åtgäréerréreaée .Eerlesieriäz_r_eee;.ereåeeeaäiaaitäeä 9299 31519 _iällåä _ååIEåäE'åEäååClE'. 329551": _EL '_ä :

Det är i dagens ekonomiska läge svårt att tänka sig omfattande dyra system för semestersubventioner. Ett system med riktat konsumentstöd innehåller i ett

längre perspektiv fördelar och man bör fortsätta

undersöka sådana system.

En målmedveten satsning på en långtgående samordning av trafik och taxor kan ge konsumenten fördelar samt på sikt ge transportproducenterna ökat underlag.

En fortsatt utformning av en flexibel prissättning kan vara ett sätt att få en bättre täckning av fasta kost—

nader och därmed vara företagsekonomiskt motiverad.

• Sida 18
•  Original

Turistbranschen och näringslivets organisationer bör möjliggöra en riktad utbildning av turistföretagare i företagsledning, ekonomi och administration.

I syfte att skapa positiva effekter för såväl konsu- menter som producenter föreslås som försöksverksamhet en aktiv samhällelig förmedlingsverksamhet av stugor och bäddar, där de mest behövande och minst resurs—

starka särskilt uppmärksammas.

Åtgåféer39d agkgytging tilLSåTEäflEEå 19225555325 EEEESEÅESEYSEEEETÖSEL_SYEEÅEE-5;3=

Kommunerna bör i sin planering beakta olika gruppers behov av friluftsliv både vid byggandet av nya områden och vid förnyelse av äldre områden.

I den fysiska planeringen bör avsättas mark— och vattenområden för bl.a. motion, strövande i skog och mark, enklare fritidshus, koloniträdgårdar och odlings— lotter.

För att få socialt väl fungerande bostadsområden med rekreationsmöjligheter i tätorternas närhet bör fri— luftslivets markbehov jämställas med andra viktiga samhällssektorers.

Den kollektiva transportförsörjningen bör ingå som ett element redan när områden för turism och friluftsliv

planeras.

Betr. forskningen inom sektorn turism och friluftsliv framhålls betydelsen av forskning kring villkoren för de grupper som är hindrade när det gäller fritidens

användning.

• Sida 19
•  Original

Diskussion_av resurser_9ch organisation, avsnitt 5.5: Sektorn turism och friluftsliv har förhållandevis få di re kta styrmedel .

Det är angeläget att utveckla en ökad sektorsamverkan mellan sektorn turism och friluftsliv och andra när- liggande sektorer. En beredning för turism och fri— luftsliv inom regeringskansliet bör inom ramen för sådan sektorsamverkan svara för erforderliga priorite—

ringar, främst i samband med budgetarbetet.

Det måste också skapas en klarare organisation på den

statliga myndighetsnivån.

Eieeesieri99_er_gsreéeiegeee_färelegl_ereeifs_äré=

Utredningens förslag bedöms i huvudsak kunna finansie— ras inom ramen för ordinarie budgetramar. Det förut- sätter dock att en ökad sektorsamverkan kommer till stånd. Mot bakgrund av sektorns stora betydelse i välfärdspolitiken, sysselsättningspolitiken och sam- hällsekonomin är det dock angeläget att, då samhälls- ekonomin medger det, nya resurser ställs till turism—

och friluftslivssektorns förfogande.

• Sida 20
•  Original

• Sida 21
•  Original

1. UTREDNINGENS BAKGRUND OCH SYFTE

Den svenska välfärdspolitiken inriktades från bör— jan av naturliga skäl på en förbättring av de ar— betsvillkor och materiella villkor som gällde för eftersatta grupper. Arbete, bostad och utbildning fördes fram som självklara rättigheter. Sedan kam— pen för minskad arbetstid successivt gav resultat och sedan de materiella villkoren för breda grupper har förbättrats har ett allt större intresse knutits till frågan om hur fritidens innehåll ser ut för olika grupper. Fritidspolitiken har därmed blivit

ett viktigt inslag i välfärdspolitiken.

Turist— och rekreationspolitiska utredningen,

TUREK, har på regeringens uppdrag analyserat hur människor idag använder sin fritid, vilka hinder för turism och friluftsliv som finns och vad som

kan göras för att undanröja dessa hinder.

Vi har i detta arbete således inte behandlat hela det fritidspolitiska området, utan begränsar oss till vad som inryms i begreppen turism och fri— luftsliv enligt de definitioner som redovisas i avsnitt 1.4.

I direktiven framhålls bl.a. att TUREKS arbete samt rekreationsberedningens redovisning och genomgång av arbetet i de primära rekreationsområdena till— sammans med redan befintligt material skapar förutsättningar för regeringen att göra en samlad

rekreationspolitisk bedömning.

• Sida 22
•  Original

1.1 Kort historik

Det har inte alltid varit självklart att ha tid för eget bruk vid sidan av arbete och vila. För att få perspektiv på våra fritidsförutsättningar i dag kan framhållas att den första egentliga begränsningen av arbetstiden, som endast avsåg minderåriga, till— kom för c:a 100 år sedan (1881). Barn i åldrarna

12 och 13 år fick inte arbeta mer än sex timmar per dag inom industrin. Barn mellan 14 och 18 år fick

inte arbeta mer än 10 timmar.

När arbetstiden år 1918 minskades till 48 timmar per vecka, var det fortfarande arbetstidens längd som var det primära. Först på 1930—talet kunde en re- formverksamhet som berörde fritidens innehåll star— tas. År 1938 beslutades om lagstadgad rätt till två

veckors semester.

Förutsättningarna för fritidens användning har sedan dess förändrats snabbt. Inkomstutvecklingen förbätt— rades under efterkrigstiden, arbetstiden nedbringa— des målmedvetet genom fackliga ansträngningar och politiska beslut till 40 timmars arbetsvecka (1973) och antalet semesterveckor är nu fem (1978).

Svenska Turistföreningen (STF) och Skid— och Fri— luftsfrämjandet har sedan slutet av 1800—talet ver— kat för turism och friluftsliv. Vid den tiden hade endast en begränsad del av befolkningen råd, tid eller intresse för det. Den ökade fritiden gav till resultat ett ökat engagemang hos flera folkrörelser och organisationer. När tvåveckorssemestern var aktuell tog Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) ini— tiativ till en analys av hur en bra folksemester skulle se ut. Tillsammans med den kooperativa kon— sumentrörelsen, hyresgäst— och fackföreningsrörelsen och STF bildades RESO.

• Sida 23
•  Original

När väl tvåveckorssemestern var införd tog LO initiativ till en utredning med ABF, KF, HSB, RLF (numera Lantbrukarnas Riksförbund, LRF) och RESO om åtgärder för att åstadkomma billiga och goda

semestermål.

Under 1940—ta1ets krigsår avbröts planeringen. Först under 1950-talet sköt utvecklingen på fritidsf

och semesterområdet fart.

Kommunerna har under efterkrigstiden gjort allt större insatser för att ge invånarna möjlighet att utnyttja den ökade fritiden. Det gäller såväl inom kultursektorn som inom friluftslivets område. En mycket stark ökning av kommunernas aktiviteter inom fritidssektorn ägde framför allt rum under 1960— och 1970-talen.

Statens insatser för bl.a. inköp av mark för naturvård och friluftsliv har varit stora. Någon särskild lagstiftning på friluftslivets område finns emellertid inte. I stället har bestämmelser om friluftslivet tagits in i naturvårdslagen. Dessa bestämmelser syftar till att förbättra förutsätt— ningarna för friluftslivet, exempelvis i form av reservat, strandskydd, tillgänglighet etc. Genom beslut av riksdagen har vidare fastlagts riktlinjer för hushållning med mark och vatten inom ramen för

den fysiska riksplaneringen.

Organisatoriskt och administrativt har i dag flera statliga organ viktiga arbetsuppgifter som rör tu- rism och friluftsliv. Här kan främst nämnas natur— vårdsverket, rekreationsberedningen och Sveriges

turistråd. För en utförlig redovisning av berörda centrala organs verksamhet hänvisas till TUREKs

första delbetänkande (SOU 1981:28) Turism och fri—

• Sida 24
•  Original

luftsliv. Det centrala myndighetsansvaret.

1.2 Tidigare utredningsverksamhet

Turist— och rekreationsfrågorna har utretts i flera omgångar. Bland statliga utredningar med nära an— knytning till turism och friluftsliv märks bl. a.

följande:

l222_å£å_££lEiQEEE£eSEÅES lade i betänkandet (SOU l940:12) Inrättande av fritidsreservat bl. a. fram förslag om en fond för främjande av friluftslivet,

förvaltad av Statens friluftsnämnd.

1293_å£å_££åEåSåEE£SSQÅES lämnade i tre betänkanden (SOU 1964:47, 1965:19 och 1966:3) förslag rörande friluftslivets planering och utveckling m.m. I pro— position 59zl967 behandlas utredningens förslag be— träffande anläggningar för rörligt friluftsliv, stöd till ideella föreningar och organisatoriska åtgärder

för statens insatser på friluftslivets område.

IQEQEEEEEESQEÅESSQ redovisade i sitt betänkande (SOU l969:29) Idrott åt alla en bred syn på idrotten. Idrott definierades som människornas alla fysiska aktiviteter för att nå ett visst resultat, få motion eller en fysiskt aktiv rekreation. Idrott och fri— luftsliv ses som en odelbar helhet. På grundval av utredningens förslag beslöts i enlighet med prop. 79:1970 att det statliga stödet till idrotten, som tidigare redovisats under sex olika huvudtitlar i staten, skulle sammanföras till ett reservationsan— slag med anslagsposterna organisationsstöd och an— läggningsstöd. Riksidrottsförbundet (RF) anförtrod— des uppgiften att handha de förvaltningsuppgifter

som sammanhänger med organisationsstödet.

• Sida 25
•  Original

12é2_å£s_22£i_sslsgeeiffe föreslog i betänkandet

(SOU 1973:52) Turism och rekreation i Sverige, att större sammanhängande områden - s.k. primära rekreationsområden — skulle avsättas och planeras för turismens och rekreationens behov. Kommittén föreslog också att Sveriges turistråd skulle inf rättas samt att en särskild beredning för samordning av statligt stöd till utbyggnad av anläggningar för rekreationslivet skulle bildas. Genom 1975 års riksdagsbeslut (prop. 1975:46) förverkligades dessa

förslag.

Fritidsbåtggredninggg redogjorde i betänkandet (SOU 1974z95) Båtliv bl.a.för båtlivets utveckling

och olika problem i samband därmed, liksom omfatt— ningen av statligt stöd till bl.a. båthamnar. Utredningen föreslog bland annat registrering och avgiftsbeläggning av vissa slag av fritidsbåtar.

En statlig nämnd för båtliv — båtnämnden — föreslogs inrättas. statsmakterna har ännu inte tagit ställ—

ning till utredningens förslag i dessa delar.

Betrsefiesäeereéeiesee redovisade i en rapport

(Ds Jo 1978:2) Statliga insatser för turism och rekreation de erfarenheter man fått sedan 1975

års rekreationspolitiska beslut. Regeringen gav därefter rekreationsberedningen uppdraget att utarbeta råd och vägledning för arbetet med utveck— lingsprogram för de primära rekreationsområdena.

122å_555-52552Y22522255999å59 har i betänkandet

(SOU 1973:75) Fiska på fritid redogjort för fritids— fiskets omfattning och betydelse. Ca 1,9 miljoner människor fiskar någon gång på sin fritid. Antalet fiskedagar uppgår totalt till 25 miljoner. Fritids— fiskefrågorna kan delas in i tre delområden, nämli— gen fiskevård, äganderättsfrågor samt själva fisket

med de sociala värden som är förknippade med detta.

• Sida 26
•  Original

Riksdagens beslut (prop. l980/81:153, JoU 1980/81: 29, rskr 1980/81:374) om åtgärder för att främja fritidsfisket m.m.innebar bl.a.vissa ökade stödåt— gärder för fritidsfisket, framför allt stöd för bil—

dande av fiskevårdsområden.

Tsrissz_ese_£såreetieeeeelitista_sfreéeiegesrägååå' redovisar i betänkandet (SOU 1981:28) Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret, upp— gifter om anslagsfördelning och organisation. Utredningen redovisar utan eget ställningstagande två alternativ till central myndighetsorganisation. Altgrgatiy_1 innebär att turism och friluftsliv

ses som ett sammanhängande ansvars— och arbetsområde. En ny central myndighet med främjande och samordnande uppgifter inrättas genom omgruppering av befintliga enheter. Alternagiy_2 innebär en inplacering av olika verksamheter i ett befintligt organ (natur— vårdsverket). Alternativet bygger på en renodling mellan uppgifter som rör turism resp. friluftsliv. statsmakterna har i avvaktan på underlag för en samlad rekreationspolitisk bedömning inte tagit ställning till TUREKs redovisning.

Fritidsbgendekgmmittén föreslår i sitt betänkande (SOU 1982:23) Fritidsboende att samhället främst bör satsa på billigt fritidsboende nära tätorterna. Det statliga stödet till vandrarhem, stugbyar m.m. bör höjas, liksom det skattefria beloppet på in— täkter för uthyrning av eget fritidshus. Ett nytt statligt stöd till anläggningar för turism och friluftsliv föreslås uppgå till 100 milj. kr. per år. Det skall kunna användas till enkla fritids— bostäder för korttidsuthyrning, handikappanpassning, teknisk försörjning, fritidsaktiviteter, markförvärv

samt till förberedande projektering.

• Sida 27
•  Original

ngrgatiggsbgredninggn redovisar i betänkandet (SOU 1983:43)Områden för turism och rekreation aktuella uppgifter om turismens omfattning och utvecklingen i landets primära rekreationsområden. Vidare redo— visar beredningen i betänkandet sin syn på hur sam— hällsorgan, turistnäring samt fackliga och ideella organisationer skall agera i fortsättningen för en samordnad utveckling i de primära rekreationsområ-

dena.

1.3 Direktiv

I TUREKs direktiv (Dir. 1983:18) framhåller departementschefen bl.a. följande:

"Det är nödvändigt att TUREKs arbete på— skyndas och i huvudsak inriktas på den s.k. hinderproblematiken. Som framgår av motion 1977/78:1518, vilken antogs av riksdagen (KrU 1978/79:15, rskr 48), hindras många människor av olika skäl från att utnyttja fritiden. Kommittén bör med utgångspunkt i motionen kart— lägga dessa hinder samt föreslå olika åtgärder för att undanröja dem. Härtill skall TUREK belysa rekreations— och turistsektorns samhällsekonomiska bety— delse.

Kommittén skall följa direktiven (Dir. 1980:20) till samtliga kommittéer om finansiering av förslag till nya utgifter m.m.

De frågor angående närrekreation, turisttransporter och turismens utveck— lingsmöjligheter som TUREK enligt sina direktiv har att utreda bör behandlas av rekreationsberedningen.

Tillsammans med redan befintligt mate— rial skapar den av mig här förordade arbetsordningen förutsättningar för att det under hösten 1983 skall föreligga ett erforderligt utredningsunderlag för en samlad rekreationspolitisk bedömning.

• Sida 28
•  Original

Vad jag nu anfört innebär att TUREK bör befrias från de övriga arbets— uppgifter som utredningen har till— delats genom tidigare meddelade direktiv. Med hänsyn till den av— gränsning av utredningens arbetsupp— gifter som nu har angetts skall utredningsarbetet slutredovisas före den 1 september 1983."

I motion 1977/78z1518, som TUREKs arbete enligt direktiven skall ta sin utgångspunkt i, framhålls bl.a. följande:

"Utredningen bör kartlägga orsakerna till att vissa människor hindras från att utnyttja den fritid de har rätt till. Omfattningen av dessa hinder bör redovisas. Därvid skall särskild vikt läggas vid förekomsten av ekonomiska faktorer. Det är angeläget att utred— ningen också klarlägger huruvida långa arbetsresor och otillräcklig samhälls- service, bl.a. i fråga om barnomsorg och handikappservice, påverkar den enskildes möjlighet att utnyttja sin fritid.

Det är vidare angeläget att utredningen genomför en inventering av de önskemål som idag finns när det gäller utnyttjan— det av fritiden. Detta kartläggnings— arbete är av generell natur. Utredningen bör överväga Vilka åtgärder inom skilda områden är nödvändiga för att undanröja de hinder som finns för människornas möjlighet att utnyttja sin fritid.

Folkrörelsernas roll i arbetet på en rikare fritid bör noga uppmärksammas av utredningen. Utgångspunkten bör vara att det i första hand är samhällets uppgift att ställa anläggningar och resurser till förfogande, medan folk— rörelserna har till uppgift att fylla verksamheten med innehåll.

Därutöver bör utredningen inrikta sitt arbete på frilufts— och rekreations— området. Utredningen bör behandla behovet av rekreation såväl efter den dagliga arbetstidens slut som i samband med helger och längre sammanhängande

• Sida 29
•  Original

semesterperioder. Utredningen måste därvid uppmärksamma olika samhälls— gruppers skilda förutsättningar. Det gäller t.ex. låginkomsttagare, barn— familjer, pensionärer och- handikappade. Utredningen bör i det sammanhanget ange Vilken inriktning och omfattning utbudet av rekreationsaktiviteter bör ha för att verklig valfrihet skall uppnås för envar att utnyttja såväl den dagliga som den längre fritiden till menings— fylld rekreation. Bl.a. måste behovet av erforderliga anläggningar anges liksom kostnaderna för genomförandet av förslagen.

Det kommersiella inslaget i fritids— utbudet bör ägnas särskild uppmärksamhet. Utredningen bör klarlägga hur det kommersiella utbudet påverkar de enskilda människornas möjlighet att utöva skilda fritidsaktiviteter."

I enlighet med Dir. 1980:20 till samtliga kommittéer rörande finansiering av förslag till nya utgifter m.m., skall en generell utgångspunkt för arbetet vara att de förslag som läggs fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade

resurser inom det område som förslagen avser.

1.4 Definitioner

Vi har valt att definiera vissa centrala begrepp på följande sätt.

Fritid: Den tid då en person är fri att göra vad han/hon själv väljer. Medan arbete (här jämställs förvärvs— och hushållsarbete) och sömn har nöd— vändighetsprägel har fritiden frivillighetsprägel. Fritid kan delas in i vardagsfritid, helg/vecko— fritid och semester/årsfritid.

ngrgagign: Aktiviteter som genom fysisk, psykisk och social stimulans upplevs positivt av individen. Rekreation kan erhållas genom fritidsaktiviteter,

• Sida 30
•  Original

men också genom vila och sömn (rekreation betyder återskapande). Många aktiviteter har samband med turism och friluftsliv, medan andra helt saknar sådant samband.

Tgrism: Vistelse för rekreation på annan ort än bostadsorten. Vistelsen förutsätter minst en över—

nattning. För vår del sätter vi i praktiken

aktiviteter. Friluftsliv utövas i hög grad som går: rekrgagign, men är samtidigt en viktig beståndsdel

i turism.

Vi vill i detta sammanhang kommentera några berö— ringspunkter mellan friluftsliv och idrott resp.

friluftsliv och naturvård.

Vi menar att man inte självklart kan sätta likhets— tecken mellan idrott och friluftsliv: Idrotten är

av naturliga skäl tävlingsinriktad, vilket inte ett renodlat friluftsliv är. Det som förenar idrott och

friluftsliv är motionsaktiviteter av skilda slag.

Vad gäller beröringspunkterna mellan friluftsliv och naturvård menar vi att natur i vid mening är en grundläggande förutsättning för utövande av friluftsliv. Det är trots det inte självklart att inbegripa friluftslivet i naturvården, eftersom friluftslivet i varierande grad är av exploaterande karaktär och naturvården har sina viktigaste be— röringspunkter med bevarandeintressen och miljö-

vård i vidare mening.

I avsnitt 5.5 diskuteras vissa organisatoriskafrågor

som har samband med de synsätt som vi här redovisat.

• Sida 31
•  Original

Inledningsvis har vi framhållit att vi inte behand— lar hela det fritidspolitiska området. Det betyder att viktiga aktiviteter inom bl a kultursektorninte behandlas. Inte heller behandlar vi idrotten i detta sammanhang. Vi vill emellertid framhålla att turis— men sedan länge har starka beröringspunkter med dessa sektorer genom de kulturella resp. idrottsliga arrangemang som anordnas på många turistorter.

1.5 Arbetets inriktning

Mot bakgrund av direktiv, kunskapssammanställningar och analyser vad gäller hinder m.m. har arbetet efter hand främst inriktats mot att diskutera och föreslå åtgärder för enkla och meningsfulla aktivi— teter, i princip tillgängliga för alla. Med menings— fulla aktiviteter menar vi alla som upplevs positivt av individen och som inte'motverkar vedertagna samhällsmål.

Fritidsforskningen har påvisat att en akgiy_fritid är värdefullare än en passiv (att skapa något själv är bättre än att enbart konsumera fritidsutbud) och en utgegklagdg_f£itid är bättre än rent tidsfördriv. Med detta menar vi inte att fritidsaktiviteter som är passiva eller av tidsfördrivskaraktär är dåliga. En rimlig slutsats kan däremot vara att samhällets åtgärder bör syfta till att skapa goda förutsätt- ningar för aktiva och utvecklande fritidsaktiviteter, eftersom sådana aktiviteter svarar mot flera av de behov som människan idag har svårt attxtillfreds— ställa, exempelvis när det gäller att skapa, pres—

tera, lära, känna ansvar och solidaritet, att bli uppskattad m.m.

Den ansträngda ekonomiska situation som i dag råder för både samhällsinstanser och privatpersoner gör det naturligt att koncentrera intresset till akti—

• Sida 32
•  Original

viteter som inte fordrar stora resurser för att kunna utövas. I praktiken har vi lagt huvudvikten vid frilufteäesereds-st£iyizefs£ utförda nära bostadsorten (närrekreation) eller i samband med

turistresa (turism, fjärrekreation).

Även när det gäller gggigmgg är det främst de enkla, relativt sett billiga formerna, som vi vill upp— märksamma. Det kan i detta sammanhang påpekas att rekreationsberedningen i sin ovan nämnda rapport (SOU 1983:43) Områden för turism och rekreation till regeringen gjort en bred redovisning av turis— tiska förhållanden och förutsättningar i landets

olika primära rekreationsområden.

Vi vill i detta sammanhang stryka under att det inte har ingått i vårt uppdrag att lösa alla de särskilda problem som hänger samman med den "ofrivilliga fritid" som t.ex. uppkommer i samband med arbetslöshet. Dessa problem måste lösas inom ramen för samhällets arbetsmarknads— och social—

politiska åtaganden. 1.6 Arbetets uppläggning

Kommittén fick sin nuvarande sammansättning och sina nu gällande direktiv i februari 1983. Betänkandet skall enligt direktiven överlämnas senast den 1 september 1983. Denna snäva tidsram har gjort det nödvändigt att i hög utsträckning bygga på analyser och kunskapssammanställningar av befintligt material. De många tidigare redo— visade utredningarna har också möjliggjort detta.

I något fall har vi genom anlitande av fristående expertis medverkat till att nya data tagits fram.

Det gäller främst betr. framställningen rörande fri—

tidssektorns betydelse i samhällsekonomin (kap.2)

• Sida 33
•  Original

respektive hinder för fritidens användning (kap.4).

Vidare har från utredningen och sekretariatet fristående personer välvilligt ställt upp som informella referenspersoner, bl.a. i samband med arbetsseminarier. Sådana seminarier har anordnats för diskussioner om hinder, markanvändning och fysisk planering samt om folkrörelsernas roll i turism och friluftsliv.

