vad gäller föräldrapenningen följer den del av ersättning- en som utgår enligt inkomstbortfallsprincipen automatiskt lönernas utveck- ling. Varje förändring av nivån på övriga bidrag förutsätter att riksdagen beslutar om en sådan ändring. För att garantera att t. ex. barnbidragets reala värde inte minskar skulle bidraget kunna värdesäkras på ett liknande sätt som något av dessa stöd. Att Öka automatiken i den statliga budgeten har emellertid även andra konsekvenser som det inte ligger på oss att bedöma. Möjligen kan — i en tid med stagnerande ekonomi — resurserna utnyttjas på ett effektivare sätt om utgiftsbehoven omprövas vid det årli ga budgetarbetet. Detta förutsätter att flertalet stöd inte ökar automatiskt.

Som exempel på en kanhända inte medveten prioritering från statsmak- ternas sida vill vi nämna föräldraförsäkringen. Föräldrapenning lämnas enligt inkomstbortfallsprincipen utom vad gäller tre av de sex månaderna med s.k. särskild föräldrapenning. För de föräldrar som inte har någon inkomst utgår föräldrapenning med ett garantibelopp, vilket sedan den 1 juli 1980 har varit 37 kr. per dag. Medan föräldrapenning med ersättning för inkomstbortfall är knuten till lön och basbelopp kan garantinivån höjas enbart efter särskild prövning av riksdagen. På senare år har föräldrapenning enligt garantinivån sjunkit i förhållande till föräldrapenning enligt inkomst- bortfallsprincipen. Det betyder att föräldraförsäkringen har försämrats för

de föräldrar som saknar förvärvsinkomst i jämförelse med dem som har sådana inkomster.

Vi anser att det är viktigt att frågan om hur resurserna fördelas mellan barnfamiljer och familjer utan barn noggrant följs upp vid den årliga budgetbehandlingen. Detta är inte minst viktigt med hänsyn till att barnfamiljernas ekonomi är nära knuten också till andra ekonomisk- politiska åtgärder än dem som direkt kan hänföras till familjepolitiken. Med hänsyn till det ekonomiska läge som Sverige befinner sig i finner vi det särskilt angeläget att de familjeekonomiska frågorna får ökad uppmärksam- het under de närmaste åren.

Hur omfördelningar bör inriktas

Bärkraften hos barnfamiljerna bestäms huvudsakligen av fyra faktorer, var för sig eller i kombination, nämligen antalet barn, barnens ålder, antalet vuxna samt nivån på den disponibla inkomsten.

Antalet barn bestämmer storleken på barnbidraget och flerbarnstillägget. Bostadsbidragets storlek påverkas av barnantal, bostadskostnader och inkomst. Hänsyn till barnets ålder tas bl. a. i föräldraförsäkringen och i studiehjälpen. I bidragsförskottssystemet, efterlevandepensioneringen och i viss män i skattesystemet tas hänsyn till antalet vuxna i hushållet. De stödformer som minst beaktar de fyra nämnda faktorerna är förvärvsavdra- get, hemmamakereduktionen och livsmedelssubventionerna.

Mot denna bakgrund förordar vi att resurserna inom det familjepolitiskt motiverade stödet i större utsträckning riktas till

— flerbarnsfamiljer — låginkomstfamiljer — familjer med äldre tonåringar — familjer med små barn.

I föregående avsnitt har vi redovisat ett antal olika sätt att fördela om resurserna i denna riktning inom det nuvarande familjepolitiskt motiverade stödet.

Att slopa förvärvsavdraget och hemmamakereduktionen och fördela om dessa medel till höjda barnbidrag (inkl. flerbarnstillägg) eller bostadsbidrag innebär att resurser fördelas om från enbarnsfamiljer till flerbarnsfamiljer och från familjer med högre till familjer med lägre inkomster. Att slopa dessa skattelättnader till förmån för att höja åldersgränsen på barnbidraget ((inkl. flerbarnstillägg) eller för ett kontantstöd för vård av små barn innebär en omfördelning från enbarnsfamiljer till familjer med äldre tonåringar eller med små barn. Att fördela om resurser från livsmedelssubventioner till bostadsbidrag eller barnbidrag eventuellt med en höjd åldersgräns innebär framför allt en överföring av resurser från icke-barnfamiljer till barnfamiljer, men också —i det fall bostadsbidraget skulle höjas — att resurser förs över från hög- till låginkomstfamiljer.

En del av de angivna finansieringsåtgärderna påverkar även andra intressenter än barnfamiljerna. Att slopa eller begränsa stödformer som lberör även andra grupper, dvs. hemmamakereduktionen och livsmedelssubventio- nerna, och i sin helhet föra över resurserna till det direkta barnstödet måste

alltid ge positiva effekter ur barnfamiljernas synvinkel. När det gäller livsmedelssubventionerna har vi svårt att tillräckligt väl kunna bedöma vilka effekter sådana åtgärder skulle få för jordbrukarna. Beträffande hemmama- kereduktionen skulle, som vi redovisar i avsnitt 15.6, förlusterna för icke barnfamiljerna mestadels uppgå till små årliga belopp.

Vi kan slå fast att om man vill stödja barnfamiljerna är livsmedelssubven- tioner ineffektiva i jämförelse med de stödformer som enbart avser barnfamiljerna. Subventionerna ger ett stöd till barnhushållen, men av blygsam omfattning i förhållande till statens utgifter för subventionerna. Förekomsten av livsmedelssubventioner måste därför motiveras av andra hänsyn än till barnfamiljerna. Detsamma gäller även hemmamakereduktio- nen.

Enligt vår mening är det angeläget att förbättra stödet för familjer med äldre tonåringar. I räkneexemplen har vi visat på ett alternativ att göra detta, nämligen att höja åldersgränsen för barnbidraget från 16 till 18 år. Ett annat alternativ är att höja studiebidraget så att det per helår utgår med samma belopp som barnbidraget. Detta skulle innebära att familjer med studerande 16—till 19—åringar inte behöver vidkännas någon försämring på grund av att barnbidraget upphör. En sådan lösning skulle ligga väl i linje med regeringens förslag om att studerande 16- till 19-åringar fr. o. m. den 1 juli 1983 skall grunda rätt till flerbarnstillägg.

Vi anser att ensamboende med barn allmänt sett har ett bra ekonomiskt stöd. De generella kategoriinriktade insatserna till denna grupp — främst bidragsförskott och barnpensioner — fungerar i huvudsak väl och har i huvudsak en tillräcklig nivå. Bidragsförskottet och barnpensionerna är emellertid inte anpassade till att kostnaderna för barnen (inkl. vårdkostna- derna) varierar med barnens ålder.

Ensamboende med barn är en heterogent sammansatt grupp. De återfinns ialla socioekonomiska grupper. Inom varje sådan grupp har ensamboende i regel en mer utsatt situation än samboende. Den mer utsatta situationen återspeglas bl. a. i ett större beroende av bostadsbidrag och socialbidrag samt mindre tid för barnen och skötseln av hemmet. De svaga grupperna bland ensamboende finns företrädesvis bland låginkomstfamil jer och familjer med äldre tonåringar. Den sistnämnda gruppen drabbas bl. a. av att bidragsför- skott inte utgår för barn som fyllt 18 år även om de fortfarande studerar. Det finns också en mycket svag grupp ensamboende bland småbarnshushållen, nämligen unga mödrar utan arbete.

Ensamboende med barn bör få ett bättre stöd genom ökade satsningar på barnfamiljer med låg inkomst, äldre tonåringar och små barn. I övrigt bör förbättringar för ensamboende med barn i första hand avse mer individuellt inriktade stöd t. ex. åtgärder för att förbättra förvärvsmöjligheterna eller för att underlätta umgänget mellan barnet och den andra föräldern. De särskilda åtgärder som bör vidtas för ensamföräldrar övervägs av ensamförälderkom- mittén.

Stödet till småbarnsföräldrarna är en av de viktigaste familjepolitiska frågorna. Stödet består något förenklat av två delar _ den kommunala barnomsorgen och kontantstödet till småbarnsföräldrarna dvs. föräldraför- säkringen. Dessa två delar kan inte behandlas var för sig.

Som framgår av räkneexemplen kan en ökning av kontantstödet till

familjerna med de yngsta barnen kosta mycket i förhållande till storleken på den grupp som skulle få del av stödet. Vi har då bortsett ifrån hur ett ökat kontantstöd, beroende på hur det är utformat, skulle kunna påverka kostnaderna för den kommunala barnomsorgen. Att finansiera en sådan åtgärd genom att fördela om resurser mellan barnfamiljerna innebär försämringar för en majoritet av de befintliga barnhushållen eftersom barnen i dessa hunnit igenom småbarnsåren. Kompensation skulle kunna ges åt de svagaste hushållen om omfördelningen även innefattade en ökning av bostadsbidraget. Alla familjer som kommer att få barn skulle dock få del av ett högre stöd för vård av små barn.

Vi redovisar inte något exempel på en omfördelning av resurser till kommunal barnomsorg. Som vi redogjort för i kapitel 11 är det många faktorer som inverkar på de fördelningspolitiska effekterna av en utbyggd kommunal barnomsorg. Som framgår av detta kapitel anser vi att de fördelningsmässiga effekterna av olika sätt att förbättra omsorgen om de små barnen behöver belysas utförligare. Att göra sådana studier av den kommunala barnomsorgen ingår emellertid inte i vårt uppdrag som är inriktat på direkta bidrag till barnfamiljerna. Vi har dock inte kunnat undgå att i begränsad omfattning beröra frågor av denna art i vår analys av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna. Vi anser att bristen på kommunal barnomsorg är stor och att en fortsatt utbyggnad måste ges hög prioritet. Hög prioritet måste också ges arbetet med att hitta mindre resurskrävande arbetsformer inom den kommunala barnomsorgen. Samtidigt får avkall inte göras på det kvalitativa innehållet i barnomsorgen.

En diskussion jämte vissa överväganden om ett direkt ekonomiskt stöd för vård av egna barn redovisar vi i föregående kapitel 14. Där kommer vi till den slutsatsen att ett beskattat Vårdnadsstöd endast bör övervägas i kombination med att stödet begränsas till föräldrar som helt eller delvis avstår från att förvärvsarbeta för att vårda egna barn. I annat fall ligger det närmast till hands att överväga ett Obeskattat stöd utan förvärvsvillkor. Exempel på omfördelningar av resurser till dessa två alternativ ingår i våra räkneexem- pel.

Som vi närmare redogör för i kapitel 11 anser vi att föräldraförsäkringen fungerar väl utifrån målsättningen att trygga föräldrarnas inkomster när de behöver vara lediga för att i vissa situationer ta hand om sina egna barn. Samtidigt konstaterar vi att ersättningen enligt garantinivån sjunkit i förhållande till ersättningen enligt inkomstbortfallsprincipen. Vi förordar att garantibeloppet höjs i vart fall för de delar av försäkringen där ersättning i princip lämnas enligt inkomstbortfallsprincipen. En allmän höjning av beloppet med 10 kr. per dag skulle — under förutsättning att försäkringen utnyttjadesi samma omfattning som år 1980 — innebära en utgiftsökning med ca 50 milj. kr.

Vi anser sammanfattningsvis att resurserna skulle utnyttjas på ett effektivare sätt för barnfamiljerna om resurserna fördelades om i den riktning som vi givit exempel på. Vi har således visat på olika sätt att genomföra omfördelningar men vi avstår från att lämna direkta förslag till åtgärder. Skälet till detta är bl. a. att omfördelningar inom det ekonomiska stödet till barnfamiljerna måste jämkas samman med de övriga ekonomisk- politiska åtgärder som kommer att vidtas under de närmaste åren.

Reservationer och särskilda yttranden

1 Reservationer och särskilda yttranden Av Ingegerd Troedsson (m)

1 Allmän inledning

I ett bekymmersamt ekonomiskt läge är det viktigare än någonsin att stödet från det allmänna bättre inriktas mot dem som har det största behovet. Livsmedelssubventionerna tillfaller, som kommittén påvisar. alla vare sig de behöver stöd eller inte. Till yttermera visso kan familjer med god ekonomi i högre grad tillgodogöra sig köttsubventionerna än familjer med svag ekonomi. Självfallet bör därför livsmedelssubventionerna avvecklas i den takt som jordbrukets omställning medger och de frigjorda medlen inriktas på angelägna åtgärder för barnfamiljernas vidkommande samt på att minska budgetunderskottet.

Utredningen visar också klart att trots vissa förbättringar under senare år är de familjer som har många barn alltjämt en särskilt eftersatt grupp.

1. Som framgår av bl. a. kapitel 15 var det år 1980 23 % av samboende kvinnor med barn som inte förvärvsarbetade. Bland dem med tre barn var det 35 % och bland dem med fyra barn 48 % som inte förvärvsarbe— tade. Den individuella beskattningen är samtidigt så utformad att skatten blir högre på en och samma familjeinkomst, ju ojämnare denna är fördelad mellan föräldrarna. Detta drabbar således särskilt hårt familjer med små barn eller många barn, som oftare än andra är hänvisade till att leva på huvudsakligen en enda inkomst.

2. Ju fler barn, desto mindre blir behållningen av en inkomstökning eller om hemmaförälder tar förvärvsarbete, detta på grund av bortfallande bostadsbidrag, ofta högre barntillsynskostnader samt eventuellt också bortfallande existensminimiavdrag.

3. Det utan jämförelse största familjepolitiska stödet i form av till huvudsaklig del skattefinansierad kommunal barnomsorg kan främst användas när familjen är liten. Som kommittén påvisar minskar andelen familjer med kommunal barnomsorg kraftigt ju fler barn det blir i familjen.

4. Föräldraförsäkringen faller ofta ut med högst belopp för första barnet och

successivt lägre för följande barn, eftersom förvärvsverksamheten normalt avtar i takt med ökande barnantal.

Dessa allvarliga brister i familjestödets utformning och inriktning måste beaktas vid den översyn av det samlade familjepolitiska stödet som har aviserats.

I följande reservationer och särskilda yttranden påtalar jag vikten av att skattesystemet inte ytterligare frångår bärkraftsprincipen. Hemmamakere- duktionen liksom rätten till förvärvsavdrag bör därför bibehållas i avvaktan på att skattesystemet i större utsträckning tar hänsyn till barnfamiljernas lägre ekonomiska bärkraft. Barnomsorgsstödet bör vidare ges en rättvisare utformning, en minimistandardgaranti införas samt föräldraförsäkringens grundbelopp höjas i takt med prisutvecklingen.

2 Reservation om barnomsorg

2.1. Bristen på kommunal barnomsorg

Avsnittet Den kommunala barnomsorgen sammanfattas i att ”Vi anser att bristen på kommunal barnomsorg är så stor att en fortsatt utbyggnad måste ges hög prioritet”.

Enligt min mening finns intet i underlaget som motiverar en sådan slutsats. Utredningen visar visserligen att ”förvärvsintensiteten — med nuvarande skattesystem och familjepolitiska stöd (min kursivering) — har en avgörande betydelse för familjens ekonomi” samt påpekar att ”familjestödets utform- ning, inte minst att stödet till stor del ges i form av kommunal förskole- och fritidshemsverksamhet (min kursivering) ligger också bakom bristsituatio- nen”. Ingen analys görs av hur stor efterfrågan på kommunal barnomsorg kan antas vara med ett mer neutralt stöd till olika former av barnomsorg eller med en rättvisare utformad familjebeskattning.

Familjepolitiken är i dag så utformad att den gynnar förvärvsarbete för föräldrarna kombinerat med kommunal barnomsorg för barnen medan andra alternativ missgynnas. Detta gäller såväl skattens höjd — högre ju ojämnare inkomsten är fördelad mellan föräldrarna — föräldrapenningens storlek vid förnyad graviditet, tryggheten i form av ATP m. m. som barnomsorgsstödets utformning (inget motsvarande stöd till andra barnom— sorgsformer än den kommunala; rätten till barnvårdare vid barns sjukdom förbehålls ofta dem som är inskrivna i den kommunala barnomsorgen).

Som framgår av utredningens kartläggning har det blivit allt svårare för en tvåföräldersfamilj att klara sin ekonomi med huvudsakligen en förvärvsin- komst. Detta beror inte på att inkomsten i sig skulle vara för låg utan på att skatten tar mer än hushållet förmår bära. Man kan också lätt räkna ut att en familj sällan förmår betala marknadsmässig ersättning (med skatt och arbetsgivaravgifter) för privat barnomsorg när detta måste ske med redan beskattade pengar. Detta gäller även om denna barnomsorg skulle vara betydligt billigare än den kommunala. (Se exempel i bilaga till reservatio- nen). Det går slutligen inte heller att bortse från familjepolitikens normerande inverkan. Stöder det allmänna ensidigt vissa alternativ ger det

obönhörligen intryck av att statsmakterna anser att dessa alternativ är bättre än alla andra. En sådan attitydbildning snedvrider också barnfamiljernas ”fria val”.

Självfallet leder en sådan familjepolitik till att efterfrågan på kommunal barnomsorg blir betydligt högre än den annars skulle vara och därmed till att en bristsituation uppstår.

Utredningens slutsats är hållbar endast om man förutsätter att alla andra former av barnomsorg än den kommunala även fortsättningsvis skall missgynnas samt att man behåller en familjebeskattning som inte tar hänsyn till bärkraft utan tvärtom slår hårdare ju lägre bärkraften är. Detta stämmer emellertid inte med de mål som kommittén ställer upp i kapitel 13, där det bland annat heter att ”varje familj — bör få bättre förutsättningar att bestämma den ansvars- och arbetsfördelning vad gäller barn och förvärvsar- bete som den anser bäst passa familjen som helhet” liksom att ”det familjepolitiskt motiverade ekonomiska stödet bör i minsta möjliga utsträck- ning vara konsumtionsstyrande”.

Bakvånd social profil

Utredningen visar klart att nuvarande familjepolitik, trots flerbarnstilläggen, särskilt missgynnar flerbarnsfamiljerna, LO-grupper med ofta obekväm arbetstid samt familjer på orter med brist på arbetstillfällen.

Till detta kommer att den återstående ”bristen” på kommunal barnomsorg i stor utsträckning gäller de minsta barnen, för vilka kostnaden för kommunal barnomsorg är särskilt hög, samt deltidsbarn som det är svårt att inordna i daghemsverksamheten. De familjer som står utanför kommunal barnomsorg har dessutom, som ovan nämnts, i större utsträckning fler barn, obekväma arbetstider och lägre löner. Detta medför att den ”samhällsekonomiska” kostnaden för fortsatt utbyggnad av den kommunala barnomsorgen måste bli betydligt större per barn än hittills.

Samhällsekonomiska skäl, rättviseskäl och behovet av åtgärder som underlättar — inte motverkar — för föräldrarna att ha fler barn talar entydigt för en omläggning mot en valfriare familjepolitik. Eftersom andra barnom- sorgsformer då skulle bli mer ekonomiskt attraktiva, torde efterfrågan på kommunal barnomsorg i motsvarande mån minska och köerna försvinna.

2.2. En familjepolitik i tiden

Den naturliga utgångspunkten för varje argumentering borde vara att vård av små barn praktiskt taget alltid medför en kostnad i det moderna samhället antingen genom att föräldrarna avstår från förvärvsarbete, helt eller delvis, eller genom att de själva betalar en ersättare eller genom att det allmänna anordnar omsorgen. Förvärvsarbete eller ej är i småbarnsfamiljerna i stor utsträckning en fråga om arbetsbyte — inte om att ”arbeta” eller inte. Som vid alla andra former av arbetsbyte skulle detta i ett neutralt system ge ett större eller mindre ekonomiskt tillskott till familjen, beroende på förhållandena i det enskilda fallet. Om ett arbetsbyte innebär högre lön, samma lön eller kanske lägre lön är därvid helt beroende av de jämförda arbetenas art. En låg inkomstökning eller t. o. .m. en viss inkomstminskning kan leda till ett

arbetsbyte om det nya arbetet leder till ökad trivsel, ökad trygghet eller fördelar längre fram i tiden. Familjens eller den enskildes bedömning bygger därvid på en sammanvägning av ekonomiska och andra motiv.

Neutralt barnomsorgsstöd

För småbarnsfamiljernas vidkommande skulle ett fritt val uppnås om barnomsorgsstödet vore neutralt till vårdform och om föräldrarna i princip betalade den verkliga kostnaden för barnomsorgen men endast beskattades för den inkomst som överstiger den för inkomstens förvärvande nödvändiga barnomsorgsutgiften. Kostar barnomsorgen lika mycket som förvärvsarbetet inbringar, är det huvudsakligen fråga om ett direkt arbetsbyte. Det skulle då gå ”jämt upp”. Trivselmässiga bedömningar eller mer långsiktiga blir avgörande för om arbetsbytet görs eller inte. I vissa fall kan familjen avstå från ett arbetsbyte som skulle vara ekonomiskt fördelaktigt därför att den anser att värdet för barn och föräldrar av att få mer tid över för varandra under de snabbt flyende men viktiga småbarnsåren överväger. I framför allt familjer med flera småbarn kan vården av barnen vara mer värt än ett normalt förvärvsarbete. Trots detta kan andra skäl väga över för att även i dessa fall helt eller delvis ”byta” till förvärvsarbete. Detta blir också möjligt med ett neutralt utformat barnomsorgsstöd.

I ett neutralt system skulle föräldrarna givetvis väga olika barnomsorgs- former mot varandra utifrån ekonomiska synpunkter men också — och inte minst — utifrån vilken form av barnomsorg som i den aktuella situationen är tryggast och bäst för barnen samt för föräldrarna själva. En mindre kostnadskrävande barnomsorg än den kommunala (se åter exemplen i bilagan) blir då inte längre dyrare för de enskilda familjerna.

Sannolikheten för att fäderna i större utsträckning skulle ta aktiv del i vården av barnen även på arbetstid blir samtidigt större om det betraktas som en form av arbetsbyte än om det — som i dag — betraktas som ett, ur ren ekonomisk synpunkt, klart olönsamt alternativ till en nittioprocentigt subventionerad daghemsavgift.

I ett sådant mer marknadsmässigt system, där familjestödet utgår oberoende av barnomsorgsform, skulle familjerna få största möjliga valfrihet samtidigt som bästa möjliga ”samhällsekonomiska” vinst skulle uppstå. I avvaktan på en rättvisare familjebeskattning borde därför utredningen ha klart uttalat sig för en vårdnadsersättning, så utformad att den ökar valfriheten och minskar klyftan i stöd mellan kommunal barnomsorg och andra vårdformer för barnen.

2.3. Utformningen av en vårdnadsersättning Utbyggnad av föräldraförsäkringen är ingen framkomlig väg

Föräldraförsäkringen ger ersättning för inkomstbortfall de första nio månaderna med upp till ca 400 kr. om dagen och ett garantibelopp pä f. n. 37 kr. om dagen under ytterligare tre månader.

Är kvinnan inte försäkrad för minst 37 kr. om dagen då hon blir gravid betalas normalt endast garantibeloppet ut. Föräldrapenningen kan däri—

genom variera från ca 13 000 kr. till över 100 000 kr. under barnets första år. Föräldrapenningen blir dessutom ofta högst för första barnet, eftersom det är vanligt att båda föräldrarna (eller ensamföräldern) arbetat heltid innan detta barn kommer och blir därefter successivt lägre för följande barn (då försörjningsbördan är större).

Föräldraförsäkringen förutsätter att ensamföräldern eller den ena av två föräldrar arbetar högst sex timmar om dagen. Den kan därför inte användas som bidrag till betalning av en ersättare när föräldrarna förvärvsarbetar mer än sex timmar.

Föräldrapenningen är beskattad och påverkar därför bostadsbidragets storlek. Behållningen av en och samma föräldrapenning blir därför många gånger lägre — efter skatt och bortfallande bostadsbidrag — i familjer med sammanlagt lägre inkomster och/eller många barn än i familjer med bättre ekonomisk bärkraft. Detta framgår också klart av kommitténs betänkande, t. ex. tabell 14.4 i kapitel 14.

En ytterligare utbyggnad i tiden av föräldraförsäkringen är därför enligt min mening inte en framkomlig väg för att åstadkomma ökad rättvisa och valfrihet. Den skulle innebära att familjer där en förälder arbetar högst sex timmar om dagen inte bara skulle få ut den utbyggda föräldrapenningen utan också oförändrat stort stöd i form av kommunal barnomsorg, om de åtnjuter sådan. Familjen skulle med andra ord få dubbelt stöd eftersom det inte finns någon koppling till föräldraavgiften för den kommunala barnomsorgen. En annan barnfamilj där båda föräldrarna (eller ensamföräldern) arbetar mer än sex timmar om dagen skulle däremot inte få del i någotdera stödet om de ordnar sin barntillsyn själva. I stället för att öka rättvisan och vidga valfriheten skulle trycket på den kommunala barnomsorgen snarast öka.

Skattefri vårdnadsersättning

Ett enkelt, rättvist och smidigt sätt att åstadkomma ökad rättvisa och valfrihet vore att, i avvaktan på en rättvis familjebeskattning, komplettera föräldraförsäkringen med en vårdnadsersättning som inledningsvis skulle omfatta alla barn mellan ett och tre års ålder.

Denna bör av bl. a. fördelningspolitiska skäl vara skattefri, eftersom flerbarnsfamiljer och familjer med lägre inkomster missgynnas av att en skattepliktig vårdnadsersättning — liksom föräldraförsäkringen — också minskar bostadsbidraget.

Den skattefria vårdnadsersättning jag förordar kan användas antingen som ett tillskott till familjeekonomin om föräldrarna väljer att helt eller delvis vårda barnet (barnen) själva eller som bidrag till täckande av kostnaderna för privat barnomsorg eller för att möjliggöra en högre, mer marknadsmässig ersättning för den kommunala barnomsorgen.

Även om kommunerna själva bestämmer utformningen av och nivån på föräldraavgifterna inom den kommunala barnomsorgen, är det angeläget att föräldraavgifterna räknas upp med ett belopp motsvarande vårdnadsersätt- ningen för de barn som uppbär sådan. Klyftan i stöd mellan kommunal och annan barnomsorg skulle annars bli oförändrat stor.

En enhetlig och skattefri vårdnadsersättning är mycket lätt att admini- strera för såväl myndigheter som de berörda familjerna. En skattefri

vårdnadsersättning ger inte pensionsgrundande inkomst för den förälder som uppbär den. Detta kompenseras av att småbarnsföräldrar med barn under tre års ålder numera har rätt att räkna ATP-år. En skattefri ersättning erbjuder följande fördelar: — Enkel administration, kan samordnas med barnbidraget. — Inga problem med vem som skall beskattas för ersättningen. — Inga marginalskatteeffekter. — Inga kontrollproblem i fråga om förvärvsarbetets omfattning. — Mer socialt rättfärdig för flerbarnsfamiljer och andra familjer med låg ekonomisk bärkraft än en skattepliktig ersättning. — Mycket enkelt att räkna upp avgiften inom den kommunala barnomsor- gen för barn med vårdnadsersättning.

Jag föreslår därför att vårdnadsersättningen görs skattefri och att den inte påverkar bostadsbidragets storlek. Jag föreslår också att vårdnadsersättning- en sätts till 6 000 kr. per år för alla barn mellan 1 och 3 års ålder samt att den skall träda i kraft den 1 januari 1984.

Kostnader och finansieringsmetoder

En skattefri vårdnadsersättning på 6 000 kr. om året för alla barn i dessa åldrar skulle kosta 1 140 milj. kr. per år. Härifrån kan avräknas ca 30 % som direkt skulle återföras i form av ökade dag- och familjedaghemsavgifter för barn med vårdnadsersättning samt i form av minskat behov av socialbi- drag.

Kommunerna fastställer själva sina föräldraavgifter. För att kommunerna skall höja sina avgifter för de barn som har vårdnadsersättning bör motsvarande belopp samt inbesparade socialbidrag — tillsammans ca 400 milj. kr. — avräknas från statsbidraget till barnomsorgen.

Kvarstående finansieringsbehov blir drygt 700 milj. kr. Detta utgör ca 6 % av statens och kommunernas beräknade kostnad för den kommunala barnomsorgen. Även detta bör i första hand finansieras inom ramen för det statliga och kommunala stöd till barnomsorgen som annars skulle utgå. Detta underlättas av att efterfrågan på de särskilt kostnadskrävande småbarnsplat- serna tack vare vårdnadsersättningen kan beräknas minska.

Genom en sådan konstruktion på vårdnadsersättningen erhålles inom en given ekonomisk ram största möjliga förbättring för de hushåll, som inte har del av den kommunala barnomsorgen. Fler föräldrar med barn under 3 års ålder skulle kunna välja andra former av barntillsyn än den kommunala. Det skulle bli lättare att kunna betala en privat dagmamma eller att kanske slå sig ihop med andra familjer om en barnvårdare. Familjerna skulle även kunna använda vårdnadsersättningen för att minska sin arbetstid eller för att själva ta hand om barnen. Det blir lättare att få en plats i den kommunala barnomsorgen för dem som föredrar den formen av barnomsorg. För varje kommunal småbarnsplats som inte behöver byggas frigörs allmänna medel som beloppsmässigt motsvarar vårdnadsersättning för bortåt tio barn.

