SOU 1989:87

Skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen : slutbetänkande

Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

Regeringen bemyndigade den 1 februari 1989 chefen för jordbruksdeparte— mentet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att bl. a. se över behov av och former för ett skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen.

Med stöd härav förordnade departementschefen numera t. f. generaldi- rektören Alf Wallin till utredningsman. Till sekreterare utsågs departe— mentssekreteraren Jan Sjögren och till biträdande sekreterare byrådirektö— ren Eva Svensson. Som expert förordnades departementssekreteraren An- ders Bexell.

Utredningen överlämnar härmed betänkandet (SOU 1989: 87) Skörde- skadeskydd för trädgårdsnäringen och har härmed slutfört sitt uppdrag.

Stockholm den 29 september 1989.

Alf Wallin

Jan Sjögren

Sammanfattning

Trädgårdsnäringen saknar i motsats till jordbruksnäringen ett egentligt Skördeskadeskydd. I stället kan regeringen, efter prövning i varje enskilt fall, bevilja ersättning enligt riktlinjerna för det tidigare naturkatastrofansla- get.

Mot bakgrund av att extremt dåliga skördeår inte bör få äventyra träd- gårdsföretagens fortlevnad föreslår utredningen att ett Skördeskadeskydd inrättas för trädgårdsnäringen.

Utredningen har genom kontakter med olika försäkringsbolag undersökt möjligheten att tillskapa ett Skördeskadeskydd byggt på en försäkrings- modell. Enligt utredningens mening innebär emellertid en sådan modell alltför många nackdelar varför utredningen ej vill förorda ett försäkrings- alternativ. Utredningen föreslår i stället en samordning av trädgårdsnäring- ens Skördeskadeskydd med jordbruksnäringens. Företrädare för Stiftelsen Lantbrukarnas Skördeskadeskydd och Trädgårdsnäringens riksförbund har i huvudsak ställt sig positiva till en sådan lösning.

Finansiering av skyddet bör ske genom att en fond på 30 milj. kr. byggs upp under 10 år. Därför föreslås att 3 milj. kr. per år avsätts av i första hand prisregleringsavgifter på de handelsgödsel- och bekämpningsmedelsavgifter som varje år återförs till trädgårdsnäringen.

Utredningen har även haft i uppdrag att behandla vissa ersättningsfrågor som kan uppkomma till följd av föreläggande om bekämpning av växtska- degörare. Utredningen anser det angeläget att föreläggande om bekämp- ning av skadegörare alltid sker med stöd av växtskyddslagen i de fall det är fråga om särskilt farliga växtskadegörare, s. k. karantänsskadegörare. Där- igenom kan ersättning av statsmedel alltid utgå för förluster till följd av föreläggandet. Vidare menar utredningen att begreppet odling i lantbruks— styrelsens föreskrifter om plantskoleväxter bör förtydligas. En utgångs- punkt bör därvid vara att begreppet odling begränsas till att avse främst område med smittat plantmaterial eller smittad jord.

1. Utredningens uppdrag och arbete

Direktiven finns återgivna i bilaga.

Utredningen har haft överläggningar med företrädare för olika organisatio- ner inom trädgårdsnäringens och jordbrukets områden liksom med före- trädare för försäkringsbranschen. Vid överläggningarna har företrädare för organisationerna beretts tillfälle att delge utredningen synpunkter på nuva- rande möjligheter till ersättning vid skördeskador och olika vägar till ut- formning av ett nytt ersättningssystem. Utredningen har vidare inhämtat synpunkter och erfarenheter i fråga om ersättning vid skördeskador från grannländer och EG.

2. Nuvarande förhållanden

2.1. Trädgårdsodlingens inriktning och omfattning, m. m.

2.1.1. Allmänt

Trädgårdsnäringen indelas vanligen i odling av köksväxter, prydnadsväxter, frukt, bär och plantskoleväxter. Vidare skiljer man mellan odling under glas och odling på friland.

Vart tredje år samlar statistiska centralbyrån (SCB) in detaljerade upp- gifter om arealer, avkastningar, växthuskonstruktioner m. m. SCB: s senast gjorda statistiksamling (Statistiska meddelanden J 10 SM 8803) avser upp- gifter för år 1987. Då fanns det ca 5 000 trädgårdsföretag i landet. Arealer och antal företag vid de tre senaste insamlingarna framgår av tabell 1. Det finns företag som har både växthus- och frilandsodling varför det totala antalet företag i tabellen överstiger 5 000 för år 1987. Företagen är i genom- snitt arealmässigt större nu än tidigare. Medelarealen för växthusföretag är 2 000 kvm och för frilandsföretag 3,3 ha.

Tabell 1 Växthus- och frilandsareal samt antal odlare

Växthus Friland 1976 1981 1984 1987 1976 1981 1984 1987 Areal ha 431 355 337 335 11 727 11 898 13 463 13 456 Antal företag 2 601 1 854 1 696 1 609 4 529 3 961 4 388 4 106

Källa: Statistiska meddelanden (J 10 SM 8803).

2.1.2. Odling under glas

Växthusodling bedrivs vid ca 1 600 företag på en sammanlagd areal av ca 335 ha. Såväl antalet företag som areal har minskat de senaste 15 åren. Köksväxtarealen under glas, som domineras av tomat och gurka, har visserligen sammantaget minskat under de senaste tio åren, men svarade

ändå för bortåt hälften av den totala växthusarealen år 1987. Jämfört med år 1984 har tomatodlingen t. o. m. ökat något.

Prydnadsväxtodling i växthus innefattar snittblommor, krukväxter, lök- blommor och utplanteringsväxter. Odlingen av snittblommor har minskat, medan odlingen av krukväxter, lökblommor och utplanteringsväxter har ökat något sedan förra inventeringen.

I växthus förekommer också en omfattande produktion av sticklingar och småplantor. Denna odling har ökat kraftigt.

I Skåne fanns år 1987 drygt 50 % av växthusarealen, men endast ca 1/3 av det totala antalet växthusföretag.

Tabell 2 Växthus- och bänkgårdsodlingens omfattning under åren 1981, 1984 och 1987. Hela riket

1981 1984 1987

Köksväxter

yta. 1 000 m: 1 704 1 580 1 562 antal företag 829 739 641 Snittblommor

yta. 1 000 rn2 675 534 399 antal företag 541 424 341 Krukväxter

kvantitet. [ 000 st 35 361 37 384 46 719 antal företag 933 834 812 Lökblommor

kvantitet, 1 000 st 161 033 130 602 133 880 antal företag 789 641 587 Utplanteringsväxter' kvantitet, 1 000 st 57 932 51 672 60 229

Sticklingar och småplantor2 kvantitet. 1 000 st 60 395 61 699 111 074

l Uppgift om antal företag ej tillgänglig för utplanteringsväxter. ? Uppgift om antal företag ej tillgänglig för sticklingar och småplantor.

Källa: Statistiska meddelanden (] 10 SM 8803).

.1.3 Odling på friland

rädgärdsproduktionen på friland omfattar totalt drygt 13 000 ha vid ca 000 företag. Både arealen och antalet företag har minskat något under de

senaste åren. På friland odlas köksväxter, frukt, bär, plantskoleväxter och snittblommor. Arealer och antalet företag framgår av nedanstående tabell.

Tabell 3 Frilana'sodlingens omfattning under åren 1981, 1984 och 1987. Hela riket

1981 1984 1987

Köksväxter

areal, hektar 5 398 6 412 6 235 antal företag 2 022 2 448 2 321 Frukt

areal, hektar 3 039 3 110 3 116 antal företag 620 623 558 Bär

areal, hektar 2 562 2 991 3 240 antal företag 1 285 1 458 1 429 Snittblommor

areal, hektar 92 87 73 antal företag 267 231 200 Plantskoleväxter

areal, hektar 7501 7931 737' antal företag 327 310 303

' Här medräknas inte odling i container på ca 65 företag är 1981 och ca 45 ha vid 94 företag är 1984 samt ca 37 ha vid 85 företag är 1987.

Källa: Statistiska meddelanden (J 10 SM 8803).

Inom köksväxtodlingen är morot, lök och vitkål huvudkulturerna. Morots- odlingen svarar ensamt för en fjärdedel av den totala köksväxtarealen. Odlingen har dock förändrats en del vad gäller fördelningen på olika grödor. Arealen av vitkål och morötter har minskat, medan gurka och isbergssallat har ökat. Det har även skett en del förändringar av odlingens lokalisering. I Skåne fanns ca 50 % av odlingen 1987, men det innebär en viss minskning sedan år 1984. Gotland, Halland och Östergötland har däremot ökat sin odling.

Inom fruktodlingen dominerar äppleodlingen med 2 585 ha (1987). Od- lingen är koncentrerad till främst Kristianstads län och har ökat något under senare år. Odlingen av päron och plommon har däremot minskat.

