7. Sysselsättningsproblem (Joachim Vogel) 8 Arbetsmoral (Joachim Vogel)

Del 3: EKONOMI

9 Inkomster (Joachim Vogel) 10 Likviditet (Joachim Vogel) 11 Kapitalvaror och semesterresor (Joachim Vogel) 12 Fördelningspolitiska värderingar (Joachim Vogel) 13 Ekonomimoral (Joachim Vogel) Del 4: BOSÄTI'NING 14 Bosättning (Joachim Vogel) 15 Bostadsstandard (Joachim Vogel)

Del 5: FAMILJEBILDNING

16. Familjebildning och hushållsstruktur (Joachim Vogel) 17 Inställning till sex och samlevnad (Joachim Vogel) 18 Barnafödande och föräldraskap (Joachim Vogel)

Del 6: SOCIALA RELATIONER 19 Sociala nätverk (Joachim Vogel)

20. Trygghet (Joachim Vogel) 21 Internationalism (Joachim Vogel) 22 Attityder till invandrare och invandring (Charles Westin) 23 Invandrarungdomars etablering (Tarja Liisa Leiniö)

• Sida 6
•  Original

427 439

453 481 495 505

525 535 543

555

28 Fritidsaktiviteter (Joachim Vogel) 29 Ungdomskulturer (Erling Bjurström) Del 9: LIVSÅSKÅDNING 30 Religion och moral (Thorleif Pettersson) 31 Framgång som livsmål (Joachim Vogel) 32 Inställning till olika samhällstyper (Joachim Vogel) 33 Egna ord om samhällsfrågor (Sonja Persson och Henry Montgomery)

Del 10:LIVSKVALITET 34 Hälsa och välbefinnande (Joachim Vogel)

35. Livsglädje (Joachim Vogel) 36 Framtidstro (Joachim Vogel)

Litteratur

• Sida 7
•  Original

" "' 311753. r L:"! -

;:

_-_, 'g'

• Sida 8
•  Original

• Sida 9
•  Original

OM MATERIELLA VILLKOR:

1. Utbildningskraven har skärpts i de flesta yrken och yrkesstrukturen har förändrats mot fler kvalificerade yrken: ungdomsutbildningen har blivit allt längre, vilket leder till senare utträde på arbetsmarknaden.

2. Ungdomar har en allt svårare ställning på arbetsmarknaden, inte bara nu på 90—talet utan sedan årtionden. De bär en allt större andel av arbetslösheten. Detta är en långsiktig trend sedan 60-talet.

3. Längre ungdomsutbildning och högre arbetslöshetsrisk innebär att inkomster och självständig ekonomi kommer senare i livet. Under allt längre perioder lever ungdomar i små omständigheter resp. med lån.

4. Etableringen i vuxenvärlden (egen ekonomi, egen bostad och fa— milj) fördröjs. Etableringsperioden blir allt längre, avslutas senare, och omfattar en allt större grupp ungdomar.

5. Såväl inkomster och konsumtion har utvecklats sämre för ungdo— mar än medelålders och äldre. Allt fler unga rapporterar betalnings- svårigheter för mat och hyra.

OM BOSÄTTNING OCH FAMILJEBILDNING:

6. Ungdomar flyttar ut från föräldrahemmet allt senare, parbildning och barnafödande sker allt senare i livet.

7. Ungdomars bostadsstandard har inte utvecklats lika positivt som de äldres. Den egna bostaden blir allt oftare en bostadsrätt.

UNGDOMAR OM UPPVÄXTTID OCH FÖRÄLDRARNA:

8. Föräldrarnas engagemang i ungdomars utbildning (läxläsning, önskan om längre utbildning etc.) verkar ha ökat. Förhållandet till föräldrarna verkar inte vara särskilt konfliktfyllt.

• Sida 10
•  Original

10. Ungdomar delar sina föräldrars toleranta inställning till sex och samlevnad, till skillnad från den äldsta generationen. Under 80-talet har ungdomars sexualmoral delvis blivit mindre tolerant, vilket kan hänga samman med AIDS.

11. Attityderna till barnafödande och föräldraskap skiljer sig inte nämnvärt från föräldrarnas.

OM ARBETE, EKONOMI OCH SAMHÄLLE:

12. Ungdomar har en mer utpräglad framgångs- och konkurrensin- riktning än äldre. Fler ungdomar än äldre anser att personlig an— strängning och hårt arbete är viktigt för framgång i livet.

13. Ungdomar är något mer positiva till löneutjämning, jämlikhet, so- cialism, sociala reformer och till offentliga sektorn, mindre intresse- rade av politik och partimöten, och positiva till alternativrörelser.

14. Under 80-talet minskade ungdomars stöd för vänstern, och mode- raterna blev största ungdomspartiet. Under 90-talet har pendeln svängt igen och socialdemokratema är äter det största ungdomspartiet.

15. Ungdomar är mer kosmopolitiska, generösa till u—hjälp och mer negativa till EU. Vare sig hos ungdomar, medelålders eller äldre har rasistiska och invandrarfientliga uppfattningar blivit mer utbredda. Däremot har man blivit mer kritisk till invandringspolitiken.

16. Jämfört med äldre har ungdomar en mer optimistisk framtidssyn när det gäller arbetslösheten och levnadsstandarden.

17. Unga kvinnor karakteriseras av starkare orientering mot altruism resp. mot ekonomisk trygghet, reproduktionens problem, mänskliga kontakter och omsorgsfrågor, större stöd för offentlig sektor och trans— fereringssystem, mer krav på jämlikhet och stöd för politikens vänster- sida, kritik av nuvarande samhälle, och mer pessimistisk framtidssyn.

18. Liksom tidigare stämmer bilden av ungdomar som avvikande och hotfulla dåligt med verkligheten. Ungdomars värderingar skiljer sig inte särskilt mycket från föräldragenerationens.

• Sida 11
•  Original

Sammanfattning

Av Joachim Vogel

1. Utredningsuppdraget 1.1 Kartläggning av ungdomars faktiska levnadsförhållanden

Generationsutredningen gav i maj 1993 SCB i uppdrag att genomföra en analys av ungdomars etablering i vuxenvärlden. Tidigare statistik hade visat att ungdomars etablering tenderade att förlängas successivt, och att ungdomars materiella situation utvecklades sämre än äldre ge- nerationers. SCBs årliga undersökningar av levnadsförhållanden (ULF), liksom andra SCB-material gav möjlighet att följa utvecklingen under en längre tidsperiod. Generationsutredningens uppdrag till SCB omfattar en tidsserieanalys av ungdomars utbildning, sysselsättning, inkomster, materiell levnadsstandard, bostadsförhållanden, familjebildning, medborgerligt deltagande, sociala nätverk, fritidsva- nor och hälsa. Analysen omfattar en genomgång av de faktiska lev- nadsförhållandena inom dessa komponenter, där vi följer ungdomsge— nerationens situation från 70-talet och framåt, och jämför med utveck- lingen för äldre generationers. De tre generationerna är:

• Sida 12
•  Original

"ungdomar" (=16-29-åringar), "föräldragenerationen" (=35—54—åringar) resp "pensionärsgenerationen" (=55—64-åringar).

Redovisningen gäller resp åldersgrupps situation varje år från 70-talet (s k upprepade tvärsnittsundersökningar). Dessutom genomförs relativt detaljerade analyser av olika ungdomsgruppers situation. Denna del av rapporten ger således en bild av hur ungdomar lever idag, hur deras situation har utvecklats, hur nivå och utveckling ser ut i jämförelse med äldre generationers, samt hur levnadsförhållandena ter sig inom olika ungdomsgrupper.

Utöver ULF för åren 1975-91 har även andra av SCBs statistiksystem använts, däribland arbetskraftsundersökningarna (AKU), inkomstför- delningsundersökningarna (HINK), valundersökningarna, undersök- ningarna av partisympatier (PSU) och bostads- och hyresundersök— ningarna (BHU). ULF- materialet omfattar totalt 126000 intervjuer genomförda 1975-91, varav 33000 med ungdomari åldern 16-29 år.

1.2. Kartläggning av ungdomars värderingar

Uppdraget från Generationsutredningen ger hårddata om utvecklingen av faktiska levnadsförhållanden. Vid samma tidpunkt fick SCB i upp— drag av regeringens barn- och ungdomsdelegation att genomföra en enkätundersökning rörande ungdomars värderingar och framtidstro, med särskild inriktning på ungdomars etablering i vuxenvärlden ("SCBs ungdomsenkät"). Undersökningen har planerats dels som en fristående och innehållsligt brett upplagd attitydstudie, dels som ett komplement till analysen av faktiska levnadsförhållanden (se ovan), för att ge röst åt ungdomarnas egna reaktioner. Undersökningspro— grammet har vidare anpassats till vissa större internationella under- sökningar samt äldre svenska undersökningar för att ge referenspunkter i tid och rum.

Enkätundersökningen omfattar även ett stickprov äldre (35—74—årin- gar), och därmed kan ungdomars värderingar även jämföras med äldre generationers. Stickprovet omfattar totalt ca 3500 personer, varav 2900

• Sida 13
•  Original

ungdomar, och datainsamlingen genomfördes under hösten 1993. Även ungdomsenkäten redovisas utförligt beträffande åsiktsskillnader mellan generationerna resp mellan olika ungdomsgrupper, t ex efter kön och åldrar, utbildning, sysselsättning, familjetyp, föräldrars socioekono- miska ställning, hemförhållanden, partisympatier, religion och natio— nalitet.

1.3. Rapportens uppläggning

Objektiva levnadsförhållanden och ungdomarnas värderingar presente- ras samlade i denna rapport i 36 kapitel. Rapporten följer en strukture— ring i arenor inom vilka ungdomar måste etablera sig (uppväxt/ut- bildning, arbetsmarknad, självständig ekonomi, bostadsmarknad, fa- miljebildning, sociala nätverk, medborgerligt deltagande, fritid/kultur) samt avslutas med olika aspekter rörande livsåskådning resp livskvali- tet i subjektiva termer. Utgångspunkten är att beskriva etableringsfa- sen, dvs den period under vilken ungdomar bygger upp ett självstän- digt liv som vuxna.

Långsamma förändringar av förutsättningarna för ungdomars etablering på arbetsmarknaden, dels i form av ökande utbild- ningskrav, dels ökande arbetslöshet, innebär en förlängning av etableringsfasen: ungdomar är äldre när de kommer ut på ar- betsmarknaden, inkomsterna kommer senare, utflyttningen från föräldrahemmet sker senare, och bosättning och familjebildning senareläggs.

Etableringen i vuxenvärlden sträcker sig över en allt längre tidsperiod, den avslutas senare, och antalet ungdomar som be- finner sig i en mellanställning, mellan barndom och ett själv— ständigt liv som vuxen, ökar. Det rör sig om en allt mer utbil- dad, allt äldre och allt större ungdomsgrupp, och dess materiel— la levnadsvillkor släpar allt mer efter de äldres.

Redovisningen i rapporten ger ett empiriskt underlag för ställningsta— ganden till den grundläggande frågan om ansvaret för ungdomars eta- blering, och för deras levnadsförhållanden under etableringsperioden. Uppväxtfamiljen, offentliga sektorn och arbetsmarknaden utgör tre försörjningssystem, där marknaden och/eller offentliga sektorn succes-

• Sida 14
•  Original

sivt tar över ansvaret från föräldrahushållet. I första hand är det ett an- svar ifråga om ekonomiska resurser och materiella levnadsförhållan- den. Man kan i princip tänka sig fyra strategier för att bemästra de problem som skapas av den förlängda etableringsfasen:

att uppväxtfamiljens ansvar förlängs, att arbetsmarknaden tar ett ökat ansvar,

att offentliga sektorn tar ett ökat ansvar (transfereringssyste— men, arbetsmarknadspolitik), eller

att överlåta ansvaret på ungdomarna själva (sjunkande levnads- standard, skuldsättning och därmed lägre levnadsstandard längre fram i livet).

Denna rapport lägger fram ett statistiskt underlag för en diskussion kring dessa strategier, dels rörande ungdomars förändrade levnadsvill— kor, dels rörande ungdomars reaktioner och värderingar.

2. Uppväxtfamilj och skolgång

Uppväxtfamiljen är betydelsefull för ungdomars framtid genom för- medling av studieintresse, överföring av kunskaper och värderingar, samt genom psykologiskt och ekonomiskt stöd under skolåren och se— nare under etableringsfasen. Föräldrastödet är en viktig resurs i skolan, där barn och ungdomar måste konkurrera och erövra nya resurser i form av meriter som sedan kan sättas in på arbetsmarknaden. Där av— görs vilka som kommer att få hög utbildning, och därmed i regel ett materiellt sett bättre liv. Statistiken visar att det sociala arvet har avgö- rande betydelse: arbetarbarn får mindre stöd av föräldrarna, och de ge- nomgår också kortare utbildning.

Splittrade hemförhållanden

Var femte 16-29-åring kommer från ett skilsmässohem, vilket är dub- belt så många som för en generation sedan. Skilsmässobarnen är över- representerade bland ungdomar med arbetsmarknadsproblem, bland arbetarungdomar och storstadsungdomar.

• Sida 15
•  Original

Ökat föräldrastöd

Föräldrarnas stöd till barnens utbildning i form av att de "önskade lång utbildning, hjälpte till med läxorna, gav beröm och gick på föräldra- möten" osv verkar ha ökat påtagligt, i takt med att föräldrarna själva fick allt högre utbildning och förståelse för utbildningens betydelse, och i takt med att utbildningskraven faktiskt har skruvats upp.

Ökande ungdomsutbildning

Ungdomsutbildningen har ökat avsevärt sedan 70—talet. Mellan 1980 och 1992 ökade andelen tonåringar som enbart studerade (ungdomar som står utanför arbetskraften) från 34 till 58 procent (gymnasieut- byggnaden), och från 9 till 16 procent bland 20-24-åringar. Dessutom hade det blivit vanligare med studier parallellt med förvärvsarbete. Okningen av antalet ungdomsstuderande var snabbast på 90—talet, vil- ket är en konjunktureffekt resp konsekvens av tredje gymnasieåret.

Den förlängda ungdomsutbildningen — i framtiden med 3—årig gymna- sieskola för nästan alla - innebär för allt fler en obruten 12—årig inlär— ningssituation, i omsorgsmiljö, isolerad från arbetslivet, i åldersmäs- sigt homogena grupper, i konkurrensinriktad och ofta stökig och kon— fliktbetonad miljö. I kapitel 5 diskuteras problemen med en fortsatt utbyggnad av ungdomsutbildningen. Klarar alla ungdomar vår utbild— ningsstrategi med långvarig skolgång, ett förlängt beroendeförhållan— de, en utdragen och kravlös parantestillvaro, långvarig inlärning av personliga misslyckanden, där praktiska begåvningar inte kan växa i självförtroende? I vilken utsträckning är utbildningsexpansionen nöd- vändig för välståndsökningen eller som förvaring?

Mer skolkonflikter

Den nuvarande ungdomsgenerationen tycks dock inte ha trivts sämre i skolan än äldre generationer, trots att de oftare har upplevt konflikter (skolk, bråk med lärare, mobbning). Det tyder kanske på en bättre eller mer tolerant skola, med mer tolerans för konflikter. Skolproblem är vanligare bland arbetarbarn och barn från splittrade föräldrahem. Ung— domar som senare får problem på arbetsmarknaden har oftare även haft Skolproblem.

• Sida 16
•  Original

Tabell 1 Uppväxtförhållanden och skolgång efter kön resp. generation. Procenttal.

16—29 är: generationer: m kv 16—29 35—54 55—74 _____________________________________________________________ Hemförhållanden: uppväxt m 2 biol. föräldrar 71,9 69,2 70,6 80,5 79,6 talade ofta om politik 22,8 20,6 21,7 36,3 24,7 föräldrarna religiösa 13,1 11,4 12,3 14,3 19,6 invandrarbakgrund 17,0 17,3 17,1 18,8 12,7 eget rum i tonåren 79,7 79,8 79,8 38,8 27,7 Föräldrarnas utbildningsstöd: tyckte utbildning viktigt 85,5 88,6 87,0 75,0 61,4 ville lang utbildning 46,8 39,2 43,1 36,0 17,4 berömde ofta 59,1 68,0 63,4 41,2 45,7 gav ofta läxhjälp 43,5 48,8 46,1 26,6 13,4 mor påverkade yrkesvalet 9,3 10,4 9,8 8,6 5,7 far påverkade yrkesvalet 13,9 9,1 11,6 11,6 14,0 Egna erfarenheter av skolan: trivdes i skolan 51,1 60,4 55,6 54,8 55,3 skolkade aldrig 55,2 59,8 57,4 71,0 90,4 aldrig i bråk med lärare 69,4 73,6 71,5 81,9 90,3 utsatt för mobbning 36,7 40,0 38,3 33,1 20,4 Utbildning: studerande 31,3 34,7 33,0 4,5 0,5 trend 1975—91 ” +7,2 +10,7 +8,9 +0,8 —O,l vuxenstudier, kurser 52,1 53,9 52,9 45,7 24,1 trend 1975—91 +8,2 +4,2 +6,2 +14,0 +8,3 Utbildningens pris

Sett ur ungdomsgenerationens perspektiv är den ökande ungdomsut— bildningen inte odelat positiv. Okade utbildningskrav kan bli en kon- kurrensfördel för några, men utslagning för andra. Utbildningsin- flationen innebär också allt större uppoffringar för ungdomar, såväl i form av konkurrenstryck som ifråga om kostnader i form av studie- skulder. Dessutom innebär längre ungdomsutbildning att utträdet på arbetsmarknaden sker senare, vilket betyder uppskjutna inkomster och att tidpunkten för ekonomiskt oberoende flyttas framåt i tiden. Därmed minskar också förutsättningarna för utflyttning från föräldrahemmet, egen bosättning och familjebildning. Okande ungdomsutbildning kan alltså få konsekvenser för etableringen på andra arenor, såsom arbets— marknaden, bostadsmarknaden och konsumtionsmarknaden i vidare bemärkelse, liksom ifråga om familjebildning.

• Sida 17
•  Original

Utbildningskillnaderna mellan könen är internationellt sett små. Sedan 1975 har andelen studerande ökat mer bland unga flickor än pojkar.

Utbildningspremien — utdelning i form av inkomster av högre studier - har minskat långsiktigt som ett resultat av löneutjämning.

3. Etablering på arbetsmarknaden

Förlängd ungdomsutbildning innebär senare utträde på arbetsmarkna— den. Vi får därmed en "etableringseffekt" på arbetskraftens samman- sättning: andelen yrkesaktiva ungdomar i arbetskraften minskar. Det leder till lägre inkomster, lägre materiell standard, senare utflyttning från föräldrahemmet och senare familjebildning i ungdomsgeneratio- nen. Det innebär också att ansvaret för ungdomsgenerationens för- sörjning i ökande utsträckning flyttas från marknaden (arbetsmarkna— den) till sociala nätverk (föräldrafamiljerna) resp till offentliga sektorn (studiestöd, bosättningsstöd, vissa utbildningskostnader).

Unik sysselsättningsutveckling

Sveriges sysselsättningsutveckling är i övrigt unik i internationell jäm- förelse. Sysselsättningen ökade exceptionellt under 70- och 80—talet. Sverige hade dessutom en extremt låg arbetslöshet ända fram till hös— ten 1990. I de flesta industriländer stagnerade sysselsättningen efter första oljekrisen, medan den fortsatte växa i Sverige. Okningen hänger samman med en snabbt ökande förvärvsfrekvens hos kvinnorna (med 23 procentenheter mellan 1970 och 1990) till nästan samma nivå som för männen, och praktiskt taget hela ökningen kom i offentliga sektorn. Sverige utvecklades under 70- och 80-talet snabbt mot jämställdhet ifråga om rätten till arbete och ekonomiskt oberoende. I de nordiska välfärdsstatema förelåg samma utveckling, medan trenden i övriga västländer var svag eller t.o.m. negativ.

J ämställdhetseffekt

Etableringseffekten och jämställdhetseffekten präglar sysselsättnings- utvecklingen: bland unga män leder senare etablering till avtagande sysselsättningsgrad (minskning med 7,5 procentenheter sedan 1975, se tabell 2.a), bland unga kvinnor tar jämställdhetseffekten över (ökning

• Sida 18
•  Original

med 4,2 procentenheter). Jämställdhetseffekten blir tydligast bland kvinnor mellan 25 och 29 år (+14,4). Etableringseffekten kommer fram mer renodlat bland tonårspojkar (-14,8). Var tredje tonåring har för- svunnit från arbetsmarknaden sedan 1970.

Tabell 2.a Sysselsättning och arbetslöshet efter kön resp. generation. Procenttal.

förvärvsarbete: arbetslöshetserfarenhet— under de senaste 5 åren: nuläge trend nuläge trend 1988/91 1975—91 1988/91 1975—91

16—29 är 69.2 —1.8 25.0 +6.6* 16—19 år 36.0 -10.7* 9.8 —8.2* 20-24 år 76.8 +O.1 33.5 +11.1* 25—29 år 87.6 +6.5* 28.5 +12.8* 35—54 år 93.3 +8.2* 8.7 +2.1* 16—29 är män 70.2 —7.5* 23.8 +5.5* kvinnor 68.2 +4.2* 26.3 +7.8* 16—19 är män 35.3 —l4.8* 9.8 —5.1* kvinnor 36.7 —6.2* 9.8 —11.3* 20—24 är män 77.3 —5.3* 31.3 +ll.2* kvinnor 76.3 +5.8* 36.0 +11.2* 25—29 är män 89.3 —1.2 26.8 +7.5* kvinnor 85.7 +14 4* 30.3 +18.4* 35—54 är män 95.4 +O.1 8.4 +l.5 kvinnor 91.2 +16.4* 9.0 +2.6*

* =signifikans Inställning till arbetet

Ungdomars inställning till arbetet skiljer sig inte särskilt mycket från äldre generationers. Aldre anser något oftare att lön och trygghet är Viktigt, medan yngre prioriterar bra arbetskamrater. De yngre har också något oftare en mera instrumentell inställning till sitt (nuvarande) ar- bete (lönen viktigast), medan de äldre betydligt oftare anser att deras arbete ger en personlig tillfredsställelse. Det är logiskt eftersom fler äldre har hunnit avancera och få det jobb de helst vill ha. Ungdomsen-

• Sida 19
•  Original

käten pekar mera på likheter än olikheter mellan generationerna, och skillnaderna kan Väl förklaras av ungdomars och äldres skilda erfa— renheter av arbetsmarknaden (kapitel 8).

Unga kvinnor har delvis andra prioriteringar än unga män. De tycker det är viktigare med intressanta arbetsuppgifter och bra arbetskamrater än unga män som är mera intresserade av materiella aspekter som god lön, trygghet och karriärmöjligheter.

Tabell 2.b Inställning till nuv jobb efter kön resp. generation. Procenttal.

16—29 är: generationer:

m kv 16—29 35—54 55—74

viktigaste krav på jobbet: intressanta arbetsuppg 55,9 63,3 59,5 71,2 54,7 bra lön 21,8 17,8 19,9 24,0 28,2 anställningstrygghet 15,6 11,7 13,7 22,4 36,0 värdering av nuvarande jobb: instrumentell inställningl 28,2 25,3 26,8 16,3 15,5 "arbetet har egenvärde" 44,9 47,8 46,3 76,5 52,9 inställning till felaktig instruktion: accepterar order 37,8 32,8 35,3 43,2 50,8 kräver eget ansvar 44,6 41,3 43,0 46,4 28,7

I man arbetar för pengarna

4 Etablering av en självständig ekonomi Senare arbetsinkomster

Senare utträde på arbetsmarknaden leder till senare inkomster, och för ungdomsgruppen i sin helhet (16—29—åringar) yttrar sig detta främst i fallande arbetsinkomster i reala termer. Medan arbetsinkomsterna har ökat i medelåldern (p.g.a. den allmänna sysselsättningsökningen bland kvinnor) med i medeltal 23000 kr/år mellan 1975 och 91, har tonåring- arnas arbetsinkomster minskat med 14000, och hela ungdomsgenera— tionens står oförändrad. Unga kvinnors arbetsinkomster har utvecklats bättre än unga mäns, vilket beror på den ökade kvinnosysselsättningen (som motverkar den senarelagda etableringen). Som jämförelse kan nämnas att gruppen kvinnor i åldern 35-54 år i medeltal har en

• Sida 20
•  Original

tredjedel högre arbetsinkomster nu än på 70—talet, medan jämnåriga mäns stått praktiskt taget stilla.

Ökade generationsskillnader

Allt senare utträde på arbetsmarknaden innebär att inkomstklyftorna mellan generationerna vidgas långsamt och långsiktigt (kapitel 10). Samma tendens finns beträffande hushållens tillgångar (bilar, bostads- utrustning etc). Ungdomar har också betydligt sämre likviditet än äl- dre, och sedan 70—talet har deras situation försämrats ytterligare i detta avseende. Var fjärde 20-24-åring har haft akuta svårigheter att klara löpande utgifter (hyra, mat). Särskilt utsatta är ensamföräldrar, vars situation försämrats.

Stora variationer mellan ungdomar

Undersökningsresultaten understryker också en annan viktig aspekt på ungdomars materiella situation: levnadsstandarden är mera heterogen än i andra generationer. Trots låga inkomster kan den materiella situa- tionen vara mycket god om man bor kvar hos föräldrarna och betalar litet eller inget till föräldrahushållet. Å andra sidan kan standarden un- der en övergångsperiod vara extremt dålig, trots heltidsinkomster, om man nyss har flyttat hemifrån, bor ensam utan någon att dela kostna— derna med, och drabbas av hög hyra och stora bosättningskostnader. Kontrasten märks framför allt vid jämförelser mellan kvarboende ung- domar och vissa marginalgrupper, såsom unga ensamföräldrar, arbets— lösa och invandrarungdomar. Statistiken visar i vissa fall även sämre utveckling sedan 70-talet, jämfört med såväl äldre som med kvarbo- ende ungdomar. Resultaten tyder också på att kvarboende är vanligare i välbeställda föräldrahushåll.

Inställning till fördelningsfrågor

Ungdomsenkäten ger en utförlig bild av hur ungdomar ser på fördel— ningen av materiell välfärd. Ungdomar är något mer positiva till jäm- likhet, till omfördelning via skattesystemet, till sociala reformer och till offentliga sektorn än de äldre. Det gäller särskilt unga kvinnor. Ungdomsenkäten visar vidare att ungdomar är mer toleranta när det gäller moral i ekonomiska frågor.

• Sida 21
•  Original

Tabell 3.a Inkomster. Nuläge och trend. 1991 års penningvärde.

arbetsinkomst procent inkomst— (1000 kr) lagav— stan— nuläge trend lönade dard1 88/91 75—91 88/91 88/91 16—74 är 115 +11* 24.5 156.4 16—29 är 90 —1 47.8 114.4 16—29 är mån 101 —10 34.8 114.4 kvinnor 79 +8* 67.3 114.4 16—19 år 27 —14* 92.9 42.0 20—24 är 100 +3 58.9 132.1 25—29 är 129 +9* 33.9 153.2 35—54 år 163 +23* 15.3 177.4 55—74 är 62 —3 15.5 171.2 16—19 är män 28 —19* 89.2 40.3 kvinnor 27 —8* 97.4 43.6 20-24 är män 106 -5 47.3 126.9 kvinnor 93 +12* 75.0 137.9 25—29 är män 150 -3 20.3 157.5 kvinnor 107 +23* 56.5 148.6 35—54 är mån 200 +4 10.0 176.0 kvinnor 126 +42* 25.1 179.0 55—74 är män 82 —20* 11.6 179.2 kvinnor 44 +11* 23.0 163.9 l kvot mellan disponibel inkomst (inkl. bidrag, minus inkomstskatt) och socialbidragsnormen för resp hushåll. Se vidare kapitel 9.

5. Etablering på bostadsmarknaden

Längre ungdomsutbildning, senare utträde på arbetsmarknaden och se- nare, lägre och osäkrare inkomster, och ökade hyror och en bostads- marknad med fler bostadsrätter tenderar att fördröja utflyttningen från föräldrahemmet. Allt bättre bostadsutrymmen i föräldrahemmet un- derlättar ökat kvarboende. Kvarboendet har därför ökat sedan 1975, med 6 procentenheter bland tonåringarna (gymnasieskolans utbygg- nad) och med 3 procentenheter bland 20-24-åringar. 89 procent av 16- 19-åri_r_1garna bor kvar hos föräldrarna, och 30 procent av 20—24-åring- arna. Okningen av kvarboendet finns i första hand bland unga kvinnor,

• Sida 22
•  Original

och det korresponderar med en senareläggning av par- och familje- bildning. Tre fjärdedelar av de kvarboende tonåringarna hade eget rum (ökande tendens). Nästan var tionde utflyttad 20-24-åring saknade egen bostad, dvs eget kontrakt (tabell 4.a).

Tabell 3.b Likviditet och materiell standard efter kön resp generation. Procenttal. Generationsjämförelserna gäller här 25—29—aringar där praktiskt taget alla flyttat hemifrån.

16—29 är: generationer: m kv 25—29 35—54 55—74 Likviditet: saknar kontantmarginal 19,5 24,6 16,0 8,8 8,7 trendl +O,9 +l,5 +l,7 —2,8* —5,4* svårt klara löpande utg. 17,7 21,3 24,2 11,2 3,7 trendl +2,3* +5,1* +6,2* +2,1 +O,6 Tillgångar: bil 84,7 80,9 83,8 90,5 76,4 trendl —0,4 +1,9 —2,7 +5,5* +22,6* har diskmaskin 42,2 37,6 32,1 57,6 30,0 trendl +25,4*+23,0 +16,6* +34,5* +24,5* semesterresa senaste året 67,0 71,4 69,8 71,3 54,5 trendl +2,5 +6,8* +4,5 +10,3* +8.9*

1 trend mellan 1975 och 1991

Tabell 3.c Inställning till ekonomisk jämlikhet efter kön resp. generation. Procenttal.

16—29 år: generationer:

m kv 16—29 35—54 55—74 Inställning till jämlikhet: "mer jämlikhet" 63,4 80,0 71,6 63,9 73,3 "mer sociala reformer" 57,3 65,8 61,4 53,8 54,7

"minska ei offentl sektor"38,4 49,7 43,8 42,2 30,1 "skatter bör gi sänkas" 36,9 39,0 37,9 39,1 32,3

• Sida 23
•  Original

Tabell 4.a Bosättning efter kön resp. generation. Procenttal.

16—29 år: ungdomsgrupper: m kv 16-19 20—24 25—29 Bosättning: kvarbo hos föräldrarna 42,9 31,7 89,4 29,7 5,0 trend —0,4 +8,6* +6,3* +3,1 —2,0 kvarbo utan eget rum 11,8 8,2 25,0 7,4 1,1 trend —5,9* —2,8* —8,2* —2,2* —l,5*

utflyttad utan kontrakt 6,1 6,3 2,5 9,4 6,2 trend +0,5 +0,4 +0,3 +0,6 +0,5

Ungdomar som är nya på bostadsmarknaden har i regel en sämre ställ- ning på bostadsmarknaden än de äldre, vars "boendekarriär" har grundlagts tidigare, och som också har större ekonomiska resurser. Småhusvågen gick i huvudsak till medelåldern, medan ungdomars an- del är oförändrad. Utflyttade ungdomar bor i ökandenutsträckning i bostadsrätter som kräver en insats (ofta nybyggnation). Aven ifråga om utvecklingen av utrymmesstandarden släpar ungdomar efter. Under de senaste decennierna har hela befolkningen fått avsevärda förbättringar, ungdomar däremot i mindre utsträckning (tabell 4.b).

Tabell 4.b Bostadsförhållanden efter kön resp genera— tion. Procenttal. Generationsjämförelserna gäller här 25— 29—åringar där praktiskt taget alla flyttat hemifrån till egen bostad.

generationer: 25—29 35—54 55—64

Bostadsstandard: bor i småhus 39,2 69,9 58,1 trend +0,0* +ll,8* +7,2* bor i bostadsrätt 17,2 10,0 15,5 trend +7,6* +0,1 +2,3* trångbodd enl norm 31 24,1 11,1 4,8 trend —0,5 —3,9* —3,0*

1—..."—._'— . - norm 3 innebar att det ska finnas sovrum till varje

barn, delat sovrum till föräldrar, och dessutom vardags— rum och kök.

• Sida 24
•  Original

6. Familjebildning

Såväl utflyttning från föräldrahemmet som familjebildning (samboende resp barnafödande) sker senare nu än på 70-talet. Kvarbo- endet har Ökat mest bland tonåringar och bland kvinnor. Vidare har andelen ensamstående och ensamboende efter 20-årsåldem ökat, och andelen samboende ungdomar utan barn har minskat kraftigt. I åldern 20-24 år har andelen som ingår i fullständiga familjer (samboende med barn) mer än halverats sedan 1975.

Senare familjebildning

Dessa förändringar kan ses som en effekt av senare etablering, men re- sultaten tyder dessutom på en särskilt stark effekt för unga kvinnor. Det tyder på värdeförändringar kring samspelet mellan yrkesliv och familjebildning, resp kring familjeplanering (mera medveten, bättre preventivteknik, abortlagstiftning). Okad förvärvsfrekvens och daghem bör leda till en mer medveten planering av både parbildning och barnafödande: först utbildning och etablering på arbetsmarknaden, se- dan familjebildning. Barnen kommer sedan när man är mer förberedd och barnen är välkomna, vilket blir allt senare i takt med den ökande ungdomsutbildningen. Dessa förändringar syns tydligast hos unga kvinnor.

Tabell 5.a Familjebildning efter kön resp. generation.

Procenttal. 16—29 är: ungdomsgrupper: m kv 16—19 20—24 25—29 Familjebildning: ensamboende 23,5 19,0 4,7 29,1 26,6 trend +6,8* +4,0* —2,4* +5,0* +12,5* kompisboende 2,6 2,2 1,9 3,2 2,0 trend —0,1 +0,5 —0,7 +0,3 +0,7 samboende utan barn 18,9 21,8 3,3 26,2 27,8 trend +5,4* +4,0* —2,3* +3,9* +ll,4*

samboende med barn 11,9 21,7 0,7 10,3 35,1 trend —1l,7* —l6,0* —0,6* —11,5* —22,4*

• Sida 25
•  Original

Sex och samlevnad

Ungdomsenkäten ger även attityddata kring sex och samlevnadsfrågor, samt rörande ungdomars inställning till föräldraskap. Skilsmässa är be- tydligt mera accepterat än otrohet. Unga kvinnor är mer toleranta än män när det gäller skilsmässor, liksom betr homosexualitet, men min- dre toleranta ifråga om prostitution. Sex— och samlevnadsfrågor tycks inte vara partiskiljande. Attitydskillnadema mellan åldrarna upp till 54 är relativt små. Ungdomar delar sina föräldrars mer toleranta hållning, men den äldsta generationen över 55 år är i flera avseenden mer av- ståndstagande än de yngre till bl a skilsmässa, sex med minderåriga, homosexualitet och prostitution.

Tabell 5.b Inställning till sex och föräldraskap efter kön resp generation. Procenttal. Bedömningar enligt 10— gradig skala där 10=kan alltid rättfärdigas, 1=kan aldrig rättfärdigas.

16—29 år: generationer: m kv 16—29 35—54 55—74

Tolererar följande (10 gradig skala

) : skilsmässa 6,3 6,9 6,6 6,6 6,2 otrohet 2,8 2,7 2,8 3,0 3,2 homosexualitet 4,8 6,7 5,7 5,5 4,6 prostitution 3,8 3,2 3,5 3,6 3,1

Inställning till föräldraskap: "barn är meningen m livet" 76,4 80,3 78,3 82,1 81,9 "barn behöver mor ggh far" 79,3 67,3 73, 3 77,2 87,7 "delat ansvar" 55,0 58,8 56, 9 46,4 35,9 "barn ska vara osjälviska" 40,0 45,5 42, 7 26,5 21,4

Föräldraskap

Unga kvinnor är mera positiva till äktenskapet som institution, och till jämställdhet ifråga om ansvar för barnen än unga män. Äldre genera- tioner har en mera konservativ syn på ansvarsfördelningen: de är mer negativa till pappaledighet och till att båda ska arbeta heltid och dela på ansvaret. Unga kvinnor är mer positiva till att skaffa barn än unga män, särskilt ifråga om fler än 2 barn. Detsamma gäller högutbildade och troende ungdomar. Nära 80 procent tycker' 'att skaffa barn är en av meningarna med livet" De allra yngsta har delvis ännu inte någon

• Sida 26
•  Original

klar uppfattning ifråga om antal barn, men i ZO—årsåldem skiljer sig inte ungdomar från föräldragenerationens prioriteringar.

Uppfostringsideal

Unga mäns uppfostringsideal går mer i riktning mot framgångsorien- tering (flit, uppfmningsrikedom) och foglighet (barn ska vara välupp— fostrade och lydiga), medan unga kvinnor oftare betonar moraliska värden (tolerans, osjälviskhet). Osjälviskhet anses viktigare än hos äl— dre generationer.

Det allmänna intrycket av attitydema kring barnafödande och föräld— raskap pekar inte mot några större generationsskillnader. Det finns inte heller några stora skillnader mellan olika ungdomsgrupper. Intrycket av homogenitet utesluter inte vissa skillnader, främst med bakgrund i partifärg och religion.

7 Etablering av sociala nätverk: umgänge, kriminalitet, internationalism

I kapitel 19 redovisas ungdomars sociala nätverk, med tonvikt på rela- tionerna till föräldrarna, dels kvantitativt (kontaktfrekvens) dels kvali- tativt (motsättningar, gemensamma intressen), samt stöd via andra (syskon, vänner, arbetskamrater, lärare, kurator mm).

Föräldrakontakter

Pojkar och flickor har ungefär lika omfattande kontakter med sina för- äldrar efter utflyttningen. Flickor flyttar visserligen ut tidigare, men detta kompenseras av tätare kontakter. Senare i livet övertar kvinnor huvuddelen av familjekontakterna, medan männens engagemang min- skar mera. Mödrar har mera omfattande kontakter med sina (utflyttade) barn än fäder. Detta är markant vid splittrade uppväxtfamiljer.

Generationskonflikter

Generationskonflikter är en naturlig del av vuxenblivandet. Ung- domsenkäten tyder inte på att de utgör något mer dominerande problem. Endast 7 procent av ungdomarna anser att de "för det mesta har annan uppfattning i politiska frågor" än föräldrarna. Endast 17 pro-

• Sida 27
•  Original

cent hade upplevt "riktiga motsättningar med mor eller far under de senaste 2-3 åren". Andra resultat tyder inte heller på stora åsiktsskill- nader mellan ungdomar och föräldragenerationen. 42 procent hade en gemensam hobby med någon av föräldrarna.

84 procent har någon "riktigt nära vän som man kan prata med om vad som helst". För de yngre spelar föräldrarna och kompisarna lika stor roll, som någon man kan "vända sig till", senare spelar syskon och sambo allt större roll. Unga kvinnor har i de flesta avseenden bättre sociala kontakter än unga män.

Tabell 6.a Sociala kontakter efter kön resp. generation. Procenttal.

16—29 är: generationer: m kV 16—19 20—24 25—29

träffar mor högst 2 ggr/år 4,0 4,8 1,0 träffar far högst 2 ggr/år 10,5 12,0 6,1 10,3 16,0

haft konflikter med mor 15,8 16,8 17, haft konflikter med far 17,1 19,7 19,

orm m H m H ;> 4

har "en riktigt nära vän" 79,8 88,9 85,8 87,9 79,3

Offer för våld och egendomsbrott

Exponering för vålds— och egendomsbrottslighet är en indikator på so— ciala konflikter. Andelen som under ett år har drabbats av våld är högst i tonåren och minskar med ålder. Unga män är mest drabbade (aggression mellan unga män). Unga kvinnor rapporterar fler inciden- ter nu än på 70-talet, särskilt ensamstående mödrar, och ofta gäller det bostadsmiljö. Dessa data tyder på ökande konflikter under parbildningsperioden och en tilltagande volym av kvinnomisshandel.

Internationella relationer

Inställningen till internationella relationer omfattar inställning till neu— tralitet, försvar, u—hjälp, flyktinginvandring, EG samt oro för krig. Färre ungdomar än äldre vill bli medlem i EG, färre känner oro för krig, men fler stöder u—hjälpen och vill avveckla kärnkraften. Ungdo- mar skiljer sig inte från vuxna ifråga om inställningen till flyktingin-

• Sida 28
•  Original

vandring, som är övervägande negativ. Familjebildning innebär ofta att man är mera restriktiv i dessa avseenden, medan ensamstående ung- domar är mer generösa. Unga kvinnor visar en mer omsorgsorienterad och positiv inställning till u-hjälp och flyktinginvandring, de är mer positiva till neutralitet, och negativa till försvarsanslag och EG- anslutning.

Just i fråga om internationella attityder finns stora skillnader mellan vänsterorienterade och borgerliga ungdomar, liksom mellan troende och icke troende. Vänster innebär stöd för neutraliteten, minskat för— svar, ökad u—hjälp och flyktinginvandring, och mot EG—anslutning.

Inställning till invandring och invandrare

Antalet attentat riktade mot flyktinganläggningar och mot enskilda in- vandrares liv och egendom har ökat avsevärt under de senaste fyra åren. I de fall gärningsmännen har kunnat gripas har det oftast varit unga pojkar. Många människor befarar att rasism och främlingsfient- lighet sprider sig i samhället och att stora befolkningsgrupper sympa- tiserar med de rasistiska attentaten. Resultaten från en riksrepresentativ attitydundersökning 1993 som genomförts vid Centrum för invan— drarforskning vid Stockholms universitet visar dock att så inte är fallet. Rasistiska och invandrarfientliga uppfattningar har inte blivit mer ut- bredda hos den stora allmänheten, vare sig hos ungdomar, medelålders eller äldre. Däremot har allmänheten blivit betydligt mer kritisk till invandringspolitiken jämfört med vad som kommit fram i tidigare undersökningar.

Tabell 6.b Inställning till internationella relationer m.m. efter kön resp generation. Procenttal.

16-29 är: generationer:

m kv 16—29 35—54 55—74 har varit utomlands 93,0 92,2 92,6 94,9 86,0 känner oro för krig 47,0 57,2 52,0 64,0 70,9 "behåll neutraliteten" 83,5 90,3 86,8 87,6 89,2 "minska försvaret" 40,7 46,8 43,7 52,0 34,4 "öka u—hjälpen" 7,2 15,0 11,0 4,3 8,3 "ta emot färre flyktingar” 74,3 67,8 71,1 71,5 72,8 "fri invandr från Europa" 24.5 19,8 22,2 24,2 16,8 "vi bör bli medlem i EG" 27,4 18,9 23,3 28,3 30,7 "behåll inte kärnkraften" 41,8 64,7 52,9 46,8 41,5

• Sida 29
•  Original

Invandrarungdomars situation

Tidig invandringsålder medför att invandrarungdomar får sin utbild- ning i Sverige, lär sig svenska tidigt och har lättare att etablera sig på arbetsmarknaden. De som kommer senare möter både språkproblem och har ofta inadekvat utbildning. Arbetskraftsinvandrarna som tidi- gare direktrekryterades till tillverkningsindustrin hade det betydligt lättare än dagens politiska flyktingar, som anlände till en stagnerande arbetsmarknad.

Ungdomar med någon utländsk bakgrund utgör cirka 15 procent av ål— dersgruppema 16-29 år i Sverige, varav hälften har två utländska för- äldrar. De som antingen är födda i Sverige eller har invandrat före skolåldern är oftast barn till 60- och 70-talens arbetskraftsinvandrare eller tidiga politiska flyktingar. De utländska ungdomarna avviker från svenska ungdomar på några viktiga punkter (tabell 6.0):

Invandrarungdomar har sämre ekonomi, men har oftare rest utomlands.

Invandrare som har kommit till Sverige i högre ungdomsålder har oftare låg utbildning, saknar arbete, är mindre ofta fackligt engagerade och flyttar hemifrån tidigare. Dessa invandrare har också oftare barn.

Största skillnaderna finns mellan utländska ungdomar som har invan- drat efter fyllda 7 år och svenska ungdomar. Här finns skillnader i stort sett på varje område. Kvinnorna i denna grupp är ett undantag (högre andel med eftergymnasial utbildning).

8. Etablering i medborgarrollen

Unga väljare har en lösare bindning till politiken och till de politiska partierna än äldre. Under hela perioden 1968 till 1991 har de uppvisat ett lägre politiskt intresse, lägre valdeltagande och lägre grad av parti- identitikation, och oftare bytt parti mellan valen. Vid de senaste valen kvarstår dessa tendenser ända upp i trettioårsåldem. Under 80-talet minskade ungdomars stöd för vänstern, och moderaterna blev största ungdomspartiet. Under 90-talet har pendeln svängt igen och socialde- mokratema har åter blivit största ungdomspartiet.

• Sida 30
•  Original

Tabell 6.c Jämförelse mellan invandrarungdomars och svenska ungdomars etablering (enbart 20—29—äringar). Streck i kolumnen betyder ingen skillnad. Sl betyder sig— nifikant lägre andel i invandrargruppen och sh högre an— del, jämfört med svenska ungdomar av samma kön och ålder.

Indikator Utländska ungdomar Halvsvenska som invandrat ... ungdomarl

M Kv M Kv M Kv Andel studerande — — sh — sh — Högst grundutbildning — — sh sh — sh Lägst 3—ärigt gymnasium — sl — sh — — Har jobb — — sl sl — — Arbetslös sh — sh sh — — Flyttat hemifrån — — sh sh — — Saknar kontantmarginal sh sh sh sh sh sh Upplevt ekonomisk kris — sh sh sh sh sh Gjort semesterresa — sh — — — — Gjort utlandsresa — sh — sh — sh Sammanboende — — — sh — — Har barn — — sh sh sh sh Fackligt organiserad - — sl sl — —

Politiskt organiserad — — — — — — I endast en utländsk förälder

Unga kvinnors vänsterorientering

Under 30 års ålder finns tydliga skillnader mellan männens och kvin- nornas politiska engagemang. Medan de unga männens politiska enga— gemang snarast försvagats ytterligare, har de unga kvinnornas för- stärkts. Skillnaderna mellan unga män och kvinnor finns också i ideo- logisk position: klassröstningen har minskat kraftigt bland unga män, och den ideologiska högervinden under 1980-talet blåste starkast bland de unga männen. Kvinnornas klassröstning har däremot förstärkts un- der l980-talet. Vänstern har idag ett påtagligt större stöd bland unga kvinnor jämfört med unga män. Däremot är unga män mer aktiva ifrå- ga om medlemskap i politiska partier och om att gå på partimöten, resp. att delta i politiska diskussioner.

• Sida 31
•  Original

Valstatistiken och partisympatiundersökningarna visar mer generellt att mäns partisympatier långsiktigt har utvecklats annorlunda än kvin- nors. Det var männens väljarstöd för socialdemokratema som minska- de under 80-talet, medan det ökade för moderaterna. Centerpartiet, folkpartiet och kristdemokraterna hade ett svagt kvinnoöverskott i se— naste valet, och moderata samlingspartiet och ny demokrati ett stort mansöverskott i sitt väljarstöd. Dessa resultat stämmer också väl över- ens med övriga resultat i ungdomsenkäten som visar en mer utpräglad vänsterorientering för kvinnor, liksom ett större stöd för välfärdssys- temen och jämlikhet.

Inställning till institutionerna

Vad anser ungdomar om styrelsen av Sverige? Ungdomsenkäten visar ungdomars förtroende för olika sarnhällsinstitutioner, för den repre— sentativa demokratin och för utomparlamentariska rörelser. Liksom i andra avseenden har kvinnor dels en mer samhällskritisk hållning än män, dels en mer altruistisk inställning, och det gäller alla åldrar. Unga kvinnor är mer kritiska till den centrala statsapparaten och till kon- trollapparaten, men mer positiva till välfärdssystemen och fackföre- ningarna. Unga kvinnor är också mer positiva till olika altemativrö- relser. Unga män är istället oftare positiva till storföretagen, statliga institutioner, EG och partiväsendet.

Generationsjämförelserna tyder inte heller här på några större skillna- der. Ungdomar och föräldragenerationen gör tämligen likartade be- dömningar, men de äldsta över 55 år är allmänt mer negativa till alter- nativrörelser och positiva till stat och partiväsende. Här finns givetvis stora åsiktsskillnader mellan vänster- och borgerligt orienterade ung- domar, där vänstern är mer samhällskritisk, fackföreningsvänlig och positiv till altemativrörelser. Bortsett från dessa skillnader är dock skillnaderna mellan olika ungdomsgrupper och även mellan generatio— nerna relativt begränsade.

• Sida 32
•  Original

Tabell 7 Politiskt engagemang resp. förtroende för institutioner, efter kön resp generation. Procenttal.

16—29 år: generationer:

m kv 16—29 35—54 55—74 "intresserad av politik" 50,5 34,8 42,9 62,7 61,0 "deltar i politiska disk." 43,1 38,3 40.8 40,9 28,7 medlem i pol parti 7,7 4,6 6,2 12,6 17,5 deltog i partimöte sen året 6,6 4,6 5,6 7,3 9,8 valdeltagande

kompetent att överklaga 65,3 58,0 61,8 75,4 55,3 Förtroende för institutioner: Sveriges riksdag 27,8 22,9 25,4 27,5 35,1 statsförvaltningen 27,8 22,9 25,4 27,5 35,1 EG 24,4 16,9 20,8 24,2 23,0 polisen 66,1 68.5 67,3 63,3 61,6 fackföreningarna 24,9 32,4 28,5 31,1 33,8 storföretagen 36,8 23,7 30,4 26,9 24,3 svenska kyrkan 26,7 32,0 29,3 35,7 45,8

9. Fritidsvanor och ungdomskultur

I kapitel 28 redovisas 24 aktiviteter inom friluftsliv och idrott, nöjesliv, hobbies och kultur. Resultaten visar relativt stora skillnader mellan ge- nerationerna, men också stora likheter. Idrott och nöjesaktiviteter är vanligare bland unga, och motionspromenader, strövande i natur, samt trädgårdsarbete är vanligare bland äldre. Biblioteks— och museibesök, studiecirklar, och läsning är lika vanliga i olika generationer. I vissa avseenden ökar de äldres aktivitetsnivå mer än ungdomars, vilket bör bero på att unga i ökande omfattning ägnar sig åt utbildning parallellt med arbete, och dessutom har sämre inkomstutveckling. Samtidigt har hälsa och inkomster utvecklats positivt för de äldsta. Särskilt ifråga om kulturaktiviteter syns relativt stora skillnader mellan arbetarbarn och tjänstemannabam.

Unga kvinnor är mer aktiva än unga män (undantag: idrott), och deras aktivitetsmönster liknar mer de äldres. När man fått barn förändras ak- tivitetsmönstret relativt kraftigt. Mycket av nöjesaktiviteterna faller bort, och det gäller även kulturaktiviteter.

• Sida 33
•  Original

Ungdomskulturer

Musiken utgör en viktig del av dagens ungdomskulturer. Ungdomars musikintresse och lyssnande, speciellt på olika populärmusikaliska genrer, har också ökat under de senaste decennierna. Flera undersök— ningar visar att musiksmaken och intresset för olika musikaliska genrer varierar framför allt mellan ungdomar med olika utbildningsinriktning och mellan könen.

Förekomsten av olika ungdomskulturella stilar, som t ex hiphoppare, syntare, olika varianter av hårdrockare (speedare, trashare, deathmeta- lare, svartrockare, proggare, etc) förefaller ha tilltagit under 1980— och 90— talen. De flesta av dessa stilar har, som deras namn vittnar om, tyd- liga kopplingar till olika populärmusikaliska genrer. Hiphopparna och hårdrockama utgör de största delkulturerna inom dagens ungdomsge- neration.

10. Livsåskådning Religion och moral

Resultaten från en stor internationell värderingsundersökning visar att man för befolkningen i sin helhet kan tala om en nordisk, särskilt dansk—svensk mentalitet, som utmärks av sekularisering och tillåtande privatmoral, en tendens till strikt samhällsmoral och betoning av ega— litära relationer. Utvecklingen under 80- talet tyder på en svag tillba— kagång för religiös tro och kyrkligt engagemang, svaga tendenser till mer accepterande synsätt vid vissa sexualmoraliska, bioetiska och sam- hällsmoraliska frågor. Dessa förändringar tycks ha kommit till stånd genom generationsutbyten där yngre genom sina något mer tillåtande och individualistiska synsätt successivt har ersatt äldre som hade mer strikta och kollektivistiska synsätt.

Resultaten från ungdomsenkäten visar motsvarande skillnader mellan dagens yngre och äldre generationer när det gäller religion och moral. Däremot visar ungdomsenkäten att ungdomar i andra avseenden, näm— ligen i politiska frågor, intar en något mer kollektivistisk position än de äldre. Dagens ungdomar är mer positiva till jämlikhet, socialism, fler sociala reformer och löneutjämning, och de ger starkare stöd till offent- liga sektorn. Det är dock viktigt att betona att skillnaderna mellan ge- nerationerna är begränsade.

• Sida 34
•  Original

Önskad samhällstyp

I ungdomsenkäten ingick även övergripande ställningstaganden till tio önskvärda samhällstyper. Individualistiska värderingar (för mark— nadsekonomi, individuell frihet) är inte vanligare hos de yngre utan hos äldre generationer. De yngre redovisar istället mer av kollektivis- tiska värderingar (för socialism, jämlikhet) än de äldre. Ungdomar är vidare mer positiva till löneutj ämning, fortsatta sociala reformer och de är mer negativa till minskningar av den offentliga sektorn (se kapitel 12). Dessa resultat överensstämmer inte med hypotesen om den tysta revolutionen, enligt vilken nya årskullar av ungdomar successivt under uppväxttiden skulle tillägna sig mer individualistiska värderingar, vil- ket successivt skulle förändra opinionsläget i befolkningen.

Unga kvinnor och unga föräldrar, arbetare, lågutbildade, arbetslösa, vänsterungdomar och troende ungdomar är, relativt sett, mer positiva till jämlikhet och socialism, och negativa till marknadsekonomi och individuell frihet. Jämställdhet kommer högst upp på listan över önskvärda samhällstyper, både för kvinnor och män och i alla genera- tioner. Kvinnor är givetvis mer positiva.

Äldre generationer är mer positiva till det ekologiska samhället än ungdomarna. Detsamma gäller för kvinnor, troende, högskoleutbildade och vänsterungdomar. Inte heller tekniksamhället attraherar ungdomar mer än de äldre. Här är det män, borgerliga och högutbildade som är mest positiva.

Ett samhälle med lag och ordning kommer också högt på listan, mest bland borgerliga ungdomar resp 1 den äldsta generationen. Svenska traditioner känns lika angelägna i både ungdoms— och föräldragenera- tionen, men ännu mer i den äldsta (över 55 år). Respekt för auktorite- ter har bottennoteringen i listan över olika samhällstyper.

I en sammanfattande fråga angav 62 procent av ungdomarna att de var nöjda med nuvarande samhälle, vilket är fler än i äldre generationer. Den andelen hade emellertid minskat sedan 80-talet. Mer kritiska är kvinnor, vänsterungdomar, arbetare, lågutbildade och arbetslösa. Tro— ende och högutbildade var mer nöjda.

• Sida 35
•  Original

Tabell 9.a Inställning till olika samhällstyper man bör satsa på. Särredovisning efter kön resp. ge neration. Bedömning enligt 10—gradig skatt ningsskala (1="mycket bra förslag").

"satsa på samhälle 16—29 är: generationer: med mer m kv 16—29 35—54 55—74 marknadsekonomi 4,6 5,0 4,8 4,9 4,8 socialism 6,6 6,1 6,3 6,7 6,7 jämlikhet 5,0 4,3 4,6 5,0 4,6 rättvisa 4,3 4,2 4,3 4,3 4,8 jämställdhet 4,0 3,1 3,6 3,5 3,4 avancerad teknik 4,6 5,9 5,3 4,8 4,8 miljövänligt samhälle 4,8 4,4 4,6 4,3 3,2 svenska traditioner 4,5 4,6 4,5 4,8 4,1 respekt för auktoriteter 8,1 7,9 8,0 8,9 7,9 lag och ordning 4,1 4,3 4,2 4,2 3,6

Procent som är "nöjda med nuvarande samhälle" 64,6 58,8 61,7 68,8 71,7

Ungdomsenkäten visar vidare att ungdomar har en mer utpräglad framgångs- och konkurrensorientering än de äldre. Fler ungdomar anser att ansträngning är viktigast för framgång. Äldre betonar mer de personliga kvalifikationerna. Ungdomar lägger också oftare orsakerna till nöd på orättvisor, medan de äldre betonar otur. Unga män har en mer kompetitiv inställning än unga kvinnor. Bland ungdomar finns även de vanliga partipolitiska åsikterna, där vänstern anser att nöd be- ror på orättvisor medan borgerliga hänvisar till modernisering och lät- het.

• Sida 36
•  Original

Tabell 9.b Framgångsorientering efter kön och genera— tion. Procenttal.

___/__—

16—29 år: generationer:

m kv 16—29 35—54 55—74 ____________________________________________________ "viktigast för framgång i livet": ansträngning 32,0 25,5 28,8 11,6 19,2 familj, klass 13,0 11,2 12,1 14,6 15,9 bra utbildning 15,0 16,3 15,6 11,9 12,1 "orsaker till nöd i vårt land": lathet 19,9 12,0 16,1 14,7 19,8 orättvisa 37,9 52,1 44,8 35,7 31,4 den moderna utvecklingen 25,4 21,6 23,5 29,5 17,4 otur 11,9 10,7 11,3 15,8 20,1

_________________————

11 Livskvalitet och framtidssyn Livsglädje

Livsglädje definieras med utgångspunkt från 12 indikatorer på aktivi- tetsnivå, relationer och lyckokänsla, nämligen om man under de se- naste veckorna känt sig engagerad, uträttat något, missräknat sig, varit rastlös eller uttråkad (aktivitetsnivå), om man fick beröm eller kritik, blev sviken eller ensam (relationer), resp hade känt att "livet var under— bart", eller känt sig olycklig (lyckokänsla).

Det finns tydliga skillnader mellan olika ungdomsgrupper som kan re- lateras till problem under etableringsfasen. De lägsta värdena finns i 20-24-årsåldern, dvs den brytningsperiod då de flesta flyttar hemifrån och då etableringsproblemen är som störst. Med stigande ålder blir siffrorna sedan allt bättre. Arbetslösa, invandrare, ensamstående (jämfört med samboende ungdomar) visar oftare negativa reaktioner.

Framtidstro

Hur ser ungdomar på framtiden? Vad oroar de sig för och hur tror de att det kommer att gå med arbetslösheten och levnadsstandarden i framtiden? Ungdomar oroar sig framför allt för att bli arbetslösa (60 procent), för sin ekonomi (66 procent), sina boendekostnader (41 pro— cent), för krigsrisken (52 procent), för inbrott/skadegörelse (45 pro-

• Sida 37
•  Original

cent), för att smittas av AIDS (39 procent) och för miljöförstöringen i närmiljön (59 procent). Unga kvinnor känner större oro i de flesta av- seenden. Generationsskillnadema är inte särskilt anmärkningsvärda. Ungdomar är mer än äldre oroade för arbetslöshet, sin ekonomi och för AIDS; äldre oftare för sin hälsa, inbrott och krig. Unga arbetare, ar- betslösa, lågutbildade, invandrare, liksom unga vänsteranhängare anger oftare oro för sin ekonomi, arbetslöshet, boendekostnadema. Jämfört med äldre har ungdomar en mer optimistisk framtidssyn när det gäller arbetslösheten och levnadsstandarden.

Tabell 10 Livsglädje efter kön resp generation.

Procenttal.

16—29 år: generationer:

m kv 16—29 35—54 55—74 Aktivitet: "engagerad för något" 68,4 64,9 66,7 69,8 53,3 "nöjd att uträttat något" 84,1 83,1 83,6 85,0 85,8 ”missräknad för något" 58,7 60,6 59,6 54,5 51,5 "rastlös” 33,2 35,9 34,5 18,5 15,8 Relationer: "fick beröm” 61,1 66,3 63,6 56,9 43,9 "sviken av någon" 15,9 22,7 19,1 18,5 19,1 "känt mig ensam" 16,6 20,2 18,4 12,1 11,7 Lyckokänsla: ”tyckt livet är underbart" 64,9 71,3 68.0 66,1 66,8 "deprimerad, mkt olycklig" 17,7 31,5 24,4 18,3 19,8 Framtidstro: "arbetslöshet minskar" 48,0 47,5 47,7 47,5 36,8 "levnadsstandard ökar" 27,5 17,5 22,6 14,5 10,0 "leva i Sverige blir bättre om 10-15 är" 41,4 36,6 39,1 25,8 15,6

12. Värderingsskillnader mellan unga kvinnor och män

Sammantaget ger ULF och ungdomsenkäten utförlig statistik om dels faktiska levnadsförhållanden, dels korresponderande värderingar i olika ungdomsgrupper, samt även ifråga om skillnader mellan ungdo— mar och äldre generationer. I tabellmaterialet i denna rapport särredo— visas ungdomar i tre åldersgrupper (16-19, 20-24, 25-29 är), vidare ef-

• Sida 38
•  Original

ter kön, familjesituation, kvarboende resp utflyttade, efter utbildning, ställning på arbetsmarknaden och socioekonomisk grupp, efter social bakgrund (uppväxtfamiljens socioekonomiska status, om den var splittrad, invandrarbakgrund), region samt efter politisk orientering och kristen tro. Tabellmaterialet ger många nya detaljer om levnadsför- hållanden och värderingar i dessa grupper. I det följande avslutar vi sammanfattningen med att summera könsskillnaderna resp genera- tionsskillnaderna.

Sett i ett längre tidsperspektiv har kvinnors och mäns sociala situation förändrats avsevärt, och i vissa avseenden också konvergerat. Den centrala faktorn är den snabba sysselsättningsökningen bland kvinnor, som är unik i västvärlden, och vars konsekvenser har haft genomgri- pande effekter för vår ekonomi, för hushållens inkomster, för familje- bildningen, för könsrollerna och värderingarna i vid bemärkelse, och för den offentliga sektorns utveckling. Under ett 20-tal år ökade antalet sysselsatta kvinnor med 40 procent (från 58 till 81 procent 1970-1990). Praktiskt taget hela ökningen kom i offentliga sektorn, och en stor del i form av deltidsarbete.

Dessa trender var inte bara betydelsefulla för folkhushållet (högre BNP) och för hushållen (högre köpkraft), de innebar också en expan- sion av jämställdheten (självständig ekonomi för allt fler kvinnor). Of- fentliga sektorns utbyggnad innebar dels utökade tjänster (ofta kvin- noyrken), dels en utbyggnad av transfereringssystemen. Parallellt med, och även med hjälp av den ökade kvinnosysselsättningen fördjupades folkhemsidén: tryggheten och omsorgen byggdes ut, och utbyggnaden bars till stor del upp av kvinnor.

Man kan säga att ökad kvinnosysselsättning och offentlig expansion samverkade till en utflyttning av försörjningsansvar och omsorg från hushållen till offentliga sektorn, och för kvinnornas del även från hus- hållen till (arbets)marknaden. Utvecklingen var dels styrd av kvinnor- nas värderingar, dels av ideologiskt-politiska ambitioner. Men förän— dringarna bör också ha lett till stegvisa förändringar inte bara ifråga om mer grundläggande värderingar kring yrkesroller och familjebildning, utan också kring offentliga sektorns roll och fördelningspolitiken. Dessa åsiktsförändringar syns i första hand hos unga kvinnor, och de förklarar de systematiska könsskillnader inom ungdomsgenerationen som vi har hittat.

• Sida 39
•  Original

I ULF framträder konsekvenserna av den förlängda ungdomsutbildnin- gen (senare utträde på arbetsmarknaden, senare inkomster, senare ut- flyttning från föräldrahemmet osv) hos både unga män och kvinnor, men effekterna är betydligt kraftigare bland unga kvinnor. Vi har vi— dare konstaterat att unga kvinnor senarelägger både parbildning och barnafödande jämfört med 70-talet, och att även den effekten är större än hos unga män. Detta tyder på att kvinnor numera oftare sätter eta- bleringen i arbetslivet före familjebildning: först ett fast jobb, sedan barn. Befolkningsstatistiken visar således att förstföderskoma blivit allt äldre, men att barnafödandet egentligen inte har minskat i ett längre perspektiv, utan bara förskjutits i tiden. Bidragande faktorer kan vara utbyggnaden av barnomsorgen, bättre preventivteknik, abortlag- stiftning och ökningen av andelen avbrutna parrelationer. Vi tror att man planerar familjebildningen bättre: man senarelägger bamafödan— det tills relationen känns trygg, och när andra villkor är uppfyllda (fast jobb, tryggad ekonomi) är barnet välkommet. Dessa tendenser bör således leda till större effekter bland unga kvinnor än unga män, vilket har visats i kapitel 16.

Ungdomsenkäten visar också systematiska attitydskillnader mellan unga män och kvinnor. Unga kvinnor karakteriseras mer av en starkare orientering mot altruism, en starkare betoning av ekonomisk trygghet, av reproduktionens problem, av mänskliga kontakter och omsorgsfrå- gor, större stöd för välfärdsinstitutionema, mer omfattande krav på jämlikhet, stöd för politikens vänstersida, mer kritisk inställning till nuvarande samhälle, och mer markerad framtidspessimism. Mönstret är konsistent och återkommer i de flesta kapitel, och det är delvis också fråga om stora könsskillnader. Ett svep genom rapporten visar följande:

Unga kvinnor ser mer positivt på sina föräldrar, de trivdes bät- tre i skolan och hade mindre konflikter (kapitel 3)

Unga kvinnor är mindre benägna att acceptera att invandrare och sjukliga ställs åt sidan vid arbetslöshet, och de är mer ange- lägna om att dela på jobben vid hög arbetslöshet (kapitel 7)

"Intressant arbete" och "bra arbetskamrater" tycker fler unga kvinnor är det viktigaste kravet på ett bra arbete. Unga män betonar oftare bra lön, anställningstrygghet och karriärmöjlig- heter. Unga kvinnor har mindre ofta en skinstrumentell inställ-

• Sida 40
•  Original

ning till sitt arbete, och de är mindre benägna att underordna sig instruktioner (kapitel 8).

Färre unga kvinnor accepterar löneskillnader, fler kräver sociala reformer och ökad jämlikhet, fler motsätter sig minskningar av offentliga sektorn och skattesänkningar, och fler kräver skatteökningar på höga inkomster och förmögenheter, allt jäm- fört med jämnåriga män. Unga kvinnor vill också oftare öka skatterna för att finansiera ökad sjukvård, äldreomsorg, ATP, barnbidrag, föräldrapenning, arbetslöshetsersättning, bostads— bidrag osv. I fråga om samtliga utgiftsposter var unga män mer restriktiva (kapitel 12).

Unga kvinnor är vidare mindre toleranta för ekonomisk brotts- lighet och oegentligheter (kapitel 13).

Unga kvinnor är mer angelägna om ett delat ansvar för föräld— rar, de har en mer negativ syn på hemmafrurollen och mer po— sitiv syn på äktenskapet, till barn och offentlig barntillsyn.

Ifråga om uppfostringsideal betonar de oftare att barn ska läras till osjälviskhet och tolerans, medan unga män oftare betonar lydnad, och att vara beslutsam, självständig, flitig och uppfin- ningsrik (kapitel 18).

Ifråga om internationella relationer är unga kvinnor mer positi- va till neutraliteten, minskat försvar, ökad u-hjälp, flyktingin- vandring, och mer negativa till EU (kapitel 21).

Betr. inställningen till olika samhällsinstitutioner har kvinnor en mer samhällskritisk hållning än män. Unga kvinnor är mer kritiska till den centrala statsapparaten, till kontrollapparaten, men mer positiva till välfärdssystemet, fackföreningarna och till olika altemativrörelser. Unga män är oftare positiva till storföretagen, statliga institutioner, EU och partiväsendet (kapitel 27).

Liknande värderingar kommer fram när man frågar efter inställ- ning till olika "ideala" samhällstyper. Unga kvinnor är mer ne- gativa till marknadsekonomi, men mer positiva till socialism,

• Sida 41
•  Original

ekosamhället, jämställdhet och jämlikhet. Unga män är mer po— sitiva än kvinnor till ett samhälle med avancerad teknik, lag och ordning (kapitel 32).

Dessa resultat korresponderar med de löpande valundersökningarna (kapitel 25). Under 80-talet fick vi en högervåg framför allt i ung- domsgenerationen. När ungdomsenkäten genomfördes hösten 1993 hade pendeln svängt igen och de unga väljarnas partisympatier liknade äter mer de äldres. Förändringarna har delvis gått i olika riktningar för unga män och kvinnor. Kvinnor blev mer politiskt intresserade sedan 60-talet, män blev mindre intresserade, mäns valdeltagande minskade, kvinnors inte. Unga mäns ideologiska position flyttades högerut under 80-talet, kvinnors i påtagligt mindre utsträckning.

Den samlade bilden av undersökningsresultaten, dels betr. kvinnornas ökade förvärvsfrekvens och materiella situation, dels betr. värderingar bör ses i ljuset av den nu aktuella utvecklingen från en kollektivistiskt inriktad ("kvinnlig") välfärdsstat till ett mer marknadsinriktat ("man- ligt") samhälle. Män delar i högre utsträckning de värderingar som bär upp den nya utvecklingen, medan kvinnor oftare delar de traditionella kollektivistiska värderingar som bar upp välfärdsstaten. För kvinnornas del tillkommer även sysselsättningsfaktorn, eftersom de i betydligt större utsträckning är anställda i och beroende av den offentliga sek- torn. Ungdomsenkäten genomfördes hösten 1993 under en extrem låg- konjunktur, med varsel om omfattande offentliga nedskärningar. Vid- gade könsskillnader i allmänpolitiska värderingar är därför inte över- raskande. Valundersökningarna och partisympatiundersökningarna vi- sar en sådan trend sedan början av 80-talet, som troligen skärpts under 90-talet.

13 Generationsskillnader

SCBs och Barn- och ungdomsdelegationens attitydundersökning visar hur ungdomar ser på sin uppväxt, utbildning, arbete, ekonomi, bostad och familjebildning, på politik och samhälle, moralfrågor och framti- den. Eftersom undersökningen även omfattar äldre finns möjligheter till jämförelser med de äldres värderingar. Det demystifierar en del vanföreställningar om ungdomarnas eventuella särart, som frodas bäst utan referenspunkter. Det allmänna intrycket är att ungdomars värde-

• Sida 42
•  Original

ringar inte skiljer sig särskilt mycket från föräldragenerationen, något mer från de äldsta. Det är olikheterna utan likheterna mellan generatio- nemas värderingar som är iögonfallande.

I flera kapitel har förhållandet mellan de tre generationemas värde- ringar kommenterats i termer av hur väl resultaten stämmer med en te- ori om den s.k. "tysta revolutionen" (Inglehart 1978; 1990). Teorin ut- går från att olika generationer kommer att etablera generationsspeciflka värderingar och synsätt som konsekvens av att de påverkas av skilda uppväxtvillkor. En generation som formas under knappa villkor kommer att betona materiell trygghet och säkerhet; en generation som växer upp under välfärd och överflöd kommer att betona andra värden, exempelvis sådana som har att göra med jagutveckling och individuellt självförverkligande. Eftersom varje generation tenderar att vara "fastlåst" i sin egen uppväxthistoria skulle den inte ändra sig på något väsentligt sätt i sina grundläggande värderingar allteftersom den åldras och genomlöper olika faser i sin livscykel, i varje fall inte i förhållande till andra generationer. Teorin utesluter m.a.o. inte att de vuxna gene— rationerna kan påverkas av stora samhällsförändringar, men den antar att denna påverkan inte påverkar förhållandet mellan generationerna m. h t deras grundläggande värderingar. På samhällsnivån skulle därför långsiktiga värderingsförändringar uppträda genom att olika gene- rationer avlöser varandra, genom att de äldre generationerna som har präglats av knappa uppväxtvillkor dör och ersätts av nya generationer som har präglats av större välfärd och överflöd.

Enligt teorin anses utvecklingen gå från en hög värdering av materia- listiska trygghetsvärden till en hög värdering av post-materialistiska frihetsvärden. Välfärdsutveckling och ökad utbildning antas medföra att den unga generationen får en annan uppsättning värderingar än för- äldra- och pensionärsgenerationen samt att de unga får en ökad med- borgarkompetens och större förmåga att påverka samhällsutvecklingen. De ungas synsätt skulle bl. a. innebära en högre värdering av in- dividens självförverkligande och lägre värdering av sådant som hänger samman med materiell och fysisk grundtrygghet. Utvecklingen antas gå från en hög värdering av hårt arbete, flit och sparsamhet till en hög värdering av glädje och njutning för stunden, från kollektivism till 1n— dividualism, från undersåtlighet till aktivism, från en sträng och abso— lutistisk moralsyn till en fri och tolerant, samt inte minst från en kristen livssyn till en sekulariserad och privatiserad livsåskådning. Värde- ringsförändringarna antas således gälla ett mycket brett spektrum.

• Sida 43
•  Original

Detta är i själva verket ett av problemen med teorin om "den tysta re— volutionen". Man kan säga att det framväxande "post-materialistiska värderingsmönstret" är alltför oklart definierat. "Medan 'materialism' är relativt konsistent, som en betoning av ekonomisk och fysisk trygghet, tycks 'post-materialism' kunna inkludera nästan vad som helst, från miljöskydd till ökat inflytande på arbetsplatsen" (Svallfors 1989, sid. 88). Eftersom det post-materialistiska värderingsmönstret är oklart definierat blir teorin vag och allmän.

Enligt teorin om den "tysta revolutionen" skulle det alltså ytterst vara välfärdsutvecklingen som ligger bakom värderingsförändringarna. "Välfärdens barn och barnbarn" som har vuxit upp i materiell trygghet (föräldra- resp ungdomsgenerationen) skulle ta välfärden för given och betrakta den som en självklar rättighet och förutsättning, medan väl- färdens föräldrar (den äldsta generationen) snarare skulle betrakta den som en gemensam tillgång som måste värnas, dvs. som ett mål i sig. Aven om en sådan beskrivning av teorin är tillspetsad och starkt för- enklad kan den underlätta förståelsen av teorin.

Det teoretiska perspektiv som refererats ovan kan med rätta kritiseras och ifrågasättas från skilda utgångspunkter (Pettersson 1988; l992a; 1994). Teorin utesluter inte heller att minskad social trygghet och ma- teriell välfärd skulle kunna leda till andra värderingsförskjutningar. I akuta kristider kommer den yngsta generationens värderingar att for— mas under sämre livsvillkor än föregående åldersklasser och bör följ- aktligen uppvisa lägre nivåer för de postmaterialistiska frihetsvärdena och högre nivåer för kollektivistiska trygghetsvärden. Eftersom ung— domsenkäten genomfördes 1993 då särskilt ungdomsarbetslösheten var osedvanligt stor och då den ekonomiska krisen hade påtagliga effekter på den allmänna levnadsstandarden bör dagens ungdomsgenerationer jämfört med föräldragenerationen uppvisa högre nivåer för kollekti- vistiska och materialistiska trygghetsvärden.

Inga enhetliga generationsskillnader

Tabell 11 visar att det knappast finns något enhetligt mönster beträf— fande Värderingsskillnader mellan de tre generationerna. Sammanfatt— ningsvis kan man säga att resultaten för religion och moral åtminstone delvis stämmer in på det teoretiska perspektivet. Både bland män och

• Sida 44
•  Original

Tabell 11 Generationsskillnader bland kvinnor och män vid olika

värderingsdomäner. 1993 års ungdomsenkät. a 10—gradig skala där höga värden = mer tillåtande syn. b index som bygger på flera delfrågor, se texten.

Kvinnor Män 16—29 35—54 55—75 16-26 35—54 55—75 ___##_______1;__________________———————————————————————— Samhallsmorala 3.03 2.06 1.86 3.30 2.47 2.29 Tror på personlig Gud % 15.9 17.5 30.8 14.3 15.6 14.3 Sexualmoralab 3.73 3.55 3.30 3.75 3.88 3.83 otroheta 2.7 2.8 3.4 2.8 3.2 2.9 skilsmässaa 6 9 7.0 6.0 6 3 6 4 6 4 Bio—etiska frågorab 5.80 5.40 4.90 5.57 5.27 4.83 Inst till fördelningsfrågor: önskar mer jämlikhet % 80.0 72.1 74.0 63.4 71.6 84.9 minska ej off sektorn % 49.7 53,2 24,8 38.4 32.6 36.4 stora löneskilln onödig % 82.9 81.1 80.0 70.6 57.7 78.8 eff bör belönas bättre % 43.8 53.4 46.2 54.2 68.3 56.3 mer reformer behövs % 65.8 55.0 55.5 57.3 52.8 53.7

kvinnor visar de yngre generationerna mer tillåtande synsätt när det gäller samhällsmoral (inställning till bidragsfusk, skattefusk, ej betala biljett, köpa stöldgods, ta muta m.m.).

Tabell 11 visar också något färre med gudstro. Även i fråga om de bio- etiska frågorna (eutanasi, suicid, döda i självförsvar) har ungdomar en mer tillåtande inställning, i linje med teorin. När det gäller sexual- moralen (index över inställning till otrohet, sex med minderåriga, homosex och prostitution) finns motsvarande generationsskillnader enbart bland kvinnorna. Om man däremot tittar närmare på inställning till otrohet visar sig ungdomar mera strikta än äldre generationer. Förklaringen kan här vara AIDS, som bör ändra sexualmoralen till förmån för mer stabila relationer. AIDS utgör just en sådan viktig för- ändring i villkoren som enligt teorin bör leda till värderingsföränd- ringar. En bidragande faktor kan vara att dagens ungdomsgeneration har upplevt skilsmässor i föräldrahushållet i större omfattning än tidi- gare generationer.

Ifråga om inställningen till fördelningspolin kan man se tydliga skill- nader mellan ungdomar och äldre, där ungdomar, särskilt unga kvin-

• Sida 45
•  Original

nor, oftare kräver jämlikhet och sociala reformer, samt är mindre be- nägna att acceptera offentliga nedskärningar och stora löneskillnader. Dessa generationsskillnader stämmer således inte överens med teorin om att de yngre, oavsett uppväxtförhållanden, skulle vara mer intresse- rade av individualistiska frihetsvärden och att de äldre skulle vara mer intresserade av kollektivistiska trygghetsvärden. I denna rapport har visats att etableringsfasen, dvs den period då ungdomar bygger upp ett självständigt liv som vuxna, har kommit att förlängas under efter- krigstiden. Ungdomarna är genomsnittligt äldre när de kommer in i arbetslivet, de har sämre ekonomi än tidigare generationer, utflytt- ningen från föräldrahemmet sker senare, och bosättning och familje— bildning blir fördröjd. Detta innebär att "de formbara åren", dvs den period då individen formar sina grundläggande värderingar, blir längre och att den förskjuts uppåt 1 åren jämfört med hur det var för föräldra- och pensionärsgenerationen. Den djupa lågkonjunkturen med massar- betslöshet bland ungdomar och en otrygg framtid bör ha haft inverkan på ungdomars värderingar.

En annan detalj som korresponderar mot dessa resultat visades i tabell 9 b, där Vi konstaterade att ungdomar har en mer utpräglad fram- gångs- och konkurrensorientering än de äldre. Fler ungdomar anser att ansträngning är viktigast för framgång.