• Sida 34
•  Original

• Sida 35
•  Original

2. FRITIDSSEKTORN I SAMHÄLLSEKONOMIN

Uppgifterna i föreliggande kapitel härrör från en studie rörande konsumtion och resursanvändning inom fritidssektorn som TUREK låtit göra (1).1)

2.1 Inledning

Hög ekonomisk tillväxt, ett effektivt näringsliv samt en framgångsrik välfärdspolitik med ökande levnadsstandard och en fortsatt utjämning av inkomstfördelningen är utmärkande drag i den svenska samhällsutvecklingen sedan andra världskriget. Utöver en väsentligt ökad levnadsstandard har också arbetstidsförkortningen med betald semester, till—i sammans med förbättrade pensionsvillkor, skapat bättre fritidsförutsättningar.

Syftet med detta kapitel är att med hjälp av till— gänglig ekonomisk statistik beskriva några trender

i fritidssektorns utveckling sedan andra Världs— kriget och att belysa fritidssektorns samhällseko— nomiska betydelse. Kapitlet skildrar fritidssektorn sedd i makroperspektiv med grova genomsnittssiffror.

Utöver en kort beskrivning av den internationella turismens utveckling i ett svenskt perspektiv, behandlas fritidskonsumtionen, fritidssektorns resursanvändning och kapacitetsutnyttjande samt dess betydelse för sysselsättningen.

• Sida 36
•  Original

2.2 Internationell turism i ett svenskt perspektiv 2.2.1 Expansiv sektor med västeuropeisk dominans

Internationell turism är ett expansivt område med en snabb tillväxt. Sedan mitten av 1960—talet har den internationella marknaden för turism expanderat i en takt motsvarande drygt sex procent per år. Tillväx— ten under de senaste åren av 1970—talet och 1980 låg dock betydligt under den långsiktiga trenden, men de

senaste två åren har expansionen återhämtats.

Tillväxten av internationell turism kan jämföras med utvecklingen av andra stora världsmarknader. Under den senaste tjugoårsperioden har världsmark— naden för industriprodukter ökat med i genomsnitt c:a fem procent per år. Världsmarknaden för turism har således haft en något snabbare expansion. Det finns vidare flera faktorer som talar för en fort— satt expansion av internationell turism. I stora delar av transport- och kommunikationssystemen finns det t.ex. ledig kapacitet och trängseleffekterna i de mest attraktiva regionerna för internationell turism är begränsade till ett fåtal områden under

korta högsäsonger.

Västeuropa dominerar på flera sätt den internatio— nella turismen. Omkring två tredjedelar av de internationella inkomsterna av turism avser Väst— europa. Men Västeuropa står inte bara för den domi— nerande marknadsandelen. Huvuddelen av den inter- nationella efterfrågan på turism kan härledas till befolkningen i de västeuropeiska industrinationerna. Nära 80 procent av efterfrågan på turism inom Västeuropa genereras inom området. Mellan åren 1965 och 1980 har enligt OECD— och ITA—statistik ” Västeuropas dominans i efterfrågan på internatio—

• Sida 37
•  Original

2.2.2 Sverige i ett Västeuropeiskt perspektiv

Sverige är som på flertalet andra stora världsmark— nader en liten och öppen ekonomi för turism. När det gäller utbudet av turisttjänster betyder det att

pris och kvalitet avgörs på en internationell mark— nad där det svenska utbudet väger lätt. Svensk turism måste således i stor utsträckning anpassas till vill— koren på den internationella marknaden. Sveriges potentiella utbud är inte så omfattande eller unikt att det kan påverka den internationella marknadens

utveckling.

Under de senaste åren har utbudet av svensk turism motsvarat i genomsnitt ungefär 1,5 procent av det internationella utbudet. Det är en liten marknads— andel. Däremot motsvarar de svenska hushållens

inköp av internationella turisttjänster drygt tre procent av världsmarknaden. Räknat i grova tal köper Sverige således ungefär dubbelt så mycket på den internationella turistmarknaden som vi säljer. Totalt sett representerar Sverige dock en mycket

liten del av den västeuropeiska turistmarknaden.

En jämförelse med övriga västeuropeiska länders internationella inkomster av turism (i procent av bruttonationalpnodukten, BNP) visar att Sveriges förmåga att sälja och producera efterfrågade turisttjänster är dålig. Sveriges andel var år 1980 0,8 procent jämfört med exempelvis österrikes 8,9, Schweiz 4,0 och Danmarks 2,0 procent.

Av Sveriges samlade export utgör (1981) internatio— nella turisttjänster i Sverige 2,5 procent. Genom— snittet för Västeuropa ligger på drygt 5,0 procent. I österrike motsvarar turistinkomsterna ca 17 pro— cent av exportinkomsterna.

• Sida 38
•  Original

Ser man i stället på Sveriges efterfrågan på inter- nationell turism blir bilden en annan. Om vi räknar konsumtionen av internationella turisttjänster i procent av privat konsumtion utgjorde år 1980 Sve— riges andel 3,5 procent jämfört med ett västeuro— peiskt genomsnitt på 2,9, österrike 7,4 och Spanien 0,8 procent. 2.2.3 Sveriges turistnetto

Internatiönell turism påverkar Sveriges betalnings— balans på ett negativt sätt. Utflödet av rese— valuta, som 1982 uppgick till nära 12 miljarder kronor, är ungefär dubbelt så stort som inflödet. De internationella villkoren för turism är i huvud— sak naturgivna eller på annat sätt gåvor av det förgångna i form av kulturella miljöer och andra trögföränderliga miljösamband. Det gäller också transport— och kommunikationssystemen, som har stor betydelse för turistutbudets tillgänglighet. De komparativa fördelarna för turism är svåra att på— verka och förändringar tar lång tid.

Medan förutsättningarna för turism beror på natur- och årstidsbundna miljösamband beror efterfrågan framför allt på inkomstnivån, Det medför att regio— ner och länder som har stora relativa inkomstövertag men små eller inga förutsättningar för turism får stora och strukturellt betingade negativa turist— netton. Under perioder med snabb produktivitets—

och inkomstutVeckling tenderar också turistnettot för denna typ av regioner att försämras. Den inter— nationella efterfrågan ligger under sådana perioder kvar på låg nivå, medan befolkningens ökade inkomster i dessa regioner leder till en snabb ökning av dess internationella efterfrågan. Under perioden 1962 —

1972 försämrades således Sveriges turistnetto med i

• Sida 39
•  Original

genomsnitt 15 procent per år och den internationella efterfrågan på svenska turisttjänster utvecklades

svagt under samma period.

Under perioder med en svag produktivitetsutveckling förbättras däremot turistnettots utveckling. Dels avtar styrkan i hushållens efterfrågan på interna— tionell turism och därmed utflödet i resevaluta, dels medför en svag produktivitetsutveckling ofta en försvagning av landets valuta med en åtföljande tillväxt i inflödet av resevaluta. Dessa samband illustreras med att Sveriges turistnetto under perioden 1975—1981 enbart försämrades med i genom— snitt 3 procent per år. Åren 1982 och 1983 förefal— ler enligt preliminär statistik från Riksbanken för—

sämringen i turistnettot ha avtagit ytterligare.

Sverige har ett ogynnsamt turistnetto genom att vi köper dubbelt så mycket som vi säljer. Trots detta kan man inte hävda att de svenska hushållen har en extremt hög konsumtionsbenägenhet för internationell turism. På längre sikt är en ökning av konsumtions— benägenheten sannolik, varför det svenska turist— nettot varaktigt kan förbättras enbart genom kraftigt

ökade marknadsandelar för Sverige.

2.3 Förutsättningarna för utveckling av

fritidssektorn

Fritidssektorn är en förhållandevis modern Välfärds—

företeelse som utvecklats under efterkrigstiden.

Arbetstiden omfattade fram till 1950—talet 48 timmar och sex dagar per vecka och semestern två veckor per år. Både de disponibla inkomsterna och den lediga tiden verkade som snäva restriktioner för fritidsaktiviteter av olika slag. Dessutom var

biltätheten låg och reskostnaderna höga.

• Sida 40
•  Original

Fritidssektorn har utvecklats främst beroende på en snabb produktivitetstillväxt. Resultatet av en kraftigt ökad produktionsförmåga per arbetstimma har fördelats i form av kortare arbetstid och ökad inkomst. Samtidigt har kapaciteten för lokala, regionala och internationella persontransporter mångfaldigats sedan 1950—talets början. Härmed har hushållens tillgång på fritid, inkomster och transportkapacitet förändrats på ett dramatiskt sätt sedan 1950-talets början. Det belyses i följande tabell, 2.1.

Tabell 2.1

Fritidens budgetrestriktioner (1980 års priser)

1950 1980 Arbetstid/vecka 48 timmar 40 timmar Arbetsdagar/vecka 6 dagar 5 dagar Semester/år 2 veckor 5 veckor Privat konsumtion/inv 16 000 kr 32 000 kr Utgiftsandel för fritids— varor och tjänster 10 procent 22 procent Inrikes fritidsresor/inv 100 mil 500 mil Antal utrikes resor/inv 1 resa 5 resor Fritidshus/1 000 inv 20 80

Hushållens privata konsumtionsbudget har ökat med 100 procent. Samtidigt har andelen utgifter i sam— band med fritiden ökat från c:a 10 procent av den privata konsumtionen år 1950 till över 20 procent år 1980. I reala termer har således hushållens ekono—

• Sida 41
•  Original

gånger. Samtidigt har tidsbudgeten för fritid ökat med nära 50 procent. Därtill har hushållens trans— portkapacitet och geografiska rörlighet utvecklats speciellt snabbt. Sedan början av 1950—talet har enligt transportrådets statistik fritidsresandet ökat femfalt. Sambanden mellan ökad geografisk rörlighet och förändrad tidsanvändning är speciellt betydelse— fulla. Det kan på ett schematiskt sätt illustreras genom att dela in fritidsresorna i lokala, interre— gionala och internationella resor samtidigt som fri— tidens fördelning på vardagar, helger och semester— tid beaktas. (Se fig. 2.1)

äg. 2.1

Sambanden mellan konsumtionsbudget, tidsbudget och

transportkapacitet

TRANSPORTKAWÅCWET

FllT ) DENS FKlTl DSRESOK Tl DSBUDGET FÖRDELNING Loknka ;uner- hahahaha

vardagar

Vuåodut/

• Sida 42
•  Original

Före 1950—talet var fritidSvanorna huvudsakligen koncentrerade till lokala resor i samband med helger och veckoslut. Utvecklingen under 1950— och första delen av 1960—talet innebar en snabb för— skjutning mot interregionala semesterresor och ett första genombrott för internationella. Sedan mitten

av 1960—talet har detta mönster förstärkts,

Mot denna bakgrund kan man något förenklat säga att hushållens konsumtionsbudget avgör fritidens ut— bredning i tid och rum. Samtidigt bestämmer trans— portkapaciteten dess geografiska rörlighet och

tidsbudgeten dess vardags—, vecko— och semester—

rytm. 2.4 Fritidskonsumtionen 2.4.1 Hushållens fritidsbudget

Fritidsutgifterna berör en stor och sammansatt del

av hushållens totala konsumtionsbudget.

Hushållens utgifter för fritidsaktiviteter kan preciseras på flera olika sätt. Med en grov indel- ning av hushållens konsumtion i två stora områden

kan man särskilja:

— Utgifter för mat, kläder, bostad inklusive el och uppvärmning, hushållsinventarier, hälso— och

sjukvård samt arbets— och serviceresor.

— Utgifter för fritidsvaror, nöjen och kulturella tjänster, korttidsboende och fritidsresor,

Med denna indelning omfattar "fritidsdelen" i början av 1980—talet drygt en femtedel av normal—

hushållets totala konsumtionsutgifter.

• Sida 43
•  Original

Utgifternas fördelning inom fritidsbudgeten varie— rar beroende på hushållens sammansättning, utbildning, konsumtionsvanor och inkomststandard. Fritidsbudgetens användning variefar också beroende på utbudets sammansättning, dess åtkomlighet, mode—

växlingar och trender.

Relativt sett är andelen utgifter för fritidsakti— viteter ungefär densamma i olika grupper av de svenska hushållen. Det framgår av tabell 2.2, där hushållen grupperats och rangordnats efter fritids— budgetens andel av de totala konsumtionsutgifterna.

Tabell 2.2

Fritidsbudgetens betydelse i olika hushålls— grupper 1978 (SCB:s hushållsbudgetundersökning)

Hushålls-/inkomst- Fritidsbudget Andel av grupp i procent av samtliga total konsum- hushåll tionsbudget (%)

Ensamstående män yngre än 67 år 33 11 Ensamstående kvinnor yngre än 67 år 26 10 Tjänstemän 24 24 Samboende utan barn 23 17 Arbetare 22 36 Samboende med barn 22 24 Företagare 22 4 Pensionärer 21 22 Ensamstående med barn 20 4 Jordbrukare 17 2

Samtliga hushåll 22

• Sida 44
•  Original

Ensamstående män och kvinnor yngre än 67 år fördelar jämfört med övriga grupper en extremt stor del av sina utgifter till fritidsändamål. Den relativa skillnaden mellan övriga grupper är liten. Detta betyder natur— ligtvis inte att de tillgängliga resurserna i abso- luta tal är lika i de olika grupperna, men relativt sett finns en påtaglig likformighet i fritidsbudgetens betydelse för olika hushållsgrupper.

2.4.2 Fritidsbudgeten i ett längre perspektiv

I hushållens långsiktiga utgiftsförändringar kan man bl a se en långsam tillväxt i utgifterna för matva— ror och en snabb tillväxt i konsumtionen av varor och tjänster i samband med fritidsaktiviteter. Mel— lan båda dessa extremer återfinns tillväxten för bo— stad, el och uppvärmning. Det framgår av tabell 2.3 som sammanfattar utvecklingen sedan senare delen av 1950—talet enligt SCB:s hushållsbudgetundersökningar 1958, 1969 och 1978 samt nationalräkenskapernas kon—

sumtionsstatistik. Tabell 2.3

Utvecklingen av privat konsumtion. Fasta priser

Tillväxt 1963 —l981

Varor och tjänster för fritidsändamål inkl resor

• Sida 45
•  Original

Utvecklingen har således inneburit en omfördelning mellan olika budgetområden. Hushållen har successivt kunnat frigöra en större andel av sina inkomster (brutto) för konsumtion av matvaror till ökad bo— stadsstandard och fritidskonsumtion. Samtidigt har

den totala konsumtionsbudgeten vuxit under perioden.

2.4.3 Fritidskonsumtionens sammansättning

Den totala konsumtionen i samband med fritidsaktivi— teter gäller inte enbart privata hushållsutgifter. En betydelsefull del av befolkningens totalkonsum— tion i samband med fritidsaktiviteter är offentliga utgifter som kan hänföras till de enskilda hushål— len. För att ge en sammanfattande bild av befolk— ningens totalkonsumtion på fritidsområdet hänförs i fig. 2.2 offentliga utgifter inom fritidsområdet till hushållens totalkonsumtion. Det skall under- strykas att figuren ger en grov bild som i första

hand syftar till att ange strömmar och storleksord- ningar.

• Sida 46
•  Original

Fi . 2.2

Befolkningens totalkonsumtion inom fritidsområdet

(1981 års priser)

Befolkningens total- konsumtion i samband med fritid, nöjen, turism och rekreation 68 miljarder

8 Mdr 12%

Offentliga ut- gifter för kultur och rekreation

9 Mdr 13%

Utrikes resor (inkl. bilkostn.)

11 Mdr

Drift av personliga transport- medel för fritids— resor

60,Mdr 88%

Privat konsum- tion: resor, fFitidsartiklar, nöjénfrekreation o. korttidsboende

16 Md 31 Mdr 4 Mdr 23% ' 46% 13%

Fritidsut- Korttids- rustning, boende: nöjen och fritidshus,

Inri kes- fritids- resor

rekreation hotell , stugbyar mm

5 Mdr 16 Mdr 15 Mdr

inköp av Fritids- Kulturella transport- varor och tjänster, tjänster utrustning nöjen OCh rekreation

• Sida 47
•  Original

2.4.4 Utgifter för utrikes resor

Utgifterna för utrikes resor är en av de poster som under efterkrigstiden har ökat mest i hushållens privata konsumtion. Sedan senare delen av 1950—talet har andelen hushållsutgifter för utrikes resor för alla typer av hushåll ökat sjufalt.

Utvecklingen under 1960—talet innebar ett genom— brott. Då ökade hushållens utgiftsandel för utrikes resor från 1/2 till cirka 2 procent. Tillväxten fortsatte i ett lägre tempo under l970—talet. Under den senaste tioårsperioden har hushållens konsum— tion av utrikes resor ökat nära 50 procent snabbare

än den totala privata konsumtionen.

Utvecklingen har också medfört en utjämning mellan olika inkomstgruppers internationella resvanor. Un— der 1950—talet dominerades utrikesresorna markant av tjänstemän i privat och offentlig verksamhet. Under 1960— och l970—talen har variationerna mellan olika hushållsgruppers utgiftsandel för utrikes re—

sor reducerats.

Den snabba utvecklingen och utjämningen beror på att utgifterna för utrikes resor är känsliga för inkomstförändringar. En tioprocentig förändring av hushållens konsumtionsbudget leder till mellan 15 och 17 procents förändring av utgifterna för utri— kes resor. Även sambandet mellan utbildning och utrikes resor är starkt. Vidare är utrikesresandet i åldersgruppen 20—30 år stort. I ett längre tids— perspektiv med en återhämtning vad gäller inkomst— standard och fortsatt satsning på utbildning och språkkunskaper är det mycket möjligt att utgifterna för utrikes resor kommer att fortsätta att öka.

• Sida 48
•  Original

2.4.5 Utgifter för inrikes resor

Sedan senare delen av 1950-talet har hushållens ut—

giftsandel för inrikes resor ökat med drygt 30 pro— cent. Denna utveckling inrymmer emellertid två olika förlopp. Hushållens utgiftsandel för inköp av tran—

sporttjänster visar nämligen en långsiktigt fallande trend, medan andelen för drift av personliga tran—

sportmedel har stigit snabbt.

Utgifterna för inköp av transporttjänster inkluderar lokala resor, som utgör knappt 30 procent av de to— tala utgifterna för inköpta transporttjänster. Denna andel är långsiktigt tämligen stabil. I tabell 2.3 sammanfattas utvecklingen av utgiftsandelen för in— köpta tjänster vad gäller inrikes resor. Tabellen visar att andelen halverats under den senaste tjugo—

årsperioden.

Tabell 2.3

Utgiftsandel för inrikes resor. Inköpta tjänster. Procent.

Kategori l

Jordbrukare övriga företagare Arbetare Tjänstemän Pensionärer

NLthNra & . _— .— cxo—Jmcn m N|UF4HFJ w _ —_ __ »:Du1mc» w N+4k40(3 & _ — . _ _ o.>c>mcn m

Samtliga hushåll 2,6 1,8 1,3

Till hushållens inköp av transporttjänster kommer

utgifterna för drift av personliga transportmedel.

• Sida 49
•  Original

Under tjugoårsperioden 1958—1978 ökade hushållens utgiftsandel för personbilsanvändning från knappt

4,5 till drygt 8 procentenheter.

Enligt SCBs senaste resvaneundersökning som också avser 1978, utgör fritidsresorna knappt hälften

(49 procent) av den totala personbilsanvändningen. Det betyder att hushållens utgiftsandel för bilan— vändning i samband med fritidsresor var ca 4 procent i slutet av l970—talet. Med samma antagande för se— nare delen av 1950—talet skulle motsvarande andel då vara drygt 2 procent. I tabell 2.4 sammanfattas utvecklingen av hushållens utgiftsandel för drift av personliga transportmedel. I slutet av l970—ta- let har skillnaderna mellan olika grupper blivit små med undantag för pensionärerna. De små skillna- derna sammanhänger med att en mycket*stor'del av hushållen har tillgång till bil - 75 procent av hushållen har tillgång till bil enligt SCBs resvane-

undersökningar. Tabell 2.4

Utgiftsandel för drift av transportmedel. Procent

Kategori 1958 1969 1978 Jordbrukare 5,8 6,9 9,1 övriga företagare 5,5 7,2 "8,3 Arbetare 4,8 8,3 9,1 Tjänstemän 4,3 7,3 8,2 Pensionärer 1,9 2,8 5,2 ______________________________________________ Samtliga hushåll 4,4 6,6 8,1

___—___—

• Sida 50
•  Original

Lägger man samman utgiftsandelen för inköpta tran— sporttjänster med bilanvändning i samband med fri— tidsresor uppgår hushållens totala budget för inri— kes resor till över 5 procent av de totala konsum—

tionsutgifterna i slutet av l970-talet.

Liksom när det gäller utrikes resor är sambandet mellan inkomst och inrikes interregionala fritids—

resor starkt.

Persontransportarbetet har ökat från ca 250 mil per invånare år 1950 till över 1 000 mil år 1980. Drygt hälften, d v s minst 500 mil per invånare 1980, av det samlade persontransportarbetet avser fritids— resor. Av dessa utgör drygt 300 mil lokala fritids— resor (kortare än 10 mil) och 200 mil interregio— nala fritidsresor. Det lokala fritidsresandet är koncentrerat till vardagar, helger och veckoslut medan det interregionala är koncentrerat till semes— tertid. Tabell 2.5 sammanfattar i grova drag fri— tidsresandets fördelning.

Tabell 2.5

Fritidsresornas fördelning 1980. Procent transport— arbete

Fritidens Fritidsresor fördelning Lokala Inter— regionala

Vardagar 32 2

Veckoslut/helger 25 13

Semester 6 22

• Sida 51
•  Original

2.4.6 Utgifter för fritidsutrustning

En betydelsefull del av hushållens fritidsbudget används för fritidsutrustning. Sedan senare delen av 1950—talet har utgiftsandelen för fritidsutrust—

ning ökat från 4 procent till 6 procent i början av 1980—talet.

Utgifterna för fritidsutrustning inkluderar såväl större och varaktiga varor som mindre artiklar i samband med speciella fritidsaktiviteter som t.ex.

idrott, fiske, camping m.m.

Tabell 2.6 sammanfattar fördelningen av utgifter

för inköp av olika slag av fritidsutrustning.

Tabell 2.6

Hushållens inköp av fritidsutrustning 1980 enligt

hushållsundersökningar och nationalräkenskaper.

Typ av fritidsutrustning

Radio, TV, musikanläggningar, grammofonskivor, kassetter m m samt reparationer därav 24 %

Cyklar, motorcyklar, mopeder, husvagnar, båtar, båtmotorer, båtplats, tillbehör, drivmedel

och försäkringar 23 %

Div. fritidsartiklar som sport— utrustning, hobbyartiklar, kikare, kameror, musikinstrument, säll— skapsdjur . 53 %

Totala utgifter för fritidutrustning 100 %

• Sida 52
•  Original

Hushållens utgifter för fritidsutrustning är in— komstkänsliga. En tioprocentig förändring av hus— hållens konsumtionsbudget leder till en förändring av inköpen av fritidsutrustning med cirka 15 pro— cent. Det betyder att utgifterna för fritidsutrust— ning är lika känsliga för inkomstförändringar som

utrikesresandet.

Tabell 2.7 sammanfattar utvecklingen av utgifterna för fritidsutrustning i olika grupper av hushåll. strukturen påminner om den som gäller för utrikes resor med en hög utgiftsandel för ensamstående utan

barn och låga utgiftsandelar för pensionärer.

Tabell 2.7

Utgiftsandel för fritidsutrustning. Procent

Hushållsgrupp 1958 1969 1978 Ensamstående utan barn 2,4 5,3 6,3 Samboende utan barn 4,1 4,0 5,4 Samboende med barn 3,9 5,5 6,6 Ensamstående med barn 2,6 6,3 5,0 Pensionärer 4,5 3,9 4,0 Samtliga hushåll 3,8 4,8 5,7

Utgiftsandelarna för olika yrkeskategorier framgår av tabell 2.8.

