Till Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

Genom beslut den 13 juni 1969 bemyndi- gade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepar- tementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att verkställa utredning rörande planering av turistanläggningar och friluftsområden rn. rn.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades som sakkunniga riksdagsman S. Arne Pettersson, tillika ordförande, dåva- rande departementssekreteraren numera in- ternationelle sekreterare W. Bernt Carlsson, utredningssekreterare Sven M. Dahlin (t. o. rn. 18.6.1971), riksdagsman Thorbjörn Fälldin (t. o. m. 12.11.1970), redaktör K. Göran Holmberg, dåvarande departements- sekreteraren numera kanslirådet Ulf R. Lönn- qvist, departementssekreterare Jan Palm (fr. o. m. 1.11.1972) samt dåvarande plane- ringsdirektören numera byråchef Hans Åker— lund. Såsom experter tillkallades byråchef G. Bertil Burman, dåvarande avdelningsdirektö- ren numera byråchef Erik Casten Carlberg (fr.o.m. 19.1.1971), marknadschef Arne Elleforss (fr.o.m. 18.3.1972), dåvarande byrådirektören numera avdelningsdirektör E. Gerhard H. Ericson, byrådirektör Jan Fager (fr.o.m. 18.3.1972), direktör J. Arne Flad- vad (fr.o.m. 13.7.1970), direktör Erland

Fredén (fr.o.m. 24.4.1970), dåvarande pla- neringsdirektören numera byråchef Sven Rune Frid (fr. o. m. 13.7.1970), redaktör George Ganneby (fr.o.m. 18.3.1972), ingenjör Axel Gunneriusson (fr. o. m. 18.3.1972), departementssekreterare Åke Hjalmarsson (fr.o.m. 18.3.1972), direktör BE. Gert Karlsson, departementssekreterare Lennart Lindgren (fr.o.m. 18.3.1972), di- rektör Ingvar Mattsson (fr. o. m. 29.5.1972), lektor E. Anders Nordlund samt renägare Per Henrik Omma.

Till sekreterare åt de sakkunniga förordna— des aktuarie Nils E. Ragnar Jeansson och som biträdande sekreterare dåvarande kansli- sekreteraren numera departementssekrete- rare Karl Olov Öster (fr. o. m. 2.9.1969).

De sakkunniga har arbetat under benäm- ningen Sakkunniga för planering av turist- anläggningar och friluftsområden rn. m.

Utredningen får härmed överlämna sitt slutbetänkande.

Till utredningen har fogats särskilda yttran- den av ledamöterna Holmberg och Palm samt experten Omma.

Stockholm i december 1973

Arne Pettersson

Bernt Carlsson Göran Holmberg Ulf Lönnqvist Jan Palm Hans Åkerlund

/Nils Ragnar Jeansson SOU 1 9 7 3 :5 2 3

• Sida 6
•  Original

. | -. l ' ll . || ' l _ '. | | . _ll'l . .' | || | .. .f- |"'|' || . " ll l '| II_ ll .||l . '| . ' ' ' . ' " ' ' ..l' ..lll ll lll 'LL| ||. - ||| ..|_,||_.-»- |- :..||". |."'l||_ .|.|"'..:,.l " ' "' " ""l ;" 'n " ».l'."' .:, .""""..'(|.|| .f-".|'-'..'"ll " . ' . .|| | | || || || ., ....|| ||||||| | |.|'|'|_||||'.'| '.||-|,|.... -|'|'_|||..""-. ... "iw || _ | ||| | * | _| — .. ”_| .

|... '.',.'.' |||.||| ""'|'-l'.'i|" |"||.'| ||.F.'||'.51l '|I'IIZ'I'I i;”.n'TQ'J

'.|||.l |||| " *-"*".".'.'.'l " . | " ”'.' "' " '||-"ll 'w' '|'-'n "' ' |. . '|'-"'# - " -.'."" ".' ".' |'. ' "" "' "_""'L""|'| ._" .Jiulr' hk 1' l |"|.l|FJ|

' __ ”|,. . f ; —- ..*.|"3|" "|.7_ |l ..||||.|»| ,,||-..|- .. |... ||. ml l ' l ' ' " 'IJI . _ | | '. "| .;' || ' ' ._||| . "'_|..' & 'r..m .|.||.. .. - .. ..,-=_|-|| | "Hihi.-'|| L' .N " ' '" "" ' ' ' ' ' '.. .'1.'L"""'" .'.nL JI'MII Ill |'" | " ' | ' .'_' ".1"'_"'1'1'||'r'u|||.|'q ::r. ' ' . .. _ . är | 'T"ll' .:'|'"'|'"'"'_*| -' ' '.l'I-l.|.||i.||;'|'|| RIM]; ' » .": ..._" ...,..,|,| ' |'|.. :|..|'.'w| |-' lätt.-"" 'IIHIIe-l-mn'uj ' ' .. T " |-"'”' ||'|' '|' "-'.|'|'|l ""._|;'—|'""'" '" ' " i'll-irilm'åu -' . .. .. . '. — a' .. ll .||* "-' . - .. . | -_ - '..|.... | ' "'i "* » ." " |.'|i'l'-|"u|.l||' .m .a l'

'. | '- . - ' - ' | mann ' " " " " " "'_II'IIJIJ'I .unufj' ' ' .wnulu

.. '.'.-"* '. " - ”"'"" _ Jah—p |.|. "'_'_ - , .'... | | -. | .. - .. . - -' ' i'I'l: .l.'1Tl . . . |'| ”| |. ' 'l -_ .-|l'-' .| ”ll ' "I I I l| 'Ill- . |. _", -"|||.' ".. ..."_'|' fr” '_ " ' ' . ' L .: 'lIl'l'lPl'll'l'l m|l

.' | ". | ' |. .. '| . M.,?” .. " . l.. ' "_l-' . |' .|| " . | . '| _ .'.|l" .:|| .|| '| .|_"|'|'|.. —'-"_"" ' - ".' : || .. ".| | ||" |'—| .. --.'.' '_'-_Tlg- -||| | . - ' ' _| .,1' | ' || - ..|-| ' ; '| .' |.” ' || |. 'F'L'H'Hliu'l' EI ||' ' " ' L' ' ' "|" "' ._-'.- | J. " - ' "|". _"'""".||""'|" ":f"'f'- " .” Linda;! ' .' ' -|| _" '|| »-_|'|. ,..-' '..| . |, || '||-[" "Il-||' lm 'l'_r III l.: '. ' . |. .'I _ ' .. l ' '_'..' I | . '|'l .. .. | " . | |'. ' I I"'IlI ' , |||| ||' | ' l || r | . I ||| '>' I | _ II ' 'l "_| I.. ' | . l ' | || "» | | ' |” ll ”"'. || "| - ' " " .l .', '..'. ' .

• Sida 7
•  Original

10. Sveriges Turistråds uppbyggnad, arbetsuppgifter och finansiering . 10.1 Förslag till verksamhetsform

och huvudmannaskap för Sveriges Turistråd ...... 10.2 Samarbetet mellan Sveriges Turistråd och de regionala turistorganisationerna . . . . 10.3 De huvudsakliga funktioner- na inom verksamhetsområ- det ................ 10.4 Samverkan mellan Sveriges Turistråd samt producenter och konsumenter ....... 10.5 Kostnader för Sveriges Tu- ristråd samt verksamhetsbe- skrivning ............ 10.6 Finansiering ..........

11 Primära områden för rekreation och turism ............... 11.1 Allmän målsättning ..... 11.2 Krav och definitioner på pri-

mära rekreationsområden 11.3 Riktlinjer för inventerings— arbetet .............. 1 1.4 lnventeringsarbetet ..... 11.5 Kommitténs förslag till pri- mära rekreationsområden 11.6 Uppgifter om de primära rekreationsområdena 11.7 Utvecklingen av rekreations- livet i de primära rekrea- tionsområdena ........

IV Särskilda yttranden .........

kal nivå .................... 233 181 BilagaZ Formerna för uttagandet av boendeavgift samt statistikproduktion. 251 Bilaga3 Svenska kommunförbundets 181 och Svenska landstingsförbundets syn- punkter på den regionala organisatio-

nen av turism ................ 253 181

182

186

187 189

192 192 193

195 195

214

217

225

1 Av ledamoten Holmberg ....... 2 Av ledamoten Palm .......... 3 Av experten Omma ..........

V Bilagor ................. 233

Bilaga 1 Sveriges Turistråds arbetsupp- gifter och förslag till samarbetsformer mellan riksnivå samt regional och 10-

• Sida 10
•  Original

qll'lu' m , ...å—"ål. fe.... . ”li" Mu.... Jll'l .-|...|'- ..... .i'uli . _ .. _ ' ! .::.s'ilamå ut...-......” sig.)». ...... . .. .,,rr 1.'..,,.r.,.: 1.2 ,-rp'.?|'mn.--1;.i......-'..j]' "

' .. ... --.' | .. "" . . .'. -"1' . ,,.. . , '. .... .,1' .- y, . _ , ,-,' , .. '.'...a' -,' 'fl'll'.'-'"'"':.'." |'” ', . '..,' '.. j"..r_. " "' 'un'um'f "Hihi.! ," . '.. '. ', . .",,-..' '.,,.,... '.. 1 .. ,)! . """"'|"'.' '.'. ',.'. , . . ... '||-.H." .., r .. 1'. '. ".'i.' J.,, ” ."." . II.. .. . |.” ...I ', . .4 ' J" |” ' ...' .. ' ' ' ' "' ” "i" ' ' " '.'l.'|'1"—v.| ' ,' .; ' " .,. ' ,. ,...... . ff.;r' . ... ' ' .- .H.. — | '. jr? . . ' ' .I'JIH .. .., ,.-_'. . - . . . ul ... , .. .' .|,','_|:':'.."' .- " -.. '.. " I ' 1 llI Il '.' I ' ". _. . .. .—_'.. '.,, .. .>.. '_ . . ... .'...,.- .. .'.-', ..,." ' "'_--.-,J;" — . , . . ,_.. . n ....._.. ..,-...,, , .-, - ,. ', ' . , . '. -. ..,,';,'»-'.'.".' "; . . ' " ' ' . .. | || | .'. ,.. .. ' . . | 11 ' VI II " I |. I | I i I "I 11 . , _ ¹ Hlill V” l _ ' .., .. .'. | . 1 I hl . l HI ' I I .. . .. "'.' .' _ | , . . ... ' ”|. |" . .I ._ ' ... . ., | . .. .. - , .. . | ,. . . . .. | I.' i - . . . :], 11 ": , ' .. _ i.. .' | ._ ,” ' ..I - . ,.. . .._l . .. | ._'J . -.* .. .... -_ *” » .. . .. , - . '. H _' ' , . ..' ' ,. ' . » . --. . ,, ; . - .. .' _ _ ._','._. |__ _' , " ' lll .I ' '. I"11 . ' .' , ' ' ' ,' . |..- . . | _ _ 4 : .. ., " _ ' .- '.',r'Ö . _. ' , .. '|' '..- .. , ,F', " ' .. ,, " ,, | .. .. , * |. . . .' i! nu. .| 4 ' ' ' .. J .. .. . . . ..J__ - '.. 1 t. . - .|_ '. .. ,, ..'., .I "'.1" . " .. , . .. . . . . I I I I " '. . . '. :, —' . .., * . '- ' ..I

• Sida 11
•  Original

Sammanfattning

1. Frågeställningarna

Utvecklingen av fritiden och levnadsstandar- den har medfört att resor för nöjen och rekreation kraftigt ökat under de senaste decennierna. Denna utveckling har emeller- tid medfört olika problem: anläggningar och områden för turism och rekreation har inte alltid kunnat uppfylla de krav som resenärer- na numera ställer och samtidigt har anlägg- ningarna inte haft tillfredsställande belägg- ning. Olika undersökningar har också visat att stora delar av befolkningen inte har tillgång till riktiga semestermöjligheter och att en allt för stor del är helt utestängd från att göra resor för rekreationsändamål. Samti- digt konstateras att samhället stöder turis- men och rekreationen med avsevärda belopp, såväl från stat, kommun och landsting.

Kommittén tillsattes i juni 1969 med di- rektiv att föreslå åtgärder som väsentligt skulle förbättra svenska folkets möjligheter att semestra i sitt eget land. Samtidigt skulle kommitténs förslag leda till att nya arbets- tillfällen skapades.

Kommitténs arbetsområde har utgjort den delen av resandet som sker för rekreations- ändamål. Därför benämns kommitténs be- tänkande ”Turism och rekreation i Sverige”. Med turism avses enligt kommitténs uppfatt— ning det resande som innebär minst en över- nattning utanför hemorten.

Kommitténs anser att begreppen turism och turist även fortsättningsvis kan användas

om man i betydelsen även inlägger att det är en aktivitet i vilken alla kan delta oberoende av ekonomiska, sociala eller fysiska hinder.

Kommittéarbetet har kommit att inriktas på sex huvudområden, sedan flera tilläggs- direktiv meddelats. 1) lnventera landet på lämpliga större områden som lämpar sig för det fjärrinriktade rekreationslivet (s. k. ”pri- mära rekreationsområden”). 2) Utveckla en översiktlig plan för ett sådant område, nämli- gen Åre-området. 3) Utarbeta ett översiktligt program för turism och friluftsliv inom Vin- delälvsområdet. 4) Föreslå former för det statliga lokaliseringsstödet till turist- och rekreationsanläggningar. 5) Utarbeta ett för- slag till huvudmannaskap för vandringsleder i fjällvärlden. 6) lämna förslag till en ny orga- nisation för marknadsföring av turism och rekreation i Sverige.

Utredningsarbetet som bedrivits i flera oli- ka arbetsgrupper har utmynnat i flera delut- redningar som tidigare publicerats och som behandlar Åre-projektet, Vindelälvsområdet, det statliga lokaliseringsstödet till rekrea- tionsanläggningar, huvudmannaskapet för vandringsleder samt en undersökning om svenska folkets semestervanor och attityder till semesterresor.

De tidigare utredningsförslagen har resul- terat i att det statliga lokaliseringsstödet till turistanläggningar fått ungefär den inriktning som det lokaliseringsstöd som ges till in- dustrianläggningar. Ett särskilt projekterings-

• Sida 12
•  Original

bolag för att förverkliga Åre-utredningens förslag har bildats och 1973 års vårriksdag har beviljat 2 milj. kr. till verksamheten i detta bolag.

Tidigare utredningar har i olika samman- hang behandlat frågor om turism och rekrea- tion. Av de utredningar som fått betydelse märks särskilt 1948 års turistutredning, 1962 års fritidsutredning, 1964 års turisttrafikut- redning, idrottsutredningen samt utredningar om lokaliseringspolitiken. Som resultat av dessa utredningar har olika åtgärder för att utveckla turismen eller rekreationslivet kom- mit att vidtas. Denna utredning är emellertid den första som helt ägnats åt frågeställning- arna turism och rekreation.

2 Huvuddragen i den nuvarande utveckling— en

Kommittén har sökt kartlägga de väsentliga dragen inom svensk turism och rekreation. Denna kartläggning har hämmats av den allvarliga brist på statistik och andra uppgif- ter som råder inom sektorn.

En omfattande intervjuundersökning har genomförts för att kartlägga svenska folkets semestervanor och attityderna till semester och längre ledighet. Kommittén har också försökt få ett grepp om produktionsappara- ten dvs. anläggningar för boende och aktivi- teter och transportapparaten samt det paket- utbud av svenska resor som erbjudsi och till Sverige.

En genomgång av tidigare genomförda in- tervjuundersökningar har kompletterat kom- mitténs bild av turismen och rekreationen i landet.

Kartläggningen visar att landets samman- lagda inkvarteringskapacitet på kommersiella boendeanläggningar uppgår till ca 350000 bäddar varav 100000 på hotell, 18000 i stugbyar, 9 000 på vandrarhem och 225 000 på campingplatser (förutsett att varje tält- plats kan hysa 3 personer).

Utredningsarbetet visar också att de nu- varande anläggningarna har betydande svårig- heter särskilt på grund av att inte utnyttjas tillräckligt.

Den genomsnittliga beläggningen på sven— ska hotell har sjunkit under de senaste åren. Den kommersiella delen av transportsektorn har inte heller fullgod beläggning.

Sedan kommittén konstaterat att produ- centsidan arbetar under otillfredsställande villkor nödgas kommittén också konstatera att även bilden av konsumenternas turism och rekreation också uppvisar många otill- fredsställande drag. Som särskilt allvarliga brister framstår svårigheten för den enskilde konsumenten att få riktig information om det existerande utbudet av resemöjligheter, svårigheten att finna anläggningar som är anpassade efter såväl kraven på utformning som i det rätta prisläget samt de långa och dyra transporterna.

Såväl kommitténs som övriga intervju- undersökningar visar att en stor grupp, om- kring en fjärdedel av svenska befolkningen i aktiva åldrar, inte gör några rekreationsresor under semestern. Även bland dem som gör rekreationsresor finns också många otill— fredsställande drag såväl på boende, trans- port och aktivitetssidan som på marknads- föringssidan. Konsumenterna hänvisas an- tingen till för enkla inkvarteringsformer eller också för dyra. Campingen utgör för stora grupper ett acceptabelt semesteralternativ och standarden på campingplatserna har ock- så höjts väsentligt under de senaste åren. Trots detta ökar inte antalet gästdygn per år på landets campingplatser nämnvärt. Bristen på inkvarteringsformer som komfortmässigt ligger över campingen men utan stadshotel— lens serviceutbud är påtagligt stort. Denna efterfrågan har i alltför liten utsträckning mötts med byggandet av s.k. stugbyar. Kommittén gör den bedömningen att ett avsevärt tillskott måste skapas i relativt billi— ga men kvalitativt tillfredsställande boende- anläggningar med en låg grad av service. Detta har bl. a. kommit till uttryck i Åre- planen.

Men byggandet av nya boendeanläggning— är är endast en av många viktiga åtgärder för att få en bättre styrning av landets turism och rekreation. Bristerna uppträder inte en- dast på anläggningssidan utan är ihög grad

• Sida 13
•  Original

också organisatoriska. Kommittén pekar på att den statliga administrationen behöver ett bättre samråd mellan departement och verk i olika frågor om turism och rekreation.

Det kan konsteras att stora belopp årligen satsas på anläggningar, områden och organi- sationen av turismen utan att utbytet kan anses motsvara insatserna. Satsningen sker oftast utan övergripande målsättning, sam- manhållande grepp eller tillräcklig målmed- vetenhet. Åtgärderna genomförs ofta med stora insatser av samhällsmedel.

De befintliga organisationerna förmår inte sprida tillräcklig information och försälj- ningskunskap kring den kapacitet som redan finns. Detta resulterar i en onödigt låg be- läggningsgrad, ytterligare prishöjningar och ännu större svårigheter att sälja utbudet.

Utbudet av rekreationsanläggningar i rim- liga prisklasser är så pass begränsat att kom- mittén har kunnat konstatera att den över- vägande delen av det svenska folket inte utnyttjar kommersiellt boende vid sina rekreationsresor inom landet. I stället bor man oftast hos släkt och vänner under se- mesterresor.

Denna kategoris möjlighet att fungera som inkvarteringsresurs vid svenska folkets semestrar verkar emellertid att avta alltefter- som intlyttning fortsätter från de äldre och stora bostäderna på glesbygden till lägenhe- ter i tätorter. Det kan således konstateras att svenska folkets inkvarteringsmöjligheter vid rekreationsresor minskar från år till år om inga nya boendemöjligheter tillkommer.

1 begränsad utsträckning har dessa försäm- rade möjligheter till rekreationsresor inom landet kunnat ersättas av utlandsresandet. Detta har nu antagit sådana proportioner att antalet svenska gästdygn på utländska boen- deanläggningar tycks vara större än motsva- rande svenska gästdygn på svenska boende- anläggningar. Men kommittén kan emellertid konstatera att turistresor till utlandet inte på något sätt kan utgöra den slutliga lösningen för de flesta svenskars semesterproblem. Trots ett uppseendeväckande utbud av ensta- ka lågprisresor ligger de flesta utlandsresorna i en sådan prisklass att de inte är tillgängliga

för den övervägande delen av svenska folket vilket klart bekräftas av 1969 års hushålls- budgetundersökning.

Personer med höga inkomster har genom- gående betydligt bättre möjligheter att orga- nisera ett givande rekreationsliv och är för övrigt också de enda som numera har råd att skaffa sig ett eget fritidshus.

3 Samhällets turist- och rekreationspolitik

Kommittén anser att den viktigaste förut- sättningen för att landets turism och rekrea- tion skall få en riktig utveckling är att samhället har uttryckt en bestämd målsätt- ning för sin verksamhet inom sektorn. Denna politik måste komma till användning när samhället ställs inför krav på åtgärder och ekonomiska medel och vara vägledande vid samhällets bedömningar av hur de offentliga medlen till turist- och rekreationssektorn skall kanaliseras och vilka typer av anlägg- ningar och åtgärder som skall prioriteras. En uttalad politik har hittills saknats och kom- mittén söker därför att formulera vissa vikti- ga drag i en sådan.

Ett övergripande mål i en statlig rekrea- tionspolitisk målsättning bör enligt kommit- téns uppfattning vara att de offentliga medel som används för turism och rekreation skall satsas på ett sådant sätt att en bred allmän- het kan utnyttja de anläggningar och områ- den som byggs med allmänt stöd.

Särskilt viktigt är det att de grupper som i dag har betydande svårigheter att få rekrea- tion såsom handikappade, låginkomsttagare eller barnrika familjer får väsentligt förbätt- rade möjligheter till rekreationsresor.

Samhället bör aktivt medverka till att förbilliga transportmöjligheterna och med- verka till att rekreationslivets krav på marki konkurrens med andra intressen kan tillvara- tas bättre, än vad som nu sker.

Erfarenheter från bl. a. Åre-planeringen visar att knappast i någon ort i landet kan turismen vara den enda utkomstmöjligheten. Satsningar på turism inom ramen för lokali- seringspolitiken måste därför ses som ett komplement till andra åtgärder. Sysselsätt-

• Sida 14
•  Original

ningsaspekten får inte enligt kommitténs uppfattning vara enda avgörande faktor för satsning på områden eller anläggningar för turism och rekreation. Inte heller anser kom- mittén att satsningar på turism och rekrea- tion bör göras enbart av valutaskäl. Anlägg- ningar och områden för turism och rekrea- tion bör framför allt utformas så att de attraherar stora delar av svenska folket. Så- dana anläggningar kommer emellertid alltid att vara attraktiva för många utländska be- sökare särskilt då från de nordiska grannlän- derna men även från andra länder.

Viktiga marknadsföringsåtgärder bör sät- tas in även på vissa utländska marknader dels för att få ett tillfredsställande underlag för anläggningar och områden men också för att tillföra landet sociala och kulturella värden.

För att förverkliga den av kommittén formulerade turist- och rekreationspolitiken måste två viktiga styrmedel införas: ett antal lämpliga områden måste byggas ut på ett sådant sätt att de passar den breda publikens krav på semestermöjligheter och en helt ny central organisation för turism och rekrea- tion med bättre förankring och ekonomiska resurser än det nuvarande Svenska Turist- trafikförbundet måste tillskapas. Därutöver behöver samrådet mellan olika statliga myn- digheter i frågor som berör turism och rek- reation utökas. Detta föreslås ske i form av en statlig samarbetsdelegation.

4 Kommitténs förslag till organisation av turism och rekreation

De nuvarande organisationsformerna för marknadsföring av landets turism och organi— sation fungerar inte tillfredsställande enligt kommitténs bedömningar. Verksamheten är Splittrad på många olika organisationer med skilda huvudmannaskap och där ansvarsför- hållandena inte är klarlagda. Många gånger sker det en överlappning av olika åtgärder inom marknadsföringen av svenska turist- möjligheter. Den statliga administrationen har ingen samlad bild av turism vilket försvå— rar bedömningar och övergripande åtgärder. Det förekommer heller ingen samordning

mellan riksnivå, regional och lokal nivå av- seende turistorganisationernas verksamhet. Ett onödigt dubbelarbete med dålig genom- slagseffekt kan konstateras, inte minst på utlandsmarknaden som kan bli föremål för åtgärder från såväl den centrala som de regionala och lokala organisationerna. Bear- betningen av marknaden sker med ett myc- ket bristfälligt underlagsmaterial bl. a. saknas den inkvarteringsstatistik som förekommer i alla andra OECD-länder. Bearbetningsmeto— derna inriktar sig i allt för hög grad på att framställa trycksaker som senare inte kan spridas till konsumenterna på grund av bris- tande kunskap om marknaden. De samlade kostnaderna för de olika marknadsföringsåt- gärderna är däremot betydande. Kommittén har uppskattat framställningskostnaderna för de lokala broschyrerna till ca 8 milj. kr. per år. De sammanlagda kostnaderna för mark- nadsföring av svensk turism och rekreation har av kommittén bedömts ligga i storleks- ordningen 110—130 milj. kr. per år.

Den centrala organisationen för marknads- föring av svensk turism, Svenska Turisttra- fikförbundet (STTF) bildades 1902 och har under sin verksamhet i huvudsak arbetat som informationsorgan för svensk turism utom- lands och särskilt för trafikföretagen som var de viktigaste stiftarna. Under de senare åren har trafikföretagen i allt större utsträckning själva övertagit marknadsföringen av sina egna tjänster och ett urval av svenska turist- produkter. De medel som anslagits till STTF:s verksamhet har inte varit tillräckliga för en offensiv marknadsföring.

I organisationens verksamhetsområde har inte ingått att produktutveckla det svenska sortimentet av turistmöjligheter. Verksamhe- ten har till största delen riktats mot utlandet men under de senare åren har bl. a. med särskilda anslag en inriktning på hemma- marknaden gjorts med den uppmärksamma- de Sverige-Nu-kampanjen.

Kommitténs förslag innebär att STTF av- vecklas och ersätts av en ny organisation med bättre ekonomiska resurser, mera ren- odlat huvudmannaskap och med ansvar inte bara för information utan också produktut-

• Sida 15
•  Original

veckling av svensk turism och rekreation. Den nya organisationen som får namnet Sveriges Turistråd blir den centrala turist- organisationen i landet.

Kommittén anser sig inte kunna förorda tillskapandet av något statligt verk för turism och rekreation. Landets kommuner och landsting spelar en mycket viktig roll för rekreationslivet och måste beredas möjlig- heter att aktivt medverka vid den framtida produktutvecklingen och den övriga mark- nadsföringen av turismen. Den önskvärda samordningen av de statliga aktiviteterna kan åstadkommas enklare genom att en särskild samarbetsdelegation för turism och rekrea- tion bildas mellan de statliga myndigheter som mest behandlar frågor inom sektorn, nämligen statens naturvårdsverk, arbetsmark- nadsstyrelsen, statens planverk samt Sveriges Turistråd. Kanslifunktionen förläggs till sta- tens naturvårdsverk. Sveriges Turistråd får den juridiska formen av en stiftelse. Som stiftare föreslås att ingå utöver staten, Sven- ska kommunförbundet, Svenska landstings- förbundet, LO, TCO samt de ideelt verksam- ma organisationerna för reselivet RESO och Svenska Turistföreningen.

I styrelsen skall förutom stiftarna även ingå representanter för det turistiska boen- det nämligen Sveriges Hotell- och Restau- rangförbund samt Sveriges Campingvärdars Riksförbund.

Den nya organisationen skall i samarbete med de regionala turistorganisationerna leda och samordna marknadsföringen av turism och rekreation i Sverige samt i de nordiska länderna. Sveriges turistråd skall dessutom leda och samordna marknadsföringen i andra länder. Verksamheten vid den nya organisa- tionen skall få en sådan inriktning att kon- sumenternas behov kraftigt skall påverka de åtgärder som kommer att behöva sättas in. Bl. a. skall Sveriges turistråd aktivt delta vid utformningen av utbudet av rekreationsmöj— ligheter inte minst genom att skaffa sig ett betydligt bättre kunnande om marknadsför- hållandena.

Åtgärderna inom marknadsföringen skall i första hand sättas in i Sverige och de nor-

diska grannländerna men även det övriga utlandet kommer att spela en viktig roll i den nya organisationens verksamhet inte minst därför att de utländska besökarna medför ett betydande underlag för de an- läggningar som är väsentliga för att allmän- heten skall få tillgång till goda semestermöj- ligheter.

Den nya organisationen får två avdelning- ar, en för planering, rådgivning, statistik och utredningar samt en andra avdelning för marknadsföring och som arbetar med pro- duktutveckling, reklam, information och säljstödjande åtgärder.

Kostnaderna för den nya organisationen beräknas uppgå till ca 23 milj. kr. per år.

Finansieringen av den nya organisationen föreslås ske dels genom ett statsbidrag på 12 milj. kr. dels genom att en marknadsförings- avgift påförs allt kommersiellt boende.

Marknadsföringsavgiften föreslås bli 50 öre per övernattning och beräknas tillföra ca 10 milj. kr. per år.

5 Kommitténs förslag till primära rekrea- tionsområden

Olika undersökningar visar att turism och rekreation ställer mycket stora krav på sam- manhängande markarealer dels därför att en stor del av de aktiviteter som äger rum i anslutning till anläggningarna är ytterst areal- krävande dels också för att det behövs skyddszoner mellan rekreationsområden och andra aktivitetsområden.

Under arbetet med att kartlägga landets möjligheter för turism och rekreation har kommittén kunnat konstatera att de nuva- rande områdena och anläggningarna allt för ofta blivit slumpmässigt lokaliserade och me- ra sällan planerats i avsikt att ge ett samlat utbud av aktiviteter, transportmöjligheter, samt inkvarterings- och serveringsmöjlighe- ter. Skall den fortsatta utbyggnaden av lan- dets rekreationsmöjligheter komma den största delen av svenska folket till nytta måste, enligt kommitténs uppfattning, en väsentlig del av denna utbyggnad ske inom ramen för samordnade åtgärder i områden

• Sida 16
•  Original

som har lämpliga förutsättningar för turism och rekreation. Kommittén kallar sådana områden för primära rekreationsområden. Kommittén har genomfört en omfattande kartläggning av landets möjligheter att in- rymma primära rekreationsområden.

Med denna kartläggning som grund har kommittén föreslagit 23 områden i olika delar av landet som enligt kommitténs be- dömningar har de bästa förutsättningarna att på sikt kunna fungera som primära rekrea- tionsområden.

I den tidigare publicerade Åre-planen har kommittén beskrivit principerna för hur ett primärt område skall kunna utvecklas. Kom- mitténs ställningstagande till vilka områden som kan betraktas som primära områden innebär inte att alla områden ens på sikt behöver byggas ut i någon större omfattning. I områdena behöver däremot avsättas de markområden som är nödvändiga för tu- rismens och rekreationens behov och själva utbyggnaden i områdena kan därefter genomföras i den omfattning som det all- männa marknadsläget medger. Sveriges Tu- ristråd förutsätts svara för att det finns goda översikter över de allmänna marknadsförut— sättningarna.

De föreslagna primära rekreationsområde— na är relativt stora, vanligen 300—800 kvad- ratkilometer i södra och mellersta Sverige och upp till flera tusen kvadratkilometer i norra Sverige.

Urvalet av områdena grundar sig på analy- ser av många samverkande faktorer såsom transportlägen, de naturgivna resurserna och förekomsten av befintliga anläggningar och andra investeringar.

Enligt kommitténs förslag föreslås följan- de områden bli primära rekreationsområden:

Södra Sverige: Sydskånes sjö- och åslandskap Östskåne Kullaberg-Hallandsåsen Åsnen-Listerlandet Öland Gotland Gryt-St. Anna skärgård

Mellersta Sverige: Norra Bohusläns skärgård Värmlands och Dalslands sjöområde Tiveden Sörmlands skärgård delar av Mälaren Fryksdalen Siljansbygden

Norra Sverige: de] av Ljusnans dalgång Dalafjällen Härjedalsfjällen Åre-området Nordingrå Vindelälven Tärna—Graddis fjällvärld Norrbottens skärgård Abisko-Kebnekajsefjällen

Den sammanlagda ytan av de 23 föreslag- na områdena uppgår till ca 9% av landets totala areal. Nära 5 milj. inv. i landet beräk- nas kunna nå åtminstone ett primärt rekrea- tionsområde inom en timmas resa från hem- orten. Sammanlagt berörs 72 kommuner av de primära rekreationsområdena. Utöver de föreslagna områdena räknar kommittén ock- så med att de tre storstadsområdena och deras omgivningar i viss utsträckning bör kunna betraktas som primära rekreationsom- råden även om de fortsatta möjligheterna till utvecklingen av utomhusrekreation är be- gränsade. [ de föreslagna primära områdena och i deras närmaste omgivningarna samt i de tre storstadsområdena finns mer än två tredjedelar av landets inkvarteringskapacitet.

Av de 23 föreslagna områdena ligger 15 inom det allmänna stödområdet och 8 utan- för. En viss del av kostnaderna för utbyggna- den av landets framtida rekreationsmöjlig- heter kommer att kunna falla inom ramen för de lokaliseringspolitiska åtgärderna. Kommittén anser dessutom att sysselsätt- ningsläget på enstaka platser utanför det allmänna stödområdet skulle kunna förbätt- ras genom att särskilda medel anslås till statens naturvårdsverk för att bekosta vissa basinvesteringar.

I de föreslagna primära rekreationsområ-

• Sida 17
•  Original

dena behöver betydande arealer avsättas för rekreationsändamål men detta utesluter inga- lunda att andra aktiviteter såsom industrier och tätorter också utvecklasi området. Stora krav måste emellertid ställas på planeringen av markanvändningen inom områdena. Detta föreslås ske genom upprättandet av en s.k. huvudplan för markanvändningen i vart och ett av de föreslagna primära rekreationsom- rådena. I de fall endast en kommun berörs av ett område kan planeringen av markanvänd- ningen ske inom ramen för den kommunala generalplaneringen. 1 de fall flera kommuner berörs av samma primära rekreationsområde bör planeringen ske i samverkan mellan kom- munerna och med länsstyrelsen som samord- nare.

Utbyggnaden av områdena bör inte bara ske efter en bestämd fysisk planering utan också med ledning av en turistisk helhets- plan. En särskild organisation för projekte- ring av utbyggnaden bör tillskapas och sena- re bör även driftbolag samordna aktiviteter- na i området. Utbyggnaden bör planeras i olika etapper och med realistiska och sam- ordnade marknadsbedömningar som grund. Sveriges Turistråd förutsätts aktivt medverka vid tillkomsten av marknadsbedömningarna.

Samhällets intresse för andra typer av rekreationsområden än de primära får enligt kommitténs mening inte skjutas i bakgrun- den. Utöver de 23 föreslagna primära områ- dena fmns det ett mycket stort antal områ— den som också lämpar sig för turism och rörligt friluftsliv. Förekomsten av en över- siktsplan för primära rekreationsområden innebär emellertid att samhället får en väg- ledning till hur medel för turism och rekrea- tion kan kanaliseras. Kommittén anser sig däremot inte kunna bedöma vilken andel av de totala tillgängliga resurserna som de pri- mära rekreationsområdena bör få.

• Sida 18
•  Original

SKI»? ,man.

_ -- .- ., - "" Muu-"" .-. " " '. r . .- ,' .r- , .

"i..-' ' - ".fi-." '.'T.”'..',".—"”i ' 'v' Ehmm-""""

_j." _' . ,, '.',» ._ . '" ' _" _ å'f'l'l'll'll'w'lmnwl .'.-..

.. . . .. _ ”v. I ..,...' ' ,,,, r, _ , _ _ ,,. _ -' -— .. " ,,”, -"' ,- .',, ,=,,. -' _g; . ' ' '.'ltiirluiliu'eimm _.._.t ',! , : " .. _' ' ' -- ."'” .iagnlribrrku.mi...._. .. , -u.. .. . -' ,'.| .Iv " ,,, . " ' _ "'.' ' .” ;t. 'i." ”15qu Ela-mp???” |_.||=r_ l

'- .' " " ' ' ;..-"'-"' " ' ".",” - '--'.'-""' ' ""-""," Will "&th m'l m'qh-Jurrri

. _ .. . .'. -. . . ,, .. ,. .," __| , | ,, ,— ,, .. , . - - _ _ .. ; ,'— Hva-när, annakarin en en rr. '- . . _" ' .. . .| ; - ' ,, , ,,. . "i",-:"" "'.. .: :., ,, : . .- .- . "'l'll" *r_lwn '”" Milli-11511? .'_-' . . '. . .'- ' - , ."- . .". _' .» '. ' ' P'r WW. I'M—JP 'l'hiuuu Lia .,'. _. '. ,'"' .',”, . l,,r ,, . .'r'"'"" . l _ _ .”! lipmnrnm LIV-"J" 'ld'lk "':'—lill"

" ' " "' " ' ' " " "" l ' ' ' ,,- aim—*I. 'gmm ['|'ij 'n' lli '||..1'l' . ' "" ,",.,,- "."'.. ' ', ' _ . H*. | 'mi Pågålllllllalq .LflrJ '. . "". .- .. A._. % .,. "' I.. '.l-E' _, , '... ' ,, |" i”,, ".""',".. '. .' . " ' ' [Ellan rl'jjo ""m”!"

..' ' .. .. "" . . "-J 7' .."' ' .

, . .. >. .,.""'. '.'". .', _ ,. , .. .. _|.'1..'- ” ' ..., ",.,'|""' Hj'it'f'hu ”_ nun" ' - ' " .' '..'* "i ', .,...' ,...',, -. .. -'.j'.'_ .-.'.,','-" rn I'M 'i'—13.114!”

- , | .ru . _, .. : ., _ _ . .. . -,

."' , . . _ , , _ _ ' .. .,,'_.. ""'"'.' (. "":ll-Lll. _. _uld. ml mh] åJE'

, ', . ,, ..I'f--"-'.'_" _ ._"' , "'in'";"."'"4'.."""""'.*"'""' ' ådd'li'i'd' , . , _ _ . , .. _..._ _|'.'r,t|" ," ; "_l... .'nEfl'jl'lill'q

." __,'. .. '.. ' ,; .'4 ,, . . '.,. . " . ," ' .,. , . '. ". ., E . .. " ' , . j, . "" .'_' r' "' ."' . ' ' ' , Il ' "' .. .." ".-, ., '. ."" . '. ' . . ._' .- 'Å'llh': .. ”".' 'Fllhl'l'lllft'np' ' ' ' " ""'"-""' '..""'C"” lås-wi...... . , . "..'-". ' ",—' ' "' " ' ' _ ' .. ' , ,,,-" .."' ..... . " , . ... ,”,' ' ". "."'".H' " ' - . .. -"-' 5". " . - ., -. ._,_.-'..-. .. , _'_".-.I,I_J. ._ ,. , ' ., , , -—.. - '.'-.. . .1,,' ..'. | , , ' _, . ' .,' | , ...'l . ' .."' .1 .. . ." |I ,, __. _ ..-J

mrj ”mim.

-. hur. :iunl .. IL.-_| .||-lh Hmm tu.-ll. "wall mill... '...11 "..'”...t %!:le

'll. |'.'i .||. [humant-inmu-

• Sida 19
•  Original

I Utredningsarbetet

kanslirådet Ulf Lönnqvist, Jordbruksdeparte- mentet, ordförande marknadschef Arne Ellefors, Jämtlands läns landsting departementssekreterare Jan Fager, Inrikes- departementet direktör Arne Fladvad, K-konsult informationschef George Ganneby, RESO ingenjör Axel Gunneriusson, Järpens kom- munblock departementssekreterare Åke Hjalmarsson, Finansdepartementet aktuarie Nils Ragnar Jeansson, Kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden departementssekreterare Lennart Lindgren, Jordbruksdepartementet

Följande delutredningar genomfördes:

] avsikt att ta fram ett material för bedöm- ning om marknadsföringsproblematiken bl. a. inom ramen för arbetsgruppen för Åre- projektet (se 1.4.6) organiserades en särskild arbetsgrupp bestående av:

Marknadsdirektör Arne Elgqvist, Sveriges centrala restaurantbolag Marknadsdirektör Ingvar Mattsson, Svenska Turisttrafikförbundet Turistkonsult Åke Sundelin, Rönninge

Arbetsgruppen redovisade sitt arbete i konceptform som senare inarbetats i Åre- rapporten och som också i valda delar har kommit till användning efter bearbetning i kommitténs slutbetänkande.

1.4.8 Huvudbetänkandet och det egentliga kommittéarbetet

Arbetet med att färdigställa kommitténs huvudbetänkande har skett vid kommitténs sekretariat jämsides med de tidigare nämnda arbetsuppgifterna. För att färdigställa huvud- betänkandet har tidvis vid sekretariatet varit knutna marknadsdirektör Ingvar Mattson,

Delutredning Utredare Projektansvarig Vägstudier K-konsult Arne Fladvad Marknadsföringsplan Marknadsdirektör Arne Elgqvist George Ganneby

Turistkonsult Åke Sundelin Marknadsdirektör lngvar Mattsson

F öretagsekonomisk analys Kommunalekonomisk analys

Öhrlings revisionsbyrå, Stockholm Kommunalekonomiska avdelningen vid

Åke Hjalmarsson Åke Hjalmarsson

Svenska kommunförbundet

Marknads- och aktivitetsbedömning Turistkonsult Åke Sundelin Turistkonsult Åke Sundelin och

Nils Ragnar Jeansson

Nils Ragnar J eansson

berörda transportföretag

Fjärrtransporter Lokaltransporter K-konsult Sysselsättningseffekter K—konsult

Konsekvenser för rennäringen

Polmag. Kjell Steen,

Nils Ragnar J eansson Jan Fager Lennart Lindgren

Lantbruksstyrelsen

Fiskefrågor

Arbetsgruppens sekretariat Lennart Lindgren

• Sida 28
•  Original

STTF och sekreterare Tomas Svegrell, Sven- ska kommunförbundet. För vissa särskilda utredningsuppdrag har även under olika perioder arbetat fil.kand. Anders Ahlin, fil.kand. Ulf Bergendahl samt pol.mag. Roland Olsson.

Kommittén har under arbetets gång haft kontakt och samråd med andra statliga kom- mittéer som behandlat frågor som haft bety- delse för kommitténs ställningstaganden.

Kommittén har genomfört ett antal stu— dieresor i olika delar av landet samt dess- utom en studieresa till Frankrike.

Delar av kommittén eller kommitténs sek- retariat har bl.a. under utredningsarbetets gång besökt samtliga av de föreslagna pri- mära rekreationsområdena bl. a. i samband med överläggningar med lokala, regionala eller näringens representanter.

Kommitténs ordförande och sekreterare har dessutom besökt centrala turistmyndig- heter i Helsingfors.

Kommitténs sekreterare har dessutom be- sökt arbetsmarknadsmyndigheter och cen- trala turistmyndigheter i Oslo.

• Sida 29
•  Original

2. Tidigare utredningar och riksdagsbeslut inom turist- och rekreationssektorn

2.1. Den statliga rekreationspolitiken och turismen

Fritid och rekreation har sedan länge spelat en rollide statliga övervägandena. Redan under förkrigsperioden engagerade sig staten eko- nomiskt i dåvarande Svenska Turisttrafikför- bundets verksamhet genom ett riksdagsbe- slut 1934. Redan tidigare hade statliga medel indirekt utgått till denna verksamhet genom ett bemyndigande till Statens Järnvägar.

Två viktiga statliga åtgärder åstadkoms under 1930-talet: beslut om 1938 års se- mesterlag och 1939 inrättandet av ett statligt rådgivningsorgan, den s.k. Fritidsnämnden, med uppgift att fördela medel ur fonden för fritidslivets främjande. Medlen i denna fond avsågs att disponeras för att främja tillkoms- ten av bl. a. fritidsreservat, semesteranlägg— ningar och semesterhem för husmödrar.

I slutet av 1930-talet arbetade vidare en fritidsutredning, vars förslag om bl.a. ut- nyttjandet av tipsmedel som anläggningsstöd och husmoderssemester aldrig kom att för- verkligas beroende på andra världskrigets ut- brott.

Sedan tiden efter andra världskriget har man i de flesta västeuropeiska länderna kun- nat spåra en förändring av inställningen till turismen. Denna förändring kan anses ha passerat tre skeden. Det första skedet upp- stod omedelbart efter andra världskriget då regeringarna i Västeuropa i första hand inrik- tat sig på att försöka undanröja de formella

hinder mot ett fritt resande som kvarstod efter kriget. SIOpandet av visum och valuta— bestämmelser och upprättandet av Geneve- konventionen rörande vägtrafik 1949 torde vara de viktigaste resultaten.

Ett andra utvecklingsstadium vidtog som innebar att turismen i första hand uppfatta- des som ett medel att få in utländsk valuta — främst då dollar till det egna landet.

En särskild turistkommitté hade bildats redan 1948 inom dåvarande OEEC. Ungefär samtidigt bildade de nationella turistorga- nisationerna European Travel Commission. ETC, med uppgift att gemensamt marknads- föra de europeiska ländernas turistiska möj- ligheter i USA.

I Sverige kom denna utveckling sig till uttryck främst genom tillsättandet av 1948 års turisttrafikutredning.

Denna inriktning kom också att medföra att en stor del av de regionala och centrala turistorganisationerna kom att särskilt intres- sera sig för utländska turisters resande '; den egna regionen.

I och med den stigande levnadsstandarden i de västeuropeiska länderna började allt fler att få möjligheter att göra åtminstone korta- re rekreationsresor i det egna landet. Starka krav började att uppstå på att landets rese- livsmöjligheter skulle ges en sådan inriktning så att det skulle vara tillgängligt för landets egna invånare. Ett tredje skede inom den turistpolitiska utvecklingen i efterkrigstidens Europa började inledas som innebär att åt-

• Sida 30
•  Original

gärder i första hand inriktas på att tillgodose de behov av aktiviteter och information som den inhemska befolkningen kräver.

Parallellt med denna utveckling har också en allt tydligare sammanlänkning mellan utomhusaktiviteter och det turistiska resan- det kunnat förmärkas.

2.2 1948 års turisttrafikutredning'

Huvudorganisationen för marknadsföring av svensk turism Svenska Turisttrafikförbundet STTF (se avsnitt 7.5) kom att alltmer i sin huvudsakliga inriktning arbeta med att Spri- da kännedom om Sverige och svensk kultur i främmande länder.

1944 hade Svenska Institutet bildats som med sin allmänkulturella inriktning, sina ut- landsrepresentationer och verksamhet via ambassader kom att överta uppgiften från STTF att sprida kännedom om Sverige och svensk kultur utomlands.

1948 års turistutredning föreslog att den centrala turistorganisationen borde ges en sådan utformning att den med kraft och målmedvetenhet kunde bedriva olika former av tu ristpropaganda i utlandet.

Utredningen föreslog dessutom en ome— delbar sammanslagning av Svenska Institutet och Svenska Turisttrafikförbundets utlands- organisation.

Detta förslag fullföljdes inte och Svenska Turisttrafikförbundet och Svenska Institutet kom att bearbeta samma arbetsuppgifter och planera likartade publikationer. Institutet kom även att konkurrera om bidrag från i princip samma medlemmar som STTF.

1948 års turistutredning rekommenderade vidare att STTF borde söka erhålla utfästel- ser om flerårigt fastställda bidrag samt att ett grundbelopp borde ingå i förbundets statsan- slag.

För upplysnings— och propagandaverksam- het borde disponeras de belopp som ställs till förfogande av enskilda bidragsgivare och med hänsyn till att dessa är relativt blygsam- ma, därjämte ett statligt bidrag som bestäms till två gånger de enskilda.

Angående lokalföreningarnas finansiering

och verksamhet föreslog utredningen att var- je till turisttrafikförbundet ansluten förening av läns- eller landskapskaraktär får en helav- lönad turistintendent som samtidigt fungerar som förbundets ombud. En landsomfattande turisttrafikorganisation skulle i hög grad bi- dra till att arbetet med turisttrafikens främ- jande kunde bedrivas långt mer effektivt och rationellt än tidigare.

Efterhand tillkom helårstjänster för turist- intendenter vid de olika regionala och vissa lokala turisttrafikförbund, men någon lands- omfattande turisttrafikorganisation kom inte till stånd. De regionala och lokala förbunden förblev självständiga enheter.

Flera försök att åstadkomma en samord- ning av turistintressena på riksplanet har gjorts. 1948 års utredning förordade att ett statens turistråd inrättades vid sidan av STTF. Detta råd avsågs utöva viss samord- nande verksamhet. Förslaget avstyrktes emellertid av flertalet remissinstanser och kom inte till utförande.

Både Svenska Turistföreningen och STTF försökte under 50-talet initiera till bildandet av centrala samordningsorgan. Med undantag av en s.k. centralkommitté som fungerade under en kort period i början på 60-talet har de olika planerna aldrig realiserats på grund av otillräcklig anslutning från organisationer både på riks- och regional nivå.

1948 års utredning föreslog en finansie- ringsmetod för turisttrafikförbundet ivilken staten skulle komma att svara för huvudpar— ten av anslag och bidrag. Metoden skulle garantera en stabil ekonomi för den adminis- trativa delen och volymen av den operativa verksamheten skulle komma att bestämmas av intresset från de enskilda bidragsgivarna.

2.3 1 962 års fritidsutredning

1962 års fritidsutredning redovisade sitt ar- bete i tre separata betänkanden.2 Den första

1 (SOU 1951:49) 21962 års fritidsutredning. Friluftslivet i Sve- rige, del I: Utgångsläge och utvecklingstendenser (SOU 1964:47), del II: [friluftslivet i samhällsplanc— ringen (SOU 1965:19), del III: Anläggningar för det rörliga friluftslivet m. m. (SOU 1966:33).

• Sida 31
•  Original

redovisningen var en analys av förutsätt- ningarna och utvecklingstendenserna för svenskt friluftsliv — med utgångspunkt från riksomfattande intervjuundersökningar på stickprovsbasis bland befolkningen i åldrarna 18—65 år i tätorter med minst 10 000 invå- nare. Utredningen gjorde bl. a. följande iakt- tagelser.

Friluftslivet har redan ansenliga proportio- ner och kan sägas vara en angelägenhet för alla. En miljon invånare i Sverige utövar friluftsliv i anslutning till sina fritidshus. En allmän avsevärd ökning av friluftsaktiviteter- na är sannolik — friluftsutövandet kan beräk- nas bli fördubblat under en 10-årsperiod.

Men kraven på variation förutsätter flera och bättre friluftsanläggningar. Stora behov av mark för friluftsliv kommer att föreligga. Kartläggningen indikerar klara konflikter mellan den permanenta fritidsbebyggelsens krav och anspråken från det rörliga frilufts- livet och naturvården.

Bad, simning och promenader är för mer än hälften av urvalsbefolkningen huvudsaklig friluftssysselsättning sommartid. Vintertid redovisar nära tre fjärdedelar promenader och skidåkning som viktigaste friluftsaktivi- tet. Den undersökta befolkningen anger Spe- ciellt skidåkning i fjällen, skogspromenader samt utfärder med motor- eller segelbåt som verksamheter den vill ägna mer tid åt. Men också fiske, gymnastik, skidåkning och sim- ning framträder som attraktiva fritidssyssel- sättningar.

Den undersökta befolkningens åsikter om hemortens anläggningar för det rörliga fri- luftslivet är relativt entydiga. Tillgången på badmöjligheter — både utomhusbad och sim- hallar är otillfredsställande: mellan 40 och 50% av de intervjuade hade den uppfatt- ningen. Antalet idrottshallar och antalet lämpliga strövområden bedöms som otill- räckliga av ca en tredjedel inom urvalsbefolk- ningen.

Fritidsutredningens andra delarbete be- handlade friluftslivet i samhällsplaneringen. Betänkandet var en kartläggning av de sam- hälleliga organens möjligheter att utnyttja sina förvaltningsrättsliga och planerande

funktioner samt de ekonomiska resurserna för att stödja utvecklingen av anläggningar för det rörliga friluftslivet. Fritidsutred- ningen drog bl. a. följande slutsatser.

Samhället bör inom ramen för sin över- siktsplanering och i sina dispositioner av resurserna verka för en yttre miljö så beskaf- fad att den ger ett maximalt antal individer förutsättningar för ett rikt friluftsliv. Detta får betraktas som en del av den förebyggan- de hälsovården.

I samhällsplaneringen är det speciellt vik- tigt att strandens och vattnets betydelse för friluftslivet beaktas. Den stigande rörligheten och aktionsvidden ställer bl. a. mycket höga anspråk på trafikleder och kommunikatio- ner.

De kommunala insatserna bör samordnas — i första hand inom resp. primärkommuna- la enheter, men också genom ett effektivare planläggningarbete på länsplanet. De institu- tionella förutsättningarna för en ökad kom- munal aktivitet kan förbättras genom detalj- förändringar t.ex. i byggnadslagen och i expropriationslagen.

Genom lämpliga åtgärder bör kommuner- na ges täckning för vissa kostnader och dessutom finns motiv för en förbättring av det finansiella stödet till uppförande av fri- luftsanläggningar, bl. a. genom utökning av anslagen till friluftsfonden.

Utredningens tredje delarbete var en in- ventering av tillgången på anläggningar för det rörliga friluftslivet, deras standard och lokalisering, men också en diskussion och redovisning av konkreta lösningar.

Fritidsutredningen drog i slutbetänkandet ut perspektiven och resultatet blev bl. a. följande överväganden och slutsatser.

Det föreligger f. n. betydande kvantitativa brister hos det rörliga friluftslivets replipunk- ter, speciellt i storstadsområdena. Antalet friluftsanläggningar av typen friluftsgårdar och raststugor skulle behöva fördubblas fram till mitten av 1970-talet. Det senare behovet är störst i södra och mellersta Sverige, och framförallt i de större tätorternas omgiv- ningar.

Den enskilda anläggningen saknar som re- .

• Sida 32
•  Original

gel tillräckliga strövområden. AnSpråken gör sig gällande både i närheten av tätorterna och i svårtillgängliga och orörda Vildmarks- områden. För att helhetsresultatet av de nya anläggningarna skall bli så gott som möjligt måste varje lokalisering av en friluftsanlägg- ning föregås av en översiktlig planering och en samordning av markdispositionen för de olika ändamålen.

Kommunen bör i princip vara huvudman för friluftsanläggningarna. Stöd till frilufts- organisationerna kan med fördel koncentre- ras till sådana med riksomfattande verksam- het som också har möjligheter att lämna allmänheten — inte bara organisationens eg- na medlemmar — service på friluftslivets område.

Det statliga ekonomiska stödet till frilufts— anläggningar har hittills varit otillräckligt. Bidragen har i vissa fall varit så obetydliga att de knappast varit avgörande för anlägg- ningarnas tillkomst. Det kan vidare ifråga- sättas om bidragen utgått till anläggningar där behovet varit störst eller i övrigt med beaktande av anläggningarnas ekonomiska förutsättningar.

Motiv för ytterligare bidrags- och lånefor- mer föreligger inte — däremot krävs en an- passning av reglerna för de stödformer som redan existerar och en gemensam bedöm- ningsgrund för anläggningarnas lokalisering och utformning samt stödets storlek i järn- förbara situationer.

Några generella stödgrunder kan knappast tillämpas för olika typer av anläggningar. Stödbehovet varierar i de enskilda fallen med hänsyn till de yttre betingelser som tar sig uttryck i besöksfrekvens, intäktsmöjligheter eller extraordinära anläggningskostnader, t. ex. för att kravet på en hög sanitär stan- dard skall tillgodoses. Som en riktpunkt för handläggningen av konkreta ärenden avseen- de bidrag ur friluftsfonden bör en ungefärlig bidragsandel preciseras.

För vissa fjärranläggningar, bl.a. turist- hotellen, är hotellgarantilånen och lokalise- ringsstödet tillräckliga stödformer. Nya an- läggningar har i initialskedet betydande svå- righeter att skapa tillräckliga överskott för

att täcka kapitalkostnaderna. För att under— lätta en angelägen konsolidering bör villko- ren för hotellgarantilånen förbättras genom att amorteringstiden sträcks ut till högst 15 år och genom att amorterings- och räntebe- frielse skall kunna medges upp till 5 år.

Den ovanstående redovisningen av fritids- utredningens överväganden och slutsatser är självfallet ofullständig. Kommittén har på detta stadium endast velat ge konturerna. Fritidsutredningens slutsatser återkommer delvis vid behandlingen av sakfrågornai and- ra avsnitt av betänkandet.

2.4 I 96 7 års riksdagsbeslut — det nya natur- vårdsverket, förstärkning av friluftsfonden

1965 års riksdag beslutade om inrättande av ett centralt statligt organ med ansvar både för naturvården och för de åtgärder när det gäller friluftslivet som fri- tidsutredningen skisserat i sitt andra delbe- tänkande. På basis av utredningens över- väganden och slutsatser om behovet av nya och bättre friluftsanläggningar i tredje delbe- tänkandet, och efter en särskild organisa- tionsutredning utförd inom statskontoret, avgjorde statsmakterna två år senare den nya och utökade verksamhetens olika detaljer.

På grundval av dessa beslut bildades den 1 juli 1967 Statens naturvårdsverk (SNV) ge- nom sammanförande av en rad redan etable- rade miljövårdande organ — statens vatten- inspektion, väg- och vattenbyggnadsstyrel- sens vatten— och avloppsbyrå, statens luft- vårdsnämnd och statens naturvårdsnämnd. Samtidigt inordnades länsingenjörskontoren i länsstyrelserna som en särskild naturvårds- sektion. Naturvårdsverket, den centrala myn- digheten, blev ansvarig för samhällets nuva- rande och nya uppgifter inom natur-, vatten- och luftvården. Verket skulle också — med hänsyn till uppgifternas nära samhörighet och beroende av varandra — svara för planering och samordning av statliga och kommunala åtgärder när det gäller friluftslivet, bl. a. den statliga ekonomiska stödgivningen för upp- förande av enskilda friluftsanläggningar och driftbidragen till organisationerna inom fri-

• Sida 33
•  Original

luftslivet. Dessa uppgifter hade på ämbets- verksplanet handlagts av statens frilufts- nämnd, som avvecklades genom den nya organisationens tillkomst.

Fritidsutredningen vann också gehör hos statsmakterna för sina förslag till ändrade detaljregler för bidragsgivningen från frilufts- fonden. De nya reglerna skulle möjliggöra en mer flexibel stödverksamhet, bättre anpass- bar till förutsättningarna och behoven i det enskilda fallet än tidigare. Bidrag borde som regel inte utgå till enheter som kunde göras ekonomiskt självbärande. Självfinansierings- kravet skulle emellertid inte medföra sådana avgifter för tillträde att det uppstod ekono- miska hinder för dem som önskade utnyttja anläggningarna. Stödbeloppet borde vara högre för fjärranläggningar av rikskaraktär än för anläggningar i tätorternas närhet. Liksom av fritidsutredningen underströks i riksdags- beslutet behovet av preciserade bidragsnor- mer för olika stödändamål i syfte att nå större likformighet och konsekvens i stödgiv- ningen än tidigare.

En annan mening än fritidsutredningen har statsmakterna däremot i fråga om takten i den kommande utbyggnaden. Det bedöm- des inte realistiskt att räkna med en så snabb expansion av anläggningar för friluftsliv som den fritidsutredningen angett. Riksdagen be- slutade om en avsättning till friluftsfonden på 4,5 milj. kr. för budgetåret 1967/68 — året innan hade beviljats 3,5 milj. kr. Båda beloppen var lägre än det av fritidsutred- ningen beräknade behovet, 10 milj. kr. för 1967/68 — med successiv ökning till 12,5 milj. kr. de närmast följande budgetåren.

Fritidsutredningens förslag om en förbätt- ring av villkoren för hotellgarantilånen, bl. a. möjligheter till räntebefrielse, föranledde inga beslut av statsmakterna.

2.5 1964 års turisttrafikutredning1

En särskild utredning tillsattes år 1964 för att komma med förslag till samordnad verk- samhet för den inrikes turisttrafiken. I sitt betänkande två år senare föreslog utred- ningen att en central enhet, en s. k. inrikes-

avdelning, förlades till Svenska Turisttrafik- förbundet med uppgifterna att svara för allmän samordning, utredningar och statis- tik, information samt utbildning. Samtliga remissinstanser underströk behovet av ett centralt organ för samordning på det inrikes- turistiska området, men från flera håll på- pekades samtidigt att marknadsföring borde vara en huvuduppgift för det nya organet. Detta beaktades såtillvida att inrikesavdel- ningen föreslogs bestå av tre sektioner: all- män samordning, information och utbildning samt marknadsföring. Avdelningen var kost- nadsberäknad till drygt 0,5 milj. kr. Med undantag för en kortare försöksperiod inom STTF med en kraftigt nedbantad inrikes- funktion vidtogs från samhällets sida inga åtgärder med anledning av 1964 års utred- ningsförslag. En bidragande orsak vara miss- tron till att en central instans skulle kunna samordna verksamheten inom turistsektorn för landets alla kommuner.

2.6 Idrottsutredningens betänkande — för- slag till omstrukturering av stödet till idrott och friluftsliv

Idrottsutredningen2 hade till uppgift att prö- va inriktningen av statens stöd till idrotten och de organisatoriska frågorna som hör samman med detta. Idrott definierades som människornas alla fysiska aktiviteter för att nå ett visst resultat, få motion eller en fysisk aktiv rekreation. Utredningen fann att ”idrott” och ”friluftsliv” i allt högre grad växt samman till en odelbar helhet, som det ur utredningens synpunkt var ointressant och rent av felaktigt att skilja på. Samhälls- stödet och den kommunala planeringen bor- de, menade utredningen, ges en sådan ut- formning att idrott kunde erbjudas alla män- niskor och över ett så brett och differentie- rat falt som möjligt.

Enligt idrottsutredningens redovisning ut- gjorde det statliga stödet till idrott i bred

1 Ds H 1966:2. 2 Idrottsutredningen, Idrott åt alla (SOU 1969: 29).

• Sida 34
•  Original

bemärkelse budgetåret 1969/70 drygt 90 milj. kr.

De primärkommunala insatserna år 1969 uppskattades till 400 milj. kr. och lands- tingens bidrag till ca 3 milj. kr.1 Det statliga ekonomiska stödet anvisades under sex olika huvudtitlar i riksstaten. Denna splittring för- svårade enligt de sakkunnigas mening en nödvändig överblick. Utredningen föreslog i syfte att öka effektiviteten — bl.a. var det angeläget att integrerade rekreaktionsanlägg— ningar för olika slag av friluftsaktiviteter kunde bedömas i ett sammanhang — att huvuddelen av statsstödet skulle samman- föras under en huvudtitel och till ett enda reservationsanslag. Centralt stöd till idrot- ten, men uppdelat på två anslagSposter: en för organisationsstöd m.m., en för anlägg- ningsstöd m. m.

ldrottsutredningen föreslog, att till an- slagsposten anläggningsstöd m. m. borde fö- ras

a) anslaget till fonden för idrottens främjan- de som utnyttjades som anläggningsstöd,

b) anslaget till fonden för friluftslivets främ- jande som användes som anläggningsstöd el— ler till anläggningsservice,

c) anslaget åtgärder för fritidsbåttrafiken under kommunikationsdepartementets hu— vudtitel.

Den betydande anslagsgivningen till idrotts- och friluftsanläggningar från inrikes- departementets huvudtitel för sysselsätt- ningsfrämjande åtgärder skulle enligt utred- ningens ställningstagande inte rubbas vid för- ändringen av anslagsstrukturen.

Enligt idrottsutredningens mening fanns det inte några skäl att revidera reglerna för det stöd till anläggningar som utgått ur friluftsfonden. Däremot hade förutsätt- ningarna för stödet ur idrottsfonden delvis förändrats. Utredningen konstaterade att byggande och drift av idrottsanläggningar i traditionell mening efter hand så gott som helt blivit en kommunal angelägenhet. Nor- malt anläggs varje år hundratals nya idrotts- platser och liknande sportanordningar. De sammanlagda kostnaderna uppgår till mer än 100 milj. kr. samtidigt som en rad äldre

anläggningar förbättras och förses med ny teknisk utrustning för omfattande belopp. Stora markområden förvärvas och iordning- ställs för rekreationsändamål. Många tidigare föreningsägda anläggningar har överlåtits på kommunerna, och i de fall en sådan över- låtelse inte kommit till stånd har kommuner- na ofta förbundit sig att svara för idrottsan- läggningarnas drift och underhåll.

De statliga anslag som beviljats till byggan- de av idrottsanläggningar av traditionellt slag, konstaterade idrottsutredningen, har inte kunnat ökas i den takt som svarar mot de allt större behoven inom detta område. Utredningen föreslog att statsbidrag inte längre skulle utgå för dessa idrottsanlägg- ningar, utom i särskilda fall, t. ex. till kom- muner med ett stort antal studerande eller till förbättring och ombyggnad av mindre anläggningar som uppförts av idrottsför- eningar eller jämförbara sammanslutningar.

ldrottsutredningen behandlade därutöver en rad andra idrottsfrågor och föreslog bl. a. förbättringar i fråga om organisationsstruk- turen, idrottsforskningen och ledarutbild- ningen samt rekommenderade ökat stöd till fritidsgrupperna, handikappidrotten och studerandeidrotten.

2.7 1970 års riksdagsbeslut — regionalpoli- tiken, ny anslagsstruktur för idrott och fri- luftsliv

1970 års riksdag beslutade om en väsentlig förstärkning av regionalpolitiken, huvudsak- ligen i linje med 1968 års lokaliseringsutred- nings förslag. De regionalpolitiska instru- menten utökades och effektiviteten i de äldre förstärktes. Det statliga lokaliserings- stödet — avskrivnings- och amorteringslån — utvidgades till att omfatta även industrilik- nande verksamhet och industriserviceföretag. En ny geografisk differentiering av det regio- nalpolitiska stödet infördes genom uppdel- ningen av det allmänna stödområdet i ett inre och ett yttre stödområde. Statsmakter- na beslutade inte om någon begränsning av

1 Landstingens stödgivning avsåg år 1968.

• Sida 35
•  Original

det allmänna stödområdet i den sydligaste delen. Utredningen vann å andra sidan gehör för sitt förslag till utvidgning av stödområdet i Värmlands och Kopparbergs län.1 Utveck- lingen i det inre stödområdet — Norrlands inland och de norra delarna av Kopparbergs län — skulle utöver vad de generella medlen medgav stimuleras genom sysselsättningspre- mier för nyanställd arbetskraft. Den nu gäl- lande stödområdesavgränsningen framgår av karta 2.7.1.

Stödet till utbildning förstärktes inom hela det 5. k. allmänna stödområdet och dessutom infördes särskilda bidrag som flytt- ningsstöd för den kvalificerade arbetskraft som ett nyetablerat eller utvidgat företag inom stödområdet måste rekrytera från and- ra delar av landet. För att underlätta anskaf- fandet av rörelsekapital beslutade riksdagen vidare att statlig lånegaranti skulle kunna tecknas för högst 50% av det erforderliga kreditbeloppet i samband med utvidgning eller etablering. Särskilda transportbidrag in- fördes, och för att samhället effektivt skulle kunna påverka företagens val av lokalise- ringsort aviserades ett system med s. k. loka- liseringssamråd för expanderande industrier i storstadsområdena.

1968 års lokaliseringsutredning tog som framhållits inte ställning till hur lokalise- ringsstödet för turistanläggningar borde ut- formas i fortsättningen. Flera remissinstanser yrkade emellertid på att även principerna för den delen av stödgivningen borde revide- ras. 1 sin anslagsframställning för budgetåret 1970/71 föreslog arbetsmarknadsstyrelsen vissa förändringar, bl. a. att lokaliseringsstöd skulle kunna utgå även utanför stödområdet och att stöd till turistanläggningar skulle kunna lämnas även som bidrag. Departe- mentschefen erinrade i statsverkspropositio— nen 1970 om att andra stödformer komplet- terade lokaliseringsstödgivningen för turist- och friluftsändamål och att kommittén för planering av turistanläggningar och frilufts- områden m. rn. avsåg att pröva dessa frågor. Riksdagen beslutade om att statligt lokalise- ringsstöd till turistnäringen i avvaktan på resultaten av kommitténs arbete skulle utgå

enligt tidigare tillämpade principer.

Idrottsutredningens förslag till åtgärder för en effektivare stödverksamhet när det gäller idrott och friluftsliv behandlades också av 1970 års riksdag som i allt väsentligt följde utredningen. Det innebar bl.a. att anslagen till fonden för idrottens främjande, till fonden för friluftslivets främjande och till åtgärder för fritidsbåttrafiken, tillsam- mans med ersättningar som tidigare utgått till vissa fritidsorganisationer2 för service- verksamhet i samband med deras anlägg- ningar, sammanfördes i ett gemensamt anslag under jordbruksdepartementets huvudtitel, Stöd till idrotten: anläggningsstöd m. m.

Några större förändringar i bidragsbestäm- melser eller praxis beslutades inte — utom för idrottsanläggningar i traditionell mening som med de undantag idrottsutredningen angett inte skulle erhålla bidrag i fortsätt- ningen. Fritidsbåttrafiken förutsattes bli fö- remål för en särskild utredning3 med uppgift att klargöra utvecklingstendenserna när det gäller fritidsbåtarna, frågan om registrering av vissa slag av båtar samt omfattningen och finansieringen av det statliga stödet till bl. a. båthamnarna. Innan ställning tagits till den- na utrednings förslag borde det ekonomiska stödet till fritidsbåttrafrken utgå enligt tidi- gare normer.

Statens naturvårdsverk utsågs i riksdags- beslutet till att administrera det reorganisera- de anläggningsstödet i nära samverkan med berörda organisationer och intressenter. Sammanlagt 16,5 milj. kr. anvisades som anläggningsstöd för budgetåret 1970/71. Detta var en milj. kr. mindre än vad idrotts- utredningen föreslagit i sitt betänkande.4

1 Genom beslut av 1971 års riksdag har senare även Gotland och Öland tillförts det allmänna stödområdet.

2 RESO, Svenska turistföreningen, Riksorganisa- tionernas campingkommitté och Sveriges fritids— fiskares riksförbund. 3 Fritidsbåtutredningen, tillkallad 29.7.1970. 4 Riksidrottsförbundet skulle svara för handlägg- ningen av den andra delen av stödet till idrotten, nämligen organisationsstödet och dess fördelning på ändamål, specialförbund m.m. För organisa- tionsstödet anvisades 40,4 milj. kr., en ökning med 7,8 milj. kr. jämfört med budgetåret 1969/70.

• Sida 36
•  Original

gräns för det allmänna stöd— området

.............. gällande gräns i Kopparbergs län Nv— ________ gräns för det inre stödområdet

7 gränsområden beträffande vilka 7/ % särskild hänsyn skall tas vid %%, prövning av regionalpolitiskt stöd

Karta 2.7.1. Den geografiska avgränsningen av det allmänna stödområdet enligt 1970 och 1971 års riksdagsbeslut

• Sida 37
•  Original

Men det var också en ökning på 6 milj. kr. jämfört med de sammanlagda anslagen för motsvarande ändamål budgetåret 1969/70. Det skall framhållas att riksdagen med hän- syn till ackumulerade reservationer under anslaget åtgärder till fritidsbåttrafiken — en rad kommuner som beviljats bidrag till små- båtshamnar hade haft svårigheter att genom- föra sina planer i den takt som förutsågs i besluten — beviljade endast ett formellt be- lopp på 1 000 kr. för budgetåret 1968/69. De tidigare anvisade årsvisa beloppen i an- läggningsstöd till bl.a. småbåtshamnar ut- gjorde ca 4 milj. kr. och anläggningsökningen var i realiteten väsentligt mindre än vad de 6 milj. kronorna motsvarade.

2.8. Kommunala befogenheter inom turistväsendet

Kommunalrättskommittén fick den 5 mars 1965 i uppdrag att se över reglerna om borgerlig primärkommuns kompetens m.m. 1 de direktiv som därvid lämnades berördes bl. a. frågan om kommuns befogenhet att anordna och driva semesterbyar, turisthotell, linbanor och liknande turistanläggning. Den- na typ av kommunala åtaganden hade tidiga- re inte stöd i kommunallagen. Kommunal- rättskommittén särbehandlade denna fråga och redovisade uppdraget i betänkandet ”Kommunala befogenheter inom turistväsen- det”.l

Kommittén konstaterade att det rörliga friluftslivet under senare år tilldragit sig ökat intresse. Det har blivit allt vanligare att människan under sin fritid söker sig bort från hemorten och i en främmande kommun efterfråga fritidsanläggningar av olika slag.

Efter att ha sammanfattat den ståndpunkt som har intagits i rättspraxis i fråga om kommuns befogenhet att vidta åtgärder inom detta område anförde kommittén att den samhällsutveckling som ägt rum under de senaste årtiondena har fört med sig att den kommunala kompetensen förändrats ef- ter 1948 års kompetensreform då fritidslivet och turismen inte hade tillnärmelsevis sam- ma omfattning som nu och heller inte till-

drog sig någon särskild uppmärksamhet från

Kommittén pekade i detta sammanhang på den välståndsökning som skett och som delvis tagit sig uttryck i en ökning av friti- den. Fritidsresandets utveckling påverkar be- hovet av förbättrad naturvård, av vidgade möjligheter för fritidsfolket att röra sig i naturen och av fler anläggningar för boendet och för olika fritidsaktiviteter. Som framgår av fritidsutredningens betänkande har det enskilda initiativet inte räckt till för att täcka det verkliga behovet. Förklaringen till detta torde vara den snabba efterfrågeök- ningen kombinerad med de lönsamhetspro- blem som enligt fritidsutredningen tämligen allmänt är förenade med driften av fritidsan- läggningar.

Kommittén konstaterade därefter att överblicken av den kommunala verkligheten och de uttalanden som gjorts om lämplig- heten av kommunal verksamhet på turismens område tillsammans ger ett starkt stöd för en utvidgning av de kommunala befogenheter- na. Den omfattning i vilken turismen och friluftslivet nu berör alla folklager talar för att det bör vara en angelägenhet för såväl stat som kommun att främja tillgången på turistanläggningar i de delar av landet som är attraktiva för turismen.

Det samhälleliga intresset av turistanlägg- ningar hänför sig främst till sådana anlägg- ningar som är ägnade att sänka kostnaderna för fritidsresandet och som därmed främjar den breda turismen. Turismens behov av anläggningar är emellertid starkt differentie- rat. Vid fortsatt välståndsökning kan man dessutom räkna med att allt fler människor kommer att efterfråga anläggningar som till- godoser större anspråk på bekvämlighet. Den kommunala befogenheten bör därför enligt kommitténs mening omfatta såväl enklare anläggningar som anläggningar av högre stan- dard. Enligt kommittén bör kommunens ekonomiska insatser på området kunna få form av långivning, borgensåtagande, mark- anskaffning, medverkan i enskilda företag eller drift genom egen förvaltning eller kom-

1 SOU 196750.

• Sida 38
•  Original

munalt företag. Kommitténs förslag om vid- gad kompetens för kommunerna i samband med uppförande och drift av turistanlägg- ningar ledde till en lagändring. Från den 1 juli 1968 medger således kommunallagen att kommuner uppför och driver turistanlägg- ningar.

2.9. Semesterspridningl

1964 års semesterspridningsutredning kon- staterade vissa tendenser till ökad spridning av semestrarna. Men även om ett system med intern semesterspridning vinner terräng måste man enligt utredningen räkna med att industrin under överskådlig framtid kommer att tillämpa gemensam semester i samband med driftsstopp. Resultatet av detta blir en kraftig koncentration av semestrarna. För att motverka detta krävs dock en plan för sprid- ningen av företagens driftsstopp. Utred- ningen har dock funnit att de skäl som talade för en Spridning inte var så starka att de motiverade ett komplicerat fortlöpande planeringsarbete med därtill hörande intrång i de enskilda företagens bestämmanderätt.

Utredningen fann att ett väsentligt hinder för en semesterspridning var arbetstagarnas egen inställning. Majoriteten av dem ville ha sin semester under högsommaren trots de olägenheter som är förenade med denna koncentration.

Anledningen till detta kan enligt utred- ningen bottna i ett irrationellt slentrian- tänkande. Utredningen fann det dock svårt att mot arbetstagarnas egna intressen föreslå genomgripande åtgärder för att få till stånd en semesterspridning. För att ändra denna attityd såg utredningen det naturligt att tu- ristnäringens organisationer genom upplys- ningsverksamhet verkade för en sådan änd- ring.

Man fann således inom utredningen inte tillräckliga motiv för att genom det allmänna direkt engagera sig för att få till stånd en semesterSpridning.

2.10. Den fysiska riksplaneringen

Arbetet med en fysisk riksplanering för Sverige påbörjades 1966 efter ett initiativ av dåvarande kommunikationsministern. I sam- band med en departementsreform 1968 överfördes arbetet med den fysiska riks— planeringen till civildepartementet. I juni 1969 publicerades en första materialredovis- ning som 1971 följdes av en utförlig prome- moria ”Hushållning med mark och vatten” (SOU 1971:75).

Promemorian och därefter senare publice- rade tillägg innehöll inventeringar av olika anspråk på mark och vatten, planövervägan- den om vissa naturresurser, förslag till lag- stiftning samt förslag till hur det fortsatta arbetet skulle bedrivas.

Den proposition (prop. l972:111) som följde promemorian antogs i allt väsentligt av riksdagen i december 1972.

De inventeringar och överväganden som är av särskilt intresse för turism och rekreation berör den vetenskapliga naturvården, kultur- minnesvården, friluftsliv, enskild fritids- bebyggelse, stugbyar, camping, rekreations— verksamheter samt planerings— och utveck- lingsbehov avseende rekreation och miljö- vård. Den lagstiftning som kommit till stånd i anslutning till den fysiska riksplaneringen och som är av intresse för turism och rekreation berör reglering av spridd bebyg- gelse, generalplan som ett instrument i den fysiska planeringen, ersättning till markägare och inlösen av mark samt lokalisering av miljöpåverkande industri.

De i samband med den fysiska riksplane— ringen redovisade inventeringarna har i många fall varit till god hjälp vid kommitténs bedömningar och överväganden vilket bl. a. framgår i kapitel 11 där förslag till primära rekreationsområden i landet presenteras.

Arbetet med den fysiska riksplaneringen har efter riksdagens godkännande gått vidare i nästa fas som innebär att länsstyrelser och kommuner utarbetar program för den fy- siska planeringen i kommunerna. Detta pro-

] SOU 1967:61 Semesterspridning.

• Sida 39
•  Original

gramarbete skall vara avslutat den 1 juli 1974. I detta program skall redovisas vilken planering och andra åtgärder som bör kom- ma till stånd för att säkerställa den fysiska riksplaneringens intentioner. Programmen skall underställas Kungl. Maj:ts prövning.

De nya möjligheter till översikt och kon- troll av markresurserna som blivit resultatet av arbetet med den fysiska riksplaneringen innebär betydligt större möjligheter att kun- na förverkliga turismens och rekreationens krav på välbelägna och välplanerade rekrea- tionsområden.

• Sida 40
•  Original

. 3 Sammanfattning av kommitténs tidigare

betänkanden

3.1 Åre — utvecklingsplan för ett svenskt rekreationsområde (Ds Jo ] 9 71 .'5 )

Kommittén har enligt sina direktiv haft att överväga generella åtgärder som befrämjar utvecklingen av turism och rörligt friluftsliv. Kommittén skulle i detta sammanhang sär- skilt beakta turismens och det rörliga fri— luftslivets möjligheter att skapa sysselsätt- ning och då speciellt i regioner med syssel- sättningssvårigheter. Kommitténs inledande arbete kom således att omfatta en kartlägg- ning av nuvarande förhållanden i landet inom verksamhetsområdet turism—fritid.

Kommitténs slutsatser om den nuvarande utvecklingen sammanfattades enligt följande:

1. Den största delen av det svenska folket använder inte några hyrda boendeanlägg- ningar för rekreation.

2. De som har fritidsbostäder har betyd- ligt bättre möjligheter att vistas i rekreations- områden. Intervjuundersökningen visar dess- utom att denna kategori använder sig av kommersiella boendeanläggningar i minst lika stor utsträckning som övriga.

3. Olika utredningar — preliminära upp- gifter från låginkomstutredningen, kommit- téns egen intervjuundersökning, konsument- teknikutredningen, hushållsbudgetundersök- ningen samt en av kommittén gjord genom- gång av den nuvarande kostnadsstrukturen på resor och uppehälle i samband med fjärr- inriktat rekreationsliv — visar entydigt att det helt enkelt är för dyrt för de flesta att

utnyttja transportmöjligheter och anlägg- ningar. Därför tillbringar man semestern an- tingen hemma eller improviserar resor till släkt och vänner.

4. Miljömässiga och medicinska skäl samt inte minst jämlikhetssynpunkter talar för att en förändring måste åstadkommas. Enligt kommitténs mening kan en sådan förändring inte åstadkommas spontant utan kräver en rad samlade åtgärder från samhällets sida. Sådana åtgärder hör i första hand inrikta sig på att skapa billigare transportmöjligheter till lämpliga rekreationsområden samt att dessa planeras och utrustas på ett sådant sätt att kostnaderna för att utnyttja området på sikt blir överkomliga för alla. För att motverka bristen på anläggningar och områden utformade så att alla oberoen- de av ekonomiska eller sociala skrankor skall kunna utöva ett meningsfullt rekreationsliv anser kommittén att helt nya grepp om planeringen av rekreationslivet måste till- komma. Detta för att skapa prisbilliga och funktionsdugliga rekreationsområden. Precis som inom andra samhällssektorer uppstår förutsättningar för rationell uppbyggnad och drift först vid en tillräckligt stor skala i uppbyggnaden. De fördelar som tillvaratas vid en satsning på stora rekreationsområden är många. Av de viktigare är de som anges nedan:

1. Ett stort utbud i olika prisklasser på boendeanläggningarna kan åstadkommas inom ett begränsat område.

• Sida 41
•  Original

2. Ett variationsrikt system av aktiviteter som tillfredsställer de flesta människor kan organiseras inom ett begränsat område.

3. Billiga och täta kollektiva kommunika- tioner kan åstadkommas till och från områ- det.

4. Området kan bygga upp en omfattande och enhetlig marknadsföring.

5. Ett nytt utbud av arbetsplatser åstad- kommes.

6. Utbildningen för detta område kan or- ganiseras i ett sammanhang.

7. Förutsättningar skapas för att avsätta ordentligt tilltagna markområden för rekrea- tion och naturvård.

8. Stora kostnadsbesparingar kan göras vid en enhetlig planering och utbyggnad av området. Detta innebär även att samhällets basinvesteringar reduceras för varje arbetstill- fälle eller gäst. Kommittén anser att dessa uppenbara för- delar väger betydligt tyngre än de nackdelar som uppbyggnaden av ett stort rekreations- område skulle innebära. Det är mot denna bakgrund som riktlinjerna för Åre-plane- ringen dragits upp.

Orsaker till att Åre-omrädet utvaldes

Kommitténs val av Åre-regionen som lämp- ligt utbyggnadsområde för rekreationslivet grundar sig på en lång rad avgörande lokalise- ringsfaktorer av vilka bl. a. följande är av särskild vikt:

Åre-regionen har ett relativt kort avstånd till ett större befolkningscentrum med väl utbyggd samhällsservice, lasarett, polis- central, terminal för flygtrafik och sovvagns- trafik m. m.

Årebygden har en lång tradition som tu- ristområde vilket redan medfört erfarenhet och kunskapsnivå hos befolkningen vad gäl- ler handhavandet av turism.

Området är delvis redan uppmärksammat genom tidigare marknadsföringsåtgärder.

Området har landets hittillsvarande största koncentration av anläggningar för turism och rörligt friluftsliv. Dessa har inte minst de senaste åren tillkommit genom omfattande

Det allmänna och övriga intressenter har således redan investerat betydande belopp i området.

Befolkningsutvecklingen är negativ men kan kanske delvis hållas tillbaka med insät- tandet av sysselsättningsbefrämjande åtgär- der inom turismen, vilket är i linje med de krav som ställs i kommitténs direktiv.

Transportsystemet till området kan lätt utvecklas till billiga kollektiva transporter från mellersta och södra Sverige.

I utvecklingsplanen föreslår kommittén att Åre-regionen som omfattar Järpens kom- munblock utbyggs med ca 6 000 nya bäddar så att sammanlagt omkring 9 000 besökare på vintern och omkring 11 000 besökare på sommaren på en gång kan bo i området. Utbyggnaden föreslås ske i en turistisk cen- tralort, Åre, och fyra mindre områden: Stor- lien, Kall, Vålådalen samt Bydalen. Dessa mindre orter ges en specialinriktning avpas- sad efter ortens särskilda förhållanden.

Åre-området som omfattas av Järpens kommunblock i västra Jämtland är till ytan praktiskt taget lika stort som Stockholms län. Sammanlagt finns ca 9800 invånare. Antalet arbetstillfällen minskar snabbt. En stark avflyttning äger rum f.n. och denna kommer att öka om inga lokaliseringsåtgär- der vidtas.

För att få fram ett planeringsunderlag för dimensionering och val av typ för olika anläggningar genomförde kommittén tillsam- mans med Statistiska centralbyrån en om- fattande intervjuundersökning avseende svenskarnas vanor och attityder till semester samt deras inställning till anläggningar och service på en rekreationsort i fjällvärlden.

Resultatet av denna undersökning visar att man i första hand efterfrågar prisbilliga an- läggningar med många aktiviteter som ej kräver särskilt dyrbara investeringar men som däremot är arealkrävande. Undersök- ningen visar också att över en fjärdedel av den vuxna befolkningen inte lämnar sin bo- stad för att göra rekreationsresor.

En mycket stor satsning på olika typer av aktiviteter är en förutsättning för att projek-

• Sida 42
•  Original

tet skall kunna lyckas. Kommittén fäste stor vikt vid att aktiviteterna skulle kunna ut- nyttjas av alla oberoende av handikapp eller ekonomiska och sociala skrankor. Motion och Sportaktiviteter får en framskjuten posi- tion. Ett omfattande system av liftar och backar för skidåkning föreslås. Liftarna pla- neras i sammanhängande liftkaruseller sär- skilt omkring Åreskutan. Tyngdpunkten i detta system blir en stor kabinbana från Åre centrum till Åreskutans topp som skall vara igång såväl vinter som sommar. I Åre plane- ras stora inomhusutrymmen för olika grenar av motion och idrott. Åre centrum föreslås dessutom få konferenslokaler, restauranger, diskotekutrymmen, informationscentral med naturvisnings- och fiskecentrum. De övriga utbyggnadsorterna föreslås få mindre cen- tralanläggningar med en del av dessa funk- tioner.

Kommittén bedömer det som angeläget att goda kommunikationer utvecklas både inom området och till området.

Fjärrtransporterna föreslås lösas dels ge- nom ett ökat utnyttjande av chartertåg men också genom insättande av chartertlyg istor skala. Kostnaderna för flygcharter till Öster- sund och vidarebefordran med buss till Åre ligger i stort sett i paritet med de aktuella tågcharterpriserna och kommer att innebära avsevärda tidsbeSparingar. För att ta emot den ökade civila flygtrafiken måste en ut- byggnad av Östersunds flygfält ske.

Investeringskostnaderna för hela projektet beräknades till ca 151,5 milj. kr. inkl. pro- jekteringskostnader. I stora drag fördelar sig kostnaderna på följande poster:

Milj. kr.

Mark och sanering 11 Boendeanläggningar 56 Restauranger 0. dyl. 5 Inomhusaktiviteter (bl. a. simhall) 22 Utomhusaktiviteter (bl. a. liftar) 21 Vägar, vatten, avlopp m. m. 25 Utbyggnad av Östersunds flygfält 9 Diverse och oförutsett 2

Totalt 15 1

Skiss till finansieringsplan Statliga medel

Lokaliseringsstöd

Bidrag 16 milj. kr. Lån 24 milj. kr. Beredskapsarbeten 32 milj. kr. Anläggningsstöd till idrotten 10 milj. kr. Vattenregleringsmedel 1 milj. kr. Speciella anslag 18 milj. kr. 101 milj. kr. Kommunala medel 25 milj. kr. Privata medel 25 milj. kr.

Total kostnad 151 milj. kr.

Skissen har karaktär av principschema — tanken är att utbyggnaden av andra stora rekreationsområden med i stort sett samma förutsättningar skall kunna finansieras efter samma mall.

De principer som ligger bakom upprättan- det av skissen till finansieringsplanen redo- visas i kommitténs delbetänkande Statligt lokaliseringsstöd till rekreationsanläggningar (Ds Jo 1971:7).