Sammanfattningsvis kan man således säga att resultaten inte visar nå- got enhetligt mönster beträffande generationsskillnader som skulle stämma med teorin om den tysta revolutionen. I vissa fall stämmer re— sultaten med den förväntade bilden, i några fall inte. I fråga om sam- hällsmoral, religiositet och bio-etiska värderingar visar de yngsta mer "individualistiska frihetsvärden" än de äldre, i andra avseenden där samhällsutvecklingen ställer ungdomsgenerationen inför nya förutsätt- ningar är det tvärtom, nämligen ifråga om sexualmoral (inverkan av bl.a. AIDS) resp fördelningspolitik (inverkan av den extrema lågkon- junkturen). Den övergripande slutsatsen blir därför att de generations- skillnader som ungdomsenkäten har visat är alltför varierande för att kunna sammanfattas i ett allmängiltigt påstående om värderingsför- ändringar i postmaterialistisk riktning, såsom förutsägs av teorin om den "tysta revolutionen".

• Sida 46
•  Original

• Sida 47
•  Original

• Sida 48
•  Original

. nl _] Häll , . i put, .; |__ ' .-_- _ n.

.. | Juhl.

• Sida 49
•  Original

Kapitel 1

Inledning

Av Joachim Vogel

1.1 Uppdraget

Ungdomarnas allmänna livssituation har förändrats i jämförelse med den övriga befolkningens under de senaste årtiondena. Det är frågan om en relativ eftersläpning i en i övrigt övervägande positiv välfärds- utveckling som kan följas i de löpande statistiksystemen. Eftersläp- ningen har efterhand väckt allt större uppmärksamhet. Det krävdes långa tidsserier och systematiska analyser för att se de växande skillnaderna. I arbetskraftsundersökningarna kunde man se hur den re- lativa ungdomsarbetslösheten växte trendmässigt ända sedan 60-talet jämfört med de äldres arbetslöshet, och att ungdomar fick ta en ökande del av arbetslöshetsbördan i lågkonjunktur (se t ex Vogel, 1982). I SCBs allmänna översikt över välfärdsutvecklingen fram till mitten av 80-talet visades att även ungdomsgenerationens inkomster och materi- ella levnadsstandard i vidare bemärkelse hade utvecklats svagare än den medelålders generationens (Vogel, 1987), vilket även underströks senare i SCBs analyser av inkomstutvecklingen (Jansson, 1990 och 1992). Man konstaterade att medan klasskillnader och regionala skill-

• Sida 50
•  Original

nader hade utjämnats åtminstone fram till början av 80-talet, så hade generationsskillnadema ökat. Ungdomarnas levnadsförhållanden upp— märksammades alltmera i debatten, liksom ungdomars reaktioner på vidgade generationsskillnader. Debatten hade många bottnar: två hu- vudfåror behandlade jämlikhetsfrågan (hur stora materiella skillnader kan accepteras) och ansvarsfrågan som kom att kopplas till offentliga sektorns möjligheter resp föräldragenerationens roll. Några av kriti— kerna förutsäger ett kommande "generationskrig" mellan ungdoms— generationen och 40—talisterna (se t ex Kristersson m fl, 1993). Inflationens omfördelningseffekter på bostadsmarknaden, ATP-löf- tena, offentlig överkonsumtion på 70- och 80-talet, växande statsskul- der och ytterligare växande generationsskillnader skulle kunna leda till politisk revolt.

I mars 1993 fick SCB två uppdrag, dels rörande en genomlysning av ungdomars väljärdsutveckling, dels rörande ungdomars värderingar och framtidssyn. Det första uppdraget som gavs av Generationsutred- ningen gäller en objektiv kartläggning av levnadsförhållanden enligt SCBs löpande undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) av- seende åren 1975-1991, med komplettering av ytterligare statistiksys— tem inom SCB. Det andra uppdraget gavs av regeringens barn— och ungdomsdelegation och gäller en brett upplagd enkätundersökning med huvudinriktning mot värderingar inom främst arbetsliv, boende, familjebildning, politiskt deltagande, normer, livsåskådning, välbefin- nande och framtidssyn. Enkätundersökningen ger således en komplet— terande bild av ungdomarnas uppfattningar om sin livssituation och syn på framtiden. Båda uppdragen redovisas samlade i denna rapport, där således den objektiva välfärdsbeskrivningen och ungdomarnas bedömningar och värderingar presenteras i ett sammanhang. Rapporten omfattar mycket stora datamaterial och variabelmängder, vilket endast ger utrymme för en första översiktlig redovisning. Rapporten är därför utpräglat deskriptiv, och tänkt som en utgångspunkt för fördjupade analyser.

ULF-undersökningarnas allmänna inriktning - hur man definierar och beskriver välfärden (eller ofärden) - bygger på sju centrala ställ- ningstaganden. Den första principen är att man observerar välfärd på individ- eller hushållsnivå. Det är i regel en förutsättning för fördel-

• Sida 51
•  Original

ningsanalyser, för studier av kausalsamband och för socialpolitiska överväganden.

För det andra begränsar man sig inte enbart till ekonomiska mått på välfärd såsom inkomster, bidrag, förmögenhet, utan tar även med an— dra förhållanden. Välfärdsbeskrivningar i olika länder utgår i allmänhet från relativt likartade listor över välfärdskomponenter som i sin tur beskrivs närmare med ett antal statistiska mått eller indikatorer. SCBs undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) omfattar följande upp- sättning komponenter:

Utbildning

Sysselsättning och arbetstider Arbetsmiljö Ekonomi Boendeförhållanden Transporter och kommunikationer Fritid Sociala relationer

Politiska resurser

Trygghet och säkerhet Hälsa Social rörlighet

ULF omfattar mätningar av ett stort antal indikatorer inom varje kom— ponent. Mätningarna avser samma personer, vilket gör det möjligt att dels teckna ett välfärdspanorama för samma personer och grupper, dels analysera samband mellan olika typer av välfärdsproblem.

Den tredje principen är att statistiken ska jämföra levnadsförhållanden i olika befolkningsgrupper. Resultaten får därmed karaktären av sys- tematisk statistik för jämlikhetsdebatten, för fördelningspolitisk pla— nering och beslut. Det förutsätter att man har tillgång till uppgifter om enskilda personer som sedan kan sammanfattas till olika befolknings- grupper. Man beskriver hur olika människor objektivt sett har det, och man intresserar sig därför primärt för utfall, såsom människornas konkreta inkomster, bostadsstandard, hälsa etc, till skillnad från verk- samhetsstatistik om bostadsbyggande, investeringar i sjukvård osv.

Det femte ställningstagandet är att välfärden ska beskrivas som en hel- het, och att samband mellan olika problem ska kunna analyseras.

• Sida 52
•  Original

Detta förutsätter i princip att uppgifter om olika problem samlas in för samma personer och helst vid samma tidpunkt.

Det sjätte ställningstagandet gäller urvalet av de välfärdsproblem som studeras. Aven om ULF har stor detaljrikedom kan undersökningen inte tillgodose alla intressen på information om vår välfärd. Urvalet bygger på konsensus mellan olika intressenter. Undersöknings- programmet har utformats i samarbete med ett stort antal experter inom forskning, offentlig förvaltning och intresseorganisationer. Det är i praktiken frågan om en utpräglat pragmatisk ansats, som är möjlig genom den stora variabelbredden. ULF omfattar ca 700 variabler (välfärdsindikatorer och klassificeringsvariabler), vilket tillåter långtgående detaljredovisning. En löpande revision av hela program— met genomförs vart annat år.

Ett sjunde ställningstagande gäller att statistiken ska kunna fungera som varningsklocka. Den ska både ge fakta om nuläget och om för- ändringar. Förändringarna ska löpande redovisas för ett stort antal befolkningsgrupper. Det sker inom SCBs system för social rapporte- ring, som publiceras i serien Levnadsförhållanden inom SOS.

1.3 De tre försörjningssystemen

Detta är några av de centrala principerna för uppbyggnaden av de cen— trala välfärdsstatistiska systemen. Urvalet av komponenter och del— aspekter som ingår i mätningarna anknyter i viss mån till de traditio- nella politikområdena utbildning, arbetsmarknad, ekonomi, bostads- marknad, fritidssektorn, transportsektorn, vårdsektorn och säkerhets- sektom. Välfärdspolitiken ska tillgodose välfärdsförsörjningen inom dessa sektorer, och här ser man välfärdsstatistiken ofta som ett planeringsunderlag för den offentliga sektorns verksamhet, för offent- liga tjänster och transfereringar. Välfärdsförsörjningen avgörs emel— lertid i huvudsak utanför den offentliga sektorn, där välfärdspolitiken har en korrigerande funktion vars omfattning har varierat. Den har ex- panderat fram till slutet av 80-talet, men begränsats sedan dess.

Mera allmänt kan man skilja mellan tre övergripande välfärdsförsörj- ningssystem, nämligen sociala nätverk (t ex familjen, släkten, vän- kretsen), marknaden och offentliga sektorn. Det är en distinktion som

• Sida 53
•  Original

också knyter an till den nu så aktuella politiska debatten om väl- färdsstatens omfattning och roll. Den offentliga expansionen kulmine- rade under 80-talet. Då kolliderade sociala ambitioner med ekono- miska restriktioner, och nya krav på hushållning, produktivitet och marknadsorientering bryter fram. Distinktionen mellan de tre försörj- ningssystemen har under 80-talet diskuterats av Sten Johansson (1983) som skiljer mellan privatlivet, marknaden och politiken. Hans Zetter- berg skiljer mellan den lilla världen (familjen) och den stora världen (marknaden och offentliga sektorn).

Sett i ett längre tidsperspektiv har nätverkens, marknadens och offent- liga sektorns roll för välfärdsförsörjningen förändrats avsevärt. Föränd- ringarna speglar grundläggande produktionsförhållanden och ideolo- giska system. I det gamla bondesamhället som byggde på självhushåll spelade marknaden och offentliga sektorn en marginell roll. Industria- lismen förde ut befolkningen i lönearbete, splittrade familjer och bröt upp försörjningsansvar mellan familjemedlemmarna. Efter denna ex- pansion av marknaden kom välfärdsstatens framväxt och offentliga sektorns expansion. I den kommunistiska visionen minskar markna- dens betydelse och övergår till planekonomi. I blandekonomins Sve- rige dominerade istället tanken att offentliga sektorn endast skulle kontrollera och komplettera marknaden. Den skulle garantera jämlik- het och välfärd till alla där marknaden kom till korta, genom reglering, offentliga tjänster och transfereringar. Idag sker en restauration av marknaden genom avreglering, privatisering och begränsningar i trans- fereringssystemen. Balansen mellan marknad och offentlig sektor är fortfarande den centrala politiskt/ideologiska motsättningen.

1.4 Välfärd som resurser och upplevelser

Välfärdsbegreppet kan konkretiseras i anslutning till de tre försörj- ningssystemen. Inom nätverk, marknad och offentlig sektor kan man identifiera ett antal arenor där det gäller att etablera sig och uppnå goda levnadsförhållanden. På varje arena sätter vi in våra resurser och där skapas nya resurser som kan sättas in på andra arenor. Olika typer av resurser kedjas samman till mönster som innebär anhopning av goda eller dåliga levnadsförhållanden. Det är sådana negativa mönster som välfärdspolitiken ska bryta, och positiva mönster den vill för— stärka.

• Sida 54
•  Original

ARENOR

DOMINERANDE PERIOD

FÖRDELNINGS- PRINCIP

FINANSIERING

SQCIALA NATVERK

uppväxtfamilj äktenskapet släkten

vänner föreningslivet fackorganisationer toleranta nätverk

bondesamhället

jämlikhet behov förbindelser kärlek

försörjningsplikt välgörenhet

MARKNADEN arbetsmarknaden varumarknaden finansmarknaden informationsmarkn

industrisamhället

prestation förbindelser

produktions- avkastning

STATEN

utbildning kultur/fritid barnomsorg

äldrevård infrastruktur säkerhet

"spelregler"

välfärdsstaten

jämlikhet behov standardtrygghet

grundtrygghet

skattesystem, produktions— avkastning

• Sida 55
•  Original

OMFATTNING

MAKTKÄLLOR

MAKT

REAK TI ONER

medlemmar

relationer

fadern mannen husbonden

familism generations- konflikter social isolering diskriminering

arbetskraften bidragstagare

kompetens monopol politisk kontroll

arbetsgivaren producenten

off kontrollorgan finansiärer facket konsumentorg individen

facklig aktivitet föreningsaktivitet

alla marginalgrupper

demokrati lagstiftning

alla

utbildade pol aktiva lobbyister

pol participation välfärdskrav

• Sida 56
•  Original

Arenabegreppet kan enklast illustreras inom marknaden, där arbets— marknaden och varumarknadema (bostadsmarknaden, livsmedels- marknaden osv) bildar fristående arenor. På arbetsmarknaden sätter man in sina resurser förvärvade på andra arenor. Exempel på ingående resurser på arbetsmarknaden är utbildning, yrkeserfarenheter, hälsa och förbindelser. Utgående resurser från arbetsmarknaden är framför allt inkomster (löner), som sedan kan sättas in på bostadsmarknaden, livsmedelsmarknaden osv. Andra resurser som man får på arbets— marknaden är erfarenheter (yrkesmeriter, färdigheter, livserfarenhet), självkänsla och status som har ännu bredare användningsområden. Förslitning i form av ohälsa innebär successiv resursminskning på arbetsmarknaden (t ex genom lägre inkomster), och indirekt även på andra marknader.

Resursflödet omfattar även de andra försörjningssystemen, nätverk lika väl som offentliga sektorn. Exempelvis är inkomster, förmögenhet och status som man förvärvar på arbetsmarknaden, liksom utbildning man förvärvar i offentliga sektorns utbildningssystem, viktiga även inom nätverk, t ex familjen (t. ex. vid partnerval), inom grannskap och föreningslivet. Inom offentliga sektorn ska egentligen gälla lika be- handling (resp. efter behov), men i praktiken spelar utbildning, kun- skaper, status och förbindelser även där en viss roll såsom resurser. Offentliga sektorns roll är att stärka resurssvaga medborgares ställning på marknaden genom bidrag (som kan sättas in på varumarknaden), offentliga tjänster till låg eller ingen kostnad (när marknaden inte till— handahåller dessa till de priser som kan betalas, eller då det rör sig om exceptionella behov), samt inte minst genom rättsregler som reglerar maktrelationer mellan arbetsgivare och arbetstagare, producent och konsument, mellan olika familjemedlemmar osv. Rättsreglerna kan ses som en form av kollektiva resurser, medan bidrag och tjänster är indi- viduella.

I skandinavisk forskningstradition och statistik knyts Välfärdsbegreppet oftast till resurser. Man betonar då den instrumentella aspekten: re- surserna används för att ge individen goda levnadsförhållanden, som således undersöks indirekt via resurser. Ett av skälen är att resurser är lättare att definiera än behovstillfredsställelse (lycka, livskvalitet, livs— glädje). Statistiken har dessutom varit inriktad mot samhällsplanering, således på resurser som kunde manipuleras, dvs stärkas eller begränsas via politiska beslut.

• Sida 57
•  Original

VÄLFÄRD SÅSOM RESURSER SOM SÄTTS IN RESP SKAPAS PA ARENOR

SQCIALA MARKNADEN STATEN NA T VERK uppväxtfamilj: arbetsmarknaden: offentliga sektorn: in: - in: utbildning in: kunskaper ut: studiestöd erfarenhet participation förbindelser hälsa skattesystem ekon. stöd förbindelser ut: lagstiftning ut: inkomster off tjänster äktenskapet: erfarenheter bidrag in: status status infrastruktur inkomster ohälsa kapital självkänsla skönhet ut: gemenskap kärlek självkänsla varumarknaden: hälsa in: inkomst stordrifts— kapital fördelar kunskaper senioritet släkten: ut: hälsa in: — övriga resurser ut: förbindelser ekon. stöd informationsmarknaden: föreningsliv: in: kunskaper in: deltagande ekonomi status tillträde ut: kunskaper ut: kunskap inflytande okunskap självkänsla underhållning gemenskap solidaritet

status

• Sida 58
•  Original

Arenabegreppet har varit utgångspunkten för dispositionen av rappor— ten. De båda uppdragen från generationsutredningen (ungdomars objektiva Välfärdsutveckling) resp. civildepartementet (ungdomars vär- deringar och framtidssyn) kompletterar varandra för att ge en samlad bild av dels förändrade levnadsvillkor för ungdomar och vidgade gene- rationsskillnader, dels ungdomars reaktioner. Vi följer i denna rapport ungdomar genom de viktigaste arenorna.

1.5. Etableringsprocessen

Etableringsprocessen innebär en övergång från beroende av nätverk, dvs. föräldrar, resp av offentliga sektorn (studiebidrag, sysselsättnings- stöd mm.) till fullständig självständighet inom alla arenor, dvs. tryggad sysselsättning, egen inkomst, egen bostad, egen familj, deltagande i den representativa demokratin, eget socialt nätverk etc. Steget från barn till självständig vuxen, från beroende till oberoende kan vara kort, när alla övergångar sker under en relativt kort tidsrymd, eller utdraget när det finns strukturella hinder såsom höga utbildningskrav, svag efterfrågan på arbetskraft och bostadsbrist. Svagt stöd för ungdomars etablering under sådana förutsättningar kan förlänga etableringspro- cessen.

Ungdomsgenerationen har tidvis och i växande utsträckning ställts in- för alla dessa problem. Successivt har ungdomsutbildningen för- längts, vilket i sin tur är en konsekvens av ökande utbildningskrav från arbetsmarknaden: ökad utbildningen är en förutsättning för ökad pro- duktivitet. Vidare har ungdomarnas arbetsmarknad utvecklats negativt i vissa avseenden: de har mött ökad konkurrens från kvinnor (snabb sysselsättningsökning) och den etablerade arbetskraften (LAS innebär ökad anställningstrygghet för äldre arbetskraft). Konsekvenserna syns i form av trendmässigt ökande ungdomsarbetslöshet, jämfört med den etablerade arbetskraften. Bostadsmarknaden har periodvis präglats av svårartad bostadsbrist, men mera betydelsefull är bostadskostnadsut— vecklingen. Hyrorna har stigit mera än konsumentpriserna, vilket särskilt drabbar ungdomar som ska etablera sig på bostadsmarknaden. Ur ett generationsperspektiv har inflationens omfördelande effekter haft negativa konsekvenser för ungdomar: de äldre som köpt bostäder i ett annat kostnadsläge har idag relativt sett lägre boendekostnader.

• Sida 59
•  Original

Om försörjningssystemen, dvs. nätverk (uppväxtfamilj), arbetsmarkna- den resp offentliga sektorn inte överbryggar etableringsproblemen kommer man att få förändringar av ungdomars livsvillkor:

Etableringsprocessen kommer att bli långsammare och ut- sträckas över en längre tidsperiod.

Etableringsprocessen kommer att avslutas senare för allt flera ungdomar.

Flera ungdomar kommer att befinna sig i en mellanställning mellan barndom och ett självständigt vuxenliv, där man t ex bor kvar hos föräldrarna, eller drar sig fram med tillfälligt arbete varvat med utbildning, fastnar i långtidsarbetslöshet, Väntar med familjebildning och barnafödande, lånar till uppehälle och studier osv.

Spridningen mellan ungdomar kommer att öka. Några kom- mer tidigt ut i vuxenlivet i samtliga avseenden, andra gör det först uppåt 30-årsåldern.

Sett i ett längre tidsperspektiv är det dessutom en allt mera kvalificerad och äldre ungdomspopulation som befinner sig i en allt längre etableringsfas. Den är antalsmässigt större och ge- nomsnittligt äldre, den är längre och bättre utbildad och välin- formerad än jämnåriga för några decennier sedan, och den har genom lägre rösträttsålder också tillerkänts en tidigare vuxen— roll.

Allt fler och allt äldre ungdomar som befinner sig i en mellan- ställning kan leda till en artikulering av gemensamma erfa- renheter och värderingar, till generationsmotsättningar och politisk konflikt.

Förändringarna av etableringsfasen kan illustreras genom att följa re— sursuppbyggnaden för ungdomar. Uppväxtfamiljen kan ge barnen re- surser i form av ett psykologiskt stöd för studier, och senare även eko- nomiskt stöd under etableringen och efter utflyttningen. Föräldrarna kan också hjälpa till med sina kontakter när det är dags att skaffa jobb

• Sida 60
•  Original

och bostad. Studiemotivering är ingående resurs i utbildningssystemet, och får där konsekvenser för utfallet i form av Studiemeriter. Så be- gränsas den sociala rörligheten mellan generationerna. Under studieti— den svarar offentliga sektorn för en del av försörjningsbördan genom studiebidragssystemet. Studiemeriter kan sedan sättas in som resurser på arbetsmarknaden, där de kan ge inkomster som sedan kan sättas in på bostadsmarknaden och är i regel en förutsättning för utflyttningen från föräldrahemmet. Egna inkomster är också en förutsättning för eta- blering på andra varumarknader, dvs. en självständig ekonomi. Under studietiden, liksom eljest då man saknar tillräckliga inkomster, kan of- fentliga sektorn bidra med transfereringssystem (bostadsbidrag, rän- testöd, socialbidrag mm.). Etablering på arbetsmarknaden, en själv— ständig ekonomi och en egen bostad underlättar familjebildning, både parbildning och barnafödande.

Avgörande för ungdomars etablering och deras levnadsförhållanden är i vilken utsträckning de tre försörjningssystemen (Uppväxtfamiljen, arbetsmarknaden och offentliga sektorn) understöder ungdomarna när etableringsförutsättningarna förändras. Man kan i princip tänka sig fyra strategier, som antingen lägger ansvaret för etableringsfasen på någon av de tre försörjningssystemen nätverk, marknad eller offentlig sektor, eller på ungdomarna själva. Det kan t.ex. krävas längre ansvars- tagande från föräldrarna, mera offentliga bidrag, arbetsmarknadsåt- gärder, eller lagstiftning för att förbättra ungdomars konkurrensläge. Om åtgärderna blir otillräckliga kommer ungdomsgenerationen att få större etableringsproblem och generationsskillnadema kommer att öka. Det kan då bli fråga om sjunkande levnadsstandard för ungdomsge- nerationen jämfört med äldre generationer, eller också skuldsättning, dvs. lägre levnadsstandard längre fram i livet.

1.6. Rapportens disposition

Rapporten följer ungdomars välfärdsförsörjning och värderingar inom fem centrala arenor, nämligen uppväxtfarrrilj, utbildning, arbets- marknad, bostadsmarknad, egen familjebildning, nätverk och den re- presentativa demokratin. Dessa bildar sex block av kapitel (del 1-6).

Del 1 omfattar uppväxtförhållanden och utbildning. I kapitel 3 visas hemförhållanden (skilsmässa; föräldrarnas utbildning, etniska bak-

• Sida 61
•  Original

grund, religion, politiskt intresse, och deras stöd till barnens skolgång), samt ungdomarnas erfarenheter av skolan (trivsel, konflikter). Kapitel 4 beskriver ungdomsutbildningens omfattning under perioden 1970- 92. I kapitel 5 diskuteras psykologiska problem i samband med förlängd skolgång.

Del 2 gäller etablering på arbetsmarknaden. I kapitel 6 följer vi sysselsättningsutvecklingen sedan 1970. Kapitel 7 gäller syssel- sättningsproblem, dels ungdomsarbetslöshetens utveckling sedan 1970, dels omfattningen av förvärvshinder och osäkra anställningsför- hållanden, vidare ungdomars inställning till åtgärder mot arbetslöshe- ten. I kapitel 8 tittar vi på ungdomars inställning till sitt arbete (krav på ett bra arbete, 5 k instrumentell inställning, beredskap att underordna sig ledningen mm).

Del 3 behandlar etableringen av en självständig ekonomi. Kapitel 9 beskriver ungdomarnas inkomstutveckling, och kapitel 10 deras eko- nomi i termer av ekonomiska problem (likviditet, betalningsproblem). Kapitel 11 visar levnadsstandarden i form av tillgångar (kapitalvaror mm). Kapitel 12 ger ungdomars syn på ekonomisk fördelningspolitik (lönespridning, skatter, bidrag). Kapitel 13 behandlar ekonomisk mo- ral: hur ungdomar ställer sig till olika typer av ekonomiska oegentlig- heter (skatte/bidragsfusk, häleri, mutor, svartjobb, mm).

Del 4 gäller etableringen på bostadsmarknaden, där kapitel 14 be- handlar det ökande kvarboendet och senarelagda utflyttningen från för- äldrahemmet, hur den egna bostaden har anskaffats och vilka bostads- planer man har. Kapitel 15 redovisar bostadsstandarden för ungdomar.

Del 5 behandlar etableringen av egen familj. Kapitel 16 beskriver den förändrade parbildningen och det senarelagda barnafödandet. Ungdo— mars inställning till sex och samlevnad följer i kapitel 17, och inställ- ningen till barnafödande och föräldraskap i kapitel 18.

Del 6 gäller uppbyggnaden av egna sociala nätverk. I kapitel 19 finns en beskrivning av (utflyttade) ungdomars kontakter med sina föräldrar (umgängesfrekvens, gemensamma intressen, konflikter), resp. nära Vänner. I kapitel 20 visas exponering för vålds- och egendomsbrott. Sedan följer tre kapitel med anknytning till internationella relationer, inställningen till invandrare och invandringspolitiken, samt invandrar-

• Sida 62
•  Original

ungdomarnas situation jämförd med svenska ungdomar.

Del 7 behandlar ungdomars deltagande i den representativa demo- kratin. Kapitel 24 visar partipolitisk aktivitet, kompetens och politiskt intresse. Kapitel 25 följer ungdomsväljarna mellan valen 1968- 91 ifråga om valdeltagande, engagemang, partival, partiidentifikation, förtroende för partier och politiker mm. Kapitel 26 gäller olika påver- kansformer, och kapitel 27 beskriver förtroendet för olika samhällsin- stitutioner.

Del 8 ägnas åt fritid och kultur. Kapitel 28 beskriver fritidsvanornas utveckling, medan kapitel 29 behandlar ungdomskulturer.

Del 9 omfattar fyra kapitel som berör livsåskådningsfrågor, etik och moral i kapitel 30, ungdomars inställning till framgång som livsmål (kapitel 31) och inställning till olika typer av samhällen (kapitel 32). I samtliga kapitel i rapporten finns dels jämförelser mellan olika ung- domsgrupper, dels mellan generationer. I kapitel 33 ges en samlad beskrivning av generationsskillnaderi värdepanoramat.

Del 10 avslutar med övergripande bilder av ungdomars livskvalitet. I kapitel 34 visas hälsosituationen och i kapitel 35 indikatorer på livs- glädje. Rapporten avslutas i kapitel 36 med ungdomars framtidssyn, vad de oroar sig för och vilka förväntningar de har på sysselsättning och levnadsstandard 1 framtiden.

1.7. Undersökningsmaterial

Etableringsperiodens förändring kan kartläggas antingen genom att följa födelsekohorter (personer födda vissa är) över ett antal ar fram till en viss levnadsålder, eller genom att jämföra situationen för ålders— grupper _(t ex 16- 29- åringar) som studeras vid olika tidpunkter. Efter— som vi i första hand vill beskriva periodeffekter, nämligen föränd- ringar av etableringsmöjlighetema mellan 70- och 90-talet gäller den statistiska redovisningen jämförelser av olika åldersgruppers situation på 70- talet resp motsvarande åldersgruppers situation i början av 90- talet. I rapporten kallar vi åldersgrupperna generationer, och vi koncentrerar oss på jämförelser mellan tre generationer. I rapporten kommer att visas hur ungdomsgenerationens relativa situation har för—

• Sida 63
•  Original

ändrats, vilket således sker genom jämförelser mellan ungdomar då (på 70-talet) med motsvarande åldersgrupp omkring 1990. Refe- renspunkten för dessa jämförelser är i regel äldre generationer vid samma tidpunkt. Ungdomsgenerationen definieras här som 16-29- åringar, med uppdelning i tonåringar, 20-24-åringar och 25-29-åringar. Ungdomsgruppema jämförs sedan med "föräldragenerationen", dvs 35-54-åringar resp. "pensionärsgenerationen", dvs 55-74-åringar. Dessa jämförelser görs således beträffande välfärdssituationen vid mitten av 70-talet, och därefter varje år fram till 1991, varvid skillna- derna mellan generationernas välfärdsförsörjning beräknas. Den kom— pletterande ungdomsenkäten beskriver ett värdepanorama, likaledes för såväl ungdomar som äldre, men den avser endast är 1993 och inne- håller alltså inga tillbakablickar till 70-talet.

1.7.1. Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF)

Sedan 1974 genomför SCB årliga intervjuundersökningar av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF), som omfattar ett tiotal väl- färdskomponenter (se längre fram). Antalet intervjuer har varierat mellan 6 000 och 14 000 per år. Intervjupersonerna är utvalda slump— mässigt och utgör ett representativt stickprov ur Sveriges vuxna mantalsskrivna befolkning i åldrarna 16-74 år (fr o m 1980 16-84 år).

Vid intervjuerna, som i regel görs vid ett besök i hemmet, ställs ett stort antal frågor om levnadsförhållandena. Intervjuerna brukar ta cirka en timme. Av praktiska skäl är undersökningen indelad i fyra kvartalsundersökningar, som sedan sammanställs till årsresultat. Det innebär att intervjuerna i princip pågår under hela året, och att säsongs- variationer därmed sammanvägs till årsresultat. Deltagandet i under- sökningen är frivilligt och intervjuuppgiftema är skyddade enligt sekretesslagen. Materialets hantering sker enligt datainspektionens föreskrifter och får uteslutande användas för statistiska analyser.

Totalt bygger uppgifterna i denna rapport på intervjuer med drygt 126 000 personer mellan 16 och 74 år, intervjuade under perioden 1975-91. Nulägesbeskrivningarna avser 1988 t.o.m. 1991 års under- sökningar som redovisas såsom ett gemensamt datamaterial, där statistiken således avser medelvärden för dessa år. Stickprovsstorleken för dessa år var totalt 22 496 personer i åldern 16—74 år, varav 6 086 i åldern 16—29 år. För trendanalyser utnyttjas hela materialet från 1975

• Sida 64
•  Original

till 1991. Totalt rör det sig om 125 942 intervjuer, varav 33 252 med 16-29-åringar. Bortfallet i detta datamaterial varierar något mellan åren (mellan 13 och 23 procent) med en successiv ökning under senare år. 1990/91 låg bortfallet på 21,4 procent (medeltal).

SCB publicerar resultaten från dessa undersökningar i serien Levnads- förhållanden i SOS (Sveriges officiella statistik). Serien omfattar fyra typer av rapporter:

1) sektoriella analyser: detaljerade rapporter som avser ut- vecklingen inom olika välfärdskomponenter (vart åttonde år)

2) intermittenta rapporter rörande olika utsatta gruppers situa- tion (t.ex. invandrare, pensionärer, handikappade, socialbi- dragstagare, låginkomstfamiljer),

3) rapporter som behandlar vissa aktuella samhällsproblem (t.ex. sjukfrånvaro, boendesegregation), samt

4) översiktsrapporter över välfärden i sin helhet.

Den tekniska informationen rörande ULF är starkt begränsad i denna rapport. En mera fullständig diskussion av undersökningsmetodiken ges ut som appendix till serien Levnadsförhållanden. Appendix 13 (Teknisk rapport avseende 1984-1989 års undersökningar av lev- nadsförhållanden) ger basfakta om datainsarnlingsförfaranden (bl.a. intervj uformulär) och teknisk kvalitet för det aktuella datamaterialet.

ULF-undersökningarna har sedan 1975 genomförts med konstant undersökningsmetodik, i fråga om undersökningarnas uppläggning, intervjuteknik, definitioner och skattningsförfaranden, vilket är en grundförutsättning för rättvisande trendanalyser.

Utvecklingen mellan 1975 och 1991 beskrivs med ett sammanfattande mått för hela perioden. I tabellerna anges förändringen mellan 1975 och 1991 av procentandelen som har eller saknar vissa egenskaper, dvs. hur många flera (+) eller färre (—) som har resp situation 1991 jäm- fört med 1975. Beräkningen har gjorts med modellanpassning med s.k regressionsanalys. Med utnyttjande av skattningarna för åren 1975 till 1991 har en andragradsfunktion anpassats enligt följ ande:

• Sida 65
•  Original

yt=bo+b1t+b2t2+et

Med hjälp av denna funktion har differensen mellan andelarna 1975 och 1991 framräknats. Skattningen bygger således på hela det under 1975-91 insamlade intervjumaterialet, i regel ca 126 000 intervjuer. För några indikatorer omfattar trendanalysen en kortare tidsperiod, vilket i så fall framgår av resp tabell.

1 tabellerna anges vidare om trenden (i positiv eller negativ riktning) är statistiskt säkerställd. Detta har prövats med signifikanstest på 95-pro- centsnivån och markeras med en stjärna (*) i tabellmaterialet.

1.7.2. Ungdomsenkäten

Ungdomsenkäten är en omfattande postal undersökning som täcker ett brett attitydpanorama, samt viss kompletterande information om ung- domars levnadsförhållanden som inte ingår i ULF. Enkäten genomför- des under hösten 1993 med start under tredje veckan i augusti. Stick- provet omfattar 6 062 personer i åldrarna 16-74 år. Ungdomsgruppen (16—29 år) är starkt överrepresenterad och utgör 83 procent av nettour— valet. De äldre ingår i materialet, i huvudsak som referenspunkter för jämförelser med ungdomsgruppen, men ger även möjligheter för be- räkningar avseende alla 16-74-åringar.

I ungdomsenkäten görs bortfallsuppföljning i två steg med delurval bland dem som inte besvarat postenkäten (subsampling), först per telefon och därefter i ett andra steg med personlig intervju. Uppföljningsarbetet sträckte sig fram till början av november. Tidpunkten för ungdomsenkäten var mindre lämplig med tanke på svarsfrekvensen, men nödvändig med hänsyn till tidsplanen för de båda uppdragen. I början av ett läsår sker en omfattande utflyttning från föräldrahemmet och omflyttning till andra studieorter. Tillgäng- liga adresser är då ofta inaktuella, och telefon saknas ofta. På senare tid har telefontätheten minskat, vilket antagligen främst gäller ungdomar under en övergångsperiod. Därför förlängdes datainsamlingen med ett tredje steg i form av kontakter via personligt besök.

Det effektiva antalet enkätsvar (efter subsampling) är 3 455 personer varav 2 896 i åldern 16-29 år. Detta motsvarar en svarsfrekvens på

• Sida 66
•  Original

71,5 procent, och ett bortfall på 28,5 procent, vilket är en relativt låg siffra för ungdomsurval. Enkätformuläret var dessutom mycket krä- vande och omfattande till innehållet. 19,5 procent har ej anträffats och 9,0 procent vägrade delta.

Ungdomsenkäten har vidare genomförts med ett litet tilläggsurval av studenter vid Göteborgs universitet (ämnena socialt arbete, sociologi och internationell ekonomi). Detta material ingår inte i skattningarna för hela ungdomsgruppen, men särredovisas genomgående i tabellerna.

Liksom i ULF har sedan vissa strukturkorrigeringar genomförts i form av efterstratifiering betr. kön och ålder, med utgångspunkt från befolk- ningsstatistik för resp. år.

1.7.3. Principer för tabellredovisning och redovis- ningsgrupper

I tabell 1.1 finns en översikt över redovisningsgruppema i denna rap- port, med uppgifter om befolkningsstorleken (medeltal för 1988-1991 betr. ULF) resp. stickprovsstorlek (bastal). I tabellen visas dessutom bastal för dels det sammanlagda materialet för 1975—1991 som ligger till grund för trendanalyserna i ULF. I tabellen visas också befolk- ningstal och bastal för ungdomsenkäten. Befolkningstalen överens- stämmer inte alltid p.g.a. att undersökningarna dels avser olika år och olika undersökningsmetoder, dels p.g.a. att det rör sig om två stickprovsundersökningar. I vissa fall skiljer sig även definitionerna, vilket framgår av kommentarer till tabell 1.1.

För att underlätta läsarens egna studier av materialet - följa upp egna hypoteser, resp. kontrollera slutsatserna - har valts ett generellt och samtidigt "kompakt" sätt att presentera materialet i tabellform. Av ut- rymmesskäl har inte statistik för samtliga redovisningsgrupper i tabell 1.1 tagits med i rapporten. Kompletterande tabellmaterial samt rappor- ten i sin helhet finns tillgängligt på diskett.

Målsättningen är överskådlighet och fullständighet. Den tabellmässiga redovisningen är standardiserad för att underlätta överblicken av re- dovisningen. Redovisningen ska:

• Sida 67
•  Original

ge information om nuläget för ett stort antal indikatorer på lev- nadsförhållanden resp värderingar

beskriva hur levnadsförhållanden och värderingar är förde- lade via särredovisningar avseende ett stort antal befolknings- grupper

visa hur levnadsförhållandena har förändrats sedan 1975, dels för hela befolkningen, dels för olika delgrupper.

Kommentarer till tabell 1.1:

Ungdomarnas sysselsättning gäller den senaste veckan före intervjun, där ett eller flera av följande alternativ är möjliga:

under utbildning tillfälligt arbete fast arbete anställning egen företagare/jordbrukare (inkl. medhjälpande familjemedlem), samt arbetslösa

Dessa kategorier är inte varandra uteslutande. Man kan under en och samma vecka vara under utbildning, ha en deltidsanställning, och hjälpa till i ett företag.

Vidare särredovisas i ULF endast de ungdomar som är fast förankrade på arbetsmarknaden, dvs heltidsanställda som inte längre studerar, ef- ter socioekonomisk grupp. För ungdomsenkäten redovisas samtliga ungdomar efter socioekonomisk grupp. Definitionerna enligt denna klassificering, som är en standard som tillämpas i de flesta sociala undersökningar, redovisas i Meddelanden 1 samordningsfrågor 1982z4, SCB, resp 1 Vogel, J: Det svenska klassamhället, rapport 50 i serien Levnadsförhållanden, SCB. Med arbetare avses yrken som normalt organiseras inom LO, tjänstemän på lägre och mellannivå ligger utan- för LO och har mindre än sex års utbildning efter grundskolan, och högre tjänstemän har minst sex års utbildning efter grundskolan.

• Sida 68
•  Original

Övriga indelningar gäller ungdomarnas sociala, nationella och regio— nala bakgrund. Här särredovisas arbetar— resp tjänstemannabam, där klassificeringen sker efter föräldrarnas socioekonomiska grupp under barnens uppväxttid. Här tillämpas dominansordning: klassificeringen utgår från den högsta som förekommer hos föräldrarna. Det innebär att arbetarbarnens föräldrar båda är arbetare, och att tjänstemannabarnen har minst en förälder som är tjänsteman.

Nationellt ursprung redovisas via uppdelning mellan infödda svenska medborgare (inkl. i Sverige födda invandrarbam), samt invandrare, dvs personer som själva är födda i utlandet.

l ungdomsenkäten genomförs ytterligare särredovisningar utöver dem som har gjorts för ULF. Uppväxtfamiljen redovisas via uppdelning i splittrad resp. fullständig där man bott med båda sina biologiska föräldrar fram till 16 års ålder. Partisympatier delas upp i borgerliga (m, fp, c, kds och nyd) resp vänstern (sap, v). Särredovisningen efter religion bygger på en intervjufråga med nämnda svarsalternativ.

Tabell 1.1 Undersökningen av levnadsförhållanden (ULF) resp ungdomsenkäten (UE). Befolkningstal samt bastal (antal inter— vjuer) för nulägesberäkningar (1988-91) resp trendanalyser (1975—91).

Antal i befolk— Bastal ningen (tusental) ———————————————————— 1988/91 1993 1993 1988/91 1975/91 enl ULF enl UE UE ULF ULF HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 6166 6250 3455 22496 125942 16—74 är män 3090 3134 1709 11188 62082 kvinnor 3075 3116 1746 11308 63860 GENERATIONER 16—29 år 1642 1672 2896 6086 33252 35—54 år 2297 2486 289 8352 43837 55—74 år 1657 1625 217 5984 34674 16—29 är män 844 857 1415 3065 16253 kvinnor 797 814 1481 3021 16999 35—54 är män 1157 1323 160 4167 21677 kvinnor 1139 1163 129 4185 22160 55—74 är män 788 733 106 2904 17131

kvinnor 868 891 111 3080 17543

• Sida 69
•  Original

Antal i befolk—

Tabell 1.1 fortsättning ningen 1988/91 enl ULF UNGDOMSGENERATIONEN 16—19 år 463 20—24 år 575 25—29 år 602 16—19 år män 231 kvinnor 231 20—24 är män 301 kvinnor 273 25—29 år mån 310 kvinnor 291 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 år 585 Ensambo 16—24 år 189 Ensamst. 16—29 år 1004 ej barn 35—54 år 371 55—74 år 491 Ensamst. 16—29 år 30 med barn 35—54 år 124 55-74 år 4 Sambo 16—29 år 334 ej barn 35-54 år 587 55—74 år 1113 Sambo 16—29 år 273 med barn 35-54 år 1213 55—74 år 46 ARBETSKRAFTSSTATUS 1) I utbildning 399 I tillfälligt arbete 223 I fast arbete 850 Anställda 1074 Företagare, jordbr. 62 Arbetslösa 61 Under män 199 utbildn. kvinnor 200 I tillf. män 81 arbete kvinnor 142 Fast arbete män 467 kvinnor 383 Anställda män 548 kvinnor 526 Föret., män 44 jordbr. kvinnor 17 Arblösa män 31 kvinnor 30

(tusental)

1993 1988/91 1975/91

1993 enl UE UE 456 806 600 956 615 1134 233 396 222 410 307 478 293 478 316 541 298 593 541 918 175 282 1041 1778 323 39 432 55 22 37 134 13 49 5 351 640 565 68 1073 146 234 408 1334 152 57 9 664 1135 227 409 537 940 758 1337 48 94 274 483 331 555 332 580 100 170 127 239 280 454 256 486 381 623 377 714 32 66 15 28 148 251 125 232

ULF

1762 2180 2144

871 891 1131 1049 1063 1081

2215 716 3720 1241 1714 112 427 17 1229 2134 4082 1025 4550 171

1505 840 3114 3957 227 230 740 765 296 544 1677 1437 1974 1983 159 68 114 116

ULF

8370 11589 13293

4172 4198 5647 5942 6434 6859

10201 3142 16864 4991 8582 879 2362 113 6533 10598 24313 8976 25886 1666

6864 1585 5569 21989 1180 1296 3404 3460 576 1009 3030 2539 11040 10949 809 371 600 696

• Sida 70
•  Original

Tabell 1.1 fo

rtsättning

Antal i befolk— ningen (tusental)

Bastal

1988/91 1993 1993 1988/91 1975/91 enl ULF enl UE UE ULF ULF ANSTÄLLDA 1) Anställda deltid 225 867 1496 853 4827 Anställda heltid 848 209 383 3101 17157 Anst. män 52 499 815 191 859 heltid kvinnor 172 368 681 662 3968 Anst. mån 495 44 81 1781 10179 deltid kvinnor 352 165 302 1320 6978 SOCIOEKONOMISK GRUPP 1) 2) Arbetare 518 658 1062 1921 10589 Lägre och mellan tjm 236 176 323 849 4691 Högre tjänstemän 37 91 190 128 634 Arbetare män 333 354 540 1220 7072 kvinnor 184 303 522 701 3517 L/m tjm mån 111 83 145 388 2047 kvinnor 124 92 178 461 2644 Hög tjm män 21 36 76 71 400 kvinnor 15 54 114 57 234 SOCIAL BAKGRUND 1) Arbetarbarn 552 597 961 2067 4443 Tjänstemannabarn 720 876 1539 2644 5267 Arbbarn män 283 297 461 1035 2297 kvinnor 269 299 500 1032 2146 ijbarn män 378 448 744 1357 2716 kvinnor 342 427 795 1287 2551 NATIONALITET Infödda 16—29 år 1520 1517 2643 5644 30341 svenska 35—54 år 2039 2131 247 7437 38898 medb. 55—74 år 1504 1338 183 5452 32532 Invand— 16—29 år 121 135 212 439 2516 rare 35—54 år 256 295 34 909 4729 55—74 år 149 170 21 519 2013 REGION Storstad 16—29 år 572 503 832 1955 10468 35—54 år 791 716 81 2658 13714 55—74 år 502 450 57 1691 9660 Riket 16-29 år 1069 1077 1865 4131 22784 i övrigt 35—54 år 1505 1574 182 5694 30122 55—74 år 1154 1079 145 4293 25014

1) 16—29 år 2 3) UE: samtlig

) ULF: heltidsanställda som inte studerar

a

• Sida 71
•  Original

Tabell 1.1. fortsättning. särredovisningar för ungdomsenkäten Befolkningstal samt bastal (antal intervjuer).

Antal i befolkn (tusental) 1993 enl UE SPECIALGRUPPER 16—29 år Lågutbildade föräldrar 538 Högst 2 år efter grsk. 600 Skolslut före 19 år 568 Högskoleutbildade 151 Sysselsättningsproblem 892 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 1179 Splittrad 458 Fullständig mån 616 kvinnor 563 Splittrad män 223 kvinnor 234 Flyttade vid 15—18 år 458 PARTISYMPATIER Vänstern 444 Borgerlig 371 RELIGION Tror på Gud 252 Tror på Gud el högre makt 857 Ej troende 305 STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga i studenturvalet

Kompletterande (UE).

Bastal

1993 UE

918 948 932 306 1518

2089 750 1036 1053 355 395 769

729 656

461 1543 516

25 36 53 114

• Sida 72
•  Original

• Sida 73
•  Original

Kapitel 2

Svensk mentalitet i internationellt perspektiv

Av Thorleif Pettersson

Sammanfattning

Resultaten från en stor jämförande värderingsstudie placerar den svenska mentaliteten inom ramen för en gemensam nordisk mentalitet som utmärks av sekularisering och tillåtande privatmoral, en tendens till strikt samhällsmoral och betoning av egalitära sociala relationer, höga värden för subjektiv livskvalitet och en känslomässig "nordism ". Kapitlet argumenterar för att de ungas värderingar och framtidssyn bör analyseras mot denna bakgrund.

• Sida 74
•  Original

SCB:s ungdomsenkät var inriktad på ungdomars värderingar och framtidssyn, på hur ungdomar såg på arbetsliv, boende, familjebild- ning, politiskt deltagande, religion och moral etc. Genom att belysa de unga generationernas livsåskådningar och subjektiva bedömningar av sina livsvillkor skulle ungdomsenkäten komplettera ULF-undersök- ningarna, som bygger på de svenska välfärdsmätningarnas traditionella ansats med en inriktning "... på beskrivande snarare än värderande in— dikatorer. Terminologin avser intervjufrågomas karaktär --— de tillfrå- gade personerna får beskriva sina villkor, inte värdera dem" (Tåhlin 1987z72). I ungdomsenkäten skulle ungdomarna få artikulera sina subjektiva värderingar. Eftersom dessa har att göra med vilka anspråk och behov man har går de utöver beskrivningen av de "faktiska" lev- nadsvillkoren. Genom att kombinera den beskrivande och värderande ansatsen skulle man få en bättre bild av förhållandet mellan ungdo— marnas värdering av sin livssituation och deras faktiska levnadsvillkor.

En adekvat beskrivning av ungdomarnas värderingar och framtidssyn förutsätter att de jämförs med andra åldersgrupper, d.v.s. med de vuxna generationerna. Det är framförallt genom jämförelser med andra ålderskategorier man ser vad som utmärker och är typiskt för ungdo— men. En adekvat beskrivning av ungdomarnas värderingar och fram- tidssyn innebär m.a.o. att de ses i ljuset av den svenska värderingsmäs- siga kontexten. Men denna kan i sin tur knappast ges en adekvat beskrivning utan jämförelser med andra kulturella kontexter, d.v.s. utan jämförelser med andra nationella eller regionala värderingsmäs- siga kontexter. De svenska ungdomarna bör således beskrivas i den svenska kulturella kontexten, som i sin tur bör ses i ett internationellt perspektiv. Genom en sådan ansats kan man fördjupa förståelsen av de svenska ungdomarnas värderingar och framtidssyn.

För att möjliggöra en sådan förståelse presenterar föreliggande kapitel några jämförande analyser som placerar den svenska värderingsmäs- siga kulturella kontexten i en större europeisk och nord-amerikansk kontext. Konkret syftar jämförelsema till att belysa frågan om hur me— ningsfullt det är att tala om en särskild svensk mentalitet som i sin tur skulle utgöra ramen för ungdomarnas synsätt. En sådan uppgift är na- turligtvis alltför omfattande för att kunna genomföras i detalj inom ramen för föreliggande kapitel. Vissa övergripande tendenser kan dock presenteras.

• Sida 75
•  Original

Det finns ytterligare ett skäl till varför de internationellt jämförande analyserna presenteras. Ungdomsenkäten innehöll nämligen flera av de intervjufrågor som användes för att samla in det jämförande materia- let. Därigenom kan resultaten från ungdomsenkäten jämföras med ti- digare värderingsstudier, både inhemska och internationella. Därige- nom blir det möjligt att ge en bredare analys av hur ungdomarna för- håller sig till skilda typer av värderingsförändringar. Eftersom det jämförande materialet är representativt för hela befolkningen (18-75 år) i resp. länder kan materialet dessutom användas för utvidgade jäm- förelser mellan ungdomsgenerationen och de vuxna generationerna.

2.1 En internationell värderingsstudie

De internationella jämförelser som presenteras nedan bygger på ett stort jämförande kultursociologiskt projekt, som ursprungligen kalla- des "Den europeiska värderingsstudien" (The European Value Systems Study; EVS-studien). P.g.a. att studien har blivit alltmer omfattande brukar den numer benämnas "The World Value Study" (WVS-stu- dien). Studien påbörjades under slutet av 1970-talet och syftade till att besvara två övergripande frågor. Den första frågan gällde i vilken ut- sträckning Europa är homogent när det gäller befolkningarnas värde- ringar och uppfattningar om arbetsliv, familjeliv, politiskt liv, fritids— liv, religiöst liv och moraliskt liv. Den andra frågan gällde i vilken ut- sträckning de europeiska befolkningarnas värderingar och uppfatt- ningar inom de aktuella värderingsdomänema kännetecknas av föränd- ring eller stabilitet; i vilken utsträckning de europeiska befolkningarna konvergerar in mot ett gemensamt europeiskt värderingsklimat.

Att frågorna om Europas värderingsmässiga enhet eller mångfald resp. stabilitet eller förändring har utmynnat i en så omfattande studie sam- manhänger både med ett allmänt kultursociologiskt intresse och den alltmer centrala frågan om den europeiska politiska integrationen.

Den europeiska värderingsundersökningen har genomförts i en rad länder. I varje land har stora intervjuundersökningar med omfattande representativa befolkningsurval ägt rum. Hittills har två faser genom- förts. En första genomfördes 1981 och en andra år 1990. F.n. pågår diskussioner om huruvida en tredje fas skall genomföras 1995 eller 1999. I 1981 års undersökning medverkade ett 20-tal länder, varav merparten var europeiska. Vid 1990 års undersökning medverkade ett

• Sida 76
•  Original

fyrtiotal länder, varav flera utom-europeiska. Förenklat kan man säga att 1990 års undersökning innebar en upprepning av 1981 års. EVS- materialet från 1981 och 1990 ger goda inblickar i de värderings- förändringar som har skett i de medverkande länderna under 80—talet. Materialet ger också goda möjligheter att jämföra olika länder och regioner när det gäller befolkningarnas uppfattningar, attityder och värderingar inom en rad olika områden. Det är detta material som ligger till grund för följande diskussion om den svenska kulturella arenan och i vilken utsträckning denna uttrycker en särskild svensk mentalitet. Den svenska delen av EVS-projektet har presenterats i olika rapporter (Pettersson 1988, 1994; Axelson & Pettersson 1992; den svenska delen av 1990 års EVS-projekt finansierades av Riksbankens jubileumsfond; 1981 års omgång finansierades av ANSVAR och SIFO). Det finns också en rad internationella studier publicerade (Ester et al., 1993).

Innan resultaten redovisas är det viktigt att uppmärksamma att jämfö- rande analyser av EVS-materialet är förenade med en rad svåra me- todproblem. Det är exempelvis långtifrån säkert att en och samma intervjufråga, exempelvis om hur man ser på förhållandet mellan föräldrar och barn, som formuleras på skilda språk och som ställs i skilda kulturella kontexter speglar en och samma bakomliggande, latenta värdering. Det är m.a.o. vanskligt att jämföra svarsfördelningar från olika länder eftersom man inte kan ta för givet att de "mäter samma sak". Det finns emellertid skilda tekniker för att hantera sådana metodproblem. Det är sådana metodöverväganden som motiverar att följande resultatredovisning avser olika typer av index där svar från flera olika intervjufrågor kombineras. Genom att kombinera svar från flera intervjufrågor som antas spegla samma bakomliggande värdering minskar man inflytande från olika felkällor. Följande jämförelser gäller således sådana frågeområden där man med någorlunda säkerhet kan säga att svaren från de olika länderna på de aktuella intervjufrågorna speglar samma bakomliggande värderingar (Ester et al., 1993 och där angiven litteratur).

2.2 Två grundläggande dimensioner

En första jämförelse mellan Sverige och 15 andra europeiska och nordamerikanska länder framgår av sammanställningen nedan. De 16 länder som jämförs är Sverige, Norge, Danmark, Island, Storbritan— nien, Irland, Nord-Irland, Holland, Belgien, Väst-Tyskland, Frank—

• Sida 77
•  Original

rike, Italien, Spanien, Portugal, U.S.A. och Canada. Uppräkningen sammanfattar resultat från ett antal värderingsdomäner och anger hur de svenska resultaten förhåller sig till medelvärdet för samtliga länder vid resp. värderingsdomäner. För varje domän har länderna delats in i tre grupper; en ungefärlig tredjedel som ligger under medelvärdet, en ungefärlig tredjedel som i stort sett motsvarar medelvärdet och en ungefärlig tredjedel som ligger över medelvärdet. Indelningen i kate- gorierna "över" eller "under" de aktuella medelvärdena sammanhänger självfallet med hur de aktuella värderingsdomänema benämns. Om ett visst land visar jämförelsevis höga andelar som känner förtroende för de politiska aktörerna och låga andelar som inte känner sådant förtro— ende kan man antingen säga att landet ligger över medelvärdet för po— litiskt förtroende eller under medelvärdet för politisk misstro!

I jämförelse med andra länder visar svenskarna jämförelsevis låga vär— den för: * Uppskattning av hierarkiska, auktoritära sociala relationer Ekonomisk konservatism (ägarna bestämmer; lön efter effektivitet) Förtroende för maktens och ordningens institutioner Religiositet och förtroende för kyrkan/orna Benägenhet att fostra barnen till konformitet och anpassning Teknologisk orientering (tilltro till vetenskap, teknologi) Benägenhet att fostra barnen till "individuell framgång"

***-***

I jämförelse med andra länder visar svenskarna jämförelsevis äga värden för:

* Strikt samhällsmoral

Traditionell familjesyn Protestbenägenhet (" gräsrotsaktiviteter") Offervilja för miljökampen Krav på "det goda arbetet" Subjektiv livstillfredsställelse

*****

I jämförelse med andra länder visar svenskarna genomsnittliga värden för: * Privatmoral (sexuella relationer, bio-etiska frågor)

Förtroende för demokratins institutioner Post-materialistiska frihetsvärden Tolerans mot etniska minoriteter Tolerans mot avvikande beteende Den kulturella gemenskapens betydelse för det goda äktenskapet

***-**

• Sida 78
•  Original

Sammanställningen antyder onekligen flera intressanta särdrag i sven- ska värderingssystem. Aven om sammanställningen inte ger anspråk på att vara heltäckande genom att ange resultat för samtliga de värde- dimensioner som ingår i EVS-materialet kan man säga att den visar delvis väntade, delvis oväntade resultat. I jämförelse med de aktuella 15 länderna skulle svenskarna 1) vara mindre intresserade av auktori- tära sociala relationer (önskar ej utveckling mot ett mer auktoritärt samhälle, överordnades instruktioner man ej finner riktiga behöver ej följas), 2) vara mindre intresserade av ekonomisk "konservatism" (ägarna bestämmer själva över hur verksamheten skall bedrivas, ef- fektiv anställd skall tjäna mer än mindre effektiv), 3) känna mindre förtroende för maktens och ordningens institutioner (polis, rättsvä- sende, försvar, kyrka (!), stora företag), 4) vara mer sekulariserade, 5) visa mindre tilltro till vetenskap och teknologi, 6) vara mindre benägna att fostra barnen till konformitet (d.v.s. att betona gott uppträ- dande, lydnad, religiös tro, att ej betona beslutsamhet, oberoende, fan— tasi), 7) vara mindre benägna att fostra barnen till individuell framgång (d.v.s. att betona sparsamhet, hårt arbete), 8) visa en strängare samhällsmoral (ta mer avstånd från exempelvis skattefusk, socialt fiffel, stöld, att behålla hittegods, lögn i egenintresse etc), 9) ha större krav på "det goda arbetet" (exempelvis att arbetet skall bidra till personlig utveckling, att det skall ge stimulans, tillfälle till initiativ, inte vara för stressigt, innebära bra arbetstider, vara respekterat), 10) visa större benägenhet att delta i olika protest— eller " gräsrotsaktiviteter (har deltagit i eller kan tänka sig delta i namninsamlingar, vilda strejker, demonstrationer, bojkotter, husockupationer). Det förtjänar slutligen nämnas att svenskarna visar högre värden för olika aspekter av den subjektiva livstillfredsställelsen.

Det skulle föra för långt att redovisa svarsfrekvenser från vart och ett av de aktuella länderna och för var och en av de aktuella värderings- domänema. Här räcker det med att konstatera att svenskarna i flera av- seenden skiljer sig från ett abstrakt medelvärde för resp. värderingsdi- mensioner. Men ett sådant resultat ärinte tillräckligt för att utpeka sär- dragen i en särskild svensk mentalitet som skulle skilja sig från andra mentaliteter. Några av de svenska särdragen skulle kunna vara mer grundläggande än andra. I så fall skulle det framförallt vara de grund- läggande särdragen som konstituerar den svenska mentaliteten. För det andra kan man inte utesluta att andra länder uppvisar i stort sett samma särdrag som svenskarna. I ett sådant fall vore den svenska mentaliteten inte typiskt svensk utan gemensam för flera länder.

• Sida 79
•  Original

För att beakta sådana invändningar kan det vara värt att något mer i detalj visa resultat från en simultan fler-dimensionell analys av 1990 års EVS—material från samtliga 16 länder som nämndes ovan (Ester et al., 1993: 158f). Resultaten som redovisas i Figur 1 visar att en grund- läggande differentiering av de aktuella nationella värderingssystemen enklast låter sig göras efter två övergripande dimensioner. Den första dimensionen utgör en kombination av å ena sidan kyrksamhet och re- ligiös tro och å andra sidan en sträng privatmoral och kritisk syn på abort. Med hjälp av värdena i denna dimension kan man skilja länder med jämförelsevis höga värden (hög kyrksamhet, strikt syn på privat- moral, motvilja mot abort) från länder med jämförelsevis låga värden.

Den andra dimensionen gäller en kvalitativ indelning mellan länder som uppvisar en strikt samhällsmoral till skillnad från länder som har en jämförelsevis stark betoning på individuell framgång. Den senare inställningen karaktäriseras av att man vill lära barnen hårt arbete och sparsamhet samtidigt som man lägger mindre vikt vid osjälviskhet och tolerans. Med en fri och sannolikt överdriven tolkning kan man kanske säga att dimensionen speglar skillnaden mellan kollektivistiska och in— dividualistiska värderingssystem, eller om man så vill, skillnaden mellan en betoning av det gemensamma bästa eller individens bästa.

Figur 1: Indelning av 16 västländer i två grundläggande värde- ringsdimensioner. Resultat från 1990 års EVS-undersökning.

Kyrksamhet, strikt privatmoral, motvilja mot abort: Låga värden Höga värden Strikt samhällsmoral Sverige Irland

Danmark Nordirland

(Norge) Italien (Storbritannien) (Spanien)

Individuell framgång Holland U.S.A. Belgien Canada Frankrike Portugal Väst—Tyskland Island

• Sida 80
•  Original

Resultaten 1 Figur 1 antyder fyra grupper av länder. Om man bortser från detaljer kan man säga att de protestantiska nordiska länderna bil- dar en värderingsmässig region där Danmark och Sverige skulle utgöra kärnan. Det katolska Sydeuropa (inklusive det katolska Irland) skulle bilda en andra region medan det protestantiskt och katolskt blandade Mellaneuropa med Holland, Belgien, Väst-Tyskland och Frankrike skulle utgöra en tredje. Slutligen skulle det likaledes religiöst blandade Nordamerika med U.S.A. och Canada utgöra en fjärde värderingsmäs— sig region. Man kan hävda att en sådan värderingsmässig regionalise- ring förefaller intuitivt rimlig och att den ger tilltro till den analys som ligger bakom den aktuella indelningen. Här bör således nämnas att den statistiska analys som ligger till grund för resultaten inte utgick från några som helst restriktioner om att de värderingsmässiga regionerna skulle vara geografiskt sammanhängande. Att analysen ändock tycks bilda åtminstone delvis sammanhängande regioner ökar tilltron till re- sultaten.

Indelningen av länder 1 Figur 1 har skett utifrån mediansnitt i de två grundläggande dimensionerna. Av det skälet behöver skillnaderna mellan de fyra grupperna av länder inte vara särskilt stora. Skillna- derna får m.a.o. inte överdrivas. På samma sätt är det viktigt att notera att indelningen i de fyra grupperna _ing utesluter att det skulle finnas betydande skillnader mellan länder inom en och samma grupp. Att de nordiska länderna förts till en och samma grupp utesluter således inte att de nordiska länderna sinsemellan kan uppvisa betydande olikheter, också när det gäller båda de centrala dimensioner som ligger till grund för gruppindelningen.

När det gäller den horisontella indelningsgrunden, den som avser reli- gion, privatmoral och inställning till abort, finns de tydligaste skillna- derna mellan å ena sidan Irland, Nordirland och U.S.A. och å den an- dra Danmark och Sverige samt i viss mån Holland och Frankrike. När det gäller den vertikala indelningsgrunden, den som avser skillnaden mellan en strikt samhällsmoral och en inriktning på individuell fram- gång, finns de största skillnaderna mellan å ena sidan Irland, Danmark och Sverige samt å den andra Portugal, Belgien, U.S.A. och Canada. Om man kombinerar de båda indelningsgrundema får man de gruppe- ringar som redovisas i Figur 1. Figuren visar att man kan tala om en särskild nordisk kultur som skulle kännetecknas av lägre värden för religiös tro och kyrksamhet, en mer liberal privatmoral med tillåtande synsätt visavi sexuella relationer och bio-etiska frågor, inklusive abort,

• Sida 81
•  Original

en striktare samhällsmoral och ett lägre intresse för individuell fram- gång. En sådan mentalitet skulle således utgöra "kärnan" i en nordisk, särskilt dansk-svensk mentalitet. Här finns dock skäl att upprepa att ett sådant konstaterande inte innebär att exempelvis Danmark och Sverige skulle vara helt lika när det gäller de aktuella värderingarna. Att det finns skillnader mellan grupper innebär inte att resp. grupper skulle vara inbördes lika!

Den största skillnaden mellan de olika grupperna av länder får man genom att gå längs diagonalerna i Figur 1. Man kan därför säga att det finns en inte obetydlig skillnad mellan det sekulariserade och kollekti- vistiska Norden och det religiösa och individualistiska Nordamerika, resp. mellan det sekulariserade och individualistiska Mellaneuropa och det religiösa och kollektivistiska Sydeuropa.

I en övergripande mening kan man således sarnmanfattningsvis tala om en nordisk värderingsmässig mentalitet som i två grundläggande hänseenden skiljer sig från andra kulturella regioner. Det som vid en första anblick tycks vara en svensk mentalitet visar sig vid närmare eftertanke snarare vara en nordisk.

Resultaten från ungdomsenkäten bör ses i ett sådant perspektiv. En viktig uppgift blir m.a.o. att studera hur de svenska ungdomarna för- håller sig till de äldre generationerna vid de grundläggande dimen- sioner som diskuterats ovan. Intuitivt kan man föreställa sig två dia- metralt skilda perspektiv för ett sådant studium. Å ena sidan kan man utgå från att den gemensamma andan eller kärnan i en kulturell region definitionsenligt delas av alla, oavsett generationstillhörighet. De skilda generationerna skulle samlas kring kärnan i den värderingsmäs- siga nationella identiteten. Ju mer en värderingsdimension utgör en viktig komponent i en nationell anda, desto mindre Värderingsskillna- der mellan generationer. Omvänt skulle man kunna säga att frånvaro av Värderingsskillnader mellan generationer per definition anger kär- nan i den nationella kulturen. Å andra sidan kan man utgå från att de nationella eller regionala kulturella identitetema utgör ett historiskt arv som ständigt förändras av skilda utvecklingssprocesser där inte minst de unga skulle vara föregångare. P.g.a. ändrade livsbetingelser skulle de unga utgöra en förtrupp i förändringsprocessema och bilda en "motkultur" mot den förhärskande nationella kulturen. Generations- skillnader skulle därigenom vara särskilt påtagliga vid de aspekter av den historiskt givna nationella kulturen som är mest utsatt för föränd-

• Sida 82
•  Original

ringsprocesser. Oavsett vilket perspektiv man utgår från kan man hur som helst säga att det är av synnerligt intresse att studera förhållandet mellan generationer vid de värderingsdimensioner som har diskuterats ovan och som på sitt sätt utgör kärnan i en svensk/nordisk mentalitet. Sådana studier skulle kunna ligga till grund för en diskussion om eventuella förändringar av "den svenska mentaliteten". Eftersom ung- domsenkäten innehöll flera av de intervjufrågor som har använts för analysen av de nationella och regionala värderingskulturema låter sig ett sådant studium genomföras. Analysema presenteras i kommande kapitel.

2.3 Religion och moral i 16 länder

Som avslutning på detta kapitel kommer några av de nationella svars- fördelningar som har diskuterats ovan att redovisas mer i detalj. Redo- visningen syftar till att belysa hur stora differensema mellan de olika länderna är vid de aktuella värderingsdimensionema. Aven om skill- naderna mellan de olika länderna är statistiskt Säkerställda kan de vid närmare anblick synas triviala. När man arbetar med stora material blir även små differenser statistiskt Säkerställda. För den intresserade kan nämnas att de nationella stickproven varierar mellan c:a 1000 och 2800 svarspersoner. När det gäller de svarsfördelningar som redovisas i det följande bör noteras att enskilda procenttal och medelvärden självfallet kan vara behäftade med fel utöver vad som sades ovan om svårigheter att jämföra resultat från skilda kulturella kontexter. Man bör därför inte lägga alltför stor vikt vid enskilda värden utan mer se till allmänna tendenser.

Tabell 2.1 visar resultat från 1981 och 1990 för den religiösa dimensionen. Tabellen redovisar värden för tre aspekter, en som gäller "privat" religiös tro och två som gäller relationen till kyrkor och sam- fund, dels i form av gudstjänstbesök, dels i form av förtroende för kyr- kornas förmåga att ge adekvata svar på olika problem. Tabellen visar klart att de nordiska länderna, särskilt Danmark och Sverige, ligger på avsevärt lägre nivåer än de övriga länderna, inklusive de nationer från det kyrkligt blandade Mellaneuropa som i samband med Figur 1 sades visa samma låga nivåer för det religiösa engagemanget som de nor- diska länderna. I allmänna ordalag kan man säga att resultaten visar en tydlig dansk-svensk sekulariserad särart. Tabellen visar dessutom att merparten av länderna har sett en mindre tillbakagång för det religiösa och kyrkliga engagemanget under 1980-talet. Tillbakagången har dock

• Sida 83
•  Original

Tabell 2.1. Religiös tro, gudstjänstbesök samt förtroende för kyrkan i 16 länder 1981 och 1990. Resultat från EVS—undersökningen 1981 och 1990.

Tro Tro Diffe— th th Diffe— Kyrk Kyrk Diffe— 81 90 rens 81 90 rens 81 90 rens

Sverige 11% 9% -2% 14% 10% —4% 9% 6% —3% Danmark 14% 9% —5% 13% 11% —2% 7% 7% 0% Norge 22% 17% —5% 15% 13% —2% 24% 20% —4% Island 14% 11% 9% —2% 22% 17% —5% Frankrike 17% 12% —5% 18% 17% —1% 26% 18% —6% Väst—Tyskland 19% 19% 1% 37% 34% —3% 24% 21% —3% Holland 27% 23% —4% 40% 30% —10% 16% 16% 0% Belgien 26% 20% —6% 38% 31% —7% 24% 19% —5% Storbritannien 20% 21% 1% 22% 23% 1% 22% 20% —2% Spanien 34% 33% —1% 54% 43% —8% 27% 30% 3% Nordirland 48% 50% 2% 68% 68% 0% 38% 42% 4% Irland 50% 50% 0% 88% 87% —1% 39% 29% —10% Italien 53% 52% 53% 1% 29% 33% 4% Portugal 45% 41% 32% U.S.A. 56% 59% +3% 60% 57% —3% 55% 52% —3% Canada 41% 33% —8% 47% 40% —7% 41% 36% —5%

Tro: Andel som 1) säger sig tro på en personlig Gud, 2) anger Gud som viktig (7—10) på en 10—gradig skattningsskala samt 3) säger sig vara en religiös person

th: Andel som säger sig delta i gudstjänst regelbundet en gång i månaden eller mer

Kyrk: Andel som anser att kyrkan ger tillräckliga svar på 1) människans moraliska problem, 2) familjelivets problem samt 3) människans andliga behov

• Sida 84
•  Original

inte medfört att skillnaderna mellan länderna har blivit mindre. Den nordiska särarten är inte mindre tydlig vid 1980-talets slut. Minsk- ningen har m.a.o. varit ungefär lika stor i merparten av länderna. En allmän tendens är att minskningen till betydande del har skett genom ett generationsutbyte, som i undersökningsteknisk mening innebär att den äldsta generationen vid 1981 års undersökning (66—75 år), som vi- sade jämförelsevis höga värden för det religiösa och kyrkliga engage- manget, nio år senare har fallit för det övre åldersstrecket och ersatts av 1990 års yngsta (18-27 år), en generation som visar betydligt lägre värden för de olika dimensionerna av ett religiöst engagemang (Ester et al., 1993: 64). Om man ser till 1990 års resultat visar sig dessutom tydliga generationsskillnader som innebär att de yngre genomgående visar lägre värden. Förutsättningar för att 1980-talets allmänna och långsamma tillbakagång för det religiösa engagemanget skall fortsätta finns således. En kommande diskussion av resultaten från ungdomsen- käten antyder dock att bilden för Sveriges del skulle kunna vara annor- lunda.

Enligt Figur 1 bygger den horisontella indelningsgrunden utöver reli- gion på inställning till olika s.k. privatmoraliska frågor, inklusive abort. Med privatmoral avses dels syn på bio—etiska frågor (syn på självmord, eutanasi, att döda i självförsvar), dels synsätt på olika aspekter av sexualitet (sexuell otrohet, homosexualitet, prostitution) och narkotikabruk. Enkätfrågorna var utformade som lO-gradiga skattningsskalor där man för varje handling fick ange i vilken utsträckning man ansåg att den kunde rättfärdigas (1 = kan aldrig rättfärdigas; 10 = kan alltid rättfärdigas). Indelningen i privatmoral visavi samhällsmoral (jfr senare i framställningen) är först och främst empiriskt motiverad och inte helt klar i analytiskt hänseende. Resultaten i Tabell 2.2 visar att de nordiska länderna inte visar samma tydliga särart för privatmoralens del som för religionens. Här föreligger inte några skillnader visavi de mellaneuropeiska länderna, exempelvis Väst-Tyskland, Holland, Belgien och Storbritannien. Däremot finns en skillnad gentemot det katolska Europa och U.S.A. Om man ser till medelvärdet för de aktuella skalorna kan man knappast säga att de nordiska länderna skulle utgöra en speciell kategori. Här är bilden snarare att Nord-Irland, Irland och Portugal visar något striktare bedömningar än de övriga länderna. När det gäller inställning till abort kan man i stort sett säga att bilden är densamma. Den nordiska särarten vid den första indelningsgrunden skulle m.a.o. mer ha att göra med den religiösa komponenten än med den privatmo- raliska, inklusive synen på abort.

• Sida 85
•  Original

Tabell 2.2 Privatmoral och inställning till abort i 16 länder 1981 och 1990. Resultat från EVS undersökningen 1981 och 1990.

Pri Pri Diffe— Pr Pr Diffe— Abo Abo Diffe— 81 90 rens 81 90 rens 81 90 rens

Sverige 17% 12% —5% Danmark 18% 15% —3%

Norge 27% 19% —8%

Island 22% 10% —12% Frankrike 11% 11% 0%

Väst—Tyskland 19% 10% —9%

Holland 14% 8% —6%

Belgien 24% 13% —9%

Storbritannien 18% 12% —6%

Spanien 29% 23% —6%

Nordirland 31% 29% —2%

Irland 43% 30% —13% Italien 33% 25% —8%

Portugal 28%

U.S.A. 27% 22% —5%

Canada 23% 11% —12%

54% 44% —10% 68% 62% —6% 41% 46% S% 29% 31% 2% 51% 42% —9% 37% 32% —5% 26% 31% S% 28% 29% 1% 41% 42% 1% 18% 33% 15% 15% 19% 4%

6% 8% 2% 36% 31% —5%

37%

3.1 .1 25% 31% 6% 3.8 .4 25% 31% 6%

|

. .

memmmhwu—ir—lmmv MFHQ'OÄINONMDLOHXOXOv—l MMMMMMWMMMNNM

.

. . .

NHFOÅFNNOQOMMPGJOW MQ'NNMMQMMMNNNNMM

Pri: Andel som anser att minst 5 av följande 7 handlingar aldrig kan rättfärdigas: 1) bruk av marijuana eller hasch, 2) sexuell otrohet, 3) homosexualitet, 4) prostitution, 5) självmord, 6) att döda i självförsvar, 7) eutanasi

Pr: Medelvärde för 10—gradiga skattningsskalor för ovanstående 7 handlingar (1 kan aldrig rättfärdigas; 10 = kan alltid rättfärdigas).

Abo: Andel som accepterar abort vid minst 3 av följande 4 situationer: 1) kvinnans hälsa äventyrad, 2) sannolikt att barnet blir fysiskt handikappat, 3) kvinnan är ogift, 4) ett

gift par inte vill ha fler barn

• Sida 86
•  Original

När det gäller förändringen mellan 1981 och 1990 visar Tabell 2.2 en allmän utveckling till en mer tillåtande privatmoral. Denna utveckling låter sig endast delvis förstås på samma sätt som vid religionen, d.v.s. i termer av generationsutbyten. Analyser som inte redovisas här tyder dessutom på att den nordiska utvecklingen har gått åt skilda håll vid sexualmoralen resp. inställningen till de bio—etiska frågorna. Vid den första komponenten kan man märka en utveckling mot mer strikta syn- sätt medan vid de bio-etiska frågorna en utveckling mot mer tillåtande synsätt kan märkas (Pettersson 1994). Vid den första komponenten kan en återgång bland de yngre generationerna till striktare synsätt märkas; vid den andra komponenten kan man märka en fortsatt utveckling mot mer tillåtande synsätt bland de yngre. Den nordiska utvecklingen för privatmoralens del syns m.a.o. sammansatt och delvis motsägelsefull. Inte heller vid inställning till abort syns utvecklingen vara likartad i de olika länderna. I några länder, däribland Sverige och Danmark, har utvecklingen gått mot minskad acceptans för de aktuella bevekelsegrunderna som legitima skäl till abort. Möjligen är denna utveckling relaterad till utvecklingen mot en strängare sexualmoral. Om man däremot ser till Spanien, U.S.A. och Canada har utvecklingen varit den motsatta. Man kan m.a.o. inte finna någon gemensam tendens vid synen på abortfrågan.

När det gäller privatmoralen syns således bilden vara mer komplicerad än vad som var fallet vid de religiösa värderingarna. För att upprepa vad som sades ovan kan man sammanfattningsvis konstatera att den nordiska, dansk-svenska särarten tycks mer tydlig vid de religiösa vär- deringarna är vid de privatmoraliska.

För att återgå till indelningen av nationella värderingssystem i fyra grupper gällde den andra indelningsgrunden en åtskillnad mellan län— der som visar strikt samhällsmoral till skillnad från länder som visar större betoning av individuell framgång. De samhällsmoraliska be- dömningarna avser i vilken utsträckning man accepterar att göra anspråk på sociala förmåner man inte har rätt till, att inte betala på kollektiva färdmedel, att skattefuska, att köpa stöldgods, att ta emot mutor, etc. Liksom vid privatmoralen hade de aktuella intervjufrågorna utformats som lO-gradiga skattningsskalor där svarspersonerna för resp. handling fick ange i vilken utsträckning den kunde rättfärdigas. Skillnaden mellan dessa bedömningar och de privatmoraliska kan närmast sägas bestå i att de samhällsmoraliska bedömningarna gäller relationer mellan medborgarna och det offentliga medan de senare gäller i vilken utsträckning man accepterar

• Sida 87
•  Original

att medborgarna i mer privata angelägenheter handlar efter eget gottfinnande.

Den andra aspekten av den aktuella indelningsgrunden gällde inrikt- ning på individuell framgång. De intervjufrågor som användes för denna aspekt avsåg vilka egenskaper man ansåg särskilt viktiga att barn fick lära sig. Skilda analyser har visat att egenskaperna "hårt ar- bete" resp. "att vara sparsam" kan användas som indikatorer på den aktuella aspekten. Att denna sägs ha med "individuell" framgång att göra motiveras av att de båda indikatorema visar negativt samband med egenskaperna "tolerans" och "osjälviskhet".

Enligt indelningen 1 Figur 1 skulle de nordiska länderna kännetecknas av striktare samhällsmoral och mindre inriktning mot individuell framgång. Tabell 2.3 visar resultat för båda aspekterna. Allmänt kan sägas att resultaten knappast visar några dramatiska skillnader mellan de olika länderna när det gäller samhällsmoralen. Overlag kan man säga att samtliga länder visar strikta bedömningar. Medelvärdet på den tio-gradiga skattningsskalan ligger runt värdet 2, något som indikerar att man allmänt tar starkt avstånd från de aktuella handlingarna och anser att de nästan aldrig kan rättfärdigas. Mellan en tredjedel och en fjärdedel tar kategoriskt avstånd från 11 av 12 mer eller mindre "omoraliska" handlingar. Värdena i tabell 2.3 visar att Sverige, Dan- mark och Norge tillsammans med Nord-Irland och Irland har givit nå- got striktare bedömningar än övriga länder, där Frankrike visar de mest tillåtande synsätten. Men det är viktigt att betona att skillnaderna mellan den förstnämnda gruppen och de övriga länderna inte är iögonfallande.

Allmänt kan sägas att de samhällsmoraliska bedömningarna visar en utveckling mot mer tillåtande synsätt under 1980-talet. Aven om för- ändringarna inte är stora är de som regel statistiskt Säkerställda. Andra analyser som inte presenteras här visar att utvecklingen mot mer tillå- tande synsätt delvis låter sig förstås i termer av sådant genera- tionsutbyte som diskuterades i samband med religion och privatmoral. Till bilden hör också att skillnaderna mellan på varandra följande ge- nerationer för Danmarks och Sveriges del är mindre vid samhällsmo- ralen än vid privatmoralen. De skilda generationerna skulle m.a.o. vara mer enade om en strikt samhällsmoral än om de något mindre strikta privatmoraliska bedömningarna. Diskussionen i ett tidigare avsnitt nämnde att de värderingsdimensioner där generationerna var överens

• Sida 88
•  Original

Tabell 2.3 Samhällsmoral och betoning av individuell framgång i 16 länder 1981 och 1990. Resultat från EVS—undersökningen 1981 och 1990.