• Sida 53
•  Original

Tabell 2.8

Utgiftsandel för fritidsutrustning. Procent

Kategori 1958 1969 1978 Jordbrukare 2,5 3,8 5,2 övriga företagare 3,6 5,1 6,4 Arbetare 3,9 4,9 5,8 Tjänstemän 3,7 6,0 6,4 Samtliga grupper 3,8 4,8 5,7 2.4.7 Utgifter för underhållning, rekreation,

kultur m m

Hushållens utgiftsandel för underhållning, rekrea— tion och kultur utmärks framför allt av en långsik- tig stabilitet. Till skillnad från utgiftsandelen för fritidsresor och utrustning har den således inte ökat. Utvecklingen visar i stort sett samma mönster för olika inkomstgrupper. Det framgår av tabell 2.9, som också Visar att utgiftsandelen för under-

hållning, rekreation och kultur uppgick till knappt 5 procent i slutet av 1970-ta1et. Det finns inget som tyder på att andelen förändrats under senare

år.

• Sida 54
•  Original

Tabell 2.9

Utgiftsandelen för underhållning, rekreation och

kultur. Procent

Inkomstgrupp 1958 1969 1978 Jordbrukare 4,0 4,5 4,4 övriga företagare 5,2 4,2 4,1 Arbetare 5,0 4,6 5,6 Tjänstemän 5,2 4,5 5,2 Pensionärer 4,3 4,6 5,3 Samtliga hushåll 4,8 4,6 4,9

Stabiliteten i hushållens utgiftsandel för under— hållning, rekreation och kultur är anmärkningsvärd. Den kan förklaras av gruppens heterogena sammansätt— ning. Vissa utgiftsposter i gruppen har en lägre inkomstkänslighet och andra en högre. Samtidigt innebär gruppens sammansättning att utbildningsfak— torer måste beaktas. Underhållning, rekreation och kultur omfattar, med de klassificeringsgrunder som används i konsumtionsstatistiska sammanhang, till nära 50 procent litteratur, tidningar, tidskrifter, studiecirklar, kurser, internat m,m, och denna typ av utgifter utmärks framför allt av en relativt låg känslighet för inkomstförändringar och hög känslig—

het för utbildningsfaktorer.

Den andra hälften av hela utgiftsområdet för under— hållning, rekreation och kultur har i stort sett ett spegelvänt mönster med en hög känslighet för inkomst— förändringar och en låg och t.o.m.en negativ inver—

kan från utbildningsfaktorer. Exempel på det senare

• Sida 55
•  Original

är utgifter för nöjen, lotteri, foto, tips, idrotts-

evenemang och liknande. 2.4.8 Utgifter för korttidsboende

Hushållens kostnader för korttidsboende omfattar

två komponenter, nämligen löpande utgifter för ut— nyttjande av fritidshus samt utgifter för hotell, pensionat, stugbyar, camping m.m. Av de totala kost— naderna för korttidsboende står kostnaderna för ut—

nyttjande av fritidshus för knappt 80 procent.

Hushållens utgifter för utnyttjande av fritidshus motsvarar i början av 1980-talet drygt 1 procent av hushållens samlade konsumtionsutgifter. Variatio— nerna mellan olika hushåll är självfallet stora, vilket bl a framgår av att andelen hushåll med fri- tidshus har beräknats till 21 procent. Därutöver hyr och lånar nästan 20 procent avhushållen fritidshus.

Sedan senare delen av 1950-talet har andelen utgif— ter för fritidshus ökat 3,5 gånger. Det antyder att utnyttjandet av fritidshus, på samma sätt som fler— talet andra fritidsvaror och tjänster, är mycket inkomstkänsligt.Det är också stora skillnader mellan olika inkomstgrupper. Tabell 2.10 sammanfattar ut—

giftsandelens utveckling för olika inkomstgrupper. Tabell 2.10

Utgiftsandelen för utnyttjande av fritidshus. Procent

Inkomstgrupp 1958 1969 1978 1981

Jordbrukare

övriga företagare 0,2 0,4 , Arbetare 0,3 0,6 0,5 Tjänstemän 0,4 0,7 0,7 Pensionärer 0,5 0,4

• Sida 56
•  Original

Tabellen visar att den snabbaste ökningen ägt rum under l960-talet. Då ökade utgiftsandelen för alla hushållsgrupper utom för pensionärerna. ökningen under l970—talet är betydligt långsammare utom för två grupper — övriga företagare och pensionärer.

Hushållens utgifter för övriga former avxkorttids— boende i form av hotell, pensionat, vandrarhem, camping m.m.är svåra att bestämma på ett mer pre— cist sätt. Det beror på att kostnaderna ibland re— dovisas tillsammans med utemåltider. Ser man på

hela gruppen, som omfattar restaurangbesök och övri— ga utemåltider tillsammans med hotell m.m./visar två undersökningar på en hög inkomstkänslighet. Där— till finns det ett starkt beroende av hushållens utbildning, som medför att ökad utbildning förstär— ker utgiftsandelen. I slutet av 1950—talet motsva- rade hushållens utgifter för hotell, pensionat och liknande hälften av de totala utgifterna för kort— tidsboende. I dag är samma andel en femtedel.

2.5 Fritidssektorns kapacitetsutnyttjande

2.5.1 Allmänt

Det är svårare att belysa resursanvändning och ut— bud än konsumtion av fritid. Med de avgränsningar som gjorts när det gäller hushållens konsumtion av varor och tjänster för fritidsaktiviteter motsvarar sektorns totalkonsumtion drygt 15 procent av hus— hållens samlade totalkonsumtion. Den senare utgör i sin tur 72 procent av BNP. Det betyder att fritids— aktiviteternas konsumtion motsvarar 12 procent av landets samlade produktionskapacitet år 1980. Detta kan ses som ett samlat mått på de ekonomiska resure ser som på olika sätt binds och sysselsätts i sam— band med hushållens fritid.

• Sida 57
•  Original

I verkligheten utgörs "fritidssektorns" produktions— apparat av ett svåravgränsat system av byggnader, anläggningar, arbetskraft samt mark och andra natur— resurser. På kort sikt bestäms sektorns produktions- förmåga i hög grad av systemens utnyttjande och kapacitet. Med ett lågt kapacitetsutnyttjande och

få eller inga flaskhalsar kan aktiviteten snabbt ökas utan större investeringar. Frågan om sektorns kapacitetsutnyttjande är därför avgörande i både

ett kort— och långsiktigt perspektiv. På kort sikt därför att det bestämmer möjligheterna att öka akti— viteten och på lång sikt därför att beslut om ut—

byggnad vanligen måste baseras på kunskaper om kapa—

citetsbrister.

Med några få undantag kan man konstatera att de resurser som används för fritidsändamål präglas av ett lågt kapacitetsutnyttjande. Det gäller stora delar av de kommunala fritidsanläggningarna, men det gäller också fritidshusen, delar av transport— systemen o.s.v. Det finns också en stor spridning i kapacitetsutnyttjandet för olika slag av anlägg— ningar och system i fritidssektorn. Det illustreras av tabell 2.11. SCB:s inkvarteringsstatistik har utnyttjats när det gäller boendet. Kapacitetsutnytt— jandet har beräknats som förhållandet mellan belägg—

ning och disponibel kapacitet.

Tabell 2.11

Genomsnittligt kapacitetsutnyttjande i början av 1980—talet

Verksamhet Genomsnittligt kapacitets— utnyttjande per år

Utrikes charterflyg 95 — 100 procent Inrikes reguljärflyg 65 procent Utrikes reguljärflyg 60 - 65 procent Motorhotell 35 procent

• Sida 58
•  Original

Stugbyar 43 procent Vandrarhem 38 procent SJs persontrafik 39 procent Turisthotell 31 procent Kommunala fritidsanlägg— ningar 20 — 30 procent

Fritidshus (avser över— nattning) 10 — 15 procent

Tabellen visar att en mycket stor del av de resur— ser som förknippas med fritid har ett kapacitetsut— nyttjande under 50 procent. Det innebär som regel

att verksamheternas fasta kostnader blir svåra att täcka och att hushållens kostnader för utnyttjande

av verksamheterna blir relativt stora.

Kapacitetsutnyttjandet är som regel kraftigt sned— fördelat över året, med en kort belastningstopp och låg belastning under resten av året. Det är denna struktur som drar ned det genomsnittliga utnyttjan— det. Det framgår tydligt om man exempelvis jämför belastningsfördelningen för den totala bäddkapaci— teten i Stockholmsregionen, Jämtland och på Gotland (figur 2.3).

• Sida 59
•  Original

Fig. 2.3: Belastningsfördelning i tre regioner

(#15sz /DV6N

|Om”

. STOCKHOLM 7.500 N,

N. N.

5000

JÄMWLAND

2500 0 60 IZO ISO 240 500 060 DYGN/ÅK 2.5.2 SJs kapacitetsutnyttjande

SJ står för en betydelsefull del av hushållens fri- tidsresor, speciellt för dem som inte har tillgång till bil. Därför är utnyttjandet av det svenska järnvägssystemet för fritidsresor av särskilt in— tresse. över hälften av järnvägens samlade person— transportarbete är fritidsresor. Därför får också fritidsresorna en stor betydelse för järnvägsnätets kapacitetsutnyttjande.

• Sida 60
•  Original

SJs lågprissatsning och införandet av lågpriskort har medfört en betydelsefull ökning av hushållens fritidsresor. Sedan 1978 har SJs kapacitetsutnytt— jande (mätt som kvoten mellan antalet betalda per— sonkilometer och antalet framförda platskilometer) ökat från knappt 34 procent till 38,5 procent år 1981. Fortfarande finns dock stor ojämnhet. över 200 dygn per år används mindre än 50 procent av

kapaciteten.

Det är naturligtvis orimligt att föreställa sig ett dramatiskt ökat kapacitetsutnyttjande om man samti— digt skall behålla en rimlig tidtabellsstandard i hela nätet. Men varje procentenhets ökning eller minskning i kapacitetsutnyttjandet motsvarar i stor— leksordning en halv miljon fritidsresor. På kort sikt kan en mer flexibel prissättning stimulera

till ökat utnyttjande av SJs kapacitet.

2.5.3 Kapacitetsutnyttjandet av stugbyar

Sedan mitten av l970—talet har kapaciteten av stug— byar för yrkesmässig uthyrning ökat med knappt 5 procent per år. År 1982 fanns det knappt 250 sådana byar med totalt 6 800 stugor och en kapacitet mot—

svarande nära 30 000 bäddar.

Nära 40 procent av stugkapaciteten är lokaliserad till Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. Resten är i huvudsak koncentrerad till Värmlands—, Kopparbergs— och Gävleborgsregionen samt Kalmar och Gotlands län. Se tabell 2.12.

• Sida 61
•  Original

Tabell 2.12

Stugbyarnas lokalisering (1982) enligt SCBs inkvar— teringsstatistik

Region Procent av antal Bäddar

Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län 38,5 Västernorrlands, Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län 24,5

Kalmar och Gotlands län 16

övriga län 21

Totalt 100

Utnyttjandet av bäddkapaciteten i dessa stugbyar är mycket ojämnt. Under ca 220 dygn per år utnyttjas mindre än hälften av den disponibla kapaciteten.Topp— belastningen är också kort. Under knappt 60 dygn ut— nyttjas mer än 75 procent av kapaciteten. Utnyttjan— det är starkt bundet till antingen en kort sommar- säsong eller en ännu kortare vintersäsong. Beroende på byarnas lokalisering och allmänna attraktivitet finns det därför en påtaglig regional spridning i utnyttjandet.

2.5.4 Utnyttjandet av fritidshusen

Sedan mitten av l970-talet har antalet fritidshus ökat med cirka 10 procent och i dag uppgår anta— let enskilt ägda fritidshus till drygt 670 000. Där— till kommer knappt 3 000 andelsfritidshus. Fritids- husen är i första hand koncentrerade till Stockholms— och Göteborgsregionerna. Drygt 35 procent av fritidshusen finns i Stockholms, Uppsala, Söderman— lands, Hallands och Göteborg— och Bohus län.

Resten av fritidshusen är relativt jämnt fördelade

• Sida 62
•  Original

över landet dock med en stark koncentratibn mot

kustnära lägen.

Fritidshus lokaliseras som regel nära bostaden.

Nära 75 procent av hushållens fritidshus är belägna mindre är 10 mil från bostaden. Nära två tredjedelar ligger inom 5 mils avstånd. I tabell 2.13 samman—

fattas fritidshusens lokalisering.

Tabell 2.13

Avstånd mellan fritidshus och bostad enligt SOU l982:23 Fritidsboende

”___—___

Avstånd Samtliga Byggda Samtliga 1963 1970—1977 1977 Kortare än 5 mil 66 % 51 % 63 % 5—10 mil 14 23 16 Längre än 10 mil 20 26 21 _____________________________________________________ Totalt 100 100 100

_______________________._____————————

Hushållen prioriterar således fritidsboende nära bostaden. Ett ur tids- och kostnadssynvinkel lätt— tillgängligare fritidsboende kan förväntas öka ut— nyttjandet. Generellt sett kan man emellertid notera ett förvånansvärt lågt kapacitetsutnyttjande för fritidshusen. Hälften av hushållen med tillgång till fritidshus utnyttjar dem mindre än 25 dygn under sommarhalvåret. Under vinterhalvåret utnyttjar 90 procent av hushållen fritidshusen mindre än 25 dygn. I tabell 2.14 sammanfattas hushållens utnyttjande

av fritidshusen.

• Sida 63
•  Original

Tabell 2.14

Fritidshusens utnyttjande 1980/1981 enligt den s.k. SEVA—studien (rekreationsberedningen och Sveriges

turistråd)

Utnyttjande Procent av hushållen som utnyttjar fritidshuset Sommarhalvåret Vinterhalvåret Färre än 6 dygn 25 procent 66 procent 6—15 dygn 13 18 16—25 sygn 12 6 Fler än 25 dygn 50 10 Totalt '100 100

För att precisera fritidshusens totala utnyttjande måste man också beakta att fritidshusen ofta lånas ut till släkt och vänner. Därtill kommer en viss ut— hyrningsverksamhet. Utlåning och uthyrning av fri- tidshus kan sammanfattas på följande sätt (tabell 2.15).

Tabell 2.15

Utlåning och uthyrning av fritidshus l980/1981(SEVA)

Andel av fritids— Sommarhalvår Vinterhalvår husen som

Lånats ut 19 procent 19 procent Hyrts ut 15 18 Totalt 34 37

Beaktar man såväl fritidshusägarnas utnyttjande som uthyrning och utlåning kan man beräkna att fritids—

husen i genomsnitt utnyttjas 35 å 40 dygn per år.

• Sida 64
•  Original

Det motsvarar ett kapacitetsutnyttjande på mellan

10 och 15 procent. Sätter man i stället fritidshu- sens nyttjande i relation till tre sommarmånader och en vintermånad får man ett genomsnittligt kapacitets— utnyttjande som uppgår till en tredjedel. Fritids— husen har således ett mycket lågt utnyttjande.

2.5.5 Turisthotellens kapacitetsutnyttjande

Turisthotellens kapacitet har jämfört med stugbyar byggts ut i en långsammare takt. Sedan mitten av l970—talet har turisthotellens kapacitet ökat med två 5 tre procent per år. För närvarande finns det knappt 560 turisthotell med cirka 17 000 rum och en kapacitet motsvarande 37 000 bäddar.

Jämtlands och Kopparbergs län har speciellt stor kapacitet av turisthotell. Det framgår av tabell 2.16.

Tabell 2.16

Turisthotellens regionala fördelning i början av 1980—talet enligt SCB:s inkvarteringsstatistik

Region Andel av landets kapacitet ___________________________________________________ Jämtland 20 procent Kopparbergs län 15 Kristianstad 6

Göteborgs— och Bohus län 6

Gotland 5

Norrbotten 5

Kalmar 5

Västerbotten 5

övriga 16 län 33

_______..__.___—-—————-——-——-—————

• Sida 65
•  Original

Turisthotellen präglas av ett genomsnittligt lågt kapacitetsutnyttjande. Sett över en längre period har turisthotell sämre kapacitetsutnyttjande än andra kommersiella inkvarteringsformer. Under de senare åren kan man också avläsa en svagt negativ trend i turisthotellens utnyttjande. I tabell 2.17

sammanfattas utvecklingen under senare år.

Tabell 2.17

Turisthotellens kapacitetsutnyttjande enligt SCB:s inkvarteringsstatistik

Kapacitetsut—

nyttjande i % av 1978 1979 1980 1981 1982

Antal rum 45 44 43 43 40 Bäddar 37 36 36 35 32

Turisthotellen har en utpräglat låg och sned belägg— ning i alla delar av landet. Det är bara under 70 dygn per år som mer än hälften av landets samlade kapacitet av turisthotell utnyttjas. Under halva

året används mindre än 40 procent av den disponibla kapaciteten.

Turisthotellen i Jämtland har det bästa kapacitets- utnyttjandet med ett genomsnittligt utnyttjande över året på ca 55 procent. I stora delar av landet har turisthotellen ett genomsnittligt nyttjande under en tredjedel av den disponibla kapaciteten. Under huvud- delen av året finns det således betydande lediga

resurser i alla delar av landet.

• Sida 66
•  Original

2.5.6 Vandrarhemmens kapacitetsutnyttjande

Vandrarhemmens kapacitet har byggts ut i relativt

snabb takt under den senaste femårsperioden. Bädd— kapaciteten har ökat med mer än fem procent per år. För närvarande finns det drygt 220 vandrarhem med

en total kapacitet motsvarande cirka 12 000 bäddar. Vandrarhemmen är relativt jämnt fördelade över lan— det. Det finns således ingen speciell koncentration

till någon del av landet.

Vandrarhemmen har också ett lågt kapacitetsutnytt— jande och den senaste femårsperioden har inte inne— burit någon ökning. Det senaste året — 1982 — uppvi— sade t.o.m.ett lågt utnyttjande jämfört med den före— gående fyraårsperioden. I tabell 2.18 sammanfattas

utvecklingen. Tabell 2.18

Vandrarhemmens kapacitetsutnyttjande enligt SCB:s inkvarteringsstatistik

Kapacitetsut-

nyttjande av 1978 1979 1980 1981 1982

Antal bäddar 44% 43% 40% 42% 38%

Mer än 50 procent av kapaciteten utnyttjas enbart under ca 45 dygn per år. Under 150 dygn per år an—

vänds mindre än 30 procent av utbudet.

Vandrarhemmen uppvisar i första hand ett högt utnytt— jande i Stockholms— och Göteborgsregionerna samt i Norrbotten där vandrarhemmen under flera år haft ett utnyttjande över 50 procent. I flertalet andra delar av landet ligger som regel nyttjandet under 40 pro—

cent.

• Sida 67
•  Original

2.6 Sysselsättningen inom fritidssektorn

Sysselsättningen inom fritidssektorn är svår att precisera på ett konsekvent sätt. I olika utred— ningar har utvecklats en mängd olika indirekta be— räkningsmetoder och uppgifter. Precisionen i dessa är svår att ange. En vanlig återkommande uppskatt- ning är att de sysselsättningsmässiga effekterna av turismen uppgår till ca 100 000 årsarbeten. Detta värde kan jämföras med resultatet av en studie ut— förd av K—Konsult på uppdrag av Sveriges turistråd, (Turismen i Sverige, ST rapport l983:2), som anger att 175 000 — 200 000 människor får sin sysselsätt—

ning genom turismen. Med utgångspunkt från SCB:s

centrala företagsregister har TEMAPLAN AB beräknat antalet helårsanställda inom fritidssektorn till ca 250.000, eller ca 8 procent av den totala syssel— sättningen. En vidgning av en statistisk analys till att omfatta hela fritidssektorns sysselsättnings- konsekvenser innebär dock en minskad statistisk precision beroende på att flertalet aktiviteter innebär ett samutnyttjande av verksamheter och resurser för andra ändamål. Typexempel är transport— systemet och detaljhandeln. Det är bara ett fåtal verksamhetsområden som är lätt avgränsbara och där mer än hälften av verksamheten direkt kan sättas i

samband med fritidskonsumtion.

I tabell 2.19 anges olika näringar (enligt Folk— och Bostadsräkningens indelning) som på ett direkt sätt helt eller delvis berörs av fritidskonsumtion. I uppställningen anges också en uppskattning av hur stor del av respektive sektors sysselsättning som kan sättas i samband med fritidskonsumtion.

• Sida 68
•  Original

Tabell 2.19

Sektor Andel av sysselsättning i samband med fritidskon— sumtion

Livsmedelsdetaljhandel 5 — 10 procent

Tobaks— och tidningshandel 50 —100

Drivmedelsdetaljhandel 30 — 50 Fritids—, ur— och guldsmedshandel 70 — 90 Radio— och TV—handel 90 —100 Restaurang och kaférörelse 70 — 90 Hotell, pensionat och camping 70 — 90 Järnvägstrafik 30 — 50 Buss— och spårvägstrafik 30 — 50 Personbilstrafik 30 — 50 Luftfart 20 — 40 Flyplatstjänster 20 - 40

Resebyrå och annan

transportförmedling 40 - 60

Ideella och kulturella organisationer 100 Rekreationsverksamhet och kulturell service 100

Den totala sysselsättningen i ovanstående verksam— heter uppgick år 1980 till 340 000 personer, d v s

till ca 9 procent av landets samlade svsselSättning. (FoB 80). Tar man hänsyn till den undre gränsen i

ovanstående skattningar av hur stor del av syssel— sättningen som kan hänföras till fritidssektorn, blir den totala sysselsättningen cirka 170 000 per—

soner .

Den totala sysselsättningen i de verksamheter som helt eller delvis kan anses beröras av fritidsakti— viteter ökade under perioden 1975—1980 med drygt 6 procent. Under samma period ökade landets samlade sysselsättning med knappt 6 procent. De här aktuella delarna av svenskt näringsliv har således expanderat något snabbare än den totala sysselsättningen. I tabell 2.20 har sektorerna rangordnats efter sin

totala sysselsättningsutveckling 1975—1980.

• Sida 69
•  Original

Tabell 2.20

Rangordnade näringar efter total sysselsättnings— utveckling 1975 — 1980

Sektor Sysselsättningsför— ändring 1975 — 1980

Flygplatstjänster + 180 procent Ideella och kulturella organisationer + 43 Rekreationsverksamhet och kulturell service + 24 Resebyrå— och annan transportförmedling + 22 Buss— och spårvägstrafik + 21 Fritidsvarudetaljhandel + 9 Total sysselsättningsför- ändring (samtliga näringar) + 5,7 Luftfart + 5 Hotell, pensionat och camping + 3 Livsmedelsdetaljhandel + 1 Restaurang och kaférörelse — 2 Drivmedelsdetaljhandel — 2 Personbilstransport — 3 Järnvägstrafik — 12 Radio— och TV-handel - 16 Tobaks— och tidningshandel - 17

Tabellen visar att det finns en stor spridning i sysselsättningsutvecklingen. Den visar också att två stora sektorer som i första hand beror på utveck— lingen av fritidssektorn haft en mycket snabb expan— sion. Rekreationsverksamheten, kulturell service samt ideella och kulturella organisationer omfattar totalt nära 70 000 sysselsatta 1980. Däremot uppvi— sar flera näringar som är mer beroende av direkta turisttjänster en betydligt långsammare sysselsätt— ningstillväxt.

Variationen i uppgifterna om antalet sysselsatta inom fritidssektorn illustrerar svårigheten att göra exakta bedömningar. Man kan dock konstatera att

turistnäringen numera har nått en sådan relativ

• Sida 70
•  Original

position att dess sysselsättning är större än flera enskilda industribranschers, såsom t ex den kemiska industrin, järn— och stålindustrin och flera andra industribranscher. I flera regioner av landet spe— lar också turistnäringen en större roll för syssel— sättningen än jord— och skogsbruket tillsammans. Det gäller t.ex.Jämt1and. Turistnäringens regional— politiska roll är därför betydelsefull i regioner med hög arbetslöshet och låga alternativvärden för annan sysselsättning. Från och med våren 1979 jäm— ställs också turistnäringen med andra stödberätti—

gade näringar i regionalpolitiken. 2.7 Turistnäringens lönsamhet

Det finns olika uppfattningar om turistnäringens lönsamhet. Detta beror bl.a.på olika beräkningsme— toder, skilda undersökningsobjekt och vad man jäm—

för med.

