SOU 1982:36

Enklare föräldraförsäkring

Till statsrådet och chefen för socialdepartementet

Den 29 maj 1980 bemyndigade regeringen chefen för socialdepartementet att tillsätta en särskild utredare för att göra en översyn av reglerna för rätt till ledighet för vård av barn och av ersättningsreglerna inom föräldraförsäk- ringen m m.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom särskild utredare överdirektören Marianne Sjönell.

Utredningen har antagit namnet föräldraförsäkringsutredningen. Såsom sakkunniga har varit förordnade ombudsmannen i Tjänstemännens centralorganisation Margareta Carlestam (t o m 19 oktober 1980), förste sekreteraren i Landstingsförbundet Ylva Drevhammar, förbundsjuristen i Sveriges kommunalt j änstemannaförbund Eva Falkenberg (fr o m 20 oktober 1980), utredningssekreteraren i centralorganisationen SACO/SR Sara Lön- nerblad, sekreteraren i Svenska Kommunförbundet Claes Stråth, bitr. direktören i Svenska Arbetsgivareföreningen Inge Svensson och ombuds- mannen i Landsorganisationen i Sverige Aina Westin.

Som experter har varit förordnade hovrättsassessorn i arbetsmarknadsde- partementet Olof Bergqvist (to m 3 mars 1981), nuvarande byrådirektören i riksförsäkringsverket Åke Ekstam, hovrättsassessorn i socialdepartementet Kajsa Hallberg, departementssekreteraren i budgetdepartementet Gert Jönsson (t o m 30 april 1981), hovrättsassessorn i arbetsmarknadsdeparte- mentet Erik Lempert, som haft det huvudsakliga ansvaret för avsnitten om föräldraledighetslagen (fro m 4 mars 1981), departementssekreteraren i budgetdepartementet Sverker Lidén (fr o m 1 maj 1981) och avdelningsche— fen i Uppsala läns allmänna försäkringskassa Sven Eric Svensson.

Sekreterare i utredningen har varit avdelningsdirektören Anna-Stina Röcklinger.

Huvuddelen av utredningens beräkningar har utförts av avdelningsdirek- tören Ola Rylander och byrådirektören Arne Viksten, riksförsäkringsver- ket. Byrådirektören i riksförsäkringsverket Britt-Marie Andersson har biträtt utredningen med vissa administrativa kostnadsberäkningar.

Med föreliggande betänkande är utredningens uppdrag avslutat vad avser översynen av föräldraledighetslagen och föräldraförsäkringen. Utredningen avser att i ett kommande betänkande behandla resterande frågor bl a en översyn av havandeskapspenningen och frågan om kompensation för inkomstbortfall för gravida kvinnor som av förebyggande skäl måste avstå från förvärvsarbete och där sjukdomstillstånd inte föreligger. Vissa erfaren—

heter avseende havandeskapspenningen redovisas dock redan i detta betänkande. Särskilda yttranden har avgivits av sakkunniga Eva Falkenberg, Sara Lönnerblad och Aina Westin ävensom av sakkunnige Inge Svensson.

Stockholm i maj 1982

Marianne Sjönell /Anna-Stina Röcklinger

InnehåH

Sammanfattning Författningsförslag Direktiven och utredningsarbetet

1 Gällande bestämmelser

1.1 Havandeskapspenning . . 1.2 Föräldrapenning 1 samband med barns födelse 1.3 Särskild föräldrapenning .

1.4 Föräldrapenning för tillfällig vård av barn

1.5 Föräldraledighetslagen . . 1.6 Vårdbidrag till förälder med handikappat barn

2 Befolknings- förvärvsarbets- och försäkringsstatlstik 2.1 Inledning . . . 2.2 Befolknings- och familjestatistik 2.3 Förvärvsarbetsstatistik 2.4 Barnomsorgen 2.5 Försäkringsstatistik . . . 2.5.1 Havandeskapspenning . 2 5. 2 Föräldrapenning 1 samband med barns födelse 2. 5. 3 Särskild föräldrapenning . 2. 5. 4 Föräldrapenning för tillfällig vård av barn 2.6 Uttag av föräldraledighet

3 Erfarenheter av föräldraledighet och föräldraförsäkring 3.1 Intervjuundersökning med småbarnsföräldrar 3.1.1 Undersökningens uppläggning 3.1.2 Hur rätten till ledighet och försäkringsförmåner använts . . . . . . . 3.1.3 Inställningen till delning av föråldraledigheten 3.1.4 Informationen om föräldraledighetslagen och föräldra- försäkringen 3.1.5 Övriga synpunkter 3.2 Enkäter, skrivelser till utredningen m m

13

23

27 27 28 29 3 1 31 33

35 35 35 37 39 39 40 40

48 54

57 57 57

58 60

62 63

4. Allmänna överväganden Utvecklingen av föräldraförsäkringen 4.2 Föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen 4.1

4.3

4.4

4.5 4.6 4.7

4.2.1

4.2.2 4.2.3 4.2.4

Ej gifta samboende där ena parten inte är biologisk förälder till barnet

”Fosterföräldrar”

Rättslig vårdnadshavare . . . . Slutsatser och förslag' 1 fråga om föräldrabegreppet

Sammanslagning av föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning 4.3.1

4.3.2

4.3.3

4.3.4

4.3.5

4.3.6

4.3.7

4.3.8 4. 3. 9

Bakgrund till utredningens överväganden i fråga om uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrarna Obligatorisk uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrarna . . . . . . . . . . . Möjlighet för fadern att ta ut garantidagarna på ett alternativt sätt . . . . . . . Valfri uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrar- na . . . . . . . . . . . . Slutsatser och förslag i fråga om uppdelning av ersätt- ningstiden mellan föräldrarna . . . . . . Tid under vilken föräldrapenning får tas ut och ersätt- ningstidens längd Inskrivningsvillkoret

Ersättningens storlek .

Hel, halv och fjärdedels föräldrapenning

4. 3. 10 Avstå från förvärvsarbete .

4. 3. 11 Ersättningstidens längd vid flerbarnsbörd 4. 3.12 Adoptivföräldrars rätt till föräldrapenning 4. 3. 13 Anmälningsskyldighet

4. 3. 14 Övriga frågor . . Föräldrapenning för tillfällig vård av barn

4.4.1 4.4.2

4.4.3 4.4.4 4.4.5 4.4.6

4.4.7

Ersättningstidens längd . . . . . Särskilda ”öronmärkta” dagar för inskolningsverksamhet m m .

Ersättningens storlek

Fråga om höjd åldersgräns för vissa barn Särskilda situationer där ersättning inte kan utges idag Fäders särskilda rätt till föräldrapenning 1 samband med barns födelse . . .

Anmälningsskyldighet

Övergångsbestämmelser Föräldraledighetslagen Informationsfrågor 4.7.1 Nuvarande information 4.7.2 Framtida information

5 Administrationen Nuvarande administration 5.1

69 69 71

72 74 77 77

79

80

84

92

95

98

103 105 107 108 109 113 114 117 117 124 126

131 133 141 143

144 147 148 151 155 155 159

161 161

5.2 Förenklingar till följd av utredningens förslag 5.3 Av utredningen diskuterade alternativa lösningar

6. Effekter på försäkringsutgifterna

6.1 Utredningens förslag . . .

6.2. Av utredningen diskuterade alternativa lösningar

7. Ikraftträdande och genomförande

Specialmotivering

Särskilda yttranden

1. Av sakkunniga Eva Falkenberg, Sara Lönnerblad och Aina Westin . . .

2. Av sakkunnige Inge Svensson

Bilaga 1 Utredningens direktiv

Bilaga 2 Intervjuformulär

163 166

169 169 171 175

177

191 192

195

199

Sammanfattning

Inledning

Föräldraförsäkringsutredningen redovisar i detta betänkande erfarenheter- na av reglerna om rätt till ledighet för vård av barn och av ersättningsreglerna inom föräldraförsäkringen. Utredningen föreslår vissa regeländringar, framför allt inom föräldraförsäkringen, i syfte att göra den mer lättillgänglig för föräldrar, arbetsgivare och försäkringskassor. Genom förenklingar och förtydliganden i reglerna blir informationen enklare och administrationen billigare. För att tillgodose behovet av vissa förändringar inom försäkrings— systemet föreslås en del omprioriteringar inom försäkringens ram. Den konstruktion av regelsystemet som utredningen föreslår medför även att samtliga nu gällande övergångsbestämmelser kan upphöra.

De ändringar i föräldraförsäkringen som föreslås innebär bl a att försäkringen kommer att omfatta två — i stället för som nu tre — förmånsslag nämligen föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning.

Föräldrapenningen skall täcka föräldrars huvudsakliga behov av ersättning vid barns födelse och under barnets tre första levnadsår.

Tillfällig föräldrapenning utges vid mera akut uppkomna situationer då föräldrar behöver ta ledigt från arbetet för att vårda barn. En nyhet är att särskilda ”öronmärkta” dagar införs inom den tillfälliga föräldrapenningen för inskolning och besök i bla daghem, fritidshem och skola samt för föräldrautbildning.

De föreslagna ändringarna medför att föräldrar får lättare att förstå försäkringssystemet och kan använda försäkringsförmånerna på ett bättre sätt. Därmed minskar också risken för rättsförluster. Genom vissa ändringar av reglerna inom föräldraförsäkringen underlättas tillämpningen av föräld- raledighetslagen och planeringen på arbetsplatserna.

Nedan redovisas huvuddragen i utredningens förslag.

Föräldrapenningen (avsnitt 4.3 )

Utredningen föreslår att två av de nuvarande föräldrapenningförmånerna — föräldrapenningi samband med barns födelse och särskild föräldrapenning — slås samman till en förmån, kallad föräldrapenning. Antalet ersättningsdagar blir 350 per barn varav 260 dagar med ersättning motsvarande sjukpenning- en, dock lägst garantinivån. För resterande 90 dagar utges ersättning liksom nu enligt garantinivån, lika för alla. Ersättningstiden har minskats med tio

dagar för att möjliggöra att särskilda "öronmärkta” dagar skall kunna införas för inskolningsverksamhet m m inom den tillfälliga föräldrapenningen.

Föräldrapenningen skall kunna användas fr o m den 60:e dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse och fram till dess barnet fyller tre år. 180 ersättningsdagar måste dock tas ut innan barnet uppnått ett års ålder. För sistnämnda dagar gäller att föräldern måste ha varit försäkrad för en sjukpenning överstigande garantinivån (37 kronor om dagen) under minst 240 dagari följd närmast före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen för att få föräldrapenning med belopp motsvarande sjukpen- ningen.

Ersättningsdagarna tillkommer föräldrarna gemensamt och föräldrarna får själva välja vem av dem som vill stanna hemma och vårda barnet. Någon kvotering av ersättningstiden föreslås inte. De nuvarande reglerna om fördelning och överlåtelse av dagar inom den särskilda föräldrapenningen upphör. För att underlätta för framför allt fäder att öka sitt uttag av föräldrapenning och därmed deltagande i vården av barnen har utredningen bl a föreslagit att föräldrapenningen för de 260 ersättningsdagarna — till skillnad mot vad som nu gäller — skall utges enligt förälderns sjukpenning oberoende av den andre förälderns sjukpenningnivå. Föräldrapenningen utges dock lägst med belopp motsvarande garantinivån.

Ersättningsrätten anknyts till normalarbetstiden. Hel ersättning bör utgå vid heltidsledighet och halv ersättning vid arbete högst hälften av normal arbetstid.

En förutsättning för rätt till ersättning är givetvis att föräldern vårdar barnet. För rätt till föräldrapenning skall vidare krävas att föräldern varit inskriven hos allmän försäkringskassa under minst sex månader i följd närmast före den dag för vilken föräldrapenning skall tas ut.

Utredningen har också skisserat en modell för att stimulera fäderna att ta ut mer föräldrapenning (avsnitt 4.3.3). Fadern skulle vid helt eller delvis uttag av de 90 garantidagarna få byta ut dem mot dagar med ersättning motsvarande sjukpenningnivån. Mot tre garantidagar skulle i stället få utges ' en dag med sjukpenningbelopp. Med hänsyn till de ökade kostnaderna som

detta skulle medföra för försäkringen, lämnar utredningen dock inget förslag härom men har velat framföra en sådan tankegång.

Den tillfälliga föräldrapenningen (avsnitt 4. 4)

Inom den nuvarande föräldrapenningen för tillfällig vård av barn, enligt förslaget benämnd tillfällig föräldrapenning, föreslår utredningen att ”öron- märkta” dagar införs för föräldrautbildning, inskolning eller besök i förskole- eller fritidshemsverksamhet inom samhällets barnomsorg eller i skola. Genom att ersättningsdagarna inordnas under den tillfälliga föräldra- penningen kommer rätten till de ”öronmärkta” dagarna att omfatta alla barn som inte uppnått tolv års ålder. Utredningen föreslår att tre dagar per barn och år ”öronmärks” för inskolningsverksamhet m m.

Regelsystemet för den tillfälliga föräldrapenningen föreslås förändrat även i vissa andra avseenden. Intyg för att styrka rätten till föräldrapenning skall i fortsättningen få utfärdas av såväl läkare som sjuksköterska. De första 20 ersättningsdagarna som används för varje barn får tas ut utan att intyg

behöver visas upp. Ersättning p g a ordinarie vårdares sjukdom eller smitta kan i fortsättningen endast tas ut inom ramen för dessa 20 dagar. För långtidssjuka eller ofta sjuka barn gäller som för närvarande att upp till totalt 60 ersättningsdagar får användas per barn och år. Även åldersgränsen för barn, tolv år, bibehålls.

I vissa särskilda situationer föreslås att tillfällig föräldrapenning skall kunna utges. Det gäller bl a när en hemarbetande förälder följer med barn till läkare och detta medför att den andre föräldern, som normalt förvärvsar- betar, måste stanna hemma för att se till annat barn i familjen.

En utökning av fädernas särskilda rätt till ersättning vid barns födelse föreslås. Detta innebär bl a att fadern får rätt till 20 ersättningsdagar vid tvillingfödsel. Adoptivfäder föreslås få motsvarande rätt som biologiska fäder.

Ersättningsdagarna får tas ut inom 90 dagar efter barnets hemkomst från sjukhuset efter födelsen eller när det gäller adoptivbarn från den tidpunkt föräldrarna får barnet i sin vård.

Fadern får också rätt att med ersättning närvara vid förlossningen.

Föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen (avsnitt 4.2)

Utredningen föreslår att vissa mindre ändringar görs i föräldrabegreppet. Föräldrabegreppet kommer även i fortsättningen att bli något olika för skilda delar av försäkringen.

Föräldrabegreppet omfattar i dag biologiska föräldrar och adoptivföräld- rar. Med förälder likställs vidare den med vilken förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn om parterna stadigvarande sammanbor. Utredningen föreslår att även rättslig vårdnadshavare skall likställas med förälder och således bli berättigad till föräldrapenning. Biologiska föräldrar, som även är fosterföräldrar, får enligt förslaget en förbättrad försäkring genom att de alltid får ersättning med lägst garantinivån vid ett eget barns födelse. Däremot blir fosterföräldrar inte berättigade till den sammanslagna föräldrapenningen — dvs den tidigare föräldrapenningen i samband med barns födelse och den särskilda föräldrapenningen — i sin egenskap av fosterföräldrar.

När det gäller den tillfälliga föräldrapenningen föreslår utredningen att samboende utan gemensamma barn skall få rätt att uppbära ersättning för vård av den andres barn. Även fosterföräldrar får som i dag rätt att uppbära denna föräldrapenning.

Föräldraledighetslagen (avsnitt 4. 6)

Sedan utredningens direktiv utfärdades har ett mera övergripande översyns- arbete av ledighetslagstiftningen igångsatts. Detta är ännu inte slutfört. Utredningen har med hänsyn till detta inte funnit det lämpligt att ta upp frågor om ändringar i föräldraledighetslagen. Utredningen har dock sammanfattat viss kritik som lämnats beträffande föräldraledighetslagens bestämmelser. Det föreslås även vissa följdändringar som behöver göras i reglerna om föräldraledighet för att anpassa dessa till förslagen om ändrade ersättningsregler inom föräldraförsäkringen.

Informationen (avsnitt 4. 7)

Utredningen har redovisat hur den hittillsvarande informationen varit utformad och har kunnat konstatera att informationen når ut till de mottagare den i huvudsak är avsedd för. De svårigheter som likväl uppkommit när det gäller att förmedla information om föräldraförsäkringen har bl a sin grund i regelsystemets detaljrikedom samt att olika förutsätt- ningar gäller för de olika föräldrapenningslagen.

Beträffande den framtida informationen anser utredningen det angeläget att det bedrivs en informationsverksamhet som syftar till en ökad medverkan av fäderna i vården av barnen. Utredningen anser det viktigt att frågor kring föräldraledighet och föräldraförsäkring tas upp i föräldrautbildningen i anslutning till barnets födelse då föräldrarna planerar föräldraledigheten.

Genom de förändringar som utredningen föreslår i regelsystemet bör den framtida informationsverksamheten underlättas samtidigt som föräldrarna får lättare att tillgodogöra sig informationen.

När det gäller information om föräldraledighetslagen anser utredningen att det huvudsakliga informationsansvaret även framdeles bör åvila parterna på arbetsmarknaden.

Administration och kostnader (kapitlen 5 och 6)

De föreslagna förändringarna i bestämmelserna ger vissa mätbara effekter som redovisas när det gäller kostnader för administration av försäkringen. Även för arbetsgivare på den statliga sidan som handlägger viss del av föräldraförsäkringen, det 5 k A-inträdet, bör enklare administrativa rutiner kunna påräknas. Till detta kommer många andra effekter som inte är direkt mätbara, t ex enklare ADB-rutiner och minskat behov av ADB—register. Genom ett regelsystem som innehåller färre särbestämmelser minskar även antalet förfrågningar från föräldrar och arbetsgivare. Antal utredningsären- den och besvärsärenden kan också förutses minska.

För försäkringskassorna och riksförsäkringsverket innebär förslagen att de mätbara administrationskostnaderna minskar med ca 18 miljoner kronor om året. Därtill kommer de positiva effekter av ett enklare regelsystem som inte är direkt mätbara.

Försäkringens kostnader påverkas genom att vissa omprioriteringar gjorts inom försäkringen. De totala försäkringskostnaderna uppskattas minska med ca 30 miljoner kronor i förhållande till 1980 års utgifter.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1984.

Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 4 kap och 20 kap 2 & i lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

4 kap Om föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning 1 %

Försäkrad förälder som är inskriven hos allmän försäkringskassa har rätt till ersättning enligt detta kapitel i form av föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning.

Föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning, föräldrapenningförmån, utgår för vård av barn endast om barnet är bosatt här i riket.

Vid adoption av barn får barnet anses bosatt i riket om de blivande adoptivföräldrarna är bosatta i riket.

ZÖ

Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs med förälder den som har vårdnaden om ett barn eller med socialnämndens tillstånd tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det. Samma gäller den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

Med förälder skall vid tillämpningen av 10 & likställas den med vilken en förälder sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden. Samma gäller den som med socialnämndens medgivande i sitt hem tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran.

35

Föräldrapenning i anledning av ett barns födelse utgår under högst trehundrafemtio dagar sammanlagt för föräldrarna.

Vid flerbarnsbörd har föräldrarna i anledning av födelsen sammanlagt rätt till föräldrapenning under högst etthundraåttio dagar. Därutöver har de rätt

' Lagen omtryckt 1982: 120.

till ytterligare föräldrapenning under högst etthundrasjuttio dagar för varje barn.

Föräldrapenning utgår inte för barn som fyllt tre år. Av det i första stycket angivna dagantalet skall etthundraåttio dagar tas ut före det barnet fyllt ett år. Vid flerbarnsbörd gäller detta de etthundraåttio dagar som avser barnen gemensamt. Har sjukdom hos barnet eller föräldrarna under viss tid hindrat föräldrarna från att vårda barnet förlängs den angivna tiden i motsvarande mån.

4å

Moder har rätt till föräldrapenning tidigast från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. För tiden efter barnets födelse är den av föräldrarna som till huvudsaklig del vårdar barnet berättigad till föräldrapenning.

Förälder som inte har barnet i sin vård har rätt till föräldrapenning endast om särskilda skäl föreligger. Moder har dock alltid rätt till föräldrapenning till och med den tjugonionde dagen efter förlossningsdagen, även om hon inte har barnet i sin värd.

55

Bestämmelserna om föräldrapenning gäller i tillämpliga delar också vid adoption av barn som är under tio år då förälder får barnet i sin vård. Föräldrapenning utgår dock inte för barn som uppnått tio års ålder.

I stället för åldersvillkoren i 3 % tredje och fjärde styckena gäller att föräldrapenning får tas ut under tre respektive ett år från den tidpunkt förälder fått barnet i sin vård.

65

Hel föräldrapenning utgör minst trettiosju kronor om dagen (garantini- vån).

Föräldrapenning för de etthundraåttio dagar som avses i 3 & fjärde stycket utgår dock med belopp motsvarande förälderns sjukpenning enligt 3 kap 4 5 om föräldern under minst tvåhundrafyrtio dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför varit eller, om försäkringskassan haft kännedom om samtliga föreliggande omständigheter, skulle ha varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån.

Föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning utgår för ytterligare åttio dagar, om föräldern är försäkrad för en sjukpenning överstigande garantinivån.

För resterande nittio dagar utgår föräldrapenning med belopp motsvaran- de garantinivån.

75

Hel föräldrapenning kan utgå när föräldern inte förvärvsarbetar. Halv föräldrapenning kan utgå när föräldern förvärvsarbetar högst hälften av normal arbetstid.

Vid tillämpningen av första stycket skall som förvärvsarbete inte betraktas vård av barn, som med socialnämndens tillstånd tagits emot för stadigvaran- de vård och fostran i förälderns hem.

Vårdar föräldern sådant barn, och betalas ersättning ut för vården, skall vid beräkning av föräldrapenning bortses från den del av den sjukpenning- grundande inkomsten som grundas på ersättning för vården. Hel föräldra- penning skall dock alltid utgöra minst trettiosju kronor om dagen (garanti- nivån).

85

Utan hinder av bestämmelserna i 7 % första stycket får föräldrapenning utgå för nittio dagar när förälder inte arbetar mer än tre fjärdedelar av normal arbetstid. Sådan föräldrapenning får utgå med belopp som motsvarar hel eller halv garantinivå.

95

Som villkor för föräldrapenningen gäller att föräldern varit inskriven hos allmän försäkringskassa under minst etthundraåttio dagar i följd närmast före den dag för vilken föräldrapenning skall betalas ut. Föräldrapenning får utgå även om föräldern inte varit inskriven hos försäkringskassa enligt vad nu sagts men skulle ha varit inskriven om kassan ägt kännedom om samtliga de förhållanden som förelegat.

Villkor om inskrivning hos försäkringskassa eller försäkring för viss sjukpenning enligt 6 & anses uppfyllt om det har berott på åldersregeln i 1 kap 4 & att villkoret inte har kunnat uppfyllas.

10%

Förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av barn om barnet inte har fyllt tolv år och föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med

1. barnets sjukdom eller smitta

2. barnets ordinarie vårdares sjukdom eller smitta

3. vårdbehov som uppkommer p g a att barnets förälder besöker läkare med annat barn till föräldern under tolv år

4. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård.

Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer även förälder som avstår från förvärvsarbete i samband med föräldrautbildning, besök i barnets skola eller besök i förskole- eller fritidshemsverksamhet inom samhällets barnomsorgi vilken barnet deltar. Tillfällig föräldrapenning som utgår i samband med föräldrautbildning får även avse tid före barnets födelse.

Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer även fader som för närvaro vid förlossning, biträde i hemmet eller för vård av barn avstår från förvärvsarbete i samband med barns födelse. Detta gäller i tillämpliga delar även för fäder vid adoption av barn om barnet inte fyllt tio år.

115

Tillfällig föräldrapenning enligt 10 & första och tredje styckena utgår för högst sextio dagar per barn och år för föräldrarna sammanlagt. Har tillfällig föräldrapenning utgivits för tjugo av det angivna dagantalet föreligger inte längre rätt till föräldrapenning vid ordinarie vårdares sjukdom eller smitta.

Av det i första stycket angivna dagantalet får högst tio dagar per barn avse tillfällig föräldrapenning enligt 10 & tredje stycket. Sådan tillfällig föräldra— penning utgår inte för tid efter nittionde dagen efter barnets hemkomst efter förlossningen. Vid adoption räknas tiden från den tidpunkt föräldrarna fått barnet i sin vård.

Tillfällig föräldrapenning enligt 10 å andra stycket får utges för högst tre dagar per barn och år för föräldrarna sammanlagt.

125

Har tillfällig föräldrapenning betalats ut för tjugo av det i 11 & första stycket angivna dagantalet skall sjukdom eller smitta styrkas genom särskilt intyg, om försäkringskassan inte finner det obehövligt.

Allmän försäkringskassa får när det finns skäl till det påfordra att förälder styrker sin rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 5 andra stycket genom särskilt intyg av den som anordnat föräldrautbildningen.

135

Hel tillfällig föräldrapenning utgår till förälder som helt avstår från förvärvsarbete. Halv tillfällig föräldrapenning utgår till förälder som arbetar högst hälften av den tid han skulle ha arbetat om han inte vårdat barnet. Bestämmelserna i 7 5 andra stycket gäller i tillämpliga delar även i fråga om tillfällig föräldrapenning.

Tillfällig föräldrapenning utges med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning enligt 3 kap 4 5.

145

Föräldrapenningförmån utgår inte för tid innan anmälan om vården gjorts hos den allmänna försäkringskassan, där inte hinder förelegat för sådan anmälan eller eljest särskilda skäl föranleder att föräldrapenning bör betalas ut.

155

Föräldrapenning utgår inte till båda föräldrarna för samma barn och tid. Oavsett antal barn utgår inte mer än sammanlagt hel föräldrapenningför- mån till en förälder per dag.

165

Föräldrapenningförmån utgår inte i den mån föräldern för samma dag uppbär sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskade-

försäkring eller uppbär motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Utan hinder härav må dock föräldrapenningförmån utgå om den avser annan tid än sjukpenningen eller den andra ersättningen.

175

Bestämmelserna i 2 kap 10 5 samt 3 kap 15-17 55 äga motsvarande tillämpning i fråga om föräldrapenningförmån.

Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning anses två dagar med halv ersättning som en dag.

Beträffande föräldrapenning, som tillkommer förälder vilken inte har uppnått aderton års ålder, får försäkringskassan på framställning av socialnämnd besluta att föräldrapennin gen helt eller delvis skall utbetalas till annan person eller till nämnden att användas till förälderns och hans familjs nytta.

Är moder vid tiden för barnets födelse intagen i kriminalvårdsanstalt eller hem som avses i 12 5 lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga, får försäkringskassan på framställning av föreståndare för inrättningen besluta, att den föräldrapenning som tillkommer modern skall utbetalas till föreståndaren för att användas till kvinnans och barnets nytta.

20 kap Övriga bestämmelser

25

Vid tillämpning av bestämmelse i 3 kap 1 5, 11 kap 6a & samt 21 kap 1 5 om försäkrad, som sammanbor med barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.

Med förälder skall vid tillämpning av bestämmelserna i 9 kap 4 & och 11 kap öaå likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Bestämmelser i 4 kap 6 och 7 55 lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller fortfarande i dess äldre lydelse för den som före ikraftträdandet fått barnet i sin vård.

Tidigare övergångsbestämmelser i SFS 1977:630, 1979:644 och 1980:125 upphör härmed att gälla.

Förekommer i annan lag eller författning hänvisning till föreskrift i 4 kap 2 och 11 åå i dess lydelse före den 1 januari 1984 gäller i stället motsvarande bestämmelser om föräldrapenning. Förekommer hänvisning till 4 kap 8 & i dess lydelse före den 1 januari 1984 tillämpas bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning.

1Lagen omtryckt 1979:645.

2 Senaste lydelse 198219].

Förslag till

Lag om ändring i lagen (l978:410) om rätt till ledighet

för vård av barn m m

Härigenom föreskrivs att 4—7 åå lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn rn rn1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Utöver vad som följer av 3 5 har arbetstagare rätt till hel ledighet under tid då arbetstagaren uppbär hel föräldrapenning enligt 4 kap lagen (1962:381) om allmän försäk- ring och till förkortning av arbetsti- den till hälften eller till tre fjärdede- lar under tid då arbetstagaren upp- bär halv eller fjärdedels föräldrapen- ning.

Föreslagen lydelse

Utöver vad som följer av 3 5 har arbetstagare, som är eller likställs med förälder enligt 4 kap lagen (1962:381) om allmän försäkring, rätt till hel ledighet under tid då arbetstagaren uppbär hel föräldra- penning eller hel tillfällig föräldra- penning enligt 4 kap samma lag och till förkortning av arbetstiden till hälften under tid då arbetstagaren uppbär halv föräldrapenning eller halv tillfällig föräldrapenning.

Kvinnlig arbetstagare har vidare rätt till hel ledighet i samband med barns födelse under minst sex veckor före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och sex veckor efter nedkomsten.

5 52 Som villkor för rätt till ledighet gäller, att arbetstagaren vid ledighetens början varit anställd hos arbetsgivaren antingen de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren. Vid beräkningen av anställningstid tillämpas 3 & första stycket lagen (1982:80)

om anställningsskydd.

Det i första stycket angivna villko- ret gäller ej för rätt till ledighet under tid, då arbetstagaren uppbär

1. föräldrapenning för tillfällig vård av barn enligt 4 kap 8 & lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. särskild föräldrapenning för ändamål som anges i 4 kap 11% fjärde stycket samma lag.

Villkoret gäller ej heller för rätt till ledighet som avses i 45 andra stycket.

Det i första stycket angivna villko- ret gäller ej för rätt till ledighet under tid då arbetstagaren uppbär tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap 10 5 lagen (I962.'381) om allmän försäkring. Villkoret gäller inte heller för rätt till ledighet som avses i 4 5 andra stycket.

Nuvarande lydelse

Ledighetens förläggning m m

Föreslagen lydelse

Ledighet får delas upp på högst två perioder för varje kalenderår. Berör ledighetsperiod mer än ett kalenderår, skall den hänföras till det kalenderår under vilket ledighet har påbörjats.

Ledighet under tid då arbetstaga- ren uppbär föräldrapenning för till- fällig vård av barn enligt 4 kap 8 5 lagen (1962:381) om allmän försäk- ring eller uppbär särskild föräldra- penning för ändamål som anges i 4 kap 11 % fjärde stycket samma lag får delas upp utan hinder av bestämmel- serna i första stycket.

Ledighet under tid då arbetstaga- ren uppbär tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap 10 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring får delas upp utan hinder av bestämmelserna i första stycket.

Arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet skall, om ej annat föreskrivs i andra stycket, anmäla detta till arbetsgivaren minst två månader före ledighetens början eller, om det ej kan ske, så snart som möjligt. I samband med anmälan skall arbetstagaren ange hur lång tid ledigheten är avsedd att pågå.

Ledighet under tid då arbetstaga- ren avser att uppbära föräldrapen- ning för tillfällig vård av barn enligt 4 kap 8 & lagen (1962:381) om allmän försäkring eller avser att uppbära särskild föräldrapenning enligt 4 kap 11 & fjärde stycket samma lag skall anmälas till arbetsgivaren minst en vecka före ledighetens början. För— anleds ledigheten av sjukdom eller smitta gäller dock ej någon anmäl- ningstid.

Ledighet under tid då arbetstaga- ren avser att uppbära tillfällig föräld- rapenning enligt 4 kap 105 lagen (1962:381) om allmän försäkring skall anmälas till arbetsgivaren minst en vecka före ledighetens början. Föranleds ledigheten av sjukdom eller smitta gäller dock ej någon anmälningstid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Förslag till

Lag om ändring i semesterlagen (1977 :480)

Härigenom föreskrivs att 17% semesterlagen (1977:480) skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 å' Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om 1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänande- året icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada,

2. ledighet enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m m dels under tid för vilken föräl- drapenning utgår enligt 4 kap 2 och 7 åå lagen (1962:381) om allmän försäkring i den mån frånvaron icke överstiger 120 dagar eller, för ensamstående förälder, 180 dagar, dels under tid för vilken föräldrapen- ning för tillfällig vård av barn utgår enligt 4 kap 85 samma lag,

2. ledighet enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m m dels under tid för vilken föräld- rapenning utgår enligt 4 kap 3 5 fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring i den mån frånva- ron inte överstiger 120 dagar eller, för ensamstående förälder, 180 dagar, dels under tid för vilken tillfällig föräldrapenning utgår enligt 4 kap 10 å samma lag,

3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren är berättigad till ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till semesterlön, om arbetstagaren erhåller timstudiestöd, inkomstbidrag eller vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (19732349) eller om utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhäng- ande frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

5. ledighet på grund av sådan i 27 & värnpliktslagen (1941:967) eller med stöd därav föreskriven tjänstgöring om högst 60 dagar, som ej är beredskaps- övning och ej heller direkt ansluter sig till grundutbildning, eller ledighet på grund av motsvarande vapenfri tjänst, i den mån frånvaron under intjänan- deåret icke överstiger 60 dagar, eller

6. ledighet på grund av att arbetstagaren efter det kalenderår då han har fyllt tjugotvå år fullgör tjänstgöring i civilförsvaret på annan tid än då civilförsvarsberedskap råder eller beredskapsövning får anordnas vid för- svarsmakten, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 60 dagar.

Vid tillämpning av första stycket 1 skall frånvaro under de första 90 dagarna av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada. Har arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit oavbrutet frånvarande från arbetet under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av frånvaroperioden icke rätt till semesterlön.

1 Senaste lydelse 1978z411.

I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Direktiven och utredningsarbetet

Direktiven för utredningsuppdraget finns i anförande till protokoll vid regeringssammanträdet den 29 maj 1980 av chefen för socialdepartementet, statsrådet Söder. I direktiven sägs bl a:

Huvuduppgiften för utredningen bör vara att göra en övergripande genomgång av de praktiska erfarenheterna av ledighets- och ersättningsreglerna såväl ur den enskildes synpunkt som ur arbetsmarknads- och administrativa synpunkter. Genomgången bör bl a ta sikte på behovet av och möjligheterna att genomföra förenklingar i regelsystemet m m. Informationens utformning och effekter bör också utvärderas. Det bör ankomma på utredningen att i anslutning till redovisningen av resultatet av sin genomgång också lägga fram förslag till de regeländringar som översynen ger anledning till. Utgångspunkten för utredningens arbete bör dock vara att riksdagsbe- slutet i mars 1980 om föräldraförsäkringens omfattning står fast.

I fråga om föräldraförsäkringen vill jag tillägga följande som utgångspunkter för översynen.

De tre olika formerna av föräldrapenning har tillkommit för att tillgodose olika behov av ledighet för vård av barn. Detta har lett till att ersättningsreglerna skiljer sig mellan de olika delarna av försäkringen. Föräldraförsäkringen har därmed blivit mycket detaljrik och svår att överblicka för den enskilde föräldern. Försäkringen ställer också stora krav på dem som svarar för dess administration och tillämpning. Den snabba utbyggnaden av försäkringen med nya utbyggnadsetapper i stort sett varje år har också lett till ett flertal övergångsbestämmelser som ytterligare försvårar överblicken. I vissa fall är flera övergångsbestämmelser i tillämpning samtidigt. Inte minst under de senaste åren har därför behovet av förenklingar av reglerna inom föräldraförsäkringen och besparingar inom administrationen påtalats allt oftare. Behovet av förenkling har också understrukits i socialpolitiska samordningsutredning- ens betänkande (SOU 1979:94). Den nya utredningen bör pröva om reglerna kan förenklas och förtydligas så att överblickbarheten ökas och administrationen förenklas. Det gäller här att nå bästa möjliga avvägning mellan barnfamiljernas och arbetslivets intressen.

Inom föräldraförsäkringen finns inga begränsningar av antalet ersättningsperioder eller någon regel om minsta antal ersättningsdagar under en period. Utredningen bör pröva om det med hänsyn till administrationskostnaderna och olägenheterna för arbetslivet sett i förhållande till utbetald ersättning finns anledning att införa regler om viss sammanhängande ersättningstid för föräldrapenning i samband med barns födelse och för särskild föräldrapenning.

Utredningen bör ta del av socialförsäkringsutskottets behandling av frågor rörande föräldraförsäkringen under de senaste åren.

Reglernas och informationens effekter bör studeras även från jämställdhetssyn- punkt. Härvid bör utredningen samråda med jämställdhetskommittén (Ju 1976z08). I

övrigt bör utredningen samråda med bl a sjukpenningkommittén (S 1978:()4) och studiestödsutredningen (U 1975116).

Som en utgångspunkt för utredningens arbete skall gälla att alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser. Det innebär att om kostnadskrävande förslag läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom besparingar i form av rationali- seringar och omprövningar av pågående verksamhet inom utredningsområdet. Även i övrigt gäller de direktiv som utfärdats till kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer (Dir 1980z20).

Utredningens arbete bör bedrivas med sikte på att resultaten av översynen skall kunna redovisas under år 1981.

Regeringen har till föräldraförsäkringsutredningen även överlämnat riksda- gens skrivelse 1980/81:3 om sjukpenning till gravida kvinnor. I protokoll från regeringssammanträde den 25 juni 1981 sägs:

Socialförsäkringsutskottet har i betänkande 1980/8115 med anledning av vissa motioner bl a anfört, att det finns skäl att närmare utreda frågan om kompensation för inkomstbortfall för gravida kvinnor som av förebyggande skäl måste avstå från förvärvsarbete och där sjukdomstillstånd inte föreligger. En sådan utredning bör enligt utskottets mening bl a klarlägga i vilka fall det är motiverat av medicinska skål med uppehåll i förvärvsarbetet, i vilken utsträckning och på vad sätt inkomstbortfall skall täckas och om arbetsgivares skyldighet att omplacera till annat arbete skall utvidgas. Utredningen bör också klarlägga i vilka fall det nu kan förekomma oenhetligheter i bedömningen av rätt till ersättning vid förebyggande åtgärder i samband med graviditet. Utredningen bör pröva om problemet kan lösas genom en komplettering av bestämmelserna om havandeskapspenning på sätt verket har anfört eller om frågan bör lösas på annat sätt, t ex inom föräldraförsäkringens ram. Förslag till lösningar bör ta sikte på att få enhetlighet i bedömningen.

Utredningsarbetet

Utredningen påbörjade sitt arbete under hösten 1980. För att kartlägga föräldrarnas praktiska erfarenheter av och attityder till reglerna om föräldraledighet och föräldraförsäkring har utredningen bl a låtit genomföra en intervjuundersökning med 600 småbarnsföräldrar. Intervjuerna gjordes av statistiska centralbyrån (SCB). Vidare har utredningen inhämtat erfaren- heter beträffande föräldraledighet och föräldraförsäkring genom enkätför- frågningar till försäkringskassorna samt till personalredogörare m fl vid kommuner och landsting. Utredningen har även besökt Uppsala läns allmänna försäkringskassa för att ta del av den praktiska hanteringen av föräldraförsäkringen.

Statistiska underlag för utredningsarbetet har inhämtats främst från riksförsäkringsverkets försäkringsstatistik och statistiska centralbyråns befolknings- och förvärvsarbetsstatistik. En del mindre undersökningar vid försäkringskassorna har utförts i syfte att utgöra underlag för ställningsta- ganden och kostnadsberäkningar. Riksförsäkringsverket har även gjort särskilda statistiska bearbetningar för utredningens räkning.

Samråd har skett med de i direktiven nämnda jämställdhetskommittén (J u 1976:08) och sjukpenningkommittén (5 197804). Kontakter har även tagits med dåvarande studiestödsutredningen (U 1975216). Vidare har utredningen

haft underhandskontakter med bl a anhörigvårdskommittén (S 1979:11), utredningen om arbetsgivarinträdets administration (B 1980108) samt familjeekonomiska kommittén (S 1979:06).

Utredningen har under arbetets gång tagit del av socialförsäkringsutskot- tets behandling av frågor rörande föräldraförsäkringen under senare år. Till utredningen har också inkommit ett flertal skrivelser och förslag från myndigheter, enskilda och olika sammanslutningar. Från socialdepartemen- tet och riksförsäkringsverket har till utredningen överlämnats ett antal skrivelser som rör frågor inom utredningsområdet.

Under utredningsarbetet har ett flertal remissyttranden avlämnats. Till socialdepartementet har remissyttranden avgivits beträffande sjukpenning- kommitténs betänkande Sjukersättningsfrågor (SOU 1981:22), ALLFA- kommitténs betänkande Socialförsäkringens datorer — Decentralisering av verksamheten (SOU 1981:24) och anhörigvårdskommitténs delbetänkande Vårdbidrag för handikappade barn under 16 år (Ds S 1981 : 15). Vidare har till budgetdepartementet avlämnats yttrande över rapport från utredningen om arbetsgivarinträdets administration Förenklad administration av arbetsgi- varinträde (Ds B 1981211). Utredningen har även lämnat yttrande till arbetsmarknadsdepartementet över betänkandet Ny arbetstidslag (SOU 1981:5) som avlämnats av utredningen av vissa arbetstidsfrågor.

1. Gällande bestämmelser

I detta kapitel redovisas gällande lagregler m m på områden som berörs av utredningens överväganden och förslag. Det gäller havandeskapspenningen och föräldrapenningförmånerna inom den allmänna försäkringen, rätten till ledighet enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m m samt bestämmelserna om vårdbidrag till förälder med handikappat barn.

Bestämmelserna om havandeskapspenning och föräldrapenning finns i 3 respektive 4 kap lagen (1962:381) om allmän försäkring (omtryckt 1982:120) AFL. Reglerna om havandeskapspenning tillkom den 1 januari 1980 (prop 1978/79:168, SfU 1978/79124, rskr 386, SFS 1979:644). Föräldraförsäkringen, som infördes år 1974 och ersatte den tidigare moderskapsförsäkringen, omfattar nu tre former av föräldrapenning nämligen föräldrapenning i samband med barns födelse, särskild föräldrapenning och föräldrapenning för tillfällig vård av barn. Senaste ändringen av föräldraförsäkringen, där bl a ersättningstiden för den särskilda föräldrapenningen förlängdes, trädde i kraft den 1 juli 1980 (prop 1979/80:76, SfU 1979/80:11, rskr 171, SFS 1980:125).

Försäkringsförmånerna år skattepliktiga och ATP-grundande. Den tidigare lagen om rätt till föräldraledighet ersattes den 1 januari 1979 av lag (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m m (prop 1977/78:104, AU 1977/78z31, rskr 255, SFS 1978:410, omtryckt 1979z645).

Bestämmelserna om vårdbidrag finns i 9 kap lagen (1962:381) om allmän försäkring.

1 . 1 Havandeskapspenning

Havandeskapspenning kan utges till en blivande moder om havandeskapet har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete med minst hälften och hon inte kan omplaceras till mindre ansträngande arbete. Havandeskapspenningen kan uppbäras tidigast från och med den 60:e och längst t o m den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för förlossning- en, dvs under högst 50 dagar.

Havandeskapspenningen är endast avsedd att utges till kvinnor som arbetar i fysiskt krävande arbeten. En förutsättning för rätt till havande— skapspenning är att omplacering till lättare arbete inte kunnat ske och att ledigheten från arbetet varit nödvändig för att skydda kvinnans hälsa under

graviditeten. Anmälan om omplacering skall göras minst en månad i förväg.

Havandeskapspenningen utges med belopp som motsvarar kvinnans sjukpenning. Den kan tas ut som hel eller halv ersättning. Kvinna som önskar erhålla havandeskapspenning måste göra ansökan om detta till försäkrings- kassan och bifoga läkarintyg som anger hennes möjligheter att utföra sina arbetsuppgifter. Försäkringskassan kräver i regel att kvinnans uppgifter om att omplacering inte varit möjlig styrks genom ett utlåtande från hennes arbetsgivare. Havandeskapspenningen kan i regel inte utges före ansök- ningsdagen. Om särskilda skäl finns kan dock havandeskapspenning utges även för tid innan ansökan gjorts.

1.2. Föräldrapenning i samband med barns födelse

Föräldrapenning i samband med barns födelse utges under 180 dagar sammanlagt för föräldrarna. Ersättningsbeloppet motsvarar i regel förälders sjukpenning, dock lägst garantinivån som för närvarande är 37 kr om dagen. Om föräldrarna har barn gemensamt i sin vård utgår föräldrapenning över garantinivån till fadern endast om modern är eller borde ha varit försäkrad för en sjukpenning över den nivån. Undantag härifrån får dock göras om modern till följd av sjukdom eller andra särskilda skäl inte har möjlighet att själv vårda barnet.

För rätt till föräldrapenning krävs att föräldern varit eller rätteligen borde ha varit inskriven hos allmän försäkringskassa under minst 180 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för denna. Villkoret om inskrivning hos försäkringskassan anses uppfyllt om orsaken till att inskrivning inte kunnat ske är att föräldern inte fyllt 16 år.

Föräldrapenning utges inte för tid då förälder förvärvsarbetar. En förutsättning för att få föräldrapenning är att föräldern vårdar barnet. Modern har dock rätt att få föräldrapenning t o m 29:e dagen efter förlossningen, även om hon inte har barnet i sin vård. För modern gäller också att hon kan börja uppbära föräldrapenning innan barnet är fött, dock tidigast 60 dagar före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

Föräldrapenningen kan tas ut som hel eller halv ersättning till dess barnet är 270 dagar gammalt, såvida inte föräldrarna viss tid har varit förhindrade att vårda barnet på grund av sjukdom hos barnet eller föräldrarna. I så fall förlängs tiden i motsvarande mån. Vid avräkning av dagar räknas två dagar med halv föräldrapenning som en dag.

Fosterföräldrar har samma rätt till föräldrapenning som biologiska föräldrar från den dag de får fosterbarnet i sin vård. Föräldrapenningen får därmed i regel utges längst till 270:e dagen efter den då barnet fötts.

Adoptivföräldrar har rätt till 180 dagars föräldrapenning om adoptivbar- net är under tio år när föräldrarna får det i sin vård. Föräldrapenningen kan inte utges före den dag de får barnet i sin vård. Fosterföräldrar som tar emot barn i avsikt att adoptera det har samma ersättningsrätt som adoptivföräld- rar.

Enligt övergångsbestämmelseri samband med införandet av den särskilda föräldrapenningen år 1978 får ersättningstid för föräldrapenning i samband

med barns födelse eller adoption som kvarstod vid utgången av år 1977, dock högst 30 dagar, utgå i form av särskild förälrapenning.

1.3. Särskild föräldrapenning

Särskild föräldrapenning utges för varje barn som är fött år 1980 eller senare under högst 180 dagar sammanlagt för föräldrarna och kan disponeras till dess barnet fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret. Under 90 av dessa dagar utges föräldrapenningen i princip med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning, dock lägst garantinivån. För övriga 90 dagar är ersättningen alltid lika stor som garantinivån, f n 37 kronor per dag.

Om barnet står under föräldrarnas gemensamma rättsliga vårdnad har var och en av föräldrarna rätt till 90 dagars föräldrapenning varav 45 dagar med belopp motsvarande sjukpenningen och 45 dagar enligt garantinivån. Detta gäller oavsett om föräldrarna är gifta, samboende eller lever åtskilda. Förälder som ensam har den rättsliga vårdnaden om barnet har rätt att själv uppbära den särskilda föräldrapenningen under 180 dagar varav 90 dagar med sjukpenningbelopp. Adoptivföräldrar är jämställda med biologiska föräldrar.

En förälder kan alltid avstå från sin rätt till särskild föräldrapenning till förmån för annan förälder. Härvid avses med annan förälder biologisk förälder samt adoptivförälder, fosterförälder, make som sammanbor med förälder, person som sammanbor med förälder om de varit gifta med varandra eller om de gemensamt har eller har haft barn. Avstående från rätt till föräldrapenning skall alltid ske genom skriftlig anmälan hos försäkrings- kassan.

En förutsättning för rätt till särskild föräldrapenning år att föräldern tar faktisk vård om barnet under den tid ersättningen avser. Särskild föräldra- penning kan därför inte utges under tid då föräldern förvärvsarbetar. För rätt till särskild föräldrapenning fordras vidare att föräldern har varit inskriven hos allmän försäkringskassa under 180 dagari följd närmast före den dag från vilken särskild föräldrapenning skall tas ut. Föräldrarna skall i förväg anmäla sitt uttag av särskild föräldrapenning. Om särskilda skäl finns kan särskild föräldrapenning utgå även för tid innan sådan anmälan gjorts.

Föräldrar har även rätt att uppbära särskild föräldrapenning i samband med föräldrautbildning eller besök i förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg, i vilken barnet deltar. Särskild föräldrapenning som tas ut i samband med föräldrautbildning kan utges före barnets födelse. Någon anmälan till försäkringskassan behövs inte i förväg i samband med föräldrautbildning eller besök i samhällets barnomsorg.

Den särskilda föräldrapenningen kan betalas ut i form av hel. halv eller fjärdedels föräldrapenning. Två dagar med halv föräldrapenning eller fyra dagar med fjärdedels föräldrapenning räknas som en dag. Den försäkrade kan välja att ta ut ersättningen omväxlande som hel, halv eller fjärdedels föräldrapenning. Detta innebär att de 180 dagarna med hel föräldrapenning kan utsträckas till 360 respektive 720 dagar om den särskilda föräldrapen- ningen i sin helhet tas ut som halv respektive fjärdedels föräldrapenning.

Oavsett om förälderns sjukpenning överstiger garantinivån eller inte finns det möjlighet att vid helt avstående från förvärvsarbete ta ut hel, halv eller fjärdedels särskild föräldrapenning. Den förälder som förvärvsarbetar högst hälften respektive tre fjärdedelar av normal arbetstid har rätt till halv respektive fjärdedels särskild föräldrapenning. Rätten till halv särskild föräldrapenning är oberoende av om föräldern trappar ned sin arbetstid eller om han eller hon fortsätter ett tidigare halvtidsarbete. Motsvarande regel äger tillämpning på fjärdedels särskild föräldrapenning, med den skillnaden att förälder i detta fall har rätt att arbeta högst tre fjärdedelar av normal arbetstid.

Beträffande de 90 ersättningsdagar för vilka föräldrapenningen utges med garantibeloppet gäller särskilda regler. För dessa dagar har de föräldrar som arbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid möjlighet att efter eget önskemål välja hel, halv eller fjärdedels ersättning.

I de fall föräldrarna är gemensamma vårdnadshavare och den ena föräldern har en sjukpenning som understiger garantinivån kan den andre föräldern inte få ut hel särskild föräldrapenning med högre belopp än garantinivån. Denna regel överensstämmer — frånsett att det inte görs någon skillnad mellan fadern och modern — med bestämmelserna om föräldrapen— ning vid barns födelse. En förälder har dock, oavsett den andre förälderns sjukpenning, alltid rätt till halv eller fjärdedels särskild föräldrapenning med belopp beräknat efter den egna sjukpenningen.

För den särskilda föräldrapenningen gäller flera övergångsbestämmelser nämligen följande.

Föräldrapenning utges för barn födda under åren 1971-1974 under sammanlagt fem dagar och för barn födda 1975-1977 under sammanlagt tio dagar. Ersättningsdagarna är—till skillnad från övrig ersättningstid med särskild föräldrapenning— inte uppdelad mellan föräldrarna utan tillkommer dem gemensamt. För tvillingar och trillingar fördelas dagarna lika mellan barnen.

Föräldrar, som vid utgången av år 1977 inte tagit ut 210 dagars ersättning i samband med barns födelse (inom 270-dagarsramen), gavs möjlighet att föra över ersättningsdagar — dock högst 30 — till den särskilda föräldrapenningen. Genom denna konstruktion gick inte dessa föräldrar miste om någon ersättningstid när tiden för föräldrapenning i samband med barns födelse förkortades från 210 till 180 dagar.

För barn som är födda under åren 1978-1979 utges den särskilda föräldrapenningen under 90 dagar. Vid flerbörd fördelas föräldrapenning- dagarna lika mellan barnen. Har föräldrarna gemensamt barn i sin värd har var och en av dem rätt till 45 dagars föräldrapenning. Förälder kan dock överlåta ersättningsdagar till annan förälder.

Genom att ersättningstiden för föräldrapenning i samband med barns födelse förkortades från 210 till 180 dagar i samband med att den särskilda föräldrapenningen infördes fick adoptivföräldrar, som får adoptivbarn som är fött före den 1 januari 1978 och som inte har fyllt åtta år, en fristående rätt till särskild föräldrapenning för ytterligare 30 dagar. Dessa föräldrar skulle eljest fått försämrade förmåner i samband med tillkomsten av den särskilda föräldrapenningen. Samma gäller fosterföräldrar som tar emot barn i avsikt att adoptera det.

1.4. Föräldrapenning för tillfällig vård av barn

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn utges till förälder som behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos barnet, sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare eller besök i samhällets förebyggande barnhälsovård. Sådan föräldrapenning utges om barnet inte har fyllt tolv år. Föräldrarna har rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn under högst 60 dagar per barn och år.

Rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn tillkommer dessutom fadern under högst tio dagar i samband med barns födelse. Förutsättningen härför är att han avstår från förvärvsarbete för att biträda i hemmet eller för att vårda barn.

Föräldrapenningen för tillfällig vård av barn kan tas ut som hel eller halv föräldrapenning. Vid avräkning av dagar anses två dagar med halv föräldrapenning som en dag.

Föräldrapenningen utges med ett belopp som motsvarar förälderns sjukpenning. Föräldrarna skall i förväg anmäla sitt uttag av föräldrapenning- en. Om särskilda skäl finns kan föräldrapenning utges även för tid innan sådan anmälan gjorts. Förälder som önskar erhålla föräldrapenning i samband med sjukdom eller smitta hos barn eller dess ordinarie vårdare måste styrka sjukdomen eller smittan genom intyg av läkare från och med den åttonde dagen av sjuk- eller smittperioden. Som periodens första dag räknas anmälningsdagen för det barn anmälan avser. Kravet på läkarintyg kan efterges under förutsättning att föräldern gjort vad som skäligen kan begäras för att erhålla läkarintyg.

Enligt övergångsbestämmelse har förälder till barn, som är fött före den 1 januari 1978, rätt till föräldrapenning för besök i förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar. Föräldrapenning för detta ändamål kan utges till respektive förälder under högst en hel eller två halva dagar varje är.

1.5. Föräldraledighetslagen

Enligt lagen (1978:410; omtryckt 1979:645, senast ändrad 1982:91) om rätt till ledighet för vård av barn (föräldraledighetslagen) har arbetstagare som förälder rätt till ledighet från anställningen för vård av barn m m. Foster- och adoptivföräldrar jämställs med biologiska föräldrar. Också den med vilken förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn omfattas av lagen om parterna stadigvarande sammanbor.

Enligt den grundläggande bestämmelsen har en arbetstagare rätt att vara helt ledig från anställning för vård av barn som inte fyllt ett och ett halvt år samt att förkorta arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid till dess barnet är åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret. Den nu beskrivna rätten till ledighet är helt frikopplad från föräldraförsäkringens ersättningsregler. Härutöver har arbetstagare rätt till ledighet för tid då arbetstagaren uppbär hel, halv eller fjärdedels föräldra- penning. Ledigheten avser då hel, halv respektive fjärdedels ledighet. Av särskilt intresse härvidlag är rätten till hel respektive halv ledighet som följer

med rätten till hel respektive halv särskild föräldrapenning och som avser tiden till dess barnet fyllt åtta år eller avslutat det första skolåret. Den ledigheten kan, som tidigare sagts, sparas och tas ut även efter det att barnet har fyllt ett och ett halvt år. Av intresse är vidare rätten till ledighet i samband med att arbetstagaren uppbär föräldrapenning för tillfällig vård av barn. Sådan föräldrapenning utgår under högst 60 dagar per år för barn som inte fyllt tolv år. Rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn och därmed även ledighet tillkommer vidare fader under högst tio dagar i samband med barns födelse.

Huvudregeln är att rätten till ledighet tillkommer arbetstagare som har varit anställd hos arbetsgivaren antingen de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren. För vissa fall görs emellertid undantag från denna kvalifikationsregel. Till en början gäller den inte i de fall då föräldrapenning för tillfällig vård av barn utgår. Den gäller inte heller när särskild föräldrapenning utgår i samband med föräldrautbild- ning eller besök i förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar. Slutligen har en kvinnlig arbetstagare alltid rätt till ledighet i samband med barns födelse under minst sex veckor före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och sex veckor efter nedkomsten.

Reglerna om ledighetens förläggning är uppbyggda på följande sätt. En huvudregel är att ledighet enligt lagen får delas upp på högst två perioder för varje kalenderår. Ledigheten för tillfällig vård av barn samt i samband med föräldrautbildning och besök i förskola berörs dock inte av bestämmelsen. Ytterligare en huvudregel är att en arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet skall anmäla detta till arbetsgivaren minst två månader före ledighetens början. I samband med anmälan måste arbetstagaren uppge hur lång tid ledigheten är avsedd att pågå. Detta innebär bl a att arbetstagaren inte har rätt att vara ledig tills vidare. Avser ledigheten tillfällig vård av barn, föräldrautbildning eller besök i förskola är anmälningstiden en vecka. Någon anmälningstid gäller dock inte om ledigheten föranleds av sjukdom eller smitta.

Ledigheten skall förläggas till den dag som arbetstagaren begär. Vid förkortning av arbetstiden skall emellertid ledigheten spridas över arbets- veckans samtliga dagar om inte särskilda skäl föranleder annat. Arbetsgi- varen skall samråda med arbetstagaren om ledighetens förläggning om inte förhandling ägt rum med arbetstagarens fackliga organisation. Kan överens- kommelse inte nås bestämmer arbetsgivaren i dessa frågor. Mot arbetstaga- rens vilja får emellertid ledighet inte förläggas till annan tid än arbetsdagens början eller slut.

Bestämmelsen om ledighetens förläggning vid en förkortning av arbetsti- den utesluter inte överenskommelser mellan arbetsgivaren och arbetstaga- ren om att arbetstidsförkortningen skall förläggas till viss eller vissa dagar, om det ligger i arbetstagarens intresse.

Till bilden hör även en särskild bestämmelse om omplacering. Enligt den bestämmelsen får en arbetstagare som begår eller tar i anspråk sin rätt till ledighet inte av dessa skäl tvingas att godta en annan omplacering än den som kan ske inom ramen för anställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten. Detta innebär att en arbetstagare som förkortar sin arbetstid, med undantag för en minskning i omfattningen, skall beredas oförändrade

arbetsuppgifter. Endast om detta visar sig vara omöjligt får arbetsgivaren omplacera arbetstagaren.

En arbetstagare som avbryter föräldraledigheten har rätt att åter börja arbeta i samma omfattning som före ledigheten. Vill arbetstagaren göra detta skall arbetsgivaren underrättas snarast möjligt. Har ledigheten varit avsedd att pågå en månad eller mer behöver arbetsgivaren inte låta arbetstagaren återgå i tjänst tidigare än en månad efter underrättelsen.

Föräldraledighetslagen innehåller vidare bestämmelser om anställnings- skydd, skadestånd och rättegång. Skadeståndsbestämmelserna avser brott mot lagen från arbetsgivarens sida.

Lagens centrala bestämmelser om rätt till ledighet och ledighetens längd är tvingande till förmån för arbetstagarna. Vissa bestämmelser har gjorts dispositiva på sedvanligt sätt, nämligen genom kollektivavtal som träffas på central nivå. Dessa är reglerna om underrättelse före ledighet samt anmälan om återgång i arbete och den tid efter vilken arbetstagaren har rätt att återgå sedan anmälan gjorts. Vidare är reglerna om ledighetens förläggning till viss dag eller under dagen samt reglerna om arbetstagarnas skydd mot försämring av anställningsförhållanden och anställningsvillkor ävensom bestämmelsen som gäller omplacering dispositiva på motsvarande sätt, men här har dispositiviteten begränsats till att avse bestämmelsernas närmare tillämp- ning. Ett kollektivavtal i dessa senare fall får inte leda till att arbetstagarnas förmåner allmänt sett sänks under den nivå som lagen garanterar eller till att lagens syften urholkas.

Lagen innehåller slutligen en bestämmelse som berättigar arbetstagare som på grund av havandeskap inte kan utföra visst arbete att bli omplacerad till annat arbete utan lönesänkning. Är omplacering inte möjlig har kvinnan rätt till havandeskapspenning och därmed sammanhängande ledighet.

1.6. Vårdbidrag till förälder med handikappat barn

Försäkrad förälder äger rätt till vårdbidrag för vård av barn som inte fyllt 16 år om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp under minst sex månader är i behov av särskild tillsyn och vård.

Vid bedömningen av rätt till vårdbidrag skall även beaktas sådana merutgifter som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller handi- kapp.

Vårdbidrag utgår allt efter tillsyns— och vårdbehovets omfattning och merutgifternas storlek med belopp motsvarande hel eller halv förtidspension till ensamstående jämte pensionstillskott som svarar mot pensionen. Detta innebär för helt vårdbidrag 185 procent av basbeloppet, dvs 32 930 kronor (januari 1982). För halvt vårdbidrag är motsvarande siffror 92,5 procent och 16 465 kronor. Vårdbidraget beskattas som inkomst av tjänst och är pensionsgrundande.

Vårdbidrag kan begränsas till viss tid. Behovet av bidrag skall omprövas vart tredje år, såvida det inte finns skäl för omprövning med kortare mellanrum.

För den som vårdas i anstalt som tillhör eller till vars drift utgår bidrag från

staten, kommun eller landstingskommun, kan vårdbidrag inte ges (5 5). Detsamma gäller om han vårdas utanför anstalten genom dess försorg. Vistas någon utanför anstalten utan att vårdas genom dess försorg kan vårdbidrag ges för sådan tid om den uppgår till minst tio dagar per kvartal. Ersättning för del av kalendermånad ges med dagbelopp som motsvarar en trettiondedel av månadsbeloppet.

Med förälder enligt 9 kap 4 5 första stycket likställs adoptivförälder (4 kap 8 & föräldrabalken) och den med vilken föräldern är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de sammanbor stadigvarande (20 kap 2 & AFL), men inte fosterförälder.

2. Befolknings-, förvärvsarbets— och försäkringsstatistik

2.1. Inledning

I detta kapitel redovisas hur föräldrar använt rätten till föräldraledighet och olika försäkringsförmåner under de senaste åren. Först redovisas vissa basdata om småbarnsfamiljerna, främst familje- och arbetsmarknadsförhål- landen samt tillgången till barnomsorg. Uppgifterna är hämtade från olika publikationer inom Sveriges officiella statistik och från olika utredningar. Därefter redovisas försäkringsstatistik som dels kontinuerligt tas fram av riksförsäkringsverket, dels tagits fram och bearbetats särskilt för utredning- en.

2.2. Befolknings- och familjestatistik

Antalet födda har sedan år 1976 understigit 100 000 per år. Det allmänna födelsetalet var under år 1978 det lägsta någonsin, nämligen 11,27 barn per 1 000 invånare. En viss ökning har dock skett under åren 1979 och 1980. För år 1981 tangerar födelsetalet enligt preliminära siffror åter 1978 års födelsetal.

Tabell 2.1 Antal levande födda barn i Sverige åren 1971 — 1981

År Antal levande År Antal levande födda barn födda barn 1971 114 484 1976 98 345 1972 112 273 1977 96 057 1973 109 663 1978 93 248 1974 109 874 1979 96 255 1975 103 632 1980 97 064 1981 94 000 (prel)

Källa: SCB (Befolkningsförändringar, del 3)

Antalet adoptioner av barn under 18 år är för närvarande omkring 2 000 per år.

Vid årsskiftet 1980/81 fanns det drygt 1,1 miljoner familjer i Sverige med hemmavarande barn under 18 år. Fördelningen efter antal barn och yngsta barnets ålder i dessa familjer redovisas i tabell 2.2. Av tabellen framgår bl a att enbarnsfamiljer är vanligast.

Tabell 2.2 Barnfamiljerna år 1980 fördelade efter antal barn och yngsta barnets ålder

Antal barn Antal familjer Summa i familjen familjer Yngsta barnets ålder med barn 0—2 år 3—6 år 7—9 år 10—17 år under 18 år

1 109 033 79 895 50 165 267 052 506 145 2 108 442 130 135 91 221 144 993 474 791 3 39 068 42 676 29 171 20 487 131 402 4- 10 776 9 369 4 712 1 852 26 709

Summa 267 319 262 075 175 269 434 384 1 139 047

Källa: SCB (Folkmängd 31 december 1980)

Av befolkningsstatistiken framgår att antalet ensamstående (dvs ogifta kvinnor, frånskilda kvinnor, änkor, gifta ej samboende kvinnor, ensamstå- ende män) föräldrar med barn under 18 år har ökat och uppgår för år 1980 till drygt 320 000. Antalet ensamstående män har ökat till ca 32 000. Motsva- rande siffror för år 1976 var 270 000 ensamstående föräldrar varav ca 24 000 män.

I tabell 2.3 visas antal ensamstående föräldrar med fördelning efter civilstånd år 1980. Den största gruppen ensamstående föräldrar är ogifta kvinnor. Om föräldrarna sammanbor under äktenskapsliknande förhållan- den kan detta inte utläsas i tabellen. Antal ensamstående föräldrar med barn under tio år har ökat från 179 000 år 1976 till ca 212 000 år 1980. Detta beror bl a på att föräldrar i större utsträckning än tidigare sammanbor utan att gifta srg.

Tabell 2.3 Civilstånd för ensamstående föräldrar med hemmavarande barn under 18 år, avseende år 1980

Familjetyp Antal familjer Därav med barn under tio år %

Ogifta kvinnor 158 316 88,3 Frånskilda kvinnor 100 032 46,5 Änkor 15 341 25,7 Gifta ej samboende kvinnor 16 228 63,0 Ensamstående män 31 918 35,8

Summa 321 835 65,8

Källa: SCB (Folkmängd 31 december 1980)

Barnomsorgsundersökningen 1980 visar att 60 000 (åtta procent) av förskolebarnen hade ensamstående vårdnadshavare, medan 654000 (92 procent) hade gift/samboende vårdnadshavare. Vid jämförelse med befolk- ningsstatistiken kan konstateras att ca 20 procent av förskolebarnen hade samboende men ej gift vårdnadshavare som förvärvsarbetade eller studerade

minst 16 timmar per vecka. Med vårdnadshavare avses modern om barnet bor hos gifta/samboende eller i annat fall ensamstående moder eller fader. 142 000 (20 procent) av barnen hade heltidssysselsatt (35 timmar eller mer per vecka) vårdnadshavare.

2.3. Förvärvsarbetsstatistik

Mer än tre fjärdedelar (79 procent) av kvinnor med barn under sju år var förvärvsarbetande år 1981. Med förvärvsarbete avses arbete om minst 16 timmar per vecka. I figur 2.4 redovisas det relativa arbetskraftstalets utveckling, dvs andelen av befolkningen mellan 16-74 år, som har eller söker förvärvsarbete, för män respektive kvinnor under åren 1975-1981. Uppgif- terna är hämtade från statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU).

Andelen män i arbetskraften i åldersgruppen 20-34 år har varit oförändrat omkring 91 procent under åren 1975-1981. Andelen kvinnor i samma åldersgrupp har ökat från 72 till 83 procent under samma tid. En påtaglig ökning av andelen förvärvsarbetande småbarnsmödrar kan utläsas. Andelen förvärvsarbetande kvinnor med barn under tre år har ökat från 57 till 79 procent under åren 1975-1981. För samma tid har andelen förvärvsarbetande

Relativt arbets- kraftstal

100

90

80

o... unnuu-N'" -.-g-cunni- .,. , _J_e_'-'_ , '..

1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 År

----- män 20—236! åå'4 å Figur 2.4 Personer i ar- un-o-u- Vlnnor _ l'

_.._..— Kvinnor med barn under 3 år betskraften åren 1975 _ ___ Kvinnor med barn 3—6 år 1981 '""an Kvinnor med barn 7—10 år Källa: SCB (AKU 1975— —_ Kvinnor med barn 11—16 år 1981), egen bearbetning.

kvinnor med barn i åldersgruppen tre till sex år ökat från 64 till 80 procent. Även andelen förvärvsarbetande mödrar med barn i skolåldern har ökat om än inte i lika stor utsträckning. Fördelning på heltids-, deltids- och inte förvärvsarbetande kvinnor bland de som har barn i förskoleåldern under åren 1976-1981 framgår av tabell 2.5 .