Bärodlingen domineras av jordgubbsodlingen som har ökat. År 1987 odlades jordgubbar på 2 253 ha. Odlingen av svarta vinbär (ca 900 ha) har minskat något sedan år 1984 medan hallonodlingen är oförändrad (75 ha).

2.1.4. Produktionsvärde

Utifrån SCB:s inventering gör konsulentavdelningen vid Sveriges lant- bruksuniversitet i Alnarp en beräkning av produktionsvärdet för de olika trädgårdsprodukterna. Man gör en uppskattning av medelpriser (priset vid

försäljning till partihandel, ej konsumentpris), eftersom det inte finns några officiella prisredovisningar.

I den beräkning som avser åren 1987—1988 uppskattas det totala värdet av den svenska yrkesmässiga trädgårdsodlingen till 2 735 milj. kr. Fördelning- en på olika produktionsgrenar framgår av tabell 4.

Tabell 4 Beräknat produktionsvärde inom trädgårdsnäringen 1987/88 i milj. kr.

Odling Under glas på friland Summa Köksväxter 360 520 880 Frukt och bär - 310 310 Prydnadsväxter 1 393 152 1 545 Summa 1 753 982 2 735

Källa: Christensson H. Persson N.-E. Trädgårdsodlingen i Sverige 1981—87. Konsu- lentavdelningens rapporter. Trädgård 347, Alnarp 1987.

2.1.5. Antalet sysselsatta inom trädgårdsnäringen

Vid SCB: 5 senaste statistikinsamling samlades uppgifter in om hur många personer (över 15 år), som var sysselsatta i trädgårdsföretagen under år 1987. Totala antalet sysselsatta uppgick till 29 500, men av dessa var flerta- let deltidsarbetande. Endast 5 300 personer arbetade mer än 1 400 tim/år.

2.1.6. Avsättning och försäljningskanaler

Avsättningen av trädgårdsprodukter skiljer sig helt från avsättningen av jordbruksprodukter. För trädgårdsprodukterna finns ingen reglerad mark- nad av den typ som gäller för jordbruksprodukter.

Det finns i princip fyra olika distributions- och försäljningskanaler för trädgårdsprodukter. Produkterna kan säljas direkt till konsument, till detal- jist, grossist eller via egen försäljningsorganisation. Lantbrukets utrednings- institut (LUI) gjorde år 1981 en kartläggning över odlarnas försäljnings- kanaler i sex län, omfattande 70 % av landets trädgårdsproduktion (Ds Jo 1982: 3).

Fördelningen enligt LUI: s kartläggning mellan de olika försäljnings- kanalerna är följande:

Försäljning till

— konsument 15 % — detaljist 17 % — grossist 26 % — ekonomisk förening 41 %

Försäljning till konsument innebär att trädgårdsföretaget säljer sina pro- dukter hemma i företaget, i saluhallen eller på torg. Försäljning till detaljist

innefattar t. ex. blomster— eller livsmedelsbutik och garden centers. Träd- gårdsföretagen kan också sälja sina produkter till grossistföretag för vidare försäljning till detaljistled. Försäljningen kan också ske vid odlarägd ekono- misk förening. Av de 41 % som säljs via ekonomisk förening, utgör för- säljningen via Mäster Grön 35 %.

2.2 Trädgårdsnäringens möjligheter till ersättning vid skördeskador rn. m.

På jordbrukets område tillkom år 1961 ett permanent skördeskadeskydd. Dessförinnan hade staten vid större skördeskador lämnat stöd till jord- brukarna genom bl. a. höjning av spannmålspriserna. På trädgårdsnäring- ens område har motsvarande möjligheter till ersättning vid skördeförluster saknats.

I samband med att skördeskadeskyddet infördes för jordbruket prövades även om det borde utvidgas till att omfatta köksväxter och andra specialgrö- dor. Riksdagen fann dock att en sådan utvidgning inte var möjlig bl. a. med hänsyn till den bristfälliga skördestatistiken. Riksdagen utgick dock från att en utvidgning skulle komma att ske så snart tekniska förutsättningar före- låg. I avvaktan härpå borde liksom tidigare behovsprövade kontantbidrag betalas ut under anslaget Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof m. m. I princip gäller detta ersättningssystem fortfarande.

Frågan om skyddet för trädgårdsgrödor behandlades åter i samband med att riksdagen prövade frågan om ersättning för skador till följd av natur- olyckor (prop. 1983/84: 6, BoU 6, rskr. 41). I propositionen anfördes föl- jande.

”Vad gäller skador på grödor anser jag efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet att frågan om ersättning vid sådan skada bör prövas sedan pågående arbete rörande skördeskadeskyddets utformning har slutförts. De möjligheter till ersättning av statsmedel som hittills har funnits vid skada på trädgårdsgrödor bör därför behållas tills vidare. Detta innebär att riktlinjerna för det nuvarande naturkatastrofanslaget bör tillämpas vid sådana skador. Medel får som jag tidigare har anfört begäras särskilt av riksdagen eller tas från anslaget Oförutsedda ut- gifter."

(Anslaget Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof m. m. slopades fr. o. m. budgetåret 1984/85.)

Riksdagen lämnade hösten 1986 motsvarande svar på en motion om skördeskadeskyddet för trädgårdsnäringen (motion 1985/86: Jo 260, JoU 1986/87: 1).

Ersättning beviljas av regeringen efter prövning i varje enskilt fall. Under tiden 1985—april 1988 inkom 47 ansökningar/överklaganden (inkl. ansök- ningar i samband med växtskyddet). I 11 ärenden lämnades bidrag om totalt 1 096 000 kr., varav det högsta beloppet var 200 000 kr. och det lägsta

25 000 kr. Övriga ärenden föranledde ingen ersättning. Vidare belastas statsförvaltningen med vissa kostnader för administration. Genom rege- ringsbeslut har viss praxis utbildats för bidragsgivningen. Reglerna bygger särskilt på ett beslut av regeringen den 28 juni 1984 om ersättning till ett antal trädgårdsodlare i Skåne. Regeringen anvisade i det senare beslutet 600 000 kr. som fördelades av lantbruksstyrelsen efter vissa angivna regler. I de krav som då uppställdes av regeringen föreskrevs viss minsta areal för odling och att bidrag inte fick lämnas om odlingen utgjorde endast en mindre del av den totala verksamheten. Vidare måste skadan ha en om- fattande ekonomisk betydelse för företaget. Det innebär att bidrag har kunnat lämnas om odlingen av trädgårdsgrödor ingår som ett normalt inslag i företagets odlingsplan och den skadelidande är beroende av bidraget för sin fortsatta försörjning.

Vid behovsprövningen av bidragsansökningar har vidare angivits att före- tagare som har en beskattningsbar förmögenhet inte kan anses vara i behov av stöd. Inte heller har bidrag utgått till de som har odlingen som fritids— sysselsättning, dvs. har annat arbete vid sidan av trädgårdsodlandet.

Hittills har bidrag beviljats i huvudsak för utvintringsskador (frukt och bär) och onormala regnskador (köksväxter). Skador till vilka bidrag inte lämnats är frost i blomning, växtskadegörare samt torkskador.

Skador på växthus och egendom i växthus till följd av översvämningar kan ersättas genom försäkringar. Som egendom betraktas även grödan i växthuset. När det gäller frilandsodlingar eller fruktodlingar saknas mot- svarande försäkringsmöjligheter. Den typ av odlarrisker som beror på väder ingår normalt inte i försäkringar. Det enda undantaget är hagelskador, där försäkringsmöjlighet föreligger. Inte heller skador till följd av skadegörare ingår normalt i försäkringsskydd. Ett undantag från detta är skador till följd av husbock.

2.3. Jordbrukets Skördeskadeskydd

År 1961 infördes ett Skördeskadeskydd för jordbruksprisreglerade grödor, dvs. spannmål, vallskörd, potatis, oljeväxter och sockerbetor (prop. 1961: 94, JoU 22, rskr. 267). Detta s. k. permanenta Skördeskadeskydd ersatte ett system med kompensation genom prishöjningar samt stödlån och bidrag (behovsprövade och icke behovsprövade) som prövades årligen av riksdagen.

Fr. o. m. odlingssäsongen är 1988 har Lantbrukarnas riksförbund över- tagit huvudmannaskapet för skyddet genom Stiftelsen Lantbrukarnas skör— deskadeskydd, som arbetar under benämningen Skördeskadeskyddet. Sam- tidigt har också ersättningsreglerna ändrats. Enligt de nya reglerna utgår ersättning under följande villkor.

Ersättning utgår endast vid totalskador av aktuell gröda. Som totalskador räknas obärgade arealer, arealer där skörden varit av så låg kvalitet att den

mäste kasseras samt arealer som inte kunnat sås på grund av dålig väderlek. Skyddet omfattar alla lantbrukare som har mer än 5 ha åker.