I det följande görs därför en översiktlig jämförel— se mellan några näringar som brukar sättas i sam— band med turism resp. viss industri. Underlaget ut— görs av SCB:s s.k.Finansstatistik, som bygger på en årlig insamling och bearbetning av företagens års— redovisningsdata. Beroende på att företagen inom turistområdet domineras av mindre och medelstora företag görs jämförelsen med industriföretag med 20—199 sysselsatta. Jämförelsen koncentreras också

på avkastningen på eget kapital.

En rangordning av samtliga industriföretag med 20— 199 sysselsatta efter avkastning på eget kapital visar att avkastningen är kraftigt snedfördelad. Drygt 20 procent av företagen har negativ avkast— ning och hälften har mindre än 20 procents avkast— ning. Det finns alltså en stor spridning i avkast— ningen beroende på bl.a.företagens produktivitet,

tekniska utveckling, marknadsframgångar och liknande.

• Sida 71
•  Original

För turistnäringen känner vi emellertid inte hela lönsamhetsstrukturen på samma sätt. Av SCBs stati— stik, som representerar ett urval ur de aktuella branscherna, känner vi för närvarande enbart lön— samheten för "median— och kvartilföretagen". Det innebär att man också rangordnat företagen efter avkastning på eget kapital men valt ut tre repre— sentativa företag. I stort anses därmed hela struk— turen vara känd.

Jämförelsen mellan industriföretagen och turist— branschen visar att det inte finns några generellt sämre lönsamhetsvillkor i de aktuella branscherna. På samma sätt som inom industrin är lönsamheten ojämnt fördelad och det finns ungefär motsvarande andelar av förlustföretag inom turistbranscherna som inom industrin. Hög och tillfredsställande lön— samhet är också ungefär lika vanligt eller ovanligt

inom dessa branscher som inom industrin.

• Sida 72
•  Original

• Sida 73
•  Original

3. FRITIDENS VILLKOR

3.1 Inledning

Mätt i ekonomiska termer, i förändringar av arbets— tid och transportmöjligheter har fritidsförutsätt- ningarna förbättrats starkt efter andra världs—

kriget. Det framgår av redovisningen 1 kap. 2.

Alla förändringar i samhällsutvecklingen kan dock inte beskrivas enbart i makroekonomiska genomsnitts- siffror. Nationalräkenskaperna redovisar den formella ekonomin. De nyttigheter som skapas genom bl.a. hushållsarbete och ideellt arbete i folkrörelser

och föreningsliv åsätts inget värde och bidrar

därmed inte till bruttonationalprodukten (BNP), Enligt Ingelstam (2) kan den s.k. informella ekono—

min uppskattas till i storleksordningen 30—40% av BNP.

Näringslivets och den offentliga sektorns tillväxt har delvis möjliggjorts av överföringen av arbets— uppgifter från hushållssektörn till industri och samhälleliga institutioner. Denna överföring har bl.a. varit möjlig genom ökad förvärvsfrekvens hos kvinnor. I viss utsträckning har den ökade förvärvs- frekvensen samtidigt inneburit inskränkningar av den fria tiden, d.v.s. den tid som man själv kan

bestämma över.

Även urbaniseringen har påverkat möjligheterna att utöva fritidsaktiviteter av skilda slag. Samtidigt har dock nya förutsättningar och ett annorlunda

• Sida 74
•  Original

fritidsutbud kunnat kompensera denna förändring.

Syftet med detta kapitel är att summariskt belysa fritidens villkor till följd av andra förhållanden än de som berörs 1 kap. 2. En granskning av statistiken över fritidsvanor och önskemål samt över fritidsutbudet ger oss en bakgrund för att diskutera samhällets fritidspölitik och frågan om

huruvida fritiden är jämlik eller inte.

3.2 Fritidens användning

3.2.1 Det statistiska materialet

I två landsomfattande studier har Statens natur— vårdsverk 1963 och 1973 kartlagt bl.a. den vuxna tätortsbefolkningens fritidsvanor(3). Statistiska centralbyrån, SCB, har också som en del i sitt omfattande arbete att kartlägga svenska folkets levnadsförhållanden redovisat statistik om fritidens

användning (4).

Dessutom finns det ett stort antal områdesstudier och studier över delar av fritiden. Kännetecknande för dessa är att de är frekvensstudier, d.v.s. de utgår från frågan "hur ofta utövar du följande fritidsaktivitet?". Dessa studier ger dock små kunskaper om vilka aktiviteter som tidsmässigt dominerar människors fritid. För att kunna beräkna tidsanvändningen måste tidsbudgetstudier utnyttjas. Härvid undersöks hur ett visst antal individer an— vänder sin tid till olika aktiviteter. Flera sådana studier har gjorts såväl internationellt som i Sverige. Någon landsomfattande och heltäckande studie över hur svenska folket utnyttjar sin fritid finns emellertid inte. Uppgifter om tidsanvändningen måste därför i stor utsträckning grundas på skatt—

ningar och antaganden.

• Sida 75
•  Original

I en PM från Statskontoret(5)har en projektgrupp framhållit det förvånande i att kunskaperna om fri— tidens användning är så dåliga med tanke på den stora roll aom fritiden spelar för människors väl— befinnande. Som en orsak till detta anges avsaknaden av ett centralt statligt organ inom fritidsområdet. En ytterligare orsak är att tillgängliga studier

inte alltid har en jämförbar begreppsapparat.

3.2.2 Tidsanvändningen

För att få en ungefärlig uppfattning om den genom— snittliga tidsanvändningen används här några inter— nationella studier (6,7) som underlag. Den genomsnitt— liga tidsanvändningen under ett år för människor mellan 15 och 74 år enligt dessa studier framgår av fig. 3.1.

Fysio— logiska 44%

Aktivitet

/

andel

Drygt 20 procent av den totala tiden avsätts till

olika fritidsaktiviteter. Bl.a. på grund av oklara gränser mellan olika aktiviteter får denna uppgift ses som en skattning. Vidare inrymmer detta genom— snittsvärde stora variationer för olika grupper,

Vilket belyses närmare nedan. I stort innebär

• Sida 76
•  Original

resultatet av dessa studier att vi har ca 1 900 tim— mar för fritid per år fördelade på semesterfritid

ca 300 timmar, helgfritid ca 800 timmar och vardags— fritid drygt 800 timmar.

Vardagsfritiden för den vuxna befolkningen kan be— räknas till 3,6 timmar per dygn (8). Av denna tid används överslagsmässigt mellan 0,5 — 1,5 timmar på fritidsaktiviteter utanför hemmet (9). Enbart TV— tittandet för åldersgrupper 15—74 år uppgår till ca 1,7 timmar (45 procent) per vardagsdygn. övriga massmediaaktiviteter svarar för ca 20 procent (10). Den genomsnittliga fördelningen av vardagsfritiden har sammanställts i fig. 3.2. Självfallet är i verk— ligheten spridningen stor mellan såväl olika människor och grupper som mellan olika dagar. Trots det ger

tabellen, utan att hårdras i sina detaljer, en bild av vardagsfritidens användning.

Fig. 3.2

Vardagsfritidens fördelning. Tätortsbor 15—74 år. Totalt 3,6 timmar/dygn.

Hemma 72,5% Utanför hemmet 27,5%

å & 39 3.35 : m 1: :m 32 NE =” CD .9. ”&: ae & > :o .E m :* -_—_ : v.. . —Q £ ; %% N >- ; u g'i 3 2 %$ 8 o'- ": : En) _a I:s u. ! DE _

Vi tillbringar således ca 3/4 av vår vardagsfritid

i hemmet. Av hemmafritiden tar massmediaaktiviteter,

främst TV, ca 90 procent av tiden i anspråk.

• Sida 77
•  Original

Uppgifter om helg— och semesterfritidens fördelning på aktiviteter hemma resp. utanför hemmet saknas i stor utsträckning. Även om man kan anta att "ute— aktiviteter" förekommer oftare under helg— och semesterfritiden än under vardagsfritiden, kan man ändå konstatera att hemmaaktiviteter av olika slag

dominerar vår fritid.

3.3 Våra fritidsvanor och önskemål

3.3.1 Fritidsvanor

Fritiden utanför hemmet är utifrån tillgängligt material svår att tidsmässigt fördela på olika aktivitetsgrupper. Från fritidsvaneundersökningarna vet vi emellertid att de populäraste fritidsaktivi- teterna ryms inom grupperna friluftsliv, motions— verksamhet samt kultur och nöjen. Idrott och föreningsliv utöVas inte av lika många men utmärks ofta av hög intensitet. Bland övriga fritidsakti— viteter utanför hemmet är bilutflykter, besök på fritidsgård och bingolokal samt umgänge med bekanta aktiviteter som utövas relativt ofta.

3.3.2 Fritidsönskemål

I de landsomfattande fritidsvaneundersökningarna (3), liksom iolika geografiskt avgränsade undersökningar (11) har man sökt kartlägga människors fritidsönskemål. Norling—gruppen vid socialhögskolan i Göteborg har analyserat vilka bakgrundsvariabler som påverkar fritidsbeteendet och vilka motiv som ligger bakom

valet av fritidsaktiviteter (8).

Även om undersökningarna måste tolkas med försiktig— het kan några slutsatser av allmän karaktär formule—

ras.

• Sida 78
•  Original

— De flesta människor, ca 80 procent, är nöjda

(mycket — ganska nöjda) med sin fritid.

— Fritidens relativa betydelse för den allmänna tillfredsställelsen med livet är stor. Allmänt har fritiden minst lika stor betydelse för till—

fredsställelsen som arbete och bostad.

— Fritidens betydelse för den allmänna tillfreds— ställelsen med livet har ökat medan arbetets betydelse har minskat under 1960— och 1970—talen

(här avses de som har ett arbete).

— Cirka 80 procent vill helt eller delvis ta ut en

eventuell välståndsökning i form av ökad fritid.

Fritidsvaneundersökningarna har även sökt kartlägga motiven bakom människors val av fritidsaktiviteter (3). Av intervjupersonerna uppgav 94 procent att motivet att komma ut i naturen har mycket stor eller ganska stor betydelse medan 90 procent ansåg att motivet att hålla sig i god fysisk form har mycket stor eller ganska stor betydelse (8).

De här i korthet redovisade undersökningarna kan ge viktig information om vad människor främst önskar sig när det gäller olika fritidsaktiviteter. Det är påfallande ofta tämligen vardagliga aktiviteter utan särskilt stora krav på avancerade anläggningar eller dyrbar utrustning.

3 4 Fritidsutbudet

3.4.1 Inledning

Det av samhälle, föreningsliv och näringsliv arrangerade fritidsutbudet i form av anläggningar

och aktiviteter är mycket omfattande. Därtill kommer

• Sida 79
•  Original

de fritidsresurser som tillkommit på enskilt initia— tiv, exempelvis fritidshus, fritidsbåtar, husvagnar och dylikt. Statistiken när det gäller anläggningar och privata fritidsresurser är väl utvecklad, medan det däremot är svårare att bilda sig en uppfattning om utbudet av fritidsaktiviteter.

3.4.2 Anläggningar och lokaler

Enligt aktuella mätningar motsvarar de lokaler som används i samband med fritid, turism och rekreation mellan 15 och 16 miljoner kvadratmeter. Det mot— svarar ca 15 procent av landets samlade lokalbestånd, exklusive industrin. Fritidshusens samlade yta uppgår till drygt 3 miljoner kvadratmeter. Fritids— sektorns lokalanvändning sammanfattas i tabell 3.1.

Tabell 3.1

Fritidssektorns lokaler 1981

_____.______________________________________________

Typ Kvadrat— Procent meter (miljoner)

___________________________________________________

Logilokaler; hotell, restauranger, pen— 4 26 sionat etc

Teater, biografer, konsertlokaler etc 0'5 3 Bad, sport, idrotts— 7 45 anläggningar etc övriga samlingslokaler för fritidsaktiviteter 4 26 Summa 15,5 100 Fritidshus 3 _______________________________________________________ Totalt 18,5

• Sida 80
•  Original

Svenska kommunförbundet har inventerat vissa fri— tidsanläggningar som ägs av kommuner och förenings— liv (13). Tabell 3.2 utgör ett utdrag ur sammanställ—

ningen.

Tabell 3.2

Kommun— och föreningsägda anläggningar 1983

_______________________._———-——————-———————

Anläggning Antal _____________________________________________________

Simbassäng utomhus ) 25 m bassänglängd 244 Simhall $ 25 m " 215 Simhall ) 25 m " 254 Fotbollsplan, gräs, > 60 x 100 m 3.390 Fotbollsplan, sand > 60 x 100 m 1.415 Friidrottsanläggning med rundbana av stybb 565 Dito med rundbana av syntetbeläggning 81 Tennisbana utomhus 3.086 Idrottshallar 2.931 Ishallar 140 Ishockeybanor, naturis 1.180

" konstis 139

_______________________.___——————————-

Samhället har avsatt stora resurser på lokaler och anläggningar för skilda fritidsaktiviteter och det allmänna intrycket av tabellerna 3.1 och 3.2 är att tillgången på sådana är god, även om det naturligt— vis finns geografiska och verksamhetstypiska varia—

tioner.

3.4.3 Anläggningar för fritidsboende

Från en exklusiv fritidsbebyggelse förbehållen de välbärgade i slutet av 1800—talet har utvecklats ett fritidsboende som utgör ett komplement till stads-

• Sida 81
•  Original

boendet. I takt med ökad fritid, större ekonomiska resurser och bättre transportmöjligheter har ett fritidsboende allt längre från tätorterna möjlig— gjorts. Härtill bidrar också en tilltagande mark— konkurrens som gör det svårt att få tag på närbelägna fritidstomter till överkomligt pris*(14).

De enSkilt ägda fritidshusen har ökat kraftigt i antal under efterkrigsperioden. Antalet fritidshus var 1957 ca 180.000 medan det 1982 var ca 670.000. ökningstakten har dock minskat kraftigt från uppemot 30.000 nya hus vissa år under 1960—talet till ca

2 - 3.000 nya hus i mitten på 1970—talet(l4).

Fritidsboende sker också 1 hotell, stugbyar, vandrarhem och stugor i anknytning till lantbruk, på campinganläggningar eller i inköpta eller för-

hyrda husvagnar. Det finns ca 150.000 husvagnar (14).

3.4.4 Utbudet av friluftsaktiviteter

Aktivitetsutbudet genom samhällets och förenings— livets försorg är mycket omfattande. Det gäller såväl kultur, friluftsliv, idrott som övriga fritids— aktiviteter. Vi har därför i en särskild studie (15)

granskat friluftslivets aktiviteter och omfattning.

Att belysa friluftslivets omfattning är svårt, dels på grund av avgränsningsproblem och begreppsförvir— ring, dels på grund av den stora omfattningen av icke—organiserat friluftsliv. Friluftslivets omfatt— ning exemplifieras i det följande.

• Sida 82
•  Original

Skidsport organiseras främst av Svenska Skidför— bundet och Korpen. En stor mängd aktiviteter bedrivs på eget initiativ i av kommun, föreningsliv och turistnäring iordninggjorda spår och backar. Skidor är en av de stora friluftsaktiviteterna. När det gäller utförsåkning gör 2 miljoner utövare ca 24 miljoner utförsåkardagar per år. Även längd— skidåkning är i storleksordningen 20 miljoner akti— vitetstillfällen om tävlingsidrottens aktiviteter medräknas.

Orientering organiseras främst av Svenska Oriente— ringsförbundet i vissa fall i samarbete med Korpen. Orienteringen är inte någon stor friluftsverksamhet om man mäter det i antal föreningar och antal utövare. Däremot är verksamheten intensiv varför an— talet aktivitetstillfällen blir stort. Omfattningen kan totalt, dvs. inklusive oorganiserad verksamhet, beräknas till ca 15 miljoner aktivitetstillfällen

per år om tävlingsidrotten medräknas.

Cykel. Svenska Cykelförbundet, Cykelfrämjandet och Korpen arrangerar olika friluftsarrangemang på cykel. Enbart Korpen redovisar över 6 miljoner bidragsberättigade starter 1981/82.

Fiske. Var tredje vuxen fiskar någon gång och ca

650.000 personer har fritidsfiske som en viktig fritidsaktivitet. Antalet fiskedagar per år har

beräknats till ca 25 miljoner.

Jakt. År 1980 fanns ca 285.000 aktiva jägare '(= löst jaktkort). Det totåla antalet jaktdagar

beräknas uppgå till 6,4 miljoner per år.

En lång rad andra friluftsaktiviteter som bär— och

svampplockningp trädgårdsodling, skogspromenader,

• Sida 83
•  Original

båtliv, bad och simning, naturkännedom m.fl. känne—

tecknas också av stor omfattning. Denna grupp av fritidsaktiviteter har ofta svag anknytning till

någon speciell organisation.

Viktiga organisationer utöver de förbund som står för huvudparten av utbudet inom skidor, orientering, cykel, fiske och jakt är Friluftsfrämjandet, Korpo— rationsidrottsförbundet (Korpen), Svenska Natur— skyddsföreningen, båtorganisationer m.fl.

Friluftslivet är som synes mycket omfattande och mångfacetterat. Möjligheterna att hitta någon form av friluftsliv som passar kan anses vara goda. Be— gränsningarna hänför sig främst till tillgång på mark och vatten samt konflikter mellan dels olika friluftsaktiviteter och dels friluftslivs— resp. markägarintressen. Konflikterna torde i de flesta

fall kunna lösas genom samråd med berörda parter.

3.4.5 Tillgång på natur

Sverige har vid en internationell jämförelse mycket gynnsamma förutsättningar när det gäller tillgång på natur. I mycket stora delar av landet finns variationsrik och attraktiv natur nära tätorterna. Allemansrätten ger oss unika möjligheter att utöva olika former av friluftsliv och marker i tätorternas närområden finns ofta tillgängliga för ett intensivt

nyttjande.

Trots detta stora utbud har många svårt att helt förverkliga sitt intresse för friluftsliv. Det finns specifika barriärer för friluftsliv, utöver de gene— rella hinder som berörs i nästa kapitel. Sådana bar— riärer kan vara osäkerhet om allemansrättens inne— börd (16), otillräckligt säkerställda marker

• Sida 84
•  Original

nära tätorter, rädsla för att gå vilse, rädsla för vilda djur, jakt m.m. Uppkomna konflikter mellan olika naturintressenter visar också att frilufts—

livets utövande inte är problemfritt.

3.5 Är fritiden jämlik?

När förutsättningarna för fritidskonsumtionen för— bättrades ökade också produktionen av fritidsvaror och tjänster kraftigt. Under åren 1973 — 75 ökade vi exempelvis konsumtionen av mat med ca 1 procent medan konsumtionen av skivor, kassetter, fritids— båtar m.m. ökade med upp till 25 procent(l7).

Mot bakgrund av fritidssektorns ökande betydelse var det naturligt att samhället bl.a. genom olika utred- ningar (se kap. 1) började undersöka fritidsutövan— det. I olika utredningsdirektiv angavs vikten av att fritiden borde vara meningsfull för så många som möjligt. Statsmakterna har under 1970—ta1et antagit vissa mål för idrotts-, kultur— och rekreations— politiken. Någon samlad statlig fritidspolitik har

dock inte utvecklats.

Ca 90 procent av de totala offentliga utgifterna

för fritidsutbudet (inkl. kultur) avser primärkom— munala aktiviteter. Primärkommunernas kostnader för fritidsverksamheten (exkl. kultur) uppgick år 1961 till ca 100 miljoner kronor. År 1981 var motsvarande

kostnader ca 4,5 miljarder kronor.

Mot bakgrund av samhällets stora satsningar på fri— tidssektorn kan man fråga sig hur resultatet från jämlikhetssynpunkt har blivit. I ett flertal utred— ningar har försök gjorts att studera hur samhället och det av samhället understödda föreningslivets utbud av fritidsaktiviteter kommit olika grupper till del.

• Sida 85
•  Original

Resultaten är tämligen entydiga. Utnyttjandet av de offentliga tjänsterna på fritidsområdet är hos den vuxna befolkningen starkt snedfördelat. En majoritet utnyttjar knappast alla dessa tjänster medan en liten grupp svarar för huvuddelen av allt utnyttjande. Hög utbildning, höga inkomster, könstillhörighet och ål- der (särskilt yngre män) samvarierar med ett högt utnyttjandet av dessa tjänster.

Som underlag för dessa studier används främst SCB:s återkommande undersökningar om svenska folkets lev— nadsförhållanden. I en undersökning om stockholmarnas fritids— och kulturvanor har man i större utsträkning än i levnadsnivåundersökningarna undersökt om befolk— ningen utövar aktiviteter som kräver anläggningar och lokaler, dvs aktiviteter som kommunen kan påverka förutsättningarna för i planeringsprocessen (19). Resultaten sammanfattas i fig. 3.3.

Fi . 3.3

Andel av vuxna befolkningen som ägnar sig åt sam—

hällets och föreningslivets fritidsaktiviteter (gäller Stockholm) *

100

Övervägande äldre, lågutbildade, kvinnor, låginkomsttagare

Procent av befolkningen 01 Ni o 01

N 01

Procent av aktivitetstillfällen

Övervägande unga, högutbildade, män, höginkomsttagare

• Sida 86
•  Original

Figuren skall läsas så att ca 30 procent av befolk— ningen (den resursstarka gruppen) utnyttjar 75 procent av tillgängliga aktivitetstillfällen. Sam— tidigt använder ca 40 procent av befolkningen mindre —än 5 procent av utbudet.

Stockholmsutredningens resultat sammanfaller väl med levnadsnivåundersökningarna. Även resultaten för ett stort antal regionala studier påvisar i

stort samma snedfördelning, även om lokala varia—

tioner förekommer (20).

Under efterkrigstiden har Sverige utvecklats från

ett samhälle där familjen med en förvärvsarbetande var den helt dominerande hushållstypen bland små—

barnsfamiljerna till ett samhälle där båda föräld— rarna förvärvsarbetar. Under 1960— och 1970—talen

gick kvinnorna i allt större utsträckning ut på arbetsmarknaden. Förvärvsfrekvensen ökade för

exempelvis kvinnor som har barn under 6 år från 35,4 procent år 1964 till 80,6 procent 1982 (21).

För kvinnorna har perioden inneburit ökat förvärvs— arbete, möjligen något mindre hushållsarbete, men totalt sett i viss utsträckning minskad fritid. Även för män i familjer där förvärvsfrekvensen ökat under perioden har fritiden sannolikt minskat i viss mån (22).

Skillnaden vad gäller tillgång på vardagsfritid mel- lan olika kön och grupper har konstaterats vid flera tidsbudgetmätningar (8). Skillnaderna redovisas i fig. 3.4.

• Sida 87
•  Original

Fi . 3.4

Vardagsfritidens fördelning på olika grupper. Efter naturvårdsverkets PM 750. Genomsnittligt

antal timmar. Sanunanboende LH Ensamstående 359

Kvinnor 3,05

Har inte barn 4,41

Kvinnor har enligt utredningen betydligt mindre dis—

ponibel fritid än män. För kvinnor minskar ett sam— manboende ytterligare tillgången på fritid, medan en sådan minskning för männen bara uppkommer när det

finns barn i familjen (8).

Fritiden är således inte jämlikt fördelad mellan kvinnor och män och inte heller mellan olika familje— typer. Kvinnor har generellt mindre fritid än män

och föräldrar i småbarnsfamiljer har mindre fritid

än andra föräldrar och ensamstående.

Även de bearbetningar av låginkomstutredningarnas studier som LO redovisat i sin rapport "Semester— Fritid inför 80—talet" visar att fritiden knappast kan kallas jämlik när det gäller utnyttjandet av samhällets och föreningslivets utbud (22).

