SOU 1994:73
Ungdomars välfärd och värderingar : rapport till Barn- och ungdomsdelegationen och Generationsutredningen
National Library of Sweden
'
S(UJMW
Rapport till Barn- och ungdomsdelegationen och Generationsutredningen
86le
Rapport till Barn- och ungdomsdelegationen och Generationsutredningen
Ungdomars Välfärd och Värderingar
Rapport till Barn- och ungdomsdelegationen och Generationsutredningen Stockholm 1994
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90
Omslangenrik Nygren
ISBN 91-38—13682—1
NORSTEDTS TRYCKERI AB ISSN 0375—250X Stockholm 1994
De senaste årtiondenas snabba samhällsutveckling har inneburit att livsvillkoren för ungdomsgenerationema förändrats på ett genomgri- pande sätt. Den generation som i dag står inför inträdet i vuxenlivet har i viktiga avseenden helt andra erfarenheter än föräldragenerationen.
Samhällets förändringar innebär nya möjligheter, men också nya prob— lem. Till dessa hör att förutsättningarna för att etablera sig i vuxenlivet förändrats under senare år, både när det gäller utbildning, arbete och bostad.
Vi behöver därför en bättre kunskap om ungdomsgenerationens livs- villkor, om välfärdens fördelning mellan generationerna och om de vär— deringsförskjutningar som sker i olika generationer. Av särskilt intresse är att få kunskap om attityd— och värderingsförändringar i ungdoms- generationen som belyser hur föräldrar och andra vuxna lyckas med normförmedlingen till de unga.
Att lägga grunden för en sådan kunskap måste betraktas som en viktig investering för framtiden. Att kartlägga samhällsförändringar eller att spåra eventuella värderingsförskjutningar låter sig emellertid inte göras genom enstaka studier. Tvärtom är det nödvändigt att utveckla metoder som siktar till en långsiktig kunskapsuppbyggnad, så att exempelvis jämförelser över tiden möjliggörs.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare om ungdomars levnads- villkor och framtidsutsikter (Generationsutredningen dir. 1992:107) i syfte att belysa ungdomars levnadsvillkor och lägga förslag till åtgärder som kan underlätta ungdomars etablering i samhället.
Samtidigt har Barn- och ungdomsdelegationen (Ju 1983:01), som är ett rådgivande organ till regeringen i frågor som rör unga människors uppväxtvillkor (dir. 1992:15), fått regeringens uppdrag att ta initiativ till en studie om attityd- och värderingsförändringar i ungdomsgenera- tionen.
Joachim Vogel, Statistiska centralbyrån, har ansvarat för och samordnat arbetet med rapporten. Tio forskare fördjupar dessa undersökningar med analyser och ytterligare forskningsresultat från ett flertal studier. Dessa forskare är Thorleif Pettersson, Jan Carle, Maria Oscarsson, Henric Oscarsson, Lars Lorentzon, Charles Westin, Tarja-Liisa Leiniö, Erling Bjurström, Sonja Persson och Henry Montgomery. Författarna anges med namn vid respektive kapitelrubrik och svarar själva för innehållet.
Rapporten innehåller inte några ställningstaganden från Barn- och undgomsdelegationen eller Generationsutredningen. Det är vår för— hoppning att rapporten skall bidra till en ökad kunskap om ungdomars välfärd och värderingar samt stimulera till en ökad debatt om ungdo- mars levnadsvillkor. Rapporten är också ett underlag för Generations- utredningens arbete vars slutbetänkande avlämnas i juni 1994.
Stockholm den 3 juni 1994
Inger Davidson Stefan Attefall ordförande i Barn- och utredare ungdomsdelegationen Generationsutredningen
55 71 83
105 125 145
153 167 175 183 203
211 223
23 1 239 247
265 279 285 293 313
1 Inledning (Joachim Vogel) 2 Svensk mentalitet i internationellt perspektiv (Thorleif Pettersson) Del 1: RÖTTER 3 Uppväxtförhållanden (Joachim Vogel) 4 Utbildning (Joachim Vogel) 5 Den förlängda barndomen (Lars Lorentzon)
Del 2: ARBETSMARKNAD 6 Förvärvsarbete (Joachim Vogel)
7. Sysselsättningsproblem (Joachim Vogel) 8 Arbetsmoral (Joachim Vogel)
Del 3: EKONOMI
9 Inkomster (Joachim Vogel) 10 Likviditet (Joachim Vogel) 11 Kapitalvaror och semesterresor (Joachim Vogel) 12 Fördelningspolitiska värderingar (Joachim Vogel) 13 Ekonomimoral (Joachim Vogel) Del 4: BOSÄTI'NING 14 Bosättning (Joachim Vogel) 15 Bostadsstandard (Joachim Vogel)
Del 5: FAMILJEBILDNING
16. Familjebildning och hushållsstruktur (Joachim Vogel) 17 Inställning till sex och samlevnad (Joachim Vogel) 18 Barnafödande och föräldraskap (Joachim Vogel)
Del 6: SOCIALA RELATIONER 19 Sociala nätverk (Joachim Vogel)
20. Trygghet (Joachim Vogel) 21 Internationalism (Joachim Vogel) 22 Attityder till invandrare och invandring (Charles Westin) 23 Invandrarungdomars etablering (Tarja Liisa Leiniö)
427 439
453 481 495 505
525 535 543
555
28 Fritidsaktiviteter (Joachim Vogel) 29 Ungdomskulturer (Erling Bjurström) Del 9: LIVSÅSKÅDNING 30 Religion och moral (Thorleif Pettersson) 31 Framgång som livsmål (Joachim Vogel) 32 Inställning till olika samhällstyper (Joachim Vogel) 33 Egna ord om samhällsfrågor (Sonja Persson och Henry Montgomery)
Del 10:LIVSKVALITET 34 Hälsa och välbefinnande (Joachim Vogel)
35. Livsglädje (Joachim Vogel) 36 Framtidstro (Joachim Vogel)
Litteratur
" "' 311753. r L:"! -
;:
_-_, 'g'
OM MATERIELLA VILLKOR:
1. Utbildningskraven har skärpts i de flesta yrken och yrkesstrukturen har förändrats mot fler kvalificerade yrken: ungdomsutbildningen har blivit allt längre, vilket leder till senare utträde på arbetsmarknaden.
2. Ungdomar har en allt svårare ställning på arbetsmarknaden, inte bara nu på 90—talet utan sedan årtionden. De bär en allt större andel av arbetslösheten. Detta är en långsiktig trend sedan 60-talet.
3. Längre ungdomsutbildning och högre arbetslöshetsrisk innebär att inkomster och självständig ekonomi kommer senare i livet. Under allt längre perioder lever ungdomar i små omständigheter resp. med lån.
4. Etableringen i vuxenvärlden (egen ekonomi, egen bostad och fa— milj) fördröjs. Etableringsperioden blir allt längre, avslutas senare, och omfattar en allt större grupp ungdomar.
5. Såväl inkomster och konsumtion har utvecklats sämre för ungdo— mar än medelålders och äldre. Allt fler unga rapporterar betalnings- svårigheter för mat och hyra.
OM BOSÄTTNING OCH FAMILJEBILDNING:
6. Ungdomar flyttar ut från föräldrahemmet allt senare, parbildning och barnafödande sker allt senare i livet.
7. Ungdomars bostadsstandard har inte utvecklats lika positivt som de äldres. Den egna bostaden blir allt oftare en bostadsrätt.
UNGDOMAR OM UPPVÄXTTID OCH FÖRÄLDRARNA:
8. Föräldrarnas engagemang i ungdomars utbildning (läxläsning, önskan om längre utbildning etc.) verkar ha ökat. Förhållandet till föräldrarna verkar inte vara särskilt konfliktfyllt.
10. Ungdomar delar sina föräldrars toleranta inställning till sex och samlevnad, till skillnad från den äldsta generationen. Under 80-talet har ungdomars sexualmoral delvis blivit mindre tolerant, vilket kan hänga samman med AIDS.
11. Attityderna till barnafödande och föräldraskap skiljer sig inte nämnvärt från föräldrarnas.
OM ARBETE, EKONOMI OCH SAMHÄLLE:
12. Ungdomar har en mer utpräglad framgångs- och konkurrensin- riktning än äldre. Fler ungdomar än äldre anser att personlig an— strängning och hårt arbete är viktigt för framgång i livet.
13. Ungdomar är något mer positiva till löneutjämning, jämlikhet, so- cialism, sociala reformer och till offentliga sektorn, mindre intresse- rade av politik och partimöten, och positiva till alternativrörelser.
14. Under 80-talet minskade ungdomars stöd för vänstern, och mode- raterna blev största ungdomspartiet. Under 90-talet har pendeln svängt igen och socialdemokratema är äter det största ungdomspartiet.
15. Ungdomar är mer kosmopolitiska, generösa till u—hjälp och mer negativa till EU. Vare sig hos ungdomar, medelålders eller äldre har rasistiska och invandrarfientliga uppfattningar blivit mer utbredda. Däremot har man blivit mer kritisk till invandringspolitiken.
16. Jämfört med äldre har ungdomar en mer optimistisk framtidssyn när det gäller arbetslösheten och levnadsstandarden.
17. Unga kvinnor karakteriseras av starkare orientering mot altruism resp. mot ekonomisk trygghet, reproduktionens problem, mänskliga kontakter och omsorgsfrågor, större stöd för offentlig sektor och trans— fereringssystem, mer krav på jämlikhet och stöd för politikens vänster- sida, kritik av nuvarande samhälle, och mer pessimistisk framtidssyn.
18. Liksom tidigare stämmer bilden av ungdomar som avvikande och hotfulla dåligt med verkligheten. Ungdomars värderingar skiljer sig inte särskilt mycket från föräldragenerationens.
Sammanfattning
Av Joachim Vogel
1. Utredningsuppdraget 1.1 Kartläggning av ungdomars faktiska levnadsförhållanden
Generationsutredningen gav i maj 1993 SCB i uppdrag att genomföra en analys av ungdomars etablering i vuxenvärlden. Tidigare statistik hade visat att ungdomars etablering tenderade att förlängas successivt, och att ungdomars materiella situation utvecklades sämre än äldre ge- nerationers. SCBs årliga undersökningar av levnadsförhållanden (ULF), liksom andra SCB-material gav möjlighet att följa utvecklingen under en längre tidsperiod. Generationsutredningens uppdrag till SCB omfattar en tidsserieanalys av ungdomars utbildning, sysselsättning, inkomster, materiell levnadsstandard, bostadsförhållanden, familjebildning, medborgerligt deltagande, sociala nätverk, fritidsva- nor och hälsa. Analysen omfattar en genomgång av de faktiska lev- nadsförhållandena inom dessa komponenter, där vi följer ungdomsge— nerationens situation från 70-talet och framåt, och jämför med utveck- lingen för äldre generationers. De tre generationerna är:
"ungdomar" (=16-29-åringar), "föräldragenerationen" (=35—54—åringar) resp "pensionärsgenerationen" (=55—64-åringar).
Redovisningen gäller resp åldersgrupps situation varje år från 70-talet (s k upprepade tvärsnittsundersökningar). Dessutom genomförs relativt detaljerade analyser av olika ungdomsgruppers situation. Denna del av rapporten ger således en bild av hur ungdomar lever idag, hur deras situation har utvecklats, hur nivå och utveckling ser ut i jämförelse med äldre generationers, samt hur levnadsförhållandena ter sig inom olika ungdomsgrupper.
Utöver ULF för åren 1975-91 har även andra av SCBs statistiksystem använts, däribland arbetskraftsundersökningarna (AKU), inkomstför- delningsundersökningarna (HINK), valundersökningarna, undersök- ningarna av partisympatier (PSU) och bostads- och hyresundersök— ningarna (BHU). ULF- materialet omfattar totalt 126000 intervjuer genomförda 1975-91, varav 33000 med ungdomari åldern 16-29 år.
1.2. Kartläggning av ungdomars värderingar
Uppdraget från Generationsutredningen ger hårddata om utvecklingen av faktiska levnadsförhållanden. Vid samma tidpunkt fick SCB i upp— drag av regeringens barn- och ungdomsdelegation att genomföra en enkätundersökning rörande ungdomars värderingar och framtidstro, med särskild inriktning på ungdomars etablering i vuxenvärlden ("SCBs ungdomsenkät"). Undersökningen har planerats dels som en fristående och innehållsligt brett upplagd attitydstudie, dels som ett komplement till analysen av faktiska levnadsförhållanden (se ovan), för att ge röst åt ungdomarnas egna reaktioner. Undersökningspro— grammet har vidare anpassats till vissa större internationella under- sökningar samt äldre svenska undersökningar för att ge referenspunkter i tid och rum.
Enkätundersökningen omfattar även ett stickprov äldre (35—74—årin- gar), och därmed kan ungdomars värderingar även jämföras med äldre generationers. Stickprovet omfattar totalt ca 3500 personer, varav 2900
ungdomar, och datainsamlingen genomfördes under hösten 1993. Även ungdomsenkäten redovisas utförligt beträffande åsiktsskillnader mellan generationerna resp mellan olika ungdomsgrupper, t ex efter kön och åldrar, utbildning, sysselsättning, familjetyp, föräldrars socioekono- miska ställning, hemförhållanden, partisympatier, religion och natio— nalitet.
1.3. Rapportens uppläggning
Objektiva levnadsförhållanden och ungdomarnas värderingar presente- ras samlade i denna rapport i 36 kapitel. Rapporten följer en strukture— ring i arenor inom vilka ungdomar måste etablera sig (uppväxt/ut- bildning, arbetsmarknad, självständig ekonomi, bostadsmarknad, fa- miljebildning, sociala nätverk, medborgerligt deltagande, fritid/kultur) samt avslutas med olika aspekter rörande livsåskådning resp livskvali- tet i subjektiva termer. Utgångspunkten är att beskriva etableringsfa- sen, dvs den period under vilken ungdomar bygger upp ett självstän- digt liv som vuxna.
Långsamma förändringar av förutsättningarna för ungdomars etablering på arbetsmarknaden, dels i form av ökande utbild- ningskrav, dels ökande arbetslöshet, innebär en förlängning av etableringsfasen: ungdomar är äldre när de kommer ut på ar- betsmarknaden, inkomsterna kommer senare, utflyttningen från föräldrahemmet sker senare, och bosättning och familjebildning senareläggs.
Etableringen i vuxenvärlden sträcker sig över en allt längre tidsperiod, den avslutas senare, och antalet ungdomar som be- finner sig i en mellanställning, mellan barndom och ett själv— ständigt liv som vuxen, ökar. Det rör sig om en allt mer utbil- dad, allt äldre och allt större ungdomsgrupp, och dess materiel— la levnadsvillkor släpar allt mer efter de äldres.
Redovisningen i rapporten ger ett empiriskt underlag för ställningsta— ganden till den grundläggande frågan om ansvaret för ungdomars eta- blering, och för deras levnadsförhållanden under etableringsperioden. Uppväxtfamiljen, offentliga sektorn och arbetsmarknaden utgör tre försörjningssystem, där marknaden och/eller offentliga sektorn succes-
sivt tar över ansvaret från föräldrahushållet. I första hand är det ett an- svar ifråga om ekonomiska resurser och materiella levnadsförhållan- den. Man kan i princip tänka sig fyra strategier för att bemästra de problem som skapas av den förlängda etableringsfasen:
att uppväxtfamiljens ansvar förlängs, att arbetsmarknaden tar ett ökat ansvar,
att offentliga sektorn tar ett ökat ansvar (transfereringssyste— men, arbetsmarknadspolitik), eller
att överlåta ansvaret på ungdomarna själva (sjunkande levnads- standard, skuldsättning och därmed lägre levnadsstandard längre fram i livet).
Denna rapport lägger fram ett statistiskt underlag för en diskussion kring dessa strategier, dels rörande ungdomars förändrade levnadsvill— kor, dels rörande ungdomars reaktioner och värderingar.
2. Uppväxtfamilj och skolgång
Uppväxtfamiljen är betydelsefull för ungdomars framtid genom för- medling av studieintresse, överföring av kunskaper och värderingar, samt genom psykologiskt och ekonomiskt stöd under skolåren och se— nare under etableringsfasen. Föräldrastödet är en viktig resurs i skolan, där barn och ungdomar måste konkurrera och erövra nya resurser i form av meriter som sedan kan sättas in på arbetsmarknaden. Där av— görs vilka som kommer att få hög utbildning, och därmed i regel ett materiellt sett bättre liv. Statistiken visar att det sociala arvet har avgö- rande betydelse: arbetarbarn får mindre stöd av föräldrarna, och de ge- nomgår också kortare utbildning.
Splittrade hemförhållanden
Var femte 16-29-åring kommer från ett skilsmässohem, vilket är dub- belt så många som för en generation sedan. Skilsmässobarnen är över- representerade bland ungdomar med arbetsmarknadsproblem, bland arbetarungdomar och storstadsungdomar.
Ökat föräldrastöd
Föräldrarnas stöd till barnens utbildning i form av att de "önskade lång utbildning, hjälpte till med läxorna, gav beröm och gick på föräldra- möten" osv verkar ha ökat påtagligt, i takt med att föräldrarna själva fick allt högre utbildning och förståelse för utbildningens betydelse, och i takt med att utbildningskraven faktiskt har skruvats upp.
Ökande ungdomsutbildning
Ungdomsutbildningen har ökat avsevärt sedan 70—talet. Mellan 1980 och 1992 ökade andelen tonåringar som enbart studerade (ungdomar som står utanför arbetskraften) från 34 till 58 procent (gymnasieut- byggnaden), och från 9 till 16 procent bland 20-24-åringar. Dessutom hade det blivit vanligare med studier parallellt med förvärvsarbete. Okningen av antalet ungdomsstuderande var snabbast på 90—talet, vil- ket är en konjunktureffekt resp konsekvens av tredje gymnasieåret.
Den förlängda ungdomsutbildningen — i framtiden med 3—årig gymna- sieskola för nästan alla - innebär för allt fler en obruten 12—årig inlär— ningssituation, i omsorgsmiljö, isolerad från arbetslivet, i åldersmäs- sigt homogena grupper, i konkurrensinriktad och ofta stökig och kon— fliktbetonad miljö. I kapitel 5 diskuteras problemen med en fortsatt utbyggnad av ungdomsutbildningen. Klarar alla ungdomar vår utbild— ningsstrategi med långvarig skolgång, ett förlängt beroendeförhållan— de, en utdragen och kravlös parantestillvaro, långvarig inlärning av personliga misslyckanden, där praktiska begåvningar inte kan växa i självförtroende? I vilken utsträckning är utbildningsexpansionen nöd- vändig för välståndsökningen eller som förvaring?
Mer skolkonflikter
Den nuvarande ungdomsgenerationen tycks dock inte ha trivts sämre i skolan än äldre generationer, trots att de oftare har upplevt konflikter (skolk, bråk med lärare, mobbning). Det tyder kanske på en bättre eller mer tolerant skola, med mer tolerans för konflikter. Skolproblem är vanligare bland arbetarbarn och barn från splittrade föräldrahem. Ung— domar som senare får problem på arbetsmarknaden har oftare även haft Skolproblem.
Tabell 1 Uppväxtförhållanden och skolgång efter kön resp. generation. Procenttal.
16—29 är: generationer: m kv 16—29 35—54 55—74 _____________________________________________________________ Hemförhållanden: uppväxt m 2 biol. föräldrar 71,9 69,2 70,6 80,5 79,6 talade ofta om politik 22,8 20,6 21,7 36,3 24,7 föräldrarna religiösa 13,1 11,4 12,3 14,3 19,6 invandrarbakgrund 17,0 17,3 17,1 18,8 12,7 eget rum i tonåren 79,7 79,8 79,8 38,8 27,7 Föräldrarnas utbildningsstöd: tyckte utbildning viktigt 85,5 88,6 87,0 75,0 61,4 ville lang utbildning 46,8 39,2 43,1 36,0 17,4 berömde ofta 59,1 68,0 63,4 41,2 45,7 gav ofta läxhjälp 43,5 48,8 46,1 26,6 13,4 mor påverkade yrkesvalet 9,3 10,4 9,8 8,6 5,7 far påverkade yrkesvalet 13,9 9,1 11,6 11,6 14,0 Egna erfarenheter av skolan: trivdes i skolan 51,1 60,4 55,6 54,8 55,3 skolkade aldrig 55,2 59,8 57,4 71,0 90,4 aldrig i bråk med lärare 69,4 73,6 71,5 81,9 90,3 utsatt för mobbning 36,7 40,0 38,3 33,1 20,4 Utbildning: studerande 31,3 34,7 33,0 4,5 0,5 trend 1975—91 ” +7,2 +10,7 +8,9 +0,8 —O,l vuxenstudier, kurser 52,1 53,9 52,9 45,7 24,1 trend 1975—91 +8,2 +4,2 +6,2 +14,0 +8,3 Utbildningens pris
Sett ur ungdomsgenerationens perspektiv är den ökande ungdomsut— bildningen inte odelat positiv. Okade utbildningskrav kan bli en kon- kurrensfördel för några, men utslagning för andra. Utbildningsin- flationen innebär också allt större uppoffringar för ungdomar, såväl i form av konkurrenstryck som ifråga om kostnader i form av studie- skulder. Dessutom innebär längre ungdomsutbildning att utträdet på arbetsmarknaden sker senare, vilket betyder uppskjutna inkomster och att tidpunkten för ekonomiskt oberoende flyttas framåt i tiden. Därmed minskar också förutsättningarna för utflyttning från föräldrahemmet, egen bosättning och familjebildning. Okande ungdomsutbildning kan alltså få konsekvenser för etableringen på andra arenor, såsom arbets— marknaden, bostadsmarknaden och konsumtionsmarknaden i vidare bemärkelse, liksom ifråga om familjebildning.
Utbildningskillnaderna mellan könen är internationellt sett små. Sedan 1975 har andelen studerande ökat mer bland unga flickor än pojkar.
Utbildningspremien — utdelning i form av inkomster av högre studier - har minskat långsiktigt som ett resultat av löneutjämning.
3. Etablering på arbetsmarknaden
Förlängd ungdomsutbildning innebär senare utträde på arbetsmarkna— den. Vi får därmed en "etableringseffekt" på arbetskraftens samman- sättning: andelen yrkesaktiva ungdomar i arbetskraften minskar. Det leder till lägre inkomster, lägre materiell standard, senare utflyttning från föräldrahemmet och senare familjebildning i ungdomsgeneratio- nen. Det innebär också att ansvaret för ungdomsgenerationens för- sörjning i ökande utsträckning flyttas från marknaden (arbetsmarkna— den) till sociala nätverk (föräldrafamiljerna) resp till offentliga sektorn (studiestöd, bosättningsstöd, vissa utbildningskostnader).
Unik sysselsättningsutveckling
Sveriges sysselsättningsutveckling är i övrigt unik i internationell jäm- förelse. Sysselsättningen ökade exceptionellt under 70- och 80—talet. Sverige hade dessutom en extremt låg arbetslöshet ända fram till hös— ten 1990. I de flesta industriländer stagnerade sysselsättningen efter första oljekrisen, medan den fortsatte växa i Sverige. Okningen hänger samman med en snabbt ökande förvärvsfrekvens hos kvinnorna (med 23 procentenheter mellan 1970 och 1990) till nästan samma nivå som för männen, och praktiskt taget hela ökningen kom i offentliga sektorn. Sverige utvecklades under 70- och 80-talet snabbt mot jämställdhet ifråga om rätten till arbete och ekonomiskt oberoende. I de nordiska välfärdsstatema förelåg samma utveckling, medan trenden i övriga västländer var svag eller t.o.m. negativ.
J ämställdhetseffekt
Etableringseffekten och jämställdhetseffekten präglar sysselsättnings- utvecklingen: bland unga män leder senare etablering till avtagande sysselsättningsgrad (minskning med 7,5 procentenheter sedan 1975, se tabell 2.a), bland unga kvinnor tar jämställdhetseffekten över (ökning
med 4,2 procentenheter). Jämställdhetseffekten blir tydligast bland kvinnor mellan 25 och 29 år (+14,4). Etableringseffekten kommer fram mer renodlat bland tonårspojkar (-14,8). Var tredje tonåring har för- svunnit från arbetsmarknaden sedan 1970.
Tabell 2.a Sysselsättning och arbetslöshet efter kön resp. generation. Procenttal.
förvärvsarbete: arbetslöshetserfarenhet— under de senaste 5 åren: nuläge trend nuläge trend 1988/91 1975—91 1988/91 1975—91
16—29 är 69.2 —1.8 25.0 +6.6* 16—19 år 36.0 -10.7* 9.8 —8.2* 20-24 år 76.8 +O.1 33.5 +11.1* 25—29 år 87.6 +6.5* 28.5 +12.8* 35—54 år 93.3 +8.2* 8.7 +2.1* 16—29 är män 70.2 —7.5* 23.8 +5.5* kvinnor 68.2 +4.2* 26.3 +7.8* 16—19 är män 35.3 —l4.8* 9.8 —5.1* kvinnor 36.7 —6.2* 9.8 —11.3* 20—24 är män 77.3 —5.3* 31.3 +ll.2* kvinnor 76.3 +5.8* 36.0 +11.2* 25—29 är män 89.3 —1.2 26.8 +7.5* kvinnor 85.7 +14 4* 30.3 +18.4* 35—54 är män 95.4 +O.1 8.4 +l.5 kvinnor 91.2 +16.4* 9.0 +2.6*
* =signifikans Inställning till arbetet
Ungdomars inställning till arbetet skiljer sig inte särskilt mycket från äldre generationers. Aldre anser något oftare att lön och trygghet är Viktigt, medan yngre prioriterar bra arbetskamrater. De yngre har också något oftare en mera instrumentell inställning till sitt (nuvarande) ar- bete (lönen viktigast), medan de äldre betydligt oftare anser att deras arbete ger en personlig tillfredsställelse. Det är logiskt eftersom fler äldre har hunnit avancera och få det jobb de helst vill ha. Ungdomsen-
käten pekar mera på likheter än olikheter mellan generationerna, och skillnaderna kan Väl förklaras av ungdomars och äldres skilda erfa— renheter av arbetsmarknaden (kapitel 8).
Unga kvinnor har delvis andra prioriteringar än unga män. De tycker det är viktigare med intressanta arbetsuppgifter och bra arbetskamrater än unga män som är mera intresserade av materiella aspekter som god lön, trygghet och karriärmöjligheter.
Tabell 2.b Inställning till nuv jobb efter kön resp. generation. Procenttal.
16—29 är: generationer:
m kv 16—29 35—54 55—74
viktigaste krav på jobbet: intressanta arbetsuppg 55,9 63,3 59,5 71,2 54,7 bra lön 21,8 17,8 19,9 24,0 28,2 anställningstrygghet 15,6 11,7 13,7 22,4 36,0 värdering av nuvarande jobb: instrumentell inställningl 28,2 25,3 26,8 16,3 15,5 "arbetet har egenvärde" 44,9 47,8 46,3 76,5 52,9 inställning till felaktig instruktion: accepterar order 37,8 32,8 35,3 43,2 50,8 kräver eget ansvar 44,6 41,3 43,0 46,4 28,7
I man arbetar för pengarna
4 Etablering av en självständig ekonomi Senare arbetsinkomster
Senare utträde på arbetsmarknaden leder till senare inkomster, och för ungdomsgruppen i sin helhet (16—29—åringar) yttrar sig detta främst i fallande arbetsinkomster i reala termer. Medan arbetsinkomsterna har ökat i medelåldern (p.g.a. den allmänna sysselsättningsökningen bland kvinnor) med i medeltal 23000 kr/år mellan 1975 och 91, har tonåring- arnas arbetsinkomster minskat med 14000, och hela ungdomsgenera— tionens står oförändrad. Unga kvinnors arbetsinkomster har utvecklats bättre än unga mäns, vilket beror på den ökade kvinnosysselsättningen (som motverkar den senarelagda etableringen). Som jämförelse kan nämnas att gruppen kvinnor i åldern 35-54 år i medeltal har en
tredjedel högre arbetsinkomster nu än på 70—talet, medan jämnåriga mäns stått praktiskt taget stilla.
Ökade generationsskillnader
Allt senare utträde på arbetsmarknaden innebär att inkomstklyftorna mellan generationerna vidgas långsamt och långsiktigt (kapitel 10). Samma tendens finns beträffande hushållens tillgångar (bilar, bostads- utrustning etc). Ungdomar har också betydligt sämre likviditet än äl- dre, och sedan 70—talet har deras situation försämrats ytterligare i detta avseende. Var fjärde 20-24-åring har haft akuta svårigheter att klara löpande utgifter (hyra, mat). Särskilt utsatta är ensamföräldrar, vars situation försämrats.
Stora variationer mellan ungdomar
Undersökningsresultaten understryker också en annan viktig aspekt på ungdomars materiella situation: levnadsstandarden är mera heterogen än i andra generationer. Trots låga inkomster kan den materiella situa- tionen vara mycket god om man bor kvar hos föräldrarna och betalar litet eller inget till föräldrahushållet. Å andra sidan kan standarden un- der en övergångsperiod vara extremt dålig, trots heltidsinkomster, om man nyss har flyttat hemifrån, bor ensam utan någon att dela kostna— derna med, och drabbas av hög hyra och stora bosättningskostnader. Kontrasten märks framför allt vid jämförelser mellan kvarboende ung- domar och vissa marginalgrupper, såsom unga ensamföräldrar, arbets— lösa och invandrarungdomar. Statistiken visar i vissa fall även sämre utveckling sedan 70-talet, jämfört med såväl äldre som med kvarbo- ende ungdomar. Resultaten tyder också på att kvarboende är vanligare i välbeställda föräldrahushåll.
Inställning till fördelningsfrågor
Ungdomsenkäten ger en utförlig bild av hur ungdomar ser på fördel— ningen av materiell välfärd. Ungdomar är något mer positiva till jäm- likhet, till omfördelning via skattesystemet, till sociala reformer och till offentliga sektorn än de äldre. Det gäller särskilt unga kvinnor. Ungdomsenkäten visar vidare att ungdomar är mer toleranta när det gäller moral i ekonomiska frågor.
Tabell 3.a Inkomster. Nuläge och trend. 1991 års penningvärde.
arbetsinkomst procent inkomst— (1000 kr) lagav— stan— nuläge trend lönade dard1 88/91 75—91 88/91 88/91 16—74 är 115 +11* 24.5 156.4 16—29 är 90 —1 47.8 114.4 16—29 är mån 101 —10 34.8 114.4 kvinnor 79 +8* 67.3 114.4 16—19 år 27 —14* 92.9 42.0 20—24 är 100 +3 58.9 132.1 25—29 är 129 +9* 33.9 153.2 35—54 år 163 +23* 15.3 177.4 55—74 är 62 —3 15.5 171.2 16—19 är män 28 —19* 89.2 40.3 kvinnor 27 —8* 97.4 43.6 20-24 är män 106 -5 47.3 126.9 kvinnor 93 +12* 75.0 137.9 25—29 är män 150 -3 20.3 157.5 kvinnor 107 +23* 56.5 148.6 35—54 är mån 200 +4 10.0 176.0 kvinnor 126 +42* 25.1 179.0 55—74 är män 82 —20* 11.6 179.2 kvinnor 44 +11* 23.0 163.9 l kvot mellan disponibel inkomst (inkl. bidrag, minus inkomstskatt) och socialbidragsnormen för resp hushåll. Se vidare kapitel 9.
5. Etablering på bostadsmarknaden
Längre ungdomsutbildning, senare utträde på arbetsmarknaden och se- nare, lägre och osäkrare inkomster, och ökade hyror och en bostads- marknad med fler bostadsrätter tenderar att fördröja utflyttningen från föräldrahemmet. Allt bättre bostadsutrymmen i föräldrahemmet un- derlättar ökat kvarboende. Kvarboendet har därför ökat sedan 1975, med 6 procentenheter bland tonåringarna (gymnasieskolans utbygg- nad) och med 3 procentenheter bland 20-24-åringar. 89 procent av 16- 19-åri_r_1garna bor kvar hos föräldrarna, och 30 procent av 20—24-åring- arna. Okningen av kvarboendet finns i första hand bland unga kvinnor,
och det korresponderar med en senareläggning av par- och familje- bildning. Tre fjärdedelar av de kvarboende tonåringarna hade eget rum (ökande tendens). Nästan var tionde utflyttad 20-24-åring saknade egen bostad, dvs eget kontrakt (tabell 4.a).
Tabell 3.b Likviditet och materiell standard efter kön resp generation. Procenttal. Generationsjämförelserna gäller här 25—29—aringar där praktiskt taget alla flyttat hemifrån.
16—29 är: generationer: m kv 25—29 35—54 55—74 Likviditet: saknar kontantmarginal 19,5 24,6 16,0 8,8 8,7 trendl +O,9 +l,5 +l,7 —2,8* —5,4* svårt klara löpande utg. 17,7 21,3 24,2 11,2 3,7 trendl +2,3* +5,1* +6,2* +2,1 +O,6 Tillgångar: bil 84,7 80,9 83,8 90,5 76,4 trendl —0,4 +1,9 —2,7 +5,5* +22,6* har diskmaskin 42,2 37,6 32,1 57,6 30,0 trendl +25,4*+23,0 +16,6* +34,5* +24,5* semesterresa senaste året 67,0 71,4 69,8 71,3 54,5 trendl +2,5 +6,8* +4,5 +10,3* +8.9*
1 trend mellan 1975 och 1991
Tabell 3.c Inställning till ekonomisk jämlikhet efter kön resp. generation. Procenttal.
16—29 år: generationer:
m kv 16—29 35—54 55—74 Inställning till jämlikhet: "mer jämlikhet" 63,4 80,0 71,6 63,9 73,3 "mer sociala reformer" 57,3 65,8 61,4 53,8 54,7
"minska ei offentl sektor"38,4 49,7 43,8 42,2 30,1 "skatter bör gi sänkas" 36,9 39,0 37,9 39,1 32,3
Tabell 4.a Bosättning efter kön resp. generation. Procenttal.
16—29 år: ungdomsgrupper: m kv 16-19 20—24 25—29 Bosättning: kvarbo hos föräldrarna 42,9 31,7 89,4 29,7 5,0 trend —0,4 +8,6* +6,3* +3,1 —2,0 kvarbo utan eget rum 11,8 8,2 25,0 7,4 1,1 trend —5,9* —2,8* —8,2* —2,2* —l,5*
utflyttad utan kontrakt 6,1 6,3 2,5 9,4 6,2 trend +0,5 +0,4 +0,3 +0,6 +0,5
Ungdomar som är nya på bostadsmarknaden har i regel en sämre ställ- ning på bostadsmarknaden än de äldre, vars "boendekarriär" har grundlagts tidigare, och som också har större ekonomiska resurser. Småhusvågen gick i huvudsak till medelåldern, medan ungdomars an- del är oförändrad. Utflyttade ungdomar bor i ökandenutsträckning i bostadsrätter som kräver en insats (ofta nybyggnation). Aven ifråga om utvecklingen av utrymmesstandarden släpar ungdomar efter. Under de senaste decennierna har hela befolkningen fått avsevärda förbättringar, ungdomar däremot i mindre utsträckning (tabell 4.b).
Tabell 4.b Bostadsförhållanden efter kön resp genera— tion. Procenttal. Generationsjämförelserna gäller här 25— 29—åringar där praktiskt taget alla flyttat hemifrån till egen bostad.
generationer: 25—29 35—54 55—64
Bostadsstandard: bor i småhus 39,2 69,9 58,1 trend +0,0* +ll,8* +7,2* bor i bostadsrätt 17,2 10,0 15,5 trend +7,6* +0,1 +2,3* trångbodd enl norm 31 24,1 11,1 4,8 trend —0,5 —3,9* —3,0*
1—..."—._'— . - norm 3 innebar att det ska finnas sovrum till varje
barn, delat sovrum till föräldrar, och dessutom vardags— rum och kök.
6. Familjebildning
Såväl utflyttning från föräldrahemmet som familjebildning (samboende resp barnafödande) sker senare nu än på 70-talet. Kvarbo- endet har Ökat mest bland tonåringar och bland kvinnor. Vidare har andelen ensamstående och ensamboende efter 20-årsåldem ökat, och andelen samboende ungdomar utan barn har minskat kraftigt. I åldern 20-24 år har andelen som ingår i fullständiga familjer (samboende med barn) mer än halverats sedan 1975.
Senare familjebildning
Dessa förändringar kan ses som en effekt av senare etablering, men re- sultaten tyder dessutom på en särskilt stark effekt för unga kvinnor. Det tyder på värdeförändringar kring samspelet mellan yrkesliv och familjebildning, resp kring familjeplanering (mera medveten, bättre preventivteknik, abortlagstiftning). Okad förvärvsfrekvens och daghem bör leda till en mer medveten planering av både parbildning och barnafödande: först utbildning och etablering på arbetsmarknaden, se- dan familjebildning. Barnen kommer sedan när man är mer förberedd och barnen är välkomna, vilket blir allt senare i takt med den ökande ungdomsutbildningen. Dessa förändringar syns tydligast hos unga kvinnor.
Tabell 5.a Familjebildning efter kön resp. generation.
Procenttal. 16—29 är: ungdomsgrupper: m kv 16—19 20—24 25—29 Familjebildning: ensamboende 23,5 19,0 4,7 29,1 26,6 trend +6,8* +4,0* —2,4* +5,0* +12,5* kompisboende 2,6 2,2 1,9 3,2 2,0 trend —0,1 +0,5 —0,7 +0,3 +0,7 samboende utan barn 18,9 21,8 3,3 26,2 27,8 trend +5,4* +4,0* —2,3* +3,9* +ll,4*
samboende med barn 11,9 21,7 0,7 10,3 35,1 trend —1l,7* —l6,0* —0,6* —11,5* —22,4*
Sex och samlevnad
Ungdomsenkäten ger även attityddata kring sex och samlevnadsfrågor, samt rörande ungdomars inställning till föräldraskap. Skilsmässa är be- tydligt mera accepterat än otrohet. Unga kvinnor är mer toleranta än män när det gäller skilsmässor, liksom betr homosexualitet, men min- dre toleranta ifråga om prostitution. Sex— och samlevnadsfrågor tycks inte vara partiskiljande. Attitydskillnadema mellan åldrarna upp till 54 är relativt små. Ungdomar delar sina föräldrars mer toleranta hållning, men den äldsta generationen över 55 år är i flera avseenden mer av- ståndstagande än de yngre till bl a skilsmässa, sex med minderåriga, homosexualitet och prostitution.
Tabell 5.b Inställning till sex och föräldraskap efter kön resp generation. Procenttal. Bedömningar enligt 10— gradig skala där 10=kan alltid rättfärdigas, 1=kan aldrig rättfärdigas.
16—29 år: generationer: m kv 16—29 35—54 55—74
Tolererar följande (10 gradig skala
) : skilsmässa 6,3 6,9 6,6 6,6 6,2 otrohet 2,8 2,7 2,8 3,0 3,2 homosexualitet 4,8 6,7 5,7 5,5 4,6 prostitution 3,8 3,2 3,5 3,6 3,1
Inställning till föräldraskap: "barn är meningen m livet" 76,4 80,3 78,3 82,1 81,9 "barn behöver mor ggh far" 79,3 67,3 73, 3 77,2 87,7 "delat ansvar" 55,0 58,8 56, 9 46,4 35,9 "barn ska vara osjälviska" 40,0 45,5 42, 7 26,5 21,4
Föräldraskap
Unga kvinnor är mera positiva till äktenskapet som institution, och till jämställdhet ifråga om ansvar för barnen än unga män. Äldre genera- tioner har en mera konservativ syn på ansvarsfördelningen: de är mer negativa till pappaledighet och till att båda ska arbeta heltid och dela på ansvaret. Unga kvinnor är mer positiva till att skaffa barn än unga män, särskilt ifråga om fler än 2 barn. Detsamma gäller högutbildade och troende ungdomar. Nära 80 procent tycker' 'att skaffa barn är en av meningarna med livet" De allra yngsta har delvis ännu inte någon
klar uppfattning ifråga om antal barn, men i ZO—årsåldem skiljer sig inte ungdomar från föräldragenerationens prioriteringar.
Uppfostringsideal
Unga mäns uppfostringsideal går mer i riktning mot framgångsorien- tering (flit, uppfmningsrikedom) och foglighet (barn ska vara välupp— fostrade och lydiga), medan unga kvinnor oftare betonar moraliska värden (tolerans, osjälviskhet). Osjälviskhet anses viktigare än hos äl— dre generationer.
Det allmänna intrycket av attitydema kring barnafödande och föräld— raskap pekar inte mot några större generationsskillnader. Det finns inte heller några stora skillnader mellan olika ungdomsgrupper. Intrycket av homogenitet utesluter inte vissa skillnader, främst med bakgrund i partifärg och religion.
7 Etablering av sociala nätverk: umgänge, kriminalitet, internationalism
I kapitel 19 redovisas ungdomars sociala nätverk, med tonvikt på rela- tionerna till föräldrarna, dels kvantitativt (kontaktfrekvens) dels kvali- tativt (motsättningar, gemensamma intressen), samt stöd via andra (syskon, vänner, arbetskamrater, lärare, kurator mm).
Föräldrakontakter
Pojkar och flickor har ungefär lika omfattande kontakter med sina för- äldrar efter utflyttningen. Flickor flyttar visserligen ut tidigare, men detta kompenseras av tätare kontakter. Senare i livet övertar kvinnor huvuddelen av familjekontakterna, medan männens engagemang min- skar mera. Mödrar har mera omfattande kontakter med sina (utflyttade) barn än fäder. Detta är markant vid splittrade uppväxtfamiljer.
Generationskonflikter
Generationskonflikter är en naturlig del av vuxenblivandet. Ung- domsenkäten tyder inte på att de utgör något mer dominerande problem. Endast 7 procent av ungdomarna anser att de "för det mesta har annan uppfattning i politiska frågor" än föräldrarna. Endast 17 pro-
cent hade upplevt "riktiga motsättningar med mor eller far under de senaste 2-3 åren". Andra resultat tyder inte heller på stora åsiktsskill- nader mellan ungdomar och föräldragenerationen. 42 procent hade en gemensam hobby med någon av föräldrarna.
84 procent har någon "riktigt nära vän som man kan prata med om vad som helst". För de yngre spelar föräldrarna och kompisarna lika stor roll, som någon man kan "vända sig till", senare spelar syskon och sambo allt större roll. Unga kvinnor har i de flesta avseenden bättre sociala kontakter än unga män.
Tabell 6.a Sociala kontakter efter kön resp. generation. Procenttal.
16—29 är: generationer: m kV 16—19 20—24 25—29
träffar mor högst 2 ggr/år 4,0 4,8 1,0 träffar far högst 2 ggr/år 10,5 12,0 6,1 10,3 16,0
haft konflikter med mor 15,8 16,8 17, haft konflikter med far 17,1 19,7 19,
orm m H m H ;> 4
har "en riktigt nära vän" 79,8 88,9 85,8 87,9 79,3
Offer för våld och egendomsbrott
Exponering för vålds— och egendomsbrottslighet är en indikator på so— ciala konflikter. Andelen som under ett år har drabbats av våld är högst i tonåren och minskar med ålder. Unga män är mest drabbade (aggression mellan unga män). Unga kvinnor rapporterar fler inciden- ter nu än på 70-talet, särskilt ensamstående mödrar, och ofta gäller det bostadsmiljö. Dessa data tyder på ökande konflikter under parbildningsperioden och en tilltagande volym av kvinnomisshandel.
Internationella relationer
Inställningen till internationella relationer omfattar inställning till neu— tralitet, försvar, u—hjälp, flyktinginvandring, EG samt oro för krig. Färre ungdomar än äldre vill bli medlem i EG, färre känner oro för krig, men fler stöder u—hjälpen och vill avveckla kärnkraften. Ungdo- mar skiljer sig inte från vuxna ifråga om inställningen till flyktingin-
vandring, som är övervägande negativ. Familjebildning innebär ofta att man är mera restriktiv i dessa avseenden, medan ensamstående ung- domar är mer generösa. Unga kvinnor visar en mer omsorgsorienterad och positiv inställning till u-hjälp och flyktinginvandring, de är mer positiva till neutralitet, och negativa till försvarsanslag och EG- anslutning.
Just i fråga om internationella attityder finns stora skillnader mellan vänsterorienterade och borgerliga ungdomar, liksom mellan troende och icke troende. Vänster innebär stöd för neutraliteten, minskat för— svar, ökad u—hjälp och flyktinginvandring, och mot EG—anslutning.
Inställning till invandring och invandrare
Antalet attentat riktade mot flyktinganläggningar och mot enskilda in- vandrares liv och egendom har ökat avsevärt under de senaste fyra åren. I de fall gärningsmännen har kunnat gripas har det oftast varit unga pojkar. Många människor befarar att rasism och främlingsfient- lighet sprider sig i samhället och att stora befolkningsgrupper sympa- tiserar med de rasistiska attentaten. Resultaten från en riksrepresentativ attitydundersökning 1993 som genomförts vid Centrum för invan— drarforskning vid Stockholms universitet visar dock att så inte är fallet. Rasistiska och invandrarfientliga uppfattningar har inte blivit mer ut- bredda hos den stora allmänheten, vare sig hos ungdomar, medelålders eller äldre. Däremot har allmänheten blivit betydligt mer kritisk till invandringspolitiken jämfört med vad som kommit fram i tidigare undersökningar.
Tabell 6.b Inställning till internationella relationer m.m. efter kön resp generation. Procenttal.
16-29 är: generationer:
m kv 16—29 35—54 55—74 har varit utomlands 93,0 92,2 92,6 94,9 86,0 känner oro för krig 47,0 57,2 52,0 64,0 70,9 "behåll neutraliteten" 83,5 90,3 86,8 87,6 89,2 "minska försvaret" 40,7 46,8 43,7 52,0 34,4 "öka u—hjälpen" 7,2 15,0 11,0 4,3 8,3 "ta emot färre flyktingar” 74,3 67,8 71,1 71,5 72,8 "fri invandr från Europa" 24.5 19,8 22,2 24,2 16,8 "vi bör bli medlem i EG" 27,4 18,9 23,3 28,3 30,7 "behåll inte kärnkraften" 41,8 64,7 52,9 46,8 41,5
Invandrarungdomars situation
Tidig invandringsålder medför att invandrarungdomar får sin utbild- ning i Sverige, lär sig svenska tidigt och har lättare att etablera sig på arbetsmarknaden. De som kommer senare möter både språkproblem och har ofta inadekvat utbildning. Arbetskraftsinvandrarna som tidi- gare direktrekryterades till tillverkningsindustrin hade det betydligt lättare än dagens politiska flyktingar, som anlände till en stagnerande arbetsmarknad.
Ungdomar med någon utländsk bakgrund utgör cirka 15 procent av ål— dersgruppema 16-29 år i Sverige, varav hälften har två utländska för- äldrar. De som antingen är födda i Sverige eller har invandrat före skolåldern är oftast barn till 60- och 70-talens arbetskraftsinvandrare eller tidiga politiska flyktingar. De utländska ungdomarna avviker från svenska ungdomar på några viktiga punkter (tabell 6.0):
Invandrarungdomar har sämre ekonomi, men har oftare rest utomlands.
Invandrare som har kommit till Sverige i högre ungdomsålder har oftare låg utbildning, saknar arbete, är mindre ofta fackligt engagerade och flyttar hemifrån tidigare. Dessa invandrare har också oftare barn.
Största skillnaderna finns mellan utländska ungdomar som har invan- drat efter fyllda 7 år och svenska ungdomar. Här finns skillnader i stort sett på varje område. Kvinnorna i denna grupp är ett undantag (högre andel med eftergymnasial utbildning).
8. Etablering i medborgarrollen
Unga väljare har en lösare bindning till politiken och till de politiska partierna än äldre. Under hela perioden 1968 till 1991 har de uppvisat ett lägre politiskt intresse, lägre valdeltagande och lägre grad av parti- identitikation, och oftare bytt parti mellan valen. Vid de senaste valen kvarstår dessa tendenser ända upp i trettioårsåldem. Under 80-talet minskade ungdomars stöd för vänstern, och moderaterna blev största ungdomspartiet. Under 90-talet har pendeln svängt igen och socialde- mokratema har åter blivit största ungdomspartiet.
Tabell 6.c Jämförelse mellan invandrarungdomars och svenska ungdomars etablering (enbart 20—29—äringar). Streck i kolumnen betyder ingen skillnad. Sl betyder sig— nifikant lägre andel i invandrargruppen och sh högre an— del, jämfört med svenska ungdomar av samma kön och ålder.
Indikator Utländska ungdomar Halvsvenska som invandrat ... ungdomarl
M Kv M Kv M Kv Andel studerande — — sh — sh — Högst grundutbildning — — sh sh — sh Lägst 3—ärigt gymnasium — sl — sh — — Har jobb — — sl sl — — Arbetslös sh — sh sh — — Flyttat hemifrån — — sh sh — — Saknar kontantmarginal sh sh sh sh sh sh Upplevt ekonomisk kris — sh sh sh sh sh Gjort semesterresa — sh — — — — Gjort utlandsresa — sh — sh — sh Sammanboende — — — sh — — Har barn — — sh sh sh sh Fackligt organiserad - — sl sl — —
Politiskt organiserad — — — — — — I endast en utländsk förälder
Unga kvinnors vänsterorientering
Under 30 års ålder finns tydliga skillnader mellan männens och kvin- nornas politiska engagemang. Medan de unga männens politiska enga— gemang snarast försvagats ytterligare, har de unga kvinnornas för- stärkts. Skillnaderna mellan unga män och kvinnor finns också i ideo- logisk position: klassröstningen har minskat kraftigt bland unga män, och den ideologiska högervinden under 1980-talet blåste starkast bland de unga männen. Kvinnornas klassröstning har däremot förstärkts un- der l980-talet. Vänstern har idag ett påtagligt större stöd bland unga kvinnor jämfört med unga män. Däremot är unga män mer aktiva ifrå- ga om medlemskap i politiska partier och om att gå på partimöten, resp. att delta i politiska diskussioner.
Valstatistiken och partisympatiundersökningarna visar mer generellt att mäns partisympatier långsiktigt har utvecklats annorlunda än kvin- nors. Det var männens väljarstöd för socialdemokratema som minska- de under 80-talet, medan det ökade för moderaterna. Centerpartiet, folkpartiet och kristdemokraterna hade ett svagt kvinnoöverskott i se— naste valet, och moderata samlingspartiet och ny demokrati ett stort mansöverskott i sitt väljarstöd. Dessa resultat stämmer också väl över- ens med övriga resultat i ungdomsenkäten som visar en mer utpräglad vänsterorientering för kvinnor, liksom ett större stöd för välfärdssys- temen och jämlikhet.
Inställning till institutionerna
Vad anser ungdomar om styrelsen av Sverige? Ungdomsenkäten visar ungdomars förtroende för olika sarnhällsinstitutioner, för den repre— sentativa demokratin och för utomparlamentariska rörelser. Liksom i andra avseenden har kvinnor dels en mer samhällskritisk hållning än män, dels en mer altruistisk inställning, och det gäller alla åldrar. Unga kvinnor är mer kritiska till den centrala statsapparaten och till kon- trollapparaten, men mer positiva till välfärdssystemen och fackföre- ningarna. Unga kvinnor är också mer positiva till olika altemativrö- relser. Unga män är istället oftare positiva till storföretagen, statliga institutioner, EG och partiväsendet.
Generationsjämförelserna tyder inte heller här på några större skillna- der. Ungdomar och föräldragenerationen gör tämligen likartade be- dömningar, men de äldsta över 55 år är allmänt mer negativa till alter- nativrörelser och positiva till stat och partiväsende. Här finns givetvis stora åsiktsskillnader mellan vänster- och borgerligt orienterade ung- domar, där vänstern är mer samhällskritisk, fackföreningsvänlig och positiv till altemativrörelser. Bortsett från dessa skillnader är dock skillnaderna mellan olika ungdomsgrupper och även mellan generatio— nerna relativt begränsade.
Tabell 7 Politiskt engagemang resp. förtroende för institutioner, efter kön resp generation. Procenttal.
16—29 år: generationer:
m kv 16—29 35—54 55—74 "intresserad av politik" 50,5 34,8 42,9 62,7 61,0 "deltar i politiska disk." 43,1 38,3 40.8 40,9 28,7 medlem i pol parti 7,7 4,6 6,2 12,6 17,5 deltog i partimöte sen året 6,6 4,6 5,6 7,3 9,8 valdeltagande
kompetent att överklaga 65,3 58,0 61,8 75,4 55,3 Förtroende för institutioner: Sveriges riksdag 27,8 22,9 25,4 27,5 35,1 statsförvaltningen 27,8 22,9 25,4 27,5 35,1 EG 24,4 16,9 20,8 24,2 23,0 polisen 66,1 68.5 67,3 63,3 61,6 fackföreningarna 24,9 32,4 28,5 31,1 33,8 storföretagen 36,8 23,7 30,4 26,9 24,3 svenska kyrkan 26,7 32,0 29,3 35,7 45,8
9. Fritidsvanor och ungdomskultur
I kapitel 28 redovisas 24 aktiviteter inom friluftsliv och idrott, nöjesliv, hobbies och kultur. Resultaten visar relativt stora skillnader mellan ge- nerationerna, men också stora likheter. Idrott och nöjesaktiviteter är vanligare bland unga, och motionspromenader, strövande i natur, samt trädgårdsarbete är vanligare bland äldre. Biblioteks— och museibesök, studiecirklar, och läsning är lika vanliga i olika generationer. I vissa avseenden ökar de äldres aktivitetsnivå mer än ungdomars, vilket bör bero på att unga i ökande omfattning ägnar sig åt utbildning parallellt med arbete, och dessutom har sämre inkomstutveckling. Samtidigt har hälsa och inkomster utvecklats positivt för de äldsta. Särskilt ifråga om kulturaktiviteter syns relativt stora skillnader mellan arbetarbarn och tjänstemannabam.
Unga kvinnor är mer aktiva än unga män (undantag: idrott), och deras aktivitetsmönster liknar mer de äldres. När man fått barn förändras ak- tivitetsmönstret relativt kraftigt. Mycket av nöjesaktiviteterna faller bort, och det gäller även kulturaktiviteter.
Ungdomskulturer
Musiken utgör en viktig del av dagens ungdomskulturer. Ungdomars musikintresse och lyssnande, speciellt på olika populärmusikaliska genrer, har också ökat under de senaste decennierna. Flera undersök— ningar visar att musiksmaken och intresset för olika musikaliska genrer varierar framför allt mellan ungdomar med olika utbildningsinriktning och mellan könen.
Förekomsten av olika ungdomskulturella stilar, som t ex hiphoppare, syntare, olika varianter av hårdrockare (speedare, trashare, deathmeta- lare, svartrockare, proggare, etc) förefaller ha tilltagit under 1980— och 90— talen. De flesta av dessa stilar har, som deras namn vittnar om, tyd- liga kopplingar till olika populärmusikaliska genrer. Hiphopparna och hårdrockama utgör de största delkulturerna inom dagens ungdomsge- neration.
10. Livsåskådning Religion och moral
Resultaten från en stor internationell värderingsundersökning visar att man för befolkningen i sin helhet kan tala om en nordisk, särskilt dansk—svensk mentalitet, som utmärks av sekularisering och tillåtande privatmoral, en tendens till strikt samhällsmoral och betoning av ega— litära relationer. Utvecklingen under 80- talet tyder på en svag tillba— kagång för religiös tro och kyrkligt engagemang, svaga tendenser till mer accepterande synsätt vid vissa sexualmoraliska, bioetiska och sam- hällsmoraliska frågor. Dessa förändringar tycks ha kommit till stånd genom generationsutbyten där yngre genom sina något mer tillåtande och individualistiska synsätt successivt har ersatt äldre som hade mer strikta och kollektivistiska synsätt.
Resultaten från ungdomsenkäten visar motsvarande skillnader mellan dagens yngre och äldre generationer när det gäller religion och moral. Däremot visar ungdomsenkäten att ungdomar i andra avseenden, näm— ligen i politiska frågor, intar en något mer kollektivistisk position än de äldre. Dagens ungdomar är mer positiva till jämlikhet, socialism, fler sociala reformer och löneutjämning, och de ger starkare stöd till offent- liga sektorn. Det är dock viktigt att betona att skillnaderna mellan ge- nerationerna är begränsade.
Önskad samhällstyp
I ungdomsenkäten ingick även övergripande ställningstaganden till tio önskvärda samhällstyper. Individualistiska värderingar (för mark— nadsekonomi, individuell frihet) är inte vanligare hos de yngre utan hos äldre generationer. De yngre redovisar istället mer av kollektivis- tiska värderingar (för socialism, jämlikhet) än de äldre. Ungdomar är vidare mer positiva till löneutj ämning, fortsatta sociala reformer och de är mer negativa till minskningar av den offentliga sektorn (se kapitel 12). Dessa resultat överensstämmer inte med hypotesen om den tysta revolutionen, enligt vilken nya årskullar av ungdomar successivt under uppväxttiden skulle tillägna sig mer individualistiska värderingar, vil- ket successivt skulle förändra opinionsläget i befolkningen.
Unga kvinnor och unga föräldrar, arbetare, lågutbildade, arbetslösa, vänsterungdomar och troende ungdomar är, relativt sett, mer positiva till jämlikhet och socialism, och negativa till marknadsekonomi och individuell frihet. Jämställdhet kommer högst upp på listan över önskvärda samhällstyper, både för kvinnor och män och i alla genera- tioner. Kvinnor är givetvis mer positiva.
Äldre generationer är mer positiva till det ekologiska samhället än ungdomarna. Detsamma gäller för kvinnor, troende, högskoleutbildade och vänsterungdomar. Inte heller tekniksamhället attraherar ungdomar mer än de äldre. Här är det män, borgerliga och högutbildade som är mest positiva.
Ett samhälle med lag och ordning kommer också högt på listan, mest bland borgerliga ungdomar resp 1 den äldsta generationen. Svenska traditioner känns lika angelägna i både ungdoms— och föräldragenera- tionen, men ännu mer i den äldsta (över 55 år). Respekt för auktorite- ter har bottennoteringen i listan över olika samhällstyper.
I en sammanfattande fråga angav 62 procent av ungdomarna att de var nöjda med nuvarande samhälle, vilket är fler än i äldre generationer. Den andelen hade emellertid minskat sedan 80-talet. Mer kritiska är kvinnor, vänsterungdomar, arbetare, lågutbildade och arbetslösa. Tro— ende och högutbildade var mer nöjda.
Tabell 9.a Inställning till olika samhällstyper man bör satsa på. Särredovisning efter kön resp. ge neration. Bedömning enligt 10—gradig skatt ningsskala (1="mycket bra förslag").
"satsa på samhälle 16—29 är: generationer: med mer m kv 16—29 35—54 55—74 marknadsekonomi 4,6 5,0 4,8 4,9 4,8 socialism 6,6 6,1 6,3 6,7 6,7 jämlikhet 5,0 4,3 4,6 5,0 4,6 rättvisa 4,3 4,2 4,3 4,3 4,8 jämställdhet 4,0 3,1 3,6 3,5 3,4 avancerad teknik 4,6 5,9 5,3 4,8 4,8 miljövänligt samhälle 4,8 4,4 4,6 4,3 3,2 svenska traditioner 4,5 4,6 4,5 4,8 4,1 respekt för auktoriteter 8,1 7,9 8,0 8,9 7,9 lag och ordning 4,1 4,3 4,2 4,2 3,6
Procent som är "nöjda med nuvarande samhälle" 64,6 58,8 61,7 68,8 71,7
Ungdomsenkäten visar vidare att ungdomar har en mer utpräglad framgångs- och konkurrensorientering än de äldre. Fler ungdomar anser att ansträngning är viktigast för framgång. Äldre betonar mer de personliga kvalifikationerna. Ungdomar lägger också oftare orsakerna till nöd på orättvisor, medan de äldre betonar otur. Unga män har en mer kompetitiv inställning än unga kvinnor. Bland ungdomar finns även de vanliga partipolitiska åsikterna, där vänstern anser att nöd be- ror på orättvisor medan borgerliga hänvisar till modernisering och lät- het.
Tabell 9.b Framgångsorientering efter kön och genera— tion. Procenttal.
___/__—
16—29 år: generationer:
m kv 16—29 35—54 55—74 ____________________________________________________ "viktigast för framgång i livet": ansträngning 32,0 25,5 28,8 11,6 19,2 familj, klass 13,0 11,2 12,1 14,6 15,9 bra utbildning 15,0 16,3 15,6 11,9 12,1 "orsaker till nöd i vårt land": lathet 19,9 12,0 16,1 14,7 19,8 orättvisa 37,9 52,1 44,8 35,7 31,4 den moderna utvecklingen 25,4 21,6 23,5 29,5 17,4 otur 11,9 10,7 11,3 15,8 20,1
_________________————
11 Livskvalitet och framtidssyn Livsglädje
Livsglädje definieras med utgångspunkt från 12 indikatorer på aktivi- tetsnivå, relationer och lyckokänsla, nämligen om man under de se- naste veckorna känt sig engagerad, uträttat något, missräknat sig, varit rastlös eller uttråkad (aktivitetsnivå), om man fick beröm eller kritik, blev sviken eller ensam (relationer), resp hade känt att "livet var under— bart", eller känt sig olycklig (lyckokänsla).
Det finns tydliga skillnader mellan olika ungdomsgrupper som kan re- lateras till problem under etableringsfasen. De lägsta värdena finns i 20-24-årsåldern, dvs den brytningsperiod då de flesta flyttar hemifrån och då etableringsproblemen är som störst. Med stigande ålder blir siffrorna sedan allt bättre. Arbetslösa, invandrare, ensamstående (jämfört med samboende ungdomar) visar oftare negativa reaktioner.
Framtidstro
Hur ser ungdomar på framtiden? Vad oroar de sig för och hur tror de att det kommer att gå med arbetslösheten och levnadsstandarden i framtiden? Ungdomar oroar sig framför allt för att bli arbetslösa (60 procent), för sin ekonomi (66 procent), sina boendekostnader (41 pro— cent), för krigsrisken (52 procent), för inbrott/skadegörelse (45 pro-
cent), för att smittas av AIDS (39 procent) och för miljöförstöringen i närmiljön (59 procent). Unga kvinnor känner större oro i de flesta av- seenden. Generationsskillnadema är inte särskilt anmärkningsvärda. Ungdomar är mer än äldre oroade för arbetslöshet, sin ekonomi och för AIDS; äldre oftare för sin hälsa, inbrott och krig. Unga arbetare, ar- betslösa, lågutbildade, invandrare, liksom unga vänsteranhängare anger oftare oro för sin ekonomi, arbetslöshet, boendekostnadema. Jämfört med äldre har ungdomar en mer optimistisk framtidssyn när det gäller arbetslösheten och levnadsstandarden.
Tabell 10 Livsglädje efter kön resp generation.
Procenttal.
16—29 år: generationer:
m kv 16—29 35—54 55—74 Aktivitet: "engagerad för något" 68,4 64,9 66,7 69,8 53,3 "nöjd att uträttat något" 84,1 83,1 83,6 85,0 85,8 ”missräknad för något" 58,7 60,6 59,6 54,5 51,5 "rastlös” 33,2 35,9 34,5 18,5 15,8 Relationer: "fick beröm” 61,1 66,3 63,6 56,9 43,9 "sviken av någon" 15,9 22,7 19,1 18,5 19,1 "känt mig ensam" 16,6 20,2 18,4 12,1 11,7 Lyckokänsla: ”tyckt livet är underbart" 64,9 71,3 68.0 66,1 66,8 "deprimerad, mkt olycklig" 17,7 31,5 24,4 18,3 19,8 Framtidstro: "arbetslöshet minskar" 48,0 47,5 47,7 47,5 36,8 "levnadsstandard ökar" 27,5 17,5 22,6 14,5 10,0 "leva i Sverige blir bättre om 10-15 är" 41,4 36,6 39,1 25,8 15,6
12. Värderingsskillnader mellan unga kvinnor och män
Sammantaget ger ULF och ungdomsenkäten utförlig statistik om dels faktiska levnadsförhållanden, dels korresponderande värderingar i olika ungdomsgrupper, samt även ifråga om skillnader mellan ungdo— mar och äldre generationer. I tabellmaterialet i denna rapport särredo— visas ungdomar i tre åldersgrupper (16-19, 20-24, 25-29 är), vidare ef-
ter kön, familjesituation, kvarboende resp utflyttade, efter utbildning, ställning på arbetsmarknaden och socioekonomisk grupp, efter social bakgrund (uppväxtfamiljens socioekonomiska status, om den var splittrad, invandrarbakgrund), region samt efter politisk orientering och kristen tro. Tabellmaterialet ger många nya detaljer om levnadsför- hållanden och värderingar i dessa grupper. I det följande avslutar vi sammanfattningen med att summera könsskillnaderna resp genera- tionsskillnaderna.
Sett i ett längre tidsperspektiv har kvinnors och mäns sociala situation förändrats avsevärt, och i vissa avseenden också konvergerat. Den centrala faktorn är den snabba sysselsättningsökningen bland kvinnor, som är unik i västvärlden, och vars konsekvenser har haft genomgri- pande effekter för vår ekonomi, för hushållens inkomster, för familje- bildningen, för könsrollerna och värderingarna i vid bemärkelse, och för den offentliga sektorns utveckling. Under ett 20-tal år ökade antalet sysselsatta kvinnor med 40 procent (från 58 till 81 procent 1970-1990). Praktiskt taget hela ökningen kom i offentliga sektorn, och en stor del i form av deltidsarbete.
Dessa trender var inte bara betydelsefulla för folkhushållet (högre BNP) och för hushållen (högre köpkraft), de innebar också en expan- sion av jämställdheten (självständig ekonomi för allt fler kvinnor). Of- fentliga sektorns utbyggnad innebar dels utökade tjänster (ofta kvin- noyrken), dels en utbyggnad av transfereringssystemen. Parallellt med, och även med hjälp av den ökade kvinnosysselsättningen fördjupades folkhemsidén: tryggheten och omsorgen byggdes ut, och utbyggnaden bars till stor del upp av kvinnor.
Man kan säga att ökad kvinnosysselsättning och offentlig expansion samverkade till en utflyttning av försörjningsansvar och omsorg från hushållen till offentliga sektorn, och för kvinnornas del även från hus- hållen till (arbets)marknaden. Utvecklingen var dels styrd av kvinnor- nas värderingar, dels av ideologiskt-politiska ambitioner. Men förän— dringarna bör också ha lett till stegvisa förändringar inte bara ifråga om mer grundläggande värderingar kring yrkesroller och familjebildning, utan också kring offentliga sektorns roll och fördelningspolitiken. Dessa åsiktsförändringar syns i första hand hos unga kvinnor, och de förklarar de systematiska könsskillnader inom ungdomsgenerationen som vi har hittat.
I ULF framträder konsekvenserna av den förlängda ungdomsutbildnin- gen (senare utträde på arbetsmarknaden, senare inkomster, senare ut- flyttning från föräldrahemmet osv) hos både unga män och kvinnor, men effekterna är betydligt kraftigare bland unga kvinnor. Vi har vi— dare konstaterat att unga kvinnor senarelägger både parbildning och barnafödande jämfört med 70-talet, och att även den effekten är större än hos unga män. Detta tyder på att kvinnor numera oftare sätter eta- bleringen i arbetslivet före familjebildning: först ett fast jobb, sedan barn. Befolkningsstatistiken visar således att förstföderskoma blivit allt äldre, men att barnafödandet egentligen inte har minskat i ett längre perspektiv, utan bara förskjutits i tiden. Bidragande faktorer kan vara utbyggnaden av barnomsorgen, bättre preventivteknik, abortlag- stiftning och ökningen av andelen avbrutna parrelationer. Vi tror att man planerar familjebildningen bättre: man senarelägger bamafödan— det tills relationen känns trygg, och när andra villkor är uppfyllda (fast jobb, tryggad ekonomi) är barnet välkommet. Dessa tendenser bör således leda till större effekter bland unga kvinnor än unga män, vilket har visats i kapitel 16.
Ungdomsenkäten visar också systematiska attitydskillnader mellan unga män och kvinnor. Unga kvinnor karakteriseras mer av en starkare orientering mot altruism, en starkare betoning av ekonomisk trygghet, av reproduktionens problem, av mänskliga kontakter och omsorgsfrå- gor, större stöd för välfärdsinstitutionema, mer omfattande krav på jämlikhet, stöd för politikens vänstersida, mer kritisk inställning till nuvarande samhälle, och mer markerad framtidspessimism. Mönstret är konsistent och återkommer i de flesta kapitel, och det är delvis också fråga om stora könsskillnader. Ett svep genom rapporten visar följande:
Unga kvinnor ser mer positivt på sina föräldrar, de trivdes bät- tre i skolan och hade mindre konflikter (kapitel 3)
Unga kvinnor är mindre benägna att acceptera att invandrare och sjukliga ställs åt sidan vid arbetslöshet, och de är mer ange- lägna om att dela på jobben vid hög arbetslöshet (kapitel 7)
"Intressant arbete" och "bra arbetskamrater" tycker fler unga kvinnor är det viktigaste kravet på ett bra arbete. Unga män betonar oftare bra lön, anställningstrygghet och karriärmöjlig- heter. Unga kvinnor har mindre ofta en skinstrumentell inställ-
ning till sitt arbete, och de är mindre benägna att underordna sig instruktioner (kapitel 8).
Färre unga kvinnor accepterar löneskillnader, fler kräver sociala reformer och ökad jämlikhet, fler motsätter sig minskningar av offentliga sektorn och skattesänkningar, och fler kräver skatteökningar på höga inkomster och förmögenheter, allt jäm- fört med jämnåriga män. Unga kvinnor vill också oftare öka skatterna för att finansiera ökad sjukvård, äldreomsorg, ATP, barnbidrag, föräldrapenning, arbetslöshetsersättning, bostads— bidrag osv. I fråga om samtliga utgiftsposter var unga män mer restriktiva (kapitel 12).
Unga kvinnor är vidare mindre toleranta för ekonomisk brotts- lighet och oegentligheter (kapitel 13).
Unga kvinnor är mer angelägna om ett delat ansvar för föräld— rar, de har en mer negativ syn på hemmafrurollen och mer po— sitiv syn på äktenskapet, till barn och offentlig barntillsyn.
Ifråga om uppfostringsideal betonar de oftare att barn ska läras till osjälviskhet och tolerans, medan unga män oftare betonar lydnad, och att vara beslutsam, självständig, flitig och uppfin- ningsrik (kapitel 18).
Ifråga om internationella relationer är unga kvinnor mer positi- va till neutraliteten, minskat försvar, ökad u-hjälp, flyktingin- vandring, och mer negativa till EU (kapitel 21).
Betr. inställningen till olika samhällsinstitutioner har kvinnor en mer samhällskritisk hållning än män. Unga kvinnor är mer kritiska till den centrala statsapparaten, till kontrollapparaten, men mer positiva till välfärdssystemet, fackföreningarna och till olika altemativrörelser. Unga män är oftare positiva till storföretagen, statliga institutioner, EU och partiväsendet (kapitel 27).
Liknande värderingar kommer fram när man frågar efter inställ- ning till olika "ideala" samhällstyper. Unga kvinnor är mer ne- gativa till marknadsekonomi, men mer positiva till socialism,
ekosamhället, jämställdhet och jämlikhet. Unga män är mer po— sitiva än kvinnor till ett samhälle med avancerad teknik, lag och ordning (kapitel 32).
Dessa resultat korresponderar med de löpande valundersökningarna (kapitel 25). Under 80-talet fick vi en högervåg framför allt i ung- domsgenerationen. När ungdomsenkäten genomfördes hösten 1993 hade pendeln svängt igen och de unga väljarnas partisympatier liknade äter mer de äldres. Förändringarna har delvis gått i olika riktningar för unga män och kvinnor. Kvinnor blev mer politiskt intresserade sedan 60-talet, män blev mindre intresserade, mäns valdeltagande minskade, kvinnors inte. Unga mäns ideologiska position flyttades högerut under 80-talet, kvinnors i påtagligt mindre utsträckning.
Den samlade bilden av undersökningsresultaten, dels betr. kvinnornas ökade förvärvsfrekvens och materiella situation, dels betr. värderingar bör ses i ljuset av den nu aktuella utvecklingen från en kollektivistiskt inriktad ("kvinnlig") välfärdsstat till ett mer marknadsinriktat ("man- ligt") samhälle. Män delar i högre utsträckning de värderingar som bär upp den nya utvecklingen, medan kvinnor oftare delar de traditionella kollektivistiska värderingar som bar upp välfärdsstaten. För kvinnornas del tillkommer även sysselsättningsfaktorn, eftersom de i betydligt större utsträckning är anställda i och beroende av den offentliga sek- torn. Ungdomsenkäten genomfördes hösten 1993 under en extrem låg- konjunktur, med varsel om omfattande offentliga nedskärningar. Vid- gade könsskillnader i allmänpolitiska värderingar är därför inte över- raskande. Valundersökningarna och partisympatiundersökningarna vi- sar en sådan trend sedan början av 80-talet, som troligen skärpts under 90-talet.
13 Generationsskillnader
SCBs och Barn- och ungdomsdelegationens attitydundersökning visar hur ungdomar ser på sin uppväxt, utbildning, arbete, ekonomi, bostad och familjebildning, på politik och samhälle, moralfrågor och framti- den. Eftersom undersökningen även omfattar äldre finns möjligheter till jämförelser med de äldres värderingar. Det demystifierar en del vanföreställningar om ungdomarnas eventuella särart, som frodas bäst utan referenspunkter. Det allmänna intrycket är att ungdomars värde-
ringar inte skiljer sig särskilt mycket från föräldragenerationen, något mer från de äldsta. Det är olikheterna utan likheterna mellan generatio- nemas värderingar som är iögonfallande.
I flera kapitel har förhållandet mellan de tre generationemas värde- ringar kommenterats i termer av hur väl resultaten stämmer med en te- ori om den s.k. "tysta revolutionen" (Inglehart 1978; 1990). Teorin ut- går från att olika generationer kommer att etablera generationsspeciflka värderingar och synsätt som konsekvens av att de påverkas av skilda uppväxtvillkor. En generation som formas under knappa villkor kommer att betona materiell trygghet och säkerhet; en generation som växer upp under välfärd och överflöd kommer att betona andra värden, exempelvis sådana som har att göra med jagutveckling och individuellt självförverkligande. Eftersom varje generation tenderar att vara "fastlåst" i sin egen uppväxthistoria skulle den inte ändra sig på något väsentligt sätt i sina grundläggande värderingar allteftersom den åldras och genomlöper olika faser i sin livscykel, i varje fall inte i förhållande till andra generationer. Teorin utesluter m.a.o. inte att de vuxna gene— rationerna kan påverkas av stora samhällsförändringar, men den antar att denna påverkan inte påverkar förhållandet mellan generationerna m. h t deras grundläggande värderingar. På samhällsnivån skulle därför långsiktiga värderingsförändringar uppträda genom att olika gene- rationer avlöser varandra, genom att de äldre generationerna som har präglats av knappa uppväxtvillkor dör och ersätts av nya generationer som har präglats av större välfärd och överflöd.
Enligt teorin anses utvecklingen gå från en hög värdering av materia- listiska trygghetsvärden till en hög värdering av post-materialistiska frihetsvärden. Välfärdsutveckling och ökad utbildning antas medföra att den unga generationen får en annan uppsättning värderingar än för- äldra- och pensionärsgenerationen samt att de unga får en ökad med- borgarkompetens och större förmåga att påverka samhällsutvecklingen. De ungas synsätt skulle bl. a. innebära en högre värdering av in- dividens självförverkligande och lägre värdering av sådant som hänger samman med materiell och fysisk grundtrygghet. Utvecklingen antas gå från en hög värdering av hårt arbete, flit och sparsamhet till en hög värdering av glädje och njutning för stunden, från kollektivism till 1n— dividualism, från undersåtlighet till aktivism, från en sträng och abso— lutistisk moralsyn till en fri och tolerant, samt inte minst från en kristen livssyn till en sekulariserad och privatiserad livsåskådning. Värde- ringsförändringarna antas således gälla ett mycket brett spektrum.
Detta är i själva verket ett av problemen med teorin om "den tysta re— volutionen". Man kan säga att det framväxande "post-materialistiska värderingsmönstret" är alltför oklart definierat. "Medan 'materialism' är relativt konsistent, som en betoning av ekonomisk och fysisk trygghet, tycks 'post-materialism' kunna inkludera nästan vad som helst, från miljöskydd till ökat inflytande på arbetsplatsen" (Svallfors 1989, sid. 88). Eftersom det post-materialistiska värderingsmönstret är oklart definierat blir teorin vag och allmän.
Enligt teorin om den "tysta revolutionen" skulle det alltså ytterst vara välfärdsutvecklingen som ligger bakom värderingsförändringarna. "Välfärdens barn och barnbarn" som har vuxit upp i materiell trygghet (föräldra- resp ungdomsgenerationen) skulle ta välfärden för given och betrakta den som en självklar rättighet och förutsättning, medan väl- färdens föräldrar (den äldsta generationen) snarare skulle betrakta den som en gemensam tillgång som måste värnas, dvs. som ett mål i sig. Aven om en sådan beskrivning av teorin är tillspetsad och starkt för- enklad kan den underlätta förståelsen av teorin.
Det teoretiska perspektiv som refererats ovan kan med rätta kritiseras och ifrågasättas från skilda utgångspunkter (Pettersson 1988; l992a; 1994). Teorin utesluter inte heller att minskad social trygghet och ma- teriell välfärd skulle kunna leda till andra värderingsförskjutningar. I akuta kristider kommer den yngsta generationens värderingar att for— mas under sämre livsvillkor än föregående åldersklasser och bör följ- aktligen uppvisa lägre nivåer för de postmaterialistiska frihetsvärdena och högre nivåer för kollektivistiska trygghetsvärden. Eftersom ung— domsenkäten genomfördes 1993 då särskilt ungdomsarbetslösheten var osedvanligt stor och då den ekonomiska krisen hade påtagliga effekter på den allmänna levnadsstandarden bör dagens ungdomsgenerationer jämfört med föräldragenerationen uppvisa högre nivåer för kollekti- vistiska och materialistiska trygghetsvärden.
Inga enhetliga generationsskillnader
Tabell 11 visar att det knappast finns något enhetligt mönster beträf— fande Värderingsskillnader mellan de tre generationerna. Sammanfatt— ningsvis kan man säga att resultaten för religion och moral åtminstone delvis stämmer in på det teoretiska perspektivet. Både bland män och
Tabell 11 Generationsskillnader bland kvinnor och män vid olika
värderingsdomäner. 1993 års ungdomsenkät. a 10—gradig skala där höga värden = mer tillåtande syn. b index som bygger på flera delfrågor, se texten.
Kvinnor Män 16—29 35—54 55—75 16-26 35—54 55—75 ___##_______1;__________________———————————————————————— Samhallsmorala 3.03 2.06 1.86 3.30 2.47 2.29 Tror på personlig Gud % 15.9 17.5 30.8 14.3 15.6 14.3 Sexualmoralab 3.73 3.55 3.30 3.75 3.88 3.83 otroheta 2.7 2.8 3.4 2.8 3.2 2.9 skilsmässaa 6 9 7.0 6.0 6 3 6 4 6 4 Bio—etiska frågorab 5.80 5.40 4.90 5.57 5.27 4.83 Inst till fördelningsfrågor: önskar mer jämlikhet % 80.0 72.1 74.0 63.4 71.6 84.9 minska ej off sektorn % 49.7 53,2 24,8 38.4 32.6 36.4 stora löneskilln onödig % 82.9 81.1 80.0 70.6 57.7 78.8 eff bör belönas bättre % 43.8 53.4 46.2 54.2 68.3 56.3 mer reformer behövs % 65.8 55.0 55.5 57.3 52.8 53.7
kvinnor visar de yngre generationerna mer tillåtande synsätt när det gäller samhällsmoral (inställning till bidragsfusk, skattefusk, ej betala biljett, köpa stöldgods, ta muta m.m.).
Tabell 11 visar också något färre med gudstro. Även i fråga om de bio- etiska frågorna (eutanasi, suicid, döda i självförsvar) har ungdomar en mer tillåtande inställning, i linje med teorin. När det gäller sexual- moralen (index över inställning till otrohet, sex med minderåriga, homosex och prostitution) finns motsvarande generationsskillnader enbart bland kvinnorna. Om man däremot tittar närmare på inställning till otrohet visar sig ungdomar mera strikta än äldre generationer. Förklaringen kan här vara AIDS, som bör ändra sexualmoralen till förmån för mer stabila relationer. AIDS utgör just en sådan viktig för- ändring i villkoren som enligt teorin bör leda till värderingsföränd- ringar. En bidragande faktor kan vara att dagens ungdomsgeneration har upplevt skilsmässor i föräldrahushållet i större omfattning än tidi- gare generationer.
Ifråga om inställningen till fördelningspolin kan man se tydliga skill- nader mellan ungdomar och äldre, där ungdomar, särskilt unga kvin-
nor, oftare kräver jämlikhet och sociala reformer, samt är mindre be- nägna att acceptera offentliga nedskärningar och stora löneskillnader. Dessa generationsskillnader stämmer således inte överens med teorin om att de yngre, oavsett uppväxtförhållanden, skulle vara mer intresse- rade av individualistiska frihetsvärden och att de äldre skulle vara mer intresserade av kollektivistiska trygghetsvärden. I denna rapport har visats att etableringsfasen, dvs den period då ungdomar bygger upp ett självständigt liv som vuxna, har kommit att förlängas under efter- krigstiden. Ungdomarna är genomsnittligt äldre när de kommer in i arbetslivet, de har sämre ekonomi än tidigare generationer, utflytt- ningen från föräldrahemmet sker senare, och bosättning och familje— bildning blir fördröjd. Detta innebär att "de formbara åren", dvs den period då individen formar sina grundläggande värderingar, blir längre och att den förskjuts uppåt 1 åren jämfört med hur det var för föräldra- och pensionärsgenerationen. Den djupa lågkonjunkturen med massar- betslöshet bland ungdomar och en otrygg framtid bör ha haft inverkan på ungdomars värderingar.
En annan detalj som korresponderar mot dessa resultat visades i tabell 9 b, där Vi konstaterade att ungdomar har en mer utpräglad fram- gångs- och konkurrensorientering än de äldre. Fler ungdomar anser att ansträngning är viktigast för framgång.
Sammanfattningsvis kan man således säga att resultaten inte visar nå- got enhetligt mönster beträffande generationsskillnader som skulle stämma med teorin om den tysta revolutionen. I vissa fall stämmer re— sultaten med den förväntade bilden, i några fall inte. I fråga om sam- hällsmoral, religiositet och bio-etiska värderingar visar de yngsta mer "individualistiska frihetsvärden" än de äldre, i andra avseenden där samhällsutvecklingen ställer ungdomsgenerationen inför nya förutsätt- ningar är det tvärtom, nämligen ifråga om sexualmoral (inverkan av bl.a. AIDS) resp fördelningspolitik (inverkan av den extrema lågkon- junkturen). Den övergripande slutsatsen blir därför att de generations- skillnader som ungdomsenkäten har visat är alltför varierande för att kunna sammanfattas i ett allmängiltigt påstående om värderingsför- ändringar i postmaterialistisk riktning, såsom förutsägs av teorin om den "tysta revolutionen".
. nl _] Häll , . i put, .; |__ ' .-_- _ n.
.. | Juhl.
Kapitel 1
Inledning
Av Joachim Vogel
1.1 Uppdraget
Ungdomarnas allmänna livssituation har förändrats i jämförelse med den övriga befolkningens under de senaste årtiondena. Det är frågan om en relativ eftersläpning i en i övrigt övervägande positiv välfärds- utveckling som kan följas i de löpande statistiksystemen. Eftersläp- ningen har efterhand väckt allt större uppmärksamhet. Det krävdes långa tidsserier och systematiska analyser för att se de växande skillnaderna. I arbetskraftsundersökningarna kunde man se hur den re- lativa ungdomsarbetslösheten växte trendmässigt ända sedan 60-talet jämfört med de äldres arbetslöshet, och att ungdomar fick ta en ökande del av arbetslöshetsbördan i lågkonjunktur (se t ex Vogel, 1982). I SCBs allmänna översikt över välfärdsutvecklingen fram till mitten av 80-talet visades att även ungdomsgenerationens inkomster och materi- ella levnadsstandard i vidare bemärkelse hade utvecklats svagare än den medelålders generationens (Vogel, 1987), vilket även underströks senare i SCBs analyser av inkomstutvecklingen (Jansson, 1990 och 1992). Man konstaterade att medan klasskillnader och regionala skill-
nader hade utjämnats åtminstone fram till början av 80-talet, så hade generationsskillnadema ökat. Ungdomarnas levnadsförhållanden upp— märksammades alltmera i debatten, liksom ungdomars reaktioner på vidgade generationsskillnader. Debatten hade många bottnar: två hu- vudfåror behandlade jämlikhetsfrågan (hur stora materiella skillnader kan accepteras) och ansvarsfrågan som kom att kopplas till offentliga sektorns möjligheter resp föräldragenerationens roll. Några av kriti— kerna förutsäger ett kommande "generationskrig" mellan ungdoms— generationen och 40—talisterna (se t ex Kristersson m fl, 1993). Inflationens omfördelningseffekter på bostadsmarknaden, ATP-löf- tena, offentlig överkonsumtion på 70- och 80-talet, växande statsskul- der och ytterligare växande generationsskillnader skulle kunna leda till politisk revolt.
I mars 1993 fick SCB två uppdrag, dels rörande en genomlysning av ungdomars väljärdsutveckling, dels rörande ungdomars värderingar och framtidssyn. Det första uppdraget som gavs av Generationsutred- ningen gäller en objektiv kartläggning av levnadsförhållanden enligt SCBs löpande undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) av- seende åren 1975-1991, med komplettering av ytterligare statistiksys— tem inom SCB. Det andra uppdraget gavs av regeringens barn— och ungdomsdelegation och gäller en brett upplagd enkätundersökning med huvudinriktning mot värderingar inom främst arbetsliv, boende, familjebildning, politiskt deltagande, normer, livsåskådning, välbefin- nande och framtidssyn. Enkätundersökningen ger således en komplet— terande bild av ungdomarnas uppfattningar om sin livssituation och syn på framtiden. Båda uppdragen redovisas samlade i denna rapport, där således den objektiva välfärdsbeskrivningen och ungdomarnas bedömningar och värderingar presenteras i ett sammanhang. Rapporten omfattar mycket stora datamaterial och variabelmängder, vilket endast ger utrymme för en första översiktlig redovisning. Rapporten är därför utpräglat deskriptiv, och tänkt som en utgångspunkt för fördjupade analyser.
ULF-undersökningarnas allmänna inriktning - hur man definierar och beskriver välfärden (eller ofärden) - bygger på sju centrala ställ- ningstaganden. Den första principen är att man observerar välfärd på individ- eller hushållsnivå. Det är i regel en förutsättning för fördel-
ningsanalyser, för studier av kausalsamband och för socialpolitiska överväganden.
För det andra begränsar man sig inte enbart till ekonomiska mått på välfärd såsom inkomster, bidrag, förmögenhet, utan tar även med an— dra förhållanden. Välfärdsbeskrivningar i olika länder utgår i allmänhet från relativt likartade listor över välfärdskomponenter som i sin tur beskrivs närmare med ett antal statistiska mått eller indikatorer. SCBs undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) omfattar följande upp- sättning komponenter:
Utbildning
Sysselsättning och arbetstider Arbetsmiljö Ekonomi Boendeförhållanden Transporter och kommunikationer Fritid Sociala relationer
Politiska resurser
Trygghet och säkerhet Hälsa Social rörlighet
ULF omfattar mätningar av ett stort antal indikatorer inom varje kom— ponent. Mätningarna avser samma personer, vilket gör det möjligt att dels teckna ett välfärdspanorama för samma personer och grupper, dels analysera samband mellan olika typer av välfärdsproblem.
Den tredje principen är att statistiken ska jämföra levnadsförhållanden i olika befolkningsgrupper. Resultaten får därmed karaktären av sys- tematisk statistik för jämlikhetsdebatten, för fördelningspolitisk pla— nering och beslut. Det förutsätter att man har tillgång till uppgifter om enskilda personer som sedan kan sammanfattas till olika befolknings- grupper. Man beskriver hur olika människor objektivt sett har det, och man intresserar sig därför primärt för utfall, såsom människornas konkreta inkomster, bostadsstandard, hälsa etc, till skillnad från verk- samhetsstatistik om bostadsbyggande, investeringar i sjukvård osv.
Det femte ställningstagandet är att välfärden ska beskrivas som en hel- het, och att samband mellan olika problem ska kunna analyseras.
Detta förutsätter i princip att uppgifter om olika problem samlas in för samma personer och helst vid samma tidpunkt.
Det sjätte ställningstagandet gäller urvalet av de välfärdsproblem som studeras. Aven om ULF har stor detaljrikedom kan undersökningen inte tillgodose alla intressen på information om vår välfärd. Urvalet bygger på konsensus mellan olika intressenter. Undersöknings- programmet har utformats i samarbete med ett stort antal experter inom forskning, offentlig förvaltning och intresseorganisationer. Det är i praktiken frågan om en utpräglat pragmatisk ansats, som är möjlig genom den stora variabelbredden. ULF omfattar ca 700 variabler (välfärdsindikatorer och klassificeringsvariabler), vilket tillåter långtgående detaljredovisning. En löpande revision av hela program— met genomförs vart annat år.
Ett sjunde ställningstagande gäller att statistiken ska kunna fungera som varningsklocka. Den ska både ge fakta om nuläget och om för- ändringar. Förändringarna ska löpande redovisas för ett stort antal befolkningsgrupper. Det sker inom SCBs system för social rapporte- ring, som publiceras i serien Levnadsförhållanden inom SOS.
1.3 De tre försörjningssystemen
Detta är några av de centrala principerna för uppbyggnaden av de cen— trala välfärdsstatistiska systemen. Urvalet av komponenter och del— aspekter som ingår i mätningarna anknyter i viss mån till de traditio- nella politikområdena utbildning, arbetsmarknad, ekonomi, bostads- marknad, fritidssektorn, transportsektorn, vårdsektorn och säkerhets- sektom. Välfärdspolitiken ska tillgodose välfärdsförsörjningen inom dessa sektorer, och här ser man välfärdsstatistiken ofta som ett planeringsunderlag för den offentliga sektorns verksamhet, för offent- liga tjänster och transfereringar. Välfärdsförsörjningen avgörs emel— lertid i huvudsak utanför den offentliga sektorn, där välfärdspolitiken har en korrigerande funktion vars omfattning har varierat. Den har ex- panderat fram till slutet av 80-talet, men begränsats sedan dess.
Mera allmänt kan man skilja mellan tre övergripande välfärdsförsörj- ningssystem, nämligen sociala nätverk (t ex familjen, släkten, vän- kretsen), marknaden och offentliga sektorn. Det är en distinktion som
också knyter an till den nu så aktuella politiska debatten om väl- färdsstatens omfattning och roll. Den offentliga expansionen kulmine- rade under 80-talet. Då kolliderade sociala ambitioner med ekono- miska restriktioner, och nya krav på hushållning, produktivitet och marknadsorientering bryter fram. Distinktionen mellan de tre försörj- ningssystemen har under 80-talet diskuterats av Sten Johansson (1983) som skiljer mellan privatlivet, marknaden och politiken. Hans Zetter- berg skiljer mellan den lilla världen (familjen) och den stora världen (marknaden och offentliga sektorn).
Sett i ett längre tidsperspektiv har nätverkens, marknadens och offent- liga sektorns roll för välfärdsförsörjningen förändrats avsevärt. Föränd- ringarna speglar grundläggande produktionsförhållanden och ideolo- giska system. I det gamla bondesamhället som byggde på självhushåll spelade marknaden och offentliga sektorn en marginell roll. Industria- lismen förde ut befolkningen i lönearbete, splittrade familjer och bröt upp försörjningsansvar mellan familjemedlemmarna. Efter denna ex- pansion av marknaden kom välfärdsstatens framväxt och offentliga sektorns expansion. I den kommunistiska visionen minskar markna- dens betydelse och övergår till planekonomi. I blandekonomins Sve- rige dominerade istället tanken att offentliga sektorn endast skulle kontrollera och komplettera marknaden. Den skulle garantera jämlik- het och välfärd till alla där marknaden kom till korta, genom reglering, offentliga tjänster och transfereringar. Idag sker en restauration av marknaden genom avreglering, privatisering och begränsningar i trans- fereringssystemen. Balansen mellan marknad och offentlig sektor är fortfarande den centrala politiskt/ideologiska motsättningen.
1.4 Välfärd som resurser och upplevelser
Välfärdsbegreppet kan konkretiseras i anslutning till de tre försörj- ningssystemen. Inom nätverk, marknad och offentlig sektor kan man identifiera ett antal arenor där det gäller att etablera sig och uppnå goda levnadsförhållanden. På varje arena sätter vi in våra resurser och där skapas nya resurser som kan sättas in på andra arenor. Olika typer av resurser kedjas samman till mönster som innebär anhopning av goda eller dåliga levnadsförhållanden. Det är sådana negativa mönster som välfärdspolitiken ska bryta, och positiva mönster den vill för— stärka.
ARENOR
DOMINERANDE PERIOD
FÖRDELNINGS- PRINCIP
FINANSIERING
SQCIALA NATVERK
uppväxtfamilj äktenskapet släkten
vänner föreningslivet fackorganisationer toleranta nätverk
bondesamhället
jämlikhet behov förbindelser kärlek
försörjningsplikt välgörenhet
MARKNADEN arbetsmarknaden varumarknaden finansmarknaden informationsmarkn
industrisamhället
prestation förbindelser
produktions- avkastning
STATEN
utbildning kultur/fritid barnomsorg
äldrevård infrastruktur säkerhet
"spelregler"
välfärdsstaten
jämlikhet behov standardtrygghet
grundtrygghet
skattesystem, produktions— avkastning
OMFATTNING
MAKTKÄLLOR
MAKT
REAK TI ONER
medlemmar
relationer
fadern mannen husbonden
familism generations- konflikter social isolering diskriminering
arbetskraften bidragstagare
kompetens monopol politisk kontroll
arbetsgivaren producenten
off kontrollorgan finansiärer facket konsumentorg individen
facklig aktivitet föreningsaktivitet
alla marginalgrupper
demokrati lagstiftning
alla
utbildade pol aktiva lobbyister
pol participation välfärdskrav
Arenabegreppet kan enklast illustreras inom marknaden, där arbets— marknaden och varumarknadema (bostadsmarknaden, livsmedels- marknaden osv) bildar fristående arenor. På arbetsmarknaden sätter man in sina resurser förvärvade på andra arenor. Exempel på ingående resurser på arbetsmarknaden är utbildning, yrkeserfarenheter, hälsa och förbindelser. Utgående resurser från arbetsmarknaden är framför allt inkomster (löner), som sedan kan sättas in på bostadsmarknaden, livsmedelsmarknaden osv. Andra resurser som man får på arbets— marknaden är erfarenheter (yrkesmeriter, färdigheter, livserfarenhet), självkänsla och status som har ännu bredare användningsområden. Förslitning i form av ohälsa innebär successiv resursminskning på arbetsmarknaden (t ex genom lägre inkomster), och indirekt även på andra marknader.
Resursflödet omfattar även de andra försörjningssystemen, nätverk lika väl som offentliga sektorn. Exempelvis är inkomster, förmögenhet och status som man förvärvar på arbetsmarknaden, liksom utbildning man förvärvar i offentliga sektorns utbildningssystem, viktiga även inom nätverk, t ex familjen (t. ex. vid partnerval), inom grannskap och föreningslivet. Inom offentliga sektorn ska egentligen gälla lika be- handling (resp. efter behov), men i praktiken spelar utbildning, kun- skaper, status och förbindelser även där en viss roll såsom resurser. Offentliga sektorns roll är att stärka resurssvaga medborgares ställning på marknaden genom bidrag (som kan sättas in på varumarknaden), offentliga tjänster till låg eller ingen kostnad (när marknaden inte till— handahåller dessa till de priser som kan betalas, eller då det rör sig om exceptionella behov), samt inte minst genom rättsregler som reglerar maktrelationer mellan arbetsgivare och arbetstagare, producent och konsument, mellan olika familjemedlemmar osv. Rättsreglerna kan ses som en form av kollektiva resurser, medan bidrag och tjänster är indi- viduella.
I skandinavisk forskningstradition och statistik knyts Välfärdsbegreppet oftast till resurser. Man betonar då den instrumentella aspekten: re- surserna används för att ge individen goda levnadsförhållanden, som således undersöks indirekt via resurser. Ett av skälen är att resurser är lättare att definiera än behovstillfredsställelse (lycka, livskvalitet, livs— glädje). Statistiken har dessutom varit inriktad mot samhällsplanering, således på resurser som kunde manipuleras, dvs stärkas eller begränsas via politiska beslut.
VÄLFÄRD SÅSOM RESURSER SOM SÄTTS IN RESP SKAPAS PA ARENOR
SQCIALA MARKNADEN STATEN NA T VERK uppväxtfamilj: arbetsmarknaden: offentliga sektorn: in: - in: utbildning in: kunskaper ut: studiestöd erfarenhet participation förbindelser hälsa skattesystem ekon. stöd förbindelser ut: lagstiftning ut: inkomster off tjänster äktenskapet: erfarenheter bidrag in: status status infrastruktur inkomster ohälsa kapital självkänsla skönhet ut: gemenskap kärlek självkänsla varumarknaden: hälsa in: inkomst stordrifts— kapital fördelar kunskaper senioritet släkten: ut: hälsa in: — övriga resurser ut: förbindelser ekon. stöd informationsmarknaden: föreningsliv: in: kunskaper in: deltagande ekonomi status tillträde ut: kunskaper ut: kunskap inflytande okunskap självkänsla underhållning gemenskap solidaritet
status
Arenabegreppet har varit utgångspunkten för dispositionen av rappor— ten. De båda uppdragen från generationsutredningen (ungdomars objektiva Välfärdsutveckling) resp. civildepartementet (ungdomars vär- deringar och framtidssyn) kompletterar varandra för att ge en samlad bild av dels förändrade levnadsvillkor för ungdomar och vidgade gene- rationsskillnader, dels ungdomars reaktioner. Vi följer i denna rapport ungdomar genom de viktigaste arenorna.
1.5. Etableringsprocessen
Etableringsprocessen innebär en övergång från beroende av nätverk, dvs. föräldrar, resp av offentliga sektorn (studiebidrag, sysselsättnings- stöd mm.) till fullständig självständighet inom alla arenor, dvs. tryggad sysselsättning, egen inkomst, egen bostad, egen familj, deltagande i den representativa demokratin, eget socialt nätverk etc. Steget från barn till självständig vuxen, från beroende till oberoende kan vara kort, när alla övergångar sker under en relativt kort tidsrymd, eller utdraget när det finns strukturella hinder såsom höga utbildningskrav, svag efterfrågan på arbetskraft och bostadsbrist. Svagt stöd för ungdomars etablering under sådana förutsättningar kan förlänga etableringspro- cessen.
