SOU 1983:55
Församlingen i framtiden
örsamhnge 1 framtlde
—ctt diskussionsbctänkandc om svenska lngRns lokala organisation från 1982 års kyrkokommitté
örsamlinge 1 framtlden
—ett diskussionsbctänhndc om svenska kyrkans lokala organisation från 1982 års kyrkokommitté
. '11' " 1'-. ..'11111..." "' TDP".
'I' "."*II'1111'111 .. "-*_111"I'
., 1.1'
' .11.1..1-.1111 » 1'”
11 11'
|||11i11|1
11.! 11111'11'11111111
|||
11.1 .1-11'1'1'1'1-11
1111 111111
_ "1"'1|....1111'-1"
1111
"11 '|'.»
1.1..11
131111
111.111 'I1-
1. -.'|1.!
(||
I
3111 -.** "'11'1'.
""E-'1TI11..1'1I"111'- 1.
114-111- 1'11111£111|1|111'1|1 |.-|11|'1
111.14'111-11'11111
=1|1”. .,1, 1.111 ”'_11 111111”?!
'.w ”111?!
1. |:1. "111. '
""'1'1.li'III'111.1"" ...1 | "111111
.-I|n-|. |||
. "1.1.1
. ||"-' 1111? 4111-111
. . 1.11'11'1'» -.'
1'.|1 " "".""" "'N-'="' '...'1'
1.1 . lm.
'111'11 .. 31.51.1111»
11".
.. 111
W
11111111.1.
11.. "II" 11.1"
|| 11'
1 '1. * 1.1 1 1'1-11r111
||f1
'11-1-1 1... .
_-11|11|| 1'
llr'l
11|1|||' | ||
1I'1'1.'1" "11. "11 1111
11 |
dif—1..' '." *11-. 1.1 *. ":l I'll ""1" 111 i :| 1 1111 1 111 I. * 11......""1'11| . " ':f- _1 1 1 "115111 111. ..1111' .11 '1'1'111'111I1..111 1 11'.1.111.1 1111 .. .1..1.”H-11'. '11'11'1' 111.'.11 "I:||"J||"' ...111 -11. .. - * 1.. " ..1- 11' '-.'|. 11 ' ') ' ". ..' 111: .1 f.. 1— 1 111; '- .1. "..1"'1 11'" '*1*"'1.1..' '1'" "1-' f" . . ' 1JII'II'1| ' '-"'1'. 1'f..**1 ' .. 1'4 1' .. . f . "»” .._ 19'."".1" '.-1'1'.”"" .". ' 1'11'1..-i 11 —*.* 1. "11-3'. 111.515. .; . '-1'.'.1"1'1'.|..' - =; , '. ; "".1-'-'..-1-'1".'.1 '.' 1 ,. '. .."-"..' 11'11'1,'. .1. . 1 11 -. 1'..1".".' ': .. If" "I F|I111111I "II "I" " " '# II'I1 u * . "_ ... .. .. '- 1'; ' 1 ...._ 1-1'1 '111'1' u"'"*"' '1..'.'* 11.-,'- f '1'” " II :l1l1_1_ -f'I.11 "' ":11-1115,..1 "1"""1"1."1|"'""1111'1.. 1'1'1 '.'-11'.' ' ' '7' 11')I'.'."I5E'11- '.' ' '.L' '$ " 11”1.1..** -...""'.11 111' 1. ...
'.1..I1..' .. 1.1'1'3 .1."..1'11 'I 11 . ... . . 11. 11 111111 11111111-1111 .1 ' 111 111.351."111'1'111 ". 1' 1' -.i_' 1 . 1'.,11 .111-. ; 1'1. 11-115111"1. "1.:.. I.1. ' . 1. 1. 1' .1 .. '..11' '91111 1|r1.- 1 '- .-. . 1 ....1. 1" 11111.1 1 lf1ll II III ...11111111111'1"11"r='1.1.1111
111 1111' '
d |
& Statens offentliga utredningar %% 1983z55 & Civildepartementet
Församlingen i framtiden
Betänkande av _1_982 års Kyrkokommitté Stockholm 1983
Foto omslag Lennart Jonson ISBN 91-38-07868-6 ISSN 0375-250X
minut:/gon!) Stockholm 1983 76160
5. Modeller för framtiden 5.1 Att arbeta med modeller 5.2 Principer för en reform
5.3. Lokal organisation— nuvarande ordning och några alternativa modeller 5.4 Tjänsteorganisationen — några modeller
HONOOOWMLIIt/t
H
13 13 19 23 28 30
41 41 48 64 68
73 73 79 84
89 89 90
93 106
6 Den framtida kyrkomusikerorganisationen m.m.' . . . . 113 6.1 Kyrkomusikerutredningen . . . . . . . . . . . 113 6.2 Utredningens direktiv . . . . . . . . . . . . 113 6.3 Preliminära ställningstaganden . . . . . . . . . 114 Bilaga— tabeller . . . . . . . . . . . . . . . . . 121
[För detta avsnitt svarar kyrkomusikerutredningen.
1. Introduktion
1.1. Kyrkokommitténs tillkomst
Under lång tid har från kyrkligt håll krav rests på en utredning av de kyrkliga strukturfrågorna på lokalplanet. Bland annat har detta krav kommit från kyrkomötet, som 1982 konstaterade att en strukturreform är ofrånkomlig. Likaså har Svenska Kyrkans Församlings- och Pastoratsförbund dels principiellt konstaterat att det finns behov av strukturförändringar, dels krävt en utredning av strukturfrågorna.