De satsningar som samhället gjort för att skapa meningsfull fritid åt alla tycks främst utnyttjas av de som redan är nöjda med sin tillvaro. Yngre män med lättare arbete och högre utbildning utnytt— jar exempelvis oftast kommuners idrottsanläggningar.

• Sida 88
•  Original

Nära 70 procent av LO—medlemmarna utnyttjar inte de inomhusanläggningar som finns, medan 65 procent av

SACO—medlemmarna gör det (22).

Det utbud av fritidsaktiviteter som de offentliga organen erbjudit eller stöttat med ekonomiska bi— drag har inte lyckats utjämna skillnaderna mellan

socialgrupperna (19).

Aktivitetsmönstret under fritiden visar betydande skillnadermellanmänniskor från olika socialgrupper (med olika utbildningsbakgrund eller med olika inkomst). Människor från socialgrupp 1 utövar i betydligt större omfattning än människor från social— grupp 3 de av samhället och föreningslivet organise- rade fritidsaktiviteterna. Av de undersökta aktivi— teterna är andelen människor från socialgrupp 3 störst endast i bingo, fiske, jakt och veckotid— ningsläsning. När det gäller enbart kulturaktivite— ter utövar människor från socialgrupp 3 sådana aktiviteter i betydligt mindre omfattning än människor från socialgrupp 1 (19).

Pensionärernas val av fritidssysselsättningar visar också på ett samband med socialgruppstillhörighet. Medan ålderspensionärer i socialgrupp 1 visar unge— fär samma aktivitetsnivå som de yrkesarbetande i samma socialgrupp, är pensionärer i socialgrupp 3 nästan alltid mera passiva än de yrkesarbetande i samma sodialgrupp. En tänkbar orsak är att pensio— närerna i socialgrupp 3 genom sitt låga sociala deltagande i arbetsliv och fritidsliv inte stimule— rats till en aktiv fritid (19)-

Ungdomar ur olika socialgrupper sysslar med samma slags fritidsaktiviteter som deras föräldrar gör (23). Tänkbara orsaker därtill är dels att föräldrarna i

olika socialgrupper stimulerar sina barn att utöva

• Sida 89
•  Original

de fritidsaktiviteter de själva uppskattar, dels att de oftast väljer kamrater som har samma sociala bak— grund som de själva har. Inte sällan bidrar den kommersiella ungdomskulturen till att många ungdomar

har en passiv fritid (24).

Ytterligare grupper med lågt eller inget deltagande i samhällets och föreningslivets fritidsutbud har redovisats av Blomdahl och Brånell (19). Dit hör icke yrkesutbildade arbetare, invandrare, skiftarbe-

tare, jordbrukare och glesbygdsbor.

Slutsatsen av det som här sagts måste bli att den fritidssatsning som gjorts av samhället inte utnytt-

jas av de mest behövande grupperna.

Även om de materiella villkoren, reformerna vad gäller arbetslivet samt de ökade transportmöjlig— heterna har verkat mot en utjämning av förutsätt— ningarna att utnyttja fritiden (se kap. 2) visar genomgången i detta kapitel att fritiden fortfarande

är ojämlik.

I samband med redovisningen av hinder för fritidens användning (kap. 4) exemplifieras flera av dessa ojämlikheter mera konkret.

Avslutningsvis återges här ett utdrag ur Blomdahl - Brånells sammanfattning i boken Fritid — ett

idéprogram (19):

"Samtliga undersökningar visar att människor från soCialgrupp 1 utövar fritids— och kultur— aktiviteter i större utsträckning än människor från socialgrupp 2 och framför allt social— grupp 3. Skillnaderna mellan socialgrupperna är så systematiska att vi inte idag kan finna en enda offentligt utbjuden aktivitet för vuxna inom fritids— och kulturområdet som i störst utsträckning utnyttjas av socialgrupp 3. Skillnaderna mellan socialgrupperna är störst när det gäller aktiviteter som brukar föras till kultursektorn. Det är knappast någon överdrift att påstå att det förs en fritids— och kulturpolitik som gynnar redan gynnade människor."

• Sida 90
•  Original

• Sida 91
•  Original

4. HINDER FÖR FRITIDENS ANVÄNDNING

4.1 Samhällets rekreationspolitiska mål

TUREKs huvuduppgift är enligt direktiven dels att kartlägga varför många människor hindras från att utnyttja fritiden, dels att föreslå åtgärder för att

undanröja dessa hinder.

I 1975 års rekreationspolitiska beslut (prop. 1975: 46, CU l975/76:2, rskr 1975/76:46) anförs bl a att sociala och ekonomiska hinder inte får bestämma vilka som kan få del av utbudet av rekreations- och turistaktiviteter (25). Samhällets insatser måste inriktas på att göra utbudet tillgängligt för alla. De grupper som anges vara särskilt missgynnade av ett kostnadskrävande utbud är barnfamiljer, pensio— närer, handikappade och låglönegrupper.

Vi anser det vara viktigt att söka konkretisera på vilket sätt och i vilken omfattning olika grupper hindras i sin användning av fritiden. Först därige— nom kan avgöras i vilken utsträckning de mål som samhället har ställt upp har uppnåtts och hur poli- tiken bör utformas för att angelägna mål skall kunna

uppnås.

• Sida 92
•  Original

4.2 Om förutsättningar, behov och önskemål 4.2.1 Materiella förutsättningar för fritids— konsumtion

De grundläggande dragen i utvecklingen vad gäller fritidens användning m.m.har redovisats i kapitel 2 och 3. De huvudsakliga utvecklingstendenserna kan

sammanfattas på följande sätt.

Den 5 k tillväxtperioden 1950—1975 ledde till ett markant ökat materiellt välstånd för alla grupper, även om välståndet inte blev jämnt fördelat. Sam— hällsekonomin blev mycket stark och medgav bl;a.mins— kadearbetstider och aktiva satsningar inom fritids— sektorn. Statens stöd till kommunerna Och till orga— nisationer som verkar inom turist— och friluftssek- torn utvecklades. Staten svarade för stora insatser när det gällde införskaffande och säkerställande av mark för naturvård och friluftsliv. Kommunerna har vidare ända fram till 1980—talets början avsatt ökande resurser till markinköp och anläggningar av skilda slag. Den fysiska riksplaneringen, som huvud— sakligen utvecklades under l970—talet, innebar en omfattande planeringsprocess som berörde varje kommun, landsting, länsstyrelse, ett stort antal centrala statliga myndigheter samt regering och riksdag. Inom ramen för denna planeringsprocess utvecklades också förutsättningarna för turism och friluftsliv. Planeringen i de 25 primära rekrea— tionsområdena har haft ett direkt samband med den

fysiska riksplaneringen.

De ökande möjligheterna till privat fritidskonsum— tion tog sig uttryck i en snabb ökning av antalet bilar, fritidshus och utlandsresor. Den geografiska

rörligheten ökade mycket kraftigt.

• Sida 93
•  Original

Totalt svarar hushållens utgifter för turism och rekreation för drygt en femtedel av den samlade kon— sumtionsbudgeten. En successivt växande total kon— sumtionsbudget har medgett att fritidskonsumtionen fått en allt större andel av den totala konsumtio— nen. Totalt uppgår befolkningens konsumtion i sam— band med fritid, nöjen, turism och rekreation till 68 miljarder kronor (1981). Fritidskonsumtionen sva- rar för drygt 15 procent av hushållens samlade to— talkonsumtion och 12 procent av landets samlade pro— duktionskapacitet (1980).

Sett till olika hushållsgrupper har fritidsbudgeten en tämligen likartad betydelse relativt sett. De flesta grupper ligger nära genomsnittet, 22 procent av hela budgeten (1978). I absoluta tal är dock skillnaden mellan olika grupper stora. Avvikande är främst grupperna ensamstående män respektive kvinnor yngre än 67 år med extremt hög fritidskonsumtionsan— del (26 resp. 33 procent) samt grupperna ensamstå— ende med barn och jordbrukare med lägre andel (20

resp. 17 procent) än genomsnittet.

En successivt minskad arbetstid och ett successivt ökande materiellt välstånd har totalt sett innebu— rit att vi jämfört med tidigare generationer aldrig haft så stora förutsättningar som i dag att till— fredsställa våra behov och önskemål under fritiden. Den fortsatta hinderanalysen visar dock att dessa

förutsättningar inte är lika för alla grupper.

4.2.2 Utbudets sammansättning

För att kunna bedöma utbudets betydelse för friti— dens användning har vi som tidigare nämnts (se av— snitt 3.4.4) låtit göra en särskild sammanställning, främst vad gäller friluftslivet (15).

• Sida 94
•  Original

Sammanställningen visar att utbudet av aktiviteter är mycket stort, oavsett var i landet man bor.

Tillgången på fritidshus har kartlagts av fritids— boendekommittén, FRIBO, som i betänkandet (SOU 1982:23) Fritidsboende bl a redovisar att antalet fritidshus totalt uppgår till ca 670 000. Av lan— dets hushåll äger i genomsnitt 21 procent fritids— hus medan ytterligare 18 procent disponerar fritids— hus på annat sätt. Vid en internationell jämförelse har man enligt FRIBO goda möjligheter till fritids— boende i Sverige. Andelen hushåll med fritidshus är

större i högre inkomstgrupper.

Rekreationsberedningen redovisar i sitt material från programarbetet i de primära rekreationsområ— dena en särskild rapport som berör anläggningar för turism i ca 100 av landets viktigaste turistorter. Turistorterna är uppdelade i orter för bad och båt— sport (37 st), traditionella skidorter (23 st), fri— luftsorter med anläggningar för bl a alpin skid— sport (23 st) samt övriga turistorter (15 st). Friluftsliv går att bedriva så gott som överallt

och fiska kan man göra på praktiskt taget samtliga

turistorter.

Den totala bäddkapaciteten i de primära rekreations— områdena är ca 230 000 exklusive privat inkvartering och enskilda fritidshus. Härav svarar de särskilt studerade turistorterna för ca 170 000. Härtill kan läggas 230 000 - 240 000 bäddar i fritidshus, vilket innebär att de studerade turistorternas sammanlagda bäddkapacitet är ca 400 000.

Vi har vidare särskilt låtit studera kapacitetsut— nyttjandet vad gäller landets turistanläggningar

(1). Med några få undantag konstateras att de resur—

ser som används för turism och rekreation har ett

• Sida 95
•  Original

lågt utnyttjande med därav följande svårigheter att täcka de fasta kostnaderna. Av boendeanläggningarna är det bara motorhotell och i viss mån stadshotell vars bäddkapacitet utnyttjas till mer än 50 procent. Alla andra boendeanläggningar har ett lägre kapaci— tetsutnyttjande, de flesta under 40 procent.

Genomgången av utbudets sammansättning visar att aktiviteter och boendeanläggningar för turism och friluftsliv är geografiskt väl fördelade. Härmed ges förutsättningar för en aktiv och meningsfull fritid. De ekonomiska resurser som krävs för inne— hav av fritidshus eller större fritidsbåt, liksom för att hyra kommersiella anläggningar, begränsar dock möjligheterna för vanliga inkomsttagare.

4.2.3 Behov och önskemål

Flera utredningar visar att människornas önskemål beträffande fritidens användning kretsar kring hem— aktiviteter av olika slag. Det gäller särskilt var- dagsfritiden. I samband med helgfritiden och särskilt under semesterfritiden riktar sig fritids— intresset i högre utsträckning mot aktiviteter utanför hemmet. Attityderna är anmärkningsvärt kon— stanta över tiden. Samma sak gäller det faktiska 'resmönstret och de stora semestermålens dragnings— kraft.

Naturvårdsverkets fritidsvaneundersökningar (3) 1963 och 1973 visar att friluftsbetonade aktivite— ter har stor betydelse som fritidssyssla för de flesta. Friluftsliv i olika former anges där vara huvudsaklig fritidssysselsättning för ca 1/4 av den vuxna befolkningen i landets tätortsregioner. Upp— delat på kön gäller detta ca 20 procent av kvinnorna och ca 30 procent av männen. Skillnaderna i förut—

sättningar och beteende mellan könen är för övrigt

• Sida 96
•  Original

en av de mest slående olikheter mellan skilda grup—

per som framträder i fritidssektorn.

Av fritidsvaneundersökningarnas resultat kan man konstatera att de enkla, vardagsnära aktiviteterna spelar en mycket stor roll i fritidens användning. Det är också de vanligaste fritidsaktiviteterna, utan särskilt stora krav på ekonomiska resurser,

som man vill ha möjlighet att utöva mer.

Både naturvårdsverkets fritidsvaneundersökningar och andra studier antyder vidare att den tid som står till förfogande för att använda sin fritid på önskat sätt ofta är en knappare resurs än de rent

ekonomiska resurserna.

Vidare redovisar flera undersökningar klara skill— nader i fritidens användning och förutsättningar

när man särskiljer kön och utbildning.

Detta mönster visar sig när vi i det följande ana— lyserar fritiden och dess användning utifrån de olika slag av hinder som gör att vissa aktiviteter

inte kan utövas. 4.3 Hinder för fritidens utnyttjande 4.3.1 Allmänt

Vår hinderanalys grundar sig på en stor mängd stu— dier och utredningar som utförts under den senaste tioårsperioden. På vårt uppdrag har den s.k. Norlinggruppen vid socialhögskolan i Göteborg gjort en sammanställning av studier och utredningar inom

detta område (12).

Allmänt ger analysen vid handen att fritiden och

sättet att använda sin fritid är av mycket stor

• Sida 97
•  Original

betydelse för välbefinnandet i stort. När man redan har arbete och bostad är det förbättringar på fri- tidens område som bidrar till att öka trivseln. En utvecklad fritidspolitik är därför ett viktigt in-

slag i den allmänna välfärdspolitiken.

Samtidigt är det viktigt att stryka under att grup- per med stor ofrivillig fritid, t.ex.arbetslösa,

av naturliga skäl har svårt att se fritiden som en tillgång. Samspelet mellan arbetslöshet och fritid har studerats vid socialhögskolan i Göteborg (26). Rapporten visar bl a att arbetslöshet kan liknas vid en kris som lägger psykosociala hinder i utövandet av fritidsaktiviteter. Vi är angelägna om att än en gång framhålla att de insatser som behövs för dessa grupper, inte minst när det gäller ungdomar, är utomordentligt viktiga men att de primärt måste ske inom arbetsmarknadspolitikens eller den allmänna socialpolitikens ramar. I anslutning till ett så— dant angreppssätt kan dock friluftslivets utbud,

liksom t.ex.kultur och idrott vara en viktig till—

gång.

Totalt sett är de flesta, ca 80 procent, rent all— mänt nöjda med sin fritid. Våra överväganden och

förslag till åtgärder med anledning av vad som kom— mer fram i hinderanalysen bör således främst rik- tas in mot de grupper som är särskilt starkt hind—

rade i användningen av sin fritid.

Ett framträdande drag i hinderanalysen är före— komsten av psykologiska eller sociala hinder. Att inte kunna "ta sig för", "ta sig tid", att inte "ha någon att göra sällskap med", att inte "våga ta kontakt" och att inte "veta vart man vänder sig"

är väl så hindrande som att inte ha råd och möjlig— het att utnyttja en friluftsanläggning, hyra en stuga osv. Detta betyder inte att de ekonomiska

• Sida 98
•  Original

faktorerna är ointressanta (se t ex avsnitt 4.3.2)

utan snarare att de icke—materiella hindrens bety—

delse hittills har undervärderats. Detta gäller av

naturliga skäl främst för det bostadsnära frilufts— livet, men även när det gäller semesterresor har

de som har tid att planera, de som känner till vart man vänder sig osv.ett klart försprång framför andra när det gäller att hitta prisvärda alternativ.

Ett faktum är dock att de som har lägre inkomster företar semesterresor mera sällan än de som har högre inkomster. De som har lägre inkomster har inte heller samma möjligheter att skaffa sig fri— tidshus som de med högre inkomster. För låglöne— grupperna förvärras situationen genom att såväl de ekonomiska som de icke—materiella faktorerna i

kombination ofta utgör hinder.

När det gäller vad som vi här benämner psykologiska eller sociala hinder kan det vidare diskuteras om inte det som av människor uppges vara ett hinder i själva verket ofta anförs som ett skäl att inte behöva aktivera sig, att slå sig till ro osv. Vad som talar för detta är att personer som har ett mycket stort intresse för en viss aktivitet ofta

på något sätt ser till att den också kan utövas. Detta kan t.o.m.gälla trots låg inkomst, hög ålder, visst handikapp osv. Det här sagda antyder att gra— den av motivation och information är fundamental då det gäller att diskutera insatser för undanröjande av hinder för fritidens användning. I avsnitt 4.4.3 diskuterar vi informationens och motivationens be—

tydelse.

Det står också klart att antalet hinder är av bety— delse om en människa kan anses vara verkligt hind— rad. I genomsnitt har vi alla två hinder som minskar

våra praktiska möjligheter att utnyttja fritiden.

• Sida 99
•  Original

Det kan gälla låg inkomst, hög ålder, olika slag av handikapp, brist på jämställdhet osv. Först när hindren blir fler än två blir den sammanlagda effek- ten så stor att hindren får verklig betydelse. Enbart det faktum att en människa har låg inkomst eller visst slag av handikapp betyder således inte att man saknar möjligheter till en givande och aktiv fritid. Det är kombinationen av flera sådana egen—

skaper som avgör om hindren blir reella. 4.3.2 Hinder för enskilda och grupper

I genomgången av de studier och utredningar som be— rör hinder för fritidens användning har vi särskilt uppmärksammat barnfamiljerna, de handikappade och låglönegrupperna. Dessa grupper diskuteras nedan. Dessförinnan vill vi emellertid något kommentera villkoren för två andra grupper, nämligen pensionä—

rer och invandrare.

Vad gäller ålderspensionärernas villkor har hindren för utövande av turism och friluftsliv främst sam—' band med de naturliga förändringarna i livscykeln. De ekonomiska hindren för pensionärerna har rela— tivt sett fått en avtagande betydelse. Det bör dock påpekas att psykologiska hinder av typen "ej våga ta kontakt" och "avsaknad av vänner" har en mycket passiviserande inverkan på många äldre. Många pen— sionärer är dock mycket aktiva i det allmänna före— ningslivet.

Invandrare möts av särskilda svårigheter i sitt nya hemland. Det gäller språket, miljön, arbets— och bostadsförhållanden osv. Invandrare är inte en en— hetlig grupp, utan består av ett flertal olika mino- riteter. Generellt sett är invandrare ofta mer intresserade av kulturella aktiviteter och av um—

gänge inom den egna gruppen än av friluftsliv i

• Sida 100
•  Original

skilda former. Man tillbringar gärna fritiden på samma sätt som man gjorde i det gamla hemlandet. På sikt blir sannolikt även turism och friluftsaktivi— teter intressantare, men då har invandrarna snarast blivit naturaliserade svenskar. I den mån de då möts av hinder för att utöva turism och friluftsliv be— ror det närmast på att de kan innefattas i någon av

de grupper som behandlas i detta avsnitt.

Det som här har sagts innebär inte att särskilda åtgärder för invandrare är ointressanta. Det betyder snarare att åtgärder för att underlätta tillvaron för invandrare i första hand bör avse deras levnads—

förhållanden som helhet.

4.3.2.l Barnfamiljernas situation

Familjeekonomiska kommittén har bl.a.redogjort för barnfamiljernas ekonomiska situation (21). Utred— ningen visar bl.a.att kostnaderna för barn under

16 år i genomsnitt uppgår till ca 13 000 kronor per år. Till detta kommer kostnader för bostad, barnom— sorg, transporter och semester. Andelen hushåll med socialbidrag är bland barnfamiljerna 3 procent i genomsnitt. För hushåll med fyra barn är motsvarande

andel 17,4 procent.

I en statistisk specialundersökning som statistiska centralbyrån (SCB) gjort åt Sveriges Television (maj 1983) redovisas "återstående konsumtionsut— rymme"l) för hushåll beroende på antal barn och antal förvärvsarbetande i hushållet. Följande be- lopp till konsumtionsutrymme framkommer när man som i undersökningen utgår från en person som är hel— tidsanställd industriarbetare (87 500 kronor per år

1983):

• Sida 101
•  Original

Antal barn Minskat konsum— tionsutrymme

(2) _ (3)

Konsumtionsutrymmet för hushåll med tre barn minskar med mellan 16 000 och 41 000 kronor per år jämfört med motsvarande hushåll utan barn beroende på makes/ makas förvärvsarbete. För den heltidsarbetande industriarbetare som har hemarbetande make/maka och tre barn räcker inte inkomsten till. Det blir ett underskott med 4 000 kronor.

I realiteten är förhållandena sannolikt svårare för flerbarnsfamiljerna än vad denna undersökning ger vid handen eftersom familjeekonomiska kommittén (21) har konstaterat att existensminimumreglerna ligger mellan 10 och 30 procent under konsumentverkets budgetförslag beroende på barnens antal och föräld— rarnas förvärvssituation. Det står också klart att även i höga inkomstklasser har flerbarnsfamiljer med endast en förvärvsarbetande det ofta ekonomiskt be— svärligt.

Även tiden sedd som resurs blir ofta ett hinder för barnfamiljerna. Fritidsvaneundersökningarna (3) visar bl.a.att det främsta skälet till att "det inte blir av" är tidsbrist (70 procent). För både män och kvinnor med barn under sju år påverkar vidare famil- jehänsyn i hög grad möjligheterna till idrotts— och friluftsaktiviteter.

• Sida 102
•  Original

Ett ständigt återkommande mönster är att kvinnor i betydligt högre grad än män anger barntillsynen som hinder. Likaså anges avstånd till en viss anläggning eller motsvarande oftare som hinder av kvinnor än av män, bl a beroende på otillräckliga kollektiva kom—

munikationer och att man inte har tillgång till bil.

Hushållsarbetets inverkan på fritiden är stor och drabbar särskilt kvinnorna (11,18). Kvinnor väljer oftare näraliggande fritidsaktiviteter som trädgårds— arbete, sällskapsdjur, promenader och läsning (12).

Vår slutsats av ovanstående är att barnfamiljernas ekonomiska och tidsmässiga resurser för turism och friluftsliv jämfört med andra grupper är oaccepta— belt små. Samhället måste finna former för att undan— röja barnfamiljernas — inte minst flerbarnsfamiljer— nas - hinder. Härtill kommer klara belägg för en påtaglig brist på jämställdhet till kvinnornas nackdel. Kvinnor har redan från början sämre "upp— backning" i både hem och skola att utöva sina intressen. De är också sämre tillgodosedda än män när det gäller anläggningar för aktiviteter. De har vidare en klart mindre reell fritid än männen i familjelivet. Våra förslag till åtgärder utvecklas

i avsnitt 5.2.1. 4.3.2.2 Handikappade

Fritidsaktiviteter av olika slag är märkbart mindre förekommande bland de handikappade än bland befolk— ningen som helhet (27). I viss mån försvåras dock tolkningen av resultaten av att siffrorna inte är

korrigerade för åldersskillnader.

Naturvårdsverket och handikapprådet har sammanställt problem som de handikappade möter i friluftsområdena

och redovisar praktiska förslag till lösningar och

• Sida 103
•  Original

förbättringar (28). Det framhålls bl.a.att handi- kappade sällan besöker allmänna friluftsanläggningar, vilket främst beror på att anläggningar kan vara svåra att nå och svåra att använda. För blinda och synsvaga är bristen på ledsagare den främsta anled— ningen. Rörelsehindrade kan utöva många vanliga aktiviteter, t.ex.simning, fiske, båtturer och rid—

ning.

Norlinggruppen har utifrån ett större datamaterial

på Göteborgs och Karlskoga kommuner gjort en särskild bearbetning av handikappade invånare (29). Av de handikappade uppgav sig 20 procent ha svårt att del- ta i vissa friluftsaktiviteter till följd av sjukdom eller handikapp. Detta slår särskilt hårt ju äldre man blir. Av de som är under 50 år uppger sig 2 pro— cent vara allvarligt hindrade. Motsvarande andel

för dem som är över 70 år är ca 50 procent.