Sam Sam Diffe— Sm Sm Diffe— Ind Ind Diffe— 81 90 rens 81 90 rens 81 90 rens

Sverige 38% 32% —6% Danmark 59% 44% —15% Norge 40% 35% —5% Island 40% 27% —13 Frankrike 24% 17% —7% Väst—Tyskland 29% 18% —11% Holland 23% 20% —3% Belgien 27% 16% —11% Storbritannien 34% 27% —7% Spanien 25% 25% 0% Nordirland 47% 47% 0% Irland 37% 34% —3% Italien 40% 25% —15% Portugal 16%

U.S.A. 31% 28% —3% Canada 33% 26% —7%

1% 3% 2% 1% 1% 0% 1% 2% 1% 3% 2% —1% 13% 23% 10% 8% 10% 2% 4% 4% 0% 15% 15% 0% 2% 9% 7% S% 9% 4% 1% 10% 9% 4% 7% 3% 2% 10% S% 25% —.1 4% 17% 13% .1 3% 8% S%

. .

. .

.

. . .

. . .

. . . . . .

i—IOHNv—INNLDOHHOM

FKDFCDKDHHNOMKOGNGJ r—ll—lr—ii—INNNNNNHl—ll—l kaCOOIXMMIXOQ'Ile—lkoom v—IHHNNNNNNNHHNNNN r—I N

N N

Sam: Andel som tagit bestämt avstånd från minst 10 av följande 11 handlingar: 1) att göra anspråk på sociala förmåner man inte har rätt till, 2) att inte betala på kollektiva färdmedel, 3) skattefusk, 4) köpa stöldgods, 5) bilstöld, 6) behålla upphittade pengar, 7) lögn i egenintresse, 8) mutor, 9) slagsmål med polis, 10) inte rapportera skada man gjort, 11) hota strejkbrytare

Sm: Medelvärde på lO-gradig skattningsskala (1 = kan aldrig rättfärdigas; 10 kan alltid rättfärdigas) för ovanstående 11 handlingar.

Ind: Andel som anser att både sparsamhet och hårt arbete är viktiga egenskaper att lära barn, d.v.s. som betonar individuell framgång

• Sida 89
•  Original

skulle kunna betraktas som centrala i den nationella andan. Det sagda kan därför anföras som ytterligare ett argument för att en strikt samhällsmoral skulle känneteckna en nordisk mentalitet.

När det gäller inriktning på individuell framgång är skillnaderna mel— lan de nordiska länderna och övriga länder av samma begränsade om— fattning som vid samhällsmoralen. De nordiska länderna visar synner- ligen låga värden för denna dimension medan enbart några av de öv- riga länderna komrner upp till märkbara andelar. Det gäller särskilt Frankrike, Belgien, Portugal och U.S.A.

Sammanfattningsvis kan man därför upprepa att de tydligaste särdra- gen i den nordiska, särskilt dansk—svenska, mentaliteten gäller den as- pekt som har med religion och kyrksamhet att göra. När det däremot gäller privatmoral, inställning till abort, samhällsmoral och inriktning på individuell framgång, är de skillnader som antyds av indelningen i Figur 1 inte lika iögonfallande, även om de är statistiskt Säkerställda. Mot den bakgrunden har det sitt intresse att något fördjupa och kom- plettera bilden av de nordiska ländernas eventuella särart när det gäller samhällssynen.

Tabell 2.4 presenterar resultat för ytterligare några aspekter av samhällssynen, nämligen förtroende för maktens och ordningens in- stitutioner resp. för demokratins institutioner, protestbenägenhet, samt syn på sociala och ekonomiska relationer.

Resultaten visar att Sverige ligger något lågt när det gäller förtroende för "maktens och ordningens institutioner" (försvar, polis, rättsvä- sende, kyrka, stora företag) samt visar genomsnittligt värde vid förtro- ende för "demokratins institutioner" (utbildningsväsendet, tidningarna, fackföreningarna, riksdagen, statsförvaltningen). Indelningen och be- nämningen av de två typerna av institutioner är gängse i analyserna av EVS-materialet. Detta utesluter självfallet inte att den kan kritiseras. Man kan exempelvis notera att indelningen delvis går på tvärs med en indelning i statliga och privata institutioner. Man kan också notera att några institutioner, exempelvis rättsväsendet, lika mycket har med "demokratiska rättigheter" som med "medborgerliga skyldigheter" att göra. Om man bortser från sådana invändningar kan man emellertid notera att förtroendet för de två typerna av institutioner visar en differentierad bild. Att man känner förtroende för en typ av institutioner innebär inte att man nödvändigtvis känner förtroende för

• Sida 90
•  Original

en annan. Den svenska mentaliteten skulle utgöras av en kombination av jämförelsevis lågt förtroende för maktens och ordningens institutioner och medelhögt förtroende för demokratins.

EVS-materialet från de 16 länderna visar en allmän utveckling mot minskat förtroende för de aktuella institutionerna, särskilt maktens och ordningens institutioner. Denna utveckling kan åtminstone delvis åter- föras till långsiktiga värderingsförändringar, exempelvis den fortsatta sekulariseringen (Listhaug 1990). När det gäller generationsskillnader kan noteras att de yngre visar mindre förtroende, särskilt för de insti- tutioner som här har kallats maktens och ordningens institutioner. Den svenska utvecklingen mot minskat förtroende för maktens och ord- ningens institutioner låter sig också delvis förklaras i terrner av sådant generationsutbyte som diskuterats tidigare.

När det gäller benägenhet att delta i olika typer av opinionsyttringar (namninsamlingar, bojkott, demonstration, vilda strejker) visar Sverige jämförelsevis höga värden. Generellt kan man säga att protestbenä— genheten är större bland de yngre och att det härvidlag finns tydliga generationsskillnader. Protestbenägenheten ökade i så gott som samt- liga länder under 1980—talet, inte minst i Sverige. Denna ökning låter sig till betydande delar förstås i termer av sådant generationsutbyte som diskuterats tidigare i kapitlet, d.v.s. av att 1980 års "lågpro- testerande" äldsta generation har utbytts mot 1990 års yngsta genera— tion, som är betydligt mer protestbenägen.

Tabell 2.4 visar dessutom att Sverige ligger lägst när det gäller uppslutning kring vad som kan benämnas auktoritära sociala relationer resp. ekonomisk konservatism. Vid den första aspekten visar Sverige tillsammans med de övriga nordiska länderna och ytterligare några an- dra länder låga andelar som bejakar en utveckling mot större respekt för auktoriteter resp. att den anställde "blint" skulle följa arbetsled- ningens instruktioner. Vid den andra aspekten visar Sverige tillsam- mans med Norge och ytterligare några andra länder låga andelar som förordar att ägarna ensamma skall bestämma över företagens skötsel resp. att det är rättvist den mer effektive anställde får mer betalt. I båda de sistnämnda dimensionerna skulle det största avståndet föreligga mellan Sverige och U.S.A. Var tionde resp. var femte svensk skulle omfatta resp. typvärderingar jämfört med c:a varannan ameri— kan. Dessa skillnader "längs diagonalen" i Figur 1 motsvarar de skill- nader i religiöst engagemang som diskuterats tidigare. Till bilden av

• Sida 91
•  Original

Tabell 2.4 Samhällssyn i 16 länder. Resultat från 1990 års EVS—undersökning.

Akt Dem Prot Rel Ek Sverige 28% 42% 36% 11% 19% Danmark 35% 46% 25% 15% 36% Norge 45% 59% 20% 20% Island 28% 50% 21% 18% 37% Frankrike 37% 40% 25% 22% 18% Väst—Tyskland 29% 40% 11% 15% 36% Holland 23% 51% 18% 23% 27% Belgien 24% 45% 16% 18% 29% Storbritannien 38% 29% 18% 34% 34% Spanien 31% 43% 13% 23% 19% Nordirland 53% 41% 16% 46% 37% Irland 44% 52% 18% 40% 33% Italien 35% 31% 17% 17% 32% Portugal 27% 31% 13% 35% 38% U.S.A. 33% 46% 28% 49% 46% Canada 42% 46% 29% 36% 43%

Akt: Andel som känner mycket stort eller ganska stort förtroende för minst 3 av maktens och ordningens institutioner, d.v.s. 1) kyrkan, 2) försvaret, 3) rättsväsendet, 4) polisen, 5) stora företag Dem: Andel som känner mycket eller ganska stort förtroende för minst 3 av demokratins in— stitutioner, d.v.s. 1) utbildningsväsendet, 2) tidningarna, 3) fackföreningarna, 4) riksda— gen, 5) statsförvaltningen

Prot: Andel som har gjort eller kan tänkas göra minst 3 av följande 1) skriva på namninsam— ling, 2) delta i bojkott, 3) delta i laglig demonstration, 4) delta i vilda strejker

Rel: Andel som anser att en anställd skall följa arbetsledningens instruktioner även om man anser att de inte är riktiga resp. att det vore bra om vi fick större respekt för auktoriteter

Ek: Andel som anser att ägarna ensamma skall bestämma över företagens skötsel resp. att det är rättvist att den mer effektive anställde får mer betalt

• Sida 92
•  Original

de låga värdena för auktoritära sociala relationer hör även att de nordiska länderna tillsammans med Väst-Tyskland och Holland visar högst värden för "demokratiska" relationer mellan föräldrar och barn. Här ligger U.S.A. Frankrike, Italien, Spanien, Irland och Nordirland avsevärt lägre. När det gäller generationsskillnader kan noteras att de yngre är mindre benägna att förorda ekonomisk konservatism och auktoritära sociala relationer.

Sammanfattningsvis kan man säga att resultaten i Tabell 2.4 visar att Sverige, delvis tillsammans med Danmark och Norge, kännetecknas av lägre förtroende för "maktens och ordningens institutioner", genom- snittligt förtroende för demokratins institutioner, en större benägenhet till opinionsyttringar och "gräsrotsaktiviteter", samt ett mindre intresse för auktoritära sociala relationer och ekonomisk konservatism. Man kan säga att resultatet kompletterar bilden av att Sverige och de nor— diska länderna skulle utmärkas av en strikt samhällsmoral. Det mest utmärkande kännetecknet på den nordiska mentaliteten är kanske inte att samhällsmoralen skulle vara strikt utan lika mycket en egalitär mentalitet som har svårare att acceptera passiv underordning och hie- rarki.

2.4 Subjektiv livskvalitet och känslomässig nordism

Till bilden av en särskild nordisk mentalitet hör inte sällan antaganden om att den skulle kännetecknas av god livskvalitet, både beträffande "yttre" objektiva förhållanden och inre "subjektiva" upplevelser. Ta- bell 2.5 redovisar några resultat för den subjektiva dimensionen. Resultaten gäller hur tillfreds man är med sitt arbetsliv (gäller enbart förvärvsarbetande), vilken valfrihet man känner i sitt liv, hur tillfreds man är med sitt liv, förhållandet mellan positiva och negativa upple- velser under "de senaste veckorna" (Bradburn Affect Balance Scale) samt vilken tillit man känner till medmänniskorna. Oavsett vilken as- pekt av den subjektiva livskvaliteten man ser till ligger Sverige och de nordiska länderna högst, ibland tillsammans med U.S.A. och Canada. Utan att gå in i detaljer och en närmare analys av vad dessa resultat "egentligen" speglar kan man kort och gott hävda att resultaten pekar på att den nordiska mentaliteten kännetecknas av jämförelsevis höga värden för den subjektiva utvärderingen av den egna livssituationen. Detta gällde i varje fall vid 1980-talets början och slut. Vilken bety— delse de senaste årens ekonomiska utveckling härvidlag haft diskuteras

• Sida 93
•  Original

Tabell 2.5 Subjektiv livskvalitet i 16 länder. Resultat från 1990 års EVS—undersökning

Arb Val Tillf BABS Lita

66% 60% 40% 56% 53% 61% 54% 42% 29% 21% 35% 31% 36% 50% 34% 31% 39% 42% 19% 34% 39% 43% 46% 47% 25% 34% 28% 21% 51% 50% 52% 51%

mooq'q'xohmdmoomq'oorlhm ommmoommhvrtooooammm

Sverige Danmark

Norge

Island Frankrike Väst—Tyskland Holland Belgien Storbritannien Spanien Nordirland Irland Italien Portugal U.S.A. Canada

. . . . . .

wmhhwhhhhlxhhhhhh

mONNNONLnOtNQ'I—IINKOXOXD PPPPXDPXDXDPWPFKOXDKNP FFFFKDWPPPWPPWPPF

Arb: Medelvärde från 2 lO—gradiga skattningsskalor om vilken valfrihet man har i arbetet resp hur tillfredsställd man är med sitt arbetsliv. Högre värde = större valfrihet resp. mer tillfredsställd Val: Medelvärde från lO—gradig skattningsskala om vilken valfrihet man känner i sitt liv.

Högre värde större valfrihet Tillf: Medelvärde från 10—gradig skattningsskala om hur tillfredsställd man är i sitt

liv. Högre värde = mer tillfredsställd BABS: Andel som visar en övervikt om minst tre positiva upplevelser i Bradburn Affect

Balance Scale Lita: Andel som säger att man kan lita på de flesta (till skillnad från att man inte kan vara nog försiktig i sitt umgänge med människor

• Sida 94
•  Original

i kommande kapitel. Det är möjligt att göra så eftersom några av de enkätfrågor som ligger till grund för resultaten i Tabell 2.5 också in- gick i ungdomsenkäten.

Sammanfattningsvis kan man emellertid säga att diskussionen av en särskild svensk eller nordisk mentalitet har resulterat i en bild som ka- raktäriserar Sverige och de nordiska länderna, särskilt Danmark, i ter- mer av sekularisering och delvis tillåtande privatmoral, en tendens till strikt samhällsmoral och betoning av egalitära relationer samt höga värden för den subjektiva livskvaliteten. Det är inom en sådan kontext ungdomsenkätens bild av de unga generationerna bör ses. Begränsade och obetydliga generationsskillnader vid dessa aspekter tyder på att generationerna står enade kring den traditionella, nationella särarten. Eventuellt större generationsskillnader vid dessa aspekter kan å andra sidan diskuteras i åtminstone två olika perspektiv. En möjlighet kan vara att de unga ännu inte har hunnit anamma särdragen i den natio- nella kulturen men att de med tiden kommer att göra så. En annan möjlighet kan vara att de unga p.g.a. ändrade livsbetingelser är mindre benägna att anamma dessa särdrag och är på väg att lämna vad som har varit den svenska kulturens karaktäristika. En försiktig gissning är att bilden kommer att visa sig sammansatt och komplicerad och att man svårligen kan belägga en enhetlig, övergripande tendens vid de aktuella värderingsdimensionema.

Avslutningsvis kan det ha visst intresse att helt kort nämna att den nordiska särprägeln tenderar att åtföljas av en subjektiv känslomässig "nordism". Svar på en öppen fråga i de nordiska EVS-intervjuerna om vilket eller vilka folk man känner mest gemenskap med visar att de nordiska folken, särskilt svenskar, danskar och norrmän, känner en inte obetydlig gemenskap med varandra. Här finns emellertid antydningar till generationsskillnader. De yngre visar något större benägenhet att vända sig utanför Norden, exempelvis till de anglo— saxiska länderna. Det finns f.ö. andra studier som pekar i samma riktning (Weibull och Rosengren, 1993). Också detta förhållande bör beaktas när man skall diskutera ungdomarnas samhällssyn. Till samhällssynen hör hur man orienterar sig i sin omvärld. Här tycks för ungdomarnas del finnas en spänning mellan en traditionell nordisk orientering och en yngre anglo—saxisk och/eller kosmopolitisk.

• Sida 95
•  Original

• Sida 96
•  Original

• Sida 97
•  Original

Kapitel 3 Uppväxtförhållanden

Av Joachim Vogel

Sammanfattning

Drygt var femte i åldern 16—29 år kommer från ett skilsmässohem, vilket är dubbelt så många som för en generation sedan. Skilsmässo- barnen är överrepresenterade bland ungdomar med arbetsmarknads- problem, bland arbetarungdomar och storstadsungdomar. Ungdomar med borgerliga sympatier och ungdomar som tror på en personlig gud kommer oftare från fullständiga uppväxtfamiljer.

Föräldrarnas stöd till barnens utbildning i form av att de stödde lång utbildning, hjälpte till med läxorna, gav beröm och gick på föräldra- möten verkar ha ökat påtagligt, i takt med att föräldrarna själva fick allt högre utbildning och förståelse för utbildningens betydelse, och i takt med att utbildningskraven faktiskt har skruvats upp. Enkätsvaren understryker också klasskillnaderna: arbetarbarn får mindre stöd, framför alltför långa utbildningar.

• Sida 98
•  Original

Ungdomsgenerationen tycks inte ha trivts sämre i skolan än äldre generationer. Däremot har de upplevt mera konflikter (skolk, bråk med lärare, mobbning). Generationskillnaderna speglar möjligen en bättre eller mera tolerant skola: högre trivsel trots längre skolgång, med mera tolerans för konflikter. Skolproblem är vanligare bland arbetar- barn, vid splittrade föräldrahem. Ungdomar med arbetsmark- nadsproblem har oftare även haft Skolproblem.

I detta kapitel börjar vi genomgången av ungdomars livssituation med uppväxtåren: uppväxtfamiljens sammansättning, dess stöd till barnen uppväxtåren, och ungdomarnas egna erfarenheter av skolan. Redovis- ningen ska ge en bild av ungdomars förutsättningar för etablering och välfärd längre fram i livet. Med anslutning till diskussionen i kapitel 1 gäller det alltså resurser som ungdomar kan förvärva under barn— och ungdomsåren på två arenor, nämligen uppväxtfamiljen och skolan. Uppväxtfamiljen är betydelsefull för ungdomars framtid genom för- medling av studieintresse, överföring av kunskaper och värderingar, samt genom psykologiskt och ekonomiskt stöd under skolåren och un- der etableringsfasen. Föräldrastödet är således en viktig resurs i sko- lan, där barn och ungdomar måste konkurrera och erövra nya resurser i form av meriter som kan sättas in på arbetsmarknaden.

Det statistiska underlaget i detta kapitel är ungdomsenkäten, där ung- domar i åldrarna upp till 29 år har svarat på retrospektiva frågor om sin uppväxttid.

3.1 Splittrade hemförhållanden

Att växa upp i en splittrad hemmiljö, där föräldrarna har skilts, där nå— gon av föräldrarna har avlidit, där föräldrarna aldrig var samboende eller där man har vuxit upp med andra än de biologiska föräldrarna kan ha flera nackdelar. Det kan dels innebära känslomässiga problem under uppväxtåren, begränsade kontakter med en av föräldrarna, i regel fadern, konflikter med styvfäder, flyttning och skolbyten, kanske sämre kontinuitet i föräldrarnas uppföljning av skolarbetet. Å andra si— dan kan föräldrarnas skilsmässa ibland vara bättre för barnen än fort- satta slitningar inom uppväxtfamiljen.

• Sida 99
•  Original

Sedan länge har skilsmässofrekvensen ökat, vilket man idag kan avläsa i statistiken över andelen i olika åldersgrupper som vuxit upp med splittrade hemförhållanden, dvs. där föräldrarna skilde sig innan barnet hade fyllt 16 år, fadern eller modern avlidit eller där barnet växte upp med någon annan än de biologiska föräldrarna. Retrospektiva inter- vjuer av personer i olika åldrar visar att man sett över ett längre tids- perspektiv (under perioden 1930—1980) flyttade ihop vid allt lägre ål- der, men att allt fler förblev ensamstående eller var det under någon period, och att fler förblev barnlösa. Samtidigt minskade parrelatio- nernas varaktighet. Under de senaste 30 åren har allt fler barn upplevt att föräldrarna har skilts, men den fullständiga kärnfamiljen är ändå helt dominerande. Av 60—talistema upplevde 8 procent att föräldrarna skildes och 3 procent att föräldrarna aldrig levde ihop. 76 procent av 60-talisterna levde hela tiden ihop med båda föräldrarna. Bland 50- talistema rör det sig om 82 procent. Dessa uppgifter kommer från SCBs löpande levnadsnivåundersökningar ULF (SCB, 1992).

I ungdomsenkäten kartlägger vi 70-talisternas uppväxtfamiljer, där splittrade uppväxtfamiljer blivit ännu vanligare. Men även bland 10-, 20- och 30-talisterna var andelen som inte växte upp med båda föräld- rarna relativt hög, men då var skälen något annorlunda, nämligen dödsfall. Man skulle kunna säga att 50- och 60—talet var kärnfamiljens guldålder: det var då flest barn fick växa upp med både pappa och mamma. Sedan kom skilsmässovågen. Det är emellertid viktigt att konstatera att den fullständiga familjen fortfarande är dominerande. Av dagens undomsgeneration i åldern 16-29 år har ca. 70 procent vuxit upp tillsammans med båda sina biologiska föräldrar (tabell 3.1). Bland 35—74-åringar är det ca. 10 procent flera. Skillnaden hänger samman med förändringar av föräldrarnas skilsmässofrekvens. Av 16- 19—åringarna har 22 procent upplevt föräldrarnas skilsmässa (före 16- årsåldern). Bland 35-54-åringarna rör det sig om 9 procent, och bland 55—74-åringarna om ca. 2 procent. Hos de äldsta är det betydligt vanli— gare att någon av föräldrarna dog.

Tabell 3.1 visar för det första att kvarboende ungdomar något oftare bor med båda sina biologiska föräldrar. Längre kvarboende kan dels bero på föräldrarna (de väljer att hålla ihop), dels på ungdomarna själva (de väljer att bo kvar längre när uppväxtfamiljen är intakt). Längre kvarboende kan också underlättas ekonomiskt om det rör sig om en tvåförsörjarfamilj.

• Sida 100
•  Original

Tabell 3.1 Splittrade hemförhållanden. Procenttal. Kalla: ungdomsenkäten 1993.

Uppväxtfamilj fram till 16 års ålder: med båda skils— far mor aldrig bodde med föräldr. mässa dog dog 2 föräldr andra

16—29 år 70.6 21.3 1.8 0.6 2.6 1.1 16—29 år man 71.9 19.9 kvinnor 69.2 22.8

tros OO in.—4 (v.—4 OH .—t.—(

16—19 år 70.1 22.2 20—24 ar 70.3 22.0 25—29 år 71.1 20.0 35—54 år 80.5 9.0 55—74 år 79.6 1.6

OCOVOO i—lOr-lNI—i

Nmoxcxm (NIHHNLD

kOmONP NNNO

Mahr—(m OOONN

16-19 år man 72.6 21.0 20—24 är män 70.3 20.6 25—29 år man 72.8 18.4

m omm Hmm .com OO mmm kaOCO OC.—( HN

16—19 är kvinnor 67.4 23.4 20—24 år kvinnor 70.3 23.6 25—29 är kvinnor 69.3 21.7 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 år 74.6 19.9 Ensambo 16-24 år 66.4 22.5 SYSSELSÄTTNING

I utbildning 71.5 20.7 ¹ tillf arbete 73.4 21.3 I fast arbete 73.0 19.1 Anställda 73.2 19.7 Arbetslösa 64.9 24.3 Sysselsättn.probl 69.1 23.6

NNK) (t'-Hm NOO Ou—(u—l oom FÖP—"QH (OOO l—lr—fl—l

LO.—d NH ON OLD oov Or—l r—an OH!)

m 0

oommvoo Nl—lu—il—Ql—ir—l waomw Nordman—l OOOOLOO r—ll—OHHHH -m©mm OOOO

• Sida 101
•  Original

forts tabell 3.1 SOCIAL BAKGRUND Arbetarbarn 69.3 Tjänstemannabarn 72.8 Invandrare 55.3 Storstad 64.0 Lågutb. föräldrar 74.7 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 100.0 Splittrad . Fullständig män 100.0

kv 100.0 Splittrad män

kvinnor . Flyttade vid 15—18 64.0 PARTISYMPATIER Vänstern 68.8 Borgerliga 76.5 RELIGION Tror på Gud 75.7 Tror på högre makt 70.7 Ej troende 69.4 UTBILDNING (: 2 år efter grsk.65.5 Skolslut före 19 65.3 Högskoleutb. 75.9 STUDENTURVAL Socialt arbete 60.0 Internat. ekonomi 83.3 Sociologi 77.4 Samtliga 75.4 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 77.3 16—74 är män 78.7

kvinnor 75.8

23.7 19.9 22.2 24.7 17.5 16—29 år, där inte annat anges

(D.—JNNOH Or—IINOv—I OLOFLOO MNF-ISRN mhmoom OOOOO NWONNN Nr—dmmm

' Ch

'OOÄM (”MH -lN:—llx inom -an|> HNO 'NOCDU) mm.—|

(PO C).—! 00 mm ha) 00 Om mo

mmm r—Ir—iv—l own.-4 ONM NINN r—IOO mm.—l (")Nl—l

mmm Hv—IO mmN MMI—l mooo OOu—I WP'Q' u—lv—lr—l

0 Q'

O(DONKD VNv—IN

'In?”

kDNO HNH nr.—tm r—lv—lr—l POLO HHN PH'Q' mms»!

• Sida 102
•  Original

Enkäten visar vidare att det finns ett visst samband mellan splittrade uppväxtfamiljer och svårigheter för barnen på arbetsmarknaden: av de arbetslösa ungdomarna kommer något flera från skilsmässohem. Vi- dare har ungdomar från arbetarhem och storstad oftare växt upp i splittrade föräldrahem. I inget fall rör det sig emellertid om starka samband.

Splittrade uppväxtförhållanden har också konsekvenser för ungdo- marnas mera grundläggande värderingar. Av de unga vänstersympati— sörerna (för SAP och V) kommer något flera från skilsmässohem, jämfört med borgerliga sympatisörer. Detsamma gäller de som inte är troende. Ungdomar som tror på en personlig gud kommer oftare från fullständiga uppväxtfamiljer (se tabell 3.1).

3.2 Föräldrahemmets sociala miljö

Genom föräldrahemmet överförs kunskaper, värderingar och livsstil mellan generationerna. Föräldrarnas stöd kan innebära en betydande överföring av resurser till nästa generation, i den mån föräldrarna främjar studier, erbjuder en stimulerande intellektuell miljö och bistår ekonomiskt före och efter utflyttningen. I detta avsnitt tittar vi på för- äldrarnas egen utbildning, i vilken utsträckning man talade om politik i föräldrahemmet, om föräldrarna var religiösa, om de hade invandrar- bakgrund samt den levnadsstandard de kunde ge sina barn. I nästa av- snitt följer sedan mera detaljerade uppgifter från ungdomarna beträf— fande föräldrarnas aktiva stöd till deras utbildning.

Andelen ungdomar vars föräldrar har högskoleutbildning är tre gånger högre nu än för 20-30 år sedan. Idag har mer än var femte ung- dom under 30 en mor resp far som är högskoleutbildad. Det finns ett starkt samband mellan föräldrarnas och barnens utbildning. Den sociala rörligheten mellan generationerna är begränsad men har ökat framför allt p.g.a. förändringar av klasstrukturen: andelen kvalifice- rade jobb ökar kontinuerligt och framtvingar ökad uppåtriktad rör— lighet. Jämförelser med andra industriländer tyder på att Sverige har större social rörlighet (Vogel, 1987).

I tabell 3.2 visas att invandrarungdomar och storstadsungdomar oftare har högskoleutbildade föräldrar, medan arbetslösa ungdomar har det

• Sida 103
•  Original

mera sällan. Det senare hänger samman med det sociala arvet: det är unga arbetare som drabbas hårdast av arbetslöshet, och de har också oftare föräldrar som är arbetare. Det sociala arvet visar sig också i par- tisympatierna: borgerliga ungdomar har dubbelt så ofta högskoleutbil- dade föräldrar.

22 procent av ungdomarna svarade i enkäten att det förekom "ofta" att man talade om politik i deras uppväxtfamilj. Aven här ser man bety- dande klasskillnader. Politiska diskussioner är betydligt vanligare bland tjänstemannabarn än arbetarbarn (23 resp 14 procent), och mera ovanliga även bland arbetslösa och bland lågutbildade ungdomar. Ta— bell 3.2 tyder också på att borgerliga ungdomar oftare kommer från politiskt intresserade föräldrahem. Vårt studenturval, som omfattar tre samhällsvetenskapliga utbildningar, har självklart en betydande över— vikt av politiskt intresserade uppväxthem.

12 procent av ungdomarna uppgav att någon förälder var religiöst ak- tiv. Det har stor betydelse för ungdomarnas egen religiositet. Mindre än var femte under 30 år tror på en personlig gud, men 40 procent av dessa hade någon religiöst aktiv förälder. Endast 2 procent av de som inte var troende hade religiösa föräldrar (se tabell 3.2). Det finns också betydande skillnader mellan invandrarungdomar och svenskar: var tre- dje invandrarungdom hade religiöst aktiva föräldrar. Liksom politik är religion i föräldrahemmet i viss mån klassbunden: det är ett vanligare tema för tjänstemannabarn, och för unga tjänstemän och akademiker.

Invandrarbakgrund kan vara såväl en resurs (språkkunskaper, kul- turella erfarenheter) som en nackdel (problem på arbetsmarknaden). 17 procent av ungdomarna har invandrarbakgrund, dvs någon av föräl— drarna är född utomlands, och 9 procent hade annat modersmål än svenska, dvs lärde sig ett annat språk före svenska. Invandrarbakgrund är endast obetydligt vanligare bland arbetslösa. Ungdomar med vän- stervärderingar och troende ungdomar har oftare invandrarbakgrund.

Ungdomar har fått allt större möjligheter att bo kvar i föräldrahemmet, i takt med stora förbättringar av bostadsstandarden. Av vår tids ung- domsgeneration har 80 procent haft eget rum under hela tonårstiden. Förändringen märks tydligt när man jämför mellan olika åldersgrup- per. Av 35-54-åringarna hade endast 39 procent och över 55 år var det 21 procent.

• Sida 104
•  Original

Tabell 3.2 Socialt stöd l föräldrahemmet.

Källa: ungdomsenkäten 1993.

Procenttal.

högskoleut— bildad: mor far

talade

föräldr invan— ofta om religi— drar- politik ösa

påbrå

eget rum i tonåren

16—29 år 16—29 år män kvinnor

16—19 år 20—24 år 25—29 år 35—54 år 55—74 år 16—19 år män 20—24 år män 25—29 är män

16—19 är kvinnor 20—24 år kvinnor 25—29 år kvinnor FAMILJETYP

Kvarbo 16—24 år Ensambo 16-24 år Ens u b 16—29 år SYSSELSÄTTNING

I utbildning

I tillf. arbete

I fast arbete Anställda Arbetslösa Sysselsättn.probl

21.7 21.6 28.2 25.5 24.4 24.2 18.2 23.9 24.3 20.2 21.0 19.9 16.5 16.3 25.8 23.0 28.0 27.1 24.9 23.7 31.8 30.3 22.5 21.0 15.0 18.8 17.2 19.4 15.9 14.1 19.6 20.1 21.7 12.3 17.1

• Sida 105
•  Original

forts tabell 3.2 SOCIAL BAKGRUND Arbetarbarn Tjänstemannabarn Invandrare Storstad Lägutb. föräldrar UPPVÄXTFAMILJ Fullständig Splittrad Fullständig män kv Splittrad män kv Flyttade vid 15—18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud Tror på högre makt Ej troende UTBILDNING (: 2 år efter grsk Skolslut före 19 Högskoleutb. STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 16-74 är män kvinnor

___—

21.9 20.9 24.3 19.4 25.1 16.6 20.6 13.5 34.8 22.0 23.4 25.4 10.5 13.2 39.7 31.8 45.7 28.8 34.9 12.6 14.5 10.7 16—29 är, där inte annat anges

1—1 HH mravhhmv mmvmmcoo

H

• Sida 106
•  Original

3.3 Föräldrarnas inställning till utbildning

Föräldrarnas ekonomiska och psykologiska stöd till sina barns skol— gång är den avgörande faktorn bakom det sociala arvet, att barn ärver sina föräldrars socioekonomiska ställning. Studiesociala åtgärder har endast haft begränsade effekter i det sammanhanget.

I ungdomsenkäten ingick en relativt omfattande utfrågning om ung— domarnas skolgång, som gällde dels föräldrarnas engagemang i deras skolgång, dels ungdomarnas egna erfarenheter av sin skoltid (se nästa avsnitt). Frågorna avsåg situationen vid 15 års ålder. Föräldrarnas stöd måste anses som omfattande. 87 procent av ungdomarna rapporterar att föräldrarna tyckte det var viktigt med lång utbildning (nej på frågan "om någon av föräldrarna tyckte det var bortkastat med lång utbild- ning"). Varannan fick "ofta hjälp med läxläsningen" och två tredjede- lar fick ofta beröm av föräldrarna. 78 procent berättar att föräldrarna regelbundet gick på föräldramötena.

Om man jämför olika åldersgrupper ser man att föräldrarna har blivit allt aktivare med åren, och att det rör sig om stora förändringar. Det beror antagligen mest på att föräldrarnas egen utbildning har ökat, och därmed också deras intresse att stödja barnens utbildning. Dessutom har ju också utbildningskraven ökat, vilket ställer allt större krav även på föräldrarna.

Tabell 3.3 tyder också på att unga kvinnor tycker sig uppleva ett större föräldrastöd än männen. När det däremot gäller "lång utbildning" föreligger en omvänd skillnad mellan pojkar och flickor: 39 procent av flickorna och 47 procent av pojkarna rapporterade att båda föräldrarna ville att de skulle ta en lång utbildning. Det är svårt att avgöra hur betydelsefull denna skillnad egentligen är. Det rör sig om svåra be- dömningar där de båda könens anspråk och förväntningar är varandras måttstock. Detta är nämligen den enda av frågorna där flickor fick mindre stöd än pojkarna. Det korresponderar å andra sidan väl med den faktiska fördelningen av långa utbildningar. Numera finns det knappast några skillnader mellan könen ifråga om utbildningens ge- nomsnittliga längd. Däremot går de allra längsta utbildningarna fortfa- rande i något större utsträckning till männen (se nästa kapitel). De ty— piska och relativt nya kvinnoyrkena i offentlig sektor har ofta kort och medellång eftergymnasial utbildning, medan männen fortfarande har en viss överrepresentation när det gäller prestigeyrken.

• Sida 107
•  Original

I enkäten ställdes vidare frågor om vem som hade inflytande på valet av utbildning och yrke ("i femtonårsåldem"). Tabell 3.3 visar att poj— kar lät sig påverkas mera av sina fäder, och flickor av sina mödrar. Skillnaderna är emellertid små och det talar inte heller i detta fall för en mera omfattande diskriminering av döttrarna.

Tabell 3.3 visar vidare att kvarboende ungdomar tyckte att deras föräl- drar gav mera stöd, jämfört med utflyttade ungdomar. Bättre föräl- drastöd till barnens skolgång leder rimligen till längre kvarboende, dels p.g.a. att utbildningen därmed faktiskt blir längre, dels p.g.a. av goda relationer med föräldrarna. Däremot rapporterar arbetslösa att de fått litet stöd, och detsamma gäller arbetarbarn och eljest ungdomar med lågutbildade föräldrar. Arbetarbamens föräldrar hade också haft mindre inflytande på sina barns utbildnings- och yrkesval. I linje med dessa resultat ligger klassificeringen efter partifärg: ungdomar som har borgerliga partisympatier har haft påfallande större stöd i föräldra— hemmet.

I tabell 3.3 ser vi också att skolan, dvs lärarna, har haft relativt svagt inflytande på ungdomars utbildnings— och yrkesval (endast 4 procent).

3.4 Ungdomarnas erfarenheter av skolan

Längre skolgång bör innebära mera konflikter i skolan. Elever som inte är studiemotiverade tvingas kvar. När etableringen som vuxen ge- nom arbete, en egen ekonomi, egen bostad, ekonomiskt oberoende av föräldrarna fördröjs bör konfliktnivån öka: fler ungdomar borde van- trivas i skolan, och hamna i olika konfliktsituationer såsom skolk, bråk med lärare och mobbning. De ungdomar som deltog i ungdomsenkäten fick ge retrospektiv information om hur de upplevde sin skolgång när de var "i lS-årsåldern". Antagligen färgas dock bedömningarna av skolgången i sin helhet: problem som inträffade senare bör ha någon inverkan på minnesbilden. 56 procent kom ihåg att de trivdes, 57 pro- cent anser att det inte förekom att de skolkade, och 72 procent hade al— drig bråk med sina lärare. 38 procent berättade att de någon gång råkat ut för mobbning under sin skoltid (i eller utanför skolan).

• Sida 108
•  Original

Tabell 3.3 Föräldrarnas inställning till utbildning. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.

föräldrarna: inflytande på val av tyckte berömde hjälpte ville gick på utbildning och yrke: viktigt ofta ofta läng utb möten mor far lärare

16—29 år 87.0 63.4 46.1 43.1 77.9 9.8 11.6 4.4 16-29 är män 85.5 59.1 43.5 46.8 77.4 9.3 13.9 kvinnor 88.6 68.0 48.8 39.2 78.4 10.4 9.1

Q's." Q'?”

16—19 är 88.9 70.4 51.4 50.8 80.2 20—24 år 87.0 66.8 45.3 41.4 78.9 25—29 år 85.6 55.0 42.8 39.2 75.1 35—54 år 75.0 41.2 26.6 36.0 39.2 55—74 år 61.4 45.7 13.4 17.4 15.7

u—lv—l Hmmmm (:'(?va (") H i—l NHMNOP Or-lCDan

16—19 är män 86.4 64.6 48.0 54.6 79.7 11 20—24 är män 84.4 64.7 42.4 44.9 78.2 10 25—29 är män 86.0 49.6 41.2 43.0 75.1 6

GUDS” ("MSF 0 kb l—l Nm!"

16—19 år kvinnor 91.7 76.6 55.1 46.7 80.9 9.2 7 6 20-24 är kvinnor 89.7 69.1 48.4 37.8 79.7 11.5 9.4 0 0

25—29 är kvinnor 85.2 60.7 44.6 35.2 75.2 10.2 1 FAMILJETYP Kvarbo 16-24 år 87.2 68.5 50.7 49.4 80.0 11.2 1 Ensambo 16—24 år 90.6 65.2 40.3 47.6 76.5 10

SYSSELSÄTTNING

I utbildning 88.2 69.3 48.9 54.5 79.5 13 7

I tillf arbete 85.7 70.1 44.5 43.8 78.7 9 3 I fast arbete 86.3 60.4 46.3 35.7 76.1 6.7 9 7 7 5 6 9 0 2

("il—iu) mms)!

(i'm (I'm

Anställda 86.1 63.2 45.7 38.1 76.8 Arbetslösa 85.9 55.4 40.7 35.3 77.2 Sysselsättn.problem 85.9 60.0 43.9 40.7 78.8 1

mmmmbv ("%*”va

• Sida 109
•  Original

SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar 85.9 59.2 37.0 30.9 75.2 Arbetarbarn 88.7 57.1 37.9 29.2 76.1 Tjänstemannabarn 93.6 67.6 50.6 51.4 83.9 Invandrare 78.7 54.7 32.7 61.9 56.6 Storstad 91.1 66.5 49.2 52.3 76.8 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 87.7 66.0 49.2 44.3 83.1 Splittrad 85.2 56.6 38.3 39.3 65.7 Fullständig män 86.6 60.5 45.8 47.4 82.9 kvinnor 89.0 71.9 53.0 41.0 83.3 Splittrad män 82.8 54.2 38.2 43.9 64.8 kvinnor 87.6 58.8 38.3 34.9 66.5 Flyttade vid 15-18 84.3 59.3 41.1 39.8 72.1 PARTISYMPATIER Vänstern 91.1 55.8 42.1 36.6 77.1 Borgerliga 93.2 67.1 49.6 50.5 85 RELIGION Tror på Gud 81.1 68.0 42.8 51.7 75.5 Tror på högre makt 83.3 65.6 46.2 45.6 74.6 Ej troende 89.4 58.4 45.3 46.1 79.9 UTBILDNING (= 2 år efter grsk. 84.4 52.8 43.9 24.4 72.1 Skolslut före 19 är 82.7 54.1 44.5 27.2 70.7 Högskoleutb. 87.9 68.4 43.4 63.2 81.9 STUDENTURVAL Socialt arbete 83.3 54.2 29.2 62.5 58.3 Internat. ekonomi 88.9 82.9 27.8 80.6 91.7 Sociologi 81.1 54.7 25.0 54.7 67.9 Samtliga 84.1 63.4 26.8 64.6 73.5 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 75.7 50.2 29.0 33.9 47.2 16—74 är män 73.1 48.8 28.8 38.7 43.4 kvinnor 78.2 51.6 29.3 29.1 51.0

OWNOO insett—mv [*Nr—lNLn (DINNIXM

u—lr—lu—l l—l u—l

owmomom v—l r—|C>(31(*lOu—|KN simma—min:» NGOONKO'OOQ'

vm an

NOA?" rows»! (Wu—103

mom mann wooo (OFO

HCONkO moooom

woom mmm mmm ooou':

Om inte annat anges avses 16—29—äringar

• Sida 110
•  Original

Jämförelser mellan olika åldersgrupper och generationer, som alltså skiljer sig ifråga om skolgångens längd visar betydande skillnader. Andelen som trivs har ökat något: 61 procent bland tonåringarna, va- rav många fortfarande går i skolan, 55 procent i åldrarna över 35. Skillnaderna kan eventuellt spegla en bättre skola, men den kan också bero på tidsavståndet till skoltiden. Däremot har dagens ungdoms- generation haft en mera konfliktfylld skolgång. Det är fler som har skolkat och haft bråk med sina lärare, jämfört med vuxengeneratio- nerna. Dessa skillnader kan också påverkas av minneseffekter, i den mån de äldre förtränger konflikter i ungdomsåren. Å andra sidan kan man också tänka sig att skolan har blivit mindre auktoritär och tolerant för konflikter. Det skulle kunna innebära både högre skoltrivsel och fler ungdomar som hamnar i skolk och bråk, vilket alltså överensstämmer med enkätresultaten. Okade konflikter kan också som redan nämndes inledningsvis bero på längre skolgång (längre expone- ring), vilket kan färga den minnesbild som kommer fram i enkäten.

Enkätsvaren visar också att pojkar trivs sämre och oftare råkar i kon- flikter än flickor. Tabell 3.4 visar också konsekvenserna av skolgång, skoltrivsel och hemförhållanden för det arbete man sedan får efter skolan. Arbetslösa ungdomar trivdes sämre i skolan, skolkade oftare, råkade i bråk med sina lärare, och fler blev mobbade. Detsamma gäller arbetarbarn och barn från splittrade föräldrahem. Det finns också tyd- liga samband med partisympatier och religiositet: ungdomar med vänstersympatier och icke-religiösa ungdomar trivdes sämre i skolan och hade också en mera konfliktfylld skoltid. Mest välanpassade var de som fick längst utbildning, dvs högskoleutbildade ungdomar.

Tabell 3.4 Erfarenheter av skolgång. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.

trivdes skolka— ej bråk utsatt f i skolan de ej m lärare mobbing

16—29 år 55.6 57.4 71.5 38.3 16-29 år män 51.1 55.2 69.4 36.7

kvinnor 60.4 59.8 73.6 40.0 16—19 år 61.3 64.0 72.6 32.5 20—24 år 57.4 56.7 71.2 37.2 25—29 år 49.7 53.3 70.9 43.6 35—54 år 54.8 71.0 81.9 33.1 55—74 år 55.3 90.4 90.3 20.4

16—29 år, där inte annat anges

• Sida 111
•  Original

Tabell 3.4 fortsättning Procenttal. Källa:

trivdes

16—19 är män 20—24 år män 25—29 är män

16-19 år kvinnor 20—24 är kvinnor 25—29 år kvinnor FAMILJETYP Kvarbo 16—24 år Ensambo 16—24 år SYSSELSÄTTNING I utbildning I tillf. arbete I fast arbete Anställda Arbetslösa Sysselsättn.problem SOCIAL BAKGRUND Arbetarbarn Tjänstemannabarn Arbbarn män kvinnor ijbarn män kvinnor Invandrare Storstad 16—29 år Lågutb. föräldrar UPPVÄXTFAMILJ Fullständig Splittrad Fullständig män kvinnor Splittrad män kvinnor Flyttade vid 15—18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud Tror på högre makt Ej troende UTBILDNING (= 2 år efter grsk. Skolslut före 19 år Högskoleutb. STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 16—74 är män kvinnor

55.6 .4 45.5 53

67. 61. 54.

60. 58.

60. 58. 52. 54. 43. 51.

52. 63. 47. 57. 60. 67. 58. 54. 55.

59. 45. 53. 65. 43. 47. 49.

54. 61.

63. 57. 49.

41. 40. 61.

50. 83. 58. 64.

55. 50. 59.

|—'U'IU'1

wxl

HKDHHKAJnD—Hmu wmmmq.»

mmwo Chibi—' U1xlw I—ll—l xlxlxlcoilåxlw

ka0

63. 53. 50.

64. 60. 56.

62. 58.

64. 53. 57. 56. 43. 49.

52. 62. 51. 52. 58. 65. 49. 52. 56.

62. 44. 60. 65. 43. 45. 48.

50. 61.

66. 60. 50.

43. 46. 65.

62. 72. 66. 67.

71. 67. 75.

Hål—IO |t>UlkD

xlkD

xlxn—loowoowwo thbi—lb

womm xlUlUl NkOM woo memem

Mtb—ib

69. 69. 69.

76. 73. 72.

75. 70.

74. 71. 74. 73. 61. 67.

72. 74. 66. 77. 72. 75. 74. 71. 73.

75. 61. 72. 79. 61. 61. 62.

72. 73.

75. 71. 69.

62. 62. 76.

70. 86. 64. 72.

80. 74. 86.

skolka- ej bråk i skolan de ej

Cob Owl—A) koi—'N

&!!ka U'lmx) UlU'l NOAHHND OkaU'lCOmob-MH mwamO

OXNHGJ

DMD-J

28.3 .5 42.0 37

37. 36. 45.

31. 39.

36. 38. 40. 39. 41. 39.

37. 39. 32. 43. 39. 39. 39. 38. 39.

37. 41. 36. 38. 36. 45. 40.

39. 43.

41. 41. 33.

40. 38. 44.

52. 41. 47. 46.

31. 34. 28.

Erfarenheter av skolgång. ungdomsenkäten 1993.

utsatt f m lärare mobbning

bbl—' wwo

xlob mmwwwom om.—numomww QHQOHP—

UlelO (DHD mmm

QN»

• Sida 112
•  Original

• Sida 113
•  Original

Kapitel 4

Utbildning

Av Joachim Vogel

Sammanfattning

Ungdomsutbildningen har ökat avsevärt sedan 70—talet. Mellan 1980 och 1992 ökade andelen tonåringar som enbart studerade (dvs ung- domar som står utanför arbetskraften) från 34 till 58 procent ( gymnaszeutbyggnaden) och från 8 till 15 procent bland 20- 24- åringar. Dessutom hade det blivit vanligare med studier parallellt med förvärvsarbete. Ökningen av antalet ungdomsstuderande var snabbast på 90— talet, vilket är en konjunkturejfekt resp. konsekvens av tredje gymnasieåret.

Utbildningsskillnaderna mellan könen är internationellt sett små. Sedan 1975 har andelen studerande ökat mer bland unga flickor än pojkar. Invandrarbarn hävdar sig väl ifråga om utbildning.

Utbildningspremien - ekonomisk utdelning av högre studier har minskat långsiktigt som ett resultat av löneutjämning.

• Sida 114
•  Original

Enligt SCBs senaste lO—årsöversikt av välfärdsutvecklingen (Vogel 1986) ökar den vuxna befolkningens utbildning med ungefär ett är per årtionde. Utbildningsökningen växer fram underifrån: välutbildade ungdomar ersätter pensionärer som växt upp under en tid med väsent- ligt kortare skolplikt, och då längre utbildning var mera exklusiv. Idag lämnar de flesta skolan efter 18—19-årsåldem. För 60 år sedan var man 12—13 år när man slutade skolan. Detta avspeglas också i utbildningens fördelning i befolkningen, trots den omfattande vuxenutbildningen. Bland lO-talisterna har 4 procent längre eftergymnasial utbildning, bland 40-talisterna rör det sig om 14 procent.

Den ständigt ökande ungdomsutbildningen är en väsentlig förutsätt- ning för produktivitetsutveckling och Välfärdsutveckling. Ungdomsut- bildningen och därefter vuxenutbildningen tillgodoser både de ökande utbildningskraven inom olika yrken, och expansionen av nya kompe- tenskrav genom den förändrade yrkesstrukturen. Detta avspeglas inte minst i den socioekonomiska strukturen: arbetaryrkena blir allt färre, och bland dessa minskar framför allt yrken som inte har några sär- skilda utbildningskrav. Analogt Växer andelen kvalificerade tjänste- mannajobb, särskilt yrken som kräver lång eftergymnasial utbildning.

Den snabbt ökande ungdomsutbildningen är en väsentlig individuell tillgång för ungdomsgenerationen: kunskaper ger färdigheter som kan sättas in inte bara på arbetsmarknaden, utan ger också ett rikare liv på fritiden. Samtidigt ökar utbildningskostnadema, vilket blir en växande belastning för de äldre generationerna, men också en framtidsinveste- ring. Sett ur ungdomsgenerationens perspektiv är den ökande ung- domsutbildningen inte odelat positiv. Längre ungdomsutbildning kan bli en konkurrensfördel för vissa, men utslagning för andra. Ut- bildningsinflationen ställer allt större krav på alla ungdomar, såväl i meriteringshänseende som ifråga om kostnader i form av studieskul- der. Dessutom innebär längre ungdomsutbildning att utträdet på ar— betsmarknaden sker senare. Det betyder uppskjutna inkomster och att tidpunkten för ekonomiskt oberoende flyttas framåt i tiden. Därmed minskar också förutsättningarna för utflyttning från föräldrahemmet, och uppbyggnaden av den materiella levnadsstandarden förskjuts uppåt i åldrarna. Okande ungdomsutbildning kan alltså få konsekven- ser för etableringen på såväl arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och konsumtionsmarknaden i vidare bemärkelse, som ifråga om familje— bildning.

• Sida 115
•  Original

Diagram 4.1 Personer utanför arbetskraften som studerar. Procent av respektive åldersklass. Källa: AKU

60

Mån 16-19 år I;- 55__ ......................................................................................................................................................................................... I 50j ' 45_ . .. . . . .. ................

Kv16-19år

30- ......................................................... . ..................................................................................................... . ...................................... 257 ....... . ................................................................................................................................................................................... 20—

Kv20-24 år/

1 970 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92

• Sida 116
•  Original

I detta kapitel redovisas utvecklingen av ungdomsutbildning och vux- enstudier sedan 1975. Redovisningen bygger i huvudsak på ULF och AKU (SCBs arbetskraftsundersökningar).

4.1 Ungdomsutbildning och studiedeltagande

Mellan 1975 och 1991 ökade andelen studerande av 16-29-åringarna med ca 10 procentenheter till 34,5 procent. Här inkluderas samtliga studerande, både heltidsstuderande och studerande som samtidigt förvärvsarbetar (inkl. tjänstlediga). Uppgifterna avser veckan före intervjun. Den senare gruppen har ökat något. Om man enbart räknar de som inte förvärvsarbetade under mätveckan ökar andelen studerande ungdomar från 19,0 till 25,6 procent, dvs med endast 6,6 procentenheter (se diagram 4.2). Dessa siffror visar således att ök- ningen främst gäller ungdomar som studerar parallellt med för- värvsarbete, resp. finansierar studier med förvärvsarbete.

SCBs arbetskraftsundersökningar ger dels längre tidsserier (från 1970) dels större möjligheter för särredovisningar p.g.a. väsentligt större stickprov. I diagram 4.1 visas utvecklingen för män och kvinnor i åldrarna 16-19, 20-24 resp. 25-34 år. Redovisningen gäller studerande som inte förvärvsarbetar. Diagrammet visar att ungdomsutbildningens omfattning ökar i samtliga åldersgrupper sedan 1980, mest bland tonåringarna. På 90-talet ökade andelen som gick i gymnasieskolan, och där ser man också effekten av lågkonjunkturen och tredje gymnasieåret. Aven för ungdomar i 20—årsåldern ser man en markant ökning av andelen studerande på 90-talet, vilket likaledes bör vara en konjunktureffekt.

I tabell 4.1 visas andelen i olika ungdomsgrupper som befinner sig under utbildning. Här finns de välkända tendenserna: arbetarbarn får mindre utbildning, och detsamma gäller arbetslösa. Invandrarung- domar utbildar sig i större utsträckning än infödda svenskar.

4.2 Vuxenstudier

Inte bara andelen ungdomsstuderande, utan även andelen vuxenstude- rande ökade under perioden (se tabell 4.1). Med vuxenstudier avses

• Sida 117
•  Original

Diagram 4.2 Procent studerande bland 16-29 åringar. Källa: SCB: ULF

40 — Studerande som ej har arbete

- - Samtliga studerande

30

25

20

15

10

0 197576 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91

• Sida 118
•  Original

Tabell 4.1 Utbildning. Nuläge 1988/91. Procenttal.

stude deltog i Utbildningsnivå: rande vuxen— enbart gymn, kort >3år studier förgym >2 år eftgymn eftgym

16—29 år 33.0 52.9 31.3 11.9 15.1 3.4 16—19 år 72.5 68.0 79.0 4.7 0.5 20—24 år 21.3 46.5 12.5 18.0 20 8 1.6 25—29 år 13.7 47.6 12.7 11.6 21.0 7.8 35—54 år 4.5 45.7 25.5 12.2 15.6 13.8 55—74 är 0.5 24.1 54.7 7.8 5.8 6.4 16—29 är män 31.3 52.1 31.7 10.8 15.4 3 9 kvinnor 34.7 53.9 30.9 13.0 14.9 2 9 16—19 är män 71.2 66.9 80.0 4.3 0.2 kvinnor 73.8 69.0 77.9 5.1 0.7 20—24 är män 19.3 44.4 12.8 16.5 22.4 1.8 kvinnor 23.5 48.8 12.1 19.6 19.0 1.3 25—29 år män 13.2 48.5 14.0 10.1 19.9 8.8 kvinnor 14.2 46.6 11.3 13.1 22.2 6.7 35—54 år män 3.1 43.2 26.1 16.8 14.3 14.5 kvinnor 6.0 48.2 24.9 7.5 16.8 13.0 55—74 år män 0.4 21.8 52.3 12.2 6.2 7.9 kvinnor 0.7 26.3 56.9 3.9 5.4 5.1 UNGDOMAR 16—29 ÅR Ensamföräldrar 19.7 30.0 31.9 8.9 7.5 2.9 Arbetslösa 16.5 43.8 29.6 10.5 16.2 3.2 Arbetarbarn 24.0 46.7 31.0 9.0 8.5 1.2 Tjänstemannabarn 41.0 60.1 30.2 13.9 21 1 5.3 Infödda svenskar 32.7 53.1 31.1 11.4 15.1 3.4 Invandrare 36.1 52.0 33.6 17.4 16.2 3.0

16—74 år 11.3 41.9 33.9 10.8 13.3 8.8

• Sida 119
•  Original

Tabell 4.1 tr Utbildning. Utveckling 1975—1991. Procenttal. Plustecken anger ökning och * att förändringen är signifikant.

Utbildningsnivå:

stude deltog i rande studier sen året

enbart gymn, kort >3år förgym >2 år eftgymn eftgymn

—13.1* +1.7 +4.0* —1.5*

16—29 16—19 20—24 25—29 35—54 55—74 16—19 20—24 25—29 35—54

55—74

16—29

UNGDOMAR 16—29 år

är är år

år

män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor

män kvinnor

Ensamföräldrar Arbetslösa

Infödda svenskar Invandrare

16—74 år

+8.

+18. .3 .3* +0. —0. +2 +4

+17

+7

+10. +1.

+8. +13.

+2.

99:

8)?

8* l

.9* +19. +1. +3. +2. +6. +O. +1. —0. +0.

5* 7 1 S* 1* 5 l 3* l*

.2* +10. 7*

3* l

2* 2*

+2

+5. +10.

+10.

.2*

.2 .5* .6* .0* .3*

.6 .0 .l* .1 .4* .8* .8* .3* .5* .2*

.2* .2

.O +6.2

4* 79:

3*

—2.4 +2.9* —O.1 0.0 —18.7* +5.3* +5.9* —0.2 —18.4* —2.3 +6.4* —3.0* —29.4* +1.4* +10.2* +8.3* —18.1* +2.3* +2.8* +3.7*

—5.6* +1.5* +O.1 0.0 +0.8 +4.3* —0.4 0.0 —16.3* +2.5 +6.2* +0.4 —21 7* +8.5* +5.5* —0.7 —14.1* —9.3* +5.4* —2.1 —22.8* +5.0* +7.6* —3.9* —24.0* —0.8 +8.6* +7.3* —34.9* +3.6* +11.8* +9.2* —17.8* +2.4* +3.2* +3.7* —18.4* +2.2* +2.5* +3.7*

—12.0* —2.3 +4.1* —0.9* —14.3* +5.9* +4.0* —2.1*

—24.7* +7.2* +O.1 —1.2 —18.4* +0.8 +12.6* —2.6*

—12.5* +1. —21.1* +3.

+3.8* —1.6* +7.3* —0.8

Ulm

—21.9* +1.3* +6.7* +3.7*

• Sida 120
•  Original

"deltagande i kurser, studiecirklar, kortare hobbykurser inkl. utbild- ning på arbetstid" under senaste året. Sedan 1975 har andelen vuxen- studerande bland alla vuxna (16—74 år) ökat med 10 procentenheter till 42 procent. Aven bland ungdomar har vuxenstudiema ökat i omfatt— ning, med 6 procentenheter till 53 procent, men ökningen är störst i medelåldern. Inom ungdomsgenerationen finns den största ökningen i 20—årsåldern, efter gymnasietiden.

Tabell 4.1 visar också sambandet mellan klassbakgrund och utbild- ningsdeltagande, analogt med resultaten beträffande ungdomsut— bildning. Arbetarbam, arbetslösa, ensamföräldrar och arbetare har lä- gre deltagandefrekvens. Och ju mer utbildning man redan har desto mer får man: tjänstemän, särskilt högre deltar oftare i vuxenutbildning än arbetare. Invandrarungdomar skiljer sig däremot inte från svenska ungdomar, och de har dessutom ökande deltagandefrekvens.

4.3 Utbildningsnivå

Uppnådd utbildning beskrivs i tabell 4.1 med fyra kategorier: enbart förgymnasial utbildning, resp mer än 2 års gymnasiestudier, kortare eftergymnasiala studier samt minst 3 års eftergymnasiala studier. Ut— bildningsskillnadema mellan könen är relativt små, klart mindre än i andra industriländer. Skillnaderna mellan generationerna syns ännu inte fullt ut i detta material, eftersom ungdomsutbildningen fortfarande pågår för en stor del av ungdomsgenerationen. Bland dagens 55-74— åringar stannade andelen med enbart förgymnasial utbildning på 55 procent, medan det bland 25-29-åringarna ligger på ca. 13 procent. Då rör det sig dessutom om betydligt fler skolår, eftersom skolplikten har ökat avsevärt.

Förändringarna sedan 1975 gäller framför allt andelen med enbart för— gymnasial utbildning, som har minskat bland ungdomar, och andelen med kort eftergymnasial utbildning. Det senare är ett uttryck för att utbildningskraven har ökat för många yrken som numera ligger på ef- tergymnasial och högskolenivå (t ex vårdpersonal). Den långa efter- gymnasiala utbildningen har däremot minskat en aning bland ungdo— mar (-l,5 procent). Det är istället en stor ökning bland 35—54-åringar (+8,3 procentenheter). Detta är den generation som upplevde den stora utbyggnaden av högskoleutbildningen på 60—70—talet.

• Sida 121
•  Original

Utbildningsnivån i olika ungdomsgrupper följer välkända mönster. Arbetarbarn har mindre ofta själva högre utbildning, däremot ser man att andelen med enbart förgymnasial utbildning minskat mest bland arbetarbarn, vilket beror på gymnasieskolans utbyggnad. Storstads— ungdomar har högre utbildning, och invandrarbarn hävdar sig väl i jämförelse med infödda svenskar.

4.4 Utbildningens ekonomiska konsekvenser

Ungdomsutbildningen har alltså ökat avsevärt. Det är en förutsättning för ekonomiskt framåtskridande, och det tillför också ungdomar kun- skaper och stärker deras resurser på arbetsmarknaden och ger ett rikare liv på fritiden. Men samtidigt har också ökade utbildningskrav skärpt konkurrensen på arbetsmarknaden: man konkurrerar på en högre kvali- fikationsnivå. Kraven på ungdomar har ökat etableringskostnaderna i form av senare utträde på arbetsmarknaden, senare inkomster, studie— skulder i allt fler yrken och lägre standard under etableringsåren.

Men lönar det sig att utbilda sig sett ur ett livslöneperspektiv? Ut- redningen om den sociala snedrekryteringen genomförde beräkningar av utbildningspremien i ett långt tidsperspektiv (Eriksson och Jonsson, 1993). Löneutjämningssträvandena, särskilt under 70-talet, minskade successivt utdelningen av högre utbildning i form av årslön. Diagram 4.3 visar en tillbakablickande jämförelse av medelinkomsten för män födda 1935-44 med olika utbildningsnivå från 1951 och framöver (sammanräknad nettoinkomst, fast penningvärde). Inkomsterna visas i relation till inkomsten för den lägsta utbildningsnivån (obligatorisk ut- bildning). Diagrammet visar att de lägst utbildade fick tidiga inkom- ster, och att de som skaffade sig högre utbildning sedan tog igen detta senare i livet.

Diagram 4.4 visar (med samma teknik) hur den ekonomiska avkast- ningen av universitetsutbildning har minskat årskull för årskull. De äldsta årskullarna fick således bättre utdelning: de var en mindre och mera exklusiv grupp som fick bättre inkomster tidigt.

Några år efter 30-årsåldem tar högskoleutbildade igen vad de förlorat jämfört med dem som endast fick obligatorisk utbildning (diagram 4.5). Eriksson och Jonsson menar att utbildning fortfarande lönar sig, inte minst att döma av tillströmningen till högskolorna. Till

• Sida 122
•  Original

incitamenten hör dessutom inte bara inkomster utan också upplevelser ifråga om arbetsmiljö och fritidsliv, och resurser som kunskap och status som är värdefulla i vidare bemärkelse.

Diagram 4.3 Inkomst över livscykeln för män, födda 1935-44, med olika utbildning i relation till motsvarande inkomst för män med en- bart obligatorisk utbildning. Fem års glidande medelvärden. Källa: LNU.

Relativ inkomst 2.5

Univer-

15 site!

Högre sekundär

sekundär

Yrkes- skola

Obliga- tonsk

0.5

Ålder

• Sida 123
•  Original

Diagram 4.4 Inkomst över livscykeln för universitetsutbildade män i olika årskullar i relation till motsvarande inkomst för män med enbart obligatorisk utbildning. Fem års glidande medelvärden. Källa: LNU.

Relativ inkomst 4

IQ

------ l905—l9l4 — 1915-1924

l925—l934 ............ 1935-1944 ------ l945—l954 — 1955—1964

16 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 Ålder

Diagram 4.5 Kumulerad inkomst över livscykeln för män, födda 1935-44, med olika utbildning i relation till motsvarande inkomst för män med enbart obligatorisk utbildning. Fem års glidande medelvär- den. Källa: LNU.

Relativ kumulerad inkomst 2.5

2.0

----- Univer-

1.5 sitet

—— Högre sekundär

1.0 ............ Lägre

sekundär

------ Yrkes- skola

— Obliga- torisk

0.5

Ålder

• Sida 124
•  Original

• Sida 125
•  Original

Kapitel 5 Den förlängda barndomen

Av Lars Lorentzon

Sammanfattning

Barn är tämligen hjälplösa i den värld de kommer till. Men de växer och utvecklas. Hur de utvecklas - och den takt i vilken de utvecklas, och kanske inte minst till vad de utvecklas - beror på hur de bemöts. I min egenskap av barn- och ungdomsvårdare möter jag ständigt ett slags klagomål att ungdomar "nuförtiden" inte tar det ansvar som de borde, och som deras föregångare gjorde. Jag delar delvis denna upp- fattning; jag tror att ungdomarna i vårt nuvarande samhälle snarare intar rollen som stora barn, än som unga vuxna. Men jag tror knap- past att detta val beror på ungdomarna själva. Min tro är att barn faktiskt vill bli stora, starka och oberoende så fort som möjligt! Att många ungdomar inte lyckas med detta handlar knappast om deras lust att förbli barn, utan vuxenvärldens, möjligen välmenande önskan och motstånd mot att till fullo ta upp dem ide vuxnas krets.

Sannolikt har alla generationer av vuxna uttryckt just detta klagomål på sina efterkommande. Men detta faktum får inte hindra oss att med

• Sida 126
•  Original

största allvar fundera över hur vi, i vårt samhälle behandlar våra barn. För min egen del tror jag att uppväxande människor knappast mår väl av att leva avsides, och bortom det vuxensamhälle där deras föräldrar lever. Jag tror inte heller att det är bra att biologiskt full- vuxna människor måste leva i en socialt påtvingad och förlängd barn- dom. Det är om detta som denna personligt hållna, och spekulativa uppsats handlar.

5.1 Inledning

I dagligt tal, indelar vi människor i kategorierna barn, ungdom, vuxna och gamla. Ett av de områden som ungdomsundersökningen belyser, handlar om integration mellan de unga och de vuxna. Att integrations— problemet överhuvudtaget uppkommit beror bl a på det faktum att barn och ungdom i hög grad lever i en egen värd, i en omsorgs- och utbild— ningskultur vid sidan av de vuxnas, deras föräldrars försörjningssam— hälle. Dessa livsvärldar tenderar att bli så åtskilda att många unga ställs inför stora svårigheter när de försöker etablera sig som vuxna. Den tes jag vill driva i denna uppsats är att det knappast räcker att marginellt förändra de sociala villkoren för de unga vuxna. Den bristande integrationen handlar enligt min mening om vår grundläggande syn på barn och unga och hur denna syn kommit att forma de livsvärldar där deras uppväxttid utspelar sig.

Min uppsats baserar sig inte på de nu aktuella resultaten i ungdomsun- dersökningen, utan är en sammanfattning av tidigare publicerade upp- satser. Min förhoppning är att de allmänna, och personligt hållna reso- nemang jag redovisar kan vara till viss hjälp för att utveckla den alltid lika angelägna diskussionen om barns uppväxtvillkor.

5.2 Den biologiska och sociala gränsen mellan barndom och vuxenhet

Thorsten Sjövall, svensk psykoanalytiker, skriver i sin bok "Från sexu- alism till humanism" om människans fyra bryggor, de mest funda- mentala förbindelserna mellan människa till människa och människan till samhället i stort. Det är navelsträngen, bröstet, penis och barnet ( i betydelsen födandet av barnet, det fortgående, reproducerade livet). Dessa rent kroppsligt biologiska samband mellan människor utgör en

• Sida 127
•  Original

grund för utvecklingen av, och mönstren i, våra sociala relationer.

De två första av dessa bryggor, navelsträngen och bröstet, utgör barn- domens början, dess mellanmänskliga begynnelse, medan de två andra bryggorna betecknar dess slut och dess övergång i vuxenlivets rela— tionsmatris. Människans barndom är, eller borde åtminstone vara till ända då de två senare bryggorna blir biologiskt tillgängliga i sin fulla funktion. Det verkliga och naturgivna uppbrottet från barndomen är den realitet att barnet blivit en fullvuxen, reproduktiv samhällsvarelse. Puberteten och könsmognaden borde, om man nu vill anlägga ett bio— logiskt grundperspektiv, vara den tidpunkt då etablerandet som vuxen, också i social bemärkelse, ägde rum.

Barndomen har alltså en biologiskt betingad början och ett biologiskt betingat slut, vilket faktiskt utgör en förutsättning för att den kan skiljas från vuxenlivet. I de samhällen som föregått vårt nuvarande har man med ritualers hjälp kraftigt understrukit denna övergång, av den anledningen att det varit viktigt att markera skillnaden mellan barn och vuxna.

Suddas den gränsen ut, vilket jag menar har skett i vårt samhälle, upphäves faktiskt såväl barndomen som vuxenheten, som psykologiska och sociala kategorier. Det betyder att barnets sociala ställning blir osäker både under de verkliga barnaåren och i de följande tidiga vuxenåren. Utan slutpunkt och gräns riskerar barnet att exploateras som vore det vuxet, och i sitt begynnande vuxenliv att fortsättningsvis betraktas och bemötas som ett barn. Det är närmast en truism att påstå att den ännu inte färdigvuxna människan behöver, och har rätt att kräva sin omgivnings beskydd, att få vara beroende, medan den fullvuxna människan måste betraktas som en autonom individ, en likvärdig vuxen medborgare i sitt samhälle.

I min kliniska praktik har jag iakttagit som ett närmast generellt fa- miljeproblem att barnen å ena sidan mycket tidigt bemöts som om de vore vuxna samtidigt som de faktiskt vuxna barnen betraktas och be- möts som om de fortfarande vore barn. Jag har kallat detta för "den förlängda barndomen".

• Sida 128
•  Original

I biologisk mening tar barndomen slut i och med könsmognaden, som inträder i 15—16 årsåldem. Ofta tidigare! Då är de gamla "bryggorna" förbrukade eller borde i alla fall vara det. Den psykologiska navel- strängen till föräldrarna borde vara avklippt och den unge vuxne borde inte längre leva, närd av familjens symboliska bröst. Det fortsatta livet borde ske på basis av de nya bryggorna. På sexualitetens, och repro- duktionens bryggor och på den fullvuxnas sociala villkor. Men förut- sättningen för att det fullvuxna barnet kan lämna sin familj, som pri— mär livsmiljö, är att det kan vinna inträde och tillträde till — bemyndi- gas - i de vuxnas samhälle].

I konsekvens med detta har jag framfört åsikten att människan borde bli myndig, dvs få ett fullvärdigt samhällsmandat i 15—16 årsåldem. Enligt mitt sätt att tänka är detta inte bara logiskt utifrån ett biologiskt utvecklingsperspektiv, det är också den helt avgörande och grundläg- gande förutsättningen för att unga vuxna människor skall kunna inte— greras i den så kallade vuxenvärlden. Eller om man vill se det från ett annat håll; att förändra villkoren i vuxenvärlden så att den kan in- rymma alla vuxna, också de yngsta. Alla de stödåtgärder som politiskt syftar till att underlätta integrationen riskerar att missa sitt mål av den anledningen att de bestäms över de unga vuxnas huvud. Det borde vara de unga vuxna som driver fram "ungdomspolitiken" tillsammans med de äldre. Nu blir ungdomspolitiken snarast ett välmenande förmynderi.

Dagens lagstiftning, som också avspeglar vår syn på de unga, försätter de unga vuxna i en minst sagt komplicerad situation; de är fullvuxna, men betraktas som barn. Deras straffmyndighet "ökar" men deras medborgarrätt är i allt väsentligt oförändrad. På grund av sin ålder för- väntas de uppträda som vuxna, men utan att i social mening erkännas som vuxna. De lever i en utdragen parentestillvaro där de i grunden varken räknas som barn eller vuxna. Visserligen når den unge vuxne myndighet vid arton års ålder, men denna myndighet är i psykologiskt väsentliga aspekter avsevärt beskuren.

Det vanligaste sättet att försvara denna tvetydiga inställning är att låta begreppen tonåringar och ungdomar bilda en slags egen mänsklig och psykologisk kategori, som legitimerar dessa motsägelsefulla anspråk på den unga vuxna. Det positiva med detta - dvs att införa ett mel- lanområde mellan barn och vuxen — är det faktum att barnet i biologiskt hänseende blir vuxen "över en natt". Menstruationen eller så— desuttömningen inträffar plötsligt som en ofrånkomlig påminnelse och

• Sida 129
•  Original

insikt att nu är "man stor" - inte längre ett barn. Men inför detta över- väldigande besked av naturen följer vare sig psyket eller den sociala relationen med. I psykologisk och social mening har ofta transforma- tionen till vuxenhet redan långt tidigare påbörjats, liksom barndomen med dess relationsmönster sitter i också en tid efter det biologiska ge- nombrottet.

Det finns alltså ett visst fog för inställningen att den just könsmogna människan är både barn och vuxen, eller varken eller. Ungdom är kan- ske ett bra begrepp för detta, en tid där samhället tillhandahåller en pa- rentes, ett utrymme där den just fullvuxna människan kan fritt röra sig i ett ingenmansland mellan barndomsliv och vuxenliv. Ett övergångs- område där både barndomsrester kan bearbetas och där misslyckade vuxenförsök kan förlåtas.

Min hypotes är dock den att denna parentestillvaro, i vårt nutida sam- hälle, av olika skäl blivit så utdragen att den suddat ut, eller eliminerat den omständighet som jag tror ursprungligen skapade den - d v 5 den biologiskt ofrånkomliga och plötsliga - barndomens slutpunkt. Ung- domsåren har inte blivit ett kortfristigt övergångsområde där barndo- men kan avslutas och vuxenlivet påbörjas i litet trygga former, utan ett utdraget ingenmansland som faktiskt pågår, rätt så ostört av könsmog- nadens faktum, under nästan tio år. Den har blivit ett liv i sig. Är efter år lever man som "ett både och" och ett "varken eller" med ytterst oklara direktiv om varför man lever och vilket socialt uppdrag man har. Rättigheter och skyldigheter är synnerligen - inte minst juridiskt diffusa. Ar man ett stort barn som ens föräldrar och vuxensamhället skall ta hand om, eller är man en vuxen med ansvar, rättigheter och skyldigheter? Tillhör man nu dom som skall sörja för samhället eller skall man fortfarande försörjas och leva kvar i beroende av det "familjära bröstet"? Ar man ett familjeberoende barn, eller en själv— ständig, ung samhällsmedborgare?

I denna parentestillvaro finner de socialt identitetshindrade unga vuxna, och deras ännu inte vuxna kamrater en lösning i de många ung- domskulturer som skapas, kulturer som jag har svårt att förstå som nå- got annat än ett sorts förlängningsstadium av barndomen. Dessa kultu- rer präglas ofta av tidskonsumtion. Man lever i väntan på att få bli, el— ler behöva vara en riktig vuxen. Man konsumerar prylar, vård, utbild- ning och omsorg, som de verkligt vuxna tillhandahåller. Man är fortfa- rande förankrad, ofta helt beroende av sin ursprungsfamilj, fast man

• Sida 130
•  Original

där nu blivit en tredje vuxen. De nya bryggorna, sexualiteten kan inte, eller bör i alla fall inte användas som annat än tidsfördriv, likt öl, mu— sik och andra prylar som skänker njutbara upplevelseavbrott på per- rongen i väntan på att det verkliga vuxenlivet skall börjaz.

Denna ungdomskultur, eller ungdomstillvaro är kraftfull i sina yt- tringar. Och förvisso skapar denna kultur också mycket vitalt som nyt- tiggör samhället i sin helhet. Kraften kommer från den driftsomvand- ling som sker i och med det biologiska vuxeninträdet. Den unge vuxne är en stark människa i alla avseenden, kanske den starkaste på sam- hällsstegen. Den just vuxna har kvar aptit, kraft och lust3-_

I gångna tiders samhällen var de unga vuxna de verkliga oxama som ofta drog de tunga lassen. Deras samhällskraft var betydande både när det gällde att dra samhället vidare och göra uppror, skapa nya vägar. Deras sexuella och aggressiva kraft innoverade samhället. I de sam— hällsstrukturer som föregått vår egen, hälsades de unga vuxna med både en bävan och ett välkomnande. Det gällde att ta vara och forma deras kraft till allas bästa. Inträdet i vuxenlivet, barndomens slut be- möttes och erkändes med allehanda riter, som bekräftade barndomens slut och det nya livets början. Driften till att skapa nytt eget liv riktades genom dessa ritualer in på det gemensamma samhället.

Detta händer enligt min mening knappast alls idag. Driftens kraft kommer varken den unga vuxna eller samhället tillgodo. Den finner bara sina objekt inom ungdomskulturen. Denna kultur blir en slags ka- rantän, inom vilken den ungdomliga kraften fritt kan florera. En stor del av ungdomspolitiken går i praktiken ut på att sysselsätta ungdo- marna så att de inte i onödan stör den vuxna ordningen. Vi fruktar, snarare än välkomnar deras kraft och styrka. Vuxenvärldens inställning präglas av en slags förhoppning att de med hjälp av lämpliga sys- selsättningsåtgärder skall fortsätta att uppföra sig som lydiga stora barn som uppför sig vuxet. Vi föräldrar, lärare, eller vad vi är, sträcker inte fram handen till våra könsmognade barn och säger: "Välkomna i vår vuxna krets!" Vi säger inte "Hur tänker du nu försörja dig och bidra till samhället försörjning?" och vi frågar inte om hur de tänker sig en kommande egen familjebildning. Vi säger ofta ingenting alls. Vi upp- träder och handlar som om vi i grunden hoppades att denna, möjligen livets mest omstörtande upplevelse omärkligt skall passera. Att vår telning skall fortsätta att trampa vatten på "ungdomsgården" som om ingenting hade hänt.

• Sida 131
•  Original

Och i det stora flertalet fall så händer just ingenting - trots detta biolo- giska genombrott. Man fortsätter som det barn man förväntas vara, går kvar i en skola, där den grundläggande relationen är den mellan vuxna (lärarna) och barn (eleverna). Om skolan erkände det faktum att ele— verna var unga vuxna skulle formerna för pedagogiken radikalt förän- dras. Man bildar inget eget hushåll, man blir kvar är efter år i föräld- rarnas hushåll, där man brer ut sig så gott det går om föräldrarna har lust att krympa sig eller råd att expandera hemmet. Man lever vidare i sitt familjära beroende, sannolikt inte för att man inte skulle vilja sepa— rera utan för att denna separation i grunden förutsätter att man har ett tryggt och tydligt eget samhällsmandat, ett medborgarskap i samhället.

I stället för oxar som drar samhällskärran, blir de alltmer krävande objekt för sina föräldrars ambitioner att hjälpa dem, och inte minst för alla de samhällsvårdare och lärare som försöker sysselsätta dem så att de kan känna en mening med livet. För inte så länge sedan var kanske problemet att såväl barn som unga exploaterades av samhället. Man använde hänsynslöst deras krafter och förmögenheter till att åstad- komma social nytta. Idag kan deras situation närmast beskrivas som det motsatta. De har som Niels Christie uttryckt det blivit "obrukbara". De har i sin krafts dagar blivit stående på tillväxt. Frågan är emellertid om inte denna sociala position också kan beskrivas som exploatering. Hur många av oss lever inte på ungdomarna, som producenter av pry- lar och vård som skall tillfredsställa deras (våra?) behov. Samhället har bestämt att de skall stå på tillväxt, förbli beroende och inte räknas som fullvärdiga vuxna medborgare. Jag har svårt att tro att detta avspeglar en genuin respekt för den unga vuxnas ofrånkomliga svårigheter att stå på egna ben. Jag tror snarare att det bottnar i en orealistisk, idealiserad syn på barndomen, som innebär att vi överbetonar barnets behov av att få vara barn och beroende och underskattar barnets behov att växa och bli självständigt.

Men visst finns det väl fog för denna sociala konstruktion, dvs den att låta den unge biologiskt vuxne få förbli i sin barndom. Ar det inte sna- rare så att just barnen intvingades i ett alldeles för tidigt vuxenliv i ti- digare historiska epoker? Visar inte tonårs— och ungdomspsykologin att de unga adolecenterna under lång tid behöver få vara ett slags mel— lanting mellan barn och vuxna? Ar det inte uppenbart att de allra flesta tonåringar behöver sina vuxnas närståendes beskydd och omvårdnad på samma sätt som de mindre barnen behöver det. Ar det inte till och

• Sida 132
•  Original

med så att de just i denna tid kanske behöver mer vuxenomsorg än nå— gonsin? Jag har lätt att förstå dessa kommentarer utifrån de iakttagelser de grundar sig på. Tonåringen i dagens samhälle uppträder på ett i jämförelse med tidigare generationer infantiliserat sätt. Men denna infantilisering beror vare sig på något slags naturgivet psykobiologiskt stadium, som vårt samhälle lämnat utrymme för, eller på någon slags moralisk slapphet från ungdomarnas sida. Deras livsmönster, socialt och psykologiskt är en artefakt av de sociala villkoren, dvs kraven att uppträda som vuxenliknande barn. De etablerar sig inte som vuxna helt enkelt för att de inte får det!

