SOU 1991:35
Några frågor i anslutning till en arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen
m. &? K få Oc & Sou men Statens offentliga utredningar " && 199135 % 35 & Socialdepartcmentet
Några frågor i anslutning till en arbets givarperiod inom sjukpenningförsäk- ringen
Betänkande av sjuklönekommittén Stockholm 1991
& 50 cc 7479 7
Statens offentliga utredningar ,, **
ww 1991:35 M" 35 & Socialdepartementet
Några frågor i anslutning till en arbets givarperiod inom sjukpenningförsäk— ringen
Betänkande av sjuklönekommittén Stockholm 1991
& Statens offentliga utredningar && l99lz35 & Socialdepanementet
Några frågor i anslutning till en arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäk- ringen
Betänkande av sluklönekommittén Stockholm 1991
SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets törvalmingskontor ombesörjer remissutsändningar av dessa publikationer.
Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08/7 39 96 30 Telefax: 08/739 95 48
Publikationema kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan 5 , Stockholm.
REGERINGSKANSLIETS ' ISBN 91-38—10780—5
OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1991
Till statsrådet och chefen för socialdepartementet
Genom beslut den 31 januari 1991 bemyndigade regeringen chefen för socialdepartementet dels att tillkalla en kommitté med uppdrag att pröva vissa frågor i anslutning till införande av en arbetsgivarperiod om 14 dagar inom sjukpenningförsäkringen, dels att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde till kommittén.
Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 27 febru— ari 1991 riksdagsledamoten Nils-Olof Gustafsson (5) såsom ordförande. Såsom ledamöter förordnades samma dag riksdagsledamöterna Ingegerd Elm (5), Bo Finnkvist (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Gullan Lindblad (m) och Lars Ulander (5).
Som experter har medverkat departementssekreterarna Connie van der Capellen, finansdepartementet, och Bengt Sibbmark, socialdepartementet. Sekreterare i kommittén har varit försäkringsrättsassessorn Christer Grönevall och ekonomen Gunilla Jerlinger.
Kommittén har antagit namnet sjuklönekommittén.
Kommittén får härmed avlämna betänkandet Några frågor i anslutning till en arbetsgivarperiod inom sjukpenning- försäkringen.
Reservationer har avgivits av sigge Godin, Karin Israelsson och Gullan Lindblad. Särskilt yttrande har avgivits av Sigge Godin, Karin Israelsson och Gullan Lindblad.
Stockholm den 21 mars 1991.
Nils-Olof Gustafsson
Ingegerd Elm Bo Finnkvist sigge Godin
Karin Israelsson Gullan Lindblad Lars Ulander
/Christer Grönevall Gunilla Jerlinger
Innehåll sid
Uppdraget 7 Sjuklönegaranti 8 Likabehandling 12 Rapportering och överföring av information 16 Reservationer 20 Särskilt yttrande 23 Bilagor
Bilaga 1 Yttrande av Företagarnas Riksorganisation Bilaga 2 Yttrande av LO
Bilaga 3 Yttrande av SACO Bilaga 4 Yttrande av SAF
Bilaga 5 Yttrande av TCO
twf i. _ _ . ' _ '(låa'lth'Uf matar-tani: [355139 :
"åf—?- ;. . .- . ., vara
m n |
i? _ * ut var wimwww1mu,l ' ,,le
' _ isnui
'R'—"*I " it"-** "def-H» ä.: .lmnMn. :. ..; |
ichzlttcl Erfmuvslt Fujllin gurJinm1_r
Wenn annagmwel us anna—nar i . =? ' . n.: vn sms:a
m v: mammi ( '
w un Må"! &
DDT vu ebustdät :
Uppdraget
Enligt regeringens bemyndigande den 31 januari 1991 tillkallades en kommitté med uppgift att pröva vissa frågor i anslutning till införande av en arbetsgivar- period om 14 dagar inom sjukpenningförsäkringen. I direktiven till kommittén (dir. 1991z4) angavs att den lagrådsremiss med förslag till lag om sjuklön som be— slöts av regeringen den 28 juni 1990 och som granskats av lagrådet borde läggas till grund för en beredning av en i vissa avseenden förändrad lagreglering. I kommit- téns uppdrag ingick att lämna förslag på en garanti genom socialförsäkringen mot oberättigade inskränkningar i utbetalningen av sjuklön, en s.k. sjuklönegaranti. En annan fråga för kommittén var att, mot bakgrund av vad som förekommit vid riksdagsbehandlingen av prop. 1990/91:59 om vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m., utreda vad som krävs för att en lagstadgad arbetsgivar— period skall vara förenlig med kravet på att kompensa- tionsnivåerna vid sjukdom skall vara rättvisa och inne— bära likabehandling av olika grupper på arbetsmarknaden. Den i lagrådsremissen föreslagna regleringen av rappor— tering och överföring av information om sjukfrånvaro från arbetsgivaren till försäkringskassan borde också övervägas av kommittén. I direktiven angavs att resul- tatet borde redovisas senast den 22 mars 1991.
I kommittén har hållits sex sammanträden under tiden den 5-21 mars 1991. Inför ett sammanträde i kommittén den 15 mars 1991 hade inbjudits till hearing företrä- dare för organisationer på arbetsmarknaden; nämligen Företagarnas Riksorganisation, LO, SACO, SAF och TCO. Resp. organisation har även avgivit skriftligt yttrande. Kommittén har beslutat att foga dessa yttranden såsom bilagor till sitt betänkande. Underbilagorna till yttrandet av Företagarnas Riksorganisation fogas inte till betänkandet.
sjuklönegaranti
Sjukpenningkommittén angav i sitt betänkande ( SOU 1981:22 ) Sjukersättningsfrågor att för arbetsgivarens del är naturligtvis skyldigheten att betala sjuklön till den anställde den viktigaste av hans åtaganden i detta sammanhang. Det angavs i betänkandet att orsaker— na till arbetsgivarens underlåtenhet att betala sjuklön kan vara flera; arbetsgivaren kan t.ex. med rätt eller orätt anse den anställde inte vara berättigad till sjuklön på grund av att han finner att något anställ— ningsförhållande ej föreligger. Om arbetsgivaren under- låter att utge sjuklön, bör, enligt sjukpenningkommittén, den anställde kunna vända sig till försäkringskassan och där i stället utfå sjukpenning; och en försäkringskassa som utgivit sjukpenning bör kunna rikta krav mot arbets- givaren på vad sålunda utgått jämte anspråk på ränta och andra tilläggsförpliktelser som kan komma i fråga.
I det förslag till lag om sjuklön, som remitterades till lagrådet den 28 juni 1990, upptogs inte någon motsvarig— het till sjukpenningkommitténs förslag i detta avseende.
I 35 5 lagen ( 1976:580 ) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) stadgas följande: Uppkommer mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation, som är bundna av samma kollektivavtal, rättstvist om lön eller annan ersätt- ning till medlem i organisationen, är arbetsgivaren skyldig att omedelbart påkalla förhandling i tvisten. Kan tvisten icke lösas vid förhandling, skall han väcka talan vid domstol. Underlåter arbetsgivaren att påkalla förhandling eller väcka talan, är han såvitt avser det omtvistade beloppet skyldig att utge ersättning enligt arbetstagarorganisationens mening, om kravet ej är oskäligt.
Vad som stadgas i 35 S MBL blir tillämpligt även beträffande fordran på sjuklön, när kollektivavtal föreligger. För det fall arbetsgivaren avstår från att påkalla förhandling i en tvist gäller alltså s.k. tolkningsföreträde för arbetstagarorganisationen. Beträffande både lönefordran och fordran på sjuklön gäller i princip samma civilrättsliga regelsystem. För att tillgodose arbetstagarens rätt till ersättning vid sjukdom i avvaktan på en tvistelösning, ävensom för att tillgodose rättssäkerheten i de fall kollektivavtal inte finns, finns dock skäl att införa en sjuklönegaranti.
Som förutsättning för införande av en arbetsgivarperiod måste alltså uppställas krav på att det i sjuklönelagen kan infogas bestämmelser, som ger den anställde ett skydd mot oberättigade inskränkningar i sjuklönen. Det kan antas att en arbetsgivares vägran att utge sjuklön i de flesta fall gäller tvist huruvida arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom eller tvist om nedsättning— ens omfattning. En sjuklönegaranti — utformad med sjukpenningkommitténs förslag som förebild — bör därvid kunna motsvara de krav som rimligen kan ställas för att tillgodose arbetstagarens rättssäkerhet. sjuklönegaran- tin bör inträda endast när tvist föreligger huruvida arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom eller tvist om nedsättningens omfattning. Detta motiveras bl.a. av att försäkringskassan inte bör åläggas att hantera andra typer av tvistefrågor än de ovan nämnda. Skälet till att en arbetsgivare vägrar att utge sjuk— lön, till den som gör anspråk därpå, kan också vara att arbetsgivaren anser att något anställningsförhål— lande inte föreligger, eller att sjuklönelagen i andra avseenden, än de ovan nämnda, inte är tillämplig. Sådana frågor bör lösas i civilrättslig ordning. Om ett anställningsförhållande inte föreligger, är lagen om allmän försäkring (APL) i princip tillämplig. Om försäk— ringskassan finner sannolikt att ett anställningsför—
hållande inte föreligger, skall naturligtvis rätten till sjukpenning prövas enligt APL. Om det framstår som mer eller mindre uppenbart att en arbetsgivare saknar fog för sitt påstående att ett anställningsförhållande inte föreligger, är däremot AFL inte tillämplig under arbetsgivarperioden, och sjukpenning enligt denna lag skall således inte komma i fråga under denna. I detta fall inträder inte heller sjuklönegarantin. Det kan således uppkomma fall där försäkringskassan varken ut— ger ersättning med stöd av sjuklönelagen eller sjuk— penning med stöd av AFL. En arbetstagare är i detta fall hänvisad till att hävda sin rätt genom bestämmel— serna i MBL och/eller prövning i domstol. Det får antas att bl.a. rättegångskostnadsaspekten avhåller en arbets- givare från att utan fog hävda att ett anställningsför— hållande inte föreligger.
I de fall där sjuklönelagen är tillämplig - och tvist föreligger huruvida arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom eller om nedsättningens omfattning - bör sjuklönegarantin inträda endast om övervägande skäl talar för att arbetstagaren har rätt till den begärda sjuklönen eller del därav. Om arbetstagaren har flera arbetsgivare inträder sjuklönegarantin i förhållande till huvudarbetsgivaren. Oklarhet i frågan vem som är huvudarbetsgivare får inte leda till rättsförlust för arbetstagaren. Vad som stadgas i anvisningarna till 39 5 uppbördslagen (1953:272) angående huvudanställ— ning torde kunna ligga till grund för tillämpningen av sjuklönelagen. Begreppet huvudanställning relateras i dessa anvisningar till den arbetsgivare som verkställer skatteavdrag. Vid tveksamhet skall skattemyndigheten meddela besked om vid vilken anställning skatteavdrag skall verkställas.