Ungdomsgenerationen har tidvis och i växande utsträckning ställts in- för alla dessa problem. Successivt har ungdomsutbildningen för- längts, vilket i sin tur är en konsekvens av ökande utbildningskrav från arbetsmarknaden: ökad utbildningen är en förutsättning för ökad pro- duktivitet. Vidare har ungdomarnas arbetsmarknad utvecklats negativt i vissa avseenden: de har mött ökad konkurrens från kvinnor (snabb sysselsättningsökning) och den etablerade arbetskraften (LAS innebär ökad anställningstrygghet för äldre arbetskraft). Konsekvenserna syns i form av trendmässigt ökande ungdomsarbetslöshet, jämfört med den etablerade arbetskraften. Bostadsmarknaden har periodvis präglats av svårartad bostadsbrist, men mera betydelsefull är bostadskostnadsut— vecklingen. Hyrorna har stigit mera än konsumentpriserna, vilket särskilt drabbar ungdomar som ska etablera sig på bostadsmarknaden. Ur ett generationsperspektiv har inflationens omfördelande effekter haft negativa konsekvenser för ungdomar: de äldre som köpt bostäder i ett annat kostnadsläge har idag relativt sett lägre boendekostnader.
Om försörjningssystemen, dvs. nätverk (uppväxtfamilj), arbetsmarkna- den resp offentliga sektorn inte överbryggar etableringsproblemen kommer man att få förändringar av ungdomars livsvillkor:
Etableringsprocessen kommer att bli långsammare och ut- sträckas över en längre tidsperiod.
Etableringsprocessen kommer att avslutas senare för allt flera ungdomar.
Flera ungdomar kommer att befinna sig i en mellanställning mellan barndom och ett självständigt vuxenliv, där man t ex bor kvar hos föräldrarna, eller drar sig fram med tillfälligt arbete varvat med utbildning, fastnar i långtidsarbetslöshet, Väntar med familjebildning och barnafödande, lånar till uppehälle och studier osv.
Spridningen mellan ungdomar kommer att öka. Några kom- mer tidigt ut i vuxenlivet i samtliga avseenden, andra gör det först uppåt 30-årsåldern.
Sett i ett längre tidsperspektiv är det dessutom en allt mera kvalificerad och äldre ungdomspopulation som befinner sig i en allt längre etableringsfas. Den är antalsmässigt större och ge- nomsnittligt äldre, den är längre och bättre utbildad och välin- formerad än jämnåriga för några decennier sedan, och den har genom lägre rösträttsålder också tillerkänts en tidigare vuxen— roll.
Allt fler och allt äldre ungdomar som befinner sig i en mellan- ställning kan leda till en artikulering av gemensamma erfa- renheter och värderingar, till generationsmotsättningar och politisk konflikt.
Förändringarna av etableringsfasen kan illustreras genom att följa re— sursuppbyggnaden för ungdomar. Uppväxtfamiljen kan ge barnen re- surser i form av ett psykologiskt stöd för studier, och senare även eko- nomiskt stöd under etableringen och efter utflyttningen. Föräldrarna kan också hjälpa till med sina kontakter när det är dags att skaffa jobb
och bostad. Studiemotivering är ingående resurs i utbildningssystemet, och får där konsekvenser för utfallet i form av Studiemeriter. Så be- gränsas den sociala rörligheten mellan generationerna. Under studieti— den svarar offentliga sektorn för en del av försörjningsbördan genom studiebidragssystemet. Studiemeriter kan sedan sättas in som resurser på arbetsmarknaden, där de kan ge inkomster som sedan kan sättas in på bostadsmarknaden och är i regel en förutsättning för utflyttningen från föräldrahemmet. Egna inkomster är också en förutsättning för eta- blering på andra varumarknader, dvs. en självständig ekonomi. Under studietiden, liksom eljest då man saknar tillräckliga inkomster, kan of- fentliga sektorn bidra med transfereringssystem (bostadsbidrag, rän- testöd, socialbidrag mm.). Etablering på arbetsmarknaden, en själv— ständig ekonomi och en egen bostad underlättar familjebildning, både parbildning och barnafödande.
Avgörande för ungdomars etablering och deras levnadsförhållanden är i vilken utsträckning de tre försörjningssystemen (Uppväxtfamiljen, arbetsmarknaden och offentliga sektorn) understöder ungdomarna när etableringsförutsättningarna förändras. Man kan i princip tänka sig fyra strategier, som antingen lägger ansvaret för etableringsfasen på någon av de tre försörjningssystemen nätverk, marknad eller offentlig sektor, eller på ungdomarna själva. Det kan t.ex. krävas längre ansvars- tagande från föräldrarna, mera offentliga bidrag, arbetsmarknadsåt- gärder, eller lagstiftning för att förbättra ungdomars konkurrensläge. Om åtgärderna blir otillräckliga kommer ungdomsgenerationen att få större etableringsproblem och generationsskillnadema kommer att öka. Det kan då bli fråga om sjunkande levnadsstandard för ungdomsge- nerationen jämfört med äldre generationer, eller också skuldsättning, dvs. lägre levnadsstandard längre fram i livet.
1.6. Rapportens disposition
Rapporten följer ungdomars välfärdsförsörjning och värderingar inom fem centrala arenor, nämligen uppväxtfarrrilj, utbildning, arbets- marknad, bostadsmarknad, egen familjebildning, nätverk och den re- presentativa demokratin. Dessa bildar sex block av kapitel (del 1-6).
Del 1 omfattar uppväxtförhållanden och utbildning. I kapitel 3 visas hemförhållanden (skilsmässa; föräldrarnas utbildning, etniska bak-
grund, religion, politiskt intresse, och deras stöd till barnens skolgång), samt ungdomarnas erfarenheter av skolan (trivsel, konflikter). Kapitel 4 beskriver ungdomsutbildningens omfattning under perioden 1970- 92. I kapitel 5 diskuteras psykologiska problem i samband med förlängd skolgång.
Del 2 gäller etablering på arbetsmarknaden. I kapitel 6 följer vi sysselsättningsutvecklingen sedan 1970. Kapitel 7 gäller syssel- sättningsproblem, dels ungdomsarbetslöshetens utveckling sedan 1970, dels omfattningen av förvärvshinder och osäkra anställningsför- hållanden, vidare ungdomars inställning till åtgärder mot arbetslöshe- ten. I kapitel 8 tittar vi på ungdomars inställning till sitt arbete (krav på ett bra arbete, 5 k instrumentell inställning, beredskap att underordna sig ledningen mm).
Del 3 behandlar etableringen av en självständig ekonomi. Kapitel 9 beskriver ungdomarnas inkomstutveckling, och kapitel 10 deras eko- nomi i termer av ekonomiska problem (likviditet, betalningsproblem). Kapitel 11 visar levnadsstandarden i form av tillgångar (kapitalvaror mm). Kapitel 12 ger ungdomars syn på ekonomisk fördelningspolitik (lönespridning, skatter, bidrag). Kapitel 13 behandlar ekonomisk mo- ral: hur ungdomar ställer sig till olika typer av ekonomiska oegentlig- heter (skatte/bidragsfusk, häleri, mutor, svartjobb, mm).
Del 4 gäller etableringen på bostadsmarknaden, där kapitel 14 be- handlar det ökande kvarboendet och senarelagda utflyttningen från för- äldrahemmet, hur den egna bostaden har anskaffats och vilka bostads- planer man har. Kapitel 15 redovisar bostadsstandarden för ungdomar.
Del 5 behandlar etableringen av egen familj. Kapitel 16 beskriver den förändrade parbildningen och det senarelagda barnafödandet. Ungdo— mars inställning till sex och samlevnad följer i kapitel 17, och inställ- ningen till barnafödande och föräldraskap i kapitel 18.
Del 6 gäller uppbyggnaden av egna sociala nätverk. I kapitel 19 finns en beskrivning av (utflyttade) ungdomars kontakter med sina föräldrar (umgängesfrekvens, gemensamma intressen, konflikter), resp. nära Vänner. I kapitel 20 visas exponering för vålds- och egendomsbrott. Sedan följer tre kapitel med anknytning till internationella relationer, inställningen till invandrare och invandringspolitiken, samt invandrar-
ungdomarnas situation jämförd med svenska ungdomar.
Del 7 behandlar ungdomars deltagande i den representativa demo- kratin. Kapitel 24 visar partipolitisk aktivitet, kompetens och politiskt intresse. Kapitel 25 följer ungdomsväljarna mellan valen 1968- 91 ifråga om valdeltagande, engagemang, partival, partiidentifikation, förtroende för partier och politiker mm. Kapitel 26 gäller olika påver- kansformer, och kapitel 27 beskriver förtroendet för olika samhällsin- stitutioner.
Del 8 ägnas åt fritid och kultur. Kapitel 28 beskriver fritidsvanornas utveckling, medan kapitel 29 behandlar ungdomskulturer.
Del 9 omfattar fyra kapitel som berör livsåskådningsfrågor, etik och moral i kapitel 30, ungdomars inställning till framgång som livsmål (kapitel 31) och inställning till olika typer av samhällen (kapitel 32). I samtliga kapitel i rapporten finns dels jämförelser mellan olika ung- domsgrupper, dels mellan generationer. I kapitel 33 ges en samlad beskrivning av generationsskillnaderi värdepanoramat.
Del 10 avslutar med övergripande bilder av ungdomars livskvalitet. I kapitel 34 visas hälsosituationen och i kapitel 35 indikatorer på livs- glädje. Rapporten avslutas i kapitel 36 med ungdomars framtidssyn, vad de oroar sig för och vilka förväntningar de har på sysselsättning och levnadsstandard 1 framtiden.
1.7. Undersökningsmaterial
Etableringsperiodens förändring kan kartläggas antingen genom att följa födelsekohorter (personer födda vissa är) över ett antal ar fram till en viss levnadsålder, eller genom att jämföra situationen för ålders— grupper _(t ex 16- 29- åringar) som studeras vid olika tidpunkter. Efter— som vi i första hand vill beskriva periodeffekter, nämligen föränd- ringar av etableringsmöjlighetema mellan 70- och 90-talet gäller den statistiska redovisningen jämförelser av olika åldersgruppers situation på 70- talet resp motsvarande åldersgruppers situation i början av 90- talet. I rapporten kallar vi åldersgrupperna generationer, och vi koncentrerar oss på jämförelser mellan tre generationer. I rapporten kommer att visas hur ungdomsgenerationens relativa situation har för—
ändrats, vilket således sker genom jämförelser mellan ungdomar då (på 70-talet) med motsvarande åldersgrupp omkring 1990. Refe- renspunkten för dessa jämförelser är i regel äldre generationer vid samma tidpunkt. Ungdomsgenerationen definieras här som 16-29- åringar, med uppdelning i tonåringar, 20-24-åringar och 25-29-åringar. Ungdomsgruppema jämförs sedan med "föräldragenerationen", dvs 35-54-åringar resp. "pensionärsgenerationen", dvs 55-74-åringar. Dessa jämförelser görs således beträffande välfärdssituationen vid mitten av 70-talet, och därefter varje år fram till 1991, varvid skillna- derna mellan generationernas välfärdsförsörjning beräknas. Den kom— pletterande ungdomsenkäten beskriver ett värdepanorama, likaledes för såväl ungdomar som äldre, men den avser endast är 1993 och inne- håller alltså inga tillbakablickar till 70-talet.
1.7.1. Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF)
Sedan 1974 genomför SCB årliga intervjuundersökningar av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF), som omfattar ett tiotal väl- färdskomponenter (se längre fram). Antalet intervjuer har varierat mellan 6 000 och 14 000 per år. Intervjupersonerna är utvalda slump— mässigt och utgör ett representativt stickprov ur Sveriges vuxna mantalsskrivna befolkning i åldrarna 16-74 år (fr o m 1980 16-84 år).
Vid intervjuerna, som i regel görs vid ett besök i hemmet, ställs ett stort antal frågor om levnadsförhållandena. Intervjuerna brukar ta cirka en timme. Av praktiska skäl är undersökningen indelad i fyra kvartalsundersökningar, som sedan sammanställs till årsresultat. Det innebär att intervjuerna i princip pågår under hela året, och att säsongs- variationer därmed sammanvägs till årsresultat. Deltagandet i under- sökningen är frivilligt och intervjuuppgiftema är skyddade enligt sekretesslagen. Materialets hantering sker enligt datainspektionens föreskrifter och får uteslutande användas för statistiska analyser.
Totalt bygger uppgifterna i denna rapport på intervjuer med drygt 126 000 personer mellan 16 och 74 år, intervjuade under perioden 1975-91. Nulägesbeskrivningarna avser 1988 t.o.m. 1991 års under- sökningar som redovisas såsom ett gemensamt datamaterial, där statistiken således avser medelvärden för dessa år. Stickprovsstorleken för dessa år var totalt 22 496 personer i åldern 16—74 år, varav 6 086 i åldern 16—29 år. För trendanalyser utnyttjas hela materialet från 1975
till 1991. Totalt rör det sig om 125 942 intervjuer, varav 33 252 med 16-29-åringar. Bortfallet i detta datamaterial varierar något mellan åren (mellan 13 och 23 procent) med en successiv ökning under senare år. 1990/91 låg bortfallet på 21,4 procent (medeltal).
SCB publicerar resultaten från dessa undersökningar i serien Levnads- förhållanden i SOS (Sveriges officiella statistik). Serien omfattar fyra typer av rapporter:
1) sektoriella analyser: detaljerade rapporter som avser ut- vecklingen inom olika välfärdskomponenter (vart åttonde år)
2) intermittenta rapporter rörande olika utsatta gruppers situa- tion (t.ex. invandrare, pensionärer, handikappade, socialbi- dragstagare, låginkomstfamiljer),
3) rapporter som behandlar vissa aktuella samhällsproblem (t.ex. sjukfrånvaro, boendesegregation), samt
4) översiktsrapporter över välfärden i sin helhet.
Den tekniska informationen rörande ULF är starkt begränsad i denna rapport. En mera fullständig diskussion av undersökningsmetodiken ges ut som appendix till serien Levnadsförhållanden. Appendix 13 (Teknisk rapport avseende 1984-1989 års undersökningar av lev- nadsförhållanden) ger basfakta om datainsarnlingsförfaranden (bl.a. intervj uformulär) och teknisk kvalitet för det aktuella datamaterialet.
ULF-undersökningarna har sedan 1975 genomförts med konstant undersökningsmetodik, i fråga om undersökningarnas uppläggning, intervjuteknik, definitioner och skattningsförfaranden, vilket är en grundförutsättning för rättvisande trendanalyser.
Utvecklingen mellan 1975 och 1991 beskrivs med ett sammanfattande mått för hela perioden. I tabellerna anges förändringen mellan 1975 och 1991 av procentandelen som har eller saknar vissa egenskaper, dvs. hur många flera (+) eller färre (—) som har resp situation 1991 jäm- fört med 1975. Beräkningen har gjorts med modellanpassning med s.k regressionsanalys. Med utnyttjande av skattningarna för åren 1975 till 1991 har en andragradsfunktion anpassats enligt följ ande:
yt=bo+b1t+b2t2+et
Med hjälp av denna funktion har differensen mellan andelarna 1975 och 1991 framräknats. Skattningen bygger således på hela det under 1975-91 insamlade intervjumaterialet, i regel ca 126 000 intervjuer. För några indikatorer omfattar trendanalysen en kortare tidsperiod, vilket i så fall framgår av resp tabell.
1 tabellerna anges vidare om trenden (i positiv eller negativ riktning) är statistiskt säkerställd. Detta har prövats med signifikanstest på 95-pro- centsnivån och markeras med en stjärna (*) i tabellmaterialet.
1.7.2. Ungdomsenkäten
Ungdomsenkäten är en omfattande postal undersökning som täcker ett brett attitydpanorama, samt viss kompletterande information om ung- domars levnadsförhållanden som inte ingår i ULF. Enkäten genomför- des under hösten 1993 med start under tredje veckan i augusti. Stick- provet omfattar 6 062 personer i åldrarna 16-74 år. Ungdomsgruppen (16—29 år) är starkt överrepresenterad och utgör 83 procent av nettour— valet. De äldre ingår i materialet, i huvudsak som referenspunkter för jämförelser med ungdomsgruppen, men ger även möjligheter för be- räkningar avseende alla 16-74-åringar.
I ungdomsenkäten görs bortfallsuppföljning i två steg med delurval bland dem som inte besvarat postenkäten (subsampling), först per telefon och därefter i ett andra steg med personlig intervju. Uppföljningsarbetet sträckte sig fram till början av november. Tidpunkten för ungdomsenkäten var mindre lämplig med tanke på svarsfrekvensen, men nödvändig med hänsyn till tidsplanen för de båda uppdragen. I början av ett läsår sker en omfattande utflyttning från föräldrahemmet och omflyttning till andra studieorter. Tillgäng- liga adresser är då ofta inaktuella, och telefon saknas ofta. På senare tid har telefontätheten minskat, vilket antagligen främst gäller ungdomar under en övergångsperiod. Därför förlängdes datainsamlingen med ett tredje steg i form av kontakter via personligt besök.
Det effektiva antalet enkätsvar (efter subsampling) är 3 455 personer varav 2 896 i åldern 16-29 år. Detta motsvarar en svarsfrekvens på
71,5 procent, och ett bortfall på 28,5 procent, vilket är en relativt låg siffra för ungdomsurval. Enkätformuläret var dessutom mycket krä- vande och omfattande till innehållet. 19,5 procent har ej anträffats och 9,0 procent vägrade delta.
Ungdomsenkäten har vidare genomförts med ett litet tilläggsurval av studenter vid Göteborgs universitet (ämnena socialt arbete, sociologi och internationell ekonomi). Detta material ingår inte i skattningarna för hela ungdomsgruppen, men särredovisas genomgående i tabellerna.
Liksom i ULF har sedan vissa strukturkorrigeringar genomförts i form av efterstratifiering betr. kön och ålder, med utgångspunkt från befolk- ningsstatistik för resp. år.
1.7.3. Principer för tabellredovisning och redovis- ningsgrupper
I tabell 1.1 finns en översikt över redovisningsgruppema i denna rap- port, med uppgifter om befolkningsstorleken (medeltal för 1988-1991 betr. ULF) resp. stickprovsstorlek (bastal). I tabellen visas dessutom bastal för dels det sammanlagda materialet för 1975—1991 som ligger till grund för trendanalyserna i ULF. I tabellen visas också befolk- ningstal och bastal för ungdomsenkäten. Befolkningstalen överens- stämmer inte alltid p.g.a. att undersökningarna dels avser olika år och olika undersökningsmetoder, dels p.g.a. att det rör sig om två stickprovsundersökningar. I vissa fall skiljer sig även definitionerna, vilket framgår av kommentarer till tabell 1.1.
För att underlätta läsarens egna studier av materialet - följa upp egna hypoteser, resp. kontrollera slutsatserna - har valts ett generellt och samtidigt "kompakt" sätt att presentera materialet i tabellform. Av ut- rymmesskäl har inte statistik för samtliga redovisningsgrupper i tabell 1.1 tagits med i rapporten. Kompletterande tabellmaterial samt rappor- ten i sin helhet finns tillgängligt på diskett.
Målsättningen är överskådlighet och fullständighet. Den tabellmässiga redovisningen är standardiserad för att underlätta överblicken av re- dovisningen. Redovisningen ska:
ge information om nuläget för ett stort antal indikatorer på lev- nadsförhållanden resp värderingar
beskriva hur levnadsförhållanden och värderingar är förde- lade via särredovisningar avseende ett stort antal befolknings- grupper
visa hur levnadsförhållandena har förändrats sedan 1975, dels för hela befolkningen, dels för olika delgrupper.
Kommentarer till tabell 1.1:
Ungdomarnas sysselsättning gäller den senaste veckan före intervjun, där ett eller flera av följande alternativ är möjliga:
under utbildning tillfälligt arbete fast arbete anställning egen företagare/jordbrukare (inkl. medhjälpande familjemedlem), samt arbetslösa
Dessa kategorier är inte varandra uteslutande. Man kan under en och samma vecka vara under utbildning, ha en deltidsanställning, och hjälpa till i ett företag.
Vidare särredovisas i ULF endast de ungdomar som är fast förankrade på arbetsmarknaden, dvs heltidsanställda som inte längre studerar, ef- ter socioekonomisk grupp. För ungdomsenkäten redovisas samtliga ungdomar efter socioekonomisk grupp. Definitionerna enligt denna klassificering, som är en standard som tillämpas i de flesta sociala undersökningar, redovisas i Meddelanden 1 samordningsfrågor 1982z4, SCB, resp 1 Vogel, J: Det svenska klassamhället, rapport 50 i serien Levnadsförhållanden, SCB. Med arbetare avses yrken som normalt organiseras inom LO, tjänstemän på lägre och mellannivå ligger utan- för LO och har mindre än sex års utbildning efter grundskolan, och högre tjänstemän har minst sex års utbildning efter grundskolan.
Övriga indelningar gäller ungdomarnas sociala, nationella och regio— nala bakgrund. Här särredovisas arbetar— resp tjänstemannabam, där klassificeringen sker efter föräldrarnas socioekonomiska grupp under barnens uppväxttid. Här tillämpas dominansordning: klassificeringen utgår från den högsta som förekommer hos föräldrarna. Det innebär att arbetarbarnens föräldrar båda är arbetare, och att tjänstemannabarnen har minst en förälder som är tjänsteman.
Nationellt ursprung redovisas via uppdelning mellan infödda svenska medborgare (inkl. i Sverige födda invandrarbam), samt invandrare, dvs personer som själva är födda i utlandet.
l ungdomsenkäten genomförs ytterligare särredovisningar utöver dem som har gjorts för ULF. Uppväxtfamiljen redovisas via uppdelning i splittrad resp. fullständig där man bott med båda sina biologiska föräldrar fram till 16 års ålder. Partisympatier delas upp i borgerliga (m, fp, c, kds och nyd) resp vänstern (sap, v). Särredovisningen efter religion bygger på en intervjufråga med nämnda svarsalternativ.
Tabell 1.1 Undersökningen av levnadsförhållanden (ULF) resp ungdomsenkäten (UE). Befolkningstal samt bastal (antal inter— vjuer) för nulägesberäkningar (1988-91) resp trendanalyser (1975—91).
Antal i befolk— Bastal ningen (tusental) ———————————————————— 1988/91 1993 1993 1988/91 1975/91 enl ULF enl UE UE ULF ULF HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 6166 6250 3455 22496 125942 16—74 är män 3090 3134 1709 11188 62082 kvinnor 3075 3116 1746 11308 63860 GENERATIONER 16—29 år 1642 1672 2896 6086 33252 35—54 år 2297 2486 289 8352 43837 55—74 år 1657 1625 217 5984 34674 16—29 är män 844 857 1415 3065 16253 kvinnor 797 814 1481 3021 16999 35—54 är män 1157 1323 160 4167 21677 kvinnor 1139 1163 129 4185 22160 55—74 är män 788 733 106 2904 17131
kvinnor 868 891 111 3080 17543
Antal i befolk—
Tabell 1.1 fortsättning ningen 1988/91 enl ULF UNGDOMSGENERATIONEN 16—19 år 463 20—24 år 575 25—29 år 602 16—19 år män 231 kvinnor 231 20—24 är män 301 kvinnor 273 25—29 år mån 310 kvinnor 291 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 år 585 Ensambo 16—24 år 189 Ensamst. 16—29 år 1004 ej barn 35—54 år 371 55—74 år 491 Ensamst. 16—29 år 30 med barn 35—54 år 124 55-74 år 4 Sambo 16—29 år 334 ej barn 35-54 år 587 55—74 år 1113 Sambo 16—29 år 273 med barn 35-54 år 1213 55—74 år 46 ARBETSKRAFTSSTATUS 1) I utbildning 399 I tillfälligt arbete 223 I fast arbete 850 Anställda 1074 Företagare, jordbr. 62 Arbetslösa 61 Under män 199 utbildn. kvinnor 200 I tillf. män 81 arbete kvinnor 142 Fast arbete män 467 kvinnor 383 Anställda män 548 kvinnor 526 Föret., män 44 jordbr. kvinnor 17 Arblösa män 31 kvinnor 30
(tusental)
1993 1988/91 1975/91
1993 enl UE UE 456 806 600 956 615 1134 233 396 222 410 307 478 293 478 316 541 298 593 541 918 175 282 1041 1778 323 39 432 55 22 37 134 13 49 5 351 640 565 68 1073 146 234 408 1334 152 57 9 664 1135 227 409 537 940 758 1337 48 94 274 483 331 555 332 580 100 170 127 239 280 454 256 486 381 623 377 714 32 66 15 28 148 251 125 232
ULF
1762 2180 2144
871 891 1131 1049 1063 1081
2215 716 3720 1241 1714 112 427 17 1229 2134 4082 1025 4550 171
1505 840 3114 3957 227 230 740 765 296 544 1677 1437 1974 1983 159 68 114 116
ULF
8370 11589 13293
4172 4198 5647 5942 6434 6859
10201 3142 16864 4991 8582 879 2362 113 6533 10598 24313 8976 25886 1666
6864 1585 5569 21989 1180 1296 3404 3460 576 1009 3030 2539 11040 10949 809 371 600 696
Tabell 1.1 fo
rtsättning
Antal i befolk— ningen (tusental)
Bastal
1988/91 1993 1993 1988/91 1975/91 enl ULF enl UE UE ULF ULF ANSTÄLLDA 1) Anställda deltid 225 867 1496 853 4827 Anställda heltid 848 209 383 3101 17157 Anst. män 52 499 815 191 859 heltid kvinnor 172 368 681 662 3968 Anst. mån 495 44 81 1781 10179 deltid kvinnor 352 165 302 1320 6978 SOCIOEKONOMISK GRUPP 1) 2) Arbetare 518 658 1062 1921 10589 Lägre och mellan tjm 236 176 323 849 4691 Högre tjänstemän 37 91 190 128 634 Arbetare män 333 354 540 1220 7072 kvinnor 184 303 522 701 3517 L/m tjm mån 111 83 145 388 2047 kvinnor 124 92 178 461 2644 Hög tjm män 21 36 76 71 400 kvinnor 15 54 114 57 234 SOCIAL BAKGRUND 1) Arbetarbarn 552 597 961 2067 4443 Tjänstemannabarn 720 876 1539 2644 5267 Arbbarn män 283 297 461 1035 2297 kvinnor 269 299 500 1032 2146 ijbarn män 378 448 744 1357 2716 kvinnor 342 427 795 1287 2551 NATIONALITET Infödda 16—29 år 1520 1517 2643 5644 30341 svenska 35—54 år 2039 2131 247 7437 38898 medb. 55—74 år 1504 1338 183 5452 32532 Invand— 16—29 år 121 135 212 439 2516 rare 35—54 år 256 295 34 909 4729 55—74 år 149 170 21 519 2013 REGION Storstad 16—29 år 572 503 832 1955 10468 35—54 år 791 716 81 2658 13714 55—74 år 502 450 57 1691 9660 Riket 16-29 år 1069 1077 1865 4131 22784 i övrigt 35—54 år 1505 1574 182 5694 30122 55—74 år 1154 1079 145 4293 25014
1) 16—29 år 2 3) UE: samtlig
) ULF: heltidsanställda som inte studerar
a
Tabell 1.1. fortsättning. särredovisningar för ungdomsenkäten Befolkningstal samt bastal (antal intervjuer).
Antal i befolkn (tusental) 1993 enl UE SPECIALGRUPPER 16—29 år Lågutbildade föräldrar 538 Högst 2 år efter grsk. 600 Skolslut före 19 år 568 Högskoleutbildade 151 Sysselsättningsproblem 892 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 1179 Splittrad 458 Fullständig mån 616 kvinnor 563 Splittrad män 223 kvinnor 234 Flyttade vid 15—18 år 458 PARTISYMPATIER Vänstern 444 Borgerlig 371 RELIGION Tror på Gud 252 Tror på Gud el högre makt 857 Ej troende 305 STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga i studenturvalet
Kompletterande (UE).
Bastal
1993 UE
918 948 932 306 1518
2089 750 1036 1053 355 395 769
729 656
461 1543 516
25 36 53 114
Kapitel 2
Svensk mentalitet i internationellt perspektiv
Av Thorleif Pettersson
Sammanfattning
Resultaten från en stor jämförande värderingsstudie placerar den svenska mentaliteten inom ramen för en gemensam nordisk mentalitet som utmärks av sekularisering och tillåtande privatmoral, en tendens till strikt samhällsmoral och betoning av egalitära sociala relationer, höga värden för subjektiv livskvalitet och en känslomässig "nordism ". Kapitlet argumenterar för att de ungas värderingar och framtidssyn bör analyseras mot denna bakgrund.
SCB:s ungdomsenkät var inriktad på ungdomars värderingar och framtidssyn, på hur ungdomar såg på arbetsliv, boende, familjebild- ning, politiskt deltagande, religion och moral etc. Genom att belysa de unga generationernas livsåskådningar och subjektiva bedömningar av sina livsvillkor skulle ungdomsenkäten komplettera ULF-undersök- ningarna, som bygger på de svenska välfärdsmätningarnas traditionella ansats med en inriktning "... på beskrivande snarare än värderande in— dikatorer. Terminologin avser intervjufrågomas karaktär --— de tillfrå- gade personerna får beskriva sina villkor, inte värdera dem" (Tåhlin 1987z72). I ungdomsenkäten skulle ungdomarna få artikulera sina subjektiva värderingar. Eftersom dessa har att göra med vilka anspråk och behov man har går de utöver beskrivningen av de "faktiska" lev- nadsvillkoren. Genom att kombinera den beskrivande och värderande ansatsen skulle man få en bättre bild av förhållandet mellan ungdo— marnas värdering av sin livssituation och deras faktiska levnadsvillkor.
En adekvat beskrivning av ungdomarnas värderingar och framtidssyn förutsätter att de jämförs med andra åldersgrupper, d.v.s. med de vuxna generationerna. Det är framförallt genom jämförelser med andra ålderskategorier man ser vad som utmärker och är typiskt för ungdo— men. En adekvat beskrivning av ungdomarnas värderingar och fram- tidssyn innebär m.a.o. att de ses i ljuset av den svenska värderingsmäs- siga kontexten. Men denna kan i sin tur knappast ges en adekvat beskrivning utan jämförelser med andra kulturella kontexter, d.v.s. utan jämförelser med andra nationella eller regionala värderingsmäs- siga kontexter. De svenska ungdomarna bör således beskrivas i den svenska kulturella kontexten, som i sin tur bör ses i ett internationellt perspektiv. Genom en sådan ansats kan man fördjupa förståelsen av de svenska ungdomarnas värderingar och framtidssyn.
För att möjliggöra en sådan förståelse presenterar föreliggande kapitel några jämförande analyser som placerar den svenska värderingsmäs- siga kulturella kontexten i en större europeisk och nord-amerikansk kontext. Konkret syftar jämförelsema till att belysa frågan om hur me— ningsfullt det är att tala om en särskild svensk mentalitet som i sin tur skulle utgöra ramen för ungdomarnas synsätt. En sådan uppgift är na- turligtvis alltför omfattande för att kunna genomföras i detalj inom ramen för föreliggande kapitel. Vissa övergripande tendenser kan dock presenteras.
Det finns ytterligare ett skäl till varför de internationellt jämförande analyserna presenteras. Ungdomsenkäten innehöll nämligen flera av de intervjufrågor som användes för att samla in det jämförande materia- let. Därigenom kan resultaten från ungdomsenkäten jämföras med ti- digare värderingsstudier, både inhemska och internationella. Därige- nom blir det möjligt att ge en bredare analys av hur ungdomarna för- håller sig till skilda typer av värderingsförändringar. Eftersom det jämförande materialet är representativt för hela befolkningen (18-75 år) i resp. länder kan materialet dessutom användas för utvidgade jäm- förelser mellan ungdomsgenerationen och de vuxna generationerna.
2.1 En internationell värderingsstudie
De internationella jämförelser som presenteras nedan bygger på ett stort jämförande kultursociologiskt projekt, som ursprungligen kalla- des "Den europeiska värderingsstudien" (The European Value Systems Study; EVS-studien). P.g.a. att studien har blivit alltmer omfattande brukar den numer benämnas "The World Value Study" (WVS-stu- dien). Studien påbörjades under slutet av 1970-talet och syftade till att besvara två övergripande frågor. Den första frågan gällde i vilken ut- sträckning Europa är homogent när det gäller befolkningarnas värde- ringar och uppfattningar om arbetsliv, familjeliv, politiskt liv, fritids— liv, religiöst liv och moraliskt liv. Den andra frågan gällde i vilken ut- sträckning de europeiska befolkningarnas värderingar och uppfatt- ningar inom de aktuella värderingsdomänema kännetecknas av föränd- ring eller stabilitet; i vilken utsträckning de europeiska befolkningarna konvergerar in mot ett gemensamt europeiskt värderingsklimat.
Att frågorna om Europas värderingsmässiga enhet eller mångfald resp. stabilitet eller förändring har utmynnat i en så omfattande studie sam- manhänger både med ett allmänt kultursociologiskt intresse och den alltmer centrala frågan om den europeiska politiska integrationen.
Den europeiska värderingsundersökningen har genomförts i en rad länder. I varje land har stora intervjuundersökningar med omfattande representativa befolkningsurval ägt rum. Hittills har två faser genom- förts. En första genomfördes 1981 och en andra år 1990. F.n. pågår diskussioner om huruvida en tredje fas skall genomföras 1995 eller 1999. I 1981 års undersökning medverkade ett 20-tal länder, varav merparten var europeiska. Vid 1990 års undersökning medverkade ett
fyrtiotal länder, varav flera utom-europeiska. Förenklat kan man säga att 1990 års undersökning innebar en upprepning av 1981 års. EVS- materialet från 1981 och 1990 ger goda inblickar i de värderings- förändringar som har skett i de medverkande länderna under 80—talet. Materialet ger också goda möjligheter att jämföra olika länder och regioner när det gäller befolkningarnas uppfattningar, attityder och värderingar inom en rad olika områden. Det är detta material som ligger till grund för följande diskussion om den svenska kulturella arenan och i vilken utsträckning denna uttrycker en särskild svensk mentalitet. Den svenska delen av EVS-projektet har presenterats i olika rapporter (Pettersson 1988, 1994; Axelson & Pettersson 1992; den svenska delen av 1990 års EVS-projekt finansierades av Riksbankens jubileumsfond; 1981 års omgång finansierades av ANSVAR och SIFO). Det finns också en rad internationella studier publicerade (Ester et al., 1993).
Innan resultaten redovisas är det viktigt att uppmärksamma att jämfö- rande analyser av EVS-materialet är förenade med en rad svåra me- todproblem. Det är exempelvis långtifrån säkert att en och samma intervjufråga, exempelvis om hur man ser på förhållandet mellan föräldrar och barn, som formuleras på skilda språk och som ställs i skilda kulturella kontexter speglar en och samma bakomliggande, latenta värdering. Det är m.a.o. vanskligt att jämföra svarsfördelningar från olika länder eftersom man inte kan ta för givet att de "mäter samma sak". Det finns emellertid skilda tekniker för att hantera sådana metodproblem. Det är sådana metodöverväganden som motiverar att följande resultatredovisning avser olika typer av index där svar från flera olika intervjufrågor kombineras. Genom att kombinera svar från flera intervjufrågor som antas spegla samma bakomliggande värdering minskar man inflytande från olika felkällor. Följande jämförelser gäller således sådana frågeområden där man med någorlunda säkerhet kan säga att svaren från de olika länderna på de aktuella intervjufrågorna speglar samma bakomliggande värderingar (Ester et al., 1993 och där angiven litteratur).
2.2 Två grundläggande dimensioner
En första jämförelse mellan Sverige och 15 andra europeiska och nordamerikanska länder framgår av sammanställningen nedan. De 16 länder som jämförs är Sverige, Norge, Danmark, Island, Storbritan— nien, Irland, Nord-Irland, Holland, Belgien, Väst-Tyskland, Frank—
rike, Italien, Spanien, Portugal, U.S.A. och Canada. Uppräkningen sammanfattar resultat från ett antal värderingsdomäner och anger hur de svenska resultaten förhåller sig till medelvärdet för samtliga länder vid resp. värderingsdomäner. För varje domän har länderna delats in i tre grupper; en ungefärlig tredjedel som ligger under medelvärdet, en ungefärlig tredjedel som i stort sett motsvarar medelvärdet och en ungefärlig tredjedel som ligger över medelvärdet. Indelningen i kate- gorierna "över" eller "under" de aktuella medelvärdena sammanhänger självfallet med hur de aktuella värderingsdomänema benämns. Om ett visst land visar jämförelsevis höga andelar som känner förtroende för de politiska aktörerna och låga andelar som inte känner sådant förtro— ende kan man antingen säga att landet ligger över medelvärdet för po— litiskt förtroende eller under medelvärdet för politisk misstro!
I jämförelse med andra länder visar svenskarna jämförelsevis låga vär— den för: * Uppskattning av hierarkiska, auktoritära sociala relationer Ekonomisk konservatism (ägarna bestämmer; lön efter effektivitet) Förtroende för maktens och ordningens institutioner Religiositet och förtroende för kyrkan/orna Benägenhet att fostra barnen till konformitet och anpassning Teknologisk orientering (tilltro till vetenskap, teknologi) Benägenhet att fostra barnen till "individuell framgång"
***-***
I jämförelse med andra länder visar svenskarna jämförelsevis äga värden för:
* Strikt samhällsmoral
Traditionell familjesyn Protestbenägenhet (" gräsrotsaktiviteter") Offervilja för miljökampen Krav på "det goda arbetet" Subjektiv livstillfredsställelse
*****
I jämförelse med andra länder visar svenskarna genomsnittliga värden för: * Privatmoral (sexuella relationer, bio-etiska frågor)
Förtroende för demokratins institutioner Post-materialistiska frihetsvärden Tolerans mot etniska minoriteter Tolerans mot avvikande beteende Den kulturella gemenskapens betydelse för det goda äktenskapet
***-**
Sammanställningen antyder onekligen flera intressanta särdrag i sven- ska värderingssystem. Aven om sammanställningen inte ger anspråk på att vara heltäckande genom att ange resultat för samtliga de värde- dimensioner som ingår i EVS-materialet kan man säga att den visar delvis väntade, delvis oväntade resultat. I jämförelse med de aktuella 15 länderna skulle svenskarna 1) vara mindre intresserade av auktori- tära sociala relationer (önskar ej utveckling mot ett mer auktoritärt samhälle, överordnades instruktioner man ej finner riktiga behöver ej följas), 2) vara mindre intresserade av ekonomisk "konservatism" (ägarna bestämmer själva över hur verksamheten skall bedrivas, ef- fektiv anställd skall tjäna mer än mindre effektiv), 3) känna mindre förtroende för maktens och ordningens institutioner (polis, rättsvä- sende, försvar, kyrka (!), stora företag), 4) vara mer sekulariserade, 5) visa mindre tilltro till vetenskap och teknologi, 6) vara mindre benägna att fostra barnen till konformitet (d.v.s. att betona gott uppträ- dande, lydnad, religiös tro, att ej betona beslutsamhet, oberoende, fan— tasi), 7) vara mindre benägna att fostra barnen till individuell framgång (d.v.s. att betona sparsamhet, hårt arbete), 8) visa en strängare samhällsmoral (ta mer avstånd från exempelvis skattefusk, socialt fiffel, stöld, att behålla hittegods, lögn i egenintresse etc), 9) ha större krav på "det goda arbetet" (exempelvis att arbetet skall bidra till personlig utveckling, att det skall ge stimulans, tillfälle till initiativ, inte vara för stressigt, innebära bra arbetstider, vara respekterat), 10) visa större benägenhet att delta i olika protest— eller " gräsrotsaktiviteter (har deltagit i eller kan tänka sig delta i namninsamlingar, vilda strejker, demonstrationer, bojkotter, husockupationer). Det förtjänar slutligen nämnas att svenskarna visar högre värden för olika aspekter av den subjektiva livstillfredsställelsen.
Det skulle föra för långt att redovisa svarsfrekvenser från vart och ett av de aktuella länderna och för var och en av de aktuella värderings- domänema. Här räcker det med att konstatera att svenskarna i flera av- seenden skiljer sig från ett abstrakt medelvärde för resp. värderingsdi- mensioner. Men ett sådant resultat ärinte tillräckligt för att utpeka sär- dragen i en särskild svensk mentalitet som skulle skilja sig från andra mentaliteter. Några av de svenska särdragen skulle kunna vara mer grundläggande än andra. I så fall skulle det framförallt vara de grund- läggande särdragen som konstituerar den svenska mentaliteten. För det andra kan man inte utesluta att andra länder uppvisar i stort sett samma särdrag som svenskarna. I ett sådant fall vore den svenska mentaliteten inte typiskt svensk utan gemensam för flera länder.
För att beakta sådana invändningar kan det vara värt att något mer i detalj visa resultat från en simultan fler-dimensionell analys av 1990 års EVS—material från samtliga 16 länder som nämndes ovan (Ester et al., 1993: 158f). Resultaten som redovisas i Figur 1 visar att en grund- läggande differentiering av de aktuella nationella värderingssystemen enklast låter sig göras efter två övergripande dimensioner. Den första dimensionen utgör en kombination av å ena sidan kyrksamhet och re- ligiös tro och å andra sidan en sträng privatmoral och kritisk syn på abort. Med hjälp av värdena i denna dimension kan man skilja länder med jämförelsevis höga värden (hög kyrksamhet, strikt syn på privat- moral, motvilja mot abort) från länder med jämförelsevis låga värden.
Den andra dimensionen gäller en kvalitativ indelning mellan länder som uppvisar en strikt samhällsmoral till skillnad från länder som har en jämförelsevis stark betoning på individuell framgång. Den senare inställningen karaktäriseras av att man vill lära barnen hårt arbete och sparsamhet samtidigt som man lägger mindre vikt vid osjälviskhet och tolerans. Med en fri och sannolikt överdriven tolkning kan man kanske säga att dimensionen speglar skillnaden mellan kollektivistiska och in— dividualistiska värderingssystem, eller om man så vill, skillnaden mellan en betoning av det gemensamma bästa eller individens bästa.
Figur 1: Indelning av 16 västländer i två grundläggande värde- ringsdimensioner. Resultat från 1990 års EVS-undersökning.
Kyrksamhet, strikt privatmoral, motvilja mot abort: Låga värden Höga värden Strikt samhällsmoral Sverige Irland
Danmark Nordirland
(Norge) Italien (Storbritannien) (Spanien)
Individuell framgång Holland U.S.A. Belgien Canada Frankrike Portugal Väst—Tyskland Island
Resultaten 1 Figur 1 antyder fyra grupper av länder. Om man bortser från detaljer kan man säga att de protestantiska nordiska länderna bil- dar en värderingsmässig region där Danmark och Sverige skulle utgöra kärnan. Det katolska Sydeuropa (inklusive det katolska Irland) skulle bilda en andra region medan det protestantiskt och katolskt blandade Mellaneuropa med Holland, Belgien, Väst-Tyskland och Frankrike skulle utgöra en tredje. Slutligen skulle det likaledes religiöst blandade Nordamerika med U.S.A. och Canada utgöra en fjärde värderingsmäs— sig region. Man kan hävda att en sådan värderingsmässig regionalise- ring förefaller intuitivt rimlig och att den ger tilltro till den analys som ligger bakom den aktuella indelningen. Här bör således nämnas att den statistiska analys som ligger till grund för resultaten inte utgick från några som helst restriktioner om att de värderingsmässiga regionerna skulle vara geografiskt sammanhängande. Att analysen ändock tycks bilda åtminstone delvis sammanhängande regioner ökar tilltron till re- sultaten.
Indelningen av länder 1 Figur 1 har skett utifrån mediansnitt i de två grundläggande dimensionerna. Av det skälet behöver skillnaderna mellan de fyra grupperna av länder inte vara särskilt stora. Skillna- derna får m.a.o. inte överdrivas. På samma sätt är det viktigt att notera att indelningen i de fyra grupperna _ing utesluter att det skulle finnas betydande skillnader mellan länder inom en och samma grupp. Att de nordiska länderna förts till en och samma grupp utesluter således inte att de nordiska länderna sinsemellan kan uppvisa betydande olikheter, också när det gäller båda de centrala dimensioner som ligger till grund för gruppindelningen.
När det gäller den horisontella indelningsgrunden, den som avser reli- gion, privatmoral och inställning till abort, finns de tydligaste skillna- derna mellan å ena sidan Irland, Nordirland och U.S.A. och å den an- dra Danmark och Sverige samt i viss mån Holland och Frankrike. När det gäller den vertikala indelningsgrunden, den som avser skillnaden mellan en strikt samhällsmoral och en inriktning på individuell fram- gång, finns de största skillnaderna mellan å ena sidan Irland, Danmark och Sverige samt å den andra Portugal, Belgien, U.S.A. och Canada. Om man kombinerar de båda indelningsgrundema får man de gruppe- ringar som redovisas i Figur 1. Figuren visar att man kan tala om en särskild nordisk kultur som skulle kännetecknas av lägre värden för religiös tro och kyrksamhet, en mer liberal privatmoral med tillåtande synsätt visavi sexuella relationer och bio-etiska frågor, inklusive abort,
en striktare samhällsmoral och ett lägre intresse för individuell fram- gång. En sådan mentalitet skulle således utgöra "kärnan" i en nordisk, särskilt dansk-svensk mentalitet. Här finns dock skäl att upprepa att ett sådant konstaterande inte innebär att exempelvis Danmark och Sverige skulle vara helt lika när det gäller de aktuella värderingarna. Att det finns skillnader mellan grupper innebär inte att resp. grupper skulle vara inbördes lika!
Den största skillnaden mellan de olika grupperna av länder får man genom att gå längs diagonalerna i Figur 1. Man kan därför säga att det finns en inte obetydlig skillnad mellan det sekulariserade och kollekti- vistiska Norden och det religiösa och individualistiska Nordamerika, resp. mellan det sekulariserade och individualistiska Mellaneuropa och det religiösa och kollektivistiska Sydeuropa.
I en övergripande mening kan man således sarnmanfattningsvis tala om en nordisk värderingsmässig mentalitet som i två grundläggande hänseenden skiljer sig från andra kulturella regioner. Det som vid en första anblick tycks vara en svensk mentalitet visar sig vid närmare eftertanke snarare vara en nordisk.
Resultaten från ungdomsenkäten bör ses i ett sådant perspektiv. En viktig uppgift blir m.a.o. att studera hur de svenska ungdomarna för- håller sig till de äldre generationerna vid de grundläggande dimen- sioner som diskuterats ovan. Intuitivt kan man föreställa sig två dia- metralt skilda perspektiv för ett sådant studium. Å ena sidan kan man utgå från att den gemensamma andan eller kärnan i en kulturell region definitionsenligt delas av alla, oavsett generationstillhörighet. De skilda generationerna skulle samlas kring kärnan i den värderingsmäs- siga nationella identiteten. Ju mer en värderingsdimension utgör en viktig komponent i en nationell anda, desto mindre Värderingsskillna- der mellan generationer. Omvänt skulle man kunna säga att frånvaro av Värderingsskillnader mellan generationer per definition anger kär- nan i den nationella kulturen. Å andra sidan kan man utgå från att de nationella eller regionala kulturella identitetema utgör ett historiskt arv som ständigt förändras av skilda utvecklingssprocesser där inte minst de unga skulle vara föregångare. P.g.a. ändrade livsbetingelser skulle de unga utgöra en förtrupp i förändringsprocessema och bilda en "motkultur" mot den förhärskande nationella kulturen. Generations- skillnader skulle därigenom vara särskilt påtagliga vid de aspekter av den historiskt givna nationella kulturen som är mest utsatt för föränd-
ringsprocesser. Oavsett vilket perspektiv man utgår från kan man hur som helst säga att det är av synnerligt intresse att studera förhållandet mellan generationer vid de värderingsdimensioner som har diskuterats ovan och som på sitt sätt utgör kärnan i en svensk/nordisk mentalitet. Sådana studier skulle kunna ligga till grund för en diskussion om eventuella förändringar av "den svenska mentaliteten". Eftersom ung- domsenkäten innehöll flera av de intervjufrågor som har använts för analysen av de nationella och regionala värderingskulturema låter sig ett sådant studium genomföras. Analysema presenteras i kommande kapitel.
2.3 Religion och moral i 16 länder
Som avslutning på detta kapitel kommer några av de nationella svars- fördelningar som har diskuterats ovan att redovisas mer i detalj. Redo- visningen syftar till att belysa hur stora differensema mellan de olika länderna är vid de aktuella värderingsdimensionema. Aven om skill- naderna mellan de olika länderna är statistiskt Säkerställda kan de vid närmare anblick synas triviala. När man arbetar med stora material blir även små differenser statistiskt Säkerställda. För den intresserade kan nämnas att de nationella stickproven varierar mellan c:a 1000 och 2800 svarspersoner. När det gäller de svarsfördelningar som redovisas i det följande bör noteras att enskilda procenttal och medelvärden självfallet kan vara behäftade med fel utöver vad som sades ovan om svårigheter att jämföra resultat från skilda kulturella kontexter. Man bör därför inte lägga alltför stor vikt vid enskilda värden utan mer se till allmänna tendenser.
Tabell 2.1 visar resultat från 1981 och 1990 för den religiösa dimensionen. Tabellen redovisar värden för tre aspekter, en som gäller "privat" religiös tro och två som gäller relationen till kyrkor och sam- fund, dels i form av gudstjänstbesök, dels i form av förtroende för kyr- kornas förmåga att ge adekvata svar på olika problem. Tabellen visar klart att de nordiska länderna, särskilt Danmark och Sverige, ligger på avsevärt lägre nivåer än de övriga länderna, inklusive de nationer från det kyrkligt blandade Mellaneuropa som i samband med Figur 1 sades visa samma låga nivåer för det religiösa engagemanget som de nor- diska länderna. I allmänna ordalag kan man säga att resultaten visar en tydlig dansk-svensk sekulariserad särart. Tabellen visar dessutom att merparten av länderna har sett en mindre tillbakagång för det religiösa och kyrkliga engagemanget under 1980-talet. Tillbakagången har dock
Tabell 2.1. Religiös tro, gudstjänstbesök samt förtroende för kyrkan i 16 länder 1981 och 1990. Resultat från EVS—undersökningen 1981 och 1990.
Tro Tro Diffe— th th Diffe— Kyrk Kyrk Diffe— 81 90 rens 81 90 rens 81 90 rens
Sverige 11% 9% -2% 14% 10% —4% 9% 6% —3% Danmark 14% 9% —5% 13% 11% —2% 7% 7% 0% Norge 22% 17% —5% 15% 13% —2% 24% 20% —4% Island 14% 11% 9% —2% 22% 17% —5% Frankrike 17% 12% —5% 18% 17% —1% 26% 18% —6% Väst—Tyskland 19% 19% 1% 37% 34% —3% 24% 21% —3% Holland 27% 23% —4% 40% 30% —10% 16% 16% 0% Belgien 26% 20% —6% 38% 31% —7% 24% 19% —5% Storbritannien 20% 21% 1% 22% 23% 1% 22% 20% —2% Spanien 34% 33% —1% 54% 43% —8% 27% 30% 3% Nordirland 48% 50% 2% 68% 68% 0% 38% 42% 4% Irland 50% 50% 0% 88% 87% —1% 39% 29% —10% Italien 53% 52% 53% 1% 29% 33% 4% Portugal 45% 41% 32% U.S.A. 56% 59% +3% 60% 57% —3% 55% 52% —3% Canada 41% 33% —8% 47% 40% —7% 41% 36% —5%
Tro: Andel som 1) säger sig tro på en personlig Gud, 2) anger Gud som viktig (7—10) på en 10—gradig skattningsskala samt 3) säger sig vara en religiös person
th: Andel som säger sig delta i gudstjänst regelbundet en gång i månaden eller mer
Kyrk: Andel som anser att kyrkan ger tillräckliga svar på 1) människans moraliska problem, 2) familjelivets problem samt 3) människans andliga behov
inte medfört att skillnaderna mellan länderna har blivit mindre. Den nordiska särarten är inte mindre tydlig vid 1980-talets slut. Minsk- ningen har m.a.o. varit ungefär lika stor i merparten av länderna. En allmän tendens är att minskningen till betydande del har skett genom ett generationsutbyte, som i undersökningsteknisk mening innebär att den äldsta generationen vid 1981 års undersökning (66—75 år), som vi- sade jämförelsevis höga värden för det religiösa och kyrkliga engage- manget, nio år senare har fallit för det övre åldersstrecket och ersatts av 1990 års yngsta (18-27 år), en generation som visar betydligt lägre värden för de olika dimensionerna av ett religiöst engagemang (Ester et al., 1993: 64). Om man ser till 1990 års resultat visar sig dessutom tydliga generationsskillnader som innebär att de yngre genomgående visar lägre värden. Förutsättningar för att 1980-talets allmänna och långsamma tillbakagång för det religiösa engagemanget skall fortsätta finns således. En kommande diskussion av resultaten från ungdomsen- käten antyder dock att bilden för Sveriges del skulle kunna vara annor- lunda.
Enligt Figur 1 bygger den horisontella indelningsgrunden utöver reli- gion på inställning till olika s.k. privatmoraliska frågor, inklusive abort. Med privatmoral avses dels syn på bio—etiska frågor (syn på självmord, eutanasi, att döda i självförsvar), dels synsätt på olika aspekter av sexualitet (sexuell otrohet, homosexualitet, prostitution) och narkotikabruk. Enkätfrågorna var utformade som lO-gradiga skattningsskalor där man för varje handling fick ange i vilken utsträckning man ansåg att den kunde rättfärdigas (1 = kan aldrig rättfärdigas; 10 = kan alltid rättfärdigas). Indelningen i privatmoral visavi samhällsmoral (jfr senare i framställningen) är först och främst empiriskt motiverad och inte helt klar i analytiskt hänseende. Resultaten i Tabell 2.2 visar att de nordiska länderna inte visar samma tydliga särart för privatmoralens del som för religionens. Här föreligger inte några skillnader visavi de mellaneuropeiska länderna, exempelvis Väst-Tyskland, Holland, Belgien och Storbritannien. Däremot finns en skillnad gentemot det katolska Europa och U.S.A. Om man ser till medelvärdet för de aktuella skalorna kan man knappast säga att de nordiska länderna skulle utgöra en speciell kategori. Här är bilden snarare att Nord-Irland, Irland och Portugal visar något striktare bedömningar än de övriga länderna. När det gäller inställning till abort kan man i stort sett säga att bilden är densamma. Den nordiska särarten vid den första indelningsgrunden skulle m.a.o. mer ha att göra med den religiösa komponenten än med den privatmo- raliska, inklusive synen på abort.
Tabell 2.2 Privatmoral och inställning till abort i 16 länder 1981 och 1990. Resultat från EVS undersökningen 1981 och 1990.
Pri Pri Diffe— Pr Pr Diffe— Abo Abo Diffe— 81 90 rens 81 90 rens 81 90 rens
Sverige 17% 12% —5% Danmark 18% 15% —3%
Norge 27% 19% —8%
Island 22% 10% —12% Frankrike 11% 11% 0%
Väst—Tyskland 19% 10% —9%
Holland 14% 8% —6%
Belgien 24% 13% —9%
Storbritannien 18% 12% —6%
Spanien 29% 23% —6%
Nordirland 31% 29% —2%
Irland 43% 30% —13% Italien 33% 25% —8%
Portugal 28%
U.S.A. 27% 22% —5%
Canada 23% 11% —12%
54% 44% —10% 68% 62% —6% 41% 46% S% 29% 31% 2% 51% 42% —9% 37% 32% —5% 26% 31% S% 28% 29% 1% 41% 42% 1% 18% 33% 15% 15% 19% 4%
6% 8% 2% 36% 31% —5%
37%
3.1 .1 25% 31% 6% 3.8 .4 25% 31% 6%
|
. .
memmmhwu—ir—lmmv MFHQ'OÄINONMDLOHXOXOv—l MMMMMMWMMMNNM
.
. . .
NHFOÅFNNOQOMMPGJOW MQ'NNMMQMMMNNNNMM
Pri: Andel som anser att minst 5 av följande 7 handlingar aldrig kan rättfärdigas: 1) bruk av marijuana eller hasch, 2) sexuell otrohet, 3) homosexualitet, 4) prostitution, 5) självmord, 6) att döda i självförsvar, 7) eutanasi
Pr: Medelvärde för 10—gradiga skattningsskalor för ovanstående 7 handlingar (1 kan aldrig rättfärdigas; 10 = kan alltid rättfärdigas).
Abo: Andel som accepterar abort vid minst 3 av följande 4 situationer: 1) kvinnans hälsa äventyrad, 2) sannolikt att barnet blir fysiskt handikappat, 3) kvinnan är ogift, 4) ett
gift par inte vill ha fler barn
När det gäller förändringen mellan 1981 och 1990 visar Tabell 2.2 en allmän utveckling till en mer tillåtande privatmoral. Denna utveckling låter sig endast delvis förstås på samma sätt som vid religionen, d.v.s. i termer av generationsutbyten. Analyser som inte redovisas här tyder dessutom på att den nordiska utvecklingen har gått åt skilda håll vid sexualmoralen resp. inställningen till de bio—etiska frågorna. Vid den första komponenten kan man märka en utveckling mot mer strikta syn- sätt medan vid de bio-etiska frågorna en utveckling mot mer tillåtande synsätt kan märkas (Pettersson 1994). Vid den första komponenten kan en återgång bland de yngre generationerna till striktare synsätt märkas; vid den andra komponenten kan man märka en fortsatt utveckling mot mer tillåtande synsätt bland de yngre. Den nordiska utvecklingen för privatmoralens del syns m.a.o. sammansatt och delvis motsägelsefull. Inte heller vid inställning till abort syns utvecklingen vara likartad i de olika länderna. I några länder, däribland Sverige och Danmark, har utvecklingen gått mot minskad acceptans för de aktuella bevekelsegrunderna som legitima skäl till abort. Möjligen är denna utveckling relaterad till utvecklingen mot en strängare sexualmoral. Om man däremot ser till Spanien, U.S.A. och Canada har utvecklingen varit den motsatta. Man kan m.a.o. inte finna någon gemensam tendens vid synen på abortfrågan.
När det gäller privatmoralen syns således bilden vara mer komplicerad än vad som var fallet vid de religiösa värderingarna. För att upprepa vad som sades ovan kan man sammanfattningsvis konstatera att den nordiska, dansk-svenska särarten tycks mer tydlig vid de religiösa vär- deringarna är vid de privatmoraliska.
För att återgå till indelningen av nationella värderingssystem i fyra grupper gällde den andra indelningsgrunden en åtskillnad mellan län— der som visar strikt samhällsmoral till skillnad från länder som visar större betoning av individuell framgång. De samhällsmoraliska be- dömningarna avser i vilken utsträckning man accepterar att göra anspråk på sociala förmåner man inte har rätt till, att inte betala på kollektiva färdmedel, att skattefuska, att köpa stöldgods, att ta emot mutor, etc. Liksom vid privatmoralen hade de aktuella intervjufrågorna utformats som lO-gradiga skattningsskalor där svarspersonerna för resp. handling fick ange i vilken utsträckning den kunde rättfärdigas. Skillnaden mellan dessa bedömningar och de privatmoraliska kan närmast sägas bestå i att de samhällsmoraliska bedömningarna gäller relationer mellan medborgarna och det offentliga medan de senare gäller i vilken utsträckning man accepterar
att medborgarna i mer privata angelägenheter handlar efter eget gottfinnande.
Den andra aspekten av den aktuella indelningsgrunden gällde inrikt- ning på individuell framgång. De intervjufrågor som användes för denna aspekt avsåg vilka egenskaper man ansåg särskilt viktiga att barn fick lära sig. Skilda analyser har visat att egenskaperna "hårt ar- bete" resp. "att vara sparsam" kan användas som indikatorer på den aktuella aspekten. Att denna sägs ha med "individuell" framgång att göra motiveras av att de båda indikatorema visar negativt samband med egenskaperna "tolerans" och "osjälviskhet".
Enligt indelningen 1 Figur 1 skulle de nordiska länderna kännetecknas av striktare samhällsmoral och mindre inriktning mot individuell framgång. Tabell 2.3 visar resultat för båda aspekterna. Allmänt kan sägas att resultaten knappast visar några dramatiska skillnader mellan de olika länderna när det gäller samhällsmoralen. Overlag kan man säga att samtliga länder visar strikta bedömningar. Medelvärdet på den tio-gradiga skattningsskalan ligger runt värdet 2, något som indikerar att man allmänt tar starkt avstånd från de aktuella handlingarna och anser att de nästan aldrig kan rättfärdigas. Mellan en tredjedel och en fjärdedel tar kategoriskt avstånd från 11 av 12 mer eller mindre "omoraliska" handlingar. Värdena i tabell 2.3 visar att Sverige, Dan- mark och Norge tillsammans med Nord-Irland och Irland har givit nå- got striktare bedömningar än övriga länder, där Frankrike visar de mest tillåtande synsätten. Men det är viktigt att betona att skillnaderna mellan den förstnämnda gruppen och de övriga länderna inte är iögonfallande.
Allmänt kan sägas att de samhällsmoraliska bedömningarna visar en utveckling mot mer tillåtande synsätt under 1980-talet. Aven om för- ändringarna inte är stora är de som regel statistiskt Säkerställda. Andra analyser som inte presenteras här visar att utvecklingen mot mer tillå- tande synsätt delvis låter sig förstås i termer av sådant genera- tionsutbyte som diskuterades i samband med religion och privatmoral. Till bilden hör också att skillnaderna mellan på varandra följande ge- nerationer för Danmarks och Sveriges del är mindre vid samhällsmo- ralen än vid privatmoralen. De skilda generationerna skulle m.a.o. vara mer enade om en strikt samhällsmoral än om de något mindre strikta privatmoraliska bedömningarna. Diskussionen i ett tidigare avsnitt nämnde att de värderingsdimensioner där generationerna var överens
Tabell 2.3 Samhällsmoral och betoning av individuell framgång i 16 länder 1981 och 1990. Resultat från EVS—undersökningen 1981 och 1990.
Sam Sam Diffe— Sm Sm Diffe— Ind Ind Diffe— 81 90 rens 81 90 rens 81 90 rens
Sverige 38% 32% —6% Danmark 59% 44% —15% Norge 40% 35% —5% Island 40% 27% —13 Frankrike 24% 17% —7% Väst—Tyskland 29% 18% —11% Holland 23% 20% —3% Belgien 27% 16% —11% Storbritannien 34% 27% —7% Spanien 25% 25% 0% Nordirland 47% 47% 0% Irland 37% 34% —3% Italien 40% 25% —15% Portugal 16%
U.S.A. 31% 28% —3% Canada 33% 26% —7%
1% 3% 2% 1% 1% 0% 1% 2% 1% 3% 2% —1% 13% 23% 10% 8% 10% 2% 4% 4% 0% 15% 15% 0% 2% 9% 7% S% 9% 4% 1% 10% 9% 4% 7% 3% 2% 10% S% 25% —.1 4% 17% 13% .1 3% 8% S%
. .
. .
.
. . .
. . .
. . . . . .
i—IOHNv—INNLDOHHOM
FKDFCDKDHHNOMKOGNGJ r—ll—lr—ii—INNNNNNHl—ll—l kaCOOIXMMIXOQ'Ile—lkoom v—IHHNNNNNNNHHNNNN r—I N
N N
Sam: Andel som tagit bestämt avstånd från minst 10 av följande 11 handlingar: 1) att göra anspråk på sociala förmåner man inte har rätt till, 2) att inte betala på kollektiva färdmedel, 3) skattefusk, 4) köpa stöldgods, 5) bilstöld, 6) behålla upphittade pengar, 7) lögn i egenintresse, 8) mutor, 9) slagsmål med polis, 10) inte rapportera skada man gjort, 11) hota strejkbrytare
Sm: Medelvärde på lO-gradig skattningsskala (1 = kan aldrig rättfärdigas; 10 kan alltid rättfärdigas) för ovanstående 11 handlingar.
Ind: Andel som anser att både sparsamhet och hårt arbete är viktiga egenskaper att lära barn, d.v.s. som betonar individuell framgång
skulle kunna betraktas som centrala i den nationella andan. Det sagda kan därför anföras som ytterligare ett argument för att en strikt samhällsmoral skulle känneteckna en nordisk mentalitet.
När det gäller inriktning på individuell framgång är skillnaderna mel— lan de nordiska länderna och övriga länder av samma begränsade om— fattning som vid samhällsmoralen. De nordiska länderna visar synner- ligen låga värden för denna dimension medan enbart några av de öv- riga länderna komrner upp till märkbara andelar. Det gäller särskilt Frankrike, Belgien, Portugal och U.S.A.
Sammanfattningsvis kan man därför upprepa att de tydligaste särdra- gen i den nordiska, särskilt dansk—svenska, mentaliteten gäller den as- pekt som har med religion och kyrksamhet att göra. När det däremot gäller privatmoral, inställning till abort, samhällsmoral och inriktning på individuell framgång, är de skillnader som antyds av indelningen i Figur 1 inte lika iögonfallande, även om de är statistiskt Säkerställda. Mot den bakgrunden har det sitt intresse att något fördjupa och kom- plettera bilden av de nordiska ländernas eventuella särart när det gäller samhällssynen.
Tabell 2.4 presenterar resultat för ytterligare några aspekter av samhällssynen, nämligen förtroende för maktens och ordningens in- stitutioner resp. för demokratins institutioner, protestbenägenhet, samt syn på sociala och ekonomiska relationer.
Resultaten visar att Sverige ligger något lågt när det gäller förtroende för "maktens och ordningens institutioner" (försvar, polis, rättsvä- sende, kyrka, stora företag) samt visar genomsnittligt värde vid förtro- ende för "demokratins institutioner" (utbildningsväsendet, tidningarna, fackföreningarna, riksdagen, statsförvaltningen). Indelningen och be- nämningen av de två typerna av institutioner är gängse i analyserna av EVS-materialet. Detta utesluter självfallet inte att den kan kritiseras. Man kan exempelvis notera att indelningen delvis går på tvärs med en indelning i statliga och privata institutioner. Man kan också notera att några institutioner, exempelvis rättsväsendet, lika mycket har med "demokratiska rättigheter" som med "medborgerliga skyldigheter" att göra. Om man bortser från sådana invändningar kan man emellertid notera att förtroendet för de två typerna av institutioner visar en differentierad bild. Att man känner förtroende för en typ av institutioner innebär inte att man nödvändigtvis känner förtroende för
en annan. Den svenska mentaliteten skulle utgöras av en kombination av jämförelsevis lågt förtroende för maktens och ordningens institutioner och medelhögt förtroende för demokratins.
EVS-materialet från de 16 länderna visar en allmän utveckling mot minskat förtroende för de aktuella institutionerna, särskilt maktens och ordningens institutioner. Denna utveckling kan åtminstone delvis åter- föras till långsiktiga värderingsförändringar, exempelvis den fortsatta sekulariseringen (Listhaug 1990). När det gäller generationsskillnader kan noteras att de yngre visar mindre förtroende, särskilt för de insti- tutioner som här har kallats maktens och ordningens institutioner. Den svenska utvecklingen mot minskat förtroende för maktens och ord- ningens institutioner låter sig också delvis förklaras i terrner av sådant generationsutbyte som diskuterats tidigare.
När det gäller benägenhet att delta i olika typer av opinionsyttringar (namninsamlingar, bojkott, demonstration, vilda strejker) visar Sverige jämförelsevis höga värden. Generellt kan man säga att protestbenä— genheten är större bland de yngre och att det härvidlag finns tydliga generationsskillnader. Protestbenägenheten ökade i så gott som samt- liga länder under 1980—talet, inte minst i Sverige. Denna ökning låter sig till betydande delar förstås i termer av sådant generationsutbyte som diskuterats tidigare i kapitlet, d.v.s. av att 1980 års "lågpro- testerande" äldsta generation har utbytts mot 1990 års yngsta genera— tion, som är betydligt mer protestbenägen.
Tabell 2.4 visar dessutom att Sverige ligger lägst när det gäller uppslutning kring vad som kan benämnas auktoritära sociala relationer resp. ekonomisk konservatism. Vid den första aspekten visar Sverige tillsammans med de övriga nordiska länderna och ytterligare några an- dra länder låga andelar som bejakar en utveckling mot större respekt för auktoriteter resp. att den anställde "blint" skulle följa arbetsled- ningens instruktioner. Vid den andra aspekten visar Sverige tillsam- mans med Norge och ytterligare några andra länder låga andelar som förordar att ägarna ensamma skall bestämma över företagens skötsel resp. att det är rättvist den mer effektive anställde får mer betalt. I båda de sistnämnda dimensionerna skulle det största avståndet föreligga mellan Sverige och U.S.A. Var tionde resp. var femte svensk skulle omfatta resp. typvärderingar jämfört med c:a varannan ameri— kan. Dessa skillnader "längs diagonalen" i Figur 1 motsvarar de skill- nader i religiöst engagemang som diskuterats tidigare. Till bilden av
Tabell 2.4 Samhällssyn i 16 länder. Resultat från 1990 års EVS—undersökning.
Akt Dem Prot Rel Ek Sverige 28% 42% 36% 11% 19% Danmark 35% 46% 25% 15% 36% Norge 45% 59% 20% 20% Island 28% 50% 21% 18% 37% Frankrike 37% 40% 25% 22% 18% Väst—Tyskland 29% 40% 11% 15% 36% Holland 23% 51% 18% 23% 27% Belgien 24% 45% 16% 18% 29% Storbritannien 38% 29% 18% 34% 34% Spanien 31% 43% 13% 23% 19% Nordirland 53% 41% 16% 46% 37% Irland 44% 52% 18% 40% 33% Italien 35% 31% 17% 17% 32% Portugal 27% 31% 13% 35% 38% U.S.A. 33% 46% 28% 49% 46% Canada 42% 46% 29% 36% 43%
Akt: Andel som känner mycket stort eller ganska stort förtroende för minst 3 av maktens och ordningens institutioner, d.v.s. 1) kyrkan, 2) försvaret, 3) rättsväsendet, 4) polisen, 5) stora företag Dem: Andel som känner mycket eller ganska stort förtroende för minst 3 av demokratins in— stitutioner, d.v.s. 1) utbildningsväsendet, 2) tidningarna, 3) fackföreningarna, 4) riksda— gen, 5) statsförvaltningen
Prot: Andel som har gjort eller kan tänkas göra minst 3 av följande 1) skriva på namninsam— ling, 2) delta i bojkott, 3) delta i laglig demonstration, 4) delta i vilda strejker
Rel: Andel som anser att en anställd skall följa arbetsledningens instruktioner även om man anser att de inte är riktiga resp. att det vore bra om vi fick större respekt för auktoriteter
Ek: Andel som anser att ägarna ensamma skall bestämma över företagens skötsel resp. att det är rättvist att den mer effektive anställde får mer betalt
de låga värdena för auktoritära sociala relationer hör även att de nordiska länderna tillsammans med Väst-Tyskland och Holland visar högst värden för "demokratiska" relationer mellan föräldrar och barn. Här ligger U.S.A. Frankrike, Italien, Spanien, Irland och Nordirland avsevärt lägre. När det gäller generationsskillnader kan noteras att de yngre är mindre benägna att förorda ekonomisk konservatism och auktoritära sociala relationer.
Sammanfattningsvis kan man säga att resultaten i Tabell 2.4 visar att Sverige, delvis tillsammans med Danmark och Norge, kännetecknas av lägre förtroende för "maktens och ordningens institutioner", genom- snittligt förtroende för demokratins institutioner, en större benägenhet till opinionsyttringar och "gräsrotsaktiviteter", samt ett mindre intresse för auktoritära sociala relationer och ekonomisk konservatism. Man kan säga att resultatet kompletterar bilden av att Sverige och de nor— diska länderna skulle utmärkas av en strikt samhällsmoral. Det mest utmärkande kännetecknet på den nordiska mentaliteten är kanske inte att samhällsmoralen skulle vara strikt utan lika mycket en egalitär mentalitet som har svårare att acceptera passiv underordning och hie- rarki.
2.4 Subjektiv livskvalitet och känslomässig nordism
Till bilden av en särskild nordisk mentalitet hör inte sällan antaganden om att den skulle kännetecknas av god livskvalitet, både beträffande "yttre" objektiva förhållanden och inre "subjektiva" upplevelser. Ta- bell 2.5 redovisar några resultat för den subjektiva dimensionen. Resultaten gäller hur tillfreds man är med sitt arbetsliv (gäller enbart förvärvsarbetande), vilken valfrihet man känner i sitt liv, hur tillfreds man är med sitt liv, förhållandet mellan positiva och negativa upple- velser under "de senaste veckorna" (Bradburn Affect Balance Scale) samt vilken tillit man känner till medmänniskorna. Oavsett vilken as- pekt av den subjektiva livskvaliteten man ser till ligger Sverige och de nordiska länderna högst, ibland tillsammans med U.S.A. och Canada. Utan att gå in i detaljer och en närmare analys av vad dessa resultat "egentligen" speglar kan man kort och gott hävda att resultaten pekar på att den nordiska mentaliteten kännetecknas av jämförelsevis höga värden för den subjektiva utvärderingen av den egna livssituationen. Detta gällde i varje fall vid 1980-talets början och slut. Vilken bety— delse de senaste årens ekonomiska utveckling härvidlag haft diskuteras
Tabell 2.5 Subjektiv livskvalitet i 16 länder. Resultat från 1990 års EVS—undersökning
Arb Val Tillf BABS Lita
66% 60% 40% 56% 53% 61% 54% 42% 29% 21% 35% 31% 36% 50% 34% 31% 39% 42% 19% 34% 39% 43% 46% 47% 25% 34% 28% 21% 51% 50% 52% 51%
mooq'q'xohmdmoomq'oorlhm ommmoommhvrtooooammm
Sverige Danmark
Norge
Island Frankrike Väst—Tyskland Holland Belgien Storbritannien Spanien Nordirland Irland Italien Portugal U.S.A. Canada
. . . . . .
wmhhwhhhhlxhhhhhh
mONNNONLnOtNQ'I—IINKOXOXD PPPPXDPXDXDPWPFKOXDKNP FFFFKDWPPPWPPWPPF
Arb: Medelvärde från 2 lO—gradiga skattningsskalor om vilken valfrihet man har i arbetet resp hur tillfredsställd man är med sitt arbetsliv. Högre värde = större valfrihet resp. mer tillfredsställd Val: Medelvärde från lO—gradig skattningsskala om vilken valfrihet man känner i sitt liv.
Högre värde större valfrihet Tillf: Medelvärde från 10—gradig skattningsskala om hur tillfredsställd man är i sitt
liv. Högre värde = mer tillfredsställd BABS: Andel som visar en övervikt om minst tre positiva upplevelser i Bradburn Affect
Balance Scale Lita: Andel som säger att man kan lita på de flesta (till skillnad från att man inte kan vara nog försiktig i sitt umgänge med människor
i kommande kapitel. Det är möjligt att göra så eftersom några av de enkätfrågor som ligger till grund för resultaten i Tabell 2.5 också in- gick i ungdomsenkäten.
Sammanfattningsvis kan man emellertid säga att diskussionen av en särskild svensk eller nordisk mentalitet har resulterat i en bild som ka- raktäriserar Sverige och de nordiska länderna, särskilt Danmark, i ter- mer av sekularisering och delvis tillåtande privatmoral, en tendens till strikt samhällsmoral och betoning av egalitära relationer samt höga värden för den subjektiva livskvaliteten. Det är inom en sådan kontext ungdomsenkätens bild av de unga generationerna bör ses. Begränsade och obetydliga generationsskillnader vid dessa aspekter tyder på att generationerna står enade kring den traditionella, nationella särarten. Eventuellt större generationsskillnader vid dessa aspekter kan å andra sidan diskuteras i åtminstone två olika perspektiv. En möjlighet kan vara att de unga ännu inte har hunnit anamma särdragen i den natio- nella kulturen men att de med tiden kommer att göra så. En annan möjlighet kan vara att de unga p.g.a. ändrade livsbetingelser är mindre benägna att anamma dessa särdrag och är på väg att lämna vad som har varit den svenska kulturens karaktäristika. En försiktig gissning är att bilden kommer att visa sig sammansatt och komplicerad och att man svårligen kan belägga en enhetlig, övergripande tendens vid de aktuella värderingsdimensionema.
Avslutningsvis kan det ha visst intresse att helt kort nämna att den nordiska särprägeln tenderar att åtföljas av en subjektiv känslomässig "nordism". Svar på en öppen fråga i de nordiska EVS-intervjuerna om vilket eller vilka folk man känner mest gemenskap med visar att de nordiska folken, särskilt svenskar, danskar och norrmän, känner en inte obetydlig gemenskap med varandra. Här finns emellertid antydningar till generationsskillnader. De yngre visar något större benägenhet att vända sig utanför Norden, exempelvis till de anglo— saxiska länderna. Det finns f.ö. andra studier som pekar i samma riktning (Weibull och Rosengren, 1993). Också detta förhållande bör beaktas när man skall diskutera ungdomarnas samhällssyn. Till samhällssynen hör hur man orienterar sig i sin omvärld. Här tycks för ungdomarnas del finnas en spänning mellan en traditionell nordisk orientering och en yngre anglo—saxisk och/eller kosmopolitisk.
Kapitel 3 Uppväxtförhållanden
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Drygt var femte i åldern 16—29 år kommer från ett skilsmässohem, vilket är dubbelt så många som för en generation sedan. Skilsmässo- barnen är överrepresenterade bland ungdomar med arbetsmarknads- problem, bland arbetarungdomar och storstadsungdomar. Ungdomar med borgerliga sympatier och ungdomar som tror på en personlig gud kommer oftare från fullständiga uppväxtfamiljer.
Föräldrarnas stöd till barnens utbildning i form av att de stödde lång utbildning, hjälpte till med läxorna, gav beröm och gick på föräldra- möten verkar ha ökat påtagligt, i takt med att föräldrarna själva fick allt högre utbildning och förståelse för utbildningens betydelse, och i takt med att utbildningskraven faktiskt har skruvats upp. Enkätsvaren understryker också klasskillnaderna: arbetarbarn får mindre stöd, framför alltför långa utbildningar.
Ungdomsgenerationen tycks inte ha trivts sämre i skolan än äldre generationer. Däremot har de upplevt mera konflikter (skolk, bråk med lärare, mobbning). Generationskillnaderna speglar möjligen en bättre eller mera tolerant skola: högre trivsel trots längre skolgång, med mera tolerans för konflikter. Skolproblem är vanligare bland arbetar- barn, vid splittrade föräldrahem. Ungdomar med arbetsmark- nadsproblem har oftare även haft Skolproblem.
I detta kapitel börjar vi genomgången av ungdomars livssituation med uppväxtåren: uppväxtfamiljens sammansättning, dess stöd till barnen uppväxtåren, och ungdomarnas egna erfarenheter av skolan. Redovis- ningen ska ge en bild av ungdomars förutsättningar för etablering och välfärd längre fram i livet. Med anslutning till diskussionen i kapitel 1 gäller det alltså resurser som ungdomar kan förvärva under barn— och ungdomsåren på två arenor, nämligen uppväxtfamiljen och skolan. Uppväxtfamiljen är betydelsefull för ungdomars framtid genom för- medling av studieintresse, överföring av kunskaper och värderingar, samt genom psykologiskt och ekonomiskt stöd under skolåren och un- der etableringsfasen. Föräldrastödet är således en viktig resurs i sko- lan, där barn och ungdomar måste konkurrera och erövra nya resurser i form av meriter som kan sättas in på arbetsmarknaden.
Det statistiska underlaget i detta kapitel är ungdomsenkäten, där ung- domar i åldrarna upp till 29 år har svarat på retrospektiva frågor om sin uppväxttid.
3.1 Splittrade hemförhållanden
Att växa upp i en splittrad hemmiljö, där föräldrarna har skilts, där nå— gon av föräldrarna har avlidit, där föräldrarna aldrig var samboende eller där man har vuxit upp med andra än de biologiska föräldrarna kan ha flera nackdelar. Det kan dels innebära känslomässiga problem under uppväxtåren, begränsade kontakter med en av föräldrarna, i regel fadern, konflikter med styvfäder, flyttning och skolbyten, kanske sämre kontinuitet i föräldrarnas uppföljning av skolarbetet. Å andra si— dan kan föräldrarnas skilsmässa ibland vara bättre för barnen än fort- satta slitningar inom uppväxtfamiljen.
Sedan länge har skilsmässofrekvensen ökat, vilket man idag kan avläsa i statistiken över andelen i olika åldersgrupper som vuxit upp med splittrade hemförhållanden, dvs. där föräldrarna skilde sig innan barnet hade fyllt 16 år, fadern eller modern avlidit eller där barnet växte upp med någon annan än de biologiska föräldrarna. Retrospektiva inter- vjuer av personer i olika åldrar visar att man sett över ett längre tids- perspektiv (under perioden 1930—1980) flyttade ihop vid allt lägre ål- der, men att allt fler förblev ensamstående eller var det under någon period, och att fler förblev barnlösa. Samtidigt minskade parrelatio- nernas varaktighet. Under de senaste 30 åren har allt fler barn upplevt att föräldrarna har skilts, men den fullständiga kärnfamiljen är ändå helt dominerande. Av 60—talistema upplevde 8 procent att föräldrarna skildes och 3 procent att föräldrarna aldrig levde ihop. 76 procent av 60-talisterna levde hela tiden ihop med båda föräldrarna. Bland 50- talistema rör det sig om 82 procent. Dessa uppgifter kommer från SCBs löpande levnadsnivåundersökningar ULF (SCB, 1992).
I ungdomsenkäten kartlägger vi 70-talisternas uppväxtfamiljer, där splittrade uppväxtfamiljer blivit ännu vanligare. Men även bland 10-, 20- och 30-talisterna var andelen som inte växte upp med båda föräld- rarna relativt hög, men då var skälen något annorlunda, nämligen dödsfall. Man skulle kunna säga att 50- och 60—talet var kärnfamiljens guldålder: det var då flest barn fick växa upp med både pappa och mamma. Sedan kom skilsmässovågen. Det är emellertid viktigt att konstatera att den fullständiga familjen fortfarande är dominerande. Av dagens undomsgeneration i åldern 16-29 år har ca. 70 procent vuxit upp tillsammans med båda sina biologiska föräldrar (tabell 3.1). Bland 35—74-åringar är det ca. 10 procent flera. Skillnaden hänger samman med förändringar av föräldrarnas skilsmässofrekvens. Av 16- 19—åringarna har 22 procent upplevt föräldrarnas skilsmässa (före 16- årsåldern). Bland 35-54-åringarna rör det sig om 9 procent, och bland 55—74-åringarna om ca. 2 procent. Hos de äldsta är det betydligt vanli— gare att någon av föräldrarna dog.
Tabell 3.1 visar för det första att kvarboende ungdomar något oftare bor med båda sina biologiska föräldrar. Längre kvarboende kan dels bero på föräldrarna (de väljer att hålla ihop), dels på ungdomarna själva (de väljer att bo kvar längre när uppväxtfamiljen är intakt). Längre kvarboende kan också underlättas ekonomiskt om det rör sig om en tvåförsörjarfamilj.
Tabell 3.1 Splittrade hemförhållanden. Procenttal. Kalla: ungdomsenkäten 1993.
Uppväxtfamilj fram till 16 års ålder: med båda skils— far mor aldrig bodde med föräldr. mässa dog dog 2 föräldr andra
16—29 år 70.6 21.3 1.8 0.6 2.6 1.1 16—29 år man 71.9 19.9 kvinnor 69.2 22.8
tros OO in.—4 (v.—4 OH .—t.—(
16—19 år 70.1 22.2 20—24 ar 70.3 22.0 25—29 år 71.1 20.0 35—54 år 80.5 9.0 55—74 år 79.6 1.6
OCOVOO i—lOr-lNI—i
Nmoxcxm (NIHHNLD
kOmONP NNNO
Mahr—(m OOONN
16-19 år man 72.6 21.0 20—24 är män 70.3 20.6 25—29 år man 72.8 18.4
m omm Hmm .com OO mmm kaOCO OC.—( HN
16—19 är kvinnor 67.4 23.4 20—24 år kvinnor 70.3 23.6 25—29 är kvinnor 69.3 21.7 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 år 74.6 19.9 Ensambo 16-24 år 66.4 22.5 SYSSELSÄTTNING
I utbildning 71.5 20.7 1 tillf arbete 73.4 21.3 I fast arbete 73.0 19.1 Anställda 73.2 19.7 Arbetslösa 64.9 24.3 Sysselsättn.probl 69.1 23.6
NNK) (t'-Hm NOO Ou—(u—l oom FÖP—"QH (OOO l—lr—fl—l
LO.—d NH ON OLD oov Or—l r—an OH!)
m 0
oommvoo Nl—lu—il—Ql—ir—l waomw Nordman—l OOOOLOO r—ll—OHHHH -m©mm OOOO
forts tabell 3.1 SOCIAL BAKGRUND Arbetarbarn 69.3 Tjänstemannabarn 72.8 Invandrare 55.3 Storstad 64.0 Lågutb. föräldrar 74.7 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 100.0 Splittrad . Fullständig män 100.0
kv 100.0 Splittrad män
kvinnor . Flyttade vid 15—18 64.0 PARTISYMPATIER Vänstern 68.8 Borgerliga 76.5 RELIGION Tror på Gud 75.7 Tror på högre makt 70.7 Ej troende 69.4 UTBILDNING (: 2 år efter grsk.65.5 Skolslut före 19 65.3 Högskoleutb. 75.9 STUDENTURVAL Socialt arbete 60.0 Internat. ekonomi 83.3 Sociologi 77.4 Samtliga 75.4 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 77.3 16—74 är män 78.7
kvinnor 75.8
23.7 19.9 22.2 24.7 17.5 16—29 år, där inte annat anges
(D.—JNNOH Or—IINOv—I OLOFLOO MNF-ISRN mhmoom OOOOO NWONNN Nr—dmmm
' Ch
'OOÄM (”MH -lN:—llx inom -an|> HNO 'NOCDU) mm.—|
(PO C).—! 00 mm ha) 00 Om mo
mmm r—Ir—iv—l own.-4 ONM NINN r—IOO mm.—l (")Nl—l
mmm Hv—IO mmN MMI—l mooo OOu—I WP'Q' u—lv—lr—l
0 Q'
O(DONKD VNv—IN
'In?”
kDNO HNH nr.—tm r—lv—lr—l POLO HHN PH'Q' mms»!
Enkäten visar vidare att det finns ett visst samband mellan splittrade uppväxtfamiljer och svårigheter för barnen på arbetsmarknaden: av de arbetslösa ungdomarna kommer något flera från skilsmässohem. Vi- dare har ungdomar från arbetarhem och storstad oftare växt upp i splittrade föräldrahem. I inget fall rör det sig emellertid om starka samband.
Splittrade uppväxtförhållanden har också konsekvenser för ungdo- marnas mera grundläggande värderingar. Av de unga vänstersympati— sörerna (för SAP och V) kommer något flera från skilsmässohem, jämfört med borgerliga sympatisörer. Detsamma gäller de som inte är troende. Ungdomar som tror på en personlig gud kommer oftare från fullständiga uppväxtfamiljer (se tabell 3.1).
3.2 Föräldrahemmets sociala miljö
Genom föräldrahemmet överförs kunskaper, värderingar och livsstil mellan generationerna. Föräldrarnas stöd kan innebära en betydande överföring av resurser till nästa generation, i den mån föräldrarna främjar studier, erbjuder en stimulerande intellektuell miljö och bistår ekonomiskt före och efter utflyttningen. I detta avsnitt tittar vi på för- äldrarnas egen utbildning, i vilken utsträckning man talade om politik i föräldrahemmet, om föräldrarna var religiösa, om de hade invandrar- bakgrund samt den levnadsstandard de kunde ge sina barn. I nästa av- snitt följer sedan mera detaljerade uppgifter från ungdomarna beträf— fande föräldrarnas aktiva stöd till deras utbildning.
Andelen ungdomar vars föräldrar har högskoleutbildning är tre gånger högre nu än för 20-30 år sedan. Idag har mer än var femte ung- dom under 30 en mor resp far som är högskoleutbildad. Det finns ett starkt samband mellan föräldrarnas och barnens utbildning. Den sociala rörligheten mellan generationerna är begränsad men har ökat framför allt p.g.a. förändringar av klasstrukturen: andelen kvalifice- rade jobb ökar kontinuerligt och framtvingar ökad uppåtriktad rör— lighet. Jämförelser med andra industriländer tyder på att Sverige har större social rörlighet (Vogel, 1987).
I tabell 3.2 visas att invandrarungdomar och storstadsungdomar oftare har högskoleutbildade föräldrar, medan arbetslösa ungdomar har det
mera sällan. Det senare hänger samman med det sociala arvet: det är unga arbetare som drabbas hårdast av arbetslöshet, och de har också oftare föräldrar som är arbetare. Det sociala arvet visar sig också i par- tisympatierna: borgerliga ungdomar har dubbelt så ofta högskoleutbil- dade föräldrar.
22 procent av ungdomarna svarade i enkäten att det förekom "ofta" att man talade om politik i deras uppväxtfamilj. Aven här ser man bety- dande klasskillnader. Politiska diskussioner är betydligt vanligare bland tjänstemannabarn än arbetarbarn (23 resp 14 procent), och mera ovanliga även bland arbetslösa och bland lågutbildade ungdomar. Ta— bell 3.2 tyder också på att borgerliga ungdomar oftare kommer från politiskt intresserade föräldrahem. Vårt studenturval, som omfattar tre samhällsvetenskapliga utbildningar, har självklart en betydande över— vikt av politiskt intresserade uppväxthem.
12 procent av ungdomarna uppgav att någon förälder var religiöst ak- tiv. Det har stor betydelse för ungdomarnas egen religiositet. Mindre än var femte under 30 år tror på en personlig gud, men 40 procent av dessa hade någon religiöst aktiv förälder. Endast 2 procent av de som inte var troende hade religiösa föräldrar (se tabell 3.2). Det finns också betydande skillnader mellan invandrarungdomar och svenskar: var tre- dje invandrarungdom hade religiöst aktiva föräldrar. Liksom politik är religion i föräldrahemmet i viss mån klassbunden: det är ett vanligare tema för tjänstemannabarn, och för unga tjänstemän och akademiker.
Invandrarbakgrund kan vara såväl en resurs (språkkunskaper, kul- turella erfarenheter) som en nackdel (problem på arbetsmarknaden). 17 procent av ungdomarna har invandrarbakgrund, dvs någon av föräl— drarna är född utomlands, och 9 procent hade annat modersmål än svenska, dvs lärde sig ett annat språk före svenska. Invandrarbakgrund är endast obetydligt vanligare bland arbetslösa. Ungdomar med vän- stervärderingar och troende ungdomar har oftare invandrarbakgrund.
Ungdomar har fått allt större möjligheter att bo kvar i föräldrahemmet, i takt med stora förbättringar av bostadsstandarden. Av vår tids ung- domsgeneration har 80 procent haft eget rum under hela tonårstiden. Förändringen märks tydligt när man jämför mellan olika åldersgrup- per. Av 35-54-åringarna hade endast 39 procent och över 55 år var det 21 procent.
Tabell 3.2 Socialt stöd l föräldrahemmet.
Källa: ungdomsenkäten 1993.
Procenttal.
högskoleut— bildad: mor far
talade
föräldr invan— ofta om religi— drar- politik ösa
påbrå
eget rum i tonåren
16—29 år 16—29 år män kvinnor
16—19 år 20—24 år 25—29 år 35—54 år 55—74 år 16—19 år män 20—24 år män 25—29 är män
16—19 är kvinnor 20—24 år kvinnor 25—29 år kvinnor FAMILJETYP
Kvarbo 16—24 år Ensambo 16-24 år Ens u b 16—29 år SYSSELSÄTTNING
I utbildning
I tillf. arbete
I fast arbete Anställda Arbetslösa Sysselsättn.probl
21.7 21.6 28.2 25.5 24.4 24.2 18.2 23.9 24.3 20.2 21.0 19.9 16.5 16.3 25.8 23.0 28.0 27.1 24.9 23.7 31.8 30.3 22.5 21.0 15.0 18.8 17.2 19.4 15.9 14.1 19.6 20.1 21.7 12.3 17.1
forts tabell 3.2 SOCIAL BAKGRUND Arbetarbarn Tjänstemannabarn Invandrare Storstad Lägutb. föräldrar UPPVÄXTFAMILJ Fullständig Splittrad Fullständig män kv Splittrad män kv Flyttade vid 15—18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud Tror på högre makt Ej troende UTBILDNING (: 2 år efter grsk Skolslut före 19 Högskoleutb. STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 16-74 är män kvinnor
___—
21.9 20.9 24.3 19.4 25.1 16.6 20.6 13.5 34.8 22.0 23.4 25.4 10.5 13.2 39.7 31.8 45.7 28.8 34.9 12.6 14.5 10.7 16—29 är, där inte annat anges
1—1 HH mravhhmv mmvmmcoo
H
3.3 Föräldrarnas inställning till utbildning
Föräldrarnas ekonomiska och psykologiska stöd till sina barns skol— gång är den avgörande faktorn bakom det sociala arvet, att barn ärver sina föräldrars socioekonomiska ställning. Studiesociala åtgärder har endast haft begränsade effekter i det sammanhanget.
I ungdomsenkäten ingick en relativt omfattande utfrågning om ung— domarnas skolgång, som gällde dels föräldrarnas engagemang i deras skolgång, dels ungdomarnas egna erfarenheter av sin skoltid (se nästa avsnitt). Frågorna avsåg situationen vid 15 års ålder. Föräldrarnas stöd måste anses som omfattande. 87 procent av ungdomarna rapporterar att föräldrarna tyckte det var viktigt med lång utbildning (nej på frågan "om någon av föräldrarna tyckte det var bortkastat med lång utbild- ning"). Varannan fick "ofta hjälp med läxläsningen" och två tredjede- lar fick ofta beröm av föräldrarna. 78 procent berättar att föräldrarna regelbundet gick på föräldramötena.
Om man jämför olika åldersgrupper ser man att föräldrarna har blivit allt aktivare med åren, och att det rör sig om stora förändringar. Det beror antagligen mest på att föräldrarnas egen utbildning har ökat, och därmed också deras intresse att stödja barnens utbildning. Dessutom har ju också utbildningskraven ökat, vilket ställer allt större krav även på föräldrarna.
Tabell 3.3 tyder också på att unga kvinnor tycker sig uppleva ett större föräldrastöd än männen. När det däremot gäller "lång utbildning" föreligger en omvänd skillnad mellan pojkar och flickor: 39 procent av flickorna och 47 procent av pojkarna rapporterade att båda föräldrarna ville att de skulle ta en lång utbildning. Det är svårt att avgöra hur betydelsefull denna skillnad egentligen är. Det rör sig om svåra be- dömningar där de båda könens anspråk och förväntningar är varandras måttstock. Detta är nämligen den enda av frågorna där flickor fick mindre stöd än pojkarna. Det korresponderar å andra sidan väl med den faktiska fördelningen av långa utbildningar. Numera finns det knappast några skillnader mellan könen ifråga om utbildningens ge- nomsnittliga längd. Däremot går de allra längsta utbildningarna fortfa- rande i något större utsträckning till männen (se nästa kapitel). De ty— piska och relativt nya kvinnoyrkena i offentlig sektor har ofta kort och medellång eftergymnasial utbildning, medan männen fortfarande har en viss överrepresentation när det gäller prestigeyrken.
I enkäten ställdes vidare frågor om vem som hade inflytande på valet av utbildning och yrke ("i femtonårsåldem"). Tabell 3.3 visar att poj— kar lät sig påverkas mera av sina fäder, och flickor av sina mödrar. Skillnaderna är emellertid små och det talar inte heller i detta fall för en mera omfattande diskriminering av döttrarna.
Tabell 3.3 visar vidare att kvarboende ungdomar tyckte att deras föräl- drar gav mera stöd, jämfört med utflyttade ungdomar. Bättre föräl- drastöd till barnens skolgång leder rimligen till längre kvarboende, dels p.g.a. att utbildningen därmed faktiskt blir längre, dels p.g.a. av goda relationer med föräldrarna. Däremot rapporterar arbetslösa att de fått litet stöd, och detsamma gäller arbetarbarn och eljest ungdomar med lågutbildade föräldrar. Arbetarbamens föräldrar hade också haft mindre inflytande på sina barns utbildnings- och yrkesval. I linje med dessa resultat ligger klassificeringen efter partifärg: ungdomar som har borgerliga partisympatier har haft påfallande större stöd i föräldra— hemmet.
I tabell 3.3 ser vi också att skolan, dvs lärarna, har haft relativt svagt inflytande på ungdomars utbildnings— och yrkesval (endast 4 procent).
3.4 Ungdomarnas erfarenheter av skolan
Längre skolgång bör innebära mera konflikter i skolan. Elever som inte är studiemotiverade tvingas kvar. När etableringen som vuxen ge- nom arbete, en egen ekonomi, egen bostad, ekonomiskt oberoende av föräldrarna fördröjs bör konfliktnivån öka: fler ungdomar borde van- trivas i skolan, och hamna i olika konfliktsituationer såsom skolk, bråk med lärare och mobbning. De ungdomar som deltog i ungdomsenkäten fick ge retrospektiv information om hur de upplevde sin skolgång när de var "i lS-årsåldern". Antagligen färgas dock bedömningarna av skolgången i sin helhet: problem som inträffade senare bör ha någon inverkan på minnesbilden. 56 procent kom ihåg att de trivdes, 57 pro- cent anser att det inte förekom att de skolkade, och 72 procent hade al— drig bråk med sina lärare. 38 procent berättade att de någon gång råkat ut för mobbning under sin skoltid (i eller utanför skolan).
Tabell 3.3 Föräldrarnas inställning till utbildning. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.
föräldrarna: inflytande på val av tyckte berömde hjälpte ville gick på utbildning och yrke: viktigt ofta ofta läng utb möten mor far lärare
16—29 år 87.0 63.4 46.1 43.1 77.9 9.8 11.6 4.4 16-29 är män 85.5 59.1 43.5 46.8 77.4 9.3 13.9 kvinnor 88.6 68.0 48.8 39.2 78.4 10.4 9.1
Q's." Q'?”
16—19 är 88.9 70.4 51.4 50.8 80.2 20—24 år 87.0 66.8 45.3 41.4 78.9 25—29 år 85.6 55.0 42.8 39.2 75.1 35—54 år 75.0 41.2 26.6 36.0 39.2 55—74 år 61.4 45.7 13.4 17.4 15.7
u—lv—l Hmmmm (:'(?va (") H i—l NHMNOP Or-lCDan
16—19 är män 86.4 64.6 48.0 54.6 79.7 11 20—24 är män 84.4 64.7 42.4 44.9 78.2 10 25—29 är män 86.0 49.6 41.2 43.0 75.1 6
GUDS” ("MSF 0 kb l—l Nm!"
16—19 år kvinnor 91.7 76.6 55.1 46.7 80.9 9.2 7 6 20-24 är kvinnor 89.7 69.1 48.4 37.8 79.7 11.5 9.4 0 0
25—29 är kvinnor 85.2 60.7 44.6 35.2 75.2 10.2 1 FAMILJETYP Kvarbo 16-24 år 87.2 68.5 50.7 49.4 80.0 11.2 1 Ensambo 16—24 år 90.6 65.2 40.3 47.6 76.5 10
SYSSELSÄTTNING
I utbildning 88.2 69.3 48.9 54.5 79.5 13 7
I tillf arbete 85.7 70.1 44.5 43.8 78.7 9 3 I fast arbete 86.3 60.4 46.3 35.7 76.1 6.7 9 7 7 5 6 9 0 2
("il—iu) mms)!