5.3 Dagis och skola som livsvärldar

Jag har hittills diskuterat glappet mellan det biologiska och det sociala vuxenetablerandet och de svårigheter som detta skapar för unga män— niskor, även om det stora flertalet givetvis anpassar sig också efter denna ordning. Jag vill fortsättningsvis diskutera de svårigheter som har att göra med det faktum att barn och vuxna i Vårt nuvarande sam- hälle kommit att leva i så åtskilda livsvärldar. Barnen genomlever stör- sta delen av sin barndom i offentliga institutioner, medan de vuxna le— ver i ett barnfritt produktionssamhälle. Mötesplatsen är familjen, som snarast reducerats till en slags fritidskultur; en stödkultur för dess med- lemmars mera centrala livsarenor.

Det är knappast okomplicerat för föräldrar att lämna ifrån sig sina barn till dagis och skola. Det är svårt att överlämna sitt barn i andras vård, även om det blivit en social nödvändighet i vår tid. Den förhoppning som byggs upp för att kompensera och legitimera separationen är att barnet skall få det bra i sin livsvärld och helst bättre än det annars skulle haft det. Institutionen skall ge barnet en bra barndom, medan föräldrarna, de vuxna kan ägna sig åt sitt arbetsliv för att försörja fa- miljen.

Den grundläggande filosofin i barnstugepedagogiken är att barnet främst behöver omsorg, trygghet, stimulans, lek och sysselsättning. De behöver en kärleksfull omvårdnad av de vuxna som trätt i föräldrarnas ställe. Det är framförallt beroendeaspektema i barnets situation som betonas, inte de strävanden och behov av självständighet, oberoende och vuxenlikhet som barn också mycket tidigt präglas av. Barnstugan framstår som ett slutet, för och mot omgivningen väl skyddat litet hem, där personalen och barnen utan störningar kan ägna sig åt sin omsorg -

• Sida 133
•  Original

att ge och ta emot vård. Det faktum att omsorgsinstitutionema prak— tiskt taget enbart består av kvinnlig personal beror enligt min mening inte främst på löneläget. Jag tror det avspeglar vår syn på de små bar— nens primära behov. Vi tänker oss dem främst i sådana psykologiska kategorier gentemot vilka kvinnor (mödrar) bäst enligt vårt traditio- nella könsrollstänkande är lämpade att bemöta dem. Det är, för att återgå till Sjövalls terminologi, "bröstet" som de främst behöver. De behöver en givande, moderlig omsorg, där de kan känna sig trygga och tillitsfullt beroende.

Min uppfattning, utifrån mina erfarenheter är den att denna sorts livs- värld passar de allra minsta barnen, låt mig säga upp till 3—4 års åldern. Under de första tre levnadsåren står modern, eller den moderliga om- sorgen, i centrum för barnets behov och uppmärksarnhet. Det behöver bröstet, den tröstande famnen och allt det tålamod som kvinnor av olika anledningar förmår att ge. Den välskyddade, moderligt domine- rande bamstugan är en god och psykologiskt rationell livsvärld för de mindre barnen, som säkert väl står sig i en jämförelse med äldre tiders barnomsorg i familjen eller hushållet. Ja, jag gissar att den överträffar alla sina föregångare.

Enligt Erik H Eriksons välkända epigenetiska utvecklingsmodell handlar denna tid om att barnet, med hjälp av sin omgivnings bemö- tande förmår utveckla en grundläggande känsla av självtillit (basic trust och autonomi). Närvaron av en sådan inre upplevelse gör beroen— dets position uthärdlig och angenäm. Ett barn som upplever sin värld som trygg, givande och tillåtande blir en värld man vill ha mer av. Bamstugans moderliga kultur har stora möjligheter att stödja barnens utveckling i denna riktning.

Men i 4-5-årsåldem inträffar något nytt och dramatiskt i barnets till- varo. Barnet inträder i den oidipala fasen, dvs upptäcker att det inte blott är ett barn, utan en flicka eller pojke. Det upptäcker att modern inte är dess egendom, utan att livet är en triangularitet, dvs en kompli- cerad väv av relationer, där man själv måste skapa sig en plats. Från och med nu handlar det om att för flickan påbörja sin vandring mot målet att bli en kvinna och för pojken att bli en man. Från denna stund blir barndomen och bamasituationen tudelad. Man är liten, men vill bli stor. Just så stor som mamma och pappa. Man vill räknas, kunna och duga någonting till. Man vill lära sig - och det fort! - att bli en riktig man och en riktig kvinna. Men för att detta skall gå behöver man kon—

• Sida 134
•  Original

takt och samvaro med både män och kvinnor - och dessutom genom deltagande lära känna dessa, de vuxnas värld. Skall identifikationen ske måste barnen få tillträde till — och i största möjlig utsträckning kunna göra sig gällande i de vuxnas livsvärld. Det är faktiskt i denna ålder som "etableringsfasen" borde ta sin börj an!

I såväl äldre tiders hushållssamhälle, liksom i vanlig familjeomsorg, togs detta utvecklingssteg hos barnet tillvara. Det äldre - oidipala - barnet fick en förändrad roll och började leva ett annat liv. Det fanns sysslor som det__nu kunde utföra och som gav barnet en förändrad so- cial betydelse. Aven om de äldre dagisbarnen i viss mån också tillva— ratas som arbetskraft så sker detta inom själva bamomsorgskulturen. Den ökade vuxenheten spränger inte gränsen för inträde i vuxenvärl- den. Man är fortfarande ett barn, bland de andra barnen, omhändertaget av sina vuxna vårdare. Man lever vidare i sin vårdande kvinnovärld, där faktiskt både män och kvinnor saknas, ty vårdens kvinnor är ur identifikatorisk synpunkt snarare mödrar än kvinnor. Den fråga jag ställer mig är om denna institutionella barnomsorg för all framtid måste behålla denna form. Skulle det inte vara möjligt att skapa en barnomsorgskultur som tog tillvara barnens tidiga förmåga och lust att arbeta som mindre kvinnor och män (i det som de uppfattar som de vuxnas värld) med deras rättmätiga behov att också skyddas mot faror som de inte ännu på egen hand kan bemästra? Min tro är att dagens dagiskultur skulle kunna utvecklas i denna riktning. Dagis skulle kunna bli inte bara renodlade kulturer för vård, utan produktiva enhe- ter. De skulle kunna bli nyttiga små hushåll i sitt närområde. Det finns mycket arbete som de något större barnen, tillsammans med vuxna, skulle kunna utföra. Det är min bestämda uppfattning att barn inte all- tid vill leka eller sysselsättas. De vill vara med och göra en insats i det verkliga samhället och belönas efter sina prestationer.

Om män och kvinnor, i arbetande enheter, fick uppdraget att skapa produktivt arbete som var förenligt med mindre barns förmågor och behov, så skulle detta vara möjligt. Därmed skulle barnen i rätt ålder få en plats i det gemensamma samhälle där de så småningom skall bli vuxna medborgare.

5.4 Skolan som livsform

Från sju års ålder, fram till femton - och i allmänhet ännu längre — ar barnens huvudsakliga livsplats skolan. Hela den senare barndomstiden

• Sida 135
•  Original

tillbringar det växande barnet i denna mycket speciella institution. Det är inom ramen för denna institution, denna livsplats, som vuxenheten skall erövras. Man kommer in i skolan som ett barn, men skall helst lämna den som en kapabel ung vuxen människa. Det är skolan som är den kultur i vilken vi söker bistå våra barn att utvecklas till vuxna samhällsmedborgare. Det är här - i detta livsrum — som den kanske mest genomgripande förvandlingen i en människas liv skall äga rum.

Det finns knappast någon seriös allmän diskussion i vårt land eller an- dra länder om skolinstitutionens betydelse för samhällsutvecklingen, och knappast heller någon diskussion om denna institutions förmåga att bemöta och tillgodose alla, de växande barnens psykologiska och sociala behov. Skolan har blivit något av en slags självklarhet; barn skall gå i skolan, mår bra av att gå i skolan och blir genom allt de där lär sig redo för det kommande vuxenlivet (vilket för "normalbamet" brukar innebära ännu mera "skola"!) Visst diskuterar vi ivrigt proble- men med "problembamen" - de som ingenting lär, eller som helst hål- ler sig undan! Men analyserna stannar alltid vid att hitta på sådant som kan "förbättra skolan", eller försvara skolan genom att förklara dess misslyckanden med att vissa elever inte är dugliga på grund av sina psykiska eller sociala omständigheter. Skolan förblir en slags själv- klarhet; i denna miljö, den bästa av alla tänkbara skall våra barn leva sin resterande barndom - och där skall de erövra sin vuxenhet. Det är bara så!4

Men skolan, som livsplats, är en ur gruppdynamisk synpunkt mycket märklig kultur! Sannolikt är den en av de mest svåra gruppkulturer vi kan tänka oss. Dess rationalitet grundar sig på antagandet att ett fåtal kunniga vuxna, i ett ekonomiskt och praktiskt arrangemang kan för- medla kunskaper till en mångfald kunskapsbehövande barn. När denna kultur lyckas i sitt uppsåt så betyder det att för vuxenlivet och sam- hällslivet viktig kunskap faktiskt förmedlas och att en tillräckligt god social ordning, inom ramen för kulturens värderingar, kan upprätthål- las. Men frågan är i vilken utsträckning denna kultur faktiskt lyckas i sitt "kunskapsförmedlande uppsåt" och hur väl den lyckas att bistå sina elevers transformation från barn till vuxna människor.

Jag vill kort diskutera några frågeställningar: balansen mellan lärare och elever, läroprocessens grundantagande, skiktningen och relationen till samhällslivet.

• Sida 136
•  Original

5.5 Många elever, få vuxna

Skolvärlden som livsplats innebär att leva bland ett stort antal lika gamla barn och ledas av en ensam vuxen, en lärare. Ju äldre man blir, desto fler lärare träffar man, men oftast en och en. Många barn, en vuxen. Så ser barndomslivets mest centrala bild ut i barnets huvud. I bänkrad efter bänkrad sitter barnen vända mot den ensamme läraren. Deras uppgift är att lyssna, lära och utföra det de blir tillsagda, inklu- sive att vara initiativrika, självständiga och kamratliga. Min bild är förvisso otidsenlig! Vår nuvarande pedagogik placerar ju barnen i grupper och skapar frihet för annan sorts utveckling. Men dock är in- trycket att skolan, oavsett sina pedagogiska former, ändå förblivit en kultur där barnen, eleverna förblivit i en roll som främst premierar de— ras förmåga att vara goda mottagare.

Den andra delen av skolvärlden, den som ibland kallas den dolda läro— planen är allt det liv som levs och lärs in på rasterna. Här handlar det om kampen, den livsviktiga kampen att finna vänner som kan skiljas från ovännema. Allt detta under rubriken "rast".

Att leva i ett gruppsammanhang, konstruerat på detta sätt sätter givet— vis sina speciella spår. Hur känns det, hur är det att leva som en av så många och så lika, tillsammans med de fåtaliga vuxna. Vad är det för känslor som skapas hos en människa som dag ut och dag in lever och söker sin livsmening i ett sådant sammanhang? Tanken, rationaliteten, bakom detta gruppsliga arrangemang är att vart och ett av barnen skall identifiera sig med den ende vuxne och införliva dennes goda kunska- per och levnadssätt. Att bli som den vuxne och kunna allt som den vuxne kan är det som förväntas, och som antagligen i gynnsamma fall också sker - fast bland allting annat. Ty läraren och kunskapsförmed— landet är blott en liten del av "livet" i skolan för eleven. Varje barn måste lära sig att hitta en egen, meningsfull plats i en hotande och överväldigande anonymitet. Försöka bli någon speciell bland kanske 30 som ser likadana ut. Det handlar om att bli någon bland likarna, och bli någon i förhållande till "fröken". Vilken häpnadsväckande social utmaning är inte detta!

I "småklassema", då barnen befinner sig i den sk latensåldem är kan- ske skolvärlden någorlunda uthärdlig. Dessa barn kan ofta i sin oskuldsfullhet tänka sig att "fröken" ser just dem, tycker om dem och vill dem väl. Men när denna tid passeras blir latensbamens

• Sida 137
•  Original

"oskuldsfulla" identifikationer omöjliga. De börjar förstå att fröken måste skilja på barn och barn. De vet att de tillhör barnen och måste skaffa sig platser bland barnen. Hur blir man någon och hur blir man vuxen i ett sånt här system? Genom att bli duktig eller duktigast? Starkast, farligast eller lydigast? Det är knappast lätt att finna sin verkliga roll, sin genuina personlighet inom ramen för ett system av detta slag.

5.6 Läroprocessens grundantagandes

I sin generella utformning förefaller vårt skolsystern utgå från anta- ganden om att alla barn vill lära sig, att de känner sig trygga i en läro- situation, att de uppfattar det som naturligt och okomplicerat att vara beroende, att de känner sig vara i goda händer och längtar efter att till- ägna sig just de kunskaper som läraren kan förmedla - dvs att de be— finner sig i det psykiska tillstånd som EH Eriksson kallar basic trust. Många barn känner så när de kommer till den första skoldagen, och vissa fortsätter att känna så år efter år. Att lära och leva inom denna miljö blir för många barn - som tur är - ett meningsfullt liv. De känner ro i skolan, de har tid för skolan, de känner sig nöjda med sina relationer till lärarna och eleverna. För dessa barn är kanske skolan inte den bästa, men en nog så bra livsmiljö. De känner att de klarar av de stigande kraven, upplever att de växer, styrks av att de blir större och närmar sig vuxenlivet.

Dessa, och förhoppningsvis flertalet av barn (elever) befinner sig alltså i det tillstånd som Eriksson kallar basic trust, vilket i korthet innebär att barnet i sin livsvärld (skolan) känner (1) en grundläggande tillit och tilltro att tillvaron är god och pålitlig, (2) längtar efter att tillägna sig mer av det goda som ges och är beredd att ta in, ta emot och införliva det, (3) känner sig trygg och tillfreds i en beroenderelation, (4) känner omsorg inför sin givande omvärld och (5) förmår att vänta och lita på sin tur. Jag brukar ibland kalla detta förhållningssätt för "living by learning" - och med detta menar jag att själva lärandet och inlämingssituationen blir en acceptabel livsform.

Men många barn känner sig inte på detta sätt. Deras tankar om livet, och uppfattning om livet är närmast de motsatta. De kan snarast beskrivas med Erikssons alternativa begrepp "basic mistrust". Detta är barn som inte tror och litar på livet som något gott och pålitligt, utan ofta som något ont som man måste akta sig för, eller kämpa emot.

• Sida 138
•  Original

Tillvaron är bedräglig och ser minsann inte alltid till den som är liten. Det gäller att ta hand om sig själv, att lära sig fly och fäkta, vara på sin vakt och slåss för sig själv. Alltså innebär "basic mistrust" att barnet (1) misstror tillvaron (skolan), (2) känner fruktan och vrede i relation till sin omgivning och aktar sig för att ta emot mera ont och vill snarare förstöra och attackera det som ges (tvingas på), (3) försöker värja sitt oberoende, hitta en strategi där man inte behöver vara beroende och (4) måste passa på att ta för sig i den stund som ges. Dessvärre beskrivs denna senare kategori - de rrrisstrogna - ofta som en form för patologi, en personlighetsstörning. Man skall vara god och glad! Ty livet är gott! Dessa barns verklighetsuppfattning uppfattas inte som något som sant avspeglar deras erfarenheter, utan som massiva projektioner. Jag vill dock påstå att på detta sätt uppfattar många barn verkligheten i allmänhet, och skolans i synnerhet. För dessa barn blir en pedagogik som i grunden är uppbyggd på antagandet om en grundläggande tillit närmast orimlig, ja omänsklig. Den blir vad jag kallat en form för godhetens tyranni - i den meningen att den tar sin egen ordning för given och diskvalificerar dem som inte delar dess illusion.

Det misstrogna barnet är kritiskt, på sin vakt, känner fruktan och vrede, vill få utrymme att själv utforska, med sin aggressions hjälp om livet är något att ha eller ej. Det är ständigt sysselsatt med att lära sig hur man bäst skall skydda sig eller hitta sätt att ge igen, komma framåt. Den pedagogik som detta barn behöver skiljer sig i de flesta avseenden från den "traditionella". Barnet behöver en pedagogisk arena av annat format, mer lik den där barnet enligt Erikssons utvecklingsschema för första gången brukar överkomma sin grundläggande misstro och få den ersatt med tillit; dvs den känsla av livets hållfasthet som den "tillräckligt goda modern" övertygar sitt späda barn om, under förutsättning att hon förmår uthärda och härbärgera barnets attacker av vrede och frustration utan att skada eller hämnas på barnet genom att leva ut den besvikelse och vanmakt hon själv känner. Det misstrogna barnet, eleven behöver en pedagogisk form som tål barnets aggression, förstå att det måste lära genom att testa sin omgivning, som inte kan vänta och som tillåter det att utgå från sitt oberoende. Dvs förstår att barnet inte förmår leva genom "learning" i traditionell mening utan lär sig genom att leva (learning by living). Skolans traditionella pedagogik är tyvärr en mycket ömtålig och opassande gruppkultur för dessa elever. De behöver helt andra gruppbildningar — och lärosituationer - än de som nu ställs till deras förfogande. Det finns en gedigen kunskap om hur de mer misstrogna lär — och hur deras pedagogik bör se ut -

• Sida 139
•  Original

men dessa kunskaper inverkar på skolsystemet endast marginellt - i form av anpassad studiegång, specialklasser och skoldaghem. Tyvärr blir dessa alternativa pedagogiska former, på grund av "normalskolans" dominans i allmänhetens ögon definierade som "andrahands"-skolor.

Skall vi komma vidare måste vi börja ifrågasätta det rimliga i att tänka oss att alla barn, oavsett hur deras verklighetsbilder ser ut, under hela sin senare barndom skall vistas i ett system som nöjaktigt tillgodoser de tryggas behov, men som i allt väsentligt negligera de otryggas och dessutom diskvalificerar deras sätt att lära och skaffa sig trygghet.

5.7 Skiktningen

Alldeles oavsett den ständiga diskussionen om betygens vara eller inte vara så är det obestridligt att skolan som livsmiljö är en kultur där bar- nen ständig känner att de värderas i relation till sina formella presta- tioner. Skolan är inte en livsvärld där barnen kan känna att var och en kan få det stöd och den hjälp de behöver på ett kärleksfullt och vill- korslöst sätt - så som vi ofta i den mer allmänna retoriken, gärna ut— trycker saken. Man vet att vid utgången av denna tidsepok kommer vissa att tillhöra toppen, andra bottnen. Och att denna indelning antag- ligen följer med under hela livet! Visserligen kan man säga att denna skiktning är en process i alla grupper. Kampen om herraväldet avspeg- lar sig överallt där människor finns. Men den fråga jag vill ställa är hur ett system - en livsvärld som denna - påverkar de unga för framtiden. Hur känns det att under nio långa år, ibland ännu fler, leva i en värld där man främst ständigt lär sig att man tillhör de sämsta, dvs det synliga och uppenbara bottenskikt som måste finnas för att de bästa skall kunna identifieras? Förr i tiden, då skolan var kort kunde de som där lärde om sin okunnighet finna viss tröst att det fanns "nya möjlig- heter". Man kunde hitta ett okvalificerat jobb och där faktiskt visa att man dög något till. Idag är faktiskt skolan den enda tillgängliga värl- den! Där skall de unga vistas, förutsatt att de inte diskvalificeras till den grad att de via anpassade studiegångar, specialklasser o dyl för- passas till det absoluta bottenskick som bekräftar deras absoluta odug— lighet.

Är detta ett rimligt system? Ja kanske om vi tänker oss att skolan just skall vara ett skiktningsställe som visar rågången mellan de "anpassa-

• Sida 140
•  Original

de", de trygga och de "missanpassade" och otrygga. Men så vill vi, åt- minstone inte de flesta av oss, ha det. Vi vill tänka oss skolan som en plats där alla kan lära och känna sig stolta. Men går det?

Annorlunda uttryckt; det faktum att skolan är det mest substantiella i barnens livsvärld borde innebära att denna värld är så beskaffad att alla barn har anledning att uppfatta den som en livsmiljö där var och ens behov kan tillfredsställas och där var och ens förmåga kan komma till uttryck och nytta. Om skolan behåller sin nuvarande form måste man dessvärre räkna med att en stor del av barnen - kanske en tredjedel - kommer att erfara att deras behov inte tillfredsställs, att deras förmåga inte duger och att den mera slutgiltiga värderingen innebär att de tar "plats" i ett nedre skikt. De kommer att veta att de lärt sig bara litet, men lära sig mycket om att just höra till dem som vet minst.

Med det nuvarande skolsystemets utformning måste vi räkna med att en stor del av de unga inträder i vuxenlivet med en synnerligen inar— betad självuppfattning att de har ett mindre värde och att de känner sig svikna av den vuxenvärld som de nu själva skall etablera sig i.

Min kritik mot skolan, både som omsorgs- och kunskapsmiljö kan sammanfattas:

— den håller fast de växande människorna i ett system där en mångfald lika gamla barn är tillsammans med få vuxna i ett systematiskt bero- endeförhållande. Detta är ingen idealisk gruppbildning, och inte heller ett idealiskt förhållande. Åldershomogena, eller kanske rättare, ålders— dikotoma grupper är som regel inga goda kulturer. De leder antingen till kamp eller underkastelse mellan åldersgrupperna (lärarna kontra eleverna) och den leder till en svårartad konkurrens mellan likarna, där ett stort antal är "systematiskt dömda" att bli parias.

- den bygger på ett outtalat antagande att barnen hyser tillit och tror att skolan är något gott. De barn som inte omfattar en sådan världsbild kommer att bete sig på ett sätt som kommer att leda till olika slags dis- kvalifikationsprocesser.

- det faktum att skolan är en kunskapsförmedlande kultur, med uppgift att skikta barnen leder till att många av barnen främst lär sig att de inte duger, eller är sämre än andra. A andra sidan kommer vissa barn, att med skolsystemets hjälp Vidareutveckla en mycket positiv självbild.

• Sida 141
•  Original

Min uppfattning är den att den skolkultur som är våra barns livsvärld är uppbyggd på ett sådant sätt att den nödvändigtvis måste utdefiniera vissa som "dugliga" och andra som "odugliga" och att den också sys— tematiskt belönar de barn som av olika anledningar känner sig trygga och tillitsfulla. I första hand är det inte "skolan" jag kritiserar eller ifrågasätter. Snarare är det att vi inte uppmärksammar och diskuterar det faktum att många barn, i denna sorts livsvärld oundvikligen kommer att utveckla en negativ självuppfattning och en misstrogen eller fientlig samhällssyn.

Låt mig ställa några frågor:

- Är det rimligt att tänka sig att alla barn, genom livet i skolans "enhetskultur", får just den rätta förberedelsen för sitt kommande vuxenhv?

- Är det rimligt att barn skall tillbringa hela sin barndom i ett Skolsam- hälle?

- Är det rimligt att tro att barn som lever i en "beroendekultur" under nio år - och ofta tolv - där de ständigt betraktas som barn, skall känna sig vuxna och kunna ta plats bland de vuxna?

- Ar det rimligt att förvänta sig att barn som genomlever hela sin barn- dom och tidiga ungdom i en värld där de lever i en kaotiskt, konkur- rensinriktad gruppmiljö bland jämnåriga, under inflytande av ett fåtal vuxna, skall utveckla ett demokratiskt sinnelag, hänsyn och "samhällskärlek"?

— Är det rimligt att barn under sin uppväxt inte möter andra vuxna än sina föräldrar och de som är avlönade för att ta hand om dem?

Att barn behöver omsorg och kunskaper för att överleva som vuxna i vårt samhälle är självklart. Dessvärre har vi - i ett lil-årigt skolsystern fört samman kunskapsförmedling och barnomsorg. Därmed har vi kanske skapat både en bristfällig barnomsorg och en ineffektiv kun— skapsförrnedling. Barnet behöver omsorg, antingen den sker i hemmet eller i institutioner, där dess växande skyddas och förstärks, intill den dag det är vuxet. Under detta växande efterfrågar barnet kunskap, inte

• Sida 142
•  Original

minst om den värld som väntar. Därför blir kunskapsförmedling alltid en del av barnomsorgen. Men denna basala barnomsorg med dess ba- sala kunskapsförmedling, borde vara till ända då det faktiska vuxenli- vet börjar. Skolan som barnomsorgsmiljö borde upphöra när barndo- men tar slut, och kanske helst något år före!

5.8 En barndomsskola med tydligt slut

Det är ett känt faktum att många barn under den senare grundskolepe- rioden drabbas av skoltrötthet. Många drabbas i en lindrig och uthärd— lig form, men en oacceptabelt stor del av eleverna erfar en trötthet och en olust inför livet i dagens skola som överstiger deras smärtgräns. Det är märkligt att dessa uttryck för olust inte leder till en allvarlig diskus- sion om skolans eventuella oförmåga att möta alla de växande barnens behov. Skoltröttheten är barnens sätt att tala om att skolan som livs- värld inte längre stimulerar dem, utan tröttar ut dem. Att de skulle be- höva något nytt!

Min hypotes är att barn, som står på tröskeln till vuxenlivet, har sitt intresse inriktat på livsaspekter som faktiskt inte kan tillgodoses i skolvärlden. Följden är att studiemotivationen minskar och att livet i skolan känns mindre meningsfullt. Deras intresse - lust eller vånda - handlar om just etableringen, av att snart få en ny roll och betydelse i vuxensamhället. De unga vuxna, och många av de nästan vuxna skulle behöva komma ut i världen, inte bara som tillfälliga pryoelever eller som nederlagsstämplade unga med anpassad studiegång. För många unga människor skulle arbetslagen vid normala arbetsplatser nu vara en bättre livskultur än skolans klassrum. Också de barn som trivs bättre i skolvärlden skulle behöva ett avbrott från skolan, och gissningsvis skulle vuxensamhällets institutioner och företag behöva dessa unga vuxna som medarbetare. Mitt resonemang leder fram till en slutsats: att "barndomsskolan", borde upphöra då eleverna närmar sig puberteten. Detta skulle möjliggöra att alla ungdomar gavs möjlighet att etablera sig i vuxenvärlden och att själva besluta hur de vill fortsätta sitt nyvunna vuxenliv, dvs fortsätta i arbetslivet eller söka sig till en ut- bildning för vuxna.

Hade barndomens skola ett sådant tydligt slut skulle en ny grund ska- pas för renodlade utbildningsinstitutioner för den unga vuxna som vill och kan studera. De skulle inte förbli som nu: en omärkbar förlängning

• Sida 143
•  Original

av en normkultur för alla barn och unga vuxna. De senaste decennier— nas projekt att skapa en allt längre skola för alla barn och unga vuxna har varit ett nödvändigt projekt; ett försök att med skolan som redskap skapa förutsättningar för en fördjupad demokrati och en ökad social mobilitet. Frågan är dock om vi ändå inte på allvar måste inse att också den demokratiska skolan, med alla sina goda föresatser, ändå förblir en institution där vissa elever kommer att anpassa sig i kraft av sin intellektuella begåvning och/eller sin förmåga att trivas i en kultur i vilken man är beroende, medan andra kommer att tvingas leva och lära om sitt mindervärde under allt längre tid.

Värden som demokrati, ansvar och myndighet kan inte läras ut! De måste erfaras och övas in inom ramen för tydligt förändrade roller i livsvärlden. Om vi verkligen vill att alla de unga vuxna fungera som vuxna och dugliga medborgare måste vi revidera de institutioner där barnen lever. Dessa måste ha en tillräcklig pluralism för att allas för— mågor och behov skall få plats. Skolan är idag ett alltför övergripande och socialt instängt systern. Antingen måste vi vidga dess ramar och förändra dess inre kultur, eller också begränsa dess utsträckning i ti— den. Det faktum att vi lever i ett samhälle, där utbildning och kun- skapsförmedlande blir alltmer centralt, kräver att vi skapar institutioner för utbildning som dock inte, genom sin gruppdynamiska struktur samtidigt intvingar ett stort antal människor i ett nytt proletariat där in- sikter om social betydelselöshet och intellektuell okunnighet blir det mest centrala utbildningsresultatet. Detta borde inte vara en omöjlig politisk uppgift.

5.9 Det idealiserade barnet och den idealiserade barndomen

Under det senaste århundradet har vår uppfattning om barnet och barndomen genomgått en dramatisk förändring. Intresset för barnet och barndomen har utifrån psykoanalysen och barnpsykologins domäner utvecklats till en slags allmänkunskap. Tesen i denna allmänkunskap är att barnet i grunden är en slags godartad och forrnbar varelse, som om det blir föremål för en god och kärleksfull omsorg kan och kommer att utveckla sig till en god social och vuxen varelse. Barnets tidigaste år och livserfarelser betonas till den grad att man lätt får intrycket att om bara barnet får en "lycklig barndom" så kommer det att genomgå sin vidare utveckling utan större svårigheter. Omsorg, kärlek och trygghet är nyckelord i den idealiska barndomskulturen. Föräldrarnas roll betonas starkt. Det är i relationen till föräldrarna som människans

• Sida 144
•  Original

sociala väsen utmejslas, och då främst i tidig ålder.

Visst finns exempel på psykologiska teorier som sökt framhäva andra och senare relationers självständiga betydelse för människans beteende och anpassningsförmåga, men deras röster är svaga. Syskon, kamrater och framförallt den utomfamiljära livsvärldens psykologiska betydelse har en mycket undanskymd plats i utvecklingspsykologiskt allmän- tänkande. Jag vill påstå att barnets tidiga erfarenheter och deras betydelse har lyfts fram i ljuset medan andra mycket centrala utvecklingsaspekter förblivit mörklagda. Puberteten och vuxeninträdet — etableringen som vuxen medborgare — upptar visserligen ett eller annat "kapitel" i allmänhetens kunskapsbok, men den analyseras snarare ur ett barndomshistoriskt utvecklingsperspektiv än som ett resultat av socialt institutionella samtidsfaktorer. De ungas svårigheter uppfattas som en familjehistorisk, inte en nutidsbetingad artefakt. Det är föräldrarnas brister som orsakar att barnet inte lever upp till skolans krav. Av och till kompletteras föräldrarnas skuld med "skolans", men då främst på grund av förment dåliga lärare eller bristande resurser. Skulden fästs på detaljerna, inte på den dynamiska helheten. Detta sorts primitiva skuldtänkande hindrar oss från att förstå och förändra barnens nuvarande, mest avgörande livskulturer. Jag hoppas att mitt kapitel inte uppfattas som ett angrepp på skolan, utan som en uppmaning att analysera och kanske ompröva de växande människornas livsvärldar. Min avsikt är inte att göra skolan till en syndabock för att många unga vuxna i vår samtid möter oöverstigliga hinder vid den tid då de skall etablera sig som vuxna medborgare i sitt samhälle. Min tes är den att skolan, liksom den offentliga och institutionella barnomsorg som föregått den skapat grunden för en barndomsvärld som blivit alltför skild från de vuxnas.

Med varje nyförvärvad förmåga kunde barnet i hushållssamhället själv förändra sin roll och betydelse i sin livsvärld. Det kände, gladdes eller oroades av att det blev äldre för varje dag som gick, fram till den dag det var framme vid barndomens slutpunkt. Den tiden är förbi, och tur är säkert det. Det var inte lätt att vara ett växande barn då, men det är det inte heller nu. Men risken med vårt system är att barnet enbart känner att det växer på längden och på bredden, men att dess plats i systemet förblir oförändrad. Det blir bara ett allt större barn! Duktigt om det trivs och belönas, odugligt om det vantrivs och bestraffas. Att växa in i en vuxenvärld innebär att successivt få nya roller, betydelser och bekräftelser av vuxensamhället — det riktiga samhället. Det innebär

• Sida 145
•  Original

inte att rangordnas bland de andra barnen. Därför ser jag det som en nödvändighet i ett framtidsperspektiv att kommande omsorgskulturer kan integreras i den gemensamma världen så att de växande barnen inte bara kan få omsorg och kunskaper, utan roller och betydelser i det större sociala sammanhanget.

Barn behöver en barnomsorg och en skola som konkret verkar i ett so- cialt sammanhang, inte institutioner som ger dem en lång förberedelse för ett framtida vuxenliv. Vill vi underlätta de ungas etablering som vuxna är den mest logiska vägen att etablera barnens och de ungas livsvärldar i det gemensamma samhället.

• Sida 146
•  Original

Fotnoter:

l Siffermaterialet i ungdomsenkäten belyser detta förhållande. Tre av fyra i katego- rin 16-19 år bor kvar hemma och var tredje bor hemma fram till 25-årsåldern. De ut- flyttades boendeformer tyder också på att familjen och föräldrahemmet fortsätt- ningsvis är ett slags ankare i tillvaron. Tendensen över tid är också att kvarboendet har ökat.

2 Resultaten från ungdomsenkäten, och andra undersökningar visar att familjebild- ning nu sker mycket senare och att även parförhållandena minskar (se kapitel 6 i rapporten). Detta måste tolkas som att den sexuella funktionen för de unga vuxna inte är accepterad eller tillåten i sin sociala, reproduktiva funktion.

3 Det finns också i vår tid ett slags förskönande och förhärligande av ungdom och ungdomlighet. Man skall vara ung! Att vara vuxen, uppfattas idag knappast som en kategori för den färdigvuxna och självständiga medborgaren, utan som en närmast moralisk värdering, ett sätt att vara tråkig, eller rättskaffens. Det finns rn a o snart inga vuxna. Man förblir ungdom ända fram till pensionsåldern randas, för att då in- rätta sig i de "gamlas" krets.

4 I ungdomsenkäten svarar drygt hälften att de "trivdes i skolan". Frågan är hur vi uppfattar detta besked. Tycker vi att det är tillfredsställande att nästan hälften av skoleleverna inte trivs, och att denna andel antagligen är betydligt högre med tanke på undersökningens bortfall. Delar vi upp ungdomarna i de som svarar "ja", resp "nej" på frågan om de trivs finner vi att deras föräldrar i fråga om att "hjälpa", "ge beröm" och annat stöd inte skiljer sig åt i nämnvärd grad. Mer än hälften av föräldrarna, oavsett hur barnen har det i skolan, tycks i alla fall engagera sig i barnens skolliv. Det framkommer också tydligt att de som inte uppger sig trivas, visar detta tydligt genom skolk och bråk med lärare.

5 Jag har hämtat begreppet "grundantagande" från W.R Bion, en gruppteoretiker som menar att grupper och gruppkulter — alltifrån små grupper, till stora systern vilar på ett i grunden orealistiskt antagande - t ex att världen är en god, eller ond "inrättning", som det gäller att få del av, resp skydda sig från, och att gruppen eller systemet är ett redskap för denna goda, eller onda ordning. Bion har kallat detta "beroendegrupp", respektive "kamp-flyktgrupp". Skolan som system, i kraft av alla sina smågrupper, tillhör kategorin beroendegrupper. Utmärkande för den är alltså att "här finns något gott att vinna" och att här råder den goda och pålitliga ordningen. Dessvärre föder denna slags gruppkultur avund och girighet; det gäller ju att ta för sig. Jag hänvisar den intresserade läsaren till Bions bok "Experiencis in groups", översatt till svenska med den missvisande titeln "Gruppterapi", och till min egen bok "Gruppen - skeenden och föreställningar".

• Sida 147
•  Original

• Sida 148
•  Original

. .. ...,t

• Sida 149
•  Original

Kapitel 6

Förvärvsarbete

Av Joachim Vogel

Sammanfattning

Sysselsättningen har ökat betydligt snabbare än i jämförbara indus- triländer, till följd av offentliga sektorns utbyggnad och ökad kvin- nosysselsättning. Både bland unga män och unga kvinnor minskade sysselsättningen i absoluta termer. I relativ mening (relativ till ut- vecklingen för hela befolkningen) blir nedgången ännu tydligare. Effekten ökar under 80-talet och förstärks sedan kraftigt under 90- talets extrema lågkonjunktur. Orsakerna är dels förlängd ungdoms- utbildning, dels en ökande arbetslöshetsbörda för ungdomar. Ansvaret för ungdomsgenerationens materiella försörjning flyttas därmed i ökande utsträckning från marknaden (arbetsmarknaden) till sociala nätverk (föräldrafamiljerna ) resp till offentliga sektorn (studiestöd, bo— sättningsstöd mm).

• Sida 150
•  Original

Arbetskraften har blivit mera koncentrerad till medelåldern, dels ge- nom minskad sysselsättning för ungdomar, dels genom tidigare pensionering. Medan arbetskraftsreserven i medelåldern alltså har minskat radikalt, ökade arbetskraftsreserven bland både de yngsta och de äldsta. Mellan 1990 och 1992 försvann en tredjedel av ton- åringarna från arbetsmarknaden.

Bland ungdomar under 20 studerar en ökande andel parallellt med förvärvsarbete. Andelen heltidsanställda tonåringar har nästan halv- erats sedan 1975 (ned till 19 procent), medan andelen deltidsanställda har ökat med ca 40 procent. Andelen unga kvinnor med fast anställning har ökat, men inte upp till samma nivå som för unga män. Den främsta orsaken till att inte arbeta är studier (gäller mest tonåringarna), där vi har en ökning, medan arbetslöshet och föräl- draledighet ökar över 20 år. Samtidigt minskar hemarbete som skäl.

Förlängd ungdomsutbildning innebär en senareläggning av utträdet på arbetsmarknaden. I kapitel 4 visades att andelen studerande har ökat under 80-talet, särskilt bland tonåringarna. Vidare ökade andelen som både studerade och förvärvsarbetade (under en viss mätvecka). Det bör finnas en ökande andel ungdomar som varvar studier med förvärvsar— bete, dvs feriearbetar eller gör tillfälliga avbrott i studierna för en pe- riod av förvärvsarbete. Studier kan i viss mån också bli aktuella vid längre arbetslöshet. Vi får därmed en "etableringseffekt" på arbets— kraftens sammansättning: andelen yrkesaktiva ungdomar i arbetskraf— ten minskar. Det leder till lägre inkomster, lägre materiell standard, senare utflyttning från föräldrahemmet och senare familjebildning i ungdomsgenerationen. I anslutning till diskussionen i kapitel 1 innebär detta att ansvaret för ungdomsgenerationens försörjning i ökande ut- sträckning flyttas från marknaden (arbetsmarknaden) till sociala nät- verk (föräldrafamiljerna) resp. till offentliga sektorn (studiestöd, bo— sättningsstöd, vissa utbildningskostnader).

I detta kapitel redovisas dels data från ULF 1975-1991, dels från ar- betskraftsundersökningarna (AKU) som täcker ett längre tidsintervall (1970-1992). Redovisningen omfattar andelen sysselsatta under en mätvecka före intervjun, typ av sysselsättning (som anställd eller fö- retagare), på heltid eller deltid, resp. med fast eller tillfällig anställ- ning. Kapitlet avslutas med en uppdelning av ungdomar utanför ar- betskraften efter orsak.

• Sida 151
•  Original

6.1 Arbetskraftsstruktur: nivå- och strukturförändringar

Arbetskraftsundersökningarna räknar personer som har förvärvsarbetat minst en timme under mätveckan, inkl. frånvarande. Undersökningar- na pågår hela året och ger ett årsmedeltal baserat på två veckor per månad (fr.o.m. 1993 varje vecka). I diagram 6.1 a och b visas andelen sysselsatta som andel av befolkningen för kvinnor resp för män i olika åldrar. Eftersom vi i första hand intresserar oss för långsiktiga trender bortser vi i det följande från den exceptionella lågkonjunkturen på 90- talet. Diagrammet visar flera genomgripande förändringar på den svenska arbetskraften:

Unik sysselsättningsökning

Sysselsättningen har ökat avsevärt sedan 1970. Av hela befolkningen i åldrarna 16-64 år hade 72,3 procent förvärvsarbete 1970. 20 år senare nåddes en toppnotering på 83,5 procent, som sedan minskade till 78 procent mellan 1990 och 1992, p.g.a. av ökad arbetslöshet i den djupa lågkonjunkturen.

Sveriges sysselsättning var unikt hög i internationell jämförelse, och även ökningstakten var exceptionellt hög under 70- och 80-ta1et. Sve- rige hade dessutom en extremt låg arbetslöshet ända fram till hösten 1990. I de flesta industriländer stagnerade sysselsättningen efter första oljekrisen, medan den fortsatte växa i Sverige.

J ämställdhetseffekt

Den svenska sysselsättningsökningen hänger samman med en snabbt ökande förvärvsfrekvens hos kvinnorna (diagram 6.1.b). Mellan 1970 och 1990 ökade kvinnornas sysselsättning med 23 procentenheter, från 58,3 till 81,4 procent, till nästan samma nivå som för männen (85,6 procent). Praktiskt taget hela sysselsättningsökningen kom i offentliga sektorn. Sverige utvecklades under 70- och 80-talet snabbt mot jäm- ställdhet ifråga om rätten till arbete och ekonomiskt oberoende. I de nordiska välfärdsstaterna förelåg samma snabba utveckling, medan trenden i övriga västländer var svag eller t.o.m-negativ.

• Sida 152
•  Original

Diagram 6.1.a Procent sysselsatta män 1970-1992. Källa: SCB:s Arbetskrafts- undersökningar (AKU)

100 - 95 ?

1970 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90

• Sida 153
•  Original

Diagram 6.1 .b Procent sysselsatta kvinnor 1970-1992. Källa: SCB:s Arbetskrafts- undersökningar (AKU) 95 90 85 80 75 70 65 60 55 50 45 40 35 30 25 20 15 10

5

0 . "mm .m _.m.m 1970 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92

• Sida 154
•  Original

Pensionseffekt

Under samma period minskade sysselsättningen bland äldre till följd av tidigare pensionering, dels genom lägre pensionsålder, dels genom rätten till delpension och generösare förtidspensionering. Denna "pensionseffekt" ger tillsammans med "jämställdhetseffekten" och "etableringseffekten" (ungdomars senare utträde på arbetsmarknaden) en snabb omvandling av arbetskraftens sammansättning i fråga om ål— der och kön. Pensionseffekten syns renodlat bäst hos äldre män (55- 64), där sysselsättningen har minskat med ca 10 procentenheter mellan 1970 och 1990 (från 84,1 till 74,5 procent). Bland medelålders män (35-54 år), där pensionseffekten är relativt liten, är sysselsättningen i stort sett konstant fram till 1990.

Hos kvinnorna motverkas pensionseffekten delvis av den långt betydelsefullare jämställdhetseffekten. Hos kvinnor 55-64 år ökar sysselsättningen från 43,9 till 65,2 procent, dvs med 21,3 procenten- heter (vilket alltså är en ökning med hela 50 procent). Om man sedan går till kvinnor i medelåldern (35-54 år) så är sysselsättningsökningen ännu mera dramatisk. Där har sysselsättningen ökat med 36 pro— centenheter mellan 1970 och 1990. Jämställdhetseffekten slår även igenom hos yngre kvinnor, som vi kommer att se längre fram.

Etableringseffekt

Etableringseffekten innebär en viss sysselsättningsminskning för ton- åringarna (gymnasieåldern). Bland tonåringarna har sysselsättningen minskat med 3,2 procentenheter till 45,7 år 1990. Minskningen finns i huvudsak bland tonårspojkar (-5,2 procentenheter). Bland tonårs— flickor är sysselsättningen i stort sett oförändrad (-0,2 procentenheter). Här motverkar nämligen jämställdhetseffekten etableringseffekten. Diagram 6.1. a och b visar vidare att utvecklingen under perioden inte har varit jämn. Tonåringarna hade lägst sysselsättning under åren kring 1983 (lågkonjunktur), vilket sedan korrigerades med särskilda ar- betsmarknadsåtgärder (ungdomslagen).

Bland 20-24—åringar slår den allmänna sysselsättningsökningen ige- nom relativt svagt bland män, men däremot (förstärkt av jämställd- hetseffekten) bland kvinnor, där det rör sig om en ökning med ca 15 procentenheter.

• Sida 155
•  Original

Åldersmässig koncentration av arbetskraften till medelåldern

Diagram 6.1 visar vidare att arbetskraften koncentreras alltmera mittåt till medelåldern, där sysselsättningen ligger nära ett maximun. 35-44- åringarna har högst sysselsättningsgrad, medan sysselsättningen min- skar bland såväl de yngsta som de äldsta männen. För kvinnornas del föreligger samma mönster, men det framträder inte tydligt i diagram 6.1.b p.g.a. den allmänna sysselsättningsökningen bland kvinnor (jämställdhetseffekten). Tidigare pensionering (pensionseffekten) och senare utträde på arbetsmarknaden ("etableringseffekten") leder till relativt sett färre äldre och yngre (tonåringar).

Vi har således fått en växande arbetskraftsreserv i arbetsför ålder, som dels består av unga som studerar (utbildningskraven har ökat), dels av allt fler och yngre pensionärer. Detta kan vara problematiskt såväl ur samhällsekonomiska som välfärdspolitiska perspektiv. ULF och befolkningsstatistiken visar att folkhälsan och medellivslängden har förbättrats avsevärt i de övre åldrarna, samtidigt som ATP är fullt utbyggd och utgör en växande belastning på de offentliga finanserna. Utvecklingen är gynnsam ur välfärdssynpunkt för pensionärerna, som således blir allt flera och allt friskare och har allt bättre pensionsin- komster. Tidig pensionering är å andra sidan fördelaktig även för ungdomsgenerationen eftersom den frigör arbetstillfällen. I nästa ka- pitel visas att det inte bara är förlängd ungdomsutbildning som hindrar etablering på arbetsmarknaden, utan även trendmässigt ökande ung- domsarbetslöshet.

Lågkonjunkturen 1991/92

Arbetskraftsundersökningarna visar en dramatisk minskning av syssel- sättningen under konjunkturnedgången 1991/92 för ungdomar under 35 är, mest i åldrarna under 25 år. I diagrammen visas för ungdoms— grupperna en karakteristisk brant nedgång som inte föreligger för de äldre, där minskningen är mera begränsad. Här visas således tydligt att ungdomsgenerationen bär en oproportionerlig andel av sysselsättnings- minskningen i lågkonjunktur. Mellan 1990 och 1992 försvann en tre— djedel av tonåringarna från arbetsmarknaden. Over 35 år var ned- gången relativt liten (ca 2 procent). Bakgrunden bör var dels ökad ar- betslöshet, dels förlängd ungdomsutbildning som en alternativ anpass- ning till konjunkturnedgången.

• Sida 156
•  Original

Diagram 6.2.a ,

Relativa sysselsättningskvoter för män i olika åldersgrupper. Kvot mellan procent sysselsatta män i resp. grupp och bland samtliga män i befolkningen 16-64 år. Utvecklingen 1970-1992. Källa: SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU) L25

35-44 år

___—

25-34 år

Alla män 16-64 år

088

075

063

05

038

025

OAS

1970 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92

• Sida 157
•  Original

Diagram 6.2.b Relativa sysselsättningskvoter för kvinnor i olika åldersgrupper. Kvot mellan procent sysselsatta kvinnor i resp. grupp och bland samtliga kvinnor i befolkningen 16-64 år. Utvecklingen 1970-1992. Källa: SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU) 1 ,25

Kvinnor

1970 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92

• Sida 158
•  Original

6.2 Ungdomarnas relativa sysselsättningsutveckling

AKU-statistiken som ligger till grund för diagram 6.1 omfattar även studerande ungdomar som förvärvsarbetat under minst en timme under mätveckan, vilket gör att en sannolikt ökande volym av deltids-, till- fälligt och säsongsanställda ungdomar ingår. Detta innebär att AKU inte gör ungdomarnas senare etablering på arbetsmarknaden full rättvi- sa. Vidare visar diagram 6.1 absoluta sysselsättningsfrekvenser, vilket också kan vara missvisande mot bakgrund av andra effekter som varit relativt kraftfulla under 70- och 80-talet, nämligen "jämställdhetsef- fekten" och den allmänna nivåhöjningen på sysselsättningen. I diagram 6.2 och 6.3 visas därför sysselsättningen efter kön och ålder i förhållande till den genomsnittliga sysselsättningen för resp kön (bland 16-64-åringar män resp kvinnor, se diagram 6.2), resp i förhållande till den genomsnittliga arbetslösheten för båda könen sammantagna (diagram 6.3).

Diagram 6.2 visar således hur ungdomars sysselsättning har utvecklats jämfört med alla av samma kön. Här framträder såväl tonåringarnas som 55—64—åringarnas vikande relativa sysselsättningsgrad betydligt tydligare, och därmed också arbetskraftens åldersmässiga koncentra- tion. För kvinnornas del speglar trenderna också "jämställdhetsnivån" (i bemärkelsen andel sysselsatta kvinnor) och dess framväxt. Den ökande kvinnosysselsättningen växte fram underifrån i åldrarna, ända sedan 60-talet. De yngsta har varit mest benägna att förvärvsarbeta. Man kan se den ökande kvinnosysselsättningen som en vågrörelse som under 80-talet närmar sig pensionsålder (med fördröjning kommer nu en rörelse mot fler heltidsjobb). Idag syns detta på att sysselsättningen (i absolut mening) har ökat mest för dagens äldre kvinnor, och att den relativa sysselsättningen därför sjunker för de unga kvinnorna.

I diagram 6.3 har på motsvarande sätt sysselsättningen i olika åldrar relaterats till den genomsnittliga för samtliga i arbetsför ålder (dvs alla 16-64-åringar av båda könen). Diagrammet visar hur arbetskraftens tyngdpunkt mellan 1970-1990 har förskjutits inte bara mot medelål- dern, utan också mot allt flera kvinnor. Eller med andra ord: kvinnor står för en allt större andel av den totala arbetsinsatsen på marknaden. För samtliga åldrar minskade männens andel i arbetskraften. För kvin- nornas del blev det en markant ökning i åldrarna över 34 år. Under 80- talet minskar däremot den relativa andelen unga kvinnor under 25.

• Sida 159
•  Original

6.3 Utsatta grupper

I tabell 6.1 finns motsvarande statistik från ULF, avseende 1975-91 och för olika ungdomsgrupper. ULF och AKU är inte helt jämförbara. AKUs mätveckor täcker hela året (även sommaren), eftersom man in- tervjuar året runt, medan ULF gör uppehåll under sommaren och kon- centrerar intervjuerna i viss mån till fyra månader under höst, vinter och vår. Det innebär att särskilt tonåringars och andra studerandes sys- selsättning (feriearbete, vikariat) underskattas i ULF. Däremot är sysselsättningsdata från ULF jämförbara över tid. I tabell 6.1 tr. kan man se att andelen sysselsatta (med ULF-definition) minskar bland tonåringar (-10,7 procentenheter). I ZO-årsåldem föreligger en ökning för kvinnor, men en minskning för män.

Inom ungdomsgenerationen har arbetarbamen högre sysselsättnings- grad än tjänstemannabarn, vilket naturligtvis hänger samman med att arbetarbamen genomsnittligt får kortare utbildning och därmed kom- mer tidigare ut på arbetsmarknaden. Vidare har infödda svenska ung- domar högre sysselsättningsgrad än invandrarungdomar, vilket där— emot beror på högre arbetslöshet (andelen i utbildning är densamma). Bland invandrarungdomar finns dessutom en minskning av sysselsätt— ningsgraden sedan 1975 (_-7,2 procentenheter), vilket dock inte gäller för infödda svenskar. Aven bland ensamföräldrar föreligger en minskning av sysselsättningsgraden (-14,6 procentenheter).

6.4 Anställda och företagare

I levnadsnivåundersökningarna skiljer man mellan anställda och före- tagare samt jordbrukare (inkl. medhjälpande familjemedlemmar). Ungdomar förekommer nästan enbart som anställda eller, iden mån de räknas som företagare såsom medhjälpare (tabell 6.1). Hela ökningen av andelen sysselsatta gäller anställda, och den ligger över 25-årsål- dem och gäller kvinnor.

• Sida 160
•  Original

Diagram 6.3.a Relativa sysselsättningskvoter för män i olika åldrar. Kvot mellan ar- betslösheten i resp. grupp och i hela befolkningen 16—64 år. Utveck- lingen 1970-1992. Källa: SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU)

1,51

0,88

0,75

0,38

0,25

0,13

0 1970 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92

• Sida 161
•  Original

Diagram 6.3.b Relativa sysselsättningskvoter för kvinnor i olika åldrar. Kvot mellan arbetslösheten i resp. grupp och i hela befolkningen 16-64 år. Utveck- lingen 1970-1992. Källa: SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU)

1 ,25

1,13

0,88 ;

0,5 ;

0,38 *

0,25 &

Kvinnor

1 970 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92

• Sida 162
•  Original

Tabell 6.1 Arbetskraftsstatus. Nuläge 1988/91. Procenttal.

för— an— före— anställda: värvs ställd tagare heltid deltid tillf. fast arbete jordbr arbete arbete 16—74 är 72.9 65.1 7.8 47.7 17.2 6.5 58.5 16-29 är 69.2 65.5 3.8 51.6 13.7 13.6 51.8 16-19 år 36.0 32.6 3.4 18.8 13.7 14.2 18.4 20-24 år 76.8 73.8 3.1 61.9 11.7 15.0 58.6 25-29 år 87.6 82.8 4.8 66.9 15.8 11.8 71.0 35-54 år 93.3 82.9 10.4 61.5 21.2 4.6 78.1 16—29 är män 70.2 65.0 5.2 58.5 6.2 9.6 55. kvinnor 68.2 66.0 2.2 44.1 21.7 17.8 48.1 16—19 är män 35.3 29.8 5.5 21.6 8.1 9.6 20.2 kvinnor 36.7 35.4 1.2 16.0 19.3 18.8 16.5 20—24 är män 77.3 74.1 3.2 67.8 6.0 11.0 63.0 kvinnor 76.3 73.4 2.9 55.3 17.9 19.5 53.8 25—29 är män 89.3 82.3 7.0 77.1 5.0 8.2 74.1 kvinnor 85.7 83.2 2.5 56.1 27.2 15.6 67.7 35—54 är män 95.4 80.3 15.0 75.9 4.3 2.8 77.4 kvinnor 91.2 85.5 5.7 46 9 38.4 6.5 78.9 UNGDOMAR 16—29 ÅR Ensamföräldrar 68.4 65.9 2 4 37.6 28 3 14.0 52.0 Infödda svenskar 69.8 66.0 3.8 52.1 13.7 13.5 52.4 Invandrare 63.0 59.2 3.8 44.8 14.5 14.8 44.4

6.5 Heltids- och deltidsanställda

Heltidsanställningar dominerar i medelåldern, medan deltidsanställ- ningarna utgör en klart större volym i ungdomsåren, beroende på en ökande andel som studerar parallellt med förvärvsarbete. I tabell 6.1 visas att mer än en tredjedel av tonåringarnas arbete sker på deltid. Men redan i 20-årsåldern överensstämmer proportionerna med me— delålderns, och efter 55 ökar deltidsarbetet åter igen (delpensioner).

Kvinnor har traditionellt en betydligt större deltidsvolym, och i takt med ökad kvinnosysselsättning har också deltidsarbetet ökat sedan 1975. Okningen är 3,6 procentenheter av samtliga i åldrarna 16-74 år, och +2,1 procentenheter bland 16-29-åringarna.

Bland ungdomar under 20 studerar en ökande andel parallellt med för- värvsarbete. Tabell 6.1 tr. visar att vi har fått både fler deltidsanställda

• Sida 163
•  Original

Tabell 6.1 tr Arbetskraftsstatus. Utveckling 1975—91. Plustecken anger ökning och * att förändringen är signifikant.

för— an— före— anställda: värvs ställd tagare heltid deltid tillf. fast arbete jordbr arb 1) arb 1) 16—74 är +5.0* +5.4* —0.4 +1.8 +3.6* -O.7 +0.8 16—29 är —1.8 —l.8 —0.0 —3.9* +2.l* —4.2* +2.5 16-19 år -10.7* -10.8* +O.1 -16.7* +5.6* —4.6 -o.6 20-24 år +O.1 -0.4 +O.5 -2.4 +1.9* -7.3* +4.3 25-29 år +6.5* +6.9* -0.4 +6.4* +0.5 -0.4 +0.9 35—54 år +8.2* +8.9* -0.7 +6.3' +2.6* +O.1 -0.7 16—29 är män —7.5* —7.2* —0.3 —8.9* +1.7* -2.7* —0.1 kvinnor +4.2* +4.0* +0.2 +1.2 +2.7 -5.7* +5.1* 16—19 är män —14.8* —15.7* +0.8 —l7.2* +l.4 —4.8 +1.0 kvinnor —6.2* —5.7 —O.5 —15.9* +9.9* —4.1 —2.2 20—24 är män —5.3* —5.2* —O.1 —6.6* +1.4 —2.7 —0.5 kvinnor +5.8* +4.6* +1.2* +1.7 +2.7 -12.2* +9.5 25—29 är män —l.2 —0.4 —0.9 —2.9 +2.4* —0.6 —3.4 kvinnor +l4.4* +14.4* +0.0 +15.6* —l.0 +O.1 +5.1 35—54 är män +O.1 —O.9 +1.0 —3.1* +2.2* —0.5 —0.9 kvinnor +16.4* +18.7* —2.4* +15.8* +3.0 +O.6 —0.5 UNGDOMAR 16—29 ÅR Ensamföräldrar —14.6* —15.1* +0.6 —19.6* +4.4 —3.8 +4.3 Infödda svenskar —1.2 —1.0 —0.2 —3.2 +2.0* —4.3* +2.8 Invandrare —7.2* —9.6* +2.4* —11.5* +2.l —2.9 —1.6

1) Avser 1982-1991

ungdomar, och färre heltidsanställda. Andelen heltidsanställda ton- åringar har nästan halverats (ned till 19 procent), medan andelen del— tidsanställda har ökat med ca 40 procent. Samma trend, men svagare, föreligger för 20-24-åringarna. Minskningen av heltiderna är exceptio- nellt stor bland unga ensamföräldrar, medan de däremot ökar bland samboende föräldrar. Tabell 6.1 tr. visar också att det är heltidsanställ— ningarna som ökar mest bland kvinnor över 24.

6.6 Tillfälligt och fast anställning

Vid intervjuerna frågades om anställningen var fast (tillsvidare) eller tillfällig, dvs tidsbegränsad, t.ex. vikariat, provanställning, beredskaps— arbete, ungdomsplats, inskolningsplats, feriearbete, säsongarbete eller projektanställning. Här ingår även kortvariga anställningsförhålladen som ännu inte ger någon anställningstrygghet (mindre än 6 månader).

• Sida 164
•  Original

En tiondel av samtliga anställda har en tillfällig anställning i ovan- nämnda bemärkelsen. Bland ungdomar är det ungefär var femte, vilket naturligtvis hänger samman med den stora (i ULF dessutom un— derskattade) volymen av feriearbete, resp med kortare tid på arbets- marknaden. Tabell 6.1. visar också att unga kvinnor har en betydligt större andel tillfälliga anställningar än unga män. Trendanalyserna visar emellertid att andelen ungdomar med tillfälliga anställningar minskar (-4,2 procentenheter), och de fasta anställningarna ökar för unga kvinnor, dock inte upp till samma nivå som för unga män.

6.7 Personer utanför arbetskraften

I ungdomsgenerationen är studier den viktigaste orsaken att inte för- värvsarbeta. I tabell 6.2 redovisas fem olika aktiviteter som kan vara aktuella som alternativ eller komplement till förvärvsarbete: nämligen studier, arbetslöshet, föräldraledighet, hemarbete och värnplikt. Mät— ningen gällde liksom beträffande förvärvsarbete i föregående avsnitt mätveckan före intervjun och bygger på ULF 1975-91. Flera alternativ kan förekomma samtidigt, t ex hemarbete och föräldraledighet, eller studier och arbetslöshet. Redovisningen i tabellen avser andelen i resp redovisningsgrupp som inte hade något arbete under mätveckan (första kolumnen) med undergrupper enligt ovanstående klassificering (kolumnerna 2-6).

I tabell 6.2 visas att studierna självklart är den dominerande aktiviteten när ungdomar inte arbetar, och att andelen studerande har ökat med en tredjedel i ungdomsgenerationen, mest bland tonåringarna (tabell 6.2 tr.). Det finns också en ökning av arbetslösheten, men längre upp i 20- årsåldern, och den ökningen är större än i föräldragenerationen (se vi- dare kapitel 6).

Sedan 70—talet har den betalda föräldraledigheten byggts ut (tidsserien börjar 1979). 1991 hade andelen föräldralediga fördubblats bland för- äldrar under 30. Istället hade andelen hemarbetande minskat till min- dre än en tiondel sedan 1975 bland kvinnor mellan 25 och 29 år som inte förvärvsarbetade, vilket är en halvering. Dessa båda kategorier fungerar delvis som kommunicerande kärl: ökningen av föräldraledig- heterna och minskningen av hemarbetet speglar vad som är ekono— miskt realistiskt, socialt önskvärt och allmänt accepterat, vilket också

• Sida 165
•  Original

stöds ekonomiskt via offentliga subventioner.

Invandrarungdomar förvärvsarbetar i mindre utsträckning än infödda svenska ungdomar. Skillnaden består dels i fler arbetslösa (7 resp 4 procent), dels i fler hemarbetande. Dessutom har andelen hemarbe— tande unga invandrare ökat, medan den har minskat bland unga sven- skar. Det ökade hemarbetet kan vara ett uttryck för ökande problem på arbetsmarknaden.

• Sida 166
•  Original

Tabell 6.2 Personer utanför arbetskraften. Nuläge 1988/91. Procenttal.

hade därav: inget i ut— arbets— föräl— hem— värn— förv— bildn lös dra— arbe— plikt arbete ledig tande 16—74 är 27.1 7.2 1.9 2.6 4.2 0.3 16—29 år 30.8 24.3 3.8 4.1 10.2 1.2 16-19 år 64.0 59.1 3.2 0.1 15.0 0.8 20-24 år 23.2 14.6 4.4 2.8 10.1 2.6 25-29 år 12.4 6.9 3.5 8.4 6.6 0.0 35-54 är 6.7 1.1 1.5 1.7 2.2 0.0 55-74 år 58.3 0.2 0.6 0.0 1.3 0.0 16—29 är män 29.8 23.6 3.7 0. 7.2 2.3 kvinnor 31.8 25.1 3 8 7. 13.4 0.0

16—19 är män 64.7 59.5 3.3 0.0 11.5 1.7 kvinnor 63.3 58.7 3.1 0.2 18.5 0.0 20—24 är män 22.7 13.3 4.4 0.6 6.8 5.0 kvinnor 23.7 16.1 4.5 5.2 13.7 0.0 25—29 är män 10.7 6.8 3.5 1.2 4.3 0.0 kvinnor 14.3 7.0 3.6 16.1 9.1 0.0 35—54 är män 4.6 0.8 1.4 0.9 0.6 0.0 kvinnor 8.8 1.3 1.5 2.6 3.8 0.0 55-74 är män 52.1 0.1 0.6 0.0 0.3 0.0 kvinnor 64.0 0.3 0.6 0.0 2.3 0.0 UNGDOMAR 16—29 ÅR Kvarbo 16—24 är 55.9 49.6 3.4 0.0 11.9 2.2 Ensamföräldrar 31.6 17.9 5.1 11.0 22 4 0.0 Arbetarbarn 25.2 18.1 4 1 5.4 7.6 1.0 Tjänstemannabarn 36.1 31.0 3 3 3.1 11.7 1.1 Infödda svenskar 30.2 24.2 3.5 4.1 9.6 1.2 Invandrare 37.0 26.9 6.8 3.7 17.0 0.5

• Sida 167
•  Original

Tabell 6.2 tr Personer utanför arbetskraften. Utveckling 1975—91. Procenttal. Plustecken anger ökning och * att förändringen är signifikant.

hade därav: inget i ut— arbets— föräl— hem— värn— förv— bildn lös dra e arbe— plikt arbete dig tande HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är —5.0* +1.6* +O.5 +1.4* —6.4* +O.1 16—29 är +1.8 +6.6* +O.7 +1.5* —2.0* +O.3 16-19 år +10.7* +14.0* -2.3* +0.0 +6.0* -0.0 20—24 år -0.1 +1.5 +1.9* +O.2 -3.3* +O.8 25—29 år —6.5* +2.2* +1.6* +3.8* —7.5* -0.0 35—54 år -8.2* -0.2 +O.7* +1.2* —7.7* -0.0 55—74 år +0.9 -0.2* -0.0 -0.0 —7.2* -0.0 16—29 är män +7.5* +6.4* +O.6 +0.0 +3.6* +O.6 kvinnor —4.2* +6.7* +O.7 +3.2* —7.9* —0.0 16—19 är män +14.8* +16.2* -1.0 0.0 +8.3* +O.1 kvinnor +6.2* +11.6* —3.6* +O.1 +3.4 —0.1 20—24 är män +5.3* +1.8* +1.5 +0.4 +1.8 +1.3 kvinnor —5.8* +1.4 +2.3* +O.1 —8.5* —0.0 25—29 är män +1.2 +1.2 +O.8 —0.4 +1.3 —0.0 kvinnor —14.4* +3.l* +2.4* +8.6* —16.6* 0.0 35—54 är män —0.1 +O.2 +O.8* +O.5* +O.1 +0.0 kvinnor —16.4* —O.6* +O.5 +2.0* —15.5* -0.0 55—74 är män +7.7* —O.2 —O.2 0.0 —0.0 +0.0 kvinnor —5.3* —O.3 +O.2 —0.0 —13.7* —0.0 UNGDOMAR 16—29 ÅR Kvarbo 16—24 år +7.9* +8.1* —O.2 —0.1 +4.2* +0.0 Ensamföräldrar +14.6* +12.8* +3.1 +5.5 +9.4* 0.0 Infödda svenskar +1.2 +5.8* +O.7 +1.6* -2.5* +O.3 Invandrare +7.2* +12.2* +1.2 +O.6 +3.9* +O.1

Tidsserien avser 1979—91

• Sida 168
•  Original

• Sida 169
•  Original

Kapitel 7 Sysselsättningsproblem

Av Joachim Vogel

Sammanfattning

Ungdomsarbetslösheten har sedan länge ökat mer än arbetslösheten för de äldre. Ungdomar svarar för en relativt sett större andel av den konjunkturberoende variationen av arbetslösheten. För tonåringarna har mönstret brutits under 80-talet genom särskilda arbetsmark- nadsåtgärder för ungdomar (ungdomslag, ungdomspraktik mm). För ungdomar över 20 år och efter gymnasieåldem kvarstår dock mön- stret.

Arbetslöshetserfarenhet (minst en gång under de senaste 5 åren) är en ökande erfarenhet för allt fler. Ungdomar i 20-29-årsåldern drabbas i betydligt större utsträckning vid början av 90-talet än under 70-talet, medan effekterna i medelåldern är relativt små.

Studier anges i ökande utsträckning av ungdomar som förvärvshinder, medan barntillsynsproblem och arbetsbrist på orten minskar i betydelse.

• Sida 170
•  Original

Ungdomars ställning på arbetsmarknaden påverkas inte bara av ung- domsutbildningens längd, utan också av konkurrensen med den äldre arbetskraften om arbetsplatserna. I forskning och debatt har man bl a studerat lagen om anställningstrygghet (LAS) från 1974, som har an- setts innehålla element som gynnar den etablerade arbetskraften, i form av begränsningar av rätten till uppsägning, prioritetsordningsreg- ler vid friställningar, förlängd uppsägningstid, företräde vid nyan- ställning och hårdare reglering av tidsbegränsade arbeten. Andra rele— vanta tendenser på arbetsmarknaden är ökad internrekrytering, en väx— ande volym av tjänstledigheter som leder till vikariatsjobb, färre okva- lificerade nybörjarjobb och ökande ungdomslöner. Dessa faktorer ökar den äldre och etablerade arbetskraftens relativa konkurrenskraft på arbetsmarknaden jämfört med ungdomarnas. Men dessa faktorer är delvis också ett uttryck för framväxande politiska värderingar (skydd mot utslagning, löneutjämning). Sett i ett mer övergripande och lång- siktigt perspektiv innebar LAS inte en plötslig förändring, utan snarast en kodifiering av en praxis som till stora delar redan tillämpades tidi- gare och reglerades via avtal. Analyser av arbetslöshetens utveckling visar att ungdomarnas relativa arbetslöshet ökade trendmässigt alltse- dan början av 60-talet, jämfört med den medelålders arbetskraften (se t.ex. Vogel, 1983). Under lågkonjunkturer tenderade ungdomsarbets- lösheten att Öka mer än de äldres, men även över konjunkturcyklarna ökade ungdomarnas relativa arbetslöshetsbelastning alltsedan 60-talet.

I detta kapitel följer vi upp ungdomsgenerationens relativa arbetslöshet fram till 1992, där vi både får med 70-talet, 80-ta1et och inledningen till den extrema lågkonjunkturen nu på 90-talet. Redovisningen bygger dels på SCBs arbetskraftsundersökningar AKU för 1970-92, dels på ULF för 1975-91. Kapitlets andra del handlar om otrygga an- ställningsformer, där arbetet är begränsat i tiden. Kapitlet avslutas se- dan med ungdomarnas bedömningar av lämpliga åtgärder mot arbets- löshet, där underlaget kommer från 1993 års ungdomsenkät.

7.1 Andelen arbetslösa

Antalet arbetslösa mäts i AKU månadsvis varje vecka under året. Ge- nomsnitt av månadstalen blir sedan underlag för årsmedeltal. I dia- gram 7.1 a och b visas den relativa arbetslöshetsnivån för män resp kvinnor i olika åldrar i jämförelse med den genomsnittliga arbetslöshe-

• Sida 171
•  Original

ten för alla i åldern 16—64 år (kvot) under det aktuella året. Båda dia- grammen visar hur stor del av den totala arbetslöshetsbördan som bärs av män resp av kvinnor i olika åldrar, och hur denna belastning har förändrats sedan 1970. Beräkningen av kvoter för varje år gör det möjligt att se hur ungdomsarbetslösheten har utvecklats 1 relativa ter— mer, dvs hur ungdomars etableringsproblem har utvecklats mera lång- siktigt över konjunkturcyklarna ("generationseffekten"), hur etable— ringsproblemen har utvecklats för unga kvinnor resp män ("jämställdhetseffekten") och vilken relativ belastning ungdomar ut- sätts för i lågkonjunktur (' 'konjunktureffekten' ') Andra effekter som speglas i trendberäkningarna är förändringar av de arbetsmarknads- politiska åtgärderna för ungdomar ("interventionseffekt"). Underlaget för beräkningarna är AKU 1970-92.

I diagram 7.1 visas att ungdomars relativa arbetslöshet ligger högre än genomsnittet för hela befolkningen 16— 64 ar (kvoten ligger 1 regel över 1..00) Lägst relativ arbetslöshet har 45- 54- -åringar. När vi går nedåt 1 åldrarna ökar kvoterna, vilket visar att etableringseffekten ökar 1 bety— delse. Detta mönster gäller fram till början av 80- talet. Så är det även därefter, med ett undantag. Tonåringarnas relativa arbetslöshet min- skar radikalt i början av 80- talet, vilket är en konsekvens av införandet av ungdomslagen, 1982 för 16-17—åringar, och 1984 även för 18-19- åringar (ungdomspraktik). Då minskade tonåringarnas relativa arbets— löshet ned till genomsnittet för hela arbetsmarknaden. De särskilda ungdomsåtgärdema utsträcktes också till 24— årsåldern, och bör ha fått en dämpande effekt även längre upp i åldrarna. 1984 kom rekryte— ringsstöd, och i nästa djupa lågkonjunktur kom ungdomspraktiken (1992). 20- 24- å—ringarnas relativa arbetslöshetskvoter fortsatte emel— lertid att växa under hela 80- talet, och detsamma gäller för 25— 34— åringarna. Ungdomspraktikens effekter 1992 syns tydligast för ton- åringarna.

Diagram 7. 2 visar arbetsmarknadsåtgärdernas omfattning för ungdomar under 25 år. Ungdomsåtgärderna visade sig ha stor effekt för både andelen berörda ungdomar och den relativa arbetslöshetsnivån, såväl under 80—talets första hälft som under början av 90-talet, särskilt för de yngre. Effekterna var kraftigast för tonåringarna, där emellertid även den ökande gymnasieutbildningen var betydelsefull. Erfarenheterna av 80—ta1et visar att de speciella ungdomsåtgärdema berör allt äldre ung-

• Sida 172
•  Original

Diagram 7.1. a Relativa arbetslöshetskvoter för män i olika åldrar. Kvot mellan ar- betslösheten i resp. grupp och i hela befolkningen 16-64 år. Utveck- lingen 1970-1992. Källa: SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU)

3

2,75_ .......................................................................................................................................................................................................................

1,75

0,75

0,5

0,25

0

1970 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92

• Sida 173
•  Original

Diagram 7.1.b Relativa arbetslöshetskvoter för kvinnor i olika åldrar. Kvot mellan arbetslösheten i resp. grupp och i hela befolkningen 16-64 år. Utveck- lingen 1970-1992. Källa: SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU)

&5 W

325—

3_

2,75- ......

125

075

05

025

1970 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92

• Sida 174
•  Original

Diagram 7.2 Antal ungdomar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1980-92. Källa: Schröder 1993.

Ardal 80000

Ungdonwpraknk

70000

60000 50000 40000 30000 20000 10000

0

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993

& arbetsmarknadsutb . beredskapsarbete ungdomsåtgärder

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen historiska tabeller och månadsstatis- tik.

• Sida 175
•  Original

domar, att den offentliga subventionsgraden är högre i ungdomsåtgär- derna och att deltagarnas ersättningsnivåer är lägre. Åtgärderna har också kritiserats med hänsyn till att de i alltför liten utsträckning är kompetenshöjande, att det förekommer en viss substitutionseffekt (arbetsgivarna föredrar lönesubventionerad arbetskraft), och att det finns tendenser till inlåsningseffekter (att övergången till den ordinarie arbetsmarknaden fördröjs), (se t ex Schröder, 1994).

Internationella jämförelser av ungdomsarbetslösheten visar att Sverige hade ovanligt låg ungdomsarbetslöshet (i absolut mening) ända fram till början av 90-talet (diagram 7.3), men liksom andra länder högre ungdomsarbetslöshet i relativ mening. Den nedre delen av diagrammet visar att Sverige ligger i täten ifråga om gapet mellan arbetslösheten bland ungdomar och äldre. Detta är samtidigt ett uttryck för att vi länge har haft en generellt mycket låg arbetslöshet, där ungdomar har fått bära de konjunkturella svängningarna. Noteras bör också att de stora industriländerna länge har haft mycket höga arbetslöshetstal för ungdomar, och även i högkonjunktur, som först nu på 90-talet har bli- vit aktuella i Sverige.

I diagram 7.1 ser man också andra interventionseffekter. Den relativa arbetslösheten bland 55—64-åringarna tenderade att öka under lågkon- junkturen i början av 80-talet. Okande förtidspensionering och del- tidspensionsreformen bidrog till en dämpning av arbetslöshetskvo- terna.

Diagram 7.1.a och b visar att det fanns betydande skillnader mellan unga mäns och unga kvinnors arbetslöshetsbelastning. Under 70-talet var tonårsflickornas arbetslöshet drygt 3 gånger större än genomsnittet, medan tonårspojkarnas var drygt 2 gånger större. Ungdomsåtgärdema reducerade sedan både tonårspojkarnas och flickornas nivå relativt radikalt. Högre upp i åldrarna var skillnaderna mindre. På 90-talet hade unga män över 20 högre arbetslöshet än unga kvinnor över 20. En delförklaring är sysselsättningsutvecklingen i mans- resp kvin- nodominerade näringsgrenar. Arbetslösheten drabbar unga män och kvinnor fasförskjutet: först kommer nedgången i byggsektorn och in- dustrin som mest drabbar unga män, senare kommer nedgången i of- fentlig sektor, som i framtiden kommer att i första hand drabba unga kvinnor (Schröder, 1993).

• Sida 176
•  Original

Diagram 7.3 Procent arbetslösa ungdomar resp relativ ungdomsar- betslöshet (kvot mellan arbetslösheten för ungdomar under 25 år divi— derat med arbetslösheten över 25 år) i vissa västeuropeiska länder 1971-1990. Källa: Schröder 1993.

26 24

:i Ungdomsarbelslöshelen 22 + : I

20 ... I, I

18— ' __NL ”) ""GB 14

—--N 12 10 sr & ——D 6 ----s 4 , ___ _

f' " ///

2 1?” // O-F—l—l——1—1——l——l—l——+—l———l——+—+——l—+-—l——+—l—l——l

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

4,00

Ungdomskvolen

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

• Sida 177
•  Original

7.2 Personer med arbetslöshetserfarenhet

Arbetslöshetskvoten vid en viss tidpunkt ger en ögonblicksbild av an- delen som just då är drabbade. Arbetslöshet är i allmänhet kortvarig, men kretsen av personer som drabbas minst en gång under en längre period kan vara betydligt större. Särskilt bland ungdomar kan vägen till full etablering på arbetsmarknaden vara kantad av upprepade peri- oder av arbetslöshet. I ULF ställer man därför retrospektiva frågor till alla om man har varit arbetslös någon gång under de senaste 5 åren. För de allra yngsta är den perioden inte relevant (exponeringstiden är oftast kortare än 5 år), och därför är redovisningen inte helt jämförbar mellan åldersgrupper (däremot trendanalyserna).

Enligt tabell 7.1 hade 25 procent av dagens 16-29-åringar varit ar- betslösa någon gång under de senaste 5 åren. Här inkluderas emellertid alla i dessa åldrar, varav en del fortfarande går kvar i skolan, många aldrig har efterfrågat något arbete, och en stor del inte varit expone- rade för arbetsmarknaden i minst 5 år. Arbetslöshetsbelastningen un- derskattas således av dessa skäl. Bland 20-24-åringarna rör det sig om var tredje, och bland 25-29-åringarna om något färre (28,5 procent), vilket beror på att många då bör ha varit ute på arbetsmarknaden be— tydligt längre än 5 år och därmed ha övervunnit det mesta av etableringssvårigheterna. Etableringssvårigheterna varierar starkt mellan olika ungdomsgrupper. Nästan varannan ensamförälder under 30 har arbetslöshetserfarenhet (45,8 procent), och även ungdomar utanför storstäderna och invandrarungdomar är mera drabbade. I 20- årsåldern har vidare unga kvinnor högre tal än unga män. Bland 35- 64-åringar har endast 8,7 procent varit arbetslösa någon gång de senaste 5 åren.