2.4. Trygghetsgaranti för de sämst ställda småbarnsföräldrarna

Jag är medveten om att den föreslagna vårdnadsersättningen inte på långt när täcker det verkliga värdet av eller kostnaden för det barnavårdande arbetet och att det inte heller ensamt garanterar alla småbarnsföräldrar en rimlig valfrihet. Vårdnadsersättningen och föräldraförsäkringen bör därför kom- pletteras med en trygghetsgaranti (minimistandardgaranti). Syftet är att garantera också barnfamiljer i små ekonomiska omständigheter, såsom reellt ensamstående föräldrar, den trygghet som ligger i att veta att de kan avstå från förvärvsarbete helt eller delvis under någon tid för att i stället ta hand om barnen om de inte orkar med både barn och förvärvsarbete eller om de anser att det skulle vara bäst för barnen.

En sådan trygghetsgaranti bör handhas av försäkringskassan. Garantin skulle till en början kunna omfatta familjer med minst ett barn under tre år eller två barn under skolåldern. Underhållsbidrag, bidragsförskott, barnpen- sion, bostadsbidrag, sjukpenning och andra inkomster måste naturligtvis avräknas. Likaså måste möjligheterna för studerande föräldrar att erhålla studiemedel och barntillägg beaktas.

Trygghetsgarantin bör utformas som en rätt till inkomstutfyllnad upp till en viss minimistandard för de småbarnshushåll som omfattas av garantin.

En trygghetsgaranti av detta slag bör skyndsamt utredas och föreslås. Den skulle innebära mycket små kostnader och i många fall t. o. m. besparingar. Alternativkostnaden är ju antingen socialbidrag eller en betydande (famil- je)-daghemssubvention minskad med den skatt och eventuella reduktion av bostadsbidraget som förvärvsarbetet skulle ha medfört.

2.5. Garantibeloppet i föräldraförsäkringen

Som kommittén påvisar i kapitel 11 har garantibeloppet inom föräldraför- säkringen för de försäkringsmässigt sämt ställda förlorat 25 % av sitt värde fram till årsskiftet 1982/83. För att ändra garantinivån krävs nämligen ett riksdagsbeslut medan föräldrapennin gen i övrigt automatiskt följer lönernas utveckling. Efter nio månaders föräldraförsäkring enligt inkomstprincipen följer tre månader med garantibeloppet. Sjunker garantibeloppets reella värde kan alltså allt fler småbarnsfamiljer få ökade svårigheter att själva ta hand om sina späda barn under deras första levnadsår.

För att garantibeloppets värde skall återställas behöver det höjas till ca 50 kr. snarast. Detta skulle kosta ca 60 milj. kr. brutto före skatt, vilket motsvarar drygt 1 % av hela den beräknade kostnaden för föräldraförsäk- ringen 1983/84 på 4 900 milj. kr.

Även om någon omfördelning skulle behöva ske inom föräldraförsäkring— ens ram borde det enligt min mening vara självklart att de sämst ställdai detta avseende inte tillåts sacka ytterligare efter andra grupper.

Bilaga till reservation om barnomsorg

Systemet väljer åt familjerna

Trots talet om valfrihet är det alltför ofta ”systemet” som väljer åt familjerna. Låt mig visa hur familje- och skattepolitiken påverkar en vanlig familjs situation.

Familjen består av två makar och två småbarn. Båda föräldrarna har, om de förvärvsarbetar heltid, genomsnittlig industriarbetarlön, ca 85 000 kr. Hyran antas vara 1 550 kr. , vilket år 1983 motsvarar ”övre hyresgränsen” för bostadsbidrag för en tvåbarnsfamilj. Yngsta barnet närmar sig 1 års ålder då föräldrapenningen upphör. Fyra alternativ diskuteras:

Alternativ A

En av föräldrarna tar hand om barnen på heltid. Efter skatt och bostadsbidrag skulle de av den enda lönen på 85 000 kr. få drygt 63 000 kr. kvar. När hyran betalts har de ca 44 500 kr. att leva på, trots att de är fyra personer. Det är mindre än existensminimum, som uppgår till 47 700 kr.

Alternativ B

Föräldrarna turas om att ta hand om barnen och förvärvsarbetar båda på halvtid. Av de två halvtidslönerna på 42 500 kr. vardera får de kvar 69 500 kr. , dvs. ca 6 300 kr. mer än i alternativ A. Det beror på att skatten blir betydligt lägre, bl. a. därför att de då får göra förvärvsavdrag med 2 000 kr. Bostadsbidraget blir samtidigt något högre, vilket beror på att förvärvsavdraget minskar den bostadbidragsgrundande inkomsten. Efter hyra blir behållningen nära 51 000 kr.

Alternativ C Båda föräldrarna heltidsarbetar medan barnen är på dagis. Behållningen skulle då öka till 101000 kr., när daghemsavgiften betalts, trots att de i själva verket gör ett arbetsbyte. (Verkliga kostnader för daghemsvården är ca 107 000 kr. — genomsnitt för år 1983 — varav föräldrarna enligt kommunförbundets taxa betalar ca 10 600 kr.). Naturligtvis får de en del extra kostnader genom att de båda arbetar heltid utanför hemmet. Å andra sidan gör de vissa besparingar genom att mat, blöjor osv. ingår i dagisavgiften. Efter hyra har de kvar 82 500 kr.

Alternativ D Båda föräldrarna heltidsarbetar också i det här alternativet. Tillsammans med en grannfamilj som också har småbarn slår de sig ihop om en barnvårdare. Fördelen med det är att barnen kan turas om att vara i varandras hem. Det blir lugnare för barnen, mindre infektionsrisker och också mindre stressigt för föräldrarna.

De räknar med att för egen del betala 37 500 kr. om året till barnvårdaren — hälften av hennes lön på 75 000 kr. — samt socialavgifter på ca 13 500 kr., dvs. tillsammans 51 000 kr. Det är knappt hälften av vad daghemsvård för de två barnen skulle kosta och även mindre än vad två barn hos kommunal dagmamma totalt kostar. Trots detta blir behållningen för familjen betydligt lägre än i alternativ C eller ca 60 760 kr. När hyran betalts återstår drygt 42 000 kr., långt under existensminimum.

Alternativen kan sammanfattas i följande tablå.

Alternativ A B C D

Behållning i kr. efter skatt, hyra,

bostadsbidrag och barnomsorgs— kostnad 44 500 51 000 82 500 42 000

Existensminimum för två vuxna och två barn är 47 700 kr.

Trots att de fyra alternativen i stort sett borde vara likvärdiga — det är bara fråga om olika former av arbetsfördelning och arbetsbyte — skulle situationen för familjen snabbt bli ohållbar med alternativ D och bekymmersam med alternativ A som också ligger under existensminimum. Helt oberoende av vad familjen själv föredrar framstår därför alternativ C, förvärvsarbete för båda föräldrarna och kommunal barnomsorg för barnen, som det enda ekonomiskt realistiska alternativet. Ändå skulle verkliga kostnaden för vården av barnen vara lägre i alternativ D, 51 000 kr. mot 107 000 kr. i det gynnade alternativet C.

Den dubbelt så dyra daghemsvården ger dubbelt så hög behållning för familjen, den hälften så dyra enskilda vården ger hälften så hög behåll- ning.

Detta visar att rådande regler styr familjerna mot en livsform som i det enskilda fallet långt ifrån alltid är bäst och som ofta ställer sig dyrare för samhället.

3 Särskilt yttrande om kommunförbundets samhälls- ekonomiska analys

Jag har under utredningsarbetet vänt mig mot att betänkandet i sin huvuddel endast presenterar den otillbörligt förenklade analys av de samhällseko- nomiska effekterna av en utbyggnad av barnomsorgen, som kallats för Kommunförbundets rapport. (Kommunförbundets styrelse har inte tagit ställning till rapporten.) Rapporten jämför heltidshemarbete under kortare eller längre perioder med utbyggd kommunal daghemsvård som kombineras med hel- eller deltidsarbete för mödrarna, trots att det ojämförligt vanligaste alternativet för dem som saknar kommunal barnomsorg redan i dag är olika former av deltidsarbete kombinerade med privat barnomsorg eller med att föräldrar eller deltidsarbetande turas om att se till barnen.

Det samhällsekonomiskt intressanta är inte antalet daghemsplatser i sig utan om den kommunala barnomsorgen alltfort skall understödjas ensidigt, trots att den normalt ställer sig betydligt dyrare än alla andra alternativ. Bristen på barnomsorgsalternativ anpassade till flerbarnsfamiljernas speciel- la behov medför säkerligen också att många familjer avstår från ytterligare barn. Den "samhällsekonomiska” förlusten av detta på längre sikt — för morgondagens arbetskraftsutbud — berörs över huvud taget inte.

Det hade varit värdefullt om utredningen i stället sökt penetrera den

snedvridning av utbud och efterfrågan som dagens familjepolitik för med sig. Nuvarande system leder tveklöst till att andra barnomsorgsformer, som skulle vara mindre resurskrävande än de kommunala, konkurreras ut samt till att valfriheten och därmed behovstillfredsställelsen urholkas.

4 Reservation om hemmamakereduktion och för- värvsavdrag

Familjebeskattningen

Enligt direktiven ”bör kommittén överväga om de familjepolitiskt motive— rade avdragsreglerna i skattesystemet — hemmamakereduktionen och förvärvsavdraget — bör ersättas med åtgärder inom den direkta familjepoli— tiken som bättre än nuvarande regler tar hänsyn till barnfamiljernas och då i synnerhet flerbarnsfamiljernas situation”. Vidare sägs att ”Övervägandena bör i första hand avse omfördelningar inom ramen för de nu befintliga familjepolitiskt motiverade direkta och indirekta stöden”. Kommittén har således inte haft något mandat att föreslå en omläggning av skattesystemet mot ett större hänsynstagande till barnfamiljernas lägre bärkraft, däremot att ta bort de rester av sådan hänsyn som finns kvar.

Enligt min mening är det omöjligt att uppnå en rättvis och solidarisk familjepolitik utan betydande förändringar i familjebeskattningen, vilket jag närmare utvecklat i ett särskilt yttrande. Jag begränsar mig här till att föra fram mina synpunkter på hemmamakereduktionen och förvärvsavdraget, eftersom dessa direkt omfattas av direktiven.

Förvärvsavdraget

Jag delar uppfattningen att förvärvsavdraget inte är lämpligt utformat. Fullt förvärvsavdrag medges redan vid en inkomst på 8 000 kr. för den förälder som har lägst inkomst resp. för ensamföräldern. Det medges så länge familjen har barn under 16 år. Förvärvsavdraget är vidare ett allmänt avdrag, trots att det enligt min mening borde betraktas som en utgift för inkomsternas förvärvande.

Enligt föräldrabalken skall föräldrarna utöva den uppsikt över barnet som är erforderlig med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter. De har således ett vårdnadsansvar gentemot barnen även om de förvärvsarbetar. Nödvändiga utgifter för vården och omsorgen om barnen medan föräldrarna förvärvsarbetar borde därför vara avdragsgilla som utgift för inkomstens förvärvande. Av praktiska skäl bör ett schablonavdrag även då ligga kvar i botten. (Se vidare mitt särskilda yttrande om familjebeskattningen.) Det förtjänar påpekas att kommittén ställer sig bakom detta synsätt när det gäller existensminimiberäkningarna (avsnitt 15.2.4). ”Faktiska och skäliga barn- tillsynsutgifter” som föranleds av förvärvsarbetet föreslås där beaktas på liknande sätt som den faktiska bostadskostnaden.

I avvaktan på ett sådant utbyggt förvärvsavdrag bör således ett schablon— avdrag behållas. Det kan lämpligen alltjämt uppgå till 2 000 kr. för barn under 10 å 12 års ålder och medges med 10 % av inkomsten. Fullt

schablonavdrag skulle då medges om den förälder som har lägst inkomst eller ensamföräldern har en förvärvsinkomst på 20 000 kr.

Hemmamakeavdraget

Det s. k. hemmamakeavdraget uppgår nu liksom då det infördes år 1971 till högst 1800 kr. Om hemmamaken eller ensamföräldern förvärvsarbetar trappas det av med 30 % av dennes inkomst och upphör att utgå vid en inkomst på 6 000 kr.

Hemmamakeavdraget infördes som en ersättning för att det dubbla ortsavdraget för makar och ensamföräldrar togs bort och ersattes av ett grundavdrag på 4500 kr. för alla som har egna inkomster av kapital, förvärvsarbete, pension e. dyl. I dag har det statliga grundavdraget försvunnit. Kvar står ett kommunalt grundavdrag på 7 500 kr. Detta har ett värde på ca 2 250 kr. (30 kr. komunalskatt x 7 500 kr. = 2 250 kr.). Även om hemmamakereduktionens reala värde successivt har minskat, kan det således alltjämt sägas utgöra en ersättning för att ensamföräldrar och hemmamakefamiljer endast får göra enkelt grundavdrag, trots att minst två personer skall leva på inkomsten.

Kommittén har enligt direktiven övervägt att ta bort hemmamakeavdra- get. Jag motsätter mig bestämt detta. Redan nu blir skatten betydligt högre — vanligen uppemot 30—55 % — om hushållsinkomsten endast tjänas in av en make mot om den delas på båda.

Har även barnen inkomster av t. ex. kapital eller arbete, sjunker skatten på familjeinkomsten ytterligare, bl. a. därför att även barnen då får göra kommunalt grundavdrag.

Ett borttagande av hemmamakeavdraget skulle än mer missgynna en-inkomstfamiljerna. Hårdast skulle de familjer drabbas som bor på orter med få arbetstillfällen, liksom de äldre familjer med endast en inkomst som ännu inte uppbär pension. Dessa familjer har vanligtvis redan betydligt lägre standard än när de får pension, då de för övrigt också får rätt till kommunalt grundavdrag.

Skulle hemmamakeavdraget tas bort även i barnfamiljer försämras utgångsläget mest för flerbarnsfamiljerna, eftersom det är vanligare med i huvudsak endast en förvärvsinkomst ju fler barn det finns i familjen.

Familjen — en ekonomisk enhet

Hemmamakeavdraget liksom förvärvsavdraget kan också sägas utgöra ett visst kvarstående hänsynstagande till familjens ekonomiska bärkraft. I övriga sammanhang betraktas familjen som en ekonomisk enhet. Makar skall leva på samma standard. De har ömsesidig försörjningsskyldighet mot varandra och mot barnen. Vid bedömande av rätt till bostadsbidrag, socialbidrag m.m. betraktas makarnas sammantagna ekonomiska situa— tion.

En renodlad individuell beskattning utan hemmamakeavdrag eller rätt till förvärvsavdrag skulle också kräva individuell behovsprövning av bidrag. Detta skulle innebära en utomordentligt stor kostnadsökning för det allmänna. Det går således inte att bortse från familjen som en ekonomisk

enhet när det skulle vara till fördel för familjen, och endast beakta denna enhet när det är till nackdel för familjen.

T. 0. rn. år 1970 beskattades familjerna normalt enligt tudelningsprinci- pen. Förvärvsavdraget uppgick till 3 000 kr. Borttagandet av denna familjebeskattning motiverades även med att pengar skulle frigöras till förmån för barnfamiljerna. Det står i dag klart att resultatet i stället blivit en ökad övervältring av skattebördan på barnfamiljerna medan förmånerna i form av bidrag av olika slag — bortsett från den kommunala barnomsorgen — inte hållit jämna steg. Särskilt för flerbarnsfamiljerna har utvecklingen varit närmast katastrofal. Skulle hemmamakeavdrag och förvärvsavdrag tas bort vid stundande översyn av familjepolitiken skulle det innebära en ytterligare belastning på de hushåll som redan nu beskattas hårdast i förhållande till sin bärkraft.

Ur social, regional, rättvise- och valfrihetssynpunkt motsätter jag mig därför bestämt tanken på att ta bort hemmamakeavdraget liksom rätten till förvärvsavdrag för familjer med barntillsynskostnader så länge beskattning- en inte tar annan hänsyn till ekonomisk bärkraft.

5 Särskilt yttrande om skatt efter bärkraft

Det är tolv år sedan sambeskattningen av makars förvärvsinkomster ersattes med individuell beskattning. Tyvärr har den individuella beskattningen, som den kommit att utformas, lett till betydande orättvisor i fördelningen av skattebördan och till alltmer svårbemästrade problem.

Syftet med den individuella beskattningen, när den infördes för drygt tio år sedan, var bl. a. att underlätta kvinnors förvärvsarbete. Under särbeskatt- ningens första år spelade det dock ingen roll om en genomsnittlig industriarbetarlön fördelades lika mellan makarna eller om endast en av dem tjänade in den. Den statliga skatten var nämligen proportionell nästan ända upp till dessa vanliga inkomstlägen.

Idag är situationen en helt annan därför att den statliga skatteskalan blivit alltmer progressiv redan i mycket låga inkomstlägen.

Skattesystemet blir därigenom gynnsammast för de hushåll där makarna tjänar precis lika mycket var. Men ju ojämnare familjeinkomsten är fördelad, desto hårdare slår skatten. Hårdast drabbas de som lever på en enda inkomst. Skatten på en familjeinkomst blir normalt 30—55 procent högre om endast en av föräldrarna tjänar in den jämfört med om den delas lika dem emellan (skatten på en vanlig industriarbetarlön ökar t. ex. med nära en tredjedel, eller ca 7 000 kr., om endast en av föräldrarna tjänar in lönen jämfört med om de tjänar in hälften var). Detta drabbar särskilt hårt familjer på platser med brist på arbetstillfällen samt familjer med många eller små barn, eftersom de mer än andra hushåll är hänvisade att leva på en enda inkomst.

Det framgår också klart av kommitténs kartläggning att inkomstfördel- ningen mellan föräldrarna blir snedare — och skatten därmed högre — ju fler barn det finns i familjen.

Nedanstående tablå visar den lägsta taxerade hushållsinkomst som år 1981

och 1983 krävdes för att nå existensminimum (enligt av riksdagen beslutade

normer). År 1981 Antal barn Makar med en Makar med två inkomster, Ensamstående inkomst varav den ene en halv in- dustriarbetarlön 1 54 900 56 200 26 800 2 67 900 66 100 24 600 3 102 900 78 700 23 700 4 151 700 94 400 5 205 300 141 300

Ensamföräldrarna har antagits uppbära underhållsbidrag motsvarande bidragsför— skottet för varje barn. Hyrorna för de olika hushållen har antagits uppnå ”övre hyresgränsen" och därmed berättiga till högsta möjliga bostadsbidrag. Den ensam- stående föräldern liksom de båda förvärvsarbetande har förutsatts ha barntillsynsut- gifter enligt Kommunförbundets rekommenderade taxa för kommunal barnomsorg. Kommunalskatten har antagits vara 30 kr.

År 1983

Antal barn Makar, en inkomst Ensamstående ] 69 000 32 000 2 85 000 27 000 3 102 200 22 000

/4 110 500 15 000

5 129 300 8 500

Flerbarnstilläggen och bidragsförskott/underhållsbidrag har frånräknats existensmi- niminormerna. Det har antagits att familjerna med tre eller fler barn lyfter flerbarnstillägg för alla barn från och med det tredje.

För flerbarnsfamiljerna med endast en inkomst vid eller ovanför existens- -miniminivån blir behållningen av en inkomstökning mycket låg och i vissa lägen t.o.m. negativ på grund av tillkommande skatt och bortfallande bostadsbidrag. Det förtjänar nämnas att en fembarnsfamil j på grund av detta på nytt ramlar ned till existensminiminivån vid drygt 200 000 kr. i inkomst. Skulle kommunalskatten vara högre än 30 kr. eller hyran högre än ”övre hyresgränsen” eller underskottsavdrag finnas kan betydligt högre inkomster än de angivna behövas för att nå existensminiminivån.

Tvåföräldersfamiljer med tre eller flera barn, som mer än andra är hänvisade till att leva på en enda inkomst, behöver således alltjämt inkomster j betydligt över genomsnittet för att ens kunna nå den låga standard som l existensminimum utgör. Detta beror främst på att ingen hänsyn tas vid l beskattningen till ekonomisk bärkraft. För ensamföräldrar är situationen

annorlunda främst beroende på att de erhåller särskilda skattelättnader samt på att underhållsbidrag/bidragsförskott är skattefria.

Socialbidrag till skatten?

Flertalet tvåförälderfamiljer vid eller under existensminimum betalar också flerfaldigt mer i skatt än de får tillbaka i form av barn- och bostadsbi- drag.

En tvåbarnsfamilj med en genomsnittsindustriarbetarlön — ca 85 000 kr. — betalar ca 30 000 kr. i inkomstskatt och 8 000 kr. i moms. Familjen betalar således nästan tre gånger mer i skatt än vad den uppbär i form av barnbidrag (6 600 kr.) och bostadsbidrag (ca 8 000 kr.). Ändå lever familjen under existensminiminivån om hyran är högre än 1 550 kr. i månaden.

Detsamma gäller familjer som vill eller måste ordna barnomsorgen privat. Antag att en hemarbetande make i en trebarnsfamilj tar halvtidsarbete med en inkomst på 40 000 kr. Barnen tas under tiden om hand av en närboende privat dagmamma. Betalar familjen mer än 5 kr. i timmen för varje barn (inkl. socialavgifter för dagmamman) går halvtidsarbetet med förlust. Familjens inkomst efter skatt, barnomsorg och bortfallna bostadsbidrag blir t. o. m. lägre än om modern stannar hemma, därför att barnom- sorgen måste betalas med redan beskattade pengar.

Skulle modern själv ta hand om barnen på heltid — och utföra ett arbete som på kommunalt familjedaghem kostar ca 120 000 kr. — räcker familjens enda lön inte till för försörjningen. lnkomstbristerna beror i båda fallen inte på att familjeinkomsterna i sig skulle vara för låga utan på att skatten tar betydligt mer än familjen kan bära.

Fembarnsfamiljen med 200000 kr. i inkomst lever precis på existensminimum. Ändå betalar den nära 110 000 kr. i inkomstskatt mot de 24 750 kr. de får tillbaka i form av barnbidrag. Vid denna inkomst har bostadsbidraget helt trappats av.

Detta visar att den s. k. rundgången inte fungerar. Inte ens betydande barn- eller bostadsbidrag förmår ändra detta faktum. Utformas inte familjebeskattningen efter bärkraft kan allt fler barnfamiljer tvingas söka socialbidrag för att ha något att leva av sedan skatten är betald.

Skatteproblematiken kan sammanfattas sålunda:

1. Skatten tar i stort endast hänsyn till hur många som tjänar in hushållsinkomsten, inte till hur många som skall leva på den. Detta drabbar särskilt hårt flerbarnsfamil jer och hushåll i glesbygd som i större utsträckning än andra är hänvisade till att leva på en inkomst. Genom att ingen hänsyn tas till ekonomisk bärkraft drabbas hushållen ojämförligt hårdast de år försörjningsbördan är som störst och barnom- sorgskostnaderna höga. Först när barnen vuxit upp får föräldrarna den ekonomiska rörelsefrihet de så väl skulle ha behövt under tidigare år.

2. Skattesystemet är gynnsammast för de hushåll där man och kvinna tjänar precis lika mycket var. Ju ojämnare familjeinkomsten är fördelad desto hårdare slår skatten. I många familjer tvingar detta fram en arbetsför- delning i strid med makarnas egna önskemål.

3. Eftersom barntillsynskostnader räknas som privat levnadsomkostnad måste de — med undantag för ett schablonavdrag på 2 000 kr. — betalas med redan beskattade pengar. Mycket få barnfamiljer har därför möjlighet att själva betala sin barnomsorg utan allvarliga konsekvenser för familjens ekonomi. Detta gäller även om kostnaden skulle vara betydligt lägre än inom den kommunala barnomsorgen. Den "svarta” barnomsorgen är en följd av detta.

4. Eftersom skatten inte tar hänsyn till bärkraften har vi fått en omfattande

"rundgång”. Barnfamiljerna har tvingats in i ett beroende av behovsprö- vade bostadsbidrag och starkt subventionerad kommunal barnomsorg. Detta gäller också många barnfamiljer som på papperet har goda inkomster.

5. Avtrappningen av bostadsbidragen får samma verkan som en extra marginalskatt på 15—22 % i år från är allt bredare inkomstskikt. Ju fler barn i familjen desto större blir bidragen. Baksidan av detta är att också de inkomstskikt i vilka bidragen trappas av blir större. Behållningen av en inkomstökning blir därför regelmässigt lägre ju större behovet av en inkomstökning är och ju fler som skall leva på inkomsten.

6. De behovsprövade bostadsbidragen förmår inte uppväga orättvisorna i beskattningens utformning eftersom de endast tar hänsyn till inkomsten före skatt. (Se mitt särskilda yttrande till bostadsbidragskommitténs slutbetänkande.) Kommittén föreslår inte heller några ändringar i detta avseende eftersom systemet då anses bli för svårt att hantera.

Reformera familjebeskattningen

Familjebeskattningen har således lett till en föga rättvis fördelning av skattebördan mellan olika hushåll och mellan olika stadier i familjernas liv. Den styr dessutom ofta familjerna och deras möjligheter att själva bestämma om arbetsfördelning och barnomsorg. Samtidigt blir marginaleffekterna på en inkomstökning regelmässigt högre ju fler som skall leva på inkomsten.

Avdrag för barnomsorg

Jag har tidigare konstaterat att barntillsynskostnader betraktas som en privat levnadskostnad och med undantag för ett schablonavdrag på 2 000 kr. inte får dras av vid beskattningen. En omfattande svart marknad för barntillsyn har därmed tvingats fram.

Även om föräldrarna förvärvsarbetar har de vårdansvar gentemot sina barn. Därför borde nödvändiga och styrkta barntillsynskostnader betraktas som avdragsgill utgift för inkomsternas förvärvande på samma sätt som t. ex. utgifter för resor till och från arbetet. ”Taket” för en sådan avdragsrätt bör givetvis variera efter antalet barn och deras ålder.

Förvärvsarbetande föräldrar skulle med ett sådant system kunna betala mer än som nu är möjligt om de ordnar barnomsorgen själva eller betala en motsvarande högre avgift till den kommunala barnomsorgen. Detta skulle minska behovet av stöd till kommunala dag-, fritids- och familjedaghem. Eftersom barntillsynskostnaderna mäste styrkas för att föräldrarna skall få göra avdrag vore det samtidigt ett bra sätt att komma till rätta med den ”svarta” barnomsorgen och ge många privata barnvårdare den sociala trygghet de hittills gått miste om.

En sådan avdragsrätt bör ingå i en reformerad familjebeskattning. (I avvaktan på detta bör en obeskattad vårdnadsersättning införas nu.)

Frivillig tudelning

Ett alternativ som diskuterats har varit ”frivillig tudelning” av familjein- komsten upp till belopp som kunde variera med antalet barn. Familjerna

skulle få bättre möjligheter att välja den arbetsfördelning som är bäst i det enskilda fallet och i den aktuella situationen. En betydande nackdel med ett sådant system är att inte heller det skulle ta tillräcklig hänsyn till hur många som skall leva på inkomsten, att det skulle bli ännu mer svåröverskådligt för den enskilde och att tröskeleffekter uppstår.

Mer proportionell skatt

En bättre åtgärd vore att eftersträva en låg och mindre progressiv beskattning i låga och vanliga inkomstlägen och att kombinera detta med grundavdrag för barn och avdrag för barntillsyn. När den individuella beskattningen infördes 1971 spelade det, som nämnts, ingen större roll om låga eller vanliga inkomster fördelades lika mellan makarna eller om endast en av dem tjänade in familjeinkomsten. Den statliga inkomstskatten togs nämligen ut med en och samma skattesats på 10 % nästan ända upp till en genomsnittslön. Nu är situationen en helt annan.

Skattesatsen är i dag 0 till 4 % upp till en inkomst på drygt 51 000 kr. i stället för 10 % 1971. Motivet har angetts vara hänsyn till dem som har lägst ekonomisk bärkraft.

Resultatet har i stället blivit att deltidsarbete blivit alltmer lönsamt i förhållande till heltidsarbete samt att hushåll, där inkomsten är fördelad på flera händer, dragit den största nyttan av Skattelättnaderna medan de flerbarnshushåll och hushåll i glesbygd som bara har en enda inkomst har dragit den minsta.