Ersättning utgår endast i de områden i landet där totalskador före- kommer mera allmänt, 5. k. skadeområden. Dessa områden fastställs varje år av Skördeskadeskyddet på grundval av skördesituation och väderläge. Endast de jordbrukare som drabbats av totalskador i ett skadeområde är berättigade till ersättning. För att kunna få ersättning krävs vidare att jordbrukaren skall ha lämnat de årliga uppgifterna till lantbruksregistret * samt ha gjort vad som är möjligt för att så och skörda.

Lantbruksnämnderna informerar Skördeskadeskyddet om skördesitua- tionen i varje län. Dessa uppgifter ligger sedan till grund för bestämningen av eventuella skadeområden.

När ett skadeområde fastställts, sänder Skördeskadeskyddet ut ansök- ningsblanketter till lantbruksnämnden i det aktuella området. Därifrån kan den enskilde jordbrukaren i sin tur rekvirera ansökningsblanketter. Lant- bruksnämnden har dessutom till uppgift att kontrollera ansökningarna och att utföra vissa fältkontroller.

Ersättningen är normskördevärdet av skadan minskad med en självrisk på 20 % av jordbruksföretagets totala normskördevärde. Normskördevär- det är normskörden multiplicerad med grödans pris i handeln under novem- ber månad det aktuella året. Värdet på vallskörden beräknas på ett särskilt sätt och de grödor, där normskördar inte kan räknas fram, representeras av andra grödor vid ersättningsberäkningarna. För obärgade arealer minskas ersättningen med bärgningskostnaderna och för osådda arealer görs en speciell beräkning. Lägre belopp än 1 000 kr. betalas inte ut.

Den som inte är nöjd med Skördeskadeskyddets beslut kan överklaga det. Överklagandet behandlas av en fristående överklagandenämnd som består av tre personer, där ordföranden har domarkompetens.

2.4. Naturolyckor

Bidrag till följd av naturkatastrofer som berör jordbruket begränsades ge- nom riksdagsbeslutet år 1984 till följd av utökade försäkringsmöjligheter (prop. 1983/84: 6, BoU 6, rskr. 41). Samtidigt beslutades om möjlighet till ersättning till följd av naturolyckor. Med naturolycka avses rena natur- företeelser. Den egentliga grundläggande orsaken till skadorna skall vara en företeelse som i sig inte kan grunda skadeståndsrättsligt ansvar för någon. Händelsen får inte heller vara alltför vanlig eller ha ett långsamt odrama- tiskt förlopp. De händelser som kan komma i fråga är åsknedslag, jord- skred, jordras, bergras och laviner, jordskalv, stormar och hagel, över- svämningar och snötryck (snöoväder).

2.5. Växtskyddslagstiftningen m. m.

Ett område som har anknytning till skördeskadeersättningar är ersättningar som betalas ut enligt växtskyddslagen (1972: 318).

Syftet med växtskyddslagen är att utgöra en grund för de åtgärder som samhället kan vidta för att bekämpa farliga växtskadegörare. Bakgrunden är att svensk växtodling kan orsakas stora förluster genom angrepp av växtskadegörare. Stora värden kan sparas genom att förebygga att nya farliga växtskadegörare införs i landet och genom att inom landet upp- rätthålla en effektiv kontroll och beredskap för att bekämpa och förhindra spridning av dessa växtskadegörare. Växtskyddslagen innehåller således grundläggande regler om bekämpningsåtgärder från samhällets sida och anger de åtgärder som får tillgripas för att bekämpa och hindra spridning av farliga växtskadegörare. Det kan avse föreläggande för fastighetsägare eller nyttjanderättshavare att själv vidta åtgärd för bekämpning av växtskadegö- rare på fastigheten. Det kan även vara fråga om bekämpningsåtgärder som lämpligen bör utföras genom vederbörande myndighets försorg. Myndig— heten kan också med stöd av lagen förbjuda sådd eller plantering av växt, meddela föreskrifter om odling eller skörd av växt samt förbjuda eller föreskriva villkor för införsel, utförsel eller bortförande av växt, växtskade— görare, jord o. (1.

I växtskyddskungörelsen (1972: 319) anges de särskilt farliga växtskade- görare, s. k. karantänsskadegörare som får bekämpas med stöd av växt— skyddslagen. Som exempel härpå kan nämnas koloradoskalbagge och röd— röta.

I växtskyddslagen stadgas att ersättning av statsmedel kan utgå för kost— nad eller förlust som föranletts av beslut enligt lagen eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser.

1 växtskyddskungörelsen anges också för vissa skadegörare mera specifi- cerade och begränsande bestämmelser om när ersättning kan utgå.

Ersättning utgår från anslaget Bekämpande av växtsjukdomar och smitt— samma husdjurssjukdomar. Ekonomisk förlust som uppkommit genom att växtskadegörare angripit och skadat växt ersätts inte. Däremot kan ersätt- ning lämnas för förluster till följd av att växter utan sjukdomssymptom destrueras i förebyggande syfte, dvs. för att förhindra spridande av smitta.

Vid mitten av 1940-talet infördes en frivillig kontroll av plantskoleväxter. Denna avsåg sundhet, sortäkthet och kvalitet. Genom riksdagsbeslut år 1977 (prop. 1976/77: 77, JoU 30, rskr. 277) ändrades kontrollen och om- fattar nu obligatorisk kontroll av så väl sundhet som sortäkthet och kvalitet av plantskoleväxter.

I förordningen (1977: 945) om plantskoleväxters sundhet, sortäkthet och kvalitet anges således att vedartade plantskoleväxter — utom skogsplantor — jordgubbsplantor och månadssmultronplantor inte får yrkesmässigt saluhål- las eller försäljas, om inte växterna uppfyller de fordringar i fråga om sundhet och kvalitet som lantbruksstyrelsen föreskriver. Syftet med sund- hetskontrollen är att åstadkomma ett utplanteringsmaterial som är fritt från

skadedjur och sjukdomar. I plantskolorna och vid andra försäljningsställen kontrolleras under vegetationsperioden att de berörda växtslagen inte är angripna av vissa sjukdomar. Förekommer svårartade skadegörare som inte kan bekämpas, t. ex. virus och bakteriesjukdomar, åläggs plantskolorna att oskadliggöra de angripna växterna. Importerat salufärdigt material stick- provsinspekteras vid införseltillfället samt vid återförsäljningsstället.

Sortäkthetskontrollen skall förhindra att de till kontrollen anslutna plant- skolorna uppförökar dels olämpliga sorter, dels plantmaterial under felaktig sortbeteckning. Kontrollen äger rum samtidigt med sundhets- och kvalitets- kontrollen.

Kvalitetskontrollen syftar till att tillförsäkra köparna av plantskoleväxter ett fullgott planteringsmaterial, dvs. att tillse att de till kontrollen anslutna plantskolorna och återförsäljarna saluför endast växter av tillfredsställande uppdragning och sortering. På så sätt skapas förutsättningar för ett gott konsumentskydd på området vilket är det grundläggande syftet med för- ordningen.

Enligt lagen (1974: 74) med bemyndigande att meddela föreskrifter för trädgårdsnäringen får regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer meddela föreskrifter som är påkallade för att möjliggöra kontroll av trädgårdsprodukters sundhet, sortäkthet och kvalitet. I 11 & plantskoleför- ordningen sägs att sådana föreskrifter får meddelas av lantbruksstyrelsen. Styrelsen har meddelat sådana föreskrifter (LSFS 1989: 05). I dessa anges närmare regler och krav för produktion, import och försäljning av plantsko- leväxter beträffande sundhet, sortäkthet och kvalitet. Bl. a. anges att plant- skoleväxter inte får införas till riket, yrkesmässigt saluhållas eller försäljas om de inte uppfyller de bestämmelser angående sundhet, kvalitet och märkning som anges i föreskrifterna och att odling eller import skall destru- eras om växterna är angripna eller behäftade med skadegörare upptagna på lista som är fogad som bilaga till kungörelsen.

I motsats till växtskyddslagstiftningen innehåller inte plantskoleförord- ningen eller lantbruksstyrelsens föreskrifter några regler om ersättning för förluster som den enskilde företagaren kan göra vid föreläggande om för- säljningsförbud eller kassation av friskt plantskolematerial.

SOU 1989187 3 Skördeskadeskyddet i vissa grannländer

I enlighet med direktiven har utredningen försökt få belyst förhållandet inom EG beträffande skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen. Förhållan- dena har granskats speciellt för Danmark. Även Norges system har närmare belysts.