I december 1982 beslutade regeringen tillsätta en kommitté för att utreda svenska kyrkans struktur på lokalplanet. Beslutet innebar dessutom att den särskilda utredning om grunderna för den prästerliga tjänsteorganisationen i pastoraten (prästtjänstkommittén) som då nyligen inletts inlemmades i den nya kommittén. Samma beslut fattades beträffande kyrkofondsutredningen. Denna hade slutfört arbetet med sitt huvuduppdrag, men hade vissa frågor rörande det ekonomiska utjämningssystemet för kyrkliga kommuner kvar att behandla. I båda fallen konstaterade regeringen att kommittéernas uppdrag var av den karaktären att de låg så nära den nu igångsatta strukturutred- ningens uppdrag att en samordning var nödvändig. Till kommittén fördes också vissa frågor som aktualiserats av riksdagen, beträffande dels begrav- ningsverksamhetens kostnader, dels kyrkoherdens ställning i kyrkorådet. Man aviserade också att det fortsatta arbetet med reglerna för tillsättning av prästtjänster skulle komma att föras till kommittén.
Kommittén har antagit namnet 1982 års kyrkokommitté.
1.2. Direktiven
Så här motiverade regeringen att man nu tillmötesgick de kyrkliga kraven på en utredning om kyrkans struktur på lokalplanet:
Frågorna om svenska kyrkans yttre och inre organisation har länge debatterats. Kritik mot rådande förhållanden har framförts i olika sammanhang under årens lopp. I awaktan på utgången av det sedan år 1958 bedrivna utredningsarbetet i stat- kyrkafrågan har emellertid åtskilliga krav på angelägna reformer för församlingslivet fått stå tillbaka.
Efter det att 1979 års allmänna kyrkomöte hade avvisat ett av regeringen framlagt förslag om ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan, tillsattes utredningar för ett antal delfrågor. Deras arbete har gett underlag för förslag till väsentliga
reformer av kyrkans yttre organisatoriska förhållanden inom ett bevarat samband med staten. Jag syftar på de under innevarande år beslutade reformerna beträffande den kyrkliga lagstiftningen och kyrkomötet liksom på kyrkofondens vidgade användning för en inomkyrklig ekonomisk utjämning.
Reformerna har väsentligen angripit kyrkans organisatoriska och ekonomiska problem på riksplanet. Där har svenska kyrkan nu utrustats med organ som tidigare har saknats för att kyrkan själv skulle kunna ta ansvar för väsentliga sidor av sin verksamhet. Genom kyrkofondens nya funktion ges också möjlighet att fördela de ekonomiska bördorna för verksamheten mera rättvist mellan församlingarna. Det är värdefullt att möjligheter har skapats för en inomkyrklig ekonomisk utjämning i en tid då statens ekonomiska resurser inte på samma sätt som hittills kan tas i anspråk för stöd åt kommunerna.
Samtidigt kräver den nya situationen att de kyrkliga kommunernas organisatoriska och ekonomiska problem också angrips från grunden. Det är inte rimligt att en del kyrkliga kommuner behåller föråldrade strukturer på andra kyrkliga kommuners bekostnad. I ett skede av resursknapphet måste också förutsättningarna för den lokala kyrkliga verksamheten omprövas. Önskemålen om en översyn av kyrkans struktur— frågor på lokalplanet bör därför nu tillgodoses.
Det avsnitt av direktiven som behandlar utredningsuppdraget citeras i sin helhet:
En översyn av kyrkans struktur på lokalplanet bör i första hand syfta till att finna lämpliga'former för att bilda ekonomiskt och befolkningsmässigt bärkraftiga enheter, som kan utgöra underlag för en differentierad och målinriktad kyrklig verksamhet på lokalplanet. Samtidigt bör i princip församlingen och dess kyrka alltjämt kunna utgöra bas för prästernas och deras medarbetares församlingsvårdande verksamhet. Befolk- ningsutvecklingen, ändrade geografiska förhållanden m.m. kan dock i särskilda fall motivera uppbrott från det historiskt givna.
Det moderna samhället uppvisar en betydligt större rörlighet hos befolkningen än det samhälle i vilket våra församlingar ursprungligen bildades. Inom ramen för nuvarande prästerliga tjänsteorganisation har möjligheter skapats att tillgodose personalbehovet på orter med säsongvis starkt ökad fritidsbefolkning. Andra förhållanden har inte i lika hög grad beaktats, t.ex. den omfattande dagbefolkningen i storstädernas cityförsamlingar eller studieorternas stora tillskott av tillfälligt inflyttade ungdomar. Sådana företeelser visar att den nuvarande territoriella församlingsstruk- turen inte alltid svarar mot de krav som utvecklingen ställer. Det är möjligt att man här bör söka sig mot friare strukturer. Ett exempel på sådana utgör de former i vilka man har sökt tillgodose behovet av finskspråkigt församlingsarbete bland invandrare inom svenska kyrkans ram. För detta arbete har prästerliga tjänster fått inrättas utan en hård låsning till den territoriella församlingsorganisationen. En annan möjlighet kan vara att låta mera bärkraftiga strukturer av samfällighetsmodell eller något organ på stifts- eller kontraktsplan ta över ansvaret för vissa delar av den församlingsvårdande verksamheten, som en lokal församling saknar egna resurser för. Kommittén bör förutsättningslöst pröva olika tänkbara modeller för en bredare samverkan på lokalplanet. I de flesta fall torde de nuvarande pastoraten vara den minsta tänkbara enheten för sådan samverkan.