Skattelättnaderi botten är utomordentligt kostnadskrävande, eftersom de tillfaller alla, vare sig de har låga, normala eller mycket höga inkomster. Samma skattelättnader hade kunnat ges en långt mer social profil om de i stället inriktats på barnfamiljerna. (För dem som har väsentligt nedsatt skatteförmåga på grund av t. ex. sjukdom eller långvarig arbetslöshet finns redan — och bör även framgent finnas — särskilda regler.)

En återgång till en låg och betydligt mindre progressiv beskattning i låga och vanliga inkomstlägen i kombination med någon form av grundavdrag för barn bör ske på sikt. Ju fler barn som finns i familjen, desto viktigare måste det vara att inte beskatta den del av inkomsten som krävs för en rimlig levnadsnivå för barnen.

Ett sådant skattesystem skulle innebära stora fördelar. Arbetsfördelning- en mellan makar skulle inte styras av skatten, eftersom denna skulle bli ungefär lika stor oberoende av hur hushållsinkomsten fördelas dem emellan. Marginalskatten i vanliga inkomstlägen för heltidsarbetande skulle bli lägre än nu — och lägre än i den beslutade marginalskatteomläggningen. (En helt proportionell statlig inkomstskatt skulle endast behöva uppgå till ca 9 % för att ge samma inkomster som nu.) Deltidsarbete skulle inte längre löna sig så mycket bättre än heltidsarbete. Avdrag av olika slag skulle bli mer likvärda. Behovet av inkomstprövade bidrag skulle minska genom att man redan vid beskattningen tog hänsyn till barnfamiljernas lägre skatteförmåga. Rund- gången skulle minska liksom de hårda marginaleffekter som beror på att behovsprövade bidrag faller bort.

Målet bör vara att de barnfamiljer som betalar skatt inte skall behöva uppbära behovsprövade bidrag. De barnfamiljer som behöver sådana bidrag

skall inte heller behöva betala skatt.

En allsidig utredning bör därför omedelbart tillsättas i syfte att anpassa skatten till ekonomisk bärkraft och därigenom ge familjerna bättre möjlighet att själva ta ekonomiskt ansvar för barnen.

6 Sammanfattning av reservationer och särskilda yttranden av Ingegerd Troedsson

Reservation om bristen på kommunal barnomsorg och införande av vårdnadsersättning

Jag reserverar mig mot utredningens slutsats att ”bristen på kommunal barnomsorg är så stor att en fortsatt utbyggnad måste ges hög prioritet.”

Slutsatsen är hållbar endast om man förutsätter att alla andra former av barnomsorg än den kommunala även fortsättningsvis skall missgynnas och att familjebeskattningen även framgent skall slå hårdare ju lägre hushållets ekonomiska bärkraft är.

Rättviseskäl, samhällsekonomiska skäl och behovet av åtgärder som underlättar — inte motverkar — för familjerna att ha fler barn talar entydigt mot en sådan orättvisekonserverande familjepolitik.

I avvaktan på en rättvis familjebeskattning borde utredningen ha klart uttalat sig för en vårdnadsersättning så utformad att den ökar valfriheten och minskar klyftan i stöd mellan kommunal barnomsorg och andra vårdformer för barnen. I reservationen föreslås i detta syfte en skattefri vårdnadsersätt— ning på 6 000 kr. om året för alla barn mellan 1 och 3 års ålder, kopplad till motsvarande högre föräldraavgift i den kommunala barnomsorgen för barn i dessa åldrar. Nettokostnaden på ca 700 milj. kr. utgör omkring 6 % av dagens totala stöd till den kommunala barnomsorgen. Reformen som bör träda i kraft 1 januari 1984 bör i första hand finansieras inom ramen för det stöd till den kommunala barnomsorgen som annars skulle utgå. Andra former av barnomsorg skulle då bli i motsvarande mån mer konkurrenskraf- tiga.

Minimistandardgaranti för småbarnsfamiljer, administrerad av försäk- ringskassan, bör också införas samt värdet av garantibeloppet i föräldraför- säkringen återställas.

Särskilt yttrande om samhällsekonomisk analys

Nuvarande familjepolitiska stöd leder tveklöst till att andra barnomsorgs- former, som skulle vara mindre resurskrävande än de kommunala, motverkas, till att barnomsorgsalternativ anpassade till flerbarnsfamiljernas behov i stort sett saknas samt till att valfriheten och därmed familjernas behovstillfredsställelse urholkas.

Både på kort och lång sikt innebär den snedvridning på utbud och efterfrågan som dagens ensidiga barnomsorgsstöd utgör, tveklöst en betydande samhällsekonomisk kostnad.

Reservation om hemmamakereduktion och förvärvsavdrag

Reservanten vänder sig av sociala, regionala, rättvise- och valfrihetsskäl bestämt mot tanken på att ta bort rätten till förvärvsavdrag i familjer med barnomsorgskostnader liksom mot tanken på att ta bort hemmamakeavdra- get. Resultatet skulle bli en ytterligare belastning på de hushåll som redan nu beskattas hårdast i förhållande till sin bärkraft. Det är av principiella skäl orimligt att endast betrakta familjens samlade ekonomiska bärkraft när det gäller rätten till bostadsbidrag, socialbidrag m. in. men att helt bortse från bärkraften för denna ekonomiska enhet när det gäller beskattningens höjd.

Särskilt yttrande om familjebeskattningen

I detta diskuteras utförligt de negativa följderna av familjebeskattningens nuvarande utformning. Hushållen drabbas ojämförligt hårdast de år då försörjningsbördan är som störst och barnomsorgskostnaderna kan vara höga. Den styr dessutom familjerna och deras möjlighet att själva bestämma om arbetsfördelning och barnomsorg. Samtidigt blir marginaleffekterna av en inkomstökning regelmässigt högre ju fler som skall leva på inkomsten.

Bästa sättet att komma till rätta med nackdelarna torde vara att övergå till en i stort sett proportionell inkomstbeskattning i låga och vanliga inkomst- lägen samt att kombinera detta med avdrag för nödvändiga barnomsorgs- kostnader och med skattefrihet för den del av inkomsten som krävs för en rimlig levnadsnivå.

Ett sådant skattesystem skulle innebära stora fördelar. Arbetsfördelning- en mellan makar skulle inte styras av skatten, eftersom denna skulle bli ungefär lika stor oberoende av hur hushållsinkomsten fördelas dem emellan. Marginalskatten i vanliga inkomstlägen för heltidsarbetande skulle bli lägre än nu — och lägre än i den beslutade marginalskatteomläggningen. (En helt proportionell statlig inkomstskatt skulle endast behöva uppgå till ca 9 % för att ge samma inkomster som nu.) Deltidsarbete skulle inte längre löna sig så mycket bättre än heltidsarbete. Avdrag av olika slag skulle bli mer likvärda. Behovet av inkomstprövade bidrag skulle minska genom att man redan vid beskattningen tog hänsyn till barnfamiljernas lägre skatteförmåga. Rund- gången skulle minska liksom de hårda marginaleffekter som beror på att behovsprövade bidrag faller bort.

Målet bör vara att de barnfamiljer som betalar skatt inte skall behöva uppbära behovsprövade bidrag. De barnfamiljer som behöver sådana bidrag skall inte heller behöva betala skatt.

En allsidig utredning bör därför omedelbart tillsättas i syfte att anpassa skatten till ekonomisk bärkraft och därigenom ge familjerna bättre möjlighet att själva ta ekonomiskt ansvar för barnen.

2 Särskilt yttrande Av Carl-Anders vaarsson (fp) och Sylvia Sundling (fp)

Familjeekonomiska kommittén har enligt vår mening gjort ett bra arbete med att belysa barnfamiljernas situation. Vi står givetvis bakom kommitténs analyser och slutsatser. Kommittén har dock valt att inte redovisa något samlat förslag till familjeekonomiska reformåtgärder. Därför har vi ansett det motiverat att i huvuddragen ange hur vi — mot bakgrund av kommitténs analyser — anser att det fortsatta reformarbetet på familjepolitikens område bör inriktas.

Valfriheten är för oss en given utgångspunkt. Det innebär att familjepo- litiken bör utformas så att den ökar valfriheten för familjen och främjar jämställdheten mellan kvinnor och män. Detta måste beaktas i det fortsatta reformarbetet.

Det ekonomiska stödet

Utredningens analyser visar klart att barnfamiljerna generellt sett har en, jämfört med andra grupper, sämre ekonomisk situation. Det är enligt vår mening nödvändigt med en fortsatt utjämning mellan barnfamiljer och familjer utan barn. Också i tider av ekonomisk återhållsamhet är det nödvändigt att prioritera barnfamiljerna. Barnbidraget är grunden när det gäller samhällets stöd till barnfamiljerna. Så bör det vara även i fortsättning- en. Barnbidraget har påtagliga fördelar. Det saknar marginaleffekter det är lätt att administrera och missbruksriskerna är näst intill obefintliga. I kombination med flerbarnstillägget bör barnbidraget vara hörnstenen i det familjeekonomiska stödet. Vi anser därför att man i första hand bör bygga vidare på detta stöd så att det på sikt täcker en större del av konsumtions- kostnaderna för barnen. I ett ännu långsiktigare perspektiv kan vi tänka oss att barnbidraget helt täcker de nödvändiga kostnaderna för barnen. Som utredningen visat har barnbidraget inte följt med i kostnadsutvecklingen. Det är enligt vår uppfattning angeläget att barnbidraget inklusive flerbarns- tillägget på ett eller annat sätt värdesäkras. Det innebär vidare att den uppräkning av barnbidraget som skedde fr. o. m. 1 januari 1983 är otillräcklig för att återställa barnbidraget till det värde det hade vid den senaste höjningen i oktober 1980. Barnbidraget skulle som kommittén visar behöva vara 3 600 kr. per barn och år. Vi förordar därför en ytterligare höjning om 300 kr. per barn och år för att återställa värdet. I samband härmed bör givetvis motsvarande höjning av flerbarnstillägget ske.

Intill dess barnbidraget har kunnat byggas ut så att det täcker hela eller i vart fall större delen av de nödvändiga kostnaderna för barnen måste det kompletteras med någon form av inkomstprövat stöd, av det slag som det nuvarande bostadsbidraget utgör. Vi vill dock betona de allvarliga nackdelar iform av besvärande marginaleffekter som automatiskt följer med inkomst- prövade stödsystem. Bortfallande bostadsbidrag leder som kommittén redovisat till att det fortfarande uppstår besvärande höga marginaleffekteri vissa inkomstlägen. Vi förordar därför att man inriktar sig på att komma ifrån inkomstprövade bidrag för att i stället finna andra former av stöd som riktar sig till grupper som generellt sett är särskilt utsatta. Flerbarnstillägget är ett

exempel på ett sådant system. Vi anser också att de familjeekonomiska stödsystemen skall vara så litet konsumtionsstyrande som möjligt. Vi vill vidare understryka vikten av att stödet till 16—19-åringar förbättras.

Barnomsorg och vårdnadsbidrag

Kommittén har klart visat vilken stor betydelse förvärvsinkomsterna har för familjeekonomin. Hushåll med två förvärvsarbetande har — självklart — högre disponibel inkomst än familjer där blott den ena föräldern förvärvs- arbetar eller har avsevärt lägre förvärvsintensitet. Ett verksamt sätt att stödja barnfamiljernas ekonomi är därför att se till att de kan öka sina förvärvsin- komster. En förutsättning för att familjer med yngre barn skall kunna förvärvsarbeta är att barnomsorgen kan ordnas.

Som framgår av det material som redovisas är det fortfarande en brist på platser i den kommunala barnomsorgen, dvs. efterfrågan är större än tillgången.

Vi anser därför att det är utomordentligt viktigt att det sker en fortsatt utbyggnad av den kommunala barnomsorgen i olika former. Tillgången på barnomsorg har stor betydelse för familjeekonomin och är vidare betydel- sefull för att främja jämställdheten mellan män och kvinnor.

Samtidigt är det alldeles klart att det valfrihetsmål som vi inledningsvis satte upp innebär att familjen själv skall kunna avgöra vilken barnomsorgs- form den föredrar: kommunalt daghem eller familjedaghem, att en av föräldrarna vårdar barnen, föräldrakooperativ barnomsorg eller någon annan form. Denna valfrihet främjas inte av samhället i dag. I stället slussas den dominerande delen av stödet till barnomsorgen till de omsorgsformer som samhället, dvs. kommunerna tillhandahåller. De som inte kan få barnomsorg, därför att den är otillräckligt utbyggd, de som inte kan få arbete, de som föredrar att själva ta hand om sina barn erhåller alltså knappast något ekonomiskt stöd av samhället till sin barntillsyn. Det går i längden inte att försvara denna ensidiga inriktning av samhällsstödet.

Vi menar därför att parallellt med att den kommunala barnomsorgen byggs ut bör också ett obeskattat vårdnadsbidrag införas. Ett sådant vårdnadsbidrag kan ses antingen som ett bidrag till barnomsorgskostnader eller en ersättning till dem som vårdar barnen i hemmet. Ett sådant vårdnadsbidrag skulle kunna konstrueras som ett tillägg till barnbidraget och — närmast av kostnadsskäl — i ett första steg utgå för barn under 3 år. Ett sådant bidrag skall utgå till alla som har barn i de aktuella åldrarna och oberoende av om föräldrarna avstår från förvärvsarbete eller inte. Vi avvisar det beskattade vårdnadsbidraget av flera skäl: det kan antas motverka jämställdheten därför att det främst utnyttjas av kvinnorna; det har marginaleffekter; skatteeffekter som gör att behållningen för familjen av ett beskattat vårdnadsbidrag varierar kraftigt. Om man dessutom kombinerar det beskattade vårdnadsbidraget med ett krav på avstående från förvärvsar- bete för att uppbära det — vilket ofta förutsätts — blir effekterna ännu mer besvärande. Som kommittén visat kan i vissa situationer nettoeffekterna bli negativa, dvs. familjen skulle förlora ekonomiskt på införandet av ett beskattat vårdnadsbidrag.

Vi måste därför ännu en gång starkt understryka att vårdnadsbidraget skall vara Obeskattat.

Finansiering av reformer

Det viktigaste är att reformer för barnfamiljerna kan finansieras på ett sätt så att man inte enbart åstadkommer en omfördelning mellan olika grupper av barnfamiljer. Det innebär enligt vårt sätt att se det att man i första hand bör ta i anspråk livsmedelssubventionerna. Kommittén har visat att livsmedelssub- ventionerna inte är särskilt effektiva som stöd åt barnfamiljerna, dvs. att ett visst belopp är barnfamiljerna till större nytta om det läggs ut som ökning av barnstödet än om det läggs ut som ytterligare en subvention på maten. En neddragning av livsmedelssubventionerna får bäras av alla. Frågan om finansieringen måste dock sättas in i ett större samhällsekonomiskt och statsfinansiellt perspektiv.

Sammanfattning

Mot bakgrund av kommitténs analyser och slutsatser har vi funnit att de angelägnaste familjeekonomiska reformerna är följande:

1. Uppräkning av barnbidraget inkl. flerbarnstillägget så att dess värde återställs. På sikt en utveckling mot att barnbidraget skall täcka en allt större del av de nödvändiga barnkostnaderna. Förbättring av stödet för 16—19-åringar.

2. Utbyggnad av den kommunala barnomsorgen (daghem och familje— hem).

3. Införande av ett Obeskattat vårdnadsbidrag, i första hand för barn under 3 ar.

3 Särskilt yttrande Av Sune Johansson (s) och Ulla Johansson (s)

Familjeekonomiska kommittén avlämnar inte ett utredningsförslag utan en sammanställning av olika undersökningar om barnfamiljernas ekonomiska situation. Regeringen har enligt budgetpropositionen för avsikt att i ett sammanhang pröva material från flera utredningar på området och därmed lägga grund för den framtida familjepolitiken.

Socialdemokraternas uppfattning har hela tiden varit att tillgång till arbetstillfällen även för kvinnor och tillgång till bra barnomsorg är det bästa ekonomiska stöd barnfamiljer kan få.

Vi har styrkts i vår uppfattning av att flertalet kvinnor återgår i tjänst efter det att de fått barn. En föräldraförsäkring efter inkomstbortfallsprincipen är den bästa hjälpen för kvinnorna i samband med att barnen är små.

Under den borgerliga regeringstiden försämrades barnfamiljernas ekono- mi starkt, arbetslösheten blev rekordhög och levnadskostnaderna ökade kraftigt på grund av matprisstegringar, hyreshöjningar och hög inflation. Den socialdemokratiska regeringen genomförde omedelbart betydande ekonomiska förbättringar för barnfamiljerna genom höjda barnbidrag, fördubblade flerbarnstillägg och förbättrade livsmedelssubventioner. Stats- bidragen till barnomsorgen återställdes till tidigare nivå.

Vi röstade mot de första flerbarnstilläggen därför att vi trodde på en samordnad familjepolitik, inte därför att vi inte trodde att barnen behövde ökat stöd. Vi hade vid det tillfället föredragit höjning av de generella barnbidragen och bättre bostadsstöd.

När det gäller Skattesystemets betydelse har vi diskuterat hemmamakere- duktion och förvärvsavdrag och ger exempel på deras betydelse, men tar inte ställning. Vi har dock anfört betydelsen av att stödet till barnen skall ha former av ett direkt ekonomiskt stöd och inte i form av avdrag i deklarationen.

Vår mening är att ett framtida ekonomiskt stöd skall utformas efter generella principer som barnbidragen utgör. Detta skall kompletteras med ett behovsprövat bostadsbidrag i syfte att reducera stora boendekostnader. Därutöver får särskilda stödbehov vägas in för ensamstående föräldrar, föräldrar med handikappade barn osv.

Det är dock fortfarande vår mening att en låg inflation, tillgång till arbete och barnomsorg är de bästa hjälpmedlen för familjer av alla slag.

När nu flera utredningar redovisar sina uppdrag och det nya skattesyste- met börjar träda i kraft så förutsätter vi att en ordentlig översyn sker av familjepolitiken och att denna leder till snabba beslut. De får dock ej vara av tillfällig punktinsatskaraktär. De förslag som kommer skall tjäna ökad jämställdhet och ej bindas vid någon form av vårdnadsbidrag.

4 Särskilt yttrande Av Karin Israelsson (c)

Kommittén diskuterar i kapitel 14 olika former av ekonomiskt stöd för vård av egna småbarn. Diskussionen mynnar ut i att det finns två huvudformer som bör komma i fråga vid eventuella fortsatta överväganden om ett Vårdnadsstöd nämligen — ett beskattat stöd enbart till de föräldrar som helt eller delvis avstår från att förvärvsarbeta för att vårda egna barn eller

— ett Obeskattat stöd utan förvärvsvillkor.

Valet av alternativ beror på vilka syften som i första hand skall tillskrivas vårdnadsstödet. Kommittén har avstått från att förorda något av alternati- ven.

För min del vill jag förorda det förstnämnda alternativet dvs. en beskattad ersättning till den förälder som själv vårdar barnet. Stödet bör lämnas med samma belopp till alla. En sådan ersättning finns redan genom den särskilda föräldrapenningen inom föräldraförsäkringen. Jag anser att den särskilda föräldrapenningen enligt den s. k. garantinivån bör byggas ut. Skälen till detta är följande.

Möjlighet för föräldrar med små barn att välja hur de skall fördela sin tid mellan förvärvsarbete och vård av egna barn beskärs i dag genom att en ekonomisk förlust åsamkas den förälder som avstår från att förvärvsarbeta. Den som inte förvärvsarbetar utan själv sköter sina barn får en mycket ringa erkänsla från samhällets sida.

Det finns därför föräldrar som av ekonomiska skäl och mot sin vilja tvingas att yrkesarbeta under den period som barnen är små. En förlängning av den särskilda föräldraförsäkringen skulle i dessa fall förbättra valmöjligheterna. För den som inte önskar att utnyttja dessa möjligheter finns det inga krav på att så sker.

Vårdnadsstödet skall behandlas som inkomst och skall därför som andra inkomster vara beskattat och socialt trygghetsgrundande.

* l'j . *llvl'jl' .

till.

" IHH-lll '; lm J . ';

| ";—. . m n

* "i"-lill . ; ”i

'! _l 1 |. l| ll”. li 'ill

r.,l.

,.. i . . ., _-s..u"l' "

Bilaga A Familjestödets utveckling och utformning

1 Något om familjestödets utveckling under de senaste decennierna

Stöd från samhället för att överleva och undvika direkt nöd har funnits sedan lång tid. En mer medveten inriktning på just barnfamiljerna växte dock fram under 1930-talet. Insatserna motiverades bl. a. av de svåra följder den stora arbetslösheten medförde för barnfamiljerna. Även befolkningspolitiska motiv spelade en viktig roll. Barnfamiljernas bostadsförhållanden uppmärk- sammades särskilt.

Redan före 1930-talet fanns emellertid en särskild form av ekonomiskt stöd till barnfamiljer genom att man tog hänsyn till förekomsten av barn vid beskattningen.] Familjeförsörjaren fick göra avdrag med ett visst belopp per barn när den beskattningsbara inkomsten beräknades. År 1919 inarbetades dessa avdrag i ortsavdraget som skulle motsvara existensminimum.

År 1919 infördes också ett förvärvsavdrag för förvärvsarbetande gifta kvinnor. Detta slopades år 1938 men återinfördes år 1947. Det finns fortfarande, men är inte längre knutet till kön eller civilstånd.

Riksdagen beslöt år 1935 att införa lån till "barnrikehus". Man införde också 5. k. familjebidrag som kan sägas vara föregångare till bostadsbidra- gen.

Den år 1935 tillsatta befolkningskommissionen lämnade en rad vittsyftan- de förslag till reformer på det familjepolitiska området. En följd av kommissionens förslag var att mödra- och barnavårdscentraler inrättades och att förlossningsvården gjordes i princip kostnadsfri. Vidare förbättrades den moderskapshjälp som hade införts år 1931. Ett behovsprövat naturaun- derstöd, mödrahjälp, infördes också. Ett annat resultat var den lag om förbud mot att avskeda kvinnor på grund av giftermål eller havandeskap som genomfördes år 1939. Även bosättningslån infördes på förslag av kommis- sionen. Dessa avskaffades år 1982. Bland de förslag som inte genomfördes kan nämnas livsmedelsrabatter, obligatoriska Skolmåltider, beklädnadsbi— drag samt ökat stöd till barnkrubbor och sommarkolonier.

År 1937 fattades beslut om att införa bidragsförskott till ogifta kvinnors barn. Särskilda barnbidrag till föräldralösa barn samt till barn till änkor och "invalider" infördes också. Båda förmånerna var emellertid snävt inkomst- prövade.

Under andra världskriget ökade livsmedelspriserna kraftigt. År 1941 infördes därför livsmedelsrabatter för barnfamiljer. Samma år tillsattes 1941

1 En historisk översikt av familjebeskattningen finns i kapitel 6.

års befolkningsutredning vars arbete bl. a. resulterade i visst statligt stöd till barnstugor, till barns sommarvistelse, till husmorssemester samt till kommu- nal social hemhjälp.

De ovan nämnda familjebidragen ersattes under 1940-talet av familjebo- stadsbidrag. Vidare började fria skolmåltider, fri skolhälsovård och skol- tandvård införas. Elever började få fri skolmateriel och för landsbygdsbar- nen infördes generella studiestipendier. Bosättningslånen höjdes och förloss- ningsvården byggdes ut.

På befolkningsutredningens förslag infördes fr. o. m. är 1948 allmänna barnbidrag. Samtidigt avskaffades barnavdragen vid statlig beskattning och livsmedelsrabatterna.

De 5. k. existensminimireglerna tillkom år 1951. Existensminimireglerna innebär i huvudsak att skatten skall sättas ner om inkomsterna sedan skatten dragits av inte räcker till att försörja den skattskyldige och dennes familj. Stor försörjningsbörda vanligen minst tre barn kan alltså under vissa förhållanden leda till nedsättning av skatten.

Införandet av särbeskattning år 1970 syftade till att ta bort de hinder mot kvinnors förvärvsarbete som tidigare fanns i skattesystemet. Genom den progression som finns inbyggd i skattesystemet blir nettoinkomsten för familjen högre ju jämnare fördelad mellan makarna en given bruttoinkomst är. Vissa element av sambeskattning finns dock kvar t. ex. möjligheten att få skatten nedsatt enligt existensminimireglerna. Vidare sambeskattas kapitalinkomster. Den inkomsttagare vars make inte har inkomst får ett avdrag på sin skatt med högst 1 800 kr. per år. I samband med skatteom- läggningen år 1970 sänktes också det maximala förvärvsavdraget från 3 000 kr. till 2000 kr.

Bostadsbidragen fick sin nuvarande utformning är 1972. Vid inkomstpröv- ningen läggs sammanboendes inkomster ihop.

Inom den allmänna försäkringens ram har en rad insatser riktade till barnfamiljerna genomförts. I samband med att försäkringen kom till i början av 1950-talet infördes t. ex. allmän och obligatorisk moderskapsförsäkring. De särskilda bidragen till änkors och "invaliders" barn har ersatts av icke inkomstprövade barntillägg och barnpensioner. Bidragsförskotten har samordnats med dessa förmåner och kraftigt förbättrat det ekonomiska stödet för barn till ensamföräldrar.

År1974 ersattes så moderskapsförsäkringen av en föräldraförsäkring. Den har byggts ut successivt och omfattar nu föräldrapenning vid barns födelse, särskild föräldrapenning, föräldrapenning för tillfällig vård av barn och havandeskapspenning.

Utbyggnaden av barnomsorgen har varit en central fråga inom familjepo— litiken under de senaste 10 till 15 åren. Den starkt ökade förvärvsfrekvensen bland kvinnor med små barn har drivit fram en utbyggnad som inleddes vid 1960-talets mitt. Sedan staten kraftigt ökade sitt ekonomiska stöd i mitten av 1970-talet har utbyggnaden fortsatt i snabb takt även om ökningstakten under de senaste åren blivit mindre än planerat. Fortfarande finns stora, icke tillgodosedda behov. År 1980 efterfrågades kommunal barnomsorgsplats för ca 30 % av de förskolebarn som inte hade sådan plats.

År 1973 infördes subventioner via statsbudgeten för att dämpa höjning- arna av konsumentpriser på viktiga baslivsmedel.

Föräldraledighetslagen trädde i kraft år 1979. Därmed fick föräldrar en lagstadgad rätt att vara tjänstlediga för vård av små barn. En arbetstagare har rätt att vara helt ledig för att vårda ett barn som är under ett och ett halvt år gammalt samt att förkorta arbetstiden till tre fjärdedelar av normal tid till dess barnet är åtta år eller har avslutat sitt första skolår. Ledigheten är inte förenad med ersättning för mistad lön.

I början av 1980-talet infördes en rätt att vid beräkning av ATP tillgodoräkna sig det antal år man varit hemma för att vårda små barn.

Några principiella förändringar av barnbidragen och bostadsbidragen har inte genomförts under 1970-talet. Ett flerbarnstillägg till barnbidraget infördes den 1 januari 1982.

De totala samhällsutgifterna för socialpolitiska insatser riktade till barnfamiljerna (exkl. arbetsmarknad och bostadsproduktion) beräknas enligt budgetpropositionen 1982 ha ökat med ca 13 800 milj. kr. mellan år 1977 och år 1982, från ca 15 900 till ca 29 700 milj. kr. De totala utgifterna omfattar kostnader som belastar statsbudgeten, kostnader för den allmänna försäkringen som i huvudsak inte belastar statsbudgeten samt landstingens och kommunernas kostnader för sjukvård och sociala insatser. Inflationen har emellertid bidragit till den kraftiga nominella ökningen. Ökningen i fasta priser beräknas till omkring 15 %.

2 Det ekonomiska stödet till barnfamiljerna

Följande beskrivning är baserad på förhållandena år 1982. Kända viktigare förändringar är 1983 har också tagits med. Uppgifter om anslagens storlek avser främst budgetåret 1983/84.

Som äkta makar behandlas vid beskattningen dels sammanlevande gifta, dels sammanlevande ogifta. som har varit gifta med varandra eller som gemensamt har eller har haft barn. Gifta som inte lever tillsammans behandlas vid beskattningen i allt väsentligt som ensamstående.

Vid beskattningen avses med barn även styvbarn och fosterbarn. Däremot ligger i uttrycket barn inte någon generell åldersbegränsning.

Vardera maken taxeras för sin inkomst. Vid inkomstberäkningen gäller delvis särskilda regler för makar. Dessa regler avser främst att vissa avdrag, i huvudsak schablonartade och uppgående till relativt låga belopp, beräknas för makarna gemensamt och får fördelas på dem efter deras egna önskemål. Underskottsavdrag och andra allmänna avdrag, som inte kan utnyttjas av den ena maken, får föras över till den andra maken. Detsamma gäller förlustavdrag.

Grundavdrag beräknas för vardera maken för sig. Däremot beräknas extra avdrag för existensminimum och sjukdomskostnader på grundval av båda makarnas inkomst- och förmögenhetsförhållanden.