Även bland de handikappade är dock en klar majoritet (68 procent) nöjda med sin fritid. Motsvarande an— del i en statistisk jämförelsegrupp var 70 procent. En viss försiktighet i tolkningen måste dock iakttas eftersom benägenheten att vara nöjd har ett samband med vilka anspråk man har. Det har bl.a.visat sig att blinda som tidigare har varit seende i och med förlusten av synen radikalt har minskat sina anspråk på omvärlden.

Vad gäller typen av hinder är de s.k.psykologiska hindren särskilt starka. Höga kostnader tillhör de svagaste hindren enligt undersökningen. Den tydli— gaste skillnaden mellan de handikappade och jämfö— relsegruppen är att de handikappade har ett större antal hinder. I en fördjupad analys visar det sig att de handikappade som inte ansåg sig vara hindra— de i hög grad liknade jämförelsegruppen vad gällde bakgrundsvariabler och graden av tillfredsställelse

• Sida 104
•  Original

De som tillhör gruppen hindrade handikappade är äldre, har allvarliga rörelsehinder, oftare tungt kroppsarbete, lägre utbildning och mindre resurser i form av bil, båt, fritidshus och föreningsanknyt— ning. De aktiviteter som fungerar bäst för denna hindrade grupp är breda näraktiviteter som läsning, trädgårdsarbete, arbete på hus och kolonilott.

Vi menar att samhället mera aktivt måste medverka till att de handikappade skall ges möjligheter att utöva turism och friluftsliv. Sveriges turistråd har låtit utarbeta boken Semestra i Sverige — även med ett handikapp. Denna information är exempel på en praktisk åtgärd som underlättar för denna grupp att planera för sin semester. Våra förslag till åtgärder redovisas i avsnitt 5.2.2. 4.3.2.3 Låglönegrupper

I avsnitt 4.3.1 har vi bl a uppmärksammat de icke— materiella hindrens betydelse för användningen av fritiden. Samtidigt är det ett faktum att de som

har högre inkomster oftare åker på semester än de som har lägre inkomster. Samma sak gäller innehav av fritidshus och fritidsbåt. Dessa samband fram— kommer i den s.k.låginkomstutredningen, SCBs rap- port nr.l7 om levnadsförhållanden, LO—utredningen Semester — Fritid inför 80—ta1et och i fritidsboen—

dekommitténs betänkande (SOU l982z23) Fritidsboende (14,18,22).

För vissa aktiviteter står det tämligen klart att storleken på inkomst och förmögenhet avgör möjlig— heterna att bedriva dessa aktiviteter. Det gäller främst möjligheten att köpa eget fritidshus. För många gäller denna önskan främst behovet av en egen fast punkt med möjlighet att påta i egen täppa. Ett alternativ till det traditionella fritidshuset

• Sida 105
•  Original

är därför för många kolonistugan, odlingslotten eller ett enklare och ofta bostadsnära fritidshus av "sportstugetyp". Även husvagnen och fritidsbåten är för många ett alternativ till fritidshuset.

För andra friluftsaktiviteter är det sannolikt så att andra bakomliggande faktorer än just inkomstens storlek påverkar benägenheten och möjligheterna att åka på semester, idka friluftsliv osv. Det kan t.ex. gälla utbildning, klasstillhörighet osv. I dessa fall är det främst insatser som rör information,

attityder och motivation som kan få verkan.

Våra förslag rörande låglönegrupper redovisas i av— snitt 5.2.3.

4.4 Vissa förhållanden med särskild betydelse

för undanröjande av hinder

Tillgången på mark, kollektiva transporter, infor— mation om friluftsområden och aktiviteter samt upp- lysning eller utbildning i hur man tar sig fram i skog och mark har betydelse för människors förut- sättningar och beteende. Särskilt på längre sikt kan sådana förhållanden förändra förutsättningarna

för fritidens användning.

4.4.1 Mark — och planfrågor

Den allmänt tillgängliga marken utgör en väsentlig del av planeringsförutsättningarna för den fysiska planeringen. Tillgången på mark och vatten är dock mycket ojämn i landets olika delar och i olika kom— muner. Skillnaderna är ofta en naturlig följd av olika områdens struktur, urbaniseringsgrad osv.

I storstadsregionerna är det t.ex.vanligt att av-

sättning av mark för friluftsliv måste ske genom

• Sida 106
•  Original

köp av lämpliga områden. I andra delar av landet, t.ex.i skogslänen, är förutsättningarna för männi— skor att komma ut i skog och mark givetvis helt annorlunda. En studie över allmänt tillgänglig mark nära de större tätorterna i Västmanlands och Upp— sala län samt vid Helsingborg har gjorts av SCB i samverkan med naturvårdsverket. Resultatet visar stora regionala skillnader. SCB och naturvårdsver— ket planerar nu produktion av landsomfattande sta— tistik för allmänt tillgänglig mark nära tätorter med 5 000 - 100 000 invånare.

I de flesta tätorter, även många små, har dock nu— mera vidtagits särskilda åtgärder för olika fri- luftsaktiviteter i skogsområdena. Det kan gälla motionsslingor, stigar och skidspår. Ofta är det

den lokala idrottsföreningen som med markägarens goda minne anordnat dessa spår och stigar. För de tätare befolkade regionerna har det sedan länge varit nödvändigt att se till att det finns områden som kan ta emot den egna och andra regioners invå— nare för friluftsliv och ibland turism. Det kan gälla friluftsområden med eller utan centralanlägg— ning, vandringsleder, enklare stugbyar och arrange— mang för fritidsfiske. Omfattning och storlek har ofta gjort det nödvändigt med markköp eller särskil- da avtal. Inte sällan uppstår dock konflikter mellan markanvändning i form av skogs— och jordbruk å ena sidan och ett intensivt friluftsutnyttjande å den

andra.

Behovet av områden för friluftsliv och vissa former av turism är stort. Friluftslivet ökar starkt och

vi bedömer att anspråken på lämplig mark nära bo— stadsorten kommer att tillta snabbt. Detta bör på— verka kommunernas övergripande fysiska planering så att erforderlig mark avsätts för turism och frilufts—

liv. Därmed skapas förutsättningar att i detaljpla—

• Sida 107
•  Original

neringen av bostadsområden få utrymme för grönytor samt mark för koloniträdgårdar och odlingslotter. I avsnitten 5.2 och 5.4 utvecklar vi våra övervä—

ganden på dessa punkter.

4.4.2 Transporter

Lågprislinjen på flyg, tåg och buss är en mycket betydelsefull faktor för det långväga resandet. Resekostnaderna är en av de faktorer som slår hår— dast mot resurssvaga grupper. Låga priser innebär

därför att resmålen kommer närmare, ekonomiskt sett.

Men transporter är även betydelsefulla när det gäl— ler de mer lokala friluftsområdena. Det gäller sär— skilt barn, kvinnor och äldre, som ofta inte har tillgång till egen bil. I vissa fall räcker transport— kapaciteten inte till. Det är av stor betydelse att den kollektiva trafikförsörjningen får en naturlig plats i planeringen av områden för turism och fri— luftsliv. Förslag rörande transportfrågorna redovisas

i avsnitten 5.2 och 5.4.

4.4.3 Information, utbildning, fostran

Vi har i avsnitt 4.3.1 berört informationens och motivationens betydelse för undanröjande av hinder för fritidens användning.

Tekniskt sett finns en mängd information som rör turism och friluftsliv i form av broschyrer, kata— loger, informationsblad osv. Vidareåhfden informa— tion som ges av press, lokalradio och kommunala turistbyråer mycket omfattande. Det gäller för hela landet, för många regioner och för nästan alla kom— muner. I själva verket är utbudet av information så

stort att det i sig kan verka förvirrande. Även

• Sida 108
•  Original

datoriserad information utvecklas nu av Sveriges turistråd (System Bokser) i syfte att underlätta

informationshanteringen.

Ändå når inte informationen ut till alla människor. Ett stort problem är att de människor som verkligen skulle behöva information om semesteralternativ,

tillgång på friluftsaktiviteter osv inte nås. Bland

annat saknas ofta motivationen.

Vi ser fyra särskilt viktiga "institutioner" som har betydelse för motivationen och därmed sammanhängande möjlighet att förmedla information. Dessa "institu— tioner" är familjen, förskolan, skolan samt folkrö—

relserna och föreningslivet.

Våra överväganden rörande denna fråga redovisas i

avsnitten 5.2. och 5.4. 4.5 Kommentar

Hinderanalysen visar att de rekreationspolitiska mål som 1975 års riksdag har antagit inte har upp— nåtts i alla delar. Framför allt är det barnfamil— jerna, inte minst de kvinnliga familjemedlemmarna, vissa grupper av handikappade samt låglönegrupperna som på skilda sätt hindras i användningen av sin fritid.

Vår fokusering på hinderfrågan skymmer dock lätt att positiva insatser ändå gjorts sedan 1975 års beslut. Exempel på sådana insatser är de s k låg- prissatsningarna när det gäller flyg— och tågtrans— porter, boende, aktiviteter och måltider. Ett under senare år påbörjat lokalt och regionalt kortsystem underlättar också för konsumenten att aktivt uppleva ett områdes utbud till ett rimligt pris. Andra exem— pel på viktiga insatser är samhällets avsättningar

• Sida 109
•  Original

av mark och vatten för friluftsliv. Vidare har ar— betet inom de 25 primära rekreationsområdena fört med sig en förbättrad handlingsberedskap i landets

mest eftertraktade turistområden.

Vår slutsats är dock att dessa åtgärder inte är tillräckliga för att man skall kunna säga att 1975 års mål har uppnåtts. I kapitel 5 utvecklar vi när-

mare vilka åtgärder som vi vill föreslå för att nå

en bättre måluppfyllelse.

• Sida 110
•  Original

• Sida 111
•  Original

5. ÖVERVÄGANDEN

5.1 Utgångspunkter

Som framgår av redovisningen i tidigare kapitel har fritiden och dess användning en mycket stor betydelse för människors trivsel och välbefinnande. Sett som samhällssektor är fritiden och fritidsutbudet i snabb tillväxt i vårt land, liksom i alla utvecklade industrinationer. Det gör att samhället på alla ni- våer i sin allmänna planeringsverksamhet måste beakta hur fritiden kan komma att användas och skapa hand— lingsberedskap för att möta en ökande fritidskonsum—

tion i skilda former.

Det betyder inte att samhället skall styra hur människor utnyttjar sin fritid. Det betyder i stället att samhället bör söka skapa förutsättningar för alla béfolkningsgrupper att kunna ha en aktiv och menings- full fritid. I den meningen är samhällets behandling av fritiden ett viktigt inslag i den allmänna väl—

färdspolitiken.

Flera samhällssektorer är betydelsefulla när det gäller att skapa förutsättningar för en innehållsrik fritid. Kulturaktiviteter av skilda slag, idrott och en mängd hobbyverksamheter är exempel på viktiga fritidsaktiviteter. Som vi tidigare har framhållit har vi emellertid inte behandlat kulturpolitiska frågor, tävlingsidrott m.m. Vårt utredningsområde

omfattar turism och friluftsliv.

• Sida 112
•  Original

I vår behandling av turism— och friluftssektorn har

vi lagt tonvikten vid sådana aktiviteter eller verk— samheter som ökar möjligheterna för breda grupper att delta. Vi har den grundläggande värderingen att kostnadskrävande aktiviteter inte automatiskt medför större tillfredsställelse än aktiviteter som kräver mindre resurser. Det är snarare aktivitetens innehåll och individens förväntningar som avgör graden av till— fredsställelse. Härtill kommer det faktum att både samhällets och hushållens ekonomi under överblickbar

tid kommer att vara hårt ansträngd.

Att skapa förutsättningar för människor att ha en givande semester är en viktig del i 1975 års rekrea— tionspolitiska beslut. Tillkomsten av Sveriges turistråd och rekreationsberedningen samt utpekandet av de 25 primära rekreationsområdena är exempel på åtgärder som skapar sådana förutsättningar. Turist— rådet har sedan sin tillkomst gjort stora ansträng— ningar att marknadsföra Sverige som turistland för både svenskar och utländska besökare. Rekreationsbe— redningen har i betänkandet (SOU 1983:43) Områden för turism och rekreation redovisat programarbetet i de 25 primära rekreationsområdena samt lämnat förslag till åtgärder på turismens område. Det betyder att den del av turism och friluftsliv som utövas i samband med semesterfritiden redan har blivit väl belyst. De förslag som beredningen lämnar är bl,a. motiverade av en önskan att öka möjligheterna för breda grupper att idka turism i landets mest eftertraktade områden. Rekreationsberedningen har också översiktligt belyst vissa hinderaspekter betr. semesterfritidens använd—

ning.

Det är också viktigt att uppmärksamma vardags— och helgfritidens användning och de hinder som föreligger där. Den sammanlagda fritiden under vardagar och hel—

ger är långt större än semestertiden.

• Sida 113
•  Original

De bostadsanknutna eller i vissa fall regionala områ— dena med deras förutsättningar vad gäller aktiviteter inom turiSm och friluftslivssektorn blir i detta perspektiv av särskilt intresSe för oss att behandla. Vi menar att det material som vi redovisar och de överväganden som vi gör kompletterar de utrednings— insatser m.m. som turistrådet och rekreationsbered—

ningen gjort.

Att skapa förutsättningar för en meningsfull fritid är en mycket angelägen samhällsuppgift som således berör alla nivåer i samhällsorganisationen. Centralt har staten ett övergripande ansvar som bl.a. tar sig uttryck i prioriteringar av resurser mellan olika samhällssektorer. Men staten har också ett övergripande ansvar för landets hushållning med mark—_och vatten- resurser, utan vilka friluftslivet och en stor del av turismen i vårt land vore otänkbara. De åtgärder som vidtagits på detta område inom ramen för naturvården och den fysiska riksplaneringen har varit av stor be— tydelse. Bl.a. har 1,4 miljoner ha avsatts som natio- nalpark eller naturreservat. I stort sett hela denna areal är av stor betydelse för friluftslivet. Vidare har de 25 primära rekreationsområdena av riksdagen angetts som geografiska riktlinjeområden i den

fysiska riksplaneringen.

Tillgången på mark och vatten för friluftsliv är som ovan framhållits också viktig på lokal och regional nivå. Med tanke på vardags— och helgfritidens betydel— se är det därför viktigt att förutsättningarna för friluftsliv, motiOn, växtodling m.m. nära bostaden uppmärksammas särskilt i den kommunala fysiska plane—

ringen.

Mark för friluftsliv och turism som behövs för större tätorter eller tätortsregioner berör oftast flera

kommuner, ibland också flera län. Det ställs därför

• Sida 114
•  Original

krav på ett aktivt samarbete mellan kommun, landsting och länsstyrelser när det gäller att utveckla förut— sättningarna för regional turism och friluftsliv. De administrativa samarbetsformerna för detta varierar i olika regioner. I några regioner har särskilda stiftel— ser inrättats, i andra sker ett formaliserat samarbete mellan berörda kommuner. I framtiden kommer det att

bli än viktigare att behandla de regionala mark— och vattenresurserna för turism och friluftsliv i den över—

siktliga fysiska planeringen.

Den lagtekniska regleringen av hushållningen med mark och vatten förs nu vidare i det arbete med plan— och bygglagstiftningen resp. naturresurslagstiftningen

som f.n. pågår inom regeringskansliet.

Fritidens villkor och användning är ofta mindre jämlik än vad gäller arbetslivets förhållanden. Framställ— ningen i kap. 3 och 4 visar bl.a. att män alltjämt har, eller ser till att de får, gott om fritid, medan kvinnor, särskilt de som har barn och familj, ibland inte får tid till annat än förvärvsarbete och hushålls— arbete. Många har vidare svårt att få pengarna att räcka till annat än det som behövs för basbehovet i det dagliga livet, medan andra har möjligheter att köpa sig exklusiva tjänster, varor eller fastigheter avsedda för en förhållandevis kort period. Det kan visserligen sägas att denna typ av ojämlika förut— sättningar inte är unik för fritidssektorn. Vad som ändå gör det angeläget för oss att framhålla detta är att samhällets åtaganden inom denna sektor ofta i praktiken har tillgodosett de grupper som har gott om resurser i form av tid och/eller pengar. Det gäller t.ex. kommunala anläggningar som används av förhål— landevis få, har höga kostnader per aktivitetstill- fälle men som betalas av alla över kommunens budget. Det gäller också fördelningen av statliga bidrag och

lån till anläggningar vars användning kräver en be-

• Sida 115
•  Original

tydande betalningsförmåga, liksom den "subvention" i form av de ränteavdrag som lånefinansierade fritids—

fastigheter, fritidsbåtar osv. ger möjligheter till.

Vi anser att samhällets åtaganden inom turism och fri—* luftsliv mer målmedvetet måste väga in jämlikhets- aspekterna. Beträffande vad som sagts om ränteavdragen är vi emellertid medvetna om att detta inte kan åtgär— das enbart utifrån fritidssektorn. "Subventionseffekten" kommer ju också att avta i betydelse till följd av den s.k. skatteöverenskommelsen mellan mittenpartierna och

socialdemokraterna.

Betr. satsningar på anläggningar för fritids— aktiviteter av skilda slag är det främst en fråga om kommunala prioriteringar. Vår uppfattning är dock att insatserna i ökad utsträckning bör inriktas mot akti— viteter med lågt anläggningsberoende och låga kostna— der per aktivitetstillfälle.

Vad gäller utbudets omfattning totalt sett kan vi konstatera att inriktningen vad gäller aktiviteter i samband med turism och friluftsliv har en påtaglig bredd. I princip finns det "något att göra" till rimliga kostnader överallt. Det är emellertid ett faktum att alla inte upplever det så.och att man också har olika förutsättningar. I kap. 3 och 4 har vi visat att ekonomiska eller materiella hinder fort— farande är en realitet för många människor. Men hindren är också i stor utsträckning av psykologisk och social karaktär, vilket innebär att motivation och information är centrala inslag i en diskussion

av tänkbara åtgärder.

I motion 1977/78:1518 (KrU 1978/79:15, rskr 48) som särskilt åberopas i Våra direktiv (Dir. 1983z18), framhålls att de kommersiella inslagen i fritids— utbudet bör ägnas särskild uppmärksamhet. Som ovan har framhållits har vi funnit att fritidsutbudet

• Sida 116
•  Original

totalt sett är så omfattande och varierat att man knappast kan hävda att det i sig kan utgöra ett generellt hinder. Visserligen finns det extremt kommersiella inslag i fritidsutbudet, men sådana inslag premieras knappast av samhället. Däremot vill vi uppmärksamma de i vår mening ibland överdrivna yttringarna när det gäller reklam och marknadsföring av utrustning för vissa friluftslivsaktiviteter. I och för sig är en fortsatt produktutveckling inom denna sektor positiv, både för motionären och spe— cialisten, men samtidigt skapas ibland, inte minst hos barn och ungdom, ett starkt tryck med åtföljande "överbehov" på utrustningssidan,vilket drabbar barn— familjernas redan hårt ansträngda ekonomi. Vi menar att detta bör mötas i skolundervisningen och genom ökad konsumentupplysning, baserad på bl.a. tester. Ett verksamt medel i detta sammanhang är vidare de så kallade bytesdagar som många föreningar och organisationer arrangerar. För mera kapitalkrävande aktiviteter (köp av sommarhus, fritidsbåt m.m.) kan samägande och samutnyttjande övervägas. Kunskap och information om de förhållanden som formellt bör iakttas finns bl.a. hos konsumentverket och för—

säkringsbolag.

Friluftslivet skapar förutsättningar för en aktiv och meningsfull fritid, till nytta inte bara för kroppen utan också för vårt allmänna välbefinnande. Friluftslivet kräver också förhållandevis små resurser av samhället och utövare. Någon form av friluftsliv kan vidare utövas av alla. Vår över— gripande ståndpunkt är därför att friluftslivet på olika sätt bör stimuleras av samhället i dess olika

former.

• Sida 117
•  Original

Även turismen inrymmer väsentliga inslag av frilufts— livsaktiviteter. Vi menar att målet för satsningar

på turism och turistanläggningar skall vara att så många som möjligt skall kunna få del av dem och att de samtidigt bör stimulera till en aktiv och inne— hållsrik vistelse. Svenska Turistföreningen (vandrar— hem), RESO (bygdesemester) och tidningen LAND (bond— gårdssemester) är exempel på folkrörelseburna arrangörer inom turistbranschen som satsar på akti— viteter av sådant slag som svarar mot dessa mål.

Även andra arrangörer har numera en sådan inriktning

”på sin verksamhet.

Avslutningsvis har vi funnit att de mål som anges i 1975 års rekreationspolitiska beslut inte har uppfyllts i alla delar. Sociala och ekonomiska

hinder bestämmer fortfarande i hög utsträckning människors möjligheter att tillgodogöra sig utbudet

av rekreations— och turistaktiviteter. Samhällets insatser har inte lyckats göra utbudet tillgängligt för alla. Särskilt missgynnade grupper är barnfamiljer (särskilt kvinnorna), handikappade och låglönegrupper.

I det följande redovisar vi förslag till åtgärder som avses verka i riktning mot de rekreationspoli— tiska mål som riksdagen lade fast år 1975.

5.2 Åtgärder för vissa grupper

I avsnitt 4.3.2 konstateras att barnfamiljer, handikappade och låglönegrupper är de grupper som behöver uppmärksammas särskilt när det gäller att skapa likvärdiga förutsättningar för fritidens

användning.

• Sida 118
•  Original

5.2.1 Barnfamiljer

I avsnitt 4.3.2.1 redovisas barnfamiljernas utsatta

situation. Problemen är av flera slag.

— Pengarna räcker inte till. Levnadskostnaderna — särskilt för familjer med flera barn — är så höga att det är tillräckligt svårt att klara de dagliga basbehoven. Pengar över till semester är

uteslutet för många av dessa familjer.

— Tiden räcker inte till. När förvärvsarbete, resor till och från arbetet, hämtning av barn på dagis, måltid, läggning av barn och sedan hushållsarbetet

tagit sin andel återstår inte någon verklig fritid.

— Fortfarande är det så att det inom familjen är kvinnorna som har den klart minsta tiden för egna aktiviteter. Männen lyckas ofta se till att tid för åtminstone någon fritidsaktivitet finns. Därutöver är kvinnorna förfördelade genom att de ofta får dåligt stöd i både hem och skola för de aktiviteter som de är intresserade av. Dessa aktiviteter är vidare ofta mindre gynnade av samhället än de mer tävlingsinriktade aktiviteter som är särskilt intressanta för pojkar och män.

En förbättring av barnfamiljernas ekonomi är en över- gripande samhällsekonomisk fråga. I den allmänna de- batten har bl.a. förts fram förslag om en ökning av barnbidragets storlek. Vidare har föreslagits ett extra barnbidrag. I LO—rapporten Semester—Fritid inför 80—talet (22) diskuteras utbetalning av ett extra

barnbidrag i juni månad.

• Sida 119
•  Original

Det är självfallet inte säkert att ett sådant extra bidrag skulle komma att användas för semester eller annan fritidsverksamhet, men det skulle enligt vår mening underlätta för många barnfamiljer att planera och förverkliga sina semesterönskemål. Utrednings— material som belyser de familjeekonomiska problemen

bereds nu i regeringskansliet.

Vad gäller barnfamiljernas ringa fria tid menar vi att det bästa från familjesociala utgångspunkter

vore en arbetstidsförkortning. Sex timmars arbets- dag är också en ofta förekommande fråga i den all— mänpolitiska debatten. Liksom frågan om barnbidragets storlek är denna fråga av övergripande samhälls— ekonomisk karaktär och kan inte avgöras utifrån endast fritidssektorns utgångspunkter. Vi anser emellertid att det bör framhållas att en minskning

av den dagliga arbetstiden skulle ge stora möjligheter till positiva familjepolitiska och fritidspolitiska effekter.