Om projektet realiseras efter de riktlinjer som dragits upp i utvecklingsplanen kommer det att få en avsevärd effekt på regionens sysselsättningsförhållanden.

Kommittén har i sitt arbete sökt ta tillvara möjligheterna till en säsongförlängning. Pro- jektets förverkligande innebär således ett vä- sentligt tillskott av permanenta arbetstill- fällen i regionen.

3.2. Arbetsgruppen för Åre-projektet (Ds JO 197217)

Efter remissbehandlingen av kommitténs för- slag av utbyggnad av Åre-området tillsattesi mars 1972 en särskild arbetsgrupp för att utreda vissa delfrågor som aktualiserats av remissinstansema.

I arbetsgruppen ingick representanter från finans-, inrikes- och jordbruksdepartemcnten samt från Jämtlands läns landsting, Järpens kommunblock, RESO och K-konsult.

Arbetsgruppen konstaterade att en ut- byggnad av Åre-regionen för en utvidgad turism kräver förbättringar av regionens kommunikationer. En genomgång av väg-

• Sida 43
•  Original

byggnadsbehovet gjordes i samråd med be- rörda vägmyndigheter. Från turistsynpunkt ansågs en nybyggnad av en väg mellan Åre och Fäviken mest angelägen eftersom den bl. a. kommer att öppna ett nytt värdefullt fjällområde för turisterna. Vidare ansågs en ombyggnad av vägsträckan Staa-Tännforsen och nya eller förbättrade lokalvägar i de olika orterna angelägna.

Beträffande fjärrtransporter och lokal- transporter har arbetsgruppen funnit att nå- gon kapacitetsbrist inte behöver befaras.

De företagsekonomiska och kommunal- ekonomiska analyserna har varit centrala ut- redningar för arbetsgruppen. Den företags- ekonomiska utredningen visade bl. a. att om hela den i utvecklingsplanen föreslagna in- vesteringen genomförs kan verksamheten vid en beläggning för samtliga aktiviteter som med ca 25 % överstiger dagens väntas ge ett ekonomiskt godtagbart resultat utan subven- tioner. Med en kapitalsubvention på ca 40 % av investeringsbeloppet fann arbetsgruppen att verksamheten med den beräknade rela- tiva beläggningen skulle gå ihop.

Genom att låta vissa uppenbart olönsam- ma investeringar utgå eller senareläggas och genom en lämplig etappindelning och ut- byggnadstakt kan förlustriskerna begränsas och det ekonomiska utbytet sannolikt avse- värt förbättras i förhållande till totalkal— kylen.

Enligt den kommunalekonomiska analy- sen väntas den primärkommunala utdebite- ringen 1985 ha stigit till 17:00 kr. Detta gäller om Åre-projektet inte genomförs. Om en utbyggnad genomförs och folkmängdsut- vecklingen blir den därvid antagna och de investeringssatsningar och de driftkostnader som antagits falla på kommunen faktiskt motsvarar de beräknade, skulle utdebite- ringen kunna antas uppgå till 16:50 kr. Om inte de förutsättningar som legat till grund för den kommunalekonomiska analysen upp- fylls kan kostnadsutvecklingen för kommu- nen bli en annan.

Folkmängden i Järpen-blocket var den 1 januari 1972 9 420. Om en utbyggnad inte sker beräknas invånarantalet årsvis sjunka

med i genomsnitt 185 per år till totalt 6 975 år 1985. Den sammanlagda sysselsättnings- effekten beräknas uppgå till ca 680 helårs- arbetande sedan projektet är fullt utbyggt. Av dessa beräknas 230 arbetstillfällen till- komma på de nya anläggningar som föreslås i utvecklingsplanen. Den indirekta ökningen av arbetstillfällen har beräknats till 390 hel- årsarbeten. Om den genomsnittliga belägg- ningen kan ökas med ca 2 veckor kan man dessutom räkna med en ökning av 60 helårs- arbeten på redan befintliga anläggningar. Till detta skall läggas de arbetstillfällen som än- läggningsarbetena ger upphov till och som uppskattats motsvara ca 1 740 årsverken (dvs. 174 helårsarbeteni 10 år).

En viktig funktion i Åre-planen är mark- nadsföringen. Arbetsgruppen framhöll att marknadsföringen bör påbörjas omedelbart efter ett eventuellt beslut att genomföra någon del av projektet och därvid ges nöd- vändiga ekonomiska resurser.

Enligt den marknadsbedömning som ar- betsgruppen låtit utföra kommer en totalut- byggnad enligt Åre-planen endast att ta i anspråk knappt 1 % av det årliga totala ökade semesterresandet i landet. Detta inne- bär att någon risk för att Åre-regionen skall kunna konkurrera ut andra svenska turistom- råden inte föreligger.

Ett genomförande av utvecklingsplanen kommer sannolikt inte att behöva medföra någon inskränkning irenskötseln ide aktuel- la samebyarna.

Arbetsgruppen konstaterade att de statliga stödåtgärderna till Järpens kommunblock hittills varit betydande. Under perioden 1959—1971 anvisades ca 83 milj. kr. som statsbidrag till beredskapsarbeten. Detta har lett till investeringar för totalt ca 102 milj. kr. Det årliga statliga stöd som kan komma ifråga vid ett genomförande av projektet väntas inte ställa krav på större statliga sats- ningar än vad som f.n. utgår till området. Ett fortsatt stöd till området bör kunna målinriktas på att förverkliga olika delar av den föreslagna Åre-planen.

Arbetsgruppen fann att det av flera skäl torde vara nödvändigt att genomföra Åre-

• Sida 44
•  Original

projektet etappvis. Arbetsmarknadsskäl, marknadsskäl och samhällsekonomiska skäl talar för detta. Arbetsgruppen fann att en uppdelning i sex stora etapper kunde göras. Principen för en etappindelning är att varje etapp skall vara en oberoende enhet som inte nödvändigtvis kräver en omedelbar fortsätt- _ning.

I etapp ] föreslog arbetsgruppen en ut- byggnad i Åre samt dessutom vägar och andra basinvesteringar i regionen. Etapp 1 innebär bl. a. utbyggnad av en kabinbana till Åre-Skutans topp samt liftar för att göra flackare terrängavsnitt tillgängliga för i första hand barnfamiljer. Antalet bäddar ökas med 1400 framför allt i billiga, bekväma och familjevänliga boendeformer. Vissa enkla utomhusanläggningar föreslås byggas ut, i första hand en simbassäng och en isbana. Satsningarna i Åre kräver samtidigt följdin- vesteringar i bl. a. gator, parkeringsanlägg— ningar, vatten och avlöpp och promenad- vägar. I etapp 1 utförs också de två turist- vägarna — en runt Åre-Skutans östra delar och en förbättrad väg till Tännforsen. Vid Tännforsen uppförs en besöks- och service- byggnad. Upprustning av vandringsleder in- går också, liksom en upprustning av Sylarnas fjällstation.

Enligt arbetsgruppens bedömningar finns förutsättningar i slutet av etappen att even- tuellt påbörja uppförandet av en centrum- byggnad i Åre som planeras innehålla bl.a. restaurant, konferensutrymmen, biograf och ett besökscentrum.

Kostnaderna för att förverkliga det första segmentet i etapp 1 avseende kabinbanan, två liftar och 600 bäddar i semesterlägen- heter beräknades uppgå till 36 milj. kr. Av dessa skulle staten genom lån och bidrag svara för 23 milj. kr. varav ca 14 milj. kr. skulle kunna utgå i form av beredskapsmedel enligt nu gängse regler och praxis. Resteran- de beIOpp förutsätts tillskjutas av kommun, landsting och övriga intressenter. Fullföljan- det av etapp 1 beräknas medföra investe- ringar för ca 23 milj. kr. varav 11 milj. kr. i form av statliga lån och bidrag.

Genom den föreslagna etappindelningen

ansåg arbetsgruppen att de invändningar som på olika sätt kom fram i anslutning till det ursprungliga förslaget har undanröjts.

Arbetsgruppen har också visat att kost- naderna för semestervistelse i Åre-regionen betydligt understiger de för vissa populära utländska turistorter.

Arbetsgruppens utredning om Åre-utbygg- naden resulterade i en proposition som an- togs av vårriksdagen 1973 och som innebar att staten inträder tillsammans med kommu- nen, landstinget och näringen i ett projekte- ringsbolag som skall realisera den första ut- byggnadsetappen i projektet. Riksdagen an- slog 2 milj. kr. som statligt bidrag till projek- teringskostnaderna.

3.3 Vindelälvsområdet — Förslag till utvecklingsprogram för rekreationslivet (Ds Jo 1972:4)

3.3.1. Allmänt

Den 3 april 1970 fick kommittén för plane- ring av turistanläggningar och friluftsområ- den tilläggsdirektiv att — vad som kunde föranledas av riksdagens beslut (rskr 1968: 392) — utarbeta ett program för turism och friluftsliv inom Vindelälvsområdet och att därefter inkomma med förslag till Kungl. Maj:t. Uppdraget skulle fullgöras med förtur.

Den 25 maj 1971 överlämnade kommittén ett delbetänkande avseende programarbetets första etapp.1 Delbetänkandet redovisade ett utförligt bakgrundsmaterial beträffande Vin- delälvsområdets förutsättningar och utmyn- nade i förslag till genomförande av ett antal lokalt och regionalt förankrade projekt, som kommittén ansåg kunde genomföras utan att föregripa programmets mer slutliga ställ- ningstaganden. Dessa förslag har inarbetats i utvecklingsprogrammet.

Kommittén fann inledningsvis det ange- läget att betona, att utvecklingsprogrammet för Vindelälvsområdet inte skulle betraktas som en färdig plan. Programmet avser att tjäna till ledning för den regionala och lokala planering som krävs för att förverkliga den

le Jo 1971:2.

• Sida 45
•  Original

allmänna målsättning för områdets utveck- ling, som programmet anger.

Enligt kommitténs mening är de natur- givna förutsättningarna för rekreationsaktivi- teter utomordentligt goda inte minst i Vin- delälvsområdets fjällkommuner. Enligt förar- betena till den fysiska riksplaneringen be- dömde naturvårdsverket och riksantikvarie- ämbetet Vindelådalen vara av riksintresse för såväl den vetenskapliga naturvården, det rör- liga friluftslivet som kulturminnesvården.

Kommitténs grundmålsättning var att för en bred publik skapa stimulerande rekrea- tionsmöjligheter och att underlätta upplevel- sen av Vindelälvens och Tärna-Graddis- fjällens natur- och kulturvärden. Kommittén inriktade sina förslag så att åtgärder kunde vidtas för att skapa kompletterande syssel- sättningsalternativ för den lokala befolk- ningen i områdena.

Enligt komrnitténs mening bör den närma- re utformningen av rekreationsanläggningar och rekreationsprogram i Vindelälvsområdet anförtros åt områdets regionala och lokala planerande organ. Utvecklingsprogrammet anger för den närmaste tioårsperioden den allmänna inriktning som utbyggnaden av re- kreationsanläggningar i området enligt kom- mitténs mening bör ges.

3.3.2. Vindelälven och Tärna-Graddisfjällen — primära rekreationsområden

Kommittén har sökt ange de naturgivna re- surser som enligt kommitténs mening i första hand bör tjäna som utgångspunkt för fort- satt utbyggnad av rekreationsanläggningar i Vindelälvsområdet. Dessa grundläggande re- surser utgöres av två områden, dels ett av- snitt av nedre Vindelådalen utmed den fors- rika älvsträckan mellan Holmfors och Sand- sele, dels av Tärna-Graddisfjällen innefattan- de Vindelälvens och Laisälvens källflöden. Dessa områden bör, enligt kommitténs mening, betraktas som från rikssynpunkt primära rekreationsområden. Vid uppbygg- naden av rekreationsanläggningar i områdena bör de särskilda statliga stödformer kunna utnyttjas, som föreslagits i kommitténs be-

tänkande rörande lokaliseringsstöd till turist- näringen eller eljest vid skilda tillfällen ak- tuella statliga stödformer.

3.3.3. Stöd till marknadsföring och produkt- utveckling i norra Norrland

Turismen i norra Norrland karakteriseras bl. a. av ett synnerligen splittrat mönster av mindre anläggningar, en förhållandevis stor andel rörlig bilturism och avsaknad av större koncentrerade turistområden med differen- tierat utbud. Enligt kommmitténs mening är Norrbotten och Västerbotten i många av- seenden att betrakta som ett enhetligt turist- område.

Enligt kommitténs mening borde statligt stöd under en försöksperiod ges till en mel- lan länen samordnad aktivitet i fråga om produktutveckling, reklam och information samt bokning och försäljning.

Kommittén ansåg att ett gemensamt ut- vecklingsorgan för Norrbotten och Väster- botten borde bildas och föreslog att staten anvisar totalt 1 milj. kr. under en 3-årsperiod i form av driftbidrag.

Kommittén framhöll att förslaget om stat- ligt stöd till marknadsföringen av turismen i norra Norrland inte innebar att kommittén bundit sig för ett generellt marknadsförings- stöd till turismen inom stödområdet. För- slaget bör ses mot bakgrund av Vindelälvs- områdets särskilda betydelse och kommit- téns bedömning att en förbättrad och mellan de två nordliga länen samordnad produktut- vecklings- och marknadsföringsinsats är en nödvändig förutsättning för ett riktigt ut- nyttjande av Vindelsälvsområdets rekrea- tionsresurser.

3.3.4. Stöd till lokalt planeringsarbete

Det är angeläget att den kommunala fysiska planeringen i de viktiga rekreationsområdena svarar mot rimliga anspråk och att kvaliteten är god på detaljplaner och projektplaner till rekreationsanläggningar. Berörda kommuner i Vindelälvsområdet har små ekonomiska resurser till sådana uppgifter. Kommittén

• Sida 46
•  Original

ansåg därför att ett statligt stöd borde utgå till berörda kommuner under en övergångs- period.

I utvecklingsprogrammet föreslogs ett statligt stöd till planerings— och utrednings- arbeten om totalt 1,5 milj. kr.

3.3.5. Vindelälven nedanför fjällvärlden

Landskapet kring Vindelälven i dess sträck- ning genom det vidsträckta skogslandet från Sorsele till Stornorrfors och utloppet i Ume- älven har inga unika kvaliteter i jämförelse med områdena kring övriga norrländska stor- älvar. Det som gör Vindelälven märklig och intressant för turismen är enligt kommitténs mening i hög grad riksdagens beslut att älven inte skulle byggas ut för kraftproduktion och det stora intresse som i det allmänna medvetandet knyts till den fria, oreglerade Vindelälven.

Enligt kommitténs mening erfordras gans- ka omfattande åtgärder för att göra mer omfattande rekreationsaktiviteter vid Vin- delälven lockande för en större allmänhet. Tyngdpunkten i kommitténs förslag i detta område ligger i åtgärder i ett avsnitt av Vindelådalen utmed den forsrika älvsträckan mellan Holmfors och Rusksele. En kombina- tion av bevarandeåtgärder och aktiva insatser för att främja rekreationslivet borde göra detta område till karaktärsområde för den från kraftutbyggnad fredade älven.

I centralorterna Vindeln och Sorsele bör bl. a. välutrustade campingplatser anläggas så att samhällena kan fungera som basorter för turismen i Vindelådalen.

Vindelådalens turistbäddar föreslås öka från ca 250 till ca 1000 under en lO-års— period. Tillskottet utgöres av stugby- och campingplatsbäddar.

3.3.6. Tärna-Graddisfjällen

Kommitténs förslag avser att underlätta för turister att uppleva fjällvärldens kvaliteteri anslutning till Tärna-Graddisfjällen som är Sveriges sydligaste stora vildmarksområde. Med hänsyn till behovet att avlasta trycket

på de hårt utnyttjade fjällområdena vild Abis- ko-Kebnekaise och de känsliga områdena vid Sarek och Padjelanta fann kommitttén det angeläget att åtgärder vidtas för att avsevärt öka Tärna-Graddisfjällens attraktivitet.

Kommittén ansåg att ansträngningar bor- de göras för att effektivisera de kolllektiva transporterna till Tärna-Graddisfjällen. Be- tydande förbättringar i förhållande till nu- läget borde gå att ordna genom bekväma tåg- och expressbussarrangemang, såväl sommar- som vintertid.

Enligt kommitténs mening bör Tärnaby- Hemavan och Arjeplog betraktas som bas- orter för turismen på den svenska sidan liksom Mo i Rana och Bodö är det på den norska sidan. Andra utbyggnadsorter av be- tydelse på den svenska sidan är Ammarnäs vid Vindelälven och Vouggatjålme/Polcirkeln vid Graddisvägen.

Kommittén föreslog att en vägförbindelse öppnas över fjällområdena mellan Tärnaby och Ammarnäs, som knyter an Vindelälvens övre lopp till det utvecklade turistområdet i Tärna. Enligt kommitténs mening kommer Tärna-Ammarnäsvägen att utgöra en bety- dande attraktion för turismen med sin sträckning över kalfjällsområden med vida utblickar och sin anslutning till Överstjuktan som utgör fjällområdets viktigaste fritids- fiskeresurs.

Enligt kommitténs mening bör den befint- liga sträckningen av Kungsleden mellan Am- marnäs och Adolfström utnyttjas som en del av en vandringsled som för längs Laisälvens och Vindelälvens övre lopp, ”Vindelälvs- leden”, och som tillsammans med en del av den nya Kungsleden erbjuder möjligheter till vandringar om en åt två veckor med start och mål i Ammarnäs eller Adolfström.

Drygt 40 % av programmets bäddtillskott föreslogs lokaliserade till Hemavan under lO-årsperioden. Enligt kommitténs mening är Hemavan den ort i området som under perioden har de bästa förutsättningarna att utvecklas till en allsidigt utrustad turistort med verkligt differentierade aktivitetsmöjlig— heter såväl sommar- som vintertid.

I Tärnaby, som är servicecentrum i Tärna-

• Sida 47
•  Original

fjällen, föreslog kommittén att en fjällinfor- mationsanläggning uppförs centralt i sam- hället vid foten av Laxfjället, där kvalificerad visning av fjällområdets natur- och kultur- värden kan erbjudas till den stora turistpubli- ken vid Blå vägen. Endast en begränsad utbyggnad av bäddkapaciteten föreslås under lO-årsperioden.

Kommitténs förslag i Ammarnäs har sin tyngdpunkt i ortens uppgift som utgångs- punkt för fjällvandringar och säte för forsk- ningsaktiviteter kring den oreglerade Vindel- älven. Efter Tärna-Ammarnäsvägens utbygg- nad föreslog kommittén en begränsad ut- byggnad av bäddkapaciteten.

Polcirkeln/Vouggatjålme har i kommitténs program två huvudsakliga uppgifter, dels att fungera som utgångspunkt för fjällvandringar längs den nya Kungsleden, dels att fungera som anhalt och servicestation för bilturister på Graddisvägen. Orten ligger geografiskt mitt emellan Bodö och Arjeplog. Kommit- téns förslag innebär utbyggnad av bäddkapa- citet och aktivitetsmöjligheter för att svara mot dessa uppgifter.

Arjeplog bör enligt kommitténs mening även efter Graddisvägens tillkomst fungera som huvudsaklig bas för turismen i Arje- plogsfjällen och därför kompletteras med ökad bäddkapacitet. Kommittén föreslog an- läggandet av ett välutrustat friluftsbad i centralorten med tempererat vatten. Camp- ingplatsen bör utbyggas. En fjällinforma- tionsanläggning bör utföras i anknytning till Silvermuseet, som för Tärna-Graddisfjällens norra del ger motsvarande kvalificerad infor- mation som den föreslagna Tärnabyanlägg- ningen avses göra. Kommittén föreslog där- utöver utbyggnad av två flygbaserade fiske- läger i Arjeplogsfjällen.

Programmet innebär, att Tärna-Graddis- fjällens turistbäddar ökar med ca 2 500 till drygt 6 000 bäddar vid 10årsperiodens slut. Programmets bäddtillskott fördelas på ca 1 600 stugbybäddar, ca 750 bäddar i camp- ingstugor och ca 200 vandrarhemsbäddar.

Kommitténs förslag har upprättats i sam- råd med den arbetsgrupp med företrädare för naturvårdsverket och länsstyrelserna 1

Norrbottens och Västerbottens län, som ut- reder frågan om ett naturreservat i Tärna- Graddisfjållen.

Förslagen berör områden där renskötseln har en stark ställning. Kommittén har därför sökt samråd med berörda samebyar och även inhämtat lantbruksstyrelsens allmänna syn- punkter på åtgärdemas inverkan på rensköt- seln.

3.3.7. Kostnader och sysselsättningseffekter

Utvecklingsprogrammet innehåller förslag om investeringar på ca 150 milj. kr. under en tioårsperiod, varav knappt 50 milj. kr. vid Vindelälven nedanför fjällvärlden och drygt 100 milj. kr. i Tärna-Graddisfjällen. Syssel- sättningseffekten uppskattas till ca 1800 årsverken, vilket under uppbyggnadsperio- den skulle motsvara ca 180 heltidssysselsatta per år.

Enligt kommitténs mening är åtgärder inom rekreationssektorn inte tillräckliga för att nämnvärt påverka den allmänna utveck- lingen i Norrlands inland. Inom de relativt begränsade lokala områden, inte minst i fjäll- världen, som har särskilt goda förutsätt- ningar för rekreationsaktiviteter, torde dock åtgärder av den art som kommittén haft i uppdrag att pröva, vara av mycket stor be- tydelse. Kommittén vill dock betona, att det även i dessa områden är nödvändigt med aktiva regionalpolitiska insatser för att något differentiera sysselsättningstillfällena.

Av förslaget utgöres ca 65 % eller ca 95 milj. kr. av infrastrukturinvesteringar och bevarandeåtgärder som kommittén förut- sätter i stor utsträckning kommer att genom- föras med statligt huvudmannaskap. Kom- mittén har bedömt att ca 25 % av de totala investeringarna, vilket motsvarar ca 30 milj. kr., utgörs av sådana rekreationsanlägg- ningar, där räntabilitetskrav bör ställas, varav 30 milj. kr. i Tärna-Graddisfjällen och 8 milj. kr. i Vindelådalen. l betänkandet har kOm- mittén givit allmänna riktlinjer rörande hu- vudmannaskap, organisation och finansiering av dessa anläggningar.

Kommittén har i form av ett räkne-

• Sida 48
•  Original

Kostnad Sysselsätt- milj. kr. ningseffekt årsverken A. Projekt där särskilda statliga anslag förutsätts 1. Statligt stöd till marknadsföring och produktut- veckling av turismen i Norrbotten och Västerbotten. Försöksperiod om tre år. 1,0 — 2. Fjällvägen Ammarnäs-Tärnaby, nybyggnad 15—20 200—250 (Sorsele och Storumans kommuner) 3. Nya Kungsleden Hemavan—Ammarnäs—Vouggatjålme/Polcirkeln 4,0 50 (Sorsele. Storuman och Arienlogs kommuner) 4. "Forsarnas väg” (väg 363 Rusksele—Holmfors) ombyggnad 23,5 290 (Sorsele och Lycksele kommuner) 5. Statligt stöd till vissa planerings— och utrednings- arbeten inom berörda kommuner och länsstyrelser 1,5 — Summa B. lnfrastrukturprojekt, som i huvudsak förutsätts förverkliga- de inom ramen för den ordinarie sysselsättningspolitiken 1. Väg 363 Mårdsele—Strycksele, ombyggnad 7,5 100 (Lycksele och Vindelns kommuner) 2. Vägen Ammarnäs—Sorsele, ombyggnad 15,0 195 (Sorsele kommun) 3. Vägen Sorsele—Slagnäs—Arjeplog, ombyggnad 4,0 52 (Sorsele och Arjeplogs kommuner) 4. Tekniska anläggningar, övriga vägar, flygstråk m. m. 18,7 195 (De fem berörda kommunerna) 5. Bevarandeåtgärder 5,7 77 (De fem berörda kommunerna) Summa 50,9 619 C. Projekt till rekreationsanläggningar som förutsätts erhålla stöd genom tillgängliga anslag (lokaliseringsstöd, idrotts- fonden, naturvårdsfonden m. m.) 1. Tärnaby—Hemavan (Storumans kommun) 21,3 230 2. Sorsele—Ammarnäs (Sorsele kommun) 9,6 103 3. Arjeplog—Vouggatjålme (Arjeplogs kommun) 14,6 161 4. ”Forsarnas väg” (Lycksele kommun) 4,4 70 5. Vindeln (Vindelns kommun) 3,3 55 Summa 53,2 619 Totalsumma 149—154 1 800—1 850 milj. kr. årsverken

exempel redovisat sin bedömning av de var- aktiga sysselsättningseffekterna av sina för- slag. Räkneexemplet har genomförts för Tär- na-Graddisfjällen utom Arjeplog, där turist- näringen har en avgörande betydelse för ekonomi och sysselsättning. Beräkningarna visar att turistinkomsterna i området efter programmets genomförande kan komma att

motsvara 385 helårssysselsättningstillfällen. Den lokala befolkningen i de berörda områ- dena uppgår till ca 2 500 personer. Syssel- sättningseffekterna är i realiteten fördelade på ett stort antal personer.

• Sida 49
•  Original

3.3.8. Sammanfattning

Kommittén sammanställde en översikt över sitt utvecklingsprogram för rekreationsliveti Vindelälvsområdet. Projekten indelades i tre kategorier: A. Projekt som bör genomföras med förtur och där särskilda statliga anslag förutsätts B. Infrastrukturprojekt som i huvudsak för- utsätts förverkligade under den närmaste tioårsperioden inom ramen för den ordi- narie sysselsättningspolitiken samt C. Projekt till rekreationsannläggningar som bör genomföras successivt under den när- maste tioårsperioden och som förutsätts erhålla stöd genom tillgängliga anslag (lo- kaliseringsstöd, anläggningsstödet till idrotten, naturvårdsfonden m. m.).

Kommittén hemställde sammanfattningsvis: att1,0 milj. kr. anvisas till de regionala turistorganisationerna som statligt stöd till samordnade marknadsförings— och produktutvecldingsinsatser i Norrbottens och Västerbottens län, under en försöks- period om tre år och i enlighet med de allmänna riktlinjer som ges i detta pro- gram., att 1,5 milj. kr. anvisas till berörda kommu- ner och länsstyrelser som statligt stöd till de särskilda planerings- och projekterings- arbeten som anges i detta program,

att särskilda anslag ges åt naturvårdsverket och vägverket för genomförande med för- tur av kommitténs förslag rörande den nya Kungsleden genom Tärna-Graddis- fjällen, nybyggnad av fjällvägen mellan Ammarnäs och Tärnaby samt ombyggnad av väg 363 Rusksele-Holmfors i nedre Vindelådalen i enlighet med de allmänna riktlinjer som anges i detta program, att staten medverkar till genomförande inom ramen för sysselsättningspolitiken av de övriga infrastrukturprojekt som anges i detta program samt att vid uppbyggnaden i enlighet med detta program av rekreationsanläggningar de särskilda statliga stödformer får utnytt- jas, som föreslagits i kommitténs be- tänkande rörande lokaliseringsstöd till tu-

ristnäringen eller eljest vid skilda tillfällen aktuella och lämpliga statliga stödformer.

3.4. Statligt lokalieringsstöd till rekreations- anläggningar (Ds Jo ] 9 71 :7)

En genomgång av de olika stödorganens pri- märmaterial visade att det statliga anlägg- ningsstödet till friluftsliv och turism budget- åren 1959/1960—1969/70 omfattat sam- manlagt 176 milj. kr., fördelat på sju olika stödformer: friluftsfonden, bidrag till fritids- båttrafiken, hotellgarantilån, lokaliserings- stöd, beredskapsarbeten, vattenreglerings- medel och höjt bidrag till skogshuvudvägar. Av beloppet har nära 120 milj. kr. beviljats för finansiering av anläggningar i första hand avsedda för fjärrekreation. Något mer än 135 milj. kr. har utgått i form av bidrag, 40 milj. kr. som lån eller lånegarantier. De totalt genomförda investeringarna perioden 1959/60—1969/70 uppgår till 435 milj. kr.

Stödets årsvisa storlek har ökat från 4 milj. kr. i början av red0visningsperioden till 25 år 30 milj. kr. under de senaste åren. Totalt 55 milj. kr. ibidrag till lån/lånegaran- tier har utnyttjats för ny-, om- och tillbygg- nad av turisthotell med deras serviceanord- ningar. Småbåtshamnar har tagit i anspråk 30 milj. kr. och stugbyarna 20 milj. kr. 1 övrigt har endast skidbackar med liftar samt badanläggningar krävt investeringar på mer än 10 milj. kr. Merparten, drygt 90 milj. kr., av det totala stödbeloppet har beviljats för anläggningar i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

I utredningen föreslås att stödet till re- kreationsanläggningar även i fortsättningen bör utgå med utnyttjande av de finansie- ringsformer som hittills brukats. Detta förut- sätter enligt utredningen en fortsatt rationa- lisering och förenkling av anslagsstrukturen. Liksom hittills kan detta ske genom att stödgivningen från de olika anslagen i största möjliga utsträckning specialiseras efter an- läggningstyper och ändamål.

Det statliga ekonomiska stödet till re- kreationsanläggningar borde enligt utred- ningen även i fortsättningen lämnas som

• Sida 50
•  Original

I betänkandet framfördes förslag om att kommunala organ skulle kunna göra anspråk på statliga finansiella resurser ur samma stöd- former som andra intressenter för jämförlig verksamhet.

Principiella överväganden i början av 10- kaliseringsverksamhetens försöksperiod 1965/66—1969/70 resulterade i en rekom- mendation till de stödbeviljande organen att stödet borde koncentreras till hotellanlägg- ningar belägna i första hand inom landets fjällkommuner. Det var på ett sätt naturligt med hänsyn till det norra stödområdets om- fattning. Kommittén ansåg att det för re- kreationsanläggningarna fanns goda förut- sättningar för en stödgivning i lämpliga for- mer även utanför det allmänna stödområdet. En avgörande förutsättning för en utvidgning av lokaliseringsstödgivningen genom punkt- visa insatser till orter utanför det allmänna stödområdet var att den tidigare bristen på en riksomfattande helhetssyn av investe- ringarna inom fritidssektorn nu kunde un- danröjas genom kommitténs och andra stat- liga organs samlade planeringsöverväganden.

Kommittén föreslog en vidgad användning geografiskt sett av lokaliseringsstödet — ef- tersom insatserna i ökad utsträckning skulle kunna motiveras från allmänt sysselsättnings- politiska synpunkter (det gäller bl. a. syd- östra Sverige) och en sådan utvidgning också skulle vara i linje med en bredare användning av lokaliseringsstödet i framtiden. Kommit- tén var å andra sidan angelägen att framhålla

ningar föreslogs utgå endast om särskilda skäl föreligger.

Ett sådant skäl kan vara om behov anses föreligga för att uppföra billiga inkvarterings- former, exempelvis semesterbyar.

Statligt lokaliseringsbidrag till rekreations- anläggningar föreslogs ges med ett belopp motsvarande högst 35 % av investeringarna i byggnad(er) om statligt lokaliseringslån mot- svarande återstoden upp till högst 2/3 av det sammanlagda stödunderlaget, dvs. de gemen- samma kostnaderna för byggnad(er) och/ eller maskiner. Statlig medverkan vid anskaf- fande av rörelsekapital bör ske genom kre- ditgaranti med andel av stödunderlaget som anges från fall till fall.

Kommittén underströk i detta samman- hang att förslagen till ändringar i villkoren för samtliga i delbetänkandet behandlade stödformer tar sikte på att möjliggöra en finansiering av de utpekade turistområdenas utbyggnad lika väl som en finansiering av fortsatta punktvisa insatser i olika delar av landet.

Avslutningsvis konstaterade kommittén vikten av att åstadkomma samordning. Inte minst det i delbetänkandet skisserade försla- get till totalfinansiering av mer omfattande etablerings— och utbyggnadsarbeten kommer att fordra ingående gemensamma övervägan- den och ställningstaganden av alla berörda parter.

3.5 Huvudmannaskapet för vandringslederi att det för rekreationsändamål liksom i fråga fjällvärlden ( D s JO 19718) om industriella projekt för åtgärder utanför det allmänna stödområdet måste bli fråga om ett nyanserat utnyttjande av lokalise- ringsstödet. Det innebar enligt förslaget att stödet för de kommersiella projekten borde begränsas till de särskilt utpekade rekrea- tionsområdena.

För att undvika risker för snedvridning av konkurrensen mellan företagen föreslog kommittén att lokaliseringsstöd i det en- skilda fallet kunde beviljas enbart för gemen- samhetsanordningar.

Lokaliseringsbidrag till boendeanlägg-

Kommittén har utgått från en kartläggning som utförts i samarbete med de berörda länsstyrelserna, Svenska Turistföreningen och domänverket.

Denna kartläggning visar dels omfattning- en av de befintliga vandringslederna av turis- tisk betydelse med tillhörande anläggningar, dels en bedömning av erforderliga upprust- nings— och nybyggnadsåtgärder under den närmaste 5-årsperioden. Enligt denna kart- läggning kan det bestående lednätets längd uppskattas till omkring 7 000 km. F. n. finns omkring 80 övernattningsanläggningari fjäll-

• Sida 51
•  Original

världen alltifrån enkla övernattningsstugor till fjällstationer med en sammanlagd kapaci-

tet av 1 700 bäddar. Kommittén har beräknat nyanskaffnings—

värdet av befintliga leder, broar och stugor till ca 43 milj. kr. och de årliga kostnaderna för drift och underhåll av anläggningar och leder till ca 3 milj. kr.

Av uppgiftslämnarna föreslagna investe- ringar i upprustning och nyanläggningar av leder, broar och stugor under den närmaste femårsperioden beräknas till ca 20 milj. kr. av vilka drygt hälften faller på Norrbottens län. De uppskattade arbetsinsatserna för des- sa arbeten uppgår till omkring 63 000 dags- verken motsvarande nägot över 300 års- verken.

För fjällvandringsverksamhetens utveck- ling är det nödvändigt att samhället formule- rar de ramar inom vilka verksamhetens egen planering kan ske. Dessa ramar uttrycks bl.a. i samhällets fysiska planering och i ekonomiska beslut hos stat och kommun.

Kommitténs överväganden beträffande hu- vudmannaskapet har lett till att ansvaret för huvudleder och sekundärleder bör vila på staten genom statens naturvårdsverk medan ansvaret för lokala leder och spår bör vila på kommunerna. Kommittén anser vidare att det bör ankomma på statens naturvårdsverk och länsstyrelserna att svara för att erforder- liga åtgärder vidtas för verksamhetens plane- ring och drift samt för information om tillgängliga produkter. Kommittén har vidare förutsatt att huvudmännen svarar för att lämpliga entreprenörer utses för åtgärder "av löpande natur och att samhällsorganens egen insats koncentreras till ledning och samord- ning av verksamheten.

Beträffande huvudleder och sekundärleder föreslår kommittén att statens naturvårds- verk bemyndigas att ta upp förhandlingar med de nuvarande ägarna för att sluta er- forderliga avtal.

1 frågor rörande verksamhetens planering och marknadsföring föreslår kommittén att statens naturvårdsverk i samråd med berörda parter tar upp överläggningar med det av kommittén föreslagna Sveriges Turistråd.

Kommittén har förutsatt att statens natur- vårdsverk tillförs medel för fjällvandrings- verksamheten via ordinarie anslag och att de kommunala åtgärderna beträffande det loka- la lednätet baseras på finansiering med kom- munala medel och i viss utsträckning från statens naturvårdsverks anslag för stöd till idrotten. Investeringsåtgärder torde beträf- fande vandringsleder och anläggningar som hittills i betydande utsträckning finansieras som beredskapsarbeten via arbetsmarknads- styrelsen.

I samband med statens naturvårdsverks petita bör frågor om anläggningar för vand- ringsleder behandlas i samråd med den av kommittén föreslagna samarbetsdelegationen för turistfrågor. I de överläggningarna bör även statens planverk medverka

Sedan utredningen erhöll uppdraget att utreda huvudmannaskapet för vandringsleder i fjällvärlden har i vissa delar av landet genom initiativ från skilda lokala organisatio- ner börjat planeras och utföras med statliga medel längre vandringsleder av i princip sam- ma karaktär som i fjälltrakterna (ex. Sörm- landsleden). Kommittén anser det väsentligt att statens naturvårdsverk och länsstyrelser- na redan på ett tidigt stadium griper in och samordnar denna verksamhet dock utan att för den skulle motverka de ideella organisa- tionernas engagemang och önskemål att medverka i arbetet.

• Sida 52
•  Original

. .'l tiil. MFg-Q'I'IRL'I'HIIHII n.slrlrl ! ' 5135-11 _IFlll'Jfl-l l,.."lL.' '_li.

Fnhllfl'l ll 1.111?! vi tar

|||]. ' I'h ”_; lllll'rb 4,1:- 131.'[u:.lT'IJ' .. "..' _ 'en "i.” ..jg'trh'u- ...i..- ll.- ..är-: . .'.-... ..njt. Ullll'u'l'll ' . * lula). .'l."!-|T'!lll1'|l£g€ Lj—i' ..- 3. .. - .',

_._ ”_| .”'-'i _...” — . ' _ '='-l:: 113-u gun.. _..; i..; Vi— .. . , - _ . IL.-'n'; r:. Riihinen it:-mf .t'il; ..l '_HIF "LiÖ—'i'hl'l '. - - . ' '"" f'l'IIZI'JJHHI'T. li' lTålu'li'l' 'if.” IhilflJl TMF; '. . ' . lmllliifl it”-”'|': 'I'JM vn

1.1 ;' A 33... - __ . .— ' ' Inuti. .rrfijmuldlur'l'm-uu "| .'llill ' " " lll-mir;111'1.'.ill:.jjjntr'rtr'. .. .-.'_' .::

halm.”. |...-

"l-' | 'i ' _'e.'..'. ', Iji'

Il l'l' |-'.! :

Il—l ”,j'

N'."

Hluållu'urlnl tJflf " r'l..|*|li.l"l'hlw .'* låftithmml glad:-; "..'-i...... lil .,;i . "p.-i:: "53 hll'å'llun'rlu'l ärr—'i int..—'n'. .'"ui rat. ”(1.3-.fi" .; |1s'11fll .'l'..r.l . ..... iil'r Tilling») ".:.jll .'iljlb lik.: kila '.'-'.'".tl' . ' . ' _ ' ' l...... raggarna: .t, -

mvg»! Huru _. wife-'- nanm filmning lär—|| _l]

. :” taifa... rim

.,. _, . ' * tft—'i! itll-|namn . it.-.å' _ I.; _ _ " ::: __ __ . -'Å"I'.|F211Uq .— 4 ”_ . .. _. .; - * ;rl' lugg?-Blå; I'EMIJJ'UJLCMI

• Sida 53
•  Original

ll Inledande redogörelse

4. Fritidens och reselivets framväxt och utveckling

4.1 Utvecklingen fram till 1930-talet

Rekreationsresor har i och för sig funnits i flera sekler i landet men det är först från och med senare hälften av 1930-talet när en lagstadgad semester för anställda träder i kraft som utvecklingen börjar anta en viss storleksordning.

Redan under 1600-talet förekom vilo- och hälsoresor till kurorter såväl inom som utom landet. I mitten av 1800-talet tillskapades de första havsbadorterna, och i slutet av 1800- talet började fjällturismen att växa fram. Tillväxten av de nya kommunikationerna och ett ökat välstånd efter industrialismens genombrott blev två avgörande faktorer för utvecklingen men en annan viktig faktor var också framväxten av organisationer och före: ningar som verkade för ett ökat reseliv. ldrotts- och scoutrörelserna stimulerade rek- reationsresor. Tillkomsten av Svenska turist- föreningen och Skid- och friluftsfrämjandet innebär också att intresset för resandet kraf- tigt ökade.

Gruppresor, framförallt resor för skolung- dom började organiseras. Sommarkolonier för barn och vissa former av husmoders- semestrar kom också till stånd.

Trots alla dessa initiativ var det fortfa- rande ett fåtal av landets befolkning som hade möjligheter till rekreationsresor. Brist på ledig tid och inte minst ekonomiska resurser var fortfarande avgörande hinder för övervägande delen av befolkningen. Först

under 1920- och 1930talen började några former av den folkliga turismen att ut- vecklas. Arbetarnas bildningsförbund hade efter engelsk förebild börjat anordna resor, särskilt avsedda och prissatta för de lägre inkomsttagama. År 1937 bildade folkrörel- serna med Landsorganisationen och Koope- rativa förbundet i spetsen en egen reseorgani- sation, RESO. Ett av ändamålen med bil- dandet av RESO var att tillhandahålla ett organiserat utbud av folkliga resmöjligheter i och med att 1938 års lag om semester trädde ikraft.

Fler gavs möjlighet att resa i Sverige även på andra tider än midsommar, men på grund av semesterns placering blev ansamlingen av turister under juli månad mycket markant.

4.2 Den ökade fritiden under 1900-talet

En grundläggande förutsättning för att rek- reationsresandet skulle komma att anta några proportioner och spridas till allt fler i samhället har varit tillgången till semestertid och till annan ökad fritid.

4.2.1 Semester

Utvecklingen de senaste decennierna känne- tecknas av en omfattande reformverksamhet för att öka medborgarnas fritid. Omkring 1900 bestod fortfarande arbetsveckan av ca 60 timmar och semester förekom knappast.

• Sida 54
•  Original

1937 beräknades tre fjärdedelar av alla av- talsberörda arbetare ha en viss garanterad semester men av dessa hade 60% kortare semester än sex dagar. 1938 kom den första semesterlagen som stadgade två veckors semester. År 1951 infördes tre veckors lag- stadgad semester. 1956 kom en särskild be- stämmelse enligt vilken den lagstadgade se- mestern skulle utgå i ett sammanhang om ej annat överenskommits mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Den nu gällande semesterlagen trädde i kraft 1.7.1963 och stadgar i stora drag att semester utgår med två dagar för varje kalen- dermånad under vilken arbetstagaren utfört arbete. Detta innebär en semester på fyra veckor.

1971 års överenskommelse om statstjä- namas arbetsförhållanden innebar att grup- pen kollektivanställda jämställdes med gruppen tjänstemän avseende anställningsför- hållanden. Detta medförde att stora grupper fick semestern förlängd från fyra till fem veckor.

I kommitténs intervjuundersökning av- seende svenska folkets semestrar (se avsnitt 5.5.) tillfrågades de personer som hade för— värvsarbete och som enligt överenskommelse med arbetsgivaren hade rätt till semester hur lång denna var. Svaren fördelade sig på föl- jande semesterlängd.

Procent

1 vecka eller mindre 2 veckor 3 veckor 4 veckor 7 5 veckor 6 veckor Mer än 6 veckor

UIUJKOkDNN—l

Av svaren kunde utläsas att endast 2 % av arbetarna hade mer än 4 veckors semester mot 30 % av tjänstemännen. Längre semester hade framför allt arbetstagare med högre utbildning och högre inkomst.

Undersökningen visade också att det blir allt vanligare att dela på semestern i flera perioder särskilt om man har längre semester än 4 veckor.

Närmare hälften av alla som hade semester under 1970 uppgav att den hade tagits ut i två eller flera perioder om minst 5 dagar.

Med ledning av undersökningens material finner kommittén det troligt att en ytterli- gare förlängning av semestern kommer att leda till att det kommer att uppstå flera semesterperioder under året.

4.2.2 Arbetstidsförkortning

Parallellt med ökningen av den längre ledig— heten har även den kortare ledigheten ökat markant, särskilt efter andra världskriget. Den 60 timmar långa arbetsveckan för- kortades genom 1919 års arbetstidslag till 48 timmar. 1957 års arbetstidsreform reduce- rade arbetsveckan till 45 timmar. 1966 sänk- tes arbetsveckan till 42,5 timmar och 1971 blev den lagstadgade arbetsveckans längd 40 timmar. Som en följd av de allt färre arbets- tirnmarna under veckan kunde 5-dagars ar- betsvecka successivt införas under 1960- talet.

Den hittillsvarande utvecklingen talar för att den ökade levnadsstandarden också med- för ett ökat fritidsuttag.

Men utvecklingen pekar däremot inte lika entydigt mot att lördag/söndag blir de enda två dagarna i veckan då veckoledigheten tas ut. En viss omfördelning av de lediga dagarna på andra veckodagar kan förväntas inte minst på grund av det alltmer ökade skiftes- arbetet som även börjar uppträda i samhälls- sektorer där det inte förekommit tidigare.

De alltmer ökande investeringskost- naderna per arbetsplats kommer att medföra att dessa sannolikt kommer att vara beman— nade under betydligt längre tid under arbets- veckan än hittills. En möjlig utveckling är exempelvis två skift under alla dagar i veckan. Denna utveckling kan inte bara för— utses inom processindustrin utan även inom administrationen: stabsyrkena kommer i större utsträckning att knytas till datorer. I samband med dessa nya arbetstider kommer även andra servicefunktioner att behöva fun- gera under en större del av arbetsveckan än nu. Ett sådant exempel är den kommersiella

• Sida 55
•  Original

servicen.

Kommunikationerna kommer också att behöva fungera med annan dygns- och veckorytm än hittills. Resor till arbets- platsen, servicetillfällen och rekreations- möjligheter kan komma att företas med en annan periodicitet om det sker förändringar i arbetstidernas förläggning på dygnet eller i veckan. Inom vissa sektorer finns redan nu en tendens till dygnetrunt drift. Detta gäller exempelvis vårdyrken. Vårdyrken kan för- väntas bli en av de mest expansiva sektorerna när det gäller antalet arbetsplatser de när- maste decennierna.

Denna skissade utveckling kommer att medföra att efterfrågan på rekreationstill- fallen uppstår med annan periodicitet och ibland också vid andra tillfällen än vad som nu är fallet. Krav kommer sannolikt att uppstå på att anläggningar och områden för det rörliga friluftslivet skall vara öppna och tillgängliga under betydligt längre delar av året. Dessa får då också en betydligt bättre nyttjandegrad. Utbudet av rekreationsakti- viteter och kulturevenemang är inte i dag anpassat efter de som har sitt arbete förlagt till mera ovanliga arbetstider. Skiftesarbe- tande har i dag begränsade möjligheter att besöka bio, teatrar, idrottsevenemang och besöka anläggningar som endast fungerar under tider med hög besöksfrekvens. En utveckling efter de linjer som skissas här skulle kunna medföra att rekreationsmöjlig- heterna kommer att vara tillgängliga under betydligt längre tider under veckan eller på dygnet.

Den nuvarande utvecklingen av levnads- standarden innebär för de flesta att möjlig- heterna till att utnyttja sin fritid till resor för rekreation, motion och avkoppling ökar. Med semester, veckoslutsledighet och lång- helger har de flesta yrkesarbetande f. n. om- kring 1354140 lediga dagar per år.

De kortare veckosluten utgör den största delen av fritiden. Den måste emellertid i viss utsträckning användas till andra ändamål än till rekreation och avkoppling.

Förkortningen av arbetsdagen har mot- verkats av allt längre restider mellan bostad

och arbetsplats och dessutom att efterfrågan på olika typer av service tar längre tid att tillfredsställa. Långa pendlingsavstånd mellan bostäder och arbetsplatser är visserligen ut- märkande för storstadsregionerna men före- kommer också i ökande omfattning utanför dessa.

Även den längre veckoslutsledigheten kan oftast inte odelat ägnas åt avkoppling. För många heltidsarbetande utgör den enda möj- ligheten att få viktiga servicebehov tillgodo- sedda. Lördagsledighet måste exempelvis i viss utsträckning ägnas till butiksbesök, vård av hem, bil osv.

Tendensen att en avsevärd del av vecko- slutsledigheten måste ägnas åt icke rekreativ sysselsättning verkar snarare att förstärkas allteftersom avstånd mellan bostäder och servicemöjlighetema ökar.

Även avståndet mellan bostaden och möj- liga rekreationsområden där avkoppling kan fås under den kortare ledigheten tenderar att öka allteftersom tätortsregionerna växer och andelen av landets invånare i dessa regioner blir allt större. Användningen av bilen — på lördagen för inköp och annan service — på söndagen för att söka uppnå lämpliga rekrea- tionsområden innebär att den yrkesarbe- tande knappast under en veckoslutsledighet har möjlighet till mera avkopplande rekrea— tion.

I den fjärdedel av landets hushåll där bil saknas betyder denna brist i många fall också en ytterligare påfrestning då de kollektiva kommunikationerna i allmänhet inte helt tillfredsställer de krav på rörelsefrihet som ställs.

Till detta mönster hör dessutom att många hushåll har begränsade ekonomiska möjligheter till bilförflyttningar under den kortare ledigheten trots tillgång till bil. Den framtida utvecklingen av fritiden tycks leda till att alla typer av fritid kommer att öka — såväl under en arbetsdag, under veckosluten och semestrar. Sannolikt är den nuvarande tvådagarsledigheten för kort för att verkligen innebära ett fullständigt avkopplingsalter- nativ.

Stora krav måste därför ställas på den

• Sida 56
•  Original

längre ledighetens möjligheter att verkligen ge människorna den rekreation och avkopp- ling som de så väl behöver.

En närmare analys av hur den ökade fritiden kommer att förläggas i framtiden saknas f. n.

Kraven på att den längre ledigheten ökar kommer med säkerhet att göra sig gällande mot bakgrunden av den utveckling som här antytts.

En ökning av den längre ledigheten be- höver emellertid inte betyda att den tas uti ., en sammanhängande lång följd. Tendensen finns redan nu i kommitténs undersöknings- material att efter 4 veckor förlägga den 5:e och eventuellt den 62e veckan till andra perioder på året än den längsta delen av semestern.

4.3 Resandet i världen

Det mesta rekreationsresandet sker sannolikt innanför det egna landets gränser men på grund av otillräcklig statistik är det svårt att få någon uppfattning om det totala semester- resandet.

I den preliminära översikt av världstu— rismen, som sammanställts av International Union of Official Travel Organisations (IUOTO), beräknas det totala antalet ”an- komster” i internationell turisttrafik under 1971 till 181 miljoner, en ökning med 7 % jämfört med 1970. De totala turistin- komsterna i främmande valutor (exkl. trans- portkostnader) skulle samtidigt ha stigit med 11% till ett belopp motsvarande ca 100 miljarder kr. Resandets fördelning på olika världsdelar framgår av följande tabell:

Det dåliga statistiska underlaget gör det inte möjligt att skilja mellan affärsresandet och rekreationsresandet. De siffror som här visas återspeglar sannolikt i stor utsträckning resor som görs av andra motiv än semester. Den internationella turismen är i mycket stor utsträckning koncentrerad till Europa vilket bl.a. sammanhänger med den stora befolkningstätheten, hög levandsstandard och hög frekvens av riksgränser som över- skrids även vid kortare resor.

I brist på siffermaterial som belyser rek- reationsresandet vare sig detta går över riks- gräns eller ej får dessa siffror ändå ge en viss bakgrund. Av intresse är den genomsnittliga årliga ökningstakten av omkring 9 % för allt internationellt resande som framkommer av dessa siffror. I IUOTO:s rapport framgår även att turistinkomsterna ökat med över 10 % per år under motsvarande period.

Ett mått på den inhemska graden av rek- reationsresande kan erhållas ur OECD- statistiken avseende den inhemska utnyttjan- degraden av ett lands turistanläggningar. För år 1970 var denna beläggning i procent av totala antalet besökare:

Västtyskland 91 Belgie n 74 Italien 7 2 Frankrike 7 2 Norge 6 2 Danmark 5 9 Portugal 54 Jugoslavien 54 Schweiz 3 S Spanie n 3 2 Österrike 26

Tabell 4.3.1 Antal ankomster i internationell turisttrafik 1968—1971. Miljoner ankomster.

Till 1968 1969 1970 1971 Genomsnittlig årlig ökning %

Europa 104,2 112,5 126,2 136,3 10,3 Amerika 29,9 32,2 32,4 33,7 4,2 Asien o. Oceanien 5,8 6,5 8,1 8,6 16,1 Afrika 1,7 2,0 2,3 2,6 17,6

Totalt 142 153 169 181 9,2 54 SOU 1973:52

• Sida 57
•  Original

OECD:s turiststatistik som utvisar utveck- lingen av turisttrafiken mellan 11 OECD- länder visar att resandet mellan dessa länder ökade med omkring 8 % vardera under åren 1969 och 1970.

Sverige saknar statistik som visar andelen inhemska besökare. Flera länder i Medelhavs- området som uppfattas som utpräglade turist- länder använder således huvuddelen av sin inkvarteringskapacitet för landets egna in- vånare.

För många länder har det gjorts undersök- ningar som ger något bättre underlag än som framkommer i den internationella stati- stiken. 1969 gjorde i Österrike 28 % av den totala befolkningen semesterresor. I Frank- rike visar en undersökning att 44,6 % av landets totala befolkning |orde en semester- resa under sommarmånaderna. Under 1970 gjorde 46 % av den totala befolkningen i Holland semesterresor mot 43 % året innan. Ett genomgående drag i de spridda utred- ningar som kommer fram är att de flesta människor semesterreser i sitt eget land, att man i möjligaste mån söker utnyttja bil och undvika kommersiella inkvarteringsanlägg- ningar och att ekonomiska förhållanden helt avgör om man överhuvudtaget kan göra se- mesterresor. Befolkningen i de större tätorts- koncentrationema gör förhållandevis betyd- ligt fler semesterresor än befolkningen i mot— svarande glesbygd eller mindre tätorter.

Till skillnad mot de flesta andra länder har Sverige inte någon total inkvarteringsstatistik så att de enda officiella uppskattningar som kan göras är SCB's fartygs/färjestatistik och Luftfartsverkets flygplatsstatistik angående direkttrafik till och från Sverige samt sta- tens invandrarverks statistik om den totala persontrafiken till det nordiska passkontroll- området.

Att inresandet från Västtyskland redovisas separat beror på att den övervägande delen av tyskars inresande i Skandinavien gäller dagsbesök över dansk-tyska gränsen. Hur stor del av västtyska inresor det är som kan hänföras till egentliga turistresor är mycket svårt att uppskatta. Svenska turisttrafikför- bundet uppskattar i sin verksamhetsberät- telse för _år 1968 siffran till drygt en miljon, alltså ca 12 % av det totala tyska inresandet. I övrigt framgår att den internationella per- sontrafiken i hög grad ökat till och från Skandinavien.

Detta är helt i överensstämmelse med den globala utvecklingen, vilket framgår av ne- danstående tabell hämtad från International Union of Official Travel Organisations års- bok, Economic review of world tourism 1972.

Hur stor del av de icke endagarsresande till det nordiska kontrollområdet som kan

Tabell 4.4.1 lnresor till det nordiska passkontrollområdet 196741972 (Danmark, Finland, Norge, Island och Sverige)

År Antal gräns— Antal gräns- Antal gräns- Relativ för- Relativ för- ankomster ankomster ankomster ändring jäm- ändringjäm- 1 milj. från Västtysk- exkl. Västtysk— fört med före- fört med fö- land i milj. land imilj. gående är, gräns- regående år, ankomster, totalt exkl. Väst- i% tyskland i% 1967 10,4 9,1 1,3 1968 10,2 8,8 1,5 — 1,5 9,0 1969 10,9 9,3 1,6 6,4 10,6 1970 11,3 9,5 1,8 3,5 12,9 1971 12,5 10,5 1,9 10,2 5,8 14,8 1972

Källa: Sammanfattning av statens invandrarverks statistik.

• Sida 58
•  Original

Tabell 4.4.2 Internationella turistankom- ster, antal miljoner. År Turistan- Index Årlig komster tillväxt, % ökning från föreg. år 1950 25,3 100 1960 71,2 281 13,0 1965 115,5 456 6,9 1967 139,5 551 6,6 1968 139,7 552 0,1 1969 154,1 609 10,3 1970 169,0 668 9,7 1971 181,0 715 7,0

hänföras till rekreationsresor framgår av en av Danmarks statistiks och Danmarks Tu- ristråds nyligen publicerade utredning om utländska turister i Danmark.

Ett frågeformulär utsändes till ett urval övernattningsställen under 3 veckor 1970 fördelade på juli, augusti och september.

Urvalet gjordes på basis av 1969 års övernatt- ningsstatistik, så att det tidsmässigt och geografiskt motsvarade den faktiska fördel- ningen av de utländska turisterna i Danmark, vad beträffar hotell-, camping— och stug- turister. Ca 9.000 svar erhölls, vilka represen- terade över 27.000 gäster. Av antalet över- nattningar var 87 % på semesterresa, 4 % på affärsresa och 9% på kombiresa. Även om dessa siffror kanske ej är direkt applicerbara för Sverige ger de en viss anvisning om det utländska rekreationsresandets omfattning.

Om man skall söka analysera hur många av de icke-nordiska resenärerna som ankom- mer till Skandinavien också reser in i Sverige blir statistiken än mer komplicerad och osäker. Svenska turisttrafikförbundet (STTF) sökte fram t. o. m. 1970 att bedöma andelen inresor till Sverige medelst vissa vägningstal utifrån år 1958, det sista året då man hade passtvång i Norden. Resemönstret har dock blivit allt mer olikartat jämfört

Tabell 4.4.3

År Sverigebesök från Sverigebesök från nordiska icke-nordiska länder länder

1967 1,3 milj. 2,6 milj. 1968 1,4 milj. 3 milj. 1969 1,55 milj. 3 milj. 1970 1,75 milj. 3—4 milj. 1971 Inga bedömningar

Tabell 4.4.4 Direkttrafiken från utomnordiska länder till Sverige 1971 och 1972. Utländska passagerare per båt och flyg.

lnresor från Totalt Relativ Totalt Relativ 1971 förändring 1972 förändring 1970—71,% 1971—72,% Frankrike 18 900 25,0 20 000 5,8 Nederländerna 40 700 20,0 43 600 7,2 Storbritannien 70 500 15,4 66 200 —6,1 Västtyskland 180 700 14,5 213 900 18,4 USA 50 200 17,3 58 800 17,5 Övriga länder 161 000 12,0 182 400 14,0 Summa icke-nordbor 520 700 16,0 584 900 12,3 varavjuni-augusti 233 100 16,3 269 100 15,2 därav flyg 242 500 25,4 266 900 10,1 därav båt/färja 278 300 8,9 318 000 14,3

Källa: Statens invandrarverk

• Sida 59
•  Original

med 1958, så numera har man övergett denna uppskattning. Samtidigt har STTF ur bl. a. tillgänglig flyg- och rederistatistik sökt göra en grov bedömning av de nordiska turisternas inresor i Sverige.

Tabell 4.4.3 har sammanfattats ut ma- terial från STTF:s verksamhetsberättelser.

Säkrare uppgifter än dessa om inresandet till Sverige ger direkttrafikstatistiken även om denna blott ger en delbild av totalvoly- men. Tabellen avser 1971 (Tabell 4.4.4).

Som synes har resandet ökat för samtliga länder och reseformer jämfört med tidigare utom för Storbritannien som har en nedgång 1971—1972.

4. 5 Det svenska resandet till utlandet

Omfattningen av det svenska utlandsresandet är internationellt sett mycket stor. Kommit- téns intervjuundersökning visade att 18 % av befolkningen i aktiva åldersgrupper till- bringade sin längsta semesterperiod i ut- landet. Det totala svenska resandet enbart till utomnordiska länder beräknas uppgå till omkring 2 milj. resor per år. En del av detta resande är affärs- och studieresande. Genom att passfrihet råder vid gränsövergången inom Norden kan inga exakta beräkningar av an- talet resor till de nordiska grannländerna anges. Enligt beräkningar sammanställda inom STTF kan dock antalet gränsöver- gångar till de nordiska länderna beräknas till 3—4 milj. per år.

Tabell 4.5.1 har sammanställts utifrån statens invandrarverks uppgifter och avser till nordiska passkontrollområdet återvän- dande svenskar. Av tabellen framgår att utlandsresandet ökat drygt 125% under de senaste 8 åren. Den årliga tillväxttakten har dock varierat under perioden. En trend är att direkttrafiken till utomnordiska länder ökat kraftigt under se- nare år. Av fig. 4.5.1 framgår hur charter- flyget utvecklats under perioden 1969— 1972. Till de 812000 resenärer som läm- nade Sverige med charterflyg 1972 skall vidare läggas 150—200 000 resenärer som påbörjat sina resor i Danmark. Totalt kan således antalet charterflygresenärer 1972 be- räknas till ca 1 miljon. (1950 var antalet charterflygpassagerare ca 4 000 och 1960 ca 66 000).

En markant trend är att utlandsresandet ökar mest för de månader som icke inne- fattas av den traditionella semesterperioden juni — augusti.

Av tabell 4.5.2 framgår att till- växten av utlandsresandet fått en ökad spridning över året. Som framgick i fig. 4.5.1 är dock charterflygresandet fortfarande kon- centrerat till sommarhalvåret.

Tabell 4.5.2 Till nordiska passkontrollom- rådet återvändande svenskar

1970 1971 1971 + %

Tabell 4. 5.1 Det svenska utlandsresandet Januari 97 980 113 624 + 15,0

Februari 85 339 110 006 + 29,0

År Antal svenska re Relativ Mars 128 314 129 076 + 0,6

sande till utom- förändring April 121 457 187 598 + 54,5 nord. länderi från före- Maj 174 866 198 824 + 13,1 1 OOO-tal gående år, % Juni 147 597 195 892 + 32,7

Juli 282 643 302 886 + 7,2

1965 1013 +15,3 Augusti 241 147 247 889 + 2,8 1966 1 231 + 21,5 September 130 763 171 013 + 30,8 1967 1 293 + 3,0 Oktober 120 802 163 238 + 35,1 1968 1512 + 165 November 103 996 123 378 + 18,6 1969 1 626 + 7,6 December 82 876 108 817 + 31,3 1970 1 717 + 5,6 1971 2 051 +19,4 Totalt 1717 780 2 051151 + 19,4 1972 2 303 + 12,3 varav juni—aug. 671 387 746 577 + 11,2

• Sida 60
•  Original

Antal passagerare 1 OOO-tal

100

90

80—

70

60

50

40

20

10

0

jan febr mars april maj juni juli aug sept okt nov dec

Relativa förändringar

1969 _ 1970 4,5 % 1970 .1971 24,0 % 1971 -1972 24,3 %

Källa: Luftfartsverket, Stockholm

Figur 4.5.1 Antal charterflygresenärer 1969—1972 som flugit från Sverige.

• Sida 61
•  Original

Tabell4.5.3 Sommarmånadernas andel av återvändande svenskar

—utgifter 1955—1971

År Relativ andel, % 1965 49 1966 48 1967 46 1968 44 1969 41 1970 39 1971 37

Källa: Statens invandrarverk.

För ett längre tidsperspektiv bakåt kan man konstatera att sommarmånaderna juni — augusti har haft följande andel av ”åter- vändande svenskar”. (Tab 4.5.3.)

Resandet till och från Sverige såväl utan- för som innanför det nordiska passkontroll- området medför ett in- resp. utflöde av valutor. Trots avsaknaden av ett effektivt registreringssystem kan utan vidare konsta- teras att Sverige har ett större utflöde än inflöde av valutor. Hur stort detta utflöde är i förhållande till inflödet är svårt att fast- ställa på grund av att posten resevaluta i betalningsbalansen även omfattar transak- tioner som inte avser resor. Som exempel kan nämnas illegal valutautförsel i samband med narkotikasmuggling och brott mot va- lutabestämmelserna i samband med över- föring av kapital från Sverige till utlandet. Vidare registreras i posten resevaluta den utländska arbetskraftens sändande av pengar till sitt hemland.

I tabell 4.5.4 redovisas omfattningen av resevalutans in- och utförande från 1955— 1971. Siffrorna inkluderar i princip trans- portkostnaderna till och från Sverige. En indikation på att de senaste årens utflöde på mellan 1 och 1,5 miljarder kr. kan vara för högt beräknade visar SCB:s hushållsunder- sökning (stat. medd. P 19719). I den under- sökningen uppgav de svenska hushållen att de sammanlagt lagt ut 1,6 miljarder kr. på utrikes resor. Användes dessa siffror för att beräkna valutautflödet 1969 blir underskot- tet 409 miljoner kr. mot redovisade 921 miljoner kr.

År Inkomster Utgifter av Över—resp. i utländska svenska underskott resevalutor besök i (milj. skr.) (milj. skr.) utlandet

(milj. skr.)

1955 304 350 — 46 1956 399 370 + 29

1957 469 443 + 26 1958 540 460 + 80 1959 510 470 + 40 1960 610 491 + 119 1961 610 598 + 112 1962 632 706 — 74 1963 630 807 - 177 1964 704 934 — 230 1965 747 1 188 — 441 1966 757 1 382 — 625 1967 811 1 606 — 795 1968 860 1 704 — 844

1969 1191 2112 _ 921

1970 1 330 2 775 —1 445 1971 1533 3045 —1512

Källa: Sveriges Riksbank

4.6 Sverige som semesterma'l för den egna befolkningen

Sverige är trots det intensiva utlandsresandet det viktigaste semestennålet för övervägande andelen svenskar. Ca 80% av befolkningeni landet gör överhuvudtaget inte några utom- nordiska resor. 26% av landets befolkning gör överhuvudtaget inga rekreationsresor utan måste få sin rekreation på hemorten. Dessa siffror har framkommit vid kommit- téns intervjuundersökning som redovisas när- mare under avsnitt 5.5.

Möjligheterna att till en lägre kostnad kunna köpa en ”högservicesemester” i utlan- det är begränsade för låginkomsttagare, stör- re familjer, de som bor i avlägsnare glesbygder eller i övre Norrland, där transportkostna- dema till upptagningsorterna för charter- flyget utgör en kraftig ekonomisk spärr.

Det svenska inrikesresandet går inte att dokumentera i någon offentlig statistik utan den kunskap kommittén har kunnat skaffa om denna form av resande har främst fram- kommit vid analys av intervjuundersök- ningar.

• Sida 62
•  Original

Karaktäristiska drag och allmänna struktur- problem i det svenska reselivet

5.1 Rekreationsresandet och hushållets ekonomi

Utgifter för rekreation

Ett delvis mycket detaljerat material om svenska hushållens konsumtionsmönster föreligger i den av SCB utförda hushållsbud- getundersökningen 1969. Tyvärr har sam- manställning och redovisning av olika poster genomförts på ett sådant sätt att det inte är möjligt att ur materialet få fram exakta uppgifter om det totala rekreationsresandet. Dessa uppgifter skulle med relativt små för- ändringar kunna tas fram i den nästföljande hushållsbudgetundersökningen. Kommittén

Fördelningen av den totala privata konsumtionen 1969

Resor+ fordon

Livsmedel

11 % Rekreation

Sprit + tobak

Bostad + inventarier

Figur 5.1.1.

Övrigt

Livsmedel

Sprit + tobak

vill understryka att förekomsten av sådana uppgifter starkt underlättar den översiktliga planeringen av det svenska rekreationsresan- det. Genom att jämföra konsumtionsföränd- ringen mellan 1968 och 1969 har fördelning- en av den privata konsumtionsökningen 1969 kunnat räknas fram (fig. 5.1.1). Som synes i figuren lägger hushållen över en tredjedel av konsumtionsökningen inom fri- tidssektorn (resortfordon+rekreation). Vida- re utnyttjas konsumtionstillskottet i stor omfattning till att förbättra boendestandar- den. Det kan vidare konstateras att hushållen varken äter, dricker eller röker upp det

Fördelningen av den privata konsumtionsökningen 1969

Resor+ fordon

16 % Rekreation

29 % Bostad + inventarier

Kläder+ hygien

Övrigt

• Sida 63
•  Original

ekonomiska tillskottet i någon större omfatt- ning.

Ur hushållsbudgetundersökningen har föl- jande poster kunnat urskiljas som direkt. sammanhänger med rekreationsresandet.

Utlandsresor

Svenskarna spenderade 1969 totalt ca 1,6 miljarder kr. på utlandsresor. Det gör i ge- nomsnitt 504 kr. per hushåll, varierande mellan 154 kr. i inkomstklassen 10—14 000 kr. och 1 815 kr. i högsta inkomstklassen, 60 000 kr. eller mer. Då omkring var fjärde svensk tar utlandssemester, kan man beräkna att kostnaden för dem som faktiskt reser ut ligger på i runt tal 800 kr. per person och år.

Som framgår av nedanstående tabell, häm- tad ur hushållsbudgetundersökningen, saknar i dag många svenska hushåll utan hårda ekonomiska prioriteringar reella förutsätt- ningar att företa utlandsresor.

Resor i Sverige

Kostnaderna för resor i Sverige kan inte redovisas lika entydigt på grund av svårighe-

Tabell 5.1.1.

Huvudgrupper: 1 genom- % Totala snitt/ konsum- hushåll tionen kr. i milj. kr.

Mat och dryck 5 670141 24 17 536 Kläder 1816:17 8 5 617 Skor 33489 1 1 036 Bostad, fritids-

hus 4 108:38 17 12 705 Inventarier och

husgeråd 1 817:64 8 5 621 Hälso- och

sjukvård 543:25 2 1 680 Transporter, kom-

munikationer 3 483:23 15 10 772 Rekreation, nöjen,

utbildning 2 173z68 9 6 722 Utlandsresor 504246 2 1 560 Div. varor och

tjänster 2 11435 9 6 539 Alkoholhaltiga

drycker och tobak 1 09128 5 3 381

Totalt 23 657274 100 73 169

Tabell 5.1.2. Sammanräknad Antal hushåll Utlandsresor nettoinkomst ] OOO-tal kr.

⁴ 9 000 490 166 10 000—14 999 314 154 15 000—19 999 302 271 20 000—24 999 347 297 25 000—29 999 344 419 30 000—34 999 260 373 35 000—39 999 266 614 40 000—49 999 367 749 50 000—59 999 173 892 60 000— 226 1 815

Samtliga 3 092 504

ten att avgöra vilka kostnadsposter som skall medtas.

Vill man komma fram till de faktiska kostnaderna i samband med svenskarnas semester- och fritidsresande, måste man räk- na in en del utgifter även för utrustning och inkvartering. De direkta reseutgifterna upp- tas till större delen av kostnader för egna fordon, som till ungefär två tredjedelar an- vänds för fritidskörning. Transportkostna— derna för svenskarnas fritidsresor i det egna landet kan därmed beräknas till i runt tal 6,5 miljarder kr. eller drygt 2 000 kr. per hushåll och år. Enbart inköp och drift av fritidsbåtar kostar ca 650 milj. kr. om året. Husvagnar köps för närmare 90 milj. kr. per år.

Den upprustning i övrigt (exkl. kläder och hushållsartiklar) som kommer till använd- ning vid sådana resor förnyas med uppskatt- ningsvis 500 milj. kr. per år.

Utgiftema för inkvartering i samband med semester- och fritidsresor ligger enligt under- sökningen i storleksordningen 250 milj. kr. per år (exkl. kostnader för egna fritidshus, campingavgifter, vandrarhem etc.).

Utgiftema för hela posten ”rekreation och nöjen” (innefattande bl. a. båtar, sportut- rustning, kameror, musikinstrument, radio, TV, leksaker, teater- och biobesök, idrotts- evenemang, blommor, böcker, tidningar etc. men ej restaurang— och kafébesök) låg under 1969 på totalt 6,4 miljarder kr. eller närmare 2 100 kr. per hushåll.

• Sida 64
•  Original

Tabell 5.1.3 Svenskarnas resekostnader. Utdrag ur Hushållsbudgetundersökningen 1969.

Total kostn. Genomsnitt]. Andel av (milj. kr.) kostnad per hushållens hushåll (kr.) nettoink. (%) 1 Resor Utlandsresor 1 560 504:46 2,13 Inrikes sällskapsresor 40 13:21 0,06 Andra inrikes resor (ej lokalresor) 445 144:21 0,61 Summa 2 046 661 :88 2,80 1] Fordon Inköp av bilar (nya+beg.) 2 837 917:52 3,88 Övr. transportmedel (husvagnar, mc, mopeder, cyklar) 335 108:60 0,46 Drift av fordon 4 925 1 592:79 6,73 Inköp av båtar+båtmotorer 461 149:25 0,63 Driftskostn. för båtar 190 61:59 0,26 Summa 8 751 2 829:75 12,63 111 Reseu trustning (urval) Sommarsportutrustning 101 32:72 0,14 Vintersportutrustning 98 31:80 0,13 Fiskeutrustning 28 9:27 0,04 Campingutrustning 40 13:25 0,06 Fotograf. förbr. material 228 73:74 0,31 Summa 497 160:78 0,68 1 VInkvartering Hyrda fritidshus 89 29:01 0,12 Hotellvistelse 70 22:90 0,10 Fjällpensionat 39 12:72 0,05 Ovr. pensionat 16 5:39 0,02 Inackordering 38 12:55 0,05 Summa 255 82:57 0,34

På tillfälliga restaurangbesök omsatte de svenska privathushållen 436 milj. kr. eller 141 kr. per hushåll.

Sammantaget kan de svenska privathushå- len beräknas ha lagt ned omkring 9 miljarder kr. — i genomsnitt ca 2 800 kr. per hushåll — i samband med semester- och andra fritids- resor under 1969, utöver nöjen, mat, hus- hållskostnader m. m. Därav går större delen, över 7 miljarder kr., till fritidsresor inom Sverige.

5.2 Bilens betydelse i det svenska rekreationsresandet

Bilen spelar en väsentlig roll vid semester- resori Sverige. Enligt trafikintensitetsunder-

sökningar som utförts av Statens Vägverk ligger trafiken på grund av rekreationsresor ca 200—300 % högre än under vintern. Detta kan exemplifieras av nedanstående diagram. Toppen på sommaren är ytterst markant trots att en stor del av arbetsresorna ligger nere under denna period. (Fig. 5.2.1.)

Förhållandet kan också belysas av siffror som visar volymen av drivmedeldetaljhan- delns försäljning per månad under åren 1968—1972. Sammanställningen har utförts av SCB. (Fig. 5.2.2). Siffrorna kan sägas utgöra en enkel indikator på hur rekreations- resorna med bil utvecklas men medger inte några djupgående analyser beträffande ök- ningstakt o. d. då många komplicerade fak- torer samverkar till den absoluta ökning som framkommer i diagrammet.

• Sida 65
•  Original

Antal bilar/dygn passerade räknepunkt i

20 000 Kristianstadslän 1965

15000

10 000

' ..: nu....

o". 'o. . '. Arbetsresor ' 5 000 '. * . 9 n &

Maj Juni

I en undersökning som genomförts av Svenska Vägföreningen i maj 1971 (Hur bilen används — arbete och fritid) konstaterades att: i ett statistiskt urval av svenska hushåll använde 55 % eller tänkte använda bilen för någon form av bilsemester 1970/71. 1 Stock- holmsområdet låg denna siffra på 69 % ochi hushåll med över 40 000 kr. i årsinkomst på 60 %. Barnfamiljer använder bilen i mycket hög grad för semesterresor: 67 % av de intervjuade barnfamiljerna som har tillgång till bil har också använt denna för bilsemes- ter. Undersökningen påpekar att bilen även spelar en viss roll för hushåll som inte äger bil: 1/5 av medlemmarna i icke-bilhushåll har haft bilsemester, 35 % av alla svenskar har åkt med andra på bilsemester under de senas- te åren.

Rekreations-

Källa: Kungl Väg— och Vatten- byggnadsstyrelsen (Statens Väg- verk) PM av projekt 6504

Juli Aug Sep Okt Nov Dec

Ur materialet kan också utläsas att benä- genheten att använda bil på semesterresor är liten ilägre inkomstklasser:

Hushållsinkomst Bilsemester 1970/71 % 0—20 000 25 20 000—40 000 49 40 000 o. mer 60

Kommitténs egen intervjuundersökning bekräftar att bilen används i denna omfatt- ning men har dessutom visat att bilen an- vänds i betydligt mindre omfattning vid and- ra eller tredje semesterperioden om man har mer än en semesterperiod varje år. 1970 uppgav 46 % av de intervjuade att de hade mer än en semesterperiod om fem dagar. Den korta tiden som de övriga semester-

• Sida 66
•  Original

Försäljning milj. kr

Källa: SCB och STTF

350

300

250

200

150

100

50

J F M A M J J A S 0 N D månad

Figur 5.2.2 Detaljförsäljning av drivmedel per månad 1968—1972.

• Sida 67
•  Original

periodema brukar vara är ett hinder för användandet av det relativt långsamma trans- portsättet som bilresandet innebär.

Rekreationsresandet i Sverige består främst av bilresor i samband med camping eller besök hos släkt och vänner.

5.3 Boendeanlaggningamas betydelse i det svenska rekreationsresandet

Avsaknaden av hotellstatistik omöjliggör när- mare analys av utvecklingen inom rekrea- tionssektorn. Svenska turistföreningen för dock statistik över beläggningen vid vandrar- hemmen. År 1969 redovisades ca 433 000 övernattningar. 1970 ökade antalet med 4 % till ca 451 000. För 1971 redovisades ingen ökning.

Campingstatistiken, sammanställd av Riks- organisationemas Campingkommitté, utgör ytterligare en av de få källor som ger besked om det inrikes turistresandet. Under 1971 registrerades totalt 5,7 milj. gästnätter på de auktoriserade svenska campingplatsema mot 5,4 milj. 1970. Störst frekvens uppvisade campingturismen i följande sydsvenska regio- ner:

Västkusten (N+O län) 1 293 000 gästnätter

Sydöstkusten (H+I+K län) 893 000 gästnätter Skåne (M+L län) 672 000 gästnätter

Markanta ökningar registrerades framför- allt i Uppsala län (+ 61 %), i Värmlands län (+ 32 %), i Kopparbergs län (+ 24 %), i Blekinge län, i Östergötlands län och i Söder- manlands län (+ ca 20 %) medan Stock- holmsregionen och Gotlands län fick vidkän- nas en minskning med omkring 20 %.

Hotell

Det kan i sammanhanget vara av intresse att notera att hotellbeläggrringen i Sverige under 1971 visar en genomgående vikande tendens enligt uppgifter från Sveriges Hotell- och Restaurangförbund. Följande tabell anger den genomsnittliga rumsbeläggningen i olika delar av landet 1970 och 1971.

1970 1971 Relativ för- ändring, %

Stockholm 76 65 — 11 % Göteborg 73 69 — 9 % Malmö 63 61 — 2 % Södra och västra

Sverige 53 54 + 1 % Mellersta Sverige 56 53 — 3 % Norrland 59 60 + 1 % Hela riket 65 61 -— 4 % Riket exkl.

Stockholm 59 58 — 1 %

I Stockholm var drygt 51 % av hotellgäs- terna utlänningar, varav nordbor 12 %, ame- rikanare 12 % och västtyskar ca 6 %. I Göte- borg var ca 44 % utlänningar, varav 14 % nordbor, 7 % amerikanare, 6 % engelsmän och 5 % västtyskar.

Boendeformer under den längsta och näst längsta semesterperioden vid stationär semes- ter:

Boendeform Procentuell fördelning av svaren Längsta Näst längsta semester- semester- perioden perioden Hyrt fritidshus 7 2 Eget fritidshus 22 15 Tält/husvagn 7 3 Släkt/vänner 26 26 Hotell 0. d. 12 10 Vandrarhem 2 1 Hemma i bostaden 38 34

5.4 Svenska folkets rekreationsresande i intervjuundersökningar

5.4.1 Allmänna synpunkter

Bristen på statistik och andra kvantitativa uppgifter beträffande rekreationsresandet påtalas på flera ställen i detta betänkande. Denna brist är besvärande för alla typer av översiktlig planering inom hela rekreations- sektorn. I brist på tillgänglig offentlig stati- stik som förekommer i andra näringsgrenar, industri, jordbruk m. ni. har flera utrednings- instanser fått tillgripa kostsamma intervju- undersökningar av engångskaraktär och med

• Sida 68
•  Original

små möjligheter till uppföljning. Sannolikt äts de kostnadsbesparingar upp som samhäl- let f. n. gör genom att inte föra kontinuerlig statistik över rekreationslivet, av att många utredningsinstanser måste söka information med andra metoder än enkel bearbetning av kontinuerligt förd statistik. Kommittén framlägger ett förslag till en regelmässig sta- tistikinsamling och redovisning bilaga 2.

En viss uppfattning om hur storleksord- ning och inriktning av svenska folkets rekrea- tion och fritidsresande utformar sig kan er- hållas genom en genomgång av de befintliga utredningar som gjorts under det senaste decenniet och också genom den särskilda intervjuundersökning som kommittén låtit genomföra. Den sistnämnda redovisas i av- snitt 5.5 och övriga undersökningar av intres- se för kommitténs arbete redovisas i avsnitt 5.4.

5.4.2 1962 års fritidsutredning

Fritidsutredningens uppdrag avsåg att belysa fritidsbebyggelsen samt anläggningar och områden av olika slag ägnade att befrämja det rörliga friluftslivet. Fritidsutredningen ansåg det nödvändigt att verkställa vissa grundläggande undersökningar och invente- ringar. Dessa avsåg en totalinventering av fritidsbebyggelsen samt en undersökning med syfte att skaffa kännedom om frilufts- livet i stort.

Genom intervjuer skaffade man sig en uppfattning om friluftslivets betydelse såsom fritidssysselsättning hos den vuxna tätortsbe— folkningen. Undersökningen visade att en mycket stor del av fritiden ägnas åt ”hemma- aktiviteter” såsom att se på TV och läsa. Fritiden utnyttjades dock även i stor omfatt- ning för promenader, vistelse i naturen samt sport och annat friluftsliv. Man fann likaså att betydande skillnader föreligger i fritids- vanor dels mellan olika åldersgrupper, dels mellan män och kvinnor. Utredningen på- pekade vikten av att söka ta reda på vilka former av förändringar som skulle kunna stimulera ökad fritidsverksarnhet. Åtskilliga friluftsaktiviteter beror av tillgång till särskilt

iordningställda anläggningar och områden. Undersökningen gav vid handen att en stor del av tätortsbefolkningen saknade tillgång till en rad viktiga anläggningar och att det förelåg ett betydande behov av nya anlägg- ningar för det rörliga friluftslivet.

I USA har utomhusrekreationen beräknats öka trefaldigt fram till år 2000. Sportbetona- de aktiviteter, t. ex. camping, fiske, simning, båtsport, vattenskidåkning beräknas öka mer än tre gånger under perioden. Man kan enligt fritidsutredningen förutspå en likartad utveckling i Sverige och enligt data från år 1962 utövade 50 % av befolkningen någon form av friluftsaktivitet i veckan, därav fler män än kvinnor.

26 % av männen och 16 % av kvinnorna uppgav friluftsliv som huvudsaklig fritidssys- selsättning. Som jämförelse kan nämnas att 1 % av männen och 0 % av kvinnorna uppgav besök på idrottsevenemang som åskådare såsom huvudsaklig fritidssysselsättning och att 8 % av männen och 33 % av kvinnorna uppgav hobbyverksamhet som huvudsaklig fritidssysselsättning. Under sommarhalvåret dominerar simning och motionspromenader. Under vintern dominerar motionspromena- der och skidåkning (tabell 5.4. l.). Procentför- delningen anger den del av befolkningen som uppgett en viss aktivitet såsom huvudsaklig friluftssysselsättning under vinter- och som- marhalvåret.

Tabell 5.4.1 Procentuell fördelning av hu-

vudsakliga fritidssysselsättningar sommar- och vintertid. Sommar Vinter 25 Bad, simning 62 Motionspromenader 24 Motionsprome— 20 Skidåkning nader 4 Skridskoåkning

14 Sköta trädgård 3 Skogspromenader 7 Skogspromenader 3 Fiske och jakt 7 Fiske och jakt 1 Sköta trädgård 4 Båtutflykter, cykel,

bollspel

Källa: Friluftslivet i Sverige, del 1 SOU 1964 :47

• Sida 69
•  Original

Fritidsutredningen upptog frågan om fri- tidsaktivitetens inbördes nivågradering hos de intervjuade. En femtedel placerade fri- luftsliv som sin främsta sysselsättning. En fjärdedel av tätortsbefolkningen syntes emel- lertid vara mer eller mindre likgiltig för friluftsliv. Majoriteten av intervjupersonerna uppgav att de skulle ägna mer tid åt frilufts- livet om fritiden ökade och om det fanns lämpliga anläggningar och områden i närhe- ten av bostaden.

Önskemål om olika typer av näranlägg- ningar för friluftsändamål framkom även i fritidsutredningen, i första hand simhallar och utomhusbad, därefter isbanor och idrottshallar, 73 % angav simhall som första önskemål.

Fritidsutredningen fann det angeläget få närmare kännedom om semestervanoma i Sverige. Detta bedömdes som nödvändigt bl. a. för att kunna analysera semesterfirar- nas efterfråge- och intresseinriktning. Utred- ningen fann att en tendens till uppdelning av semestern på flera perioder förelåg, samtidigt som en extrem ansamling av semestrar till perioden juni—augusti kunde förmärkas. Ut- redningen påpekade att semesterns förlägg- ning i hög grad sammanhängde med industri- semestem, skollov etc. Resandeströmmen gick i olika riktningar. Utredningen uttalade, att den starkaste strömmen gick till kusterna i södra och mellersta Sverige under somma- ren medan Norrland utgjorde ett attraktivt turistmål under vinterhalvåret. Ungefär 15— 20 % av semesterfirama tillbringade sin läng- re semester utomlands.

Valet av semesterbostadens art blev, enligt utredningen, beroende av tidpunkten för semestern, liksom boendeformen även måste ses mot bakgrunden av semestersysselsätt- ningen. Man konstaterade att inte mindre än en fjärdedel av semesterfirama gästade släk- tingar och vänner under huvudsemestern me- dan 16 % Stannade kvar i sin bostad. En viktig boendeform var likaså utnyttjandet av eget eller hyrt fritidshus. Vid tidpunkten för inventeringstillfället uppg'ck antalet fritids- hus till 297 000, vilket enligt fritidsutred- ningen skulle innebära att ungefär vart åtton-

de hushåll i landet hade ett fritidshus. Härtill kom att många hyr fritidshus tillfälligt eller stadigvarande. Undersökningen utsade, att drygt vart tredje hushåll i städer och köping- ar med mer än 10 000 invånare disponerar fritidshus eller fritidsbostad under året. Va- riationen mellan länen var stor. Fritidsbebyg— gelsen var i hög grad koncentrerad till våra storstadsregioner och i första hand Stock- holm och Göteborg.

Fritidsutredningen konstaterade, att till- växten av fritidsbebyggelsen gick snabbast i de områden, där det redan finns en omfat- tande fritidsbebyggelse. Närheten till storstä- derna liksom tillgången till sjöar och vatten- drag utövade en stark dragningskraft. Man pekade även på att den ökade bilismen bi- dragit till att fördela exploateringstrycket mera jämnt över hela Sverige.

Av undersökningen framgår hur nödvän- digt det är att styra fritidsbebyggelsens fort- satta utveckling genom planering. Störst är behovet av sådan planering för inlandskom- munerna, beroende dels på att inlandskom- munerna tidigare i stor utsträckning icke varit föremål för planläggning men även på fritidsbebyggelsens spridning till inlandskom- munerna.

5.4.3 Låginkomstutredningen (LU)

Utkast till kap. 11 Fritid och rekreation (Allmänna Förlaget 1971).

Låginkomstutredningen har undersökt omfattningen av svenska folkets stugvistelser och resor under 1967. Undersökningen visa- de att totalt hade 36% av befolkningen vistats i stuga någon gång under 1967. De största andelarna hade vistats där mellan 0—4 veckor. Fördelningen på veckoslut var något jämnare, där drygt hälften hade till- bringat 0—4 veckoslut i stuga och hälften mer än 4 veckoslut i stuga.

När det gällde antalet i befolkningen som inte vistats i stuga borde det alltså noteras att majoriteten av den vuxna befolkning inte vistats i stuga under 1967, dvs. ungefär 3,8 milj. individer.

I socialgrupp 111 hade 72 % ej haft någon

• Sida 70
•  Original

stugvistelse. I de fall där stugvistelsen före- kom i socialgrupp III var denna vistelse kortare än i de övriga socialgrupperna. Skill- naderna i vistelsens längd var systematisk och följde det välbekanta mönstret med socialgrupp I som den mest gynnade gruppen och socialgrupp III som den minst gynnade.

Beträffande resor konstaterade LU att 48 % av befolkningen inte .orde någon resa alls under 1967. 52 % reste inom eller utom Sverige. De nordiska länderna besöktes av 12 % av befolkningen. Utomnordiska länder besöktes av 14 % av den svenska befolkning- en. Knappast en tredjedel i socialgrupp 1 hade ej gjort någon semesterresa under 1967. Mer än två tredjedelar hade gjort resa eller resor. I socialgrupp II var motsvarande siffror 44 % resp. 53 %.