Andelen med arbetslöshetserfarenhet har ökat__bland ungdomar sedan 1975 (+6,6 procentenheter; se tabell 7.1 tr.). Okningen finns endast i åldrarna över 20 (+12 procentenheter), vilket också korresponderar med den långsiktiga ökningen av den relativa belastningen för ung- domar som AKU visade. För tonåringarna föreligger istället en ned- gång av andelen med arbetslöshetserfarenhet (—8,2 procentenheter). Förklaringen ligger i ungdomsutbildningens utbyggnad: fler som kommer ut på arbetsmarknaden först efter 19 år och kortare expone— ringstider inom detta åldersintervall. Vidare har tonåringarnas arbets- löshetsrisker reducerats avsevärt under 80-talet genom arbetsmark- nadspolitiska åtgärder (se föregående avsnitt). Tabell 7.1 tr. visar

• Sida 178
•  Original

Tabell 7.1 Arbetslöshetserfarenhet och förvärvshinder. Nuläge 1988/91. Procenttal. Källa: ULF. arblös samtliga arbetar ej: förra med arbl vill arb inga arb ej barn stude— veckan erfarenh genast på orten tillsyn rar 16—29 är 3.8 25.0 7.3 6.3 4.3 76.3 16-19 år 3.2 9.8 6.1 6.3 0.7 90.3 20—24 år 33.5 8.4 4.9 5.7 61.9 25-29 år 3.5 28.5 9.7 8.7 16.2 46.3 35-54 år 8.7 17.0 16.3 12.7 11.8 55-74 år 0.6 3.6 3.7 10.1 0.1 0.2 16—29 är män 3. 23.8 8. 6.3 0. 76.3 kvinnor 3 26.3 6 6.3 8 76.3 16-19 är män 3.3 9.8 6.8 6.8 .0 89.3 kvinnor 3.1 9.8 5.5 5.8 .4 91.4 20-24 är män 4.4 31.3 9.9 5.8 .4 58.4 kvinnor 4.5 36.0 6.9 3.9 11.3 65.6 25—29 är män 3.5 26.8 13.0 5.4 0.0 54.3 kvinnor 3.6 30.3 7.1 11.4 29.0 39.9 35—54 är män 1.4 8.4 14.3 12.6 0.7 12.0 kvinnor 1.5 9.0 18.5 18.3 19.1 11.6 55-74 är män 0.6 4.4 5.0 10.2 0.1 0.1 kvinnor 0.6 2.8 2.8 9.9 0.2 0.3 UNGDOMAR Kvarbo 16—24 är 3. 14.4 6.3 6.1 0.0 86.7 Ensamföraldrar 5. 45.8 12.8 12.7 32.4 51.6 Arbetarbarn 4.1 29.5 8.2 9.2 .0 69.1 Tjänstemannabarn 3.3 21.4 6.9 5.4 2.9 83.3 Infödda svenskar 3.5 24.7 .1 6. 3. 77.4 Invandrare 6.8 28.6 8.9 9. 10.2 65.5 16—74 är 1.9 12.5 6.2 9.5 3.1 25.1

• Sida 179
•  Original

Tabell 7.1 tr Arbetslöshetserfarenhet och förvärvshinder. Utveckling 1975—91. Procenttal. Plustecken anger ökning och — minskning, * anger signifikans. Källa: ULF. _________________________________________________________ arblös samtliga arbetar ej: förra med arbl vill arb inga arb ej barn stude— veckan erfarenh genast på orten tillsyn rar

___—___—______—__—_

16—29 är +O.7 +6.6* —1.5 —3.8 -5.6* +17.3* 16-19 år -2.3* -8.2* -1.1 -O.7 +O.2 +7.7* 20—24 år +1.9* +11.1* —1.1 —5.4* —4.7 +7.9* 25-29 år +1.6' +12.8* -2.8 —8.0* -23.9* +26.4* 35-54 år +O.7' +2.1* +1.8 -11.9* -14.7* +5.8* 55—74 år -0.0 +O.7 -1.3* -6.9* -0.4* +O.1 16—29 är män +O.6 +5.5* —O.5 -0.3 +0.0 +3.2 kvinnor +O.7 +7.8* —2.5* —6.0* —10.5* +27.2* 16—19 är män —l.0 —5.1* —2.1 —0.2 +0.0 +4.7* kvinnor —3.6* —ll.3* -O.l —O.9 +0.4 +10.6* 20-24 är män +1.5 +11.2* +3.2 +1.6 +O.6 —3.1 kvinnor +2.3* +11.2* —3.9 —10.6* —9.4 +17.1* 25—29 är män +O.8 +7.5* —1.3 —4.3 —l.2* +4.8 kvinnor +2.4* +18.4* -4.4 —7.0 —29.7* +29.9* 35—54 är män +O.8* +1.5 +O.6 —5.2 —2.8 —0.0 kvinnor +O.5 +2.6* +3.5 —11.1* —13.7* +7.3* 55—74 är man —0.2 +O.2 —0.5 —1.8 —0.1 —O.1 kvinnor +O.2 +1.1* —2.0* —10.0 —0.6* +O.3 UNGDOMAR Kvarbo 16—24 ar—0.2 —1.5 -0.8 —0.5 +0.0 +2.7 Ensamföräldrar +3.l +18.5* —5.5 —18.0* —3.3 +26.4* Infödda svenskar +O.7 +6.7* —l.5 —4.2* —5.7* +16.4* Invandrare +1.2 +7.0 +O.6 +1.3 —5.1 +20.2*

16—74 är +O.5 +3.5* —l.3* —7.4* —5.0* +9.2*

_____________.__.____———_

• Sida 180
•  Original

att unga kvinnors belastning verkar ha ökat mera än unga mäns. Ök- ningen fmns framför allt i 25-__29-årsåldern (+18,4 procentenheter) och bland ensamstående mödrar. Aven i medelåldern har andelen med ar— betslöshetserfarenhet ökat något sedan 1975 (+2,1 procentenheter), men ökningen är således betydligt svagare.

Generationsskillnaderna är emellertid underskattade: om vi hade kun- nat begränsa jämförelsema till personer i olika generationer som alla har stått till arbetsmarknadens förfogande i minst 5 år skulle skillna- derna ha varit betydligt större. Trots att resultaten är relativt svårtol- kade p.g.a. tidshorisonten och förlängda utbildningstider blir bilden ändå entydig: arbetslöshetserfarenhet är en ökande erfarenhet för allt flera, och ungdomar i 20-årsåldern drabbas i betydligt större utsträckning än under 70—talet, medan effekterna i medelåldern är relativt små.

7.3 Personer som vill arbeta genast

Utöver de öppet arbetslösa, dvs personer som under en mätvecka sak- nar arbete och betecknar sig som arbetslösa finns andra som inte heller arbetar, men "skulle vilja börja arbeta om de erbjöds ett lämpligt ar- bete", s.k. latent arbetslösa. Den här gruppen är betydligt större än de öppet arbetslösa. Den omfattar utöver dessa även studerande, pensio— nerade och hemarbetande m fl, som anser det orealistiskt att söka ar- bete. Skälen kan variera starkt: lokala problem, barntillsynsproblem, studier. Bland ungdomar rörde det sig om totalt 7,3 procent, medan de öppet arbetslösa utgör 3,8 procent (siffran gäller ett medeltal för 1988- 91, dvs före denndjupa lågkonjunkturen). I medelåldern är dessa tal betydligt högre. Okande ålder innebär ökande förvärvshinder såsom barntillsynsproblem, och lokala arbetsmarknader får större effekter för äldre arbetskraft (se tabell 7.1).

7.4 Hinder för förvärvsarbete

Vilka faktorer är det som ligger bakom beslutet att inte förvärvsarbeta? I ULF konfronterar man intervjupersonema med en lång lista över tänkbara skäl, där vi särredovisar tre, nämligen inga jobb på orten, ingen barntillsyn resp studier. Därutöver finns naturligtvis personliga skäl, annan försörjning (t ex pension), dålig lönsamhet, barn och hus—

• Sida 181
•  Original

håll, fritid osv. De nämnda tre skälen representerar emellertid centrala strukturella hinder, där åtminstone de båda första kan åtgärdas via po— litiska beslut.

Studier är naturligtvis det viktigaste skälet bland ungdomar (76,3 pro- cent), och det ökar också starkt sedan 1979, då tidsserien börjar (se ta— bell 7.1.tr). Okningen i ungdomsgenerationen är hela 17,3 procenten- heter, och bland 25—29—åringarna 26,4 procentenheter. Okningen är störst bland unga kvinnor, ensamföräldrar, invandrarungdomar och utanför storstäderna. Dessa siffror tyder på att det även bör finnas en starkt ökande andel ungdomar som studerar därför att de inte kan få arbete.

Brist på lokala arbetstillfällen nämns endast av 6,3 procent av ung- domarna, och andelen verkar ha minskat (ej sign). Minskningen bör vara en konsekvens av en långsiktig förbättring av sysselsättningsläget utanför de stora städerna och en regional utjämning. Trenden är star- kast för de äldre.

Aven barntillsynsproblem har minskat som skäl för att inte förvärvs- arbeta sedan 1979. Det är en konsekvens av den successiva utbygg- naden av den kommunala barnomsorgen. Men vid slutet av 80-talet rapporterade fortfarande nästan varannan samboende förälder under 30 år barnomsorg som skäl för att inte arbeta (trots en minskning med —17 procentenheter). Här kan emellertid barnomsorgen ingå i ett vidare problemkomplex tillsammans med andra (huvud)skä1. Med bamom- sorgsproblem menas vidare att "man inte kan eller vill ordna på annat sätt än att vara hemma". Det behöver alltså inte alltid vara frågan om dagisbrist, utan för höga kostnader, eller att man föredrar något annat än offentlig tillsyn.

7 .5 Otrygga jobb

13,6 procent av ungdomarna uppgav att de hade ett tillfälligt arbete (tabell 7.2). Den andelen minskar självklart med ökande ålder, både i absolut mening och i relation till andelen med fasta jobb. Detta är ett uttryck för dels volymen tillfälliga arbeten under studietiden, för se- nioritet (antal år på arbetsmarknaden) men också för möjligheterna att konkurrera med de äldre om de fasta jobben. Det är anmärkningsvärt att unga kvinnor betydligt oftare har tillfälliga jobb än unga män.

• Sida 182
•  Original

Tabell 7.2 Olika former av tillfälligt arbete bland anställda. Nuläge 1988/91. Statistiken avser procenttal inom gruppen anställda (undantag kol 1). Källa: ULF.

tillf. vika— prov— bered— ferie/ objekt tim— arbete riat anst. skaps— säsong pro— anst. arbete arbete jekt /ibl.

16—29 är 13.6 6 2 1.7 0.8 1.1 0.9 2.6 16—19 år 14.2 3.3 1.9 2.0 2.2 0.2 4.4 20—24 år 15.0 8.1 1.9 0.4 0.9 1.0 2.5 25-29 år 11.8 6.6 1.3 0.2 0.4 1.4 1.4 35-54 är 4.6 2.3 0.4 0.1 0.2 0.7 0.7 55-74 år 1.6 0.4 0.0 0.0 0.0 0.3 0.6 16—29 är män 9.6 2.6 2.0 0.8 1.0 1.1 1.8 kvinnor 17.8 9.9 1.3 0.7 1.2 0.7 3.5 16—19 är män 9.6 1.2 2.2 2.1 1.7 0.3 1.9 kvinnor 18.8 5.4 1.5 2.0 2.7 . 6.9 20—24 är män 11.0 3.1 2.6 0.5 0.9 1.3 2.4 kvinnor 19.5 13.7 1.0 0.2 0.9 0.7 2.7 25—29 är män 8.2 3.3 1.2 0.2 0.6 1.4 1.1 kvinnor 15.6 10.0 1.4 0.3 0.3 1.3 1.7 35—54 är män 2.8 0.7 0.4 0.1 0.2 0.8 0.3 kvinnor 6.5 3.8 0.4 0.1 0.1 0.6 1.1 55—74 är män 1.4 0.1 0.0 . 0.1 0.4 0.4 kvinnor 1.9 0.6 0.0 0.0 0.0 0.2 0.8 UNGDOMAR Ensamföräldrar 14.0 7 7 2 9 1.5 l 8 I tillf. arbete 100.0 45.4 12.2 5.8 8.0 6.7 19.3 Anställda deltid 16.7 14.6 2.4 0.7 1.9 1.4 14.0 Infödda svenskar 13.5 6.1 1.6 0.8 1.1 0.9 2.7 Invandrare 14.8 7.4 2.1 0.9 1.0 1.1 2.0 16—74 är 6.5 2.9 0.7 0.3 0.4 0.7 1.2

I tabell 7.2 visas vidare en uppdelning i olika typer av otrygga jobb, nämligen vikariat, provanställning, beredskapsarbete, ferie— eller så- songsarbete, objekts- eller projektsanställning samt timanställning, samtliga som andelar av resp befolkningsgrupp i sin helhet (dvs inte av arbetskraften). Vikariaten svarar för 45 procent av de tillfälliga jobben och timanställningarna för en femtedel. Vikariaten förekommer mest bland äldre ungdomar, medan timanställningarna och ferie- arbetena är koncentrerade till tonåringarna. Notera att mätningarna avser en mätvecka (i princip fördelad över hela året exkl. sommaren). Om man skulle mäta andelen ungdomar som överhuvudtaget haft arbete någon gång under ett år skulle andelarna vara betydligt högre. Vidare är mönstret med feriearbete under sommaren kraftigt under- skattat.

• Sida 183
•  Original

I ungdomsenkäten ställdes frågor om olika typer av arbetsmarknads- problem utöver arbetslöshet, nämligen att ha tvingats ta ett arbete under sina kvalifikationer eller tvingats ta deltidsarbete i stället för heltid (tabell 7.3). Frågorna gällde de senaste fem åren. Detta har varit aktuellt för ungdomar i större utsträckning än äldre generationer, och det är en relativt normal övergångsperiod under etableringsfasen i 20- årsåldem. Hit hör t ex tillfälligt arbete under studietiden i något yrke man egentligen inte är utbildad för. Nästan var femte i 20-årsåldern har fått göra det. Deltidsarbete istället för heltid berör mest unga kvinnor (17 procent). Det beror delvis på att det är på kvinnoarbetsmarknaden som deltidsjobben och därmed också deltids— vikariaten finns.

Tabell 7.3 Ungdomars sysselsätt— ningsproblem 1993. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten.

arbete deltid under i.st.f. kval. heltid

16—29 är 15.2 10.8 16—29 är män 15.0 5.3

kvinnor 15.5 16 5 16—19 är 4.9 2.4 20—24 är 19.2 14.4 25—29 år 19.0 13.5 35—54 år 10.9 2.8 55-74 är 0.8 3.7 16—19 är män 5.0 1.0 20—24 är män 19.3 8.2 25—29 är män 18.2 5.7 16—19 är kvinnor 4.8 3.8 20—24 är kvinnor 19.2 20.9 25—29 är kvinnor 19.9 21.7

• Sida 184
•  Original

7.6 Åtgärder mot arbetslöshet

Massarbetslöshet är inte bara ett samhällsekonomiskt problem, resp ett välfärdsproblem på individuellt plan. Den utlöser också intressekon— flikter och politiska motsättningar. I ungdomsenkäten frågade vi efter åtgärder som ungdomar vill rekommendera. Det gällde dels vilka som ska ha företräde vid arbetslöshet, om man ska dela på jobben och hur samhället bör agera mot arbetslösa.

Den första frågan gällde diskriminering av :

invandrare: "svenskar bör ha företräde framför invandrare när det är ont om jobb",

kvinnor: "män bör ha företräde framför kvinnor när det är ont om jobb,

handikappade: "orättvist att handikappade får arbete när inte friska får",

gamla: "när det är ont om jobb bör man tvinga till förtidspen- sion".

Diskriminering accepteras av 40 procent av ungdomarna när det gäller invandrare, av 17 procent betr. gamla, av 6 procent betr. handikappade och av 4 procent betr. kvinnor. I samtliga fyra fall accepteras alltså diskriminering endast av en minoritet. Generellt är unga kvinnor betydligt mindre benägna till diskriminering än unga män.

Skillnaderna mellan generationerna borde spegla dels egna arbetslös- hetsrisker, dels mera grundläggande normsystem kring jämlikhet och rättvisa. Ungdomars inställning till invandring skiljer sig inte från äl- dre generationers (se längre fram i denna rapport), men däremot är man mer benägen till diskriminering på arbetsmarknaden än föräldra— generationen. Förklaringen bör vara den just nu exceptionella situatio- nen, med både massarbetslöshet och relativt stor invandring. Andelen som vill diskriminera invandrare är nästan dubbelt så hög bland ung— domar som i föräldragenerationen (40 resp 24 procent). Detta är en avvikelse i ungdomarnas värdepanorama, som i övrigt skiljer sig relativt lite från föräldragenerationens, och tenderar att vara något mer

• Sida 185
•  Original

orienterat mot jämlikhet och politisk vänsterorientering. Variationerna mellan olika ungdomsgrupper tyder på att otryggheten på ar— betsmarknaden spelar en viktig roll: arbetarbarn, lågutbildade ar- betslösa och ungdomar utan fast arbete är mest negativa till att anställa invandrare.

"Dela på jobben genom att minska arbetstiden för heltidsarbete" före— slår 34 procent av ungdomarna, unga kvinnor i större utsträckning än män (42 resp 27 procent). Aldre generationer är mera angelägna än ungdomar. Aven här instämmer framför allt ungdomar med svag ställ- ning på arbetsmarknaden: arbetslösa, invandrare, ungdomar i tillfällig anställning. Dela på jobben är också en central vänsterfråga. Här går också meningarna starkt isär i studenturvalen. 26 procent av ekono- mistudenterna och 83 procent av studenter i socialt arbete anser man ska dela på jobben.

Den sista frågan gäller om arbetslösa ska ha rätt att neka ett jobb utan att förlora AK-ersättningen. Frågan ingick i ett större frågebatteri där det gällde att välja mellan följande två påståenden, som bildar änd— punkter på en lO-gradig skala:

arbetslösa bör vara tvungna att ta de jobb de erbjuds, annars bör de gå miste om arbetslöshetsersättningen ( I )

arbetslösa bör ha rätt att neka ett jobb de inte vill ha ( 1 0). Här ansåg ungdomar oftare att man bör ha rätt att neka. Detsamma

gäller ungdomar med svag ställning på arbetsmarknaden, arbetslösa, lågutbildade och ungdomar med tillfällig anställning.

• Sida 186
•  Original

Tabell 7.4 Ungdomars synpunkter på åtgärder mot arbetslöshet. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.

företräde vid arbetslöshet för: dela på arblösa

man yngre svenskar friska jobben bör få 1 neka jobb )

16—29 är

(D ND u—l [* rn

40.0

00 LG

34.2

(21 =”

16—29 är män kvinnor

27.1 41.7

(t'?! HU com m ("i 1—1 m v—l OFO to.-1

16—19 år 20—24 är 25—29 är 35—54 år 55—74 är

18.1 46.3 16.0 40.4 35.0 15.0 23.7 13.5 42.8 38.2 29.6 35.6 43.4 52.3

mm wwwwm

demm

koooonxo 01??me

m

1.0 1—1 (”00000 #01va

1—1

16-19 är män 20—24 är män 25—29 är män 35—54 är män 55-74 är män

18.2 51.0 17.4 40.4 36.1 15.4 27.1 21.0 45.3

u—l

32.2 22.5 27.7 35.8 49.1

mocomm mwkaI—l

V'

01 1—1 UÄMNMON kommun.—1 NWQLOON =”?"me

l—l N

16—19 är kvinnor 20—24 är kvinnor 25—29 är kvinnor 35—54 är kvinnor 55—74 är kvinnor FAMILJETYP Kvarbo 16—24 är Ensambo 16—24 är Sambo utan barn Sambo med barn SYSSELSÄTTNING

I utbildning

I tillf. arbete

I fast arbete Anställda Arbetslösa Sysselsättn.problem

18.1 41.5 14.6 40.4 33.8 14.5 19.8 7.3 40.7 44.6 37.1 44.1 52.2 55.0

kommun UUWMM

(11

en 1—1 l—lkav—ln—l NOHHr—l HanmN LOMNNLD

1—1

35.0 25.7 29.5 36.2

15.9 46.5 19.6 31.9 40.6 17.4 36.1

1—1

00 1—1 (")!me snoocoeo 0161qu ($'me älvs”?! LO:—lN")

37.6 40.3 23.9 28.6 37.6 37.9

16.5 34.6 14.5 39.9 36.1 15.0 37.4 20.8 49.6 18.4 43.5

Q'

Ln u—l HHCDOLDO'X QMNMMW mwmmhm XDIDMMLDLO mmmovm (FWMSI'LOQ'

• Sida 187
•  Original

forts tabell 7.4 SOCIOEK. GRUPP Arbetare Lägre/mellan tjm Högre tjänstemän SOCIAL BAKGRUND Lagutb. föräldrar Arbetarbarn Tjänstemannabarn Invandrare Storstad UPPVÄXTFAMILJ Fullständig Splittrad Flyttade vid 15—18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud Tror på högre makt Ej troende UTBILDNING (: 2 är efter grsk. Skolslut före 19 är Högskoleutb. STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 16—74 är män kvinnor

16.7 44.1 17.1 29.2 13.0 16.5 31.9 27.8 38.5

K.O(NO mHv—l mmm mmm

20.2 44.7 18.2 50.2 15.7 33.3 25.2 17.8 1 12.6 30.6 37.3 36.2 32.2 47.9 30.1

Ou—lkDLan LnlNQ'kDm komun—lm NNMOWN

17.5 39.4 14.7 42.5 16.1 41.8 33.8 34.0 32.3

(35th mmm komo mmm

20.3 39.6 15.6 36.3

kOLn [*I—1

ln Q' N u—lND MW

14.7 30.6 16.1 33.9 18.0 46.9 37.7 38.0 26.2

mmm m=nw b—mb mms”

18.0 51.6 18.0 50.4 14.2 13.1 33.6 31.5 37.7

hva) WLON

lnNN (”101—l

82.6 25.7 56.6 52.3

ooom (”OOO Osram (”Hv—ILO 1—1 ouoono ("Nl—IN

42.5 35.5 49.7

bmw &!le (D V' m LnCXJv—l (”*DN 1—11—11—1 (DPF komm

Där ej annat anges avses 16—29 är 1) Medelvärden, index 1—10.

(NWT!x WWF") (”väldig kommLON (Hmm =!le

Hb mm där?" mmm oowo vill?"

OONWLD mmmsz'

mmm mmm

• Sida 188
•  Original

• Sida 189
•  Original

Kapitel 8 Arbetsmoral

Av Joachim Vogel

Sammanfattning

Ungdomar skiljer sig i vissa avseenden från äldre generationer, men skillnaderna är inte särskilt stora. Äldre anser något oftare att lön och trygghet är viktigt, medan yngre prioriterar bra arbetskamrater. De yngre har också något oftare en mera instrumentell inställning till sitt (nuvarande) arbete (lönen viktigast), medan de äldre betydligt oftare anser att deras arbete ger en personlig tillfredsställelse. Detta är na- turligtvis logiska konsekvenser av att flera har hunnit avancera och få det jobb de helst vill ha, jämfört med ungdomar. Något fler äldre anser också att man bör underordna sig arbetsledningen. Ungdomsenkäten pekar mera på likheter än olikheter mellan generationerna, och skillnaderna kan väl förklaras av ungdomars och äldres skilda erfarenheter av arbetsmarknaden.

Unga kvinnor har delvis andra prioriteringar än unga män. De tycker det är viktigare med intressanta arbetsuppgifter och bra arbetskam- rater än unga män som är mera intresserade av materiella aspekter som god lön, trygghet och karriärmöjligheter. På detta område finns

• Sida 190
•  Original

det också klara skillnader mellan ungdomar med olika partifärg.

Socialisation till arbetslivet sker under ungdomsåren. Då konfronteras egna förväntningar och krav på arbetslivet med villkoren på arbets— marknaden. Vi har tidigare visat att utbildningskraven har ökat väsent- ligt, vilket innebär att det är en äldre, mera välutbildad arbetskraft, rimligen med större krav på arbetet som kommer ut på arbetsmarkna- den. Långsiktigt har också arbetsmiljöerna förändrats, mot en större volym av kvalificerade arbeten och humanisering av arbetslivet.

Under början av 90-talet har ungdomarnas arbetsmarknad försämrats radikalt. Ungdomsarbetslösheten ökar snabbare än den genomsnittliga. När ungdomsenkäten genomfördes var en större andel av ungdomsge— nerationen arbetslös än någonsin under efterkrigstiden. Otrygghet 1 an- ställningen blev en realitet för allt fler. Allt detta bör ha dämpat ung- domars förväntningar på arbetsmarknaden, på löner, frihet i arbetet och på möjligheterna att realisera egna planer.

I detta kapitel redovisas ungdomars krav på arbetet, motiv för förvärvsarbete, accepterande av underordnande under arbetsledningen och föreställningar om arbete som förutsättning för framgång. Uppgifterna kommer från ungdomsenkäten och avser således år 1993.

8.1 Viktigaste krav på ett bra jobb

Hur prioriterar ungdomar mellan olika egenskaper hos ett arbete? Ungdomars viktigaste krav på ett bra jobb är

intressanta arbetsuppgifter 59 procent trevliga arbetskamrater 30 procent bra lön 20 procent anställningstrygghet 14 procent karriärmöjligheter 8 procent

Som synes kommer de materiella aspekterna (lön, trygghet, karriär) i andra hand, medan arbetets egenvärde och mänskliga relationer värde— ras som viktigare. Det är också just detta som skiljer unga män från unga kvinnor. Män sätter alla de tre materiella faktorerna högre än kvinnor, som istället lägger större vikt vid intressanta arbetsuppgifter

• Sida 191
•  Original

och trevliga arbetskamrater.

Med tanke på att äldre och ungdomar under 30 år har mycket olika er- farenheter av arbetslivet, och olika ställning ifråga om lön, arbetsupp- gifter och anställningstrygghet är bedömningarna förvånande likartade. Tryggheten och lönen betyder mer för de äldre, liksom arbets- uppgifterna. Ungdomar prioriterar något oftare trevliga arbetskam- rater.

Trygghet och lön är betydligt viktigare för ungdomar i yrken som har dålig lön och trygghet i anställningen, dvs ungdomar med lägre utbild- ning och arbetare. Karriär och intressanta arbetsuppgifter är istället viktigare för tjänstemän och högre utbildade. Detsamma gäller för ungdomar med borgerliga värderingar, medan vänsterungdomar oftare prioriterar lön och trygghet. Dessa skillnader är vad man bör vänta sig, men de är inte särskilt stora.

8.2 Instrumentell inställning till arbetet

Med instrumentell inställning till arbetet menas att man enbart arbetar för förtjänsten. I levnadsnivåundersökningarna ingår sedan länge föl- jande fråga: Vilken av följande meningar stämmer bäst med vad Du tycker om det arbete Du har nu:

det här arbetet är som alla andra jobb. Man gör sitt, men det enda som betyder något är förtjänsten.

det här jobbet är det något särskilt med. Förutom lönen ger det mig en känsla av personlig tillfredsställelse.

I detta fall finns det betydande skillnader mellan generationerna. De äldre har ofta haft lång tid på sig att byta till jobb som svarar mot de— ras önskemål - eller anpassa sina anspråk till det jobb de kan få. Ung- domar tvingas ofta temporärt ta jobb som ligger under deras anspråk, därför att de är relativt nya på arbetsmarknaden, därför att de ofta har relativt hög utbildning, samt därför att de befinner sig i början av sin yrkeskarriär, ofta i en inlärningssituation och i arbeten de inte har utbildat sig för. Tabell 8.1 visar att ungdomar betydligt oftare har en instrumentell inställning till sitt arbete (27 procent) än äldre generatio— ner (16 procent). Högst är andelen med instrumentell inställning i ål-

• Sida 192
•  Original

dern 20-24 år. Det är då man gör sina första erfarenheter av längre an- ställningar, och flest felval. En tredjedel av tonåringarna och tre fjär- dedelar av 35—54-åringarna hade ett arbete som också gav dem en per- sonlig tillfredsställelse. Inom ungdomsgenerationen finns det också mindre könsskillnader. Unga kvinnor rapporterar oftare att arbetet ger dem tillfredsställelse.

Det finns förstås stora skillnader mellan arbetare och tjänstemän, och mellan olika utbildningsgrupper. Detta speglar variationer i arbets- miljö och frihet och omväxling i arbetet. Mindre skillnader flnns också mellan vänster— och borgerliga ungdomar, där de borgerliga verkar mera nöjda med sitt arbete. Likaså är instrumentell inställning mindre vanlig bland troende ungdomar.

8.3 Att underordna sig arbetsledningen

Numera bygger uppfostringsideal i hem och skola i allt större utsträck— ning på individens frihet och rationalitet i stället för hierarkiska princi- per. Tillsammans med ökad ungdomsutbildning bör det leda till ökande konflikter under de första åren på arbetsmarknaden. Å andra sidan har även arbetslivet moderniserats. Svårigheter att underordna sig sin arbetsledning handlar dels om konkreta händelser som ungdo- mar utsätts för, dels om en beredskap inför sådana konflikter. Det är den senare aspekten som har tagits upp i ungdomsenkäten, en kart- läggning av händelser är nämligen alltför krävande ur mätteknisk syn- punkt i en enkätsituation. Följande fråga ställdes:

"Människor har olika uppfattning när det gäller att följa in- struktioner i arbetet. En del tycker att man i princip bör följa överordnades instruktioner, även om man inte håller med om instruktionerna. Andra tycker att man bör följa sina överordna- des instruktioner endast om man är övertygad om att instruk- tionerna är riktiga. Vad tycker Du? "

35 procent av ungdomar 16—29 år tyckte man skulle följa instruktioner även om man inte_var övertygad, och 43 procent att man måste vara övertygad först. Ovriga hade ingen uppfattning. Här var det vissa skillnader mellan könen. Unga män hade lättare för att ta ställning. Något flera var beredda att underordna sig (37 resp 33 procent). Men dessutom krävde något fler män ett eget ansvar, jämfört med unga

• Sida 193
•  Original

kvinnor där alltså flera var tveksamma.

Här fanns det också skillnader mellan generationerna: de äldre var mera benägna att följa instruktionerna utan att ifrågasätta. Det kan dels hänga samman med att de har haft längre tid på sig att anpassa sig till arbetsmarknaden, såväl ifråga om att hitta rätt jobb som ifråga om attityder. Dessutom har många äldre själva hunnit få arbetsledande be— fattningar. Om man bortser från tonåringarna, så är andelen som kräver eget ansvar ungefär densamma i olika generationer. På det hela taget har de äldre lättare att ta ställning till denna fråga (färre som svarar vet ej), och skillnaden består som nämnts av att något fler i medelåldern tycker att man ska underordna sig, och då gäller det i första hand äldre män. Skillnaderna är emellertid inte särskilt stora. Man kan knappast tala om någon generationsmotsättning eller omfattande konflikter under de första åren på arbetsmarknaden.

Här finns det vidare tydliga skillnader mellan vänster och borgerliga, där de senare 'är mera benägna att underordna sig. Detsamma gäller vid högre utbildning. Just i detta avseende finns det också klara skillnader mellan de tre studenturvalen. Studenter i sociologi och socialt arbete är betydligt mera negativa till att underordna sig än studenter i internati— onell ekonomi.

8.4 Framgång genom arbete

Lönar det sig att arbeta? I ungdomsenkäten ställdes en fråga där man skulle välja mellan två påståenden:

på lång sikt ger hårt arbete oftast framgång i livet

hårt arbete ger inte nödvändigtvis framgång. Framgång är ofta en fråga om tilUälligheter och förbindelser.

Svaret skulle ges enligt en tiogradig skala där 10 motsvarar att man helt instämmer i det senare alternativet. Hög poäng innebär alltså att man anser att hårt arbete inte alltid ger framgång. Tabell 8.1 visar att unga kvinnor förefaller mera pessimistiska än unga män (6,1 resp 5,5). Inte heller här finns det några större generationsskillnader. Vänsterungdomar är mera pessimistiska än borgerliga, medan troende ungdomar tycks vara något mera optimistiska än icke troende.

• Sida 194
•  Original

Tabell 8.1 Inställning till arbetet, Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.

viktigaste krav på jobbet: instru— arbete bör bör ha arbete

intress arbets— bra lön trygg— karriär mentell med följa eget ger ej

arbete kamrater het inst. egen— instr ansvar framgång värde

16—29 är 59.5 29.9 19.9 13.7 26.8 46.3 35.3 43.0

1)

(x [x 1.0 moon

16—29 är män 55.9 27.7 21.8 15.6 kvinnor 63.3 32.2 17.8 11.7

28.2 44.9 37.8 44.6 25.3 47.8 32.8 41.3

MH (B&D

16—19 är 55.0 32.8 19.2 13.4 20—24 år 60.1 30.7 17.8 12.6 25—29 är 62.3 27.0 22.4 15.0 35-54 är 71.2 17.1 24.0 22.4 55—74 är 54.7 22.4 28.2 36.0 24.5 32.0 32.7 35.6 30.3 40.6 36.5 44.7 24.3 53.0 36.2 46.9 16.3 76.5 43.2 46.4 15.5 52.9 50.8 28.7

h—wrxr—F viw urminuim wrsmrno

16—19 är män 49.8 30.3 20.8 16.0 20—24 är män 55.8 29.5 20.7 15.2 1 25—29 är män 60.6 24.2 23.7 15.6 35—54 är män 67.8 13.5 31.0 24.2 55—74 är män 53.6 17.0 25.0 35.7

20.5 25.9 38.6 36.3 33.4 37.1 39.9 44.6 25.4 53.7 35.1 50.8 18.8 71.7 51.9 39.2 18.4 44.7 55.4 29.5

MCONHCD kDmem

mr—lQ'KDN LDOOÄMO

16—19 är kvinnor 60.4 35.4 17.5 10.7 20-24 är kvinnor 64.6 31.9 14.7 9.8 25—29 är kvinnor 64.1 30.0 21.0 14.2 35-54 är kvinnor 75.0 21.2 16.0 20.3 55—74 är kvinnor 55.7 26.8 30.8 36.3 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 är 54.9 31.6 18.7 11.9 34.0 33.2 36.0 36.1 Ensambo 16—24 är 62.8 31.0 17.8 14.2 6.3 24.8 40.5 32.8 49.9 Sambo utan barn 19.3 10.0 64.9 11.6 27.1 25.7 53.7 35.7 47.3 Sambo med barn 28.1 6.3 60.8 21.8 30.3 28.7 48.4 35.1 49.0 SYSSELSÄTTNING I utbildning 62.5 25.1 16.6 10.4 7 8 .. .. 32.7 37.9 I tillf. arbete 60.3 33.5 15.0 12.8 10 5 35.4 61.2 41.6 41.6 I fast arbete 62.6 27.9 24.1 16.8 9.1 37.5 61.9 38.5 49.6

9 4 2 9 8 1

29.2 39.3 26.5 34.9 27.4 44.0 32.9 44.8 23.1 52.2 37.3 42.8 13.2 82.2 33.4 54.7 12.9 60.2 47.0 28.2

HONOXO mmmmm wwmmm

Hmhmh [*LDXONO

N [N LDINKDO mmmw

Anställda 61.8 29.5 21.4 15.5 37.0 61.6 39.5 47.1 Arbetslösa 52.0 38.6 20.3 15.0 .. .. 31.9 43.8 Sysselsättn.probl 56.2 34.2 20.2 12.6 25.1 37.7 35.8 44.7

FFl/310031!) mmmmmm

• Sida 195
•  Original

forts tabell 8.1 SOCIOEK. GRUPP Arbetare Lägre/mellan tjm Högre tjänstemän SOCIAL BAKGRUND Lagutb. föräldrar Arbetarbarn Tjänstemannabarn Infödda svenskar Invandrare Storstad UPPVÄXTFAMILJ Fullständig Splittrad Flyttade vid 15—18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION

Tror på Gud

Tror på högre mak Ej troende UTBILDNING

(: 2 år efter grsk

Skolslut före 19 Högskoleutb. STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 16—74 är män kvinnor

56.2 65.8 80.0 56.2 53.3 64.4 60.8 46.4 59.9 61.9 53.9 60.4 54.0 66.6 64.2 63.4 51.6 50.4 53.6 76.1 92.0 91.7 94.3 93.0 62.9 60.8 65.0 22.0 18.0 26.0

16-29 är om inget annat anges

l) Medelvärden från en Skala 1—10.

ONI—I

PHP tDkahOO HH

mwmmww FHV Plxm

hh mm

oomm [*(DF [* VD:—|

OOOG) OLnOr—l COOOI—l

OK.—| okoom ONNDN MVM NNu—l WWW NNN

33.1 24. 8.9 28.5 28.1 25.4 27.1 22.4 30.3 25.8 29.0 26.2 27.6 26.1 19.3 25.6 32.3 28.5 32.2 13.6 38.5 20.0 28.2 27.3 19.3 21.7 16.8 38.6 41.0 36.1 37.5 34.4 35.9 36.0 29.7 32.8 37.3 30.8 34.5 33.7 41.4 36.9 35.9 37.2 34.1 34.7 41.4

OXDQ'CO womm M F!

42.1

v » v

36.7

47.8 43.3 49.4 42.7 43.1 43.3 44.1 32.1 41.9 42.3 45.7 49.5 45.1 44.2 41.3 44.3 46.8 46.2 46.2 42.8 68.0 38.9 64.2 57.0 41.1 39.5 42.7

mvm 030311")th

mmm mmmmmm

mob ON mmm XDLO

mr—h muwm

01 10

COM (Du—IPD] www mm kDLthkD mmm

• Sida 196
•  Original

• Sida 197
•  Original

• Sida 198
•  Original

• Sida 199
•  Original

Kapitel 9 Inkomster

Av Joachim Vogel

Sammanfattning

Längre ungdomsutbildning och därmed minskande sysselsättning har lett till en minskning av arbetsinkomsterna bland _unga män upp till 30 årsåldem. Ökad förvärvsfrekvens bland kvinnor i 20- årsåldern bidrar emellertid till inkomsto'kningar bland kvinnor, där således ' jamstalld- hetsejfekten " kompenserar. Störst inkomstäkningar finns i åldrarna över 35, där kvinnornas sysselsättningsökning likaledes svarar för stora inkomstförstärkningar.

Skillnaderna i arbetsinkomst har alltså vidgats mellan generationerna, både för män och kvinnor. De disponibla inkomsterna ( "inkomst- standard ") har utvecklats analogt.

• Sida 200
•  Original

I detta kapitel redovisas ungdomarnas ekonomiska resurser i form av inkomster. Ekonomiska resurser skapas inom de tre försörjningssyste- men, nämligen på arbetsmarknaden (löner och företagarinkomster), via offentliga sektorn (genom kollektiva resursöverföringar: inkomst- försäkringar resp vissa konsumtionsbidrag), samt inom sociala nätverk (anhörigas underhållsskyldighet och kontantbidrag; resp Välgörenhet), se vidare referensramen i kapitel 1. I detta kapitel kommer vi att titta på utvecklingen av dels marknadens bidrag till försörjningen, dvs ar- betsinkomster, och dels den samlade effekten av marknad och offent— lig sektor i form av disponibla inkomster (totala inkomster av för- värvsarbete och kapital, inkl. transfereringar, minus direkta skatter och avgifter).

Dataunderlaget i detta kapitel är HINK (SCBs årliga undersökningar av hushållens inkomster) resp ULF. HINK omfattar samtliga inkomst- slag och inkomstskatter från administrativa register och deklarationer för ca 10000 hushåll per år, med kompletterande uppgifter om familj och arbete som hämtas in via telefonintervjuer. HINK ger jämförbar- het över tid, med tillbakablick till 1975, i viss mån till 1967 (lågin- komstutredningen). ULF ger i princip motsvarande information för en kortare period (från början/mitten av 80—ta1et) och utnyttjas därför en- dast för vissa kompletteringar, särredovisningar och nulägesbeskriv— ningar. Båda undersökningarna följer inkomstsituationen fram till taxeringsåret 1991, som var tillgängligt under 1993. Det innebär att den extrema lågkonjunkturen och arbetslösheten 1992/93 ännu inte finns med i resultaten. Å andra sidan är det inte effekterna av den just nu aktuella konjunkturläget vi ska beskriva, utan de mera långsiktiga trenderna i inkomst- och välfärdsutvecklingen för olika generationer.

9.1 En överblick över den allmänna inkomstutvecklingen

Hushållens disponibla inkomster har ökat med ca 15 procent under 80— talet, efter en viss nedgång i början och därefter en kraftig kon- junkturuppgång. Inkomstökningen beror i huvudsak på att sysselsätt- ningen ökade markant efter 1983 inom offentliga sektorn. Kvinnornas förvärvsfrekvens och arbetstider ökade, vilket gav påtagliga in— komstförstärkningar i samboendehushållen.

• Sida 201
•  Original

Inkomstfördelningen har långsiktigt blivit allt jämnare ända fram till 1982, då vi fick ett trendbrott. Sedan dess ökar inkomstskillnadema igen. 1990 låg inkomstspridningen åter på samma nivå som 1975 (Jansson och Sandquist, 1993). Utvecklingen visas i diagram 9.1. Ginikoefficienten mäter ojämlikheten i inkomstfördelningen för två olika inkomstmått (definitioner följer längre fram). Jämfört med andra länder bör Sverige dock fortfarande ha den minsta inkomstsprid— ningen.

Diagram 9.1 Ginikoefficienten för inkomststandard resp disponibel

inkomst per konsumtionsenhet. Källa: HINK 1975-90.

0250

0.245

0, 240

0, 235

0, 230

0.225

0.220

0215

0.210

0.205

0.200

0.195

0.190

0,185

0,180

—

inkomst- stondord

_ — _ disponibel / inkomst / l /

*f—T—T—T—jj "rl—l—T—r—l—T'Tä—"l

8081828384858687888990

• Sida 202
•  Original

Analyser för 80—talet baserade på HINK visar att den ökade inkomst- spridningen beror på snabbare inkomstökningar för höginkomstta- garna. Låginkomsttagarnas inkomster har inte minskat, men visar tecken på stagnation. Eftersom arbetslösheten och försämringarna i transfereringssystemen (sjukpenning, arbetslöshetsstöd) framförallt drabbar i inkomstfördelningens nedre del bör man efter 1991 räkna med ytterligare ökad inkomstspridning, som ännu inte syns i till— gänglig statistik.

I diagram 9.2 visas inkomstutvecklingen för olika percentiler i in- komstfördelningen. P (10) är den gräns som avskiljer de 10 procent av befolkningen som har den sämsta inkomststandarden (begreppet in- komststandard definieras i avsnitt 9.3). De ligger under denna gräns, medan P (90) avskiljer 90 procent av befolkningen som således ligger under gränsen. Ovan ligger de 10 procent som har den bästa inkomst- standarden. Diagrammet visar att vi under 80-talet flck större inkomst-

Diagram 9.2 Inkomststandard vid olika percentilgränser. Samtliga in— divider. Källa: HINK 1980-90.

• Sida 203
•  Original

ökningar för högre inkomsttagare, och därmed desto större inkomst- spridning. 1980 förfogade den procent av befolkningen som hade de högsta inkomsterna över 2,5 procent av den totala inkomstsumman i landet. 1990 förfogade de över 3,5 procent.

Den ökande inkomstspridningen kan i första hand återföras till ökade löneskillnader. Arbetarnas löner ökade långsammare än för det övre tjänstemannaskiktet. Under 80-talet minskade också transfereringarnas och skatternas omfördelande effekter. Inkomststandarden (efter skatt och transfereringar) bestämdes i allt större utsträckning av marknaden (löner) och i minskande utsträckning av offentliga sektorn.

9.2 Ungdomars arbetsinkomster

Inkomstskillnadema mellan olika generationer präglas i första hand av arbetskraftsdeltagandet. I kapitel 6 visades att det har inträffat stora förändringar i arbetskraftens storlek och sammansättning. Okad för— värvsfrekvens bland kvinnor ("jämställdhetsfaktorn") bidrar till in- komstökningar i alla åldersgrupper, och därmed även bland unga kvin- nor. Ungdomarnas inkomstsituation präglas även av en successiv ned- gång i andelen förvärvsarbetande ("etableringseffekten"), vilket i sin tur beror på längre ungdomsutbildning, i viss mån också på en trend- mässigt ökande arbetslöshetsbelastning. I kapitel 4 visades att andelen tonåringar som enbart studerade hade ökat från 34 till 58 procent sedan 1980. I kapitel 7 visades att den relativa arbetslösheten (kvoten mellan ungas och äldres arbetslöshetsandel) tenderar att öka ända sedan 60-talet. Detta innebär lägre och senare arbetsinkomster för ungdomsgenerationen, vilket bidrar till ökande inkomstskillnader mellan generationerna. I medelåldern slår däremot den ökade syssel- sättningsgraden bland kvinnor igenom helt. Därigenom vidgas in- komstskillnaderna mellan ungdomsgenerationen och medelåldern.

I tabell 9.1 redovisas arbetsinkomsterna inkl. ersättningar för inkomst— bortfall (sjukpenning, föräldrapenning) som medelvärde i resp redo- visningsgrupp, allt i 1991 års penningvärde. Den samlade inkomstvo- lymen beräknas således i relation till befolkningsgruppens storlek, oavsett hur arbetsinkomsterna är fördelade inom gruppen. Beräkning- arna speglar således marknadens roll för försörjningen av ungdoms— generationen, och hur denna roll har förändrats sedan 1975. Under- laget är ULF 1975-91.

• Sida 204
•  Original

1988/91 var arbetsinkomsten för 16—29-åringarna ca 90000 kr/år, prak- tiskt taget oförändrat mellan 1975 och 1991. Men inom ungdomsgrup- pen har inkomstutvecklingen gått i olika riktning, på ett sätt som kor- responderar mot sysselsättningsutvecklingen (se kapitel 6). Bland unga män slår etableringseffekten igenom fullt ut: sedan 1975 har arbetsin- komsterna minskat med en tiondel (ca 10000 kr/år). Bland unga kvin- nor motverkas etableringseffekten av jämställdhetseffekten: sysselsätt- ningsökningen ger en inkomstökning på + 8000 kr/år.

Kraftigast är effekterna bland tonåringarna, där arbetsinkomsterna har minskat med en tredjedel sedan 1975 (-14000 kr). Enligt AKU mins- kade andelen sysselsatta tonåringar från 54 till 42 procent under samma period (se kapitel 6), medan andelen tonåringar som enbart äg— nade sig åt studier ökade från 33 till 51 procent (se kapitel 4). Bland 20-24-åringar, där sysselsättningen var relativt konstant och de heltids- studerande endast ökade med 5 procentenheter, var också arbetsin- komsterna relativt oförändrade med 100000 kr/år. Bland 25—29-åring— arna, med något ökande sysselsättning, ökade också arbetsinkomsterna med 9000 kr/år. Hela denna ökning faller på kvinnorna (jämställdhetseffekten), med +23000 kr.

Störst var emellertid inkomstökningen bland 35-54—åringar, där ung- domsutbildningen sedan länge är avslutad och de flesta har etablerat sig på arbetsmarknaden. Här föreligger en kraftig inkomstökning (+23000 kr/år), vilket i huvudsak beror på den starka sysselsättnings- ökningen bland kvinnor. Vi ser alltså en bättre utveckling av arbets- inkomsterna för kvinnorna i samtliga åldersgrupper. Fortfarande har dock kvinnor lägre arbetsinkomster än män. Det beror i viss mån på lägre sysselsättningsgrad, men mera på lönenivåer inom kvinno— och mansyrken. Statistiken visar således att medan etableringseffekten spelar störst roll för unga män, motverkas den för kvinnornas del av en "jämställdhetseffekt" i riktning mot ökad sysselsättning och högre arbetsinkomster.

I tabell 9.1 redovisas vidare andelen lågavlönade bland de heltids- och helårssysselsatta. 1975 beräknade man ett belopp som avgränsade de 25 procent av de heltids— och helårssysselsatta som då hade den lägsta arbetsinkomsten. Beloppet har sedan dess varje år räknats upp med in- flationen. Tabell 9.1 visar att andelen lågavlönade är starkt ålders- beroende, där 93 procent av tonåringarna och 15 procent av 35-54- åringarna tillhör låginkomsttagama. Unga ensamföräldrar och tillfäl-

• Sida 205
•  Original

ligt anställda är överrepresenterade bland lågavlönade. Tabellen visar också stora skillnader mellan kvinnor och män.

Tabell 9.1 Inkomster. Nuläge och trend. Källa: ULF.

88/91 arbetsinkomst1 procent inkomst— nuläge trend 75-91

___—___;

16—74 16—29

16—29 16—19 20-24 25—29 35—54 55-74 16—19 20—24 25—29 35—54

55-74

UNGDOMAR 16—29 år

är är

är

år är är

män kvinnor

män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor

Ensamföräldrar Infödda svenskar Invandrare

115 90

101 79

27 100 129 163

62

28 27 106 93 150 107 200 126 82 44

90 91 80

+11* —1

—10 +8*

_17*

lågav— stan— lönade2 dard 88/91 88/91 24.5 156. 47.8 114. 34.8 114. 67.3 114. 92.9 42. 58.9 132. 33.9 153. 15.3 177. 15.5 171. 89.2 40. 97.4 43. 47.3 126. 75.0 137. 20.3 157. 56.5 148. 10.0 176. 25.1 179. 11.6 179. 23.0 163. 73.8 106. 47.1 114. 58.5 113.

4 ,;s

PP

NPNHO

kONOOO'tU'lkOkOO'tU—J

www:-

1 tusen kr 2 bland heltid— och helårsanställda

9.3 Disponibel inkomst och inkomststandard

Inom inkomststatistiken redovisar man disponibla inkomster genom att relatera de totala inkomsterna i det hushåll individen tillhör (dvs ar- betsinkomster, inkomster av kapital, transfereringar, minus direkta skatter) till normerade levnadskostnader i den aktuella typen av hus-

• Sida 206
•  Original

håll. Man får därmed jämförbarhet mellan olika hushåll "efter behov", dvs hushållssammansättning och boendeform. Utgifterna bedömer man därvid med utnyttjande av socialbidragsnormerna. Man beräknar en s k inkomststandard genom att bilda kvoten mellan hushållets dis- ponibla inkomster och socialbidragsnormen vid motsvarande hus- hållstyp. Inkomststandard=l,0 innebär att hushållet lever just på so- cialbidragsgränsen. Vid 2,0 har man dubbelt så mycket, och under 1,0 betecknas i det följande som under existensminimum. Statistiken avser individer som lever i hushåll med viss inkomststandard.

Denna metod tar emellertid inte hänsyn till alla relevanta faktorer. Det finns vissa jämförelseproblem när det gäller inkomstsidan. Inkomst- uppgiftema kommer nämligen från taxeringen där underrapportering och inkomstdispositioner kan innebära underskattningar. Beräkningar- na är inte heller helt rättvisande för ungdomsgenerationens materiella standard. I inkomststandarden som den beräknas här ingår nämligen inte föräldrastödet i form av kontantbidrag eller "naturaförmåner" ge— nom kvarboendet i föräldrahemmet. Dessa brister kan eventuellt åt- gärdas genom schablonmässig justering av inkomstdata för ungdomar. Det är emellertid en metod som innebär ett betydande inslag av god- tycke.

I diagram 9.3 finns en översiktlig jämförelse mellan 1980 och 1990 av den genomsnittliga inkomststandarden vid olika levnadsålder. Dia- grammet illustrerar att inkomstutvecklingen har varit positiv för alla åldrar utom för ungdomar, just vid den ålder då man söker sig ut på arbetsmarknaden (ca 21 år, som i diagrammet representerar ålders- gruppen 16—24 år). Då är inkomsterna i stort sett oförändrade. För- klaringen är minskande sysselsättning och minskande arbetsinkomster bland ungdomar, men ökande i medelåldern. Lägg även märke till att förbättringarna är störst i 50-årsåldern.

I diagram 9.4 jämförs tre generationer, där ungdomars resp pensio- närsgenerationens inkomststandard beräknas som procent av inkomst- standarden för 45—54—åringar. Detta procenttal ligger under 100, efter— som både ungdomar och pensionärer har lägre inkomststandard än i medelåldern. Procenttalet minskar mellan 1975 och 1991 för ungdo- mar. Detta är ett uttryck för att den medelålders generationen drar ifrån i inkomstutvecklingen. 45-54—åringarna har som tidigare visats i kapitel 5 ökat sin sysselsättning avsevärt, medan ungdomarnas sys— selsättning och därmed arbetsinkomster har minskat. För pensionä-

• Sida 207
•  Original

rerna gäller analogt att de inte har samma sysselsättningsökning under perioden, men däremot successivt förbättrade pensioner. Vidare har pensionsåldern sänkts.

Diagram 9.3 Inkomststandard i olika åldersgrupper. Källa: HINK 1980 resp 1990.

Inkomststandard

3 12 21 30 40 50 60 70 80 Ålder

Inkomstjämförelser mellan generationerna kontrollerar för hushålls- struktursskillnader, eftersom inkomsterna räknas i relation till "behov" enl socialbidragsnormen. I diagram 9.5 konkretiseras de ökande gene- rationsskillnadema genom jämförelse mellan gifta __eller samboende ungdomar utan barn och äldre i samma hushållstyp. Aven här ser man att inkomstutvecklingen är bättre för de äldre.

• Sida 208
•  Original

Diagram 9.4 Inkomststandard för ungdomar och pensionärer som an- del av inkomststandarden för 45—54-åringar. Källa HINK 1975-90 resp LNU 68.

95,0

90,0 + //* x

86,0 1. X

80,0

75,0 '

70,0

65,0

60,0

' 18-24 år

55,0 & _ *— ** 25-34 år

65-74 år

45,0 40,0 rit.:TrIT—hi—Tv—r—v—v—v—v—v—r—r—J

67 75 78 8081828384858687888990

• Sida 209
•  Original

Diagram 9.5 Inkomststandard för gifta/samboende utan barn. Källa: HINK 75—90 resp LNU 68.

2,70 2,50 *— 1

2,30 n'

2,10 i

1,90 , / / / / 1,70 * /

/ __ 18—29 år 1,50 _ — — _ 30-64 år 1,30 1,10 llr—T—T'T—n—r—lr—i—t—rj—h—r—jå—i—r—m

67 75 78 8081828384858687888990

• Sida 210
•  Original

Inkomstskillnadema har således Ökat mellan generationerna. Variatio- nerna av inkomststandardutvecklingen mellan åldersgrupper överens— stämmer i huvudsak med sysselsättningsutvecklingen. Bäst inkomst— standardutveckling föreligger i åldersgrupper där sysselsättningsök- ningen är störst (dvs i medelåldern). Ungdomsgenerationen har negativ sysselsättningsutveckling, och därför också sämst inkomstutveckling.

I tabell 9.1 samt i det utförligare underlagsmaterialet till denna rapport finns detaljerade nulägesbeskrivningar av olika gruppers inkomststan- dard baserade på ULF (korta tidserier tillåter inte trendanalyser. Här finns avsevärda skillnader beroende på förvärvsintensitet och hushålls— typer, trots att beräkningsmetoden tar hänsyn till stordriftsfördelar och försörjningsbörda. Här inverkar emellertid också åldersfaktorn: i me- delåldern ingår man oftare i familjer, och de flesta har också etablerat sig på arbetsmarknaden.

9.4 Ungdomar under existensminimum

Beräkningarna av inkomststandarden kan också utnyttjas för att illus- trera utvecklingen när den gäller andelen som lever under existensmi- nimum enligt de normer som gäller för socialbidrag (dvs med in— komststandard under 1,0). I diagram 9.6 visas procenten i olika gene- rationer som lever under gränsen. Under 80-talet vidgades visserligen inkomstskillnadema, men trots detta minskade andelen fattiga (enligt denna definition). I medelåldern (30-64 år) är minskningen klar. Bland ungdomar har vi istället en ökning sedan slutet av 70—talet.

I diagram 9.7 sker sedan en relativ jämförelse, där andelen ungdomar under existensminimum jämförs med motsvarande andel bland 30-64- åringarna. Andelen ungdomar under existensminimum har inte bara ökat i absolut mening sedan 60-talet (se diagram 9.6), utan också rela- tivt äldre generationer. 1967 var andelen under existensminimum ungefär en femtedel högre bland ungdomar, och 1990 var den fem gånger högre. Förändringen beror i första hand på att andelen fattiga minskade bland de äldre (från 10 till 4 procentenheter), medan andelen bland ungdomar var praktiskt taget oförändrad.

• Sida 211
•  Original

Diagram 9.6 Procent under existensminimum. Källa: HINK 1975-90.

24,0 23,0 22,0 21,0 20,0

19,0 '

18,0 17,0 16,0 15,0 14,0 13,0 12,0 1 1,0 10,0 9,0 8,0 7,0 6,0 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 0,0

# 18—29 år

_" _ _ 30-64 år

.it.— 75

_1_—1'—1__1'—_1-_1'__—1

78 8081

1_1__1_T T

828384858687888990

• Sida 212
•  Original

Diagram 9.7 Procent under existensminimum bland ungdomar jäm- fört med andelen bland äldre i åldern 30-64 år (kvot). Särredovisning av samtliga ungdomar resp ensamstående. Källa: HINK 75-90 resp LNU 68.

5,20 5,00 * 4,80 + 4,60 _ 4,40 _— 4,20 — 4,00 T 3,80 * 3,60

3,40 1 3,20 är 3,00 T 2,80 + 2,60 * 2.40 + 2,20 + 2,00 ** 1,80 * 1,60 *

1,40 + __— ensamstående 1,20 i/ 16-29 år

1,00 _ 0.80 +

0,60 0.0 1 0,20 + 0,00**111'4T111T111_F—T_F_T—T_Tj—l—T—1—

67 75 78 8081828384858687888990

_ _ _" samtliga 1629 år

• Sida 213
•  Original

Kapitel 10

Likviditet

Av Joachim Vogel

Sammanfattning

Det finns påtagliga och dessutom ökande skillnader mellan gene- rationerna när det gäller tillgången till en kontantmarginal (kunna skajfa fram 12000 kr på en vecka). Ungdomar har givetvis i klart min- dre utsträckning tillgång till ett eget bankkonto på denna nivå. Även i detta avseende har de äldre generationernas rörelsefrihet förbättrats sedan 70-talet, medan ungdomarnas minskar eller stagnerar.

Det finns betydande skillnader mellan ungdomar när det gäller risken att hamna i betalningssvårigheter. Tonåringarna är mera skyddade ef- tersom de flesta fortfarande har kvar i föräldrahemmet. Problemen kommer i huvudsak efter utflyttningen från föräldrahemmet och i åld- rarna 20-29 år, där vi konstaterar att var fjärde haft akuta problem det senaste året, och att andelen dessutom har ökat från ca 20 till 25

• Sida 214
•  Original

procent sedan 1975. Särskilt utsatta är unga ensamföräldrar, där flera faktorer samverkar: förlängd utbildning, senare inkomster och splittrad familj förstärker problemen. Andelen av de unga en- samföräldrarna som senaste året haft svårigheter att klara mat och hyra har på 10 år ökat från 36 till 64 procent.

Inkomstberäkningar ger inte en fullständig bild av en individs ekono— miska situation. Såväl arbetsinkomster som disponibla inkomster efter skatt och transfereringar resp "inkomststandarden" (relaterad till soci- albidragsnormerna) som redovisades i kapitel 9 kan vara för låga med hänsyn till de aktuella levnadskostnadema, t ex p.g.a. extrema bo- stadskostnader eller stor försörjningsbörda. Å andra sidan kan lev- nadskostnaderna vara extremt låga, t ex om man bor billigt eller om man ingår i föräldrahushållet och betalar inget eller lågt för mat och bostad. Inom ungdomsgenerationen ryms alla dessa varianter. Ingen generation är så heterogen såväl ifråga om inkomster och inkomstbe- hov. Före utflyttningen från föräldrahemmet är inkomstbehoven små. Om man har inkomster från heltidsarbete och samtidigt bor och äter gratis hos föräldrarna har man en bättre ekonomisk situation än man någonsin kommer att få senare i livet. Efter utflyttningen från föräld- rahemmet uppstår ofta extremt höga levnadskostnader, t ex hög hyra i nybyggda bostäder, och omfattande bosättningskostnader (möbler, husgeråd, telefon, kapitalvaror osv) som redan ingår i de äldres stock av tillgångar. Nyanskaffningsbehovet måste till stor del finansieras med löpande inkomster. Under den närmaste tiden efter utflyttningen från föräldrahemmet blir därför den ekonomiska rörelseförmågan starkt begränsad.

I detta kapitel kompletterar vi inkomststatistiken med indikatorer på likviditet. Låga inkomster resp höga levnadskostnader ger utslag i form av att man saknar en kontantmarginal, att man är mera beroende av anhöriga, banker, socialbidrag osv för att klara de dagliga lev- nadskostnadema, och att man oftare drabbas av tillfälliga kriser i hus- hållskassan. Låga inkomster leder också till mindre tillgångar såsom hushållsmaskiner, mediautrustning, bilar, båtar och fritidshus, samt semesterresor och utlandsresor, vilket kommer att behandlas i nästa kapitel.

• Sida 215
•  Original

Det vi här intresserar oss för är etableringsfasens långsiktiga förskjut- ning uppåt i åldrarna: när utbildningen förlängs alltmera kommer in- komsterna allt senare och därmed även den likviditet och den ma- teriella standard som är normal i vuxenvärlden. Därmed kommer skillnaderna mellan generationerna (definierade som åldersgrupper) att växa successivt. Den försenade etableringsfasen innebär samtidigt att ungdomar blir mera beroende av föräldrarna och av samhället för sin försörjning, och vid allt högre åldrar. Detta kan innebära senare ut- flyttning från föräldrahemmet, mera studiebidrag, ökande kontantbi- drag från föräldrarna, och att ungdomar utnyttjar föräldrarnas till- gångar längre upp i åldrarna. Försörjningen av ungdomsgenerationen förskjuts därmed från marknaden (arbetsinkomster) till offentliga sek- torn (studiestöd) resp till familjen (föräldragenerationen).

10.1 Indikatorer

Indikatorema på likviditet utgörs av intervjufrågor i ULF betr tillgång till en kontantmarginal på 12000 kr, hur man klarar detta, resp ett antal intervjufrågor rörande tillfälliga finansiella problem. Tablån nedan vi- sar definitionerna och procent:

Indikator: 16—29 år 16—74 år

Saknar kontantmarginal: kan inte skaffa fram 12000 kr inom en vecka vid behov 22,0 12,8 Metod att klara 12000 kr: eget bankkonto 38,3 61,8 via lån av annan hushållsmedlem 10,7 4,9 via lån av släkt och vänner 17,2 8,6 via lån i bank (motsv.) 10,9 10,6 Betalningsproblem senaste 12 månaderna: svårigheter att klara löpande utgifter för mat, hyra räkningar mm 19,4 12,1 tvungen låna av släkt och vänner för att klara löpande utgifter (mat, hyra) 12,3 6,3 sökt socialbidrag för hyran 2,9 1,7 låtit bli att betala hyran i tid 2,2 1,3

• Sida 216
•  Original

10.2 Kontantmarginal

Som synes finnes det påtagliga skillnader mellan ungdomsgenera- tionen och befolkningen i sin helhet. Ungdomar har sämre kon- tantmarginal och tvingas i stor utsträckning luta sig mot föräldrar och släkt när det gäller stora utbetalningar. Tabell 10.1 visar att tillgången till en kontantmarginal successivt förbättras med ökande ålder, och att kvinnor har sämre likviditet än män. Efter 20 års ålder har minst 40 procent ett bankkonto på 12000 kr (79 procent bland 55- 74- ar-ing- arna). Tillgång till ett eget bankkonto är den avgörande skillnaden mellan generationerna. De yngsta (ofta kvarboende 1 föräldrahemmet) kan ofta låna mom hushållet. Unga män har oftare bankkonto och kan tänka sig banklån, medan unga kvinnor lutar sig mot sociala nätverk (lån inom hushållet eller av släkt och vänner).

Trendanalyserna försvåras av inflationen, och därför har beloppet 1 in- tervjufrågan höjts successivt med jämna tusen kronor 1 takt med pen- ningvärdesförsämringen. Trots detta kan trenderna för olika genera- tioner jämföras, eftersom mätningarna och belopp är identiska resp år för de olika åldersgrupperna. Tabell 11.1 tr. överensstämmer helt med generationssldllnaderna när det gäller inkomstutvecklingen. Vi kon- staterar att de äldre generationerna har en positiv utveckling av kon- tantmarginalen, dvs allt färre saknar kontantmarginal (minustecken i tabell 11.1 tr., kol 1), däremot inte ungdomar. Detsamma gäller för an— delen som förfogar över ett bankkonto på 12000 kr: andelen ökar för de äldre (särskilt pensionärerna), men minskar för de yngsta.

Inom ungdomsgenerationen finns flera grupper med extremt dålig likviditet. Ensamföräldrar, arbetslösa och personer med invandrarbak- grund har mindre ofta en kontantmarginal på 12000 kr. Medan detta gäller för endast 22 procent av hela ungdomsgruppen, ökar andelen till 49 procent bland ensamföräldrarna, 41 procent bland de arbetslösa och 38 procent bland invandrarungdomarna. Bland de fast etablerade på arbetsmarknaden (fast anställda) ligger andelen på 16 procent. Bland ensamföräldrar och invandrarungdomar tycks denna andel dessutom öka.

• Sida 217
•  Original

10.3 Betalningsproblem

Kris i hushållskassan (pengarna slut, akuta lån eller socialbidrag eller inställd hyresbetalning) hade 19 procent av ungdomsgenerationen upplevt under det senaste året, vilket är påtagligt vanligare än bland äl- dre. I 20-årsåldern rör det sig om var fjärde, medan tonåringarna sällan berörs av detta, eftersom de flesta fortfarande bor kvar hos föräldrarna. Aven här är unga kvinnor mera drabbade än unga män.

Trendanalyserna visar, analogt med inkomststatistiken, att det är i 20- årsåldern som betalningsproblemen ökar, och där är det också en ökande andel som får tillgripa lån för att klara löpande hushållsut- gifter. De som bor kvar i föräldrahemmet är mera skyddade: de saknar visserligen ofta en egen kontantmarginal, men har sällan drabbats av akuta penningproblem (6 procent). Likviditetsproblem finns således i första hand efter utflyttningen från föräldrahemmet. Var tredje en- samboende i åldern 16—24 år har haft svårt att klara maten eller hyran under det senaste året, och var fjärde har fått låna till löpande utgifter. Ensamföräldrar under 29 år (mest unga mödrar) har haft de största svårigheterna (hela 64 procent) och 45 procent hade fått låna för uppe- hället det senaste året, 29 procent hade sökt socialbidrag och 14 pro- cent hade underlåtit att betala hyran. Tabell 10.1 tr. visar också att de unga ensamföräldrarnas ställning har försämrats avsevärt i alla dessa avseenden under de senaste 10 åren. Tabellen visar att andelen med akuta betalningsproblem har ökat med 28 procentenheter, andelen som sökt socialbidrag med 15 procentenheter, och att andelen som underlå- tit att betala hyran ökat med 10 procentenheter till ca 14. Dessa siffror talar för en samverkan mellan flera faktorer: förlängd ungdoms- utbildning, senare inkomster, låga kvinnolöner, ökande arbetslöshets- risk, i kombination med familjesplittring. Ensamföräldrar i högre åldrar har en väsentligt bättre ställning. Kontrasten till medelåldern, där de flesta är etablerade på arbetsmarknaden, är dramatisk: bland äldre ensamföräldrar har endast 11 procent haft betalningsproblem, 5 procent fått låna, 1,5 procent fått socialbidrag och 1 procent inställt be— talningarna. (Dessa data redovisas ej i tabellform i denna rapport.)

Den personliga likviditeten varierar vidare med graden av etablering på arbetsmarknaden. De som är fast etablerade, dvs företagare och fast anställda, har bättre likviditet och mera sällan svårigheter att klara de löpande utgifterna. Ungdomar i tillfälligt arbete resp arbetslösa har klart sämre likviditet. Dessa skillnader speglar naturligtvis olika steg i

• Sida 218
•  Original

Tabell 10.1 Personlig likviditet efter generation, kön och familjetyp. Nuläge 1988/1991. Procenttal.

&

saknar har lånar lånar bank svårt lånar sökt ej kontant eget inom släkt eller klara till social betalt marginal konto hush. vänner motsv. utgift löp.utg bidrag hyran

16—74 år 12.8 61.8 4.9 8.6 10.6 12.1 6.3 9

16—29 år 22.0 38.3 10.7 17.2 10.9 1

MN HN FOX HN

16—19 år 34.7 25.0 24 7 3 3 20—24 år 17.9 39.9 7 0 17 1 25—29 år 16.0 46.9 3.5 18.6 14.3 24.2 14.5 3 3 4 7 2 1 1 3

35—54 är 8.8 68.0 55—74 år 8.7 79.3

communes OMMHO (00)on ONMHO

16—29 är män 19.5 42.4 9.8 14.6 12.4 17.7 10.6 kvinnor 24.6 33.9 11 7 . 3 4 O

mo NN

. .

som Nm

l—l

N

LO N NHI—ICKMP

16—19 är män 33.2 28.9 2 kvinnor 36.2 21.0 2

20—24 år män 15.9 43.6 kvinnor 20.2 36.0 25—29 är män 12.8 51.4 kvinnor 19.4 42.1

MXDPkDNW

HQ'NQ'NO) OOMNMN

wooou'iooH 01—101qu

35—54 år män 7 kvinnor 10. 6 1

NONHKD

1—11—1 (01—1le kOkDChv—l ON ko

55—74 år män

kvinnor 1 UNGDOMAR 16—29 år Kvarboende 16—24 år 29.2 32.5 2 Ensamföräld 16—29 år 49.4 11.8 Arbetslösa 16—29 år 40.9 18.8 Invandrare 16—29 år 38.5 20.2

vomm l—lu—lOO kaNm Fin—100 DONG) Hin.—101 N N (1)

1—1 lN u—l N LOOXNN OMXDW r—i Kiwi—IKO ommm H [x 1—1 ("1 1—1 00 m DNF?”

H [* q—l N

.

LD

r-l N Gomera.—1 mobb

Sambo ej barn 35—54 år 5.2 77.8

(') 0 m 0 LG 1—1 m Q' 0) Ch Q' m ("1 m

• Sida 219
•  Original

Tabell 10.1.tr

Personlig likviditet. Trend 1975—91. * att förändringen är signifikant.

Plustecken anger ökning och

saknar kontant marginal konto

har

eget

lånar inom hush. lånar släkt

vänner

bank eller motsv.

svårt klara

utgift

lånar sökt

ej

till social betalt löp.utg bidrag hyran

16—74 16—29 16—19 20—24 25—29 35—54 55—74 16—29 16—19 20—24 25—29 35—54 55—74

är år är år är

män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor män

kvinnor

UNGDOMAR 16—29 år Kvarboende 16—24 Ensamföräld 16—29 Arbetslösa 16-29 Invandrare 16—29

Sambo ej b 35—54

—2.0 +1.2 +3.3 —2.2 +1.7 —2.8* _5.4* +5.8 +O.5 —3.6 —0.6 +O.7 +2.9 —2.9* —2.6* —6.1*

—4.8* +2.1 +8.7 —1.6 +3.2 —2.8*

+3.8* _3'01' _3_8* +O.8 —4.2 +5.8* +10.7*

—1.5 _4_7*

_5.1* —2.3 +2.9 —1.7 —1.6 _7_1* +9.1* +2.3

+11.9*

+9.5*

—3.0 —11.1* —O.2 —11.0*

+6.7*

—2.1* +O.2

+2.5 —2.0 —1.1 —3.5* —2.3*

—3.5*

—0.7 —1.9 —3.1 —1.6

—4.5*

—2.9* _3_4* —2.5* —4.8* —2.3 _3_1* _2.4* —3.6* —3.2

—2.1 —3.2 -4.2* —5.1* —3.8* —0.6 —3.9* -2_4* —1.9*

—2.7* —O.6 —5.5 —1.6 +4.8 —2.0*

+6.2* +6.9*

+1.5

+9.2* +9.3* +7.5* +2.5* +7.0* +6.8*

—O.1 +3.3* +10.1* +8.0* +9.9* +8.6* +5.2* +9.8* +1.5

+3.5* +2.7* +9.6* +7.9* +7.6* +6.7*

+2.7* +3.7*

—0.8 +4.2* +6.2* +2.1 +O.6

+2.3* +5.1*

—1.1 —0.7 +3.5* +5.3* +3.2 +9.4* +1.5 +2.6* +O.3 +0.9 +O.3 +28.2* +5.2* +1.4 +O.8

+1.7* +O.6* +2.9* +1.0*

-1.4* +O.2 +4.4* +0.9 +4.7* +1.8* +1.4* +O.6* +O.1 —0.1

+1.6 +O.6 +4.3* +1.5 —0.8 +O.1 —2.0* +O.2 +3.1* +O.3 +5.9* +1.7 +1.8 +1.3 +7.6* +2.4 +1.0 +O.4* +1.9* +O.8* —0.1 —0.3* +0.4 +O.1 +O.1 +O.1 +19.9* +15.5 +12.2* +2.1 —0.1 +4.5* +O.6 +O.2

+O.2 +10.5* —2.4 +O.3 —0.1

• Sida 220
•  Original

etableringsfasen. När man just har sökt sig ut på arbetsmarknaden har man ofta tillfälliga anställningar eller är arbetslös. De fast anställda har varit ute längre, liksom företagarna. Då har man också haft egna in— komster en längre tid och har kunnat bygga upp en penningreserv.

Deltidsanställda (ofta kvinnor) har självklart lägre inkomst, och i kon- sekvens därmed också oftare ekonomiska problem. Markanta skillna- der finns också mellan unga arbetare (särskilt kvinnliga) och unga tjänstemän, vilket naturligtvis speglar löneskillnader. Aven föräldrar- nas klasstillhörighet samvarierar med barnens ekonomiska situation. Eftersom barn i stor utsträckning ärver föräldrarnas status/yrkes- ställning fortplantas klasskillnadema mellan generationerna, även betr den ekonomiska situationen. Lika påtagliga är skillnaderna mellan infödda svenskar och invandrarungdomar.

• Sida 221
•  Original

Kapitel 1 1 Kapitalvaror och semesterresor

Av Joachim Vogel

Sammanfattning

Utvecklingen av ungdomars stockar av tillgångar resp semesterresor visar konsekvenser av senare etablering på arbetsmarknaden och senare inkomster för den materiella levnadsstandarden. Resultaten vi- sar att ungdomsgenerationens standardutveckling har varit sämre än de äldre generationernas, analogt med utvecklingen av inkomster och likviditet i olika generationer.

De yngsta ungdomarnas standardutveckling följer medelåldems efter- som de flesta bor kvar i föräldrahemmet och tillgångar som bilar, fri- tidshus, hushållsmaskiner mm delas av hushållsmedlemmama. Den sämre utvecklingen för ungdomarna märks framför allt i 20-årsåldern, där de flesta flyttat ut. Den fulla effekten av senarelagd etablering på arbetsmarknaden och senare inkomster pareras antagligen delvis av att ungdomar kan utnyttja föräldrarnas tillgångar en längre tid.

• Sida 222
•  Original

Genomgången av den materiella levnadsstandarden i denna rapport omfattar fyra kapitel. I kapitel 9 redovisades inkomster och kapitel 10 kompletterar bilden av inkomstsituationen genom indikatorer på likvi- ditet och akuta inkomstproblem. Kapitlen 11 och 15 beskriver den materiella standarden i form av tillgångar, där kapitel 11 ger fakta om kapitalvaror och resor, medan kapitel 15, som ingår i ett block rörande bostadsmarknaden, beskriver bostadsstandarden.

11.1 Etablering i vuxenvärldens konsumtionsmönster

Hushållens materiella tillgångar skapas normalt inte under ett år utan byggs upp under en delvis lång följd av år. Vi kan här tala om en suc- cessiv etablering i vuxenvärldens konsumtionsmönster, som kan sträcka sig långt upp i medelåldern. Varje ungdomsgenerations materi- ella standard präglas av att den jämfört med de äldre har haft en kortare yrkeskarriär och en kortare period med regelbundna och säkra inkomster. Under den första tiden efter utflyttningen från föräldra- hemmet är ensamboendet mera utbrett, vilket innebär att man inte kan tillgodogöra sig samboendets stordriftsfördelar. En större andel av in- komsterna går då till fasta kostnader för bostad, och anskaffnings- kostnader för bil, telefon och hushållsmaskiner kan inte delas. Sam- tidigt är "investeringsbehovet" (bostad, möbler och bohag, bil osv) störst under etableringsfasen i 20-årsåldern. Senare tillkommer kostna— der i samband med familjebildning (investeringar, barntillsynskostna— der för förskolebarn, inkomstbortfall).

Det leder både till en mera pressad vardagsekonomi (sämre likviditet, se kapitel 10) och sämre försörjning med kapitalvaror i ungdomsge- nerationen. Det vi här intresserar oss för är etableringsfasens långsik- tiga förskjutning uppåt i åldrarna: när utbildningen förlängs alltmera kommer inkomsterna allt senare och därmed även den materiella standarden som är normal i vuxenvärlden. Sett i ett tidsperspektiv kommer skillnaderna mellan generationerna (definierade som ålders- grupper) att växa, inte bara ifråga om inkomster och ekonomisk rörel- sefrihet, utan också att uppbyggnaden av ungdomshushållens stockar av tillgångar senareläggs och därmed blir mindre. Etableringen i vux— envärldens konsumtionsmönster och konsumtionsnivå förskjuts uppåt i åldrarna.

Detta kan också innebära att ungdomar utnyttjar föräldrarnas tillgångar

• Sida 223
•  Original

längre upp i åldrarna. Även efter utflyttningen från föräldrahemmet brukar ungdomar utnyttja föräldrarnas bilar, fritidshus, båtar och följa med på semesterresor. Dessutom förekommer kontantbidrag eller lån från föräldrahushållen även efter utflyttningen, regelbundet eller till- fälligt i krissituationer. Overgången till en helt självständig ekonomi sker i regel inte abrupt utan stegvis, ofta i takt med att de egna resur- serna byggs upp. Det innebär i så fall att ungdomsgenerationens mate- riella eftersläpning delvis pareras av föräldrarna. Vi kommer vidare att se att tonåringar ofta har bättre standard i vissa avseenden än äldre ungdomar i 20-årsåldem, eftersom tonåringarna i stor utsträckning bor kvar i föräldrahemmet. Många av de tillgångar som hushållen äger nyttjas av samtliga hushållsmedlemmar, och delvis även av utflyttade barn.

Undersökningsmetoden bygger på jämförelser av tillgångar i olika ål— dersgrupper från 1975 till 1991 enligt ULF. Urvalet av indikatorer har begränsats och gäller i denna rapport "tillgång till" bil, husvagn, båt, fritidshus, TV, video och diskmaskin, medan bostadsstandarden redo— visas i kapitel 15. Med tillgång avses här att hushållet förfogar över resp produkt (äger, leasar, hyr eller får låna). Vidare redovisas semes- terresor resp utlandsresor (minst en vecka under den senaste lZ-måna— dersperioden).

11.2 Kapitalvaror mm

Hushållens fasta tillgångar i form av hushållsmaskiner, transportmedel och fritidsredskap byggs upp successivt under en lång följd av år. Där— för är det naturligt att dessa tillgångar är vanligare i högre åldrar. Det intressanta är om detta mönster har förändrats över tid, dvs om det är så att ungdomarnas tillgånger kommer senare i livet. Huvuddelen av frågorna gäller "tillgång inom hushållet", vilket innebär att föräldrar- nas nyttigheter (bilar, maskiner osv) ska räknas in i den mån de kan utnyttjas. De yngsta, särskilt de som fortfarande bor kvar i föräldra- hemmet har oftare tillgång till föräldrahushållets standard än de något äldre ungdomarna, där det har gått några år sedan utflyttningen. Därför bör man räkna med en U-formad tillgångskurva med ökande ålder, där man i 50—årsåldern når någon form av optimum.

Tabell 11.1 visar att man i tonåren och i medelåldern har störst till-

• Sida 224
•  Original

gångar (bilar, husvagnar, båtar, video, diskmaskin, fritidshus). För be- folkningen i sin helhet har standarden förbättrats i samtliga avseenden mellan 1975 och 1991. Utvecklingen är visserligen positiv för samtliga generationer, men förbättringarna är mindre för ungdomsgenerationen, med reservation för (de ofta kvarboende) tonåringarna, som följer för- äldrarnas standardutveckling. För pensionärsgenerationen föreligger en exceptionell ökning av bilinnehavet (+22,6 procentenheter), och av fritidshusägandet (+7,3 procentenheter). Sedan ATP är fullt ge— nomförd och allt flera kvinnor har egenpensioner från förvärvsarbete kan den äldsta generationen i stort sett bibehålla standarden från de yr- kesaktiva åren. Bland ungdomar ligger bilägandet kvar på samma nivå som 1975, medan ökningen för befolkningen i sin helhet ligger på +9,3 procent.