Det kan antas uppkomma fall där oklarhet föreligger beträffande tolkningen av arbetstagarbegreppet. Sjuk— lönelagen är av civilrättslig karaktär. Det vore där- för olämpligt att särreglera arbetstagarbegreppet i sjuklönelagen. Vid tillämpning av sjuklönelagen får därför arbetstagarbegreppet tolkas med utgångspunkt i civilrättslig begreppsbestämning. Arbetsdomstolens praxis torde därvid vara vägledande.
Som anges i inledningen till detta avsnitt är arbets— givarens skyldighet att utge sjuklön till den anställ— de den viktigaste av hans åtaganden i detta sammanhang. Det kan inte uteslutas fall där arbetsgivaren utan godtagbara skäl underlåter att utge sjuklön eller utger sjuklön med ett belopp som uppenbarligen understiger vad arbetstagaren är berättigad till. Det kan anföras skäl för och emot att införa särskilda sanktionsregler såvitt avser skyldigheten att utge sjuklön. Det kan t.ex. utformas en sanktionsregel som ålägger en arbets- givare, som oberättigat underlåtit att utge sjuklön, att utge ersättning för försäkringskassans administrativa merarbete med anledning därav. Tillämpligheten av en sådan sanktionsregel torde dock förutsätta att det konstateras, i allmänhet i samband med rättslig pröv- ning av tvist mellan försäkringskassa och arbetsgivare, att arbetsgivaren oberättigat underlåtit att utge sjuklönen. Den praktiska tillämpningen av en sådan sanktionsregel kan därför vara omständlig. Det kan också antas att bl.a. rättegångskostnadsaspekten utgör ett starkt skäl för en arbetsgivare att utan fog under- låta att utge sjuklön. Det finns därför inte anledning att införa särskilda sanktionsregler i anslutning till sjuklönegarantin. Erfarerheter från Norge visar också att relativt få tvister kommit till rättslig prövning
i skiljenämnd.
Endast den som är sjukpenningförsäkrad enligt AFL bör omfattas av sjuklönelagen.
Likabehandling
Finansutskottet har i sitt betänkande 1990/91:FiUlo framhållit att förslaget om en arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen har fördelarna att det skapar incita- ment för arbetsgivaren att reducera korttidsfrånvarons orsaker och att resurser frigörs hos försäkringskassor- na för att underlätta rehabiliteringen av långtidssjuka. Riksförsäkringsverket har beräknat att införandet av en arbetsgivarperiod kan förväntas frigöra ca 2 000 års— arbetskrafter hos försäkringskassorna, och har anfört att dessa resurser bör användas för rehabiliteringen av långtidssjuka. En reducering av korttidsfrånvarons orsa- ker och frigörandet av resurser för rehabiliteringen av långtidssjuka har mycket hög angelägenhetsgrad. Dessa båda aspekter har också en övergripande rättvisekarak- tär. I likhet med vad socialförsäkringsutskottet anfört i sitt betänkande (1990/91:8fU9) Vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m. torde införandet av en arbets— givarperiod tillgodose dessa syften. I detta sammanhang kan pekas på de brister som föreligger i nuvarande ersättningsregler vid sjukdom där sjukpenningen relate— ras till den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst, som kan innefatta skattepliktiga löneförmåner som utgår oberoende av sjukdom, ävensom inkomster från flera arbetsgivare. Det kan antas att dessa ersättningsregler, varvid även bör nämnas reglerna om schablonberäknad timsjukpenning, ofta ger bristande överensstämmelse med den faktiska inkomstförlusten vid sjukdom. Genom in- förandet av en arbetsgivarperiod - som beräknas omfatta ca 95 % av landets förvärvsarbetande — tillskapas förut- sättningar för att relatera sjuklönen till den faktiska inkomstförlusten. Denna aspekt har också en övergripande rättvisekaraktär.
Genom lagändring som trätt i kraft den 1 mars 1991 har kompensationsnivåerna inom sjukförsäkringen sänkts;
från 90 % till 65 % för de första tre dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod och till 80 % för tid därefter. För att skydda hälsosvaga personer med ofta återkommande sjukfall har införts en regel att försäkringskassan, efter en prövning i varje enskilt fall, skall kunna besluta att sjukpenning skall utges "efter en kompensationsgrad av 80 % också när sjuk— penningen beräknas för de första tre dagarna i sjuk- perioden. I förarbetena till lagen ( prop. 1990/91:59 ) har anförts att för att besparingsåtgärderna skall drabba alla så lika som möjligt skall sjukpenningen minskas, om den försäkrade för samma tid som sjukpen- ningen avser får lön eller andra skattepliktiga för— måner som, sammantagna med sjukpenningförmånen, medför att kompensationsgraden vid sjukdom överstiger
75 resp. 90 % av inkomstbortfallet. Minskning av sjukpenningen skall göras med ett belopp som motsvarar vad den försäkrade erhåller härutöver. Gäller arbets- givarinträde och utger arbetsgivaren sjuklön som över- stiger de angivna kompensationsnivåerna, skall minsk— ningen i stället göras på den ersättning som tillkommer arbetsgivaren.
sjuklönelagen skall tillämpas på den som är anställd hos arbetsgivaren. APL skall tillämpas i övriga fall. Kravet på likabehandling förutsätter därför att reglerna så långt det är möjligt är likalydande i sjuklönelagen och APL. Det måste t.ex. förutsättas att den ovan nämnda regeln i APL, angående personer med ofta återkommande sjukfall, införs även i sjuklönelagen. Det skall ankomma på arbetstagaren att göra framställan härom hos försäk- ringskassan. Sjuklönelagen bör även innehålla regler motsvarande vad som stadgas i AFL angående sänkning av kompensationsnivåerna. Vid fastställande av sjuklönens storlek bör sjuklönen relateras till den lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren gått miste om till följd av nedsättningen av arbetsförmågan. Härav följer att bilersättning och andra dylika ersättningar,
som utges oberoende av sjukdom, inte bör medräknas i detta sammanhang. Beträffande tillämpningen av AFL kan nämnas att det för närvarande pågår en översyn av re- glerna om sjukpenninggrundande inkomst. Det bör därvid skyndsamt övervägas bl.a. att avskaffa förhandsregistre- ringen av sjukpenninggrundande inkomst. Avtalsbaserade ersättningar som utgår från kollektiva trygghetsförsäk— ringar vid sjukdom bör räknas som sjuklön. Vad som ovan anförts om avdrag på sjukpenning vid kompensation som överstiger 75 resp. 90 % av inkomstbortfallet kan inte tillämpas under arbetsgivarperioden. Man måste dock kunna utgå från att parterna på arbetsmarknaden anpassar sina avtalsbestämmelser i enlighet med den utformning som sjuklönelagen får, och att arbetgivarna lojalt tillämpar ingångna avtal och gällande lagregler. Det kan därvid pekas på att socialministern, i samband med ändringen i AFL avseende kompensationsnivåerna, uttalat att utvecklingen på arbetsmarknaden skall följas noga ( prop. 1990/91:59 s. 22 ). Kommittén in- stämmer i detta. Om arbetsmarknadens parter mot för— modan skulle göra avsteg från gällande lagregler, bör statsmakterna överväga lämpliga åtgärder. Efterlevnaden av sjuklönelagens regler om sänkta kompensationsnivåer skulle möjligen kunna tillgodoses genom ett differen- tierat uttag av socialavgifter.
Arbetsgivarna som grupp skall kompenseras med sänkta socialavgifter så att sjuklönereformen blir kostnads- neutral. För att hos småföretagen trygga arbetstagarnas utfående av sjuklön, bör denna typ av företag ges möjlig- het att försäkra sig mot höga kostnader för sjuklön.
Det bör uppmärksammas att situationer kan uppkomma t.ex. då det är tvetydigt huruvida sjuklön eller föräldra— penning skall utges. Det är inte sannolikt att kompensa— tionsnivån blir exakt densamma oavsett om sjuklönelagen eller AFL tillämpas. Det är naturligtvis inte avsikten att arbetsgivaren och/eller arbetstagaren skall kunna
förfoga över vilket av de båda regelsystemen som skall tillämpas. Det bör bl.a. därför snarast komma till stånd en översyn av reglerna om tillfällig föräldra- penning.
Huruvida arbetstagarens rätt till sjuklön bör begränsas eller bortfalla under utlandsvistelse bör särskilt uppmärksammas. Med hänsyn till de konventioner om social trygghet som Sverige slutit, torde det i de flesta fall inte vara möjligt att befria arbetsgivaren från skyldig— het att utge sjuklön under arbetstagarens utlandsvistelse.
Rapportering och överföring av information
Sjukpenningkommittén angav i sitt betänkande ( SOU 1981:22 ) att vid de allmänna övervägandena av ett alter— nativ med sjuklön bör utgångspunkterna främst vara att ett sådant system leder till att bristerna i den nuva— rande ersättningsordningen avhjälps utan att svaga eller särskilt utsatta grupper härigenom drabbas. Om de all— männa försäkringskassorna avlastas i administrativt hän- seende genom en sjuklöneperiod, får vidare den ökning härvidlag som i stället uppstår för företagen inte bli alltför stor. Ett sjuklönesystem får ej heller medföra ett ökat krångel för myndigheter, företag eller an— ställda.
Beträffande sjukanmälan bör gälla samma grundförutsätt- ning för rätt till sjuklön enligt sjuklönelagen som för rätt till sjukpenning enligt APL. Sjukanmälan genom skriftlig försäkran till arbetsgivaren bör därför vara en förutsättning för att sjuklön skall utges. Skyldighet att förete läkarintyg bör normalt kunna krävas först efter sju dagars frånvaro. Arbetsgivaren bör dock medges rätt att hos försäkringskassan göra framställning om att kassan skall föreskriva att läkarintyg skall företes redan från första sjukdagen. De läkarintyg som arbets- givaren kan infordra bör med hänsyn till den enskildes integritet endast innehålla uppgift om den nedsatta arbetsförmågan och sjuktiden men inte någon diagnos. Försäkringskassan bör däremot med hänsyn till sin över- gripande skyldighet att tillgodose den enskildes behov av rehabilitering få tillgång till diagnosuppgift. Detta kan lösas genom att läkarintyget utfärdas i två exemplar, varav endast det ena innehåller diagnosuppgift. Arbets—
marknadens parter kan ges möjlighet att genom kollektiv- avtal bestämma att läkarintyg skall ges in från tidigare dag än vad som följer av lagförslaget samt bestämma att intyget skall innehålla uppgift om diagnos.