I fråga om kommunal inkomstskatt sker inte någon gemensam skattebe—

räkning för makar. Den statliga inkomstskatten beräknas däremot genom ett system av blandad sam- och särbeskattning. Arbetsinkomster (A-inkomster) särbeskattas medan kapitalinkomster (B-inkomster) sambeskattas.

Som A-inkomst räknas inkomst av tjänst, utom periodiskt understöd o. d., samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skattskyldige har varit verksam i förvärvskällan i mer än ringa omfattning. Pension är alltså A-inkomst, liksom sjuk- och föräldrapenning. Annan inkomst är B- inkomst.

Gemensam skatteberäkning sker om båda makarna har inkomst och någondera har beskattningsbar B-inkomst. Den gemensamma skatteberäk- ningen innebär att B-inkomsterna beskattas på toppen av den högsta A-inkomsten. Om endast den make som har den högsta beskattningsbara A-inkomsten också har beskattningsbar B-inkomst saknar således den gemensamma beräkningen i praktiken betydelse.

Den i juni 1982 beslutade inkomstskattereformen innebär när den är fullt genomförd (inkomståret 1985) att en gemensam skatteberäkning sker endast vid beräkningen av den del av den statliga inkomstskatten (tilläggsbeloppet), som tas ut på inkomster över en viss nivå (129 600 kr. år 1985).

Vid förmögenhetsbeskattningen bestäms förmögenheten för makarna var för sig. Då skatten beräknas läggs förmögenheterna samman. Skatten beräknas på det sammanlagda beloppet och fördelas på makarna efter deras förmögenheter. Även hemmavarande minderåriga barns förmögenhet läggs samman med föräldrarnas vid förmögenhetsbeskattningen.

Vid tillämpning av 80/85-procentregeln, som innebär en begränsning av det totala skatteuttaget i förhållande till inkomsten, beräknas skatten på grundval av båda makarnas inkomster och förmögenhet. Vid beräkning av den största möjliga nedsättningen av förmögenhetsskatt på grund av regeln, räknas även barns förmögenhet med.

2.1.2. Förvärvsavdrag

Förvärvsavdraget är ett avdrag på inkomsten före skatteberäkning. För- värvsavdrag kan erhållas av den som har hemmavarande barn under 16 år och har A-inkomst. Ifråga om makar krävs vidare att båda har A-inkomst, varvid den make som har den lägsta A-inkomsten erhåller avdraget (vid lika inkomster den yngsta maken). Avdrag kan också erhållas om den ena maken har A-inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och andra maken har utfört arbete i förvärvskällan utan att själv taxeras för sin arbetsinsats. I det senare fallet skall avdraget motsvara värdet av arbetsinsatsen, dock högst 1 000 kr. I övriga fall är avdraget 25 % av inkomsten (i fråga om jordbruksfastighet och rörelse 25 % av nettointäkten), dock högst 2 000 kr.

Skattebortfallet på grund av förvärvsavdraget uppskattas till 759 milj. kr. inkomståret 1980, då nästan 950 000 inkomsttagare åtnjöt avdraget.

2.1.3. Skattereduktion

Skattereduktion medges två skilda kategorier av inkomsttagare. Den ena är gift vars make helt saknar inkomst eller har mycket låg inkomst, den andra är ensamstående med hemmavarande barn under 18 år. Hemmamakereduktion med 1 800 kr. medges den som är gift, om den

andra maken helt saknar till statlig inkomstskatt taxerad inkomst. Under- stiger den andra makens taxerade inkomst 6 000 kr. utgår skattereduktion med 30 % av skillnaden mellan 6 000 kr. och den taxerade inkomsten. Den sistnämnda kan också uttryckas så att maximibeloppet, 1 800 kr., reduceras med 30 % av inkomsten. Har båda makarna taxerade inkomster som understiger 6 000 kr. får endast maken med den högsta av dessa inkomster skattereduktion. (Är inkomsterna lika stora tillfaller skattereduktionen den äldsta av makarna.) För att sistnämnda regler skall ha någon praktisk betydelse krävs att åtminstone någon av makarna har en högre till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst.

Ensamståendereduktionen uppgår liksom hemmamakereduktionen till 1 800 kr.

För inkomståret 1980 beräknas skattebortfallet på grund av hemmamake- reduktionen till 346 milj. kr. fördelat på drygt 264 000 inkomsttagare varav 58 % hade barn under 18 år.

Skattebortfallet på grund av skattereduktionen för ensamstående uppgick samma år till 352 milj. kr. då nästan 202 000 inkomsttagare hade denna skattereduktion.

2.1.4. Avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn

Liksom förvärvsavdraget är underhållsavdraget ett avdrag på inkomsten innan skatten beräknas. Avdrag får göras med det belopp som har betalats kontant eller tillgodoräknats den underhållsskyldige som underhållsbidrag på grund av att han eller hon själv har stått för kostnader för barnet. Avdraget är högst 3 000 kr. om året för varje barn. Avdrag medges till dess barnet fyller 18 år. Om barnet går i grundskola eller gymnasieskola eller genomgår liknande grundutbildning är åldersgränsen 21 år.

Skattebortfallet på grund av underhållsavdraget är svårt att ange eftersom avdraget redovisas tillsammans med avdrag för annat periodiskt understöd. Skattebortfallet kan för inkomståret 1980 uppskattas till drygt 400 milj. kr. fördelat på ca 220 000 inkomsttagare.

2.1.5. Existensminimum vid beskattning

Den lokala skattemyndigheten har möjlighet att efter ansökan medge nedsättning av preliminär skatt. Även befrielse från sådan skatt kan medges. Förutsättningarna för detta är bl. a. att inkomsten efter skatt understiger existensminimum, dvs. det belopp en skattskyldig kan anses behöva i inkomst för att försörja sig själv och sin familj. Vid taxeringen kan man sedan under samma förutsättningar få ett särskilt avdrag.

För befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten krävs att skatteförmågan är nedsatt på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig och oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet. Skatten kan alltså inte sättas ner bara för att inkomsten är låg.

Stor försörjningsbörda anses normalt föreligga om den skattskyldige försörjer tre eller flera barn. Ensamboende som i huvudsak är sysselsatt i förvärvsarbete kan anses ha stor försörjningsbörda redan om det finns två barn utan egen inkomst och utan möjlighet att lämna effektiv hjälpi hemmet.

Stor försörjningsbörda kan också föreligga för ensamstående med endast ett barn, om barnet är i behov av ständig tillsyn och vård. Stor försörjningsbörda kan också föreligga om en person är skyldig att betala i förhållande till sin inkomst stort underhåll, exempelvis till flera barn som inte bor hemma. Stor försörjningsbörda i kombination med låg inkomst kan vara skäl för existensminimum.

Beslut om existensminimum bör enligt riksskatteverkets anvisningar (RSV Du 1980126) inte meddelas om en skattskyldig medvetet begränsar sin arbetsinkomst trots att han har normal arbetsförmåga. Detta kan vara fallet vid frivilligt deltidsarbete, studier m. m. Nedsatt arbetsförmåga eller stor försörjningsbörda bör inte heller anses föreligga om bara en av makarna i en familj förvärvsarbetar trots att det inte finns något hinder för den andra maken att också förvärvsarbeta. Hinder kan vara t. ex. att det finns minderåriga barn som behöver tillsyn och annan barnpassning inte kan ordnas. Ett annat hinder kan vara att det inte går att få lämpligt förvärvsarbete.

Då skatteförmåga bedöms tar man också hänsyn till den skattskyldiges förmögenhetsförhållandcn. I princip får den skattskyldige enligt riksskatte- verkets anvisningar inte ha tillgångar av något slag. Man skall dock bortse från vissa tillgångar. Undantagna tillgångar äri stort de som undantas från utmätning enligt utsökningsbalken.

I fråga om fastigheter skall man bortse från ”mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet”. När denna bestämmelse infördes avsågs förmodli- gen de vid den tiden rätt vanligt förekommande egnahemsfastigheterna om två till tre rum och kök och med enklast möjliga standard. I dagens läge gäller det normalt små omoderna permanentbostäder (som vid 1981 års fastighets— taxering åsätts högst 10 standardpoäng). Undantagsvis kan beslut om existensminimum meddelas även om en fastighet inte är fullt så enkel. Det gäller fall där det föreligger mycket ömmande omständigheter och där möjlighet till en alternativ boendeform saknas eller skulle ställa sig avsevärt dyrare. Hänsyn till fastighetsinnehav skall tas oavsett om fastigheten är belånad eller ej.

En lägenhet med bostadsrätt, som den skattskyldige använder till stadigvarande bostad, räknas som en förmögenhetstillgång. En fritidsfastig- het, en husvagn, en fritidsbåt eller bil, som inte är nödvändig för den skattskyldiges förvärvsverksamhet, räknas också med. Pengar, bankmedel o. d. som den skattskyldige och hans familj har och som fordras med hänsyn till hans försörjningsbörda är inget hinder för att få skatten nedsatt. Beloppet bör dock inte utan synnerliga skäl överstiga nettoinkomsten under en månad.

Det torde sammanlagt vara ett par tusen hushåll som årligen får nedsättning av den preliminära skatten enligt existensminimireglerna. Flertalet av dessa får sannolikt skatten nedsatt på grund av stor försörjnings- börda.

Barnbidrag utgår utan ansökan för alla barn t. o. m. det kvartal barnet fyller 16 år, dvs. för nästan 1,7 miljoner barn. Beloppet, som är lika för alla barn, har under åren 1981 och 1982 varit 3 000 kr., men höjdes den 1 januari 1983 till 3 300 kr. Utbetalningarna sker kvartalsvis. Barnbidraget administreras av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.

Från och med den 1 januari 1982 utgår härutöver ett flerbarnstillägg till familjer med minst tre barn under 16 år. Flerbarnstillägget motsvarade under år 1982 ett fjärdedels barnbidrag, dvs. då 750 kr., för familjer med tre barn och ytterligare ett halvt barnbidrag, dvs. 1 500 kr. för varje därpå följande barn. Sedan den 1 januari 1983 utgör flerbarnstillägget en dubbelt så hög andel av barnbidraget, dvs. under år 1983 1 650 kr. för familjer med tre barn och 3 300 kr. för varje ytterligare barn. Flerbarnstillägget utbetalas normalt utan ansökan. I vissa fall där barnen har olika vårdnadshavare, men skall anses tillhöra samma familj, krävs en anmälan till försäkringskassan. Flerbarnstillägg utgår till nästan 120 0003 familjer.

Statens utgifter för barnbidrag och flerbarnstillägg är för budgetåret 1983/84 beräknade till 5 890 milj. kr. (exkl. ersättning till postverket för utbetalning, ca 19 milj. kr.) varav flerbarnstillägget utgör inemot 300 milj. kr.

2.2.2. Studiestöd

För elever i grundskolan eller viss annan utbildning och som fyllt 16 år utgår förlängt barnbidrag. Någon övre åldersgräns finns inte. Det förlängda barnbidraget utgår utan ansökan och är i belopp per månad lika stort som barnbidraget. Förlängt barnbidrag utgår dock endast under studietid, dvs. normalt högst nio månader per år.

Omkring 30 % av en årskull bedöms få förlängt barnbidrag under någon del av året. Läsåret 1983/84 beräknas bidraget utgå till 31 400 elever.

Budgetåret 1983/84 beräknas 298 500 elever i gymnasial utbildning m. m. uppbära studiebidrag. Detta utgår fr. o. m. kvartalet efter det eleven fyllt 16 är t. o. m. det första kalenderhalvåret det år under vilket eleven fyller 20 år. Beloppet per månad är detsamma som barnbidraget men det utgår endast under studietid, dvs. högst nio månader per år. Bidraget utgår efter ansökan och är inte inkomstprövat.

Utöver studiebidraget kan inkomstprövat tillägg utgå. Tillägget utgick under år 1982 med 180 kr. per månad och är 240 kr. per månad läsåret 1983/84. Inkomstprövning sker mot summan av föräldrarnas och den studerandes taxerade inkomst plus underskottsavdrag. Tillägget är samord- nat med det statliga bostadsbidraget och kan utgå fr. o. m. månaden efter den under vilken eleven fyllt 17 år. För gifta elever sker inkomstprövningen mot båda makarnas taxerade inkomster m. m. Under läsåret 1983/84 beräknas 13 000 elever uppbära inkomstprövat tillägg.

Behovsprövat tillägg till studiebidraget utgår utan nedre åldersgräns. Tillägget utgick med 265 kr. under år 1982 och är högst 290 kr. per månad läsåret 1983/84. Tillägget utgår om den studerande har ”synnerligen stort”

2 Kostnaderna för de ekonomiska stöden är hämtade ur budgetpro— positionen 1983, om inte annat anges.

3 Källa: Riksförsäkrings- verket, är 1982.

behov av ytterligare ekonomiskt stöd. Läsåret 1983/84 beräknas 8 800 elever få behovsprövat tillägg.

För att ge ungdomar i glesbygd och mindre tätorter bättre utbildnings- möjligheter kan inackorderingtillägg och resetillägg utgå. Dessa är inte inkomstprövade.

Studiehjälpen betalas av staten. Anslagsäskande myndighet är centrala studiestödsnämnden. Administrationen sköts av kommunerna.

Även elever i gymnasieskola eller motsvarande utbildning kan i vissa fall få återbetalningspliktiga studiemedel.

Under budgetåret 1983/84 beräknas kostnaderna för studiehjälpen uppgå till 1159 milj. kr. varav 612 milj. kr. går till förlängt barnbidrag och studiebidrag.

2.2.3. Bostadsbidrag

Bostadsbidragen är inkomstprövade och utgår efter ansökan. I maj 1982 erhöll ca 330 200 barnfamiljer bostadsbidrag. I dessa familjer fanns ca 665 000 barn. Bostadsbidragen består av ett statligt bostadsbidrag och ett statskommunalt bostadsbidrag. Bidragen betalas ut månadsvis.

Det statliga bostadsbidraget utgår med ett visst belopp per barn medan det statskommunala bostadsbidraget utgår för en del av bostadskostnaden mellan vissa gränser. Det förra finansieras i sin helhet av staten medan kostnaderna för det senare delas av staten (38 %) och kommunerna (62 %). Det statliga bostadsbidraget utgår endast till barnfamiljer medan det statskommunala kan utgå även till hushåll utan barn.

Inkomstprövning sker mot den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten för året före bidragsåret. För gifta och samboende som jämställs med makar grundas inkomstprövningen på den sammanlagda taxerade inkomsten. Barns inkomster räknas inte. Avdrag för underskott i förvärvskälla läggs till den taxerade inkomsten. Av förmögenhet som överstiger 75 000 kr. läggs en femtedel till den taxerade inkomsten vid inkomstprövningen. Dessutom

. medräknas hälften av eventuella studiemedel som sökande och/eller

medsökande uppburit under inkomståret.

Ändras inkomsten "väsentligt” i förhållande till det år taxeringen avser beaktas dock detta vid beräkningen av bostadsbidragets storlek.

För statskommunalt bostadsbidrag gäller i princip samma åldersgräns som för statligt bostadsbidrag, 17 år. Det statskommunala bostadsbidraget fortsätter emellertid att utgå för barn som har studiehjälp eller förlängt barnbidrag. Detta innebär att statskommunalt bostadsbidrag utgår för en stor del av de hemmaboende l7—19-åringarna.

Det statliga bostadsbidraget var år 1982 2 160 kr. per barn (180 kr. per månad). Det statskommunala utgår — i princip — med 80 % av den bostadskostnad som överstiger ett visst belopp som år 1982 var 550 kr. Som närmare framgår av nedanstående sammanställning finns det också en övre hyresgräns som varierar med antalet barn. För ensamboende utan barn var den övre hyresgränsen 800 kr. per månad medan den var2 100 kr. per månad för en familj med fem eller flera barn. De statskommunala bidragsbeloppen är vid lika barnantal desamma för makar och ensamboende förälder. Kommunerna har rätt att betala högre bostadsbidrag men får då själva stå för

den kostnaden. Exempelvis kan kommunerna låta det statskommunala bostadsbidraget öka vid varje barn och inte bara vid det första, tredje och femte barnet.

Bostadskostnad som beaktas för statskommunalt bostadsbidrag år 1982. Kr./mån.

Familjetyp Nedre Övre hyresgräns hyresgräns Ensamboende utan barn 550 800 Makar utan barn 550 950 Familj med ett till två barn 550 1 400 Familj med tre till fyra barn 550 1 750 Familj med fem eller fler barn 550 2 100

Vid inkomstprövningen läggs det statliga och det statskommunala bidraget samman och utgår oreducerade om den bidragsgrundande inkomsten understiger ett visst belopp. År 1982 var detta 41 000 kr. per år för makar med barn, 33 000 kr. för ensamboende med barn, 26 000 kr. för ensambo- ende utan barn och 29 000 kr. för makar utan barn. Var inkomster högre än nämnda belopp reducerades bostadsbidraget med 15 % av den del av inkomsten som översteg inkomstgränsen. Om den bidragsgrundande inkomsten var högre än 62 000 kr. per år reducerades bidraget med 24 % av denna del av inkomsten. De maximala bidragen per månad är 1982 för olika hushållstyper redovisas i följande tablå.

Oreducerade bostadsbidrag år 1982. Kr./mån.

Familjetyp Statskom— Statligt Summa munalt

Ensamboende

utan barn 200 — 200

Makar utan barn 320 — 320

Familj med ett barn 680 180 860 två barn 680 360 1 040 tre barn 960 540 1 500 fyra barn 960 720 1 680 fem barn 1 240 900 2 140

sex barn 1 240 1 080 2 320

Det statliga bostadsbidraget har den 1 januari 1983 höjts med 720 kr. till 2 880 kr. per barn och år. Den nedre hyresgränsen har höjts med 100 kr. till 650 kr. per månad.Den övre hyresgränsen har höjts med 150 kr. per månad för familjer med ett till två barn, 250 kr. för familjer med tre till fyra barn och 300 kr. för familjer med fem eller fler barn. Den högre reduktionsfaktorn har samtidigt sänkts från 24 % till 22 %. Inkomstgränserna är oförändrade i förhållande till år 1982.

Bostadsbidragen administreras av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnder- na och kommunerna.

4 Statistiska uppgifter från riksförsäkringsver- ket.

För budgetåret 1983/84 beräknas statens utgifter för bostadsbidrag enbart till barnfamiljerna till 1 347 milj. kr. Sammanlagt beräknas statens och kommunernas utgifter till ca 2 450 milj. kr. År 1981 betalades ut ca 2 143 milj. kr. i bostadsbidrag till barnfamiljerna varav det statliga bostadsbidraget utgjorde ca 15 %.

Bostadsbidragskommittén har hösten 1982 föreslagit förändringar av bostadsbidragen (SOU 1982:58, Bostadsbidragen). Förslag om att föra över administrationen av bostadsbidragen från kommunerna till försäkringskas- sorna har lämnats av en särskild utredare (Ds Bo 1982z5, Administration av bostadsbidragen till barnfamiljer m. fl.).

2.2.4. Bidragsförskott

Om föräldrarna till ett barn inte lever tillsammans är den förälder som inte har vårdnaden skyldig att bidra till barnets försörjning genom att betala underhållsbidrag.

Underhållsbidraget kan fastställas genom en frivillig överenskommelse mellan föräldrarna eller genom avgörande av domstol. Om den underhålls— skyldige föräldern underlåter att betala — eller inte kan betala — kan vårdnadshavaren få bidragsförskott. Bidragsförskott kan utgå tills dess barnet fyllt 18 år. Beträffande underhållsbidrag gäller vad som allmänt stadgas om föräldrars underhållsskyldighet i föräldrabalken. Föräldrarna är underhållsskyldiga för barn under 18 år samt för barn upp till 21 års ålder som går i grundskola eller gymnasieskola eller annan därmed jämförlig utbild- ning.

När bidragsförskott ersätter underhållsbidrag blir den underhållsskyldige föräldern återbetalningsskyldig för förskottet. Ca 37 % av de utbetalade bidragsförskotten beräknas bli återbetalda. Bidragsförskott kan dock utgå även i form av s. k. utfyllnadsbidrag. Så är fallet om underhållsbidrag inte är fastställt eller om det är lägre än bidragsförskottet. Den förälder som inte är vårdnadshavare är då inte återbetalningsskyldig.

Bidragsförskottet uppgår normalt till 41 % av basbeloppet och betalas ut per månad (608 kr. år 1982, 663 kr. år 1983). Antalet barn för vilka bidragsförskott utgår har ökat och kan vid utgången av år 1982 beräknas till ca 250 000, vilket motsvarar drygt 13 % av alla barn.

Underhållsbidrag och bidragsförskott är Obeskattade. Bidragsförskotten som administreras av riksförsäkringsverket och försäk- ringskassorna beräknas budgetåret 1983/84 kosta 1 240 milj. kr. över statsbudgeten.

Ensamföräldrars sociala och ekonomiska situation ses över av ensamför- älderkommittén (S 1977:16).

Föräldraförsäkringen består av föräldrapenning i samband med barns födelse, särskild föräldrapenning, föräldrapenning för tillfällig vård av barn samt havandeskapspenning.

Föräldrapenning isamband med barns födelse utgår under 180 dagar med ett belopp som motsvarar sjukpenningen för den förälder som vårdar barnet, dock lägst 37 kr. per dag, det 5. k. garantibeloppet. Föräldrapenningen kan tas ut som hel eller halv ersättning till dess barnet är 270 dagar gammalt. Om föräldrarna under någon tid har varit förhindrade att vårda barnet av sjukdom hos barnet eller föräldrarna förlängs tiden i motsvarande mån.

Under år 1981 avslutades sammanlagt ca 91000 fall med detta slag av föräldrapenning. Antalet föräldrapenningdagar var ca 17 miljoner.

Särskild föräldrapenning, som kan disponeras tills barnet fyllt åtta år eller tills barnet avslutat första skolåret kan utgå under sammanlagt 180 dagar för varje barn som fötts efter den 1 januari 1980. Under 90 av dagarna får man ersättning motsvarande sin sjukpenning om man har en sjukpenning som överstiger garantinivån. Under resterande 90 dagar utgår ersättning med garantibeloppet. För barn födda åren 1978—1979 utgår ersättningen enbart under de förstnämnda 90 dagarna. Den särskilda föräldrapenningen kan användas både vid heltidsledighet och vid förkortad arbetstid och utgår som hel, halv eller fjärdedels föräldrapenning. För att utnyttja den särskilda föräldrapenningen kan således föräldern arbeta högst 75 % av normal arbetstid.

Under år 1981 uppbar drygt 270 000 försäkrade särskild föräldrapenning, varav nästan 30 % var fäder. Antal ersatta dagar var i genomsnitt 16 för män och 68 för kvinnor. Ersättning hade uppburits för ca 36 % av de ca 633 000 barn som omfattades av den särskilda föräldrapenningen. Antalet föräldra- penningdagar var 14,2 miljoner.

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn får förälder som avstår från förvärvsarbete för att vårda barn som har sjukdom eller smitta. Andra skäl är sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare eller besök i samhällets förebyggande barnhälsovård. Föräldrapenningen utgår om barnet inte har fyllt tolv år. Föräldrar har rätt till föräldrapenning för tillfällig vård under högst 60 dagar per barn och år.

Ersättning uppbars år 1981 för drygt 40 % av de ca 1,27 miljoner barn som omfattades av försäkringen. Antal ersatta dagar var totalt 4,1 miljoner.

Föräldrapenningen beskattas hos den förälder som uppbär föräldrapen- ningen.

Härutöver kan havandeskapspenning utges till blivande mödrar som helt eller delvis är förhindrade att förvärvsarbeta på grund av havandeskapet. Ersättningen betalas ut med det belopp som motsvarar kvinnans sjukpen- ning.

Föräldraförsäkringen beräknas för budgetåret 1983/84 kosta 685 milj. kr. över statsbudgeten vilket är 15 % av de totala kostnaderna, som år 1983 beräknas till 4 515 milj. kr. Därav avser ca 2 330 milj. kr. föräldrapenning i samband med barns födelse, ca 1 460 milj. kr. särskild föräldrapenning, ca 680 milj. kr. tillfällig föräldrapenning och ca 45 milj. kr. havandeskapspen- ning. Föräldraförsäkringen finansieras till 85 % genom socialförsäkringsav- gifter.

Föräldraförsäkringsutredningen har sommaren 1982 lämnat förslag om ändringar i försäkringen (SOU 1982:36, Enklare föräldraförsäkring).

2.3.2. Barnpension

Barnpensionen från folkpensioneringen utgick år 1982 (januari) för ca 41 000 barn under 18 år vars far eller mor — eller båda föräldrar — avlidit. Pensionen är 26 % av basbeloppet per år. Det finns dessutom en garantiregel som innebär att pensionen tillsammans med barnpension från ATP uppgår till 62 % av basbeloppet om båda föräldrarna avlidit, 31 % av basbeloppet om barnet samtidigt har bidragsförskott och 41 % i övriga fall då barnet har pension efter en av föräldrarna.

Barnpension från ATP-systemet utgår till försäkrades efterlevande barn under 19 år. År 1982 beräknas något över 44 000 barn ha uppburit tilläggspension. Storleken bestäms av familjemedlemmarnas antal och om det finns en pensionsberättigad änka i familjen. Den uppgår till en viss procent av den pension som den avlidna skulle varit berättigad till. Om den efterlevande föräldern har änkepension och det finns ett pensionsberättigat barn uppgår barnpensionen till 15 % av faderns egenpension. Om barnet ensamt är pensionsberättigat är pensionen 40 % av egenpensionen. Om det finns mer än ett barn ökar de angivna procenttalen med 10 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen.

Till ålders- och förtidspension utgår barntillägg från folkpensioneringen för varje barn under 16 år till pensionär eller hustru till pensionär om pensionären bor tillsammans med barnet. Barntillägg utgick år 1982 (januari) för drygt 33 000 barn. Om båda föräldrarna har pension får de själva avgöra vem av dem som skall ha tillägget. De kan också dela det lika mellan sig. Barntillägget är per barn 26 % av basbeloppet. Det kan minskas om ATP utgår. För barn som har barnpension är barntillägget 10 % av basbeloppet.

Barnpension beskattas hos barnet. Utgifterna för barnpension från folkpensioneringen beräknas under budgetåret 1983/84 uppgå till 226 milj. kr. Barntillägget beräknas kosta ca 59 milj. kr. Utgifterna för barnpension som ATP beräknas till 355 milj. kr. år 1983.

Pensionskommittén har hösten 1981 lämnat förslag om efterlevandepen- sioneringens framtida utformning. Förslaget berör bl. a. barnpensionerna (SOU 1981161—62, Familjepension).

2.3.3. Vårdbidrag för handikappade barn

En förälder kan uppbära vårdbidrag för att vårda barn under 16 år som på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp behöver särskild tillsyn under minst sex månader. Vårdbidraget är en fristående folkpensionsförmån och kan utgå med ett belopp som motsvarar hel eller halv förtidspension jämte pensionstillskott (32 230 resp. 16 465 kr. år 1982). Vårdbidrag utgick år 1982 (januari) för ca 13 500 barn.

Den 1 januari 1983 delades Vårdbidraget upp på en skattefri merkostnads- del och en del som utgör en skattepliktig ersättning för förälderns arbetsinsats. Nivåerna för merkostnadsdelen — fyra nivåer — är utformade efter mönster som liknar handikappersättningen.

Statens utgifter för Vårdbidraget under 1983/84 beräknas uppgå till 420 milj. kr.

För att dämpa höjningar av konsumentpriserna på viktiga baslivsmedel utgår sedan år 1973 subventioner via statsbudgeten. En sådan dämpning ansågs särskilt angelägen att åstadkomma med tanke på barnfamiljerna och låginkomsttagarna. Fr. o. m. är 1973 t. o. m. är 1980 höjdes livsmedelssub- ventionerna successivt från ca 370 milj. kr. till 3 740 milj. kr. Subventionerna innebar att de prishöjningar som beslutats av statsmakterna helt eller delvis kom att betalas med budgetmedel i stället för med höjda konsumentpriser. Statliga budgetmedel till jordbruket utgår inte enbart för beslutade prishöjningar på produkter. Budgetmedel utgår även för t. ex. låginkomst- satsningar och norrlandsstöd. De totala budgetmedel som brukar benämnas livsmedelssubventioner inkl. låginkomstsatsningar m. in. var år 1980 ca 4 380 milj. kr.

De totala subventionerna uppgick år 1981 till ca 25 % av jordbrukets totala intäkter från de produkter som berörs av jordbruksprisregleringen — främst mjölk, ost och kött. Detta medförde att konsumentpriserna på dessa produkter låg på en nivå som var 10—15 % lägre än den prisnivå som skulle gällt i ett läge utan subventioner.