I utredningsarbetet bör också uppmärksammas frågorna om vem som skall bära kostnaderna för de olika delarna av den kyrkliga verksamheten och vilka organ som bör utöva den kyrkokommunala beskattningsrätten. De tidigare berörda frågorna om ansvaret för kostnaderna för begravningsverksamheten bör uppmärksammas i detta sammanhang. Sambandet med den ekonomiska utjämning som sker via kyrkofonden bör särskilt studeras med hänsyn till det nya utjämningssystemets effekter för strukturrationaliseringen.
Slutligen skall här citeras ett avsnitt ur de direktiv som ursprungligen gavs till prästtjänstkommittén och som numera gäller 1982 års kyrkokommitté:
Utredningen bör ta sin utgångspunkt i en kartläggning av vilka arbetsuppgifter som skall anses höra till en kyrkoherdes och till övriga prästers speciella funktion i församlingen mot bakgrund av bl.a. den avlastning av uppgifter som har skett genom ökad lekmannamedverkan. Man kan här också anknyta till sådana tidigare försök som har gjorts i den riktningen, t.ex. i den förutnämnda undersökningen "Präst i svenska kyrkan”.
Man har också försökt att på grundval av arbetstidsstudier beräkna tidsåtgången för de olika arbetsmoment som omfattas av de prästerliga tjänsteåliggandena. Utredning- en bör överväga om sådana schabloniserade beräkningar av tidsåtgången för de prästerliga arbetsinsatser som krävs i ett enskilt pastorat kan utgöra ett tillfredsstäl- lande underlag för tilldelningen av prästtjänster i pastoratet. I varje fall bör en beräkningsmetod eftersträvas, som bättre än den nuvarande tar hänsyn till de olika arbetsuppgifter som följer av befolkningens åldersstruktur och andra speciella förhållanden i pastorat av olika karaktär. I det sammanhanget har utredningen att beakta behovet av särskilda tjänster för andlig vård vid sjukhus och vid omsorgsvår- dens institutioner. Utredningen bör också överväga en möjlighet att med jämna mellanrum och vid uppkommande ledighet på en tjänst ompröva tjänsteorganisatio- nen med hänsyn till ev. ändrade förhållanden i pastoratet.
I samband härmed aktualiseras frågan om relationen mellan ordinarie och icke ordinarie tjänster i den församlingsprästerliga organisationen. Utredningen har att utgå från att de ordinarie tjänsterna skall ersättas med extra ordinarie tjänster, såsom har skett beträffande det stora flertalet övriga statligt reglerade tjänster. Detta förutsätter ändring i gällande lagstiftning.
Av min tidigare redovisning av förekomsten av församlingsmedarbetare med annan specialutbildning än prästens framgår att den numera har en sådan omfattning att en utredning om tj änsteorganisationen i pastoraten inte bör begränsas till att avse enbart prästtjänsterna. Jag delar den av Svenska kyrkans personalförbund framförda meningen att en översyn bör innefatta även de kyrkokommunalt anställda medhjäl- parna i församlingsvården. Frågan om diakonins ställning i svenska kyrkan har länge varit olöst. Samtidigt kan man konstatera att diakonitjänsterna på många håll utgör ett viktigt komplement till prästernas arbetsinsatser i församlingarna. Jag finner det därför angeläget att utredningen överväger i vilka former sådana tjänster kan inrymmas i den kyrkliga tjänsteorganisationen och om de eventuellt kan utgöra alternativ till ytterligare prästtjänster i pastoraten utöver kyrkoherdetjänsterna. Därvid bör innehållet i diakonitjänster av olika slag närmare preciseras. Därigenom skulle man också få en utgångspunkt för planering av utbildningen av diakoner och diakonissor med hänsyn till församlingarnas behov.
En klar tendens i kyrkolivet under senare år har varit att ge lekmännen och församlingens förtroendevalda ökat inflytande när det gäller att utforma riktlinjer för församlingens arbete. I utredningsarbetet bör därför undersökas om inte tjänsteorga- nisationen i pastoraten, som nu fastställs av regeringen enligt generella normer, i större utsträckning kan grundas på pastoratens och domkapitlens gemensamma övervägan- den utifrån egna bedömningar av de enskilda församlingarnas behov och de tillgängliga personalresurserna. Det skall också stå utredningen fritt att föreslå sådana tjänster i stift eller kontrakt som på lämpligt sätt kan utgöra en komplettering av eller ersättning för tjänster i de enskilda pastoraten.
Att helt överlämna åt pastoraten eller stiften att besluta om tjänsteorganisationen kan dock visa sig svårt med hänsyn till kravet på en rättvis och jämn fördelning av personalresurserna. Bl.a. av detta skäl bör det också i fortsättningen ankomma på kyrkoledningen i stiftet — biskop och domkapitel — att rekrytera och förordna präster
till tjänst i församlingarna och fullgöra arbetsgivarfunktionen beträffande dem. Utredningen bör överväga hur diakonitjänsterna i detta sammanhang skall kunna infogas i den kyrkliga organisationen och vilka förpliktelser som bör följa av vigningen till diakon eller diakonissa. Frågan om vilka sekretessbestämmelser som bör gälla i deras verksamhet bör vidare uppmärksammas i detta sammanhang.