Efter det att sjuklöneperioden om 14 dagar gått till ända skall ersättningen för inkomstbortfallet utges såsom sjukpenning från försäkringskassan. Anmälnings— och uppgiftsskyldighet vid längre sjukperioder skall åvila arbetsgivaren. Arbetsgivarens skyldighet i detta hän— seende bör vara straffsanktionerad. Anmälningsskyldig— heten skall fullgöras inom sju kalenderdagar räknat från sjuklöneperiodens utgång. En anmälan bör innehålla arbetstagarens personnummer och uppgift om det datum då sjuklöneperioden började löpa.
Inom försäkringsadministrationen pågår ett arbete som utformar socialförsäkringens framtida datorstöd (FAS 90). Försäkringskassans behov av information behöver närmare analyseras bl.a. med utgångspunkt i den roll som kassorna bör ha i rehabiliteringsarbetet. I ett delbetänkande av utredningen om socialförsäkringsregisterlag, Lokala sjuk— försäkringsregister ( SOU 1991:9 ), har lagts fram förslag till en registerlag för de lokala sjukförsäkringsregist— ren. I nästa etapp av utredningsarbetet avser man att lämna förslag till en reglering av de centrala registren inom riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Underlag saknas således för att nu ta ställning till hur informationsbehovet på sikt ser ut för att handlägga upp- gifter avseende längre sjukperioder.
För att kunna säkerställa en ändamålsenlig sjukstatistik och fylla den allmänna försäkringens behov på en sjuk- historik för enskilda personer - inte minst av värde från rehabiliteringssynpunkt — bör arbetsgivarna åläggas en uppgiftsskyldighet avseende korta sjukfall. Uppgifts- lämnandet får ej leda till en betungande administration
för den enskilde arbetsgivaren. Kommittén understryker det angelägna i att uppgifterna begränsas till att avse endast det absolut nödvändiga för att tillgodose behovet av information. Kommittén utgår vidare från att ändamåls— enligheten med denna information och föreslagna metoder härför kommer att följas noga.
Arbetsgivaren bör åläggas att fullgöra denna uppgifts— skyldighet till riksförsäkringsverket senast vid utgången av den kalendermånad som följer närmast efter den då sjuklöneperioden löpte ut. Lämpligen görs rapporteringen i samband med löneutbetalningen till de anställda på arbetsstället i fråga. Därmed kan onödig administration undvikas. Uppgiftsskyldigheten bör omfatta arbetstagarens personnummer, arbetsgivarens organisationsnummer samt arbetsställenummer, sjuklöneperiodens längd och dagar med ersättning inom nämnda period.
Arbetsgivarna skall lämna uppgifterna i skriftlig form för att dessa ska kunna bearbetas genom s.k. optisk läsning eller med hjälp av ADB. Möjlighet bör också finnas för arbetsgivarna att lämna uppgifterna med hjälp av ADB eller annan motsvarande metod. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, riksförsäkringsverket bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter härom.
För att erhålla heltäckande sjukstatistik, vilket har betydelse bl.a. från rehabiliteringssynpunkt, har riksförsäkringsverket bedömt att möjlighet måste föreligga att anlita organ utanför riksförsäkringsverket, eftersom de egna resurserna anses otillräckliga. Det föreslås därför att regeringen eller, efter regeringens bestämmande, riksförsäkringsverket bemyndigas att föreskriva att uppgifterna i stället skall lämnas till försäkringskassan eller till en privat juridisk person (servicebyrå eller dylikt). För sådan juridisk person krävs särskilda regler om sekretess. Förslag till lagtext
bör utformas där föreskrifter om tystnadsplikt innefattar även privat juridisk person.
Vid behandling av avsnittet rapportering och information uppmärksammades i fråga om avgift för sjukhusvård för den som uppbär sjuklön, att nuvarande bestämmelser om avdrag på sjukpenning inte kommer att kunna tillämpas vid införandet av en arbetsgivarperiod. Försäkringskassan har i dag ansvar för att denna avgift för sjukhusvård beräknas till ett belopp som högst motsvarar en tredjedel av sjukpenningen, efter samordning med eventuell utgående sjuklön. Vid övergång till arbetsgivarperiod erhåller ej försäkringskassan information om utbetald sjuklön och saknar därför förutsättningar att fastställa avgifter eller göra sjukpenningavdrag. Det bör i detta sammanhang nämnas att om försäkringskassan framgent skulle administrera dessa avgifter är kassornas beslut inte omedelbart verkställbara. Kommittén anser att denna fråga rörande avgift för sjukhusvård måste lösas innan regler om en arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen träder i kraft. Detta ankommer dock inte på kommittén att utreda. Kommittén föreslår att regeringen uppdrar åt riksförsäkringsverket att tillsammans med sjukvårds- huvudmännen utarbeta förslag till ändrade regler för handläggning av avgifter för sjukhusvård där rätt— viseaspekten särskilt beaktas. En lämplig lösning kan, enligt kommittén, vara att en avgift tas ut för sjukhusvård enligt samma rutiner som sker i öppenvården.
RESERVATION
överföring av information on korta sjukfall.
Utredningen föreslår att arbetsgivaren månadsvis skall överföra information om sjukfall som är kortare än 14 dagar till försäkringskassan/riksförsäkringsverket. Motivet är enligt kommitten att kunna säkerställa en ändamålsenlig sjukstatistik och fylla den allmänna försäkringens behov på en sjukhistorik för enskilda personer — inte minst av värde ur rehabiliteringssynpunkt.
Kommitten hänvisar till arbetet med FAS 90 och lokala sjukförsäkringsregister som utreds. Kommitten redovisar bl a att uppgifterna skall lämnas i skriftlig form för att kunna bearbetas genom 5 k optisk läsning eller med hjälp av ADB. Riksförsäkringsverket saknar sådan utrustning varför verket tvingas anlita organ utanför försäkringsadministrationen för att klara av uppgiftlämnandet.
I den lagrådsremiss med förslag till förändringar i socialförsäkringslagstiftningen — med anledning av rehabiliteringsberedningens förslag — föreslår regeringen att arbetsgivaren, om det inte framstår som obehövligt, skall utreda och bedöma behovet av rehabiliteringsåtgärder.
1. när den anställde på grund av sjukdom har varit helt eller delvis frånvarande från arbetet mer än fyra veckor i följd,
2. vid upprepad korttidsfrånvaro på grund av sjukdom eller när den anställde begär det.
En sådan utredning skall tillställas försäkringskassan senast åtta veckor från respektive sjukanmälningsdag eller i fall då den anställde begärt utredningen, från den dag då begäran gjordes.
effektiv rehabilitering, väl fyller de behov som försäkringskassan efterfrågar.
För att tillgodose andra typer av krav på information och statistik över korta sjukfall kan stickprov myckel väl göras på olika grupper inom ex vis vissa branscher eller för att följa upp och kartlägga kvinnors ohälsa. Undersökningar av AKU—modell är också möjliga att göra om behov av information föreligger.
Utöver de rehabiliteringsskäl som anförs har utredningen inte närmare motiverat behovet av statistik över alla korta sjukfall. Regeringen synes i nämnda lagrådsremiss väl ha motiverat den tidpunkt när behov av rehabiliteringsutredning krävs. Regeringen har också fastlagt kravet på utredning vid upprepade korta sjuktillfällen.
Vi finner att kravet på uppgiftslämnande beträffande alla korta sjukfall inte bidrar till en snabbare och förbättrad rehabi itering varför vi yrkar avslag på kommittens förslag i
ullan Lindblad
Reservation till sjuklöneutredningens betänkande.
Utredningen föreslår att rapporteringen från arbetsgivaren till försäkringskassan skall vara enkel och inte orsaka något merarbete för arbetsgivaren. Jag motsätter mig inte en rapportering av de korta sjukfallen att ske på det i utredningen föreslagna tillvägagångsättet. Det finns i ett inledningsskede behov av att kunna kontrollera att tillfällig föräldrapenning inte utbetalats under sjuklöneperioden, och det kan även finnas anledning att via försäkringskassans statistik följa sjuktalens utveckling.
Sedan man löst frågan rörande den tillfälliga föräldrapenningen, eventuellt med ett arbetsgivarinträde, och kunnat visa på andra vägar att erhålla nödvändig information om sjuktalets utveckling ,bör även rapporteringsskyldigheten för ar etsgivaren till försäkringskassan upphöra.
ar n I raelsson (Ä;
Särskilt yttrande
vi noterar med tillfredsställelse att kommittén - trots att det inte ingår i kommittédirektiven men väl behandlats i tidigare lagrådsremiss — föreslagit att företagare med få anställda ska ges möjlighet att försäkra sig mot höga kostnader för de anställdas sjukdom.
vi vill därför endast som vår mening framföra att gränsen för tilläggsförsäkring bör sättas hög re än de 60 basbelopp som tidigare diskuterats, då detta endast motsvarar ca 12
Gullan Lindblad (m Si ge Godin (fp) Karin Israelsson (c)
FÖRETAGARNA
Företagarnas Riksorganisation
Kommittén ang Arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen att. Christer Grönevall
Socialdepartementet 1991" 103 33 STOCKHOLM
Stockholm Vår ref 1991—03-19 P—O Söderberg/afb
Angående arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen
Företagarnas Riksorganisation får härmed avlämna föl— jande sammanfattande synpunkter till kommittén angåen— de införande av en arbetsgivarperiod inom sjukförsäk— ringen.
Sammanfattning
Företagarnas Riksorganisation anser att ett införande av en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen skall bygga på följande principer.
— Systemet skall innehålla en självrisk helst i form av två obligatoriska karensdagar som ej skall kunna förhandlas bort för någon grupp.
— sjuklön betraktas som lön och beräkningen av sjuklön och sjukersättning skall utgå från den enskildes lön.
- Lagen (l974:371) om rättegång i arbetstvister skall tillämpas vid tvister om sjuklön.
— Uppgifter om sjukfall kortare än 14 dagar skall samlas in genom statistiska urvalsun— dersökningar.
— Arbetsgivarna måste få full kompensation för sjuklönen i form av sänkta arbetsgivaravgif— ter. Sänkningen bör vara 5—6 procentenheter.
- Förändringen i sjukförsäkringssystemet får inte innebära ett ökat skattetryck för före— tagen.
Allmänt
Organisationen anser att ett införande av en arbets— givarperiod inom sjukförsäkringen bör vara det första steget i en reformering av hela sjukförsäkringen.
Organisationen accepterar en 14 dagars sjuklöneperiod under följande förutsättningar.
— Att två obligatoriska karensdagar införs.
— Att företagen får full kompensation, genom— snittligt sett, för sjuklönekostnaderna genom sänkta arbetsgivaravgifter.
— Att en generell försäkring införs som täcker in alla småföretag upp till en viss storlek.