Tabell 2.5 Kvinnor med barn under sju år efter sysselsättningsstatus åren 1976 — 1981

År Ej förvärvs- Arbetslösa Arbetar vanligen Summa arbetande Deltid Deltid Heltid 1—19 tim 20—34 tim

Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %

1976 216 000 37,2 9 600 1,7 57 700 9,9 139 300 24,0 158 000 27,2 580 600 100 1977 195 000 33,8 10 500 1,8 59 100 10,3 152 800 26,5 159 100 27,6 576 500 100 1978 175 300 31,3 12 300 2,2 54 600 9,7 169 900 30,3 148 300 26,5 560 400 100 1979 152 800 28,3 10 400 1,9 50 800 9,4 184 400 34,1 142 000 26,3 540 400 100 1980 130 800 24,6 10 400 2,0 48 800 9,2 196 100 36,9 144 900 27,3 431 000 100 1981 109 400 21,0 12 800 2,5 46 300 8,9 197 400 37,9 154 400 29,7 520 300 100

Källa: SCB (AKU)

Andelen kvinnor med barn under sju år som inte förvärvsarbetar har minskat från 50 procent år 1970 till 21 procent år 1981. År 1981 var 79 procent av kvinnor med barn i förskoleåldern förvärvsarbetande. Andelen heltidsar- betande kvinnor har ökat något under de senaste fem åren. Andelen deltidsarbetande (20-34 tim) har ökat från 24 procent till 38 procent. Andelen kvinnor med kortare deltid (1-19 tim) är i stort sett oförändrad.

Tabell 2.6 Vanligen förvärvsarbetande fäder med barn under sju år fördelade efter sysselsättningsstatus åren 1976 — 1981

År Arbetslösa Arbetar vanligen Summa

Deltid Deltid Heltid Förvärvsarbetande 1—19 tim 20—34 tim och arbetslösa

Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %

1976 3 600 0,7 1 100 0,2 6 700 1,3 514 500 97,8 525 900 100 1977 4 700 0,9 1 400 0,3 7 400 1,4 502 300 97,4 515 800 100 1978 6 800 1,3 1 800 0,4 9 800 1,9 488 600 96,4 507 000 100 1979 5 100 1,0 1 500 0,3 11 300 2,3 472 400 96,4 490 300 100 1980 4 700 1,0 2 700 0,6 13 700 2,8 468 700 95,7 489 800 100 1981 7 100 1,5 2 700 0,6 14 200 3,0 455 200 95,0 479 200 100

Källa: SCB (AKU)

Av tabell 2.6 framgår utvecklingen av fädernas sysselsättningsstatus. Där framgår att även fäder med barn i förskoleåldern börjat arbeta deltid i större utsträckning än tidigare. Av antalet fäder som vanligen förvärvsarbetar arbetade tre procent deltid (20-34 tim) år 1981 mot 1,3 procent år 1976.

2.4. Barnomsorgen

Det ökande antalet förvärvsarbetande föräldrar med barn under sju år innebär ökade krav på den kommunala barnomsorgen. Barnomsorgsunder- sökningen 1980 visar att 211 000 (30 procent) av 0-6-åringarna hade plats inom den kommunala barnomsorgen under februari eller mars 1980. 120 000 (17 procent) hade plats i daghem, 89 000 (13 procent) i familjedaghem samt 2000 i annan form av kommunal barnomsorg (bla tre-familjesystem, föräldrakooperativa daghem med kommunalt stöd m m). I tabell 2.7 redovisas antal barn med placering i kommunal barnomsorg under olika ar.

Tabell 2.7 Antal barn under sju år med plats i daghem eller familjedaghem under åren 1975, 1977 och 1980

År Daghem Andel av Familje— Andel av

alla barn daghem alla barn 1975 76 100 10 % 50 800 7 % 1977 102 200 14 % 64 800 9 % 1980 119 500 17 % 89 300 13 % Källa: SCB

Av undersökningen framgår vidare att man efterfrågade kommunal barnomsorg för 348 000 (49 procent) av förskolebarnen. För 219 000 (31 procent) av dessa efterfrågade man i första hand daghemsplats. Jämför man dessa siffror med det antal barn som hade plats efterfrågades det ytterligare 137 000 platser, varav i första hand 99 000 i daghem, 33 000 i familjedaghem och 3 000 i annan form av kommunal barnomsorg.

För de 501 000 (70 procent) av 0-6—åringarna som inte hade plats inom den kommunala barnomsorgen ordnades barntillsynen på annat sätt. 338 000 (47 procent av samtliga barn) hade vårdnadshavare hemma. I det antalet inräknas barn med vårdnadshavare som var hemma hela dagen eller som turades om med tillsynen och förvärvsarbetade/studerade på olika tider. Av dessa 338 000 barn hade ca 28 000 (fyra procent av samtliga 0-6-åringar) vårdnadshavare som samtidigt var kommunal dagbarnvårdare eller privat dagmamma.

Ca 97 000 (14 procent) av barnen hade privat, betald tillsyn. 44 000 (sex procent) hade annan tillsyn (framförallt av anhöriga) och 23 000 (tre procent) hade enbart plats i deltidsgrupp och ingen annan form av tillsyn.

2.5. Försäkringsstatistik

Den statistik som redovisas i detta avsnitt har tagits fram av riksförsäkrings- verket (Rfv). I vissa fall har verket tagit fram särskild statistik för utredningens räkning.

2.5.1. Havandeskapspenning

Havandeskapspenningen, som infördes fr o m år 1980, kan utges till blivande moder som helt eller delvis är förhindrad på grund av havandeskapet att utföra sitt förvärvsarbete. En förutsättning för rätt till ersättning är att omplacering till mindre ansträngande arbete inte kunnat ske.

Havandeskapspenning kan utges tidigast fr o m den 60:e och längst t o m den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för förlossningen, dvs under högst 50 dagar. Ersättningen betalas ut med belopp som motsvarar kvinnans sjukpenning och den kan tas ut som hel eller halv ersättning.

Antalet kvinnor som under år 1980 erhöll havandeskapspenning var 9 559. Antalet ersatta dagar uppgick till ca 340 000. Tabell 2.8 nedan visar antal försäkrade och antal ersatta dagar med fördelning efter den sjukpenning— grundande inkomsten.

Tabell 2.8 Antal försäkrade och antal ersatta dagar med havandeskapspenning år 1980 fördelade efter Sjukpenninggrundande inkomst

Sjukpenninggrundande Antal Antal inkomst, kr försäkrade ersatta dagar — 20 000 142 7 558 20 100— 40 300 2 322 84 124 40 400— 60 600 4 620 163 077 60 700— 80 900 2 317 78 991 81 000—101 100 126 4 184 101 200—104 000 5 107 104 100— 27 895 Summa 9 559 338 936 Källa: Rfv

Försäkrade med Sjukpenninggrundande inkomst mellan 40 400 kronor och, 60 600 kronor utgör den största gruppen. Ett genomsnittligt dagantal per försäkrad som uppbar havandeskapspenning under är 1980 var 35 dagar.

Andelen dagar för vilka halv havandeskapspenning betalades ut var ca åtta procent av totala antalet dagar.

Försäkringskostnaderna för havandeskapspenningen uppgick under år 1980 till omkring 39 miljoner kronor. Förmånen har således blivit mer kostnadskrävande än vad som beräknades i propositionen 197879: 168, som föregick införandet av havandeskapspenningen. Man beräknade då en kostnad för år 1980 om ca 20 miljoner kronor.

I kapitel 3 redovisas ytterligare erfarenheter beträffande havandeskaps- penningen, bl a material från en av riksförsäkringsverket utförd granskning av ca 700 havandeskapspenningärenden.

2.5.2. Föräldrapenning i samband med barns födelse

Föräldrapenning i samband med barns födelse utges för närvarande under 180 dagar sammanlagt för föräldrarna. Föräldrarna har möjlighet att själva avgöra vem av dem som skall vårda barnet och således uppbära ersättningen.

För tid före förlossningen, som längst 60 dagar, kan dock enbart modern ta ut föräldrapenningen.

För föräldrapenningen gäller en garantinivå, för närvarande 37 kronor, som innebär att hel ersättning alltid utges med minst detta belopp per dag. Förälder, som är eller borde ha varit försäkrad för en sjukpenning som överstiger garantinivån under minst 270 dagar före barnets födelse, har rätt till föräldrapenning med belopp som motsvarar sjukpenningen. För fader gäller dock att, för att han skall kunna få föräldrapenning med belopp över garantinivån, måste i regel också modern vara sjukpenningförsäkrad över den nivån. En närmare beskrivning av reglernas utformning finns i avsnitt 1.2.

I detta avsnitt redovisas hur föräldrarna använt föräldrapenningen i samband med barns födelse. Här redovisas också fädernas uttag av föräldrapenningen och de förändringar av uttaget som skett under åren 1974—1980.

I tabellen nedan redovisas en jämförelse mellan uttag av föräldrapenning före födelsen under första halvåret 1980 och första halvåret 1981. I fallen, som avslutades under första halvåret 1980, tog fler kvinnor ut föräldrapen- ning före födelsen och dessutom under en längre period än i de fall som avslutades ett år senare. Havandeskapspenningen kan ha bidragit till detta. I fallen, som avslutades under första halvåret 1980, tog ca 26 procent av kvinnorna ut minst 30 dagar med föräldrapenning före födelsen. Andelen minskade till 21 procent ett år senare.

Tabell 2.9 Föräldrapenningfall avslutade under l:a halvåret 1980 och l:a halvåret 1981 där modern uppburit föräldrapenning före födelsen fördelat efter antal dagar som uppburits före födelsen

l:a halv- Antal föräldrapenningdagar före födelsen Summa met 0 1—9 10—19 20—29 30—39 40—49 50—59 60—

1980 14 919 5 793 6 421 5 027 3 315 2 272 2 389 3 393 43 529 1981 16 158 6 804 6 811 4 689 2 607 1 841 2 030 2 753 43 693 'Källa: Rfv

Under år 1980 avslutades sammanlagt ca 92 000 fall med föräldrapenning i samband med barns födelse. Maximal ersättningstid (180 dagar) har tagits ut i 97 procent av fallen.

Anledningen till att den totala ersättningstiden inte använts i samtliga fall beror bl a på att om föräldrarna inte vårdar barnet betalas föräldrapenning endast ut till modern under 29 dagar efter förlossningsdagen. Begränsningen blir även aktuell t ex i de fall barnet avlider i samband med förlossning- en.

Antalet fäder som använt föräldraförsäkringen med minst en ersättnings- dag i de 92 000 fallen uppgår till ca 7 500 under år 1980. I tabell 2.10 redovisas bl a andel fäder som använt föräldraförsäkringen samt medelantal utnyttjade dagar i de avslutade fallen under åren 1974-1980. För åren mellan de streckade linjerna i tabellen var den maximala ersättningstiden 210 dagar.

Tabell 2.10 Antal avslutade föräldrapenningfall och andel fall där fadern använt föräldraförsäkringen i samband med barns födelse samt medelantal uttagna dagar åren

1974 — 1980 År Halvår Avslutade fall" Samtliga Fall där fadern uppburit ersättning fall Antal Antal Andelb Medelantal uttagna % dagar av fadern 1974 2 a 47 742 715 2,5 26 1975 1 a 44 465 1 325 4,5 32 2 a 49 180 1 844 5,6 34 1976 1 a 43 264 1 957 6,4 39 2 a 48 810 3 022 8,7 41 1977 1 a 41 091 2 875 9,5 41 2 a 52 609 4 905 12,3 44 1978 1 a 41 491 3 350 10,45 38 2 a 45 825 3 771 10,7 41 1979 1 a 41 080 3 074 9,4 42 2 a 46 927 4 405 11,7 41 1980 1 a 43 598 3 518 9,8 42 2 a 48 060 4 011 10,2 42

" Med avslutat fall menas att samtliga 180 (210) dagar är uttagna och att den 180:e (210:e) dagen inföll under det angivna halvåret. Fallet kan undantagsvis avslutas före den 180:e (210:e) dagen och förs då till det halvår då den sista dagen togs ut. b Vid andelsberäkningen har borträknats fall där enbart modern uppburit föräldra- penningen och med ersättning enligt garantinivån. Detta med anledning av att fadern inte kan få föräldrapenning över garantinivån om modern inte förvärvsarbetar. [ Den procentuella nedgången torde bero på införandet av den särskilda föräldrapen- ningen. Om fadern tar ut föräldraledigheten först efter den 180:e dagen, då som särskild föräldrapenning, ingår han inte i denna redovisning. Källa: Rfv

År 1974 uppbar 2,5 procent av fäderna föräldrapenning under i princip barnets sex första levnadsmånader. Mellan åren 1975 och 1977 var ersättningstiden 210 dagar. Andelen fäder som då erhöll föräldrapenning under barnets sju första månader ökade från 4,5 procent år 1975 till 12,3 procent år 1977. Från år 1978 blev ersättningstiden åter 180 dagar och fädernas andel ligger sedan dess på ca 10 procent.

Fäderna har tagit ut upp till 29 dagar i något mer än hälften, 51,6 procent, av de fall där de använt försäkringen. I mer än en tredjedel av fallen, 36,7 procent, tog fadern ut mellan en och tre månaders ersättning. I 94 fall har enbart fadern tagit ut föräldrapenningen. Fördelningen av de dagar fäderna tagit ut föräldrapenning framgår av tabell 2.11.

Antalet ersatta föräldrapenningdagar uppgår till drygt 17 miljoner för år 1980.

Uttaget av halva ersättningsdagar är förhållandevis litet, ca 0,7 procent av totala antalet dagar. Föräldrapenning med garantibelopp har under år 1980 uppburits av ca 21 400 föräldrar.

Tabell 2.11 Antalet fäder fördelade efter antal dagar med föräldrapenning under år 1980 Antal dagar som Antal fäder % fadern uppburit föräldrapenning 1— 9 1 289 17,1 10— 19 1 243 16,5 20— 29 1 352 18,0 30— 59 1 923 25,5 60— 89 846 11,2 90—179 782 10,4 180 94 1,2 Summa 7 529 100,0 Källa: Rfv

I tabell 2.12 visas antal föräldrapenningfall som avslutades under år 1980 där både moder och fader uppburit föräldrapenning med fördelning efter moderns och faderns föräldrapenning per dag.

Tabell 2.12 Föräldrapenningfall avslutade under år 1980 där både moder och fader uppburit föräldrapenning med fördelning efter moderns och faderns föräldrapenning per dag Moderns föräld- Faderns föräldrapenning per dag, kr Summa rapenning per dag, kr 37" 38—99” 100—199 200—256 257 37" 99 18 303 88 26 534 38— 99b 11 59 1 249 329 94 1742 100—199 11 38 3 117 1 026 302 4 494 200—256 1 2 166 202 1 16 487 257 1 1 32 32 58 124 Summa 123 118 4 867 1 677 596 7 381

" Första halvåret: 32 kronor per dag b Första halvåret: 33—99 kronor per dag Källa: Rfv

I 435 fall har fadern — efter särskild dispensprövning — fått föräldrapenning med belopp motsvarande sjukpenningen trots att modern inte varit sjukpenningförsäkrad över garantinivån. Intervallet 100-199 kronor per dag — där de flesta ersättningsfall återfinns — motsvarar en årsinkomst av 40 400-80 900 kronor.

Den genomsnittliga föräldrapenningen i samband med barns födelse per dag var för kvinnor 113 kronor och för mån 182 kronor år 1980.

2.5.3. Särskild föräldrapenning

Den särskilda föräldrapenningen infördes fr o m är 1978. Ersättningstiden var tre månader varav två månader med belopp motsvarande förälderns aktuella sjukpenning, dock lägst garantinivån. Den återstående månaden utgavs föräldrapenning i samtliga fall med belopp motsvarande garantini- vån.

Från den 1 januari 1980 ändrades försäkringen så att de 30 dagarna med ersättning enligt garantinivån omvandlades till en månads ersättning med sjukpenningbelopp.

Den 1 juli 1980 förlängdes ersättningstiden med ytterligare 90 dagar och omfattar nu totalt 180 dagar för barn födda år 1980 eller senare. De nytillkomna 90 dagarna ersätts i samtliga fall med belopp motsvarande garantinivån.

Den särskilda föräldrapenningen får tas ut till dess barnet uppnått åtta års ålder eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.

Redovisning av gällande bestämmelser för särskild föräldrapenning finns i avsnitt 1.3.

I det följande redovisas hur föräldrarna använt den särskilda föräldrapen- ningen sedan den infördes år 1978.

I tabell 2.13 visas antalet försäkrade som under åren 1978-1980 uppburit särskild föräldrapenning.

Tabell 2.13 Försäkrade som uppburit särskild föräldrapenning under åren 1978 — 1980 År Samtliga Därav fäder

försäkrade

Antal %

1978 287 597 77 797 27,1 1979 252 600 79 684 31,5 1980 267 318 81 287 30,4 Källa: Rfv

Antalet anmälningar till försäkringskassorna avseende särskild föräldra- penning har varit ungefär lika stort för åren 1979-1981. Siffrorna för år 1978 ligger generellt högre beroende på att föräldrar till barn födda 1971-1974 respektive 1975-1977 i samband med införandet av den särskilda föräldra- penningen genom övergångsbestämmelser fick rätt till föräldrapenning med fem respektive tio dagar. Som framgår av figur 2.14 har anmälningsfrekvensen ökat avsevärt i samband med skolstarten i augusti varje år. Att möjliggöra uttag av föräldrapenning i samband med skolstart var också en avsikt med att den särskilda föräldrapenningen får tas ut till dess barnet fyller åtta år eller den senare tidpunkt då barnet avslutat första skolåret.

Antalet ersatta dagar med särskild föräldrapenning uppgick år 1980 till 9,6 miljoner. '

Antal an- målningar

60000 _— 1979

---— 1981 50000 'N

40 000

30000

20000 Figur 2.14 Antal anmäl- ningar avseende särskild föräldrapenning åren 1979 och 1981

jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Månad Källa: Rfv

10000

0

Av tabell 2.15 framgår antal försäkrade som tagit ut hel, halv eller fjärdedels ersättning. Halv ersättning har under år 1980 tagits ut i 5,2 procent av det totala antalet ersättningsdagar och fjärdedels ersättning i 1,4 procent av antalet dagar (såväl halv som fjärdedels ersättning har här räknats som en dag). Fler män än kvinnor har använt den halva föräldrapenningen. Även fjärdedels föräldrapenning har tagits ut av något fler män än kvinnor.

En orsak till detta kan vara att modern i de aktuella fallen är sjukpenningförsäkrad för högst garantinivån. Fadern får då i regel endast ersättning motsvarande garantinivån vid uttag av hel särskild föräldrapen- ning. Tar fadern i stället ut halv eller fjärdedels föräldrapenning får han ersättning med belopp motsvarande sjukpenningen. Förmodligen finns här ett antal fäder som väljer att ta ut halv i stället för hel ersättning trots att de varit helt föräldralediga.

Tabell 2.15 Antal försäkrade som år 1980 uppburit särskild föräldrapenning med hel, halv eller fjärdedels ersättning

Föräldra- Antal försäkrade Summa penning Män Kvinnor

Hel 62 407 179 253 241 660 Halv 23 889 14 690 38 579 Fjärdedels 2 329 2 315 4 644

Totalt 81 287 186 031 267 318 Källa: Rfv Anm.: Tabellen är ej adderbar vertikalt. En försäkrad kan under året uppbära såväl hel, halv som fjärdedels ersättning.

Det har i olika sammanhang framförts att föräldrarna tar ut föräldrapen- ning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning i en följd under barnets första levnadsår. Statistik som utredningen låtit ta fram visar

också att nära två tredjedelar av föräldrarna som har barn födda under november-december 1979, förutom föräldrapenningen i samband med barns födelse (180 dagar), tagit ut samtliga 90 ersättningsdagar med särskild föräldrapenning innan barnet var 18 månader gammalt. Motsvarande statistik för barn födda under januari-februari 1980 visar att över 70 procent av föräldrarna, förutom föräldrapenningen i samband med barns födelse (180 dagar), tagit ut alla 90 dagarna med sjukpenningbelopp inom den särskilda föräldrapenningen vid nämnda tidpunkt. Föräldrar till barn födda år 1980 har även rätt till 90 dagars ersättning med garantibeloppet. Omkring 40 procent av föräldrarna till barn födda i januari och februari 1980 hade tagit ut samtliga 90 dagar med garantibeloppet när barnet var 18 månader gammalt. En betydande del av de här redovisade fallen hade också pågående ersättningsfall vid mättillfället vilket tyder på att en ännu större del av föräldrarna kommer att ta ut ytterligare dagar i samband med att barnet är litet.

I de under år 1980 avslutade fallen med särskild föräldrapenning för barn under ett års ålder var det genomsnittligt uttagna dagantalet 55. För ca 93 procent av barnen togs dagarna ut i högst två perioder.

Tabell 2.16 Antal ersatta dagar i genomsnitt med särskild föräldrapenning under åren 1978—1980

År Antal ersatta dagar i genomsnitt per försäkrad som använt försäkringen Män Kvinnor

1978 8 23 1979 10 37 1980 13 46

Källa: Rfv

Andelen fäder av samtliga försäkrade som använt den särskilda föräldra— penningen visar — som tidigare redovisats — en ökning från ca 27 procent år 1978 till drygt 30 procent år 1980. Fäderna har i genomsnitt tagit ut färre dagar med föräldrapenning än mödrarna. Ett genomsnittligt antal dagar för fäderna är 13 dagar mot 46 för mödrarna år 1980.

Särskild föräldrapenning har tagits ut av ca 81 000 män är 1980. Dessa har tagit ut ca 11 procent av det totala antalet utbetalda ersättningsdagar. Det kan noteras att ett relativt stort antal dagar tagits ut för barn som vid årets utgång var högst sex månader gamla, dvs under den tid föräldrapenning i samband med barns födelse är den vanligaste ersättningsformen. Detta kan ha sin grund i att för ca 25 procent av barnen har mödrarna börjat uppbära föräldrapenning i samband med barns födelse mer än en månad före förlossningen. Detta kan göra att uttaget av särskild föräldrapenning påbörjas redan innan barnet är sex månader gammalt.

I tabell 2.17 har redovisats hur mödrar respektive fäder tog ut den särskilda föräldrapenningen för barn som vid årets utgång var 0-11 månader gamla. För barn som var mellan 0-6 månader gamla vid årets utgång tog modern ut i genomsnitt 22 dagar medan fadern tog ut ca åtta dagar. Den vanligaste

Tabell 2.17 Antal SFP-berättigade barn födda år 1980 efter antal dagar som föräldrar uppburit särskild föräldrapenning (SFP) i avslutade fall under året

Genomsnittligt Mödrar Fäder antal dagar för föräldrar som Barnets ålder vid årets Barnets ålder vid årets uppburit SFP utgång utgång 0—6 mån 7—11 mån 0—6 mån 7—11 mån 0 52 202 26 609 34 364 27 191 0,25— 9,75 380 873 564 1 331 10 — 19,75 138 833 86 686 20 — 29,75 92 940 25 638 30 — 49,75 185 2 648 29 892 50 — 69,75 48 2 129 8 432 70 - 89,75 26 2 117 3 324 90 —119,75 33 5 626 6 268 120 —149,75 984 1 18 150 —179,75 649 2 180 — 1 153 1 4 Summa exkl 0 902 17 952 723 4 595 Antal dagar totalt 20 260 1 416 639 5 726 144 611 Antal dagar/barn 22,4 78,9 7,9 31,4

Källa: Rfv (preliminära uppgifter) Anm.: Antal SFP-berättigade barn under ett års ålder var 98 235 för år 1980.

ersättningen under denna tid är dock föräldrapenning i samband med barns födelse. Fädernas uttag av föräldrapenning tenderar att öka med barnets ålder. I de under år 1980 avslutade fallen har fäderna i genomsnitt tagit ut drygt 31 dagar för barn som vid årets utgång var mellan sju och elva månader gamla.

Andelen barn för vilka särskild föräldrapenning uppburits under år 1980 är störst då föräldrapenningen uppgår till 125-174 kronor per dag för såväl gifta fäder som mödrar. Detta motsvarar en Sjukpenninggrundande inkomst på 50 000-70 000 kronor.

Den genomsnittliga ersättningen med särskild föräldrapenning är 115 kronor per dag för kvinnor och 170 kronor per dag för män.

Av tabell 2.18 framgår att det är vanligast att uttag har gjorts för barn som fyllt ett år under året och för barn som fyllt sju år eller mer under året. Den senare gruppen kan sannolikt förklaras av ett ökat uttag i samband med skolstart.

Ogifta fäder har i regel ingen egen rätt till särskild föräldrapenning eftersom ersättningsdagarna knyts till modern som oftast är rättslig vårdnadshavare till barnet om föräldrarna är ogifta. Fader måste därför få dagar genom överlåtelse från modern för att kunna använda försäkringen. Är föräldrarna gifta är i regel båda rättsliga vårdnadshavare och har rätten till halva ersättningstiden var. I de under år 1980 avslutade ersättningsfallen har dock ogifta fäder tagit ut lika stor andel av dagarna som de gifta fäderna. Att gifta fäder har en självständig rätt till föräldrapenning tycks således inte

Tabell 2.18 Antal barn berättigade till särskild föräldrapenning (SFP) och därav andel barn för vilka ersättning uppburits i period som avslutats under år 1980

Barnets ålder vid 1980 årets utgång

Antal SFP-berättigade Andel (%) barn för vilka er-

barn sättning uppburits

0—6 mån. 53 479 2,9 7—11 mån. 44 756 44,2 1 år 90 239 83,3 2—4 år 187 567 22,3 5—6 är 170765 17,1 7— år 149 141 43,8

Samtliga 695 947 33,4

Källa: Rfv (preliminära uppgifter)

medföra att de använder försäkringen i större utstäckning än ogifta fäder.

Av särskilt framtagen statistik över i vilken utsträckning överlåtelse av rätten till särskild föräldrapenning förekommer framgår att fäder överlåter sin rätt i större utsträckning än mödrar. Siffror avseende utbetalningar under år 1980 för barn födda åren 1978 och 1979 visar följande. Av de drygt 3,7 miljoner utbetalda dagar som bokförts på mödrar (rättsliga vårdnadshavare) hade ca tre procent överlåtits till fäder. Av dessa fäder var omkring hälften rättsliga vårdnadshavare. Av de utbetalda ersättningsdagar, nära 1,3 miljoner, som bokförts på fäder (rättsliga vårdnadshavare) överläts inte mindre än ca 73 procent av dagarna till mödrar. Näst intill samtliga av dessa mödrar var rättsliga vårdnadshavare.

Särskild föräldrapenning enligt övergångsbestämmelser

Barn födda under åren 1971-1977 fick, när den särskilda föräldrapenningen infördes år 1978, rätt till vissa ersättningsdagar enligt övergångsbestämmel- ser. Statistiken visar att mödrar och fäder tagit ut dessa ersättningsdagar i ungefär lika stor utsträckning. Det kan noteras att för de tre äldsta åldersgrupperna, nämligen barn födda under åren 1971-1973, som inte längre omfattas av försäkringen var antalet icke uttagna dagar betydande. För omkring 25 000-30 000, barn i respektive åldersgrupp hade föräldrarna inte tagit ut någon av de fem ersättningsdagarna.

2.5.4. Föräldrapenning för tillfällig vård av barn

Ersättningsformen föräldrapenning för tillfällig vård av barn har innehålls- mässigt förändrats vid ett flertal tillfällen under senare år. Den mest påtagliga förändringen, som gjordes från och med år 1980, innebar att ersättningstiden utökades från tolv, femton respektive arton dagar per familj och är beroende på antalet barn i familjen till att omfatta högst 60 dagar per barn och år. Åldersgränsen för barn höjdes från tio till tolv år och avsåg barn födda år 1970 eller senare. Försäkringen omfattar därför samtliga barn upp till tolv års

ålder fr o m är 1982. Antalet anledningar för rätt till ersättning ökades till att jämte sjukdom för barn eller vårdare även omfatta smitta. Förändringarna har bl a inneburit att mängden ärenden för försäkringskassorna har ökat.

Redovisning av gällande bestämmelser finns i avsnitt 1.4. Avsnittet beskriver i huvudsak hur föräldrapenning för tillfällig vård av barn använts under senare år. Särskild uppmärksamhet har ägnats använ- dandet av försäkringen sedan den senaste utbyggnaden år 1980.

Utvecklingen av antalet anmälningar framgår av nedanstående figur.

Antal an— målningar 200000 IA _ & 180000 lm... !! R's .,c... 8 ,. .. "'.. 's ' .. 160000 '.' --.__ .I. .-"' ,,. 8 '.' 140000 Å **. ! ' & "Q's ["—x 120000 "——/ x , 100000 80000 60000 40000 '""- 1979 '_"_"_'_ låg? Figur 2.19 Antal anmäl- 20000 ningar till försäkrings-

kassorna för åren 1978 —1981 nov dec Månad Källa: Rfv

O

jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt

Det ökade antalet anmälningar beror bl a på att antalet barn för vilka föräldrapenning kan utges har ökat genom den nya åldersgränsen. Antalet anmälningar minskar kraftigt under sommarmånaderna vilket i huvudsak överensstämmer med sjukanmälningsfrekvensen i samband med egen sjukdom.

Förutom förändringarna i anmälningsfrekvensen har en ökning av antalet ersatta dagar skett. Figur 2.20 visar denna utveckling.

Det ökade användandet av föräldrapenning för tillfällig vård av barn får anses som en naturlig följd av den utbyggnad av försäkringen som gjorts. Det bör även observeras att ökning av antalet anmälningar och utbetalda dagar har skett även under de år försäkringen inte varit föremål för förändringar. Andra faktorer såsom t ex förändrade attityder på arbetsplatserna, effektiva informationsinsatser och den ökade förvärvsfrekvcnsen har troligen styrt utvecklingen.

Det genomsnittliga antalet ersättningsdagar per anmälan under de senaste fem åren har varit oförändrat, ca 2,5 dagar. Under år 1980 ersattes i genomsnitt 6,3 dagar för varje barn för vilka ersättning betalades ut. För samtliga barn är genomsnittssiffran 2,7 dagar.

Figur 2.20 Antal ersatta dagar med föräldrapen- ning för tillfällig vård av barn under åren 1974 — I 980 Källa: Rfv

Ersatte dagar tusental

Kvinnor

2500 % Mä"

2 000

1500

1000

500

IIIIIIIMIIIIIIII

1974 1975 1976 1977 1978 1979

Anm. Faders särskilda tio dagar i samband med barns födelse ingår i redovisningen fr o rn år 1978.

... 980 År

Familjerelaterad statistik över föräldrapenning för tillfällig vård av barn finns framtagen. Statistiken bygger dock till stor del endast på uppgifter om familjer där föräldrarna är gifta. Antal familjer där föräldrarna var gifta uppgick för år 1980 till ca 540 000. Totalt fanns år 1980 ca 755 000 familjer med barn under tolv år.

Andelen familjer som använt försäkringen har ökat. Ökningen gäller såväl enbarns- som flerbarnsfamiljer. År 1978 hade 45 procent av de gifta familjerna använt försäkringen. Motsvarande andel var 51,6 procent för år 1979 och 51,2 procent för år 1980. Det har även konstaterats att ju yngre barn som finns i familjen desto större andel av tillåtet dagantal har tagits ut.

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn är den ersättning inom föräldraförsäkringen som fäderna tar ut i förhållandevis störst utsträckning. En förklaring till detta kan vara att i de familjer som i huvudsak använder försäkringen så är vanligtvis båda föräldrarna förvärvsarbetande utanför hemmet. Utav det antal föräldrar som uppburit föräldrapenning år 1980 var 47,7 procent fäder som tog ut 48,3 procent av alla ersatta dagar. inklusive fäders särskilda ersättning i samband med barns födelse.

Nedan följer en redovisning av familjers (gifta) användande av försäkring- en år 1980. Figur 2.21 speglar familjernas användande av de 60 ersättnings- dagarna. Fädernas tio dagar vid barns födelse ingår inte i denna redovis- ning.

De familjer som använt försäkringen under år 1980 tog i genomsnitt ut knappt åtta dagars ersättning.

Nästan hälften av de familjer (gifta) som hade barn under tolv år 1980 har inte använt försäkringen. I tabell 2.22 redovisas dessa familjer indelade efter föräldrarnas inkomst. Tabellen visar ett lågt användande av försäkringen i familjer där någon av föräldrarna saknar inkomst eller har inkomst upp till 20 000 kronor. Det största användandet har noterats för familjer där modern har inkomst mellan 40 000 - 80 000 kronor och faderns inkomst är mellan 60 000 - 100 000 kronor.

."caw ..våWVOnV fååwqmåuvol oo .oooooooooooo». ,åWWNWhVÅhv? ;oooooooooooooooo oooooo oo .oooooooo ' ,”NVWÅh3 . , ) , ,o_o.uono'o'o'o'o'o'o "0”. > ngooooooooooo >>>> ;oooooooooooo _ , , , , , , .uuoouonu oaooooooooow > > > > > > >> > ”noun" >>>>>>>>>> %VP&VWN _ >>>>> * ...min: """" >>>>>>>>>>> >>>>>>>>>>> >>> > > > 19596 ;; >>>>>>>>>>> >>>>>>>>>>> >>>>>>>>>>> >>>>>>>>>>> .>>>>>>>>>> >>>>>>>>>> >>>>>>>> .>>>>>> >>>>> >> >

Figur 2.21 Familjernas

l:] Andel familjer som & anvant forsakrmgen (gifta) användning av MW Andel familjer där båda föräldrarna använt försäkringen föräldrapenning för till' fällig vård av barn är Andel familjer där enbart modern använt försäkringen 1980 Källa: Rfv & Andel familjer där enbart fadern använt försäkringen (preliminära uppgifter)

I de högre inkomstlägena minskar andelen familjer som använt försäkring- en. Antalet på år 1980 belöpande föräldrapenningdagar för tillfällig vård av barn uppgår till sammanlagt 3,9 miljoner. Av dessa utgjorde 0,3 miljoner dagar (7,1 procent) uttag av halv ersättning.

Fr o m är 1980 är den övre gränsen för dagar med föräldrapenning för tillfällig vård av barn satt till 60 dagar per barn och år. Som tidigare visats har antalet anmälningar och ersatta dagar ökat.

Tabell 2.22 Procentandel familjer (gifta) i respektive inkomstintervall som inte använt försäkringen år 1980

Moderns SGI, kr Faderns SGI, kr Totalt _________________________________________________________ 20 100 40 400 60 700 81 000 101 200— —20 000 —40 300 —60 600 —80 900 —101 100 — 20 000 96,6 90,0 71,4 69,2 76,8 83,8 74,7 20 100— 40 300 66,5 67,0 43,9 37,0 39,2 43,5 41,0 40 400— 60 600 53,9 49,7 36,7 31,8 34,2 38,1 34,9 60 700— 80 900 53,5 46,1 33,8 34,4 34,6 37,8 35,8 81 000—101 100 58,6 51,5 37,8 34,2 38,1 43,1 39,7 101 200— 66,4 47,1 44,9 38,9 38,0 51,4 47,0 Totalt 73,3 70,8 51,0 45,2 46,7 51,0 48,8

Källa: Rfv (preliminära uppgifter)

Tabellen 2.23 visar det antal barn som finns registrerade i riksförsäkrings- verkets ADB-register samt antal barn för vilka ersatta föräldrapenningdagar registrerats, i intervaller om tio dagar. Fördelningen är även gjord efter barnets födelseår.

Tabell 2.23 Antal barn fördelade efter antal ersatta dagar och barnets ålder under år 1981

Födelseår Antal barn Antal barn för vilka ersatta dagar under 1981 var totalt 0,5—9,5 10—19,5 20—29,5 30—39,5 40—49,5 50—59,5 60

1970—1972 346 169 91 240 7 444 1 012 223 80 39 28 1973—1975 336 259 124 238 16 028 2 608 571 181 87 63 1976—1978 296 109 122 460 26 454 6 020 1 639 517 195 107 1979—1981 290 989 87 546 25 199 7 684 2 570 861 383 200

Summa 1 269 526 425 484 75 125 17 324 5 003 1 639 704 398 Källa: Rfv

Siffrorna visar bl a att för endast ca 25 000 barn, motsvarande ca två procent av barnen, har föräldrarna tagit ut 20 ersättningsdagar eller fler under år 1981. För 398 barn togs samtliga 60 ersättningsdagar ut.

Under hösten 1980 genomförde riksförsäkringsverket en kartläggning av omständigheterna kring de barn för vilka föräldrarna tagit ut samtliga 60 ersättningsdagar under första halvåret 1980. Totalt omfattade undersökning- en ersättningsfall för 68 barn. RFV konstaterar att 58 procent av dagarna tagits ut p g a sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare.

Resterande 42 procent hade föranletts av sjukdom eller smitta hos barnet. Dessa dagar användes främst för långtidssjuka barn. I nästan hälften av ersättningsfallen hade de 60 dagarna tagits ut i en följd.

Vid en begränsad undersökning som gjordes vid samtliga försäkringskas- sor i april 1981 framkom dock att barns sjukdom eller smitta är en betydligt vanligare anledning till uttag av föräldrapenning än när det gäller ordinarie vårdares sjukdom eller smitta. Omkring 15 procent av totala antalet ersättningsdagar under mätperioden togs ut med anledning av ordinarie vårdares sjukdom eller smitta.

Det kan således konstateras att i de längre ersättningsfallen tenderar andelen som föranleds av ordinarie vårdares sjukdom eller smitta att öka.

”Faderskapspenning”

Faders rätt till föräldrapenning för vård av barn eller biträde i hemmet i samband med barns födelse, den s k faderskapspenningen, omfattar tio ersättningsdagar. Dessa dagar är fr o m är 1980 fristående från övriga dagar med föräldrapenning för tillfällig vård av barn.

Tabell 2.24 visari vilken utsträckning fäder har använt denna möjlighet till betald ledighet i samband med barns födelse under år 1980. Det bör påpekas att i tabellen ingår även fäder som enligt övergångsbestämmelser uppburit

föräldrapenning i samband med besök i förskoleverksamhet. Ersättningen kan i dessa fall utges för en dag per år.

Tabell 2.24 Antal fäder fördelade efter antal ersatta dagar med faderskapspenning är 1980

Antal Antal fäder Antal Antal fäder ersatta dagar ersatta dagar

1 7 001 6 1 816 2 1 187 7 2 173 3 1 179 8 2 916 4 1 418 9 4 338 5 3 193 10 52 033 Summa 77 254

Källa: Rfv Anm.: Med 1 dag avses 0,5—1,5 dagar, med 2 dagar avses även 2,5 dagar osv.

De 77 254 fäder som uppburit ersättning utgör nästan 80 procent av antalet nyblivna fäder under år 1980. Det genomsnittliga uttagna dagantalet är 8,5.

Tabell 2.25 Fäder som under år 1980 uppburit ersättning för tillfällig vård av barn under högst tio dagar i samband med barns födelse fördelade efter Sjukpenninggrundande inkomst och antal ersatta dagar

Faderns sjuk- Antal Därav i % Antal penning- fäder som ___—_—————— dagar grundande uppburit Antal ersatta dagar per fader inkomst, kr ersättning 1—3 4—6 7—9 10 Summa — 40 300 1 756 7,3 10,1 11,6 71,0 100 8,9 40 400— 60 600 16 227 8,2 8,1 11,4 72,3 100 8,9 60 700— 80 900 39 606 11,3 7,3 11,6 69,8 100 8,6 81 000—101 100 13 622 16,3 9,5 13,6 60,6 100 8,0 101 200— 6 043 20,4 12,3 15,4 51,9 100 7,5 Totalt 77 254 12,1 8,3 12,2 67,4 100 8,5 Källa: Rfv Anm. 1: Med 1 dag avses 0,5—1,5 dagar, med 2 dagar avses även 2,5 dagar osv. Anm. 2: I tabellen ingår även fäder som uppburit ersättning i samband med besök i förskoleverksamhet. Ersättning kan utgå med 1 dag per förälder och år för barn födda före den 1 januari 1978.

Av tabellen framgår att det genomsnittliga antalet ersatta dagar var något större för fäder med inkomster upp till 60 000 kronor jämfört med övriga inkomsttagare. Vidare framgår att fäders genomsnittliga uttag minskar med ökad inkomst.

2.6. Uttag av föräldraledighet

Lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m m reglerar arbetstagares rätt att vara helt ledig från arbetet eller förkorta sin arbetstid till tre fjärdedelar av normal arbetstid för vård av barn. Rätten till hel ledighet gäller till dess barnet uppnått ett och ett halvt års ålder medan rätten till förkortad arbetstid gäller till dess barnet fyller åtta år eller den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret. Denna rätt till ledighet är fristående från ersättningsreglerna inom föräldraförsäkringen. Arbetstagare har därutöver rätt till ledighet från sin anställning under tid då ersättning utges från föräldraförsäkringen. Gällande bestämmelser i övrigt återfinns i avsnitt 1.5.

Kartläggning av frånvaroorsaker och omfattningen av dessa har genom- förts i flera olika sammanhang. Ledighet från arbetet för vård av barn 111 m har därvid redovisats i vissa statistiksammanställningar med fördelningar mellan ledighet som ersätts med föräldrapenning från försäkringskassan och obetald ledighet.

I en av riksrevisionsverket (RRV) sammanställd rapport över frånvaro i arbetet redovisas omfattningen av olika frånvaroanledningar med utgångs- punkt från statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU). Bl a framgår att andelen frånvarande från arbetet av totala antalet sysselsatta under år 1980 var 17,8 procent. Andelen föräldralediga av totala antalet sysselsatta utgjorde under motsvarande tid 1,7 procent. Semester och sjukdom var de dominerande frånvaroanledningarna.

Tabell 2.26 Andel frånvarande från arbetet av totala antalet sysselsatta fördelade på betald respektive obetald föräldraledighet är 1980

Kategori Andel frånvarande med

betald föräldra- obetald föräldra- Summa ledighet (%) ledighet (%) (%)

Båda könen 1,5 0,2 1,7 Män i——— 0,3 __l 0,3 Kvinnor 2,9 0,5 3,4 Kvinnor med barn

under 7 år 13,7 2,4 16,1

Källa: SCB (AKU), RRV:s bearbetning

Av tabellen framgår bl a att andelen frånvarande från arbetet p g a föräldraledighet endast utgör 1,7 procent samt att kvinnor med barn under sju år svarar för merparten av denna frånvaro.

Statistiska centralbyrån redovisar i sina arbetskraftsundersökningar från- varoorsaker för kvinnor och män med barn under sju år, se tabell 2.27.

Av samtliga sysselsatta föräldrar till barn i förskoleåldern var 69 400 män och 129 500 kvinnor frånvarande från sina arbeten under mätperioden. De motsvarar 14,1 procent (män) och 32 procent (kvinnor).

En ökning av frånvaron p g a föräldraledighet har skett under 70-talet.

Tabell 2.27 Andel (procent) frånvarande fördelade efter frånvaroorsak av män och kvinnor med barn under sju år. Årsmedeltal 1981

Frånvarande Sjukdom Semester Betald Obetald Annat" S:a män och kvin- föräldra- föräldra- nor med barn ledighet ledighet under sju år

Män med barn

under sju år 18 55 9 1 17 100 Kvinnor med barn under sju år 11 22 49 6 12 100

" Annat: VPL-tjänstgöring, frivecka, permittering, tjänstledighet, studier m. m. Källa: SCB (AKU)

Ökningen är mest markant för kvinnor med barn i förskoleåldern. Förklaringar till den ökande andelen frånvaro kan bl a vara de utvidgningar inom föräldraförsäkringen som gjorts samt den starkt ökade förvärvsfrek- vensen bland kvinnor.

I RRV:s rapport över frånvaron redovisas vidare de olika frånvaroorsa- kernas omfattning i förhållande till total arbetstidsvolym i timmar räknat. Därvid erhålls även fördelning mellan långtids- och korttidsfrånvaro. Föräldraledighet utgör frånvaroorsak i 1,9 procent av antalet vanligen arbetade timmar per vecka. Huvuddelen eller 1,8 procent avser långtids- frånvaro, dvs frånvaro under hela mätveckan. Siffrorna speglar förhållan- dena under andra kvartalet 1981.

RRV studerade också hur arbetstidsbortfallet p ga frånvaro varierar mellan olika kategorier.

Tabell 2.28 Arbetstidsbortfallet p g a föräldraledighet i procent av arbetstidsvolymen fördelat på kön. Andra kvartalet 1981

Arbetstidsbortfall

P g a föräldra- Totalt

ledighet

% % Båda könen 1,9 9,2 Kvinnor 4,3 12,8 Män 0,4 6,9 Kvinnor med barn under 7 år 21,3 27,8 Män med barn under 7 år 1,9 7,2

Källa: SCB (AKU), RRV:s bearbetning

RRV pekar också på att av den totala frånvaron i samband med barns födelse (1,4 procent av den totala arbetstidsvolymen) svarade kvinnorna för 93 procent. När det gällde frånvaro till följd av annan betald föräldraledighet var fördelningen mellan kvinnor och män jämnare, nämligen 56 procent för

kvinnorna och 44 procent för männen.

Lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m m ger arbetstagare rätt att förkorta sin arbetstid till tre fjärdedelar av normal heltid. Samtliga deltidsarbetande tillfrågades i RRV:s undersökning om skälet til att de började arbeta deltid. 42,9 procent uppgav ”barntillsyn/upptagen med eget hushåll” som huvudorsak till deltidsarbetet. I vilken omfattning deltidsarbetet var föranlett av förkortning av arbetstiden (partiell tjänstle- dighet) eller i form av deltidsanställning undersöktes också. Av samtliga deltidssysselsatta hade 36,4 procent någon form av deltidsanställning, medan 6,4 procent hade partiell tjänstledighet. 1,5 procent av de deltidssysselsatta hade använt sig av den lagstadgade rätten till förkortad arbetstid för vård av barn och samtidigt uppburit särskild föräldrapenning.

3. Erfarenheter av föräldraledighet och föräldraförsäkring

Kapitel 3 omfattar en beskrivning av aktuella erfarenheter av föräldraledig- het och föräldraförsäkring. De erfarenheter som beskrivs är dels resultat från den intervjuundersökning som utredningen låtit genomföra med 600 småbarnsföräldrar, dels erfarenheter från försäkringskassor, arbetsplatser, enskilda föräldrar m fl som delgivits utredningen via enkätsvar, skrivelser etc.

3.1. Intervjuundersökning med småbarnsföräldrar

Avsnitt 3.1 innehåller en redovisning av de resultat som framkommit i den intervjuundersökning som statistiska centralbyrån (SCB) utfört på uppdrag av utredningen.

3.1.1. Undersökningens uppläggning

Syftena med intervjuundersökningen var flera. Dels skulle den utgöra ett led i utredningsarbetet att kartlägga hur föräldraförsäkringen och föräldraledig- heten använts och dels skulle föräldrarnas inställning till de gällande erSättningsreglerna belysas. Fädernas medverkan i vården av barn och föräldrarnas och omgivningens inställning till detta bedömdes som särskilt intressant. Även informationens utformning och genomslagskraft skulle belysas.

Undersökningen genomfördes under våren 1981 med hjälp av telefonin— tervjuer med föräldrarna till 600 barn födda under januari och februari 1980. Totalt föddes 16 567 barn under nämnda period. Intervjuerna gjordes först med mödrarna och därefter — om föräldrarna bodde tillsammans vid intervjutillfället — även med fäderna.

496 av de utvalda mödrarna, ca 83 procent, medverkade i undersökningen. I de flesta familjerna (470) var föräldrarna sammanboende vid intervjutill- fället. 422 av fäderna medverkade i intervjun.

Bortfallet i undersökningen berodde till största delen på att intervjuper- sonerna saknade telefon eller hade hemligt telefonnummer. Endast nio stycken vägrade att medverka i intervjun.

Undersökningsvariabler

Undersökningsvariabler var moderns ålder, inkomst och mantalsskrivnings- ort. Dessutom har ytterligare variabler inhämtats med hjälp av frågeformu- läret, bl a föräldrarnas typ av anställning och förekomst av äldre barn i familjen.

Uppgift om region, inkomst och ålder har tagits fram från SCB:s urvalsregister. Inkomsten är moderns sammanlagda inkomst av tjänst, kapital, fastighet, tillfälligt förvärvsarbete, jordbruk och rörelse under år 1978. Indelning i redovisningsgrupperna yrkesarbete, anställning och tidigare barn har gjorts med hjälp av svaren på frågorna i intervjun.

Frågeformuläret, som redovisas i bilaga 2, tar upp tre huvudsakliga områden, nämligen hur föräldrarna planerat och använt samt tänker använda sin rätt till föräldraledighet och försäkringsförmåner Il föräldrarnas och omgivningens inställning till delning av föräldraledighe-

ten ] informationen och föräldrarnas kännedom om föräldraledigheten och

föräldraförsäkringen.

3.1.2. Hur rätten till ledighet och försäkringsförmåner använts

Föräldraledighet

Andelen mödrar som varit eller kommer att vara helt tjänstlediga utan ersättning från försäkringskassan var omkring 31 procent av de 390 mödrar som var förvärvsarbetande. Andelen lediga var störst bland mödrar med offentlig anställning. Endast sju stycken fäder (knappt två procent) har använt eller kommer att använda sin rätt till hel tjänstledighet utan att begära föräldrapenning från försäkringskassan.

På fråga varför föräldrarna tagit helt tjänstledigt utan ersättning framkom en mängd olika anledningar. Omkring hälften av mödrarna uppgav som anledning till ledigheten att hon eller fadern ”ville vara hemma när barnet var litet”, ”barnet mår bäst av det” och dylikt. Omkring tio procent av de tillfrågade uppgav som anledning svårigheter att ordna annan barntillsyn. Exempel på andra, mindre frekventa svar är att "föräldrarna ville spara föräldrapenningdagarna till senare, möjliggöra för föräldrarna att vara hemma samtidigt med barnet, modern väntade barn på nytt, det var bäst i skattehänseende eller av ekonomiska skäl”. Bland de mödrar som varit helt tjänstlediga utan ersättning fanns såväl mödrar som hade sparat ersättnings- dagar med föräldrapenning som mödrar som inte hade några ersättningsda- gar kvar.

Av 275 mödrar som efter föräldraledigheten återgått till arbetet hade 62 procent förkortat arbetstiden för vård av barn. Var fjärde moder hade förkortat till 3/4-tid, ca hälften till 1/2-tid och övriga på annat sätt. Vid en jämförelse mellan mödrarnas inkomstlägen framkom att mödrar med högre inkomst oftare hade förkortat sin arbetstid.

Av de 453 fäder som förvärvsarbetade hade ca fem procent förkortad arbetstid för vård av barn.

Av de mödrar som inte hade förkortat sin arbetstid eller inte återgått till arbetet (184 tillfrågade) avsåg 58 stycken att framöver förkorta arbetstiden. Ett fåtal fäder hade för avsikt att framöver förkorta sin arbetstid för vård av barn.

Försäkringsförmåner

I samtliga 496 intervjuade familjer hade 19 procent av föräldrarna delat ersättningstiden helt eller delvis. Andelen familjer som delat varierar beroende på förälderns typ av anställning, vilket framgår av tabell 3.1.

Tabell 3.1 Delning av föräldraledigheten fördelat efter föräldrarnas typ av anställning i familjer där båda förvärvsarbetar

Familjetyp Procent med delad ersättningstid

Samtliga familjer 19 Modern offentligt anställd 22 Modern privatanställd eller egen företagare 26 Fadern offentligt anställd 31 Fadern privatanställd eller egen företagare 19

Moderns typ av anställning tycks inte haft någon betydelse för om fadern varit hemma eller inte. Däremot har faderns typ av anställning haft betydelse. Av offentliganställda fäder hade 31 procent delat ledigheten. Det fanns ingen säkerställd skillnad i frekvensen föräldrar som delat ersättnings- tiden vad gäller familjer där båda arbetade heltid respektive en heltid och en deltid. Det tycks dock vara vanligast att dela på föräldrapenningen när båda arbetar heltid. Ju högre inkomst modern hade desto vanligare var det att föräldrarna delade ersättningstiden.

För huvuddelen av fäderna som varit hemma med ersättning har den ersättningstid som tagits ut varit mellan en och tre månader. Några fäder var hemma längre tid, som längst 18 månader.

Genomsnittslängd på familjernas uttag av ersättningstid var 10,3 månader. Dessa månader kan dock innefatta tid med såväl hel, halv som fjärdedels föräldrapenning.

Resultaten av undersökningen visar också i vilken utsträckning föräldrar- na valt att inte ta ut all särskild föräldrapenning i en följd utan använt sig av möjligheten att spara ersättningsdagar. Tabell 3.2 visar fördelningen av sparade ersättningsdagar.

Några skillnader i antal sparade ersättningsdagar mellan de olika redovisningsgrupperna i undersökningen kunde inte säkerställas.

Av de 289 familjer som sparatersättningsdagar avsåg ungefär 25 procent att använda dem i samband med besök i förskola eller inskolning i daghem, hos dagmamma eller i skolan, åtta procent tänkte använda ersättningsdagarna när någon av föräldrarna minskar sin arbetstid och nära 50 procent av familjerna svarade att de skulle använda dagarna ”vid behov” eller att de inte visste hur de skulle använda dagarna.

De 186 familjer som använt alla dagar med särskild föräldrapenning angav

Tabell 3.2 Sparade ersättningsdagar med särskild föräldrapenning

Antal sparade dagar Familjer (%) Antal () 37,5 186 1— 30 17,7 31— 60 9,7 61— 90 19,2 289 91—180 11,7 minns ej/vet ej etc. 4,2 21 100 496

Anm.: Ersättningstid 180 dagar varav 90 enligt garantinivån

följande anledningar till detta. Drygt 60 procent föredrog att ta ut ersättningsdagarna för att få vara med barnet så länge som möjligt medan det var litet. Knappt tio procent avsåg att inte förvärvsarbeta utanför hemmet i fortsättningen och något fler anförde ekonomiska skäl till att de tagit ut all ersättning. Kännedomen om möjligheten att spara ersättningsdagar var god, endast tre procent av de som använt alla dagar var ovetande om den möjligheten.

3.1.3. Inställningen till delning av föräldraledigheten

Som tidigare nämnts har 19 procent av samtliga intervjuade familjer delat upp ersättningstiden mellan föräldrarna. För att söka belysa de faktorer som påverkar föräldrarnas val att dela eller inte dela ersättningstiden har intervjufrågor ställts både till mödrar och fäder i såväl familjer där föräldrarna delat som i familjer där endast modern uppburit ersättning.

Familjer som delat ersättningstiden

Både mödrarna och fäderna som delat hade i allt väsentligt positiva omdömen om delningen av föräldraledigheten. Delningen upplevdes av föräldrarnas vänner och bekanta som nästan uteslutande positiv.

Majoriteten av personerna på faderns arbetsplats hade positiva attityder till faderns föräldraledighet. Endast två av fäderna hade upplevt negativa reaktioner på grund av att han varit ledig för vård av barn.

Närmaste chefs attityd till faderns föräldraledighet har i omkring en tiondedel av fallen uppfattats som negativ. I övrigt var reaktionerna positiva eller inga alls.

Vid fädernas ledighet tillsattes vikarier i 25 procent av fallen. För omkring 30 procent av fäderna fördelades deras arbetsuppgifter på arbetskamraterna under föräldraledigheten. I övrigt löstes arbetsuppgifterna på annat sätt. Så gott som alla fäder som varit lediga fick oförändrade arbetsuppgifter vid återgång i arbetet efter föräldraledigheten.

Beträffande effekter på familjeekonomin bedömde huvuddelen av de fäder som varit föräldralediga att delningen inte påverkat ekonomin negativt i förhållande till om endast en av föräldrarna varit ledig för vård av barnet.

Vissa ofördelaktiga effekter för familjeekonomin uppgavs dock.

Som tidigare nämnts redovisade i stort sett alla fäder som delat föräldraledigheten med modern positiva erfarenheter av ledigheten. Som särskilt positivt upplevdes faderns möjlighet till bättre kontakt med barnet.

Familjer som inte delat ersättningstiden

Av de 372 mödrar som ensamma tagit ut föräldrapenningen skulle nära 50 procent velat att även fadern varit hemma med föräldrapenning en tid. Av resterande 172 familjer där modern inte ville dela ersättningstiden var orsaken i drygt 50 procent av fallen att modern redan var hemma eller att hon själv ville ta hand om barnet. Ekonomiska skäl till att föräldrarna inte delat anfördes av ungefär 20 procent av mödrarna.

Nära 50 procent av de 167 mödrarna som hade velat dela ersättningstiden med fadern ville göra det på så sätt att föräldrarna tog ut hälften av tiden vardera. Ett flertal mödrar såg det önskvärt att det skapades möjlighet för båda föräldrarna att vara hemma samtidigt med ersättning, åtminstone en tid (utöver faderns tio dagar) i början av föräldraledigheten. 31 procent av mödrarna som hade velat dela anförde ekonomiska skäl till att föräldrarna inte delade. Lika stor andel menade att det var föräldrarnas — främst fädernas — arbetsförhållanden som försvårade eller omöjliggjorde delning av ersätt- ningstiden. 19 procent av mödrarna uppgav studier, hemarbete eller arbetslöshet som orsak till att de inte delade ersättningstiden. Några delade inte på grund av amningen. En ytterligare synpunkt som framkom bland svaren var att många familjer hade ersättningstid kvar som fadern kan eller kommer att ta ut.

Sammantaget visar svaren att 65 procent av mödrarna som själva tagit ut ersättningen bedömde att familjen skulle ha förlorat ekonomiskt vid en delning av ersättningstiden mellan föräldrarna. I nära hälften av de familjer som skulle förlorat ekonomiskt på en delning tycks detta vara en avgörande orsak till att föräldrarna inte delat.

Drygt 80 procent av de intervjuade fäderna tog inte ut någon föräldra- penning. Övervägande delen (63 procent) av fäderna svarade emellertid att de skulle ha velat göra det för att vårda barnet någon tid. Av de fäder som var positiva till delning av föräldraledigheten skulle omkring 50 procent ha velat dela tiden så att föräldrarna tog halva tiden vardera. I huvuddelen av övriga svar varierade fädernas önskemål om tidslängd mellan en och fem månader.

Orsaken till att fadern inte varit hemma med föräldrapenning var i omkring 35 procent av fallen att föräldrarnas — främst fädernas — arbetsför- hållanden försvårade detta. I drygt 25 procent av fallen var det ekonomiska orsaker till att föräldrarna inte delade. Andra faktorer som försvårade eller omöjliggjorde delning var att modern var hemma eller att en delning skulle inneburit avbrott i studier eller värnplikt.

Av de fäder som inte ville dela ersättningstiden med modern berodde deti omkring hälften av fallen på arbetssituationen för fadern eller att han ansåg att han hade möjligheter till ledighet och samvaro med barnet ändå. För var tredje fader var anledningen till att han inte ville dela att delningen var

ekonomiskt ofördelaktig för familjen.

Sammantaget visar fädernas svar att för omkring två tredjedelar av familjerna som inte delat innebär en delning av föräldraledigheten med ersättning från försäkringskassan en ekonomisk förlust. Över hälften av de fäder som inte delat uppgav att både han och modern skulle tagit ut ersättningstid om delningen inte inneburit någon ekonomisk förlust i förhållande till att endast den ena föräldern tagit ut ersättning.

3.1.4. Informationen om föräldraledighetslagen och föräldraförsäkringen

Frågor kring informationen och föräldrarnas kännedom om ledighetsbe— stämmelserna och försäkringen ställdes till mödrarna i intervjuundersök- ningen. Vissa frågor rörde mödrarnas synpunkter på informationen medan andra var kunskapsfrågor.

Två av tre mödrar säger sig ha fått informationen i samband med att de fick barn. Flera informationskällor redovisades. Den huvudsakliga informations- kanalen var försäkringskassan men även mödravårdscentralen förmedlade information i betydande grad. Övriga informationskanaler som nämndes var BB, arbetet, arbetskamrater, vänner, fackföreningen och massmedia.

Huvuddelen av de tillfrågade mödrarna hade läst försäkringskassans broschyr om föräldraförsäkring eller något annat informationsmaterial.

Omkring 25 procent av mödrarna ansåg att det mesta av informationen var svår att förstå. Av de mödrar som inte tyckte att informationen var svår att förstå var de flesta förvärvsarbetande före förlossningen.

På fråga om modern skulle velat ha mer information svarade majoriteten (61 procent) ”ja”. Av de som ansåg informationen vara tillräcklig var de flesta förvärvsarbetande före förlossningen. Nästan samtliga mödrar skulle vända sig till försäkringskassan om de skulle behöva mer information om föräldraledighet och föräldrapenning. Några skulle i första hand vända sig till arbetet/arbetsgivaren.

Ledighetslagen

Av de tillfrågade mödrarna uppgav 73 procent att de kände till rätten till hel ledighet för vård av barn men endast 40 procent angav rätt svar på frågan hur länge man har rätt att vara helt ledig utan försäkringsersättning.

De mödrar som förvärvsarbetade innan de födde barnet kände oftare till rätten till ledighet, 76 procent mot 62 procent av de övriga. Skillnaderi fråga om kännedom om bestämmelsen förelåg också mellan familjer som hade respektive inte hade barn sedan tidigare. Skillnaden framgår av tabell 3.3.

Omkring 50 procent av mödrarna kände till hur länge rätten till förkortad arbetstid för vård av barn (sextimmarsdag) gäller.

Kännetecknande för mödrarnas vetskap om rätten till hel ledighet respektive förkortad arbetstid är att ju högre inkomst modern har desto mer välinformerad är hon.

Tabell 3.3 Moderns kännedom om rätten att vara helt ledig utan ersättning fördelat efter om ytterligare barn finns i familjen

Inga tidigare Yngsta barnet Yngsta barnet barn 0—2 år 3—11 år Känner till 70,8 80,0 72,9 Känner inte till 29,2 20,0 27,1 Summa 1000 100,0 1000 Antal 192 55 247

Föräldraförsäkringen

Samtliga mödrar i intervjuundersökningen tillfrågades bl a om de kände till i vilka situationer rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn föreligger. Vissa givna situationer skulle besvaras med "ja” fördelade sig enligt följande.

” 'n

” eller nej . Svaren

Tabell 3.4 Mödrarnas svar beträffande när rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn föreligger

Korrekta Felaktiga Vet ej Summa svar (%) svar (%) (%)

Besök i förebyggande

barnhälsovård 80 (ja) 11 9 100 Barns smitta 84 (ja) 11 6 100 Vårdares Smitta 72 (ja) 17 11 100 Vårdares sjukdom 79 (ja) 14 7 100 Dagmammans barn är sjukt 34 (nej) 50 16 100 Dagmammans barn är

smittobärare 21 (nej) 68 11 100 Barnets daghem är stängt 35 (nej) 50 15 100

Tabell 3.4 visar att informationen om detaljbestämmelser inom föräldra- försäkringen har en begränsad genomslagskraft. Den låga andelen korrekta svar för vissa situationer kan troligen förklaras av att situationen inte varit aktuell för den tillfrågade familjen.

På fråga om mödrarna kände till det 5 k garantibeloppets storlek gav tre av fyra mödrar korrekt svar, 37 kronor per dag.

3.1.5. Övriga synpunkter

Eftersom de intervjuade mödrarna hade aktuell erfarenhet av föräldraledig- het tillfrågades de om de tyckte att bestämmelserna om föräldraförsäkring och föräldraledighet borde ändras på något sätt. En majoritet av mödrarna ville ha mindre krångel och förenklingar av reglerna till stånd. Bland ofta återkommande svar kan också nämnas att föräldraförsäkringen upplevdes som ekonomiskt ofördelaktig framför allt avseende

CI ersättningsnivån för hemarbetande mödrar (garantinivå 37 kronor) Cl faderns föräldrapenning i vissa fall, tex begränsningen av ersättningen när modern inte är försäkrad för sjukpenning överstigande garantini- vån

D uttag av de 90 dagarnas särskilda föräldrapenning som ersätts med 37 kronor per dag (garantinivån). Även när det gäller föräldrapenning för tillfällig vård av barn framkom vissa synpunkter. I ett flertal fall hade fadern i de intervjuade familjerna vårdat hemmavarande friskt barn under tid då modern, som var hemarbe- tande, följt med sjukt barn till läkare. Fadern hade räknat med att få ersättning från försäkringskassan men fick inte det eftersom han inte vårdade det sjuka barnet. En annan önskvärd ersättningsbar situation som påtalades var när båda föräldrarna behövde följa med sitt sjuka barn till läkare.

3.2. Enkäter, skrivelser till utredningen m m

Den tidigare beskrivna intervjuundersökningen med småbarnsföräldrar har syftat till att ta tillvara föräldrarnas erfarenheter av föräldraledighet och föräldraförsäkring. Erfarenheter från försäkringsadministrationen har delgi- vits utredningen bl a i svar på en enkätförfrågan som tillställts samtliga försäkringskassor. Vidare har synpunkter lämnats från personaladministra- törer m fl vid kommuner och landsting. Enskilda frågor beträffande föräldraledighet och föräldraförsäkring har dessutom aktualiserats i ett stort antal skrivelser till utredningen. Därvid har synpunkter och önskemål om förändringar lämnats från såväl privatpersoner som olika organisationer, läkare, föreningar m fl.

Enkätsvar från försäkringskassorna

Försäkringskassorna framhåller att den nuvarande föräldraförsäkringen för varje gång nya bestämmelser tillförts blivit allt svårare att överblicka och handlägga. Detta beror bl a på att försäkringen är uppdelad i flera delar med olika benämningar och ersättningsregler. Reglerna upplevs så komplicerade att kassornas personal har svårt att förklara för de försäkrade vilka förmåner som kan bli aktuella i varje särskilt fall. Det uppstår ofta missförstånd i kontakten med allmänheten och kassorna pekar på risken för rättsförluster. Även i broschyrer missförstås ofta informationen på grund av de komplice- rade bestämmelserna.

De flesta försäkringskassor har understrukit vikten av att bestämmelserna för de olika förmånsslagen bör överensstämma så långt som möjligt. En samordning av bestämmelserna skulle minska administrationen och göra försäkringen mer lättillgänglig framför allt för allmänheten men även för arbetsgivare och personal på kassorna.

För att uppnå detta tar kassorna upp olika förslag till förändringar av bestämmelserna. De övergripande förslagen kan sammanfattas på följande sätt:

El ta bort havandeskapspenningen som en särskild förmån och inordna den i sjukpenningen eller föräldrapenningen

D samordna föräldrapenning i samband med barns födelse med särskild föräldrapenning till en föräldrapenning D renodla bestämmelserna om föräldrapenning för tillfällig vård av barn och inordna dern eventuellt i sjukpenningen. Kassorna anför att om tex ovannämnda förslag kan genomföras skulle antal blanketter och övriga handlingar på kassorna för att administrera de olika förmånerna kunna minska betydligt. Även databehandlingen bör kunna förenklas och arbetet vid kassornas dataterminaler underlättas. Kontroll- och rättelserutiner i samband med dataregistrering — som idag upplevs som betungande — bör bli enklare. Rutinerna för utbetalning förenklas.

Informationen till allmänheten — såväl muntlig som skriftlig — blir enklare och risken för missförstånd minskar.

Sammantaget bör administrationskostnaderna för föräldraförsäkringen härigenom kunna sänkas betydligt.

Synpunkter från kommuner och landsting

Havandeskapspenningen har av vissa kommuner och landsting beskrivits som problemfylld. Svårigheter att ordna omplaceringar är stora inom de här aktuella arbetsplatserna. Prövningen av möjligheterna till omplacering hari praktiken ofta uppfattats som en onödig byråkrati. Man pekar även på osäkerheten i bedömningen av vad som kan anses som fysiskt tungt arbete i samband med prövningen av omplacering.

När det gäller föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning redovisas svårigheter att hålla isär de olika slagen av föräldrapenning. Det kan därmed uppstå osäkerhet bl a vid beräkning av semesterlönerätt. Det påpekas också att det är svårt att beräkna antalet outtagna dagar med särskild föräldrapenning till följd av att olika dagantal gäller för barn i olika åldrar. Man önskar vidare att uttaget av föräldrapen- ning, i likhet med föräldraledigheten, begränsas till två perioder per år. Detta för att undvika "ryckighet" i verksamheten. Från flera håll framförs förslag om ökad samordning och likformighet mellan de olika förmånerna inom föräldraförsäkringen.