1.3. Utredningens sammansättning
Ledamöter i 1982 års kyrkokommitté är Sören Ekström, sakkunnig i Civildepartementet (s, ordförande), riksdagsledamöterna Georg Andersson (5), Karl Boo (c), Wiwi-Anne Cederqvist (s) samt direktör Urban Gibson (fp), överförmyndare Lars Rydje (s) och konsulent Göran Åstrand (m). Sakkunniga är biskop Per-Olov Ahrén, departementsråden Rune Bergsten, Göran Göransson och Ingvar Hjelmqvist, förbundsdirektör Sture Johansson samt rådman Tom Thyblad. Experter är utbildningssekreterare Gunnar Edqvist, domprost Karl-Gunnar Grape, kyrkoherde Sven Lenhoff, kammar- råden Carl-Einar Nordling och Gösta Nyquist, studierektor Gudrun Persson, komminister Anne Stridh samt avdelningschef Göte Wallin.
Kommitténs huvudsekreterare är rektor KG Hammar. I sekretariatet arbetar också Tom Thyblad. Därtill har Gunnar Edqvist medverkat vid tillkomsten av avsnitt 2.5.
I kommitténs sammanträden deltar ledamöter, sakkunniga och sekretari- at. Experterna deltar däremot normalt inte i dessa sammanträden. Deras arbete är i stället förlagt till de två expertgrupper som knutits till kommittén. I dessa båda gruppers arbete deltar också de sakkunniga. Den ena av dessa expertgrupper arbetar med dels frågor av teologisk karaktär, dels de frågor som rör tjänsteorganisationen. Denna expertgrupp leds av Per-Olov Ahrén. Den andra gruppen arbetar med ekonomi- och strukturfrågor och leds av Sture Johansson.
1.4. Varför ett diskussionsbetänkande?
Vi inledde vårt arbete under våren 1983. Det första sammanträdet var i mars. Den tid som hittills förflutit har ägnats åt beskrivning av dagsläget, analys av de problem som finns i dag och en mycket preliminär diskussion kring vilka alternativ som står till buds om man vill lösa de problem som i dag kan finnas i många församlingar.
Det är viktigt att betona att kommittén inte tagit ställning till mer än vad som framgår av detta betänkande. Som påpekas i inledningen till kapitel 5 innebär den redovisning av modeller för framtiden som sker där inte några förslag från vår sida. Modellerna är konstruerade så, att de skall kunna stimulera en konstruktiv diskussion kring strukturfrågor och tjänsteorgani- sation.
Vi har bedömt det angeläget att redan nu, i ett tidigt skede av utredningsarbetet, ge lokala och regionala kyrkliga organ, kyrkliga myndig- heter i övrigt samt kyrkliga och andra organisationer möjlighet att påverka arbetets fortsatta inriktning. De frågor som utreds år både svåra och
känsliga. Bland dem som praktiskt arbetar med det dagliga kyrkliga arbetet känner man väl till både för- och nackdelar med den kyrkliga indelning, ansvarsfördelning och tjänsteorganisation som vi har i dag. Den kunskapen är viktig att föra in i utredningsarbetet.
En utredning om kyrkans lokala strukturfrågor kan väcka starkt delade känslor. Dels kan man på en del håll väcka förhoppningar till liv om genomgripande förändringar i den nuvarande organisationen. Dels kan man väcka oro hos dem som just i sin egen bygd är starkt fästa vid den ordning vi hari dag.
Enighet råder i kommittén om att det finns strukturproblem som gör det nödvändigt att vidta någon typ av åtgärder. Dessa strukturproblem är förknippade med såväl storstädernas mycket stora församlingar som de mycket små församlingarna. Hur omfattande åtgärder som bör vidtas och hur de bör utformas har vi inte tagit ställning till. Men enighet råder också om att inga sådana åtgärder bör vidtas som slår sönder en i dag fungerande församlingsgemenskap. Gudstjänstliv och övrig församlingsvård skall inte påverkas negativt av de förslag till ågärder som utredningen kan komma att föreslå. Vi faller därvid tillbaka på direktivens formulering att församlingen och dess kyrka alltjämt skall kunna utgöra bas för prästernas och deras medarbetares församlingsvårdande verksamhet. Den lokalt förankrade församlingsverksamheten är ovärderlig för kyrkan.
1.5. Kommittén i den kyrkopolitiska debatten
Vi utför inte vårt arbete i ett lufttomt rum. Tvärtom: I dag är den kyrkopolitiska aktiviteten betydande. Kyrkomötesreformen håller på att genomföras. Samtidigt tas nya initiativ av vikt. Så har t.ex. svenska kyrkans centralstyrelse helt nyligen tillsatt den av kyrkomötet beslutade utredningen om formerna för medlemskap i svenska kyrkan.
I förhållande till kyrkomötesreformen finns knappast några samordnings- problem eller konfliktorsaker. En diskussion om strukturfrågor och tjänste— organisation får väl snarast ses som en naturlig uppföljning av de reformer som skett på det centrala planet.
Vad gäller medlemskapsfrågorna så skulle en förändring av sådan innebörd, att antalet medlemmar i svenska kyrkan — och därmed också i församlingarna — under kort tid drastiskt minskar, självfallet på ett avgörande sätt påverka den diskussion som förs i vårt betänkande. Vi har emellertid utgått från att några sådana förändringar inte kommer att vidtas. Från olika håll har betonats behovet av försiktighet i arbetet med medlemskapsfrågorna. Vi har mot denna bakgrund gjort den bedömningen att utredningen om reglerna för medlemskap inte kommer att påverka den fortsatta strukturdiskussionen.