Målet för reformeringen av sjukförsäkringen bör vara, ökad effektivitet och produktivitet genom totalt sett minskade administrationskostnader för sjukförsäkring— en. Man bör eftersträva en kostnadsfördelning mellan företagen som speglar den reella frånvaron i det en— skilda företaget och så att det skapas en klarare kostnadsmässig koppling till det enskilda företaget.
Organisationen anser att förutsättningen för det fram— tida sjuklönesystemet år att det är uppbyggt som en försäkring. Vi ber här att få hänvisa till skrivelse till socialminister Ingela Thalén, 1990—04—06, där
organisationens långsiktiga synpunkter redovisas (bi— laga).
De av organisationen framförda förslagen syftar till att påverka både kort— och långtidsfrånvaron. Målet skall vara att uppnå ett ökat ansvarskännande hos både företag och enskilda. Detta är inte minst viktigt när det gäller företagens ansvar för rehabilitering av långtidssjuka samt åtgärder för att förhindra uppkoms— ten av arbetsskador.
Karensdagar
Organisationen anser det nödvändigt att det framtida systemet innehåller en självrisk för den enskilde arbetstagaren. Det är därför med tillfredställelse som organisationen noterat att det nu finns en bred poli— tisk uppslutning bakom principen med en självrisk i
sjukförsäkringen. Företagarnas Riksorganisation vill dock förorda att dagens system ersätts med ett system där man inför två obligatoriska karensdagar. Själv— risken skall gälla för alla arbetstagare och skall inte kunna förhandlas bort för någon grupp. För vissa grupper med en hög korttidsfrånvaro, av exempelvis medicinska skal, bör ett särskilt skydd finnas. Ut— gångspunkten för detta skydd kan vara konstruktionen i lagrådsremissen med den kompletteringen att även ar— betsgivaren skall kunna ansöka om att en viss arbets— tagare skall omfattas av skyddet.
Bakgrunden till organisationens förslag om en själv— risk i sjukförsäkringen är att det för den enskilde inte finns någon klar definition av vad som är sjuk— dom. Det är helt naturligt att finns ett gränsområde där olika personer kan ha olika uppfattning om vad som skall betraktas som sjukdom. Därav följer att systemet med karensdagar eliminerar något utav olika människors olika i uppfattning av vad som skall definieras som sjukdom. System med karensdagar skulle också enligt vår mening minska risken för att sjukförsäkrings—eller sjuklönesystem överutnyttjas eller direkt missbrukas.
Kompensationsnivå
Organisationen hyser den uppfattningen att det är principiellt viktigt att kompensationsnivåerna blir rättvisa och lika mellan olika grupper på arbetsmark— naden. För att uppnå detta bör man enligt vår mening utgå från den anställdes lön i det enskilda fallet vid beräkning av sjuklön och sjukersättning. Utgår man från lön vid beräkning av sjuklön speglas också på ett riktigt sätt kostnaderna för karensdagar både för företag och den anställde.
För att målsättningen med en lika behandling av alla grupper i sjuklönesystemet skall kunna uppnås samt för att kunna genomföra ett system med självrisk i form av karensdagar kommer man att behöva införa lagstiftning på området. Vid hearingen den 15 mars redovisade TCOs representant att en sådan lagstiftning är möjlig.
Regler avseende fordran på sjuklön
Företagarnas Riksorganisation anser att vid eventuella tvister om sjuklön som kan uppkomma mellan arbetsta— gare och arbetsgivare skall lagen ( 1974:371 ) om rätte
gång i arbetstvister tillämpas. Om sjuklön jämställs med lön kommer även de regler om tolkningsföreträde enligt 35 5 Lagen (1976:580) om medbestämmande i ar— betslivet att gälla under vissa i lagen angivna förut— sättningar även för rättstvister om sjuklön.
Organisationen motsätter sig däremot att man tillska— par ett nytt regelverk där arbetstagaren vid arbets- givarens vågran att utge sjuklön eller vid tvist om sjuklön skall kunna vända sig till försäkringskassan för att utfå sin sjuklön.
Organisationen anser således att existerande regelverk väl täcker in och möjliggör tvistelösning om frågor som rör sjuklön. Reglerna om rättegång i arbetstvister och tolkningsföreträde bedömer organisationen såsom en tillräcklig garanti för att tillförsäkra den anställde ett skydd mot oberättigade inskränkningar i sjuklönen. Skulle dessa tvister först regleras av försäkringskas- san och sedan i efterhand mellan försäkringskassa och arbetsgivare är risken uppenbar att ett extra regel— verk som innebär en dubblering av tvistelösningsmeka— nismer tillskapas.
Uppgiftsskyldighet
Enligt organisationens uppfattning behövs uppgifter om de första 14 sjukdagarna av statistiska skäl. Uppgif— terna bör behandlas som rent statistiska uppgifter som redovisas periodiskt till försäkringskassan. Lämpliga redovisningsperioder kan vara kvartals— eller halv— årsvisa redovisningar för dessa sjukfall. Uppgifts— bördan hör i största möjliga utsträckning begränsas. Det är i detta sammanhang naturligt att endast ett urval av företagen skall behöva lämna uppgifter om sjukfall.
För de första sjukdagarna finns inte någon säker upp— gift om verklig sjukdomsorsak. Den enskildes bedömning av sjukdomsorsak har ett tveksamt medicinskt värde. Därför torde epidemilogiska studier med utgångspunkt från sjålvdiagnoser innehåller sådana felkällor att några bearbetningsbara slutsatser knappast kan dras.
Ur rehabiliteringssynpunkt är det viktigt att arbets— givaren för den korta sjukfrånvaron har rätt att få kännedom om orsaken till det inträffade sjukfallet. Detta är en förutsättning för att arbetsgivaren på ett adekvat sätt skall kunna engagera den lokala skyddsor
ganisationen samt företagshälsovärd i sitt rehabilite— ringsarbete, alternativt utgöra en grund för att före— bygga uppkomsten av arbetsskador och sjukfall.
För sjukfall som sträcker sig längre en 14 dagar anser organisationen att den anställde själv har att över— lämna försäkran, uppgifter om sjukdom, intyg m m till försäkringskassan. Detta innebär ingen ökad uppgifts— skyldighet eller börda för den anställde jämfört med nuvarande ordning. Arbetsgivarens uppgiftsskyldighet kan i dessa fall inskränkas till att vid kontroll verifiera arbetstagarens uppgifter.
Kompensation för sjuklönekostnader
Enligt överenskommelse som träffats mellan regeringen och Folkpartiet den 5 april 1990 kommer företagen att bli fullt kompenserade för sjuklönekostnader i samband förändringar av sjuklönesystemet och införandet av en arbetsgivarperiod. Organisationen förutsätter att den— na överenskommelse även gäller i anslutning till det nya förslaget.
Organisationen anser att företagen måste få full kom— pensation, genomsnittligt sett, för sjuklönekostnader genom sänkta arbetsgivaravgifter. Denna kompensation måste också täcka in företagets administrationskost— nader för sjuklöner. Företagens kompensation för sjuk— lönekostnader motsvarar enligt vår uppfattning en sänkning arbetsgivaravgifterna med minst 5—6 procent— enheter. Denna beräkning utgår då från att före tagen också skall betala sociala avgifter på sjuk— lönen. I den mån företagen inte får full kompensation för sjuklönekostnader innebär detta en rent faktisk skattehöjning för företagen.
Beträffande behovet av ett särskilt försäkringsskydd för de minsta företagen vill vi hänvisa till bifogade skrivelse.
Möjligheten till en sänkning av skattetrycket bör utnyttjas fullt ut. Det gäller även den del av statens kostnadsbesparingar som motsvaras av den av Företagar— nas Riksorganisation föreslagna självrisken. Organisa— tionen anser att sänkningen av skattetrycket i första hand bör ske genom sänkningar av arbetsgivaravgifter— nas skattedel.
Företagarnas Riksorganisation motsätter sig bestämt
att ett införande av en arbetsgivarperiod i sjukför— säkringssystemet får till effekt att skatten höjs för företagen. Detta skulle i dagens konjunkturläge in— nebära en oacceptabel påfrestning för företagen, sär— skilt de små företagen, och innebära en accelererad utslagning av dessa företag med påföljande arbets— löshet.
Stockholm som ovan
FÖRETAGARRIAS RIKSORGANISAT???
Bilagor
Skrivelse 1990—04—06 till socialminister Ingela Thalén Yttrande 1990—06—06, ang Förslag till lag om sjuklön Yttrande 1990—06—21, ang Förslag till lag om sjuklön
me
Don varm
MWe-m m 1,” End.-
Arbetsgivarperiod ! sjukförsäkringen
DennPMhartillko-nmitnedanledningavanwinbjudiutillhearing infördenknmminémregedmtilkmanprövavknfdgmiambming tininfbrandeavenarbeugivarpedodonlddaarinunsjukpenningmr- säkringen.
LOs tidigare stållningstagands
Dettordevmallmäntbekantanwimhgaummanhangklartawisat unkenpåenarbusgivupenodisjukiöraihingembetharalhidvaritodt kommerantidanvaraenvikxiguppg'nfbrfaekforeninguörekcnmsedum dcanstindainteutsinslörberoendcodigodtyckefrlnarbeugimnsdda.
Enlrbetsgivarperiodkommermöladeanstilldas beroendestillning. Gemmattdrkamprocentavsjukfrlnvaroersinningama privatiseras skapas en ökad rinsotryggheLAMtilldameddlligaarbetsmiljöerochsom dirige— nomoftadrabbuavsjukdomkommerauminuförettbhttryckattgitiu arbetetuusandeirsjuhberiskenrockslmptmsanbeginundantag Mnubetsgivarpedodenslanarbetsgimeukannainakostnaderncdsana. Minniskormedensvagstillningplarbetsmarknadenkommerdldesöker arbeteattutsittasförenurdaregnnskninginvadmnuirfailetult dettagirstickistivmotsamhiuetsunahdeöuskanmbetedaarbeteltalla ocbdeusatsuingplmimkadohilsamregeringochriksdagtagitsuuning för.
Enligt' wsmcningårdetwkugt' ' anistilletsatsaplakuva' ltgirdertnot dåliga arbetsmiljön och ohälsosamma arbetsorgamsa' tioner samtidigt som kraftfulla insatser sätts in i företag och samhälkorgan för att förbättra rehabi— literingen av dem som blivit sjuka. De båda "NNK-propositionerna, arbets- livsfondema, informationssystemet FAS 90 irviktiga inslagitletta arbete. Arbetsgivuensodtlöreugahikmrlrdensöhnderouochmlördm frlgorkanintcnogbetonas.
LOs synpunkter på kommittétilrektivsnT År kortttdudnvaron ett problem?