I socialgrupp 111 hade drygt hälften ej gjort någon semesterresa överhuvud och knappast hälften hade gjort någon form av resa av semester eller rekreationstyp.

44 % i socialgrupp I hade gjort minst en utomnordisk resa mot 27 % i socialgrupp II. Nära 2,5 gånger så stora andelar hade .ort inomnordisk resa i socialgrupp I som i social- grupp 111 där 18 % gjort inomnordisk resa. Ännu större socialgruppsskillnader noteras för utomnordiska resor.

I socialgrupp I har 32 % företagit utom- nordiska resor medan endast 8 % av social- grupp III gjort motsvarande resor.

I LU har vidare undersökts hur många som saknar de attribut i form av bil, båt och stuga som förknippas med rekreation. LU fann att 40% av den vuxna befolkningen saknar såväl bil, båt som stuga. Detta motsva- rar knappt 2,4 milj. individer.

5.4.4 Svenska Turisttrafikförbundets semestervaneundersökningar 1969 och 1971

I samband med att Svenska Turisttrafikför- bundet under senare år ökat sin aktivitet för att stimulera ett inrikesresande har ett par mindre undersökningar genomförts för att kartlägga svenskarnas semesterbeteende. Syf- tet har varit att få uppgifter om svenskarnas

semesterresande vad avser inkvarteringsfor- mer, färdsätt och inforrnationskanaler.

I tabell 5.4.2 redovisas semestertyp och inkvarteringsformer.

Det tal, med vilket procentsumman över- stiger 100, anger den andel semestrande — 39 resp. 25% — som valt mer än ett av ovanstående semesteralternativ. Även om förändringen i detta avseende mellan 1969 och 1971 i någon mån minskar jämförbar- heten mellan de båda serierna, är tendensen mot billigare semesterformer under 1971 märkbar. Det oförminskade utlandsresandet har förskjutits till förmån för de nordiska grannländerna.

I samband med 1969 års undersökning tillfrågades de intervjuade om hur de kunde tänkas tillbringa 1971 års semester. Svaren gav vid handen att de som stannade hemma eller besökte släkt och vänner i stor utsträck- ning önskade en semester på egen hand antingen genom resor i Sverige eller i utlan-

Tabell 5.4.2 Semestenyp/inkvarteringsformer 1969 resp. 1971.

Procentuell fördelning

1969 1971

Sverige—semester: — hemma i bostaden 23 20 — i eget fritidshus 14 17 — i hyrt fritidshus/

stugby 7 9 — på hotell/motell/

pensionat 51 4 — på vandrarhem/hyrt

privatrum 3 — i tält/husvagn/

fritidsbåt 1 2 1 2 — hos släkt och vänner 20 20 _ på annat sätt 2 3 Utlandssemester — inom Norden 10 13 — utom Norden 15 13

Summa procent 123 133

Ingen semester 9 17

1 Uppgifterna beträffande inkvartering på hotell/ motell/pensionat resp. vandrarhem/privatmm är ej direkt jämförbara på grund av ändrad kategoriin- delning mellan 1969 och 1971.

• Sida 71
•  Original

det. Skillnadema vid val av semesterform 1969 jämfört med 1971 (tab. 5.4.2.) var emellertid inte särskilt stora. Detta visar att de som önskade eller avsåg att ändra semes- terform endast i ringa omfattning gjorde detta. Anledningen kan naturligtvis ligga på det privatekonorrriska planet. En annan för- klaring är dock att utnyttjandegraden av svenska rekreationsanläggningar under se- mesterperioden är så stor att den inte med- ger några större förändringar i svenskarnas val av semestertyp och inkvarteringsformer. Med undantag från stadshotellen och exklu- sivare turisthotell är den svenska inkvarte- ringskapaciteten för semestrande maximalt utnyttjad under de perioder det stora flerta- let svenskar har semester.

I fråga om använt färdmedel under semes- tem är bilen helt dominerande. Enligt STTF:s uppgifter har ingen förändring skett under senare år som kunde tyda på att andra färdmedel börjat konkurrera med bilen.

Fördelningen i % av färdmedel för dem, som gjort längre eller kortare semesterresor i Sverige var följande:

egen bil 61 släkt/vänners bil 12 buss 5 tåg 6 flyg 2 båt (ej fritidsbåt) 4 fritidsbåt 5 mc/scooter/trampcykel 2 annat färdsätt 2 Summa 100 Beträffande den turistinformation som producerats av olika organisationer verksam— ma inom området kan konstateras att ca 20 % av den semestrande svenska befolkning- en under 1971 fått del av informationen antingen före eller under semestern. De av den övriga befolkningen som överhuvudtaget fått någon information som påverkat semes- tervalet har fått denna i första hand genom artiklar och annonser i dags- och veckopress samt från program i radio och TV.

5.5 Kommitténs intervjuundersökning

De utredningar som tidigare refererats har tyvärr inte kunnat täcka det kunskapsunder- lag som kommittén ansett sig behöva för att dra upp riktlinjerna för den fortsatta rekrea- tionspolitiken eller för att utarbeta förslag till utformning av primära rekreationsområ- den.

För att få ett bättre kunskapsunderlag för rekreationsplanering och särskilt för att kun- na utforma det s.k. Åre-projektet lät kom- mittén under hösten 1970 genomföra en omfattande intervjuundersökning för att kartlägga svenska folkets semestervanor och attityder till semester och längre ledighet. Undersökningen har redovisats som en sepa- rat rapport (Semester och längre ledighet — Rapport avgiven av kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden, Stencil Jo 197211).

5.5.1 Intervjuundersökningens syfte och uppläggning Undersökningen avsåg belysa följande fråge- ställningar.

Nuvarande förhållanden

1. Omfattning och inriktning av 1970 års semester

2. Omfattning och inriktning av 1970 års veckoslutsresande

3. Orsaker till val av semestermål

4. Tidigare semester i fjällen

Önskemål

Semestertidens förläggning vid nuvarande och förlängd semester

Svenska turistorters utformning, särskilt fjällen

Val av semesterort

Boendeform under semestern Val mellan semester i eget fritidshus och vid turistanläggning

Önskemål beträffande färdmedel till Åre- området

• Sida 72
•  Original

Val av alternativ för uttagande av längre ledighet i framtiden.

Undersökningspopulationen omfattade mantalsskrivna personer i Sverige födda 1901—55 (15—69 år). Som urvalsram använ- des Statistiska Centralbyråns register över rikets totalbefolkning. Urvalets storlek be— tingas främst av kravet på undersöknings- resultatens precision samt kostnaderna. Med dessa hänsynstaganden ansågs ca 1 000 per- soner utgöra lärnplig urvalsstorlek. Efter bortfall kvarstod 904 svarsindivider. Inter- vjuundersökningarna genomfördes under pe- rioden 23.11—2.12.1970.

5.5.2 Innehav av bil, fritidsbostad och fritidsbåt

För att en intervjuperson skall registreras såsom ägare av fritidsbåt har kravet ställts att båten skall vara värd minst 3 000 kr. Frågan var så formulerad att det kunde vara perso- nen själv eller annan person i hushållet som var ägaren. Undersökningen visar att av hus- hållen äger:

46,8 % enbart bil

2,8 % enbart fritidsbostad 1,1 % enbart fritidsbåt 4,0 % bil, fritidsbostad och fritidsbåt 17,6 % bil och fritidsbostad

3,6 % bil och fritidsbåt 0,9 % fritidsbostad och fritidsbåt 23,2 % varken bil, fritidsbostad eller

fritidsbåt.

Detta innebär att totalt:

72,0 % äger bil 25,3 % äger fritidsbostad 9,6 % äger fritidsbåt.

Andelen hushåll som uppger sig äga fri- tidsbostad är högre än vad som hittills anta- gits. Om siffran skrivs upp till rikstal motsva- rar det ett antal av ca 750 000 fritidsbostä- der i landet. Inventeringarna av lantmäteri- styrelsen 1967 och senare skattningar pekar mot ett ungefärligt antal av ca 500 000 fritidshus. Skillnaden kan bero dels på att flerpersonshushållen blivit något överrepre-

senterade i undersökningen, dels att begrep- pet fritidsbostad ej behöver vara detsamma som fritidshus samt slutligen också att de hittillsvarande inventeringama underskattat det faktiska antalet fritidshus.

5.5.3 Svenska folkets semestrar

Den större delen av befolkningen i de aktiva åldrarna har en semester på omkring 4 veckor dvs. den lagstadgade längden. Men denna bild uppvisar många variationer och undantag. De intervjupersoner som hade fast anställning uppgav följande längd på sin rätt till semester:

Tabell 5.5.1

Rätt till semester

Veckor 0— 1 2 3 4 5 Procent 1 2 2 79 9

Den faktiska semestems längd fördelar sig på antal veckor enligt följande uppställning:

Semestems längd

Veckor ingen 1 2 3 4 5 6 6— Procent 13 6 8 9 41 9 4 9

Inte mindre än 13 % av den vuxna befolk- ningen i landet hade överhuvudtaget ingen semester eller längre ledighet år 1970.

Framförallt lågavlönade och arbetare hade kortare semester än högavlönade och tjänste— män. Det blir allt vanligare att dela upp semes- tern på mer än en period. Detta är särskilt påtagligt om semestems längd överstiger 4 veckor.

Nära varannan person som har semester uppger att de har mer än en semesterperiod.

Den andra semesterperioden är oftast av ungefär en veckas längd och tas ofta ut på vintern. Av nedanstående uppställning fram- går att två veckors längd eller längre på den andra eller tredje semesterperioden är rela- tivt ovanligt:

• Sida 73
•  Original

Tabell 5.5.2 Tabell 5.5.5 Antal semesterperioder om minst fem dagar Längsta Näst Tredje semester- längsta semester— Perioder 0 1 2 3 4— period semester- period Procent 1 5 3 39 12 5 period Endast stationär semester 73 87 85 Endast rörlig Tabell 5-5-3 semester 7 10 12 Både stationär Tre längsta semesterperiodemas längd, procent och rörlig V k 4 6 6 semester 20 3 3 60 (” 071 1 2 3 5 " Antal 782 372 131

Längsta perioden 2 9 21 23 33 4 1 6 Näst längsta perioden

Tredje perioden

568 23

31000 1379 8 0 0000

Utöver de 13 % av samtliga intervjuade som uppgav att de inte alls har semester har dessutom 13 % uppgivit att de visserligen har semesterledigt men att det under denna pe- riod inte är möjligt för dem att lämna bosta- den. Av de följdfrågor som intervjun hade framgår att ekonomiska förhållanden ofta omöjliggör semesterresor. Följande samman- ställning visar detta samband:

Tabell 5.5.4 Fördelning på inkomstklasser av de som uppgivit att hela semestern till- bringats i bostaden:

1415 000 kr 18 % _1_5 000—30 000 kr 24 % Over 30 000 kr. 9 %

Även de som reser på semestern tillbringar ofta någon del av semestern i bostaden. 38 % har stannat hemma minst 5 dagar under den längsta semesterperioden.

De som reser på semester reser i stor utsträckning till en plats och stannar där under hela eller en del av semestern (statio- när semester).

Den stationära och rörliga semesterns för- delning på Sverige/utlandet framgår av föl- jande uppställning:

Tabell 5.5.6 Vistelseort under semestern.

Längsta Näst semester- längsta period semester— period Stationär semester Bostaden 38 34 Sverige 5 8 47 Utomlands 18 12 Rörlig semester Sverige 80 88 Utomlands 44 18

Under semestern väljer den övervägande delen av de intervjuade billiga boendeformer. Under den längsta stationära semesterperio- den väljer endast var femte semesterfirare någon form av kommersiell boendeanlägg- ning.

Tabell 5.5. 7 Boendeformer vid stationär se- mester.

Längsta Näst seme ster- längsta period semester-

period

Hyrt fritidshus 7 2 Eget fritidshus 2 2 15 Tält/husvagn 7 3 Släk t/vänner 26 26 Hotell, semesterbyar 12 10 Vandrarhem 2 1 Bostaden 3 8 34

• Sida 74
•  Original

Även när det gäller val av färdmedel till ett semestermål dominerar de billigaste färd- medlen, särskilt den egna bilen. Den relativt höga andelen flygresor hänger samman med charterresor till utländska resmål — trafikfly- get spelar däremot en ytterst obetydlig roll.

Inte mindre än hälften av alla intervjuper- soner anser att de själva har möjlighet att välja tidpunkt för hela semestern.

Tabell 5.5.8 Färdmedel under stationär se- mester.

Längsta Näst längsta semesterperiod semesterperiod

Personbil 38 35 Tåg 8 1 1 Flyg 8 7 Buss 3 3 Övriga 3 1 Hemma i bostaden 38 34

Tabell 5.5.9 Möjlighet att själva välja tid- punkt för semester. Procent.

Hela semestern 49 Del av semestern 14 Ingen del av semestern 37

Tabell 5.5.10 Preferenser vid semesterval.

Betydelse

Stor Viss Ingen Bättre väder 28 17 55 Bättre badmöjligheter 20 16 64 Mer omväxlande nöjesliv 14 17 69 Billigare semester än i

Sverige 1 9 25 5 6 Besökte släkt och vänner 23 5 72 Bättre skidterräng 3 3 94 Ville se främmande miljöer 54 28 18 Reste med andra personer 25 24 51 Möjlighet att tala främ-

mande språk 15 23 62 Renare luft 12 17 71 Vackrare natur 23 11 66 7 2

Undersökningen har försökt kartlägga de vik- tigaste orsakema som påverkar valet av se- mestervistelse i utlandet och i Sverige. Vid val av semestermål utomlands har följande orsaker haft betydelse (Svar har avgetts av samtliga intervjuade som uppgett att de till- bringade semester utomlands 1970):

Krav och önskemål på ett svenskt rekrea- tionsområde i fjaHen

Inte mindre än 24 % av samtliga tillfrågade har varit på semester i de svenska fjällen under den senaste femårsperioden. Särskilt de som bor i Norrland eller som är i åldrama 25—44 år återfinns oftare i denna kategori. Äldre personer eller de som bor i södra Sverige återfinns mera sällan däremot.

I det stora utbud av resmål som finns i dag måste det kunna vara viktigt att bedöma vilket intresse Jämtlandsfjällen har hos aH- mänheten. De intervjuade ställdes inför tre vinteralternativ och fyra sommaraltemativ till vilka en resa i samtliga fall skulle uppgå _till 500 kr. för en vecka med helpension. (Se tabell 5.5.11.)

Intervjupersonema har fått precisera sina krav på boendeformer och vilka typer av inomhus- och utomhusaktiviteter de bedömer vara viktiga vid vistelse på en svensk rekrea- tionsort i fjällvärden.

Tabell 5.5.1] Procent Vinter Kanarieöarna 46 Österrike 28 Jämtlandsfjällen 25 Ingendera 2 (nämndes ej som alternativ) Sommar Gotland 3 1 Jämtlandsfjällen 27 Mallorca 24 Västkusten 17 Ingendera 1 (nämndes ej som alternativ)

• Sida 75
•  Original

Önskemålen om boendeformer redovisasi tabell 5.5.12.

Efterfrågan på hur olika typer av nöjen och underhållning kommer att utnyttjas framgår av tabell 5.5.13.

Intervjuundersökningen innehöll även en kartläggning av de typer av aktiviteter som människor helst skulle vilja ägna sig åt under sin vistelsetid på en rekreationsort i fjällen. Aktiviteterna indelade i vinter- och sommar- aktiviteter.

Resultaten av frågorna redovisas i de två följande diagrammen.

5.5.5 Veckoslutsresandet

I utredningen ingick ett frågeavsnitt som avsåg att belysa intervjupersonernas vecko- slutsresande. Som veckoslutsresa registrera- des kortare eller längre utflykter med över- nattning.

Undersökningen visar att ungefär två tred- jedelar av de intervjuade har gjort någon veckoslutsresa. Endast drygt 20 % har före- tagit mer än 10 veckoslutsresor under år 1970.

Det är främst de yngre som har .ort ett större antal veckoslutsresor. De intervjuper- soner som närmar sig eller är inne i pensions- åldem uppvisar mycket låg resefrekvens.

Svaren visar också att ägare till bil, fritids-

Boendeform Procent Sommar Vinter

Hotell med helpension 16 31 Hotell med halvpension 3 6 Hotell, enbart frukost 1 1 Semesterby + en huvudmåltid 23 25 Semesterby, självhushåll 14 18 Friliggande stuga, självhushåll 28 18 Husvagn 6 1 Vandrarhem 4 — Tält 6 _

bostad eller fritidsbåt reser bort flitigare vid veckosluten än andra. Särskilt ägare av fri- tidsbostad har hög resefrekvens.

Den vanligaste övernattningsformen vid veckoslutsresandet är släkt/vänner. Den är en något flitigare utnyttjad boendeform än den egna fritidsbostaden. De resor som går till släkt/vänner är jämnare fördelad över året än resor till den egna fritidsbostaden. Under juli, som är den största semestennånaden vad gäller semesterbesök hos släkt/vänner, är i gengäld veckoslutsresandet till dessa minst vanligt.

Det är mycket vanligt att man reser till fritidsbostaden under våren, sommaren och hösten vid veckoslutsresor. Betydligt mera sällan vistas man i sin fritidsbostad under vinterhalvåret.

Tabell 5. 5.13 Efterfrågan på nöjen och underhållning. Procent.

Positivt svar Negativt svar

Ja Ja Summa Nej Nej abso- Summa absolut kanske knappast lut inte Biograf eller annan filmvisning 8 25 33 32 34 67 Teater 18 37 55 20 25 45 Konserter 9 19 28 26 46 72 Dans 30 31 61 14 25 39 Nattklubb 15 25 40 20 40 60 Roulette och spelautomater 4 14 18 15 67 82 Diskotek 8 14 22 15 63 78 Bingo 8 21 29 17 54 71 Rum för spel 7 18 25 20 55 75 TV-rum 41 39 80 10 10 20 Bibliotek 29 34 63 20 17 37 Kasino av internationell typ 2 12 14 17 69 86 Gudstjänster 13 31 44 25 31 56 Antal intervjuade: 898 SOU 1973:52 73

• Sida 76
•  Original

Bastu Promenader Bassängbad Turåkning Slädutflykter Vinterfiske Skridsko Bussutflykter Ishall Utförsåkning Snöskoter Snövessla Bordtennis Motionsprogram Badminton Skidskola Kälkåkning Tennis Bowling Biljard

nej kanske knappast

la Ja absolut

nej absolut inte

Figur 5. 5.1 Procentuell fördelning av svar som utvisar sannolikheten för att vissa aktiviteter utnyttjas under en vintersemester i svenska fjällvärlden

Mellan olika åldersgrupper kan man iaktta differenser i utnyttjandet av de olika boen— deforrnerna. I åldrarna 15—24 år samt25—44 år framstår släkt/vänner som en betydligt vanligare övernattningsforrn än vid hög ålder.1

Veckoslutsresandet blir vanligare ju högre familjeinkomst individen har. Speciellt ökar frekvensen för övemattning i egen fritids— stuga vid ökad familjeinkomst.

5.5.6 Fritiden i framtiden

I undersökningen ingick frågor som avsåg att kartlägga inställningen till fritiden i frarnti— dens samhälle.

Ökad inkomst eller längre fritid

Frågan som ställdes löd:

”Om tio år antas våra inkomster vara 20 % högre än nu, även med hänsyn tagen till penningvärdeförsämiingen. I framtiden kom- mer dessutom allt fler att själva kunna välja en kortare arbetstid med något lägre inkoms- ter, t. ex. genom kortare arbetsdag, kortare arbetsvecka eller längre semester. Skulle Ni vilja ta ut hela eller någon del av inkomstför- bättringen genom längre fritid?”

1 Eftersom det totala veckoslutsresandet är så mycket lägre i åldern 65 —69 år blir även delsiffror- na för de olika boendeformema lägre.

• Sida 77
•  Original

Sommar

Bad i sjöar Promenader

Bastu Natururflykter Korta fjällvandringar Bassängbad

Fiske

Bussutflykter Motionsstigar

Rodd

Motorbåtsfärd Cykelutflykter Minigolf

Långa fjällvandringar Badminton Motionsprogram Bordtennis Seghng

Ishall

Kanotfärder Tennis

Jakt Fotoutflykter Bowling

Ridning Vattenskidåkning Seglarskola Fiskeskola

Golf

Sommarslalom

Biljard

ja ja nej nej absolut kanske knappast absolut inte

Figur 5.5.2 Procentuell fördelning av svar som utvisar sannolikheten för att vissa aktiviteter utnyttjas under en sommarsemester i svenska fjällvärlden.

• Sida 78
•  Original

Helt ökad fritid

Delvis ökad fritid

Helt ökad inkomst

Figur5.5.3 Val mellan ökad inkomst och ökad fritid. Procentuell fördelning.

De svar som intervjupersonerna lämnade fördelade sig procentuellt enligt följande:

Helt ökad fritid 23 Delvis ökad fritid 48 Helt ökad inkomst 29

Man kan tolka materialet så att hos ca 70 % av individerna föreligger en önskan att helt eller delvis ta ut en högre standard i form av ökad fritid. Å andra sidan är det ca 80% av individerna som helt eller delvis önskar ta ut den i form av högre lön. Helt klart är också att hälften vill ha både ökad fritid och högre lön.

Skilhiaden mellan olika åldersgrupper är stor när det gäller val av form för standard- stegring. För de yngre är det viktigare att få ökad fritid än inkomsthöjning. För de äldre är kraven omvända.

Vissa andra intressanta iakttagelser kan man göra utifrån materialet. Bl.a. framgår att det är vanligare bland män än bland kvinnor att man helt önskar ta ut förbättrad standard i form av ökad fritid. Vidare synes ökad fritid betyda avsevärt mer i de tre storstäderna än i övriga ortsgrupper. Inom de senare önskar ca 30 % ta ut hela standardför- bättringen genom ökad fritid.

När man jämför olika sysselsättningskate- gorier är bilden varierande. Den mest avvi- kande gruppen är pensionärerna, där önskan om högre inkomst är mycket stark. Jäm-

Kortare arbetsdag __ Kortare Lagre arbetsvecka

pens ions-

ålder

Sabbatsår

Längre semester

Figur 5.5.4 Önskad form för arbetstidsförkort— ning. Procentuell fördelning bland intervjupersoner som helt eller delvis önskar en standardförbättring genom arbetstidsförkortning.

för man de yrkesverksamma grupperna fin- ner man den högsta önskan efter ökad in- komst hos de egna företagarna medan arbe- tarna lägger största vikten vid ökad fritid.

Jämför man med dem som har fyra veckors semester eller mer finner man starka- re önskemål om ökad fritid hos dem som har kortare semester medan önskemålet om ökad inkomst som alternativ blir starkare ju längre semester man redan har.

När man jämför inkomstklassema bör den jämförelsen främst göras mellan de båda högre inkomstklassema eftersom en stor del av personer med högst 15 000 kr. i årsin- komst icke är yrkesverksamma hela året. Man finner att det är fler som önskar hela förbättringen i form av högre lön i den högsta inkomstklassen. Detta kan bero på att höginkomsttagama ofta har en semester- längd över genomsnittet, varför ytterligare ledighet inte bedöms lika angeläget.

Till sist kan man konstatera att med ökad skolutbildning ofta följer att större vikt läggs vid utökad fritid.

Arbetstid och fritid

Kortare arbetstid och längre fritid kan kom- bineras på ett flertal olika sätt. De intervju- personer som i undersökningen uttalat sig för att en standardförbättring helt eller del- vis skulle uttas i form av längre fritid fick

• Sida 79
•  Original

välja mellan fem olika alternativ och ange vilket av dessa de föredrog. Den procentuella fördelningen av de erhållna svaren blev:

Procent Sex timmars arbetsdag (kortare arbetsdag) 13 Fyradagarsvecka (kortare arbetsvecka) 37 Tre månaders semester (längre semester) 19 Ett års ledighet från arbete

ungefär vart femte år med bibehållande av nuvarande semester (sabbatsår) 7 Pensionsåldern sänkt med fem år

(lägre pensionsålder) 24 Antal intervjuade 622

Man kan konstatera att spridningen av önskemålen är rätt stor. Något önskemål som flertalet enats om finns inte. Den största gruppen, drygt en tredjedel, önskar kortare arbetsvecka. En annan stor grupp önskar lägre pensionsålder. Relativt få önskar ett sabbatsår.

Utredningsmaterialet visar att ju yngre man är desto starkare krav har man på kortare arbetsdag, kortare arbetsvecka och längre semester. Med kraven om lägre pen- sionsålder förhåller det sig tvärtom. Ungdo men är endast lite intresserad att få sänkt pensionsålder medan det för de två äldsta åldersgruppema framstår som det viktigaste önskemålet. Sålunda vill över hälften av pen- sionärerna ha lägre pensionsålder, medan stu- derande i ytterst ringa omfattning fast avse- ende vid detta alternativ. Studerande, arbeta- re m. fl. sysselsättningskategorier vill fram- förallt ha kortare arbetsvecka.

Framförallt individer med hög skolutbild- ning önskar sabbatsår. Vid lägre skolutbild- ning är önskan om lägre pensionsålder nästan lika stark som önskemålet om kortare arbets- vecka.

5.5.7 Semester i egen fritidsstuga eller i turistanläggning

Samtliga intervjupersoner tillfrågades om de ville tillbringa sin semester i en egen fritids-

stuga eller om de föredrog att resa mer och då bo på hotell eller andra turistanläggning- ar. Som en förutsättning nämndes att deras ekonomi i framtiden skulle tillåta detta val.

Den procentuella fördelningen av svarsin- dividernas önskemål var:

Ägare av Ej ägare Samt— fritid s- av fritid s— liga bostad bostad Egen fritidsstuga 44 40 41 Turistanläggningar 52 56 55 Vet ej 4 4 4 Antal intervjuade 246 657 903

'

Drygt hälften av de tillfrågade önskar således bo i någon form av turistanläggning» ar. Anmärkningsvärt är att siffran för denna boendeform nästan är lika stor bland ägare av fritidsbostad som icke-ägare.

Bland ägare av fritidsbostad är det främst de yngre som valt turistanläggning. Resulta- ten pekar alltså på att de yngre som nu bori fritidshus hellre skulle vilja välja annat alter- nativ.

Bland fritidshusägama är det arbetarna som helst vill tillbringa sin semester i fritids- bostaden. Äger man icke fritidsbostad f.n. är det fortfarande arbetarna som helst skulle önska den semesterformen, medan egna före- tagare och tjänstemän föredrar annan semes- terform.

Jämför man fritidshusägama inom de två högre farniljeinkomstgruppema finner man största önskan att bo i fritidshus i den lägre av dessa inkomstklasser. Denna önskan är ännu mera markerad bland icke-fritidshus- ägare i nämnda inkomstklasser.

1962 års fritidsutredning gjorde år 1963 en intervjuundersökning i vilken man bl. a. sökte belysa i vilken utsträckning icke ägare av fritidsbostad någon gång i framtiden öns- kade skaffa sig ett eget fritidshus.

Frågeställningarna liksom bearbetningen av primärmaterialet avvek i fritidsutredning- en avsevärt från motsvarande 1 föreliggande skick. En viss avmattning vad gäller önskan att skaffa eget fritidshus kan dock konstate- ras sedan denna utredning |ordes. Fritidsut—

• Sida 80
•  Original

redningen fann att bland tätortshushållen (över 10 000 inv.) var det 69 % som önskade eget fritidshus. [ föreliggande utredning har motsvarande andel befunnits vara 41 %. Vid ytterligare jämförelser mellan de båda utred- ningarna finner man att den största förskjut- ningen i attityden till fritidshus skett i in- komstgruppen över 30 000 kr.

5.5.8 Tidsmässig förlängning av ökad semester

Av intresse är att få en inblick i hur en eventuell förlängning av nuvarande semester kan komma att disponeras. Intervjupersoner- na ombads därför ta ställning till när de skulle vilja ta ut sin semester under årets olika månader om de fick två veckors längre semester än de f.n. hade. De framkomna svaren fördelade sig procentuellt på årets månader enligt tabell 5.5.14.

Juli synes även i framtiden bli den popu- läraste semesterrnånaden. Till den månaden önskar 71 % förlägga sin semester om semes- tern förlängs. Oftast vill man ha antingen två eller fyra veckors semester i juli.

Näst populäraste semesterrnånaden är un- der de nämnda förutsättningarna augusti, då 41 % vill ha semester. I juni vill 36 % ha semester. Såväl i augusti som juni väljer man oftast två veckor.

Det är vanligt att man under året vill ha

Tabell5.5.14 Önskemål om förläggande av Procenttal.

flera semesterperioder på 2—3 veckor. En- dast i juli finner man något större intresse för en semester omfattande fyra veckor. Mindre än en veckas semester är det ytterst få som accepterar.

De ca 900 svarsindividema har tillsam- mans haft att fördela 5 213 semesterveckor. Härvid har de ytterst få individer som önskar semester omfattande mindre än en vecka ej medräknats. Av semesterveckoma ligger:

33 % i juli 15 %i augusti 13 % i juni 7 % i februari 7 % i mars

Mellan 4 och 5 % har förlagts till januari, april, maj, september och december.

Man finner vid förlängd semester att det främst är de yngre som önskar semester omkring julen, dvs. i december och januari. Av undersökningen framgår vidare, att indi- vider med högre utbildning har en betydligt större spridning på sin semester än grupper med lägre utbildning.

Samtliga hushållstyper anser juli vara den bästa semesterrnånaden. I de större hushållen önskar mellan 75—80 % ta ut semester i juli.

Vid en undersökning om hur intresset för vinter- resp. sommaraktiviteter påverkar va- let av semestermånad, finner man en mycket

semestern om den förlängs med två veckor.

Månad Ingen Mindre än 1 vecka 2 veckor 3 veckor 4 veckor Summa semester 1 vecka

Januari 82 1 10 7 l 0 100 Februari 75 0 12 11 l 0 100 Mars 75 0 13 10 1 0 100 April 82 1 10 7 l 0 100 Maj 84 0 7 6 1 1 100 Juni 64 0 10 17 5 4 100 Juli 29 0 7 24 14 24 100 Augusti 59 1 10 17 7 6 100 September 85 1 7 6 l 1 100 Oktober 90 O 6 3 0 0 100 November 92 0 5 2 O O 100 December 81 1 12 5 1 0 100

• Sida 81
•  Original

ldar tendens beträffande vinteraktivitetema. Man vill lägga en betydligt större del av sin semester till vintern om man är intresserad av utförsåkning och turåkning. Tendensen är inte lika klar när det gäller sommaraktivite- tema. Dock vill de som har störst intresse för bad förlägga en större del av sin semester till juli. Observeras bör dock att denna kategori har högre siffror än för januari—april.

För de fiskeintresserade finns en tydlig semestertopp i juli.

De som har stort intresse för fjällvandring- ar låter inte synbart detta intresse påverka valet av semestertid. Denna kategori har, förutom hög semesterfrekvens under somma- ren, även höga siffror för januari—april vilket kan bero på att samma personer även är starkt intresserade av vintersport.

• Sida 82
•  Original

och aktiviteter

6.1 Samhällets ekonomiska engagemang i anläggningar, områden och aktiviteter

Samhällets ekonomiska engagemang i rekrea- tionsutbyggnaden är betydande. Bristen på översiktlig statistik har hittills inte gjort det möjligt att få en överblick över hur pass stort engagemanget i verkligheten är. Kommittén har med ledning av den officiella statistiken, kommunförbundets undersökningar och det material som redovisas i delbetänkandet om lokaliseringsstödetl försökt klarlägga om- fattningen av samhällets ekonomiska insat— ser.

6.1.1 Direkta statliga åtgärder för det fjärrinriktade rekreationslivet

Det statliga finansiella stödet till turismen och friluftslivet framgår av nedanstående ta- bell.

Tabell 6.1.1 Totalt statligt stödbelopp 1959 —69

Stödform 1959—1969 Milj. kr. Bidrag friluftsfonden 25,6 Bidrag fritidsbåtstrafiken 28,6 Vattenregleringsmedel

(bidrag) 19,2 Hotellånegarantier 16,9 Lokaliseringsstöd (lån) 23,7 Beredskapsarbeten (bidrag) 60,5 Bidrag till turistiskt

nyttjade skogsbilvägar 1,5

Totalt 176,0

Mottagningsapparaten: Anläggningar, områden

Genomsnittssumman för tioårsperioden 17,6 milj. kr. per år ligger betydligt högre för de senare åren.

Friluftsfonden har ersatts av ett nytt anslag benämnt Stöd till idrotten, anlägg- ningsstöd m.m. som 1969/70 uppgick till 16,5 milj. kr., 1970/71 16,5 milj. kr. 1971/ 72 22 milj. kr., 1972/73 23,6 milj. kr. samt 1973/74 24,2 milj. kr.

Direkta satsningar på objekt för rekrea- tionslivet särskilt då det fjärrinriktade redo- visas i tabell 6.1.2.

Utvecklingen pekar mot en fortsatt kraftig ökning av den direkta statliga satsningen på fjärrekreationen.

6.1.2 Statliga investeringar i objekt som indirekt används i samband med fjärrekreation

Statliga investeringar antingen över budgeten eller inom ramen för verksamheten inom de statliga affärsdrivande verken som berör fjärrekreationen är av betydligt större om— fattning.

Den största delen av sådana indirekta in— vesteringar görs på vägar. Vägplanutredning- en (SOU 1969:57) visade att 61 % av alla resor med bil inte skedde i arbetet eller till och från arbetet. Uppenbarligen spelar re- kreationsresandet per bil en utomordentligt stor roll. Under budgetåret 1969/70 investe- rades totalt ca 1,3 miljarder kr. av statliga

1 Statligt lokaliseringsstöd till rekreationsanlägg- ningar (Stencil Jo 1971:7).

• Sida 83
•  Original

Tabell 6.1.2 Direkt statligt stöd 1969/70

Milj. kr.

Bidrag till Svenska Turist- trafikförbundet 4,1 AMS beredskapsarbeten inom

turism och fritid 16,7 Anläggningsstöd m. m. (statens

naturvårdsverk) 16,5 Markförvärv för naturvårdsända-

mål 4,9 Vattenregleringsmedel 3,0 Ersättning för bildande av

naturreservat m. m. 2,5

Summa direkta bidrag 47,7

medel i vägbyggnader, varav ca 1 miljard på vägverkets anslag. I övriga transportapparater investerade SJ 335 milj.kr. i fasta anlägg- ningar, rullande material, färjor och bussar, SAS och Linjeflyg 112 milj. kr., luftfarts- verket 32 milj. kr. och övriga statliga trans- portföretag 6 milj. kr. Sveriges centrala res- taurant AB och dess dotterbolag investerade 31 milj. kr. i boende- och utspisningsanlägg- ningar.

Även statliga åtgärder inom kultursektorn kommer fjärrekreationen till godo.

AMS fördelade 1969/70 28 milj. kr. på natur-, landskaps-, kultur— och fornminnes- vård i form av speciella beredskapsarbeten. Via utbildningsdepartementet betalade sta- ten ca 130 milj. kr. till teater, opera, konser- ter, Skansen och andra'ikulturella ändamål. För budgetåret 1973/74 uppgår motsvarande kostnader till ca 200 milj. kr.

Totalt svarade staten för kostnader på omkring 2 miljarder kr. under budgetåret på anläggningar eller aktiviteter som spelar vä— sentlig roll för utövandet av det fjärrinrikta- de rekreationslivet. Det är tyvärr inte möjligt att i denna totala summa urskilja den andel som enbart var motiverad av _rekreationsut- övande i samband med längre resor, ej heller hur mycket av detta som enbart utnyttjas av andra resandeformer än rekreationsresor.

6.1.3 Landstingens åtgärder för det fjärr- inriktade rekreationslivet

Landstingens direkta satsningar på turism och annan fjärrekreation är inte särskilt stor

under det att många av landstingens andra åtgärder som indirekt riktar sig till fjärrek—

— reationen är av stor betydelse.

De direkta insatserna består av årsanslagen till regionala turistorganisationer och upp- gick 1970 sammanlagt till 3,2 milj. kr.

De indirekta satsningarna bestod främst av anslag till flygtrafik och anläggning av flyg- fält för totalt ca 184 milj. kr.

Av dessa var 180 milj. kr. anvisadei 1971 års budget för Stockholms läns landstings deltagande i utbyggnaden av Arlanda och Malmöhus läns landsting 2,5 milj. kr. i ut- byggande av Sturups flygfält. Övriga lands- ting anslog totalt ca 1,4 milj. kr. på åtgärder för flygtrafik.

Landstingen satsade 2,9 milj. kr. på årsan- slag för gymnastik, idrott och friluftsliv. Till muséer och hembygdsgårdar satsades 5,4 milj. kr., teater, konst m. m. 3,6 milj. kr. och på åtgärder för naturvård och säkerställandet av fritidsområden 4,4 milj. kr.

Bortsett från satsningarna på Sturup och Arlanda som är av engångskaraktär uppgick de övriga insatserna till ca 21 milj. kr.

Ehuru inte jämförbara med andra poster som visar satsningar på det fjärrinriktade rekreationslivet kan det i detta sammanhang vara av intresse att se landstingens kostnader för konvalescentvård och vård av sjuka ut- omlands. Vård av svenska patienter vid ut- ländsk anläggning uppgick under året till ca 6 milj. kr. och anslag till egna och främ- mande konvalescenthem samt kontrakterade platser till 24,5 milj. kr. Årsanslagen till brunns- och badanstalter uppgick till 4,7 milj. kr. Konvalescentvården uppgick således till ca 35 milj. kr.

6.1.4 Kommunernas åtgärder för det fjärr- inriktade rekreationslivet

Kommunerna är den klart dominerande eko- nomiska intressenten inom fritids- och re- kreationssektorn både vad gäller uppförandet och driften av olika typer av anläggningar och aktiviteter. Under 1960-talet har kom- munerna ökat sina insatser för ett aktivt utnyttjande av fritiden mycket kraftigt. År

• Sida 84
•  Original

1960 uppgick kommunernas utgifter för denna sektor till ca 60 milj. kr. År 1971 var denna summa uppe i ca 950 milj. kr. dvs. en ökning på över 1 500 %. Under de fem sista åren har nettoutgifterna ökat med ca 160 % eller med 32 % årligen. 1971 svarade drifts- utgifterna för 74 % och kapitalutgifterna för 26 % av nettoutgiften. Utvecklingen av kom- munernas kostnader för fritidssektom 1964—71 framgår av 6.1.1.

Att med utgångspunkt från kommunernas redovisningssystem avgöra hur stor del av

Milj kr

1 200

1100

1 000 900 800

700

600 500 400 300

200

100

1964 1966 1968

_ Bruttoutgifter, totalt

Nettoutgifrer, totalt

_._ . _ . _ Driftkostnader, netto

Kapitalutgifter, netto

kostnaderna som är direkt hänförbara till rekreationslivet låter sig ej göras. Man kan endast konstatera att en betydande del av kommunernas åtgärder inom fritidssektom vänder sig mot både kommunens egna in- vånare och gäster utifrån. Ett rimligt anta- gande kan vara att ca hälften av kommuner— nas åtgärder utgör sådana som kommer en bredare publik än kommunens egen till del. Några av de verksamheter som definitivt vänder sig till rekreationssökande i allmänhet finns i många fall inte redovisade i den

1971 År

1970

Figur 6.1.1 Utvecklingen av kommunernas kostnader för fritidssektom 1964—71.

• Sida 85
•  Original

kommunala budgeten under rubriken sport, bad och friluftsliv. Kommittén syftar då på kommunernas engagemang i stugbyar, hotell och större friluftsområden som förvaltas un- der andra former än kommunal förvaltning. [ stigande omfattning utgör stiftelser och aktiebolag de verksamhetsformer under vilka kommunerna driver sin utåtriktade rekrea- tionsverksamhet.

Omfattningen och kostnaderna för denna del av kommunernas verksamhet har kom- mittén ej haft möjlighet att kartlägga. Vid sidan av i fig. 6.1.1 redovisade kommunala kostnader för fritidssektom, har kommuner- na kostnader för den lokala ”Turistinforma- tionen” och övriga marknadsföringsåtgärder (trycksaker, annonsering etc.). Genom en enkät till kommunerna har kommittén för- sökt beräkna hur stort belopp som årligen läggs ner på denna verksamhet. De olika sätt på vilka kommunerna bedriver sin informa- tion och marknadsföring försvårar bedöm- ningen av enkätsvaren. Mot bakgrund av lämnade uppgifter kan kommittén endast redovisa ett minimibelopp som ligger i stor- leksordningen 20—25 milj. kr. för den lokala verksamheten. Vidare satsar kommunerna 3—4 milj. kr. i form av bidrag till regionala turisttrafikförbund — föreningar.

För kommunernas del finns ytterligare ett stort verksamhetsområde för vilket inga se- parata kostnader kan redovisas. Kommittén syftar då på alla de kostnader kommunerna ådrar sig i samband med fritidsbebyggelsen. Både inom nyexploaterade och äldre områ- den har under senare år ställts kraftigt ökade krav på åtgärder i form av renhållning, väg- hållning, vatten och avlopp. Kommittén kan i detta sammanhang konstatera att de avgif- ter som tas ut av den enskilde fritidshusäga- ren inte motsvarar de kostnader som drabbar kommunerna.

6.2 Inkvarteringen 6.2.1 Allmänna synpunkter

Till grund för en analys av tillgången och behovet av olika typer av anläggningar för

det fjärrinriktade rekreationslivet har kom- mittén kartlagt nuvarande anläggningars an- tal, kapacitet, lokalisering etc. Transporter i samband med fjärrinriktad rekreation be- handlas också i detta avsnitt.

Då boendet måste anses vara den primära funktionen i samband med fjärrinriktad re- kreation har inventeringarna koncentrerats till denna funktion. Beskrivningen av utveckling- en inom verksamhetssektorn sker således med utgångspunkt från olika former av in- kvartering. De typer av inkvartering som kommer att belysas är: Hotell inkl. pensionat och motell, semesterbyar, campingplatser, vandrarhem och uthyrningsverksamhet av privatrum, lägenhet, fritidshus etc.

6.2.2 Hotell

Det totala båddantalet på hotell, pensionat och motell uppgick till ca 100 000 år 1972. Dessa bäddar fördelade sig på drygt 1700 anläggningar. Av tabell 6.2.1. framgår att enbart Stor-Stockholm svarade för drygt 11 500 bäddar, dvs. 11,5 % av landets totala bäddkapacitet. Koncentrationen av antalet bäddar till de större orterna i landet är ganska markant. 43 % av bäddkapaciteten finns i tätorter med mer än 25 000 invånare. Hotellanläggningarna i dessa tätorter är dess- utom avsevärt större än i de mindre tätorter- na. I storstadsområdena Stockholm, Göte- borg och Malmö är den genomsnittliga kapa- citeten per anläggning drygt 130 bäddar, medan orter med mindre än 5 000 invånare endast har 45 bäddar per anläggning i ge- nomsnitt.

Den regionala fördelningen av bäddkapaci- teten utanför storstadsområdena visar att Kopparbergs och Jämtlands län i orter med mindre än 5 000 invånare ensamma svarar för ca 30% av bäddkapaciteten. Övriga län med bäddkapaciteten koncentrerad till mindre orter är Norrbottens, Västerbottens, Värmlands, Kristianstads och Gotlands län. Koncentrationen av bäddar till mindre orter i dessa län visar var den nuvarande hotellan- knutna turistnäringen är lokaliserad. 1 upp- räkningen saknas dock två områden med

• Sida 86
•  Original

traditionell anknytning till fritid och rekrea- tion, nämligen Göteborgs och Bohus län samt Kalmar län. Detta kan bl.a. förklaras av att norra Sveriges hotellanläggningar (inkl. i Värmlands län) har två säsonger medan södra Sverige enbart har en säsong. Detta har gjort att både Göteborgs och Bohus län och Kalmar län i stället byggt ut sin mottagar- kapacitet på campingplatser och för Kalmar län även i semesterbyar. Dessa båda län svarar för ca 30% av landets totala bädd- kapacitet på campingplatser.

För att kunna bedöma nuvarande hotell- situation har en länsvis fördelning av anlägg- ningarna efter storlek gjorts (tab. 6.2.2). Av tabellen framgår av 73 % av landets hotell har mindre än 65 bäddar. Det totala bädd- antalet i dessa anläggningar uppgår till ca 40000. Hotell med mindre än 20 bäddar svarar för ca 7 % av den totala bäddkapacite- ten samtidigt som de utgör 28 % av totala antalet hotell. De stora hotellen i landet, dvs. de som har 160 bäddar eller flera svarar tillsammans för drygt 25 % av det totala bäddantalet. Dessa anläggningar är till an- talet ganska få och representerar endast 5 % av totala antalet hotell.

Vid en analys av den regionala fördelning- en av ”storhotell” framgår det att dessa helt naturligt är lokaliserade till storstadsområde- na Stockholm, Göteborg och Malmö. Hälf- ten av landets hotell med mer än 160 bäddar är lokaliserade dit. I övrigt är de mycket väl spridda över landet.

Av statens pris- och kartellnämnds hotell- branschundersökningar 1969 och 1972 fram- går att 36% av landets bäddkapacitet till— kommit under perioden 1960—1972. Den största tillväxten har skett i storstadsområde- na och då i form av ”storhotell”. I storleks— klassen 9—20 bäddar har endast 7 % tillkom- mit och i storleksklasserna 21—64 och 65— 159 bäddar har 16 % resp. 32 % av bäddarna tillkommit efter 1960. Antalet anläggningar i de två lägsta storleksklasserna överstiger 75 % av totala antalet anläggningar i län som Kalmar, Kristianstads, Värmlands, Koppar— bergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Väster- bottens och Norrbottens. I Hallands och

Jämtlands län finns 59 % resp. 68 % av det totala antalet anläggningar i de två lägsta storleksklasserna. Då nyproduktionen av hotellanläggningar i de mindre storleksklas- serna är av mycket liten omfattning sam- tidigt som renoveringstakten är låg saknar vanligen flertalet av nuvarande anläggningar rum med WC, varmt vatten, dusch eller bad.

• Sida 87
•  Original

Karta 6. 2.1 Inkvarteringskapa- citet på hotell, vandrarhem och stugbyar.

Inom 30 km från regelbundet utplacerade mätpunkter kan nås:

eller semesterbyar.

eller semesterbyar

: minst 200 bäddar i hotell lin,,

_? 1 mil _ 216" MW _ "419 | 535 _ brö) I 71 ! B E

11

F non 30

19 _,”

28

27

|__ ms 26

i"

25

_a»

01

minst 900 bäddar 1 hotell i i E " ' i u:) | sm 919) | 7:34) j_eu>_|_ m) j_ojio mi j_mm j

%IÅ) up)

mm

0 » ___—-

31

mn ——- 321

19 7500 4

ZL

• Sida 88
•  Original

Tabell 6.2.1 Hotellkapacitet och antal bäddar länsvis fördelade efter ortstorlek år 1972

Ortstorlek G 000 inv. 5 001—25 000 25 001—200 000 200 001> Totalt/län % fördeln. av ant. bäddar i olika ortstorlekar

Ant. anl. Bäddar Ant.anl. Bäddar Ant. anl. Bäddar Ant. anl. Bäddar Ant. anl. Bäddar 1 2 3 4

Stockholms län 21 1 249 7 491 4 379 82 11 458 114 13 576 9 4 3 84 Uppsala län 21 696 5 164 14 972 » — 40 1 832 38 9 53 Södermanlands län 22 565 19 574 13 974 — — 54 2 113 27 27 46 Östergötlands län 35 1 606 7 332 36 2 831 78 4 769 34 7 59 Jönköpings län 36 1 513 22 1 384 8 1 198 — — 66 4 095 37 34 29 * Kronobergs län 29 939 17 649 9 593 — — 55 2 181 43 30 27 Kalmar län 45 1 845 21 630 12 975 — — 78 3 450 54 18 28 Gotlands län 18 995 7 525 — — — — 25 1 520 65 35 Blekinge län 11 659 16 1 272 7 502 — — 34 2 343 24 54 22 Kristianstads län 65 3 042 21 838 6 396 — — 92 4 276 71 20 9 Malmöhus län 30 1557 14 729 31 2 227 35 3 520 110 8 033 19 9 27 45 Hallands län 18 959 11 812 13 1 126 — — 42 2 897 33 28 39 Göteborgs o. Bohuslän 38 1 942 6 515 6 348 36 5 267 86 8 072 24 6 4 66 Älvsborgs län 28 1 144 15 622 13 1 111 — — 56 2 937 39 23 58 Skaraborgs län 22 765 22 901 8 902 — — 52 2 568 30 35 35 Värmlands län 52 1 790 17 664 15 1 189 — — 84 3 643 49 18 33 Örebro län 21 1 140 11 421 22 1 365 — — 54 2 926 39 14 47 Västmanlands län 5 91 27 1 029 13 707 — — 45 1 827 5 56 39 Kopparbergs län 106 5 315 27 1 151 18 1 123 — — 151 7 589 70 15 15 Gävleborgs län 22 881 34 1 428 13 665 — — 69 2 974 30 48 22 Västernorrlands län 33 865 17 888 19 1 181 — — 69 2 934 29 30 41 Jämtlands län 103 6 411 — — 20 675 — _ 123 7 086 90 10 Västerbottens län 41 ' 1 334 14 598 11 739 — — 66 2 671 50 22 28 Norrbottens län 53 2 210 20 980 10 617 — — 83 3 807 58 26 16

| [x

Totalt hela riket 875 39 442 377 17 657 321 22 795 153 20 245 1726 100 119 37 % 18 % 23 % 20 %

• Sida 89
•  Original

Tabell 6. 2.2 Hotellkapaciteten 1972 länsvis fördelad efter hotellstorlek (antal bäddar)

Antal anläggningar/län [ 11 111 IV Totalt antal anläggn. antal bäddar

9—20 21—64 65—159 160— Stockholms 15 47 30 25 114 relativ fördelning 13% 40% 26% 21 % 100% Uppsala 12 23 3 2 40 relativ fördelning 30% 58% S% S% 100% Södermanlands 18 30 5 2 54 relativ fördelning 33% 55% 9% 3% 100% Östergötlands 15 40 18 8 78 relativ fördelning 19% 49% 22% 10% 100% Jönköpings 18 30 14 3 66 relativ fördelning 28% 46% 22% 4% 100% Kronobergs 24 23 6 2 55 relativ fördelning 44% 43% 11% 4% 100% Kalmar 28 33 13 3 78 relativ fördelning 36% 43% 17% 4% 100% Gotlands 3 12 10 — 25 relativ fördelning 12% 48% 40% 100% Blekinge 7 18 8 1 34 relativ fördelning 21% 53% 24% 2% 100% Kristianstads 28 43 16 3 92 relativ fördelning 31% 48% 18% 3% 100% Malmöhus 31 36 36 8 110 relativ fördelning 28% 32% 32% 8% 100% Hallands 6 18 14 3 42 relativ fördelning 15 % 44% 34% 7% 100% Göteborg 0. Bohus 10 35 26 16 86 relativ fördelning 11% 40% 30% 19% 100% Älvsborgs 11 29 13 2 56 relativ fördelning 20% 53% 24% 3% 100% Skaraborgs 19 21 9 2 52 relativ fördelning 37% 41% 18% 4% 100% Värmlands 30 37 17 1 84 relativ fördelning 35 % 44% 20% 1% 100% Örebro 13 27 12 3 54 relativ fördelning 24% 49% 22% S% 100% Västmanlands 20 16 6 2 45 relativ fördelning 45 % 36 % 14 % 5 % 100% Kopparbergs 33 80 38 2 151 relativ fördelning 22% 52% 25 % 1% 100% Gävleborgs 24 30 15 — 69 relativ fördelning 35% 43% 22% — 100% Västernorrlands 24 34 10 1 69 relativ fördelning 35% 49% 14% 2% 100% Jämtlands 24 59 35 4 123 relativ fördelning 20% 48% 29% 3 % 100% Västerbottens 31 20 14 1 66 relativ fördelning 47% 30% 21% 2% 100% Norrbottens 31 38 10 4 83 relativ fördelning 37% 46% 12% S% 100% Totala antalet 476 772 377 98 1 726 anl. i resp. grupp 28% 45 % 22% 5 % 100%

• Sida 90
•  Original

6.2.3 Semesterbyar Begreppet semesterby

Någon allmänt accepterad definition av be- greppet semesterby finns inte. I detta sam- manhang avses med semesterby en gruppvis samlad och homogen bebyggelse för kort- tidsuthyrning per vecka eller annan kortare period. Semesterbyn skall vidare ha en ge- mensam förvaltnings- och uthyrnings- organisation. Som minimistorlek har 5 stu- gor alt. 20 bäddar satts. Med stugor jämstäl- les även lägenheter samlade i gemensam byggnad, varje lägenhet räknas i detta fall som en stuga.

Utvecklingen av sem esterbyar i Sverige

Semesterbyns roll som rekreationsanläggning är en ung företeelse i vårt land. Utvecklingen började försiktigt under femtiotalets första år för att med accelererad hastighet öka under sextiotalet. I slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet sker dock en förändring i utvecklingsmönstret. Nyetableringstakten när det gäller antalet nya byar sjunker me- dan utbyggnadstakten vid befintliga byar stiger. 1969 var den totala bäddkapaciteten vid landets ca 150 semesterbyar omkring 14 300 bäddar. 1972 har antalet bäddar ökat till 18 500 fördelade på ca 180 semester- byar. Utbyggnaden av antalet byar under femtio- och sextiotalet har skett ganska snabbt. 1955 fanns det 21 semesterbyar i landet. 1960 ca 50 st., 1965 ca 105 st. och 1969 ca 150 och 1972 ca 180. 180 semester- byar. (Se karta 6.2.2.)

Trots den höga uppbyggnadstakten och den snabba efterfrågeökningen på semester- byn som logiform under semestern och läng- re ledigheter karaktäriseras utvecklingen fram till idag som mycket spontan och utan enhetligt mönster. Lokalisering och dimen- sionering av semesterbyarna utifrån mark- nadsmässiga och driftsekonomiska förutsätt- ningar kan inte alltid sägas ha varit fallet. För detta talar att storlek och standard varierar starkt obeaktat ovan nämnda förut-

sättningar; utvecklingen pekar dock mot att byar i attraktiva lägen försöker expandera till ca 40 stugor eller ca 200 bäddar. Stor- leksordningen 200 bäddar anges ofta som ett minimital för att gästunderlaget skall vara tillräckligt för att få lönsamhet på de aktivi- teter som byggs ut i anslutning till anlägg- ningen. Storleken på semesterbyarna fördela- de efter kust, inlands- och tjällsemesterbyar framgår av diagram 6.2.1—6.2.3.

Som framgår av diagrammen är kustbyar- na större än övriga grupper. Medianvärdet ligger på nära 25 stugor per by. För inlands- byar var medianstorleken något under 15 stugor och för fjällbyarna ca 10 stugor per by.

• Sida 91
•  Original

Beskrivning av tillväxtförloppet (karta 6.2.2)

Fram till 1955 var som tidigare nämnts antalet semesterbyar mycket litet. Av de 21 byar som då fanns (se karta 6.2.1) hade kommunerna uppfört 16.

Deras fördelning över landet var ojämn. Flertalet av dem var typiska sommarsemes- terbyar lokaliserade till våra traditionella se- mesterorter längs södra och mellersta Sveri- ges kuster. Södra Halland, Kalmar—kusten, Öland, Gotland och Stockholms skärgård märks främst. I norra Sverige fanns redan då ett par privata inlandsbyar.

De första semesterbyarna byggdes således på samma ställen som där den övriga turis- men och fritidsbebyggelsen ägde rum och det var kommuner med traditionellt engage- mang inom turismen som .orde de första

stora satsningarna. ' 1961 har antalet byar ökat till 49 varav 40

kommunala. Av dessa byar hör 20 till in- landsgruppen. Under sextiotalet sker en för- ändring i etableringsmönstret samtidigt som totala antalet byar ökar snabbare. Den ny- etablering som sker lokaliseras främst till sjörika skogsområden och till fjällvärlden. Som framgår av kartan (1969) har nytillskot- tet av byar medfört att antalet byar i norra delarna av landet ökat kraftigt. Det bör dock observeras att det här ofta är fråga om ganska små enheter med låg bäddkapacitet. 1969 fanns det i landet ca 150 byar varav ca 100 uppförda i kommunal regi. Läget 1972 visar att norra Sverige fortfarande har den högsta nyetableringstakten. Det är även i denna del av landet som expansionen inom redan etablerade stugbyar går snabbast. Anmärkningsvärt är vidare att kustområ- dena i Södra Sverige och på Öland och Gotland inte har fått något nämnvärt till- skott vare sig vad beträffar antal byar eller ökning av antalet bäddar i befintliga semes— terbyar. Även under senare år intar kommu- nerna den centrala rollen som initiativtagare till utbyggnaden av semesterbyar. Av de ca 180 semesterbyarna som fanns 1972 är drygt 1 10 st ägda av kommuner direkt eller genom

Från lokaliseringssynpunkt är kommuner- nas engagemang i semesterbyar ganska intres- sant. Som framgår av kartor och tabeller har många av de kommuner som traditionellt anses vara av intresse ur fritids— och rekrea- tionssynpunkt en ganska låg etablerings- och tillväxttakt. På Gotland t. ex. har ingen ny stugby tillkommit sedan 1966. Vid den in- ventering Fritidsutredningen gjorde för att beräkna utbyggnaden av semesterbyar i mit- ten av sextiotalet fanns det planer på att bygga ytterligare 9 stugbyar på Gotland. Fram till 1972 har således inget av de plane- rade projekten förverkligats. Vid tidpunkten för Fritidsutredningens inventering fanns det 125 semesterbyar i landet. Vidare fanns utbyggnadsplaner för ytterligare 95 byar. Vid utgången av år 1972 hade endast drygt 55 % förverkligats, de flesta i norrlandslänen. l antal bäddar räknat har en ökning på ca 4 000 bäddar skett från 1969 till 1972. För hela riket beräknas den totala bäddkapacite- ten i scmesterbyar till 18 400 bäddar 1972.

• Sida 92
•  Original

• Sida 93
•  Original

. = Kommu nägda

O = Privatägda

1972

Karta 6.2.2 Semesterbyar iSverige.

• Sida 94
•  Original

Stugornas storlek kan rent generellt sägas vara på ca 30 m2.

I vissa äldre byar förekommer dock stugor på ända ner till 10 m2. Vad gäller standard avses här tillgång på vatten, avlopp, WC, TC, varmvatten och dusch. Skillnaden istandard mellan olika byar fördelade efter kust, in- lands- och fjällregioner är stor. Sålunda är endast ca 20 % av kustbyarna utrustade med ovan angivna faciliteter medan ca 35 % av inlandsbyarna och ca 60 % av fjällbyarna var utrustade med samtliga bekvämligheter.

Uthyrningens säsongförläggning och antal uthyrningsveckor

Genom avsaknaden av enhetlig statistik har en noggrannare säsongkartläggning ej kunnat göras. En uppfattning om säsongens längd och variation över året kan man emellertid få genom att analysera det genomsnittliga anta- let uthyrningsveckor.

Sommarsäsongsbyar

Antalet semesterbyar med enbart sommar- säsong uppgår till ca 30 % av totala antalet. Dessa byar är i de flesta fallen förlagda till kusten. Sommarsäsongsbyarna har ofta en väl avgränsad säsong med mycket god belägg- ning. Under 8—10 veckor under perioden juni, juli och augusti uppnås en 100-procen- tig bcläggning. Övrig tid under året sker en uthyrning av rent marginell karaktär. Bland sommarsäsongsbyarna finns dock en växande grupp av inlandsbyar som skiljer sig från kustbyarna så tillvida att de uppvisar en mera utdragen säsong med full beläggning uppemot 13 veckor. Skillnaden mellan dessa byar och kustbyarna är att de genom ett mer utbyggt aktivitetsprogram och en högre stan- dard kunnat behålla konkurrenskraften un- der en längre period.

Helårsöppna semesterbyar

70 procent av landets semesterbyar är helårs- öppna. Dessa är företrädesvis lokaliserade i skogs- och sjörika områden med kuperad terräng över hela landet, samt i fjällen. Anta- let uthyrningsveckor varierar starkt dock utan att någon avgörande skillnad mellan inlands- och fjällbyar kan förmärkas. De semesterbyar som uppvisar det flesta antalet uthyrningsveckor är dock lokaliserade i fjäll- världen. En av landets största och bäst utrus- tade semesterby både vad beträffar boende- standard och antalet aktiviteter har för 1972 redovisat en beläggning på knappt 31 veckor. För semesterbyar i allmänhet ligger den genomsnittliga beläggningen på 15—17 veckor. Generellt kan sägas att det finns ett positivt samband mellan antalet belagda veckor och byarnas storlek, standard och utbud på aktiviteter. Detta gäller alla semes- terbyar oavsett om de endast är tillgängliga under sommaren eller om de är helårsöppna.

Tabell 6.2.3 Antal bäddar i semesterbyar 1972

Län Antal Stockholms 1 020 Uppsala — Södermanlands 370 Östergötlands 400 Jönköpings 500 Kronobergs 120 Kalmar 2 200 Gotlands 1 300 Blekinge 700 Kristianstads 25 0 Malmöhus 3 70 Hallands 6 30 Göteborgs och Bohus 480 Älvsborgs — Skaraborgs 290 Värmlands 5 00 Örebro 290 Västmanlands 140 Kopparbergs 2 300 Gävleborgs 490 Västernorrlands 45 0 Jämtlands 2 300 Västerbottens ] 400 Norrbottens 1 960 Summa 1 8 460 SOU 1 9 7 3 :5 2

• Sida 95
•  Original

%-fördelning

%-fördel ni ng

' m alu Lsz 22 14 in b—l—"T—l 8 "2 76 9 11 2 Eli]

5-15 1625 26-35 3645 46-55 56-65 66- 5-15 1625 26 35 3645 46-55 545 16-25 26-35 36-45 66.

Antal stugor Antal stugor. Antal stugor

0 Figur 6 2.1 Kustsemesterbyar fördelade efter Figur 6. 2.2 Inlandssemesterbyar fördelade efter Figur 6.2.3 Fjällsemesterbyar fördelade efter 1» storlek (Max. 3 km från hav) %—fördelning storlek %-fördelning storlek %-fördelning

• Sida 96
•  Original

Under 1950- och (;O-talen har ett betydande antal campingplatser tillkommit. Landets all- männa välståndsökning med ett alltmer ut- brett bilinnehav samt förlängd semester ut- gör avgörande bakgrundsfaktorer. Camping- ens utveckling beror även på att samhället och enskilda intressenter ställt utrymmen till camparnas förfogande. Genom att erbjuda campinggästerna ur hygienisk- och trivselsyn- punkt väl fungerande områden har dels campingen som boendeform gjorts attraktiv samtidigt som den ”vilda” campingen kun- nat stävjas till fromma för allmänna natur- vårdsintressen. Den utveckling som förutsågs under 50-talet har på senare år starkt ändrat karaktär. Campingen som den bedrivs för tillfället har utvecklats till en semesterform av stationär karaktär. Standarden på person- lig utrustning och på campingplatsen har gjort att likheterna med stug- och semester- byboendet blivit uppenbara. På många av de nuvarande campingplatsema har utbyggna- den av serviceanordningar både ur hygienisk- och trivselsynpunkt kommit så långt att campingplatsema fungerar som självständiga enheter för att tillgodose campinggästernas behov av rekreation och avkoppling. Ett växande antal av landets campingplatser kan numera vid sidan av tält- och husvagnsplatser även erbjuda enkla stugor som logiform. Campingens snabba tillväxt under sextiotalet från ca 3 miljoner gästnätter till ca 6 miljo— ner gästnätter i slutet på sextiotalet har som tidigare nämnts sin förklaring i den allmänna välståndsökningen. Den i absoluta tal ganska ringa utbyggnaden av andra logiformer har naturligtvis varit en bidragande orsak. Vidare är campingen den enda semesterform vid sidan av fritidsbåten som stått under påver- kan av en under senare år väl fungerande marknadsföringsapparat för försäljning av skilda produkter anpassade för presumtiva campare. Under planeringen av sin semester överhopas konsumenterna idag av lockande erbjudanden av produkter som till sin huvud- sakliga inriktning är avsedda att utnyttjas för camping eller annan form av självhushåll i samband med längre ledigheter och semester.

An tal anläggningar

Enligt Campingkommittén (ett organ för att främja campingen'i landet bestående av re- presentanter från M, KAK, Svenska Turist- föreningen, Reso, Cykel- och Mopedfrämjan- det, Skid- och friluftsfrämjandet och Svens- ka Turisttraflkförbundet) finns det för när- varande ca 800 campingplatser i landet.

Mellan 200 och 300 av dessa är emellertid av sådan beskaffenhet att de inte utan avse- värda upprustningar uppfyller socialstyrel- sens krav och därmed knappast kan betrak- tas som campingplatser. Den förteckning över antalet campingplatser i landet som Campingkommittén funnit äga sådana kvali- téer att de kunnat klassificeras upptar ca 500 platser. Vid sidan av dessa platser har ytterligare ett tjugofemtal platser som väl fyller Campingkommitténs normer registre- rats. Att dessa inte upptas i Campingkommit- téns förteckning beror på att klassificeringen är frivillig. Det bör i detta sammanhang observeras att tillståndsgivningen för cam- ping är en kommunal angelägenhet med resp. kommuners hälsovårdsnämnd som kontroll och verkställighetsorgan.

Fördelningen av antalet campingplatser i landet framgår av tabell 6.2.4. Av denna tabell framgår att tillgången på campingplat- ser i de olika länen varierar starkt. Räknat i antalet disponibla tält, husvagnar och cam- pingstugeplatser intar Kalmar län och Göte- borgs och Bohus län en dominerande roll. Dessa två län svarar tillsammans för knappt 30% av den totala kapaciteten på landets campingplatser. Malmöhus läns och Hallands läns stora kapacitet visar södra Sveriges klart dominerande ställning vad beträffar kapaci- teten av antalet campingplatser. En viss kon- centration av campingplatser kan även för- märkas i Kopparbergs län, Norrbottens län och i Stockholms län. Som framgår av tabel- len har de övriga länen en ganska likartad kapacitet. Huvudparten av länen har således en kapacitet som varierar mellan 1 500 och 2 500 campingenheter dvs. antalet tält, hus- vagnar och campingstugeplatser. Den lägsta kapaciteten i landet finns i Uppsala, Krono- bergs, Jönköpings och Skaraborgs län. Totalt

• Sida 97
•  Original

Tabell 6.2.4 Antalet campingplatser 1972 fördelade efter Campingkommitténs klassificering

Län 1 stjärna 2 stjärnor 3 stjärnor

Antal Antal tält-, Ägarkategori Antal Antal tält-, Ägarkategori Antal Antal tält-, Ägarkategori

anl. husvagns— privat kom- anl. husvagns- privat kom- anl. husvagns— privat kom- 0. camping- munal o. camping- munal o. camping- munal stugeenh. stugeenh. stugeenh.

Stockholm 5

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands 1 Jönköpings

Kronobergs

Kalmar 1 Gotlands

Blekinge

Kristian stads Malmöhus

Hallands

Göteborgs o. Bohus Älvsborgs ' Skaraborgs Värmlands 1 Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

575 425 575 1.475 325 300 775 656 275 400 975 1 200 1 400 400 125 550 200 125 400 575 600 455 260 500 Total 180 13 540

¹ 000 — 625 —- 225 400 250 150

⁴ 000 475 ¹ 400 325 ¹ 675 ² 600

6 050 2 575 — 75 — 675 5 275 ——

75 850 475

13 900

11 475

3 1 700 —

Vä"

700 — 50 — 550 500 ⁶ 475 ¹ 500 325

¹ 175 ³ 275 ¹ 575 ³ 200 500 650

¹ 450 775 ¹ 300 ² 650 525 825 ⁴ 975 12 750 10 1 275 15 1 100 10 115 1 525

109 181 25 400 69 112 135 33 475 34

Nvmvm

v—l

j—Nv—loo—Nm MFNONNDXDOWNONolhv—lln'n v—tN

|v-noNNN

2 4 3 3 3 2 9 1 1 7 3 6 2 5

hmwmowvomcw

IFHO

|ooo deNNNXD—r—ru—n—rwm—r—rlx—r

.—

u—IH

MHNXDWQ'QQ'WMONNQ

| .— l —i l

m IMMNWQNNNWNMNQFQWFQ

6 2 5 5 1 5 4 O 1

WMNQMOOCNOVWW v—du—r

rxm-noxxoooxeo

4 3 5 1 6 3 4 4 3 5 4 2 2 4 2 5 3 3 7 7 7 3 6 6

|NNmN—4m ju—cthlh

O v—l

Holm—NN u-o _— (x

• Sida 98
•  Original

för hela landet beräknas antalet campingen- heter uppgå till ca 75 000. Med imedeltal 3 personer i varje enhet kan antalet ”bäddplat- ser” inom organiserade campingplatser be- räknas till 225000. Som tidigare nämnts bedömer och klassificerar Campingkommit- tén campingplatser. Campingplatserna har indelats i tre klasser: enkla men godtagbara campingplatser (1 stjärna), välordnade campingplatser (2 stjärnor) och mycket välordnade campingplatser (3 stjärnor). Av de av Campingkommittén klassifice- rade platserna (se tabell 6.2.4) har 36% ansetts som 1-stjärniga, 36 % som 2-stjärniga och 28 % som 3-stjärniga. Vid en jämförelse med fritidsutredningens inventering avseende denna klassificering kan konstateras att stan- darden på våra campingplatser höjts under senare år. 1965 fördelade sig de 431 klassifi- cerade campingplatsema enligt följande: 45 % l-stjärniga, 27 % 2-stjärniga och 26 % 3-stjärniga. Standardförbättringen beror dels på ökade krav på sanitära anordningar från samhällets sida och dels på att den ökade tillströmningen av antalet campare gjort det ekonomiskt möjligt att öka standarden.

En annan anledning till den förbättrade standarden är att kommunerna i ökad ut- sträckning börjat bygga och driva camping- platser. 1973 ägdes 65 % av samtliga cam- pingplatser av kommunerna. Av de 3-stjärni- ga campingplatsema ägdes 75 % av kommu- nen. Lokaliseringen av de klassificerade cam- pingplatsema framgår av karta 6.2.3.

Inkvarteringskapaciteten på auktoriserade campingplatser ] 9 70

Den geografiska utbredningen av större cam- pingkapacitet i landet återspeglar tydligt de nuvarande rekreationsområdenas utbredning vad avser områden för sommarbruk. Stora koncentrationer uppträder längs västkusten, ostkusten och Öland. Genom de relativt små investeringar per plats som krävs för anläg- gandet av en campingplats har campingplat- serna i viss utsträckning anpassats efter den geografiska efterfrågestrukturen. Vissa områ— den som är stora turistområden saknar större

koncentrationer av campingplatser, det gäller i synnerhet den norrländska fjällvärlden där klimat och kort utomhussäsong kan bidra till att camping inte används lika ofta som över- nattningsform i samband med rekreationsre- sor.

• Sida 99
•  Original

Karta 6. 2,3 Inkvarteringskapa- citet på auktoriserade cam- pingplatser.

Inom 30 km från regelbundet utplacerade mätpunkter kan nås minst 900 bäddar på cam- pingplars

minst 200 bäddar på cam- pingplats

31

Han

30

,,

19

vi!»

26

27

,,.»

26

25

—7)oo

24

2)

12

21

h um

20

19

19

17

_ mo

16

15

14

|]

imo

ln j us) Ett» i Mor | ME) ] StFl | 646) mm i am I ' om i uti _ ziM) JtN * ä ä & 5 s 31 ran—— * a; 30

7.9

nemi

1!

27

26

rim—e

o . 07 ,m uno— os 06 05 os r—uoo m— 04 . . ."' '. * : 04 03 — = 03 _lm - nm— 02 _ . o » wow 01 A .'— , ' g g _ jorm usr _ ue) S(F) (959 j M) | sur nu 13th nu | M 01

• Sida 100
•  Original

Svenska Turistföreningen har sedan 1933 drivit s. k. vandrarhemsrörelse. Vandrar- hemsrörelsen kan för svenskt vidkommande sägas ha startat redan 1909 då Turistför- eningen började driva den s.k. ”skolreselo- gin”. Ursprungstanken med vandrarhemmen var att de skulle lokaliseras så att vandrande och cyklande ungdomar på lämpliga avstånd kunde erhålla natthärbärge. Detta innebar att ett relativt stort antal vandrarhem kom till under 1930— och 40—talen. Antalet vand— rarhem kulminerade under mitten av fyrtio- talet. 1947 fanns 292 vandrarhem i landet med en kapacitet av omkring 10 000 bäddar. Bilismens genombrott i början av 1950-talet kom att ändra vandrarhemsrörelsens karak- tär. Antalet vandrarhem började decimeras samtidigt som anläggningarnas struktur för- ändrades. Bäddantalet på hemmen ökades, sovrummen anpassades efter den bilande familjen med små rumsenheter med 4—5 bäddar i varje. Kraven på komfort och goda sanitära arrangemang steg också. Att karak- tären på vandrarhemmen förändrades hastigt visar följande siffror. 1948 använde 55 % av gästerna på vandrarhemmen cykeln som transportmedel medan bilen användes av en- dast 12% av gästerna. Sex år senare 1954 har en omkastning ägt rum dvs. bilen använ- des av 55 % av gästerna medan cykeln använ- des av 12 %. Bilen är i dag det helt domine- rande transportmedlet för gästerna på vand- rarhem.

Vandrarhemmens utveckling mot större och färre anläggningar fortsätter. 1965 fanns det 231 vandrarhem med ca 10 000 bäddar. 1971 har ett fyrtiotal anläggningar fallit bort, trots detta har de 192 kvarvarande anläggningarna fortfarande en kapacitet på över 9 000 bäddar.

Trots att ägandet av anläggningarna är fördelat på ett flertal händer administreras samtliga ovan redovisade vandrarhem av Svenska Turistföreningen.

Vid sidan av det administrativa ansvaret står Turistföreningen som ägare till 14 an- läggningar och genom dispositionsrätt på viss

tid förvaltar föreningen ytterligare 14 anlägg- ningar. I övrigt intar kommunerna den domi- nerande rollen som anläggningsägare. Sam- manlagt 92 anläggningar ägs av kommuner- na. Ägandet av de övriga anläggningarna är spritt mellan hembygdsföreningar, ideella or- ganisationer, landsting, bolag och privatper— soner. Det bör i detta sammanhang påpekas att vandrarhemmen i många fall inrymts i byggnader av kulturhistoriskt intresse och därmed spelat en viktig roll med hänsyn till bevarandeaspekter.

Trots moderniseringar har vissa grund- principer från rörelsens början bibehål- lits. Logipriset är t. ex. fortfarande mycket lågt. Vidare har principen att utnyttjandet av anläggningen endast får omfatta en begrän- sad tid bibehållits. Detta gäller dock endast då efterfrågan är större än kapaciteten.

Som framgår av tabell 6.2.5 är antalet bäddar på vandrarhem väl fördelat över hela landet. På samma sätt som beträffande

Tabell 6.2.5 Vandrarhem 1972.

Län Antal Antal anlägg— bäddar ningar

AB Stockholms 6 297 C Uppsala 5 170 D Södermanlands 9 354 E Östergötlands l 1 577 F Jönköpings 7 367 G Kronobergs 8 403 H Kalmar 14 630 I Gotlands 5 244 K Blekinge 5 244 L Kristianstads 4 195 M Malmöhus 9 5 87 N Hallands 2 85 O Göteborgs och Bohus 9 667 P Älvsborgs 9 450 R Skaraborgs 7 295 S Värmlands 14 481 T Örebro 2 1 18 U Västmanlands 3 193 W Kopparbergs 8 514 X Gävleborgs 8 354 Y Västernorrlands 10 455 Z Jämtlands 13 564 AC Västerbottens 12 384 BD Norrbottens 12 592

Total 192 9 220 SOU 197 3 :5 2

• Sida 101
•  Original

Tabell 6.2.6 Inkvarteringskapacitet på hotell, semesterbyar, campingplatser och vandrarhem1

Län

Hotell

Semesterbyar

Campingplatser

Vandrarhem

Anlägg- ning

Bäddar Anlägg— Bäddar

ning Antal an- läggningar Antal bäddar i tält, husvagnar 0. campingstugor

Anlägg- ning

Bäddar

Totalbädd- kapacitet

Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Kristianstad Malmöhus Halland Göteborgs o. Bohus Älvsborg Skaraborg Värmland Örebro Västmanland Kopparberg Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

Summa

114 40 54 78 66 55 78 25 34 92 110 42 86 56 52 84 54 45 151 69 69 123 66 83

13.576 1.832 2 113 4 799 4 095 2181 3 450 1 520 2 343 4 276 7 909 2 897 8 072 2 937 2 568 3 643 2 926 1 827 7 589 2 974 2 934 7 086 2 671 3 807

(x

¹ 020

o I

370 400 500 120 2 200 1 300 700 250 370 630 480

Nvm—NCDWNMQN

290 500 290 140 2 300 490 450 2 300 1 400 1 960

INNkDN H

u—ctrlka—OO N NMv—i

11

8 13 20 15 18 42 12 19 16 17 23 49 13 10 30 19 10 27 20 33 36 29 35

10 575 ³ 150 ⁴ 500 7 125 ³ 875 ³ 600 33 750 ⁸ 175 ⁶ 375 ⁵ 700 18 150 16 125 31 950 ⁴ 425 ² 700 ⁸ 100 ⁵ 175 ⁵ 100 12 225 ⁴ 725 ⁶ 975 ⁶ 105 ⁶ 930 ⁹ 645

somm—hwar —1

V—

WWQONNONONKNQ'NMww v—l

OMNN v—q—c—iu—

297 170 354 577 367 403 630 244 244 195 587

85 667 450 295 481 118 193 514 354 455 564 384 592

25 468 ⁵ 152 ⁷ 337 12 871 ⁸ 837 ⁶ 304 40 030 11 239 ⁹ 662 10 421 27 016 19 737 41 169 ⁷ 812 ⁵ 853 12 724 ⁸ 509 ⁷ 260 22 628 ⁸ 543 10 814 16 055 11 385 16 004

1726

100 000

182 18 460

525 224 655 192

⁹ 220

352 335

Källa: Handbok för proffsen 1971 STF:s Årsbok 1971 1 Exklusive privatrum och privata fritidshus för uthyrning. Beräknat antal bäddar 60 000—80 000. En tältplats har räknats motsvara 3 bäddplatser.

• Sida 102
•  Original

camping har Göteborgs och Bohus och Kal- mar län de flesta bäddarna. En viss koncen- tration kan även förmärkas till Norrbottens, Jämtlands och Malmöhus län. Lägsta antalet bäddar noteras för Hallands, Örebro, Upp— sala och Västmanlands län.

6.2.6 Övrig uthyrningsverksamhet

Att närmare precisera omfattningen av ut- hyrningsverksamhet som ej omfattar hotell, semesterbyar, camping och vandrarhem har ej varit möjligt. Anledningen till detta är att det saknas statistiska uppgifter. Verksam— heten är spridd på många händer. Den om- fattar rumsuthyrning, stugförmedling, bond- gårdssemester, Resos bygdesemester, etc. och har en sådan omfattning att den utgör en väsentlig del av landets totala inkvarte- ringskapacitet. Detta har bl.a. framkommit vid de semestervaneundersökningar som gjorts under senare år. Vid sidan av kommit- téns semestervaneundersökning för år 1970 har Svenska Turisttrafikförbundet genom— fört undersökningar avseende semestervanor- na hos svenskar. Genom att iaktta i vilken omfattning uthyrningsverksamheten utnytt- jas och vid vilka tidpunkter detta skett har man från Svenska Turisttrafikförbundets sida uppskattat antalet bäddar i denna verk- samhet till mellan sextio- och åttiotusen.

Från att tidigare varit en verksamhet där varje hyresvärd på egen hand skaffat gäster har på senare år en organiserad uthyrnings- verksamhet byggts upp. Även om uthyr— ningsverksamheten börjat ske i organiserad form uppvisar verksamheten ett mycket splittrat mönster. Vid sidan av ett par privata stugförmedlingsföretag och Resos bygdese— mester med omfattande uthyrningsverksam- het (Resos verksamhet omfattar ca 17 000 bäddar) har ett antal lokala och regionala turistorganisationer på senare år börjat be- driva uthyrningsverksamhet.

6.3 Serveringsanläggningar

För det fjärrinriktade rekreationslivet är vid sidan av inkvartering förplägning en mycket

väsentlig faktor. Tillgången på ett varierat utbud av restauranger, barserveringar och ka- féer utgör ett viktigt inslag för den tjärrinrik- tade rekreationen. Någon analys av nuvaran— de förplägnadssituation med utgångspunkt enbart från den fjärrinriktade rekreationen kan knappast göras. Förplägnadssidan är en typisk företeelse för hur sambandet mellan lokala behov av restauranger, barer etc. kan kombineras med externa behov från fritids- resenärer och personer på tjänsteresor.

Av föreliggande material (se tabell 6.3.1) har kommittén inte ansett sig kunna dra några långtgående slutsatser. Avsikten har i främsta hand varit att beskriva ett nuläge. Ur tabellen kan trots allt utläsas att den regiona- la fördelningen av antalet verksamhetsställen uppvisar en likartad profil som den beträf- fande hotellbäddkapaciteten.

Tabell 6.3.1 Antal serveringsanläggningar

Län Antal % av Antal per riket 1 000 inv. Stockholms 1 054 22,3 0,7 Uppsala 113 2,3 0,5 Södermanlands 96 2,0 0,4 Östergötlands 211 4,5 0,6 Jönköpings 162 3,4 0,5 Kronobergs 81 1,7 0,5 Kalmar 125 2,6 0,5 Gotlands 47 1,0 0,9 Blekinge 73 1,5 0,5 Kristianstads 187 4,0 0,7 Malmöhus 444 9,4 0,6 Hallands 126 2,6 0,6 Göteborgs o. Bohus 541 11,4 0,8 Älvsborgs 203 4,3 0,5 Skaraborgs 110 2,2 0,4 Värmlands 123 2,6 0,4 Örebro 140 3,0 0,5 Västmanlands 122 2,5 0,5 Kopparbergs 133 2,8 0,5 Gävleborgs 154 3,3 0,5 Västernorrlands 137 2,9 0,5 Jämtlands 89 1,8 0,7 Västerbottens 102 2,2 0,4 Norrbottens 154 3,3 0,6 Hela riket 4 727 100,0 0,58

Källa: SCB Antal verksamhetsställen inom Res- taurang o kafébranschen 1971.

• Sida 103
•  Original

6.4 Sysselsättning och omsättning

6.4.1 Antalet årsarbeten inom inkvarterings- och serveringssektorn 1971

På samma sätt som i tidigare inventeringsav- snitt redovisar kommittén de för hela verk- samhetsfältet gällande siffrorna. Vad som är anläggningstyper speciellt anpassade för fjärrinriktad rekreation eller inte kan dock enligt kommitténs uppfattning inte särskil- jas. Antalet årsarbeten och den länsvisa för- delningen framgår av tabell 6.4.1. Som fram- går av tabellen producerades ca 51 500 årsar- beten inom sektorerna inkvartering och för- plägnad.

Av sammanställningen framgår att stor- stadsområdena har ett relativt sett högre antal årsarbeten inom hotell, restaurang och kaférörelser än landet i övrigt. Detta gäller

även Gotlands, Kopparbergs och Jämtlands län. För övriga delar av landet är variationer- na i antal anställda i relation till totalbefolk- ning ganska liten.

6.4.2 Beräknad omsättning inom sektorn

Beräknad omsättning inom rekreationssek- torn framgår av tabell 6.4.2. Siffermaterialet är baserat på en av kommittén uppskattad beläggning för olika former av inkvartering samt en skattad dygnskostnad per inkvarte- ringsgäst. Inkvartering hos släkt och vänner samt i egna fritidshus har inte medtagits i beräkningarna. Hotellinkvarteringen avser all inkvartering, dvs. inte enbart turistisk.

20 % av den totala omsättningen återfinns i de nordligare länen: Norrbotten, Väster- botten, Jämtland och Västernorrland.

Tabell 6. 4.1 Antal årsarbeten inom restaurang— och kaférörelser samt inom hotell, pensionat— och campingrörelser 1971

Län Restaurang- Hotell- och Camping- Total Antal årsarbeten och kafé- pensionats- rörelser per 1 000 in- rörelse rörelse vånare

Stockholm 11 314 3 893 19 15 226 10,3 Uppsala 616 617 3 1 236 5,6 Södermanland 598 408 2 1 008 4,0 Östergötland 1 087 836 9 1 932 5,0 Jönköping 578 1 093 3 1 674 5,5 Kronoberg 258 469 1 728 4,6 Kalmar 533 590 32 1 155 4,9 Gotland 302 237 10 549 10,1 Blekinge 252 488 7 747 4,9 Kristianstad 671 733 9 1 413 5,4 Malmöhus 3 090 1 685 14 4 789 6,6 Halland 467 592 4 1 063 5,5 Göteborgs o. Bohus 4 129 1 953 23 6 105 8,5 Älvsborg 857 657 13 1 527 3,8 Skaraborg 402 594 — 996 3,9 Värmland 669 697 2 1 368 4,9 Örebro 580 557 1 1 138 4,1 Västmanland 706 536 7 1 249 4,8 Kopparberg 491 1 169 4 1 664 6,0 Gävleborg 473 753 2 1 228 4,2 Västernorrland 679 576 4 1 259 4,6 Jämtland 296 858 3 1 157 9,3 Västerbotten 508 625 5 1 138 4,9 Norrbotten 621 732 — 1 353 5,3

Hela riket 30 177 21 348 172 51 697 6,4 Källa: SCB SOU 1973:52 101

• Sida 104
•  Original

Tabell 6.4.2 Beräknad omsättning som de olika inkvarteringsformerna genererar inom resp. län Beräknad dygnskostnad: hotell 70 kr., semesterbyar 40 kr.,Camping: 25 kr. samt övrig inkvar- tering 35 kr.

Län Hotell Semesterbyar Antal Årsbelägg- Omsättning Antal Antal belag- Omsättning bäddar ning, % milj.- kr bäddar da veckor, v. milj. kr

Stockholms 13 600 55 191,1 1 000 7 2,0 Uppsala 1 800 49 22,5 0 Södermanlands 2 100 49 26,3 370 7 0,7 Östergötlands 4 800 49 60,1 400 7 0,8 Jönköpings 4100 43 45,0 500 8 1,3 Kronobergs 2 100 43 23,1 120 8 0,3 Kalmar 3 500 43 38,4 2 200 9 5,6 Gotlands 1 500 43 16,5 1 300 9 3,3 Blekinge 2 300 49 28,8 700 9 1,8 Kristianstads 4 300 43 47,3 250 9 0,6 Malmöhus 7 900 55 111,0 370 9 0,9 Hallands 2 900 43 31,9 630 8 1,4 Göteborgs o. Bohus 8 100 55 113,8 480 8 1,1 Älvsborgs 2 900 43 31,9 0 Skaraborgs 2 600 43 28,6 290 8 0,6 Värmlands 3 600 43 39,6 500 14 2,0 Örebro 3 000 49 37,6 300 10 0,8 Västmanlands 1 800 49 22,5 140 7 0,3 Kopparbergs 7 600 43 119,3 2 300 14 9,0 Gävleborgs 3 000 43 33,0 500 10 1,4 Västernorrlands 3 000 43 33,9 450 10 1,3 Jämtlands 7 100 43 78,0 2 300 16 10,3 Västerbottens 2 700 43 29,7 1 400 10 3,9 Norrbottens 3 800 43 41,7 2 000 10 5,6 Hela riket 1 250,7 55,0

6.5 Kommunikationerna

Kommunikationerna spelar en avgörande roll för turist- och rekreationslivets utvecklings- möjligheter i landet. De efter europeiska förhållanden ovanligt stora avstånd som före- kommer inom landet mellan befolknings- centra och områden som lämpar sig för det fjärrinriktade rekreationslivet medför att stor vikt måste läggas vid transportplane- ringen.

Kommittén kan enligt sina direktiv inte föreslå några konkreta åtgärder avseende fjärrtransporter. Kommitténs förslag till sats- ningar på större anläggningar och områden skapar emellertid ett betydligt bättre under- lag för att kunna åstadkomma billiga kollek- tiva kommunikationer.