Ledighet med föräldrapenning för tillfällig vård av barn leder till svårigheter att klara den akutrekrytering som då behövs. Svårigheterna bedöms ha ökat allteftersom dagantalet ökat och därmed uttaget av föräldrapenningen. Förslag framförs bl a från några kommuner att läkarin- tyg skall krävas efter det att ett visst dagantal per år tagits ut.

Inom ramen för föräldraledighetslagstiftningen tas särskilt upp frågan om rätten till förkortad arbetstid (sextimmarsdag) för vård av barn. Möjlighe— terna att rekrytera vikarier med tjänstgöring två timmar per dag är små. Vid förkortning av arbetstiden har i många fall ledigheten i stället koncentrerats till exempelvis en dag per vecka. För personal med schemabunden arbetstid som begärt förkortad arbetstid för vård av barn har ledigheten ofta inneburit att kvarvarande personal fått omdisponera sin arbetstid.

Det framförs också att verksamheten skulle gynnas av ett införande av en regel om ett minsta antal dagar vid uttag av föräldraledighet. Även mot varseltiderna för föräldraledighet riktas viss kritik. Bl a kan nämnas att

varseltiden för återgång i arbetet vid avbrott i tjänstledighet föreslås förlängas i syfte att bättre kunna planera verksamheten och förbättra anställningsvillkoren för vikarier.

Skrivelser m m angående föräldrapenning för tillfällig vård av barn

Till utredningen har inkommit ett antal skrivelser som bl a rör ersättnings- frågor inom föräldraförsäkringen. En stor del av skrivelserna tar upp frågor om föräldrapenning för tillfällig vård av barn.

Frågan om vem som bör kunna utfärda intyg beträffande barns sjukdom har aktualiserats från flera håll. Bl a har föreslagits att utredningen skall pröva frågan om även sjuksköterska skall få utfärda intyg beträffande barns sjukdom.

Vidare tas frågan om vissa deltidsarbetandes ersättning för tillfällig vård av barn upp. Anställda med s k koncentrerad deltid missgynnas i ersättnings- hänseende i förhållande till deltidsarbetande som har sin arbetstid förlagd till samtliga normala arbetsdagar. Frågan har aktualiserats bl a av Landstings- förbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska kommunalarbetareförbun- det, SACO/SR-K och Kommunaltjänstemannakartellen samt Jämställdhets- rådeti Göteborgs kommun och Svenska arbetstagarorganisationen för vård av barn i hemmet (VAB).

Flera skrivelser, bl a från Stockholms socialdemokratiska kvinnodistrikt, tar upp frågan om en utvidgning av nu gällande föräldrabegrepp inom försäkringen. Främst har påtalats att möjlighet bör skapas för person som sammanbor med förälder att vårda dennes barn och därvid uppbära föräldrapenning för tillfällig vård av barn.

Svenska barnläkarföreningen ( BLF ) m fl ser det som angeläget att en höjd åldersgräns införs vid föräldrapenning för tillfällig vård av barn i samband med särskilda sjukdomstillstånd hos barnet. Dessutom pekas på behovet av att båda föräldrarna skall kunna få föräldrapenning samtidigt i samband med vissa sjukdomstillstånd hos barnet.

Komplettering av de situationer som ger rätt till ersättning för tillfällig vård av barn föreslås från skilda håll. En vanlig situation som tas upp är när den ordinarie vårdarens (exempelvis dagmammas) barn är sjukt eller smittat. Detta uppfattas av många föräldrar som en ersättningsbar situation. Ersättningsrätten föreslås även omfatta situationer såsom när personal vid daghem och fritidshem insjuknar samt vid föräldramedverkan i vissa kurser, vid familjeterapi etc.

Riksförsäkringsverkets uppföljning av tillfällig föräldrapenning

Riksförsäkringsverket genomförde under andra halvåret 1980 en uppföljning av ärenden där föräldrapenning för tillfällig vård av barn dittills under året tagits ut med maximala 60 dagar.

Uppföljningen visade fördelningen mellan barns respektive ordinarie vårdares sjukdom och mellan åldersgrupperna. I de fall föräldrapenningen togs ut på grund av barns sjukdom hade dessa dagar främst tagits ut, såsom var avsett, för vård av långtidssjuka barn.

Av de föräldrar som använt maximalt antal dagar hade fler än hälften

Tabell 3.5 Antal barn för vilka 60 dagar tagits ut under tiden januari-juni 1980 fördelade efter barnens födelseår, antal dagar och anledning till uttaget

Födelseår Antal barn Antal dagar Barns sjuk- Ordinarie vår- Totalt dom dares sjukdom 1970 1 — 60 60 1971 3 — 180 180 1972 2 —— 120 120 1973 7 120 300 420 1974 3 61 119 180 1975 7 180 240 420 1976 6 180 180 360 1977 10 180 420 600 1978 7 180 240 420 1979 20 720 480 1 200 1980 2 60 60 120 Summa 68 1 681 2 399 4 080

använts på grund av ordinarie vårdares sjukdom. Vid ordinarie vårdares sjukdom hade ersättningsärendena en tendens till atti större utsträckning än vid barns sjukdom bli s k långa fall (mer än sju dagar). Det konstaterades vidare att ordinarie vårdares sjukdom i vissa fall syntes mer eller mindre automatiskt medföra rätt till föräldrapenning. I ärendena framgick således inte huruvida förälder behövt avstå från förvärvsarbete på grund av att den ordinarie vårdarens sjukdom förhindrat denne att själv vårda barnet. Detta kan i sin tur ha medverkat till att största antalet föräldrapenningdagar hade använts vid ordinarie vårdares sjukdom.

Riksförsäkringsverkets granskning av havandeskapspenningärenden

Havandeskapspenningen, som infördes fr o m år1980, blev under våren 1980 föremål för granskning ur lagtillämpningssynpunkt. Granskningen genom- fördes av riksförsäkringsverket och avsåg ett urval av beslut om havande- skapspenning som fattades under tiden april-maj 1980. Sammanlagt grans- kades 702 ansökningar. Av dessa hade 90 eller omkring 13 procent avslagits. Riksförsäkringsverkets resultat av granskningen återges nedan.

”Vid granskningen av de insända ärendena har noterats bla följande iakttagelser beträffande försäkringskassornas bedömningar: D i viss utsträckning har beslut fattats trots ofullständigt utredningsunder- lag D i anmärkningsvärt stor andel av fallen har havandeskapspenning tiller- känts i stället för sjukpenning. Det kan konstateras att införandet av havandeskapspenningen har medfört stora bedömnings- och handläggningssvårigheter hos försäkrings- kassorna. De främsta orsakerna till detta är, som framgått av den föregående redovisningen, följande: Cl ansökningsblanketten fyller vanligen inte sitt syfte som beslutsunderlag.

Praktiskt taget varje ärende kräver ytterligare utredningar i form av t ex telefonsamtal till den försäkrade eller arbetsgivaren för komplettering av ansökningsblanketten D bedömningen av rätten till havandeskapspenning är i många fall komplicerad. Detta beror i första hand på att avvägningen mellan de objektiva rekvisiten för havandeskapspenning och kvinnans subjektiva bedömning av sin situation är svår att göra. Bedömningen försvåras naturligtvis också av att det inte finns någon etablerad praxis på området ännu. Läkarintygen är i allmänhet ofullständiga eller intetsägande. Problemet med läkarintygen skulle möjligen kunna minskas om rätten att utfärda intyg för havandeskapspenning utvidgades till också andra personalkategorier än läkare.”

Övrigt

Adoptionscentrum (AC) har vid kontakt med utredningen påpekat vissa olägenheter när det gäller föräldrapenning till adoptivföräldrar. Bl 3 anser AC att tidpunkten för adoptivbarns ankomst till familjen alltid bör jämställas med tidpunkten för barns födelse när det gäller rätten till föräldrapenning. Man anser också att fäders särskilda rätt till tio ersättningsdagar i samband med barns födelse även bör tillkomma adoptivfäder.

4 Allmänna överväganden

4.1. Utvecklingen av föräldraförsäkringen

Föräldraförsäkringen infördes år 1974 och ersatte den tidigare moderskaps- försäkringen. Föräldraförsäkringens införande och senare utveckling inne- har stora principiella förändringari förhållande till den tidigare försäkringen. Bland de viktigaste förändringarna var att fäderna på samma sätt som mödrarna fick lagenlig rätt att använda försäkringen. Bestämmelserna anpassades till den förändrade situation barnfamiljer fått framför allt genom att allt fler kvinnor med barn i förskoleåldern förvärvsarbetade. I familje"- politiska kommitténs motivering för föräldraförsäkringen utgick man från att båda föräldrarna i flertalet småbarnsfamiljer önskar förvärvsarbeta. Att ge båda föräldrarna möjlighet att förvärvsarbeta var enligt kommittén det bästa ekonomiska stödet till en barnfamilj. I vissa situationer var det dock, enligt kommittén, ofrånkomligt att en av föräldrarna måste stanna hemma för att ta hand om barnet, exempelvis i samband med barns födelse och vid barns sjukdom. Det ekonomiska stöd som ges genom föräldrapenningen tar sikte på att i väsentlig mån ersätta bortfallet av en förälders arbetsinkomst i sådana situationer. Föräldrapenningen utges därför i regel med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning. En lägsta ersättning, s k garantinivå, på 25 kronor (numera 37 kronor) om dagen infördes främst med hänsyn till de föräldrar som inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden. Genom garantinivån avsåg man att ge grupper som tidigare hade ett svagt försäkringsskydd en betydligt förbättrad grundtrygghet vid barns födelse.

En grundtanke bakom föräldraförsäkringen är också att reglerna skall medverka till jämställdhet mellan män och kvinnor. Försäkringen har därför utformats så att föräldrarna får möjlighet att själva välja vem av dem som skall stanna hemma och vårda barnet den närmaste tiden efter födelsen. Familjepolitiken har under 70-talet främst inriktats på att underlätta för föräldrarna att förena förvärvsarbete med hem och familj. Fädernas ansvar för barn har allt mera poängterats. Även familjerättslagsstiftningen har reformerats utifrån en ny syn på makar som ekonomiskt självständiga individer. Bestämmelserna har därför successivt anpassats till att allt fler kvinnor arbetar utanför hemmet.

Adoptiv- och fosterföräldrar fick rätt till föräldrapenning för barn som var under åtta månader enligt samma regler som biologiska föräldrar. Därutöver fick adoptivföräldrar och fosterföräldrar som tar hand om barn i adoptions— syfte en särskild rätt till föräldrapenning under 20 dagar vid mottagande av

barn som var mellan åtta månader och tio år gammalt.

Samtidigt med föräldraförsäkringen infördes också en rätt till sjukpenning för förälder som måste stanna hemma från arbetet för att vårda sjukt barn. Ersättningsrätten begränsades till tio dagar per familj och år. Fader fick också rätt till sjukpenning för att vårda barn när ytterligare barn föddes i familjen.

Som ett led i utbyggnaden av föräldraförsäkringen utvidgades bl a adoptivföräldrars rätt till föräldrapenning fr o m år 1977 till 210 dagar om barnet ej fyllt sju år. Om adoptivbarnet var mellan sju och tio år kunde föräldrapenning utges med 45 alternativt 20 dagar beroende på omfattningen av föräldrarnas sjukpenningförsäkring.

Samtidigt infördes särskilda regler om en uppdelning av fosterföräldrars Sjukpenninggrundande inkomst i en del som avser fosterlön och en del som avser annan förvärvsinkomst. Vid uttag av föräldrapenning i samband med barns födelse infördes regler om att föräldrapenning skulle kunna utges med belopp som svarar mot den uteblivna inkomsten av det andra förvärvsarbetet samtidigt som föräldern uppbär ersättning för vården av fosterbarnet. När det gäller föräldrar, vars inkomster inte är högre än att föräldrapenningen utges med garantibeloppet, utgör ersättningen skillnaden mellan garantini- vån och den sjukpenning som grundas på inkomsten av fosterbarnsvår- den.

År 1978 infördes en ny ersättningsform inom föräldraförsäkringen — den särskilda föräldrapenningen. Detta skedde genom att tiden för ersättning utökades från sju till nio månader av vilka tre månader utgör tid med särskild föräldrapenning. Denna kan tas ut till dess barnet fyllt åtta år eller har avslutat sitt första skolår. Målsättningen för den nya formen av föräldrapen- ning var att ge småbarnsföräldrar bättre tid att umgås med sina barn. Genom att införa en ökad flexibilitet i ersättningssystemet ville man bl a ge en möjlighet för föräldrarna att mot ersättning kunna förkorta barnens ibland alltför långa tider för daghemsvistelse och ge förutsättningar för bättre kontakt mellan föräldrar och samhällets barnomsorg. För detta ändamål infördes även möjlighet att ta ut särskild föräldrapenning i form av fjärdedels ersättning. Ersättningen kan också användas vid tillfällen då barnet har särskilt behov av föräldern tex i samband med skolstart.

Den 1 januari 1980 gjordes ytterligare utbyggnad av föräldraförsäkringen genom en bestämmelse om att särskild föräldrapenning skall kunna utges när föräldrar eller blivande föräldrar deltar i föräldrautbildning. Vidare infördes en ny ersättningsform, havandeskapspenning, för kvinnor som på grund av förvärvsarbetets art inte kan fortsätta i sitt normala arbete i slutet av graviditeten och som inte kunnat omplaceras till annat arbete hos sin arbetsgivare. Motivet var att de tidigare reglerna ansågs missgynna kvinnor som hade fysiskt tungt arbete och därför tvingades att avbryta detta och ta ut föräldrapenning före förlossningen. Därigenom minskades det antal dagar med föräldrapenning som stod till förfogande för dessa föräldrar efter barnets födelse. Bestämmelserna om havandeskapspenning inordnades i regelsystemet för sjukpenning.

Reglerna om sjukpenning vid vård av sjukt barn — som år 1977 fördes över till föräldraförsäkringen och benämns föräldrapenning för tillfällig vård av barn — har därefter utökats bl a till att avse även ordinarie vårdares sjukdom.

Senaste ändringen i bestämmelserna om föräldrapenning för tillfällig vård av barn gjordes den 1 januari 1980 då antalet ersättningsdagar utökades väsentligt, nämligen till högst 60 dagar per barn och år. Samtidigt infördes på samma sätt som för sjukpenning krav på läkarintyg för rätt till ersättning fro m åttonde dagen av vårdperioden. Målsättningen var att tillgodose behovet av stöd till familjer med barn som är långvarigt eller ofta sjuka. Samtidigt gavs rätt till ersättning vid smitta hos barn eller dess ordinarie vårdare. Åldersgränsen för barn höjdes till tolv år.

Adoptivföräldrar fick rätt till 180 dagars föräldrapenning i samband med barnets ankomst om adoptivbarnet ej fyllt tio år.

Den 1 juli 1980 förlängdes ersättningstiden för den särskilda föräldrapen- ningen med tre månader. Under dessa tre månader utges ersättningen med garantibeloppet lika för alla. Förändringen var ett led i en utbyggnad av stödet vid vårdnad av små barn och utgör samtidigt ett ekonomiskt komplement till den lagstadgade rätten till förkortad arbetstid för småbarns- föräldrar.

Ny lagstiftning om rätt till föräldraledighet med anknytning till förmåns- reglerna i föräldraförsäkringen tillkom år 1977. Från år 1979 ändrades lagstiftningen så att förälder har en fristående rätt att vara helt ledig från arbetet för vård av barn som inte uppnått ett och ett halvt års ålder. Förälder har också rätt till förkortning av arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid för heltidsarbetande till dess barnet är åtta år eller den senare tidpunkt då barnet har avslutat första skolåret. Dessutom har förälder alltid rätt till ledighet för tid då föräldrapenning utges.

Ändringar och utvidgningar av föräldraledighetslagen och/eller föräldra- försäkringen har gjorts i stort sett varje år sedan försäkringen infördes år 1974. Olika regler har härigenom kommit att gälla för de olika föräldraför- säkringsförmånerna. Detta har medfört att föräldrarna har fått allt svårare att överblicka försäkringsbestämmelserna. Försäkringskassorna har också framhållit att det är besvärligt att tillämpa bestämmelserna och informera om försäkringsförmånerna. Från arbetsgivarhåll har påtalats svårigheter att tillämpa föräldraledighetslagen genom att lagen dels ger en självständig rätt till ledighet, dels ger ledighet under tid då föräldrapenning utges. Kontroll måste i en del fall ske med försäkringskassan om rätten till föräldrapenning innan ledighetsrätten kan bedömas.

4.2. Föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen

Enligt nuvarande regler avses i föräldraförsäkringen med föräldrar biologis- ka föräldrar och adoptivföräldrar. Dessutom har fosterföräldrar i vissa fall rätt till föräldrapenning. Med förälder likställs även den med vilken föräldern är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om parterna stadigvarande sammanbor. Samma föräldrabegrepp gäller enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m m.

4.2.1. Ej gifta samboende där ena parten inte är biologisk förälder till barnet

Föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen har varit gällande utan förändringar sedan försäkringen infördes år 1974. Frågan om en eventuell ändring av begreppet har dock behandlats i flera olika sammanhang under senare år. I olika riksdagsmotioner (senast 1980/81:301) har det hemställts att man och kvinna som lever i äktenskapsliknande förhållande, där den ena parten har barn till vilket den andre inte är biologisk förälder, bör kunna få rätt till föräldrapenning genom att den samboende parten jämställs med förälder. Det har bl a framförts att föräldraförsäkringen bör vara neutral när det gäller olika samlevnadsformer. Det har också påpekats att det ofta är mannen som utestängs från att vårda en samboende kvinnas barn och att många familjer på grund av föräldrabegreppets begränsning får problem med att ordna tillsynen av sjuka barn. Vid behandling av motionen ansåg dock socialförsäkringsutskottet, i sitt av riksdagen godkända betänkande (SfU 1980/81:20), att föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen borde bibehål- las oförändrat.

Även familjestödsutredningen, som behandlade denna fråga i sitt betän- kande Föräldraförsäkring (SOU 1978:39), föreslog att föräldrabegreppet skulle bibehållas oförändrat. Till stöd för sitt ställningstagande anförde utredningen bl a att det föräldrabegrepp som gäller inom försäkringen är detsamma för hela socialförsäkrings- och skattelagstiftningen. Det måste därför enligt utredningen finnas mycket starka skäl för att bryta ut föräldraförsäkringen ur detta komplex. Vidare anfördes att en utvidgning skulle kunna tas till intäkt för att samtliga personer som mer stadigvarande bor tillsammans med barnet skulle kunna få ersättning, exempelvis grannar, anställda barnvakter etc.

Socialpolitiska samordningsutredningen har i sitt betänkande En allmän socialförsäkring (SOU 1979:94) framhållit att starka sociala och rättviseskäl talar för att den faktiska familjesituationen så långt som möjligt bör vara avgörande för rätten till socialpolitiskt kontantstöd. Man påpekar vidare att likställighetsreglerna skapar problem i tillämpningen. En uppenbar brist är, menar utredningen, att ogifta samboende utan gemensamma barn behandlas som ensamstående, om de inte tidigare varit gifta med varandra.

Utredningen har skissat på en enhetlig likställighetsregel för en samordnad socialförsäkring och anför bl a följande:

”Huvudregeln i en samordnad försäkring bör vara att, efter förebild inom den allmänna försäkringen, med gifta jämställa man och kvinna som stadigvarande sammanbor utan att vara gifta om de tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn. Det kan antas att flertalet samboendefall där likställighet aktualiseras kan prövas på grundval av indicierna i denna huvudregel. Därmed uppfylls ett viktigt krav på bestämmelserna inom socialförsäkringen, nämligen att de skall vara enkla och schabloniserade. Dessa indicier vilar dessutom på vedertagna uppfattningar om vad som avses med äktenskapsliknande förhållanden. Eftersom likställighetsregler har särskild vikt vid bidrag till barnfamiljer, exempelvis efterlev- andestöd och bostadsbidrag, är det också naturligt att förekomsten av barn får betydelse för avgränsningen av familjen.

Ett generellt tillägg till regeln borde dock övervägas. Det gäller samboende icke gifta

som väntar barn tillsammans. Sådana samboende borde kunna jämställas med gifta.

Den ökade enhetligheten bör i övrigt uppnås genom att en tilläggsregel som bygger på ett vidare samboendebegrepp införs för samtliga familjeanknutna bidrag, som i nuvarande system saknar en sådan regel. Tilläggsregeln bör vara att med gifta likställs även man och kvinna som stadigvarande lever samman under äktenskapsliknande förhållanden. Samlevnadsförhållandena bör bedömas med hänsyn till varaktigheten av förhållandet, förekomsten av gemensam bostad och ekonomisk hushållsgemenskap samt om barn vårdas gemensamt, Som regel borde flera av dessa omständigheter vara för handen för att likställighet skall kunna tillämpas. Samboende bör vara av viss varaktighet, särskilt när det är fråga om stöd till efterlevande. Genom att flertalet ersättningsfall inom berörda förmåner kommer att bedömas på grundval av äktenskap eller regeln om gemensamma barn, kommer denna bestämmelse endast att behöva tillämpas i ett mindre antal fall.

Även om tilläggsregeln medför risker för tillämpningssvårigheter, har den fördelar som synes överväga. Den medger ökad neutralitet till samlevnadsformer och en smidigare anpassning till ändrade familjemönster. Exempelvis kan personer som lever tillsammans och saknar gemensamma barn jämställas med gifta när det gäller efterlevandeskyddet. Det blir möjligt att ge ersättning i de fall alla övriga villkor är uppfyllda, men där ett stadigvarande samboende av personliga motiv inte har legaliserats genom giftermål. Även personer som lever samman, men i uppenbart syfte att tillskansa sig förmånliga bidrag framställer sig som icke samboende, kan då om omständigheterna i fråga om ekonomisk gemenskap mm så visar likställas med gifta.”

"Det mesta talar därför för att uppgiftskyldighet om samlevnadsförhållanden bör åläggas bidragssökanden på samma sätt som andra uppgiftsskyldigheter om t ex inkomstförhållanden. Den som ansöker om familjeanknutna förmåner skall således på ansökan ange om han är gift, samboende enligt huvudregeln eller enligt tilläggsregeln. De kriterier som kan göra tilläggsregeln tillämplig bör också anges. En prövning enligt tilläggsregeln bör dock kunna initieras av myndigheten."

Missnöje med föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen har framförts särskilt beträffande föräldrapenning för tillfällig vård av barn. När det gäller att ordna barntillsyn i akuta situationer när barn insjuknar har de nuvarande reglerna, att samboende person som inte är förälder till barnet inte kan använda föräldraförsäkringen, kunnat medföra problem med tillsynen av det sjuka barnet. Reglerna har härvid upplevts som stötande och byråkratiska. Detta särskilt som den samboende får rätt till föräldrapenning för att vårda den andres barn så snart parterna får ett gemensamt barn eller gifter sig med varandra.

Det finns enligt utredningens mening skäl som talar för att medge att föräldrapenning för tillfällig vård av barn skall kunna utges till samboende för vård av den andres barn. Föräldrapenningen är en begränsad förmån som är avsedd att täcka behovet av ersättning för inkomstförlust vid vård av barn i akuta situationer. I familjer där man och kvinna stadigvarande lever samman och gemensamt vårdar den enes barn kan det anses naturligt att de även hjälps åt med tillsynen av barnet om detta blir sjukt. Det bör även vara en fördel för barnet om tillsynen kan lösas på detta sätt.

Socialpolitiska samordningsutredningen har skisserat en generell tilläggs-

regel för samtliga familjeanknutna bidrag, nämligen att med gifta likställa man och kvinna som stadigvarande lever samman under äktenskapsliknande förhållanden. Samlevnadsförhållandet bör bedömas med hänsyn till varak- tigheten i förhållandet, förekomsten av gemensam bostad och ekonomisk hushållsgemenskap samt om barn vårdas gemensamt.

En likartad tilläggsregel som avser föräldrapenning för tillfällig vård av barn bör enligt utredningens mening redan nu kunna införas för att möjliggöra för samboende att med ersättning från försäkringen tillfälligt kunna vårda den andres barn.

Kravet på att ett samboende skall ha någorlunda varaktighet bör enligt utredningen kunna anses uppfyllt om en samboende man och kvinna är kyrkobokförda på samma adress.

Vid uttag av föräldrapenning kan den samboende på sin framställning om ersättning från försäkringskassan ange att han är samboende under äktenskapsliknande förhållanden och kyrkobokförd på samma adress som föräldern till barnet. Försäkringskassan kan vid behov på ett enkelt sätt kontrollera uppgiften om kyrkobokföring.

Det bör påpekas att försäkringskassorna idag har begränsade möjligheter att kontrollera om en icke förälder begär föräldrapenning för tillfällig vård av samboendes barn. En utbyggd kontroll för detta ändamål skulle medföra ett betydande administrativt merarbete.

En ändring av föräldrabegreppet för tillfällig vård av barn till att omfatta även samboende utan gemensamma barn skulle förmodligen inte innebära någon direkt utökning av försäkringens kostnader utan snarare en legalise- ring av vad som redan förekommer. En sådan ändring sammanfaller även väl med de tankar socialpolitiska samordningsutredningen framfört.

4.2.2 ”Fosterföräldrar”

Fosterföräldrar har enligt gällande bestämmelser rätt till föräldrapenning i samband med barns födelse enligt samma villkor som biologiska föräldrar. Föräldrapenningen kan betalas ut längst till 270:e dagen efter den då barnet fötts. För fosterföräldrar som tar emot barn i avsikt att adoptera det gäller särskilda regler. Dessa regler behandlas vidare i avsnitt 4.3.12 Adoptivför- äldrars rätt till föräldrapenning.

När det gäller den särskilda föräldrapenningen har fosterföräldrarna ingen självständig rätt till ersättning utan måste få överlåtelse av ersättningsdagar från förälder som är rättslig vårdnadshavare till barnet.

Fosterföräldrar har även rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn.

Fosterföräldrar har i lagen om allmän försäkring (1962:381) definierats på motsvarande sätt som i 46 & barnavårdslagen. Barnavårdslagen ersattes fr o m år 1982 av socialtjänstlagen. I socialtjänstlagen har begreppet fosterbarn utmönstrats. I stället talar socialtjänstlagen om underårig som med socialnämndens medgivande tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av hans föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om honom.

Utredningen har i sina överväganden av praktiska skäl bibehållit begreppen fosterbarn, fosterföräldrar och fosterhem. Dock avses härvid den

betydelse motsvarande begrepp har i socialtjänstlagen.

Till fosterföräldrar utges i flertalet fall fosterlön. Fosterlönens arvodesdel avser inkomst för utfört förvärvsarbete och ligger till grund för beräkning av den Sjukpenninggrundande inkomsten (SGI:n). Genom ändring är 1977 i lagen om allmän försäkring (1962:381) infördes bestämmelser som innebär att SGI:n för fosterföräldrar, som också har inkomst från annat arbete, delas upp i en del som avser fosterlön och en del som avser inkomst från annat arbete.

Fosterföräldrar, som under sjuk- eller föräldraledighet fortsätter att vårda fosterbarnet och uppbär ersättning för vården, kan få sjukpenning eller föräldrapenning som svarar mot utebliven inkomst av annat förvärvsarbete. Däremot utges inte ersättning för den del som motsvarar fosterlönen. Kan fosterföräldern inte fortsätta vårda fosterbarnet under sjukdom eller föräldraledighet utges ersättning med belopp som avser såväl den uteblivna fosterlönen som den förlorade inkomsten från annat arbete.

Inte bara den inkomstrelaterade ersättningen utan även föräldrapenning- ens garantibelopp kan reduceras med hänsyn till fosterlönen. Har föräldern en SGI understigande 15 300 kronor som grundas på fosterlön är han berättigad till föräldrapenning med garantibeloppet minskad med den sjukpenning som grundas på inkomst av fosterlönen. Detta medför bl a att en fosterförälder som får ett eget barn helt kan gå miste om föräldrapenningens garantibelopp eller endast få några kronors ersättning om dagen. Enligt mänga försäkringskassor uppfattas denna konsekvens av bestämmelserna som orättvis av fosterföräldrarna. Bestämmelsen har även medfört att en del fosterföräldrar begärt att få fosterlönen överförd från fostermodern till fosterfadern för att på så sätt ge modern möjlighet att uppbära föräldrapen- ning med hela garantibeloppet.

Försäkringsöverdomstolen har emellertid i ett enskilt ärende ansett att en överföring av fosterlönen från fostermodern till fosterfadern inte påverkar föräldrapenningens storlek om inte en sådan förändring inträffat att fadern kan anses ha övertagit vården av fosterbarnet.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan har utredningen diskuterat de olägenheter ur ersättningssynpunkt som uppkommer med nuvarande bestämmelser för fosterförälder som får ett eget barn. Utredningen har härvid övervägt en lösning som innebär att fosterföräldrar i denna sin egenskap inte skall ingå i den personkrets som kan bli berättigad till föräldrapenning. När fosterföräldrar får egna barn skulle de däremot som biologiska föräldrar kunna bli berättigade till föräldrapenning utan hänsyn till fosterbarnsvården. I den mån man bortser från fosterbamsvården vid fastställande av rätten till föräldrapenning skulle det även vid beräkningen av den inkomstrelaterade ersättningen bortses från den del av SGI:n som grundas på fosterlönen. Däremot skulle garantibeloppet inte reduceras med hänsyn till fosterlönen.

När det gäller fosterföräldrar som får egna barn och har inkomst av såväl fosterbarnsvård som annat förvärvsarbete skulle föräldrapenningen som idag minskas med den ersättning som grundas på inkomst av fosterlönen.

Ersättningen blir dock i fortsättningen aldrig lägre än garantinivån. En här beskriven lösning medför att förvärvsarbetande personer som tar

emot fosterbarn under nio månaders ålder går miste om rätten till

föräldrapenning för den uteblivna förvärvsinkomsten. Dessa föräldrar uppbär dock fosterlön. Enligt de uppgifter utredningen inhämtat placeras för närvarande ca 130 fosterbarn per år under nio månaders ålderi hela landet. Det har inte kunnat klarläggas i hur många av dessa blivande fosterfamiljer som båda föräldrarna är förvärvsarbetande utanför hemmet. Antalet får förmodas vara relativt litet eftersom man — enligt uppgift från familjevårds- sektionen inom Stockholms socialförvaltning — vid placeringen av barnen i regel söker hem där en förälder är hemarbetande. Eftersom föräldrapen- ningen idag reduceras med ersättning som grundas på fosterlönen utges ingen föräldrapenning eller endast några kronors föräldrapenning om dagen till fosterförälder som inte har förvärvsarbete utanför hemmet. Den diskuterade ändringen berör därför i princip endast de familjer där båda fosterföräldrar- na har förvärvsarbete utanför hemmet. Totala antalet barn under tre år som placeras i fosterhem är ca 2 000 varje år.

När det gäller den särskilda föräldrapenningen måste fosterföräldrarna få dagar genom överlåtelse från förälder som är rättslig vårdnadshavare till barnet för att kunna använda föräldrapenningen. Antalet fall där så sker har enligt statistik som utredningen låtit ta fram visat sig vara ringa.

Med hänsyn till att de nuvarande bestämmelserna i många fall får en negativ effekt för fosterföräldrarna anser utredningen att fosterföräldrar inte bör ingå i den personkrets som kan bli berättigad till föräldrapenning, frånsett föräldrapenning för tillfällig vård av barn. Detta bör dock inte gälla fosterföräldrar som tar emot barn i avsikt att adoptera det. Dessa föräldrar uppbär i regel inte fosterlön under den tid de väntar på att adoptionen skall genomföras. Vidare blir de berättigade till föräldrapenning så snart adoptionen är slutligt genomförd. (Se vidare avsnitt 4.3.12).

Informationen och administrationen av nu gällande bestämmelser uppfat- tas av försäkringskassorna som svår och komplicerad. För kassorna är det vanskligt att i en fosterfamil j rätt värdera vardera fosterförälderns vårdinsats för att kunna ta ställning till rätten till föräldrapenning. En ändring på sätt som föreslagits ovan skulle förenkla såväl tillämpningen av bestämmelserna som handläggningen av de enskilda försäkringsärendena hos kassorna.

Även när det gäller rekrytering av fosterhem bör den föreslagna ändringen kunna ha en positiv effekt med undantag av vissa fosterhem för barn under nio månaders ålder.

Beträffande föräldrapenning för tillfällig vård av barn bör fosterföräldrar däremot kvarstå som likställda med biologiska föräldrar, vilket innebär att föräldrapenning skall kunna utges även vid vård av fosterbarnet, t ex i samband med sjukdom. För att bli berättigad till denna föräldrapenning krävs att förälder behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barnet. Ersättning utges enligt den försäkrades SGI på samma sätt som sjukpenning. Detta innebär bl a att föräldrapenning vid vård av annat barn inte utges för den del av SGI:n som grundas på fosterlönen om inte fosterbarnsvården upphört. Några svårigheter med dessa bestämmelser har inte framförts vare sig från försäkringssynpunkt eller från administrativ synpunkt.

En viss kostnadsökning uppkommer med utredningens förslag för de fosterföräldrar som i fortsättningen alltid får föräldrapenning enligt garan- tinivån när de får egna barn. Ett begränsat antal fosterföräldrar får dock antas beröras av ändringen. Kostnadsökningen får till viss del antas uppvägas

av den minskning av kostnaderna som blir följden av den ändrade personkretsen.

Fosterhemmens riksförbund har vid underhandskontakt ställt sig positiva till de förslag utredningen redovisat beträffande fosterföräldrars rätt till föräldrapenning.

4.2.3. Rättslig vårdnadshavare

I lagen om allmän försäkring saknas ett uttryckligt stadgande som likställer rättslig vårdnadshavare med förälder eller fosterförälder vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenning.

Endast förälder eller en särskilt förordnad förmyndare kan ha vårdnaden om ett barn. Den rättsliga vårdnaden innefattar befogenhet och plikt för vårdnadshavaren att svara för tillsyn och fostran av barnet, att ha omsorg i övrigt om barnets person samt företräda barnet i personliga angelägenheter. I förmyndarskapet ligger bl a att förmyndaren skall ha hand om barnets ekonomiska angelägenheter.

En rättslig vårdnadshavare, som även har den faktiska vården om barnet, övertar således i stor utsträckning en biologisk förälders skyldigheter och rättigheter gentemot barnet. Han bör därför också kunna använda de olika föräldrapenningförmånerna för barnet. I ett enskilt ärende har även försäkringsöverdomstolen ansett att den, som är särskilt förordnad förmyn- dare, har vårdnaden om barnet och tillika utövar den faktiska vården om barnet, skall jämställas med förälder vid tillämpningen av bestämmelserna om föräldrapenning för tillfällig vård av barn.

Utredningen anser det befogat — med hänsyn till föräldraförsäkringens syfte - att stadgandet om föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen kompletteras med en bestämmelse som med förälder likställer rättslig vårdnadshavare.

Förslaget berör endast ett fåtal fall, dvs de fall där en särskild förordnad förmyndare även är rättslig vårdnadshavare till barnet, och torde endast marginellt komma att påverka försäkringskostnaderna.

4.2.4. Slutsatser och förslag i fråga om föräldrabegreppet

Föräldrabegreppet är enligt nu gällande regler väl definierat och väl inarbetat på försäkringskassorna. Utredningen anser trots detta att det finns skäl att göra vissa mindre ändringar i nämnda begrepp. Dessa ändringar medför att föräldrabegreppet även i fortsättningen blir något olika för de skilda delarna av försäkringen.

Föräldrapenningi samband med barns födelse och särskild föräldrapenning — som utredningen i avsnitt 4.3 föreslår sammanslagen till en föräldrapen- ning—bör även i fortsättningen kunna utges till biologiska föräldrar och adoptivföräldrar. Vidare till den med vilken förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om parterna stadigvarande sammanbor.

Rättslig vårdnadshavare som även är faktisk vårdare av barn, likställs enligt förslaget med förälder och får därmed rätt att uppbära föräldrapen- ning.

Biologiska föräldrar, som även är fosterföräldrar, får en förbättrad

försäkring genom att de alltid får ersättning med minst garantibeloppet vid det egna barnets födelse. Fosterföräldrar blir däremot i fortsättningen inte berättigade till den sammanslagna föräldrapenningen i sin egenskap av fosterföräldrar. Detta kan innebära en försämring för en mindre grupp förvärvsarbetande fosterföräldrar som tar emot barn som fosterbarn under dess nio första levnadsmånader. Fosterföräldrar som tar emot barn i syfte att adoptera det berörs inte av ändringen.

Den tillfälliga föräldrapenningen för vård av barn är en begränsad förmån som skall täcka behovet av ersättning för inkomstförlust vid vård av barn i akuta situationer tex vid barns sjukdom. Med hänsyn till detta anser utredningen att denna föräldrapenning liksom idag bör få användas av biologiska föräldrar, adoptivföräldrar, den med vilken föräldern är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om parterna stadigvarande sammanbor samt av fosterföräldrar. Rättslig vårdnadshavare föreslås bli likställd med förälder och blir därmed även berättigad till den tillfälliga föräldrapenning- en.

Mot bakgrund av tidigare redovisade synpunkter föreslår utredningen att samboende utan gemensamma barn genom en tilläggsregel får rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av den andres barn. Rätten skall gälla person som sammanbor med förälder under äktenskapsliknande förhållan- den och är kyrkobokförd på samma adress som föräldern och barnet.

Med hänsyn till att föräldrapenning för tillfällig vård av barn är en begränsad förmån som avser att täcka behov av ersättning i akuta situationer har utredningen ansett det befogat att göra detta avsteg från principen om ett enhetligt föräldrabegrepp inom socialförsäkrings- och skattelagstiftningen.

Utredningen anser däremot inte att det finns skäl att låta ej gifta samboende få rätt till övriga delar av föräldraförsäkringen. Dessa föräldra- penningförmåner — nuvarande föräldrapenningi samband med barns födelse och särskild föräldrapenning — avser oftast i förväg planerad föräldraledig- het. Detta framgår även av att varseltiden för rätt till ledighet för uttag av förmånerna med några få undantag är två månader. Föräldrarna har här — även om de inte sammanbor — möjlighet att fördela föräldraledigheten mellan sig på ett annat sätt än när barnet behöver vårdas i akut uppkomna situationer. Behovet för ej gift samboende att få tillgång till dessa föräldrapenningförmåner får därför anses mindre än när det gäller den tillfälliga föräldrapenningen.

Den ändring av föräldrabegreppet som utredningen föreslår när det gäller rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn kan enligt utredningens mening inte tas till intäkt för ett ändrat föräldrabegrepp i övrigt inom socialförsäkrings- eller skattelagstiftningen. Som påpekats tidigare är föräldrapenning för tillfällig vård av barn en begränsad förmån där det finns ett särskilt behov för ej gifta samboende att kunna använda försäkringen.

Utredningen förutsätter att en särskild uppföljning sker för att ta tillvara erfarenheterna av ett ändrat föräldrabegrepp avseende den tillfälliga föräldrapenningen.

4.3. Sammanslagning av föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning

Huvuduppgiften för utredningen är att göra en genomgång av de praktiska erfarenheterna av ledighets- och ersättningsreglerna såväl från den enskildes synpunkt som från arbetsmarknads- och administrativa synpunkter. Genom- gången bör bl a ta sikte på behovet av och möjligheterna att genomföra förenklingar i regelsystemet. Reglernas och informationens effekter skall också studeras från jämställdhetssynpunkt. Bakgrunden till direktiven är att försäkringen idag består av tre olika huvuddelar som skall tillgodose olika behov av ledighet för vård av barn, nämligen föräldrapenning i samband med barns födelse, särskild föräldrapenning och föräldrapenning för tillfällig vård av barn. Detta har lett till att ersättningsreglerna skiljer sig mellan de olika delarna av försäkringen. Föräldraförsäkringen har därvid blivit mycket detaljrik och svår att överblicka för den enskilde föräldern. Försäkringen ställer också stora krav på den som svarar för dess administration och tillämpning. Genom den snabba utbyggnaden har försäkringen kommit att innehålla ett flertal övergångsbestämmelser. Utredningen skall pröva om reglerna kan förenklas och förtydligas så att överblickbarheten ökar och administrationen förenklas. En avvägning mellan barnfamiljernas och arbetslivets intressen skall göras. Utredningen skall också pröva om det med hänsyn till administrationskostnaderna och olägenheterna för arbetslivet sett i förhållande till utbetald ersättning finns anledning att införa regler om viss sammanhängande ersättningstid för föräldrapenning i samband med barns födelse och för särskild föräldrapenning.

Vid sina överväganden har utredningen funnit att det inte är möjligt att uppnå förenklingar av nämnvärd betydelse inom regelsystemet för föräldra- penning med ett bibehållande av tre olika sorters föräldrapenning med skilda regelsystem. Utredningen har därför stannat för att föreslå att föräldrapen- ningi samband med barns födelse och särskild föräldrapenning sammanslås till en föräldrapenningförmån kallad föräldrapenning. (I betänkandet används beteckningen ”sammanslagen föräldrapenning” för att undvika förväxling med gällande förmåner.) Förslag om en sådan förenkling har även framförts av många försäkringskassor i svaren på en enkät som utredningen tillställt dem.

Flera skäl talar för en sammanslagning av de två nämnda föräldrapenning- förmånerna. Ett skäl är att föräldrarna idag till stor del använder de båda försäkringsförmånerna i en enda lång period i anslutning till barnets födelse. Detta framgår bl a av den statistik utredningen låtit ta fram. För drygt 70 procent av de barn som är födda under januari-februari 1980 har föräldrarna — förutom de 180 dagarna i samband med barns födelse — tagit ut alla 90 dagars särskild föräldrapenning med belopp motsvarande sjukpenningen när barnet var drygt ett och ett halvt år gammalt. De 90 dagarna med ersättning enligt garantinivån hade tagits ut för drygt 40 procent av barnen. Av den intervjuundersökning utredningen låtit genomföra med 600 småbarnsföräld- rar framgår att den genomsnittliga längden på den ersättningsperiod föräldrarna tar ut i samband med barns födelse är 10,3 månader. Mer än 60 procent av de föräldrar som inte sparat några dagar med särskild

föräldrapenning uppger att de ville vara hemma när barnet var litet. En annan orsak till uttaget var svårigheten att anskaffa barntillsyn när barnet var mindre än ett år.

Ett annat viktigt skäl för utredningen att föreslå en sammanslagning är de uppenbara svårigheter försäkringskassorna har att informera om ett så komplext regelsystem. Att det är svårt att informera om försäkringen beror förmodligen också på att vissa bestämmelser inte vunnit gehör i det allmänna rättsmedvetandet, t ex den bestämmelse som medför att halv särskild föräldrapennig kan bli större än hel. Situationer där föräldrar missförstått den lämnade informationen eller tyckt sig ha fått felaktigt information har förekommit i många fall. Flera ärenden har resulterat i skadeståndsanspråk eller besvär till försäkringsdomstol.

Ytterligare ett skäl till förslaget är att administrationen nu är besvärlig och skulle förenklas om de båda föräldrapenningförmånerna omvandlas till en föräldrapenning med ett så långt möjligt gemensamt regelsystem.

En sammanslagning till en föräldrapenning förutsätter att de olika bestämmelser som idag gäller för de två förmånsslagen samordnas. Detta innebär med nödvändighet att ersättningsreglerna kommer att förändras i relativt stor omfattning. I det följande redovisas hur gemensamma bestäm- melser kan utformas och vilka förändringar det innebär i förhållande till vad som gäller idag.

4.3.1. Bakgrund till utredningens övervägande i fråga om uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrarna

Föräldraförsäkringens nuvarande regelsystem är utformat så att reglerna skall medverka till jämställdhet mellan män och kvinnor. När det gäller föräldrapenning i samband med barns födelse och föräldrapenning för tillfällig vård av barn får föräldrarna själva avgöra vem av dem som vill stanna hemma och vårda barnet. För den särskilda föräldrapenningen gäller att ersättningsdagarna fördelas lika mellan barnets rättsliga vårdnadshavare med möjlighet att avstå dagar till förmån för annan förälder.

Barnfamiljernas situation har förändrats bl a genom att allt fler kvinnor med barn i förskoleåldern förvärvsarbetar. Av de 79 procent kvinnor med barn i förskoleåldern som förvärvsarbetade år 1981 var 47 procent deltidsarbetande. Motsvarande siffror för år 1976 var 63 procent förvärvsar- betande kvinnor varav 33 procent deltidsarbetande.

I det 5 k Deltidsprojektet, som genomfördes under åren 1978-1981 vid Arbetslivscentrum, redovisades vissa orsaker till det ökade deltidsarbetet bland kvinnor.

”Vår analys av kvinnors övergångar mellan heltids-, deltids— och ej sysselsatta 1970-1980 visar att deltidsökningen inte kan förklaras med att kvinnor övergått från heltids- till deltidsarbete, vilket ibland befarats. Andelen kvinnor som förkortar sin arbetstid från heltid till deltid har visserligen ökat, speciellt bland kvinnor som får första barnet. Men andelen som ökar arbetstiden från deltid till heltid har också stigit och skillnaden mellan dessa båda strömmar är för liten för att kunna förklara deltidsökningen. Denna har i stället ägt rum, för det första, genom att deltidsarbetet blivit mera kontinuerligt, dvs andelen kvinnor som arbetar deltid i perioder och i andra

perioder inte är sysselsatta, har gått ned. För det andra har inflödet till deltidsarbete av tidigare ej sysselsatta kvinnor under alla delperioder överstigit utflödet från deltidsarbete till ej sysselsatta. För det tredje har deltidsarbete kommit att ersätta yrkesavbrott för unga kvinnor som får barn. Under 70-talet har andelen av dessa som övergår från heltid till ej sysselsatta successivt sjunkit. I stället har andelen som byter från heltid til deltid ökat, vilket bl a beror på att nya lagar och regler införts. Således beror inte deltidsökningen på att kvinnor arbetar mindre nu än tidigare utan på att de arbetar mer”.

Även om föräldraförsäkringen och lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn är utformad så att fäderna har möjlighet att ta ledigt från arbetet och vårda barnen på samma villkor som mödrarna, har fädernas uttag av föräldrapenning endast ökat i begränsad omfattning. Andelen fäder av de föräldrar som tar ut föräldrapenning i samband med barns födelse, dvs i princip under barnets sex första levnadsmånader, har under de senaste åren varit ca tio procent med drygt 40 dagar per fader i genomsnitt. År 1974 var motsvarande siffror 2,5 procent och 26 dagar i genomsnitt.

De tio dagars tillfällig föräldrapenning som kan tas ut endast av fadern vid barns födelse för biträde i hemmet eller för vård av barn i familjen, har däremot använts av närmare 80 procent av fäderna med i genomsnitt drygt åtta dagar.

Bland de försäkrade som använt den särskilda föräldrapenningen har andelen fäder ökat från 27 procent år 1978 till 30 procent år 1980. Det genomsnittliga antalet ersatta dagar för dessa fäder har ökat från 8 till 13. För mödrar som tagit ut särskild föräldrapenning var det genomsnittliga antalet ersatta dagar 46 för år 1980.

När det gäller föräldrapenning för tillfällig vård av barn använder fäder och mödrar försäkringen i ungefär lika stor utsträckning. Andelen fäder bland de föräldrar som använt försäkringen år 1980 var 48 procent. Mödrarna och fäderna hade tagit ut ungefär lika stor del av antalet ersatta dagar. Häri ingår dock även fäders uttag av de tio särskilda dagarna i samband med barns födelse.

Antalet fäder som tar ut föräldrapenning fortsätter att öka när det gäller särskild föräldrapenning och föräldrapenning för tillfällig vård av barn.

När det gäller föräldrapenning i samband med barns födelse är andelen fäder som tar ut ersättningen oförändrad sedan år 1978, dvs ca tio procent. Att mödrarna tar ut den största delen av denna ersättning kan bl a förklaras av deras behov av ledighet efter förlossningen. Vidare har antalet mödrar som ammar sina barn ökat. En intressant iakttagelse är att fäderna i så hög utsträckning tar ut de tio särskilda dagarna i samband med barns födelse.

Invanda mönster och attityder förklarar förmodligen till stor del att fädernas uttag av föräldrapenning — frånsett tillfällig föräldrapenning — inte ökat i snabbare takt. Det tycks vara så att fäderna hellre tar ledigt under kortare perioder t ex i samband med barns sjukdom, där behovet av ledighet oftast avser någon eller några dagar innan barnet tillfrisknat eller annan barnomsorg kunnat ordnas. Kravet på fadern att ta hand om barnet blir också större när båda föräldrarna återgått i förvärvsarbete efter den längre ledigheten vid barnets födelse.

Av den intervjuundersökning som utredningen låtit genomföra med 600

småbarnsfamiljer framgår bl a att fäderna i ungefär var femte familj uppburit en del av den första sammanhängande ersättningstiden med föräldrapen- ning. Genomsnittslängden på den uttagna ersättningstiden i anslutning till barnets födelse var 10,3 månader per familj. Den omfattade således både föräldrapenning i samband med barns födelse och delar av den särskilda föräldrapenningen. Det var vanligast med viss uppdelning av ersättningsti- den när båda föräldrarna var heltidsarbetande. Moderns typ av anställning — fördelat på offentlig anställning, privat anställning eller egen verksamhet — tycks inte ha haft någon betydelse för om fadern varit hemma eller inte. Däremot har faderns typ av anställning haft betydelse. Gruppen med offentliganställda fäder ligger högst där andelen fäder som använt försäk— ringen är 31 procent. Motsvarande siffra för privatanställda fäder är 19 procent.

Intervjuundersökningen har även givit information om de erfarenheter föräldrarna gjort av att dela föräldraledigheten samt deras och omgivningens attityder till fördelningen. I de familjer där modern ensam tagit ut föräldrapenningen uppger 45 procent av mödrarna att de skulle velat att fadern varit hemma någon tid med föräldrapenning. Bland de fäder som inte tagit ut föräldrapenning uppgav 62 procent att de skulle ha velat vara hemma och vårda barnet någon tid. Ungefär hälften av dessa fäder skulle velat ta ut halva ersättningstiden.

Två huvudsakliga skäl angavs till att fäderna trots önskemålen inte tagit ut någon föräldrapenning. Dels berodde det på föräldrarnas arbetsförhållanden —främst fädernas — dels ansåg föräldrarna att de skulle förlora ekonomiskt på att dela ersättningstiden (t ex om en förälder är sjukpenningförsäkrad för högst garantinivån får den andre i regel endast ta ut föräldrapenning med garantibeloppet). Övriga skäl som angavs var att modern var hemarbetande, studerande eller arbetslös eller att fadern fullgjorde värnplikt. En del angav att familjen fortfarande hade ersättningstid kvar som fadern kan eller kommer att ta ut.

De föräldrarsom delat föräldraledigheten har bl a tillfrågats om attityderna bland arbetskamrater och närmaste chef till att de tagit ut föräldraledighet. Helt övervägande delen av föräldrarna hade mött positiva eller inga reaktioner alls bland arbetskamrater och närmaste chef. Elva procent av fäderna respektive 13 procent av mödrarna med privatanställning hade dock tyckt sig uppleva en negativ attityd till ledigheten hos sin närmaste chef.

Bland de mödrar som återgått i förvärvsarbete efter barnsbörden hade 62 procent förkortat arbetstiden för att vårda barnet. För fäderna var motsvarande siffra fem procent. Knappt hälften av de mödrar som inte återgått i arbete eller som återgått utan att förkorta arbetstiden, avsåg att göra det framöver. Knappt två procent av fäderna hade för avsikt att framöver förkorta sin arbetstid för att vårda barn.

De fäder som tagit ut föräldraledighet har upplevt övervägande positiva attityder i bekantskapskretsen och på arbetsplatsen. I övriga fall uppger en stor del av de föräldrar som inte delat på ledigheten att faderns arbetssitua- tion är en viktig orsak till detta. Förmodligen döljer sig här en rädsla bland fäderna att avvika från det gängse mönstret på arbetsplatsen. Det torde dock kunna ifrågasättas om inte även dessa fäder till stor del skulle ha fått uppleva positiva reaktioner på arbetsplatsen om de begärt föräldraledighet.

De första preliminära resultaten från den undersökning som Jämställd— hetskommittén startat, den s k mansundersökningen, ger visst fog för ett sådant antagande. 5 000 män har tillfrågats om sin inställning till hem, arbete och ekonomi. Svarsfrekvensen var 75 procent. Svaren visar att män har en mycket positiv inställning till att ta ledigt från arbetet för att ta hand om sina barn. Enligt de första resultaten från undersökningen tror de flesta män att de själva är mer positiva än arbetskamraterna till att ta pappaledigt.

I flera riksdagsmotioner har under de senaste åren framförts olika förslag till åtgärder för att få en jämnare fördelning mellan män och kvinnor vid uttag av föräldraledighet och föräldrapenning. Det har bl a framförts att en individualiserad föräldrapenning skulle bidra till ökade förväntningar på männen att ta sitt ansvar för barnen. Vidare har framförts att en obligatorisk fördelning av tre månader av rätten till föräldrapenning och föräldraledighet när båda föräldrarna är vårdnadshavare bör införas som ett första steg för att öka fädernas uttag av föräldraförsäkringen. En redovisning av konsekven- serna av en sådan kvotering har begärts.

Socialförsäkringsutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande (SfU 1980/81:20) framhållit att en av huvudprinciperna för utformningen av föräldraförsäkringens regler varit att underlätta för båda föräldrarna att avlösa varandra i vården av barnet. Det ansågs naturligt att man vid den kommande översynen av bestämmelserna för ledighet och ersättning beaktar i vad mån nuvarande regler fyller detta syfte. Enligt utskottet innebär direktiven för föräldraförsäkringsutredningen att frågan om effekterna av en längre gående individualisering än för närvarande av rätten till föräldrapen- ning och föräldraledighet kommer att bli föremål för överväganden inom ramen för översynen. Några uttalanden från riksdagens sida ansåg utskottet därför inte påkallade.

Frågan har också behandlats vid flera tillfällen tidigare bl a i samband med att den särskilda föräldrapenningen infördes. De förslag om obligatorisk uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrarna som då framlades mötte kritik under remissbehandlingen bl a av Lantbrukarnas riksförbund, Folk- partiets kvinnoförbund, Centerns ungdomsförbund och Moderata ungdoms- förbundet. Det anfördes bl a att det finns många situationer då undantag från en obligatorisk uppdelning framstår som motiverade. Att kombinera en regel om obligatorisk delning med möjligheter till dispens ansågs leda till ett administrativt besvärligt system. I propositionen (1976/77:117) som föregick införandet av den särskilda föräldrapenningen förordade dåvarande depar- tementschefen att lagstiftningen skulle ges den utformningen att var och en av föräldrarna får disponera 45 dagar av ersättningstiden men att föräldern har rätt att genom en enkel skriftlig anmälan hos försäkringskassan avstå från ersättningstid till förmån för den andre föräldern. Ensamstående förälder får själv disponera hela ersättningstiden. Förälder som har den rättsliga vårdnaden om barnet får också avstå från att uppbära föräldrapenningen till förmån för annan förälder, t ex styvförälder som vårdar barnet.

Antalet fäder som använder föräldraförsäkringen ökar successivt. Ökning- en går dock långsamt. Möjligheten att överlåta dagar till annan förälder används i det helt övervägande antalet fall så att fadern överlåter sina dagar till modern. Utredningen anser det därför angeläget att fäderna stimuleras att ta ut större del av försäkringen för att vårda barnen. Det är väsentligt att

barnet och fadern får en naturlig och bra kontakt redan från början. Detta ökar förmodligen också förutsättningarna för att båda föräldrarna även i fortsättningen deltar i omvårdnaden om barnen.

Utredningen redovisar i det följande tre alternativ när det gäller frågan om uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrarna nämligen El obligatorisk uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrarna El möjlighet för fadern att ta ut garantidagarna på ett alternativt sätt D valfri uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrarna.

4.3.2. Obligatorisk uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrarna

En obligatorisk uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrarna är en möjlighet att öka fädernas medverkan vid vård av barn och kan också utgöra ett konkret bidrag till ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. Utredningen har försökt kartlägga vilka effekter en obligatorisk uppdel- ning av ersättningstiden skulle få för föräldrarna och för försäkringsadmini— strationen. Utredningen redovisar först hur en uppdelning av ersättningsda- garna kan ske antingen mellan barnets biologiska föräldrar/adoptivföräldrar eller mellan de personer som har den rättsliga vårdnaden om barnet. Därefter diskuteras hur ersättningstiden kan delas upp och slutligen vilka regler som i så fall bör gälla för överföring av dagar till annan förälder.

Fördelning mellan barnets biologiska föräldrar/adoptivföräldrar

Enligt gällande regler i föräldraförsäkringen avses med förälder även fosterförälder och den med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om parterna stadigvarande sammanbor. Utredningen har tidigare i avsnitt 4.2 diskuterat föräldrabegreppet och ansett att det nuvarande föräldrabegreppet inom försäkringen i huvudsak bör bibehållas oförändrat. Vissa ändringar föreslås dock, bl a beträffande fosterföräldrar.

En obligatorisk uppdelning av ersättningstiden kan göras mellan barnets biologiska föräldrar/adoptivföräldrar. En fördel med en sådan uppdelning är att den kan omfatta samtliga föräldrar.

Undantagsbestämmelser måste dock införas som möjliggör för den förälder som ensam vårdar barnet att uppbära hela ersättningen. I vissa fall måste också dispens för att överföra dagar till annan förälder medges.

En biologisk förälder som inte eller endast sporadiskt har kontakt med barnet skulle nämligen — om inga undantagsbestämmelser införs — läsa ett antal ersättningsdagar som inte skulle kunna användas av den förälder som kontinuerligt vårdar barnet.

Detta skulle t ex innebära att den förälder, oftast modern, som i praktiken ensam har vård om barnet, skulle komma att gå miste om cirka en och en halv månads föräldrapenning med belopp motsvarande sjukpenningen i förhål- lande till dagens bestämmelser. Detta skulle bli följden vid en tänkt obligatorisk uppdelning av den ersättningstid som motsvarar den nuvarande särskilda föräldrapenningen (i dag 180 dagar, enligt utredningens förslag 170 dagar, jmf avsnitt 4.3.6). Barn till ensamstående föräldrar får därmed ha föräldern hemma under en kortare tid än barn i familjer där båda föräldrarna

deltar i vården av barnet. Modern kan även ha tagit ut någon del av föräldrapenningen före förlossningen, maximalt 60 dagar, varvid tiden med föräldrapenning efter förlossningen ytterligare förkortas. De svårigheter som kan uppkomma när det gäller att ordna barntillsyn för barn som inte uppnått sex månaders ålder är välkända.

För att undvika denna nackdel för ensamstående förälder skulle därför en regel behöva införas om att den ensamstående föräldern skulle få rätt att uppbära föräldrapenning för hela ersättningstiden. En sådan regel kräver dock att klara riktlinjer kan utarbetas för försäkringskassorna om vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att överföring av dagar till annan förälder skall få ske. En anledning att låta den ensamstående föräldern få uppbära samtliga ersättningsdagar skulle kunna vara att den andre föräldern inte har någon känd adress sedan en längre tid tillbaka, tex ett år. Att förälder själv begär att annan förälder som har den faktiska vården om barnet bör få överta samtliga ersättningsdagar skulle däremot inte anses utgöra tillräckligt skäl för att föra över dagar till denne.

Även om här avsedda riktlinjer skulle kunna utarbetas skulle försäkrings- kassorna ställas inför svåra och grannlaga utredningar och beslut och ensamstående föräldrar skulle bli osäkra på sin rätt till föräldrapenning.

Vid en obligatorisk uppdelning av ersättningstiden mellan biologiska föräldrar/adoptivföräldrar uppkommer även frågan om överlåtelse av dagar skall få ske till annan person som enligt föräldrabegreppet likställs med förälder. Med hänsyn bl a till syftet med en obligatorisk uppdelning — att medverka till att öka fädernas uttag av föräldrapenning och därmed deltagande i vården av barnen — bör en uppdelning av ersättningstiden innehålla så få avvikelser i form av överlåtelser som möjligt. Rätt att överlåta dagar till annan person som likställs med förälder skulle därför i princip endast få medges i de fall en uppdelning av ersättningstiden inte kunnat ske därför att en förälder är avliden.

Om obligatorisk uppdelning sker mellan biologiska föräldrar/adoptivför— äldrar bör rätt att överlåta dagar dem emellan således inte medges. En konsekvens av detta skulle bli att en person som enligt föräldrabegreppet likställs med förälder inte skulle få rätt till föräldrapenning för den ersättningstid som delats upp mellan de biologiska föräldrarna/adoptivför- äldrarna. Sådan person skulle däremot få rätt att uppbära föräldrapenning för övrig ersättningstid. Detta skulle komma att medföra att olika regler blir gällande under olika delar av ersättningstiden för person som likställs med förälder.

I det nuvarande försäkringssystemet finns vidare inte barns biologiska föräldrar registrerade utan endast de personer som är rättsliga vårdnadsha- vare till barnet. Detta medför bl a att när det gäller ogifta föräldrar är i regel endast en förälder — oftast modern — registrerad. Skulle en obligatorisk uppdelning av ersättningsdagar mellan de biologiska föräldrarna införas måste det ADB-register som för närvarande omfattar rättsliga vårdnadsha- vare förändras till att i stället innehålla uppgifter om biologiska föräldrar. Uppgifter får därvid inhämtas från pastorsexpeditionerna och därefter kontinuerligt tillföras registret. Detta skulle innebära mer manuella rutiner än idag vid försäkringskassorna då registeruppgifter erhålls maskinellt från riksskatteverket. Vid utredningar t ex i faderskapsmål kan vidare uppgifter-

na försenas vilket bl a skulle kunna medföra att utbetalning av föräldrapen- ning fördröjs.

Fördelning mellan barnets rättsliga vårdnadshavare

Ett annat alternativ för att dela upp föräldrapenningdagar är att anknyta till de regler som i dag gäller för den särskilda föräldrapenningen, dvs att dela upp dagarna mellan de personer som är rättsliga vårdnadshavare till barnet. Rättsliga vårdnadshavare är i regel båda föräldrarna om de är gifta med varandra. I ett mindre antal fall har ogifta eller inte samboende föräldrar gemensam vårdnad om barnet. I vissa fall är den rättsliga vårdnadshavaren en särskilt förordnad förmyndare.

Den rättsliga vårdnaden innefattar befogenhet och plikt för vårdnadsha— varen att svara för tillsyn och fostran av barnet, att ha omsorg i övrigt om barnets person samt att företräda barnet i personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren kan låta annan person — t ex fosterförälder — handha den faktiska vården om barnet.

Genom ändringar i föräldrabalken den 1 januari 1977 infördes möjlighet även för föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra att få gemensam vårdnad om sina barn. Detta oberoende av om föräldrarna bor tillsammans eller inte. En förutsättning är dock att föräldrarna är ense om att vårdnaden skall utövas gemensamt och att domstol inte finner att detta uppenbart skulle strida mot barnets bästa. Vardera föräldern har rätt att gå till domstol och begära att den gemensamma vårdnaden upplöses om föräldern anser att en ordning med gemensam vårdnad inte fungerar. Domstolen bestämmer då vem som skall vara vårdnadshavare. Vägledande blir vad som är skäligt med hänsyn till barnets bästa.

I en nyligen framlagd proposition (1981/822168) föreslås vissa ändringar i de nuvarande reglerna om vårdnad och umgänge. Enligt propositionen bör man på olika sätt främja en ökad användning av gemensam vårdnad. Sålunda skall makar efter en skilsmässa kunna fortsätta att gemensamt utöva vårdnaden om sina barn utan att domstolen behöver fatta något beslut. Vidare föreslås att ogifta föräldrar som bor tillsammans med sina barn skall kunna få gemensam vårdnad genom en enkel anmälan till pastorsämbe- tet.

Enligt barnomsorgsundersökningen 1980 (SCB) har åtta procent av förskolebarnen en ensamstående vårdnadshavare medan ca 20 procent har samboende men ej gift vårdnadshavare. Någon riksomfattande statistik över i vilken omfattning de ogifta föräldrarna begärt gemensam rättslig vårdnad om barnet finns inte. Möjligheten att begära gemensam vårdnad har dock hittills utnyttjats i begränsad utsträckning. Detta beror förmodligen bl a på att de nya reglerna varit i kraft under relativt kort tid.

En obligatorisk uppdelning av ersättningsdagarna mellan de föräldrar som är rättsliga vårdnadshavare skulle innebära att gifta föräldrar i regel får halva ersättningstiden var. Ogifta fäder som sammanbor med barnet skulle däremot i flertalet fall inte få någon självständig rätt till föräldrapenning utan vara beroende av att modern får rätt att överlåta dagar. Detta eftersom modern i regel är ensam rättslig vårdnadshavare till barnet. Föräldrarna har emellertid i dessa fall möjlighet att begära gemensam rättslig vårdnad.

Därigenom skulle båda föräldrarna få en självständig rätt till föräldrapen- ning.

Utredningen anser att rätten till föräldrapenning inte bör påverkas av föräldrarnas beslut i vårdnadsfrågan. I stället skulle en ogift förälders rätt till föräldrapenning få tillgodoses genom att den andre föräldern —i de fall denne är ensam rättslig vårdnadshavare — skulle få möjlighet att överlåta högst hälften av ersättningsdagarna till den förälder som inte är vårdnadshavare till barnet. Har barnet endast en rättslig vårdnadshavare skulle denne även få överlåta dagar till person som är att likställa med förälder, t ex styvförälder. Överlåtelsen skulle få ske genom en enkel skriftlig anmälan till försäkrings- kassan.

I de fall barnet har två rättsliga vårdnadshavare mellan vilka ersättnings- dagar kan fördelas skulle överlåtelse av dagar däremot inte få ske till person som enligt försäkringens föräldrabegrepp är likställd med förälder.

Vilken fördelning är att föredra

Vid en obligatorisk uppdelning av ersättningstiden enligt något av de två diskuterade alternativen har utredningen bedömt det som lämpligast att en uppdelning görs med utgångspunkt från barnets rättsliga vårdnadshavare. Dessa har ansvaret för barnet och den närmaste överblicken över barnets förhållanden. En uppdelning mellan de rättsliga vårdnadshavarna innebär dock att delningen i princip bara kommer att gälla gifta föräldrar.

Har barnet två rättsliga vårdnadshavare skulle överlåtelse av dagar inte få ske. Ersättningsdagar som inte används av den ene vårdnadshavaren skulle således inte få tas ut av annan förälder.

Möjlighet till att få överlåtelse av dagar måste medges ogift förälder som inte är rättslig vårdnadshavare till barnet. Detta framför allt för att möjliggöra för ogifta fäder att använda föräldraförsäkringen. I de fall barnet endast har en rättslig vårdnadshavare skulle dagar därför få överlåtas till annan förälder. En ensam rättslig vårdnadshavare skulle även få överlåta dagar till person som enligt föräldrabegreppet likställs med förälder, tex styvförälder. Dessa överlåtelser skulle — på samma sätt som i dag gäller för särskild föräldrapenning — kunna ske genom en skriftlig anmälan till försäkringskassan.

Uppdelning av hela eller en del av ersättningstiden

En obligatorisk uppdelning av dagar mellan föräldrar som har den rättsliga vårdnaden om barnet kan antingen göras för hela ersättningstiden, f n tolv månader, eller för en del av ersättningstiden tex så att minst tre månader förbehålls vardera föräldern.

Delas hela ersättningstiden upp skulle de föräldrar där båda är rättsliga vårdnadshavare bli berättigade till fyra och en halv månad med ersättning motsvarande sjukpenningens belopp och en och en halv månad med ersättning enligt garantinivån. I de fall modern använt föräldrapenningen även för tid före förlossningen — maximalt 60 dagar — kan den tid hon har möjlighet att vara hemma hos barnet under amningsperioden med full ersättning i så fall bli relativt kort. I den allmänna debatten har inte heller

framförts att en obligatorisk uppdelning borde ske av de första sex månadernas föräldrapenning. Bl a med hänsyn till vad ovan sagts anser utredningen att föräldrarna själva bör få avgöra vem av dem som skall ta ut de första 180 dagarnas föräldrapenning.