Detuppdragmkommitténfltttychbymapllöreaillningenmkon- tidsfrånvaronirenstunochvinudeprobhdeirehivendteusaodalfbr— alu-inputskonets utlåtande (SIU9 1990/91) dirdetslgun'en ubeug'var— petiodinomsjukförsikringenpåudagarakulkinnebinmindtmeatmr arbetsgivarnaatt reducera korttidsfrlnvarous orsadea'knandemotivtycks bavaritgundenfördensinkningavsjukpcunhguivlemawmulddeihan
Iman.
Dennag'undligandemissuppfamingharkmat bredaut sigtrotsatt natisuktrlnliksiörsiktingsverketmderdesenanewllreukhnvisatandet
LO vill därför inför kommittén redovisa kompletterande statistik som ger
samma klara bild av att det är långlidsfrånvaron som är det problem som vi måste lösa.
Statistiken bygger på SAFs tidsanvändningsstatistik och redovisar frånva- ron kvartalsvis från 1983 ( o m 1990. ] diagrammen nedan redovisas dels den faktiska utvecklingen för olika sjukfrånvaroperioder, dels den trendmässiga utveckling som ägt rum under samma tid.
"I”. &
' >D— "D— _ H—
Som framgår av diagrammet ovan har den totala sjukfrånvaron i procent av ordinarie arbetstid ökat från 8 till drygt 12 procent av den ordinarie ar- betstiden sedan 1983. Den korta och medellånga frånvaron har som synes va- rit konstant (så när som på cykliska säsonvariationer under resp år) under hela perioden. Det är enbart frånvaro som är längre än 20 dagar som påver- kat det totala frånvarotalet.
Sjukfrånvaro i % av ordinarie arbetstid Arbetare — kvinnor
Diagrammet ovan speglar kvinnornas sjukfrånvaro. Som framgår har kvinnornas totala sjukfrånvaro Ökat från 12 till 18 procent av den ordinarie arbetstiden. Det är klart högre än genomsnittet och männens sjukfrånvaro som ökar från 7 till 10 procent av den ordinarie arbetstiden (se diagrammet nedan).
Såväl kvinnornas som männens korttidsfrånvaro och medellånga frånvaro är konstant under hela perioden. Såväl kvinnornas som männens långtidsfrån- varo ökar kraftigt under perioden.
Sjukfrånvaro i 'I. av ordinarie arbeBtid ”.. tassar-w
För att göra bilden ännu tydligare vill vi också redovisa motsvarande sta- tistik för lägre tjänstemän. Av de följande diagrammen (som för tydlighetens skull ritats i en annan skala än de föregående diagrammen) framgår att också tjänstemännens långtidsfrånvaro stiger under perioden. Ökningen av den to- tala frånvaron begränsas för tjänstemännens del emellertid av att såväl den korta som den medellånga frånvaron faktiskt sjunker.
Sjukfrånvaro i 'I. av ordinarie arbetstid Lägre tjänstemän — män och kvinnor
mesar-W
rn
.
. ,
, .
. .
| ..
..
, . --- ru..-
_—
|" ...... >.— 1 .- --- o.— . _ "—
Sjukfrånvaro i % av ordinarie arbetstid Lägretj" .. _ kvi
;. -x " | __ ,b(_,.;..'J. kr.,..hc. ..... arm.... ...nu, W
Sjukfrånvaro i % av ordinarie arbetstid Lägre tjänstemän — män mantal—w
10
|
|
7
I 5' _ ..."» ..... ,._. , . *- ' 'f'la' "”'..'..'l_'.—.';'.',." '
, ,
r .
1
D
Inställningen att en arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen skulle inne- bära ett incitament för arbetsgivarna att "reducera korttidsfrånvarons orsaker" framstår mot bakgrund av ovanstående statistik från företagen själva som högst märklig. Den enda orsaken till korttidsfrånvaron synes vara det sä- songsmässigt regelbundna mönster som utgår från att människor faktiskt är sjuka i genom åren oförändrad omfattning. Den bild som dominerat debatten — att korttidsfrånvaron ökat och att en viktig anledning till detta är ett växande fusk - stämmer således inte.
En arbetsgivarperiod kommer aldrig att kunna bota vare sig influensaepi- demier eller småförkylningar. Människors besvär av allergiska anfall eller menstruationsvärk kommer heller inte att försvinna på grund av en arbetsgi- varperiod. Det enda som en arbetsgivarperiod eller en sänkt ersättningsnivå förmår åstadkomma är att människor tvingas att gå till jobbet trots dessa åkommor, kanske med en senare långtidsfrånvaro som följd.
I direktiven hävdas också att en arbetsgivarperiod skulle "frigöra avsevärda resurser hos försäkringskassorna för att fortsätta det redan påbörjade arbetet
med att aktivt verka för en tidig rehabilitering av sjukskrivna försäkrade”. Liknande argument har tidigare använts i syfte att försämra arbetsskadeför— säkringen.
LOs kommentar kan bara bli att den typen av argument inte går att kom- mentera så länge som de inte styrks av fakta som visar att personal på för- säkringskassorna verkligen kommer att användas till dessa ändamål. Några sådana fakta föreligger för närvarande inte. Lika behandling IV olika grupper
Till kommitténs uppgifter hör att utforma ett förslag som ger rättvisa och lika kompensationsnivåer för olika grupper på arbetsmarknaden. Kommittén har på denna punkt begärt att få LOs syn på detta problem.
Till att börja med vill vi framhålla att varje förslag som innebär att ersätt- ning vid sjukdom utgör ett lägre belopp än 100 procent av den ordinarie lönen innebär en diskriminering mellan olika grupper, så tillvida att grupper med en högre sjukfrånvaro drabbas av en större inkomstförlust än grupper med låg sjukfrånvaro.
Av detta skäl har vi tidigare motsatt oss den sänkning av sjukpenningnivån som trädde i kraft 1 mars 1991. LO-gruppernas sjukfrånvaro är (som framgår av de ovan redovisade diagrammen) mer än dubbelt så hög som TCO-grup- pernas sjukfrånvaro. Av samma skäl motsätter vi oss en sjuklön som understi- ger 100 procent.
Lagändringen 1 mars utgick ifrån att en arbetsgivare inte skulle kunna betala en sjukskriven anställd mer än 10 procent utöver de 65 resp 80 procent som utgår från sjukförsäkringen. 10—procentsregeln är inte utformad som ett direkt förbud mot avtal som innebär att arbetsgivaren betalar mer än de "godkända" 10 procenten, utan som en avräkningsregel, där försäkringskassan från sjukpenningen drar av varje belopp som arbetsgivaren betalar "för mycket”.
I en arbetsgivarperiod kan avräkningsregeln inte längre tillämpas, efter- som försäkringkassan under 14 dagar inte längre hanterar någon sjukpenning som kan avräknas. Om intentionerna i nuvarande lagstiftning (att ersättning ej får överstiga 75 resp 90 procent) ska vidmakthållas krävs att Lagen om allmän försäkring ges en annan utformning. Såvitt vi kan se kommer varje tänkbar utformning att innebära ett förbud för parterna på arbetsmarknaden att träffa avtal utöver nämnda nivåer.
Eftersom den svenska arbetsmarknaden sedan länge präglats av en stor respekt för parternas förmåga att självständigt träffa avtal skulle ett avtalsför- bud komma att utgöra ett mycket allvarligt ingrepp i den fria förhandlings- rätten. LO kommer aldrig acceptera ett sådant ingrepp.
Just nu pågår förhandlingar på arbetsmarknaden med det sk Renbergsav- talet som utgångspunkt. På en del avtalsområden har tvååriga avtal redan träffats som bl a innebär att parterna anpassat sjuklöneavtalen till de inten— tioner som regeringen lagt fast i och med lagändringen i sjukförsäkringen fr o m 1 mars 1991. Sådana avtal finns dock ännu inte på hela arbetsmarknaden. Därför finns en risk att en arbetsgivarperiod utan avtalsförbud kommer att leda till olika nivåer i sjukersättning på olika avtalsområden. Inte heller detta kan LO acceptera.
LO vill här erinra om att de förbund som redan träffat avtal i enlighet med riksdagens intentioner om en begränsning av sjuklönen kommer att vara bundna av denna begränsning under de två år som avtalen löper under freds- plikt.
När regeringen lade fram ett tidigare förslag om arbetsgivarperiod till lag- rådet *,ggde förslaget på den felaktiga grunden att alla tvister skulle be- ' malas enligt lagen om rättegång i arbetstvister. En konsekvens av detta syn- sätt blev dels att såväl tvister om rätten till sjuklön som tvister om sjuklönens storlek skulle föras mellan arbetsgivaren och den fackliga organisationen eller i vissa fall den enskilde. Någon ordning som garanterade arbetstagaren en in- komst under den tid som tvisten pågick fanns inte i förslaget, vilket i prakti- ken skulle ha lett till mycket ödesdigra inkomstavbräck för enskilda anställda.
10 krävde då för det första att tvister ska föras på två olika plan. Tvister om rätten till sjuklön ska prövas gentemot den lagstiftning och praxis som finns i sjukförsäkringen och som avser sjukdomsbegrepp och arbetsförmågans nedsättning i förhållande till det arbete den enskilde har. Tvister om sjuklö— nens storlek är emellertid att betrakta som lönetvister och ska därför prövas enligt gängse arbetsrättsliga principer, dvs genom en prövning i arbetsdom- stolen.
LO krävde för det andra att försäkringskassan måste svara för tolkningen av rätten till sjuklön enligt AFLs grunder. I och med att försäkringskassan träder in och tar ställning för att driva en tvist gentemot en arbetsgivare på denna grund, måste kassan också ta över ersättningsansvaret gentemot den enskilde. Den enskilde ska inte behöva lida för att en tvist drar ut på tiden utan ska hållas skadelös. Beroende på om kassan till sist vinner tvisten ska kassan antingen kräva arbetsgivaren på utlagda utgifter eller besluta om av— skrivning av fordran på den enskilde som kassan gav rätt i och med att den åtog sig att föra tvisten gentemot den enskildes arbetsgivare.
Även om vi inte stöder kommitténs uppdrag att föreslå en arbetsgivarpe— riod, ser vi det ändå som en framgång att direktiven nu uppmärksammat de problem som vi och regeringen förde en debatt om sommaren 1990.
Överföring av information
Liksom tidigare anser LO att det är mycket viktigt att samhället också i fortsättningen har god tillgång till information om sjukfrånvarons utveckling.
Om en arbetsgivarperiod mot vår vilja kommer att genomföras anser vi att det är av största betydelse att arbetsgivaren åläggs att till försäkringskassan rapportera all sjukfrånvaro samt att försäkringskassan direkt får tillgång till de läkarintyg som innehåller diagnos. LO anser att uppgifter om diagnos av hänsyn till den enskildes integritet aldrig får utlämnas till arbetsgivaren.