Benägheten att använda olika typer av transportmedel i samband med rekreations- resor varierar med transportavståndet, semes-

terns längd samt årstiden. F. n. är bilen det viktigaste transportmedlet för rekreations- resor inom landet. Förverkligas utbyggnaden av ett antal stora rekreationsområden i olika delar av landet kommer emellertid kraven på den kollektiva fjärrtrafiken att öka betydligt.

Den nuvarande kollektiva fjärrtrafiken för rekreationsresor har sin tyngdpunkt på tåg och buss, under det att inrikesflyget inte spelar någon stor roll. Flera omständigheter talar för att förändringar kommer att ske i detta mönster. Järnvägens kapacitet är inte särskilt flexibel och kan inte utan stora investeringar ökas. Charterflyg kommer utan tvekan att få en helt annan betydelse som transportmedel till rekreationsområden.

I följande översikt ges en kortfattad redo- görelse för transportapparatens nuvarande struktur.

• Sida 105
•  Original

Camping Övrig inkvartering ' Total Antal Omsättning Antal Antal be- Omsättning Omsättning gästdygn milj. kr bäddar lagda veckor, v. milj. kr milj. kr 317 000 7,9 500 5 0,6 201,6 95 000 2,4 200 5 0,2 25,1 134 000 3,4 600 5 0,7 31,1 214 000 5,4 1100 5 1,3 67,6 101 000 2,5 500 6 0,7 49,5 108 000 2,7 500 6 0,7 26,8 1 013 000 25,3 5 000 6 8,4 77,7 245 000 6,1 2 700 6 4,0 29,9 191 000 4,8 400 6 0,6 36,0 171 000 4,3 300 6 0,4 52,6 545 000 13,6 700 6 1,0 126,5 488 000 12,2 2 800 5 3,4 48,9 959 000 24,0 2 800 5 3,4 142,3 133 000 3,3 800 5 1,0 36,2 81 000 2,0 600 5 0,7 31,9 234 000 6,1 1 000 6 1,5 49,2 155 000 3,9 700 6 1,0 43,3 153 000 3,8 300 5 0,4 27,0 367 000 9,2 3 600 6 5,3 142,8 142 000 3,5 700 6 1,0 38,9 230 000 5,8 1500 5 1,8 41,9 183 000 4,6 3 500 6 5,1 98,0 208 000 5,2 1 000 5 1,2 40,0 290 000 7,2 1000 5 1,2 55,7 169,2 45,6 1 520,5

6.5.1 Flygtransporter

De befintliga och under byggnad varande flygplatserna för trafikflyg samt restidsområ- dena kring dessa redovisas i karta 6.5.1.

Kartbilden avser läget omkring den 1 ja— nuari 1973 sedan nya flygplatser vid Gävle och Sollefteå öppnats. På kartan har dess- utom Torslanda ersatts av Landvetter (fär- digt 1977).

Kartan visar läget av befintliga flygplatser med reguljärt trafikflyg och dessutom Gun- narns flygplats i Västerbotten som f. n. inte har reguljära flygförbindelser men där ban- förhållandena i och för sig skulle kunna medge detta.

Kartan omfattar däremot inte mindre flygfält där endast lättare plan används i linjetrafik exempelvis Lycksele och Ström- sund.

Kring flygplatserna har de områden som

ligger inom 1 timmes resväg utmärkts detal- jerat och en mera schematisk 2-timmarszon har också markerats i Norrland.

Med ledning av utländska erfarenheter kan man dra slutsatsen att relativt långa tider kan accepteras för marktransporter om bara den initiala flygcharterresan innebär en avsevärd tids- och kostnadsbesparing. Flera av skid- orterna i Alperna ligger på upp till 4 timmars resväg från flygplatserna i Geneve eller Miin- chen.

Kartan visar att en mycket stor del av landets totala areal redan ligger inom ca 2 timmars resväg från en i bruk varande trafik- flygplats.

Man kan emellertid urskilja två zoner i landet som ligger på längre avstånd från flygplatser:

1. Norra Dalarna och västligaste Härje- dalen. Det sistnämnda området ligger emel-

• Sida 106
•  Original

Karta 6.5.1 Trafikflygplatser i : å ä & & Sverige. 31 31 Siffrorna anger flygplanstyp —mo ,,,, som kan använda flygplatsen ,,, m enl. följande: I Twin Otter, 2 _ Nord 262, 3 Metropolitan, 4 F ” KIRUNA ,, 28 Fellowship, 5 DC-9, 6 _m Begå: W DC-8, 7 B 747 (Jumbo Jet). n ax ; r GÄLLIVARE - f 17 2 1 27 26 T * 26 25 —7)1'l1 24 24 23 23 —m m.__ n . SKELLBEFTEÅH 21 21 _llw "Wi 20 20 ORNSKOLDSVIK T 5 19 _3 SOLLEFTEÅ m— 18 17 AUG?— 16 J 14 _l 13 non—j 12 *1 11 ..,,_ 101 1 09 ",,, 5 oa ? 07 visar m»— ungrare ! o, 05 _ , HALMSTAD KALMAR "”* 0—1 timmes restid 04 s . 04 från flygplatsen ' . ) . VÅåJo _ osneruio ' " * ,. ounsav 03 1—2 timmars restid fm, & KnisriANSrA: 5 mg från flygplatsen 3 0 ” m m

02 (Endast i norra & & srunur & g ESA) 115) Sverige) 4499 S(F)_j QQ) | m-n__1 am | 9u> | om i nu I ZKM) lj

Anm. Härryda benämns numera Landvetter. Sollefteå och Gunnarn har f. n. ingen trafik. Vid tidsberäk- ningarna har även hänsyn tagits till terminaltid.

• Sida 107
•  Original

Sundsvall

2.1 Norrköping

Göteborg

Halmstad

Ängelholm . Ronneby

v /

Kristianstad

Karta 6.5.2 lnrikesflyget. Nätet sommaren 1972.

• Sida 108
•  Original

lertid inom mindre avstånd från Röros i Norge vilket dock inte markerats på denna karta.

2. De inre delarna av Västerbotten och södra och mellersta Norrbotten. I detta om- råde har en ny flygplats diskuterats i sam- band med upprättandet av ett fredsförbandi Arvidsjaur. Om detta flygfält kommer till uppförande och lokaliseras så långt västerut som möjligt kommer en stor del av detta tomma område att täckas av 2—timmars- zonen. Ytterligare större flygplatser blir ur det fjärrinriktade rekreationslivets synpunk- ter knappast nödvändiga. Skall transport- resurser sättas in borde i stället en uppsnabb- ning av landsvägstransporterna i samband med transfer-trafik mellan flygplatser och primära rekreationsområden sättas in: snab- bare bussar och bättre vägar. Omfattningen av det nuvarande nätet av inrikes flyglinjer redovisas på karta 6.5.2. Ytterligare en förbindelse mellan Stockholm och Östersund beräknas tillkomma. Resandet med reguljära flyget beräknas emellertid att växa något långsammare än hitills. Om resepaket med charterflyg kom- mer att organiseras i större omfattning kom- mer givetvis flyget att få en mycket stor betydelse för rekreationsresandet särskilt på de längre avstånden. Olika undersökningar visar att billiga flygresor får en avgörande betydelse vid resor över 500—600 kmzs av- stånd. I samband med att Linjeflyg infört jet-flyg har en tydlig ökning av resandefre- kvensen kunnat noteras. Tabell 6.5.1 visar Linjeflygs persontrans- porter fördelade efter olika typer av resenä- rer år 1971:

6. 5.2 Vägtransporter

Vägtransporter är den absolut viktigaste för— men för resande även vid rekreationsresor. Vägtransporternas andel av det totala per- sontrafikarbetet uppgår till ca 90 % och har av långtidsutredningen beräknats öka ytter- ligare något. Ungefär 2 hushåll av 3 dispo- nerar egen bil. Den övervägande delen av bilarnas sammanlagda körsträcka används för

Tabell 6.5.1. Persontransporter med linjeflyg Antal Tjänsteresenärer 500 000 Familjer med barn 330 000 Grupper, semesterresenärer, vecko-

slutsresenärer 170 000 Ungdomar 90 000 Värnpliktiga 80 000 Pensionärer 20 000 ldrottsmän 20 000 Handikappade 10 000

Källa: Det svenska reguljära inrikesflyget, Linje— flyg18/41972.

fritidskörning enligt vägverkets beräkningar.

Man kan emellertid konstatera att bilens betydelse för fjärrekreationen inte är fullt så stor som vid närrekreation. Benägenheten att använda bilen avtar ganska markant när av- ståndet överskrider 300—400 km. Orsaken att bilen används vid längre transportavstånd är vanligen att resenärerna har gott om tid i samband med längre semester exempelvis på sommaren eller att andra resealternativ är dyrare.

Särskilt vid kortare semesterperioder på vintern är obenägenheten ganska stor att använda bilen för tjärrtransporter i samband med rekreationsresor. På avstånd intill 500—600 km kan även långfärdsbussar komma till användning och erbjuder f. n. de billigaste möjligheterna till fjärrtransporter. Bussarnas begränsning ligger i en relativt låg medelhastighet. F. n. finns en viss överkapa- citet när det gäller antalet bussar. Antalet bussar i landet redovisas i nedanstående tabell:

Tabell 6.5.2 Transporterf Bussar för yrkes- trafik och turisttrafik

Cirkatal

Totala antalet bussar för yrkes—

trafik 8 000 Totala antalet bussar i lokal

trafik 3 000 Totala antalet bussar för kombine-

rade långfarder och förortstrafik 2 5 00 Totala antalet helturistbussar 3 700

• Sida 109
•  Original

* Skellefteå

Härnösand

Sundsvall

Oslo

arlskrona

Trel IEbOFQ Karta 6.5.3 Viktigare järnvägar

• Sida 110
•  Original

Längden järnvägar har de senaste decen- nierna minskat mycket kraftigt. På det bestå- ende järnvägsnätet beräknas emellertid det medellånga resandet på medellånga distanser 300—600 km kunna öka. Det bestående järnvägsnätet redovisas på karta 6.5.3. Kar- tan redovisar endast linjer som är av större intresse för det fjärrinriktade rekreations- livet.

På de mycket långa avstånden exempelvis mellan södra och norra Sverige torde järn- vägstransporterna inte kunna spela någon avgörande roll vid en eventuell framtida ut- byggnad av flera primära rekreationsområ- den i Norrland. En av orsakerna till detta är den långa resetiden som märks särskilt tyd- ligt vid l-veckasresorna och en annan orsak de svårigheter som föreligger att bygga ut järnvägskommunikationerna för stora och i tid korta belastningar.

SJ:s nuvarande vagnpark tabell 6.5.3.

redovisas i

6.6 Nuvarande efterfrågestmktur på inkvar- tering

6.6.1 Allmänt

Den tidigare påtalade bristen på statistik när det gäller det fjärrinriktade rekreationslivet är stor. Få uppgifter finns samlade om hur de olika inkvarteringsformerna utnyttjas här i landet. I samband med kommitténs semes- tervaneundersökning och de undersökningar Svenska Turisttrafikförbundet gjort i sam- band med Sverige Nu-kampanjen 1970 och 1971 har dock de stora dragen i utnyttjandet av de olika inkvarteringsformerna kunnat kartläggas. Kommittén vill emellertid poäng-

Tabell 6.5.3 Järnvägskapaciteten.

Tabell 6. 6.1 Beräknat antal semesterdygn

milj. dygn I den egna bostaden 49 I eget fritidshus 24 Hos släkt och vänner 21 Annan semester i Sverige 28 Utomlands 19

Summa semesterdagar 141

tera att materialet enbart omfattar hur svens- karnas semester och längre ledigheter förde- las mellan olika boendeformer. Inkvartering- en i samband med veckoslutsresandet, affärs- och tjänsteresandet samt konferenser avses således inte i detta sammanhang. Tabell 6.6.1 visar i grova drag hur boendeformema i samband med semester och längre ledigheter för svensken fördelar sig under 1970/71.

Av tabellen framgår att ca 35 % av antalet semesterdagar som tas ut i landet tillbringas i hemmet. Vidare framgår att 33 % av det totala antalet semesterdagar tillbringats utan- för den egna bostaden, eget fritidshus eller hos släkt och vänner. [ vad kommittén avser med kommersiella boendeanläggningar dvs. hotell, semesterbyar, campingplatser, vand- rarhem, Resos bygdesemester och övrig orga- niserad uthyrningsverksamhet, hade 10 % av det totala antalet dagar tillbringats. Fördel- ningen mellan de olika inkvarteringsformer- na framgår av tabell 6.6.2. För att erhålla den korrekta bilden av beläggningen skall ovanstående tabell komp- letteras med de utländska gästerna. På hotell svarar den utländska publiken för ca

Tabell 6.6.2 Antal gästdygn på svenska boen- deanläggningar

milj. gästdygn

. _ Hotell 5,0 SJ:s persontrafik Kapacrtet Semesterbyar 1,0 Sittvagnar II klass 70 000 sittplatser Såwårlåågäsw &? Sittvagnar I klass 9 000 sittplatser Resos bygdesemester 0'7 Motorvagnar [1 klass 50 000 sittplatser -- - - _ - ” Sovvagnar 168 vagnar ca 5 000 bäddar Ovrig organiserad uthyrning &_ Liggvagnar 33 vagnar ca 1 600 bäddar Totalt 1439 108 SOU 1973:52

• Sida 111
•  Original

900000 gästdygn. Campingplatserna svarar för ca 1,5 milj. utländska gästdygn. Vandrar- hem för ca 150 000 gästdygn. För ytterligare 350000 utländska gästdygn svarar gemen- samt semesterbyar, Resos bygdesemester och övrig uthyrningsverksamhet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att de kommersiellt inriktade formerna för se— mesterboende svarar för ca 18 milj. gäst- dygn.

Med kommersiellt semesterboende avser kommittén de inkvarteringsformer som fort- löpande bedrivs i förvärvssyfte inkl. den organiserade uthyrningsverksamheten.

l tabell 6.6.1 redovisades antalet gästdygn under rubrik ”Annan semester i Sverige” till 28 milj. Av dessa 28 milj. gästdygn kan som framgått av ovanstående ca 15 milj. gästdygn hänföras till kommersiella boendeformer. Hur återstående 13 milj. övernattningar för- delar sig på olika typer av inkvartering kan kommittén inte närmare precisera. Kommit- tén kan enbart konstatera att inkvarteringi fritidsbåtar hör till denna restpost. Vidare skall till denna post föras den omfattande rent privat bedrivna uthyrningsverksamhe- ten. Den omfattande lägerverksamhet som pågår varje sommar inom ramen för de ideel- la organisationernas verksamheter hör också till denna restpost. Övernattningar av spontan karaktär i tält, stugor och kåtor i samband med fjällvandringar hör också hit.

Evenemang av typ ”Kiviks marknad”, popfestivaler, motortävlingar etc. är ytterli- gare exempel på var spontan inkvartering i företrädesvis tält och husvagnar etableras utanför de kommersiella boendeformernas ram.

Mot bakgrund av hur nuvarande anlägg- ningar för det fjärrinriktade rekreationslivet utnyttjas har kommittén funnit det angelä- get att studera de olika inkvarteringsformer- nas speciella efterfrågestruktur var för sig. Motivet för detta är bl.a. att strukturen både beträffande lokalisering, service och priser är så divergerande för de olika inkvar- teringsformerna att en samlad bedömning av efterfrågan sannolikt skulle bli missvisande.

Avsaknaden av inkvarteringsstatistik för ho- tellsektorn som helhet försvårar en generell bedömning beträffande nuvarande efter- frågesituation resp. faktiskt utnyttjande av befintlig bäddkapacitet.

Kommittén har efter kontakter med sak- kunniga inom hotellbranschen beräknat an- talet övernattningar på samtliga hotellanlägg- ningar till 15—16 milj. inklusive det icke- turistiska boendet.

Genom att indela hotellbranschen i tre kategorier har möjligheter skapats att närma- re analysera nuvarande efterfrågan på inkvar- tering på hotell i samband med semester i relation till hotellanläggningens huvudsakliga funktion. Kommittén har mot bakgrund av detta indelat hotell i tre grupper: Turistho- tell inkl. pensionat. ”Stadshotell” och ”Stor- stadshotell”.

Som turisthotell har klassats medlemmar i Svenska Turisthotellens Riksförbund mot- svarande ca 20000 bäddar. Enligt denna organisation motsvarar 20 000 bäddar 75— 80 % av den totala kapaciteten turisthotells- bäddar i landet. Kommittén utgår således från denna organisations bedömningar av bäddantalet och beräknar det totala antalet turisthotellbäddar till 25 000 varav hälften helårsöppna. Den genomsnittliga belägg- ningsgraden för dessa anläggningar har beräk- nats ligga omkring 35 %. Då 75 % av antalet gästdygn på turisthotell antas efterfrågas i rekreativt syfte kan det totala antalet gäst- dygn på turisthotell i samband med semester och längre ledigheter beräknas till ca 2 milj. Resterande antal gästdygn vilka uppgår till 3 milj. som utnyttjats i samband med semester har förlagts till antingen gruppen ”Stads- hotell” eller ”Storstadshotell”. Hur fördel- ningen mellan dessa två kategorier ser ut har kommittén inte haft möjlighet att avgöra.

Kommittén har endast kunnat konstatera att de ca 35 000 bäddar som avses i gruppen ”Stadshotell” har en årsbeläggning på 40— 50% av den totala kapaciteten. De 35 000 bäddar som inryms under kategorin ”Stor- stadshotell” däremot kan uppvisa eri årsbe-

• Sida 112
•  Original

Av ovanstående har kommittén kunnat dra vissa slutsatser beträffande nuvarande efterfrågan på inkvartering på hotell. Det väsentligaste enligt kommitténs mening är att 60% av det totala antalet gästdygn i samband med semester tillbringats på andra anläggningar än vad som allmänt betraktas som turistiska. Anledningen till detta kan ses mot bakgrund av flera faktorer. Målgruppen ”hotellgäster” har andra motiv i samband med sin semester än att tillbringa sin tid i vad som traditionellt betraktas som en att- raktiv miljö.

En ökad efterfrågan på hotellinkvartering isamband med semester har börjat förmärkas i urbaniserade områden med hög servicegrad. Den urbana människans tillgång på hög sam- hällsservice och hennes krav på ett varierat utbud av aktiviteter och attraktioner i sam- band med semester och längre ledigheter har medfört att hon inte längre självklart kan förmås att tillbringa sin ledighet i den rela- tivt isolerade miljö de flesta av våra turist- hotell kan erbjuda.

Beträffande efterfrågan på inkvartering in- om hotellsektorn i samband med rekreation kan sammanfattningsvis konstateras att stor efterfrågan råder i stora delar av landet under traditionellt betraktade säsongstoppar som nyår, sportlov, påsk och midsommar. Under resten av året synes överkapaciteten på hotellbäddar vara stor. För hotell- branschen som helhet, dvs. inkluderande affärs- och tjänsteresandet samt konferenser kan nuvarande efterfrågan ej täcka befintlig kapacitet. I storstäderna kan dock efterfrå- gan på inkvartering måndag—fredag ej till- godoses under stora delar av året.

6.6.3 Semesterbyar

Tidigare påtalad brist på för landet enhetlig inkvarteringsstatistik gäller även semester- byar. Efterfrågans fördelning över året blir därför ganska svår att bedöma. Kommitténs bedömning av utnyttjandet och efterfrågan av semesterbyar som boendeform under se- mester och längre ledigheter har därför skett

mot bakgrund av tidigare refererade intervju- undersökningar och diskussioner med sak- kunniga inom branschen. Därvid har fram- kommit att drygt 1 milj. gästnätter till— bringas i landets semesterbyar, vilket mot- svarar 15—20% beläggning. Då uthyrningen företrädesvis sker på veckobasis kan den publik inkl. utlänningar som besökt semes— terbyar uppskattas till knappt 200 000 per- soner. Nuvarande efterfrågan på logi i semes— terbyar är mycket koncentrerad i tiden. Under 6—8 veckor under sommaren och 4—6 veckor under vintern vid byar lokaliserade i områden lämpade för vinteraktiviteter kan nuvarande kapacitet inte tillgodose annat än en mindre del av efterfrågan. Det utnyttjan- de som sker vid sidan av dessa perioder beror enligt kommitténs uppfattning på resp. se— mesterbys särskilt goda förutsättningar i form av lokalisering, ledning och väl utbyggd allmän service inkl. aktiviteter och arrange— mang.

Mot bakgrund av bl. a. fritidsutredningens antaganden om utbyggnadsbehovet av semes— terbyar kan nuvarande efterfrågan och kapa- citet synas förvånansvärt liten. Fritidsutred- ningen bedömde det som realistiskt att räkna med ett behov av stugor i semesterbyar uppgående till ca 50 000 stugor alt. 200 000 bäddar. Detta mot bakgrund av efterfrågan i mitten av sextiotalet. Att utvecklingen inte gått som fritidsutredningen räknat med framgår av att antalet stugor i semesterbyar 7 år senare uppgår till drygt 4 500. Det böri detta sammanhang observeras att alternativa boendeformer ej tillkommit under senare år.

Kommittén anser att ett stort efterfråge- överskott beträffande inkvartering i semes— terbyar endast föreligger under vissa begrän- sade tider av året. Som påpekades i samband med avsnitt 6.2.2 har urbaniseringen och därmed kraven på service och förströelser förändrat förutsättningarna i samband med utvecklingen av semesterbyar. Kortfattat kan sägas att det inte längre är fråga om att erbjuda en bäddplats alt. en stuga. Vad som i dag efterfrågas är funktionen ”fritid och rekreation” i för ändamålet väl fungerande serviceenheter med breda utbud på aktivite-

• Sida 113
•  Original

ter och attraktioner samt en inkvartering av hög standard.

Kommittén anser att den utveckling av antalet semesterbyar som skett fram till i dag trots sin relativa höga tillväxttakt, i absoluta tal måste betraktas som blygsam. Den stora allmänheten har fortfarande inte kommit i kontakt med semesterbyn som boendeform i samband med rekreation. Nuvarande efter- frågan måste således bedömas med utgångs- punkt från att verksamheten endast befinner sig på accepteringsstadiet hos konsumenter- na. Den egentliga tillväxttakten måste be- dömas ligga framåt i tiden. Att semesterbyn befinner sig i början av ett innovationsför— lopp visar sig inte bara på själva ”produkten” semesterbyn.

På det organisatoriska planet saknas fort- farande riktlinjer för verksamhetens bedri- vande. Detta gäller både semesterbyarnas utformning, lokalisering, ekonomiska förut- sättningar samt hur byarnas marknadsföring och försäljningsåtgärder skall organiseras. Se- mesterbyarnas utformning kan inte ske efter ett enhetligt mönster. Regionala förhållan- den både vad beträffar natur och klimat och efterfrågan måste vara avgörande för hur byarna skall utrustas och drivas. Att dessa frågor ej uppmärksammats och åtgärdats i tillräcklig omfattning har utgjort starkt häm- mande faktorer för hela verksamhetens ut— veckling. Kommitténs uppfattning om efter- frågan på semesterbyboende med hänsyn till verksamhetens nuvarande struktur kan så- ledes inte enbart ligga till grund för framtida åtgärder. Det är kommitténs uppfattning att det finns en stor latent efterfrågan på semes— terbyboende under förutsättning att fram- tida semesterbyar lokaliseras och anpassasi storlek så att ekonomiska förutsättningar skapas för service och aktiviteter och attrak- tioner som dagens medborgare kräver.

För att den enskilda konsumenten skall komma i åtnjutande av utbudet på semester- byar krävs vidare en till verksamheten väl anpassad marknads— och försäljningsorganisa- tion.

I samband med att Riksorganisationernas campingkommitté började klassificera lan- dets campingplatser startades också en regist- rering av hur resp. campingplats utnyttjas. Av tabell 6.6.3 framgår hur antalet gästdygn på campingplatser utvecklats sedan 1964.

Tillväxten i antal gästdygn under senare delen av sextiotalet kan vara orsakad av flera faktorer. Vid sidan av långa ledigheter och förbättrad ekonomi kan två faktorer urskil- jas. Den hygieniska standarden och övriga anordningar har på campingplatsema väsent- ligt förbättrats under senare år. Vidare har den enskilda camparens utrustning ändrat karaktär. Dagens moderna tält med separata sov- och vistelseutrymmen har skapat förut- sättningar att campa även vid otjänlig väder- lek. Enligt uppgift från Campingkommittén har tillkomsten av campingstugor, ökningen av antalet husvagnar på campingplatsema och tältens ökade standard gjort att ca 40— 50 % av campinggästerna är mer eller mindre oberoende av väderleken.

Som också framgår av tabellen har utnytt- jandet stabiliserats kring 5—6 milj. gästdygn med små avvikelser beroende på fina eller dåliga somrar.

Den under senare år mycket påtagliga stan- dardförbättringen av campingplatsema har medfört att den till Västkusten och Kalmar län mycket påtagliga efterfrågekoncentratio- nen börjat förändras. Den upprustning av campingplatser som vidtagits i ett flertal

Tabell 6. 6.3 Antal gästdygn på svenska cam- pingplatser

År Milj. gästdygn 1964 3,6 1965 4,4 1966 5,2 1967 5,2 1968 5,3 1969 6,1 1970 5,4 1971 5 ,7 1972 6,0

• Sida 114
•  Original

kommuner i norra Sverige har medfört att en ökad efterfrågan börjat förmärkas i denna del av landet.

Trots att campingen är den mest utnyttja— de logiformen av alla i samband med semes- ter och rekreation kan kommittén konstate- ra att nuvarande kapacitet på campingplatser synes motsvara efterfrågan. Visserligen är utnyttjandet av campingplatsema mycket koncentrerad i tiden. Över 50% av belägg- ningen är koncentrerad till juli månad. Trots detta får det anses höra till undantagen att någon inte kan beredas plats inom det om— råde vederbörande planerat att tillbringa sin ledighet i. Vid kontakter med Sveriges cam— pingvärdars riksförbund har det vidare fram- kommit att dagens efterfrågestruktur på campingen som logiform börjat ändra karak- tär. Kvalitén på den personliga utrustningen både på tält och husvagnssidan har skapat förutsättningar för camparen att tillbringa längre tid borta från hemmet. Detta i kombi- nation med att de flesta campingplatsema idag kan ge en hög allmänservice har gjort att camparen tenderat att bli mera stationär. Denna utveckling har emellertid medfört att kraven på varierande utbud av aktiviteter och attraktioner har accentuerats. På samma sätt som tidigare beskrivits för både hotell och semesterbyar har boendet kommit att inta en sekundär ställning. Trivsel och miljö i kombination med ett rikligt utbud av för- ströelseformer har även för camping kommit i förgrunden.

Denna utveckling har emellertid ej inne- burit att publikunderlaget för camping ökat nämnvärt. I början av sextiotalet beräknades antalet campare i landet uppgå till ca 650 000 i tätorter överstigande 10 000 invå- nare. Nuvarande antal har beräknats uppgå till ca 800 000 för hela landet. Tillväxten av antalet campare har således varit ganska liten. Detta med hänsyn till att invånare i tätorter understigande 10 000 även måste antas ut- öva camping. Under motsvarande period har däremot antalet campingdygn nära nog för- dubblats. De senaste årens utveckling av campingplatsema har således fått som främs- ta konsekvens att vistelsetiden per camping-

enhet avsevärt förlängts medan tillväxten i antal campare varit relativt måttlig. Mot bakgrund av detta vill kommittén ifrågasätta om åtgärder för att förbättra enbart cam- pingplatsernas standard får ett publikt sett bredare utnyttjande som effekt.

6.6.5 Vandrarhem

Trots att vandrarhemmen fått en ökad stan- dard och en förändrad struktur av gäster har kommittén inte kunnat observera någon ge- nerell efterfrågeökning under senare år. De vandrarhem som genomfört genomgripande standardförbättringar har dock fått en ökad beläggning. Det gamla mönstret med kort— vistelsetid kvarstår. Den genomsnittliga vis- telsetiden uppgår till 1,4 dygn. Beläggnings- statistik från 1971 visar att 450000 gäst- nätter tillbringats på vandrarhem. För 1970 redovisas samma antal gästnätter. Vandrar- hemmen är den inkvarteringsform som har det största antalet utländska gäster. 1971 registrerades utlänningar för 30 % av samtli- ga gästnätter. Att inkvartering på vandrar- hem inte ökat nämnvärt under den senaste lO-årsperioden visas bl. a. av att antalet ut- ländska gästnätter endast ökat med 7 % under hela perioden. Bortsett från enstaka efterfrågetoppar och vissa lokala variationer i efterfrågan på inkvartering i vandrarhem be- dömer kommittén att nuvarande kapacitet väl täcker behoven.

6.6.6 Övrig uthyrningsverksamhet

Då uthyrningsverksamheten av enskilda stu- gor och privatrum f.n. är uppdelad på ett stort antal förmedlingsorganisationer har någon helt tillförlitlig kartläggning av nu- varande utnyttjande och efterfrågan inte kunnat göras. Med ledning av bl. a. kommit- téns intervjuundersökning kan antalet gäst- dygn i stugor och privatrum uppskattas till ca 2,5 milj.

Vid kontakter med representanter för ut- hyrningsverksamheten har kommittén kun— nat konstatera att verksamhetens omfattning och efterfrågan på stugor och rum är i

• Sida 115
•  Original

stigande. Bl.a. beroende på det förtroende- fulla samarbete som lokala och regionala turistorganisationer och RESOS bygdesemes- ter kunnat etablera med värdarna för uthyr- ningsobjekten, har antalet bäddar i denna verksamhetsform börjat anta ansenliga pro- portioner.

Kommittén uppfattar denna uthyrnings- verksamhet som ett väsentligt inslagi dagens rekreationsmönster. Utan egentliga kostna- der för samhället kan en tidigare inte till- gänglig bäddkapacitet ställas till förfogande för de semestrande. Samtidigt betyder denna uthyrningsverksamhet ett inte oväsentligt tillskott till den enskilda stugvärdens privat- ekonomi. För en stor grupp av människor betyder denna biinkomst att möjligheter ska- pas att stanna kvar i områden där övriga arbetstillfällen är vikande.

Kommittén vill emellertid betona att stan—

dardkraven bl. a. beträffande sanitära förhål- landen både från den enskilde gästens och samhällets sida kan komma att medföra att delar av nuvarande utbud i framtiden inte kommer att vara attraktivt.

I takt med att anläggningar bättre anpassa- de till nuvarande och framtida krav och önskemål tillkommer antar kommittén att uthyrningen av enskilda stugor och rum som inte har en godtagbar standard kommer att minska.

6.7 Det aktuella utbudet av producerade resor och arrangemang och dess omfattning

Redogörelsen för det utbud, som presenteras på svensk och utländsk marknad, gör inte anspråk på att vara komplett. Dels är utbu- det så diversifierat och handläggs av så många olika instanser och dels saknas ett

Tabell 6.7.1 Sverige Antalet på marknaden presenterade produkter eller researrangemang, geografiskt indelade. (1972)

Län Antal arrangemang Antal arrangemangsveckor Sommar Vinter Summa Sommar Vinter Summa Norrbotten 46 12 58 511 91 602 Västerbotten 26 13 39 258 167 425 Jämtland/Härjedalen 83 220 303 764 3 196 3 960 Västernorrland 4 0 4 56 0 56 Gävleborg 0 1 1 0 19 19 Dalarna 29 44 7 3 601 5 20 1 121 Värmland 22 20 42 262 325 587 Örebro 11 5 16 157 90 247 Västmanland 2 0 2 54 0 54 Uppsala 0 0 0 0 0 0 Stockholm 5 1 6 19 30 49 Södermanland 1 3 4 54 54 Östergötland 2 1 3 71 Jönköping 1 1 2 21 19 40 Kronoberg 1 0 I 54 0 54 Kalmar 8 O 8 68 0 68 Gotland 19 0 19 195 0 195 Blekinge 12 0 12 187 0 187 Skaraborg/ Älvsborg 5 2 7 104 16 120 Göteborg 0. Bohus 10 0 10 94 0 94 Halland 4 0 4 34 0 34 Kristianstad 1 0 1 22 0 22 Malmöhus 4 0 4 74 0 74 Summa 296 323 619 3 589 4 473 8 062

Antalet arrangemangsveckor = arrangemang.

antalet arrangemang x antalet erbjudna veckor per

• Sida 116
•  Original

flertal betydelsefulla uppgifter exempelvis i form av omsättning räknat i kronor eller i antal besökare.

Sarnmanställningen behandlar först det 5. k. utbudet eller de arrangemang i form av resepaket, som finns tillgängliga för bokning eller köp. I första hand redovisas arrange- mangen för svensk marknad samt därefter de som är avsedda för vissa utlandsmarknader (Tyskland, England, Holland, Belgien, Frankrike och USA).

Huvudsakligt källmaterial för samman- ställningen har varit: STTF:s ”Handbok för proffsen”, 1971. Denna sammanställning täcker det utbud, som presenteras för svensk

Tabell 6.7.2 Sverige Antalet -på marknaden

presenterade produkter, typgrupperade. (1 972) Sommarsa'so ng Typ av produkt/ arrangemang Antalet Antalet arrange- arrange— mang mangs- veckor

Bad 27 3 29 Fiske 4 3 674 Jakt 10 84 Kanot 9 54 Segling 3 8 Segelflyg 1 10 Motion 1 3 I 26 Ridning/ ridskola 7 131 Golf 1 2 1 1 7 Fj ällvistelse 48 804 Vandring/klättring 9 85 Flora/ Fauna, bär- el. sten-

plockning 15 111 Midnattssolsresa 7 38 Vildmarkssafari 10 80 Semester med färg, fotografe-

ring 4 1 3 Herrgårdssemester 6 65 Familj evecka 1 4 Pensionärsvecka 9 5 6 Midsommararrangemang 6 2 Ligga—st illa-arrangemang med

hel/halvpension 21 561 Utflykt sarrangemang med hel/

halvpension 16 207 Skol- och studieresor 2 18 Weekendarrangem ang 5 Hela

året Summa 287 3 577

publik samt de hotell, vandrarhem samt se- mesterbyar, som finns i landet. Som ytter- ligare källmaterial har svenska och utländska turarrangörers program använts.

Ett mindre avsnitt behandlar sevärdheter, evenemang, besöksobjekt i Sverige. Dessa är av intresse för existerande reseprogram. Be- sök vid intressanta sevärdheter ingår ofta i resepaketen. Sevärdheterna m.m. indikerar även en viss existerande potential vad beträf- far framtagning av nya arrangemang. Mate- rialet bygger på en rapport från Civildeparte- mentet av den 19.7.71 ”Förarbeten för fy- sisk riksplanering. Inventering av sevärd- heter.”

Av sammanställningen över de olika typer- na av produkter (tabell 6.7.2) framgår, att den övervägande delen utgöres av aktivitets— utbud i någon form, exempelvis fiske, mo- tion, curling. Ligga-stilla-former existerar, likaväl som semesterformer för speciella grupper ex. mamma-barn, pensionärer. Men den kraftigaste tillväxten av produkter åter- finns inom området aktivitetserbjudanden.

Tabell 6.7.3 Sverige. Antalet på markna- den presenterade produkter, typgrupperade. (1972)

Vintersa'song Typ av arrangemang/produkt Antalet Antalet arrange- arrange— mang mangs- veckor Vintersport, hel/halvpension 114 1 862 Skidskola/utförsåkning 16 50 Långfärd l 5 Fjällkurs 1 1 Vinterfiske 4 35 Motionsveckor 9 20 Curling 2 2 Fallskärmshoppning/kurs 1 1 Mamma-bam, familjevecka 41 159 Semesterby, stuga/lägenhet/ måltid 94 2 095 Hemslöjds/väwecka 1 20 Bridgevecka 7 7 Nöjesvecka 2 2 Kulturell vecka 1 1 Weekendresa 15 272 Jul/nyår 1 Summa 310 4 5 3 2 SOU 197 3:52

• Sida 117
•  Original

T Golf Herrgårdsemester ___—_. Jakt % —1 | | 1 | r 1 l | I | _] N Bad Övriga orter hel/halvp. ___— Fiske _l 'I I | | _I'_ —"__——1__I_Bad _] I _| M Hel/Halvpens. utflykter _____ Övriga orter hel/halvp. r 1 | | I' ”1 ' "'— T ' I 1 Bad L ' r— _' ' '_—L-—-—__'_' 8 d '- —1 '— _l Flora Fauna ___________________ Gaolf K Övriga orter hel/halvp. — Midsommar _] —I— |— —r | '— l"— '— _'_ ' 1—B'ad—l ' O Hel/Halvpens. utflykter ._________ _____ __ Segling .— ———————— Övriga orter hel/halvp. + —r | 1 | |— _|— —1' I I 1— _j _— Bad l __ Övriga orter hel/halvp. :::-i:: ——————— Hel/Halvpen. utflykter Övriga O_r'fer hF/hTalvp. E [ __| ' r—" r— r— r— '—1— ——1_ Fiske ' l— l Flora Fauna _____________________________ Y Pensionärsveckor r— —r _r- —r _r— —r _r— —r ——| |— _|— P _| Ridning _ Övriga orter hel/halvp. Midsommar T_— |_ _I' _T— '_' |— __|— _P— —1 __1 | Ridning R Hel/Halvpens. utflykter F” Ö _T —I" '_I' "lll—=E; | Bad I '_— vri orter hel/ . - H halvänsion Midsommar "___—__.-. " Weekendresor _J— Motion ___ __ '''' S egling | _|— —r— —|— | 1— —'— ä— '—r' r _? D Pensionärsveckor l _l —* ___________ | _____ | __________ F 1 | T T' __|— AB Hel/Halvpension, utflykter Weekendresor + ' '1' __T —1' _|—' |— I- T '_' _1' _'I' 4—_——.__———_—.——————' U Weekendresor —l— . '||—— 1- r | |— | 1— l"— | |— Övriga orter hel/halvp.

Jan Febr Mars April Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov

Figur 6. 7.1:1 Produkternas ”tillgänglighet” under året. Sverige.

Dec

• Sida 118
•  Original

Län

S Fiske

Flora Fauna

_— Herrgårdssemester

Kanot Ridning "___ __:____::_____ ________________ Hel/Halvpens. utflykter Vildmarkssafari — Midsommar Vandring r j 1' j , T | | r— T— "T T _a— W ___—___—

Fiske ___—___

Ridnin gMidsommar _ Vildmarkssafari

Övriga orter hel/halvpeps. = ___ __

__ ___—___

Vintersport Hel/Halvpension ; Midsommar

Mamma/Familjeveckor Måltid + Stuga/Lägenhet

Vintersport Ffel/HEpensionI— ' [__r_1 ' Fiske '— A . c Fjäll _ Flora Fauna _ __ Mot" Kanot Mamma/Familjeveckor |on Vildmarkssafari Herrgårdssemester Övriga orter hel/halvp _ Vandring klättring Semester med färg _ | _| | |— _| | 1— 5 l— i— 'F— . ___—' Fiske BD

Golf Övriga orter hel/halvp Vildmarkssafari

qx—

Fiske

Vintersport-

Vandring klättring

Hel/halvp :

Midnattsol

Skidskola __ _—

Utförsåkningsveckor Semester med färg

Jan Febr Mars April Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov Dec

Figur 6. 7.1.2 Produkternas ”tillgänglighet” under året. Sverige.

• Sida 119
•  Original

117 Dec

Nov

Vandring/Klättri ng Okt

____ __________________________ __ __

Sept

Aug

Skidskola/Utförsåkni ngsvec kor Juli

Vintersport Hel o halvpension Juni

!

Måltid + Stuga/Lägenhet

Semester med färg

Mamma/Familjeveckor

Mai

:: ::

April

_____________,____________=__,,,__.___.=____ __________ ___________

Mamma/Familj_eveckor Mars

__________________________________._._______z____ _____________________

j_.

Motionsveckor

Bridgeveckor Febr

______________.___________________=_____________. .________________________

Weekendresor

i

DDD

Jan

_________________A___________ _________,_______ g ___: __ _______________!

_ k _ a _ J 3 _ QI— n _ _.m .Ua n .n F d & _| f n R 91 l a t o 5 l r o .n k om. är m m 0 r i 3 F F F K M __ r m |. 0 k M a v v s fl ä n .m 5 n e P 2

Figur 6. 6.1.3 Produkternas ”tillgänglighet” under året. Sverige.

• Sida 120
•  Original

Tendenserna är desamma vintertid, även om ligga—stilla-utbudet i form av stugboende etc. tycks dominera. Men bakom denna ut- budsform döljer sig en aktiv verksamhet under vistelsen, exempelvis skidåkning. (Tabell 6.7.3).

Produkternas tillgänglighet på den svenska marknaden framgår av diagram 6.7.l:1—3. Med undantag för vissa året-om-erbjudanden återfinns utbudet under två perioder: juni till september samt mitten av december till mit- ten av maj. Öppethållandet är med utgångs- punkt från dessa värden relativt tillfredsstäl- lande. Men det bör samtidigt noteras, att 2-säsongserbjudanden i princip enbart åter- finns inom följande områden: Norrbotten, Västerbotten, Jämtland/Härjedalen samt Da- larna.

Det redovisade Siffermaterialet över anta- let produkter eller arrangemangsveckor ger i viss mån endast halva sanningen. Materialet är en bruttoredovisning över vad som presen— teras i trycksaker och annan reklam och information till svenskarna.

Siffrorna ger ingen indikation om hur mycket som egentligen har sålts eller konsu- merats. För fortsatt arbete med marknads- föring av det totala rekreationsutbudet i landet är det av stor vikt att en redovisning av omsättningen i form av antalet sålda produkter kommer till stånd.

Drygt hälften av det sälj- eller boknings- bara utbudet för svensk marknad återfinns i de nordliga länen (BD, AC, Z). Lägger vi dessutom till produkterna från de två klassis- ka turistomrädena Dalarna och Värmland, har huvuddelen av utbudet presenterats. Det är framför allt utbuden vintertid som för fram denna kraftiga dominans norrut.

En förklaring till denna nordliga dominans är helt naturligt avståndet till de intressanta tätbefolkade områdena i mellersta och södra Sverige, vilka genererar besökare. För att få flera besökare till de norra länen och till Dalarna och Värmland har man tvingats till att paketera aktiviteter, boende, mat samt transporter i lämpliga researrangemang. Det- ta behov accentueras ytterligare under vin- tern, då bilen som transportmedel minskar i

betydelse till förmån för tåg, buss eller flyg.

Tabell 6.7.1 visar ganska tydligt att ut- vecklingen på arrangemangssidan endast börjat. Individens målmedvetenhet och låga rörlighet i samband med vintersemestern har möjliggjort en snabb utveckling för vinter- säsongen. Däremot har sommararrangemang- en, vars volym borde kraftigt överstiga an- talet vinterutbud, inte fått samma genom- slag, trots att man under denna period har en

Tabell 6.7.4 Antal sevärdheter, länsvis grup- petade.

Studieobjekt (industri, konsthantverk) med arrangemang för grupper eller indivi- duella personer.

Evenemang (konserter, utställningar, marknader etc) som anordnas i olika län

under 1972.

Län/motsv. Antal Antal Antal sevärd- evene- studie- heter mang objekt

Norrbotten 142 22 4 Västerbotten 100 36 Jämtland 1 3 3 9 0 Västernorrland 81 19 19 Gävleborg 6 0 38 19 Kopparberg 135 98 10 Örebro 48 32 10 Västmanland 29 17 3 0 Värmland 8 3 65 3 3 Skaraborg/ Älvsborg 127 74 29 Göteborg 0. Bohus/ ]

Halland 89 1 3 0 4 Stockholm 371 88 14 Uppsala 44 18 5 Södermanland 45 11 12 Östergötland 64 18 7 Jönköping 44 15 Kronoberg 46 68 30 Kalmar 49 17 Gotland 86 10 5 Blekinge 3 6 1 2 2 3 Malmöhus/Kristianstad 1511 60 29

1 Gäller sevärdheter utanför Storstadsområdena. Sevärdhet: Materialet bygger på en rapport från Civildepartementet av den 19.7.71. Förarbete för fysisk riksplanering. Inventering av sevärdheter. Sevärdheterna är indelade i följande grupper:

1. Det moderna Sverige

2. Kultur och kulturhistoria

3. Natur och naturhistoria

4. Friluftsliv och rekreation

5. Nöjen och arrangemang

• Sida 121
•  Original

Tabell 6. 7.5 Sverige Antalet på marknaden presenterade produkter, grupperade efter arran-

gör (grossist). (1972)

Arrangör Antal arrangemang Antal arrangemangsveckor Sommar Vinter Summa Sommar Vinter Summa Blekinge TTF 5 0 5 65 0 65 Dala Tour AB 20 15 35 482 195 677 Eila Resetjänst, Surte 8 1 9 77 17 94 Fjälmedjan/SJ-resor 9 0 9 43 0 43 Gotlandsresor AB 1 0 1 18 0 18 Jämtland/Härjedalen Resor AB 55 113 168 501 1893 2 394 Lingmerths Resetjänst 23 1 24 115 1 116 M 2 38 40 24 557 581 Nordkalottresor 4 0 4 52 0 52 Nyman & Schultz/ Nordisk 1 0 1 9 0 9 RESO 56 6 62 793 75 868 SJ—Resor 18 62 80 418 599 1017 STF 35 60 95 319 653 972 Värmlands TTF 16 11 27 223 185 408 Västerbottens TTF 10 8 18 120 129 249 Örebro läns TTF 2 0 2 157 0 157 Övriga1 25 18 43 334 223 557 Summa 290 333 623 3 750 4 527 8 277

1 Här ingår bl. a. följande researrangörer: Turistflyg, Arjeplog, Norrlandsflyg, Gällivare, Domänverket, Sorsele, Stockholms TTF, AB Svenska, Fjällbuss, Stockholm, Ullångertjärdens Touristsightseeing, Erma- resor, Stockholm, Normarkens Kanot & Turist Center, Resebolaget, Stockholm, Svenska Navigations- och Seglarskolan, Göteborg, Karlskrona Sjösportsskola, Fritidsbuss, Stockholm, Västerviks turist- nämnd/ Svenska korporationsförbundet, Kalmar Yrkesskola/Carlbergsskolan, Arkösunds Hotell, Eskilstuna Turistbyrå, Säffle Rese Service, Press-resor, Göteborg, Aronsons, Vänersborg, City Sightseeing, Stock- holm, Club Continental, GDG Resecentrum, Åmåls-Resor

bredare publik, som sannolikt har en högre disponibel semesterbudget och borde därför vara betjänt av prisbilliga arrangemang.

Tillgången på attraktioner i de södra och mellersta delarna av landet framgår av tabell 6.7.4 Bland sevärdheter, evenemang och företag/organisationer för besök återfinns en avsevärd potential för researrangemang för dessa delar av landet.

Jämföres dessa ”o-paketerade” attraktio- ner i södra och mellersta Sverige med till- gången till inkvartering i samma delar av landet (tabell 6.2.6) understryks ytterligare det faktum, att utvecklingen av produkter enbart är påbörjad.

Helt naturligt anordnas flertalet resor, bå- de individuella och i grupp, till företagen, evenemangen och sevärdheten. Bakom de mer organiserade resorna ligger olika tidning- ars resetjänst, bussföretag, pensionärsföre-

ningar m.m. Det är f. n. helt omöjligt att få ett grepp om hur många resor av detta slag som anordnas och till vilka resmål. Ytterligare en anledning till övervikten av researrangemang till norra Sverige är att söka i det intresse, som turistorganisationer och enskild näring visat i dessa delar. Observera exempelvis den ledande roll, som Jämtlands och Härjedalens TF:s säljbolag uppvisar i egenskap av turarrangör (tabell 6.7.5).

Utbudet eller researrangemangen på vissa utlandsmarknader

England och Tyskland uppvisar det största antalet turarrangörer eller grossister som in— tresserar sig för Sverige som resmål. Rundresor med buss, flyg eller tåg domi- nerar bilden bland typen av utbud. Det kan

• Sida 122
•  Original

vara av intresse att notera det stora antal campingerbjudanden på den engelska mark- naden.

Mälarområdet med framför allt Stock— holm utgör det klart förhärskande resmålet, något som också verifierats av STTF 15 under- sökning bland bilturister, ”Bil-71”. Endast ett mindre antal arrangemang berör norra delarna av landet. De långa transportavstån- den och de små möjligheterna att anordna charterresor till Norrland är några faktorer som hämmar resandet norrut.

Det är förvånansvärt att Skåne och Ble- kinge tycks spela en sådan relativt blygsam roll som mottagare av utländska resgrupper.

De redovisade produkterna uppvisar en tillfredsställande säsonglängd. Med undantag för Tyskland och Frankrike (juni t.o.m. augusti) sätter resandet igång från övriga

Tabell 6.7.6 Svenskt utbud på olika utlandsmarknader i utländska

marknader redan under april/maj och pågår t. o. m. september.

Även i detta sammanhang måste påpekas, att det presenterade materialet avser det utbud, som finns tillgängligt på resp. mark- nad. Underlag för bedömning av hur mycket som de facto konsumerats finns inte tillgäng-

ligt.

turarrangörers egna

säljprogram Land Tyskland England Frankrike Belgien Holland USA Antal arrangörer (grossis— ter) 60 75 23 6 9 13 Antalet utbud (ung. tal) 70 115 37 6 36 29 Totala antalet arrangemang- veckor (ung. tal) 825 2 200 440 36 790 — Beskrivning av utbudet Rundresor 35 51 21 4 17 29 Resor med tåg 10 3 1 1 —- — Resor med flyg 9 16 6 — 3 — Resor med båt (kryss- ning) 14 5 7 1 6 — Resor med buss/bil 4 9 — — — — Resor med bil 3 13 — — -— — Aktivitetsprogram 3 3 — — — — Vinterarrangemang 6 — — — — — Cityweekend — 1 — — 2 — Stugveckor 9 1 16 2 5 — Campingprogram Hotellprogram — — — — 1 — Övrigt — — — — 1 — Län som berörs av pro- grammen K L M 15 8 4 0 5 0 F I G H 23 25 13 1 8 9 N 0 P R 23 55 12 2 19 11 A B U C E D 39 87 31 5 16 29 W X S T 27 23 8 2 15 10 Z Y 16 4 3 O 8 0 BD AC 5 5 10 O 4 0 120 SOU1973:52

• Sida 123
•  Original

lIllIl||llllllllllllllllllllllllllll

H

| llllllllllIIMIIlml

?— '|—

Jan Febr Mars April Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov Dec

Figur 6. 7.2:1 Arrangemang i utländska turarrangörers egna program — Tyskland. Tillgänglighet under årets månader.

lllllllllllllllll

llllllllllll Illlllllllllllllllllllll "lllIlll

Jan Febr Mars April Maj Juni Juli Aug Sept "Okt Nov Dec

Figur 6. 7.2:2 Arrangemang i utländska turarrangörers egna program — England. Tillgänglighet under årets månader.

• Sida 124
•  Original

%_— HOLLÅND === __— __— EEE- E_— USA BE LG I EN FRAN KR | KE

Jan Febr Mars. April Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov Dec

Figur 6. 7.2.3 Arrangemang i utländska turarrangörers egna program — Frankrike, Belgien, Holland, USA. Tillgänglighet under årets månader.

6.8 Anläggningar för friluftsliv och rekreation

6.8.1 Liftkapaciteten

Statistik saknas på den sammanlagda lift- kapaciteten i landet. Som ett provisoriskt mått på den installerade kapaciteten har här använts längden gånger höjden, uttryckt i meter.

1 sammanställningen som bygger på upp- gifter från STTF och STF ingår såväl replif— tar som egentliga liftar.

Såväl ,nedanstående tabell som kartan visar en överväldigande koncentration av lift-

kapaciteten till Norrland. De 7 nordlänen _ svarar för 82 % av antalet liftar i landet och för 95 % av installerad längd x höjdskillnad. Bristen på liftkapacitet är särskilt framträ- dande i Stockholmsregionen och Mälar- regionen. Av de större tätortsregionerna i

södra Sverige är det endast Göteborgs-, Borås- och Jönköpingsområdena som har någon märkbar kapacitet. Som framgår av kar- ta 11.4.1 över topografiska drag kan denna brist inte enbart förklaras med brist på höjd- skillnader utan även andra omständigheter spelar in såsom kort snösäsong och kanske också ett annat beteendemönster hos be- folkningsgrupperna i södra Sverige. Liftkapa— citeten återfinns inte alltid i direkt anslut- ning till boendekapaciteten vilket tyder på direkta brister i den översiktliga planeringen av turistanläggningar. En betydligt bättre samplanering av boende- och aktivitetsresurs blir sannolikt följden av planering i primära rekreationsområden.

• Sida 125
•  Original

Inom 30 km från regelbundet utplacerade mätpunkter kan nås liftar med längd )( nivå- skillnad i 1 000 meter

-50—149 - 150 och över

n 1 nal T år?)—"l tröt—l 4497—519 l etc) I 7th en) l'— _'_0(K) 1 110 _ rim—"l mm _ 3 g ' s _ 31 31 —7m .. mn— so , 10 L

" & X ;] fm _ non—,

&

18

17

___uun

IB

• Sida 126
•  Original

Tabell 6.8.1 Liftar i Sverige år 1970

Län Antal liftar Total längd Total nivå- Längd x nivå- skillnad skillnad, m. Stockholms 6 970 281 145 475 Uppsala 3 300 75 51 750 Södermanlands 4 420 91 20 100 Östergötlands 6 2 500 488 233 400 Jönköpings 5 2 675 488 294 250 Kronobergs 2 410 90 18 450 Kalmar 0 Gotlands 0 Blekinge 1 120 45 5 400 Kristianstads 1 180 40 7 200 Malmöhus 0 Hallands 0 Göteborgs o. Bohus 0 Älvsborgs 6 2 575 536 243 300 Skaraborgs 4 1 200 275 86 500 Värmlands 15 7 910 1 640 1 162 600 Örebro 4 1 920 365 186 700 Västmanlands 3 830 165 47 450 Kopparbergs 40 21 020 4 220 2 842 250 Gävleborgs 22 11 837 2 456 1 730 785 Västernorrlands 18 9 509 2 192 1 314 710 Jämtlands 63 45 131 10 100 9 003 466 Västerbottens 23 15 116 2 987 2 454 198 Norrbottens 29 20 325 4 943 4 555 703 Totalt 255 144 948 31477 24 403 687 Därav 7 Nordlänen 210 130 848 28 538 23 063 712 % 82 90 91 95

6.8.2 Kommunala badanläggningar

Under 1960-talen ökade antalet badanlägg- ningar kraftigt i Sverige. Denna utveckling accentuerades ytterligare år 1970.

År 1970 var antalet inomhus— och utom— husanläggningar med en bassänglängd om 25 m eller mer 257. Av dessa anlades drygt 23 % under år 1970, medan endast 14 % var anlagda före år 1960. Främst inomhusanlägg- ningarna har omstrukturerats från att inrym- ma relativt små bassänger till att i allmänhet omfatta 25-meters bassänger.

[ norra Sverige är antalet anläggningar få utom i Norrbotten. I övriga delar av landet föreligger en stark koncentration av anlägg- ningar framför allt till Stockholms län och de två länen i Skåne. 1 Skåne finns omkring 20% av landets badanläggningar. Många av

såväl inomhus- som utomhusbaden är beläg- na i mindre tätorter eller köpingar. Påfallan- de många av dessa anläggningar har byggts under är 1970.

Tabell 6.8.2 Badanläggningar (inom- och utomhus) med en bassänglängd om 25 ut eller mer, fördelade efter år för färdigställan- det.

Byggnadsår Inomhus Utomhus Antal % Antal % 1970— 34 27,6 26 19,4 1965—69 41 33,3 70 52,2 1960—64 19 15,5 29 21,7 —l959 29 23,6 9 6,7 Totalt 123 100,0 134 100,0

• Sida 127
•  Original

Karta 6.8.2 Kommunala [; "Bl 5135 5151 l 416—an sic! [_nm [ am I ' om I 170 l m "11qu . l— _ .. _ _ .. _J badanläggningar ' 9 5 5 31 wo -—

30

19]

ov .?

7

.lnomhusbassänger 07 . 50 m 0]

' 25—49 m —]

- 16—24 m ”5 ål

Utomhusbassänger — o 50 rn _ _ £

" 25—49 m 01 - o_ se m.m 02

0 16—24 m [QL up V _, us: | sm % gj» L_7lH1 f_eu» Lem | 900 | iu.» LAM) L 5?

• Sida 128
•  Original

I Sverige finns f.n. 113 golfbanor, vilka samtliga är drivna av enskilda golfklubbar. Golfbanorna är främst lokaliserade till södra och mellersta Sverige. Här föreligger en kon- centration av anläggningar till de tre stor- stadslänen framför allt vad gäller de större golfbanorna. Beaktas det befolkningsunder- lag de olika anläggningarna inom resp. län har att betjäna, förändras bilden vad gäller storstadsbornas möjligheter att utöva golf- sporten. Per 100 000 invånare finns i Stock- holms län mindre än 1 golfanläggning medan motsvarande tal för Malmöhus län och riket som helhet är 2.1 resp. 1.4.

• Sida 129
•  Original

I 27—36 hål . 18 hål A 9—12 hål

'— om

lf... f f....

01

M 115)

o so inom

. 5 _ 4191 sm [QLGIjAHIl w_l m» | om [ &» Llwll 01

• Sida 130
•  Original

6.8.5 Konstisbanor År 1971 fanns i Sverige 234 konstisbanor. I begreppet konstisbana innefattas såväl konst- frusen bana för ishockey, bandy,—curling som hastighetsåkning. Konståkningens verksam- het samordnas med nämnda aktiviteters. Antalet konstisbanor för olika aktiviteter är 1971:

Ishockey 176 Curling 31 Bandy 18 Hastighetsåkning 7

Konstis är en relativt ny företeelse inom svensk idrott. Närmaste tiden efter anläggan- det av de första konstisbanorna på 1930— talet gick utvecklingen mycket långsamt. Först under 1960-talet väcktes intresset för konstisbanor på allvar. 1 det närmaste 90 % av Sveriges konstisbanor i dag har tillkommit efter år 1960. Anläggningarna representerar betydande investeringar men har haft avgö- rande betydelse för berörda verksamheters utveckling.

En stor del av de svenska konstfrusna anläggningarna är belägna i storstadslänen. Merparten utgör utomhusbanor. Med beak- tande av de olika länens behovsutrymme är antalet inomhushallar i storstadslänen excep- tionellt litet jämfört med de flesta andra läns. Utifrån detta kriterium har Västernorr— lands och Kristianstads län den bästa till- gången på inomhusanläggningar.

• Sida 131
•  Original

A inomhus

A utomhus

l—n T—l—Tirs _"!(ö MTL att FMS _ 6461 741—14 I'm l _' om nu _ ilMl MN] — ! - e i E I

• Sida 132
•  Original

7. De nuvarande organisationsformerna

för turism och rekreation

7.1. Internationella exempel på turistorgani- sationer som är av särskilt intresse för fråge- ställningen

Kommittén har studerat vissa utländska tu- ristorganisationer och de förutsättningar un- der vilka dessa vuxit fram i sådana länder där förhållandena kan anses vara delvis likartade de svenska. I-det följande avsnittet redovisas organisationerna i Skandinavien, Tyskland, Holland, Storbritannien och Eire.

Kommittén har däremot inte funnit anled- ning att närmare redogöra för andra länders turistorganisationer då förhållandena i dessa länder och förutsättningar för att utveckla turismen klart avviker från förhållandena i Nordeuropa.

Allt fler länder har börjat lägga tyngd- punkten på inrikes rekreationsresor. Man har upptäckt att den största marknaden finns i eget land samt att hemmapubliken utgör ett utmärkt underlag för resandet under lågsä- song, under veckoslut etc. Med hjälp av hemmapubliken kan en bättre infrastruktur och mottagarservice bli lönsam att satsa på. Som exempel på denna utveckling kan näm- nas Norge där man har utgått från den egna befolkningens behov och önskemål om en mer innehållsrik semester och fritid och med ledning av detta formulerat en allmän turist- politik som avses att behandlas av stortinget hösten 1973.

7.1.1. Några allmänna drag i OECD-länderna i början av 1970-talet

Ett flertal av OECD:s medlemsländer har under 1970-talet omorganiserat sina turistor- ganisationer. En genomgående linje har varit att få en decentralisering av verksamheten. Detta arbete har skett parallellt med en utbyggnad av det regionala nätet av turist- organisationer, samtidigt som man försökt utveckla ett effektivt koordinerande och konsulterande ”maskineri” för aktiviteter mellan central och regional administration. Ett annat genomgående drag har varit att få till stånd ett utökat samarbete och samspel mellan turism och annan samhällSplanering. Turismens representanter kan numera i allt högre grad diskutera näringen i ekonomiska termer och avancerade och effektivare meto- der för marknadsföring och ledarskap har börjat användas.

På regional nivå finns en allmän tendens att förbättra och utveckla inkvarteringsmöj- ligheter av olika slag. Än så länge saknas dock en mer systematisk och samtidig ut- veckling av aktiviteter inom områden för satsning på inkvartering.

Man satsar mer på yrkesutbildning inom de olika medlemsländerna. Men en motsva- rande satsning på högre utbildning kan inte skönjas vilket medför brister på vissa perso- nalkategorier. Inom marknadsföringsområ-

• Sida 133
•  Original

det förstärker turistorganisationerna sina sta- ber med fler medarbetare av specialisttyp.

Med några få undantag har någon mer omfattande prognosverksamhet ännu inte påbörjats, vilket är till förfång för marknads- planering av långtidskaraktär och kampanjer av skilda slag.

Under gångna år har allt mer medel an- vänts för att utveckla anläggningar för året runt användning. Vid sidan av denna pro- duktutveckling har målinriktade kampanjer för ökat resande under lågsäsong genom- förts. Detta till trots har man inte kunnat förmärka några större framsteg med detta resande. OECD rekommenderar därför ökad ansträngning på att ytterligare prisdifferen- tiera utbudet.

7.1.2. Norge

Under 1960-talet och början av 1970-talet har flera utredningar om reselivets och turis- mens utveckling och organisation publice- rats. En särskild turist- och reselivskommitté var i verksamhet åren 1961—1968 och lade fram förslag till nya organisationsformer för turismen i landet. Kommittén ansåg att den största svårigheten var frågan om finansie- ring av verksamheten. Utredningen föreslog en delning av finansieringen och finansiellt ansvar som innebar att turistnäringen skulle svara för de operativa kostnaderna och stat/ kommun för de administrativa kostnaderna. En viss oenighet hos remissinstanserna med- förde att den nya organisationen har kommit i funktion först under 1973. Redan 1971 utvidgades verksamhetsområdet för riksorga- nisationen för norsk turism, Landslaget för Reiseliv, genom att inrikesresandet fogades till dess verksamhet. 1971 publicerade Rådet för Turistnaeringen inom Samferdseldeparte- mentet ett förslag till offentlig reselivspolitik i Norge.

Grundläggande förutsättningar för en offentlig turistpolitik är att reselivsnäringen bör inlemmas i samhällets helhetssyn och att en utbyggnad av tillgångarna bör ske på basis av rådande marknadssystem, dvs. grundas på förhållandet tillgång och efterfrågan. Investe-

ringar bör i huvudsak ske på lönsamhetsmäs- siga grunder. Huvudmålsättningen för rese- livsnäringen bör vara att täcka väsentliga servicefunktioner i ett modernt samhälle och att tillgodose och främja friluftsliv och re- kreation för den norska befolkningen samt att användas för att upprätthålla ett önskat boendemönster.

Speciell vikt läggs alltså vid den norska befolkningens behov av ferie och rekreation och att dessa blir tillgodosedda. Kommittén konstaterar samtidigt att det föreligger goda möjligheter att utveckla Norge som semester- och rekreationsland för europeisk rese- publik. Man är dock inte helt säker på att en ekonomisk tillväxt genom att utnyttja natur- resurserna kommer att skapa någon större trivsel och välfärd för landets invånare.

Utredningen föreslår dock att medel sätts in för att dra till sig delar av den utländska resepubliken och då i första hand sådana grupper som har likartade preferenser som de norska invånarna. Det är i detta samman— hang av vikt att slå fast konkurrensprofilen.

Utbyggnad av olika områden

Man bygger ut inom många områden i landet i första hand för att skapa sysselsättning. Och konstaterar också att man kan rikta in. sig på enklare anläggningar eftersom de nor- ska preferenserna är inriktade på dylika. Ansvarsfördelningen mellan samhälle och nå- ringen föreslås få lösningen att samhället bör försöka lägga förhållandena till rätta på så sätt att näringen kan arbeta ekonomiskt försvarbart. Ställer sen det allmänna krav på att näringen skall anpassa sig till huvudmål- sättningen som det allmänna formulerat och denna går längre än vad som är ekonomiskt försvarbart, måste staten bära den ekonomis- ka tillskottsbördan. Uppdelningen mellan det allmännas och näringens ansvar kan alltså formuleras så att näringen i första hand bör svara för den rent näringsmässiga delen och de offentliga myndigheterna svara för ut- byggnad av olika områden, bevaka natur- vårdsfrågor, miljöfrågor samt resursdispone— ring i allmänhet. Landets resurser måste dis-

• Sida 134
•  Original

poneras planmässigt. Områden för friluftsliv och rekreation bör ses i ett sammanhang med områden för reselivet och dess resurs- anspråk. Man rekommenderar också att hela den statliga administrationen för aktivt ut- nyttjande av natur och landskap för fritid och rekreation samlas under ett departe- ment. Kommunal- och arbeidsdepartementet synes f. n. utgöra den bästa lösningen för en dylik placering.

Utredningen föreslog att ett offentligt or- gan för rådgivning och forskning bör byggas upp. Inom detta skulle frågor som berör nyetableringar, lånemöjligheter, sakfrågor rö- rande resursdisponering, naturvård, kommu- nikationer etc. handläggas. Forskningsupp- gifterna bör riktas in mot driftsekonomiska kalkyler, insamling och analys av basmaterial m.m.

Marknadsföring

I princip bör näringen själv svara för och genomföra sin egen marknadsföring. Men till detta måste läggas en del väsentliga uppgifter för den centrala instansen såsom att tillgodo- se det ökade norska behovet av ferie och rekreation samt att svara för en bättre infor- mation och service till den norska allmänhe- ten.

Man ser inom kommittén arbetet med att medverka till en ökad trafik från utlandet som en näringens uppgift helt och hållet. Det allmänna skall dock svara för att en rationell organisation byggs upp som svarar för rese- livets skilda uppdrag.

Finansiering

Sannolikheten för att på frivillig väg kunna samla in tillräckligt med medel för gemen- samma åtgärder från alla som har nytta av resetrafik är ganska låg. Kommittén föreslår därför att man går fram lagstiftningsvägen för att få in tillräckligt med medel. Man föreslår en avgift efter samma system som i Österrike (”Pflichtmitglied”), dvs. den tas ut av alla företagare med utbyte av turismen. Avgiften inkasseras som skatt och skall alltså

vara obligatorisk. Några detaljer beträffande denna avgifts utformning har utredningen inte tagit upp. Genom att samla in medel på detta sätt skulle man kunna bygga upp en stark organisation med tillräcklig slagkraft.

Organisation

Landslaget för reiseliv avses bli det exekutiva organet. Landslaget skulle tilldelas mer statli- ga medel än vad nu är fallet för att kunna fullgöra de föreslagna samhällsmässiga upp- gifterna.

Ett speciellt kontor/avdelning inom Landslaget skulle bildas för att svara för inlandsresandet.

Bland organisationens arbetsuppgifter skulle enligt förslaget ingå rådgivning och kontroll inom och till näringen och att ut- veckla det sociala resandet genom att skapa aktiviteter, som ger bästa möjliga personliga tillfredsställelse för låginkomsttagare, äldre och handikappade m.fl. samt att utveckla trafiksidan med särskild hänsyn till fritidstra- fikens krav på snabba och bekväma transpor- ter.

Utredningen föreslog slutligen att Rådet för Turistnaeringen blir det koordinerande organet som lägger fram förslag och utarbe- tar riktlinjer för statens intressen och politik inom området. Rådet bör få en utrednings- apparat till förfogande samt dessutom tiller- kännas en rättmätig status.

7.1.3. Finland

Turismens centrala organisation har varit fö- remål för utredningar och omorganisationer under 70-talet. Verksamheten, som det hel- statliga Finlands Turistråd svarade för, över- togs av en byrå inom Handels— och Industri- departementet i början av 1971. Denna byrå ombildades i början av 1973 till ett ämbets- verk, Centralen för Turistfrämjandet, vilket sorterar under Handels- och Industrideparte- mentet. Styrelsen för Centralen är samman- satt av representanter från Handels- och In- dustridepartementet (ordf.), statsrådets kansli, Utrikesministeriet, Inrikesministeriet,

• Sida 135
•  Original

Finansministeriet och Trafikministeriet. Cen- tralen skall verka för att främja finska med- borgares möjligheter att turista i eget land. Dessutom skall centralen bedriva informa- tions-, marknadsförings- och annan verksam- het utomlands för att öka turistresandet till Finland. För att underlätta detta informa- tions— och säljarbete i Finland och utomlands skall centralen med ekonomiska stödåtgär- der via rådgivning i forsknings- och utbild- ningsfrågor påverka utvecklingen av och för- utsättningarna för turistprodukter. Centralen kommer att vara remissinstans i ärenden som angår främjandet av turism. Centralen skall vidare upprätthålla kontakt med de instanser som är ansvariga för turismen i kommunerna och delta i det internationella samarbetet i branschen.

Vid sidan av organisationen av den centra- la turistinstansen i Finland har ett flertal undersökningar genomförts. Behovet av yrkesutbildningen inom turistindustrin har kartlagts under 1971. Under 1972 har man studerat tillgången på turistanläggningar inkl. dessas kapacitet och försökt bedöma efter- frågan. Med utgångspunkt från detta har man lagt fram förslag till en långsiktig turist- policy, som bl. a. syftar till att öka finländar- nas möjligheter att resa i eget land. Vidare skall turistpolicyn verka för att öka utländs- ka besök i landet, som därigenom positivt påverkar landets valutabalans. Genom en långsiktig turistpolicy förutsätts turismen även verka som ett medel i regionalpolitiken. Bland de konkreta förslag som väckts märks förslag om en utvidgad inkvarteringsstatistik gällande all avgiftsbelagd inkvartering inkl. camping. Vidare föreslås att man via lagstift- ning kan möjliggöra en avgiftsbeläggning för utländska övernattningar i speciella turistom- råden. Utlänningars möjligheter att fritt cam- pa föreslås att begränsas samtidigt som Spe- cialtillstånd avses krävas för införandet av medhavda terrängfordon och båtar. Turis- mens utvecklingsfond AB:s ekonomiska re- surser för utbyggnaden av anläggningen före- slås ökas. För att utveckla camping föreslås vidare att möjligheten att grunda ett statligt campingbolag utreds närmare.

För allmänt främjande och utvecklande av turismen och därtill ansluten näring samt för samarbetet i branschen tillsätter statsrådet för tre år i sänder en delegation för turistärenden, som består av ordförande, vice ordförande och högst 20 medlemmar. Medlemmarna i delegationen skall väljas så att sakkunskapen åtminstone på trafikens, inkvarterings— och förplägnadsnäringens, handelns, resebyråernas, turistorganisationer- nas och -bolagens, det kommunala turistvä- sendets, den sociala semesterverksarnhetens, planläggningens och miljövårdens områden samt i fråga om finansieringsfrågor inom turistbranschen är företrädda i delegationen.

7.1.4. Danmark

Danmarks Turistråd bildades 1967 och ersatte därmed Turistföreningen for Dan- mark vars tidigare verksamhetsuppgifter överfördes till Turistrådet.

Detta innebär att Turistrådet tillsammans med turistorganisationer, turistnäring, kultu- rella institutioner och offentliga myndighe- ter skall arbeta för att främja turismen i och till Danmark.

Danmarks Turistråd är sammansatt av 17 medlemmar, varav Handelsministeriet svarar för ordföranden samt ytterligare tre medlem- mar. Turistorganisationer och näringens olika företag och organisationer utser via ett representantskap de övriga medlemmarna.

Turistrådet med sitt kansli och utlands- kontor har sin verksamhet upplagd efter tre huvudlinjer: produktutveckling, propaganda och service.

Med produktutveckling avses att skapa, vidmakthålla och utveckla bästa möjliga betingelser för en ändamålsenlig mottag- ningsapparat för turism. Arbetet inriktas på statistik, utredningar och utbildning. Turist- rådet bevakar turismens intressen-i planfrå- gor samt lämnar råd och anvisningar till myndigheter och enskilda avseende öyernatt- ning, förplägnad och transport. Turistrådet bevakar dessutom utvecklingen av olika aktivitetsbehov för turister, såsom sight- seeing, mässor, utställningar, festspel, sevärd-

• Sida 136
•  Original

heter m.m.

Danmarks Turistråds huvudsakliga uppgift är att bedriva prOpaganda i utlandet. Detta utföres via egna turistkontor i Norden, övriga Västeuropa, USA och Japan. Några kontor är gemensamma med de övriga nordiska ländernas turistorganisationer. Tu- ristrådet framställer själv det material som används för informationen utomlands och arbetar efter fleråriga marknadsföringspla- ner. Verksamheten som avser att få danskar- na att resa i eget land har hänförts till regionala och lokala turistorganisationer.

Till funktionen service räknas verksamhe- ten vid de lokala informationsbyråerna. Dessa drivs av lokala instanser men Dan- marks Turistråd svarar för uppläggningen av information och service samt konsultation.

Budgeten för Danmarks Turistråd under första verksamhetsåret 1967 var 4 milj. skr. Den har ökat kraftigt under senare tid och uppgår till ca 14 milj. skr. för budgetåret 1973/ 74. Staten svarar för 99 % av budgeten men betraktar Turistrådet som en självstän- dig icke-statlig organisation. En utredning tillsattes 1968 inom handelsdepartementet för att utarbeta en övergripande dansk turistpolicy.

7.1.5 Irland

År 1971 infördes en ny organisation för Irish Tourist Board. Linjeorganisationen delades in i 4 sektioner: Undersökningar och planering, Marknadsföring, Utveckling av turistområden, Administration.

Bland de faktorer som låg bakom tillskapandet av den nya organisationen var uppfattningen att turismen är beroende av en stark hemmamarknad och av en jämn investering i nya anläggningar och aktivitets- program. Dessutom kunde konstateras att långtidsplanering (5-årig) blir allt mer väsent- lig för en målinriktad och flexibel marknads- föring och att medlen för reklam och information behövde ökas. Det förelåg också stort behov av fler aktiviteter på turistorter.

Arbetsuppgifter för organisationen består av undersökningar, planering samt omfat-

tande inventeringar och marknadsundersök- ningar som ligger till grund för långtidsplane- ringen. Marknadsundersökningarna resulterar i meddelanden och handböcker för egen personal samt för näringens representanter.

På grund av den snabba utvecklingen inom näringen har standardiseringsfrågor kommit att bli allt mer väsentliga. Sektom utarbetar standards och normer för olika produktgrup- per.

En nationell konferensbyrå har bildats inom Irish Tourist Board. Man bedömer konferens— och incentivemarknaderna vara särskilt betydelsefulla. (incentiveresa = belö- ningsresa som bekostas av företag.)

Hemmamarknaden har kommit alltmer i centrum för verksamheten. Men detta beror mindre på grund av sociala bedönmingar och mer av att man söker kompensation för den kraftigt vikande resepubliken från England och norra Irland. Samtidigt konstaterar man att ett ökat hemmaresande förlänger säsong- en samt att utländska besökare får större ut- byte av sina besök om fler irländare frekven- terar anläggningarna.

Man konstaterar vidare, att irländare (liksom förmodligen landsmän av alla kate- gorier) anser att det är dyrt och tråkigt att semestra i eget land. Man konstaterar vidare att resebyråbranschen endast svarar för 10 % av försäljningen av Irland till hemmapubli- ken. En av anledningarna är att säljbara produkter saknas.

Målsättningen för verksamheten på hem- mamarknaden är att arbeta för en säsongför- längning, att utveckla fler weekendarrange- mang och andra prisbilliga utbud och att satsa på information och försäljning.

Inom den administrativa sektorn införs nya metoder, exempelvis Management by Objectives, dvs. en långt gången, fördelad och kontrollerad ansvarsfördelning inom organisationen. Vidare införs programbudge— tering.

Regional organisation

En klar arbetsfördelning kombinerad med samarbetsvilja föreligger mellan nationell och

• Sida 137
•  Original

regional organisation.

År 1964 indelades landet i 8 turistregio- ner. Inom varje region instiftades en turistorganisation i bolagsform.

Den primära målsättningen för organisa- tionen är att på bästa möjliga sätt ta hand om turisterna när de väl anlänt till Irland. Irish Tourist Board svarar för all utlandsverk- samhet.

Bland de viktigare arbetsuppgiftema är produktutvecklingen, dvs. utvecklingen av infrastrukturen enligt de nationella eller lokala planerna. Man siktar framförallt in sig på produkter för lågsäsongen. De regionala organisationerna skall även inventera turist- tillgångama och formulera långsiktiga planer för utveckling, lämna ekonomiskt stöd till kommersiella projekt, anordna aktiviteter där sådana saknas och vara beredda att överlämna ett inarbetat projekt till någon kommersiell handläggare på sikt. Dessutom produceras och distribueras regionala och lokala trycksaker, säljs turisthandböcker och godkända souvenirer och drivs I-byråer, vilka arbetar med bokning av olika inkvarterings- anläggningar och annat utbud. Man utbildar dessutom guider och informationspersonal.

7.1.6. Storbritannien

British Tourist Association bildades 1929 som en halvstatlig organisation. Målsätt- ningen kom att bli att skaffa fler dollarturis- ter till landet.

Fram till 60-talets början betraktades inte England som något turistland, framförallt inte av engelsmännen själva. Detta påverkade både samhällets och näringens syn på gemensam turistpolicy, marknadsföring och information, gemensam organisation och bidragsgivning överhuvudtaget. Under 60— talet började dock en ny ”profil” att växa fram. Begrepp som ”Swinging London” blev aktuella. Bl. a. beroende på the Beatles samt Englands ledande ställning bland ungdomen i fråga om mode. Dessutom hade Heathrow kommit att utvecklas till en av de-mest flygintensiva platserna i Europa. Pundets devalvering kom också att bidra till ett ökat

Antalet inkommande turister ökade has- tigt men den övervägande delen besökte endast London. Mottagningskapaciteten på hotellsidan samt även inom andra sektorer befanns vara dålig. Myndigheterna beslöt sig då för att satsa mer på turism och konstaterade att skulle något resultat kunna erhållas så måste dels en ny organisation skapas, som bättre sammanband verksamhe- ten i hela landet och dels medel ställas till förfogande för investeringar på hotellsidan.

År 1969 presenterades den nya turist- policyn i ett lagförslag. Detta förslag omfattade en ny organisation, finansiering av hotellutvecklingen, klassificering av hotell m. m. samt prisindikationer.

Samtliga organisationer är helstatliga. Organisationerna är likställda och har enligt skrivningen i lagen likartade uppgifter, nämligen:

— att främja utlandsturismen till och inrikes- turismen i landet — att utveckla övernattningsställen och mot— tagarapparaten både kvantitativt och kva- litativt ' BTA skall dock i första hand svara för verksamheten avseende Storbritannien me- dan ETB,1 STB och WTB har motsvarande funktion avseende England, Skottland och Wales. I praktiken innebär detta att BTA ”överlän'mar” en utländsk besökare till respektive inhemsk organisation i och med gränsövergången. De inhemska organisatio- nerna är även enligt lagen förhindrade att bedriva någon aktivitet utanför landets gränser, såvida den inte är sanktionerad av BTA. I lagen beskrivs även vilka funktioner, som skall prioriteras: — att svara för publicitet — att svara för reformation och rådgivnings- verksamhet — att understödja och genomföra undersök- ningar 1 ETB = English Tourist Board

STB = Scotish Tourist Board WTB = Wales Tourist Board

• Sida 138
•  Original

ORGANISATION utländska marknader »come to Great Britain»

»come to Wales»

»come to Scottland»

3 turist- regioner

4 turist— regioner

»come to E ngland»

Channel Islands

lokala org. hotell, camping

Figur 7.1.1 Organisationsschema för British Tourist Authority.

• Sida 139
•  Original

— att etablera kommittéer för olika verksam- hetsgrenar och lämna råd och anvisningar till dessa kommittéer — att bidra till eller svara för kostnaderna för annan organisations motsvarande akti- viteter enligt ovan.

Finansiering av nya hotell m. m.

Staten utlovar att svara för upp till 25 % av kostnaderna för ny- eller ombyggnad av hotell som pågår under perioden från början av 1971 till början av 1973. Dessutom av- sätts garantisummor för fritidscentra.

Satsningen beräknas bli närmare 700 milj. skr.

Registrering

Obligatorisk registrering av samtliga hotell och övriga inkvarteringsställen skall genom- föras i hela riket. Klassificering och system för enhetlig prissättning kan även komma att införas.

Arbetsuppgifter för B TA

Man arbetar för ett ökat inhemskt resande samt för att få utlänningar att förlägga en ökad del av sin vistelse i England utanför själva London-området. Detta kräver bl. a. en ökad information men även en kraftig upprustning av infrastrukturen.

BTA:s verksamhet

Utomlands är verksamheten i hög grad inriktad på distributionsledet, dvs. reseby- råer, bilklubbar m.fl. Säljkonferenser samt studieresor för resebyråagenter utgör väsent- liga instrument.

Så långt som möjligt försöker man styra informationen via massmedia enligt fram- diskuterad marknadsföringsplan.

Inom området styrd information har man lyckats få en enhetlig uppläggning av alla trycksaker på riks-, regional och lokal nivå.

Undersökningar: Omfattande intervjuun- dersökningar genomförs i samband med pass- kontroll samt genom deltagande i regelbun-

det återkommande omnibusundersökningar. Dessutom genomförs specialundersökningar på olika marknader inkl. England. Allt in- kommet och bearbetat material dokumente- ras i en faktabok för internt bruk. För externt bruk iordningsställs analyserat och komprimerat material. Man anser undersök- ningsprogrammet vara en mycket viktig del av BTA:s arbete. I konsekvens med detta har man också budgeterat 1,2 milj. skr. för undersökningar.

Linjeorganisationen inom BTA är indelad i 4 huvudavdelningar.

Långtidsplanering: som svarar för den taktiska planeringen och genomförandet av långtidsplanerna.

Produktionsgruppen: som producerar trycksaker, handböcker, cirkulär m.m. i första hand på beställning från marknadsfö-

ringsgruppen.

Slutligen kansliet för administration och personalfrågor.

BTA har dessutom ett stort antal kommittéer tillsammans med näringens re- presentanter. Dessa arbetar i första hand med produktutvecldingsfrågor i egenskap av rådgivande instans.

Budget: Totalt 50 milj. skr., varav 25 milj. för annonsering, trycksaker och annat kam— panjmaterial. ETB, STB och WTB är uppbyggda och arbetar i stort sett enligt samma principer.

Målsättning: att få britterna att res mer i eget land samt att förmå utländska besökare att resa utanför Stor-Londonområdet.

Arbetsuppgifter: Produktion av trycksaker samt ansvaret för I-byråema. Genomförande av informationskampan- jer, avsedda för britterna själva.

Informationsplatserna eller I-byråerna kan delas in i tre kategorier:

— dels polis och annan lokal servicepersonal. Dessa utbildas beträffande eget distrikt.

• Sida 140
•  Original

— dels I-byråer i stad eller motsvarande. Svarar för information om egen stad och kringliggande område. — dels I-byråer på strategiska platser, ex. flygplatser och färjeställen. Dessa fullser- vice-byråer kan lämna information om hela Storbritannien.

Regional indelning

England har indelats i 11 regioner. Som grund för indelningen ligger ekonomiskt försvarbara enheter vad beträffar områdets storlek, och en relativt entydig profil för varje region.

En representant från direktionen sitter med i styrelsen för reSp. regional organisa- tion och godkänner budget och har vetorätt vid tillsättandet av chefstjänsteman.

7.1.7. Tyskland

Tyskland har två separata organisationer för utlands— och inlandsverksamheten. Dessutom finns regionala och lokala organisationer vilka är självständiga. '

Utlandsorganisationen finansieras i huvud- sak med statliga medel. Inlandsverksamheten finansieras med medlemsavgifter, vars storlek står i proportion till omsättning eller beräknad beläggning på skilda inkvarterings- anläggningar.

Man inriktar delvis den inhemska verksam- heten på ökad familjesemester. Den inhems- ka organisationen, Deutscher Fremden- verkehrs Verband (DFV), har tillsammans med resebyrå- och hotellorganisationerna utvecklat ett bokningssystem för hotellen. Med hjälp av ett trettiotal variabler har rumsbeståndet indelats i tre kvalitetsklasser. En dylik klassificering är nödvändig för bokning och för en varudeklaration samt en förbättrad information till allmänheten och resebyråsektorn.

Även en samordning av de olika boknings- systemen håller på att ske, det s.k. START-projektet. Bakom detta utvecklings- arbete ligger tyska järnvägarna, Lufthansa, några större reseföretag samt tyska staten.

Målsättningen är att med hjälp av en fördelardator och terminaler hos resebyråer m fl. kunna utnyttja samtliga existerande bokningssystem START skall även kunna lämna information om flyg- och tågförbin- delser, researrangemang, svara för biljettut- skrift, avräkning, statistik osv.

Systemet, helt utbyggt, kommer att innebära en effektivare och säkrare handlägg- ning av existerande rutiner inom aktuellt område.

Projektet har för tyskt vidkommande kostnadsberäknats till 35—45 milj. skr. per år och beräknas bli självfinansierat.

7.1.8. Holland

Under de senaste två åren har en speciell arbetsgrupp ingående studerat olika system för bokning av framför allt hotellrum i landet. Gruppen har varit sammansatt av representanter för holländska turistorganisa— tionen (NTO), hotell— och restaurantförbun- det, resebyråföreningen samt representanter för departement och statliga myndigheter. Gruppen konstaterar att kommersiella bokningsorganisationer av internationellt slag har etablerat sig i EurOpa och annorstädes. En del är kortlivade och

äventyrar under sin korta verksamhetsperiod ekonomin för anslutna hotellföretag och lämnar mycket övrigt att önska beträffande kontinuiteten. Andra internationella data- bokningsorganisationer begränsar sig till de större hotellen och anser sig inte ha ekonomiska möjligheter att hantera bok- ningen för mindre enheter. Gruppen konsta- terar vidare att i landet alltför starkt förank- rade internationella organisationer kan även- tyra landets allmänna turistpolicy beträffan- de planering, investering och marknads- föring.

Arbetsgruppen rekommenderar en natio- nell och neutral bokningsorganisation för Holland. Systemet skulle täcka både affärs- resande och turistresande av långtidsplanerad karaktär samt impulsresandet.

Systemet skulle vara öppet för all typ av

• Sida 141
•  Original

hotellinkvartering och därmed kunna erbju- da rum i skilda prisklasser.

Eftersom ett infört system skulle medföra en mer omfattande och konfronterande tillgång/efterfrågestruktur kommer belägg- ning enligt de holländska bedömningarna att öka och även fördela sig jämnare över veckans olika dagar samt över olika säsonger. Holländarna räknar med att börja med ett manuellt system som senare etappvis över- förs på data.

7.1.9. Viktigare internationella samarbets- organisationer inom turistsektorn The International Union of official Travel Organizations — IUOTO

IUOTO bildades år 1925 i Haag som en medlemsorganisation för olika nationella turistorganisationer. Organisationen har f. n. nationella turistorganisationer från 109 län- der som fullvärdiga medlemmar samt 88 nationella och internationella organisationer av allmän eller privat karaktär som associera- de medlemmar.

Organisationens huvudmålsättning är att främja och utveckla turismen till gagn för ett ekonomiskt, socialt och kulturellt framåt- skridande i alla länder.

År 1963 beslöt FN att erkänna IUOTO som sitt huvudsakliga samarbetsorgan för turistfrågor.

IUOTO:s viktigaste arbete består i att studera reseformaliteter och organisations- frågor, samt forskning, planering av turist- områden samt promotion.

IUOTO anordnar symposier och regel- bundna möten i turistfrågor samt ger ut ett flertal publikationer och bulletiner.