(i'm (I'm
Anställda 86.1 63.2 45.7 38.1 76.8 Arbetslösa 85.9 55.4 40.7 35.3 77.2 Sysselsättn.problem 85.9 60.0 43.9 40.7 78.8 1
mmmmbv ("%*”va
SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar 85.9 59.2 37.0 30.9 75.2 Arbetarbarn 88.7 57.1 37.9 29.2 76.1 Tjänstemannabarn 93.6 67.6 50.6 51.4 83.9 Invandrare 78.7 54.7 32.7 61.9 56.6 Storstad 91.1 66.5 49.2 52.3 76.8 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 87.7 66.0 49.2 44.3 83.1 Splittrad 85.2 56.6 38.3 39.3 65.7 Fullständig män 86.6 60.5 45.8 47.4 82.9 kvinnor 89.0 71.9 53.0 41.0 83.3 Splittrad män 82.8 54.2 38.2 43.9 64.8 kvinnor 87.6 58.8 38.3 34.9 66.5 Flyttade vid 15-18 84.3 59.3 41.1 39.8 72.1 PARTISYMPATIER Vänstern 91.1 55.8 42.1 36.6 77.1 Borgerliga 93.2 67.1 49.6 50.5 85 RELIGION Tror på Gud 81.1 68.0 42.8 51.7 75.5 Tror på högre makt 83.3 65.6 46.2 45.6 74.6 Ej troende 89.4 58.4 45.3 46.1 79.9 UTBILDNING (= 2 år efter grsk. 84.4 52.8 43.9 24.4 72.1 Skolslut före 19 är 82.7 54.1 44.5 27.2 70.7 Högskoleutb. 87.9 68.4 43.4 63.2 81.9 STUDENTURVAL Socialt arbete 83.3 54.2 29.2 62.5 58.3 Internat. ekonomi 88.9 82.9 27.8 80.6 91.7 Sociologi 81.1 54.7 25.0 54.7 67.9 Samtliga 84.1 63.4 26.8 64.6 73.5 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 75.7 50.2 29.0 33.9 47.2 16—74 är män 73.1 48.8 28.8 38.7 43.4 kvinnor 78.2 51.6 29.3 29.1 51.0
OWNOO insett—mv [*Nr—lNLn (DINNIXM
u—lr—lu—l l—l u—l
owmomom v—l r—|C>(31(*lOu—|KN simma—min:» NGOONKO'OOQ'
vm an
NOA?" rows»! (Wu—103
mom mann wooo (OFO
HCONkO moooom
woom mmm mmm ooou':
Om inte annat anges avses 16—29—äringar
Jämförelser mellan olika åldersgrupper och generationer, som alltså skiljer sig ifråga om skolgångens längd visar betydande skillnader. Andelen som trivs har ökat något: 61 procent bland tonåringarna, va- rav många fortfarande går i skolan, 55 procent i åldrarna över 35. Skillnaderna kan eventuellt spegla en bättre skola, men den kan också bero på tidsavståndet till skoltiden. Däremot har dagens ungdoms- generation haft en mera konfliktfylld skolgång. Det är fler som har skolkat och haft bråk med sina lärare, jämfört med vuxengeneratio- nerna. Dessa skillnader kan också påverkas av minneseffekter, i den mån de äldre förtränger konflikter i ungdomsåren. Å andra sidan kan man också tänka sig att skolan har blivit mindre auktoritär och tolerant för konflikter. Det skulle kunna innebära både högre skoltrivsel och fler ungdomar som hamnar i skolk och bråk, vilket alltså överensstämmer med enkätresultaten. Okade konflikter kan också som redan nämndes inledningsvis bero på längre skolgång (längre expone- ring), vilket kan färga den minnesbild som kommer fram i enkäten.
Enkätsvaren visar också att pojkar trivs sämre och oftare råkar i kon- flikter än flickor. Tabell 3.4 visar också konsekvenserna av skolgång, skoltrivsel och hemförhållanden för det arbete man sedan får efter skolan. Arbetslösa ungdomar trivdes sämre i skolan, skolkade oftare, råkade i bråk med sina lärare, och fler blev mobbade. Detsamma gäller arbetarbarn och barn från splittrade föräldrahem. Det finns också tyd- liga samband med partisympatier och religiositet: ungdomar med vänstersympatier och icke-religiösa ungdomar trivdes sämre i skolan och hade också en mera konfliktfylld skoltid. Mest välanpassade var de som fick längst utbildning, dvs högskoleutbildade ungdomar.
Tabell 3.4 Erfarenheter av skolgång. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.
trivdes skolka— ej bråk utsatt f i skolan de ej m lärare mobbing
16—29 år 55.6 57.4 71.5 38.3 16-29 år män 51.1 55.2 69.4 36.7
kvinnor 60.4 59.8 73.6 40.0 16—19 år 61.3 64.0 72.6 32.5 20—24 år 57.4 56.7 71.2 37.2 25—29 år 49.7 53.3 70.9 43.6 35—54 år 54.8 71.0 81.9 33.1 55—74 år 55.3 90.4 90.3 20.4
16—29 år, där inte annat anges
Tabell 3.4 fortsättning Procenttal. Källa:
trivdes
16—19 är män 20—24 år män 25—29 är män
16-19 år kvinnor 20—24 är kvinnor 25—29 år kvinnor FAMILJETYP Kvarbo 16—24 år Ensambo 16—24 år SYSSELSÄTTNING I utbildning I tillf. arbete I fast arbete Anställda Arbetslösa Sysselsättn.problem SOCIAL BAKGRUND Arbetarbarn Tjänstemannabarn Arbbarn män kvinnor ijbarn män kvinnor Invandrare Storstad 16—29 år Lågutb. föräldrar UPPVÄXTFAMILJ Fullständig Splittrad Fullständig män kvinnor Splittrad män kvinnor Flyttade vid 15—18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud Tror på högre makt Ej troende UTBILDNING (= 2 år efter grsk. Skolslut före 19 år Högskoleutb. STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 16—74 är män kvinnor
55.6 .4 45.5 53
67. 61. 54.
60. 58.
60. 58. 52. 54. 43. 51.
52. 63. 47. 57. 60. 67. 58. 54. 55.
59. 45. 53. 65. 43. 47. 49.
54. 61.
63. 57. 49.
41. 40. 61.
50. 83. 58. 64.
55. 50. 59.
|—'U'IU'1
wxl
HKDHHKAJnD—Hmu wmmmq.»
mmwo Chibi—' U1xlw I—ll—l xlxlxlcoilåxlw
ka0
63. 53. 50.
64. 60. 56.
62. 58.
64. 53. 57. 56. 43. 49.
52. 62. 51. 52. 58. 65. 49. 52. 56.
62. 44. 60. 65. 43. 45. 48.
50. 61.
66. 60. 50.
43. 46. 65.
62. 72. 66. 67.
71. 67. 75.
Hål—IO |t>UlkD
xlkD
xlxn—loowoowwo thbi—lb
womm xlUlUl NkOM woo memem
Mtb—ib
69. 69. 69.
76. 73. 72.
75. 70.
74. 71. 74. 73. 61. 67.
72. 74. 66. 77. 72. 75. 74. 71. 73.
75. 61. 72. 79. 61. 61. 62.
72. 73.
75. 71. 69.
62. 62. 76.
70. 86. 64. 72.
80. 74. 86.
skolka- ej bråk i skolan de ej
Cob Owl—A) koi—'N
&!!ka U'lmx) UlU'l NOAHHND OkaU'lCOmob-MH mwamO
OXNHGJ
DMD-J
28.3 .5 42.0 37
37. 36. 45.
31. 39.
36. 38. 40. 39. 41. 39.
37. 39. 32. 43. 39. 39. 39. 38. 39.
37. 41. 36. 38. 36. 45. 40.
39. 43.
41. 41. 33.
40. 38. 44.
52. 41. 47. 46.
31. 34. 28.
Erfarenheter av skolgång. ungdomsenkäten 1993.
utsatt f m lärare mobbning
bbl—' wwo
xlob mmwwwom om.—numomww QHQOHP—
UlelO (DHD mmm
QN»
Kapitel 4
Utbildning
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Ungdomsutbildningen har ökat avsevärt sedan 70—talet. Mellan 1980 och 1992 ökade andelen tonåringar som enbart studerade (dvs ung- domar som står utanför arbetskraften) från 34 till 58 procent ( gymnaszeutbyggnaden) och från 8 till 15 procent bland 20- 24- åringar. Dessutom hade det blivit vanligare med studier parallellt med förvärvsarbete. Ökningen av antalet ungdomsstuderande var snabbast på 90— talet, vilket är en konjunkturejfekt resp. konsekvens av tredje gymnasieåret.
Utbildningsskillnaderna mellan könen är internationellt sett små. Sedan 1975 har andelen studerande ökat mer bland unga flickor än pojkar. Invandrarbarn hävdar sig väl ifråga om utbildning.
Utbildningspremien - ekonomisk utdelning av högre studier har minskat långsiktigt som ett resultat av löneutjämning.
Enligt SCBs senaste lO—årsöversikt av välfärdsutvecklingen (Vogel 1986) ökar den vuxna befolkningens utbildning med ungefär ett är per årtionde. Utbildningsökningen växer fram underifrån: välutbildade ungdomar ersätter pensionärer som växt upp under en tid med väsent- ligt kortare skolplikt, och då längre utbildning var mera exklusiv. Idag lämnar de flesta skolan efter 18—19-årsåldem. För 60 år sedan var man 12—13 år när man slutade skolan. Detta avspeglas också i utbildningens fördelning i befolkningen, trots den omfattande vuxenutbildningen. Bland lO-talisterna har 4 procent längre eftergymnasial utbildning, bland 40-talisterna rör det sig om 14 procent.
Den ständigt ökande ungdomsutbildningen är en väsentlig förutsätt- ning för produktivitetsutveckling och Välfärdsutveckling. Ungdomsut- bildningen och därefter vuxenutbildningen tillgodoser både de ökande utbildningskraven inom olika yrken, och expansionen av nya kompe- tenskrav genom den förändrade yrkesstrukturen. Detta avspeglas inte minst i den socioekonomiska strukturen: arbetaryrkena blir allt färre, och bland dessa minskar framför allt yrken som inte har några sär- skilda utbildningskrav. Analogt Växer andelen kvalificerade tjänste- mannajobb, särskilt yrken som kräver lång eftergymnasial utbildning.
Den snabbt ökande ungdomsutbildningen är en väsentlig individuell tillgång för ungdomsgenerationen: kunskaper ger färdigheter som kan sättas in inte bara på arbetsmarknaden, utan ger också ett rikare liv på fritiden. Samtidigt ökar utbildningskostnadema, vilket blir en växande belastning för de äldre generationerna, men också en framtidsinveste- ring. Sett ur ungdomsgenerationens perspektiv är den ökande ung- domsutbildningen inte odelat positiv. Längre ungdomsutbildning kan bli en konkurrensfördel för vissa, men utslagning för andra. Ut- bildningsinflationen ställer allt större krav på alla ungdomar, såväl i meriteringshänseende som ifråga om kostnader i form av studieskul- der. Dessutom innebär längre ungdomsutbildning att utträdet på ar— betsmarknaden sker senare. Det betyder uppskjutna inkomster och att tidpunkten för ekonomiskt oberoende flyttas framåt i tiden. Därmed minskar också förutsättningarna för utflyttning från föräldrahemmet, och uppbyggnaden av den materiella levnadsstandarden förskjuts uppåt i åldrarna. Okande ungdomsutbildning kan alltså få konsekven- ser för etableringen på såväl arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och konsumtionsmarknaden i vidare bemärkelse, som ifråga om familje— bildning.
Diagram 4.1 Personer utanför arbetskraften som studerar. Procent av respektive åldersklass. Källa: AKU
60
Mån 16-19 år I;- 55__ ......................................................................................................................................................................................... I 50j ' 45_ . .. . . . .. ................
Kv16-19år
30- ......................................................... . ..................................................................................................... . ...................................... 257 ....... . ................................................................................................................................................................................... 20—
Kv20-24 år/
1 970 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92
I detta kapitel redovisas utvecklingen av ungdomsutbildning och vux- enstudier sedan 1975. Redovisningen bygger i huvudsak på ULF och AKU (SCBs arbetskraftsundersökningar).
4.1 Ungdomsutbildning och studiedeltagande
Mellan 1975 och 1991 ökade andelen studerande av 16-29-åringarna med ca 10 procentenheter till 34,5 procent. Här inkluderas samtliga studerande, både heltidsstuderande och studerande som samtidigt förvärvsarbetar (inkl. tjänstlediga). Uppgifterna avser veckan före intervjun. Den senare gruppen har ökat något. Om man enbart räknar de som inte förvärvsarbetade under mätveckan ökar andelen studerande ungdomar från 19,0 till 25,6 procent, dvs med endast 6,6 procentenheter (se diagram 4.2). Dessa siffror visar således att ök- ningen främst gäller ungdomar som studerar parallellt med för- värvsarbete, resp. finansierar studier med förvärvsarbete.
SCBs arbetskraftsundersökningar ger dels längre tidsserier (från 1970) dels större möjligheter för särredovisningar p.g.a. väsentligt större stickprov. I diagram 4.1 visas utvecklingen för män och kvinnor i åldrarna 16-19, 20-24 resp. 25-34 år. Redovisningen gäller studerande som inte förvärvsarbetar. Diagrammet visar att ungdomsutbildningens omfattning ökar i samtliga åldersgrupper sedan 1980, mest bland tonåringarna. På 90-talet ökade andelen som gick i gymnasieskolan, och där ser man också effekten av lågkonjunkturen och tredje gymnasieåret. Aven för ungdomar i 20—årsåldern ser man en markant ökning av andelen studerande på 90-talet, vilket likaledes bör vara en konjunktureffekt.
I tabell 4.1 visas andelen i olika ungdomsgrupper som befinner sig under utbildning. Här finns de välkända tendenserna: arbetarbarn får mindre utbildning, och detsamma gäller arbetslösa. Invandrarung- domar utbildar sig i större utsträckning än infödda svenskar.
4.2 Vuxenstudier
Inte bara andelen ungdomsstuderande, utan även andelen vuxenstude- rande ökade under perioden (se tabell 4.1). Med vuxenstudier avses
Diagram 4.2 Procent studerande bland 16-29 åringar. Källa: SCB: ULF
40 — Studerande som ej har arbete
- - Samtliga studerande
30
25
20
15
10
0 197576 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91
Tabell 4.1 Utbildning. Nuläge 1988/91. Procenttal.
stude deltog i Utbildningsnivå: rande vuxen— enbart gymn, kort >3år studier förgym >2 år eftgymn eftgym
16—29 år 33.0 52.9 31.3 11.9 15.1 3.4 16—19 år 72.5 68.0 79.0 4.7 0.5 20—24 år 21.3 46.5 12.5 18.0 20 8 1.6 25—29 år 13.7 47.6 12.7 11.6 21.0 7.8 35—54 år 4.5 45.7 25.5 12.2 15.6 13.8 55—74 är 0.5 24.1 54.7 7.8 5.8 6.4 16—29 är män 31.3 52.1 31.7 10.8 15.4 3 9 kvinnor 34.7 53.9 30.9 13.0 14.9 2 9 16—19 är män 71.2 66.9 80.0 4.3 0.2 kvinnor 73.8 69.0 77.9 5.1 0.7 20—24 är män 19.3 44.4 12.8 16.5 22.4 1.8 kvinnor 23.5 48.8 12.1 19.6 19.0 1.3 25—29 år män 13.2 48.5 14.0 10.1 19.9 8.8 kvinnor 14.2 46.6 11.3 13.1 22.2 6.7 35—54 år män 3.1 43.2 26.1 16.8 14.3 14.5 kvinnor 6.0 48.2 24.9 7.5 16.8 13.0 55—74 år män 0.4 21.8 52.3 12.2 6.2 7.9 kvinnor 0.7 26.3 56.9 3.9 5.4 5.1 UNGDOMAR 16—29 ÅR Ensamföräldrar 19.7 30.0 31.9 8.9 7.5 2.9 Arbetslösa 16.5 43.8 29.6 10.5 16.2 3.2 Arbetarbarn 24.0 46.7 31.0 9.0 8.5 1.2 Tjänstemannabarn 41.0 60.1 30.2 13.9 21 1 5.3 Infödda svenskar 32.7 53.1 31.1 11.4 15.1 3.4 Invandrare 36.1 52.0 33.6 17.4 16.2 3.0
16—74 år 11.3 41.9 33.9 10.8 13.3 8.8
Tabell 4.1 tr Utbildning. Utveckling 1975—1991. Procenttal. Plustecken anger ökning och * att förändringen är signifikant.
Utbildningsnivå:
stude deltog i rande studier sen året
enbart gymn, kort >3år förgym >2 år eftgymn eftgymn
—13.1* +1.7 +4.0* —1.5*
16—29 16—19 20—24 25—29 35—54 55—74 16—19 20—24 25—29 35—54
55—74
16—29
UNGDOMAR 16—29 år
är är år
år
män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor
män kvinnor
Ensamföräldrar Arbetslösa
Infödda svenskar Invandrare
16—74 år
+8.
+18. .3 .3* +0. —0. +2 +4
+17
+7
+10. +1.
+8. +13.
+2.
99:
8)?
8* l
.9* +19. +1. +3. +2. +6. +O. +1. —0. +0.
5* 7 1 S* 1* 5 l 3* l*
.2* +10. 7*
3* l
2* 2*
+2
+5. +10.
+10.
.2*
.2 .5* .6* .0* .3*
.6 .0 .l* .1 .4* .8* .8* .3* .5* .2*
.2* .2
.O +6.2
4* 79:
3*
—2.4 +2.9* —O.1 0.0 —18.7* +5.3* +5.9* —0.2 —18.4* —2.3 +6.4* —3.0* —29.4* +1.4* +10.2* +8.3* —18.1* +2.3* +2.8* +3.7*
—5.6* +1.5* +O.1 0.0 +0.8 +4.3* —0.4 0.0 —16.3* +2.5 +6.2* +0.4 —21 7* +8.5* +5.5* —0.7 —14.1* —9.3* +5.4* —2.1 —22.8* +5.0* +7.6* —3.9* —24.0* —0.8 +8.6* +7.3* —34.9* +3.6* +11.8* +9.2* —17.8* +2.4* +3.2* +3.7* —18.4* +2.2* +2.5* +3.7*
—12.0* —2.3 +4.1* —0.9* —14.3* +5.9* +4.0* —2.1*
—24.7* +7.2* +O.1 —1.2 —18.4* +0.8 +12.6* —2.6*
—12.5* +1. —21.1* +3.
+3.8* —1.6* +7.3* —0.8
Ulm
—21.9* +1.3* +6.7* +3.7*
"deltagande i kurser, studiecirklar, kortare hobbykurser inkl. utbild- ning på arbetstid" under senaste året. Sedan 1975 har andelen vuxen- studerande bland alla vuxna (16—74 år) ökat med 10 procentenheter till 42 procent. Aven bland ungdomar har vuxenstudiema ökat i omfatt— ning, med 6 procentenheter till 53 procent, men ökningen är störst i medelåldern. Inom ungdomsgenerationen finns den största ökningen i 20—årsåldern, efter gymnasietiden.
Tabell 4.1 visar också sambandet mellan klassbakgrund och utbild- ningsdeltagande, analogt med resultaten beträffande ungdomsut— bildning. Arbetarbam, arbetslösa, ensamföräldrar och arbetare har lä- gre deltagandefrekvens. Och ju mer utbildning man redan har desto mer får man: tjänstemän, särskilt högre deltar oftare i vuxenutbildning än arbetare. Invandrarungdomar skiljer sig däremot inte från svenska ungdomar, och de har dessutom ökande deltagandefrekvens.
4.3 Utbildningsnivå
Uppnådd utbildning beskrivs i tabell 4.1 med fyra kategorier: enbart förgymnasial utbildning, resp mer än 2 års gymnasiestudier, kortare eftergymnasiala studier samt minst 3 års eftergymnasiala studier. Ut— bildningsskillnadema mellan könen är relativt små, klart mindre än i andra industriländer. Skillnaderna mellan generationerna syns ännu inte fullt ut i detta material, eftersom ungdomsutbildningen fortfarande pågår för en stor del av ungdomsgenerationen. Bland dagens 55-74— åringar stannade andelen med enbart förgymnasial utbildning på 55 procent, medan det bland 25-29-åringarna ligger på ca. 13 procent. Då rör det sig dessutom om betydligt fler skolår, eftersom skolplikten har ökat avsevärt.
Förändringarna sedan 1975 gäller framför allt andelen med enbart för— gymnasial utbildning, som har minskat bland ungdomar, och andelen med kort eftergymnasial utbildning. Det senare är ett uttryck för att utbildningskraven har ökat för många yrken som numera ligger på ef- tergymnasial och högskolenivå (t ex vårdpersonal). Den långa efter- gymnasiala utbildningen har däremot minskat en aning bland ungdo— mar (-l,5 procent). Det är istället en stor ökning bland 35—54-åringar (+8,3 procentenheter). Detta är den generation som upplevde den stora utbyggnaden av högskoleutbildningen på 60—70—talet.
Utbildningsnivån i olika ungdomsgrupper följer välkända mönster. Arbetarbarn har mindre ofta själva högre utbildning, däremot ser man att andelen med enbart förgymnasial utbildning minskat mest bland arbetarbarn, vilket beror på gymnasieskolans utbyggnad. Storstads— ungdomar har högre utbildning, och invandrarbarn hävdar sig väl i jämförelse med infödda svenskar.
4.4 Utbildningens ekonomiska konsekvenser
Ungdomsutbildningen har alltså ökat avsevärt. Det är en förutsättning för ekonomiskt framåtskridande, och det tillför också ungdomar kun- skaper och stärker deras resurser på arbetsmarknaden och ger ett rikare liv på fritiden. Men samtidigt har också ökade utbildningskrav skärpt konkurrensen på arbetsmarknaden: man konkurrerar på en högre kvali- fikationsnivå. Kraven på ungdomar har ökat etableringskostnaderna i form av senare utträde på arbetsmarknaden, senare inkomster, studie— skulder i allt fler yrken och lägre standard under etableringsåren.
Men lönar det sig att utbilda sig sett ur ett livslöneperspektiv? Ut- redningen om den sociala snedrekryteringen genomförde beräkningar av utbildningspremien i ett långt tidsperspektiv (Eriksson och Jonsson, 1993). Löneutjämningssträvandena, särskilt under 70-talet, minskade successivt utdelningen av högre utbildning i form av årslön. Diagram 4.3 visar en tillbakablickande jämförelse av medelinkomsten för män födda 1935-44 med olika utbildningsnivå från 1951 och framöver (sammanräknad nettoinkomst, fast penningvärde). Inkomsterna visas i relation till inkomsten för den lägsta utbildningsnivån (obligatorisk ut- bildning). Diagrammet visar att de lägst utbildade fick tidiga inkom- ster, och att de som skaffade sig högre utbildning sedan tog igen detta senare i livet.
Diagram 4.4 visar (med samma teknik) hur den ekonomiska avkast- ningen av universitetsutbildning har minskat årskull för årskull. De äldsta årskullarna fick således bättre utdelning: de var en mindre och mera exklusiv grupp som fick bättre inkomster tidigt.
Några år efter 30-årsåldem tar högskoleutbildade igen vad de förlorat jämfört med dem som endast fick obligatorisk utbildning (diagram 4.5). Eriksson och Jonsson menar att utbildning fortfarande lönar sig, inte minst att döma av tillströmningen till högskolorna. Till
incitamenten hör dessutom inte bara inkomster utan också upplevelser ifråga om arbetsmiljö och fritidsliv, och resurser som kunskap och status som är värdefulla i vidare bemärkelse.
Diagram 4.3 Inkomst över livscykeln för män, födda 1935-44, med olika utbildning i relation till motsvarande inkomst för män med en- bart obligatorisk utbildning. Fem års glidande medelvärden. Källa: LNU.
Relativ inkomst 2.5
Univer-
15 site!
Högre sekundär
sekundär
Yrkes- skola
Obliga- tonsk
0.5
Ålder
Diagram 4.4 Inkomst över livscykeln för universitetsutbildade män i olika årskullar i relation till motsvarande inkomst för män med enbart obligatorisk utbildning. Fem års glidande medelvärden. Källa: LNU.
Relativ inkomst 4
IQ
------ l905—l9l4 — 1915-1924
l925—l934 ............ 1935-1944 ------ l945—l954 — 1955—1964
16 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 Ålder
Diagram 4.5 Kumulerad inkomst över livscykeln för män, födda 1935-44, med olika utbildning i relation till motsvarande inkomst för män med enbart obligatorisk utbildning. Fem års glidande medelvär- den. Källa: LNU.
Relativ kumulerad inkomst 2.5
2.0
----- Univer-
1.5 sitet
—— Högre sekundär
1.0 ............ Lägre
sekundär
------ Yrkes- skola
— Obliga- torisk
0.5
Ålder
Kapitel 5 Den förlängda barndomen
Av Lars Lorentzon
Sammanfattning
Barn är tämligen hjälplösa i den värld de kommer till. Men de växer och utvecklas. Hur de utvecklas - och den takt i vilken de utvecklas, och kanske inte minst till vad de utvecklas - beror på hur de bemöts. I min egenskap av barn- och ungdomsvårdare möter jag ständigt ett slags klagomål att ungdomar "nuförtiden" inte tar det ansvar som de borde, och som deras föregångare gjorde. Jag delar delvis denna upp- fattning; jag tror att ungdomarna i vårt nuvarande samhälle snarare intar rollen som stora barn, än som unga vuxna. Men jag tror knap- past att detta val beror på ungdomarna själva. Min tro är att barn faktiskt vill bli stora, starka och oberoende så fort som möjligt! Att många ungdomar inte lyckas med detta handlar knappast om deras lust att förbli barn, utan vuxenvärldens, möjligen välmenande önskan och motstånd mot att till fullo ta upp dem ide vuxnas krets.
Sannolikt har alla generationer av vuxna uttryckt just detta klagomål på sina efterkommande. Men detta faktum får inte hindra oss att med
största allvar fundera över hur vi, i vårt samhälle behandlar våra barn. För min egen del tror jag att uppväxande människor knappast mår väl av att leva avsides, och bortom det vuxensamhälle där deras föräldrar lever. Jag tror inte heller att det är bra att biologiskt full- vuxna människor måste leva i en socialt påtvingad och förlängd barn- dom. Det är om detta som denna personligt hållna, och spekulativa uppsats handlar.
5.1 Inledning
I dagligt tal, indelar vi människor i kategorierna barn, ungdom, vuxna och gamla. Ett av de områden som ungdomsundersökningen belyser, handlar om integration mellan de unga och de vuxna. Att integrations— problemet överhuvudtaget uppkommit beror bl a på det faktum att barn och ungdom i hög grad lever i en egen värd, i en omsorgs- och utbild— ningskultur vid sidan av de vuxnas, deras föräldrars försörjningssam— hälle. Dessa livsvärldar tenderar att bli så åtskilda att många unga ställs inför stora svårigheter när de försöker etablera sig som vuxna. Den tes jag vill driva i denna uppsats är att det knappast räcker att marginellt förändra de sociala villkoren för de unga vuxna. Den bristande integrationen handlar enligt min mening om vår grundläggande syn på barn och unga och hur denna syn kommit att forma de livsvärldar där deras uppväxttid utspelar sig.
Min uppsats baserar sig inte på de nu aktuella resultaten i ungdomsun- dersökningen, utan är en sammanfattning av tidigare publicerade upp- satser. Min förhoppning är att de allmänna, och personligt hållna reso- nemang jag redovisar kan vara till viss hjälp för att utveckla den alltid lika angelägna diskussionen om barns uppväxtvillkor.
5.2 Den biologiska och sociala gränsen mellan barndom och vuxenhet
Thorsten Sjövall, svensk psykoanalytiker, skriver i sin bok "Från sexu- alism till humanism" om människans fyra bryggor, de mest funda- mentala förbindelserna mellan människa till människa och människan till samhället i stort. Det är navelsträngen, bröstet, penis och barnet ( i betydelsen födandet av barnet, det fortgående, reproducerade livet). Dessa rent kroppsligt biologiska samband mellan människor utgör en
grund för utvecklingen av, och mönstren i, våra sociala relationer.
De två första av dessa bryggor, navelsträngen och bröstet, utgör barn- domens början, dess mellanmänskliga begynnelse, medan de två andra bryggorna betecknar dess slut och dess övergång i vuxenlivets rela— tionsmatris. Människans barndom är, eller borde åtminstone vara till ända då de två senare bryggorna blir biologiskt tillgängliga i sin fulla funktion. Det verkliga och naturgivna uppbrottet från barndomen är den realitet att barnet blivit en fullvuxen, reproduktiv samhällsvarelse. Puberteten och könsmognaden borde, om man nu vill anlägga ett bio— logiskt grundperspektiv, vara den tidpunkt då etablerandet som vuxen, också i social bemärkelse, ägde rum.
Barndomen har alltså en biologiskt betingad början och ett biologiskt betingat slut, vilket faktiskt utgör en förutsättning för att den kan skiljas från vuxenlivet. I de samhällen som föregått vårt nuvarande har man med ritualers hjälp kraftigt understrukit denna övergång, av den anledningen att det varit viktigt att markera skillnaden mellan barn och vuxna.
Suddas den gränsen ut, vilket jag menar har skett i vårt samhälle, upphäves faktiskt såväl barndomen som vuxenheten, som psykologiska och sociala kategorier. Det betyder att barnets sociala ställning blir osäker både under de verkliga barnaåren och i de följande tidiga vuxenåren. Utan slutpunkt och gräns riskerar barnet att exploateras som vore det vuxet, och i sitt begynnande vuxenliv att fortsättningsvis betraktas och bemötas som ett barn. Det är närmast en truism att påstå att den ännu inte färdigvuxna människan behöver, och har rätt att kräva sin omgivnings beskydd, att få vara beroende, medan den fullvuxna människan måste betraktas som en autonom individ, en likvärdig vuxen medborgare i sitt samhälle.
I min kliniska praktik har jag iakttagit som ett närmast generellt fa- miljeproblem att barnen å ena sidan mycket tidigt bemöts som om de vore vuxna samtidigt som de faktiskt vuxna barnen betraktas och be- möts som om de fortfarande vore barn. Jag har kallat detta för "den förlängda barndomen".
I biologisk mening tar barndomen slut i och med könsmognaden, som inträder i 15—16 årsåldem. Ofta tidigare! Då är de gamla "bryggorna" förbrukade eller borde i alla fall vara det. Den psykologiska navel- strängen till föräldrarna borde vara avklippt och den unge vuxne borde inte längre leva, närd av familjens symboliska bröst. Det fortsatta livet borde ske på basis av de nya bryggorna. På sexualitetens, och repro- duktionens bryggor och på den fullvuxnas sociala villkor. Men förut- sättningen för att det fullvuxna barnet kan lämna sin familj, som pri— mär livsmiljö, är att det kan vinna inträde och tillträde till — bemyndi- gas - i de vuxnas samhälle].
I konsekvens med detta har jag framfört åsikten att människan borde bli myndig, dvs få ett fullvärdigt samhällsmandat i 15—16 årsåldem. Enligt mitt sätt att tänka är detta inte bara logiskt utifrån ett biologiskt utvecklingsperspektiv, det är också den helt avgörande och grundläg- gande förutsättningen för att unga vuxna människor skall kunna inte— greras i den så kallade vuxenvärlden. Eller om man vill se det från ett annat håll; att förändra villkoren i vuxenvärlden så att den kan in- rymma alla vuxna, också de yngsta. Alla de stödåtgärder som politiskt syftar till att underlätta integrationen riskerar att missa sitt mål av den anledningen att de bestäms över de unga vuxnas huvud. Det borde vara de unga vuxna som driver fram "ungdomspolitiken" tillsammans med de äldre. Nu blir ungdomspolitiken snarast ett välmenande förmynderi.
Dagens lagstiftning, som också avspeglar vår syn på de unga, försätter de unga vuxna i en minst sagt komplicerad situation; de är fullvuxna, men betraktas som barn. Deras straffmyndighet "ökar" men deras medborgarrätt är i allt väsentligt oförändrad. På grund av sin ålder för- väntas de uppträda som vuxna, men utan att i social mening erkännas som vuxna. De lever i en utdragen parentestillvaro där de i grunden varken räknas som barn eller vuxna. Visserligen når den unge vuxne myndighet vid arton års ålder, men denna myndighet är i psykologiskt väsentliga aspekter avsevärt beskuren.
Det vanligaste sättet att försvara denna tvetydiga inställning är att låta begreppen tonåringar och ungdomar bilda en slags egen mänsklig och psykologisk kategori, som legitimerar dessa motsägelsefulla anspråk på den unga vuxna. Det positiva med detta - dvs att införa ett mel- lanområde mellan barn och vuxen — är det faktum att barnet i biologiskt hänseende blir vuxen "över en natt". Menstruationen eller så— desuttömningen inträffar plötsligt som en ofrånkomlig påminnelse och
insikt att nu är "man stor" - inte längre ett barn. Men inför detta över- väldigande besked av naturen följer vare sig psyket eller den sociala relationen med. I psykologisk och social mening har ofta transforma- tionen till vuxenhet redan långt tidigare påbörjats, liksom barndomen med dess relationsmönster sitter i också en tid efter det biologiska ge- nombrottet.
Det finns alltså ett visst fog för inställningen att den just könsmogna människan är både barn och vuxen, eller varken eller. Ungdom är kan- ske ett bra begrepp för detta, en tid där samhället tillhandahåller en pa- rentes, ett utrymme där den just fullvuxna människan kan fritt röra sig i ett ingenmansland mellan barndomsliv och vuxenliv. Ett övergångs- område där både barndomsrester kan bearbetas och där misslyckade vuxenförsök kan förlåtas.
Min hypotes är dock den att denna parentestillvaro, i vårt nutida sam- hälle, av olika skäl blivit så utdragen att den suddat ut, eller eliminerat den omständighet som jag tror ursprungligen skapade den - d v 5 den biologiskt ofrånkomliga och plötsliga - barndomens slutpunkt. Ung- domsåren har inte blivit ett kortfristigt övergångsområde där barndo- men kan avslutas och vuxenlivet påbörjas i litet trygga former, utan ett utdraget ingenmansland som faktiskt pågår, rätt så ostört av könsmog- nadens faktum, under nästan tio år. Den har blivit ett liv i sig. Är efter år lever man som "ett både och" och ett "varken eller" med ytterst oklara direktiv om varför man lever och vilket socialt uppdrag man har. Rättigheter och skyldigheter är synnerligen - inte minst juridiskt diffusa. Ar man ett stort barn som ens föräldrar och vuxensamhället skall ta hand om, eller är man en vuxen med ansvar, rättigheter och skyldigheter? Tillhör man nu dom som skall sörja för samhället eller skall man fortfarande försörjas och leva kvar i beroende av det "familjära bröstet"? Ar man ett familjeberoende barn, eller en själv— ständig, ung samhällsmedborgare?
I denna parentestillvaro finner de socialt identitetshindrade unga vuxna, och deras ännu inte vuxna kamrater en lösning i de många ung- domskulturer som skapas, kulturer som jag har svårt att förstå som nå- got annat än ett sorts förlängningsstadium av barndomen. Dessa kultu- rer präglas ofta av tidskonsumtion. Man lever i väntan på att få bli, el— ler behöva vara en riktig vuxen. Man konsumerar prylar, vård, utbild- ning och omsorg, som de verkligt vuxna tillhandahåller. Man är fortfa- rande förankrad, ofta helt beroende av sin ursprungsfamilj, fast man
där nu blivit en tredje vuxen. De nya bryggorna, sexualiteten kan inte, eller bör i alla fall inte användas som annat än tidsfördriv, likt öl, mu— sik och andra prylar som skänker njutbara upplevelseavbrott på per- rongen i väntan på att det verkliga vuxenlivet skall börjaz.
Denna ungdomskultur, eller ungdomstillvaro är kraftfull i sina yt- tringar. Och förvisso skapar denna kultur också mycket vitalt som nyt- tiggör samhället i sin helhet. Kraften kommer från den driftsomvand- ling som sker i och med det biologiska vuxeninträdet. Den unge vuxne är en stark människa i alla avseenden, kanske den starkaste på sam- hällsstegen. Den just vuxna har kvar aptit, kraft och lust3-_
I gångna tiders samhällen var de unga vuxna de verkliga oxama som ofta drog de tunga lassen. Deras samhällskraft var betydande både när det gällde att dra samhället vidare och göra uppror, skapa nya vägar. Deras sexuella och aggressiva kraft innoverade samhället. I de sam— hällsstrukturer som föregått vår egen, hälsades de unga vuxna med både en bävan och ett välkomnande. Det gällde att ta vara och forma deras kraft till allas bästa. Inträdet i vuxenlivet, barndomens slut be- möttes och erkändes med allehanda riter, som bekräftade barndomens slut och det nya livets början. Driften till att skapa nytt eget liv riktades genom dessa ritualer in på det gemensamma samhället.
Detta händer enligt min mening knappast alls idag. Driftens kraft kommer varken den unga vuxna eller samhället tillgodo. Den finner bara sina objekt inom ungdomskulturen. Denna kultur blir en slags ka- rantän, inom vilken den ungdomliga kraften fritt kan florera. En stor del av ungdomspolitiken går i praktiken ut på att sysselsätta ungdo- marna så att de inte i onödan stör den vuxna ordningen. Vi fruktar, snarare än välkomnar deras kraft och styrka. Vuxenvärldens inställning präglas av en slags förhoppning att de med hjälp av lämpliga sys- selsättningsåtgärder skall fortsätta att uppföra sig som lydiga stora barn som uppför sig vuxet. Vi föräldrar, lärare, eller vad vi är, sträcker inte fram handen till våra könsmognade barn och säger: "Välkomna i vår vuxna krets!" Vi säger inte "Hur tänker du nu försörja dig och bidra till samhället försörjning?" och vi frågar inte om hur de tänker sig en kommande egen familjebildning. Vi säger ofta ingenting alls. Vi upp- träder och handlar som om vi i grunden hoppades att denna, möjligen livets mest omstörtande upplevelse omärkligt skall passera. Att vår telning skall fortsätta att trampa vatten på "ungdomsgården" som om ingenting hade hänt.
Och i det stora flertalet fall så händer just ingenting - trots detta biolo- giska genombrott. Man fortsätter som det barn man förväntas vara, går kvar i en skola, där den grundläggande relationen är den mellan vuxna (lärarna) och barn (eleverna). Om skolan erkände det faktum att ele— verna var unga vuxna skulle formerna för pedagogiken radikalt förän- dras. Man bildar inget eget hushåll, man blir kvar är efter år i föräld- rarnas hushåll, där man brer ut sig så gott det går om föräldrarna har lust att krympa sig eller råd att expandera hemmet. Man lever vidare i sitt familjära beroende, sannolikt inte för att man inte skulle vilja sepa— rera utan för att denna separation i grunden förutsätter att man har ett tryggt och tydligt eget samhällsmandat, ett medborgarskap i samhället.
I stället för oxar som drar samhällskärran, blir de alltmer krävande objekt för sina föräldrars ambitioner att hjälpa dem, och inte minst för alla de samhällsvårdare och lärare som försöker sysselsätta dem så att de kan känna en mening med livet. För inte så länge sedan var kanske problemet att såväl barn som unga exploaterades av samhället. Man använde hänsynslöst deras krafter och förmögenheter till att åstad- komma social nytta. Idag kan deras situation närmast beskrivas som det motsatta. De har som Niels Christie uttryckt det blivit "obrukbara". De har i sin krafts dagar blivit stående på tillväxt. Frågan är emellertid om inte denna sociala position också kan beskrivas som exploatering. Hur många av oss lever inte på ungdomarna, som producenter av pry- lar och vård som skall tillfredsställa deras (våra?) behov. Samhället har bestämt att de skall stå på tillväxt, förbli beroende och inte räknas som fullvärdiga vuxna medborgare. Jag har svårt att tro att detta avspeglar en genuin respekt för den unga vuxnas ofrånkomliga svårigheter att stå på egna ben. Jag tror snarare att det bottnar i en orealistisk, idealiserad syn på barndomen, som innebär att vi överbetonar barnets behov av att få vara barn och beroende och underskattar barnets behov att växa och bli självständigt.
Men visst finns det väl fog för denna sociala konstruktion, dvs den att låta den unge biologiskt vuxne få förbli i sin barndom. Ar det inte sna- rare så att just barnen intvingades i ett alldeles för tidigt vuxenliv i ti- digare historiska epoker? Visar inte tonårs— och ungdomspsykologin att de unga adolecenterna under lång tid behöver få vara ett slags mel— lanting mellan barn och vuxna? Ar det inte uppenbart att de allra flesta tonåringar behöver sina vuxnas närståendes beskydd och omvårdnad på samma sätt som de mindre barnen behöver det. Ar det inte till och
med så att de just i denna tid kanske behöver mer vuxenomsorg än nå— gonsin? Jag har lätt att förstå dessa kommentarer utifrån de iakttagelser de grundar sig på. Tonåringen i dagens samhälle uppträder på ett i jämförelse med tidigare generationer infantiliserat sätt. Men denna infantilisering beror vare sig på något slags naturgivet psykobiologiskt stadium, som vårt samhälle lämnat utrymme för, eller på någon slags moralisk slapphet från ungdomarnas sida. Deras livsmönster, socialt och psykologiskt är en artefakt av de sociala villkoren, dvs kraven att uppträda som vuxenliknande barn. De etablerar sig inte som vuxna helt enkelt för att de inte får det!
5.3 Dagis och skola som livsvärldar
Jag har hittills diskuterat glappet mellan det biologiska och det sociala vuxenetablerandet och de svårigheter som detta skapar för unga män— niskor, även om det stora flertalet givetvis anpassar sig också efter denna ordning. Jag vill fortsättningsvis diskutera de svårigheter som har att göra med det faktum att barn och vuxna i Vårt nuvarande sam- hälle kommit att leva i så åtskilda livsvärldar. Barnen genomlever stör- sta delen av sin barndom i offentliga institutioner, medan de vuxna le— ver i ett barnfritt produktionssamhälle. Mötesplatsen är familjen, som snarast reducerats till en slags fritidskultur; en stödkultur för dess med- lemmars mera centrala livsarenor.
Det är knappast okomplicerat för föräldrar att lämna ifrån sig sina barn till dagis och skola. Det är svårt att överlämna sitt barn i andras vård, även om det blivit en social nödvändighet i vår tid. Den förhoppning som byggs upp för att kompensera och legitimera separationen är att barnet skall få det bra i sin livsvärld och helst bättre än det annars skulle haft det. Institutionen skall ge barnet en bra barndom, medan föräldrarna, de vuxna kan ägna sig åt sitt arbetsliv för att försörja fa- miljen.
Den grundläggande filosofin i barnstugepedagogiken är att barnet främst behöver omsorg, trygghet, stimulans, lek och sysselsättning. De behöver en kärleksfull omvårdnad av de vuxna som trätt i föräldrarnas ställe. Det är framförallt beroendeaspektema i barnets situation som betonas, inte de strävanden och behov av självständighet, oberoende och vuxenlikhet som barn också mycket tidigt präglas av. Barnstugan framstår som ett slutet, för och mot omgivningen väl skyddat litet hem, där personalen och barnen utan störningar kan ägna sig åt sin omsorg -
att ge och ta emot vård. Det faktum att omsorgsinstitutionema prak— tiskt taget enbart består av kvinnlig personal beror enligt min mening inte främst på löneläget. Jag tror det avspeglar vår syn på de små bar— nens primära behov. Vi tänker oss dem främst i sådana psykologiska kategorier gentemot vilka kvinnor (mödrar) bäst enligt vårt traditio- nella könsrollstänkande är lämpade att bemöta dem. Det är, för att återgå till Sjövalls terminologi, "bröstet" som de främst behöver. De behöver en givande, moderlig omsorg, där de kan känna sig trygga och tillitsfullt beroende.
Min uppfattning, utifrån mina erfarenheter är den att denna sorts livs- värld passar de allra minsta barnen, låt mig säga upp till 3—4 års åldern. Under de första tre levnadsåren står modern, eller den moderliga om- sorgen, i centrum för barnets behov och uppmärksarnhet. Det behöver bröstet, den tröstande famnen och allt det tålamod som kvinnor av olika anledningar förmår att ge. Den välskyddade, moderligt domine- rande bamstugan är en god och psykologiskt rationell livsvärld för de mindre barnen, som säkert väl står sig i en jämförelse med äldre tiders barnomsorg i familjen eller hushållet. Ja, jag gissar att den överträffar alla sina föregångare.
Enligt Erik H Eriksons välkända epigenetiska utvecklingsmodell handlar denna tid om att barnet, med hjälp av sin omgivnings bemö- tande förmår utveckla en grundläggande känsla av självtillit (basic trust och autonomi). Närvaron av en sådan inre upplevelse gör beroen— dets position uthärdlig och angenäm. Ett barn som upplever sin värld som trygg, givande och tillåtande blir en värld man vill ha mer av. Bamstugans moderliga kultur har stora möjligheter att stödja barnens utveckling i denna riktning.
Men i 4-5-årsåldem inträffar något nytt och dramatiskt i barnets till- varo. Barnet inträder i den oidipala fasen, dvs upptäcker att det inte blott är ett barn, utan en flicka eller pojke. Det upptäcker att modern inte är dess egendom, utan att livet är en triangularitet, dvs en kompli- cerad väv av relationer, där man själv måste skapa sig en plats. Från och med nu handlar det om att för flickan påbörja sin vandring mot målet att bli en kvinna och för pojken att bli en man. Från denna stund blir barndomen och bamasituationen tudelad. Man är liten, men vill bli stor. Just så stor som mamma och pappa. Man vill räknas, kunna och duga någonting till. Man vill lära sig - och det fort! - att bli en riktig man och en riktig kvinna. Men för att detta skall gå behöver man kon—
takt och samvaro med både män och kvinnor - och dessutom genom deltagande lära känna dessa, de vuxnas värld. Skall identifikationen ske måste barnen få tillträde till — och i största möjlig utsträckning kunna göra sig gällande i de vuxnas livsvärld. Det är faktiskt i denna ålder som "etableringsfasen" borde ta sin börj an!
I såväl äldre tiders hushållssamhälle, liksom i vanlig familjeomsorg, togs detta utvecklingssteg hos barnet tillvara. Det äldre - oidipala - barnet fick en förändrad roll och började leva ett annat liv. Det fanns sysslor som det__nu kunde utföra och som gav barnet en förändrad so- cial betydelse. Aven om de äldre dagisbarnen i viss mån också tillva— ratas som arbetskraft så sker detta inom själva bamomsorgskulturen. Den ökade vuxenheten spränger inte gränsen för inträde i vuxenvärl- den. Man är fortfarande ett barn, bland de andra barnen, omhändertaget av sina vuxna vårdare. Man lever vidare i sin vårdande kvinnovärld, där faktiskt både män och kvinnor saknas, ty vårdens kvinnor är ur identifikatorisk synpunkt snarare mödrar än kvinnor. Den fråga jag ställer mig är om denna institutionella barnomsorg för all framtid måste behålla denna form. Skulle det inte vara möjligt att skapa en barnomsorgskultur som tog tillvara barnens tidiga förmåga och lust att arbeta som mindre kvinnor och män (i det som de uppfattar som de vuxnas värld) med deras rättmätiga behov att också skyddas mot faror som de inte ännu på egen hand kan bemästra? Min tro är att dagens dagiskultur skulle kunna utvecklas i denna riktning. Dagis skulle kunna bli inte bara renodlade kulturer för vård, utan produktiva enhe- ter. De skulle kunna bli nyttiga små hushåll i sitt närområde. Det finns mycket arbete som de något större barnen, tillsammans med vuxna, skulle kunna utföra. Det är min bestämda uppfattning att barn inte all- tid vill leka eller sysselsättas. De vill vara med och göra en insats i det verkliga samhället och belönas efter sina prestationer.
Om män och kvinnor, i arbetande enheter, fick uppdraget att skapa produktivt arbete som var förenligt med mindre barns förmågor och behov, så skulle detta vara möjligt. Därmed skulle barnen i rätt ålder få en plats i det gemensamma samhälle där de så småningom skall bli vuxna medborgare.
5.4 Skolan som livsform
Från sju års ålder, fram till femton - och i allmänhet ännu längre — ar barnens huvudsakliga livsplats skolan. Hela den senare barndomstiden
tillbringar det växande barnet i denna mycket speciella institution. Det är inom ramen för denna institution, denna livsplats, som vuxenheten skall erövras. Man kommer in i skolan som ett barn, men skall helst lämna den som en kapabel ung vuxen människa. Det är skolan som är den kultur i vilken vi söker bistå våra barn att utvecklas till vuxna samhällsmedborgare. Det är här - i detta livsrum — som den kanske mest genomgripande förvandlingen i en människas liv skall äga rum.
Det finns knappast någon seriös allmän diskussion i vårt land eller an- dra länder om skolinstitutionens betydelse för samhällsutvecklingen, och knappast heller någon diskussion om denna institutions förmåga att bemöta och tillgodose alla, de växande barnens psykologiska och sociala behov. Skolan har blivit något av en slags självklarhet; barn skall gå i skolan, mår bra av att gå i skolan och blir genom allt de där lär sig redo för det kommande vuxenlivet (vilket för "normalbamet" brukar innebära ännu mera "skola"!) Visst diskuterar vi ivrigt proble- men med "problembamen" - de som ingenting lär, eller som helst hål- ler sig undan! Men analyserna stannar alltid vid att hitta på sådant som kan "förbättra skolan", eller försvara skolan genom att förklara dess misslyckanden med att vissa elever inte är dugliga på grund av sina psykiska eller sociala omständigheter. Skolan förblir en slags själv- klarhet; i denna miljö, den bästa av alla tänkbara skall våra barn leva sin resterande barndom - och där skall de erövra sin vuxenhet. Det är bara så!4
Men skolan, som livsplats, är en ur gruppdynamisk synpunkt mycket märklig kultur! Sannolikt är den en av de mest svåra gruppkulturer vi kan tänka oss. Dess rationalitet grundar sig på antagandet att ett fåtal kunniga vuxna, i ett ekonomiskt och praktiskt arrangemang kan för- medla kunskaper till en mångfald kunskapsbehövande barn. När denna kultur lyckas i sitt uppsåt så betyder det att för vuxenlivet och sam- hällslivet viktig kunskap faktiskt förmedlas och att en tillräckligt god social ordning, inom ramen för kulturens värderingar, kan upprätthål- las. Men frågan är i vilken utsträckning denna kultur faktiskt lyckas i sitt "kunskapsförmedlande uppsåt" och hur väl den lyckas att bistå sina elevers transformation från barn till vuxna människor.
Jag vill kort diskutera några frågeställningar: balansen mellan lärare och elever, läroprocessens grundantagande, skiktningen och relationen till samhällslivet.
5.5 Många elever, få vuxna
Skolvärlden som livsplats innebär att leva bland ett stort antal lika gamla barn och ledas av en ensam vuxen, en lärare. Ju äldre man blir, desto fler lärare träffar man, men oftast en och en. Många barn, en vuxen. Så ser barndomslivets mest centrala bild ut i barnets huvud. I bänkrad efter bänkrad sitter barnen vända mot den ensamme läraren. Deras uppgift är att lyssna, lära och utföra det de blir tillsagda, inklu- sive att vara initiativrika, självständiga och kamratliga. Min bild är förvisso otidsenlig! Vår nuvarande pedagogik placerar ju barnen i grupper och skapar frihet för annan sorts utveckling. Men dock är in- trycket att skolan, oavsett sina pedagogiska former, ändå förblivit en kultur där barnen, eleverna förblivit i en roll som främst premierar de— ras förmåga att vara goda mottagare.
Den andra delen av skolvärlden, den som ibland kallas den dolda läro— planen är allt det liv som levs och lärs in på rasterna. Här handlar det om kampen, den livsviktiga kampen att finna vänner som kan skiljas från ovännema. Allt detta under rubriken "rast".
Att leva i ett gruppsammanhang, konstruerat på detta sätt sätter givet— vis sina speciella spår. Hur känns det, hur är det att leva som en av så många och så lika, tillsammans med de fåtaliga vuxna. Vad är det för känslor som skapas hos en människa som dag ut och dag in lever och söker sin livsmening i ett sådant sammanhang? Tanken, rationaliteten, bakom detta gruppsliga arrangemang är att vart och ett av barnen skall identifiera sig med den ende vuxne och införliva dennes goda kunska- per och levnadssätt. Att bli som den vuxne och kunna allt som den vuxne kan är det som förväntas, och som antagligen i gynnsamma fall också sker - fast bland allting annat. Ty läraren och kunskapsförmed— landet är blott en liten del av "livet" i skolan för eleven. Varje barn måste lära sig att hitta en egen, meningsfull plats i en hotande och överväldigande anonymitet. Försöka bli någon speciell bland kanske 30 som ser likadana ut. Det handlar om att bli någon bland likarna, och bli någon i förhållande till "fröken". Vilken häpnadsväckande social utmaning är inte detta!
I "småklassema", då barnen befinner sig i den sk latensåldem är kan- ske skolvärlden någorlunda uthärdlig. Dessa barn kan ofta i sin oskuldsfullhet tänka sig att "fröken" ser just dem, tycker om dem och vill dem väl. Men när denna tid passeras blir latensbamens
"oskuldsfulla" identifikationer omöjliga. De börjar förstå att fröken måste skilja på barn och barn. De vet att de tillhör barnen och måste skaffa sig platser bland barnen. Hur blir man någon och hur blir man vuxen i ett sånt här system? Genom att bli duktig eller duktigast? Starkast, farligast eller lydigast? Det är knappast lätt att finna sin verkliga roll, sin genuina personlighet inom ramen för ett system av detta slag.
5.6 Läroprocessens grundantagandes
I sin generella utformning förefaller vårt skolsystern utgå från anta- ganden om att alla barn vill lära sig, att de känner sig trygga i en läro- situation, att de uppfattar det som naturligt och okomplicerat att vara beroende, att de känner sig vara i goda händer och längtar efter att till- ägna sig just de kunskaper som läraren kan förmedla - dvs att de be— finner sig i det psykiska tillstånd som EH Eriksson kallar basic trust. Många barn känner så när de kommer till den första skoldagen, och vissa fortsätter att känna så år efter år. Att lära och leva inom denna miljö blir för många barn - som tur är - ett meningsfullt liv. De känner ro i skolan, de har tid för skolan, de känner sig nöjda med sina relationer till lärarna och eleverna. För dessa barn är kanske skolan inte den bästa, men en nog så bra livsmiljö. De känner att de klarar av de stigande kraven, upplever att de växer, styrks av att de blir större och närmar sig vuxenlivet.
Dessa, och förhoppningsvis flertalet av barn (elever) befinner sig alltså i det tillstånd som Eriksson kallar basic trust, vilket i korthet innebär att barnet i sin livsvärld (skolan) känner (1) en grundläggande tillit och tilltro att tillvaron är god och pålitlig, (2) längtar efter att tillägna sig mer av det goda som ges och är beredd att ta in, ta emot och införliva det, (3) känner sig trygg och tillfreds i en beroenderelation, (4) känner omsorg inför sin givande omvärld och (5) förmår att vänta och lita på sin tur. Jag brukar ibland kalla detta förhållningssätt för "living by learning" - och med detta menar jag att själva lärandet och inlämingssituationen blir en acceptabel livsform.
Men många barn känner sig inte på detta sätt. Deras tankar om livet, och uppfattning om livet är närmast de motsatta. De kan snarast beskrivas med Erikssons alternativa begrepp "basic mistrust". Detta är barn som inte tror och litar på livet som något gott och pålitligt, utan ofta som något ont som man måste akta sig för, eller kämpa emot.
Tillvaron är bedräglig och ser minsann inte alltid till den som är liten. Det gäller att ta hand om sig själv, att lära sig fly och fäkta, vara på sin vakt och slåss för sig själv. Alltså innebär "basic mistrust" att barnet (1) misstror tillvaron (skolan), (2) känner fruktan och vrede i relation till sin omgivning och aktar sig för att ta emot mera ont och vill snarare förstöra och attackera det som ges (tvingas på), (3) försöker värja sitt oberoende, hitta en strategi där man inte behöver vara beroende och (4) måste passa på att ta för sig i den stund som ges. Dessvärre beskrivs denna senare kategori - de rrrisstrogna - ofta som en form för patologi, en personlighetsstörning. Man skall vara god och glad! Ty livet är gott! Dessa barns verklighetsuppfattning uppfattas inte som något som sant avspeglar deras erfarenheter, utan som massiva projektioner. Jag vill dock påstå att på detta sätt uppfattar många barn verkligheten i allmänhet, och skolans i synnerhet. För dessa barn blir en pedagogik som i grunden är uppbyggd på antagandet om en grundläggande tillit närmast orimlig, ja omänsklig. Den blir vad jag kallat en form för godhetens tyranni - i den meningen att den tar sin egen ordning för given och diskvalificerar dem som inte delar dess illusion.
Det misstrogna barnet är kritiskt, på sin vakt, känner fruktan och vrede, vill få utrymme att själv utforska, med sin aggressions hjälp om livet är något att ha eller ej. Det är ständigt sysselsatt med att lära sig hur man bäst skall skydda sig eller hitta sätt att ge igen, komma framåt. Den pedagogik som detta barn behöver skiljer sig i de flesta avseenden från den "traditionella". Barnet behöver en pedagogisk arena av annat format, mer lik den där barnet enligt Erikssons utvecklingsschema för första gången brukar överkomma sin grundläggande misstro och få den ersatt med tillit; dvs den känsla av livets hållfasthet som den "tillräckligt goda modern" övertygar sitt späda barn om, under förutsättning att hon förmår uthärda och härbärgera barnets attacker av vrede och frustration utan att skada eller hämnas på barnet genom att leva ut den besvikelse och vanmakt hon själv känner. Det misstrogna barnet, eleven behöver en pedagogisk form som tål barnets aggression, förstå att det måste lära genom att testa sin omgivning, som inte kan vänta och som tillåter det att utgå från sitt oberoende. Dvs förstår att barnet inte förmår leva genom "learning" i traditionell mening utan lär sig genom att leva (learning by living). Skolans traditionella pedagogik är tyvärr en mycket ömtålig och opassande gruppkultur för dessa elever. De behöver helt andra gruppbildningar — och lärosituationer - än de som nu ställs till deras förfogande. Det finns en gedigen kunskap om hur de mer misstrogna lär — och hur deras pedagogik bör se ut -
men dessa kunskaper inverkar på skolsystemet endast marginellt - i form av anpassad studiegång, specialklasser och skoldaghem. Tyvärr blir dessa alternativa pedagogiska former, på grund av "normalskolans" dominans i allmänhetens ögon definierade som "andrahands"-skolor.
Skall vi komma vidare måste vi börja ifrågasätta det rimliga i att tänka oss att alla barn, oavsett hur deras verklighetsbilder ser ut, under hela sin senare barndom skall vistas i ett system som nöjaktigt tillgodoser de tryggas behov, men som i allt väsentligt negligera de otryggas och dessutom diskvalificerar deras sätt att lära och skaffa sig trygghet.
5.7 Skiktningen
Alldeles oavsett den ständiga diskussionen om betygens vara eller inte vara så är det obestridligt att skolan som livsmiljö är en kultur där bar- nen ständig känner att de värderas i relation till sina formella presta- tioner. Skolan är inte en livsvärld där barnen kan känna att var och en kan få det stöd och den hjälp de behöver på ett kärleksfullt och vill- korslöst sätt - så som vi ofta i den mer allmänna retoriken, gärna ut— trycker saken. Man vet att vid utgången av denna tidsepok kommer vissa att tillhöra toppen, andra bottnen. Och att denna indelning antag- ligen följer med under hela livet! Visserligen kan man säga att denna skiktning är en process i alla grupper. Kampen om herraväldet avspeg- lar sig överallt där människor finns. Men den fråga jag vill ställa är hur ett system - en livsvärld som denna - påverkar de unga för framtiden. Hur känns det att under nio långa år, ibland ännu fler, leva i en värld där man främst ständigt lär sig att man tillhör de sämsta, dvs det synliga och uppenbara bottenskikt som måste finnas för att de bästa skall kunna identifieras? Förr i tiden, då skolan var kort kunde de som där lärde om sin okunnighet finna viss tröst att det fanns "nya möjlig- heter". Man kunde hitta ett okvalificerat jobb och där faktiskt visa att man dög något till. Idag är faktiskt skolan den enda tillgängliga värl- den! Där skall de unga vistas, förutsatt att de inte diskvalificeras till den grad att de via anpassade studiegångar, specialklasser o dyl för- passas till det absoluta bottenskick som bekräftar deras absoluta odug— lighet.
Är detta ett rimligt system? Ja kanske om vi tänker oss att skolan just skall vara ett skiktningsställe som visar rågången mellan de "anpassa-
de", de trygga och de "missanpassade" och otrygga. Men så vill vi, åt- minstone inte de flesta av oss, ha det. Vi vill tänka oss skolan som en plats där alla kan lära och känna sig stolta. Men går det?
Annorlunda uttryckt; det faktum att skolan är det mest substantiella i barnens livsvärld borde innebära att denna värld är så beskaffad att alla barn har anledning att uppfatta den som en livsmiljö där var och ens behov kan tillfredsställas och där var och ens förmåga kan komma till uttryck och nytta. Om skolan behåller sin nuvarande form måste man dessvärre räkna med att en stor del av barnen - kanske en tredjedel - kommer att erfara att deras behov inte tillfredsställs, att deras förmåga inte duger och att den mera slutgiltiga värderingen innebär att de tar "plats" i ett nedre skikt. De kommer att veta att de lärt sig bara litet, men lära sig mycket om att just höra till dem som vet minst.
Med det nuvarande skolsystemets utformning måste vi räkna med att en stor del av de unga inträder i vuxenlivet med en synnerligen inar— betad självuppfattning att de har ett mindre värde och att de känner sig svikna av den vuxenvärld som de nu själva skall etablera sig i.
Min kritik mot skolan, både som omsorgs- och kunskapsmiljö kan sammanfattas:
— den håller fast de växande människorna i ett system där en mångfald lika gamla barn är tillsammans med få vuxna i ett systematiskt bero- endeförhållande. Detta är ingen idealisk gruppbildning, och inte heller ett idealiskt förhållande. Åldershomogena, eller kanske rättare, ålders— dikotoma grupper är som regel inga goda kulturer. De leder antingen till kamp eller underkastelse mellan åldersgrupperna (lärarna kontra eleverna) och den leder till en svårartad konkurrens mellan likarna, där ett stort antal är "systematiskt dömda" att bli parias.
- den bygger på ett outtalat antagande att barnen hyser tillit och tror att skolan är något gott. De barn som inte omfattar en sådan världsbild kommer att bete sig på ett sätt som kommer att leda till olika slags dis- kvalifikationsprocesser.
- det faktum att skolan är en kunskapsförmedlande kultur, med uppgift att skikta barnen leder till att många av barnen främst lär sig att de inte duger, eller är sämre än andra. A andra sidan kommer vissa barn, att med skolsystemets hjälp Vidareutveckla en mycket positiv självbild.
Min uppfattning är den att den skolkultur som är våra barns livsvärld är uppbyggd på ett sådant sätt att den nödvändigtvis måste utdefiniera vissa som "dugliga" och andra som "odugliga" och att den också sys— tematiskt belönar de barn som av olika anledningar känner sig trygga och tillitsfulla. I första hand är det inte "skolan" jag kritiserar eller ifrågasätter. Snarare är det att vi inte uppmärksammar och diskuterar det faktum att många barn, i denna sorts livsvärld oundvikligen kommer att utveckla en negativ självuppfattning och en misstrogen eller fientlig samhällssyn.
Låt mig ställa några frågor:
- Är det rimligt att tänka sig att alla barn, genom livet i skolans "enhetskultur", får just den rätta förberedelsen för sitt kommande vuxenhv?
- Är det rimligt att barn skall tillbringa hela sin barndom i ett Skolsam- hälle?
- Är det rimligt att tro att barn som lever i en "beroendekultur" under nio år - och ofta tolv - där de ständigt betraktas som barn, skall känna sig vuxna och kunna ta plats bland de vuxna?
- Ar det rimligt att förvänta sig att barn som genomlever hela sin barn- dom och tidiga ungdom i en värld där de lever i en kaotiskt, konkur- rensinriktad gruppmiljö bland jämnåriga, under inflytande av ett fåtal vuxna, skall utveckla ett demokratiskt sinnelag, hänsyn och "samhällskärlek"?
— Är det rimligt att barn under sin uppväxt inte möter andra vuxna än sina föräldrar och de som är avlönade för att ta hand om dem?
Att barn behöver omsorg och kunskaper för att överleva som vuxna i vårt samhälle är självklart. Dessvärre har vi - i ett lil-årigt skolsystern fört samman kunskapsförmedling och barnomsorg. Därmed har vi kanske skapat både en bristfällig barnomsorg och en ineffektiv kun— skapsförrnedling. Barnet behöver omsorg, antingen den sker i hemmet eller i institutioner, där dess växande skyddas och förstärks, intill den dag det är vuxet. Under detta växande efterfrågar barnet kunskap, inte
minst om den värld som väntar. Därför blir kunskapsförmedling alltid en del av barnomsorgen. Men denna basala barnomsorg med dess ba- sala kunskapsförmedling, borde vara till ända då det faktiska vuxenli- vet börjar. Skolan som barnomsorgsmiljö borde upphöra när barndo- men tar slut, och kanske helst något år före!
5.8 En barndomsskola med tydligt slut
Det är ett känt faktum att många barn under den senare grundskolepe- rioden drabbas av skoltrötthet. Många drabbas i en lindrig och uthärd— lig form, men en oacceptabelt stor del av eleverna erfar en trötthet och en olust inför livet i dagens skola som överstiger deras smärtgräns. Det är märkligt att dessa uttryck för olust inte leder till en allvarlig diskus- sion om skolans eventuella oförmåga att möta alla de växande barnens behov. Skoltröttheten är barnens sätt att tala om att skolan som livs- värld inte längre stimulerar dem, utan tröttar ut dem. Att de skulle be- höva något nytt!
Min hypotes är att barn, som står på tröskeln till vuxenlivet, har sitt intresse inriktat på livsaspekter som faktiskt inte kan tillgodoses i skolvärlden. Följden är att studiemotivationen minskar och att livet i skolan känns mindre meningsfullt. Deras intresse - lust eller vånda - handlar om just etableringen, av att snart få en ny roll och betydelse i vuxensamhället. De unga vuxna, och många av de nästan vuxna skulle behöva komma ut i världen, inte bara som tillfälliga pryoelever eller som nederlagsstämplade unga med anpassad studiegång. För många unga människor skulle arbetslagen vid normala arbetsplatser nu vara en bättre livskultur än skolans klassrum. Också de barn som trivs bättre i skolvärlden skulle behöva ett avbrott från skolan, och gissningsvis skulle vuxensamhällets institutioner och företag behöva dessa unga vuxna som medarbetare. Mitt resonemang leder fram till en slutsats: att "barndomsskolan", borde upphöra då eleverna närmar sig puberteten. Detta skulle möjliggöra att alla ungdomar gavs möjlighet att etablera sig i vuxenvärlden och att själva besluta hur de vill fortsätta sitt nyvunna vuxenliv, dvs fortsätta i arbetslivet eller söka sig till en ut- bildning för vuxna.
Hade barndomens skola ett sådant tydligt slut skulle en ny grund ska- pas för renodlade utbildningsinstitutioner för den unga vuxna som vill och kan studera. De skulle inte förbli som nu: en omärkbar förlängning
av en normkultur för alla barn och unga vuxna. De senaste decennier— nas projekt att skapa en allt längre skola för alla barn och unga vuxna har varit ett nödvändigt projekt; ett försök att med skolan som redskap skapa förutsättningar för en fördjupad demokrati och en ökad social mobilitet. Frågan är dock om vi ändå inte på allvar måste inse att också den demokratiska skolan, med alla sina goda föresatser, ändå förblir en institution där vissa elever kommer att anpassa sig i kraft av sin intellektuella begåvning och/eller sin förmåga att trivas i en kultur i vilken man är beroende, medan andra kommer att tvingas leva och lära om sitt mindervärde under allt längre tid.
Värden som demokrati, ansvar och myndighet kan inte läras ut! De måste erfaras och övas in inom ramen för tydligt förändrade roller i livsvärlden. Om vi verkligen vill att alla de unga vuxna fungera som vuxna och dugliga medborgare måste vi revidera de institutioner där barnen lever. Dessa måste ha en tillräcklig pluralism för att allas för— mågor och behov skall få plats. Skolan är idag ett alltför övergripande och socialt instängt systern. Antingen måste vi vidga dess ramar och förändra dess inre kultur, eller också begränsa dess utsträckning i ti— den. Det faktum att vi lever i ett samhälle, där utbildning och kun- skapsförmedlande blir alltmer centralt, kräver att vi skapar institutioner för utbildning som dock inte, genom sin gruppdynamiska struktur samtidigt intvingar ett stort antal människor i ett nytt proletariat där in- sikter om social betydelselöshet och intellektuell okunnighet blir det mest centrala utbildningsresultatet. Detta borde inte vara en omöjlig politisk uppgift.
5.9 Det idealiserade barnet och den idealiserade barndomen
Under det senaste århundradet har vår uppfattning om barnet och barndomen genomgått en dramatisk förändring. Intresset för barnet och barndomen har utifrån psykoanalysen och barnpsykologins domäner utvecklats till en slags allmänkunskap. Tesen i denna allmänkunskap är att barnet i grunden är en slags godartad och forrnbar varelse, som om det blir föremål för en god och kärleksfull omsorg kan och kommer att utveckla sig till en god social och vuxen varelse. Barnets tidigaste år och livserfarelser betonas till den grad att man lätt får intrycket att om bara barnet får en "lycklig barndom" så kommer det att genomgå sin vidare utveckling utan större svårigheter. Omsorg, kärlek och trygghet är nyckelord i den idealiska barndomskulturen. Föräldrarnas roll betonas starkt. Det är i relationen till föräldrarna som människans
sociala väsen utmejslas, och då främst i tidig ålder.
Visst finns exempel på psykologiska teorier som sökt framhäva andra och senare relationers självständiga betydelse för människans beteende och anpassningsförmåga, men deras röster är svaga. Syskon, kamrater och framförallt den utomfamiljära livsvärldens psykologiska betydelse har en mycket undanskymd plats i utvecklingspsykologiskt allmän- tänkande. Jag vill påstå att barnets tidiga erfarenheter och deras betydelse har lyfts fram i ljuset medan andra mycket centrala utvecklingsaspekter förblivit mörklagda. Puberteten och vuxeninträdet — etableringen som vuxen medborgare — upptar visserligen ett eller annat "kapitel" i allmänhetens kunskapsbok, men den analyseras snarare ur ett barndomshistoriskt utvecklingsperspektiv än som ett resultat av socialt institutionella samtidsfaktorer. De ungas svårigheter uppfattas som en familjehistorisk, inte en nutidsbetingad artefakt. Det är föräldrarnas brister som orsakar att barnet inte lever upp till skolans krav. Av och till kompletteras föräldrarnas skuld med "skolans", men då främst på grund av förment dåliga lärare eller bristande resurser. Skulden fästs på detaljerna, inte på den dynamiska helheten. Detta sorts primitiva skuldtänkande hindrar oss från att förstå och förändra barnens nuvarande, mest avgörande livskulturer. Jag hoppas att mitt kapitel inte uppfattas som ett angrepp på skolan, utan som en uppmaning att analysera och kanske ompröva de växande människornas livsvärldar. Min avsikt är inte att göra skolan till en syndabock för att många unga vuxna i vår samtid möter oöverstigliga hinder vid den tid då de skall etablera sig som vuxna medborgare i sitt samhälle. Min tes är den att skolan, liksom den offentliga och institutionella barnomsorg som föregått den skapat grunden för en barndomsvärld som blivit alltför skild från de vuxnas.
Med varje nyförvärvad förmåga kunde barnet i hushållssamhället själv förändra sin roll och betydelse i sin livsvärld. Det kände, gladdes eller oroades av att det blev äldre för varje dag som gick, fram till den dag det var framme vid barndomens slutpunkt. Den tiden är förbi, och tur är säkert det. Det var inte lätt att vara ett växande barn då, men det är det inte heller nu. Men risken med vårt system är att barnet enbart känner att det växer på längden och på bredden, men att dess plats i systemet förblir oförändrad. Det blir bara ett allt större barn! Duktigt om det trivs och belönas, odugligt om det vantrivs och bestraffas. Att växa in i en vuxenvärld innebär att successivt få nya roller, betydelser och bekräftelser av vuxensamhället — det riktiga samhället. Det innebär
inte att rangordnas bland de andra barnen. Därför ser jag det som en nödvändighet i ett framtidsperspektiv att kommande omsorgskulturer kan integreras i den gemensamma världen så att de växande barnen inte bara kan få omsorg och kunskaper, utan roller och betydelser i det större sociala sammanhanget.
Barn behöver en barnomsorg och en skola som konkret verkar i ett so- cialt sammanhang, inte institutioner som ger dem en lång förberedelse för ett framtida vuxenliv. Vill vi underlätta de ungas etablering som vuxna är den mest logiska vägen att etablera barnens och de ungas livsvärldar i det gemensamma samhället.
Fotnoter:
l Siffermaterialet i ungdomsenkäten belyser detta förhållande. Tre av fyra i katego- rin 16-19 år bor kvar hemma och var tredje bor hemma fram till 25-årsåldern. De ut- flyttades boendeformer tyder också på att familjen och föräldrahemmet fortsätt- ningsvis är ett slags ankare i tillvaron. Tendensen över tid är också att kvarboendet har ökat.
2 Resultaten från ungdomsenkäten, och andra undersökningar visar att familjebild- ning nu sker mycket senare och att även parförhållandena minskar (se kapitel 6 i rapporten). Detta måste tolkas som att den sexuella funktionen för de unga vuxna inte är accepterad eller tillåten i sin sociala, reproduktiva funktion.
3 Det finns också i vår tid ett slags förskönande och förhärligande av ungdom och ungdomlighet. Man skall vara ung! Att vara vuxen, uppfattas idag knappast som en kategori för den färdigvuxna och självständiga medborgaren, utan som en närmast moralisk värdering, ett sätt att vara tråkig, eller rättskaffens. Det finns rn a o snart inga vuxna. Man förblir ungdom ända fram till pensionsåldern randas, för att då in- rätta sig i de "gamlas" krets.
4 I ungdomsenkäten svarar drygt hälften att de "trivdes i skolan". Frågan är hur vi uppfattar detta besked. Tycker vi att det är tillfredsställande att nästan hälften av skoleleverna inte trivs, och att denna andel antagligen är betydligt högre med tanke på undersökningens bortfall. Delar vi upp ungdomarna i de som svarar "ja", resp "nej" på frågan om de trivs finner vi att deras föräldrar i fråga om att "hjälpa", "ge beröm" och annat stöd inte skiljer sig åt i nämnvärd grad. Mer än hälften av föräldrarna, oavsett hur barnen har det i skolan, tycks i alla fall engagera sig i barnens skolliv. Det framkommer också tydligt att de som inte uppger sig trivas, visar detta tydligt genom skolk och bråk med lärare.
5 Jag har hämtat begreppet "grundantagande" från W.R Bion, en gruppteoretiker som menar att grupper och gruppkulter — alltifrån små grupper, till stora systern vilar på ett i grunden orealistiskt antagande - t ex att världen är en god, eller ond "inrättning", som det gäller att få del av, resp skydda sig från, och att gruppen eller systemet är ett redskap för denna goda, eller onda ordning. Bion har kallat detta "beroendegrupp", respektive "kamp-flyktgrupp". Skolan som system, i kraft av alla sina smågrupper, tillhör kategorin beroendegrupper. Utmärkande för den är alltså att "här finns något gott att vinna" och att här råder den goda och pålitliga ordningen. Dessvärre föder denna slags gruppkultur avund och girighet; det gäller ju att ta för sig. Jag hänvisar den intresserade läsaren till Bions bok "Experiencis in groups", översatt till svenska med den missvisande titeln "Gruppterapi", och till min egen bok "Gruppen - skeenden och föreställningar".
. .. ...,t
Kapitel 6
Förvärvsarbete
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Sysselsättningen har ökat betydligt snabbare än i jämförbara indus- triländer, till följd av offentliga sektorns utbyggnad och ökad kvin- nosysselsättning. Både bland unga män och unga kvinnor minskade sysselsättningen i absoluta termer. I relativ mening (relativ till ut- vecklingen för hela befolkningen) blir nedgången ännu tydligare. Effekten ökar under 80-talet och förstärks sedan kraftigt under 90- talets extrema lågkonjunktur. Orsakerna är dels förlängd ungdoms- utbildning, dels en ökande arbetslöshetsbörda för ungdomar. Ansvaret för ungdomsgenerationens materiella försörjning flyttas därmed i ökande utsträckning från marknaden (arbetsmarknaden) till sociala nätverk (föräldrafamiljerna ) resp till offentliga sektorn (studiestöd, bo— sättningsstöd mm).
Arbetskraften har blivit mera koncentrerad till medelåldern, dels ge- nom minskad sysselsättning för ungdomar, dels genom tidigare pensionering. Medan arbetskraftsreserven i medelåldern alltså har minskat radikalt, ökade arbetskraftsreserven bland både de yngsta och de äldsta. Mellan 1990 och 1992 försvann en tredjedel av ton- åringarna från arbetsmarknaden.
Bland ungdomar under 20 studerar en ökande andel parallellt med förvärvsarbete. Andelen heltidsanställda tonåringar har nästan halv- erats sedan 1975 (ned till 19 procent), medan andelen deltidsanställda har ökat med ca 40 procent. Andelen unga kvinnor med fast anställning har ökat, men inte upp till samma nivå som för unga män. Den främsta orsaken till att inte arbeta är studier (gäller mest tonåringarna), där vi har en ökning, medan arbetslöshet och föräl- draledighet ökar över 20 år. Samtidigt minskar hemarbete som skäl.
Förlängd ungdomsutbildning innebär en senareläggning av utträdet på arbetsmarknaden. I kapitel 4 visades att andelen studerande har ökat under 80-talet, särskilt bland tonåringarna. Vidare ökade andelen som både studerade och förvärvsarbetade (under en viss mätvecka). Det bör finnas en ökande andel ungdomar som varvar studier med förvärvsar— bete, dvs feriearbetar eller gör tillfälliga avbrott i studierna för en pe- riod av förvärvsarbete. Studier kan i viss mån också bli aktuella vid längre arbetslöshet. Vi får därmed en "etableringseffekt" på arbets— kraftens sammansättning: andelen yrkesaktiva ungdomar i arbetskraf— ten minskar. Det leder till lägre inkomster, lägre materiell standard, senare utflyttning från föräldrahemmet och senare familjebildning i ungdomsgenerationen. I anslutning till diskussionen i kapitel 1 innebär detta att ansvaret för ungdomsgenerationens försörjning i ökande ut- sträckning flyttas från marknaden (arbetsmarknaden) till sociala nät- verk (föräldrafamiljerna) resp. till offentliga sektorn (studiestöd, bo— sättningsstöd, vissa utbildningskostnader).
I detta kapitel redovisas dels data från ULF 1975-1991, dels från ar- betskraftsundersökningarna (AKU) som täcker ett längre tidsintervall (1970-1992). Redovisningen omfattar andelen sysselsatta under en mätvecka före intervjun, typ av sysselsättning (som anställd eller fö- retagare), på heltid eller deltid, resp. med fast eller tillfällig anställ- ning. Kapitlet avslutas med en uppdelning av ungdomar utanför ar- betskraften efter orsak.
6.1 Arbetskraftsstruktur: nivå- och strukturförändringar
Arbetskraftsundersökningarna räknar personer som har förvärvsarbetat minst en timme under mätveckan, inkl. frånvarande. Undersökningar- na pågår hela året och ger ett årsmedeltal baserat på två veckor per månad (fr.o.m. 1993 varje vecka). I diagram 6.1 a och b visas andelen sysselsatta som andel av befolkningen för kvinnor resp för män i olika åldrar. Eftersom vi i första hand intresserar oss för långsiktiga trender bortser vi i det följande från den exceptionella lågkonjunkturen på 90- talet. Diagrammet visar flera genomgripande förändringar på den svenska arbetskraften:
Unik sysselsättningsökning
Sysselsättningen har ökat avsevärt sedan 1970. Av hela befolkningen i åldrarna 16-64 år hade 72,3 procent förvärvsarbete 1970. 20 år senare nåddes en toppnotering på 83,5 procent, som sedan minskade till 78 procent mellan 1990 och 1992, p.g.a. av ökad arbetslöshet i den djupa lågkonjunkturen.
Sveriges sysselsättning var unikt hög i internationell jämförelse, och även ökningstakten var exceptionellt hög under 70- och 80-ta1et. Sve- rige hade dessutom en extremt låg arbetslöshet ända fram till hösten 1990. I de flesta industriländer stagnerade sysselsättningen efter första oljekrisen, medan den fortsatte växa i Sverige.
J ämställdhetseffekt
Den svenska sysselsättningsökningen hänger samman med en snabbt ökande förvärvsfrekvens hos kvinnorna (diagram 6.1.b). Mellan 1970 och 1990 ökade kvinnornas sysselsättning med 23 procentenheter, från 58,3 till 81,4 procent, till nästan samma nivå som för männen (85,6 procent). Praktiskt taget hela sysselsättningsökningen kom i offentliga sektorn. Sverige utvecklades under 70- och 80-talet snabbt mot jäm- ställdhet ifråga om rätten till arbete och ekonomiskt oberoende. I de nordiska välfärdsstaterna förelåg samma snabba utveckling, medan trenden i övriga västländer var svag eller t.o.m-negativ.
Diagram 6.1.a Procent sysselsatta män 1970-1992. Källa: SCB:s Arbetskrafts- undersökningar (AKU)
100 - 95 ?
1970 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90
Diagram 6.1 .b Procent sysselsatta kvinnor 1970-1992. Källa: SCB:s Arbetskrafts- undersökningar (AKU) 95 90 85 80 75 70 65 60 55 50 45 40 35 30 25 20 15 10
5
0 . "mm .m _.m.m 1970 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92
Pensionseffekt
Under samma period minskade sysselsättningen bland äldre till följd av tidigare pensionering, dels genom lägre pensionsålder, dels genom rätten till delpension och generösare förtidspensionering. Denna "pensionseffekt" ger tillsammans med "jämställdhetseffekten" och "etableringseffekten" (ungdomars senare utträde på arbetsmarknaden) en snabb omvandling av arbetskraftens sammansättning i fråga om ål— der och kön. Pensionseffekten syns renodlat bäst hos äldre män (55- 64), där sysselsättningen har minskat med ca 10 procentenheter mellan 1970 och 1990 (från 84,1 till 74,5 procent). Bland medelålders män (35-54 år), där pensionseffekten är relativt liten, är sysselsättningen i stort sett konstant fram till 1990.
Hos kvinnorna motverkas pensionseffekten delvis av den långt betydelsefullare jämställdhetseffekten. Hos kvinnor 55-64 år ökar sysselsättningen från 43,9 till 65,2 procent, dvs med 21,3 procenten- heter (vilket alltså är en ökning med hela 50 procent). Om man sedan går till kvinnor i medelåldern (35-54 år) så är sysselsättningsökningen ännu mera dramatisk. Där har sysselsättningen ökat med 36 pro— centenheter mellan 1970 och 1990. Jämställdhetseffekten slår även igenom hos yngre kvinnor, som vi kommer att se längre fram.
Etableringseffekt
Etableringseffekten innebär en viss sysselsättningsminskning för ton- åringarna (gymnasieåldern). Bland tonåringarna har sysselsättningen minskat med 3,2 procentenheter till 45,7 år 1990. Minskningen finns i huvudsak bland tonårspojkar (-5,2 procentenheter). Bland tonårs— flickor är sysselsättningen i stort sett oförändrad (-0,2 procentenheter). Här motverkar nämligen jämställdhetseffekten etableringseffekten. Diagram 6.1. a och b visar vidare att utvecklingen under perioden inte har varit jämn. Tonåringarna hade lägst sysselsättning under åren kring 1983 (lågkonjunktur), vilket sedan korrigerades med särskilda ar- betsmarknadsåtgärder (ungdomslagen).
Bland 20-24—åringar slår den allmänna sysselsättningsökningen ige- nom relativt svagt bland män, men däremot (förstärkt av jämställd- hetseffekten) bland kvinnor, där det rör sig om en ökning med ca 15 procentenheter.
Åldersmässig koncentration av arbetskraften till medelåldern
Diagram 6.1 visar vidare att arbetskraften koncentreras alltmera mittåt till medelåldern, där sysselsättningen ligger nära ett maximun. 35-44- åringarna har högst sysselsättningsgrad, medan sysselsättningen min- skar bland såväl de yngsta som de äldsta männen. För kvinnornas del föreligger samma mönster, men det framträder inte tydligt i diagram 6.1.b p.g.a. den allmänna sysselsättningsökningen bland kvinnor (jämställdhetseffekten). Tidigare pensionering (pensionseffekten) och senare utträde på arbetsmarknaden ("etableringseffekten") leder till relativt sett färre äldre och yngre (tonåringar).
Vi har således fått en växande arbetskraftsreserv i arbetsför ålder, som dels består av unga som studerar (utbildningskraven har ökat), dels av allt fler och yngre pensionärer. Detta kan vara problematiskt såväl ur samhällsekonomiska som välfärdspolitiska perspektiv. ULF och befolkningsstatistiken visar att folkhälsan och medellivslängden har förbättrats avsevärt i de övre åldrarna, samtidigt som ATP är fullt utbyggd och utgör en växande belastning på de offentliga finanserna. Utvecklingen är gynnsam ur välfärdssynpunkt för pensionärerna, som således blir allt flera och allt friskare och har allt bättre pensionsin- komster. Tidig pensionering är å andra sidan fördelaktig även för ungdomsgenerationen eftersom den frigör arbetstillfällen. I nästa ka- pitel visas att det inte bara är förlängd ungdomsutbildning som hindrar etablering på arbetsmarknaden, utan även trendmässigt ökande ung- domsarbetslöshet.
Lågkonjunkturen 1991/92
Arbetskraftsundersökningarna visar en dramatisk minskning av syssel- sättningen under konjunkturnedgången 1991/92 för ungdomar under 35 är, mest i åldrarna under 25 år. I diagrammen visas för ungdoms— grupperna en karakteristisk brant nedgång som inte föreligger för de äldre, där minskningen är mera begränsad. Här visas således tydligt att ungdomsgenerationen bär en oproportionerlig andel av sysselsättnings- minskningen i lågkonjunktur. Mellan 1990 och 1992 försvann en tre— djedel av tonåringarna från arbetsmarknaden. Over 35 år var ned- gången relativt liten (ca 2 procent). Bakgrunden bör var dels ökad ar- betslöshet, dels förlängd ungdomsutbildning som en alternativ anpass- ning till konjunkturnedgången.
Diagram 6.2.a ,
Relativa sysselsättningskvoter för män i olika åldersgrupper. Kvot mellan procent sysselsatta män i resp. grupp och bland samtliga män i befolkningen 16-64 år. Utvecklingen 1970-1992. Källa: SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU) L25
35-44 år
___—
25-34 år
Alla män 16-64 år
088
075
063
05
038
025
OAS
1970 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92
Diagram 6.2.b Relativa sysselsättningskvoter för kvinnor i olika åldersgrupper. Kvot mellan procent sysselsatta kvinnor i resp. grupp och bland samtliga kvinnor i befolkningen 16-64 år. Utvecklingen 1970-1992. Källa: SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU) 1 ,25
Kvinnor
1970 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92
6.2 Ungdomarnas relativa sysselsättningsutveckling
AKU-statistiken som ligger till grund för diagram 6.1 omfattar även studerande ungdomar som förvärvsarbetat under minst en timme under mätveckan, vilket gör att en sannolikt ökande volym av deltids-, till- fälligt och säsongsanställda ungdomar ingår. Detta innebär att AKU inte gör ungdomarnas senare etablering på arbetsmarknaden full rättvi- sa. Vidare visar diagram 6.1 absoluta sysselsättningsfrekvenser, vilket också kan vara missvisande mot bakgrund av andra effekter som varit relativt kraftfulla under 70- och 80-talet, nämligen "jämställdhetsef- fekten" och den allmänna nivåhöjningen på sysselsättningen. I diagram 6.2 och 6.3 visas därför sysselsättningen efter kön och ålder i förhållande till den genomsnittliga sysselsättningen för resp kön (bland 16-64-åringar män resp kvinnor, se diagram 6.2), resp i förhållande till den genomsnittliga arbetslösheten för båda könen sammantagna (diagram 6.3).
Diagram 6.2 visar således hur ungdomars sysselsättning har utvecklats jämfört med alla av samma kön. Här framträder såväl tonåringarnas som 55—64—åringarnas vikande relativa sysselsättningsgrad betydligt tydligare, och därmed också arbetskraftens åldersmässiga koncentra- tion. För kvinnornas del speglar trenderna också "jämställdhetsnivån" (i bemärkelsen andel sysselsatta kvinnor) och dess framväxt. Den ökande kvinnosysselsättningen växte fram underifrån i åldrarna, ända sedan 60-talet. De yngsta har varit mest benägna att förvärvsarbeta. Man kan se den ökande kvinnosysselsättningen som en vågrörelse som under 80-talet närmar sig pensionsålder (med fördröjning kommer nu en rörelse mot fler heltidsjobb). Idag syns detta på att sysselsättningen (i absolut mening) har ökat mest för dagens äldre kvinnor, och att den relativa sysselsättningen därför sjunker för de unga kvinnorna.
I diagram 6.3 har på motsvarande sätt sysselsättningen i olika åldrar relaterats till den genomsnittliga för samtliga i arbetsför ålder (dvs alla 16-64-åringar av båda könen). Diagrammet visar hur arbetskraftens tyngdpunkt mellan 1970-1990 har förskjutits inte bara mot medelål- dern, utan också mot allt flera kvinnor. Eller med andra ord: kvinnor står för en allt större andel av den totala arbetsinsatsen på marknaden. För samtliga åldrar minskade männens andel i arbetskraften. För kvin- nornas del blev det en markant ökning i åldrarna över 34 år. Under 80- talet minskar däremot den relativa andelen unga kvinnor under 25.
6.3 Utsatta grupper
I tabell 6.1 finns motsvarande statistik från ULF, avseende 1975-91 och för olika ungdomsgrupper. ULF och AKU är inte helt jämförbara. AKUs mätveckor täcker hela året (även sommaren), eftersom man in- tervjuar året runt, medan ULF gör uppehåll under sommaren och kon- centrerar intervjuerna i viss mån till fyra månader under höst, vinter och vår. Det innebär att särskilt tonåringars och andra studerandes sys- selsättning (feriearbete, vikariat) underskattas i ULF. Däremot är sysselsättningsdata från ULF jämförbara över tid. I tabell 6.1 tr. kan man se att andelen sysselsatta (med ULF-definition) minskar bland tonåringar (-10,7 procentenheter). I ZO-årsåldem föreligger en ökning för kvinnor, men en minskning för män.
Inom ungdomsgenerationen har arbetarbamen högre sysselsättnings- grad än tjänstemannabarn, vilket naturligtvis hänger samman med att arbetarbamen genomsnittligt får kortare utbildning och därmed kom- mer tidigare ut på arbetsmarknaden. Vidare har infödda svenska ung- domar högre sysselsättningsgrad än invandrarungdomar, vilket där— emot beror på högre arbetslöshet (andelen i utbildning är densamma). Bland invandrarungdomar finns dessutom en minskning av sysselsätt— ningsgraden sedan 1975 (_-7,2 procentenheter), vilket dock inte gäller för infödda svenskar. Aven bland ensamföräldrar föreligger en minskning av sysselsättningsgraden (-14,6 procentenheter).
6.4 Anställda och företagare
I levnadsnivåundersökningarna skiljer man mellan anställda och före- tagare samt jordbrukare (inkl. medhjälpande familjemedlemmar). Ungdomar förekommer nästan enbart som anställda eller, iden mån de räknas som företagare såsom medhjälpare (tabell 6.1). Hela ökningen av andelen sysselsatta gäller anställda, och den ligger över 25-årsål- dem och gäller kvinnor.
Diagram 6.3.a Relativa sysselsättningskvoter för män i olika åldrar. Kvot mellan ar- betslösheten i resp. grupp och i hela befolkningen 16—64 år. Utveck- lingen 1970-1992. Källa: SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU)
1,51
0,88
0,75
0,38
0,25
0,13
0 1970 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92
Diagram 6.3.b Relativa sysselsättningskvoter för kvinnor i olika åldrar. Kvot mellan arbetslösheten i resp. grupp och i hela befolkningen 16-64 år. Utveck- lingen 1970-1992. Källa: SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU)
1 ,25
1,13
0,88 ;
0,5 ;
0,38 *
0,25 &
Kvinnor
1 970 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92
Tabell 6.1 Arbetskraftsstatus. Nuläge 1988/91. Procenttal.
för— an— före— anställda: värvs ställd tagare heltid deltid tillf. fast arbete jordbr arbete arbete 16—74 är 72.9 65.1 7.8 47.7 17.2 6.5 58.5 16-29 är 69.2 65.5 3.8 51.6 13.7 13.6 51.8 16-19 år 36.0 32.6 3.4 18.8 13.7 14.2 18.4 20-24 år 76.8 73.8 3.1 61.9 11.7 15.0 58.6 25-29 år 87.6 82.8 4.8 66.9 15.8 11.8 71.0 35-54 år 93.3 82.9 10.4 61.5 21.2 4.6 78.1 16—29 är män 70.2 65.0 5.2 58.5 6.2 9.6 55. kvinnor 68.2 66.0 2.2 44.1 21.7 17.8 48.1 16—19 är män 35.3 29.8 5.5 21.6 8.1 9.6 20.2 kvinnor 36.7 35.4 1.2 16.0 19.3 18.8 16.5 20—24 är män 77.3 74.1 3.2 67.8 6.0 11.0 63.0 kvinnor 76.3 73.4 2.9 55.3 17.9 19.5 53.8 25—29 är män 89.3 82.3 7.0 77.1 5.0 8.2 74.1 kvinnor 85.7 83.2 2.5 56.1 27.2 15.6 67.7 35—54 är män 95.4 80.3 15.0 75.9 4.3 2.8 77.4 kvinnor 91.2 85.5 5.7 46 9 38.4 6.5 78.9 UNGDOMAR 16—29 ÅR Ensamföräldrar 68.4 65.9 2 4 37.6 28 3 14.0 52.0 Infödda svenskar 69.8 66.0 3.8 52.1 13.7 13.5 52.4 Invandrare 63.0 59.2 3.8 44.8 14.5 14.8 44.4
6.5 Heltids- och deltidsanställda
Heltidsanställningar dominerar i medelåldern, medan deltidsanställ- ningarna utgör en klart större volym i ungdomsåren, beroende på en ökande andel som studerar parallellt med förvärvsarbete. I tabell 6.1 visas att mer än en tredjedel av tonåringarnas arbete sker på deltid. Men redan i 20-årsåldern överensstämmer proportionerna med me— delålderns, och efter 55 ökar deltidsarbetet åter igen (delpensioner).
Kvinnor har traditionellt en betydligt större deltidsvolym, och i takt med ökad kvinnosysselsättning har också deltidsarbetet ökat sedan 1975. Okningen är 3,6 procentenheter av samtliga i åldrarna 16-74 år, och +2,1 procentenheter bland 16-29-åringarna.
Bland ungdomar under 20 studerar en ökande andel parallellt med för- värvsarbete. Tabell 6.1 tr. visar att vi har fått både fler deltidsanställda
Tabell 6.1 tr Arbetskraftsstatus. Utveckling 1975—91. Plustecken anger ökning och * att förändringen är signifikant.
för— an— före— anställda: värvs ställd tagare heltid deltid tillf. fast arbete jordbr arb 1) arb 1) 16—74 är +5.0* +5.4* —0.4 +1.8 +3.6* -O.7 +0.8 16—29 är —1.8 —l.8 —0.0 —3.9* +2.l* —4.2* +2.5 16-19 år -10.7* -10.8* +O.1 -16.7* +5.6* —4.6 -o.6 20-24 år +O.1 -0.4 +O.5 -2.4 +1.9* -7.3* +4.3 25-29 år +6.5* +6.9* -0.4 +6.4* +0.5 -0.4 +0.9 35—54 år +8.2* +8.9* -0.7 +6.3' +2.6* +O.1 -0.7 16—29 är män —7.5* —7.2* —0.3 —8.9* +1.7* -2.7* —0.1 kvinnor +4.2* +4.0* +0.2 +1.2 +2.7 -5.7* +5.1* 16—19 är män —14.8* —15.7* +0.8 —l7.2* +l.4 —4.8 +1.0 kvinnor —6.2* —5.7 —O.5 —15.9* +9.9* —4.1 —2.2 20—24 är män —5.3* —5.2* —O.1 —6.6* +1.4 —2.7 —0.5 kvinnor +5.8* +4.6* +1.2* +1.7 +2.7 -12.2* +9.5 25—29 är män —l.2 —0.4 —0.9 —2.9 +2.4* —0.6 —3.4 kvinnor +l4.4* +14.4* +0.0 +15.6* —l.0 +O.1 +5.1 35—54 är män +O.1 —O.9 +1.0 —3.1* +2.2* —0.5 —0.9 kvinnor +16.4* +18.7* —2.4* +15.8* +3.0 +O.6 —0.5 UNGDOMAR 16—29 ÅR Ensamföräldrar —14.6* —15.1* +0.6 —19.6* +4.4 —3.8 +4.3 Infödda svenskar —1.2 —1.0 —0.2 —3.2 +2.0* —4.3* +2.8 Invandrare —7.2* —9.6* +2.4* —11.5* +2.l —2.9 —1.6
1) Avser 1982-1991
ungdomar, och färre heltidsanställda. Andelen heltidsanställda ton- åringar har nästan halverats (ned till 19 procent), medan andelen del— tidsanställda har ökat med ca 40 procent. Samma trend, men svagare, föreligger för 20-24-åringarna. Minskningen av heltiderna är exceptio- nellt stor bland unga ensamföräldrar, medan de däremot ökar bland samboende föräldrar. Tabell 6.1 tr. visar också att det är heltidsanställ— ningarna som ökar mest bland kvinnor över 24.
6.6 Tillfälligt och fast anställning
Vid intervjuerna frågades om anställningen var fast (tillsvidare) eller tillfällig, dvs tidsbegränsad, t.ex. vikariat, provanställning, beredskaps— arbete, ungdomsplats, inskolningsplats, feriearbete, säsongarbete eller projektanställning. Här ingår även kortvariga anställningsförhålladen som ännu inte ger någon anställningstrygghet (mindre än 6 månader).
En tiondel av samtliga anställda har en tillfällig anställning i ovan- nämnda bemärkelsen. Bland ungdomar är det ungefär var femte, vilket naturligtvis hänger samman med den stora (i ULF dessutom un— derskattade) volymen av feriearbete, resp med kortare tid på arbets- marknaden. Tabell 6.1. visar också att unga kvinnor har en betydligt större andel tillfälliga anställningar än unga män. Trendanalyserna visar emellertid att andelen ungdomar med tillfälliga anställningar minskar (-4,2 procentenheter), och de fasta anställningarna ökar för unga kvinnor, dock inte upp till samma nivå som för unga män.