Övriga synpunkter
När det gäller andra frågor i samband med sjuklönen hänvisar LO till det utlåtande över tidigare lagrådsremiss.
Slutligen vill vi allvarligt påtala den hast med vilken detta och andra viktiga förslag i socialförsäkringen numera utreds. När det tidigare förslaget om arbetsgivarperiod lades fram påpekade lagrådet det allvarliga i att ett sådant viktigt förslag med så stora konsekvenser för stora grupper på arbetsmarknaden inte ens gick ut på remiss.
Såvitt vi har förstått finns det inte heller nu något tidsutrymme för re- missomgång. Avsikten är att i all hast höra parterna på arbetsmarknaden idag för att redan en vecka senare lägga fram ett färdigt förslag. För att förslaget ska hinna träda i kraft måste riksdagen fatta beslut om det redan i vår, vilket
omöjliggör ett tillfälle att i normal svensk utredningstradition få konsekven— serna av förslaget ordentligt genomlysta.
Vi hoppas att vi genom denna PM kunnat visa på några av de konsekven— ser en arbetsgivarperiod kommer att få och beklagar att ett förslag som dess- utom bygger på en felaktig föreställning om sjukfrånvarons utveckling måste genomföras på detta sätt.
KHildingsson/md 1991-03-18 1991 —03- 22
Socialdepartementet Ctrrister Grönevall
ARBETSGIVARPERIOD I SJUKFÖRSÄKRINGEN
SACO har tillsammans med övriga organisationer uppmanats att skriftligen lämna synpunkteri anslutning till den hearing som vi inbjöds till 1991-03-15. Frågan gäller SACOs synpunkter angående de frågor som en särskild kommitté fått regeringens uppdrag att prövai anslutning till införande av en arbetsgivarperiod om 14 dagar inom sjukpenningförsäkringen.
Allmänt
Omfattande utredningsarbete har pågått i Sverige under senare åt med inriktning på förändringar, effektiviseringar och utvecklingsarbete vad giiller arbetsmiljö. rehabilitering och iöretagshttlsovård I stort sett tlr det stor enighet om behovet av kraftfulla insatser för att förhindra utslagning av människor från arbetslivet liksom om nödvändigheten av utgiftsbesparingar. SACO har i olika sammanhang betonat betydelsen av att angripa frågorna utifrån ett helhetsperspektiv. så att man inte fortsätter att "tappa" i ett ineffektivt systern. SACO menar att dagens socialförsäkrings- och "arbetsmiljöåtgtlrdssystem " inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till att arbetslivet har lindrat karaktär, att det uppkommit nya problem. att nya grupper drabbas. att det krävs andra insatser osv. Mot den bakgrunden ställer sig SACO tveksamma till om en s k arbetsgivarperiod kan bidra till att lösa huvudproblemet. dvs attzreducera sjuktalet.
Konsekvenser av arbetsgivarperiod
Huvudsyftet med att införa en arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen. dvs att arbetsgivaren tar över det totala ansvaret för sjukersltnningen under de första 14 dagarna. skulle vara att arbetsgivaren får ekonomiska incitament för att förblltua dåliga arbetsmiljöer. Det synsättet skulle innebllra att arbetsgivarna idag låter bli att åtgärda dåliga arbetsmiljöer därför att det inte skulle löna sig.
Enligt SACOs erfarenheter lir frågan betydligt mer komplex än så. SACO ställer sig bakom arbetsmiljökommissionens principförslag om ett system med differentierade arbetsgivaravgifter för att man genom ekonomiska styrmedel ska åstadkomma arbetsmiljöförblltu'ingar. Även om de korta sjukskrivningarna dominerar i antal svarar
Sverige: Akademi-n Ceulralorgoniwlion
Paslodrerr Burökrodrur lelllon Ielolnx Portgilo Bankgiro loa 2206, loJ |5 stockholm lilla Nygatan ld 09 - 613 40 00 09 - 24 77 cl 5 dl 56-3 575-5933
de proportioneut för en liten del av de totala kostnadema för sjukfrånvaron. Det finns heller inga tecken på att korttidsfrånvaron ökar - snarare tvärtom. För SACOs medlemsgrupper gälleri viss utsträckning att man snarare kan peka på "sjuknärvaro" och inte sjukfrånvaro. Korttidsfrånvaro fungerar därför dåligt som signalsystem till arbetsgivaren beträffande arbetsmiljöfaktorer som orsak.
SACO vill i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten på kvinnornas situation i arbetslivet. Kvinnorna svarar för en stor andel av ökningen av sjuktalet. Kvinnori yngre generation förvärvsarbetar idag i samma utsträckning som männen men arbetsvillkoren har inte anpassats till kvinnors hem- och bamansvar, inte till deras annorlunda förutsättningar i fysiskt, psykiskt och socialt hänseende osv. Socialförsäkringssystemet har i viss utsträckning kompenserat detta genom att ge en ekonomisk grundtrygghet vid egen eller barns sjukdom.
SACOs bedömning är att införande av en arbetsgivarperiod kan bidra till en ökad risk för urval och selektering vid nyanställning som grundar sig på andra kriterier än lämplighet för ett visst arbete.
Kommitténs uppdrag och frågeställningar
1. SACOs grundinställning år att detär positivt och rimligt att kompensationsnivåema blir lika mellan olika grupper på arbetsmarknaden. I sammanhanget bör man dock erinra sig att tidigare avtalskonstruktioner grundat sig på att vissa personalgrupper har avstått från andra förmåner för att få tryggade sjuklönetörmåner. SACO ser mycket allvarligt på att man genom olika åtgärder beskär den fria avtalsrätten. Vi ställer oss också frågande till hur man ska kunna förhindra eller övervaka att de nya ersättningsnivåema för sjukpenning inte överstiger de 10 procent som godkänns att arbetsgivaren får betala.
2. Beträffande frågan om sjuklönegaranti så är detta så vitt känt inget stort problem för SACOs medlemsgrupper. SACO finner det naturligt att frågan löses i enlighet med synpunkterna i kommittédirektivet.
3. Ur samhällssynpunkt är det viktigt att ha kontinuerlig och god information om sjukfrånvarons omfattning och utveckling - detta förutsätter att arbetsgivarna i ett system med arbets givarperiod åläggs skyldighet att rapportera sjukfrånvaron till försäkringskassan. Konsekvenserna med hänsyn till försåkringskassomas nya basdatasytem FAS 90 kan vi inte bedöma men förutsätter att frågan blir uppmärksammad. SACO ser det som ytterst viktigt att den enskildes integritet beaktas när det gäller frågor som rör läkarintyg m m. Sådan information kan enligt vår bedömning endast hanteras av försäkringskassan. Den sk personaladministrativa tydstnadsplikt som sekretesslagen anger, anser SACO inte vara tillräcklig i detta fall.
Övriga synpunkter
SACO har noterat att ett ytterligare skäl för att införa arbetsgivarperiod skulle vara att man därigenom frigör avsevärda resurser hos försäkringskassoma för att fortsätta det redan påbörjade arbetet med tidig rehabilitering. SACO menar att dessa för kassorna
SVERIGES AKADEMIKERS CENTRALORGANISATION
www
Kerstin Hildingsson
SVENSKA ARBETSGIVARBFORENINGEN Förbunds- och förhandlingsservice 1
___—___—
1 : I 1991—03—21 ' & Eckerhall/ACB
Synpunkter till kommittén för prövning av vissa frågor
beträffande arbetsgivarperiod
SAF anser det angeläget att sjukförsäkringen lägga om så att varje sjukfall börjar med en arbetsgivarperiod under två eller flera veckor. I och för sig borde stats— makterna redan ha tagit ett helhetsgrepp med arbete- givarperiod och en fullständig samordning av arbete— skadeförsäkringen tillsammans med de nyligen avvisera— de förslagen om en effektivare rehabilitering av sjuk- skrivna och förtidspensionerade. Det är emellertid viktigt att en arbetsgivarperiod inte förSenas ytter— ligare.
SAF utgår nu från att riksdagens beslut den 14 decem— ber 1990 ligger fast med följd att arbetsgivarperiod införs den 1 januari 1992. Nedanstående synpunkter knyter därför endast an till de utredningsuppgifter som kommittén har fått. SAF utgår också från att för— ändringen till arbetsgivarperiod kommer att genomföras kostnadsneutralt, dvs på det sätt som socialdemokrater— na och folkpartiet kom överens om i april 1990.
1. Råttvisefrågan
I motiven till en lagstiftning måste framhållas, att det är angeläget bl a av rättviseskäl att alla arbets- tagare och försäkrade hamnar på en lika ersättnings— nivå. Statsmakterna bör skriva in en uttrycklig för- väntan att arbetsmarknadens parter visar följsamhet. Det bör förutsättas att eventuella sjuklönekollektiv- avtal som föreskriver högre ersättning än vad stats- makterna utgår ifrån omförhandlas.
Statsmakterna bör också markera att man noggrant kom- mer att följa frågan om lika och rättvis ersättnings— nivå för alla. Av kommittébetånkande, proposition och utskottsbetänkande bör framgå att erforderliga åtgär— der kommer att vidtas om det skulle visa sig att någon eller några av arbetsmarknadens parter inte skulle följa de intentioner som har meddelats av statsmak— terna.
Med sadana skrivningar och uttalanden borde förut- såttningarna vara goda för att sjuklöneavtalen skall hålla sig inom de ramar som statsmakterna anger. Om någon arbetsmarknadspart ändå skulle försöka genom— driva icke önskvärda avtal bör statsmakterna kunna vidta korrigerande åtgärder.
"___—___—
Lagtexten skulle, med anknytning till bestämmelserna i AFL efter den 1 mars, kunna utformas på följande sätt:
Arbetstagare har rätt till ersättning av arbetsgi- vare för inkomstbortfall vid sjukdom (sjuklön).
sjuklönen utgör under de första tre sjukdagarna i varje sjukperiod x procent och fr o m den fjärde sjukdagen y procent av den lön som arbetstagaren skulle ha fått från arbetsgivaren om han hade fullgjort sina arbetsuppgifter.
De första dagarna bör emellertid vara karensdagar och därefter kan ersättningsnivån vara lika under hela perioden.
2. Sjuklönegaranti
Sedan flera år finns ett system för hur eventuella tvistefrågor om sjuklön skall lösas. Detta system är väl beprövat och kan användas även om sjuklönen blir större än vad den är f n. I normalfallet blir det den anställdes uppgift att han har varit sjuk som gäller. Denna uppgift kompletteras senast på åttonde dagen med ett yttrande från läkare. Om det finns skäl bör lä— karintyg kunna krävas tidigare. Skulle parterna i nå— got fall inte vara eniga betr arbetsgivarens skyldig— het att betala sjuklön kan nuvarande system med för— handlingar och slutligt avgörande av arbetsdomstolen användas.