IUOTO håller på att ändra sin konstitu- tion från att vara en turistorganisationernas sammanslutning och finansierad i huvudsak med statliga me del till att bli en helt statlig samarbetsdelegation. Den nya organisationen kommer att benämnas World Tourism Organization (WTO). Ett flertal länder har ratificerat det nya organisationsförslaget.

Andra har refuserat förslaget. Frågan vilar f. n. i Sverige.

IUOTO och det planerade WTO torde ha sin största betydelse för de många utveck- lingsbara länder, som har funnit ett intresse i att etablera en turistnäring.

The regional Commission för Europe of IUOTO

Inom IUOTO (se ovan) finns ett flertal autonoma regionala organisationer, såsom the Regional Commission for Europe of IUOTO (RCTE). Denna organisation har 34 medlemmar.

Organisationen behandlar i första hand turistpolitiska frågor och samarbetsfrågor på ett mer teoretiskt plan.

IUOTO önskar betrakta RCTE som ett policyskapande organ och ETC som det kommersiella serviceorganet för de nationel- la turistorganisationerna i Europa.

Om IUOTO/RCTE övergår till att bli helstatliga konstaterar vederbörande organi- sationer att behovet av en internationell, europeisk turistorganisation i form av ETC konuner att öka.

T uristkommittén inom OECD

Denna kommitté med säte i Paris har bl. a. som uppgift att sammanställa statistiska översikter över resetrafikens utveckling in- nanför OECD-länderna. Kommittén påpekar den markanta skillnaden mellan det statistis- ka materialet från olika länder och rekom- menderar att OECD-statistiken koordineras.

Kommittén är rådgivande till medlemslän- derna när det gäller turistpolitiska spörsmål. Av denna anledning har en analys av den statliga målsättningen för turismen inom de olika medlemsländerna påbörjats. I denna analys och i rekommendationerna från OECD belyses exempelvis i vilken grad det allmänna bör ta del av utvecklingen inom reselivsnäringen samt formaliteterna för gränspassager.

OECD publicerar en årlig rapport beträf- fande turisttrafik och reselivsnäring och

• Sida 142
•  Original

utvecklingen av medlemsländernas turist- policy. Den omfattar gäststatistik, anlägg- ningskapacitet och dess utveckling, valuta- intäkter samt värdering av den framtida ut- vecklingen.

Europeiska samarbetsorganisationen inom turistområdet European Travel Commission — ETC

ETC bildades efter andra världskriget för att ta till vara de gemensamma europeiska intressena att öka turistströmmarna från USA och därmed dollarinflödet till Europa.

Organisationen har i dag 22 medlemmar i form av nationella turistorganisationer från de västeuropeiska länderna.

Huvudarbetsuppgifterna är att verka för en ökad turistström till Europa under lågsäsongen september till maj från framför allt Nordamerika samt mellan de olika medlemsländerna. De engelska och irländska turistorganisationerna har lagt ned ett omfattande arbete inom ETC inom område- na marknadsundersökningar och forskning resp. övrig marknadsföring.

T uristorganisation Gemenskapen

inom den Europeiska

Under senare år har medlemmarna inom den Europeiska Gemenskapen EG diskuterat bildandet av en egen turistorganisation på statlig nivå. Hur denna organisation kommer att orienteras i förhållande till övriga interna- tionella samarbetsorgan inom turistsektorn är inte känt.

Nordiska Turisttrafikkommittén (NTTK )

NTTK är den gemensamma organisationen för de nordiska turisttrafikförbunden i Danmark, Finland, Island, Norge och Sve- rige.

Kommitténs målsättning är i första hand

att stimulera utländska turisters besök i de _

nordiska länderna.

Kommittén svarar för gemensamma turist- kontor i USA (öst- och västkust) samt fram till 1973 för gemensam verksamhet i Schweiz

NTTK behandlar vid sidan av planering och administration beträffande gemensamma kontor, även kampanjer, broschyrer och an- nat gemensamt informationsmaterial. Kom- mittén samarbetar med SAS och vissa rede- rier i dessa frågor.

NTTK diskuterar även gemensamt skandi- naviskt uppträdande i internationella organi- sationer.

Planering och diskussioner av gemensam- ma NTTK-frågor utförs av de regelbundet återkommande direktörsmötena samt fast- ställs vid de årligen återkommande plenar- mötena. Verksamheten handläggs av NTTK- sekretariatet. Ansvaret för detta sekretariat åvilar någon av de nordiska turistorganisatio- nerna under en treårsperiod i taget.

Diskussioner pågår dels inom de olika turistorganisationerna inkl. ansvariga statliga departement samt dels inom Nordiska Rådets trafikkommitté om målsättningen för den samnordiska turistverksamheten.

En särskild ämbetsmannakommitté för nordiskt turistiskt samarbete tillsattes av de nordiska turistministrarna i maj 1973. Kommittén skall belysa de restriktioner som fortfarande finns för olika former för intemordiskt reseliv och föreslå åtgärder som reducerar eller undanröjer dessa restriktio- ner. Den skall också undersöka förutsätt- ningarna för ett fördjupat samarbete mellan de nordiska länderna avseende marknads- föring och ett ökat utbyte av information särskilt på större avlägsna marknader. Den skall också slutligen pröva formerna för samarbete och utbyte av ömsesidig informa- tion. Kommittén skall avge slutrapport ijurii 1974.

Trafikkommittén inom Nordiska Rådet rekommenderar exempelvis att den på försök inrättade samarbetsgruppen för nor— disk turistforskning (SNTF) permanentas som ett underorgan till NTTK.

Bland NTTK:s medlemsorganisationer har även framförts önskemål om en utvidgad verksamhet omfattande bl.a. konkreta dis- kussioner om målsättningar för de olika ländernas turistverksamhet, samplanerad

• Sida 143
•  Original

forskning och utbildning, rationellare nor- disk representation i USA med ökad tyngd för de gemensamma skandinaviska kontoren samt ett permanent NTTK-sekretariat i Skandinavien.

7.2 Turism och rekreation inom den statliga administration i Sverige

Ett genomgripande drag i turismens anknyt- ning till den statliga förvaltningen är att den

vuxit fram gradvis under olika betingelser inom olika sektorer av förvaltningen.

Denna utveckling har ytterligare förstärkts i och med att samhället engagerar sig hårdare inom många av de sakområden som berör turismen — inte minst gäller detta samhälls- planering, miljövård och sociala frågor. I följande uppställning redovisas hur turist- och rekreationsfrågor behandlas av olika statliga myndigheter och övervakande depar-

tement.

Frågor/ärenden Myndighet Departement Lokaliseringsstöd och beredskapsarbeten Arbetsmarknadsstyrelsen Inrikes till anläggningar Anläggningsstöd till idrotten. Markför- Statens naturvårdsverk Jordbruks värv för rekreationsändamål. Övervakning, utveckling och utrednings— Statens naturvårdsverk Jordbruks verksamhet inom rekreationssektorn Hotellånegarantier Kommerskollegium Handels Resegarantifrågor Kommerskollegium Handels Information och marknadsföring av Svenska Turisttrafik- Handels svensk turism förbundet Fysisk riksplanering, kommuner m. m. Statens naturvårdsverk, Civil Statens planverk Översiktliga planfrågor Statens planverk Civil Fritidsfiskefrågor Fiskeristyrelsen Jordbruks Lantbruksnämnderna Fritidsfiskefrågor i fjällvärlden Lantbruksstyrelsen Jordbruks Fjällvärldens övriga utnyttjande Lantbruksstyrelsen Jordbruks Flygtransporter och luftfartspolitik Luftfartsverket Kommunikations Vattenregleringsmedel till turistan- Länsstyrelserna Civil läggningar Trafikpolitik, persontransporter ..... Kommunikations Kontakter med mellanstatliga organisa- STTF Handels tioner Sverigeinformation utomlands Svenska Institutet Handels/Utrikes/ Sveriges ex portråd Utbildnings Sveriges Radios utlands- program UD:s informationsbyrå STTF Statistikfrågor Statistiska centralbyrån Finans Utbildning inom turistsektorn Skolöverstyrelsen Utbildnings Behörighet hotell och övervakning av Polismyndighet Justitie hotellstadgan

• Sida 144
•  Original

Utöver administrativa ärenden kommer även statliga intressen in i frågor som berör den kommersiella verksamheten. Den statliga sektorn är synnerligen omfattande och inbegriper bl. a. följande större företag:

Statliga hotell- och restaurangkedjan: Sveriges centrala restaurangbolag Statens järnvägar: med bl. a. Trafikrestauranger SJ-resebyråkedja Rederiverksamheten

3/14 av SAS: med bl. a. Vingresor Nyman & Schulz resebyråkedja andelar i andra reseföretag: Globetrotter, Stjärnresor 1/2 av Linjeflyg

Domänverkets turistanläggningar, aktivite- ter och administration av nationalparker.

Andel i Gotlandsbolagets rederiverksam- het.

Postverkets diligenslinjer. Handlingsmönstret för det statliga finan- siella stödet till friluftsliv och turism framgår av fig. 7.2.1.

Kommittén har tidigare (Ds Jo 1971:7) föreslagit en förändring som innebär att handläggning av hotellånegaranti även bör göras av berörda länsstyrelser. Detta förslag har tillstyrkts vid den fortsatta behandlingen av delbetänkandet (prop. 1973:50).

En sammanfattande kommentar till den bild av den statliga administrationen av turistfrågor är att den vid första anblicken förefaller väl splittrad. Det bör dock anmärkas att många frågor av turistisk karaktär även innehåller andra intressesfärer. Bland dessa kan nämnas allmän näringspoli- tik, den allmänna rekreationspolitiken, trans- portpolitik, samefrågorna och miljövärden, sysselsättningspolitik. Isoleras andra sektorer inom näringsliv eller administration är det troligt att man kan finna en liknande uppdelning på många olika handläggande instanser.

De olika turistfrågorna har sorterats upp efter dessa tunga intressesfärer och inte efter en medveten strävan att gruppera turismen

som en särskild intressesfär. Som framgår i ett senare avsnitt anser inte kommittén att man ur allmän administrativ synpunkt bör bryta ut turismen ur de institutionella och administrativa ramar som långsamt etablerats under en följd av år utan att de eventuella olägenheter som systemet kan medföra i stället undanröjs genom en bättre informa- tionsprocess och samverkan mellan de berör— da myndigheterna.

Om kritik skulle kunna riktas mot de nu gällande administrativa formerna för turis- men gäller den just frågan om samverkan mellan olika handläggande och övervakande myndigheter i turistfrågor.

En sådan finns f.n. knappast på central nivå utom i det praktiska samarbetet mellan arbetsmarknadsstyrelsen och statens natur- vårdsverk. På den regionala nivån anser däremot kommittén att samverkan sker inom ramen för länsstyrelsernas behandling av turistfrågor.

En viktig svaghet i det nuvarande administrativa systemet av turismen är således att medan det sker en samverkan på den regionala nivån i turistfrågor saknas en sådan på central nivå. Denna situation kan leda till att relativt stora regionala skiljaktig- heter i turismens utformning kan komma att utvecklas.

7.2.2 Statens naturvårdsverk

Statens naturvårdsverk bildades år 1967 och övertog då de funktioner som tidigare hafts av statens naturvårdsnämnd som tillkom som ett resultat av 1960 års naturvårdsutred— ning.

Verket är central förvaltningsmyndighet för ärenden om naturvård, däri inbegripet vattenvärd, luftvård och renhållning utom- hus, samt om rörligt friluftsliv, jakt och viltvård, allt i den mån sådana ärenden ej ankommer på annan statlig myndighet.

Utöver andra funktioner inom miljövårds— bevakningen har verket vidare till uppgift att leda och främja företrädesvis målinriktad naturvårdsforskning och undersökningsverk- samhet inom naturvårdsområdet.

• Sida 145
•  Original

Hotellåne- Lokaliserings— Beredskaps- Anlägg ings- Vattenregle- Förhöjt bidrag garanti stöd arbeten stöd till ringsmedel till skogs- idrotten huvudvägar

Vägför- val m i ngen, skogsvårds- styrelsen

Läns-

Vatten- sty relsen 6)

rättsdomare kommuner

Riksbankens Läns- Länsarbets— Läns— 2) Läns- Andra statliga Läns- avdelnings- styrelsen nämnden, av styrelsen styrelsen länsorgan, av styrelsen 5) kontor regionalt nal!

turistorgan runstorgan

. Svenska Sjöfartsstyr Statens natur- giäåäåens turisthotel- Vägverket lens riks- Camping— förbund kommittén Turisttrafik-

iörb

vårdsverk

Kommers- Arbetsmark— statens kollegium ” nadsäyrel- natur,/anis. sen verk Delegationen för anlägg- ningsstöd 4)

Kungl Maj :( kommunika- tionsdeparte— mentet

Kungl Maj:t Kungl Maj:t, inrikesde- jordbruks- . partemem departementet 1

Figur 7.2.1 Handläggningsmönster för det statliga finansiella stödet till turism och rekreation.

skett i något fall. ? Beslut när det gäller beredskapsarbetena kommer på länsplanet efter 1971 års länsförvaltningsreform att fattas av länsstyrelsen. Länsarbetsnämnden kommer att

vara beredande organ.

3 Arbetsmarknadsstyrelsen överlämnar Iokaliseringsstödsärenden med en sammanlagd investering (statlig och övrig finansiering) på minst 3 milj kronor samt bered— skapsarbeten i turisthotell i objekt på minst 250 000 kronor till Kungl Maj:t för prövning.

4 Delegationen, som har beslutande befogenheter, är sammansatt av representanter för naturvårdsverket, riksidrottsförbundet, friluftsfrämjandet, handi- kapporganisationen, sjösportens samarbetsorganisation, korpidrottsförbundet och kommunförbundet.

5. Länsstyrelsen överlämnar svårbedömbara mer omfattande ärenden till Kungl Maj:t, som också avgör ärenden avseende förbrukning av medel från olika län om

länsstyrelserna inte enats om fördelningen. S k särskilda villkorsmedel disponeras uteslutande av Kungl Maj:t. 5 Länsstyrelsen överlämnar ärenden med begäran om höjning av bidraget från 70 till 85 % till Kungl Maj :t för prövning.

• Sida 146
•  Original

Bland de arbetsuppgifter som åligger verket ingår följande som har direkt betydelse för det rörliga friluftslivet:

arbeta för att verksamheten inom verkets förvaltningsområde ordnas och utvecklas än- damålsenligt från kulturella och vetenskapli- ga synpunkter samt med hänsyn till behovet av områden för rekreation och friluftsliv.

utnyttja resultaten av naturvårdsforsk- ningen samt annan forskning och undersök- ningsverksamhet inom verkets förvaltnings- område,

bevaka naturvårdsintresset vid bebyggelse- och annan samhällsplanering,

följa kulturlandskapets utveckling och verka för att stränderna skyddas,

leda arbetet med att planmässigt inventera och välja ut områden som bör avsättas särskilt,

leda arbetet med planeringen av åtgärder för det rörliga friluftslivet,

utarbeta råd och anvisningar i fråga om åtgärder inom verkets förvaltningsområde,

biträda länsstyrelserna i ärenden inom verkets förvaltningsområde.

Det löpande arbetet med uppgifterna för det rörliga friluftslivet vilar på naturvårds- byrån som är uppdelad på fem sektorer: . landskapsvård, naturvårdsområden, jakt och viltvård, idrott och friluftsliv samt en nyin- rättad enhet för utredningsverksamhet, fram- förallt med anknytning till den fysiska riks- planeringen.

Till SNV har också knutits en delegation som beslutar om bidrag till anläggningar för idrott och friluftsliv.

Av särskilt intresse är SNV, som har ansvaret för en statsbidragsform benämnd Stöd till idrotten, anläggningsstöd. Från detta anslag utgår statsbidrag till anlägg- ningar för motion och rekreation, t.ex. motionsanläggningar, raststugor, fjällstugor, semesterbyar, campingplatser. bassängbad och småbåtshamnar samt för utvecklingsar- bete. Budgetåret 1972/73 anvisades 23,6 milj. kr. till anläggningsstödet. En annan verksamhet av stort intresse för rekreations- livet är markförvärvsverksamheten. För bud-

getåret 1972/73 disponerade verket samman- lagt 13 milj. kr. för detta ändamål. Inom ramen för bidrag till ersättning för bildande av naturreservat har SNV bistått flera av de regionala stiftelser för fritidsområden som finns i många delar av landet. Verket har också successivt förvärvat områden för social och vetenskaplig naturvård.

SNV spelar också en aktiv roll för skötsel av och upplysning kring fritidsområdena.

7.3 Kommunernas organisation av turism och rekreation

Kommunernas organisation av turism och rekreation uppvisar inget enhetligt mönster. Bakgrunden till detta är att kommunernas verksamhet inom fritidssektom är helt oreglerad. Detta betyder att varje kommun själv bestämmer verksamhetens omfattning och inriktning efter en egen kommunalpoli- tisk bedömning. I många kommuner är den kommunala fritids- och turistverksamheten förhållandevis ny och har därför inte funnit sin slutliga form

Olikheter i de lokala förutsättningarna i fråga om naturresurser, befolkningssamrnan- sättning, ekonomiska resurser, kommunstor- lek osv. är naturliga skäl till att kommuner- nas verksamhet i viss utsträckning kommer att variera. Utvecklingen pekar dock mot större enhetlighet beträffande den service i form av anläggningar och aktiviteter som kommunerna kan lämna. Utvecklingen pekar vidare mot att allt fler kommuner integrerar alla de verksamheter som berör fritid och rekreation till en nämnd. Ungdoms—, idrotts-, turist- och parknämnder håller i allt större omfattning på att sammanslås till en gemensam nämnd. Beträffande kommuner- nas verksamhet för den fjärrinriktade rekrea- tionen kan rent generellt konstateras att den f. n. är organiserad efter två huvudpnnciper. Den ena principen är den att anläggningars och aktiviteters uppförande och drift an- tingen sorterar under facknämnd typ idrotts—fritidsnämnd eller att verksamheten bedrivs i företagsform och stiftelse eller aktiebolag. Den andra principen är den att

• Sida 147
•  Original

de kommunala åtagandena för den utåtrikta- de verksamheten för informations—PR och marknadsföring är organiserad direkt under kommunstyrelsen eller via speciella turist- nämnder. I vissa kommuner speciellt inom de s.k. traditionella turistområdena svarar lokala turistföreningar för både information och marknadsföringsfrågor samt för att mottagarapparaten fungerar. Dessa före- ningar finansieras i första hand genom kommunala bidrag. Näringens representanter främst handeln och inkvarteringssektorn bidrar även till finansieringen av verksamhe- ten.

Den ökade kommunala aktiviteten inom turism och rekreationssektorn gör att kom- munernas ekonomiska engagemang i de lokala turistföreningarna också ökat. Utveck- lingstendensen är den att kommunerna på sikt övertar lokala ansvaret för verksamheten även i områden med en utpräglad turistnä- ring.

7.4 Landstingens organisation av turism och rekreation

Med undantag för landstinget i Västman- lands län har landstingen ingen organiserad verksamhet för information och marknads- föring av länet med utgångspunkt från den fjärrinriktade rekreationen. Ansvaret för denna verksamhet har landstingen tillsam- mans med kommuner och enskild näring överlåtit på de regionala turisttrafikför- bunden. Landstinget i Västmanlands län har via en speciell nämnd ”landstingets natur- vårds— och fritidsnämnd” dels övertagit funktionen som regionalt samordningsorgan för information och marknadsföring och dels börjat anordna och driva fritidsområden och anläggningar av regionalt intresse. Även andra landsting exempelvis Uppsala läns genom en fritidsstyrelse och de tre skåne- landstingen genom en stiftelse har engagerat sig i uppförandet och driften av fritidsanlägg— ningar av regionalt intresse. Även om landstingen enbart passivt medverkar i egenskap av delfmansiär i den regionala samordningen av information och marknads-

föring inom ramen för de regionala turist- trafikförbunden har kommittén kunnat konstatera att frågor rörande turism och rekreation även får sin bevakning hos landstingen via de näringsråd alt. nämnder landstingen har. Kopparbergs läns landsting utgör ett exempel på där landstinget engagerat sig i och tagit det ekonomiska ansvaret för en boknings- och försäljnings- organisation mot bakgrund av landstingets intresse för turismen ur näringssynpunkt.

7.5 Svenska Turisttrajikförbundet — STTF

STTF skall enligt sina stadgar — fastställda av Kungl. Maj:t i december 1948 och senare delvis ändrade med Kungl. Maj:ts godkän- nande — främja resandet från utlandet till och inom Sverige och i detta syfte bedriva upplysningsverksamhet samt verka för ut- veckling av landets turistväsende. Svenska Turisttrafikförbundet bildades år 1902. Bland stiftarna återfanns ett hundratal representanter för järnvägsbolag, rederier, hotell och restauranger, resebyråer, indu- strier och andra producenter av tjänster inom turistsektorn. Man producerade plan- kartor och ordnade redan år 1903 med en direktdistribution av 68000 vykort till tänkbara besökare från kontinenten.

Ett utlandskontor eller en resebyrå öppnades i Berlin är 1909 tillsammans med Statens Järnvägar. I början av 20—talet fanns vid sidan av Berlin-kontoret resebyråer i Paris, London och New York.

STTFzs verksamhet kom från starten att få en stark kommersiell inriktning och verksamheten finansierades i hög grad via bidrag från medlemmarna, bland vilka de årliga bidragen från Statens Järnvägar kom att utgöra en ekonomisk ryggrad. Denna mer kommersiella uppläggning av verksamheten kom dock gradvis att förändras och år 1924 omorganiserades förbundet, varvid rese- byråerna övertogs av Statens Järnvägar. Den förändrade synen på förbundets arbetsinrikt- ning deklarerades tydligt i samband med turisttrafikförbundets 25-årsjubileum. Man konstaterade då att definitionen enligt

• Sida 148
•  Original

”I själva verket förhåller det sig så, att Svenska Turisttrafikförbundets syfte ej i första rummet är ett ekonomiskt självända- mål, uteslutande inriktat på dess medlem- mars gagn. Svenska Turisttrafikförbundet strävar framför allt mot ett ideellt och fosterländskt mål — att sprida kännedom om vårt land, vårt folk och vår kultur i främmande länder.”

Regionala och lokala turisttrafikförbund eller -föreningar hade efter hand bildats för

olika områden i landet. 1948 års turistutred- nings förslag att dessa regionala och lokala turistorganisationer skulle förses med hel- tidsavlönade turistintendenter samt att en landsomfattande turisttrafikorganisation skulle komma till stånd. Det senare realisera- des inte utan de regionala och lokala förbunden förblev självständiga enheter. Ytterligare en utredning, 1964, föreslog en samordnad verksamhet för den inrikes turisttrafiken. Utredningen rekommenderade bl. a. att en central, en s. k. inrikesavdelning förlades till Svenska Turisttrafikförbundet. Med undantag för att en kraftigt nedbantad inrikesfunktion inrättades på försök vid STTF under senare delen av 60-talet, vidtogs " inga ytterligare åtgärder för en ökad samordning. En bidragande orsak var miss- tron till att en central instans skulle kunna samordna verksamheten inom turistsektorn för hela landets kommuner och landsting, innan dessa tillsammans med sina resp. förbund tagit ställning till det egna engage- manget eller framtida policyn beträffande fritid och turism.

Det statliga ekonomiska engagemanget i turisttrafikförbundets verksamhet fanns allt- så med redan från starten. Från början kom dock det statliga stödet via ett bemyndigan- de för Statens Järnvägar att bedriva resebyrå- verksamhet och allmän turistinformation via och i samarbete med turisttrafikförbundet.

Först under budgetåret 1934/35 beviljade Kungl. Maj:t ett reservationsanslag till turisttrafikförbundet och kom då att svara för 40 % av budgeten (totalt 405 000 kr.). Tillsammans med bidraget från Statens Järn- vägar blev den statliga andelen 60 %. Den

statliga andelen förblev procentuellt sett re- lativt konstant fram till 60-talet, då den bör- jade öka och uppgår f. n. till ca 90 % av för- bundets budget. Bakom detta ligger ett vikande intresse från näringens och de regio- nala turisttrafikförbundens sida att bidra till Svenska Turisttrafikförbundets verksamhet. Man ser denna som en statens angelägenhet. En annan markant orsak är de enskilda före- tagens inkl. regionala och lokala turisttrafik- förbunds intresse att själva bearbeta olika marknader, framför allt utomlands, och där- med göra det egna företaget, den egna trans- portkapaciteten eller den egna hembygden vida känd. Svenska Turisttrafikförbundet har alltså kommit att få karaktären av ett statligt inforrnationsorgan mer än som ett närings- livsorgan.

STTF:s verksamhet var i första hand inriktad på en bearbetning utomlands. Antalet svenska turistkontor i utlandet växte till ett maximum av åtta kontor (Amster- dam, Frankfurt, Helsingfors, Köpenhamn, London, New York, Oslo och Paris) och tre sanmordiska (Los Angeles, Rom och Ziirich).

Verksamheten vid utlandskontoren består huvudsakligen i tillhandahållande av efterfrå- gad sverigeinformation. Sålunda informerar STTF allmänheten med hjälp av trycksaker och genom personlig rådgivning; massmedia förses med underlag för artiklar och fotografier; resebyråer förses med lämplig information; studieresor, utställningar och seminarier anordnas.

I mitten av sextiotalet beslöt STTF att delvis ändra arbetsinriktning. För att uppnå maximal effekt av satsade medel koncentre- rade förbundet så långt möjligt dessa till fyra målinriktade informationskampanjer. Till- sammans med kommersiella intressenter och turistorganisationer valde STTF Danmark, Finland, Storbritannien och Västtyskland till kampanjländer. Kampanjema i Danmark och Finland pågår fortfarande medan motsvaran- de verksamhet i de två övriga länderna upphörde i och med budgetåret 1971/72. Förbundet har i stället valt och fått sanktion för att satsa de statliga medlen på säljstöd till de kommersiella intressenter som bearbetar

• Sida 149
•  Original

Danmark, England, Finland, Tyskland 1967/68—1971/72 STTF 2 285 000 Kommersiella och övr. intressenter 2 747 000 varav Regionala TTF ] 044 000 Hotell Och övr. inkvartering 440 000 Transportföretag 1 105 000 Övriga 158 000 Total kampanjsatsning 5 032 000

olika utlandsmarknader.

Kampanjema finansierades till hälften med statliga medel och i övrigt med pengar som satsades av intresserade organisationer och företag. Statens samt de olika sektorer- nas inom turistnäringen satsning på dessa kampanjer under perioden 1967/68 t.o.m. 1971/72 framgår av tabell 7.6.1.

Enheterna i kampanjerna var annonser i TV eller press, broschyrer, handböcker, seminarier och studieresor samt PR. Genom dessa åtgärder kunde volymen av informa- tion kraftigt ökas i fyra länder och budskapet förmås att Spela en mer aktiv roll i konsumenternas beslutsprocess inför kom- mande semesterresor.

I slutet av 1960-talet fick hemmamarkna- den ökad betydelse i STTF:s arbete. 1969 fattades beslut om och påbörjades förbere- delserna för Sverige Nu-kampanjerna. Med sin långa erfarenhet av sverigeinformation i utlandet fick STTF i uppdrag att ”sälja” Sve- rige som turistland till svenskarna. Bakom denna väsentliga utökning av STTF:s verk- samhet ligger vetskapen om att Sverige utgör den största marknaden för den svenska tu- ristnäringen och att allmänheten har svårt att överblicka vad fritidssverige erbjuder. Men de avgörande faktorerna har varit den ökade betydelse fritiden kommit att få för svens- ken, samt att andra motiv än de rent ekono- miska kommit att påverka statens och kom- munernas satsning på turistsektorn. Även dessa kampanjer finansieras med statliga me- del samt med bidrag från intresserade företag

och organisationer. (Tabell 7.6.2). För att skapa ökade förutsättningar för STTF att ta på sig ytterligare samordnings-

Tabell 7.5.2 Satsningen på 4 års kampanjer i Sverige 1969/70—1971/72

STTF 1 700 000 Kommersiella och övr. intressenter 1 382 000 varav Regionala TTF 632 000 Kommersiella intr. inom turist— näringen 587 000 Övriga intressenter 163 000 Total kampanjsatsning 3 082 000

uppgifter både utomlands och inom landet har förbundet undan för undan byggt upp sin organisation efter marknadsföringsmässi- ga principer. Förbundet har exempelvis genomfört ett visst undersökningsprogram. Intervjuundersökningar med svenskar angå- ende semestervanor, effektivitetsundersök— ningar av kampanjerna samt intervjuer med utländska bilister har genomförts. Produkt- utvecklingen har ägnats allt större uppmärk- samhet av STTF. Det har skett genom att man på olika sätt deltagit i skapandet av nya produkter.

En omläggning av arbetet på vissa utlandsmarknader har också påbörjats, först i Nederländerna och Storbritannien. Den verksamhet som hittills har bedrivits via eget kontor, har överförts till annan svensk utlandsrepresentation. Press— och PR-verk— samhet sköts av pressattachén vid resp. ambassad. En särskild person, stationerad på ambassaden i London och vid en särskild informationsbyrå i Amsterdam svarar för in- formationen till allmänheten, resebyråer och bilklubbar. I Nederländerna koncentreras dessutom bearbetningen av enskilda reseby- råer och allmänhet via vissa generalagenter.

Svenska Turisttrafikförbundet sorterar un— der handelsdepartementet och har som aktiva medlemmar landsting och kommuner via regionala och lokala turisttrafikförbund, företag och föreningar samt som passiva medlemmar enskilda personer. Medlemmar- na utser ett råd som sammanträder en gång per år i samband med STTF:s årsmöte.

Förbundets angelägenheter handhas av en styrelse. Denna består av 13 ledamöter och 12 suppleanter. Kungl. Maj:t utser ordföran- de samt 6 ledamöter och 6 suppleanter.

• Sida 150
•  Original

Arbetet inom förbundet utförs av dess huvudkontor och 6 egna utlandskontor, 3 samnordiska kontor samt 2 informations- platser vid ambassader och motsvarande.

Huvudkontoret har följande organisation: Direktion, marknadsavdelning, utredningsav- delning och kansli. Totalt anställda: vid huvudkontoret 25 personer, vid utlandskon- toren och motsvarande 22 personer.

Förbundets intäkter och kostnader för budgetåret 1971/72 framgår av följande sammanställning:

Intäkter 8 127 000 varav Statsanslag, ordinarie och övriga 6 064 000 Medlemsavgifter och bidrag 1 066 000 Övriga intäkter 997 000 Kostnader 8 1 17 000 varav för

Administration och personal 4 952 000 Verksamheten 3 165 000 Kostnademas fördelning på Sverige och utomlands

Sverige utomlands

Administration och personal 2 135 000 2 817 000 Verksamheten ] 920 000 1 245000

7.6 Regionala turistorganisationer

Totalt finns 24 regionala turistorganisatio- ner. Oftast kallas de turisttrafikförbund eller -föreningar (TTF), fem benämns dock turistföreningar (TF).

Den organisation som har största antalet medlemmar är Jämtlands TF (931 medlem- mar), följt av Gotlands TF och Västkustens TTF. Fem organisationer har under 50 medlemmar. Sammansättningen är mycket varierande. Västmanlands läns landstings fritids- och naturvårdsnämnd skiljer sig helt från övriga genom att det är ett rent landstingsorgan.

En översikt över de regionala turistorgani- sationerna och huvudmän redovisas i tabell 7.6.1.

Landstingen är medlemmar i alla utom i tre organisationer, kommuner eller kommu-

nala länsförbund i alla utom två. Olika organisationer finns som medlemmar i 11 regionala turistorganisationer.

Hotell och andra turistanläggningar finns som medlemmar i 16 organisationer, andra företag i 14. I 11 organisationer finns enskilda medlemmar, största antalet i Jämt— lands TF (511), Gotlands TF (500), Härjedalens TF (211) och Gästriklands TTF (142). I flertalet övriga är antalet enskilda medlemma r litet.

Styrelse och arbetsutskott

Variationerna i såväl antal styrelseledamöter som styrelsernas sammansättning är avsevär- da. Antalet styrelseledamöter varierar från 5 till 30 år 35. Länsstyrelserna är representera- de i 12 organisationers styrelser, ofta genom att landshövdingen är styrelsens ordförande. Landstingen finns representerade i de allra flesta styrelser, undantagen är fyra. I samtliga organisationsstyrelser med undantag av Västmanland finns kommunala represen- tanter. Organisationer och företag är repre- senterade i något mer än hälften av organisationerna.

Verksamheten vid de regionala turistorga- nisationerna har kartlagts genom en av kommittén särskild anordnad enkät till samtliga organisationer.

Verksamheten

Följande uppgifter om verksamhet har lämnats:

Eget kontor 24 organisationer Turistbyrå 12 organisationer Broschyrutgivning 24 organisationer Annonsering 23 organisationer Studiebesök till regionen 24 organisationer Förmedlingsverksamhet 16 organisationer

Dessutom har sex regioner uppgivit annan form av verksamhet. Kommersiell verksam- het redovisas av följande:

Västergötlands TTF Västmanlands läns landstings fritids- och naturvårdsnämnd

• Sida 151
•  Original

Gotlands TF Härjedalens TF Dalarnas TTF Jämtlands TF Värmlands TTF

Alla eller så gott som alla organisationer har alltså uppgivit att man har eget kontor, broschyrutgivning, bedriver annonsering och arrangerar studiebesök i regionen. Totalt har uppgivits att man utgivit 130 broschyrer.

Som framgår av den följande ekonomiska redovisningen som avser verksamhetsåret 1971472 är annonseringen för flertalet organisationer av liten omfattning.

Även den kommersiella verksamheten varierar avsevärt. Västergötlands TTF har en omfattande utställningsverksamhet på Läckö slott och Torpa samt kioskrörelse och visningar av Läckö slott. I Västmanland finns en komme rsiell verksamhet med en omsätt- ning på 314 000 kr. omfattande broschyrut- givning med erbjudande av stugor och paketresor.

Motsvarande finns även hos de fem övriga i förteckningen ovan. Där bedrivs den kommersiella verksamheten i högre eller mindre grad skild från övrig verksamhet, ibland i bolagsform, och delvis i samarbete med andra intressenter. Den redovisas därför under resebranschen.

Anställda

Totalt finns 86 anställda på helår och heltid till vilket kommer 128 personer anställda del av året eller på deltid. Största antalet anställda har Stockholms TTF (21 + 85 anställda) och Västkustens TTF (11 + 8 anställda). Den enda organisationen utan heltidsanställd personal är Hälsinglands TF. Fyra av organisationerna har endast en heltidsanställd, sju har två heltidsanställda. Relationerna mellan antalet anställda och budgetens storlek ger en viss uppfattning om verksamhetens art.

Inkomster verksamhetsåret ] 9 7] — 72

Totalt redovisas inkomster på 8 782 000 kr. varav i form av anslag från landsting och

Av anslagen svarar landstingen för ca 55 % och kommunerna för ca 45 %.

Samtliga organisationerna utom Gotlands TF som saknar eget landsting har anslag från landsting. Med undantag av Västmanland har kommunema anslagit medel till samtliga regionala turistorganisationer. Beloppen va- rierar avsevärt. Sex landsting har anslagit 300 000 kr. eller mer medan fyra anslagit mindre än 100 000 kr.

Övriga inkomster har kommit i form av bidrag, t. ex. medlemsavgifter, från närings- livet (kr. 526 000), genom turistavgifter (kr. 213 000) eller från egen rörelse (490000 kr.). Kr. 193 000 har erhållits för särskilda ändamål eller särskild del av verksamheten.

Utgifter

Som utgifter har totalt redovisats kr. 8603 000. Detta understiger inkomsterna med 2% vilket kan förklaras med att vissa medel som erhållits för speciell verksamhet inte redovisats som utgifter och att mindre överskott har uppstått. Ca 62 % av utgifterna har angivits gå till administrationskostnader. Endast sju organisationer använder mer medel till åtgärder än till administrations- kostnader. Lönerna exkl. sociala kostnader uppgår till närmare 40 % av de totala utgifterna.

Bland aktiva medel används största delen eller närmare hälften till broschyrer. Endast ca 15 % används till annonsering, drygt 20 % till annan propaganda.

Kostnader för propaganda utomlands har redovisats särskilt i svaren på kommitténs enkät och upptagits till 525 000 kr. En rätt stor osäkerhet råder dock eftersom beloppen oftast har beräknats genom uppskattning. Av lämnade uppgifter synes också framgå att man från flera organisationer inte inräknat broschyrer på främmande språk i kostnader- na för utlandsbearbetning trots att så var avsikten. En mer riktig uppgift torde därför vara 7004800 000 kr., alltså närmare en fjärdedel av alla ”aktiva” medel.

• Sida 152
•  Original

Tabell 7.6.1 Regionala turistorganisationer. Antal huvudmän, medlemmar och dessas fördel- ning på grupper.

Organisation Lands- Kom— Organi- Företag Totalt ting mun sation __ ., Hotell Ovrigt Ensk. Ovrigt person Stockholms TTF 1 20 — 97 178 1 — 297 Uppsala läns TTF 1 12 — 9 43 — — 65 Södermanlands TTF 1 10 50 — — 61 Östergötlands TTF 1 19 2 — — _ — 22 Jönköpings läns TTF 1 16 — 48 83 18 — 156 Kronobergs läns TTF 1 8 3 15 135 — — 162 Kalmar läns TTF 1 16 4 — — _ — 21 Gotlands TF — — — — — 500 — 500 Blekinge TTF 1 10 — 40 10 20 — 81 Skånes TTF 3 67 51 75 40 — — 236 Västkustens TTF 2 60 6 300 — 20 — 388 Dalslands TTF 1 8 250 5 0 — 309 Västergötlands TTF 2 47 — 50 20 7 42 119 Värmlands TTF 2 21 12 200 8 3 — 235 Örebro läns TTF 1 11 4 100 — _ — 116 Västmanlands landstings fritids— och natur- vårdsnämnd — — — — -— — — — Dalarnas TTF 1 19 1 — — 4 — 21 Gästriklands TF — — — 10 81 142 _ 233 Hälsinglands TF — 13 — — — — —- 13 Västernorrlands TTF 1 18 1 — — _ — 20 Jämtlands TF 1 20 — 164 256 511 — 931 Härjedalens TF 1 5 3 53 24 211 5 302 Västerbottens TTF 1 22 6 — — — — 29 Norrbottens TTF 1 14 — 1 1 — — 17 4 334

1 Kommunförbundet.

7.7 Övriga riksorganisationer och kommer- siella intressenter

7.7.1 Svenska Turistföreningen

Svenska Turistföreningen (STF) bildades år 1885 och har från början haft till ändamål ”att underlätta turistväsendet inom Sverige och sprida kännedom om land och folk”. Fjäll och vandringsturer i fjället är fortfaran- de ett väsentligt intresseområde för före- ningen men verksamheten har en spridning över hela landet och STF försöker därvid uppfylla mottot ”Känn Ditt Land”. Inriktningen på fjällen har bl.a. tagit sig uttryck i att föreningen äger ett stort antal anläggningar i fjälltrakterna samt att man anlagt ett omfattande ledsystem. Sprid- ningen över hela landet kan bl. a. exemplifie-

ras av att föreningen svarar för närmare 200 vandrarhem och bedriver gästhamnsverksam- het.

STF har också traditionellt haft en planeringsfunktion för turistlivet, särskilt i fjälltrakterna, innan stat och kommun i vidare omfattning tagit upp sådant arbete, samt ett utvecklingsarbete för friluftsanord- ningar. Föreningen lämnar som remissinstans fortlöpande sina synpunkter på planarbetet.

STF är en medlemsorganisation med över 200 000 medlemmar. I servicen till medlem- marna ingår årsskrift och sex nummer av tidningen ”Turist” årligen.

STF svarar för en omfattande informa- tionsverksarnhet till medlemmar och övriga. Informationen består exempelvis av annonse- ring, affischering, broschyrproduktion, före-

• Sida 153
•  Original

läsningar, bildvisningar, informationsaftnar, utgivning av resehandböcker o. dyl.

Bland publikationerna kan nämnas STF:s vandrarhem, Fjäll 73 och bland gratisbro- schyrema m. m. gästhanmsbroschyr, Stug- semester i sommar— resp. vinterupplaga, Sommar- och vinterreseprogram, Lägersko- lor, Skol- och studieresor samt Vintersport- resor för ungdom. Total produktion uppgår till närmare 300000 exemplar. Några bro schyrer om resor och fjällturer utges också på tyska och engelska.

Bland resehandböckerna kan nämnas Svenska Vägboken och Hotell och pensionat i Sverige. Sammanlagt utger föreningen ett 30—tal olika publikationer årligen i 1,5 milj. exemplar (1972).

På kartområdet har STF främjat tillkoms- ten och deltagit som utgivare av turistkartor av olika slag, t. ex. Svenska fjällkartan och Svenska turistkartan.

STF har en egen resetjänst genom egna resebyråer i Stockholm och Göteborg och filialkontor i Malmö, Helsingborg och Östersund. Förutom försäljning av resepaket och individuella resor svarar STF för en omfattande rådgivning.

För de resor som föreningen anordnar, särskilt vandringar och skidturer i fjälltrak- terna, organiseras en färdledarutbildning genom särskilda kurser och efterföljande fortbildningsverksamhet.

Totala kostnader för olika reklamåtgärder har beräknats till ca 500000 kr. i Sverige samt ca 100 000 kr. på utlandet (1972).

Total omsättning för STF är ca 24 milj. kr. (1972).

Under de senare åren har förhandlingar förts mellan Svenska Turistföreningen och Skid- och Friluftsfrämjandet om ett sam- gående mellan de båda organisationerna. Förhandlingarna har emellertid inte lett till något resultat.

7.7.2 Skid- och friluftsfrämjandet

Skid- och friluftsfrämjandet har under det senaste årtiondet förändrat sin verksamhet i mycket hög grad. Tidigare ägde man ett

flertal egna anläggningar och även en resebyrå. Verksamheten var relativt centralt styrd. Numera har man avvecklat samtliga egna anläggningar. De tre största (Storlien, Hemavan och Lapplandia) har överförts till Fjällkedjans Hotell AB medan andra anlägg— ningar försålts eller överförts till lokalavdel- ningar. Men även beträffande lokalavdel- ningarna har man försökt bedriva en politik som syftar till att anläggningarna överförs till stiftelser eller till resp. kommun. Istiftelser- na är oftast kommunerna företrädda.

Det centrala kansliet är numera begränsat och den egentliga verksamheten har över- förts till lokalavdelningarna vars antal uppgår till ca 380.

Främjandet arbetar framförallt för en ökad rekreation under fritiden, dvs. inom sektorn närrekreation. Speciella program arrangeras runt om i landet för barn- resp. ungdomsgrupper, ex. Skogsmulleskola och ungdom i Håll-i-form För vuxna anordnas Håll-i-form program, Snöstjärnan, Motions- skolor etc.

Främjandet svarar vidare för en omfattan- de ledarutbildning och har drygt 13000 verksamma le dare.

Främjandet har omkring 43 000 centralt registrerade medlemmar samt 130 000 barn- och ungdomsmedlemmar registrerade vid lokalavdelningarna.

De totala intäkterna under 1971/72 var 2,9 milj. kr. varav drygt hälften var statsbidrag. Övrigt utgjordes av medlemsav- gifter, kursavgifter m. m.

Någon central turistvärvande verksamhet bedrivs inte av Skid- och friluftsfrämjandet med undantag för vissa reklamåtgärder för Håll-i-form—semester.

Flertalet anläggningar ägda eller förvaltade av lokalföreningar eller motsvarande bedriver själva en turistvärvande verksamhet. Några anläggningar bedriver också egen turistpropa- ganda på Västkusten.

7.7.3 RESO

RESO startade 1937 som en följd av den lagstadgade tvåveckorssemestern. Folkrörel-

• Sida 154
•  Original

ser av olika slag, inte minst de stora löntagarorganisationerna, ville genom ett engagemang i den ökade ledigheten gemen- samt satsa på olika fritidsarrangemang. Ursprunget till RESO kom från ABF, som redan tidigare hade sysslat med enklare form av utflyktsresor och studiebesök. I stadgarna för RESO finns inskrivet att föreningen har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att anordna semester-, studie- och andra resor. Vidare skall föreningen främja utvecklingen av rese—, fritids-, turist- och semesterverksarnhet.

Huvudintressenter i RESO är idag LO och LO-förbunden, TCO och TCO-förbunden samt kööperationen (KF, Folksam, OK m.fl.). Bland andelsägarna finns också Sparbanksrörelsen, Lantbrukskooperationen, STF samt Cykel- och Mopedfrämjandet.

RESO:s medlemsorganisation har ca 43 700 individuella_medlemmar.

Medlemmarna erhåller förutom rabatter på semestervistelser och resor tidskriften Utflykt som utkommer med 10 nummer årligen.

RESOS verksamhet är uppdelad på fyra sektorer: marknadssektor, resesektor, hotell- sektor och administrativ sektor. Total omsättning 338 milj. kr. (1972) varav hotellsektorn svarar för 110 milj. kr. RESO har en egen resebyråkedja med 69 försälj- ningsställen. Dessutom finns 25 upplysnings- ställen. RESO:s bygdesemester uthyr fritids- bostäder för självhushåll. För denna förmed- ling har upprättats bokningscentraler i Växjö, Visby, Falun och Östersund samt i Stockholm RESO:s billogi förmedlar privat- eller hotellrum för bilister och har för detta upprättat 259 kontaktställen, varav 132 utomlands.

RESO är delägare i Stjärnresor, av de skandinaviska resebyråerna och SAS samägt bolag för produktion av flygsällskapsresor samt huvudintressent i RESO—DAN, ett nordiskt samarbete kring produktion av resor och service för inkommande turism. Resesektorn svarar för produktion av säll- skapsresor, bilpaketresor, Specialresor, in- kommande turism, kongresstjänst m. rn.

RESO bedriver en aktiv marknadsföring av sina anläggningar och arrangemang. I detta ingår bl. a. hotellbroschyrer på svens- ka, engelska och tyska, broschyrer om bygdesemestem på samma språk, ett omfat- tande semesterprogram för resor inom Norden och en semesterhandbok för utlands- resor.

Särskilda Skandinavienprogram utges på engelska, tyska, italienska, japanska och franska.

Den totala kostnaden för marknadsföring (exkl. administration m.m.) av resor inom Sverige var 550000 kr. och av resor till Sverige 400000 kr. I den senare summan ingår inte kostnader för representation i Västtyskland och Danmark och inte heller för RESO:s kontor i USA.

Förutom dessa centralt utgivna program m rn. produceras särskilda distriktsprogram.

Internationella engagemang

RESO är internationellt ansluten till några organisationer, varav här endast nämns de två som bildats enbart för folkrörelseägda rese- och semesterorganisationer.

Nordisk Folke-Reso

Medlemmar är

Dansk Folke-Ferie, Danmark Lomaliitto r.y., Finland Matkarengas, Finland Norsk Folke-Ferie, Norge RESO, Sverige.

Verksamheten är upplagd för utbyte av erfarenheter på nordisk basis och samarbete kring turism och rekreation.

Nordisk Folke-Reso avhåller årligen en generalförsarnling med deltagare från resp. organisationers styrelser och företagsled- ningar.

IFPTO

står för International Federation of Popular Travel Organisations och har medlemmar från 30—talet länder.

• Sida 155
•  Original

IFPTO har väsentligen ägnat organisa- tionsapparaten åt information och kontakt- skapande verksamhet mellan medlemsorgani- sationema och andra internationella sam- manslutningar med gemensamma intressen. IFFTO utgör vidare en förbindelselänk mellan resp. ägarorganisationers internatio- nella verksamhet.

IFPTO samlas årligen till överläggningar i för branschen aktuella frågor på internatio- nell nivå.

Generalsekretariatet är förlagt till Bryssel.

7.7.4 Kommersiella intressenter inom boendesektorn

Hotell och serveringssta'llen

Totalt beräknas hotell- och restaurang- branschens omsättning uppgå till närmare 3 miljarder kr. per år, varav den egentliga turismen beräknas svara för 15—20 %.

Sveriges hotell- och restaurangförbund, till vilken flertalet anläggningar i branschen är anslutna, har beräknat att de anslutna företagen i genomsnitt använder 2,5—3 % av sin budget dvs. 70—90 milj. kr. för marknadsföringsåtgärder. Dessa kan i princip vara av två slag, dels hotellens marknadsfö- ring som i första hand sker på fjärrmarkna- der, dels restaurangernas som till övervägan- de del torde ske på närmarknader. Den helt övervägande delen av marknadsföringsåtgär- derna sker av anläggningarna själva. Dock sker samverkan i gemensamma kampanjer t. ex. inom hotellorganisationer, inom sär- skilda grupper av företag eller i samarbete med turistorganisationer. Större delen av marknadsföringskostnaderna avser annonse- ring i dags-, vecko- eller fackpress.

Sveriges Hotell- och Restaurangförbund har initierat eller medverkat i vissa särskilda försäljningskampanjer, t.ex. ”Familjelogi”, billighetsutbud av typen ”Njut i veckoslut”, ”Njut i sommar” osv. Dessutom medverkar förbundet i STTF's kampanjer.

Svenska Turisthotellens Riksförbund har 190 turisthotell som medlemmar represente- rande 20000 bäddar. Hälften av anlägg-

ningarna är familjeföretag, hälften tillhör organisationer som STF och RESO.

Förbundet har tagit initiativ till flera specialerbjudanden, där en stor del av medlemmarna deltar. Till dessa hör ”Bilpen- sion”, ”Pensionärsveckor” och en samman- ställning av konferensmöjligheter. Turist- hotellens Riksförbund har också gjort enkäter bland sina medlemmar, sammanställt uppgifter om aktiviteter och miljö, barnvän- lighet m m. Förbundet har deltagit i STTF:s kampanjer med sammanlagt 13 000 kr. under senaste året. Anläggningarna har enligt uppgifter till förbundet i medlemsavgifter, deltagande i olika aktioner m.m. betalt kr. 80 000 till regionala turistorganisationer.

Sveriges Centrala Restaurang AB (Riks- bolagen) hade år 1971 en omsättning på 357 milj. kr. Av detta föll något mindre än 10 % på hotelldelen. Totala reklamkostnaderna under året var 4,5 milj. kr.

För speciella reklamåtgärder för det rent turistiska boendet har använts 600 000 kr. Den största insatsen har gällt en aktion för veckoslutsbeläggning (”Lev lat och lyxig”). Riksbolagen har deltagit i STTF:s kampanjer med 39 000 kr. och i regionala åtgärder med 30 000 kr.

Esso Motor Hotell har en omsättning vid sina anläggningar på ca 100 milj. kr. Ungefär 25 % av omsättningen beräknas gälla egentli— ga turistresor, i första hand under tiden 156—15.8, medan 20% gäller konferenser, kurser o. dyl. Resterande gäller kommersiellt resande.

Företaget har framställt en broschyr där man förutom sina anläggningar relativt utförligt presenterar de orter där dessa finns. Uppgifterna gäller sevärdheter, utflyktsmål m. m.

Hotellsektorn inom RESO svarar för driften av RESO:s stadshotell, semesterhotell och semesterstugor. Total omsättning för 1971 var 109 milj. kr. RESO producerar speciella hotellbroschyrer på svenska, engels- ka och tyska.

• Sida 156
•  Original

Semesterbyar och privathus

Ett flertal organisationer, företag, kommu- ner och enskilda svarar för marknadsföringen av denna inkvarteringsform. Bland företag och organisationer kan nämnas RESO med sin Bygdesemester, Svensk stuguthyrning, STF, Inter Holiday med försäljning enbart på utländska marknader, olika rederier samt flertalet regionala och lokala turisttrafikför- bund eller -föreningar.

Vandrarhem

STF svarar för marknadsföringen av vandrar- hem i Sverige samt utomlands. Föreningen utger en vandrarhemsförteckning samt har utvecklat speciella vandrarhemspaket.

Camp ing

För camping finns två organisationer, en representerande konsumentintressen och en producentintressen.

Riksorganisationernas Campingkommitté

Riksorganisationernas Campingkommitté kan betraktas som en konsumentorganisa- tion. De anslutna organisationerna är Cykel- och Mopedfrämjandet, RESO, KAK, MHF, M, Främjandet, STF, STTF samt Svenska Kommu nförbundet.

Kommittén utger årligen Campingboken (upplaga 25 000 ex.) som innehåller en förteckning och beskrivning över landets auktoriserade campingplatser. Kommittén svarar för denna auktorisation.

Kommittén bedriver även en konsult- och informationsverksamhet och sammanställer en årlig statistik över beläggningen.

Kommitténs budget är 150 000 kr., vilka medel erhålls från de deltagande organisatio- nerna och genom statligt stöd.

Sveriges Campingvärdars Riksförbund

Campingvärdarnas Riksförbund är anlägg- ningarnas organisation. Verksamheten har

kunnat bli förhållandevis omfattande fram- för allt genom att förbundet tillförts relativt stora medel genom Campingkortet. Detta beräknas ge ca 1/2 milj. kr. i intäkter. Förbundet har en informations- och utbild- ningsverksamhet för sina medlemmar. För- bundet svarar för undersökningar av olika slag, bevakar campingplatsernas frågor visavi olika myndigheter m. m.

Totalt använder förbundet 75—100000 kr. årligen till olika marknadsföringsåtgärder. Dessutom har man deltagit i marknadsföring av camping t. ex. genom deltagande i STTF:s kampanjer inom och utom Sverige.

7.7.5 Kommersiella intressenter inom trans- portsektorn

Med bil

När det gäller semesterresor inom Sverige är bilen det helt dominerande transportmedlet. Ungefär 75 % av svenskarna har tillgång till bil. Ca 50% av alla bilhushåll gör semester- resor med bil och ca 72 % av alla svenskar i åldern 15—74 är gör utflykter med bil. Detta innebär att en stor del av omsättningen inom bil- och oljebranschen emanerar från turist- och fritidsresande. Så har exempelvis bensin- handelns merförsäljning på grund av semes- tertrafik under juni—augusti beräknats till 254 milj. kr.

Trots att en så stor del av bil- och oljebranschens omsättning gäller fritid och semester, synes endast mindre belopp användas för turistisk marknadsföring.

De flesta av oljebranschens företag produ- cerar eget kartmaterial med turist- och fritidsinformation. Enskilda bensinstationer lämnar lokal turistinformation.

Några av bensinbolagen har även deltagit med mindre beIOpp i STTF:s kampanjverk- samhet och i vissa fall har även mindre ekonomiska bidrag lämnats till regionala organisationer.

Konsumenternas egna organisationer, M, KAK och MHF har byggt upp en relativt omfattande turistinformation till egna med- lemmar samt övriga. I de egna medlemstid-

• Sida 157
•  Original

ningarna publiceras förslag till olika resor och artiklar om Sverige.

Motormännens Riksförbund, M, exempel- vis har egna resebyråer. I= vissa fall svarar lokala turistföreningar för dessa resebyrå- tjänster. De har egna turer och eget stugprogram.

Med tåg

SJ:s totala omsättning var år 1971/72 2 630 milj. kr. Av detta föll 677 milj. kr. på resandetrafiken med tåg och färja (ca 123 milj. kr. förortstrafrk), 147 milj. kr. på busstrafik. Privatresor på järnväg beräknas ha gett intäkter på ca 400 milj. kr.

SJ har genom olika rabattformer bidragit till att öka turistresandet. Till detta räknar man semesterbiljett, 67-kort, studrabatt, lokala sportbiljetter, weekendresor, charter- vagnar m. m.

SJ har en egen resebyråkedja som fram till 1973 svarat för egen produktion av resor och arrangemang genom sin arrangemangcentral SJ-Resor, vars omsättning, program och åtgärder redovisas under rubriken Rese- branschen nedan.

Totalt har SJ under budgetåret 1971/72 satsat ca 3 milj. kr. exkl. SJ-Resor på reklam för tågresor, exempelvis:

ca 2,5 milj. kr. ca 120 000 kr.

ca 50 000 kr. ca 300 000 kr.

Allmän tågresereklam Studerande, ungdom 67-kort

Tåg-bil

Den totala reklamsatsningen för turist- resor inom Norden inkl. SJ-Resors produk- tion har varit ca 610 000 kr.

SJ har deltagit i STTF:s kampanjer 1971—72 i Sverige och utomlands med sam- manlagt 65 000 kr. SJ har även bedrivit ett aktivt arbete utomlands bl. a. genom egna resebyråer i Köpenhamn, London, Berlin och Hamburg (tillsammans med DSB). Rese- byrån i Köpenhamn upphörde med sin verk— samhet hösten 1972 och resebyrån i London i början av 1973.

Med flyg

SAS passagerartrafik hade 1971/72 följande omfattning i passagerarkilometer:

lntemationell trafik 3 461 milj. Europa och Mellanöstern 1 891 milj. Inrikes Danmark 141 milj. Norge 450 milj. Sverige 363 milj.

953 milj. 6 305 milj.

Vid sidan av SAS svarar Linjeflyg Aktiebolag (LIN) för drygt hälften av inrikestrafiken. Se nedan.

SAS har försäljningsfunktioner som täcker 73 länder över hela världen. Sammanlagt trafikeras 96 städer. Totalt finns 125 utlandskontor.

För turistinformationen utomlands har SAS stor betydelse. En undersökning av inforrnationsspridningen och förfrågningar i 51 länder gav följande resultat (antal 1 OOO/år): Kanal Antal Antal förfrågningar tryck- rörande saker .. Han- Tu- Ov— Totalt del rism rigt Turistorgan 1 700 0 269 9 278 Handelsorgan 13 8 120 5 7 132 Ambassader 1 158 105 5 3 195 35 3 SAS 7 930 75 142 62 279 Totalt 10 926 300 469 273 1 042 SAS i % 73 25 33 23 27

(Ur "Skandinavisk gemenskap världen runt”)

SAS Spelar särskilt stor roll för turismeni länder där svenska turistkontor inte finns eller där dessa endast täcker en begränsad del av ett land.

SAS arbetar i första hand för Skandina- vien som resmål medan man tonar ner de skilda länderna. Man beräknar sina reklamin- satser för Skandinavien till ca 15 milj. kr. per år. Särskilt omfattande är SAS arbete i USA. Genom sina handböcker och annat material som distribueras till reseföretag över en stor del av världen sprider SAS en omfattande

• Sida 158
•  Original

information. Givetvis betraktas SAS av resebranschen som Specialist på de skandina- viska länderna varför man ofta vänder sig dit med förfrågningar av olika slag.

Men även flertalet andra flygbolag som beflyger Skandinavien har en motsvarande service. De flygbolag som har linjer till Sverige pekar på att Sverige ingår som en naturlig del i deras marknadsföring.

Linjeflyg Aktiebolag (LIN) trafikerar 23 av landets 25 flygplatser för linjetrafik. LIN svarar för de kortare inrikeslinjerna, medan SAS trafikerar de längre direktlinjerna. Linjeflyg svarade år 1971 för 57% av passagerartransporten i Sverige. Detta mot- svarar ca 882 000 resenärer. SAS transpor- terar ca 658000 inrikespassagerare. Drygt 50% av Linjeflygs passagerare utgjordes av tjänsteresenärer. 11% av passagerarna var familjer medan semester- och veckoslutsrese- närer samt grupper svarade för 17% av passagerarantalet. Linjeflygs budget för marknadsföring uppgick till 1,8 milj. kr. verksamhetsåret l972/ 73.

Med buss

Ungefär 1 200 bussar av totalt ca 8 000 beräknas vara heltidsengagerade för turist- verksamhet med en beräknad omsättning på 100—120 milj. kr. Utlandsresandet svarar för endast några få procent därav.

I regel ställs bussarna till förfogande av bussägarna till olika researrangörer vilka kan vara företag inom resebranschen, lokala rese- och utflyktsarrangörer, tidningar, föreningar osv. Den totala kostnaden för detta resande beräknas till 200—300 milj. kr. En integra- tion mellan bussägare och resebranschen har börjat förekomma under senare år och torde kunna väntas öka.

Med båt

Enligt SCB var de svenska passagerarfarty- gens intäkter av utrikes sjöfart 350 milj. kr., varav intäkter från passagerarfrakt uppgick till 264 milj. kr. och från kryssningar 86 milj. kr. Motsvarande intäkter av inrikes

sjöfart var samma år 20 milj. kr.

Rederierna svarar för en mycket omfat- tande marknadsföring av de tjänster man erbjuder i egenskap av transportföretag. Men under senare år har ett allt större inslag i denna marknadsföring kommit att bli turistresor till och i Sverige samt olika arrangemang eller utbud, som exempelvis inkvartering, bilrundturer eller weekend- arrangemang.

En del av rederierna utger mycket omfattande egna Sverigeprogram. Andra samverkar med researrangörer och medver- kar i deras uppläggning av program.

Dessa reseprogram stöds av bl.a. en omfattande annonsering. Rederierna har vidare egna försäljare som besöker researran- görer och resebyråer på aktuella marknader. Kostnaderna för denna totala marknadsfö- ring har uppskattats till 7—8 milj. kr. och fördelar sig i första hand på de länder varifrån direkta linjer till Sverige finns, exempelvis Danmark, Finland, Holland, Storbritannien och Västtyskland. Storleks- ordningen av insatta åtgärder ligger mellan 0,5 till 2 milj. kr. per land. Dessutom satsas mindre belopp på sådana länder som Belgien, Frankrike och Norge.

7.7.6 Kommersiella intressenter inom rese- branschen

Företag anslutna till Svenska Resebyråföre- ningen

Svenska Resebyråföreningen (SRF) är rese- byråers och researrangörers samarbetsorgani- sation. Till föreningen var den 31.12.1971 anslutna 92 företag, fördelade med 51 på resebyrågrupper och 41 på arrangörsgrupper. Sammanlagda antalet försäljningsställen var 304.

Med utgångspunkt från en enkät bland föreningens medlemmar har 19 medlems- företag förklarat att man har en detaljförsälj- ning av svenska arrangemang. Denna detalj- försäljning utgör dock en mindre del av företagens totala försäljning. För 11 av företagen svarade försäljningen av svenska

• Sida 159
•  Original

arrangemang för mindre än 3% av total omsättning. För endast 4 företag utgjorde den mer än 25 %. 10 medlemsföretag utger egna Sverige—program. Deras totala gemen- samma omsättning ligger på ca 50 milj. kr. 5 av företagen har dock en egen omsättning under 1 milj. kr. De 10 researrangörerna producerade 22 olika trycksaker i en total upplaga av 600 000 ex. Ett program utkom i en upplaga om mer än 100 000 ex.

De totala säljkostnaderna exkl. personal och administration har beräknats till drygt 2 milj. kr., dvs. ca 4 % av total omsättning.

Den totala broschyrproduktionen kostade drygt 0,7 milj. kr., den sammanlagda annonseringen 1,2 milj. kr. samt övriga säljfrämjande åtgärder 0,2 milj. kr.

Samtliga 19 företag (inkl. researrangörer- na) ansåg lönsamhetsfrågan vara den i särklass viktigaste faktorn som påverkar intresset för att producera och sälja resor till och inom Sverige. Övriga faktorer av betydelse och i rangordning var: lätthanterlig bokningsprocedur, bra samarbete med an- läggningarna, prisbilden, kundens intresse samt samarbetet med turistorganisationerna.

De produkter eller arrangemang som enligt producent— och säljled bedömdes vara mest intressanta var stugsemester (sommar och vinter), vintersport med hotellinkvarte- ring, arrangemang i fjällvärlden samt rund- turer med buss.

10 företag arbetar med inkommande trafik och bearbetar Norden, England, Tyskland/Österrike/Schweiz, Frankrike/ Holland/Belgien, USA samt Japan.

Några företag utger egna utländska pro- gram, andra bearbetar via utländska samar- betspartner.

7 av företagen har angett sina kostnader och försäljningsvolym, vilka sammanlagt uppgår till drygt 400 000 resp. 3—4 milj. kr.

Regionala researrangörer

En speciell grupp reseföretag har samman- förts under beteckningen "regionala rese- arrangörer”. Härmed avses de försäljnings- och bokningsföretag som drivs i nära

anslutning till regionala turistorganisationer. Dessa är följande: Jämtland-Härjedalen Re— sor AB, Östersund (betecknas JHR nedan), ägs av Jämtlands och Härjedalens turistföre- ningar. Verksamheten har bedrivits i ca 14 år. Gotlandsresor AB, Visby (GR), ägs av Gotlands Turistförening. Nuvarande före- tagsforrn endast ett par år gammal men verksamheten har bedrivits under ca 10 år. Dala Tour AB, Falun (DT), ägs av Dalarnas Turisttrafikförbund, Dala Airport AB och Dalarnas Bussägareförening. Det nuvarande företaget har bedrivit sin verksamhet fr. o. m vintersäsongen 1972 men utgör en fortsättning och aktivering av tidigare verksamhet under namnet Dalaresor. Värm- lands Turisttrafikförbund, Karlstad (VTTF). Någon särskild kommersiell organisation finns ännu inte men en sådan planeras. Provisoriskt har turistbyrån i Karlstad fungerat som bokningscentral. Västerbot- tensresor, Umeå (VBR). Sedan ca 5 år bedrivs denna verksamhet som kan sägas fullgöra bokningsfunktionen för de försälj- ningsprogram som utges av Västerbottens TTF. Bokningen handläggs av SJ Resebyrå i Umeå. Örebro läns TTF, Örebro (ÖTTF). Verksamheten bedrivs sedan ett par år och är direkt knuten till förbundet. Dessutom har Norrbotten-Nordkalott Resor bildats och pågår diskussioner att sammanföra de lokala stug- och produktförmedlingsorganisationer- nai Kalmar län till en enhet.

Stugsemester, pensionärsveckor, vinter- sportarrangemang med hotellinkvartering samt olika aktivitetsprogram ingår i produkt- sortimentet.

Försäljningsvolymen på eget program (1 OOO-tal kr.) 1971 1972 Jämtland-Härjedalen Resor AB 3 000 3 700 Gotlandsresor AB 1 530 1 690 Värmlands TTF 50 Västerbottensresor 271 258 Örebro läns TTF 92 98

Dessutom har dessa regionala säljbolag vidtagit en viss utlandsbearbetning. Markna—

• Sida 160
•  Original

J HR GR DT VTTF ÖTTF Antal utgivna broschyrer 3 1 2 3 1 Total upplaga 160 000 27 000 30 000 15 000 Kostnader för broschyrer, reseprogram m. m. 155 000 30 000 80 000 3 000 40 000 Kostnader för annonsering 30 000 8 000 50 000 8 000 23 000 Övriga säljfrämjande åtgärder 20 000 5 000 — 1 000 33 000 Summa kostnader 205 000 43 000 130 000 12 000 116 000

der, som bearbetats, överensstämmer med de som redovisats för företagen anslutna till Svenska Resebyråföreningen. Samtliga före- tag har bearbetats genom utländska samar- betspartners. Totala säljkostnader har beräk- nats till ca 60 000 kr.

7.7.7 Kommersiella intressenter inom detaljhandeln

En mycket stor del av turisternas utgifter går till detaljhandeln. I själva verket torde handeln tillföras en större del av turisternas pengar än någon annan del av näringslivet. I ”Vart går turisternas pengar? ” (STTF 1972) finns några beräkningar för skilda branscher enligt följande. Under juni—augusti beräknas livsme delsbranschen ha en merförsäljning på 955 milj. kr. och merförsäljningen av sprit och vin beräknas till 213 milj. kr. Produk- tionsvärdet på sport- och fritidsvaror beräk- nas till 425 milj. kr. Omsättningen i detaljhandelsledet för fritidsvaruhandeln be— räknas till 1650 milj. kr., för cykel- och sporthandeln till 470 milj. kr. och för järnhandeln till 870 milj. kr. Merförsälj- ningen under juni—augusti beräknas för fritidsvaror till 126 milj. kr., för cykel och sport till 57 milj. kr. och för järnvaror till 61 milj. kr.

Merförsäljningen under samma tid i fotohandeln beräknas till 53 milj. kr. och för tobaks- och tidningshandeln till 87 milj. kr.

Några egentliga riksomfattande marknads- föringsinsatser beträffande turism träffar man ytterst sällan inom detaljhandeln. När det gäller utlandsmarknader bedriver dock varuhus som exempelvis NK en annonsering av relativt betydande omfattning. I några få

län deltar detaljhandeln med medel i de regionala turistorganisationernas arbete och några av varuhuskedjorna har deltagit med begränsade belopp i STTF:s kampanjverk- samhet.

Däremot torde detaljhandeln på många orter bedriva en marknadsföring visavi turisterna inom närområdet. Det sker genom annonsering i broschyrer, tidningar m.m., genom skyltar, särskilda priserbjudanden, skyltningar. Flera varuhuskedjor har under senare är kraftigt ökat sin turistinformation med speciella uppskyltningar och med avdelad informationspersonal.

”Hej Norrland”-kampanjen har de senaste åren bedrivits i samverkan mellan Konsum och Norrbottens och Västerbottens Turist- trafikförbund.

7.7.8 Kommersiella intressenter inom områ— det aktivitet och service

Marknadsföringsåtgärder utanför den egna orten för aktiviteter, sevärdheter, servicean- läggningar o.dyl. torde tillhöra undantagen. Några anläggningar av rikskaraktär, t.ex. Kolmårdens Djurpark, bedriver dock sådan marknadsföring av sin anläggning. Däremot torde denna typ av anläggningar ibland bedriva en marknadsföring inriktad på de turister som besöker orten, stationärt eller på genomresa. Åtgärderna består i annonse- ring i lokala broschyrer, affischering, skylt- ning, vägvisning etc.

7.8 Hittillsvarande utvecklingstendenser

Kommittén har gjort ett försök till samman- fattning över de nuvarande totala kostnader—

• Sida 161
•  Original

Tabell 7.8.1 Uppskattad storleksordning av marknadsföringskostnaderna för svensk turism 1971, milj. kr.

I Sverige I ut- lan- det

Svenska Turisttrafikförbundet 1,9 1,2 Regionala och lokala TTF 3,9 0,8 Riksorganisationer Svenska turistföreningen 0,5 0,1 RESO 0,6 0,4 Boendesektorn Enskilda hotell och serve-

ringsställen inom Sveriges Hotell & Rest. förbund 70—901 *2 Sveriges Centrala Restaurang

AB 0,62 Sveriges Campingvärdars Riks—

förbund 0,12 Transportsektorn Statens Järnvägar 3,0 SAS (avser Skandinavien) 15 Rederier 7—8 Resebranschen Företag anslutna till Svenska

Resebyråföreningen 2,0 0,4 Regionala researrangörer 0,5 0,1

Totalt ca 90—1 10 25—26

1 Avser marknadsföring av boendeformen som sådan. ? Summan avser både Sverige och utlandet.

na för marknadsföring av den svenska turis— men inom och utom landet. De uppskattade kostnaderna redovisas i tabell 7.8. 1.

I de beräknade kostnaderna har inte per- sonal eller administration medtagits.

Sammanlagt torde 110—130 milj. kr. om året användas på att marknadsföra svensk turism. Allt fler enskilda företag och olika områden har under senare år ökat sina försäljnings- och informationsinsatser i Sverige och utomlands för att uppnå en bättre belägg- ning, en ökad besöksfrekvens. Huvudparten av dessa ansträngningar är i stor utsträckning riktad direkt till allmänheten framför allt inom landet och även i viss mån utomlands. Annonser utförda av det enskilda företaget införs i pressen. Trycksaker produceras av de enskilda företagen eller av lokala, regionala

eller nationella turistorganisationer avseende olika områden.

Någon övergripande plan för hur distribu- tionen av detta inforrnationsmaterial skall nå ut till allmänheten finns inte utarbetad.

Resebyråsidan har inte intresserat sig för de svenska turistprodukterna i någon större utsträckning. En enkät bland resebyråföre- ningens medlemmar pekar på några faktorer som påverkat byråernas inställning. Dålig lönsamhet vid försäljning av Sverige—resor, bristen på en lätthanterlig bokningSprocedur, samarbetet med turistanläggningarna samt prisbilden har angivits som hämmande faktorer för ett ökat engagemang från resebyråemas sida. Detta har också resulterat i att vissa resebyråkedjor, såsom RESO, SJ-Resor, STF har byggt upp egna produk- tionsenheter, som svarar för direktkontakten med de enskilda företagen och områdena.

Även andra integrationssträvanden mellan företag och områden har vuxit fram. Hotellkedjor har bildats med uppgift att marknadsföra de enskilda anläggningarna i Sverige och utomlands. Transportföretag, framför allt rederierna har öppnat direkt samarbete med enskilda anläggningar, fram- för allt semesterbyar.

Riksorganisationerna inom inkvarterings- sektorn, exempelvis Svenska Campingvärdar- nas Riksförbund, Sveriges Centrala Restau- rang AB, Svenska Turisthotellens Riksför- bund, har ökat sin verksamhet för att samordna de enskilda anläggningarnas aktivi- teter i kampanjer och genom utveckling av inkvarteringsarrangemang. Men trots detta arbetar dock de olika företagen i stor utsträckning på egen hand med sina ansträngningar att öka beläggningen.

De nämnda integrationssträvandena har i första hand ägt rum inom sektorer av turistnäringen. Endast i viss omfattning har ansträngningar gjorts för att samordna de olika sektorerna för aktiviteter, inkvartering, transport och förplägnad. Exempel på detta är de researrangörer som har med Sverige i sina säljprogram samt de regionala rese- arrangörerna.

Den nuvarande informationen till allmän-

• Sida 162
•  Original

»Råvaran»

Figur 7.8.1 Principskiss ör sä' on er e an onsu en oc ro ucen Via res r nuvarande situation

• Sida 163
•  Original

heten utföres av en mångfald olika insatser och med undantag för vissa samordningssträ- vanden i form av Sverige-Nu-kampanjer (se STTF) samt motsvarande åtgärder från regionalt eller lokalt håll, uppvisar den totala informationen en oenhetlig och splittrad bild. Det är svårt för konsumenten att få någon uppfattning om vad som finns tillgängligt i landet. Försäljningsverksamhe- ten uppvisar i stort sett samma splittrade bild. Kommittén har sökt illustrera detta för- hållande i diagram 7.8.1.

”Råvaran” inom ett område, bestående av enskilda anläggningar för camping, hotellin- kvartering, barserveringar, utomhusaktivite- ter etc. förädlas i viss utsträckning av resebyråkedjors produktutvecklingsenhet, re- gionala researrangörer eller organisationer för inkvartering. Denna ”förädling” innebär att reseutbud, säljpaket eller motsvarande produceras. Detta förs sedan vidare till säljdelen inom resebyråorganisationerna. Försäljning eller bokning av researrange- mangen eller enbart inkvartering kan sedan ske vid en resebyrådisk. Men de enskilda anläggningarna bearbetar dessutom allmän- heten direkt eller via enskilda resebyråer.

Den nuvarande uppläggningen medför att det är svårt för grossisterna inom säljsidan att finna ett lämpligt produktutbud. Det blir svårt att få lönsamhet för verksamheten bl. a. därför att bokningen blir komplicerad.

När de egna anläggningarna som finns i eget sortiment är slutsålda föreligger små möjligheter för säljsidan att kunna överföra beställningar på andra likvärdiga anlägg- ningar i grannskapet eller på annat håll i landet. Valmöjligheterna för konsumenten att finna lämpliga inkvarteringsformer och aktiviteter är begränsad.

För att i viss mån råda bot på denna bristsituation pågår f.n. strävanden inom olika delar av landet att skapa regionala produktutvecklingsorganisationer. Bakom dessa strävanden står regionala och/eller lokala turisttrafikförbund, landsting och vissa kommuner samt enskild näring. Några organisationer har verkat i ett flertal är, exempelvis Jämtland-Härjedalens Resor AB,

Gotlands-Resor AB, Dala Tours AB. Inom praktiskt taget varje län i landet pågår diskussioner om att bilda dylika regionala produktutvecklings— och bokningsorganisa- tioner.

• Sida 164
•  Original

• Sida 165
•  Original

III

och förslag Kommitténs överväganden

__________________——————————-

8. Mål och medel för utvecklingen inom

svensk turism och rekreation

8.1 Faktorer som påverkar det framtida rekreationsmönstret

8.1.1 Inledning

Många faktorer som i dag gör sig gällande i samhällslivet kommer att påverka utform- ningen av det framtida rekreationslivet. Be— folkningsutvecklingen, urbaniseringen, ar- betstidsförkortningen och ett med det övriga Europa alltmer integrerat samhälls- och kul- turliv kommer att bidra till förändringar och förskjutningar i den nuvarande formen för rekreationsliv. Vilka former detta framtida rekreationsmönster kommer att få kan inte med nuvarande bristande framskrivnings- metoder förutses. En del av de viktigaste faktorerna kan däremot studeras. Några av dessa tas upp till en närmare granskning i detta avsnitt.

8.1.2 Fritidens utveckling

En avgörande faktor för hur rekreations- och semestermönstret kommer att utvecklas blir den ökade fritiden. F.n. saknas ett tillförlit- ligt prognosmaterial som utvisar den fram- tida utvecklingen av fritid. Vissa huvudlinjer kan dock skönjas i den utveckling som före- kommit i de flesta industrialiserade länderna. Avvägning mellan ökad fritid eller ökat uttag av standardökning i form av bättre löneför- måner kommer sannolikt behöva ske konti— nuerligt. Mot bakgrunden av att många fort- farande saknar ekonomiska resurser för att

fylla sin befintliga fritid med meningsfyllda aktiviteter eller rekreationsresor behöver av- vägningen inte alltid innebära att ökad fritid går före en löneökning. På sikt måste man emellertid räkna med att den längre ledig- heten kommer att öka dels i form av flera semesterveckor, kortare arbetsveckor och dels i form av sänkt pensionsålder. En ame- rikansk framtidsprognos (Wiener—Kahn: År 2000) pekar mot 5—8 semesterveckor om- kring år 2000 och sammanlagt 150—200 lediga dagar om året.

Med de stora investeringar som måste göras inom processindustrin och även på sikt inom administration (datasystem rn. rn.) kan krav på en större andel kontinuerlig drift komma att resas. Sådana krav betyder att stora grupper av befolkningen kommer att vara lediga resp. arbeta på tider som inte helt stämmer överens med det nuvarande inruta- de 7-dagarsmönstret. Fritid och arbetstid kan mycket väl komma att uppträda i 3- eller 4-dagars perioder.

Ett annat inslag i det kommande fritids- mönstret blir den stora ökningen av aktiva pensionerade i samband med att pensions- åldern sänks.

Ökad fritid kan också komma till stånd genom att behovet av arbetskraft trots en ökad produktion minskar. Detta bortfall av arbetstid kan om det sker inom ramen för en effektiv arbetskraftsplanering resultera i mera fritid för den aktiva arbetande befolk- ningen som alternativ till arbetslöshet för

• Sida 166
•  Original

vissa grupper. En sådan utveckling skulle leda till att goda inkomster också skulle följa den ökade fritiden och i sin tur starkt öka efterfrågan på rekreationsmöjligheter.

8.1.3 Befolkningsutvecklingen

År 1970 uppgick Sveriges befolkning till ca 8 milj. invånare. SCB:s befolkningsframskriv- ning med antagande om en nettoinvandring om 20.000 personer per år i fortsättningen leder till att 1980 uppgår befolkningen till ca 8,5 milj invånare och omkring 1990 till 9 milj. Ett utmärkande drag i denna framskriv- ning är att invandringen svarar för en icke oväsentlig del av folkökningen. De nya in- vandrarna kan i så fall komma att resa på ett annorlunda sätt under semestrar och annan längre ledighet exempelvis återbesök i det tidigare hemlandet.

Antalet utlänningar boende i Sverige upp- gick 1971 till ca 400 000 personer dvs. 5 % av landets totala befolkning.

Den totala folkmängden i de europeiska länderna förväntas öka från ca 450 milj. år 1970 till ca 530 milj. invånare år 2000 ochi Nordamerika från 230 milj. år 1970 till ca 330 milj. invånare år 2000.

8.1.4 Befolkningsomflyttningen

På ett halvt sekel har den övervägande delen av Sveriges befolkning flyttat om från lands- bygden till tätorter.— F. n. pågår dessutom en omflyttning från mindre samhällen till större tätorter.

Omflyttningen från glesbygd och mindre tätorter till större tätortsregioner kommer

sannolikt att fortsätta eftersom de spridda boendeformema ger allt mindre utkomst- möjligheter för sina invånare. Med en ökad urbanisering ökar också såväl inkomster som rekreationsresandet. Möjligen kan decentrali- seringssträvandena förskjuta en del av folk- ökningen från de allra största tätortskoncen- trationerna till mellanstora regioner. Urbaniseringen medför ett rörelsemönster och ett markanvändningsmönster som successivt ökar efterfrågan på områden för veckosluts- och fjärrekreation genom knapp- het på närrekreationsområden och besvärliga resor inom de urbaniserade regionerna till sådana närrekreationsområden. Urbaniseringsprocessen utanför Sveriges gränser har också en stor omfattning och den övervägande delen av Europas befolkning kommer att bo i tätorter före år 2000.

8.1.5 Förändringar i åldersstrukturen

Till följd av den allt högre genomsnittsåldern och de stora årskullar som föddes efter första världskriget kommer Sveriges befolk- ning enligt de befolkningsframräkningar som gjorts av SCB att få ett allt större inslag av åldringar under resten av 1900-talet. Ande- len personer över 70 år som år 1970 utgjorde 8,6 % av den totala befolkningen beräk- nas öka till över 11% redan före 1990. Samtidigt med denna utveckling sker det däremot inte några större förändringar med befolkningen i de aktiva åldrarna 15—69 år eller barn 0—14 år. Sammanställningen i tabell 8.1.1 visar den förväntade utveckling- en i absoluta tal:

Denna utveckling kommer att leda till att

Tabell 8.1.1 Beräknad befolkning i åldersgrupper.

År 1970 1975 1980 1985 1990 0—14 1678 504 1738100 1749 917 1751236 1759 985 15—69 5 640 995 5 766 257 5 878 122 5 998 300 6 124 247 70— 692 526 799 015 894 205 962 515 1 007 386 Totalt 8 004 377 8 303 372 8 522 244 8 712 051 8 891618

Källa: SCB:s framräkning av folkmängden den 21.12.1969 med antagande om en årlig nettoimmigration om 20 000 personer. Stat. Medd. Be 19702.

• Sida 167
•  Original

de äldre kommer att bli en mycket viktig grupp att ta hänsyn till vid planeringen av rekreationsanläggningar och friluftsområden. Parallellt med denna utveckling sker också en successiv sänkning av pensionsåldern och ett förbättrat hälsotillstånd bland de äldre. Antalet personer i de aktiva pensionsåldrarna 65474 är som 1950 var 480 000 personer, uppgick 1970 till nära 700 000 och beräknas uppgå till ca 825 000 år 1985.

8.1.6 Förskjutningar i yrkesstrukturen och utbildningen

Omstruktureringen av den yrkesverksamma befolkningen från de agrara näringarna till industri och serviceyrken har i stort sett präglat utvecklingen mellan 1850 och 1950. Under senaste decennierna sker en alltmer omfattande ny omstrukturering till följd av automationen och datastyrning. Antalet sys- selsatta inom tillverkningsindustrin som ökat fram till 1960 har nu börjat minska och denna utveckling kan beräknas fortgå. Sam- tidigt ökar antalet yrkesverksamma inom ser- vicenäringarna mycket kraftigt.

En betydligt större del av den aktiva befolkningen kommer att vara sysselsatt inom de renodlade servicenäringarna på längre sikt.

Ett annat drag i en framtida arbetsmark- nad torde vara de snabba förändringar som inträffar på arbetsplatserna och som ställer krav på omskolningar och vidareutbildning.

8.1.7 lnkomstutvecklingen

lnkomstutvecklingen skapar ett allt större köpkraftsunderlag. Olika undersökningar visar att sedan de viktigaste utgifterna för livets uppehälle har täckts är posterna för rekreation en mycket viktig marginalutgift. Utgiftema för rekreationen ökar i snabbare takt än utgifter för normala levnadsomkost- nader.

Låginkomstutredningen konstaterade att stora grupper i samhället fortfarande inte når upp till en sådan inkomstnivå att utgifterna kan disponeras till annat än elementära lev-

Denna omständighet återspeglas även i den av kommittén företagna intervjuunder- sökningen. 13 % av de tillfrågade hushållen hade visserligen längre ledighet men lämnade inte bostaden under semestern. En stor del av dessa uppgav ekonomiska orsaker till detta.

Utjämningen av inkomstnivån genom om- fördelning är fortfarande en viktig förutsätt- ning för att stora grupper verkligen skall kunna utnyttja sin längre ledighet till rekrea- tionsresor. Utredningens material pekar på att det oftast är de grupper som egentligen bäst behöver rekreation och avkoppling som saknar möjlighet att resa på semester. Detta tycks särskilt gälla flerbarnsfamiljer, lågavlö- nade inom industri och serviceyrken istörre tätortsregioner och i synnerhet ensamstå- ende med barn samt vissa grupper av äldre.

8.2 Bristerna ide nuvarande formerna för turism och rekreationsliv

Mot bakgrund av gjorda inventeringar och observationer beträffande svenskarnas rek- reationsvanor kan kommittén konstatera att det finns vissa avgörande utvecklingstenden- ser i det nuvarande rekreationsmönstret. Trots att resandeströmmen totalt sett ökat har utnyttjandet och efterfrågan av befint- liga turistanläggningar i landet inte ökat i den omfattning som hittillsvarande standard- utveckling kunnat ge anledning till.

Den ökning i resandevolymen som note- rats under senare år är fortfarande koncen- trerad till en begränsad del av den totala befolkningen. Detta gäller också den omfat- tande utlandsreseverksamheten som kunnat observeras.

Med det bristfälliga sifferunderlag som i dag föreligger kan inte utvecklingen mätas i exakta termer med det förefaller på de upp- gifter som bl. a. framkommer genom OECD:s turiststatistik som om antalet svenska gäst- dygn på utländska turistanläggningar är unge- fär lika stort som på svenska anläggningar och att den förra kategorin av gästdygn tenderar att öka snabbare.

• Sida 168
•  Original

Samtidigt som anläggningar av traditionell turistisk karaktär föråldras och inte längre alltid kan anses motsvara fritidskonsumen- ternas krav har dessvärre bara ett otillräckligt antal nya semesteranläggningar vuxit fram som bättre svarar mot moderna krav. Kom- mittén är av den uppfattningen att denna situation kan förändras till det bättre om samhället och turistnäringen med gemensam- ma ansträngningar försöker förändra struktu- ren och målinriktningen på nytillkommande anläggningar. Det är särskilt viktigt att nya anläggningar tillkommer i ett sådant antal och i ett sådant prisläge att så många som möjligt kan utnyttja dem. För att få till stånd en sådan utveckling måste mera sam- lade grepp om nya områden och anlägg- ningar komma till.

Informationen om fritid och rekreation handhas av de med allmänna medel under- stödda turistorganisationerna på riks-, regio- nal- samt lokalnivå. Till detta kommer den verksamhet som bedrivs inom kommunernas fritidsnämnder eller motsvarande organisa- tioner. Samtliga dessa organisationer har egna styrelser och egna mer eller mindre klart formulerade målsättningar för sin verk- samhet. Någon mer omfattande samordning mellan dessa var för sig självständiga enheter förekommer inte med undantag för vissa ge- mensamma informationskampanjer i Sverige och utomlands. Man kan också finna vissa lokala eller regionala samarbetsformer vilka på några håll i landet har resulterat i bolag för marknadsföring och försäljning. Men trots dessa företeelser är helhetsintrycket av Sveriges turistiska marknadsföring att det saknas en gemensam planering.

Kommittén anser att det på marknads- föringssidan sker ett omfattande dubbel- arbete med dålig genomslagskraft trots rela- tivt stora insatser av pengar och personal. För den egentliga marknadsföringen inkl. försäljningen av resor i Sverige svarar i huvudsak boendeanläggningar, transportföre- tag samt några reseorganisationer. Mellan dessa skilda sektorer kan man skönja vissa strävanden till en samverkande marknads— föring. Ett utvidgat samarbete är en nödvän-

Kommittén anser sig ha fastställt att ingen av de parter som förekommer i reselivet i landet idag känner sig helt ansvarig för att genomföra en mer långt gående samverkan, även om bristen på en sådan ofta påtalas av framförallt representanter för turistnäringen. Kommittén anser sig därför kunna konsta- tera att endast en helt ny neutral, rikstäc- kande och samhällsförankrad organisation kan lösa dessa samordningsproblem.