Tabellen visar också att tonåringarnas situation har förbättrats avse- värt. Eftersom de flesta är kvarboende (89 procent) rör det sig dock i regel om ökningar av föräldrarnas tillgångar. I ZO—årsåldern är standardförbättringen klart sämre, vilket beror på att andelen utflyttade ungdomar är högre. I själva verket är ökningstakten störst bland tonåringar (se tabell 11.1 tr.), och minst i åldern 25-29 år där endast 5 procent bor kvar i föräldrahemmet. Då har också nämligen avståndet till utflyttningstidpunkten vuxit så mycket att föräldrarnas tillgångar inte längre blir lika relevanta för den egna standarden. Exempelvis "äger" 24 procent av tonåringarna fritidshus (givetvis är det föräldrarna som äger), men endast 8 procent av 25—29-åringarna, och denna skillnad har ökat med ca 4 procentenheter sedan 1975 .

Dessa resultat understryker en viktig aspekt på ungdomars materiella situation. Levnadsstandarden inom ungdomsgenerationen är betydligt mer heterogen än i andra generationer. Trots låga eller inga inkomster kan den materiella situationen vara mycket god om man bor kvar hos föräldrarna. Standarden bör vara extremt god om man har egna inkom- ster, men bor kvar och betalar litet eller inget till föräldrahushållet. Å andra sidan kan standarden under en övergångsperiod vara extremt dålig, trots heltidsinkomster, om man nyss har flyttat hemifrån, drab- bas av hög hyra och stora bosättningskostnader, och bor ensam utan någon att dela kostnaderna med. Kontrasten märks framför allt vid jämförelser mellan kvarboende ungdomar och vissa marginalgrupper, såsom unga ensamföräldrar, arbetslösa och invandrarungdomar. Här visar statistiken såväl sämre standard vid slutet av 80—talet och sämre utveckling sedan 70-talet, jämfört med såväl äldre som med kvarbo-

• Sida 225
•  Original

ende ungdomar. Resultaten tyder också på att kvarboende är vanligare i välbeställda föräldrahushåll.

Sett över ett längre tidsperspektiv (mellan 1975 och 1991) har de ma- teriella skillnaderna mellan olika samhällsklasser minskat. Det gäller även ungdomsgenerationen. Den allmänna inkomststatistiken (se kapi— tel 9) visar emellertid att trenden mot utjämning har brutits i början av 80-talet, och att ökade löneskillnader samt förändringar i transfere- ringssystemen och i skattesystemet bör leda till ökade skillnader även inom ungdomsgenerationen.

Tabell 11.1 visar att invandrarbakgrund innebär klart sämre tillgångar även i ungdomsgenerationen. Skillnaderna har dessutom ökat sedan 70-talet. Förklaringen till ökningen kan delvis ligga i förändringar av invandrargruppens sammansättning. I kapitel 23 finns en utförligare genomlysning av invandrarungdomamas situation. Mest utsatta är sena invandrare, dvs ungdomar som kom till Sverige efter 7-årsåldern (i huvudsak flyktinginvandrare).

11.3 Semesterresor

Medan förändringar av stockar av tillgångar av varaktiga konsum- tionsvaror kan ge en bild av trenderna i den allmänna inkomstsituatio- nen i olika åldersgrupper, ger semesterresor mera av en ögonblicks- bild. Semesterresor konsumeras omedelbart, de kan kosta betydande belopp, och ligger relativt långt ned i angelägenhetsgrad. Därför är det just här man i första hand kan räkna med en anpassning till sämre in- komster.

Andelen som rest på semester (minst en vecka under de senaste 12 månaderna) har ökat med 8,3 procentenheter i befolkningen i sin hel— het, och ökningen har varit störst bland de äldre, och minst i ung— domsgenerationen, även här med reservation för kvarboende ungdo- mar (mest tonåringar). Tonåringarna följer föräldragenerationens

• Sida 226
•  Original

Tabell 11.1 Kapitalvaror mm. Nuläge 1988/1991. Procenttal. Källa: ULF.

har tillgång till: äger semes— ut—

————————————————————————————————————————————————— fri— terresa lands—

bil husvagn bat video TV disk— fritids— tids— senaste resa maskin hus hus året

16—74 är 84.5 10.7 21.1 53.1 97.3 44.7 48.8 22.4 66.0 44.6 16—29 är 82.9 11.4 23.6 62.7 95.9 40.0 49.0 14.1 69.2 49.1 16-19 är 87.0 14.9 28.1 71.8 98.5 62.3 47.9 24.3 70.8 54.0 20—24 är 78.5 9.6 22.2 56.9 95.0 30.2 49.6 12.2 67.1 48.4 25—29 är 83.8 10.4 21.4 61.3 94.6 32.1 49.2 8.1 69.8 46.1 35—54 är 90.5 13.1 22.6 63.6 98.1 57.6 51.2 25.3 71.3 48.1 55—74 är 76.4 6.8 16.9 25.4 98.0 30.0 44.6 29.8 54.5 35.7 16—29 är män 84.7 12.2 27.6 66.5 95.8 42.2 48.3 15.2 67.0 47.7 kvinnor 80.9 10.6 19.3 58.7 95.9 37.6 49.7 13.0 71.4 50.7 16—19 är män 87.4 15.0 31.5 77.0 99.2 66.0 47.5 25.6 68.2 51.4 kvinnor 86.6 14.9 24.8 66.5 97.8 58.7 48.4 23.1 73.4 56.7 20—24 är män 81.6 11.0 26.3 62.5 95.5 34.9 49.0 14.6 63.4 45.6 kvinnor 75.1 8.1 17.8 50.8 94.5 24.9 50.2 9 6 71.2 51.5 25—29 är män 85.7 11.4 26.0 62.6 93.5 31.5 48.3 8 1 69.7 47.0 kvinnor 81.7 9.4 16.4 59.9 95.8 32.8 50.3 8.0 70.0 45.2 35—54 är män 92.0 13.6 24.0 64.5 97.7 57.9 50.3 24 5 70.1 46.5 kvinnor 89.0 12.6 21.1 62.7 98.6 57.3 52.2 26 0 72.6 49.6 55—74 är män 84.8 8.1 20.1 30.2 97.8 33.0 46.0 31.6 52.4 35.7 kvinnor 68.9 5.7 14.0 21.1 98.2 27.3 43.3 28.3 56.4 35.7 UNGDOMAR 16—29 är Kvarboende 16—24 är 90.7 14.8 29.8 73.7 99.7 67.3 48.1 27.0 70.9 53.1 Ensförälder 16-29 år 78.5 11.4 25.0 59.7 94.6 43.5 47.9 18.7 71.0 54.4 Arbetslösa 16—29 är 72.2 11.3 15.6 63.1 94.8 29.0 45.7 11.9 53.0 31.9 Invandrare 16—29 är 66.7 3.9 10.9 63.6 93.2 23.3 29.7 6.0 67.7 59.0 Sambo ej b 35—54 år 95.5 14.1 26.0 61.3 99.0 54.9 52.1 31.8 74.6 55.6

• Sida 227
•  Original

Tabell 11.1 tr

och * att förändringen är signifikant.

Kapitalvaror mm. Trend 1975—91.

har tillgång till:

16—74 16—29 16—19 20—24 25—29 35—54 55-74 16—29 16-19 20—24 25—29 35—54 55—74

är år är är är

UNGDOMAR Kvarboende 16—24 är Ensförälder 16—29 år Arbetslösa 16—29 är Invandrare 16—29 är

män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor 16—29 är

Sambo ej b 35—54 är

+9.3* +O.7 +5.7* +O.7 —2.7 +5.5* +22.6*

—0.4 +1.9 +2.9 +8.7* —1.5 +2.6 —1.9 —3.7 +5.7* +5.2* +22.8* +22.4* +2.0 +5.5 +1.4 +0.9

+7.2*

+6.9* +7.1*

+10.1* +6.0* +5.7* +7.9* +5.6*

+8.4* +5.8* +9.9* +10.3* +8.3* +3.7* +7.1* +4.2* +8.2* +7.5* +6.6* +4.7*

+10.7* +3.2 +8.8* +l.0 +10.4*

+5.8* +5.9* +7.6* +6.2* +4.2* +5.7* +6.3* +7.8* +3.9* +7.0* +8.3* +8.2* +3.8* +7.6* +O.5 +6.7* +4.6* +7.3* +5.4* +7.3* +O.6 +1.8 +1.2 +9.8*

+54.5* +60.8* +70.5* +56.5* +57.6* +64.6* +30.1* +63.3* +58.1* +73.9* +67.0* +62.3* +50.2* +56.6* +58.5* +65.1* +64.1* +35.5* +25.0* +74.9* +60.6* +57.3* +51.4* +61.0*

Trender för 1982—91

+28.7* +24.7* +38.6* +21.5* +16.6* +34.5* +24.5* +26.4* +23.0* +40.8* +36.4* +23.9* +18.8* +17.4* +16.0* +34.2* +34.9* +26.2* +23.0* +40.7*

+8.8* +16.5* +13.0*

+43.0*

fritids hus

+10.0* +9.0* +12.1* +10.4* +5.5 +9.1* +11.8*

+8.5* +9.6* +8.8* +15.3* +10.4* +10.4* +6.1 +4.9 +9.4* +8.8* +12.1* +11.5*

+10.6* +14.9* +10.2*

+4.4* +7.9*

+2.1* +1.4

+2.8 +2.l —1.3 —0.7 +7.3* +O.3 +2.4* +O.8 +4.8* +O.6 +3.7* —1.3 —1.3 —0.1 —1.4 +7.4* +7.2* +1.5 —2.1 —0.3 —l.8 +1.l

Procenttal. Plustecken anger ökning

semes— terresa senaste året

+8.3* +4.6* +8.9* +0.9 +4.5* +10.3* +8.9*

+2.5 +6.8*

+5.6* +12.3* —1.1 +2.9 +3.8 +5.2* +9.3* +11.3* +7.5* +10.2* +6.7* +9.8 +2.9 -4.8

+12.6*

• Sida 228
•  Original

mönster (de reser delvis med föräldrarna), alltså starkt ökande rese- frekvens. I 20-årsåldern märks emellertid stagnationen. Bland 20—24- åringarna ligger man kvar på samma nivå som 1975, och först efter 25 finns en mindre ökning. Bland pensionärer är ökningen dubbelt så stor. I medelåldern har semesterresoma ökat mest, särskilt i de hushåll där barnen flugit ut (+12,6 procent). Inom ungdomsgruppen ligger vissa marginalgrupper relativt lågt, t ex arbetslösa, där utvecklingen dessutom är sämre än för övriga ungdomar. Invandrarungdomar har traditionellt hög resefrekvens, särskilt ifråga om utlandsresor. Aven i detta avseende är emellertid de svenska ungdomarnas utveckling klart bättre.

• Sida 229
•  Original

Kapitel 12

Fördelningspolitiska värderingar

Av Joachim Vogel

Sammanfattning

I detta kapitel redovisas ungdomars och äldres inställning till jämlik- het: till lönespridning, till omfördelning via skatter, resp till omfatt- ningen av offentliga tjänster och bidrag. Ungdomsenkäten visar dels att ungdomar är mera positiva till jämlikhet än de äldre, och dels att unga kvinnor är det i påfallande större utsträckning än unga män. Ungdomar förordar oftare än äldre ökad jämlikhet som ett principiellt mål, och detta konkretiseras sedan i krav på mer löneutjämning, mer sociala reformer, skatteökningar för höginkomsttagare och stora förmögenheter, samt skatteökningar för att finansiera ökade bidrag

och ojfentliga tjänster. Samma sak gäller unga kvinnor jämfört med unga män.

Sammantaget kan man säga att ungdomars välfärdskrav på offentliga sektorn är mera omfattande än äldre generationers, med reservation

• Sida 230
•  Original

för ATP och äldrevård som mer direkt berör de äldre. Men även där överraskar ungdomar med en påtagligt positiv inställning till ök— ningar. Resultaten tyder varken på någon ungdomsrevolt mot skat— terna eller mot pensioner och äldreomsorgen.

Ungdomsenkäten tyder alltså inte på att ungdomar skulle vara mindre intresserade av materialistiska trygghetsvärden än äldre generationer, utan att de är det i större utsträckning. Enkätsvaren bör ses i ljuset av det exceptionella läge som rådde 1993, med extremt hög ung— domsarbetslöshet, dystra framtidsprognoser och offentliga nedskär- ningar på många områden som berör just ungdomar. Tesen om ökade postmateriella värderingar bland ungdomar får alltså inte stöd i 1993 års ungdomsenkät.

Hos unga kvinnor kan vi (jämfört med unga män) se ett konsistent mönster av empati och altruistiska värderingar, som återkommer i de flesta kapitel. Man kan också se detta mönster som ett mer utpräglat drag av materialistiska värderingar kring reproduktion och omsorg.

I kapitlen 9-11 redovisades ungdomarnas ekonomiska situation med avseende på inkomster (sammansatta av inkomster från marknaden resp offentliga bidrag), på ungdomarnas ekonomiska rörelsefrihet ("likviditet") och materiella tillgångar. I kapitel 15 redovisas dessutom i anslutning till bosättningsmönstren ungdomarnas bostadsförhållan— den. I detta kapitel ska vi titta närmare på ungdomarnas inställning till fördelningen av materiella förhållanden. Redovisningen omfattar fyra aspekter. Den första gäller inställningen till olika motiv för ojämlikhet (prestationer, arbetsmotivation, individens eget ansvar för sitt liv). Därefter går vi över till jämlikhet som ett abstrakt mål, där vi testar hur långt olika generationer och ungdomsgrupper är beredda att gå ifråga om fördelningspolitiska interventioner. Det tredje blocket gäller inställningen till omfördelning via skattesystemet, och det fjärde in- ställningen till olika transfereringssystem och offentlig service. Un- dersökningsmaterialet är 1993 års ungdomsenkät.

När denna enkät genomfördes under hösten 1993 befann vi oss i den djupaste lågkonjunktur och arbetslöshetskris sedan 30—talet. Många av transfereringssystemen sattes under hårt tryck och nedskärningar hade

• Sida 231
•  Original

genomförts eller aviserats. Den offentliga sektorns framtida roll stod under debatt och tryggheten framstod inte lika självklar som tidigare. De äldre reagerade med kraftigt ökat buffertsparande och amortering av skulder. Ungdomarna drabbades hårdast i och med att arbetslös- hetsbördan främst ligger på de som ska in på arbetsmarknaden, och de som har kortast anställningstid. Under hösten gick var fjärde ungdom arbetslös och prognoserna, som inverkar på vår framtidssyn och per— sonliga förväntningar, var lika dystra för resten av 90—talet. Ungdoms- arbetslösheten i EU som länge varit betydligt värre än i 1993 års Sverige representerade en hotbild som vi i Sverige hittills inte kunde föreställa oss. 90-talskrisen är ännu relativt ung och har ännu bara ver— kat några år, men budskapet i prognoser och politiska signaler talar om en mera varaktig försörjningskris, om minskande offentligt garanterad trygghet, större inkomstskillnader och permanent hög arbetslöshet. Det är ett budskap som inte motsvarar vad tidigare ungdomskohorter har fått höra och uppleva. "Välfärdsbyggarnas barnbarn" - barnbarnen till de som fattade de stora besluten kring folkhemmet, och barn till de som på 60- och 70-talet växte upp med den garanterade offentliga tryggheten i alla livets skiften, ställs nu inför en ny situation. Annu för några år sedan var offentliga tjänster och bidrag något självklart som de flesta ungdomar tog för givna.

Sett ur ungdomsgenerationens perspektiv blir systemskiftet också en fråga om fördelning mellan generationer. Krisens konsekvenser bärs i större utsträckning av ungdomsgenerationen. Utöver de långsiktigt ökande utbildningskraven (längre utbildning, senare inkomster, mera arbetslöshet) kommer nu en betydligt dystrare framtidsbild. De äldre generationerna är mera skyddade på arbetsmarknaden, och deras ekonomiska ställning har grundlagts under en annan gynnsammare period, präglad av inflationsvinster och generös offentlig sektor. Idag aviseras att den nuvarande ungdomsgenerationen blir den första som kommer att få det sämre än sina föräldrar, och man talar om ett generationskrig om resurserna.

Allt detta kan ha haft en opinionsbildande effekt i form av en perio- disk chock som kan få långsiktiga opinionseffekter för i första hand ungdomsgenerationen. Enligt socialisationshypotesen formas värde- ringar under inflytande av erfarenheter under uppväxtåren, och de bibehålls sedan längre fram i livet (Inglehart, 1977). Det är mycket som talar för att vi 1993 skulle registrera ett opinionsskifte i ungdoms- generationen, att ungdomar skulle ställa minst lika stora krav på

• Sida 232
•  Original

offentliga sektorn som tidigare generationer, och att de skulle vara mera positiva till omfördelning än tidigare generationer är idag. Det skulle innebära en ungdomsgeneration som sätter stort värde vid materiella trygghetsvärden, dvs stick i stäv med teorin om en långsam utveckling mot post-materialistiska frihetsvärden (Inglehart, 1977, 1990). För närvarande finns det ännu inte tillräckligt stora ungdoms- material som kan pröva ett sådant opinionsskifte. De stora partisym— patiundersökningarna (två per år) som utförs av SCB visar emellertid på att ungdomsväljarna i mycket stor utsträckning byter vänsterut över blockgränsen, betydligt starkare än äldre väljare (SCB, 1993). Motsva- rande skifte föreligger också i undersökningar av inställningen till väl- färdsstaten (SOM, ISSP). Inom ramen för ungdomsenkäten har vi inte tillgång till trenddata rörande ett sådant opinionsskifte, men vi kan däremot testa om ungdomsgenerationen är mer positiv till omfördel- ning än tidigare generationer.

Jämlikhet är ett honnörsord. Om man ställer ospecificerade och sve- pande frågor är det lätt att frammana instämmande svar. För att kringgå detta problem kan man ställa dels mycket konkreta frågor om specifika situationer som man tvingar enkätdeltagarna ta ställning till, resp presenterar de relevanta argumenten mot jämlikhet. I det senare fallet undviker man då "ja-sägarbenägenheten" som man vet finns hos många intervjupersoner, resp det sociala trycket att ge ett "etiskt riktigt" svar. Hur som helst är det svårt att mäta opinioner och sedan tolka dessa i absolut mening. Däremot är jämförelser mellan olika gruppers svar mera realistiska (mellan kön, åldrar osv). I detta kapitel arbetar vi även parallellt med ett stort antal indikatorer som ska mäta samma underliggande attityd.

12.1 Motiv för löneskillnader

Argumenten för olikheter i löneskillnader kartläggs med tre indikato- rer. Den första utgår ifrån en konkret situation:

"En sekreterare klagar hos sin chef över att hon tjänar 800 kr mindre i månaden än en arbetskamrat som har samma ar- betsuppgifter. Chefen säger (alldeles riktigt) att den andra är snabbare, effektivare och pålitligare. Tycker Du att det är rät- tvist eller orättvist att hon får mera betalt? "

• Sida 233
•  Original

"Rättvist" anser 49__ procent, orättvist tycker 28 procent av ungdomarna (se tabell 12.1). Ovriga har inte velat eller kunnat ta ställning. Här finns det klara skillnader mellan generationerna, och det är kanske oväntade skillnader. Ungdomar är klart mera positiva till likalön (28 procent) än föräldragenerationen (35-54—åringar: 19 procent). Vidare är unga kvinnor mera positiva till likalön än unga män (30 resp 26 procent). Ovriga skillnader mellan olika ungdomsgrupper följer väl- kända klassmönster: arbetarbarn och lågutbildade är mera positiva till likalön, liksom vänsteranhängare. Högskoleutbildade, tjänstemanna- barn och borgerliga sympatisörer tycker oftare att det ska vara lö- neskillnader i detta fall (se tabell 12.1). Som en kuriositet kan man notera de mycket stora skillnaderna i de tre studenturvalen. Studenter i internationell ekonomi är betydligt mera positiva till löneskillnader än studenter i socialt arbete (som senare kommer att arbeta med hushåll i små omständigheter) resp sociologistudenter.

Dessa siffror tyder alltså inte på att ungdomar skulle vara mera nega- tiva till lika lön, utan tvärtom. Samma mönster återkommer sedan för övriga indikatorer. Och samma mönster återkommer även betr köns- skillnaderna: unga kvinnor är mera positiva till jämlikhet än unga män.

Nästa fråga gäller också individuella insatser. Här gällde det att välja mellan följande två alternativ enligt en lO-gradig skala:

Individuella insatser bör belönas bättre ( 1 0 poäng) F olks inkomster bör bli mer lika ( ] poäng)

Redovisningen gäller här medelpoäng inom resp ungdomsgrupp, ål— dersgrupp osv. Det går knappast att dra några slutsatser i absolut me- ning av den här typen av fråga, däremot är gruppjämförelser möjliga. Inte heller enligt denna fråga är ungdomar mer benägna att acceptera löneskillnader. Unga kvinnor är mer negativa än unga män, och det- samma gäller lågutbildade, arbetarbarn och vänsteranhängare. Troende ungdomar skiljer sig inte från andra i detta avseende.

• Sida 234
•  Original

Tabell 12.1

Inställning till jämlikhet. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.

effektivitet: bör betalas bättre

lika

insatse bör bel nas mer

r

i)"

stora lönesk. mycket

inte för mer jämlik—

onödiga jämlikh het

mer reformer behövs

minska ej off sektorn

16—29 16—29 16—19 20—24 25—29 35—54 55—74 16—19 20—24 25—29 35—54 55—74 16—19 20—24 25—29 35—54 55—74

är är

män kvinnor

män män män män män

kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor

FAMILJETYP Kvarbo 16—24 är Ensambo 16-24 är Sambo utan barn Sambo med barn SYSSELSÄTTNING

I utbildning

I tillf arbete

I fast arbete Anställda Arbetslösa Sysselsättn.problem 45.0

49.2 43.9 50.5 51.7 61.3 50.8 49.8 55.6 56.2 68.3 56.3 37.7 45.3 47.0 53.4 46.2 47.0 49.0 51.8 48.1 49.3 47.7 57.3 54.6 38.8 27.9 25.8 30.0 26.5 27.4 29.3 19.4 21.4 26.8 25.3 25.6 14.7 19.6 26.1 29.7 33.3 24.8 22.8 26.0 26.6 28.1 33.6 24.0 30.9 25.0 26.6 37.4 32.3

6.0

Mtx NDL!)

wOHr—CN mwtotoxo

MNMVU leOlDNDlO

mhmhm mmmmm

Chi—lu—llx LDNOKDU)

Nör—loket!) tomxokomm

76.6 70.6 82.9 78.8 76.0 75.8 68.8 79.4 73.8 71.8 67.3 57.7 78.8 83.7 80.3 85.1 81.1 80.0 76.8 76.5 75.4 84.1 74.0 81.8 75.0 77.0 78.3 78.4 53.9 44.9 63.6 60.0 52.4 51.0 51.3 41.1 46.0 46.3 42.7 43.7 50.0 74.7 58.9 60.1 59.7 33.9 55.5 56.6 51.9 52.9 56.5 54.6 51.0 52.0 53.0 52.2 71.6 63.4 80.0 77.5 71.5 67.4 63.9 73.3 69.8 64.4 58.1 56.4 71.6 84.9 78.8 77.5 72.1 74.8 74.0 71.2 67.6 75.9 71.3 71.0 69.2 69.7 72.1 72.5 61.4 57.3 65.8 67.1 62.4 56.4 53.8 54.7 64.1 57.6 52.3 52.8 53.7 70.1 67.5 61.0 55.0 55.5 63.8 58.5 62.1 62.5 62.2 63.9 55.8 58.2 71.1 63.6 43.8 38.4 49.7 48.3 44.0 40.4 42.2 30.1 47.4 35.2 34.8 32.6 36.4 49.2 53.3 46.5 53.2 24.8 44.6 45.2 47.2 46.5 43.6 50.7 41.1 43.7 46.7 46.0

• Sida 235
•  Original

forts tab 12.1 SOCIAL BAKGRUND Lagutb. föräldrar 41.7 35.9 Arbetarbarn 36.9 37.0 Tjänstemannabarn 57.8 21.6 Invandrare 39.0 33.7 Storstad 59.6 17.6 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 49.8 27.6 Splittrad 47.5 28.6 Fullständig män 53.1 26.4 kvinnor 46.3 29.0 Splittrad män 56.9 25.0 kvinnor 38.6 32.0 Flyttade vid 15—18 46.7 30.5 PARTISYMPATIER Vänstern 36.3 40.9 Borgerliga 67.8 16.8 RELIGION Tror på Gud 52.0 26.8 Tror på högre makt 51.4 26.9 Ej troende 54.4 26.2 UTBILDNING (= 2 är efter grsk. 38.6 37.2 Skolslut före 19 är 43.3 33.6 Högskoleutb. 65.6 18.9 STUDENTURVAL Socialt arbete 28.0 44.0 Internat. ekonomi 83.3 . Sociologi 41.5 20.8 Samtliga 51.8 19.3 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 54.1 23.1 16—74 är män 60.5 20.4 kvinnor 47.7 25.9

81.9 53.8 76.1 63.5 43.3 86.6 53.9 82.2 70.2 47.8 54.4 68.4 52.7 43.4 72.3 51.8 72.3 74.2 30.4 73.8 54.4 67.3 57.1 37.9

GN

Ln (* UNWOLD mmkokoxo

75.7 53.4 71.1 60.0 44.4 80.2 56.3 73.3 65.6 42.6 69.9 44.8 64.2 56.3 39.1 62.9 78.6 64.2 50.4 74.7 46.1 62.6 62.2 37.6 85.6 66.3 83.6 69.1 47.5 80.8 53.8 70.2 66.6 41.7

r—l

N (I) OCDMINHNDO wmwmwmw

89.5 59.5 86.2 75.2 58.4 41.8 50.4 41.0 29.2

N H 10 mål (”(*

71.2 50.2 65.1 61.5 37.3 74.3 57.0 71.1 64.1 44.8 75.9 46.4 65.6 58.6 41.8

NON (71100) (hmmm !:)th minne

82.3 49.3 77.0 64.8 44.0 79.8 50.0 76.2 63.6 41.0 68.5 57.0 54.6 49.0 42.0 95.7 87.0 95.7 65.2 78.3 58.8 61.1 63.9 25.0 13.9 94.3 84.6 88.5 70.6 56.6 83.6 77.5 82.0 54.5 47.3

mbti—m

74.6 50.1 69.1 57.0 40.2 67.4 46.1 62.2 54.6 35.2 82.0 54.1 76.0 59.5 45.4

l—lmh xoxom

Där inte annat anges avses 16—29—äringar 1) Medelvärden för en lO—gradig skala (se text).

• Sida 236
•  Original

Den tredje frågan var ett påstående: Stora löneskillnader är nödvändiga för Sveriges välstånd.

I tabell 12.1 redovisas andelen som tar avstånd från detta påstående. 77 procent av ungdomarna tar avstånd, vilket är ett högt värde som dock delvis beror på att vi frågar efter "stora" löneskillnader (frågan är inte nykonstruerad utan ingår i ett block som tidigare använts i inter- nationella studier). Ett så kategoriskt påstående ger__tydligare skillna- der, och diskriminerar bättre mellan olika grupper. Aven här ser man att föräldragenerationen är mera positiv till löneskillnader än både ungdomar och pensionärsgenerationen, och att unga kvinnor är mera negativa än unga män. Ovriga skillnader inom ungdomsgruppen följer samma mönster som ovan.

12.2 Inställning till jämlikhet och trygghet

Jämlikhet, trygghet och offentliga sektorn är de centrala blockskiljande markörerna, som framkallar stereotypa och lätt förutsägbara ställ- ningstaganden. I tabell 12.1 finns fyra indikatorer som tar upp fördel- ningspolitiken på ett mera abstrakt och oprecist sätt. Längre fram åter— kommer vi sedan med mera konkreta indikatorer. De fyra indi- katorema behandlar jämlikhet, trygghet och offentlig sektor, samtliga i form av påståenden som man skulle ta ställning till:

I många avseenden har det gått för långt med jämlikheten

I vårt land bör man sträva efter mer jämlikhet när det gäller sådant som inkomster och arbetstid

det behövs mer sociala reformer, eftersom många trygghetsfrå- gor fortfarande är olösta

vi bör minska den offentliga sektorn

Beträffande jämlikhet är majoriteten bland ungdomarna positiv. 54 procent anser att det inte har gått för långt med jämlikheten, och 72 procent anser att man bör sträva efter mer jämlikhet. För båda indika- torerna gäller att unga kvinnor är klart mera angelägna om jämlikhet

• Sida 237
•  Original

än unga män. Vidare följer generationsskillnadema samma mönster som i förra avsnittet: ungdomar är mera positiva än föräldrageneratio- nen. När man ställer oprecisa frågor kring centrala politiska nyckelbe- grepp så blir också skillnaderna stora mellan ungdomar med vänster och borgerliga sympatier.

Analogt blir svaren när man frågar om behovet av sociala reformer. 61 procent av ungdomarna anser att det behövs fler sociala reformer, 54 procent i föräldragenerationen. Aven här är unga kvinnor mest angelägna. Självklart finns de vanliga skillnaderna mellan vänster och höger. Religion spelar relativt lite roll i dessa avseenden. Skillnaderna mellan olika studentgrupper är mycket stora.

Den fjärde frågan gällde offentliga sektorn. 44 procent av ungdo- marna anser att den inte bör minskas, betydligt fler än i den äldsta generationen. Unga kvinnor är även här mera positiva än unga män. 58 procent av vänsterungdomarna säger nej till att minska den offentliga sektorn. Det gör betydligt färre av de borgerliga (29 procent).

Den här typen av enkätsvar kan inte utan vidare tolkas i absolut me- ning. Resultat av detta slag har framför allt ett värde för jämförelser mellan olika grupper. I det följande går vi därför vidare med konkreta frågor rörande praktisk fördelningspolitik, dels betr beskattning, dels beträffande transfereringssystemet och de offentliga tjänsterna.

12.3 Inställning till skattesystemet

Tidigare opinionsundersökningar visar en delvis inkonsekvent opinion. Man vill ha såväl omfattande transfereringssystem och offentliga tjän- ster, men är mera negativ till kostnaderna, dvs beskattning. I detta av- snitt tar vi upp tre aspekter, nämligen rättvisa, nivå, och fördelning av skattebördan. Den inledande frågan är ett påstående som man skulle ta ställning till:

Vårt skattesystem ger en rättvis fördelning av skattebördan.

De som instämmer kan i viss mån ha olika uppfattning om vari rättvi- san består, antingen att skattesystemet är tillräckligt starkt omför- delande, eller också att man uppskattar att det inte är det. Det

• Sida 238
•  Original

Tabell 12.2 Inställning till skattesystemet. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten

skatte- skatter högre högre systemet bör ej skatt på skatt på rättvist sänkas högink. förmögen

16—29 år 36.8 37.9 66.0 58.9 16-29 är män 41.0 36.9 63.6 56.8 kvinnor 32.3 39.0 68.5 61.0 16—19 är 32.9 37.7 65.8 56.9 20—24 är 36.2 38.8 64.6 58.8 25—29 är 40.0 37.2 67.4 60.5 35—54 är 39.0 39.1 72.6 71.7 55—74 är 38.1 32.3 72.6 78.9 16-19 är män 36.1 41.2 65.5 55.3 20—24 är män 37.9 34.4 61.7 56.9 25—29 är män 47.3 36.4 64.0 57.9 35—54 är män 42.9 38.5 68.9 68.6 55—74 är män 40.0 46.3 70.0 79.6

16—19 är kvinnor 29.6 34.2 66.1 58.6 20—24 är kvinnor 34.5 43.6 67.7 60.6 25—29 är kvinnor 31.9 38.0 71.1 63.3 35-54 är kvinnor 34.7 39.8 76.7 75.1 55—74 är kvinnor 36.5 19.1 75.0 78.3 FAMILJ ETYP Kvarbo 16—24 är 35.6 35.3 65.3 57.9 Ensambo 16—24 är 33.7 40.4 64.2 54.5 Sambo utan barn 36.7 38.0 65.1 59.1 Sambo med barn 34.3 35.0 72.1 66.2 SYSSELSÄTTNING I utbildning 39.2 40.4 60.2 55.4 I tillfälligt arbete 37.2 48.8 65.5 58.8 I fast arbete 37.5 34.3 67.9 60.8 Anställda 37.5 38.7 67.4 60.4 Arbetslösa 31.0 37.3 73.0 60.8 Sysselsättn.problem 34.6 39.9 68.1 60.6

• Sida 239
•  Original

forts tab 12.2 SOCIAL BAKGRUND Lagutb. föräldrar 34.3 38.5 75.3 70.5 Arbetarbarn 28.3 36.6 78.5 69.3 Tjänstemannabarn 39.6 40.1 62.3 52.5 Invandrare 42.3 40.3 67.4 54.6 Storstad 39.4 34.5 59.0 52.7 UPPVÄXTMILJÖ Fullständig 37.5 37.4 64.6 58.7 Splittrad 35.1 39.3 69.3 60.7 Fullständig män 41.7 36.3 62.5 56.0 kvinnor 32.8 38.7 66.9 61.7 Splittrad män 40.2 39.0 65.9 61.1 kvinnor 30.1 39.6 72.7 60.3 Flyttade vid 15—18 är 35.4 37.0 67.0 58.9 PARTISYMPATIER Vänstern 32.2 48.3 84.7 73.9 Borgerliga 43.0 27.0 47.3 40.1 RELIGION Tror på Gud 41.7 40.0 63.2 59.7 Tror på högre makt 38.3 40.7 64.2 56.9 Ej troende 34.9 31.2 69.8 61.7 UTBILDNING (= 2 är efter grsk. 31.1 34.4 74.5 65.1 Skolslut före 19 är 32.9 33.6 70.3 61.5 Högskoleutb. 47.8 46.3 54.2 51.5 STUDENTURVAL Socialt arbete 34.8 72.7 73.9 69.6 Internat. ekonomi 60.0 38.9 36.1 36.1 Sociologi 34.6 78.0 75.5 75.5 Samtliga 42.7 63.9 62.5 61.6 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 36.9 38.5 70.8 70.6 16—74 är män 41.5 40.1 67.7 68.5 kvinnor 32.2 36.8 73.9 72.7

___/___!—

Om inte annat anges avses 16—29 år

• Sida 240
•  Original

går alltså inte att entydigt avläsa vad man egentligen menar. Det intressanta är om man är nöjd utifrån sina egna krav på skattesystemet. Vad man menar återkommer vi till senare.

37 procent av ungdomarna tycker att skattesystemet är "rättvist", lite fler bland männen, bland borgerliga sympatisörer, bland troende och bland högskoleutbildade, och färre bland arbetarbarn och vänsterung- domar (tabell 12.2). Det är uppenbart att dessa grupper delvis menar olika saker när de säger att skattesystemet är rättvist eller orättvist. Hur som helst är bortåt två tredjedelar missnöjda, utifrån olika utgångs- punkter.

Skattenivån har sänkts totalt i samband med skattereformen, och det motsvarar ett folkligt krav, så länge det inte kopplas samman med skatternas användning (se nästa avsnitt). Vi konfronterade vidare enkätdeltagarna med ett centralt uttalande i den svenska debatten:

För att få tillväxt i den svenska ekonomin måste skatterna sän- kas.

I tabell 12.2 redovisas andelen som har tar avstånd från detta. Argu- mentet accepteras av de flesta. 38 procent bland ungdomarna tar av— stånd, även här med någon övervikt bland kvinnor. Här finns det också stora skillnader mellan borgerliga och vänster. Här var högskoleutbil- dade ungdomar (särskilt studerande i socialt arbete och sociologi) sär- skilt tveksamma.

Fördelningen av skattebördan pejlades med två frågor, med att be en- kätdeltagarna att ta ställning till att höja skatterna för höginkomstta- gare resp för stora förmögenheter. Där instämde 66 resp 59 procent av ungdomarna. Här återkom också generationsskillnaden: de äldre var klart mera positiva till sådana skatteökningar. Det kan synas inkon- sekvent med tanke på att ungdomar enligt tidigare frågor var mera in— tresserade av jämlikhet. Förklaringen ligger möjligen i att de äldre kan ha ett klarare perspektiv på budgetunderskotten än de yngre.

Unga kvinnor följde sitt tidigare mönster och är därför mera skatte- vänliga än unga män. Detta är naturligtvis också en starkt partiskil- jande fråga, däremot inte mellan troende och icke troende. Här åter— kommer också de högutbildades negativa hållning.

• Sida 241
•  Original

12.4 Inställning till bidrag och välfärdstjänster

I detta avsnitt går vi igenom ungdomarnas välfärdskrav till offentliga sektorn, kraven på transfereringar och offentliga tjänster. Här är vi i första hand intresserade av övergripande frågor: på vilka områden man tycker att välfärden behöver byggas ut och var man kan tänka sig att minska. Enkätfrågorna knyter samman olika ändamål med finansie- ringen, dvs hur mycket av skattemedel som ska gå till olika ändamål. Man uppnår därmed att välfärdskraven ges en viss realistisk bakgrund, och undviker ett rent önsketänkande.

Enkätfrågorna gäller tio delområden, grupperade till vård och äldre- omsorg (som i liten utsträckning berör ungdomar), barn och föräldra- skap samt studiestöd (där ungdomar har ett starkt egenintresse) samt fyra transfereringssystem som berör alla generationer. Följande fråga ställdes:

Skatterna går ju till olika ändamål. Anser Du att den mängd skattemedel som går till följande ändamål bör ökas, hållas oförändrade eller minskas?

Ungdomarnas enkätsvar framgår av följande sammanställning:

Skatter som går till bör bör ökas minskas

sjuk- och hälsovård 53,4 2,4 stöd till äldre (pension, äldreomsorg) 37,8 5,4 ATP 20,7 4,5 stöd till barnfamiljer (barnbidrag, barnomsorg) 36,3 8,8 studiebidrag 36,7 3,7 barnbidrag 32,2 7,7 föräldrapenning 26,2 7,3 bostadsbidrag 20,4 15,9 arbetslöshetsersättning 29,9 9, socialbidrag 11,0 2 ,1

• Sida 242
•  Original

Tabell 12. 3

minus andel som vill minska skatterna för vissa ändamål.

Källa:

Inställning till skatternas användning. Differensindex: andel som vill öka ungdomsenkäten 1993.

sjuk— värd

äldre— omsorg, pension

ATP barn—

—bidrag

barn—

föräldr studie— bostads—arbets— omsorg, bidrag penning bidrag bidrag löshets— ersättn

social- bidrag

16—29 är 16—29 är 16—19 är 20—24 är 25—29 är 35—54 är 55—74 är 16—19 är 20—24 är 25—29 är 35—54 år 55-74 är 16—19 är 20—24 är 25—29 är 35—54 är 55—74 är

män kvinnor

män män män män män

kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor

FAMILJETYP

Kvarbo 16—24 är Ensambo 16—24 år Sambo utan barn Sambo med barn SYSSELSÄTTNING

I utbildning

I tillf. arbete

I fast arbete Anställda Arbetslösa

Sysselsättn.probl.

32.4 24.7 40.4 25.3 34.0 35.9 44.0 51.4 16.9 28.0 27.1 36.6 49.0 34.0 40.4 45.4 52.4 53.4 25.7 31.2 34.1 45.1 26.2 36.8 40.1 38.8 30.2 34.7 27.4 32.9 27.4 38.8 59.9

4.5

—1.0 10.3 18.9

6. 6 —8. 0 —13. 2 -16.3

14. 6

2. 9 —16. 1 —19.2 —18.8

20.2

24. 1 18.3 14.8

22.8 18.9 20.7 22.5 13.9 28. 0 9. 9 15. 0 43.3 28.9

—18.1 —22.3 —l3.7

—4.2 —18.8 —27.3 —32.9 —34.4 —7.5 —21.3 —33.8 —38.0 —31.3 —0.8 —16.2 —20.4 —27.0 —37.0 —9.0 —12.3 —31.3 —28.8

-13.6 —12.8 —35.3 —28.9

—O.7 —12.1

• Sida 243
•  Original

forts tab 12.3 SOCIAL BAKGRUND Lägutb. föräldrar Arbetarbarn Tjänstemannabarn Invandrare Storstad UPPVÄXTFAMILJ Fullständig Splittrad Fullständig män kv Splittrad män kv Flyttade vid 15—18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud Tror på högre makt Ej troende UTBILDNING (= 2 är efter grsk Skolslut före 19 Högskoleutb. STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 16—74 är män kvinnor

54.6 56.7 50.7 44.0 54.7 51.2 50.6 45.8 57.1 42.9 58.1 53.8 64.2 40.1 45.8 49.8 50.9 62.6 57.7 40.9 33.3 19.4 58.5 40.7 50.9 45.6 56.1

20.7 30.5 31.6 40.6 37.8 28.8 41.7 25.0 43.4 37.2 42.7 35.4 49.9

(*kai—l &!)th

20.5 19.5 21.5

31.6 39.2 25.5 29.5 25.8 26.8 28.4 18.8 35.6 19.8 36.7 30.5 27.9 35.9 21.6 23.0 22.5 23.0 29.1 15.1 31.6 23.2 34.8 27.0 34.7 6.7 23.8 22.5 27.2 29.8 22.8 2.4

LDWSFN 01wa HI

[*Nm Q'OON 1

15.8 16.3 20.0 29.6 22.9 —0.2

r—l 1!!th NNLHQ' Hd)?”

mom

8.1 13.3 —7.4 15.8 —3.1

omm u—ll

mem N

wmmkotxmo

som mmm N I [Nr—| CNN mmm NOOIN

OkDON v—l H I

(”mr—(1.0 N I

(VPXL) m I

N H I

L!) |

Om inte annat anges avses 16—29 är

27.7 37.4

8.4 21.1 12.4

18.2 26.4 12.9 23.9 19.3 33.2 24.2 40.2 —12.1 14.2 16.2 15.2 34.0 31.4 —3.3 25.0 —33.3 11.3 0.0 14.2 10.1 18.4

-16.8 —9.6 —27.8 0.4 —22.0 —20.7 —12.0 —25.2 —15.8 —14.5

-9.5 —17.4

-10.2 —49.0 —l4.3 —17.8 —23.5 —l3.3 —17.8 —36.1

8.3 —38.9 —1.9 —11.5

—28.3 —3l.2 —25.2

• Sida 244
•  Original

Det är anmärkningsvärt att sjuk- och hälsovård står först på listan och att äldrestödet kommer före stödet till barnfamiljerna. Enkäten genom— fördes hösten 1993, efter en period med nedskärningar av bidrag och tjänster. Mot denna bakgrund är svaren övervägande missnöjda med omfattningen av de nuvarande offentliga åtagandena. Man kräver skat— teökningar för finansiering av ökade insatser, och det är med vissa un- dantag ett genomgående drag i alla befolkningsgrupper, i de flesta av- seenden även bland borgerliga sympatisörer. Inte heller här framstår ungdomar som mindre angelägna om materiella trygghetsvärden än de äldre.

Enkätsvaren har sammanfattats till ett differensindex för varje kate- gori, beräknat som andelen som vill öka minus andelen som vill min— ska (se tabell 12.3). Dessa index kan alltså läsas som mått på välfärds- kraven som riktas mot offentliga sektorn: ju högre indextal, desto flera önskar ökad volym ifråga om bidrag och tjänster. Positivt värde innebär att fler vill öka än som vill minska. I tabell 12.4 visas dess— utom generationsskillnaderna för andelen som vill öka resp minska se— parat.

Ett genomgående drag i detta kapitel har varit de unga kvinnornas större intresse för löneutjämning, för omfördelning via skattesystemet och för jämlikhet i mera generella termer. I detta avsnitt, där vi nu ställer mera konkreta frågor om välfärdstjänster och transfereringar, framträder skillnaderna mellan unga kvinnor och män ännu tydligare. För samtliga områden ställer fler unga kvinnor krav på skatteökningar för att finansiera ökningar offentliga tjänster och transfereringar. Samma könsskillnad finns även inom de äldre generationerna. Me- delålders och äldre män är mest negativa till offentliga utgifter.

När man jämför generationer i sin helhet varierar bilden beroende på vad saken gäller och vem tjänsterna berör. Äldre generationer är något mera angelägna om sjukvård, äldrevård och pensioner, men även bland ungdomar finns en påtagligt positiv opinion för skatteökningar för så- dana ändamål. Men när det gäller kostnader som går till barn, ungdo- mar och föräldrar gäller det omvända. Där ställer ungdomarna betyd- ligt oftare krav på ökade utgifter. Sammantaget kan man emellertid säga att ungdomars välfärdskrav på offentliga sektorn är mera omfat- tande än äldre generationers, med reservation för ATP och äldrevård. Men även där överraskar ungdomar med en påtagligt positiv inställ- ning till ökningar. Resultaten tyder varken på någon ungdomsrevolt

• Sida 245
•  Original

mot skatterna eller mot pensioner och äldreomsorgen.

I övrigt återkommer även här arbetarbarnens, de lågutbildades och ar- betslösas mera omfattande krav, och stora skillnader mellan olika stu- dentgrupper. På detta område finns givetvis också stora skillnader mel— lan vänster och borgerliga. Troende ungdomar är i allmänhet något mindre angelägna om offentliga tjänster och bidrag.

• Sida 246
•  Original

Tabell 12.4 Inställning till bidrag och välfärdstjänster. Procent som anser att de bör ökas resp minskas. Källa: ungdomsenkäten 1993.

sjuk/hlvd stöd t äldre stöd t barnfam bostadsbidrag öka minska öka minska öka minska öka minska

16—29 år 53.4 2.4 37.8 5.4 36.3 8.8 20.4 15.9 16-29 är män 48.2 3.1 32.3 .5 29.9 10.5 17.7 18.7 kvinnor 59.0 1.6 43.7 3.2 42.9 7.1 23.2 12.9 16—19 är 47.1 2.2 31.7 6.4 37.8 7.2 26.1 7.2 20—24 är 54.9 2.0 39.2 5.1 36.9 8.5 21.0 14.4 25—29 är 56.6 2.8 40.9 5.0 34.6 10.4 15.6 23.6 35-54 är 51.5 3.1 49.8 5.8 23.4 16.9 13.7 26.9 55—74 är 59.6 2.6 54.8 3.4 14.1 21.2 10.5 26.8 16—19 är män 41.6 2.8 27.0 10.1 33.5 8.8 24.1 9.6 20-24 är män 50.8 2.4 35.1 7.1 31.0 11.0 19.1 16.2 25—29 är män 50.3 3.9 33.3 6.1 26.4 11.3 11.6 27.7 35—54 är män 47.4 3.8 43.6 7.0 17.0 21.6 11.2 30.4 55—74 är män 59.8 4.1 53.0 4.0 14.0 28.0 16.8 35.6 16-19 är kvinnor 52.8 1.6 36.5 2.6 42.2 5.5 28.1 4.8 20-24 är kvinnor 59.2 1.6 43.5 3.1 43.0 5.9 23.0 12.6 25—29 är kvinnor 63.3 1.7 49.2 3.8 43.3 9.5 19.8 19.2 35—54 är kvinnor 56.0 2.3 56.8 4.4 30.5 11.6 16.4 22.9 55—74 är kvinnor 59.4 1.5 56.3 2.9 14.2 15.0 5.2 19.4 SOCIAL BAKGRUND Arbetarbarn 57.9 1.2 45.0 2.2 44.5 5.3 23.7 10.4 Tjänstemannabarn 52.8 2.1 36.3 2.9 32.9 7.3 13.6 20.9 Infödda svenskar 53.9 2.2 38.8 5.2 36.1 8.7 19.8 16.4 Invandrare 47.8 3.9 27.9 7.2 39.3 9.8 24.7 8.8 Storstad 56.8 2.1 36.6 3.1 33.4 7.6 17.1 20.2 UPPVÄXTMILJÖ Fullständig 53.5 2.3 37.8 5.3 35.4 8.6 17.5 17.2 Splittrad 52.8 2.2 38.5 5.8 37.9 9.5 26.0 12.6 PARTISYMPATIER Vänstern 65.1 1.0 47.8 1.5 48.2 2.3 19.6 10.9 Borgerliga 44.3 4.2 30.6 3.4 22.4 12.5 6.7 31.8 RELIGION Tror på Gud 49.3 3.6 31.4 10.8 34.2 9.4 18.9 13.9 på högre makt 52.5 2.7 37.9 7.4 36.5 10.3 20.0 14.8 Ej troende 53.8 2.9 35.6 3.9 33.8 8.2 17.2 20.4

Där ej annat anges avses 16—29—äringar

• Sida 247
•  Original

socialbidrag arbetslösstöd ATP studiebidrag barnbidrag föräldrapen öka minska öka minska öka minska öka minska öka minska öka minska 11.0 29.1 29.9 9.7 20.7 4.5 36.7 3.7 32.2 7.7 26.2 7.3 9.0 31.3 26.7 12.3 18.7 6.1 32.4 5.0 26.0 9.2 20.2 9.3 13.1 26.8 33.3 6.9 22.8 2.8 41.2 2.4 38.7 6.0 32.6 5.1 13.7 17.9 30.8 6.5 13.5 5.1 61.0 1.2 46.2 4.3 27.2 4.8 10.5 29.3 32.6 9.8 23.6 5.2 35.2 3.5 28.9 8.8 26.2 6.9 9.6 36.9 26.6 11.9 23.2 3.4 20.2 5.9 25.1 9.1 25.5 9.4 6.9 39.8 21.4 10.6 25.0 4.0 19.6 9.4 14.4 14.8 12.4 19.3 5.5 39.8 20.7 8.2 30.4 4.6 14.3 10.2 9.6 21.1 8.1 28.7 11.9 19.3 26.9 7.2 14.1 7.0 53.2 1.7 38.8 5.6 24.1 4.1 9.5 30.8 31.2 12.2 22.8 6.6 33.3 4.2 23.9 10.5 19.6 9.4 6.5 40.3 22.2 16.1 18.1 4.8 16.7 8.2 18.8 10.6 18.1 13.0 6.0 44.0 19.2 15.1 25.3 6.4 21.1 11.8 14.6 20.3 10.6 25.0 7.1 38.4 21.8 11.9 34.3 6.1 13.5 12.5 11.5 25.0 7.2 33.0 15.6 16.4 34.9 5.8 12.8 3.0 69.1 0.6 53.8 3.0 30.5 5.5 11.6 27.8 34.1 7.3 24.4 3.7 37.2 2.8 34.1 6.9 33.2 4.3 12.9 33.3 31.4 7.3 28.7 1.8 23.9 3.4 32.0 7.4 33.5 5.5 8.0 35.0 23.8 5.5 24.8 1.3 17.9 6.7 14.1 8.5 14.5 12.8 4.0 41.1 19.7 4.9 26.9 3.3 14.9 8.3 8.1 17.8 8.9 25.0 14.9 24.5 42.0 4.6 26.5 2.0 39.2 3.3 40.6 4.7 33.6 3.5 6.5 34.3 21.8 13.5 17.0 5.5 36.4 3.5 28.2 6.6 23.1 6.5 10.5 30.3 30.1 9.6 21.1 4.2 36.2 3.7 32.3 7.7 26.5 7.4 16.6 16.2 30.1 9.0 16.0 8.0 41.7 4.2 31.2 8.2 23.7 6.4 10.5 32.5 24.2 11.7 19.4 4.0 38.8 4.6 29.5 7.0 21.6 7.2 9.5 30.2 28.2 10.0 19.9 4.1 35.4 3.5 30.9 7.9 25.5 7.0 15.1 27.1 35.1 8.7 23.1 4.5 39.1 4.2 35.5 6.4 28.5 7.6 10.8 20.9 43.2 3.0 27.2 2.9 35.8 2.2 37.8 3.0 34.6 1.9 3.1 52.1 11.9 24.0 12.1 5.7 25.5 7.4 18.8 12.0 16.4 11.6 9.7 24.0 25.3 11.1 16.8 4.0 35.0 6.0 32.9 9.1 26.4 10.6 10.8 28.6 26.7 10.5 21.0 4.5 38.1 4.0 31.7 9.2 25.3 9.0 9.2 32.7 27.3 12.1 17.9 4.0 37.1 3.5 34.2 7.0 26.2 6.2

• Sida 248
•  Original

• Sida 249
•  Original

Kapitel 13

Ekonomimoral

Av Joachim Vogel

Sammanfattning

Inställningen till skatte- och bidragsfusk är mera tolerant bland ung- domar än bland äldre generationer, och detsamma gäller för flera an- dra ekonomiska oegentligheter. Vidare har unga kvinnor en mera mo- ralisk hållning än unga män.

Skillnaderna mellan olika ungdomsgrupper är annars relativt begrän- sade. Det finns vissa mindre skillnader mellan vänsterungdomar och borgerliga, samt mellan troende och icke troende. Vänsterungdomar accepterar oftare bidragsfusk och hot mot personer som vägrar delta i en strejk, medan borgerliga ungdomar är mera toleranta mot skatte- fusk, mutbrott och att anställa svartjobbare. Troende ungdomar är mera kritiska mot de flesta typer av ekonomiska oegentligheter.

• Sida 250
•  Original

I föregående kapitel redovisades ungdomarnas inställning i fördel- ningspolitiska frågor. Fördelningspolitiken berör såväl ungdomars som äldres ekonomiska situation, eftersom skatter och transfereringar har stor betydelse för vår levnadsstandard. Det gäller i synnerhet ungdo- mar som under etableringsfasen är särskilt starkt beroende av offent- liga sektorn för sin försörjning. Ungdomars värderingar präglas under denna period av hur välfärdsstatens insatser svarar mot de försörj- ningsproblem de konfronteras med, samt hur staten svarar mot deras föreställningar om rättvisa i välfärdsfördelningen. Det gäller dels väl- färdsanspråken, som riktar sig mot välfärdsstaten i form av ut- formningen av skattesystem och bidragssystem, och dels inställningen i frågor rörande ekonomisk moral, dvs till spelreglerna för fördelning. Hit hör inte bara skatte- och bidragsfusk utan även oegentligheter i samband med utnyttjande av offentliga tjänster. På motsvarande sätt kan vi studera ekonomisk moral utanför offentliga sektorn (på arbets— marknaden, på varumarknaden och i privatlivet), i bemärkelsen avsteg från gällande spelregler.

Normer och värderingar grundläggs i stor utsträckning under uppväxt- åren. Attitydforskningen tyder på att de internaliseras och sedan förblir relativt stabila under resterande livet, men att de kan modifieras av genomgripande samhällsförändringar, t.ex. ändrade försörjningsmöj— ligheter. 80-talet är en period som präglas av många och snabba skif- ten, som bör ha varit av betydelse för opinionsbildningen i detta sam- manhang. Finansieringen av välfärdsstaten blev allt svårare att upp- rätthålla, planekonomiernas sammanbrott i öst förändrade höger—vän- sterskalan, klassdimensionens roll i värdepanorarnat och den offentliga debatten avklingade, medan internationaliseringen och ekonomins av- reglering (bankkris, fallskärmar, utlandsspekulationer) lyfte fram en ny vertikal konflikt. Attitydforskningen från 80-talet verkar peka mot en tendens mot postmaterialistiska värderingar, från kollektivism till in- dividualism, och mot ökad sekularisering och moralisk permissiveness (Petterson, 1992). Värderingarna under 90-talet, i ljuset av den djupa lågkonjunkturen, massarbetslösheten och nedskärningarna i offentliga sektorn är ännu inte fullständigt kartlagda. Allt detta bör även ha haft konsekvenser för normbildningen i ungdomsgenerationen.

I detta kapitel redovisas inställningen till ekonomiska oegentligheter mot offentliga sektorn samt egendomsbrottslighet mot andra medborgare och inom arbetsmarknaden. Redovisningen bygger på ett frågebatteri som ingick i ungdomsenkäten, där det gällde att bedöma

• Sida 251
•  Original

olika handlingar på en tiogradig skala, där 1 innebär att handlingen "aldrig kan rättfärdigas" och 10 att den "alltid kan rättfärdigas". I tabellmaterialet redovisas medelpoäng i olika befolkningsgrupper, där alltså höga värden innebär att man är mycket tolerant. I frågebatteriet ingår även andra handlingar (sexualmoral, missbruk) som redovisas i andra kapitel.

Redovisningen av ekonomisk moral omfattar:

POäng "skattefusk" 3,2 " göra anspråk på sociala förmåner som man inte har rätt till" 3,0 "underlåta att betala biljetten på buss eller tåg" 4,3 "köpa något som man vet är stulet" 2,9 "ta emot en muta i sitt arbete" 2,4 "ej rapportera en skada man har gjort oavsiktlig på en parkerad bil" 3,6 "hota en arbetare som vägrar delta i en strejk" 2,7 "anställa någon svart" 6,5

Eftersom det är frågan om en numerisk skattningsskala går det inte att tolka intervjusvaren i absolut mening. Det är i första hand genom jäm- förelser mellan grupper och över tid dessa uppgifter kan tolkas. Man kan däremot jämföra med andra typer av handlingar, och konstatera att vi troligen är mera toleranta mot sexuella handlingar (homosexualitet, prostitution) och spritlangning, och mindre toleranta mot rattfylleri och knarklangning än mot skattefusk (se även kapitel 17). Det finns en

• Sida 252
•  Original

betydande spridning mellan olika ekonomiska oegentligheter, där det är mera legitimt att anställa svart arbetskraft (6,5) än ta mutor (2,4). Skillnaderna mellan olika befolkningsgrupper är relativt små, vilket kan ge ett intryck av ett relativt homogent opinionsläge. Åsiktsskillna- der finns framför allt mellan män och kvinnor, mellan generationerna, och självklart mellan vänster och höger.

13.1 Inställningen till skattefusk och bidragsfusk

Tabell 13.1 visar att ungdomsgenerationen är mera tolerant för skatte— fusk än de äldre generationerna. Det är ett mönster som återkommer för övriga handlingar. Detsamma gäller även ifråga om sexualmoral. Detta är ett mönster som stämmer överens med andra forsk- ningsresultat som tyder på ökad tolerans i ungdomsgenerationen (Pettersson, a a). Samma tendens föreligger också beträffande bidrags- fusk och fusk med bussbiljett.

Unga kvinnor tycks ha en mera restriktiv inställning till skattefusk än unga män. Det är ett mönster som även gäller mer eller mindre tydligt även för andra ekonomiska oegentligheter. Kvinnornas mera restriktiva hållning korresponderar som synes med den större vikt de lägger vid jämlikhet och offentliga sektorns ansvar som vi fann i kapitel 12.

På detta område finns det också relativt klara skillnader mellan vän— ster— och högersympatisörer. Borgerligt sinnade ungdomar är mera to— leranta inför skattefusk, men vänsterungdomar är istället mera toleranta inför bidragsfusk. Ej troende är mera toleranta till skattefusk.

13.2 Konsumentmoral

Under denna rubrik redovisas två aspekter, dels underlåtenhet att betala biljetten på buss eller tåg, dels köp av stöldgods. I båda fall rör det sig om "opersonliga brott": den som drabbas är ingen närstående (offentliga sektorn resp försäkringsbolag eller ett anonymt stöldoffer). Aven i detta fall är unga mera toleranta, och detsamma gäller män jämfört med kvinnor.

Här finns inga större skillnader mellan vänsterungdomar och borger-

• Sida 253
•  Original

liga ungdomar, däremot slår religion igenom ganska kraftigt: troende ungdomar är mera negativa till dessa handlingar.

13.3 Mutbrott

Att ta mutor i sitt yrke har relativt lågt anseende (2,2). Här är vänster- ungdomar mera negativa liksom religiösa ungdomar. I övrigt är skillnaderna mycket små mellan olika ungdomsgrupper.

13.4 Brott mot person

Denna kategori representeras här endast av en handling rörande parke- ringsskador som inte anmäls, och som således får direkta ekonomiska konsekvenser för någon annan person. Detta värderas mera tolerant än bidragsfusk (3,6 resp 3,0). Aven här är de yngre klart mera toleranta. De troende intar också en mera moralisk attityd.

13.5 Oegentligheter på arbetsmarknaden

Med utblick mot konflikter på arbetsmarknaden visas i tabell 13.1 in- ställningen till hot mot personer som vägrar delta i en strejk, resp att anställa svart arbetskraft. Aven hot mot strejkbrytare bedöms som re- lativt allvarligt (2,7), exempelvis allvarligare än häleri (2,9) eller pro— stitution (3,5). Detta är åter igen en vänster-höger—fråga: vänsterung- domar är klart mera toleranta än borgerliga.

Att anställa svartjobbare anses i regel mindre allvarligt, och detta är också en partiskiljande fråga. Här är det borgerliga ungdomar som är mera toleranta, och detsamma gäller ungdomar som just nu har till- fälliga arbeten (tidsbegränsade). Arbetarbarn är mera negativa.

• Sida 254
•  Original

.6

50 55

0,7

6.4 5.8 5.0 6.8 7.1 6.5 6.1 6.2 6.1 6.3 6.4 7.0 7.2 6.2 6.5

6.5 6.5

6

66

2.8 2.8 2.7 2.4 2.2 3.1 2.8 224 2.7 2.5 2.7 2.7

3.8 3.7 3.5 4.0 2.6 1 3.6 3.3 2.7 2.3 4.2 3.4 3.2 2.8 2.8

3.4 3.4 3.7 3.6 3.1 3.7 3.8 3.9 4.3 4.0 3.1 3.0 3.5 2.9

2.4 2.3 2.5 2.2 2.2 2.6 2.6 2.7 2.4 2.5 2.2 2.1 2.3

3.0 3.0 2.6 1.7 1.6 3.4 3.3 2.8 1.9 1.8 2.7 2.4 1.4 1.3 2.6

4.7 4.5 3.8 2.6 2.0 3.8 2.7 1.9 4.8 4.5 3.8

4.

3.4 3.2 129 1.9 3.6 3.2 2.6 2.2 1.9 3.2 3.1

3.2 3.2 3.3 2.5 2.2 3.6 3.5 3.7 2.9 2.4 2.8 2.9 2.9

2.4 1.9

2.3

1.9 1.9

2.5 2.0

11

2.9 2.8 2.7 2.9 2.7

3.8 3.6 3.7 3.8 3.3 3.5

3.4 3.6 3.5 3.8 3.4 3.6

2.5 2.4 2.3 2.5 2.5 2.5

3.0 3.1 2.6 2.8 3.2 2.9

4.5 4.7 4.6 4.7 3.9 4.1

3.3 3.2 3.2 3.2 2.7 2.9

3.4 3.0 3.2 3.4 3.1 3.2 3

3

008 22

87 33

96

33

64.

22

20

33

54

44

22

33

6 3

& 1 l ä K a. l & k 5 g .1 M a l e 5 Baz W Il. r . . . _ & m.m 6 6,0 0 s a.b 1 n v 0 l as.] n _ e 8_/ 8 k M . . . .] an g aer n t r 9 ..m. housv. "0 p _ 6 RJG d D_r . . . e a & a 3 3_J .. .a... . .jak m. eps g _ 5 8_A .a in . . . & i 3 3... .m mu m p.. 0 r G_A k 0 . .. e t 2_A a u .1 t m 1 _ & m a.l S Q. 2 5 O DNOd . . . m "0 t 0 2 ?.2 k 5 g e : S t m a m t & g _e r .lkS._J 3 33 "O dSSl . . . r r u u.1 4. 4.4 ä.t.D.D & .. a 9 amnw m rkir 0 10 f SCd . . . d u 0.1 Äe Q,? .1 .1_t S h t 7 ..... ä .m t.k 2 Reg li n a s . . . ii a.K u ?g Ä_? .a . k S.t 5.5 9 m 9 1 r T 0 n m e t n.l lna ä v .k m k 3 n le r r S .a .a M m a, 9 e d 2 2 b 9 _ a n 6 6 T u 1l 1

16—19 är kvinnor 20—24 är kvinnor 25—29 är kvinnor 35—54 är kvinnor 55—74 är kvinnor Sysselsättn.problem

FAMILJETYP SYSSELSÄTTNING

I utbildning I tillf arbete

I fast arbete 16—19 är män 20—24 är män 25—29 är män 35—54 är män 55—74 är män Kvarbo 16—24 är Ensambo 16—24 är Anställda 16—19 är 20—24 är 25—29 är 35—54 är 55—74 är Arbetslösa

• Sida 255
•  Original

.7

29

_4

784 9 222 2 631 6 333 3 746 6 333 3 461 5 222 2 962 9 222 2 259 2 443 4. 084 1 322 3 142

3 3 3 3.2

1 r . m n a 3 .JäDI 1iP t mwgu P e 1 T_U nrcR a & &? b l:aA.£ & .ee4JB t K r m t . E a,/ L.D s 0 t e e A t tIerrIm. erggC nVO r_a"onuå f_bA.anbL

146 556

958 222

766 333

435

333

434

222

189

322

344 444

280 323

323 333

Tjänstemannabarn Infödda svenskar Invandrare

Arbetarbarn Storstad

52 55

66

22

79 33

04 43

74 22

90 23

65

34

48 32

82 23

UPPVÄXTFAMILJ Fullständig Splittrad

3269599 6765766

7895896

2222222

4045906

34.33.3343

4971256

3333433

4562734

2222222

7303510

2332333

2622483

4444444

9408432 2332333

1647023

3332433

kvinnor män kvinnor

Flyttade vid 15-18 PARTISYMPATIER

Fullständig män Vänstern

Splittrad

05 55

83 22

65

33

33 33

25 22

98

22

24 44

06 32

96 23

Borgerliga RELIGION

6.34 7.7_b

678

222

241 334

067

333

437 222

255 223

808 344

090

323

005

333

Tror på högre makt

Tror på Gud Ej troende UTBILDNING

24

.4

76

6

.8

97

2 22

53

.5

33

3

88

3.5

33

63

2.6

22

.1

04 32

3

210

444

115 332

341 333

(= 2 är efter grsk. Skolslut före 19 är Högskoleutb.

STUDENTURVAL

3998

4444

0823 3122

5444

3333

9327 3433

2799

2111

5244

2222

4368

4544

9445

2222

6603

3333

ekonomi

Socialt arbete Sociologi

Internat. Samtliga

HELA BEFOLKNINGEN

16—74 är

8 5

2.4

2.9

2.2

2.2

2.7

15

65

53 22

07 32

50 22

40 22

03

kvinnor

16—74 är män

avser 16-29-ån'ngar om inte annat anges

• Sida 256
•  Original

• Sida 257
•  Original

• Sida 258
•  Original

" tg'i "" , i" ' 'å',” ,'i', ,,._, ,, än. "'t, | ,,,,| |. _

""'"" " '. " ||'_,'.' ||-

,'|"=,| 5,7, M,— ,,'"',',"'|".,,, '.' , ' ' iw %, sf, ,,,;u' ,,'|,, ,,,-'In, ”|,

M.,

' |',| , ",

"I—,,",h _

,',_ |||||| I||'J|*,,,|,_ _||' ,, ",,,, || JUN”,

|,I

”Il. l,,,,_:H(:'."', '|';",",,,_ | ",,; "|,""," j,, ,, '|', "'J,,,,,, » ,,,.|,,L,.:,,,,

., | ,,,,|'|'.-,,,' ., ,, , _".,'1',,|.. _

måg

j_u ,,," ' ,, |'|

""|; " ' "" _|| = ' 'm'n' F- Huge-|E"

'*-**-|'||__s,"||'r-,||,, 14.-,,." ||

• Sida 259
•  Original

Kapitel 14 Bosättning

Av Joachim Vogel

Sammanfattning

Andelen ungdomar som bor kvar i föräldrahemmet har ökat se- dan ]975 bland tonåringar, men minskat bland 25-29-åringar. Förklaringen bör vara längre ungdomsutbildning för tonåringar (gymnasieskolan), men också tidigare utflyttningsbenägenhet, vilket endast visar sig efter gymnasieåldem. Kvarboendeök— ningen gäller enbart kvinnor under 25 år. Föräldrarnas ökade bostadsstandard tillåter längre kvarboende: alltfler ungdomar kan ha eget rum i föräldrahemmet.

Andelen utflyttade ungdomar utan besittningsrätt till bostaden (andrahandskontrakt, hyresrum, tjänstebostad) har ökat, men minskat för de äldre. Ungdomarnas bostadskostnader har ökat under 80—talet, och prognoser tyder på ytterligare ökningar för 90-talet.

• Sida 260
•  Original

Unga män och kvinnor är lika benägna att flytta från orten resp till utlandet, men med tidsförskjutning, där kvinnor är tidigare (tidigare familjebildning). Unga kvinnor föredrar oftare mindre städer, och unga män storstäder.

I detta kapitel beskrivs ungdomarnas bosättningsmönster och bosätt- ningsplaner. Kapitlet visar hur utflyttningen från föräldrahemmet har förändrats, vilket visas med hjälp av ULF 1975-91. Bilden komplette- ras med fakta om den aktuella bostadssituationen för de ungdomar som fortfarande bor kvar (eget rum), resp för de som flyttat ut (inget besittningsskydd). I slutet av kapitlet finns en redovisning av fram- tidsplaner (bostadsort, boendeform), baserad på ungdomsenkäten. I kapitel 15 följer sedan en sammanfattande beskrivning av hela ungdomsgenerationens bostadsstandard enligt välfärdsstatistikens huvudindikatorer (upplåtelseformer, utrymmesstandard) samt attityder till den egna bostadssituationen.

14.1 Utflyttningen från föräldrahemmet

Ungdomars bosättning och utflyttningen från föräldrahemmet bestäms av ett flertal faktorer. Egna ekonomiska resurser (inkomster, kapital) är en grundförutsättning. Längre ungdomsutbildning och därmed senare inkomster kan fördröja utflyttningen. Denna effekt bör framför allt göra sig gällande för tonåringarna (gymnasieskolan) och i någon mån i början av 20-årsåldern (eftergymnasiala studier). Längre utbild- ning efter gymnasiet innebär å andra sidan oftare flyttning till stu- dieorter, vilket kan kräva tidigare utflyttning efter gymnasietiden. Det gäller särskilt utanför storstadsregionema.

Ungdomars bosättning påverkas vidare av bostadsutbudet. Hit hör dels föräldrarnas bostad (möjligheter att bo kvar), dels de bostäder ungdo- mar kan få när de väljer att lämna föräldrahemmet. Viktiga faktorer är bostadstyper (smålägenheter), läge (centralt, på studieorten) samt bostadskostnaderna. Under 70— och 80-talet har bostadsstandarden ökat rejält, såväl ifråga om utrymmesstandard som modernisering. Ok— ningen av utrymmesstandarden har framför allt gått till föräldragene- rationen. Föräldrarnas allt bättre bostadsutrymmen ger alltså ökade förutsättningar för ett ökat kvarboende i föräldrahemmet.

• Sida 261
•  Original

Bostadsbeståndet har omvandlats mot allt större bostäder, ofta i små- hus, och det gör att ungdomarnas bostadsmarknad har försämrats p.g.a. en minskning av äldre och billiga smålägenheter i det centralt belägna bostadsbeståndet, särskilt i de större städerna (Vogel m fl, 1990; Turner rn fl, 1994)). Vidare har den genomsnittliga hushållsstorleken minskat, vilket innebär att ungdomar möter större konkurrens om smålägenhetema från allt flera medelålders och äldre ensamstående. Mera långsiktigt har parrelationema blivit svagare: frekvensen avbrutna relationer har ökat och "omsättningen" har ökat i form av Ökande frekvens nya och flera parrelationer under livstiden. Troligen leder detta också till att andelen smålägenheter som inte utnyttjas ökar: man behåller sin bostad under en prövotid när man ingår en ny relation. Utvecklingen går mot nya typer av parrelationer där man inte är samboende fullt ut utan utnyttjar bådas bostäder (särbo, halvsambo).

Vidare har bostadskostnaderna ökat betydligt snabbare än konsu— mentprisindex. Detta framgår även av en ökande bostadskostnadsandel av inkomsterna för de ungdomar som flyttat hemifrån. Bostadskost- nadsutvecklingen utgör därmed ett växande hinder för en tidig utflytt- ning från föräldrahemmet.

Utflyttningen från föräldrahemmet är ett led i ungdomarnas strävan mot självständighet och etablering i vuxenvärlden. Med hänsyn till ökande utbildning och kunskaper och tidigare biologisk mognad är det rimligt att tänka sig att ungdomar strävar mot utflyttning tidigare än på 70-talet. Nya hinder (längre ungdomsutbildning, sämre utbud på hos- tadsmarknaden, senare inkomster) tenderar emellertid att fördröja tidig utflyttning (tonåringar), medan andra faktorer (studier på annan ort) kräver utflyttning för de något äldre.

I tabell 14.1 visas just detta: senare utflyttning bland de yngre, särskilt tonåringarna, men tidigare utflyttning bland de äldsta i ungdomsgene- rationen. 1991 bodde 89 procent av tonåringarna kvar i föräldrahem- met, vilket är en ökning med +6,3 procentenheter sedan 1975. Aven bland 20-24-åringama tycks kvarboendet ha ökat (till 30 procent), men denna uppgift är statistiskt osäker. Däremot minskade kvarboendet med 2 procentenheter till 5 procent bland 25-29-åringarna.

• Sida 262
•  Original

Ökningen gäller dock endast unga kvinnor. Unga män flyttar fortfa- rande hemifrån senare än unga kvinnor. Okningen av kvarboendet i föräldrahemmet sedan 1975 kan således i huvudsak hänföras till kvin— nor under 25 år. Endast i tonåren finns en mindre ökning bland män.

Kvarboendet är vidare starkt relaterat till ställning på arbetsmarkna- den. Endast 20 procent av ungdomar med fast anställning bor hemma. Av ungdomar som fortfarande studerar (helt eller delvis) bor 73 procent hemma. Tillgängliga uppgifter visar vidare att kvarboendet ökar bland unga deltidsanställda, men minskar bland heltidsanställda. Kvarboendet ökar mest bland storstadsungdomar.

Tabell 14.1 Utflyttning från föräldrahemmet. Nuläge 1988/91 och utveckling 1975—91. Procenttal. Plustecken anger ökning och * att förändringen är signifikant.

nuläge 1988/91: trend 1975—91: kvarbo kvarbo, flyttat,kvarbo kvarbo, flyttat, hos för—ej eget ej egen hos ej eget ej egen äldrar rum bostad föräldr rum bostad 16—29 är 37.5 10.1 6.2 +4.0* —4.3* +O.4 16-19 år 89.4 25.0 2.5 +6.3* —8.2* +O.3 20-24 år 29.7 7.4 9.4 +3.1 -2.2* +O.6 25-29 år 5.0 1.1 6.2 -2.0* -1.5* +O.5 35-54 år 1.4 0.3 1.0 —0.9* -o.3* -2.0* 16—29 är män 42.9 11.8 6.1 —O.4 —5.9* +O.5 kvinnor 31.7 8.2 6.3 +8.6* —2.8* +0.4 16—19 är män 92.8 27.4 1.6 +2.8* —10.2* +0.0 kvinnor 86.0 22.6 3.4 +10.1* —6.3 +O.6 20—24 är män 41.0 10.1 8.7 —2.6 —3.3 +O.6 kvinnor 17.2 4.5 10.2 +8.8* —1.0 +O.7 25—29 är män 7.5 1.8 7.2 —4.8* —2.4* +O.8 kvinnor 2.4 0.4 5.0 +O.7 —0.7 +O.1 UNGDOMAR 16—29 år Arbetarbarn 32.9 13.2 4.4 —4.0* —1.6 —1.2 Tjänstemannabarn 41.4 9.1 7.6 —4.1* +O.2 —l.3 Kvarbo 16—24 är 100.0 27.1 . +O.1 —7 1* 0.0* Arbetslösa 35.0 12.3 6 0 —4.9 —7 3* +2 8 Invandrare 25.9 15 l 8 6 +3 2* —2 2 —O 7

• Sida 263
•  Original

14.2 Föräldrarnas bostadsutrymmen

Föräldragenerationens och hela befolkningens bostadsstandard beskrivs i den löpande välfärdsstatistiken (Häll, Vogel och Hedman, 1993). Den allmänna bilden är starkt ökande utrymmesstandard genom större bostäder, fler småhus och fortsatt familjesplittring. Det ger möj- ligheter till ett förlängt kvarboende.

I tabell 14.1 visas utrymmesstandarden (tillgång till eget rum) för de ungdomar 16-29 år som stannat kvar i föräldrahemmet. 10 procent saknade eget rum, och det gällde i första hand tonåringarna (25 procent), men även 7 procent av samtliga 20-24-åringar. Andelen har minskat med 4 procentenheter i hela ungdomsgenerationen, vilket är ungefär en tredjedel. Unga män saknar eget rum oftare än unga kvin- nor, men skillnaderna har utjämnats något.

14.3 Boende utan besittningsskydd

Utflyttning från föräldrahemmet kan ibland vara framtvingad: egen familjebildning, studier eller arbete på annan ort förutsätter flyttning utan att bostadsfrågan kunnat lösas med eget kontrakt eller ägande. I hela befolkningen har ca 2 procent andrahandskontrakt, tjänstebostad eller hyr rum. I ungdomsgruppen rör det sig om 6 procent. Inom ungdomsgenerationen saknar 2-3 procent av tonåringarna besitt- ningsskydd, där det låga talet förklaras av att nio tiondelar bor kvar i föräldrahemmet. I åldern 20—24 år där 70 procent flyttat ut saknar 9 procent besittningsskydd, resp 6 procent bland 25-29-åringarna, som i regel varit ute på bostadsmarknaden en längre tid.

Andelen som saknar besittningsskydd i hela befolkningen tycks ha minskat svagt (men inte signifikant). Detta kan hänföras till de äldre generationerna, vilkas situation alltså har förbättrats även i detta av- seende (-2,0 procent). I storstäderna är 9 procent av ungdomarna utflyttade och bor utan eget besittningsskydd. Andra data tyder på att ungdomars utflyttning i viss mån har förändrats, från utflyttning till ett kompisboende eller inneboende (dvs delad bostad) till ett ensamboende (Turner m fl, 1994). Mönstret är emellertid inte entydigt och konstant.

• Sida 264
•  Original

14.4 Bostadskostnader

Statistiken visar vidare att bostadskostnaderna har ökat betydligt snab- bare än konsumentprisindex. För ungdomarna har således bostadskostnadernas andel av inkomsterna ökat under 80-talet. I tabell 14.2 visas även att ungdomarnas hyreskostnader per m2 hela tiden ligger högre än för de äldre. Det beror i första hand på att ungdomar är överrepresenterade i det nyare bostadsbeståndet resp i smålägenheterna (samt i studentbostäder), där man har högre hyresnivå per m2. Siffrorna visar att de äldre, med längre boendekarriärer, har fördelar i konkurrensen på bostadsmarknaden.

För 90-talet bör man räkna med ytterligare kostnadsökningar för ung- domars boende, bl a som en konsekvens av skattereforrnen och ytterligare avveckling av bostadsstödet (se tabell 4.3). Detta kommer att begränsa möjligheterna till ett eget boende ytterligare, och kan komma att öka kvarboendet även framöver. Andra anpass- ningsstrategier är återgång till kompisboende och inneboende, eller tidigare parbildning.

Tabell 14.2 Bostadskostnader i olika generationer. Nettoutgift per m2 1982—1991 i 1991 års priser. Källa: SCBs bostads— och hyresundersökningar BHU.

Bostadsföreståndarens alder: 20—29 år 35—54 år 55—74 år Samtliga

1982 394 358 336 343 1985 393 357 347 346 1987 427 386 371 373 1989 437 395 377 380

1991 484 471 439 445

• Sida 265
•  Original

Tabell 14.3 Ungdomshushall och övriga hushåll fördelade efter genomsnittlig bostadsutgift under 1989—2002 (prognos). Kronor per år i 1993 års priser. Källa: Turner m fl, 1994.