6.7 Personer utanför arbetskraften
I ungdomsgenerationen är studier den viktigaste orsaken att inte för- värvsarbeta. I tabell 6.2 redovisas fem olika aktiviteter som kan vara aktuella som alternativ eller komplement till förvärvsarbete: nämligen studier, arbetslöshet, föräldraledighet, hemarbete och värnplikt. Mät— ningen gällde liksom beträffande förvärvsarbete i föregående avsnitt mätveckan före intervjun och bygger på ULF 1975-91. Flera alternativ kan förekomma samtidigt, t ex hemarbete och föräldraledighet, eller studier och arbetslöshet. Redovisningen i tabellen avser andelen i resp redovisningsgrupp som inte hade något arbete under mätveckan (första kolumnen) med undergrupper enligt ovanstående klassificering (kolumnerna 2-6).
I tabell 6.2 visas att studierna självklart är den dominerande aktiviteten när ungdomar inte arbetar, och att andelen studerande har ökat med en tredjedel i ungdomsgenerationen, mest bland tonåringarna (tabell 6.2 tr.). Det finns också en ökning av arbetslösheten, men längre upp i 20- årsåldern, och den ökningen är större än i föräldragenerationen (se vi- dare kapitel 6).
Sedan 70—talet har den betalda föräldraledigheten byggts ut (tidsserien börjar 1979). 1991 hade andelen föräldralediga fördubblats bland för- äldrar under 30. Istället hade andelen hemarbetande minskat till min- dre än en tiondel sedan 1975 bland kvinnor mellan 25 och 29 år som inte förvärvsarbetade, vilket är en halvering. Dessa båda kategorier fungerar delvis som kommunicerande kärl: ökningen av föräldraledig- heterna och minskningen av hemarbetet speglar vad som är ekono— miskt realistiskt, socialt önskvärt och allmänt accepterat, vilket också
stöds ekonomiskt via offentliga subventioner.
Invandrarungdomar förvärvsarbetar i mindre utsträckning än infödda svenska ungdomar. Skillnaden består dels i fler arbetslösa (7 resp 4 procent), dels i fler hemarbetande. Dessutom har andelen hemarbe— tande unga invandrare ökat, medan den har minskat bland unga sven- skar. Det ökade hemarbetet kan vara ett uttryck för ökande problem på arbetsmarknaden.
Tabell 6.2 Personer utanför arbetskraften. Nuläge 1988/91. Procenttal.
hade därav: inget i ut— arbets— föräl— hem— värn— förv— bildn lös dra— arbe— plikt arbete ledig tande 16—74 är 27.1 7.2 1.9 2.6 4.2 0.3 16—29 år 30.8 24.3 3.8 4.1 10.2 1.2 16-19 år 64.0 59.1 3.2 0.1 15.0 0.8 20-24 år 23.2 14.6 4.4 2.8 10.1 2.6 25-29 år 12.4 6.9 3.5 8.4 6.6 0.0 35-54 är 6.7 1.1 1.5 1.7 2.2 0.0 55-74 år 58.3 0.2 0.6 0.0 1.3 0.0 16—29 är män 29.8 23.6 3.7 0. 7.2 2.3 kvinnor 31.8 25.1 3 8 7. 13.4 0.0
16—19 är män 64.7 59.5 3.3 0.0 11.5 1.7 kvinnor 63.3 58.7 3.1 0.2 18.5 0.0 20—24 är män 22.7 13.3 4.4 0.6 6.8 5.0 kvinnor 23.7 16.1 4.5 5.2 13.7 0.0 25—29 är män 10.7 6.8 3.5 1.2 4.3 0.0 kvinnor 14.3 7.0 3.6 16.1 9.1 0.0 35—54 är män 4.6 0.8 1.4 0.9 0.6 0.0 kvinnor 8.8 1.3 1.5 2.6 3.8 0.0 55-74 är män 52.1 0.1 0.6 0.0 0.3 0.0 kvinnor 64.0 0.3 0.6 0.0 2.3 0.0 UNGDOMAR 16—29 ÅR Kvarbo 16—24 är 55.9 49.6 3.4 0.0 11.9 2.2 Ensamföräldrar 31.6 17.9 5.1 11.0 22 4 0.0 Arbetarbarn 25.2 18.1 4 1 5.4 7.6 1.0 Tjänstemannabarn 36.1 31.0 3 3 3.1 11.7 1.1 Infödda svenskar 30.2 24.2 3.5 4.1 9.6 1.2 Invandrare 37.0 26.9 6.8 3.7 17.0 0.5
Tabell 6.2 tr Personer utanför arbetskraften. Utveckling 1975—91. Procenttal. Plustecken anger ökning och * att förändringen är signifikant.
hade därav: inget i ut— arbets— föräl— hem— värn— förv— bildn lös dra e arbe— plikt arbete dig tande HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är —5.0* +1.6* +O.5 +1.4* —6.4* +O.1 16—29 är +1.8 +6.6* +O.7 +1.5* —2.0* +O.3 16-19 år +10.7* +14.0* -2.3* +0.0 +6.0* -0.0 20—24 år -0.1 +1.5 +1.9* +O.2 -3.3* +O.8 25—29 år —6.5* +2.2* +1.6* +3.8* —7.5* -0.0 35—54 år -8.2* -0.2 +O.7* +1.2* —7.7* -0.0 55—74 år +0.9 -0.2* -0.0 -0.0 —7.2* -0.0 16—29 är män +7.5* +6.4* +O.6 +0.0 +3.6* +O.6 kvinnor —4.2* +6.7* +O.7 +3.2* —7.9* —0.0 16—19 är män +14.8* +16.2* -1.0 0.0 +8.3* +O.1 kvinnor +6.2* +11.6* —3.6* +O.1 +3.4 —0.1 20—24 är män +5.3* +1.8* +1.5 +0.4 +1.8 +1.3 kvinnor —5.8* +1.4 +2.3* +O.1 —8.5* —0.0 25—29 är män +1.2 +1.2 +O.8 —0.4 +1.3 —0.0 kvinnor —14.4* +3.l* +2.4* +8.6* —16.6* 0.0 35—54 är män —0.1 +O.2 +O.8* +O.5* +O.1 +0.0 kvinnor —16.4* —O.6* +O.5 +2.0* —15.5* -0.0 55—74 är män +7.7* —O.2 —O.2 0.0 —0.0 +0.0 kvinnor —5.3* —O.3 +O.2 —0.0 —13.7* —0.0 UNGDOMAR 16—29 ÅR Kvarbo 16—24 år +7.9* +8.1* —O.2 —0.1 +4.2* +0.0 Ensamföräldrar +14.6* +12.8* +3.1 +5.5 +9.4* 0.0 Infödda svenskar +1.2 +5.8* +O.7 +1.6* -2.5* +O.3 Invandrare +7.2* +12.2* +1.2 +O.6 +3.9* +O.1
Tidsserien avser 1979—91
Kapitel 7 Sysselsättningsproblem
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Ungdomsarbetslösheten har sedan länge ökat mer än arbetslösheten för de äldre. Ungdomar svarar för en relativt sett större andel av den konjunkturberoende variationen av arbetslösheten. För tonåringarna har mönstret brutits under 80-talet genom särskilda arbetsmark- nadsåtgärder för ungdomar (ungdomslag, ungdomspraktik mm). För ungdomar över 20 år och efter gymnasieåldem kvarstår dock mön- stret.
Arbetslöshetserfarenhet (minst en gång under de senaste 5 åren) är en ökande erfarenhet för allt fler. Ungdomar i 20-29-årsåldern drabbas i betydligt större utsträckning vid början av 90-talet än under 70-talet, medan effekterna i medelåldern är relativt små.
Studier anges i ökande utsträckning av ungdomar som förvärvshinder, medan barntillsynsproblem och arbetsbrist på orten minskar i betydelse.
Ungdomars ställning på arbetsmarknaden påverkas inte bara av ung- domsutbildningens längd, utan också av konkurrensen med den äldre arbetskraften om arbetsplatserna. I forskning och debatt har man bl a studerat lagen om anställningstrygghet (LAS) från 1974, som har an- setts innehålla element som gynnar den etablerade arbetskraften, i form av begränsningar av rätten till uppsägning, prioritetsordningsreg- ler vid friställningar, förlängd uppsägningstid, företräde vid nyan- ställning och hårdare reglering av tidsbegränsade arbeten. Andra rele— vanta tendenser på arbetsmarknaden är ökad internrekrytering, en väx— ande volym av tjänstledigheter som leder till vikariatsjobb, färre okva- lificerade nybörjarjobb och ökande ungdomslöner. Dessa faktorer ökar den äldre och etablerade arbetskraftens relativa konkurrenskraft på arbetsmarknaden jämfört med ungdomarnas. Men dessa faktorer är delvis också ett uttryck för framväxande politiska värderingar (skydd mot utslagning, löneutjämning). Sett i ett mer övergripande och lång- siktigt perspektiv innebar LAS inte en plötslig förändring, utan snarast en kodifiering av en praxis som till stora delar redan tillämpades tidi- gare och reglerades via avtal. Analyser av arbetslöshetens utveckling visar att ungdomarnas relativa arbetslöshet ökade trendmässigt alltse- dan början av 60-talet, jämfört med den medelålders arbetskraften (se t.ex. Vogel, 1983). Under lågkonjunkturer tenderade ungdomsarbets- lösheten att Öka mer än de äldres, men även över konjunkturcyklarna ökade ungdomarnas relativa arbetslöshetsbelastning alltsedan 60-talet.
I detta kapitel följer vi upp ungdomsgenerationens relativa arbetslöshet fram till 1992, där vi både får med 70-talet, 80-ta1et och inledningen till den extrema lågkonjunkturen nu på 90-talet. Redovisningen bygger dels på SCBs arbetskraftsundersökningar AKU för 1970-92, dels på ULF för 1975-91. Kapitlets andra del handlar om otrygga an- ställningsformer, där arbetet är begränsat i tiden. Kapitlet avslutas se- dan med ungdomarnas bedömningar av lämpliga åtgärder mot arbets- löshet, där underlaget kommer från 1993 års ungdomsenkät.
7.1 Andelen arbetslösa
Antalet arbetslösa mäts i AKU månadsvis varje vecka under året. Ge- nomsnitt av månadstalen blir sedan underlag för årsmedeltal. I dia- gram 7.1 a och b visas den relativa arbetslöshetsnivån för män resp kvinnor i olika åldrar i jämförelse med den genomsnittliga arbetslöshe-
ten för alla i åldern 16—64 år (kvot) under det aktuella året. Båda dia- grammen visar hur stor del av den totala arbetslöshetsbördan som bärs av män resp av kvinnor i olika åldrar, och hur denna belastning har förändrats sedan 1970. Beräkningen av kvoter för varje år gör det möjligt att se hur ungdomsarbetslösheten har utvecklats 1 relativa ter— mer, dvs hur ungdomars etableringsproblem har utvecklats mera lång- siktigt över konjunkturcyklarna ("generationseffekten"), hur etable— ringsproblemen har utvecklats för unga kvinnor resp män ("jämställdhetseffekten") och vilken relativ belastning ungdomar ut- sätts för i lågkonjunktur (' 'konjunktureffekten' ') Andra effekter som speglas i trendberäkningarna är förändringar av de arbetsmarknads- politiska åtgärderna för ungdomar ("interventionseffekt"). Underlaget för beräkningarna är AKU 1970-92.
I diagram 7.1 visas att ungdomars relativa arbetslöshet ligger högre än genomsnittet för hela befolkningen 16— 64 ar (kvoten ligger 1 regel över 1..00) Lägst relativ arbetslöshet har 45- 54- -åringar. När vi går nedåt 1 åldrarna ökar kvoterna, vilket visar att etableringseffekten ökar 1 bety— delse. Detta mönster gäller fram till början av 80- talet. Så är det även därefter, med ett undantag. Tonåringarnas relativa arbetslöshet min- skar radikalt i början av 80- talet, vilket är en konsekvens av införandet av ungdomslagen, 1982 för 16-17—åringar, och 1984 även för 18-19- åringar (ungdomspraktik). Då minskade tonåringarnas relativa arbets— löshet ned till genomsnittet för hela arbetsmarknaden. De särskilda ungdomsåtgärdema utsträcktes också till 24— årsåldern, och bör ha fått en dämpande effekt även längre upp i åldrarna. 1984 kom rekryte— ringsstöd, och i nästa djupa lågkonjunktur kom ungdomspraktiken (1992). 20- 24- å—ringarnas relativa arbetslöshetskvoter fortsatte emel— lertid att växa under hela 80- talet, och detsamma gäller för 25— 34— åringarna. Ungdomspraktikens effekter 1992 syns tydligast för ton- åringarna.
Diagram 7. 2 visar arbetsmarknadsåtgärdernas omfattning för ungdomar under 25 år. Ungdomsåtgärderna visade sig ha stor effekt för både andelen berörda ungdomar och den relativa arbetslöshetsnivån, såväl under 80—talets första hälft som under början av 90-talet, särskilt för de yngre. Effekterna var kraftigast för tonåringarna, där emellertid även den ökande gymnasieutbildningen var betydelsefull. Erfarenheterna av 80—ta1et visar att de speciella ungdomsåtgärdema berör allt äldre ung-
Diagram 7.1. a Relativa arbetslöshetskvoter för män i olika åldrar. Kvot mellan ar- betslösheten i resp. grupp och i hela befolkningen 16-64 år. Utveck- lingen 1970-1992. Källa: SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU)
3
2,75_ .......................................................................................................................................................................................................................
1,75
0,75
0,5
0,25
0
1970 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92
Diagram 7.1.b Relativa arbetslöshetskvoter för kvinnor i olika åldrar. Kvot mellan arbetslösheten i resp. grupp och i hela befolkningen 16-64 år. Utveck- lingen 1970-1992. Källa: SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU)
&5 W
325—
3_
2,75- ......
125
075
05
025
1970 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92
Diagram 7.2 Antal ungdomar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1980-92. Källa: Schröder 1993.
Ardal 80000
Ungdonwpraknk
70000
60000 50000 40000 30000 20000 10000
0
1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993
& arbetsmarknadsutb . beredskapsarbete ungdomsåtgärder
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen historiska tabeller och månadsstatis- tik.
domar, att den offentliga subventionsgraden är högre i ungdomsåtgär- derna och att deltagarnas ersättningsnivåer är lägre. Åtgärderna har också kritiserats med hänsyn till att de i alltför liten utsträckning är kompetenshöjande, att det förekommer en viss substitutionseffekt (arbetsgivarna föredrar lönesubventionerad arbetskraft), och att det finns tendenser till inlåsningseffekter (att övergången till den ordinarie arbetsmarknaden fördröjs), (se t ex Schröder, 1994).
Internationella jämförelser av ungdomsarbetslösheten visar att Sverige hade ovanligt låg ungdomsarbetslöshet (i absolut mening) ända fram till början av 90-talet (diagram 7.3), men liksom andra länder högre ungdomsarbetslöshet i relativ mening. Den nedre delen av diagrammet visar att Sverige ligger i täten ifråga om gapet mellan arbetslösheten bland ungdomar och äldre. Detta är samtidigt ett uttryck för att vi länge har haft en generellt mycket låg arbetslöshet, där ungdomar har fått bära de konjunkturella svängningarna. Noteras bör också att de stora industriländerna länge har haft mycket höga arbetslöshetstal för ungdomar, och även i högkonjunktur, som först nu på 90-talet har bli- vit aktuella i Sverige.
I diagram 7.1 ser man också andra interventionseffekter. Den relativa arbetslösheten bland 55—64-åringarna tenderade att öka under lågkon- junkturen i början av 80-talet. Okande förtidspensionering och del- tidspensionsreformen bidrog till en dämpning av arbetslöshetskvo- terna.
Diagram 7.1.a och b visar att det fanns betydande skillnader mellan unga mäns och unga kvinnors arbetslöshetsbelastning. Under 70-talet var tonårsflickornas arbetslöshet drygt 3 gånger större än genomsnittet, medan tonårspojkarnas var drygt 2 gånger större. Ungdomsåtgärdema reducerade sedan både tonårspojkarnas och flickornas nivå relativt radikalt. Högre upp i åldrarna var skillnaderna mindre. På 90-talet hade unga män över 20 högre arbetslöshet än unga kvinnor över 20. En delförklaring är sysselsättningsutvecklingen i mans- resp kvin- nodominerade näringsgrenar. Arbetslösheten drabbar unga män och kvinnor fasförskjutet: först kommer nedgången i byggsektorn och in- dustrin som mest drabbar unga män, senare kommer nedgången i of- fentlig sektor, som i framtiden kommer att i första hand drabba unga kvinnor (Schröder, 1993).
Diagram 7.3 Procent arbetslösa ungdomar resp relativ ungdomsar- betslöshet (kvot mellan arbetslösheten för ungdomar under 25 år divi— derat med arbetslösheten över 25 år) i vissa västeuropeiska länder 1971-1990. Källa: Schröder 1993.
26 24
:i Ungdomsarbelslöshelen 22 + : I
20 ... I, I
18— ' __NL ”) ""GB 14
—--N 12 10 sr & ——D 6 ----s 4 , ___ _
f' " ///
2 1?” // O-F—l—l——1—1——l——l—l——+—l———l——+—+——l—+-—l——+—l—l——l
1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
4,00
Ungdomskvolen
1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990
7.2 Personer med arbetslöshetserfarenhet
Arbetslöshetskvoten vid en viss tidpunkt ger en ögonblicksbild av an- delen som just då är drabbade. Arbetslöshet är i allmänhet kortvarig, men kretsen av personer som drabbas minst en gång under en längre period kan vara betydligt större. Särskilt bland ungdomar kan vägen till full etablering på arbetsmarknaden vara kantad av upprepade peri- oder av arbetslöshet. I ULF ställer man därför retrospektiva frågor till alla om man har varit arbetslös någon gång under de senaste 5 åren. För de allra yngsta är den perioden inte relevant (exponeringstiden är oftast kortare än 5 år), och därför är redovisningen inte helt jämförbar mellan åldersgrupper (däremot trendanalyserna).
Enligt tabell 7.1 hade 25 procent av dagens 16-29-åringar varit ar- betslösa någon gång under de senaste 5 åren. Här inkluderas emellertid alla i dessa åldrar, varav en del fortfarande går kvar i skolan, många aldrig har efterfrågat något arbete, och en stor del inte varit expone- rade för arbetsmarknaden i minst 5 år. Arbetslöshetsbelastningen un- derskattas således av dessa skäl. Bland 20-24-åringarna rör det sig om var tredje, och bland 25-29-åringarna om något färre (28,5 procent), vilket beror på att många då bör ha varit ute på arbetsmarknaden be— tydligt längre än 5 år och därmed ha övervunnit det mesta av etableringssvårigheterna. Etableringssvårigheterna varierar starkt mellan olika ungdomsgrupper. Nästan varannan ensamförälder under 30 har arbetslöshetserfarenhet (45,8 procent), och även ungdomar utanför storstäderna och invandrarungdomar är mera drabbade. I 20- årsåldern har vidare unga kvinnor högre tal än unga män. Bland 35- 64-åringar har endast 8,7 procent varit arbetslösa någon gång de senaste 5 åren.
Andelen med arbetslöshetserfarenhet har ökat__bland ungdomar sedan 1975 (+6,6 procentenheter; se tabell 7.1 tr.). Okningen finns endast i åldrarna över 20 (+12 procentenheter), vilket också korresponderar med den långsiktiga ökningen av den relativa belastningen för ung- domar som AKU visade. För tonåringarna föreligger istället en ned- gång av andelen med arbetslöshetserfarenhet (—8,2 procentenheter). Förklaringen ligger i ungdomsutbildningens utbyggnad: fler som kommer ut på arbetsmarknaden först efter 19 år och kortare expone— ringstider inom detta åldersintervall. Vidare har tonåringarnas arbets- löshetsrisker reducerats avsevärt under 80-talet genom arbetsmark- nadspolitiska åtgärder (se föregående avsnitt). Tabell 7.1 tr. visar
Tabell 7.1 Arbetslöshetserfarenhet och förvärvshinder. Nuläge 1988/91. Procenttal. Källa: ULF. arblös samtliga arbetar ej: förra med arbl vill arb inga arb ej barn stude— veckan erfarenh genast på orten tillsyn rar 16—29 är 3.8 25.0 7.3 6.3 4.3 76.3 16-19 år 3.2 9.8 6.1 6.3 0.7 90.3 20—24 år 33.5 8.4 4.9 5.7 61.9 25-29 år 3.5 28.5 9.7 8.7 16.2 46.3 35-54 år 8.7 17.0 16.3 12.7 11.8 55-74 år 0.6 3.6 3.7 10.1 0.1 0.2 16—29 är män 3. 23.8 8. 6.3 0. 76.3 kvinnor 3 26.3 6 6.3 8 76.3 16-19 är män 3.3 9.8 6.8 6.8 .0 89.3 kvinnor 3.1 9.8 5.5 5.8 .4 91.4 20-24 är män 4.4 31.3 9.9 5.8 .4 58.4 kvinnor 4.5 36.0 6.9 3.9 11.3 65.6 25—29 är män 3.5 26.8 13.0 5.4 0.0 54.3 kvinnor 3.6 30.3 7.1 11.4 29.0 39.9 35—54 är män 1.4 8.4 14.3 12.6 0.7 12.0 kvinnor 1.5 9.0 18.5 18.3 19.1 11.6 55-74 är män 0.6 4.4 5.0 10.2 0.1 0.1 kvinnor 0.6 2.8 2.8 9.9 0.2 0.3 UNGDOMAR Kvarbo 16—24 är 3. 14.4 6.3 6.1 0.0 86.7 Ensamföraldrar 5. 45.8 12.8 12.7 32.4 51.6 Arbetarbarn 4.1 29.5 8.2 9.2 .0 69.1 Tjänstemannabarn 3.3 21.4 6.9 5.4 2.9 83.3 Infödda svenskar 3.5 24.7 .1 6. 3. 77.4 Invandrare 6.8 28.6 8.9 9. 10.2 65.5 16—74 är 1.9 12.5 6.2 9.5 3.1 25.1
Tabell 7.1 tr Arbetslöshetserfarenhet och förvärvshinder. Utveckling 1975—91. Procenttal. Plustecken anger ökning och — minskning, * anger signifikans. Källa: ULF. _________________________________________________________ arblös samtliga arbetar ej: förra med arbl vill arb inga arb ej barn stude— veckan erfarenh genast på orten tillsyn rar
___—___—______—__—_
16—29 är +O.7 +6.6* —1.5 —3.8 -5.6* +17.3* 16-19 år -2.3* -8.2* -1.1 -O.7 +O.2 +7.7* 20—24 år +1.9* +11.1* —1.1 —5.4* —4.7 +7.9* 25-29 år +1.6' +12.8* -2.8 —8.0* -23.9* +26.4* 35-54 år +O.7' +2.1* +1.8 -11.9* -14.7* +5.8* 55—74 år -0.0 +O.7 -1.3* -6.9* -0.4* +O.1 16—29 är män +O.6 +5.5* —O.5 -0.3 +0.0 +3.2 kvinnor +O.7 +7.8* —2.5* —6.0* —10.5* +27.2* 16—19 är män —l.0 —5.1* —2.1 —0.2 +0.0 +4.7* kvinnor —3.6* —ll.3* -O.l —O.9 +0.4 +10.6* 20-24 är män +1.5 +11.2* +3.2 +1.6 +O.6 —3.1 kvinnor +2.3* +11.2* —3.9 —10.6* —9.4 +17.1* 25—29 är män +O.8 +7.5* —1.3 —4.3 —l.2* +4.8 kvinnor +2.4* +18.4* -4.4 —7.0 —29.7* +29.9* 35—54 är män +O.8* +1.5 +O.6 —5.2 —2.8 —0.0 kvinnor +O.5 +2.6* +3.5 —11.1* —13.7* +7.3* 55—74 är man —0.2 +O.2 —0.5 —1.8 —0.1 —O.1 kvinnor +O.2 +1.1* —2.0* —10.0 —0.6* +O.3 UNGDOMAR Kvarbo 16—24 ar—0.2 —1.5 -0.8 —0.5 +0.0 +2.7 Ensamföräldrar +3.l +18.5* —5.5 —18.0* —3.3 +26.4* Infödda svenskar +O.7 +6.7* —l.5 —4.2* —5.7* +16.4* Invandrare +1.2 +7.0 +O.6 +1.3 —5.1 +20.2*
16—74 är +O.5 +3.5* —l.3* —7.4* —5.0* +9.2*
_____________.__.____———_
att unga kvinnors belastning verkar ha ökat mera än unga mäns. Ök- ningen fmns framför allt i 25-__29-årsåldern (+18,4 procentenheter) och bland ensamstående mödrar. Aven i medelåldern har andelen med ar— betslöshetserfarenhet ökat något sedan 1975 (+2,1 procentenheter), men ökningen är således betydligt svagare.
Generationsskillnaderna är emellertid underskattade: om vi hade kun- nat begränsa jämförelsema till personer i olika generationer som alla har stått till arbetsmarknadens förfogande i minst 5 år skulle skillna- derna ha varit betydligt större. Trots att resultaten är relativt svårtol- kade p.g.a. tidshorisonten och förlängda utbildningstider blir bilden ändå entydig: arbetslöshetserfarenhet är en ökande erfarenhet för allt flera, och ungdomar i 20-årsåldern drabbas i betydligt större utsträckning än under 70—talet, medan effekterna i medelåldern är relativt små.
7.3 Personer som vill arbeta genast
Utöver de öppet arbetslösa, dvs personer som under en mätvecka sak- nar arbete och betecknar sig som arbetslösa finns andra som inte heller arbetar, men "skulle vilja börja arbeta om de erbjöds ett lämpligt ar- bete", s.k. latent arbetslösa. Den här gruppen är betydligt större än de öppet arbetslösa. Den omfattar utöver dessa även studerande, pensio— nerade och hemarbetande m fl, som anser det orealistiskt att söka ar- bete. Skälen kan variera starkt: lokala problem, barntillsynsproblem, studier. Bland ungdomar rörde det sig om totalt 7,3 procent, medan de öppet arbetslösa utgör 3,8 procent (siffran gäller ett medeltal för 1988- 91, dvs före denndjupa lågkonjunkturen). I medelåldern är dessa tal betydligt högre. Okande ålder innebär ökande förvärvshinder såsom barntillsynsproblem, och lokala arbetsmarknader får större effekter för äldre arbetskraft (se tabell 7.1).
7.4 Hinder för förvärvsarbete
Vilka faktorer är det som ligger bakom beslutet att inte förvärvsarbeta? I ULF konfronterar man intervjupersonema med en lång lista över tänkbara skäl, där vi särredovisar tre, nämligen inga jobb på orten, ingen barntillsyn resp studier. Därutöver finns naturligtvis personliga skäl, annan försörjning (t ex pension), dålig lönsamhet, barn och hus—
håll, fritid osv. De nämnda tre skälen representerar emellertid centrala strukturella hinder, där åtminstone de båda första kan åtgärdas via po— litiska beslut.
Studier är naturligtvis det viktigaste skälet bland ungdomar (76,3 pro- cent), och det ökar också starkt sedan 1979, då tidsserien börjar (se ta— bell 7.1.tr). Okningen i ungdomsgenerationen är hela 17,3 procenten- heter, och bland 25—29—åringarna 26,4 procentenheter. Okningen är störst bland unga kvinnor, ensamföräldrar, invandrarungdomar och utanför storstäderna. Dessa siffror tyder på att det även bör finnas en starkt ökande andel ungdomar som studerar därför att de inte kan få arbete.
Brist på lokala arbetstillfällen nämns endast av 6,3 procent av ung- domarna, och andelen verkar ha minskat (ej sign). Minskningen bör vara en konsekvens av en långsiktig förbättring av sysselsättningsläget utanför de stora städerna och en regional utjämning. Trenden är star- kast för de äldre.
Aven barntillsynsproblem har minskat som skäl för att inte förvärvs- arbeta sedan 1979. Det är en konsekvens av den successiva utbygg- naden av den kommunala barnomsorgen. Men vid slutet av 80-talet rapporterade fortfarande nästan varannan samboende förälder under 30 år barnomsorg som skäl för att inte arbeta (trots en minskning med —17 procentenheter). Här kan emellertid barnomsorgen ingå i ett vidare problemkomplex tillsammans med andra (huvud)skä1. Med bamom- sorgsproblem menas vidare att "man inte kan eller vill ordna på annat sätt än att vara hemma". Det behöver alltså inte alltid vara frågan om dagisbrist, utan för höga kostnader, eller att man föredrar något annat än offentlig tillsyn.
7 .5 Otrygga jobb
13,6 procent av ungdomarna uppgav att de hade ett tillfälligt arbete (tabell 7.2). Den andelen minskar självklart med ökande ålder, både i absolut mening och i relation till andelen med fasta jobb. Detta är ett uttryck för dels volymen tillfälliga arbeten under studietiden, för se- nioritet (antal år på arbetsmarknaden) men också för möjligheterna att konkurrera med de äldre om de fasta jobben. Det är anmärkningsvärt att unga kvinnor betydligt oftare har tillfälliga jobb än unga män.
Tabell 7.2 Olika former av tillfälligt arbete bland anställda. Nuläge 1988/91. Statistiken avser procenttal inom gruppen anställda (undantag kol 1). Källa: ULF.
tillf. vika— prov— bered— ferie/ objekt tim— arbete riat anst. skaps— säsong pro— anst. arbete arbete jekt /ibl.
16—29 är 13.6 6 2 1.7 0.8 1.1 0.9 2.6 16—19 år 14.2 3.3 1.9 2.0 2.2 0.2 4.4 20—24 år 15.0 8.1 1.9 0.4 0.9 1.0 2.5 25-29 år 11.8 6.6 1.3 0.2 0.4 1.4 1.4 35-54 är 4.6 2.3 0.4 0.1 0.2 0.7 0.7 55-74 år 1.6 0.4 0.0 0.0 0.0 0.3 0.6 16—29 är män 9.6 2.6 2.0 0.8 1.0 1.1 1.8 kvinnor 17.8 9.9 1.3 0.7 1.2 0.7 3.5 16—19 är män 9.6 1.2 2.2 2.1 1.7 0.3 1.9 kvinnor 18.8 5.4 1.5 2.0 2.7 . 6.9 20—24 är män 11.0 3.1 2.6 0.5 0.9 1.3 2.4 kvinnor 19.5 13.7 1.0 0.2 0.9 0.7 2.7 25—29 är män 8.2 3.3 1.2 0.2 0.6 1.4 1.1 kvinnor 15.6 10.0 1.4 0.3 0.3 1.3 1.7 35—54 är män 2.8 0.7 0.4 0.1 0.2 0.8 0.3 kvinnor 6.5 3.8 0.4 0.1 0.1 0.6 1.1 55—74 är män 1.4 0.1 0.0 . 0.1 0.4 0.4 kvinnor 1.9 0.6 0.0 0.0 0.0 0.2 0.8 UNGDOMAR Ensamföräldrar 14.0 7 7 2 9 1.5 l 8 I tillf. arbete 100.0 45.4 12.2 5.8 8.0 6.7 19.3 Anställda deltid 16.7 14.6 2.4 0.7 1.9 1.4 14.0 Infödda svenskar 13.5 6.1 1.6 0.8 1.1 0.9 2.7 Invandrare 14.8 7.4 2.1 0.9 1.0 1.1 2.0 16—74 är 6.5 2.9 0.7 0.3 0.4 0.7 1.2
I tabell 7.2 visas vidare en uppdelning i olika typer av otrygga jobb, nämligen vikariat, provanställning, beredskapsarbete, ferie— eller så- songsarbete, objekts- eller projektsanställning samt timanställning, samtliga som andelar av resp befolkningsgrupp i sin helhet (dvs inte av arbetskraften). Vikariaten svarar för 45 procent av de tillfälliga jobben och timanställningarna för en femtedel. Vikariaten förekommer mest bland äldre ungdomar, medan timanställningarna och ferie- arbetena är koncentrerade till tonåringarna. Notera att mätningarna avser en mätvecka (i princip fördelad över hela året exkl. sommaren). Om man skulle mäta andelen ungdomar som överhuvudtaget haft arbete någon gång under ett år skulle andelarna vara betydligt högre. Vidare är mönstret med feriearbete under sommaren kraftigt under- skattat.
I ungdomsenkäten ställdes frågor om olika typer av arbetsmarknads- problem utöver arbetslöshet, nämligen att ha tvingats ta ett arbete under sina kvalifikationer eller tvingats ta deltidsarbete i stället för heltid (tabell 7.3). Frågorna gällde de senaste fem åren. Detta har varit aktuellt för ungdomar i större utsträckning än äldre generationer, och det är en relativt normal övergångsperiod under etableringsfasen i 20- årsåldem. Hit hör t ex tillfälligt arbete under studietiden i något yrke man egentligen inte är utbildad för. Nästan var femte i 20-årsåldern har fått göra det. Deltidsarbete istället för heltid berör mest unga kvinnor (17 procent). Det beror delvis på att det är på kvinnoarbetsmarknaden som deltidsjobben och därmed också deltids— vikariaten finns.
Tabell 7.3 Ungdomars sysselsätt— ningsproblem 1993. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten.
arbete deltid under i.st.f. kval. heltid
16—29 är 15.2 10.8 16—29 är män 15.0 5.3
kvinnor 15.5 16 5 16—19 är 4.9 2.4 20—24 är 19.2 14.4 25—29 år 19.0 13.5 35—54 år 10.9 2.8 55-74 är 0.8 3.7 16—19 är män 5.0 1.0 20—24 är män 19.3 8.2 25—29 är män 18.2 5.7 16—19 är kvinnor 4.8 3.8 20—24 är kvinnor 19.2 20.9 25—29 är kvinnor 19.9 21.7
7.6 Åtgärder mot arbetslöshet
Massarbetslöshet är inte bara ett samhällsekonomiskt problem, resp ett välfärdsproblem på individuellt plan. Den utlöser också intressekon— flikter och politiska motsättningar. I ungdomsenkäten frågade vi efter åtgärder som ungdomar vill rekommendera. Det gällde dels vilka som ska ha företräde vid arbetslöshet, om man ska dela på jobben och hur samhället bör agera mot arbetslösa.
Den första frågan gällde diskriminering av :
invandrare: "svenskar bör ha företräde framför invandrare när det är ont om jobb",
kvinnor: "män bör ha företräde framför kvinnor när det är ont om jobb,
handikappade: "orättvist att handikappade får arbete när inte friska får",
gamla: "när det är ont om jobb bör man tvinga till förtidspen- sion".
Diskriminering accepteras av 40 procent av ungdomarna när det gäller invandrare, av 17 procent betr. gamla, av 6 procent betr. handikappade och av 4 procent betr. kvinnor. I samtliga fyra fall accepteras alltså diskriminering endast av en minoritet. Generellt är unga kvinnor betydligt mindre benägna till diskriminering än unga män.
Skillnaderna mellan generationerna borde spegla dels egna arbetslös- hetsrisker, dels mera grundläggande normsystem kring jämlikhet och rättvisa. Ungdomars inställning till invandring skiljer sig inte från äl- dre generationers (se längre fram i denna rapport), men däremot är man mer benägen till diskriminering på arbetsmarknaden än föräldra— generationen. Förklaringen bör vara den just nu exceptionella situatio- nen, med både massarbetslöshet och relativt stor invandring. Andelen som vill diskriminera invandrare är nästan dubbelt så hög bland ung— domar som i föräldragenerationen (40 resp 24 procent). Detta är en avvikelse i ungdomarnas värdepanorama, som i övrigt skiljer sig relativt lite från föräldragenerationens, och tenderar att vara något mer
orienterat mot jämlikhet och politisk vänsterorientering. Variationerna mellan olika ungdomsgrupper tyder på att otryggheten på ar— betsmarknaden spelar en viktig roll: arbetarbarn, lågutbildade ar- betslösa och ungdomar utan fast arbete är mest negativa till att anställa invandrare.
"Dela på jobben genom att minska arbetstiden för heltidsarbete" före— slår 34 procent av ungdomarna, unga kvinnor i större utsträckning än män (42 resp 27 procent). Aldre generationer är mera angelägna än ungdomar. Aven här instämmer framför allt ungdomar med svag ställ- ning på arbetsmarknaden: arbetslösa, invandrare, ungdomar i tillfällig anställning. Dela på jobben är också en central vänsterfråga. Här går också meningarna starkt isär i studenturvalen. 26 procent av ekono- mistudenterna och 83 procent av studenter i socialt arbete anser man ska dela på jobben.
Den sista frågan gäller om arbetslösa ska ha rätt att neka ett jobb utan att förlora AK-ersättningen. Frågan ingick i ett större frågebatteri där det gällde att välja mellan följande två påståenden, som bildar änd— punkter på en lO-gradig skala:
arbetslösa bör vara tvungna att ta de jobb de erbjuds, annars bör de gå miste om arbetslöshetsersättningen ( I )
arbetslösa bör ha rätt att neka ett jobb de inte vill ha ( 1 0). Här ansåg ungdomar oftare att man bör ha rätt att neka. Detsamma
gäller ungdomar med svag ställning på arbetsmarknaden, arbetslösa, lågutbildade och ungdomar med tillfällig anställning.
Tabell 7.4 Ungdomars synpunkter på åtgärder mot arbetslöshet. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.
företräde vid arbetslöshet för: dela på arblösa
man yngre svenskar friska jobben bör få 1 neka jobb )
16—29 är
(D ND u—l [* rn
40.0
00 LG
34.2
(21 =”
16—29 är män kvinnor
27.1 41.7
(t'?! HU com m ("i 1—1 m v—l OFO to.-1
16—19 år 20—24 är 25—29 är 35—54 år 55—74 är
18.1 46.3 16.0 40.4 35.0 15.0 23.7 13.5 42.8 38.2 29.6 35.6 43.4 52.3
mm wwwwm
demm
koooonxo 01??me
m
1.0 1—1 (”00000 #01va
1—1
16-19 är män 20—24 är män 25—29 är män 35—54 är män 55-74 är män
18.2 51.0 17.4 40.4 36.1 15.4 27.1 21.0 45.3
u—l
32.2 22.5 27.7 35.8 49.1
mocomm mwkaI—l
V'
01 1—1 UÄMNMON kommun.—1 NWQLOON =”?"me
l—l N
16—19 är kvinnor 20—24 är kvinnor 25—29 är kvinnor 35—54 är kvinnor 55—74 är kvinnor FAMILJETYP Kvarbo 16—24 är Ensambo 16—24 är Sambo utan barn Sambo med barn SYSSELSÄTTNING
I utbildning
I tillf. arbete
I fast arbete Anställda Arbetslösa Sysselsättn.problem
18.1 41.5 14.6 40.4 33.8 14.5 19.8 7.3 40.7 44.6 37.1 44.1 52.2 55.0
kommun UUWMM
(11
en 1—1 l—lkav—ln—l NOHHr—l HanmN LOMNNLD
1—1
35.0 25.7 29.5 36.2
15.9 46.5 19.6 31.9 40.6 17.4 36.1
1—1
00 1—1 (")!me snoocoeo 0161qu ($'me älvs”?! LO:—lN")
37.6 40.3 23.9 28.6 37.6 37.9
16.5 34.6 14.5 39.9 36.1 15.0 37.4 20.8 49.6 18.4 43.5
Q'
Ln u—l HHCDOLDO'X QMNMMW mwmmhm XDIDMMLDLO mmmovm (FWMSI'LOQ'
forts tabell 7.4 SOCIOEK. GRUPP Arbetare Lägre/mellan tjm Högre tjänstemän SOCIAL BAKGRUND Lagutb. föräldrar Arbetarbarn Tjänstemannabarn Invandrare Storstad UPPVÄXTFAMILJ Fullständig Splittrad Flyttade vid 15—18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud Tror på högre makt Ej troende UTBILDNING (: 2 är efter grsk. Skolslut före 19 är Högskoleutb. STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 16—74 är män kvinnor
16.7 44.1 17.1 29.2 13.0 16.5 31.9 27.8 38.5
K.O(NO mHv—l mmm mmm
20.2 44.7 18.2 50.2 15.7 33.3 25.2 17.8 1 12.6 30.6 37.3 36.2 32.2 47.9 30.1
Ou—lkDLan LnlNQ'kDm komun—lm NNMOWN
17.5 39.4 14.7 42.5 16.1 41.8 33.8 34.0 32.3
(35th mmm komo mmm
20.3 39.6 15.6 36.3
kOLn [*I—1
ln Q' N u—lND MW
14.7 30.6 16.1 33.9 18.0 46.9 37.7 38.0 26.2
mmm m=nw b—mb mms”
18.0 51.6 18.0 50.4 14.2 13.1 33.6 31.5 37.7
hva) WLON
lnNN (”101—l
82.6 25.7 56.6 52.3
ooom (”OOO Osram (”Hv—ILO 1—1 ouoono ("Nl—IN
42.5 35.5 49.7
bmw &!le (D V' m LnCXJv—l (”*DN 1—11—11—1 (DPF komm
Där ej annat anges avses 16—29 är 1) Medelvärden, index 1—10.
(NWT!x WWF") (”väldig kommLON (Hmm =!le
Hb mm där?" mmm oowo vill?"
OONWLD mmmsz'
mmm mmm
Kapitel 8 Arbetsmoral
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Ungdomar skiljer sig i vissa avseenden från äldre generationer, men skillnaderna är inte särskilt stora. Äldre anser något oftare att lön och trygghet är viktigt, medan yngre prioriterar bra arbetskamrater. De yngre har också något oftare en mera instrumentell inställning till sitt (nuvarande) arbete (lönen viktigast), medan de äldre betydligt oftare anser att deras arbete ger en personlig tillfredsställelse. Detta är na- turligtvis logiska konsekvenser av att flera har hunnit avancera och få det jobb de helst vill ha, jämfört med ungdomar. Något fler äldre anser också att man bör underordna sig arbetsledningen. Ungdomsenkäten pekar mera på likheter än olikheter mellan generationerna, och skillnaderna kan väl förklaras av ungdomars och äldres skilda erfarenheter av arbetsmarknaden.
Unga kvinnor har delvis andra prioriteringar än unga män. De tycker det är viktigare med intressanta arbetsuppgifter och bra arbetskam- rater än unga män som är mera intresserade av materiella aspekter som god lön, trygghet och karriärmöjligheter. På detta område finns
det också klara skillnader mellan ungdomar med olika partifärg.
Socialisation till arbetslivet sker under ungdomsåren. Då konfronteras egna förväntningar och krav på arbetslivet med villkoren på arbets— marknaden. Vi har tidigare visat att utbildningskraven har ökat väsent- ligt, vilket innebär att det är en äldre, mera välutbildad arbetskraft, rimligen med större krav på arbetet som kommer ut på arbetsmarkna- den. Långsiktigt har också arbetsmiljöerna förändrats, mot en större volym av kvalificerade arbeten och humanisering av arbetslivet.
Under början av 90-talet har ungdomarnas arbetsmarknad försämrats radikalt. Ungdomsarbetslösheten ökar snabbare än den genomsnittliga. När ungdomsenkäten genomfördes var en större andel av ungdomsge— nerationen arbetslös än någonsin under efterkrigstiden. Otrygghet 1 an- ställningen blev en realitet för allt fler. Allt detta bör ha dämpat ung- domars förväntningar på arbetsmarknaden, på löner, frihet i arbetet och på möjligheterna att realisera egna planer.
I detta kapitel redovisas ungdomars krav på arbetet, motiv för förvärvsarbete, accepterande av underordnande under arbetsledningen och föreställningar om arbete som förutsättning för framgång. Uppgifterna kommer från ungdomsenkäten och avser således år 1993.
8.1 Viktigaste krav på ett bra jobb
Hur prioriterar ungdomar mellan olika egenskaper hos ett arbete? Ungdomars viktigaste krav på ett bra jobb är
intressanta arbetsuppgifter 59 procent trevliga arbetskamrater 30 procent bra lön 20 procent anställningstrygghet 14 procent karriärmöjligheter 8 procent
Som synes kommer de materiella aspekterna (lön, trygghet, karriär) i andra hand, medan arbetets egenvärde och mänskliga relationer värde— ras som viktigare. Det är också just detta som skiljer unga män från unga kvinnor. Män sätter alla de tre materiella faktorerna högre än kvinnor, som istället lägger större vikt vid intressanta arbetsuppgifter
och trevliga arbetskamrater.
Med tanke på att äldre och ungdomar under 30 år har mycket olika er- farenheter av arbetslivet, och olika ställning ifråga om lön, arbetsupp- gifter och anställningstrygghet är bedömningarna förvånande likartade. Tryggheten och lönen betyder mer för de äldre, liksom arbets- uppgifterna. Ungdomar prioriterar något oftare trevliga arbetskam- rater.
Trygghet och lön är betydligt viktigare för ungdomar i yrken som har dålig lön och trygghet i anställningen, dvs ungdomar med lägre utbild- ning och arbetare. Karriär och intressanta arbetsuppgifter är istället viktigare för tjänstemän och högre utbildade. Detsamma gäller för ungdomar med borgerliga värderingar, medan vänsterungdomar oftare prioriterar lön och trygghet. Dessa skillnader är vad man bör vänta sig, men de är inte särskilt stora.
8.2 Instrumentell inställning till arbetet
Med instrumentell inställning till arbetet menas att man enbart arbetar för förtjänsten. I levnadsnivåundersökningarna ingår sedan länge föl- jande fråga: Vilken av följande meningar stämmer bäst med vad Du tycker om det arbete Du har nu:
det här arbetet är som alla andra jobb. Man gör sitt, men det enda som betyder något är förtjänsten.
det här jobbet är det något särskilt med. Förutom lönen ger det mig en känsla av personlig tillfredsställelse.
I detta fall finns det betydande skillnader mellan generationerna. De äldre har ofta haft lång tid på sig att byta till jobb som svarar mot de— ras önskemål - eller anpassa sina anspråk till det jobb de kan få. Ung- domar tvingas ofta temporärt ta jobb som ligger under deras anspråk, därför att de är relativt nya på arbetsmarknaden, därför att de ofta har relativt hög utbildning, samt därför att de befinner sig i början av sin yrkeskarriär, ofta i en inlärningssituation och i arbeten de inte har utbildat sig för. Tabell 8.1 visar att ungdomar betydligt oftare har en instrumentell inställning till sitt arbete (27 procent) än äldre generatio— ner (16 procent). Högst är andelen med instrumentell inställning i ål-
dern 20-24 år. Det är då man gör sina första erfarenheter av längre an- ställningar, och flest felval. En tredjedel av tonåringarna och tre fjär- dedelar av 35—54-åringarna hade ett arbete som också gav dem en per- sonlig tillfredsställelse. Inom ungdomsgenerationen finns det också mindre könsskillnader. Unga kvinnor rapporterar oftare att arbetet ger dem tillfredsställelse.
Det finns förstås stora skillnader mellan arbetare och tjänstemän, och mellan olika utbildningsgrupper. Detta speglar variationer i arbets- miljö och frihet och omväxling i arbetet. Mindre skillnader flnns också mellan vänster— och borgerliga ungdomar, där de borgerliga verkar mera nöjda med sitt arbete. Likaså är instrumentell inställning mindre vanlig bland troende ungdomar.
8.3 Att underordna sig arbetsledningen
Numera bygger uppfostringsideal i hem och skola i allt större utsträck— ning på individens frihet och rationalitet i stället för hierarkiska princi- per. Tillsammans med ökad ungdomsutbildning bör det leda till ökande konflikter under de första åren på arbetsmarknaden. Å andra sidan har även arbetslivet moderniserats. Svårigheter att underordna sig sin arbetsledning handlar dels om konkreta händelser som ungdo- mar utsätts för, dels om en beredskap inför sådana konflikter. Det är den senare aspekten som har tagits upp i ungdomsenkäten, en kart- läggning av händelser är nämligen alltför krävande ur mätteknisk syn- punkt i en enkätsituation. Följande fråga ställdes:
"Människor har olika uppfattning när det gäller att följa in- struktioner i arbetet. En del tycker att man i princip bör följa överordnades instruktioner, även om man inte håller med om instruktionerna. Andra tycker att man bör följa sina överordna- des instruktioner endast om man är övertygad om att instruk- tionerna är riktiga. Vad tycker Du? "
35 procent av ungdomar 16—29 år tyckte man skulle följa instruktioner även om man inte_var övertygad, och 43 procent att man måste vara övertygad först. Ovriga hade ingen uppfattning. Här var det vissa skillnader mellan könen. Unga män hade lättare för att ta ställning. Något flera var beredda att underordna sig (37 resp 33 procent). Men dessutom krävde något fler män ett eget ansvar, jämfört med unga
kvinnor där alltså flera var tveksamma.
Här fanns det också skillnader mellan generationerna: de äldre var mera benägna att följa instruktionerna utan att ifrågasätta. Det kan dels hänga samman med att de har haft längre tid på sig att anpassa sig till arbetsmarknaden, såväl ifråga om att hitta rätt jobb som ifråga om attityder. Dessutom har många äldre själva hunnit få arbetsledande be— fattningar. Om man bortser från tonåringarna, så är andelen som kräver eget ansvar ungefär densamma i olika generationer. På det hela taget har de äldre lättare att ta ställning till denna fråga (färre som svarar vet ej), och skillnaden består som nämnts av att något fler i medelåldern tycker att man ska underordna sig, och då gäller det i första hand äldre män. Skillnaderna är emellertid inte särskilt stora. Man kan knappast tala om någon generationsmotsättning eller omfattande konflikter under de första åren på arbetsmarknaden.
Här finns det vidare tydliga skillnader mellan vänster och borgerliga, där de senare 'är mera benägna att underordna sig. Detsamma gäller vid högre utbildning. Just i detta avseende finns det också klara skillnader mellan de tre studenturvalen. Studenter i sociologi och socialt arbete är betydligt mera negativa till att underordna sig än studenter i internati— onell ekonomi.
8.4 Framgång genom arbete
Lönar det sig att arbeta? I ungdomsenkäten ställdes en fråga där man skulle välja mellan två påståenden:
på lång sikt ger hårt arbete oftast framgång i livet
hårt arbete ger inte nödvändigtvis framgång. Framgång är ofta en fråga om tilUälligheter och förbindelser.
Svaret skulle ges enligt en tiogradig skala där 10 motsvarar att man helt instämmer i det senare alternativet. Hög poäng innebär alltså att man anser att hårt arbete inte alltid ger framgång. Tabell 8.1 visar att unga kvinnor förefaller mera pessimistiska än unga män (6,1 resp 5,5). Inte heller här finns det några större generationsskillnader. Vänsterungdomar är mera pessimistiska än borgerliga, medan troende ungdomar tycks vara något mera optimistiska än icke troende.
Tabell 8.1 Inställning till arbetet, Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.
viktigaste krav på jobbet: instru— arbete bör bör ha arbete
intress arbets— bra lön trygg— karriär mentell med följa eget ger ej
arbete kamrater het inst. egen— instr ansvar framgång värde
16—29 är 59.5 29.9 19.9 13.7 26.8 46.3 35.3 43.0
1)
(x [x 1.0 moon
16—29 är män 55.9 27.7 21.8 15.6 kvinnor 63.3 32.2 17.8 11.7
28.2 44.9 37.8 44.6 25.3 47.8 32.8 41.3
MH (B&D
16—19 är 55.0 32.8 19.2 13.4 20—24 år 60.1 30.7 17.8 12.6 25—29 är 62.3 27.0 22.4 15.0 35-54 är 71.2 17.1 24.0 22.4 55—74 är 54.7 22.4 28.2 36.0 24.5 32.0 32.7 35.6 30.3 40.6 36.5 44.7 24.3 53.0 36.2 46.9 16.3 76.5 43.2 46.4 15.5 52.9 50.8 28.7
h—wrxr—F viw urminuim wrsmrno
16—19 är män 49.8 30.3 20.8 16.0 20—24 är män 55.8 29.5 20.7 15.2 1 25—29 är män 60.6 24.2 23.7 15.6 35—54 är män 67.8 13.5 31.0 24.2 55—74 är män 53.6 17.0 25.0 35.7
20.5 25.9 38.6 36.3 33.4 37.1 39.9 44.6 25.4 53.7 35.1 50.8 18.8 71.7 51.9 39.2 18.4 44.7 55.4 29.5
MCONHCD kDmem
mr—lQ'KDN LDOOÄMO
16—19 är kvinnor 60.4 35.4 17.5 10.7 20-24 är kvinnor 64.6 31.9 14.7 9.8 25—29 är kvinnor 64.1 30.0 21.0 14.2 35-54 är kvinnor 75.0 21.2 16.0 20.3 55—74 är kvinnor 55.7 26.8 30.8 36.3 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 är 54.9 31.6 18.7 11.9 34.0 33.2 36.0 36.1 Ensambo 16—24 är 62.8 31.0 17.8 14.2 6.3 24.8 40.5 32.8 49.9 Sambo utan barn 19.3 10.0 64.9 11.6 27.1 25.7 53.7 35.7 47.3 Sambo med barn 28.1 6.3 60.8 21.8 30.3 28.7 48.4 35.1 49.0 SYSSELSÄTTNING I utbildning 62.5 25.1 16.6 10.4 7 8 .. .. 32.7 37.9 I tillf. arbete 60.3 33.5 15.0 12.8 10 5 35.4 61.2 41.6 41.6 I fast arbete 62.6 27.9 24.1 16.8 9.1 37.5 61.9 38.5 49.6
9 4 2 9 8 1
29.2 39.3 26.5 34.9 27.4 44.0 32.9 44.8 23.1 52.2 37.3 42.8 13.2 82.2 33.4 54.7 12.9 60.2 47.0 28.2
HONOXO mmmmm wwmmm
Hmhmh [*LDXONO
N [N LDINKDO mmmw
Anställda 61.8 29.5 21.4 15.5 37.0 61.6 39.5 47.1 Arbetslösa 52.0 38.6 20.3 15.0 .. .. 31.9 43.8 Sysselsättn.probl 56.2 34.2 20.2 12.6 25.1 37.7 35.8 44.7
FFl/310031!) mmmmmm
forts tabell 8.1 SOCIOEK. GRUPP Arbetare Lägre/mellan tjm Högre tjänstemän SOCIAL BAKGRUND Lagutb. föräldrar Arbetarbarn Tjänstemannabarn Infödda svenskar Invandrare Storstad UPPVÄXTFAMILJ Fullständig Splittrad Flyttade vid 15—18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION
Tror på Gud
Tror på högre mak Ej troende UTBILDNING
(: 2 år efter grsk
Skolslut före 19 Högskoleutb. STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 16—74 är män kvinnor
56.2 65.8 80.0 56.2 53.3 64.4 60.8 46.4 59.9 61.9 53.9 60.4 54.0 66.6 64.2 63.4 51.6 50.4 53.6 76.1 92.0 91.7 94.3 93.0 62.9 60.8 65.0 22.0 18.0 26.0
16-29 är om inget annat anges
l) Medelvärden från en Skala 1—10.
ONI—I
PHP tDkahOO HH
mwmmww FHV Plxm
hh mm
oomm [*(DF [* VD:—|
OOOG) OLnOr—l COOOI—l
OK.—| okoom ONNDN MVM NNu—l WWW NNN
33.1 24. 8.9 28.5 28.1 25.4 27.1 22.4 30.3 25.8 29.0 26.2 27.6 26.1 19.3 25.6 32.3 28.5 32.2 13.6 38.5 20.0 28.2 27.3 19.3 21.7 16.8 38.6 41.0 36.1 37.5 34.4 35.9 36.0 29.7 32.8 37.3 30.8 34.5 33.7 41.4 36.9 35.9 37.2 34.1 34.7 41.4
OXDQ'CO womm M F!
42.1
v » v
36.7
47.8 43.3 49.4 42.7 43.1 43.3 44.1 32.1 41.9 42.3 45.7 49.5 45.1 44.2 41.3 44.3 46.8 46.2 46.2 42.8 68.0 38.9 64.2 57.0 41.1 39.5 42.7
mvm 030311")th
mmm mmmmmm
mob ON mmm XDLO
mr—h muwm
01 10
COM (Du—IPD] www mm kDLthkD mmm
Kapitel 9 Inkomster
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Längre ungdomsutbildning och därmed minskande sysselsättning har lett till en minskning av arbetsinkomsterna bland _unga män upp till 30 årsåldem. Ökad förvärvsfrekvens bland kvinnor i 20- årsåldern bidrar emellertid till inkomsto'kningar bland kvinnor, där således ' jamstalld- hetsejfekten " kompenserar. Störst inkomstäkningar finns i åldrarna över 35, där kvinnornas sysselsättningsökning likaledes svarar för stora inkomstförstärkningar.
Skillnaderna i arbetsinkomst har alltså vidgats mellan generationerna, både för män och kvinnor. De disponibla inkomsterna ( "inkomst- standard ") har utvecklats analogt.
I detta kapitel redovisas ungdomarnas ekonomiska resurser i form av inkomster. Ekonomiska resurser skapas inom de tre försörjningssyste- men, nämligen på arbetsmarknaden (löner och företagarinkomster), via offentliga sektorn (genom kollektiva resursöverföringar: inkomst- försäkringar resp vissa konsumtionsbidrag), samt inom sociala nätverk (anhörigas underhållsskyldighet och kontantbidrag; resp Välgörenhet), se vidare referensramen i kapitel 1. I detta kapitel kommer vi att titta på utvecklingen av dels marknadens bidrag till försörjningen, dvs ar- betsinkomster, och dels den samlade effekten av marknad och offent— lig sektor i form av disponibla inkomster (totala inkomster av för- värvsarbete och kapital, inkl. transfereringar, minus direkta skatter och avgifter).
Dataunderlaget i detta kapitel är HINK (SCBs årliga undersökningar av hushållens inkomster) resp ULF. HINK omfattar samtliga inkomst- slag och inkomstskatter från administrativa register och deklarationer för ca 10000 hushåll per år, med kompletterande uppgifter om familj och arbete som hämtas in via telefonintervjuer. HINK ger jämförbar- het över tid, med tillbakablick till 1975, i viss mån till 1967 (lågin- komstutredningen). ULF ger i princip motsvarande information för en kortare period (från början/mitten av 80—ta1et) och utnyttjas därför en- dast för vissa kompletteringar, särredovisningar och nulägesbeskriv— ningar. Båda undersökningarna följer inkomstsituationen fram till taxeringsåret 1991, som var tillgängligt under 1993. Det innebär att den extrema lågkonjunkturen och arbetslösheten 1992/93 ännu inte finns med i resultaten. Å andra sidan är det inte effekterna av den just nu aktuella konjunkturläget vi ska beskriva, utan de mera långsiktiga trenderna i inkomst- och välfärdsutvecklingen för olika generationer.
9.1 En överblick över den allmänna inkomstutvecklingen
Hushållens disponibla inkomster har ökat med ca 15 procent under 80— talet, efter en viss nedgång i början och därefter en kraftig kon- junkturuppgång. Inkomstökningen beror i huvudsak på att sysselsätt- ningen ökade markant efter 1983 inom offentliga sektorn. Kvinnornas förvärvsfrekvens och arbetstider ökade, vilket gav påtagliga in— komstförstärkningar i samboendehushållen.
Inkomstfördelningen har långsiktigt blivit allt jämnare ända fram till 1982, då vi fick ett trendbrott. Sedan dess ökar inkomstskillnadema igen. 1990 låg inkomstspridningen åter på samma nivå som 1975 (Jansson och Sandquist, 1993). Utvecklingen visas i diagram 9.1. Ginikoefficienten mäter ojämlikheten i inkomstfördelningen för två olika inkomstmått (definitioner följer längre fram). Jämfört med andra länder bör Sverige dock fortfarande ha den minsta inkomstsprid— ningen.
Diagram 9.1 Ginikoefficienten för inkomststandard resp disponibel
inkomst per konsumtionsenhet. Källa: HINK 1975-90.
0250
0.245
0, 240
0, 235
0, 230
0.225
0.220
0215
0.210
0.205
0.200
0.195
0.190
0,185
0,180
—
inkomst- stondord
_ — _ disponibel / inkomst / l /
*f—T—T—T—jj "rl—l—T—r—l—T'Tä—"l
8081828384858687888990
Analyser för 80—talet baserade på HINK visar att den ökade inkomst- spridningen beror på snabbare inkomstökningar för höginkomstta- garna. Låginkomsttagarnas inkomster har inte minskat, men visar tecken på stagnation. Eftersom arbetslösheten och försämringarna i transfereringssystemen (sjukpenning, arbetslöshetsstöd) framförallt drabbar i inkomstfördelningens nedre del bör man efter 1991 räkna med ytterligare ökad inkomstspridning, som ännu inte syns i till— gänglig statistik.
I diagram 9.2 visas inkomstutvecklingen för olika percentiler i in- komstfördelningen. P (10) är den gräns som avskiljer de 10 procent av befolkningen som har den sämsta inkomststandarden (begreppet in- komststandard definieras i avsnitt 9.3). De ligger under denna gräns, medan P (90) avskiljer 90 procent av befolkningen som således ligger under gränsen. Ovan ligger de 10 procent som har den bästa inkomst- standarden. Diagrammet visar att vi under 80-talet flck större inkomst-
Diagram 9.2 Inkomststandard vid olika percentilgränser. Samtliga in— divider. Källa: HINK 1980-90.
ökningar för högre inkomsttagare, och därmed desto större inkomst- spridning. 1980 förfogade den procent av befolkningen som hade de högsta inkomsterna över 2,5 procent av den totala inkomstsumman i landet. 1990 förfogade de över 3,5 procent.
Den ökande inkomstspridningen kan i första hand återföras till ökade löneskillnader. Arbetarnas löner ökade långsammare än för det övre tjänstemannaskiktet. Under 80-talet minskade också transfereringarnas och skatternas omfördelande effekter. Inkomststandarden (efter skatt och transfereringar) bestämdes i allt större utsträckning av marknaden (löner) och i minskande utsträckning av offentliga sektorn.
9.2 Ungdomars arbetsinkomster
Inkomstskillnadema mellan olika generationer präglas i första hand av arbetskraftsdeltagandet. I kapitel 6 visades att det har inträffat stora förändringar i arbetskraftens storlek och sammansättning. Okad för— värvsfrekvens bland kvinnor ("jämställdhetsfaktorn") bidrar till in- komstökningar i alla åldersgrupper, och därmed även bland unga kvin- nor. Ungdomarnas inkomstsituation präglas även av en successiv ned- gång i andelen förvärvsarbetande ("etableringseffekten"), vilket i sin tur beror på längre ungdomsutbildning, i viss mån också på en trend- mässigt ökande arbetslöshetsbelastning. I kapitel 4 visades att andelen tonåringar som enbart studerade hade ökat från 34 till 58 procent sedan 1980. I kapitel 7 visades att den relativa arbetslösheten (kvoten mellan ungas och äldres arbetslöshetsandel) tenderar att öka ända sedan 60-talet. Detta innebär lägre och senare arbetsinkomster för ungdomsgenerationen, vilket bidrar till ökande inkomstskillnader mellan generationerna. I medelåldern slår däremot den ökade syssel- sättningsgraden bland kvinnor igenom helt. Därigenom vidgas in- komstskillnaderna mellan ungdomsgenerationen och medelåldern.
I tabell 9.1 redovisas arbetsinkomsterna inkl. ersättningar för inkomst— bortfall (sjukpenning, föräldrapenning) som medelvärde i resp redo- visningsgrupp, allt i 1991 års penningvärde. Den samlade inkomstvo- lymen beräknas således i relation till befolkningsgruppens storlek, oavsett hur arbetsinkomsterna är fördelade inom gruppen. Beräkning- arna speglar således marknadens roll för försörjningen av ungdoms— generationen, och hur denna roll har förändrats sedan 1975. Under- laget är ULF 1975-91.
1988/91 var arbetsinkomsten för 16—29-åringarna ca 90000 kr/år, prak- tiskt taget oförändrat mellan 1975 och 1991. Men inom ungdomsgrup- pen har inkomstutvecklingen gått i olika riktning, på ett sätt som kor- responderar mot sysselsättningsutvecklingen (se kapitel 6). Bland unga män slår etableringseffekten igenom fullt ut: sedan 1975 har arbetsin- komsterna minskat med en tiondel (ca 10000 kr/år). Bland unga kvin- nor motverkas etableringseffekten av jämställdhetseffekten: sysselsätt- ningsökningen ger en inkomstökning på + 8000 kr/år.
Kraftigast är effekterna bland tonåringarna, där arbetsinkomsterna har minskat med en tredjedel sedan 1975 (-14000 kr). Enligt AKU mins- kade andelen sysselsatta tonåringar från 54 till 42 procent under samma period (se kapitel 6), medan andelen tonåringar som enbart äg— nade sig åt studier ökade från 33 till 51 procent (se kapitel 4). Bland 20-24-åringar, där sysselsättningen var relativt konstant och de heltids- studerande endast ökade med 5 procentenheter, var också arbetsin- komsterna relativt oförändrade med 100000 kr/år. Bland 25—29-åring— arna, med något ökande sysselsättning, ökade också arbetsinkomsterna med 9000 kr/år. Hela denna ökning faller på kvinnorna (jämställdhetseffekten), med +23000 kr.
Störst var emellertid inkomstökningen bland 35-54—åringar, där ung- domsutbildningen sedan länge är avslutad och de flesta har etablerat sig på arbetsmarknaden. Här föreligger en kraftig inkomstökning (+23000 kr/år), vilket i huvudsak beror på den starka sysselsättnings- ökningen bland kvinnor. Vi ser alltså en bättre utveckling av arbets- inkomsterna för kvinnorna i samtliga åldersgrupper. Fortfarande har dock kvinnor lägre arbetsinkomster än män. Det beror i viss mån på lägre sysselsättningsgrad, men mera på lönenivåer inom kvinno— och mansyrken. Statistiken visar således att medan etableringseffekten spelar störst roll för unga män, motverkas den för kvinnornas del av en "jämställdhetseffekt" i riktning mot ökad sysselsättning och högre arbetsinkomster.
I tabell 9.1 redovisas vidare andelen lågavlönade bland de heltids- och helårssysselsatta. 1975 beräknade man ett belopp som avgränsade de 25 procent av de heltids— och helårssysselsatta som då hade den lägsta arbetsinkomsten. Beloppet har sedan dess varje år räknats upp med in- flationen. Tabell 9.1 visar att andelen lågavlönade är starkt ålders- beroende, där 93 procent av tonåringarna och 15 procent av 35-54- åringarna tillhör låginkomsttagama. Unga ensamföräldrar och tillfäl-
ligt anställda är överrepresenterade bland lågavlönade. Tabellen visar också stora skillnader mellan kvinnor och män.
Tabell 9.1 Inkomster. Nuläge och trend. Källa: ULF.
88/91 arbetsinkomst1 procent inkomst— nuläge trend 75-91
___—___;
16—74 16—29
16—29 16—19 20-24 25—29 35—54 55-74 16—19 20—24 25—29 35—54
55-74
UNGDOMAR 16—29 år
är är
är
år är är
män kvinnor
män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor
Ensamföräldrar Infödda svenskar Invandrare
115 90
101 79
27 100 129 163
62
28 27 106 93 150 107 200 126 82 44
90 91 80
+11* —1
—10 +8*
_17*
lågav— stan— lönade2 dard 88/91 88/91 24.5 156. 47.8 114. 34.8 114. 67.3 114. 92.9 42. 58.9 132. 33.9 153. 15.3 177. 15.5 171. 89.2 40. 97.4 43. 47.3 126. 75.0 137. 20.3 157. 56.5 148. 10.0 176. 25.1 179. 11.6 179. 23.0 163. 73.8 106. 47.1 114. 58.5 113.
4 ,;s
PP
NPNHO
kONOOO'tU'lkOkOO'tU—J
www:-
1 tusen kr 2 bland heltid— och helårsanställda
9.3 Disponibel inkomst och inkomststandard
Inom inkomststatistiken redovisar man disponibla inkomster genom att relatera de totala inkomsterna i det hushåll individen tillhör (dvs ar- betsinkomster, inkomster av kapital, transfereringar, minus direkta skatter) till normerade levnadskostnader i den aktuella typen av hus-
håll. Man får därmed jämförbarhet mellan olika hushåll "efter behov", dvs hushållssammansättning och boendeform. Utgifterna bedömer man därvid med utnyttjande av socialbidragsnormerna. Man beräknar en s k inkomststandard genom att bilda kvoten mellan hushållets dis- ponibla inkomster och socialbidragsnormen vid motsvarande hus- hållstyp. Inkomststandard=l,0 innebär att hushållet lever just på so- cialbidragsgränsen. Vid 2,0 har man dubbelt så mycket, och under 1,0 betecknas i det följande som under existensminimum. Statistiken avser individer som lever i hushåll med viss inkomststandard.
Denna metod tar emellertid inte hänsyn till alla relevanta faktorer. Det finns vissa jämförelseproblem när det gäller inkomstsidan. Inkomst- uppgiftema kommer nämligen från taxeringen där underrapportering och inkomstdispositioner kan innebära underskattningar. Beräkningar- na är inte heller helt rättvisande för ungdomsgenerationens materiella standard. I inkomststandarden som den beräknas här ingår nämligen inte föräldrastödet i form av kontantbidrag eller "naturaförmåner" ge— nom kvarboendet i föräldrahemmet. Dessa brister kan eventuellt åt- gärdas genom schablonmässig justering av inkomstdata för ungdomar. Det är emellertid en metod som innebär ett betydande inslag av god- tycke.
I diagram 9.3 finns en översiktlig jämförelse mellan 1980 och 1990 av den genomsnittliga inkomststandarden vid olika levnadsålder. Dia- grammet illustrerar att inkomstutvecklingen har varit positiv för alla åldrar utom för ungdomar, just vid den ålder då man söker sig ut på arbetsmarknaden (ca 21 år, som i diagrammet representerar ålders- gruppen 16—24 år). Då är inkomsterna i stort sett oförändrade. För- klaringen är minskande sysselsättning och minskande arbetsinkomster bland ungdomar, men ökande i medelåldern. Lägg även märke till att förbättringarna är störst i 50-årsåldern.
I diagram 9.4 jämförs tre generationer, där ungdomars resp pensio- närsgenerationens inkomststandard beräknas som procent av inkomst- standarden för 45—54—åringar. Detta procenttal ligger under 100, efter— som både ungdomar och pensionärer har lägre inkomststandard än i medelåldern. Procenttalet minskar mellan 1975 och 1991 för ungdo- mar. Detta är ett uttryck för att den medelålders generationen drar ifrån i inkomstutvecklingen. 45-54—åringarna har som tidigare visats i kapitel 5 ökat sin sysselsättning avsevärt, medan ungdomarnas sys— selsättning och därmed arbetsinkomster har minskat. För pensionä-
rerna gäller analogt att de inte har samma sysselsättningsökning under perioden, men däremot successivt förbättrade pensioner. Vidare har pensionsåldern sänkts.
Diagram 9.3 Inkomststandard i olika åldersgrupper. Källa: HINK 1980 resp 1990.
Inkomststandard
3 12 21 30 40 50 60 70 80 Ålder
Inkomstjämförelser mellan generationerna kontrollerar för hushålls- struktursskillnader, eftersom inkomsterna räknas i relation till "behov" enl socialbidragsnormen. I diagram 9.5 konkretiseras de ökande gene- rationsskillnadema genom jämförelse mellan gifta __eller samboende ungdomar utan barn och äldre i samma hushållstyp. Aven här ser man att inkomstutvecklingen är bättre för de äldre.
Diagram 9.4 Inkomststandard för ungdomar och pensionärer som an- del av inkomststandarden för 45—54-åringar. Källa HINK 1975-90 resp LNU 68.
95,0
90,0 + //* x
86,0 1. X
80,0
75,0 '
70,0
65,0
60,0
' 18-24 år
55,0 & _ *— ** 25-34 år
65-74 år
45,0 40,0 rit.:TrIT—hi—Tv—r—v—v—v—v—v—r—r—J
67 75 78 8081828384858687888990
Diagram 9.5 Inkomststandard för gifta/samboende utan barn. Källa: HINK 75—90 resp LNU 68.
2,70 2,50 *— 1
2,30 n'
2,10 i
1,90 , / / / / 1,70 * /
/ __ 18—29 år 1,50 _ — — _ 30-64 år 1,30 1,10 llr—T—T'T—n—r—lr—i—t—rj—h—r—jå—i—r—m
67 75 78 8081828384858687888990
Inkomstskillnadema har således Ökat mellan generationerna. Variatio- nerna av inkomststandardutvecklingen mellan åldersgrupper överens— stämmer i huvudsak med sysselsättningsutvecklingen. Bäst inkomst— standardutveckling föreligger i åldersgrupper där sysselsättningsök- ningen är störst (dvs i medelåldern). Ungdomsgenerationen har negativ sysselsättningsutveckling, och därför också sämst inkomstutveckling.
I tabell 9.1 samt i det utförligare underlagsmaterialet till denna rapport finns detaljerade nulägesbeskrivningar av olika gruppers inkomststan- dard baserade på ULF (korta tidserier tillåter inte trendanalyser. Här finns avsevärda skillnader beroende på förvärvsintensitet och hushålls— typer, trots att beräkningsmetoden tar hänsyn till stordriftsfördelar och försörjningsbörda. Här inverkar emellertid också åldersfaktorn: i me- delåldern ingår man oftare i familjer, och de flesta har också etablerat sig på arbetsmarknaden.
9.4 Ungdomar under existensminimum
Beräkningarna av inkomststandarden kan också utnyttjas för att illus- trera utvecklingen när den gäller andelen som lever under existensmi- nimum enligt de normer som gäller för socialbidrag (dvs med in— komststandard under 1,0). I diagram 9.6 visas procenten i olika gene- rationer som lever under gränsen. Under 80-talet vidgades visserligen inkomstskillnadema, men trots detta minskade andelen fattiga (enligt denna definition). I medelåldern (30-64 år) är minskningen klar. Bland ungdomar har vi istället en ökning sedan slutet av 70—talet.
I diagram 9.7 sker sedan en relativ jämförelse, där andelen ungdomar under existensminimum jämförs med motsvarande andel bland 30-64- åringarna. Andelen ungdomar under existensminimum har inte bara ökat i absolut mening sedan 60-talet (se diagram 9.6), utan också rela- tivt äldre generationer. 1967 var andelen under existensminimum ungefär en femtedel högre bland ungdomar, och 1990 var den fem gånger högre. Förändringen beror i första hand på att andelen fattiga minskade bland de äldre (från 10 till 4 procentenheter), medan andelen bland ungdomar var praktiskt taget oförändrad.
Diagram 9.6 Procent under existensminimum. Källa: HINK 1975-90.
24,0 23,0 22,0 21,0 20,0
19,0 '
18,0 17,0 16,0 15,0 14,0 13,0 12,0 1 1,0 10,0 9,0 8,0 7,0 6,0 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 0,0
# 18—29 år
_" _ _ 30-64 år
.it.— 75
_1_—1'—1__1'—_1-_1'__—1
78 8081
1_1__1_T T
828384858687888990
Diagram 9.7 Procent under existensminimum bland ungdomar jäm- fört med andelen bland äldre i åldern 30-64 år (kvot). Särredovisning av samtliga ungdomar resp ensamstående. Källa: HINK 75-90 resp LNU 68.
5,20 5,00 * 4,80 + 4,60 _ 4,40 _— 4,20 — 4,00 T 3,80 * 3,60
3,40 1 3,20 är 3,00 T 2,80 + 2,60 * 2.40 + 2,20 + 2,00 ** 1,80 * 1,60 *
1,40 + __— ensamstående 1,20 i/ 16-29 år
1,00 _ 0.80 +
0,60 0.0 1 0,20 + 0,00**111'4T111T111_F—T_F_T—T_Tj—l—T—1—
67 75 78 8081828384858687888990
_ _ _" samtliga 1629 år
Kapitel 10
Likviditet
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Det finns påtagliga och dessutom ökande skillnader mellan gene- rationerna när det gäller tillgången till en kontantmarginal (kunna skajfa fram 12000 kr på en vecka). Ungdomar har givetvis i klart min- dre utsträckning tillgång till ett eget bankkonto på denna nivå. Även i detta avseende har de äldre generationernas rörelsefrihet förbättrats sedan 70-talet, medan ungdomarnas minskar eller stagnerar.
Det finns betydande skillnader mellan ungdomar när det gäller risken att hamna i betalningssvårigheter. Tonåringarna är mera skyddade ef- tersom de flesta fortfarande har kvar i föräldrahemmet. Problemen kommer i huvudsak efter utflyttningen från föräldrahemmet och i åld- rarna 20-29 år, där vi konstaterar att var fjärde haft akuta problem det senaste året, och att andelen dessutom har ökat från ca 20 till 25
procent sedan 1975. Särskilt utsatta är unga ensamföräldrar, där flera faktorer samverkar: förlängd utbildning, senare inkomster och splittrad familj förstärker problemen. Andelen av de unga en- samföräldrarna som senaste året haft svårigheter att klara mat och hyra har på 10 år ökat från 36 till 64 procent.
Inkomstberäkningar ger inte en fullständig bild av en individs ekono— miska situation. Såväl arbetsinkomster som disponibla inkomster efter skatt och transfereringar resp "inkomststandarden" (relaterad till soci- albidragsnormerna) som redovisades i kapitel 9 kan vara för låga med hänsyn till de aktuella levnadskostnadema, t ex p.g.a. extrema bo- stadskostnader eller stor försörjningsbörda. Å andra sidan kan lev- nadskostnaderna vara extremt låga, t ex om man bor billigt eller om man ingår i föräldrahushållet och betalar inget eller lågt för mat och bostad. Inom ungdomsgenerationen ryms alla dessa varianter. Ingen generation är så heterogen såväl ifråga om inkomster och inkomstbe- hov. Före utflyttningen från föräldrahemmet är inkomstbehoven små. Om man har inkomster från heltidsarbete och samtidigt bor och äter gratis hos föräldrarna har man en bättre ekonomisk situation än man någonsin kommer att få senare i livet. Efter utflyttningen från föräld- rahemmet uppstår ofta extremt höga levnadskostnader, t ex hög hyra i nybyggda bostäder, och omfattande bosättningskostnader (möbler, husgeråd, telefon, kapitalvaror osv) som redan ingår i de äldres stock av tillgångar. Nyanskaffningsbehovet måste till stor del finansieras med löpande inkomster. Under den närmaste tiden efter utflyttningen från föräldrahemmet blir därför den ekonomiska rörelseförmågan starkt begränsad.
I detta kapitel kompletterar vi inkomststatistiken med indikatorer på likviditet. Låga inkomster resp höga levnadskostnader ger utslag i form av att man saknar en kontantmarginal, att man är mera beroende av anhöriga, banker, socialbidrag osv för att klara de dagliga lev- nadskostnadema, och att man oftare drabbas av tillfälliga kriser i hus- hållskassan. Låga inkomster leder också till mindre tillgångar såsom hushållsmaskiner, mediautrustning, bilar, båtar och fritidshus, samt semesterresor och utlandsresor, vilket kommer att behandlas i nästa kapitel.
Det vi här intresserar oss för är etableringsfasens långsiktiga förskjut- ning uppåt i åldrarna: när utbildningen förlängs alltmera kommer in- komsterna allt senare och därmed även den likviditet och den ma- teriella standard som är normal i vuxenvärlden. Därmed kommer skillnaderna mellan generationerna (definierade som åldersgrupper) att växa successivt. Den försenade etableringsfasen innebär samtidigt att ungdomar blir mera beroende av föräldrarna och av samhället för sin försörjning, och vid allt högre åldrar. Detta kan innebära senare ut- flyttning från föräldrahemmet, mera studiebidrag, ökande kontantbi- drag från föräldrarna, och att ungdomar utnyttjar föräldrarnas till- gångar längre upp i åldrarna. Försörjningen av ungdomsgenerationen förskjuts därmed från marknaden (arbetsinkomster) till offentliga sek- torn (studiestöd) resp till familjen (föräldragenerationen).
10.1 Indikatorer
Indikatorema på likviditet utgörs av intervjufrågor i ULF betr tillgång till en kontantmarginal på 12000 kr, hur man klarar detta, resp ett antal intervjufrågor rörande tillfälliga finansiella problem. Tablån nedan vi- sar definitionerna och procent:
Indikator: 16—29 år 16—74 år
Saknar kontantmarginal: kan inte skaffa fram 12000 kr inom en vecka vid behov 22,0 12,8 Metod att klara 12000 kr: eget bankkonto 38,3 61,8 via lån av annan hushållsmedlem 10,7 4,9 via lån av släkt och vänner 17,2 8,6 via lån i bank (motsv.) 10,9 10,6 Betalningsproblem senaste 12 månaderna: svårigheter att klara löpande utgifter för mat, hyra räkningar mm 19,4 12,1 tvungen låna av släkt och vänner för att klara löpande utgifter (mat, hyra) 12,3 6,3 sökt socialbidrag för hyran 2,9 1,7 låtit bli att betala hyran i tid 2,2 1,3
10.2 Kontantmarginal
Som synes finnes det påtagliga skillnader mellan ungdomsgenera- tionen och befolkningen i sin helhet. Ungdomar har sämre kon- tantmarginal och tvingas i stor utsträckning luta sig mot föräldrar och släkt när det gäller stora utbetalningar. Tabell 10.1 visar att tillgången till en kontantmarginal successivt förbättras med ökande ålder, och att kvinnor har sämre likviditet än män. Efter 20 års ålder har minst 40 procent ett bankkonto på 12000 kr (79 procent bland 55- 74- ar-ing- arna). Tillgång till ett eget bankkonto är den avgörande skillnaden mellan generationerna. De yngsta (ofta kvarboende 1 föräldrahemmet) kan ofta låna mom hushållet. Unga män har oftare bankkonto och kan tänka sig banklån, medan unga kvinnor lutar sig mot sociala nätverk (lån inom hushållet eller av släkt och vänner).
Trendanalyserna försvåras av inflationen, och därför har beloppet 1 in- tervjufrågan höjts successivt med jämna tusen kronor 1 takt med pen- ningvärdesförsämringen. Trots detta kan trenderna för olika genera- tioner jämföras, eftersom mätningarna och belopp är identiska resp år för de olika åldersgrupperna. Tabell 11.1 tr. överensstämmer helt med generationssldllnaderna när det gäller inkomstutvecklingen. Vi kon- staterar att de äldre generationerna har en positiv utveckling av kon- tantmarginalen, dvs allt färre saknar kontantmarginal (minustecken i tabell 11.1 tr., kol 1), däremot inte ungdomar. Detsamma gäller för an— delen som förfogar över ett bankkonto på 12000 kr: andelen ökar för de äldre (särskilt pensionärerna), men minskar för de yngsta.
Inom ungdomsgenerationen finns flera grupper med extremt dålig likviditet. Ensamföräldrar, arbetslösa och personer med invandrarbak- grund har mindre ofta en kontantmarginal på 12000 kr. Medan detta gäller för endast 22 procent av hela ungdomsgruppen, ökar andelen till 49 procent bland ensamföräldrarna, 41 procent bland de arbetslösa och 38 procent bland invandrarungdomarna. Bland de fast etablerade på arbetsmarknaden (fast anställda) ligger andelen på 16 procent. Bland ensamföräldrar och invandrarungdomar tycks denna andel dessutom öka.
10.3 Betalningsproblem
Kris i hushållskassan (pengarna slut, akuta lån eller socialbidrag eller inställd hyresbetalning) hade 19 procent av ungdomsgenerationen upplevt under det senaste året, vilket är påtagligt vanligare än bland äl- dre. I 20-årsåldern rör det sig om var fjärde, medan tonåringarna sällan berörs av detta, eftersom de flesta fortfarande bor kvar hos föräldrarna. Aven här är unga kvinnor mera drabbade än unga män.
Trendanalyserna visar, analogt med inkomststatistiken, att det är i 20- årsåldern som betalningsproblemen ökar, och där är det också en ökande andel som får tillgripa lån för att klara löpande hushållsut- gifter. De som bor kvar i föräldrahemmet är mera skyddade: de saknar visserligen ofta en egen kontantmarginal, men har sällan drabbats av akuta penningproblem (6 procent). Likviditetsproblem finns således i första hand efter utflyttningen från föräldrahemmet. Var tredje en- samboende i åldern 16—24 år har haft svårt att klara maten eller hyran under det senaste året, och var fjärde har fått låna till löpande utgifter. Ensamföräldrar under 29 år (mest unga mödrar) har haft de största svårigheterna (hela 64 procent) och 45 procent hade fått låna för uppe- hället det senaste året, 29 procent hade sökt socialbidrag och 14 pro- cent hade underlåtit att betala hyran. Tabell 10.1 tr. visar också att de unga ensamföräldrarnas ställning har försämrats avsevärt i alla dessa avseenden under de senaste 10 åren. Tabellen visar att andelen med akuta betalningsproblem har ökat med 28 procentenheter, andelen som sökt socialbidrag med 15 procentenheter, och att andelen som underlå- tit att betala hyran ökat med 10 procentenheter till ca 14. Dessa siffror talar för en samverkan mellan flera faktorer: förlängd ungdoms- utbildning, senare inkomster, låga kvinnolöner, ökande arbetslöshets- risk, i kombination med familjesplittring. Ensamföräldrar i högre åldrar har en väsentligt bättre ställning. Kontrasten till medelåldern, där de flesta är etablerade på arbetsmarknaden, är dramatisk: bland äldre ensamföräldrar har endast 11 procent haft betalningsproblem, 5 procent fått låna, 1,5 procent fått socialbidrag och 1 procent inställt be— talningarna. (Dessa data redovisas ej i tabellform i denna rapport.)
Den personliga likviditeten varierar vidare med graden av etablering på arbetsmarknaden. De som är fast etablerade, dvs företagare och fast anställda, har bättre likviditet och mera sällan svårigheter att klara de löpande utgifterna. Ungdomar i tillfälligt arbete resp arbetslösa har klart sämre likviditet. Dessa skillnader speglar naturligtvis olika steg i
Tabell 10.1 Personlig likviditet efter generation, kön och familjetyp. Nuläge 1988/1991. Procenttal.
&
saknar har lånar lånar bank svårt lånar sökt ej kontant eget inom släkt eller klara till social betalt marginal konto hush. vänner motsv. utgift löp.utg bidrag hyran
16—74 år 12.8 61.8 4.9 8.6 10.6 12.1 6.3 9
16—29 år 22.0 38.3 10.7 17.2 10.9 1
MN HN FOX HN
16—19 år 34.7 25.0 24 7 3 3 20—24 år 17.9 39.9 7 0 17 1 25—29 år 16.0 46.9 3.5 18.6 14.3 24.2 14.5 3 3 4 7 2 1 1 3
35—54 är 8.8 68.0 55—74 år 8.7 79.3
communes OMMHO (00)on ONMHO
16—29 är män 19.5 42.4 9.8 14.6 12.4 17.7 10.6 kvinnor 24.6 33.9 11 7 . 3 4 O
mo NN
. .
som Nm
l—l
N
LO N NHI—ICKMP
16—19 är män 33.2 28.9 2 kvinnor 36.2 21.0 2
20—24 år män 15.9 43.6 kvinnor 20.2 36.0 25—29 är män 12.8 51.4 kvinnor 19.4 42.1
MXDPkDNW
HQ'NQ'NO) OOMNMN
wooou'iooH 01—101qu
35—54 år män 7 kvinnor 10. 6 1
NONHKD
1—11—1 (01—1le kOkDChv—l ON ko
55—74 år män
kvinnor 1 UNGDOMAR 16—29 år Kvarboende 16—24 år 29.2 32.5 2 Ensamföräld 16—29 år 49.4 11.8 Arbetslösa 16—29 år 40.9 18.8 Invandrare 16—29 år 38.5 20.2
vomm l—lu—lOO kaNm Fin—100 DONG) Hin.—101 N N (1)
1—1 lN u—l N LOOXNN OMXDW r—i Kiwi—IKO ommm H [x 1—1 ("1 1—1 00 m DNF?”
H [* q—l N
.
LD
r-l N Gomera.—1 mobb
Sambo ej barn 35—54 år 5.2 77.8
(') 0 m 0 LG 1—1 m Q' 0) Ch Q' m ("1 m
Tabell 10.1.tr
Personlig likviditet. Trend 1975—91. * att förändringen är signifikant.
Plustecken anger ökning och
saknar kontant marginal konto
har
eget
lånar inom hush. lånar släkt
vänner
bank eller motsv.
svårt klara
utgift
lånar sökt
ej
till social betalt löp.utg bidrag hyran
16—74 16—29 16—19 20—24 25—29 35—54 55—74 16—29 16—19 20—24 25—29 35—54 55—74
är år är år är
män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor män
kvinnor
UNGDOMAR 16—29 år Kvarboende 16—24 Ensamföräld 16—29 Arbetslösa 16-29 Invandrare 16—29
Sambo ej b 35—54
—2.0 +1.2 +3.3 —2.2 +1.7 —2.8* _5.4* +5.8 +O.5 —3.6 —0.6 +O.7 +2.9 —2.9* —2.6* —6.1*
—4.8* +2.1 +8.7 —1.6 +3.2 —2.8*
+3.8* _3'01' _3_8* +O.8 —4.2 +5.8* +10.7*
—1.5 _4_7*
_5.1* —2.3 +2.9 —1.7 —1.6 _7_1* +9.1* +2.3
+11.9*
+9.5*
—3.0 —11.1* —O.2 —11.0*
+6.7*
—2.1* +O.2
+2.5 —2.0 —1.1 —3.5* —2.3*
—3.5*
—0.7 —1.9 —3.1 —1.6
—4.5*
—2.9* _3_4* —2.5* —4.8* —2.3 _3_1* _2.4* —3.6* —3.2
—2.1 —3.2 -4.2* —5.1* —3.8* —0.6 —3.9* -2_4* —1.9*
—2.7* —O.6 —5.5 —1.6 +4.8 —2.0*
+6.2* +6.9*
+1.5
+9.2* +9.3* +7.5* +2.5* +7.0* +6.8*
—O.1 +3.3* +10.1* +8.0* +9.9* +8.6* +5.2* +9.8* +1.5
+3.5* +2.7* +9.6* +7.9* +7.6* +6.7*
+2.7* +3.7*
—0.8 +4.2* +6.2* +2.1 +O.6
+2.3* +5.1*
—1.1 —0.7 +3.5* +5.3* +3.2 +9.4* +1.5 +2.6* +O.3 +0.9 +O.3 +28.2* +5.2* +1.4 +O.8
+1.7* +O.6* +2.9* +1.0*
-1.4* +O.2 +4.4* +0.9 +4.7* +1.8* +1.4* +O.6* +O.1 —0.1
+1.6 +O.6 +4.3* +1.5 —0.8 +O.1 —2.0* +O.2 +3.1* +O.3 +5.9* +1.7 +1.8 +1.3 +7.6* +2.4 +1.0 +O.4* +1.9* +O.8* —0.1 —0.3* +0.4 +O.1 +O.1 +O.1 +19.9* +15.5 +12.2* +2.1 —0.1 +4.5* +O.6 +O.2
+O.2 +10.5* —2.4 +O.3 —0.1
etableringsfasen. När man just har sökt sig ut på arbetsmarknaden har man ofta tillfälliga anställningar eller är arbetslös. De fast anställda har varit ute längre, liksom företagarna. Då har man också haft egna in— komster en längre tid och har kunnat bygga upp en penningreserv.
Deltidsanställda (ofta kvinnor) har självklart lägre inkomst, och i kon- sekvens därmed också oftare ekonomiska problem. Markanta skillna- der finns också mellan unga arbetare (särskilt kvinnliga) och unga tjänstemän, vilket naturligtvis speglar löneskillnader. Aven föräldrar- nas klasstillhörighet samvarierar med barnens ekonomiska situation. Eftersom barn i stor utsträckning ärver föräldrarnas status/yrkes- ställning fortplantas klasskillnadema mellan generationerna, även betr den ekonomiska situationen. Lika påtagliga är skillnaderna mellan infödda svenskar och invandrarungdomar.
Kapitel 1 1 Kapitalvaror och semesterresor
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Utvecklingen av ungdomars stockar av tillgångar resp semesterresor visar konsekvenser av senare etablering på arbetsmarknaden och senare inkomster för den materiella levnadsstandarden. Resultaten vi- sar att ungdomsgenerationens standardutveckling har varit sämre än de äldre generationernas, analogt med utvecklingen av inkomster och likviditet i olika generationer.
De yngsta ungdomarnas standardutveckling följer medelåldems efter- som de flesta bor kvar i föräldrahemmet och tillgångar som bilar, fri- tidshus, hushållsmaskiner mm delas av hushållsmedlemmama. Den sämre utvecklingen för ungdomarna märks framför allt i 20-årsåldern, där de flesta flyttat ut. Den fulla effekten av senarelagd etablering på arbetsmarknaden och senare inkomster pareras antagligen delvis av att ungdomar kan utnyttja föräldrarnas tillgångar en längre tid.
Genomgången av den materiella levnadsstandarden i denna rapport omfattar fyra kapitel. I kapitel 9 redovisades inkomster och kapitel 10 kompletterar bilden av inkomstsituationen genom indikatorer på likvi- ditet och akuta inkomstproblem. Kapitlen 11 och 15 beskriver den materiella standarden i form av tillgångar, där kapitel 11 ger fakta om kapitalvaror och resor, medan kapitel 15, som ingår i ett block rörande bostadsmarknaden, beskriver bostadsstandarden.
11.1 Etablering i vuxenvärldens konsumtionsmönster
Hushållens materiella tillgångar skapas normalt inte under ett år utan byggs upp under en delvis lång följd av år. Vi kan här tala om en suc- cessiv etablering i vuxenvärldens konsumtionsmönster, som kan sträcka sig långt upp i medelåldern. Varje ungdomsgenerations materi- ella standard präglas av att den jämfört med de äldre har haft en kortare yrkeskarriär och en kortare period med regelbundna och säkra inkomster. Under den första tiden efter utflyttningen från föräldra- hemmet är ensamboendet mera utbrett, vilket innebär att man inte kan tillgodogöra sig samboendets stordriftsfördelar. En större andel av in- komsterna går då till fasta kostnader för bostad, och anskaffnings- kostnader för bil, telefon och hushållsmaskiner kan inte delas. Sam- tidigt är "investeringsbehovet" (bostad, möbler och bohag, bil osv) störst under etableringsfasen i 20-årsåldern. Senare tillkommer kostna— der i samband med familjebildning (investeringar, barntillsynskostna— der för förskolebarn, inkomstbortfall).
Det leder både till en mera pressad vardagsekonomi (sämre likviditet, se kapitel 10) och sämre försörjning med kapitalvaror i ungdomsge- nerationen. Det vi här intresserar oss för är etableringsfasens långsik- tiga förskjutning uppåt i åldrarna: när utbildningen förlängs alltmera kommer inkomsterna allt senare och därmed även den materiella standarden som är normal i vuxenvärlden. Sett i ett tidsperspektiv kommer skillnaderna mellan generationerna (definierade som ålders- grupper) att växa, inte bara ifråga om inkomster och ekonomisk rörel- sefrihet, utan också att uppbyggnaden av ungdomshushållens stockar av tillgångar senareläggs och därmed blir mindre. Etableringen i vux— envärldens konsumtionsmönster och konsumtionsnivå förskjuts uppåt i åldrarna.
Detta kan också innebära att ungdomar utnyttjar föräldrarnas tillgångar
längre upp i åldrarna. Även efter utflyttningen från föräldrahemmet brukar ungdomar utnyttja föräldrarnas bilar, fritidshus, båtar och följa med på semesterresor. Dessutom förekommer kontantbidrag eller lån från föräldrahushållen även efter utflyttningen, regelbundet eller till- fälligt i krissituationer. Overgången till en helt självständig ekonomi sker i regel inte abrupt utan stegvis, ofta i takt med att de egna resur- serna byggs upp. Det innebär i så fall att ungdomsgenerationens mate- riella eftersläpning delvis pareras av föräldrarna. Vi kommer vidare att se att tonåringar ofta har bättre standard i vissa avseenden än äldre ungdomar i 20-årsåldem, eftersom tonåringarna i stor utsträckning bor kvar i föräldrahemmet. Många av de tillgångar som hushållen äger nyttjas av samtliga hushållsmedlemmar, och delvis även av utflyttade barn.
Undersökningsmetoden bygger på jämförelser av tillgångar i olika ål— dersgrupper från 1975 till 1991 enligt ULF. Urvalet av indikatorer har begränsats och gäller i denna rapport "tillgång till" bil, husvagn, båt, fritidshus, TV, video och diskmaskin, medan bostadsstandarden redo— visas i kapitel 15. Med tillgång avses här att hushållet förfogar över resp produkt (äger, leasar, hyr eller får låna). Vidare redovisas semes- terresor resp utlandsresor (minst en vecka under den senaste lZ-måna— dersperioden).
11.2 Kapitalvaror mm
Hushållens fasta tillgångar i form av hushållsmaskiner, transportmedel och fritidsredskap byggs upp successivt under en lång följd av år. Där— för är det naturligt att dessa tillgångar är vanligare i högre åldrar. Det intressanta är om detta mönster har förändrats över tid, dvs om det är så att ungdomarnas tillgånger kommer senare i livet. Huvuddelen av frågorna gäller "tillgång inom hushållet", vilket innebär att föräldrar- nas nyttigheter (bilar, maskiner osv) ska räknas in i den mån de kan utnyttjas. De yngsta, särskilt de som fortfarande bor kvar i föräldra- hemmet har oftare tillgång till föräldrahushållets standard än de något äldre ungdomarna, där det har gått några år sedan utflyttningen. Därför bör man räkna med en U-formad tillgångskurva med ökande ålder, där man i 50—årsåldern når någon form av optimum.
Tabell 11.1 visar att man i tonåren och i medelåldern har störst till-
gångar (bilar, husvagnar, båtar, video, diskmaskin, fritidshus). För be- folkningen i sin helhet har standarden förbättrats i samtliga avseenden mellan 1975 och 1991. Utvecklingen är visserligen positiv för samtliga generationer, men förbättringarna är mindre för ungdomsgenerationen, med reservation för (de ofta kvarboende) tonåringarna, som följer för- äldrarnas standardutveckling. För pensionärsgenerationen föreligger en exceptionell ökning av bilinnehavet (+22,6 procentenheter), och av fritidshusägandet (+7,3 procentenheter). Sedan ATP är fullt ge— nomförd och allt flera kvinnor har egenpensioner från förvärvsarbete kan den äldsta generationen i stort sett bibehålla standarden från de yr- kesaktiva åren. Bland ungdomar ligger bilägandet kvar på samma nivå som 1975, medan ökningen för befolkningen i sin helhet ligger på +9,3 procent.
Tabellen visar också att tonåringarnas situation har förbättrats avse- värt. Eftersom de flesta är kvarboende (89 procent) rör det sig dock i regel om ökningar av föräldrarnas tillgångar. I ZO—årsåldern är standardförbättringen klart sämre, vilket beror på att andelen utflyttade ungdomar är högre. I själva verket är ökningstakten störst bland tonåringar (se tabell 11.1 tr.), och minst i åldern 25-29 år där endast 5 procent bor kvar i föräldrahemmet. Då har också nämligen avståndet till utflyttningstidpunkten vuxit så mycket att föräldrarnas tillgångar inte längre blir lika relevanta för den egna standarden. Exempelvis "äger" 24 procent av tonåringarna fritidshus (givetvis är det föräldrarna som äger), men endast 8 procent av 25—29-åringarna, och denna skillnad har ökat med ca 4 procentenheter sedan 1975 .