Kontakter med företrädare för trädgårdsnäringen i Danmark ger vid handen att man där inte uppfattar frågan om ett skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen som speciellt angelägen. Skördeskador till följd av otjän— lig väderlek betraktas således som en risk i företagandet som man tvingas leva med. Något skördeskadeskydd i egentlig mening existerar därför inte i Danmark vare sig för trädgårds- eller jordbruksnäringen. I stället beslutar det danska Folketinget från år till är, beroende på vädersituationen det aktuella året, om åtgärder för att stödja trädgårdsnäringen. Dessa åtgärder som beslutas genom lag innebär att staten borgar för län, 5. k. statsgaranti för lån. Vissa räntebidrag på de aktuella lånen kan också komma i fråga.

Senast år 1981 var det aktuellt med stöd i Danmark då 40 milj. kr. avsattes till fruktodlare som drabbats av frostskador i sina odlingar. Den enskilde hade då att styrka att han genom otjänlig väderlek hamnat i ekonomiska svårigheter. Ett antal förutsättningar skulle vara uppfyllda för att man skulle komma i fråga för garantilånet och räntebidraget. En viss bestämd storlek på skadan skulle kunna konstateras. Det aktuella året beslutade Folketinget att 75 % av normal skörd skulle anses utgöra ska- degräns. Med normal skörd avsågs sökandens genomsnittliga skörd under åren 1977—1980 eller ett genomsnitt för riket om man inte hade någon skörd under de åren. Folketinget fastställde också lägsta och högsta belopp för vilka staten ställde garantier. Intervallet låg mellan 25 000 och 350 000 danska kronor.

Generellt sett, även när det gäller stödåtgärder för lantbrukare till följd av skördeskador, använder man sig inte av områdesbegränsning av typen skördeskadeområden eller liknande avgränsningar av administrativ natur. De företagare som uppfyller de beslutade villkoren har möjlighet att ansöka om garantilånen. Lånen tas upp i banker i Danmark till marknadsmässig ränta. Under de första tre åren av länets löptid kan staten lämna räntebi- drag med sju, fem och tre procentenheter av räntekostnaden. Lånet skall vara avvecklat senast 30 juni 1992.

Trädgårdsföretagaren förväntas alltså täcka kostnader som uppstår i verk- samheten pä grund av otjänlig väderlek med län. I vissa fall kan också hjälp

med refinansiering utgå. Staten hjälper då till att omplacera ofördelaktiga lån till län med mer fördelaktig ränta.

I Norge har regeringen 1987 beslutat om medel till en skördeskadefond och föreskrifter för ett skördeskadeskydd i jordbruket. Syftet med fonden och skyddet är att stötta jordbruks— och trädgårdsföretag ekonomiskt vid skördeskador förorsakade av otjänlig väderlek. Skördeskadefonden tillförs medel över jordbruksavtalet och förvaltas av lantbruksdepartementet. Skördeskadeskyddet omfattar bl. a. skördeskador på trädgårdsgrödor som lök, sallad och jordgubbar, liksom övervintringsskador på fruktträd, bär och buskar. Vid beräkning av ersättning räknas hela företagets produktion samman och jämförs med ett normskördevärde.

Beträffande förhållanden inom EG har utredningen erfarit att gemen- skapen inte betalar ut något skördeskadeskydd till trädgårdsnäringen. Där- emot kan medlemsländerna inom ramen för Rom-fördraget betala ut dylikt stöd. Då situationer som t. ex. naturkatastrofer på grund av torka, kyla, regn, hagel eller gräshoppsangrepp ibland kan vara svåra att definiera, har EG—kommissionen sedan en längre tid sökt utarbeta riktlinjer för med- lemsländernas stöd.

Visst arbetsmaterial från kommissionen finns framtaget. Av detta fram- går bl. a. det maximala stöd som enligt kommissionens uppfattning skulle få utbetalas till drabbade jordbrukare och trädgårdsodlare.

Kommissionen har antagit principerna i dokumentet, men ännu har man inte godkänt de specifika reglerna, varför EG för närvarande inte kan utfärda riktlinjer för medlemsländernas stöd.

4. Överväganden och förslag

4.1. Allmänt

I kommittédirektiven anförs bl. a. att varje näring och produktionsgren själv bör bära sina produktionskostnader. Kostnader till följd av nedsatt skörd jämfört med ett normalskördevärde bör alltså betraktas som en kostnad vilken som helst som den enskilde företagaren har att kalkylera med i sin verksamhet.

Enstaka år med exceptionellt låg skörd till följd av omständigheter som företagaren inte kan råda över bör inte få till följd att i övrigt välskötta företag tvingas upphöra med verksamheten. En akut likviditetskris eller det faktum att nödvändiga investeringar omöjliggörs eller får skjutas på fram- tiden till följd av extremt dålig skörd bör inte få äventyra dessa företags fortlevnad. Någon form av skördeskadeskydd får därför anses vara an- gelägen. Detta kan ej anses verka hämmande på nödvändig rationalisering inom trädgårdsnäringen eller på annat sätt sägas konservera nuvarande struktur inom näringen. Odlarskicklighet måste även fortsättningsvis få avgöra vilka företag som kan utvecklas på marknaden. Ett skördeskade- skydd bör därför ej ersätta skador eller förluster som beror på slarv eller underlåtenhet från den enskilde företagaren att utföra sådana moment i odlingen som kan anses grundläggande. Av den anledningen bör någon form av självrisk vara förknippad med skyddet.

Frågan om ersättning för skador på grödor till följd av miljöpåverkan har behandlats av riksdagen genom dess beslut om miljöpolitiken inför 1990- talet (prop. 1987/88: 85, JoU 23, rskr. 33). Därvid har en miljöskadeförsäk— ring tillskapats. Från försäkringen skall lämnas ersättning till skadelidande för sådan person- eller sakskada som avses i miljöskadelagen (1986: 225). En förutsättning är att den skadelidande har rätt till skadestånd enligt den lagen, men att den som är ansvarig för skadan inte kan betala skadeståndet eller rätten att kräva ut skadeståndet är preskriberad eller det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan. Ersättning till skadelidande skall betalas ur en miljöskadefond som finansieras med utsläppsrelaterade av- gifter.

4.2. Försäkringsmodell

Utredningen har i enlighet med direktiven undersökt möjligheterna att finna en lösning— vilken innebär att odlarna erbjuds möjlighet att teckna

försäkringar för olika trädgårdsgrödor. Utredningen har fått belyst de paral- leller till skadesituationer hos trädgårdsföretag som finns inom skogsbru- kets område. Utredningen har också fått belyst de eventuella svårigheter som kan förutses för såväl trädgårdsnäringen som försäkringsbolagen vid tecknande av dessa försäkringar.

Försäkringsbolagen erbjuder redan i dag trädgårdsodlare försäkringar mot hagelskador i köksväxtodlingar samt fruktodlingar. Exempelvis tecknar en stor del av köksväxtodlarna i nordvästra Skåne sådana försäkringar. Ett problem i sammanhanget är att det kan vara svårt att veta vad i en skada som härrör från hagel och vad som är följdskador. Detta är en av orsakerna till att hagelskadeförsäkringar inte erbjuds i alla typer av odlingar. De kontakter utredningen har haft med försäkringsbranschen pekar också på att en av svårigheterna med att försäkra trädgårdsgrödor ligger i att mycket klart kunna definiera vad en skada skall anses bestå i. Det har också visat sig svårt att kunna identifiera riskerna för en skada i såväl tid som rum. En mycket klart avgränsad skadekatalog måste upprättas så att tveksamheter över när en försäkring skall falla ut minimeras. Risken för tvister mellan försäkringstagare och försäkringsbolag är annars uppenbar.

En annan uppenbar svårighet är möjligheterna till riskspridning. De försäkringsmöjligheter som föreligger inorn skogsnäringen, bl. a. mot frost, storm- eller snöbrott, sork- eller insektsangrepp hänger samman med att det i dessa fall rör sig om större arealer över hela landet och under en längre tidsperiod. Fler försäkringstagare har samma sannolikhet att drabbas av en skada och riskspridningen blir större. Eftersom fler försäkringstagare kan bära de gemensamma riskerna så kan premierna hållas relativt låga. Mot- svarande situation föreligger inte på trädgårdsområdet.

De olika former för försäkringar som skulle kunna bli aktuella på träd- gårdsområdet är av två slag, antingen en kollektiv form, där alla odlingar omfattas av försäkringen, eller en individuell form, där odlaren själv avgör om odlingen skall försäkras. Den kollektiva formen innebär att hela od- largruppen försäkrar alla typer av grödor mot vissa speciella, noggrant angivna skador, en allriskförsäkring. En individuell form innebär att den enskilde företagaren skulle kunna teckna försäkringar för de grödor som odlaren själv anser vara lämpliga att försäkra. Efterfrågan från odlarna att få försäkra just denna gröda måste då vara stor nog för att försäkrings- bolagen skall kunna erbjuda den försäkringsprodukten.