Dagens låga lönsamhet inom rekreations- sektorn innebär att man inte har ekonomiska resurser att kunna strukturera om anlägg- ningarna och verksamheten för att möta kraven från dagens konsumenter. Utan ett betydligt utvidgat samarbete har man inte resurser att bygga ut vare sig försäljning eller marknadsföring för att därigenom spåra nya krav och önskemål. Ett utvidgat samarbete är en nödvändig förutsättning för att pro duktutvecklingeri skall kunna leda verksam- heten framåt.

Samhället har stora ekonomiska åtagan- den inom rekreationssektorn och bör verka för ett organiserat samarbete mellan olika intressenter och en effektiv marknadsföring för att man skall kunna komma ur det ogynnsamma läge som delar av landets turist- näring f. n. befinner sig i.

Fritidskonsumenten efterfrågar olikartade produkter och ställer krav på ökade valmöj- ligheter mellan lämpliga resmål. Av denna allt mer komplicerade efterfrågestruktur kan utläsas att erbjudna fritidsmöjligheter så långt som möjligt bör bestå av lämpliga kombinationer av attraktioner (aktiviteter och sevärdheter), inkvartering och förpläg- nad samt transport. Efterfrågan gäller inte bara de fysiska företeelserna utan också de funktioner och fördelar som dessa kombina- tioner av egenskaper kan erbjuda.

Kommittén anser att tillgången på paket- möjligheter till resor inom landet inte på långa vägar motsvarar den potentiella efter- frågan på sådana möjligheter. Efterfrågan kommer att öka allt efter som flera får för- bättrade resurser att resa. Bristen på en cen- tral organisation som initierar eller stimule-

• Sida 169
•  Original

rar till svenska paketresearrangemang är re- dan nu mycket påtaglig och kommer att ytterligare förstärkas om inte motåtgärder sätts in. Utvecklingen av landets turist- och rekrea- tionsmöjligheter har i stor utsträckning för- svårats genom den bristande samstämmig- heten mellan planeringen inom turistnä- ringen och samhällsutvecklingen i övrigt.

Ett avgörande skäl till att rekreationslivet sällan kan göra sina anSpråk gällande i olika konkurrenssituationer om ekonomiska medel eller markresurser är den ringa tyngd som rekreationslivet anses representera. And- ra intressen såsom industriutveckling, tät- ortsutveckling eller energiutbyggnad går näs- tan undantagslöst före rekreationslivet vid prioriteringar av olika slag.

Starkt bidragande orsaker till detta är att rekreationslivets egentliga värde sällan beak- tas i olika förhandlingssituationer. Det torde vara obestridligt att rekreationslivet faktiskt representerar mycket stora värden, såväl materiella i form av investeringar i turistan- läggningar som omätbara men viktiga vär- den i form av de positiva effekter som ett väl fungerande rekreationsliv tillför såväl indivi- den som samhället. Kommittén har emeller- tid uppfattningen att det inte enbart räcker med att konstatera att rekreationslivet har tunga värden som är jämförbara med andra sektorer i samhället utan att för att rekrea- tionslivets intressen rätt skall kunna tillvara- tas i förhandlingssituationer krävs att dessa intressen blir bättre företrädda än i dag. En stark organisation som representerar turism och rekreation är en första förutsättning för att sektorns intressen bättre skall kunna till- varatas. Bristen på tyngd i rekreationssek- torn har bl. a. lett till att sambandet mellan rekreation och samhällsplaneringen i övrigt inte har beaktats tillräckligt.

En viktig förutsättning för att en önskvärd utveckling av nya rekreationsmöjligheter skall kunna komma till stånd är således att banden mellan samhället och turismen för- stärks på olika vis. Kommittén anser att en ny central organisation för turism och rek- reation med bättre samhällsanknytning än

den nuvarande organisationen samt en för- stärkning av samhällets möjligheter att beva- ka, följa och initiera rekreationslivet är nöd- vändiga förutsättningar för att en avgörande och nödvändig förändring av dessa förhållan- den skall kunna komma till stånd.

Utveckling av landets rekreationsmöjlig- heter hitills kan av kommittén sammanfattas på följande sätt:

1. Stora belopp satsas årligen på anlägg- ningar, områden och organisation av turism utan att utbytet kan anses motsvara insat- serna. Satsningen har skett utan övergri- pande målsättning, sammanhållande grepp eller med tillräcklig målmedvetenhet. Åtgär— derna genomförs ofta med stora insatser av samhällsmedel. Ur allmän rättvisesynpunkt bör det vara otillfredsställande att anläggning- ar för turism och rekreation bekostas av alla men bara kan utnyttjas av en mindre del av befolkningen.

2. Befintliga organisationer förmår inte sprida tillräcklig information och försälj- ningskunskap kring den kapacitet som redan finns på boendesidan. Resultatet av detta är en låg beläggningsgrad och åtföljande svårig- heter avseende driftskostnader. Detta med- verkar till en ytterligare prishöjning och svå- righeter att sälja utbudet.

3. Utbudet av rekreationsanläggningar i rätta prisklasser och med rätt inriktning är så pass begränsat att den övervägande delen av det svenska folket aldrig använder kommer- siellt drivna boendeanläggningar för sin fjär- rekreation.

Olika utredningar — uppgifter från lågin— komstutredningen, kommitténs egen inter- vjuundersökning, konsumentteknikutred- ningen, hushållsbudgetundersökningen samt en av kommittén gjord genomgång av kost- nadsstrukturen på resor och uppehälle i sam- band med fjärrinriktat rekreationsliv — visar entydigt att det helt enkelt är för dyrt för de flesta att utnyttja de kommersiella transport- möjligheterna och anläggningarna. Detta är en starkt bidragande orsak till varför man i så stor utsträckning tillbringar semestern hemma eller hos släkt och vänner. Den sist—

• Sida 170
•  Original

nämnda möjligheten avtar dessutom med åren allteftersom inflyttning till tätorterna fortsätter.

4. Höginkomsttagare har betydligt bättre möjligheter än andra att organisera ett givan- de rekreationsliv. Således har flera intervju- undersökningar visat att exempelvis ägare av fritidsbostäder använder sig av kommersiella boendeanläggningar och andra rekreations- möjligheter i minst samma utsträckning som de som saknar egna fritidshus.

8.3 Målsättning för en svensk turist- och rekreationspolitik

Samhället spelar numera en allt större roll för att skapa förutsättningar för utveck- lingen av rekreation och turism. I avsnitt 6.1 anges storleksordningen av de årliga sats— ningarna från stat, landsting och kommuner för att bereda landets egna invånare rekrea- tionsmöjligheter. Satsningarna är såväl direk- ta som indirekta. Redan de direkta satsning- arna är av betydande storleksordning. Kra- ven på samhällets engagemang i reselivets utveckling är så pass omfattande att man måste konstatera att stat, landsting och kom- muner fortlöpande avkrävs beslut, ställnings- taganden och ekonomiska medel att använ- das inom rekreationssektorn. Satsningarna på rekreationssektorn sker många gånger med andra motiv än rent rekreationspoli- tiska. Härvid har man inte alltid beaktat rekreationens speciella villkor och ekono- miska förutsättningar. Kommittén finner det helt nödvändigt att fortsatta samhällsåtgärder inom denna mycket starkt växande sektor sker mot bakgrunden av en målmedveten vilja att bygga upp ett rekreationsliv som är öppet för alla. Ingen skall hindras att vare sig av ekonomiska, sociala eller fysiska skäl få den nödvändiga rekreationen i samband med se- mester eller längre ledighet. Samhällets fort- satta satsningar på och omkring anläggningar för rekreationslivet måste utformas så att man skapar rekreationsmöjligheter anpassade för att tillgodose allmänhetens behov av avkopp- ling och stimulans. Ett väl utbyggt och fun-

gerande system av rekreationsmöjligheter anser kommittén som en självklarhet i ett land som på så många andra områden anses vara en föregångare när det gäller omsorgen om den enskilde individen.

En klart formulerad turistpolitisk målsätt- ning är ett nödvändigt redskap när samhället ställs inför kraven att vidta åtgärder inom rekreationssektorn. Några av de viktigaste frågorna som kan täckas in ien sådan mål— sättning är: Hur skall de stora investeringarna av offentliga medel kanaliseras? Vilka typer av anläggningar och områden bör dessa inves- teringar inriktas på? Vilken publik skall åt— gärderna i första hand rikta sig mot?

De stora förändringarna i samhället har under de senaste decennierna lett fram till att nära nog hela landets befolkning har tidsmöjlighet att efterfråga olika fritidsakti- viteter. Den ökade fritiden har åstadkommits genom att en del av standardökningen har tagits ut i form av minskad arbetstid och är alltså ett resultat mellan olika önskemål hur standardökningen skall tas ut.

Ett övergripande mål i en rekreationspoli- tisk målsättning är enligt kommitténs upp- fattning att de offentliga medel som används för turism och rekreation för turistanlägg- ningar och rekreationsanläggningar måste satsas på ett sådant sätt att en bred allmän— het kan utnyttja dessa anläggningar och om- råden. Särskilt viktigt är att de grupper som i dag har betydande svårigheter att få rekrea- tion såsom handikappade, låginkomsttagare eller barnrika familjer får väsentligt förbätt- rade möjligheter att utnyttja sin längre ledig- het till rekreation. Detta övergripande mål i en rekreationspolitik medför tre delmål som är väsentliga: områden för rekreationslivet måste ligga spridda över landet så att de kan nås av alla, satsningen på områdena måste ha en sådan omfattning att prisutbudet blir lågt samt att anläggningarna ges en sådan teknisk utformning så att handikappade eller andra eftersatta grupper med lätthet kan utnyttja

anläggningarna. Samhällets insatser spelar en avgörande

roll för hur trafikmedlen utvecklas. Detta sker bl. a. genom satsningar på vägar, järn—

• Sida 171
•  Original

vägar, flygfält etc. Det sker också i form av ett mycket stort allmänt engagemang i tra- fikföretagen. Särskild vikt måste fästas vid möjligheterna att få till stånd billiga trans- porter mellan de stora befolkningskoncentra- tionerna och de områden i landet som har de bästa utvecklingsmöjligheterna för det fjärrinriktade rekreationslivet. Trafikarbetets nuvarande spridning på många olika organi- sationer gör att det inte går att få till stånd effektiva och billiga kommunikationer utan omfattande samordningsåtgärder.

Markanvändningen är en grundläggande beståndsdel för utvecklingen av en lämpligt inriktad rekreation. Tillgång till och lämplig lokalisering av stora strövområden, vand- ringsleder, fiskevatten och andra areella till- gångar är avgörande förutsättningar för att turism och rekreation skall kunna få en riktig utveckling. Dessa tillgångar måste sam— hället säkerställa och skydda. Å andra sidan måste rekreationslivets krav på mark noga awägas mot vetenskapliga naturvårdsintres- sen och andra ytmässiga krav.

Rekreationslivets krav på stora och skyd- dade arealer måste kunna hävda sig i den stora konkurrens om lämpliga arealer för olika ändamål som redan kraftigt kan för- märkas i vissa delar av landet.

Den förväntade kraftiga ökningen av utomhusrekreationen kommer att leda till ett intensivare tryck på många känsliga om- råden, vägar och andra begränsade resurser.

Många exempel från utländska turistområ- den visar att ett otillräckligt samhällsengage- mang i utvecklingen av områden och anlägg- ningar för rekreationslivet kan leda till svåra problem med nedslitning av naturen och otrivsel som följd. Kommittén anser att dessa följder kan undvikas om samhället utvecklar de lämpliga styråtgärderna.

Turism som ett regionalpolitiskt medel har ofta förekommit i diskussionerna om utvecklingssvaga områdens ekonomi. Kom— mittén kan konstatera att turismen ensam knappast på någon ort i landet kan vara den enda utkomstmöjligheten för befolkningen. Till och med i Åre-området skulle efter den stora satsning som kommittén föreslagit, an-

talet nytillskapade arbetsplatser inte räcka till för att på sikt kunna upprätthålla det nuvarande befolkningstalet och den befint- liga servicenivån. Satsningar på turism inom ramen för lokaliseringspolitiken måste därför ses som komplement till andra lokaliserings- åtgärder. Sysselsättningsaspekten får enligt kommitténs förmenande inte vara enda avgö- rande faktor för satsning pa" områden eller anläggningar för det fjärrinriktade rekrea- tionslivet.

Enligt kommitténs direktiv måste de an- läggningar som föreslås byggas upp ha möj- lighet att fungera på ekonomiskt riktiga grunder. Detta har varit en viktig bärande grund vid kommitténs förslag exempelvis i Åre—projektet.

De stödformer som kommittén föreslagit i sitt tidigare delbetänkande avviker inte från denna viktiga princip (Ds Jo 1971:7).

När det gäller beredskapsarbeten bör inte dessa heller användas som stöd åt turistnä- ringen i allmänhet utan istället stimulera in- frastruktur och andra typer av basinveste- ringar som kan förbättra en orts eller regions lämplighet för det fjärrinriktade rekreations- livet.

Ingen av de stödformer som förekommer i dag tar således sikte på att utgöra ett närings- stöd till turismen.

En svensk turistpolicy bör enligt kommit- téns uppfattning inte rekommendera någon form av direkt näringsstöd till turistnäringen utan i stället komma till rätta med bran- schens nuvarande problem genom en bättre organisation av verksamheten. Förekomsten av en riktigt arbetande turistnäring bedöms av kommittén som en nödvändig förutsätt- ning för att landet skall kunna få ett rikt varierat utbud av rekreationsmöjligheter.

I sitt arbete har kommittén utgått från att skapa rekreationsmöjligheter för landets in- vånare som i förvånansvärd utsträckning inte har ett utbud av sådana möjligheter idag. Vid utvecklandet av sådana nya rekreations- möjligheter spelar de utländska besökarna dock en icke oväsentlig roll. En avgörande möjlighet för rekreationsanläggningarna är beläggning och lönsamhet och i de fall denna

• Sida 172
•  Original

kan förbättras genom utländska besök sär- skilt på tider då inte svenskar helt belägger anläggningarna är detta en för såväl anlägg- ningarna som de inhemska besökarna avgö- rande fördel. En särskilt intressant målgrupp är de utlänningar som attraheras av anlägg- ningar och omräden som utformats för en bred svensk publik. Besök av utländska turis- ter i Sverige tillför landet många sociala och kulturella värden och spelar en framträdande roll vid Sveriges kontaktutbyten med andra länder. Därför är det angeläget att turist- näringen ges möjligheter att upprätta goda relationer med utländska besökare och rese— företag.

Valutabalansen och önskemål om ökad införsel av valutor tas ofta till intäkt för ökade satsningar på turistnäringen för att stimulera turistströmmen från utlandet. Det är kommitténs uppfattning att detta ej är ett relevant motiv för satsningar på turistnä- ringen i Sverige, ej heller att värdet av ett utländskt resande till Sverige ligger på detta plan. Medel för att öka inflödet av utländska valutor måste sökas inom andra näringar. Satsningar på turistnäringen skall främst ske för att stimulera svenskarnas och nordbornas resande. Detta har sedan möjligen en effekt av minskat utflöde av turistvaluta.

Åtgärder bör enligt kommitténs mening sättas in i första hand för att underlätta den typ av utländskt resande på svenska turist- mål som tids- och kostnadsmässigt passar in i det svenska rekreationsmönstret. Detta kan inte genomföras med mindre än att de för svenskt vidkommande aktuella målgrupperna blir föremål för kartläggning och marknads- föringsåtgärder av en mera målinriktad typ än vad som nu förekommer.

Några särskilda anläggningar eller områden enbart avpassade för en exklusivare utlands- turism bör enligt kommitténs uppfattning inte få komma till stånd med samhällsstöd.

Den utländska turism som redan i dag förekommer i de större städerna och i vissa typiska andra turistiska resmål bör givetvis stimuleras till fortsatta resmöjligheter genom förbättrad information och marknadsföring.

Kommittén anser således att en grundläg-

gande värdering i en statlig turist- och rekrea- tionspolitik är att landets egna behov och önskningar skall komma i första hand vid prioriteringar av olika statliga åtgärder inom rekreationssektorn. Dessa målsättningar har formulerats i kommitténs direktiv och har också kommit till uttryck vid de första planeringsåtgärderna som kommittén före- slagit och där ett klart ställningstagande före- ligger som visar att anläggningar och områ- den för rekreation och turism mäste utfor- mas på ett sådant sätt att ingen skall vara utestängd på grund av sociala, ekonomiska eller fysiska orsaker.

En mycket stor del av turistresandet är intemordiskt. Kommittén anser att anlägg- ningar och åtgärder som riktar sig mot en svensk publik även kommer att attrahera en publik från övriga nordiska länder, främst på grund av de stora likheterna i språk, bete- endemönster, intresseinriktningar och lev- nadsstandard. Åtgärder som ökar det inter- nordiska resandet bör således eftersträvas särskilt om man därvid försöker utnyttja skillnader i semesterperioder mellan de nor— diska länderna.

I detta sammanhang bör noteras att Nor- diska Ministerrådet tillsatt en ämbetsmanna- kommitté som arbetar med att förbättra förutsättningarna för ett ökat intemordiskt reseliv.

8.4 Medel för att förverkliga rekreationspolitiken

För att rekreationslivet i landet skall kunna ledas in i en tillfredsställande utveckling anser kommittén det nödvändigt att två vik- tiga styrmedel införs. För det första måste ett antal lämpliga områden byggas ut för att tillmötesgå den breda publikens krav på semestermål. Dessa områden kallas i fortsätt- ningen för primära rekreationsområden.

Det andra viktiga styrmedlet är bildandet av en helt ny central organisation för turism och rekreation med bättre förankring och större ekonomiska resurser än det nuvarande STTF.

Dessa två medel bildar kärnpunkterna i

• Sida 173
•  Original

En mycket viktig förutsättning för att dessa två medel skall kunna få full verknings- kraft är att den statliga administrationen får förbättrade resurser för att följa och styra utvecklingen av turism och rekreation.

Dessutom är det också viktigt att de olika statliga sektorer som i dag på ett eller annat vis är engagerade inom rekreationssektorn knyts samman i olika former för ökad sam— verkan.

I avsikt att få fram slagkraftiga alternativa rekreationsmöjligheter anser kommittén det nödvändigt att det på olika håll i landet tillskapas ett antal stora välplacerade områ- den med ett brett utbud av aktiviteter och boendeformer.

Kommitténs avsikt är inte att landets fort- satta rekreationsmöjligheter enbart skall komma till utveckling i dessa primära rekrea- tionsområden utan att dessa skall bilda stom- men i det viktiga system som det framtida rekreationsutbudet kommer att bilda.

MotiVen för detta är betingat av både naturmässiga och ekonomiska skäl. Genom att avsätta s. k. primära rekreationsområden kan fritidssektorns rättmätiga krav på natur- resurser definieras tydligare än vad som är fallet f.n. Stora och enhetligt planerade områden kan bättre tillgodose individens skiftande krav och önskemål i samband med kortare och längre ledigheter. Med en stor inkvarteringskapacitet samlad till ett område skapas både underlag för ett brett utbud av aktiviteter samtidigt som transporterna kan förbilligas. De kostnadsberäkningar som gjor- des inom arbetsgruppen för Åre-projektet omfattande både resa, förplägnad och in— kvartering visade att en koncentrerad sats- ning på utbyggnad av turistanläggningar kan åstadkomma billigare priser än de som nor- malt förekommer inom researrangörsbran- schen för utländska resor. Koncentrerade satsningar skapar också förutsättningar för en effektivare marknadsföring av Sverige som semesteralternativ. Kommittén är av den uppfattningen att informationen om det svenska utbudet av rekreationsmöjligheter inte förmått hävda sig mot de produkter som

företrädare för utländska resmål för fram till det svenska folket. Kommittén har dock konstaterat att enbart åtgärder på det infor- mativa planet inte kan åstadkomma önsk- värda förändringar.

Det andra viktiga medlet för att utveckla landets reseliv är bildandet av en helt ny central organisation som kan ta sig an utveck- ling och marknadsföring av resor inom och till sverige och som verkar med samma effek- tivitet som de större researrangörer som anordnar gruppresor till utländska resmål. För att denna organisation skall bli slagkraf— tig krävs inte bara att den förses med kraft- full ledning och goda ekonomiska resurser utan också att den får en fast förankring hos de huvudmän som föreslås ligga bakom orga- nisationen. Den bör dessutom få verka med betydligt vidare direktiv än vad den nuvaran- de organisationen STTF har fått göra.

En mycket viktig förutsättning för den föreslagna organisationens möjligheter att kunna verka effektivt är att den bereds möjligheter till informationssökning som i sin tur förutsätter ett större samhällsengage- mang än hittills när det gäller insamling av statistik och andra uppgifter.

Den nya organisationen förutsätts också kunna bedriva samarbete med resebran- schens större intressenter dock utan att de sistnämnda behöver vara engagerade i organi- sationen på ägarsidan.

Organisationen förutsättes också kunna agera på de utländska marknader som be- döms viktiga med tanke på underlaget för de svenska anläggningarna. Denna utländska verksamhet förutsättes till och med bli be- tydligt mer omfattande än vad den är i dagens organisation men formerna för ut- landsverksamheten kommer att bli helt annorlunda: framför allt måste bearbetnings- metoderna för de olika marknaderna grund- ligt förändras till mera aktiva och uppsö- kande verksamhetsformer.

Olika skäl inte minst miljömässiga, medi- cinska ochjämlikhetssynpunkter talar för att avsevärda förändringar måste komma till stånd för att hela svenska folket skall kunna få tillgång till fullgoda rekreationsmöjlig-

• Sida 174
•  Original

heter under sin semester och längre ledighet. Kommittén är medveten om att de två medel som föreslås i detta betänkande inte är till- räckliga för att målet uppnås att hela svenska folket får semestermöjligheter. Kommittén vill peka på att ytterligare ett medel borde kunna ha införts för att förverkliga målen men att detta inte varit möjligt genom kom- mittédirektiven.

Kommittén anser att det skulle ha varit motiverat att samhället lämnade någon form av semesterbidrag till de som bäst skulle behöva rekreationsresor men i dag saknar ekonomiska möjligheter att göra sådana. Låginkomsttagare, barnrika familjer och inte minst ensamstående med barn verkar av olika utredningar att döma, vara grupper som är starkt missgynnade när det gäller semesterresemöjligheter. Ett semesterstöd borde kunna ges olika former såsom trans- portbidrag, bidrag till semesterboendet eller kontantbidrag att användas på vissa villkor. Semesterbidragen skulle givetvis kunna skapa ytterligare underlag för svenska semester- anläggningar som i sin tur då får möjligheter till bättre driftsekonomi och därmed sam- manhängande prissänkningar.

Frågan om semesterbidrag kommer sanno- likt att kunna aktualiseras vid ett senare tillfälle när den allmänna synen på rekrea- tion och semesterresor ytterligare mognat.

8.5 Hälso- och friskvårdens roll i turist- och rekreationspolitiken

Ett särskilt delproblem inom fritids- och rek- reationspolitiken utgör frågan om att sam- ordna konvalescentvård med det vanliga rek- reationslivet. Flera till kommittén överläm- nade skrivelser har aktualiserat detta pro- blem. Kommittén har dörför bedömt det nödvändigt att inom ramen för det rekrea- tionspolitiska avsnittet även behandla denna särskilda problematik.

Till kommittén har under arbetets gång överlämnats två skrivelser angående förslag till utbyggnad av s. k. hälsocentra, dels i Vin- deln i Västerbottens län dels på norra Öland. (Riksdagens skrivelse 19711168 i anledning

av motion om ett hälsocentrum i Vindeln samt Jordbruksdepartementets skrivelse till kommittén den 2 februari 1973 med över- lämnande av utredning med förslag till ut- vecklingsplan för rekreationsområde på norra Öland). Från kommitténs utgångs- punkt har det inte varit möjligt att ta upp dessa skrivelser till behandling eftersom båda förslagen innehåller viktiga moment av hälso- och sjukvård. Kommittén har inte den sam- mansättningen att sjukvårdsfrågor kan be- handlas inom dess ramar.

Kommittén vill dock betona att det före- ligger ett växande behov av att rehabilitera nedslitna människor eller att ge konvalecent- vård efter den egentliga sjukvårdsbehand- lingen.

Behovet av sådana anläggningar finns redan i dag och flera utvecklingstendenser i samhällsutvecklingen pekar dessvärre mot att behovet av sådana anläggningar med tiden kommer att öka. Det torde därför vara en angelägen fråga att utreda hur sådana anlägg- ningar bör kunna utformas och lokaliseras. Enligt kommitténs uppfattning bör regering- en i samråd huvudmännen för sjukvården låta utreda frågan vidare.

Kommittén vill emellertid deklarera att det är angeläget att det akuta behovet av rehabilitering och institutionellt bedriven hälsovård kan tillgodoses i avvaktan på att konkreta planer växer fram för hur hälso centra skall organiseras och bedrivas. Kom- mittén kan med ett exempel från Koppar- bergs län visa att det akuta behovet av an- läggningar kan kompenseras genom att ut- nyttja den överkapacitet de flesta turist— hotellanläggningar har under större delen av året. I Kopparbergs län har landstinget sedan 1967 arrenderat huvudbyggnaden på Sälens högfjällshotell under perioden maj—septem- ber. Dit skickas patienter med handikapp i syfte att få rekreation. Avsikten är att patienterna genom vistelsen skall kunna bi- behålla den status den medicinska rehabilite- ringen givit dem. Genom mycket begränsade insatser har anläggningen kunnat göras god— tagbart handikappvänlig. Frånsett ett begrän- sat antal specialfunktioner utnyttjas hotel-

• Sida 175
•  Original

lets ordinarie personal för verksamheten.

Även om målsättningen med ett hälso- centrum kan avvika från den som bedrives i Sälen förutsätter kommittén att de anlägg- ningstekniska kraven för att bedriva hälso- centrumsverksamhet inte kan avvika i större omfattning från de som ställes i Sälen. Sam- tidigt som de miljömässiga faktorerna som eftersträvas vid ett hälsocentrum knappast kan bli bättre har de flesta hotellanlägg- ningarna skaffat en viss basutrustning för friskvårdande ändamål. I avvaktan på en när- mare precisering av frisk- och hälsovårdens krav på utformning av anläggningar kan eko- nomisk och därigenom sysselsättningssyn- punkt många fördelar vinnas genom att för- lägga hälsocentrumverksamheten till etable- rade hotellanläggningar.

I detta sammanhang vill kommittén där— emot peka på att det även i Västerbotten borde finnas samma möjligheter som i Kopparbergs län att kunna utnyttja stora och dåligt utnyttjade befintliga hotellanlägg— ningar för kombinerade former av frisk- och sjukvård.

Kommittén vill framhålla vikten av att än- läggningar som planeras och byggs för det rörliga friluftslivet i allmänhet bör vara ut- rustade så att de kan utnyttjas av de som har olika former av fysiska handikapp. Inte minst är det viktigt att de primära rekrea- tionsområdena därvidlag utrustas på ett till- fredsställande sätt. Vid projektering av nya anläggningar för turism och rekreation bör möjligheterna att kunna utnyttja dem all- sidigt särskilt studeras och i möjligaste mån utnyttjas.

• Sida 176
•  Original

9. Kommitténs förslag till nya organisations- former av turism och rekreation

9.1 Allmänna synpunkter på administration och organisation av turism och rekreation

Den bild av den statliga administrationen och den svenska turismen som tecknats i avsnitt 7.2 är relativt komplicerad. Olika delar av den statliga förvaltningsapparaten eller de affärdrivande statliga verken arbetar med turist- och rekreationsfrågor dock utan tillräcklig kontakt med varandra och i avsak- nad av en gemensam helhetsbild eller målin- riktning. Sett ur mera övergripande rekrea— tionspolitisk synpunkt medför emellertid denna vittomfattande uppdelning av turist- frågorna många praktiska problem.

Denna splittrade bild har föranlett flera förslag i olika sammanhang om att söka cen- tralisera frågorna till en enda myndighet. Så- lunda har man exempelvis diskuterat statligt turistverk efter den förebild som förekom- mer i många länder med omfattande interna- tionell turism. Kommittén avvisar ett sådant förslag till lösning och konstaterar att den förekommer endast i länder med en starkt centraliserad administration ofta i kombina- tion med stora satsningar på utlandsturis- men. En sådan lösning kan av flera orsaker anses vara olämplig i Sverige. Kommuner och landsting intar en betydligt viktigare roll i det svenska samhället än vad som förekom— mer i länder med starkt centraliserad statlig administration.

Därför måste stor vikt fästas vid att ut— vecklingen av det svenska rekreationslivet bygger på en omfattande medverkan från regional och lokal nivå. I den analys av nuvarande marknadsföring av områden och anläggningar som utförts har kommittén kunnat konstatera att avsevärda insatser i form av personal och pengar används för denna verksamhet. Bakom verksamheten står ett flertal organisationer och företag i vilka stat, landsting och kommuner har omfat— tande engagemang. Dessa företag och organi- sationer arbetar normalt var för sig och med skilda målsättningar varför den samlade effekten på utvecklingen av reselivet i och till Sverige blir reducerad.

Kommittén kan konstatera att det före- ligger ett starkt behov av samordnade åtgär- der för utvecklingen av reselivet till områden och anläggningar i Sverige. Denna utveckling bör ledas av det allmänna i samarbete med de organisationer som redan besitter ett kun— nande inom detta område. Det kraftigt ex- panderande rekreationsresandet och kraven på samhällets medverkan att underlätta detta rekreationsresande måste lösas genom tillska- pandet av nya och effektivare organisations- former. Dessutom behövs ett ökat kunnande och en utbyggd rådgivning om företeelser, beteenden och tekniker av vikt för reselivets utveckling.

Kommittén föreslår därför att följande

• Sida 177
•  Original

åtgärder genomförs på det administrativa planet:

Nuvarande organisation, Svenska Turist- trafikförbundet avvecklas och i stället bildas en ny central organisation för turism och rekreation. Denna organisation föreslås få namnet Sveriges Turistråd _ samarbetsorga- nisation för utveckling av turism och rekrea- tion i Sverige.

Vidare föreslås att en särskild samarbets- delegation tillskapas för turist- och rekrea- tionsfrågor mellan statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen och Sveriges Turist- råd. I de fall samarbetsdelegationen behand- lar fysiska planeringsfrågor bör även statens planverk medverka inom delegationen.

9.2 Sveriges Turistråd

9.2.1 Avvecklingen av den nuvarande organisationen, Svenska Turisttrafikförbundet

STTF har varit verksamt i över 70 är med turistfrämjande säljåtgärder, främst reklam och PR för Sverige som resmål i utlandet. Först under de senaste åren har verksam— heten styrts in på att göra reklam för Sverige som resmål för svenskar särskilt då inom ramen för den s.k. Sverige-Nu-kampanjen.

Finansieringen av STTF:s verksamhet har gradvis förskjutits under årens lopp så att staten svarar numera för den överväldigande delen av anslagen. Vissa delar av STTF:s verksamhet har varit beroende av frivilliga bidrag men när dessa inte influtit iberäknad storleksordning har olika verksamheter blivit nödvändiga att inskränka. Värdet av de frivil- liga bidragen har dessutom reducerats genom de stora arbetsinsatser som ligger bakom insamlingen av det frivilliga bidraget.

Det nuvarande huvudmannaskapet för STTF återspeglar organisationens tillkomst och vidareutveckling. Många av huvudmän- nen bakom organisationen återfinns i produ- centledet, främst inom trafikföretagen och andra sektorer av turistnäringen. Den statliga medverkan har dels bestått i att upprätthålla en insyn i verksamheten och dessutom till- varata en statlig målsättning som främst inneburit att organisationen skall fungera

som en form av näringsstöd till turismen. Flera av de styrelseplatser som staten till- sätter har givits till företrädare för andra intressenter, således har Kungl. Maj :t utsett representanter från bl. a. Svenska Kommun- förbundet, SJ, Reso, Hotellnäringen, SAS och Linjeflyg.

STTF:s verksamhet har främst bestämts av de behov som uppkommit hos turistnä- ringen. Däremot har verksamheten inte i lika stor utsträckning byggt på förutsättningen att konsumenternas behov i första hand skall tillgodoses.

Samhället har förutsatt att berörda parter inom näringen skulle kunna bidra till fmanansieringen av den övergripande turist- organisationen. Detta bidrag har dock kom- mit att bli allt mindre på grund av kostnads- utveckling och allmänhetens ökade krav på ett varierat utbud av fritidsaktiviteter inom ramen för ett samhälleligt åtagande. Trots att bidragen från näringen successivt minskat har inflytandet från turistnäringens sida i STTF i stort sett bibehållits. Knappheten på ekonomiska resurser har för STTF:s del inne- burit att en orimligt stor andel av intäkterna måste användas till täckandet av fasta kost- nader såsom lokaler, löner och andra icke påverkbara utgifter. Relativt små belopp har kunnat avsättas för den operativa verksam- heten.

Kommittén anser att det föreligger avse— värda svårigheter att finna finansiärer för en organisation som utan riktigt förankrat huvudmannaskap skulle arbeta för en infor- mation om turstnäringen i Sverige.

Turistnäringens egen brist på ekonomiskt engagemang i STTF:s verksamhet pekar tyd- ligt på att isolerade marknadsföringsåtgärder inte är tillräckliga för att klara den besvärliga problematik som turistnäringen befinner sig i. Den nuvarande inriktningen hos STTF kan sägas vara producentinriktad dvs. inriktad på att i första hand tillvarata intressena hos de företag som producerar turistiska tjänster: transport- och boendeföretag.

Kommitténs förslag avser att ändra den nya turistorganisationens inriktning från att vara producentinriktad till att bli konsu-

• Sida 178
•  Original

mentinriktad dvs. verksamheten skall i första hand inriktas på ett sådant sätt att konsu- menternas dvs. turisternas krav på utveckling och marknadsföring av anläggningar kan till- godoses. En sådan förändring förutsätter en ny sammansättning av huvudmannaskapet där samhället och konsumentintressena får en betydligt starkare ställning. I en sådan organisation är det också väsentligt att pro- duktutvecklingen och marknadsföringen ut- vecklas tillsammans.

Kommitténs förslag innebär så pass djup- gående förändringar i verksamheten för en central turistorganisation att den nuvarande organisationen inte kan behållas. Föränd- ringarna gäller såväl huvudmannaskap som arbetsuppgifter. Ett genomförande av kom— mitténs förslag måste innebära att STTF avvecklas. Denna avveckling bör ske samti- digt som den nya organisationen tillskapas. Det är härvid väsentligt att de resurser som STTF för närvarande förfogar över i möjli- gaste mån tillvaratas och överförs på den nya organisationen.

Detta gäller i synnerhet det praktiska kun- nandet hos den nuvarande personalen, övriga resurser samt tillgång till de lokaler som STTF nu förfogar över. De fonder som finns f. n. samt Stiftelsen för Turisttrafik föreslås också föras över till den nya organisationen.

Kommittén förutsätter att övergången sker under de former som kommer till an- vändning i liknande fall med bl. a. förhand- lingar med de anställdas organisationer.

9.2.2 Förslag till en centralorganisation för utveckling av turism och rekreation i Sverige

I den analys av nuvarande marknadsföring av områden och anläggningar som utförts har kommittén kunnat konstatera, att avsevärda insatser i form av personal och pengar an— vänds för denna verksamhet. Bakom står ett flertal organisationer och företag i vilka stat, landsting och kommuner har omfattande engagemang. Dessa företag och organisatio- ner arbetar normalt var för sig och med skilda målsättningar, varför den samlade effekten på utvecklingen av reselivet i och

till Sverige blir reducerad. Kommittén kon- staterar därför att det föreligger ett starkt behov av samordnade åtgärder för utveckling av reselivet till områden och anläggningar i Sverige.

Kommittén understryker också behovet av ett ökat kunnande och en utbyggd rådgiv- ning om företeelser, beteende och teknik av vikt för reselivets utveckling.

Kommittén föreslår därför att en organisa- tion bildas med stat, kommuner och lands- ting samt näring och konsumentföreträdande organisationer. Denna nya organisation före- slås bestå av en central stiftelse som benämns Sveriges Turistråd — samarbetsorganisation för utveckling av turism och rekreation i

Sverige. Sveriges Turistråd måste enligt kommit-

téns förmenande ges mera vittgående och tydligare målsättningsdirektiv än de som i dag gäller för Svenska Turisttrafikförbundet resp. för de regionala turisttrafikföre- ningarna.

Den nya organisationen bör få en god politisk förankring genom att Kungl. Maj:t ges ett tillräckligt stort antal styrelseposter och inflytande i organisationen.

Kommittén förutsätter att Sveriges Turist- råd kommer att arbeta i nära samförstånd med de regionala turistorganisationerna.

Den nya organisationen skall i samarbete med stat, kommuner, landsting och berörda sektorer inom näringen utgöra den plattform från vilken samhället och näringslivet gemen- samt kan arbeta med att öka möjligheterna för ett rekreationsresande i Sverige.

Sveriges Turistråd skall samordna och ut- veckla marknadsföringen inkl. informationen av svensk turism och rekreation i frågor av allmän och gemensam karaktär. Den skall också medverka till att utvecklingen av rek- reationsmöjligheterna i Sverige blir i möjli- gaste mån anpassad till efterfrågestrukturen. De målgrupper som organisationens verksam— het kommer att inrikta sig på blir i första hand de stora svenska befolkningsgrupperna, i andra hand övriga nordiska målgrupper.

Organisationen bör dessutom bilda sig en uppfattning om vilka målgrupper i de utom-

• Sida 179
•  Original

nordiska länderna som kan tänkas vara in- tresserade av resor till Sverige. Lämpliga åtgärder bör sättas in för att stimulera dessa målgruppers intresse för resor till Sverige.

För att uppfylla dessa mål förutsätts att Sveriges Turistråd arbetar i nära samverkan med berörda statliga, kommunala och lands- tingskommunala myndigheter samt med turistnäringens organisationer och företag.

Sveriges Turistråd skall aktivt verka för att det svenska utbudet av fritids- och rekrea- tionsmöjligheter görs attraktivare och att det blir känt i alla grupper i samhället.

Sveriges Turistråds huvudsakliga arbets- uppgifter kan således sammanfattas med föl- jande punkter:

Planering: Utredningsverksamhet och statistikbearbet- ning Rådgivning

Marknadsföring: Inventering, produktutveckling. Information och reklam Säljstödjande åtgärder

Bokning av anläggningar och arrangemang

Dessa funktioner presenteras utförligt i bilaga 1.

9.3 Samarbetsdelegationen för turist- och rekreationsfrågor

Många av de arbetsuppgifter som i vissa länder åvilar de helstatliga turistorganisatio- nerna föreslås läggas på Sveriges Turistråd som kommer att samla de intressenter som bedöms vara väsentliga för rekreationslivets utveckling: staten, kommuner och landsting samt vissa sektorer av de kommersiella in- tressenterna.

Sedan många av de viktiga arbetsuppgif- terna inom turism och rekreation överförts på denna organisation återstår emellertid frå— gor inorn rekreationslivet som måste behand- las inom den statliga administrationen. Till denna statliga sfär hör bevakandet av och fortlöpande översyn av samhällets rekrea- tionspolitik, frågor om prioriteringar av de

statliga medlen inom rekreation, lokalise— rings- och arbetsmarknadspolitik, frågor av övervakande karaktär samt det internatio— nella samarbetet inom olika mellanstatliga organisationer.

Kommittén anser att huvuddelen av dessa uppgifter kan lösas inom ramen för de nuva- rande administrativa formerna. Kommittén bedömer bl. a. det väsentligt att de funktio- ner som i dag finns i statliga myndigheter och i departementen ligger kvar i dessa. Det vore felaktigt att bygga nya kadrar av myn- digheter och experter utanför de befintliga institutionerna.

Den kritik som främst kan riktas mot det nuvarande systemet riktar sig mot avsakna- den av en helhetsbild av turism och rekrea- tion som skulle kunna komma till använd— ning vid bedömning av olika frågor. Detta har lett till att många statliga åtgärder som sätts in för att underlätta rekreationslivet inte samverkar utan kan ge splittrade resultat som till och med kan motverka varandra.

Kommittén anser att dessa problem bör kunna övervinnas genom att bättre kanaler för information och samverkan skapas mel- lan de myndigheter som handlägger turist- och rekreationsfrågor.

En styrning av de olika statliga åtgärderna förefaller kommittén angelägen inte minst på bidrags- och lånesidan. Kommittén finner det nödvändigt att en samordning sker mel- lan å ena sidan de lokaliseringspolitiska stöd- åtgärderna och å andra sidan de bidragsåtgär- der som kan föranledas av rekreationspoli- tiska skäl. 1 ett tidigare delbetänkande om statligt lokaliseringsstöd till rekreationsan- läggningar har kommittén pekat på en lös- ning som innebär att en särskild samarbets— delegation bildades mellan arbetsmarknads- styrelsen och statens naturvårdsverk. I den proposition som följde detta betänkande, prop. 1973:50 lämnades förslaget om en samarbetsdelegation tills vidare utan åtgärd.

Kommittén finner nu anledning att åter— komma till denna fråga i och med att andra frågor inom turism och rekreation får förslag till lösningar.

Tillkomsten av Sveriges Turistråd med

• Sida 180
•  Original

mera vittgående direktiv än de nuvarande organisationerna kommer att starkt kunna underlätta de olika bedömningar som föregår statliga beslut om stödåtgärder till rekrea— tionsanläggningar. Kommittén föreslår där— för att en samarbetsdelegation bildas mellan arbetsmarknadsstyrelsen, statens naturvårds- verk och Sveriges Turistråd med huvudsaklig uppgift att bedöma grunderna för den fort- satta statliga stödgivningen till anläggningar och områden för det fjärrinriktade rekrea- tionslivet.

Statens planverk förutsättes medverka i delegationens arbete när planfrågor kommer upp till behandling och när utvecklingsplaner för de primära rekreationsområdena behand— las.

Samarbetsdelegationen bör behandla vikti- gare frågor om lokaliseringsbidrag och bered- skapsarbeten för större projekt inom rekrea- tionssektorn.

Delegationen bör dessutom vara viktig rådgivare till de övriga samhällsinstanser som blir ansvariga för uppbyggnad, utformning och dimensionering av anläggningar och om- råden för det fjärrinriktade rekreationslivet.

Detta gäller särskilt instanser som länssty- relser, kommuner och statliga verk och myn— digheter. De frågor som kan komma att behandlas kan exempelvis vara utformning av primära rekreationsområden, ansökningar till anläggningsstödet till idrotten för upp- byggnad av turistiska anläggningar och ut- formningen av viktigare vandringsleder och anläggningar kring dessa.

Samarbetsdelegationens kanslifunktion föreslås förläggas till statens naturvårdsverk. Frågor om statligt stöd till rekreationsanlägg— ningar bör förberedas och handläggas inom det verk eller den myndighet som för närva— rande har dessa funktioner. Sveriges Turist- råds medverkan i samarbetsdelegationen be— döms av kommittén som väsentlig dels för att kunna delge sina kunskaper om nuläget och utvecklingen dels också för att mark- nadsföringsfrågor skall kunna beaktas i samarbetsdelegationens arbete.

Arbetet inom den föreslagna samarbets— delegationen bör också leda till att de parter

som ingår i den får en gemensam syn på lokaliseringen och utformningen av det fram- tida svenska rekreationslivet.

9.4 Naturvårdsverket och turismen

Som kommittén tidigare påpekat har sats— ningen på skilda turistanläggningar inte skett med önskvärd målmedvetenhet från samhäl- lets sida.

Kommitténs förslag innebär att statens naturvårdsverk får ökade uppgifter bland annat genom att kanslifunktionen i den ovan nämnda samarbetsdelegationen föreslås för- läggas till naturvårdsverket. Vidare föreslår kommittén i särskilt betänkande att natur- vårdsverket blir central huvudman för vand- ringsleder och anläggningar i fjällen. Bevak- ning och uppföljning av friluftsaspekten inom turism och rekreation kan antas öka väsentligt liksom frågor om samnyttjande av anläggningar och områden för när- och fjärr- rekreation.

Frågor om statsbidragsgivning till skilda former av turistanläggningar och friluftsområ- den kommer att spela en allt viktigare roll om utvecklingen av landets rekreationsliv får den av kommittén bedömda omfattningen.

Statens naturvårdsverk bedriver också olika utvecklingsarbeten angående anlägg- ningar för turism och rekreation. De ökade kraven på ett sådant utvecklingsarbete som blir följden av kommitténs förslag bör kunna mötas genom ett intimt samarbete mellan Sveriges Turistråd och statens naturvårds- verk. Även i detta sammanhang kan kraven ge upphov till en nödvändig förstärkning av statens naturvårdsverks utredningsresurser.

Kommittén föreslår att verksinstruktionen för statens naturvårdsverk får ett sådant tillägg att verket blir rustat att möta de ökade krav som föranleds av kommitténs förslag. Detta innebär också att verket bör ges administrativ kapacitet för att klara ar- betsuppgifterna.

• Sida 181
•  Original

9.5 Kungl. Maj:t och turismen

Kommitténs förslag till nya organisations- former av turism och rekreationsliv leder till att Kungl. Maj:ts arbetsuppgifter kommer att få ökad betydelse för den fortsatta utveck- lingen inom turist— och rekreationssektorn. Kungl. Maj:t blir liksom för närvarande den viktigaste huwdmannen för centralorganisa- tionen för turismen. Enligt kommitténs mening bör det dessutom ankomma på Kungl. Maj:t att övervaka och i förekom- mande fall överarbeta den gemensamma mål- sättningen för samhällets turistpolicy samt att tillse att en sådan policy också följs av berörda statliga verk och myndigheter. Kungl. Maj:t bör därvidlag också verka för att alla parter hålls välinformerade om en sådan målsättning för utvecklingen av rekrea- tionslivet. Målsättningen bör givetvis succes- sivt anpassas efter de nya krav som den tekniska, sociala och ekonomiska utveck- lingen medför.

Det bör ankomma på Sveriges Turistråd att lämna förslag till Kungl. Maj:t om lämp- liga åtgärder. Sveriges Turistråd bör också för Kungl. Maj:t redovisa sitt arbete avseende utvecklingen av adekvat statistikproduktion, inkvarteringssidan, trafikutveckling, semes- tervanor samt utvecklingen av internationell och nordisk turism.

Kommittén anser att den verksamhet som berör reselivet inom ramen för kommerskol- legiums arbete, främst frågor om resegaran- tier för resebyråer och researrangörer, klart bör hållas åtskild från den övriga turist- och rekreationsverksamheten. Dessa frågor kan således kvarligga hos kommerskollegium och bör inte medtas i samarbetet mellan Kungl. Maj :t och Sveriges Turistråd.

9.6. Marknadsföringsavgift på boende- anläggningar

Som har framgått av tidigare ställningstagan- den av kommittén i detta betänkande spelar boendeanläggningarna i landet en avgörande roll för det fjärrinriktade rekreationslivet. Samtidigt är situationen för de nuvarande

boendeanläggningarna i många fall bekym- mersam inte minst därför att beläggningen på anläggningarna är för låg.

Konkreta åtgärder för att utveckla rekrea- tionsresandet i landet påverkar omedelbart boendesektorn och först i andra hand övriga sektorer inom näringen. Kommittén har kommit till den uppfattningen att boende- sektorn måste medverka i nära samarbete med de centrala marknadsföringsåtgärderna som sker inom ramen för Sveriges Turistråds verksamhet.

Kommittén föreslår att en marknads- föringsavgift uttas per gästdygn på samtliga anläggningar för turistiskt boende. Avgiften föreslås få storleken 50 öre per bädd resp. carnpingenhet och dygn. Avgiftsredovisning och statistiksammanställning föreslås bli sammanförda till rutiner vars detaljer redo- visasi bilaga 2 till betänkandet.

Mot kommitténs förslag till en allmän marknadsföringsavgift kan resas den invänd- ningen att allt boende på hotellanläggningar inte är betingat av rekreationsresande.

Kommittén finner detta till trots att det är rimligt med en allmän marknadsförings- avgift även om marknadsföringsåtgärder som initieras av den nya organisationen endast leder till en ökning av det turistiska boendet. Den ökning som åtgärderna medför, ökar den tidigare beläggningen och ger en betyd- ligt högre marginaleffekt än den vanliga be- läggningen.

Boendeanläggningarna blir enligt kommit- téns förslag skyldiga att uppge såväl antalet gästnätter som att redovisa motsvarande av- gifter. Avgiften bör bli en avdragsgill kostnad för företagen.

Kommittén föreslår att riksskatteverket blir handläggande myndighet för uttaxering och övervakning av den föreslagna marknads- föringsavgiften. Eventuella förändringar av avgiftens storlek eller andra ändringar före- slås endast kunna genomföras av Kungl. Maj:t sedan Sveriges Turistråd ingått med särskild framställning om detta eller om Kungl. Maj:t själv bedömt utvecklingen vara sådan att en ändring av avgiften är motive- rad.

• Sida 182
•  Original

9.7 Kommitténs förslag till komplettering till 1966 års hotellförordning

Enligt 1966 års hotellförordning (SFS 1966 nr 742) utövar polismyndigheten tillsyn och meddelar tillstånd för hotellverksamheten. Enligt förordningen är hotell och pensionat med mer än 5 rum resp. 9 gäster skyldiga att begära tillstånd för att bedriva verksamhet._ Anläggningarna har också uppgiftsskyldighet beträffande gästers namn och nationalitet till polismyndigheten. Tidigare förhållanden som bl.a. reglerade brandskydd och andra krav på anläggningarna som föreskrevs i 1917 års hotéllstadga har förts över till byggnadslagstiftningen.

Bakom hotellförordningen ligger tanken att hotell- och pensionatsverksamhet måste bedrivas under lagliga och ordningsmässigt tillfredsställande förhållanden. I prop. 1966: 124 som föregick förordningen påpekades även att förandet av ett gästregister starkt underlättade polisens efterspaningar och annat spaningsarbete.

Kommittén finner ingen orsak att ändra på förutsättningarna för 1966 års hotell- förordning men anser att även den uppgifts- skyldighet som enligt kommitténs förslag skall åvila anläggningar till riksskatteverket och statistiska centralbyrån även skall in— skrivas i förordningen.

Mot bakgrund av den tekniska utveck- lingen på boendesidan anser kommittén ock- så att samtliga typer av kommersiellt turis- tiskt boende bör tillföras hotellförordningen. F.n. förs semesterbyar och liknande anlägg- ningar genom definition till hotellförord- ningen men även campingplatsen bör inrym- mas i förordningen enligt kommitténs upp- fattning.

Tillståndet att bedriva hotellverksamhet kan nu indras om tillståndshavare upprepade gånger funnits skyldig till brott mot hotell— förordningen (& 19). Kommittén föreslår att tillståndet skall kunna dras in vid uraktlåten- het att lämna uppgifter till riksskatteverket eller om medvetet felaktiga uppgifter läm- nas.

Kursgårdar och liknande anläggningar bör

inte beröras av förslaget så länge det rör sig om internt anordnade kurser men däremot om kapaciteten har utbjudits och sålts på den öppna marknaden.

• Sida 183
•  Original

10 och finansiering

10.1 Förslag till verksamhetsform och hu- vudmannaskap för Sveriges Turistråd

Som framgår av föregående kapitel föreslår kommittén att en ny central organisation för turism och rekreation bildas. Organisationen får namnet Sveriges Turistråd och bildas som en stiftelse.

10.1.1. Huvudmannaskap för Sveriges Turistråd

Kommittén förordar att staten, kommu- nerna genom Svenska kommunförbundet samt landstingen genom Svenska landstings- förbundet bildar stiftelsen Sveriges Turist- råd. Som stiftare föreslås även ingå LO och TCO samt de ideellt verksamma organisatio- nerna för reselivet RESO och Svenska Turist- föreningen.

Med undantag för de båda sistnämnda föreslås de övriga stiftarna ingå i stiftelsen med satsning av ett grundkapital. Kommittén vill dock inte ta ställning till storleksordningen eller de juridiska formerna för ett sådant stiftelsekapital.

Genom en sådan konstruktion vill kom— mittén markera samhällets ansvar och konsu- menternas betydelse för verksamheten. Där- med understryks också den klara förändring från den nuvarande producentinriktade tu- ristorganisationen till en konsumentinriktad central turistorganisation. Först i och med detta skapas betydligt bättre förutsättningar och möjligheter för flera svenskar att få attraktiva turist- och rekreationsmöjligheter.

Sveriges Turistråds uppbyggnad, arbetsuppgifter

Andra väsentliga sektorer för svensk fritid och rekreation förutses få inflytande på verksamheten dels genom styrelserepresenta- tion, dels genom de av Sveriges Turistråd samordnade åtgärderna för främjandet av turism och rekreation.

10.1.2. Styrelsen för Sveriges Turistråd

Med utgångspunkt från diskussionen om hu- vudmannaskapet för stiftelsen förordar kom— mittén en styrelse sammansatt av 13 ledarnö- ter.

Kungl. Maj:t utser ordförande, vice ord- förande samt två ledamöter. Svenska kom- munförbundet utser två ledamöter och Svenska landstingsförbundet en ledamot. LO och TCO svarar för vardera en ledamot och RESO och Svenska Turistföreningen för var- dera en ledamot. Inkvarteringssidan svarar för två ledamöter varvid kommittén förordar att dessa utses av Sveriges Hotell- och Res- taurangförbund resp. Sveriges Campingvär- dars Riksförbund.

Ledamöterna förses med personliga supp- leanter. Kommittén förordar en 3-årig man- datperiod för styrelsens ledamöter.

Styrelsen utser inom sig ett arbetsutskott på fem personer.

10.2 Samarbetet mellan Sveriges Turistråd och de regionala turistorganisationerna

Landet täckes f.n. av 23 regionala turist- trafikförbund med kommuner, landsting och

• Sida 184
•  Original

näring som huvudmän. Dessa förbund skall enligt sin nuvarande målsättning svara för marknadsföring och information om det egna länet eller landskapet. Beträffande nu- varande verksamhet se vidare 7.6.

Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet har framlagt förslag till ändrad verksamhet och ändrat huvudmanna- skap för turismens regionala organisation. Dessa redovisas i bilaga 3.

De intentioner som Svenska kommunför- bundet och Svenska landstingsförbundet har framfört avser att vidga samhällsinfly- tandet och förbättra förutsättningarna för effektiva organisationer för svenskt rekrea- tionsliv. De båda förbunden har framfört nödvändigheten av ett intensifierat regionalt samarbete för att inordna rekreationslivet inom ramen för kommunernas och lands- tingens ordinarie arbetsuppgifter.

För att få ett fastare samarbete med de regionala turistorganisationerna föreslår kommittén att Sveriges Turistråd förses med en regional kontaktsektion.

Kommittén kan däremot inte inom ramen för de givna direktiven behandla frågan om hur kommunernas och landstingens turist- och rekreationsorganisationer skall samord- nas men vill rekommendera att Sveriges Tu- ristråd omgående efter bildandet gör en ge- mensam översyn av denna fråga tillsammans med Svenska kommunförbundet och Sven- ska landstingsförbundet.

Sveriges Turistråd får därigenom bättre möjligheter att kanalisera de medel som kan ställas till förfogande för samplanerade åtgär- der för den utåtriktade verksamheten för de olika länen.

Kommittén fäster stor vikt vid att ett samarbete etableras mellan de regionala tu- ristorganisationerna och Sveriges Turistråd. Dels därför att turistorganisationerna med kommuner samt landsting som huvudmän och i samarbete med näringen är direkt ansvariga för tillgångarna inom rekreations- sektorn och deras utveckling, och dels därför att Sveriges Turistråd kommer att förses med utökade medel för att informera konsumen- terna om dessa tillgångar.

Genom att etablera samarbete mellan Sveriges Turistråd och de regionala turist— organisationerna bl. a. baserat på turist- rådets ekonomiska möjligheter att biträda regionerna i dessas utåtriktade verksamheter kommer tillgängliga medel att kunna utnytt- jas effektivare än tidigare. Kommittén är emellertid av den uppfattningen att de nu- varande regionala organisationerna ur mark- nadsföringssynpunkt representerar för små enheter. Ett medel att överbrygga detta problem kan vara att Turistrådet samordnar den utåtriktade verksamheten mellan regio- ner där praktiska samarbetsmöjligheter finns. Kommittén förordar emellertid att Sveriges Turistråd omedelbart upptar för- handlingar med berörda parter om en fastare organisation för samarbetet regionerna emellan.

Huvudsakliga arbetsuppgifter

Sveriges Turistråd skall i samarbete med de regionala turistorganisationerna leda och samordna marknadsföringen i Sverige samt i de nordiska länderna. Sveriges Turistråd skall dessutom leda och samordna marknadsfö- ringen i övriga länder.

De regionala turistorganisationerna förut- sättes medverka till att lämpliga arrangemang eller produkter för turism och rekreation ut- vecklas inom resp. område samt förutsättes att i samarbete med kommuner och nå- ringens representanter bygga upp och tillhan- dahålla ett sortiment av produkter.

10.3 De huvudsakliga funktionerna inom verksamhetsområdet

Verksamheten för turism och rekreation kommer under en viss tid framöver att bedri- vas på riks-, regional och lokal nivå utan att ett integrerat organisatoriskt samband etableras. De nackdelar som ett delat huvud— mannaskap innebär både med tanke på pro- duktutveckling och ansvarsfördelning kom— mer att kunna avhjälpas om funktionsfördel- ningen mellan de olika nivåerna klart definie- ras. Med den arbetsfördelning mellan de

• Sida 185
•  Original

olika nivåerna som kommittén förordar kommer inte bara egna ekonomiska resurser att kunna utnyttjas effektivare utan sam- arbetet med den enskilda näringen kommer också att underlättas. Svårigheterna i dagens samspel mellan turistorganisation och en— skild näring bottnar bl. a. i att det funktio- nella samarbetet mellan de olika nivåerna varit oklart eller saknats.

Med hänsyn till arten av de olika funktio- nerna kommer vissa att enbart handhas av Sveriges Turistråd, medan andra kommer att skötas av hela organisationen, dvs. Sveriges Turistråd, regionala turistorganisationer och lokala/kommunala organisationer. Rent ge- nerellt kan sägas att det i första hand är de planerande och rådgivande funktionerna som förläggs till Sveriges Turistråd. Den operativa eller utåtriktade verksamheten blir däremot föremål för ett samarbete mellan olika ni- våer. Detta öppnar goda möjligheter för nä- ringens enskilda företag eller organisationer att, vid sidan av egen marknadsföring, knyta an sin verksamhet till de av Sveriges Turist- råd samplanerade funktionerna.

De huvudsakliga funktionerna kan sam- manfattas enligt följande:

Planering: Marknadsvetande Utredningsverksamhet och statistikbear- betning Rådgivning

Marknadsföring: Inventering, produktutveckling Information och reklam Säljstödjande åtgärder Bokning av anläggningar och arrangemang

10.3.1. Ledning, beslut, planering och upp- följning, utvärdering

Sveriges Turistråd skall planera och leda verksamheten samt utvärdera resultaten av insatta åtgärder. Direktionen för Sveriges Turistråd svarar för ledningen av den totala organisationen. Den väsentligaste uppgiften för direktionen blir att samordna arbetet på samtliga nivåer.

10.3.2. Marknadsvetande, utredningar och statistik

Den nuvarande bristen på statistik för in- kvartering och övrig fritidskonsumtion samt avsaknaden av en mer fullständig insikt i fritidskonsumenternas krav och önskemål, innebär att planeringsunderlaget vid besluts- fattandet på olika nivåer inom nuvarande organisationer är mycket bristfälligt.

Detta medför allvarliga konsekvenser för den nuvarande informationen och marknads- föringen som måste arbeta med ettåriga pla- ner och basera verksamheten på en relativt stor portion osäkerhet. Än allvarligare ter sig denna brist på marknadsvetande för de mer långsiktiga planerings- och investeringspro- jekten avseende enskilda anläggningar eller större fritids- och rekreationsområden, efter- som adekvat beslutsunderlag saknas.

En grundläggande förutsättning för att kunna förverkliga kommitténs intentioner är en uppbyggnad av funktionen marknadsve- tande. Detta bedömer kommittén vara en av de viktigaste arbetsuppgifterna under det inledande skedet. Med hänsyn till den bety- delse ett ökat marknadsvetande har för pla- nerings- och investeringsverksamheten förut- sätts att ett nära samarbete sker med statens naturvårdsverk. Detta gäller även beträffande turistrådets inventerings- och produktut- vecklingsarbete.

Sveriges Turistråd skall granska resultaten av marknadsutredningar i Sverige och i andra länder samt genomföra undersökningar som visar konsumenternas behov och önskemål för att kunna välja ut lämpliga målgrupper och för att kunna analysera tenden- ser och smakförskjutningar. Sveriges Turist- råd skall vidare granska beläggnings- och försäljningsstatistik och redovisa sina slutsat- ser. Dessa funktioner föreslås endast före— komma på riksnivå, där ett marknadsvetande för hela det svenska rekreationslivet byggs upp. Det insamlade och systematiserade ve- tandet kommer att vara tillgängligt för olika brukare, delvis mot ersättning.

• Sida 186
•  Original

Statens naturvårdsverk samt olika intresse— sammanslutningar såsom hotellorganisatio- nerna, Svenska Turistföreningen, motororga- nisationer, Sveriges Fritidsfiskares Riksför- bund m. fl. svarar f. n. för insamling av data lämplig för egen verksamhet. STTF har även gjort inventeringar i samband med de årliga Sverige Nu-kampanjerna. Dessutom genom- förs separata insamlingar av fakta för olika utredningar inom fritids- och turistsektorn. Någon översiktlig bild över vad Sverige kan erbjuda finns inte. Kommittén befarar att ett visst dubbelarbete äger rum. Kommittén fö— reslår därför att en för hela landet gemensam central för uppgifter om anläggningar, aktivi- teter, arrangemang, kommunikationer m. m. för fritid och rekreation upprättas och att denna förläggs till Sveriges Turistråd.

Denna faktabank, som upprättas av Sve- riges Turistråd för eget och för olika intres- senters bruk, bör planeras i samarbete med de intressesammanslutningar, som f. n. arbe- tar med inventeringar. Särskilt viktigt är att detta sker i samråd med statens naturvårds- verk.

10.3.4. Rådgivning, samverkan, utbildning

Sveriges Turistråd skall svara för rådgivning till olika myndigheter, företag och organisa- tioner på riks- och regional nivå imarknads- föringsfrågor och svara för remissbehandling i dessa frågor.

Turistrådet skall också planera vidareut- bildning av olika tjänstemannagrupper inom ramen för den löpande verksamheten.

Funktionen Rådgivning, samverkan och utbildning är mycket viktig för frågor som berör planering och investeringar. Den kom- mer också att vara av stor betydelse under uppbyggandet av den föreslagna organisatio- nen.

Sveriges Turistråd förutsättes dessutom överta den internationella kontaktverksam- het med OECD, Nordiska Turisttrafikkom- mittén m. fl. organisationer som STTF f. n. svarar för.

10.35. Produktutveckling

Produktutvecklingen inom turist- och fritids- sektorn bör syfta till att nyskapa och för- bättra de tjänster och den service, som sek- torn bör erbjuda. Det gäller att förbättra grundförutsättningarna, dvs. medverka till att en tillfredsställande turistisk infrastruk- tur skapas och därigenom höja mottagarser- vicen och attraktiviteten för områden och orter, som lämpar sig för att bli marknads- förda utanför de egna regionerna.

Men det gäller även att initiera till en samordning av intressanta attraktioner med inkvartering, transporter och förplägnad på lämpligt sätt och därmed öka valmöjlig- heterna för fritidskonsumenten. Produktio- nen bör inriktas på en mer långtgående massproduktion av standardiserade och pris- billiga produkter eller researrangemang.

Sveriges Turistråd skall initiera till ett urval av produkter och medverka vid kalky— lering och prissättning av lämpliga resepaket och arrangemang för svensk och utländsk marknad. Sveriges Turistråd skall vidare i samarbete med näringens enskilda represen- tanter och rikstäckande organisationer arbe- ta med normering av produkter samt med- verka vid produktion av exempelvis charter- resor och resepaket. En ytterligare väsentlig arbetsuppgift blir att initiera till vidareut- veckling av arrangemang och turistisk infra— struktur inom olika områden.

Kommittén förordar att Sveriges Turistråd tillsammans med näringens representanter bildar produktorienterade samrådsorgan för olika sektorer av turism och rekreation, ex. inkvartering, transporter, förplägnad.

10.3.6. Information

Kommittén kan konstatera att i de nuva- rande organisationerna och företagen finns ett icke oväsentligt kunnande i och praktisk erfarenhet av informationsfrågor. Samtidigt måste kommittén understryka att den ak- tuella organisationsbilden med olikartade målsättningar för de självständiga enheterna resulterar i information som för allmänheten

• Sida 187
•  Original

måste upplevas som oenhetlig och ojämn i sin kvalitet. Sättet för information från de olika organisationerna och företagen skiljer sig avsevärt från varandra och ansvarsfördel- ningen mellan olika nivåer och områden av landet upplevs som oklar.

Den mängd information som producerasi form av trycksaker samt i form av den muntliga informationen som lämnas via I- byråer är inte tillräckligt effektiv. En un- dersökning visar att resebyråer årligen mot- tar ca 3 000 reklamalster exkl. tidtabeller, releaser, stencilerade meddelanden o. d. Un- dersökningen konstaterar vidare att 7 av 10 alster inte packas upp utan kastas direkt.

Andra undersökningar och analyser, som berör verksamheten vid I-byråerna, pekar på att dessa informationsställen inte är kända av allmänheten i tillräcklig utsträckning al- ternativt inte upplevs som väsentliga under en semesterresa.

Det nuvarande sättet att informera all- mänheten om landets rekreationsmöjligheter består alltså av ett stort antal insatser, som sammanräknade kräver en myckenhet folk och pengar. Eftersom samordningen av den- na mångfald informationsåtgärder är obetyd- lig kommer de olika åtgärderna var för sig att genomföras med otillräckliga medel. Kom- mittén konstaterar att flera stora grupper i samhället på grund av denna bristande sam- ordning blir åsidosatta i informationshän- seende. Behovet av en samordnad informa- tion som en del av marknadsföringen av landets rekreationsmöjligheter är påtaglig.

Kommittén föreslår en total översyn av informationen om landets rekreationsmöjlig- heter. Målsättningen bör vara att skapa ett enhetligt informationssystem med klar an- svarsfördelning mellan olika nivåer.

Kommittén anser att det föreligger goda möjligheter att vidareutveckla funktionen In— formation och PR och därigenom skapa den eftersträvade enhetligheten i verksamheten.

10.3.7. Reklam

När lämpliga produkter valts ut för att bli lanserade i Sverige eller utomlands och

när målgrupper är definierade och konsu- menternas preferenser är kända, kommer reklamen eller den styrda informationen ini bilden. Det är reklamens uppgift att berätta om fördelar, utvalda detaljer, och därigenom dra uppmärksamheten till en viss typ av aktivitet, en anläggning, ett turistiskt område eller till hela landet.

Reklamen skall inte i första hand syfta till att skapa nya grundbehov utan endast till att förstärka ett befintligt mönster. Behovet av och möjligheterna till att resa måste alltså förefinnas hos de målgrupper som skall be- arbetas. Reklamens uppgift blir därmed att presentera attraktiva alternativ, att ge konsu- menten valmöjligheter, att tala om vad som finns. _

Till skillnad från varuförsäljning kan rese- sektorns produkter inte demonstreras eller utsättas för prov inför kunden. Detta ställer speciella krav på utformningen av de bud- skap, som skall nå konsumenten. Samtidigt som budskapen bör vara värvande skall de även vara sakliga och informativa. De bud- skap som överförs till kunden i form av reklam och som samtidigt leder till ett köp av ett resepaket, blir i själva verket den produkt, kunden köper och ställer kvalitets- anspråk på.

Svensken nås dagligen av en mycket brett upplagd reklamverksamhet från den turis- tiska sektorn, framför allt i form av annonse- ring i dagspressen om utländska resmål. Mil- jonbelopp spenderas årligen på denna annon- sering, medan annonser om de svenska ut- buden förekommer mera sällan.

För att uppnå större genomslagskraft för svenska resmål via massmedia krävs samord- nade insatser bl. a. i form av gemensam styrd information om hur man semestrar bra, bil- ligt och innehållsrikt i Sverige. Endast genom samverkan är det ekonomiskt möjligt att komma fram till konsumenten med detta budskap.

10.3.8. Säljstödjande åtgärder

Målet för säljstödjande åtgärder skall vara att på olika sätt stimulera organisationer och

• Sida 188
•  Original

enskilda företag, som deltar i information och försäljning av resor och turism i och till Sverige.

Sveriges Turistråd skall arbeta med att placera produkter i researrangörers säljkata- loger samt förse sälj- och informationsställen med erforderligt faktaunderlag. Sveriges Tu- ristråd skall vidare bidra till ökad kännedom hos berörd personal om de rekreationsmöj- ligheter som landet har att erbjuda.

10.3.9. Bokning av anläggningar och arrange- mang

I dag kan konstateras att det är betydligt lättare att söka rätt på en lämplig utlandsresa och få platser reserverade än att få tag på och boka en semestervecka i Sverige. Detta beror framför allt på att bokningen här i landet är dåligt utvecklad och splittrad.

Konsumenten har svårt att få en överblick över vilka svenska semesteralternativ som finns tillgängliga. Det är även svårt för de enskilda anläggningarna i fall av stor efterfrå— gan, att fördela besökarna sinsemellan. Det är praktiskt taget omöjligt att överblicka boknings- eller beläggningssituationen i lan- det.

Ett rikstäckande bokningssystem som kla- rar av reservation av inkvartering, transport, resepaket samt även svarar för information om olika områden skulle innebära att konsu- menterna får lättare att välja den semester eller fritidsform, som passar de egna intres- sena och den egna ekonomin.

Systemet skulle vidare innebära att flera aktiviteter, researrangemang, hotellrum, se- mesterstugor m.m. skulle kunna omsättas med en bättre lönsamhet, ökad sysselsätt— ning och lägre priser som följd.

Flera större resebyråorganisationer fram- för allt de som svarar för utlandsresor, an- vänder numera datorbaserade boknings- system. Transportföretagen (exempelvis SJ, SAS/LIN, SILJA-LINE) arbetar med datorer både för bokning och i vissa fall utskrivning av färdhandlingar.

Inom hotellsektorn utomlands arbetar se- dan ett flertal år internationella företag med

datorbaserad bokning. Dessa svarar i första hand för rumsreservationer på större hotell— anläggningar, som anslutit sig till de olika systemen. Dessa bokningsföretag har även börjat etablera sig i Skandinavien och i Sverige.

Kommittén kan därför konstatera att fö— rutsättningar för ett gemensamt boknings— system finns under förutsättning att ett sam- arbete med olika grupper av intressenter kan komma till stånd framför allt i ekonomiska frågor avseende både utvecklings- och drifts- kostnader. Då kommittén anser frågan om en riks-

täckande bokning rörande anläggningar och arrangemang som en av förutsättningarna för en utveckling av turism och rekreationslivet i landet finner kommittén det som utomor- dentligt angeläget att Sveriges Turistråd ges uppgiften att utveckla och samordna detta bokningssystem. Sveriges Turistråd bör i det— ta sammanhang utnyttja de erfarenheter som nåtts inom verksamhetsområdet samt även beakta de datorbaserade rutiner för informa- tion som staten och kommuner utvecklar fortlöpande. Kommittén förordar att Sve- riges Turistråd i samarbete med företrädare för aktuella kommersiella intressenter och för verksamheten ansvarigt departement samt med Svenska kommunförbundet upp- dras att snarast efter den nya organisationens bildande undersöka förutsättningarna för rikstäckande boknings— och informations— system.

10.4 Formerna för samverkan mellan Sve- riges Turistråd samt producenter och konsu- menter

Fler anläggningar ägs av samhället än de som drivs av samhället. Ofta utarrenderas driften till organisationer eller privatpersoner. Kom- mitténs avsikt med den föreslagna organisa— tionen har inte varit att den skulle överta någon produktion av researrangemang eller ägandeskap av anläggningar. Avsikten ärinte heller att Sveriges Turistråd skall överta hela ansvaret för marknadsföringen av enskilda objekt eller områden. Kommittén utgår näm-

• Sida 189
•  Original

ligen ifrån att de enskilda företagen fortsät- ter sina egna marknadsföringsåtgärder. Sve— riges Turistråd kommer däremot att verka för en ökad samordning mellan olika företag och samhället. Turistrådet skall kunna ini- tiera till en utveckling av nya produkter och med åtgärder och medel kunna verka för en ökad konsumtion av fritid och rekreation till gagn både för konsumenterna och anlägg- ningarna.

Kommittén förordar att samarbete etable- ras mellan Sveriges Turistråd och olika pro- ducenter och konsumenter. Detta samarbete föreslås får formen av samrådsorgan där in- tressenter för olika verksamhetsområden kan mötas för att diskutera frågor rörande nor- mering, prissättning och utvecklingen av lämpliga produkter etc. De ideellt och kon- sumentföreträdda organisationerna verksam- ma inom rekreationssektorn förutses bli företrädda i dessa sammanhang bl. a. ipro-

duktutvecklingsfrågor. Inom många andra verksamhetsgrenar fö-

rekommer ett brett kontaktutbyte mellan branschen och konsumentintressen genom olika sammankomster och rådslag som åter- kommer årligen. Inom lantbruks- och skogs- sektorerna har detta t.o.m. utvecklats till veckolånga kontaktformer under vilka många olika samrådsforrner förekommer. (Skogs- och Lantbruksveckan).

Kommittén finner det angeläget att den nya organisationen har en så bred kontakt- yta som möjligt med såväl konsumenter som producenter av turism och rekreation och detta skulle bl. a. kunna ske i form av råds- möten eller liknande. Om detta befinns vara en framkomlig väg för ett utvidgat kontakt- mönster skulle detta successivt kunna byggas ut till mera omfattande samrådsforrner. Det- ta kan emellertid först tas under övervägande sedan erfarenheter vunnits under de första rådsmötena.

Sveriges Turistråd bör vid ett sådant årligt återkommande tillfälle kunna presentera pla- nerna för den långsiktiga verksamheten se- dan dessa förberetts i styrelsen.

Inom det nuvarande STTF förekommer ett antal delegationer. Arbetet inom dessa

delegationer bör även tas upp inom ramen för Sveriges Turistråds verksamhet. Sveriges Turistråd bör därvid utarbeta förslag till sammansättning av dessa delegationer.

Delegationerna bör också behandla den långsiktiga verksamhetsplaneringen innan den föreläggs rådsmötet.

Rådsmötena med konsumenter och pro— ducenter gör det också möjligt att få Sveriges Turistråds långsiktiga planer satta under de- batt bl. a. från företag och organisationer.

10.5. Kostnadsbera'kningar för Sveriges Turistråd samt verksamhetsbeskrivning

10.5.1. De totala kostnaderna

De organisationer på riks- och regional nivå som f. n. vidtar åtgärder för marknadsföring av Sverige som turistland och som i huvud- sak är finansierade med allmänna medel i form av anslag från stat, landsting och kom- muner har en total budget på 16,7 milj. kr. Av denna budget avsätts drygt 60 % för löner och administration.

Kommittén finner det inte möjligt för Sveriges Turistråd att med nuvarande medel kunna ens tillgodose minimikraven på en effektiv marknadsföring och information. Det är därför kommitténs uppfattning att de ekonomiska ramarna för verksamheten måste vidgas väsentligt.

Kostnaderna för Sveriges Turistråds verk- samhet kan beräknas uppgå till ca 23 milj. kr. under första verksamhetsåret räknat i 1972 års priser. Av denna summa belöper sig 1,5 milj. på utvecklingsarbete, 11 milj. kr. för den utåtriktade verksamheten i Sverige och de nordiska grannländerna, 4,5 milj. kr. för den utåtriktade verksamheten utanför de nordiska länderna samt 6,0 milj. kr. för löner och administration.

10.5.2. Utvecklingsarbetet

Utvecklingsarbetet består främst i att bygga upp ett marknadsvetande och en databank samt att medverka till att det sker en ade- kvat utbildning inom turist- och rekreations-

• Sida 190
•  Original

Tabell 10.5.1 Nuvarande kostnader för Svenska Turisttrafikförbundet och de regionala

turisttrafikföreningarna (1971—1972).

Svenska Regionala Summa mkr. Turist- turisttrafik— trafik- föreningar förbundet mkr. mkr. Utvecklingsarbete 0,4 _ 0,4 Operativ verksamhet Sverige 1,6 2,8 4,4 Utomlands 1,2 0,5 1,7 Löner och administration 4,9 5,3 10,2 Summa 8,1 8,6 16,7

sektorn. Arbetet föreslås grupperas i tre sek- tioner:

Marknadsvetande omfattande produktion och bevakning av statistik, olika marknads- undersökningar, upprättande av databank, prognoser samt produktion av marknads- information.

Metodutveckling som omfattar utarbetan- det av modeller för kostnads- och intäktsana- lyser, fastställandet av normer, utvecklandet av metoder för studium av turistisk infra- struktur, samt framtagande av system för trycksaksproduktion för att få ett underlag för auktorisation av trycksaker.

Utbildning, säljstödjande åtgärder, bild- arkiv. Denna sektion svarar för att åstad- komma material för dessa funktioner samt anordnar utbildning, säljkonferenser och stu- dieresor.

10.53 Den operativa verksamheten på den svenska marknaden

Kostnaderna för den operativa verksamheten på den svenska marknaden har beräknats uppgå till 6 milj. kr. Arbetet föreslås fördelas i tre olika grenar:

Handboksmaterial: som består av att upp— rätta och å-jourhålla ett handboksmaterial som är avsett att användas på i-byråer, reseby- råer och andra serviceställen såsom vissa ben- sinstationer, detaljhandeln o. dyl. Handboken bör innehålla sammanställningar av boendean- läggningar, aktiviteter och evenemang, aktivi-

tetsanläggningar, ev. vissa transportmöjlig- heter o. dyl. Eventuellt kan handboken för- säljas till konsumenterna.

Press och PR-åtgårder

Kampanjer i vilket omfattas annonsering, trycksaker, och affischer. Inom detta verk- samhetsområde skall organiseras temakam- panjer beträffande aktiviteter och olika ty- per av rekreationsresande exempelvis mo- t—ion, vintersport, prisbilliga alternativ, och veckoslutsresande. I de beräknade kostna- derna ingår förutsättningen att det organise— ras två kampanjer om året. I denna verksam- het ingår även att bedriva marknadsförings- åtgärder i säsongförlängande syfte.

10.5.4. Den operativa verksamheten på svensk och nordisk närmarknad

Den operativa verksamheten på den gemen- samma svenska och nordiska närmarknaden är planerad att ske i nära samverkan med de regionala turistorganisationerna och Sveriges Turistråds del av kostnaderna för denna verksamhet har beräknats till 5 milj. kr. Arbetet föreslås organiseras i två verksam- hetsgrenar:

Informationsmaterial till konsumenterna: Kompletteringar av den mer översiktliga riks— upplagan bör kunna ges ut två gånger om året för vintersportområdena och en gång om året för övriga områden. Arbetet består

• Sida 191
•  Original

också av sammanställningar över veckosluts- erbjudanden och förslag till utflyktsresor och förteckningar över anläggningar för boende och olika aktiviteter.

Kampanjer omfattande bl. a. annonser och trycksaker: Dessa kan vara temakampan- jer för olika årstidsaktiviteter, billiga rese- möjligheter o. dyl.

Inom detta verksamhetsfält återfinns ock- så de speciella åtgärderna i syfte att bygga upp marknader för de planerade primära rekreationsområdena samt marknadsförings- insatser i samband med vidareutvecklingen av dessa.

10.5.5. Den operativa verksamheten på den utländska marknaden

Kostnaderna för de operativa åtgärderna på utlandsmarknaden har beräknats uppgå till 4,5 milj. kr. Dessa åtgärder omfattar även övergripande åtgärder i de nordiska länderna. Arbetet föreslås organiseras i följande verk- samhetsgrenar:

Basarbete och material: Framtagning av handböcker och trycksaker som innehåller allmän basinformation om det svenska rek- reationsresandet.

Informations- och PR-kampanjer: Dessa skall riktas mot olika marknadssegment med avsikt att stödja de utländska researrangörer- nas säljansträngningar beträffande Sverige- resor.

Säljstödjande åtgärder: som består av åt- gärder för att svenska reseprodukter skall bli placerade i utländska researrangörers rese- program, bearbetning av researrangörer, an- ordnandet av säljkonferenser och utdela sälj- stöd.

Informationstja'nst utomlands: Denna fö- reslås organiseras dels genom egen personal vid svensk utlandsrepresentation eller genom resebyråer, bilklubbar el. dyl. genom sär— skilda avtal.

10.5.6 Löner och administration

Kostnaderna för löner och administration har beräknats till 6 milj. kr. Vid den beräk-

ningen har kommittén utgått från att verk— samheten skall bedrivas av en personalstyrka som uppgår till 46 personer och att Sveriges Turistråd bibehåller den utlandsrepresenta- tion som STTF har placerad i de nordiska grannländerna och tills vidare även i USA. Dessutom föreslår kommittén att Sveriges Turistråd behåller den speciella personal som genom överenskommelse mellan STTF och utrikesdepartementet lokalanställs vid am— bassader och konsulat i olika europeiska länder. Med utgångspunkt från nuvarande ambitionsnivå och inriktning uppskattas den- na personalstyrka till ca 10 personer.

Kostnaderna för denna personal har inklu- derats inom ramen för den operativa verk- samheten utomlands.

Den nuvarande personalen vid STTF upp- går till 27 vid huvudkontoret, 17 vid utlands- kontoren, samt 10 tjänster vid ambassader och konsulat som delas med de övriga nor- diska turistorganisationerna (1 /7 1973).

I fig. 10.5.1 visas ett organisationsschema för Sveriges Turistråds föreslagna kansliorga- nisation.

Vid beräkning av personalkostnaden har den statliga löneskalan (1972 års löneläge) kommit till användning och de olika tjäns— terna har beräknats som om de insatts i ett mindre statligt verk. Erfarenhetsvärden har använts för att beräkna storleken av de administrativa kostnaderna (lokal, material m. m.) Dessa kostnader är av ungefär samma storleksordning som lönekostnaderna och lö- nebikostnaderna sammanslagna. De senare har beräknats till 30 % av lönesumman. Se- dan juli 1972 har STTF övertagit huvudman— naskapet för Sverigehuset. Detta huvudman- naskap förutsätts bli överfört på Sveriges Turistråd enligt nu gällande principer. Kost— naderna för detta huvudmannaskap har där- för inte medtagits i ovan beräknade kostna- der. De uppgår för närvarande till ca 0,5 milj. kr. (1973/74).

10.6. Finansiering

De årliga kostnaderna för den föreslagna organisationen Sveriges Turistråd för första

• Sida 192
•  Original

Marknads- vetande invente- ring

Produkt—

utveckling Regionala kontakter

Marknadsavd.

Information PR

Ledning

Reklam Media Personlig

försäljning SP och sälj- stöd

Figur 10.5.1 Principskiss för kansliorganisationen vid Sveriges Turistråd.

Nordiska kontor Personlig försäljning utlandet

Planeringsavd."

Rådgivning Samverkan Utbildning

Utredningar Konsult—

uppdrag

Internatio- nella sam- arbetsfrågor Nordiska Turisttrafik- kommittén

• Sida 193
•  Original

verksamhetsåret har beräknats till ca 23 milj. kr.

Kommittén har räknat med att Sveriges Turistråd kan samla in bidrag till kampanj- verksamhet samt sälja tjänster i form av konsultuppdrag och produktion av trycksa- ker till ett värde av ca 1,1 milj. kr. .

Återstående kostnader 22 milj. kr. bör enligt kommitténs förslag täckas med anslag från staten samt genom tidigare föreslagna marknadsföringsavgift.

Nuvarande och föreslagna finansierings- former framgår av följande uppställning:

Nuvarande Förslag till anslag och finansiering bidrag till av Sveriges Svenska Tu— Turistråd risttrafik- förbundet

Staten —

anslag 6,0 milj. kr. 12,0 milj. kr. Regionala turist-

organisationer — bidrag 0,4 milj. kr. — Näringslivet —

bidrag och konsulttjänster 1,1 milj. kr. 1,1 milj. kr. Marknadsfö- ringsavgift — 10,0 milj. kr. 7,5 milj. kr.1 23,1 milj. kr.

Det statliga anslaget

Det statliga anslaget bör enligt kommittén räknas upp till 12 milj. kr. Till detta tillkom- mer kostnaderna för huvudmannaskapet för Sverigehuset.

Marknadsföringsavgi ft

Kommittén har tidigare föreslagit att en marknadsföringsavgift inkasseras via boende- sektorn. Fördelningen av denna avgift mellan de olika formerna för inkvartering bör stå i relation till frekvensen gästdygn på hotell, motell, semesterbyar, campingplatser och vandrarhem. Marknadsföringsavgiftens stor- lek har av kommittén föreslagits till 0:50 kr. per gästdygn/campingenhet.

Antalet gästdygn på olika former av in-

kvartering uppgår till följande ungefärliga värden:

milj. gästdygn per år

Hotell, motell, pensionat 17,0 Semesterbyar 1,2 Campingplatser 2,02 Vandrarhem 0,5

Detta skulle innebära följande storleksord- ning på marknadsföringsavgifterna: Hotell, motell, pensionat 8,5 milj. kr. Semesterby 0,6 milj. kr. Campingplatser 1,0 milj. kr. Vandrarhem 0,25 milj. kr.

Summa marknadsföringsavgift 10,35 milj. kr.

1 Siffran avser 197 2/73. Föregående budgetår uppgick summan till 8,1 milj. kr. Budgeten var då större beroende på större informationsverksamhet i utlandet. (Jfr Tabell 10.5.1) 2 Avser campingenheter i form av tält eller husvagn. Med ett beräknat genomsnitt av 3 perso- ner per enhet innebär detta 6,0 milj. gästdygn. Kommittén föreslår att frekvensen campingenheter används som fördelningsnorm för camping.

• Sida 194
•  Original

ll Primära områden för rekreation och turism

1 1.1 Allman målsättning

Kommittén har i sina direktiv fått sig före- lagt att inventera vilka områden i landet som är lämpliga för turism och friluftsliv.

Kommittén har tidigare i detta betänkan- de understrukit behovet av att de relativt omfattande strömmarna av allmänt kapital och marknadsföringsåtgärder koncentreras till ett begränsat antal områden i landet som har de bästa förutsättningarna för att kunna ta emot större besöksströmmar. Först i och med att det tillskapas stora och slagkraftiga enheter, bildas också förutsättningar för att åstadkomma ett utbud av olika inkvarte- ringsanläggningar i olika prisklasser, ett brett utbud av aktiviteter, billigare kollektiva kommunikationer till och från området och möjligheter att marknadsföra området som ett samlat begrepp.

I den tidigare analysen av bristerna i den svenska fjärrekreationen har kommittén kon- staterat att den nuvarande splittringen på ett mycket stort antal områden och anlägg- ningar är ett av de svåraste problemen som turistbranschen har att brottas med.

Kommittén har allmänt gjort den bedöm- ningen att det inom landet finns ett antal områden som kan betraktas som särskilt lämpliga för fjärrekreation. De områden som bäst lämpar sig för rekreationsändamål måste emellertid utvärderas efter något så när en- hetliga bedömningskriterier och prioriteras framför andra områden med likartade men

inte fullt så bra förutsättningar. Ett utpekan- de av de lämpligaste områdena måste göras av två särskilt vägande skäl:

1. Samhället har ett särskilt ansvar för att dessa områden skyddas, vårdas och utnyttjas på ett för den allmänna miljövärden och rekreationslivet lämpligt sätt.

2. De offentliga insatserna för det fjärrin- riktade rekreationslivet måste kanaliseras bättre och koncentreras för att bestående effekter skall erhållas inom såväl regional- politik som rekreationspolitik.

En samlad bedömning av landets rekrea- tionsmöjligheter försvåras som tidigare på- pekats i detta betänkande bl.a. av att man saknar en översiktlig bild av var i landet viktiga utvecklingsområden för turismen egentligen finns och vad de innehåller.

Bristen på en geografisk översikt och prio- ritering av var i landet de viktigaste område- na för rekreationslivet finns har under 1960— talet medfört en splittring av samhällets in- satser på många projekt som var för sig kan vara rimliga men genom de splittrade insat- serna har egentligen inget område lyckats nå upp till en tillräcklig nivå när det gäller utbud av anläggningar och aktiviteter. Ge- nom denna stora splittring har utbudet inte heller kunnat marknadsföras på ett lämpligt Sätt.