Åren 1981 och 1982 minskades livsmedelssubventionerna av statsfinan- siella skäl. De beräknas till ca 3 550 milj. kr. år 1981 och ca 3 300 milj. kr. år 1982. Av dessa ca 3 300 milj. kr. avser ca 2 800 milj. kr. subventioner på baslivsmedel. År 1983 ökade livsmedelssubventionerna med drygt 500 milj. kr. till ca 3 800 milj. kr. Subventioner på baslivsmedel beräknas till ca 3 300 milj. kr. år 1983.

2.4.2. Kommunal barnomsorg

Den nuvarande förskole- och fritidshemsverksamheten har främst kommit till under den senaste 15-årsperioden. Vid årsskiftet 1981-1982 fanns det drygt 140 000 platser i daghem och omkring 55 000 platser i fritidshem. Antalet barn placerade i familjedaghem uppgick till drygt 90 000 0—6-åringar och ca 35 000 7—12-åringar.6 Ungefär 30 % av barnen i åldern 0—6 år har plats i daghem eller kommunalt familjedaghem. Till den kommunala förskole- verksamheten hör också deltidsförskolan och s. k. öppna förskolor, vilka till skillnad från de övriga formerna av förskola är avgiftsfria.

Statens utgifter för bidrag till driften av förskole- och fritidshemsverksam- het beräknas för budgetåret 1983/84 till 6 320 milj. kr. Kommunernas bruttokostnader år 1982 kan mycket grovt uppskattas till mellan 13 och 13,5 miljarder kr. I storleksordningen 10 % av bruttokostnaderna täcks av föräldraavgifter. Daghem, familjedaghem och fritidshem underlättar för föräldrarna att förvärvsarbeta. Härigenom ger barnomsorgen också inkomster till stat och kommun främst i form av bl. a. skatter och lägre behov av inkomstprövade bidrag.

5 Uppgifterna är huvud- sakligen hämtade ur Livsmedelssubventioner- nas effekter för jordbru- ket och konsumenterna, Statens jordbruksnämnd, januari 1982.

6 Källa: Barnomsorg — personal, lokaler, ut- byggnad, samhällsekono- mi, Svenska kommun- förbundet, 1982.

tl

jjij' .. l". .___' _

... '..' |...

Intl". .. - j . . . 11 t '| Längd _.._r'_."|1.” '.'|_|__ . .' '|.j.. ...- '-

w'_.i1"'.'ll.x *.. l'-.'|.'_. '_'.'4 '4. __...5

A *ll ill| _|__12___

.— 5. ..k'nl'

__ __ __| ||___- || . __ - l.. *? __||£|1"'._n_ 4!- "få I....

I.: :-"

||'j"q.**k . . ...

.. .|..- _|-i, -' | p|'n|.-l.:|'|._|..l:||_ :'* ,| ._r

_1|!||...__._|.|||.1.f||_ .|| | ." n'"; ' '. l

l|l_, ' i;. |A .Ilul'lll I. _ :* 4. '. .. .r” ' ; .|..uj|| | | | _" ..|| ,. .|*

.. ' _ | | ._|

441 ,v- ||. " . - ' .. ... "' '1'_' .. : 'l'f'jkåfåd ...,; .H' ||.|||

”Eh...—"la” 4.4 17? _| "ll.|r_|_|;z n'|"__ ||||T_|___.'j. _.-' ___? _._jj ' ””'",” MTF” _ ,..jl rl*.r.'___|j*-||"

_._...

4.

___||___|||.|-|||

.r .-'4 _. |.

"" . '. ' _ ' m.,... tl..,.m....'|';'-|,'| _.'- | ._. _...r . ...,- |._._... _._ r|—._| |__ _

. - . ||.lk "'i-”

Bilaga B Något om fruktsamheten i Sverige

Denna bilaga innehåller en översiktlig redovisning av fruktsamheten och hur den har utvecklats under senare tid. Redovisningen är huvudsakligen hämtad ur statistiska centralbyråns pågående befolkningsstudie1 som delvis har publicerats.

Allt färre barn föds

Det föds allt färre barn i Sverige. På 1930-talet talade man om en kris i befolkningsfrågan; man förutsåg till och med en befolkningsminskning. Emellertid ökade födslarna. De nådde en topp i mitten av 1940-talet och sjönk därefter.

I mitten av 1960-talet steg födelsetalen igen. Sedan har födelsetalen fortsatt att minska och har under de senaste åren legat på sin lägsta nivå någonsin. Efter 1960-talets mitt har framför allt nedgången av tredjebarns-

Summerad fruktsamhet 3)

2,5 2,4 2,3 2,2 2,1 2,0 1,9 1,8 1,7 1,6

1960 1965 1970 1975 År

a) Det summerade fru ktsamhetstalet anger det genomsnittliga antal barn varje kvinna skulle föda om hon under sin fertila period födde enligt det mönster som gäller för det studerade året.

Källa: SCB, Få barn, Information i prognosfrågor 19812.

Diagram B.] Fruktsamhetens utveckling åren 1960—1978

1Bilagan bygger till stör- sta delen på två rappor- ter ur SCB:s serie Infor- mation i prognosfrågor, Få barn 198112 och Kvinnor och barn 1982z4.

Diagram B.2 Antal barn under 18 är fördelade efter födelseår 1981-12-31

2 Det summerade frukt— samhetstalet anger det genomsnittliga antal barn varje kvinna skulle föda om hon under sin fertila period födde barn enligt det mönster som gäller för det studerade året.

Antal

125

120

115

110 105

100

95

90

1965 1970 1975 1980 Födelseår

Källa: Statistisk årsbok.

födslarna varit drastisk. Under 1970-talet har andelen kvinnor som inte fött något barn ökat, vilket har varit av störst betydelse för fruksamhetsutveck- lingen. Den ökade barnlösheten har varit särskilt stor bland yngre kvinnor. Dessa kvinnor är dock fortfarande i fruktsam ålder.

Utvecklingen illustreras i diagram B.]. Där framgår att den summerade fruktsamheten2 var omkring 2,4 i mitten av 1960-talet och har därefter sjunkit till ca 1,6 i slutet av 1970-talet.

Hur barnkullarna har minskat sedan mitten av 1960-talet redovisas i diagram B.2.

År 1981 fanns ca 123 000 barn i resp. årskull född i mitten av 1960-talet. De stora kullarna kan förklaras av att 1940-talets stora barnkullar vid denna tid uppnått den ålder då man börjar bilda familj. Av barn födda omkring år1970 fanns det 110 000 till 115 000 i resp. årskull. Av barn födda tio år senare fanns ca 95 000 i resp. kull. År 1982 föddes 92 600 (preliminär siffra) barn.

Utvecklingen under 1970-talet framgår närmare av diagram 8.3 som visar att andelen mödrar i olika åldersgrupper har minskat mellan åren 1973 och 1981.

Den kraftigaste minskningen — från en tredjedel till en fjärdedel — har skett bland kvinnor i åldern 20—24 år. Av diagram B.2 framgår också att andelen kvinnor med tre eller fler barn har minskat i samtliga åldersklasser.

Yngre kvinnor är oftare barnlösa

Flertalet kvinnor med barn är mellan 25 och 45 år gamla. Under 1970-talet har en förskjutning skett så att en ännu större andel av kvinnor med barn är i

Procent

73 81 73 81 73 81 73 81 73 81 Årtal 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 Ålder

D 1 barn 2 barn 3+ barn

Källa: SOS, Folkmängden.

denna ålder. Andelen kvinnor under 25 år och över 45 år som har barn har minskat. Detta kan förklaras av att varje kvinna föder färre barn och att yngre kvinnor numera oftare är barnlösa.

Minskande fruktsamhet är inte något nytt

Kvinnor födda i början av 1900—talet födde i genomsnitt två barn, vilket inte är tillräckligt för att bibehålla befolkningens storlek. Endast ett fåtal födelsekullar under 1900-talet har nästan nått reproduktionsnivån. Att befolkningen ändå har ökat beror på att spädbarnsdödligheten sjunkit, medellivslängden ökat och att invandringen varit hög.

Minskande fruktsamhet är således inte något nytt. Nedgången är inte heller något som Sverige är ensamt om. Ett liknande mönster återfinns i Västeuropa, USA och Kanada.

Diagram B.3 Kvinnor i åldrarna 20—44 år som har barn under 18 år fördelade efter antal barn. Procent av samtliga kvinnor. Åren 1973 och 1981

Faktorer som påverkar fruktsamheten

Det finns ingen enskild orsak som kan förklara det ändrade fruktsamhets- mönstret med fler barnlösa och färre som föder fler än två barn. Många viktiga förändringar har inträffat i samhället. Dessa har förändrat individens och familjens livsbetingelser, attityder och värderingar. Det finns numera också goda möjligheter att genom familjeplanering reglera fruktsamhe- ten.

Som en del av en större studie över vilka faktorer som inverkar på fruktsamheten har statistiska centralbyrån under våren 1981 intervjuat 5 000 slumpmässigt utvalda kvinnor som var födda i Sverige åren 1936 till 1960. Kvinnorna var alltså 20—44 år gamla. Några resultat av undersökningen, som publicerats i rapporten Kvinnor och barn (Information i prognosfrågor 1982z4), refereras i det följande.

Kvinnans sociala bakgrund har betydelse för det antal barn hon kommer att föda. Skillnaderna i medelantalet barn var stora mellan olika grupper. De skillnader i barnantal mellan socioekonomiska grupper som framgår av inkomstfördelningsundersökningen år 1978 bestyrks av den aktuella frukt- samhetsstudien. (Jämför tabell 3.15).

Döttrar till arbetare utan yrkesutbildning hade vid 35 års ålder fött i genomsnitt 2,04 barn, medan döttrar till högre tjänstemän hade fött 1,61. Lantbrukardöttrar hade nästna lika många barn som döttrar till ej facklärda arbetare. Jämförelsen avser kvinnor som var 35—39 år gamla vid inter- vjun.

Döttrar till högre tjänstemän födde också i mycket liten utsträckning barn före 20 års ålder, till skillnad från flickor ur arbetarmiljö. Döttrar till högre tjänstemän och till tjänstemän på mellannivå hade den högsta andelen fortfarande barnlösa vid 35 års ålder. En del av dessa kvinnor kommer att föda sitt första barn efter 35 års ålder, men kan ändå inte nå samma fruktsamhet som exempelvis lantbrukardöttrar.

Kvinnor som vuxit upp i arbetar- och lantbrukarhem födde oftare tre eller fler barn än övriga kategorier. Ungefär en av fyra av dessa kvinnor hade fött fler än två barn.

Den ökande barnlösheten bland unga kvinnor var mest märkbar bland flickor från högre sociala skikt. Medelantalet barn efter kvinnans egen utbildningsnivå uppvisade inte oväntat ungefär samma mönster som kvinnornas sociala ursprung. Kvinnor med längre utbildning födde färre barn än kvinnor med kortare utbildning. Kvinnor som endast hade förgymnasial utbildning födde i något större utsträckning fyra eller fler barn.

De regionala skillnaderna i social struktur slår igenom på fruktsamheten. De regionala skillnaderna är dock mindre än skillnaderna mellan kvinnor med olika socialt ursprung. Kvinnor som bodde i storstäderna hade i början av 1980-talet det minsta genomsnittliga antalet barn och kvinnor på landsbygden det största. Kvinnor uppvuxna i storstäder födde mindre ofta barn före 25 års ålder. Högre tjänstemän och tjänstemän på mellannivå bor oftare i storstäder.

De yngre kvinnornai undersökningen var oftare döttrar till tjänstemän och mindre ofta döttrar till lantbrukare eller arbetare utan yrkesutbildning. Det är tänkbart att denna förändring av den sociala strukturen i sig kan ha

Längre studier Ökat för- Förändrat värvsarbete samboende

Svårt att hin- Svårt att kombinera _ _ na föda barn förvärvsarbete Tidigare men

i unga år med (många) barn mer instabilt samboende

Effektivare pre- Normer ventiVTFfde' gör Man kan/bör/vill/måste vänta med att det moillgt att föda barn uppfylla normerna '

Två barn är lagom i detta samhälle

Källa: SCB, Kvinnor och barn, Information i prognosfrågor 198214.

bidragit till födelsenedgången under de senaste 10—15 åren.

De attitydfrågor som ställdes i undersökningen visar att kvinnor som vuxit upp i arbetarmiljö hade en positivare inställning till att skaffa barn och familj än flickor från tjänstemannahem.

Frågor stä'ldes också om skälen till att inte vilja skaffa fler barn. Tre typer av skäl dominerade bland dem som var tveksamma till (fler) barn nämligen brist på tid och ork, viljan att förvärvsarbeta eller göra annat som man var intresserad av samt ålders- och hälsoskäl. Det var mindre vanligt att uppge ekonomin som det viktigaste skälet. Ekonomiska skäl var vanligare ju fler barn kvinnan hade. Var femte tveksam tvåbarnsmamma uppgav att ekonomin var en orsak till att hon var osäker.

Varannan kvinna som absolut inte ville ha (fler) barn tillhörde den äldsta åldersgruppen. En stor grupp kvinnor var eller trodde sig vara sterila. Det var därför förklarligt att ålders- och hälsoskäl var vanliga. I övrigt angav dessa kvinnor samma orsaker som de tveksamma.

I diagram B.4 som är hämtat ur den tidigare nämnda rapporten sammanfattas några av de viktigaste förändringarna i kvinnors livsmönster under de senaste 10—15 åren; förändringar som har betydelse för både det antal barn en kvinna föder och när i kvinnans liv barnen föds.

Diagram B.4 Förändringar i kvinnors livsmönster som påverkar fruktsamhetens utveckling

Hur blir framtiden?

Givetvis är den framtida fruktsamhetsutvecklingen osäker, men mycket tyder på att barnantalet kommer att sjunka till långt under två per kvinna. Det är nämligen knappast sannolikt att reproduktionsnivån, 2,1 barn per kvinna, kommer att uppnås av de kvinnor som föder barn i dag, dvs. huvudsakligen de kvinnor som föddes under 1940- och 1950-talen. Andelen barnlösa bland dessa är alltför hög. Att barnlösheten skulle kompenseras av att en ökande andel föder sitt tredje och fjäde barn måste bedömas som mindre troligt. Ingen årskull av kvinnor födda under 1900-talet har hittills fött så många barn att den ersatt sig själv.

Bilaga C Jämförelser mellan barnfamiljer och familjer utan barn

För att göra beskrivningen av barnfamiljernas situation mer fullständig är det viktigt att jämföra barnfamiljernas ekonomi med ekonomin i de hushåll som inte har några barn. Sådana jämförelser redovisas i denna bilaga. I bilagan belyses förhållandena år 1981 och utvecklingen åren 1975—1981 för hushåll med olika sammansättning och bruttoinkomster. Materialet är hämtat ur en studie som år 1982 gjordes inom budgetdepartementet och som bearbetats av Agneta Modig Tham, sakkunnig i familjeekonomiska kommittén.

1 Beräkningsmetod

Syftet har varit att belysa läget för så normala genomsnittsfamiljer som möjligt. De familjesammansättningar som valts är hushåll med en eller två vuxna och ett eller två barn. Utgångspunkten har vidare varit de faktiska genomsnittslönerna för industriarbetare resp. högre tjänstemän enligt den officiella lönestatistiken (Källa: SCB). Vidare har en låginkomsttagare antagits tjäna 75 % av genomsnittslönen för en industriarbetare. På motsvarande vis har läget belysts för hushåll med normal folkpension, normal ATP (1 basbelopp) resp. hög ATP (2,5 basbelopp).

Studien omfattar följande 18 typhushåll med olika familjesammansättning samt olika hög lön eller pension.

Det bör understrykas att endast inkomster av lön (förvärvsarbete) och pension ingår i beräkningarna. Eventuellt tillkommande inkomster av kapital, fastigheter etc. har inte beaktats. Hänsyn har inte heller tagits till förmögenhetssituationen. För varje hushåll har den disponibla inkomsten beräknats, dvs. inkomst efter avdrag av skatt och med tillägg för de bidrag som resp. hushåll är berättigat till enligt reglerna för resp. år.

För att kunna jämföra olika hushållstyper med olika bruttoinkomst och olika konsumtionsbehov har ett någorlunda jämförbart mått på ekonomisk bärkraft konstruerats enligt följande.

Det mått som satts är det ekonomiska överskott resp. hushåll har att fritt disponera efter det att de obligatoriska kostnaderna för mat, kläder, bostad etc. är betalda. Detta har beräknats så att från hushållens disponibla inkomst har dragits dels kostnaderna för existensminimum såsom det är definierat i beskattningsreglerna, dels kostnaderna för boendet, som har förutsatts uppgå till ett belopp motsvarande den övre hyresgränsen enligt reglerna för bostadsbidrag. För att få hushållen jämförbara har sedan hushållets

Lista över typhushållen Hushållets inkomst år 1981

Förvärvsarbetande utan barn

1. Ensamboende man med låg inkomst 59 000 2. Ensamboende man med genomsnittlig industriarbetarlön 78 600 3. Ensamboende man med hög inkomst 109 600 4. Makar med genomsnittlig industriarbetarlön 78 600 + 71 200 = 149 800 Förvärvsarbetande med barn 5. Ensamboende kvinna med låg inkomst och med ett barn 53 400 6. Ensamboende kvinna med genomsnittlig industriarbetarlön och med ett barn 71 200 7. Ensamboende kvinna med låg inkomst och med två barn 53 400 8. Ensamboende kvinna med genomsnittlig industriarbetarlön och med två barn 71 200 9. Gift industriarbetare med hemmamaka och med två barn 78 600 10. Gift höginkomsttagare med hemmamaka och med två barn 109 600 11. Makar med två barn. Båda makarna med genomsnittlig industri- arbetarlön. Kvinnan halvtidsarbetande 78 600 + 35 600 = 114 200 12. Makar med två barn. Båda makarna med genomsnittlig industri- arbetarlön 78 600 + 71 200 = 149 800 13. Makar med två barn. Båda makarna med hög inkomst 109 600 + 96 400 = 206 000 Pensionärshushåll 14. Ensamboende pensionär utan ATP 23 400 15. Ensamboende pensionär med ATP—poäng motsvarande 1 basbelopp 33 100 16. Ensamboende pensionär med ATP-poäng motsvarande 2,5 basbelopp 58 500 17. Samboende folkpensionärer utan ATP 20 400 + 20 400 = 40 800 18. Samboende folkpensionärer. Mannen med ATP. kvinnan utan ATP. ATP-poäng motsvarande 2,5 basbelopp 55 500 + 20 400 = 75 900

disponibla överskott slagits ut på antalet konsumtionsenheter' i hushållet. Då erhålls ”disponibelt överskott per konsumtionsenhet”.

Det bör understrykas att denna metod att räkna fram disponibelt inkomstöverskott inte beaktar alla skillnader mellan hushållen.

Exempelvis har inte beaktats barntillsynsutgifter, som för de familjer som inte har hemmamake på hel- eller deltid innebär en avsevärd minskning av den disponibla inkomsten. Minskningen kan ligga på 5 000—12 000 kr. per barn och år.

Vidare har hänsyn inte tagits till värdet av det hemarbete som t. ex. pensionärer och den make som är hemma på hel- eller deltid har mer tid att utföra än heltidsarbetande och som kan sänka familjens levnadskostnader. Både arbetstidens och restidens längd påverkar de olika hushållens möjlig- heter att genom egna arbetsinsatser hushålla med sina inkomster. Olika grader av självhushållning påverkar också levnadskostnaderna i en familj. Egnahemsägare och lantbrukare kan antas ha olika möjlighter att genom odling, djuruppfödning m. ni. sänka sina levnadskostnader. Sådana omstän-

_ |_ _ . digheter har inte beaktats i beräkningarna. enligt foljande Vikter: _ __ . . _ . . , __ . en vuxen : 1|0| två Vid berakmngen av dlsponibel inkomst 1 utgangslaget har mte heller vuxna = 1|55| varje barn beaktats att eventuella underskottsavdrag påverkar hushållens disponibla = 0,4. inkomst.

' Konsumtionsenheter

2 Resultat

I diagram C.] illustreras det disponibla överskottet per konsumtionsenhet år 1981 för samtliga hushållstyper. I underbilaga 1 redovisas de disponibla inkomsterna och överskotten efter avdrag för existensminimum och boen- dekostnaderna för samtliga hushållstyper. Alla belopp är uttryckta i ett fast prisläge, nämligen 1981 års prisnivå.

Huvuddragen i resultaten av beräkningarna visar att det främst är tre faktorer som påverkar hushållens ekonomiska situation, nämligen brutto- inkomst, förvärvsintensitet och antal barn i hushållet.

Som visas i diagram C.1 har inkomstnivån stor betydelse för hur stort disponibelt överskott en familj får. Detta framgår bäst om man jämför

Disponibelt överskott 1 OOO—tal kr.

34 32

30

26

24 22 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 | |

Diagram C.] Disponibelt överskott per konsum- tionsenhet (en vuxen = 1,0, två vuxna = 1,65, varje barn = 0,4) i 18 typhushåll. År 1981

15 11 12 13 14 _1_7 18 Ensamboende Par Ensamboende Man med Två förvärvs- Ensamboende Pensionärs— utan barn utan kvinna med barn hemmafru arbetande med pensionär par

barn två barn två barn

hushåll med samma sammansättning men olika nivå på inkomsterna, t. ex. hushållstyperna 1, 2 och 3 (ensamboende utan barn med låg, medel resp. hög inkomst) eller hushållen 5 och 6 (ensamboende kvinna med ett barn och låg, resp. medel inkomst) eller hushållstyperna 12 och 13 (två heltidsarbetande med två barn och medel resp. hög inkomst).

År 1981 var låginkomsttagarens bruttoinkomst 59 000 kr.. medelinkomst- tagarens 78 600 kr. och höginkomsttagarens 109 600 kr. De disponibla överskotten var 16 800 kr., 25 500 kr. resp. 35 400 kr. En person som tjänar nästan dubbelt så mycket som en annan får alltså mer än dubbelt så mycket över för fri konsumtion dvs. sedan de nödvändiga levnadskostnaderna är betalda. Sedan år 1975, då de disponibla överskotten var 22 500 kr., 29 600 kr. resp. 46800 kr. har skillnaden totalt sett Ökat.

För barnfamiljer med två vuxna förvärvsarbetande och två barn var år 1981 medelinkomsttagarnas sammanlagda bruttoinkomst 149 800 kr. och högin- komsttagarnas 206 000 kr. Det disponibla överskottet per konsumtionsenhet var 17 600 kr. resp. 25700 kr. Skillnaden har minskat sedan år 1975 då beloppen var 19 800 kr. resp. 33 900 kr.

Ett höginkomsthushåll med två vuxna och två barn hade år 1981 ett något större disponibelt överskott per konsumtionsenhet (25 700 kr.) än en ensamboende industriarbetare utan barn (25 500 kr.). Om hänsyn tas till barntillsynskostnader på 5 000 kr. per barn och år blir dock höginkomsthus- hållets överskott lägre (ca 22 000 kr.) än den ensamboende industriarbeta- rens (25 500 kr.).

I hushåll med två vuxna uppstår stora skillnader beroende på om båda föräldrarna förvärvsarbetar på heltid eller om ena maken förvärvsarbetar deltid eller inte förvärvsarbetar alls. Detta framgår bäst om man jämför hushåll med samma sammansättning och inkomst med olika förvärvsfrek- vens för ena maken, t. ex. hushållen 9, 11 och 12 (industriarbetare med två barn och hemmafru, halvtidsarbetande fru resp. heltidsarbetande fru) eller hushållen 10 och 13 (höginkomsttagare med två barn och hemmafru resp. heltidsarbetande fru). (Diagram C.1).

En familj med en industriarbetarlön hade år 1981 en bruttoinkomst på 78600 kr. I hemmamakefallet ger detta tvåbarnsfamljen ett disponibelt överskott per konsumtionsenhet på 1400 kr. Om hustrun börjar arbeta halvtid till genomsnittlig industriarbetarlön stiger bruttoinkomsten till 114 200 kr. och det disponibla överskottet per konsumtionsenhet till 9 200 kr. Om hustrun ökar sin arbetstid till heltid stiger bruttoinkomsten ytterligare till 149 800 kr. och det disponibla överskottet till 17 600 kr. Vad gäller hemmamakefallen är överskottet ungefär dubbelt så stort (2 900 kr.) för en höginkomsttagarfamilj som för en industriarbetarfamilj med två barn (1 400 kr.).

Dessa siffror är dock något missvisande för hushåll med mindre barn eftersom barntillsynskostnader inte har beaktats i de fall båda föräldrarna förvärvsarbetar. Inte heller har hänsyn tagits till värdet av egenproduktion vilken kan vara större i familjer med låg förvärvsintensitet. Om barntill- synskostnaden schablonmässigt sätts till 5 000 kr. per barn och år minskar de

ovan angivna överskotten med ca 4 000 kr. från 9 200 till ca 5 100 kr. resp. från 17 600 till ca 13 500 kr. Skillnaden mellan de tre typhushållen är dock fortfarande betydande.

Det kan i detta sammanhang vara värt att notera att andelen hemmama- kefamiljer med barn numera utgör en mindre del av det totala antalet hushåll med två vuxna och barn. Av kvinnor med barn under 17 år förvärvsarbetar 83 %. Deltidsarbete är däremot mycket vanligt. Det förekommer i ca 75 % av det totala antalet tvåförsörjarhushåll med barn. Ytterligare uppgifter om antal hushåll med olika sammansättning, inkomst m. m. ges i följande av— snitt 3.

Även år 1975 förelåg betydande skillnader mellan hushåll med olika förvärvsintensitet även om de relativt sett var något mindre. För industriar— betarfamiljen var överskottet i hemmamakefallet 3 800 kr., med hustrun halvtidsarbetande 12 900 kr. (8 800 kr. efter beaktande av barntillsynskost- nader) och med heltidsarbetande hustru 19 800 kr. (15 800 kr. efter beaktande av barntillsynskostnader). Överskottet i familjen med en högin- komsttagare och hemmamake var 8 900 kr. , eller ungefär samma belopp som i industriarbetarfamiljen med halvtidsarbetande hustru (efter beaktande av barntillsynskostnader).

Förekomsten av barn har stor betydelse för ett hushålls ekonomi. Detta framgår tydligt om man jämför hushåll med samma inkomst men olika antal barn, t. ex. hushållstyperna 2, 6 och 8 (industriarbetare utan barn, med ett barn resp. med två barn) eller hushållen 4 och 12 (två heltidsarbetande industriarbetare utan barn resp. med två barn). (Diagram C.1).

Två heltidsarbetande industriarbetare utan barn hade år 1981 ett disponibelt överskott på 36 200 kr. per konsumtionsenhet. Om de skaffar sig två barn sjunker överskottet till knappt hälften eller 17 600 kr. Här måste återigen påpekas att i beräkningarna har hänsyn inte tagits till barntillsyns- kostnader, vilka schablonmässigt kan bedömas sänka överskottet per konsumtionsenhet med ca 4 000 kr. till ca 13 500 kr., eller drygt en tredjedel av det överskott som hushållet utan barn disponerar.

Hur det disponibla överskottet varierar med antal barn illustreras i diagram C.2.

Diagram 02 visar hur antalet barn i ett hushåll med en viss inkomst påverkar hushållets disponibla överskott år 1982. Av diagrammet framgår tydligt att hushåll utan barn har väsentligt större överskott än hushåll med barn. Redan det första barnet sänker överskottet med 30—40 %. Av diagrammet framgår också att de ekonomiska skillnaderna mellan hushåll med olika stora inkomster är betydande för fembarnsfamiljer. Två högin- komsttagare med fem barn har ett överskott på 10 000 kr. per konsumtions- enhet, medan hushållet där föräldrarna arbetar heltid resp. halvtid till industriarbetarlön har ett överskott på endast 2 000 kr. per konsumtionsen- het. Man kan också se att hushållet med 1,5 industriarbetarlön och två barn har ett något lägre inkomstöverskott än hushållet med två höginkomsttagare och fem barn.

Diagram C.2 Disponibelt överskott per konsum- tionsenhet efter antal barn för hushåll i tre inkomstlägen. År 1982

Disponibelt inkomstöverskott

per konsumtionsenhet 1 OOO-tal kr.

2,0 höginkomsttagare

2,0 industriarbetare

1,5 industriarbetare

Antal barn

Pensionärerna, särskilt de utan ATP, är den enda gruppen som har fått väsentligt reala förbättringar efter år 1975. Detta beror främst på de successivt ökade pensionstillskotten. En folkpensionär utan ATP har sålunda fått sitt disponibla inkomstöverskott ökat från 4 300 kr. till 8 100 kr. Fortfarande ligger dock den ensamboende folkpensionärens överskott väsentligt under den ensamboende förvärvsarbetarens. En barnlös person med genomsnittlig industriarbetarlön har ett överskott utöver existensmini- mum som är omkring tre gånger så stort som folkpensionärens. Makar som tillsammans arbetar 1,5 heltid till genomsnittlig industriarbetarlön och som har två barn har däremot ungefär lika stort disponibelt överskott per konsumtionsenhet som pensionärer utan ATP (9 200 kr. resp. 8 700 kr., år

1981).