Dessa resultat understryker en viktig aspekt på ungdomars materiella situation. Levnadsstandarden inom ungdomsgenerationen är betydligt mer heterogen än i andra generationer. Trots låga eller inga inkomster kan den materiella situationen vara mycket god om man bor kvar hos föräldrarna. Standarden bör vara extremt god om man har egna inkom- ster, men bor kvar och betalar litet eller inget till föräldrahushållet. Å andra sidan kan standarden under en övergångsperiod vara extremt dålig, trots heltidsinkomster, om man nyss har flyttat hemifrån, drab- bas av hög hyra och stora bosättningskostnader, och bor ensam utan någon att dela kostnaderna med. Kontrasten märks framför allt vid jämförelser mellan kvarboende ungdomar och vissa marginalgrupper, såsom unga ensamföräldrar, arbetslösa och invandrarungdomar. Här visar statistiken såväl sämre standard vid slutet av 80—talet och sämre utveckling sedan 70-talet, jämfört med såväl äldre som med kvarbo-
ende ungdomar. Resultaten tyder också på att kvarboende är vanligare i välbeställda föräldrahushåll.
Sett över ett längre tidsperspektiv (mellan 1975 och 1991) har de ma- teriella skillnaderna mellan olika samhällsklasser minskat. Det gäller även ungdomsgenerationen. Den allmänna inkomststatistiken (se kapi— tel 9) visar emellertid att trenden mot utjämning har brutits i början av 80-talet, och att ökade löneskillnader samt förändringar i transfere- ringssystemen och i skattesystemet bör leda till ökade skillnader även inom ungdomsgenerationen.
Tabell 11.1 visar att invandrarbakgrund innebär klart sämre tillgångar även i ungdomsgenerationen. Skillnaderna har dessutom ökat sedan 70-talet. Förklaringen till ökningen kan delvis ligga i förändringar av invandrargruppens sammansättning. I kapitel 23 finns en utförligare genomlysning av invandrarungdomamas situation. Mest utsatta är sena invandrare, dvs ungdomar som kom till Sverige efter 7-årsåldern (i huvudsak flyktinginvandrare).
11.3 Semesterresor
Medan förändringar av stockar av tillgångar av varaktiga konsum- tionsvaror kan ge en bild av trenderna i den allmänna inkomstsituatio- nen i olika åldersgrupper, ger semesterresor mera av en ögonblicks- bild. Semesterresor konsumeras omedelbart, de kan kosta betydande belopp, och ligger relativt långt ned i angelägenhetsgrad. Därför är det just här man i första hand kan räkna med en anpassning till sämre in- komster.
Andelen som rest på semester (minst en vecka under de senaste 12 månaderna) har ökat med 8,3 procentenheter i befolkningen i sin hel— het, och ökningen har varit störst bland de äldre, och minst i ung— domsgenerationen, även här med reservation för kvarboende ungdo- mar (mest tonåringar). Tonåringarna följer föräldragenerationens
Tabell 11.1 Kapitalvaror mm. Nuläge 1988/1991. Procenttal. Källa: ULF.
har tillgång till: äger semes— ut—
————————————————————————————————————————————————— fri— terresa lands—
bil husvagn bat video TV disk— fritids— tids— senaste resa maskin hus hus året
16—74 är 84.5 10.7 21.1 53.1 97.3 44.7 48.8 22.4 66.0 44.6 16—29 är 82.9 11.4 23.6 62.7 95.9 40.0 49.0 14.1 69.2 49.1 16-19 är 87.0 14.9 28.1 71.8 98.5 62.3 47.9 24.3 70.8 54.0 20—24 är 78.5 9.6 22.2 56.9 95.0 30.2 49.6 12.2 67.1 48.4 25—29 är 83.8 10.4 21.4 61.3 94.6 32.1 49.2 8.1 69.8 46.1 35—54 är 90.5 13.1 22.6 63.6 98.1 57.6 51.2 25.3 71.3 48.1 55—74 är 76.4 6.8 16.9 25.4 98.0 30.0 44.6 29.8 54.5 35.7 16—29 är män 84.7 12.2 27.6 66.5 95.8 42.2 48.3 15.2 67.0 47.7 kvinnor 80.9 10.6 19.3 58.7 95.9 37.6 49.7 13.0 71.4 50.7 16—19 är män 87.4 15.0 31.5 77.0 99.2 66.0 47.5 25.6 68.2 51.4 kvinnor 86.6 14.9 24.8 66.5 97.8 58.7 48.4 23.1 73.4 56.7 20—24 är män 81.6 11.0 26.3 62.5 95.5 34.9 49.0 14.6 63.4 45.6 kvinnor 75.1 8.1 17.8 50.8 94.5 24.9 50.2 9 6 71.2 51.5 25—29 är män 85.7 11.4 26.0 62.6 93.5 31.5 48.3 8 1 69.7 47.0 kvinnor 81.7 9.4 16.4 59.9 95.8 32.8 50.3 8.0 70.0 45.2 35—54 är män 92.0 13.6 24.0 64.5 97.7 57.9 50.3 24 5 70.1 46.5 kvinnor 89.0 12.6 21.1 62.7 98.6 57.3 52.2 26 0 72.6 49.6 55—74 är män 84.8 8.1 20.1 30.2 97.8 33.0 46.0 31.6 52.4 35.7 kvinnor 68.9 5.7 14.0 21.1 98.2 27.3 43.3 28.3 56.4 35.7 UNGDOMAR 16—29 är Kvarboende 16—24 är 90.7 14.8 29.8 73.7 99.7 67.3 48.1 27.0 70.9 53.1 Ensförälder 16-29 år 78.5 11.4 25.0 59.7 94.6 43.5 47.9 18.7 71.0 54.4 Arbetslösa 16—29 är 72.2 11.3 15.6 63.1 94.8 29.0 45.7 11.9 53.0 31.9 Invandrare 16—29 är 66.7 3.9 10.9 63.6 93.2 23.3 29.7 6.0 67.7 59.0 Sambo ej b 35—54 år 95.5 14.1 26.0 61.3 99.0 54.9 52.1 31.8 74.6 55.6
Tabell 11.1 tr
och * att förändringen är signifikant.
Kapitalvaror mm. Trend 1975—91.
har tillgång till:
16—74 16—29 16—19 20—24 25—29 35—54 55-74 16—29 16-19 20—24 25—29 35—54 55—74
är år är är är
UNGDOMAR Kvarboende 16—24 är Ensförälder 16—29 år Arbetslösa 16—29 är Invandrare 16—29 är
män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor 16—29 är
Sambo ej b 35—54 är
+9.3* +O.7 +5.7* +O.7 —2.7 +5.5* +22.6*
—0.4 +1.9 +2.9 +8.7* —1.5 +2.6 —1.9 —3.7 +5.7* +5.2* +22.8* +22.4* +2.0 +5.5 +1.4 +0.9
+7.2*
+6.9* +7.1*
+10.1* +6.0* +5.7* +7.9* +5.6*
+8.4* +5.8* +9.9* +10.3* +8.3* +3.7* +7.1* +4.2* +8.2* +7.5* +6.6* +4.7*
+10.7* +3.2 +8.8* +l.0 +10.4*
+5.8* +5.9* +7.6* +6.2* +4.2* +5.7* +6.3* +7.8* +3.9* +7.0* +8.3* +8.2* +3.8* +7.6* +O.5 +6.7* +4.6* +7.3* +5.4* +7.3* +O.6 +1.8 +1.2 +9.8*
+54.5* +60.8* +70.5* +56.5* +57.6* +64.6* +30.1* +63.3* +58.1* +73.9* +67.0* +62.3* +50.2* +56.6* +58.5* +65.1* +64.1* +35.5* +25.0* +74.9* +60.6* +57.3* +51.4* +61.0*
Trender för 1982—91
+28.7* +24.7* +38.6* +21.5* +16.6* +34.5* +24.5* +26.4* +23.0* +40.8* +36.4* +23.9* +18.8* +17.4* +16.0* +34.2* +34.9* +26.2* +23.0* +40.7*
+8.8* +16.5* +13.0*
+43.0*
fritids hus
+10.0* +9.0* +12.1* +10.4* +5.5 +9.1* +11.8*
+8.5* +9.6* +8.8* +15.3* +10.4* +10.4* +6.1 +4.9 +9.4* +8.8* +12.1* +11.5*
+10.6* +14.9* +10.2*
+4.4* +7.9*
+2.1* +1.4
+2.8 +2.l —1.3 —0.7 +7.3* +O.3 +2.4* +O.8 +4.8* +O.6 +3.7* —1.3 —1.3 —0.1 —1.4 +7.4* +7.2* +1.5 —2.1 —0.3 —l.8 +1.l
Procenttal. Plustecken anger ökning
semes— terresa senaste året
+8.3* +4.6* +8.9* +0.9 +4.5* +10.3* +8.9*
+2.5 +6.8*
+5.6* +12.3* —1.1 +2.9 +3.8 +5.2* +9.3* +11.3* +7.5* +10.2* +6.7* +9.8 +2.9 -4.8
+12.6*
mönster (de reser delvis med föräldrarna), alltså starkt ökande rese- frekvens. I 20-årsåldern märks emellertid stagnationen. Bland 20—24- åringarna ligger man kvar på samma nivå som 1975, och först efter 25 finns en mindre ökning. Bland pensionärer är ökningen dubbelt så stor. I medelåldern har semesterresoma ökat mest, särskilt i de hushåll där barnen flugit ut (+12,6 procent). Inom ungdomsgruppen ligger vissa marginalgrupper relativt lågt, t ex arbetslösa, där utvecklingen dessutom är sämre än för övriga ungdomar. Invandrarungdomar har traditionellt hög resefrekvens, särskilt ifråga om utlandsresor. Aven i detta avseende är emellertid de svenska ungdomarnas utveckling klart bättre.
Kapitel 12
Fördelningspolitiska värderingar
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
I detta kapitel redovisas ungdomars och äldres inställning till jämlik- het: till lönespridning, till omfördelning via skatter, resp till omfatt- ningen av offentliga tjänster och bidrag. Ungdomsenkäten visar dels att ungdomar är mera positiva till jämlikhet än de äldre, och dels att unga kvinnor är det i påfallande större utsträckning än unga män. Ungdomar förordar oftare än äldre ökad jämlikhet som ett principiellt mål, och detta konkretiseras sedan i krav på mer löneutjämning, mer sociala reformer, skatteökningar för höginkomsttagare och stora förmögenheter, samt skatteökningar för att finansiera ökade bidrag
och ojfentliga tjänster. Samma sak gäller unga kvinnor jämfört med unga män.
Sammantaget kan man säga att ungdomars välfärdskrav på offentliga sektorn är mera omfattande än äldre generationers, med reservation
för ATP och äldrevård som mer direkt berör de äldre. Men även där överraskar ungdomar med en påtagligt positiv inställning till ök— ningar. Resultaten tyder varken på någon ungdomsrevolt mot skat— terna eller mot pensioner och äldreomsorgen.
Ungdomsenkäten tyder alltså inte på att ungdomar skulle vara mindre intresserade av materialistiska trygghetsvärden än äldre generationer, utan att de är det i större utsträckning. Enkätsvaren bör ses i ljuset av det exceptionella läge som rådde 1993, med extremt hög ung— domsarbetslöshet, dystra framtidsprognoser och offentliga nedskär- ningar på många områden som berör just ungdomar. Tesen om ökade postmateriella värderingar bland ungdomar får alltså inte stöd i 1993 års ungdomsenkät.
Hos unga kvinnor kan vi (jämfört med unga män) se ett konsistent mönster av empati och altruistiska värderingar, som återkommer i de flesta kapitel. Man kan också se detta mönster som ett mer utpräglat drag av materialistiska värderingar kring reproduktion och omsorg.
I kapitlen 9-11 redovisades ungdomarnas ekonomiska situation med avseende på inkomster (sammansatta av inkomster från marknaden resp offentliga bidrag), på ungdomarnas ekonomiska rörelsefrihet ("likviditet") och materiella tillgångar. I kapitel 15 redovisas dessutom i anslutning till bosättningsmönstren ungdomarnas bostadsförhållan— den. I detta kapitel ska vi titta närmare på ungdomarnas inställning till fördelningen av materiella förhållanden. Redovisningen omfattar fyra aspekter. Den första gäller inställningen till olika motiv för ojämlikhet (prestationer, arbetsmotivation, individens eget ansvar för sitt liv). Därefter går vi över till jämlikhet som ett abstrakt mål, där vi testar hur långt olika generationer och ungdomsgrupper är beredda att gå ifråga om fördelningspolitiska interventioner. Det tredje blocket gäller inställningen till omfördelning via skattesystemet, och det fjärde in- ställningen till olika transfereringssystem och offentlig service. Un- dersökningsmaterialet är 1993 års ungdomsenkät.
När denna enkät genomfördes under hösten 1993 befann vi oss i den djupaste lågkonjunktur och arbetslöshetskris sedan 30—talet. Många av transfereringssystemen sattes under hårt tryck och nedskärningar hade
genomförts eller aviserats. Den offentliga sektorns framtida roll stod under debatt och tryggheten framstod inte lika självklar som tidigare. De äldre reagerade med kraftigt ökat buffertsparande och amortering av skulder. Ungdomarna drabbades hårdast i och med att arbetslös- hetsbördan främst ligger på de som ska in på arbetsmarknaden, och de som har kortast anställningstid. Under hösten gick var fjärde ungdom arbetslös och prognoserna, som inverkar på vår framtidssyn och per— sonliga förväntningar, var lika dystra för resten av 90—talet. Ungdoms- arbetslösheten i EU som länge varit betydligt värre än i 1993 års Sverige representerade en hotbild som vi i Sverige hittills inte kunde föreställa oss. 90-talskrisen är ännu relativt ung och har ännu bara ver— kat några år, men budskapet i prognoser och politiska signaler talar om en mera varaktig försörjningskris, om minskande offentligt garanterad trygghet, större inkomstskillnader och permanent hög arbetslöshet. Det är ett budskap som inte motsvarar vad tidigare ungdomskohorter har fått höra och uppleva. "Välfärdsbyggarnas barnbarn" - barnbarnen till de som fattade de stora besluten kring folkhemmet, och barn till de som på 60- och 70-talet växte upp med den garanterade offentliga tryggheten i alla livets skiften, ställs nu inför en ny situation. Annu för några år sedan var offentliga tjänster och bidrag något självklart som de flesta ungdomar tog för givna.
Sett ur ungdomsgenerationens perspektiv blir systemskiftet också en fråga om fördelning mellan generationer. Krisens konsekvenser bärs i större utsträckning av ungdomsgenerationen. Utöver de långsiktigt ökande utbildningskraven (längre utbildning, senare inkomster, mera arbetslöshet) kommer nu en betydligt dystrare framtidsbild. De äldre generationerna är mera skyddade på arbetsmarknaden, och deras ekonomiska ställning har grundlagts under en annan gynnsammare period, präglad av inflationsvinster och generös offentlig sektor. Idag aviseras att den nuvarande ungdomsgenerationen blir den första som kommer att få det sämre än sina föräldrar, och man talar om ett generationskrig om resurserna.
Allt detta kan ha haft en opinionsbildande effekt i form av en perio- disk chock som kan få långsiktiga opinionseffekter för i första hand ungdomsgenerationen. Enligt socialisationshypotesen formas värde- ringar under inflytande av erfarenheter under uppväxtåren, och de bibehålls sedan längre fram i livet (Inglehart, 1977). Det är mycket som talar för att vi 1993 skulle registrera ett opinionsskifte i ungdoms- generationen, att ungdomar skulle ställa minst lika stora krav på
offentliga sektorn som tidigare generationer, och att de skulle vara mera positiva till omfördelning än tidigare generationer är idag. Det skulle innebära en ungdomsgeneration som sätter stort värde vid materiella trygghetsvärden, dvs stick i stäv med teorin om en långsam utveckling mot post-materialistiska frihetsvärden (Inglehart, 1977, 1990). För närvarande finns det ännu inte tillräckligt stora ungdoms- material som kan pröva ett sådant opinionsskifte. De stora partisym— patiundersökningarna (två per år) som utförs av SCB visar emellertid på att ungdomsväljarna i mycket stor utsträckning byter vänsterut över blockgränsen, betydligt starkare än äldre väljare (SCB, 1993). Motsva- rande skifte föreligger också i undersökningar av inställningen till väl- färdsstaten (SOM, ISSP). Inom ramen för ungdomsenkäten har vi inte tillgång till trenddata rörande ett sådant opinionsskifte, men vi kan däremot testa om ungdomsgenerationen är mer positiv till omfördel- ning än tidigare generationer.
Jämlikhet är ett honnörsord. Om man ställer ospecificerade och sve- pande frågor är det lätt att frammana instämmande svar. För att kringgå detta problem kan man ställa dels mycket konkreta frågor om specifika situationer som man tvingar enkätdeltagarna ta ställning till, resp presenterar de relevanta argumenten mot jämlikhet. I det senare fallet undviker man då "ja-sägarbenägenheten" som man vet finns hos många intervjupersoner, resp det sociala trycket att ge ett "etiskt riktigt" svar. Hur som helst är det svårt att mäta opinioner och sedan tolka dessa i absolut mening. Däremot är jämförelser mellan olika gruppers svar mera realistiska (mellan kön, åldrar osv). I detta kapitel arbetar vi även parallellt med ett stort antal indikatorer som ska mäta samma underliggande attityd.
12.1 Motiv för löneskillnader
Argumenten för olikheter i löneskillnader kartläggs med tre indikato- rer. Den första utgår ifrån en konkret situation:
"En sekreterare klagar hos sin chef över att hon tjänar 800 kr mindre i månaden än en arbetskamrat som har samma ar- betsuppgifter. Chefen säger (alldeles riktigt) att den andra är snabbare, effektivare och pålitligare. Tycker Du att det är rät- tvist eller orättvist att hon får mera betalt? "
"Rättvist" anser 49__ procent, orättvist tycker 28 procent av ungdomarna (se tabell 12.1). Ovriga har inte velat eller kunnat ta ställning. Här finns det klara skillnader mellan generationerna, och det är kanske oväntade skillnader. Ungdomar är klart mera positiva till likalön (28 procent) än föräldragenerationen (35-54—åringar: 19 procent). Vidare är unga kvinnor mera positiva till likalön än unga män (30 resp 26 procent). Ovriga skillnader mellan olika ungdomsgrupper följer väl- kända klassmönster: arbetarbarn och lågutbildade är mera positiva till likalön, liksom vänsteranhängare. Högskoleutbildade, tjänstemanna- barn och borgerliga sympatisörer tycker oftare att det ska vara lö- neskillnader i detta fall (se tabell 12.1). Som en kuriositet kan man notera de mycket stora skillnaderna i de tre studenturvalen. Studenter i internationell ekonomi är betydligt mera positiva till löneskillnader än studenter i socialt arbete (som senare kommer att arbeta med hushåll i små omständigheter) resp sociologistudenter.
Dessa siffror tyder alltså inte på att ungdomar skulle vara mera nega- tiva till lika lön, utan tvärtom. Samma mönster återkommer sedan för övriga indikatorer. Och samma mönster återkommer även betr köns- skillnaderna: unga kvinnor är mera positiva till jämlikhet än unga män.
Nästa fråga gäller också individuella insatser. Här gällde det att välja mellan följande två alternativ enligt en lO-gradig skala:
Individuella insatser bör belönas bättre ( 1 0 poäng) F olks inkomster bör bli mer lika ( ] poäng)
Redovisningen gäller här medelpoäng inom resp ungdomsgrupp, ål— dersgrupp osv. Det går knappast att dra några slutsatser i absolut me- ning av den här typen av fråga, däremot är gruppjämförelser möjliga. Inte heller enligt denna fråga är ungdomar mer benägna att acceptera löneskillnader. Unga kvinnor är mer negativa än unga män, och det- samma gäller lågutbildade, arbetarbarn och vänsteranhängare. Troende ungdomar skiljer sig inte från andra i detta avseende.
Tabell 12.1
Inställning till jämlikhet. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.
effektivitet: bör betalas bättre
lika
insatse bör bel nas mer
r
i)"
stora lönesk. mycket
inte för mer jämlik—
onödiga jämlikh het
mer reformer behövs
minska ej off sektorn
16—29 16—29 16—19 20—24 25—29 35—54 55—74 16—19 20—24 25—29 35—54 55—74 16—19 20—24 25—29 35—54 55—74
är är
män kvinnor
män män män män män
kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor
FAMILJETYP Kvarbo 16—24 är Ensambo 16-24 är Sambo utan barn Sambo med barn SYSSELSÄTTNING
I utbildning
I tillf arbete
I fast arbete Anställda Arbetslösa Sysselsättn.problem 45.0
49.2 43.9 50.5 51.7 61.3 50.8 49.8 55.6 56.2 68.3 56.3 37.7 45.3 47.0 53.4 46.2 47.0 49.0 51.8 48.1 49.3 47.7 57.3 54.6 38.8 27.9 25.8 30.0 26.5 27.4 29.3 19.4 21.4 26.8 25.3 25.6 14.7 19.6 26.1 29.7 33.3 24.8 22.8 26.0 26.6 28.1 33.6 24.0 30.9 25.0 26.6 37.4 32.3
6.0
Mtx NDL!)
wOHr—CN mwtotoxo
MNMVU leOlDNDlO
mhmhm mmmmm
Chi—lu—llx LDNOKDU)
Nör—loket!) tomxokomm
76.6 70.6 82.9 78.8 76.0 75.8 68.8 79.4 73.8 71.8 67.3 57.7 78.8 83.7 80.3 85.1 81.1 80.0 76.8 76.5 75.4 84.1 74.0 81.8 75.0 77.0 78.3 78.4 53.9 44.9 63.6 60.0 52.4 51.0 51.3 41.1 46.0 46.3 42.7 43.7 50.0 74.7 58.9 60.1 59.7 33.9 55.5 56.6 51.9 52.9 56.5 54.6 51.0 52.0 53.0 52.2 71.6 63.4 80.0 77.5 71.5 67.4 63.9 73.3 69.8 64.4 58.1 56.4 71.6 84.9 78.8 77.5 72.1 74.8 74.0 71.2 67.6 75.9 71.3 71.0 69.2 69.7 72.1 72.5 61.4 57.3 65.8 67.1 62.4 56.4 53.8 54.7 64.1 57.6 52.3 52.8 53.7 70.1 67.5 61.0 55.0 55.5 63.8 58.5 62.1 62.5 62.2 63.9 55.8 58.2 71.1 63.6 43.8 38.4 49.7 48.3 44.0 40.4 42.2 30.1 47.4 35.2 34.8 32.6 36.4 49.2 53.3 46.5 53.2 24.8 44.6 45.2 47.2 46.5 43.6 50.7 41.1 43.7 46.7 46.0
forts tab 12.1 SOCIAL BAKGRUND Lagutb. föräldrar 41.7 35.9 Arbetarbarn 36.9 37.0 Tjänstemannabarn 57.8 21.6 Invandrare 39.0 33.7 Storstad 59.6 17.6 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 49.8 27.6 Splittrad 47.5 28.6 Fullständig män 53.1 26.4 kvinnor 46.3 29.0 Splittrad män 56.9 25.0 kvinnor 38.6 32.0 Flyttade vid 15—18 46.7 30.5 PARTISYMPATIER Vänstern 36.3 40.9 Borgerliga 67.8 16.8 RELIGION Tror på Gud 52.0 26.8 Tror på högre makt 51.4 26.9 Ej troende 54.4 26.2 UTBILDNING (= 2 är efter grsk. 38.6 37.2 Skolslut före 19 är 43.3 33.6 Högskoleutb. 65.6 18.9 STUDENTURVAL Socialt arbete 28.0 44.0 Internat. ekonomi 83.3 . Sociologi 41.5 20.8 Samtliga 51.8 19.3 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 54.1 23.1 16—74 är män 60.5 20.4 kvinnor 47.7 25.9
81.9 53.8 76.1 63.5 43.3 86.6 53.9 82.2 70.2 47.8 54.4 68.4 52.7 43.4 72.3 51.8 72.3 74.2 30.4 73.8 54.4 67.3 57.1 37.9
GN
Ln (* UNWOLD mmkokoxo
75.7 53.4 71.1 60.0 44.4 80.2 56.3 73.3 65.6 42.6 69.9 44.8 64.2 56.3 39.1 62.9 78.6 64.2 50.4 74.7 46.1 62.6 62.2 37.6 85.6 66.3 83.6 69.1 47.5 80.8 53.8 70.2 66.6 41.7
r—l
N (I) OCDMINHNDO wmwmwmw
89.5 59.5 86.2 75.2 58.4 41.8 50.4 41.0 29.2
N H 10 mål (”(*
71.2 50.2 65.1 61.5 37.3 74.3 57.0 71.1 64.1 44.8 75.9 46.4 65.6 58.6 41.8
NON (71100) (hmmm !:)th minne
82.3 49.3 77.0 64.8 44.0 79.8 50.0 76.2 63.6 41.0 68.5 57.0 54.6 49.0 42.0 95.7 87.0 95.7 65.2 78.3 58.8 61.1 63.9 25.0 13.9 94.3 84.6 88.5 70.6 56.6 83.6 77.5 82.0 54.5 47.3
mbti—m
74.6 50.1 69.1 57.0 40.2 67.4 46.1 62.2 54.6 35.2 82.0 54.1 76.0 59.5 45.4
l—lmh xoxom
Där inte annat anges avses 16—29—äringar 1) Medelvärden för en lO—gradig skala (se text).
Den tredje frågan var ett påstående: Stora löneskillnader är nödvändiga för Sveriges välstånd.
I tabell 12.1 redovisas andelen som tar avstånd från detta påstående. 77 procent av ungdomarna tar avstånd, vilket är ett högt värde som dock delvis beror på att vi frågar efter "stora" löneskillnader (frågan är inte nykonstruerad utan ingår i ett block som tidigare använts i inter- nationella studier). Ett så kategoriskt påstående ger__tydligare skillna- der, och diskriminerar bättre mellan olika grupper. Aven här ser man att föräldragenerationen är mera positiv till löneskillnader än både ungdomar och pensionärsgenerationen, och att unga kvinnor är mera negativa än unga män. Ovriga skillnader inom ungdomsgruppen följer samma mönster som ovan.
12.2 Inställning till jämlikhet och trygghet
Jämlikhet, trygghet och offentliga sektorn är de centrala blockskiljande markörerna, som framkallar stereotypa och lätt förutsägbara ställ- ningstaganden. I tabell 12.1 finns fyra indikatorer som tar upp fördel- ningspolitiken på ett mera abstrakt och oprecist sätt. Längre fram åter— kommer vi sedan med mera konkreta indikatorer. De fyra indi- katorema behandlar jämlikhet, trygghet och offentlig sektor, samtliga i form av påståenden som man skulle ta ställning till:
I många avseenden har det gått för långt med jämlikheten
I vårt land bör man sträva efter mer jämlikhet när det gäller sådant som inkomster och arbetstid
det behövs mer sociala reformer, eftersom många trygghetsfrå- gor fortfarande är olösta
vi bör minska den offentliga sektorn
Beträffande jämlikhet är majoriteten bland ungdomarna positiv. 54 procent anser att det inte har gått för långt med jämlikheten, och 72 procent anser att man bör sträva efter mer jämlikhet. För båda indika- torerna gäller att unga kvinnor är klart mera angelägna om jämlikhet
än unga män. Vidare följer generationsskillnadema samma mönster som i förra avsnittet: ungdomar är mera positiva än föräldrageneratio- nen. När man ställer oprecisa frågor kring centrala politiska nyckelbe- grepp så blir också skillnaderna stora mellan ungdomar med vänster och borgerliga sympatier.
Analogt blir svaren när man frågar om behovet av sociala reformer. 61 procent av ungdomarna anser att det behövs fler sociala reformer, 54 procent i föräldragenerationen. Aven här är unga kvinnor mest angelägna. Självklart finns de vanliga skillnaderna mellan vänster och höger. Religion spelar relativt lite roll i dessa avseenden. Skillnaderna mellan olika studentgrupper är mycket stora.
Den fjärde frågan gällde offentliga sektorn. 44 procent av ungdo- marna anser att den inte bör minskas, betydligt fler än i den äldsta generationen. Unga kvinnor är även här mera positiva än unga män. 58 procent av vänsterungdomarna säger nej till att minska den offentliga sektorn. Det gör betydligt färre av de borgerliga (29 procent).
Den här typen av enkätsvar kan inte utan vidare tolkas i absolut me- ning. Resultat av detta slag har framför allt ett värde för jämförelser mellan olika grupper. I det följande går vi därför vidare med konkreta frågor rörande praktisk fördelningspolitik, dels betr beskattning, dels beträffande transfereringssystemet och de offentliga tjänsterna.
12.3 Inställning till skattesystemet
Tidigare opinionsundersökningar visar en delvis inkonsekvent opinion. Man vill ha såväl omfattande transfereringssystem och offentliga tjän- ster, men är mera negativ till kostnaderna, dvs beskattning. I detta av- snitt tar vi upp tre aspekter, nämligen rättvisa, nivå, och fördelning av skattebördan. Den inledande frågan är ett påstående som man skulle ta ställning till:
Vårt skattesystem ger en rättvis fördelning av skattebördan.
De som instämmer kan i viss mån ha olika uppfattning om vari rättvi- san består, antingen att skattesystemet är tillräckligt starkt omför- delande, eller också att man uppskattar att det inte är det. Det
Tabell 12.2 Inställning till skattesystemet. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten
skatte- skatter högre högre systemet bör ej skatt på skatt på rättvist sänkas högink. förmögen
16—29 år 36.8 37.9 66.0 58.9 16-29 är män 41.0 36.9 63.6 56.8 kvinnor 32.3 39.0 68.5 61.0 16—19 är 32.9 37.7 65.8 56.9 20—24 är 36.2 38.8 64.6 58.8 25—29 är 40.0 37.2 67.4 60.5 35—54 är 39.0 39.1 72.6 71.7 55—74 är 38.1 32.3 72.6 78.9 16-19 är män 36.1 41.2 65.5 55.3 20—24 är män 37.9 34.4 61.7 56.9 25—29 är män 47.3 36.4 64.0 57.9 35—54 är män 42.9 38.5 68.9 68.6 55—74 är män 40.0 46.3 70.0 79.6
16—19 är kvinnor 29.6 34.2 66.1 58.6 20—24 är kvinnor 34.5 43.6 67.7 60.6 25—29 är kvinnor 31.9 38.0 71.1 63.3 35-54 är kvinnor 34.7 39.8 76.7 75.1 55—74 är kvinnor 36.5 19.1 75.0 78.3 FAMILJ ETYP Kvarbo 16—24 är 35.6 35.3 65.3 57.9 Ensambo 16—24 är 33.7 40.4 64.2 54.5 Sambo utan barn 36.7 38.0 65.1 59.1 Sambo med barn 34.3 35.0 72.1 66.2 SYSSELSÄTTNING I utbildning 39.2 40.4 60.2 55.4 I tillfälligt arbete 37.2 48.8 65.5 58.8 I fast arbete 37.5 34.3 67.9 60.8 Anställda 37.5 38.7 67.4 60.4 Arbetslösa 31.0 37.3 73.0 60.8 Sysselsättn.problem 34.6 39.9 68.1 60.6
forts tab 12.2 SOCIAL BAKGRUND Lagutb. föräldrar 34.3 38.5 75.3 70.5 Arbetarbarn 28.3 36.6 78.5 69.3 Tjänstemannabarn 39.6 40.1 62.3 52.5 Invandrare 42.3 40.3 67.4 54.6 Storstad 39.4 34.5 59.0 52.7 UPPVÄXTMILJÖ Fullständig 37.5 37.4 64.6 58.7 Splittrad 35.1 39.3 69.3 60.7 Fullständig män 41.7 36.3 62.5 56.0 kvinnor 32.8 38.7 66.9 61.7 Splittrad män 40.2 39.0 65.9 61.1 kvinnor 30.1 39.6 72.7 60.3 Flyttade vid 15—18 är 35.4 37.0 67.0 58.9 PARTISYMPATIER Vänstern 32.2 48.3 84.7 73.9 Borgerliga 43.0 27.0 47.3 40.1 RELIGION Tror på Gud 41.7 40.0 63.2 59.7 Tror på högre makt 38.3 40.7 64.2 56.9 Ej troende 34.9 31.2 69.8 61.7 UTBILDNING (= 2 är efter grsk. 31.1 34.4 74.5 65.1 Skolslut före 19 är 32.9 33.6 70.3 61.5 Högskoleutb. 47.8 46.3 54.2 51.5 STUDENTURVAL Socialt arbete 34.8 72.7 73.9 69.6 Internat. ekonomi 60.0 38.9 36.1 36.1 Sociologi 34.6 78.0 75.5 75.5 Samtliga 42.7 63.9 62.5 61.6 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 36.9 38.5 70.8 70.6 16—74 är män 41.5 40.1 67.7 68.5 kvinnor 32.2 36.8 73.9 72.7
___/___!—
Om inte annat anges avses 16—29 år
går alltså inte att entydigt avläsa vad man egentligen menar. Det intressanta är om man är nöjd utifrån sina egna krav på skattesystemet. Vad man menar återkommer vi till senare.
37 procent av ungdomarna tycker att skattesystemet är "rättvist", lite fler bland männen, bland borgerliga sympatisörer, bland troende och bland högskoleutbildade, och färre bland arbetarbarn och vänsterung- domar (tabell 12.2). Det är uppenbart att dessa grupper delvis menar olika saker när de säger att skattesystemet är rättvist eller orättvist. Hur som helst är bortåt två tredjedelar missnöjda, utifrån olika utgångs- punkter.
Skattenivån har sänkts totalt i samband med skattereformen, och det motsvarar ett folkligt krav, så länge det inte kopplas samman med skatternas användning (se nästa avsnitt). Vi konfronterade vidare enkätdeltagarna med ett centralt uttalande i den svenska debatten:
För att få tillväxt i den svenska ekonomin måste skatterna sän- kas.
I tabell 12.2 redovisas andelen som har tar avstånd från detta. Argu- mentet accepteras av de flesta. 38 procent bland ungdomarna tar av— stånd, även här med någon övervikt bland kvinnor. Här finns det också stora skillnader mellan borgerliga och vänster. Här var högskoleutbil- dade ungdomar (särskilt studerande i socialt arbete och sociologi) sär- skilt tveksamma.
Fördelningen av skattebördan pejlades med två frågor, med att be en- kätdeltagarna att ta ställning till att höja skatterna för höginkomstta- gare resp för stora förmögenheter. Där instämde 66 resp 59 procent av ungdomarna. Här återkom också generationsskillnaden: de äldre var klart mera positiva till sådana skatteökningar. Det kan synas inkon- sekvent med tanke på att ungdomar enligt tidigare frågor var mera in— tresserade av jämlikhet. Förklaringen ligger möjligen i att de äldre kan ha ett klarare perspektiv på budgetunderskotten än de yngre.
Unga kvinnor följde sitt tidigare mönster och är därför mera skatte- vänliga än unga män. Detta är naturligtvis också en starkt partiskil- jande fråga, däremot inte mellan troende och icke troende. Här åter— kommer också de högutbildades negativa hållning.
12.4 Inställning till bidrag och välfärdstjänster
I detta avsnitt går vi igenom ungdomarnas välfärdskrav till offentliga sektorn, kraven på transfereringar och offentliga tjänster. Här är vi i första hand intresserade av övergripande frågor: på vilka områden man tycker att välfärden behöver byggas ut och var man kan tänka sig att minska. Enkätfrågorna knyter samman olika ändamål med finansie- ringen, dvs hur mycket av skattemedel som ska gå till olika ändamål. Man uppnår därmed att välfärdskraven ges en viss realistisk bakgrund, och undviker ett rent önsketänkande.
Enkätfrågorna gäller tio delområden, grupperade till vård och äldre- omsorg (som i liten utsträckning berör ungdomar), barn och föräldra- skap samt studiestöd (där ungdomar har ett starkt egenintresse) samt fyra transfereringssystem som berör alla generationer. Följande fråga ställdes:
Skatterna går ju till olika ändamål. Anser Du att den mängd skattemedel som går till följande ändamål bör ökas, hållas oförändrade eller minskas?
Ungdomarnas enkätsvar framgår av följande sammanställning:
Skatter som går till bör bör ökas minskas
sjuk- och hälsovård 53,4 2,4 stöd till äldre (pension, äldreomsorg) 37,8 5,4 ATP 20,7 4,5 stöd till barnfamiljer (barnbidrag, barnomsorg) 36,3 8,8 studiebidrag 36,7 3,7 barnbidrag 32,2 7,7 föräldrapenning 26,2 7,3 bostadsbidrag 20,4 15,9 arbetslöshetsersättning 29,9 9, socialbidrag 11,0 2 ,1
Tabell 12. 3
minus andel som vill minska skatterna för vissa ändamål.
Källa:
Inställning till skatternas användning. Differensindex: andel som vill öka ungdomsenkäten 1993.
sjuk— värd
äldre— omsorg, pension
ATP barn—
—bidrag
barn—
föräldr studie— bostads—arbets— omsorg, bidrag penning bidrag bidrag löshets— ersättn
social- bidrag
16—29 är 16—29 är 16—19 är 20—24 är 25—29 är 35—54 är 55—74 är 16—19 är 20—24 är 25—29 är 35—54 år 55-74 är 16—19 är 20—24 är 25—29 är 35—54 är 55—74 är
män kvinnor
män män män män män
kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor
FAMILJETYP
Kvarbo 16—24 är Ensambo 16—24 år Sambo utan barn Sambo med barn SYSSELSÄTTNING
I utbildning
I tillf. arbete
I fast arbete Anställda Arbetslösa
Sysselsättn.probl.
32.4 24.7 40.4 25.3 34.0 35.9 44.0 51.4 16.9 28.0 27.1 36.6 49.0 34.0 40.4 45.4 52.4 53.4 25.7 31.2 34.1 45.1 26.2 36.8 40.1 38.8 30.2 34.7 27.4 32.9 27.4 38.8 59.9
4.5
—1.0 10.3 18.9
6. 6 —8. 0 —13. 2 -16.3
14. 6
2. 9 —16. 1 —19.2 —18.8
20.2
24. 1 18.3 14.8
22.8 18.9 20.7 22.5 13.9 28. 0 9. 9 15. 0 43.3 28.9
—18.1 —22.3 —l3.7
—4.2 —18.8 —27.3 —32.9 —34.4 —7.5 —21.3 —33.8 —38.0 —31.3 —0.8 —16.2 —20.4 —27.0 —37.0 —9.0 —12.3 —31.3 —28.8
-13.6 —12.8 —35.3 —28.9
—O.7 —12.1
forts tab 12.3 SOCIAL BAKGRUND Lägutb. föräldrar Arbetarbarn Tjänstemannabarn Invandrare Storstad UPPVÄXTFAMILJ Fullständig Splittrad Fullständig män kv Splittrad män kv Flyttade vid 15—18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud Tror på högre makt Ej troende UTBILDNING (= 2 är efter grsk Skolslut före 19 Högskoleutb. STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 16—74 är män kvinnor
54.6 56.7 50.7 44.0 54.7 51.2 50.6 45.8 57.1 42.9 58.1 53.8 64.2 40.1 45.8 49.8 50.9 62.6 57.7 40.9 33.3 19.4 58.5 40.7 50.9 45.6 56.1
20.7 30.5 31.6 40.6 37.8 28.8 41.7 25.0 43.4 37.2 42.7 35.4 49.9
(*kai—l &!)th
20.5 19.5 21.5
31.6 39.2 25.5 29.5 25.8 26.8 28.4 18.8 35.6 19.8 36.7 30.5 27.9 35.9 21.6 23.0 22.5 23.0 29.1 15.1 31.6 23.2 34.8 27.0 34.7 6.7 23.8 22.5 27.2 29.8 22.8 2.4
LDWSFN 01wa HI
[*Nm Q'OON 1
15.8 16.3 20.0 29.6 22.9 —0.2
r—l 1!!th NNLHQ' Hd)?”
mom
8.1 13.3 —7.4 15.8 —3.1
omm u—ll
mem N
wmmkotxmo
som mmm N I [Nr—| CNN mmm NOOIN
OkDON v—l H I
(”mr—(1.0 N I
(VPXL) m I
N H I
L!) |
Om inte annat anges avses 16—29 är
27.7 37.4
8.4 21.1 12.4
18.2 26.4 12.9 23.9 19.3 33.2 24.2 40.2 —12.1 14.2 16.2 15.2 34.0 31.4 —3.3 25.0 —33.3 11.3 0.0 14.2 10.1 18.4
-16.8 —9.6 —27.8 0.4 —22.0 —20.7 —12.0 —25.2 —15.8 —14.5
-9.5 —17.4
-10.2 —49.0 —l4.3 —17.8 —23.5 —l3.3 —17.8 —36.1
8.3 —38.9 —1.9 —11.5
—28.3 —3l.2 —25.2
Det är anmärkningsvärt att sjuk- och hälsovård står först på listan och att äldrestödet kommer före stödet till barnfamiljerna. Enkäten genom— fördes hösten 1993, efter en period med nedskärningar av bidrag och tjänster. Mot denna bakgrund är svaren övervägande missnöjda med omfattningen av de nuvarande offentliga åtagandena. Man kräver skat— teökningar för finansiering av ökade insatser, och det är med vissa un- dantag ett genomgående drag i alla befolkningsgrupper, i de flesta av- seenden även bland borgerliga sympatisörer. Inte heller här framstår ungdomar som mindre angelägna om materiella trygghetsvärden än de äldre.
Enkätsvaren har sammanfattats till ett differensindex för varje kate- gori, beräknat som andelen som vill öka minus andelen som vill min— ska (se tabell 12.3). Dessa index kan alltså läsas som mått på välfärds- kraven som riktas mot offentliga sektorn: ju högre indextal, desto flera önskar ökad volym ifråga om bidrag och tjänster. Positivt värde innebär att fler vill öka än som vill minska. I tabell 12.4 visas dess— utom generationsskillnaderna för andelen som vill öka resp minska se— parat.
Ett genomgående drag i detta kapitel har varit de unga kvinnornas större intresse för löneutjämning, för omfördelning via skattesystemet och för jämlikhet i mera generella termer. I detta avsnitt, där vi nu ställer mera konkreta frågor om välfärdstjänster och transfereringar, framträder skillnaderna mellan unga kvinnor och män ännu tydligare. För samtliga områden ställer fler unga kvinnor krav på skatteökningar för att finansiera ökningar offentliga tjänster och transfereringar. Samma könsskillnad finns även inom de äldre generationerna. Me- delålders och äldre män är mest negativa till offentliga utgifter.
När man jämför generationer i sin helhet varierar bilden beroende på vad saken gäller och vem tjänsterna berör. Äldre generationer är något mera angelägna om sjukvård, äldrevård och pensioner, men även bland ungdomar finns en påtagligt positiv opinion för skatteökningar för så- dana ändamål. Men när det gäller kostnader som går till barn, ungdo- mar och föräldrar gäller det omvända. Där ställer ungdomarna betyd- ligt oftare krav på ökade utgifter. Sammantaget kan man emellertid säga att ungdomars välfärdskrav på offentliga sektorn är mera omfat- tande än äldre generationers, med reservation för ATP och äldrevård. Men även där överraskar ungdomar med en påtagligt positiv inställ- ning till ökningar. Resultaten tyder varken på någon ungdomsrevolt
mot skatterna eller mot pensioner och äldreomsorgen.
I övrigt återkommer även här arbetarbarnens, de lågutbildades och ar- betslösas mera omfattande krav, och stora skillnader mellan olika stu- dentgrupper. På detta område finns givetvis också stora skillnader mel— lan vänster och borgerliga. Troende ungdomar är i allmänhet något mindre angelägna om offentliga tjänster och bidrag.
Tabell 12.4 Inställning till bidrag och välfärdstjänster. Procent som anser att de bör ökas resp minskas. Källa: ungdomsenkäten 1993.
sjuk/hlvd stöd t äldre stöd t barnfam bostadsbidrag öka minska öka minska öka minska öka minska
16—29 år 53.4 2.4 37.8 5.4 36.3 8.8 20.4 15.9 16-29 är män 48.2 3.1 32.3 .5 29.9 10.5 17.7 18.7 kvinnor 59.0 1.6 43.7 3.2 42.9 7.1 23.2 12.9 16—19 är 47.1 2.2 31.7 6.4 37.8 7.2 26.1 7.2 20—24 är 54.9 2.0 39.2 5.1 36.9 8.5 21.0 14.4 25—29 är 56.6 2.8 40.9 5.0 34.6 10.4 15.6 23.6 35-54 är 51.5 3.1 49.8 5.8 23.4 16.9 13.7 26.9 55—74 är 59.6 2.6 54.8 3.4 14.1 21.2 10.5 26.8 16—19 är män 41.6 2.8 27.0 10.1 33.5 8.8 24.1 9.6 20-24 är män 50.8 2.4 35.1 7.1 31.0 11.0 19.1 16.2 25—29 är män 50.3 3.9 33.3 6.1 26.4 11.3 11.6 27.7 35—54 är män 47.4 3.8 43.6 7.0 17.0 21.6 11.2 30.4 55—74 är män 59.8 4.1 53.0 4.0 14.0 28.0 16.8 35.6 16-19 är kvinnor 52.8 1.6 36.5 2.6 42.2 5.5 28.1 4.8 20-24 är kvinnor 59.2 1.6 43.5 3.1 43.0 5.9 23.0 12.6 25—29 är kvinnor 63.3 1.7 49.2 3.8 43.3 9.5 19.8 19.2 35—54 är kvinnor 56.0 2.3 56.8 4.4 30.5 11.6 16.4 22.9 55—74 är kvinnor 59.4 1.5 56.3 2.9 14.2 15.0 5.2 19.4 SOCIAL BAKGRUND Arbetarbarn 57.9 1.2 45.0 2.2 44.5 5.3 23.7 10.4 Tjänstemannabarn 52.8 2.1 36.3 2.9 32.9 7.3 13.6 20.9 Infödda svenskar 53.9 2.2 38.8 5.2 36.1 8.7 19.8 16.4 Invandrare 47.8 3.9 27.9 7.2 39.3 9.8 24.7 8.8 Storstad 56.8 2.1 36.6 3.1 33.4 7.6 17.1 20.2 UPPVÄXTMILJÖ Fullständig 53.5 2.3 37.8 5.3 35.4 8.6 17.5 17.2 Splittrad 52.8 2.2 38.5 5.8 37.9 9.5 26.0 12.6 PARTISYMPATIER Vänstern 65.1 1.0 47.8 1.5 48.2 2.3 19.6 10.9 Borgerliga 44.3 4.2 30.6 3.4 22.4 12.5 6.7 31.8 RELIGION Tror på Gud 49.3 3.6 31.4 10.8 34.2 9.4 18.9 13.9 på högre makt 52.5 2.7 37.9 7.4 36.5 10.3 20.0 14.8 Ej troende 53.8 2.9 35.6 3.9 33.8 8.2 17.2 20.4
Där ej annat anges avses 16—29—äringar
socialbidrag arbetslösstöd ATP studiebidrag barnbidrag föräldrapen öka minska öka minska öka minska öka minska öka minska öka minska 11.0 29.1 29.9 9.7 20.7 4.5 36.7 3.7 32.2 7.7 26.2 7.3 9.0 31.3 26.7 12.3 18.7 6.1 32.4 5.0 26.0 9.2 20.2 9.3 13.1 26.8 33.3 6.9 22.8 2.8 41.2 2.4 38.7 6.0 32.6 5.1 13.7 17.9 30.8 6.5 13.5 5.1 61.0 1.2 46.2 4.3 27.2 4.8 10.5 29.3 32.6 9.8 23.6 5.2 35.2 3.5 28.9 8.8 26.2 6.9 9.6 36.9 26.6 11.9 23.2 3.4 20.2 5.9 25.1 9.1 25.5 9.4 6.9 39.8 21.4 10.6 25.0 4.0 19.6 9.4 14.4 14.8 12.4 19.3 5.5 39.8 20.7 8.2 30.4 4.6 14.3 10.2 9.6 21.1 8.1 28.7 11.9 19.3 26.9 7.2 14.1 7.0 53.2 1.7 38.8 5.6 24.1 4.1 9.5 30.8 31.2 12.2 22.8 6.6 33.3 4.2 23.9 10.5 19.6 9.4 6.5 40.3 22.2 16.1 18.1 4.8 16.7 8.2 18.8 10.6 18.1 13.0 6.0 44.0 19.2 15.1 25.3 6.4 21.1 11.8 14.6 20.3 10.6 25.0 7.1 38.4 21.8 11.9 34.3 6.1 13.5 12.5 11.5 25.0 7.2 33.0 15.6 16.4 34.9 5.8 12.8 3.0 69.1 0.6 53.8 3.0 30.5 5.5 11.6 27.8 34.1 7.3 24.4 3.7 37.2 2.8 34.1 6.9 33.2 4.3 12.9 33.3 31.4 7.3 28.7 1.8 23.9 3.4 32.0 7.4 33.5 5.5 8.0 35.0 23.8 5.5 24.8 1.3 17.9 6.7 14.1 8.5 14.5 12.8 4.0 41.1 19.7 4.9 26.9 3.3 14.9 8.3 8.1 17.8 8.9 25.0 14.9 24.5 42.0 4.6 26.5 2.0 39.2 3.3 40.6 4.7 33.6 3.5 6.5 34.3 21.8 13.5 17.0 5.5 36.4 3.5 28.2 6.6 23.1 6.5 10.5 30.3 30.1 9.6 21.1 4.2 36.2 3.7 32.3 7.7 26.5 7.4 16.6 16.2 30.1 9.0 16.0 8.0 41.7 4.2 31.2 8.2 23.7 6.4 10.5 32.5 24.2 11.7 19.4 4.0 38.8 4.6 29.5 7.0 21.6 7.2 9.5 30.2 28.2 10.0 19.9 4.1 35.4 3.5 30.9 7.9 25.5 7.0 15.1 27.1 35.1 8.7 23.1 4.5 39.1 4.2 35.5 6.4 28.5 7.6 10.8 20.9 43.2 3.0 27.2 2.9 35.8 2.2 37.8 3.0 34.6 1.9 3.1 52.1 11.9 24.0 12.1 5.7 25.5 7.4 18.8 12.0 16.4 11.6 9.7 24.0 25.3 11.1 16.8 4.0 35.0 6.0 32.9 9.1 26.4 10.6 10.8 28.6 26.7 10.5 21.0 4.5 38.1 4.0 31.7 9.2 25.3 9.0 9.2 32.7 27.3 12.1 17.9 4.0 37.1 3.5 34.2 7.0 26.2 6.2
Kapitel 13
Ekonomimoral
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Inställningen till skatte- och bidragsfusk är mera tolerant bland ung- domar än bland äldre generationer, och detsamma gäller för flera an- dra ekonomiska oegentligheter. Vidare har unga kvinnor en mera mo- ralisk hållning än unga män.
Skillnaderna mellan olika ungdomsgrupper är annars relativt begrän- sade. Det finns vissa mindre skillnader mellan vänsterungdomar och borgerliga, samt mellan troende och icke troende. Vänsterungdomar accepterar oftare bidragsfusk och hot mot personer som vägrar delta i en strejk, medan borgerliga ungdomar är mera toleranta mot skatte- fusk, mutbrott och att anställa svartjobbare. Troende ungdomar är mera kritiska mot de flesta typer av ekonomiska oegentligheter.
I föregående kapitel redovisades ungdomarnas inställning i fördel- ningspolitiska frågor. Fördelningspolitiken berör såväl ungdomars som äldres ekonomiska situation, eftersom skatter och transfereringar har stor betydelse för vår levnadsstandard. Det gäller i synnerhet ungdo- mar som under etableringsfasen är särskilt starkt beroende av offent- liga sektorn för sin försörjning. Ungdomars värderingar präglas under denna period av hur välfärdsstatens insatser svarar mot de försörj- ningsproblem de konfronteras med, samt hur staten svarar mot deras föreställningar om rättvisa i välfärdsfördelningen. Det gäller dels väl- färdsanspråken, som riktar sig mot välfärdsstaten i form av ut- formningen av skattesystem och bidragssystem, och dels inställningen i frågor rörande ekonomisk moral, dvs till spelreglerna för fördelning. Hit hör inte bara skatte- och bidragsfusk utan även oegentligheter i samband med utnyttjande av offentliga tjänster. På motsvarande sätt kan vi studera ekonomisk moral utanför offentliga sektorn (på arbets— marknaden, på varumarknaden och i privatlivet), i bemärkelsen avsteg från gällande spelregler.
Normer och värderingar grundläggs i stor utsträckning under uppväxt- åren. Attitydforskningen tyder på att de internaliseras och sedan förblir relativt stabila under resterande livet, men att de kan modifieras av genomgripande samhällsförändringar, t.ex. ändrade försörjningsmöj— ligheter. 80-talet är en period som präglas av många och snabba skif- ten, som bör ha varit av betydelse för opinionsbildningen i detta sam- manhang. Finansieringen av välfärdsstaten blev allt svårare att upp- rätthålla, planekonomiernas sammanbrott i öst förändrade höger—vän- sterskalan, klassdimensionens roll i värdepanorarnat och den offentliga debatten avklingade, medan internationaliseringen och ekonomins av- reglering (bankkris, fallskärmar, utlandsspekulationer) lyfte fram en ny vertikal konflikt. Attitydforskningen från 80-talet verkar peka mot en tendens mot postmaterialistiska värderingar, från kollektivism till in- dividualism, och mot ökad sekularisering och moralisk permissiveness (Petterson, 1992). Värderingarna under 90-talet, i ljuset av den djupa lågkonjunkturen, massarbetslösheten och nedskärningarna i offentliga sektorn är ännu inte fullständigt kartlagda. Allt detta bör även ha haft konsekvenser för normbildningen i ungdomsgenerationen.
I detta kapitel redovisas inställningen till ekonomiska oegentligheter mot offentliga sektorn samt egendomsbrottslighet mot andra medborgare och inom arbetsmarknaden. Redovisningen bygger på ett frågebatteri som ingick i ungdomsenkäten, där det gällde att bedöma
olika handlingar på en tiogradig skala, där 1 innebär att handlingen "aldrig kan rättfärdigas" och 10 att den "alltid kan rättfärdigas". I tabellmaterialet redovisas medelpoäng i olika befolkningsgrupper, där alltså höga värden innebär att man är mycket tolerant. I frågebatteriet ingår även andra handlingar (sexualmoral, missbruk) som redovisas i andra kapitel.
Redovisningen av ekonomisk moral omfattar:
POäng "skattefusk" 3,2 " göra anspråk på sociala förmåner som man inte har rätt till" 3,0 "underlåta att betala biljetten på buss eller tåg" 4,3 "köpa något som man vet är stulet" 2,9 "ta emot en muta i sitt arbete" 2,4 "ej rapportera en skada man har gjort oavsiktlig på en parkerad bil" 3,6 "hota en arbetare som vägrar delta i en strejk" 2,7 "anställa någon svart" 6,5
Eftersom det är frågan om en numerisk skattningsskala går det inte att tolka intervjusvaren i absolut mening. Det är i första hand genom jäm- förelser mellan grupper och över tid dessa uppgifter kan tolkas. Man kan däremot jämföra med andra typer av handlingar, och konstatera att vi troligen är mera toleranta mot sexuella handlingar (homosexualitet, prostitution) och spritlangning, och mindre toleranta mot rattfylleri och knarklangning än mot skattefusk (se även kapitel 17). Det finns en
betydande spridning mellan olika ekonomiska oegentligheter, där det är mera legitimt att anställa svart arbetskraft (6,5) än ta mutor (2,4). Skillnaderna mellan olika befolkningsgrupper är relativt små, vilket kan ge ett intryck av ett relativt homogent opinionsläge. Åsiktsskillna- der finns framför allt mellan män och kvinnor, mellan generationerna, och självklart mellan vänster och höger.
13.1 Inställningen till skattefusk och bidragsfusk
Tabell 13.1 visar att ungdomsgenerationen är mera tolerant för skatte— fusk än de äldre generationerna. Det är ett mönster som återkommer för övriga handlingar. Detsamma gäller även ifråga om sexualmoral. Detta är ett mönster som stämmer överens med andra forsk- ningsresultat som tyder på ökad tolerans i ungdomsgenerationen (Pettersson, a a). Samma tendens föreligger också beträffande bidrags- fusk och fusk med bussbiljett.
Unga kvinnor tycks ha en mera restriktiv inställning till skattefusk än unga män. Det är ett mönster som även gäller mer eller mindre tydligt även för andra ekonomiska oegentligheter. Kvinnornas mera restriktiva hållning korresponderar som synes med den större vikt de lägger vid jämlikhet och offentliga sektorns ansvar som vi fann i kapitel 12.
På detta område finns det också relativt klara skillnader mellan vän— ster— och högersympatisörer. Borgerligt sinnade ungdomar är mera to— leranta inför skattefusk, men vänsterungdomar är istället mera toleranta inför bidragsfusk. Ej troende är mera toleranta till skattefusk.
13.2 Konsumentmoral
Under denna rubrik redovisas två aspekter, dels underlåtenhet att betala biljetten på buss eller tåg, dels köp av stöldgods. I båda fall rör det sig om "opersonliga brott": den som drabbas är ingen närstående (offentliga sektorn resp försäkringsbolag eller ett anonymt stöldoffer). Aven i detta fall är unga mera toleranta, och detsamma gäller män jämfört med kvinnor.
Här finns inga större skillnader mellan vänsterungdomar och borger-
liga ungdomar, däremot slår religion igenom ganska kraftigt: troende ungdomar är mera negativa till dessa handlingar.
13.3 Mutbrott
Att ta mutor i sitt yrke har relativt lågt anseende (2,2). Här är vänster- ungdomar mera negativa liksom religiösa ungdomar. I övrigt är skillnaderna mycket små mellan olika ungdomsgrupper.
13.4 Brott mot person
Denna kategori representeras här endast av en handling rörande parke- ringsskador som inte anmäls, och som således får direkta ekonomiska konsekvenser för någon annan person. Detta värderas mera tolerant än bidragsfusk (3,6 resp 3,0). Aven här är de yngre klart mera toleranta. De troende intar också en mera moralisk attityd.
13.5 Oegentligheter på arbetsmarknaden
Med utblick mot konflikter på arbetsmarknaden visas i tabell 13.1 in- ställningen till hot mot personer som vägrar delta i en strejk, resp att anställa svart arbetskraft. Aven hot mot strejkbrytare bedöms som re- lativt allvarligt (2,7), exempelvis allvarligare än häleri (2,9) eller pro— stitution (3,5). Detta är åter igen en vänster-höger—fråga: vänsterung- domar är klart mera toleranta än borgerliga.
Att anställa svartjobbare anses i regel mindre allvarligt, och detta är också en partiskiljande fråga. Här är det borgerliga ungdomar som är mera toleranta, och detsamma gäller ungdomar som just nu har till- fälliga arbeten (tidsbegränsade). Arbetarbarn är mera negativa.
.6
50 55
0,7
6.4 5.8 5.0 6.8 7.1 6.5 6.1 6.2 6.1 6.3 6.4 7.0 7.2 6.2 6.5
6.5 6.5
6
66
2.8 2.8 2.7 2.4 2.2 3.1 2.8 224 2.7 2.5 2.7 2.7
3.8 3.7 3.5 4.0 2.6 1 3.6 3.3 2.7 2.3 4.2 3.4 3.2 2.8 2.8
3.4 3.4 3.7 3.6 3.1 3.7 3.8 3.9 4.3 4.0 3.1 3.0 3.5 2.9
2.4 2.3 2.5 2.2 2.2 2.6 2.6 2.7 2.4 2.5 2.2 2.1 2.3
3.0 3.0 2.6 1.7 1.6 3.4 3.3 2.8 1.9 1.8 2.7 2.4 1.4 1.3 2.6
4.7 4.5 3.8 2.6 2.0 3.8 2.7 1.9 4.8 4.5 3.8
4.
3.4 3.2 129 1.9 3.6 3.2 2.6 2.2 1.9 3.2 3.1
3.2 3.2 3.3 2.5 2.2 3.6 3.5 3.7 2.9 2.4 2.8 2.9 2.9
2.4 1.9
2.3
1.9 1.9
2.5 2.0
11
2.9 2.8 2.7 2.9 2.7
3.8 3.6 3.7 3.8 3.3 3.5
3.4 3.6 3.5 3.8 3.4 3.6
2.5 2.4 2.3 2.5 2.5 2.5
3.0 3.1 2.6 2.8 3.2 2.9
4.5 4.7 4.6 4.7 3.9 4.1
3.3 3.2 3.2 3.2 2.7 2.9
3.4 3.0 3.2 3.4 3.1 3.2 3
3
008 22
87 33
96
33
64.
22
20
33
54
44
22
33
6 3
& 1 l ä K a. l & k 5 g .1 M a l e 5 Baz W Il. r . . . _ & m.m 6 6,0 0 s a.b 1 n v 0 l as.] n _ e 8_/ 8 k M . . . .] an g aer n t r 9 ..m. housv. "0 p _ 6 RJG d D_r . . . e a & a 3 3_J .. .a... . .jak m. eps g _ 5 8_A .a in . . . & i 3 3... .m mu m p.. 0 r G_A k 0 . .. e t 2_A a u .1 t m 1 _ & m a.l S Q. 2 5 O DNOd . . . m "0 t 0 2 ?.2 k 5 g e : S t m a m t & g _e r .lkS._J 3 33 "O dSSl . . . r r u u.1 4. 4.4 ä.t.D.D & .. a 9 amnw m rkir 0 10 f SCd . . . d u 0.1 Äe Q,? .1 .1_t S h t 7 ..... ä .m t.k 2 Reg li n a s . . . ii a.K u ?g Ä_? .a . k S.t 5.5 9 m 9 1 r T 0 n m e t n.l lna ä v .k m k 3 n le r r S .a .a M m a, 9 e d 2 2 b 9 _ a n 6 6 T u 1l 1
16—19 är kvinnor 20—24 är kvinnor 25—29 är kvinnor 35—54 är kvinnor 55—74 är kvinnor Sysselsättn.problem
FAMILJETYP SYSSELSÄTTNING
I utbildning I tillf arbete
I fast arbete 16—19 är män 20—24 är män 25—29 är män 35—54 är män 55—74 är män Kvarbo 16—24 är Ensambo 16—24 är Anställda 16—19 är 20—24 är 25—29 är 35—54 är 55—74 är Arbetslösa
.7
29
_4
784 9 222 2 631 6 333 3 746 6 333 3 461 5 222 2 962 9 222 2 259 2 443 4. 084 1 322 3 142
3 3 3 3.2
1 r . m n a 3 .JäDI 1iP t mwgu P e 1 T_U nrcR a & &? b l:aA.£ & .ee4JB t K r m t . E a,/ L.D s 0 t e e A t tIerrIm. erggC nVO r_a"onuå f_bA.anbL
146 556
958 222
766 333
435
333
434
222
189
322
344 444
280 323
323 333
Tjänstemannabarn Infödda svenskar Invandrare
Arbetarbarn Storstad
52 55
66
22
79 33
04 43
74 22
90 23
65
34
48 32
82 23
UPPVÄXTFAMILJ Fullständig Splittrad
3269599 6765766
7895896
2222222
4045906
34.33.3343
4971256
3333433
4562734
2222222
7303510
2332333
2622483
4444444
9408432 2332333
1647023
3332433
kvinnor män kvinnor
Flyttade vid 15-18 PARTISYMPATIER
Fullständig män Vänstern
Splittrad
05 55
83 22
65
33
33 33
25 22
98
22
24 44
06 32
96 23
Borgerliga RELIGION
6.34 7.7_b
678
222
241 334
067
333
437 222
255 223
808 344
090
323
005
333
Tror på högre makt
Tror på Gud Ej troende UTBILDNING
24
.4
76
6
.8
97
2 22
53
.5
33
3
88
3.5
33
63
2.6
22
.1
04 32
3
210
444
115 332
341 333
(= 2 är efter grsk. Skolslut före 19 är Högskoleutb.
STUDENTURVAL
3998
4444
0823 3122
5444
3333
9327 3433
2799
2111
5244
2222
4368
4544
9445
2222
6603
3333
ekonomi
Socialt arbete Sociologi
Internat. Samtliga
HELA BEFOLKNINGEN
16—74 är
8 5
2.4
2.9
2.2
2.2
2.7
15
65
53 22
07 32
50 22
40 22
03
kvinnor
16—74 är män
avser 16-29-ån'ngar om inte annat anges
" tg'i "" , i" ' 'å',” ,'i', ,,._, ,, än. "'t, | ,,,,| |. _
""'"" " '. " ||'_,'.' ||-
,'|"=,| 5,7, M,— ,,'"',',"'|".,,, '.' , ' ' iw %, sf, ,,,;u' ,,'|,, ,,,-'In, ”|,
M.,
' |',| , ",
"I—,,",h _
,',_ |||||| I||'J|*,,,|,_ _||' ,, ",,,, || JUN”,
|,I
”Il. l,,,,_:H(:'."', '|';",",,,_ | ",,; "|,""," j,, ,, '|', "'J,,,,,, » ,,,.|,,L,.:,,,,
., | ,,,,|'|'.-,,,' ., ,, , _".,'1',,|.. _
måg
j_u ,,," ' ,, |'|
""|; " ' "" _|| = ' 'm'n' F- Huge-|E"
'*-**-|'||__s,"||'r-,||,, 14.-,,." ||
Kapitel 14 Bosättning
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Andelen ungdomar som bor kvar i föräldrahemmet har ökat se- dan ]975 bland tonåringar, men minskat bland 25-29-åringar. Förklaringen bör vara längre ungdomsutbildning för tonåringar (gymnasieskolan), men också tidigare utflyttningsbenägenhet, vilket endast visar sig efter gymnasieåldem. Kvarboendeök— ningen gäller enbart kvinnor under 25 år. Föräldrarnas ökade bostadsstandard tillåter längre kvarboende: alltfler ungdomar kan ha eget rum i föräldrahemmet.
Andelen utflyttade ungdomar utan besittningsrätt till bostaden (andrahandskontrakt, hyresrum, tjänstebostad) har ökat, men minskat för de äldre. Ungdomarnas bostadskostnader har ökat under 80—talet, och prognoser tyder på ytterligare ökningar för 90-talet.
Unga män och kvinnor är lika benägna att flytta från orten resp till utlandet, men med tidsförskjutning, där kvinnor är tidigare (tidigare familjebildning). Unga kvinnor föredrar oftare mindre städer, och unga män storstäder.
I detta kapitel beskrivs ungdomarnas bosättningsmönster och bosätt- ningsplaner. Kapitlet visar hur utflyttningen från föräldrahemmet har förändrats, vilket visas med hjälp av ULF 1975-91. Bilden komplette- ras med fakta om den aktuella bostadssituationen för de ungdomar som fortfarande bor kvar (eget rum), resp för de som flyttat ut (inget besittningsskydd). I slutet av kapitlet finns en redovisning av fram- tidsplaner (bostadsort, boendeform), baserad på ungdomsenkäten. I kapitel 15 följer sedan en sammanfattande beskrivning av hela ungdomsgenerationens bostadsstandard enligt välfärdsstatistikens huvudindikatorer (upplåtelseformer, utrymmesstandard) samt attityder till den egna bostadssituationen.
14.1 Utflyttningen från föräldrahemmet
Ungdomars bosättning och utflyttningen från föräldrahemmet bestäms av ett flertal faktorer. Egna ekonomiska resurser (inkomster, kapital) är en grundförutsättning. Längre ungdomsutbildning och därmed senare inkomster kan fördröja utflyttningen. Denna effekt bör framför allt göra sig gällande för tonåringarna (gymnasieskolan) och i någon mån i början av 20-årsåldern (eftergymnasiala studier). Längre utbild- ning efter gymnasiet innebär å andra sidan oftare flyttning till stu- dieorter, vilket kan kräva tidigare utflyttning efter gymnasietiden. Det gäller särskilt utanför storstadsregionema.
Ungdomars bosättning påverkas vidare av bostadsutbudet. Hit hör dels föräldrarnas bostad (möjligheter att bo kvar), dels de bostäder ungdo- mar kan få när de väljer att lämna föräldrahemmet. Viktiga faktorer är bostadstyper (smålägenheter), läge (centralt, på studieorten) samt bostadskostnaderna. Under 70— och 80-talet har bostadsstandarden ökat rejält, såväl ifråga om utrymmesstandard som modernisering. Ok— ningen av utrymmesstandarden har framför allt gått till föräldragene- rationen. Föräldrarnas allt bättre bostadsutrymmen ger alltså ökade förutsättningar för ett ökat kvarboende i föräldrahemmet.
Bostadsbeståndet har omvandlats mot allt större bostäder, ofta i små- hus, och det gör att ungdomarnas bostadsmarknad har försämrats p.g.a. en minskning av äldre och billiga smålägenheter i det centralt belägna bostadsbeståndet, särskilt i de större städerna (Vogel m fl, 1990; Turner rn fl, 1994)). Vidare har den genomsnittliga hushållsstorleken minskat, vilket innebär att ungdomar möter större konkurrens om smålägenhetema från allt flera medelålders och äldre ensamstående. Mera långsiktigt har parrelationema blivit svagare: frekvensen avbrutna relationer har ökat och "omsättningen" har ökat i form av Ökande frekvens nya och flera parrelationer under livstiden. Troligen leder detta också till att andelen smålägenheter som inte utnyttjas ökar: man behåller sin bostad under en prövotid när man ingår en ny relation. Utvecklingen går mot nya typer av parrelationer där man inte är samboende fullt ut utan utnyttjar bådas bostäder (särbo, halvsambo).
Vidare har bostadskostnaderna ökat betydligt snabbare än konsu— mentprisindex. Detta framgår även av en ökande bostadskostnadsandel av inkomsterna för de ungdomar som flyttat hemifrån. Bostadskost- nadsutvecklingen utgör därmed ett växande hinder för en tidig utflytt- ning från föräldrahemmet.
Utflyttningen från föräldrahemmet är ett led i ungdomarnas strävan mot självständighet och etablering i vuxenvärlden. Med hänsyn till ökande utbildning och kunskaper och tidigare biologisk mognad är det rimligt att tänka sig att ungdomar strävar mot utflyttning tidigare än på 70-talet. Nya hinder (längre ungdomsutbildning, sämre utbud på hos- tadsmarknaden, senare inkomster) tenderar emellertid att fördröja tidig utflyttning (tonåringar), medan andra faktorer (studier på annan ort) kräver utflyttning för de något äldre.
I tabell 14.1 visas just detta: senare utflyttning bland de yngre, särskilt tonåringarna, men tidigare utflyttning bland de äldsta i ungdomsgene- rationen. 1991 bodde 89 procent av tonåringarna kvar i föräldrahem- met, vilket är en ökning med +6,3 procentenheter sedan 1975. Aven bland 20-24-åringama tycks kvarboendet ha ökat (till 30 procent), men denna uppgift är statistiskt osäker. Däremot minskade kvarboendet med 2 procentenheter till 5 procent bland 25-29-åringarna.
Ökningen gäller dock endast unga kvinnor. Unga män flyttar fortfa- rande hemifrån senare än unga kvinnor. Okningen av kvarboendet i föräldrahemmet sedan 1975 kan således i huvudsak hänföras till kvin— nor under 25 år. Endast i tonåren finns en mindre ökning bland män.
Kvarboendet är vidare starkt relaterat till ställning på arbetsmarkna- den. Endast 20 procent av ungdomar med fast anställning bor hemma. Av ungdomar som fortfarande studerar (helt eller delvis) bor 73 procent hemma. Tillgängliga uppgifter visar vidare att kvarboendet ökar bland unga deltidsanställda, men minskar bland heltidsanställda. Kvarboendet ökar mest bland storstadsungdomar.
Tabell 14.1 Utflyttning från föräldrahemmet. Nuläge 1988/91 och utveckling 1975—91. Procenttal. Plustecken anger ökning och * att förändringen är signifikant.
nuläge 1988/91: trend 1975—91: kvarbo kvarbo, flyttat,kvarbo kvarbo, flyttat, hos för—ej eget ej egen hos ej eget ej egen äldrar rum bostad föräldr rum bostad 16—29 är 37.5 10.1 6.2 +4.0* —4.3* +O.4 16-19 år 89.4 25.0 2.5 +6.3* —8.2* +O.3 20-24 år 29.7 7.4 9.4 +3.1 -2.2* +O.6 25-29 år 5.0 1.1 6.2 -2.0* -1.5* +O.5 35-54 år 1.4 0.3 1.0 —0.9* -o.3* -2.0* 16—29 är män 42.9 11.8 6.1 —O.4 —5.9* +O.5 kvinnor 31.7 8.2 6.3 +8.6* —2.8* +0.4 16—19 är män 92.8 27.4 1.6 +2.8* —10.2* +0.0 kvinnor 86.0 22.6 3.4 +10.1* —6.3 +O.6 20—24 är män 41.0 10.1 8.7 —2.6 —3.3 +O.6 kvinnor 17.2 4.5 10.2 +8.8* —1.0 +O.7 25—29 är män 7.5 1.8 7.2 —4.8* —2.4* +O.8 kvinnor 2.4 0.4 5.0 +O.7 —0.7 +O.1 UNGDOMAR 16—29 år Arbetarbarn 32.9 13.2 4.4 —4.0* —1.6 —1.2 Tjänstemannabarn 41.4 9.1 7.6 —4.1* +O.2 —l.3 Kvarbo 16—24 är 100.0 27.1 . +O.1 —7 1* 0.0* Arbetslösa 35.0 12.3 6 0 —4.9 —7 3* +2 8 Invandrare 25.9 15 l 8 6 +3 2* —2 2 —O 7
14.2 Föräldrarnas bostadsutrymmen
Föräldragenerationens och hela befolkningens bostadsstandard beskrivs i den löpande välfärdsstatistiken (Häll, Vogel och Hedman, 1993). Den allmänna bilden är starkt ökande utrymmesstandard genom större bostäder, fler småhus och fortsatt familjesplittring. Det ger möj- ligheter till ett förlängt kvarboende.
I tabell 14.1 visas utrymmesstandarden (tillgång till eget rum) för de ungdomar 16-29 år som stannat kvar i föräldrahemmet. 10 procent saknade eget rum, och det gällde i första hand tonåringarna (25 procent), men även 7 procent av samtliga 20-24-åringar. Andelen har minskat med 4 procentenheter i hela ungdomsgenerationen, vilket är ungefär en tredjedel. Unga män saknar eget rum oftare än unga kvin- nor, men skillnaderna har utjämnats något.
14.3 Boende utan besittningsskydd
Utflyttning från föräldrahemmet kan ibland vara framtvingad: egen familjebildning, studier eller arbete på annan ort förutsätter flyttning utan att bostadsfrågan kunnat lösas med eget kontrakt eller ägande. I hela befolkningen har ca 2 procent andrahandskontrakt, tjänstebostad eller hyr rum. I ungdomsgruppen rör det sig om 6 procent. Inom ungdomsgenerationen saknar 2-3 procent av tonåringarna besitt- ningsskydd, där det låga talet förklaras av att nio tiondelar bor kvar i föräldrahemmet. I åldern 20—24 år där 70 procent flyttat ut saknar 9 procent besittningsskydd, resp 6 procent bland 25-29-åringarna, som i regel varit ute på bostadsmarknaden en längre tid.
Andelen som saknar besittningsskydd i hela befolkningen tycks ha minskat svagt (men inte signifikant). Detta kan hänföras till de äldre generationerna, vilkas situation alltså har förbättrats även i detta av- seende (-2,0 procent). I storstäderna är 9 procent av ungdomarna utflyttade och bor utan eget besittningsskydd. Andra data tyder på att ungdomars utflyttning i viss mån har förändrats, från utflyttning till ett kompisboende eller inneboende (dvs delad bostad) till ett ensamboende (Turner m fl, 1994). Mönstret är emellertid inte entydigt och konstant.
14.4 Bostadskostnader
Statistiken visar vidare att bostadskostnaderna har ökat betydligt snab- bare än konsumentprisindex. För ungdomarna har således bostadskostnadernas andel av inkomsterna ökat under 80-talet. I tabell 14.2 visas även att ungdomarnas hyreskostnader per m2 hela tiden ligger högre än för de äldre. Det beror i första hand på att ungdomar är överrepresenterade i det nyare bostadsbeståndet resp i smålägenheterna (samt i studentbostäder), där man har högre hyresnivå per m2. Siffrorna visar att de äldre, med längre boendekarriärer, har fördelar i konkurrensen på bostadsmarknaden.
För 90-talet bör man räkna med ytterligare kostnadsökningar för ung- domars boende, bl a som en konsekvens av skattereforrnen och ytterligare avveckling av bostadsstödet (se tabell 4.3). Detta kommer att begränsa möjligheterna till ett eget boende ytterligare, och kan komma att öka kvarboendet även framöver. Andra anpass- ningsstrategier är återgång till kompisboende och inneboende, eller tidigare parbildning.
Tabell 14.2 Bostadskostnader i olika generationer. Nettoutgift per m2 1982—1991 i 1991 års priser. Källa: SCBs bostads— och hyresundersökningar BHU.
Bostadsföreståndarens alder: 20—29 år 35—54 år 55—74 år Samtliga
1982 394 358 336 343 1985 393 357 347 346 1987 427 386 371 373 1989 437 395 377 380
1991 484 471 439 445
Tabell 14.3 Ungdomshushall och övriga hushåll fördelade efter genomsnittlig bostadsutgift under 1989—2002 (prognos). Kronor per år i 1993 års priser. Källa: Turner m fl, 1994.
Bostads— Ålder: utgift
(kr/ar) —20 år 21—24 år 25— är totalt
1989 23700 30400 38200 37600 1993 27700 38300 48000 47400 1995 30100 41300 50400 49800 2002 31800 44100 56700 55900
14.5 Bostadsanskaffning
Bostadsförsörjningslagen har tidigare ålagt kommunerna att anordna bostadsförmedling. Numera förekommer att kommuner inte har bo- stadsförmedling, och ungdomar blir därmed mera marknadsberoende. Jämfört med äldre generationer, som är mera kapitalstarka är ungdo- mar numera i underläge i konkurrensen på bostadsmarknaden. I tabell 14.4 visas hur ungdomar fick sin nuvarande bostad. 34 procent bor fortfarande kvar hos sina föräldrar. (Uppgifterna här kommer från ungdomsenkäten, och överensstämmer därför inte helt med ULF-data enl tabell 14.1.) Vardera ca 14 procent hade fått sin bostad via bostadsförmedling, genom annons, genom att kontakta en hyresvärd eller genom förbindelser (dvs släkt). Bostadsförmedlingen spelar alltså en underordnad roll i ungdomarnas bostadsanskaffning.
14.6 Bosättningsplaner
Sedan länge har ungdomarnas bosättning skett allt längre från föräld- rahemmet, i takt med allt mer kvalificerad utbildning på orter långt hemifrån och genom flyttning till orter där jobben finns. Urbanise— ringen präglade föräldragenerationens uppväxttid, och då etablerades ett mönster med långa flyttningar som innebar uppbrott från hemorten och avbrott i de sociala nätverken. Aven om urbaniseringstakten nu har minskat starkt, är flyttningsbenägenheten hög även i ungdomsge- nerationen. Samtidigt ökar pendlingsavstånden mellan hemort och ar-
Tabell 14.4 Ungdomarnas uppgifter om hur nuv bostad har anskaffats. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.
________________—#——————1————————————————————______________ Sätt på VllkEt nuv bostad anskaffats:
kvarbo till till , bostads genom genom kontakt byggd partner kompis förmedl annons släkt värd hus
16—29 år 34.3 4.4 0.4 13.9 13.8 13.1 14.1 0 16—29 är män 38.1 kvinnor 30.2
13.6 11.5 13.7 14.0 14.2 16.2 12.4 14.3
(P (I?! 00 MW OO Chu—|
16—19 år 85.4 20-24 år 28.1 25—29 är 2.3
4.3 1.5 2.0 1.9 15.9 13.4 14.9 15.3 19.0 23.3 19.4 22.1
0 kb Hqun Nm?”
'WKD
OC
000
NU) HlnkD
16—19 är män 86.5 20—24 är män 38.1 25—29 är män 2.3
'NO 00 [x ':" H 0 Q' H
O'Xlxä' N KD (h 1—1 OOO
16—19 är kvinnor 84.2 20—24 är kvinnor 17.6 25—29 är kvinnor 2.2
FOO (WONG) Ol'—IN
HONG HINK) 10 N omm mma)
G) G) H 'LOF OO
ox LD v—l Ch LO u—l HM!”
'N?" 00 (I) O N N ko l—I HN "Q' (1) H
betsplats. Den geografiska rörligheten har ökat avsevärt, såväl ifråga om bosättning som de dagliga resorna.
I tabell 14.5 redovisas ungdomars bosättningsplaner, dels med av— seende på avflyttning från orten, utlandsboende, önskad ortsstorlek i Sverige, samt önskad boendeform. Det är helt naturligt att ungdomar är mera flyttningsbenägna än äldre generationer, som redan genomfört sin utbildning, yrkesval, utflyttning från föräldrahemmet, bosättning och i de flesta fall även sin familjebildning. Om vi tittar på alla 16—29- åringarna så räknar 44 procent med att de kommer att bo kvar "här på orten eller i närheten om 5 år". Men inom ungdomsgenerationema är variationerna mycket stora beroende på ålder och kön. Av tonåringarna räknar endast 28 procent att bo kvar, av 25-29-åringama 59 procent. Dessa skillnader beror till stor del på att de äldre delvis redan har verkställt sina planer.
Unga kvinnor har ungefär samma flyttningsbenägenhet som unga män (43 procent). I institutets för framtidsstudier 70-taliststudie redovisas stora könsskillnader, där unga kvinnor har 10 procentenheter högre benägenhet (Andersson och Furth, 1993). 70-taliststudien gäller emel- lertid enbart avgångsklasser i gymnasiet. Samma könsskillnad finns även hos tonåringarna i vårt material. I 20-25—årsåldern har vi emellertid omvända samband, där kvinnor alltså är mindre flyttningsbenägna än män, och efter 25 år finns det inte längre några könsskillnader. Dessa skilda mönster tyder på att könsskillnadema hänger samman med att flickornas planer kring utflyttning, familje- bildning och bosättningsplaner kommer i yngre ålder än pojkarnas. Vi har visat i andra kapitel att de också flyttar ut och bildar par tidigare än pojkarna. Det rör sig alltså om en perspektivfråga: flyttning från orten ter sig just då mera sannolikt för tonårsflickor än tonårspojkar, men på det hela taget finns det inga större könsskillnader om vi ser på hela ungdomsgenerationen upp till 30 år.
Det är på samma sätt med benägenheten att flytta utomlands. Upp till 24 års ålder är kvinnor mera intresserade av att flytta utomlands, men sedan blir det omvända samband. Detta hänger förstås samman med att parbildning och barnafödande har kommit igång tidigare för kvin— norna, och är som mest aktuell i slutet av 20-årsåldern (se tabell 14.5). Givetvis är äldre generationer även här mindre flyttningsbenägna. I valet mellan att bo i utlandet, bo i en svensk storstad, i en mindre stad
Tabell 14.5 Bosättning-planer. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993. stannar vill helst ha om 5 är: på utom— svensk mindre lands— i villa hyres- bostads— orten lands storstad stad bygden radhus lägenh rätt
16—29 år 43.5 14.8 21.3 33.4 23.9 42.7 39.8 12.7 16—29 är män 43.8 14.4 23.2 30.6 25.5 42.1 40.5 kvinnor 43.2 15.1 19.4 36.4 22.2 43.3 39.1
NN MN HH
16—19 är 28.1 20.2 25.7 32.6 16.0 24.5 61.7 20—24 är 39.1 14.1 20.7 34.6 22.6 38.0 40.6 25—29 år 59.3 11.3 18.7 32.9 31.0 60.8 22.9 35—54 är 79.4 7.4 14.8 39.0 31.7 73.9 14.6 55—74 år 77.0 8.2 11.6 31.9 31.5 39.3 28.3
HH
mkDHlDr-I
v—l
16—19 är män 33.9 16.8 28.2 31.3 19.1 28.4 58.9 20—24 är män 35.2 13.2 22.1 33.2 22.8 32.2 46.3 25—29 är män 59.3 13.9 20.5 27.5 32.8 61.9 21.4
co.—nomen HNN
onom Hr—l
16—19 är kvinnor 22.0 23.8 23.0 33.9 12.8 20.4 64.6 20—24 är kvinnor 43.2 15.1 19.2 35.9 22.4 44.1 34.6 25—29 är kvinnor 59.3 8.6 16.8 38.6 29.0 59.7 24.5 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 är 29.5 19.1 22.9 34.1 17.4 25.6 57.5 11.8 Ensambo 16—24 är 30.9 16.5 30.4 29.6 17.5 27.5 41.9 26.2 Sambo utan barn 56.1 9.1 15.3 34.4 33.3 64.9 21.6 9.0 Sambo med barn 73.5 6.4 9.4 43.5 35.3 72.0 17.0 4.7 SYSSELSÄTTNING I utbildning 26.2 20.2 27.0 29.3 15.3 24.9 56.5 13.6 I tillf arbete 41.9 15.4 20.9 34.8 22.9 44.4 38.8 13.4 I fast arbete 63.2 8.5 17.8 37.3 31.2 62.9 18.1 13.9 Anställda 57.0 10.5 18.9 36.3 28.8 57.3 24.3 13.9 Arbetslösa 44.8 13.9 18.7 31.3 28.8 42.4 43.4 10.5 Sysselsättn.probl 43.6 14.3 19.8 33.0 26.2 45.0 39.3 11.7
mmm omm u—lu—l
SOCIAL BAKGRUND Lagutb. föräldrar 52.0 11.6 17.3 36.5 28.5 49.1 35.2 10.5 Arbetarbarn 45.0 12.6 16.3 35.5 27.8 43.8 37.0 12.3 Tjänstemannabarn 43.1 16.1 24.3 33.3 20.8 42.4 41.7 12.6 Invandrare 30.7 16.0 43.1 22.7 10.3 25.2 54.5 14.9 Storstad 42.5 16.9 35.1 25.9 13.6 36.0 39.8 17.6 UPPVÄXTMILJÖ Fullständig 44.5 13.4 20.3 34.8 25.0 45.7 37.6 12.2 Splittrad 42.0 17.5 22.9 30.8 22.3 36.6 44.5 13.9 Fullständig män 44.8 13.0 21.9 31.8 27.1 44.5 39.1 13.0 kv 44.1 13.9 18.6 38.0 22.6 46.9 36.1 11.4 Splittrad män 41.3 18.9 24.5 27.9 22.2 37.1 43.7 13.4 kv 42.6 16.1 21.4 33.6 22.4 36.0 45.3 14.3 Flyttade vid 15—18 46.6 12.8 15.1 32.9 32.2 54.3 30.5 10.7 PARTISYMPATIER Vänstern 50.1 10.3 18.1 40.1 25.2 43.1 40.3 12.2 Borgerliga 46.5 15.7 26.7 26.9 24.2 48.7 32.7 14.6 RELIGION Tror på Gud 38.9 16.1 21.4 30.1 25.7 44.8 41.1 11.0 Tror på högre makt 43.1 15.9 21.4 31.6 24.4 43.2 39.5 12.7 Ej troende 43.0 12.6 23.0 32.8 25.6 41.9 41.7 12.0 UTBILDNING (: 2 år efter grsk 53.9 11.2 14.1 32.5 34.1 51.4 32.0 10.3 Skolslut före 19 53.1 11.5 15.5 31.6 33.6 51.9 32.0 10.8 Högskoleutb. 49.2 14.4 27.5 31.0 20.5 52.2 26.2 17.7 STUDENTURVAL Socialt arbete 56.0 12.0 40.0 20.0 24.0 44.0 36.0 20.0 Internat. ekonomi 20.0 58.3 25.0 16.7 . 30.6 58.3 11.1 Sociologi 47.2 17.0 45.3 13.2 22.6 30.2 54.7 13.2 Samtliga 40.7 28.9 37.7 15.8 15.8 33.3 51.8 14.0 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 68.1 16—74 är män 68.6 1 kvinnor 67.6
16.2 34.9 29.3 56.4 25.1 17.1 33.3 32.0 60.0 23.4 15.3 36.6 26.7 52.7 26.8 1
.
PM!—| 0010 (Dt—IW mom
______________________________________________________________________________
Där ej annat anges avses 16—29—äringar
eller på den svenska landsbygden väljer de unga oftare utlandet och storstäder, medan de äldre gärna väljer landsbygden.
Det finns ett tydligt mönster beträffande dem som vill stanna på orten. De har förstås oftare ett fast jobb, dvs de är etablerade på den lokala arbetsmarknaden. Arbetarbarn är mera benägna att stanna, och invand- rare att flytta. Att bo i utlandet är också mera attraktivt för högsko- leutbildade och borgerliga sympatisörer. Vidare är unga föräldrar extremt ovilliga att flytta, särskilt till utlandet (jämför diskussionen kring könsskillnadema ovan). Notera vidare de stora skillnaderna mellan studerande i ekonomi och sociologi/socialt arbete. Ekonomi— studentema är extremt flyttningsbenägna och utlandsinriktade.
Beträffande valet mellan ortstyper i Sverige gäller att unga kvinnor oftare föredrar den lilla staden framför storstaden, och detsamma gäl- ler vänsterungdomar jämfört med borgerliga. Högskolestuderande räk- nar förstås oftast med att bo i storstäder, sällan på landsbygden.
Den sista frågan i detta block gällde vilken boendeform man kommer att ha om 5 år, dvs äganderätt, bostadsrätt eller hyresrätt (det gällde att göra en personlig prognos). Enkätsvaren speglar förstås inte bara Ön— skemål, utan även bedömningar av vad som är realistiskt med hänsyn till förväntade inkomster. Ungdomar räknar oftare än äldre med att då bo i hyresrätt, medan fler äldre räknar med att bo med äganderätt (dvs i egen villa/radhus). Ungefär så är det också i verkligheten. Mot slutet av 20-årsåldern räknar 61 procent med att äga en villa/radhus. Efter— frågeundersökningar, där man mer renodlat frågar efter hur man vill bo, givet realistiska boendekostnader, brukar ge värden som ligger i nivå med föräldragenerationens enkätsvar, även bland ungdomar. Det nuvarande bostadsbeståndet motsvarar inte fullt ut denna efterfrågan, men utvecklingen har rört sig i den riktningen.
Kapitel 15
Bostadsstandard
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Bostadsstandarden har ökat avsevärt sedan 1975. Liksom ifråga om inkomster och andra materiella tillgångar har föräldragenerationen och pensionärsgenerationen haft en bättre standardutveckling än ung- domar som har flyttat ut ur föräldrahemmet. Småhusvågen har i första hand gått till de äldre.
De kvarboende ungdomarnas bostadsstandard följer däremot föräl- dragenerationens och har därför förbättrats mera än genomsnittet. Det kan också vara en indikation på att goda utrymmen (eget rum) är en allt viktigare förutsättning för kvarboende vid högre ålder. Ut- flyttade ungdomar, i regel i ZO-årsåldem, hänvisas i ökande ut— sträckning till bostadsrätter (oftast nyproduktion), med krav på insats utöver månadshyra.
I kapitel 15 redovisas utvecklingen av ungdomarnas bostadsstandard i jämförelse med äldre generationers. Redovisningen omfattar boende- form (småhus/flerfamiljshus), upplåtelseform (ägande, hyresrätt, an- nat), utrymmesstandard samt boendetrivsel. Ungdomsgenerationen redovisas sammanhållen och omfattar både ungdomar som bor kvar hos föräldrarna och de som har flyttat hemifrån. Ett ökande kvarbo— ende (se kapitel 14) kan innebära att ungdomars bostadsstandard ökar eftersom föräldragenerationens bostadsstandard i regel är hög och har ökat. Underlagsmaterialet är ULF 1975-91.
Bostadsefterfrågan bestäms i betydande utsträckning av livscykeln, t.ex. ifråga om boendeform, läge (centralt/perifert) och storlek (beroende på hushållsstorlek), dels ekonomiska resurser (inkomster, insats). Levnadsåldern samvarierar också ofta med olika steg i en boendekarriär, dvs. en successivt allt bättre anpassning till bostads- önskemål och mot lägre bostadskostnader. Bostadskarriären kan t.ex. innebära att få en billig lägenhet i det äldre hyreshusbeståndet (ofta centralt och med inbodd miljö), att kvalificera sig i bostadsköerna för en attraktiv bostad, att få allt bättre råd att kunna betala för en attraktiv bostad (t.ex. rymligare, i bättre läge, småhus eller bostadsrätt). För generationsskillnadema i vidare bemärkelse spelar boendekarriären en viktig roll. Under flera decennier med hög inflation har boendet haft avgörande betydelse för förmögenhetsbildningen. De äldre bor billigare i småhus som ofta köpts i ett annat penningvärde, och de dominerar också i det äldre hyresbeståndet där likaledes lägre kapital- kostnader ger låga boendekostnader. Låga boendekostnader frigör re— surser för hög levnadsstandard i andra avseenden.
15.1 Boendeform
Andelen som bor i småhus har ökat avsevärt sedan 1975, med 9 pro— centenheter till ca 60 procent för den vuxna befolkningen i sin helhet. Okningen är en konsekvens av ett dominerande småhusbyggande efter mitten av 70—talet. Småhusvågen förde bostadsutbudet närmare bostadsefterfrågan, såsom den manifesterades i många bostadsefterfrå- geundersökningar. Småhusbyggandet ledde också till utjämning
mellan samhällsklasser, hushållstyper och regioner.
Däremot fick vi ökade generationsskillnader även på detta område.
Småhusbyggandet gick i första hand till föräldra— och pensionärsgene- rationen. Andelen som bor i småhus ökade med 12 resp 7 procentenhe— ter bland 35-54-åringar resp. 54-74-åringar, medan det praktiskt taget inte blev någon ökning alls i den övre 20—årsåldern. I tabell 15.1 tr. vi- sas att även tonåringarna (där nio tiondelar bor kvar hos föräldrarna) och 20—24-åringarna (där en tredjedel bor kvar) fick påtagliga ökning- ar, vilket hänger samman med att föräldrarnas småhusboende ökade kraftigt. Tabellen tyder vidare på att föräldrarnas småhusboende (i regel stora bostäder) var en viktig förutsättning för att ungdomar kunde bo kvar i föräldrahemmet. Därför ligger också småhusboendet på 80 procent hos de kvarboende, vilket är betydligt högre än genom- snittet, och t.o.m. högre än bland samboende 35—54—åringar utan barn.
Ungdomsgrupper med speciella problem har däremot extremt lågt småhusboende. Dessutom har utvecklingen varit svagare för sådana grupper än för andra ungdomar och ännu sämre än utvecklingen för de äldre generationerna. Av alla ensamstående föräldrar under 30 år bor endast 18 procent i småhus. För samboende unga föräldrar ligger siff- ran på 59 procent. Det utgör en Ökning med 18 procentenheter, vilket dock fortfarande är mindre än ökningen för medelålders samboende utan barn (+22 procentenheter).
15.2 Upplåtelseform
Upplåtelseformerna för bostäderna har utvecklats analogt med tenden— serna betr. småhusboendet. Tidigare fanns ett starkare samband mellan småhusboende och ägande. Under 70- och 80-talet blev det vanligare att småhus uppläts även med hyresrätt eller bostadsrätt. Aven i fler- familjshusen tillkom nya bostadsrätter, både genom nybyggnation och omvandling av hyresrätter, delvis i samband med renovering i det äl- dre fastighetsbeståndet. Det var en utveckling som även berörde ung- domars bostadsmarknad. Ungdomar ställdes i ökande utsträckning in— för en bostadsmarknad där det krävdes en insats utöver löpande må- nadshyra. Mellan 1975 och 1991 ökade antalet vuxna (16-74 år) som bodde i ägda bostäder (oftast småhus) med 8,5 procentenheter till 53 procent, medan antalet som bodde i bostadsrätter ökade med 2 pro- centenheter till 13 procent. 1991 bodde 34 procent av alla vuxna i hyresrätter, vilket var en minskning med 10 procentenheter sedan 1975.
Tabell 15.1 Bostadsstandard. Nuläge 1988/91. Procenttal.
bor l bor i ägan— bo— hyres— trängbodd enl "för trivs i trivs i sma- fler— de— stads— rätt ————————————— liten" bosta— omradet hus famhus rätt rätt norm 2 norm 3 bostad den
HELA BEFOLKNINGEN 16-74 år 59.9 39.3 53.0 12.9 33.8 16-29 är 48.9 50.0 40.1 13.5 46.3
96.3 95.8 95.5 94.1
=P H Ch Q' r—I (i'm N?" (")O ON H Ch [* N
16-19 år 74.1 25.7 67.3 7.3 25.2 20-24 år 38.7 59.5 29.4 14.6 55.9 25-29 år 39.2 59.7 29.3 17.2 53.3 35-54 år 69.9 29.7 64.0 10.0 25.8 55-74 år 58.1 40.7 52.8 15.5 31.3
97.5 94.5 94.9 94.9 93.1 97.0 96.8 97.0 96.6
ln . # m socionom INO'DQQ
NNH rl . ”# N &Nlobm
. NIDCu-IO
Kvarbo 16—24 år 80.0 20.0 74.3 7.5 18.1 Sambo mb 16—29 är 59.4 40.6 45.5 14.4 40.1 Sambo ub 35—54 är 72.4 27.6 67.3 10.5 22.2 UNGDOMAR 16—29 år
Ensamföräldrar 18.0 82.0 9.5 8.0 82.5 Arbetslösa 38.8 60.8 30.1 10.1 59.8 Invandrara 25.1 73.5 18.0 15.4 66.4
97.1 95. 95. 98.4 97.
14le (D LO ON
kDCDN
(*d'ko N N m N
mm:—l
Hall:—|
(") M G) H l-l (" lx 0 LG
68. 91. 45.2 25. 89.9 93.
HPC O N 01 N Lf) N (F O Q'
(”GOLD
mcooo
Tabell 15.1 tr Bostadsstandard. Trend 1975—1991. Procenttal. Plustecken anger ökning och * att förändringen är signifikant. bor i bor i ägande— bostads— hyres— trängbodd enl: småhus flerfam— rätt rätt rätt —————————————— hus norm 2 norm 3
HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år +9.0* —8.7* +8.5* +2.3* —9.9* —5.3* —3.1* 16—29 år +7.3* —7.4* +5.8* +5.0* —9.4* —7.0* —3.4*
16—19 år +16.6* -16.0* +16.5* -0.1 -14.9* -6.3* -9.7* 20-24 år +6.5* -6.7* +5.6* +6.5* —10.1* —7.9* —0.8 25—29 år +0.0 -0.6 -3.2* +7.6* -3.7* -6.7* —0.5 35-54 år +11.8* -11.4* +11.4* +O.1 -10.8* —5.3* —3.9* 55-74 år +7.2* —6.8* +8.4* +2.3* -9.4* -3.6* -3.0*
Kvarbo 16—24 är +13.5* —13.5* +13.2* +O.3 —12 9* —6.4* —7.1* Sambo mb 16—29 år +17.7* —17.8* +11.4* +3.6* —14.8* —14.0* —4.0 Sambo ub 35—54 år +21.9* —21.8* +22.3* —2.1* —19.8* —4.2* —1.6* UNGDOMAR 16—29 år
Ensamföräldrar +7.7* —7.4* +1.5 +3.5 —4.4 —3.3 +12.0 Arbetslösa +1.6 +O.2 +1.2 +2.8 —1.0 -6.6* +O.6 Invandrare +4.6 —5.1 +3.4 +5.5* —7.5* —14.9* —2.6
I ungdomsgenerationen (samtliga 16-29-åringar) ökade andelen som bodde med äganderätt med något mindre än genomsnittet för hela be- folkningen (+6 procentenheter), medan bostadsrättsboendet ökade mer än genomsnittligt med +5 procentenheter. Men inom ungdomsgenera- tionen varierar utvecklingen starkt mellan olika åldersgrupper. Utveck- lingen för kvarboende och yngre följer föräldragenerationens utveck- ling, medan de äldres och de utflyttades bostadssituation speglar deras valmöjligheter på bostadsmarknaden, dvs dels det nytillkommande bostadsbeståndet (flera bostadsrätter) och dels minskande ekonomiska resurser. Tabell 15 .1 tr. visar att andelen som äger sin bostad ökar med +ll procentenheter bland 35—64—åringar, och med +17 procentenheter bland tonåringarna (i regel kvarboende), medan den minskar bland 25- 29-åringar med -3 procentenheter. Dessa siffror korresponderar med trenderna beträffande småhusboendet: möjligheterna till ett småhus- och ägarboende har försämrats för de utflyttade i 20-årsåldern, trots att såväl småhusboendet som ägandet har ökat kraftigt i befolkningen.