När det gäller bristen på jämställdhet menar vi att det behövs praktisk försöksverksamhet för att finna former att öka jämställdheten även under fritiden. Sådana projekt pågår bl.a. i Riksidrottsförbundets regi och i Gävle i form av ett samarbete mellan kom— munen och föreningslivet. Kommuner och skilda organi— sationer har på detta område möjligheter att göra viktiga insatser genom att stödja idrotts— och fritidsaktiviteter för flickor, då könsrollsmönstret utvecklas redan i tidiga åldrar. Härutöver måste föras en intensiv debatt om orättvisorna vad gäller friti— dens användning i bl.a. fackliga och politiska orga- nisationer. Denna debatt måste engagera både kvinnor

och män.

• Sida 120
•  Original

Betr. fritidsförutsättningarna för barn och ungdom visar forskningen att barn som tidigt och regel— bundet kommer i kontakt med aktiva verksamheter inom exempelvis natur—, friluftslivs— och kulturområdena blir mindre passiva och mindre hindrade av problem som kan dyka upp senare i livet. Det är därför viktigt att organisationer som särskilt arbetar med att aktivera barn och ungdom inom skilda frilufts- livsaktiviteter skall kunna tilldelas särskilda

projektmedel för sådan verksamhet.

Vi vill i detta sammanhang framhålla vikten av att det friluftsanknutna föreningsväsendet i än högre grad än idag kan engageras i skolans inre arbete. Även sommargårdarnas betydelse för barn och ungdom

bör uppmärksammas. Vi föreslår

att om det blir frågan om ett extra barnbidrag det

bör utbetalas i juni;

att kommuner och andra samhällsorgan som driver stugbyar eller disponerar uthyrningsstugor prövar olika vägar att underlätta för barn— familjer att hyra en stuga under semestern. Exempelvis Stockholms kommun har den regeln att barnfamiljerna, i första hand enförälders—

familjer, har företräde sommartid;

att de kollektiva trafikföretagen vidareutvecklar sina rabattsystem i syfte att främja barnfamil— jernas (även enföräldersfamiljer) resemöjlig— heter. Formerna för detta bör övervägas av de

olika trafikslagens företag.

• Sida 121
•  Original

5.2.2 Handikappade

Människor med handikapp har klart sämre förutsätt— ningar än icke handikappade till ett varierat frilufts- och rekreationsliv. Det ligger i sakens natur att vistelse i skog och mark aldrig kan ske på samma vill- kor för alla människor, men det kan underlättas.

Många utestängs också i onödan från anläggningar beroende på att dessa inte är anpassade för allergi— ker.

I avsnitt 4.3.2.2 har vi dessutom visat att de handi- kappade som anser sig hindrade ofta har en hög ålder, allvarliga rörelsehinder och låg utbildning. De har vidare ofta haft tungt arbete och har mera sällan tillgång till bil, båt eller fritidshus. Till dessa materiella hinder kommer också i många fall sociala och psykologiska hinder (se avsnitt 5.2.4).

Vi föreslår

att friluftsanläggningar som har "handikappvänlig" terräng och som har anslutning till kollektiva transportmedel, genom lämpliga åtgärder i större utsträckning än idag görs tillgängliga för

rörelsehindrade;

att friluftsanläggningar görs mer tillgängliga för syn— skadade genom organiserad ledsagarverksamhet.Kom- muner och föreningsliv har en viktig uppgift i

detta sammanhang;

att handikappvänliga promenadstigar regelmässigt pla— neras och anläggs nära bostadsområdena. Sådana stigar är till glädje också för äldre och är även

lämpliga som "barnvagnsstigar";

att ägare av anläggningar allergisanerar en del av

utrymmet i boende— och fritidsanläggningar.

• Sida 122
•  Original

5.2.3 Låglönegrupper

Låglönegrupperna åker jämfört med högavlönade mera sällan på semester. De har också mera sällan fritids— hus eller fritidsbåt. Många skulle vilja ha fritids— hus men har inte råd. Ett alternativ till det tradi— tionella fritidshuset är för många, inte bara av ekonomiska skäl, kolonistugan, odlingslotten eller ett enklare och ofta-bostadsnära fritidshus av "sport— stugetyp". I avsnitt 5.4.1 berör vi bl.a. vikten av att samhället i sin fysiska planering beaktar behovet av kolonistugor, odlingslotter och enklare fritidshus.

Vi föreslår

att Sveriges turistråd medverkar till att turistnä— ringen och transportföretagen vidareutvecklar redan påbörjade åtaganden mot en mer flexibel prissättning, ofta kombinerad med ett utvecklat kortsystem. Så långt möjligt bör man söka lös— ningar till samordnade system, i syfte att göra det både enkelt och billigt för konsumenten att turista ("Sverige—kortet", "Norrlands—kortet", osv.). ökad tillströmning, inte minst från utlan— det, skulle göra det möjligt att slå ut fasta kostnader på fler och därmed ge möjligheter till lägre priser;

att statligt stöd bör kunna utgå till organisationer för projekt, exempelVis i form av uppsökande verksamhet, som syftar till att informera om alternativ och stimulera människor som annars

aldrig kommer iväg på semester till att göra det;

att turistnäringen och arbetsmarknadens parter i högre utsträckning än för närvarande tillvaratar möjlig— heterna till semsterspridning. Det skulle ge möj— ligheter att bringa ned kostnaderna för semestern, samtidigt som anläggningar av skilda slag skulle

• Sida 123
•  Original

5.2.4 Vissa insatser av betydelse för flera

grupper

Vissa grupper har till följd av bristande kunskaper om "vart man vänder sig", "hur man beter sig" osv. svårare än andra att känna till vad som verkligen

finns att göra.

En central utgångspunkt måste vara att alla skall ges rimliga förutsättningar att kunna välja mellan

olika verksamheter och aktiviteter. Egåfree_gst_9£tlléning

Fostran och inlärning hos de minsta barnen är viktiga faktorer för att man skall få valmöjligheter längre fram i livet. Forskningen har bl.a. visat att barn som tidigt getts möjligheter till olika typer av akti— va verksamheter 1öper mindre risk att bli passiva i

senare skeden i livet.

Förskola och skola har vid sidan av familjen en central roll när det gäller hur barns och ungdomars intresse utvecklas. Vi menar att större vikt bör läggas vid na— turinriktade verksamheter redan i förskolan för att ge barn, inte minst tätortsbarnen, elementär kunskap om och känsla för naturen och vårt beroende av den. Exempel på en sådan verksamhet är den s.k. Mulle—

skolan, anpassad till barn mellan fem och sju år, som nu har funnits i ca 25 år.

En förutsättning för många att komma ut i skog och mark är att man får lära sig hur karta och kompass fungerar. Skolans undervisning i orientering och fri— luftsliv är i detta sammanhang mycket viktig. Svensk och internationell forskning (12) tyder på visst

• Sida 124
•  Original

behov av utveckling av pedagogiken inom detta område.

ökad kunskap om natur och de gränser som naturen sätter för mänskliga aktiviteter, liksom om värdet och bety- delsen av den produktion som där sker är viktig. Det gäller den näraliggande skogsmarken såväl

som fjäll— och havslandskapen. Myndigheter och organi— sationer, företrädande både markanvändnings— och rekreationsintressen, har under senare år satsat mer

och mer på upplysning och information.

959221å22199952å5_£911

Folkrörelser och organisationer har sedan slutet av

1800—talet spelat en stor roll för olika befolknings- gruppers fritid. Bland de tidiga folkrörelserna märks nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen, frikyrkorörelsen,

idrottsrörelsen och den kooperativa rörelsen.

Organisationer av betydelse för turism och friluftsliv är bl.a. Folkparks— och Folkets Husrörelserna som bildades 1891 som en naturlig del av arbetarrörelsen. Även STF och Friluftsfrämjandet bildades vid slutet

av 1800—talet. Dessa organisationer är lika livskraf- tiga idag. Nya organisationer har successivt kommit till. Exempel inom turist- och friluftssektorn är RESO, Rikskorpen, Cykelfrämjandet, Svenska Båtunionen och hembygdsrörelsen. Även hyresgäströrelsen gör vik—

tiga insatser i anslutning till fritiden.

Erfarenheterna visar att organisationerna och före- ningslivet haft och har en mycket stor betydelse när det gäller att ta tillvara människors kreativitet och engagemang samt när det gäller att ge möjligheter till en aktiv fritid för olika intresseinriktningar. Bety- delsen av de ideella arbetsinsatser som görs i detta

sammanhang är svår att övervärdera.

• Sida 125
•  Original

Som vi tidigare har framhållit är behovet av insatser som syftar till att motverka passivitet och ge ökad motivation betydelsefulla. Vi anser här att folkrörel- ser och organisationer har en viktig uppgift att fylla, även om man beaktar att många av de människor som behöver nås inte är aktiva föreningsmänniskor. Behovet av att nå mindre aktiva människor Ställer krav på viss organisationsutveckling inom folk-

rörelser och föreningsliv.

Vi anser det viktigt att en särskild experiment- inriktad studie görs i syfte att finna ut hur informa- tion som når fram till de grupper som verkligen bör nås skall utformas och vilka kanaler som bör användas. I samband härmed bör bl.a. studeras hur en uppsökande verksamhet genom olika organisationer och föreningar kan bidra till bättre information och motivation.

(Se även avsnitt 5.4.2.)

Debatten om organisationernas resp. samhällets ansvar för anläggningar och aktiviteter har varit intensiv.

Å ena sidan har hävdats att det personliga engage- manget och de frivilliga insatserna bland förenings— livets människor skulle göra det lämpligare att anläggningar av skilda slag drivs ideellt av föreningar och organisationer. Å andra sidan har kommunerna ett övergripande ansvar för att anläggningar, bekostade eller subventionerade med allmänna medel, sköts på

ett riktigt sätt och att de i princip står till allas förfogande. Vidare finns det självklara fackliga intresset att bevaka medlemmarnas arbetsmöjligheter. Vår principiella inställning är att en ökad förenings—

medverkan i olika former är angelägen.

Regeringen har nyligen tillsatt 1983 års demokrati— beredning. Den skall bl.a. utreda och komma med för— slag till hur föreningar och folkrörelser — på sina

egna villkor — skall kunna stimuleras till att delta

• Sida 126
•  Original

i den demokratiska processen samt att där det är möj- ligt även ta över ansvar för direkt verksamhet. Till sin hjälp har beredningen en referensgrupp bestående av fyrtio ledamöter som representerar de största folk-

rörelserna i landet.

5.3 Åtgärder rörande konsument— resp. producent—

inriktat stöd vad gäller semesterresor

Ett av de mål som anges i 1975 års rekreationspolitiska beslut är att sociala och ekonomiska hinder inte får bestämma vilka som kan få del av utbudet av rekreations— och turistutbudet. I kapitel 4 har vi angett att sär— skilt barnfamiljer och låginkomstgrupper har sämre förutsättningar än andra grupper till semesterresor

m.m. Det är därför angeläget att diskutera samhällets möjligheter att underlätta för dessa grupper att ut-

nyttja sin semester på det sätt som de önskar.

I debatten och i olika utredningar har diskuterats hur ett ev. stöd för ökad turism skulle kunna utformas. I huvudsak finns två modeller — konsumentinriktat stöd resp. producentinriktat stöd. Härutöver kommer vi att diskutera vilka möjligheter som kan inrymmas i en

aktiv samhällelig upphandling eller förmedlingsverksam— het.

5.3.1 Konsumentinriktat stöd Tänkbara stödinsatser är följande:

— extra semesterlön — förstärkt semesterlön

- semesterlön med låglöneprofil.

Dessa alternativ diskuteras i LO-utredningen Semester- Fritid inför 80—talet (22) och är till sin karaktär i första hand tänkbara förhandlingsområden mellan arbets—

• Sida 127
•  Original

marknadens parter. LO-utredningen konstaterar att det i dagens ekonomiska läge är svårt att tänka sig omfat— tande och dyra system för semestersubventioner. Utred— ningen framhåller emellertid att ett system med riktat konsumentstöd i ett längre perspektiv innehåller för- delar och att man bör fortsätta undersöka sådana system. Vi delar de bedömningar som LO-utredningen har fört fram i dessa sammanhang.

Ytterligare ett sätt att stödja konsumenterna är att i högre utsträckning rabattera resor på kollektiva transportmedel.

För dem som inte har tillgång till egen bil är rese- möjligheterna en av de faktorer som är mest hindrande. För främjande av barnfamiljernas (även enförälders- familjers) resemöjligheter har vi tidigare föreslagit att de kollektiva trafikföretagen bör utveckla sina rabattsystem (avsnitt 5.2.1). Vi menar att en målmed— veten satsning på en så långtgående samordning som möjligt av trafik och taxor, innefattande alla typer av kolletiva transporter, inte bara skulle ge konsu- menten fördelar utan också på sikt ge transportprodu— centerna ökat underlag.

Vi menar vidare att det kan finnas mycket att göra när det gäller en fortsatt utformning av en flexibel prissättning. Detta behöver inte betyda att något subventionsinslag behövs, utan det kan vara ett sätt att få en bättre täckning av fasta kostnader och därmed vara företagsekonomiskt motiverat. Vi föreslår att Sveriges turistråd söker motivera såväl turist- näring och transportföretag som samhälleliga turist— organ att påskynda utvecklingen med en flexibel pris— sättning, gärna kombinerat med ett vidareutvecklat kortsystem.

• Sida 128
•  Original

5.3.2 Producentinriktat stöd

I Ds Jo 1982:4 Turistbranschens näringsvillkor, Turist— transporter har TUREK låtit undersöka bl.a. lönsamhe- ten hos vissa turistanläggningar. Rapporten visar på uppenbara problem i många turisthotell och stugbyar

att få verksamheten att ge ett överskott som garanterar att realkapitalet kan förnyas i den takt som erfordras. En förslitning av många sådana anläggningar riskeras därför. I detta sammanhang diskuteras flera förslag till lösningar. Bl.a. uppmärksammas utbildningen av turistföretagarna i företagsledning, ekonomi och administration. Vidare framhålls att de kredit- och avskrivningsregler som gäller för branschen bör ses över. Näringens företrädare hävdar att en viktig för— klaring till den svaga lönsamheten är att turistföre— tagen i större omfattning än annan företagsverksamhet tvingas ta på sig kostnader för olika typer av samhälls—

service.

I den översikt av fritidssektorns konsumtion och resursanvändning som TEMAPLAN AB gjort på uppdrag

av TUREK (1 ) har bl.a. konstaterats att den brist- fälliga lönsamheten inte är något unikt för turist- näringen. De lönsamhetsproblem som delar av näringen har kan därför — även om förutsättningar och problem i vissa stycken är speciella — i stora delar antas vara av mer generell karaktär. Det betyder emellertid inte att vi anser näringens problem vara oväsentliga. Men vi menar att turistbranschens och näringslivets organisationer gemensamt bör möjliggöra en riktad utbildning av turistföretagare i företagsledning, ekonomi och administration. Sveriges turistråd, stiftelsen Turismutveckling och berörda utvecklings— fonder, vilka numera även till viss del skall beakta turismen, bör härvid kunna bistå med kompetens och

resurser.

• Sida 129
•  Original

Generellt sett bör en klarare ansvarsfördelning efter- strävas mellan företagsamhet och samhälle. Samhället bör i samband med kommersiell etablering av anlägg— ningar för turism och friluftsliv i första hand med— verka till att erforderlig infrastruktur kommer till stånd. Behov av statliga insatser blif särskilt ange— läget i de fall anläggningarna är lokaliserade till resurssvaga glesbygdskommuner.

5.3.3 En aktiv samhällelig förmedlingsverksamhet

Vi har 1 kap. 3 och 4 konstaterat att vissa grupper har sämre förutsättningar än andra att använda sin semester till att resa, att byta miljö osv. Det som hindrar dem är ofta en kombination av ekonomiska och vad vi här har kallat psykologiska faktorer. I kap. 2 har vi vidare konstaterat att lönsamheten för många företag i den del av näringen som rör boendet är för låg för att tillräckliga resurser skall kunna sättas av för löpande underhåll av byggnader m.m.

Vi har därför sökt utveckla en metod som skulle kunna ge positiva effekter för både konsumenter och produ— center. Metoden kan beskrivas som upphandling och för- medling av bäddar eller stugor. Verksamheten kan praktiskt administreras av det centrala organ som ges ansvaret för turism och friluftsliv. Detta organ för- handlar och avtalar med skilda företag om ett visst antal bäddar eller stugor som företagen därmed garan- teras få uthyrda.

De tillgängliga bäddarna ställs därefter till förfo- gande för organisationer som dels har grupper som be— höver särskild stimulans, dels är beredda att av- sätta egna resurser för uppsökande och engagerande kontaktverksamhet bland medlemmarna. Organisationerna bör också vara beredda att avsätta viss tid åt plane— ring av verksamheten. När dessa krav är uppfyllda

• Sida 130
•  Original

träffar det ansvariga turistorganet och resp. organi- sation avtal — förslagsvis till självkostnadspris —

om ett visst antal stugor eller bäddar. Det är sedan upp till resp. organisation om de gentemot medlemmarna skall sträva efter full kostnadstäckning. De på detta sätt tillgängliga bäddarna kan givetvis finnas i olika regioner eller turistområden. De kan också ställas till förfogande vid olika tidpunkter vilket innebär att hänsyn kan tas till regionernas och producenternas olika problem och förutsättningar. Beroende på volym, tidpunkt och region är det inte självklart att något statligt subventionsinslag behöVs. Systemet kan i själva verket öppna ökade möjligheter till att med hjälp av flexibel prissättning och attraktiva paket— lösningar öka kapacitetsutnyttjandet i anläggningar och även i kollektivtrafiken. Idag förekommer f.ö.

vid vissa landsting en upphandling av bäddar, främst

i samband med konvalescentvård.

När erfarenheter vunnits torde berörda centrala orga— nisationer kunna administrera verksamheten själva. Ingenting hindrar heller att denna typ av verksamhet utvecklas på regional eller lokal nivå. I ett inledande skede torde dock vissa resurser behöva ställas till

förfogande för viss försöksverksamhet.

Vi menar att en försöksverksamhet med central upphand—

ling och förmedling av bäddar och stugor bör initieras.

5.4 Åtgärder med anknytning till samhällets

långsiktiga planering m.m. 5.4.1 Mark— och planfrågor

I avsnitt 4.4.1 har vi belyst behovet av områden för friluftsliv och vissa former av turism. Vårt grund— läggande synsätt är att allemansrätten skall bestå som den huvudsakliga garantin för den enskildes rekreation

i skog och mark.

• Sida 131
•  Original

Antalet utövare av friluftsliv är mycket stort och aktivitetsutbudet omfattande, vilket framgår av

den sammanställning av friluftslivsutbudet som TUREK låtit göra (15). Enligt flera studier (3, 8, 11, 12) är många intresserade av ett utökat friluftsliv, Ca

80 procent av vuxna tätortsbor säger sig föredra ekonomiska insatser för ökat friluftsliv framför satsningar på traditionella idrottsanläggningar. De ekonomiska problemen kan väntas leda till att inves— teringsutrymmet krymper, vilket får till följd att både kommuner och regionala organ i ökad grad satsar på friluftslivsinriktad närrekreation. Det är ange— läget att denna utveckling möts med en förutseende planering, där turismens och frilufslivets behov effektivt och målmedvetet vägs in. Det är framför allt viktigt att i den fysiska planeringen avsätta mark— och vattenområden för olika aktiviteter inom frilufts— livet, t.ex. för motion, strövande i skog och mark, enklare fritidshus, koloniträdgårdar och odlingslotter.

Dessa behov har hittills i viss utsträckning redovisats i den översiktliga planeringen men i mindre grad i detaljplaneringen. Riskerna för tilltagande konflikter mellan olika markintressen och de ökade kraven på "hela bostadsmiljöer" gör det angeläget att i ökad grad beakta friluftslivets behov i planeringen på alla nivåer. Om värdefulla rekreationsområden i tätorterna och deras närhet tas i anspråk för andra ändamål drabbar detta framför allt de som redan är hindrade

i sina fritidsaktiviteter. För att få socialt väl fungerande bostadsområden med rekreationsmöjligheter för många i tätorternas närhet bör friluftslivets markbehov jämställas med andra viktiga samhällsekto-

rers,

Även Fritidsboendekommittén (FRIBO) har i sitt betän— kande (SOU 1982:23 Fritidsboende) poängterat behovet

• Sida 132
•  Original

av att finna nya former för enkel stadsnära fritids— bebyggelse. Det stadsnära fritidsboendet bör enligt FRIBO ligga i anslutning till attraktiva fritidsområ— den och bl.a. ge tillfälle till eget arbete med hus och tomt. Den typ av fritidsbebyggelse som fritids— boendekommittén avser anges vara att jämföra med ko— loniträdgårdar och s.k. fjärrkolonier. Enligt kommit— tén har kontakter med kommuner och interkommunala planeringsprogram gett vid handen att det även i stor— stadsområdena är möjligt att finna lämpliga lägen för enkel, stadsnära fritidsbebyggelse av en karaktär som

påminner om fjärrkolonier.

Vi delar FRIBOs uppfattning och vill betona att kommu- nerna i sin planering bör beakta olika gruppers behov av friluftsliv både vid byggandet av nya områden och

vid förnyelsen av äldre områden.

Bland annat friluftslivets behov behandlas i den nya lagstiftning för bebyggelse resp. naturresurser som

för närvarande bereds inom regeringskansliet.

Vi vill härutöver framhålla att den kollektiva trans- portförsörjningen på ett helt annat sätt än vad som gäller idag bör ingå som ett element redan när områden för turism och friluftsliv planeras. Det gäller de riksintressanta områdena såväl som de regionala och lokala områdena. En framsynt planering bör således inrymma överväganden hur skilda områden, i vårt fall områden för turism och friluftsliv, skall kunna nås

med kollektiva transportmedel.

Eftersom landstingen och kommunerna via länstrafik— bolagen är huvudmän för den regionala trafiken, ges numera ökade möjligheter till en samordning av trans— porter och friluftsliv. Inom ramen för kollektivtrafik— beredningens arbete pågår f.n. viss försöksverksamhet

av intresse i detta sammanhang.

• Sida 133
•  Original

5.4.2 Data och forskning

Under arbetet med betänkandet har vi uppmärksammat behovet av forskning och data inom turism— och fri— luftslivssektorn.

Rekreationsberedningen har i en särskild rapport (Rbr nr. 9/1981) redovisat en genomgång av forsknings—

behovet inom sektorn.

Vi vill allmänt framhålla att den forskningsinsats som föreligger idag är orimligt låg i relation till sektorns betydelse för människors behov och välbefin— nande liksom för samhällsekonomin. Det gäller sär— skilt de delar av tursim och friluftsliv som inte rör jakt och idrott. Det avspeglar sig bl.a. i att sek— torn har svårt att attrahera forskare med hög kompe— tens och att sambandet mellan forskning och utbild— ning inom sektorn är dålig.

Vi anser att forskningen inom sektorn turism och fri— luftsliv behöver förstärkas och samordnas. Syftet bör bl.a. vara att genom forskningen få fram bättre besluts— underlag för åtgärder både på riksnivå och på lökal nivå. För insatser inom turismen bör även näringslivet ha nytta av en sådan förstärkning av forskningen.

För vår del vill vi i detta sammanhang särskilt fram— hålla betydelsen av forSkning kring villkoren för de grupper som är hindrade när det gäller fritidens an— vändning. Aspekter av särskild betydelse är behov, intresse, hinder och nyttoeffekter samt informationens och motivationens betydelse. Vi har även funnit att kännedomen om hushållens tidsanvändning med inriktning på turism och friluftsliv är otillräcklig och att den offentliga statistiken som idag är grupperad efter främst andra sektorers behov även bör anpassas till

fritidssektorns behov.