Den kollektiva formen innebär alltså att premierna betalas av hela od- larkollektivet, antingen i form av en avgift som tas ut vid försäljningen av trädgårdsprodukterna eller på något annat mera indirekt sätt t. ex. en arealavgift. Den innebär också att olika grödor får bära andra grödors risker. En solidaritet mellan olika typer av företagare kommer att bli nöd- vändig. Mycket talar för att denna typ av solidaritet mellan olika od- largrupper kan bli svår att bygga upp. Det beror dels på att risken för skador i odlingarna kan upplevas olika stor i olika typer av kulturer och att man därmed skulle få betala andra odlares skydd, dels på att odlargruppen som sådan är relativt heterogen. Många lantbrukare bedriver lite trädgårds-

odling vid sidan av sin ordinarie verksamhet. Trädgårdsodlingen är för denna grupp av mindre betydelse för företaget och viljan att i det läget betala en försäkringsavgift bedömer utredningen som liten. En inte obe- tydlig del försäljs också i form av självplock vilket ytterligare försvårar möjligheterna att få en rättvis storlek på och fördelning av avgifterna. De olika grunder man kan tänka sig att beräkna avgiftsstorleken på t. ex. areal eller avsaluvärde är samtliga förknippade med betydande problem av den arten. Någon form av lagstiftning om avgift ser utredningen i så fall som nödvändig för att få med alla som kan beröras. Frivillighet i detta fall kan enligt utredningens bedömning medföra svårigheter att få en heltäckande finansiering av försäkringen. Utredningen ifrågasätter om en avgiftsbe- läggning av odlingen är genomförbar.

Några försäkringsbolag har för utredningen ställt sig positiva till att tillsammans med TRF och andra berörda intressenter utveckla vissa för- säkringsprodukter. En typ av allriskförsäkring bedömer dock bolagen som svår att genomföra eftersom en sådan konstruktion också skulle innefatta skadegörare av olika slag. Skadegörare av typen svampar, insekter etc. kan dock inte betraktas som varken oförutsägbara eller opåverkbara händelser. Eftersom försäkringens idé är att täcka just den typen av skador är en allriskförsäkring enligt bolagen olämplig.

Bolagen förordar i stället att en väl avgränsad och definierad skadekata— log för vissa väderberoende skador arbetas fram vilka blir möjliga att försäkra sig emot. Finansieringen av dessa försäkringar bör ske genom en obligatorisk debitering av hela odlarkollektivet med en offentlig garanti för att kunna åstadkomma en rimlig premiekostnad och därmed en tillräckligt stor anslutning. Denna typ av finansiering är en förutsättning för att mot- verka riskkoncentrationer och dåligt riskurval.

Ett annat försäkringsbolag har för utredningen presenterat ett förslag till försäkringslösning. Förslaget omfattar en försäkring av allrisktyp och är avsedd att täcka huvudsakligen de normala skadorna i form av torka, frost och nederbörd men även vissa svampsjukdomar. Såväl köksväxter som frukt, bär och snittblommor omfattas av försäkringsförslaget. TRF föreslås uppbära försäkringspremien för att sedan redovisa den till vederbörande försäkringsbolag. Försäkringspremien skall grunda sig på den senast an- mälda omsättningen. En förutsättning för att förslaget skall hålla är en total anslutning av frilandsodlare till systemet.

Ett av försäkringsbolagen bedömer att möjligheten att tillhandahålla en kollektiv försäkringslösning för trädgårdsföretag är god men menar att den typen av försäkringar bäst utformas i samråd mellan trädgårdsnäringen och det miljöskadekonsortium som ett antal försäkringsbolag bildat för att handlägga miljöskadeförsäkringsärenden. Miljöskadekonsortiet å sin sida menar att det av utredningen efterfrågade försäkringsskyddet inte passar in på miljöskadeförsäkringens verksamhetsområde.

Sammantaget ställer sig alltså några försäkringsbolag positiva till att i samråd med trädgårdsnäringen konstruera försäkringar mot vissa typer av väderberoende skador. Utredningen bedömer dock att bolagens förslag ej

utgör en heltäckande lösning på problemet. Ett antal skadesituationer skulle hamna utanför skyddet. Förhållandet understryks av att, enligt vad utredningen erfarit, TRF och några försäkringsbolag redan tidigare har försökt finna former att kunna försäkra trädgårdsföretagen mot vissa skör- deskador, men inte lyckats.

[ de lösningar försäkringsbolagen erbjuder förutsätts staten bidra med medel för uppbyggnad av en fond för att premierna ska kunna hållas på en någorlunda låg nivå. Som framgår av utredningsdirektiven skall det finan- siella ansvaret åvila näringen. En eventuell fonduppbyggnad bör näringen själv ta ansvar för. En nackdel med de föreslagna systemen är att de i princip förutsätter monopolställning för det försäkrande bolaget. Det faktum att en fullständig anslutning av odlarna till systemet krävs för att det skall fungera är ytterligare en nackdel med förslagen.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan anser utredningen samman- fattningsvis att en försäkringsmodell inte är någon lämplig lösning för att skapa ett tillfredsställande skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen.

4.3. Skördeskadeskydd enligt jordbrukets modell

Under avsnitt 2.3 har utredningen i korthet redogjort för skördeskade- skyddet på jordbrukets område. Utredningen har i enlighet med sina direk- tiv undersökt möjligheten till ett skydd mot skördeskador inom trädgårds- näringen liknande det som i dag gäller för jordbruket. Utredningen har därvid haft överläggningar med företrädare för Stiftelsen Lantbrukarnas skördeskadeskydd (Skördeskadeskyddet), Trädgårdsnäringens riksförbund (TRF) och Konservväxtodlarnas riksförbund (KRF). Utredningen har vid dessa överläggningar fått synpunkter på hur ett skördeskadeskydd för träd— gårdsnäringen skulle kunna inrättas med jordbrukets skördeskadeskydd som förebild. Organisationerna är i grunden positiva till en sådan lösning.

TRF har för utredningen presenterat ett antal exempel på skördeskadesi- tuationer där man menar att det är angeläget med någon typ av ersättnings- möjligheter. Förutom klimat- och väderberoende skador nämns bland exemplen andra naturkatastrofskador, viltskador, växtpatogena skador och miljöskador.

Ett skördeskadeskydd bör enligt utredningens mening omfatta skador som är direkt betingade av otjänlig väderlek och då endast skador på köksväxter, frukt, bär och prydnadsväxter på friland. Skador som bör komma i fråga bör vara bl.a. utvintringsskador och vissa regnskador. Däremot bör torkskador och skador av växtskadegörare inte vara berättiga- de till ersättning.

Utredningen konstaterar att TRF: s förslag till områden som bör täckas med ett skördeskadeskydd är mycket omfattande. Utredningens utgångs- punkt är dock att endast väderberoende skador skall beaktas i ersättnings-

sammanhang. För en del andra typer av skador t. ex. naturkatastrofskador av typen ras och översvämning finns redan möjlighet till ersättning genom riksdagsbeslut i september 1983. Skador till följd av angrepp av olika skadegörare bör även fortsättningsvis betraktas som en risk i företagandet.

Enligt utredningens mening bör ett skördeskadeskydd för trädgårds- näringen utformas på ett liknande sätt som för lantbruket. Principer som inte bör frångås i detta sammanhang är totalskadebegreppet och skadeom- rådesbildningen. Fördelen med att enbart beakta totalskador är att admini- strationen av skyddet kan begränsas avsevärt. En viss individualisering av skyddet torde dock bli nödvändig. En alltför strikt tillämpning av skadeom- rådesbildning kan nämligen medföra att ersättning inte utgår till enskilda företag med totalskador på grund av att antalet trädgårdsföretag är väsent- ligt färre och glesare belägna än jordbruksföretagen.

Administrationen av såväl trädgårdsnäringens som lantbrukets skörde- skadeskydd bör kunna ske inom samma organisation. Utredningen be- dömer det som en stor fördel att en organisation för att administrera skyddet redan finns uppbyggd och att rutiner finns inarbetade. Trädgårds- näringens skördeskadeskydd bör naturligen betala sin del av kostnaderna för skördeskadeskyddets verksamhet.

Det formella ansvaret för verksamheterna bör emellertid ligga hos skilda juridiska personer och även finansieringen av verksamheterna bör vara strikt åtskilda. Trädgårdsnäringens riksförbund (TRF) bör vara huvudman för skyddet.

En speciell fond bör byggas upp för trädgårdsnäringen för vilken Träd- gårdsnäringens riksförbund också bör bli huvudman.

För att på detta sätt utvidga skördeskadesystemet krävs att lantbruks- registret byggs ut att omfatta flera uppgifter om trädgårdsgrödor och att skördeskadeskyddet får tillgång till dessa uppgifter. Vidare måste någon form av skattning av normskördar för olika områden ske eftersom det saknas i dagsläget. Historiska genomsnittstal bör kunna användas för detta ändamål. Priser kan skattas i efterhand genom att prisstatistik från olika ekonomiska försäljningsföreningar tillhandahålls.