Siffrorna visar alltså att det ökade antalet ägarbostäder (liksom små- hus) i första hand har gått till föräldragenerationen. Aven pensionä- rerna har en klart bättre utveckling än de utflyttade ungdomarna. Bät- tre ekonomi genom ATP-reformen samt ökande egenpensioner för kvinnor gör det möjligt att bibehålla levnadsstandarden från de yr- kesaktiva åren.
Däremot har bostadsbyggandets inriktning mot fler bostadsrätter, lik- som omvandlingen genom renovering mot fler bostadsrätter, fått ge- nomslag i de utflyttade ungdomarnas bostadssituation. Bland 25-29 åringarna ökade andelen som bor med bostadsrätt med +8 procenten— heter, medan den var oförändrad i föräldragenerationen. Ytterligare en siffra som understryker att de äldre har kunnat utnyttja bostadsmark- naden bättre hittar vi för 35—54-åringar utan barn, som man ibland be- tecknar som den " gyllene generationen". Där har hyresboendet minskat med 20 procentenheter och ägandet ökat med 22 procentenheter (i regel i småhus).
15.3 Utrymmesstandard
Utrymmesstandarden redovisas via trångboddhetsnormer som sedan länge används i bostadsstatistiken. Med trångboddhet enligt norm 2
menas att det bor mer än två personer per rum, kök och vardagsrum oräknade (ensamstående anses aldrig trångbodda enl norm 2). Norm 3 innebär att varje barn ska ha eget rum. Tabell 15.1 visar att utrymmes- standarden har förbättrats avsevärt sedan 1975 i samtliga åldrar. Norm 2, som innebär relativt stränga krav på utrymmesstandard, är nu prak- tiskt taget uppfylld, och förbättringen motsvarar en minskning med tvåtredjedelar. Skillnaderna enligt norm 2 är därför också obetydliga mellan åldrarna. Trångboddheten är något större för ungdomsgenera— tionen, vilket är naturligt, eftersom ökningar av hushållsstorleken (parbildning, barnafödande) är mest frekventa i 20-årsåldem, vilket ger en viss "friktionstrångboddhet" i den mån bostadsbyten sker efter Ökning av hushållet.
Tabell 15.1 visar att trångboddhetsnorm 3 är mera känslig för genera— tionsskillnadema. Här tillkommer nämligen kravet att alla utom sam— boende par (dvs varje barn) ska ha eget sovrum (kök och vardagsrum oräknade). Det innebär t.ex. att en tvåbarnsfamilj ska ha minst 4 rum och kök, och en trebarnsfamilj minst 5 rok osv. För stora hushåll är det svårare att höja utrymmesstandarden enligt norm 3 än enligt norm 2. För små hushåll är steget betydligt enklare. En stor del av standardök— ningen kan hänföras till äldre hushålls möjligheter och önskemål att bibehålla stora bostäder även efter barnens utflyttning. Tabell 15.1 tr. visar att föräldragenerationen och pensionärsgenerationen har Ökat sin standard även enligt norm 3. Detsamma gäller kvarboende ungdomar och tonåringar, som bor i allt större föräldrabostäder. För kvarboende resp tonåringar visar tabell 15.1 tr. den största minskningen av trångboddheten, vilket är en indikation på att eget rum i ökande ut- sträckning just är en förutsättning för kvarboende. För de något äldre i 20-årsåldern, där de flesta har flyttat ut, är däremot andelen trång- bodda enligt norm 3 oförändrad.
Aven ifråga om trångboddhet ser vi alltså Ökade generationsskillnader. Tabell 15 .1 visar vidare att bortåt 40-50 procent är trångbodda enligt norm 3 i vissa ungdomsgrupper, nämligen unga ensamföräldrar, ar— betslösa och invandrarungdomar. Kontrasten till de samboende utan barn i medelåldern är avsevärd. Intervjudata om hur man upplever sin utrymmesstandard ger samma bild (se tabell 15.1). 26 procent av 25- 29-åringama anser att deras bostad är "för liten". Detsamma anser endast 5 procent av pensionärerna och 6 procent av de samboende barnlösa i medelåldern.
15.4 Boendetrivsel
Under 1990/91 ställdes vissa Övergripande frågor om boendetrivsel, dels hur man trivdes med själva bostaden, dels i bostadsområdet. Tabell 15.1 visar att andelen som trivs ligger kring 95 procent och att generationsskillnadema är obetydliga.
De! 5: Pannljeblldning
Kapitel 16
Familjebildning och hushållstruktur
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Såväl utflyttning från föräldrahemmet som familjebildning (samboende resp barnafödande) sker senare nu än på 70-talet. Kvarboendet har ökat mest bland tonåringar (gymnasieskolans utbyggnad) och bland kvinnor. Samtidigt ökar andelen ensamstående och ensamboende efter ZO-årsåldern. Andelen ungdomar som har etablerat sig med både partner och barn har däremot minskat kraftigt. I åldern 25-29 år har andelen som ingår i fullständiga familjer (samboende med barn) min- skat med 22 procentenheter sedan 1975, dvs med en tredjedel. Me- delantalet barn har likaledes minskat starkt bland ungdomar. Istället har andelen samboende utan barn ökat något. Statistiken beskriver en successiv senareläggning av såväl parbildning som barnafödande.
Utflyttning från föräldrahemmet och egen familjebildning (parbildning och barnafödande) styrs av dels egna Önskemål, dels av yttre för- utsättningar såsom rådande utbildningskrav, arbetsmarknadsläget för ungdomar, egna inkomster och utbudet på bostadsmarknaden. Tidigare biologisk mognad och Ökade kunskaper innebär antagligen tidigare Ön— skemål om ett självständigt liv som vuxen med eget boende, egen eko- nomi och egen familj, och utflyttning från föräldrahemmet. Längre ungdomsutbildning innebär däremot senare inkomster, vilket bör för- dröja utflyttningen, särskilt för tonåringarna i gymnasieåldern. Det finns alltså motstridiga krafter som verkar för resp. mot utflyttning från föräldrahemmet. Vårt intresse gäller utvecklingen av ungdomars utflyttning och etablering av egna hushåll. Analysen bygger på SCBs undersökningar av levnadsförhållanden ULF, där vi studerar utveck- lingen mellan 1975-1991 när det gäller andelen utflyttade, andelen samboende och föräldraskap i olika åldersgrupper.
Utflyttning kan antingen ske till ett eget boende som ensamstående vuxen, att man flyttar ihop med en partner (som samboende eller gift), eller till ett boende med andra jämnåriga eller kollektivboende ("kompisboende"). Längre fram blir familjebildning med bamafö- dande aktuell. Senare etablering kan manifesteras i form av fler kvar- boende i viss ålder, senare parbildning (färre samboende) och senare barnafödande. Det kan också yttra sig i utflyttning till kollektiva bo- endeformer, t ex kompisboende, för att dela på kostnaderna för eget boende. I kapitel 14 redovisades kvarboendeutvecklingen och bostads- utbudets roll i utflyttningsprocessen. Resultaten visar att kvarboendet har Ökat för de yngsta sedan 1975 (gymnasieskolans utbyggnad), men minskar i 25-29-årsåldem. Vidare tycks andelen som bor utan eget kontrakt ha ökat, och de utflyttade ungdomarnas bostadsstandard har utvecklats klart sämre än äldre generationers. Vidare har bostadskost- nadsökningarna (snabbare än konsumentprisindex) försämrat ung- domsgenerationens ställning på bostadsmarknaden jämfört med 1975.
16.1 Ensamstående ungdomar
Redovisningen omfattar fyra hushållstyper, där vi skiljer mellan en— samstående och samboende, med resp utan barn (se tabell 16.1). En- samstående ungdomar utan barn särredovisas dessutom i tre delgrup- per: kvarboende hos föräldrarna, ensamboende som har flyttat ut, och "kompisboende" som delar bostad med andra jämnåriga (eller äldre).
I tabell 16.1 visas att andelen kvarboende låg på 89 procent bland ton- åringarna, på 30 procent bland 20-24-åringarna och på 5 procent bland 25-29—åringarna. Jämfört med 1975 rör det sig om en ökning med +6 procentenheter bland tonåringarna. Här ser man effekterna av den fÖr— längda ungdomsutbildningen (tabell 16.1 tr.). Först i åldersgruppen 25-29 år minskar kvarboendet (med -2 procentenheter), där således ungdomars önskemål om egen hushållsbildning tar över eventuella återhållande faktorer i form av Ökad utbildning och minskade inkom- ster. Det ökade kvarboendet gäller i huvudsak unga kvinnor under 25 år. Endast i tonåren ökar männens kvarboende. För kvinnor i 20-29- årsåldern finns dessutom en starkt minskande andel som är samboende med barn, vilket tyder på en senareläggning av barnafödandet, i konsekvens med förlängd ungdomsutbildning, förberedelse för en yrkeskarriär och senarelagd utflyttning (se nästa avsnitt).
Kvarboendet är givetvis dominerande bland studerande. Däremot är det lägre bland invandrarungdomar och arbetarbarn. Det senare hänger samman med att arbetarbarn får kortare utbildning än tjänste- mannabarn. Kvarboendet ökar bland invandrarungdomar och stor— stadsungdomar.
Kompisboendet är vanligast under en övergångsperiod i 20—24-årsål- dern, just då de flesta flyttar ut (3 procent). Mellan 1975 och 1991 tycks det inte ha skett någon förändring i det avseendet.
Andelen utflyttade ensamstående utan barn har ökat påtagligt i ung- domsgruppen, framför allt i 20-årsåldern. Trenden tyder på en senare- läggningen av familjebildning, vilket vi återkommer till i nästa avsnitt.
16.2 Familjebildning
Familjebildning i form av parbildning och barnafödande är en del av etableringen i vuxenvärlden. Förändringar i dessa avseenden kan dels bero på yttre faktorer, såsom ökade utbildningskrav och otryggare in- komster, dels på ändrade värderingar kring par- och familjebildning. I ett längre tidsperspektiv spelar även kvinnornas förändrade inställ— ning till eget förvärvsarbete en viktig roll. Ökad prioritering av en egen yrkesroll kan leda till ett mera rationellt barnafödande: en sena- reläggning till en tidpunkt då utbildningen är avslutad och man efter
ytterligare en tid har etablerat sig på arbetsmarknaden. I linje med allt längre ungdomsutbildning och senare utträde på arbetsmarknaden (se kapitel 4 och 6) bör man alltså räkna med att såväl parbildning som barnafödande sker allt senare, och tendensen bör vara störst för unga kvinnor.
Man kan också tänka sig en senareläggning av andra skäl. Nya normer kring sex och fertilitet, bättre preventivteknik, abortlagar, och före— ställningen att barn ska vara planerade och välkomna kan också leda till en senareläggning (B. Hoem 1992). Man kan vidare tänka sig att barnafödandet planeras noggrannare än tidigare under påverkan av den ökande familjesplittringen: man väntar med barnafödandet tills par- relationen känns trygg och varaktig. Det innebär en längre prövotid, vilket leder till senare barnafödande.
Alla dessa tendenser kan samverka i samma riktning. Vår redovisning speglar detta via andelen samboende resp andelen som har barn i olika åldersgrupper. Andelen samboende bland ungdomar har minskat med ca 9 procentenheter sedan 1975 (tabell 16.1.tr.). Minskningen gäller framför allt 20-årsåldem. Det är andelen samboende med barn som har minskat, med 12 procentenheter bland 20-24-åringar, och med 22 procentenheter bland 25—29-åringar. Däremot har andelen samboende utan barn Ökat med 4 procentenheter bland 20-24-åringar, och bland 25-29-åringar med +11 procentenheter. Samtidigt har även andelen ensamstående utan barn ökat radikalt (med 10 procentenheter), och även här framför allt bland 25-29-åringarna. Dessa resultat visar att såväl parbildning som barnafödande sker senare nu än vid mitten av 70-talet. Effekten är dessutom betydligt kraftigare för kvinnor än för män. I tabell 16.1 visas att andelen av alla kvinnor i åldern 20-24 år som har barn har minskat med 19 procentenheter, dvs halverats sedan 1975. Bland män i samma ålder rör det sig om en minskning med 7 procentenheter, även det en halvering. Skillnaderna mellan könen hänger samman med att kvinnor bildat familj tidigare än män, men den kraftigare minskningen för unga kvinnor är en indikation på att kvinnorna successivt anpassar sig till ett traditionellt manligt famil- jebildningsmönster, anpassat till en yrkeslivskarriär.
Sist i tabell 16.1 finns en beräkning av volymen av barn i olika ung- domsgrupper, beräknat som medelantal per åldersgrupp. Här visas, i linje med övriga tendenser en signifikant minskning med ungefär en tredjedel (—0,2). Okningen ligger främst i slutet av 20-årsåldern och
bland kvinnor. Notera att 35-54-åringarnas medelantal barn inte har förändrats.
Tabell 16.1 Hushållsstruktur. Nuläge 1988/91. Procenttal.
ensam därav: ensam— sambo sambo medel— utan kvar— ensam— kompis st med utan med antal barn boende boende boende barn barn barn barn
16—74 år 32.3 10.8 19.5 16—29 år 61.1 37.5 21.3 30.4 34.3 20.3 16.7
kom 00 ("tf—l
16-19 år 95.9 89.4 4.7 20-24 år 62.0 29.7 29.1 25-29 år 33.6 5.0 26.6 35—54 år 16.2 1.4 13.2 55-74 år 29.7 0 2 26.7
3.3 0.7 26.2 10.3 27.8 35.1 19.1 59.3 61.8 8.3
NQ' ONOIDH HN HMNOH
. mm 14")me .
OH'OOO
OOOHO . OHMUH
. o 0
16—29 är män 68.9 42 9 23. kv 52.9 31.7 19
NQ' OO ON r—l r—l NIO om LnO kDN NN
16—19 är män 98.3 92.8 kv 93.5 20—24 är män 72.9 kv 49.9 25—29 är män 43.2 kv 23.4 35—54 är män 19.8 kv 12.4 55—74 är män 23.3 kv 35.5 UNGDOMAR 16—29 är I utbildning 89.2 73.4 12.9 Arbetslösa 60.6 35.0 20.9 Invandrare 51.1 25.9 19.0 Infödda sv 61.9 38.4 21.5 Storstad 62.7 35.7 23.5
OOOOOOu—QHOO
ko
Q' Q'
:—|
U') N HHHOQ'GDKOLDQ'Q' OOOmOkONOr—lN OOl—IÖJQ'COr—IOI—IO kDr—l (DQ'
.
CINNHMNDKOMMO NHmmNi—IOOr—IH
Q'
01 1—1 OONLOQ'Q'Q'Q'r—l FINNNOOO q—l
ONIXNOQ' NQ'WNM HMIDMN 00000 10 [N N m [* 1—1 Q'LnOPm HNQ'HN
Tabell 16.1 tr Hushållsstruktur. Utveckling 1975—1991. Plustecken
anger ökning och * att förändringen är signifikant. Procenttal.
__________________________________________________________ ensam kvar— ensam— kompis ensam— sambo sambo medel— utan boende boende boende st med utan med antal barn barn barn barn barn
___—_—_———_———-——————
16—74 år +2.7* +0.4 +3.2* —O.8* +0.4* +2.5* —5.7* —O.1* 16—29 år +9.8* +4.0* +5.5* +O.2 —O.6 +4.7* —13.9* —O.2*
16-19 år +3.2* +6.3* -2.4* -0.7 -0.3 -2.3* -0.6* 0.0 20-24 år +8.5* +3.1 +5.0* +O.3 -0.9 +3.9* -11.5* —O.2* 25-29 år +11.3* -2.0* +12.5* +O.7 —0.3 +11.4* -22.4* -0.4* 35-54 år +2.1* -0.9* +3.0* -0.5* +1.1* +1.3 —4.5* -0.1 55-74 år -2.2* —0.3* +1.5* -2.4* -0.3 +5.3* -2.8* 0.0 16—29 är män +6.3* -0.4 +6.8* —O.1 —0.0 +5.4* —11.7* —O.2* kv +13.3* +8.6* +4.0* +O.5 —1.3* +4.0* —16.0* —0.3*
16—19 är män +O.2 +2.8* —2.1* —O.6 —0.0 —0.3 +O.2 O 0 kv +6.6* +10.1* —2.8 —0.8 —0.5 —4.6* —1.4* 0.0 20-24 är män +2.6* —2.6 +5.3* —0.1 —0.2 +3.9* —6.3* —0 1 kv +14.3* +8.8* +4.5 +O.8 —1.6 +4.3* —16.9* —0.2 25—29 är män+10.9* —4.8* +15.6* +O.1 +O.2 +11.9* —23.0* —O.3* kv +11.1* +O.7 +9.0* +1.2 —O.7 +10.8* —21.3* —O.4* 35-54 är män +1.8 -0.9* +3.0* —0.7* +O.7 +1.7* —4.1* —0.1 kv +2.5* —0.9* +3.0* —O.3* +1.5* +O.8 -4.8* —0.1 55—74 är män —0.9 —O.4* +2.2* —2.5* —0.0 +5.3* —4.4* —O.1 kv —3.4* —0.3* +1.0 —2.3* —0.5 +5.3* —1.4* 0.0 UNGDOMAR 1 6 — I utbildning +1.5 +2.4 —1.1 +O.2 +O.8 —0.1 —2.1* 0.0 Arbetslösa +1.0 —4.9 +6.2 -1.3 -0.4 +3.8 —4.5 0.0 Infödda sv +8.6* +3.1* +5.3* +O.1 —O.7 +5.4* —13.3* —0.2* Invandrare +6.7* +3.2* +2.6 +O.6 —0.6 +5.7 —11.8* —0.2* Storstad +9.7* +5.5* +3.3* +O.8 —0.4 +2.2 —11.6* —O.2*
Kapitel 17
Inställning till sex och samlevnad
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Skilsmässa är betydligt mera accepterat än otrohet (se tabell 17.] för en översikt av vissa normer). Unga kvinnor är oftare oroliga för att drabbas av skilsmässa än unga män, men är samtidigt mera toleranta när det gäller skilsmässor. Kvinnor är vidare mera toleranta betr homosexualitet, men mindre toleranta ifråga om prostitution. Troende ungdomar är ofta mera negativa till skilsmässa, otrohet och prostitution. Sex- och samlev- nadsfrågor tycks inte vara partiskiljande.
Attitydskillnadema mellan åldrarna upp till 54 är relativt små. Ungdo- mar delar sina föräldrars mera toleranta hållning, men den äldsta gene- rationen över 55 år är i flera avseenden mera avståndstagande än de yngre till skilsmässa, sex med minderåriga, homosex och prostitution.
Ungdomars inställning till familjebildning präglas framför allt av föräld- rarna, i skolan, samt av strömningar i ungdomskulturen såsom den för- medlas via massmedia och jämnåriga. Det finns mycket som talar för att förväntningar och normer som bildas under ungdomsåren också förblir stabila längre fram i livet. Skillnader mellan olika generationer skulle i så fall spegla de tankemönster som gällde under uppväxttiden. Den nuva— rande ungdomsgenerationen (16-29-åringar) skiljer sig i flera avseenden från tidigare generationer. Den har växt upp under en period då skilsmäs- sor började bli betydligt vanligare. Mer än var femte har upplevt att föräldrarna separerade. Många upplevde att föräldrarna ingick nya par- förhållanden eller att de fortsatte att leva som ensamföräldrar. Om man inte själv upplevde en splittrad uppväxtfamilj, så var det ändå många som hade kamrater som växte upp i splittrade familjer. Detta bör ha inverkat dels på ungdomarnas uppfattning om skilsmässorisker och svårigheter i samband med parbildning, dels präglat normer rörande bl a ansvarsta- gande, trohet och skilsmässa. Dagens ungdomsgeneration är också den första som har konfronterats med aids under den mest aktiva parbild- ningsperioden i tonåren och 20-årsåldem, med alla de restriktioner det medför för sexuella beteenden. Här går en viss skiljelinje till föräldrage- nerationen.
Mellan föräldragenerationen och pensionärsgenerationen går en annan skiljelinje. Det var ett skifte mot en mera tolerant sexualmoral. I den mån dessa inflytanden under uppväxtåren präglar generationerna även under resten av livet bör vi kunna mäta dem som åldersskillnader. Å andra sida är det svårt att tänka sig att stora och viktiga förändringar i samlevnads- klimatet, såsom den ökande toleransen, den Ökande skilsmässofrekvensen och aids skulle lämna de äldre generationerna alldeles opåverkade. Som vi ska se i det följande är skillnaderna mellan generationerna inte heller särskilt stora, även om man kan hitta vissa tendenser i linje med resonemanget ovan.
I detta kapitel tittar vi på två aspekter på sex och samlevnad. Vi inleder med ungdomarnas förväntningar på parrelationer med hänsyn till ris- kerna för separation. Den andra aspekten gäller tolerans för olika typer av sexualbeteenden. Underlaget är 1993 års ungdomsenkät. Ungdomarna jämförs med äldre generationer, och vi studerar variationerna mellan olika ungdomsgrupper.
17 .1 Förväntningar på parrelationer
Den nuvarande ungdomsgenerationen har i betydligt större utsträckning än sina föräldrar konfronterats med separation i sin egen uppväxtfamilj. SCBs familjeundersökning visar att detta är en realitet även för barnen 1 splittrade familjer. skilsmässobarn separerar oftare än barn vars föräldrar höll ihop under hela uppväxttiden (SCB, 1994). Vilken uppfattning har då ungdomar om riskerna för ett avbrott i parrelationer? I ungdomsenkä- ten ställdes två kunskapsfrågor där det gällde att göra en sannolikhetsbe— dömning, med utgångspunkt från nuvarande skilsmässofrekvens. Frå- gorna var alltså inte personliga, utan gällde vad som var normalt för unga människor just då. Denna frågeteknik kan ge en bild av den unga gene— rationens förväntningar på den parbildningsprocess som är aktuell för de flesta.
Den första kunskapsfrågan avser "hur stor andel av de äktenskap som in- gicks 1980 som slutade i skilsmässa inom 10 år". Rätt svar är ca 24 pro— cent. Den andra frågan gäller "hur stor andel av dom som fyller 21 i år som har föräldrar som är skilda". Rätt svar är 35 procent. Ungdomsgene— rationen (16-29—åringarna) gav följande svar:
enkät— skilsmässa skilda svar: inom 10 år föräldrar 0—5 procent 2,5 6,9 10 procent 11,7 13,3 20 procent 22,0 23,3 25 procent 18,8 (rätt) 18,0 33 procent 23,2 19,5 (rätt) 50 procent 9,4 11,2 75 procent 3,3 3,6 90 procent 0,7 0,4 vet ej 8,4 4,0
Tabell 17.1 Inställning till sex och äktenskap l). Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.
—__—————————_———————f——_——————1———————r——————————————————T——————————————————————————————————————————————— skilsmässorlsk: skilda föräldr: orolig tolerans för:
under— över— under— över— för egen skils2 otrg— sex meg homa— prostiå skattar skattar skattar skattar skilsm. mässa ) het ) >15 ar ) sex ) tution )
16—29 är 15.5 14.6 21.0 4.1 20.1 6.6 2.8 2.1 3.5
[* Ln
16—29 är män 15.4 15.2 22.5 kvinnor 15.6 14.0 19.3
17.6 22.8
Q'RD Hu—l (DP kaO mh oxooornxo QN mm NN NN mm wax
16—19 är 20.0 12.9 21.0 20—24 är 15.0 16.8 21.2 25—29 är 12.7 13.9 20.7 35-54 är 18.0 14.2 24.0 55—74 är 26.2 7.8 36.9 11.7 24.1 21.7 24.2 10.4
OQ'KDOO wmme' NNHw—IH MQ' mmmmo
Q'Q'FNDH mmmmm
mFFON NNNMM
kDmINNON wwwww Q'(DO'thlx Q'OOKDO
16—19 är män 23.4 11.6 21.8 20—24 är män 13.5 19.4 25.2 25-29 är män 11.2 13.9 20.4 35—54 är män 15.5 11.0 24.0 55—74 är män 27.2 7.6 39.2
11.7 18.5 20.4 21.8 12.2
hmmmo MMMQ'Q'
mmmoom Q'Q'Q'Q'Q' mNNmN NMMQ'Q' kaOkOkaD HPNQO NmNr—IO
16—19 är kvinnor 16.4 14.3 20.2 20—24 är kvinnor 16.4 14.1 16.9 25—29 är kvinnor 14.2 13.8 21.0 35—54 är kvinnor 20.7 17.5 24.0 55—74 är kvinnor 25.4 7.9 34.9 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 är 19.7 16.4 21.4 Ensambo 16—24 är 13.3 14.3 22.9 Sambo utan barn 13.3 11.9 18.2 Sambo med barn 15.1 10.7 18.7 SYSSELSÄTTNING
I utbildning 15.5 13.6 20.6 I tillf. arbete 12.1 16.4 21.9 I fast arbete 14.0 13.1 20.0 Anställda 13.6 14.2 20.6 Arbetslösa 17.7 17.8 20.5 Sysselsättn.probl. 14.2 17.2 20.5
11.7 29.7 23.2 27.1
8.7
HleNOX towaooosr mOMQ' NNNNm mao.—400 Q'HCDlnln (va.—laxen omhmoo PXDKOKDQ' MMMNN OHQ'HO
12.7 13.8 28.2 26.0
Q'OLOW
NNNHN NNHr—lr—Q NNl—IH
Homan Q'kDQ'RD kaDFF'O &OhIDkD Q'LOLONO Q'me'
mmmm mmonn NMNN
14.9 24.1 21.8 22.2 25.4 22.1
meDlNUtCD (Dlnlenan moon-komna mmmmmm mhmtxmm waONr—l (")th OXXDQ'NDv—IN mwmm xommmmm
NNHNNN NNNNNN kOkaDkOkDW Nl—IQ'mkDLn
forts tabell 17.1 SOCIAL BAKGRUND Lägutb. föräldrar 15.5 13.7 24.1 Arbetarbarn 16.5 16.8 18.8 Tjänstemannabarn 15.1 13.0 17.3 Invandrare 15.2 25.4 21.1 Storstad 10.2 18.2 13.9 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 16.8 11.5 23.6 Splittrad 12.2 22.6 14.6 Fullständig män 16.9 11.9 25.3 kv 16.7 11.1 21.8 Splittrad män 11.3 22.7 15.0 kv 13.1 22.4 14.1 1 Flyttade vid 15—18 14.0 16.0 20.9 PARTISYMPATIER Vänstern 16.8 13.1 17.8 Borgerliga 12.0 13.8 16.4 RELIGION Tror på Gud 16.5 13.6 24.4 Tror på högre makt 16.6 13.8 23.4 Ej troende 12.1 16.8 17.2 UTBILDNING (: 2 är efter grsk.15.3 17.7 22.9 Skolslut före 19 14.4 17.6 23.1 Högskoleutb. 10.3 13.1 13.7 STUDENTURVAL Socialt arbete 20.8 16.7 16.7 Internat. ekonomi 5.7 17.1 14.3 Sociologi 18.9 17.0 11.3 Samtliga 15.2 17.0 13.4 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 18.3 12.9 25.6 16—74 är män 17.5 11.5 26.5 19.3 kvinnor 19.0 14.3 24.8 23.5
___—___——————_
1) 16-29 är om inte annat anges 2) Medelvärden längs en lO-gradig skala, l—lO.
20.3 19.1 18.3 22.2 21.0
KDPOXOO NNNmr') kDQ'mOQ' MMMQ'M Q'Hr—IQ'N mmxoqwo 01—0th Q'Q'Q'ONND omoomcn NHl—lNi—l LnkDChr—Ir—I kaDkOkOP
18.5 24.1 15.9 21.3 22.4 25.7 27.5
hmwmoootx NNNNNMN howwmdo hmomwmoo HONHNhr—lm =!!thwa mmmmst'mm OmHmNQ'H NNNHNNN
20.8 18.6
LnkDQ'qu'th mm
mm Mm Q'kD HH ha)
com NN
(0meme (Dh WWWKDKDPW KDU)
XDN LnN
18.1 23.0 14.2
vtrH mxoh Nr—h r—INCh NNH OXDP mmm oom mxotn HkDu—l NNM
25.8 25.9 19.4
mmm KDlex [NFO NNM ONCD NNr—t mmoo mmm ONCh LOLOXD MNW NQ'M komm
26.3 23.5 26.0 25.2
an'u—lm mmmm Hmmm NHl—ll—l (')me
OKDI—lm CX)lxa)lx
Naxos) Q'NOv—l OXMNP (”TQM") oooooooo
21.3
OOO mmm inom MQ'N mmm NDIDKD bmm HHH
HON NNN moon! LOQ'U)
Om man räknar med intilliggande svar har drygt 60 resp. 50 procent sva- rat någorlunda rätt. Unga kvinnor är något säkrare i sina svar, liksom högskoleutbildade. Andelen korrekta svar är annars relativt oberoende av ålder. Om man istället tittar på de avvikande svaren (underskattning resp överskattning) kan vi få en uppfattning om hur många och vilka som är optimistiska resp pessimistiska. Dessa bedömningar kan också ses som en indikation på ungdomars förväntningar, och i vilken utsträckning de kän- ner trygghet inför parbildning och parförhållanden.
I tabell 17.1 Visas att lika många underskattar resp överskattar skilsmäs- sorisken (kol 1 resp 2). Ca 15 procent tror att risken är mindre än ca 15 procent och lika många att den är minst hälften. Andelen optimister resp pessimister är lika stor bland unga män och unga kvinnor.
Däremot finns det tydliga skillnader mellan generationerna. Bland de äldre, särskilt över 55 år, är det fler som underskattar skilsmässorisken, och ganska ovanligt att man överskattar risken. Deras svar stämmer bättre överens med det som gällde i deras egen generation. Det var dock inte detta frågan gällde, utan vad som gällde för äktenskap ingångna 1980. Siffrorna tyder på att den nuvarande ungdomsgenerationen räknar med mera otrygga parrelationer än de äldre generationerna. De allra yngsta männen (tonåringarna) är fortfarande relativt optimistiska (många under- skattar risken), men i 20—årsåldern minskar optimisterna.
Den andra enkätfrågan som gällde andelen 21-åringar vars föräldrar är skilda visar liknande tendenser. De äldre generationerna underskattar nå— got oftare andelen skilsmässobarn.
I övrigt är skillnaderna relativt små mellan olika ungdomsgrupper. ln- Vandrarungdomar är mera pessimistiska, troende ungdomar mera optimis- tiska.
Efter denna indirekta frågeteknik gick vi vidare med en mera personlig fråga avseende hur man upplevde riskerna för egen del. Frågan ingick i ett större frågebatteri rörande "situationer som kan upplevas som oroande eller skrämmande". Det gällde om man under den senaste tiden hade "känt sig orolig för att Du och Din make/sambo skulle skiljas" (frågan endast ställd till gifta/samboende). 20 procent av ungdomarna svarade ja, vilket kan tyckas som en hög siffra. Rimligtvis bör andelen sjunka med ökande ålder, och det gäller i vart fall över 55 år. Unga kvinnor är mera oroliga än unga män, särskilt i 20-årsåldern. Tabell 17.1 visar också att
barn från splittrade föräldrahem känner sig mera oroliga för egen del, och detsamma gäller för ungdomar med kort utbildning. Skillnaderna är emellertid inte särskilt stora.
17.2 Inställning till otrohet och skilsmässa
Vilka sexualnormer har ungdomar jämfört med äldre, och vilka skillnader finns mellan olika ungdomsgrupper. I ett större frågebatteri rörande nor- mer ingick ett antal frågor där man skulle ta ställning till "i vilken ut- sträckning följande handlingar kunde rättfärdigas". Svaren skulle lämnas enligt en 10-gradig skala där 1: kan aldrig rättfärdigas, och 10: kan all- tid rättfärdigas. I tabell 17.1 redovisas svaren i form av medelpoäng för olika befolkningsgrupper. Dessa svar kan inte utan vidare tolkas i absolut mening, men däremot i relativ mening när man jämför olika grupper, eller jämför med andra handlingar. En jämförelse med andra handlingar finns i kapitel 30, vilket kan ge en viss ledning i hur ungdomar bedömer sex- och samlevnadsnormer i förhållande till andra handlingar.
Beträffande skilsmässa ligger medelpoäng på 6,6, vilket är samma värde som för föräldragenerationen (35-54 år). Over 55 år är man emellertid mindre tolerant (6,2). Siffrorna talar i övrigt om relativt stor samstäm- mighet mellan olika ungdomsgrupper. Kvinnor är i allmänhet mera tole— ranta till skilsmässa, liksom storstadsungdomar och tjänstemannabarn, medan invandrarungdomar är mindre toleranta. Vidare är barn från splitt— rade föräldrahem mera toleranta. Det finns inga skillnader mellan väns- ter- och borgerliga ungdomar, däremot stora skillnader mellan troende och ej troende, där de troende är mera negativa till skilsmässa.
Motsvarande fråga ställdes även beträffande otrohet, "att en gift man eller kvinna har ett förhållande med någon annan". Här var alla grupper betyd- ligt mindre toleranta. Medelpoängen är 2,8 och skillnaderna mellan olika grupper är små. Det råder stor enighet om att otrohet "aldrig kan rättfär- digas". Viktigaste skillnaden finns mellan gudstroende och icke troende (2,1 resp 3,1).
17.3 Andra sexualhandlingar
I frågebatteriet ingick vidare "sex med minderåriga (under 15 år)", homo— sexualitet resp prostitution.
Sex med minderåriga är nära nog tabu (medelpoäng 2,1), men ändå mera accepterat än rattfylleri (medelpoäng 1,7, se kapitel 30). Här finns det ett tydligt ålderssamband: ju äldre desto mera negativ till sex med minder- åriga. Tonåringar är mest toleranta, vilket bör hänga samman dels med att ungdomars sexdebut sker tidigare än i äldre generationer, dels på ålders- mässig närhet. Antagligen tänker dessutom de äldre oftare på sex med mycket unga barn. Religion och partifärg betyder inget i detta samman— hang.
Homosexualitet är betydligt mera acceptabelt (5,7), och dessutom är de yngre generationerna mera toleranta än den äldsta (över 55). Här finns det också stora skillnader mellan olika ungdomsgrupper. Kvinnor är betydligt mera toleranta än män (6,7 resp 4,8). Vidare har kunskapsnivå och social bakgrund betydelse: Tjänstemannabarn och högskoleutbildade är mera toleranta. Inte heller här spelar partifärg och religion någon större roll. Invandrarungdomar är påfallande negativa.
Inställningen till prostitution är övervägande negativ och betydligt min- dre accepterad än homosexualitet (3,5). Här är det istället männen som är mera toleranta och kvinnorna negativa (3,8 rep 3,2). Aven här intar den äldsta generationen en mera negativ hållning. I detta fall är invandrarung— domar istället mera toleranta än svenska ungdomar. Här återkommer också en mera negativ inställning hos de troende ungdomarna.
Kapitel 18
Barnafödande och foräldraskap
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Kapitlet omfattar önskat barnafödande, inställning till abort, till föräl- draskap och ansvarsfördelning, samt uppfostringsideal.
Unga kvinnor är mera positiva till att skajjfa barn än unga män, sär- skilt ifråga om fler än 2 barn. Detsamma gäller högutbildade och tro- ende ungdomar. Nära 80 procent tycker "att skaffa barn är en av meningarna med livet". De allra yngsta har delvis ännu inte någon klar uppfattning ifråga om antal barn, men i ZO-årsåldem skiljer sig inte ungdomar från föräldragenerationens prioriteringar.
Kvinnor är mera positiva till äktenskap, och till jämställdhet ifråga om ansvar för barnen, än unga män. Aldre generationer har en mera kon- servativ syn på ansvarsfördelningen: de är mera negativa till pappale- dighet och till att båda ska arbeta heltid och dela på ansvaret. Enkäten visar också att detsamma gäller ungdomar med borgerliga sympatier
och troende ungdomar, och motsatsen gäller vänsteranhängare och högutbildade.
Unga mäns uppfostringsideal går mera i riktning mot framgångs— orientering (flit, uppfinningsrikedom) och foglighet (barn ska vara väluppfostrade och lydiga), medan unga kvinnor oftare betonar mora- liska värden (tolerans, osjälviskhet). Osjälviskhet anses viktigare än hos äldre generationer.
Det allmänna intrycket av attitydema kring barnafödande och föräl- draskap pekar inte mot några större generationsskillnader. Det finns inte heller några stora skillnader mellan olika ungdomsgrupper. In- trycket av homogenitet utesluter inte vissa skillnader, främst med bak- grund i partifärg och religion.
Efter en genomgång av parbildning (kapitel 16) och värderingar kring sex och samlevnad (kapitel 17) går vi nu vidare till värderingar rörande familjebildning och föräldraskap. Genomgången omfattar tre block. Det första gäller önskat barnafödande och attityder till abort. Det andra behandlar föräldraskap med tonvikt på ansvarsfördelningen mellan föräldrarna, på faderns roll och barntillsyn. I det tredje blocket tittar vi på uppfostringsideal: vilka egenskaper föräldrar bör uppmun- tra. Uppgiftema kommer från 1993 års ungdomsenkät.
"Att skaffa barn är en av meningarna med livet" — det anser 78 procent av ungdomar under 30 år i ungdomsenkäten. Det är lika många som i äldre generationer som redan fött sina barn, sett dem växa upp och flytta hemifrån. Ungdomarnas svar lämnas emellertid utifrån helt andra förutsättningar. De flesta utbildar sig fortfarande eller försöker etablera sig på arbetsmarknaden. Vi har sett i tidigare kapitel att etableringen i vuxenvärlden har förskjutits uppåt i åldrarna. Utbildningskraven har ökat och utträdet på arbetsmarknaden sker senare. Det innebär också att inkomsterna kommer senare, och i rådande konjunkturläge är in- komsterna dessutom osäkrare för ungdomar, som dessutom har högre arbetslöshetsrisk än de äldre. Dessa förändringar i förutsättningarna för etablering av en självständig ekonomi och ett eget boende inverkar också på möjligheterna att bilda familj. De påverkar dels de materiella förutsättningarna, dels den psykologiska beredskapen att skaffa barn. Men trots detta skiljer sig alltså inte ungdomars attityder till
barnafödande och föräldraskap från de äldre generationernas.
En annan viktig förändring under de senaste 20 åren är den ökade för— värvsfrekvensen bland kvinnor, särskilt bland unga kvinnor. När en egen roll i arbetslivet är en självklarhet, och när samtidigt även utbild- ningskraven expanderar och konkurrensen om jobben ökar blir etable— ringen i arbetslivet ett centralt livsmål även för unga kvinnor. Det innebär att barnafödandet måste anpassas till yrkeskarriären. Detta är en process som pågår i alla industriländer. Sverige ligger före de andra länderna i en allmän trend mot ökad kvinnosysselsättning. I samtliga länder har det tidvis lett till en temporär nedgång i barnafödandet. Det rör sig om en senareläggning, inte ett minskat barnafödande: förstfö- derskoma har blivit äldre, något fler föder inte alls, men något fler fö— der fler än två barn. Senareläggningen har synts i befolkningsstatisti- ken som en nedgång i barnafödandet, som en nedåtgående vågrörelse som motsvaras av en topp (uppskjutet barnafödande tas igen), som i Sverige inträffade mot slutet av 80-talet.
Både de allmänna strukturförändringarna - dvs ökade utbildningskrav, senare och osäkrare inkomster - som den för kvinnor specifika syssel- sättningsökningen, bör ha effekter för ungdomsgenerationens inställ- ning till barnafödande (om, när, hur många), inställning till ansvars— fördelningen mellan föräldrar (ekonomi, barnpassning) och beträffande kraven på den offentliga sektorns ansvar för barntillsynen. För- ändringarna behöver inte påverka inställningen till att skaffa barn, men arrangemangen kring föräldraskapet. I ett vidare perspektiv handlar det om hur ungdomar ser på sitt eget ansvar och offentliga sektorns ansvar för reproduktionen. Vilka skillnader finns det mellan olika generatio- ner, mellan unga män och kvinnor, vilka värderingar har man i olika politiska läger, och vad anser olika typer av utsatta grupper?
18.1 Inställning till barnafödande
Ungdomar under 30 fick i ungdomsenkäten ange "hur många barn de skulle vilja ha i framtiden" (dvs. det totala barnafödandet inkl. redan födda barn). 16 procent (mest tonåringar) hade ingen uppfattning. 51 procent ville ha 2 barn, 22 procent ville ha flera barn och 7 procent ett barn. Endast 3 procent ville inte ha barn överhuvudtaget. Detta räcker inte till för full reproduktion (drygt 2 barn per person), men så har man å andra sidan planerat enligt tidigare mätningar, men ändå kommit upp i en balanserad fertilitet. Till bilden hör att de yngsta resp männen öns-
Tabell 18.1 Ungdomars inställning till barnafödande l). Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.
Önskat barnafödande:
ett två flera inga vet ej barn alls 16—29 är 7.3 50.7 21.6 3.0 16.0 16—29 är män kvinnor
51.0 15.2 50.4 28.3
com r—l #1 N (DN Nm 0000
16—19 är 20-24 år 25—29 är
46.5 17.1 51.5 22.5 53.1 24.0 26.0 14.2 10.3
OINO XOKDO'N mmm NWN
16-19 är män 20—24 är män 25—29 är män
43.2 10.8 51.5 15.9 56.4 17.9 35.2 19.1 12.5
hmm NMN MOP
16—19 är kvinnor 20—24 är kvinnor 25—29 är kvinnor
FAMILJETYP
Kvarbo 16—24 är
Ensambo 16—24 är
Sambo utan barn
Sambo med barn
SYSSELSÄTTNING
I utbildning
I tillf. arbete
I fast arbete
Anställda
Arbetslösa
Sysselsättn.problem
Arblösa män kvinnor
49.9 23.8 51.5 29.5 49.6 30.6
(FOO kDONCO Qiu—IN HlnN (DNN BONUS (rsrco
48.3 16.8 47.6 20.6 57.8 23.2 50.5 33.6
01me mhmd NH
mooosr NFNO infon.-| taxobox
46.8 22.2 53.2 20.7 56.5 21.8 55.6 21.4 47.6 18.9 49.7 21.8 48.9 12.7 46.1 26.1 19.9 12.5 10.4 11.1 19.1 15.2 26.9
9.9
NWQPWPOXQ MNNNWMHF
mr—tmbv—twmm wmhtxmoooom
forts tabell 18.1 SOCIAL BAKGRUND Lägutb. föräldrar Arbetarbarn Tjänstemannabarn Arbbarn män kvinnor ijbarn män kvinnor Infödda svenskar Invandrare Storstad UPPVÅXTFAMILJ Fullständig Splittrad Fullständig män kvinnor Splittrad män kvinnor Flyttade vid 15—18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud 11.7 40.9 29.1 Tror på högre makt 10.1 47.3 25.7 Ej troende 5.9 52.9 18.2 UTBILDNING (= 2 är efter grsk. Skolslut före 19 är Högskoleutb. STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 16—74 är män kvinnor
53.3 20.1 54.8 18.2 53.0 24.6 53.5 14.0 56.0 22.3 54.9 16.6 51.1 33.0 51.4 22.0 47.7 19.1 52.7 22.5
mmmmwxommmco
m
0 N mkDNQ'wOMv—IQ'N hwmvmsrn—ihcom mmmmmmmmwm
52.5 22.3 48.1 20.9 53.1 16.3 51.7 28.9 47.5 13.2 48.6 28.2 48.2 27.2
NO
0 H (DWQMCDHN
hmummd) kDO'wa'GXCOm
53.3 25.7 55.0 24.3
mm
NmNmmmm (WN
1—1 (”1 H (nm MW
Q'
N t—l mhm Hmm
50.0 22.6 48.3 22.0 52.3 29.9
mm.—1 HPKD mann
u—l
Q' u—I INF?"
28.0 32.0 52.8 30.6 . 11.1 20.8 32.1 32.5 31.6
0 N u—l O (1)
oxocom eommm
Q' RD N mm (*I!)
21.7 13.5 21.4 10.4 21.9 16.5
___—”___—
1) frågan endast ställ till 16—29—aringar
03010 Hr—IN (PM?” (NO?” 1—1
©
kar sig färre barn. Men mot slutet av 20-årsåldem är önskemålen be- tydligt högre, i synnerhet bland kvinnor. Då har de tveksamma reduce— rats avsevärt och var tredje önskar sig nu fler än två barn. Män skiljer sig från kvinnor framför allt genom att de är mera tveksamma att skaffa fler än två barn (se tabell 18.1).
I övrigt varierar inställningen till barnafödandet inte särskilt mycket. Det finns inga skillnader mellan partiblocken, däremot är troende ung- domar mera benägna till fler än två bam. Arbetslösa kvinnor och män reagerar relativt olika. Arbetslösa unga kvinnor vill oftare ha fler än två barn (barnafödande som alternativ till förvärvsarbete?), medan arbetslösa män inte vill ta ställning till barnafödande (p.g.a. osäkerhet om framtiden?).
Frågan om och hur många barn man skulle vilja ha är relativt objektivt sätt att mäta inställningen till barn. Ett mera emotionellt sätt att fråga avslutar redovisningen (se första kolumnen i tabell 18.3). Vi bad alla ta ställning till följande påstående: "att skana barn är en av meningarna med livet". Det instämde 78 procent av ungdomarna i, och ju äldre man var desto flera, och då i nivå med äldre generationers inställning. Här var också en viss övervikt för kvinnor, vänsteranhängare, troende och ungdomar som inte hade växt upp i splittrade föräldrahem.
18.2 Inställning till aborter
Aborter var tidigare mera omstridda än nu, och den nuvarande ung- domsgenerationen har växt upp med en legalisering av aborter. Inställ- ningen till aborter är övervägande accepterande, men med variationer beroende på omständigheterna. Enkätfrågorna gäller under vilka om- ständigheter man kan tänka sig att acceptera abort (tabell 18.2).
Att moderns hälsa riskeras är ett viktigtkriterium som gör att 93 pro- cent av ungdomarna accepterar abort. Aven barnets hälsa ("risk för fysiskt handikapp") anses som ett viktigt skäl (77 procent). Detsamma gäller om modern är ensamstående (61 procent) eller mycket ung (84 procent). Det är viktigt att notera att en klar majoritet accepterar abort även då kriteriet är att kvinnan helt enkelt inte vill ha (fler) barn (62 procent) eller då det är frågan om ett gift par som inte vill ha (fler) barn (57 procent). Skillnaderna mellan unga män och kvinnor är mycket små. Kvinnor är mera toleranta när modern är ensamstående,
medan männen är mera toleranta när det är frågan om det egna valet, dvs. då inte andra faktorer som hälsa, ålder eller ensamstående mödrar är inblandade.
Det finns inte heller några större skillnader mellan ungdomsgeneratio— nen och föräldragenerationen, under vars fertila period abortlagstift- ningen liberaliserades. Däremot är den äldsta generationen mera re- striktiv. Den accepterar abort av hälsoskäl (moders eller barnets) i samma utsträckning, men är mindre tolerant i andra lägen, nämligen då modern är ung eller ensamstående, eller då föräldrarna inte vill ha fler barn. I det senare fallet har tonåringarna samma mera restriktiva hållning som de äldsta.
Abortfrågan är inte heller särskilt partiskiljande, åtminstone bland ungdomsväljarna. Däremot är detta en central fråga för de troende, som har en betydligt mera restriktiv inställning. Aven bland troende ungdomar finns emellertid en majoritet som accepterar abort vid häl- soskäl och för unga mödrar. Avståndstagandet gäller framför allt situ- ationer där sådana särskilda skäl inte föreligger, dvs. där det är frågan om att man helt enkelt inte vill ha fler barn.
18.3 Tvåsamhet och föräldraskap
Redovisningen av inställningen till föräldraskap omfattar tvåsamheten (både far och mor, äktenskapet som institution), könsroller (vem ska ta ansvar för barnen?), samt hur barntillsynen ska vara ordnad (kommunalt dagis eller mamma). På dessa områden har vi på några generationers sikt sett mycket stora förändringar. Skilsmässofrekven- sen ökar sedan länge, och tvåsamheten har utvecklats i riktning mot flera relationer under vår livstid, flera avbrott, flera som lever som ensamstående under en stor del av sitt vuxna liv, men också flera som ingår nya relationer. Nya typer av parrelationer har blivit vanligare. Allt flera lever som samboende utan formellt äktenskap, även de flesta som senare övergår till äktenskap. "Halvsambo" är inte ovanligt, där parterna behåller var sin bostad men bor tillsammans i den ena, helt och hållet eller under långa perioder. Samtidigt har utvecklingen på arbetsmarknaden (ökad förvärvsfrekvens bland kvinnor, ökad arbets- löshetsrisk, ökad yrkesspecialisering) ställt allt flera inför konflikter mellan partner och jobb, mellan att bo på samma ort som partnern eller sluta på jobbet, eller avstå från ett arbete man riktat in sig på. Detta
Tabell 18.2 Inställning till abort. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.
Tolererar abort om ....
moderns barnet modern modern kvinnan ett gift hälsa blir han- ensam— mycket inte par inte äventyr dikappat stående ung vill vill
16—29 ar 93.5 77.4 61.2 84.1 61.8 57.4 16—29 år män 92.4 77.7 59.5 83.7 63.4 59.7 kvinnor 94.7 77.0 63.0 84.5 60.1 54.9
16—19 20—24 25—29 35—54 55—74
92.6 75.6 60.3 84.7 56.3 50.6 66.5 86.1 65.6 61.9 56.7 81.7 62.4 58.2 95.8 83.8 59.1 83.0 70.0 67.7 36.9 65.2 58.6 52.4
Neo . . POD >> 000 . . crm men u u u um-m-m-m-m
oo ko oo _ m (»
HH
16—19 20-24 25—29 35—54 55—74
män 91.1 76.7 56.3 83.7 57.7 51.5 män 92.8 77.7 67.6 86.4 69.9 66.8 män 93.1 78.4 53.9 81.2 61.5 59.1 män 93.8 82.9 62.9 83.5 70.7 70.5 män 93.5 87.4 41.2 75.6 60.0 56.6
u u LI H m.m.m .ru .ru
Lt
16—19 20—24
kvinnor 94.1 74.5 64.4 85.7 54.8 49.7 kvinnor 95.4 76.7 65.2 85.9 61.2 56.9 25—29 kvinnor 94.6 79.1 59.8 82.3 63.3 57.1 35—54 kvinnor 97.9 84.8 54.8 82.4 69.3 64.8 55—74 ar kvinnor 93.9 86.4 32.6 54.6 57.3 48.4 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 år 91.7 75.6 61.5 85.1 55.3 50.2 Ensambo 16-24 år 96.0 76.1 68.2 84.1 70.3 63.0 Sambo utan barn 96.2 82.0 64.5 85.0 63.9 62.5 Sambo med barn 94.4 78.1 51.7 80.1 58.6 54.7 SYSSELSÄTTNING I utbildning 92.1 76.5 62.6 85.4 60.3 55.4 I tillf arbete 94.3 76.7 61.8 85.2 62.5 60.7 I fast arbete 95.8 79.6 61.1 83.5 63.5 59.4 Anställda 95.4 78.6 61.0 84.0 62.9 59.5 Arbetslösa 92.0 76.9 62.7 84.2 66.4 61.9 Sysselsättn.problem 93.0 78.5 62.6 84.5 63.6 59.9
NHL! 34 .ru .ru .m am a
forts tabell 18.2 SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar 93.8 Arbetarbarn 94.4 Tjänstemannabarn 96.5 Arbbarn män 95.2 kvinnor 93.6 ijbarn män 95.1 kvinnor 97.9 Invandrare 77.8 Storstad 95.4 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 93.7 Splittrad 94.7 Fullständig män 92.4 kvinnor 95.0 Splittrad män 94.8 kvinnor 94.7 Flyttade vid 15—18 95.2 PARTISYMPATIER Vänstern 94.6 Borgerliga 97.3 RELIGION Tror på Gud 87.4 Tror på högre makt 90.5 Ej troende 98.4 UTBILDNING (= 2 år efter grsk. 92.8 Skolslut före 19 år 94.1 Högskoleutb. 96.6 STUDENTURVAL Socialt arbete 100.0 Internat. ekonomi 100.0 Sociologi 92.3 Samtliga 96.4 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 94.7 16—74 är män 93.1 kvinnor 96.2
78.9 78.1 75.7 79.7 76.5 75.0 76.4 73.2 77.9 76.3 81.4 77.5 74.9 80.3 82.5 80.6 74.1 79.6 56.5 71.2 83.2 80.5 80.5 76.7 79.2 88.2 72.0 78.7 82.5 81.4 83.5 58.3 57.5 64.2 57.2 57.8 60.8 67.8 44.0 63.1 60.9 62.0 59.2 62.8 60.1 63.9 66.9 58.5 61.2 43.5 55.7 68.1 62.2 59.0 62.5 62.5 80.0 70.0 71.6 56.2 58.0 54.4 83.0 83.7 87.5 85.8 81.5 86.2 88.8 67.5 86.5 83.6 85.3 82.9 84.3 85.9 84.7 85.7 84.9 84.1 65.4 78.6 90.1 83.6 81.7 85.8 84.0 100.0 88.0 90.9 80.0 82.0 78.0
16—29 ar om inte annat anges
55.3 55.2 59.5 57.8 52.5 61.2 57.8 52.4 60.5 56.4 59.7 58.8 53.9 61.9 57.6 64.0 57.8 60.8 33.1 50.6 65.3 61.1 57.7 59.2 66.7 71.4 66.7 68.2 61.8 64.8 58.8
korstryck leder också till nya typer av lösare parrelationer, när man inte kan hitta en bra kombination mellan arbetsliv och familjeliv (pendling, särbo, "helg/semesteräktenskap").
Uttunningen av parrelationerna är en successiv förändring som dagens ungdomar har sett i sin föräldrageneration, och som gäller i ännu högre grad när valmöjligheterna på arbetsmarknaden begränsas ytterligare nu på 90-talet. Det har blivit mera komplicerat att pussla ihop vardagsli- vets olika förutsättningar. Dessa strukturförändringar bör också ha konsekvenser för inställningen till barnafödande, föräldraskap, för- väntningar och krav på partnern, och på den offentliga sektorns roll för att stödja föräldraskapet.
I tabell 18.3 kan vi se hur unga kvinnor och män ser på föräldraskapet, på relationerna till sin partner och roll- och ansvarsfördelningen inom familjen. För det första: tre fjärdedelar anser att "barn behöver ett hem med både far och mor för att växa upp lyckliga". Unga män är naturligt nog mera bestämda på den här punkten än unga kvinnor (79 resp 67 procent). Här ser man också vissa skillnader mellan generatio- nerna, där de äldre oftare håller med än de yngre. Här spelar också egna erfarenheter en viss roll: invandrarungdomar som i regel kommer från kulturer där familjen har en starkare ställning betonar tvåsamheten oftare. Detsamma gäller barn från fullständiga uppväxtfamiljer, som bott med båda sina biologiska föräldrar hela tiden fram till 16 års ålder (80 procent, jämfört med 57 procent bland de som haft en splittrad uppväxtfamilj.)
Nästa fråga gäller äktenskapet, där man skulle ta ställning till påståen- det att "äktenskapet är en omodern institution". De flesta (68 pro- cent) höll inte med om det. Aven här gällde det fler unga kvinnor än män (74 resp 61 procent). Och även här hade de äldre generationerna en mera konservativ hållning (se tabell 18.3). Siffrorna kan anses höga med tanke på de faktiska samlevnadsförhållandena i de yngre genera- tionerna.
När det gäller inställningen till äktenskapet finns det stora skillnader mellan olika politiska block, där borgerliga ungdomar har en mera konservativ syn, liksom troende ungdomar. De senare betonar också oftare att barn behöver både far och mor.
18.4 Könsroller och föräldraskap
"Alla småbarnspappor bör ta pappaledigt under minst två månader" anser 72 procent av ungdomsgenerationen, även här fler unga kvinnor än män. I detta fall finns det också klara generationsskillnader: Äldre generationer, som i de flesta fall inte själva har upplevt pappaledighet är betydligt mera negativa. Skillnaderna är relativt stora. man skulle kunna säga att detta är en utpräglad ungdomsfråga. Det är också en partiskiljande fråga, där vänsterungdomar är mera positiva, men även majoriteten av de borgerliga instämmer.
38 procent av ungdomarna anser "att vara hemarbetandeär INTE lika tillfredsställande för en kvinna som att förvärvsarbeta" Aven här finns det stora skillnader mellan könen: unga kvinnor ser mera negativt på hemarbetet än unga män (46 resp. 31 procent). Här ser man alltså att könsrollerna finns kvar även inom ungdomsgenerationen, men det är frågan om en minoritet. Det gäller både ungdomsgenerationen och föräldragenerationen som har ungefär samma uppfattning. Däremot är den äldsta generationen, män som kvinnor, mera konservativ.
Lika försörjningsansvar för kvinna och man stöds visserligen av en majoritet av ungdomarna, men det finns klara skillnader mellan gene- rationerna. 84 procent av ungdomarna anser att "både man och hustru bör bidra tillfamiliens försörjning", och när det gäller förvärvsarbetet säger 57 procent att det 1 en barnfamilj är "idealt att båda arbetar hel- tid och delar ansvaret för hem och barn lika'. Här är skillnaderna mel- lan könen obetydliga. Däremot skiljer sig ungdomarna från de äldre generationerna, som oftare håller fast vid att både mor och far inte ska arbeta heltid. Det kan vara intressant att notera att även de ungdomar (under 30) som är samboende och själva har barn är mera tveksamma till heltidsarbete för mödrar. Detta är också i viss mån en blockskiljande fråga. Vänsterungdomar är mera positiva till lika an- svar, men det är majoriteter i båda blocken som stöder jämställdhet genom ansvarsdelning, och skillnaderna är relativt små. Troende ungdomar har en mera konservativ inställning.
Tabell 18.3 Inställning till föräldraskap. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.
barn är barn äkten— pappa— hemmarb mor+far dela önskad barntillsyn meningen behöver skap ej ledigt ej lika ska för— ansvar kommun. föräld. m livet mor+far omodernt=>2 mån tillfrst sörja lika dagis hemma
16—29 är— 78.3 73.4 67.7 71.5 38.3 84.2 56.9 24.9 18.0 16-29 är män 76.4 79.3 61.4 69.4 30.5 84.9 55.0 23.4 18.1 kvinnor 80.3 67.3 74.3 73.8 46.2 83.6 58.8 26.4 18.0 73.1 69.7 72.6 72.4 36.8 88.5 67.9 26.0 16.0 80.8 73.5 64.8 73.4 38.8 85.9 56.0 25.1 16.3 79.8 76.1 67.0 69.0 38.9 79.3 49.4 23.8 21.2 82.1 77.2 77.3 60.3 40.2 75.6 46.4 28.8 22.9 81.9 87.7 76.6 43.3 21.0 75.1 35.9 19.2 21.7
16—19 20—24 25—29 35—54 55—74
34 LI LJ H H "demon,-fund!
män 69.5 76.7 67.8 64.9 25.4 85.7 60.4 23.5 18.2 män 79.7 78.3 57.7 71.5 30.7 88.2 55.6 23.7 15.5 män 78.3 82.2 60.3 70.6 34.1 80.9 50.3 23.1 20.5 män 80.0 90.4 79.6 56.5 32.9 75.3 34.6 23.3 26.2 män 80.6 92.2 75.0 38.6 20.9 73.4 33.0 19.6 27.7
16-19 20—24 25—29 35—54 55—74
LI LJ H 54 LJ 'dom'mimum
16—19 20—24
kvinnor 76.9 62.2 77.5 80.4 48.7 91.4 76.0 28.7 13.7 kvinnor 81.9 68.6 72.2 75.3 47.0 83.6 56.4 26.6 17.1 25—29 kvinnor 81.3 69.8 73.9 67.4 43.7 77.6 48.5 24.4 21.9 35—54 kvinnor 84.4 62.8 74.9 64.5 47.5 76.0 59.9 35.1 19.2 55—74 är kvinnor 83.2 83.7 78.1 47.5 21.1 76.7 38.7 18.8 16.8 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 år 74.8 71.4 71.2 70.7 34.4 89.2 63.9 24.0 14.9 Ensambo 16—24 år 73.7 69.3 64.8 74.0 43.3 82.2 61.9 21.2 19.3 Sambo utan barn 82.8 74.9 70.9 75.9 39.3 86.9 51.7 23.1 18.4 Sambo med barn 88.3 77.2 70.2 59.1 38.1 72.6 44.7 32.1 24.8 SYSSELSÄTTNING I utbildning 76.2 69.4 69.1 72.5 39.3 87.0 65.9 26.0 16.4 I tillf. arbete 77.9 75.1 67.3 75.8 48.9 88.7 55.1 26.9 13.5 I fast arbete 80.4 75.6 67.6 70.2 37.2 81.4 50.1 24.1 19.6 Anställda 79.6 75.7 67.6 71.7 40.3 83.6 51.5 25.0 17.8 Arbetslösa 79.1 72.1 60.3 72.7 36.8 82.2 52.5 23.9 18.8 Sysselsättn.problem 77.9 73.8 66.2 71.7 38.5 83.1 54.7 24.7 17.6 Arblösa män 79.0 80.9 54.0 75.1 27.8 85.5 55.6 19.5 17.8 kvinnor 79.3 61.8 67.6 70.0 47.0 78.3 49.0 29.2 20.1
LI 34 H N amanuens
forts tabell 18.3 SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar Arbetarbarn Tjänstemannabarn Arbbarn män kvinnor ijbarn män kvinnor Infödda svenskar Invandrare Storstad UPPVÄXTFAMILJ Fullständig Splittrad Fullständig män kvinnor Splittrad män kvinnor Flyttade vid 15-18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud Tror på högre makt Ej troende UTBILDNING (= 2 år efter grsk. Skolslut före 19 år Högskoleutb. STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 16—74 är män kvinnor
81.7 79.9 75.4 79.3 76.4 76.6 56.0 77.1 64.2 66.4 81.0 79.6 82.5
75.9 75.4 71.5 82.7 68.2 76.8 65.9 72.6 82.8 67.7 79.7 56.8 84.2 74.9 65.2 48.8 68.4 75.5 75.0 81.4 74.1 70.8 75.4 75.3 70.8 62.5 82.9 59.6 67.6 79.0 87.4 70.4 50.9 55.4 62.5 55.2 55.6 60.4 64.8 56.3 62.7 60.6 55.6 59.4 53.1 58.3 59.7 59.1 50.9 61.9 51.6 48.5 55.7 63.9 50.8 46.1 62.2 84.0 71.4 79.2 77.9 47.4 40.7 54.6
16—293? om inte annat anges
18.5 Barntillsynsformer
Full sysselsättning för både kvinnor och män förutsätter att barnom- sorgen kan ordnas. Valet mellan dagis och andra tillsynsformer och att själv stanna hemma har att göra dels med kostnader, dels med före- ställningar om vad som är bäst för barn och familj. I tabell 18.3 redo- visas hur ungdomar ställer sig till de två huvudaltemativen kommunalt daghem resp förälder hemma. Kvinnor uppskattar dagis något oftare än män, särskilt kvinnor i föräldragenerationen (35-54 år), som ju dels själva har upplevt uppbyggnaden av de kommunala daghemmen och bristsituationen på den tiden,__dels själva har upplevt de praktiska pro- blemen med sina egna barn. Aldre män föredrar oftare att mor stannar hemma, men yngre mäns inställning sammanfaller med unga jämnåriga kvinnor.
Bamtillsynsfrågan är starkt partiskiljande: vänsterungdomar är betyd- ligt mera positiva till kommunala daghem och borgerliga till att föräl- drar stannar hemma, men i båda fallen rör det sig om minoriteter. Även troende ungdomar föredrar oftare hemmaförälder och är mera negativa till kommunala daghem.
18.6 Uppfostringsideal
Uppfostringsideal speglar dels människors mera grundläggande per- sonlighetsdrag, dels rådande pedagogiska förebilder. Ungdomarnas egna bedömningar har ett intresse med tanke på de värden de vill föra vidare till nästa generation, men också som en indikation på deras egen erfarenhet av sin uppväxttid. Variationer mellan generationerna kan också ge en bild av tidstypiska ideal.
I ungdomsenkäten ingick ett större frågebatteri med en lista över "egenskaper som föräldrar ska uppmuntra sina barn att lära". Egenska- perna kan sorteras i att barnen ska vara fogliga ("väluppfostrad, ly- dig), framgångsinriktade ("flitig, beslutsam, uppfinningsrik"), an- svarstagande (' sparsam, känna ansvar"), samt hänsynstagande ("tolerant, osjälviska"). Det gällde att välja högst fem egenskaper ur denna lista. Som viktigaste egenskaper anges att känna ansvar (88 pro- cent), vara tolerant (84 procent), vara självständig (73 procent) och vara väluppfostrad (63 procent) (tabell 18.4).
Unga män är mera angelägna om att barn ska vara fogliga (väluppfostrade, lydiga) än unga kvinnor, likaså att de ska vara fram— gångsinriktade (beslutsam, flitig, uppfinningsrik). Unga kvinnor beto— nar oftare moraliska aspekter (tolerant, osjälviskhet). Generations- skillnadema är inte särskilt stora. Ungdomar betonar oftare osjälvisk— het (43 procent) än äldre generationer (27 resp 21 procent). Aldre anger oftare sparsamhet än ungdomar. I föräldragenerationen (35-54 år) är man mindre benägen att nämna att barn ska vara väluppfostrade och lydiga, vilket kanske är en periodeffekt ("den fria uppfostrans period").
Begreppet "väluppfostrad" är en markör som ger skillnader mellan partiblock och mellan troende och icke troende ungdomar. Borgerligt orienterade och troende är mera angelägna om att ungdomar ska vara väluppfostrade. Osjälviskhet anses av både vänsterungdomar och tro- ende ungdomar oftare som angeläget.
Redovisningen i detta avsnitt bjuder inte på några överraskningar. Hu- vudintrycket av enkätsvaren är att värderingarna är relativt homogena inom ungdomsgenerationen, och även mellan generationerna. De skillnader man väntar sig finns där men de är relativt begränsade.
Tabell 18.4 Uppfostringsideal: ungdomarnas uppfattning om egenskaper som föräldrar ska uppmuntra. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993. välupp— lydig Själv— beslut—flitig uppfin- spar— känna tole— OSJal— reli— fostrad ständig sam ningsrik sam ansvar rant visk giös
16—29 är 62.7 19.9 72.5 35.4 19.0 23.1 15.1 87.6 84.1 42.7 3.4 16—29 är män 64.2 23.0 63.6 37.2 25.8 25.6 17.5 87.4 79.5 40.0 kvinnor 61.2 16.6 81.8 33.5 11.8 20.5 12.6 87.9 88.9 45.5
le mm
16—19 är 63.4 20.5 68.8 36.6 21.9 15.9 17.7 86.6 82.6 47.9 20—24 är 61.5 19.9 71.8 36.9 19.3 23.8 14.4 87.9 84.4 44.9 25—29 är 63.5 19.4 75.9 33.1 16.5 27.8 13.9 88.2 84.8 36.7 35—54 är 51.6 14.9 78.2 44.3 18.3 25.0 22.6 92.8 89.0 26.5 55—74 är 60.1 20.9 59.4 34.0 26.2 15.7 28.3 84.2 79.1 21.4
(X)Ll')=|'(*llN ($"?wa
16—19 är män 63.9 21.0 59.3 42.1 29.7 20.5 20.5 86.3 77.6 46.5 20—24 är män 62.9 22.6 63.1 39.7 25.6 25.9 16.6 88.2 80.9 42.8 25—29 är män 65.6 24.9 67.3 31.2 23.1 29.2 16.2 87.4 79.7 32.5 35—54 är män 56.0 18.9 65.5 45.3 23.2 22.3 22.5 90.5 85.1 25.3 55—74 är män 58.9 25.9 50.9 32.1 30.4 15.2 25.9 82.1 83.0 19.6
(!)lkav—llx WNNNN
16—19 är kvinnor 62.8 20.0 78.6 30.9 13.7 11.1 14.7 86.8 87.8 49.4 20—24 är kvinnor 60.0 17.1 80.8 33.9 12.7 21.7 12.0 87.5 88.2 47.1 25—29 är kvinnor 61.2 13.6 85.0 35.1 9.4 26.3 11.5 89.0 90.3 41.1 2 2
35—54 är kvinnor 46.6 10.3 92.7 43.2 1 .7 28.1 22.6 95.5 93.4 27.8 55—74 är kvinnor 61.0 16.8 66.5 35.6 2 .8 16.1 30.2 85.9 75.9 22.8 FAMILJETYP
Kvarbo 16—24 år 64.0 21.0 67.4 37.0 23.3 19.3 14.8 85.2 81.9 46.2 Ensambo 16—24 är 56.2 13.7 73.6 40.1 20.4 22.0 16.1 90.3 87.8 43.3 Sambo utan barn 64.8 19.8 75.0 37.2 15.2 25.3 16.2 91.6 88.8 43.4 Sambo med barn 60.6 20.7 79.5 35.2 13.3 26.0 14.2 92.7 85.7 37.2 SYSSELSÄTTNING I utbildning 58.4 16.9 72.9 38.6 19.7 21.0 13.7 86.4 83.8 45.4 I tillf. arbete 58.9 16.9 75.0 34.7 17.3 29.6 13.2 89.7 85.0 46.2 I fast arbete 66.2 21.1 74.8 33.3 17.1 25.0 16.0 90.2 86.3 35.7 Anställda 64.1 19.8 74.8 33.7 17.3 26.4 14.9 90.0 85.9 38.7 Arbetslösa 64.7 23.9 69.0 35.1 18.7 24.7 16.6 84.6 78.9 45.1 Sysselsättn.probl. 61.1 19.3 72.2 35.4 18.4 25.3 14.9 87.8 85.4 44.5
noun-Imo QQNQO
u—l
(*!me mm.—lm
(Nl'zt'lNLr')Sl'Kx mdr—CNNN
forts tabell 18.4 SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar 65.7 25.1 70.9 34.4 19.0 18.6 19.3 89.4 84.7 41.6 Arbetarbarn 68.3 28.0 68.9 32.4 17.2 18.5 17.7 86.1 83.7 43.0 Tjänstemannabarn 66.2 14.7 75.7 36.4 20.1 25.5 13.8 89.7 85.2 43.7 Invandrare 73.8 20.5 66.2 36.0 15.1 17.5 18.4 76.9 77.1 35.6 Storstad 65.1 15.1 75.2 32.0 17.6 24.4 12.9 84.7 82.9 42.4 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 64.1 20.6 72.1 34.7 21.2 22.4 14.5 88.6 83.5 41.9 Splittrad 59.6 17.0 74.3 38.0 13.5 25.2 16.6 86.1 87.3 44.6 Flyttade vid 15—18 61.0 19.1 74.3 36.5 15.4 25.9 14.4 89.5 86.1 42.1 PARTISYMPATIER Vänstern 67.1 19.9 75.3 35.0 15.4 24.7 16.3 89.5 85.4 47.0 Borgerliga 72.6 17.1 74.6 37.1 21.9 25.6 14.3 91.3 86.1 40.8 RELIGION Tror på Gud 56.4 21.2 64.0 31.5 20.8 20.4 18.1 83.7 84.3 42.3 Tror på högre makt 60.1 17.8 74.5 36.1 16.9 23.9 13.4 88.1 85.8 44.6 Ej troende 65.0 20.3 70.9 40.7 17.5 24.8 16.5 86.2 82.5 39.9 UTBILDNING (= 2 år efter grsk 67.1 26.7 70.8 30.8 16.6 22.3 18.2 86.8 82.4 40.5 Skolslut före 19 63.9 24.8 69.7 32.9 16.7 25.5 16.4 87.0 83.1 37.4 Högskoleutb. 52.9 11.5 78.7 38.4 14.0 33.9 6.3 91.0 92.7 43.7 STUDENTURVAL Socialt arbete 40.0 0 0 84.0 52.0 4.0 36.0 0 0 96.0 92.0 36.0 Internat. ekonomi 44.4 8.3 86.1 41.7 22.2 36.1 5.6 86.1 88.9 52.8 Sociologi 30.2 3 8 88.7 47.2 11.3 37.7 3.8 86.8 94.3 56.6 Samtliga 36.8 4 4 86.8 46.5 13.2 36.8 3 5 88.6 92.1 50.9 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 57.4 18.6 71.5 39.7 20.0 22.6 21.9 89.1 85.4 29.7 16—74 är män 58.6 23.3 61.0 40.0 24.9 22.3 22.6 87.7 83.7 29.2 kvinnor 56.2 13.9 82.1 39.3 15.2 23.0 21.2 90.5 87.2 30.2 HELA BEFOLKNINGEN 16-74 år 57.4 18.6 71.5 39.7 20.0 22.6 21.9 89.1 85.4 29.7 16—74 är män 58.6 23.3 61.0 40.0 24.9 22.3 22.6 87.7 83.7 29.2 kvinnor 56.2 13.9 82.1 39.3 15.2 23.0 21.2 90.5 87.2 30.2
WPNPW Nmmmcr
OLOLD (THN
(PP NW
(*NO (**—00
wi—lh NN")
ooowsr - (9va
inom—4 max.—4 . . . . QNKO GNU)
1
6—29 ar om inte annat anges
där!
mi 1 dl.. ..Q .. .. ...... ... . . . denna _.u . ...nu __, I.. | .
Kapitel 19
Sociala nätverk
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
I detta kapitel redovisas ungdomars sociala nätverk, med tonvikt på relationerna till föräldrarna, dels kvantitativt, dels kvalitativt (motsättningar, gemensamma intressen), samt stöd via andra (syskon, vänner, arbetskamrater, lärare, kurator mm.).
Pojkar och flickor har ungefär lika omfattande kontakter med sina föräldrar. Flickor flyttar visserligen ut tidigare, men detta kompense- ras av täta kontakter (varje vecka). Senare i livet övertar kvinnor huvuddelen av familjekontaktema, medan männens engagemang mins- kar mera. Mödrar har mera omfattande kontakter med sina barn än fäder. Detta är markant för splittrade uppväxtfamiljer.
Ungdomsenkäten tyder inte på omfattande motsättningar mellan ung- domar och deras föräldrar. Endast 7 procent av ungdomarna anser att de "för det mesta har olika uppfattning i politiska frågor", ca 17 pro- cent hade upplevt "riktiga motsättningar med mor eller far under de senaste 2-3 åren ". Andra resultat tyder inte heller på stora åsiktsskill- nader mellan ungdomar och föräldragenerationen. 42 procent hade någon gemensam hobby med någon av föräldrarna. Generationskon— flikter är en naturlig del av vuxenblivandet. Ungdomsenkäten tyder inte på att de utgör mera dominerande problem.
84 procent har någon "riktigt nära vän som man kan prata med om vad som helst". För de yngre spelar föräldrarna och kompisarna lika stor roll, som någon man kan "vända sig till", senare spelar syskon och sambo allt större roll. Unga kvinnor har i de flesta avseenden bättre sociala kontakter än unga män.
Våra sociala nätverk omfattar kontakter med den egna familjen, annan släkt, vänner, grannar, arbetskamrater och funktionella kontakter kring olika fritidsintressen. Välfärdsstatistiken omfattar i första hand en mätning av kvantitet, dvs. hur omfattande och hur allsidiga våra kon- takter är. Mera intressant är kontakternas kvalitet, och i vilken ut- sträckning de motsvarar förväntningar och önskemål. Sociala kontakter har ett egenvärde (gemenskap, kärlek), men de utgör också en resurs i olika livssituationer. Förbindelser och stöd, först från föräldrarna, senare i livet från den utökade släkten och vänkretsen är betydelsefulla på de flesta arenor. Rättsregler, offentliga tjänster och transfereringar har ofta till syfte att kompensera bristande resurser, att stödja re— surssvaga utan användbara nätverk, garantera deras rättssäkerhet och därigenom kompensera svaga nätverk.
Ungdomar ska under barn- och ungdomsåren etablera ett eget nätverk, och genom dessa nätverk bygga upp nya resurser. För barn är uppväxt- familjen det första och i regel viktigaste nätverket, som sedan succes- sivt kompletteras med vänkretsen, arbetskamrater, den egna familjen, grannar och kontakter genom föreningslivet. I detta kapitel tittar vi på ungdomars nätverk med ett speciellt intresse, dels hur nätverken ser ut under olika perioder under ungdomsåren (i tonåren, under tidiga resp. sena 20—årsåldern), dels hur de ter sig i jämförelse med andra genera— tioner. Av speciellt intresse är ungdomarnas relationer till sina föräl- drar, såväl före som efter utflyttningen. I kapitel 3 redovisas ungdo-
marnas erfarenheter av sin uppväxttid fram till 16 års ålder, och rela— tionerna till föräldrarna under den perioden. I det följande tittar vi på relationerna till föräldrarna efter 16 års ålder, både för utflyttade och för kvarboende ungdomar. Redovisningen omfattar kontakter mellan generationerna, motsättningar mellan dem, gemensamma intressen och föräldrarnas betydelse som stöd under etableringsprocessen, jämfört med andra nätverk. Underlaget i detta kapitel är ungdomsenkäten.
19.1 Kontakt med uppväxtfamiljen
I tabell 19.1 visas ungdomarnas kontakter med sina föräldrar på tre ni- våer, nämligen andelen kvarboende, andelen utflyttade som träffar sina föräldrar varje vecka ("täta kontakter"), samt högst två gånger per är, inkl. avlidna. Alla dessa kategorier räknas här som andel av samtliga ungdomar (inkl. kvarboende). T illsammans med resterande ungdomar (som således umgås med sina föräldrar mindre än varje vecka men mer än 2 ggr per år) blir detta således 100 procent. I tabell 19.1 särre- dovisas kontakterna med mor resp. far, vilket ger oss möjlighet att jämföra faders- och modersrollen, resp. att jämföra döttrars resp. söners kontakter med sina mödrar resp. fäder.
En jämförelse mellan kolumn 1 och 2 visar att både pojkar och flickor oftare är kvarboende hos mödrar än hos fäder: av tonåringarna bor 74 procent kvar hos mor, och endast 60 procent hos far. Skillnaden beror förstås på att barn från splittrade uppväxtfamiljer för det mesta bor kvar hos modern. Kvarboendet, som i övrigt även kommenteras i ka- pitel 14, varierar framför allt med ställning på arbetsmarknaden, där studerande oftare bor kvar (de är också yngre). Något flera av dem som har tillfälligt arbete har flyttat ut, liksom nästan alla som har fast arbete och alltså redan har etablerat sig på arbetsmarknaden. Tabell 19.1 visar också att barn från splittrade föräldrahem flyttar ut tidigare.
Täta kontakter med föräldrarna, dvs minst varje vecka (inklusive kvar— boende) är ungefär lika vanligt bland döttrar som bland söner. Det finns en viss skillnad mellan könen: söner bor kvar längre. Men om vi lägger till täta kontakter (varje vecka) så träffar döttrar sina mödrar lika ofta, men däremot inte sina fäder (se tabell 19.2). När det gäller andelen som sällan har kontakt med sin mor eller far (inkl. fall där de avlidit) så är skillnaderna mellan döttrar och söner obetydliga.
Tabell 19
.1 Kontakt med uppväxtfamiljen. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten.
kvarbor: hos hos mor far
träffar
varje vecka:
mor far
träffar
mor far
16—29 är 32.9 27.4 16—29 år 16—19 år 20—24 är 25—29 år 35—54 år 55—74 år 16—19 år 20—24 år 25—29 år 35—54 år 55—74 år 16—19 år 20—24 år 25—29 år 35—54 är 55—74 år FAMILJETY Kvarbo Ensambo Sambo uta
Sambo med barn
SYSSELSÄT I utbildn I tillf a I fast ar Anställda Arbetslös Sysselsät
män 35.1 30.4 kvinnor 30.6 24.3 74.3 59.7
&)me WMNO N ko
- lx N
män män män män män
kom r—ILOGXGXCO .
(rin NVPLDG) Pm PINW'CIO i—IOVr—IO
kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor P
16—24 år 16—24 år n barn
LOLOINOO (I) (NWNVO |Du—I
hvmov
. WOvMN INN
. 0 > 0 . v &
'Nr—l cow . . IV?
TNING
ing 54.0
rbete 33.8
bete 10.4 17.3
a 29.0
tn.problem 26.0
Nm &???me . .
meDWKDN srm v—(NN
28.1 28.6 27.6 13.2 30.9 36.4 17.1
1.5
14.5 29.2 38.4 12.2
0.9
11.8 32.7 34.3 22.8
2.0 8.0 39.3 43.6 34.6
16.3 28.7 40.0 36.7 32.0 31.5
4.4
. VT
HMPOH MP
. . Of'ökOOWlx ww
OCD OLDKONv—f vauxmox (*NkoNCX)
. - Hmm.—im
MP
HLOLOQ' u—INLOP
oootnixmo Nmrnsrmm
bor >15 mil högst 2 ggr/år: bort:
mor
vqu'm Tvmi—Cw ”WO u—tr—IN
coca-n .
far
16.5
kOkD Hr—l meo
. . . . tom.—lvl!) HNN
[*NmmN NFNOWO kaPNO LDGJNOWO FOHGNO inxo HNr—l HNNl—l
Par—4 .
forts tabell 19.1 SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar 26.7 21.5 Arbetarbarn 31.8 24.5 Tjänstemannabarn 32.9 29.5 Arbbarn män 36.9 30.7 kvinnor 26.6 18.2 ijbarn män 32.5 29.6 kvinnor 33.4 29.3 Invandrare 29.7 20.5 Storstad 31.1 25.2 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 35.6 3 Splittrad 27.6 Fullständig män 38.0 3 kvinnor 33.0 3 Splittrad män 28.7 kvinnor 26.5 Flyttade vid 15—18 10.2 PARTISYMPATIER Vänstern 22.8 19.6 Borgerliga 23.8 19.7 RELIGION Tror på Gud 33.9 27.9 Tror på högre makt 30.8 24.1 Ej troende 33.2 27.6 UTBILDNING (= 2 år efter grsk. 17 4 Skolslut före 19 år 17.4 13.8 Högskoleutb. 5 8 STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 15.0 13.2 16—74 är män 16.8 14.0 kvinnor 13.1 12.3
16—29 år om inte annat anges
(')OKDINST'INr'361IN mmsrmkomvww mrxwmoorxlx l—ankaDOON (171—l Lf)?q
mHH mmm
komoo OMON . . . . . LDL-l")!x oooooom r—Ir—l
(" (') m
N 0 m
36.
12.6 14.9 10.5 13.2 16.6 10.9 10.1 24.0 17.5
N
NFWr—IINCDW mwvwhmh NNH r—l kom mor)
15.5 12.5 15.5 13.0 12.1 14.2 16.9 33.1 16.3 12.7 16.9 11.8 13.8 16.9 17.0 23.2 14.0 18.6 18.1 17.8 10.6 13.7 13.7 31.7 30.4 45.7 32.6 36.5 20.4 17.4 23.6 16.5 15.2 18.6 14.9 15.4 18.7 18.4 39.9 20.3 12.6 26.7 11.8 13.5 28.8 24.9 25.1 15.9 20.3 16.5 18.2 16.7 16.4 15.7 34.9 35.0 48.6 35.6 40.0 19.3 15.7 23.1
Om man däremot ser saken ur föräldrarnas perspektiv, så har mödrarna något bättre kontakt med sina barn än fäderna, och det gäller både sö- ner och döttrar. Tabell 19. 2 kan också ge en uppfattning av hur söners och döttrars kontakter med sina föräldrar förändras under deras upp- växt- och etableringsfas, samt senare i livet. Kontakterna minskar na- turligtvis med ålder, allt eftersom ungdomar bildar egna familjer och flyttar från hemorten. Döttrar flyttar ut tidigare, och därför har de 1 20— årsåldern sämre kontakter med både mödrar och fäder. Men längre fram 1 medelåldern övertar kvinnor huvudansvaret för de sociala kon— takterna 1 sina egna familjer. De har då även betydligt tätare kontakter med både sina mödrar och fäder, än männen i samma ålder. Sannolikt övertar de också en del av sina mäns kontakter med deras föräldrar. Att sköta hushållets sociala kontakter med omvärlden är i praktiken ett väsentligt inslag i kvinnorollen.
I tabell 19.1 finns relativt uppseendeväckande uppgifter om föräldra- generationens kontakter med sina föräldrar: nästan varannan person i 35- 54— årsåldern träffar sin far högst 1- 2 gånger om året - ungefär 30 procent träffar sin mor lika sällan. I viss mån kan dödligheten inverka, liksom att fadern ibland kan vara okänd. Ur ungdomsgenerationens perspektiv är föräldrarnas kontakter med sina föräldrar en del av so- cialisationen till deras eget kontaktnät som vuxna.
19.2 Motsättningar med föräldrarna
I föregående avsnitt visades kontaktfrekvensen mellan föräldrar och barn i kvantitativ bemärkelse. I detta avsnitt tittar vi istället på kon- takternas kvalitet, med hjälp av tre indikatorer rörande olikheter ifråga om politisk uppfattning, större motsättningar och gemensamma hob- bies. Följande frågor ställdes:
Hur är det numera, har Du ungefär samma uppfattning i poli- tiska frågor som Din mor och far, eller brukar ni ha olika upp—
fattning?
Har Du haft några riktiga motsättningar med Din far eller mor under de senaste 2—3 åren?
Har Du några särskilda gemensamma hobbies eller fritidsakti- viteter som Du brukar ägna dig åt tillsammans med någon av Dina föräldrar?
Tabell 19.2 Söners resp döttrars kontakter med sina mödrar resp fä- der. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.
16—29 år: söner döttrar
söner: 16—19 är 20—24 år 25—29 år 35—54 år döttrar: 16—19 är 20—24 år 25—29 år 35—54 år
Procent som umgås varje vecka
med , mor
82,5 70.2 49,8 20,3
85,7 64,5 48,9 33,6
eller kvarbor hos: far
76,2 59,9 42,8 14,1
69,3 51,2 37,0 26,8
Ca 7 procent av ungdomarna hade "för det mesta olika uppfattning i politiska frågor" än mor resp far, vilket nog är en överraskande låg sif— fra. Den korresponderar å andra sidan mot de relativt små åsiktsskillna— derna mellan generationerna som vi kan se i andra kapitel. Det finns en svag tendens till bättre samstämmighet mellan förälder och barn av samma kön. Inte heller mellan olika åldrar och mellan generationerna finns det några större skillnader ifråga om konfliktnivå.
Mera djupgående personliga motsättningar (av ospecificerad typ) är inte heller särskilt vanliga. 16 procent av ungdomarna hade upplevt det med sin mor och 18 procent med sin far, oftast under den period då de flesta flyttar ut (20-24 år), men mindre därefter. Unga kvinnor hade en
Tabell 19.3
Relationer till föräldrarna. Procenttal.
Källa: ungdomsenkäten 1993.
olika uppfattn: motsättningar: med mor med far samma
än mor än far
gemen—
hobbies
16—29 16—29 16—19 20—24 25—29 35—54 16—19 20—24 25—29 35—54 16—19 20—24 25—29 35-54
år är
män
kvinnor
män män män män
kvinnor 6.0 kvinnor 5.0 kvinnor 7 6 kvinnor 5 6
FAMILJETYP
Kvarbo
Ensambo
16—24 är 5 5 16—24 är 9 9 Sambo utan barn 7.4 Sambo med barn 8 2
mb IDO (EMM.—l
[NKDMOO
oxerm kohlnd'
(IDHQQ' 001!»th
ontxlx PPK)?”
SYSSELSÄTTNING I utbildning
I tillf.arbete I fast arbete
Anställda Arbetslösa
Sysselsättn.problem
LO.—(Chmlxko whwmkoh
42.0 42.6 41.3 46.0 42.7 38.1 27.7 51.1 42.0 36.7 24.0 40.6 43.5 39.6 32.0 46.0 40.0 45.5 29.9 46.3 47.4 37.2 40.4 39.9 40.9
forts tabell 19.3 SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar Arbetarbarn Tjänstemannabarn Arbbarn män
kvinnor ijbarn män
kvinnor Invandrare Storstad UPPVÄXTMILJÖ Fullständig Splittrad Fullständig män
kvinnor Splittrad män 1 kvinnor
Flyttade vid 15—18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud Tror på högre makt 1 Ej troende UTBILDNING (= 2 år efter grsk. 7 6 Skolslut före 19 är 9.1 Högskoleutb. 9 4 STUDENTURVAL Socialt arbete 1 Internat. ekonomi Sociologi 1 Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 16—74 är män
kvinnor
OLOva—lqr—(kom . hmvmmwvhv
vamem kON won—Looma MN
XDOv—t (DOM
Oramo . . . . mmom
moon bmw
LOLOLOMWQ'LOOWU) 61610meva mmmvkomv an . . . . WPKDkaDka =P?
ONv—l cows:— Lf)k0lN
"H*n—|
. . O N H
ommo Lnlxv
H
hcnh 01le
14.6 15.1 21.7 13.7 16.5 20.1 23.3 20.9 24.3 15.6 25.1 14.6 16.7 22.8 27.1 20.8 20.3 16.8 15.3 18.4 20.5 19.4 18.2 19.7 20.0 22.9 20.0 21.0
CNC!) . moom
___'___
16—29 ar om inte annat
anges
aning mera konflikter med sina fäder. Barn från splittrade uppväxtfa- miljer hade betydligt oftare haft konflikter, särskilt med fäder. Här spelar också ungdomarnas politiska sympatier och religion en viss roll. Borgerliga resp troende har haft mindre motsättningar med föräldrarna.
42 procent av ungdomar hade gemensamma hobbies med någon av sina föräldrar, vilket får anses som en hög siffra med tanke på att fler— talet redan har flyttat hemifrån. Tabell 19.3 visar att detta gällde i större utsträckning för tjänstemannabarn och högutbildade och var mera ovanligt vid splittrade uppväxtfamiljer. Borgerliga resp. troende ungdomar hade oftare gemensamma intressen med sina föräldrar.
19.3 Ungdomars kontaktnät
I tabell 19.4 övergår vi till andra typer av kontaktnät. Den första frågan gäller nära vänner:
Har Du någon riktigt nära vän som Du kan ta kontakt med och tala om vad som helst?
Övriga frågor ingår i ett frågebatteri där det gällde att jämföra tio olika kontaktpersoner. Enkätdeltagarna skulle ange "vilka av dessa Du nu— mera skulle vända Dig till och prata med om Du hade något problem". I frågan specificerades följande lista:
far, mor, bror eller syster, annan släkting, make/sambo, pojk/flickvän, "nära vän", arbetskamrat, lärare, kura- tor/personalkonsulent/läkare.
Detta frågebatteri ger möjlighet till jämförelser mellan olika typer av kontakter, hur proportionerna är mellan dessa och hur de förändras med ökande ålder.
84 procent av ungdomarna har en "riktigt nära vän". Kompisarna un— der ungdomsåren ersätts senare av maka/sambo. I medelåldern har en- dast 66 procent en sådan nära vän. Kvinnor har oftare "nära vänner", och det gäller också flertalet övriga kontakter enligt tabell 19.4: kvin— nor har mera generellt ett bättre socialt nätverk än män. Invandrare och arbetslösa har sämre vänkontakter.
J ämförelserna mellan olika typer av kontakter baserade på ovan— nämnda frågebatteri visar att mor och far spelar en dominerande roll för ungdomar tillsammans med kompisar: 71, 51 resp 70 procent skulle vända sig till dessa (flera val var tillåtna). I tjugoårsåldern blir även syskonen mera betydelsefulla, och övertar successivt föräldrarnas roll som viktigaste släktkontakt. Då ökar även kontakterna med arbets- kamrater, i takt med att man etablerar sig i arbetslivet. Skolan tycks spela en relativt begränsad roll. Endast 3—4 procent skulle vända sig till lärare och 10 procent till professionell hjälp från kurator eller mot— svarande. Det senare hänger emellertid samman med hur frågan upp- fattas av ungdomar, och vilka typer av problem som avses. Dessutom är frågan ställd till alla ungdomar, och de flestas problem ärinte av den art att man har anledning att vända sig till lärare eller kurator.
Genomgående för alla typer av kontakter är att unga kvinnor är mera öppna till sådana kontakter än unga män (undantag: att vända sig till far). Dessa resultat korresponderar med levnadsnivåundersökningarna, som visar att kvinnor i alla åldrar har mera omfattande nätverk. Tabell 19.4 visar i övrigt relativt små skillnader mellan olika ungdomsgrup- per, med undantag för arbetslösa och invandrare som i så gott som alla avseenden har sämre nätverk. Ungdomar från splittrade uppväxtfamil- jer anger mindre ofta att de skulle kunna vända sig till föräldrar (särskilt till fäder) och till syskon. Hög utbildning innebär oftare goda kontakter.
Tabell 19
.4 Ungdomars kontaktnät. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.
har en person man skulle vända sig till vid problem: riktig mor
vän far
syskon
annan make/ pojkvän "nära arbets— lära— släkt sambo flickvän vän"
kamrat
re
kura— tor mm
16—29 år 16—29 år 16—19 år 20—24 år 25—29 år 35—54 år 55—74 år
16—19 20—24 25—29 35—54 55—74
H 54 H H LI m.m.ruuuuu
16—19 20—24 25—29 35—54 55—74 år FAMILJETY Kvarbo Ensambo Sambo uta Sambo med SYSSELSÄT I utbildn I tillf a I fast ar Anställda Arbetslös
LI LI Li Li "Gam-(Gatu
Sysselsättn.probl
män kvinnor
män män män män män
kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor P
16—24 år 16—24 år
n barn barn TNING ing rbete bete
a
84.1 79.5 88.9 85.7 87.9 79.3 66.0 66.3 79.8 84.8 74.3 53.6 49.5 91.9 91.1 84.6 80.5 80.1 87.8 85.2 84.2 72.0 86.2 89.8 83.5 85.2 79.4 83.0 71.1 67.5 74.8 71.6 72.4 69.3 32.9
4.2
69.1 65.9 67.9 27.1
4.5
74.3 79.3 70.8 39.4
4.0
72.3 69.6 72.7 65.8 73.2 73.4 69.7 70.7 66.2 70.5
50.6 53.9 47.2 51.2 53.7 47.3 18.0
1.5
56.0 53.9 52.2 17.5
0.9
46.1 53.4 42.1 18.7
2.0
53.9 49.3 53.6 42.4 51.2 54.0 54.5 54.3 42.7 47.7
49.3 45.7 53.1 39.0 53.1 53.3 40.8 22.4 36.5 49.2 49.2 36.4 27.7 41.5 57.1 57.7 45.9 18.1 40.6 54.4 61.2 49.1 47.1 56.2 53.1 54.0 43.2 50.2 12.8 10.6 15.2 13.6 12.3 12.8 11.9 34.1 29.5 38.8 33.2 55.8 63.0 38.7
3.1 25.4 53.1 65.6 47.3
57.7 50. 36.6 36.0
37.4 70.4 61.6 79.5 71.4 73.6 66.5 47.6 28.1 59.2 67.8 57.6 37.2 19.6 84.0 79.5 76.0 59.1 34.8 71.5 78.7 71.0 57.3 73.7 75.6 69.6 71.3 65.5 70.7 16.5
Ln (")
NP QN
ooomnner . . . .
kommuna . . .
. mmwoo mmmoo
mommo . . . .
OkaDKD LONOOO damm.—c
=1'ÖNCDC'333Kx MDNNNu—ON
H anmN . . . Hmm.—1
u—i
NOOWOWONÖN Hu—l WOONQO
forts tabell 19.4 SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar Arbetarbarn Tjänstemannabarn Arbbarn män kvinnor ijbarn män kvinnor Invandrare Storstad UPPVÄXTFAMILJ Fullständig Splittrad Fullständig män kv Splittrad män kv Flyttade vid 15—18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud Tror på högre makt Ej troende UTBILDNING (= 2 år efter grsk Skolslut före 19 Högskoleutb. STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 16—74 år män kvinnor
83.1 83.8 85.9 80.3 87.2 81.1 90.9 72.5 87.3 84.7 83.5 81.8 87.9 75.6 91.2 83.9 82.3 85.4 85.6 85.5 81.2 82.2 81.2 84.8 91.7 94.4 86.5 90.2 71.7 60.8 82.8 66.9 68.1 74.9 65.5 70.7 69.7 80.3 56.6 70.1 75.5 63.4 73.8 77.4 53.8 72.6 67.3 70.1 73.9 70.3 73.2 68.2 68.2 66.4 75.1 56.0 91.7 58.5 68.4 37.8 34.6 41.1 46.1 49.3 55.6 54.6 44.0 58.1 53.0 32.0 47.8 59.1 32.0 62.2 55.7 34.5 29.6 46.8 49.4 58.2 49.4 51.6 53.2 49.1 44.9 52.2 32.0 80.6 47.2 54.4 24.0 25.3 22.7 53.1 49.9 52.1 45.3 54.4 50.2 54.0 43.4 48.5 53.1 42.1 49.4 57.1 37.8 46.1 52.7 50.9 56.7 55.2 53.0 42.3 47.4 47.1 58.1 24.0 72.2 66.0 58.8 38.6 36.9 40.4 40.7 35.1 35.2 28.2 42.0 32.4 38.0 29.9 34.3 34.4 34.9 28.5 40.9 33.9 35.9 50.2 43.2 37.9 35.0 36.6 33.6 45.8 43.6 57.6 44.0 38.9 35.8 38.6 49.1 50.7 47.5 33.9 33.4 36.7 32.2 34.6 30.8 42.9 26.9 34.6 37.8 38.1 34.5 41.5 34.6 41.3 38.0 31.2 37.7 37.9 40.1 33.6 32.6 35.0 31.1 44.0 52.8 35.8 43.0 16.0 15.5 16.4 68.6 68.8 73.3 61.2 76.2 63.2 83.9 58.1 71.7 70.8 72.6 62.7 79.5 61.9 82.5 74.5 66.5 74.3 72.4 72.7 67.8 65.6 65.3 76.6 72.0 94.4 90.6 87.7 49.8 41.0 58.3 20.4 16.8 17.1 14.9 18.6 13.5 20.9
9.8 18.4
17.5 14.6 15.0 20.2 10.9 18.1 23.1 20.1 19.5 13.9 19.2 14.2 21.1 20.5 24.0 28.0 13.9 23.1 21.2 20.2 15.3 24.9
16—29 år om inte annat anges
u—il—l r—i commmkor—cccmco HOONOÄOPNKDO mel—ir—iu—CPCDQ MNMMNVNLON
r—lv—CH
VC) r—iu—l
() .