En obligatorisk uppdelning skulle sålunda avse den övriga ersättningstiden som enligt utredningens förslag (jmf avsnitt 4.3.6) kommer att omfatta 80 dagar med ersättning motsvarande sjukpenningen och 90 dagar med ersättning enligt garantinivån. Föräldrarna skulle erhålla 85 ersättningsdagar vardera, varav 40 dagar med belopp motsvarande sjukpenningen och 45 dagar med garantibeloppet. En uppdelning av såväl sjukpenningdagar som garantidagar skulle medföra att avräkning av förbrukade ersättningsdagar även i fortsättningen måste ske för vardera föräldern av varje sorts dagar var för sig. För att möjliggöra avräkning av dagarna på detta sätt måste föräldern vid varje ersättningstillfälle ange vilka dagar — uppdelade eller ej uppdelade, sjukpenningdagar eller garantidagar — som skall tas ut.

En förutsättning för att införa en obligatorisk uppdelning av ersättnings- tiden är att föräldrarna får ersättning med belopp motsvarande sjukpenning- en oberoende av den andre förälderns Sjukpenninggrundande inkomst. Det krav som i dag finns bl a beträffande särskild föräldrapenning, att båda föräldrarna måste vara försäkrade över garantinivån för att föräldrapenning med belopp motsvarande sjukpenningen skall kunna utges, skulle därmed upphöra. Om tex modern är försäkrad under garantinivån och fadern är huvudsaklig familjeförsörjare skulle han knappast ha någon möjlighet att ta ut sin del av föräldrapenningdagarna om ersättningen endast utges med garantibeloppet. Det skulle därmed finnas risk för att fäder avstår från att ta ut sina föräldrapenningdagar. I utredningens intervjuundersökning med småbarnsföräldrar anger också en stor del av föräldrarna att anledningen till att fadern inte tagit ut större del av föräldrapenningen varit att familjen skulle gjort en ekonomisk förlust om man delat upp dagarna mellan sig. Några anger att man skulle delat upp dagarna i större utsträckning om det ekonomiska utfallet blivit annorlunda, t ex så att fadern haft rätt till föräldrapenning med belopp motsvarande sjukpenningen även i de fall modern är hemmamakeförsäkrad eller försäkrad för inkomst som motsvarar högst garantinivån. I en del fall hade fadern en årsinkomst som överstiger ”taket” inom försäkringen, dvs sju och halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. För den inkomst som överstiger "taket” utges ingen föräldrapenning. Vissa stats- och kommunalanställda rn fl är dock genom avtal tillförsäkrade löneförmåner även för den del av inkomsten som överstiger ”taket” inom försäkringen.

Genom att föräldrapenningen i de flesta fall är betydligt högre för fäder än för mödrar, i 1980 års siffror i genomsnitt 170 mot 115 kronor, skulle en obligatorisk uppdelning av ersättningstiden innebära en kostnadsökning för försäkringen i förhållande till hur den använts hitintills. Vid ett antagande om att alla fäder skulle ta ut samtliga 40 tilldelade dagar med belopp motsvarande sjukpenningen, skulle en ökning av årskostnaden med ca 112 miljoner kronor uppkomma jämfört med hur föräldrarna fördelade den ersatta föräldraledigheten under år 1980. Som jämförelse kan nämnas att den totala kostnaden för den särskilda föräldrapenningen för år 1980 var ca 1 miljard kronor. Ett maximalt uttag av fädernas föräldrapenning med belopp

motsvarande sjukpenningen skulle således innebära en kostnadsökning för denna del av försäkringen med drygt 11 procent. Skulle en regel om obligatorisk delning medföra att fäderna i genomsnitt tar ut 35 av de 40 tilldelade sjukpenningdagarna och att resterande dagar inte får föras över till annan förälder reduceras kostnadsökningen med 74 miljoner till ca 38 miljoner kronor. Detta beroende på att de fem dagarna inte alls kan tas ut om inte fadern använder dem, vilket i sin tur kan innebära att barnet får ha någon av föräldrarna hemma kortare tid än eljest.

I den mån fäder inte skulle ta ut alla dagar med ersättning motsvarande sjukpenningen kan det antas att dessa fäder inte heller skulle komma att använda dagarna med ersättning enligt garantinivån. Detta påverkar ovanstående kostnadsberäkningar. Om t ex ca 20 procent av fäderna inte tar ut några garantidagar reduceras den tidigare redovisade kostnadsökningen på 112 miljoner med 30 miljoner kronor beroende på att dagarna då inte alls kan användas.

Det bör påpekas att kostnadsökningen framräknats genom en jämförelse mellan hur kostnaden skulle bli vid en obligatorisk uppdelning av viss del av ersättningstiden (170 dagar) i förhållande till hur föräldrarna fördelat motsvarande föräldraledighet under år 1980. En obligatorisk uppdelning av ersättningstiden på sätt som tidigare beskrivits kan innebära en tidigarelägg- ning av en kostnadsökning för försäkringen. Denna kostnadsökning skulle dock även uppkomma om fäderna, utan att uppdelning av ersättningstiden sker, på sikt ökar sitt uttag av föräldrapenning.

Ytterligare kostnadsberäkningar redovisas i kapitel 6.

Överföring av dagar till annan förälder

Vid en obligatorisk uppdelning av viss del av ersättningstiden mellan de rättsliga vårdnadshavarna kan flera situationer uppstå då rätt att överföra dagar till annan förälder framstår som motiverade. I en del fall borde förälder som är ensam rättslig vårdnadshavare ha rätt att enligt egen önskan överlåta dagar till annan förälder. I andra fall borde försäkringskassan utan särskild framställning från förälder kunna överföra dagar till annan rättslig vårdnads- havare. I vissa fall borde kassan efter framställning från den försäkrade och efter prövning av om särskilda skäl föreligger kunna medge rätt att överlåta dagar till annan förälder.

Mer än en fjärdedel av förskolebarnen har ensamstående eller ogift samboende vårdnadshavare. I dessa fall, där endast en förälder är rättslig vårdnadshavare till barnet och således disponerar hela ersättningstiden, borde därför den enskilde föräldern enligt egen önskan få överlåta dagar till annan förälder. Situationerna kan vara olika. Ett vanligt exempel är att föräldrarna är ogifta men sammanbor och har faktisk vård om barnet gemensamt. Ett annat exempel är att den ene föräldern visserligen inte sammanbor med barnet men tidvis vårdar det. I regel är det modern som i här nämnda fall är rättslig vårdnadshavare. För att i dessa fall ge den andre föräldern — oftast fadern — möjlighet att även i fortsättningen använda föräldraförsäkringen, måste modern ha rätt att överlåta dagar till denne. I annat fall motverkas syftet med en obligatorisk uppdelning, nämligen att öka fädernas medverkan i vården av barnen.

Föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen kommer enligt utredning- ens förslag (avsnitt 4.2) att omfatta biologiska föräldrar, adoptivföräldrar, person med vilken förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn om parterna stadigvarande sammanbor samt person som är rättslig vårdnadshavare till barnet. Fosterföräldrar och ej gifta samboende tillkom- mer när det gäller föräldrapenning för tillfällig vård av barn.

Person som likställs med förälder får som idag rätt att ta ut föräldrapenning under de första 180 ersättningsdagarna om han vårdar barnet. Däremot skulle sådan person, frånsett den som är rättslig vårdnadshavare till barnet, inte få någon självständig rätt till de uppdelade ersättningsdagarna. I de fall det endast finns en rättslig vårdnadshavare borde emellertid denne medges rätt att efter egen önskan få överlåta dagar till person som likställs med förälder, dvs styvförälder m fl. Finns det två rättsliga vårdnadshavare borde överlåtelse däremot inte få ske vare sig mellan dessa eller till person som likställs med förälder.

Till följd av att reglerna om rätt till föräldrapenning skulle anknytas till den rättsliga vårdnaden skulle försäkringskassorna i vissa fall utan särskild framställning från förälder få överföra dagar till annan förälder. Detta skulle gälla vid ändrat vårdnadshavareförhållande där kassan — på samma sätt som idag gäller för den särskilda föräldrapenningen — skulle få föra över dagar till person som enligt dom eller beslut blir rättslig vårdnadshavare för barnet. På samma sätt skulle kassan få överföra dagar när en vårdnadshavare avlider.

Efter särskild prövning borde försäkringskassan kunna medge dispens att överlåta dagar till annan förälder, exempelvis för handikappad förälder som inte har någon möjlighet att klara vården av barnet. Situationen kan bli likartad för förälder som är arbetsoförmögen under lång tid och av den anledningen är sjukskriven eller uppbär sjukbidrag/förtidspension. Försäk- ringskassorna får här genom särskilda utredningar och bedömningar klargöra i vad mån förälder inte har faktisk möjlighet att vårda barnet och om denna situation kommer att bestå under lång tid. Så klara regler som möjligt måste utarbetas för bedömning av hur allvarligt handikappet eller sjukdo- men är och under hur lång tid situationen kan beräknas bestå för att ge rätt till dispens. Vid bedömning av om tillståndet beräknas kvarstå under lång tid skulle reglerna exempelvis kunna anknytas till bestämmelserna om sjukbi- drag där nedsättning av arbetsförmågan anses bestående under avsevärd tid om den kan antas kvarstå under minst ett år.

En obligatorisk uppdelning av viss del av ersättningstiden borde innehålla så få avvikelser i form av överlåtelser eller dispenser som möjligt. Familjerätten av i dag utgår från att båda föräldrarna har samma rätt och skyldighet till såväl försörjaransvar som praktiskt ansvar för hem och barn. Medges många avvikelser i form av överlåtelser eller dispenser motverkas syftet med en obligatorisk uppdelning, nämligen att medverka till att öka fädernas uttag av föräldrapenning och därmed deltagande i vården av barnen.

Det kan emellertid finnas flera situationer än de tidigare beskrivna där det skulle kunna anses befogat att medge dispens för överföring av dagar till annan förälder för att möjliggöra för föräldrarna att klara barntillsynen vid en viss tidpunkt.

En sådan situation är när den förälder som planerat eller påbörjat föräldraledighet insjuknar. I en del fall kan barnet få återgå till sin vanliga tillsynsform, t ex daghem, medan det i andra fall kan vara så att föräldrarna själva måste ordna annan barntillsyn för den aktuella tiden. I vissa fall kan den andre föräldern få föräldrapenning för tillfällig vård av barn i samband med ordinarie vårdares sjukdom. Detta gäller dock endast de fall där föräldern som insjuknat kan anses som ordinarie vårdare, dvs den person som normalt svarar för barnets omvårdnad. Föräldrarna kan även på grund av sjukperiod gå miste om möjligheten att ta ut ersättningsdagarna genom att barnet under denna period uppnår den ålder inom vilken föräldrapenningen senast kan tas ut.

Om möjlighet till dispens för överföring av dagar till annan förälder skulle medges — när förälder insjuknar under föräldraledig tid— måste dock en mera generell rätt till överföring av dagar införas. Det torde knappast vara möjligt för försäkringskassorna att i varje särskilt fall, där en förälder uppger sjukdom som motiv för dispens, göra en bedömning av det verkliga behovet av ytterligare föräldrapenningdagar för den andre föräldern. Inte heller torde kassorna ha möjlighet att i varje enskilt fall göra en bedömning av förälderns möjlighet att senare — inom den tidsram då föräldrapenningen får tas ut — kunna använda ersättningsdagarna.

Ytterligare dispenssituationer kan diskuteras t ex när fadern fullgör värnpliktstjänstgöring, när någon av föräldrarna är sjöman eller har kontraktsbundet utlandsarbete eller för studerande förälder där avbrottet i studierna medför att utbildningen förlängs väsentligt utöver den normala studietiden.

Av tillgänglig statistik framgår att i ca 17 procent av de familjer som fick barn är 1980 var en förälder sjukpenningförsäkrad för inkomst motsvarande högst garantinivån, dvs en årsinkomst som understiger 15 300 kronor.

Det kan därför också diskuteras om dispens att föra över dagar borde medges förvärvsarbetande förälder i familjer där den andre föräldern är hemarbetande eller har mindre än halvtidsarbete. Båda föräldrarna skulle eljest få vara hemma samtidigt under viss tid för att den förvärvsarbetande föräldern skulle kunna använda sin del av föräldrapenningen. Likartad situation kan uppstå för familjer där en förälder är arbetslös eller har säsongsarbete. Det är dock endast en av föräldrarna i här nämnda situation som kan uppbära föräldrapenningen, nämligen den som huvudsakligen vårdar barnet. Det bör här påpekas att försäkringskassornas möjligheter är begränsade att kontrollera vem av föräldrarna som vårdar barnet.

Syftet med en obligatorisk uppdelning kan, som tidigare framhållits, motverkas om alltför många avvikelser i form av överlåtelser eller dispenser medges. Även administrationen och informationen skulle bli svårhanterlig. En obligatorisk uppdelning av ersättningstiden förutsätter därför att antalet avvikelser i form av överlåtelser eller dispenser starkt begränsas.

Sammantaget innebär detta — när det gäller frågan om rätt att överföra dagar till annan förälder i samband med en obligatorisk uppdelning av ersättningstiden — att B förälder som är ensam rättslig vårdnadshavare borde medges rätt att utan

prövning överlåta uppdelade dagar dels till biologisk förälder, dels till

annan person som enligt föräldrabegreppet är att likställa med förälder, t ex styvförälder El om barnet har två rättsliga vårdnadshavare borde dagar inte få överlåtas annat än i vissa dispensfall D i fråga om dispenser borde tillämpningen vara restriktiv och dispens att överlåta dagar till annan förälder endast få medges när den rättsliga vårdnadshavaren på grund av handikapp eller sjukdom inte har faktisk möjlighet att vårda barnet.

4.3.3. Möjlighet för fadern att ta ut garantidagarna på ett alternativt sätt

Som tidigare framhållits anser utredningen det angeläget att föräldraförsäk- ringen utformas så att den medverkar till att fäder i större utsträckning tar ut föräldrapenning och därmed ökar sitt deltagande i vården av barnen. En obligatorisk uppdelning av ersättningstiden har därför diskuterats i avsnitt 4.3.2. Som framgår därav kan en obligatorisk uppdelning medföra en betydande kostnadsökning för försäkringen och administrativa svårigheter. Utredningen har därför diskuterat ett annat alternativ till förändring av försäkringen för att stimulera fädernas uttag av föräldrapenning.

Den diskuterade ändringen skulle innebära att den del av den nuvarande särskilda föräldrapenningen som alltid ersätts med garantibelopp, dvs 90 dagar, skulle kunna omvandlas till 30 dagars föräldrapenning med sjukpen- ningbelopp om fadern stannar hemma och vårdar barnet. Föräldrarna får själva välja vem av dem som vill ta ut ersättningen för den övriga föräldrapenningtiden på samma sätt som i dag gäller för föräldrapenning i samband med barns födelse.

De tre månadernas särskilda föräldrapenning med ersättning enligt garantinivån, lika för alla, infördes den 1 juli 1980 samtidigt som ersättnings- nivån höjdes från 32 till 37 kronor om dagen. Har föräldrarna gemensam vårdnad om barnet fördelas tiden lika mellan dem. Förändringen av försäkringen var ett led i en utbyggnad av stödet vid vårdnad av små barn och avsågs samtidigt utgöra ett ekonomiskt komplement till den lagstadgade rätten till förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar. Förälder som arbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid har nämligen rätt att ta ut föräldrapenning enligt garantinivån. Detta innebär också att förälder som förkortar sin arbetstid från åtta till sex timmar kan få ersättning med 37 kronor om dagen. Förälder kan även välja att ta ut ersättningen som halv eller fjärdedels föräldrapenning. Eftersom förälder alltid har rätt till ledighet under tid föräldrapenning utges innebär den förlängda ersättningstiden även en vidgad rätt till ledighet. Så blir t ex fallet om föräldrarna tar ut de 90 garantidagarna i form av heltidsledighet efter det att barnet uppnått ett och ett halvt års ålder.

Av statistik som redovisats i kapitel 2 framgår att i de familjer där båda föräldrarna är försäkrade över garantinivån tar ca 10 procent av fäderna ut föräldrapenning isamband med barns födelse med i genomsnitt 40 dagar. Av samtliga försäkrade som år 1980 tagit ut särskild föräldrapenning är 30 procent fäder. Dessa har under året uppburit ersättning under i genomsnitt 13 dagar. När det gäller uttag av föräldrapenning för tillfällig vård av barn tar

fäderna ut omkring hälften av ersättningsdagarna. I den aktuella statistiken ingår de tio särskilda dagar som endast kan utges till fäder för vård av barn eller biträde i hemmet i samband med barns födelse, den s k faderskapspen- ningen. Dessa ersättningsdagar tas ut i 80 procent av antalet fall med i genomsnitt drygt åtta dagar per ersättningsfall.

En viss valfrihet skulle kunna skapas beträffande de 90 ersättningsdagarna med ersättning enligt garantinivån. Tas dagarna ut som garantidagar skulle föräldrarna som hittills själva kunna välja vem av dem som skall använda ersättningsdagarna. Ett utbyte av de 90 garantidagarna mot 30 dagar med sjukpenningbelopp skulle däremot endast kunna göras av fadern. Den diskuterade bestämmelsen skulle komma att omfatta alla fäder som enligt det beskrivna föräldrabegreppet i avsnitt 4.2 kan bli berättigade till föräldrapen- ning, dvs i huvudsak biologiska föräldrar, adoptivföräldrar och styvföräld— rar.

Den sammanlagda ersättningstiden om nio månader där föräldrapenning i princip utges med belopp motsvarande sjukpenningen — dvs den nuvarande föräldrapenningen i samband med barns födelse och delar av den särskilda föräldrapenningen — skulle i fortsättningen få fördelas valfritt mellan föräldrarna. Den resterande ersättningstiden som omfattar tre månaders ersättning enligt garantinivån skulle av fadern få tas ut i form av 30 sjukpenningdagar. Som jämförelse kan nämnas att en dagersättning motsvarande tre garantibelopp, 111 kronor, baseras på en årsinkomst av 44 900 kronor. Om fadern inte har möjlighet eller av annan orsak inte vill ta ut föräldrapenningen på detta sätt kan föräldrarna i stället välja att ta ut tre månaders ersättning enligt garantinivån, antingen så att en förälder tar hela ersättningstiden eller att föräldrarna delar den.

Även fadern kan vara försäkrad under garantinivån och kan av den anledningen välja tremånadersersättningen. Rätten till ledighet under tid föräldrapenning utges kan också ha betydelse för föräldrarnas ställningsta- gande.

Fördelen med den skisserade möjligheten att kunna ta ut föräldrapenning- en på ett alternativt sätt är att familjen får möjlighet att planera föräldraledigheten med hänsyn till sina egna förhållanden. Bestämmelser om rätt att överlåta dagar eller att efter dispens överföra dagar till annan förälder kan undvikas vilket underlättar administrationen. Samtidigt kan det antas att den högre ersättningen till fadern skulle ge en viss styrande effekt så att fäderna i högre grad tar ut föräldrapenningen. Man kan förmoda att situationerna blir något olika i familjer där en förälder är hemarbetande än i familjer där båda förvärvsarbetar utanför hemmet. En hemarbetande förälders möjligheter att för en kortare period få ett förvärvsarbete utanför hemmet är begränsade. Samtidigt är det ekonomiskt fördelaktigt för föräldrarna i familjer där en förälder finns hemma, att denna tar ut föräldrapenningen med garantibeloppet, för närvarande 37 kronor om dagen, samtidigt som den andra föräldern fortsätter sitt förvärvsarbete. I familjer där båda föräldrarna heltidsarbetar borde däremot den skisserade modellen kunna medverka till att fadern tar ut 30 dagars ersättning med sjukpenningbelopp om familjen har behov av att en förälder är heltidsledig för att vårda barnet. Fadern kan också välja att ta ut ersättningen som halv föräldrapenning med sjukpenningbelopp under 60 dagar.

Det är positivt om försäkringen utformas så att fäderna ökar sitt uttag av föräldrapenning och därmed ökar sitt deltagande i vården av barnen. Det kan å andra sidan hävdas att tanken med olika ersättningsnivå beroende på om fadern eller modern tar ut ersättning inte kan anses främja jämställdheten. En Viss risk kan också ligga i att ett fastställt antal dagar genom en högre ersättningsnivå styrs till fadern, vilket i sig kan ha en konserverande effekt på så sätt att de kan komma att betraktas som det totala antalet dagar fadern bör ta ut. Syftet med den här diskuterade konstruktionen av försäkringen kan därmed motverkas.

Den diskuterade möjligheten att göra de 90 garantidagarna utbytbara mot 30 dagars ersättning med sjukpenningbelopp när fadern tar ut ersättningen, medför vissa administrativa olägenheter och framför allt informationspro- blem. Problemen blir störst om föräldrarna liksom i dag skall kunna välja att ta ut sjukpenningdagar respektive garantidagar i den ordning som kan vara fördelaktigast för familjen. Om t ex modern inte varit försäkrad över garantinivån när barnet föds kan det vara fördelaktigare att ta ut garantidagarna först och spara viss del av sjukpenningdagarna att användas vid behov av föräldraledighet efter det att hon börjat förvärvsarbeta. I så fall måste föräldrarna vid varje ersättningstillfälle meddela försäkringskassan om de tar ut de sista 90 garantidagarna — som då skall avräknas på olika sätt l beroende på om fadern eller modern tar ut ersättningen — eller om de tar ut dagar av de övriga nio månadernas ersättningstid. Omvandlingsmodellen förutsätter också att möjligheten att ta ut fjärdedels föräldrapenning upphör.

En annan möjlighet för att underlätta informationen om och förståelsen av försäkringen är att utforma bestämmelserna så att den utbytbara ersättnings- tiden — de 90 garantidagarna — endast får tas ut när den övriga föräldrapen- ningperioden är helt uttagen. Föräldrarna skulle därefter kunna ta ut ersättningen antingen så att fadern eller modern tar ut garantidagar eller att fadern tar ut sjukpenningdagar. Avräkning skulle kunna ske med en dag vid uttag av garantidag alternativt tre dagar vid uttag av en sjukpenningdag. Kvarstår mindre än tre dagar av ersättningstiden får de tas ut som garantidagar. Därigenom skulle perioden kunna delas mellan föräldrarna och dispenser eller överlåtelser undvikas. En nackdel med en sådan lösning är dock att försäkringens flexibilitet minskar. Föräldrarna tvingas ta ut ersättningstiden enligt sjukpenningnivån innan de 90 garantidagarna används.

En här diskuterad omvandlingsmöjlighet av vissa föräldrapenningdagar skulle medföra en kostnadsökning för försäkringen. Storleken av kostnads- ökningen blir givetvis beroende av hur många fäder som tar ut alla eller en del av de 90 garantidagarna i form av sjukpenningdagar. Vid ett antagande om att samtliga fäder tar ut alla garantidagarna som 30 ersättningsdagar med sjukpenningbelopp skulle kostnadsökningen bli 155 miljoner kronor. Tar tex 20 procent av fäderna ut 15 dagar med sjukpenningbelopp ökar årskostnaden i stället med ca 16 miljoner kronor. Kostnadsökningen beror på att fädernas sjukpenning per dag i de allra flesta fall är högre än tre dagars garantibelopp, 111 kronor.

4.3.4. Valfri uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrarna

Föräldrar får enligt nu gällande bestämmelser vid uttag av föräldrapenning i samband med barns födelse själva avgöra vem av dem som skall stanna hemma och vårda barnet. Den förälder som har den faktiska vården om barnet och begär föräldrapenning har rätt att uppbära sådan.

Även när det gäller föräldrapenning för tillfällig vård av barn är det den faktiska vårdsituationen som är avgörande för vem av föräldrarna som skall få föräldrapenning.

Reglerna för den särskilda föräldrapenningen är till skillnad från de övriga formerna för föräldrapenning knuten till den rättsliga vårdnaden. Rätten till föräldrapenning tillkommer således endast rättsliga vårdnadshavare. Möj- lighet finns dock att överlåta denna rätt till annan förälder.

Socialpolitiska samordningsutredningen har i sitt betänkande En allmän socialförsäkring (SOU 1979:94) tagit upp frågan om till vem den formella rätten till bidrag bör anknytas. Utredningen anför bl a:

”Även om således regler om den formella rätten till bidrag inte har så stor praktisk betydelse, är det naturligtvis viktigt att man får en enhetlig regel. Om bidragsrätten skall tillkomma föräldrarna, måste man precisera vilka föräldrar som avses. Skall det vara de biologiska föräldrarna, den rättsliga vårdnadshavaren, den som har den faktiska vården eller eventuellt någon annan? Enligt traditionella familjerättsliga principer kan det visserligen synas naturligt att låta bidragsrätten tillkomma den rättsliga vårdnadshavaren. Ökade möjligheter till gemensam vårdnad efter skilsmässa och strävan att låta gemensam vårdnad bli den naturliga ordningen även för ogifta föräldrar kan emellertid på sikt göra det rättsliga vårdnadsbegreppet mindre användbart i detta sammanhang. Vidare kan man hävda att eftersom föräldrars underhållsskyldighet mot barn har mildrats med hänvisning till ökade sociala förmåner för barns försörjning, blir det naturligt att låta dessa förmåner tillkomma barnet och utbetalas till den som svarar för vården.”

Samordningsutredningen sammanfattar sina synpunkter på följande sätt:

”att rätten till barnstöd skall tillkomma barnet

att barnstöd, vårdpenning inorn inkomstförsäkringen och handikappstöd till barn skall betalas ut till den som varaktigt har den faktiska vården om barnet

samt att vid beräkning och utbetalning av bostadsstöd hänsyn skall kunna tas till barnet både i den familj som har den faktiska vården och i barnets ursprungliga familj.

Synpunkterna avser i första hand bidragen inom en allmän socialförsäkring. Bl a eftersom det är fråga om delvis rent tekniska förändringar föreslår vi inga förändringar inom nuvarande bidragssystem.”

Att rätten till särskild föräldrapenning är knuten till den eller de föräldrar som har den rättsliga vårdnaden om barnet har medfört att ett särskilt ADB-register med registrering av de rättsliga vårdnadshavarna fått läggas upp hos riksförsäkringsverket. Registret underhålls bland annat med uppgifter om ändrad vårdnad t ex i samband med skilsmässa. Härtill kommer att föräldrapenningdagarna skall delas mellan föräldrarna om båda är rättsliga vårdnadshavare. Detta avser i regel gifta föräldrar. Fördelningen

görs av såväl dagar med ersättning motsvarande sjukpenningbelopp som dagar med ersättning enligt garantinivån. Vid överlåtelse av föräldrapen- ningdagar måste således av överlåtelsen framgå om denna avser sjukpen- ningdagar eller garantidagar och dagarna måste registreras och avräknas var för sig.

Såväl riksförsäkringsverket som försäkringskassorna anser att systemet är tungarbetat. De flesta kassor menar att konstruktionen av försäkringen, med fördelning och överlåtelse av dagar skapar krånglig administration och uppfattas som byråkratisk framför allt av ogifta samboende föräldrar. I sistnämnda fall måste fadern i regel få en formell överlåtelse av modern för att kunna ta ut den särskilda föräldrapenningen. Detta trots att föräldrarna sammanbor och gemensamt har den faktiska vården om barnet. Även i den intervjuundersökning utredningen låtit genomföra med 600 småbarnsföräld- rar har en del föräldrar ställt sig frågande till reglerna om överlåtelse och upplevt dessa som onödigt byråkratiska.

Av statistik över uttagen föräldrapenning framgår att ca 10 procent av fäderna under senare år tagit ut i genomsnitt 40 dagars föräldrapenning i samband med barns födelse. Motsvarande siffror var 2,5 procent år 1974 och 26 dagar i genomsnitt. Mer än tre fjärdedelar av fäderna tog under år 1980 ut drygt åtta av de tio särskilda ersättningsdagar som endast kan tas ut av fäder i samband med barns födelse.

När det gäller föräldrapenning för tillfällig vård av barn använder fäder och mödrar försäkringen i ungefär lika stor utsträckning.

Andelen fäder bland de försäkrade som använt den särskilda föräldrapen- ningen var 27 procent år 1978, 31 procent år 1979 och 30 procent år 1980. Genomsnittligt antal ersatta dagar under året bland dessa fäder har ökat från åtta till 13 dagar. Motsvarande siffra för mödrar är 23 dagar är 1978 och 46 dagar är 1980. Därutöver framgår av statistiken avseende avslutade ersättningsfall under år 1980 att gifta män med en självständig rätt till särskild föräldrapenning och ogifta fäder som i regel måste få dagar genom överlåtelse från modern tagit ut föräldrapenningi lika stor omfattning. Detta skulle kunna tyda på att nuvarande regler med fördelning av dagarna mellan de rättsliga vårdnadshavarna kombinerad med möjlighet att överlåta dagar till annan förälder inte medför att fäderna tar ut föräldrapenning i högre utsträckning än vad som skulle varit fallet om dagarna inte varit fördelade. Huruvida reglerna om fördelning och överlåtelse av dagar indirekt påverkar föräldrarna när det gäller att välja vem av dem som skall stanna hemma och vårda barnet har inte kunnat utrönas.

När det gäller statistiken över den särskilda föräldrapenningen måste beaktas att siffrorna är svåra att tolka med hänsyn dels till förekomsten av övergångsbestämmelser, dels förändringar i regelsystemet som tillkommit flera gånger under den tid försäkringen varit i kraft. Ett ytterligare skäl till att statistiken får bedömas med försiktighet är att ingen barngrupp — utöver de med kortare ersättningstid enligt övergångsbestämmelser — har uppnått den ålder inom vilken föräldrapenningen längst får tas ut.

Av utredningens intervjuundersökning framgår att mer än 60 procent av de fäder som inte tagit ut föräldrapenning skulle ha velat göra detta under någon tid. Hälften av dessa fäder skulle ha velat ta ut halva ersättningstiden.

Två huvudsakliga skäl angavs till att fäderna trots önskemålen inte tagit ut föräldrapenning. Dels berodde det på föräldrarnas arbetsförhållanden — främst fädernas — dels ansåg föräldrarna att de skulle förlorat ekonomiskt på att dela ersättningstiden. Övriga skäl som angavs var att modern var hemarbetande, studerande eller arbetslös eller att fadern fullgjorde värn- plikt. En del föräldrar påpekade också att familjen fortfarande har ersättningstid kvar som fadern kan eller kommer att ta ut.

Utredningen har övervägt att låta ersättningsdagarna för den sammanslag- na föräldrapenningen tillkomma föräldrarna gemensamt. På samma sätt som i dag gäller för föräldrapenning i samband med barns födelse skulle föräldrarna själva få avgöra vem av dem som skall vårda barnet och ta ut föräldrapenningen. Därmed skulle informationen till föräldrarna underlät- tas. Även försäkringens administration skulle kunna förenklas i betydande grad bl a genom att registrering av rättsliga vårdnadshavare kan upphöra liksom rutiner för fördelning och överlåtelse av dagar.

Fädernas medverkan i vården av barnet bör inte helt bedömas med utgångspunkt i hur mycket föräldrapenning som tagits ut av dessa. Som bl a framkommit i intervjuundersökningen medverkar många fäder i vården av barnen bl a genom omläggning av sin arbetstid.

En förutsättning för att fäderna skall fortsätta öka sitt uttag av föräldrapenning och därmed sin medverkan i vården av barnen är att de faktiska hinder för uttag av föräldrapenning som finns i nuvarande regelsystem elimineras.

Föräldrapenningen i samband med barns födelse utges i dag med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, dock lägst garantinivån, om föräldern varit sjukpenningförsäkrad över denna nivå under minst 270 dagari följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen. Ett viktigt undantag gäller dock. Om föräldrarna gemensamt har barnet i sin vård och modern är sjukpenningförsäkrad under garantinivån kan fadern inte stanna hemma och uppbära föräldrapenning beräknad efter sin sjukpenning. Han får då endast ersättning enligt garantinivån. Beträffande den särskilda föräldrapenningen gäller samma inskränkning men då för båda föräldrarna och endast vid uttag av hel särskild föräldrapenning. Vid uttag av halv eller fjärdedels särskild föräldrapenning görs ingen jämförelse med den andre förälderns Sjukpenninggrundande inkomst.

Undantag från dessa regler får göras, om modern — eller när det gäller den särskilda föräldrapenningen även fadern — till följd av sjukdom eller av andra särskilda skäl, exempelvis studier, inte kan anses ha möjlighet att vårda barnet.

Försäkringskassorna har i enkätsvar till utredningen framhållit svårighe- terna med dessa bestämmelser. Förälder som avstår helt från arbete för att vårda barn har — om den andre föräldern är försäkrad för högst garantinivån — att välja mellan halv särskild föräldrapenning med sjukpenningbelopp eller hel ersättning med garantibelopp. Många kassor påpekar hur negativt de försäkrade reagerar när kassan erbjuder hel ersättning med 37 kronor eller halv ersättning med t ex 100 kronor om dagen. Detta kan även leda till att arbetstagaren beviljas hel ledighet från arbetet för att ta ut föräldrapenning men i efterhand på grund av ersättningsbestämmelserna bestämmer sig för att endast ta ut halv föräldrapenning.

Skatte- och familjelagstiftningen bygger numera på principen om ekono- miskt självständiga makar i familjen. För att möjliggöra för båda att uppehålla förvärvsarbete under barnens uppväxttid och för att öka fädernas rätt att kunna ta praktiskt ansvar för små barn anser utredningen att det nuvarande kravet på att båda föräldrarna skall vara försäkrade över garantinivån för att föräldrapenning skall utges med belopp motsvarande sjukpenningen bör upphöra. Även från administrativ synpunkt skulle detta medföra förenklingar samtidigt som missförstånd och irritation bland föräldrarna skulle undvikas.

För den särskilda föräldrapenningens del skulle en sådan ändring knappast medföra någon kostnadsökning eftersom dessa föräldrar i dag i stället för hel ersättning med garantibelopp kan ta ut halv eller fjärdedels ersättning med sjukpenningbelopp under en längre tid.

När det gäller föräldrapenning i samband med barns födelse skulle ändringen dock medföra en viss kostnadsökning för försäkringen. Det kan antas att ett antal fäder vilka i dag inte har möjlighet att få föräldrapenning med sjukpenningbelopp på grund av att modern är sjukpenningförsäkrad för högst garantinivån skulle använda försäkringen om denna möjlighet införs. Andelen fäder som med dagens regler tar ut föräldrapenning med sjukpenningbelopp i samband med barns födelse är ca tio procent.

Vid ett antagande om att samma andel fäder skulle tillkomma bland dem som i dag bara skulle kunna få garantibeloppet på grund av moderns sjukpenningförsäkring, omkring 17 000 fäder per år, skulle den årliga kostnadsökningen bli ca 10 miljoner kronor. Vid kostnadsberäkningen har hänsyn tagits till att de dagar modern eljest skulle ha tagit ut garantibelopp bortfaller.

I familjer där den ene föräldern har en årsinkomst understigande 15 300 kronor, år 1980 ca 17 procent av de familjer som fick barn, eller där ene föräldern är arbetslös, säsongarbetande eller arbetar mindre än halvtid öppnas genom den här diskuterade ändringen möjligheter för båda föräldrarna att vara hemma samtidigt med barnet. Endast en förälder kan dock uppbära föräldrapenningen, dvs den som huvudsakligen vårdar barnet. Vid en valfri uppdelning av ersättningstiden kan emellertid föräldrarna själva fördela föräldraledigheten på det sätt som i deras situation är mest ändamålsenligt, inte minst ur ekonomisk synpunkt. Om den förvärvsarbe- tande föräldern stannar hemma och vårdar barnet och därmed tar ut föräldrapenningen förlorar familjen garantibeloppet som den hemarbetande föräldern eljest kunnat ta ut vid vård av barnet. Genom valfriheten kan föräldrarna t ex i denna situation välja att i stället låta den hemarbetande föräldern vårda barnet och ta ut ersättningen enligt garantinivån.

4.3.5. Slutsatser och förslag i fråga om uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrarna

Utredningen har tidigare föreslagit att föräldrapenningi samband med barns födelse och särskild föräldrapenning sammanslås till en föräldrapenningför- mån.

Utredningen anser det angeläget att den nya föräldrapenningen utformas så att den medverkar till att fäderna i större utsträckning deltar i vården av

barnen. Utredningen har i tidigare avsnitt presenterat tre alternativ i fråga om uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrarna vilka kan sammanfat- tas som följer.

Alternativ 1

I avsnitt 4.3.2 har diskuterats hur en obligatorisk uppdelning av ersättnings- tiden mellan föräldrarna kan utformas. Uppdelningen kan enligt utredning- en göras på två olika sätt, antingen mellan barnets rättsliga vårdnadshavare eller mellan de biologiska föräldrarna/adoptivföräldrarna. Av skäl som redovisats tidigare framgår att en uppdelning av ersättningstiden lämpligast kan göras mellan barnets rättsliga vårdnadshavare. Uppdelningen bör i så fall omfatta ersättningstid utöver de första 180 ersättningsdagarna och sålunda avse såväl ersättningsdagar med belopp motsvarande sjukpenningen som dagar med ersättning enligt garantinivån. Vid en obligatorisk uppdelning av ersättningstiden bör föräldrarna få ersättning med belopp motsvarande sjukpenningen oberoende av den andre förälderns Sjukpenninggrundande inkomst.

En obligatorisk uppdelning av en del av ersättningstiden mellan de rättsliga vårdnadshavarna måste, för att inte syftet skall motverkas, förses med möjlighet till överlåtelse av dagar i vissa fall. I de fall barnet endast har en rättslig vårdnadshavare vore det enligt utredningens mening orealistiskt att helt utestänga bl a samboende biologiska föräldrar och styvföräldrar som inte är rättsliga vårdnadshavare. I dessa fall måste överlåtelse av dagar få ske från rättslig vårdnadshavare. Däremot får dagar inte överlåtas till annan förälder när barnet har två rättsliga vårdnadshavare.

Efter särskild prövning bör förälder som på grund av handikapp eller sjukdom under avsevärd tid är oförmögen att vårda barnet få överlåta dagar till annan förälder.

Även i andra fall torde frågan om dispens kunna diskuteras. Det står dock klart att syftet med den obligatoriska uppdelningen motverkas om alltför många avvikelser i form av överlåtelser eller dispenser medges. Redan den obligatoriska uppdelningen med de undantag som enligt ovan måste anses helt nödvändiga medför att informationen till föräldrarna blir besvärlig och att föräldrarna kan bli osäkra på sin rätt till föräldrapenning.

För administrationen innebär den obligatoriska uppdelningen av ersätt- ningstiden att registret över rättsliga vårdnadshavare måste bibehållas, vilket medför löpande underhållsarbete. Vidare kvarstår rutinerna med fördelning och överlåtelse av dagar. Därtill kommer dispenssituationerna vilka kommer att medföra såväl tillämpnings- som informationsproblem.

Alternativ 2

Detta alternativ — vilket redovisats i avsnitt 4.3.3 — innebär att föräldrarna, vad gäller de nio månader som ersättning utges med belopp motsvarande sjukpenningen, får möjlighet att välja vem av dem som vill vårda barnet och ta ut föräldrapenningen.

För de 90 dagarna där ersättning utges enligt garantinivån innebär alternativet också en valfrihet genom att fadern får möjlighet att omvandla

de 90 dagarna till 30 dagar med ersättning motsvarande sjukpenningen. Tas dagarna ut med ersättning enligt garantinivån kan föräldrarna som hittills själva välja vem av dem som vill använda ersättningsdagarna. Garantidagar- na får inte tas ut innan den övriga föräldrapenningen är uttagen. Genom att avräkning sker med en dag vid uttag av helt garantibelopp och tre dagar vid uttag av dag med helt sjukpenningbelopp kan perioden även delas mellan föräldrarna. Det är därmed möjligt att undvika regler om överlåtelser och dispenser.

En förutsättning är — liksom i alternativ 1 — att föräldrapenning kan utges med sjukpenningbelopp oberoende av den andre förälderns sjukpenningför- säkring.

En svårighet ligger i att kunna föra ut informationen till föräldrarna om att de 90 garantidagarna kan omvandlas till 30 dagar med ersättning motsva- rande sjukpenningen när fadern tar ut ersättningen. Därutöver måste klargöras att garantidagarna endast kan tas ut efter det att den övriga ersättningstiden förbrukats. Vidare måste föräldrarna få information om avräkningsreglerna. Föräldrarna måste med detta alternativ bli så välinfor- merade att de kan bedöma vad den alternativa möjligheten att ta ut föräldrapenning innebär för deras vidkommande.

Administrativt innebär alternativet att registrering av rättsliga vårdnads- havare kan upphöra. Även rutiner för fördelning av dagar mellan vårdnads- havare och för överlåtelse bortfaller. Vissa administrativa rutiner tillkommer dock för registrering av de utbytbara garantidagarna.

Alternativ 3

Det tredje alternativet som redovisats i avsnitt 4.3.4 innebär att samtliga ersättningsdagar för den sammanslagna föräldrapenningen skulle tillkomma föräldrarna gemensamt. Föräldrarna får själva välja vem som skall vårda barnet och uppbära föräldrapenningen. Bestämmelserna om fördelning och överlåtelse av dagar bortfaller därmed. Registrering av rättsliga vårdnads- havare kan upphöra. För de ogifta föräldrarna, som ökar i antal, medför ändringen — på samma sätt som i alternativ 2 — att någon överlåtelse inte behövs.

För att underlätta framför allt för fäder att öka sitt uttag av föräldrapen- ning bör — på samma sätt som i övriga alternativ — föräldrapenning kunna utges med sjukpenningbelopp oberoende av den andre förälderns sjukpen— ningförsäkring.

Genom en valfri uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrarna uppnås ett enkelt försäkringssystem. Försäkringskassorna får en gemensam regel för hela föräldraförsäkringen. Detta underlättar informationen till föräldrarna som får lättare att förstå och överblicka försäkringsförmånerna. Alternativet förutsätter att speciella riktade informationsinsatser genomförs för att ytterligare öka fädernas uttag av föräldrapenning.

Förslag

Vid en jämförelse mellan alternativ 1 Obligatorisk uppdelning av ersättnings- tiden mellan föräldrarna och alternativ 3 Valfri uppdelning av ersättningsti-

den mellan föräldrarna kan konstateras att alternativ 1 medför det starkaste påtryckningsmedlet för att förmå fäderna att i större utsträckning använda föräldrapenningen.

Alternativ 3 däremot medför det enklaste försäkringssystemet för de enskilda föräldrarna liksom också för försäkringskassorna och riksförsäk- ringsverket. Reglerna om överlåtelse, som ju upplevs som byråkratiska framför allt av ogifta samboende föräldrar, försvinner. Vidare bör föräld- rarnas möjligheter att kunna förstå och använda försäkringen underlättas genom att regelsystemet endast kommer att innehålla ett fåtal särbestäm- melser. Till följd av den av utredningen föreslagna sammanslagningen av två föräldrapenningförmåner till en förmån blir förenklingen också störst vid ett införande av alternativ 3. De administrativa effekterna beskrivs närmare i kapitel 5.

Ytterligare fördelar med alternativ 3 är att föräldrarna kan ta ut dagarna på det sätt som passar familjens förhållanden bäst ur alla synpunkter, även ekonomiska. Är en förälder hemarbetande kan denne vårda barnet och ta ut föräldrapenning med garantibelopp vilket innebär ett ekonomiskt tillskott till familjen.

I de olika alternativen föreslås, att kravet på att båda föräldrarna måste vara försäkrade över garantinivån för att ersättning skall utges med belopp motsvarande sjukpenningen, skall tas bort. Genom detta underlättas framför allt fädernas möjligheter att ta ut föräldrapenning.

Nackdelen med alternativ 3 är att man avhänder sig möjligheten att direkt påverka föräldrarna att fördela uttaget av föräldrapenning. Förslaget om att föräldrapenning skall kunna utges med belopp motsvarande sjukpenningen, oberoende av den andre förälderns sjukpenningförsäkring, gör det dock lättare för föräldrarna att fördela föräldrapenningen mellan sig. Genom riktade informationsinsatser till föräldrar och arbetsplatser där värdet av fädernas medverkan i vården av barnen poängteras bör en större förståelse för fädernas uttag av föräldrapenning också kunna uppnås.

Utredningen är medveten om att fädernas uttag av föräldrapenning möjligen skulle öka snabbare genom en obligatorisk uppdelning av viss del av ersättningstiden mellan föräldrarna. Även om en obligatorisk uppdelning medför krångligare administration och svårigheter ur informationssynpunkt är ett sådant system möjligt att genomföra. Mot de eventuella fördelar detta skulle medföra ur jämställdhetssynpunkt måste dock, enligt utredningen, ställas de nackdelar som kan uppkomma.

Det kan tex hävdas att de enskilda föräldrarnas möjligheter att själva fördela föräldraledigheten på sätt som i deras situation är mest ändamålsen- ligt — sett även ur ekonomisk synpunkt — begränsas av en obligatorisk delning. I familjer, där den ene föräldern är hemarbetande, förlorar tex familjen garantibeloppet för de dagar som förbehålls den andre föräldern. En uppenbar risk kan vidare vara att fadern inte kommer att ta ut hela sin ersättningstid med föräldrapenning. En sådan utveckling är till nackdel för familjen eftersom en förälders oanvända dagar inte får tas ut av den andre föräldern. För barnet kan det innebära att det därigenom får ha någon av föräldrarna hemma under kortare tid än eljest.

Det finns vidare enligt utredningen uppenbara risker för att reglerna av föräldrarna uppfattas som besvärliga genom de undantagsbestämmelser om

överlåtelser, dispenser m ni som måste finnas. Det kan därigenom vara svårt att nå ut med informationen vilket t ex kan medföra risk för att en förälder stannar hemma och i efterhand blir klar över att han inte kan få någon ersättning.

Alternativet med obligatorisk uppdelning av en del av ersättningstiden innebär vidare att de nuvarande administrativa olägenheterna med särskilt vårdnadshavareregister, fördelning av dagar och regler om överlåtelse — även till biologisk förälder som inte är rättslig vårdnadshavare — bibehålls. Dessa regler har fått kritik från föräldrar och försäkringskassor. Dessutom införs ett dispenssystem, där antalet dispenser visserligen kan förutsättas bli få, men där utredningarna i dispensfallen och förfrågningarna hos försäkringskassor- na om överlåtelse eller dispens kan bli betungande. Genom en obligatorisk delning av ersättningstiden och de restriktiva dispensbestämmelserna, som skulle vara förenade därmed, kan även antalet besvärsärenden komma att öka.

Även kostnaderna för försäkringen blir beroende av vilket alternativ som väljs. En obligatorisk uppdelning av ersättningstiden enligt alternativ 1 kan medföra en maximal årlig kostnadsökning om 112 miljoner kronor. På sikt kan denna kostnadsökning även uppkomma om fäderna — utan att en obligatorisk uppdelning sker — ökar sitt uttag av föräldrapenning.

Alternativ 3 förutsätts ge vissa kostnadsökningar (10 miljoner kronor) för försäkringen beroende på att förälder — oberoende av den andre förälderns sjukpenningförsäkring — får rätt till föräldrapenning med belopp motsvaran- de sjukpenningen. Genom ökade informationsinsatser kan även fädernas uttag av föräldrapenning antas öka, vilket påverkar kostnaderna på sikt.

Från jämställdhetssynpunkt skulle ett genomförande av alternativ 1 troligen vara det snabbaste sättet att öka fädernas deltagande i vården av barnen. Alternativet kan dock innebära svårigheter för föräldrarna att använda försäkringen samt en krånglig administration. Utredningen anser sig därför inte kunna förorda detta alternativ.

En annan möjlighet för att öka fädernas uttag av föräldrapenning har beskrivits i alternativ 2. Utredningen har vissa sympatier för detta alternativ som torde ge en viss styrande effekt så att fäderna ökar sitt uttag av föräldrapenning samtidigt som familjen får en möjlighet att anpassa uttaget efter sina egna förhållanden. Därigenom undantas en del av nackdelarna som beskrivits med alternativ 1. Utredningen anser sig dock inte heller kunna förorda alternativ 2. Från informationssynpunkt medför alternativ 2 nämligen svårigheter bl a genom införandet av särskilda avräkningsregler. Dessa regler kan vara svåra att förstå för föräldrarna. Samtidigt innebär avräkningsreglerna utökade administrativa rutiner. Den maximala kostnads- ökningen för alternativ 2 har beräknats till 155 miljoner kronor om året.

Av de redovisade alternativen återstår sålunda alternativ 3, dvs en valfri uppdelning av hela ersättningstiden mellan föräldrarna. Av skäl som angivits i det föregående har utredningen stannat för detta alternativ. Härigenom uppfylls utredningens direktiv om klarare och enklare regler. Detta innebär stora fördelar för föräldrarna liksom avsevärda förenklingar för administra- tionen.

Genom riktade informationsinsatser inom olika samhällsområden om de ändringar som föreslagits i försäkringens regler anser utredningen att en

positiv utveckling även bör kunna uppnås med detta alternativ när det gäller fädernas uttag av föräldrapenning.

4.3.6. Tid under vilken föräldrapenning får tas ut och ersättningstidens längd

De 180 dagarnas föräldrapenning i samband med barns födelse får enligt gällande bestämmelser tas ut inom en 270-dagarsperiod efter barnets födelse. Om sjukdom hos barnet eller föräldrarna hindrar dessa från att vårda barnet under viss tid förlängs de 270 dagarna i motsvarande mån.

De resterande 180 ersättningsdagarna — den nuvarande särskilda föräldra- penningen — får tas ut till dess barnet uppnått åtta års ålder eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret. Avsikten med den särskilda föräldrapenningen är bl a att den skall kunna tas ut enligt föräldrarnas egna bedömningar i situationer som kan variera mellan olika familjer. Oftast väljer föräldrarna dock att ta ut föräldrapenningen i direkt anslutning till barnets födelse.

Av statistik som utredningen tagit fram visar det sig att för drygt 70 procent av de barn som är födda under januari-februari 1980 har föräldrarna — förutom de 180 dagarna i samband med barns födelse — tagit ut alla 90 dagars särskild föräldrapenning med belopp motsvarande sjukpenningen när barnet var drygt ett och ett halvt år gammalt. De 90 dagarna med ersättning enligt garantinivån har tagits ut för 40 procent av barnen.

Av utredningens intervjuundersökning med småbarnsföräldrar framgår att den genomsnittliga längden på den ersättningsperiod föräldrarna tar uti samband med födelsen är 10,3 månader. Mer än 60 procent av de föräldrar som inte sparat några dagar med särskild föräldrapenning uppger att de ville vara hemma när barnet var litet. Andra orsaker till uttaget var bl a ekonomiska skäl och svårigheten att ordna barntillsyn.

Genom utredningens förslag att de två föräldrapenningförmånerna sammanslås till en föräldrapenningförmån uppkommer frågan om det är möjligt att skapa en gemensam tidsram, t ex en åttaårsgräns, inom vilken den sammanslagna föräldrapenningen får tas ut. Detta har inte ansetts möjligt bl a med hänsyn till att föräldrar med barn under åtta års ålder, som inflyttar till Sverige från andra länder än de med vilka Sverige har slutit avtal om social trygghet, då skulle kunna bli berättigade till 360 — enligt utredningens förslag 350 — ersättningsdagar mot i dag 180 dagar.

Utredningen anser vidare att en särskild tidsram inom vilken de första 180 dagarnas föräldrapenning får tas ut måste bibehållas bl a för att undvika att frånvaron från arbetet i samband med föräldraledighet utökas genom att föräldrar först tar ut den lagstadgade ledigheten till dess barnet uppnått ett och ett halvt års ålder och därefter tar ledigt för att uppbära föräldrapen— ningen. Upphör den nuvarande tidsramen för uttag av de 180 ersättnings— dagarna skulle ersättningen också utges utan någon anknytning till födelsen. Tidsramen inom vilken föräldrapenningen får tas ut bör dock utvidgas från 270 dagar till ett år. Genom detta bör antalet fall där försäkringskassorna efter särskild prövning får medge förlängning av tidsramen minska. Ändringen skulle också bl a få till följd att hela perioden kan tas ut som halv föräldrapenning t ex i de fall föräldrarna vill dela på vården av barnet.

Genom att förlänga tidsramen till ett år löses också delvis frågan om föräldrapenning för hemvändande Utlandssvenskar, tex missionärer och biståndsarbetare. Detta beskrivs närmare i avsnitt 4.3.7.

Genom lagen (1978:410) om rätt till ledighet vid vård av barn, m m har föräldrarna numera en självständig rätt till hel ledighet från arbetet till dess barnet är ett och ett halvt år gammalt. Vidare har de rätt att förkorta arbetstiden till sextimmarsdag till dess barnet fyllt åtta år eller avslutat första skolåret.

Mot bakgrund av att denna rätt till ledighet inte är beroende av att föräldern uppbär föräldrapenning och med hänsyn till hur föräldrarna i dag tar ut föräldrapenningen har utredningen även diskuterat möjligheten att förkorta den tidsram om åtta år inom vilken de övriga ersättningsdagarna får tas ut. En förkortad tidsram skulle underlätta planeringen av föräldraledig- heten på arbetsplatserna. Den skulle också underlätta administrationen hos försäkringskassorna och riksförsäkringsverket, bl a genom att man slipper registrera ersättningsdagar under så lång tid som åtta år. Även regelsystemet och informationen till föräldrarna skulle bli enklare.

En väsentlig anledning till att den nuvarande särskilda föräldrapenningen får tas ut till dess barnet uppnått åtta års ålder eller har avslutat det första skolåret är att tillgodose behovet av ledighet för föräldrarna vid barnens skolstart. Andra skäl var att föräldrar skall kunna nedbringa de ibland alltför långa tiderna fört ex daghemsvistelse och att skapa förutsättningar för bättre kontakt mellan föräldrar och samhällets barnomsorg. De 90 dagarna med ersättning enligt garantinivån är framför allt tänkta som ett komplement till den lagstadgade rätten till sextimmarsdag.

En nackdel med att förkorta tidsramen för uttag av föräldrapenning är att försäkringens flexibilitet minskas. Av intervjuundersökningen med små— barnsföräldrarna framgår emellertid att många föräldrar som sparar ersätt- ningsdagar med särskild föräldrapenning avser att ta ut dessa i samband med inskolning i barnomsorg eller skola.

Utredningen föreslår i avsnitt 4.4.2 att särskilda "öronmärkta” dagar skall införas inom föräldrapenningen för tillfällig vård av barn. De "öronmärkta” dagarna skall bl a få användas för inskolning i barnomsorg eller skola. Föräldrarnas behov av att under en följd av år spara ersättningsdagar för nämnda ändamål minskar därmed.

Utredningen finner med hänsyn till detta att det bör vara möjligt att förkorta den tidsram inom vilken den sammanslagna föräldrapenningen får tas ut. Utredningen har av flera olika skäl stannat för tre år. Det får enligt utredningen anses särskilt angeläget att den dagliga tid små barn vistas i barnomsorg inte blir alltför lång. Åldersgränsen för småbarnsgrupper på daghem är i regel tre år. För barn under tre år får föräldrarna, även med en kortare tidsram, möjlighet att förkorta arbetsdagen tex till halvtid. En treårsgräns ger även i övrigt en viss flexibilitet i ersättningssystemet och medför samtidigt att särskilda dispensregler för att förlänga tidsramen kan undvikas. Även vid flerbarnsbörd har föräldrarna en väl tilltagen tidsram för att använda föräldrapenningen och särregler behöver därför inte införas.

Från administrativ synpunkt medför en förkortad tidsram uppenbara fördelar bl a genom att register över ersättningsdagar inte behöver bibehållas i åtta år. Vidare kan regelsystemet för den sammanslagna föräldrapenningen

renodlas, bl a genom att ersättning för föräldrautbildning och för besök i förskola som avser tillfällig ledighet kommer att rymmas inom ramen för de ”öronmärkta” dagarna inom den tillfälliga föräldrapenningen. En utgångspunkt för utredningens arbete är att förslag som läggs fram skall kunna finansieras inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser. Ett införande av ”öronmärkta” dagar för föräldrautbildning, inskolning eller besök i bla daghem, fritidshem eller skola medför en utökning av kostnaderna för den tillfälliga föräldrapenningen. Genom att de ”öronmärk- ta” dagarna avses täcka ersättningsanledningar som i dag ryms inom den särskilda föräldrapenningen får det anses naturligt att kostnaden täcks genom en minskning av dessa dagar. Som framgår av avsnitt 4.4.2 föreslår utredningen att tre ”öronmärkta” dagar införs per barn och år för nämnda ändamål att gälla intill dess att barnet fyller tolv år. Utredningen har antagit att i genomsnitt 25 procent av föräldrarna kommer att använda de tre "öronmärkta” dagarna varje år. Kostnaden för de ”öronmärkta” dagarna skulle enligt utredningens antagande uppgå till cirka 115 miljoner kronor årligen. Detta kan finansieras genom att ersättningstiden för den samman- slagna föräldrapenningen minskas med tio dagar (beräknad kostnadsminsk- ning 119 miljoner kronor). Mot bakgrund av vad som tidigare sagts föreslår utredningen att B 180 dagar av den sammanslagna föräldrapenningen får tas ut längst till dess barnet uppnår ett års ålder D den tidsram inom vilken den sammanslagna föräldrapenningen får användas efter födelsen förkortas från åtta till tre år D att antalet ersättningsdagar (med sjukpenningbelopp) inom den samman- slagna föräldrapenningen minskas med tio för att möjliggöra att ”öronmärkta” dagar för inskolningsverksamhet m m införs inom den tillfälliga föräldrapenningen (se avsnitt 4.4.2).

4.3.7. Inskrivningsvillkoret

Enligt dagens bestämmelser gäller att förälder måste ha varit inskriven hos allmän försäkringskassa under minst 180 dagari följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen för att vara berättigad till föräldra— penningi samband med barns födelse. För särskild föräldrapenning gäller att föräldern skall ha varit inskriven under minst I 80 dagar i följd närmast före den dag för vilken föräldrapenning skall tas ut. För båda förmånsslagen gäller att inskrivningsvillkoret anses uppfyllt om det berott på åldersregeln i 1 kap 4 & AFL (16 år) att det inte kunnat uppfyllas eller att den försäkrade rätteligen skulle ha varit inskriven hos kassan om kassan känt till samtliga de förhållanden som förelegat.

Vid en sammanslagen föräldrapenning bör endast en regel om inskrivning gälla. Utredningen har ansett att I80-dagarsvillkoret bör anknytas till tid närmast före den dag föräldrapenning skall tas ut, dvs de regler som i dag gäller för särskild föräldrapenning. En konsekvens av detta kan bli att en blivande moder som vill ta ut föräldrapenningen under tid före barnets födelse, maximalt 60 dagar, inte uppfyller 180-dagarsvillkoret räknat före första ersättningsdagen, men väl skulle ha gjort det om kvalifikationstiden

räknats före den beräknade förlossningsdagen. Detta kan dock endast beröra ett fåtal fall. Föräldrarna kan i dessa fall i regel ta ut dagarna efter förlossningen för samvaro med barnet.

Att i stället anknyta inskrivningsregeln för den sammanslagna föräldra- penningen till den nuvarande regeln om föräldrapenning i samband med barns födelse skulle innebära vissa försämringar för invandrarfamiljerna. Gäller inskrivningskravet viss tids inskrivning hos kassan före barnets födelse skulle nämligen den familj som kom till Sverige efter det att barnet fötts förlora rätten till den sammanslagna föräldrapenningen. Detta anser utredningen inte vara rimligt.

Utredningen föreslår i avsnitt 4.3.6 bl a att den tid under vilken 180 dagars föräldrapenning får tas ut förlängs från nuvarande 270 dagar till et. är. Genom den vidgade tidsramen och det ändrade inskrivningsvillkoret kan en viss utökning av försäkringen ske. Det gäller invandrare som flyttar till Sverige när mindre än sex månader kvarstår till ett väntat barns födelse. Emellertid uppfylls ofta inskrivningskravet i dessa fall redan i dag med stöd av gällande konventionsbestämmelser. Den försäkrade kan sålunda tillgo- doräkna sig motsvarande försäkringsperiod i land med vilket Sverige slutit avtal om social trygghet. Avtal finns för närvarande med de nordiska länderna, Tyskland, Österrike, Grekland, Jugoslavien, Turkiet, Schweiz, Portugal och Frankrike. Genom den reglerade invandring Sverige har i dag och med hänsyn till att invandring i huvudsak sker från de länder med vilka Sverige har avtal om social trygghet bedöms det antal fall som kan komma att beröras av denna utökning som ringa.

Frågan om föräldrapenning för hemvändande utlandssvenskar tex mis- sionärer och biståndsarbetare, vilken tagits upp i flera riksdagsmotioner under senare är (senast i motion 1981/82:1740), skulle också genom den föreslagna ändringen delvis lösas. Föräldrapenningen skulle i sin helhet kunna tas ut såvida bosättningen i Sverige sker före födelsen. Därvid skulle såväl 180 dagars inskrivning som 180 dagar med föräldrapenning rymmas inom den föreslagna ettårsgränsen.

Invandrarförälder är i dag — så snart föräldern varit inskriven hos allmän försäkringskassa under minst 180 dagar — berättigad till särskild föräldrapen- ning för barn under åtta års ålder som är bosatta i Sverige. Antalet ersättningsdagar med belopp motsvarande sjukpenningen varierar från 5 till 90 beroende på barnets ålder. För barn födda fr o m är 1980 tillkommer 90 ersättningsdagar enligt garantinivån. Utredningen har i avsnitt 4.3.6 föreslagit att den sammanslagna föräldrapenningen får tas ut längst till dess barnet uppnår tre års ålder. Härigenom upphör rätten till denna föräldra- penning för föräldrar som invandrar till Sverige med barn som fyllt tre år. Föräldrarna blir istället berättigade till tre dagars tillfällig föräldrapenning per barn och år för inskolningsverksamhet m m till dess barnet uppnår tolv års ålder (jmf avsnitt 4.4.2).

Kostnadsmässigt medför den föreslagna ändringen av inskrivningsvillko- ret att ett mindre antal invandrare som i dag inte kan få föräldrapenning — nämligen de som flyttar till Sverige strax innan förlossningen och som inte med stöd av konvention kan tillgodoräkna sig försäkringsperiod i annat land — i fortsättningen kan bli berättigade till sådan ersättning. Vidare utökas rätten till föräldrapenning för ett antal hemvändande utlandssvenskar t ex

missionärer och biståndsarbetare. Exakta kostnadsberäkningar är svåra att ta fram för de här relaterade fallen. Kostnadsökningen kan dock antas bli liten eftersom föräldrapenningen i de tillkommande ersättningsfallen i regel endast kommer att utges med belopp motsvarande garantinivån. Genom att tidsgränsen för uttag av föräldrapenning sänks till tre år upphör rätten till den sammanslagna föräldrapenningen för äldre barn som flyttar in till Sverige. Dessa föräldrar får som tidigare nämnts rätt till särskilda ersättningsdagar inom den tillfälliga föräldrapenningen för inskolningsverksamhet m m till dess barnet uppnår tolv års ålder. Den ändring som avser den sammanslagna föräldrapenningen medför att årskostnaderna för försäkringen beräknas minska med ca 35 miljoner kronor vid ett antagande om att samtliga ersättningsdagar skulle tagits ut för invandrarbarn mellan tre och åtta år. Beräkningarna har gjorts med utgångspunkt från invandringen under år 1980.

Genom att en enhetlig inskrivningsregel blir gällande för föräldrapenning förenklas regelsystemet och administrationen underlättas, bl a kan kontroll till största delen utföras maskinellt av att inskrivningsvillkoret är uppfyllt. Detta genom att det anknyts till den första ersättningsdagen.

Utredningen föreslår av nämnda skäl att förälder skall ha varit inskriven — eller rätteligen skulle ha varit inskriven — hos försäkringskassan under minst 180 dagar i följd närmast före den dag för vilken föräldrapenning begärs för att bli berättigad till ersättning.

4.3.8. Ersättningens storlek

Föräldrapenningens storlek per dag är i första hand beroende av förälderns Sjukpenninggrundande inkomst (SGI). I en del fall påverkas ersättningen även av den andre förälderns sjukpenningförsäkring. Reglerna är här skilda för de olika föräldrapenningförmånerna. För föräldrapenning i samband med barns födelse gäller följande.

Om föräldrarna gemensamt har barnet i sin vård och modern är sjukpenningförsäkrad under garantinivån (37 kronor per dag) kan fadern i regel endast få ersättning enligt garantinivån när han stannar hemma och vårdar barnet. Samma inskränkning gäller för den särskilda föräldrapenning- en men då för båda föräldrarna och endast vid uttag av hel särskild föräldrapenning. Utredningen har i tidigare avsnitt, i samband med frågan om uppdelning av ersättningstiden mellan föräldrarna, föreslagit att rätten till föräldrapenning med belopp motsvarande sjukpenningen i fortsättningen enbart skall vara beroende av förälderns egen sjukpenningförsäkring.

Ett annat krav för rätt till ersättning med belopp motsvarande sjukpen- ningen när det gäller föräldrapenning i samband med barns födelse är att föräldern haft förvärvsarbete viss tid före förlossningen. Föräldern skall i princip ha varit sjukpenningförsäkrad över garantinivån i minst 270 dagar i följd närmast före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen. Samma gäller om föräldern rätteligen skulle ha varit försäkrad över garantinivån. När det gäller den särskilda föräldrapenningen finns inget motsvarande kvalifikationskrav.

Anledningen till bestämmelsen när det gäller föräldrapenning i samband med barns födelse är att undvika att föräldrar genom att påbörja

förvärvsarbete under graviditetstiden skall kunna bli berättigade till en högre föräldrapenning. Bestämmelsen har dock medfört att blivande mödrar gått miste om den högre föräldrapenningen trots att de påbörjat ett förvärvsar- bete inom den första graviditetsmånaden, i regel innan de normalt sett fått sin graviditet konstaterad. Detta har skapat icke önskvärda gränsfall och irritation bland de drabbade mödrarna som anser sig ha en fast anknytning till arbetsmarknaden och därmed bör vara berättigade till ersättning för inkomstförlust i samband med barnafödandet.

För att undvika spekulation anser utredningen att en tidsgräns på 240 dagar bör vara tillräcklig. Det rör sig också om ett fåtal ärenden där utfallet av försäkringen kan tyckas orättvis. Kostnadsmässigt får ändringen marginell betydelse.

Utredningen anser därför att kravet på viss tids försäkring över garanti- nivån för rätt till föräldrapenning med belopp motsvarande sjukpenningen bör kunna sänkas från 270 till 240 dagar och liksom i dag avse de första 180 dagarnas föräldrapenning.

För de övriga ersättningsdagarna där föräldrapenning kan utges med belopp motsvarande sjukpenningen — den nuvarande särskilda föräldrapen- ningen — bör inte heller i fortsättningen något motsvarande kvalifikations- krav gälla. Ett införande av ett sådant krav skulle nämligen innebära en försämring vid uttag av föräldrapenning för de föräldrar som efter en längre barnledighet börjar förvärvsarbeta och därefter vill ta ut föräldrapenning.

4.3.9. Hel, halv och fjärdedels föräldrapenning

Föräldrapenning i samband med barns födelse och föräldrapenning för tillfällig vård av barn kan i dag betalas ut som hel eller halv dagersättning. Den särskilda föräldrapenningen kan även utges som fjärdedels ersätt- ning.

Vid en sammanslagning av föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning till en föräldrapenningförmån bör en gemensam regel gälla för hela ersättningstiden. Därvid har två alternativ ansetts möjliga. Endera införs rätt till fjärdedels ersättningsdagar för hela föräldra- penningperioden eller också upphör den rätt som i dag finns att ta ut fjärdedels ersättningsdagar inom den nuvarande särskilda föräldrapenning- en.

Vid införandet av den särskilda föräldrapenningen år 1978 framhölls bl a att föräldrarna skulle få bättre tid att umgås med sina barn och att de genom att t ex ta ut fjärdedels föräldrapenning kunde minska sin arbetstid i syfte att förkorta tiden för barnets vistelse på daghem. År 1979 infördes lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m m. Denna innebär bl a att föräldrarna har en fristående rätt till sextimmarsdag till dess barnet uppnått åtta års ålder eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.

Möjlighet att ta ut fjärdedels föräldrapenning har använts i mycket liten utsträckning. År 1980 användes fjärdedels ersättning i 1,4 procent av totala antalet uttagna dagar med särskild föräldrapenning. Föräldrarna tar i hög grad ut såväl föräldrapenning i samband med barns födelse som särskild

föräldrapenning i form av heltidsersättning i en period vid barnets födelse.