Mot bakgrunden av det anförda föreslår utredningen att ett skördeskade- skydd inrättas för trädgårdsnäringen med jordbrukets skördeskadeskydd som förebild. För detta ändamål torde krävas att en överenskommelse upprättas mellan staten och Trädgårdsnäringens riksförbund. Utredningen föreslår därför att regeringen uppdrar åt en förhandlingsman att för statens räkning träffa sådan överenskommelse. Detta torde emellertid inte kunna ske förrän statsmakterna tagit slutlig ställning till hur en fond skall finan- sieras. I samband med en sådan överenskommelse bör reglerna för skyddet preciseras. Utredningens förslag innebär vidare att de möjligheter till ersätt- ning för skördeskadedrabbade trädgårdsodlare som hittills har funnits med tillämpande av det förutvarande naturkatastrofanslagets riktlinjer upphör.

4.4. Finansieringsformer

För att finansiera de årliga utbetalningar som kan bli aktuella bör som tidigare nämnts en fond byggas upp. Fondens storlek blir beroende av hur omfattande skördeskadeskyddet skall vara, dvs. hur många olika typer av skador som skall ersättas, liksom vilken självrisk som skall tillämpas. Fon- den bör dock vara stor nog att klara årliga utbetalningar på i genomsnitt 1 2 milj. kr. inkl. kostnader för administration. Utredningen bedömer att ca ' 30 milj. kr. i fonderat kapital bör vara tillfyllest.

Enligt utredningens direktiv är utgångspunkten att såväl det finansiella som det administrativa ansvaret skall åvila näringen. Den fond som bör byggas upp bör i princip helt finansieras av näringen. Utredningen vill belysa några alternativa finansieringsformer.

4.4.1. Avgifter på omsättningen m.m.

Ett sätt att finansiera uppbyggnaden av en fond kan vara att ta ut en avgift på försålda produkter eller omsättningen. Detta sätt skulle emellertid bli administrativt krångligt eftersom så många försäljningskanaler existerar. Frågan vem eller vilka som skall uppbära avgiften och kontrollera att rätt avgift betalats in och eventuellt avgöra tvister i dessa spörsmål skulle bli svår att lösa.

Ett annat sätt att samla in medel till en fond skulle kunna vara arealav- gifter, dvs. avgifter per hektar. Även arealavgifter skulle medföra betydan- de administrativa och tekniska problem. Svårigheter att fastställa och kon- trollera att rätt avgift betalas är exempel på sådana svårigheter. Både när det gäller produktavgifter och arealavgifter kan fråga uppkomma om vem som betalar för vem om inte avgiftens storlek viktas på något sätt emot den potentiella risken med odlingen.

4.4.2. Handelsgödsel- och bekämpningsmedelsavgifter

De avgifter som trädgårdsnäringen betalar i form av prisregleringsavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel återförs varje år kollektivt till näringen att fördelas av lantbruksstyrelsen efter samråd med företrädare för den yrkesmässiga trädgårdsodlingen. Regeringen har föreskrivit att medlen skall användas till bl. a. utvecklingsarbete. År 1989 fördelades ca 7,89 milj. kr. till olika organisationer inom den yrkesmässiga trädgårdsodlingen. En möjlighet att successivt bygga upp en skördeskadefond för trädgårdsnäring- en kan vara att en del av dessa återbetalda avgifter under en följd av år får finansiera uppbyggnaden.

Nackdelen med att använda handelsgödsel- och bekämpningsmedelsav- gifter som finansieringskälla är att ett antal till näringen knutna organisatio- ner som i dag får stöd härav för sin verksamhet mister en del av stödet. Inkomstkällan är dock inte av permanent natur och det finns heller inga garantier för att organisationerna framgent ska kunna erhålla sådant stöd.

En annan brist är att den odling som sker alternativt, dvs. utan användande av handelsgödsel eller kemiska bekämpningsmedel, inte skulle komma att bidra till att finansiera skyddet. Därför bör även andra finansieringskällor kunna övervägas.

För många jordbrukare är i dag odling av trädgårdsgrödor ett sätt att diversifiera sitt företag och därigenom också sprida riskerna i företagandet på fler grenar. Statsmakterna har medverkat till denna utveckling bl.a. genom programmet Omställning 90. Enligt utredningens mening är det dock av vikt att t. ex. trädgårdsgrödor fortsättningsvis odlas som alternativ till jordbruksprisreglerade grödor. Utredningen menar att ett sätt att med- verka till detta är att göra denna typ av odling mindre riskbetonad. Det nu anförda skulle kunna utgöra motiv för att staten — av den summa som avsatts att utgöra statens delansvar för spannmålsöverskottet — avdelar ett visst belopp för delfinansiering av en fond. Ytterligare ett alternativ är att medel inom ramen för jordbruksprisreglering avdelas för ändamålet.

Vid en vägning mellan olika alternativ vill utredningen förorda en finan- siering med hjälp av prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämp- ningsmedel. Detta alternativ är enklast från administrativ synpunkt. Ut- redningen föreslår därför att av sådana avgifter 3 milj. kr. årligen under 10 år avsätts för att bygga upp en skördeskadefond.

Om det under den tid som fonden byggs upp inte finns tillräckligt med medel i fonden för att kunna betala ut ersättningen bör staten tillskjuta erforderliga medel från anslaget Oförutsedda utgifter.

4.5. Växtskyddsregler

I direktiven påpekas att det inte finns enhetliga ersättningsregler för skador som har sin grund i åtgärder för växtskyddet. I de fall föreläggande med- delas med stöd av växtskyddslagen kan ersättning lämnas av statsmedel. Så är emellertid inte fallet om föreläggande meddelats enligt förordningen om plantskoleväxters sundhet, sortäkthet och kvalitet.

De olika författningarna har olika syften. Växtskyddslagen och växt- skyddskungörelsen syftar till att förhindra spridande av smitta och farliga växtskadegörare, s. k. karantänsskadegörare, medan plantskoleförordning- en avser att utgöra ett skydd för konsumenterna mot kvalitetsmässigt dåliga produkter.

I de fall en karantänsskadegörare, vilken även är upptagen i plantskoleförordningens lista över skadegörare som inte får förekomma på plantskoleväxter, påträffas i en plantskola uppkommer frågan om ett före- läggande att destruera skall meddelas med stöd av växtskyddsförordningen eller plantskoleförordningen. Båda författningarna är meddelade med stöd av lag (växtskyddslagen och lag med bemyndigande att meddela föreskrifter för trädgårdsnäringen).

Frågan är vad som i detta fall kan anses vara viktigast att uppnå med bekämpningen, nämligen att en farlig växtskadegörare hålls efter eller att

konsumentskyddet upprätthålls. Från ersättningssynpunkt är det likgiltigt vilken författning som används då det gäller den smittade delen i odlingen. Ersättningsmöjlighet finns i det fallet varken enligt växtskyddslagstiftningen eller plantskoleförordningen.

Emellertid uppkommer vissa svårigheter vid avgränsning av ett område där föreläggande om destruktion skall ske. Huvuddelen av plantorna i området är smittade men en del uppvisar inga sjukdomssymptom. Vid avgränsningen krävs en viss säkerhetsmarginal.

För odlaren är det då av betydelse enligt vilken författning föreläggandet har meddelats. Endast växtskyddslagstiftningen innehåller ersättningsmöj- ligheter för förluster av de friska plantor som förstörs vid destruktionen. Det är angeläget att möjligheterna till ersättning vid förluster till följd av olika förelägganden om bekämpning i möjligaste mån görs likvärdig för olika typer av företagare.

Utredningen föreslår att, i de fall ett föreläggande om bekämpning med- delas av lantbruksstyrelsen, detta alltid skall ske med stöd av växtskyddsla- gen i de fall det är fråga om en karantänsskadegörare. Statens intresse av bekämpning av farliga skadegörare bör inte vara mindre i plantskolor än i övrig odling. En ordning likt den utredningen föreslår bör också leda till att incitamentet att anmäla ett angrepp av karantänsskadegörare ökar även bland plantskoleföretagare eftersom det då finns möjlighet att få ersättning för det friska material som måste destrueras. Utredningens förslag i detta hänseende bör leda till en förändring i plantskoleförordningen. Ändringen bör innebära att förordningen inte är tillämpbar i de fall det är fråga om s. k. karantänsskadegörare i växtskyddslagen.

Slutligen återstår problemet med att avgränsa det område som enligt plantskoleförordningen skall destrueras. I lantbruksstyrelsens föreskrifter om plantskoleväxter anges i dess 11 5 att odling skall destrueras under vissa förutsättningar. Vid tillämpningen har lantbruksstyrelsen haft en vid tolk- ning av begreppet odling och med odling avsett delar av eller hela fastig- heten, såväl smittat som friskt material.