Or-Imu—COHON r—l co
1—1
ONKDkDHNOW
l—i
MNWMMNN
komm FIF atm hrx NKV
OLOF . . . . . . mmsr' r—il—lN
63th ooocxcr . . . NNu—lsr'
mwo . . r—ir—iw
Kapitel 20 Trygghet
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Exponering för vålds— och egendomsbrottslighet är negativ ur väl- färdssynpunkt, och är samtidigt en indikator på sociala konflikter. Andelen som under ett år har drabbats av våld med skada (märken, läkarbesök etc) är högst i 16-24-årsåldern och minskar med stigande ålder. Andelen som drabbas har inte ökat sedan 70-talet, men flera uppger hotfulla situationer.
Unga män är mest drabbade (aggression mellan unga män). Unga kvinnor rapporterar fler hotsituationer än på 70-talet, särskilt ensamstående mödrar, och ofta gäller det händelser i bostadsmiljö. Exponeringen för egendomsbrottslighet har ökat sedan 70-talet, mest i ungdomsgenerationen.
Våld och egendomsbrottslighet är inte bara en viktig välfärdsaspekt. Brottsnivån är dessutom ett mått på det sociala klimatet och olika typer av sociala konflikter. Stora klasskillnader kan ge utslag i omfattande egendomsbrottslighet, könsrollskonflikter påverkar volymen av kvin- nomisshandel, och generationskonflikter kan ge hög ungdomsbrottslig- het. Nivån och utvecklingen av brottslighet, och volymen av gär— ningsmän och brottsoffer i olika samhällsgrupper, kan således tolkas dels i termer av välfärd (vilka drabbas?), dels i termer av aktuella och ökande konflikter.
I SCBs levnadsnivåundersökningar ULF ingår sedan 1978 en årlig kartläggning av offer för vålds- och egendomsbrottslighet, samt av oron för våld. Kartläggningen gäller händelser under den senaste 12— månadersperioden. Dessa intervjudata kan jämföras med den ordinarie kriminalstatistiken, som bygger på anmälda resp lagförda brott. ULF ger data om brottsutvecklingen ur ett individperspektiv, där ett slumpmässigt urval får komma till tals. I kriminalstatistiken är den sta— tistiska kategorin i regel typ av brott och kan inte relateras till olika kategorier av offer. Kriminalstatistiken har vidare ett betydande mör- kertal, eftersom endast anmälda och lagförda brott ingår. Därför ligger kriminalstatistikens brottsnivå betydligt under intervjuundersök— ningamas. Kriminalstatistiken är vidare känslig för förändringar av rapporteringsbenägenheten. Den pekar mot en ökning av vålds— och egendomsbrottsligheten, medan intervjuundersökningarna ger en rela- tivt konstant bild av brottsutvecklingen.
20.1 Exponering för våldsbrottslighet
Av den vuxna befolkningen i sin helhet (alla 16-74—åringar) hade 6-7 procent under de senaste 12 månaderna råkat ut för något fysiskt våld eller hotelser om våld "som var så allvarliga att man blev rädd". Därav hade 4 procent utsatts för hotelser. 2 procent hade råkat ut för minst en händelse som lett till sådana skador "att det krävdes besök hos läkare, tandläkare eller sjuksköterska", eller att det blev "synliga märken" utan att man dock behövde söka sjukvård (tabell 20.1).
Sedan 1978 registreras en måttlig ökning (+1 procent). Ökningen handlar dock inte om att flera fått någon skada, utan om att fler har varit med om en händelse där man har känt sig hotad. Det är svårt att bedöma om ökningen är reell, och således en indikation på att brotts—
frekvensen har ökat, eller om det endast är frågan om ökad känslighet och oro.
Analyser av fördelningen av våldshändelser visar att offren är starkt koncentrerade till vissa utsatta yrken (poliser, vårdpersonal, kollektiv— trafik) och till storstädernas centrala delar. Exponering för våld är också starkt ålders- och könsrelaterat, med kraftiga värden för vissa ungdomsgrupper. Våld är ofta ett inslag i en aggressiv mansroll i ungdomsgenerationen, och offren är likaledes unga män i samma ål- drar. Andelen våldsoffer är högst bland män i tonåren (totalt 20 pro— cent under ett år, varav 8 procent med skada) och minskar sedan suc— cessivt till 2 resp 0,2 procent efter 55-årsåldern. Kvinnornas expone- ring är klart lägre än männens, men också åldersrelaterad. Kvinnornas exponering är högst strax efter 20 (11 procent), för att sedan minska med stigande ålder till ca 2 procent efter 55 år.
Männens topp inträffar således i tonåren medan kvinnornas kommer senare i 20-årsåldern. Medan mannens exponering kan relateras till en aggressiv och med åren avklingande mansroll, kan kvinnornas expone- ring relateras till parbildningsprocessen, som kommer något senare i 20-årsåldern, och hänger samman med aggression från unga män un- der denna period. Där finns en viss ökning i 20-årsåldern, där kvinnor i ökande utsträckning rapporterar våld med skada (+1,4 procent). Detta understryks av att särskilt unga kvinnor uppger att våldet ägt rum i bostaden, medan manliga våldsoffer oftare anger allmän plats (5 k gatuvåld). Tabell 20.1 visar också att unga ensamföräldrar (dvs i regel kvinnor), där många upplevt konflikter med fäder eller tidigare partners, ligger ovanligt högt ifråga om bostadsvåld (12 procent). En fjärdedel av de ensamstående mödrarna hade under det senaste året antingen hotats eller misshandlats (6 procent med skada). Tabell 20.1 tr. pekar dessutom mot en ökning av bostadsvåldet bland unga ensam- föräldrar (med +8 procentenheter). Alla dessa siffror är säkert under— skattningar p.g.a. högt mörkertal. Misshandel och konflikter med partners ligger inom intimsfären som man inte gärna öppnar för en främmande intervjuare. Dessutom sker intervjuerna normalt i hemmet, där barn och besökande kan vara närvarande. En möjlig tolkning av dessa data är att ökande konflikter under parbildningsprocessen i 20— årsåldern ger utslag i ökande kvinnomisshandel. Andra trender stöder en sådan tolkning. Andelen ensamstående i 20-30-årsåldern har ökat under de senaste 20 åren, förstföderskoma tenderar att bli allt äldre och parbildningsprocessen präglas av allt flera och kortare relationer.
Tabell 20.1 Procent som under det senaste året har utsatts för vald— eller egendomsbrott. Nuläge 1988/91. Procenttal. Källa: ULF. totalt: därav: rädd att stöld/ vanda—
vald enbart med utan 1 bo— gatu— pa ar— gå ut på skade— lisering el hot hot skada skada stad vald betet kvällen görelse vanligt
HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 6.5 16—29 är 12.7
mm Hm (Dm u—tOO sno PH kom Hu) HH Pm r—lN mao HV
16-19 år 13.6 20-24 år 14.1 25-29 år 10.6 35—54 år 5.0 55-74 År 2.0
rl
. . .
. NOOON . . mll'IMI-IO .
. . . . . MUQWIO . . WFWMH
O . M H 01 . F FI om I'll—QIO!" . . NMQIDM DOI—OM . ONNNO OCR—HM .
H
HQWOM . HODNO
. OMOOF . . HNHHO .
.
.
16—29 är män kvinnor
mm NV
. CMNHO =P.—|
u—IQ' kDN cr.—c (NNO HO kom H
G H H P > m atm 019 man r N:o rim wow
16—19 är män kvinnor 20—24 är män kvinnor 25—29 är män kvinnor 35—54 är män kvinnor 55—74 är män kvinnor UNGDOMAR 16—29 år Ensamföräldrar . Arbetslösa . Storstad 14.
1—1 r—i CO?”(*lCWlXÖlOllhu—llx kommmmmmor—io OXKDlekOf—IONKNM [*vhhkokomev—i
N
(* .—|
(X)
N m whmmmwvhtxo OMOPOWHOÄMN
u—t
Hr—tr—l
mmkowmr—tmmwco mthv—tNCOLnQ'Nv—i kOv—IQ'COLOCDONHNQ' l—IN Or—IHMNNHNOO mr—IOIXXDFr—(ONWN HWWQQLOHCDMN
N
OOXNKNQ'NINQ'INW r—IOHMHNOv—IOO kDHQ'NmHv—ll—IOO mNKDmVHr—IOOO
v—i (Doom NOW VND om x—iv—l ("O!—i NQ'N H
c—t
0
St' N
10.
O XD r—i m 0 Q' ("NOK mv'v' l—Ir—llx kDQ'm CNN komst! mix.—| hmm O'! m r—l
Tabell 20.1 tr
Utveckling 1978—1991.
Källa: ULF.
Procenttal.
HELA BEFOLKNINGEN
16-74 16—29 16—19 20-24 25—29 35-54 55-74 16—29 16—19 20—24 25—29 35—54 55—74 UNGDOMAR 16—29 är
är är är är är
totalt: vald el hot
därav:
enbart med
hot
skada
Procent som under det senaste året har utsatts för vald— eller egendomsbrott.
Plustecken anger ökning och * att förändringen är signifikant.
utan 1 bo— gatu— skada stad vald
betet
rädd att stöld pa ar— gå ut på el ska— sering
kvällen
degör.
vandali
vanlig
män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor
Ensamföräldrar Arbetslösa Storstad
+1.0* +1.5
+O.3 +O.8 +2.6* +1.4* -0.7* +1.2 +1.9* +1.3 —0.6 —0.4 +2.6 +2.9 +2.3*
+1.4* +1.3* —1.0* —0.4
+8.1 +1.6 —O.2
+O.9* +1.0*
+O.6 +O.6 +1.6* +1.5* -0.6* +4.3 +3.9 +0.9 —0.3 +O.4 +O.5 —O.8 +O.3 +1.3
-1.7 -0.8 +1.9 —1.3 +O.8 +0.9 +O.2 +O.5 +1.7 +0.0 +O.6 +O.5 -0.2* +O.3 -0.6* -1.8 +0.0 +3.1 —1.5 —1.5 +O.9 —2.4 —0.6 +1.2 +O.4 +2.3 +O.8 —0.1 —0.1 +2.8 +O.7 +1.3 +O.5
—O.3 +O.7 +1.3* +O.3 +O.5 -0.3 -0.4* +O.3 —0.6* -O.l +O.3 -0.7* +3.5 +7.7* —O.8 —1.1 +1.0 +4.9 —1.7 +O.7 +2.9
+O.6* +O.1
+O.2 +0.0 -0.0 +0.9* +0.0 —O.6 +0.9*
—O.4 +O.8* -0.9 +1.4 —0.3 +O.2 +O.5 +1.2* —0.2 +O.2 —3.3 +0.9 -1.3*
+O.6* +O.8 —0.3 +O.8 +O.2 +O.6 +O.7* +2.0 —O.l +3.5*
+6.3 +O.1 +O.4
+7.7* +10.2* +8.0* +11.3* +10.4* +7.0* +4.9* +9.7* +10.8*
+5.4 +10.6* +12.9* +10.1*
+9.4* +11.8* +5.6* +8.3* +4.6* +5.2*
—3.8 +15.1* +11.8*
—4.8* —6.4* -6.8* —6.1' —5.7' -4.2' -3.8* —6.0* —6.7*
-3.8 —9.7* —5.9 —6.1* —6.9* —4.2
-4.0* —4.3* —3.0 —4.4*
+4.2 —7.7 —7.7*
Förändringarna i övrigt är små. Bland de äldsta (över 55 år) tycks våldsoffren minska. Bland tonåringarna går det inte heller att se någon klar tendens till ökning.
Vi har redan visat att andelen som upplevt hotelser har ökat. Lika tyd- liga skillnader och trender finns beträffande intervjupersonernas sub- jektiva bedömningar av tryggheten. Av samtliga vuxna rapporterade 7 procent att det hade hänt ofta under det senaste året att de hade "avstått från att ge sig ut på kvällen av oro för att bli överfallen, rånad eller på annat sätt ofredad". Orosfrågan ger i själva verket kraftigast utslag för de grupper som hade lägst exponering: ju äldre desto lägre risk för våld, men desto flera som kände oro. Skillnaderna mellan generatio- nerna är dramatiska: bland tonåringarna drabbades 14 procent och 2 procent kände oro. Bland de äldsta hade 2 procent drabbats, men 13 procent kände oro. Dessa skillnader blir ännu mera markerade för kvinnor. Det är också främst bland kvinnor som oron tycks ha ökat.
20.2 Egendomsbrottslighet
Exponering för egendomsbrottslighet påverkas i huvudsak av boende- miljön och av de egna stöldbegärliga tillgångarna. Ungdomar tenderar att bo i mindre attraktiva bostadsområden och bör därför vara mera ut- satta än de äldre. De har å andra sidan mindre tillgångar. Statistiken tyder på att den första faktorn är den viktigaste. Indikatorema mäter dels faktisk exponering (stöld eller skadegörelse i bostad, källare, fri— tidshus, bil etc under de senaste 12 månaderna), dels en subjektiv fråga rörande vandalisering: om det "är vanligt i bostadsområdet att det fö— rekommer skadegörelse på gemensamma utrymmen, lekplatser, parker eller dylikt".
Andelen som har drabbats av stöld/skadegörelse är 27 procent av be— folkningen, vilket är en ökning med 8 procentenheter sedan 1978, vilket också korresponderar med kriminalstatistiken. Tabell 20.1 visar att ungdomsgenerationen är mera exponerad än äldre, och att ökningen drabbat ungdomar i större utsträckning än äldre. Vandalisering av ge- mensamma anläggningar tycks ha minskat sedan 70—talet med en tredjedel till 12 procent. De bostadsområden där ungdomar är överrepresenterade är mera drabbade än de äldres områden. Aven här är det svårt att avgöra om det rör sig om reella förbättringar eller en sänkning av anspråksnivån.
Kapitel 21
Internationalism
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Redovisningen av attityder till internationella relationer omfattar oro för krig, neutralitet, försvar, u-hjälp, flyktinginvandring och EG. Det finns en påfallande samstämmighet i enkätsvaren i alla dessa frågor. Ungdomar är inte mera internationellt orienterade än äldre genera- tioner.
Färre i ungdomsgenerationen känner om för krig och färre stöder neutraliteten. Fler anser att u—hjälpen bör ökas, men färre är positiva till EU—medlemskap. Ungdomar är varken mer eller mindre negativa till invandringen. Efter sin familjebildning är man mera restriktiv i dessa avseenden, medan ensamstående ungdomar är mera generösa.
Unga kvinnor har en mera omsorgsorienterad och positiv inställning till u-hjälp och flyktinginvandring, de känner oftare oro för krig och stöder neutraliteten. Jämfört med unga män är de oftare emot för- svarsanslag och EG-anslutning.
När det gäller internationella attityder finns stora skillnader mellan vänster och borgerliga ungdomar, liksom mellan troende och icke tro- ende. Vänster innebär stöd för neutraliteten, att försvaret bör minskas, u-hjälpen och flyktinginvandringen ökas, och mot EG—anslutning. Tro- ende ungdomar är mera positiva till u-hjälp och flyktinginvandring än icke troende.
Den generation som idag är i 20-årsåldern har som ingen annan under de senaste 50 åren upplevt så stora förändringar i Sveriges omvärlds— relationer. Ingen generation har så intensivt konfronterats med det faktum att vi är nära beroende av utvecklingen i andra länder, och ingen generation har heller haft så stora möjligheter till inblick i politik och levnadsförhållanden i andra länder. Allt detta borde ha betydelse för värderingarna, både mot en Ökad förståelse för andra länder och andra värderingar, men också för större oro inför omvärlden.
Under 80—talet levde vi med ökad krigsrisk (ubåtskränkningar, oljekri— get), men fick också uppleva planekonomiernas sammanbrott. Nytt är också den omfattande flyktinginvandringen som blev synlig över hela landet. Miljökatastrofer som Tjernobyl och försumingen blev en svensk realitet, och samtidigt fick vi lära oss att vi saknade varje in— flytande i dessa avseenden. Ekonomin internationaliserades, och vi fick lära oss att sysselsättning och inkomster egentligen avgjordes ut— omlands. Arbetslöshetsnivån på 90-talet kunde man inte föreställa sig under 80-talet. Samtidigt aktualiserades europeiska gemenskapen, som kan komma att föra betydande delar av det reella politiska be- slutsfattandet utanför landets gränser. Gamla svenska dogmer störta- des: neutraliteten, Sverige som moraliskt världssamvete och folk— hemmets transfereringssystem och offentliga tjänster.
De senaste 5-10 åren var en turbulent period, där de internationella chockerna avlöste varandra. Tidigare generationer konfronterades un— der sin uppväxttid med en betydligt stabilare och förutsägbar omvärld, där värderingarna var mera givna på förhand och kunde övertas från de äldre. Turbulensen kräver nyorientering av verklighetsuppfattningar och värderingar, inte bara av ungdomarna utan även äldre generationer.
Intemationaliseringen inom ungdomskulturen är gammal, men den nu- varande ungdomsgenerationen är den första som växt upp med MTV, kabel-TV, utlandsresor och allt bättre språkkunskaper. Tillsammans med allt bättre grundutbildning bör vi ha en internationellt orienterad ungdomsgeneration av en typ vi aldrig har haft tidigare. Det behöver inte innebära en allmänt mera positiv inställning till utlandet, till invandring eller till internationellt samarbete. Det kan också leda till isolationistiska tendenser när omvärlden upplevs som hotande. Intemationaliseringen av arbetslivet och invandringen innebär också ökad konkurrens, vilket främst drabbar svenska ungdomar.
I detta kapitel visas attityder i anslutning till internationella relationer, med utgångspunkt från 1993 års ungdomsenkät. Redovisningen om- fattar krigsrisken, neutraliteten, försvarsanslagen, u-hjälp, invandring, och EG—anslutning. I tabellmaterialet ingår även inställningen till kärnkraft.
21.1 Utlandsresor
Tabell 21.1 inleds med en redovisning av andelen som "någon gång" har varit utomlands på semester eller arbete. 1993 gällde det 93 pro- cent av befolkningen, och lika många bland ungdomar. Detta bör vara det högsta värdet hittills för någon generation. I medelåldern är ande- len något högre, men klart lägre efter 55- årsåldem. Uppväxtfamiljen betyder en del: arbetarbarn har mindre utlandserfarenheter. Lång ut- bildning och borgerliga värderingar innebär mera erfarenheter.
21.2 Oro för krig
Ungefär varannan ungdom (52 procent) hade under den senaste tiden "ofta eller då och då känt sig orolig för krigsrisken". Ungdomar känner mindre oro än äldre generationer. Unga kvinnor var mera oroliga, och oron ökade med ålder ända upp till pensionsåldern (71 procent).
Oron för krig, liksom alla andra internationella attityder, är vidare re- laterade till familjebildning. Samboende är mera oroliga än ensamstå- ende. Det är en skillnad som sedan återkommer för flera indikatorer 1 detta kapitel, och som understryker att familjebildning medför att man
oftare sluter sig inom "familjens lilla värld". Det innebär t.ex. att man kräver anslagsminskningar till försvaret, mindre u-hjälp, färre flyk— tingar och mindre stöd för EG. Tonåringarna har dessa värderingar i klart mindre utsträckning. Detta kan man kanske se som ett tecken på att skolan förmår att förmedla värderingar kring internationell öppen- het och kring omsorg, men att åsikterna senare modifieras under eta— bleringsfasens påfrestningar och vardagens realiteter. Det återstår att se om skillnaderna beror på periodeffekter eller är en konsekvens av åld— rande och familjebildning.
Panisympatier och religion samvarierar med föreställningen om risk för krig. Vänsteranhängare är mera oroliga, liksom troende, och det rör sig om relativt stora skillnader.
21.3 Neutraliteten och försvarsanslagen
Svensk neutralitet har länge varit en dogm, som togs för given, delades av nästan alla och knappast debatterades. 1993 hade neutraliteten för- lorat något av sin roll i samband med sammanbrottet i öst. En positiv inställning till neutraliteten är emellertid inte bara en fråga om praktisk politik. Den kan också vara ett uttryck för pacifistiska värderingar, och bör 1 så fall snarast öka när det yttre trycket försvinner. 1993 var fort— farande en stark majoritet positiv till neutralitet (87 procent, se tabell 21.1). Mest positiva var kvinnorna. Vidare var samboende (särskilt när de hade barn) mera positiva till neutralitet än ensamstående ungdomar. Neutralitetsfrågan är också en partiskiljande fråga, där vänsterungdo— mar håller fast vid den traditionella linjen.
Inställningen till försvaret bör naturligtvis påverkas av det just då ak- tuella internationella läget, där sovjetväldets upplösning 1 vårt närom- råde bör leda till mindre försvarsvilja. I ungdomsenkäten frågade vi även efter försvarsanslagen, om de borde ökas eller minskas. En ök- ning rekommenderade endast 9 procent, medan 44 procent ville ha en minskning. Dessa svar måste även ses i relation till det just då svåra ekonomiska läget och de väldiga budgetunderskotten. Här ligger en av de viktigaste brytpunkterna mellan män och kvinnor, mellan vänster och höger, och mellan ensamstående och samboende ungdomar. Kvinnor är betydligt mera benägna att minska försvarsanslagen, detsamma gäller för vänsterungdomar, och för ungdomar som redan bildat familj.
21.4 Inställningen till u-landshjälp
U-hjälpen är en annan köns- och generationsskiljande fråga. Kvinnor är i många avseenden mera omsorgsorienterade, vilket även fram- kommer här. 15 procent av de unga kvinnorna vill öka u-hjälpen, resp 7 procent av de unga männen. U—hjälpsanhängarna minskarsedan raskt från tonåringarna (14 procent) till 4 procent i medelåldern. Aven i detta fall är samboende ungdomar mindre benägna till stöd än tonåringar och utflyttade ensamstående som ännu inte bildat familj.
Ett större intresse för u-landshjälp är också något som förenar vänster- ungdomar och troende ungdomar. Detsamma gäller ungdomar med hög utbildning.
21.5 Inställning till invandring
Upprepade undersökningar av invandringsattityder tyder på att be— folkningen har blivit mera kritisk till invandringspolitiken och till in- vandringens omfattning, och att förändringarna har inträffat under de senaste 5-6 åren (se kapitel 22). Förändringarna inträffade under en pe— riod med stark flyktinginvandring, en allmän fokussering på in- vandringspolitik, och stark ökning av arbetslösheten. Ungdomsenkäten ger också en övervägande negativ opinion till flyktinginvandringen. 71 procent instämmer i att "Sverige bör ta emot färre flyktingar", 29 pro- cent håller inte med om detta. Ungdomsenkäten ger emellertid inte belägg för några skillnader mellan ungdomsgenerationen och de äldre.
Bland ungdomarna är kvinnorna mer positiva till flyktinginvandring än män, analogt med den omsorgsorientering vi kan se i andra kapitel. Tonåringarna är mest positiva till invandring, i övrigt saknas ålders- skillnader. Dessa resultat ger alltså inte något stöd för hypotesen om starkt motstånd just i ungdomsgenerationen. Efter familjebildningen är man också mera negativ till invandring. Liksom betr. u-hjälp är vänsterungdomar mera positiva, och det gäller även troende, och självklart invandrarungdomar. Högutbildade är även i detta fall mera positiva, medan arbetarbakgrund oftare innebär negativ inställning.
Tabell 21.1 Inställning till internationella relationer. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.
varit orolig behall försvar försvar u—hjälp vi bör ta emot: fri in— vill bli behall utom- för neutra— bör bör — bör färre flera vandring medlem inte lands krig litet ökas minskas ökas flyktingar fr Europa i EG kärnkraft
16—2975r 92.6 52.0 86.8 8.6 43.7 11.0 71.1 28.9 22.2 23.3 52.9
16—29 är män 93.0 47.0 83.5 kvinnor 92.2 57.2 90.3
rr) sr > N > > C) '=' 00 N r—l
25.7 24.5 27.4 41.8 32.2 19.8 18.9 64.7
m > m 0
. m _ m m (S' r ("
89.6 43.5 83.0 93.8 51.4 87.6 93.7 58.8 88.7 94.9 64.0 87.6 86.0 70.9 89.2
H
66.8 33.2 21.8 20.2 60.3 71.7 28.3 22.6 25.3 49.5 26.4 22.1 23.7 50.8 71.5 28.5 24.2 28.3 46.8 72.8 27.2 16.8 30.7 41.5
u—lu—l # 05 ("3
ND
('$ > mwomm sz'Hoosrco
>
u)
sr U'JOOkOI—l
. Hm>mm
Li Li H Lt Lt u(quUanorUutu
män 90.0 41.0 78.8 män 93.4 45.0 83.7 män 94.8 53.5 86.6 män 95.6 52.4 83.9 män 88.9 70.2 82.0
76.1 23.9 21.2 24.7 50.9 72.1 27.9 24.9 29.6 40.4 25.0 26.3 27.4 36.7 74.1 25.9 26.9 35.2 32.5 68.7 31.3 15.3 30.3 36.5
r—Ic—i ”(')me UWNVNkD
o
Lf) > moomwo w>>m=r
o
Lf) sr wwomo
LI Lt H Lt La umomomamum
kvinnor 89.1 46.2 87.3 kvinnor 94.1 58.0 91.8 25—29 kvinnor 92.5 64.5 91.0 35—54 kvinnor 94.0 77.5 91.7 55—74 är kvinnor 83.8 71.5 95.3 FAMILJETYP
Kvarbo 16—24 år 91.3 44.4 84.6 Ensambo 16—24 år 89.8 53.4 86.7 Sambo utan barn 96.1 57.1 88.2 Sambo med barn 92.6 57.3 91.8 SYSSELSÄTTNING
I utbildning 92.2 50.5 83.9 I tillf. arbete 93.5 53.7 88.6 I fast arbete 94.5 53.2 89.9 Anställda 94.4 53.2 89.5 Arbetslösa 89.6 49.9 85.9 Sysselsättn.probl. 93.2 53.3 87.7
57.5 42.5 22.4 15.4 69.8 71.3 28.7 20.2 20.7 59.1 28.0 17.5 19.7 66.3 68.7 31.3 21.2 20.5 62.6 76.5 23.5 18.1 31.0 46.3
Nu—t LO N U'
M M L! LJ Mundi-Munn!
:)
N > xotooo>.—1 Nummi/vm r—t ko sr 00 .—4 sr N mvm.—4>
68.7 31.3 21.1 23.0 55.5 65.6 34.4 23.0 24.6 45.7 27.4 21.7 24.0 53.2 80.8 19.2 14.7 18.5 53.5
v—(l—l OK (1) m
l—IH
xo N > srt—namn Noon-n Lf) rn :r— amet—1 Ou—tkow
59.8 40.2 29.2 24.7 56.7 69.8 30.2 19.5 25.4 56.5 20.9 17.7 23.9 46.8 76.3 23.7 18.3 24.4 49.5 78.2 21.8 19.8 18.8 54.9 72.1 27.9 22.6 23.6 55.9
v—lu—i (V) U' V' n—l >ou>>mo
N
Q' (? mHOmON ox.—1to>om
r—l
v—i
m
> om.—isr>o
1—1 H U'? (T'
forts tabell 2l.1 SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar 87.3 Arbetarbarn 88.1 Tjänstemannabarn 96.0 Arbbarn män 89.4 kvinnor 86.7 ijbarn män 95.8 kvinnor 96.2 Infödda svenskar 93.9 Invandrare 77.8 Storstad 16—29 år 94.6 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 93.0 Splittrad 91.2 Fullständig män 93.6
Splittrad män 91.0
Flyttade vid 15—18 92. PARTISYMPATIER Vänstern 90.3 Borgerliga 97.1 RELIGION Tror på Gud 90.0 Tror på högre makt 93.4 Ej troende 92.5 UTBILDNING (= 2 år efter grsk 89.5 Skolslut före 19 89.8 Högskoleutb. 98.8 STUDENTURVAL Socialt arbete 100.0 Internat. ekonomi 100.0 Sociologi 100.0 Samtliga 100.0 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 91.7 16-74 är män 92.5 kvinnor 90.9
GNONLOKI'GNLOO Hr—l OOIDQFKNKOWWH
r—i
u—l
.
WFQOQ'Q'NCDINCN r—l oo=r>w.—|Noou>oo.—q .
Hr—l
oo v—i
. . n—l
m>mermw u—I meNPwm HO PO H
u—(mr—l (”LO:—( r—l
mc>H >r—m
owooo OLOOv—l
mwo mkov
23.4 22.3 31.3 18.2 26.3 26.0 37.0 28.2 37.9 32.2 30.9 24.0 29.0 32.9 18.0 29.6 25.7 28.2 24.7 39.6 33.4 23.2 19.0 20.8 45.6 52.2 58.3 80.8 67.6 30.3 28.8 31.9 54.4 54.9 51.7 45.6 64.0 37.8 66.5 53.3 46.2 49.3 51.8 56.3 40.9 63.7 45.0 67.5 49.5 54.7 35.8 57.3 56.6 42.3 50.6 50.6 53.5 78.3 38.2 76.5 64.8 48.2 36.9 60.0
16-29 är om inte annat anges
21.6 Inställning till EG
EG-motståndet dominerar även i denna undersökning. 23 procent av ungdomarna tyckte att "Sverige bör eftersträva medlemskap i EG, även om det betyder minskad politisk självständighet", vilket är något färre än hela den vuxna befolkningen (27 procent). I SCBs undersökning av EG-sympatier (november 1993) låg siffran på 26 procent.
Ungdomar är mera negativa till EG än äldre generationer. Motståndet i ungdomsgruppen finns mest bland arbetarbarn och lågutbildade. Hög- skoleutbildade är mera positiva. Det är särskilt intressant att se skillna- derna mellan de tre studentgrupperna: Studerande i internationell eko— nomi är mycket positiva (69 procent), och studerande i socialt arbete och sociologi extremt negativa (9 resp 21 procent, notera dock att det rör sig om mycket små stickprov).
Här spelar även partifärg en viktig roll: vänsterungdomar är betydligt mera negativa (11 procent), men även bland borgerliga ungdomar är EG-anhängarna i minoritet.
Motsvarande front finns även emot kärnkraften. Här formeras den av de yngsta, särskilt unga kvinnor, av vänstersympatisörer och religiösa, medan utbildning knappast betyder något.
Kapitel 22
Attityder till invandrare och
invandring
Av Charles Westin
Sammanfattning
Antalet attentat riktade mot flyktinganläggningar och mot enskilda in- vandrares liv och egendom har ökat avsevärt under de senaste fyra åren. I de fall gärningsmännen har kunnat gripas har det oftast varit unga pojkar. Många människor befarar att rasism och främlingsfient- lighet sprider sig i samhället och att stora befolkningsgrupper sympa— tiserar med de rasistiska attentaten. Resultaten från en riksrepresen- tativ attitydundersökning 1993 som genomförts vid Centrum för invan- drarforskning vid Stockholms universitet visar dock att så inte är fal- let. Rasistiska och invandrarfientliga uppfattningar har inte blivit mer utbredda hos den stora allmänheten, vare sig hos ungdomar, medelål- ders eller äldre. Däremot har allmänheten blivit betydligt mer kritisk till invandringen och invandringspolitiken jämfört med vad som kom- mit fram i tidigare undersökningar.
Många människor fruktar att främlingsfientlighet har vuxit sig stark i Sverige. Det finns åtskilliga exempel på hur etniska relationer i Sverige avhandlas med våld. Flyktingförläggningar har attackerats och i några fall bränts ned. "Lasermannens" kallblodiga beskjutning av enskilda personer med icke—nordiskt utseende ledde till en av de mest omfattande polisutredningarna i svensk kriminalhistoria. Hösten 1992 och våren 1993 skändades judiska begravningsplatser och i slutet av sommaren 1993 stacks den shiamuslimska moskén i Trollhättan i brand av tre pojkar som uppgav sig vara kritiska till den nuvarande flyktinginvandringen.
Första gången en flyktingförläggning attackerades var det en sensation. Sedan dess har förläggningar attackerats så ofta att det knappast har nyhetsvärde längre. Extremister som önskar dra till sig massmedias uppmärksamhet trappar därför upp våldet. Spektakulära Våldsbrott med rasistiska förtecken uppmärksammas i massmedia och lockar där- igenom också till efterföljd. Media ger alltså intryck av att relationerna mellan svenskar och invandrare blir allt mera konfliktfyllda men medverkar samtidigt oavsiktligt till förutsättningarna för att situationen förvärras.
Det är ett allvarligt tecken på att saker och ting inte står rätt till om främlingsfientliga uppfattningar vinner gehör bland ungdomen. Gär- ningsmän som gripits i samband med attacker mot flyk- tingförläggningar har t.ex oftast varit unga pojkar som inspirerats av högerextremistiska aktioner. Antalet brott med rasistiska motiv har så— kerligen ökat under senare år. Men har främlingsfientligheten som så— dan blivit mera utbredd hos allmänheten?
Frågan om allmänhetens inställning till invandring och invandrare i det svenska samhället har varit aktuell tidigare. Den första större under- sökningen av svenskars inställning till invandring genomfördes 1969 när arbetskraftsinvandringen till Sverige var som störst. Resultaten visade att negativa uppfattningar om invandringen och invandrare övervägde bland personer med låg utbildning, bland de äldre och bland dem som identifierade sig med arbetarklassen. De yngsta åldersgrupperna visade den mest positiva inställningen (Trankell
1974).
Tolv år senare genomfördes en ny attitydundersökning. Det talades då mycket om en tilltagande hårdhet i relationerna mellan invandrare och
svenskar. Resultaten från 1969 bekräftades. Unga stod exempelvis för en mycket mera positiv inställning till invandrare än medelålders och äldre. Mot all förmodan hade den allmänna opinionen dock inte ut- vecklat sig i en negativ riktning sedan 1969. Förklaringen var att ung- domsgenerationer som vuxit upp i efterkrigstidens svenska invand- ringssamhälle ersatte dem som föddes under seklets första årtionde och som var för gamla att medverka 1981. Detta "utbyte" svarade hu- vudsakligen för förändringen i positiv riktning. Att många samtidigt ansåg att relationerna mellan svenskar och invandrare försämrats an- togs bero på att en främlingsfientlig minoritet blivit mera högljudd än tidigare. Rent generellt byggde alltså bilden av tilltagande konflikter i samhället på en negativ selektion inom massmedia och bland myndig- heter av informationen om de etniska relationerna (Westin 1984).
Under senare delen av 1980-talet talades det åter om tilltagande rasism i samhället. Flyktingmottagandet fungerade inte som planerat. I kom- munerna fanns god vilja men strömmen av spontant anlända asylsö- kande växte år från år och nådde nivåer som det nya mottagningssys— temet från 1985 inte planerats för. Kommissionen mot främlingsfient- lighet och rasism tillsattes 1987 bara något år efter det att Diskrimine- ringsutredningen presenterat sitt slutbetänkande. En uppföljande atti- tydundersökning 1987 bekräftade resultaten från 1981. Inte heller denna gång fanns således stöd för antagandet att främlingsfientlighet brett ut sig i samhället. Dock uttryckte sig de yngsta intervjuperso- nema mera kritiskt om invandringen än vad motsvarande åldersgrup— per hade gjort 1981 (Westin 1987). Den här iakttagelsen bekymrade kommissionen som därför finansierade en särskild studie av ungdo- mars attityder. Den genomfördes hösten 1990 vid Ceifo. Resultaten vi- sade att unga människor nu uttryckte sig kritiskt om invandringen. De mest negativa uppfattningarna om invandringen och invandrare kom från unga män inom arbetarklassen (Lange & Westin 1991).
22.1 Undersökningen 1993
Undersökningen av befolkningens attityder till invandringsfrågor 1993 genomförs på uppdrag av Kulturdepartementet av Anders Lange och undertecknad. Den här studien ingår i serien av attitydundersökningar. Dock skiljer den sig i vissa avseenden från föregångarna. Parallellt till- frågades utrikes födda från fyra länder - Chile, Finland, Iran och Polen - om deras syn på Sverige som invandrarsamhälle, något som inte har
gjorts tidigare. I den svenska delen intervjuades svenska medborgare i åldrarna 18-71 år. Basurvalet bestod av 1500 personer. Till detta kom ett tillägg på 300 personer i åldrarna 18-23 år med särskilda medel från Civildepartementet. Urvalet är riksrepresentativt.
Ännu är data från undersökningen långt ifrån färdiganalyserade. Några resultat från studien av svenska medborgares attityder har presenterats i två preliminära rapporter: "Den mångtydiga toleransen" (Lange & Westin 1993a) och "Ungdomen om invandringen II" (Lange & Westin 1993b). Rapporterna liknar varandra. Den förra återger resultaten från hela stickprovet medan den senare koncentreras enbart på åldersgrup- pen 18-23 år.
Ett huvudresultat är att allmänheten nu tar ställning för en mera re- striktiv linje när det gäller fortsatt invandring av politiska flyktingar, anhöriga och arbetskraft än vad fallet var 1987. Samtidigt visar måtten på xenofobi (främlingsfientlighet) att någon förändring i detta av- seende inte tycks föreligga.
Ungdomens inställning skiljer sig inte från den allmänna trenden. Ungdomar är kritiska mot omfattningen av den nuvarande invandring— en och de är kritiska mot invandringspolitiken, men de tycks inte vara det av rasistiska skäl. Vi finner statistiskt Säkerställda förändringar mellan 1987 och 1993 för de fem frågorna i tabell 22.1. Det rör sig om stora förändringar i en invandringskritisk riktning — med undantag för frågan om "invandring" av adoptivbarn. Andelen som förespråkar en minskning av adoptivbamsinvandringen har gått ned sedan 1987.
Rimligen uppfattar inte ungdomar adoption som jämförbar med andra invandringsskäl. En överväldigande majoritet, 87 procent, anser att Sverige kan ta emot minst lika många adoptivbarn som idag. Nu bör det sägas att adoptivbamsinvandringen inte är stor, mellan 1500 och 2000 barn per år. Eftersom flertalet utländska adoptivbarn kommer från Asien, Afrika och Latinamerika är det rimligt att anta att flertalet svarande inte haft direkt rasistiska överväganden i åtanke när de i öv- rigt förespråkar restriktivitet och minskad invandring. Svaren på den här speciella frågan ger inte stöd åt hypotesen att rasismen har ökat i Sverige. Skulle människor i ökande utsträckning grunda sina ställ- ningstaganden på rent rasistiska föreställningar är det rimligt att anta att de då också i ökande utsträckning skulle motsätta sig invandring av adoptivbarn.
Tabell 22.1 Fem frågor om invandring och invandringsbestämmelser. Fördelningar uttryckta i procent. Signifikant fördelningsskillnad mar- keras med pil. Svenska medborgare 18-23 år. Procenttal.
1981 1987 1993
1. Ett antal personer söker sig varje år till Sverige på grund av politiska skäl. Tycker Du att vi borde tillåta fler, ungefär som nu eller färre att komma hit på sådana grunder? Fler 17 18 15 Signifikant fler Som nu 44 43 39 tycker "färre" Färre 33 32 ———> 45 1993 Vet ej 6 7 2
2. Ett antal personer kommer hit varje år för att de fått arbete i Sverige. Tycker Du att vi borde tillåta fler, ungefär som nu eller färre att komma hit på sådana grun— der? Fler 6 8 10 Signifikant fler Som nu 39 46 39 tycker "färre" Färre 51 40 ——-> 49 1993 Vet ej 5 7 2
3. Ett antal personer invandrar till Sverige därför att de har nära anhöriga (föräldrar eller barn) som bor här. Tycker Du att vi borde tillåta fler, ungefär som nu eller färre att komma hit på sådana grunder? Fler 12 22 13 Signifikant fler Som nu 41 43 40 tycker "färre” Färre 39 28 -——> 44 1993 Vet ej 7 7 2
4. Varje år adopteras ett antal barn från andra länder av svenskar. Tycker Du att vi borde tillåta fler, ungefär som nu eller färre att komma hit på sådana grunder? Fler 32 35 36 Signifikant fler Som nu 43 43 ———> 51 tycker "som nu” Färre 19 15 10 1993 Vet ej 6 8 3
5. Anser Du att bestämmelserna om invandring till Sverige borde bli strängare, vara oförändrade eller lättas upp? Lättas upp 7 13 10 Signifikant fler oförändrade 35 38 25 tycker "sträng—" Strängare 51 42 ———> 61 are" 1993 Vet ej 7 8 4
Politisk förföljelse och familjeäterförening är i stort sett de enda skäl som en utom—nordisk medborgare kan åberopa för att få uppehållstill— stånd i Sverige. Det är ovanligt att arbetskraft får rekryteras till Sve- rige från utom- nordiska länder. Allt färre svenska ungdomar accepterar de här "officiella" skälen att invandra. Överraskande är att betydligt fler ungdomar är beredda att acceptera krig respektive svält och fattig- dom som skäl till att låta människor stanna i Sverige.
Samma tendens gäller för svarsmönstren på ett antal "Likert—liknande" påståenden (tabell 22. 2). I fråga om de påståenden som direkt eller indirekt har med invandring att göra intar ungdomen en betydligt mera restriktiv hållning än vad fallet var 1987. Ett påstående som har med utlänningars kriminalitet att göra utmärker sig. Över 80% av de svarande ungdomarna instämmer med tanken att utlänningar som begår brott 1 Sverige bör utvisas mot 50% 1987. Däremot tyder de mått som använts för att fånga xenofobi inte på något större gensvar bland 18-23 åringar 1993 jämfört med motsvarande åldersklasser 1987. I stora drag gäller samma sak när vi jämför l8-23—åringar 1987 med samma ålderskohort sex år senare - 24-29-åringar 1993.
Min kollega Anders Lange har på basis av faktoranalyser utarbetat ett antal olika sammanfattade mått på människors inställning till de frågor som undersökningen avhandlar. Jag kan här inte gå in på hur måtten har konstruerats utan hänvisar till vår rapport Den mångtydiga toleran- sen (Lange & Westin 1993a). Två av de centrala måtten rör xenofobi respektive inställning till invandring. I figur 22.1 visas medelvärden för måtten för kombinerade ålders- och könskategorier.
Måtten är sju—gradiga. Höga värden står för en mera xenofob inställ- ning respektive en mera invandringskritisk inställning. Det framgår för det första att xenofobi-måttet överlag har lägre medelvärden än måttet inställning till invandring. Vidare framgår det att de yngre har en något mera negativ xenofob inställning än de medelålders men inte alls i närheten av de äldres. Bland de yngre ålderskategorierna framkommer det också klart att kvinnor har en mindre xenofob inställning än män och samtidigt en mera positiv inställning till invandring.
Tabell 22.2 Likertpåståenden. 18-23 år. Procenttal.
1987 1993
1. Vi bör inte släppa in några flera invandrare i Sve—
rige!
Instämmer helt Instämmer delvis Tar avstånd delvis Tar avstånd helt
12 13 Ej signifikant 24 28 24 25 40 34
2. Det har varit fel att släppa in så många invandrare till Sverige som man har gjort! Instämmer helt Instämmer delvis Tar avstånd delvis Tar avstånd helt
3. Alla som vill komma till Sverige och bör få göra det! Instämmer helt Instämmer delvis Tar avstånd delvis Tar avstånd helt
25 27 Signifikant 16 30 Fler instämmer 29 21 1993. 30 21
bo och arbeta här
9 8 Signifikant 20 21 Färre tar avstånd 28 39 helt 1993. 43 32
4. Utan den invandring till Sverige vi haft hade vi inte kunnat få en så hög levnadsstandard som vi nu har! Instämmer helt Instämmer delvis Tar avstånd delvis Tar avstånd helt
5. Det är inte mer än byggt det här landet i höga produktion! Instämmer helt Instämmer delvis Tar avstånd delvis Tar avstånd helt
20 21 Ej signifikant 36 44 22 22 22 13
rättvist att svenskarna som har första hand får dra nytta av vår
31 22 Ej signifikant 37 43 19 19 12 16
6. Vi har fått en ökad arbetslöshet i Sverige därför att invandrarna har tagit svenskarnas arbeten! Instämmer helt Instämmer delvis Tar avstånd delvis Tar avstånd helt
7 4 Ej signifikant 22 27 30 26 40 43
7. Många utlänningar kommer till Sverige bara för att ut— nyttja våra sociala förmåner! Instämmer helt 22 Instämmer delvis 40 Tar avstånd delvis 18 Tar avstånd helt 18
15 Signifikant
38 Färre instämmer 27 1993. 20
8. Ju mindre man märker av alla utlänningar desto bättre är det! Instämmer helt 15 Instämmer delvis 13 Tar avstånd delvis 23 Tar avstånd helt 49
9 Ej signifikant 19 26 30
9. Om det blir ökad arbetslöshet i Sverige bör en del av utlänningarna tvingas att lämna landet! Instämmer helt 6 Instämmer delvis 13 Tar avstånd delvis 28 Tar avstånd helt 53
6 Ej signifikant 15 24 55
10. Det gäller framför allt att se till att landets egen befolkning har arbete! Instämmer helt 66 Instämmer delvis 23 Tar avstånd delvis 7 Tar avstånd helt 4
28 Signifikant 31 Färre instämmer 22 helt 1993. 18
Svenskarna känner ett större ansvar för sitt arbete
6 Ej signifikant 18 32
11. än de utlänningar som har kommit hit! Instämmer helt 6 Instämmer delvis 16 Tar avstånd delvis 22 Tar avstånd helt 56
12. själva önskar det, tioner! Instämmer helt 27 Instämmer delvis 30 Tar avstånd delvis 25 Tar avstånd helt 18
13. Det är bra om invandrarna håller sitt modersmål och lär Instämmer helt 30 Instämmer delvis 23 Tar avstånd delvis 26 Tar avstånd helt 21 Samhället bör skapa möjligheter för invandrare, att bevara sitt språk och sina tradi—
44
som
21 Signifikant 44 Färre tar avstånd 20 1993. 14
som kommit till Sverige be— sina barn det!
21 Signifikant 36 Färre instämmer 24 helt 1993. 19
14. Invandrare som tänker stanna i Sverige bör i sitt eget intresse bli så lika svenskarna som möjligt! Instämmer helt 30 26 Ej signifikant Instämmer delvis 36 42 Tar avstånd delvis 21 22 Tar avstånd helt 13 10
15. Alla invandrarbarn i Sverige borde från början lära sig att svenska är deras modersmål! Instämmer helt 30 23 Signifikant Instämmer delvis 21 34 Färre instämmer Tar avstånd delvis 32 22 helt 1993. Tar avstånd helt 17 21
16. Endast invandrare som talar svenska i sina familjer och uppfostrar sina barn på svenska borde få bli svenska
medborgare!
Instämmer helt 11 11 Ej signifikant Instämmer delvis 12 20 Tar avstånd delvis 28 20 Tar avstånd helt 49 49
17. Alla utlänningar som begår brott i Sverige bör tvingas att lämna landet! Instämmer helt 26 51 Signifikant Instämmer delvis 25 29 Fler instämmer Tar avstånd delvis 29 12 1993. Tar avstånd helt 20 7
Människor som hyser xenofoba och rasistiska uppfattningar är mot- ståndare till invandring. Det ser vi i våra data. Särskilt motsätter de sig invandringen av folkgrupper som fenotypiskt skiljer sig stort från svenskar och nordbor. Men dessa skikt inom befolkningen svarar inte för hela det stora missnöje med invandringen som kommer fram i den här undersökningen. I ökande utsträckning har människor också börjat kritisera invandringen från andra utgångspunkter. Rimligen gör en del det av fruktan för att konflikter ska breda ut sig i Sverige. Några gör det av rädsla att demokratin inte ska klara av de spänningar i samhället som integreringen av flyktingar kan ge upphov till. Ett fel som den moraliska eliten i Sverige har gjort är att jämställa kritik av in— vandringspolitiken med rasism och främlingsfientlighet.
I tabell 22.3 redovisas data från en fråga som rör människors bedöm- ning av graden av likhet mellan sig själva (som svenskar) och ett antal namngivna nationaliteter och minoriteter. Frågan ställdes ursprungli-
gen 1981. Rangordningen 1993 skiljer sig ytterst lite från den 1987. Uppenbarligen finns en konstant och konsistent bedömning av likhe— ter och olikheter mellan folkgrupper. Variationen är större när det gäl- ler medelvärden för skattningar av respektive grupp. Det genomsnitt- liga avståndet till grupper som uppfattas som mycket nära (här "norrmän" och "finnar") har ökat sedan 1987. För flertalet av de grup— per som uppfattas som avlägsna/olika har det genomsnittliga avståndet minskat. Samtidigt som människor oroas över flyktinginvandringen, dess kostnader och de konflikter som skapas, tycks en tillvänjning ha ägt rum. Sydeuropeiska, östeuropeiska och utomeuropeiska folkgrup- per uppfattas visserligen alltjämt som mycket olika svenskarna men de är inte fullt så exotiska som de tycktes vara bara för några år sedan. Det här utfallet är ytterligare en indikation på att renodlad främlings- fientlighet och rasism inte breder ut sig inom den allmänna opinionen.
Tabell 22.3 Skattning av likhet för olika nationaliteter och etniska minoriteter. Medelvärde på 7-gradig skala samt rangordning för åld- rarna 18-70 år.
1981 1987 1993
Medel— Rang Medel— Rang Medel— Rang värde värde värde Norrmän 1.37 1 1.44 1 1.54 1 Finnar 1.45 2 1.61 2 2.08 2 Engelsmän 2.34 3 2.54 4 2.25 3 Tyskar 2.43 4 2.70 5 2.52 4 Samer 2.62 5 2.27 3 2.57 5 Judar 3.83 6 4.22 7 3.77 6 Polacker 3.95 7 4.02 6 3.90 7 Greker 5.10 8 4.75 8 4.46 8 Kineser 5.77 11 5.38 9 5.22 9 Turkar 5.72 10 5.64 10 5.44 10 Etiopier 5.86 12 5.65 11 5.61 11 Zigenare 5.67 9 5.76 12 5.68 12
m 3.84 3.83 3.75
gen på xenofo- sning efter kön
g. Särredovi
Figur 22.1 Fördelningar i procent över de olika skalste bimåttet resp på inställning till invandn'n och ålder.
medelvärden på indexet för främlingsfientlighet
än
r 0 n m v k
Åldersgrupper
medelvärden på indexet for inställning till invandring
. m __ Mäwäaanwä ,. tår,—m_s”?
gå,/%
man
...å %$].
/////////////////,////////,
r o n m v k
56-71 år
36-45 år 46-55 år Åldersgrupper
' 26—35 år
18—25 år
Bortfallet i undersökningen är 22 procent för ålderskategorin 18—23 år. Främlingsfientliga uppfattningar kan därför vara underrepresenterade. En annan felkälla är social önskvärdhet. Dagens ungdomar är inte dummare än att de kan svara på ganska grova frågor utan att avslöja sin verkliga uppfattning. Denna felkälla har vi små möjligheter att kontrollera för. Risken finns alltså att främlingsfientliga hållningar un- derskattas även av denna anledning. Å andra sidan kan det tänkas att "locket-av" debatten har lett till att det blivit mindre tabubelagt att kri- tisera invandringen och dess konsekvenser.
Hypotesen att främlingsfientligheten växer bland ungdomar i åldrarna 18—23 år får alltså inte stöd. Däremot finns ett växande missnöje med invandringspolitiken och ytterst med invandringen.
Utfallet av vår undersökning - kritik av invandring och avstånds— tagande till typiskt fördomsfulla och etnocentriska påståenden — stäm- mer in på det förhållningssätt som Ottar Brox har uppmärksammat: Jag ärinte rasist, men Detta men är ett nytt inslag i ungdomens attityder. Hur skall denna reservation när det gäller ungdomars inställning till invandring förstås? Varför har ungdomsgenerationen idag en mera ne- gativ inställning till invandring än tidigare ungdomsgenerationer?
Rent generellt finns det goda skäl att vara observant på den unga gene- rationens inställning i viktiga samhällsfrågor. Unga människor i färd med att utforma sin vuxenroll är som regel mera lyhörda för gångbara åsikter i tiden än de som närmar sig medelåldern och som för länge se- dan har etablerat sin vuxenidentitet. Enligt den här teorin borde unga människor just i åren runt myndighetsåldern kunna ge oss en hygglig bild av de modebetonade och vid den aktuella tidpunkten ofta fram- förda förhållningssätten. Dessa behöver i och för sig inte sammanfalla med befolkningsmajoritetens uppfattningar.
Självfallet ändrar människor sin uppfattning i en rad politiska frågor under årens lopp under intryck av sina erfarenheter och ibland kan— hända rent av under intryck av sakargument i en debatt. Det demokra- tiska styrelseskicket bygger på detta. Men när det gäller vissa grund- läggande värderingar är vuxna människor i allmänhet obenägna att byta ståndpunkt. De sveps inte med av rådande meden och tillfälliga trender när det exempelvis gäller grundfrågor som rör rättvisa, jämlik— het, solidaritet och demokrati. Den grunduppfattning som de ger ut- tryck åt är en redan väletablerad del av själva vuxenidentiteten. Risken
är stor att de ungdomar som idag aktivt ger uttryck åt främlingsfient- liga uppfattningar kommer att hålla fast vid dem senare i livet. Toler- ans, öppenhet och en tillåtande inställning till mångfald, och motsatsen - intolerans, snålhet och en restriktiv hållning till pluralism - är viktiga inslag i människors vuxenidentitet.
Hur ska vi då förstå den här opinionsförändringen? Vilka för- klaringsprinciper kan vi tillgripa? Och, vilka bör vi tillgripa? Det finns nog inget enkelt svar på frågorna. Vi har att göra med komplexa sam- hällsprocesser där människors föreställningar-om-varandra och före- ställningar-om-varandras—föreställningar möts och bryts mot varandra. De kan försvaga varandra, eller tvärtom, förstärka varandra. Dessa fö- reställningar och föreställningar-om-föreställningar utnyttjas för än det ena och än det andra syftet av massmedia, politiker och intelligentian. Ytterst är det fråga om konstruktionen av verklighetsrepresentationer.
22.2 Politiska förändringar i omvärlden
Perioden 1987 — 1993 har bjudit på dramatiska politiska förändringar i omvärlden. Dessa går inte spårlöst förbi. Perioden har också inneburit omvälvningar, kris och dramatik i Sverige. Mer än kanske någon gång tidigare har invandringen och det mångkulturella samhället stått i cen- trum för samhällsdebatten. Massmedias möjligheter att förmedla bilder av det politiska skeendet, både hemma och utomlands, har fått allt större betydelse. Vi har kunnat följa bombningen av Bagdad, artilleri- beskjutningen av Sarajevo och bråken mellan skinheads och anti-ra- sister i Kungsträdgården i våra vardagsrum.
Politiska förändringar i omvärlden under den senaste sexårsperioden har ökat trycket mot Sveriges gränser. Att det kalla kriget har upphört har påverkat situationen på olika sätt. Nya flyktvägar från tredje värl- den har öppnats genom Osteuropa, Ryssland och Baltikum. Etniska konflikter har börjat gro på_olika håll i det forna Sovjetimperiet. De politiska förändringarna i Osteuropa har lockat fram nationalistiska stämningar som ingenstans har fått ett så våldsamt förlopp som i f.d. Jugoslavien. Där pågår ett utrotningskrig, det första regelrätta kriget på den europeiska kontinenten sedan andra världskriget. Hundratusentals bosnier är på flykt.
Etnicitet och nationalism, liksom många andra former av kollektiva identiteter, förutsätter en kategorisering av människor, samhällen, sta- ter i termer av vi och dom. Overordnad den svenska nationella identi— teten finns en kollektiv identitet som svenskar delar med andra västeu— ropéer med någorlunda överensstämmande uppfattningar om demo- krati, frihet och välfärd.
Denna överordnade identitet som västerlänningar har under en stor del av innevarande sekel kontrasterats mot kommunismen och Sov- jetsamhällets förtryck, tvång och ofärd. Med Sovjetsystemets gradvisa upplösning och definitiva fall 1991 synes islam och muslimer i ökande utsträckning ha kommit att inta rollen som kontrasterande identitet. Den fundamentalistiska regimen i Teheran har tydliggjort motsätt- ningen genom gisslantagande och genom dödsdomen mot Salman Rushdie. Gulfkriget och inte minst det faktum att Saddam Hussein höll svensk gisslan fängslad i över ett år har sannolikt också bidragit till att inskärpa en negativ bild av muslimer. Förmodligen är unga människor mera lyhörda för dessa nya tongångar än äldre generationer. Det är mot denna förändrade omvärldssituation som vi måste förstå aktuella stämningar i Sverige till flyktingar, flyktingmottagning och invandringspolitik.
I början av 1980-talet var invandringen av flyktingar begränsad. När— mare hälften kom från FNs flyktingläger inom ramen för den då gäl- lande kvoten på 1250 flyktingar per år. Flyktingmottagandet reforme— rades 1985. Flyktingar placeras i kommuner där den egentliga intro- duktionen till svenskt samhällsliv äger rum. Men Invandrarverket hann inte utreda och placera nyanlända flyktingar i kommuner. Köerna växte. Den ena tillfälliga förläggningen efter den andra inrättades. De asylsökande tillåts inte arbeta under väntetiden. Kommuner anlitades som inte ursprungligen planerats vara med i mottagningssystemet. I Sjöbo avböjde kommunstyrelsens majoritet Invandrarverkets förslag om att ta emot flyktingar efter den lokala folkomröstningen 1988 där en majoritet av invånarna röstade nej till lokalt flyktingmottagande.
Sjöbo är viktigt om man vill förstå rasism-diskursen i Sverige under senare år. Sjöbo blev en scen där flyktingmotståndare och flyktingtill- skyndare kombatterade inför kamerorna. Vad Sjöboboma själva ansåg, vilka deras motiv var, förpassades till bakgrunden. Tillskyndarna, framför allt de som inte själva var Sjöbobor, tog det för givet att mot— ståndet mot flyktingmottagning grundades i rasism. Ja—sidan drog till
sig kulturpersonligheter, författare och andra medlemmar av den mo— raliska eliten. Det politiska etablissemanget i Sverige fördömde Sven- Olle Olsson och andra ledare för nej-sidan. De Sjöbobor som motsatte sig flyktingmottagning drevs in i den främlingsfientliga fållan där de välkomnades av tillresta högerextremister. Allt fick maximal täckning i massmedia.
Lärdomen från Sjöbo var att frågan om flyktinginvandringens om- fattning och mottagningens organisation, kostnader och mål inte fick diskuteras. Men bara femton månader senare genomförde regeringen i princip den politik som Sven—Olle Olsson i Sjöbo förespråkade, och som han fördömdes för. Sedan dess är det inte längre tabubelagt att förhålla sig kritisk till invandringspolitiken, att ifrågasätta invand— ringen av flyktingar osv. Vid riksdagsvalet 1991 kom det nybildade Ny demokrati direkt in i Riksdagen. Partiet har på ett förtäckt sätt friat till dem som oroas av invandringen.
Många människor känner en berättigad oro inför framtiden. Strömmen av asylsökande under senare år har i tiden sammanfallit med en djup ekonomisk nedgång. Publiciteten runt invandringen har huvudsakligen varit negativ. Under lång tid, sägs det, låg "locket på". Journalister skrev inte öppet (eller ärligt) om problem i samband med invandringen. Men sedan Sjöbo blev det legitimt att vädra problemen. Och det har gjorts med besked, utan nyanser, utan perspektiv.
Ända sedan debatten i Sjöbo 1987-88 om flyktingmottagning, dvs un- der större delen av våra 18—23—åringars tonårsperiod, har invandringen debatterats hårt i samhället. Tonåren och de tidiga tjugoåren är en yt- terst formativ period av livet när egna ställningstaganden i frågor om moral, samlevnad och politik etableras. Det är alltså knappast märkligt att den kritiska debatten som förts i samhället avsätter spår hos ung- domen. När vi nu noterar att den ungdomliga opinionens inställning till invandring är starkt kritisk jämfört med hur den tedde sig 1987 in— ställer sig frågan vad detta står för?
Det är uppenbart att extremgrupper på högerkanten har blivit mera ak- tiva under senare år. Forskning som bedrivs av Helene Lööw och stu- dier som gjorts av journalisten Anna-Lena Lodenius visar att högerex- trema grupper är aktivare idag än de var för några år sedan. Detta är ingen isolerad svensk företeelse utan ingår i en allmän upprustning av neonazitiska rörelser i Europa. Visserligen kan attentaten mot
flyktingförläggningar sällan hänföras direkt till medlemmar av dessa organisationer. Men organisationerna sprider informationsmaterial och kan inspirera lokala ungdomsgäng till aktioner riktade mot flyktingar.
Ett klimat av fruktan råder. Mängden av invandrarfientliga aktioner som utförts av enskilda personer ger intryck av en starkt framväxande våg av högerextremistiska uppfattningar. Sverige—demokraterna och andra högerextrema rörelser tror sig rida på en våg av opinionsmässig framgång. Attentaten föder en motkraft. Det finns en uppenbar risk att upptrappning av det politiska våldet kan komma att ske då vissa grup- per av "anti-rasister" tillgriper våldsmedel, något som har blivit up— penbart på Karl den XII-dagens kravaller. Människors oro måste tas på allvar. Men allmänhetens oro uttrycker sig inte i våldshandlingar, mordbränder och gravskändningar.
22.3 Ungdomens villkor
Ungdomen är på en gång gynnad och missgynnad. Gynnad är den i kraft av sin unga ålder med livet framför sig. Idag har flertalet också god utbildning. Mycket av idealbildningen i samhället i fråga om livs- stil, smak, kläder, musik och skönhet fokuserar på begreppet ungdom. Man kan rentav tala om en ungdomskult. Ungdom är ett skede av livet som nu expanderar både ned i barndomen och upp i medelåldern. I fråga om inflytande över samhällsutvecklingen är den egentliga ung- domen dock missgynnad. Den saknar exempelvis starka intresseorga- nisationer. Vid stigande arbetslöshet drabbas ungdomar hårt. Som de sist anställda måste de gå först.
I Sverige är ungdomsarbetslösheten inte stor jämfört med andra euro- peiska länder. Likväl är den större idag än någonsin tidigare under modern tid. Det är med flyktingar som skall ut i samhället som ungdo- men konkurrerar om arbete och bostäder. Och i storstäderna råder brist på mindre lägenheter med låga hyror. Det är besvärligt för unga män- niskor med osäkra inkomstförhållanden att skaffa sig egen bostad. Par- tierna söker nå förstagångsväljare, det är sant, men ungdomen hör inte till de målgrupper i samhället som politikerna vinnlägger sig om i för- sta hand. Ungdomsfrågor hör inte till den politiska debattens centrum.
Det hör nog ungdomen till att uttrycka sig våldsamt, provokativt och odiplomatiskt. Ungdomar i de sena tonåren förbereder sig för en
vuxenidentitet. Det innebär bl a att testa attityder och politiska uppfatt— ningar. Till viss del kan dagens invandringskritiska uppfattningar vara del i en provokativ jargong och ett uttryck för ungdomars behov att testa gränser för det tillåtna. Men det är inte hela förklaringen. Idag tycks det allmänna tonläget ha blivit hårdare. Film och rockmusik som appellerar till ungdomar innehåller påfallande mycket våldsbudskap. Mer än tidigare förekommer slagsmål och vandalisering i samband med idrottsevenemang. Om unga svenska supporters till ett lag inte drar sig för att slåss med de likaledes unga svenska anhängarna till motståndarlaget kan grupper av invandrarungdomar också komma att attackeras, och de kan i sin tur komma att försvara sig. Ungdomskultu- ren innehåller mycket som är uttryck för en sund upprorsanda och kri— tik av vuxenvärlden. Dessvärre finns också några exempel på hur symboler för folkmord och judeförföljelse trivialiseras och förflackas i kommersiellt syfte. Främlingsfientliga förhållningssätt idag är inte helt oförenliga med sådana trender inom den internationella ungdomskultu- ren.
Ungdomar är mera lyhörda för trender i tiden än vuxna personer. Det hör till utvecklingen av en vuxenidentitet. Ungdomens uppfattningar är därför ofta en god indikator på aktuella trender i samhället och vuxen- världen.
Likväl tror jag att det finns djupare förklaringar som måste sökas i ungdomens livsvillkor i sig. Under åtskilliga decennier, så länge jag själv kan minnas i varje fall, har särskilda referensgrupper funnits med vilka ungdomar jämför sig och identifierar sig och vilka de söker ef— terlikna och bli del av. Namnen skiftar, markörerna likaså (exempelvis klädseln och musikpreferenserna), men den psykosociala funktionen som de här grupperingarna fyller är densamma. Min egen ungdoms dixies är vår tids synthare, medan femtiotalets knuttar, åtminstone i klassmässiga avseenden, kan jämföras med dagens skinheads.
Idag tycks emellertid de sociala identitetema vara viktigare för ung- domen än vad fallet var för några decennier sedan. Det märks i den stridsberedskap som numera manifesteras när sociala identiteter hävdas av ungdomsgrupper mot varandra. Vi ser det i samband med fotbolls- och ishockeymatcher. Vi ser det när invandrargäng och skinheads drabbar samman på Karl den XII:e dagen.
Varför har det blivit så? Att de synbarligen relativt flyktiga sociala
identiteter som ungdomsgrupperingar tillhandahåller har fått ökad be— tydelse för ungdomar idag jämfört med några decennier tillbaka i tiden sammanhänger, såvitt jag kan förstå, med att andra, mera stabila grupptillhörigheter och identiteter är svårare att uppnå för dagens ung- dom än vad fallet var för tidigare generationer.
I det svenska samhället råder en markant ålderssegregering sedan nå— gra decennier. Det dröjer ofta långt in i tjugoårsåldern innan unga människor kommer i regelbundet arbete. Det dröjer alltså länge innan unga människor med visst fog kan tala om en egen yrkesidentitet. Och yrkesidentiteten är en väsentlig grundsten i vuxenvärlden. Med yrkes- identiteten följer ansvar, självständighet, respekt och stoltheten att veta att man behärskar ett yrke. Inte minst viktigt är att yrke och anställning ger ekonomiskt oberoende. Förändringar i familjebildningsmönstren bidrar också till att ungdomars kontakter med vuxenlivet och äldre generationer försvåras. Därför har sociala identiteter knutna till konkurrerande ungdomsgrupperingar med fokus på livstil, knutna till särskilda fotbollslag, och i vissa fall knutna till etnicitet kommit att få allt större betydelse i den unga generationens liv.
Någon återgång till förhållanden förr i tiden finns givetvis inte. Men det kan finnas skäl att erinra om hur det förhöll sig. Fortfarande på slutet av 50-talet fick 14 och 15 år gamla ungdomar arbete efter att ha gått sju eller åtta år i folkskola. Någon färdig yrkesidentitet fick de förvisso inte med en gång. På den tiden var industrin mera personalin- tensiv än vad den är idag. Många ungdomar ur arbetarklassen och den lägre medelklassen kom därför in i industriföretagens egna yrkesut- bildningar. Under något år eller så kunde de vara lärlingar. Poängen var att de inlemmades relativt tidigt i en vuxenvärld, i en yrkesidentitet och säkerligen i många fall även i en facklig/politisk identitet. De såg och lärde sig av vuxna människor på arbetsplatserna. Och de be- traktades själva som mer eller mindre vuxna även om den egentliga myndighetsåldern först uppnåddes vid 21 år.
De sociala identiteter som olika ungdomsgrupper och gängbildningar tillhandhåller ersätter också något av den traditionella kärnfamiljens gemenskap och sammanhållning. Familjeforskare har uppmärksammat de förändringar av familjebildningsmönstren som slagit igenom på nå- gra få decennier. Det livslånga äktenskapet tycks ha givit vika för ett sammanboende under ett begränsat antal år. Därefter kommer separa- tionen, nya partners och så småningom sammanslagning av olika fa-
miljehalvor till en ny konstellation — styvfamiljen. Ett och samma barn kan då komma att höra till två Styvfamiljer genom mamman respektive pappan. Det får nya släktingar som inte är släktingar, som det ska leva tillsammans med under vissa perioder, anpassa sig till och relatera sig till, plastsyskon (som det kallas bland ungdomar), vilka i sin tur ingår i en helt annan styvfamilj på sin sida.
De nya familjetyperna, som säkerligen har kommit för att stanna, är del i ett vidare mönster av livsstilar och förhållningssätt hos vuxna, som, genom att de sammanfaller med sådana strukturella förhållanden som just ungdomsarbetslöshet, kan försvåra barns och ungdomars inträde i vuxenvärlden.
Vi lever alltså i ett påtagligt ålderssegregerat samhälle - pensionärerna för sig, de yrkesverksamma för sig, samt barn och ungdomar för sig. Med andra ord, barn och ungdomar idag lever i en värld med påfal- lande få vuxna. Vuxna personer utanför den trängre familjekretsen som barn och ungdomar kommer i kontakt med är professionella fostrare - lärare, dagispersonal, fritidsledare. Här finns något av ett tomrum, som till viss del kan fyllas med förebilder som massmedia erbjuder.
Massmedia odlar å sin sida myten om den eviga ungdomen. Det hand- lar om en ungdomskult mera än om en ungdomskultur. Vi ser det dagligen i reklamen som omger oss. Om medelålders vuxna har svårt att acceptera sin ålder, om de i en rad olika avseenden söker framstå som ungdomliga själva, vad har då ungdomar att se fram emot i den svåra vägen mot en säker och självklar vuxenidentitet? Med vilka ska de identifiera sig?
Vart leder det när ungdomar, som är i färd med att bilda sig en vuxen- identitet och försöker lyssna sig till vilka budskap som vuxenvärlden egentligen har, vilka hemligheter den innerst inne ruvar på, och vad den i grund och botten handlar om, i sitt sökande upptäcker att åtmin— stone en del av vuxenvärlden, kanske just den som syns och hörs i media på det ytliga planet faktiskt förnekar sig själv och sin ålder? Jag tror att detta lägger grunden till en osäkerhet om framtiden. Och jag kommer att tänka på Oscar Wildes roman om Dorian Greys porträtt - porträttet åldrades med åren men inte den bildsköne ynglingen. Vad ser ungdomen i de modeller som den massmediala vuxenvärlden till- handahåller? Den ser gammal ungdom - fårad, sliten och trött.
I väsentliga avseenden har skolan i Sverige lyckats att fostra till demo- krati. Utvecklingen i Sverige på 1990-talet kan inte jämföras med Weimarrepublikens Tyskland på 1920-talet. I Sverige är demokratin djupt rotad. Hos ungdomen finner vi givetvis inte bara intoleranta upp- fattningar om invandrare utan hos andra delar av ungdomskollektivet ser vi ett starkt engagemang mot främlingsfientlighet, medkänsla, soli— daritet, kunnighet, vidsynthet och ett äkta intresse för andra kulturer. Men självfallet är det svårare och mera krävande att fostra demokra- tiskt än att fostra auktoritärt. En demokratisk fostran kräver så mycket mera av inlevelse från fostraren.
Att den gamla tidens auktoritära fostran med allt vad den innebar av förtryck är i stort sett borta ska vi vara tacksamma för. Men vi kan ha gjort misstaget att när vi spolade det auktoritära gjorde vi oss samti- digt av med det auktoritativa. Ungdomar idag är inte självklart en del av de vuxnas värld. De tar del av en ungdomsinriktad och ungdomsin- spirerad kultur. På fredag- och lördagkvällar tar de över stan. Var i sin tillvaro möter de entydiga gränser och tydliga krav från vuxenvärlden? Inte sällan kan en liten grupp halvt om halvt kriminellt belastade elever sabotera undervisningen i en klass för alla andra som vill fullfölja sina studier. Det anmärkningsvärda ärinte att vissa elever har problem med skolan utan snarare att skolan saknar medel att komma till rätta med disciplinfrågor av det slaget. Jag misstänker att man ska finna att de ungdomar för vilka ungdomsvärldens sociala identiteter är särskilt känslomässigt viktiga är de ungdomar som hör till de etniskt intole— ranta. Paradoxen är att i det mångkulturella samhälle som delar av Sverige har blivit finner vi att barnen till invandrare är speciellt utsatta för utslagning.
Om vi skall komma till rätta med främlingsfientliga yttringar bland vissa ungdomskategorier idag är det viktigt att ungdomsfrågor får en mera central roll i politiken. På det vardagliga planet är det minst lika viktigt att vuxna människor visar sig för ungdomar genom att finnas till hands och genom att ta del av den masskultur som riktar sig till ungdomar. Allra viktigast tror jag är söka bryta den ålderssegregering som vi har fått utan att egentligen ha tänkt oss den.
Kapitel 23
Invandrarungdomars etablering
Av Tarja-Liisa Leiniö
Sammanfattning
Invandringsålder har stor betydelse för invandrarungdomarnas eta- blering i samhället. De utländska ungdomar som har invandrat efter fyllda 7 år (de flesta först efter fyllda 17 år) har problem på flest om- råden. Andelen med enbart grundutbildning är hög (dock även andelen med eftergymnasial utbildning bland kvinnorna). Förvärvsarbets- graden är lägre och arbetslösheten högre än bland svenska ungdomar. De saknar kontantmarginal och har upplevt ekonomisk kris oftare än svenskarna. På familjebildningsområdet har de däremot kommit längre än svenska ungdomar.
De utländska ungdomar som har vuxit upp i Sverige samt ungdomar med en svensk och en utländsk förälder har relativt lika förhållanden med svenska ungdomar. Men relativt sett färre utländska unga kvinnor som vuxit upp i Sverige har någon eftergymnasial utbildning och fler halvsvenska kvinnor har enbart grundutbildning. Ekonomiska svårig- heter har alla ungdomar med någon utländsk bakgrund oftare än svenska ungdomar. Manliga utländska ungdomar som vuxit upp i Sve-
rige har hög arbetslöshet, dock inte lika hög som de som har invandrat efter fyllda 7 år.
Detta kapitel utgör ett ännu opublicerat material som skall ingå i Socialstyrelsens antologi om invandrares hälsa och sociala förhållanden. Antologin publiceras under hösten. Dataunderlaget har framställts av Ingrid Sjöberg (Statistiska Centralbyrån).
År 1990 var totalt 178 682 utrikesfödda eller utländska medborgare i åldern 16-29 år bosatta i Sverige. De utgör 11 procent av befolkningen i dessa åldrar. Av dem var 101 973 utlandsfödda och utländska med- borgare. 53 625 av de utlandsfödda var svenska medborgare medan 23 084 av de i Sverige födda var utländska medborgare (folkmängd 1991). Talen omfattar inte personer som är födda i Sverige och vars föräldrar vid barnets födelse redan hade blivit svenska medborgare. En femtedel av gruppen är finländare, norrmän utgör 7,5, iranierna 7, ju— goslaverna 6, danskar och turkar 5 procent var, chilenare 4 och po— lackerna 3 procent av gruppen. Resten, drygt 40 procent av gruppen består av nationaliteter som utgör mindre än 3 procent var.
23.1 Varför studera invandrarungdomars etablering?
En rad omständigheter gör att vi bör förvänta oss skillnader mellan svenska och utländska ungdomars etablering i det svenska samhället. Det mest avgörande är om det rör sig om ungdomarnas egen självstän- diga invandring eller om deras föräldrar också finns i Sverige. Den som kommer själv har naturligtvis tagit åtminstone det steget till vux- enlivet, att han eller hon har flyttat ut ur föräldrahemmet.
Invandringsålder har stor betydelse. En del av invandrarungdomarna har vuxit upp i Sverige, har fått den allra första socialiseringen genom att ha vistats på ett svenskt daghem, andra har visserligen ingen erfa- renhet av daghem men har gått i den svenska skolan ända från första klass. En relativt liten grupp har flyttat till Sverige i skolåldern och många först efter fyllda 17 år och har alltså inte omfattats av den sven- ska skolplikten över huvud taget. De har fått sin utbildning i utlandet och utbildningens såväl längd som innehåll kan variera avsevärt. I de närliggande länderna är skolan jämförbar med den svenska skolan medan andra länder, exempelvis Turkiet, har mycket kortare skolplikt och den efterlevs inte så noga särskilt när det gäller flickorna. Det är
naturligtvis inte enbart eventuell utländsk eller svensk utbildning som skiljer mellan dem som har sina föräldrar här och dem vars föräldrar inte finns i Sverige. Inte minst har det ekonomisk betydelse. Aven om också föräldrar som bor i utlandet kan bidra ekonomiskt för sina ung— domar i Sverige har de åtminstone mindre möjligheter att själva upp- täcka när ungdomarna behöver hjälp. Att ha sänt sitt barn till Sverige (vilket har förekommit särskilt bland iranier och irakier) betyder ofta så stor ekonomisk uppoffring från föräldrarna att ungdomarna säkert inte ber om ytterligare ekonomisk hjälp annat än i nödfall.
Migration sker alltid selektivt, både när det gäller vilka som kommer och vilka som återvänder. Största delen av invandrarungdomarna är fortfarande i Sverige bosatta barn till 60- och 70-talets arbetskraftsin— vandrare som kom från de övriga nordiska länderna och framför allt från Finland men också från utomnordiska länder och då främst från Jugoslavien, Grekland, Turkiet. Från Turkiet har senare anlänt ett rela— tivt stort antal politiska flyktingar, främst kurder och assyrier/syrianer medan de grekiska invandrarna i stort sett har återvänt hem men en del ungdomar finns kvar i Sverige. En icke obetydlig del av ungdomarna utgörs av senare årens politiska flyktingar. Aven adoptivbamen ingår.
Alla dessa föräldrar med sina olika invandringsmotiv, med eller utan planer på att återvända, påverkar sina barns beteende ifråga om att välja t.ex. utbildning både när det gäller dess längd och inriktning. En— ligt Eyrumlu (1992) förklaras exempelvis turkiska barns relativt dåliga utbildningsresultat och att utbildningen stannar vid grundskolan i Göteborg bland annat av att det existerar en turkisk ekonomi som gör det möjligt för ungdomarna att tidigt börja bidra till familjens eko- nomi. Därför satsar ungdomarna inte så mycket på utbildning utan mera på att de skall komma tidigt ut i arbetslivet. Liknande resultat fick Similä (1987) i sin undersökning bland turkarna i Tensta/Rinkeby utanför Stockholm. I det finländska fallet däremot tycks särskilt de föräldrar, som investerar i sina barns utbildning, välja att återvända till Finland redan när barnen börjar skolan (Similä, 1994). Beroende på från vilket land invandrarna kommer har de alltså olika valmöjligheter när de planerar sina barns framtid. En del flyttar till Sverige för att barnen skall få en bra utbildning medan andra kan välja att flytta från Sverige för att deras barn skall få en bra utbildning. Aven kultur och traditioner i respektive invandrargrupp har betydelse för vad ungdo— marna förväntas göra.
Invandrarungdomars etableringsmöjligheter påverkas även av diskri- mineringen i samhället. Det finns nästan ingen litteratur om förekom— men diskriminering som direkt handling från någon mot någon i sven— ska förhållanden. Invandrare anger oftare än svenskarna att de har bli- vit felaktigt eller orättvist behandlade av till exempel bostadsförmed- lingen, socialnämnden, arbetsförmedlingen, arbetsgivaren, fackföre- ningen och försäkringskassan (Leiniö, 1984; Drobnic, 1990). Invan- drarungdomarna har högre arbetslöshet än svenska ungdomar både när arbetslösheten är hög som när arbetslösheten är låg. Wadensjö (1992) har jämfört inkomster mellan svenska och utrikesfödda med svenska akademiska examina. Han fann att endast socionomer och läkare hade lika inkomster oberoende av härkomst. I alla andra yrken hade de ut- landsfödda signifikant lägre inkomster.
23.2 Data och redovisningsgrupper
Undersökningsmaterialet består av 1986—1991 års ULF—undersök— ningar. Redovisningen omfattar personer mellan 16 och 29 år, alltså födda mellan åren 1957 och 1975, somi intervjun har angett att åtmin- stone en av föräldrarna är eller har varit utländsk medborgare. Materi- alet omfattar 728 ungdomar mellan 16 och 29 år med två utländska föräldrar. Därtill ingår 662 ungdomar vars ena förälder är svensk; 93 procent av dem är födda i Sverige. De med två utländska föräldrar in- delas i grupper efter invandringsålder; födda i Sverige (1/3) eller in- vandrade före skolåldern (18%) och de som har flyttat till Sverige ef- ter fyllda 7 år.
Med denna indelning söker vi fånga graden av "utländskhet", vilket i detta fall betyder hur stor del av den tidiga socialiseringen som har ägt rum i utlandet respektive i Sverige. I praktiken betyder det att vi skiljer mellan dem som har fått sin utbildning i Sverige och dem vars (grund—) utbildning är från utlandet. För enkelhets skulle kallas grupperna för utländska (två utländska föräldrar), halvsvenska (en svensk, en ut— ländsk förälder) och svenska (båda föräldrarna svenska).
Av gruppen med två utländska föräldrar och antingen födda i Sverige eller flyttat hit före 7 års ålder är drygt hälften (54%) finländare. Drygt var tionde är antingen norsk eller dansk och sju procent har sitt ur— sprung i något av de tysktalande länderna. Knappt 6 procent har jugo—
slaviskt ursprung. Av de ungdomar som har flyttat till Sverige under eller efter skolåldern har 19 procent finländska föräldrar, 11 procent har danska eller norska föräldrar. Knappt 6 procent härstammar från Jugoslavien och 20 procent har sitt ursprung i Asien. I gruppen med en svensk och en utländsk förälder är den utländska föräldern finsk i 38 procent av fallen, övrig nordbo i 17 och tysktalande i 16 procent av fallen. Fem procent av gruppen har en svensk och en fransk förälder och något färre en östeuropé som andra förälder.
23.3 Något om valet av analys
Det empiriska materialet redovisas i form av enkla frekvenser utan signifikanstestning. I varje avsnitt har förekomsten av en eller ett par egenskaper, t.ex. att ha jobb, att vara arbetslös, testats med hjälp av 10- gistisk regression. Logistisk regression är utvecklad för att kunna testa om skillnaden i förekomsten av en egenskap i olika grupper kan för- klaras av slumpen eller om det finns en statistiskt säkerställd skillnad mellan grupperna. De mått som "produceras" av metoden är ett slags regressionskoefficienter som talar om risken eller oddset att ha egen- skapen ifråga är större eller mindre i någon grupp (jämfört med an- tingen genomsnittet för materialet eller med en viss grupp, som väljs vid analysen) samt hur stor skillnaden är mellan grupperna. Denna skillnad uttrycks i oddskvoter men i texten kommer uttryck som risk och överrisk att användas synonymt med oddskvot. I detta samman- hang är analyserna utförda för män och kvinnor separat och 16—19- åringarna är bortselekterade. Jämförelsegruppen är svenska ungdomar (därtill av åldern 20-24 år), vilkas värde är lika med 1. Här och där i texten anges betydelsen av om ungdomarna kommer från arbetar— eller tjänstemannahem. Då är jämförelsegruppen svenska arbetarbarn i ål- dern 20-24 år. Syftet är inte i första hand att finna modeller med god anpassning utan att ge ett mått på effekten av olika grad av utländsk
bakgrund.
23.4 Ungdomar mellan 16 och 19 år
Antalet 16—19—åringar är tillräckligt stort för att de skulle kunna särre- dovisas i gruppen med två utländska föräldrar och som är antingen födda i Sverige eller har invandrat hit före fyllda 7 år, i gruppen med
en svensk och en utländsk förälder samt naturligtvis bland svenskarna. Däremot är de för få i gruppen som har invandrat under eller efter skolåldern. Vi skulle alltså inte få med någon grupp som inte har vuxit upp i Sverige. Det betyder att alla omfattas av svensk skolplikt och grundutbildningen regleras av det mycket enhetliga svenska utbild- ningssystemet. Enligt en nyligen publicerad utredning om ursprung och utbildning är omkring 80 procent av 16-18—åringarna i heltidsut- bildning och läser in olika former av gymnasieutbildningar ( SOU 1993:85 ; s 54). Det enda som i stort sett kan variera är vilken gymna- sieutbildning som ungdomarna har valt. Eventuell utländsk påverkan får i praktiken inget spelrum i de omständigheter som är av intresse här. Det förekom heller inga skillnader mellan grupperna som skulle föranleda en Särredovisning av dem.
23.5 Ungdomar mellan 20 och 29 år
Vid fyllda 20 år börjar eventuella skillnader mellan olika ungdoms— grupper synas. Såväl grund— som gymnasieutbildningen är för de flesta avslutad och vidareutbildning eller förvärvsarbete påbörjad. Tonårsti- den är över och det är dags att träna på vuxenlivet genom att flytta hemifrån och att sörja för sitt eget uppehälle, om ock ofta med bidrag från föräldrarna. Redovisningen inleds med en beskrivning av utbild- ning, om man är under utbildning, senast avslutad utbildnings nivå samt utbildningens inriktning. Därefter kommer uppgifter om förvärvs- arbete följt av utflyttning från föräldrahemmet och sedan ekonomi. Nästa avsnitt handlar om parbildning och föräldraskap och sist kom- mer fackligt och politiskt deltagande.
23.6 Utbildning
Den kanske viktigaste resurs inför ungdomarnas etablering i vuxen- världen är utbildning. Tillverkningsindustrin som inkomstkälla har minskat under de senaste årtiondena. Datoriseringen har införts inom såväl tillverknings- som tjänstesektorn. En analys som bygger på de olika levnadsnivåundersökningarna visar att de befintliga arbetenas kvalifikationsinnehåll framstår rätt stabil över tiden. Däremot har den strukturella förändring som skett i Sverige lett till att den genomsnitt- liga kvalifikationsnivån hos arbetskraften har stigit (Szulkin och Tåhlin, 1994; s. 115). En nödvändig, om också inte tillräcklig, förut- sättning för framgång inom arbetslivets område för utländska ungdo- mar är att de har minst lika bra utbildning som svenska ungdomar.
Den första frågan som vi skall försöka besvara är: utbildar sig utländ- ska ungdomar i samma utsträckning som svenska ungdomar? Får de en utbildning som är likvärdig med svenska ungdomars utbildning? Har den utländska bakgrundens "grad av utländskhet" någon betydelse för utbildningsvalet, till exempel så att de som har tillbringat hela sin skoltid i Sverige skulle vara mera lika svenskarna i sitt beteende än de som har invandrat senare eller de med en svensk och en utländsk för- älder skulle likna svenskarna mera än de med två utländska föräldrar?
23.6.1 Kvar i skolan
Uppgiften om utbildning avser veckan före intervjun. Det var möjligt att ange flera alternativ, till exempel att studera och förvärvsarbeta på hel- eller deltid, eller att vara arbetslös och studera medan man sökte eller väntade på att få ett jobb. Uppgifterna avser alla som studerade.
Tabell 23.1. Andelen studerande bland 20—29-åriga ungdo— mar samt skillnader mellan. de olika invandrargrupperna och svenska ungdomar i risken att vara studerande (logis— tisk regression).
20—24 år: 25—29 år: M Kv M Kv Bada föräldrarna utländska 29.1 15.3 25.3 23.1 Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 20.1 9.7 12.0 11.9 Invandrat efter fyllda 7 år 41.0 22.6 31.7 28.0 En utländsk förälder 23.5 17.9 13.7 14.0 Svenska ungdomar 18.6 23.2 12.2 12.4 Regressionsanalys: Män Kvinnor effekt p—värde effekt p—värde
Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 0.52 0.168 0.93 0.879 Invandrat efter 7 är 3.26 0.002 0.77 0.341 En utländsk förälder 2.06 0.049 0.79 0.477
I åldern 20-24 år studerar en större andel av utländska än av svenska pojkar men lägre andel utländska än svenska flickor. I åldern 25-29 år är andelen studerande störst bland utländska ungdomar av båda könen. Skillnaden utgörs helt av de höga studerandeandelarna bland de ut- ländska ungdomar som har invandrat efter fyllda 7 år. Inga skillnader mellan kvinnorna är dock signifikanta men däremot mellan männen. Såväl utländska män som har invandrat efter fyllda 7 år som halvsven- ska män har signifikant större andel studerande än svenska män, när åldern är konstanthållen. Gruppen utländska män som har invandrat efter fyllda 7 år består till tre fjärdedelar av sådana som har invandrat efter fyllda 17 år, vilket betyder att de har utländsk grundutbildning. En del av dem är i Sverige just för att studera och de som har i avsikt att stanna här är främst senare årens politiska flyktingar med aspiratio— ner på medelklasspositioner i samhället. För att nå det krävs (hög) svensk utbildning.
23.6.2 Utbildningsnivå
Utbildningsnivån avser den högsta avslutade utbildningen. Det betyder att den som går i grundskolan får här utbildningsnivån ej avslutad grundskola och den som studerar på en utbildningslinje på universitetet finns i gruppen minst treårigt gymnasium eftersom universitetsut— bildningen inte är avslutad. Utbildningsnivån illustreras i diagram 23.1. Om vi börjar med männen märker man först att andelen med en- bart avslutad grundskoleutbildning är klart högre bland de utländska och särskilt bland dem som har invandrat till Sverige först efter fyllda 7 år. I åldern 20-24 år är fördelningen rätt lika för alla grupper som har vuxit upp i Sverige. De flesta har avslutat två-årig gymnasieutbildning och har alltså någon form av yrkesutbildning. Bland utländska ungdo- mar som har vuxit upp i Sverige är andelen med enbart 3—årigt gymna- sium lägre än bland halvsvenska och svenska ungdomar; i den först- nämnda gruppen fortsätter pojkarna till eftergymnasiala utbildningar, åtminstone till 1-åriga, i större utsträckning än i de två andra grupperna.
?» E_uanmxm GSE—m.. monaxcuuåå _ månde
Sää—mom nam m »..w &am—
m: S_mznmx Gaim—
mmam 9835 då. S_maamxm Sää—m.
Kvlnnor 20-24 resp 25-29 år
18253»! _ wcmamm
Såna—mum m=n— m 93 &am—
m: Sagem: Gäng.
muam 95:26
55:3QO mzm— 5426—QO mam—
1 om s 60% -- 4 av 0 /
?» E_wämrm 2.a—MES—
m_ll%//% m_ll%////% w_l'w/å m_ll%///%
moaåcooäå _ w(m1mm
m »..m En?
ma E.»:amx 2.0—mam—
man» 96:me ?» Såsom—8 355—m..
Malla/Ån sill/%%
Män 20-24 resp 25-29 år
noga—ovän _ mäåm
0. »B nam—
m: E_n—am.» Sågm—
muam mäsmxm
(:
det»; uuuuu 6 6 6 m
0 o 0
e ehargymn. (bildn.
la
män och kvinnor i å
ldersgrupperna 20
sta avslutad utbildning bland utländska och svenska
24 och 25—29 år.
Diagram 23. 1. Hög
Tabell 23.2. Skillnader mellan utländska och svenska ung— domar i andelen som har enbart grundutbildning och i andelen som har någon eftergymnasial utbildning. Logis— tisk regression.
&
Män: Kvinnor: effekt p—värde effekt p—värde
_______________________________________________________ Enbart grundutbildning:
Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 0.95 0.866 1.21 0.476
Invandrat efter fyllda 7 är 2.76 0.000 2.33 0.000 En utländsk förälder 1.33 0.106 1.58 0.019 Eftergymnasial utbildning:
Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 0.97 0.873 0.68 0.054
Invandrat efter fyllda 7 är 1.02 0.900 1.44 0.019
En utländsk förälder 1.06 0.663 0.80 0.156
I åldersgruppen 25-29 år är skillnaderna större mellan grupperna. Här är utländska ungdomar som har vuxit upp i Sverige och svenska ung- domar mest lika varandra; i den utländska gruppen finns något färre med eftergymnasial utbildning. I denna ålder är de utlänningar som har invandrat till Sverige först efter fyllda 7 år en ganska brokig grupp ut- bildningsmässigt: hälften av gruppen har högst ett-årigt gymnasium jämfört med till exempel en fjärdedel bland svenskarna och en femte- del bland utländska ungdomar som har vuxit upp i Sverige. Skillnaden mellan svenskar och utlänningar i andel som har minst 3—årig efter— gymnasial utbildning är obefintlig. Den enda statistiskt Säkerställda ut- bildningsskillnaden mellan svenska och utländska män är att de ut- ländska män som har invandrat efter fyllda 7 år har nästan tre gånger så stor risk som svenska män att ha enbart grundutbildning. Denna skillnad finns också mellan de i Sverige uppvuxna utländska och sven- ska männen när vi kontrollerar för om deras föräldrar är arbetare eller tjänstemän. Utländska arbetarsöner har dubbelt så stor risk att ha stan— nat vid grundutbildning som svenska arbetarsöner.
Studerar vi sedan motsvarande bild för kvinnorna visar det sig att skillnaderna mellan de olika grupperna inte är lika stora som bland männen med ett undantag - andelen som inte har en avslutad grundut— bildning är relativt hög bland utländska kvinnor som har invandrat till Sverige först efter fyllda 7 år. Detta gäller bägge åldersgrupperna.
I åldern 25—29 år har drygt 60 procent av de svenska kvinnorna högst 1-årigt gymnasium jämfört med strax under tre av fyra bland de ut— ländska kvinnor som har vuxit upp i Sverige. Ungefär var fjärde svensk kvinna i denna ålder har någon utbildning utöver minst 3-årigt gymnasium. Utländska kvinnor som har invandrat efter fyllda sju har såväl större andel med enbart grundutbildning som större andel med någon eftergymnasial utbildning jämfört med svenska kvinnor i samma åldrar. Gruppen består till nästan 70 procent av sådana som har invandrat efter fyllda 17 år, varav en tredjedel är nordbor. Sannolikt ligger förklaringen i selektion vid invandringen. Endast en tredjedel av de kvinnor som har invandrat efter fyllda 7 år har arbetarbakgrund vil- ket kan vara en delförklaring till den höga andelen med utbildning ut— över gymnasium.
Utländska kvinnor som har vuxit upp i Sverige har lägre utbildning än svenska kvinnor. Skillnaden består främst i att de har skaffat sig efter- gymnasial utbildning i mindre omfattning än svenska kvinnor. De bland dem som kommer från arbetarhem har signifikant högre andel med enbart grundskoleutbildning än svenska flickor från arbetarhem.
Generellt gäller alltså att arbetskraftsinvandramas barn inte skaffar sig utbildning i samma utsträckning som svenska ungdomar (finländska ungdomar utgör 54% av gruppen). De finländska kvinnliga ungdo- marna i materialet (oberoende av invandringsålder) har signifikant hö— gre risk att ha enbart grundutbildning och både manliga och kvinnliga ungdomar en signifikant lägre risk att ha någon eftergymnasial utbild- ning än svenska ungdomar. Både män och kvinnor i den sydeuropeiska gruppen (jugoslaver, italienare, spanjorer, turkar) har signifikant högre risk än svenska ungdomar att ha enbart grundutbildning. En faktor som i andra sammanhang (se t.ex. Soininen, 1989) har befunnits påverka ungdomars framtidsplaner är om föräldrarna har bestämt sig för att stanna i Sverige eller återvända till hemlandet. De ungdomar som lever i osäkerhet om familjens framtida bosättning, engagerar sig mindre i samhällsfrågorna än både de som vet att de kommer att återvända och
de vars familjer har bestämt sig för att stanna i Sverige. Den sydeuro— peiska gruppens utbildning är mera polariserad. Tidigare resultat har visat att jugoslaviska ungdomar satsar på bra utbildning oberoende av om de planerar att återvända hem eller inte (Similä, 1987, 1994; Wel- les-Nyström, 1988). Resultaten stämmer i stora drag med de resultat som Similä (1994, op.cit) fick. Hans material omfattade alla födda mellan 1953 och 1970 och han hade möjlighet att kontrollera för vik— tiga bakgrundsfaktorer såsom föräldrarnas utbildning och uppväxt- hemmets sammansättning (en eller två föräldrar).
23.6.3 Utbildningens inriktning
Utbildningens inriktning avser avslutad utbildning. Universitetsutbild— ningens inriktning har bestämts av det ämne i vilket ungdomarna har flest poäng. Vi redovisar inte utbildningar som endast en eller ett par procent av ungdomarna har valt, till exempel lantbruk, trädgård, skogsbruk och fiske eller transport och kommunikationer som också är en utbildning som ytterst få väljer, utan dessa har slagits ihop till en övrig-kategori. Uppgifterna illustreras i diagram 23.2.
Jämför vi åldersgrupperna 20-24 och 25-29 år med varandra ser man att frekvenserna bland svenska män är i det närmaste identiska. Endast smärre förskjutningar finns från den yngre till den äldre åldersgruppen; det finns aningen fler 25—29-åringar än 20-24—åringar med pedagogisk respektive vårdutbildning. Alldeles uppenbara är skillnaderna mellan de två åldersgrupperna utlänningar som har invandrat först efter fyllda 7 år. Bland de yngre har över hälften än så länge ingen särskild inrikt— ning alls på sin utbildning utan har bara fått allmän grundutbildning. Denna andel sjunker med mer än tio procentenheter till åldersgruppen 25—29 år. Vad sedan gäller själva inriktningen på pojkarnas utbildning står det klart att det är i stort sett bara två utbildningar som gäller - in- dustri, hantverk, teknisk eller naturvetenskaplig utbildning, vilka över— väger, eller förvaltning, handel, kontor. Utbildning inom industri, hantverk etc. är betydligt mera sällsynt bland de utländska män som har invandrat efter fyllda sju år än bland svenska män.
Två utländska föräldrar
Född/uppväxt i Sverige
lnvandrade efter 6 års älder
En utländsk förälder
Båda svenska Tvä utländska föräldrar Född/uppväxt i Sverige
Invandrade ef1er & års ålder
En utländsk förälder
Båda svenska
Kvlnnor 20-24 resp 25-29 år
I////////
' Ovrigt Serviceyrken mm & Vårdutbik'hing [] Pedagogisk I Allmän grundutbildning
Förvaltning. handel.kor'nor lill Estetisk,humanistisk_ rel. _ Industri,har|tverk. teknisk
row 50% sov — 40% + 20% 0/
Tvä utländska föräldrar
///_I //_I
Född/uppväxt i Sverige
Invandrade efter 6 års ålder
|//—| "
En utländsk förälder
Bada svenska Tva utländska föräldrar
Män 2044 resp 25-29 år
Född/uppväxt i Sverige
/_I
lnvandrade efter 6 års älder
///- I l%-l
En utländsk förälder
Båda svenska
' Övrigt
:| Sarvrceyrken mm
& Vårdutbildning Förvaltning. handel.!(ontor |:] Pedagogisk
[Ill Estetisk.hun'ianistisk. rel. ' Allmän grundutbildning 3 lndustrihantverk. teknisk
män och kvinnor i åldersgrupperna 20-24 och 25—29 år. Diagram 23.2. Utbildning efter inriktning bland utländska och svenska
Tabell 23.3. Skillnader mellan utländska och svenska ung— domar i andel som har valt utbildning inom förvaltning, handel, kontor, inom industri, hantverk, teknik eller na— turvetenskap samt i andel som valt vårdutbildning. Logis— tisk regression.
Män: Kvinnor: effekt p—värde effekt p—värde
Förvaltning, handel, kontor etc:
Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 0.87 0.604 1.39 0.099 Invandrat efter fyllda 7 är 0.72 0.216 0.71 0.072 En utländsk förälder 1.02 0.925 0.97 0.849 Industri, hantverk, teknisk eller naturvetenskaplig inriktning:
Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 1.22 0.286 1.02 0.957 Invandrat efter fyllda 7 är 0.51 0.000 1.70 0.045 En utländsk förälder 0.84 0.205 0.84 0.594 Vårdutbildning:
Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 1.45 0.539 0.63 0.085 Invandrat efter fyllda 7 är 1.38 0.544 0.47 0.001 En utländsk förälder 0.90 0.838 1.11 0.571
För kvinnorna gäller för det första att det är större skillnad mellan ål— dersgrupperna än det var bland männen, vilket alltså kan betyda att kvinnorna oftare än männen gör ett avbrott i sin utbildning. För det andra väljer kvinnor mellan flera olika inriktningar än vad männen gör. För det tredje är andelen utan någon speciell inriktning på sin ut- bildning större bland såväl utländska som halvsvenska kvinnor jämfört med svenska kvinnor — det rör sig om drygt var femte svensk kvinna i åldern 25-29, något fler bland utländska kvinnor som har vuxit upp i Sverige, ytterligare något fler bland halvsvenska kvinnor (nästan 30%) och ganska exakt 40 procent av de utländska kvinnor som har invan- drat till Sverige först efter fyllda 7 år.