Avsikten med kommitténs urval av de primära rekreationsområdena i landet är att

• Sida 195
•  Original

utpeka de områden som enligt kommitténs bedömningar har de bästa förutsättningarna att på sikt kunna fungera som lämpliga rekreationsområden för landets befolkning. Kommittén föreslår också vissa generella riktlinjer för hur dessa områden skall skyd- das och vilka förutsättningar som bör gälla för den framtida utvecklingen av dessa områ- den.

Urvalet av områden innebär inte att kom- mittén därmed föreslår storskaliga sats- ningar i samtliga områden. Många av dem kommer även på lång sikt att kunna använ- das som fjärrekreationsområden utan att stora investeringar behöver genomföras i dem.

Kommittén kan däremot inte för vart och ett av områdena upprätta utvecklingsför- slag eller tidsplaner. Ej heller anser kommit- tén att den skall kunna göra tidsmässiga prioriteringar för utvecklingen av de olika områdena. Kommittén/hard ett tidigare del- betänkande (Åre — utvecklingsplan för ett svenskt rekreationsområde Ds Jo 197115) visat hur primära rekreationsområden i prin- cip skall kunna planeras och utbyggas. I ett annat delbetänkande ”Vindelälvsområdet” (Ds Jo 197214) redovisas utvecklingsprogram för två områden.

11.2. Krav och definitioner på primära rekreationsområden

11.2.1. De ytmässiga kraven

Utövande av de flesta semesteraktiviteter är ytterst arealkrävande. Olika utredningar be- kräftar detta konstaterande, bl.a. intervju- undersökningar i samband med planeringen för ”Outdoor recreation for America” (Washington 1962), 1962 års svenska fritids- utredning och kommitténs egen intervju- undersökning (Semester och längre ledighet Ds Jo l972:1).

De aktiviteter som mest efterfrågas såväl sommar och vinter är utomhusinriktade och består bl. a. av långpromenader, bad isjöar och vid havet, fiske, vistelse i naturen, fjäll- vandringar, långfärdsturer på skidor.

Flera faktorer bidrar till att arealbehovet i rekreationsområdena är så stort. Den vikti— gaste är sannolikt den semestrandes rörelse- fält under vistelsen i semesterområdet. Olika attraktioner och aktivitetsmöjligheter skall besökas och utnyttjas. Det behövs vidare betryggande zoner för att skydda lokala intensivt utnyttjade delar av området från trafikleder, tätorter och industriområden, buffertzoner. Semesterområdet innehåller ofta områden med känslig natur som måste avsättas för bevarande av vetenskapliga skäl. Den övergångszon som erfordras mellan de intensivt nyttjade delområdena och områ- den som har avsatts som vetenskapliga natur- reservat blir också ofta arealkrävande.

Kommitténs utredning i samband med planering av rekreationslivet i Åre har beräk- nat ett behov av en s.k. dagturzon med omkring 7 km radie från en turistort i fjällvärden för att det rörliga friluftslivet skall kunna få en tillfredsställande utveck- ling. Teoretiskt leder ett sådant krav till att minst 150 km2 behövs men dessutom till- kommer då kraven på skyddszoner. I mera vildmarksbetonade områden kan arealkraven ställas betydligt större. Besökare bör kunna vistas i sådana områden utan att störas av kontinuerligt bakgrundsljud från bebyggelse eller kommunikationsleder. I Åre-utredning- en har man mot bakgrund av tidigare erfa- renheter använt ett minimiavstånd på 7 km från närmaste trafikled för att beteckna vild- marksområde.

I förarbetena för den fysiska riksplane- ringen har man gjort en översikt av olika typer av områden som behövs för rekrea- tionslivet och också försökt ställa upp rikt— värden på vilka arealer sådana områden bör ha.1

Riktvärdena har framkommit vid jämfö- relser med svenska och utländska plane- ringsnormer och genom beräkning av det fak- tiska arealbehovet för olika typer av aktivi- teter.

1 Claes Göran Guinchard: Friluftslivets fysiska miljö. Förarbeten för fysisk riksplanering. Under- lagsmaterial nr 9. Civildepartementet, Stockholm 1971.

• Sida 196
•  Original

Följande områden urskiljs:

Areal, riktvärde km2

Semesterområden Fjällområde, outbyggt 1 000 Ledområde för fjällsport 1 000 Dagtursområde för fjällsport 25 Veckoslu tsområden Skogsbygdsområden 200 Utflyktsområden Skogsutflyktsområden 25—50 Båtu tflyktsområden 200 Närområden Strövområden 10 Motionsområde 1 Promenadområde 2 Område för lättare båtar 2

De olika krav som ställs på ett rekreations- områdes möjligheter att dels kunna ta emot större antal besökare och samtidigt kunna bibehålla de olika kvaliteterna i området gör att tillgång på stora arealer är en nödvändig förutsättning. '

11.2.2. Krav på egenart och naturresurser

Ett väsentligt motiv för att företa semester- resor är att få uppleva en miljö som skiljer sig från den man har i sin hemort. Miljöom- byte och avkoppling är i särklass de två faktorer som mest tycks bestämma semester- mål. Detta framgår bl.a. av kommitténs intervjuundersökning där önskemål att få uppleva främmande miljöer är den viktigaste faktorn till att man företar utlandsresor. 58 % av den som intervjuades och som hade gjort utlandsresa under år 1970 uppgav att miljöombytet hade stor betydelse jämfört med den näst största faktorn: vädret, 28 % uppgav att bättre väder hade stor betydelse.

Vid ett urval av viktigare semesterom- råden har således miljö och särart en avgö- rande betydelse. Sverige är ett relativt homo- gent land när det gäller landskapstyp och kultur. Karaktäristiska och särpräglade egen- skaper i områdena måste därför utvecklas och tillvaratas i planeringen. De egenskaper som bl.a. bör kunna utvecklas är naturför- miljöer såsom fjällområdet, skärgårds-

landskapet och kulturförhållanden såsom herrgårdsmiljöer, same- och nybyggamiiljöer, älvdalarnas odlingslandskap, fiskelägenas be- byggelseformer.

Vid urvalet av primära semesterområden har kommittén försökt få flera olika typer av miljöer representerade.

De primära områdena kan med hänsyn till sin huvudsakliga naturtyp hänföras till föl- jande kategorier:

Skärgård Fjäll Skogs- och sjölandskap med utpräglad topografi Havskust med goda badmöjligheter

Utöver kraven att man skall kunna röra sig över stora ytor för friluftsliv har kommittén också sökt beakta de stora viddernas bety- delse för att ingå som element i miljöupple- velsen: vattenområden, fjällvidder, skogsut— sikter. En aspekt som inte får bortses ifrån är att nutidens människor har 40—60 olika semestertillfällen under sin aktiva livsperiod. Detta antal semesterperioder kan dessutom. förutsättas att öka alltefter som benägenhe- ten att ta ut flera semesterperioder sprider sig inom allt större delar av befolkningen. Behovet av ett stort antal varierande semes- terområden måste således på sikt bli ganska stort.

11.2.3. Utnyttjandet av redan gjorda investeringar

Under de senaste decennierna har rekrea- tionslivet utvecklats enhetligt särskilt inom de klassiska semesterområdena Dalarna, väst- ra Jämtland, Härjedalen och Lappland. Utan- för dessa områden har utvecklingen skett mera slumpmässigt och utan större samman- hållning. Ett av de givna kriterierna i kommit- téns utvärderingsarbete har varit att i möjli— gaste mån beakta de investeringar som gjorts i anläggningar för det fjärrinriktade rekrea— tionslivet av såväl det allmänna som av en- skilda intressenter. Som framgår av invente- ringsmaterialet, som visar den nuvarande koncentrationen av hotellbäddar utanför de

• Sida 197
•  Original

större tätorterna, har detta krav i stor ut- sträckning kunnat tillgodoses utan att mål- sättningen i övrigt har äventyrats.

11.2.4. Befolkningspotentialer och transportavstånd

En viktig förutsättning för ett semesterom- rådes funktion är att det ligger lättillgängligt i förhållande till den rekreationssökande be- folkningen. I vissa fall då denna förutsätt- ning inte föreligger kan den naturtyp eller annan egenart som området erbjuder upp- väga de ökade kostnader och tidsåtgång som ett större transportavstånd innebär. Det är enligt kommitténs bedömande väsentligt att det finns tillgång till fjärrekreationsområden inom inte alltför stora avstånd från de större tätortskoncentrationerna i landet. Sådana områden kan med fördel kombineras med veckosluts— eller heldagsutnyttjande vilket underlättar de marknadsmässiga förutsätt- ningarna för att kunna utveckla områden.

1 1.3 Riktlinjer för inventeringsarbetet

Bakgrunden till inventeringsarbetet ges av kommitténs direktiv:

”. . .De sakkunniga bör inventera vilka områden som kan anses lämpliga för anlägg- ningar för turism och friluftsliv . . . Invente- ringen kan avse såväl mark som redan säker- ställts för friluftsändamål — t. ex. naturreser- vat av social karaktär — som annan lämplig mark. I de sakkunnigas uppgift bör också ingå att undersöka huruvida befintliga hotell- anläggningar kan anses tillräckliga eller om nybyggnader i vissa fall bör ske . . .”

Ändamålet med inventeringsarbetet har således varit att få underlag till en listning av ett antal områden som kan anses vara av primärt intresse för det rörliga friluftslivet och turismen. Inventeringen skulle även ge underlag för kommittén att föreslå olika åtgärder i aktuella områden.

Inventeringar av stor betydelse för kom- mitténs frågeställning pågick under perioden 1969-1971. dels i statens planverk och läns- styrelserna, länsinventeringen, dels inom ar-

betsgruppen för fysisk riksplanering i civilde- partementet. Kommittén har haft fortlö- pande kontakter med dessa två organ under tillkomsten av inventeringsarbetet. Kommit- téns egna inventeringar har tack vare dessa samtidigt pågående inventeringar kunnat bli betydligt fullständigare samtidigt som egna ar- betsinsatser har kunnat riktas mot de mera speciella frågeställningar som turism och fri- luftsliv motiverade.

1 1.4 Inventeringsarbetet 1 1.4.1 Länsinventeringarna

Statens planverk påbörjade år 1968 förbere- delser för länsvisa inventeringar av fakta för den fysiska samhällsplaneringen. Under år 1970 utarbetade samtliga länsförvaltningar ett tiotal redovisningar på de nya planerings- kartorna i skala 1:250 000. Redovisningarna som utförts i enlighet med program som upprättats inom olika centrala ämbetsverk har sedan fått utgöra underlag för arbets- gruppen för fysisk riksplanering. En pre- sentation av länsinventeringens syfte och metoder ges i statens planverks rapport nr 12 1971.

Länsstyrelserna har genomfört invente- ringsarbetena efter enhetliga normer för hela landet och på ett för hela landet enhetligt kartmaterial.

Av särskilt intresse för kommitténs fråge- ställning har följande inventeringsuppgifter varit:

1.0mråden av större betydelse för det rörliga friluftslivet

2. Områden av större betydelse för den vetenskapliga och kulturella naturvården

3. För fritidsfiske speciellt värdefulla sjöar och vattendrag

4. Kulturhistoriska miljöer av stor bety- delse

5. Större områden av betydelse för kultur— minnesvården

6.Bestämmelser jämlikt naturvårdslagen m.m. 7. Strandklassificering efter lämplighet för

• Sida 198
•  Original

bad och friluftsliv enligt planverkets kustin- ventering. 1969

8. Klipp- och sandstränder samt helt spär- rade stränder enligt planverkets kustinvente- ring. 1969

9. Område med koncentrerad fritidsbe- byggelse.

11.4.2 Den fysiska riksplaneringen

Markresurserna för rekreationslivet har fått en ingående behandling i promemorian ”Hushållning med mark och vatten” (SOU 1971:75) och i förarbeten till denna pro- memoria. Samråd har fortlöpande skett med kommittén alltsedan den tillsattes år 1969. Riksplaneringens material avseende rekrea- tionssektorn bygger i viss utsträckning på de länsinventeringar som omnämns i avsnitt 1 1.4.1. Man har också använt sig av kommit- téns preliminära inventeringsmaterial avseen- de bl. a. inkvarteringskapaciteten.

11.4.3 Kommitténs inventeringsarbete

Eftersom flera centrala myndigheter under kommitténs arbete varit verksamma med in- samling av uppgifter avseende tillgång på markresurser m.m. har kommitténs eget in- venteringsarbete kunnat inriktas på inkvarte- ringsresurser, kommunikationer, befolk- ningsunderlag och liknande frågeställningar.

Kommitténs inventeringar bygger på ma- terial från STTF:s Sverige—nu-kampanj, Svenska campingkommitténs riksförbund, Svenska turistföreningen, Skid- och frilufts- främjandet samt flera specialutredningar från länsstyrelserna, särskilt i norra Sverige.

Resultaten av kommitténs inventeringar finns i form av primärmaterial vid kommit- téns sekretariat. Som en bakgrund till kom- mitténs urval av primära rekreationsområden redovisas i följande framställning samman- fattningar av inventeringarna i form av kar- tor och tabeller med kommentarer.

Utöver materialsammanställning har även kommittén eller delar av den under utred- ningsperioden besökt samtliga de områden som föreslås bli primära rekreationsområden.

Materialsammanställningarna har resulte- rat i ett omfattande primärmaterial som inte kan redovisas annat än i starkt sammandragi detta betänkande. Primärrnaterialet förvaras på jordbruksdepartemcntet. Inventerings- materialet har i möjligaste mån bearbetats till kartsammanställningar av vilka de vikti- gaste redovisas i följande sammanställning. Det bör framhållas att kartornas ordnings- följd inte anger vilken angelägenhetsgrad som den kartlagda faktorn haft vid kommit- téns slutliga bedömningar om de primära områdena.

• Sida 199
•  Original

• Sida 200
•  Original

Topografiska drag av intresse för det rörliga friluftslivet.

Ett omväxlande landskap med intressant topografi och stora nivåskillnader bidrar till att skapa en attraktiv ram omkring turistan- läggningar och områden för rörligt friluftsliv. En rörlig topografi kan bl. a. vara en förut- sättning för vissa typer av anläggningar som liftar och nedåkningssystem för skid- och kälkåkning. Kommittén har eftersträvat att få ett kvantitativt mått på landskapsområden med egenskaper som subjektivt beskrivs som bra backar, fin utsikt och liknande kvalitéer. En möjlighet till kvantitativ bedömning kan erhållas genom analys av den kartläggning av landets reliefenergi som redovisas i Atlas över Sverige (karta 3—4 Landytans bruten- het) som upprättats av geologerna Magnus- son och Lundqvist. Kartan redovisar höjd- skillnaden mellan högsta och lägsta punkten inom 25 km2 rutor.

För att nivåskillnaden i södra Sverige skall framträda som intressant kan den inte direkt jämföras med de nivåskillnader som uppträ- der i norra Sverige. En uppdelning av landet i tre olika regioner har därför gjorts. Dessa regioner redovisas på kartan och är: fjällked- jan, norrlandsterrängen, övriga Sverige. Vid kommitténs kartläggning av de topografiska förutsättningarna för det rörliga friluftslivet har följande minsta värden kommit till an- vändning:

l fjällkedjen minst 500 meters nivåskillnad per 25 km2

I norrlandsterrängen minst 200 meters nivåskillnad per 25 km2

I övriga Sverige minst 100 meters nivå- skillnad per 25 km2.

• Sida 201
•  Original

Karta 11.4.1. Topografiska drag av intresse för det rörliga friluftslivet.

De streckade linjerna marke- rar avgränsningen av fjällområ- dena, norrlandsterrängen och övriga landet.

- Områden med intressant topografi

'3'2 'u'm 1 zro j 340) (_ mi)—l sm | src) | "H)—1 am ! _ ! å & 5 31

—VM

11 _— mo

10

19

18

-—mn

EM) NB?

o sa man

31 nm *

30

• Sida 202
•  Original

Stränder av intresse för rörligt friluftsliv.

Kartan bygger på de inventeringar som statens planverk genomförde av landets strandresurser sommaren 1969. I invente- ringen utelämnades Gotland och Norrbotten. Kartan utvisar områden med längre samman- hängande partier av sandstrand: 1 000— 7 650 m sandstrand per 25 km2.

Av kommitténs intervjuundersökning framgår att bad i hav och sjöar framstår som den viktigaste friluftsaktiviteten under som- maren. Strandaktiviteter kan givetvis utövas längs klippstränder men sandstränderna tor- de utgöra de viktigaste uppehållsställena.

Kartan visar att tillgångarna på sandsträn- der är begränsade vilket även framgår av planverke ts sammanställningar:

Av sammanlagt 1 049 undersökta rutor om 25 km2 längs kusten fördelade sig sand- strandslängden enligt följande:

Mindre än 100 m sandstrand i 622 rutor 100—300 111 sandstrand i 153 rutor 300—1 000 m sandstrand i 154 rutor 1 000— 7 560 m sandstrand i 120 rutor

Tidigare undersökningar i Danmark och Skåne har klart visat att tillgången på sand- stränder minskat avsevärt genom exploate- ring av kustnära mark. Fritidsbebyggelsen har på många håll redan tidigare ockuperat strändernas bakland.

Kartan visar att sammanhängande sand- strand främst finns vid hallandskusten där den många gånger ligger hårt påträngd av fritidsbebyggelse, längs skånska kusterna, på norra Öland och på Södertörn. Slutligen finns också spridda förekomster längs norr- landskusten i Nordingråområdet och Skellef- teå-Piteå—Luleå) delvis ej redovisat på denna karta).

Sandstränder på Gotland har inventeratsi annat sammanhang. (Statens planverk rapport 9:1971).

Tillgången på sandstränder är alltså syn- nerligen begränsad, ojämnt fördelad och hotad av exploateringsintressen. Kommittén bedömer sandstrand som en av landets vikti-

gaste marktillgångar för det rörliga frilufts- livet. Kraftfulla åtgärder måste vidtas för att säkerställa de nu återstående ej spärrade sand- stränderna. Kommittén finner inte de nu- varande formerna för skydd av strandtill- gångar tillräckligt för att säkerställa nödvän- diga strandresurser för det rörliga friluftslivet och anser det därför angeläget att bättre for- mer för strandskydd införs. Formerna för strandskyddet är för övrigt under översyn inom ramen för naturvårdslagkommitténs ar- bete.

• Sida 203
•  Original

Karta 11.4.2. Viktigare strand- & områden för det rörliga frilufts- 31

livet. nu [är

29

L”...

27

_ ml:

16

15

_rm

Minst 1 km sandstrand ' per 25 km2

lt

mv _

0 ” lwlm 02 E 5 4151 L sm [ sig) 701) I am | om | 000 | 10.14 mm I 01

• Sida 204
•  Original

Utbredning av kalfjäll.

Kartan visar utbredningen av kalfjäll i landet. Denna terrängtyp lämpar sig utmärkt för vissa intensiva och extensiva former av rörligt friluftsliv. Kalfjällen är samtidigt mycket känsliga för förändringar i markan- vändningsmönstret.

Ur utvecklingssynpunkt har fjällvär- den flera, inte minst planmässiga och juridis- ka, problem:

1. Läget i förhållande till de stora befolk- ningskoncentrationerna i landet. Praktiskt taget hela fjällvärden ligger så till att den inte kan utnyttjas som ett naturligt när— eller veckoslutsrekreationsområde. Fjärrtranspor- ter och anläggningar för övernattning m.m. måste således alltid beaktas vid upprättandet av utvecklingsplaner i detta område. Detta leder till önskemål om koncentration av utbyggnaden till ett antal ytmässigt begrän- sade områden.

2. Ur fritidsbebyggelsesynpunkt är fjäll- områdena attraktiva. Flertalet etablerade turistområden har redan vissa koncentratio- ner av fast fritidsbebyggelse exempelvis Sä- lenfjällen och Tärnafjällen. En vidareutveck- ling av rekreationsmöjligheterna i fjällvärden kommer därför sannolikt även att innebära ett ökat efterfrågetryck på mark för fritids- bebyggelse.

3. Samerna utövar rennäring i betydande delar av fjällvärlden. En vidareutveckling av rekreationslivet i dessa delar måste därför ske i samråd med samebyarna. Under kommittéarbetets gång har ett sär- skilt yttrande framlagts av experten P. H. Omma. Kommittén har ingående övervägt dessa synpunkter och sökt sammanjämka dessa med den allmänna målsättning som kommittén redovisat i kapitel 8. Kommittén har emellertid funnit att en sådan jämkning icke är möjlig utan att frångå de principiella ståndpunkter som varit vägledande för kom- mitténs förslag i dess helhet.

4. Vetenskapliga och andra skäl talar för att vissa delar av fjällvärlden även i fortsätt- ningen bör behålla sin karaktär av vildmarks—

område. Dessa områden definieras och redo- visas i den fysiska riksplaneringen (SOU 1971:75, sid. 200—201).

Trots dessa förhållanden anser kommittén att det måste vara ett riksintresse och i viss utsträckning även ett internationellt intresse att delar av fjällvärlden görs tillgängliga för de många som vill uppleva fjällvärlden utan att avstå från rimliga krav på service och tillgäng-

lighet.

En sådan utveckling bör kunna ske utan att väsentliga miljövärden spolieras.

• Sida 205
•  Original

Karta 11.4. 3. Utbredningen av kalfjäll

_ Ka...-...

n 1 1753 116 i sin) 1 ut» 1 sm j_sfc'i | No j_ am ! x 000 . uu Lamina] I' ä ! E E ! 31 M . en... han _ 30 :o 19 19 —mn wi is in 17 17 —M» 16 is 15 y—rm 14 ._ 13 —m n mm— 10 19 m, in 17 cm— 16 ), 15 m- 14 13 .m— 11 11 Ma 10 09 man oa 07 _._,A os os .nu—_! 04 o: um— .th 02 .. , 4193 S(F) j 6th L7'Hl l am l 9m i 000 L NU j m_nl l 01

• Sida 206
•  Original

Det lokala befolkningsunderlaget.

Kartan anger antalet invånare i tusental inom avståndet 30 km från regelbundet ut- placerade mätpunkter.

Det är av särskilt intresse för kommittén att studera relationerna mellan befolknings- täta områden och potentiella primära rekrea— tionsområden. Ett primärt rekreationsområ- de med stort lokalt befolkningsunderlag kommer inte enbart att utnyttjas av fjärrek- reationen utan också som ett närrekreations- område. Ett stort lokalt befolkningsunderlag medför konsekvenser inte bara för hur områ- det kan komma att byggas upp och utnyttjas utan även för hur huvudmannaskap och finansieringsformer bör ordnas. Kommittén vill i detta sammanhang peka på att man i flera områden i södra och mellersta Sverige har organiserat regionala stiftelser oftast med de berörda landstingen som huvudman för att i första hand säkra markområden men även i vissa fall för direkt utveckling av friluftsområden.

• Sida 207
•  Original

Karta 11.4.4. Lokalt befolk— ningsunderlag 1970.

Inom 30 km från regelbundet utplacerade mätpunkter kan

minst 10.000 inv minst 50.000 inv minst 100.000 inv minst 300.000 inv

[:l [Zl _ llllllllll .

minst 500.000 inv

31 | nal TFC) ] Föl L 41?» | SlFl 1 61?) ] mn j_ am T om i 111.) 1_ zrw him — ! e ä 5 ! _l 11 31 ...,.” m,. ³⁰ 30] ,. 19 19| I—m ”MA 18 23 ,_ , 17 17

kun

16

15

km

24

13

»

oz soo " " . ,. ..... |_ i . ' g g _ 9in 1131_J ' . 412) j SIFY J 616) i 71HY ] au) ] 9111 1 ont) i nu [ zwu L 01

&

% 343—iu

• Sida 208
•  Original

Betesområden för svensk och norsk rensköt- sel i Sverige.

Kartan visar omfattningen av de områden i vilka samerna har renbetesrätt. Kartan har sammanställts från Renbetesmarksutredning- en (SOU 1966:12) och 1972 års renbetes- konvention mellan Sverige och Norge. Inom det angivna området får samerna låta renar beta på såväl kronomark som enskild mark samt jaga och fiska inorn större delen av området. Renskötsel får bedrivas hela året ovanför odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens lappmarker och på renbetes- ijällen i Jämtlands och Kopparbergs län. Vintertid (l okt.—30 april) får dessutom renskötsel ske nedanför odlingsgränsen inom de trakter som samerna av gammal sedvana besöker med sina renar. Renbetesmarkerna upptar en areal av 165 000 km2 d.v.s. omkring 37 % av Sveriges yta.

Antalet egentligen sysselsatta inom rennä- ringen har av 1964 års rennäringssakkunniga beräknats till 904 personer år 1965. Det bundna kapitalet i renhjordar har av samma källa beräknats till ca 50 milj. kr. och dess- utom är ca 20 milj. kr. bundna i fasta anlägg— ningar. Avkastningen beräknades i produ- centledet till 13 milj. kr. om året.

Senare exakta uppgifter om sysselsättning- en saknas men den allmänna målsättningen är att rennäringen skall på sikt bli självbäran- de som näring. Detta kan främst ske i form av rationaliseringar som innebär en minsk- ning av antalet yrkesverksamma inom ren- skötseln.

• Sida 209
•  Original

Karta 11.4.5. Betesområden för svensk och norsk renskötsel i Sverige

Områden för svensk ren- skötsel

Renskötselområden med koncession

Områden för norsk ren- skötsel

. %

28

27

16

01

&

&&] 115)

_ram

fram

Luna

rm

. 7IH) |

31

mo

11

"uni

10

19

18

17 me 4

16

15

14

13

mo—

12

11

05

Arnef

04

_a

03

nov—

o m lwim 01 .nu—___;

am | Willow! | ut) | mm | a

• Sida 210
•  Original

Utbredningen av Kronans skogar.

Kartan är sammanställd inom lantbruks- styrelsen och publicerades 1965 tillsammans med uppgifter om de större skogsbolagens markinnehav. Uppgifter om markinnehav är ofta svåröverskådliga och därför har kartan kommit till användning vid kommitténs be- dömningar trots att den inte visar det aktuel- la dagsläget.

Vissa förändringar har skett på grund av nyförvärv och markbyte med andra skogs- ägare. Kartan innehåller endast det egentliga statliga skogsinnehavet. Utöver skogsmarker- na har kronan även andra markinnehav som inte finns sammanställda på riksomfattande kartor såsom de indragna kronoboställena, vissa statliga institutioners mark och de mili- tära övningsområdena.

Kartredovisningen är inte helt konsekvent beträffande kronomark ovan odlingsgränsen: renbetesfjällen i Kopparbergs och Jämtlands län redovisas som kronomark på kartan under det att kronoöverloppsmark i Väster- bottens och Norrbottens län inte har med- tagits. Denna omfattar i stort sett hela fjäll- områdena i de båda länen. Kronans skogsin- nehav förvaltas av domänverket som drivs som ett affärsdrivande statligt verk.

• Sida 211
•  Original

Karta 11.4. 6. Omfattningen av kronans skogar

. Kronans skogar

3!

—11m

JO

19

,,,,O

18

27

.wn

16

15

"man

r—um

El uni—mr | | 310» | 411—"_| sm j ut:» | 71_H>'_| 370 l — å ä ä &

&

0110 I 111.) [ Wi |?"nd &

cm—

04

03

tim—-

0 10 mm 01

.. 5 W 415» | sm |Q15! | 7111» | en» | 911) | 000 | nu | nm | 3

• Sida 212
•  Original

Karta 11.4. 7.

F ritidsbebyggelsens omfattning.

Kartan är hämtad ur en av Civildeparte- mentets materialredovisningar som bygger på lantmäteristyrelsens sammanställningar. Lantmäteristyrelsen uppskattar antalet fri- tidshus år 1970 till ca 500000. Punktvisa fältstudier av geografiska institutioner och andra undersökningar antyder att denna siff— ra sannolikt fortfarande är något för låg. Kolonistugor och tillfälliga övernattningshus är inte med i lantmäteriets inventering.

Det enskilda fritidshusbyggandet börja— de växa fram tidigare än samhället satte in åtgärder för att säkerställa strövområden vil- ket medfört att områden som haft goda betingelser för rörligt friluftsliv kommit att tas i anspråk. Kartbilden visar hur t.ex. Stockholms och Göteborgs närzoner fått stora koncentrationer. Civildepartementets material visar på två viktiga lokaliseringsfak- torer: närheten till tätorter och närheten till

vatten. Den näst högsta intensitetsskalan på kar- tan, innebär en täthet på minst 2 hus per kva- dratkilometer. Redan denna täthet bör i många fall innebära att ett områdes använd- ning för rörligt friluftsliv försvåras. Detta gäl— ler särkilt i områden med äldre fritidsbebyg- gelse där markanvändningen för detta ända— mål blivit extensiv.

I senare planlagda områden där fritidsbe- byggelsen grupperats mera samlat kan för- utsättningar fortfarande finnas för rörligt friluftsliv.

• Sida 213
•  Original

Karta 11.4. 7. Fritidsbebyggel- sens omfattning 1970.

Antal fritidshus per km2

mindre än 0,2

19

kum

18

27

16

—71nc

n iw | rrc» | :ir» |_ 415) | 510 l 5161 l m» i ' om t uu j rim larm » 11 s 5 E ! ' 31 31 bmo "nu in 30

”nu4

14

13

uni——

12

05

cm ,

03

moi

01 L _A,.L m,m 01 _ i . |”; a & BMW 115) | , Ari» | 51F| | étG'j 71141 | am | 91113 000 | 11L> | 1lMl l __

• Sida 214
•  Original

Karta 1 I . 4. 8.

Områden av riksintresse för det rörliga fri- luftslivet.

Kartan utgör en sammanställning av de områden i landet som av statens naturvårds- verk bedömts vara av riksintresse för det rörliga friluftslivet.l Naturvårdsverkets sam- manställning grundar sig på redovisningar som gjorts av landets länsstyrelser. [bedömningen har bl. a. ingått att skilja mellan områden av regionalt resp. riksintresse. De områden som har bedömts vara av regionalt intresse har inte redovisats på denna karta.

Sammanlagt har ett nittiotal områden redovisats av naturvårdsverket, som framhål- ler att redovisningen får anses vara prelimi- när och särskilt i vissa delar av landet är behäftad med osäkerhet på grund av brist- fälligt inventeringsmaterial. Materialet kan därför komma att bli föremål för överarbet- ning och viss komplettering.

Kommittén har gjort bedömningen att materialet i nuvarande läge utgör den bästa riksöversikten av markresurser för det rörliga friluftslivet. Detta material har därför fått spela en stor roll vid kommitténs övervägan- den och bedömningar.

1 (Källa: Hushållning med mark och vatten SOU 1971:75)

• Sida 215
•  Original

., _ |__!th ”270 | STG) [ METT sm Tac? mö I aut om | in.) nu) nu? 31 - - _ - - Karta 11.4.8. Omraden av m— _ ! 5 5 g g _ tresse för det rörliga frilufts- 3, ” ”Nj 30 )

livet

—um

L_

1, J 7— man mn

16 _] W ". _. gm 1 14 1] nu)

_ Befintliga natur- reservat

. . m_

Områden av riksm- o _ tresse för det rör- L E (_ & 5 n » m.. m ligafriluftslivet. ow| mn | —_ 4 om | S(F) | 61.6) | 7131) | a_n 1 m_J ouo | nu | m | 5

• Sida 216
•  Original

11.5 Kommitténs förslag till primära rekreationsområden

Utvärderingsarbetet har inneburit en sam- manvägd bedömning av det inventeringsma— terial som tidigare redovisats. Utöver dessa översiktliga bedömningar har kommittén också gjort mera inträngande studier av olika områdens egenskaper. Kommittén eller delar därav har under utredningsarbe- tets gång besökt samtliga de föreslagna områ- dena och ett stort antal andra områden som inte medtagits vid de slutliga bedömningar- na.

Tre vägledande principer har legat bakom ställningstagandena vid urvalet av de områ- den som enligt kommitténs bedömningar har de bästa förutsättningarna, nämligen att fin- na för landet unika landskapstyper och som lämpar sig väl för en framtida utveckling av rekreationslivet, att i största möjlighet kunna utnyttja befintliga anläggningar och områden för det rörliga friluftslivet och att finna områden som är relativt välbelägna i förhål- lande till landets större befolkningskoncen- trationer. Den sammanlagda bedömningen av de lämpliga utvecklingsområdena innebär vis- sa kompromisser mellan dessa tre viktiga principer. I vissa fall har de naturliga förut- sättningarna för en positiv utveckling be- dömts vara så goda att stora avstånd till befolkningskoncentrationer har ansetts spela en underordnad roll, i andra fall det stora regionala trycket av befolkning bedömts ha en sådan betydelse att närbelägna primära områden angetts trots att betydligt mer av- lägsna områden ansågs ha bättre naturliga för- utsättningar.

Principen att i möjligaste mån utnyttja redan gjorda investeringar i anläggningar och områden är också viktig inte minst med tanke på de stora belopp som stat och kommun har satsat i sådana områden.

Mycket stora delar av landets befintliga inkvarteringskapacitet inryms i de föreslagna områdena eller deras närmaste omgivningar liksom i de tre storstadsområdena som enligt kommitténs bedömningar intar en särställ- ning.

I sitt arbete har kommittén särskilt efter- strävat att få fram ett antal stora samman- hängande landskapsområden som dels inom sig inrymmer många omväxlande natur- och kulturtyper och som dessutom uppvisar stora skillnader sinsemellan.

Kommittén har även sökt beakta områden med stark kulturhistorisk tradition. Därvid har riksantikvarieämbetets redovisning i den fysiska riksplaneringen utgjort utgångspunkt. Med den stora kulturutjämning mellan olika delar av landet som skett under de senare decennierna gäller detta framförallt de syn- liga spåren i landskapet, som kan spela in i denna kulturhistoriska tradition. Språkliga och kulinariska olikheter, annorlunda klädsel och seder utmärker knappast längre olika svenska kulturprovinser.

I nedanstående översikt redovisas de för- slag till primära rekreationsområden som framkommit vid kommitténs prioritering av tänkbara områden. Det totala antalet områ- den uppgår till 23 och varierar i ytan från Östskåne med 270 km2 till Tärna—Graddis— området i Lappland med 7 500 km2.

Det bör särskilt framhållas att avgräns- ningen av områdena endast är ungefärlig och innebär inte ett definitivt ställningstagande till hur områdena avgränsas. En definitiv av- gränsning av vart och ett av de föreslagna områdena kan först göras efter de studier som bör föregå upprättande av en markan- vändningsplan.

Kommittén har i sina utvärderingar av primära rekreationsområden utgått från naturvårdsverkets bedömningar. I två fall, där det enligt kommitténs bedömningar före- ligger särskilda omständigheter, har områden som inte ingår i naturvårdsverkets redovis- ning bedömts utgöra primära områden. Det gäller Norrbottens skärgårdsområde där kommittén har avgränsat ett betydligt större område, i stort omfattande hela länets kust och skärgård. En bidragande orsak till kom- mitténs ställningstagande har varit den mar- kerade brist på orörda skärgårdsområden som föreligger generellt i landet. En annan orsak har varit att försöka få en fördelning över hela landet på några av de viktigaste

• Sida 217
•  Original

Karta 11.5.1. Kommitténs för— slag till primära rekreationsom- råden iSverige.

Siffrorna hänvisar till upp— ställningen itabell 11.51.

Den grova linjen avgränsar områden med vissa förutsätt- ningar kring de tre storstadsom- rådena.

Ez n'ai | irc) | S(Dl |_ usr—l sm jblGl 71H'l [ en»? om | nu? aniTm—n ! 9 € & Q —1 31 11 L,... ...,.

30

|.

29

rm»

_mu

ii 7- & ME) | SLF) |

5 _ med m—n | am | 9111 | 0003 nu | mm I 01

30

rune-1

03

Am—

01

• Sida 218
•  Original

Tabell 11.5.1 Kommitténs förslag till primära rekreationsområden M Område

Landareal km2

Totalt när- befolknings-

1nom 30 km från periferin

Befolkning inom området

underlag N

1. Sydskånes sjö— och åslandskap 290 26 000 558 000 584 000 2. Östskåne 270 23 000 206 000 229 000 3. Kullaberg—Hallandsåsen 400 41 000 280 000 321 000 4. Åsnen—Listerlandet 610 43 000 236 000 279 000 5. Öland 1 340 20 000 52 000 72 000 6. Gotland 3 110 54 000 — 54 000 7. Gryt—St. Anna skärgård 770 59 000 218 000 277 000 8. Norra Bohusläns skärgård 490 33 000 89 000 122 000 9. Värmlands och Dalslands sjöområde 1 100 24 000 79 000 103 000 10. Tiveden 590 19 000 169 000 188 000 11. Sörmlands skärgård 300 6 000 463 000 469 000 12. Mälaren 390 29 000 1 676 000 1 705 000 13. Fryksdalen 590 22 000 146 000 168 000 14. Siljansbygden 1 670 43 000 66 000 109 000 15. Ljusnan 450 27 000 91 000 118 000 16. Dalafjällen 2 100 2 000 9 000 11 000 17. Härjedalsfjällen 4 680 4 000 30 000 34 000 18. Åre 7 590 10 000 31 000 41 000 19. Nordingrå 690 14 000 101 000 115 000 20. Vindelälven 1 400 18 000 101 000 119 000 21. Tärna—Graddis fjällvärld 7 600 2 000 2 000 4 000 22. Norrbottens skärgård 660 77 000 42 000 119 000 23. Abisko—Kebnekajsefjällen 3 160 1 000 22 000 23 000

naturtyperna.

Kommittén vill särskilt framhålla att för- slaget att utse Norrbottens skärgård som ett primärt rekreationsområde inte förutsätter någon inskränkning av de industriella utveck- lingsmöjligheterna för Norrbottens kuststä- der. Det andra undantaget gäller Gotland. Kommitténs ställningstagande innebär inte att hela Gotland behöver uppfattas som ett primärt område. Enligt kommitténs åsikt kan en mera detaljerad avgränsning av de viktigaste delområdena på Gotland göras först sedan ett mera omfattande invente- rings- och planeringsmaterial tagits fram.

___ Totalt 40 25 0

597 000 4 667 000 5 264 000

Bl. a. måste frågan om Visbys roll som even- tuell huvudort i ett primärt rekreationsom- råde studeras mera ingående. En översiktlig plan för utvecklingen av det fjärrinriktade rekreationslivet på Gotland bedöms av kom- mittén som särdeles angelägen mot bakgrun- den av den speciella problematik som här föreligger.

Som påpekats tidigare i detta avsnitt mås- te ett urval av primära rekreationsområden täcka in ett varierat utbud av naturtyper. Med en mycket grov klassificering som ut— gångspunkt faller de utvalda områdena in i följande kategorier:

Fjällområden Skogs- o. sjöområden Skärgårdsområden Havskust 5 st. 8st. 5 st. Sst. Abisko—Kebnekaj se Vindelälven Norrbottens skärg. Nordingrå Tärna—Graddis Siljansbygden Sörmlands skärg. Öland Åre Ljusnan Gryt—St. Anna skärg. Gotland Härjedalen Värmlands och Norra Bohuslän Östskåne Dalafjällen Dalslands sjöomr. Mälaren Kullaberg— Sydskånes sjö- och Hallandsåsen åslandskap Tiveden Fryksdalen 216 SOU 1973:52

• Sida 219
•  Original

Kommittén vill framhålla att det utöver de 23 primära rekreationsområden som ut- pekats i detta betänkande även finns områ- den som i vissa avseenden kan sägas uppfylla kraven på rekreationsområden av riksintresse, inte minst genom att det i dessa finns ett stort utbud av boendemöjligheter och aktiviteter. Detta gäller de tre storstadsområdena och deras närmaste omgivningar. Ur marknads- föringssynpunkt och produktutvecklings— synpunkt kommer dessa områden att kunna jämställas med de 23 föreslagna områdena.

I dessa områden är emellertid arealresur- serna jämförelsevis knappa. Områdena torde trots denna brist kunna betraktas som delvis utvecklingsbara rekreationsområden.

I den fortsatta övergripande planeringen av landets turism och friluftsliv bör hänsyn tas till att dessa områden även i fortsättningen måste få den utveckling som deras karaktär av storstadsturistområden krä- ver, exempelvis genom kompletteringar av det befintliga utbudet av boende- och aktivi- tetsanläggningar.

Det bör också framhållas att kommittén inte närmare studerat frågan i vilken ut- sträckning dessa 23 primära rekreationsom- råden kan komma att utvecklas på grund av den marknadsmässiga efterfrågan.

11.6 Uppgifter om de primära rekreations- områdena

De 23 primära områdenas sammanlagda areal uppgår till ca 40 000 km2 vilket motsvarar 8,9 % av Sveriges areal. Inom områdena bor ca 600000 invånare, ca 7,4% av landets befolkning. De primära områdena är således något mer glest befolkade än genomsnittet i landet.

En översiktlig beräkning av restidsavstån- den visar hur stor del av befolkningen som kan nå de föreslagna områdena inom 1, 2 och 3 timmars färdväg. (Tabell 11.6.1). Här- vid har schablonmässigt beräknats 60 km hastighet per timme från en godtyckligt vald centrumpunkt inom resp. primära område. Totalt torde något över 5 milj. invånare ha

Tabell 11.6.1 Befolkning i restidszoner kring de föreslagna primära rekreationsområdena (Befolkningi l OOO-tal).

0—1 tim. 1—2 tim. 2—3 tim. 0—3 tim. 1. Sydskånes sjö- och åslandskap 706 422 307 1 435 2. Östskåne 314 835 351 1 500 3. Kullaberg—Hallandsåsen 336 887 1 154 2 377 4. Åsnen—Listerlandet 395 640 1 061 2 046 5. Öland 10 101 254 365 6. Gotland 54 —— — 54 7. Gryt—St. Anna skärgård 173 550 2 215 2 938 8. Norra Bohusläns skärgård 223 874 573 1 670 9. Värmlands och Dalslands sjöområde 100 543 1 230 1 873 10. Tiveden 234 I 028 1 372 2 634 11. Sörmlands skärgård 1 378 682 793 2 853 12. Mälaren 1 710 700 72 2 480 13. Fryksdalen 215 471 1 044 1 730 14.5iljansbygden 148 417 683 1 248 15. Ljusnan 134 388 390 912 16. Dalafjällen 6 62 179 247 17.1—Iårjedalstjällen 6 37 86 129 18. Åre 13 71 37 121 19.Nordingrå 139 171 201 511 20. Vindelälven 105 150 157 412 21.Tärna—Graddis fjällvärld 4 17 33 54 22. Norrbottens skärgård 122 116 129 367 23. Abisko—Kebnekajsefjällen 1 3 26 30 SOU 1973:52 217

• Sida 220
•  Original

mindre än 60 km till åtminstone ett primärt rekreationsområde. Detta faktum understry- ker starkt att de föreslagna områdena i många fall, särskilt i södra och mellersta Sverige, även måste spela en väsentlig roll för närrekreation.

Som påpekats tidigare har kommittén en- dast gjort en mycket schematisk avgränsning av de föreslagna rekreationsområdena. Med ledning av de förslag till avgränsning som kommittén redovisar här är det möjligt att urskilja vilka kommuner som kommer att bli berörda av förslagen. Den förteckning som redovisas här medtar kommuner enligt indel- ning l.1.1974. Sammanlagt berörs 72 kom- muner av förslagen. Vid avgränsningen av de primära områdena har inte hänsyn tagits till de administrativa gränserna utan avgräns- ningen har helt anpassats efter de naturgivna resurser som kommittén bedömt nödvändiga att ingå i området. Detta har fått konsekven- sen att i några fall kan upp till 5—6 kommuner och 2—3 län beröras av ett primärt område. Denna omständighet kommer att ställa stora krav på interkommunalt samarbete för att

lösa planfrågor och andra problem som hänger samman med områdenas utveckling.

Kommittén vill understryka att den av- gränsning som gjorts av de primära områdena är grov och bör senare kunna bli föremål för en överarbetning i samband med att utveck— lingsplaner för resp. område upprättas.

De ändringar av avgränsningarna som kan bli följden av en sådan överarbetning kan givetvis innebära att kommuner kommer att läggas till eller dras ifrån ovanstående för- teckning

ll-.7 Utvecklingen av rekreationslivet [ de primära rekreationsområdena

11.7.1 Det statlig lokaliseringsstödet

Utöver att kanalisera åtgärder inom samhälls- planering och marknadsföring till de primära områdena bör enligt kommittén vissa regio- nalpolitiska åtgärder tillgripas för att styra utvecklingen. Dessa synpunkter har fram— förts i kommitténs delbetänkande ”Statligt

Förteckning över kommuner som berörs av de föreslagna primära rekreationsområdena

Område Kommuner (1/1 1974) 1. Sydskånes sjö- och åslandskap Lund, Sjöbo, Skurup, Ystad 2. Östskåne Simrishamn, Tomelilla, Kristianstad 3. Kullaberg—Hallandsåsen Höganäs, Båstad, Laholm, Halmstad 4. Åsnen — Listerlandet Växjö, Tingsryd, Alvesta, Karlshamn, .. Sölvesborg, Bromölla 5. Oland Borgholm, Mörbylånga 6. Gotland Gotland 7. Gryt—St. Anna skärgård Norrköping, Söderköping, Valdemarsvik,

8. Norra Bohuslän

9. Värmlands och Dalslands sjöområde 10. Tiveden 11. Sörmlands skärgård 12. Mälaren

13. Fryksdalen 14. Siljansbygden 15. Ljusnan 16. Dalaljällen 17. Härjedalsfjällen 18. Åre

19. Nordingrå

20. Vindelälven

21. Tärna—Graddis fjällvärld 22. Norrbottens skärgård 23. Abisko—Kebnekajsefjällen

Västervik, Oskarshamn Strömstad, Tanum, Kungshamn, Lysekil Årjäng, Bengtsfors, Åmål Karlsborg, Laxå, Askersund Nynäshamn, Haninge, Södertälje, Nyköping, Enköping, Strängnäs, Södertälje, Ekerö, Upplands Bro Sunne, Torsby, Kil Orsa, Rättvik, Leksand, Mora Ljusdal, Bollnäs Malung, Älvdalen Härjedalen Åre Örnsköldsvik, Kramfors Sorsele, Norsjö, Lycksele, Vindeln, Umeå, Vännäs Arjeplog, Sorsele, Storuman Haparanda, Kalix, Luleå, Piteå Kiruna, Gällivare

• Sida 221
•  Original

Tabell 1]. 6.2 Inkvarteringskapaciteten i de föreslagna primära områdena.

Område Bäddkapacitet Därav Bäddkapacitet (ca) Summa inom området camping max. 30 km avst. (ca) från området 1. Sydskånes sjö— och åslandskap 250 230 11 000 11 250 2. Östskåne 2 750 2 330 9 000 11750 3. Kullaberg—Hallandsåsen 6 650 3 210 16 800 23 450 4. Åsnen—Listerlandet 1 700 1 040 14 500 16 200 5. Öland 22 500 20 520 3 950 26 450 6. Gotland 11 250 6 460 — 11 250 7. Gryt—St. Anna skärgård 7 450 7 280 10 000 17 450 8. Norra Bohusläns skärgård 16 450 13 130 8 700 25 150 9. Värmlands och Dalslands sjöområde 1 300 570 950 2 250 10. Tiveden 800 600 5 500 6 300 11. Sörmlands skärgård 1 500 970 6 300 7 800 12. Mälaren 2 050 520 24 000 26 050 13. Fryksdalen 2 170 1 500 3 900 6 070 14. Siljansbygden 9 650 6 530 1 250 10 900 15. Ljusnan 2 200 980 550 2 750 16. Dalaljällen 1 250 200 1 800 3 050 17. Härjedalsfjällen 2 150 890 3 700 5 850 18. Åre 6 400 600 4 100 10 500 19. Nordingrå 1 200 630 3 200 4 400 20. Vindelälven 660 510 4 050 4 710 21. TärnagGraddis fjällvärld 750 290 — 750 22. Norrbottens skärgård 9 100 5 730 1 500 10 600 23. Abisko—Kebnekajsetjällen 600 — 1 500 2 100 Totalt 110 780 74 740 136 250 247 030

lokaliseringsstöd till rekreationsanlägg- ningar” (Stencil Jo 1971:7). I detta delbe- tänkande föreslog kommittén riktlinjer för hur fortsatt lokaliseringsstöd borde ges till det fjärrinriktade rekreationslivet.

De allmänna riktlinjerna för lokaliserings- stöd till turistnäringen fastställdes genom statsmakternas beslut hösten 1972. Bl. a. fastslogs att stöd till investeringar i rekrea- tionsanläggningar bör utgå endast när regio- nalpolitiska motiv föreligger. Lokaliserings- stödet på rekreationssektorn bör enligt detta beslut förbehållas områden där det inte finns förutsättningar för industriell expansion men väl för turism, dvs. i mer utpräglade gles- bygdsområden, främst fjällregionerna. Utan- för de nordligare delarna av landet bör stöd lämnas för punktinsatser i särskilda fall. Det regionalpolitiska stödet bör koncentreras till ett begränsat antal orter.

Det regionalpolitiska stödet skall liksom

hittills lämnas i form av lokaliseringsstöd och utbildningsstöd.

Lokaliseringsstöd till turistanläggningar har enligt praxis under tiden till 1/7 1973 endast beviljats i form av lån. Stöd skall i fortsättningen kunna ges också som bidrag, dock med stor försiktighet med hänsyn till branschens konkurrenskänslighet. Även låne- garanti för anskaffning av rörelsekapital skall kunna ifrågakomma i samband med att loka- liseringsstöd beviljas.

I några av de områden som föreslås som primära rekreationsområden utanför stöd- området kan sysselsättningsläget och in- dustriella utvecklingsmöjligheter bli så pass svaga att statligt stöd till sysselsättnings— skapande åtgärder kan ifrågakomma. Av kom- mitténs föreslagna 23 primära rekreations- områden faller följande 15 inom det allmänna stödom rådet :

• Sida 222
•  Original

Nr. Område

5. Öland 6. Gotland 8. Norra Bohusläns skärgård 9. Värmlands och Dalslands sjöområde 13. Fryksdalen 14. Siljansbygden 15. Ljusnan 16. Dalaijällen 17. Härjedalsfjällen 18. Åre 19. Nordingrå 20. Vindelälven 21. Tärna—Graddis fjällvärld 22. Norrbottens skärgård 23. Abisko—Kebnekajsefjällen

Följande 8 områden ligger utanför det allmänna stödområdet:

Nr. Område 1. Södra Skånes sjö- och åslandskap 2. Östskåne 3. Kullaberg—Hallandsåsen 4. Åsnen—Listerlandet 7. Gryt—St. Anna skärgård 10. Tiveden 11. Sörmlands skärgård 12. Mälaren.

11.7.2 Särskilda medel för nya satsningar

För att bekosta utbyggnaden av basinveste- ringar i de primära rekreationsområdena i södra Sverige utanför det allmänna stödom- rådet föreslår kommittén att det anslås sär- skilda medel till statens naturvårdsverk för detta ändamål. 1 avsikt att säkra beredskaps- arbeten har under de senaste åren förekommit att medel för beredskapsarbeten överförts till statens naturvårdsverk för påskyndad utbygg- nad av avloppsreningsverk. Ett förhöjt stats- bidrag har utgått via statens naturvårdsverk som således kanaliserade medel som i normala fall hade använts genom arbetsmarknadssty- relsen.

Enligt långtidsutredningens bedömningar måste ca 190 000 nya arbetstillfällen nyska- pas inom en relativt kort period för att trygga landets sysselsättning. Många av dessa

måste tillskapas utanför det nuvarande stöd— området. Utbyggnaden av vissa primära re- kreationsområden måste enligt kommitténs bedömningar väl kunna passa in i en sådan verksamhet och kunna utgöra alternativ till andra arbetsmöjligheter inom områden där beredskapsarbeten måste sättas in.

1 1.7.3 Planering av markanvändningen

Att ett område markerats som ett primärt rekreationsområde vid kommitténs bedöm— ningar innebär att kommittén anser att be— tydande arealer för det rörliga friluftslivet be- höver avsättas

Andra arealkrävande aktiviteter som är nödvändiga för samhällsutvecklingen måste självfallet utvecklas. Kommittén anser dock att planeringen av markanvändningen måste ske med särskild omsorg i dessa områden. In- dustrier, kommunikationsnät, bostadsområ— den och andra för regionerna viktiga anlägg- ningar måste studeras i en översiktlig plane- ring med särskild hänsyn till de problem som rekreationslandskapet erbjuder. Det är nöd- vändigt att rationaliseringsåtgärder inom jord- och skogsbruket även sker mot bakgrund av och med ledning av en sådan planering.

Inom de primära rekreationsområdena finns ofta restriktioner av olika slag för utvecklingen av turism Och friluftsliv. Dessa berör som regel främst begränsade delar av områdena och kan vara bestämda av olika intressen som t. ex. den vetenskapliga natur- vården, det militära försvaret eller rennäring- en. Genom att kommittén i sitt urval av primära områden tillmätt naturmiljöns kvali- teter stor vikt förekommer inom de primära områdena ett stort antal naturvetenskapligt intressanta och skyddsvärda objekt och om- råden.

Ett viktigt problem som aktualiseras i de flesta primära områden är ett kraftigt tryck på särskilt attraktiva partier för uppförande av enskild fritidsbebyggelse.

Kommitténs antaganden om den framtida utvecklingen av rekreationslivet pekar mot att flera av de primära rekreationsområdena, särskilt i södra och mellersta Sverige, kom—

• Sida 223
•  Original

mer att få ta emot stora strömmar av dagbe- sökare utöver de som övernattar på olika anläggningar. Dessa olika typer av markefter— frågan kan komma att leda till kritiska situa- tioner för markanvändningen, vilket bör be- aktas inte minst i sådana primära områden i vilka marknadsmässiga skäl talar mot en mer omfattande utbyggnad av rekreationslivets anläggningar under en första period.

För att kommitténs intentioner beträffan- de de primära områdenas funktion som se- mesterområden för stora delar av det svenska folket skall kunna förverkligas krävs en aktiv och noggrann planering av dessa områden. Planeringen bör bl. a. visa hur områdenas naturliga landskapsförutsättningar kan vid- makthållas vid ett successivt intensivare rek— reationsutnyttjande.

Kommittén anser att en huvudplan för markanvändningen i vart och ett av de upp— räknade primära områdena bör upprättas så snart som möjligt. För ett av dessa områden, Åreområdet, finns huvuddragen i sådan plan redan framtagna genom kommitténs försorg. I två andra områden, Vindelälvsområdet och Tärna—Graddisfjällen har kommittén upprät- tat detaljerade program som underlag för en sådan planering. Upprättande av huvudpla— ner för markanvändningen i de primära om- rådena kommer i de flesta fallen att beröra flera kommuner (i vissa fall upp till 5 eller 6 kommuner) och i flera fall berörs även mer än ett län.

Kommittén anser samordningen av mark- användningsplaneringen i de primära områ- dena väsentlig. En samverkan mellan berörda kommuner i syfte att precisera huvuddragen i områdenas markanvändning erfordras. I enlighet med vad som gäller för fullföljandet av den fysiska riksplaneringen, torde det ytterst ankomma på resp. länsstyrelse att svara för att erforderlig samordning kommer till stånd. I några enstaka fall berörs endast en kommun av ett primärt rekreationsområ— de. I dessa fall torde erforderlig markanvänd- ningsplanering kunna ske inom ramen för kommunens generalplanering.

Riksdagens beslut med anledning av prop. 19721111 innebär att den fysiska riksplane—

ringens intentioner skall fullföljas i samarbe- te bl. a. mellan kommuner och länsstyrelser. Som ett led i detta arbete har länsstyrelserna anbefallts att till den 1 juli 1974 i samråd med kommunerna till Kungl. Maj :t redovisa program för den kommunala planering och de insatser från länsstyrelsernas sida som föranleds av den fysiska riksplaneringen. ln- om ramen för det fortsatta arbetet med den fysiska riksplanen bör enligt kommitténs mening frågan om de primära rekreationsom- rådenas planmässiga behandling ingående övervägas.

11.7.4 Organisatoriska frågor

Den fortsatta utvecklingen av anläggningar för rekreationslivet såsom boendeanlägg- ningar, aktiviteter m.m. bör ske mot bl. a. följande bakgrund.

l. Utbyggnaden och utvecklingen måste ske efter en bestämd fysisk planering. For- merna för hur en sådan planering kan organi- seras diskuteras i föregående avsnitt. Ett exempel på inriktningen av en sådan plane- ring återfinns i kommitténs Vindelälvspro- gram, (Ds Jo 197224).

2. Utbyggnad av anläggningar inom områ- det måste ske i enlighet med en bestämd hel- hetsplan för uppbyggnaden. I denna plan måste ingå noggranna marknadsbedömningar och beräkningar av anläggnings- och drifts- kostnader. En klart finansieringsansvar inte bara beträffande investeringar utan också be- träffande driftskostnader bör klarläggas i en sådan utvecklingsplan. Utvecklingsplanen för anläggningarna bör vara utformade på ett så- dant sätt att den kan förverkligas etappvis. Ett exempel på en sådan utvecklingsplan kan vara kommitténs Äreplan och den därefter av en särskild arbetsgrupp upprättade ”Rapport av- seende utbyggnad i Åreregionen för turism och rekreation”. (Ds Jo 197217.)

3. En organisation för planering av ut- byggnaden, dess projektering och marknads- inriktning bör bildas sedan översiktliga ut- vecklingsplaner föreligger. En sådan organisa— tion bör bildas innan någon mer omfattande

• Sida 224
•  Original

utbyggnad igångsätts. Formerna för en sådan organisation bör anpassas efter de olika be— hov som föreligger i de olika områdena. I fallet Åre har utredningen föreslagit ett upp- byggnadsbolag med de viktigaste berörda intressenterna som huvudmän dvs. kom- munen, landstinget och företrädare för nä- ringen. Hittills har ett särskilt projekterings- bolag bildats med företrädare för dessa in- tressenter. Ett särskilt statligt bidrag för projekteringen har också beviljats av vårriks- dagen 1973. Kommittén finner det angeläget att staten bör engageras i lämplig form iverk- samheten för att följa och kontrollera använd- ningen av de statliga medlen. För att säker- ställa de intentioner som kommittén uttryckt beträffande utvecklingen av de primära re- kreationsområdena — inte minst aspekter så- som tillgänglighet för alla, rekreationsutbudet och naturvården — är det väsentligt att statens naturvårdsverk och de berörda länsstyrelserna aktivt följer planeringen och utvecklingSpro— grammen i områdena. Utvecklingen i de pri- mära rekreationsområdena bör även bli före- mål för översiktliga behandlingar inom den föreslagna samarbetsdelegationen för turist- frågor.

Kommitténs förslag till organisatoriskalös— ningar för den statliga medverkan i utveck- lingen av landets rekreationsliv syftar dock inte till ett hårdare statligt engagemang i de primära områdenas utveckling eller drift.

Den nya centralorganisationen, Sveriges Turistråd förutsättes medverka i utvecklings- bolagens verksamhet bl. a. genom att aktivt medverka vid upprättande av utvecklingspla- ner för de primära rekreationsområdena, marknadsbedömningar och rådgivning vid projektering av olika anläggningar.

4. Om verksamheten vid olika anläggning- ar blir omfattande i de primära rekreations- områdena bedömer kommittén lämpligt att ett för ett helt rekreationsområde gemensamt driftbolag bör bildas för att lösa samordnings— problemen särskilt de som uppstår på aktivi- tetssidan. Driftbolagen bör vara av regional karaktär och då leda vissa övergripande aktivi— teter såsom transporter, exkursionsverksam- het och överföringstrafrk mellan flygfält och

anläggningar. Även lokala driftbolag kan före— kommai större rekreationsorter och där bl. a. svara för samordning och driftfrågor. exem- pelvis gemensam drift av liftsystem, informa- tionsverksamhet, fritidsfiske eller andra ak- tiviteter.

11.7.5 Utbyggnadstakt och målinriktning i de föreslagna primära rekreationsområdena

I tidigare sammanhang har kommittén på- pekat att ett primärt område bör ha en stor boendekapacitet för att funktioner som marknadsföring, aktivitetsutbud och fjärr- transporter skall kunna fungera tillfredsstäl- lande. Dessa synpunkter har bl. a. kommit till uttryck i Åre-planen (Ds Jo 1971 :5).

En i internationella sammanhang ofta förekommande siffra på minsta bäddunder- lag för ett fungerande tjärrekreationsområde brukar vara omkring 5 000 bäddar. 1 Åre- planen föreslås en utbyggnad iregionen från ca 4 000 till ca 10 000 bäddar.

Kommitténs bedömning och utvärdering av vilka områden som har de bästa förutsätt- ningarna för att utvecklas till turist- och rekreationsområden betyder givetvis inte att dessa områden inom ett kortsiktigt tidsper- spektiv skall byggas ut till 5 000 bäddar. En sådan målsättning skulle till och med vara otänkbar inom en mycket långsiktig utveck- lingsplan på riksnivå.

Den genomgång av de föreslagna primära områdenas nuvarande inkvarteringskapacitet som redovisas i tabell 11.6.2. visar att deti många områden eller i dessas närzoner redan i dag finns en åtminstone kvantitativt till— fredsställande situation. Kompletteringar av lämpliga inkvarteringsformer såsom till exempel semesterbyar och vandrarhem kan emellertid aktualiseras. Ett sådant behov lik- som behov av andra anläggningar eller åtgär- der måste fastställas genom de utvecklings- planer som bör upprättas för vart och ett av områdena. Utbyggnadstakten måste därefter hela tiden kunna göras anpassad till mark- nadsbehovet. Detta bör ske i samråd med den nya organisation som kommittén föreslår.

Kommittén vill starkt understryka att ut-

• Sida 225
•  Original

vecklingsplaner avseende anläggningar för boende, aktiviteter och andra anläggningar får en sådan fomi att konsekvenserna av en etappvis uppbyggnad klart belyses.

Det bör särskilt uppmärksammas att i många fall har de av förslagen berörda kom- munerna inte tillräckliga egna resurser för att bekosta markanvändningsplaner eller utveck- lingsplaner. Särskilda statsanslag kan i dagi vissa fall utgå till kommunal översiktlig pla- nering. Kommittén vill peka på att särskilda bidrag för översiktlig planering även bör kunna komma till användning vid översiktlig planering av primära rekreationsområden.

11.7.6 Sekundära och övriga rekreations- områden

Ett utpekande av de 23 föreslagna primära rekreationsområdena innebär enligt kommit— téns mening inte att det allmännas intresse för andra typer av rekreationsområden får skjutas i bakgrunden.

Förekomsten av en översiktsplan för de primära rekreationsområdena kommer att in- nebära att samhället får en vägledning om hur allmänna medel till rekreationsanläggningar bör kanaliseras men frågan om vilken andel av de totala resursera som de primära områdena bör ha anser sig inte kommittén kunna be- döma.

Utöver de primära områdena finns det ett stort antal områden som också lämpar sig för olika former av turism och rörligt friluftsliv. Som tidigare påpekas upptar naturvårdsver- kets inventeringar ett 90-tal områden som betraktas som av riksintresse för det rörliga friluftslivet och dessutom ett stort antal områden som är av regionalt intresse för rörligt friluftsliv. I många av dessa måste allmänna medel satsas för att de skall kunna möta efterfrågan på friluftslivets olika aktivi— tetsformer. Inte minst är detta viktigt i områden som har stor betydelse för närrek- reationen och veckoslutsrekreationen.

• Sida 226
•  Original

• Sida 227
•  Original

IV

Särskilda yttranden

1. A v ledamoten Holmberg

Den nya organisation för befrämjande av rekreations- och turistlivet i Sverige, som presenteras genom föreliggande utredning, är från bl a principiella synpunkter viktig. Det gäller i synnerhet utredningens förslag om att verksamheten skall bli konsumentinrik- tad i motsats till den nuvarande producent— dominansen i Svenska Turisttrafikförbundet. Jag har som ledamot av utredningen,som en konsekvens av denna nya inriktning, föresla- git en vidgad konsumentstyrning genom ut- ökad styrelserepresentation i den nya organi- sationen. Förslaget har inte accepterats av utredningsmajoriteten varför skälen för för- slaget utvecklas i detta särskilda yttrande.

1 De stora konsumentgrupperna

Om den nya organisationen skall kunna för- verkliga huvudparten av de mål som utred- ningen preciserar är det nödvändigt med goda kontakter med de breda och väl organi- serade konsumentgrupperna i landet. Den förändring av konsumtionsmönstret, som ut- redningen anser angelägen, åstadkommes in- te genom ett ökat utbud av tjänster och traditionell marknadsföring. På detta kon- sumtionsområde är det, för att uppnå för alla goda resultat, nödvändigt att bryta med vissa traditioner och medverka med informa-

tion och upplysning på ett radikalt nytt sätt.

En väsentlig förutsättning för detta är att konsumenterna själva ges reella möjligheter att på för dem väsentliga områden medverka till att styra den nya organisationen, som av en enhällig utredning betecknas som kon- sumentinriktad.

2 Marknadsföringsavgiften en konsumen [skatt

Utredningsarbetet har på ett utomordentligt klart sätt bevisat att de nuvarande produk- tionsföretagen inom branschen inte är bered- da att med stöd av egna medel skapa en ny organisation av denna karaktär. Det har inte heller ansetts realistiskt att med statsmedel och genom bidrag från kommunerna och landstingen ekonomisera hela verksamheten. Därigenom har den marknadsföringsavgift, som utredningen enhälligt föreslår, också av mig ansetts oundviklig. Den torde kunna betraktas som en form av speciell konsu- mentskatt och är nödvändig om den föreslag- na organisationen skall kunna fungera. Kon- sumenternas särskilda bidrag är därigenom avgörande för verksamheten.

3 Konsumenternas styrmöjligheter

Mot denna bakgrund, dvs organisationens nya och konsumentorienterande mål, de sto-

• Sida 228
•  Original

ra konsumentgruppernas ställning och den speciella ekonomiska konstruktionen för or- ganisationens verksamhet, framstår för mig konsumenternas påverkan på organisationen som extra betydelsefull. Den föreslagna stif- telsen och styrelsen bör därför, enligt under- tecknads mening, förstärkas med representa- tion från de organisationer som ägs och styrs av organiserade konsumenter, dvs de konsu- mentkooperativa folkrörelserna. Jag syftar därvid på Kooperativa förbundet med lan- dets konsumentföreningar. Oljekonsumen- temas förbund med OK—föreningar, HSB:s Riksförbund med HSB-föreningar samt Reso och Folksam. Dessa organisationer har samt- liga direkta erfarenheter av ett folkligt re- kreationsliv av den karaktär som utredningen strävar efter, utöver allmänna erfarenheter och speciella kunskaper om de breda konsu- mentgruppernas behov.

Denna bakgrund är av väsentlig betydelse för den nya och utan av traditioner belastade organisationen. Sammantaget kan denna folkrörelsegrupp, tillsammans med den övri- ga konsumentrepresentation som föreslås, med avgörande tyngd representera det breda konsumentintresset i detta sammanhang.

4 Sammanfattning

Jag föreslår därför att Sveriges Turistråd inrättas enligt majoritetsförslaget, men kom- pletteras enligt följande:

De konsumentkooperativa folkrörelserna erbjudes att ingå i den nya stiftelsen och ges som följd av detta lämplig representation i styrelsen.

2. Av ledamoten Palm

Om bildande av Sveriges turistråd och styrelsens sammansättning

Staten, landsting och kommuner svarar idag för mycket stora insatser för turistnäringen. Detta belyses av utredningen. Sveriges Turist- råds uppgift blir att tillse att turistnäringens produkter marknadsförs effektivt ur såväl

producenters som konsumenters synpunkt. Turistrådet tillkommer på statens initiativ men en av rådets viktigaste funktioner för att kunna lösa sin uppgift måste vara att samordna statens, landstingens och kommu— nernas satsningar så att en effektiv mark- nadsföring blir möjlig. Kommitténs förslag ger avsevärda möjligheter härtill. Turistrådet ges enligt organisationsförslaget ett kunnan- de inom näringens marknadsföring och avse- värda ekonomiska möjligheter att stimulera till samarbete kommuner och regioner emel- lan.

Under utredningens gång har försök gjorts för att åstadkomma en samordning av mark- nadsföringen med landet uppdelat i ett fåtal större regioner. Ett färdigt förslag med utsikt till genomförande har inte kunnat tas med i betänkandet. Det blir turistrådets uppgift att arbeta vidare med sådana projekt. För att kunna klara detta bör turistrådets ställning ytterligare förstärkas.

Enligt min mening sker det om turistrå- dets roll som samarbetsorgan för staten, landsting och kommuner mycket klart mar- keras. Rådet bör därför bildas enbart av staten, Svenska Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet och styrelsen ut- ses av dessa tre stiftare. Styrelseledamöternas antal kan då också hållas lågt och styrelsens arbete blir effektivt.

Styrelsens viktigaste ansvar gäller att över- vaka samordningsarbetet, turistrådets egen organisation samt verksamhetens finansie- ring. Detta ansvar anonymiseras om fler in- tressenter får säte i styrelsen.

Konsumenters, producenters och andra in- tressenters berättigade krav att komma till tals i turistrådets verksamhet och styrelsens behov av orientering och förslag angående näringens problem bör tillgodoses genom en delegation för turistnäringen som styrelsen tillkallar.

Styrelsen

Jag föreslår att styrelsen består av 7 ledamö- ter. Kungl. Maj:t utser ordförande, vice ordfö-

• Sida 229
•  Original

rande samt två ledamöter. Svenska Kom- munförbundet utser två ledamöter och Svenska Landstingsförbundet en ledamot. Ledamöterna förses med personliga supp— leanter. Jag förordar en treårig mandatperiod för styrelsens ledamöter.

Styrelsen utser inom sig ett arbetsutskott på tre personer.

Styrelsen utser också en delegation för turistnäringen. I denna bör ingå representan- ter för producenter och konsumenter, ideella turist— och idrottsorganisationer, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt trafik- företag. Detta bör rymmas inom en delega- tion av 10—12 personer.

3 Av den för renskötselfrågor förordnade experten, renägare Per-Henrik Omma

Inledning

Frågan om en utbyggnad av turismen i fjäll- världen intar en mycket framskjuten plats i turistkommitténs arbete, vilket bl. a. framgår av kommitténs hittills avgivna betänkanden. Med anledning av f. a. det intrång och de andra störningar turismen vållar rennäringen har jag hemställt hos kommittén att ett särskilt avsnitt om förhållandet turismen — rennäringen och samerna skulle ingå i kom- mitténs huvudbetänkande. Sedan denna hemställan med hänvisning till tidsskäl av kommittén inte ansetts kunna villfaras, får jag i detta särskilda yttrande utveckla några av de huvudpunkter, som enligt min mening borde ha ingått i det av mig förordade avsnittet.

På några punkter kommer andra uppgifter.

m.m. än de som anförs i betänkandet att lämnas, medan yttrandet som helhet är att se som ett komplement till betänkandet.

Den huvudsakliga avsikten med mitt sär- skilda yttrande kan sammanfattas i följande punkter — öka kunskapen om och förståelsen för

rennäringen och dess markanspråk såväl i sig som i förhållande till markanspråk från

motstående intressen dvs. här huvudsakli-

gen turismen — klargöra att rennäringen (innefattande renskötsel, jakt, fiske, slöjd m.m.) är en näring som idag — förutom att vara en nödvändig förutsättning för bevarandet och utvecklandet av den samiska kulturen — ger sysselsättning och försörjning åt 1000-tals människor i glesbygden; såväl samer som icke-samer.

Några fakta om samerna och rennäringen

I hela världen finns omkring 50.000 samer varav i Norge 35.000, Finland 3.000 och Sovjetunionen 2.000. Den samiska befolk- ningen i Sverige uppgår idag till omkring 10.000 personer varav ca 2.500, fördelade på ca 750 familjer, är sysselsatta i och ekono- miskt beroende av rennäringen. Antalet ren- skötselberättigade samer i Sverige torde upp- gå till ca 8.000.

Antalet renar i Sverige är idag ca 200.000 djur vilket motsvarar ca 300 renar per i ren- näringen sysselsatta familjer. Detta ger en ge- nomsnittlig årsinkomst per hushåll av 8— 12.000 kronor. Värdet av renstocken är ca 60 milj.

Det årliga slaktuttaget är ca 1.200 ton kött vilket betyder att svenskarna äter i genomsnitt 1/4 kg kött per person och år. Intäkterna av produktionen är ca 15 miljo- ner kronor/år. Härtill kommer värdet av kombinationsnäringar som slöjd, turism m.m.

Anskaffningsvärdet för tekniska anlägg- ningar (stängsel, hagar m. m.) uppskattas till ca 48 miljoner kronor med en underhålls- kostnad av ca 0,9 miljoner kronor/år.

Området för renskötseln har under 1900- talet minskats för att i stället tillgodose andra intressen. Detta gäller bl. a. skogsav- verkningar, gruvbrytning, turism, tätortsbe- byggelse och inte minst vattenkraftens ut- byggnad. Detta har medfört att förutsätt- ningarna för renskötselns bedrivande inom vissa områden starkt försämrats. Nettoarea- len av renskötselområdet är idag ca 137 000 km2 av vilket omkring hälften ligger ovan-

3

för den s. k. odlingsgränsen.

• Sida 230
•  Original

Rennäringens utveckling skall understry- kas. Det är ingen näring som står stilla eller går bakåt. Stora investeringar görs och nya driftsformer prövas. Som exempel kan näm- nas att renslakterier och fryshus uppförs till höga kostnader och investeringar görs i dyr- bara tekniska hjälpmedel som snöskotrar, kommunikationsradionät, släpvagnar och lastbilar. Stugor, hagar och stängsel byggs inom hela renskötselområdet för att effekti- visera driften och då inte minst för att underlätta flyttningarna mellan olika betes- områden. Härutöver görs investeringar för fisket (nät, båtar och motorer), slöjden (verkstäder med dyrbara maskiner) rn. m.

Rensköl'selåret; flyttningar och drift- förhållanden.

Renskötseln är i behov av olika säsongbetes- land och är därför en arealkrävande näring. Flyttningar av renarna under året måste all- tid företas. Betesområdet sträcker sig från norska gränsen -— ibland ända från norska kusten — iväster ut till kustbandeti Bottnis- ka viken. Samebyarna i Jämtlands län har ej flyttningsvägar i samma omfattning. Ren- skötsel förekommer året om även i Koppar- bergs län samt vintertid dessutom i Väster- norrlands län. Från sommar- och höstbetes— landet samlas renhjordarna för slakt 1 sep- tember månad för att därefter släppas ut på höstbeteslandet. Flyttningen mot vinterlan— det sker under oktober till december. Vår- flyttningen påbörjas i april och kalvningslan— det ovanför odlingsgränsen (för skogssame- byarna lappmarksgränsen) når man i maj. Under tiden juni till augusti betar renarna i sommar- och högsommarland där kalvmärk— ning sker.

Renhjordens rörelser påverkas dels av in- satser från renskötarnas sida och dels av naturförhållanden som temperatur, snöför- hållanden, isläggning, vindriktning, mygg, m.m. Därför är byarna i allmänhet inte beredda att ge en snäv avgränsning av betes- marker och flyttningsstråk, utan betonar be- hovet av reservområden och alternativa le- der. Utmed renarnas flyttningsväg kan vissa

områden utpekas som särskilt känsliga för störningar. Exempel på sådana är en del svåra passager, simställen, samlingsplatser och övernattningsbeten. Av de större områ- dena är man speciellt angelägen om att freda kalvningslanden och renens trivselland. Vi- dare är man rädd om markslag som det är brist på. Betesområdena kan ej avgränsas. Ett område som idag kan sägas vara mindre betydelsefullt kan i vissa situationer vara av stort värde.

Renskötseln innebär bl.a. regelbundna flyttningar av renhjorden från område till område som vart och ett har egenskaper som gör dem värdefulla från olika synpunkter. Exempel på sådana specialområden kan vara kalvningsland i sydsluttningar, snöfattiga vin- terbetesland, lavrika hedar, gräs- och örtrika områden inom sommarbetesland, älvöver- gångar där isen lägger sig tidigt och vad- och simställen med lugnt strömmande vatten.

Arbetet inom renskötseln påverkas kraf— tigt av väderleken. Ymnigt snöfall, sen islägg- ning, varm sommar, osv. kan helt förändra renhjordens flyttningsvägar i förhållande till vad som kan ha varit ”normalt” under flera år.

Det kan därför vara svårt för en utom- stående att avgöra om ett område används för renskötsel eller inte. Vissa av de intrång från andra verksamheter som sker kan alltså bottna i att kunskaperna om renskötselns markanspråk är bristfälliga hos dem som har ansvaret för planering av markens utnyttjan- de.

Olika in trång i rennäringen

Samebyarna är utsatta för intrång. De in-

. trång, som gör största skada på betesmarker-

na är: turismen (ett samlat begrepp för alla de aktiviteter som kan tänkas ingå däri), storskogsbruket, regleringen av sjöar och äl- var, vägar och gruvdriften. Svåra ingrepp har gjorts i alla byars betesmarker genom vatten- regleringar och kalhyggen.

Följden av olika intrång blir bl.a. att återstående betesmarker utsätts för hårdare utnyttjande så att renlaven inte kan växa i

• Sida 231
•  Original

takt med avbetningen. Man har uttryckt farhågor för att renlaven blir så hårt avbetad att den inte kan föda renhjordarna under hela vintern. På många håll finns ej heller något nödbete — trädlav _ att tillgå, då omfattande skogsavverkningar pågår inom vinterbetesområdet.

Betydelsen av tillgång till vinterbete har visats genom de utfodringar som företagits. Enbart foderkostnaden för en ren kan beräk- nas till 1,50 kr/dag lågt räknat.

De intrång som sker på renbetesmarkerna måste ses i ett samlat perspektiv. lntrångens effekt på ett betesornråde kan i korthet summeras:

Vattenreglering

— förlust av markbete och trädbete (nöd- bete) — försvårande flyttningar — försvårande förhållanden i övrigt (islägg- ning m. m.) — försämrade betesförhållanden, bl. a. på grund av dimmbildning — koncentration av trafik vilket medför att renarna trafikdödas i större omfattning än ”normalt”

— fisket förstörs

Skogsavverkning

— avverkningarna sker på de bästa betesom- rådena, vilket medför försämrade betes- förhållanden och förlust av bete, bl.a. genom plogning och harvning — skogsbilvägar genomkorsar betesområdena och man får en spridning av renhjorden — kalhyggen uppstår som är svåra att forcera vid flyttningarna — markvegetationen förstörs genom band- drivna maskiner som används vid avverk- ning — snötäcket på kalhyggena blir så hårt att renarna kan inte beta där under vinterpe- rioden _ lavrika skogar, som är viktiga vid dåligt vinterbete, förstörs

— förlust av markbete både vid och omkring gruvan — koncentration av tung trafik vilket stör renarna och man har erfarit en ökning av trafikdödade renar

— fiskevatten förstörs — flyttningsleder förstörs

Vägar och trafik

— vägar finns över hela renskötselområdet — vägar med hög trafikintensitet vållar mer- arbete (svåra att passera med renhjord, etc.) och renar trafikdödas i högre omfatt- ning — järnväg, renar dödas — försvårar effektivt nyttjande av omkring- liggande områden

Snöskoter — renarnas betesro störs, speciellt på vinter- betesområdet och på kalvningslandet

— skotervägar medför att man får en icke önskad spridning av renhjorden —— indirekta effekter, såsom nedskräpning, utnyttjande av stugor, tillgrepp på privat egendom, i renvaktarstugor etc.

Turism, fritidsbebyggelse, jakt och fiske

— förekommande anläggningar kan vålla sto- ra intrång inom renskötselområdet — störningszoner uppstår vida omkring an— läggningarna — härutöver tillkommer flera av de ovan uppräknade effekterna

Olika utredningar om turismen i fjällen

Under det senaste årtiondet har en mångfald utredningar utförts angående en utbyggnad av turismen i fjällen av statliga och kommu- nala instanser, branschorganisationer m.fl. Gemensamt för nära nog samtliga dessa ut- redningar gäller att rennäringen inte behand- lats, eller, i de fall så skett, utan att någon på sakkunskap baserad redovisning lämnats.

[ turistkommitténs betänkanden angående Åreregionen respektive Vindelälvsområdet lämnas vissa förslag till dels en mycket om-

• Sida 232
•  Original

fattande exploatering av tung turism (anlägg— ningar, leder, vägar m.m.) och dels hur en sådan exploatering skall genomföras organi— satoriskt utan att någon seriös utredning gjorts av förslagens inverkan på rennäringen inom respektive områden. I angivna re- missvar över förslagen har detta förhållande utsatts för stark kritik från flera instanser. Det kan med tillfredsställelse noteras att kommittén delvis dragit konsekvenserna av detta (jfr kapitel 11).

Förhållandet turismen — rennäringen och samerna i framtiden.

Jag skall här ange några av de huvudkrav samerna måste ställa på omfattning och ut- formning av en utbyggnad av turism i fjällen för framtiden.

1. Eftersom samerna har en rätt till land och vatten grundad på lag och urminnes hävd måste rennäringens markanspråk beak- tas på ett helt annat sätt än vad som tidigare skett såväl vad gäller tillåtligheten som sådan till exploatering som frågan om kompensa- tion till samerna för mistade rättigheter i de fall en exploatering tillåts komma till utfö- rande. Rennäringens markanspråk måste komma in redan på planeringsstadiet. Som underlag härför måste ligga utredningar av det slag som nu utarbetas i Fjällprojektet under statens planverk. Vid bedömandet av det intrång som kan uppkomma i rennä- ringen måste detta dels grundas på vilka markanspråk varje enskild sameby har dvs. renskötselområdet kan inte ses som en hel- het och dels innefatta en beräkning av att störningszoner uppkommer jämväl i om- kringliggande samebyar.

Angående kompensationsfrågan får jag hänvisa till vad som anförs i här bilagda resolution A Samerna — Turismen beslutad av samernas landsmöte XXIX Åre 1973 med särskilt framhållande av att ”Sker skada skall den ersättas. Rennäringen behöver dock nyttja sin rätt till land och vatten; den kan ej leva på ersättningar för gjorda intrång.”

2. Det måste övervägas på vilket sätt turis- men rätt utbyggd kan vara en kombinations-

näring för samebyarna och enskilda samer, såväl renskötande som icke renskötande. Härigenom skulle turismen kunna anpassas till rennäringens markanspråk.

Jag vill i detta sammanhang även peka på behovet av att en lågkapitaliserad turism av adolfströmsmodell ges ett utvecklande stöd. Denna verksamhet avser i första hand den icke-samiska befolkningen i glesbygden, som på detta sätt skulle ges ett stöd till en kombinationsnäring motsvarande det som angivits för en samisk företagsverksamhet.

3. Samerna måste beredas tillfälle att nära följa det planerings- och utbyggnadsarbete som utförs angående turismen genom repre- sentation i därtill utsedda organ såväl cent- ralt som regionalt och lokalt.

A vslutande synpunkter.

Samerna och rennäringen har genom århund- radena gradvis trängts undan av det expande- rande storsamhällets krav på land och vatten utan att uppkommande intrångsfrågor lösts på ett tillfredsställande sätt. Många gånger har de bästa och mest värdefulla betesområ- dena tagits till andra ändamål utan att samer- na ens beretts tillfalle yttra sig i frågan (jfr JO:s yttrande den 24 januari 1966).

Samerna har hela tiden genom en aktiv anpassning och flexibel livsföring försökt klara de nya och påtvingade situationer som uppstått med ett bevarande av den egna kulturen. [ fråga om exploaterandet av Sa— me-Ätnam (Lappmarken) har dock nu den gräns nåtts vid vilken ingen vidare exploate- ring och/eller markförstöring kan tillåtas få ske. Skall detta ändå tillåtas skall det i så fall göras i fullt medvetande från exploatörens sida om att summan av alla redan gjorda intrång — varav turismen är ett — gör att ytterligare intrång resulterar i att storsamhäl— let rycker undan livsbetingelserna för sa- merna att kunna leva vidare som en etnisk minoritet i det svenska samhället.

• Sida 233
•  Original

Resolution A Landsmöte XXIX Åre 1973 Samerna-Turismen —Mil]'ön

Sam erna- Turism en

Utbyggnaden av den tunga turismen har medfört och medför idag ett avsevärt intrång i rennäringen. Detta gäller såväl direkt ge- nom turistanläggningar, vägar, leder, liftar, översnöfordon m. ni. som indirekt genom att störningszoner därmed uppkommer långt utanför själva intrångszonen. Det intrång tu- rismen vållar rennäringen måste kanaliseras till avgränsade och mindre känsliga områden.

Vid hittills gjorda exploateringar har inte tillräckligt beaktats att samerna har en stark rätt till land och vatten grundad på lag och urminnes hävd. Samernas rätt är följaktligen inte endast någon restriktion i förhållande till annan markanvändning, som det hävdasi den statliga utredningen Mark och Vatten, utan en verklig rätt. Detta betyder dels att all utbyggnad måste göras i samråd med samerna redan på utredningsstadiet och dels att samerna skall kompenseras för gjorda intrång. Den 5. k. allemansrätten innebär eji någon situation rätt att tillfoga skada. Sker skada skall den ersättas. Rennäringen behö- ver dock nyttja sin rätt till land och vatten; den kan ej leva på ersättningar för gjorda intrång.

Den 5. k. turistkommitténs förslag till ut- byggnad av Åreregionen är tyvärr ett exem— pel på att samernas rätt till sin näring inte blivit beaktad vid utarbetandet av förslag till utbyggnad av den tunga turismen. _

Genom det s.k. fjällprojektet under sta- tens planverk kommer nu ett värdefullt ma- terial att framtagas och sammanställas om rennäringens markanspråk.

Rätt utbyggd kan dock turismen vara av värde för samerna. Detta gäller inte minst en lågkapitaliserad lokal turistnäring, som är miljövänlig, folknära och populär. För att detta skall kunna förverkligas krävs visst kapital och utbildning. Samerna måste här få tillfälle till utbildning för kvalificerade be- fattningar vare sig det gäller kombinations- näring eller huvudsaklig sysselsättning.

• Sida 234
•  Original

• Sida 235
•  Original

V

Bilagor

Bilaga 1 Sveriges Turistråds arbetsuppgifter och förslag till samarbetsformer mellan riksnivå samt regional och lokal nivå

För att närmare belysa de funktioner och det arbetssätt Sveriges Turistråd förutsättes få enligt kommitténs förslag har sekretariatet utarbetat en beskrivning av de praktiska arbetsuppgifterna inkl. arbetsfördelningen mellan riksnivå, regional och lokal nivå. Beskrivningen bygger i väsentliga delar på en av Arbetsgruppen för marknadsföring upp- rättad rapport.

Denna arbetsgrupps sammansättning redo- visas i betänkandets inledning.

l.1 Sveriges Turistråds huvudsakliga funktioner

Sveriges Turistråd förutsättes utveckla olika funktioner som är nödvändiga för att mål- sättningen för verksamheten skall leda fram till ett effektivt utnyttjande av Sverige som rekreationsområde. Med tanke på arten av de olika funktionerna kommer vissa att handhas av Sveriges Turistråd medan andra kommer att skötas i samarbete med regionala och lokala turistorganisationer. Av bifogade över- siktsplan framgår att utvecklingsarbetet och ledningen förläggs till Sveriges Tu- ristråd. Marknadsföringen dvs. reklam och information sköts av de regionala turistorga- nisationerna var för sig och i samarbete med Sveriges Turistråd vad avser sverigemark- naden och de nordiska grannländerna. I det- ta sammanhang svarar Sveriges Turistråd för den samordning och planering av aktivite- terna som erfordras. Sveriges Turistråd kom-

mer dessutom att handlägga utåtriktad verk- samhet i Sverige som är av rikskaraktär. Marknadsföring och information utanför de skandinaviska grannländerna bör falla på Sveriges Turistråd om de begränsade resur— serna skall kunna göra nytta.

Som framgår av ovan beskrivna funktions- uppdelning kommer verksamheten att kräva ett väl fungerande samarbete mellan riks-, regional- och lokal nivå. Regionala organisa- tioner bör inte bearbeta utlandsmarknaderna självständigt med undantag för vissa när- marknader.