Informationsmässigt innebär förekomsten av fjärdedels ersättning när det gäller en av de tre föräldrapenningförmänerna att det kan vara svårt att få informationen att tränga fram till föräldrarna. Skulle fjärdedels föräldrapen- ning bibehållas bör den i så fall införas även för övriga föräldrapenningför- måner. Förekomsten av fjärdedels ersättningsdagar innebär dock i sig en tyngre administration bl a genom att dessa dagar måste särskiljas vid utbetalning och registrering.

Även om rätt till fjärdedels föräldrapenning tas bort har föräldrarna enligt föräldraledighetslagen rätt till sextimmarsdag till dess barnet uppnått åtta års ålder eller därefter avslutat första skolåret. Möjligheten att kombinera sextimmarsdag med ersättning från föräldraförsäkringen kan bibehållas genom att helt eller halvt garantibelopp fortfarande kan utges när föräldern arbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid.

Med hänsyn till ovanstående anser utredningen att övervägande skäl talar för att möjligheten till fjärdedels föräldrapenning bör upphöra. För såväl föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning— som utredningen föreslagit sammanslagen till en föräldrapenning — som för föräldrapenning för tillfällig vård av barn kan ersättningen därmed utges i form av hel eller halv dagersättning.

4.3.10. Avstå från förvärvsarbete

Enligt föräldraledighetslagen har förälder rätt till hel ledighet från arbetet för vård av barn till dess barnet uppnått ett och ett halvt års ålder. Förälder har även rätt till förkortning av arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid (sextimmarsdag) för att vårda barn till dess barnet fyller åtta år eller den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret. Dessutom har förälder alltid rätt till ledighet under tid föräldrapenning utges.

Föräldrapenning utges inte för tid då förälder förvärvsarbetar. När det gäller rätten till föräldrapenning i samband med barns födelse och föräldrapenning för tillfällig vård av barn är den i dag beroende av hur mycket en förvärvsarbetande förälder minskar sin tidigare faktiska arbetstid (inkomstbortfallsprincipen).

Den särskilda föräldrapenningen är däremot knuten till normalarbetstiden för en heltidsarbetande. Förälderns rätt till föräldrapenning beräknas med utgångspunkt i hur mycket han arbetar i förhållande till en heltidsarbetande. Avsikten har varit att genom föräldrapenning ge viss kompensation för det inkomstbortfall föräldern får — vid jämförelse med en heltidsarbetande — genom att minska sin arbetstid för att vårda barn. Ersättningen kan utges såväl till förälder som förkortat sin arbetstid på grund av tidigare barn i familjen som till förälder som minskar arbetstiden efter ett nytt barns födelse eller till förälder som har deltidsanställning. De motiv som angavs vid införandet av dessa regler framgår av föredragande departementschefs uttalanden i prop 1976/77:117. Där sägs bl a följande (sid 42):

”Utgångspunkt vid utformande av de närmare reglerna för den särskilda föräldrapen— ningen bör vara att föräldrarna genom det ekonomiska stödet skall få ökade möjligheter att vara hemma och umgås med sina barn. Föräldrarna skall därvid kunna avstå från förvärvsarbete under en tid antingen på heltid eller på deltid. Ersättningen bör därvid utgå även till föräldrar som redan har minskat sin arbetstid för vård av barn och hemarbetande föräldrar som börjar förvärvsarbeta som deltidsarbetande, Om reglerna skulle utformas så att föräldrapenning endast skulle utgå vid faktisk minskning av arbetstiden och inkomstbortfall skulle nämligen reformen fungera slumpmässigt och många föräldrar skulle ställas utanför reformen trots att de i praktiken också avstår från förvärvsarbete för att ägna sin tid åt barnen.

Jag kan således för min del inte förorda en begränsning av ersättningen till att enbart gälla vid faktisk minskning av arbetstid och arbetsinkomst. Ersättningsrätten bör i stället knytas till den aktuella arbetstiden. Full ersättning bör således utgå vid heltidsledighet, halv ersättning vid arbete högst halv normal arbetstid och en fjärdedels ersättning utgå vid arbete högst tre fjärdedelar av normal arbetstid.

Ersättningssystemet för de två nämnda månaderna bör vara utformat så att det kan tillämpas för arbete med olika normalarbetstider. Jag förordar därför att reglerna utformas så att hel föräldrapenning utgår under dag då föräldern avstår helt från förvärvsarbete och att halv föräldrapenning utgår då föräldern arbetar högst hälften av normal arbetstid. En fjärdedel av den särskilda föräldrapenningen bör kunna utgå då föräldern arbetar högst tre fjärdedelar av hel normal arbetstid. Med normal arbetstid avser jag här den arbetstid som tillämpas enligt kollektivavtal för den bransch inom vilken föräldern är anställd eller som vanligen tillämpas på det arbetsställe där han arbetar. För egna företagare bör — om inte annat visas — antas att en arbetstid av 40 timmar per vecka motsvarar normalt heltidsarbete.

Ett ersättningssystem som på detta sätt ansluts till normal arbetstid inom branschen eller på arbetsstället erbjuder två fördelar jämfört med ett system av det slag som familjestödsutredningen föreslog. För det första kommer ett betydligt större antal föräldrar att kunna nyttja försäkringen genom att det i lagen inte föreskrivs ett visst antal timmar för rätt till föräldrapenning. För det andra kan — som kommer att framgå av det följande — reglerna på ett enkelt sätt samordnas med bestämmelserna om rätt till ledighet.”

Föräldrapenningens storlek är — bortsett från garantibeloppet - beroende av förälderns sjukpenninggrundande inkomst (SGI). SGI:n omprövas när förälderns inkomstförhållanden undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek. I samband med föräldraledig- het gäller vissa särregler. En kvinnas SGI skall inte sänkas under havandeskapstiden, om hon slutar förvärvsarbeta eller minskar sin arbetstid tidigast sex månader före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. Vidare skall en förälders SGI inte sänkas under den tid föräldern är helt eller delvis ledig från sitt förvärvsarbete för vård av barn som inte uppnått ett och ett halvt års ålder. Detsamma gäller under den tid förälder i oavbruten följd är ledig och erhåller hel föräldrapenning eller en andel därav som åtminstone svarar mot arbetstidens nedsättning.

Regler om att den fastställda SGI:n inte skall sänkas och får anpassas efter löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde gäller även för bl a vissa arbetslösa och studerande.

I andra fall än de ovan angivna gäller att om förälder arbetar deltid och detta beräknas pågå minst sex månader, ändras SGI:n till att motsvara inkomsten av deltidsarbetet.

Föräldrar, som får ytterligare barn och som redan arbetar deltid på grund

av vård av tidigare barn i familjen, har ofta fått sin SGI ändrad till följd av deltidsarbetet om detta beräknats pågå minst sex månader och de tidigare beskrivna undantagsreglerna inte är tillämpliga. Dessa föräldrar får därmed föräldrapenning med en lägre kompensationsnivå än förälder som övergår från heltidsarbete till deltid i anslutning till barns födelse.

Vid uttag av särskild föräldrapenning gäller dock att föräldrar, som minskat sin arbetstid i samband med ett tidigare barns födelse, vid uttag av halv eller fjärdedels ersättning kan erhålla viss ekonomisk kompensation för den förkortade arbetstiden även vid det nya barnets födelse. Detta beroende på att ersättningsrätten är knuten till hur mycket föräldern minskat sin arbetstid i förhållande till en heltidsarbetande (anknytning till normalarbets- tid). Som exempel kan nämnas en förälder som stadigvarande arbetar halvtid med en årsinkomst av 40 000 kronor vilken då även utgör den sjukpenning- grundande inkomsten. Om föräldern fortsätter sitt halvtidsarbete kan han — förutom lönen — få en ersättning som motsvarar halv särskild föräldrapenning (ca 45 procent av 40 000 kronor). Föräldrapenningen motsvarar då ungefär en fjärdedel av dagsinkomsten för en heltidsarbetande med 80 000 kronors inkomst.

Utredningen anser att vid en sammanslagning av de två diskuterade förmånerna bör gemensamma regler gälla för hela ersättningstiden om inte regelsystemet och administrationen skall bli otymplig. Utredningen har därför övervägt vilka av de två gällande reglerna, dvs anknytning till faktisk eller till normal arbetstid, som bör gälla för den sammanslagna föräldrapen- ningen.

Faktisk arbetstid

En anknytning till den faktiska arbetstiden skulle bl a innebära att rätten till föräldrapenning på samma sätt som gäller för sjukpenning i princip skulle bli beroende av hur mycket den försäkrade under föräldraledigheten minskat sin tidigare arbetstid, den så kallade inkomstbortfallsprincipen. Att häri— genom samma regelsystem skulle bli gällande inom hela försäkringssystemet skulle innebära fördelar bl a genom en förenklad administration. Informa- tionen till föräldrarna skulle också underlättas.

Att som idag olika regelsystem gäller för att bedöma rätten till föräldrapenning i samband med barns födelse respektive särskild föräldra- penning medför vissa effekter som är svåra att förstå för föräldrarna. T ex kan en förälder som har ett mindre deltidsarbete innan barnet föds inte erhålla föräldrapenning i samband med barns födelse om arbetet upptas i samma omfattning som före födelsen. Föräldern kan däremot erhålla särskild föräldrapenning för tid motsvarande skillnaden mellan deltidsarbe- tet och normal arbetstid för en heltidsarbetande. Eftersom de flesta föräldrar helt avstår från förvärvsarbetet, åtminstone under den första tiden efter barnets födelse, är antalet här beskrivna fall relativt få. Det sagda visar dock att det är olyckligt med skilda regler för de olika delar av föräldraförsäk- ringen som ofta tas ut i en sammanhängande period.

En anknytning till faktisk arbetstid skulle vidare medföra en försämring av den del av försäkringen som avser nuvarande särskild föräldrapenning.

Denna försämring skulle avse nyblivna föräldrar som minskat sin arbetstid i samband med ett tidigare barns födelse.

Normalarbetstid

En annan möjlighet är att helt anknyta rätten till den nya sammanslagna föräldrapenningen till hur mycket föräldern arbetar i förhållande till normalarbetstiden för en heltidsarbetande. Därigenom uppnås en gemen- sam regel för den sammanslagna föräldrapenningen och föräldraledighets- lagen. Skilda regelsystem kommer dock fortfarande att gälla med avseende på den sammanslagna föräldrapenningen och föräldrapenning för tillfällig vård av barn. Den sistnämnda föräldrapenningen behandlas närmare i avsnitt 4.4. Olika regelsystem kommer också att gälla för sjukförsäkringen och huvuddelen av föräldraförsäkringen.

En anknytning till normalarbetstid innebär i princip att deltidsarbetande förälder utan att förändra sin arbetstid kan uppbära föräldrapenning under hela den ersättningstid som försäkringen medger.

I vilken omfattning möjligheten att fortsätta arbeta tex i en tidigare halvtidstjänst och uppbära halv särskild föräldrapenning har använts inom den nuvarande försäkringen har inte helt kunnat klarläggas. En allmän uppfattning hos försäkringskassorna är dock att det gäller ett mindre antal fall. Delvis kan detta bero på svårigheten att få ut information om reglerna vilket också bl a framkom i en mindre undersökning som gjorts av två studerande vid socialhögskolan i Östersund. Föräldrarna har inte klart för sig att rätten till ersättning är anknuten till normalarbetstid för heltidsarbetande utan förutsätter att de måste minska sin faktiska arbetstid för att få rätt till ersättning.

Ett motiv för att anknyta rätten till den nya föräldrapenningen till normalarbetstid är att försöka minska planeringsproblemen på arbetsplat- serna vid uttag av föräldraledighet. Detta har framförts från bl a vissa arbetsplatser inom sjukvården och barnomsorgen. Att anknyta rätten till föräldrapenning till faktisk arbetstid kan nämligen medföra praktiska problem, t ex att lösa vikariatsfrågan när en förälder vill ta ut halv föräldrapenning genom att förkorta sin sextimmarsdag till tretimmarsdag. Dessa problem, som redan kan uppkomma idag beträffande föräldrapenning i samband med barns födelse, kan accentueras om rätten till den nya föräldrapenningen helt bedöms utifrån minskningen av den försäkrades faktiska arbetstid.

En anknytning till normalarbetstid för den sammanslagna föräldrapen- ningen kan, som idag för den särskilda föräldrapenningen, medföra en del svårigheter när det gäller att fastställa normalarbetstiden för vissa försäkrade med oregelbundna arbetstider, flera arbeten etc. Att införa begreppet normalarbetstid för den nya sammanslagna föräldrapenningen torde dock inte öka svårigheterna eftersom det för de första 180 dagarnas ersättningstid i regel är fråga om heltidsledighet.

Förslag

Mot bakgrund av ovanstående och för att — så långt möjligt — få enhetliga regler för föräldraförsäkringen och föräldraledighetslagen har utredningen ansett övervägande skäl tala för att rätten till föräldrapenning — bortsett från föräldrapenning för tillfällig vård av barn — bör anknytas till normalarbetstid för heltidsarbetande. Med normal arbetstid skall som idag anses den arbetstid som tillämpas enligt kollektivavtal för den bransch inom vilken föräldern är anställd eller som vanligen tillämpas på det arbetsställe där han arbetar. För egna företagare antas — om inte annat visas — att en arbetstid av 40 timmar per vecka motsvarar normalt heltidsarbete.

Enligt utredningens förslag (avsnitt 4.3.9) skall föräldrapenning i fortsätt- ningen kunna utges som hel eller halv dagersättning. Därvid kan hel föräldrapenning utges vid heltidsledighet och halv ersättning när förälder förvärvsarbetar högst hälften av normal arbetstid. För försäkrad med 40—timmarsvecka bör detta normalt innebära att ingen föräldrapenning utges för dag som man arbetar åtta timmar eller mer.

För de 90 dagars föräldrapenning där ersättning utges med belopp motsvarande garantinivån gäller idag att föräldern enligt egen önskan kan ta ut hel, halv eller fjärdedels ersättning när denne inte förvärvsarbetar mer än tre fjärdedelar av normal arbetstid.

Detta bör gälla även i fortsättningen dock kan föräldrapenningen — enligt utredningens förslag — endast utges som hel eller halv ersättning. Genom möjligheten att ta ut hel eller halv föräldrapenning när föräldern förvärvs- arbetar tre fjärdedelar av normal arbetstid bibehålls möjligheten att kunna kombinera sextimmarsdag med uttag av föräldrapenning.

Sammantaget innebär utredningens förslag att rätten till föräldrapenning för 260 ersättningsdagar beräknas med utgångspunkt i hur mycket föräldern arbetar i förhållande till normal arbetstid för en heltidsarbetande - för de 90 dagar där ersättning endast kan utges med belopp motsvarande garantinivån kan föräldrapenningen tas ut som hel eller halv ersättning när föräldern arbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid.

4.3.11. Ersättningstidens längd vid flerbarnsbörd

Föräldrapenning i samband med barns födelse utges enligt gällande bestämmelser under 180 dagar. Antalet ersättningsdagar är knutet till födelsen och är lika stort oberoende av om det är fråga om enkelbörd eller flerbarnsbörd. Den särskilda föräldrapenningen utges däremot — efter ändring av bestämmelserna år 1980 — under 180 dagar för varje barn, av vilka 90 dagar ersätts med garantibeloppet (37 kronor per dag).

Det har i olika sammanhang — bl a i den intervjuundersökning utredningen låtit genomföra med småbarnsföräldrar — framförts att båda föräldrarna borde få vara hemma under en något längre tid i samband med det nyfödda barnets hemkomst till familjen än vad som i dag möjliggörs av faderns tio särskilda ersättningsdagar i samband med födelsen. Detta måste, enligt utredningens mening, i än högre grad kunna anses motiverat vid flerbarns- börd.

Om ersättningstiden, 350 dagar, helt kunde knytas till varje barn även vid flerbarnsbörd skulle administrationen kunna underlättas och informationen till föräldrarna förenklas. Detta skulle emellertid innebära ett utökat antal ersättningsdagar inom försäkringen vilket kan beräknas medföra en kost- nadsökning på omkring 20 miljoner kronor.

Det får också, enligt utredningens mening, anses tveksamt om det är motiverat med en så lång ersättningstid i samband med flerbarnsfödsel. En eventuell utökning av ersättningstiden bör om så bedöms erforderligt enligt utredningen i stället ske genom en förlängning av faderns särskilda ersättningsdagar vid födelsen. Därigenom uppnås också syftet med en eventuell förlängning, dvs att båda föräldrarna bör ha möjlighet att vara hemma samtidigt under en längre tid än eljest vid flerbarnsbörd. Denna fråga tas upp i avsnitt 4.4.6.

Av nämnda skäl anser sig utredningen därför inte kunna föreslå en utökning av den sammanslagna föräldrapenningen utan förordar att de första 180 ersättningsdagarna även i fortsättningen knyts till födelsen med samma antal dagar oberoende av om detär fråga om enkelbörd eller flerbarnsbörd. Särskilda administrativa rutiner får bibehållas för avräkning av antalet ersättningsdagar beträffande tvillingar/trillingar eftersom dagarna tillkom- mer barnen gemensamt. Övriga 170 ersättningsdagar — som motsvarar den nuvarande särskilda föräldrapenningen — tillkommer varje barn för sig och avräknas per barn.

4.3.12. Adoptivföräldrars rätt till föräldrapenning

Inom föräldraförsäkringen gäller som huvudprincip att adoptivföräldrar skall ha samma rätt till föräldrapenning som övriga föräldrar. För att adoptivföräldrar inte skall gå miste om rätten till föräldrapenning i samband med barns födelse, som för övriga föräldrar normalt gäller längst t o m 270:e dagen efter barnets födelse, har tidpunkten för adoptivbarnets ankomst till familjen jämställts med tidpunkten för barnets födelse och rätten till föräldrapenning utsträckts till dess barnet fyller tio år.

För särskild föräldrapenning gäller att denna kan tas ut till dess barnet har uppnått åtta års ålder eller den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.

Utredningen hari avsnitt 4.3 föreslagit att de nuvarande föräldrapenning- förmånerna — föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning — slås samman till en föräldrapenningförmån. De första 180 ersättningsdagarna inom den sammanslagna föräldrapenningen får enligt förslaget (avsnitt 4.3.6) tas ut längst till dess barnet uppnår ett års ålder. Den övriga ersättningstiden, 170 dagar, får tas ut längst till dess barnet uppnår tre års ålder.

Adoptivföräldrar har idag rätt till föräldrapenning i samband med barns födelse (180 dagar) om barnet inte har fyllt tio år den dag de får barnet i sin vård. Den särskilda föräldrapenningen utges längst till dess barnet uppnår åtta års ålder eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.

För adoptivföräldrar skulle de ändrade tidsramar inom vilka föräldrapen- ningen får tas ut, ett respektive tre år, innebära att 180 dagars ersättningstid

får tas ut inom ett år efter det att de fått adoptivbarnet i sin vård och den övriga ersättningstiden inom tre år från den tidpunkten.

När det gäller att avgränsa ersättningsrätten i förhållande till adoptivbar— nets ålder har utredningen diskuterat olika lösningar bl a beroende på att den nuvarande åttaårsregeln för den särskilda föräldrapenningen upphör enligt utredningens förslag. Skulle den nuvarande bestämmelsen som gäller för föräldrapenning i samband med barns födelse, dvs att adoptivbarnet måste vara under tio år när adoptivföräldrarna får det i sin vård, gälla för den sammanslagna föräldrapenningen skulle detta innebära en utökning av försäkringen med 170 ersättningsdagar varav 90 enligt garantinivån för adoptivbarn som är mellan åtta och tio år vid ankomsten. Samtidigt finns det inga motiv för att begränsa adoptivföräldrarnas ersättningsrätt vad gäller de första 180 ersättningsdagarna genom att låta en lägre åldersgräns än tio år gälla för den sammanslagna föräldrapenningen.

En rimlig avgränsning kan enligt utredningen vara att adoptivföräldrar får rätt till den sammanslagna föräldrapenningen för barn som inte fyllt tio år när adoptivföräldrarna får det i sin vård men att ersättning får utges längst till dess barnet uppnår tio års ålder. Enligt utredningens beräkningar uppskattas denna ändring gälla ca 30 utländska adoptivbarn om året. Antalet svenska adoptioneri dessa åldersgrupper kan inte säkert klarläggas men uppskattas vara ett fåtal. Härigenom uppnås även likhet med övriga bestämmelser inom föräldraförsäkringen där ersättningsrätten upphör den dag barnet uppnår en viss ålder. Genom denna ändring blir regelsystemet enklare vilket underlät- tar informationen till föräldrarna. Samtidigt blir administrationen enklare. De föreslagna ändringarna skulle medföra en ökning av försäkringens årskostnader med omkring 0,4 miljoner kronor. En marginell kostnads- minskning för försäkringen kan uppkomma genom att den totala ersättnings- tiden inte hinner tas ut för barn som adopteras strax innan de uppnår tio års ålder.

Varje år sker ca 1 800 adoptioner av barn under tio års ålder.Genom de olika övergångsbestämmelser som gäller och som beskrivs i avsnitt 4.5 kan den nuvarande särskilda föräldrapenningen utges under 5, 10, 35, 40 eller 90 dagar beroende på barnets ålder när adoptivföräldrarna får det i sin vård. Adoptivbarn födda år 1980 eller senare har rätt till 180 ersättningsdagar.

Frågan om omfattningen av adoptivföräldrars rätt till föräldrapenning i samband med adoption har även tagits upp i en riksdagsmotion (1980/ 81 :702). Motionären erinrade om att tidpunkten för adoptivbarnets ankomst till adoptivfamiljen jämställs med tidpunkten för barnets födelse när det gäller rätten till föräldrapenning i samband med barns födelse och ansåg att motsvarande regel bör gälla för rätt till särskild föräldrapenning.

Socialförsäkringsutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande (SfU 1980/81:20) uttalat att en utvidgning av adoptivföräldrars rätt till särskild föräldrapenning på sätt motionären föreslagit skulle innebära att dessa föräldrar fick en förmånligare ställning inom föräldraförsäkringen än övriga föräldrar. De reformer som motionären kritiserar såvitt gäller övergångsbestämmelserna beträffande adoptivföräldrars rätt till särskild föräldrapenning kommer att få full genomslagskraft för övriga föräldrar först åtta år efter införandet. Utskottet ansåg att detsamma borde gälla också för adoptivföräldrar. På grund av detta och att frågan om adoptivföräldrars

förmåner inom föräldraförsäkringen även ingår i den pågående översynen av försäkringen avstyrktes motionen.

Utredningen har försökt kartlägga hur många barn i olika åldrar som adopteras under ett år. Genom skattning utifrån åldersindelningen i tillgänglig statistik för år 1981 kan beräknas att mer än 1 200 av de ca 1 800 utländska barn som adopterats var under ett år vid ankomsten. Ytterligare ca 350 barn beräknas vara under två år och 115 barn mellan tre och fyra år. Av resterande 130 barn beräknas ca 100 barn vara mellan fem och åtta år och ca 30 barn mellan åtta och tio år.

Med hänsyn till de olägenheter som uppkommer genom att ersättning till adoptivföräldrar kan utges med varierande antal ersättningsdagar och att antalet adoptivbarn födda före år 1980 successivt avtar (antalet adoptivbarn minskar markant från fem års ålder och uppåt) har utredningen övervägt att låta en ersättningstid om 350 dagar gälla för samtliga barn under tio år som adopteras fr o m är 1984. Med ett antagande om att antalet adoptioner och åldersfördelningen bland adoptivbarnen i stort sätt är lika som för år 1981 har vissa kostnadsberäkningar gjorts. Av dessa framgår att en beskriven ändring skulle medföra en total kostnad om 1,6 miljoner kronor under åren 1984-1987 under förutsättning att samtliga adoptivföräldrar tar ut alla sina ersättningsdagar. Kostnaden blir högst under år 1984, ca 800 000 kronor, och avtar år för år fram till år 1987 då kostnaden beräknas bli drygt 80000 kronor.

Genom de uppenbara fördelar ett enhetligt dagantal skulle medföra för adoptivföräldrarna och för försäkringsadministrationen och med hänsyn till den begränsade ökningen av försäkringskostnaderna föreslår utredningen att föräldrar som adopterar barn under tio års ålder får rätt till 350 dagars föräldrapenning som får tas ut från den dag de får barnet i sin vård och under den närmaste treårsperioden. Av ersättningsdagarna måste 180 tas ut inom ett år från den tidpunkt adoptivföräldrarna fått barnet i sin vård. Föräldrapenningen får dock aldrig utges för barn som uppnått tio års ålder. Mottas två adoptivbarn samtidigt blir föräldrarna liksom idag berättigade till 180 dagars föräldrapenning sammanlagt för barnen och därtill 170 ersätt- ningsdagar för var och ett av barnen. Mottagandet av två adoptivbarn samtidigt jämställs härvid med flerbarnsbörd där motsvarande ersättningstid tillkommer barnen gemensamt.

Förutom adoptivföräldrar gäller rätten till föräldrapenning även personer som med socialnämndens medgivande tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det. Häri ligger att socialnämnden när medgivande lämnas även har behandlat frågan om adoption av ett namngivet svenskt barn och att de biologiska föräldrarna har ställt sig positiva till adoptionen även om det formella medgivandet ännu inte lämnats. Avser den kommande adoptionen ett utländskt barn bör avsikten att adoptera kunna styrkas genom ett utländskt adoptionsbeslut eller beslut som medger adoption i Sverige eller genom annan handling som styrker att den aktuella : personen är barnets blivande adoptivförälder. Dessa handlingar erhåller de ' blivande adoptivföräldrarna av myndigheterna i barnets hemland. '

I de fall en person adopterar den andre makens barn eller adoptivbarn skall : detta som i dag inte ge någon rätt till föräldrapenning utöver vad som ursprungligen tillkommer den andre föräldern.

43.13. Anmälningsskyldighet

För den särskilda föräldrapenningen och för föräldrapenning för tillfällig vård av barn gäller i dag — liksom för sjukpenning— att ersättning i princip inte utges för tid före den dag anmälan om ersättningsfallet gjorts till försäk- ringskassan. Anmälningsplikten är dock undantagen för föräldrapenning i samband med barns födelse och för den särskilda föräldrapenningen när det gäller uttag av ersättning i samband med föräldrautbildning eller besök i förskola. Syftet med anmälningsplikten äri första hand att försäkringskassan skall ha möjlighet att kontrollera att den försäkrade uppfyller villkoren för ersättningen. Vidare skall samordning mellan olika förmåner kunna göras. Genom en anmälan får kassan också möjlighet att begära in handlingar och förbereda kommande utbetalning av ersättning.

Att olika bestämmelser gäller i fråga om anmälningsplikt inom föräldra- försäkringen medför bl a problem när det gäller att informera föräldrarna. De olika reglerna innebär också administrativa olägenheter bl a vid samordning av olika förmåner. Utredningen anser därför att det finns skäl att införa regler om anmälningsplikt för de delar inom föräldraförsäkringen som i dag saknar sådana bestämmelser. Bestämmelserna bör utformas på samma sätt som gällande bestämmelser för sjukpenningen. Detta innebär bl a att ersättning kan utges för dag före anmälan om hinder mött för att göra anmälan eller eljest särskilda skäl föranleder att föräldrapenning bör utges. De situationer där undantag från anmälningsplikten bör medges måste emellertid vara väl preciserade för att underlätta informationen till föräldrarna och handläggningen hos försäkringskassorna.

Syftet med att införa en anmälningsskyldighet inom hela den sammanslag- na föräldrapenningen är sålunda — förutom möjlighet till försäkringsmässig kontroll m m — att skapa en enhetlig regel inom försäkringen. Undantagen som bör medges för den sammanslagna föräldrapenningen får bestämmas bl a mot bakgrund av i vilka situationer försäkringskassans behov av kontroller och samordning av förmåner kan anses tillgodosett trots en utebliven eller försenad anmälan. En sådan situation kan vara när blivande moder anmäler sig till kassan senare än den dag från vilken föräldrapenning för tid före födelsen begärs. En annan situation är när föräldrar turas om att vårda barnet och endast gjort anmälan för den ene föräldern.

Utredningen föreslår således att krav på anmälan för rätt till ersättning införs för de delar av föräldraförsäkringen som i dag saknar sådana regler. Därigenom införs en enhetlig regel som bla medför att likartade adminis- trativa rutiner kan tillämpas hos försäkringskassorna för de olika försäk- ringsdelarna. Även informationen förenklas. Som utredningen tidigare anfört bör dock — enligt utredningens mening — undantagsregler finnas när särskilda skäl föreligger. Tillämpningsbestämmelser får här utfärdas av riksförsäkringsverket.

4.3.14. Övriga frågor

I detta avsnitt redovisas utredningens synpunkter på frågan om minsta antal ersättningsdagar under en ersättningsperiod, begränsning av antalet perio- der samt vissa gemensamma frågor för föräldraförsäkringen.

Fråga om begränsning av antal ersättningsperioder och minsta antal ersättningsdagar under en period

Inom föräldraförsäkringen finns för närvarande inga begränsningar av antalet ersättningsperioder eller någon regel om minsta antal ersättningsda- gar under en period. Enligt direktiven bör utredningen pröva om det med hänsyn till administrationskostnaderna och olägenheterna för arbetslivet sett i förhållande till utbetald ersättning finns anledning att införa regler om viss sammanhängande ersättningstid för föräldrapenning i samband med barns födelse och för särskild föräldrapenning.

Av den statistik utredningen låtit ta fram framgår att föräldrarna i dag till stor del tar ut de två nämnda föräldrapenningförmånerna i en period i samband med barnets födelse. För barn födda under januari-februari 1980 hade föräldrarna i 70 procent av fallen tagit ut såväl de 180 ersättningsda- garna med föräldrapenning i samband med barns födelse som de 90 dagarna med särskild föräldrapenning med belopp motsvarande sjukpenningen när barnet var drygt ett och ett halvt år gammalt. För drygt 40 procent av barnen hade de 90 dagarna med ersättning enligt garantinivån (särskild föräldrapen- 3 ning) tagits ut.

Av den intervjuundersökning utredningen låtit genomföra med 600 småbarnsföräldrar framgår att den genomsnittliga längden på den ersätt- ningsperiod föräldrarna tar ut i samband med barns födelse är 10,3 månader.

Föräldrapenning isamband med barns födelse (180 ersättningsdagar) tas i regel ut i en period eller i de fall föräldrarna turas om i vården av barnet, i några perioder. Ett införande av regler om minsta sammanhängande ersättningstid för denna föräldrapenning bedöms därför inte nödvändigt.

När det gäller den nuvarande särskilda föräldrapenningen har utredningen bearbetat den statistik som tagits fram inom riksförsäkringsverket för att få en uppfattning om antalet ersättningsperioder och längden på dessa perioder.

För barn födda år 1980 eller senare kan föräldrapenningen utges för 360 dagar varav 90 dagar enligt garantinivån. För ca 93 procent av dessa barn hade ersättningen tagits ut i en eller högst två perioder. Genomsnittligt antal uttagna ersättningsdagar per period var 55.

För barn födda åren 1978 respektive 1979 utges enligt gällande bestäm- melser 90 dagars ersättning med särskild föräldrapenning. För ca 95 procent av dessa barn hade föräldrapenningen tagits ut i en eller högst två perioder för barn som vid årets slut var under ett år. Genomsnittliga antalet perioder per barn var 1,4. Något mindre än 50 ersättningsdagar hade i genomsnitt tagits ut per period. Endast i ca 1,5 procent av ersättningsfallen var antalet uttagna dagar mindre än fem.

För barn som är födda före år 1978 och som inte fyllt åtta år eller avslutat första skolåret kan särskild föräldrapenning utges under fem eller tio dagar, i vissa fall 40 dagar (dagantalet är beroende av barnets födelseår). I mer än 60 procent av dessa fall hade ersättningen tagits ut i en period och i ytterligare 20 procenti högst två perioder. I genomsnitt hade åtta ersättningsdagar tagits ut per period.

Utredningen har i avsnitt 4.3.6 föreslagit att den sammanslagna föräldra-

penningen längst skall kunna tas ut inom en treårsperiod från barnets födelse. Föräldrarna skall enligt egen önskan kunna planera och fördela ledigheten. En bestämmelse om att ett ersättningsfall måste omfatta ett minsta antal ersättningsdagar skulle innebära att försäkringens flexibilitet minskar. Vidare måste undantag medges i vissa fall, t ex när ersättningspe- rioden avbryts pga att föräldern insjuknar.

Utredningen anser inte att det för närvarande finns tillräckligt starka motiv att införa en regel om att ett minsta antal ersättningsdagar måste tas ut under en period. En sådan regel skulle vidare innebära en krångligare administra- tion. En anledning till att införa ett minsta antal ersättningsdagar under en period skulle kunna vara att försöka minska korttidsfrånvaron som upplevs som besvärande på arbetsplatserna. En sådan regel skulle emellertid motverka föräldrarnas möjligheter att turas om med vården av barnen.

När det gäller frågan om under hur många perioder föräldrapenningen skall få tas ut finns redan idag bestämmelser i föräldraledighetslagen som i princip medger arbetstagare att ta ut högst två ledighetsperioder för varje kalenderår. En begränsning av antalet perioder kan således redan nu ske genom tillämpning av föräldraledighetslagens bestämmelser. Antalet perio- der under vilka föräldraledighet tas ut har inte heller upplevts som särskilt besvärande på arbetsplatserna. Problemen har istället samband med hur ledigheten förläggs. Denna fråga berörs närmare i avsnitt 4.6.

Med hänsyn till vad tidigare sagts och till att föräldrapenningen till största delen endast tas ut i en eller två perioder per år har utredningen ansett att en begränsning av antalet ersättningsperioder inom försäkringen för närvaran- de inte är nödvändig. Regler om en begränsning av antalet ersättningspe- rioder skulle också medföra administrativt merarbete.

Rätten att bibehålla tidigare sjukpenningförsäkring under viss tid vid barns födelse

Enligt gällande regler får en kvinnas sjukpenninggrundande inkomst (SGI) inte sänkas under havandeskapstiden, om hon slutar förvärvsarbeta eller minskar sin arbetstid tidigast sex månader före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. Vidare skall en förälders SGI inte sänkas under den tid föräldern är helt eller delvis ledig från sitt förvärvsarbete för vård av barn, som inte uppnått ett och ett halvt års ålder. Detsamma gäller under den tid förälder i oavbruten följd är ledig och erhåller hel föräldrapenning eller en andel därav som åtminstone svarar mot arbetstidens nedsättning.

För att bli berättigad till föräldrapenning i samband med barns födelse med belopp motsvarande sjukpenningen krävs att föräldern under minst 270 dagar — enligt utredningens förslag 240 dagar— i följd före födelsen eller den beräknade tidpunkten för födelsen varit försäkrad för sjukpenning översti- gande garantinivån, för närvarande 37 kronor.

Bestämmelsen om att den sjukpenninggrundande inkomsten inte får sänkas under viss tid efter barns födelse omfattade från början en period om sex månader och avsåg endast kvinnor. Bestämmelsen tillkom i syfte att tillförsäkra förvärvsarbetande kvinnor ett bibehållet försäkringsskydd under viss tid efter barnsbörden även om de inte återupptog förvärvsarbetet. Tiden då nämnda rätt gäller har därefter förlängts vid flera tillfällen och avser

numera båda föräldrarna.

Enligt föräldraledighetslagen har förälder rätt till hel ledighet från arbetet för att vårda barn som inte uppnått ett och ett halvt års ålder.

Avsikten med den senaste förlängningen av den tid under vilken SGI:n inte får sänkas när förälder är helt eller delvis ledig för att vårda barn avsåg bl a att få en överensstämmelse mellan försäkringens och föräldraledighets- lagens bestämmelser.

Den beskrivna regeln innebär att föräldrar kan få föräldrapenning med belopp motsvarande sjukpenningen även om de inte på nytt hinner uppfylla försäkringens kvalifikationsvillkor (det tidigare beskrivna 270—dagarsvillko— ret) på grund av att de får flera barn under kort tid.

Å andra sidan medför regeln att en kvinna som stadigvarande börjar förvärvsarbeta i mindre omfattning än tidigare under 18—månadersperioden, även kan bli berättigad till föräldrapenning för tillfällig vård av barn eller sjukpenning med ett högre belopp än vad hennes inkomstbortfall motiverar. Om tex kvinnan haft en heltidstjänst före barnsbörden bibehåller hon sin sjukpenninggrundande inkomst under 18 månader även om hon stadigva- rande övergår till att arbeta deltid, tex halvtid. Vid uttag av sjukpenning eller föräldrapenning för tillfällig vård av barn utges ersättning i förhållande till heltidstjänsten (gällande SGI). Inkomstförlusten bygger dock på deltidstjänsten. Kvinnan kan därmed anses bli överkompenserad från försäkringen.

Utredningen anser det riktigt att försäkringens regler är så utformade att föräldrar kan få föräldrapenning med belopp motsvarande sjukpenningen även vid ett ytterligare barns födelse även om de inte hinner uppfylla försäkringens kvalifikationsvillkor därför att de varit helt eller delvis lediga från arbetet för att vårda ett tidigare barn under ett och ett halvt års ålder. Däremot anser utredningen att det kan ifrågasättas om en sådan regel bör medföra att andra försäkringsförmåner, t ex sjukpenning och föräldrapen- ning för tillfällig värd av barn utges med ett högre belopp än vad som motsvarar inkomstförlusten. En tänkbar lösning skulle kunna vara att SGI:n får bibehållas viss tid efter barnsbörden, men endast ligga till grund för uttag av den sammanslagna föräldrapenningen.

Inom sjukförsäkringen finns emellertid bestämmelser bl a för vissa arbetslösa och studerande om att den sjukpennninggrundande inkomsten inte skall sänkas och får anpassas efter löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde.

En försäkrad förälder kan samtidigt uppfylla flera av de olika villkoren för att hans sjukpenninggrundande inkomst inte skall sänkas under en viss tid. Föräldern kan t ex vårda barn under ett och ett halvt års ålder och samtidigt vara anmäld som arbetssökande på arbetsförmedling och beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot hans fastställda sjukpen- ninggrundande inkomst.

Med hänsyn till detta anser utredningen det inte lämpligt att göra en separat lösning av frågan om rätt att bibehålla den sjukpenninggrundande inkomsten vid föräldraledighet i samband med barns födelse. En översyn av de regler om sjukpenninggrundande inkomst som här avses bör i stället göras samtidigt för såväl sjukpenningförsäkringen som föräldraförsäkringen.

Vissa skatteregler som berör föräldraförsäkringen

Föräldrapenning och havandeskapspenning är beskattningsbara inkomster. Försäkringskassan gör i regel preliminärt skatteavdrag på ersättningen i samband med utbetalningen.

Inom skattesystemet finns dock vissa regler om avdrag som tar hänsyn till den skattskyldiges familjesituation och försörjningsbörda. Några av dessa regler om förvärvsavdrag och skattereduktion kan påverkas bl a genom uttag av föräldrapenning.

Förvärvsavdrag medges i princip skattskyldiga — ensamstående eller gifta — som har hemmavarande barn under 16 år den 1 november inkomståret. I fråga om makar tillförs avdraget den av dem som haft den lägsta A-inkomsten. Avdraget uppgår i princip till 25 procent av inkomsten, dock högst 2 000 kronor.

Skattereduktion, dvs särskilt avdrag från den uträknade skatten, medges dels gift vars make saknar statligt taxerad inkomst eller har sådan inkomst understigande 6 000 kronor, dels ensamstående med hemmavarande barn under 18 år. För den senare kategorin uppgår reduktionen alltid till 1 800 kronor. För en gift skattskyldig blir skattereduktionen 30 procent av skillnaden mellan 6 000 kronor och makens inkomst. Saknar maken inkomst blir reduktionen 1 800 kronor.

Vid uttag av föräldrapenning kan föräldrarnas avdragsrätt enligt de beskrivna reglerna i vissa fall påverkas beroende av under vilken tid av året barnet föds. Följande exempel kan belysa detta.

Ex ]. Makarnas barn födsi februari. Hustrun år hemarbetande och har ingen inkomst. Hon tar ut sex månaders föräldrapenning med garantibeloppet, 37 kronor om dagen, totalt 6 660 kronor. Hustrun får ett förvärvsavdrag på 1640 kronor, dvs 25 procent av A-inkomsten 6 560 (6 660-100 kronor). I—Iennes statliga taxering blir 6 560-1 640 = 4 920 kronor. Mannens skatte- reduktion blir 324 kronor (30 procent av 6 000-4 920 kronor).

Hustruns föräldrapenning medför ingen skatt för henne i detta exempel. Däremot medför föräldrapenningen att mannens skattereduktion minskar från 1 800 till 324 kronor.

Ex2 . Makarnas barn föds den 3 oktober. Hustrun är hemarbetande och tar ut föräldrapenningt o m 31 mars året därpå med garantibeloppet, 37 kronor om dagen. Föräldrapenningen uppgår till 3 330 kronor vardera året. Hustrun får ett förvärvsavdrag på 907 kronor, dvs 25 procent av A-inkomsten. Hennes statliga taxering blir 3 230-807 = 2 423 kronor, avrundat 2 420 kronor. Om hustrun inte har annan inkomst medför föräldrapenningen ingen skatt för henne under de båda åren.

Mannens skattereduktion blir för varje år 1 074 kronor dvs 30 procent av 6 000—2 420 kronor.

En jämförelse mellan de båda exemplen visar att kvinnan i båda fallen får en icke beskattad föräldrapenning om 6 660 kronor. Mannens skattereduktion bliri exempel 1) 324 kronor ochi exempel 2) 2 148 kronor. Föds barnet under Senare delen av året så att uttaget av föräldrapenning fördelas på två

inkomstår innebär detta i vissa fall således ekonomiska fördelar för familjen, i exemplet en nettoskillnad om 1 824 kronor.

En översyn av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna med särskild inriktning på flerbarnsfamiljerna görs för närvarande av familjeekonomiska kommittén. Av kommitténs direktiv framgår att en uppgift är att överväga om de familjepolitiskt motiverade avdragsreglerna i skattesystemet bör ersättas med åtgärder inom den direkta familjepolitiken som bättre än nuvarande regler tar hänsyn till barnfamiljernas, och då i synnerhet flerbarnsfamiljernas situation.

Den beskrivna effekten av vissa skatteregler vid uttag av föräldrapenning skapar irritation bland föräldrar och upplevs som orättvis. Utredningen förutsätter att reglerna studeras närmare av familjeekonomiska kommittén vid deras översyn av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna.

Semesterreglerna i samband med försäkringsförmånerna

Arbetstagare har enligt semsterlagen rätt till fem veckors semester varje semesterår. Något krav på intjänande finns inte, utan den anställde har rätt till semesterledighet redan under det första anställningsåret. Undantag från den lagstadgade rätten till semesterledighet gäller bl a för arbetstagare som anställts efter den 31 augusti (dessa har endast rätt till fem semesterdagar), och för vissa korttidsanställda. Ett semesterår omfattar tiden 1 april - 31 mars.

Lön under semester får man bara i den mån man har tjänat in den. Semesterlönen är tolv procent av all den inkomst man har haft av anställningen under det 5 k intjänandeåret.

Också viss frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande. Det gäller bl a föräldraledighet i samband med barns födelse eller vid adoption. Under högst 120 dagar per förälder (högst 180 dagar för ensamstående förälder) tjänar man in semesterlön. Med ensamstående förälder avses enligt uttalanden i förarbeten till semesterlagen sådan förälder som saknar möjlighet att dela föräldraledigheten med annan. Vidare angavs att enligt föräldrabegreppet i lagen om allmän försäkring och i föräldraledighetslagen anses som förälder vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenning och föräldraledighet även den med vilken förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn om de stadigvarande sammanbor. I dessa fall kan alltså föräldrapenningen och föräldraledigheten delas mellan de båda sammanbo- ende och den längre tiden för ensamstående förälder (180 dagar) är inte tillämplig.

Under de dagar man är ledig från arbetet för tillfällig vård av barn tjänar man också in semesterlön. Den tid man uppbär särskild föräldrapenning eller havandeskapspenning är däremot inte semesterlönegrundande. Viss kritik har riktats mot det förhållandet att föräldraledighet överhuvudtaget är semesterlönegrundande vilket kan medföra att arbetsgivaren måste betala semesterlön till såväl den föräldraledige som till dennes ersättare. Denna effekt av rätten till semesterlön skiljer sig dock inte från vad som uppkommer vid annan semesterlönegrundande frånvaro t ex sjukdom, vissa studier och viss värnpliktstjänstgöring. Någon anledning att överväga frågan om semesterlönegrundande frånvaro enbart mot föräldraförsäkringens bak-

grund torde därför inte föreligga.

Att olika regler gäller om rätt till semesterlön under tid förälder är frånvarande från arbetet med föräldrapenning för att vårda barn, beroende på vilken sorts föräldrapenning som tas ut, kan dock medföra svårigheter bl a ur informationssynpunkt. För föräldrarna kan det ha stor betydelse hur man delar upp den semesterlönegrundande föräldraledigheten mellan sig.

Utredningen har i avsnitt 4.3 föreslagit en sammanslagning av föräldra- penning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning till en föräldrapenningförmån. De nuvarande reglerna om semesterlönegrundande frånvaro i samband med uttag av föräldrapenning torde i stort sett kunna bibehållas oförändrade. Rätten till semesterlönegrundande frånvaro får i fortsättningen. i stället för att knytas till en föräldrapenningförmån (föräldrapenning i samband med barns födelse), beräknas med utgångspunkt från de första 180 dagarnas ersättningstid. Dessa måste — enligt utredningens förslag — tas ut inom ett år från barnets födelse. Föräldrapenningen kan tas ut i form av hel eller halv ersättning. Genom utredningens förslag om en sammanslagen föräldrapenning bör informationen till föräldrarna om semesterrätt och arbetsgivarnas ställningstagande till vad som är semester- lönegrundande frånvaro bli enklare. Utredningen föreslår att denna mera redaktionella ändring vidtas i semesterlagen.

De förändringar som utredningen föreslagit bl a i fråga om föräldrabe— greppet inom försäkringen och föräldraledighetslagen, medför vissa ändring- ar avseende rätten till semesterlönegrundande frånvaro. Ändringarna gäller bl a vissa adoptivföräldrar som i en del fall får rätt till en utökad ersättningstid inom den sammanslagna föräldrapenningen.

Vidare kommer adoptivfäder att få rätt till tio ersättningsdagar vid adoptivbarns ankomst till familjen. Viss utökad ersättningstid tillkommer för fäder vid flerbarnsfödsel samt genom att icke gifta samboende får rätt till tillfällig föräldrapenning vid vård av den andres barn. Genom utredningens förslag att tre ”öronmärkta” dagar skall införas för inskolningsverksamhet m m sker även en viss utökning av ersättningstiden för den tillfälliga föräldrapenningen.

Den semesterlönegrundande frånvaron minskas bl a genom utredningens förslag om begränsad ersättningstid inom ramen för den tillfälliga föräldra- penningen (20 dagar) när det gäller ersättning för vård av barn på grund av ordinarie vårdares sjukdom eller smitta.

Sammanlagt innebär utredningens överväganden att reglerna om semes- terlönegrundande frånvaro vid föräldraledighet bibehålls i princip oföränd- rade. Utredningens förslag innebär endast en mera redaktionell ändring där den semesterlönegrundande frånvaron — frånsett föräldrapenning för tillfäl- lig vård av barn — anknyts till de första 180 dagarnas uttag av föräldrapenning. Detta eftersom begreppet föräldrapenning i samband med barns födelse upphör.

När det gäller uttag av föräldrapenning för tillfällig vård av barn sker en viss utökning av den semesterlönegrundande frånvaron bl a genom införandet av de ”öronmärkta” dagarna. En minskning av den semesterlö- negrundande frånvaron sker bl a genom en viss begränsning av ersättnings- tiden vid uttag av föräldrapenning i samband med ordinarie vårdares sjukdom eller smitta.

4.4. Föräldrapenning för tillfällig vård av barn

Samtidigt med att föräldraförsäkringen infördes år 1974 infördes också rätt till sjukpenning för förälder som måste stanna hemma från arbetet för att vårda sjukt barn. Förmånen gällde i princip familjer där båda föräldrarna eller den ensamstående föräldern förvärvsarbetade. Fader fick också rätt till ersättning för att kunna stanna hemma och vårda barn när ett ytterligare barn föddes i familjen.

År 1977 utökades ersättningssystemet så att förälder kan få föräldrapen— ning när han måste stanna hemma och ta hand om barn därför att den ordinarie vårdaren insjuknat. Samtidigt infördes rätt till ersättning när förälder måste ta ledigt från arbetet för att följa sitt barn vid besök inom samhällets förebyggande barnhälsovård eller för att besöka samhällets förskoleverksamhet i vilken barnet deltar. Rätt till ersättning för besök i förskoleverksamheten begränsades till en hel dag eller två halva dagar om året för varje förälder. Syftet med dessa särskilda dagar för besök i förskoleverksamhet var att ge ökade möjligheter till samverkan mellan föräldrar och den personal som är sysselsatt i barnomsorgen. Föräldrarna skulle också ges tillfälle att uppleva barnets miljö i förskoleverksamheten. Samtidigt med att försäkringen vidgades till att täcka behovet av ersättning i flera situationer överfördes ersättningsreglerna från sjukpenningförsäkring- en till föräldraförsäkringen och ersättningen gavs formen av föräldrapenning för tillfällig vård av barn.

År 1978 utökades faders rätt att få föräldrapenning vid barns födelse till att avse även första barnets födelse. Ändringen motiverades bl a med att faderns närvaro under den första tiden kan innebära ett viktigt stöd för modern. Vidare gavs fadern tillfälle att från början få kontakt med och delta i vården av det nyfödda barnet.

Den senaste utbyggnaden av föräldrapenning för tillfällig vård av barn gjordes år 1980. Antalet ersättningsdagar — som tidigare varit knutet till familjen — utökades till högst 60 dagar per barn och år. Syftet med ändringen var främst att tillgodose behovet av stöd till de familjer som har långvarigt eller ofta sjuka barn. Vidare höjdes åldersgränsen för barn till tolv år. Samtidigt gavs rätt till ersättning vid förekomst av smitta hos barn eller dess ordinarie vårdare.

De tidigare reglerna om föräldrapenning för tillfällig vård av barn vid besök i förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg under en dag eller alternativt två halva dagar togs bort frånsett vissa övergångsbestämmelser. Rätten till ersättning för besök i förskola ansågs tillgodosedd genom förälders möjlighet att ta ut särskild föräldrapenning. Därigenom kunde föräldrarna själva avgöra hur många dagar de ville disponera för detta ändamål inom ramen för den särskilda föräldrapenningen. Kriterierna för att ta ut föräldrapenning för tillfällig vård av barn renodlades därmed till att avse sjukdom och andra närliggande orsaker.

Nuvarande regler

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn utges för närvarande under högst 60 dagar varje år när förälder behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda

barn som inte fyllt tolv år. De situationer i vilka ersättningen kan utges är vid

1. sjukdom eller smitta hos barnet

2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare

3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård.

Fader har vid sidan av de 60 ersättningsdagarna för vård av sjukt barn m m en egen rätt till tio dagars ersättning för vård av barn eller biträde i hemmet i samband med barns födelse.

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn kan vidare enligt övergångsbe- stämmelser utges till varje förälder för besök i förskoleverksamhet under en dag per år om barnet är fött före år 1978. För yngre barn är avsikten att den särskilda föräldrapenningen skall användas för detta ändamål.

Bakgrund till utredningens överväganden

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn avser att tillförsäkra föräldrar ersättning för inkomstbortfall när de måste stanna hemma från arbetet för att vårda barn som p g a sjukdom eller smitta hos barnet eller dess ordinarie vårdare inte kan vistas i sin ordinarie tillsynsform. Försäkringen skall även ersätta förälders inkomstförlust t ex vid besök med barnet hos läkare eller i samhällets förebyggande barnhälsovård. Även faders särskilda ersättnings- rätt vid barns födelse ingår.

Det har emellertid visat sig att det uppkommer många olika situationer när barnet inte kan vistas i sin normala tillsynsform och där tveksamhet kan uppkomma hos såväl föräldrarna som försäkringskassan i vad mån försäk- ringsersättning skall kunna utges eller inte.

Enligt utredningens mening är regelsystemet när det gäller föräldrapen- ning för tillfällig vård av barn redan i dag relativt enkelt utformat medan däremot tillämpningen kan bli krånglig p g a att försäkringen avses täcka behov av ersättning i så många skiftande situationer. De förenklingar som kan tänkas för denna försäkringsform har därför enligt utredningens bedömning närmast karaktären av att vissa vanligen förekommande situationer som i dag föranleder osäkerhet i fråga om ersättningsrätten klarläggs.

Utredningen föreslår att den här avsedda föräldraförsäkringsförmånen i fortsättningen kallas tillfällig föräldrapenning.

I det följande föreslås vissa förändringar i reglerna för den tillfälliga föräldrapenningen i syfte att få försäkringen att fungera enklare och bättre.

I tidigare avsnitt 4.2.1 har utredningen redan föreslagit att ej gifta samboende under vissa förutsättningar bör kunna få tillfällig föräldrapenning för att vårda den andres barn.

I avsnitt 4.4.2 föreslås att särskilda ”öronmärkta” dagar för inskolnings- verksamhet m ni skall införas inom den tillfälliga föräldrapenningen.

För vissa deltidsarbetande föräldrar ger föräldraförsäkringen en mycket låg kompensationsgrad. Detta problem har uppmärksammats bl a i flera riksdagsmotioner och i skrivelse från parterna på den landstingskommunala och kommunala sidan. Denna fråga tas därför också upp.

4.4.1. Ersättningstidens längd

Ersättning med föräldrapenning för tillfällig vård av barn kan för närvarande tas ut under högst 60 dagar per barn och år. Därutöver har fadern en särskild rätt till tio dagars ersättningi samband med barns födelse för att stödja och hjälpa modern i hemmet eller för att vårda barn. Ökningen av antalet ersättningsdagar till 60, som genomfördes fr o m år 1980, tog sikte på att tillgodose behovet av stöd till de familjer som har långvarigt eller ofta sjuka barn. Samtidigt infördes rätt till ersättning vid förekomst av smitta hos barn eller dess ordinarie vårdare.

Totalt finns det ca 1,2 miljoner barn under tolv år för vilka tillfällig föräldrapenning kan utges. Av den statistik som redovisats i kapitel 2 framgår att i något mindre än hälften, 265 000, av de familjer som hade barn under tolv år hade föräldrarna är 1980 inte tagit ut någon ersättningsdag med tillfällig föräldrapenning. I övervägande delen av dessa familjer hade en av föräldrarna inkomst som understeg 6 000 kronor om året, dvs den nedre gränsen för inkomst som berättigar till sjukpenning inom den allmänna försäkringen. Om en förälder är hemma behöver den andre föräldern i regel inte avstå från förvärvsarbete för att vårda det sjuka barnet. Frågan om föräldrapenning blir därför i regel inte aktuell i dessa familjer.

Det totala antalet anmälningar och antalet ersatta dagar för tillfällig vård av barn har emellertid ökat efter det att ersättningstiden förlängdes till 60 dagar. Ökningen är enligt utredningen måttlig och får ses mot bakgrund av att rätten till ersättning utökats genom att åldersgränsen för barn har höjts från tio till tolv år och att ersättning utges även vid förekomst av smitta hos barn eller dess ordinarie vårdare. En annan bidragande orsak till att uttaget av tillfällig föräldrapenning ökat torde också vara den ökade förvärvsfre- kvensen speciellt bland kvinnor med barn under sju år. Genom att båda föräldrarna förvärvsarbetar ökar föräldrarnas behov av att ta ut föräldra- penningen.

För mer än 98 procent av samtliga barn under tolv år hade inga eller mindre än 20 dagar med tillfällig föräldrapenning tagits ut under åren 1980 och 1981. Endast för två procent av barnen, ca 25 000 år 1981, hade således 20 dagar eller fler använts. För knappt 400 av dessa barn hade alla 60 ersättningsda- garna tagits ut.

Av en särskild undersökning som genomförts inom riksförsäkringsverket avseende de ersättningsfall där 60 dagar tagits ut under första halvåret 1980, 68 fall, framgår att något mindre än 60 procent av det totala antalet ersatta dagar tagits ut p g a ordinarie vårdares sjukdom eller smitta. Drygt 40 procent av antalet ersatta dagar hade tagits ut för vård av långtidssjuka eller smittade barn. Vid ordinarie vårdares sjukdom hade ersättningsärendena enligt undersökningen en tendens till att i större utsträckning — än vid barns sjukdom — bli s k långa ersättningsfall, dvs minst åtta dagar. I vissa fall kunde det enligt undersökningen ifrågasättas om det med hänsyn till barnets ålder och den ordinarie vårdarens sjukskrivningsorsak varit nödvändigt att förälder avstått från förvärvsarbete för att vårda barn i den omfattning som skett.

Intyg för rätt till föräldrapenning

För rätt till föräldrapenning krävs i dag i regel läkarintyg fr o m åttonde dagen av vårdperioden. Vid beräkning av detta dagantal skall anmälnings- dagen till försäkringskassan räknas som den första dagen. Föräldrapenning får utges utan att förälder företer intyg från åttonde dagen av perioden om föräldern gör sannolikt att sjukdom eller smitta hos barnet eller dess ordinarie vårdare förelegat och föräldern gjort vad som skäligen kan begäras för att erhålla läkarintyg.

I familjestödsutredningens betänkande Föräldraförsäkring (SOU 1978:39), som föregick den förlängda ersättningstiden med föräldrapenning för tillfällig vård av barn, föreslogs att intyg om barnets sjukdom borde kunna utfärdas av såväl läkare som sjuksköterska. Mot bakgrund av de betydande förändringar i regelsystemet för föräldrapenning som gjordes vid denna tidpunkt ansåg dock föredragande departementschef att endast intyg från läkare borde godtas tills vidare. Frågan om sjuksköterska skall få utfärda intyg vid barns sjukdom förutsattes tas upp till ny prövning om det skulle visa sig bli administrativt betungande med krav på läkarintyg.

Föräldraförsäkringsutredningen har genom några mindre undersökningar vid försäkringskassorna försökt kartlägga i vilken omfattning intyg krävs i föräldrapenningfallen. De siffror utredningen fått fram tyder på att läkarintyg utfärdas i ca fem procent av fallen, vilket innebär ca 70 000 intyg om året. Av dessa intyg avser drygt 50 000 barns och resterande 20000 ordinarie vårdares sjukdom eller smitta. Intyg som styrker ordinarie vårdares sjukdom anskaffas dock oftast för att styrka rätten till sjukpenning för denne.

Utfärdandet av läkarintyg fyller olika syften. Dels får barn som är sjuka kontakt med sjukvårdspersonal, dels tillgodoses försäkringens krav på viss kontroll av rätten till ersättning. Utredningen anser — som tidigare även framhållits av familjestödsutredningen — det särskilt viktigt att barn som är ofta sjuka får kontakt med sjukvårdspersonal på ett tidigt stadium. Ett krav på intyg innebär i dessa fall därför en fördel för barnet.

I socialstyrelsens kungörelse med allmänna råd om den medicinska bedömningen av rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn sägs bl a följande:

Läkarintyget skall ange om barnet till följd av sjukdom eller smitta inte bör vårdas i ordinarie tillsynsform samt om det gäller hel eller halv dag. För många sjukdomar, t ex mässling och andra barnsjukdomar, kan det vara olämpligt att besöka sjuk- eller hälsovårdsmottagning för att erhålla intyg. Inom ramen för barnhälsovård och övrig distriktsvård kan därför läkarens intyg i dessa fall baseras på distriktssköterskas/ BVC-sjuksköterskas bedömning vid hembesök eller på annat sätt. vilket anges i journalen.

Att intyget måste utfärdas av läkare medför— i de fall intyget utfärdas på basis av t ex distriktsköterskas rapport om barnets hälsotillstånd — dels ett dubbelarbete, dels att ansvarsfrågan när det gäller det utfärdade intyget inte ansetts klarlagd. Läkare har reagerat mot att utfärda intyg för barn vilka de inte själva undersökt.

Mot att låta även sjuksköterskor få utfärda intyg när det gäller tillfällig

vård av barn kan anföras, att när det gäller intyg för sjukpenning får dessa endast utfärdas av läkare. Olika bestämmelser skulle därmed bli gällande inom den allmänna försäkringen. Olikheter gäller dock även beträffande intygets innebörd. Läkarintyg för rätt till sjukpenning innebär ett ställnings- tagande till om den försäkrade p g a sjukdom har arbetsförmågan nedsatt med minst hälften medan intyget för rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn avser en bedömning av om det är lämpligt att barnet vistas i sin vanliga tillsynsform till följd av dess sjukdom eller smitta.

Utredningen anser, mot bakgrund av vad tidigare sagts, att intyg för rätt till föräldrapenning i fortsättningen även skall få utfärdas av sjuksköterska.

Av befintlig statistik framgår att inga eller mindre än 20 ersättningsdagar för tillfällig vård av barn tagits ut för 98 procent av barnen i de aktuella åldrarna under åren 1980 och 1981. 20 ersättningsdagar torde därför täcka det huvudsakliga behovet av ledighet med föräldrapenning i här avsedda situationer. För att förenkla för föräldrar, läkare, sjuksköterskor och försäkringskassor anser utredningen att detta dagantal bör kunna ersättas utan krav på intyg.

För att tillgodose behovet av stöd för familjer som har långvarigt eller ofta sjuka barn bör rätt till förlängd ersättningstid kunna medges mot uppvisande av intyg från läkare eller sjuksköterska inom barnhälsovård, skolmottagning eller distriktsvård. Intyget bör såsom för närvarande innehålla uppgift om barnets sjukdom och en bedömning av under vilken tid barnet inte kan vistas i sin vanliga omsorg p g a sjukdom eller för att det är smittbärande. För barn med långvariga och svåra sjukdomar bör ett intyg som styrker att barnet inte kan vistas i sin vanliga tillsynsform p g a sjukdom kunna accepteras för flera vårdperioder under det kalenderår intyget är utfärdat.

Genom de föreslagna ändringarna sker en viss avgränsning av antalet ersättningsdagar samtidigt som möjlighet finns till förlängd ersättningstid för sjuka eller smittade barn inom ramen för de 60 dagarna. Dessa barn måste i princip — för att föräldrapenning skall kunna utges — ha kontakt med sjukvårdspersonal. Genom att intyg kan utfärdas även av sjuksköterska underlättas denna kontakt. Intyg behöver dock inte företes för rätt till ersättning vid t ex läkarbesök eller besök i samhällets förebyggande barnhälsovård. I de sistnämnda fallen kan försäkringskassan vid behov kontrollera att besök skett vid den aktuella mottagningen.

Förslaget innebär förenklingar för såväl föräldrar, läkare som försäkrings- kassor. Föräldrarna slipper kontakta sjukvårdspersonal enbart för att skaffa intyg för att styrka rätten till föräldrapenning vid varje vårdperiod om minst åtta dagar. För barn som varit sjuka minst 20 dagar under året krävs däremot intyg för att ytterligare ersättningsdagar skall kunna utges. Intyget kan i förekommande fall utfärdas av såväl läkare som sköterska. För ca 23 000 barn hade minst 20 föräldrapenningdagar tagits ut under år 1980. I siffran ingår dock även ersättning p g a ordinarie vårdares sjukdom eller smitta. Enligt utredningens förslag i ett följande avsnitt kan ersättning p g a ordinarie vårdares sjukdom eller smitta inte utges efter det att 20 ersättningsdagar tagits ut under året. Utredningen har genom en mindre undersökning av de fall för vilka mer än 20 dagar tagits ut p g a barns sjukdom eller smitta fått stöd för ett antagande om att ersättningstid efter 20:e dagen tas ut i ett fåtal perioder (i genomsnitt 1,5 perioder per barn). Antalet fall för

vilka intyg får anskaffas i samband med barns sjukdom vid ett genomförande av utredningens förslag kan därmed beräknas till 35 000 per år.

För försäkringskassorna underlättas hanteringen av föräldrapenningfallen genom att antalet intyg minskar med hälften, från 70 000 till 35 000 om året. Men intygen är också ett hjälpmedel vid kassans kontroll av ersättningsfal- len. Intyget anger orsaken till och bestyrker att barnet inte kan vistas i sin normala tillsynsform, t ex daghem. Försäkringskassornas övriga kontroller av ersättningsfallen sker bl a genom förfrågan hos arbetsgivare om förälders frånvaro från arbetet och genom hembesök hos familjen. Genom de olika kontrollmöjligheterna kassorna har bör det, enligt utredningen, ur kontroll- synpunkt vara tillräckligt om intyg i fortsättningen begärs för varje ersättningsdag först efter det att 20 dagar tagits ut. Härigenom uppnås också en viss likhet med sjukförsäkringen där intyg i regel krävs från första ersättningsdagen när ett antal korta sjukperioder ersatts inom en begränsad tid (sex korta sjukfall inom en tolvmånadersperiod).

Ersättningstid vid ordinarie vårdares sjukdom eller smitta

Redan när det nuvarande antalet ersättningsdagar infördes — 60 dagar per barn och år — var syftet med den utökade ersättningstiden att i första hand utöka stödet till de föräldrar som har långvarigt eller ofta sjuka barn. I de fall den ordinarie vårdaren på grund av sjukdom eller smitta under en längre tid inte kunde återuppta vården av barnet förutsattes det vid införandet av den förlängda ersättningstiden att föräldrarna så snart som möjligt skulle söka ordna annan tillsyn för barnet. Försäkringen är i här avsedda fall närmast tänkt att täcka behovet av ersättning i akut uppkomna situationer.

Utredningen anser att när det gäller behov av föräldrapenning på grund av ordinarie vårdares sjukdom eller smitta bör detta täckas av de 20 ersättningsdagar som föreslås kunna utges utan intyg. Vid sjukdom eller smitta hos den ordinarie vårdaren bör det som hittills så långt möjligt ankomma på den kommunala barnomsorgen att ordna annan tillsyn för barnet. Begränsningen till 20 ersättningsdagar vid ordinarie vårdares sjukdom eller smitta kan innebära, att rätten till tillfällig föräldrapenning kan bli beroende av huruvida 20 ersättningsdagar använts tidigare under året, när behovet av ersättning av nämnda orsak uppkommer. Med hänsyn till att ersättning för mer än 20 dagar hittills endast tagits ut för omkring två procent av barnen och då avseende såväl barns som ordinarie vårdares sjukdom eller smitta, har utredningen ansett att denna nackdel får accepteras.

Den föreslagna begränsningen av ersättningstiden till högst 20 dagar om året vid ordinarie vårdares sjukdom ger en kostnadsminskning för försäk- ringen på omkring 5 miljoner kronor.

Förlängd ersättningstid

Ersättning för tillfällig vård av barn kan f n utges för 60 dagar per barn och år. Förälder har motsvarande rätt till ledighet från sitt arbete. För kroniskt sjuka eller handikappade barn har föräldrar möjlighet att erhålla vårdbidrag. När den vidgade ersättningstiden för föräldrapenningen infördes år 1980 motiverades den bl a av att det fanns behov av ytterligare stöd till de familjer som hade långvarigt eller ofta sjuka barn. En begränsning av ersättningstiden

för den tillfälliga föräldrapenningen gjordes emellertid bl a för att en gränsdragning mot rätten till vårdbidrag för svårt handikappade barn skulle kunna göras.

Frågan om en ytterligare förlängd ersättningstid för långvarigt sjuka barn — utöver de nuvarande 60 dagarna — har tagits upp i olika sammanhang, bl a i flera riksdagsmotioner under senare år. Det har bl a framförts att ersätt- ningstiden när det gäller den tillfälliga föräldrapenningen bör förkortas i normalfallen och förlängas för handikappade eller långtidssjuka barn eller barn med ofta återkommande sjukdomar. En utvärdering av rätten till föräldrapenning har också begärts.

Socialförsäkringsutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande (SfU 1980/81:20) ansett att de frågor som tagits upp ryms inom ramen för pågående översyn av föräldraförsäkringen. Utskottet påpekade att det i direktiven för utredningen särskilt framhållits att som utgångspunkt för utredningens arbete skall gälla att alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser. Enligt utskottets uppfattning borde resultatet av utredning— ens arbete avvaktas innan riksdagen gör några uttalanden om eventuella omprioriteringar eller förändringar inom det nuvarande systemet.