Utredningen utgår från att statsmakterna även fortsättningsvis bedömer det angeläget med ett statligt engagemang beträffande de frågor som regle- ras med stöd av plantskoleförordningen. Nyttan med konsumentskyddet måste dock stå i rimlig proportion till kostnaderna för den enskilde plant- skoleföretagaren vid eventuella förelägganden. Det kan t. ex. inte vara rimligt att destruera hela odlingen av plantor av ett visst slag om man inte samtidigt kan påvisa smitta på mer än en begränsad del av odlingen eller på goda grunder vet, att smittan redan är spridd i odlingen men ännu inte kan konstateras. Begreppet odling i lantbruksstyrelsens föreskrifter om plant- skoleväxter bör förtydligas och begränsas till att avse främst områden med redan smittad jord eller smittat plantmaterial. Av föreskrifterna bör dock framgå att begreppet odling inte kan vara absolut utan måste anpassas till typen av smitta och typen av smittat material.

Bilaga

Kommittédirektiv

&

fifi &

Utredning om skördeskadeskydd för trädgårdsnä- ringen, m.m.

Dir. 1988z73

Beslut vid i'egeringssammantriide 1988—12—22

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Hellström, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utreda behov av och former för ett skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen.

Bakgrund

För jordbruksprisreglerade grödor finns ett skördeskadeskydd sedan år 1961. Redan da aktualiserades frågan om skyddet skulle utvidgas till att om- fatta köksviixter och andra specialgrödor. Riksdagen beslutade dock att lik— som tidigare borde ersättning för sådana grödor utgå genom att behovsprö- vade kontantbidrag betalades ut under anslaget Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof m.m. (prop. 1961 :94, JoU 22, rskr. 227).

I samband med att riksdagen prövade frågan om ersättning på grund av naturolyckor slopades naturkatastrofanslaget (prop. l983/84:6, BoU 6. rskr. 41). l beslutet angavs att frugan om ersättning för skador på grödor borde prövas sedan pagiiende arbete rörande skördeskadeskyddets utformning hade slutförts. De möjligheter till ersättning av statsmedel som dittills hade funnits vid skada på tråidgt'irdsgrödor borde därför behållas tills vidare. Detta innebar enligt riksdagsbeslutet att riktlinjerna för det tidigare naturkatastrof- anslaget borde tillämpas vid sådana skador. Medel får begäras särskilt av riksdagen eller tas från anslaget Oförutsedda utgifter. ! riksdagsbeslutet läm- nades även en definition av begreppet naturolycka som innebär att skörde- skador till följd av ogynnsam väderlek inte inryms i detta begrepp.

Arbetet rörande skoi'deskadeskyddets utformning för jordbruksgrödor har nu avslutats. linligt riksdagens beslut är 1988 (prop. 1987/88:74. JoU 16, rskr. 130) har huvudmannaskapet för skyddet överförts till en av Lantbru-

Dir. l988:73

karnas riksförbund (LRF) särskilt inrättad stiftelse. Samtidigt har också er— sättningsreglerna ändrats.

En praxis för ersättning vid skada på trädgårdsgrödor har vuxit fram under lång tid. Ersättning har under vissa omständigheter beviljats för frostskador, utvintringsskador och regnskador. Bidragen är behovsprövade. [Ersättning beviljas normalt av regeringen efter prövning i varje enskilt ärende. I vissa fall har regeringen anvisat ett visst belopp som fördelats av lantbruksstyrel- sen efter vissa angivna regler.

lin nära anknytning till de tidigare nämnda ärendena har ersättningar en- Iigtväxtskyddslagen(1972:.318). l:".nligt | äväxtskyddskungörelsen ( I972z3l9) fiir bekämpning enligt växtskyddslagen ske i fräga om ett antal angivna skadegörare i form av virus. bakterier, svampar och skadedjur. | tis" växt- skyddslagen föreskrivs att ersättning av statsmedel kan utgå för kostnad eller förlust som föranleds av beslut enligt lagen eller med stöd av lagen medde— lade bestämmelser. Enligt en annan författning. nämligen förordningen (l977:945) om plantskoleväxters sundhet, sortäkthet och kvalitet fär vedar- tade plantskoleväxter — utom skogsplantor — jordgubbsplantor eller manads- smultronplantor inte saluhållas eller försäljas yrkesmässigt, om inte växterna uppfyller de fordringar i fräga om sundhet och kvalitet som lantbruksstyrel- sen föreskriver. | den förordningen finns det inte nägra ersättningsregler. De ärenden som har kommit in till regeringen har i första hand gällt ersättning för förluster till följd av föreskrivna bekämpningsatgärder mot rodrota pä jordgubbsplantor. Åtgärderna har föreskrivits med stöd av förordningen om plantskoleväxters sundhet. sortäkthet och kvalitet, vilken som nämnts inte innehåller nägra ersättningsregler.

Även ärenden om förluster pä trädgärdsgrödor till följd av miljöskador har kommit in till regeringen. Frugan om ersättning till följd av iniljoskador torde komma att lösas genom den miljöskadeförsakring som har aviserats i riksdagens beslut om miljöpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88:85, JoU 23, rskr. 373).

Med undantag för vissa skador pä växthus och vaxthusgrödor saknas till— fredsställande försäkringsmojligheter för trädgårdsgrödor.

() ! 'erviigumli'u

! samband med att naturkatastrofansluget slopades beslutade riksdagen att de möjligheter att får ersättning av statsmedel som dittills funnits vid skada pä trädgardsgrödor borde behållas tills vidare. När arbetet rörande skörde- skadeskyddets utformning för iordbruksgrödor hade slutförts borde ersätt- ningsfrägan äter prövas. Skördeskadesyslemets utformning för jordbruks- produkter har nu lösts och ansvaret för reglering av ersättningar överförts till LRF.

Varje näring och produktionsgren bör bära sina prodnktionskostnader. )et gäller även den typ av kostnader som berörs här.

Jag bedömer det mot denna bakgrund som angeläget att en översyn nu *ker av ersättningsmöjligheterna vid förluster till följd av skördeskador pä rädgärdsgrödor. Den nuvarande ordningen för prövning av ersättning i essa fall är inte tillfredsställande.

Det finns vidare nära beröringspunkter mellan trädgårdsgrödor och jord- ruksgrödor. Fältmässigt odlade grödor behandlas olika vid skördeskador. l "kördeskadeskyddet har fr.o.m. I988 ärs skörd kokärter och bruna bönor agits med medan t.ex. liknande frilandsodlade trädgårdsgrödor inte har nä— vot skydd. Detta kan hämma intresset för att övergå till att använda jord- ruksmark för odling av alternativa grödor. En sådan produktionsanpass- ting är angelägen under de närmaste ären.

l)e ersättningar som kan lämnas enligt växtskyddslagstiftningen har en an— knytning till de s.k. naturkatästrof'ärendena. Som framgätt av min redogö- relse finns det inte nagra enhetliga ersättningsregler för skador som har sin 'rund i ätgärder för växtskyddet. Det finns t.ex. en risk att odlare inte anmä- ler angrepp av rödröta pä jordgubbsplantor eftersom ersättningsmöjligheter saknas. Detta förhindrar en effektiv bekämpning av spridningen, ett hinder som det bör vara ett samhälleligt intresse att undanröja. Jag bedömer det därför som angeläget att se över även ersättningarna inom växtskyddet i samband med en skördeskadeöversyn.

Uppdraget

Med hänvisning till de skäl jag har aberopat tidigare föreslar jag att en särskild utredare nu tillkallas föratt utreda behov av och former för ett skör- deskadeskydd för trädgärdsnäringen. Utgängspunkten för översynen bör vara att hade det finansiella och administrativa ansvaret för ett eventuellt skördeskadeskydd skall avila näringen. Det är naturligt att utredaren i första hand överväger en ordning för ett skydd liknande det som nu gäller för jord- bruksgrödor. Utredaren bör genom kontakt med försäkringsgivare även un— dersöka möjligheterna till en l'örsäkringslösning.

I anslutning härtill bör utredaren även pröva i vilken man ersättningar en- ligt växtskyddslagstiftningen kan inrymmas inom ett eventuellt skördeskade— skydd. llärvid bör li(i—aspekter i utredningsverksamheten beaktas i enlighet med direktiv (dir. 19:48:43).

Utredaren skall samrada med berörda myndigheter och organsiationer. För utredarens arbete galler direktiven (dir. IOS—lå) till samtliga kommittéer och särskilda utredare arrgaende utredningsförslagens inriktning.

Uppdraget skall redovisas före utgangen av september ”)?—ll).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen be- myndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare — ornfattad av kommite'förordningen (l9762l IO) * med uppdrag att utreda behov av och former för ett skörde- skadeskydd för trärlgardsnäringen.

att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde ät utre- daren. :

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belastag nronde lrrnudtitelns anslag Utredningar m.m.