1.6. Om betänkandet
Det diskussionsbetänkande som vi nu lägger fram speglar det arbete som hittills utförts (se 1.4 ovan).
I kapitel 2 ger vi en kortfattad beskrivning av hur svenska kyrkans lokala organisation ser ut i dag. Denna beskrivning är tänkt att fungera som en bakgrund för de resonemang kring olika organisatoriska frågor som förs i det följande. Likaså beskrivs befolkningsutvecklingen och dess följder för den kyrkliga organisationen på lokalplanet. Dessa består bland annat i att antalet små församlingar ökat kraftigt under de senaste decennierna. De kyrkliga kommunernas finanser samt det ekonomiska utjämningssystemet över kyrkofonden beskrivs också, liksom reglerna för samfällighetsbildning och samfälligheternas antal och omfattning. Kapitlet avslutas med en redogörel- se för de församlingsvårdande tjänsterna och den prästerliga tjänsteorgani- sationen i pastoraten.
I kapitel 3 finns ett teologiskt inriktat avsnitt om församlingsbegreppet. Detta analyseras både i sin territoriella innebörd och som sociologiskt begrepp. En bakgrund till dagens debatt om församlingens identitet och de skilda tolkningar som därvid framförs ges i det avsnittet. Det är kanske inte så vanligt att man i en statlig offentlig utredning återfinner ett så utpräglat teologiskt material, men vi vill med detta avsnitt markera att man enligt vår mening inte kan föra en diskussion om församlingsstrukturen utan att sätta sig in i den teologiska bakgrunden till kyrkans arbete i församlingen. Vidare beskrivs dagens församlingsarbete utifrån tre olika utgångspunkter. Försam- lingsarbetets utveckling ses också samman med sex olika utvecklingstenden- ser. Kapitlet avslutas med två korta specialavsnitt om folkbokföring och begravningsverksamhet.
Kapitel 4 innehåller en problemanalys. Den är ett försök att beskriva de problem som är förknippade med den lokala organisation svenska kyrkan har i dag. Problemanalysen görs ur såväl teologisk som ekonomisk synvinkel och gäller både kyrkans arbete och ekonomiska förhållanden. Dessutom behandlas särskilt de problem som berör de olika tjänsterna i församling- en.
I kapitel 5 finns vårt konkreta bidrag till diskussionen om hur vi ska lösa de problem som berör kyrkans lokala organisation. Dels granskas de möjlighe- ter som redan finns i den ordning som gäller i dag. Dels presenteras olika modeller för framtiden, vilka i olika hög grad innebär förändring i förhållande till nuläget och syftar till att ge ett diskussionsunderlag för lösningar som kräver längre gående samverkan på lokalplanet än vad som i de flesta fall är fallet i dag. Eftersom dessa alternativa förslag presenteras som modeller innehåller kapitlet också ett resonemang om vad det innebär att arbeta med modeller. Dessutom redovisas de vägledande principer vi sökt följa vid konstruktionen av modellerna och som vi menar bör vara vägledande vid en reform i framtiden. Som redan nämnts innebär presenta- tionen av modellerna inga ställningstaganden från kommitténs sida till vilka åtgärder som kan vara rimliga att vidta.
Slutligen, för kapitel 6 svarar helt och hållet kyrkomusikerutredningen. Med tanke på det samband som finns mellan den framtida lokala kyrkliga organisationen, tjänsteorganisationen i stort och kyrkomusikerorganisatio- nen har vi tillsammans med kyrkomusikerutredningen bedömt det vara lämpligt att ge en rapport också från denna utrednings arbete.
1.7. Utredningsarbetet går vidare
Detta diskussionsbetänkande går ut på remiss till ett stort antal församlingar, domkapitel och andra kyrkliga organ. Remissvar skall lämnas till kommittén senast den 19 mars 1984. Då dessa kommit in sammanställs de synpunkter, kommentarer och förslag de innehåller. Därefter beslutar kommittén hur det fortsatta utredningsarbetet skall utformas.
Sannolikt kommer vid remissbehandlingen att göras en rad viktiga påpekanden i anslutning till vår problemanalys. Också de modeller som presenteras förväntar vi oss åtskilliga kommentarer till.
En slutsats som vi säkerligen kan dra efter genomgången av remissmate— rialet är att flera viktiga problem, liksom delari de lösningar som modellerna antyder, behöver studeras grundligare. Under i vart fall våren, men kanske också hösten, 1984 genomförs dessa studier.
Vi kommer därefter att ta oss an arbetet med huvudbetänkandet. Detta kommer, såvitt man nu kan bedöma, att få karaktären av principbetänkan- de.
Den remissomgång som sker nu får alltså mer ses som en möjlighet för den kyrkliga opinionen att tillföra det fortsatta arbetet idéer och kunskaper. Den remissbehandling som kommer att ske med anledning av huvudbetänkandet kommer att ge remissinstanserna möjlighet att kommentera ett grundligare utrett och mer i detalj presenterat förslag till lösningar.
Idet fortsatta utredningsarbetet kommer också en rad delfrågor, vilka inte behandlas i detta betänkande, att tas upp. Bland dessa frågor finns kyrkoherdens ställningi kyrkorådet, reglerna för tillsättning av prästtjänster samt vissa frågor som rör begravningsverksamheten.