Föräldraförsäkringsutredningen har konstaterat att 60 ersättningsdagar tagits ut för mindre än 400 barn om året under de två är denna ersättningstid varit gällande. Här ingår även de fall där ersättning tagits ut p g a ordinarie vårdares sjukdom eller smitta.

När föräldrapenningen tagits ut under det maximala antalet ersättnings- dagar för vård av sjukt barn underrättar försäkringskassan föräldrarna om möjligheten att söka vårdbidrag för barnet. Av riksförsäkringsverkets uppföljning avseende ersättningsfall där det totala antalet ersättningsdagar förbrukats under första halvåret 1980 framgår även att vårdbidrag sökts i fem fall. I två fall hade vårdbidrag beviljats vid uppföljningstillfället medan en ansökan avslagits.

Med hänsyn till de hittillsvarande erfarenheterna har utredningen diskuterat att ta bort begränsningen av ersättningstiden inom den tillfälliga föräldrapenningen. Föräldrapenningen skulle därmed på samma sätt som sjukpenningi princip kunna utges under ett obegränsat antal dagar. Även om ett borttagande av 60-dagarsgränsen endast skulle innebära en förlängd ersättningstid för en mycket liten grupp barn skulle en sådan ändring medföra vissa problem. Det viktigaste av dem orsakas av de skilda ersättningsnivåer som gäller för vårdbidrag respektive föräldrapenning. Helt vårdbidrag utges med 185 procent av basbeloppet f n 32 930 kronor om året. Halvt vårdbidrag utgör fn 16465 kronor om året. Föräldrapenningen däremot ersätter i princip 90 procent av förälderns förvärvsinkomst. Införs en obegränsad ersättningstid för föräldrapenning för tillfällig vård av barn kan detta innebära att förälder med förvärvsinkomster över vårdbidragets nivå väljer att ta ut föräldrapenning medan förälder med lägre inkomster istället ansöker om vårdbidrag. Bestämmelser måste i så fall införas som möjliggör för försäkringskassorna att efter viss tid — utan ansökan från förälder— pröva rätten till vårdbidrag. Ett sådant system skulle som framgår ovan bl a medföra ett administrativt merarbete.

Utredningen anser det angeläget att föräldrar med långvarigt eller ofta

sjuka barn får ett utökat ekonomiskt stöd för att vårda barnen. Med hänsyn till föräldrapenningens syfte, att täcka behov av ersättning i mera akut uppkomna vårdsituationer, anser utredningen det dock inte lämpligt att frågan löses inom föräldraförsäkringens ram. En utbyggnad av föräldraför- säkringen skulle vidare bara omfatta barn under tolv års ålder. I stället bör frågan enligt utredningens mening prövas inom anhörigvårdskommittén som skall göra en samlad översyn av de frågor som gäller vård av anhörig i hemmet.

Utredningen föreslår således att ersättningstiden för den tillfälliga föräldrapenningen även i fortsättningen blir 60 dagar per barn och år och förutsätter att frågan om ett utökat stöd till långvarigt eller ofta sjuka barn tas upp inom anhörigvårdskommittén.

Sammanfattning av förslagen i detta avsnitt

Sammantaget innebär utredningens förslag att

B ersättning för vård av sjukt eller smittat barn även i fortsättningen får tas ut för högst 60 ersättningsdagar per barn och är B högst 20 av dessa ersättningsdagar ersätts utan krav på intyg B för rätt till ytterligare ersättningsdagar krävs — frånsett vid läkarbesök och liknande — intyg från första ersättningsdagen. Intyget kan utfärdas av såväl läkare som sjuksköterska D ersättning i samband med ordinarie vårdares sjukdom eller smitta ersätts endast inom ramen för den intygsfria tiden, dvs högst 20 dagar per barn och år.

4.4.2 Särskilda ”öronmärkta” dagar för inskolnings- verksamhet m m

Redan idag finns det möjlighet att inom föräldraförsäkringens ram ta ut föräldrapenning för andra ändamål än vård av barn. Så kan tex särskild föräldrapenning tas ut i samband med föräldrautbildning eller besök i samhällets förskoleverksamhet i vilken barnet deltar.

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn kan enligt övergångsbestäm- melser utges till varje förälder för besök i förskoleverksamhet under en hel dag alternativt två halva dagar per år om barnet är fött före år 1978. För yngre barn är avsikten att den särskilda föräldrapenningen skall användas för detta ändamål.

Det har i olika sammanhang — bl a i Barnomsorgsgruppens slutbetänkande om föräldrautbildning (SOU 1980:27) och i betänkandet om förstärkta kontakter mellan hem och skola (SOU 1980:21) — föreslagits att vissa dagar inom den särskilda föräldrapenningen skall ”öronmärkas” och endast få användas för att täcka inkomstbortfall när förälder medverkar i skolarbetet. Även när det gäller förälders medverkan vid inskolning på daghem och besök i förskoleverksamhet har det påtalats att förälder borde ha särskilda dagar avsatta för detta ändamål. Detta mot bakgrund av att föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenningi stor omfattning tas ut i en period vid barnets födelse.

Föräldraförsäkringsutredningen delar uppfattningen att det är av stor

betydelse för såväl barn som föräldrar att föräldrarna får tillfälle att medverka i barnomsorg och skola. Det kan därför anses naturligt att avsätta särskilda dagar för detta ändamål. Detta skulle kunna ske genom att ett årligen återkommande antal dagar införs och ”öronmärks” för inskolnings- verksamhet m m. Regelsystemet för sådana dagar kan av olika skäl bäst anpassas till den tillfälliga föräldrapenningen. Åldersgränsen för barn är tolv år och nya ersättningsdagar tillförs varje år för barnen. Införs ett antal ”öronmärkta” dagar för föräldrars medverkan i förskole- och fritidshems- verksamhet samt i skola bör dessa dagar dock även få användas för likartade situationer där föräldrar har behov av betald ledighet för att medverka i verksamhet som är viktig för barnet. Så bör då t ex ersättning för föräldrautbildning få tas ut inom ramen för dessa dagar. Även rätt till ersättning för föräldrar som behöver delta i särskilt anordnade kurser för att kunna vårda handikappat eller sjukt barn ingår som en form av föräldraut- bildning och föräldrarna får härigenom särskilda ersättningsdagar varje år för bl a detta ändamål. Det senare har bland annat aktualiserats i barnomsorgsgruppens slutbetänkande Barn och vuxna (SOU 1980:27).

Sammantaget skulle ”öronmärkta" dagar således kunna användas för 12! deltagande i föräldrautbildning D inskolning i förskole— och fritidshemsverksamhet eller i skola D besök i förskole- och fritidshemsverksamhet inom samhällets barnomsorg

i vilken barnet deltar B besök eller medverkan i skolan.

En nackdel med att ha särskilda dagar knutna till varje kalenderår kan vara att föräldrar som inte har tillgång till samhällets barnomsorg — förutom vid föräldrautbildning— inte kan ta ut dagarna förrän i samband med skolstart för barnet. Om i stället ett antal dagar utan fördelning per kalenderår avsattes för angivna ändamål skulle detta å andra sidan kunna innebära att alla ersättningsdagar tas ut t ex i samband med inskolning i daghem medan inga dagar kvarstår för besök eller medverkan i skolan.

Förutom rätt till ersättning för inkomstbortfall innebär föräldrapenningen rätt till ledighet från arbetet. Även ur den synpunkten kan det vara viktigt att dagar avsätts för varje kalenderår.

En utgångspunkt för utredningens arbete är att förslag som läggs fram skall kunna finansieras inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser.

Ett införande av ”öronmärkta” dagar för ändamål som angivits ovan medför en utökning av kostnaderna för den tillfälliga föräldrapenningen. Genom att vissa ersättningsanledningar som skulle avse de "öronmärkta” dagarna i dag inryms inom den särskilda föräldrapenningen kan det, enligt utredningen, anses naturligt att i stället minska dagantalet för den sammanslagna föräldrapenningen i vilken den nuvarande särskilda föräldra- penningen kommer att ingå.

Utredningen anser att det finns klara fördelar med att införa "öronmärk— ta” dagar för inskolningsverksamhet m m inom den tillfälliga föräldrapen- ningen. Av kostnadsskäl har utredningen stannat för att föreslå tre dagar per barn och år som får tas ut för tidigare nämnda ändamål. Dagarna kan också tas ut som halv ersättning under sex dagar.

Utredningen har antagit att i genomsnitt 25 procent av föräldrarna kommer att använda de tre "öronmärkta” dagarna varje år. Enligt framtagna kostnadsberäkningar skulle kostnaden för detta uttag täckas av att ersätt- ningstiden inom den sammanslagna föräldrapenningen minskas med tio ersättningsdagar (dagar med sjukpenningbelopp). Med hänsyn till att en del föräldrar har svårt att ordna barntillsynen för barnen och därför behöver ta ut hela den sammanslagna föräldrapenningen när barnet är litet har utredning- en inte ansett det möjligt att förkorta denna ersättningstid mera än med tio dagar vilket skulle varit nödvändigt om mer än tre ”öronmärkta” dagar skulle kunna införas. Den minskade ersättningstiden för den sammanslagna föräldrapenningen bör gälla för barn som föds fr o ut år 1984 då reglerna om de "öronmärkta” dagarna föreslås träda i kraft.

För administrationen av försäkringen skulle ett införande av ”öronmärk- ta” dagar medföra vissa tillkommande rutiner, bland annat särskild registrering av dagarna. Detta uppvägs dock av att det därmed går att göra ytterligare förenklingar inom regelsystemet för den sammanslagna föräldra- penningen. Det är bland annat möjligt att sänka tidsramen för uttag av den sammanslagna föräldrapenningen från åtta till tre år genom att bl a ersättning för inskolning i skolan tillgodoses genom de särskilda dagarna.

För att undvika komplicerade övergångsbestämmelser måste rätten till ”öronmärkta” dagar gälla för samtliga barn under tolv år. Det är knappast möjligt att ta hänsyn till att vissa föräldrar redan tidigare tagit ut hela sin särskilda föräldrapenning. Detta kan upplevas som orättvist av föräldrar som efter ändringen endast blir berättigade till 350 ersättningsdagar inom den sammanslagna föräldrapenningen. Det bör dock påpekas att föräldrar till barn som föds fr o m är 1984 enligt utredningens förslag blir berättigade till 36 dagars ersättning för inskolningsverksamhet m in (tre dagar per år för barn upp till tolv år).

Sammantaget föreslår utredningen att tre ”öronmärkta” dagar per barn och år för inskolningsverksamhet m m införs inom den tillfälliga föräldra- penningen. Dagarna tillkommer barn under tolv års ålder. Den ökade kostnaden för dessa dagar finansieras genom att antalet ersättningsdagar inom den sammanslagna föräldrapenningen minskas med tio för barn födda fr o rn år 1984. Minskningen avser dagar där ersättning kan utges med belopp motsvarande sjukpenningen.

4.4.3 Ersättningens storlek

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn utges med samma belopp som sjukpenning. Rätten till föräldrapenning förutsätter att det varit nödvändigt att föräldern stannat hemma från arbetet för att ta hand om barnet. Föräldrapenningen utges därför endast för dagar då förälder skulle ha förvärvsarbetat. Om någon av föräldrarna vistas hemma och är oförhindrad att vårda barnet kan ersättning i princip inte utges. Vissa undantag finns, t ex när det gäller faders rätt till tio dagars ersättning i samband med barns födelse, där ersättning kan utges även när modern vistas i hemmet.

En heltidsarbetande förälder kan således i normalfallet få föräldrapenning för högst fem dagar under en arbetsvecka eller tio dagar vid två veckors sjukdom hos barnet. För föräldrar som arbetar deltid med arbetstiden

förlagd som heltidstjänstgöring vissa dagar under veckan — s k koncentrerat deltidsarbete — kan föräldrapenning i förekommande fall endast utges för arbetsdag.

Vid de arbetskraftsundersökningar (AKU) som statistiska centralbyrån genomför varje månad i form av intervjuer med 23 000 personer i åldern 14-74 år och som avser förhållandena en viss vecka under mätperioden, räknas som deltidsarbetande sådana personer som vanligen arbetar högst 34 timmar per vecka. Deltidsarbetande delas in i två olika grupper, varav den ena avser lång deltid, som innebär en arbetstid av 20-34 timmar i veckan, och den andra kort deltid, som omfattar en arbetstid av 1-19 timmar i veckan. Med benämningen ”vanligen arbetar” avser man att deltidsarbetet skall vara stadigvarande, både på det sättet att den kortare arbetstiden inte är tillfällig och att arbetet inte är tillfälligt. Inom den angivna ramen kan deltidsarbetet däremot uppvisa stora variationer från tex halvtid varje dag till enstaka timmar eller enstaka hela arbetsdagar under arbetsveckan.

Bland kvinnor som förvärvsarbetar är andelen deltidsarbetande mycket hög. Andelen män som arbetar deltid har ökat under 1970-talet men är fortfarande låg. Av arbetskraftsundersökningar för år 1980 framgår att drygt 500000 kvinnor med barn under 17 år arbetar deltid. Enligt siffror från statistiska centralbyråns undersökning av levnadsförhållanden (ULF år 1977) vilka bearbetats av Arbetslivscentrum i samband med det 5 k Deltidsprojektet framgår att antalet deltidsarbetande kvinnor med barn under tolv år är ca 390 000. I vilken omfattning dessa deltidsarbetande arbetar s k koncentrerad deltid har inte med säkerhet kunnat utrönas. Svaren på vissa frågor om föräldrars arbetstid i den intervjuundersökning utred- ningen låtit genomföra med 600 småbarnsföräldrar tyder dock på att mer än hälften av de föräldrar som förkortat sin arbetstid har förkortat denna varje dag.

Vid uttag av föräldrapenning för tillfällig vård av barn erhålls en lägre kompensation än vid tex egen sjukdom. Detta sker genom att ersättning utges endast för arbetsdagar medan ersättningens storlek beräknas som 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten delad med 365. Detta har i flera skrivelser påtalats för utredningen.

Ien skrivelse som ställts till sjukpenningkommittén och som för kännedom översänts till föråldraförsäkringsutredningen framhåller sålunda kommun- och landstingsförbunden samt svenska kommunalarbetareförbundet, SACO/SR-K och kommunaltjänstemannakartellen den bristande kompen- sationsgraden för koncentrerat deltidsarbetande och begär att bestämmel- serna snarast ändras. Problemet har också aktualiserats bl a i riksdagsmo- tioner.

Jämförelse mellan sjukpenning och föräldrapenning för tillfällig vård av barn

Hel sjukpenning utgör för dag räknat 90 procent av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst delad med 365. Sjukpenningen avrundas till närmast hela krontal. För hemmamake utgör hel sjukpenning åtta kronor om dagen. För delårs- och deltidsanställda ger reglerna för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst och fridagsregeln ojämna effekter. Fridags-

regeln innebär att i de fall sjukdomen inte varat mer än sex dagar utöver insjuknandedagen utges sjukpenning endast för dagar då den försäkrade skulle ha arbetat i sin huvudsakliga sysselsättning. Högst två arbetsfria dagar räknas dock bort. Vid längre sjukfall kan sjukpenning betalas ut för samtliga kalenderdagar.

Den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas per år vilket innebär att arbetsinkomsten slås ut på årets alla dagar även för tex delårs- eller deltidsanställda. Reglerna ger 90 procents kompensation vid sjukdom för såväl heltidsanställda årsarbetare som för deltidsanställda med tjänstgöring varje dag. Övriga delårs- eller deltidsanställda kan sägas bli underkompen- serade vid sjukfrånvaro under arbetsdagar och överkompenserade vid sjukdom under arbetsfri tid.

Löneavdrag rn m vid sjukdom respektive föräldraledighet

En betydande del av landets arbetstagare har avtalsreglerad sjuklön. Detta gäller anställda inom den offentliga sektorn och dessutom tjänstemän inom den privata sektorn.

Ifråga om den allmänna sjukförsäkringen och delar av föräldraförsäkring— en gäller för de med statligt reglerad avlöning ett s k arbetsgivarinträde, vilket innebär att arbetsgivaren betalar ut sjuklön till den anställde och i gengäld erhåller den sjukpenning som tillkommer arbetstagaren.

För tjänstemän inom den privata sektorn är löneavdraget vid sjukdom i regel lika stort som sjukpenningen, dvs 90 procent av lönen. I många fall utges löneförmåner under de dagar i sjukperioden då sjukpenning inte utges, dvs för insjuknandedag och fridagar. I en del avtal har arbetstagare rätt till vissa löneförmåner vid tjänstledighet i samband med barns födelse.

För arbetare inom den privata sektorn görs löneavdrag motsvarande dagslönen och den anställde får sjukpenning (i princip 90 procent av lönen) från försäkringskassan. Enligt utfästelse i kollektivavtal gäller för dessa grupper anställda en avtalsgruppsjukförsäkring (AGS). Denna försäkring lämnar ersättning vid sjukperiod som varar mer än 30 dagar. Ersättningen under sjukpenningtid uppgår till tre kronor per dag skattefritt. Inom kooperationen finns ett motsvarande försäkringssystem.

Anställda inom kommuner och landsting har sjuklön (normalt 90 procent av lönen) från vilken görs avdrag för ersättning från försäkringskassan. Dessutom erhålls ersättning enligt AGS — KL.

Föräldraledighet— med eller utan föräldrapenning från försäkringskassan — anses som tjänstledighet och medför i regel tjänstledighetsavdrag. Som tidigare nämnts har dock vissa anställda med statligt reglerad avlöning under vissa förutsättningar rätt till löneförmåner vid uttag av föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning, s k arbetsgivarin- träde. Anställda inom kommuner och landsting samt en del tjänstemän inom den privata sektorn har rätt till vissa löneförmåner vid föräldraledighet.

Bestämmelserna om löneavdrag vid ledighet för tillfällig vård av barn skiljer sig från de bestämmelser som gäller vid egen sjukdom och i en del fall även för annan föräldraledighet.

För anställda med statligt reglerad avlöning sker t ex löneavdrag vid sådan ledighet med belopp motsvarande månadslönen delad med antalet kalen-

derdagar i månaden. Samma gäller för koncentrerat deltidsarbetande. Om en arbetstagare som har koncentrerad deltid, i samband med föräldraledig- het blir befriad från mer arbetstid än som svarar mot det löneavdrag som har gjorts, är arbetstagaren skyldig att arbeta in den felande arbetstiden.

För anställda inom kommuner och landsting görs för månadsavlönade löneavdrag där hänsyn tas till arbetstagarens genomsnittliga antal arbetsda- gar. En heltidsanställd arbetstagare som arbetar fem dagar i veckan och är ledig en dag för tillfällig vård av barn får löneavdrag för en dag. Arbetar arbetstagaren varannan vecka motsvarar en dags ledighet två dagars lön.

För tjänstemän inom den privata sektorn gäller att om tjänstledigheten omfattar högst fem arbetsdagar görs för varje arbetsdag avdrag med 1/21-del av månadslönen. (Vid sexdagarsvecka används divisorn 25). Om tjänstle- digheten är längre än fem arbetsdagar görs avdrag med dagslönen för varje tjänstledighetsdag. Dagslönen definieras som månadslönen gånger 12 delad med 365. Om tjänstemannen har arbetstiden förlagd till ett mindre antal arbetsdagar per vecka delas månadslönen med motsvarande lägre tal. Om den anställde t ex har koncentrerat deltidsarbete med tjänstgöring i genomsnitt 2,5 dagar i veckan utgörs avdraget per arbetsdag av månadslönen dividerad med 10,5 (hälften av 1/21-del som gäller om arbetet är förlagt till fem dagar i veckan).

För arbetare inom den privata sektorn görs avdrag per timme vid frånvaro om högst fem arbetsdagar. Lönen per timme definieras i allmänhet som månadslönen dividerad med 175. Ivissa avtal förekommer annat beräknings- sätt. Vid frånvaro som omfattar mer än fem arbetsdagar, eller i vissa fall 7 kalenderdagar, görs avdrag med dagslönen. Denna beräknasi allmänhet som årslönen delad med 365, dvs samma avdragsregel som gäller för tjänste- man.

S jukpenningkommittén

Frågan om de otillfredsställande resultat som de nuvarande reglerna inom den allmänna försäkringen medför, i det att kompensationen kan bli för låg vid korta sjukfall samt att utfallet blir mycket ojämnt för deltids- och delårsanställda, har behandlats av sjukpenningkommittén i dess betänkande Sjukersättningsfrågor (SOU 1981:22) som avlämnades i april 1981. Kommit- tén har bl a behandlat möjligheterna att genom ändring av reglerna för sjukpenningens beräkning skapa en bättre anpassning av sjukpenningen till inkomstbortfallet vid sjukdom.

Kommittén har även prövat frågan om att kombinera en ändrad sjukpenningberäkning med ett sjuklönesystem. En väsentlig orsak till de påtalade bristerna i kompensationshänseende inom sjukpenningförsäkring- en är att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI:n) fördelas över 365 kalenderdagar. Ett bättre resultat erhålls enligt kommittén om SGI:n i stället fördelas efter det beräknade antalet arbetsdagar per år för den försäkrade och att sjukpenning endast utgår för dagar då den försäkrade skulle ha varit i arbete om inte sjukdom förhindrat detta. Som kommittén också påpekat blir den skisserade beräkningsmetoden komplicerad i tillämpningen. Metoden leder dock, enligt kommittén, till att de nuvarande bristerna i sin helhet kan avhjälpas för i stort sett alla grupper.

När det gäller föräldrapenning för tillfällig vård av barn skulle ett genomförande av den av sjukpenningkommittén skisserade beräkningsme- toden i de allra flesta fall leda till en mer rättvis ersättning beroende på att denna redan nu utges endast för arbetsdag. De skillnader i kompensations- nivån som sammanhänger med att löneavdrag beräknas olika vid egen sjukdom respektive vid tjänstledighet för vård av barn kvarstår dock.

För de övriga föräldrapenningförmånerna — nuvarande föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning — där förmånerna utges under ett visst antal dagar, skulle ett genomförande av den skisserade beräkningsmetoden medföra att det inte skulle vara praktiskt möjligt att knyta an föräldrapenningen till sjukpenningens regleri den omfattning som sker idag. En orsak till detta är svårigheten att anknyta förmåner som utges under ett fastställt antal dagar till den nya metoden för beräkning av sjukpenning. Exempelvis utges föräldrapenning i samband med barns födelse under högst 180 dagar, vilket motsvarar ca 26 veckor. Om ersättningen, liksom vid en förändrad sjukpenningberäkning, skulle utges endast för arbetsdagar skulle detta innebära att ersättningstiden skulle utsträckas till att gälla ca 36 veckor. Med en omräkning av antalet ersättningsdagar till ett individuellt arbetstidsmått, uppstår vidare problem i föräldraförsäkringen, bl a när föräldrar med olika arbetstidsmått skall dela föräldrapenningen eller avlösa varandra i vården" av barnet. Vid särskild föräldrapenning uppstår också speciella svårigheter genom möjligheten att där spara ersättningsdagar. I de fall där föräldrapenning utges enligt garantinivån leder frågan om vilka dagar som skall vara ersättningsdagar även till vissa svårigheter vid gränsdragningen om vad som är arbetsdag för tex en hemarbetande eller en som förvärvsarbetar deltid.

Den sjukpenninggrundande inkomsten som fastställs inom sjukpenning- försäkringen kan dock även vid ett ändrat beräkningssätt användas för att bestämma föräldrapenningens storlek. Med hänsyn till att föräldrapenning utges under ett fastställt antal ersättningsdagar måste dock delningstalet 365 bibehållas för föräldraförsäkringen förutom vid föräldrapenning för tillfällig vård av barn.

Sjukpenningkommitténs betänkande har i dessa delar inte lett till några förslag om ändringar.

Ändrat beräkningssätt

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn utges endast för arbetsdag då den försäkrade behövt avstå från förvärvsarbete för att vårda barn. Hel ersättning utgör för dag räknat 90 procent av den försäkrades sjukpenning- grundande inkomst delad med 365. Föräldrapenningen är således lika stor som den försäkrades sjukpenning. Försäkringens bestämmelser om att föräldrapenning endast utges för arbetsdagar i kombination med gällande avtalsregler om löneavdrag vid föräldraledighet medför dock att inkomst- förlusten blir betydligt större vid föräldrapenning för tillfällig vård av barn än vid sjukpenning. Ett exempel kan åskådliggöra detta.

Exempel.

I:! En deltidsanställd tjänsteman inom den privata sektorn arbetar halvtid med tjänstgöring åtta timmar per dag måndag — tisdag vecka 1 och onsdag — fredag vecka 2. Den sjukpenninggrundande inkomsten är beräknad till 40000 kronor om året, vilket ger en sjukpenning om 99 kronor per dag. Tjänstemannen är sjuk fr o m måndag t o m söndag vecka 1. Sjukavdra— get blir 396 kronor. I sjukpenning utges 396 kronor. Tjänstemannen får i detta fall således full kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom. Samma försäkrad är hemma under lika lång tid och vårdar sjukt barn. Tjänstledighetsavdraget blir 635 kronor. I föräldrapenning utges 198 kronor, dvs ersättning för de arbetsdagar den försäkrade behövt avstå från förvärvsarbete. Inkomstförlusten blir således 437 kronor.

Som utförligt beskrivits i Sjukpenningkommitténs betänkande ger de nuvarande reglerna om sjukpenningberäkning ojämn eller låg kompensation särskilt för deltids- eller delårsanställda. Vid tillfällig föräldrapenning är detta än mer påtagligt eftersom ersättning endast utges för arbetsdagar. Inom sjukförsäkringen utgår dock hel sjukpenning även för dagar den försäkrade inte skulle ha arbetat när sjukperioden pågår mer än sju dagar, 5 k långa fall. Utredningen har därför ansett det angeläget att peka på en tänkbar separat lösning för den tillfälliga föräldrapenningen där problemet får anses störst. Här nedan diskuteras tre olika alternativ.

Alternativ 1 . Den tillfälliga föräldrapenningen beräknas i förhållande till löneavdraget för den anställde

Detta alternativ bedöms medföra svårigheter bl a genom att löneavdragen som tidigare beskrivits skiljer sig inom olika avtalsområden. En möjlighet som diskuterats är att låta den anställde ange vilket löneavdrag i kronor han fått för respektive dag för vilken föräldrapenning begärs. Ett sådant beräkningssystem avviker dock helt från de nuvarande försäkringsreglerna bl a vad avser skyldigheten att i förväg anmäla beräknad årsinkomst för fastställande av sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Även regler om väntetid för ändrad SGI sätts ur spel. Risken för felutbetalningar vid en anknytning till de varierande löneavdragen är också uppenbara. Informa- tionen till de försäkrade skulle bli mycket svår och ett administrativt komplicerat beräkningssystem skulle få byggas upp.

Utredningen har mot den bakgrunden inte ansett att detta alternativ är tänkbart.

Alternativ 2. Arbetstiden för koncentrerat deltidsarbetande anses vid beräkning av föräldrapenning för tillfällig vård av barn fördelad på samtliga normala arbetsdagar för yrket

Alternativet medför att ersättning skulle utges för ett antal arbetsfria dagar i anslutning till de arbetsdagar förälder behövt avstå från förvärvsarbete för att vårda barn. En sådan lösning skulle medföra att försäkringens nuvarande krav upphör, dvs att förälder skall behöva avstå från förvärvsarbete för att

vårda barn för att bli berättigad till ersättning.

Även om arbetstiden för en koncentrerat deltidsarbetande fördelas på samtliga normala arbetsdagar för yrket uppstår svårigheter att avgöra för vilka dagar föräldrapenning skall utges vid en vårdperiod. Om t ex föräldern arbetar tre dagar i veckan och måste stanna hemma och vårda barnet en dag uppstår frågan för vilket antal fridagar ersättning skall utges för att ge en riktig kompensation under vårdperioden. Risken för över- respektive underkompensation är uppenbar. Samordningsproblem kan även uppkom- ma vid uttag av annan försäkringsförmån tex sjukpenning.

Av nämnda anledningar anser utredningen ett sådant alternativ inte heller är tänkbart.

Alternativ 3. Föräldrapenningen för tillfällig vård av barn beräknas i förhållande till den arbetstid den anställde behövt avstå från arbetet för att vårda barnet

Alternativet skulle innebära att förälder med oregelbunden arbetstid för varje dag föräldrapenning begärs på sin försäkran till försäkringskassan får ange den arbetstid han behövt avstå samt omfattningen av hans normala tjänstgöringstid. Kassan skulle genom att fördela förälderns arbetstid på samtliga normala arbetsdagar för yrket räkna fram förälderns genomsnittliga arbetstid per dag under en period som om föräldern hade tjänstgjort varje arbetsdag. För varje dag den försäkrade helt behövt avstå från förvärvsar- bete för att vårda barn skulle hel föräldrapenning utges. Överstiger den arbetstid föräldern avstått från arbetet den uträknade genomsnittliga arbetstiden per dag med minst 50 procent skulle ytterligare en halv föräldrapenning utges för den dagen. På samma sätt skulle två föräldrapen- ningbelopp utges om den bortfallna arbetstiden motsvarar minst två gånger den genomsnittliga dagliga arbetstiden.

Beräkningssättet kan bäst belysasi några exempel. I samtliga exempel har

utgångspunkten varit en beräknad årsinkomst för en heltidsarbetande om ca 80 000 kronor.

Exempel 1

B En deltidsanställd arbetare inom den privata sektorn arbetar halvtid med

tjänstgöring åtta timmar per dag under måndag — tisdag vecka 1 och onsdag — fredag vecka 2. Arbetsinkomsten är 38 kronor per timme. Sjukpenningen är 99 kronor om dagen. Föräldern är hemma och vårdar barn under två på varandra följande kalenderveckor. Tjänstledighetsavdraget blir 1 520 kronor. Den genom- snittliga arbetstiden är vid en fördelning över samtliga normala arbets- dagar fyra timmar per dag. I föräldrapenning utges 990 kronor, dvs fem dagar med två ersättningsbelopp per dag. Inkomstförlusten blir 530 kronor.

Enligt dagens försäkringsbestämmelser skulle föräldrapenning ha utgivits med 495 kronor.

Exempel 2

El

En deltidsanställd arbetare inom den privata sektorn arbetar 80 procent av heltidstjänst med tjänstgöring åtta timmar per dag måndag — torsdag varje vecka. Arbetsinkomsten är 38 kronor per timme. Sjukpenningen är 158 kronor om dagen. Föräldern är hemma och vårdar barn under en kalendervecka. Tjänstle- dighetsavdraget blir 1 216 kronor. Arbetstiden blir jämnt fördelad över de normala arbetsdagarna 6,4 timmar per dag. I föräldrapenning utges 632 kronor, dvs fyra dagar med 158 kronor om dagen. Ersättningen är lika stor som enligt dagens bestämmelser. Inkomstförlusten blir 584 kro- nor.

Exempel 3

C!

En tjänsteman inom den privata sektorn arbetar 60 procent deltid med tjänstgöringen förlagd till tre åttatimmars arbetsdagar i veckan. Sjukpen- ningen är 118 kronor om dagen. Föräldern vårdar barn under en kalendervecka. Tjänstledighetsavdraget blir 952 kronor. Genomsnittlig arbetstid blir 4,8 timmar per dag. Föräldrapenning utges med 1,5 dagbelopp per arbetsdag, dvs 4,5 dagbelopp å 118 kronor = 531 kronor. Inkomstförlusten blir 421 kronor.

En landstings- eller kommunalanställd skulle under samma förutsättning- ar få ett tjänstledighetsavdrag om 667 kronor. Inkomstförlusten blir för denne 136 kronor.

Enligt dagens försäkringsbestämmelser skulle föräldrapenning ha utgivits med 354 kronor.

Exempel 4

El

En halvtidsanställd tjänsteman inom den privata sektorn arbetar koncen- trerad deltid med tjänstgöring tisdag och onsdag vecka 1 och måndag — onsdag vecka 2. Sjukpenningen är 99 kronor om dagen. Han vårdar barn hela vecka 1. Tjänstledighetsavdraget blir 635 kronor för den aktuella veckan. Den genomsnittliga arbetstiden blir fyra timmar per dag. Föräldrapenning utges med två dagbelopp per arbetsdag, dvs 396 kronor. Inkomstförlusten blir 239 kronor.

För en landstings- eller kommunalanställd skulle tjänstledighetsavdrageti motsvarande exempel bli 446 kronor. Inkomstförlusten blir därmed 50 kronor.

Enligt dagens försäkringsbestämmelser skulle föräldrapenning ha utgivits med 198 kronor.

Som framgår av exemplen skulle det tänkta beräkningssättet innebära att kompensationsnivån i exemplen blir lägst 50 procent. Beräkningssättet skulle innebära att deltidsanställda med koncentrerad deltidstjänstgöring får en betydligt bättre kompensationsnivå än idag och i de flesta fall lika stor som de inom samma bransch heltidsanställda med daglig tjänstgöring. De skillnader i kompensationsnivån som beror på skilda regler om tjänstledig-

hetsavdrag inom olika branscher kvarstår dock.

En lösning enligt alternativ 3 kan som visats ge en bättre kompensation särskilt för koncentrerat deltidsarbetande vid uttag av föräldrapenning för tillfällig vård av barn.

Innan en slutlig bedömning av det skisserade beräkningssättet kan göras krävs dock en betydligt noggrannare analys av de effekter som kan uppkomma än vad utredningen redovisat. Bland annat bör det utredas om beräkningssättet skulle kunna omfatta även delårsarbetande mfl. Även frågan om samordning mellan olika försäkringsförmåner bör utredas vidare. Det kan nämligen finnas risk för överkompensation om en period med tillfällig föräldrapenning direkt avlöses av t ex en sjukperiod. Med hänsyn till den osäkerhet som råder om den framtida utformningen av sjukpenningför- säkringen kan effekterna inte helt klarläggas för närvarande.

Utredningen har inte ansett det meningsfullt att vidareutveckla denna skiss av ett ändrat beräkningssätt med hänsyn bland annat till att sjukpenning- kommitténs betänkande ännu inte slutbehandlats. Detta innehåller en modell till ändrat beräkningssätt för att komma till rätta med den bristande kompensationsnivån inom såväl sjukpenningförsäkringen som föräldraför- säkringen.

Ett här skisserat beräkningssätt för den tillfälliga föräldrapenningen skulle innebära att tillämpningen blir komplicerad bl a genom att olika regelsystem blir gällande för sjukpenning och föräldrapenning. Detta innebär att olika dagbelopp kan utges till samma förälder vid sjuk- respektive föräldraledig- het. Ett genomförande av förslagen i den nyligen framlagda propositionen om ändringari sjukförsäkringen m m (1981/82:144) medför emellertid också att olika kompensationsnivåer blir gällande inom de olika försäkringsgre— nama.

Det skisserade beräkningssättet för den tillfälliga föräldrapenningen innebär vidare betydande kostnadsökningar för försäkringen och dess administration. Ökningen av försäkringskostnaderna är svåra att beräkna med hänsyn till att statistik saknas som belyser hur de deltidsarbetande har sin arbetstid förlagd. Vissa preliminära beräkningar tyder på en ökning av årskostnaden med omkring 20 miljoner kronor. Preliminära beräkningar av administrationskostnaderna vid ett genomförande av den modell som här skisserats visar på en ökning av årskostnaden för administrationen med knappt 3 miljoner kronor.

Genom den uppenbart dåliga kompensation vissa föräldrar får till följd av en kombination av försäkringens bestämmelser och avtalsbestämmelserna vid uttag av föräldrapenning för tillfällig vård av barn har utredningen, trots att det inte innebär någon förenkling av försäkringens regelsystem eller administration, velat redovisa en modell som — om ekonomiska förutsätt- ningar finns — kan vara underlag för ytterligare utredning om man vill göra en särlösning för att komma till rätta med den bristande kompensationsnivån för anställda med s k koncentrerad arbetstid.

4.4.4 Fråga om höjd åldersgräns för vissa barn

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn kan idag under vissa angivna förutsättningar utges till barn som inte har fyllt tolv år. I flera skrivelser till

utredningen — bl 3 från länsförbundet i Stockholms län för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna och Svenska barnläkarföreningen — har påtalats behovet av en höjd åldersgräns för bl a utvecklingsstörda barn och barn med särskilda sjukdomstillstånd. Även i riksdagsmotioner har frågan om höjd åldersgräns för handikappade barn tagits upp. Socialförsäkringsutskottet har vid behandling av motionerna (SfU 1980/81:20) ansett att frågan ryms inom ramen för översynen av föräldraförsäkringen och att utredningens arbete bör avvaktas innan riksdagen gör några uttalanden om eventuella ompriorite- ringar eller förändringar inom det nuvarande systemet.

I betänkande från omsorgskommittén Omsorger om vissa handikappade (SOU 1981:26) har även påtalats behovet av en höjd åldersgräns för den tillfälliga föräldrapenningen när det gäller bland annat handikappade ungdomar som fyllt tolv år och som inte kan klara sig själva hemma när de är sjuka. Kommittén föreslår att anhörigvårdskommittén får i uppdrag att utreda möjligheterna att införa en höjd åldersgräns för föräldrars rätt till ledighet för tillfällig vård av barn.

Anhörigvårdskommittén har i sitt delbetänkande Vårdbidrag för handi- kappade barn under 16 år (Ds S 1981115) uttalat att den tillfälliga föräldrapenningen och Vårdbidraget kompletterar varandra när det gäller det ekonomiska stödet till föräldrar som vårdar sina handikappade och sjuka barn i hemmet. Därför bör, enligt kommittén, vårdbidrag och föräldrapen- ning som idag kunna utgå samtidigt för samma barn.

Såväl omsorgskommitténs som anhörigvårdskommitténs betänkanden har remissbehandlats.

Den nuvarande åldersgränsen, tolv år, för rätt till tillfällig föräldrapenning anknyter till den övre åldersgränsen för den kommunala barnomsorgen. Det får dock anses uppenbart att vissa barn, t ex de med handikapp av olika slag, kan ha behov av tillsyn vid en högre ålder än som normalt gäller för barn i allmänhet. En höjning av åldersgränsen för vissa barn inom föräldraförsäk- ringen medför emellertid avgränsningsproblem. En möjlighet skulle vara att höja åldersgränsen till 16 år för de barn för vilka vårdbidrag utges. En avgränsning mot Vårdbidraget bör då göras för alla barn på så sätt att föräldrapenning endast skall kunna utges vid akuta sjukdomstillstånd eller vid försämring av det tillstånd för vilket vårdbidrag beviljats.

Detta skulle i sin tur medföra att särskild utredning måste göras av försäkringskassorna vid varje ersättningsfall där det inte klart framgår att det är fråga om ett akut insjuknande. Impuls till utredning kan ges på olika sätt. Antingen måste samtliga föräldrar vid ifyllande av försäkran för tillfällig vård av barn ange om vårdbidrag utges för barnet eller också får riksförsäkrings— verkets ADB-register för hantering av föräldrapenning kompletteras med uppgifter om vårdbidrag, vilket i så fall kräver ett fortlöpande underhållsar- bete. Det senare får dock anses vara den smidigaste administrativa lösningen.

Av den statistik som tidigare redovisats framgår att mer än 20 ersättnings- dagar endast tagits utför cirka två procent av barnen i de åldersgrupper som idag omfattas av reglerna om föräldrapenning för tillfällig vård av barn. I vad mån såväl föräldrapenning som vårdbidrag tagits ut för samma barn kan inte klarläggas för närvarande eftersom markering om vårdbidrag inte finns i registret för föräldrapenning.

Även statistik som belyser antalet vårdbidragsberättigade barn i olika åldrar saknas. Enligt uppskattningar som gjorts inom riksförsäkringsverket utges dock vårdbidrag för närvarande för omkring 4 000 barn i åldrarna 12-16 år. Vid ett antagande om att i genomsnitt tio dagar om året skulle tas ut för dessa barn vid en utökad försäkring skulle en årlig kostnadsökning om cirka 6 miljoner kronor uppkomma för försäkringen.

Det får anses angeläget att åldersgränsen för tillfällig vård av barn höjs till 16 år för de barn som har ett särskilt behov av vård och tillsyn i samband med sjukdom även efter tolv års ålder. En möjlig avgränsning kan vara att låta en höjd åldersgräns gälla de barn för vilka vårdbidrag utges. I Vårdbidraget anses dock en viss ersättning ges för extra kostnader i form av förlorad arbetsinkomst. En nackdel med en avgränsning till barn för vilka vårdbidrag utges kan också vara att föräldrar till barn med ett allvarligt sjukdomstill— stånd där vårdbidrag inte utges, inte heller kommer att kunna få föräldra- penning.

En höjning av åldersgränsen för barn för vilka vårdbidrag utges skulle vidare - förutom vissa kostnadsökningar — medföra att ytterligare särbestäm- melser bland annat i form av en ny åldersgräns införs inom regelsystemet för den tillfälliga föräldrapenningen. Det får därför anses tveksamt om behovet av ersättning för vissa grupper barn i åldrarna 12-16 år bör tillgodoses inom föräldraförsäkringens ram.

En samlad översyn av de frågor som gäller vård av anhörig i hemmet skall vidare göras av anhörigvårdskommittén. Mot bakgrund av detta och de svårigheter som beskrivits ovan, när det gäller att avgränsa rätten till ersättning vid en höjd åldersgräns, är utredningen för närvarande inte beredd att föreslå någon ändring när det gäller åldersgränsen inom den tillfälliga föräldrapenningen.

4.4.5 Särskilda situationer där ersättning inte kan utges idag

Föräldrapenning utges idag bland annat till förälder som måste stanna hemma och vårda barn på grund av den ordinarie vårdarens sjukdom eller smitta. I ett antal skrivelser till riksförsäkringsverket, vilka överlämnats till utredningen, har påtalats att förälder även borde ha rätt till ersättning för att vårda barn som på grund av sjukdom eller smitta hos ordinarie vårdares barn inte kan vistas där.

Enligt barnomsorgsundersökningen 1980 hade 70 procent av alla 0—6-åringar inte plats inom den kommunala barnomsorgen utan barntillsynen ordnades på annat sätt. Ca 14 procent hade privat, betald tillsyn och sex procent annan privat tillsyn, framförallt av anhöriga. 47 procent hade vårdnadshavare hemma. Fyra procent av dessa vårdnadshavare var samtidigt kommunal vårdnadshavare eller privat dagmamma.

En utvidgning av bestämmelserna så att föräldrapenning skall kunna utges p g a sjukdom eller smitta hos ordinarie vårdares barn torde komma att medföra en betydande utökning av försäkringen. Om dagmammans barn insjuknar skulle detta — liksom idag vid ordinarie vårdares sjukdom — kunna medföra rätt till föräldrapenning för flera barn samtidigt som normalt vårdas hos henne. Även om det kan finnas skäl att ge rätt till föräldrapenning i här nämnd situation är utredningen därför för närvarande inte beredd att föreslå

någon förändring på denna punkt bland annat med hänsyn till de kostnader för försäkringen en sådan ändring skulle kunna komma att medföra.

En annan situation som påtalats bland annat i skrivelser till utredningen ochi riksdagsmotion 1980/81:525 är att en hemarbetande förälder följer med sjukt barn till läkare och detta medför att den andre föräldern — som normalt förvärvsarbetar — måste stanna hemma för att se till annat barn i familjen. Socialförsäkringsutskottet har vid behandling av motionen förutsatt att frågan kommer att bli föremål för behandling vid den pågående översynen av föräldraförsäkringen. Enligt nu gällande bestämmelser kan den förälder som tvingas avstå från förvärvsarbete endast få föräldrapenning om han tar hand om sjukt eller smittat barn. Anser föräldrarna det lämpligare att den hemarbetande föräldern följer det sjuka barnet till läkare — t ex på grund av att barnet fortfarande ammas — kan den förvärvsarbetande föräldern inte få föräldrapenning för att se till det friska barnet i hemmet. Detta skapar irritation bland föräldrarna som oftast först i efterhand fått klart för sig att ersättning inte kan utges.

En likartad situation uppstår när den förvärvsarbetande föräldern avstår från sitt arbete för att tillsammans med den andra föräldern på läkares inrådan följa med barnet till läkare i de fall barnet lider av en allvarlig sjukdom eller att båda föräldrarna behöver delta i läkarbesöket som en del i behandlingen av barnet.

Utredningen anser att det finns skäl att i fråga om hemarbetande förälder, som följer med sjukt barn till läkare, föreslå en ändring av bestämmelserna så att ersättning kan utges till annan förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda annat barn till föräldern i hemmet. Föräldrarna bör själva få bestämma vem av dem som är lämpligast att följa barnet till läkare. Avgörande för rätt till ersättning bör här vara att den förvärvsarbe- tande föräldern behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn i familjen därför att den andre föräldern — som normalt vårdar barnen — är förhindrad till detta på grund av läkarbesök med sjukt barn. En förutsättning bör vara att båda barnen är under tolv år.

I de andra situationerna bör kravet för ersättning vara att läkare intygar att barnets hälsotillstånd medför behov av att båda föräldrarna medföljer till läkaren eller deltar i läkarbesöket som en del i behandlingen av barnet. Motsvarande bör gälla när barnet är intaget på sjukhus.

Antal ersättningstillfällen som kan förväntas uppkomma enligt förslagen är sannolikt få. Endast marginella kostnadsökningar kan därmed antas uppkomma.

4.4.6 Fäders särskilda rätt till föräldrapenning i samband med barns födelse

Enligt gällande bestämmelser har fadern en särskild rätt till tio dagars föräldrapenning i samband med barns födelse för att stödja och hjälpa modern i hemmet eller för att vårda barn. Dessa ersättningsdagar togs under år 1980 ut av 80 procent av fäderna under i genomsnitt drygt åtta dagar.

Flerbarnsbörd

Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning i samband med födelsen under 180 dagar för båda barnen gemensamt. Fadern erhåller på samma sätt som vid enkelbörd särskild ersättning under tio dagar. Det har i olika sammanhang framförts att föräldrar vid flerbarnsbörd borde få ett högre antal ersättnings- dagar. Mot detta har hävdats att barnen i regel vårdas tillsammans varför samma ersättningstid som vid enkelbörd är tillräcklig. I den intervjuunder- sökning med småbarnsföräldrar som utredningen låtit genomföra framfördes bl a att båda föräldrarna borde få vara hemma under en längre tid med ersättning i samband med barns födelse än vad som möjliggörs av faderns tio särskilda ersättningsdagar. Behovet av att båda föräldrarna kan vara hemma samtidigt torde enligt utredningens mening i än högre grad finnas vid flerbarnsbörd. Redan idag kan emellertid båda föräldrarna ta ut föräldra- penning för var sitt barn samtidigt och på så sätt hjälpas åt med vården av barnen. Ersättningsdagarna avräknas i så fall från ersättningstiden för föräldrapenning i samband med barns födelse för den ene föräldern och från den särskilda föräldrapenningen för den andre föräldern.

Utredningen anser att de tio särskilda dagar som tillkommer fadern i samband med barns födelse bör knytas till varje barn som föds. Därigenom skullet ex en tvillingpappa ha möjlighet att ta ledigt från arbetet under högst 20 dagar och vara hemma samtidigt med modern för att vårda de nyfödda barnen utan att ersättningstiden för den övriga föräldrapenningen förkortas. Vid ett antagande om att dessa nytillkomna dagar vid flerbarnsbörd tas ut i samma omfattning som de nuvarande tio dagarna skulle ändringen medföra en ökning av årskostnaden för försäkringen med cirka 1 miljon kronor. Från administrativ synpunkt har ändringen marginell betydelse.

Adoptivfäder

Adoptivföräldrar har idag ingen rätt att med ersättning vara hemma samtidigt i samband med att adoptivbarnet kommer till det nya hemmet. Detta beroende på att adoptivfäder inte har motsvarande rätt till särskild ersättning under tio dagar som tillkommer en biologisk fader i samband med barns födelse.

Frågan om adoptivfäders rätt till denna ersättning har tagits upp av Adoptionscentrum vid kontakt med utredningen. Frågan har också tagits upp i flera riksdagsmotioner under senare år. Även i barnomsorgsgruppens slutbetänkande om föräldrautbildning Barn och vuxna (SOU 1980:27) har frågan aktualiserats. Socialförsäkringsutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande (SfU 1978/197924) avstyrkt motionerna med motive- ringen att rätten till ersättning i samband med första barnets födelse tillkommit för att bereda fadern möjlighet att ge stöd åt modern och att redan från början få kontakt med och delta i skötseln av det nya barnet. Dessa skäl ansågs inte lika tungt vägande då det gäller adoptivfäder eftersom adoptivbarnet i allmänhet är betydligt äldre när det kommer till det nya hemmet.

Vid sina överväganden har utredningen dock funnit att det finns skäl som talar för att även adoptivfäder får motsvarande rätt till ersättning i samband

med adoptivbarnets ankomst till familjen. Även om barnet är äldre kommer det oftast från en helt annan miljö och kan inte språket. Behovet av att båda föräldrarna får möjlighet att med ersättning vistas hemma med barnet under någon tid i samband med ankomsten får anses lika starkt som vid eget barns födelse.

Utredningen föreslår därför att adoptivfader bör få en särskild rätt att uppbära tio dagars föräldrapenningi samband med att adoptivföräldrarna får barneti sin vård. Med adoptivfäder bör likställas den som med socialnämn- dens medgivande har tagit emot ett barn i syfte att adoptera det. Den tidpunkt då adoptivföräldrarna börjat vårda barnet bör härvid jämställas med tidpunkten för barns födelse.

Föräldrapenning bör kunna utges för barn som inte uppnått tio års ålder vid ankomsten, dvs samma åldersgräns som gäller för övrig föräldrapenning i samband med adoption. På samma sätt som föreslås gälla vid flerbarnsbörd bör fadern få ta ut högst tio ersättningsdagar per barn om två barn adopteras samtidigt.

Den föreslagna utökningen av försäkringen innebär, vid ett antagande om att den nytillkomna förmånen tas ut i samma omfattning som när det gäller biologiska fäder, en kostnadsökning om cirka 1,7 miljoner kronor årligen. För administrationen innebär ändringen ett ökat antal utbetalningar. Detta torde dock motverkas av att regelsystemet blir mer enhetligt och att informationen blir enklare.

Närvaro vid förlossningen

Ersättningsdagarna för fader utges för närvarande för biträde i hemmet eller vård av barn i samband med barns födelse. Däremot har fadern inte möjlighet att med ersättning från försäkringen närvara vid förlossning för dag innan den då barnet föds. I en riksdagsmotion 1981/82: 1279 har bl a framförts att ett barns födelse är en stor känslomässig upplevelse som båda föräldrarna bör få möjlighet att dela. Det bör därför överlåtas till föräldrarna att själva avgöra om någon av de tio dagarna skall användas för att möjliggöra för fadern att närvara vid förlossningen.

Utredningen anser att faderns närvaro vid förlossningen kan utgöra ett viktigt stöd för modern. Samtidigt får fadern den omedelbara kontakten med det nyfödda barnet, vilket kan vara positivt för faderns medverkan i den framtida vården av barnet.

Utredningen föreslår därför att fader alltid bör ha rätt att ta ut föräldrapenning för att närvara vid förlossning även för dag innan den då barnet föds. En sådan ändring påverkar inte försäkringens kostnader.

Tidsram för uttag av faders särskilda ersättning

Faderns ersättning skall enligt gällande bestämmelser tas ut i samband med barns födelse. Försäkringskassorna har också i svar på den enkät utredningen tillställt dem betonat vikten av att begreppet ”i samband med barns födelse" definieras med en fast och enhetlig tidsgräns. I avsaknad av en enhetlig rättspraxis tillämpas idag olika tidsgränser hos kassorna. Försäkringsöver— domstolen har i en dom ansett faderns vård av barn som påbörjades 103 dagar

efter barnets födelse — 95 dagar efter utskrivningen från sjukhuset — vara i samband med födelsen. Däremot har fadern i ett ärende där han ville ta ut ersättningen 147 dagar efter födelsen inte ansetts berättigad till detta. Utredningen anser det angeläget att en fast tidsgräns fastställs som en definition av begreppet i samband med barns födelse. Detta är inte minst viktigt ur föräldrarnas synpunkt där ofta missförstånd och irritation uppstått. Med en fast tidsgräns kan även en klarläggande information ges till föräldrarna.

Faderns särskilda rätt till föräldrapenning i samband med barns födelse omfattar tio ersättningsdagar. Enligt utredningens förslag bör fader vid flerbarnsbörd bli berättigad till tio ersättningsdagar för varje barn. Ersätt- ningen utges endast för dagar då fadern avstår från förvärvsarbete. Tio dagars ersättning omfattar i normalfallet därför två kalenderveckor. Vid tvillingfödsel omfattar ersättningstiden normalt fyra veckor. Ersättning kan även tas ut som halva ersättningsdagar. För att möjliggöra flexibilitet i ersättningssystemet anser utredningen att en lämplig tidsgräns kan vara 90 dagar. För att undvika att fäder går miste om möjligheten att ta ut ersättningen när barnet får stanna en längre tid på sjukhuset i samband med födseln bör tiden räknas från barnets hemkomst från sjukhuset. Därigenom undviks särskilda dispensbestämmelser för att förskjuta tidsgränsen.

Utredningen föreslår således att fäders särskilda ersättningi samband med barns födelse får tas ut längst till 90:e dagen efter barnets födelse eller hemkomst från sjukhuset. För adoptivfäder bör gälla att ersättningen får tas ut längst till 90:e dagen efter den då adoptivföräldrarna fått barnet i sin vård.

4.4.7 Anmälningsskyldighet

För den tillfälliga föräldrapenningen gäller att ersättning i princip inte utges för tid före den dag anmälan om ersättningsfallet gjorts hos försäkringskas- san. Detta bl a för att försäkringskassan skall ha möjlighet att utföra viss kontroll av att den försäkrade uppfyller villkoren för rätt till ersättning. Genom anmälan kan kassan även förbereda kommande utbetalning av ersättningen.

Vid föräldrapenning för tillfällig vård av t ex sjukt barn är situationen ofta sådan att föräldrarna turas om att vårda barnet under sjukperioden. Föräldrapenningen tillkommer den förälder som vårdar barnet. Varje förälder har således anmälningsskyldighet för att bli berättigad till ersättning. Föräldrar har i en del fall gått förlustig rätten till ersättning genom att de antagit att en anmälan under barnets sjukperiod varit tillfyllest även om föräldrarna växelvis vårdat barnet. I en hel del fall har dylika ärenden överklagats till försäkringsdomstol. Yrkandena har inte bifallits.

Utredningen anser — av tidigare nämnda skäl — att krav på anmälan i princip fortfarande skall gälla för rätt till ersättning i samband med tillfällig vård av barn. I den tidigare beskrivna situationen där förälder anmält vård av sjukt barn kan en utebliven anmälan från den andre föräldern, som vårdar barnet under någon dag av vårdperioden, dock knappast medföra att försäkringskassornas möjlighet till kontroll försämras. En tillämpning där endast en formell anmälan krävs för barnets vårdperiod — oberoende av vem

som vårdar barnet — bör därmed vara tillräcklig för att tillgodose det huvudsakliga syftet med anmälan, bl a i den här beskrivna situationen. För föräldrarna skulle bestämmelsen härigenom bli lättare att förstå och rättsförluster undvikas. Administrativt innebär ändringen bl a att antalet besvärsärenden kan antas minska. Tillämpningsbestämmelser får här utfärdas av riksförsäkringsverket.

4.5 Övergångsbestämmelser

Den nuvarande föräldraförsäkringen består av tre olika förmånsslag nämligen föräldrapenning i samband med barns födelse, särskild föräldra- penning och föräldrapenning för tillfällig vård av barn.

I direktiven för utredningen sägs bla följande.

"De tre olika formerna av föräldrapenning har tillkommit för att tillgodose olika behov av ledighet för vård av barn. Detta har lett till att ersättningsreglerna skiljer sig mellan de olika delarna av försäkringen. Föräldraförsäkringen har därmed blivit mycket detaljrik och svår att överblicka för den enskilde föräldern. Försäkringen ställer också stora krav på dem som svarar för dess administration och tillämpning. Den snabba utbyggnaden av försäkringen med nya utbyggnadsetapper i stort sett varje år har också lett till ett flertal övergångsbestämmelser som ytterligare försvårar överblicken. I vissa fall är flera övergångsbestämmelser i tillämpning samtidigt. Inte minst under de senaste åren har därför behovet av förenklingar av reglerna inom föräldraförsäkringen och besparingar inom administrationen påtalats allt oftare. Behovet av förenkling har också understrukits i socialpolitiska samordningsutredningens betänkande (SOU , 197994). Den nya utredningen bör pröva om reglerna kan förenklas och förtydligas så ; att överblickbarheten ökas och administrationen förenklas. Det gäller här att nå bästa , möjliga avvägning mellan barnfamiljernas och arbetslivets intressen."

Utredningen har gjort en genomgång av de övergångsbestämmelser som fortfarande kan ha betydelse för ersättningsrätten. Dessa redovisas nedan.

Den nuvarande föräldrapenningen i samband med barns födelse och den särskilda föräldrapenningen

I samband med att den särskilda föräldrapenningen (90 ersättningsdagar varav 30 dagar med garantibelopp) infördes år 1978 förkortades ersättnings- tiden för föräldrapenning i samband med barns födelse från 210 till 180 ersättningsdagar. Flera övergångsbestämmelser tillkom i samband med , detta.

1. För barn som fötts före år 1978, då lagen om särskild föräldrapenning trädde i kraft, fick högst 30 av de ersättningsdagar avseende föräldrapenning i samband med barns födelse, som inte tagits ut vid ikraftträdandet, föras över till den särskilda föräldrapenningen och tas ut enligt reglerna för denna förmån. Detta innebär bl a att de överförda dagarna får tas ut till dess barnet har uppnått åtta års ålder eller den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret. Övergångsbestämmelsen har betydelse åtminstone t o m är 1985. 2. Föräldrar till barn födda före år 1978 fick enligt övergångsbestämmelser

rätt till ett varierande antal ersättningsdagar med särskild föräldrapenning. Antalet dagar var beroende av barnets ålder. Således fick föräldrar rätt till fem ersättningsdagar om barnet var fött under åren 1971-1974 och tio ersättningsdagar om barnet var fött under åren 1975-1977. Övergångsbe- stämmelsen för barn födda 1971-1974 har växt ur ,försäkringen innan ett ikraftträdande av utredningens förslag, som föreslås ske den 1 januari 1984. För barn födda under åren 1975-1977 har bestämmelsen betydelse i första hand t o m är 1985 med viss förlängning för barn som avslutar första skolåret senare.

3. Den särskilda föräldrapenningen omfattade vid införandet år 1978 90 ersättningsdagar varav 30 dagar med garantibelopp. Vid flerbörd skulle dagarna fördelas med lika tid för varje barn. Bestämmelsen gäller fortfarande för flerbörd som ägt rum före den 1 januari 1980 och har betydelse åtminstone t o m är 1987.

4. Genom lagändring den 1 juli 1980 fick barn som är födda år 1980 eller senare rätt till ytterligare 90 dagars ersättning enligt garantinivån. För barn födda före år 1980 har eventuellt kvarvarande ersättningsdagar enligt garantinivån omvandlats till ersättningsdagar med belopp motsvarande sjukpenningen.

Adoptivföräldrar

När det gäller adoptivföräldrars rätt till föräldrapenning medför de olika övergångsbestämmelser, som tillkommit i samband med ändringar i föräld- raförsäkringen, att dessa föräldrar är berättigade till särskild föräldrapenning med ett varierande antal ersättningsdagar beroende på adoptivbarnets ålder när adoptivföräldrarna får barnet i sin vård.

På samma sätt som beskrivits under punkt 1 fick även för adoptivbarn högst 30 ersättningsdagar med föräldrapenningi samband med barns födelse, som inte tagits ut den 1 januari 1978, föras över till den särskilda föräldrapenningen och användas enligt reglerna för denna förmån. För adoptivbarn födda under åren 1971-1974 tillkom ytterligare fem ersättnings- dagar med särskild föräldrapenning som får tas ut till dess barnet uppnått åtta års ålder eller den senare tidpunkt då barnet avslutat det första skolåret. För barn födda under åren 1975-1977 tillkom tio ersättningsdagar. Adoptivbarn födda åren 1978 eller 1979 har rätt till särskild föräldrapenning under 90 dagar. För adoptivbarn födda fr o m är 1980 kan särskild föräldrapenning betalas ut för 90 dagar med belopp motsvarande sjukpenningen och 90 dagar motsvarande garantinivån.

De beskrivna bestämmelserna för adoptivföräldrar innebär således att dessa föräldrar kan vara berättigade till särskild föräldrapenning med 5, 10, 35, 40, 90 eller 180 dagar beroende på när adoptivbarnet är fött och när adoptivföräldrarna får barnet i sin vård. Härtill kommer att ersättningsda— garna skall delas mellan föräldrarna om de gemensamt har vårdnaden om adoptivbarnet.

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn

När det gäller föräldrapenning för tillfällig vård av barn har varje förälder till barn, som är fött före den 1 januari 1978, enligt övergångsbestämmelse rätt att använda en ersättningsdag för besök i förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar. Ersättningsrätten ryms inom ramen för det totala antalet ersättningsdagar som då var knutet till familjen och kunde vara 12, 15 eller 18 dagar beroende på antalet barn i familjen.

Förslag

Förekomsten av ett så stort antal övergångsbestämmelser som gäller för olika grupper barn och under olika lång tidsrymd skapar givetvis informations- problem och svårigheter för föräldrar att förstå och använda försäkringens olika delar. Vidare kompliceras administrationen.

Vid övergången till ny föräldraförsäkring med mera samordnade regler har utredningen ansett det nödvändigt att eliminera de tidigare övergångsbe- stämmelserna så långt som möjligt. Enligt utredningens förslag skall den nuvarande föräldrapenningen i samband med barns födelse och den särskilda föräldrapenningen slås samman till en föräldrapenningförmån, som i princip får användas för barnet under en treårsperiod räknat från födelsen. Ett genomförande av förslaget kan enligt utredningens bedömning ske tidigast den 1 januari 1984.

En möjlighet att undvika nya övergångsbestämmelser i samband med ett genomförande av utredningens förslag kan vara att i princip låta föräldrar använda eventuellt kvarvarande ersättningsdagar, enligt de nu gällande bestämmelserna, inom en fastställd tid innan de nya reglerna träder i kraft. Detta gäller framför allt kvarvarande ersättningstid för barn som uppnått tre års ålder vid ikraftträdandet.

Av tillgänglig statistik framgår att alla dagar med särskild föräldrapenning ännu inte tagits ut för ca 1/3 av de barn som fötts under åren 1978-1980. För övervägande delen av dessa barn kvarstår mellan 1-30 ersättningsdagar. Vidare har samtliga ersättningsdagar enligt tidigare övergångsbestämmelser, i regel fem eller tio dagar, ännu inte tagits ut för ca 200 000 barn födda under åren 1975-1977. I dessa fall kan dock förutses — med hänsyn till tillgänglig statistik -— att en betydande del av de kvarvarande ersättningsdagarna kommer att tas ut för barn födda under åren 1975-1976 i samband med skolstarten under åren 1982-1983. När det gäller ersättningsdagar enligt övergångsbestämmelser visar också statistiken för barn födda åren 1972-1973 (för vilka föräldrapenningen inte längre kan tas ut) att samtliga dagar för mer än hälften av barnen inte använts trots att direktinformation sänts till föräldrarna genom riksförsäkringsverkets datasystem.

För de föräldrar som har sparade ersättningsdagar att ta ut är det viktigt, att den tidsram inom vilken dagarna under ett övergångsskede får tas ut för barn som är över tre år vid ikraftträdandet av de nya reglerna, inte blir för kort. Föräldrarna måste bl a ha tid att planera och varsla arbetsgivare om sin föräldraledighet. Från administrativ synpunkt är det väsentligt att endast ett regelsystem för försäkringen gäller vid varje tidpunkt. Uppmärksammas må också att föräldrar som sparat ersättningsdagar t ex för skolstart, genom utredningens förslag får tre nya ersättningsdagar per barn och år för

inskolningsverksamhet rn rn så länge barnet är under tolv år.

Utredningen har mot bakgrund av vad nyss sagts ansett att en period om ett är bör ge föräldrarna möjlighet att planera och ta ut eventuellt sparade ersättningsdagar. Under förutsättning av att riksdagsbeslut om ändring i föräldraförsäkringen kan fattas under hösten 1982 kan eventuellt sparade ersättningsdagar tas ut under år 1983. Genom en sådan lösning kan tidigare gällande övergångsbestämmelser upphöra. Antalet nya övergångsbestäm- melser blir också färre än eljest.

En förutsättning för en här beskriven övergång till det nya regelsystemet är att riktad information kan lämnas till föräldrar som har sparade ersättnings— dagar med särskild föräldrapenning. Sådan riktad information kan skickas ut genom riksförsäkringsverkets datasystem. Den riktade informationen bör skickas ut före årsskiftet 1982/83 så att föräldrarna kan planera ledigheten. För barn som föds under år 1983 får försäkringskassorna fortlöpande lämna information om de nya bestämmelserna för föräldrapenning.

En viss koncentration av föräldraledighet får förutses bli följden av att kvarvarande ersättningstid för barn som är över tre år den 1 januari 1984 endast kan tas ut innan 1983 års utgång. Detta kan förorsaka tillfälliga svårigheter på arbetsplatserna. Detta uppvägs dock av att föräldrapenningen i fortsättningen endast kan tas ut inom en treårsperiod vilket i sin tur bör underlätta planeringen på arbetsplatserna.

Utredningen föreslår att B kvarvarande ersättningsdagar med särskild föräldrapenning för barn som

uppnår tre års ålder före ingången av år 1984 får tas ut längst t o m utgången av år 1983 B för barn som uppnår tre års ålder under år 1984 eller senare gäller de nya

bestämmelserna om föräldrapenning för tid efter ikraftträdandet, som förutsätts bli den 1 januari 1984 |:! riktad information skall lämnas till föräldrar till barn födda före år

1984 E] tidigare övergångsbestämmelser inom föräldraförsäkringen upphör fr o rn år 1984.

4.6 Föräldraledighetslagen

Förutom att se över föräldraförsäkringen och föreslå ändringar i syfte att förenkla dess uppbyggnad och administration, något som har varit utred- ningens huvuduppgift, har utredningen även haft att göra en översyn av föräldraledighetslagen, och om det befinns erforderligt föreslå regeländring- ar. Sedan utredningens direktiv utfärdades har emellertid ett mera övergri- pande översynsarbete av ledighetslagstiftningen igångsatts. Detta arbete har bedrivits i tre delar. För det första har riksrevisionsverket fått i uppdrag att göra en studie av de ekonomiska konsekvenserna av den samlade frånvaron från arbetet. För det andra har Studieförbundet Näringsliv och Samhälle fått i uppdrag at göra en studie av hur verksamheten i myndigheter och företag påverkas av de förändrade närvaromönstren. Slutligen görs inom arbets- marknadsdepartementet en lagteknisk översyn av ledighetslagarna. Detta övergripande översynsarbete har ännu inte slutförts. Iden mån arbetet leder

fram till ändringsförslag torde emellertid vara klart att förslagen kommer att, såvitt avser lagregleringen, bygga på en samordning på så sätt att samma frågeställningar i de olika lagarna löses på samma sakliga och tekniska sätt. Mot denna bakgrund har utredningen funnit det lämpligt att avstå från att ta ställning till behovet av ändringar i föräldraledighetslagens lagtekniska konstruktion. I stället kommer här att lämnas en sammanfattning av den kritik som har framförts till utredningen i fråga om ledighetslagen jämte vissa kommentarer. På en punkt kommer lagens innebörd att diskuteras. Slutligen kommer att föreslås ändringar av reglerna för föräldraledighet för att anpassa dessa till förslagen om ändrade ersättningsregler.

Sammanfattning av kritiken mot ledighetslagen

Såsom framgår av avsnitt 3.2 tar kritiken till en början sikte på att reglerna om förkortning av arbetstiden till tre fjärdedelar av normalarbetstid (sextimmarsdag). Möjligheten att rekrytera vikarier för så kort tid som två timmar per dag är liten. Arbetstidsförkortningen har i stället i många fall koncentrerats till en dag per vecka. När det gäller schemabunden arbetstid kan en förkortning av arbetstiden för en arbetstagare medföra att kvarva- rande personal får disponera om sin arbetstid.