Utvecklingen sedan mitten av 1970-talet visar en tydlig skillnad mellan pensionärshushåll och övriga hushåll.

Bland typhushållen har samtliga hushåll med förvärvsarbetande fått reala sänkningar av sina disponibla inkomster från år 1975 till år 1981, medan samtliga pensionärshushåll har fått reala höjningar. Detta illustreras i diagram C.3.

Disponibelt överskott 1 OOO-tal kr.

40

Diagram C.3 Disponibelt inkomstöverskott per konsumtionsenhet för sex olika typhushåll åren 1975—1981 . 1981 års pris-

er

lnd arb utan 1,5 ind arb 2 hög inkomst Ensamb låg Pensionär Pensionär barn två barn två barn inkomst ATP = 2,5 utan ATP ett barn basbelopp

Det bör observeras att förändringarna enligt diagram C.3 inte avser ett och samma hushåll över tiden, utan den genomsnittliga nivån för resp. inkomstkategori och hushållstyp varje år. Mellan åren 1975 och 1981 har hushållens genomsnittliga inkomster totalt sett ökat på grund av att kvinnornas förvärvsarbete har ökat.

För att få en mer detaljerad bild av den faktiska utvecklingen åren 1975—1982 har löner, skatter och aktuella bidrag tagits fram för åren 1975, 1978, 1981 och 1982 i tre av de 18 typhushållen. De redovisas i följande tabeller C. 1—3. Samtliga belopp är uttryckta i 1981 års prisnivå, dvs. talen för resp. år har räknats om till 1981 års prisnivå med hjälp av konsumentpris- index.

Av tabellerna C.1-3 framgår att följande förändringar har inträffat för dessa hushållstyper under åren 1975—1982.

Bruttoinkomsten har realt sett sjunkit och låg år 1982 på en lägre nivå än är 1975.

Inkomst efter skatt har realt sett sjunkit ännu mer än bruttoinkomsten beroende bl. a. på att inkomstskattens procentuella andel av årsinkomsten har ökat under den aktuella perioden. Detta gäller särskilt för ensamboende kvinnlig industriarbetare med ett barn, där skattens andel av årsinkomsten

Tabell C.l Inkomstutveckling för samboende industriarbetare (heltid/halvtid) med två barn åren 1975—1982 i 1981 års priser. Kr. per år

1975 1978 1981 1982a Procentuell förändring 1975—1982 Bruttoinkomst 119 740 117 180 114 230 114 800 — 4,1 Inkomst efter skatt 82 210 79 610 77 040 76 600 — 6,8 Barnbidrag 5 820 6 070 6 000 5 560 - 4,4 Bostadsbidragb 3 880 — — — —100,0 Disponibel inkomst 91 900 85 680 83 040 82 160 — 10,6

" Prognos. Antagen prisökning mellan åren 1981 och 1982 är 8 %. b Bostadsbidrag enligt övre hyresgränsen i bostadsbidragssystemet för resp. år.

Tabell C.2 Inkomstutveckling för ensamboende kvinnlig heltidsarbetande industriar- betare med ett barn åren 1975—1982 i 1981 års priser. Kr. per år

1975 1978 1981 1982a Procentuell förändring 1975—1982 Bruttoinkomst 71 800 72 170 71 210 71 600 — 0,3 Inkomst efter skatt 53 230 51 690 49 610 49 000 -— 7,9 Barnbidrag 2 910 3 030 3 000 2 780 — 4,5 Bostadsbidragb 7 650 6 720 5 040 5 220 —31,7 Bidragsförskott 6 810 6 780 6 810 6 740 — 1,0 Disponibel inkomst 70 600 68 230 64 460 63 740 — 9,7

" Prognos. Priserna har antagits öka med 8 % mellan åren 1981 och 1982. " Bostadsbidrag enligt övre hyresgränsen i bostadsbidragssystemet resp. år.

Tabell C.3 Inkomstutveckling för ensamboende folkpensionär utan ATP åren 1975—1982 i 1981 års priser. Kr. per år

1975 1978 1981 1982" Procentuell förändring 1975—1982 Grundpension 16 280 16 180 16 100 15 660 — 3.8 Pensionstillskott 3 350 5 290 7 300 7 580 +126,3 Kommunalt bostads- tillägg (KBT)!7 9 000 9 000 9 000 8 220 — 8,7 Disponibel inkomst 28 630 30 470 32 400 31 460 + 9,9

” Prognos. Antagen prisökning mellan åren 1981 och 1982 är 8 %. '” T. 0. m. år 1981: övre hyresgränsen i bostadsbidragssystemet för år 1981. År 1982: övre hyresgränsen minus 80 kr. per månad.

ökat med drygt 5 procentenheter till knappt 32 % år 1982. Framför allt har den genomsnittliga kommunala skatten höjts, från drygt 25 % till knappt 30 %.

Barnbidraget steg något realt sett åren 1975 till 1980. Fr. o. m. är 1981 har en viss urholkning skett så att bidraget är 1982 ligger drygt 4 % under nivån år 1975.

Bostadsbidraget har urholkats för ett- och tvåbarnsfamiljerna. Den största förändringen har uppstått i tvåförälderhushållet, där bostadsbidraget helt har upphört att utgå.

Detta hänger samman med de regeländringar som gjorts inom bostadsbi- dragssystemet under senare år. Dessa har syftat till att i första hand stödja familjer med många barn och låg inkomst. Därför har det statliga bostadsbidraget höjts mest. Detta utgår med ett visst belopp per barn och år (2 160 kr. år 1982) och fungerar i praktiken som ett inkomstprövat barnbidrag. Effekten har blivit att framför allt familjer med många barn har fått sina bidrag höjda eller åtminstone bevarade på en realt oförändrad nivå. Vidare har hyresgränserna höjts mer för flerbarnsfamiljer än för ett- och tvåbarnsfamiljer. Inkomstgränserna har höjts i lägre takt än löneutveckling- en, vilket har lett till att de högre inkomsttagarna ramlar ur bidragssystemet i ökad utsträckning. För ensamboende med barn sänktes inkomstgränsen år 1981 från 38 000 kr. till 30 000 kr.

Grundpensionen har realt sett urholkats något, vilket dock mer än väl uppvägs av att pensionstillskotten mer än fördubblats under denna tid.

För pensionärerna har det kommunala bostadsbidraget (KBT) satts lika med övre hyresgränsen för år 1981. För år 1982 har KBT fr. o. m. april månad antagits motsvara den övre hyresgränsen minskad med 80 kr. per månad. Dessa 80 kr. har pensionären antagits få betala själv enligt de nya statsbidragsreglerna till kommunerna för KBT. Som framgår av tabell C.3 har KBT definierat på detta sätt sjunkit realt med närmare 10 %. Det bör dock påpekas att storleken på KBT varierar mycket mellan kommunerna. Pensionärer boende i kommuner som betalar KBT som täcker hela lägenhetshyran har naturligtvis haft en annan utveckling än den som redovisas i tabellen.

3 Jämförelse med antal hushåll enligt inkomstfördel- ningsundersökningen år 1978

I underbilaga 2 har med utgångspunkt från inkomstfördelningsundersök- ningen år 1978 gjorts en hushållsindelning som till viss del överensstämmer med de familjetyper som beskrivits tidigare. Avsikten med denna redovis- ning är att bedöma storleksordningen på de hushållstyper som ingår i den redovisade studien. Redovisningen är behäftad med viss osäkerhet bl. a. för att underlaget till tabellerna bygger på en urvalsundersökning och har en annan inkomstdefinition än den som redovisas ovan. Redovisningen avser endast hushåll med förvärvsarbetande i åldern 20—64 år.

Av tabellerna i underbilaga 2 framgår att oavsett om en eller två förvärvsarbetar har ca 75 % av hushållen i resp. grupp årsinkomster högst lika med den genomsnittliga industriarbetarlönen. Det stora antalet hushåll med låga inkomster förklaras bl. a. av den stora andelen deltidsarbetande, som enligt 1978 års inkomstfördelningsundersökning utgjorde cirka 35 % av samtliga hel- och deltidsanställda.

Barnfamiljerna utgör ungefär en fjärdedel av hushåll med en förvärvsar- betande och drygt hälften av hushåll där två förvärvsarbetar.

Några olika hushållstypers disponibla inkomster åren 1975, 1980 och 1981 i 1981 års priser. Kr. per år

Ensamboende man utan barn Makar utan Ensamboende kvinna Ensamboende kvinna Gift industriar- barn. Båda med ett barn med två barn betare med hem-

———— industri- _— maka och två barn

Lågin- Industri- Högin- arbetare Lågin- Industri- Lågin- Industri- komst- arbetare komst- komst- arbetare komst- arbetare

tagare tagare tagare tagare

1 2 3 4 5 6 7 8 9

År 1975 Genomsnittlig disponibel inkomst

per hushåll 46 800 53 900 71 100 100 700 61 300 70 600 72 700 82 000 69 500 Bostadskostnad 9 000 9 000 9 000 10 200 15 000 15 000 15 000 15 000 15 000 Existensminimum exkl. bostadskostnad 15 300 15 300 15 300 26 600 24 700 24 700 34 200 34 200 45 400 Disponibelt överskott per hushåll 22 500 29 600 46 800 63 900 21 600 30 900 23 500 32 800 9 200 Disponibelt överskott per konsum-

tionsenhet 22 500 29 600 46 800 38 700 15 400 22 100 13 100 18 200 3 800

År 1980 Genomsnittlig disponibel inkomst per hushåll 42 500 51 600 62 000 100 000 61 100 68 400 72 700 80 000 67 000 Bostadskostnad 9 000 9 000 9 000 10 200 15 000 15 000 15 000 15 000 15 000 Existensminimum exkl. bostadskostnad 15 300 15 300 15 300 26 600 24 700 24 700 34 200 34 200 45 400 Disponibelt överskott per hushåll 18 200 27 300 37 700 63 200 21 400 28 700 23 500 30 800 6 600 Disponibelt överskott per konsum-

tionsenhet 18 200 27 300 37 700 38 300 15 300 20 500 13 100 17 100 2 700

År 1981 Genomsnittlig disponibel inkomst

per hushåll 41 100 49 800 59 700 96 500 57 700 64 500 69 400 76 100 63 800 Bostadskostnad 9 000 9 000 9 000 10 200 15 000 15 000 15 000 15 000 15 000 Existensminimum exkl. bostadskostnad 15 300 15 300 15 300 26 600 24 700 24 700 34 200 34 200 45 400 Disponibelt överskott per hushåll 16 800 25 500 35 400 59 700 18 000 24 800 20 200 26 900 3 400 Disponibelt överskott per konsum-

tionsenhet 16 800 25 500 35 400 36 200 12 900 17 700 11 200 14 900 1 400

Underbilaga I

Gift hög- Makar med två barn Ensambo- Ensamboende pen- Folkpensionärspar inkomst- ———————— ende pen- sionär med ATP tagare Båda ma- Båda ma- Båda ma- sionär ___—— Utan ATP Mannen med ATP- med hem- karna in- karna karna utan ATP ATP- ATP- poäng motsva- mamaka dustri- industri- högin- poäng mot- poäng rande 2,5 basbelopp. och två arbetare. arbetare komstta- svarande 1 motsvar- Kvinnan utan barn Kvinnan gare basbelopp ande 2,5 ATP

halvtids- basbelopp

arbetande

10 11 12 13 14 15 16 17 18

År 1975 Genomsnittlig disponibel inkomst

per hushåll 82 100 91 900 108 900 143 400 28 600 34 300 41 500 43 400 55 900 Bostadskostnad 15 000 15 000 15 000 15 000 9 000 9 000 9 000 10 200 10 200 Existensminimum exkl. bostadskostnad 45 400 45 400 45 400 45 400 15 300 15 300 15 300 26 600 26 600 Disponibelt överskott per hushåll 21 700 31 500 48 500 83 000 4 300 10 000 17 200 6 600 19 100 Disponibelt överskott per konsum-

tionsenhet 8 900 12 900 19 800 33 900 4 300 10 000 17 200 4 400 11 600

Är1980 Genomsnittlig disponibel inkomst

per hushåll 70 400 86 700 107 700 128 500 31 800 34 900 41 600 49 800 59 400 Bostadskostnad 15 000 15 000 15 000 15 000 9 000 9 000 9 000 10 200 10 200 Existensminimum exkl. bostadskostnad 45 400 45 400 45 400 45 400 15 300 15 300 15 300 26 600 26 600 Disponibelt överskott per hushåll 10 000 26 300 47 300 68 100 7 800 10 600 17 300 13 000 22 600 Disponibelt överskott per konsum-

tionsenhet 4 100 10 700 19 300 27 800 7 800 10 600 17 300 7 900 13 700

År 1981 Genomsnittlig disponibel inkomst

per hushåll 67 500 83 000 103 600 123 400 32 400 35 200 41 700 51 100 59 600 Bostadskostnad 15 000 15 000 15 000 15 000 9 000 9 000 9 000 10 200 10 200 Existensminimum exkl. bostadskostnad 45 400 45 400 45 400 45 400 15 300 15 300 15 300 26 600 26 600 Disponibelt överskott per hushåll 7 100 22 600 43 200 63 000 8 100 10 900 17 400 14 300 22 800 Disponibelt överskott per konsum-

tionsenhet 2 900 9 200 17 600 25 700 8 100 10 900 17 400 8 700 13 800

Underbilaga 2

Hushåll med en förvärvsarbetande i åldersgruppen 20—64 år fördelade efter genomsnittlig årsinkomst år 1978. Antal hushåll i resp. grupp samt procentuella andelar av samtliga hushåll med en förvärvsarbetande

Hushållstyp Årsinkomst Årsinkomst Årsinkomst Årsinkomst Summa mindre eller mellan lågin- mellan indus- större än lika med komsttagar- triarbetar- höginkomst— låginkomst- och industri- och högin- tagarlön tagarlön arbetarlön komsttagarlön Antal Pro- Antal Pro- Antal Pro- Antal Pro- Antal Pro- cent cent cent cent cent Gifta/samboende 0 barn 69 200 4 59 400 4 53 300 3 21 100 1 203 000 12 1 barn 18 200 1 23 200 1 19 800 1 13 700 1 74 900 5 2 barn 10 800 1 30 800 2 47 700 3 13 000 1 102 300 6 3 barn eller fler 6 900 0 18 400 1 19 000 1 7 100 0 51 400 3 Summa 105 100 6 131 800 8 139 800 8 54 900 3 431 600 26 Ensamboende 0 barn 519 500 32 355 200 22 142 000 9 26 900 2 1 043 600 64 1 barn 60 900 4 23 800 1 13 800 1 5 900 0 104 400 6 2 barn eller fler 35 700 2 13 100 1 5 000 0 1 500 0 55 300 3 Summa 616 100 38 392 100 24 160 800 10 34 300 2 1 203 300 74 Samtliga hushåll med en förvärvsarbetande 721 200 44 523 900 32 300 600 18 89 200 5 1 634 900 100

Källa: lnkomstfördelningsundersökningen år 1978, HINK -78 (SM N 1981:8.l).

Hushåll med två förvärvsarbetande i åldersgruppen 20—64 år fördelade efter sammanlagd genomsnittlig årsinkomst år 1978. Antal hushåll i resp. grupp samt procentuella andelar av samtliga hushåll med två förvärvsarbetande

Hushållstyp Årsinkomst Årsinkomst Årsinkomst Årsinkomst Summa

mindre eller mellan 1,5 in- mellan 2,0 in- större än 2,0 lika med dustriarbetar- dustriarbetar- höginkomst- 1,5 industri- lön och 2,0 lön och 2,0 tagarlön arbetarlön industri- höginkomst-

arbetarlön tagarlön Antal Pro- Antal Pro- Antal Pro- Antal Pro- Antal Pro- cent cent cent cent cent

Gifta/samboende 0 barn 208 100 17 155 700 13 88 700 7 31 500 3 484 000 41 1 barn 132 900 11 90 900 8 57 700 5 23 000 2 304 500 26 2 barn 123 800 10 93 600 8 65 900 6 26 400 2 309 700 26 3 barn eller fler 39 300 3 25 300 2 17 900 2 11 400 1 93 900 8

Samtliga hushåll med två förvärvsarbetande 504 100 42 365 500 31 230 200 19 92 300 8 1 192 100 100

Källa: Inkomstfördelningsundersökningen år 1978, HINK -78 (SM N l981:8.1).

Bilaga D Barnomsorg och samhällsekonomi

1 Inledning

Kommunernas bruttokostnader för den kommunala barnomsorgen är höga. De har ökat snabbt under den relativt korta utbyggnadsperioden. Bristen på daghemsplatser är — att döma av köer och olika undersökningar — fortfarande omfattande. Alla som önskar kan alltså inte få plats. Föräldraavgifterna till den kommunala barnomsorgen täcker inte kommunernas bruttokostnader per plats. Staten ger bidrag till barnomsorgen. Stat och kommun ger alltså de familjer som får plats i den kommunala barnomsorgen ett avsevärt stöd som inte kommer de familjer till del som inte har plats. Graden av subventio— nering varierar också mellan den kommunala barnomsorgen i olika kommuner eftersom kommunerna har utformat systemet med föräldraavgif- terna på olika sätt.

Men den kommunala barnomsorgen har också en intäktsida. Genom att barnen får omsorg utanför hemmet kan föräldrarna förvärvsarbeta och utnyttja sin — av samhället subventionerade — utbildning. De betalar skatt till stat, landsting och primärkommun. Barnomsorgen ger arbetstillfällen. Personalen betalar också skatt. Barnomsorgen arbetar efter pedagogiska och sociala mål som syftar till att allsidigt främja barnens utveckling. Är kanske den kommunala barnomsorgen, trots de höga bruttokostnaderna, lönsam för samhället i dess helhet? Har den önskvärda fördelningspolitiska effekter?

För att söka belysa dessa och andra frågeställningar har vi gått igenom några böcker och uppsatser om barnomsorg och samhällsekonomi med inriktning på det material som publicerats efter år 1975, då utbyggnaden av barnomsorgen tog fart. Vi har också tagit del av en studie som genomförts av Svenska kommunförbundet.

Daghem och samhällsekonomi, Bengt Jönsson, Agneta Paulsson (Prisma, 1979) Barnomsorg, jämställdhet och samhällsekonomi, Bengt Holmgren, Kjell- Äke Lantz, Lars Nordström (Kulturgeografiska institutionen, Göteborgs universitet, 1978) Hemarbetets kostnader, Petra Lantz (Kvinnors arbete, kap. 10 och bil. 5, SOU 1979:89) Daghem och samhällsekonomisk lönsamhet, Per Elfvingsson, Anders Zeijlon (Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet, 1980) Samhällsekonomiska effekter av utbyggd barnomsorg, Stefan Engström,

(Stockholms universitet, företagsekonomiska institutionen, 1980) Barnomsorgen ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, Jan Björinge (Han— delshögskolan, Stockholm, Nationalekonomiska institutionen, 1979) Vad kostar barntillsynen för familjen, Eva Arvidsson, Anita Nyberg, Karin Samuelsson (Linköpings universitet, Ekonomiska institutionen, 1978) Barnomsorg: personal, lokaler, utbyggnad, samhällsekonomi (Svenska

kommunförbundet, 1982)

De båda förstnämnda arbetena är närmast att karaktärisera som debatt- inlägg. Ett av dessa är först utgivet i stencil vid Göteborgs universitet. Den tredje studien ingår som en del i en offentlig utredning. Det fjärde, liksom flera arbeten som vi gått igenom och som finns med på förteckningen, är uppsatser som författats av studerande inom olika akademiska dicipliner och på olika nivåer. Någon kalkyl utarbetad av "praktiker", t. ex. direkt verksamma inom kommunal administration eller dylikt har vi inte hittat utöver den kalkyl som utarbetats inom kommunförbundet. Eftersom denna studie är den nyaste av de kalkyler som vi tagit del av har vi valt att närmare redogöra för den i huvudtexten (kapitel 11).

Vi inleder med att presentera de slutsatser som författarna drar i de fyra studier som vi granskat i första hand (de fyra förstnämnda enligt ovan). Därefter följer en kortfattad beskrivning av de faktorer som behandlas i de samhällsekonomiska och fördelningspolitiska analyserna. Vi gör också några egna kommentarer.

2 Några resultat av genomgångna analyser

Jönsson/Paulssons beräkningar (Daghem och samhällsekonomi, 1979) visar att en daghemsplats som utnyttjas av en genomsnittsfamilj ger ett årligt underskott på ca 8 000 kr. i prisläget år 1979. Att kommunerna finansierar detta underskott kan ses som en investering i arbetskraft. De ökade skatteintäkterna i framtiden (som uppstår genom den högre produktiviteten som kvarstannande i förvärvsarbete ger) blir avbetalningar på daghemsplat- sen.

På lång sikt menar J önsson/Paulsson att man kan bortse från konjunktur- svängningarna och att man kan förutsätta att föräldrarna kommer att arbeta heltid och att varje daghemsplats kommer att ge ett produktionstillskott. De drar slutsatsen — med vissa reservationer — att när samhället investerar i daghem uppstår inledningsvis ett underskott som dock täcks in med tiden eftersom en viss del av arbetskraften når en högre produktions- och lönenivå.

Författarna menar också att den nuvarande subventioneringen av dag- hemsplatser inte är orimlig från ekonomisk synpunkt, då den kompenserar förhållandet att arbete i hemmet inte beskattas. Skulle man ta ut full kostnadstäckning från föräldrarna måste, menar de, denna åtgärd kombine- ras antingen med beskattning av hemarbete eller med avdrag för barntill- synskostnaderna vid beskattning.

Holmgren/Lantz/Nordström (Barnomsorg, jämställdhet och samhälls- ekonomi, 1978) drar följande slutsatser av sin analys över en utbyggd barnomsorgs samhällsekonomiska effekter:

”Det torde stå klart, efter denna starkt förenklade genomgång av de viktigaste av de faktorer som bör beaktas i en samhällsekonomisk kalkyl, att det är ogörligt att söka kvantifiera de olika posterna. Variationer i fråga om lön, utbildning, inflyttares familjestorlek etc. är så stora att alla kalkyler blir relativt meningslösa. En känslighetsanalys av de olika posterna ger dock entydigt vid handen att den hemmavarande förälderns arbete i hemmet måste värderas mycket högt för att inte daghemsalternativet skall framstå som utomordentligt lönsamt ur samhällsekonomisk synpunkt.

Till detta skall dock föras den reservationen att den situation som f. n.1 råder på arbetsmarknaden — med mycket stora svårigheter för kvinnor att få adekvat arbete — gör det ovanstående resonemanget hypotetiskt. Samtidigt kvarstår det mer långsiktiga faktum att antalet människor i yrkesverksam ålder successivt kommer att sjunka i Sverige. Härtill kommer förväntade sänkningar av pensionsålder, kanske än längre semestrar etc. Allt detta medför att på sikt kommer en brist på arbetskraft att uppstå varvid en utbyggnad av barnomsorgen är en nödvändig planeringsåtgärd.

Det torde sammanfattningsvis av redovisningen i detta och föregående avsnitt stå klart att en satsning på daghemsvård framför vård av barn i hemmet ur samhällets synpunkt är ytterst lönsam. ”

Elfvingsson/Zeijlon (Daghem och samhällsekonomisk lönsamhet, 1980) kommer fram till ett samhällsekonomiskt överskott per daghemsplats på ca 200 kr. i 1979 års priser under hela utbyggnadens livslängd. Resultatet avser daghemsutbyggnadeni Uppsala åren 1979—1983. De anför sammanfattnings- vrs:

”Vi har i denna uppsats gjort en samhällsekonomisk utvärdering av en daghemsut- byggnad, jämfört med alternativet att ingen kommunal barnomsorg byggs ut.

Det samhällsekonomiska nettot för vårt kalkylexempel slutar visserligen med en liten vinst, men det är ett mycket osäkert resultat. Nettot bestäms nästan uteslutande av daghemmens drift- och anläggningskostnader jämfört med värdet av det arbets- kraftstillskott som uppstår, när de som tidigare såg till barnen kommer ut på arbetsmarknaden.

Det osäkra resultatet beror på vår dåliga kännedom om arbetskraftstillskottets storlek och sammansättning.

Det ligger således i det offentligas intresse att bättre ta reda på hur förvärvsinten- siteter etc. påverkas av daghemmen.

Det intressanta i denna uppsats är alltså inte det kalkylmässiga resultatet, utan snarare slutsatsen att arbetskraftstillskottet har så stor betydelse för resultatet. Det torde dock vara klart att daghemsutbyggnader gynnar barnfamiljerna. Fördelnings- mässigt betyder daghemmen en överföring av köpkraft från stat och kommun till barnfamiljerna.”

I jämställdhetskommitténs betänkande (SOU 1979:89), Kvinnors arbete, görs en analys av hemarbetets samhällsekonomiska konsekvenser. Analysen utmynnar i att grundskoleutbildade kvinnor måste ha mer än två och gymnasieutbildade kvinnor åtminstone tre barn för att hemarbetet skall vara samhällsekonomiskt lönsamt under ett visst antal år. Bl.a. redovisades följande slutsatser av den samhällsekonomiska bedömningen av vård av egna barn i hemmet i jämförelse med en daghemsutbyggnad.

”Grundskoleutbildade kvinnor måste ha mer än två barn under en hemarbetsperiod av två eller fem år. För en frånvaro från arbetslivet av 10 år krävs tre barn eller fler för att samhällets inbesparing av barnomsorgskostnader skall motsvara produktionsminsk-

1 År 1978.

ningen i arbetslivet när kvinnan är hemarbetande. För gymnasieutbildade kvinnor krävs minst tre till fyra barn.

Som tidigare påpekats tyder hemarbetets samhällsekonomiska olönsamhet på att daghem skulle vara samhällsekonomiskt lönsamma. Att kvinnor blir hemarbetande på grund av att de inte kan få daghemsplatser för sina barn är sålunda en samhällseko- nomisk förlust.

Andra synpunkter och även värderingar kan höra hemma i en totalsyn på de samhällsekonomiska följderna av förvärvsavbrott för hemarbete. De ligger dock utanför ramen för den här gjorda analysen.

Även sysselsättningssituationen i samhället har betydelse för den samhällsekono- miska bedömningen av hemarbete. Några skäl att väga in denna faktor har inte förelegat dels därför att samhällets målsättning är full sysselsättning, dels därför att kvinnan inte får vara arbetskraftsreserv i förändrade arbetsmarknadslägen."

3 Intressenterna

Övergången från heltids barnomsorg inom familjen till en ökande grad av gemensam kommunal omsorg utanför hemmet har gjort barnomsorgens kostnader synliga i offentliga budgetar och därmed till ett omdebatterat ämne. De intressenter som tidigare helt replierade på hemmens resurser för barnens tillsyn, och som även då var beroende av tillsynens existens, är direkt ekonomiskt berörda av omsorgen: kommun, landsting, stat och arbetsgiva- re.

Holmgren/Lantz/Nordström illustrerar den kommunala barnomsorgens olika intressentgrupper med nedanstående principskiss. De menar att de mest påtagliga effekterna av en utbyggd barnomsorg uppstår hos barnen och föräldrarna. Därefter skulle effekterna avta med avståndet från centrum i figuren. Den inbördes ordningen anser de vara en värderingsfråga av såväl ekonomisk som social karaktär. Den påverkas också av om ett kort- eller långsiktigt synsätt anläggs.

Samhället

Staten

Kommunen

Familjen

Barnet

Primärkommunerna är ansvariga för barnomsorgen och betalar större delen av anläggnings- och driftkostnaderna. Kommunen får också intäkter i form av föräldraavgifter samt skatter från föräldrar och personal och bidrag från staten.

Landstingen får ökade skatteintäkter. Staten ger statsbidrag för en del av primärkommunernas driftkostnader. Den får också intäkter i form av direkt och indirekt skatt.

Arbetsgivare får tillgång till arbetskraft tack vare att föräldrar får möjlighet att förvärvsarbeta. De betalar en barnomsorgsavgift som infördes i samband med att statsbidragen till barnomsorgen kraftigt utökades. Barnomsorgsav- giften är en bland flera lagstadgade sociala avgifter beräknade med en viss procent av lönesumman.

Hushållen får bättre möjligheter till förvärvsinkomster. Olika omsorgsfor- mer har vidare varierande sociala och utvecklingsmässiga effekter för barn och föräldrar.