I Norge har man löst frågan genom att tillsätta en särskild nämnd med uppgift att avgöra tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare. Endast ett 50—tal ärenden per år anmäls för prövning till denna nämnd. Den svenska förhandlingsordningen är ändamålsenlig och behöver inte kompletteras med någon särskild nämnd.
Om arbetsgivaren går i konkurs och pga det inte kan betala sjuklön kan den anställde istället få sin sjuklön enligt nu gällande regler för lönegarantin. Det finns således ingen anledning att försöka finna någon ny lösning för denna situation.
3. Uppgiftslämnandet
Endast ca ett av tio sjukfall vara längre än 14 dagar. Försäkringskassan blir således befriad från handlägg— ningen av uppemot tio miljoner sjukfall per år. I de längre sjukfallen kan de försäkrade vända sig till försäkringskassan för att få fortsatt ersättning. Det blir i det sammanhanget naturligt att den försäkrade, på samma sätt som nu sker, lämnar nödvändiga uppgifter om sjukfallet till försäkringskassan. Sådana uppgifter bör inkludera uppgift för inkomst, vilken sedan kan
Förh/ACB, AEllOBO
_ _.A____._______ ______.______4
SVENSKA ARBETSGIVAREFORENINGEN Förbunds— och förhandlingsservice 3
läggas till grund för beräkningen av sjukersättningen från försäkringskassan. Om detta sker kan nuvarande förhandsregistrering av SGI slopas. Om osäkerhet skulle föreligga beträffande inkomsten finns det all- tid möjlighet för försäkringskassan att få information från arbetsgivaren.
Om det för t ex rehabiliteringsändamäl skulle anses erforderligt med ytterligare uppgifter om de försäk— rades sjukdomar finns det möjlighet att låta läkare och tandläkare skicka en kopia av det utfärdade in- tyget till försäkringskassan. Läkarintyg bör innehålla uppgift om sjukdom och helst även sjukdomsorsaker. Intygen kan tas emot och sorteras centralt.
Från socialdepartementet har tidigare diskuterats förslag om skyldighet för arbetsgivare att anmäla samtliga inträffade sjukfall. En sådan ordning måste anses medföra "mera våld än nöden kräver". Korta för— kylningsfall o d på en eller ett fåtal dagar har som regel knappast någon betydelse för det rehabiliterings— arbete som försäkringskassan skall medverka i.
Om man vill skaffa sig kännedom om det allmänna sjuk- domsförhållandet i landet finns det möjlighet att genom t ex urvalsundersökningar regelbundet få kunskap om detta.
xxxx
_ _ II:IUI P" I (5) _ .—
m—nw... l99l-03-l9 91-0412—054 Samh pol enh. Gunn Franzån Ljung/KJ nun-. 08—782 9l l7
Soclaldepartementet d ,
Kommittén med uppgift att utre a v ssa _ _ frågor I anslutning till Införande av en 1991 03 22 arbetsgivarperiod om 14 dagar I sjukför-
säkringen
103 33 STOCKHOLM
! I | 1 , | 1 ] IE" fl !
TCO anser att frågan om införande av en arbetsglvarperlod inom sjukförsäkringen har hanterats på ett undermåligt sätt. Den eko- nomlska tryggheten vid sjukdom är uppbyggd på en 1 botten lag- stadgad rättighet flnanslerad via arbetsgivaravglften. d v 5 In- tjänade lönemedel och utgår så gott som uteslutande till lönta- garkollektivet. Denna solidariskt finansierade lagfästa rått tlll ekonomlsk trygghet vid sjukdom har därutöver kompletterats med en kollektivavtalsreglerad avtalserså'ttnlng. Trots detta har parterna på arbetsmarknaden inte beretts möjlighet att del- ta ! utredningsprocessen.
Härtill kommer att förslaget forcerats fram på felaktiga grun- der av vad avser såväl omfattningen och förlåggnlngen av sjuk- frånvaron som kunskapen om vilka grupper som drabbas av utslag- ningen | arbetslivet.
Förslaget om Införandet av lagfäst sjuklön för de första 14 dagarna av en sjukperlod uttalades 1 regeringsförklarlngen den 7 mars 1990. Den 28 juni 1990 remitterades ett förslag till lagrådet. Detta förslag fick mycket stark krltlk av lagrådet 1 september l990 . Lagrådet påpekade bl a att det var en brist att förslaget inte remissbehandlats 1 sedvanlig ordning utan bygger på en skiss 1 ett av dåvarande sjukpenningkommltté avgi- vet betänkande 1981. Ett förslag som då renlssbehandlades och befanns ogenomförbart. Denna krltlk ledde till att förslaget tillfälligt drogs tillbaka I december l990, samtidigt som det från den I mars 1991 nu gällande försämrade sjukförsäkrings- förslaget presenterades. En lagkonstruktlon med tänkt kollektlvavtalspåbyggnad. men man kränker den fria förhandlings— rätten eftersom nivån på det möjliga avtalet regleras 1 lagen. Trots kraftlg kritik har under hösten/våren l990/9l inga kontak— ter taglts med parterna förrän dessa med kort varsel kallas till en hearing den 15 mars l991 varefter komlttén skall ha slutsammanträde den 20 mars och förslag avges l99l-03-22.
___—___— TMM" leorgamkadom ros-rm MNW mm ” "AX mo mm ln 92.31 Lup- " oem !] W DIM rm ! nu.) 13 20 Til-7,37 ! 9153 IHJ! mm
nas—munnaupn 1991—03-l9 91-0412—054 Samh pol enh. Gunn Franzén Ljung/KJ m—nn:08-782 91 17
TCO har uppfattningen. som bl a framfördes i yttrandet över ar- betsmiljökommissionens betänkande att frågan om införande av en arbetsgivarperiod med sjuklön inte kan ses som en separat åt— gärd. TCO anser att det krävs ett samlat grepp över en rad åt— gärder för att främja arbetslinjen i svensk politik. Hit hör stora delar av de förslag som arbetsmiljökommissionen utar- betat, arbetslivsfondens arbete. försäkringskassornas och andra samverkande myndigheters ökade engagemang och möjligheter i re— habiliteringsarbetet. FAS 90 samt en eventuell samordning mellan arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen.
Mmmmum
Även om utredningen inte haft till uppgift att pröva frågan om arbetsgivarperiod som sådan framstår det som en nödvändighet att inledningsvis kort redovisa motiven för att TCO avvisat denna.
En arbetgivarperiod angriper inte huvudproblemen inom sjukför— säkringen. d v 5 de långa sjukskrivningarna och utslagningen från arbetsmarknaden. Kostnaden för sjukfall längre än 14 dagar, d v s längre sjukfall, kommer att ligga kvar inom sjukförsäkringssystemet liksom de två procent av de försäkrade som uppbär merparten av sjukpenningkostnaden.
Regeringens tidigare aviserade förslag om ett införande av en arbetsgivarperiod är ett avsteg från en allmän och generell sjukförsäkring där alla omfattas av samma villkor och lag. Två grupper kommer att finnas, en som har arbetsgivarperiod och en som omfattas av den allmänna försäkringen. Den senare gruppen kommer att innehålla dem som har en svagare ställning på arbets- marknaden, personer med sämre hälsokonstruktlon. arbetslösa, tjänstlediga och studerande. Vi kommer att ha ett A— och ett B—lag samtidigt som hälsotillstånd, kön, barnantal, och civil— stånd kommer att bli ett större urvalskriterium vid rekryte— ring. Denna grupp kommer vid lågkonjunktur att få det mycket svårt att överhuvud taget komma in på arbetsmarknaden. Vi kom— mer att få en frånvaroförsäkring för de som omfattas av arbet— sgivarperiod och en sjukförsäkring för de som omfattas av det allmänna systemet. En frånvaroförsäkring vars materiella inne— håll kommer att stå helt utanför samhällets insyn och kontroll.
Ett införande av arbetsgivarperiod kommer att kombineras med sänkt sjukförsäkringsavgift. Nuvarande solidariska finansiering av sjukförsäkringen via arbetsgivaravgifter innebär en omfördel— ning från hög— till låginkomsttagare, från män till kvinnor, från friska till sjuka. En sänkning av arbetsgivaravgiften inne- bär att höglöneföretag/branscher. vilka så gott som uteslutande redan i dagsläget har mycket låg frånvaro, får en kraftig redu- cering av arbetsgivaravgiften. men en mycket ringa kostnad för arbetsgivarperioden. Medan däremot personalintensiva låglöne—
Daun Tjinslenille. i..-alan." 1 991—03-1 9 Samh pol enh, Gunn Franzén Ljung/KJ Diwlllfn: 08—782 9] 17
företag/branscher med hög och ibland opåverkbar frånvaro får en kostnad för arbetsgivarperiod som överstiger den minskade arbetsgivaravgiften.
Samtidigt som intäkterna till sjukförsäkringssystemet minskar kommer som tidigare nämnts de två procent av de försäkrade som uppbär 50 procent av sjukförsäkringskostnaderna att vara kvar i det allmänna systemet. Genom det minskade inkomstunderlaget för det allmänna systemet kan det på sikt bli omöjligt att behålla nuvarande nivåer eller regler för sjukpenning inom det allmänna systemet.
Lik h n li v l runner
En sjuklön vid införande av en arbetsgivarperiod är en del av anställningsvillkoren som måste omfattas av den fria och okränk— bara förhandlingsrätten. Redan förändringarna från den 1 mars 1991 är ett indirekt kollektivavtalsförbud. Frågan om arbets— givarperiod och sjuklön ställer därför frågan om kollektivav- talsförbud på sin spets.
TCO vill därför erinra om att denna fråga rikdagsbehandlades redan 1982 varvid dåvarande statsråd motiverade sitt ställnings- tagande att inte kränka den fria förhandlingsrätten på följande sätt:
"I samråd med chefen för arbetsmrknadsdepartementet och med stats- rådet Johansson vill jag iden frågan anföra följande. Under sjukperi- ningskommitténs arbete utreddes och diskuterades i vad mån man kunde och borde söka säkerställa likabehandling av alla arbetstagar- grupper genom lagstiftning, närmast genom att i lag ogiltigförklara avtal om kompensation för den ökade självrisken i sju/försäkringen. Kommittén fann att det var rättsligt möjligt att genomföra en sddan lagstiftning men avrådde av flera skäl. Ett av dem var osäkerheten om hur effekti v en sådan lagstiftning skulle bli. Ett annat, det främsta, var att en lagstiftning av denna innebörd skulle innebära ett ingrepp i den hävdvunna förhandlings- och avtalsfriheten pd arbetsmarknaden.