Dessa synpunkter tar sikte på dels reglerna om hur den förkortade arbetstiden skall tas ut (8 5), dels bestämmelsen i 11 å som i viss utsträckning begränsar möjligheten att omplacera den som förkortar sin arbetstid med tillämpning av lagen.

Reglerna om hur arbetstidsförkortningen skall förläggas innebär att förkortningen i princip skall spridas jämnt över arbetsveckans samtliga dagar. Detta skall ses mot bakgrund av att syftet med deltidsledigheten är att mera varaktigt förbättra möjligheterna till samvaro mellan föräldrar och barn och göra det möjligt att avkorta de långa dagliga vistelsetiderna för barn i daghem och familjedaghem (prop 1977/78:104, sid 37 och 48). Föreligger särskilda skäl får, även om arbetsgivaren och arbetstagaren är oense om förläggningen, arbetstidförkortningen förläggas till viss eller vissa dagar om arbetstagaren begärt det. De fall som i första hand åsyftas är de där arbetstagaren på grund av sitt arbete måste vistas på annan ort under arbetsveckan och därför inte kan ta hand om barnet om förkortningen sprids över hela arbetsveckan. Även de som har sin arbetstid förlagd till annan tid än dagtid eller som har oregelbundna arbetstider kan, om detta medför att en daglig arbetstidsförkortning skulle för det angivna syftet framstå som oändamålsenligt, tvingas att ta ut arbetstidsförkortningen på ett annat sätt. De särskilda skälen hänför sig sålunda till förhållandena på arbetsplatsen. Som särskilda skäl att begära att arbetstidsförkortningen skall koncentreras till viss eller vissa av arbetsveckans dagar kan inte åberopas exempelvis besvär med barntillsynen eller andra förhållanden som inte hänför sig direkt till arbetsplatsen. Detta hänger samman med att huvudprincipen är en daglig arbetstidsförkortning. Någon ändring i detta avseende föreslår utredningen inte.

Skulle särskilda skäl inte föreligga har arbetsgivaren rätt att kräva att arbetstidsförkortningen skall spridas över arbetsveckans samtliga dagar (se prop, sid 49). Innebörden av det nu sagda är att arbetstagaren inte kan kräva

att få arbetstidsförkortningen förlagd till exempelvis en viss dag i veckan om det inte föreligger särskilda skäl av den art som nu har sagts. Å andra sidan måste arbetsgivaren gå med på en sådan förläggning om sådana skäl föreligger. Gör han inte det har han åsidosatt lagens bestämmelser om ledighetens förläggning och kan bli skyldig att betala skadestånd till arbetstagaren. Det torde vidare inte vara möjligt för arbetsgivaren att vägra sprida ledigheten över arbetsveckans samtliga dagar under åberopande av att särskilda skäl föreligger. En annan sak är att arbetstagaren inte har rätt till ledighet över huvud taget om han eller hon inte faktiskt vårdar barnet genom att ta hand om det under den aktuella perioden (se prop 1977/78:104, sid 41. Jfr även prop 1978/79:168, sid 47, där det anges som en förutsättning för föräldrapenning bl a att det skall finnas en rumslig kontakt mellan föräldern och barnet under större delen av tiden). En arbetstagare som vistas borta från hemorten under arbetsveckan lär således inte kunna kräva en daglig arbetstidsförkortning.

Utredningen vill här framhålla, såsom också gjorts i lagens förarbeten (se prop sid 37 och 49) att inget hindrar att arbetsgivaren och arbetstagaren träffar godvilliga uppgörelser om hur arbetstidsförkortningen skall förläggas. I propositionen med förslag till lagen har vidare särskilt pekats på möjligheten att träffa kollektivavtal om förläggningen av ledigheten för dem som har skiftarbete, schemalagd arbetstid eller på annat sätt oregelbunden arbetstid. Enligt vad utredningen har erfarit har emellertid sådana avtal inte träffats eller ens förts på tal mellan arbetsmarknadens parter i någon nämnvärd omfattning.

I anslutning till frågan om deltidsledighetens förläggning finns anledning att beröra ett spörsmål som tagits upp av flera försäkringskassor. Frågan gäller huruvida en arbetstagare som har varit föräldraledig t ex två fredagar i följd skall anses ha förbrukat en eller två perioder— enligt 6 5 får ju ledigheten som huvudregel delas upp på högst två perioder för varje kalenderår, förutsatt naturligtvis att arbetsgivaren och arbetstagaren inte kommer överens om en uppdelning på ytterligare perioder. Utgångspunkten för bedömningen måste vara arbetstagarens begäran om ledighet. Har arbets- tagaren begärt delledighet (förkortning av arbetstiden till tre fjärdedelar eller hälften av den normala arbetstiden) och har denna lagts ut på så sätt att arbetstidsförkortningen har koncentrerats till två på varandra följande fredagar skall ledigheten anses utgöra en sammanhängande period. Har å andra sidan arbetstagaren begärt hel ledighet, till exempel med stöd av reglerna om föräldrapenning, får två perioder anses ha förbrukats.

Den andra delen av synpunkterna om ledighetens förläggning tar sikte på omplaceringsregeln i 11 å som innebär att utgångspunkten är att en arbetstagare som förkortar sin arbetstid skall behålla samma arbete som före ledigheten, bortsett från en kvantitativ minskning. Endast om detta är omöjligt får arbetstagaren omplaceras (se prop sid 39). Bestämmelsen innebär att det kan vara "lättare” att omplacera övriga arbetstagare. Även om kollektivavtal kan träffas om den närmare tillämpningen av denna bestämmelse kan den i vissa situationer leda till konsekvenser som arbetsgivaren och övriga arbetstagare har svårt att acceptera. Det är vidare oklart hur långt dispositiviteten sträcker sig.

En annan fråga som har tagits upp är bestämmelsen om återgång i arbete.

Här har pekats på att en arbetsgivare i vissa situationer kan bli skyldig att utge lön till såväl den återvändande arbetstagaren som till dennes vikarie. Problemet hänger samman med anstållningsskyddslagens bestämmelser som innebär att t ex en vikarie som har varit anställd en längre tid skall underrättas en månad i förväg när anställningen skall upphöra. Vidare skall den lokala fackliga organisationen varslas två veckor innan underrättelsen lämnas. En förlängning av väntetiden, som gäller när en arbetstagare vill avbryta sin ledighet och återgå i arbete, med en månad skulle lösa problemet såtillvida att arbetsgivaren inte skulle riskera att under två veckor behöva utge dubbla löner. För det fall föräldrapenningen inte utgår under denna tid skulle den föräldraledige drabbas av motsvarande inkomstbortfall. Här får göras en avvägning mellan två motstående intressen. Utredningen vill emellertid framhålla att inget tyder på att problemet skulle ha uppkommit särskilt ofta i praktiken.

Anpassning av reglerna för föräldraledighet m m till de ändrade ersättningsreglerna

Enligt nuvarande regler avses i föräldraförsäkringen med förälder biologisk förälder, fosterförälder och till följd av bestämmelsen i 4 kap 8 & föräldra- balken även adoptivförälder. Som förälder anses även den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om parterna stadigvarande sammanbor. Detta föräldrabegrepp är detsamma som gäller enligt föräldraledighetslagen. Som framgår av avsnitt 4.2.4 föreslår utred- ningen att barnets rättsliga vårdnadshavare skall betraktas som förälder i föräldraförsäkringens mening och därmed bli berättigad att erhålla föräldra- penning, att fosterföräldrarnas rätt till ersättning från försäkringen skall begränsas till att avse tillfällig föräldrapenning och att sådan föräldrapenning även skall kunna utgå till med förälder sammanboende även om denne eljest inte skall anses som förälder. Detta innebär att vissa personer som i dag inte anses som föräldrar föreslås bli det i vart fall beträffande viss del av försäkringen. Att dessa personer skall ha en med föräldrapenningen sammanhängande ledighet är självklart. Å andra sidan föreligger inga skäl att låta deras rätt till ledighet bli mer omfattande än som bestäms genom rätten till föräldrapenning.

Ipraktiken innebär det anförda, ävensom förslaget angående fosterföräld- rar, att det kommer att uppstå en skillnad mellan föräldraförsäkringens och föräldraledighetens föräldrabegrepp. Här bör i tydlighetens intresse fram- hållas att förslaget inte innebär någon förändring i fosterföräldrarnas rätt till ledighet utan anknytning till föräldrapenningen, nämligen rätten att vara helt ledig till dess barnet fyllt ett och ett halvt år och att förkorta sin arbetstid till tre fjärdedelar av normal arbetstid till dess barnet fyllt åtta år eller därefter avslutat det första skolåret. Med fosterföräldrar enligt föräldraledighetsla- gen får anses den som enligt 25 & socialtjänstlagen har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran (se prop 1981/82:216, sid 24). Den förändring som nu föreslås i ledighetslagen hänför sig endast till 4 5, som reglerar rätten till ledighet i samband med föräldrapenning. Här föreslås att sådan ledighet skall tillkomma arbetstagare som är att anse som förälder enligt föräldraför- säkringen och som har rätt till föräldrapenning.

Ytterligare en följdändring bör beröras här, nämligen den som hänger samman med förslaget att slopa rätten till fjärdedels föräldrapenning. Såsom tidigare har framhållits innebär detta inte någon förändring i rätten att förkorta arbetstiden till tre fjärdedelar av den normala arbetstiden enligt huvudregeln, nämligen till dess barnet har fyllt åtta år eller därefter har avslutat det första skolåret. Den kommer endast att påverka rätten att förkorta arbetstiden i samband med tillfällig föräldrapenning före barnets födelse i samband med föräldrautbildning.

Den treårsgräns som föreslås gälla för den sammanslagna föräldrapen- ningen kommer inte heller att påverka de grundläggande reglerna om rätt till hel ledighet tills barnet är ett och ett halvt år och till förkortning av arbetstiden till tre fjärdedelar av den normala arbetstiden tills barnet fyllt åtta år eller därefter avslutat det första skolåret.

4.7 Informationsfrågor

Informationsfrågor kring föräldrars rättigheter till föräldrapenning och föräldraledighet tilldrar sig stort intresse av flera skäl. Dels skall informa- tionen sprida nödvändig kunskap om gällande regler och bestämmelser till framför allt föräldrar och blivande föräldrar, men även till arbetsgivare, personaladministratörer, fackföreningar, mödra- och barnavårdscentraler m fl. Dels har viss information om föräldraförsäkringen syftat till att förmå fäder att i ökad omfattning medverka i vården av sina barn.

4.7.1 Nuvarande information

Utredningen har inhämtat uppgifter från bl a riksförsäkringsverket och försäkringskassorna om vilken informationsverksamhet som bedrivs och har bedrivits under senare år. Dessutom har synpunkter på denna information insamlats, dels från den intervjuundersökning som utredningen låtit göra med 600 småbarnsföräldrar och dels från försäkringskassor samt från personaladministratörer m fl vid kommuner och landsting.

Central information

Det centrala informationsutbudet under senare år har bl a beståtti annonser, affischer, skyltmaterial och broschyrer. Även stordiabilder har framställts för informations- och utbildningsändamål. TV-filmer med information om föräldraförsäkringen har producerats kontinuerligt och intensifierats i samband med regeländringar inom försäkringen.

Kostnaderna för den centrala informationsverksamheten har varierat år från år, delvis beroende av att särskilda informationsåtgärder vidtagits i samband med reformer inom föräldraförsäkringen. En årlig genomsnitts- kostnad för de tre senaste årens centrala information om föräldraförsäkring- en har av riksförsäkringsverket beräknats till omkring 1,5 miljoner kronor.

Försäkringskassornas information

En kartläggning av informationsutbudet regionalt och lokalt hos försäkrings- kassorna har gjorts med hjälp av en enkätförfrågan till samtliga kassor. Svaren ger en god bild av hur den lokala och regionala informationsverk- samheten bedrivs samt vilka behov av förändringar beträffande informa- tionens omfattning, utformning och inriktning som anses påkallade. Kassor- na har också beskrivit områden inom föräldraförsäkringen där informa— tionen uppfattas som svår att föra ut.

Samtliga försäkringskassor har redovisat omfattande informationsinsat- ser. Sammantaget visar svaren att extern muntlig information i försäkrings- kassornas regi har förmedlats vid ca 2 000 tillfällen vardera under de tre senaste åren. Antalet personer som denna information givits till kan uppskattas till omkring 50 000 per år.

Mottagare av information om föräldraförsäkringen är i huvudsak följan- de:

personal vid sjukvårdsinrättningar, mödra- och barnavårdscentraler representanter för företag och myndigheter personal och elever vid skolor och förskolor

fackföreningar

föräldrar och blivande föräldrar, exempelvis i samband med föräldraut- bildning och studiecirklar politiska och andra föreningar studieförbund

handikapporganisationer

invandrare allmänhet via exempelvis lokalradio. En uppdelning av informationsinsatserna mellan lokalkontor och central- kontor görs vid de flesta kassor. Vanligast är att lokalkontoren ombesörjer information till mottagare som finns inom det egna lokalkontorsområdet medan centralkontoren sköter informationen till organisationer, företag etc som representerar hela länet.

I många fall medverkar även kassorna aktivt till att ordna informations- träffar. I annonser, brev till företag m m erbjuder kassan information och informationsmaterial.

Kontakter med massmedia utgör ett ökande inslag i försäkringskassornas informationsverksamhet. Någon total dokumentation över massmediakon- takter kan inte redovisas. Flertalet försäkringskassor har dock uppskattat antalet kontakter med massmedia till någon eller några enstaka kontakter per månad. Både central- och lokalkontor har haft sådana kontakter. Med massmedia avses här framförallt pressen, men även lokalradion har på några håll haft kontakter med kassan.

Av särskilt intresse från pressens sida har varit omfattningen av fädernas användning av föräldraförsäkringen. Den del inom föräldraförsäkringen som föranlett flest presskontakter har av många kassor angetts vara föräldrapen- ning för tillfällig vård av barn. Även havandeskapspenning och särskild föräldrapenning har dock tagits upp.

När det gäller utformningen av informationsmaterialet om föräldraförsäk- ringen är kassornas omdömen huvudsakligen positiva. Trots detta ser man

ElElClElD DEBUG

svårigheter i att förmedla viss information. Det har bl a sin grund i regelsystemets omfattning och detaljrikedom samt att olika förutsättningar gäller för de olika föräldrapenningslagen. Svårigheter finns också för kassorna att skapa förståelse för syftet med varje enskild bestämmelse.

Den information som försäkringskassorna bedömer når ut bäst är den muntliga informationen som lämnas på kassan och den information som lämnas i försäkringskassans broschyr ”Föräldraförsäkring”. Även muntlig information som kassan lämnar på mödravårdscentraler, i föreningar m m bedöms som genomslagskraftig.

TV-filmer anses också vara en informationsväg av stort värde. TV-filmer, affischer och annonser kan dock inte förmedla lika mycket kunskap som exempelvis en muntlig information eller en detaljrik broschyr. Målgruppen för informationen är dock betydligt större och exempelvis en TV-film leder ofta till ytterligare förfrågningar hos försäkringskassorna.

Den broschyr om föräldraförsäkringen som kassorna använder i informa- tionssammanhang uppges fungera bra. Ett omfattande arbete har lagts ner på den språkliga utformningen och lay-outen för att göra den lättillgänglig för föräldrarna. Som negativt har angivits vissa brister i beskrivningen av förutsättningar för rätt till ersättning. Därvid pekas särskilt på de situationer som ger respektive inte ger rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn. I viss mån anser kassorna att försäkringens rättigheter betonas mycket men att skyldigheterna kommer i skymundan i informationen.

Broschyren om föräldraförsäkring finns sedan ett par år tillbaka även utgiven i punktskrift och på kassett för att underlätta för synskadade att tillgodogöra sig informationen.

Sammanfattningsvis anser kassorna att informationen om föräldraförsäk- ringen som helhet varit väl avvägd och man förordar att bla de olika informationsvägar som för närvarande används skall användas även fortsätt— ningsvis. Övriga vägar som kassorna pekat på som möjliga för att sprida informationen om föräldraförsäkringen är: B via artiklar i tidningar och tidskrifter

riktad information till större arbetsplatser riktad skriftlig information till föräldrar eller föräldragrupper särskilt informationsavsnitt inom föräldrautbildningen

informationsfilmer på biografer ”frågespalter” i pressen

via lokalradio via eventuell framtida ”närteve”

i skolutbildningen (högstadium, gymnasium, vårdyrkesskolor) via pressmeddelanden som tillställs personaltidningar hos myndigheter, företag etc genom information på BB-avdelningar

samhällsorienterande studiecirklar via information på mjölkpaket etc

D genom att anordna särskilda informationstråffar utöver föräldrautbild- ningen för föräldrar och blivande föräldrar.

DDDDDDDDD

UC]

Intervjuundersökning med småbarnsföräldrar

Den intervjuundersökning som statistiska centralbyrån genomfört på uppdrag av utredningen behandlar vissa frågor kring informationen om föräldraförsäkringen och föräldraledigheten. Intervjuerna gjordes drygt ett år efter det att familjerna fick barn. I drygt 60 procent av de intervjuade familjerna fanns även äldre barn och dessa föräldrar hade sålunda kommit i kontakt med frågor rörande föräldraförsäkring och föräldraledighet redan tidigare.

Huvuddelen av de intervjuade hade fått information från försäkringskas- san eller mödravårdscentralen. Omkring en fjärdedel av de mödrar som fått information ansåg dock att det mesta av informationen var svår att förstå. Beträffande mer detaljerade regler är svårigheterna påtagliga att nå ut med informationen. Det förhållandet har även styrkts i flera andra sammanhang, bl a i besvärsärenden, skadeståndsanspråk och synpunkter från försäkrings- kassorna, där det t ex påtalas att föräldrar gått miste om ersättning på grund av bristande "detaljkännedom" om vilka regler som gäller.

Undersökningen visade bl a att kännedomen om reglerna bland de intervjuade mödrarna var större ju högre inkomsten var.

Av intresse för utredningen har bl a varit att utvärdera i vilken utsträckning föräldrar tar tillvara rätten att spara ersättningsdagar med särskild föräldrapenning till dess barnet blir lite äldre. F örsäkringsstatistiken (kapitel 2) visar att huvuddelen av föräldrarna inte sparar någon ersättnings- tid. Resultaten av intervjuundersökningen pekar dock på att informationen om denna bestämmelse verkligen nått ut till föräldrarna. Endast omkring tre procent av mödrarna i familjer som inte sparat ersättningsdagar var ovetande om möjligheten att spara dagar.

Informationskampanj ”Föräldraledighet”

Under år 1979 genomfördes en riktad informationskampanj om föräldrale- dighet med betoning på ”pappaledighet” (Hoa-Hoa). Informationen gavs parallellt med den mer konventionella informationen om föräldraledighet. Försäkringskasseförbundet lät därefter genomföra en efterprövning av attityder till de olika typerna av information. Målgrupp för undersökningen var 50 stycken män i åldrarna 18-35 år där hälften av gruppen var kollektivanställda och hälften tjänstemän. Kampanjen om barnledig pappa (Hoa-Hoa) fick en utformning som var såväl provocerande som uppmärk- samhetsskapande. Den genomförda kampanjen accepterades i allt väsentligt av intervjupersonerna. Dock föredrog en majoritet av målgruppen en . information av mer konventionell typ vid en jämförelse. Det underströks därvid i resultatredovisningen att intervjupersonerna då inte tog ställning till uppmärksamhetsvärde, genomslagskraft etc i informationen. Undersökningen tydde på att kampanjen mera direkt uppfattades som pappaledighet medan den konventionella informationen uppfattades såsom föräldraledighet. Det konstateras avslutningsvis att det bör övervägas om det iden framtida informationsverksamheten kan uppnås samma resultat med en konventionellt utformad information efter det att ”den uppfordrande Hoa-Hoa-kampanjen kan sägas ha brutit mark för budskapet”.

Övrigt

I samband med att försäkringen utökats har vid flera tillfällen tagits tillvara möjligheten att lämna en riktad information till exempelvis en begränsad grupp föräldrar som berörs av en regeländring. Metoderna för sådan informationsspridning kan variera. Som exempel kan nämnas de övergångs— bestämmelser som infördes samtidigt med den särskilda föräldrapenningen fr o m är 1978. Ett antal ersättningsdagar tilldelades föräldrar till barn som fötts före lagens ikraftträdande. Dagarna kan tas ut innan barnet fyller åtta år eller avslutat första skolåret. Föräldrarna har i god tid innan barnets skolstart informerats om hur många ersättningsdagar som återstår för barnet. Detta bl a för att möjliggöra för föräldrarna att i god tid planera eventuell ledighet. Urval av målgrupp och distribution av information har därvid gjorts med hjälp av riksförsäkringsverkets ADB-system.

4.7.2 Framtida information

Utredningen kan konstatera att allmän information om föräldraförsäkringen via skilda informationsvägar når ut till de mottagare den i huvudsak är avsedd för. Information med inslag av attitydpåverkan i syfte att förändra attityderna till den s k ”pappaledigheten” har även genomförts. Informa- tionen har tagits emot positivt. Vilken inverkan den attitydpåverkande informationen har haft på fädernas uttag av föräldrapenning är däremot svårare att avgöra. Fäderna har, som tidigare redovisats, sedan föräldraför- säkringen infördes, i ökande omfattning tagit tillvara sina möjligheter att vara lediga med föräldrapenning för att vårda barn.

Det är, enligt utredningens mening, angeläget att det även fortsättningsvis bedrivs en informationsverksamhet som syftar till en ökad medverkan av fäderna i vården av barn. Det är därvid viktigt att informationen riktas till såväl mödrar som fäder, arbetsgivare m fl. Vid utformningen av sådan information bör bl a medverkan från jämställdhetskommittén finnas.

Föräldrautbildningen bör, allteftersom den byggs ut, innehålla avsnitt som tar upp frågor kring och information om föräldraförsäkring och föräldrale- dighet. Utredningen anser det viktigt att just föräldrautbildningen används för att förmedla sådan information. Dels får båda föräldrarna antas delta i utbildningen och dels är tidpunkten oftast lämplig för föräldrarna att börja planera för hur de skall förlägga föräldraledigheten och ta ut föräldrapen- ningen. Inom socialstyrelsen pågår f n framtagning av ett utbildningsmaterial som särskilt belyser könsroller i samband med föräldraledighet. Materialet kommer att ingå i socialstyrelsens skriftserie och kan bl a användas i föräldrautbildningen.

Utredningen föreslår, i enlighet med direktiven, en rad förändringar i regelsystemet för föräldraförsäkringen i syfte att åstadkomma förenklingar. Ändringarna förutsätts även medverka till att underlätta informationsverk- samheten för försäkringskassorna och riksförsäkringsverket och samtidigt underlätta för föräldrarna att tillgodogöra sig informationen.

Informationen om föräldraledighetslagen har till viss del tillgodosetts i form av en av socialdepartementet utarbetad broschyr. Därutöver har arbetsgi- vare och arbetstagarorganisationer ombesörjt viss förmedling av information

i dessa frågor. Även försäkringskassorna får förhållandevis många förfråg- ningar beträffande ledighetslagen både från föräldrar och från arbetsgivare. Bestämmelsernai lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m m är starkt förknippade med gällande avtal på arbetsmarknaden. En arbetsta- gare som informeras om föräldraledighetslagstiftningen bör även erhålla den information om avtalen och deras utformning som gäller för just honom vid vård av barn.

Utredningen anser att sambanden mellan lagstiftningen och de överens- kommelser som gjorts kring denna på arbetsmarknaden är så starka att de gör det svårt att ombesörja en ändamålsenlig information om föräldraledig- hetslagen utan att samtidigt inneha kunskaper om aktuella avtalsbestämmel- ser. Ett huvudsakligt informationsansvar för frågor som rör föräldraledighet bör därför även i fortsättningen åvila parterna på arbetsmarknaden.

5. Administrationen

Utformningen av lagstiftningen om föräldraförsäkring och föräldraledighet har gjorts med utgångspunkt i bl a barnfamiljernas behov av ledighet och ekonomiskt stöd i en mängd olika situationer. Den valfrihet och flexibilitet som eftersträvas inom försäkringen för samtidigt med sig en omfattande administration. I försäkringskassorna är för närvarande mer än 1 000 årsarbetare direkt sysselsatta enbart med föräldrapenningärenden.

Utredningens överväganden har till stora delar tagit sikte på direktiven om förenklingar inom försäkringen. Förenklingar av regelsystemet påverkar inte minst den administrativa sidan. Nedan följer beräkningar och bedömningar av administrativa och andra effekter som utredningen tagit hänsyn till vid förslagsutformningen.

5.1. Nuvarande administration

Föräldrapenning i samband med barns födelse

Föräldrapenning i samband med barns födelse är den del av föräldraförsäk- ringen som funnits längst och har genomgått minst förändringar i regelkon- struktionen. Detta slår igenom även vad gäller administrationen. Trots en förhållandevis omfattande utredning i samband med varje ärende är administrationskostnadernas andel av utbetald ersättning lägst av samtliga föräldrapenningslag.

Särskild föräldrapenning

Den särskilda föräldrapenningens utformning ställer stora krav på att administrativt kunna tillgodose den flexibilitet och valfrihet som enligt lagstiftaren bör erbjudas barnfamiljerna.

Faktorer inom den särskilda föräldrapenningen som lett till en omfattande administration är bl a knytningen av rätten till särskild föräldrapenning till den rättsliga vårdnaden. Ett särskilt upprättat ADB-register med uppgifter om rättsliga vårdnadshavare och utbetalningar för respektive barn ajourförs kontinuerligt vid förändringar av vårdnadshavarförhällanden pga vigslar, skilsmässor, dödsfall m m. Underhållet av registret måste göras tills barnet fyller åtta år/gått ut första skolåret eller tills samtliga dagar för barnet tagits ut. Därtill kommer fördelningen av dagar mellan vårdnadshavarna och

uppdelningen av ersättingstiden mellan dagar med garantibelopp och dagar med sjukpenningbelopp. Att rätten till särskild föräldrapenning även kan överlåtas till t ex styvförälder eller ogift fader eller från en vårdnadshavare till en annan komplicerar administrationen ytterligare.

De övergångsbestämmelser som tillkom i samband med att den särskilda föräldrapenningen infördes föranleder en icke oväsentlig del av administra- tionen. Bestämmelserna tillkom för att garantera en påbyggnad av ersätt- ningstiden för föräldrarna till vissa barn som föddes innan lagen trädde i kraft. Utformningen av bestämmelserna medför att "övergångsskedet'” blir utsträckt till omkring åtta år. Således kommer dessa bestämmelser — med oförändrade regler — att finnas kvar intill utgången av år 1985.

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn

Administrationen av föräldrapenning för tillfällig vård av barn har ökat i omfattning i takt med att försäkringen används allt mer. Utbyggnaden av dagantal och antal ersättningsbara situationer har tillsammans med ökad kännedom om förmånen och en ökad förvärvsfrekvens bidragit till denna utveckling.

Den senaste utbyggnaden av föräldrapenning för tillfällig vård av barn, som genomfördes den 1 januari 1980, innehöll regeländringar som ställde delvis nya krav på försäkringsadministrationen. Bla kan nämnas utökningen av ersättningstiden till 60 dagar per år och anknytningen av denna till respektive barn, i stället för som tidigare, till familjen. Bestämmelserna om läkarintyg vid långvariga sjukdomar innebär också en ny hantering inom föräldraförsäkringen. I ca 70 000 fall per år behövs läkarintyg för att styrka rätten till ersättning. Höjningen av åldersgränsen till tolv år har medfört att ett successivt ökande antal barn, och därmed föräldrar, omfattas av försäkringen. Fr o rn år 1982 omfattas samtliga barn upp till tolv års ålder.

Administrationskostnader

Beräkningar av administrationskostnader för försäkringskassornas hand- läggning av föräldraförsäkringen bygger på uppgifter från kassornas arbets- redovisningssystem. Systemet innehåller, förutom uppgifter om personalin- sats, även uppgifter om ärendetider och ärendevolymer för försäkringskas- sornas lokalkontor. Till dessa beräkningar bör fogas kostnader för central- kontorens och riksförsäkringsverkets arbetsuppgifter med föräldraförsäk- ringen samt kostnader för ADB-drift, utveckling och underhåll av ADB- system. Kostnader för porto, kuvert, blanketter, broschyrer och dylikt tillkommer.

Följande tabell redovisar en beräkning av nuvarande kostnader för lokalkontorens administration av föräldrapenning samt utbetald ersättning för år 1980.

Orsaker till att administrationskostnaderna för de olika försäkringsdelarna varierar är bl a att antalet ärenden, antalet utbetalningar och periodlängder varierar kraftigt till följd av respektive förmåns utformning och karaktär.

Tabell 5.1 Försäkrings- och administrationskostnader inom föräldraförsäkringen år I980

Ärendeslag Utbetald ers Adm kostnad Andel 1980 (milj kr) 1980 (milj kr) (%)

Föräldrapenning vid

barns födelse 1 967 34 1,7 Särskild föräldrapenning 988 37 3,7 Föräldrapenning för tillfällig

vård av barn 545 51 9,2

Summa 3 500 121 3,5

5.2. Förenklingar till följd av utredningens förslag

Utredningens förslag om sammanslagning av föräldrapenning vid barns födelse och särskild föräldrapenning får gynnsamma effekter på administra- tionen av de båda föräldrapenningslagen. De huvudsakliga fördelarna är följande.

Reglerna samordnas och förutsättningarna för ersättningen blir i princip lika oavsett när föräldern begär ersättning. Detta medför att försäkringskas- sornas möjligheter att åstadkomma en genomslagskraftig och förhållandevis enkel information om försäkringen förbättras. Informationsmottagare, framför allt de försäkrade, men även andra såsom mödravårdscentraler, fackföreningar, personalredogörare m fl kan lättare tillgodogöra sig infor— mationen. Kostnaderna för produktion av broschyrer, blanketter och annat informationsmaterial minskar.

Den nuvarande åttaårsgränsen inom den särskilda föräldrapenningen ersätts med en treårsgräns för den sammanslagna föräldrapenningen. Rätten till ersättning tillkommer föräldrarna gemensamt under hela ersättningsti- den. Den omständliga proceduren med överlåtelse av rätt till ersättning bortfaller. I förhållande till den nuvarande särskilda föräldrapenningen blir reglerna enkla. Något register över rättsliga vårdnadshavare behöver inte längre föras och registrering av ersättningsdagar kommer att göras och avräknas från totala antalet dagar för barnet. För närvarande tas vid registrering av dagar hänsyn till dels vilken förälder som har rätten till ersättningen, dels till om denne själv uppburit ersättningen eller avstått sin rätt till förmån för den andra vårdnadshavaren eller annan förälder. Ajourföring av uppgifter som rör ändrade vårdnadshavarförhållanden försvinner om förslaget genomförs. Därvid bortfaller försäkringskassornas hantering av domar och beslut om vårdnad samt folkbokföringsaviseringar som kan påverka vårdnadsförhållanden, t ex vigslar och skilsmässor.

Vid varje utbetalning av den nuvarande särskilda föräldrapenningen görs kontroll av den andre förälderns sjukpenningnivå när hel ersättning med sjukpenningbelopp begärs. I samband med utbetalning av föräldrapenning vid barns födelse görs motsvarande kontroll när fadern begär ersättning. Dessa kontrollmoment bortfaller enligt förslaget. Det innebär en viss kostnadsökning för försäkringen men samtidigt en betydande administrativ

förenkling. Förenklingen gäller även administrationen vid statliga m fl arbetsplatser där sk arbetsgivarinträde (A-inträde) tillämpas. Den skriftväx- ling och de telefonkontakter som fn finns mellan arbetsgivare och försäk- ringskassa för att klarlägga föräldrapenningens storlek, löneavdragets storlek samt betalningsmottagare bortfaller till stor del.

Förutom ovan redovisade förenklingar medför förslagen förenklingar för riksförsäkringsverkets ADB-verksamhet vad gäller utveckling och drift av ADB-systemen. Bl a kan nämnas ett minskat antal listutskrifter för utredningsändamål om vårdnadshavare inte längre skall registreras. Antalet maskinella aviseringar från folkbokföringen som behöver bearbetas minskar, t ex aviseringar om vigslar och skilsmässor. Transaktionsbelast- ningen på ADB-systemen minskar med uppskattningsvis en halv miljon transaktioner årligen och registerutrymme friställs, framför allt beroende på att rättsliga vårdnadshavare inte behöver registreras och att tidsramen för uttag av föräldrapenningen minskas från åtta till tre år. Maskinella bearbetningar av under dagen inrapporterade transaktioner från försäkrings- kassornas bildskärmsterminaler förväntas gå snabbare. Den minskade komplexiteten i ADB-systemet gynnar förutom föräldraförsäkringen även angränsande delar av systemet, exempelvis systemet för hantering av sjukpenningförsäkringen.

Utredningens förslag medför även administrativa förenklingar hos arbets- givare, dels vad gäller bedömningar av rätten till föräldraledighet, delsi de fall arbetsgivaren ombesörjer anmälan av föräldraledighet till försäkrings- kassan för sina anställda. Detta torde bli särskilt uttalat i de fall den anställde omfattas av s k A-inträde.

De förväntade administrativa effekterna av utredningens förslag har av riksförsäkringsverket beräknats och bedömts med utgångspunkt från bl a försäkringskassornas arbetsredovisningssystem. Beräkningarna grundas på uppgifter om ärendemängder som uppmätts för år 1981. De handläggnings- tider för respektive ärendeslag som använts i beräkningarna baseras på frekvensstudier som genomförts vid försäkringskassornas lokalkontor under våren 1981.

Sammanslagningen av föräldrapenning vid barns födelse och särskild föräldrapenning medför bl a att enhetliga regleri huvudsak kommer att gälla för den sammanslagna föräldrapenningen. De föreslagna regelförändringar- na, framför allt 3 att ett gemensamt inskrivningsvillkor införs :! att jämförelse med den andre förälderns sjukpenningförsäkring upp- hör att fördelning av ersättningsdagar mellan föräldrarna upphör att överlåtelse av rätten till ersättning upphör att rätten till ersättning helt anknyts till normalarbetstid att fjärdedels föräldrapenning upphör att en treårsgräns för uttag av föräldrapenningen införs och att den nuvarande särskilda föräldrapenningen minskas med tio dagar beräknas medföra att de direkta kostnaderna för administrationen av föräldraförsäkringen vid försäkringskassorna minskar med motsvarande 226 årsarbetskrafter eller 27,1 miljoner kronor. Av denna minskning föranleds omkring 9 miljoner kronor av minskningen med tio ersättningsdagar samt

[innnan

införandet av en treårsgräns för uttag av den sammanslagna föräldrapen- ningen.

De förväntade administrativa effekterna av utredningens förslag till förändringar inom regelsystemet för föräldrapenning för tillfällig vård av barn kan sammanfattas enligt nedan.

Den föreslagna intygsfria tiden upp till och med den 20:e dagen per kalenderår beräknas få till följd att antalet intyg som behöver utfärdas vad gäller tillfällig föräldrapenning och tillställas försäkringskassan kommer att minska med uppskattningsvis ca 35 000 per år. För närvarande utfärdas omkring 70 000 läkarintyg per år.

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn på grund av ordinarie vårdares sjukdom eller smitta begränsas enligt förslaget till 20 dagar. Detta innebär en minskning av administrationen motsvarande den mängd ärenden, uppskatt- ningsvis 9 000 ärenden per år, som eljest skulle handläggas avseende vårdares sjukdom eller smitta inom ramen för 60 dagars ersättningstid.

Förslaget om att adoptivfäder ges en egen rätt till tio ersättningsdagar i samband med barnets ankomst till familjen innebär ett begränsat adminis- trativt merarbete för försäkringskassorna. Därvid har antagits att adoptiv- fäder kommer att använda sin rätt till ersättning i samma utsträckning som biologiska fäder för närvarande gör. Förslaget innebär att regelsystemet blir mer enhetligt och informationen enklare.

Den tidsgräns som föreslås inom vilken faderns tio dagar i samband med barns födelse/adoption måste tas ut medför en klarare tillämpning och därmed ett minskat antal utredningsfall och färre besvärsärenden än idag. Det är dock svårt att beräkna omfattningen av minskad administration på grund av detta.

Detsamma gäller utredningens övriga förslag som innebär att klarare regler fastställs t ex när det gäller frågor om intyg och anmälningsplikt.

En del situationer som idag väckt irritation genom att ersättning inte kan utges har tagits upp i förslaget. Genom dessa ändringar blir handläggningen och tillämpningen enklare och informationen underlättas. Även för föräldrar blir regelsystemet mer tillgängligt. Dessa effekter är dock inte direkt mätbara så att de kan redovisas i form av minskade administrationskostnader.

Utredningen har i avsnitt 4.4.2 föreslagit att tre ersättningsdagar per barn och år införs inom den tillfälliga föräldrapenningen för inskolningsverksam- het m rn. Utökningen föreslås finansieras genom en minskning av antalet dagar inom den sammanslagna föräldrapenningen. De "öronmärkta” dagarna för inskolningsverksamhet m m beräknas medföra en ökad administrationskostnad på omkring 9 miljoner kronor.Detta motsvarar den beräknade minskningen av kostnaderna för administrationen med anledning av kortare ersättningstid och införandet av treårsgränsen inom den sammanslagna föräldrapenningen.

Vid en samlad jämförelse mellan nuvarande administration vid försäk- ringskassornas lokalkontor och den administration som förväntas bli följden av utredningens förslag som helhet framkommer följande. Kostnaderna för administrationen av föräldraförsäkringen vid försäkringskassornas lokalkon- tor beräknas minska från nuvarande 121 miljoner kronor per år (1980) till omkring 103 miljoner kronor, en minskning med 18 miljoner kronor eller omkring 15 procent. Härtill kommer de positiva effekter av ett enklare

regelsystem som inte är direkt mätbara.

Utöver de administrativa kostnadsbesparingarna vid försäkringskassornas lokalkontor — där all handläggning av föräldraförsäkringsärenden sker — bedöms utredningens förslag medföra motsvarande förenklingar för såväl försäkringskassornas centralkontor som riksförsäkringsverket och hos arbetsgivare. Förenklingarna bör också medverka till bättre förståelse och större enkelhet för föräldrarna.

5.3. Av utredningen diskuterade alternativa lösningar

I avsnitt 4.3.2 har utredningen övervägt möjligheterna att införa en obligatorisk uppdelning av viss ersättningstid mellan föräldrarna. De administrativa effekterna av denna lösning, alternativ ], skiljer sig från utredningens förslag på flera punkter. Dels införs hantering och bedömning av vissa dispensärenden, dels kommer överlåtelsemöjlighet att finnas kvar för omkring 25 procent av familjerna. Detta innebär att system och rutiner för överlåtelse bibehålls vid försäkringskassorna. Vidare bibehålls registret över rättsliga vårdnadshavare. En förutsättning för en obligatorisk uppdel- ning av ersättningstiden är också att ersättningen betalas ut med belopp motsvarande sjukpenningen oberoende av storleken av den andra förälderns sjukpenningförsäkring. Detta är i sig en administrativ förenkling eftersom en del kontrollmoment därmed bortfaller. Genom att regler om dispenser och överlåtelser kommer att finnas leder alternativ 1 i övrigt inte till några administrativa förenklingar. Antalet förfrågningar hos försäkringskassan och antalet besvärsärenden torde i stället öka med anledning av dispens- och överlåtelsereglerna.

Den i alternativ 2 (avsnitt 4.3.3) beskrivna möjligheten för fadern att ta ut ”garantidagarna” på ett alternativt sätt innebär en förenklad administration för den ersättningstid om 260 dagar som ersätts med belopp motsvarande sjukpenningen. Registrering av rättsliga vårdnadshavare kan upphöra vilket medför minskat underhållsarbete. Ersättningsdagarna tillkommer barnet och fördelningen av dagarna mellan de rättsliga vårdnadshavarna bortfaller liksom överlåtelserutinerna.

Den beskrivna möjligheten för fadern att alternativt ta ut de 90 dagarna med garantibeloppet såsom 30 dagar med ersättning motsvarande sjukpen- ningen, oavsett moderns sjukpenningnivå, medför dock en ökad adminis- tration.

Även från informationssynpunkt kan svårigheter förutses. Dessa förväntas bli störst om föräldrarna liksom idag skall ha möjlighet att uppbära ersättning för dagar med sjukpenning- respektive garantibelopp i den ordning som är fördelaktigast för familjen. Detta skulle få till följd att föräldrarna vid uttag av föräldrapenning alltid måste ange till försäkringskassan om de avser att ta ut ersättning som avräknas antingen från ersättningstiden med sjukpenning- belopp eller från den med garantibelopp.

En något enklare lösning ur informations- och administrativ synpunkt är — som utredningen beskrivit i avsnitt 4.3.3 — att den utbytbara ersättningstiden endast får tas ut sedan de övriga föräldrapenningdagarna är helt uttagna.

Därvid skulle vid moderns uttag avräknas en dag från de 90 och vid faderns

uttag alternativt en eller tre dagar beroende på om han begär ersättning med garanti- eller sjukpenningbelopp.

Utredningen skisserar i avsnitt 4.4.3 en modell för hur den tillfälliga föräldrapenningen skulle kunna förändras i syfte att förbättra försäkrings- skyddet för bl a arbetstagare med koncentrerat deltidsarbete. Lösningen innebär att den tillfälliga föräldrapenningen i princip blir densamma oberoende av om föräldern arbetar varje normal arbetsdag eller arbetar koncentrerad deltid. En ökad resursinsats krävs emellertid vid försäkrings- kassorna. Preliminära beräkningar av administrationskostnader visar på en ökning av årskostnaden med 2,8 miljoner kronor. Ytterligare beräkningar krävs dock vid en eventuell fördjupad studie av modellen.

6 Effekter på försäkringsutgifterna

Föräldraförsäkringens kostnader uppgick för år 1980 till omkring 3,5 miljarder kronor i direkt stöd. Fördelningen mellan de olika slagen av föräldrapenning samt kostnadsutvecklingen för år 1981 och 1982 framgår av tabell 6.1.

Tabell 6.1 Föräldraförsäkringens kostnader åren l980 — 1982

Föräldrapenningslag Utbetald ersättning (milj kr) 1980 1981 1982 (prognos) Föräldrapenning vid barns födelse 1 967 2 155 2 400 Särskild föräldrapenning 988 1 308 1 490 Föräldrapenning för till— fällig vård av barn 545 634 720 Summa 3 500 4 097 4 610

Utredningen har i sina överväganden diskuterat alternativa lösningar för vissa frågeställningar som dock inte resulterat i förslag. Här redovisas vissa kostnadsberäkningar för de alternativa lösningarna.

Föräldrapenningen

Föräldrapenning vid barns födelse och särskild föräldrapenning föreslås sammanslagen till en förmån. När det gäller frågan om fördelning av ersättningsdagarna mellan föräldrarna har tre alternativa lösningar diskute- rats. Utredningen har föreslagit att hela ersättningstiden skall disponeras av föräldrarna gemensamt och fördelning av dagar mellan föräldrarna får göras enligt deras egen önskan, alternativ 3.

En obligatorisk uppdelning av en viss del av ersättningstiden mellan föräldrarna, alternativ 1 , har diskuterats i avsnitt 4.3.2. En kostnadsökning för försäkringen beräknas bli följden av ett eventuellt genomförande av detta alternativ. Kostnadsökningen grundas dels på det faktum att fäderna har en genomsnittligt högre ersättning än mödrarna, dels på att begränsningen av ersättningen till garantinivån när den andre förälderns sjukpenning inte överstiger denna nivå, tas bort i den beskrivna lösningen.

En maximal kostnadsökning jämfört med 1980 års kostnader blir — enligt riksförsäkringsverkets beräkningar — omkring 112 miljoner kronor. Beräk— ningarna har gjorts med utgångspunkt från 1980 års inkomster och familjesammansättning. Maximal kostnadsökning fördelad på olika familje- typer blir följande.

Tabell 6.3 Kostnadseffekter vid obligatorisk delning för olika familietyper

Båda förvärvsarbetar + 37 mkr En hemarbetande + 85 mkr Ensamstående förälder — 10 mkr

Summa + 112 mkr

De ovan redovisade kostnadseffekterna föranleds dels av att fäderna har en genomsnittligt högre ersättning än mödrarna, dels av att ersättningen endast föreslås bli beroende av förälderns egen sjukpenningförsäkring och dels av den föreslagna minskningen av ersättningstiden med tio dagar.

Den beräknade kostnadseffekten kan även beskrivas för respektive utbetalningar till fäder och mödrar enligt nedanstående.

Tabell 6.4 Kostnadseffekter vid obligatorisk delning fördelat på fäder och mödrar

Fäder + 467 mkr Mödrar — 355 mkr Summa + 112 mkr

Om fäderna inte skulle ta ut alla sina dagar med sjukpenningbelopp vid en obligatorisk delning av ersättningstiden reduceras kostnadsökningen. Som exempel kan nämnas att om samtliga fäder inte tar ut fem ersättningsdagar med sjukpenningbelopp innebär detta att kostnadsökningen reduceras med ca 74 miljoner kronor.

Alternativ 2 beskriver en möjlighet för fader att omvandla 90 ersättnings- dagar med garantibelopp till 30 dagar med sjukpenningbelopp. Alternativet har tidigare beskrivits i avsnitt 4.3.3. Medelföräldrapenning per dag för fäder — 172 kronor (1980) — överstiger summan av tre garantibelopp — 111 kronor — varför en kostnadsökning uppstår vid varje sådan omvandling. Storleken av denna ökning beror dels på hur stor andel av fäderna som skulle kunna förväntas använda en sådan möjlighet till omvandling, dels på hur många dagar som omvandlas. Ökningen påverkas också av att rätten till föräldra- penning med belopp motsvarande sjukpenningen i fortsättningen endast föreslås vara beroende av förälderns egen sjukpenninggrundande inkomst.

Inom riksförsäkringsverket utförda kostnadsberäkningar presenteras i tabell 6.5 med olika antaganden om fäders uttag av föräldrapenning.

Tabell 6.5 Kostnadsökning vid omvandling av garantinivådagar till sjukpenningdagar. Milj kronor

Andel fäder Antal dagar som omvandlas från dagar med garantibelopp till % dagar med sjukpenningbelopp 5 10 15 20 25 30 5 l 3 4 5 6 8 10 3 5 8 10 13 16 20 5 10 16 21 26 31 30 8 16 23 31 39 47 | 40 10 21 31 41 52 62 50 13 26 39 52 65 78 100 26 52 78 103 129 155

Ur tabellen kan utläsas att om alla fäder omvandlar samtliga 90 garantidagar till 30 dagar med sjukpenningbelopp blir kostnadsökningen 155 miljoner kronor. Skulle exempelvis 20 procent av fäderna omvandla i genomsnitt 45 garantidagar till 15 dagar med sjukpenningbelopp blir kostnadsökningen 16 miljoner kronor.

Den tillfälliga föräldrapenningen

Även inom regelsystemet för den tillfälliga föräldrapenningen har diskute- rats förändringar som emellertid inte föreslås av utredningen bl a av kostnadsskäl.

I avsnitt 4.4.4 behandlas fråga om en höjning av åldersgränsen för den tillfälliga föräldrapenningen till 16 år. En sådan ändring beräknas vid ett eventuellt genomförande medföra en ökning av årskostnaden med omkring 6 miljoner kronor.

Utredningen har i avsnitt 4.4.3 skisserat en modell till utformning av reglerna för tillfällig föräldrapenningi syfte att förbättra försäkringsskyddet för vissa deltidsanställda m fl. Den kostnadsökning som ett införande av en sådan förändring skulle medföra är svår att med säkerhet beräkna. En preliminär kostnadberäkning som utförts inom riksförsäkringsverket tyder dock på en ökning av årskostnaden för föräldraförsäkringen med omkring 20 miljoner kronor.

6.1. Utredningens förslag

Den föreslagna sammanslagningen av föräldrapenning vid barns födelse och särskild föräldrapenning innebär i sig ett oförändrat kostnadsläge. Utform— ningen av regelsystemet kring den sammanslagna föräldrapenningen beräk- nas emellertid få till följd att den direkta kostnaden för denna del av föräldraförsäkringen påverkas. Genom ändringar i regelsystemet för föräld— rapenning för tillfällig vård av barn påverkas även kostnaderna för denna försäkringsförmån.

Utredningens förslag som helhet beräknas medföra en minskning av den direkta årskostnaden för föräldraförsäkringen med omkring 30 miljoner kronor. Samtidigt innebär förslagen förenklingar inom regelsystemet som beräknas minska administrationskostnaderna för försäkringen. De direkt mätbara administrativa kostnadsminskningarna beräknas uppgå till omkring 18 miljoner kronor. Dessa minskningar har tidigare beskrivits i kapitel 5.

En specifikation av de direkta kostnadseffekterna för försäkringen med anledning av utredningens olika delförslag redovisas i tabell 6.2.

Tabell 6.2 Beräknade kostnadseffekter för försäkringen till följd av utredningens förslag. Kostnadseffektema har angivits utan särskild rangordning

Ändringsförslag Kostnadseffekt (milj kr)

Införande av treårsgräns inom vilken hela ersättnings- tiden för den sammanslagna föräldrapenningen mås- te tas ut (Avsnitt 4.3.7) — 35,0

Minskning av tiden för den nuvarande särskilda för- äldrapenningen med tio dagar (Avsnitt 4.3.6) — 119,0

Ingen begränsning av ersättningen pga att den andre förälderns sjukpenningnivå inte överstiger 37 kronor per dag (Avsnitt 4.3.4) + 10,0

Ändrat inskrivningsvillkor samt utökning av tidsra- men (ett år) inom vilken 180 dagars ersättning måste tas ut (Avsnitten 4.3.6 och 4.3.7) marginell ökning "270-dagarsvillkoret" ändras till ”240-dagarsvillkor" (Avsnitt 4.3.8) marginell ökning

Rättslig vårdnadshavare likställs med förälder i ersätt- ningshänseende (Avsnitt 4.2.3) marginell ökning

Fosterförälder som får eget barn garanteras 37 kronor per dag (Avsnitt 4.2.2) marginell ökning

Fosterförälder får rätt till föräldrapenning endast när i adoptionsavsikt föreligger (Avsnitt 4.2.2) marginell minskning

Ändrad åldersgräns för adoptivbarn” (Avsnitt 4.3.12) + 0,4

Införande av tre ersättningsdagar per barn och år för inskolningsverksamhet m m inom den tillfälliga för- äldrapenningen (Avsnitt 4.4.2) + 115,0

Ordinarie vårdares sjukdom ger rätt till tillfällig för- äldrapenning under högst 20 dagar (Avsnitt 4.4.1) — 5,0

Adoptivfäder får rätt till tio dagars ersättning vid mottagandet av adoptivbarnet (Avsnitt 4.4.6) + 1,7

Faders tio dagar vid barns födelse utges per barn, dvs 20 dagar för tvillingfäder (Avsnitt 4.4.6) + 1,0 ?

Ej gifta samboende ges rätt till tillfällig föräldrapen- , ning vid vård av den andres barn (Avsnitt 4.2.1) marginell ökning ,

Föräldrapenning utges för tillfällig vård av barn som lämnas utan tillsyn pga att den andre föräldern med— följer sjukt barn till läkare (Avsnitt 4.4.5) marginell ökning

Summa — 30,9

” Under åren 1984—1987 tillkommer även vissa kostnader (sammanlagt 1,6 miljoner kronor) avseende föräldrapenning till adoptivföräldrar (Avsnitt 4.3.12)

I tabellen ovan beskrivs dels de förslag som beräknas medföra kostnads- effekter av betydelse, dels ändringsförslag som bedöms vara av marginell betydelse för föräldraförsäkringens kostnader. Därutöver redovisas i kapitel

7 vissa beräknade engångskostnader för information och utbildning m m i samband med ett genomförande av utredningens förslag.

7 Ikraftträdande och genomförande

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft vid ett årsskifte med hänsyn till dels att antalet ersättningsdagar i en del fall är kalenderårsanknutna, dels att övergången till det nya regelsystemet skall ske så smidigt som möjligt för såväl föräldrar som arbetsgivare och försäkringskassor. Med beaktande av de ändringar som behöver göras i bl a informationsmaterial, blanketter och datasystem samt utbildningsbehovet hos försäkringskassepersonalen anser utredningen att ett ikraftträdande inte hinns med förrän den 1 januari 1984.

Utredningens förslag innebär att den nuvarande föräldrapenningen i samband med barns födelse och den särskilda föräldrapenningen slås samman till en föräldrapenningförmån som i princip får användas under en treårsperiod räknat från barnets födelse. Detta innebär en förkortning av den tidsram inom vilken föräldrapenningen får tas ut. För de föräldrar som har sparat ersättningsdagar måste föräldrarna under ett övergångsskede — utredningen hari avsnitt 4.5 föreslagit hela år 1983 — få möjlighet att ta ut sina eventuellt sparade dagar. Föräldrarna bör genom riktad information, som kan skickas ut genom RFV:s datasystem, informeras om de nya regler som blir gällande fr 0 m år 1984 och uppmärksammas på möjligheten att ta ut kvarvarande ersättningsdagar t o m 1983 års utgång. Utredningen har uppskattat kostnaden för denna engångsinformation till ca 500 000 kro- nor.

Genom att ge föräldrarna en viss tidsram inom vilken eventuellt kvarvarande föräldrapenningdagar kan användas kan flertalet av de tidigare övergångsbestämmelserna elimineras och antalet nya övergångsbestämmel— ser bli färre än eljest. Även från informations- och administrativ synpunkt innebär detta stora fördelar.

Utredningen föreslår en hel del ändringar i gällande regelsystem för föräldrapenning i syfte att få systemet enklare. Kostnaderna för viss utbildning av försäkringskassepersonalen samt ändringar i blanketter, informationsmaterial och datasystem har uppskattats till 12-14 miljoner kronor. Största delen av kostnaderna utgörs av kostnader för utbildning av försäkringskassornas personal. Utredningens förslag förutsätter vidare att utökade informationsinsatser vidtas i syfte att öka fädernas uttag av föräldrapenning. Kostnaderna för informationen har här uppskattats till omkring 1 miljon kronor.

De fortlöpande effekterna på försäkringsutgifterna och administrationen har beskrivits närmare i kapitlen 5 och 6. Därav framgår att såväl försäkrings-

som administrationskostnaderna beräknas minska. När det gäller adminis- trationskostnaderna innebär de föreslagna ändringarna en minskning med ca 15 procent i förhållande till dagens kostnader. Frånsett engångskostnaderna för ett genomförande av förslagen skulle administrationskostnaderna fortsättningsvis bli ca 18 miljoner kronor lägre än i dag.

Specialmotivering

4 kap lagen (1962:381) om allmän försäkring

För att förenkla tillämpningen har bestämmelserna om föräldrapenning vid omarbetningen samlats i 4 kapitlet med så få hänvisningar som möjligt till övriga bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Samtidigt har en omredigering skett i så stor omfattning att en jämförelse med tidigare lagtext paragraf för paragraf inte har ansetts meningsfull.

Den nuvarande föräldrapenningen i samband med barns födelse och den särskilda föräldrapenningen har föreslagits sammanslagna till en förmån kallad föräldrapenning.

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn benämns tillfällig föräldrapen- ning.

15

Försäkrad förälder som är inskriven hos allmän försäkringskassa har rätt till ersättning enligt detta kapitel i form av föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning.

Föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning, föräldrapenningförmån, utgår för vård av barn endast om barnet är bosatt här i riket.

Vid adoption av barn får barnet anses bosatt i riket om de blivande adoptivföräldrarna är bosatta i riket.

Denna paragraf motsvarar till stor del 1 åigällande lag. Bestämmelsen om att föräldrapenning inte utges under tid då föräldern förvärvsarbetar har inordnats i 7 5.

När såväl föräldrapenning som tillfällig föräldrapenning avses används beteckningen föräldrapenningförmån.

29

Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs med förälder den som har vårdnaden om ett barn eller med socialnämndens tillstånd tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det. Samma gäller den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

Med förälder skall vid tillämpningen av 10 å likställas den med vilken en förälder sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden. Samma gäller

den som med socialnämndens medgivande i sitt hem tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran.

I denna paragraf definieras vilka personer som kan bli berättigade till föräldrapenning respektive tillfällig föräldrapenning, dvs vilka personer som omfattas av försäkringens föräldrabegrepp. Paragrafen ersätter i vissa delar 20 kap 2 5 i gällande lag.

Föräldrapenningen skall även i fortsättningen kunna utges till biologiska föräldrar, adoptivföräldrar, den med vilken förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om parterna stadigvarande sammanbor. Enligt de föreslagna ändringarna skall även den som är rättslig vårdnadshavare till barn likställas med förälder. Vidare skall den som med socialnämndens tillstånd tagit emot ett barn för vård och fostran i syfte att adoptera det likställas med förälder.

Rätten till tillfällig föräldrapenning tillkommer samma personkrets som föräldrapenningen men också fosterföräldrar. Vidare blir person, som sammanbor med förälder under äktenskapsliknande förhållanden, att anse , som förälder och kan uppbära tillfällig föräldrapenning för vård av den j andres barn. Vad som avses med äktenskapsliknande förhållanden framgår i av den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.1). i

35

Föräldrapenning i anledning av ett barns födelse utgår under högst trehund- rafemtio dagar sammanlagt för föräldrarna.

Vid flerbarnsbörd har föräldrarna i anledning av födelsen sammanlagt rätt till föräldrapenning under högst etthundraåttio dagar. Därutöver har de rätt till ytterligare föräldrapenning under högst etthundrasjuttio dagar för varje barn.

Föräldrapenning utgår inte för barn som fyllt tre år. Av det i första stycket angivna dagantalet skall etthundraåttio dagar tas ut före det barnet fyllt ett år. Vid flerbarnsbörd gäller detta de etthundraåttio dagar som avser barnen gemensamt. Har sjukdom hos barnet eller föräldrarna under viss tid hindrat föräldrarna från att vårda barnet förlängs den angivna tiden i motsvarande mån.

Paragrafen ersätter vissa delar av 2 och 11 åå i gällande lag.

Den nuvarande föräldrapenningen i samband med barns födelse och den särskilda föräldrapenningen har slagits samman till en förmån, benämnd föräldrapenning. Samtidigt har antalet ersättningsdagar med belopp motsva- rande sjukpenningen minskats med tio för att möjliggöra ett införande av ”öronmärkta” dagar för inskolningsverksamhet rn m inom den tillfälliga föräldrapenningen.

De 350 ersättningsdagarna tillkommer föräldrarna gemensamt. Vid flerbarnsbörd har föräldrarna rätt till 180 ersättningsdagar i anledning av födelsen och därutöver ytterligare 170 ersättningsdagar för varje barn.

Tidigare bestämmelser inom den särskilda föräldrapenningen (11 och 12 åå) som reglerar bl a fördelning och överlåtelse av dagar upphör.

Som framgår av den allmänna motiveringen har den tidsram inom vilken

föräldrapenningen får tas ut förkortats med hänsyn till att ”öronmärkta" dagar för inskolningsverksamhet m m införs inom den tillfälliga föräldrapen- ningen.

Föräldrapenningen måste enligt paragrafens tredje stycke tas i anspråk innan barnet fyllt tre år. Detta medför att barn som är över tre år när de invandrar till Sverige inte har rätt till föräldrapenning såvida de inte är adoptivbarn.

Av skäl som redovisats i den allmänna motiveringen måste 180 av de 350 ersättningsdagarna användas innan barnet uppnått ett års ålder. Denna bestämmelse motsvarar den nuvarande 270-dagarsregeln i 2 & fjärde stycket. På samma sätt som gäller i dag kan tiden förlängas om sjukdom hos barnet eller föräldrarna hindrat föräldrarna att vårda barnet.

45

Moder har rätt till föräldrapenning tidigast från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. För tiden efter barnets födelse är den av föräldrarna som till huvudsaklig del vårdar barnet berättigad till föräldrapenning.

Förälder som inte har barnet i sin vård har rätt till föräldrapenning endast om särskilda skäl föreligger. Moder har dock alltid rätt till föräldrapenning till och med den tjugonionde dagen efter förlossningsdagen, även om hon inte har barnet i sin vård .

Till denna paragraf har med oförändrat innehåll förts över andra och tredje styckena i nuvarande 2 5.

55

Bestämmelserna om föräldrapenning gäller i tillämpliga delar också vid adoption av barn som är under tio år då förälder får barnet i sin vård. Föräldrapenning utgår dock inte för barn som uppnått tio års ålder.

I stället för åldersvillkoren i 3 & tredje och fjärde styckena gäller att föräldrapenning får tas ut under tre respektive ett årfrån den tidpunkt förälder fått barnet i sin vård.

Paragrafen innehåller ändrade bestämmelser om rätten till föräldrapenning vid adoption (tidigare 7 €). Föräldrar som adopterar barn under tio års ålder får i fortsättningen rätt till 350 dagars föräldrapenning, varav 90 dagar med belopp motsvarande garantinivån. Ersättningen får tas ut inom samma tidsramar som vid eget barns födelse, dvs 180 dagar får användas inom en ettårsperiod från det adoptivförälder får barnet i sin vård. Resterande 170 ersättningsdagar får tas ut inom en treårsperiod från nämnda tidpunkt. Föräldrapenningen får dock inte tas i anspråk för barn som uppnått tio års ålder. Genom ändringarna uppnås ett enklare regelsystem med samma antal ersättningsdagar för de adoptivbarn för vilka föräldrapenning kan utges och en gemensam tidsgräns inom vilken föräldrapenningen får tas ut.

I den allmänna motiveringen har beskrivits vad som bör gälla för att styrka

att förälder har för avsikt att adoptera barn och därmed bli berättigad till föräldrapenning.

655

Hel föräldrapenning utgör minst trettiosju kronor om dagen (garantini- vån).

Föräldrapenning för de etthundraåttio dagar som avses i 3 & fjärde stycket utgår dock med belopp motsvarande förälderns sjukpenning enligt 3 kap 4 5 om föräldern under minst tvåhundrafyrtio dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför varit eller, om försäkringskassan haft kännedom om samtliga föreliggande omständigheter, skulle ha varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån.

Föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning utgår för ytterligare åttio dagar, om föräldern är försäkrad för en sjukpenning överstigande garantinivån.

För resterande nittio dagar utgår föräldrapenning med belopp motsvarande garantinivån.

Denna paragraf reglerar föräldrapenningens storlek och ersätter delvis de tidigare 4 och 13 åå. Föräldrapenning motsvarande förälderns sjukpenning kan utges för de första 180 dagarnas ersättningstid endast under förutsättning att föräldern uppfyller kvalifikationsvillkoret om försäkring över garantini- vån viss tid före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen. Kvalifikationstiden har av skäl som redovisats i allmänna överväganden förkortats från 270 till 240 dagar.

För de ytterligare 80 dagar, för vilka ersättning kan utges med belopp motsvarande sjukpenningen, gäller inget motsvarande kvalifikationskrav. För de resterande 90 ersättningsdagarna utges föräldrapenningen med belopp motsvarande garantinivån, lika för alla. Här avsedda dagar räknas för varje barn även vid flerbarnsbörd.

De tidigare bestämmelserna om att föräldrapenningens storlek var beroende även av den andre förälderns sjukpenningförsäkring har — som framgår av den allmänna motiveringen — slopats. Frånsett de ersättningsda- gar då föräldrapenning utges med garantibeloppet, lika för alla, bedöms rätten till ersättning alltid utifrån förälderns egen sjukpenning.

75

Hel föräldrapenning kan utgå när föräldern inte förvärvsarbetar. Halv föräldrapenning kan utgå när föräldern förvärvsarbetar högst hälften av normal arbetstid.

Vid tillämpningen av första stycket skall som förvärvsarbete inte betraktas vård av barn, som med socialnämndens tillstånd tagits emot för stadigvarande vård och fostran i förälderns hem. Vårdar föräldern sådant barn, och betalas ersättning utför vården, skall vid beräkning av föräldrapenning bortses från den del av den sjukpenninggrundande inkomsten som grundas på ersättning för vården. Hel föräldrapenning skall dock alltid utgöra minst trettiosju kronor om dagen (garantinivån).

Lydelsen i denna paragraf har delvis sin motsvarighet i nuvarande 1 och 14 55.

Föräldrapenningen kan i fortsättningen endast betalas ut som hel eller halv ersättning. Rätten till föräldrapenning är — på samma sätt som i dag gäller för den särskilda föräldrapenningen — knuten till hur mycket förälder förvärvs- arbetar i förhållande till normalarbetstiden. Med normalarbetstid avses samma begrepp som i föräldraledighetslagen (prop 1977/78:104, sid 45). Ersättningsrätten skall bedömas för varje dag med utgångspunkt i hur mycket föräldern förvärvsarbetat under dagen. Arbetar föräldern minst åtta timmar bör i regel ingen föräldrapenning kunna utges. Arbetar föräldern högst fyra timmar kan halv föräldrapenning utges i normalfallet.

I andra stycket regleras att fosterbarnsvård inte skall beaktas när det gäller att bedöma hur mycket föräldern förvärvsarbetar. Vidare regleras beräk- ningen av föräldrapenningens storlek för förälder som uppbär fosterlön. Här regleras också att biologiska föräldrar, som även är fosterföräldrar, får en förbättrad försäkring genom att de alltid får föräldrapenning med lägst garantinivån vid ett eget barns födelse.

85

Utan hinder av bestämmelserna i 7 5 första stycket får föräldrapenning utgå för nittio dagar när förälder inte arbetar mer än tre fjärdedelar av normal arbetstid. Sådan föräldrapenning får utgå med belopp som motsvarar hel eller halv garantinivå.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar de nuvarande bestämmelserna i 16 & frånsett att rätten att ta ut fjärdedels föräldrapenning upphört. Under de 90 ersättningsdagar då föräldrapenningen utges enligt garantinivån lika för alla kan ersättningen, när föräldern förvärvsarbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid, enligt förälderns önskan uppbäras som hel eller halv föräldrapenning.

95

Som villkor för föräldrapenningen gäller att föräldern varit inskriven hos allmän försäkringskassa under minst etthundraåttio dagar i följd närmast före den dag för vilken föräldrapenning skall betalas ut. Föräldrapenning får utgå även om föräldern inte varit inskriven hos försäkringskassa enligt vad nu sagts men skulle ha varit inskriven om kassan ägt kännedom om samtliga de förhållanden som förelegat.

Villkor om inskrivning hos försäkringskassa eller försäkring för viss sjukpenning enligt 6 5 anses uppfyllt om det har berott på åldersregeln i 1 kap 4 5 att villkoret inte har kunnat uppfyllas.

Paragrafen ersätter i vissa delar 5 och 18 55 i gällande lag.

Inskrivningsvillkoret har knutits till de regler som i dag gäller för den särskilda föräldrapenningen, dvs villkoret för föräldrapenning är att föräl- dern varit inskriven eller skulle ha varit inskriven hos allmän försäkrings- kassa under minst 180 dagar i följd närmast före den dag för vilken föräldrapenning skall betalas ut.

Åldersregeln i andra stycket överensstämmer med gällande bestämmel— ser.

105

Förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av barn om barnet inte har fyllt tolv år och föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med ]. barnets sjukdom eller smitta

2. barnets ordinarie vårdares sjukdom eller smitta

3. vårdbehov som uppkommer p g a att barnets förälder besöker läkare med annat barn till föräldern under tolv år

4. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård.

Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer även förälder som avstår från förvärvsarbete isamband med föräldrautbildning, besök i barnets skola eller besök i förskole- eller fritidshemsverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar. Tillfällig föräldrapenning som utgår i samband med föräldrautbildning får även avse tid före barnets födelse.

Rätt till tillfälligföräldrapenning tillkommer även fader som för närvaro vid i förlossning, biträde i hemmet eller för vård av barn avstår från förvärvsarbete i samband med barns födelse. Detta gäller i tillämpliga delar även förfäder vid adoption av barn om barnet inte fyllt tio år.

Bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning ersätter 8 5 i gällande lag. *

Tredje punkten i första stycket är nytillkommen och avser en speciell situation, nämligen den att en förvärvsarbetande förälder behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år som eljest skulle lämnas utan tillsyn för att förälder, som normalt vårdar barnet, måste besöka läkare med ett annat barn i familjen.

En grundläggande regel för rätt till tillfällig föräldrapenning är att föräldern haft ett verkligt behov av att avstå från förvärvsarbete för att vårda barnet. Rätt till tillfällig föräldrapenning föreligger således inte om t ex den andra föräldern inte förvärvsarbetar och är oförhindrad att vårda barnet.