Bostads— Ålder: utgift

(kr/ar) —20 år 21—24 år 25— är totalt

1989 23700 30400 38200 37600 1993 27700 38300 48000 47400 1995 30100 41300 50400 49800 2002 31800 44100 56700 55900

14.5 Bostadsanskaffning

Bostadsförsörjningslagen har tidigare ålagt kommunerna att anordna bostadsförmedling. Numera förekommer att kommuner inte har bo- stadsförmedling, och ungdomar blir därmed mera marknadsberoende. Jämfört med äldre generationer, som är mera kapitalstarka är ungdo- mar numera i underläge i konkurrensen på bostadsmarknaden. I tabell 14.4 visas hur ungdomar fick sin nuvarande bostad. 34 procent bor fortfarande kvar hos sina föräldrar. (Uppgifterna här kommer från ungdomsenkäten, och överensstämmer därför inte helt med ULF-data enl tabell 14.1.) Vardera ca 14 procent hade fått sin bostad via bostadsförmedling, genom annons, genom att kontakta en hyresvärd eller genom förbindelser (dvs släkt). Bostadsförmedlingen spelar alltså en underordnad roll i ungdomarnas bostadsanskaffning.

14.6 Bosättningsplaner

Sedan länge har ungdomarnas bosättning skett allt längre från föräld- rahemmet, i takt med allt mer kvalificerad utbildning på orter långt hemifrån och genom flyttning till orter där jobben finns. Urbanise— ringen präglade föräldragenerationens uppväxttid, och då etablerades ett mönster med långa flyttningar som innebar uppbrott från hemorten och avbrott i de sociala nätverken. Aven om urbaniseringstakten nu har minskat starkt, är flyttningsbenägenheten hög även i ungdomsge- nerationen. Samtidigt ökar pendlingsavstånden mellan hemort och ar-

• Sida 266
•  Original

Tabell 14.4 Ungdomarnas uppgifter om hur nuv bostad har anskaffats. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.

________________—#——————1————————————————————______________ Sätt på VllkEt nuv bostad anskaffats:

kvarbo till till , bostads genom genom kontakt byggd partner kompis förmedl annons släkt värd hus

16—29 år 34.3 4.4 0.4 13.9 13.8 13.1 14.1 0 16—29 är män 38.1 kvinnor 30.2

13.6 11.5 13.7 14.0 14.2 16.2 12.4 14.3

(P (I?! 00 MW OO Chu—|

16—19 år 85.4 20-24 år 28.1 25—29 är 2.3

4.3 1.5 2.0 1.9 15.9 13.4 14.9 15.3 19.0 23.3 19.4 22.1

0 kb Hqun Nm?”

'WKD

OC

000

NU) HlnkD

16—19 är män 86.5 20—24 är män 38.1 25—29 är män 2.3

'NO 00 [x ':" H 0 Q' H

O'Xlxä' N KD (h 1—1 OOO

16—19 är kvinnor 84.2 20—24 är kvinnor 17.6 25—29 är kvinnor 2.2

FOO (WONG) Ol'—IN

HONG HINK) 10 N omm mma)

G) G) H 'LOF OO

ox LD v—l Ch LO u—l HM!”

'N?" 00 (I) O N N ko l—I HN "Q' (1) H

• Sida 267
•  Original

betsplats. Den geografiska rörligheten har ökat avsevärt, såväl ifråga om bosättning som de dagliga resorna.

I tabell 14.5 redovisas ungdomars bosättningsplaner, dels med av— seende på avflyttning från orten, utlandsboende, önskad ortsstorlek i Sverige, samt önskad boendeform. Det är helt naturligt att ungdomar är mera flyttningsbenägna än äldre generationer, som redan genomfört sin utbildning, yrkesval, utflyttning från föräldrahemmet, bosättning och i de flesta fall även sin familjebildning. Om vi tittar på alla 16—29- åringarna så räknar 44 procent med att de kommer att bo kvar "här på orten eller i närheten om 5 år". Men inom ungdomsgenerationema är variationerna mycket stora beroende på ålder och kön. Av tonåringarna räknar endast 28 procent att bo kvar, av 25-29-åringama 59 procent. Dessa skillnader beror till stor del på att de äldre delvis redan har verkställt sina planer.

Unga kvinnor har ungefär samma flyttningsbenägenhet som unga män (43 procent). I institutets för framtidsstudier 70-taliststudie redovisas stora könsskillnader, där unga kvinnor har 10 procentenheter högre benägenhet (Andersson och Furth, 1993). 70-taliststudien gäller emel- lertid enbart avgångsklasser i gymnasiet. Samma könsskillnad finns även hos tonåringarna i vårt material. I 20-25—årsåldern har vi emellertid omvända samband, där kvinnor alltså är mindre flyttningsbenägna än män, och efter 25 år finns det inte längre några könsskillnader. Dessa skilda mönster tyder på att könsskillnadema hänger samman med att flickornas planer kring utflyttning, familje- bildning och bosättningsplaner kommer i yngre ålder än pojkarnas. Vi har visat i andra kapitel att de också flyttar ut och bildar par tidigare än pojkarna. Det rör sig alltså om en perspektivfråga: flyttning från orten ter sig just då mera sannolikt för tonårsflickor än tonårspojkar, men på det hela taget finns det inga större könsskillnader om vi ser på hela ungdomsgenerationen upp till 30 år.

Det är på samma sätt med benägenheten att flytta utomlands. Upp till 24 års ålder är kvinnor mera intresserade av att flytta utomlands, men sedan blir det omvända samband. Detta hänger förstås samman med att parbildning och barnafödande har kommit igång tidigare för kvin— norna, och är som mest aktuell i slutet av 20-årsåldern (se tabell 14.5). Givetvis är äldre generationer även här mindre flyttningsbenägna. I valet mellan att bo i utlandet, bo i en svensk storstad, i en mindre stad

• Sida 268
•  Original

Tabell 14.5 Bosättning-planer. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993. stannar vill helst ha om 5 är: på utom— svensk mindre lands— i villa hyres- bostads— orten lands storstad stad bygden radhus lägenh rätt

16—29 år 43.5 14.8 21.3 33.4 23.9 42.7 39.8 12.7 16—29 är män 43.8 14.4 23.2 30.6 25.5 42.1 40.5 kvinnor 43.2 15.1 19.4 36.4 22.2 43.3 39.1

NN MN HH

16—19 är 28.1 20.2 25.7 32.6 16.0 24.5 61.7 20—24 är 39.1 14.1 20.7 34.6 22.6 38.0 40.6 25—29 år 59.3 11.3 18.7 32.9 31.0 60.8 22.9 35—54 är 79.4 7.4 14.8 39.0 31.7 73.9 14.6 55—74 år 77.0 8.2 11.6 31.9 31.5 39.3 28.3

HH

mkDHlDr-I

v—l

16—19 är män 33.9 16.8 28.2 31.3 19.1 28.4 58.9 20—24 är män 35.2 13.2 22.1 33.2 22.8 32.2 46.3 25—29 är män 59.3 13.9 20.5 27.5 32.8 61.9 21.4

co.—nomen HNN

onom Hr—l

16—19 är kvinnor 22.0 23.8 23.0 33.9 12.8 20.4 64.6 20—24 är kvinnor 43.2 15.1 19.2 35.9 22.4 44.1 34.6 25—29 är kvinnor 59.3 8.6 16.8 38.6 29.0 59.7 24.5 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 är 29.5 19.1 22.9 34.1 17.4 25.6 57.5 11.8 Ensambo 16—24 är 30.9 16.5 30.4 29.6 17.5 27.5 41.9 26.2 Sambo utan barn 56.1 9.1 15.3 34.4 33.3 64.9 21.6 9.0 Sambo med barn 73.5 6.4 9.4 43.5 35.3 72.0 17.0 4.7 SYSSELSÄTTNING I utbildning 26.2 20.2 27.0 29.3 15.3 24.9 56.5 13.6 I tillf arbete 41.9 15.4 20.9 34.8 22.9 44.4 38.8 13.4 I fast arbete 63.2 8.5 17.8 37.3 31.2 62.9 18.1 13.9 Anställda 57.0 10.5 18.9 36.3 28.8 57.3 24.3 13.9 Arbetslösa 44.8 13.9 18.7 31.3 28.8 42.4 43.4 10.5 Sysselsättn.probl 43.6 14.3 19.8 33.0 26.2 45.0 39.3 11.7

mmm omm u—lu—l

• Sida 269
•  Original

SOCIAL BAKGRUND Lagutb. föräldrar 52.0 11.6 17.3 36.5 28.5 49.1 35.2 10.5 Arbetarbarn 45.0 12.6 16.3 35.5 27.8 43.8 37.0 12.3 Tjänstemannabarn 43.1 16.1 24.3 33.3 20.8 42.4 41.7 12.6 Invandrare 30.7 16.0 43.1 22.7 10.3 25.2 54.5 14.9 Storstad 42.5 16.9 35.1 25.9 13.6 36.0 39.8 17.6 UPPVÄXTMILJÖ Fullständig 44.5 13.4 20.3 34.8 25.0 45.7 37.6 12.2 Splittrad 42.0 17.5 22.9 30.8 22.3 36.6 44.5 13.9 Fullständig män 44.8 13.0 21.9 31.8 27.1 44.5 39.1 13.0 kv 44.1 13.9 18.6 38.0 22.6 46.9 36.1 11.4 Splittrad män 41.3 18.9 24.5 27.9 22.2 37.1 43.7 13.4 kv 42.6 16.1 21.4 33.6 22.4 36.0 45.3 14.3 Flyttade vid 15—18 46.6 12.8 15.1 32.9 32.2 54.3 30.5 10.7 PARTISYMPATIER Vänstern 50.1 10.3 18.1 40.1 25.2 43.1 40.3 12.2 Borgerliga 46.5 15.7 26.7 26.9 24.2 48.7 32.7 14.6 RELIGION Tror på Gud 38.9 16.1 21.4 30.1 25.7 44.8 41.1 11.0 Tror på högre makt 43.1 15.9 21.4 31.6 24.4 43.2 39.5 12.7 Ej troende 43.0 12.6 23.0 32.8 25.6 41.9 41.7 12.0 UTBILDNING (: 2 år efter grsk 53.9 11.2 14.1 32.5 34.1 51.4 32.0 10.3 Skolslut före 19 53.1 11.5 15.5 31.6 33.6 51.9 32.0 10.8 Högskoleutb. 49.2 14.4 27.5 31.0 20.5 52.2 26.2 17.7 STUDENTURVAL Socialt arbete 56.0 12.0 40.0 20.0 24.0 44.0 36.0 20.0 Internat. ekonomi 20.0 58.3 25.0 16.7 . 30.6 58.3 11.1 Sociologi 47.2 17.0 45.3 13.2 22.6 30.2 54.7 13.2 Samtliga 40.7 28.9 37.7 15.8 15.8 33.3 51.8 14.0 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 68.1 16—74 är män 68.6 1 kvinnor 67.6

16.2 34.9 29.3 56.4 25.1 17.1 33.3 32.0 60.0 23.4 15.3 36.6 26.7 52.7 26.8 1

.

PM!—| 0010 (Dt—IW mom

______________________________________________________________________________

Där ej annat anges avses 16—29—äringar

• Sida 270
•  Original

eller på den svenska landsbygden väljer de unga oftare utlandet och storstäder, medan de äldre gärna väljer landsbygden.

Det finns ett tydligt mönster beträffande dem som vill stanna på orten. De har förstås oftare ett fast jobb, dvs de är etablerade på den lokala arbetsmarknaden. Arbetarbarn är mera benägna att stanna, och invand- rare att flytta. Att bo i utlandet är också mera attraktivt för högsko- leutbildade och borgerliga sympatisörer. Vidare är unga föräldrar extremt ovilliga att flytta, särskilt till utlandet (jämför diskussionen kring könsskillnadema ovan). Notera vidare de stora skillnaderna mellan studerande i ekonomi och sociologi/socialt arbete. Ekonomi— studentema är extremt flyttningsbenägna och utlandsinriktade.

Beträffande valet mellan ortstyper i Sverige gäller att unga kvinnor oftare föredrar den lilla staden framför storstaden, och detsamma gäl- ler vänsterungdomar jämfört med borgerliga. Högskolestuderande räk- nar förstås oftast med att bo i storstäder, sällan på landsbygden.

Den sista frågan i detta block gällde vilken boendeform man kommer att ha om 5 år, dvs äganderätt, bostadsrätt eller hyresrätt (det gällde att göra en personlig prognos). Enkätsvaren speglar förstås inte bara Ön— skemål, utan även bedömningar av vad som är realistiskt med hänsyn till förväntade inkomster. Ungdomar räknar oftare än äldre med att då bo i hyresrätt, medan fler äldre räknar med att bo med äganderätt (dvs i egen villa/radhus). Ungefär så är det också i verkligheten. Mot slutet av 20-årsåldern räknar 61 procent med att äga en villa/radhus. Efter— frågeundersökningar, där man mer renodlat frågar efter hur man vill bo, givet realistiska boendekostnader, brukar ge värden som ligger i nivå med föräldragenerationens enkätsvar, även bland ungdomar. Det nuvarande bostadsbeståndet motsvarar inte fullt ut denna efterfrågan, men utvecklingen har rört sig i den riktningen.

• Sida 271
•  Original

Kapitel 15

Bostadsstandard

Av Joachim Vogel

Sammanfattning

Bostadsstandarden har ökat avsevärt sedan 1975. Liksom ifråga om inkomster och andra materiella tillgångar har föräldragenerationen och pensionärsgenerationen haft en bättre standardutveckling än ung- domar som har flyttat ut ur föräldrahemmet. Småhusvågen har i första hand gått till de äldre.

De kvarboende ungdomarnas bostadsstandard följer däremot föräl- dragenerationens och har därför förbättrats mera än genomsnittet. Det kan också vara en indikation på att goda utrymmen (eget rum) är en allt viktigare förutsättning för kvarboende vid högre ålder. Ut- flyttade ungdomar, i regel i ZO-årsåldem, hänvisas i ökande ut— sträckning till bostadsrätter (oftast nyproduktion), med krav på insats utöver månadshyra.

• Sida 272
•  Original

I kapitel 15 redovisas utvecklingen av ungdomarnas bostadsstandard i jämförelse med äldre generationers. Redovisningen omfattar boende- form (småhus/flerfamiljshus), upplåtelseform (ägande, hyresrätt, an- nat), utrymmesstandard samt boendetrivsel. Ungdomsgenerationen redovisas sammanhållen och omfattar både ungdomar som bor kvar hos föräldrarna och de som har flyttat hemifrån. Ett ökande kvarbo— ende (se kapitel 14) kan innebära att ungdomars bostadsstandard ökar eftersom föräldragenerationens bostadsstandard i regel är hög och har ökat. Underlagsmaterialet är ULF 1975-91.

Bostadsefterfrågan bestäms i betydande utsträckning av livscykeln, t.ex. ifråga om boendeform, läge (centralt/perifert) och storlek (beroende på hushållsstorlek), dels ekonomiska resurser (inkomster, insats). Levnadsåldern samvarierar också ofta med olika steg i en boendekarriär, dvs. en successivt allt bättre anpassning till bostads- önskemål och mot lägre bostadskostnader. Bostadskarriären kan t.ex. innebära att få en billig lägenhet i det äldre hyreshusbeståndet (ofta centralt och med inbodd miljö), att kvalificera sig i bostadsköerna för en attraktiv bostad, att få allt bättre råd att kunna betala för en attraktiv bostad (t.ex. rymligare, i bättre läge, småhus eller bostadsrätt). För generationsskillnadema i vidare bemärkelse spelar boendekarriären en viktig roll. Under flera decennier med hög inflation har boendet haft avgörande betydelse för förmögenhetsbildningen. De äldre bor billigare i småhus som ofta köpts i ett annat penningvärde, och de dominerar också i det äldre hyresbeståndet där likaledes lägre kapital- kostnader ger låga boendekostnader. Låga boendekostnader frigör re— surser för hög levnadsstandard i andra avseenden.

15.1 Boendeform

Andelen som bor i småhus har ökat avsevärt sedan 1975, med 9 pro— centenheter till ca 60 procent för den vuxna befolkningen i sin helhet. Okningen är en konsekvens av ett dominerande småhusbyggande efter mitten av 70—talet. Småhusvågen förde bostadsutbudet närmare bostadsefterfrågan, såsom den manifesterades i många bostadsefterfrå- geundersökningar. Småhusbyggandet ledde också till utjämning

mellan samhällsklasser, hushållstyper och regioner.

Däremot fick vi ökade generationsskillnader även på detta område.

• Sida 273
•  Original

Småhusbyggandet gick i första hand till föräldra— och pensionärsgene- rationen. Andelen som bor i småhus ökade med 12 resp 7 procentenhe— ter bland 35-54-åringar resp. 54-74-åringar, medan det praktiskt taget inte blev någon ökning alls i den övre 20—årsåldern. I tabell 15.1 tr. vi- sas att även tonåringarna (där nio tiondelar bor kvar hos föräldrarna) och 20—24-åringarna (där en tredjedel bor kvar) fick påtagliga ökning- ar, vilket hänger samman med att föräldrarnas småhusboende ökade kraftigt. Tabellen tyder vidare på att föräldrarnas småhusboende (i regel stora bostäder) var en viktig förutsättning för att ungdomar kunde bo kvar i föräldrahemmet. Därför ligger också småhusboendet på 80 procent hos de kvarboende, vilket är betydligt högre än genom- snittet, och t.o.m. högre än bland samboende 35—54—åringar utan barn.

Ungdomsgrupper med speciella problem har däremot extremt lågt småhusboende. Dessutom har utvecklingen varit svagare för sådana grupper än för andra ungdomar och ännu sämre än utvecklingen för de äldre generationerna. Av alla ensamstående föräldrar under 30 år bor endast 18 procent i småhus. För samboende unga föräldrar ligger siff- ran på 59 procent. Det utgör en Ökning med 18 procentenheter, vilket dock fortfarande är mindre än ökningen för medelålders samboende utan barn (+22 procentenheter).

15.2 Upplåtelseform

Upplåtelseformerna för bostäderna har utvecklats analogt med tenden— serna betr. småhusboendet. Tidigare fanns ett starkare samband mellan småhusboende och ägande. Under 70- och 80-talet blev det vanligare att småhus uppläts även med hyresrätt eller bostadsrätt. Aven i fler- familjshusen tillkom nya bostadsrätter, både genom nybyggnation och omvandling av hyresrätter, delvis i samband med renovering i det äl- dre fastighetsbeståndet. Det var en utveckling som även berörde ung- domars bostadsmarknad. Ungdomar ställdes i ökande utsträckning in— för en bostadsmarknad där det krävdes en insats utöver löpande må- nadshyra. Mellan 1975 och 1991 ökade antalet vuxna (16-74 år) som bodde i ägda bostäder (oftast småhus) med 8,5 procentenheter till 53 procent, medan antalet som bodde i bostadsrätter ökade med 2 pro- centenheter till 13 procent. 1991 bodde 34 procent av alla vuxna i hyresrätter, vilket var en minskning med 10 procentenheter sedan 1975.

• Sida 274
•  Original

Tabell 15.1 Bostadsstandard. Nuläge 1988/91. Procenttal.

bor l bor i ägan— bo— hyres— trängbodd enl "för trivs i trivs i sma- fler— de— stads— rätt ————————————— liten" bosta— omradet hus famhus rätt rätt norm 2 norm 3 bostad den

HELA BEFOLKNINGEN 16-74 år 59.9 39.3 53.0 12.9 33.8 16-29 är 48.9 50.0 40.1 13.5 46.3

96.3 95.8 95.5 94.1

=P H Ch Q' r—I (i'm N?" (")O ON H Ch [* N

16-19 år 74.1 25.7 67.3 7.3 25.2 20-24 år 38.7 59.5 29.4 14.6 55.9 25-29 år 39.2 59.7 29.3 17.2 53.3 35-54 år 69.9 29.7 64.0 10.0 25.8 55-74 år 58.1 40.7 52.8 15.5 31.3

97.5 94.5 94.9 94.9 93.1 97.0 96.8 97.0 96.6

ln . # m socionom INO'DQQ

NNH rl . ”# N &Nlobm

. NIDCu-IO

Kvarbo 16—24 år 80.0 20.0 74.3 7.5 18.1 Sambo mb 16—29 är 59.4 40.6 45.5 14.4 40.1 Sambo ub 35—54 är 72.4 27.6 67.3 10.5 22.2 UNGDOMAR 16—29 år

Ensamföräldrar 18.0 82.0 9.5 8.0 82.5 Arbetslösa 38.8 60.8 30.1 10.1 59.8 Invandrara 25.1 73.5 18.0 15.4 66.4

97.1 95. 95. 98.4 97.

14le (D LO ON

kDCDN

(*d'ko N N m N

mm:—l

Hall:—|

(") M G) H l-l (" lx 0 LG

68. 91. 45.2 25. 89.9 93.

HPC O N 01 N Lf) N (F O Q'

(”GOLD

mcooo

• Sida 275
•  Original

Tabell 15.1 tr Bostadsstandard. Trend 1975—1991. Procenttal. Plustecken anger ökning och * att förändringen är signifikant. bor i bor i ägande— bostads— hyres— trängbodd enl: småhus flerfam— rätt rätt rätt —————————————— hus norm 2 norm 3

HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år +9.0* —8.7* +8.5* +2.3* —9.9* —5.3* —3.1* 16—29 år +7.3* —7.4* +5.8* +5.0* —9.4* —7.0* —3.4*

16—19 år +16.6* -16.0* +16.5* -0.1 -14.9* -6.3* -9.7* 20-24 år +6.5* -6.7* +5.6* +6.5* —10.1* —7.9* —0.8 25—29 år +0.0 -0.6 -3.2* +7.6* -3.7* -6.7* —0.5 35-54 år +11.8* -11.4* +11.4* +O.1 -10.8* —5.3* —3.9* 55-74 år +7.2* —6.8* +8.4* +2.3* -9.4* -3.6* -3.0*

Kvarbo 16—24 är +13.5* —13.5* +13.2* +O.3 —12 9* —6.4* —7.1* Sambo mb 16—29 år +17.7* —17.8* +11.4* +3.6* —14.8* —14.0* —4.0 Sambo ub 35—54 år +21.9* —21.8* +22.3* —2.1* —19.8* —4.2* —1.6* UNGDOMAR 16—29 år

Ensamföräldrar +7.7* —7.4* +1.5 +3.5 —4.4 —3.3 +12.0 Arbetslösa +1.6 +O.2 +1.2 +2.8 —1.0 -6.6* +O.6 Invandrare +4.6 —5.1 +3.4 +5.5* —7.5* —14.9* —2.6

• Sida 276
•  Original

I ungdomsgenerationen (samtliga 16-29-åringar) ökade andelen som bodde med äganderätt med något mindre än genomsnittet för hela be- folkningen (+6 procentenheter), medan bostadsrättsboendet ökade mer än genomsnittligt med +5 procentenheter. Men inom ungdomsgenera- tionen varierar utvecklingen starkt mellan olika åldersgrupper. Utveck- lingen för kvarboende och yngre följer föräldragenerationens utveck- ling, medan de äldres och de utflyttades bostadssituation speglar deras valmöjligheter på bostadsmarknaden, dvs dels det nytillkommande bostadsbeståndet (flera bostadsrätter) och dels minskande ekonomiska resurser. Tabell 15 .1 tr. visar att andelen som äger sin bostad ökar med +ll procentenheter bland 35—64—åringar, och med +17 procentenheter bland tonåringarna (i regel kvarboende), medan den minskar bland 25- 29-åringar med -3 procentenheter. Dessa siffror korresponderar med trenderna beträffande småhusboendet: möjligheterna till ett småhus- och ägarboende har försämrats för de utflyttade i 20-årsåldern, trots att såväl småhusboendet som ägandet har ökat kraftigt i befolkningen.

Siffrorna visar alltså att det ökade antalet ägarbostäder (liksom små- hus) i första hand har gått till föräldragenerationen. Aven pensionä- rerna har en klart bättre utveckling än de utflyttade ungdomarna. Bät- tre ekonomi genom ATP-reformen samt ökande egenpensioner för kvinnor gör det möjligt att bibehålla levnadsstandarden från de yr- kesaktiva åren.

Däremot har bostadsbyggandets inriktning mot fler bostadsrätter, lik- som omvandlingen genom renovering mot fler bostadsrätter, fått ge- nomslag i de utflyttade ungdomarnas bostadssituation. Bland 25-29 åringarna ökade andelen som bor med bostadsrätt med +8 procenten— heter, medan den var oförändrad i föräldragenerationen. Ytterligare en siffra som understryker att de äldre har kunnat utnyttja bostadsmark- naden bättre hittar vi för 35—54-åringar utan barn, som man ibland be- tecknar som den " gyllene generationen". Där har hyresboendet minskat med 20 procentenheter och ägandet ökat med 22 procentenheter (i regel i småhus).

15.3 Utrymmesstandard

Utrymmesstandarden redovisas via trångboddhetsnormer som sedan länge används i bostadsstatistiken. Med trångboddhet enligt norm 2

• Sida 277
•  Original

menas att det bor mer än två personer per rum, kök och vardagsrum oräknade (ensamstående anses aldrig trångbodda enl norm 2). Norm 3 innebär att varje barn ska ha eget rum. Tabell 15.1 visar att utrymmes- standarden har förbättrats avsevärt sedan 1975 i samtliga åldrar. Norm 2, som innebär relativt stränga krav på utrymmesstandard, är nu prak- tiskt taget uppfylld, och förbättringen motsvarar en minskning med tvåtredjedelar. Skillnaderna enligt norm 2 är därför också obetydliga mellan åldrarna. Trångboddheten är något större för ungdomsgenera— tionen, vilket är naturligt, eftersom ökningar av hushållsstorleken (parbildning, barnafödande) är mest frekventa i 20-årsåldem, vilket ger en viss "friktionstrångboddhet" i den mån bostadsbyten sker efter Ökning av hushållet.

Tabell 15.1 visar att trångboddhetsnorm 3 är mera känslig för genera— tionsskillnadema. Här tillkommer nämligen kravet att alla utom sam— boende par (dvs varje barn) ska ha eget sovrum (kök och vardagsrum oräknade). Det innebär t.ex. att en tvåbarnsfamilj ska ha minst 4 rum och kök, och en trebarnsfamilj minst 5 rok osv. För stora hushåll är det svårare att höja utrymmesstandarden enligt norm 3 än enligt norm 2. För små hushåll är steget betydligt enklare. En stor del av standardök— ningen kan hänföras till äldre hushålls möjligheter och önskemål att bibehålla stora bostäder även efter barnens utflyttning. Tabell 15.1 tr. visar att föräldragenerationen och pensionärsgenerationen har Ökat sin standard även enligt norm 3. Detsamma gäller kvarboende ungdomar och tonåringar, som bor i allt större föräldrabostäder. För kvarboende resp tonåringar visar tabell 15.1 tr. den största minskningen av trångboddheten, vilket är en indikation på att eget rum i ökande ut- sträckning just är en förutsättning för kvarboende. För de något äldre i 20-årsåldern, där de flesta har flyttat ut, är däremot andelen trång- bodda enligt norm 3 oförändrad.

Aven ifråga om trångboddhet ser vi alltså Ökade generationsskillnader. Tabell 15 .1 visar vidare att bortåt 40-50 procent är trångbodda enligt norm 3 i vissa ungdomsgrupper, nämligen unga ensamföräldrar, ar— betslösa och invandrarungdomar. Kontrasten till de samboende utan barn i medelåldern är avsevärd. Intervjudata om hur man upplever sin utrymmesstandard ger samma bild (se tabell 15.1). 26 procent av 25- 29-åringama anser att deras bostad är "för liten". Detsamma anser endast 5 procent av pensionärerna och 6 procent av de samboende barnlösa i medelåldern.

• Sida 278
•  Original

15.4 Boendetrivsel

Under 1990/91 ställdes vissa Övergripande frågor om boendetrivsel, dels hur man trivdes med själva bostaden, dels i bostadsområdet. Tabell 15.1 visar att andelen som trivs ligger kring 95 procent och att generationsskillnadema är obetydliga.

• Sida 279
•  Original

• Sida 280
•  Original

De! 5: Pannljeblldning

• Sida 281
•  Original

Kapitel 16

Familjebildning och hushållstruktur

Av Joachim Vogel

Sammanfattning

Såväl utflyttning från föräldrahemmet som familjebildning (samboende resp barnafödande) sker senare nu än på 70-talet. Kvarboendet har ökat mest bland tonåringar (gymnasieskolans utbyggnad) och bland kvinnor. Samtidigt ökar andelen ensamstående och ensamboende efter ZO-årsåldern. Andelen ungdomar som har etablerat sig med både partner och barn har däremot minskat kraftigt. I åldern 25-29 år har andelen som ingår i fullständiga familjer (samboende med barn) min- skat med 22 procentenheter sedan 1975, dvs med en tredjedel. Me- delantalet barn har likaledes minskat starkt bland ungdomar. Istället har andelen samboende utan barn ökat något. Statistiken beskriver en successiv senareläggning av såväl parbildning som barnafödande.

• Sida 282
•  Original

Utflyttning från föräldrahemmet och egen familjebildning (parbildning och barnafödande) styrs av dels egna Önskemål, dels av yttre för- utsättningar såsom rådande utbildningskrav, arbetsmarknadsläget för ungdomar, egna inkomster och utbudet på bostadsmarknaden. Tidigare biologisk mognad och Ökade kunskaper innebär antagligen tidigare Ön— skemål om ett självständigt liv som vuxen med eget boende, egen eko- nomi och egen familj, och utflyttning från föräldrahemmet. Längre ungdomsutbildning innebär däremot senare inkomster, vilket bör för- dröja utflyttningen, särskilt för tonåringarna i gymnasieåldern. Det finns alltså motstridiga krafter som verkar för resp. mot utflyttning från föräldrahemmet. Vårt intresse gäller utvecklingen av ungdomars utflyttning och etablering av egna hushåll. Analysen bygger på SCBs undersökningar av levnadsförhållanden ULF, där vi studerar utveck- lingen mellan 1975-1991 när det gäller andelen utflyttade, andelen samboende och föräldraskap i olika åldersgrupper.

Utflyttning kan antingen ske till ett eget boende som ensamstående vuxen, att man flyttar ihop med en partner (som samboende eller gift), eller till ett boende med andra jämnåriga eller kollektivboende ("kompisboende"). Längre fram blir familjebildning med bamafö- dande aktuell. Senare etablering kan manifesteras i form av fler kvar- boende i viss ålder, senare parbildning (färre samboende) och senare barnafödande. Det kan också yttra sig i utflyttning till kollektiva bo- endeformer, t ex kompisboende, för att dela på kostnaderna för eget boende. I kapitel 14 redovisades kvarboendeutvecklingen och bostads- utbudets roll i utflyttningsprocessen. Resultaten visar att kvarboendet har Ökat för de yngsta sedan 1975 (gymnasieskolans utbyggnad), men minskar i 25-29-årsåldem. Vidare tycks andelen som bor utan eget kontrakt ha ökat, och de utflyttade ungdomarnas bostadsstandard har utvecklats klart sämre än äldre generationers. Vidare har bostadskost- nadsökningarna (snabbare än konsumentprisindex) försämrat ung- domsgenerationens ställning på bostadsmarknaden jämfört med 1975.

16.1 Ensamstående ungdomar

Redovisningen omfattar fyra hushållstyper, där vi skiljer mellan en— samstående och samboende, med resp utan barn (se tabell 16.1). En- samstående ungdomar utan barn särredovisas dessutom i tre delgrup- per: kvarboende hos föräldrarna, ensamboende som har flyttat ut, och "kompisboende" som delar bostad med andra jämnåriga (eller äldre).

• Sida 283
•  Original

I tabell 16.1 visas att andelen kvarboende låg på 89 procent bland ton- åringarna, på 30 procent bland 20-24-åringarna och på 5 procent bland 25-29—åringarna. Jämfört med 1975 rör det sig om en ökning med +6 procentenheter bland tonåringarna. Här ser man effekterna av den fÖr— längda ungdomsutbildningen (tabell 16.1 tr.). Först i åldersgruppen 25-29 år minskar kvarboendet (med -2 procentenheter), där således ungdomars önskemål om egen hushållsbildning tar över eventuella återhållande faktorer i form av Ökad utbildning och minskade inkom- ster. Det ökade kvarboendet gäller i huvudsak unga kvinnor under 25 år. Endast i tonåren ökar männens kvarboende. För kvinnor i 20-29- årsåldern finns dessutom en starkt minskande andel som är samboende med barn, vilket tyder på en senareläggning av barnafödandet, i konsekvens med förlängd ungdomsutbildning, förberedelse för en yrkeskarriär och senarelagd utflyttning (se nästa avsnitt).

Kvarboendet är givetvis dominerande bland studerande. Däremot är det lägre bland invandrarungdomar och arbetarbarn. Det senare hänger samman med att arbetarbarn får kortare utbildning än tjänste- mannabarn. Kvarboendet ökar bland invandrarungdomar och stor— stadsungdomar.

Kompisboendet är vanligast under en övergångsperiod i 20—24-årsål- dern, just då de flesta flyttar ut (3 procent). Mellan 1975 och 1991 tycks det inte ha skett någon förändring i det avseendet.

Andelen utflyttade ensamstående utan barn har ökat påtagligt i ung- domsgruppen, framför allt i 20-årsåldern. Trenden tyder på en senare- läggningen av familjebildning, vilket vi återkommer till i nästa avsnitt.

16.2 Familjebildning

Familjebildning i form av parbildning och barnafödande är en del av etableringen i vuxenvärlden. Förändringar i dessa avseenden kan dels bero på yttre faktorer, såsom ökade utbildningskrav och otryggare in- komster, dels på ändrade värderingar kring par- och familjebildning. I ett längre tidsperspektiv spelar även kvinnornas förändrade inställ— ning till eget förvärvsarbete en viktig roll. Ökad prioritering av en egen yrkesroll kan leda till ett mera rationellt barnafödande: en sena- reläggning till en tidpunkt då utbildningen är avslutad och man efter

• Sida 284
•  Original

ytterligare en tid har etablerat sig på arbetsmarknaden. I linje med allt längre ungdomsutbildning och senare utträde på arbetsmarknaden (se kapitel 4 och 6) bör man alltså räkna med att såväl parbildning som barnafödande sker allt senare, och tendensen bör vara störst för unga kvinnor.

Man kan också tänka sig en senareläggning av andra skäl. Nya normer kring sex och fertilitet, bättre preventivteknik, abortlagar, och före— ställningen att barn ska vara planerade och välkomna kan också leda till en senareläggning (B. Hoem 1992). Man kan vidare tänka sig att barnafödandet planeras noggrannare än tidigare under påverkan av den ökande familjesplittringen: man väntar med barnafödandet tills par- relationen känns trygg och varaktig. Det innebär en längre prövotid, vilket leder till senare barnafödande.

Alla dessa tendenser kan samverka i samma riktning. Vår redovisning speglar detta via andelen samboende resp andelen som har barn i olika åldersgrupper. Andelen samboende bland ungdomar har minskat med ca 9 procentenheter sedan 1975 (tabell 16.1.tr.). Minskningen gäller framför allt 20-årsåldem. Det är andelen samboende med barn som har minskat, med 12 procentenheter bland 20-24-åringar, och med 22 procentenheter bland 25—29-åringar. Däremot har andelen samboende utan barn Ökat med 4 procentenheter bland 20-24-åringar, och bland 25-29-åringar med +11 procentenheter. Samtidigt har även andelen ensamstående utan barn ökat radikalt (med 10 procentenheter), och även här framför allt bland 25-29-åringarna. Dessa resultat visar att såväl parbildning som barnafödande sker senare nu än vid mitten av 70-talet. Effekten är dessutom betydligt kraftigare för kvinnor än för män. I tabell 16.1 visas att andelen av alla kvinnor i åldern 20-24 år som har barn har minskat med 19 procentenheter, dvs halverats sedan 1975. Bland män i samma ålder rör det sig om en minskning med 7 procentenheter, även det en halvering. Skillnaderna mellan könen hänger samman med att kvinnor bildat familj tidigare än män, men den kraftigare minskningen för unga kvinnor är en indikation på att kvinnorna successivt anpassar sig till ett traditionellt manligt famil- jebildningsmönster, anpassat till en yrkeslivskarriär.

Sist i tabell 16.1 finns en beräkning av volymen av barn i olika ung- domsgrupper, beräknat som medelantal per åldersgrupp. Här visas, i linje med övriga tendenser en signifikant minskning med ungefär en tredjedel (—0,2). Okningen ligger främst i slutet av 20-årsåldern och

• Sida 285
•  Original

bland kvinnor. Notera att 35-54-åringarnas medelantal barn inte har förändrats.

• Sida 286
•  Original

Tabell 16.1 Hushållsstruktur. Nuläge 1988/91. Procenttal.

ensam därav: ensam— sambo sambo medel— utan kvar— ensam— kompis st med utan med antal barn boende boende boende barn barn barn barn

16—74 år 32.3 10.8 19.5 16—29 år 61.1 37.5 21.3 30.4 34.3 20.3 16.7

kom 00 ("tf—l

16-19 år 95.9 89.4 4.7 20-24 år 62.0 29.7 29.1 25-29 år 33.6 5.0 26.6 35—54 år 16.2 1.4 13.2 55-74 år 29.7 0 2 26.7

3.3 0.7 26.2 10.3 27.8 35.1 19.1 59.3 61.8 8.3

NQ' ONOIDH HN HMNOH

. mm 14")me .

OH'OOO

OOOHO . OHMUH

. o 0

16—29 är män 68.9 42 9 23. kv 52.9 31.7 19

NQ' OO ON r—l r—l NIO om LnO kDN NN

16—19 är män 98.3 92.8 kv 93.5 20—24 är män 72.9 kv 49.9 25—29 är män 43.2 kv 23.4 35—54 är män 19.8 kv 12.4 55—74 är män 23.3 kv 35.5 UNGDOMAR 16—29 är I utbildning 89.2 73.4 12.9 Arbetslösa 60.6 35.0 20.9 Invandrare 51.1 25.9 19.0 Infödda sv 61.9 38.4 21.5 Storstad 62.7 35.7 23.5

OOOOOOu—QHOO

ko

Q' Q'

:—|

U') N HHHOQ'GDKOLDQ'Q' OOOmOkONOr—lN OOl—IÖJQ'COr—IOI—IO kDr—l (DQ'

.

CINNHMNDKOMMO NHmmNi—IOOr—IH

Q'

01 1—1 OONLOQ'Q'Q'Q'r—l FINNNOOO q—l

ONIXNOQ' NQ'WNM HMIDMN 00000 10 [N N m [* 1—1 Q'LnOPm HNQ'HN

• Sida 287
•  Original

Tabell 16.1 tr Hushållsstruktur. Utveckling 1975—1991. Plustecken

anger ökning och * att förändringen är signifikant. Procenttal.

__________________________________________________________ ensam kvar— ensam— kompis ensam— sambo sambo medel— utan boende boende boende st med utan med antal barn barn barn barn barn

___—_—_———_———-——————

16—74 år +2.7* +0.4 +3.2* —O.8* +0.4* +2.5* —5.7* —O.1* 16—29 år +9.8* +4.0* +5.5* +O.2 —O.6 +4.7* —13.9* —O.2*

16-19 år +3.2* +6.3* -2.4* -0.7 -0.3 -2.3* -0.6* 0.0 20-24 år +8.5* +3.1 +5.0* +O.3 -0.9 +3.9* -11.5* —O.2* 25-29 år +11.3* -2.0* +12.5* +O.7 —0.3 +11.4* -22.4* -0.4* 35-54 år +2.1* -0.9* +3.0* -0.5* +1.1* +1.3 —4.5* -0.1 55-74 år -2.2* —0.3* +1.5* -2.4* -0.3 +5.3* -2.8* 0.0 16—29 är män +6.3* -0.4 +6.8* —O.1 —0.0 +5.4* —11.7* —O.2* kv +13.3* +8.6* +4.0* +O.5 —1.3* +4.0* —16.0* —0.3*

16—19 är män +O.2 +2.8* —2.1* —O.6 —0.0 —0.3 +O.2 O 0 kv +6.6* +10.1* —2.8 —0.8 —0.5 —4.6* —1.4* 0.0 20-24 är män +2.6* —2.6 +5.3* —0.1 —0.2 +3.9* —6.3* —0 1 kv +14.3* +8.8* +4.5 +O.8 —1.6 +4.3* —16.9* —0.2 25—29 är män+10.9* —4.8* +15.6* +O.1 +O.2 +11.9* —23.0* —O.3* kv +11.1* +O.7 +9.0* +1.2 —O.7 +10.8* —21.3* —O.4* 35-54 är män +1.8 -0.9* +3.0* —0.7* +O.7 +1.7* —4.1* —0.1 kv +2.5* —0.9* +3.0* —O.3* +1.5* +O.8 -4.8* —0.1 55—74 är män —0.9 —O.4* +2.2* —2.5* —0.0 +5.3* —4.4* —O.1 kv —3.4* —0.3* +1.0 —2.3* —0.5 +5.3* —1.4* 0.0 UNGDOMAR 1 6 — I utbildning +1.5 +2.4 —1.1 +O.2 +O.8 —0.1 —2.1* 0.0 Arbetslösa +1.0 —4.9 +6.2 -1.3 -0.4 +3.8 —4.5 0.0 Infödda sv +8.6* +3.1* +5.3* +O.1 —O.7 +5.4* —13.3* —0.2* Invandrare +6.7* +3.2* +2.6 +O.6 —0.6 +5.7 —11.8* —0.2* Storstad +9.7* +5.5* +3.3* +O.8 —0.4 +2.2 —11.6* —O.2*

• Sida 288
•  Original

• Sida 289
•  Original

Kapitel 17

Inställning till sex och samlevnad

Av Joachim Vogel

Sammanfattning

Skilsmässa är betydligt mera accepterat än otrohet (se tabell 17.] för en översikt av vissa normer). Unga kvinnor är oftare oroliga för att drabbas av skilsmässa än unga män, men är samtidigt mera toleranta när det gäller skilsmässor. Kvinnor är vidare mera toleranta betr homosexualitet, men mindre toleranta ifråga om prostitution. Troende ungdomar är ofta mera negativa till skilsmässa, otrohet och prostitution. Sex- och samlev- nadsfrågor tycks inte vara partiskiljande.

Attitydskillnadema mellan åldrarna upp till 54 är relativt små. Ungdo- mar delar sina föräldrars mera toleranta hållning, men den äldsta gene- rationen över 55 år är i flera avseenden mera avståndstagande än de yngre till skilsmässa, sex med minderåriga, homosex och prostitution.

• Sida 290
•  Original

Ungdomars inställning till familjebildning präglas framför allt av föräld- rarna, i skolan, samt av strömningar i ungdomskulturen såsom den för- medlas via massmedia och jämnåriga. Det finns mycket som talar för att förväntningar och normer som bildas under ungdomsåren också förblir stabila längre fram i livet. Skillnader mellan olika generationer skulle i så fall spegla de tankemönster som gällde under uppväxttiden. Den nuva— rande ungdomsgenerationen (16-29-åringar) skiljer sig i flera avseenden från tidigare generationer. Den har växt upp under en period då skilsmäs- sor började bli betydligt vanligare. Mer än var femte har upplevt att föräldrarna separerade. Många upplevde att föräldrarna ingick nya par- förhållanden eller att de fortsatte att leva som ensamföräldrar. Om man inte själv upplevde en splittrad uppväxtfamilj, så var det ändå många som hade kamrater som växte upp i splittrade familjer. Detta bör ha inverkat dels på ungdomarnas uppfattning om skilsmässorisker och svårigheter i samband med parbildning, dels präglat normer rörande bl a ansvarsta- gande, trohet och skilsmässa. Dagens ungdomsgeneration är också den första som har konfronterats med aids under den mest aktiva parbild- ningsperioden i tonåren och 20-årsåldem, med alla de restriktioner det medför för sexuella beteenden. Här går en viss skiljelinje till föräldrage- nerationen.

Mellan föräldragenerationen och pensionärsgenerationen går en annan skiljelinje. Det var ett skifte mot en mera tolerant sexualmoral. I den mån dessa inflytanden under uppväxtåren präglar generationerna även under resten av livet bör vi kunna mäta dem som åldersskillnader. Å andra sida är det svårt att tänka sig att stora och viktiga förändringar i samlevnads- klimatet, såsom den ökande toleransen, den Ökande skilsmässofrekvensen och aids skulle lämna de äldre generationerna alldeles opåverkade. Som vi ska se i det följande är skillnaderna mellan generationerna inte heller särskilt stora, även om man kan hitta vissa tendenser i linje med resonemanget ovan.

I detta kapitel tittar vi på två aspekter på sex och samlevnad. Vi inleder med ungdomarnas förväntningar på parrelationer med hänsyn till ris- kerna för separation. Den andra aspekten gäller tolerans för olika typer av sexualbeteenden. Underlaget är 1993 års ungdomsenkät. Ungdomarna jämförs med äldre generationer, och vi studerar variationerna mellan olika ungdomsgrupper.

• Sida 291
•  Original

17 .1 Förväntningar på parrelationer

Den nuvarande ungdomsgenerationen har i betydligt större utsträckning än sina föräldrar konfronterats med separation i sin egen uppväxtfamilj. SCBs familjeundersökning visar att detta är en realitet även för barnen 1 splittrade familjer. skilsmässobarn separerar oftare än barn vars föräldrar höll ihop under hela uppväxttiden (SCB, 1994). Vilken uppfattning har då ungdomar om riskerna för ett avbrott i parrelationer? I ungdomsenkä- ten ställdes två kunskapsfrågor där det gällde att göra en sannolikhetsbe— dömning, med utgångspunkt från nuvarande skilsmässofrekvens. Frå- gorna var alltså inte personliga, utan gällde vad som var normalt för unga människor just då. Denna frågeteknik kan ge en bild av den unga gene— rationens förväntningar på den parbildningsprocess som är aktuell för de flesta.

Den första kunskapsfrågan avser "hur stor andel av de äktenskap som in- gicks 1980 som slutade i skilsmässa inom 10 år". Rätt svar är ca 24 pro— cent. Den andra frågan gäller "hur stor andel av dom som fyller 21 i år som har föräldrar som är skilda". Rätt svar är 35 procent. Ungdomsgene— rationen (16-29—åringarna) gav följande svar:

enkät— skilsmässa skilda svar: inom 10 år föräldrar 0—5 procent 2,5 6,9 10 procent 11,7 13,3 20 procent 22,0 23,3 25 procent 18,8 (rätt) 18,0 33 procent 23,2 19,5 (rätt) 50 procent 9,4 11,2 75 procent 3,3 3,6 90 procent 0,7 0,4 vet ej 8,4 4,0

• Sida 292
•  Original

Tabell 17.1 Inställning till sex och äktenskap l). Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.

—__—————————_———————f——_——————1———————r——————————————————T——————————————————————————————————————————————— skilsmässorlsk: skilda föräldr: orolig tolerans för:

under— över— under— över— för egen skils2 otrg— sex meg homa— prostiå skattar skattar skattar skattar skilsm. mässa ) het ) >15 ar ) sex ) tution )

16—29 är 15.5 14.6 21.0 4.1 20.1 6.6 2.8 2.1 3.5

[* Ln

16—29 är män 15.4 15.2 22.5 kvinnor 15.6 14.0 19.3

17.6 22.8

Q'RD Hu—l (DP kaO mh oxooornxo QN mm NN NN mm wax

16—19 är 20.0 12.9 21.0 20—24 är 15.0 16.8 21.2 25—29 är 12.7 13.9 20.7 35-54 är 18.0 14.2 24.0 55—74 är 26.2 7.8 36.9 11.7 24.1 21.7 24.2 10.4

OQ'KDOO wmme' NNHw—IH MQ' mmmmo

Q'Q'FNDH mmmmm

mFFON NNNMM

kDmINNON wwwww Q'(DO'thlx Q'OOKDO

16—19 är män 23.4 11.6 21.8 20—24 är män 13.5 19.4 25.2 25-29 är män 11.2 13.9 20.4 35—54 är män 15.5 11.0 24.0 55—74 är män 27.2 7.6 39.2

11.7 18.5 20.4 21.8 12.2

hmmmo MMMQ'Q'

mmmoom Q'Q'Q'Q'Q' mNNmN NMMQ'Q' kaOkOkaD HPNQO NmNr—IO

16—19 är kvinnor 16.4 14.3 20.2 20—24 är kvinnor 16.4 14.1 16.9 25—29 är kvinnor 14.2 13.8 21.0 35—54 är kvinnor 20.7 17.5 24.0 55—74 är kvinnor 25.4 7.9 34.9 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 är 19.7 16.4 21.4 Ensambo 16—24 är 13.3 14.3 22.9 Sambo utan barn 13.3 11.9 18.2 Sambo med barn 15.1 10.7 18.7 SYSSELSÄTTNING

I utbildning 15.5 13.6 20.6 I tillf. arbete 12.1 16.4 21.9 I fast arbete 14.0 13.1 20.0 Anställda 13.6 14.2 20.6 Arbetslösa 17.7 17.8 20.5 Sysselsättn.probl. 14.2 17.2 20.5

11.7 29.7 23.2 27.1

8.7

HleNOX towaooosr mOMQ' NNNNm mao.—400 Q'HCDlnln (va.—laxen omhmoo PXDKOKDQ' MMMNN OHQ'HO

12.7 13.8 28.2 26.0

Q'OLOW

NNNHN NNHr—lr—Q NNl—IH

Homan Q'kDQ'RD kaDFF'O &OhIDkD Q'LOLONO Q'me'

mmmm mmonn NMNN

14.9 24.1 21.8 22.2 25.4 22.1

meDlNUtCD (Dlnlenan moon-komna mmmmmm mhmtxmm waONr—l (")th OXXDQ'NDv—IN mwmm xommmmm

NNHNNN NNNNNN kOkaDkOkDW Nl—IQ'mkDLn

• Sida 293
•  Original

forts tabell 17.1 SOCIAL BAKGRUND Lägutb. föräldrar 15.5 13.7 24.1 Arbetarbarn 16.5 16.8 18.8 Tjänstemannabarn 15.1 13.0 17.3 Invandrare 15.2 25.4 21.1 Storstad 10.2 18.2 13.9 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 16.8 11.5 23.6 Splittrad 12.2 22.6 14.6 Fullständig män 16.9 11.9 25.3 kv 16.7 11.1 21.8 Splittrad män 11.3 22.7 15.0 kv 13.1 22.4 14.1 1 Flyttade vid 15—18 14.0 16.0 20.9 PARTISYMPATIER Vänstern 16.8 13.1 17.8 Borgerliga 12.0 13.8 16.4 RELIGION Tror på Gud 16.5 13.6 24.4 Tror på högre makt 16.6 13.8 23.4 Ej troende 12.1 16.8 17.2 UTBILDNING (: 2 är efter grsk.15.3 17.7 22.9 Skolslut före 19 14.4 17.6 23.1 Högskoleutb. 10.3 13.1 13.7 STUDENTURVAL Socialt arbete 20.8 16.7 16.7 Internat. ekonomi 5.7 17.1 14.3 Sociologi 18.9 17.0 11.3 Samtliga 15.2 17.0 13.4 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 18.3 12.9 25.6 16—74 är män 17.5 11.5 26.5 19.3 kvinnor 19.0 14.3 24.8 23.5

___—___——————_

1) 16-29 är om inte annat anges 2) Medelvärden längs en lO-gradig skala, l—lO.

20.3 19.1 18.3 22.2 21.0

KDPOXOO NNNmr') kDQ'mOQ' MMMQ'M Q'Hr—IQ'N mmxoqwo 01—0th Q'Q'Q'ONND omoomcn NHl—lNi—l LnkDChr—Ir—I kaDkOkOP

18.5 24.1 15.9 21.3 22.4 25.7 27.5

hmwmoootx NNNNNMN howwmdo hmomwmoo HONHNhr—lm =!!thwa mmmmst'mm OmHmNQ'H NNNHNNN

20.8 18.6

LnkDQ'qu'th mm

mm Mm Q'kD HH ha)

com NN

(0meme (Dh WWWKDKDPW KDU)

XDN LnN

18.1 23.0 14.2

vtrH mxoh Nr—h r—INCh NNH OXDP mmm oom mxotn HkDu—l NNM

25.8 25.9 19.4

mmm KDlex [NFO NNM ONCD NNr—t mmoo mmm ONCh LOLOXD MNW NQ'M komm

26.3 23.5 26.0 25.2

an'u—lm mmmm Hmmm NHl—ll—l (')me

OKDI—lm CX)lxa)lx

Naxos) Q'NOv—l OXMNP (”TQM") oooooooo

21.3

OOO mmm inom MQ'N mmm NDIDKD bmm HHH

HON NNN moon! LOQ'U)

• Sida 294
•  Original

Om man räknar med intilliggande svar har drygt 60 resp. 50 procent sva- rat någorlunda rätt. Unga kvinnor är något säkrare i sina svar, liksom högskoleutbildade. Andelen korrekta svar är annars relativt oberoende av ålder. Om man istället tittar på de avvikande svaren (underskattning resp överskattning) kan vi få en uppfattning om hur många och vilka som är optimistiska resp pessimistiska. Dessa bedömningar kan också ses som en indikation på ungdomars förväntningar, och i vilken utsträckning de kän- ner trygghet inför parbildning och parförhållanden.

I tabell 17.1 Visas att lika många underskattar resp överskattar skilsmäs- sorisken (kol 1 resp 2). Ca 15 procent tror att risken är mindre än ca 15 procent och lika många att den är minst hälften. Andelen optimister resp pessimister är lika stor bland unga män och unga kvinnor.

Däremot finns det tydliga skillnader mellan generationerna. Bland de äldre, särskilt över 55 år, är det fler som underskattar skilsmässorisken, och ganska ovanligt att man överskattar risken. Deras svar stämmer bättre överens med det som gällde i deras egen generation. Det var dock inte detta frågan gällde, utan vad som gällde för äktenskap ingångna 1980. Siffrorna tyder på att den nuvarande ungdomsgenerationen räknar med mera otrygga parrelationer än de äldre generationerna. De allra yngsta männen (tonåringarna) är fortfarande relativt optimistiska (många under- skattar risken), men i 20—årsåldern minskar optimisterna.

Den andra enkätfrågan som gällde andelen 21-åringar vars föräldrar är skilda visar liknande tendenser. De äldre generationerna underskattar nå— got oftare andelen skilsmässobarn.

I övrigt är skillnaderna relativt små mellan olika ungdomsgrupper. ln- Vandrarungdomar är mera pessimistiska, troende ungdomar mera optimis- tiska.

Efter denna indirekta frågeteknik gick vi vidare med en mera personlig fråga avseende hur man upplevde riskerna för egen del. Frågan ingick i ett större frågebatteri rörande "situationer som kan upplevas som oroande eller skrämmande". Det gällde om man under den senaste tiden hade "känt sig orolig för att Du och Din make/sambo skulle skiljas" (frågan endast ställd till gifta/samboende). 20 procent av ungdomarna svarade ja, vilket kan tyckas som en hög siffra. Rimligtvis bör andelen sjunka med ökande ålder, och det gäller i vart fall över 55 år. Unga kvinnor är mera oroliga än unga män, särskilt i 20-årsåldern. Tabell 17.1 visar också att

• Sida 295
•  Original

barn från splittrade föräldrahem känner sig mera oroliga för egen del, och detsamma gäller för ungdomar med kort utbildning. Skillnaderna är emellertid inte särskilt stora.

17.2 Inställning till otrohet och skilsmässa

Vilka sexualnormer har ungdomar jämfört med äldre, och vilka skillnader finns mellan olika ungdomsgrupper. I ett större frågebatteri rörande nor- mer ingick ett antal frågor där man skulle ta ställning till "i vilken ut- sträckning följande handlingar kunde rättfärdigas". Svaren skulle lämnas enligt en 10-gradig skala där 1: kan aldrig rättfärdigas, och 10: kan all- tid rättfärdigas. I tabell 17.1 redovisas svaren i form av medelpoäng för olika befolkningsgrupper. Dessa svar kan inte utan vidare tolkas i absolut mening, men däremot i relativ mening när man jämför olika grupper, eller jämför med andra handlingar. En jämförelse med andra handlingar finns i kapitel 30, vilket kan ge en viss ledning i hur ungdomar bedömer sex- och samlevnadsnormer i förhållande till andra handlingar.

Beträffande skilsmässa ligger medelpoäng på 6,6, vilket är samma värde som för föräldragenerationen (35-54 år). Over 55 år är man emellertid mindre tolerant (6,2). Siffrorna talar i övrigt om relativt stor samstäm- mighet mellan olika ungdomsgrupper. Kvinnor är i allmänhet mera tole— ranta till skilsmässa, liksom storstadsungdomar och tjänstemannabarn, medan invandrarungdomar är mindre toleranta. Vidare är barn från splitt— rade föräldrahem mera toleranta. Det finns inga skillnader mellan väns- ter- och borgerliga ungdomar, däremot stora skillnader mellan troende och ej troende, där de troende är mera negativa till skilsmässa.

Motsvarande fråga ställdes även beträffande otrohet, "att en gift man eller kvinna har ett förhållande med någon annan". Här var alla grupper betyd- ligt mindre toleranta. Medelpoängen är 2,8 och skillnaderna mellan olika grupper är små. Det råder stor enighet om att otrohet "aldrig kan rättfär- digas". Viktigaste skillnaden finns mellan gudstroende och icke troende (2,1 resp 3,1).

• Sida 296
•  Original

17.3 Andra sexualhandlingar

I frågebatteriet ingick vidare "sex med minderåriga (under 15 år)", homo— sexualitet resp prostitution.

Sex med minderåriga är nära nog tabu (medelpoäng 2,1), men ändå mera accepterat än rattfylleri (medelpoäng 1,7, se kapitel 30). Här finns det ett tydligt ålderssamband: ju äldre desto mera negativ till sex med minder- åriga. Tonåringar är mest toleranta, vilket bör hänga samman dels med att ungdomars sexdebut sker tidigare än i äldre generationer, dels på ålders- mässig närhet. Antagligen tänker dessutom de äldre oftare på sex med mycket unga barn. Religion och partifärg betyder inget i detta samman— hang.

Homosexualitet är betydligt mera acceptabelt (5,7), och dessutom är de yngre generationerna mera toleranta än den äldsta (över 55). Här finns det också stora skillnader mellan olika ungdomsgrupper. Kvinnor är betydligt mera toleranta än män (6,7 resp 4,8). Vidare har kunskapsnivå och social bakgrund betydelse: Tjänstemannabarn och högskoleutbildade är mera toleranta. Inte heller här spelar partifärg och religion någon större roll. Invandrarungdomar är påfallande negativa.

Inställningen till prostitution är övervägande negativ och betydligt min- dre accepterad än homosexualitet (3,5). Här är det istället männen som är mera toleranta och kvinnorna negativa (3,8 rep 3,2). Aven här intar den äldsta generationen en mera negativ hållning. I detta fall är invandrarung— domar istället mera toleranta än svenska ungdomar. Här återkommer också en mera negativ inställning hos de troende ungdomarna.

• Sida 297
•  Original

Kapitel 18

Barnafödande och foräldraskap

Av Joachim Vogel

Sammanfattning

Kapitlet omfattar önskat barnafödande, inställning till abort, till föräl- draskap och ansvarsfördelning, samt uppfostringsideal.

Unga kvinnor är mera positiva till att skajjfa barn än unga män, sär- skilt ifråga om fler än 2 barn. Detsamma gäller högutbildade och tro- ende ungdomar. Nära 80 procent tycker "att skaffa barn är en av meningarna med livet". De allra yngsta har delvis ännu inte någon klar uppfattning ifråga om antal barn, men i ZO-årsåldem skiljer sig inte ungdomar från föräldragenerationens prioriteringar.

Kvinnor är mera positiva till äktenskap, och till jämställdhet ifråga om ansvar för barnen, än unga män. Aldre generationer har en mera kon- servativ syn på ansvarsfördelningen: de är mera negativa till pappale- dighet och till att båda ska arbeta heltid och dela på ansvaret. Enkäten visar också att detsamma gäller ungdomar med borgerliga sympatier

• Sida 298
•  Original

och troende ungdomar, och motsatsen gäller vänsteranhängare och högutbildade.

Unga mäns uppfostringsideal går mera i riktning mot framgångs— orientering (flit, uppfinningsrikedom) och foglighet (barn ska vara väluppfostrade och lydiga), medan unga kvinnor oftare betonar mora- liska värden (tolerans, osjälviskhet). Osjälviskhet anses viktigare än hos äldre generationer.

Det allmänna intrycket av attitydema kring barnafödande och föräl- draskap pekar inte mot några större generationsskillnader. Det finns inte heller några stora skillnader mellan olika ungdomsgrupper. In- trycket av homogenitet utesluter inte vissa skillnader, främst med bak- grund i partifärg och religion.

Efter en genomgång av parbildning (kapitel 16) och värderingar kring sex och samlevnad (kapitel 17) går vi nu vidare till värderingar rörande familjebildning och föräldraskap. Genomgången omfattar tre block. Det första gäller önskat barnafödande och attityder till abort. Det andra behandlar föräldraskap med tonvikt på ansvarsfördelningen mellan föräldrarna, på faderns roll och barntillsyn. I det tredje blocket tittar vi på uppfostringsideal: vilka egenskaper föräldrar bör uppmun- tra. Uppgiftema kommer från 1993 års ungdomsenkät.

"Att skaffa barn är en av meningarna med livet" — det anser 78 procent av ungdomar under 30 år i ungdomsenkäten. Det är lika många som i äldre generationer som redan fött sina barn, sett dem växa upp och flytta hemifrån. Ungdomarnas svar lämnas emellertid utifrån helt andra förutsättningar. De flesta utbildar sig fortfarande eller försöker etablera sig på arbetsmarknaden. Vi har sett i tidigare kapitel att etableringen i vuxenvärlden har förskjutits uppåt i åldrarna. Utbildningskraven har ökat och utträdet på arbetsmarknaden sker senare. Det innebär också att inkomsterna kommer senare, och i rådande konjunkturläge är in- komsterna dessutom osäkrare för ungdomar, som dessutom har högre arbetslöshetsrisk än de äldre. Dessa förändringar i förutsättningarna för etablering av en självständig ekonomi och ett eget boende inverkar också på möjligheterna att bilda familj. De påverkar dels de materiella förutsättningarna, dels den psykologiska beredskapen att skaffa barn. Men trots detta skiljer sig alltså inte ungdomars attityder till

• Sida 299
•  Original

barnafödande och föräldraskap från de äldre generationernas.

En annan viktig förändring under de senaste 20 åren är den ökade för— värvsfrekvensen bland kvinnor, särskilt bland unga kvinnor. När en egen roll i arbetslivet är en självklarhet, och när samtidigt även utbild- ningskraven expanderar och konkurrensen om jobben ökar blir etable— ringen i arbetslivet ett centralt livsmål även för unga kvinnor. Det innebär att barnafödandet måste anpassas till yrkeskarriären. Detta är en process som pågår i alla industriländer. Sverige ligger före de andra länderna i en allmän trend mot ökad kvinnosysselsättning. I samtliga länder har det tidvis lett till en temporär nedgång i barnafödandet. Det rör sig om en senareläggning, inte ett minskat barnafödande: förstfö- derskoma har blivit äldre, något fler föder inte alls, men något fler fö— der fler än två barn. Senareläggningen har synts i befolkningsstatisti- ken som en nedgång i barnafödandet, som en nedåtgående vågrörelse som motsvaras av en topp (uppskjutet barnafödande tas igen), som i Sverige inträffade mot slutet av 80-talet.

Både de allmänna strukturförändringarna - dvs ökade utbildningskrav, senare och osäkrare inkomster - som den för kvinnor specifika syssel- sättningsökningen, bör ha effekter för ungdomsgenerationens inställ- ning till barnafödande (om, när, hur många), inställning till ansvars— fördelningen mellan föräldrar (ekonomi, barnpassning) och beträffande kraven på den offentliga sektorns ansvar för barntillsynen. För- ändringarna behöver inte påverka inställningen till att skaffa barn, men arrangemangen kring föräldraskapet. I ett vidare perspektiv handlar det om hur ungdomar ser på sitt eget ansvar och offentliga sektorns ansvar för reproduktionen. Vilka skillnader finns det mellan olika generatio- ner, mellan unga män och kvinnor, vilka värderingar har man i olika politiska läger, och vad anser olika typer av utsatta grupper?

18.1 Inställning till barnafödande

Ungdomar under 30 fick i ungdomsenkäten ange "hur många barn de skulle vilja ha i framtiden" (dvs. det totala barnafödandet inkl. redan födda barn). 16 procent (mest tonåringar) hade ingen uppfattning. 51 procent ville ha 2 barn, 22 procent ville ha flera barn och 7 procent ett barn. Endast 3 procent ville inte ha barn överhuvudtaget. Detta räcker inte till för full reproduktion (drygt 2 barn per person), men så har man å andra sidan planerat enligt tidigare mätningar, men ändå kommit upp i en balanserad fertilitet. Till bilden hör att de yngsta resp männen öns-

• Sida 300
•  Original

Tabell 18.1 Ungdomars inställning till barnafödande l). Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.

Önskat barnafödande:

ett två flera inga vet ej barn alls 16—29 är 7.3 50.7 21.6 3.0 16.0 16—29 är män kvinnor

51.0 15.2 50.4 28.3

com r—l #1 N (DN Nm 0000

16—19 är 20-24 år 25—29 är

46.5 17.1 51.5 22.5 53.1 24.0 26.0 14.2 10.3

OINO XOKDO'N mmm NWN

16-19 är män 20—24 är män 25—29 är män

43.2 10.8 51.5 15.9 56.4 17.9 35.2 19.1 12.5

hmm NMN MOP

16—19 är kvinnor 20—24 är kvinnor 25—29 är kvinnor

FAMILJETYP

Kvarbo 16—24 är

Ensambo 16—24 är

Sambo utan barn

Sambo med barn

SYSSELSÄTTNING

I utbildning

I tillf. arbete

I fast arbete

Anställda

Arbetslösa

Sysselsättn.problem

Arblösa män kvinnor

49.9 23.8 51.5 29.5 49.6 30.6

(FOO kDONCO Qiu—IN HlnN (DNN BONUS (rsrco

48.3 16.8 47.6 20.6 57.8 23.2 50.5 33.6

01me mhmd NH

mooosr NFNO infon.-| taxobox

46.8 22.2 53.2 20.7 56.5 21.8 55.6 21.4 47.6 18.9 49.7 21.8 48.9 12.7 46.1 26.1 19.9 12.5 10.4 11.1 19.1 15.2 26.9

9.9

NWQPWPOXQ MNNNWMHF

mr—tmbv—twmm wmhtxmoooom

• Sida 301
•  Original

forts tabell 18.1 SOCIAL BAKGRUND Lägutb. föräldrar Arbetarbarn Tjänstemannabarn Arbbarn män kvinnor ijbarn män kvinnor Infödda svenskar Invandrare Storstad UPPVÅXTFAMILJ Fullständig Splittrad Fullständig män kvinnor Splittrad män kvinnor Flyttade vid 15—18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud 11.7 40.9 29.1 Tror på högre makt 10.1 47.3 25.7 Ej troende 5.9 52.9 18.2 UTBILDNING (= 2 är efter grsk. Skolslut före 19 är Högskoleutb. STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 16—74 är män kvinnor

53.3 20.1 54.8 18.2 53.0 24.6 53.5 14.0 56.0 22.3 54.9 16.6 51.1 33.0 51.4 22.0 47.7 19.1 52.7 22.5

mmmmwxommmco

m

0 N mkDNQ'wOMv—IQ'N hwmvmsrn—ihcom mmmmmmmmwm

52.5 22.3 48.1 20.9 53.1 16.3 51.7 28.9 47.5 13.2 48.6 28.2 48.2 27.2

NO

0 H (DWQMCDHN

hmummd) kDO'wa'GXCOm

53.3 25.7 55.0 24.3

mm

NmNmmmm (WN

1—1 (”1 H (nm MW

Q'

N t—l mhm Hmm

50.0 22.6 48.3 22.0 52.3 29.9

mm.—1 HPKD mann

u—l

Q' u—I INF?"

28.0 32.0 52.8 30.6 . 11.1 20.8 32.1 32.5 31.6

0 N u—l O (1)

oxocom eommm

Q' RD N mm (*I!)

21.7 13.5 21.4 10.4 21.9 16.5

___—”___—

1) frågan endast ställ till 16—29—aringar

03010 Hr—IN (PM?” (NO?” 1—1

©

• Sida 302
•  Original

kar sig färre barn. Men mot slutet av 20-årsåldem är önskemålen be- tydligt högre, i synnerhet bland kvinnor. Då har de tveksamma reduce— rats avsevärt och var tredje önskar sig nu fler än två barn. Män skiljer sig från kvinnor framför allt genom att de är mera tveksamma att skaffa fler än två barn (se tabell 18.1).

I övrigt varierar inställningen till barnafödandet inte särskilt mycket. Det finns inga skillnader mellan partiblocken, däremot är troende ung- domar mera benägna till fler än två bam. Arbetslösa kvinnor och män reagerar relativt olika. Arbetslösa unga kvinnor vill oftare ha fler än två barn (barnafödande som alternativ till förvärvsarbete?), medan arbetslösa män inte vill ta ställning till barnafödande (p.g.a. osäkerhet om framtiden?).

Frågan om och hur många barn man skulle vilja ha är relativt objektivt sätt att mäta inställningen till barn. Ett mera emotionellt sätt att fråga avslutar redovisningen (se första kolumnen i tabell 18.3). Vi bad alla ta ställning till följande påstående: "att skana barn är en av meningarna med livet". Det instämde 78 procent av ungdomarna i, och ju äldre man var desto flera, och då i nivå med äldre generationers inställning. Här var också en viss övervikt för kvinnor, vänsteranhängare, troende och ungdomar som inte hade växt upp i splittrade föräldrahem.

18.2 Inställning till aborter

Aborter var tidigare mera omstridda än nu, och den nuvarande ung- domsgenerationen har växt upp med en legalisering av aborter. Inställ- ningen till aborter är övervägande accepterande, men med variationer beroende på omständigheterna. Enkätfrågorna gäller under vilka om- ständigheter man kan tänka sig att acceptera abort (tabell 18.2).

Att moderns hälsa riskeras är ett viktigtkriterium som gör att 93 pro- cent av ungdomarna accepterar abort. Aven barnets hälsa ("risk för fysiskt handikapp") anses som ett viktigt skäl (77 procent). Detsamma gäller om modern är ensamstående (61 procent) eller mycket ung (84 procent). Det är viktigt att notera att en klar majoritet accepterar abort även då kriteriet är att kvinnan helt enkelt inte vill ha (fler) barn (62 procent) eller då det är frågan om ett gift par som inte vill ha (fler) barn (57 procent). Skillnaderna mellan unga män och kvinnor är mycket små. Kvinnor är mera toleranta när modern är ensamstående,

• Sida 303
•  Original

medan männen är mera toleranta när det är frågan om det egna valet, dvs. då inte andra faktorer som hälsa, ålder eller ensamstående mödrar är inblandade.

Det finns inte heller några större skillnader mellan ungdomsgeneratio— nen och föräldragenerationen, under vars fertila period abortlagstift- ningen liberaliserades. Däremot är den äldsta generationen mera re- striktiv. Den accepterar abort av hälsoskäl (moders eller barnets) i samma utsträckning, men är mindre tolerant i andra lägen, nämligen då modern är ung eller ensamstående, eller då föräldrarna inte vill ha fler barn. I det senare fallet har tonåringarna samma mera restriktiva hållning som de äldsta.

Abortfrågan är inte heller särskilt partiskiljande, åtminstone bland ungdomsväljarna. Däremot är detta en central fråga för de troende, som har en betydligt mera restriktiv inställning. Aven bland troende ungdomar finns emellertid en majoritet som accepterar abort vid häl- soskäl och för unga mödrar. Avståndstagandet gäller framför allt situ- ationer där sådana särskilda skäl inte föreligger, dvs. där det är frågan om att man helt enkelt inte vill ha fler barn.

18.3 Tvåsamhet och föräldraskap

Redovisningen av inställningen till föräldraskap omfattar tvåsamheten (både far och mor, äktenskapet som institution), könsroller (vem ska ta ansvar för barnen?), samt hur barntillsynen ska vara ordnad (kommunalt dagis eller mamma). På dessa områden har vi på några generationers sikt sett mycket stora förändringar. Skilsmässofrekven- sen ökar sedan länge, och tvåsamheten har utvecklats i riktning mot flera relationer under vår livstid, flera avbrott, flera som lever som ensamstående under en stor del av sitt vuxna liv, men också flera som ingår nya relationer. Nya typer av parrelationer har blivit vanligare. Allt flera lever som samboende utan formellt äktenskap, även de flesta som senare övergår till äktenskap. "Halvsambo" är inte ovanligt, där parterna behåller var sin bostad men bor tillsammans i den ena, helt och hållet eller under långa perioder. Samtidigt har utvecklingen på arbetsmarknaden (ökad förvärvsfrekvens bland kvinnor, ökad arbets- löshetsrisk, ökad yrkesspecialisering) ställt allt flera inför konflikter mellan partner och jobb, mellan att bo på samma ort som partnern eller sluta på jobbet, eller avstå från ett arbete man riktat in sig på. Detta

• Sida 304
•  Original

Tabell 18.2 Inställning till abort. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.

Tolererar abort om ....

moderns barnet modern modern kvinnan ett gift hälsa blir han- ensam— mycket inte par inte äventyr dikappat stående ung vill vill

16—29 ar 93.5 77.4 61.2 84.1 61.8 57.4 16—29 år män 92.4 77.7 59.5 83.7 63.4 59.7 kvinnor 94.7 77.0 63.0 84.5 60.1 54.9

16—19 20—24 25—29 35—54 55—74

92.6 75.6 60.3 84.7 56.3 50.6 66.5 86.1 65.6 61.9 56.7 81.7 62.4 58.2 95.8 83.8 59.1 83.0 70.0 67.7 36.9 65.2 58.6 52.4

Neo . . POD >> 000 . . crm men u u u um-m-m-m-m

oo ko oo _ m (»

HH

16—19 20-24 25—29 35—54 55—74

män 91.1 76.7 56.3 83.7 57.7 51.5 män 92.8 77.7 67.6 86.4 69.9 66.8 män 93.1 78.4 53.9 81.2 61.5 59.1 män 93.8 82.9 62.9 83.5 70.7 70.5 män 93.5 87.4 41.2 75.6 60.0 56.6

u u LI H m.m.m .ru .ru

Lt

16—19 20—24

kvinnor 94.1 74.5 64.4 85.7 54.8 49.7 kvinnor 95.4 76.7 65.2 85.9 61.2 56.9 25—29 kvinnor 94.6 79.1 59.8 82.3 63.3 57.1 35—54 kvinnor 97.9 84.8 54.8 82.4 69.3 64.8 55—74 ar kvinnor 93.9 86.4 32.6 54.6 57.3 48.4 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 år 91.7 75.6 61.5 85.1 55.3 50.2 Ensambo 16-24 år 96.0 76.1 68.2 84.1 70.3 63.0 Sambo utan barn 96.2 82.0 64.5 85.0 63.9 62.5 Sambo med barn 94.4 78.1 51.7 80.1 58.6 54.7 SYSSELSÄTTNING I utbildning 92.1 76.5 62.6 85.4 60.3 55.4 I tillf arbete 94.3 76.7 61.8 85.2 62.5 60.7 I fast arbete 95.8 79.6 61.1 83.5 63.5 59.4 Anställda 95.4 78.6 61.0 84.0 62.9 59.5 Arbetslösa 92.0 76.9 62.7 84.2 66.4 61.9 Sysselsättn.problem 93.0 78.5 62.6 84.5 63.6 59.9

NHL! 34 .ru .ru .m am a

• Sida 305
•  Original

forts tabell 18.2 SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar 93.8 Arbetarbarn 94.4 Tjänstemannabarn 96.5 Arbbarn män 95.2 kvinnor 93.6 ijbarn män 95.1 kvinnor 97.9 Invandrare 77.8 Storstad 95.4 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 93.7 Splittrad 94.7 Fullständig män 92.4 kvinnor 95.0 Splittrad män 94.8 kvinnor 94.7 Flyttade vid 15—18 95.2 PARTISYMPATIER Vänstern 94.6 Borgerliga 97.3 RELIGION Tror på Gud 87.4 Tror på högre makt 90.5 Ej troende 98.4 UTBILDNING (= 2 år efter grsk. 92.8 Skolslut före 19 år 94.1 Högskoleutb. 96.6 STUDENTURVAL Socialt arbete 100.0 Internat. ekonomi 100.0 Sociologi 92.3 Samtliga 96.4 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 94.7 16—74 är män 93.1 kvinnor 96.2

78.9 78.1 75.7 79.7 76.5 75.0 76.4 73.2 77.9 76.3 81.4 77.5 74.9 80.3 82.5 80.6 74.1 79.6 56.5 71.2 83.2 80.5 80.5 76.7 79.2 88.2 72.0 78.7 82.5 81.4 83.5 58.3 57.5 64.2 57.2 57.8 60.8 67.8 44.0 63.1 60.9 62.0 59.2 62.8 60.1 63.9 66.9 58.5 61.2 43.5 55.7 68.1 62.2 59.0 62.5 62.5 80.0 70.0 71.6 56.2 58.0 54.4 83.0 83.7 87.5 85.8 81.5 86.2 88.8 67.5 86.5 83.6 85.3 82.9 84.3 85.9 84.7 85.7 84.9 84.1 65.4 78.6 90.1 83.6 81.7 85.8 84.0 100.0 88.0 90.9 80.0 82.0 78.0

16—29 ar om inte annat anges

55.3 55.2 59.5 57.8 52.5 61.2 57.8 52.4 60.5 56.4 59.7 58.8 53.9 61.9 57.6 64.0 57.8 60.8 33.1 50.6 65.3 61.1 57.7 59.2 66.7 71.4 66.7 68.2 61.8 64.8 58.8

• Sida 306
•  Original

korstryck leder också till nya typer av lösare parrelationer, när man inte kan hitta en bra kombination mellan arbetsliv och familjeliv (pendling, särbo, "helg/semesteräktenskap").

Uttunningen av parrelationerna är en successiv förändring som dagens ungdomar har sett i sin föräldrageneration, och som gäller i ännu högre grad när valmöjligheterna på arbetsmarknaden begränsas ytterligare nu på 90-talet. Det har blivit mera komplicerat att pussla ihop vardagsli- vets olika förutsättningar. Dessa strukturförändringar bör också ha konsekvenser för inställningen till barnafödande, föräldraskap, för- väntningar och krav på partnern, och på den offentliga sektorns roll för att stödja föräldraskapet.

I tabell 18.3 kan vi se hur unga kvinnor och män ser på föräldraskapet, på relationerna till sin partner och roll- och ansvarsfördelningen inom familjen. För det första: tre fjärdedelar anser att "barn behöver ett hem med både far och mor för att växa upp lyckliga". Unga män är naturligt nog mera bestämda på den här punkten än unga kvinnor (79 resp 67 procent). Här ser man också vissa skillnader mellan generatio- nerna, där de äldre oftare håller med än de yngre. Här spelar också egna erfarenheter en viss roll: invandrarungdomar som i regel kommer från kulturer där familjen har en starkare ställning betonar tvåsamheten oftare. Detsamma gäller barn från fullständiga uppväxtfamiljer, som bott med båda sina biologiska föräldrar hela tiden fram till 16 års ålder (80 procent, jämfört med 57 procent bland de som haft en splittrad uppväxtfamilj.)

Nästa fråga gäller äktenskapet, där man skulle ta ställning till påståen- det att "äktenskapet är en omodern institution". De flesta (68 pro- cent) höll inte med om det. Aven här gällde det fler unga kvinnor än män (74 resp 61 procent). Och även här hade de äldre generationerna en mera konservativ hållning (se tabell 18.3). Siffrorna kan anses höga med tanke på de faktiska samlevnadsförhållandena i de yngre genera- tionerna.

När det gäller inställningen till äktenskapet finns det stora skillnader mellan olika politiska block, där borgerliga ungdomar har en mera konservativ syn, liksom troende ungdomar. De senare betonar också oftare att barn behöver både far och mor.