Erfarenheter från turismens nuvarande or- ganisation visar att marknadsföringsinforma- tion inte kan ses som en isolerande företeelse vare sig det gäller riks—, regional eller den lokala nivån.

Bristen på samordning inom turismens nuvarande organisation beror i huvudsak på att anslagna medel inte har varit av större omfattning än att de nätt och jämt täckt resp. organisations baskostnader. Det avse- värt ökade ekonomiska tillskott till verksam- heten som föreslagits av kommittén kommer i detta sammanhang att utgöra ett verknings- fullt medel för att skapa den av alla önskade av verksamheten samordningen.

Kommittén har tillsammans med företrä- dare för Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet kunnat konsta- tera att det föreligger goda förutsättningar för ett samarbete mellan de olika nivåerna och arterna av organisationer. Frågor röran-

• Sida 236
•  Original

de turismens regionala organisation har un- der hand aktualiserats av både kommunför- bundet och landstingsförbundet.

Kommittén har presenterat de rekommen— dationer om organisation av turistväsendet på regional och lokal nivå som utarbetats av Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet (se bilaga 3).

I följande avsnitt framförs förslag på hur detta samarbete skall kunna genomföras.

Av presentationen och av översiktsbilden framgår att den lokala nivån kommer att vara verksam med information och produkt- utveckling samt att de regionala turistorgani- sationerna har en planerande, rådgivande och samordnande funktion.

Förslaget går ut på att den enskilde indivi- den skall få den lokala informationen om aktiviteter, sevärdheter och anläggningar ge- nom de kommunala informationskanalerna. Information avseende större områden och framför allt information innan semestern eller den längre ledigheten får allmänheten från de regionala turistorganisationerna en- skilt eller från ett antal regioner i samarbete samt i vissa fall från Sveriges Turistråd cen- tralt. Konsumenterna bokar enskilda fritids— hus och lägenheter samt lokalt arrangerade utflyktsresor hos lokala bokningsställen. Öv- rig bokning sker antingen direkt hos resp. anläggning eller via resebyråer och vissa [- byråer.

Behovet av en samordnad verksamhet 10- kalt — regionalt — centralt har tidigare beto- nats. För att full effektivitet av till buds stående medel skall erhållas bör dock landet bli föremål för en indelning i geografiskt och marknadsmässigt homogena områden.

Med utgångspunkt från denna diskussion och efter en analys av boendekapacitet, om- sättning inom rekreationssektorn samt likhe— ten mellan olika regioner presenteras som utgångspunkt för en diskussion mellan berör- da parter följande indelning av landet i områ- den.

Regionala Ingående län samarbetsområden 1. Norrbottens län Västerbottens län

2. Jämtlands län Västernorrlands län

3. Kopparbergs län Gävleborgs län Värmlands län Örebro län

4. Uppsala län Stockholms län Södermanlands län Västmanlands län Östergötlands län Gotlands län

5. Skaraborgs län Älvsborgs län Göteborgs och Bohus län Hallands län

6. Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Blekinge län

7. Kristianstads län Malmöhus län

|

1.2 Sveriges Turistråds huvudsakliga arbetsuppgifter

1.2.1 Ledning, långtidsplanering, uppföljning och utvärdering

En samordnad planering och resultatuppfölj- ning av utnyttjandet av landets rekreations— tillgångar är en grundförutsättning för att kunna informera och marknadsföra Sverige inom landet och i utlandet.

För Sveriges Turistråds totala verksamhet rekommenderas en rullande flerårsplan. Pla- neringen inom län och kommuner kan vad beträffar operativ verksamhet omspänna en kortare tidsperiod.

Samordning av planering, ledning och uppföljning bör få fasta former med regel— bundet återkommande möten. Vid dessa mö- ten fastställs så långt möjligt även delmålsätt- ningar för verksamheten. Dessa görs efter hand mer definierbara och mätbara för att därmed möjliggöra resultatuppföljning.

• Sida 237
•  Original

Riks- nivå

Rådgivning Marknads- Långtids— | Ledning Produkt- Information Reklam SP 1Bokning [vetande | planering ] tering ] utveck- lPR [Media ] Personlig

l |

| | | : l ling | försäljning | l l

(metoder, förs. ut-

Regional samarbets- nivå

I |

Produkt- I | Reklam | SP | utveck- lPR Media Personlig |ning)

l | | ling | I försäljning | | (förs. ] l Sverige) |

Regional nivå

(alt. Läns- nivå)

Produkt- lnformation Reklam

Rådgivning ] l tering | utveck- |PFt ] Media | samverkan ]

l l

| ling | | | (samver- | | kan)

Lokal/ kommu- nal

nivå

Produkt- Information

utveck- l PR

ling |

(anlägg-

ningar, | [

Inven— tering

aktivi- teter)

RESEB RANSCH

KONSUMENTER iSverige och utlandet

Figur ] Översiktlig funktionsplan för Sveriges turistråd och de regionala turistorganisationernas samarbetsnivå samt regionala turistorg fritidsnämnder motsv.

Administration

anisationer och kommunala

• Sida 238
•  Original

Med tanke på att många olika självstän- diga beslutsfattare medverkar och på att många skilda funktioner skall planeras och genomföras, är det av stor vikt att förbere- delserna för långtidsplaneringen utförs av de olika enheterna inom resp. organisation. Sek- tionerna för produktutveckling, information, bokning etc. kommer genom dylikt förfaran- de att aktivt delta i insamling av beslutsun- derlag och analys, vilket i hög grad kommer att underlätta genomförandet.

Ledningen eller direktionen som består av VD samt cheferna för marknadsavdelningen och planeringsavdelningen har inför sin sty- relse huvudansvaret att leda marknadsfö- ringen av Sverige som rekreationsmål i Sve- rige och utomlands. Som direkt underställda organ har direktionen en marknadsavdelning och en planeringsavdelning.

Dessutom har direktionen i nära samarbe— te och för konsultation olika produktråd med representanter för näring, intresseorga- nisationer m. m.

Direktionen leder själv den operativa verk- samheten för underställda och samverkande enheter. Direktionens huvuduppgift blir där- med att få så många krafter som möjligt att verka åt ett och samma håll för varje större åtgärd som planeras.

Direktionen är inför styrelsen ansvarig för långtidsplaneringen för Sveriges Turistråd.

1.2.2 Marknadsvetande

Marknadsvetandet utgör en väsentlig funk- tion i den totala organisationen. Därför före- slås att denna blir centralt placerad som en separat sektion inom Sveriges Turistråd med

uppgift:

att utarbeta underlag för långsiktig plane- ring och operativ verksamhet,

att tillhandahålla löpande statistik och annan kontinuerlig marknadsinformation,

att utföra utredningar avseende rekrea- tionslivet på beställning från olika samhälls- organ, från enskild näring eller organisatio- ner och därmed utgöra ett serviceorgan för hela näringsgrenen,

att svara för organisationens kunnande i datateknik av betydelse för undersökningar, inventeringar, bokning m. m.

STR:s marknadsvetande kommer att få en viktig rådgivningsfunktion för den regionala och lokala verksamheten.

Kommittén har i olika sammanhang fram- fört att bristen på marknadsvetande utgjort ett svårt handikapp för i princip hela fritids— sektorns utveckling.

Mot bakgrund av att det behövs stora re- surser för att utveckla ett effektivt marknads- vetande kan det inte förväntas att lokala och regionala organisationer var för sig kan kom— ma att bygga upp denna viktiga funktion.

Det marknadsvetande som Sveriges Turist- råd efter hand bygger upp kommer att bilda ett naturligt samarbetsinstrument mellan tu- ristrådet och den regionala och lokala verk- samheten. Rådgivning från turistrådet och ömsesidigt erfarenhetsutbyte i frågor rörande marknadsvetande kommer att bilda en av hörnpelarna i det framtida samarbetet mellan Sveriges Turistråd efter hand bygger upp kom- mer att bilda ett naturligt samarbetsinstru- ment mellan turistrådet och den regionala och lokala verksamheten. Rådgivning från turist- rådet och ömsesidigt erfarenhetsutbyte i frå- gor rörande marknadsvetande kommer att bilda en av hörnpelarna i det framtida samar- betet mellan Sveriges Turistråd och inom tu- rismens verksamma myndigheter, organisa- tioner och företag.

Arbetsuppgifter för sektionen för marknads- vetande

Statistik. Fortlöpande statistik från inkvarte- ring, försäljning och bokning, gränspasse- ringar, valutatransaktioner insamlas i samar- bete med statistiska centralbyrån och andra berörda myndigheter.

Marknadsundersökningar. Konsumentens fritidsbehov, önskemål, beteende, besluts- process m.m. analyseras enligt ett upplagt undersökningsprogram. Analyser och tolk— ningar grundar sig på egna marknadsunder- sökningar, inköpt material, effektmätningar, konku rrensstu dier etc.

• Sida 239
•  Original

Undersökningar på olika utlandsmarkna- der föreslås bli utförda på beställning hos svenska handelssekretariatets kontor eller motsvarande.

Databank. ] denna lagras statistik, resultat från marknadsundersökningar, försäljnings— och bokningsresultat. Det lagrade materialet ligger till grund för bl.a. prognoser och planering.

Prognoser och modeller. Program och mo- deller för prognoser angående utvecklingen av det svenska resandet samt utlänningars semestrande i Sverige utarbetas. Modeller för den strategiska marknadsföringen skall upp- rättas.

Kommunikation. lnsamlat material, ge— nomförda undersökningar m.m. tolkas för olika grupper av interna och externa avnä- mare. En central biblioteks- och tidskrifts- tjänst förutses fungera liksom kontakter med berörd forskning.

Datorteknik. Svara för organisationens be- hov av kunnande, tillämpning och utveckling inom dataområdet.

1.2.3 Inventering

En faktabank innehållande systematiserad och lättillgängliga data om anläggningar och naturliga tillgångar för fritid och rekreation, om kommunikationer och organisationer ut- gör en grundförutsättning för allt arbete inom Sveriges Turistråd samt för verksam- heten på regional och lokal nivå. Invente- ringen är dessuto av betydelse som en service— funktion för en rad avnämare.

F.n. svarar olika intressesammanslut- ningar såsom hotellorganisationerna, Svenska turistföreningen, motororganisationer, Sve- riges Fritidsfiskares Riksförbund m.fl. för insamling av data lämplig för egen verksam- het. STTF har även gjort inventeringar i samband med de årliga Sverige Nu-karnpan- jerna. Dessutom genomförs separata insam- lingar av fakta för olika utredningar inom fritids- och turistsektorn. Någon översiktlig bild över vad Sverige kan erbjuda finns inte. Kommittén befarar att dubbelarbete äger rum. Kommittén föreslår därför att en för

hela landet gemensam central vad gäller upp— gifter om anläggningar, aktiviteter, arrange- mang, kommunikationer m. m. för fritid och rekreation upprättas och förläggs till Sveriges Turistråd.

Den faktabank, som kommittén därmed förslår bli upprättad av riksorganisationen för egen och för olika intressenters bruk, bör planeras i samarbete med de skilda intresse- sammanslutningar, som f. n. arbetar med in- venteringar. Under uppbyggnadsperioden bör manuellt arbetssätt tillämpas, men med tanke på investeringsmaterialets omfång bör det på sikt databehandlas för att tillräcklig flexibilitet och effektivitet vid användandet av faktabankens innehåll skall kunna uppnås.

En framtida databehandling av denna ser- vicefunktion ställer speciella krav på sys- temuppläggning och normering av insamlat material redan från början, dvs. redan under uppbyggnadsperioden. Därför betonas nöd- vändigheten av att definitioner och norme- ring snarast utarbetas i samarbete med pro- duktråden och eventuella övriga intressenter.

Faktabankens innehåll

Fakta bör insamlas för följande huvudgrup- per:

Boendeanläggningar — hotell, pensionat, motell, campingplatser, vandrarhem, semes- terbyar.

Förplägnad — restauranger, barserveringar. Aktivitetsanläggningar — badplatser, sim- bassänger, motionsanläggningar, elljusspår, liftar, Slalombackar, tennisbanor, ridskolor, golfbanor, gästhamnar etc.

Kommunikation — allmänna kommunika- tionsmedel, vägar, biluthyrning, vattenleder, båtuthyrning etc.

Naturliga attraktioner — sevärdheter, fis- kevatten, jaktområden, utsikter etc.

Evenemang — arrangemang — teater, mu- sik, nöjen, underhållning, utflykter, allt av mer varaktig karaktär, industrier och allmän— na anläggningar öppna för besök etc.

Orts- och områdesuppgifter — uppgifter om turistisk infrastruktur, service m. m.

Organisationer — Vem gör vad?

• Sida 240
•  Original

Normer, lagar, förordningar och andra för- mer av bestämmelser.

Informationsmaterial —— förteckningar över utgivet material i index och referat.

Planerade investeringar och åtgärder. Varje grupp kräver sin egen planering be- träffande mängden av detaljer som bör in- samlas, beträffande livscykeln för insamlat material samt beträffande periodiciteten för insamlingsarbetet. Varje grupp kräver dess- utom sin egen normering för att passa in i ett kommande dataregister.

I detta sammanhang svarar Sveriges Turist- råd för metoduppläggning samt följer upp de inventeringar som genomförs av de lokala turistorganisationerna i samarbete med de regionala. Sveriges Turistråd får till uppgift att systematisera och lagerhålla faktamateria- let samt tillhandahålla lämplig information till olika avnämare inom egen organisation samt till samarbetande intressegrupper.

1.2.4 Rådgivning och samverkan

En av Sveriges Turistråds huvudsakliga ar- betsuppgifter blir att svara för rådgivning och remisser i frågor som berör den mer långsiktiga verksamheten inom turism och rekreationssektorn, dvs. investeringsfrågor, vissa organisationsfrågor, vidareutbildning, samhällsekonomiska frågeställningar etc. Ge- nom detta kommer de samlade erfarenheter- na om den enskildes och samhällets krav och önskemål att kunna vidarebefordras till pla- nerade instanser.

Arbetsuppgifter på riksnivå Ut re dningar

lnitiera och analysera utredningar (egna och andras) avseende turismens sociala funktio- ner, bestämmelser, lagar och förordningar av betydelse för reselivet, turismens ekonomis- ka effekter för stat, landsting, kommuner och näringsliv, åsikter, motiv och bedöm— ningar hos representanter för samhälle och näringsliv.

Representation

Sveriges Turistråd förutsättes medverka i den av kommittén föreslagna samarbetsdelegatio- nen mellan arbetsmarknadsstyrelsen och sta— tens naturvårdsverk.

Sveriges Turistråd förutsättes vidare med- verka i det svenska deltagandet i internatio- nella organisationer inom turismens område, såsom Nordiska turistkommittén (NTTK), International Union of Tourist organizations (IUTO) och EurOpean Travel Commission (ETC).

Sveriges Turistråd bör dessutom vara be- redd att biträda Kungl. Maji i OECD:s tu- ristkommitté.

1.2.5 Produktutveckling Produktutvecklingen inom turist- och fritids- sektom bör syfta till att nyskapa och väsent- ligen förbättra de tjänster och den service, som sektorn kan tänkas erbjuda. Det gäller att förbättra grundförutsättningarna, dvs. medverka till att en tillfredsställande turis- tisk infrastruktur skapas och därigenom höja mottagarservicen och attraktiviteten för om- råden och orter, som lämpar sig för att bli marknadsförda utanför de egna gränserna. Men det gäller även att samordna intres- santa attraktioner med lämplig inkvartering, kommunikation och förplägnad så att ett tillfredsställande urval av produkter uppstår och medför goda valmöjligheter för fritids— konsumenten. Produktionen bör vidare in- riktas på en mer långtgående massproduk- tion av standardiserade och prisbilliga pro- dukter eller researrangemang. Följande moment bör ingå i arbetet med produktutveckling.

Planering

Insamling, systematisering och analys av bas- fakta

Normering

Urval av produkter

Utveckling av färdiga produkter Kalkylering och prissättning

Argumentering

• Sida 241
•  Original

Planering

De instanser, som kommer att handlägga produktutvecklingen på olika nivåer, dvs. för landet i sin helhet, för en region eller kom- mun, kommer att samarbeta med ett flertal företag och organisationer. Detta faktum samt vetskapen om den mångfald av produk- ter, som existerar eller som efter hand kom- mer att utvecklas, understryker behovet av en noggrann planering av verksamheten. En femårig planering med regelbundet återkom- mande revideringar rekommenderas.

Insamling, systematisering och analys av basfakta

Ingående kunskap om existerande produkter och turistisk infrastruktur samt genomförda förändringar och utvecklingsmöjligheter er- fordras.

Insamling och systematisering av basdata utförs av sektionen för inventering i samar- bete med kommunala och regionala turistor- ganisationer. Analysen av insamlat material däremot utförs av produktutvecklingssektio- nen.

Normering

För marknadsföring inkl. information er- fordras en varudeklaration av de produkter eller tjänster, som säljs eller informeras om. Detta framgår av den nya marknadsföringsla- gen. Därför understryks behovet av att en enhetlig terminologi och väldefinierade nor- mer utarbetas för produkter inom samtliga branscher av turistnäringen. Dessa normer bör redan från början utformas så att en senare användning av datorer för bokning och information underlättas.

Urval av produkter

Alla produkter är inte efterfrågade av alla turister. Produkterna har olika dragnings- kraft på individer beroende på var de är bosatta. Ett elljusspår eller en simhall har exempelvis en mycket stor attraktionskraft på kommunens egna invånare och på utsocknes, när dessa befinner sig på besök i en kom- mun. Men för övriga torde intresset vara lågt för just dessa anläggningar, eftersom närmare belägna och eventuellt bättre anläggningar finns tillgängliga på andra orter.

Det bör påpekas att en relativt ingående gallring av det totala utbudet avsett för olika konsumentgrupper måste äga rum. Avgöran- de för vilka produkter som skall marknads- föras var, beror på de presumtiva konsumen- ternas olika behov och önskemål.

Turist—Sverige bör analyseras för en kart- läggning och beskrivning av de speciella för- delar eller profiler, som landet i sin helhet eller delar därav kan uppvisa för en svensk resp. utländsk resepublik. Produkterna bör utvecklas och grupperas kring dessa olika styrkemoment. Ju längre bort från produk- terna en marknad befinner sig, ju färre enhe- ter bör väljas.

Utveckling av färdiga produkter

Produktutveckling skall leda fram till en sammansättning av de olika komponenterna: attraktion, inkvartering, transport och för- plägnad till lämpliga paketarrangemang, som kan föras ut på olika marknader. Allt behö- ver dock inte medtas i varje utbud. I många fall kan en kombination av enbart inkvarte- ring och förplägnad vara det lämpligaste utbudet, när aktiviteterna kan köpas eller konsumeras på orten i fråga, och transporter-

Storslagen Fritidsak- Attraktioner Sevärdheter natur Evenemang tiviteter Privatrum eller Inkvartering Hotell Semesterby fritidsstuga Vandrarhem Campingplats Förplägnad Självhushåll Barservering Restaurang Egen eller Kommunikation - Flyg Tåg Båt Buss hyrd bil

Arrangemang

Kombination av attraktioner —

inkvartering, förplägnad och kommunikation

• Sida 242
•  Original

na kan ske med egen bil. I andra fall kan kanske enbart ett inkvarteringserbjudande för veckoslut vara den slutgiltiga produkten att marknadsföra.

Ett annat lika viktigt moment med pro— duktutveckling är att ständigt förbättra och efterfrågeanpassa den turistiska infrastruktu- ren inom en kommun, ett län etc. Öppethål- landetider för olika attraktioner, märkta pro— menadvägar eller bilrundturer, inomhus— och utomhusaktiviteter runt campingplatser är några exempel på lokala produkter som kan utvecklas.

Kalkylering och prissättning

Ofta påtalas, inte utan fog, det höga pris- eller kostnadsläge, som råder för svenska turistprodukter. Vissa produkter är onekli- gen kostsamma för konsumenten. Men trots ett högt prisläge föreligger svårigheter att uppnå lönsamhet för olika sektorer av nä- ringen. Bidragande orsaker är ”små serier” och låg efterfrågan. Dessutom saknas i många fall underlag hos de enskilda företa- garna eller kommunerna för att marknadsan- passa priserna. En differentierad prisnivå skulle kunna bidra till ett ökat utnyttjande och därmed ökad lönsamhet.

Sveriges Turistråd förutsättes bygga upp en för näringen betydelsefull service- eller konsulttjänst avseende kalkylering och pris- sättning. Denna servicetjänst kan omfatta bevakning och utarbetandet av följande:

— Bidragskalkyler för olika driftsformer inom enskilda företag, för turistområden etc.

— Prissystem som anger maximi- och mini— mipriser för olika typer av produkter.

-— Företagsekonomiska modeller med hän- syn tagen till fasta och rörliga kostnader, outnyttjad kapacitet, ”break even” för fasta anläggningar och säsongsbetonade utbud. Ef- terfrågeelasticiteten för olika produktgrup- per inom näringen studeras.

— Frågor såsom subventionering, special- utbud, lågprisprodukter och dessa frågors betydelse ur lönsamhetssynpunkt, belastning och avkastning analyseras.

Argumen tering

En genomtänkt och samordnad argumente- ring är en styrka vid bearbetningen av kon- sumenterna i Sverige eller utomlands. Det gäller därför att utarbeta en argumentering för de produkter som skall marknadsföras, så att de tilltalar de målgrupper som sektionen för marknadsvetande kunnat fastställa för olika marknader.

De argument som svarar mot resp. mark- nads alternativa målgrupps huvudpreferenser utvecklas av sektionen för produktutveck— ling. Sektionen bygger upp en ”argumente- ringsbank” som avses bilda underlag för Sve- riges Turistråds olika säljande och infor- merande åtgärder. Denna argumenterings- bank kommer dessutom att vara tillgänglig för olika intressenter i deras egen bearbet— ning av marknaden.

Arbetsfördelning Sveriges Turistråd

Inom marknadsavdelningen på Sveriges Tu- ristråd bildas en sektion för produktutveck— ling. Sektionen skall svara för långtidsplane- ring i detta sammanhang samt ansvara för produkturvalet avsett för utlandsbearbet- ning.

Många frågor är av ren branschkaraktär. Detta gäller exempelvis arbetet med norme- ring, prissättning. Många idéer kommer från branscherna, och specialisterna inom varje bransch är också identiska med de instanser, som kommer att genomföra förändringar i praktiken.

För att täcka alla för landet övergripande frågor av branschkaraktär föreslås att pro- duktråd bildas för de huvudsakliga grenarna, dvs. för inkvartering, kommunikation, för- plägnad samt för olika attraktionsgrupper såsom skidsport, fiske, kultur etc.

Regional samarbetsnivå

Den regionala kontaktsektionen inom Sveri- ges Turistråd i samarbete med de regionala organisationerna bör initiera till en pro—

• Sida 243
•  Original

duktutveckling inom resp. område. Denna produktutveckling kommer att bli en av hu- vudarbetsuppgifterna för den regionala kon- taktsektionen. Det praktiska genomförandet förutses dock ske inom resp. regionala turist- organisation. Sektionens uppgift blir att hand— lägga övergripande frågor samt att samordna de regionala turistorganisationernas långtids- planering. Genom detta samarbete kommer efterhand med lämpligt produktsortiment finnas tillgängligt för respektive område.

Det är av stor vikt för resultatet att täta kontakter hålls med de olika produkterna och producenterna i form av konsultation och rådgivning.

Regional nivå

De regionala turistorganisationerna svarar för konsultation och rådgivning till kommuner och andra lokala organ i frågor som berör normering, planering, prissättning m. m. Or- ganisationen kommer därmed att samordna utvecklingen av den turistiska infrastruktu- ren. Den regionala turistorganisationen an- svarar själv för produkturvalet, avsett för egen region, för närliggande regioner samt för landet i övrigt i samarbete med Sveriges Turistråd.

Lokal nivå

De kommunala organisationerna för fritid och rekreation förutses arbeta med att ini- tiera och utveckla den turistiska infrastruk- turen, dvs. aktiviteter i och kring anlägg- ningar. Detta förutses ske i samråd med de regionala turistorganisationerna.

Det rekommenderas att ömsesidig kontakt sker mellan Sveriges Turistråd och de regio- nala och kommunala organisationerna för att avstämma verksamheter till för landet all- männa riktlinjer och normer beträffande pro- dukter och deras utveckling.

1.2.6 Information och PR

Information och PR om fritid och rekreation handläggs f. n. av Svenska Turisttrafikför-

bundet, regionala och lokala turisttrafikför- bund och föreningar, kommunala fritids— nämnder samt av intresseorganisationer så- som STF, M, RESO, idrottsorganisationerna m. fl. Uppskattningsvis förbrukar dessa orga- nisationer och företag 30—35 milj. kr. årli- gen för denna verksamhet.

Medlen används för produktion av infor- mationsmaterial i form av trycksaker, bulle- tiner och annonser. Enbart det totala utläg- get för kommunal trycksaksproduktion upp- går till ca 10 milj. kr.

Organisationerna och företagen svarar vi- dare för en omfattande information till massmedia. Studieresor för och kontaktrnö- ten med journalister anordnas. Ett ökat in- tresse för resor och aktiviteter i Sverige har kunnat noteras framför allt från dags- och veckopressens sida.

En tredje väsentlig del av den nuvarande informationsverksamheten går via de drygt 210 auktoriserade I—byråer, av vilka de flesta drivs i kommunal regi.

Information måste finnas tillgänglig när den enskilde väljer sina resmål och vidare måste information finnas tillgänglig utefter resvägar och vid resmålen. Olika sätt för att kommunicera och olika budskap måste där- för väljas. I detta sammanhang understryks att ansträngningarna med att bygga upp ett riksomfattande informationssystem för fritid och rekreation (troligen) i första hand inte bör inriktas på informationen som sådan, utan på det sätt vilken informationen når fram till allmänheten.

Information och PR skall inte enbart be- handla olika rekreationsmöjligheter och vara avsedd för allmänheten. Andra viktiga grup- per måste också informeras om organisatio- nernas verksamhet uttryckt i planer, åtgärder och resultat samt om utbud och nyheter inom rekreationssektorn. Dessa grupper åter- finns inom de egna leden på riks-, regional- och lokal nivå. Pressens representanter, myn- digheter och näringens företag och organisa- tioner måste också hållas informerade.

Genom en vidareutveckling av funktionen Information och PR ökar möjligheterna för en samverkan med marknadsvetande, pro-

• Sida 244
•  Original

duktutveckling samt reklam och media. In- formationen och PR-verksamheten blir en naturlig del av den totala marknadsföringen. Den enskildes möjligheter att orientera sig om fritid och rekreation är i hög grad be- roende av en uppstramning av informatio— nen.

Nedan behandlas de viktigaste komponen- terna i ett riksomfattande informationssys- tem samt hur dessa fördelas och handläggs. De ideella organisationernas verksamhet be- handlas däremot inte ytterligare utan det förutsättes att lämpliga former för samver- kan blir föremål för diskussioner mellan de ideella organisationerna och i första hand Sveriges Turistråd.

Information till allmänheten

Bland olika informationsvägar kan urskiljas trycksaker, annonser och affischer, utställ- ningar, skyltar och anslagstavlor, telefonin- formation och databaserad information. I- byråer, resebyråer samt massmedias verksam- het.

Rikstäckande trycksaker, annonser och af- fischer samordnade iinformationskampanjer kring olika terna om aktiviteter, områden osv. har en viktig funktion att bibringa all- mänheten idéer om karaktären hos olika rekreationsområden och aktivitetsmöjlighe- ter och att informera om resvägar, inkvarte- ring samt priser.

Genom att på sikt överföra huvuddelen av informationsunderlaget till en dator och göra detta innehåll lättillgängligt för allmänheten via strategiskt utplacerad teknisk utrustning vid t. ex. de kommunala I-byråerna kommer inforrnationsutbytet att underlättas och där- med allmänhetens valmöjligheter att öka. Inom detta avsnitt av informationshante- ringen liksom för bokningen krävs ytterligare studier.

Skyltar och anslagstavlor, trycksaker, tele- information och I-byråerna svarar för infor- mation inom olika rekreationsområden och anläggningar samt utefter resvägarna. Infor- mationen via dessa kanaler blir av naturliga skäl mer detaljerad i sin utformning. Målsätt-

ningen med denna information bör dock inte vara att få den att nå ut över hela landet än mindre utanför landets gränser. Däremot bör landet på sikt täckas av ett system av dylik ”närinformation”. Karaktären hos de olika områdena och sättet att resa blir avgörande för kombinationen av informationsvägar.

Trycksakerna bör vara mer informativa till sin karaktär än värvande. Det huvudsakliga innehållet blir sålunda anvisningar och upp- gifter om aktiviteter, anläggningar, tider, kostnader m. m.

l—byråerna, eller de auktoriserade informa— tionsbyråerna för turism, bör i första hand vara inriktade på att informera allmänheten när den kommer till eller passerar ett rekrea- tionsområde. Uppgifterna blir därmed i förs- ta hand att bevaka ”närinformationen” om resp. område.

I detta sammanhang understryks vikten av att statistik förs om besökarna och typen av frågor som ställs. Dessutom rekommenderas en översyn av lokaliseringen av byråerna så att allmänheten lättare finner dessa informa- tionsställen. En samverkan med andra ser- viceplatser i samhället kan även övervägas.

Med tanke på strukturen av reselivet och för att bättre kunna bevaka informationen till utländska besökare föreslås att I-byråerna vid större genomfartsorter i landet samt vid färjestationer och motsvarande får vidgade uppgifter. Dessa I-byråer bör vara utformade så att de kan svara för informationen om ett större område, exempelvis ett län, eller om hela landet. I vissa länder bör analogt med detta turistinformationen vid ambassader och övrig svensk utlandsrepresentation kun- na svara för information om rekreationsmöj— ligheterna i hela Sverige.

Information till grupper berörda av fritids- och rekreationsresandet

Samtliga organisationerna bör lägga speciell vikt vid att informera grupper inom och utanför de egna leden. Separata planer bör utarbetas för varje typ av mottagargrupp. Informationsmöten och utbildning, bulleti- ner eller periodiska meddelanden utgör i

• Sida 245
•  Original

detta sammanhang de viktigaste instrumen- ten för denna kommunikation.

Information till massmedia

Det är av betydelse att massmedia kontinuer- ligt hålls underättade om olika rekreations- möjligheter och -områden, om förändringar och planer. Informationsmeddelanden bör distribueras regelbundet, centrala möten och studieresor bör anordnas.

Arbetsuppgifter på olika nivåer Sveriges Turistråd

Sveriges Turistråds huvudsakliga uppgift är att svara för den övergripande informations- verksamheten i Sverige och utomlands. Mål- sättningen för detta arbete är att göra rekrea- tionsmöjligheterna i landet kända och att skapa en positiv profil kring detta.

Sveriges Turistråd bör vidare svara för att ett enhetligt informationssystem över hela landet med ansvar fördelat mellan olika ni- våer skall kunna utvecklas, samt betydande insatser i form av rådgivning och konsultatio- ner till representanter för de regionala och kommunala insatserna planeras.

Sveriges Turistråd bör svara för auktorisa— tionen av l-byråerna i landet och ansvara för informationsställena utomlands.

Regional nivå

I takt med uppbyggnaden av ett samarbete regionerna emellan kommer Sveriges Turist- råd via sin regionala kontaktsektion att kun- na svara för produktionen av erforderligt informationsmaterial om resp. område för spridning i landet och i nordiska närområden i samarbete med de regionala turistorganisa- tionerna.

Den information som tillhandahålls bör beskriva området ur rekreationssynpunkt och upplysningar om bokningsbara produk- ter. Ett viktigt led i denna informationsverk-

samhet utgör I-byråerna. Sveriges Turistråd

bör därför avsätta resurser för att medverka vid utbildningen av personalen vid dessa. Sveriges Turistråd måste vidare vara beredd att som ekonomiskt medansvarig bygga upp de föreslagna rikstäckande l-byråerna vars antal beräknas uppgå till ett femtontal.

De regionala turistorganisationerna förut- ses fortsätta att samordna ”närinformatio- nen” för de inom resp. region ingående kommunerna. Löpande kontakter med och utbildning av personalen vid l—byråerna för- utses därmed vara den huvudsakliga arbets- uppgiften inom funktionerna information och PR. Som samordnande instans för inven— teringsarbetet förutsättes de regionala organi— sationerna ha goda möjligheter att bevaka vilken information som kommer att tillhan- dahållas på olika nivåer. Organisationerna kommer även att kontinuerligt hålla pressen underrättad om förändringar i tillgången för rekreation och fritid.

Lokal/ kommunal nivå

Genom den planerade informationsverksam- heten från de kommunala instansema kom- mer kommunernas egna invånare samt tillfälli- ga besökare att kunna ges en tillfredsställande information om rekreationsmöjligheterna in- om resp. kommun. Denna information kom- mer att tillhandahållas genom I—byråer samt vid andra serviceställen inom kommunerna såsom butiker, bensinstationer. Vägvisning, lokalt distribuerade trycksaker kommer att vara de huvudsakliga informationskanalerna.

1.2.7 Reklam och media

När lämpliga produkter valts ut för att bli lanserade i Sverige eller utomlands och när målgrupper är definierade och konsumenter- nas preferenser är kända, kommer reklamen och den styrda informationen in i bilden. Det är reklamens uppgift att berätta om utvalda detaljer, om styrkemoment inom olika områden och därigenom dra uppmärk- samheten till en viss typ av aktivitet, en anläggning, ett turistiskt område eller till hela landet.

• Sida 246
•  Original

Reklamen måste innebära konsumentupp- lysning med höga krav på vederhäftighet, samtidigt som budskapen måste vara engage- rande och lockande. Reklamen blir ett av de viktigaste instrumenten vid beskrivningen av de funktioner olika produkter kan erbjuda. Det är även reklamens uppgift att sälja in sådana funktioner som I-byråer och bokning.

Till skillnad från varuförsäljning kan rese- sektorns produkter inte demonstreras eller utsättas för prov inför kunden. Detta ställer speciella krav på utformningen av de bud— skap, som skall nå konsumenten. Samtidigt som budskapen bör vara värvande skall de även vara sakliga och informativa. De bud- skap som överförs till kunden i form av reklam och som samtidigt leder till ett köp av ett resepaket, blir i själva verket den produkt, kunden köper och ställer kvalitets- anspråk på.

Reklamen skall inte i första hand syfta till att skapa nya grundbehov utan endast till att förstärka ett befintligt mönster. Behovet av och möjligheterna till att resa måste alltså förefinnas hos de målgrupper som skall bear- betas. Reklamens uppgift blir därmed att presentera attraktiva alternativ, att ge konsu- menten valmöjligheter, att tala om vad som finns.

Svensken nås dagligen av en mycket brett upplagd reklamverksamhet från den turistis— ka sektorn, framför allt i form av annonse- ring i dagspressen om utländska resmål. Mil- jonbelopp spenderas årligen på denna annon- sering, medan annonser om de svenska utbu- den förekommer sporadiskt eller helt uteblir.

För att uppnå större genomslagskraft för svenska resmål via massmedia krävs samord- nade insatser bl. a. i form av gemensam styrd information om hur man semestrar bra, bil- ligt och innehållsrikt i Sverige. Endast genom samverkan är det ekonomiskt möjligt att komma fram till konsumenten med detta budskap.

Media och mediaval

Med tanke på att produkterna inte kan demonstreras, att de inte finns tillgängliga

när konsumenten skall välja resmål, ställs mycket stora krav på de media, som skall användas för att nå konsumenten. Valet mellan eller kombinationen av olika media blir helt beroende av den eller de målgrupper som skall bearbetas. Kostnader och beräknad effekt blir styrande faktorer.

Annonser

Annonsen är ett relativt kostsamt media som ger god effekt, eftersom budskapen kan upp- repas och placeras rätt, tidsmässigt sett. Annonseringen får dock inte ses som en iso- lerad företeelse utan som en del av en infor— mations- eller försäljningskampanj, i vilken andra media i form av exempelvis trycksa- ker, utställningar ingår.

Trycksaker

F.n. producerar 250 kommuner närmare 500 olika trycksaker. 25 % av denna produk- tion sänds utomlands. Totala kostnaderna beräknas till mer än 10 milj. kr. för alla dessa trycksaker, vilka oftast är en blandning av både informativa och värvande budskap. Till denna massproduktion av trycksaker skall läggas de alster, som STTF, regionala turist— trafikförbund, enskilda företag m. fl. produ- cerar. Många trycksaker, framför allt de som sänds utomlands för att via resebyråer nå en presumtiv sverigeresenär, når aldrig fram till kunden, bl. a. beroende på att konkreta pro- dukter inte ingår.

Det rekommenderas att två huvudtyper av trycksaker utarbetas. Dels de beskrivande och informerande trycksakerna, som skall finnas tillgängliga för de turister som kom- mit till ett område. Dels de värvande trycksa— kerna, som skall avse att påverka valet av resmål, resväg och resesätt. I dessa presente- ras de konkreta produkterna.

Skyltar

I många fall kan informativa trycksaker er- sättas med skyltar eller affischer, som visar var aktiviteter finns och när evenemang äger

• Sida 247
•  Original

rum.

Det är vidare betydelsefullt att reklam- funktionen bygger upp ett omfattande bild- arkiv, eftersom sådant material tillsammans med beskrivande text utgör ett bra alternativ till den i köpögonblicket icke tillgängliga produkten. Dessutom bör ett aktuellt adress- register över informerande och säljande in- stanser läggas upp. Detta underlättar och förbättrar distributionen av bl. a. trycksaker.

Arbetsuppgifter Sveriges Turistråd

Sveriges Turistråd planerar och genomför riksomfattande värvnings- och informations- kampanjer samt motsvarande kampanjer utomlands. Kampanjema kan komma att omfatta sommar- resp. vinteraktiviteter men kan även vara koncentrerade kring vissa te- ma, typ vattensport och fiske, håll-i-forrn- semester m.m. Kampanjema kommer även att innehålla en blandning av lämpliga media, exempelvis annonser, trycksaker och utställ- ningar. Kampanjerna bör så långt möjligt innehålla konkreta produkter. Budskapen bör vara centrerade kring de styrkemoment eller argument, som föreslås av produktut- vecklingssektionen. Kampanjema samplane- ras med de regionala turistorganisationerna och med näringen. Detta bör öppna möjlig- heterna för dessa instanser att lägga upp sin verksamhet så att de centrala aktiviteterna får ytterligare bredd och djup i sin bearbe- tande funktion, samtidigt som ett område eller de enskilda företagen kommer att synas mer i den samplanerade formen än vad vore fallet om de gick ut på egen hand.

Vid Sveriges Turistråd upprättas bildarkiv och adressregister.

Sektionen för reklam och media vid Sve- riges Turistråd utgör produktionsenhet för riksorganisationens samtliga trycksaker, an- nonser handböcker etc. I tillämpliga fall kan även motsvarande material från de regionala turistorganisationerna produceras av denna sektion.

Sektionen för reklam och media kommer

att bedriva konsultverksamhet beträffande media och mediaval framför allt till regionala och lokala/kommunala organisationer.

Regional nivå

En stor del av de medel som Sveriges Turist- råd avser avsätta för operativ verksamhet skall användas för reklam och media. För att öka effektiviteten för denna verksamhet för- utsättes att de regionala turistorganisationer- nas åtgärder för funktionen reklam och me- dia så långt möjligt samordnas inom de föreslagna samarbetsområdena.

Lokal/kommunal nivå

Med tanke på utbudets omfattning från en kommun och på de kostnader, som en ge- nomgripande bearbetning av olika målgrup- per för med sig, rekommenderas att kommu- nerna i huvudsak lägger upp sina media för en informativ verksamhet riktad mot kom- munens egna invånare samt till besökare.

Detta innebär en koncentration på infor- mativa trycksaker och anslagstavlor, skylt- material, I-byråer m. m.

1.2.8 Säljstödjande åtgärder

Målsättningen med säljstödjande åtgärder är att på olika sätt stimulera organisationer och enskilda företag, som deltar i information och försäljning av resor och turism i och till Sverige, så att motivationen för och effekti- viteten i arbetet ökar på olika nivåer.

Olika former av säljstödjande åtgärder kan diskuteras och effektiviteten av desamma analyseras. I följande avsnitt beskrivs de vanligaste metoderna, vilka kan komma att bli aktuella för Sveriges Turistråd.

Vidareutbildning

En omfattande utbildning inom grundskolan och på högre nivå är ytterst betydelsefull för rekryteringen till den alltmer expanderande sektorn för fritid och rekreation. Som denna fråga inte faller inom direktiven för kommit-

• Sida 248
•  Original

te'ns arbete tas den upp i annat sammanhang. Därför behandlas i detta avsnitt endast vida- reutbildning av berörd personal inom ramen för Sveriges Turistråds verksamhetsområde.

Speciell utbildning om Sverige som rekrea- tionsland och om skilda resmål, om resepa- ket och om priser bör anordnas för informa- tions- och säljpersonal vid I-byråer och rese- byråer. Denna verksamhet förutsättes ske kontinuerligt och vara inriktad i första hand på den personal, som avdelats för att sälja och informera om Sverige. Personal vid Sveriges Turistråd kommer att vara engagera- de i utbildningsfrågor.

Studieresor

Utbildningen bör kompletteras med studiere- sor till rekreationsområden och nya resmål. För säljpersonal på olika utlandsmarknader utgör dessutom kombinerade utbildnings- och studieresor många gånger den lämpligas- te formen för vidareutbildning och stimulans till ökad sverigeförsäljning.

Informations- och arbetsmaterial

Handböcker innehållande uppgifter om att- raktioner, researrangemang, inkvartering, kommunikation m. ni. kommer att vara vik- tigt arbetsmaterial för säljande och informe- rande personal. Inventeringssektionen kom- mer att svara för insamlingen av underlaget.

Annat informations- och arbetsmaterial som Svergies Turistråd bör svara för i sam- arbete med kommersiella intressenter är of- fertsammanställningar innehållande aktuella researrangemang o. d. avsedda för researran- görer.

En ”Bulletin” bör distribueras regelbun- det till resebranschen. I denna presenteras och kommenteras förändringar och nyheter i produktsortimentet.

Säljkonferenser

En stor del av den säljstödjande verksamhe- ten bör centreras kring säljkonferenser. Des- sa konferenser innebär att en större grupp

svenska producenter i form av kommersiella företag (transportföretag, hotellkedjor m. fl.) möter svenska eller utländska grossis- ter inom resebranschen och förhandlar om kommande års försäljningsprogram. Sveriges Turistråd anordnar årliga säljkonferenser.

Säljstöd

Vid de prisförhandlingar, som genomförs vid en säljkonferens eller vid andra avtalsuppgö- relser, brukar man normalt avsätta en s.k. resebyråprovision för det försäljningsarbete grossisten eller researrangören kommer att utföra. Provisionerna ligger i storleksord— ningen 10—15 % av nettopriset. I samband med en introduktion av produkter på en ny marknad bör betydligt större summor avsät- tas som säljstöd och enligt avtal med veder- börande researrangör användas för bl. a. an— nonsering och studieresor.

Personlig försäljning

Grossister inom resebranschen i form av resebyråorganisationer, motorklubbar, tran- sportföretag m.fl. bör bearbetas med per- sonliga besök av resande säljare eller konsu- lenter från Sveriges Turistråd. Arbetsuppgif- terna för dessa konsulenter kan formuleras på följande sätt:

De bör bilda sig en uppfattning om angi- ven marknad och möjligheterna till ett posi- tivt resultat i form av ökat resande. De bör vidare utveckla och granska ”konkurrenter- nas” verksamhet. En annan viktig uppgift är att förbereda säljkonferenser och intressera grossisterna för de reseutbud, som sektionen för produktutveckling arrangerat. Slutligen bör de bedöma lämpliga informations— och reklamaktiviteter på aktuell marknad samt eventuella säljstöd till researrangörerna.

En mycket viktig uppgift för dessa konsu- lenter är att undersöka den svenska markna- den och framför allt de grupper, som är ekonomiskt eller fysiskt handikappade. För dessa grupper och för de organisationer och motsvarande som representerar grupperna bör lämpliga produkter utvecklas med för-

• Sida 249
•  Original

Andra viktiga marknader finns utanför landets gränser. [ dessa länder är framför allt grupper, som kan förlänga säsongen för an- läggningar och därmed bidra till en sänkt prisnivå, av stort intresse.

De representanter från Sveriges Turistråd, som bearbetar utlandsmarknader, skall svara för planeringen av turistinformation till all- mänheten.

1.2.9 Bokning

Bokningsfunktionen har till uppgift att re- gistrera, tillhandahålla och lagra paketresor och olika former av transporter och inkvarte- ring. Via bokningen blir tillgängligt utbud överskådligt presenterat för fritidskonsumen- ten. Bokningsfunktionen är i princip rent teknisk och är i sig själv inte bearbetande, men dess existens ökar effektiviteten och utnyttjandet av anläggningar och aktiviteter och kan ur den synvinkeln ses som ett betydande säljstöd.

Nuläget

I dag kan konstateras att det är betydligt lättare att söka rätt på en lämplig utlandsresa och få platser reserverade än att få tag på och boka en semestervecka i Sverige. Detta beror framför allt på att bokningen här i landet är dåligt utvecklad och splittrad.

Hotellrum, stugor, privatrum och i viss mån campingstugor kan beställas antingen direkt hos resp. anläggning eller via en rese- byrå eller l-byrå. De större hotellkedjorna har upprättat egna bokningscentraler för sina anläggningar och vissa kommersiella eller kommunala företag har specialiserat sig på förmedling av stugor, privatrum eller hotell- rum inom ett område, en stad 0. d. Paketre- sor tillhandahålls av några svenska reseföre- tag, av vissa bussföretag och tidningar. Bok- ning av dessa resor görs hos en resebyrå eller direkt hos producenten. Kommunikationer bokas normalt direkt från resp. företags för- säljningskontor eller i vissa fall via en reseby- ra.

Men det är svårt för konsumenten att få en överblick över vilka semesteralternativ som finns tillgängliga på marknaden. Det är svårt för de enskilda anläggningarna i fall av stor efterfrågan att fördela besökarna sins- emellan och det är praktiskt taget omöjligt att inom ett län eller för landet i helhet överblicka boknings- eller beläggningssitua- tionen.

Utvecklingstendenserna inom bokningssektorn

Flera större resebyråorganisationer framför allt de som svarar för utlandsresor, använder numera datorbaserade bokningssystem. Transportföretagen (exempelvis SJ, SAS/ LIN, Silja Line) arbetar med datorer för bok- ning och i flera fall även utskrivning av färd- handlingar.

Inom hotellsektorn utomlands arbetar se- dan ett flertal år internationella företag med datorbaserad bokning. Dessa svarar i första hand för rumsreservationer på större hotell- anläggningar, som anslutit sig till de olika systemen. Dessa bokningsföretag har även börjat etablera sig i Skandinavien och i Sve- rige.

Databehandlad bokning är med andra ord etablerad inom några sektorer av turistnä- ringen. Man kan konstatera att varje sektor har utvecklat sina datasystem oberoende av varandra.

Under senare år har man utomlands för- sökt koppla samman olika databokningssys- tem så att förmedlingsställen eller reseby- råer, bilklubbar etc. skulle slippa ett flertal olika terminaler och bildskärmar; en för varje bokningssystem. Ett system synes vara klart för utprovning i Västtyskland.

Varför en databokning?

Med tanke på att datoranknuten bokning används inom olika sektorer av turistnä- ringen, med vetskap om att mer fulländade tekniska lösningar tycks föreligga vilka klarar en mer omfattande och samordnande bok- ning och information samt med tanke på den

• Sida 250
•  Original

tid som åtgår för att utveckla boknings- systemet är en analys av förutsättningar för en datoranknuten bokning och kostnadsbe- räkningar en av Sveriges Turistråds första arbetsuppgifter. Detta bör utarbetas i sam- arbete med representanter för enskilda nä- ringsgrenar samt kommunernas gemensamma företrädare. Ett bokningssystem som klarar av reserva- tion av inkvartering, transport, resepaket samt information om aktuellt utbud och turistisk infrastruktur innebär att konsumen- terna får lättare att välja den semester eller fritidsform, som passar de egna intressena och den egna ekonomin. Systemet skulle vidare innebära att flera aktiviteter, resear- rangemang, hotellrum, semesterstugor rn. m. skulle kunna omsättas med en bättre lönsam- het, ökad sysselsättning och lägre priser som följd.

På svensk marknad finns i nuläget drygt 600 olika researrangemang tillgängliga och en kraftigt ökad produktion förväntas i och med att en ny organisation kommer till stånd.

Vidare kan konstateras att omkring 125 .'000 gästdygn produceras varje dygn på hotell, vandrarhem och semesterbyar.

I hela landet finns vidare ca 1 700 kortfis- kevatten, hundratalet badanläggningar, sla- lombackar, golfbanor, gästhamnar etc.

Med tanke på omfattningen av detta ut- bud samt dess olikartade innehåll skulle ett manuellt system kunna klara av information och bokning rörande ett mindre område men skulle svårligen kunna svara för hela landet. Med en datoriserad bokning och information skulle ett enhetligt, rikstäckande system kunna byggas upp. Denna form av bokning skulle därmed möjliggöra den lättöverskåd- lighet för fritidskonsumenten, som eftersträ- vas samtidigt som bokningen medverkar till ett bättre kapacitetsutnyttjande. Efterfrågan skulle lättare kunna sammankopplas med tillgänglig kapacitet, varvid säsongutjämning åstadkommes samtidigt som kapaciteten un- der högsäsongen effektivare kan utnyttjas.

Den analys av datoriserad bokning och information som genomförts visar att föl-

jande arbetsuppgifter bör sammanföras till ett system.

Information som lämnas om sevärdheter, aktiviteter, paketresor, olika typer av anlägg- ningar och deras standard och beläggning, kommunikationer med tidtabeller och res- vägar, olika områdens turistiska beskaffen- het.

Reservation som görs av platser på tåg, båt och bil, gruppresor och individuella utbud. I detta sammanhang skulle resp. transportföre- tags eget bokningssystem bibehållas och an- slutas. Rum eller bäddar på hotell, semester- by etc.

Utskrift av färdbiljetter och andra rese-

handlingar.

1.3 Sveriges Turisträds verksamhet för bearbetning av utländska marknader

De turistkontor som Svenska Turisttrafikför- bundet driver utomlands har i huvudsak haft till uppgift att tillhandahålla information efterfrågad av allmänheten, massmedia och resebyråsektorn. Efter hand har emellertid utlandsverksamhetens fasta kostnader för ad- ministration ökat så att medlen för utåtrik- tad verksamhet starkt beskurits. Därför har STTF påbörjat en omorganisation av ut- landsverksamheten. Den nya inriktningen som bl. a. utarbetas i samråd med utrikesför— valtningen innebär att de informativa arbets- uppgifterna överförs till ambassader alterna- tivt konsulat i de länder som prioriterats för direkt bearbetning. En tjänsteman, ansvarig för turistinformationen till allmänheten samt till enskilda resebyråer och bilklubbar har placerats på svenska ambassaden i dessa län- der. Genom att överföra informationsuppgif- terna till ambassader alt. konsulat har vidare en direkt koppling till pressattachén på resp. ambassad åstadkommits. Därmed kan de in- formativa uppgifterna till allmänhet och massmedia bibehållas samtidigt som STTF kommer att kunna frigöra medel för en aktiv bearbetning av aktuella målgrupper i resp. land.

Turistinformationen bör även i fortsätt- ningen till allmänheten och detaljisterna

• Sida 251
•  Original

inom resebyråsektorn förankras på ambassa- der alt. konsulat. Sveriges Turistråd förut- sättes i detta sammanhang svara för behöv— ligt underlag i form av trycksaker, affischer, handböcker etc. Det underlag som pressat- tachén behöver i form av pressreleaser, foton etc. svarar Sveriges Turistråd för. Turistrådet svarar vidare för underlaget vid pressmöten och pressresor avseende denna del av press- attachéns arbetsuppgifter.

Under hand i utredningsarbetet har sekre- tariatet kommit i kontakt med verksamheten vid de svenska handelssekretariaten. Genom dessa handelssekretariat kommer efter hand en fortlöpande rnarknadsbevakning att kun- na etableras. Vidare kommer det att finnas möjligheter att på konsultbasis genomföra utredningar i handelssekretariatens regi.

Huvudansvaret för bearbetningen av ett för verksamheten prioriterat land kommer emellertid att vila på Sveriges Turistråd och den i Sverige placerade utlandsrepresentan- ten.

Som en integrerad del i marknadsavdel- ningen svarar utlandsrepresentanten för att utredningar, säljkonferenser, informations- kampanjer etc. anpassas för de utlandsmark- nader som avses bearbetas. Utlandsrepresen- tanten svarar vidare för att kontakter med grossistledet inom resebyråbranschen och Sveriges Turistråd etableras. Utlandsrepre- sentanterna svarar dessutom för kontakterna mellan pressattachén och informationstjäns— teman samt huvudkontoret. Utlandsrepre- sentanten fördelar sin verksamhetstid mellan resp. land och Sverige. Genom dylikt förfa- rande förbättras kommunikationerna mellan utlandsmarknader och huvudkontoret.

I detta sammanhang vill sekretariatet på- peka att intensiteten i utlandsbearbetningen enligt ovan beskrivet sätt kommer att kunna avpassas till efterfrågan och tillgången på rekreationsmöjligheter i Sverige. Utveck- lingen av Turistrådets utlandsverksamhet kommer således att kunna koordineras med utvecklingen på konsument- och producent- håll.

Den strategiska och taktiska upplägg- ningen av utlandsverksamheten kan enligt

skisserat mönster varieras från marknad till marknad. När det gäller Sveriges Turistråds utlandsverksamhet intar de nordiska markna- derna en särställning. På dessa marknader har kommittén föreslagit att Sveriges Turistråd upprättar egna kontor med ansvarig chef. Detta anses vara nödvändigt med tanke på betydelsen av de nordiska länderna som när- marknader samt mot bakgrund av att ansva- ret för information till och bearbetningen av de nordiska marknaderna i vissa avseenden delas mellan berörda regionala turistorganisa- tioner och Sveriges Turistråd.

För mera avlägsna marknader, typ USA och Japan, rekommenderar sekretariatet ett fortsatt och ökat samarbete med turistorga- nisationerna i de övriga nordiska länderna.

1.4 Konsumentens fördelar av en ny orga- nisation för svensk turism

Som tidigare påpekats i kommitténs betän- kande har den bristande samordningen mel- lan de organisationer som arbetar med infor- mation och marknadsföring av svensk turism och rekreation medfört att vidtagna åtgärder i informativt och marknadsförande syfte inte varit av den omfattning som gjort det möjligt att föra fram budskap om vad Sverige som semesterland har att erbjuda. Bristande sam- ordning har också försvårat möjligheterna att producera den typ av resepaket som via resebyråerna finns tillgängliga i samband med utlandsresor. Den väsentligaste fördelen med en samordning kommer att bli lättill- gänglig information till såväl svensk som utlänning om vilka alternativ som står till buds t. ex. olika typer av rekreationsformer och var dessa är lokaliserade — priser, öppet- hållande, hur man tar sig dit osv.

Det bör betonas att denna information kommer att tillgodose behovet av informa- tion inte bara i samband med fjärrekreation utan också i samband med närrekreation. Allmänheten kommer att på samma enkla sätt som i samband med utlandsresor kunna göra sina beställningar vare sig det gäller bokning av en enskild stuga, inköp av ett bilrundturpaket eller köp av en semesterresa

• Sida 252
•  Original

uppbyggd efter samma mönster som ett ut- ländskt resepaket som kan bestå av såväl transporter, logi, förplägnad och aktivitets- program.

Genom ett integrerat informationssystem kommer de människor som av skilda anled- ningar inte kommer att utnyttja förhands- producerade arrangemang att få möjlighet att själva välja de alternativ som passar dem bäst. Vill man besöka ett speciellt område av landet kommer detaljerad information av utbudet av aktiviteter och arrangemang att finnas tillgängligt. Vill man i stället utöva någon speciell aktivitet fiska, jaga, spela golf, segla osv. kommer man att kunna få infor- mation var i landet detta är möjligt, vilka inkvarteringsmöjligheter som står tillbuds, hur man tar sig dit, vilka möjligheter det finns att hyra utrustning etc. Ett utbyggt informationssystem rörande landets till- gångar för fritid och rekreation kommer att möjliggöra att hela utbudet presenteras såle- des även lågprisalternativen. Dagens splitt- rade bild har bl.a. medfört att endast vissa mot höginkomsttagare riktade produkter presenterats på marknaden. Detta har med- fört att en stor del av landets befolkning aldrig erhållit konkret information om vilka möjligheter som finns att till rimliga priser få de upplevelser som så många söker i sam- band med semester och längre ledigheter.

En ökad information till allmänheten ökar naturligt också kontakten mellan de ansva- riga för anläggningarna och arrangemangen. Detta kommer på sikt att medföra att olika typer av rekreationsmöjligheter kommer att utvecklas för att tillgodose såväl den svenska som den utländska marknadens skiftande krav och önskemål.

En organiserad produktion av arrange- mang i samband med rekreation kommer även att skapa förutsättningen för en pris- sättning som kommer att göra det möjligt för allt flera att kunna utnyttja semestern på ett meningsfullt sätt.

• Sida 253
•  Original

Bilaga 2 Formerna för uttagandet av marknads- föringsavgift samt statistikproduktion

I sitt betänkande har kommittén föreslagit att en särskild marknadsföringsavgift skall tas ut i samband med varje gästdygn som till- bringas på boendeanläggningar. En korrekt statistik över det turistiska boendet är en nöd- vändig förutsättning för att turismens olika organisationer skall kunna arbeta med ett verklighetsunderlag i sin planering.

I betänkandet har kommittén föreslagit att inkasseringen av marknadsföringsavgiften bör handhas av riksskatteverket (RSV) under det att insamlingen av det statistiska uppgif- terna bör handhas av statistiska centralbyrån (SCB). Vissa rutiner kan med fördel vara ge- mensamma i dessa två procedurer. Varje an- läggning som uppfyller hotellförordningens krav på att vara en boendeanläggning blir skyl- dig att lämna uppgifter om anläggningen till RSV som med ledning av de insända uppgif- terna upprättar ett centralt register över samt- liga anläggningar. I dessa anläggningsuppgifter skall ingå data om antal rum och bäddar, viss utrustning samt vilka perioder på året som an- läggningen är öppen. Förändringar skall av an- läggningen rapporteras till RSV som håller re— gistret ajour.

RSV översänder ett avdrag till SCB som med ledning av registret utsänder och inkrä- ver beläggningsstatistik. Denna redovisning skall enligt SCB:s eget förslag redovisas må- nadsvis, och ske efter den mall som redovisas i slutet av denna bilaga. Förändringar i RSV:s register rapporteras vidare till SCB:s registerkopia.

Anläggningarna skall lämna uppgifter till RSV beträffande antalet gästdygn med två- månadersintervaller. Redovisningen föreslås få en ytterst enkel form på inbetalningskort liksom till exempel redovisningen av skatt på spel.

Preliminära överläggningar med företrä- dare för RSV:s punktskatteavdelning har klargjort att kostnaderna för insamling av boendeavgifterna inte uppgår till en sådan storleksordning att förslaget äventyras.

Statistiska centralbyrån har under 1972 utarbetat ett förslag till löpande inkvarte- ringsstatistik på boendeanläggningarna. För- slaget utmynnade i ett äskande på 300.000 kr. till statsverkspropositionen 1973/74. Förslaget beviljades inte under motiveringen att frågan skulle lösas i annan ordning. SCB har även till arbetet med statsverksproposi- tionen 1974/75 inkommit med ett äskande på 372.000 kr., varav 88.000 kr. utgör en- gångskostnad för systemarbete rn. m. Ytterli- gare ett register på boendeanläggningar förs f. n. av polismyndigheten. Det måste vara ett samhällsintresse att även detta register konti- nuerligt hålls avstämt med RSV:s register. Detta kan lämpligen ske genom att RSV till polisregistret kontinuerligt rapporterar förändringar på samma sätt som till SCB.

• Sida 254
•  Original

Do pl denna blank-u avgivna uppgifterna lr ÖVERNATTNINGAR PÅ aokrotoukyddldo ullig! 16 9 uknhnhgon HOTELL OCH PENSIONAT Blankett F/HA 645 P

Blanketten innlnd-s (! svlnkuvort) unut den 8 I oltorfaljnndc nlnad till:

srmsrrsxi csnrmmln lnrikolhlndolsstltiatikun Flak

102 50 srocxnorn 27

ANTAL BÄDDAR vid nlnldons ut g;lng Roppor tnrlnnd och År: (Tillflllign blddplltaor och _ AUGUSTI 1973

mm övsnmrrmoe slem (nitton son bogynnw men du...)

”tunnan": j SCBnr:

DATUM 1 r2 3 _' 4 5 "ls F7 3 1,11 12 17 414 ”15 i Sverige Dnnnrkj Norge Finland X;:::%QDFPP'H011." Frank- italienhchvoil Iris! LBA Japan Andra * Totalt ' r —-1 _ J. _ "när rika Eur-31,1.4 L _Llndorg _, 1 + _L— —l— 1— _ _,- _— ——-— 4— -——L & _— 2 4— __| » e ' 4 L 3 _, _l _, L l I LL . _ , H I 1 , . , J. . Il [ åi j r i _l ; ' . T 4 - . , i I: l l— . . l _ _ _ _l _. __; I _1 , __] L.. T &_ .. a l. & _| 19 f . J P * l , * . -- T 11 _ l 1 4 _]. 4 . 'i l ,1? 44- a . __ . l * l. . -_ L _. _L 13 j_ , , _ _ l _ 14 v— ) _? vc —44 . +" * 116 _l a i I # % l. Jj & __.— __ _l- i . _ l _a. _ --. . H - . j - .

,__ 'N ro

365. L—l ..lL l T -L—+ j— Li

'_*.'

SPÅR—TBR")

H f—t * _. t'i— J—__.T . !

27. L

28

29

30'1

31 T—

otalt J 5 Ovriga upplysning-r N & - - ; ,yNDERSKRIFTaUPPGIFTER &_ Rör-slum nun och adl-oa- (TEXTA) 0" ”" datu- in ; Nuntnkning % å tel-fon (Ivan riktnr) WE äfiflesrfiågxiimf " Postadress Ra! Telefon Ehn eten forh-ndolsnninik F !( -— . Inrikashondolsnltinikon 13; 50 STOCKHOLM 27 & määs 08 14 05 60, "I". 2282

• Sida 255
•  Original

Bilaga 3 Svenska kommunförbundets och Svenska landstingsförbundets synpunkter på den regionala organisationen av turism

]. Svenska kommunförbundets sammanfatt- ning av styrelsememorial I 77/ 71 (okt. I 971 ). avseende ”länsavdelningarna i turismen ”.

Synpunkter på nuvarande regionala organisation

De regionala turistorganens uppgift är att befrämja turismen inom regionen. I denna verksamhet har kommunerna intressen att bevaka på grund av det ökade kommunala engagemanget i anläggningar och aktiviteter inom fritidssektom. Med nuvarande upp- byggnad har kommunerna inte ett inflytande på verksamheten i de regionala organen som svarar ens mot bidragsgivningen till organens verksamhet och ännu mindre mot engage- manget i de fritidsanläggningar som utgör en väsentlig del av underlaget för fritidsresandet inom regionen. Följden av de regionala tu- ristorganens svaga förankring på central kommunal nivå har blivit brister i samord- ningen mellan dessa organs åtgärder för marknadsföring och kommunernas åtgärder för att tillgodose behovet av anläggningar och aktiviteter.

Svagheten i nuvarande organisation lederi allmänhet till att kommunernas intressen som anläggningsägare inte bevakas. Därtill kommer att fritidsresandet på grund av för- ändringar i samhället ochi samhällets syn på företeelsen fordrar en vidare syn på proble- men än tidigare. Det är därför motiverat att överväga hur åtgärder för att samordna verk- samheten inom fritidsresandet skall utformas

för att kommunernas intressen skall tillgodo- ses.

Utgångspunkten vid uppbyggnaden av en kommunal organisation för fritidsresandet

Den ökade inflyttningen till tätorterna har lett till ett ökat behov av fritidsanläggningar och fritidsaktiviteter. Dessa ökade krav har orsakat en överflyttning av ansvar för fritids- verksamheten från enskilda organisationer till kommunerna. En av följderna av tätorts- inflyttningen är ökade restider mellan bostad och arbetsplats, vilket trots förkortade ar- betstider innebär att arbetsdagen blir lång och att möjligheterna att tillbringa fritiden utanför bostaden för många begränsas till veckoslut, helger och semester. Ökningen av antalet bilar gör det möjligt för de flesta familjer att utnyttja inte endast den egna kommunens utan hela regionens anlägg- ningar under veckoslut och helger.

De ökade möjligheterna för det stora fler- talet att resa på fritiden har lagt ett större ansvar för turistfrågorna på kommunerna. Dessa frågor måste också bedömas i ett vidare perSpektiv än som tidigare varit van- ligt, då tyngdpunkten i alltför hög grad lagts på de kommersiella aspekterna. De sociala konsekvenserna av det ökade fritidsresandet måste beaktas, vilket innebär att åtgärderna i första hand bör inriktas på att tillgodose. människornas behov av fritidsaktiviteter utanför hemorten.

• Sida 256
•  Original

Denna vidare syn på turismen betyder, att turistfrågorna inte endast rör de kommuner som har fritidsanläggningar, attraktioner och arrangemang som är av intresse för invånare i andra kommuner utan även dessa kommuner har ett intresse av att åtgärderna för fritids- resandet utformas på ett rationellt sätt.

En kommuns fritidsanläggningar och fri- tidsaktiviteter utgör alltså underlag inte en- dast för den egna kommunens invånare utan även för invånarna i regionen vid deras resan- de under i första hand veckoslut och helger. Det är av denna anledning angeläget att de olika kommunernas åtgärder samordnas så att de totalt resulterar iett väl differentierat utbud av anläggningar, som ger förutsätt- ningar för olika aktiviteter. Det blir däri- genom möjligt att till rimliga priser tillgodo- se behovet av fritidsaktiviteter hos stora befolkningsgrupper och att begränsa kom- munernas ekonomiska insatser.

På grund av att åtgärderna för fritidsresan- det har denna regionala anknytning möter kommunerna problem inom verksamheten som avviker från dem som är vanliga inom kommunal verksamhet. Kommunens åtgär- der inom undervisning, socialvård osv. avser att tillgodose ett servicebehov hos kommu- nens invånare och kommunen har normalt ”monopol,.” på verksamheten. Kommunens åtgärder för fritidsresandet syftar att till- godose ett behov av åtgärder hos invånarna både inom och utanför den egna kommunen. Inom detta område möter kommunen kon— kurrens från både andra kommuner, enskilda företag och organisationer. Kommunerna måste alltså bedöma vilka aktiviteter och attraktioner som efterfrågas med hänsyn till vad andra kommuner och övriga intressenter har att erbjuda. Den enskilda kommunen kan alltså inte handla utan att hänsyn till vad andra — både kommuner och enskilda — genomför. Det är därför angeläget att det skapas former för att samordna kommuner- nas åtgärder för fritidsresandet.

Kommunernas ansvar för den fysiska pla— neringen gör det vidare angeläget att inordna turist- och allmänna fritidsfrågor i plane- ringsprocessen. Därigenom förbättras möjlig-

heterna att reservera lämpliga markområden för fritidslivets behov. Detta kan begränsa riskerna för att attraktiva områden utsättes för ett slitage som leder till att attraktions— kraften försämras eller helt försvinner.

Genom en regional samordning och sam- planering av fritidsaktiviteter som är av in— tresse för fritidsresandet inom regionen (när- turism) skapas också underlag för åtgärder som syftar till att nå effekt utanför regionen (fjärrturism).

På detta område är de flesta kommuner för små för att kunna nå effekt. Det som lockar turisten till en viss bygd är i allmänhet inte en enstaka attraktion utan det samlade utbudet av anläggningar, sevärdheter, rekrea- tionsmöjligheter m.m. i regionen. Det är detta samlade utbud som bör marknadsföras.

Marknadsföringen måste utformas både med beaktande av den stora mängden säljan- de och informerande budskap som möter den enskilde och svårigheten att nå ut med informationen. Undersökningar av resultaten av säljaktioner på resebyråer visar, att dessa årligen mottar ca 3 000 reklamalster, exklu- sive tidtabell, pressmeddelanden o.dyl. 70 procent av dessa produkter packas aldrig upp och når alltså aldrig besökaren på resebyrån. Orsaken till detta är förutom tidsbrist svårig- heten att skilja de olika trycksakerna från varandra, bristen på konkreta säljobjekt eller praktisk information om hur bokning av en resa skall ske.

Genom en samordnad marknadsföring av regionens turistattraktioner är det möjligt att nå en bättre effekt utan ökning av kostna- derna. Samordningen skulle vidare göra det möjligt för kommunerna att begränsa sin utåtriktade marknadsföring i form av tryck- saker, säljresor, annonskampanjer etc. ochi stället satsa resurserna på den lokala servi- cen, turistbyråns verksamhet samt idéarbetet för att utveckla lokala attraktioner och akti- viteter.

• Sida 257
•  Original

Arbetsuppgifter för en ny regional organisation

Av den lämnade redogörelsen framgår, att turistfrågorna bör förankras mera centralt i den kommunala verksamheten för att nå en bättre samordning av olika åtgärder. Det är också angeläget att skapa ändamålsenliga for- mer för samarbetet mellan kommuner och övriga intressenter inom verksamheten.

Vid utformningen av denna nya organisa- tion för att bevaka kommunernas intressen inom verksamheten bör målet vara

1. att inordna planeringen för fritid och turism i samhällsplaneringen i stort med beaktande av de sociala aspekterna

2. att skapa instrument för samordning av investeringarna för fritid och turism

3. att skapa ekonomiska och personella resurser för marknadsföring av turistanlägg— ningarna.

Kommunernas naturliga samarbetsorgan på länsplanet är förbundets länsavdelningar. Länsavdelningens styrelse är sammansatt av ledande kommunalmän från länets kommu- ner, vilket garanterar att turistfrågorna kom- mer att avgöras med beaktande av allmänna kommunala synpunkter. Detta innebär att de ekonomiska aSpekterna kommer att upp- märksammas. Genom länsavdelningen kom- mer kommunerna att få ett direkt inflytande över verksamheten och samtidigt insyn i hur de medel som avsättes för turistfrämjande åtgärder disponeras.

Det är angeläget att landstingens och kom- munernas insatser på turistområdet samord- nas. En av utgångspunkterna för en nydaning av den regionala organisationen bör därför vara att samarbete etableras mellan länsav- del ning och landsting.

[ nuvarande regionala turistorganisationer är motivet för landstingens engagemang främst deras intresse av turismen som näring. Under senare år har landstingen även börjat aktualisera möjligheterna att utnyttja turist- och fritidsanläggningar för friskvården sam- tidigt som vissa landsting gemensamt med primärkommunerna bildat stiftelser för för- värv av mark och anläggningar för frilufts-

livets behov. Vid överläggningarna med före- trädare för landstingsförbundet har enighet rätt om behovet av ett fördjupat samarbete mellan primärkommunerna företrädda av förbundets länsavdelning och landstinget i frågor som rör fritidsresandet.

Vid kommunförbundets styrelsesamman- träde den 12.11.1971 beslutades att de i ovan redovisade riktlinjerna skulle vara väg- ledande vid rådgivningen till länsavdel- ningarna. Vidare beslutades att rekommen- dera länsavdelningarna att inrätta fritidsdele- gation i den mån sådana inte redan förekom.

2. Svenska landstingsförbundets promemoria angående organisationen av turistväsendet på regional nivå. ( Överlämnat till landstingen den 2/2 1 9 72) Överläggningar har förts mellan företrädare för Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet i rubricerade ämne. Anledningen till överläggningarna har varit att det bedömts angeläget att kommunernas och landstingens ekonomiska insatser borde motsvaras av ett inflytande över en regional turistorganisation, som på ett samlat sätt tar sig an uppgiften att främja och utveckla turismen som näring och fritidsresandes be- hov av såväl när- som fjärrservice.

Landstingens engagemang

Under 1969 tillfrågades samtliga landsting bl. a. om turistväsendets betydelse i närings- politiskt sammanhang och landstingets in- flytande i regionala organ.

Även om turistväsendets betydelse varie- rar mellan de olika länen visar utvecklingen att turismen successivt fått en allt större betydelse. Landstingsanslag till turismen har sedan 1960-talet mer än 10-dubblats till ca 3 miljoner. Insatserna inom turismen sker framför allt genom betydande bidragsgivning till turisttrafikförbunden. Landstingen är även regelmässigt representerade i deras sty— relser. Men dessutom vidtar landstingen i stor omfattning egna åtgärder inom turismen samt friluftslivet.

• Sida 258
•  Original

Landstingen i Göteborgs och Bohus län och Hallands län samt Göteborg stad har under 1969 beslutat bilda en gemensam tu- ristorganisation, Västkustens turisttrafikför- bund. Förbundet startade sin verksamhet den 1 januari 1970 och kommer i huvudsak att ombesörja marknadsföringen av turist- väsendet längs Västkusten. Landstingens, primärkommunernas och olika organisatio- ners planering av fritidsområden, turist- attraktioner m.m. skall dock ej ingå i för- bundets verksamhet.

I Kalmar läns södra landsting har en Spe- ciell turistkommitté utarbetat ett förslag till landstingspolitiskt handlingSprogram avseen- de turismen, vilket antagits av landstinget. Under år 1969 har kommittén dessutom avlämnat ett betänkande angående ”Ölands— bron och turismen”.

Vidare har Skaraborgs läns landsting gjort en turistutredning som avlämnades år 1967 och innebar förslag om intensifierande och samordnande åtgärder för turismens främjan- de inom länet.

I Värmlands län samt Gävleborgs län pågår utredningar bl. a. angående turismen samt formerna för landstingens engagemang inom denna.

Östergötlands läns landsting har för sin del engagerat sig bl.a. genom medverkan i den s.k. Östergyllenkommittén som genom ut— ställningar, pressresor och andra arrangemang arbetar som ett informations- och PR—organ för länet.

En del landsting har .ort betydelsefulla satsningar inom friluftslivet genom till- skapande av anordningar för detta i form av friluftsområden m. m.

Tillsammans med primärkommunerna i länet har Västmanlands läns landsting bildat en stiftelse för naturskydd och friluftsliv i Västmanlands län. Enligt stiftelseurkunden har stiftelsen till ändamål

att genom förvärv eller arrendering av fastigheter eller genom andra åtgärder verka för att härför lämpliga områden inom länet bevaras och — i den utsträckning som be- finnes lämplig — planläggas och erhålla an- ordningar för friluftsliv; samt

att verka för bevarandet och skydd av den västmanländska naturen och landskapsbil- den.

Malmö stad, Malmöhus läns landsting samt Kristianstads läns landsting har bildat ”Stiftelsen för fritidsområden i Skåne”. Stif- telsens ändamål är att bevara områden som är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv, att trygga tillgången i Skåne till platser för bad och friluftsliv vid havet eller vid insjö samt att bevara områden som bör skyddas eller vårdas p. g. a. sin betydelse för kännedom om skånsk natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet. Stiftelsens verksamhet avses leda fram till en social fritidsplanering för hela Skåne.

I stiftelsen Stockholms skärgård ingår som huvudmän Stockholms läns landsting, Upp- sala läns landsting, Stockholms stad, flertalet övriga primärkommuner i länet samt ett antal naturvårds- och båtsportsorganisatio- ner. Stiftelsens uppgift är att genom förvärv av fastigheter och på annat sätt verka för att bevara Stockholms skärgårds egenart, natur- värden och landskapsbild samt att de stora möjligheter skärgården erbjuder för frilufts- liv och rekreation tillvaratas på sådant sätt att den bofasta befolkningens intressen och behovet av natur- och landskapsskydd blir beaktade.

En expertgrupp benämnd storlandstings— kommitténs friluftsutredning har under år 1969 framlagt ett delbetänkande angående allmänna synpunkter och förslag rörande landstingets uppgifter för det rörliga frilufts- livet inom regionen samt gjort en modell— studie av ett regionalt friluftsområde, Gär- flottaområdet i Ösmo kommun. Utred— ningens nästa delbetänkande kommer att behandla Stockholms läns landstings upp- gifter med avseende på fritidsbebyggelsen i regionen.

Kopparbergs läns landsting har i samarbe- te med Idre kommun tillskapat en större turistby.

En del landsting stöder turismen genom anslag till s. k. bygdesemester.

Slutligen kan nämnas att Göteborgs och Bohus läns landsting i samverkan med sta-

• Sida 259
•  Original

tens planverk låtit utreda de kommunal— ekonomiska konsekvenserna av turismen. Under senare år har landstingen även bör- jat aktualisera möjligheterna att utnyttja tu- rist- och fritidsanläggningar för friskvården.

Ny organisation

Som inledningsvis framhölls har det av före- trädarna för de båda förbunden befunnits angeläget med en rekonstruktion av organisa- tionen av kommunernas och landstingens engagemang i turismens och fritidsresandets främjande på regional nivå.

Det är huvudsakligen tre mål som man bör inrikta sig på 1. att inordna planeringen för fritid och tu—

rism i samhällsplaneringen i stort med iakttagande av sociala hänsyn 2. att skapa instrument för samordning av investeringarna för fritid och turism samt 3. att skapa ekonomiska och personella re- surser för marknadsföring av turistanlägg- ningar. Landstingens hittillsvarande intressen har främst varit att främja turismen som näring. På senare tid har man även på flera håll iordningsställt friluftsområden och bl. a. engagerat sig i aktiviteter för s. k. friskvård. Landstingens hittillsvarande intresseinrikt- ning torde därför vara riktad dels mot mark- nadsföringsåtgärder, dels till direkta stöd till investeringar.

Inom ramen för denna intresseinriktning torde fördelar vara att vinna om en samord- ning kommer till stånd med primärkommu- nala investeringsaktiviteter och stödåtgärder till enskilda företag. Marknadsföringen bör även samordnas i flera regioner. Vid diskus- sioner mellan företrädarna för de båda för— bunden var man ense om att landstingens och kommunernas insatser på turistområdet borde samordnas. En utgångspunkt härför borde vara att samarbete etablerades mellan länsavdelning och landsting. Formerna för ett sådant samarbete kan etableras på olika sätt. Tre alternativ kan förslagsvis lämnas:

Alternativ ]

Kommunförbundets förslag Länsavdelningen inrättar en fritidsdelega- tion, som får ett kansli till sitt förfogande. Fritidsdelegationens uppgifter blir att sam- ordna de kommunala insatserna för fritids- aktiviteter och utvärdera vilka fritidsaktivite- ter som kan öka och utveckla fritidsresandet till och inom regionen och att svara för samordning av kommunernas övriga fritids- verksamhet, t. ex. bidragsgivningen till orga- nisationer, kontakten med länsförbund osv.

För samordning mellan länsavdelning och landsting föreslås att ett gemensamt organ (”länsturistnämnd” eller ”länsfritids- nämnd”) skapas. Denna nämnds huvudupp- gift blir att leda regionens samlade mark- nadsföring i intim kontakt med den regiona- la nivåns insatser för planering och samord- ning av ”mottagarapparaten” (fritidsanlägg- ningar, attraktioner, service). De administra- tiva resurserna härför förutsätts tillhanda- hållas från det till länsavdelningens fritids- delegation knutna kansliet. Ett avtal som reglerar relationerna mellan länsavdelning och landsting bör träffas.

En skiss över samverkande organs inbör- des relationer visas i fig. 1.

Alternativ 2

Alternativ 1 med länsturistnämnd modifie- ras så att ett självständigt kansli bildas fri- stående från länsavdelning eller landsting, vilka enligt uppgjort avtal bidrar till driften. Se fig. 2.

Alternativ 3

Länsavdelningen eller primärkommunerna var för sig och landstinget bildar en stiftelse som genom stiftarnas tillskott organiserar ett eget kansli som helt kan ägna sig åt turist- och friluftsfrågor. Se fig. 3.

Finansiering av verksamheten kan ske med bidrag från landstinget och avgifter från kommunerna till länsavdelningen eller till stiftelsen. För Speciella marknadsföringsin-

• Sida 260
•  Original

Fritidsnämnd Fritidsnämnd Fritidsnämnd Kommunstyrelse Kommunstyrelse _ommunstyrelse

|__—___J. _____

[_ _ _ _ _ __| Kansli :xxxxxxx Länsturistnämnd

Kommun- förbundets länsavdelning tion

ll

order

__ _ — = samarbete XXXXXXX = administrativ service

Figur 1 Förslag till regional och lokal organisation. Alternativ 1.

Kommunstyrelse

Fritidsnämnd Kommunstyrelse

Kommunstyrelse

Kommun- förbundets länsavdelning tion

Länsturistnämnd

_— = order l_ _____ _l

—-— — -— = samarbete XXXXXXX = administrativ service

Figur 2 Förslag till regional och lokal organisation. Alternativ 2.

• Sida 261
•  Original

Landsting

Fritids-

förbundets delega- länsavdelning tion

—— = order l_ -——- — — = samarbete

XXXXXXX = administrativ service

Figur 3 Förslag till regional och lokal organisation. Alternativ 3.

satser torde bidrag från den enskilda turist- näringen kunna förekomma.

Turistnäringens och de ideella organisatio- nernas sakkunskap måste tillvaratas genom att former för samråd utbildas och vidareut- vecklas.

De ovan redovisade alternativen får ses som enkla principskisser för en framtida organisation. Det måste därför ankomma på varje landsting och berörda kommuner/läns- avdelning att finna former som lokalt anses vara de mest lämpade. En viss flexibilitet över länsgränser kan i vissa fall vara nödvän- dig.

• Sida 262
•  Original

Statens offentliga utredningar 1973

Kronologisk förteckning

______________________________________________________

1. Litteraturen i skolan. U. Högskolan. U. Högskolan. Sammanfattning. U. Fastighetstaxering. Fi. Museerna. U. Data och näringspolitik, I. Trygghet i anställningen. ln. Radio i utveckling. U. Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. U. Reklam lll. Ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare) . Reklam IV. Reklamens kostnader och bestäm- ningsfaktorer. U. .Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleut- bildning. U. . Snvltningsbrott och sju kförsakringsrnissbruk. Ju. . Mål och medel iskogspolitiken. Jo. . Kommunal planering och detaljhandel. H. . Samhället och filmen. Del 3. U. . Teknisk översyn av studiemedelssystemet. U. .Styrelserepresentation för bankansta'llda. Lag- teknisk översyn. Fi. . TRU15 försöksverksamhet 1967—1972. U.

. Varudeklaration — ett medel i konsumentpoli- tiken. H. . Svensk ekonomi fram till 1977. Fi. . Utsökningsbalk. Utsökningsratt Xll. Ju. . Bättre överblick över lagar och andra bestämmel- ser.Ju. . Boendeservice 7. ln. . Unga lagöverträdare lll. Ju. . Lag och rätt i grundskolan. Ju. . Sanering lll. ln_ . Styrelserepresentation för anställda i statliga myndigheter. Fi. . Järn- och metallmanufakturindustrin under 70

talet. !. Järn- och metallmanufakturindustrin under 70- talet. Bilagor. |. . Revision av vattenlagen. Del 3. Vattenförbund. Ju.

. Vägtrafiken — kostnader och avgifter. K. . Ränta och restavgift på skatt m.m. Fi. . Flygvapnets befäl. Fö.

. Kriminologisk forskning. Ju. .Miljövårdens informationssystem. Förslag och motiv. Jo. . Miljövårdens informationssystem. Statskonto- rets förstudie. Jo. . Personal för krigsmaktens förvaltningsverksam- het. Fö. . God inkassosed. Ju.

. Civilförsvarsförmåner. Fö. . Forskning för utveckling. U. . Utbildning av lärarutbildare. U. . Budgetreform. Fi. . Budgetreform. Bilagor. Fi. . Budgetreform. Stabiliseringspolitiska bilagor. Fi.

. Budgetreform. Den statliga budgetens regionala effekter. Fi. . Högskolornas förvaltning. U.

.Skohnsregonahlednhg.u.

. Unga lagöverträdare IV. Ju. . Bostäder 1974. 76. In. . Skadestånd V. Ju. . Turism och rekreation i SVerige. Jo.

.C' PPNPPFPN

...a—n N—i

_|—I—._|_A—| (nummer.)

M—l OCD

NNN (JN-A

NMNNN mulm»:— (JUN (000300) 0101wa

ut.: coq

åhåbåbw mätare-vom

.b 0)

UIU'IUIÖÖÄ maowmu

• Sida 263
•  Original

Statens offentliga utredningar 1973

Systematisk förteckning

___—_______________________————

Just itiedepartementet Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. [13] Utsökningsbalk. Utsökningsrätt Xll. [22] Bättre överblick över lagar och andra bestämmel- ser. [23] 1956 års klientelundersökning rörande ungdoms- brottslingar. 1. Unga lagöverträdare lll. [25] 2. Unga lagöverträdare IV. [49j Lag och rätt i grundskolan. 26] Revision av vattenlagen. Del 3.Vattenförbund.[31] Kriminologisk forskning. [35] God inkassosed. [39] Skadestånd V. [51]

Försvarsdepartementet

Flygvapnets befäl. [34]

Fersonal för krigsmaktens förvaltningsverksamhet. 38] Civilförsvarsförmåner. [40]

Kommunikationsdepartementet Vägtrafiken — kostnader och avgifter. [32]

Finansdepartementet Fastighetstaxering. [4] Styrelsarepresentation för bankanställda. nisk översyn. [18]

Svensk ekonomi fram till 1977. [21] Stvrelserepresentation för anställda i statliga myn— digheter. [28] Ränta och restavgift på skatt m.m. [33] Budgetutredningen 1. Budgetreform. [43] 2. Bud— getreform. Bilagor. [44] 3. Budgetreform. Stabilise- ringspolitiska bilagor. [45] 4. Budgetreform. Den statliga budgetens regionala effekter. [46]

Lagtek-

Utbildningsdepartementet

Litteraturen i skolan. Separat bilagedel 4 till littera- turutredningens huvudbetänkande. [1] 1968 års utbildningsutredning. 1. Högskolan [2] 2. Högskolan. Sammanfattning. [3] 3. Försöksverk- samhet med yrkesteknisk högskoleutbildnlng. [12] 4. Högskolornas förvaltning. [47] Museerna. [5] Radio i utveckling. [8] Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxanutbildningen. [9| Reklamutredningen. Reklam lll. Ställningstagan- den och förslag. [10] (Utkommer senare) Reklam lIV. |Reklamens kostnader och bestämningsfaktorer. 11 Samhället och filmen. Del 3. [16] Teknisk översyn av studiemedelssystemet. [17] TRU:s försöksverksamhet 1967—1972. [19] Forskning för utveckling. [41] Utbildning av lärarutbildare. [42] Skolans regionala ledning. [48]

Jo rd bru ksdepa rtementet Mål och medel lskogspolltiken. [14] Miljökontrollutredningen. 1. Miliövårdens informa- tionssystem. Förslag och motiv. [36] 2. Miljövår- dens informationssystem. Statskontorets förstudie. [37] Turism och rekreation i Sverige. [52]

Handelsdepartementet

Kommunal planering och detaljhandel. [15] _ _ Varudeklaration —- ett medel i konsumentpolitikon.

[20l

Inrikesdepartementet Trygghet i anställningen. [7] Boendeservice 7. [24] Sanering lll. [27] Bostäder 1974—76. [50|

Industridepartementet

Data ooh näringspolitik. [6] Metallmanufakturutredningen. 1. Järn— och metall- manufakturindustrin under 70—talet. [29] 2. Järn- och metalImanufakturindustrin under 70-talet. Bilagor. [30]

_______________________———_-——-—— Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

• Sida 264
•  Original

Nordisk udredningsserie (Nu) 1973

Kronologisk förteckning

1.

m H 9? kup

Kommunalt samarbete över de nordiska rlks— gränserna. Nordiskt kontaktmannamöte i Mariehamn. . Varudeklarasionssamarbeid i Norden.

Den nordiska allmänheten och det nordiska sam- arbetet 1973. Nordisk miljöskyddskonvention. Nordisk pedagogisk specialutbildning för fysio- terapeuter. Nordiskt samarbete på arbetsmedicinens områ- de.

.Övergripande mål för konsumentundervisning i

skolan.

• Sida 265
•  Original

• Sida 266
•  Original

• Sida 267
•  Original

• Sida 268
•  Original

, al Allmänna Förlaget ISBN 91-38-01645-1