._ C'J
,!'-FM
2. Så här ser det ut i dag
2.1. Svenska kyrkans lokala organisation
Socknen
Sedan kristendomen kom till Sverige, har den kyrkliga verksamheten varit knuten till den territoriella församlingen — socknen. Ofta har socknens invånare genom samfällt arbete och tillskott byggt kyrkan och försett den med inventarier och även iordningställt prästboställen.
Sockenmenigheten fick också ansvaret att avlöna präst och klockare. Då en fast organisation så småningom började växa fram utövades beslutande- rätten på landet av sockenstämman och i städerna vanligen av ett representativt organ, kyrkorådet. '
1817 tillkom en förordning angående sockenstämmor och kyrkoråd. Den gällde närmast landsbygden. Från och med denna tid har man betraktat socknen som en juridisk person med egna tillgångar skilda från medlemmar- nas.
Sockenkyrkan ansågs redan tidigare vara en juridisk person. Sockenkyr- kor tillkomna i landsförsamlingar före 1817 och i stadsförsamlingar före 1843 är alltså skilda rättssubjekt i förhållande till församlingarna.
1817 års förordning ersattes 1843 med tre förordningar, nämligen om sockenstämmor, om kyrkoråd samt om sockennämnder på landet. Av 1843 års förordning framgick tydligt socknens egenskap av såväl kyrklig som borgerlig förvaltningsenhet.
Ansvaret delas
Genom 1862 års kommunallagstiftning genomfördes en uppdelning av den hittillsvarande sockenförvaltningen i en borgerlig och en kyrklig del. Samma år utfärdades tre förordningar, nämligen en om kommunalstyrelse på landet, en om kommunalstyrelse i stad och en om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd. Skolan kvarstod sålunda tillsvidare som en kyrklig angelägenhet.
Genom en lag 1930 om skolstyrelse i vissa kommuner bestämdes att skolan iflertalet fall skulle vara en borgerligt kommunal angelägenhet. Först genom en lag 1954 utmönstrades clock slutgiltigt alla bestämmelser om skolväsendet ur församlingsstyrelselagen.
1930 utfärdades den första lagen om församlingsstyrelse. Lagstiftningen omfattar tre lagar, dels den egentliga församlingsstyrelselagen, dels lagen om
församlingsstyrelse i Stockholm och dels lagen 1931 om kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg.
Dessa tre lagar ersattes 1961 med den till den 1 juli 1983 gällande församlingsstyrelselagen.
Hösten 1982 antog riksdagen den nya lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter, vilken trädde i kraft den 1 juli 1983. Den nya lagen innebär en modernisering i både sakligt och formellt hänseende av lagstiftningen om de kyrkliga kommunerna och en anpassning till 1977 års kommunallag. Vidare bygger den nya lagen på principen att församlingar och kyrkliga samfälligheter skall ges största möjliga frihet att anpassa sina arbetsformer till lokala förhållanden. Detaljbestämmelser har därför så långt som möjligt undvikits. De kyrkliga kommunernas självständighet har markerats och den kyrkokommunala demokratin har förstärkts.
Pastorat och samfällighet
Pastoratet är från historiskt-organisatoriska synpunkter inte av samma intresse som socknen/församlingen. Pastoratsindelningen har också under- gått mer eller mindre betydande ändringar vid ett flertal tillfällen. Pastoraten är i första hand enheten för den prästerliga verksamheten.
I enförsamlingspastoratet har församlingens organ hand om pastoratsan- gelägenheterna.
Flerförsamlingspastoratet har först genom 1961 års församlingsstyrelselag fått rättssubjektivitet, d.v.s. fått en egen rättslig ställning. Pastoratet har i detta fall blivit en obligatorisk partiell ekonomisk samfällighet för pastorats- angelägenheterna.
Före 1930 års församlingsstyrelselag behandlade i regel de berörda församlingarna pastoratsangelägenheterna på en gemensam socken- eller kyrkostämma.
I 1930 års lag infördes bestämmelser om bildandet av kyrkliga samfällig- heter. Flerförsamlingspastoratet berördes dock inte särskilt. Det talades inte heller om ekonomiska samfälligheter. Endast om de församlingar som ingick i ett flerförsamlingspastorat förenades till en kyrklig samfällighet bildades en kyrkokommun med rättssubjektivitet. Om så inte skedde hade — liksom tidigare — de i pastoratet ingående församlingarna beslutanderätten. Församlingarna var också bärare av de rättigheter och skyldigheter, som tillkom eller åvilade pastoratet.
Kontrakten är vad som i kyrkolagen kallas prosterier. Ett kontrakt utgör helt enkelt tjänstgöringsområde för en kontraktsprost, men har inte annars någon legal funktion.
Nuvarande organisation
Svenska kyrkan är organiserad i tretton stift, som i sig rymmer ett stort antal kyrkliga kommuner. Begreppet kyrklig kommun innefattar dels församling- ar, dels pastorat och andra kyrkliga samfälligheter.
Församlingen är basorganisationen inom kyrkan. Det är i den som den grundläggande kyrkliga verksamheten bedrivs, främst genom förkunnelse och sakramentsförvaltning.