Fördelningen av kostnader resp. intäkter som kan hänföras till den kommunala barnomsorgens existens mellan dessa olika intressenter är en omdiskuterad fråga. Även det faktum att staten och kommunerna genom skattemedel subventionerar den kommunala barnomsorgen och därmed gynnar de familjer som får del av denna har — mot bakgrund av den otillräckliga utbyggnaden — beskrivits som ett rättviseproblem. I debatten har det från många håll funnits en tendens att framför allt diskutera dessa fördelningsfrågor — man granskar den ena eller den andra intressentens konto och ser om det ligger på plus eller minus och bedömer med utgångspunkt från resultatet barnomsorgens lönsamhet, dvs. man granskar de finansiella effekterna, penningflödet mellan olika intressenter. Mera sällan, troligen främst på grund av att det är mycket svårt, har man sökt slå fast utfallet för samhället totalt, dvs. de samhällsekonomiska effekterna. De samhällsekonomiska effekterna består dels av sådana som går att mäta i pengar, dels sådana som inte går att mäta på detta sätt (välfärdsaspekter). Distinktionen mellan å ena sidan de finansiella konsekvenserna av en utbyggd barnomsorg för stat, kommun, familj etc. och å andra sidan de reala ekonomiska effekterna för samhället i dess helhet är väsentlig. Det kan vara svårt att hålla isär de finansiella eller fördelningspolitiska, och de samhäll- sekonomiska effekterna.

Omsorgen om barnen har alltid tagit resurser i anspråk. Utbyggnaden av gemensam barnomsorg är alltså inte att se som tillskapandet av en principiellt ny företeelse för att täcka ett nytt behov. Det är snarare ett ändrat sätt att tillgodose ett gammalt behov. Den fråga en samhällsekonomisk analys bör besvara är om ändringen tillför samhället ytterligare resurser/välfärd.

4 Analysmetoder

Problemen med att bedöma de samhällsekonomiska effekterna av kommu- nal barnomsorg avspeglas tydligt i de försök till analys som vi tagit del av. I vissa av de försök som gjorts att komma fram till hur de reala samhällse- konomiska effekterna ser ut, har "välfärdsaspekter" och långsiktiga effekter på samhällsutvecklingen lämnats åt sidan. Man har tillämpat ett strikt

2 Barnomsorgen ur ett samhällsekonomiskt per- spektiv, Handelshögsko- lan i Stockholm, natio- nalekonomiska institutio- nen, våren 1979.

produktionsekonomiskt betraktelsesätt där inte de svårkvantifierbara effek— terna av förändrad ”välfärd" och andra samhällsförändringar har beaktats i kalkylerna. I andra arbeten har man gjort försök att ta in även dessa svårmätbara effekter — t. ex. gjort vad som kan kallas ”kostnads/nyttoana- lys”. Resultatet är ibland att kalkylerna blivit svårgenomträngliga och lätta att ifrågasätta.

När det gäller de finansiella — fördelningspolitiska — effekterna verkar underlaget för en sammanhållen analys vara något bättre.

5 Avgränsning av alternativ och tidsperiod

Som jämförelseobjekt i de samhällsekonomiska analyserna används så gott som genomgående en situation då barnen skulle vårdas av modern i hemmet i stället för på daghem. En utgångspunkt är också som regel att det inte föreligger några kvalitetsskillnader mellan omsorgen på daghem och omsorgen i hemmet.

De analysförsök vi tagit del av skiljer sig åt med avseende på den tidsperiod under vilken man söker bedöma lönsamheten. Elfvingsson/Zeijlon gör sina kalkyler på ett utbyggnadsprogram för barnomsorgen i Uppsala kommun under en viss period medan Holmgren/Lantz/Nordström och B jöringe2 söker bedöma resultatet av en framtida utbyggnad i hela riket. Som utgångspunkt för sina kalkyler har de emellertid kostnader och intäkter för ett visst är. Framskrivningarna i tiden blir givetvis behäftade med de svagheter som antaganden om framtiden alltid måste bli. Jönsson/Paulsson försöker bl. a. att utvärdera den genomförda daghemsutbyggnaden. Det kan tilläggas, att trots att författarna i en del fall har visat ambitionen att försöka inkludera en rad subjektiva framtidseffekteri sina kalkyler, eller i varje fall nämnt sådana, begränsas givetvis analysernas värde som framtidsbedömning eller plane— ringsunderlag av att de i begränsad omfattning kunnat bedöma hur samhällsutvecklingen i sin helhet påverkas av en utbyggnad resp. ett tillbakahållande av den kommunala barnomsorgen.

Det finns i detta sammanhang en rad frågor som det skulle vara värdefullt att få besvarade. Hur påverkas t. ex. mäns och kvinnors val av utbildningsväg och därmed den framtida arbetskraftens sammansättning vid val av den ena eller den andra formen av barnomsorg? Hur påverkas situationen på arbetsmarknaden då det gäller lönesättning, arbetstid, tillgång på arbetskraft m. m.? Hur påverkas barnens utveckling? Hur påverkas nativitet och samlevnadsformer? Kan kostnaderna för en kvalitativt god kommunal barnomsorg sänkas? Samtliga dessa frågor är mycket svårbesvarade. Det har inte heller varit författarnas ambition att försöka ge svaren. För politiker som vill planera för framtiden måste det dock vara intressant att med utgångs- punkt i sin ideologi försöka skaffa sig en uppfattning om svaren.

Kanske skulle det vara möjligt att få fram ett mer tillförlitligt planerings- underlag om man i stället för en framtidsbedömning (förkalkyl) gjorde en utvärdering (efterkalkyl) av den hittillsvarande daghemsutbyggnaden. En sådan utvärdering uppställer troligen många metodologiska problem och skulle säkerligen inte bli någon helt tillförlitlig vägledning till hur de ovanstående frågorna kan besvaras. Det är dock möjligt att man skulle kunna

röra sig på något säkrare mark än då det gäller att bedöma effekterna av en framtida utbyggnad.

I de analyser vi tagit del av framgår tydligt hur författarnas avgränsning av alternativ och tidsperspektiv styrt utfallet av kalkylerna.

6 Arbetsmarknaden

De direkt kvantifierbara effekterna av att bygga daghem är helt avhängiga av hur arbetsmarknaden påverkas. Om man bortser från sådana effekter som inte går att mäta i pengar, måste ett produktionstillskott uppstå för att de samhällsekonomiska intäkterna skall bli högre än kostnaderna. Ett produk- tionstillskott uppkommer om arbetskraften totalt utnyttjas bättre i ”dag- hemsalternativet" än i ””icke—daghemsalternativet”*.

De samhällsekonomiska analyser som vi tagit del av bygger på att daghemmen frigör arbetskraft. Det kommer ut fler personer på arbetsmark— naden än de som behövs för att driva daghemmen. Detta innebär att vårdresurserna per barn räknat bedöms vara lägre i daghem än i andra omsorgsformer.

Analyserna förutsätter vidare att den arbetskraft som frigörs efterfrågas på arbetsmarknaden.

För att bedöma storleken på arbetskraftstillskottet krävs kännedom, dels om personalbehovet i daghemmen, dels om vårdresurserna i de alternativa omsorgsformerna.

Kommunförbundet ställer årligen samman uppgifter från kommunerna om driftkostnaderna per plats i den kommunala barnomsorgen. De kostnader som beräknas är kommunernas brutto- och nettokostnader. Nettokostnaderna dvs. den del av kostnaderna som kommunen själv betalar, erhålls efter det att statsbidrag, föräldraavgifter och ersättning från personalen för mat dragits av. Även personalåtgången redovisas av kommunförbundet. Kostnaderna för personal är den största enskilda posten och utgör ca 75 % av bruttokostnaderna.

Personalåtgången i befintlig daghemsverksamhet är på detta sätt tämligen väl dokumenterad. Ingen av de studier vi har läst behandlar frågan om daghemmen i framtiden kommer att drivas på ett sätt som gör att kostnadsbilden blir densamma eller kommer att ändras. 1970-talet har varit daghemmens första stora expansionsperiod. Successivt vinner man erfaren- heter av såväl pedagogiskt som ekonomiskt slag som rimligtvis måste påverka den framtida utformningen av verksamheten och därmed kostnaderna.

För att bedöma hur mycket arbetskraft som frigörs måste man ta reda på vilken omsorg barnen skulle ha om de inte var på daghem. Här finns ett flertal alternativ; t. ex. förälder hemma, privat eller kommunal dagmamma, barnflicka, anhörig, eller ”arbeta på halvtid och byta barn med grannen som

också arbetar halvtid”. Av betydelse är också hur många barn det finns i de hushåll som berörs. Tillskottet på arbetsmarknaden beror vidare på hur föräldrarnas, i första hand kvinnans, förvärvsbenägenhet påverkas. Om en hemmafru med ett barn börjar förvärvsarbeta på heltid då barnet får daghemsplats, och faderns arbetsinsats inte minskar erhålls det största möjliga tillskottet. Har hon tre barn och börjar arbeta trekvartstid blir tillskottet av arbetskraft per daghemplats betydligt lägre. Om hon arbetar halvtid och ”byter barn med grannen" och får daghemsplats utan att öka sin förvärvsarbetstid ger hon inget arbetskraftstillskott. Arbetsmarknaden kan påverkas i kedjor. Kanske grannen börjar ”byta barn” med en annan granne som på detta sätt kommer ut på arbetsmarknaden på en halvtidstjänst.

Dessa exempel visar att det är många faktorer som påverkar storleken på det arbetskraftstillskott som frigörs. Alternativen till daghem torde ha förändrats påtagligt över tiden bl. a. på grund av att förvärvsfrekvensen ökat starkt bland kvinnor med små barn.

Hur har detta problem hanterats i de studier vi har tagit del av? I Hemarbetets kostnader ur SOU 1979:89, Kvinnors arbete, antas att alternativet till daghem är att kvinnan stannar hemma. Beräkningarna grundar sig på att den hemarbetande i genomsnitt har ett barn som behöver omsorg. Även Jönsson/Paulsson har i sin bok Daghem och samhällsekonomi ett liknande betraktelsesätt i beräkningarna. Det genomsnittliga antalet barn under sju är per förvärvsarbetande kvinna antas vara 1,3. De diskuterar emellertid även andra omsorgsalternativ. Elfvingsson/Zejlon har avgränsat sin kalkyl till daghemmens utbyggnad i Uppsala åren 1979—1983. De har bedömt arbetskraftstillskottet med hjälp av en tidigare genomförd under- sökning om nuvarande och önskad omsorg inom kommunen och har därigenom beaktat även andra omsorgsformer än att ha förälder hemma. De kom fram till att det i Uppsala behövdes drygt 1,5 daghemsplatser för att en person skulle komma ut på arbetsmarknaden. Hur stort arbetskraftstillskot- tet blir beror på förvärvsintensiteten hos dessa personer samt på personal- behovet i daghemmen.

I analyserna förutsätts genomgående att det råder fullständig konkurrens med full sysselsättning på arbetsmarknaden så att marknadsmekanismerna fungerar perfekt. I en sådan marknadssituation motsvarar en anställds bruttolön plus lönebikostnader värdet av vad den anställde producerar.

I en av de studier vi tagit del av, Elfvingsson/Zeilons undersökning i Uppsala, berörs hur arbetslöshet skulle kunna innefattas i en modell för en samhällsekonomisk värdering av daghem. Dessa författare begränsar sig till en produktionsekonomisk värdering dvs. deras analys omfattar inga välfärdsaspekter (i pengar ej mätbara effekter).

Om det finns arbetslöshet skulle löneutgifterna för dem som anställs i de nya daghemmen inte visa den samhällsekonomiska kostnaden för anställda. Eftersom den anställde alternativt inte producerar någonting är den samhällsekonomiska kostnaden noll kronor.

Det är enligt författarna troligt att arbetslöshet inte bara skulle minska kostnaderna utan även intäkterna. De som tidigare såg efter barn men frigörs

på grund av daghemsplats och söker sig ut på arbetsmarknaden skulle också drabbas av arbetslöshet. Författarna har emellertid valt att bortse från arbetslöshetseffekter eftersom Uppsala-Stockholmsregionen traditionellt haft brist på arbetskraft. De anser också att i det långsiktiga perspektiv som kalkylen avser (daghemmens livslängd uppskattas till 33 år) torde alternativ sysselsättning finnas om inte daghemmen byggs ut. För en diskussion om ett projekts inverkan på arbetslösheten hänvisar författarna till en utredning om Stekkenjokkgruvan i Norrland. I denna utredning3 räknar man med att gruvan skulle komma att sysselsätta alternativt arbetslösa och att detta starkt skulle reducera lönekostnaderna ur samhällsekonomisk synvinkel. Förut- sättningen är den permanenta arbetslösheten i området.

Ett mål för arbetsmarknadspolitiken i Sverige är full sysselsättning. Det är emellertid så att det inte råder 100—procentig sysselsättning och att marknaden inte fungerar perfekt. På vissa delar av arbetsmarknaden är det brist på arbetskraft på andra är det överskott. Detta kan bl. a. hänföras till geografiska och utbildningsmässiga faktorer. Att det finns arbetslösa inom en kommun/region behöver inte i sig vara ett argument för att avstå från att bygga ut kommunal barnomsorg. Den arbetskraft som frigörs, t. ex. sjuksköterskan eller dataingenjören, kan inte öka arbetslösheten bland t. ex. äldre skogsarbetare eller icke yrkesutbildade ungdomar.

Tillskottet antas givetvis bestå av kvinnlig arbetskraft. Kvinnor arbetar oftare än män i låglönebranscher och arbetar dessutom ofta deltid. Om dessa skillnader mellan män och kvinnor på sikt skulle försvinna, vilket en utbyggnad av barnomsorgen skulle kunna bidra till, skulle detta inverka på den samhällsekonomiska lönsamheten av daghem jämfört med andra omsorgsformer. Sannolikt skulle detta öka värdet på produktionstillskot- tet.

En av studierna ingår som nämnts tidigare i jämställdhetskommitténs rapport Kvinnors arbete. Denna analys har till huvudsyfte att belysa kostnaderna för hemarbete på kort och lång sikt ur såväl ett privatekono— miskt som ett samhällsekonomiskt perspektiv. Kostnaderna för hemarbete antas vara lika med den lön (inkl. lönebikostnader) kvinnan skulle fått om hon valt alternativet dvs. förvärvsarbete i stället för hemarbete. Kostnaderna beräknas för tre olika långa förvärvsavbrott för kvinnor i tre olika åldrar vid förvärvsarbetets början. Det siffermaterial som används är en empirisk analys, genomförd av Siv Gustafsson, av hur kvinnans lön kan förklaras av hur hon fördelat sin tid mellan utbildning, förvärvsarbete och förvärvsav- brott. De inkomstsamband som erhölls i denna undersökning har använts för att beräkna den samhällsekonomiska lönsamhetsgränsen för hemarbete uttryckt i det antal barn en kvinna bör vårda för att de samhälleliga intäkterna av hemarbetet skall vara högre än den produktionsförlust samhället gör på grund av kvinnans förvärvsavbrott. De samhälleliga intäkterna antas motsvara inbesparade kostnader för daghems/fritidshemsplatser. Samhällets produktionsförlust antas återspeglas i den lägre livslön kvinnan skulle erhålla på grund av förvärvsavbrottet. I livslönen beaktas både ett omedelbart inkomstbortfall och en sämre lön vid återinträde på arbetsmarknaden än

3 Peter Bohm, I samhäl- lets intresse? (Kristian— stad, 1978).

kvinnan skulle få om hon inte gjort något förvärvsavbrott. Den lägre lönen vid återinträdet antas bero på att yrkes- och utbildningskunskaper försämras under barnomsorgsperioden samtidigt som de erfarenheter denna period ger inte har något meritvärde på arbetsmarknaden. I analysen tillmäts hemar- betet inget ekonomiskt värde utöver själva barntillsynen. Analysens resultat antyder att grundskoleutbildade kvinnor i genomsnitt måste ha mer än två och gymnasieutbildade åtminstone tre barn för att ett förvärvsavbrott för vård av barn skall vara samhällsekonomiskt lönsamt.

Förtjänsten med denna analys är att den även omfattar beräkningar av vissa långsiktiga produktivitetsförbättringar.

7 Kostnader och intäkter vid olika tidpunkter

En daghemsutbyggnad är en samhällsinvestering vars kostnader och intäkter inträffar vid en rad olika tidpunkter. Stora investeringar görs då daghemmen byggs. När daghemmen tagits i drift uppkommer löpande kostnader för personal, mat, värme, vatten, lekmaterial, fastighetsunderhåll etc. Den arbetskraft som frigörs kanske till att börja med ger små bidrag till produktionen, bidrag som ökar med tiden. Ett visst penningbelopp i dag bedöms vara mer värt än samma belopp i framtiden. För att omvandla intäkter och kostnader som infaller vid olika tidpunkter till samma penningvärde används en lämpligt vald diskonteringsränta, ibland även kallad kalkylränta.

Att välja en lämplig ränta är ett generellt problem i kalkylsammanhang. Vi ser därför inga skäl att i detta sammanhang närmare behandla denna fråga.

8 Samhällsekonomisk bedömning av daghem i jämförelse med omsorg i hemmet

I detta avsnitt redovisar vi översiktligt olika poster som kan ingå i en analys av de samhällsekonomiska effekterna av en daghemsutbyggnad i jämförelse med andra omsorgsformer främst att en förälder vårdar barnet eller barnen i hemmet. Först behandlar vi de kostnader och intäkter som mer eller mindre väl kan mätas i pengar dvs. de kvantifierbara effekterna. Därefter ger vi exempel på effekter som inte går att kvantifiera (välfärdsaspekter). Betalningsströmmarna mellan olika intressenter dvs. finansiella eller — om man så vill — fördelningspolitiska effekter beskriver vi i avsnitt 9.

Den viktigaste kostnadsposten är anläggnings- och driftskostnaderna för daghem.

Att bygga daghem är en investering som i princip betalas innan daghemmet börjar användas. Med utgångspunkt i denna investerings storlek beräknas

kapitalkostnaden för varje år som daghemmet antas vara i drift. För att beräkna kapitalkostnaden måste man göra antaganden om daghemmets livslängd (avskrivningstid) och om en lämplig räntefaktor.

I de analySer vi har läst har författarna i regel beräknat anläggnings— och driftkostnaderna för daghem med utgångspunkt i de bruttokostnader som årligen redovisas av kommunförbundet. Dessa bruttokostnader har justerats för att de på ett bättre sätt skall återspegla de samhällsekonomiska kostnaderna. Exempelvis har man i något fall ansett att den årliga kapitalkostnaden borde baseras på en annan livslängd på daghemmen och en annan ränta än vad kommunförbundet antagit i sina beräkningar.

I bruttokostnaderna ingår indirekta skatter, t. ex. mervärdeskatt. för de varor och tjänster som daghemmen tar i anspråk. Elfvingsson/Zeijlon exempelvis drar den slutsatsen att mervärdeskatten delvis bör dras ifrån daghemmens anläggnings- och driftskostnader. De anser att i den mån den totala produktionen av t. ex. en leksak inte ökar på grund av att daghemmen efterfrågar den, återspeglas den samhällsekonomiska kostnaden av priset inkl. mervärdeskatt. Om den totala produktionen däremot ökar är den samhällsekonomiska kostnaden för leksaken lika med värdet av vad de resurser som går åt för att producera leksaken skulle ha producerat om daghemmen inte efterfrågat leksaken. Då återspeglas kostnaden av priset exkl. mervärdeskatt.

En annan justeringspost är den ersättning till kommunen som personalen betalar för den mat de åter på dagis. Denna matkostnad ingår i bruttokost- naderna. Om daghemmen inte hade byggts hade personalen ätit på annat håll. Driftkostnadema bör reduceras med denna s. k. kostersättning.

Daghemsalternativet innebär delvis besparingar för hushållen genom att vissa utgifter för mat, blöjor, leksaker m. m. förs över från hushållen till daghemmen. Även dessa utgifter bör dras ifrån bruttokostnaderna.

Alternativt kan viss mervärdeskatt, den s. k. kostersättningen resp. besparingarna för hushållen tas upp som en intäkt. För hushållens del medför daghemsalternativet också merkostnader för resor till och från arbetet, utemåltider etc. Detta gäller de hushåll där en av föräldrarna tidigare var hemarbetande.

Den viktigaste intäktsposten är det tillskott till produktionen som den frigjorda arbetskraften står för. Som vi förklarat tidigare antas produktions- värdet av detta tillskott motsvara lön och lönebikostnader till den arbetskraft som frigjorts.

Det tillkommande produktionsvärdet kan beräknas ur ett såväl kortsiktigt som långsiktigt perspektiv.

Kvantifierbara kostnader: E anläggnings- och driftkostnader (brutto) E hushållens merkostnader.

Kvantifierbara intäkter: _ lön och lönebikostnader till frigjord arbetskraft

långsiktiga effekter av förvärvsnärvaro mervärdeskatt (delvis) C besparingar för hushållen D kostersättning från daghemspersonal.

Som vi tidigare nämnt likställer man ibland i de kalkyler vi studerat värdet av omsorg som utförts i hemmet resp. i daghemmet. Att tillbringa en stor del av sin tidiga barndom i så olika miljöer som t. ex. en syskongrupp på daghemmet och hemma med mamma torde dock innebära så olika upplevelser att det kan tyckas egendomligt om det inte gav upphov till några skillnader. Kunskaperna om vilka egenskaper och färdigheter som stimule- ras av den ena eller andra omsorgsformen är dock ofullständig. Huruvida man värderar resultatet av omsorg i hemmet resp. på daghemmet som positivt eller negativt torde också till stora delar vara en fråga om ideologi och värderingar.

I de studier vi tagit del av har flera författare påpekat att värdet av den minskade produktionen i hemmet bör belasta den kommunala barnomsor— gens minussida. Då barnomsorgen genom att ett barn börjar på daghem, förs över i den formella ekonomin, stannar värdet av övrigt hemarbete kvar i den informella och kan därmed förbli föremål för spekulationer som ofta mer speglar en uppskattning resp. ett avståndstagande från hemarbetet än en kunskap om dess ekonomiska värde. Då en familj har barnen i den kommunala barnomsorgen och föräldrarna arbetar heltid, minskar familje- medlemmarnas utrymme för gemensam fritid. Arbete, arbetsresor, hämtning och lämning på daghemmet tar tid. Det hemarbete som en hemarbetande kan utföra måste nu göras på kvällar och helger. Även den minskade fritiden kan föras upp på barnomsorgens minuskonto om man väljer att jämföra kostnaderna för alternativen omsorg på daghemmet — omsorg i hemmet.

Förvärvsarbetets värde har i de kalkyler vi tagit del av fått representeras av värdet av den ökade produktion — representerad av kvinnornas bruttolön plus lönebikostnader — som blir resultatet av att arbetskraft frigörs genom barnomsorgsutbyggnad. Arbetet har dock givetvis även andra värden. Den sociala kontakten med arbetskamrater, den ekonomiska självständighet man uppnår genom förvärvsarbete, möjligheterna till personlig utveckling genom arbete, allt detta har ett egenvärde. Även omsorgen om egna barn har ett egenvärde. Det vanligaste bland småbarnsmödrar är att de ”deltidsarbetar” både med barnen och i sitt yrke.

Kvinnan har lägre genomsnittsinkomster, lägre förvärvsfrekvens, större andel deltidsarbete, arbetar inom långt färre yrken osv. än män. Detta beror säkerligen på en kombination av orsaker. En av de viktigaste torde vara att kvinnan av tradition har ett större direkt ansvar för barnens omsorg och vård. Det blir därmed också kvinnorna som tar konsekvenserna av hur samhället ordnar omsorgen om barnen. En fullt utbyggd kvalitativt god kommunal barnomsorg bör vara ett viktigt instrument för att motverka könsmässiga skillnader inom arbetslivet.

De icke kvantifierbara effekter som vi tagit upp i detta avsnitt är följande: C barnets perspektiv D produktionsbortfall i hemmet minskad fritid förvärvsarbetets sociala värde D jämställdhet.

9 Finansiella effekter

Vi skall nu gå över till att redovisa vilka penningströmmar mellan olika intressenter som en daghemsutbyggnad kan vara upphov till. Dessa finansiella effekter beror på hur transfereringssystemet ser ut dvs. hur skatter och bidrag fördelar om resurserna mellan olika grupper i samhället.

Arbetsgivarna betalar ut lön till hushållen som betalar en del av lönen i skatt till staten och kommunerna, såväl primär- som landstingskommuner. Arbetsgivaren har också lönebikostnader bestående av lagstadgade social- avgifter som utgörs av en viss procent av lönesumman och betalas in till staten. Staten erhåller också mervärdeskatt på varor och tjänster som används i daghemmen. Primärkommunerna är huvudmän för daghemmen och står för deras anläggning och drift. Staten stödjer kommunerna med bidrag till barnomsorgen. Hushållen som utnyttjar daghemmen bidrar till finansieringen genom föräldraavgifter. Vad gäller hushållens egna utgifter kan daghemsutnyttjandet innebära både vissa besparingar och vissa fördy- ringar. Hushållens inkomster ökar genom högre förvärvsinkomster, men kan reduceras genom att inkomstprövade bidrag såsom bostadsbidrag och socialbidrag bortfaller helt eller delvis. Minskade bostads- och socialbidrag innebär lägre utgifter för staten resp. kommunerna.

De väsentligaste finansiella effekterna sammanfattas i följande uppställ- ning.

Staten:

+ inkomstskatt (kort och lång sikt) + lönebikostnader (lagstadgade sociala avgifter) + mervärdeskatt

+ minskade utgifter för bostadsbidrag — statsbidrag till barnomsorgen + skatteutjämningsbidrag.

En del av statens utgifter för inkomstbortfallsrelaterade förmåner, dvs. utgifter för sjuk- och föräldrapenning och på sikt pensioner, kommer också att påverkas.

Staten har också utgifter för central administration av barnomsorgen.

Kommunerna:

+ inkomstskatt (kort och lång sikt) + minskade utgifter för socialbidrag och bostadsbidrag

+ statsbidrag till barnomsorgen + föräldraavgifter för barnomsorgen + kostersättning från personalen — anläggnings- och driftkostnader — skattutjämningsbidrag (för kommuner som har sådant bidrag).

Skatteutjämningsbidraget är ett allmänt statsbidrag som syftar till att kompensera kommunerna för brist på skattekraft och ett oförmånligt kostnadsläge. Den största betydelsen har bidraget för Gotland, norrlands- kommunerna och glesbygdskommuner i andra delar av landet. Det helt övervägande antalet kommuner får skatteutjämningsbidrag.

Skatteutjämningsbidraget uppmärksammas särskilt av Holmgren/Lantz/ Nordström. Bidraget utgår till kommuner där skatteunderlaget understiger en av staten garanterad andel av medelskattekraften i riket. För kommuner med en skattekraft klart understigande den garanterade kan tillkomsten av ett antal daghemsplatser leda till att det beräknade skattetillskottet motsvaras av ett lika stort bortfall av skatteutjämningsbidrag. En utbyggnad av den kommunala barnomsorgen i hela landet kan emellertid också öka medelskattekraften och därigenom öka den totala omfattningen på skatte- utjämningsbidragen.

En daghemsutbyggnad kan också öka efterfrågan på och därmed utgifterna för barnvårdare (hjälp med tillsyn av sjuka barn i hemmet).

Landstingen:

+ inkomstskatt (kort och lång sikt) — skatteutjämningsbidrag.

Staten står för utbildning av förskolelärare och landstingen för utbildning av barnskötare. Om daghemmen inte byggs förutsätts i analyserna att berörd personal skulle erhållit en annan utbildning. Kostnaderna för denna skulle kanske fördela sig på ett annat sätt mellan staten, kommunerna och landstingen.

Arbetsgivarna:

+ produktionstillskott — löner — lönebikostnader

I de analysmodeller vi tagit del av förutsätts arbetsgivarna erhålla ett produktionstillskott som balanserar lönekostnader samt avgifter och skatter. Detta är en starkt förenklad bild. Arbetsgivaren har också investerat i exempelvis maskiner och byggnader. Den anställdes arbetsinsats resulterar tillsammans med kapitalutnyttjandet i vinst eller förlust. Vinsten beskattas. För att överleva på lång sikt måste företaget gå med vinst. Produktionstill- skottet från den arbetskraft som frigörs genom en utbyggnad av barnomsor- gen borde därför åtminstone på sikt vara större än personalkostnaderna för denna arbetskraft.

Hushållen:

+ lön (kort och lång sikt)

— inkomstskatt

+ besparingar i hushållet

— merkostnader i hushållet

— föräldraavgifter för barnomsorg — bostadsbidrag — socialbidrag.

För hushållens del uppstår också positiva effekter på lönerelaterade sociala förmåner såsom sjuk- och föräldrapenning samt pensioner.

De finansiella kalkylerna visar i allmänhet att det största underskottet uppstår hos kommunerna. Även staten går med förlust. För landstingen uppstår en mindre vinst. De stora vinnarna är hushållen som får kommunal barnomsorg. I dessa finansiella kalkyler har de långsiktiga effekterna av daghemmen inte beräknats.