• Sida 307
•  Original

18.4 Könsroller och föräldraskap

"Alla småbarnspappor bör ta pappaledigt under minst två månader" anser 72 procent av ungdomsgenerationen, även här fler unga kvinnor än män. I detta fall finns det också klara generationsskillnader: Äldre generationer, som i de flesta fall inte själva har upplevt pappaledighet är betydligt mera negativa. Skillnaderna är relativt stora. man skulle kunna säga att detta är en utpräglad ungdomsfråga. Det är också en partiskiljande fråga, där vänsterungdomar är mera positiva, men även majoriteten av de borgerliga instämmer.

38 procent av ungdomarna anser "att vara hemarbetandeär INTE lika tillfredsställande för en kvinna som att förvärvsarbeta" Aven här finns det stora skillnader mellan könen: unga kvinnor ser mera negativt på hemarbetet än unga män (46 resp. 31 procent). Här ser man alltså att könsrollerna finns kvar även inom ungdomsgenerationen, men det är frågan om en minoritet. Det gäller både ungdomsgenerationen och föräldragenerationen som har ungefär samma uppfattning. Däremot är den äldsta generationen, män som kvinnor, mera konservativ.

Lika försörjningsansvar för kvinna och man stöds visserligen av en majoritet av ungdomarna, men det finns klara skillnader mellan gene- rationerna. 84 procent av ungdomarna anser att "både man och hustru bör bidra tillfamiliens försörjning", och när det gäller förvärvsarbetet säger 57 procent att det 1 en barnfamilj är "idealt att båda arbetar hel- tid och delar ansvaret för hem och barn lika'. Här är skillnaderna mel- lan könen obetydliga. Däremot skiljer sig ungdomarna från de äldre generationerna, som oftare håller fast vid att både mor och far inte ska arbeta heltid. Det kan vara intressant att notera att även de ungdomar (under 30) som är samboende och själva har barn är mera tveksamma till heltidsarbete för mödrar. Detta är också i viss mån en blockskiljande fråga. Vänsterungdomar är mera positiva till lika an- svar, men det är majoriteter i båda blocken som stöder jämställdhet genom ansvarsdelning, och skillnaderna är relativt små. Troende ungdomar har en mera konservativ inställning.

• Sida 308
•  Original

Tabell 18.3 Inställning till föräldraskap. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.

barn är barn äkten— pappa— hemmarb mor+far dela önskad barntillsyn meningen behöver skap ej ledigt ej lika ska för— ansvar kommun. föräld. m livet mor+far omodernt=>2 mån tillfrst sörja lika dagis hemma

16—29 är— 78.3 73.4 67.7 71.5 38.3 84.2 56.9 24.9 18.0 16-29 är män 76.4 79.3 61.4 69.4 30.5 84.9 55.0 23.4 18.1 kvinnor 80.3 67.3 74.3 73.8 46.2 83.6 58.8 26.4 18.0 73.1 69.7 72.6 72.4 36.8 88.5 67.9 26.0 16.0 80.8 73.5 64.8 73.4 38.8 85.9 56.0 25.1 16.3 79.8 76.1 67.0 69.0 38.9 79.3 49.4 23.8 21.2 82.1 77.2 77.3 60.3 40.2 75.6 46.4 28.8 22.9 81.9 87.7 76.6 43.3 21.0 75.1 35.9 19.2 21.7

16—19 20—24 25—29 35—54 55—74

34 LI LJ H H "demon,-fund!

män 69.5 76.7 67.8 64.9 25.4 85.7 60.4 23.5 18.2 män 79.7 78.3 57.7 71.5 30.7 88.2 55.6 23.7 15.5 män 78.3 82.2 60.3 70.6 34.1 80.9 50.3 23.1 20.5 män 80.0 90.4 79.6 56.5 32.9 75.3 34.6 23.3 26.2 män 80.6 92.2 75.0 38.6 20.9 73.4 33.0 19.6 27.7

16-19 20—24 25—29 35—54 55—74

LI LJ H 54 LJ 'dom'mimum

16—19 20—24

kvinnor 76.9 62.2 77.5 80.4 48.7 91.4 76.0 28.7 13.7 kvinnor 81.9 68.6 72.2 75.3 47.0 83.6 56.4 26.6 17.1 25—29 kvinnor 81.3 69.8 73.9 67.4 43.7 77.6 48.5 24.4 21.9 35—54 kvinnor 84.4 62.8 74.9 64.5 47.5 76.0 59.9 35.1 19.2 55—74 är kvinnor 83.2 83.7 78.1 47.5 21.1 76.7 38.7 18.8 16.8 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 år 74.8 71.4 71.2 70.7 34.4 89.2 63.9 24.0 14.9 Ensambo 16—24 år 73.7 69.3 64.8 74.0 43.3 82.2 61.9 21.2 19.3 Sambo utan barn 82.8 74.9 70.9 75.9 39.3 86.9 51.7 23.1 18.4 Sambo med barn 88.3 77.2 70.2 59.1 38.1 72.6 44.7 32.1 24.8 SYSSELSÄTTNING I utbildning 76.2 69.4 69.1 72.5 39.3 87.0 65.9 26.0 16.4 I tillf. arbete 77.9 75.1 67.3 75.8 48.9 88.7 55.1 26.9 13.5 I fast arbete 80.4 75.6 67.6 70.2 37.2 81.4 50.1 24.1 19.6 Anställda 79.6 75.7 67.6 71.7 40.3 83.6 51.5 25.0 17.8 Arbetslösa 79.1 72.1 60.3 72.7 36.8 82.2 52.5 23.9 18.8 Sysselsättn.problem 77.9 73.8 66.2 71.7 38.5 83.1 54.7 24.7 17.6 Arblösa män 79.0 80.9 54.0 75.1 27.8 85.5 55.6 19.5 17.8 kvinnor 79.3 61.8 67.6 70.0 47.0 78.3 49.0 29.2 20.1

LI 34 H N amanuens

• Sida 309
•  Original

forts tabell 18.3 SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar Arbetarbarn Tjänstemannabarn Arbbarn män kvinnor ijbarn män kvinnor Infödda svenskar Invandrare Storstad UPPVÄXTFAMILJ Fullständig Splittrad Fullständig män kvinnor Splittrad män kvinnor Flyttade vid 15-18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud Tror på högre makt Ej troende UTBILDNING (= 2 år efter grsk. Skolslut före 19 år Högskoleutb. STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 16—74 är män kvinnor

81.7 79.9 75.4 79.3 76.4 76.6 56.0 77.1 64.2 66.4 81.0 79.6 82.5

75.9 75.4 71.5 82.7 68.2 76.8 65.9 72.6 82.8 67.7 79.7 56.8 84.2 74.9 65.2 48.8 68.4 75.5 75.0 81.4 74.1 70.8 75.4 75.3 70.8 62.5 82.9 59.6 67.6 79.0 87.4 70.4 50.9 55.4 62.5 55.2 55.6 60.4 64.8 56.3 62.7 60.6 55.6 59.4 53.1 58.3 59.7 59.1 50.9 61.9 51.6 48.5 55.7 63.9 50.8 46.1 62.2 84.0 71.4 79.2 77.9 47.4 40.7 54.6

16—293? om inte annat anges

• Sida 310
•  Original

18.5 Barntillsynsformer

Full sysselsättning för både kvinnor och män förutsätter att barnom- sorgen kan ordnas. Valet mellan dagis och andra tillsynsformer och att själv stanna hemma har att göra dels med kostnader, dels med före- ställningar om vad som är bäst för barn och familj. I tabell 18.3 redo- visas hur ungdomar ställer sig till de två huvudaltemativen kommunalt daghem resp förälder hemma. Kvinnor uppskattar dagis något oftare än män, särskilt kvinnor i föräldragenerationen (35-54 år), som ju dels själva har upplevt uppbyggnaden av de kommunala daghemmen och bristsituationen på den tiden,__dels själva har upplevt de praktiska pro- blemen med sina egna barn. Aldre män föredrar oftare att mor stannar hemma, men yngre mäns inställning sammanfaller med unga jämnåriga kvinnor.

Bamtillsynsfrågan är starkt partiskiljande: vänsterungdomar är betyd- ligt mera positiva till kommunala daghem och borgerliga till att föräl- drar stannar hemma, men i båda fallen rör det sig om minoriteter. Även troende ungdomar föredrar oftare hemmaförälder och är mera negativa till kommunala daghem.

18.6 Uppfostringsideal

Uppfostringsideal speglar dels människors mera grundläggande per- sonlighetsdrag, dels rådande pedagogiska förebilder. Ungdomarnas egna bedömningar har ett intresse med tanke på de värden de vill föra vidare till nästa generation, men också som en indikation på deras egen erfarenhet av sin uppväxttid. Variationer mellan generationerna kan också ge en bild av tidstypiska ideal.

I ungdomsenkäten ingick ett större frågebatteri med en lista över "egenskaper som föräldrar ska uppmuntra sina barn att lära". Egenska- perna kan sorteras i att barnen ska vara fogliga ("väluppfostrad, ly- dig), framgångsinriktade ("flitig, beslutsam, uppfinningsrik"), an- svarstagande (' sparsam, känna ansvar"), samt hänsynstagande ("tolerant, osjälviska"). Det gällde att välja högst fem egenskaper ur denna lista. Som viktigaste egenskaper anges att känna ansvar (88 pro- cent), vara tolerant (84 procent), vara självständig (73 procent) och vara väluppfostrad (63 procent) (tabell 18.4).

• Sida 311
•  Original

Unga män är mera angelägna om att barn ska vara fogliga (väluppfostrade, lydiga) än unga kvinnor, likaså att de ska vara fram— gångsinriktade (beslutsam, flitig, uppfinningsrik). Unga kvinnor beto— nar oftare moraliska aspekter (tolerant, osjälviskhet). Generations- skillnadema är inte särskilt stora. Ungdomar betonar oftare osjälvisk— het (43 procent) än äldre generationer (27 resp 21 procent). Aldre anger oftare sparsamhet än ungdomar. I föräldragenerationen (35-54 år) är man mindre benägen att nämna att barn ska vara väluppfostrade och lydiga, vilket kanske är en periodeffekt ("den fria uppfostrans period").

Begreppet "väluppfostrad" är en markör som ger skillnader mellan partiblock och mellan troende och icke troende ungdomar. Borgerligt orienterade och troende är mera angelägna om att ungdomar ska vara väluppfostrade. Osjälviskhet anses av både vänsterungdomar och tro- ende ungdomar oftare som angeläget.

Redovisningen i detta avsnitt bjuder inte på några överraskningar. Hu- vudintrycket av enkätsvaren är att värderingarna är relativt homogena inom ungdomsgenerationen, och även mellan generationerna. De skillnader man väntar sig finns där men de är relativt begränsade.

• Sida 312
•  Original

Tabell 18.4 Uppfostringsideal: ungdomarnas uppfattning om egenskaper som föräldrar ska uppmuntra. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993. välupp— lydig Själv— beslut—flitig uppfin- spar— känna tole— OSJal— reli— fostrad ständig sam ningsrik sam ansvar rant visk giös

16—29 är 62.7 19.9 72.5 35.4 19.0 23.1 15.1 87.6 84.1 42.7 3.4 16—29 är män 64.2 23.0 63.6 37.2 25.8 25.6 17.5 87.4 79.5 40.0 kvinnor 61.2 16.6 81.8 33.5 11.8 20.5 12.6 87.9 88.9 45.5

le mm

16—19 är 63.4 20.5 68.8 36.6 21.9 15.9 17.7 86.6 82.6 47.9 20—24 är 61.5 19.9 71.8 36.9 19.3 23.8 14.4 87.9 84.4 44.9 25—29 är 63.5 19.4 75.9 33.1 16.5 27.8 13.9 88.2 84.8 36.7 35—54 är 51.6 14.9 78.2 44.3 18.3 25.0 22.6 92.8 89.0 26.5 55—74 är 60.1 20.9 59.4 34.0 26.2 15.7 28.3 84.2 79.1 21.4

(X)Ll')=|'(*llN ($"?wa

16—19 är män 63.9 21.0 59.3 42.1 29.7 20.5 20.5 86.3 77.6 46.5 20—24 är män 62.9 22.6 63.1 39.7 25.6 25.9 16.6 88.2 80.9 42.8 25—29 är män 65.6 24.9 67.3 31.2 23.1 29.2 16.2 87.4 79.7 32.5 35—54 är män 56.0 18.9 65.5 45.3 23.2 22.3 22.5 90.5 85.1 25.3 55—74 är män 58.9 25.9 50.9 32.1 30.4 15.2 25.9 82.1 83.0 19.6

(!)lkav—llx WNNNN

16—19 är kvinnor 62.8 20.0 78.6 30.9 13.7 11.1 14.7 86.8 87.8 49.4 20—24 är kvinnor 60.0 17.1 80.8 33.9 12.7 21.7 12.0 87.5 88.2 47.1 25—29 är kvinnor 61.2 13.6 85.0 35.1 9.4 26.3 11.5 89.0 90.3 41.1 2 2

35—54 är kvinnor 46.6 10.3 92.7 43.2 1 .7 28.1 22.6 95.5 93.4 27.8 55—74 är kvinnor 61.0 16.8 66.5 35.6 2 .8 16.1 30.2 85.9 75.9 22.8 FAMILJETYP

Kvarbo 16—24 år 64.0 21.0 67.4 37.0 23.3 19.3 14.8 85.2 81.9 46.2 Ensambo 16—24 är 56.2 13.7 73.6 40.1 20.4 22.0 16.1 90.3 87.8 43.3 Sambo utan barn 64.8 19.8 75.0 37.2 15.2 25.3 16.2 91.6 88.8 43.4 Sambo med barn 60.6 20.7 79.5 35.2 13.3 26.0 14.2 92.7 85.7 37.2 SYSSELSÄTTNING I utbildning 58.4 16.9 72.9 38.6 19.7 21.0 13.7 86.4 83.8 45.4 I tillf. arbete 58.9 16.9 75.0 34.7 17.3 29.6 13.2 89.7 85.0 46.2 I fast arbete 66.2 21.1 74.8 33.3 17.1 25.0 16.0 90.2 86.3 35.7 Anställda 64.1 19.8 74.8 33.7 17.3 26.4 14.9 90.0 85.9 38.7 Arbetslösa 64.7 23.9 69.0 35.1 18.7 24.7 16.6 84.6 78.9 45.1 Sysselsättn.probl. 61.1 19.3 72.2 35.4 18.4 25.3 14.9 87.8 85.4 44.5

noun-Imo QQNQO

u—l

(*!me mm.—lm

(Nl'zt'lNLr')Sl'Kx mdr—CNNN

• Sida 313
•  Original

forts tabell 18.4 SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar 65.7 25.1 70.9 34.4 19.0 18.6 19.3 89.4 84.7 41.6 Arbetarbarn 68.3 28.0 68.9 32.4 17.2 18.5 17.7 86.1 83.7 43.0 Tjänstemannabarn 66.2 14.7 75.7 36.4 20.1 25.5 13.8 89.7 85.2 43.7 Invandrare 73.8 20.5 66.2 36.0 15.1 17.5 18.4 76.9 77.1 35.6 Storstad 65.1 15.1 75.2 32.0 17.6 24.4 12.9 84.7 82.9 42.4 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 64.1 20.6 72.1 34.7 21.2 22.4 14.5 88.6 83.5 41.9 Splittrad 59.6 17.0 74.3 38.0 13.5 25.2 16.6 86.1 87.3 44.6 Flyttade vid 15—18 61.0 19.1 74.3 36.5 15.4 25.9 14.4 89.5 86.1 42.1 PARTISYMPATIER Vänstern 67.1 19.9 75.3 35.0 15.4 24.7 16.3 89.5 85.4 47.0 Borgerliga 72.6 17.1 74.6 37.1 21.9 25.6 14.3 91.3 86.1 40.8 RELIGION Tror på Gud 56.4 21.2 64.0 31.5 20.8 20.4 18.1 83.7 84.3 42.3 Tror på högre makt 60.1 17.8 74.5 36.1 16.9 23.9 13.4 88.1 85.8 44.6 Ej troende 65.0 20.3 70.9 40.7 17.5 24.8 16.5 86.2 82.5 39.9 UTBILDNING (= 2 år efter grsk 67.1 26.7 70.8 30.8 16.6 22.3 18.2 86.8 82.4 40.5 Skolslut före 19 63.9 24.8 69.7 32.9 16.7 25.5 16.4 87.0 83.1 37.4 Högskoleutb. 52.9 11.5 78.7 38.4 14.0 33.9 6.3 91.0 92.7 43.7 STUDENTURVAL Socialt arbete 40.0 0 0 84.0 52.0 4.0 36.0 0 0 96.0 92.0 36.0 Internat. ekonomi 44.4 8.3 86.1 41.7 22.2 36.1 5.6 86.1 88.9 52.8 Sociologi 30.2 3 8 88.7 47.2 11.3 37.7 3.8 86.8 94.3 56.6 Samtliga 36.8 4 4 86.8 46.5 13.2 36.8 3 5 88.6 92.1 50.9 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 57.4 18.6 71.5 39.7 20.0 22.6 21.9 89.1 85.4 29.7 16—74 är män 58.6 23.3 61.0 40.0 24.9 22.3 22.6 87.7 83.7 29.2 kvinnor 56.2 13.9 82.1 39.3 15.2 23.0 21.2 90.5 87.2 30.2 HELA BEFOLKNINGEN 16-74 år 57.4 18.6 71.5 39.7 20.0 22.6 21.9 89.1 85.4 29.7 16—74 är män 58.6 23.3 61.0 40.0 24.9 22.3 22.6 87.7 83.7 29.2 kvinnor 56.2 13.9 82.1 39.3 15.2 23.0 21.2 90.5 87.2 30.2

WPNPW Nmmmcr

OLOLD (THN

(PP NW

(*NO (**—00

wi—lh NN")

ooowsr - (9va

inom—4 max.—4 . . . . QNKO GNU)

1

6—29 ar om inte annat anges

• Sida 314
•  Original

• Sida 315
•  Original

• Sida 316
•  Original

där!

mi 1 dl.. ..Q .. .. ...... ... . . . denna _.u . ...nu __, I.. | .

• Sida 317
•  Original

Kapitel 19

Sociala nätverk

Av Joachim Vogel

Sammanfattning

I detta kapitel redovisas ungdomars sociala nätverk, med tonvikt på relationerna till föräldrarna, dels kvantitativt, dels kvalitativt (motsättningar, gemensamma intressen), samt stöd via andra (syskon, vänner, arbetskamrater, lärare, kurator mm.).

Pojkar och flickor har ungefär lika omfattande kontakter med sina föräldrar. Flickor flyttar visserligen ut tidigare, men detta kompense- ras av täta kontakter (varje vecka). Senare i livet övertar kvinnor huvuddelen av familjekontaktema, medan männens engagemang mins- kar mera. Mödrar har mera omfattande kontakter med sina barn än fäder. Detta är markant för splittrade uppväxtfamiljer.

• Sida 318
•  Original

Ungdomsenkäten tyder inte på omfattande motsättningar mellan ung- domar och deras föräldrar. Endast 7 procent av ungdomarna anser att de "för det mesta har olika uppfattning i politiska frågor", ca 17 pro- cent hade upplevt "riktiga motsättningar med mor eller far under de senaste 2-3 åren ". Andra resultat tyder inte heller på stora åsiktsskill- nader mellan ungdomar och föräldragenerationen. 42 procent hade någon gemensam hobby med någon av föräldrarna. Generationskon— flikter är en naturlig del av vuxenblivandet. Ungdomsenkäten tyder inte på att de utgör mera dominerande problem.

84 procent har någon "riktigt nära vän som man kan prata med om vad som helst". För de yngre spelar föräldrarna och kompisarna lika stor roll, som någon man kan "vända sig till", senare spelar syskon och sambo allt större roll. Unga kvinnor har i de flesta avseenden bättre sociala kontakter än unga män.

Våra sociala nätverk omfattar kontakter med den egna familjen, annan släkt, vänner, grannar, arbetskamrater och funktionella kontakter kring olika fritidsintressen. Välfärdsstatistiken omfattar i första hand en mätning av kvantitet, dvs. hur omfattande och hur allsidiga våra kon- takter är. Mera intressant är kontakternas kvalitet, och i vilken ut- sträckning de motsvarar förväntningar och önskemål. Sociala kontakter har ett egenvärde (gemenskap, kärlek), men de utgör också en resurs i olika livssituationer. Förbindelser och stöd, först från föräldrarna, senare i livet från den utökade släkten och vänkretsen är betydelsefulla på de flesta arenor. Rättsregler, offentliga tjänster och transfereringar har ofta till syfte att kompensera bristande resurser, att stödja re— surssvaga utan användbara nätverk, garantera deras rättssäkerhet och därigenom kompensera svaga nätverk.

Ungdomar ska under barn- och ungdomsåren etablera ett eget nätverk, och genom dessa nätverk bygga upp nya resurser. För barn är uppväxt- familjen det första och i regel viktigaste nätverket, som sedan succes- sivt kompletteras med vänkretsen, arbetskamrater, den egna familjen, grannar och kontakter genom föreningslivet. I detta kapitel tittar vi på ungdomars nätverk med ett speciellt intresse, dels hur nätverken ser ut under olika perioder under ungdomsåren (i tonåren, under tidiga resp. sena 20—årsåldern), dels hur de ter sig i jämförelse med andra genera— tioner. Av speciellt intresse är ungdomarnas relationer till sina föräl- drar, såväl före som efter utflyttningen. I kapitel 3 redovisas ungdo-

• Sida 319
•  Original

marnas erfarenheter av sin uppväxttid fram till 16 års ålder, och rela— tionerna till föräldrarna under den perioden. I det följande tittar vi på relationerna till föräldrarna efter 16 års ålder, både för utflyttade och för kvarboende ungdomar. Redovisningen omfattar kontakter mellan generationerna, motsättningar mellan dem, gemensamma intressen och föräldrarnas betydelse som stöd under etableringsprocessen, jämfört med andra nätverk. Underlaget i detta kapitel är ungdomsenkäten.

19.1 Kontakt med uppväxtfamiljen

I tabell 19.1 visas ungdomarnas kontakter med sina föräldrar på tre ni- våer, nämligen andelen kvarboende, andelen utflyttade som träffar sina föräldrar varje vecka ("täta kontakter"), samt högst två gånger per är, inkl. avlidna. Alla dessa kategorier räknas här som andel av samtliga ungdomar (inkl. kvarboende). T illsammans med resterande ungdomar (som således umgås med sina föräldrar mindre än varje vecka men mer än 2 ggr per år) blir detta således 100 procent. I tabell 19.1 särre- dovisas kontakterna med mor resp. far, vilket ger oss möjlighet att jämföra faders- och modersrollen, resp. att jämföra döttrars resp. söners kontakter med sina mödrar resp. fäder.

En jämförelse mellan kolumn 1 och 2 visar att både pojkar och flickor oftare är kvarboende hos mödrar än hos fäder: av tonåringarna bor 74 procent kvar hos mor, och endast 60 procent hos far. Skillnaden beror förstås på att barn från splittrade uppväxtfamiljer för det mesta bor kvar hos modern. Kvarboendet, som i övrigt även kommenteras i ka- pitel 14, varierar framför allt med ställning på arbetsmarknaden, där studerande oftare bor kvar (de är också yngre). Något flera av dem som har tillfälligt arbete har flyttat ut, liksom nästan alla som har fast arbete och alltså redan har etablerat sig på arbetsmarknaden. Tabell 19.1 visar också att barn från splittrade föräldrahem flyttar ut tidigare.

Täta kontakter med föräldrarna, dvs minst varje vecka (inklusive kvar— boende) är ungefär lika vanligt bland döttrar som bland söner. Det finns en viss skillnad mellan könen: söner bor kvar längre. Men om vi lägger till täta kontakter (varje vecka) så träffar döttrar sina mödrar lika ofta, men däremot inte sina fäder (se tabell 19.2). När det gäller andelen som sällan har kontakt med sin mor eller far (inkl. fall där de avlidit) så är skillnaderna mellan döttrar och söner obetydliga.

• Sida 320
•  Original

Tabell 19

.1 Kontakt med uppväxtfamiljen. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten.

kvarbor: hos hos mor far

träffar

varje vecka:

mor far

träffar

mor far

16—29 är 32.9 27.4 16—29 år 16—19 år 20—24 är 25—29 år 35—54 år 55—74 år 16—19 år 20—24 år 25—29 år 35—54 år 55—74 år 16—19 år 20—24 år 25—29 år 35—54 är 55—74 år FAMILJETY Kvarbo Ensambo Sambo uta

Sambo med barn

SYSSELSÄT I utbildn I tillf a I fast ar Anställda Arbetslös Sysselsät

män 35.1 30.4 kvinnor 30.6 24.3 74.3 59.7

&)me WMNO N ko

- lx N

män män män män män

kom r—ILOGXGXCO .

(rin NVPLDG) Pm PINW'CIO i—IOVr—IO

kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor P

16—24 år 16—24 år n barn

LOLOINOO (I) (NWNVO |Du—I

hvmov

. WOvMN INN

. 0 > 0 . v &

'Nr—l cow . . IV?

TNING

ing 54.0

rbete 33.8

bete 10.4 17.3

a 29.0

tn.problem 26.0

Nm &???me . .

meDWKDN srm v—(NN

28.1 28.6 27.6 13.2 30.9 36.4 17.1

1.5

14.5 29.2 38.4 12.2

0.9

11.8 32.7 34.3 22.8

2.0 8.0 39.3 43.6 34.6

16.3 28.7 40.0 36.7 32.0 31.5

4.4

. VT

HMPOH MP

. . Of'ökOOWlx ww

OCD OLDKONv—f vauxmox (*NkoNCX)

. - Hmm.—im

MP

HLOLOQ' u—INLOP

oootnixmo Nmrnsrmm

bor >15 mil högst 2 ggr/år: bort:

mor

vqu'm Tvmi—Cw ”WO u—tr—IN

coca-n .

far

16.5

kOkD Hr—l meo

. . . . tom.—lvl!) HNN

[*NmmN NFNOWO kaPNO LDGJNOWO FOHGNO inxo HNr—l HNNl—l

Par—4 .

• Sida 321
•  Original

forts tabell 19.1 SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar 26.7 21.5 Arbetarbarn 31.8 24.5 Tjänstemannabarn 32.9 29.5 Arbbarn män 36.9 30.7 kvinnor 26.6 18.2 ijbarn män 32.5 29.6 kvinnor 33.4 29.3 Invandrare 29.7 20.5 Storstad 31.1 25.2 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 35.6 3 Splittrad 27.6 Fullständig män 38.0 3 kvinnor 33.0 3 Splittrad män 28.7 kvinnor 26.5 Flyttade vid 15—18 10.2 PARTISYMPATIER Vänstern 22.8 19.6 Borgerliga 23.8 19.7 RELIGION Tror på Gud 33.9 27.9 Tror på högre makt 30.8 24.1 Ej troende 33.2 27.6 UTBILDNING (= 2 år efter grsk. 17 4 Skolslut före 19 år 17.4 13.8 Högskoleutb. 5 8 STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 15.0 13.2 16—74 är män 16.8 14.0 kvinnor 13.1 12.3

16—29 år om inte annat anges

(')OKDINST'INr'361IN mmsrmkomvww mrxwmoorxlx l—ankaDOON (171—l Lf)?q

mHH mmm

komoo OMON . . . . . LDL-l")!x oooooom r—Ir—l

(" (') m

N 0 m

36.

12.6 14.9 10.5 13.2 16.6 10.9 10.1 24.0 17.5

N

NFWr—IINCDW mwvwhmh NNH r—l kom mor)

15.5 12.5 15.5 13.0 12.1 14.2 16.9 33.1 16.3 12.7 16.9 11.8 13.8 16.9 17.0 23.2 14.0 18.6 18.1 17.8 10.6 13.7 13.7 31.7 30.4 45.7 32.6 36.5 20.4 17.4 23.6 16.5 15.2 18.6 14.9 15.4 18.7 18.4 39.9 20.3 12.6 26.7 11.8 13.5 28.8 24.9 25.1 15.9 20.3 16.5 18.2 16.7 16.4 15.7 34.9 35.0 48.6 35.6 40.0 19.3 15.7 23.1

• Sida 322
•  Original

Om man däremot ser saken ur föräldrarnas perspektiv, så har mödrarna något bättre kontakt med sina barn än fäderna, och det gäller både sö- ner och döttrar. Tabell 19. 2 kan också ge en uppfattning av hur söners och döttrars kontakter med sina föräldrar förändras under deras upp- växt- och etableringsfas, samt senare i livet. Kontakterna minskar na- turligtvis med ålder, allt eftersom ungdomar bildar egna familjer och flyttar från hemorten. Döttrar flyttar ut tidigare, och därför har de 1 20— årsåldern sämre kontakter med både mödrar och fäder. Men längre fram 1 medelåldern övertar kvinnor huvudansvaret för de sociala kon— takterna 1 sina egna familjer. De har då även betydligt tätare kontakter med både sina mödrar och fäder, än männen i samma ålder. Sannolikt övertar de också en del av sina mäns kontakter med deras föräldrar. Att sköta hushållets sociala kontakter med omvärlden är i praktiken ett väsentligt inslag i kvinnorollen.

I tabell 19.1 finns relativt uppseendeväckande uppgifter om föräldra- generationens kontakter med sina föräldrar: nästan varannan person i 35- 54— årsåldern träffar sin far högst 1- 2 gånger om året - ungefär 30 procent träffar sin mor lika sällan. I viss mån kan dödligheten inverka, liksom att fadern ibland kan vara okänd. Ur ungdomsgenerationens perspektiv är föräldrarnas kontakter med sina föräldrar en del av so- cialisationen till deras eget kontaktnät som vuxna.

19.2 Motsättningar med föräldrarna

I föregående avsnitt visades kontaktfrekvensen mellan föräldrar och barn i kvantitativ bemärkelse. I detta avsnitt tittar vi istället på kon- takternas kvalitet, med hjälp av tre indikatorer rörande olikheter ifråga om politisk uppfattning, större motsättningar och gemensamma hob- bies. Följande frågor ställdes:

Hur är det numera, har Du ungefär samma uppfattning i poli- tiska frågor som Din mor och far, eller brukar ni ha olika upp—

fattning?

Har Du haft några riktiga motsättningar med Din far eller mor under de senaste 2—3 åren?

• Sida 323
•  Original

Har Du några särskilda gemensamma hobbies eller fritidsakti- viteter som Du brukar ägna dig åt tillsammans med någon av Dina föräldrar?

Tabell 19.2 Söners resp döttrars kontakter med sina mödrar resp fä- der. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.

16—29 år: söner döttrar

söner: 16—19 är 20—24 år 25—29 år 35—54 år döttrar: 16—19 är 20—24 år 25—29 år 35—54 år

Procent som umgås varje vecka

med , mor

82,5 70.2 49,8 20,3

85,7 64,5 48,9 33,6

eller kvarbor hos: far

76,2 59,9 42,8 14,1

69,3 51,2 37,0 26,8

Ca 7 procent av ungdomarna hade "för det mesta olika uppfattning i politiska frågor" än mor resp far, vilket nog är en överraskande låg sif— fra. Den korresponderar å andra sidan mot de relativt små åsiktsskillna— derna mellan generationerna som vi kan se i andra kapitel. Det finns en svag tendens till bättre samstämmighet mellan förälder och barn av samma kön. Inte heller mellan olika åldrar och mellan generationerna finns det några större skillnader ifråga om konfliktnivå.

Mera djupgående personliga motsättningar (av ospecificerad typ) är inte heller särskilt vanliga. 16 procent av ungdomarna hade upplevt det med sin mor och 18 procent med sin far, oftast under den period då de flesta flyttar ut (20-24 år), men mindre därefter. Unga kvinnor hade en

• Sida 324
•  Original

Tabell 19.3

Relationer till föräldrarna. Procenttal.

Källa: ungdomsenkäten 1993.

olika uppfattn: motsättningar: med mor med far samma

än mor än far

gemen—

hobbies

16—29 16—29 16—19 20—24 25—29 35—54 16—19 20—24 25—29 35—54 16—19 20—24 25—29 35-54

år är

män

kvinnor

män män män män

kvinnor 6.0 kvinnor 5.0 kvinnor 7 6 kvinnor 5 6

FAMILJETYP

Kvarbo

Ensambo

16—24 är 5 5 16—24 är 9 9 Sambo utan barn 7.4 Sambo med barn 8 2

mb IDO (EMM.—l

[NKDMOO

oxerm kohlnd'

(IDHQQ' 001!»th

ontxlx PPK)?”

SYSSELSÄTTNING I utbildning

I tillf.arbete I fast arbete

Anställda Arbetslösa

Sysselsättn.problem

LO.—(Chmlxko whwmkoh

42.0 42.6 41.3 46.0 42.7 38.1 27.7 51.1 42.0 36.7 24.0 40.6 43.5 39.6 32.0 46.0 40.0 45.5 29.9 46.3 47.4 37.2 40.4 39.9 40.9

• Sida 325
•  Original

forts tabell 19.3 SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar Arbetarbarn Tjänstemannabarn Arbbarn män

kvinnor ijbarn män

kvinnor Invandrare Storstad UPPVÄXTMILJÖ Fullständig Splittrad Fullständig män

kvinnor Splittrad män 1 kvinnor

Flyttade vid 15—18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud Tror på högre makt 1 Ej troende UTBILDNING (= 2 år efter grsk. 7 6 Skolslut före 19 är 9.1 Högskoleutb. 9 4 STUDENTURVAL Socialt arbete 1 Internat. ekonomi Sociologi 1 Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 16—74 är män

kvinnor

OLOva—lqr—(kom . hmvmmwvhv

vamem kON won—Looma MN

XDOv—t (DOM

Oramo . . . . mmom

moon bmw

LOLOLOMWQ'LOOWU) 61610meva mmmvkomv an . . . . WPKDkaDka =P?

ONv—l cows:— Lf)k0lN

"H*n—|

. . O N H

ommo Lnlxv

H

hcnh 01le

14.6 15.1 21.7 13.7 16.5 20.1 23.3 20.9 24.3 15.6 25.1 14.6 16.7 22.8 27.1 20.8 20.3 16.8 15.3 18.4 20.5 19.4 18.2 19.7 20.0 22.9 20.0 21.0

CNC!) . moom

___'___

16—29 ar om inte annat

anges

• Sida 326
•  Original

aning mera konflikter med sina fäder. Barn från splittrade uppväxtfa- miljer hade betydligt oftare haft konflikter, särskilt med fäder. Här spelar också ungdomarnas politiska sympatier och religion en viss roll. Borgerliga resp troende har haft mindre motsättningar med föräldrarna.

42 procent av ungdomar hade gemensamma hobbies med någon av sina föräldrar, vilket får anses som en hög siffra med tanke på att fler— talet redan har flyttat hemifrån. Tabell 19.3 visar att detta gällde i större utsträckning för tjänstemannabarn och högutbildade och var mera ovanligt vid splittrade uppväxtfamiljer. Borgerliga resp. troende ungdomar hade oftare gemensamma intressen med sina föräldrar.

19.3 Ungdomars kontaktnät

I tabell 19.4 övergår vi till andra typer av kontaktnät. Den första frågan gäller nära vänner:

Har Du någon riktigt nära vän som Du kan ta kontakt med och tala om vad som helst?

Övriga frågor ingår i ett frågebatteri där det gällde att jämföra tio olika kontaktpersoner. Enkätdeltagarna skulle ange "vilka av dessa Du nu— mera skulle vända Dig till och prata med om Du hade något problem". I frågan specificerades följande lista:

far, mor, bror eller syster, annan släkting, make/sambo, pojk/flickvän, "nära vän", arbetskamrat, lärare, kura- tor/personalkonsulent/läkare.

Detta frågebatteri ger möjlighet till jämförelser mellan olika typer av kontakter, hur proportionerna är mellan dessa och hur de förändras med ökande ålder.

84 procent av ungdomarna har en "riktigt nära vän". Kompisarna un— der ungdomsåren ersätts senare av maka/sambo. I medelåldern har en- dast 66 procent en sådan nära vän. Kvinnor har oftare "nära vänner", och det gäller också flertalet övriga kontakter enligt tabell 19.4: kvin— nor har mera generellt ett bättre socialt nätverk än män. Invandrare och arbetslösa har sämre vänkontakter.

• Sida 327
•  Original

J ämförelserna mellan olika typer av kontakter baserade på ovan— nämnda frågebatteri visar att mor och far spelar en dominerande roll för ungdomar tillsammans med kompisar: 71, 51 resp 70 procent skulle vända sig till dessa (flera val var tillåtna). I tjugoårsåldern blir även syskonen mera betydelsefulla, och övertar successivt föräldrarnas roll som viktigaste släktkontakt. Då ökar även kontakterna med arbets- kamrater, i takt med att man etablerar sig i arbetslivet. Skolan tycks spela en relativt begränsad roll. Endast 3—4 procent skulle vända sig till lärare och 10 procent till professionell hjälp från kurator eller mot— svarande. Det senare hänger emellertid samman med hur frågan upp- fattas av ungdomar, och vilka typer av problem som avses. Dessutom är frågan ställd till alla ungdomar, och de flestas problem ärinte av den art att man har anledning att vända sig till lärare eller kurator.

Genomgående för alla typer av kontakter är att unga kvinnor är mera öppna till sådana kontakter än unga män (undantag: att vända sig till far). Dessa resultat korresponderar med levnadsnivåundersökningarna, som visar att kvinnor i alla åldrar har mera omfattande nätverk. Tabell 19.4 visar i övrigt relativt små skillnader mellan olika ungdomsgrup- per, med undantag för arbetslösa och invandrare som i så gott som alla avseenden har sämre nätverk. Ungdomar från splittrade uppväxtfamil- jer anger mindre ofta att de skulle kunna vända sig till föräldrar (särskilt till fäder) och till syskon. Hög utbildning innebär oftare goda kontakter.

• Sida 328
•  Original

Tabell 19

.4 Ungdomars kontaktnät. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.

har en person man skulle vända sig till vid problem: riktig mor

vän far

syskon

annan make/ pojkvän "nära arbets— lära— släkt sambo flickvän vän"

kamrat

re

kura— tor mm

16—29 år 16—29 år 16—19 år 20—24 år 25—29 år 35—54 år 55—74 år

16—19 20—24 25—29 35—54 55—74

H 54 H H LI m.m.ruuuuu

16—19 20—24 25—29 35—54 55—74 år FAMILJETY Kvarbo Ensambo Sambo uta Sambo med SYSSELSÄT I utbildn I tillf a I fast ar Anställda Arbetslös

LI LI Li Li "Gam-(Gatu

Sysselsättn.probl

män kvinnor

män män män män män

kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor P

16—24 år 16—24 år

n barn barn TNING ing rbete bete

a

84.1 79.5 88.9 85.7 87.9 79.3 66.0 66.3 79.8 84.8 74.3 53.6 49.5 91.9 91.1 84.6 80.5 80.1 87.8 85.2 84.2 72.0 86.2 89.8 83.5 85.2 79.4 83.0 71.1 67.5 74.8 71.6 72.4 69.3 32.9

4.2

69.1 65.9 67.9 27.1

4.5

74.3 79.3 70.8 39.4

4.0

72.3 69.6 72.7 65.8 73.2 73.4 69.7 70.7 66.2 70.5

50.6 53.9 47.2 51.2 53.7 47.3 18.0

1.5

56.0 53.9 52.2 17.5

0.9

46.1 53.4 42.1 18.7

2.0

53.9 49.3 53.6 42.4 51.2 54.0 54.5 54.3 42.7 47.7

49.3 45.7 53.1 39.0 53.1 53.3 40.8 22.4 36.5 49.2 49.2 36.4 27.7 41.5 57.1 57.7 45.9 18.1 40.6 54.4 61.2 49.1 47.1 56.2 53.1 54.0 43.2 50.2 12.8 10.6 15.2 13.6 12.3 12.8 11.9 34.1 29.5 38.8 33.2 55.8 63.0 38.7

3.1 25.4 53.1 65.6 47.3

57.7 50. 36.6 36.0

37.4 70.4 61.6 79.5 71.4 73.6 66.5 47.6 28.1 59.2 67.8 57.6 37.2 19.6 84.0 79.5 76.0 59.1 34.8 71.5 78.7 71.0 57.3 73.7 75.6 69.6 71.3 65.5 70.7 16.5

Ln (")

NP QN

ooomnner . . . .

kommuna . . .

. mmwoo mmmoo

mommo . . . .

OkaDKD LONOOO damm.—c

=1'ÖNCDC'333Kx MDNNNu—ON

H anmN . . . Hmm.—1

u—i

NOOWOWONÖN Hu—l WOONQO

• Sida 329
•  Original

forts tabell 19.4 SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar Arbetarbarn Tjänstemannabarn Arbbarn män kvinnor ijbarn män kvinnor Invandrare Storstad UPPVÄXTFAMILJ Fullständig Splittrad Fullständig män kv Splittrad män kv Flyttade vid 15—18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud Tror på högre makt Ej troende UTBILDNING (= 2 år efter grsk Skolslut före 19 Högskoleutb. STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 16—74 år män kvinnor

83.1 83.8 85.9 80.3 87.2 81.1 90.9 72.5 87.3 84.7 83.5 81.8 87.9 75.6 91.2 83.9 82.3 85.4 85.6 85.5 81.2 82.2 81.2 84.8 91.7 94.4 86.5 90.2 71.7 60.8 82.8 66.9 68.1 74.9 65.5 70.7 69.7 80.3 56.6 70.1 75.5 63.4 73.8 77.4 53.8 72.6 67.3 70.1 73.9 70.3 73.2 68.2 68.2 66.4 75.1 56.0 91.7 58.5 68.4 37.8 34.6 41.1 46.1 49.3 55.6 54.6 44.0 58.1 53.0 32.0 47.8 59.1 32.0 62.2 55.7 34.5 29.6 46.8 49.4 58.2 49.4 51.6 53.2 49.1 44.9 52.2 32.0 80.6 47.2 54.4 24.0 25.3 22.7 53.1 49.9 52.1 45.3 54.4 50.2 54.0 43.4 48.5 53.1 42.1 49.4 57.1 37.8 46.1 52.7 50.9 56.7 55.2 53.0 42.3 47.4 47.1 58.1 24.0 72.2 66.0 58.8 38.6 36.9 40.4 40.7 35.1 35.2 28.2 42.0 32.4 38.0 29.9 34.3 34.4 34.9 28.5 40.9 33.9 35.9 50.2 43.2 37.9 35.0 36.6 33.6 45.8 43.6 57.6 44.0 38.9 35.8 38.6 49.1 50.7 47.5 33.9 33.4 36.7 32.2 34.6 30.8 42.9 26.9 34.6 37.8 38.1 34.5 41.5 34.6 41.3 38.0 31.2 37.7 37.9 40.1 33.6 32.6 35.0 31.1 44.0 52.8 35.8 43.0 16.0 15.5 16.4 68.6 68.8 73.3 61.2 76.2 63.2 83.9 58.1 71.7 70.8 72.6 62.7 79.5 61.9 82.5 74.5 66.5 74.3 72.4 72.7 67.8 65.6 65.3 76.6 72.0 94.4 90.6 87.7 49.8 41.0 58.3 20.4 16.8 17.1 14.9 18.6 13.5 20.9

9.8 18.4

17.5 14.6 15.0 20.2 10.9 18.1 23.1 20.1 19.5 13.9 19.2 14.2 21.1 20.5 24.0 28.0 13.9 23.1 21.2 20.2 15.3 24.9

16—29 år om inte annat anges

u—il—l r—i commmkor—cccmco HOONOÄOPNKDO mel—ir—iu—CPCDQ MNMMNVNLON

r—lv—CH

VC) r—iu—l

() .

Or-Imu—COHON r—l co

1—1

ONKDkDHNOW

l—i

MNWMMNN

komm FIF atm hrx NKV

OLOF . . . . . . mmsr' r—il—lN

63th ooocxcr . . . NNu—lsr'

mwo . . r—ir—iw

• Sida 330
•  Original

• Sida 331
•  Original

Kapitel 20 Trygghet

Av Joachim Vogel

Sammanfattning

Exponering för vålds— och egendomsbrottslighet är negativ ur väl- färdssynpunkt, och är samtidigt en indikator på sociala konflikter. Andelen som under ett år har drabbats av våld med skada (märken, läkarbesök etc) är högst i 16-24-årsåldern och minskar med stigande ålder. Andelen som drabbas har inte ökat sedan 70-talet, men flera uppger hotfulla situationer.

Unga män är mest drabbade (aggression mellan unga män). Unga kvinnor rapporterar fler hotsituationer än på 70-talet, särskilt ensamstående mödrar, och ofta gäller det händelser i bostadsmiljö. Exponeringen för egendomsbrottslighet har ökat sedan 70-talet, mest i ungdomsgenerationen.

• Sida 332
•  Original

Våld och egendomsbrottslighet är inte bara en viktig välfärdsaspekt. Brottsnivån är dessutom ett mått på det sociala klimatet och olika typer av sociala konflikter. Stora klasskillnader kan ge utslag i omfattande egendomsbrottslighet, könsrollskonflikter påverkar volymen av kvin- nomisshandel, och generationskonflikter kan ge hög ungdomsbrottslig- het. Nivån och utvecklingen av brottslighet, och volymen av gär— ningsmän och brottsoffer i olika samhällsgrupper, kan således tolkas dels i termer av välfärd (vilka drabbas?), dels i termer av aktuella och ökande konflikter.

I SCBs levnadsnivåundersökningar ULF ingår sedan 1978 en årlig kartläggning av offer för vålds- och egendomsbrottslighet, samt av oron för våld. Kartläggningen gäller händelser under den senaste 12— månadersperioden. Dessa intervjudata kan jämföras med den ordinarie kriminalstatistiken, som bygger på anmälda resp lagförda brott. ULF ger data om brottsutvecklingen ur ett individperspektiv, där ett slumpmässigt urval får komma till tals. I kriminalstatistiken är den sta— tistiska kategorin i regel typ av brott och kan inte relateras till olika kategorier av offer. Kriminalstatistiken har vidare ett betydande mör- kertal, eftersom endast anmälda och lagförda brott ingår. Därför ligger kriminalstatistikens brottsnivå betydligt under intervjuundersök— ningamas. Kriminalstatistiken är vidare känslig för förändringar av rapporteringsbenägenheten. Den pekar mot en ökning av vålds— och egendomsbrottsligheten, medan intervjuundersökningarna ger en rela- tivt konstant bild av brottsutvecklingen.

20.1 Exponering för våldsbrottslighet

Av den vuxna befolkningen i sin helhet (alla 16-74—åringar) hade 6-7 procent under de senaste 12 månaderna råkat ut för något fysiskt våld eller hotelser om våld "som var så allvarliga att man blev rädd". Därav hade 4 procent utsatts för hotelser. 2 procent hade råkat ut för minst en händelse som lett till sådana skador "att det krävdes besök hos läkare, tandläkare eller sjuksköterska", eller att det blev "synliga märken" utan att man dock behövde söka sjukvård (tabell 20.1).

Sedan 1978 registreras en måttlig ökning (+1 procent). Ökningen handlar dock inte om att flera fått någon skada, utan om att fler har varit med om en händelse där man har känt sig hotad. Det är svårt att bedöma om ökningen är reell, och således en indikation på att brotts—

• Sida 333
•  Original

frekvensen har ökat, eller om det endast är frågan om ökad känslighet och oro.

Analyser av fördelningen av våldshändelser visar att offren är starkt koncentrerade till vissa utsatta yrken (poliser, vårdpersonal, kollektiv— trafik) och till storstädernas centrala delar. Exponering för våld är också starkt ålders- och könsrelaterat, med kraftiga värden för vissa ungdomsgrupper. Våld är ofta ett inslag i en aggressiv mansroll i ungdomsgenerationen, och offren är likaledes unga män i samma ål- drar. Andelen våldsoffer är högst bland män i tonåren (totalt 20 pro— cent under ett år, varav 8 procent med skada) och minskar sedan suc— cessivt till 2 resp 0,2 procent efter 55-årsåldern. Kvinnornas expone- ring är klart lägre än männens, men också åldersrelaterad. Kvinnornas exponering är högst strax efter 20 (11 procent), för att sedan minska med stigande ålder till ca 2 procent efter 55 år.

Männens topp inträffar således i tonåren medan kvinnornas kommer senare i 20-årsåldern. Medan mannens exponering kan relateras till en aggressiv och med åren avklingande mansroll, kan kvinnornas expone- ring relateras till parbildningsprocessen, som kommer något senare i 20-årsåldern, och hänger samman med aggression från unga män un- der denna period. Där finns en viss ökning i 20-årsåldern, där kvinnor i ökande utsträckning rapporterar våld med skada (+1,4 procent). Detta understryks av att särskilt unga kvinnor uppger att våldet ägt rum i bostaden, medan manliga våldsoffer oftare anger allmän plats (5 k gatuvåld). Tabell 20.1 visar också att unga ensamföräldrar (dvs i regel kvinnor), där många upplevt konflikter med fäder eller tidigare partners, ligger ovanligt högt ifråga om bostadsvåld (12 procent). En fjärdedel av de ensamstående mödrarna hade under det senaste året antingen hotats eller misshandlats (6 procent med skada). Tabell 20.1 tr. pekar dessutom mot en ökning av bostadsvåldet bland unga ensam- föräldrar (med +8 procentenheter). Alla dessa siffror är säkert under— skattningar p.g.a. högt mörkertal. Misshandel och konflikter med partners ligger inom intimsfären som man inte gärna öppnar för en främmande intervjuare. Dessutom sker intervjuerna normalt i hemmet, där barn och besökande kan vara närvarande. En möjlig tolkning av dessa data är att ökande konflikter under parbildningsprocessen i 20— årsåldern ger utslag i ökande kvinnomisshandel. Andra trender stöder en sådan tolkning. Andelen ensamstående i 20-30-årsåldern har ökat under de senaste 20 åren, förstföderskoma tenderar att bli allt äldre och parbildningsprocessen präglas av allt flera och kortare relationer.

• Sida 334
•  Original

Tabell 20.1 Procent som under det senaste året har utsatts för vald— eller egendomsbrott. Nuläge 1988/91. Procenttal. Källa: ULF. totalt: därav: rädd att stöld/ vanda—

vald enbart med utan 1 bo— gatu— pa ar— gå ut på skade— lisering el hot hot skada skada stad vald betet kvällen görelse vanligt

HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 6.5 16—29 är 12.7

mm Hm (Dm u—tOO sno PH kom Hu) HH Pm r—lN mao HV

16-19 år 13.6 20-24 år 14.1 25-29 år 10.6 35—54 år 5.0 55-74 År 2.0

rl

. . .

. NOOON . . mll'IMI-IO .

. . . . . MUQWIO . . WFWMH

O . M H 01 . F FI om I'll—QIO!" . . NMQIDM DOI—OM . ONNNO OCR—HM .

H

HQWOM . HODNO

. OMOOF . . HNHHO .

.

.

16—29 är män kvinnor

mm NV

. CMNHO =P.—|

u—IQ' kDN cr.—c (NNO HO kom H

G H H P > m atm 019 man r N:o rim wow

16—19 är män kvinnor 20—24 är män kvinnor 25—29 är män kvinnor 35—54 är män kvinnor 55—74 är män kvinnor UNGDOMAR 16—29 år Ensamföräldrar . Arbetslösa . Storstad 14.

1—1 r—i CO?”(*lCWlXÖlOllhu—llx kommmmmmor—io OXKDlekOf—IONKNM [*vhhkokomev—i

N

(* .—|

(X)

N m whmmmwvhtxo OMOPOWHOÄMN

u—t

Hr—tr—l

mmkowmr—tmmwco mthv—tNCOLnQ'Nv—i kOv—IQ'COLOCDONHNQ' l—IN Or—IHMNNHNOO mr—IOIXXDFr—(ONWN HWWQQLOHCDMN

N

OOXNKNQ'NINQ'INW r—IOHMHNOv—IOO kDHQ'NmHv—ll—IOO mNKDmVHr—IOOO

v—i (Doom NOW VND om x—iv—l ("O!—i NQ'N H

c—t

0

St' N

10.

O XD r—i m 0 Q' ("NOK mv'v' l—Ir—llx kDQ'm CNN komst! mix.—| hmm O'! m r—l

• Sida 335
•  Original

Tabell 20.1 tr

Utveckling 1978—1991.

Källa: ULF.

Procenttal.

HELA BEFOLKNINGEN

16-74 16—29 16—19 20-24 25—29 35-54 55-74 16—29 16—19 20—24 25—29 35—54 55—74 UNGDOMAR 16—29 är

är är är är är

totalt: vald el hot

därav:

enbart med

hot

skada

Procent som under det senaste året har utsatts för vald— eller egendomsbrott.

Plustecken anger ökning och * att förändringen är signifikant.

utan 1 bo— gatu— skada stad vald

betet

rädd att stöld pa ar— gå ut på el ska— sering

kvällen

degör.

vandali

vanlig

män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor

Ensamföräldrar Arbetslösa Storstad

+1.0* +1.5

+O.3 +O.8 +2.6* +1.4* -0.7* +1.2 +1.9* +1.3 —0.6 —0.4 +2.6 +2.9 +2.3*

+1.4* +1.3* —1.0* —0.4

+8.1 +1.6 —O.2

+O.9* +1.0*

+O.6 +O.6 +1.6* +1.5* -0.6* +4.3 +3.9 +0.9 —0.3 +O.4 +O.5 —O.8 +O.3 +1.3

-1.7 -0.8 +1.9 —1.3 +O.8 +0.9 +O.2 +O.5 +1.7 +0.0 +O.6 +O.5 -0.2* +O.3 -0.6* -1.8 +0.0 +3.1 —1.5 —1.5 +O.9 —2.4 —0.6 +1.2 +O.4 +2.3 +O.8 —0.1 —0.1 +2.8 +O.7 +1.3 +O.5

—O.3 +O.7 +1.3* +O.3 +O.5 -0.3 -0.4* +O.3 —0.6* -O.l +O.3 -0.7* +3.5 +7.7* —O.8 —1.1 +1.0 +4.9 —1.7 +O.7 +2.9

+O.6* +O.1

+O.2 +0.0 -0.0 +0.9* +0.0 —O.6 +0.9*

—O.4 +O.8* -0.9 +1.4 —0.3 +O.2 +O.5 +1.2* —0.2 +O.2 —3.3 +0.9 -1.3*

+O.6* +O.8 —0.3 +O.8 +O.2 +O.6 +O.7* +2.0 —O.l +3.5*

+6.3 +O.1 +O.4

+7.7* +10.2* +8.0* +11.3* +10.4* +7.0* +4.9* +9.7* +10.8*

+5.4 +10.6* +12.9* +10.1*

+9.4* +11.8* +5.6* +8.3* +4.6* +5.2*

—3.8 +15.1* +11.8*

—4.8* —6.4* -6.8* —6.1' —5.7' -4.2' -3.8* —6.0* —6.7*

-3.8 —9.7* —5.9 —6.1* —6.9* —4.2

-4.0* —4.3* —3.0 —4.4*

+4.2 —7.7 —7.7*

• Sida 336
•  Original

Förändringarna i övrigt är små. Bland de äldsta (över 55 år) tycks våldsoffren minska. Bland tonåringarna går det inte heller att se någon klar tendens till ökning.

Vi har redan visat att andelen som upplevt hotelser har ökat. Lika tyd- liga skillnader och trender finns beträffande intervjupersonernas sub- jektiva bedömningar av tryggheten. Av samtliga vuxna rapporterade 7 procent att det hade hänt ofta under det senaste året att de hade "avstått från att ge sig ut på kvällen av oro för att bli överfallen, rånad eller på annat sätt ofredad". Orosfrågan ger i själva verket kraftigast utslag för de grupper som hade lägst exponering: ju äldre desto lägre risk för våld, men desto flera som kände oro. Skillnaderna mellan generatio- nerna är dramatiska: bland tonåringarna drabbades 14 procent och 2 procent kände oro. Bland de äldsta hade 2 procent drabbats, men 13 procent kände oro. Dessa skillnader blir ännu mera markerade för kvinnor. Det är också främst bland kvinnor som oron tycks ha ökat.

20.2 Egendomsbrottslighet

Exponering för egendomsbrottslighet påverkas i huvudsak av boende- miljön och av de egna stöldbegärliga tillgångarna. Ungdomar tenderar att bo i mindre attraktiva bostadsområden och bör därför vara mera ut- satta än de äldre. De har å andra sidan mindre tillgångar. Statistiken tyder på att den första faktorn är den viktigaste. Indikatorema mäter dels faktisk exponering (stöld eller skadegörelse i bostad, källare, fri— tidshus, bil etc under de senaste 12 månaderna), dels en subjektiv fråga rörande vandalisering: om det "är vanligt i bostadsområdet att det fö— rekommer skadegörelse på gemensamma utrymmen, lekplatser, parker eller dylikt".

Andelen som har drabbats av stöld/skadegörelse är 27 procent av be— folkningen, vilket är en ökning med 8 procentenheter sedan 1978, vilket också korresponderar med kriminalstatistiken. Tabell 20.1 visar att ungdomsgenerationen är mera exponerad än äldre, och att ökningen drabbat ungdomar i större utsträckning än äldre. Vandalisering av ge- mensamma anläggningar tycks ha minskat sedan 70—talet med en tredjedel till 12 procent. De bostadsområden där ungdomar är överrepresenterade är mera drabbade än de äldres områden. Aven här är det svårt att avgöra om det rör sig om reella förbättringar eller en sänkning av anspråksnivån.

• Sida 337
•  Original

Kapitel 21

Internationalism

Av Joachim Vogel

Sammanfattning

Redovisningen av attityder till internationella relationer omfattar oro för krig, neutralitet, försvar, u-hjälp, flyktinginvandring och EG. Det finns en påfallande samstämmighet i enkätsvaren i alla dessa frågor. Ungdomar är inte mera internationellt orienterade än äldre genera- tioner.

Färre i ungdomsgenerationen känner om för krig och färre stöder neutraliteten. Fler anser att u—hjälpen bör ökas, men färre är positiva till EU—medlemskap. Ungdomar är varken mer eller mindre negativa till invandringen. Efter sin familjebildning är man mera restriktiv i dessa avseenden, medan ensamstående ungdomar är mera generösa.

Unga kvinnor har en mera omsorgsorienterad och positiv inställning till u-hjälp och flyktinginvandring, de känner oftare oro för krig och stöder neutraliteten. Jämfört med unga män är de oftare emot för- svarsanslag och EG-anslutning.

• Sida 338
•  Original

När det gäller internationella attityder finns stora skillnader mellan vänster och borgerliga ungdomar, liksom mellan troende och icke tro- ende. Vänster innebär stöd för neutraliteten, att försvaret bör minskas, u-hjälpen och flyktinginvandringen ökas, och mot EG—anslutning. Tro- ende ungdomar är mera positiva till u-hjälp och flyktinginvandring än icke troende.

Den generation som idag är i 20-årsåldern har som ingen annan under de senaste 50 åren upplevt så stora förändringar i Sveriges omvärlds— relationer. Ingen generation har så intensivt konfronterats med det faktum att vi är nära beroende av utvecklingen i andra länder, och ingen generation har heller haft så stora möjligheter till inblick i politik och levnadsförhållanden i andra länder. Allt detta borde ha betydelse för värderingarna, både mot en Ökad förståelse för andra länder och andra värderingar, men också för större oro inför omvärlden.

Under 80—talet levde vi med ökad krigsrisk (ubåtskränkningar, oljekri— get), men fick också uppleva planekonomiernas sammanbrott. Nytt är också den omfattande flyktinginvandringen som blev synlig över hela landet. Miljökatastrofer som Tjernobyl och försumingen blev en svensk realitet, och samtidigt fick vi lära oss att vi saknade varje in— flytande i dessa avseenden. Ekonomin internationaliserades, och vi fick lära oss att sysselsättning och inkomster egentligen avgjordes ut— omlands. Arbetslöshetsnivån på 90-talet kunde man inte föreställa sig under 80-talet. Samtidigt aktualiserades europeiska gemenskapen, som kan komma att föra betydande delar av det reella politiska be- slutsfattandet utanför landets gränser. Gamla svenska dogmer störta- des: neutraliteten, Sverige som moraliskt världssamvete och folk— hemmets transfereringssystem och offentliga tjänster.

De senaste 5-10 åren var en turbulent period, där de internationella chockerna avlöste varandra. Tidigare generationer konfronterades un— der sin uppväxttid med en betydligt stabilare och förutsägbar omvärld, där värderingarna var mera givna på förhand och kunde övertas från de äldre. Turbulensen kräver nyorientering av verklighetsuppfattningar och värderingar, inte bara av ungdomarna utan även äldre generationer.

• Sida 339
•  Original

Intemationaliseringen inom ungdomskulturen är gammal, men den nu- varande ungdomsgenerationen är den första som växt upp med MTV, kabel-TV, utlandsresor och allt bättre språkkunskaper. Tillsammans med allt bättre grundutbildning bör vi ha en internationellt orienterad ungdomsgeneration av en typ vi aldrig har haft tidigare. Det behöver inte innebära en allmänt mera positiv inställning till utlandet, till invandring eller till internationellt samarbete. Det kan också leda till isolationistiska tendenser när omvärlden upplevs som hotande. Intemationaliseringen av arbetslivet och invandringen innebär också ökad konkurrens, vilket främst drabbar svenska ungdomar.

I detta kapitel visas attityder i anslutning till internationella relationer, med utgångspunkt från 1993 års ungdomsenkät. Redovisningen om- fattar krigsrisken, neutraliteten, försvarsanslagen, u-hjälp, invandring, och EG—anslutning. I tabellmaterialet ingår även inställningen till kärnkraft.

21.1 Utlandsresor

Tabell 21.1 inleds med en redovisning av andelen som "någon gång" har varit utomlands på semester eller arbete. 1993 gällde det 93 pro- cent av befolkningen, och lika många bland ungdomar. Detta bör vara det högsta värdet hittills för någon generation. I medelåldern är ande- len något högre, men klart lägre efter 55- årsåldem. Uppväxtfamiljen betyder en del: arbetarbarn har mindre utlandserfarenheter. Lång ut- bildning och borgerliga värderingar innebär mera erfarenheter.

21.2 Oro för krig

Ungefär varannan ungdom (52 procent) hade under den senaste tiden "ofta eller då och då känt sig orolig för krigsrisken". Ungdomar känner mindre oro än äldre generationer. Unga kvinnor var mera oroliga, och oron ökade med ålder ända upp till pensionsåldern (71 procent).

Oron för krig, liksom alla andra internationella attityder, är vidare re- laterade till familjebildning. Samboende är mera oroliga än ensamstå- ende. Det är en skillnad som sedan återkommer för flera indikatorer 1 detta kapitel, och som understryker att familjebildning medför att man

• Sida 340
•  Original

oftare sluter sig inom "familjens lilla värld". Det innebär t.ex. att man kräver anslagsminskningar till försvaret, mindre u-hjälp, färre flyk— tingar och mindre stöd för EG. Tonåringarna har dessa värderingar i klart mindre utsträckning. Detta kan man kanske se som ett tecken på att skolan förmår att förmedla värderingar kring internationell öppen- het och kring omsorg, men att åsikterna senare modifieras under eta— bleringsfasens påfrestningar och vardagens realiteter. Det återstår att se om skillnaderna beror på periodeffekter eller är en konsekvens av åld— rande och familjebildning.

Panisympatier och religion samvarierar med föreställningen om risk för krig. Vänsteranhängare är mera oroliga, liksom troende, och det rör sig om relativt stora skillnader.

21.3 Neutraliteten och försvarsanslagen

Svensk neutralitet har länge varit en dogm, som togs för given, delades av nästan alla och knappast debatterades. 1993 hade neutraliteten för- lorat något av sin roll i samband med sammanbrottet i öst. En positiv inställning till neutraliteten är emellertid inte bara en fråga om praktisk politik. Den kan också vara ett uttryck för pacifistiska värderingar, och bör 1 så fall snarast öka när det yttre trycket försvinner. 1993 var fort— farande en stark majoritet positiv till neutralitet (87 procent, se tabell 21.1). Mest positiva var kvinnorna. Vidare var samboende (särskilt när de hade barn) mera positiva till neutralitet än ensamstående ungdomar. Neutralitetsfrågan är också en partiskiljande fråga, där vänsterungdo— mar håller fast vid den traditionella linjen.

Inställningen till försvaret bör naturligtvis påverkas av det just då ak- tuella internationella läget, där sovjetväldets upplösning 1 vårt närom- råde bör leda till mindre försvarsvilja. I ungdomsenkäten frågade vi även efter försvarsanslagen, om de borde ökas eller minskas. En ök- ning rekommenderade endast 9 procent, medan 44 procent ville ha en minskning. Dessa svar måste även ses i relation till det just då svåra ekonomiska läget och de väldiga budgetunderskotten. Här ligger en av de viktigaste brytpunkterna mellan män och kvinnor, mellan vänster och höger, och mellan ensamstående och samboende ungdomar. Kvinnor är betydligt mera benägna att minska försvarsanslagen, detsamma gäller för vänsterungdomar, och för ungdomar som redan bildat familj.

• Sida 341
•  Original

21.4 Inställningen till u-landshjälp

U-hjälpen är en annan köns- och generationsskiljande fråga. Kvinnor är i många avseenden mera omsorgsorienterade, vilket även fram- kommer här. 15 procent av de unga kvinnorna vill öka u-hjälpen, resp 7 procent av de unga männen. U—hjälpsanhängarna minskarsedan raskt från tonåringarna (14 procent) till 4 procent i medelåldern. Aven i detta fall är samboende ungdomar mindre benägna till stöd än tonåringar och utflyttade ensamstående som ännu inte bildat familj.

Ett större intresse för u-landshjälp är också något som förenar vänster- ungdomar och troende ungdomar. Detsamma gäller ungdomar med hög utbildning.

21.5 Inställning till invandring

Upprepade undersökningar av invandringsattityder tyder på att be— folkningen har blivit mera kritisk till invandringspolitiken och till in- vandringens omfattning, och att förändringarna har inträffat under de senaste 5-6 åren (se kapitel 22). Förändringarna inträffade under en pe— riod med stark flyktinginvandring, en allmän fokussering på in- vandringspolitik, och stark ökning av arbetslösheten. Ungdomsenkäten ger också en övervägande negativ opinion till flyktinginvandringen. 71 procent instämmer i att "Sverige bör ta emot färre flyktingar", 29 pro- cent håller inte med om detta. Ungdomsenkäten ger emellertid inte belägg för några skillnader mellan ungdomsgenerationen och de äldre.

Bland ungdomarna är kvinnorna mer positiva till flyktinginvandring än män, analogt med den omsorgsorientering vi kan se i andra kapitel. Tonåringarna är mest positiva till invandring, i övrigt saknas ålders- skillnader. Dessa resultat ger alltså inte något stöd för hypotesen om starkt motstånd just i ungdomsgenerationen. Efter familjebildningen är man också mera negativ till invandring. Liksom betr. u-hjälp är vänsterungdomar mera positiva, och det gäller även troende, och självklart invandrarungdomar. Högutbildade är även i detta fall mera positiva, medan arbetarbakgrund oftare innebär negativ inställning.

• Sida 342
•  Original

Tabell 21.1 Inställning till internationella relationer. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.

varit orolig behall försvar försvar u—hjälp vi bör ta emot: fri in— vill bli behall utom- för neutra— bör bör — bör färre flera vandring medlem inte lands krig litet ökas minskas ökas flyktingar fr Europa i EG kärnkraft

16—2975r 92.6 52.0 86.8 8.6 43.7 11.0 71.1 28.9 22.2 23.3 52.9

16—29 är män 93.0 47.0 83.5 kvinnor 92.2 57.2 90.3

rr) sr > N > > C) '=' 00 N r—l

25.7 24.5 27.4 41.8 32.2 19.8 18.9 64.7

m > m 0

. m _ m m (S' r ("

89.6 43.5 83.0 93.8 51.4 87.6 93.7 58.8 88.7 94.9 64.0 87.6 86.0 70.9 89.2

H

66.8 33.2 21.8 20.2 60.3 71.7 28.3 22.6 25.3 49.5 26.4 22.1 23.7 50.8 71.5 28.5 24.2 28.3 46.8 72.8 27.2 16.8 30.7 41.5

u—lu—l # 05 ("3

ND

('$ > mwomm sz'Hoosrco

>

u)

sr U'JOOkOI—l

. Hm>mm

Li Li H Lt Lt u(quUanorUutu

män 90.0 41.0 78.8 män 93.4 45.0 83.7 män 94.8 53.5 86.6 män 95.6 52.4 83.9 män 88.9 70.2 82.0

76.1 23.9 21.2 24.7 50.9 72.1 27.9 24.9 29.6 40.4 25.0 26.3 27.4 36.7 74.1 25.9 26.9 35.2 32.5 68.7 31.3 15.3 30.3 36.5

r—Ic—i ”(')me UWNVNkD

o

Lf) > moomwo w>>m=r

o

Lf) sr wwomo

LI Lt H Lt La umomomamum

kvinnor 89.1 46.2 87.3 kvinnor 94.1 58.0 91.8 25—29 kvinnor 92.5 64.5 91.0 35—54 kvinnor 94.0 77.5 91.7 55—74 är kvinnor 83.8 71.5 95.3 FAMILJETYP

Kvarbo 16—24 år 91.3 44.4 84.6 Ensambo 16—24 år 89.8 53.4 86.7 Sambo utan barn 96.1 57.1 88.2 Sambo med barn 92.6 57.3 91.8 SYSSELSÄTTNING

I utbildning 92.2 50.5 83.9 I tillf. arbete 93.5 53.7 88.6 I fast arbete 94.5 53.2 89.9 Anställda 94.4 53.2 89.5 Arbetslösa 89.6 49.9 85.9 Sysselsättn.probl. 93.2 53.3 87.7

57.5 42.5 22.4 15.4 69.8 71.3 28.7 20.2 20.7 59.1 28.0 17.5 19.7 66.3 68.7 31.3 21.2 20.5 62.6 76.5 23.5 18.1 31.0 46.3

Nu—t LO N U'

M M L! LJ Mundi-Munn!

:)

N > xotooo>.—1 Nummi/vm r—t ko sr 00 .—4 sr N mvm.—4>

68.7 31.3 21.1 23.0 55.5 65.6 34.4 23.0 24.6 45.7 27.4 21.7 24.0 53.2 80.8 19.2 14.7 18.5 53.5

v—(l—l OK (1) m

l—IH

xo N > srt—namn Noon-n Lf) rn :r— amet—1 Ou—tkow

59.8 40.2 29.2 24.7 56.7 69.8 30.2 19.5 25.4 56.5 20.9 17.7 23.9 46.8 76.3 23.7 18.3 24.4 49.5 78.2 21.8 19.8 18.8 54.9 72.1 27.9 22.6 23.6 55.9

v—lu—i (V) U' V' n—l >ou>>mo

N

Q' (? mHOmON ox.—1to>om

r—l

v—i

m

> om.—isr>o

1—1 H U'? (T'

• Sida 343
•  Original

forts tabell 2l.1 SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar 87.3 Arbetarbarn 88.1 Tjänstemannabarn 96.0 Arbbarn män 89.4 kvinnor 86.7 ijbarn män 95.8 kvinnor 96.2 Infödda svenskar 93.9 Invandrare 77.8 Storstad 16—29 år 94.6 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 93.0 Splittrad 91.2 Fullständig män 93.6

Splittrad män 91.0

Flyttade vid 15—18 92. PARTISYMPATIER Vänstern 90.3 Borgerliga 97.1 RELIGION Tror på Gud 90.0 Tror på högre makt 93.4 Ej troende 92.5 UTBILDNING (= 2 år efter grsk 89.5 Skolslut före 19 89.8 Högskoleutb. 98.8 STUDENTURVAL Socialt arbete 100.0 Internat. ekonomi 100.0 Sociologi 100.0 Samtliga 100.0 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 91.7 16-74 är män 92.5 kvinnor 90.9

GNONLOKI'GNLOO Hr—l OOIDQFKNKOWWH

r—i

u—l

.

WFQOQ'Q'NCDINCN r—l oo=r>w.—|Noou>oo.—q .

Hr—l

oo v—i

. . n—l

m>mermw u—I meNPwm HO PO H

u—(mr—l (”LO:—( r—l

mc>H >r—m

owooo OLOOv—l

mwo mkov

23.4 22.3 31.3 18.2 26.3 26.0 37.0 28.2 37.9 32.2 30.9 24.0 29.0 32.9 18.0 29.6 25.7 28.2 24.7 39.6 33.4 23.2 19.0 20.8 45.6 52.2 58.3 80.8 67.6 30.3 28.8 31.9 54.4 54.9 51.7 45.6 64.0 37.8 66.5 53.3 46.2 49.3 51.8 56.3 40.9 63.7 45.0 67.5 49.5 54.7 35.8 57.3 56.6 42.3 50.6 50.6 53.5 78.3 38.2 76.5 64.8 48.2 36.9 60.0

16-29 är om inte annat anges

• Sida 344
•  Original

21.6 Inställning till EG

EG-motståndet dominerar även i denna undersökning. 23 procent av ungdomarna tyckte att "Sverige bör eftersträva medlemskap i EG, även om det betyder minskad politisk självständighet", vilket är något färre än hela den vuxna befolkningen (27 procent). I SCBs undersökning av EG-sympatier (november 1993) låg siffran på 26 procent.

Ungdomar är mera negativa till EG än äldre generationer. Motståndet i ungdomsgruppen finns mest bland arbetarbarn och lågutbildade. Hög- skoleutbildade är mera positiva. Det är särskilt intressant att se skillna- derna mellan de tre studentgrupperna: Studerande i internationell eko— nomi är mycket positiva (69 procent), och studerande i socialt arbete och sociologi extremt negativa (9 resp 21 procent, notera dock att det rör sig om mycket små stickprov).

Här spelar även partifärg en viktig roll: vänsterungdomar är betydligt mera negativa (11 procent), men även bland borgerliga ungdomar är EG-anhängarna i minoritet.

Motsvarande front finns även emot kärnkraften. Här formeras den av de yngsta, särskilt unga kvinnor, av vänstersympatisörer och religiösa, medan utbildning knappast betyder något.

• Sida 345
•  Original

Kapitel 22

Attityder till invandrare och

invandring

Av Charles Westin

Sammanfattning

Antalet attentat riktade mot flyktinganläggningar och mot enskilda in- vandrares liv och egendom har ökat avsevärt under de senaste fyra åren. I de fall gärningsmännen har kunnat gripas har det oftast varit unga pojkar. Många människor befarar att rasism och främlingsfient- lighet sprider sig i samhället och att stora befolkningsgrupper sympa— tiserar med de rasistiska attentaten. Resultaten från en riksrepresen- tativ attitydundersökning 1993 som genomförts vid Centrum för invan- drarforskning vid Stockholms universitet visar dock att så inte är fal- let. Rasistiska och invandrarfientliga uppfattningar har inte blivit mer utbredda hos den stora allmänheten, vare sig hos ungdomar, medelål- ders eller äldre. Däremot har allmänheten blivit betydligt mer kritisk till invandringen och invandringspolitiken jämfört med vad som kom- mit fram i tidigare undersökningar.

• Sida 346
•  Original

Många människor fruktar att främlingsfientlighet har vuxit sig stark i Sverige. Det finns åtskilliga exempel på hur etniska relationer i Sverige avhandlas med våld. Flyktingförläggningar har attackerats och i några fall bränts ned. "Lasermannens" kallblodiga beskjutning av enskilda personer med icke—nordiskt utseende ledde till en av de mest omfattande polisutredningarna i svensk kriminalhistoria. Hösten 1992 och våren 1993 skändades judiska begravningsplatser och i slutet av sommaren 1993 stacks den shiamuslimska moskén i Trollhättan i brand av tre pojkar som uppgav sig vara kritiska till den nuvarande flyktinginvandringen.

Första gången en flyktingförläggning attackerades var det en sensation. Sedan dess har förläggningar attackerats så ofta att det knappast har nyhetsvärde längre. Extremister som önskar dra till sig massmedias uppmärksamhet trappar därför upp våldet. Spektakulära Våldsbrott med rasistiska förtecken uppmärksammas i massmedia och lockar där- igenom också till efterföljd. Media ger alltså intryck av att relationerna mellan svenskar och invandrare blir allt mera konfliktfyllda men medverkar samtidigt oavsiktligt till förutsättningarna för att situationen förvärras.

Det är ett allvarligt tecken på att saker och ting inte står rätt till om främlingsfientliga uppfattningar vinner gehör bland ungdomen. Gär- ningsmän som gripits i samband med attacker mot flyk- tingförläggningar har t.ex oftast varit unga pojkar som inspirerats av högerextremistiska aktioner. Antalet brott med rasistiska motiv har så— kerligen ökat under senare år. Men har främlingsfientligheten som så— dan blivit mera utbredd hos allmänheten?

Frågan om allmänhetens inställning till invandring och invandrare i det svenska samhället har varit aktuell tidigare. Den första större under- sökningen av svenskars inställning till invandring genomfördes 1969 när arbetskraftsinvandringen till Sverige var som störst. Resultaten visade att negativa uppfattningar om invandringen och invandrare övervägde bland personer med låg utbildning, bland de äldre och bland dem som identifierade sig med arbetarklassen. De yngsta åldersgrupperna visade den mest positiva inställningen (Trankell

1974).

Tolv år senare genomfördes en ny attitydundersökning. Det talades då mycket om en tilltagande hårdhet i relationerna mellan invandrare och

• Sida 347
•  Original

svenskar. Resultaten från 1969 bekräftades. Unga stod exempelvis för en mycket mera positiv inställning till invandrare än medelålders och äldre. Mot all förmodan hade den allmänna opinionen dock inte ut- vecklat sig i en negativ riktning sedan 1969. Förklaringen var att ung- domsgenerationer som vuxit upp i efterkrigstidens svenska invand- ringssamhälle ersatte dem som föddes under seklets första årtionde och som var för gamla att medverka 1981. Detta "utbyte" svarade hu- vudsakligen för förändringen i positiv riktning. Att många samtidigt ansåg att relationerna mellan svenskar och invandrare försämrats an- togs bero på att en främlingsfientlig minoritet blivit mera högljudd än tidigare. Rent generellt byggde alltså bilden av tilltagande konflikter i samhället på en negativ selektion inom massmedia och bland myndig- heter av informationen om de etniska relationerna (Westin 1984).

Under senare delen av 1980-talet talades det åter om tilltagande rasism i samhället. Flyktingmottagandet fungerade inte som planerat. I kom- munerna fanns god vilja men strömmen av spontant anlända asylsö- kande växte år från år och nådde nivåer som det nya mottagningssys— temet från 1985 inte planerats för. Kommissionen mot främlingsfient- lighet och rasism tillsattes 1987 bara något år efter det att Diskrimine- ringsutredningen presenterat sitt slutbetänkande. En uppföljande atti- tydundersökning 1987 bekräftade resultaten från 1981. Inte heller denna gång fanns således stöd för antagandet att främlingsfientlighet brett ut sig i samhället. Dock uttryckte sig de yngsta intervjuperso- nema mera kritiskt om invandringen än vad motsvarande åldersgrup— per hade gjort 1981 (Westin 1987). Den här iakttagelsen bekymrade kommissionen som därför finansierade en särskild studie av ungdo- mars attityder. Den genomfördes hösten 1990 vid Ceifo. Resultaten vi- sade att unga människor nu uttryckte sig kritiskt om invandringen. De mest negativa uppfattningarna om invandringen och invandrare kom från unga män inom arbetarklassen (Lange & Westin 1991).

22.1 Undersökningen 1993

Undersökningen av befolkningens attityder till invandringsfrågor 1993 genomförs på uppdrag av Kulturdepartementet av Anders Lange och undertecknad. Den här studien ingår i serien av attitydundersökningar. Dock skiljer den sig i vissa avseenden från föregångarna. Parallellt till- frågades utrikes födda från fyra länder - Chile, Finland, Iran och Polen - om deras syn på Sverige som invandrarsamhälle, något som inte har