• Sida 134
•  Original

Den organisatoriska situationen är komplicerad. Forsk- ning inom sektorn bedrivs "slumpmässigt" vid skilda universitetsinstitutioner och vid de s.k. turisthög- skolorna i Falun, Kalmar och östersund. Vid några folkhögskolor, bl.a. Tallkrogens och Stensunds folk— högskolor, bedrivs också viss verksamhet av intresse i

detta sammanhang.

Vi bedömer det inte som önskvärt att forskningen vid skilda institutioner skall centraliseras. Däremot kan ett samordningsprogram för forskning och utvecklings— arbete öka effektiviteten och ge impulser till bredare forskning inom sektorn. Det centrala organ som ges ansvaret för turism och friluftsliv bör bl.a. söka ta

initiativ till en mer samordnad forskning inom sektorn.

5.5 Diskussion om resurser och organisation

I avsnitt 4.5 har vi konstaterat att de åtgärder som vidtagits inte är tillräckliga för att man skall kunna säga att 1975 års rekreationspolitiska mål har upp- nåtts. Det är i detta sammanhang viktigt att diskutera i vad mån samhällets resurser och organisation kan medverka till en bättre måluppfyllelse. Vår bedömning är att nuvarande resursfördelning och organisation vad gäller sektorn turism och friluftsliv har sådana bris- ter att de i sig utgör hinder för att nå de mål som ställts upp.

5.5.1 Resurser

Känneteöknande för statens resurser för turism och friluftsliv är att antalet ekonomiska styrmedel som tangerar sektorn är förhållandevis stort men att endast ett fåtal av dessa styrmedel primärt syftar

till att nå mål inom turismen och friluftslivet.

• Sida 135
•  Original

De direkta styrmedlen är Sveriges turistråds operativa medel för marknadsföring och naturvårdsverkets anslag Stöd till friluftslivet. Sammanlagt uppgår dessa två anslag till ca 35 miljoner kronor (budgetåret 1983/84). Uppskattningsvis utgör denna summa 10 procent av de resurser som har nära beröringspunkter med turism och friluftsliv.

Med hänsyn till det nuvarande ekonomiska läget anser vi det dock inte möjligt att nu föreslå nya finansie— ringskällor, vilka antingen skulle öka statens utgif— ter eller försämra möjligheterna till privat konsum-

tion inom fritidssektorn.

Vi villi stället förorda ökad sektorsamverkan och omprioriteringar inom de resurser som finns tillgäng— liga. Vi menar att den betydelse som fritiden har i samhällsekonomin och sysselsättningsmässigt (se kap. 2) liksom dess betydelse för människors allmänna välbefinnande motiverar detta. Härtill kommer den allmänpolitiska tyngd som sektorn har.

9529_59529£52TYS£5ä2

Samtliga kommittéer har ålagts överväga hur ev. kost— nadskrävande förslag skall kunna finansieras genom en omfördelning av befintliga resurser inom det område kommitténs förslag avser (Dir. 1980:20). Om en sådan regel skall kunna ge praktiska möjligheter att lägga fram nya förslag måste enligt vår mening metoder för sektorsamverkan utvecklas och stimuleras. Vi bedömer det därför vara angeläget att söka utveckla hur en ökad samverkan mellan sektorn turism och friluftsliv och andra sektorer med delvis sammanfallande mål skulle kunna gå till. Syftet är inte att ändra ansvars— fördelning eller regeltillämpning för skilda anslag utan att genom en bättre samordning av insatserna skapa bättre förutsättningar att nå målen enligt riks—

dagens rekreationspolitiska beslut. Dessa samordnande

• Sida 136
•  Original

insatser bör också ha en klar.politisk förankring

för att det skall vara möjligt att nå avsedda resultat.

En utgångspunkt för en målmedveten sektorsamverkan är att alla anslag som berör möjligheter till frilufts— liv, vistelse i skog och mark, naturmiljön nära bostaden m.m. bör ses i ett samlat konsumentperspek— tiv där vi framför allt vill framhålla vikten av att de svaga konsumentgrupperna ges bättre möjligheter att använda sin fritid. Det är härvid viktigt att det både finns en bra miljö med grönområden nära bostaden och tillgång till friluftsområden och semesteranlägg—

ningar i olika delar av landet.

De anslag som är särskilt intressanta att diskutera i detta sammanhang är framför allt de s.k. beredskaps— medlen, lokaliseringsstöd, medel för mark för natur— vård och vård av naturreservat, medel för förbättrad bostadsmiljö, idrotts- och organisationsstöd samt AMS- medel för naturvårdsarbete. Sammanlagt uppgår dessa övriga medel till ca 750 miljoner kronor varav ca 300 miljoner överslagsmässigt kan beräknas komma sektorn turism och friluftsliv till del. Tillsammans med sek— torns tidigare nämnda direkta styrmedel berörs sektorn

av skilda anslag med sammanlagt ca 330 miljoner kronor.

En ökad sektorsamverkan ställer krav på någon form av organiserad ansvarsfördelning. Någon måste ha kompe— tens och formella möjligheter att överväga långsiktiga prioriteringar mellan olika näraliggande sektorer.

Det gäller här prioriteringar som till sin karaktär är sådana att politiskt ansvar bör kunna utkrävas. Den ökade sektorsamverkan som vi här diskuterar kan såle— des inte genomföras på myndighetsnivå. Det är i stäl- let hanteringen inom regeringskansliet som är viktig att diskutera i detta sammanhang,

• Sida 137
•  Original

För att kunna förverkliga en ökad sektorsamverkan förordar vi att det inom regeringskansliet bildas en beredning för turism och friluftsliv. En sådan bered— ning skulle främst stimulera till ökad sektorsamverkan i samband med budgethanteringen men också ha en över— blick av sektorns utveckling och en kontinUerlig dialog med berörda myndigheter och organisationer som på detta sätt får ökad kännedom om varandras arbete. De formella besluten skulle precis som idag fattas

av resp. organ och baseras på de författningsmässiga

regler som gäller.

Administrativt bör en sådan beredning vara knuten till jordbruksdepartementet, såsom ansvarigt departement för turism och friluftsliv. Det bör betonas att en beredning av den typ som vi här diskuterar inte skall ses som en ny myndighet. Den skulle inte heller föra

med sig behov av nya tjänster.

I vår diskussion om ökad sektorsamverkan vill vi inte dölja att en sådan möter många praktiska problem. Eko- nomiska styrmedel är oftast starkt ändamålsbestämda och reglerade. De olika anslag som berörs är också av olika karaktär. Beredskapsmedlen är t.ex. konjunktur— anpassade och kan inte på samma sätt som t.ex. stödet till friluftslivet bestämmas i förväg. Ytterligare ett problem är att vissa styrmedel, t.ex. beredskapsmedlen, redan nu möts av krav på särbehandling från flera

andra sektorer.

Vi menar emellertid att det både är möjligt och nöd— vändigt. att finna praktiska vägar att mer systematiskt bedöma hur olika styrmedel kan samverka för att nå mål som helt eller delvis sammanfaller. I så gott som samt— liga förslag till åtgärder som vi har lagt fram i av- snitten 5.2 — 5.4 finns således beröringspunkter mellan

sektorn turism och friluftsliv och andra sektorer eller

• Sida 138
•  Original

målområden. Exempel är familjepolitik, jämställdhets— strävanden, fördelningspolitik, transportpolitik, regionalpolitik osv. Den av oss föreslagna beredningens samordningsinsatser för att nå målen enligt 1975 års rekreationspolitiska beslut bör även kunna bidra till att fördela tillgängliga resurser så att största möj-

liga måluppfyllelse nås även inom andra sektorer.

5.5.2 Organisationen på myndighetsnivå

Vi har i avsnitt 1.4 angett hur vi har definierat turism och friluftsliv. I samband härmed diskuterade vi beröringspunkterna mellan friluftsliv och idrott resp. friluftsliv och naturvård.

Karakteristiskt för sektorn turism och friluftsliv är att organisationen är oklar och ineffektiv. I TUREKs första betänkande (SOU 1981:28) Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret redovisas dels nuva— rande organisatoriska förhållanden, dels två alterna- tiv till ny organisation. I avvaktan på underlag för ett samlat rekreationspolitiskt beslut har som tidi— gare framhållits riksdagen ännu ej tagit ställning i

organisationsfrågan.

Vår mening är dock att det måste skapas en klarare organisation på den statliga myndighetsnivån. För det talar sektorns betydelse i samhällsekonomin, dess betydelse för människors allmänna välbefinnande samt vikten av en ändamålsenlig resursanvändning. I prop. 1982/1983:100 Bilaga 11 antyder föredragande statsråd att en ny organisation är under utveckling. Vi har därmed inte anledning att mer i detalj beröra hur en

sådan organisation bör se ut.

• Sida 139
•  Original

5.6 Finansiering av framförda förslag

Vi bedömer att de förslag som vi lägger fram i av— snitten 5.2 — 5.4 i huvudsak kan finansieras inom ramen för ordinarie budgetramar. En förutsättning för detta är dock att den ökade sektorsamverkan som vi diskuterar i avsnitt 5.5 kommer till stånd och blir effektiv samt att förslagen genomförs i en takt som

anpassas till resursutrymmet.

Mot bakgrund av sektorns stora betydelse i Välfärds— politiken, sysselsättningspolitiken och samhällseko— nomin, är det dock angeläget att, då samhällsekonomin medger det, nya resurser ställs till turism- och friluftslivssektorns förfogande. Vi vill erinra om

att riksdagen under så gott som varje riksmöte sedan 1975 års rekreationspolitiska beslut togs har förkla— rat att 1975 års mål ligger fast. Samtidigt har i riksdagsmotioner och i den allmänna debatten framförts kritik mot att för litet görs för att dessa mål skall

kunna nås.

• Sida 140
•  Original

• Sida 141
•  Original

RESERVATION

Reservation av ledamoten Knut Billing

I och med föreliggande betänkande samt rekreationsbe— redningens betänkande "Områden för turiSm och rekrea— tion" (SOU 1983:43) finns ett omfattande basmaterial om våra semester— och rekreationsvanor, turism— branschen, dess lönsamhet och framtidsutsikter samt vilka faktorer som verkar hindrande för människors

möjligheter till turism och rekreation.

Enligt den semestervaneundersökning (SEVA) som utförts av Sveriges turistråd på uppdrag av rekreationsbered- ningen gjorde 85 procent av befolkningen i Sverige någon form av semesterresa 1980. Motsvarande siffra var 1974 80 procent. Med utgångspunkt från definitio- nen att en semesterresa innehåller någon form av över- nattning kan man konstatera att Sverige, kvantitativt

sett, har det högsta semesterresandet i världen.

Detta faktum samt det förhållandet att Sveriges eko- nomi befinner sig i stark obalans, med bl.a. rekordhög upplåning utomlands som resultat, borde enligt min uppfattning påverkat utredningens arbete och förslag

betydligt mer än vad som skett.

En starkt överdriven bild av de hinder som föreligger för medborgarnas möjligheter till turism och rekrea- tion redovisas. I exempelvis avsnitt 4.3.2.1 "Barn- familjernas situation" framhålls att "barnfamiljernas

ekonomiska och tidsmässiga resurser för turism och

• Sida 142
•  Original

friluftsliv jämfört med andra grupper är oacceptabelt små". överdrifter som denna minskar tilltron till ut—

redningens öVerväganden och förslag.

I kapitel 5 redovisas utredningens förslag. Enligt min uppfattning kan starka invändningar resas mot flerta— let förslag. Utredningsmajoritetens grundsyn är att

det inom sektorn turism och friluftsliv finns för små direkta styrmedel. Betecknande är också att organisa—

tionernas roll är starkt överdriven.

Enligt min uppfattning borde utredningen i stället arbetat med målsättningen att skapa bättre förutsätt— ningar för den enskilde att utan styrning, subventioner o. dyl. förverkliga sina önskemål beträffande fri—

luftsliv och turism.

I avsnitt 5.1 "Utaångspunkter" förs ett märkligt reso-

nemang om den s.k. skatteöverenskommelsen mellan socialdemokraterna, centern och folkpartiet. Total- effekten av denna reform är ju att flertalet medborgare får sämre möjligheter att förverkliga sina fritids- önskemål. I synnerhet gäller detta familjer som har

många barn och som på senare år förvärvat småhus med höga lån.

I avsnitt ägg.1 "Barnfamiljer" diskuteras ett extra barnbidrag att utbetalas i juni samt sex timmars ar— betsdag. Dessa två "förslag" borde, enligt min upp— fattning, ha utgått. Barnbidraget och dess storlek är en familjepolitisk fråga och eventuella förändringar

, bör diskuteras utifrån helt andra utgångspunkter än dem kommittén har att anlägga. Den föreslagna konstruk— tionen är dessutom felaktig. Staten skall inte påverka användningen av barnbidragen, det är helt och hållet en fråga för de enskilda familjerna. Frågan om sex timmars arbetsdag anser även uppenbarligen majoriteten

orealistisk eftersom den inte fullföljs i förslagssats.

• Sida 143
•  Original

Organisationer som "särskilt arbetar med att aktivera barn och ungdom inom skilda friluftslivsaktiviteter" föreslås kunna tilldelas särskilda projektmedel. Jag avvisar detta förslag. Dessa organisationer har redan idag ett omfattande ekonomiskt stöd genom både stat— liga och kommunala bidrag. Enligt min uppfattning skall dessutom inte stat och kommun påverka inriktningen av stödberättigade organisationers verksamhet genom sär—

skilda bidragskonstruktioner.

I särskild att—sats, men utan närmare motivering, före— slås att "kommuner och andra samhällsorgan som driver stugbyar eller disponerar uthyrningsstugor prövar

olika vägar att underlätta för barnfamiljer att hyra

en stuga under semestern". Som exempel anförs förtur.

Enligt min mening skall även dessa anläggningar drivas utifrån företagsekonomiska principer. Den bistra verk— ligheten är att samhällsägda stugbyar regelmässigt går med stora underskott. Förslaget kan accepteras endast under den förutsättningen att de förbättrar

anläggningens lönsamhet.

I avsnitt 5.2.3 "Låglönegrupper" föreslås att statligt stöd bör kunna utgå till organisationer för informa— tions— och stimulansprojekt. Jag avvisar detta förslag. Det är både samhällekonomiskt och principiellt fel— aktigt att införa statsbidrag för dylik verksamhet. Floran av statsbidrag är alltför omfattande och ut— vecklingen måste gå i motsatt riktning. Organisatio— nernas verksamhet måste i helt annan utsträckning bygga på medlemmarnas egna insatser.

I avsnitt 5.2.4 "Vissa insatser av betydelse för flera grupper" föreslås i anslutning till förslaget om en informationsstudie att det bör "studeras hur en upp—

sökande verksamhet genom olika organisationer och föreningar kan bidra till bättre information och moti—

• Sida 144
•  Original

vation". Förslaget bygger på den felaktiga föreställ— ningen att föreningar och organisationer i allt högre utsträckning skall tillvarataga de enskilda människor— nas intressen, All erfarenhet visar dessutom att kommersiella företag är vida överlägsna statliga och kommunala myndigheter, föreningar och organisationer när det gäller att informera om produkter och tjänster

som tillhandahålls på marknaden.

I avsnitt 5.3.1 "Konsumentinriktat stöd" framhålls att tänkbara stödinsatser är ex. extra semesterlön, för- stärkt semesterlön och semesterlön med låglöneprofil. Samtliga dessa förslag är av den karaktären att de kraftigt försämrar vårt lands konkurrensläge gentemot omvärlden. Enligt min uppfattning är det fel att in— föra särskilt konsumentinriktat stöd för turism och rekreation. Ett genomförande av de av moderaterna i riksdagen framförda förslagen om sänkta marginalskat— ter är i kombination med våra förslag inom familje— politiken en principiellt riktigare och samtidigt effektivare väg att underlätta för fler medborgare att förverkliga sina önskemål beträffande rekreation och

turism.

I samma avsnitt diskuteras även rabattsystem inom kollektivtrafiken. En sådan diskussion hör inte hemma här. Den ger intryck av att lågprissatsningar av olika slag skall införas för att förbilliga resandet för den enskilde. Men då är det fråga om subvention - inte lågprissatsning. Jag är varm anhängare av rabattsystem men dessa skall motiveras utifrån företagsekonomiska principer. Då — men först då — blir lågprissatsningar framgångsrika och till fördel för konsumenterna. Detta

har påvisats av exempelvis SAS/Linjeflyg.

I avsnitt 5.3.3 "En aktiv samhällelig förmedlingsverk- samhet" föreslås ett system med central statlig upp— handling och förmedling av bäddar och stugor. Jag

• Sida 145
•  Original

motsätter mig förslaget. Det är inte en samhällelig uppgift. (Jämförelsen med vissa landstings upphandling av bäddar i samband med konvalescentvård är helt fel— aktig. Denna upphandling görs av landstingen därför att den förbilligare egen verksamhet.) Systemet är till sin uppbyggnad likartat det som praktiseras i östeuropa. Det leder till ofrihet. Den som inte håller sig väl med den organisation som vidareförmedlar får vackert stanna hemma. Stugor och bäddar skall enligt min uppfattning förmedlas på den öppna marknaden och

i fri konkurrens. Först då får konsumenterna valfri- het. Majoritetens tilltro till förslagets effektivitet är uppenbarligen inte större än att man infört en brasklapp: "det är inte självklart att något statligt subventionsinslag behövs".

I avsnitt 5.4.1 "Mark— ooh planfrågor diskuteras bl.a. nödvändigheten av att i den fysiska planeringen avsätta mark för motion, enklare fritidshus, koloniträdgårdar och odlingslotter. Enligt min uppfattning har kommit- tén därvid alltför hårt koncentrerat sig på FRIBOs förslag om stadsnära fritidsboende, vilket närmast kan karaktäriseras som någon form av fjärrkoloni och som på intet sätt kan jämställas med fritidshus. Kommittén borde ha betonat vikten av att stat och kommun under- lättar medborgarnas klart dokumenterade önskemål vad gäller ett eget fritidshus. De enskilda kommunerna har här ett stort ansvar genom att inte ställa så höga

krav som idag ofta sker vad gäller teknisk försörjning, isolering och dylikt att enkla fritidshus — sommarstugor — omöjliggörs. Härigenom skulle betydligt fler människor ha råd att förverkliga drömmen om en stuga på landet. Resurser i form av mark finns, så

att alla som så vill kan förverkliga sina önskemål.

I avsnitt 5.5.1 "Resurser" och avsnitt 5.6 "Finansie—

rin av framförda försla " framhåller kommittén att ___2_______ __ ___S den med hänsyn till nuvarande ekonomiska läge ej anser

• Sida 146
•  Original

det möjligt att föreslå nya finansieringskällor. Enligt min uppfattning gäller detta ej enbart i nu— varande ekonomiska läge. Vad som behövs är inte fler skatter utan färre och lägre. Jag avvisar därför varje

tanke på införande av nya skatter och avgifter.

I avsnitt 5.5.1 diskuteras också myndighetsorganisa- tionen och därvid föreslås inrättande av en särskild beredning för turism och friluftsliv inom regerings— kansliet. Enligt min uppfattning är det inte en fråga för en offentlig utredning att diskutera uppläggning

och organisation av arbetet inom regeringens kansli.

• Sida 147
•  Original

SÄRSKILT YTTRANDE

Särskilt yttrande av ledamoten Rolf Rämgård

Avsnitt 5.2.1 Barnfamiljerna

En förbättring av barnfamiljernas ekonomi är en över— gripande samhällsekonomisk fråga. I den allmänna debatten har bl.a. förts fram förslag om ett extra barnbidrag samt införande av vårdnadsersättning för vård av eget barn.

Att betala ut ett extra barnbidrag under juni månad utgör ingen garanti för att detta bidrag kommer att anVändas för semester eller annan fritidsverksamhet. Dessutom är det ett sätt att försöka styra barnfamil— jernas konsumtionsmönster av semester och fritid till

en viss tidpunkt.

Att generellt höja barnbidraget är ett bättre alterna- tiv, vilket också ger barnfamiljerna större valfrihet. Införandet av vårdnadsersättning ger också en bättre valfrihet och ekonomiskt tillskott.

Avsnitt 5.3.1 Konsumentinriktat stöd

Tänkbara stödinsatser är enligt majoriteten i utred— ningen

— extra semesterlön — förstärkt semesterlön

• Sida 148
•  Original

Dessa alternativ diskuteras i LO—utredningen Semester— Fritid inför 80—talet och är till sin karaktär i

första hand tänkbara förhandlingsområden mellan arbets— marknadens parter. LO-utredningen konstaterar att det i dagens ekonomiska läge är svårt att tänka sig om— fattande och dyra system för semestersubventioner. Utredningen framhåller emellertid att ett system med riktat konsumentstöd i ett längre perspektiv innehål— ler fördelar och att man bör fortsätta undersöka

s ådana sys tem.

Jag delar inte den bedömningen som LO—utredningen har fört fram i dessa sammanhang. Från samhällets sida är det bättre att koncentrera de ekonomiska resurserna

på ett producentinriktat stöd.

Ett sätt att stödja konSumenterna vid semester och på fritid är att i högre utsträckning rabattera resor på

kollektiva transportmedel.

• Sida 149
•  Original

Justitiedepartementet

Nytt militärt ansvarssystem. [2] Ersättning för miljöskador. [7] Ny konkurslag. [24] lnternationella faderskapsfrågor. [25] Patentprocessen och sanktionssystemet inom patenträtten. [35] Kommissionen mot ekonomisk brottslighet. 1. Effektivare före- tagsrevision. [36] 2. Kontroll av rådgivare. [41] Fastighetsbildningsutredningen. 1. Fastighetsbildning 1. Av- veckling av samfällda vägar och diken. [37]

2. Fastighetsbildning 2. Ersättningsfrågor, [38] Barn genom insemination. [42]

Försvarsdepartementet

Former för upphandling av försvarsmateriel. [12] Att möta ubåtshotet. [13]

Socialdepartementet

Barn kostar, [14] Utbyggd havandeskapspenning m. m. [30] Familjeplanering och abort. [31] Kompetens inom hälso- och sjukvården m.m. [33]

Finansdepartementet

Skatteregler om traktamenten m. m. [3] Koncession för försäkringsrörelse. [5] Stämpelskatt. [81 Lag om skatteansvar. [23]

Konsumentpolitiska styrmedel-utvärdering och förslag. [40] Kapitalplaceringar på aktiemarknaden. [44]

Utbildningsdepartementet Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. [1]

Jordbruksdepartementet

Radon i bostäder. [6] Utredningen om användningen av kemiska medel i jord och skogsbruket rn. m. 1.Användning av växtnäring. [10] 2. Bekämp- ning av växtskadegörare och ogräs. [11] Bättre miljöskydd II. [20] Vilt och jakt. [21] Bestrålning av livsmedel. [26] Bilavgaskommittén. 1. Bilar och renare luft. [27] 2. Bilar och renare luft. Bilaga. [28] Områden för turism och rekreation. [43] Turism och friluftsliv 2. Om förutsättningar och hinder. [45]

Arbetsmarknadsdepartementet

Om hälften vore kvinnor. [4] Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. [18] Utbildning för arbetslivet. [22] Invanderingspolitiken. [29] . Företagshälsovård för alla. [32]

lndustridepartementet

Lagstiftningen på kärnenergiområdet. [9] Direktinvesteringskommittén. 1. Sysselsättningsstrukturen i internationella företag. [16] 2. Näringspolitiska effekter av inter- nationella investeringar. [17] Den stora omställningen. [19] Information som styrmedel. [34]

Civildepartementet

Kommunalforskning i Sverige. [15] Politisk styrning-administrativ självständighet. [39]

• Sida 154
•  Original

_ 43.31th am:: Iv- .? *ln,

• Sida 155
•  Original

• Sida 156
•  Original

'#ib en!”

I' i'] [i. nr?

• Sida 157
•  Original

• Sida 158
•  Original

. [ er ISBN 91-388-07785-X