.

lli-slut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifallerr hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet) . l

Kronologisk förteckning

1. Rapport av den särskilde utredaren för granslcning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- minister Olof Palme. C. Beskattning av fåmansfönetag. Fi. Integriteten vid sratistikproduktion. C.

. Fasta Öresundsförbindelser. K.

Samordnad länsförvalming. Del 1: Förslag. C. Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. C. . Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. . UD:s presstjänst. UD.

. Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. 10.Två nya treåriga linjer. U. 11.Hushållssparandet - Huvudrapport från Spardelega- tionens sparundersökning. Fi.

12. Den regionala problembilden. A. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrågor. A.

15. Storstadstrafik 2 — Bakgrundsmaterial. K.

16. Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. Fi. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 19. Regionalpolitikens förutsättningar. A. 20.Tullregisterlag m.m. Fi. 21.Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. ME.

22.Censurlagen - en modemisering av biografförord- ningen. U.

23. Parkeringsköp. Bo. 24. Statligt finansiellt stöd? I. 25.Rapponer till finansieringsuu'edningen. I. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver- vakningen. Fi. 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- na. U. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. U. 30. Professorstillsätming. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänster. U. 31. Statens mät— och provstyrelse. I. 32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME. 33. Reformerad inkomstbeskattning - Skatterefonnens huvudlinjer. Del 1. — Inkomst av kapital. Del 2. - Inkomst av tjänst, lagth och kommentarer. Del 3. - Bilagor. expertrapporter. Del 4. Fi.

cwqaweww

34. Reformerad företagsbeskattning - Motiv och lagförslag. Del 1. - Expemapporter. Del 2. Fi. 35. Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. - Lagtext och bilagor. Del 2. Fi.

36. Inflationskorrigerad inkomstbeskatming. Fi.

37. Utländska förvärv av Svenska företag - en studie av utvecklingen. I. 38. Det nya skatteförslaget - sammanfatming av skatte- utredningamas betänkanden. Fi.

39. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartlägg- ning och bedömning. S.

40. Datorisen'ng av tullrutinema - slutrapport. Fi. 41. Samerätt och sameting. Ju. 42. Det civila försvaret. Del 1. Det civila försvaret. De12. Författningstext. Fö. 43. Storstadsn'afik 3 - Bilavgifter. K.

44.Översyn av vapenlagstifu'ringen. Ju.

45. Standardiseringens roll i EFTA/EG - samarbetet. I.

46. Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. Fö. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. S. 48. Energiforskning för framtiden. ME. 49. Energiforskning för framtiden. Bilagor. ME. 50. Stiftelser för samverkan. U.

51. Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. Ju. 52. Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer inom energisektorn. ME. 53. Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A.

54. Rätt till gymnasieutbildning för svån rörelsehindrade ungdomar. S. 55. Fungerande regioner i samspel. A. 56. Fiskpn'sreglen'ngen och fiskeriadminisuationen. JO. 57. DO och Nämnden mot etnisk diskriminering — de tre första åren. 58. Undantagandepcnsionäremas ekonomi. S. 59. Nominering av redovisningskonsulter. C. 60. Huvudbetänkande från altemativmedicinkommittén. S. 61. Hälsohem. S. 62. Alternativa terapier i Sverige. S. 63. Värdering av altemativmedicinska teknologier. S. 64. Kommunalbot. C. 65.Staten i geografin. A.

Kronologisk förteckning

66. Begreppet krigsmateriel. UD. 67. Levnadsvillkor i storstadsregioner. SB. 68. Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. SB. 69. Storstadsregioner i förändring. SB. 70. Storstädemas arbetsmarknad. SB. 71. Ny bostadsfmansiering. Bo. 72. Värdepappersmarknaden i framtiden. Fi.

73.TV - politiken. U.

74.Forskningsetisk prövning. Organisation, information och utbildning. U.

75. Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska kommitteemas verksamhet. U. 76. Att förebygga ALLERGI löverkänslighet. S. 77. Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / över- känslighet. S. 78. Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI / över- känslighet. S.

79. Storstadstraftk 4 - Ytterligare bakgrundsmaterial. K. 80.Förenklad handläggning hos HSAN m.m. S.

81. Ny generalklausul mot skatteflykt. Fi. 82. Nedsättning av energiskatter. ME. 83.Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. ME. 84.Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. Bilagedel. ME. 85. Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompe- tens i freds— och krigsorganisationen. Fö. 86. Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. Fö. 87. Skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen. JO

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

Levnadsvillkor i storstadsregioner. [67] Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. [68] Storsladsregioner i förändring. [69] Storstädemas arbetsmarknad. [70]

Justitiedepartementet

Samerätt och sameting. [41] Översyn av vapenlagstiftningen. [44]

Den gravida kvinnan och fostret - tvä individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. [51]

Utrikesdepartementet UD:s presstjänst. [8] Begreppet krigsmateriel. [66]

Försvarsdepartementet

Risker och skydd för befolkningen. [17] Det civila försvareL Del 1. [42] Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. [42] Armens utveckling och försvarets planeringssystem. [46] Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompetens i freds- och krigsorganisationen. [85] Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. [86]

Socialdepartementet

Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartläggning och bedömning. [39] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. [47] Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. [54]

Undantagandepensionäremas ekonomi. [58] Huvudbetänkande från altemativmedicinkommittén. [60] Hälsohem. [61] Alternativa terapier i Sverige. [62] Värdering av altemativmedicinska teknologier. [63] Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. [76] Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / överkänslig- het. [77]

Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI /överkänslig- het. [78] Förenklad handläggning hos HSAN m.m. [80]

Kommunikationsdepartementet

Fasta Öresundsförbindelser. [4] Storstadstraftk 2 - Bakgrundsmaterial. [15] Slorstadstmftk 3 - Bilavgifter. [43] Storstadstrafrk 4 - Ytterligare bakgrundsmaterial. [79]

Finansdepartementet

Beskatlning av fämansföretag. [2] Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. [9] Hushällsparandet - Huvudrappon från Spardelega- tionens sparundersökning. [] 1] Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. [16] Tullregisterlag m.m. [20] Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen. [26] Reformerad inkomstbeskatming - Skatterefonnens huvudlinjer. Del 1. [33]

- Inkomst av kapital. Del 2. [33] - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. [33] - Bilagor, expertrapporter. Del 4. [33]

Reformerad företagsbeskattning

- Motiv och lagförslag. Del 1. [34] - Expertrapporter. Del 2. [34] Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. [35] - Lagtext och bilagor. Del 2. [35] Inflationskorrigerad inkomstbeskatming. [36] Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningarnas betänkanden. [38] Datorisering av tullnrtinema - slutrapport. [40] Värdepappersmarknaden i framtiden. [72]

Ny generalklausul mot skatteflykt. [81]

Utbildningsdepartementet

Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer. [10]

Censurlagen - en modernisering av biografförordningen. [221

Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. [27] Utbildningar för framtidens tandvård. [28] Samarbete laing klinisk utbildning och forskning inför 90-ta1et. [29]

Systematisk förteckning

Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänsL [30] Stiftelser för samverkan. [50]

TV - politiken, [73]

Forskningsetisk prövning. Organisation, infomation och utbildning. [74] Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska kommittéemas verksamhet. [75]

Jordbruksdepartementet

Fiskprisregleringen och fiskeriadminisn'ationen. [56] Skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen. [87]

Arbetsmarknadsdepartementet

Den regionala problembilden. [12] Mångfald mot enfald. Del 1. [13] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning ochrättsfrågor. [14] Regionalpolitjkens förutsättningar. [19] Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. [53] Fungerande regioner i samspel. [55] DO och Nämnden mot etnisk diskriminering — de tre första åren. [57] Staten i geografin. [65]

Industridepartementet

Statligt finansiellt stöd. [24] Rapporter till finansieringsutredningen. [25] Statens mät- och provstyrelse. [31]

Utländska förvärv av svenska företag - en studie av utvecklingen. [37] Standardiseringens roll i EF'I'A/EG - samarbetet. [45]

Civildepartementet

Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [1]

Integriteten vid statistikproduktion. [3] Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. [5] Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. [6]

SÄPO — Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18] Nominering av redovisningskonsulter. [59] Kommunalbot. [64]

Bostadsdepartementet

Parkeringsköp. [23] Ny bostadsf'inansiering. [71]

Miljö- och energidepartementet

Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. [21] Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. [32] Energiforskning för framtiden. [48]

Energiforskning för framtiden. Bilagor. [49]

Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer inom energisektorn. [52] Nedsättning av energiskaner. [82] Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. [83] Economiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. Bilagedel. [84]

”_o— '4' _.- ..". ..... iaf....» Mua—Awad”—

lftttt inann!

ALLMÄNNA FÖRLAGET

_ BlefAll.NlN(iAR1ALLMANNA FÖRIAGI t,KtwmiAMi_|r>647 Slllfkllnl M.

tt i.: 08—739 96 30. FAX" 08—739 95 48-