10 Avslutande kommentar

De arbeten som behandlats visar enligt vår uppfattning att samhällseko- nomiska kalkyler av denna art endast kan ses som en del i planerings- eller beslutsunderlag då det gäller val av omsorgsform för barn. Kalkylernas värde som beslutsunderlag begränsas av de antaganden författarna tvingats göra för att kalkylerna skall vara möjliga att genomföra.

Den som står inför beslutet att välja mellan att satsa på den ena eller andra formen av barnomsorg måste också — för att kunna använda dessa och liknande kalkyler som delunderlag för sitt beslut — bedöma vilken betydelse de olika antagandena har för effekterna av valet av omsorgsform. Här spelar beslutsförfattarens egna värderingar sannolikt en avgörande roll. De aktuella kalkylernas värde bestäms t. ex. i hög grad av att de i stort sett begränsas till alternativen daghemsutbyggnad — vård i hemmet. Alternativa former av gemensam barnomsorg, anpassning av arbetsmarknaden till småbarnsföräldrarnas behov osv. finns inte med.

De kalkyler vi tagit del av är mycket känsliga för antaganden om arbetskraftstillskottets omfattning och värde vid en utbyggnad av daghems- omsorgen. För att på denna punkt få underlag för en säkrare bedömning krävs sannolikt empiriska studier. Genom sådana bör det också vara möjligt att få ökade kunskaper om betydelsen av arbetslöshet och långsiktiga effekter av valet av barnomsorgsform.

Framtida försök att ge ett fullständigare beslutsunderlag för en eventuell daghemsutbyggnad bör inte begränsas till analyser enbart av kvantifierbara effekter, utan även omfatta välfärdsaspekter. För att genomföra detta skulle det vara värdefullt med ett tvärvetenskapligt samarbete mellan exempelvis ekonomer, sociologer och pedagoger.

Bilaga E Tabeller och diagram

Tabell E.3.] Jämförelse mellan antal hushåll med barn under 18 år enligt civilstånds- indelning (RTB' 1979-12-31) och faktiskt samboende (HINKb-BO)

Antal HINK—80 RTB Differens barn HINK — RTB Ensamboende Ensamstående 1 129 212 194158 — 64 946 2 61 422 90 985 — 29 562 3 9 546 19 323 — 9 777 4+ 2 513 4 347 — 1834 Summa 202 693 308 813 — 106 120 Samboende Gifta 1 366 235 310 971 + 55 264 2 392 300 384 874 + 7 426 3 114 275 113 382 + 893 4+ 28 706 23 510 + 5 196 Summa 901 516 832 737 + 68 779 ___—M_— Samtliga 1 104 209 1 141 550 — 37 341

" Registret över totalbefolkningen, löpande befolkningsstatistik. ” Inkomstfördelningsundersökningen.

Tabell E.3.2 Löntagarhushåll fördelade efter taxerad inkomst och antal barn. Samboende. År 1980. Procent

Taxerad 0 barn 1 barn 2 barn 3+ barn Samtliga hushåll inkomst. med barn 1 OOO-tal kr. Procent Antal - 19 0,1 0,1 0,5 1,6 0,5 4 000 20— 39 0,5 1,4 0,7 1,4 1,1 8 800 40— 59 3,4 4,2 5,9 6,8 5,4 42 900 60— 79 8,8 11,6 19,3 19,3 16,2 129 500 80— 99 17,7 19,1 20,8 20,7 20,1 161 000 100—119 21,3 24,8 20,4 17,4 21,7 173 800 120—139 25,8 20,4 15,0 11,6 16,6 133 200 140—159 10,2 8,1 6,9 9,9 7,8 62 700 160—179 5,4 4,5 3,9 5,7 4,4 35 200 180—199 2,7 2,2 3,0 1,7 2,5 19 800 200— 4,1 3,6 3,7 3,8 3,7 29 400 Totalt 100 100 100 100 100 800 300 Antal hushåll 580 000 323 600 351 700 125 000 800 300 Källa: HINK -80.

Tabell E.3.3 Löntagarhushåll fördelade efter taxerad inkomst och antal barn. Ensamboende. År 1980. Procent ___—___— Taxerad 0 barn 1 barn 2+ barn Samtliga hushåll inkomst. med barn ] OOO-tal kr. Procent Antal — 19 1,1 1,6 2,1 1,8 2 900 20— 39 12,2 15,3 23,8 18,1 29 000 40— 59 29,4 33,7 36,9 34,8 55 800 60— 79 42,1 29,2 23,0 27,1 43 500 80— 99 10,1 13,2 8,2 11,5 18 500 100—119 3,2 4,9 4,1 4,6 7 500 120—139 1,1 1,1 1,4 1,2 1900 140—159 0,5 0,9 0 0,6 1 000 160— 0,3 0 0,5 0,2 300 Totalt 100 100 100 100 160 400 Antal hushåll 973 400 106 700 53 700 160 400

Källa: HINK -80.

Tabell E.3.4 Hushåll med barn under 18 år fördelade efter hushållets taxerade inkomst. År 1980. 1 OOO-tal och procent

Taxerad Samboende Ensamboende inkomst. _— 1 OOO-tal kr. Totalt Därav löntagare Totalt Därav löntagare Antal Antal Procent Antal Antal Procent — 19 11 4 37 19 3 15 20— 39 20 9 44 42 29 69 40— 59 64 43 67 64 56 87 60— 79 151 129 86 46 44 94 80— 99 177 161 91 19 18 96 100—119 183 174 95 8 7 96 120—139 142 133 93 2 2 100 140—159 65 63 97 l 1 100 160—179 36 35 97 (1 (1 100 180—199 21 20 95 (1 (1 100 200— 30 29 96 — — — Totalt 900 800 89 202 160 79

Källa: HINK -80.

Tabell E.3.5 Löntagarhushåll fördelade efter disponibel inkomst och antal barn. Samboende. År 1980. Procent

Disponibel 0 barn 1 barn 2 barn 3+ barn Samtliga hushåll med barn inkomst. 1 OOO-tal kr. Procent Antal — 39 0,7 0,1 0,4 0,7 0,3 2 400 40— 59 6,0 4,4 2,2 1,0 2,9 23 100 60— 79 21,2 15,0 11,9 11,3 13,0 104 300 80— 99 31,3 29,0 24,9 21,1 26,0 207 700 100—119 22,3 22,0 23,0 28,3 23,4 187 600 120—139 10,2 15,7 19,4 21,8 18,3 146 200 140— 8,2 13,9 18,2 15,9 16,1 129 000 Totalt 100 100 100 100 100 800 300 Antal hushåll 580 000 323 600 351 700 125 000 800 300

Källa: HINK -80.

Tabell E.3.6 Löntagarhushåll fördelade efter disponibel inkomst och antal barn. Ensamstående. År 1980. Procent

Disponibel 0 barn 1 barn 2+ barn Samtliga hushåll med inkomst. barn 1 OOO-tal kr. Procent Antal — 19 0,5 0 0 0 0 20— 29 6,9 1,1 0 0,8 1 230 30— 39 18,6 3,9 0,5 2,8 4 480 40— 59 61,8 39,7 19,5 32,9 52 830 60— 79 8,6 39,6 43,0 40,8 65 370 80- 99 2,5 12,1 21 ,9 15,4 24 660 100—119 0,8 2,6 8,5 4,6 7 380 120—139 0,1 0,3 3,8 1,5 2 330 140— 0,2 0,6 2,8 1,3 2 090 Totalt 100 100 100 100 160 370 Antal hushåll 973 400 106 660 53 710 160 370

Källa: HINK —80.

äabell E.3.7 Faktorinkomst och disponibel inkomst —- totalt och per konsumtionsenhet — i olika hushållstyper. r 1980

Antal Förvärvsintensitet barn. Inkomstslag Samboende Ensamboende 2 heltid 1 heltid Övriga Totalt Heltid Lång Övriga Totalt 1 lång deltid deltid ] barn Faktorink. 154 100 144 500 101 600 128 400 75 300 48 800 20 400 56 100 Disp. ink. 121 500 111 700 90 100 104 700 69 600 58 500 48 300 61 900 Disp. ink./kea 59 300 54 500 44 000 51 100 51 500 43 200 35 500 45 700 2 barn Faktorink. 159 900 147 900 113 200 133 200 79 500 51 100 18 300 50 200 Disp. ink. 128 100 121 300 99 700 112 100 86 700 70 800 52 100 70 200 Disp. ink./kea 52 300 49 500 40 700 45 700 49 300 40 100 29 400 39 800 3+ barn Faktorink. 165 700 158 700 110 600 129 100 .. .. 16 300 30 500 Disp. ink. 139 100 134 000 106 500 117 300 .. .. 71 000 76 700 Disp. ink./kea 48 000 45 700 36 400 40 100 .. .. 31 200 33 400

aKonsumtionsenhet. Vikter: en vuxen 0,95, två vuxna 1,65, barn 0,4 Källa: HINK -80, Specialbearbetning för ensamförälderkommittén.

Tabell E.3.8 Löntagarhushållen fördelade efter beskattade transfereringar och antal barn. År 1980

Samboende. Antal barn Ensamboende. Antal barn 0 1 2 3+ 0 1 2+ Pension Ant. hush. 163 200 26 100 17 900 7 800 84 200 11 600 6 000 Procent 28 8 5 6 8 11 11 Kr./hush. 34 360 22 544 16 042 10 577 17 452 27 833 31 394 Sjukpenning Ant. hush. 472 900 269 600 293 200 102 100 704 500 85 100 43 000 Procent 81 83 83 82 72 80 80 Kr./hush. 8 250 5 189 5 014 5 332 4 336 4 836 4 249 Föräldra- penning Ant. hush. 20 000 122 100 191 400 71 400 21 600 40 387 24 322 Procent 3 38 54 57 2 38 45 Kr./hush. 13 651 9 264 5 649 5 752 5 443 4 143 3 366 Arb. markn. stöd Ant. hush. 88 400 54 200 51 000 26 200 107 300 13 600 7 100 Procent 15 17 14 21 11 13 13 Kr./hush. 6 500 6 822 6 574 11 548 5 782 5 785 7 041

Källa: HINK -80.

Tabell E.3.9 Disponibel inkomst i löntagarhushåll fördelade efter samboende och antal barn. År 1980. Kr./år

Samboende. Antal barn Ensamboende. Antal barn 0 1 2 3+ 0 1 2 3+ Nettoinkomst 114 840 121 660 121 520 116 950 62 240 59 680 57 530 37 290 Beskattade bidrag 17 900 10 900 9 140 10 870 5 470 9 200 8 880 12 340 Ej beskattade bidrag 730 3 980 7 790 13 780 1 090 7 080 12 190 19 790 Bidragsförskott” — 260 580 880 — 6 000 12 090 19 320 Inkomst av eget hemb 10 500 11 740 14 020 13 640 1 930 2 690 4 310 2 780 Skatt m. m. 45 950 42 030 40 570 39 800 22 920 20 070 17 660 10 850 Disponibel inkomst 98 020 106 510 112 480 116 320 47 810 64 580 77 340 80 670 Disponibel inkomst per konsumtions- enhetf 49 780 51 960 45 910 32 930 50 330 47 840 44 190 36 020 Antal hushåll 580 000 323 600 351 700 125 000 973 400 106 700 46 100 7 600

" Fullt bidragsförskott har antagits utgå för samtliga barn i ensamboendehushåll samt för de barn som erhållit utfyllnadsbidrag eller bidragsförskott i samboendehushållen. b Beräknat som inkomst av kapital. C Konsumtionsvikter: en vuxen 0,95, två vuxna 1,65, barn 0,4. Källa: HINK -80.

Tabell E.3.10 Andel hushåll med bostadsbidrag fördelade efter hushållets förvärvsin- tensitet och antal barn samt genomsnittligt utbetalt bostadsbidrag. År 1980. Procent

Hushållstyp. Antal hushåll Därav med Genomsnittligt Förvärvs- totalt bostads- bostadsbidrag. frekvens. bidrag. Antal barn Procent Kr./år Samboende Två heltid 166 300 11,5 1 83 000 4,8 3 700 2 62 100 16,0 4 460 3+ 21 200 24,5 5 700 En heltid + en lång deltid 300 800 18,3 1 127 500 8.4 3 340 2 142 500 21,0 3 060 3+ 30 800 46,8 4 920 Övriga 434 400 47,5 1 155 800 32,6 4 430 2 187 700 48,3 4 980 3+ 91 000 71,6 7 620 Ensamboende Heltid 88 800 68,1 1 64 800 63,8 4 710 2 22 000 79,8 7 070 3+ 2 100 79,3 10 790 Lång deltid 60 100 80,0 1 37 000 78,8 5 420 2 18 800 77,9 7 580 3+ 4 300 98,7 10 730 Övriga 53 800 81,0 1 27 400 79,6 6 170 2 20 700 79,4 7 500 3+ 5 700 93,6 9 190

Källa: HINK -80. Specialbearbetning för ensamförälderkommittén.

Tabell E.4.l Hushållskostnader för samboende med barn efter antal och ålder. Båda förvärvsarbetar. Jan. 1982. Kr./mån.

Varugrupp Sam- 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn boende __ _— —— 3 år 14 år (p) 3 år 16 år (p) 3 år + 10 år (fl) 3 år + 7 år + + 6 år + + 14 år (p) 10 år (fl) + 18 år (p) 14 år (p)

Livsmedel 1 845a 325 580 780 1 215 1 390 1 875 Förbrukningsvarorb 70 25 25 50 50 65 80 Hälsa, hygien 180 30 45 60 140 105 135 Kläder, skor 340 140 170 295 320 465 645 Lek, fritid 160 70 90 145 170 230 305 Husgerådb 240 60 60 65 65 150 180 TV, radioC 65 — — — 5 5 5 Tidning, telec 185 — 10 10 20 20 40 , Elc 60 — 10 10 10 10 25 Försäkringc 30 — 10 10 15 15 20

Summa 3 175 650 1 000 1 425 2 010 2 455 3 310

" Varav lunch ute = 405 kr./mån./person. b Treåring antas påverka kostnaderna. C Treåring antas inte påverka kostnaderna.

Tabell E.4.2 Hushållskostnader för samboende med barn fördelade efter antal och ålder. En förvärvsarbetande. Jan. 1982. Kr./mån.

Varugrupp Sam- 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn boende _ __ _ 3år 14år(p) 3år+ 16år(p) 3år+ 3år+7år+ 6 år + 10 år (fl) + 10 år (fl) + 19 år (p) 14 år (p) 14 år (p)

Livsmedel 1 570 420 580 1 005 1 215 1 485 1 970 Övriga kostn." 1 330 325 420 645 795 1 065 1 435

Summa 2 900 745 1 000 1 650 2 010 2 550 3 405

" Se tabell E.4.1.

Diagram E.3.] Dispo- nibel inkomst i löntagar- hushåll” fördelade efter samboende och antal barn. År 1980

Disponibel inkomst 1 OOO-tal kr.

120

110

100

90

80

70

60

50

40

30

20

Skan

Samboende

1 OOO-tal kr.

Inkomst av eget hem

få Bidragsförskott/motsv.

Ej beskattade transfereringar Nettoinkomst (inkl. beskattade transfereringar) Skatt (inkl. periodiskt understöd m.m.)

Källa: HINK —80.

Tabell E.9.1 Lägsta bruttoinkomst som krävs för att täcka nödvändiga levnadskostnader (existensminimum) efter antal barn. Makar — en inkomst. Kommunalskatt 30 %. År 1983 Antal barn ' Levnadskostnader Transfereringar Netto- Skatt Brutto— inkomst inkomstf

Normal- Barnbidrag Bostads- Summa Barnbidrag/ Bostads— Summa belopp” kostnadb flerbarns- bidrag tillägg

31 900 — 11 400 43 300 — — — 43 300 15 144 58 444 39 700 3 300 18 600 61 600 3 300 8 820 12 120 49 480 19 512 68 992 47 500 6 600 18 600 72 700 6 600 9 050 15 650 57 050 27 629 84 679 55 300 9 900 24 000 89 200 11 550 12 950 24 500 64 700 37 495 102 195 63 100 13 200 24 000 100 300 18 150 14 290 32 440 67 860 42 608 110 468 70 900 16 500 28 800 116 200 24 750 17 490 42 240 73 960 55 322 129 282

Ov—valn

" Enligt reglerna för existensminimum. '” Bostadskostnad = övre hyresgränsen för bostadsbidrag. f Ett schablonavdrag (1 000 kr.) har gjorts under inkomst av tjänst.

Tabell E.9.2 Lägsta bruttoinkomst som krävs för att täcka nödvändiga levnadskostnader (existensminimum) efter antal barn. Makar — två inkomster!I Kommunalskatt 30 %. År 1983

Antal barn Levnadskostnader Transfereringar Netto- Skatt Brutto— inkomst inkomstf

Normal- Barnbidrag Bostads- Barn- Summa Barnbidrag/ Bostads- Summa beloppb kostnadf tillsyn” flerbarns- bidrag tillägg

31 900 — 11 400 — 43 300 — — — 43 300 13 160 56 460 39 700 3 300 18 600 4 500 66 100 3 300 8 820 12 120 53 980 17 417 71 397 47 500 6 600 18 600 6 300 79 000 6 600 9 490 16 190 62 910 21 950 84 860 55 300 9 900 24 000 6 850f 96 050 11 550 14 710 26 260 69 790 25 486 95 276 63 100 13 200 24 000 7 100f 107 400 18 150 16 710 34 860 72 540 27 026 99 566 70 900 16 500 28 800 7 450f 123 650 24 750 22 330 47 080 76 570 29 485 106 055

OHNMV'I)

" Varav en motsvarande en halv industriarbetarlön, 44 800 kr.

b Enligt reglerna för existensminimum. C Bostadskostnad = Övre hyresgränsen för bostadsbidrag.

”Enligt en undersökning är 1981 i 27 kommuner som gjorts av Svenska kommunförbundet. Uppräknat till år 1983.

9 Ett schablonavdrag (1 000 kr.) har gjorts för bägge makarna under inkomst av tjänst. Förvärvsavdrag (2 000 kr.) har gjorts på den lägre inkomsten. f Två barn.

Tabell E.9.3 Lägsta bruttoinkomst som krävs för att täcka nödvändiga levnadskostnader (existensminimum) efter antal barn. Ensamstående. Kommunalskatt 30 %. År 1983

Antal barn Levnadskostnader Transfereringar Netto- Skatt Brutto— ___—___— inkomst inkomst”l Normal- Barnbidrag Bostads- Barn- Summa Barnbidrag/ Bidrags— Bostads- Summa belopp" kostnadb tillsync tlerbarns- förskott bidrag

tillägg

18 300 — 9 600 - 27 900 — — 690 690 27 210 9 275 36 485 26 100 3 300 18 600 2 900 50 900 3 300 7 901 11 520 22 721 28 179 6 013 34 192 33 900 6 600 18 600 3 800 62 900 6 600 15 802 14 400 36 802 26 098 4 971 31 069 41 700 9 900 24 000 4 000? 79 600 11 550 23 703 21 600 56 853 22 747 3 321 26 068

O—Nm

” Enligt reglerna för existensminimum.

b Bostadskostnad = övre hyresgränsen för bostadsbidrag.

0 Enligt en undersökning är 1981 i 27 kommuner som gjorts av Svenska kommunförbundet.

" Ett schablonavdrag (1 000 kr.) under inkomst av tjänst och ett förvärvsavdrag (2 000 kr.) har gjorts. ? Två barn.

Bilaga F Direktiv

Översyn av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna med särskild inriktning på flerbarnsfamiljerna

Dir l979:48 Beslut vid regeringssammanträde 1979-05-03

Departementschefen, statsrådet Gabriel Romanus, anför.

Barnfamiljernas — och då i första hand flerbarnsfamiljernas — ekonomiska situation har aktualiserats i olika sammanhang under senare tid. Frågan har behandlats i den allmänna socialpolitiska debatten och den har också tagits upp i motioner från samtliga partier i riksdagen.

Flerbarnsfamiljernas situation har uppmärksammats av flera tidigare utredningar. Det har bl. a. i familjepolitiska kommitténs betänkanden konstaterats att flerbarnsfamiljerna oftare har större ekonomiska svårigheter än andra barnfamiljer. Ju fler barn det finns i familjen desto fler personer skall leva på samma inkomst. Samhällets tillskott täcker i regel bara en del av familjens kostnader för barnen.

Barnfamiljernas ekonomiska situation betingas givetvis också av i vilken utsträckning föräldrarna förvärvsarbetar. Av arbetskraftsstatistiken framgår att ju fler barn familjen har desto vanligare är det att det finns en hemarbetande förälder i familjen. Det kan förklaras av att det är svårare för föräldrarna att båda förvärvsarbetar utanför hemmet om familjen har många barn.

Det nuvarande stödsystemet till barnfamiljerna i form av bidrag, skatte- lindringar och indirekt stöd innehåller komponenter som är förmånliga för flerbarnsfamiljerna. Det finns emellertid också inslag i stödsystemet som verkar mindre förmånligt för familjer med flera barn.

Barnbidraget utgår lika för varje barn och kan därmed sägas ha en större ekonomisk effekt för flerbarnsfamiljerna än andra stödformer. '

De inkomstprövade bostadsbidragen utgör ett betydelsefullt ekonomiskt stöd för flerbarnsfamiljer med låga inkomster. Det statliga bostadsbidraget utgår liksom det allmänna barnbidraget med lika stort belopp för varje barn. Vidare är den statskommunala delen anknuten till barnantalet genom att bostadskostnadsgränserna höjs med antalet barn.

Av stor betydelse för flerbarnsfamiljerna liksom för övriga barnfamiljer är

Dir 1979z48

givetvis att det finns tillgång till service i form av barnomsorg m. m, Kommunernas barnomsorgsavgifter utgår vanligen per barn men med ett lägre belopp för varje tillkommande barn utöver ett. Dessa avgifter har betydelse för barnfamiljernas ekonomi.

lnom skattesystemet finns vissa familjepolitiska inslag med förmåner som utgår till barnfamiljer oberoende av barnantal. Förvärvsavdrag får göras av ensamstående förälder samt av familjer där båda föräldrarna har arbetsin- komst och det finns barn under l8 år i familjen. ] de fall en av föräldrarna är hemarbetande kan den förvärvsarbetande föräldern göra ett s, k. hem mama- keavdrag. Detta avdrag är helt oberoende av barnförekomst i familjen. Ensamstående förälder med barn under l8 år får göra ett motsvarande avdrag vid sidan av förvärvsavdraget.

Matkostnaderna spelar en stor roll särskilt för flerbarnsfamiljerna och därför har också de omfattande subventioner av baslivsmedlen som finan- sieras över statsbudgeten betydelse för denna grupp. Det kan emellertid noteras att de statsmedel som f. n. används för att subventionera vissa livsmedel skulle ge flerbarnsfamiljerna ett större stöd om de i stället riktades direkt till barnfamiljerna.

Tröskeleffekten när en hemarbetande förälder övergår till förvärvsarbete och de samlade marginaleffekterna vid inkomstökningar accentueras ofta för flerbarnsfamiljer. Särskilt betydande verkningar uppstår om marginaleffekter i skatte- och bidragssystemen adderas till varandra. Så sker om familjer vid en inkomstökning samtidigt drabbas av höjd skatt, sänkta bostadsbidrag och höjda barnomsorgsavgifter. Kombinationen höjd skatt — sänkta bostads- bidrag kan få avsevärd betydelse i vissa inkomstlägen.

De beskrivna förhållandena medför således att möjligheterna för flerbarns- familjerna att höja sin standard genom ökade arbetsinkomster i vissa fall begränsas kraftigt av tröskel- och marginaleffekter. Detta förhållande är också negativt ur jämställdhetssynpunkt eftersom det försvårar för hemar- betande makar — i regel kvinnor — att börja förvärvsarbeta.

Mot den här beskrivna bakgrunden finns det anledning att göra en översyn av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna med särskild inriktning på flerbarnsfamiljernas situation. En särskild kommitté bör tillkallas för att göra denna översyn.

Kommittén bör göra en kartläggning ax barnfamiljernas ekonomiska situation Och därvid särskilt studera situationen för flerbarnsfamiljerna. Det har i den allmänna debatten framhållits att flerbarnsfamiljernas situation _motiverar att särskilda stödinsatser sätts in för dem. Utredningen har att pröva om denna bedömning är riktig.

Kommittén bör undersöka vilken effekt de nuvarande direkta och indirekta familjepolitiska stödformerna har för olika typer av familjer i olika inkomstlägen. Kommittén bör vidare analysera de tröskel- och marginalef— _fekter som de nuvarande stödformerna medför.

Kommittén böri huvudsak kunna utnyttja befintligt material och endast i begränsad omfattning göra egna grundläggande undersökningar.

Med ledning av denna kartläggning och analys bör kommittén överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att det familjepolitiska stödet bättre skall tillgodose barnfamiljernas och då särskilt flerbarnsfamiljernas behov.

Som nämnts i prop. 1978/79:168 om föräldrautbildning och förbättringar av föräldraförsäkringen m. m. harjag för avsikt att återkomma till regeringen med förslag om att en utredning skall tillsättas för att se över reglerna för vårdbidrag till föräldrar med svårt handikappade barn. Den nu aktuella kommittén bör överväga om det därutöver finns behov av särskilda åtgärder för familjer med handikappade barn.

Som framgått i det föregående har bostadgbidragen stor betydelse för många flerbarnsfamiljer. Kommittén bör pröva 'om den nuvarande utform- ningen av reglerna för avtrappning av dessa bidrag med hänsyn till inkomsten är ändamålsenliga ur flerbarnsfamiljernas synpunkt. Kommittén bör därvid samråda med den kommitté som chefen för bostadsdepanementet den 15 mars 1979 har bemyndigats tillkalla för att göra en översyn av bostads- bidragen till barnfamiljerna. bl. a. i administrativt avseende.

Vidare bör kommittén överväga om de familjepolitiskt motiverade avdragsreglerna i skattesystemet bör ersättas med åtgärder inom den direkta familjepolitiken som bättre än nuvarande regler tar hänsyn till barn- familjernas. och då i synnerhet flerbarnsfamiljernas situation.

Kommittén bör i sitt arbete vara oförhindrad att i övrigt ta upp de olika direkta eller indirekta stödformer som finns för barnfamiljerna och föreslå de ändringar som den finner nödvändiga för att tillgodose barnfamiljernas — särskilt flerbarnsfamiljernas — behov av stöd. Övervägandena bör i första hand avse omfördelningar inom ramen för de nu befintliga familjepolitiskt motiverade direkta och indirekta stöden.

Kommittén bör I sitt arbete ta del av resultaten från statistiska central- byråns undersökning kring befolkningsutvecklingen och beakta tillämpliga delar därav.

Kommittén bör också beakta vad som kommer fram vid den nära förestående riksdagsbehandlingen av hithörande frågor.

Kommittén bör samråda med ensamförälderkommittén (S 1977:16), soci- alpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02) och studiestödsutredningen (U 1975116).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter för att göra en översyn av samhällets stöd till barnfamiljerna med särskild inriktning på flerbarnsfamil- jernas situation.

att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga. experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen förskriver att kostnaderna för utredningen skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Socialdepartementet)

Statens offentliga utredningar 1983

Kronologisk förteckning

Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. U. Nytt militärt ansvarssystem. Ju. Skatteregler om traktamenten rn. m. Fi. Om hälften vore kvinnor. A. Koncession för försäkringsrörelse. Fi. Radon i bostäder. Jo. Ersättning för miliöskador. Ju. Stämpelskatt. Fi. Lagstiftningen på kärnenergiomrädet. |.

10. Användning av växtnäring. Jo. 11. Bekämpning av växtskadegörare och ogräs. Jo. 12. Former för upphandling av försvarsmateriel. På. 13. Att möta ubåtshotet. Fö. 14. Barn kostar. 5.

EDPNPSHPPNH

Statens offentliga utredningar 1983

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Nytt militärt ansvarssystem. [2] Ersättning för miljöskador. [7]

Försvarsdepartementet

Former för upphandling av försvarsmateriel. [12] Att möta ubåtshotet. [13]

Socialdepartementet Barn kostar. [14]

Finansdepartementet

Skatteregler om traktamenten m.m. [3] Koncession för försäkringsrörelse. [5] Stämpelskatt. [8]

Utbildningsdepartementet Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. [1]

Jordbruksdepartementet

Radon i bostäder. [6] Utredningen om användningen av kemiska medel i ]ord och skogsbruket m. m. 1. Användning av växtnäring. [10] 2. Bekämp- ning av växtskadegörare och ogräs. [11]

Arbetsmarknadsdepartementet Om hälften vore kvinnor. [4]

Industridepartementet Lagstiftningen på kärnenergiområdet. [9]

Liber ISBN 91-38-07337-4