I några speciella situationer bör emellertid, som framgår av den allmänna motiveringen, det trots detta kunna anses att båda föräldrarna haft behov av att avstå från förvärvsarbete för att vårda barn i samband med läkarbesök. Om båda föräldrarna följer med barnet till läkare i de fall barnet lider av allvarlig sjukdom eller att båda föräldrarna behöver delta i läkarbesöket som en del i behandlingen av barnet, skall båda föräldrarna anses haft behov av att avstå från förvärvsarbete och således båda kunna bli berättigade till tillfällig föräldrapenning. Motsvarande gäller om barnet är intaget på sjukhus. En förutsättning för att båda föräldrarna skall kunna få ersättning för samma dag är att läkare intygat att någon av de beskrivna situationerna föreligger.

Liksom idag skall förälder inte ha rätt till tillfällig föräldrapenning när föräldern måste avstå från förvärvsarbete för att vårda barn p g a att daghem stängs.

I andra stycket regleras de ”öronmärkta” dagar som tillkommer förälder som avstår från förvärvsarbete i samband med föräldrautbildning, besök i barnets skola eller besök i förskole- eller fritidshemsverksamhet inom

samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar.

Ersättning i samband med föräldrautbildning och besök i förskoleverk- samhet har hittills — med undantag av vissa övergångsbestämmelser när det gäller förskoleverksamhet — endast kunnat tas ut inom ramen för den särskilda föräldrapenningen.

Av de motiv som redovisats i den allmänna motiveringen har antalet ersättningsdagar för föräldrautbildning, inskolning eller besök i förskola, fritidshem eller skola fastställts till tre dagar per barn och år. När det gäller föräldrautbildning får dagarna även användas för tid innan det barnet fötts. Tillfällig föräldrapenning som tas ut enligt andra stycket för deltagande i föräldrautbildning, inskolning eller besök i fritidshems-, förskoleverksamhet eller skola kan utges till båda föräldrarna för samma tid och samma barn. Förutsättningen för rätt till ersättning är att föräldern avstår från förvärvs- arbete. Andra stycket ersätter nuvarande 11 & fjärde stycket och övergångs- bestämmelse till 8 5.

I tredje stycket redovisas fäders särskilda rätt till tillfällig föräldrapenningi samband med barns födelse. Reglerna motsvaras i huvudsak av nuvarande 8 & andra stycket. Fadern kan även välja om han vill använda någon av de tio dagarna för att närvara vid förlossningen.

Tredje stycket i paragrafen medför även att adoptivfäder får rätt att ta ut de tio särskilda ersättningsdagarna i samband med adoption på samma sätt som biologiska fäder vid barns födelse. En förutsättning är att adoptivbarnet inte har fyllt tio år. Tidpunkten beräknas härvid från det att föräldrarna fått barnet i sin vård.

115

Tillfälligföräldrapenning enligt 10 5 första och tredje styckena utgår för högst sextio dagar per barn och år för föräldrarna sammanlagt. Har tillfällig föräldrapenning utgivits för tjugo av det angivna dagantalet föreligger inte längre rätt till föräldrapenning vid ordinarie vårdares sjukdom eller smitta.

Av det i första stycket angivna dagantalet får högst tio dagar per barn avse tillfällig föräldrapenning enligt 10 5 tredje stycket. Sådan tillfällig föräldra- penning utgår inte för tid efter nittionde dagen efter barnets hemkomst efter förlossningen. Vid adoption räknas tiden från den tidpunkt föräldrarna fått barnet i sin vård.

Tillfällig föräldrapenning enligt 10 å andra stycket får utges för högst tre dagar per barn och år för föräldrarna sammanlagt.

Paragrafen ersätter 9 & i gällande lag.

Den tillfälliga föräldrapenningen skall som fn kunna utges under högst 60 dagar per barn och kalenderår för föräldrarna sammanlagt. Tillfällig föräldrapenning p g a att barnets ordinarie vårdare är sjuk eller smittad kan dock bara tas ut inom ramen för de 20 första ersättningsdagarna under året.

Andra stycket i paragrafen reglerar att faderns särskilda tio ersättnings- dagar i samband med födelsen inräknas i de sextio dagarna med tillfällig föräldrapenning. Ersättningsdagarna får tas ut längst till 90:e dagen efter barnet börjat vårdas i familjen. Här avses att tidsgränsen skall räknas från

den tidpunkt barnet kommer hem från sjukhuset efter förlossningen. När det gäller adoptivbarn räknas tiden från den tidpunkt adoptivföräldrarna fått barnet i sin vård. Någon möjlighet att kunna förlänga tidsgränsen p g a särskilda skäl har med hänsyn till den relativt långa tidsramen inte ansetts behövlig.

För det ändamål som avses i 10 å andra stycket får högst tre dagar per barn och kalenderår tas ut. Någon möjlighet att föra över dagar från ett barn till ett annat finns inte. Ersättningsrätten gäller varje barn upp till dess barnet fyller tolv år.

125

Har tillfällig föräldrapenning betalats ut för tjugo av det i 11 5 första stycket angivna dagantalet skall sjukdom eller smitta styrkas genom särskilt intyg, om försäkringskassan inte finner det obehövligt.

Allmän försäkringskassa får när det finns skäl till det påfordra att förälder styrker sin rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 5 andra stycket genom särskilt intyg av den som anordnat föräldrautbildningen.

I denna paragraf ges bestämmelser som innebär att försäkringskassan har rätt att påfordra intyg som styrker rätten till tillfällig föräldrapenning. Intyget skall som f n vara utformat så att det framgår att barnet inte kan vistas i sin vanliga tillsynsform p g a sjukdom eller smitta hos barnet.

Högst 20 ersättningsdagar skall kunna betalas ut p g a barnets eller ordinarie vårdares sjukdom eller smitta utan krav på intyg. Ytterligare ersättningsdagar kan endast mot företeende av intyg betalas ut p g a barns sjukdom eller smitta. På samma sätt som tidigare skall försäkringskassan kunna efterge kravet på intyg om föräldern gjort vad på honom ankommer för att anskaffa intyg. Intyg skall kunna utfärdas av såväl läkare som sjuksköterska. För vissa långvarigt eller ofta sjuka barn skall ett intyg som styrker att barnet inte kan vistas i sin vanliga tillsynsform p g a sjukdom kunna godtas för rätt till ersättning under flera vårdperioder avseende det kalenderår intyget är utfärdat. Närmare anvisningar om hur intyget skall vara utformat får utarbetas av riksförsäkringsverket i samråd med socialstyrelsen. För besök i samhällets förebyggande barnhälsovård eller vid läkar- eller tandläkarbesök skall ersättning kunna utges även efter 20:e ersättningsdagen utan företeende av intyg.

Andra stycket om intyg vid föräldrautbildning motsvarar 4 kap 20 5 tredje stycket i gällande lag.

135

Hel tillfällig föräldrapenning utgår till förälder som helt avstår från förvärvsarbete. Halv tillfällig föräldrapenning utgår till förälder som arbetar högst hälften av den tid han skulle ha arbetat om han inte vårdat barnet. Bestämmelserna i 7 ,6 andra stycket gäller i tillämpliga delar även i fråga om tillfällig föräldrapenning.

Tillfällig föräldrapenning utges med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning enligt 3 kap 4 5.

I paragrafens första stycke regleras hur mycket föräldern skall ha minskat sitt förvärvsarbete för att bli berättigad till tillfällig föräldrapenning. Stycket ersätter den nuvarande hänvisningen i 4 kap 20 & till 3 kap 7 &.

Hel tillfällig föräldrapenning betalas ut om föräldern behövt avstå från förvärvsarbete under en hel dag för att vårda barn. Har föräldern behövt avstå minst hälften av sin arbetstid för att vårda barnet kan halv tillfällig föräldrapenning utges.

Vid bedömningen av om föräldern behövt avstå från förvärvsarbete hela eller halva dagen skall hänsyn tas t ex till om barnet är upprört efter ett läkarbesök och föräldern behöver vårda det ytterligare tid av dagen, förälderns möjlighet att återgå i arbetet under dagen osv. Stor vikt bör här läggas vid förälderns egen bedömning av vilken tid han haft behov av att avstå från förvärvsarbete för att vårda barnet.

Första stycket reglerar även rätten till tillfällig föräldrapenning för fosterföräldrar. Stycket ersätter nuvarande hänvisning till 3 kap 12 &.

Andra stycket motsvarar delvis 10 å i gällande lag. Den tillfälliga föräldrapenningen utges med belopp som motsvarar förälderns sjukpen- ning.

145

Föräldrapenningförmån utgår inte för tid innan anmälan om vården gjorts hos den allmänna försäkringskassan, där inte hinder förelegat för sådan anmälan eller eljest särskilda skäl föranleder att föräldrapenning bör betalas ut.

Paragrafen ersätter delar av 10 och 18 55. För rätt till föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning krävs enligt lydelsen i denna paragraf i princip att anmälan om vården gjorts till försäkringskassan. De undantagssituationer där ersättning bör kunna utges även om anmälan om vårdfallet inte gjorts, anknyts till den praxis som gäller för sjukpenningen. Som framgår av vad som sagts under allmänna överväganden bör dock vissa speciella situationer kunna accepteras som särskilda skäl när det gäller föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. Närmare anvisningar får här utfärdas av riksför- säkringsverket.

155

Föräldrapenning utgår inte till båda föräldrarna för samma barn och tid. Oavsett antal barn utgår inte mer än sammanlagt hel föräldrapenningför- mån till en förälder per dag.

I denna paragraf fastställs att föräldrapenning inte kan betalas ut för båda föräldrarna samtidigt för samma barn och tid. Däremot kan tillfällig föräldrapenning i vissa fall utgå för samma barn och tid till båda föräldrarna. Föräldrarna kan som i dag ta ut föräldrapenning för halva dagen var för att vårda barnet. Föräldrarna kan också ta ut föräldrapenningen samtidigt för att vårda var sitt barn, t ex i samband med flerbarnsbörd. Paragrafen ersätter de nuvarande bestämmelserna i 3 och 17 55.

165

Föräldrapenningförmån utgår inte i den mån föräldern för samma dag uppbär sjukpenning enligt denna lag eller lagen ( I 976.380) om arbetskadeförsäkring eller uppbär motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Utan hinder härav må dock föräldrapen- ningförmån utgå om den avser annan tid än sjukpenningen eller den andra ersättningen.

Ersätter med oförändrat innehåll 19 5 i nuvarande lag.

175

Bestämmelserna i2 kap 10 5 samt 3 kap 15-1 7 55 äga motsvarande tillämpning i fråga om föräldrapenningförmån.

Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning anses två dagar med halv ersättning som en dag.

Beträffande föräldrapenning, som tillkommer förälder vilken inte har uppnått aderton års ålder, får försäkringskassan på framställning av socialnämnd besluta att föräldrapenningen helt eller delvis skall utbetalas till annan person eller till nämnden att användas till förälderns och hans familjs nytta.

År moder vid tiden för barnets födelse intagen i kriminalvårdsanstalt eller hem som avses i 12 5 lagen ( I 980.621 ) med särskilda bestämmelser om vård av unga, får försäkringskassan på framställning av föreståndare för inrättningen besluta, att den föräldrapenning som tillkommer modern skall utbetalas till föreståndaren för att användas till kvinnans och barnets nytta.

Paragrafen ersätter tidigare 20 5 i de delar som inte regleras i andra paragrafer.

20 kap lagen (1962:381) om allmän försäkring

25

Vid tillämpning av bestämmelse i3 kap 1 5, 11 kap 6a 5 samt 21 kap 1 5 om försäkrad, som sammanbor med barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.

Med förälder skall vid tillämpning av bestämmelserna i 9 kap 4 5 och 11 kap 6a 5 likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

Bestämmelserna om föräldrabegreppet inom föräldraförsäkringen har inordnats i 4 kap 2 5. Övriga delar av paragrafen kvarstår oförändrade.

Lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn 111 m

45

Utöver vad som följer av 3 5 har arbetstagare, som är eller likställs med förälder enligt 4 kap lagen (1962:381) om allmän försäkring, rätt till hel ledighet under tid då arbetstagaren uppbär hel föräldrapenning eller hel tillfällig föräldra- penning enligt 4 kap samma lag och till förkortning av arbetstiden till hälften under tid då arbetstagaren uppbär halv föräldrapenning eller halv tillfällig föräldrapenning.

Kvinnlig arbetstagare har vidare rätt till hel ledighet i samband med barns födelse under minst sex veckor före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och sex veckor efter nedkomsten.

I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen har första stycket ändrats så att det föräldrabegrepp som tillämpas i förslaget till 4 kap lagen om allmän försäkring också kommer att bli avgörande för rätten till ledighet i samband med föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning. Liksom tidigare kommer vid förkortning av arbetstiden till hälften lagen om allmän försäkring att bli bestämmande för hur arbetstidsförkortningen skall beräknas. De föreslagna bestämmelserna till 4 kap nyss nämnda lag kommer att medföra att arbetstidsförkortningen, vid uttag av halv föräldrapenning, kommer att avse en förkortning till hälften av den normala arbetstiden. Vid förkortning i samband med tillfällig föräldrapenning kommer däremot arbetstagarens faktiska arbetstid att ligga till grund för rätten till ledighet.

55

Som villkor för rätt till ledighet gäller, att arbetstagaren vid ledighetens början varit anställd hos arbetsgivaren antingen de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren. Vid beräkningen av anställningstid tillämpas 3 5 första stycket lagen (1982:80) om anställnings- skydd.

Det i första stycket angivna villkoret gäller ej för rätt till ledighet under tid då arbetstagaren uppbär tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap 10 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring. Villkoret gäller inte heller för rätt till ledighet som avses i 4 5 andra stycket.

65

Ledighetens förläggning m m.

Ledighet får delas upp på högst två perioder för varje kalenderår. Berör ledighetsperiod mer än ett kalenderår, skall den hänföras till det kalenderår under vilket ledighet har påbörjats.

Ledighet under tid då arbetstagaren uppbär tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap 10 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring får delas upp utan hinder av bestämmelserna i första stycket.

75

Arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet skall om ej annat föreskrivs i andra stycket, anmäla detta till arbetsgivaren minst två månader före ledighetens början eller, om det ej kan ske, så snart som möjligt. I samband med anmälan skall arbetstagaren ange hur lång tid ledigheten är avsedd att pågå.

Ledighet under tid då arbetstagaren avser att uppbära tillfällig föräldrapen- ning enligt 4 kap 10 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring skall anmälas till arbetsgivaren minst en vecka före ledighetens början. Föranleds ledigheten av sjukdom eller smitta gäller dock ej någon anmälningstid.

Här har endast gjorts redaktionella ändringar mot bakgrund av förslaget till nytt 4 kap i lagen om allmän försäkring.

Semesterlagen (1977:480)

175

Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om

1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada,

2. ledighet enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, rn m dels under tid för vilken föräldrapenning utgår enligt 4 kap 3 5 fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän försäkringi den mån frånvaron inte överstiger 120 dagar eller, för ensamstående förälder, 180 dagar, dels under tid för vilken tillfällig föräldrapenning utgår enligt 4 kap 10 5 samma lag,

3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren är berättigad till ersättning enligt lagen ( ] 956.293 ) om ersättning åt smittbära- re, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till semesterlön, om arbetstagaren erhåller timstudiestöd, inkomstbidrag eller vuxenstudie- bidrag enligt studiestödslagen (1973-349) eller om utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

5. ledighet på grund av sådan i 27 5 värnpliktslagen (1941 :967) eller med stöd därav föreskriven tjänstgöring om högst 60 dagar, som ej är beredskaps- övning och ej heller direkt ansluter sig till grundutbildning, eller ledighet på grund av motsvarande vapenfri tjänst, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 60 dagar, eller

6. ledighet på grund av att arbetstagaren efter det kalenderår då han har fyllt tjugotvå år fullgör tjänstgöring i civilförsvaret på annan tid än då civilförsvarsberedskap räder eller beredskapsövning får anordnas vid försvarsmakten, iden mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 60 dagar.

Vid tillämpning av första stycket 1 skall frånvaro under de första 90 dagarna av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada. Har arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit oavbrutet frånvarande från

arbetet under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av frånvaroperioden icke rätt till semesterlön.

I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

I första stycket punkt 2 har vissa redaktionella ändringar gjorts i anledning av förslagen till nytt 4 kap i lagen om allmän försäkring. En nyhet blir att ledighet vid uttag av de ”öronmärkta" dagar som föreslås införda inom den tillfälliga föräldrapenningen för inskolningsverksamhet m ni blir semester- lönegrundande. Vidare sker en viss utökning av den semesterlönegrundande ledigheten vid förälders läkarbesök med barn. (4 kap 10 5 andra stycket och första stycket 3 punkten i förslaget till ändringar i lagen om allmän försäkring).

Särskilda yttranden

1 Av sakkunniga Eva Falkenberg, Sara Lönnerblad och Aina Westin

Under 1930-talet började en utveckling av familjepolitiken i vid mening, en rad reformer till stöd och hjälp för barnfamiljerna genomfördes. Under 1940-talet sökte man utjämna skillnaderna i levnadsstandard mellan barnfamiljer och familjer utan barn. Under 1950- och 1960-talen fortsatte man att utjämna de stora skillnaderna i standard mellan familjer med och utan barn.

Under 1970-talet har stödet till barnfamiljerna motiverats utifrån ytterli- gare en utgångspunkt, nämligen kravet på jämställdhet mellan kvinnor och män. Både kvinnor och män skall kunna förena yrkesarbete med vård och fostran av barn och moderskapsförsäkringen ersattes av en föräldraförsäk- ring 1974. Samhället markerade därmed en ny syn på föräldrarnas ansvar för barnen. Man slog därmed fast att det bästa stöd samhället kunde ge för en förbättring av barnfamiljernas situation var att båda föräldrarna kunde förvärvsarbeta.

Föräldraförsäkringen och föräldraledighetslagen har sedan introduktio- nen 1974 byggts ut och reviderats varje år. Försäkringen och ledighetslagen har därvid blivit mycket detaljrik och svår att överblicka.

Föräldraförsäkringsutredningens huvuduppgift har varit att göra en övergripande genomgång av de praktiska erfarenheterna av föräldraledig- hets- och föräldraförsäkringsreglerna med sikte bl a på förenklingar i regelsystemet. Reglernas och informationens effekter skall också studeras ur jämställdhetssynpunkt. En avvägning mellan barnfamiljernas och arbetsli- vets intressen skall göras.

Vi ställer oss inte avvisande till förenklingar i regelsystemet. Inom vissa delar är det både nödvändigt och möjligt att så sker och utredningens förslag innebär värdefulla steg i den riktningen. Det gäller bl a sammanslagning av bestämmelser om föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapenning. Vi vill emellertid samtidigt framhålla att med en bättre personalplanering och en flexiblare arbetsorganisation bör det vara möjligt att bättre än vad som i dag sker anpassa arbetsförhållandena till den gällande föräldraförsäkringen och föräldraledighetslagen. Även i detta sammanhang bör det vara möjligt att finna lösningar i samarbete med de fackliga organisationerna, främst på det lokala planet.

Det är emellertid enligt vår mening nödvändigt att beakta den gällande

föräldraförsäkringens och föräldraledighetslagens nära samband med gällan- de familjerätt och familje- och arbetsmarknadspolitik, vilket sätter gränser för hur långt man kan gå vad gäller förenklingar i regelsystemet i materiellt avseende.

Delar av utredningens förslag medför emellertid enligt vår uppfattning konsekvenser som kan leda till en ändrad inriktning på försäkringen, vilket vi finner oförenligt med direktiven för utredningen. Ett krav är att förenklingar i regelsystemet inte får rubba den gällande föräldraförsäkringens och föräldraledighetslagens syfte och innehåll. Då ett sådant villkor inte har uppfyllts kan vi inte stå bakom utredningens förslag i de delar som innebär sådana materiella förändringar. Bl a gäller det införandet av en treårsgräns för uttag av den sammanslagna föräldrapenningen.

Rent allmänt vill vi därtill anföra följande. För att möjliggöra för fäderna att i högre grad än som nu sker använda föräldraledighetslagen och föräldraförsäkringen har utredningen skisserat tre alternativ i fråga om uppdelningen av ersättningstiden mellan föräldrarna. Ett förslag innebär obligatorisk uppdelning av en del av föräldraförsäkringen. Det förslag som utredningen föreslår innebär en valfri uppdelning. Vi anser att en fördelning av rätten till föräldrapenning mellan föräldrarna bäst främjar barnens rätt till ökad samvaro med sina fäder och jämställdheten på arbetsmarknaden, vilket 1 innebär att vi ej kan dela utredningens förslag om total valfrihet i denna : del.

Gällande regler för de deltidsanställda med koncentrerad deltid leder till bristande ekonomisk kompensation, vilket även utredningen konstaterar. Vi finner det otillfredsställande att utredningen ej föreslagit några åtgärder i positiv riktning för att lösa denna stora orättvisa.

2 Av sakkunnige Inge Svensson

För närvarande gäller att förälder, som gör anspråk på föräldrapenning i samband med sjukdom eller smitta hos barn eller dess ordinarie vårdare, måste styrka sjukdomen eller smittan genom intyg av läkare från och med den åttonde dagen av sjuk- eller smittperioden. Utredningen föreslår att 20 ersättningsdagar skall kunna betalas ut på grund av barnets eller ordinarie vårdares sjukdom eller smitta utan krav på intyg. Jag anser det inte tillrådligt att slopa intygskravet. Detta gäller särskilt som regeringen i proposition 1981/821144 föreslagit att karensdagar skall införas i sjukpenningförsäkring- en men inte vid föräldrapenning för tillfällig vård av barn.

Utredningens förslag att införa särskilda ”öronmärkta” dagar för inskol- ningsverksamhet m m medför ökade semesterkostnader för arbetsgivarna genom att dagar föreslås flyttade från ersättningsslaget särskild föräldrapen- ning, som inte är semesterlönegrundande, till ersättningsslaget tillfällig föräldrapenning (fn benämnd föräldrapenning för tillfällig vård av barn) som är semesterlönegrundande. Eftersom någon motsvarande kostnadsmin- skande åtgärd inte föreslås, kan jag inte biträda förslaget att dagar för inskolningsverksamhet m ni blir semesterlönegrundande.

Utredningen föreslår att adoptivfäder ges en särskild rätt till tillfällig föräldrapenning under tio dagar på samma sätt som gäller biologisk fader.

Jag ifrågasätter behovet av denna utbyggnad av föräldraförsäkringen, som också skulle öka semesterkostnadema för arbetsgivarna. Inom ramen för fem veckors lagstadgad semester finns möjlighet att tillgodose olika behov av ledighet.

Bilaga 1 Utredningens direktiv

Översyn av föräldraförsäkringen m.m. Dir. 1980z53

Beslut vid regeringssammanträde 1980-05-29.

Departementschefen, statsrådet Söder, anför. Föräldraförsäkringen infördes år 1974 och har sedan dess successivt byggts ut i betydande omfattning genom ett flertal riksdagsbeslut. Senast har riksdagen i mars 1980 bifallit regeringens förslag om bl a utbyggnad av den särskilda föräldraförsäkringen fr o rn den 1 juli i år.

Samtidigt med att föräldraförsäkringen trädde i kraft tillsattes en utredning för att följa försäkringens utveckling och lämna de förslag till förbättringar som den ansåg vara behövliga. Utredningen har redovisat sitt arbete i betänkandena (SOU 1975:62) Förkortad arbetstid för småbarnsfö- räldrar och (SOU 1978:39) Föräldraförsäkring. De förslag utredningen lämnat har till stora delar förverkligats med vissa ändringar i konstruktionen av de föreslagna systemen. Med det sistnämnda betänkandet har utredning- en avslutat sitt arbete med föräldraförsäkringen.

Föräldraförsäkringen innehåller nu tre huvuddelar, nämligen föräldrapen- ning i samband med barns födelse, särskild föräldrapenning och föräldra- penning för tillfällig vård av barn.

Föräldrapenning i samband med barns födelse utgår under 180 dagar. Föräldrapenning kan utgå med helt eller halvt belopp och får som huvudregel disponeras längst till 270:e dagen efter barnets födelse. Hel föräldrapenning utgår i regel med samma belopp som förälderns sjukpenning, dvs med 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten, men med ett lägsta belopp på 32 kr per dag (garantinivå). Detta garantibelopp höjs den 1 juli 1980 till 37 kr per dag.

Särskild föräldrapenning utgår under 90 dagar vid heltidsledighet. Den kan användas även när en arbetstagare har förkortad arbetstid och utgår då som halv eller en fjärdedels föräldrapenning. Särskild föräldrapenning kan disponeras valfritt till dess barnet fyller åtta år eller slutar första skolåret. Den särskilda föräldrapenningen fördelas mellan föräldrarna så att vardera föräldern har rätt till 45 dagar. Förälder kan med en anmälan till försäkringskassan överlåta sin tid eller del av den till den andra föräldern. Sedan den 1 januari 1980 utgår särskild föräldrapenning under dessa 90 dagar med i regel samma belopp som förälderns sjukpenning. Fr o m den 1 juli 1980

196

kan den särskilda föräldrapenningen utgå under ytterligare 90 dagar för barn födda år 1980 och senare. Ersättningen under dessa nytillkommande 90 dagar utgår lika för alla med garantinivån 37 kr per dag.

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn kan utgå vid barnets eller dess ordinarie vårdares sjukdom, smittförekomst hos barnet eller dess ordinarie vårdare samt för besök med barnet i förebyggande hälsovård. Reglerna för föräldrapenning för tillfällig vård av barn överensstämmer i fråga om ersättningens storlek i huvudsak med de regler som gäller för sjukpenning. Ersättning kan fr o m den 1 januari 1980 utgå under högst 60 dagar per år och barn under 12 års ålder. Fadern har dessutom en självständig rätt till föräldrapenning under tio dagar för tillfällig vård av barn i samband med barnets födelse.

Sedan den 1 januari 1980 kan en särskild havandeskapspenning utgå till gravida kvinnor som på grund av arbetets art inte kan fortsätta i sitt ordinarie arbete och inte heller kan omplaceras till andra arbetsuppgifter. Havande- skapspenningen utgår med belopp motsvarande sjukpenningen och kan utgå under högst 50 dagar under tiden fr o m den sextionde t o m den elfte dagen före den beräknade förlossningen.

Enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m m har föräldrar rätt att med bibehållet anställningsskydd vara helt lediga från arbete eller förkorta sin dagliga arbetstid till tre fjärdedelar av normal arbetstid sålänge de vårdar barn under ett och ett halvt års ålder. Rätten till förkortad arbetstid, i vanliga fall sex timmar per dag, gäller även till dess barnet är åtta år eller har avslutat det första skolåret. Rätten till ledighet är fristående från ersättningsreglerna inom föräldraförsäkringen. Föräldrarna har dock alltid rätt till ledighet från sin anställning under tid då ersättning utgår från föräldraförsäkringen. _

I propositionen 1977/781104 med förslag till den nyssnämnda lagen om rätt till ledighet för vård av barn m m anförde föredragande statsrådet att han ansåg det lämpligt att — sedan reformen börjat verka — en arbetsgrupp tillsattes för att utvärdera reformens arbetsmarknadsmässiga konsekvenser och dess effekter för barn och föräldrar. Arbetsgruppen borde även få i uppdrag att undersöka effekterna av de regler om särskild föräldrapenning och därmed sammanhängande föräldraledighet som infördes den 1 januari 1978. '

Socialförsäkringsutskottet har också, bl a i utlåtandena 1978/79:24 och 1979/80:11 , utgått från att en översyn av föräldraförsäkrin gen skall göras och då innefatta en rad frågor som tagits upp i olika riksdagsmotioner. Det gäller bl a frågor om föräldrapenning för besök i fritidshem, reglerna om föräldrapenningens nivå för den förvärvsarbetande föräldern när den andra föräldern är hemarbetande, villkoren för föräldrapenning för tillfällig vård av barn samt de samhällsekonomiska och arbetsmarknadsmässiga konsekven- serna av ledighetslagstiftningen.

I årets budgetproposition har aviserats en översyn av föräldraförsäkringen i syfte att förenkla regelsystemet.

Jag anser nu tiden vara mogen att göra den tidigare aviserade utvärde- ringen och översynen av reglerna för rätt till ledighet för vård av barn samt ersättningsreglerna inorn föräldraförsäkringen och för havandeskapspen- ning. En särskild utredare bör tillkallas för uppgiften. Till utredningen bör

vidare knytas personer med erfarenheter av och kunskaper om föräldraför- säkringens regelsystem och administration samt om dess konsekvenser för arbetsmarknaden.

Huvuduppgiften för utredningen bör vara att göra en övergripande genomgång av de praktiska erfarenheterna av ledighets— och ersättningsreg- lerna såväl ur den enskildes synpunkt som ur arbetsmarknads— och administrativa synpunkter. Genomgången bör bl a ta sikte på behovet av och möjligheterna att genomföra förenklingar i regelsystemet m m. Informa- tionens utformning och effekter bör också utvärderas. Det bör ankomma på utredningen att i anslutning till redovisningen av resultatet av sin genomgång också lägga fram förslag till regeländringar som översynen ger anledning till. Utgångspunkten för utredningens arbete bör dock vara att riksdagsbeslutet i mars 1980 om föräldraförsäkringens omfattning står fast.

I fråga om föräldraförsäkringen vill jag tillägga följande som utgångspunk- ter för översynen.

De tre olika formerna av föräldrapenning har tillkommit för att tillgodose olika behov av ledighet för vård av barn. Detta har lett till att ersättnings- reglerna skiljer sig mellan de olika delarna av försäkringen. Föräldraförsäk- ringen har därmed blivit mycket detaljrik och svår att överblicka för den enskilde föräldern. Försäkringen ställer också stora krav på dem som svarar för dess administration och tillämpning. Den snabba utbyggnaden av försäkringen med nya utbyggnadsetapper i stort sett varje år har också lett till ett flertal övergångsbestämmelser som ytterligare försvårar överblicken. I vissa fall är flera övergångsbestämmelser i tillämpning samtidigt. Inte minst under de senaste åren har därför behovet av förenklingar av reglerna inom föräldraförsäkringen och besparingar inom administrationen påtalats allt oftare. Behovet av förenkling har också understrukits i socialpolitiska samordningsutredningens betänkande (SOU 197994). Den nya utredningen bör pröva om reglerna kan förenklas och förtydligas så att överblickbarheten ökas och administrationen förenklas. Det gäller här att nå bästa möjliga avvägning mellan barnfamiljernas och arbetslivets intressen.

Inom föräldraförsäkringen finns inga begränsningar av antalet ersättnings- perioder eller någon regel om minsta antal ersättningsdagar under en period. Utredningen bör pröva om det med hänsyn till administrationskostnaderna och olägenheterna för arbetslivet sett i förhållande till utbetald ersättning finns anledning att införa regler om viss sammanhängande ersättningstid för föräldrapenning i samband med barns födelse och för särskild föräldrapen- ning.

Utredningen bör ta del av socialförsäkringsutskottets behandling av frågor rörande föräldraförsäkringen under de senaste åren.

Reglernas och informationens effekter bör studeras även från jämställd- hetssynpunkt. Härvid bör utredningen samråda med jämställdhetskommit- tén (Ju 1976:08). I övrigt bör utredningen samråda med bl a sjukpenning- kommittén (S 1978:04) och studiestödsutredningen (U 1975:16).

Som en utgångspunkt för utredningens arbete skall gälla att alla förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser. Det innebär att om kostnadskrävande förslag läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar och omprövning av pågående

verksamhet inom utredningsområdet. Även i övrigt gäller de direktiv som utfärdats till kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer (Dir 1980120).

Utredningens arbete bör bedrivas med sikte på att resultaten av översynen skall kunna redovisas under år 1981.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av reglerna för rätt till ledighet för vård av barn och av ersättningsreglerna inom föräldraför- säkringen m m

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna för utredningen skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandes överväganden och bifaller hennes hemställan. (Socialdepartementet)

Bilaga 2 IntervjufOrmulär

SBH Sllllillllll EENlHllRYHlN ua-."— , .

Int Ej int Intervju: mammah 1 2 ” Pappan 'l 2 24

Datum:-Mämmän _ , 81 Pappah , 81

Int tidi Mamman Läj min Pappan ., _ min

Undersökning om

ERFARENHETER AV FURätoRäröRsÅaRtastN M &

Kontaktpersoner: Kerstin Tehgrud ankn 5146 Pieter tang1ét ankn 5181

200

INTERVJU MED MAMMAN

FRÅGA 1 Hade Du något förvärvsarbete fram tills dess Du födde barn förra året? 1 JA T__'__"_'_TTT—___T__—"'___T_—T___l ITILL FURVARVSARBETANDE RAKNAS ' 2 NEJ jÅVEN DE som VAR SJUKSKRIVNA, : 8 MINNS EJ FRÅGA 6 FURÄLDRALEDIGA ELLER TJÄNST— j _ LEDIGA FRÅN SITT ARBETE = * 9 VÅGRAR . . . 25

FRÅGA 2 Hur länge hade Du arbete innan barnet föddes? 1 I 9 MÅNADER ELLER MER 2 I MINDRE ÄN 9 MÅNADER ? 8 MINNS EJ

9 VÄGRAR 26 ;

FRÅGA 3 Arbetade Du heltid eller deltid när Du slutade arbeta på grund av att Du skulle föda barn? '

1 HELTID 2 DELTID 8 MINNS EJ 9 VÄGRAR

FRÅGA 4 Hade Du då offentlig eller privat anställning eller arbetade Du i egen verksamhet?

ISVARET SKALL GÄLLA FUR DEN HUVUDSAKLIGA SYSSELSÄTTNINGEN |

1 OFFENTLIG ANSTÄLLNING

2 PRIVAT ANSTÄLLNING

3 EGEN VERKSAMHET FRÅGA 6 8

MINNS EJ VAGRAR '

FRÅGA 5 Var Du anställd i statens, landstingets eller kommunens tjänst? 1 STATENS 2 LANDSTINGETS 3 KOMMUNENS 8 VET EJ 9 29 VÄGRAR

FRÅGA 6 Sammanbor Du med barnets far? 1 JA

2 NEJ ———> FRÅGA 11 9 VÄGRAR

30

FRÅGA 7 Hade han något förvärvsarbete fram tills dess Du födde barnet? 1 JA

2 NEJ TILL FÖRVÄRVSARBETANDE RÄKNAS ÄVEN 8 MINNS EJ ; FRÅGA 11 DE SOM VAR SJUKSKRIVNA, FÖRÄLDRA-

9 VÄGRAR

LEDIGA ELLER TJÄNSTLEDIGA FRÅN SITT ARBETE

31

______________________________———_———-————

FRÅGA 8 Arbetade han heltid eller deltid när barnet föddes? 1 HELTID 12 DELTID 8 MINNS EJ

9 VÄGRAR 32

FRÅGA 9 Hade han då offentlig eller priVat anställning eller arbetade han i egen verksamhet?

SVARET SKALL GÄLLA FÖR DEN HUVUDSAKLIGA SYSSELSÄTTNINGEN

1 OFFENTLIG ANSTÄLLNING 2 PRIVAT ANSTÄLLNING 3 EGEN VERKSAMHET ;__, FRÅGA 11

. 8 MINNS EJ 9 VÄGRAR .”

FRÅGA 10 Var han anställd i statens, landstingets eller kommunens tjänst? 1 STATENS

2 LANDSTINGETS 3 KOMMUNENS

8 VET EJ

34 9 VÅGRAR

FRÅGA 11 Har Du något mer barn under 3 är, förutom det Du fick förra året? 1 JA 2 NEJ

35 9 VÄGRAR

&

FRÅGA 12 Har Du något barn som är över 3 är, men under 12 år?

1 JA 2 NEJ 36 9 VAGRAR

Som Du säkert känner till har föräldrar rätt att vara lediga för att vårda sina barn. Man har också rätt att få viss ersättning från försäkringskassan då man värdar barn eller är hemma i samband med barns födelse. Reglerna för sådan här ledighet är ganska inveck— lade och ofta mycket svårtolkade. I Vissa fall kan det därför vara småbarnsföräldrar att veta när de har rätt till ledighet och er— sättning. För att få reda på vad föräldrarna tycker är svårt kommer jag ställa ett par frågor om vad Du känner till om de här bestäm- melserna.

FRÅGA 13 Känner Du till att man som nybliven förälder har rätt att vara helt ledig från arbetet för att vårda sitt barn, även om man

inte har att få någon ersättning från försäkringskassan under ledigheten?

1 JA. 2 NEJ FRÅGA 15 9 VAGRAR ___>

FRÅGA 14 Hur länge tror Du man har rätt att vara helt ledig från arbetet för att vårda sitt barn, även om man inte har någon ersättning? 1 6 MÅNADER 2 12 MÅNADER 3 18 MÅNADER (TILLS BARNET AR 18 MÅNADER) 4 ANNAN TID 8 VET EJ/MINNS EJ 38 9 VÄGRAR

39

FRÅGA 15

FRÅGA 16

EJ

NÄMNT NÄMNT

40 M 42 43 44 45 46

47

1 1 1 1 1 1 1 1

413-50

51

NNNNNNNN

FRÅGA 17

Småbarnsföräldrar har numera, enligt lag, rätt att förkorta sin arbetsdag till 6 timmar per dag. Hur länge har man rätt till det, tror Du?

1 TILLS BARNET FYLLT 8 ÅR/TILLS BARNET GATT UT FÖRSTA SKOLÅRET

2 TILLS BARNET ÄR 3 ÅR 3 ANNAT SVAR

8 VET EJ

9 VAGRAR

Småbarnsföräldrar har rätt till ersättning från försäkringskassan om de är hemma och vårdar barn. Hur lång tid har man rätt till sådan ersättning?

6 MÅNADER

9 MÅNADER

12 MÅNADER

10 DAGAR FOR PAPPAN I SAMBAND MED FORLOSSNINGEN

60 DAGAR PER ÅR OCH BARN FÖR TILLFÄLLIG VÅRD AV T EX SJUKT BARN ANNAT SVAR

VET EJ

VAGRAR

Den ersättning från försäkringskassan som man får i samband med att man föder barn kan aldrig understiga ett visst belopp per dag - det så kallade garantibeloppet. Hur stort är detta belopp, tror Du?

KRONOR

8 VET EJ 9 VAGRAR

FRÅGA 18 I samband med att man får barn kan man få ersättning i 360 dagar för att vårda barnet. Ersättning under 180 av dessa da— gar kallas särskild föräldrapenning. Den behöver man inte ta ut med en gång, utan man kan spara dessa dagar tills barnet är lite äldre. Hur länge har man rätt att spara dessa dagar, tror Du?

1 TILLS BARNET FYLLT 8 ÅR/TILLS BARNET GÅTT UT FURSTA SKOLÅRET

2 ANNAT SVAR VET EJ 52 9 VÄGRAR

Jag skall nu övergå till att ställa ett par frågor om vilken information Du har fått om rätten att vara barnledig med er- sättning från försäkringskassan.

FRÅGA 19 Kommer Du ihåg om Du, i samband med att Du fick barn förra året, fick någon information om att Du hade rätt att få ersättning för vård av barn? 1 JA 2 NEJ % FRÅGA 26 53 9 VAGRAR .FRÅGA 20 Var eller av vem fick Du denna information? EJ NÄMNT NÅMNT 541 2 FRÅN FÖRSÄKRINGSKASSAN 55 1 2 FRÅN MODRAVÅRDSCENTRALEN 561 2 I TV 571 2 I TIDNINGAR se 1 2 AV ARBETSGIVAREN/PÅ ARBETET 59 1 2 AV FACKFÖRENINGEN 60 1 2 AV ARBETSKAMARATERNA 611 2 AV VÄNNER 621 2 PÅ 88 63 1 2 PÅ ANNAT SÄTT. ANGE: _________________________________________ 641 2 MINNS EJ

65 1 2 VÅGRAR

FRÅGA 21 Tycker Du att informationen var svår att förstå? 1 JA, DET MESTA 2 JA, EN DEL 3 NEJ

8 MINNS EJ

9 66 VÅGRAR

FRÅGA 22 Skulle Du velat ha mer information? 1 JA, MYCKET MER 2 JA, NÅGOT MER 3 NEJ

8 MINNS EJ

9 67 VÄGRAR

FRÅGA 23 Har Du läst någon broschyr eller något annat informationsmaterial om rätten att vara ledig och att få ersättning vid vård av barn?

1 JA

NEJ :

2 8 MINNS EJ ———> FRÅGA 25 9 68 VÄGRAR

FRÅGA 24 Minns Du vad det var för informationsmaterial? I så fall vad var det?

1 (FÖRSÄKRINGSKASSANS) BROSCHYR 2 ANNAT INFORMATIONSMATERIAL 8 MINNS EJ

69 9 VAGRAR

___________________—_—__———————

FRÅGA 25 STÄLLES ENDAST OM MAMMAN HADE ARBETE ENLIGT FRÅGA 1

Fick Du information i tillräckligt god tid för att begära ledigt för att ta hand om barnet?

1 JA 2 NEJ —9 Beskriv kortfattat:

8 MINNS EJ

9 VÄGRAR 70

____________.———————_—————

FRÅGA 26 EJ NÄMNT NÅMNT 71 1 2 72 1 2 73 1 2 74 1 2 75 1 2 76 1 2 77 1 2 75 1 2 FRÅGA 27 EJ NÄMNT NÅMNT 79 1 2 50 1 2 81 1 2 82 1 83 1 CD Dbs? "8647 FRÅGA 28

Vart skulle Du vända Dig om Du skulle behöva veta mer om rätten att vara ledig och få ersättning för vård av barn?

FURSÄKRINGSKASSAN BARNAVÅRDSCENTRALEN MÖDRAVÅRDSCENTRALEN

VÄNNER

ARBETSGIVAREN/TILL ARBETET

ANNAT - ANGE TILL VEM ELLER VART:

VET EJ VÄGRAR

SE FRÅGA 6 OM MODERN SAMMANBOR MED BARNETS FAR OM MODERN SAMMANBOR MED FADERN SKALL FADERN TAS MED I FRÅGEFORMULERINGARNA, ANNARS SKALL DE LÄSAS SÅ ATT DE PASSAR ATT STÄLLA ENDAST TILL MODERN

Nu kommer ett avsnitt som handlar om hur Du (och pappan) har gjort med tillsynen av det barn Du födde förra året.

Har Du (eller pappan) tagit helt tjänstledigt utan er- sättning från försäkringskassan för att vårda Barnet? Hur länge har ledigheten i så fall varat?

MAMMAN HELT LEDIG UNGEFÄR MÅNADER

PAPPAN HELT LEDIG UNGEFÄR MÅNADER

FURÄLDERN/FÖRÄLDRARNA HAR EJ TAGIT HELT TJÄNSTLEDIGT UTAN ERSÄTTNING FORÄLDERN/FORÄLDRARNA HAR EJ ARBETE FRÅGA 29 VÄGRAR

Varför tog Du/Ni ledigt utan ersättning?

1 KUNDE EJ ORDNA BARNTILLSYN 2 BÄST FÖR BARNET

3 ANNAT SKÄL - ANGE KORT: 9 VÄGRAR

SOU 1982:36 Bilaga-2 207 FRÅGA 29 Tänker Du (eller pappan) framöver ta helt tjänstledigt utan ersättning från försäkringskassan för att vårda EJ barnet? Hur länge? NÄMNT NÄMNT 89 1 2 MAMMAN HELT LEDIG UNGEFÄR __________ MÅNADER se 1 2 PAPPAN HELT LEDIG UNGEFÄR __________ MÅNADER 91 1 2 INGEN AV FöRÄLDRARNA TÄNKER TA HELT LEDIGT UTAN ERSÄTTNING . . ” FRÅGA 92 1 2 FORALDERN/FöRALDRARNA HAR EJ ARBETE 31 [212] 93 1 2 HAR DISKUTERAT MEN EJ BESTÄMT/KANSKE 96—97 94 1 2 VET EJ ED ,, 1 2 VÄGRAR 98-99 FRÅGA 30 Varför tänker Du/Ni ta ledigt utan ersättning? 1 KAN EJ ORDNA BARNTILLSYN 2 ANNAT SKÄL - ANGE KORT: ____________________________ 100 9 VÄGRAR ____________________________ FRÅGA 31 Har Du (eller pappan) för närvarande förkortad arbets— EJ tid för att ta hand om barnet? NÄMNT NÄMNT 101 1 2 MAMMAN ARBETAR MEN HAR EJ_FURKORTAT SIN ARBETSTID 102 1 2 MAMMAN HAR EJ ÅTERGÅTT TILL ARBETET 103 1 2 MAMMAN HAR EJ ARBETE 104 1 2 MAMMAN HAR FöRKORTAT VARJE ARBETSDAG TILL 3/4—TID 105 1 2 MAMMAN HAR FÖRKORTAT TILL 3/4 MEN EJ GENOM ATT FRÅGA FöRKORTA VARJE DAG 33 105 1 2 MAMMAN HAR FÖRKORTAT TILL 1/2-TID 107 1 2 MAMMAN HAR FURKORTAT PÅ ANNAT SÄTT 108 1 2 VÄGRAR 109 1 2 PAPPAN ARBETAR MEN HAR EJ FÖRKORTAT SIN ARBETSTID 110 1 2 PAPPAN HAR EJ ÅTERGÅTT TILL ARBETET 111 1 2 PAPPAN HAR EJ ARBETE 112 1 2 PAPPAN HAR FÖRKORTAT VARJE ARBETSDAG TILL 3/4—TID 113 1 2 PAPPAN HAR FORKORTAT TILL 3/4 MEN & GENOM ATT FRÅGA FöRKORTA VARJE DAG 33 114 1 2 PAPPAN HAR FÖRKORTAT TILL 1/2-TID 115 1 2 PAPPAN HAR FÖRKORTAT PÅ ANNAT SÄTT

116

VÄGRAR

FRÅGA 32 Tänker Du (eller pappan) förkorta arbetstiden för att vårda ert barn? EJ NÄMNT NÄMNT "7 1 2 MAMMAN ARBETAR MEN TÄNKER EJ FÖRKORTA SIN ARBETSTID ne 1 2 MAMMAN TÄNKER EJ ÅTERGÅ TILL ARBETET H9 1 2 MAMMAN TÄNKER FORKORTA VARJE ARBETSDAG TILL 3/4-TID no 1 2 MAMMAN TÄNKER FURKORTA TILL 3/4 MEN EJ GENOM ATT FURKORTA VARJE DAG 121 1 2 MAMMAN TÄNKER FÖRKORTA TILL 1/2—TID 122 1 2 MAMMAN TÄNKER FORKORTA PÅ ANNAT SÄTT 123 1 2 VET EJ 124 1 2 VÄGRAR 125 1 2 PAPPAN ARBETAR MEN TÄNKER EJ FURKORTA SIN ARBETSTID ms 1 2 PAPPAN TÄNKER EJ ÅTERGÅ TILL ARBETET 127 1 2 PAPPAN TÄNKER FURKORTA VARJE ARBETSDAG TILL 3/4-TID ; 128 1 2 PAPPAN TÄNKER FURKORTA TILL 3/4 MEN EJ GENOM ATT 1 FÖRKORTA VARJE DAG _— 129 1 2 PAPPAN TÄNKER FORKORTA TILL 1/2—TID ' 130 1 2 PAPPAN TÄNKER FÖRKORTA PÅ ANNAT SÄTT 131 1 2 VET EJ 132 1 2 VÄGRAR

"___—”___—

FRÅGA 33

133434

ED

(Ant, mån , mamman)

135

l:]

(Munn o:] hung)

136-137

[I:]

(Ant mån, pappan)

138

B

(hppa—n 0.1 hona.)

FRÅGAN GÄLLER ENDAST DEN TID ERSÄTTNING - FÖRÄLDRA— PENNING - ERHÖLLS FRÅN FURSÄKRINGSKASSAN

När har Du varit hemma med ersättning från försäkringskassan för att vårda barnet? Räkna inte med tillfällig vård av t ex sjukt barn, eller andra korta uppehåll?

MARKERA TIDEN MED ETT STRECK

T EX: EIFZIIIZIIIIIIj tj:j

Barnet 6 mån 12 mån 18 mån föds

MAMMAN

Barnet 6 mån 12 mån 18 mån föds

: OM MAMMAN EJ SAMMANBOR MED PAPPAN ENLIGT FRÅGA 6 —————> FRÅGA 46

När var pappan hemma med ersättning från försäkringskassan? Räkna inte heller här med tillfällig vård av t ex sjukt barn, eller andra korta uppehåll?

PAPPAN

Barnet 6 mån 12 mån 18 mån föds

0M MAMMAN SAMMANBOR MED PAPPAN ENLIGT FRÅGA 6 OCH ENDAST MAMMAN VAR HEMMA MED FÖRÄLDRAPENNING ——> 40

OM BÅDE MAMMAN OCH PAPPAN VAR HEMMA MED FÖRÄLDRA- PENNING ——> 34

FRÅGA 34 Vilken sysselsättning hade Du då pappan var ledig med ersättning för att vårda barnet?

| MARKERA ENDAST ETT ALTERNATIV

1 FORVÄRVSARBETADE OCH VAR PÅ ARBETET

2 FORVÄRVSARBETADE MEN VAR EJ PÅ ARBETSPLATSEN, T EX SEMESTER, SJUKDOM

STUDIER ANNAN MINNS EJ U, VÄGRAR

___—___—

uoooaw

FRÅGA 35 Vilken sysselsättning hade pappan då Du var ledig?

MARKERA ENDAST ETT ALTERNATIV

FÖRVÄRVSARBETADE OCH VAR PÅ ARBETET

FORVÄRVSARBETADE MEN VAR EJ PÅ ARBETSPLATSEN, T EX SEMESTER, SJUKDOM

STUDIER ANNAN MINNS EJ ,,, VÄGRAR

___—___—

[X)—a

LOU'l-åw

FRÅGA 36 Vad var det som gjorde att ni delade ersättningstiden på det sätt ni gjorde, för att vårda barnet?

FRÅGA 37 Var Dina vänner och bekanta positiva eller negativa till att ni båda två utnyttjade möjligheten att vara hemma med ersättning för att vårda barnet?

1 (DE FLESTA) POSITIVA

2 EN DEL POSITIVA OCH EN DEL NEGATIVA 3 (DE FLESTA) NEGATIVA

4 VARKEN POSITIVA ELLER NEGATIVA

8 VET EJ

141 9 VÄGRAR

M_—

FRÅGA 38 Hur påverkades er ekonomi av att ni delade ersättningen för att vårda barnet i stället för att 93 av er tog ut den? Beskriv kort!

FRÅGA 39 Vill Du nämna några andra erfarenheter Du gjort av att ni delade ersättningen?

---------------------------------------------------- FRÅGA 46

FRÅGORNA 40-45 STÄLLES ENDAST OM MAMMAN SAMMANBOR MED PAPPAN OCH ENDAST MAMMAN TOG UT FORÄLDRAPENNING ENLIGT FRÅGA 33

FRÅGA 40 Skulle Du velat att även pappan hade varit hemma med ersättning för vård av barnet?

1 JA NEJ ————————9 FRAGA 43 2 8 VET EJ

FRÅGA 44 9 VÄGRAR

142

FRÅGA 41 Hur skulle Du i så fall ha velat dela den tiden mellan er? Beskriv!

FRÅGA 42 Varför blev det inte av att ni delade?

::]—9 FRÅGA 44

FRÅGA 43 Varför Ville Du inte dela den tiden mellan er?

EJ

NÄMNT NÄMNT 143 1 2 JAG (MODERN) VILLE SJÄLV TA HAND OM BARNET 144 1 2 FADERN VILLE ATT JAG (MODERN) SKULLE HELT TA HAND OM BARNET 145 1 2 JAG (MODERN) VAR REDAN HEMMA us 1 2 REAKTIONER PÅ FADERNS ARBETSPLATS 147 1 2 EKONOMISKT OFURDELAKTIGT ATT DELA ——> FRÅGA 45 145 1 2 ANNAN ORSAK. BESKRIV! ________________________________________ 149 1 2 MINNS EJ/VET EJ 150 1 2 VÄGRAR

FRÅGA 44 Skulle ni förlorat ekonomiskt på att dela ersättningen för vård av barnet?

1 JA

2 NEJ

8 VET EJ ———> FRÅGA 46 9 VÄGRAR

FRÅGA 45 Om ni inte hade förlorat något på en delning: Hade då både Du och pappan tagit ut ersättning från försäkringskassan för vård av barnet? 1 NEJ, INGEN DELNING 2 JA, HÄLFTEN VAR 3 ANNAN DELNING: MAMMAN UNGEFÄR __________ MÅNADER PAPPAN UNGEFÄR __________ MÅNADER JA, DELNING, MEN VET EJ HUR VET EJ OM VI HADE DELAT 152 9 VÄGRAR

[El

153-154

155-156

FRÅGORNA 46-49 STÄLLES ENDAST OM MODERN ENLIGT FRÅGA 1 HADE FORVÄRVSARBETE INNAN HON FICK BARN FÖRRA ÅRET.

FRÅGA 46 Var personerna på Din arbetsplats positiva eller negativa till ' att Du var ledig (med ersättning) för att vårda barn?

1 (DE FLESTA) POSITIVA

EN DEL POSITIVA OCH EN DEL NEGATIVA (DE FLESTA) NEGATIVA

VARKEN POSITIVA ELLER NEGATIVA

VET EJ

VÄGRAR

Goop—bmw

157

FRÅGA 47 Var Din närmaste chef positiv eller negativ till att Du var ledig? POSITIV

NEGATIV

HAR INGEN CHEF

VARKEN POSITIV ELLER NEGATIV

VET EJ

VÄGRAR

Rocca-com_-

158

FRÅGA 48 Vad hände med Dina arbetsuppgifter då Du var ledig? Tillsattes en vikarie, fördelades arbetet på andra eller löstes det på annat sätt?

1 VIKARIE TILLSATTES

ARBETET FURDELADES PÅ ARBETSKAMRATER LOSTES PÅ ANNAT SÄTT

VET EJ

VÄGRAR

woowm

159

FRÅGA 49 Fick Du förändrade arbetsuppgifter när Du återgick i arbetet? 1 JA, HELT

JA, DELVIS

NEJ

HAR EJ ÅTERGÅTT TILL ARBETET/HAR EJ LÄNGRE ARBETE

VÄGRAR

koth

160

FRÅGA 50

FRÅGA 51

FRÅGORNA 50—52 FÅR FORMULERAS SÅXATT DE PASSAR BÅDE NÄR MAMMAN ÄR SAMBOENDE OCH NÄR HON INTE ÄR DET - SE FRÅGA 6

När man får barn får man 5 k föräldrapenning, dvs man får ersättning i 6 månader för att ta hand om sitt barn. Som Du kanske känner till får man numera även ersättning för vård av barnet under ytterligare 6 månader, 5 k särskild föräldra- penning. Men de här sista 6 månaderna behöver man inte utnyttja medan barnet är litet, utan man kan spara dem och ta ut dem ända tills dess barnet är 8 år eller det har gått ut första skolåret.

Har Du/Ni sparat några sådana dagar och i så fall hur många har Du sparat för det barn Du fick förra året?

1 NEJ, HAR INGA DAGAR KVAR-——% FRÅGA 52

JA, HAR 1-30 DAGAR KVAR

JA, HAR 31—60 DAGAR KVAR

JA, HAR 61-90 DAGAR KVAR

JA, HAR 91-180 DAGAR KVAR

MINNS EJ/VET EJ VÄGRAR ——+ FRÅGA 53

komm—boom

Hur tänker Du/Ni utnyttja de här dagarna?

FLERA ALTERNATIV FÅR MARKERAS

1 BESÖK I FÖRSKOLA

2 INSKOLNING DAGHEM/DAGMAMMA 3 I SAMBAND MED SKOLSTART

4 TA UT SOM DELTID

5 ANNAT SÄTT. BESKRIV!

----------------------------------------------------- FRÅGA 53

6 TÄNKER EJ TA UT DEM 8 VET EJ 9 VÄGRAR

FRÅGA 52 Vilken var den huvudsakliga orsaken till att Du/ni inte har sparat sådana dagar?

1 VISSTE INTE ATT MAN KUNDE SPARA DEM 2 VILLE TA UT ALLA DAGAR MEDAN BARNET VAR LITET 3 ANNAN ANLEDNING. ANGE:

163 ----------------------------------------------------------

FRÅGA 53 För tillfällig vård av barn under 12 år har man rätt att få upp till 60 dagars ersättning från försäkringskassan per år t ex om man måste stanna hemma från arbetet för att ta hand om ett sjukt barn.

I vilka av följande situationer tror Du att man kan få ut sådan här ersättning?

JA NEJ VET LÄS UPP ALTERNATIVEN EJ

164 1 2 8 Barnets daghem är stängt 165 1 2 8 Dagmammans barn är smittobärare W6 1 2 8 Dagmammans barn är sjukt 167 1 2 8 Vårdares sjukdom 168 1 2 8 Vårdares smitta 169 1 2 8 Barns smitta 170 1 2 8 Besök i förebyggande hälsovård, t ex läkar- eller tandläkarbesök FRÅGA 54 Har Du råkat ut för situationer då Du anser att Du borde ha fått ersättning för tillfällig vård av barn, men då Du inte har fått det på grund av försäkringskassans bestämmelser? Beskriv i så fall kortfattat! 1 NEJ 2 JA, DÅ DAGMAMMANS BARN VAR SJUKT 3 JA, DÅ JAG GLÖMT ANMÄLA TILL FÖRSÄKRINGSKASSAN I TID 4 JA, VID ANNAT TILLFÄLLE - ANGE: __________________________ 8 MINNS EJ 17, 9 VÄGRAR

M

FRÅGA 55 Slutligen undrar jag om Du, som nyligen har fött barn, tycker att bestämmelserna om föräldraledighet och ersättning vid vård av barn borde ändras på något sätt? Beskriv!

1 ENKLARE REGLER/MINDRE KRANGLIGT 2 EJ SÅ EKONOMISKT OFÖRDELAKTIGT ATT TA LEDIGT 3 ANNAT. ANGE:

172 _______________________________________________________________

INTERVJUN MED MAMMAN ÄR SLUT.

OM MAMMAN SAMMANBOR MED PAPPAN, ENLIGT FRÅGA 6, BE ATT FÅ STÄLLA ETT PAR FRÅGOR TILL PAPPAN. :

INTERVJUN MED PAPPAN KAN GÖRAS DIREKT ELLER VID ETT SENARE TILLFÄLLE.

Pappans namn och telefonnummer

INTERVJU MED PAPPAN

STÄLL MAMMANS FRÅGOR TILL PAPPAN, DVS BÖRJA INTERVJUN MED PAPPAN VID FRÅGA 1 OM:

1 MAMMAN EJ VILL DELTA I INTERVJUN MEN PAPPAN VILL DET 2 MAMMAN EJ ÄR ANTRÄFFBAR 3 PAPPAN ENSAM HAR OMVÅRDNADEN OM BARNET

173 OBS! MARKERA OVAN OM PAPPAN INTERVJUAS FRÅN FRÅGA 1.

OM PAPPAN VAR HEMMA MED BARNET ENLIGT FRÅGA 33 —+ FRÅGA 62

FRÅGORNA 56-61 STÄLLES ENDAST DÅ ENBART MAMMAN HAR VARIT HEMMA MED BARNET ENLIGT FRÅGA 33

FRÅGA 56 Jag hörde att bara mamman har tagit ut ersättning från försäk- ringskassan för att vårda det barn ni fick förra året. Skulle Du velat vara hemma för att Vårda barnet någon tid? 1 JA NEJ -———-—-———+ FRÅGA 59 2 3 VET EJ FRÅGA 60 ,,, - 9 VÄGRAR

FRÅGA 57 Hur skulle Du i så fall ha velat dela den tiden mellan er? Beskriv!

FRÅGA 58 Varför blev det inte av att ni delade?

---------------------------------------------------- FRÅGA so

FRÅGA 59 Varför ville Du inte dela den tiden mellan er? EJ NÄMNT NÄMNT 175 1 2 JAG (FADERN) VILLE TA HAND OM BARNET 176 1 2 MODERN VILLE ATT JAG (FADERN) SKULLE TA HAND OM BARNET 177 1 2 JAG (FADERN) VAR REDAN HEMMA 178 1 2 REAKTIONER PÅ MODERNS ARBETSPLATS 179 1 2 EKONOMISKT OFURDELAKTIGT ATT DELA-——9 FRÅGA 61 150 1 2 ANNAN ORSAK. ANGE: __________________________________________ 181 1 2 MINNS EJ/VET EJ 182 1 2 VÄGRAR FRÅGA 60 Skulle ni förlorat ekonomiskt på att dela ersättningen för vård av barnet? 1 JA 2 NEJ 8 VET EJ -——) INTERVJUN SLUT 153 9 VÄGRAR FRÅGA 61 Om ni inte hade förlorat något på en delning: Hade då både Du och mamman tagit ut ersättning från försäkringskassan för Vård av barnet? 1 NEJ, INGEN DELNING 2 JA, HÄLFTEN VAR 3 ANNAN DELNING, ANGE OM MUJLIGT: MAMMAN UNGEFÄR ______ MÅNADER PAPPAN UNGEFÄR ______ MÅNADER 4 JA, DELNING, MEN VET EJ HUR 8 VET EJ OM VI HADE DELAT 184 9 VÄGRAR EE] 185-186

INTERVJUN SLUT

FRÅGORNA 62—68 STÄLLES ENDAST OM PAPPAN HAR VARIT HEMMA MED ERSÄTTNING FÖR ATT VÅRDA BARN ENLIGT FRÅGA 33

FRÅGA 62 Jag hörde att både Du och mamman tog ut ersättning från försäk- ringskassan för att vårda det barn ni fick förra året?

Var Dina vänner och bekanta positiva eller negativa till att ni båda två utnyttjade möjligheten att vara hemma med ersätt- ning för att vårda barnet? 1 (DE FLESTA) POSITIVA

2 EN DEL POSITIVA OCH EN DEL NEGATIVA 3 (DE FLESTA) NEGATIVA

4 VARKEN POSITIVA ELLER NEGATIVA

8 VET EJ HUR FOLK HAR REAGERAT

9 189 VÄGRAR

____________—__.__-———————-————

OM PAPPAN EJ HADE FÖRVÄRVSARBETE ENLIGT FRÅGA 7 % FRÅGA 67

FRÅGA 63 Var personerna på Din arbetsplats positiva eller negativa till att Du var ledig (med ersättning) för att Vårda barn? 1 (DE FLESTA) POSITIVA

2 EN DEL POSITIVA OCH EN DEL NEGATIVA 3 (DE FLESTA) NEGATIVA

4 VARKEN POSITIVA ELLER NEGATIVA

8 VET EJ

9 ,90 VÄGRAR

_______________________—___——-—_——_-——-———

FRÅGA 64 Var Din närmaste chef positiv eller negativ till att Du var ledig för att vårda barn?

1 POSITIV

NEGATIV

HAR INGEN CHEF

VARKEN POSITIV ELLER NEGATIV VET EJ

VÄGRAR

1.000wa

191

___—___._—_—_——-——————————————

FRÅGA 65 Vad hände med Dina arbetsuppgifter då Du var ledig? Tillsattes

en vikarie, fördelades arbetet på andra eller löstes det på annat sätt?

1 VIKARIE TILLSATTES

2 ARBETET FÖRDELADES PÅ ARBETSKAMRATER 3 LÖSTES PÅ ANNAT SÄTT 8 VET EJ 9 192 VÄGRAR

FRÅGA 66 Fick Du förändrade arbetsuppgifter när Du återgick till arbetet? 1 JA, HELT 2 JA, DELVIS 3 NEJ

4 HAR EJ ÅTERGÅTT TILL ARBETET/HAR EJ LÄNGRE ARBETE

193 9 VÄGRAR

___—___—

FRÅGA 67 Hur påverkades er ekonomi av att ni delade ersättningen för att vårda barnet, i stället för att en av er tog ut den? Beskriv kort! __

FRÅGA 68 Vill Du nämna några andra erfarenheter som Du gjort av att ni delade ersättningen?

__________________________________________________________________

INTERVJUN SLUT

Statens offentliga utredningar 1982

Kronologisk förteckning

?!!—PN.”

...a

13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25.

26. 27. 28. 29. 30. 31. 32.

33. 34.

35.

36.

???-PPS?

Real beskattning. B. Real beskattning. Bilaga 1-3. B. Real beskattning. Bilaga 4—6. B. Tandvården under 80-talet. 8. De förtroendevalda i kommuner och Iandstingskommuner. Kn. Sockernäringen. Jo. Talböcker-utgivning och spridning. U. Videoreklamfrågan. Ju. Ny plan- och bygglag. Romissammanställning. Bo. Sanering efter industrinedläggningar. Bo. Den långsiktiga tillgången och efterfrågan på läkararbets- kraft. 8. Statlig fondförvaltning rn. m. E. Kommunalföretaget. Kn. Tillväxt eller stagnation. E. Internationella företag i svensk industri. I. Skatt på energi. B. Skatt på energi. Bilagor. 8. Förvärvsarbete och föräldraskap. A. Handikappade elever i det allmänna skolväsendet. U. Kommunerna och näringslivet. Kn. Ett effektivare vite. Ju. Svensk amatörboxning och skadeverkningarna. Jo. Fritidsboende. Bo. Vidgad Iänsdemokrati. Kn. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del A. Lagtext och sammanfattning. Ju. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del B. Motiv m.m. Ju. Svensk industri i utlandet. | Löntagarna och kapitaltillväxten 9. E. KOMVUX—kommunal utbildning för vuxna. U. Information om arbetsmiliörisker. A. Information om arbetsmiljörisker. Bilaga 1. Värdering av risker i arbetsmiljön. A. Information om arbetsmiljörisker. Bilaga 2. Arbetsmiljö- information-påverkan. behov och utbud. A. Information om arbetsmiljörisker. Sammandrag. A. Prisutveckling inom bostadsbyggandet och dess orsaker. Del 1. Bo. Prisutveckling inom bostadsbyggandet och dess orsaker. Del 2. Bilagor. Bo. Enklare föräldraförsäkring. S.

Statens offentliga utredningar 1982

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Videoreklamfrågan. [8] Ett effektivare vite. [21] Rättegångsutredningen. 1. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del A. Lagtext och sammanfattning. [25] 2. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del B. Motiv m. m. [26]

Socialdepartementet

Tandvården under 80-talet. [4] Den långsiktiga tillgången och efterfrågan på läkararbetskraft. [11] Enklare föräldraförsäkring. [36]

Ekonomidepartementet

Statlig fondförvaltning m.m. [12] Tillväxt eller stagnation. [14] Löntagarna och kapitaltillväxten 9. [28]

Budgetdepartementet

ReaIbeskattningsutredningen. 1. Real beskattning. [1] 2. Real beskattning. Bilaga 1—3. [2] 3. Real beskattning. Bilaga 4—6. [3] Energiskattekommittén. 1. Skatt på energi. (1612. Skatt på energi. Bilagor. [17]

Utbildningsdepartementet Talböcker-utgivning och spridning. [7]

Handikappade elever i det allmänna skolväsendet. [19] KOMVUX-kommunal utbildning för vuxna. [29]

Jordbruksdepartementet

Sockernäringen. [6] Svensk amatörboxning och skadeverkningarna. [22]

Arbetsmarknadsdepartementet

Förvärvsarbete och föräldraskap. [18] Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön. 1. Information om arbetsmiljörisker. [30] 2. Information om arbets— miljörisker. Bilaga 1. Värdering av risker i arbetsmiljön. [31] 3. Information om arbetsmiljörisker. Bilaga 2. Arbetsmiljö—informa- tion—påverkan, behov och utbud. [32] 4. Information om arbets- miljörisker. Sammandrag. [33]

Bostadsdepartementet

Ny plan- och bygglag. Remissammanställning. [9] Sanering efter industrinedläggningar. [10] Fritidsboende. [23] Byggprisutredningen. 1. Prisutveckling inom bostadsbyggandet och dess orsaker. Del 1. [34] 2. Prisutveckling inom bostadsbyg—w gandet och dess orsaker. Del 2. Bilagor. [35]

Industridepartementet

Direktinvesteringskommittén. 1. Internationella företag i svensk industri. [15] 2. Svensk industri i utlandet. [27]

Kommundepartementet

De förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner. [5] Kommunalföretaget. [13] Kommunerna och näringslivet. [20] Vidgad Iänsdemokrati. [24]