Sverige var den 1 januari 1983 indelat i 2 564 territoriella församlingar. Härutöver finns — av olika historiska skäl — fem icke-territoriella församling- ar, som betjänar särskilda befolkningsgrupper, nämligen Hovförsamlingen, Kungl. Karlskrona amiralitetsförsamling, de tyska församlingarna i Stock- holm och Göteborg samt finska församlingen i Stockholm. Dessutom finns sju svenska utlandsförsamlingar i London, Paris, Berlin, Köpenhamn, Oslo, Helsingfors och Buenos Aires, vilka lyder under domkapitlet i Uppsala och för vilka Kungl. Maj:t har fastställt särskilda stadgar.
Den nuvarande församlingsstrukturen beskrivs närmare i avsnitt 2.2.
Församlingens kompetens
Enligt p. 9 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen har församling- arna inom Sverige ställning som kyrkliga kommuner. I lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter (LFKS) regleras deras kompetens. Där sker en avgränsning gentemot de borgerliga kommunerna och staten i fråga om den verksamhet som församlingarna får bedriva» med utdebiterade medel.
Huvudregeln är att församlingen själv får vårda sina angelägenheter, om det inte enligt LFKS eller någon annan författning tillkommer annan.
Med församlings angelägenheter avses enligt 1 kap. 35 i LFKS frågor om:
1. anskaffande och vård av kyrka, församlingshus, tjänstebostäder och annan för kyrkligt ändamål avsedd egendom,
2. anskaffande och vård av begravningsplats, om inte regeringen för särskilt fall beslutar att uppgiften skall ankomma på en borgerlig kom- mun,
3. främjande av gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigt samt kristen verksamhet bland barn och ungdom, äldre, sjuka och andra, samt
4. avlöningsförmåner åt arbetstagare hos församlingen. För de sålunda angivna församlingsändamålen får församlingen uppbära församlingsskatt av sina medlemmar, såväl fysiska som juridiska personer. En fysisk person som inte är medlem av svenska kyrkan erlägger en med 70 % reducerad församlingsskatt, som är avsedd att täcka församlingens kostnader för dess borgerliga åligganden, d.v.s. folkbokföringen och begravningsvä- sendet.
Kyrka, församlingshus och bostäder
I fråga om anskaffande och vård av kyrka m.m. gäller, att varje församling i princip förutsätts ha en egen församlingskyrka. Endast i några få undantags- fall förekommer det att församlingar har fått förena sig om en gemensam kyrka. Vanligare är att det finns mer än en församlingskyrka inom en församling. Så är ofta fallet när sammanslagning har skett av flera församlingar till en. I regeringens beslut om sammanslagningen brukar då föreskrivas, att de tidigare församlingskyrkorna i de enskilda församlingarna skall behålla denna karaktär även i den nybildade församlingen. En församling är nämligen i princip bara skyldig att svara för vård och underhåll av sådana kyrkor som betecknas som församlingskyrkor.
I en församling som omfattar flera stadsdelar eller tätortsområden förekommer emellertid ofta att församlingen eller en särskild för ändamålet bildad stiftelse uppför ett kapell eller "småkyrka", där församlingens präster regelbundet håller gudstjänster och där annan församlingsverksamhet bedrivs. Ibland uppförs en sådan kyrka i samverkan med Evangeliska fosterlands-stiftelsen eller med andra kristna trossamfund. För församlings- arbetet kan också finnas församlingshus och andra lokaler, t.ex. för barn- och ungdomsverksamheten.
En församlingskyrka anses —- om den är uppförd innan församlingarna år 1817 fick kommunstatus — vara en självägande stiftelse, fastän den står under kyrkorådets förvaltning. Övriga kyrkor och byggnader, som har anskaffats och vårdas av en församling, är kyrkokommunal egendom.
Ifråga om tjänstebostäder bestämmer regeringen i vad mån det skall finnas sådana för församlingens ordinarie präster. Om tjänstebostad anordnas i prästgård, gäller för denna de särskilda bestämmelser om förvaltningen som har meddelats i lagen (1970:939) och förordningen (1971:860) om förvalt- ningen av kyrklig jord. I övrigt beslutar församlingarna själva i frågor rörande tjänstebostäder åt andra anställda än präster.
Gudstjänstliv och annan kristen verksamhet
När det gäller gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigt är det församlingens sak att tillgodose de yttre betingelserna för denna verksamhet. Detta sker genom att församlingen sörjer för gudstjänstrummet, dess inredning och utrustning, uppvärmning, installation av belysning, högtalar— anordning o.d. Vidare svarar församlingen för inköp av nattvardsvin och oblater, blommor, ljus, psalmböcker m.m. Man ser också till att det finns kyrkvärdar liksom vaktmästare och annan personal som behövs.
Den strikta gränsdragningen mellan prästens och församlingens ansvar har alltmer mjukats upp. Enligt den förordning som reglerar genomförandet av den alternativa ordningen för gudstjänst (1976:204) är det kyrkorådet som — efter samråd med pastor och kyrkomusiker - beslutar om användning av den nya ritualen för huvudgudstjänst. Kyrkorådets inflytande över gudstjänstli- vet markeras också av en ny lag om tillfällig upplåtelse av kyrka (19822377).
Församlingen har vidare att planera och bevilja anslag för övrig kristen verksamhet. Av skattemedel kan en församling bevilja anslag även till stöd åt sådan verksamhet utanför församlingen som kan anses komma församlings- livet till godo i en eller annan form. Sålunda är det tillåtet för en församling att ge anslag till stiftstingets och stiftsrådets verksamhet, vilka ju är samarbetsorgan för stiftets församlingar. Samma gäller stiftsgårdar och stiftsungdomsgårdar, där församlingsmedlemmar kan tänkas delta i olika aktiviteter. Det är också tillåtet att ge anslag till rikskyrkliga organ som bl.a. producerar arbetsmaterial eller utbildar medarbetare för församlingsverk- samheten.