Två principer står här emot varandra. Den ena är att alla bör behand- las lika i frdga om grundläggande trygghetsförmdner. Den andra är att arbetsmarknadens parter skall vara fria att förhandla och träffa av tal om löner och andra slag av ersättningar till arbetstagarna. Enligt min mening bör inte intresset av att säkerställa den första av dessa princi- per fd leda till att man gör avkall pd den andra. "
TCO anser att den ekonomiska tryggheten vid sjukdom skall finansieras solidariskt och bygga på inkomstborfallprincipen. Den största garantin för att alla kommer att behandlas lika
Scheja-_— 91 -04l2-054
Damm nuuuwkmuaqpn 1991—03—19 Samh pol enh. Gunn Franzén Ljung/KJ mnkllfn: 08—782 91 W
erhålls inom ett system som bygger på en allmän och generell försäkring som omfattar alla på lika villkor. Härutöver kan parterna — om skyddet inom det allmänna systemet inte blir tillräckligt - i mån av förhandlingsutrymme teckna komplette— rande avtalsskydd. 0 v s möjligheterna att åstadkomma lika villkor är störst inom en solidariskt finansierad allmän försäkring som bygger på inkomstbortfallsprineipen eftersom behoven av kompletterande avtalslösningar då blir begränsade. De kompletterande avtalslösningarna är en del av anställnings- villkoren och måste omfattas av den fria förhandlingsrätten.
Sjuklänggaranil
I händelse av ett införande av en arbetsgivarperiod med sjuklön vilket avvisas av TCO måste en sjuklönegaranti lagregleras. Tvist om rätt till sjuklön måste enligt TCO prövas gentemot den lagstiftning och praxis som finns i sjukförsäkringen vad avser sjukdomsbegreppet och arbetsförmågans nedsättning i förhållande till det arbete som den enskilde har. Tvist om en eventuell sjuklöns storlek måste däremot betraktas som en lönetvist och prövas enligt gängse arbetsrättsliga regler. d v s om enighet inte nås genom en slutlig prövning i arbetsdomstolen.
I avvakten på en tvists avgörande måste enligt TCOs uppfattning försäkringskassan ges tolkningsrätt av rätten till sjuklön enligt AFLs grunder. I och med att försäkringskassan gör bedömningen att den enskilde är berättigad till sjuklön måste kassan också tills vidare ta över ersättningsansvaret gentemot den enskilde. Den enskilde skall inte stå utan ersättning under tiden tvisten löses. Vid avgörande av tvisten bör det sedan åläggas försäkringskassan att återkräva den av kassan för— skotterade ersättningen för arbetsgivarens räkning. I händelse att försäkringskassans tolkning varit fel när man åtog sig driva tvisten, bör utgiven ersättning avskrivas, såvida tolkningen inte skett på ett av arbetstagaren avsiktligt felaktigt eller bedrägligt avgivet underlag.
Information om sjuktalsutvegklingen
TCO anser det som mycket angeläget att det finns en heltäckande offentlig statistik över sjukfrånvaron och sjuktals/ohälsoutvecklingen.
Ett oaveftergivligt krav vid ett eventuellt införande av arbets- givarperiod och sjuklön är därför att samtlig sjukfrånvaro in— rapporteras till försäkringskassan. Här torde lärdom kunna tas av Norge. som saknar heltäckande sjukfrånvarostatistik. vilket är ett stort handikapp vid framtagning av såväl forsknings— som beslutsunderlag till riksdag och departement som underlag för beslut regionalt och lokalt inom den offentliga och privata sektorn
Mun-mn- & PM 5 (5) man Scheja-|__ läumwhjwdunue 1991—03—19 91—0412—054
Samh pol enh. Gunn Franzén Ljung/KJ Muchin: 08—782 91 17
MW
TCO avvisar alla ingrepp i den fria förhandlingsrätten. TCO är mycket kritisk till det sätt på vilket aviserat förslag om arbetsgivarperiod och sjuklön arbetats fram. TCO redovisar att den bästa grunden för en ekonomisk likabehandling av samtliga sjukpenningberättigade vid sjukdom är ett bibehållande av en solidariskt finansierad allmän och generell sjukpenning— försäkring som bygger på inkomstbortfallsprincipen. TCO avvisar ett eventuellt förslag om en arbetsgivarperiod, men framför i händelse av fullföljande av regeringens uttalande om en sådan period ett krav om lagfäst lönegaranti, tolkningsrätt av rätten till sjuklön av försäkringskassan enligt AFLs grunder samt regler för återbetalning av förskotterad ersätt— ning. Slutligen anser TCO, att det för samhällets möjlighet att följa sjuktals- och ohälsoutvecklingen måste vid införandet av en arbetsgivar- period och sjuklön samtlig sjukfrånvaro inrapporteras till försäkringskassan.
TJÄNSTEMÄNNENS CENTRALORGANISATION (TCO)
k.J n K ik aa O * L ' k/
%%: niga» Wow—)
//'Gunn Franzén Ljung ' //
KUNGL. BIBL.
1991-05-1 6 STOCKHOLM
Kronologisk förteckning
Flykting- och immigrationspolitikcn. A. Finansiell tillsyn. Fi. Statens roll vid främjande av export. UD. Miljölagsliftningcn i framtiden. M. Miljölagstifmingen i framtiden. Bilagodel. Sckrerariateis kartläggning och analys. M. Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut.- värdering av medicinsk metodik. S.
7. Sponslig och ekonomisk utveckling inom trav- och galoppsporten. Fi.
8. Beskattning av haftföretag. Fi
9. Lokala sjukförsäkringsregisler. S. 10. Afiärstiderna. C. 11.Afiiirsiidema. Bilagodel. C. 12. Ungdomarna och makten. C. 13. Spelreglema på arbetsmarknaden. A. 14. Den regionala bil- och körkortsadminislmlioncn. K.
15.1nfonnaiionens roll som handlingsunderlag - styrning och ekonomi. S. 16.Gomcnsamma regler - lagstiftning, klassifrkationer och infonnationsteknologi. S. 17.Forskning och utveckling - epidemiologi. kvalitets- säkring och Spris utvecklingsprojckt S. 18.1nformationsstrukiur för hälso- och sjukvården - en uivocklingsprocess. S.
19. Storstadens trafiksystem. Överenskommelser om trafik och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmörcgionema. K. 20. Kapitalkostnader inom försvaret. Nya former för finansiell styrning. Fö. 21.Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och massmodieområdena, m.m. Ju. 22.Övcrsyn av lagstiftningen om iråfrberråvara. 1. 23.51! nyn BFR - Byggforskningen på 90-1nlei. Bo. 24.Vissl går det an! Del 1, 2 och 3. C. 25. Frikommunförsökel. Erfarenheter av försöken med en friare nämndorganisaiion. C. 26. Kommunala entreprenader. Vad är möjligt? En analys av rättsläget och delstatliga regelverkeis roll. C. 27. Kapitnlavkasmingen i bytesbalansen. Tre expan-apporter. Fi. 28. Konkurrensen i Sverige — en kartläggning av konkur— rensförhållnndena i 61 branscher. Del 1 och 2. C. 29. Periodiska hälsoundersökningar i vissa statliga, kommunala och landstingskommunala anställningar. C. 30. Särskolan —cn primäirommunal skola. U. 31.5ratcrrs arkivdepåer. En utvecklingsplan tillåt 2000. U. 32. Naturvårdsverket; uppgifter och organisation. M. 4
UPPNF
Pi
33.Branden på Sally Albatross. Den 9-12 januari 1990. Fö 34. Hiv-smittade - ersättning för ideell skada. lu. 35. Några frågor i anslutning till en arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen. S.
Systematisk förteckning
.! ustitiedepartementet
Personregistrering inom arbetslivs-. forsknings- och massmedieområdena. m.m. [21] HIV-smittade - ersättning för ideell skada. [34]
Utrikesdepartementet Statens roll vid främjande av export. [3]
Försvarsdepartementet
Kapitalkostnader inom försvaret. Nya former för finansiell styming. [20] Branden pa Sally Albatross. Den 9-12 januari 1990. [33]
Socialdepartementet
Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut-vltrde- ring av medicinsk metodik. [6] Lokala sjukförsälcingsregister [9] Informasionens roll som handlingsunderlag - styrning och ekonomi. [15]. Gemensamma regler - lagstiftning, klassifrkationer och infomationsteknologi. [ 16]. Forskning och utveckling — epidemiologi, kvalitetssä— kring och Spris utvecklingsprojekt. [17]. lnformationsstruktur för hälso- och sjukvården - en utvecklingsprocess. [18]. Några frågor i anslutning till en arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen. [35]
Kommunikationsdepartementet
Den regionala bil- och körkortsadministrationen. [14] Storstadens trafiksystem. Överenskommelser om trafik och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmö— regionema. [19]
Finansdepartementet
Finansiell tillsyn. [2] Sportslig och ekonomisk utveckling inom trav- och galoppsporten. [7] Beskattning av kraftföretag. [8] Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Tre expertrapporter. [27]
Utbildningsdepartementet
Särskolan -en primarkommunal skola. [301 Statens arkivdepaer. En utvecklingsplan till år 2000. [31]
Arbetsmarknadsdepartementet Flykting- och immigrationspolitiken. [l] Spelreglerna pa arbetsmarknaden. [13]
Bostadsdepartemntet Ett nytt BFR - Byggforslmingen på 90—talet. [23]
Industridepartementet Översyn av lagstiftningen om trafiberråvara. [22]
Civildepartementet
Affärstiderna. [10] Aftarstiderna. Bilagedel. [11] Ungdomarna och makten.[12] Visstgllrdet an! Del 1, 2 och 3. [2,4] Frikommunförsöket. Erfarenheter av försöken med en friare nämndorganisation. [25] Kommunala entreprenader. Vad är möjligt? En analys av rättsläget och det statliga regelverkets roll. [2.6] Konkurrensen i Sverige - en kartläggning av konkur- rensförhållandena i 61 branscher. Del 1 och 2. [28] Periodiska hälsoundersökningar i vissa statliga. kommunala och landstingskommunala anställningar. C. [29]
Miljödepartementet
Miljölagstiftningen i framtiden. [4] Miljölagstifmingen i framtiden. BilagedeL Sekretariatels kartläggning och analys. [5] Naturvårdsverkets uppgifter och organisation. [32]
ALLMÄNNA FÖRLAGET
_ BESTÄLLNINGAR: ALLMÄNNA FÖRLAGET. KUNDTJÄNST, |0647 STOCKHOLM. TEL: 08-739 96 30. FAX: 08-739 95 48. INFORMATIONSIJUKHANDELN. MALMTORGSGATAN 5 (vm BRUNKEBERGSTORG). STOCKHOLM.
XOSZ'SLEO NSSI