Med frivilligt insamlade medel kan en församling stödja eller själv bedriva sådan verksamhet som faller utanför församlingens direkta kompetens enligt LFKS, t.ex. internationellt arbete, mission och hjälpverksamhet.
Församlingens personal
Avlöningsförmånerna åt präster och kyrkomusiker är statligt reglerade och grundar sig på av regeringen godkända avtal. Det är också regeringen som beslutar om ändringar i den kyrkliga indelningen. Regeringen bestämmer också — på grundval av principer som fastställs av riksdagen (prop. 1957: 153, KU 1957zl75, rskr 1957:388) — antal och typ av prästtjänster som får finnas inrättade. I det nya ekonomiska utjämningssystem för de kyrkliga kommun- erna via kyrkofonden, som har trätt i kraft fr.o.m. år 1983 har pastoraten att bl.a. betala in delar av avkastningen från lönetillgångarna till kyrkofonden genom en särskild avgift. Det direkta samband som tidigare fanns mellan lönetillgångarna och de tjänster som var inrättade i pastoratet har därigenom luckrats upp.
Annan personal som behövs för församlingsvården får församlingarna själva anställa och avlöna med utdebiterade medel. Det kan gälla diakoner/ diakonissor eller församlingskuratorer för diakonalt arbete, församlingsse- kreterare/församlingspedagoger eller församlingsassistenter för pedagogiskt arbete bland barn, ungdom och vuxna, förskollärare och barntimmeledare för kyrkans barnarbete och fritidsledare för ungdomsarbete. Församlingsan- ställd personal utanför församlingsvården är framförallt kyrkvaktmästare och kyrkogårdspersonal.
Den kyrkliga tjänsteorganisationen beskrivs närmare i avsnitt 2.5. Personal utanför församlingsvården behandlas inte i detta betänkande.
Pastoratet och den prästerliga tjänsteorganisationen
Pastoratet utgör tjänstgöringsområdet för en kyrkoherde och kan som nämnts omfatta en eller flera församlingar. De uppgifter som pastoratet bär ansvaret för är avlönande av församlingspräster och kyrkomusiker, anord- nande av tjänstebostäder åt de präster, som det enligt regeringens beslut skall finnas bostäder åt, samt lokaler och personal som behövs för kyrkobokfö- ringen. Pastoratet förvaltar också sina prästlönetillgångar i form av löneboställen och fonder. Löneboställenas skog står dock sedan år 1972 direkt under stiftsnämndens förvaltning. Pastoratet har egen beskattnings- rätt.
Senaste genomgripande reform av pastoratsindelningen i hela riket trädde i kraft den 1 januari 1962. Sedan dess har endast lokala förändringar i enskilda fall beslutats av regeringen. Vid sådana beslut fastställs också den prästerliga tjänsteorganisation i pastoratet.
Utöver de enligt regeringsbeslut inrättade tjänsterna som församlingspräst har domkapitlet rätt att inrätta pastoratsadjunktstjänster till det antal som oundgängligen fordras för att uppehålla den prästerliga verksamheten i stiftet. Domkapitlet kan också, om det behövs, förordna icke prästvigda tjänstebiträden i pastoraten. Pastoratsadjunkternas löner och arvodena åt tjänstebiträdena betalas ur kyrkofonden. Pastoratet svarar endast för pastoratsadjunkternas resor inom pastoraten.
När ett pastorat omfattar flera församlingar utgör det en obligatorisk kyrklig samfällighet för skötseln av de uppgifter som åvilar pastoratet.
Utöver den prästerliga tjänsteorganisationen i pastoraten finns på stifts-
och kontraktsplanet prästerliga tjänster för särskilda uppgifter. Även dessa stifts— och kontraktsadjunkters arbete kommer enskilda församlingar och pastorat till godo.
Övriga kyrkliga samfälligheter
Regeringen kan medge att en pastoratssamfällighet utvidgas till att omfatta också andra församlingsangelägenheter av ekonomisk natur än dem som obligatoriskt åvilar pastoratet. Också av andra skäl kan två eller flera församlingar efter beslut av regeringen bilda en samfällighet för skötseln av ekonomiska församlingsangelägenheter. För beslutet krävs att församling- arna har enats om åtgärden eller att åtgärden är påkallad av ett allmänt behov.
Syftet med att bilda samfälligheter är dels att åstadkomma en mer rationell skötsel av vissa församlingsangelägenheter, dels att få till stånd en viss kostnadsutjämning mellan de församlingar som ingår i samfälligheten genom att de gemensamt svarar för alla eller vissa i beslutet angivna kostnader. Beroende på om det är samtliga eller bara vissa av de ekonomiska angelägenheterna som samfälligheten skall överta från de enskilda försam- lingarna brukar man tala om att den är en total eller en partiell ekonomisk samfällighet.
I Stockholm bildar de territoriella församlingarna enligt särskild föreskrift i 1 kap. 5 & LFKS en partiell samfällighet för vården om flertalet pastoratsangelägenheter och för fördelning av huvudparten av övriga kostnader för församlingarnas verksamhet. I Göteborg utgör de territoriella församlingarna en total ekonom