Vad sedan gäller själva inriktningen är det främst förvaltning, handel, kontor m.fl. samt vårdutbildning som gäller. Vårdutbildning är populä— rast bland svenska och halvsvenska kvinnor medan förvaltning, kontor,
handel är populärast bland de utländska kvinnor som har vuxit upp i Sverige. Utbildning inom industri, hantverk, teknik eller naturveten- skap är populärare bland utländska kvinnor som har invandrat till Sve- rige först efter fyllda 7 år än bland svenska kvinnor.
De halvsvenska ungdomarna väljer utbildningar inom dessa tre områ— den i lika utsträckning som svenska ungdomar. Att utländska kvinnor som har invandrat efter fyllda 7 år inte väljer vårdutbildning lika ofta som svenska kvinnor kan delvis förklaras av att vårdyrken generellt kräver goda kunskaper i svenska. Den största skillnaden mellan sven- ska och utländska ungdomar är ändå att de utländska (än så länge) inte har valt någon särskild inriktning alls på sin utbildning utan endast har grundutbildning. Detta å sin sida kan bero på skillnader i familjebild- ningsmönstret. De sydeuropeiska ungdomarna bildar familj tidigt (Leiniö, 1984). Nioårig grundskola kan tyckas vara mycket utbildning för till exempel en turkisk flicka som förväntas gifta sig kring 20-års— åldern och skaffa barn så snabbt efter giftermålet som möjligt (Kocktiirc-Runefors, 199 1 ).
23.7 Förvärvsarbete
Vuxenlivet i verklig bemärkelse antas börja först när ungdomarna har möjligheter att försörja sig själva, vilket i de flesta fallen betyder att de bör har ett varaktigt jobb. Hörnqvist (1994) till exempel har satt grän- sen på att ungdomarna skall ha haft ett jobb som har varat i minst sex månader. Schröder och Sehlstedt (Schröder, 1991) konstaterade för fem år sedan att ungdomarna är vuxna ur arbetsmarknadssynpunkt från och med 23 år. Deras definition var att 23-åringarnas arbetskraftsdel- tagande var högt och arbetena var till absolut största delen långa delti- der eller heltider (s. 39). Till följd av den förlängda ungdomsutbild- ningen börjar de flesta ungdomar söka arbete först vid 19—20-årsåldern. De första åren innebär perioder av tillfälliga jobb och vikariat varvat med perioder av arbetslöshet och utbildning.
Andelen förvärvsarbetande totalt anges i diagram 23.3. Andelen förvärvsarbetande stiger med ungefär tio procentenheter från ålders- gruppen 20-24 till 25—29 år bland männen utom bland utländska män som har invandrat efter fyllda 7 år. För deras del stiger inte förvärvsar— betsgraden mer än ett par procentenheter. Generellt förvärvsarbetar denna grupp män i relativt liten utsträckning — omkring fyra av sex bland dem jämfört med 8—9 av tio i de andra grupperna.
Tva utländska föräldrar Född/uppväxt i Sverige
invandrade efter 6 års ålder
En utländsk förälder
Bada svenska Tva utländska föräldrar Född/uppväxt i Sverige
invandrade efter 6 års ålder
En utländsk förälder
Båda svenska
. "H 31 N ?. te &
Tidsbegränsat! anställning
Företagare inld medh]. familjemedlem
Kvlnnor 20-24 resp 25-29 år
Två utländska föräldrar Född/uppväxt i Sverige
invandrade efter 6 års ålder
En utländsk förälder
Båda svenska Två utländska föräldrar Född/uppväxt i Sverige
invandrade efter 6 års älder
En utländsk förälder
Bada svenska
&
&I &I
I Fast anställd
Tidsbegränsad anställning Företagare inld mean. tarnljemedlem
s s
Män 20—24 resp 25-29 år
25—29 år. utländska och svenska män och kvinnor i åldersgrupperna 20-24 och Diagram 23.3. Andelen förvärvsarbetande efter anställningsform bland 328 Invandrarungdomar
Kvinnornas förvärvsarbetsgrad är aningen lägre än männens men an— nars är mönstret rätt likt männens. 25-29—åringarna arbetar något mera än 20—24-åringarna och relationen mellan de olika grupperna är likadan som mellan de olika grupperna av män. Aven här har de utländska kvinnor som inte har tillbringat hela sin uppväxt i Sverige den svagaste anknytningen till arbetsmarknaden.
Förvärvsarbete är indelat i fast eller tillfällig anställning och förvärvs— arbete som företagare eller som medhjälpande familjemedlem (diagram 23.3). En övervägande majoritet av ungdomarna är anställda och förvånansvärt många har fast anställning redan i 20—24-årsåldern. Av männen är det omkring 60 procent utom bland de utländska män som har invandrat efter fyllda 7 år; av dem har knappt hälften fast anställning i denna ålder. Fortfarande i åldern 25-29 år är andelen fast anställda i denna grupp endast något över hälften jämfört med 70-80 procent i de övriga grupperna. Fasta anställningar är tydligen svårare att få bland kvinnor än bland män. I åldern 20-24 år är skillnaden ännu inte särskilt stor utom mellan svenska män och kvinnor (drygt tio procent färre fast anställda kvinnor) men den ökar, utom bland svenskarna, i åldern 25-29 år. Kvinnorna har tillfälliga, tidsbegränsade anställningar i stället.
Den vanligaste typen av tillfälligt arbete är vikariatsanställning. Vika— riat är särskilt vanliga bland unga kvinnor. Därefter kommer jobben som timanställd då och då men medan ungefär 10 procent av ungdo- marna arbetar som vikarier arbetar omkring 3-4 procent som timan- ställda då och då. Provanställningar och praktikjobb samt beredskaps- jobb eller ungdomsplats är sinsemellan ungefär lika vanliga - 2-3 pro— cent av ungdomarna har sådana anställningar.
Andelen företagare/medhjälpare i familjemedlems företag är totalt 6 procent. Bland svenska ungdomar är siffran något högre och näst högst bland ungdomar med en svensk och en utländsk förälder. Ovanligast är företagande bland utländska ungdomar som har bott hela skolåldern i Sverige.
Regressionsanalys
De uppgifter som redovisas i tabell 23.4 avser andelen som har förvärvsarbete oberoende av om det rör sig om fast eller tillfälligt jobb.
Utländska ungdomar har oberoende av kön endast en tredjedels chans att ha förvärvsarbete över huvud taget jämfört med svenska ungdomar. Att vara något äldre, i detta fall mellan 25 och 29 år i stället för mellan 20 och 24 år, har stor betydelse för ungdomarnas förvärvsarbete. För männen betyder det tredubbel och för kvinnorna dubbel chans att vara förvärvsarbetande.
Tabell 23.4. Skillnader mellan utländska och svenska ungdomar i andel som har förvärvsarbete. Logistisk re— gression
Män: Kvinnor: effekt p—värde effekt p—värde
Född i Sverige/flyttat
före 7 års ålder 1.02 0.933 1.20 0.471 Invandrat efter 7 års ålder 0.33 0.000 0.33 0.000 En utländsk förälder 1.02 0.926 0.86 0.418
23.8 Föräldraledighet, hemarbete
Var sjätte kvinna, svensk, halvsvensk eller utländsk, i åldern 25-29 år som vuxit upp i Sverige, var tjänstledig för vård av barn vid intervju— tidpunkten (tabellen redovisas ej). Det är tre gånger så stor andel som bland de utländska kvinnor som har flyttat hit under eller efter skolål— dern. Män är föräldralediga i mycket liten utsträckning, inte i någon grupp uppgår andelen till två procent.
Hemarbetande avser dem som i intervjun inte har angett någon annan sysselsättning än skötsel av det egna hushållet. De är alltså varken för— värvsarbetande eller till exempel studerande, pensionerade eller ar- betslösa enligt egen utsago.
I åldersgruppen 20-24 år är det mest kvinnor som är hemarbetande med undantag av utländska män som flyttat till Sverige efter fyllda 7 år, av vilka 15 procent var hemarbetande. Det är i denna grupp som det också finns flest hemarbetande kvinnor, 26 procent. Var fjärde kvinna i åldern 25-29 år som inte har tillbringat hela sin uppväxt i Sverige är
hemarbetande. I denna grupp män är mellan var sjätte och var åttonde hemarbetande. Att ha vuxit upp i Sverige medför att andelen hemar- bete är lågt.
23.9 Arbetslöshet
Ungdomar med utländsk bakgrund är arbetslösa i nästan dubbelt så stor omfattning som svenska ungdomar. De utländska ungdomar som inte har tillbringat hela sin uppväxt i Sverige drabbas av arbetslöshet oftare än de utländska ungdomar som har vuxit upp i Sverige. Särskilt män i åldern 25-29 år som har anlänt till Sverige efter fyllda 7 år är ar— betslösa i stor utsträckning.
Tabell 23.5. Andelen arbetslösa i genomsnitt för åren 1986—1991 bland 20—29—äriga ungdomar. Procent och skill— nader i risken att vara arbetslös (logistisk regression)
20—24 är: 25—29 är: M Kv M KV Bada föräldrarna utländska 7.9 7.4 8.6 4.9
Född i Sverige/flyttat
före 7 års ålder 10.7 3.0 6.3 1.7 Invandrat efter fyllda 7 är 4.1 13.0 9.7 6.2 En utländsk förälder 2 9 4.8 2.5 4.6 Svenska ungdomar 4.4 5.4 2.6 3.6 Regressionsanalys: Män: Kvinnor. effekt p—värde effekt p—värde
Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 2.07 0.022 0.79 0.590 Invandrat efter fyllda 7 är 3.00 0.000 1.77 0.034 En utländsk förälder 0.88 0.688 1.51 0.111
Utländska män har signifikant högre risk för arbetslöshet än svenska män men risken är ännu större för de av dem som har invandrat efter fyllda 7 år än för dem som antingen är födda här eller har invandrat före 7-årsåldern. Att kontrollera för utbildning mellan grupperna för- ändrar inte resultaten. Av utländska kvinnor har de som invandrat efter fyllda 7 år en överrisk att vara arbetslös jämfört med svenska kvinnor medan de utländska kvinnor som vuxit upp i Sverige och halvsvenska kvinnor inte har signifikant högre arbetslöshetsrisk än svenska kvin— nor. Ekbergs (1990) analys av arbetslöshet efter invandringsår visar att ju kortare vistelsetid desto större arbetslöshet.
Arbetslöshetserf'arenhet under de senaste 5 åren
Var fjärde person i åldern 16—29 år bosatt i Sverige har varit arbetslös under de senaste fem åren och en tredjedel av de utländska ungdomar som har anlänt till Sverige först efter fyllda 17 år (tabellen redovisas inte). Generellt gäller att de som inte heller nu har förvärvsarbete har större tidigare arbetslöshetserfarenhet än de som förvärvsarbetar för närvarande, det vill säga när intervjuerna genomfördes.
23.10 Utflyttning från föräldrahemmet
När ungdomarna flyttar hemifrån beror på flera, ofta samverkande, faktorer. Kommer barn och föräldrar bra överens och trivs tillsammans och om bostaden är tillräckligt rymlig så att ungdomarna har eget rum sker utflyttningen sannolikt senare än om man inte trivs ihop eller är trångbodd. Hemmets och barnets egen ekonomi är en annan viktig faktor. Har föräldrarna råd att fortsätta att försörja sina vuxna barn re— spektive har ungdomarna arbete och egen försörjning och möjlighet att betala för självständigt boende påverkas flyttningen hemifrån. Föräld- rarnas förmåga och vilja att bistå barnen vid bostadsköp och att skaffa det nödvändiga till eget hem påverkar också. Tillgången till (billiga) bostäder spelar stor roll.
Tabell 23.6. Andelen av 20-29—äriga ungdomar som flyttat hemifrån samt regressionsskattade skillnader mellan ut- ländska och svenska ungdomar i risken att ha flyttat hem— ifrån (logistisk regression)
20—24 är: 25-29 är: M Kv M Kv Bada föräldrarna utländska 71.7 86.5 92.9 98.1 Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 59.1 80.6 96.0 95.8 Invandrat efter fyllda 7 år 88.3 94.3 91.5 99.0 En utländsk förälder 63.2 78.2 90.9 97.5 Svenska ungdomar 57.6 80.2 91.2 97.4 Regressionsanalys: Män: Kvinnor: effekt p—värde effekt p—värde
Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 1.15 0.542 0.98 0.934 Invandrat efter fyllda 7 är 2.82 0.000 3.51 0.015 En utländsk förälder 1.19 0.301 0.89 0.623
Flickor flyttar hemifrån tidigare än pojkar. Den vanligaste utflytt- ningsåldem är mellan 20 och 24 år. Då har mellan 80 och 94 procent av flickorna flyttat och ungefär 60 procent av pojkarna utom bland ut- ländska ungdomar som invandrat efter fyllda 7 år; av dem har 88 pro- cent flyttat hemifrån men många i denna grupp har också flyttat själva till Sverige. För deras del har etableringen i vuxenlivet i form av själv- ständigt boende börjat (senast) vid migrationstidpunkten.
23.11 Egen bostad
Med egen bostad avses här dels sådana som äger sin bostad, ett hus eller bostadsrätt, dels dem som har hyresrätt. Här avses enbart ungdo- mar som har flyttat hemifrån. Det rör sig alltså om ungdomarnas egen bostad och inte föräldrarnas.
Bostadsägandet är endast något ovanligare bland de utländska ungdo— mar som har bott i Sverige åtminstone sedan skolans början samt bland halvsvenska ungdomar men bara hälften så vanligt bland utländska
ungdomar som har flyttat hit efter fyllda 7 år jämfört med svenska ungdomar. Det rör sig om andelar strax under 20 procent respektive knappt var tionde. Om bostadsägandet är ovanligast bland de utländska ungdomar som har invandrat efter fyllda 7 år så är innehav av hyresrätt desto vanligare bland dem. Andelen med hyresrätt är mellan 77 och 79 procent bland dem jämfört med mellan 63 (svenska ungdomar) och 65 procent (utländska ungdomar som bott i Sverige åtminstone sedan skolstarten).
Det är inte helt ovanligt att ungdomarna flyttar hemifrån utan att ha någon egen bostad att flytta till. Något tydligt mönster går inte att se utan till exempel bland utländska ungdomar som bodde i Sverige före skolåldern är det fler flickor i åldern 20-24 år men i åldersgruppen 25- 29 år fler pojkar som har flyttat hemifrån utan att ha egen bostad. I ål- dern 25-29 år är detta relativt vanligt bland både män och kvinnor som invandrat till Sverige efter fyllda 7 år, 13 procent. Mellan utländska män som flyttat till Sverige efter fyllda 7 år och mellan svenska män finns en signifikant skillnad i andel som inte har egen bostad utan bor i andra hand, som inneboende eller i studentrum.
23.12 Ekonomi
Föräldrarna har det juridiska ansvaret för försörjningen av sina barn tills barnen fyller 18 år. Att föräldrarna i praktiken skulle frånta sig det ansvaret just vid den tidpunkten tillhör säkerligen undantagen. Tvärt— om investerar föräldrarna i sina barns framtid genom att bekosta till exempel utbildningen så långt möjligt (se t.ex. Becker, 1993), att låna pengar till barnen utan att ta ränta eller att avstå från arv till barnens fördel osv. Sådana transfereringar är naturligtvis svåra att mäta efter- som det mesta sker helt privat. Svenska ungdomar brukar få med sig en del bohag från sitt pojk- eller flickrum när de flyttar hemifrån och får på så sätt lägre bosättningskostnader till en början. En del invandrar- ungdomar däremot förväntas bidra till sina föräldrars försörjning (Aronowitz, 1988). Generellt gäller förstås att rika föräldrar har större möjligheter att bidra till sina barns ekonomi än fattiga föräldrar. De uppgifter om ungdomarnas ekonomiska förhållanden som redovisas i det här avsnittet är alltså inte några definitiva mått på deras ekonomi. De uppgifter som redovisas avser genomsnittlig inkomst bland heltids- och helårsanställda, andelen med disponibel inkomst under existensminimum samt uppgifter om kontantmarginal och om man har
råkat ut för en ekonomisk kris så att man inte har klarat av löpande ut— gifter såsom hyra, mat osv. I avsnittet ingår dessutom uppgifter om man har gjort semesterresa eller en utlandsresa under 12-månaderspe- rioden före intervjun.
23.12.1 Genomsnittlig arbetsinkomst
Arbetsinkomsten avser genomsnittet bland dem som arbetar helår och heltid. Endast anställda ingår. Företagare och jordbrukare brukar ute- slutas i sådana här jämförelser eftersom deras inkomster är svåra att jämställa med de anställdas löner.
De yngre har lägre genomsnittliga inkomster än de något äldre och kvinnorna lägre löner än männen. Bland männen i åldern 25—29 år har de utlänningar som har invandrat till Sverige någon gång efter fyllda 7 är klart lägre löner än de som har tillbringat hela sin skolålder i Sve- rige. Allra högsta löner i denna åldersgrupp har utländska män som bodde i Sverige redan vid skolstarten.
Bland 25—29-åriga kvinnor har de utländska lägre genomsnittlig hel— tidslön än de halvsvenska eller de svenska kvinnorna.
Eftersom uppgifterna avser helårs- och heltidsinkomster består skill- naderna mellan grupperna av att de har olika mycket betalt för ungefär samma arbetsinsats. Det å sin sida betyder naturligtvis att kvinnor har lägre löner än män och att utländska ungdomar som har invandrat efter fyllda 7 har sämre betalda jobb än svenska och halvsvenska ungdomar.
Tabell 23.7. Genomsnittlig arbetsinkomst bland. helårs— heltidsanställda ungdomar i åldern 20—29 är för åren 1986—91. 1991 års penningvärde. Tusental kronor.
20—24 är 25—29 är M Kv M Kv Bada föräldrarna utländska 140 118 168 127 Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 141 119 176 127 Invandrat efter fyllda 7 är 138 117 162 127 En utländsk förälder 147 129 170 142
Svenska ungdomar 140 125 170 138
23.122 Inkomst under existensminimum
Vid beräkningen av existensminimum har använts socialstyrelsens socialbidragsnorm, som för t.ex. ensamstående är drygt ett basbelopp (ungefär 115 procent av basbeloppet, f.n. 35 200 kr) plus de faktiska boendekostnaderna. Uppgifterna avser ungdomar som inte bor kvar hemma hos föräldrarna och som inte är företagare eller medhjälpare i familjemedlems företag.
Tabell 23.8. Andelen av 20—29-ariga ungdomar med dispo— nibel inkomst under existensminimum
20—24 är 25—29 är M Kv M KV Bada föräldrarna utländska 25.4 18.5 15.5 19.4 Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 29.5 16.7 5.4 12.3 Invandrat efter fyllda 7 år 21.7 20.6 20.6 22.4 En utländsk förälder 15.4 11.9 7.0 11.2 Svenska ungdomar 15.6 13.9 9.7 10.3
Större andel av utländska än av svenska ungdomar har disponibla in- komster under existensminimum. Andelarna med så låg inkomst sjun- ker från åldern 20-24 till åldern 25-29 år utom bland utländska ung- domar som har invandrat till Sverige efter fyllda 7 år. Bland ungdomar med utländsk bakgrund finns även en könsskillnad så att fler kvinnor än män har låg disponibel inkomst medan var tionde svensk i åldern 25-29 år har så låg inkomst.
23.12.3 Kontantmarginal
Majoriteten av ungdomarna, såväl svenska som utländska, har det rätt gott ställt ekonomiskt såtillvida att de har angett att de skulle kunna skaffa fram ungefär 12 000 kronor inom en vecka om något oväntat inträffade. En större andel av pojkar än av flickor har sådan ekonomisk beredskap. De grupper som i störst utsträckning saknar kontantmargi- nal är utländska ungdomar som inte har tillbringat hela sin ungdom i Sverige, kanske för att en stor del av dem inte har sin familj i Sverige.
Regressionsanalysen visar att både män och kvinnor med någon ut— ländsk bakgrund har signifikant större risk att vara utan kontantmargi- nal än svenska män och kvinnor. Skillnaden är störst mellan svenska ungdomar och utländska ungdomar som har invandrat efter fyllda 7 år. Skillnaderna minskar något när vi kontrollerar för om ungdomarna kommer från tjänstemanna- eller arbetarhem men inga skillnader för- svrnner.
23.12.4 Sättet att skaffa fram pengarna
De två vanligaste sätten att skaffa fram pengarna är antingen genom uttag från eget bankkonto eller genom att låna från släkt och vänner utanför det egna hushållet. De yngre skulle lösa situationen oftare med hjälp av familjemedlemmar, de äldre genom uttag från egna bespa- ringar, vilket låter logiskt och naturligt. Utländska ungdomar som flyttat till Sverige efter fyllda 7 år har mera sällan än andra grupper pengar på banken. De skulle lösa problemet antingen genom lån från släkt eller vänner eller genom att låna på banken eller på något annat sätt.
Tabell 23.9 Procent 20—29—åringar som har kontantmargi— nal på ca 12 000 kronor samt regressionsskattade skill— nader mellan utländska och svenska ungdomar i andelen utan sådan kontantmarginal (logistisk regression).
20—24 är 25—29 är M Kv M Kv Båda föräldrarna utländska 65.6 60.6 71.7 60.5 Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 70.1 74.6 80.5 72.3 Invandrat efter fyllda 7 är 59.6 41.5 67.3 55.6 En utländsk förälder 81.5 66.3 83.9 78.4 Svenska ungdomar 85.7 79.9 89.2 83.6 Regressionsanalys: Män Kvinnor effekt p—värde effekt p—värde
Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 2.37 0.000 1.64 0.020 Invandrat efter fyllda 7 är 4.07 0.000 4.34 0.000 En utländsk förälder 1.47 0.030 1.79 0.000
23.125 Svårigheter att klara löpande utgifter
Var fjärde svensk man och kvinna i ålder 20-29 år har under den se- naste 12-månadersperioden någon gång haft svårt att klara löpande ut- gifter såsom hyra, mat, räkningar och dylikt. En av tre av de utländska ungdomarna har varit i samma situation. Aven de halvsvenska ungdo- marna har haft sådana ekonomiska svårigheter i större utsträckning än svenska ungdomar. Den enda skillnaden som inte är signifikant är den mellan svenska män och utländska män som är antingen födda i Sve- rige eller har invandrat före 7—årsåldem. Skillnaderna kvarstår även efter konstanthållande av uppväxthemmets klassposition.
Tabell 23.10. Andelen 20—29—åriga ungdomar som har upp— levt ekonomisk kris samt regressionsskattade skillnader mellan utländska och svenska ungdomar i andel som råkat ut för ekonomisk kris (logistisk regression»
20—24 år 25—29 år M Kv M Kv Båda föräldrarna utländska 36.5 35.6 33.4 34.0 Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 35.1 34.8 20.4 38.3 Invandrat efter fyllda 7 år 37.7 36.5 39.9 32.2 En utländsk förälder 32.9 47.7 27.7 35.9 Svenska ungdomar 28.8 28.7 20.3 24.9 Regressionsanalys: Män: Kvinnor: effekt p—värde effekt p—värde
Född i Sverige/invandrat före 7 års ålder 1.20 0.444 1.63 0.019 Invandrat efter fyllda 7 år 2.14 0.000 1.52 0.013 En utländsk förälder 1.39 0.047 1.97 0.000
23.13 Materiella tillgångar 23.13.1 Tillgång till bil, båt, fritidshus
Generellt har mellan tre av fyra och nio av tio ungdomar i olika ål- dersgrupper tillgång till bil. Undantagen utgör utländska ungdomar som har invandrat efter fyllda 7 år. Men även bland dem har mellan 50 och 65 procent tillgång till bil.
Tillgång till båt och fritidshus i något större utsträckning har i stort sett bara ungdomar vars båda eller ena förälder är svensk. Dessa är till- gångar som hör ihop med svensk (och nordisk) livsstil.
23.132 Semesterresa, utlandsresa senaste året
Skillnaderna mellan de olika grupperna i andel som har gjort någon semesterresa under det senaste året är relativt små. Andelarna ligger mellan 60 och 80 procent. Eventuellt har något lägre andel av utländ- ska ungdomar som anlänt till Sverige efter skolåldern än av de övriga grupperna åkt på semester. Flickorna gör utlandsresor 1 större utsträck- ning än pojkarna. Detta gäller framför allt utländska ungdomar och kan eventuellt förklaras av att flickorna månar mer om släkten än pojkarna och har rest till mor- och farföräldrarna och övrig släkt i föräldrarnas hemland mer än pojkarna.
Ifråga om att ha gjort en semesterresa finns en statistiskt säkerställd skillnad; utländska kvinnor som är födda i Sverige eller har invandrat hit före sju års ålder har rest på semester i större utsträckning än sven- ska kvinnor. Var och en av de tre grupperna utländska kvinnor har där- emot i signifikant större utsträckning gjort en utlandsresa jämfört med svenska kvinnor.
Tabell 23.11. Skillnader mellan utländska och svenska ungdomar i risken att ha gjort en semesterresa samt att ha gjort en utlandsresa under de senaste 12 månaderna. Logistisk regression.
Män: Kvinnor: Effekt p—värde effekt p—värde
Gjort en semesterresa: Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 1.20 0.366 1.68 0.023 Invandrat efter fyllda 7 år 0.84 0.307 0.95 0.743 En utländsk förälder 1.08 0.596 1.04 0.824 Gjort en utlandsresa: Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 0.99 0.977 2.91 0.002 Invandrat efter fyllda 7 år 1.25 0.378 1.83 0.031 En utländsk förälder 1.06 0.792 1.11 0.054
23.14 Parbildning och föräldraskap
Det finns främst två faktorer som kan medföra skillnader mellan ut- ländska och svenska ungdomar när det gäller parbildning och föräldra- skap. De är traditionerna inom gruppen och den svenska invandrings- politiken. Såsom tidigare nämnts, gifter sig de sydeuropeiska och då särskilt de turkiska ungdomarna tidigt jämfört med vad som är vanligt bland svenska ungdomar. För åren 1971—84 (Leiniö, 1988) gifte sig 108 per tusen aldrig gifta i åldersgruppen 15-19 år bland turkiska kvinnor bosatta i Sverige jämfört med 37 per tusen bland jugoslaviska, 14 bland finländska och ca 7 bland totalbefolkningens kvinnor. För ål- dersgruppen 20-24 år är talen 203/1000 turkiska, 122/1000 jugosla- viska, 70/1000 finländska och ungefär lika många kvinnor i totalbe— folkningen. I den turkiska gruppen är giftermålen koncentrerade till åldrarna under 30 år och den vanligaste giftermålsåldem är mellan 20 och 24 år. Detta är den vanligaste giftermålsåldem även bland jugosla- viska kvinnor i Sverige. Bland finländska och svenska kvinnor sker de flesta giftermålen i åldern 25-29 år. Ogifta sammanboenden förekom— mer inte alls bland turkiska invandrarkvinnor och är tämligen sällsynta även bland jugoslaviska kvinnor men förekommer bland finländska invandrarkvinnor i minst lika stor utsträckning som bland svenskarna.
Sedan den utomnordiska invandringen reglerades är familjeanknytning i stort sett enda skälet för icke- -f1yktingar att få tillstånd att flytta till Sverige. Därför kan vi förvänta oss större andelar sammanboende särs- kilt bland de utländska ungdomar som har invandrat efter fyllda 7 år.
Nästan en av tre utländska män och drygt varannan utländsk kvinna är sammanboende i åldern 20-24 år jämfört med drygt var fjärde svensk man och 44 procent av svenska kvinnor. I åldern 25-29 år har svenska män och kvinnor kommit ikapp de utländska i andel sammanboende, då rör det sig om över hälften av männen och mellan tre av fem och tre av fyra kvinnor.
Halvsvenska ungdomar beter sig som svenska ungdomar ifråga om parbildning 1 denna ålder. Sammanboendet är vanligast bland de utlän- ningar som åtminstone delvis har vuxit upp i utlandet. Skillnaden mellan svenska och utländska män i risken att vara sammanboende är signifikant när vi kontrollerar för andelen studerande i grupperna. För kvinnornas del har dessutom uppväxtklass signifikant betydelse så att halvsvenska och svenska tjänstemannadöttrar har signifikant lägre risk att vara sammanboende än svenska arbetardöttrar.
Tabell 23.12. Andelen sammanboende bland 20—29—åriga ungdomar samt skillnader i risken att vara sammanboende mellan utländska och svenska ungdomar (logistisk regres— sion).
20—24 år 25—29 år M KV M KV Båda föräldrarna utländska 30.2 55.4 56.4 72.8 Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 21.5 51.1 61.4 61.9 Invandrat efter fyllda 7 år 41.6 60.9 53.9 77.6 En utländsk förälder 27.4 40.2 56.0 62.4 Svenska ungdomar 26.5 43.7 55.9 68.6 Regressionsanalys:
Män Kvinnor effekt p—värde effekt p-värde
Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 0.96 0.856 1.06 0.772 Invandrat efter fyllda 7 år 1.20 0.296 1.68 0.003 En utländsk förälder 1.01 0.928 0.83 0.235
Barn
Relativt sett fler utländska än svenska män och kvinnor har fått barn innan de har fyllt 30 år. Endast 15 procent av svenska kvinnor i åldern 20—24 år har barn. Bland såväl utländska kvinnor som har flyttat till Sverige före skolåldern som bland halvsvenska kvinnor har var fjärde skaffat barn redan i åldern 20-24 år. Av utländska kvinnor mellan 20 och 24 år som har flyttat till Sverige efter fyllda 7 år har drygt 40 pro- cent barn. I den sistnämnda gruppen finns lika stor andel män med barn som bland svenska kvinnor i samma ålder, medan endast 5 pro- cent av 20—24-åriga svenska män är fäder (har barn i hushållet). Både halvsvenska och de utländska män som har invandrat efter fyllda 7 år har barn i signifikant större omfattning än svenska män.
Tabell 23.13. Andelen 20—29—åriga ungdomar som har barn samt skillnader i risken att ha barn (barn i hushållet) mellan utländska och svenska ungdomar (logistisk regres— sion).
20—24 år 25—29 år M KV M Kv Båda föräldrarna utländska 10.5 32.6 32.7 61.7 Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 7.1 25.8 26.8 51.8 Flyttat efter fyllda 7 år 14.9 41.5 35.5 66.0 En utländsk förälder 9.2 26.8 30.8 50.0 Svenska ungdomar 4.7 15.4 25.4 49.9 Regressionsanalys: Män Kvinnor effekt p—värde effekt p—värde
Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 1.20 0.488 1.41 0.097 Invandrat efter fyllda 7 år 1.89 0.001 2.41 0.000 En utländsk förälder 1.46 0.032 1.42 0.031
Strikt taget avser uppgifterna om det bor barn i viss ålder i hushållet. Det måste alltså inte röra sig om vederbörandes eget barn men är så- kerligen i de flesta fallen fråga om eget barn. I åldern 25-29 år har hälften av de halvsvenska kvinnorna och av de utländska kvinnor som
bott i Sverige åtminstone sedan 7-årsåldern barn. Bland de utländska kvinnor som har flyttat hit vid senare ålder har ungefär tre av fem skaf- fat barn. Skillnaden i andel som har barn är signifikant mellan svenska och halvsvenska och mellan svenska och utländska kvinnor som har invandrat efter fyllda 7 är.
23.15 Fackligt och politiskt deltagande
Facklig organisering och aktivitet är generellt knuten till förvärvsar- bete. De med lös anknytning till arbetsmarknaden, såsom studeranden som arbetar under sommarlovet eller ungdomar som har tillfälliga jobb, ansluter sig inte i samma omfattning som de som har fastare an- knytning till förvärvsarbete. Generellt finns inga större skillnader mellan invandrare och svenskar i facklig organiseringsgrad men däre- mot är de mindre aktiva i fackligt arbete än svenskarna (Leiniö, 1980; 1984; Drobnic, 1990; Knocke, 1986).
Drygt hälften av såväl svenska som utländska ungdomar är fackligt or- ganiserade. Med stigande ålder och med ökande förvärvsarbetsgrad ökar facklig organisering. Av åldersgruppen 25-29 år är ungefär 75-80 procent fackligt organiserade. Andelen fackligt organiserade är lägst bland de utländska ungdomar som invandrat efter fyllda 7 år, som också har relativt svag anknytning till arbetsmarknaden. De ungdomar som invandrat före skolåldern, halvsvenska och svenska ungdomar har i stort sett lika facklig anslutningsgrad.
Färre än två av tio har varit på ett fackligt möte under det senaste året och endast ungefär var tjugonde av ungdomarna är aktiv medlem i en fackförening (tabellerna redovisas inte). Medan det inte fanns några större skillnader mellan könen ifråga om att vara fackligt organiserad finns tydliga skillnader ifråga om att ha varit på fackligt möte och att vara aktiv fackmedlem. Bland män är fackligt deltagande klart vanli- gare än bland kvinnor.
Tabell 23.14. Andelen fackligt organiserade bland 20—29- åriga ungdomar samt skillnader i risken att vara fackligt ansluten mellan utländska och svenska ungdomar (logistisk regression).
20—24 år 25—29 år M Kv M Kv Båda föräldrarna utländska 58.5 56.4 66.8 62.4 Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 58.3 61.9 75.2 80.7 Invandrat efter fyllda 7 år 58.6 48.9 62.6 54.6 En utländsk förälder 64.5 74.6 72.8 75.1 Svenska ungdomar 64.4 67.3 74.5 82.1 Regressionsanalys:
Män Kvinnor effekt p—värde effekt p—värde
Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 0.88 0.536 0.86 0.463 Invandrat efter fyllda 7 år 0.63 0.008 0.30 0.000 En utländsk förälder 1.00 0.976 0.97 0.860
23.16 Politisk aktivitet
Invandrare uppvisar lägre politisk aktivitet än infödda personer (Hammar 1987; Leiniö, 1984; Drobnic, 1990). Sedan utlänningar som bott i Sverige i två år fick rösträtt i de lokala valen har deras röstdelta- gande sjunkit för varje valomgång. Studier av andra generationens po- litiska socialisation visar, att utländska ungdomar generellt intresserar sig för samhällsfrågorna i mindre utsträckning än svenska ungdomar (t.ex. Soininen, 1989, om finländska ungdomar). Engagemanget varie- rade framför allt efter socialgrupp och efter om familjen hade bestämt sig för att stanna i Sverige eller inte.
Facklig organisering ökade med stigande ålder men det gör inte poli- tisk organisering. Lägst är organiseringsgraden bland utländska ung- domar som inte har bott i Sverige ända sedan skolans början.
Generellt är det vanligare att delta i politiska möten än att vara politiskt organiserad. Högsta andelen som varit på politiskt möte återfinns bland 25-29-åriga utländska män som har invandrat efter fyllda 7 år (en tiondel). Det verkar alltså inte vara bristen på intresse för politik som gör att de sent invandrade inte är politiskt organiserade. De unga kvinnorna deltar i mindre omfattning än de unga männen.
23.17 Politiska diskussioner
ULF-intervj uerna innehåller en fråga om hur man brukar göra, när man är med i ett sällskap, där samtalet kommer in på politiska frågor. Svarsalternativen går från att man inte bryr sig om att lyssna när folk börjar prata om politik till att man för det mesta brukar vara med i dis- kussionen och säga sin åsikt. Det är det sistnämnda som ingår i ande— len som brukar delta i politiska diskussioner. Andelarna som brukar delta i politiska diskussioner varierar mellan strax under 30 procent och drygt 50 procent. Större andel av männen än av kvinnorna diskute- rar politik. Enda undantaget utgörs av 25-29-åriga ungdomar med en svensk och en utländsk förälder; bland dem är det större andel kvinnor än män som diskuterar politik. Den här gruppen kvinnor är samtidigt den som i minst utsträckning ägnar sig åt formell politisk aktivitet, alltså inom ramen för något politiskt parti. Det kan tyckas att andelarna som diskuterar politik är höga när vi strax innan har sett de relativt låga andelar som deltar i formell politisk aktivitet, men ändock uppger den andra hälften av ungdomarna att de inte brukar säga sin åsikt vid politiska diskussioner även om de skulle lyssna intresserat.
Tabell 23.15 Andelen politiskt organiserade bland 20—29— åriga ungdomar samt skillnader i risken att vara poli— tiskt organiserad mellan utländska och svenska ungdomar (logistisk regression).
20—24 år 25—29 år M Kv M Kv Båda föräldrarna utländska 3.8 4.5 7.6 4.1 Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 2.7 6.3 10.8 5.1 Invandrat efter fyllda 7 år 5.2 2.2 6.1 3.7 En utländsk förälder 9.1 4.6 9.5 0.9 Svenska ungdomar 7 4 4 9 8.6 6 1 Regressionsanalys: Män Kvinnor effekt p—värde effekt p—värde
Född i Sverige/flyttat före 7 års ålder 0.83 0.608 1.06 0.881 Invandrat efter fyllda 7 år 0.70 0.302 0.57 0.192 En utländsk förälder 1.17 0.497 0.54 0.144
Kapitel 24
Politiska resurser
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
I detta kapitel redovisas ungdomars politiska resurser i form av poli- tiskt engagemang, deltagande i partiarbete, inställning till utomparla- mentariska aktiviteter, samt politisk/administrativ kompetens. Ungdo- mar är mindre intresserade av politik än äldre, men deltar lika gärna i politiska diskussioner.
Unga män är mer aktiva i föreningar och partier än unga kvinnor, trots att unga kvinnor har en mera samhällskritisk och vänsteroriente- rad inställning. I kapitlet redovisas även partisympatier för olika ung- domsgrupper.
Ungdomar har sämre kompetens/självförtroende att tillvarata sina rättigheter än föräldragenerationen, men bättre än de äldsta. Unga män anser sig ha större kompetens än unga kvinnor ( i bemärkelsen att tro sig kunna överklaga ett myndighetsbeslut).
I en representativ demokrati kan politiskt inflytande utövas genom deltagande i demokratins institutioner: genom valdeltagande, genom arbete inom politiska partier, och mom intresseorganisationer i vidare bemärkelse. Modellen kräver engagerade och aktiva medborgare som har förmåga att göra sin mening hörd. Det är en roll som måste läras 111 under uppväxtåren. Fostran till demokrati och kunskapsuppbyggnad är en viktig uppgift för skolan. I vidare mening gäller det ungdomars eta- blering i medborgarrollen. Den omfattar inte bara aktiviteter inom den politiska arenan, utan också inom föreningslivet, och förmågan att till- varata sina rättigheter i andra roller gentemot myndigheter, organisa- tioner och företag. Inom välfärdsforskningen talar man om politiska resurser som en självständig välfärdskomponent.
I detta kapitel redovisas ungdomars politiska resurser i form av poli— tiskt engagemang, deltagande i partiarbete, inställning till utomparla- mentariska aktiviteter, samt politisk/administrativ kompetens. Ungdo- mar jämförs med äldre generationer och jämförelser görs mellan olika ungdomsgrupper. De följande kapitlen ger ytterligare detaljer kring ungdomars valbeteende (kapitel 25), olika former av påverkansmedel som ungdomar utnyttjar (kapitel 26), resp förtroendet för institutio- nerna (kapitel 27). Underlaget i detta kapitel är dels ungdomsenkäten, dels ULF.
24.1 Politiskt intresse
Tre indikatorer från ungdomsenkäten mäter politiskt intresse. En inle- dande fråga gällde "hur intresserad man var av politik i allmänhet", med fyra svarsalternativ (mycket/ganska intresserad/ointresserad). Ungdomar är enligt denna övergripande fråga mindre intresserade än äldre. 43 procent var mycket eller ganska intresserade, mot drygt 60 procent bland de äldre (tabell 24.1). Skillnaden kan delvis bero på att frågan 1 regel relateras till partipolitik. Andra undersökningar ger dock samma tendens (se nästa kapitel).
Däremot är ungdomar inte mindre engagerade än äldre när man istället frågar efter deltagande 1 politiska diskussioner Den andra intervjufrå— gan som ger en annorlunda bild var formulerad på följ ande sätt:
"Hur brukar Du själv göra när Du kommer 1 ett sällskap där samtalet kommer m på politiska frågor" med svarsaltemativen:
jag brukar inte bry mig om att lyssna när folk börjar prata om politik jag brukar nog lyssna men jag lägger mig aldrig i diskussionen
det händer ibland, men inte så ofta att jag säger vad jag själv tycker jag brukar för det mesta vara med i diskussionen och säga min åsikt.
I tabell 24.1 redovisas det sista alternativet, nämligen andelen som sä— ger sin åsikt. Enligt denna fråga är ungdomar inte mindre intresserade av politik än de äldre, snarast mer än åtminstone den äldsta generatio- nen. Dessa motstridiga resultat bör bero på att frågorna mäter olika ting. Den andra frågan påverkas antagligen även av sociala normer hos de äldre kring återhållsamhet ifråga om politisk argumentation: man undviker konfliktämnen, en tendens som troligen är svagare bland ung— domar.
Den tredje frågan gäller informationsintag via massmedia. Här gällde det hur många dagar i veckan man tittade på nyheterna i TV. I tabell 24.1 visas andelen som tittar mindre än en gång veckan. Här finns på- tagliga skillnader mellan generationerna. 20 procent av tonåringarna tittar ej varje vecka, och andelen minskar sedan stegvis till 7 procent i den äldsta generationen.
Även mellan olika ungdomsgrupper finns avsevärda skillnader. Unga män är dels mer intresserade, dels deltar de oftare i diskussioner än unga kvinnor. Däremot tittar de på TV i samma utsträckning. Detta är resultat som inte korresponderar mot unga kvinnors större engagemang i politiska sakfrågor och mer samhällskritiska hållning (se kapitel 12, 21, 25, 32). Förklaringen kan ligga i att unga kvinnor är mindre be- nägna att artikulera sin inställning. Längre fram i detta kapitel visas att unga män är mera aktiva i politiska partier och föreningar.
Ungdomsenkäten visar att politiskt intresse och engagemang, liksom kunskapsuppbyggnad följer social bakgrund och utbildning. Arbets- lösa, lågutbildade, arbetarbam och invandrare är mindre engagerade. Vidare är borgerliga ungdomar mer engagerade än vänsterungdomar.
Tabell 24.1 Politiskt intresse, partisympatier och inställning till utomparlamentariska handlingar. Procenttal. Källa: 1993 års ungdomsenkät.
intr av deltar tittar partisympati: accep utomparlamentariska handl: politik i pol. ej på TV bor— SAP namn— bojkott laglig vild ockupa diskus nyheter gerlig insaml demo strejk tioner
16—29 ar 42.9 35.9 17.2 26.9 30.1 93.5 71.8 72.9 40.0 21.7 16—29 år män 50.5 39.4 17.4 30.7 31.9 90.7 71.7 70.7 44.1 21.6 kvinnor 34.8 32.1 17.1 23.0 28.2 96.4 71.9 75.2 35.7 21.8 35.2 32.0 20.4 23.8 24.5 94.3 66.7 75.7 41.1 25.4 45.0 35.2 17.3 25.9 33.8 92.4 71.2 72.4 40.7 20.9 71.3 38.5 19.7 62.7 35.1 11.9 28.0 46.5 93.9 78.0 72.0 32.8 "14.5 61.0 30.5 6.6 37.5 41.1 77.0 43.0 56.6 8.5 3.4
16—19 20—24 25—29 35—54 55—74
N ko # .—t . v 61 > 0 m m 0 m oo sr .—4 m cw m to xo (1- H H 34 H LJ m.m..mmuu
män 41.0 33.6 18.5 25.3 25.1 92.2 67.3 74.2 43.3 24.9 män 51.0 37.8 19.2 28.3 38.0 88.1 70.8 70.2 46.2 21.4 män 57.2 45.4 14.8 37.1 31.3 92.3 75.7 68.6 42.8 19.5 män 69.8 43.0 13.3 35.0 42.3 93.4 76.2 70.5 36.9 14.9 män 68.9 33.7 8.9 31.3 47.9 80.8 43.5 59.2 13.2 3.3
16—19 20—24 25—29 35—54 55—74
Li Li LI H Lt "EMU-mammi
16—19 20—24
kvinnor 28.9 30.2 22.5 22.2 24.0 96.4 66.2 77.2 38.9 26.0 kvinnor 38.6 32.4 15.3 23.5 29.6 96.9 71.7 74.7 35.0 20.3 25—29 kvinnor 35.5 33.4 14.9 23.1 30.1 96.0 76.7 74.2 34.0 19.9 35—54 kvinnor 54.7 26.4 10.4 20.7 50.9 94.5 79.9 73.9 27.8 14.1 55—74 år kvinnor 54.6 28.1 4.7 42.3 35.8 73.9 42.6 54.2 4.4 3.5 FAMILJETYP Ensamst. utan barn 41.3 34.0 19.5 27.0 27.1 92.8 71.6 75.1 41.6 23.9 Sambo utan barn 46.5 38.5 14.6 31.7 28.8 95.2 71.4 70.9 39.0 19.4 Sambo med barn 42.8 41.6 12.0 19.4 44.5 93.9 73.2 66.9 33.2 14.0 SYSSELSÄTTNING I utbildning 45.6 40.5 17.9 29.5 25.5 94.8 74.4 78.1 43.7 27.3 I tillf. arbete 46.8 35.4 18.2 23.9 27.9 95.6 76.9 76.7 45.9 22.0 I fast arbete 43.3 36.8 14.9 31.2 29.0 93.3 70.7 66.9 33.1 16.3 Anställda 44.4 36.3 16.0 29.0 28.9 94.0 72.4 69.7 37.1 18.0 Arbetslösa 40.9 30.5 19.3 19.3 38.6 90.9 66.5 72.4 41.4 22.4 Sysselsättn.probl 44.6 35.4 16.4 24.3 34.3 93.4 72.1 74.7 42.7 22.7
Lt Lt LJ H mammans
tabell 24.1 forts SOCIOEK. GRUPP Arbetare 43.1 Lägre/mellan tjm 47.7 Högre tjänstemän 60.5 SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar 37.6 Arbetarbarn 31.7 Tjänstemannabarn 45.3 Infödda 16—29 år 43.0 Invand— 16—29 år 42.2 Storstad 16—29 år 47.3 UTBILBNING (= 2 år efter grsk.36.3 Skolslut före 19 40.7 Högskoleutb. 67.4 UPPVÄXTMILJÖ Fullständig 43.5 Splittrad 42.1 Flyttade vid 15—18 49.9 PARTISYMPATIER Vänstern 46.2 Borgerliga 56.0 RELIGION Tror på Gud 50.0 Tror på högre makt 50.6 Ej troende 40.2 STUDENTURVAL Socialt arbete 70.8 Internat. ekonomi 77.1 Sociologi 79.2 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 57.9 16—74 år män 64.4 kvinnor 51.4
33.7 37.7 41.6 54.2 71.4 69.8 34.6 39.2 30.1
16.7 12.9 12.4 15.7 14.2 12.4 17.0 19.5 11.5 16.8 17.8 12.2 16.5 18.3 14.5 20.5 38.2 41.6 19.3 12.3 37.1 27.8 15.5 33.1 19.8 21.6 41.5 29.2 21.0 27.1
100.0
39.7 30.0 31.4 16.7 68.6 18.9 29.6 31.8 27.6
73.9 74.1 84.9 69.7 69.0 75.7 73.0 56.8 72.3 68.0 67.5 81.9 72.5 71.1 72.9 79.0 75.6 69.7 75.1 68.3
100.0 94.1 98.1
68.0 67.0 69.0
43.0 30.6 35.0 41.5 40.1 38.3 40.3 37.1 34.3 41.8 40.0 32.3 37.2 47.6 40.3 50.2 30.3 34.9 41.9 41.9 60.9 38.2 75.0 30.2 34.6 25.5
16—29 år om inte annat anges
24.2 Partisympatier
I tabell 24.1 visas vidare partipreferenser, dvs det parti man skulle rösta på "om det vore riksdagsval någon av de närmaste dagarna". Par- tisympatiema mäts bättre i SCBs partisympatiundersökning (se kapitel 25, som även ger trenddata). Ungdomsenkäten ger emellertid intressant statistik om sympatierna inom olika ungdomsgrupper.
Valstatistiken och partisympatiundersökningarna (redovisas ej i tabell— form) visar att mäns partisympatier har utvecklats annorlunda än kvin— nors. Tidsseriema visar att det var de unga männens väljarstöd för SAP som minskade under 80-talet, medan det ökade för moderaterna. Inom borgerliga blocket har C, Fp och de ett svagt kvinnoöverskott, och M och Nyd ett stort mansöverskott i sitt väljarstöd. Dessa resultat stäm- mer också väl överens med övriga resultat i ungdomsenkäten som visar en mer utpräglad vänsterorientering för kvinnor, liksom ett större stöd för välfärdssystemen och jämlikhet.
Tabell 24.1 visar vidare att SAP får starkast stöd från unga barnfamil— jer, arbetslösa, av arbetare och arbetarbarn. Borgerliga blocket (M, Fp, C, de, Nyd) stöds mest av tjänstemän, tjänstemannabarn, högutbil- dade, och av troende ungdomar. Iögonfallande är också de stora skill- naderna mellan de tre studentgrupperna, där ekonomer betydligt oftare väljer borgerliga partier.
24.3 Utomparlamentariska aktiviteter
Inställningen till utomparlamentariska metoder är en indikation på för- troendet för de demokratiska institutionerna, men också ett mått på to— lerans för oliktänkande. I ungdomsenkäten frågades om man skulle kunna tänka sig att
skriva på en namninsamling delta i bojkotter eller köpstrejk delta i lagliga demonstrationer delta i vilda strejker resp ockupera byggnader eller fabriker.
Det mest anmärkningsvärda är skillnaderna mellan generationerna. Ungdomar och föräldragenerationen hade i stort sett samma inställning
(undantag: de båda sistnämnda), medan den äldsta generationen (över 55) var påtagligt oftare avvisande, och i samtliga avseenden. Nästan alla ungdomar accepterar namninsamlingar (94 procent), 72 procent accepterar bojkott och lagliga demonstrationer, endast 40 procent kunde tänka sig delta i vilda strejker och 22 procent i ockupationer.
Skillnaderna mellan olika ungdomsgrupper följer dels utbildningsni- vån, dels klassgränser. Arbetarungdomar är oftare positiva till vilda strejker, men i övrigt är högre utbildade och tjänstemän mer positiva.
24.4 Aktivitet i föreningar
De första praktiska erfarenheterna av den representativa demokratin får man i regel i idrottsföreningarna, som här får representera föreningsli— vet. Deltagandet handlar givetvis oftast om själva idrotten, men ger också tidigt demokratisk fostran genom praktisk insyn och träning i kollektiva beslutsformer. Mer än varannan tonåring är medlem i någon idrottsförening (53 procent), och drygt 40 procent i 20-årsåldern och upp till 50—årsåldern, för att sedan halveras (tabell 24.2). Enligt ungdomsenkäten har föreningar/klubbar/studiecirklar/grupper för kul- tur eller musik betydligt färre medlemmar av ungdomsgenerationen (17 procent).
Underlaget för dessa data är ULF, och därför kan man också följa ut- vecklingen, i detta fall från 1978. Sedan dess har medlemsantalet Ökat, särskilt bland tonåringar (tabell 24.2 tr.). Samma mönster visar mötes- deltagandet, resp andelen som uppger sig vara "aktiva" medlemmar. Yngre är mer aktiva, och även i dessa avseenden har aktiviteten ökat, mest bland tonåringar och bland de äldsta (det senare bör hänga sam- man med ökad rörlighet och hälsa).
Unga män är mera aktiva än unga kvinnor, men dessa skillnader har utjämnats sedan 70-talet. Unga kvinnor är medlemmar, deltar i verk- samheten och tycks uppleva sig som aktiva medlemmar oftare nu än på 70-talet. Variationerna mellan olika ungdomsgrupper följer samma mönster som fritidsaktiviteter mer generellt (se kapitel 28). Tjänste- mannabarn deltar oftare än arbetarbarn, och detsamma gäller yrkes-
Tabell 24.2 Politiskt deltagande samt politisk kompetens. Nuläge 1988, Procenttal. Källa: ULF.
idrotts förening: politiskt parti: kan kan ej, medlem mötes— aktiv mötes— medlem aktiv över— men får deltag.medlemdeltag. klaga hjälp 16—29 år 44.7 29.2 25 1 5.6 6 2 l 5 61.8 29.6 16—29 är män 51.5 36.5 31.4 6.6 7.7 1.8 65.3 26.0 kvinnor 37.3 21.5 18.4 4.5 4.6 1.1 58.0 33.5 16—19 år 52.5 38.8 32.2 9.9 6.8 2.4 42.8 42.9 20—24 år 43.4 28.1 23.6 3.9 5.8 1.1 66.3 26.8 25—29 år 40.0 23.0 21.2 3.9 6.2 1.0 72.0 22.1 35—54 år 41.7 24.8 17.7 7.3 12.6 3.3 75.4 19.6 55—74 år 20.4 9.4 6.2 9.8 17.5 4.3 55.3 32.6 16—19 är män 57.1 44.5 35.8 11.5 8.6 2.7 45.7 39.6 20—24 är män 52.1 35.3 31.8 4.8 7.4 1.6 71.2 22.2 25—29 är män 47.0 31.7 27.7 4.7 7.4 1 4 74.3 19.5 35—54 är män 49.1 31.0 23.5 7.8 14.8 4.0 78.0 17.0 55—74 är män 28.5 14.7 9.6 10.1 20.5 4.8 63.0 25.9 16—19 är kvinnor 47.8 33.0 28.4 8.2 5.0 2.1 39.8 46.3 20—24 är kvinnor 34.1 20.1 14.7 2.8 4.0 0.7 60.9 31.9 25—29 är kvinnor 32.0 13.7 13.9 3.1 4.9 0.7 69.6 24.8 35—54 är kvinnor 34.5 18.4 12.2 6.7 10.4 2.7 72.9 22.3 55—74 år kvinnor 12.6 4.5 3.0 9.6 14.7 3.9 48.4 38.7 ARBETSKRAFTSSTATUS I utbildning 52.7 37.8 30.4 9.3 7.4 2.4 51.8 37.0 I tillf. arbete 37.8 24.8 20.7 5.2 3.8 1.1 63.2 27.4 I fast arbete 43.8 27.7 24.2 3.7 6.1 1.1 65.8 27.2 Anställda 42.6 27.0 23.5 4.0 5.6 1.1 65.2 27.2 Arbetslösa 38.0 22.3 24.7 3.3 4.6 1.3 60.2 28.5 SOCIOEK. GRUPP Arbetare 40.9 27.5 23.7 3.5 5.4 0.8 57.2 32.9 Lägre/mellan tjm 47.4 28.0 25.5 3.4 5.2 0.7 80.9 15.5 Högre tjänstemän 50.9 34.4 27.1 4.1 6.4 1.7 94.5 4.8 SOCIAL BAKGRUND Arbetarbarn 39.5 26.2 23.1 4.1 5.3 1.3 55.2 32.4 Tjänstemannabarn 48.5 31.6 27.3 6 4 6.3 1.6 68.2 26.5 Infödda svenskar 46.1 29.9 26.0 5.4 6.3 1.5 61.9 30.0 Invandrare 28.6 20.7 15.4 8.2 5.9 1.4 59.8 25.4 Storstad 40.0 25.4 21.6 5.5 4.6 0.9 67.1 26.0 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 36.5 21.5 16.5 7.2 11.7 2.9 66.3 25.9 16—74 är män 43.8 27.8 21.6 7.7 13.7 3.3 70.6 21.9 kvinnor 29.2 15.3 11.4 6.7 9.7 2.5 62.0 29.9
16—29 år om inte annat anges
Tabell 24.2 tr Politiska deltagande samt politisk kompetens. Trend 1978—91 Procenttal. Plustecken anger ökning och * att förändringen är signifikant. Källa: ULF.
idrotts förening: partiaktivitet: kan kan ej, medlem mötes— aktiv mötes— medlem aktiv över— men får deltag.medlem deltag. klaga hjälp
16—29 äff +10.6* +2.9 +4.4 —3.7* —2.9* —2.2* +3.1 —O.2 16—29 är män +7.0* +O.8 +1.2 —3.9* —3.4* —2.4* +3.3 +O.3 kvinnor +14.5* +5.3* +7.8 —3.5* —2.4* —1.9* +3.0 —0.8
16—19 år +l4.5* +7.0* +5.5 —0.9 —2.6* —2.4* —2.1 —4.4 20—24 år +9.6* +1.4 +O.4 —5.3* -3.9* —2.2* +4.5 —1.5 25—29 är +8.5 +1.1 +7.1 —4.7* —1.9 —1.7* +5.7* —2.5 35—54 år +l4.5* +6.0* +4.1 —3.7* —2.0 —2.7* +14.6* —8.0* 55—74 år +9.7* +4.1* +2.9* —0.5 +O.8 —0.5 +13.4* —5.0* 16—19 är män +10.0 +3.6 —O.8 +O.1 —1.7 —2.6* —1.2 +5.0 20—24 är män +7.5* —l.2 —1.1 —5.1* —4.7* —2.1 +6.9* —3.5* 25—29 är män +4.5 +O.5 +5.1 —5.8* —3.0 —2.3* +3.6 +O.1 35—54 är män +12.6* +6.4* +4.7 —5.3* —3.1* —3.1* +8.8* —3.2* 55—74 är män +11.1* +6.I* +4.3* —3.5* -1.6 —1.6* +10.8* —5.0* 16—19 är kvinnor +19.0* +10.3 +ll.6 —l.8 —3.5* —2.2* —2.5 +3.3 20—24 är kvinnor +12.5* +4.6 +3.4 —5.4* —3.1* —2.1* +2.2 +O.5 25—29 är kvinnor +12.2 +1.6 +8.6 —3.6* —0.7 —l.l +7.7* —5.1 35-54 är kvinnor +16.6* +5.6 +3.7 —2.1* —0.9 —2.3* +20.5* —13.0* 55—74 är kvinnor +8.0* +2.3* +1.5 +2.3* +2.9* +O.6 +15.7* —4.8* ARBETSKRAFTSSTATUS I utbildning +12.1* +4.6 +5.0 —4.3* —3.3* —l.7* —1.6 +3.3 I tillf. arbete —O.3 +1.1 —4.0 —5.2* —3.0 —1.1 —2.8 +l.0 I fast arbete —0.l +3.3 —3.1 —4.5* —3.7* —l.1 —3.5 +2.7 Anställda +8.7* +1.1 +2.9 —4.6* -3.0* —2.5* +4.3 —1.2 Företag. jordbr. —4.7 —12.2 —6.1 —3.3* —6.7* —4.9* +9.8* —4.8 Arbetslösa +19.1* +6.6 +ll.0 —2.8 —O.9 —O.6 +6.7 +3.7 SOCIOEK. GRUPP Arbetare +6.2* +1.4 +0.9 —3.9* —3.6* —2.2* +4.5 —O.5 Lägre/mellan tjm +8.6* +O.7 +5.0 —5.3* —1.3 —2.7* +6.5* —4.4* Högre tjänstemän +5.9 —6.3 +5.6 —l4.2* —4.4 —4.7 +5.1 —2.9 SOCIAL BAKGRUND Arbetarbarn +1.7 —2.1 —2.3 —3.0* —4.4* —0.2 —4.4 +4.3 Tjänstemannabarn +3.7 +O.2 —2.1 —2.4 —3.8* —0.7 —4.1* +2.8 Infödda svenskar +10.5* +2.5 +4.6 —4.3* —3.4* —2.3* —2.0 +O.6 Invandrare +10.0 +5.9 +O.7 +2.2 +1.6 —0.8 +14.5* —8.9* Storstad +8.7* +1.7 +O.5 —3.3* —2.6* —2.0* +1.7 +1.1 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år +12.l* +4.7* +4.0 —2.7* —1.5 —l.8* +ll.1* —4.7* 16—74 är män +10.3* +4.3* +3.3 —4.2* —2.9* —2.4* +7.9* —2.6* kvinnor +13.9* +5.l* +4.6 —l.2 —0.3 —l.3* +14.l* —6.8*
16—29 år om inte annat anges
grupper med längre utbildning. Ungdomar som är arbetslösa eller har tillfälligt arbete deltar mindre ofta än fast anställda.
24.5 Deltagande i politiska partier
Ungdomar deltar mindre i politiska partiers verksamhet (mötesdel- tagande under det senaste året), med undantag för tonåringar (ungdomsförbundens verksamhet?), och de är i mindre utsträckning medlemmar än äldre generationer (tabell 24.2). Ca 6 procent har varit på något partimöte och lika många är medlemmar i något parti. Trend- analyserna visar en nedgång under 80—talet av både deltagande och medlemskap, och det gäller främst ungdomar i 20-årsåldern. Statistik över valdeltagandet visar en liknande utveckling.
Unga män deltar något mer på partimöten än unga kvinnor, och något fler är medlemmar. Skillnaderna mellan ungdomar är annars relativt små, men tendensen följer tidigare mönster. Arbetare, arbetslösa, och arbetarbarn är mindre aktiva.
24.6 Egen kompetens
Självförtroende genom kompetens är en central förutsättning för att kunna tillvarata sina rättigheter. I ULF ställs två frågor, där den ena ("skulle Du kunna författa en skrivelse till en myndighet för att över- klaga ett beslut?") mäter kompetens, medan den andra ("känner Du nå- gon som Du vet Du skulle få hjälp av") mäter sociala nätverk. Tabell 24.2 visar att mer än 90 procent har politiska resurser i denna mening. 62 procent av ungdomarna har egen kompetens, och ytterligare 30 procent skulle kunna få hjälp genom sitt nätverk. Jämfört med föräld- ragenerationen har ungdomar sämre kompetens, men den äldsta gene- rationen har lägre tal än ungdomsgenerationen. Trendanalyserna tyder på ökande kompetens men framför allt bland de äldre (tabell 24.tr.).
Unga män känner större förtroende för sin egen kompetens än unga kvinnor. Hög kompetens anser sig tjänstemän och storstadsungdomar ha, mindre kompetens har arbetare, arbetslösa och invandrare.
Kapitel 25
De unga Väljarna 1968-91 - dunungar eller stormsvalor?
Av Maria Oskarsson och Henrik Oscarsson
Sammanfattning
Unga väljare har en lösare bindning till politiken och till de politiska partierna än vad äldre väljare har. De unga väljarna har under hela perioden 1968 till 1991 uppvisat ett lägre politiskt intresse än äldre, ett lägre valdeltagande och en lägre grad av partiidentifikation. Unga väljare har också under hela perioden bytt parti från ett val till nästa i högre utsträckning än äldre väljare. Vid de senaste valen finns en ten- dens till att denna lösare bindning består ända upp i trettioårsåldem. Bland väljare under 30 år finns tydliga skillnader mellan männens och kvinnornas politiska engagemang. Medan de unga männens politiska engagemang snarast försvagats, har de unga kvinnornas förstärkts. Skillnaderna mellan unga män och kvinnor återfinns också i ideologisk position. Klassröstningen har minskat kraftigt bland unga män, och den ideologiska högervinden under 1980-talet blåste starkast bland de
unga männen. Kvinnornas klassröstning har däremot förstärkts under 1980-talet.
Unga väljare tilldrar sig alltid ett särskilt intresse. De anses stå för nå- got nytt och fräscht, och kan kanske vara stormsvalor som förebådar förändringens vindar i politiken.
Unga människor som en speciell väljargrupp uppmärksammades om inte förr så vid övergången mellan sextio— och sjuttiotal. I de flesta västländer fanns då en ny typ av politiskt radikalitet bland de unga, och "1968" ses ofta som en symbolisk startpunkt för politiska förändringar av olika slag. De unga väljarna sågs som representanter för något nytt; de representerade början på framtiden. Denna bild av de unga väljarna tar sin utgångspunkt i antagandet att de politiska värderingar som grundläggs i unga år består livet ut. I förlängningen innebär detta att väljarkåren successivt förändras vad gäller grundläggande värderingar och politiska uppfattningar allteftersom äldre generationers väljare ersätts av yngre generationer. De unga är politikens stormsvalor.
Samtidigt vet man att unga väljare ofta uppvisar ett lägre politiskt engagemang i traditionell politik än äldre väljare - de har generellt ett lägre valdeltagande och en lägre partipolitisk aktivitet. Att så är fallet behöver inte nödvändigtvis ses som alarmerande eller illavarslande. Det kan förklaras med att unga väljare ännu inte har hunnit etablera sig fullt ut som medborgare - de kanske fortfarande studerar eller är sys— selsatta i tillfälliga jobb, och har kanske inte etablerat sig på bostads- marknaden. De har ännu inte hunnit bilda sig bestämda politiska åsik- ter och politiska sympatier. I denna utgångspunkt ligger att de unga väljarna kommer att förändra sig - att det handlar om en etableringsfas eller ett livsscykelmönster. De unga är politikens dunungar.
I detta kapitel skall unga väljare studeras ur både ett stormsvale- och ett dunungeperspektiv, och fyra aspekter av politiskt beteende skall studeras för perioden 1968-1991. Analysen baseras i sin helhet på de valundersökningar som utförts av valforskningsprogrammet vid statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet i anslutning till varje riksdagsval sedan 1956. Valundersökningarna är intervjuunder- sökningar med ett riksrepresentativt urval rösträttsberättigade väljare
under 80 år. Sedan 1968 har undersökningarna baserats på ett urval av omkring 4000 personer.1
25.1 Politiskt engagemang
Den första aspekten av politiskt beteende gäller politiskt engagemang. I en demokrati anses det i allmänhet vara viktigt att medborgarna kän- ner något slags engagemang för och delaktighet i de politiska beslut som fattas. I maktutredningens medborgarundersökning likställs enga- gemang med en handlingsberedskap. Ar man engagerad i en fråga är det mer troligt att man också handlar i frågan, än om man är oengage— rad-2 Ett vanligt sätt att mäta människors politiska engagemang är att fråga dem om deras politiska intresse, vilket därför inleder resultatredovisningen. Att delta i politiska val är den mest uppenbara handlingen som uttrycker det politiska medborgarskapet3 Således skall unga väljares valdeltagande skärskådas.
25.2 Relationen till partier och politiker
Den andra aspekten gäller medborgarnas relation till partier och politi- &. En allmänt spridd uppfattning om unga människors relation till politik är att de ratar de politiska partierna. I maktutredningens med- borgarundersökning konstaterades att unga är förhållandevis passiva när det gäller traditionell partipolitik, medan de däremot är betydligt mer aktiva när det gäller sådan politisk aktivitet som avser opinionsbildning och protester.4
Samtidigt är det inte endast i anslutning till unga väljare som de poli- tiska partierna tycks ha tappat terräng. Under senare år har det talats allmänt om "partiernas kris", och inom väljarforskningen talar man om att partierna förlorat sitt grepp om väljarna. Rörligheten mellan valen har ökat, valdeltagandet har visat tendenser att sjunka, allt fler väljare bestämmer sitt partival under valrörelsens sista vecka och allt fler väl- jare byter parti från ett val till ett annat.5 Dessa förändringar har ett visst samband med att den stabila röstningen utifrån klasstillhörighet minskat, medan röstning utifrån ståndpunkter i enstaka sakfrågor ökat.
I valundersökningarnas tidsserier kan fyra indikatorer på avståndet mellan partier och väljare urskiljas. Den första är partiidentifikation,
det vill säga i vilken grad väljare känner sig som anhängare av det egna partiet. Partiidentifikation hänger nära samman med den andra och tredje indikatorn, tidpunkt för beslut om partival och partibyten, eftersom väljare som vid ett val uppger sig sakna partiidentifikation oftare än andra är osäkra om vilket parti de skall rösta på, och vidare har en mycket högre sannolikhet att byta parti vid nästa val—6 Den fjärde indikatorn på avståndet mellan partier och väljare är graden av politiskt misstroende. Denna fjärde indikator återspeglar attityder till partier och politiker generellt, snarare än till det egna partiet.
25.3 Ideologi och klassröstning
Den tredje aspekten av politiskt beteende berör väljarforskningens kärna: att försöka förklara varför väljarna röstar som de gör. Den första förklaringen som behandlas här är ideologisk vänster-högepposition. Står unga människor för något annat än äldre när det gäller vilken rikt- ning man önskar att politiken skall ta? Denna analys baseras på väljar- nas egen placering på en skala symboliserande vänster-högerdimensi- onen. Den andra förklaringen har att göra med klassröstning. Många tidigare studier har visat att väljarnas klassposition har betydelse för politiska uppfattningar och partival.7 Sverige har sedan demokratins genombrott präglats av klassröstning i termer av att personer i arbetar- klassen i hög utsträckning röstar socialistiskt och att personer i medel- klassen i motsvarande utsträckning röstar borgerligt. Under de senaste decennierna har emellertid klassröstningen försvagats, vilket ofta för— klaras bland annat med att klasstillhörigheten är av mindre betydelse för yngre generationers väljare än för väljare som vuxit upp under den första hälften av 1900—talet.
25.4 Partival
Kapitlet avslutas med att studera hur människor i olika åldersgrupper har röstat under perioden 1968-1991.
De unga väljarna kan inte analyseras utan referenspunkter, varför ta- bellerna 1 detta kapitel inkluderar samtliga väljare uppdelade på ålders- grupper. Äldersgrupperna följer den gruppering som används i övriga kapitel i rapporten. Denna åldersindelning innebär att analysen inte följer väljarkohorter (förstagångsväljare, andragångsväljare etc.), och
att den inte heller följer olika generationer (fyrtiotalister, femtiotalister etc.). Generationsperspektivet diskuteras dock i kommentarerna till ta- bellerna.
25.5 Politiskt intresse
Under perioden mellan 1968 och 1991 har det svenska folkets politiska intresse gått både upp och ner. I valundersökningarna används en allmänt formulerad fråga för att mäta graden av politiskt intresse: "Hur pass intresserad är Du i allmänhet av politik?" Högst andel som uppgav sig vara politiskt intresserade (mycket eller ganska intresserad) var det bland samtliga väljare i samband med 1976 års val (56 procent) och lägst 1970 (48 procent).
Tabell 25.1 Andelen mycket eller ganska politiskt in— tresserade i olika ålders—grupper mellan 1968 och 1991 (procent).
1968 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991
Samtl väljare 50 48 52 56 53 53 52 50 54
Ålder
(20 år .. .. .. 53 49 39 36 38 42 20—24 år 44 44 46 49 46 49 44 40 52 25—29 år 54 49 55 55 54 45 54 43 50 30—34 är 48 47 55 56 53 61 45 47 53 35—54 år 49 46 50 58 54 55 54 53 57 55—74 år 52 52 55 59 59 54 55 55 55 >75 år 46 46 52 54 59 46 54 56 56 29:22.é£
Män 62 57 59 59 60 51 54 46 55 Kvinnor 34 36 41 45 41 44 43 37 46 Antal
intervjuer 2942 2743 2590 2650 2757 2828 2782 2662 2617
Kommentar: Procentsiffroma beskriver andelen mycket/ganska intresserade av politik. Frågetexten lyder "Hur pass intresserad är Du i allmänhet av politik?" och har följande svarsalternativ: "Mycket intresserad", " ganska intresserad", "inte särskilt intresserad" och "inte alls intresserad".
Unga väljare uppvisar generellt ett något lägre politiskt intresse än äl- dre. Mellan 1968 och 1976 var skillnaden mellan yngre och äldre väl—
jares politiska intresse måttlig — det skilde inte mer än 10 procenten- heter mellan den mest och minst intresserade åldersgruppen. Från och med valet 1979 har spridningen i politiskt intresse mellan olika ålders- grupper ökat, och var som störst i samband med valet 1982 då den maximala skillnaden var 22 procentenheter (mellan åldersgrupperna 18—20 år och 30-34 år). Vid valet 1991 var skillnaden i andelen poli— tiskt intresserade mellan väljarna under 20 år och dem mellan 35 och 54 år 15 procentenheter.
Något av en generationseffekt kan skönjas i tabell 25.1. Vid valen mellan 1968 och 1979 var de yngsta väljarna betydligt mindre intresse— rade av politik än de mellan 25 och 29 år-8 Det var med andra ord främst första— och andragångsväljarna som hade ett lägre politiskt in- tresse än övriga väljare, medan de några år äldre uppvisade ett betyd- ligt starkare politiskt engagemang.
Sedan valet 1979 har denna intressetröskel förflyttats uppåt i åldrarna. Vid valet 1982 framträder tröskeln mellan åldersgrupperna 25-29 år (45 procent intresserade) och 30-34 år (61 procent intresserade). Vid valet 1985 finns ingen motsvarande "gräns" mellan olika åldersgrupper när det gäller politiskt intresse, medan den återfinns mellan 30-34— åringar och 35-54-åringar vid valen 1988 och 1991.
Män svarar oftare än kvinnor att de är politiskt intresserade. Det är ett resultat som går igen i samtliga valundersökningar. Samtidigt visar ti- digare studier att det är kvinnorna som ensamma står för ökningen i andelen politiskt intresserade — männens politiska intresse har knappast ökat alls under de senaste decennierna9 Denna utveckling är särskilt tydlig bland väljare i åldersgruppen 20-29 år. Bland unga män har an- delen politiskt intresserade minskat under perioden (-7 procentenhe- ter), medan det ökat bland kvinnor i samma åldersgrupp (+12 procen- tenheter). Detta innebär att könsskillnaden i politiskt intresse minskat kraftigt — från 28 procentenheters skillnad mellan män och kvinnor i andelen politiskt intresserade vid valet 1968 till 9 procentenheters skillnad i valet 1991.
Riksdagsvalet 1991 innebar en vitalisering av det politiska enga- gemanget - andelen av befolkningen som uppgav sig vara mycket eller ganska intresserad av politik ökade med fyra procentenheter jämfört med 1988 (från 50 till 54 procent). Denna förstärkning av det politiska engagemanget återfinns främst bland yngre och medelålders väljare,
och allra mest markerat i åldersgruppen 20-24 år. Av de yngsta väl- jarna (18-20 år) 1988 uppgav 38 procent att de var intresserade av po- litik. När samma åldersgrupp återvände till valurnorna tre år senare uppgav 52 procent att de var intresserade av politik - en ökning med 15 procentenheter.
25.6 Valdeltagande
Valdeltagandet, det vill säga hur stor andel av de röstberättigade som röstar, ses ofta som ett betyg på demokratin. Ett högt valdeltagande är en bland flera indikatorer på ett välmående folkstyre. Genom att rösta, brukar det hävdas, kan vi vara med om att forma vår framtid. Det är allmänt känt att valdeltagandet är högst bland medelålders väljare, och lägre bland de yngsta och de äldsta. Så ser det ut också i Sverige.
Tabell 25.2 Valdeltagandet i olika åldersgrupper mellan 1968 och 1991 bland inter- vjuade. Procent.
1968 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991
SCB:s valstatistik 89.3 88.3 90.8 91.8 90.7 91.4 89.9 86.0 86.7 Samtliga intervjuade 93 86 94 94 95 93 93 86 87 Ålder (20 år .. .. .. 92 88 90 89 78 79 20—24 år 85 84 90 93 91 89 85 79 80 25—29 är 90 89 95 92 94 90 88 77 85 30—34 är 96 88 93 96 95 95 94 87 85 35—54 år 94 91 95 95 96 95 94 88 89 55—74 år 94 87 94 95 96 94 95 88 89 >75 år 89 61 86 93 91 90 91 83 83 29—29 är Män 90 87 93 93 92 88 86 73 81 Kvinnor 85 87 92 92 93 91 87 83 85 Antal intervjuer 2943 5146 2596 2652 2905 2980 2944 3971 3747
Kommentar: Svarspersonemas egen uppgift om valdeltagande har kontrollerats mot röstlängden. Pro- centtalen anger andelen röstande bland valundersökningarnas intervjupersoner. [ allmänhet är dessa siff- ror något högre än för befolkningen i stort. Det beror på att människor som inte röstar oftare vägrar att ställa upp för intervju. För jämförelsens skull har SCB:s totalräknade siffror för valdeltagande lagts in i tabellen. Resultaten är hämtade från Allmänna valen 1991. Del I (SCB, Sveriges officiella statistik).
Valdeltagandet bland väljare under 24 år är vid samtliga val lägre än det genomsnittliga valdeltagandet i hela befolkningen (se tabell 25.2).
Störst var avvikelsen vid valet 1968 och vid valen 1978, 1985 och 1991. Under mellanperioden var skillnaderna ungefär hälften så stora.
Även i åldersgruppen 25 till 29 år var andelen röstande lägre än i be- folkningen som helhet vid samtliga val utom 1970 och 1973. Den stör- sta avvikelsen återfinns 1985 och 1988. Bland 30—34-åringarna var valdeltagandet högre än det genomsnittliga vid samtliga val utom 1973, 1976 och 1991, men avvikelserna är genomgående små. Perso- ner mellan 35 och 74 år är de som röstar i störst utsträckning vid samt- liga val i undersökningsperioden, medan de äldsta väljarna har ett lägre valdeltagande.
Valdeltagandet i Sverige minskade mellan 1985 och 1988. I valun- dersökningarnas material var valdeltagandet 93 procent vid valet 1985 och 86 procent 1988, en minskning med 7 procentenheter. Vid valet 1991 ökade valdeltagandet med 1 procentenhet, till 87 procent”).
Minskningen mellan 1985 och 1988 var mest markerad bland väljare under 20 år och mellan 25 och 29 år. De yngsta väljarnas valdel— tagande minskade med 11 procentenheter (från 89 procent 1985 till 78 procent 1988). Vid valet 1991 ökade valdeltagandet bland de yngsta väljarna med 1 procentenhet.
Även bland 25-29—åringarna var minskningen i valdeltagande mellan 1985 och 1988 11 procentenheter (från 88 till 77 procent). Denna grupps valdeltagande återhämtade sig dock kraftigare 1991 än bland de allra yngsta: valdeltagandet ökade med 8 procentenheter till 85 procent i valet 1991.
Åldersgruppen 30—34 år uppvisade en genomsnittlig minskning i val- deltagandet mellan 1985 och 1988, men detta är den enda åldersgrupp i materialet där valdeltagandet fortsatt att minska mellan 1988 och 1991. Vid valet 1985 röstade 94 procent av åldersgruppen, 1988 87 procent och vid valet 1991 röstade 85 procent av väljarna mellan 30 och 34 år.
I befolkningen som helhet har kvinnor allt sedan mitten av 1970—talet haft ett något högre valdeltagande än män. Så är det också bland de unga väljarna. Vid 1991 års val var valdeltagandet 4 procentenheter
bland kvinnor mellan 20'och 29 än bland män i samma åldersgrupp, och vid valet 1988 var könsskillnaden hela 10 procentenheter.
25.7 Partiidentifikation
Partiidentifikation betecknar en känslomässig bindning mellan väljaren och det egna partiet. Partiidentifikationen kan delas upp i två kom— ponenter - styrka och riktning. Partiidentifikationens riktning avser hur starkt människan identifierar sig med sitt parti, och riktning avser med vilket parti hon identifierar sig.
Partiidentifikationens riktning (vilket parti man sympatiserar med) antas i allmänhet grundläggas 1 unga år genom socialisation 1 familjen och i olika närgrupperll Partisympatin fördjupas sedan över tid vart efter människan åldras. Denna livscykelmodell kan formuleras som att "styrkan i partiidentifikationen är en funktion av den tidsrymd under vilken en människa identifierat sig med ett visst parti och upprepade gånger röstat på det."”
Tabell 25.3 Andelen starkt övertygade partianhängare i olika åldersgrupper. Pro— cent
1968 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991
Samtliga
intervjuade 39 33 32 34 36 34 30 28 24 Ålder
(20 år .. .. .. 23 19 17 15 13 15 20—24 är 20 17 17 20 22 22 22 20 16 25—29 är 32 21 19 25 27 28 17 17 17 30—34 är 29 26 22 28 31 32 21 21 16 35—54 är 39 33 30 33 34 32 28 25 23 55—74 år 47 44 41 44 43 44 42 39 31 >75 år 52 52 50 51 57 51 46 49 41 20—29 år
Män 26 29 20 22 24 25 21 18 18 Kvinnor 26 35 16 23 25 25 20 19 15 Antal intervjuer 2942 2762 2575 2648 2677 2828 2780 2673 2616
Utifrån teorin förväntas partiidentifikationens styrka med andra ord uppvisa ett förhållandevis tydligt samband med ålder, där andelen par- tiidentifierade är högst bland äldre väljare och lägst bland de unga. Detta innebär att en låg grad av partiidentifikation bland unga väljare inte skall ses som något illavarslande för de politiska partierna, efter- som de unga väljarna senare i livet kommer att bygga upp en subjektiv bindning till något parti. Livscykelmönstret återfinns tydligt i tabell 25.3, som visar andelen starkt partiidentifierade vid valen mellan 1968 och 1991.
Vid samtliga undersökningstillfällen visar sig andelen starkt partiiden- tifierade vara högre ju äldre väljarna är. Samtidigt har andelen av de intervjuade som uppger sig vara starkt partiidentifierade minskat, framförallt under 1980-talet och fram till valet 1991. År 1968 uppgav 39 procent av de intervjuade att de hyste en stark identifikation med något parti, 1991 var motsvarande andel 24 procent — en minskning med 15 procentenheter.
Minskningen är ungefär lika stor — mellan 13 och 16 procentenheter - i alla åldersgrupper utom bland de yngsta och de äldsta väljarna. Bland 20—24-åringarna har andelen starkt partiidentifierade endast minskat med 4 procentenheter mellan 1968 och 1991, medan den minskat med 8 procentenheter bland de allra yngsta (18-20 år) sedan 1976, då röst- rättsåldern sänktes till 18 år. Unga kvinnor hyser en något lägre grad av partiidentifikation än unga män, men könsskillnadema är små.
Livscykelmodellen för partiidentifikationens styrka är idag ifrågasatt, och istället har en generationsmodell lanserats-13 Denna tar sin utgångs- punkt i att varje generation väljare i unga år präglas av sin tids attityder och förhållningssätt och att dessa attityder förändras mycket lite vartefter människan åldras. En generationsmodell innebär att graden av partiidentifikation skall vara förhållandevis konstant över tid inom de olika generationerna. Den minskade partiidentifikationen i be— folkningen som helhet skulle då kunna förklaras med att en allt större del av väljarkåren utgörs av generationer som av ett skäl eller annat aldrig utvecklat någon högre grad av partiidentifikation. Genera- tionsmodellen för partiidentifikation har tidigare testats på valunder- sökningarnas material för perioden 1968 till 1985, och då fått ett visst stöd-14 I tabell 25 .4 uppdateras denna analys med valen 1988 och 1991.
Om generationsmodellen är korrekt skall andelen partiidentifierade inom varje födelsekohort vara oförändrad genom hela undersök- ningsperioden, medan en ökning innebär att livscykelmodellen är den rätta.
Tabell 25.4 Kohortanalys - andel svenska väljare som betraktar sig som anhängare av något parti efter ålder och undersökningsår. Procent.
Diff 1968 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 68—91
Eädeleeat
1968—1975 — — — — — — — 37 36 — 1 1960—1967 _ — — — — 43 39 38 33 —10 1952—1959 — — — 44 44 51 42 44 44 0
1944—1951 44 51 45 54 56 58 48 48 48 +4 1936—1943 56 58 52 55 53 54 52 53 53 —3 1928—1935 63 60 60 60 64 67 61 55 57 —6 1920—1927 68 66 66 68 65 66 66 66 65 —3 1912—1919 69 71 68 71 66 71 67 71 64 —5 1904—1911 75 71 73 75 76 77 68 80 75 0 1896—1903 75 73 74 71 — — — — — —
1888—1895 69 — — — - — — — — —
Samtliga 65 64 60 61 54 60 53 51 48 —17
Sett över perioden 1968-1991 är förändringarna i andelen parti- identifierade måttliga. För de sex födelsekohorter som finns med under hela perioden visar endast en (födda 1944-1951) på en viss ökning, medan de övriga visar på en minskning av andelen partiidentifierade. Om istället den maximala förändringen under perioden analyseras, kvarstår mönstret i huvudsak. Bland väljare födda 1944—1951 har an— delen partiidentifierade ökat, medan den minskat i de övriga kohor- tema med ett undantag. Bland väljare födda mellan 1904 och 1911 finns en ökning med 9 procentenheter mellan valen 1970 och 1988. Livscykelmodellen — att partiidentifikationen tilltar med ökande ålder - stämmer inte in på mönstret i denna analys. Det verkar mer rimligt att konstatera att om partiidentifikation har något med ålder att göra, är det vilken generation väljaren tillhör.
Om generationsmodellen således är korrekt kommer andelen parti— identifierade av väljarna att minska successivt i befolkningen som hel— het. Det innebär att när äldre generationers väljare med en relativt ut- bredd partiidentifikation försvinner ersätts de av yngre generationers väljare med en betydligt lägre grad av partiidentifikation. Om denna utveckling fortsätter kanske starkt partiidentifierade väljare kommer att vara en sällsynt företeelse en bit in på nästa sekel.
25.8 Fyra väljartyper
Partiidentifikation har ett tydligt samband med politiskt engagemang. Väljare som inte är intresserade av politik identifierar sig sällan med något parti, medan politiskt intresserade i allmänhet har en högre grad av anhängarskap till ett speciellt parti. I tidigare studier från valforskningsprogrammet har fyra väljarkategorier konstruerats utifrån en korstabulering av politiskt intresse och grad av partiidentifikation. De fyra väljarkategoriema har beteckningarna partiaktiva (politiskt intresserade med partiidentifikation), fribytare (politiskt intresserade utan partiidentifikation), vaneröstare (politiskt ointresserade med par- tiidentifikation) och passiva (politiskt ointresserade utan partiidentifi- kation).15
I analysen av 1976 års val konstaterar Olof Petersson att ålder och ut- bildning är de bakgrundsfaktorer som bäst förklarar skillnader i väl- jartypernas förekomst. Tabell 25.5 visar de fyra väljartypemas fördel- ning i de olika åldersgrupperna för hela perioden 1968-1991.
Ålder har under hela perioden haft betydelse för hur väljarna fördelar sig på de fyra väljartyperna. Kämgruppema i ett stabilt partisystem är de partiaktiva och vaneröstama, och dessa grupper blir större ju längre upp i åldrarna man går. För de mer lättrörliga grupperna däremot, fri- bytare och passiva, minskar andelen med ökande ålder. Detta mönster är i princip känt sedan tidigare.
Det intressanta här är att se om de förändringar i fördelningen mellan de fyra väljartyperna som skett i befolkningen som helhet — ökningen av andelen fribytare och passiva och minskningen av andelen vane- röstare och partiaktiva, visar några ålderssamband. Så är knappast fal— let - förändringarna har i huvudsak varit desamma i alla åldersgrupper. Möjligen kan åldersgruppen 25-29 år undantas från denna slutsats, ef- tersom minskningen av andelen partiaktiva och ökningen av andelen
passiva är mest markerad i denna åldersgrupp.
Tabell 25.5 Andelen fribytare, partiaktiva, passiva och vaneröstare inom olika åldersgrupper. Procent.
1968 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991
FRIBYTARE:
Samtl väljare 14 14 16 17 19 16 20 20 23 Ålder (20 år .. .. .. 21 28 17 20 20 20 20—24 är 19 22 24 21 24 22 20 19 29 25—29 år 19 18 24 20 25 20 28 22 26 30—34 år 19 17 22 18 20 20 23 22 31 35—54 år 13 13 16 20 19 17 21 24 25 55—74 är 10 11 11 13 15 11 16 18 17 >75 år 9 5 4 7 10 10 13 7 18 20—22 år Män 26 25 27 25 28 23 27 21 30 Kvinnor 11 14 21 17 23 19 21 20 25 RARTIAKTIVÄJ Samtl väljare 36 34 36 39 34 36 32 30 31 Ålder (20 är .. .. .. 32 21 23 16 19 22 20—24 år 25 22 22 28 21 27 23 21 23 25—29 är 35 32 31 35 30 26 25 20 23 30—34 är 29 30 33 37 32 40 22 26 23 35-54 år 36 32 34 38 35 38 33 29 33 55—74 år 42 40 44 46 39 43 39 37 38 >75 är 37 41 47 47 47 37 41 49 37 20—22 är Män 36 32 32 34 28 27 26 25 25 Kvinnor 24 22 21 28 23 25 22 17 21 PASSIVÄJ Samtl väljare 21 22 23 21 24 24 27 28 28 Ålder (20 år .. .. .. 33 32 42 46 44 42 20—24 år 37 29 36 34 36 31 40 44 36 25—29 är 24 28 30 29 27 29 30 41 41 30—34 är 24 25 27 23 25 21 35 31 32 35—54 år 20 22 21 19 25 24 27 28 25 55—74 år 17 17 17 15 19 19 19 19 23 >75 år 18 20 19 23 9 17 19 14 17 20—29 år Mån 22 24 28 28 26 27 32 42 38 Kvinnor 40 33 38 35 37 34 37 43 40
Tabell 25.5 forts Andelen fribytare, partiaktiva, passiva och vaneröstare inom olika åldersgrupper.Procent
1968 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991
VANERÖSTARE : Samtl väljare 29 30 25 22 23 24 21 21 17 Ålder
(20 år .. .. .. 14 19 19 18 18 16 20—24 år 19 27 17 17 19 19 17 15 12 25—29 år 22 23 15 16 18 25 17 17 9 30—34 år 28 27 18 22 23 19 20 22 14 35—54 år 32 32 29 22 21 22 19 20 17 55—74 år 31 32 28 26 26 27 25 26 22 >75 är 36 34 29 23 34 37 27 30 27 20—22 år
Män 16 18 12 13 14 23 15 13 7 Kvinnor 26 31 20 20 24 22 20 20 14 Antal intervjuer 2753 3738 2275 2563 2491 2589 2531 2414 2373
Kommentar: Konstruktionen av väljartyperna redovisas i texten.
Andelen passiva väljare ökar i befolkningen som helhet, och eftersom de passiva alltid varit fler bland unga än bland äldre väljare, hör idag en stor andel av de unga till denna grupp. De är emellertid inte fler i relation till äldre väljare idag än tidigare. Detsamma gäller den kanske mest spännande gruppen, fribytare. Denna grupp kan beskrivas som idealväljarna 1 en individualistiskt orienterad demokratimodell; flexibel och intresserad. Även för denna grupp är ökningen generell snarare än specifik för yngre väljare. Däremot finns en tendens 1 materialet: Idag är det inte längre de yngsta väljarna som i störst utsträckning är fribytare, utan väljare mellan 30 och 34 år. Detta kan tyda på en viss generationseffekt, som ju också konstaterades tidigare i samband med kohortanalysen av partiidentifikation.
Kvinnor i åldersgruppen 20—29 år är i högre utsträckning än jämnåriga män passiva eller vaneröstare. Detta är förväntat, eftersom män gene— rellt uppger sig vara mer intresserade av politik än vad kvinnor gör, vilket diskuterades tidigare i kapitlet. Skillnaden mellan unga mäns och kvinnors fördelningar på de fyra väljartyperna har minskat sedan 1968, precis som könsskillnadema i politiskt intresse.
Den övergripande slutsatsen är att förändringen av valmanskåren från "partiväljare"; partiaktiva och vaneröstare, till mer fristående väljare; fribytare och passiva, inte har så mycket med ålder att göra. Det är snarare generella fenomen som slår lika i alla åldersgrupper. Samtidigt innebär den tidigare konstaterade generationseffekten i partiidentifika- tion att det finns en viss generationseffekt också i fördelningen mellan dessa fyra väljartyper. Yngre generationers väljare lär utifrån generationsmodellen aldrig komma att utveckla någon högre grad av partiidentifikation, och därmed aldrig komma att bli "partiaktiva" eller "vaneröstare” i någon högre utsträckning.
25.9 När bestäms partivalet?
Osäkerhet om vilket parti man skall rösta på är en andra indikator på avstånd mellan partier och väljare. Partiidentifierade väljare är sällan osäkra — de har bestämt sitt partival sedan länge och röstar självklart på det parti de känner sig som anhängare av—16 Men liksom graden av par- tiidentifikation minskat bland svenska väljare har det skett en ökning av andelen som bestämmer sitt partival under valrörelsen eller rent av under sista veckan före valet, vilket visas i tabell 25.6.
Tabell 25.6 Andelen väljare som bestämde sitt partival under den sista veckan före valet, i olika åldersgrupper 1968-1991. Procent.
1968 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991
Samtl väljare 13 13 14 13 14 18 20 21 29
23113;
(20 år 27 25 26 40 30 47 20—24 år 22 23 23 21 26 29 32 32 46 25—29 år 21 20 21 20 17 24 26 31 38 30—34 är 18 18 21 17 19 21 23 28 40 35—54 år 11 13 11 13 15 18 22 22 29 55—74 är 9 8 9 7 7 10 11 12 17 >75 år 5 5 7 7 6 7 9 11 9 2 —2 r Män 22 18 19 19 20 25 23 32 36 Kvinnor 21 24 25 23 24 28 35 31 47 Antal intervjuer 2740 3807 2399 2491 2752 2661 2581 2398 2350
Kommentar: Frågetexten lyder: "När bestämde Du Dig för hur Du skulle rösta i år? Var det under sista veckan före valet eller tidigare under hösten och sommaren eller visste Du sedan länge hur Du skulle rös- ta?".
Osäkerheten vilket parti man skall rösta på följer i huvudsak samma mönster som partiidentifikationen. Som grupp betraktat bestämmer unga väljare sitt partival senare än äldre väljare. Frågan om tidpunkt för röstningsbeslutet följer nästan linjärt åldersgrupperingen - ju äldre väljare ju färre som bestämmer partivalet sent. Detta är en följd av att vaneröstning - det vanligaste skälet för partival bland äldre och mer etablerade väljare - knappast är möjlig för de unga.
Unga kvinnor är liksom kvinnor överhuvudtaget oftare osäkra in i det sista vilket parti de skall rösta på. Störst könsskillnad fanns i valen 1985 (12 procentenheter) och 1991 (11 procentenheter). Denna skill- nad mellan könen kan inte förklaras med att kvinnor skulle vara parti- identifierade i lägre utsträckning än män. Att så ini är fallet visades ti— digare.
Ökningen av andelen väljare som bestämmer sitt partival under sista veckan före valet visar knappast något samband med väljarens ålder i åldersgrupperna under 55 år. Allra största förändringen finns i ålders- gruppen 20-24 år, där 24 procentenheter fler bestämde sitt partival un- der sista veckan före valet 1991 än vid valet 1968 (46 procent 1991 mot 22 procent 1968). Därnäst följer ökningen av andelen osäkra i ål- dersgruppen 30-34 år (en ökning med 22 procentenheter). I ålders— grupperna över 55 år däremot, är ökningen av andelen osäkra mellan 1968 och 1991 under 10 procentenheter.
I valet 1991 återfinns en tydlig "gräns" i andelen osäkra väljare mellan olika åldersgrupper. Bland väljare under 35 år var andelen som be- stämde sig under sista veckan för valet drygt 40 procent. Motsvarande andel bland väljare över 35 år var under 30 procent, med stora skillna- der mellan åldersgruppen 35—54 år och de som var äldre. Någon mot— svarande "gräns" återfinns inte i tidigare valundersökningar annat än mellan väljare under respektive över 55 år.
25.10 Partibyten
Allt fler väljare byter parti mellan valen. Detta är vår tredje indikator på partiernas minskade grepp om väljarna.
Unga väljare har som förväntat en högre rörlighet än äldre. Detta hänger samman med den lägre graden av partiidentifikation och med den högre osäkerheten om partivalet. Bland väljare under 30 år var an— delen partibytare vid periodens början något drygt 20 procent mot 14 procent i befolkningen. Under 1980-talet bytte mellan 25 och 30 pro- cent av de unga väljarna parti mot omkring 20 procent av samtliga väljare. Valet 1991 uppvisade den högsta andelen partibytare sedan valundersökningarna startade 1956 - 30 procent av väljarna bytte parti. Bland väljare i åldern 20-24 år var andelen hela 43 procent.
Tabell 25 .7 Andelen partibytare i olika åldersgrupper 1968-1991. Procent. 1968 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991
Samtl väljare 14 16 16 19 18 19 19 20 30
Ålder
(20 är 20—24 år 22 23 30 22 31 24 24 43 25—29 år 21 21 24 30 25 33 30 31 38 30—34 år 23 24 28 25 27 24 24 30 39 35—54 är 13 16 14 16 19 19 20 21 30 55—74 år 11 11 10 16 13 13 15 14 23 >75 är 9 11 11 9 6 10 9 9 18 2Q—29 er Män 17 23 21 29 24 27 31 27 36 Kvinnor 25 20 27 30 24 36 23 30 44 Antal intervjuer 2072 3258 1954 2041 2354 2387 2341 2160 1998
Det går en förhållandevis tydlig gräns i andelen partibytare mellan väljare under och över 35 år. Väljare under 35 år byter i klart högre grad parti än äldre väljare.
Andelen partibytare är generellt något högre bland kvinnorna i ålders- gruppen 20-29 år än bland männen - ett mönster som också återfinns i befolkningen som helhet. Som störst var skillnaden mellan unga mäns och kvinnors andel partibytare vid valen 1968, 1982, 1985 och 1991.
Ökningen i andelen osäkra väljare är förhållandevis jämn mellan ål— dersgrupperna, med undantag för de allra yngsta och de allra äldsta.
25.11 Politiskt förtroende
Den fjärde och sista indikatorn på avstånd mellan partier och väljare är vad som brukar kallas politiskt misstroende, eller förtroende om man så vill. I de flesta västländer har mätningar visat att det politiska miss— troendet ökat, och så också i Sverige. I valundersökningarna har korti- nuerligt sedan 1968 ställts två frågor av påståendetyp om politiskt misstroende. Eftersom båda frågorna i denna tidsserie är negativt formulerade, och det är väl känt att människor oftare instämmer än tar avstånd från påståendefrågor, överskattas sannolikt nivån på det pcli- tiska misstroendet. För jämförelser över tid vållar dock inte denna eventuella överskattning några problem.
Tabell 25.8 Förtroende för politiker i olika åldersgrupper 1968-1991. Andel in— stämmande svar på påståendet: "de som sitter i riksdagen tar inte mycket hänsyn till vad vanligt folk tycker och tänker". Procent.
1968 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991
Samtl väljare 48 56 61 66 63 66 68 72
Ålder
(20 år .. .. 65 68 62 57 51 68 20—24 är 43 53 59 73 59 59 64 67 25—29 är 39 53 59 62 67 64 68 68 30—34 är 42 57 59 63 63 69 67 71 35—54 år 45 55 58 62 61 67 67 70 55—74 är 54 60 63 71 65 68 74 81 >75 är 67 60 69 72 80 73 70 76 29—22 år Män 31 31 47 60 60 61 62 65 Kvinnor 38 45 47 53 60 64 60 64 Antal
intervjuer 2754 2279 2508 2545 2589 2533 2416 2573
Det politiska misstroendet har ökat i Sverige under de senaste två de- cennierna. Vid valet 1968 instämde 48 procent av väljarna i påståendet att "De som sitter i riksdagen är bara intresserade av folks röster men inte av deras åsikter", och 39 procent i påståendet om att "De som sit- ter i riksdagen och beslutar tar inte mycket hänsyn till vad vanligt folk tycker och tänker". 1991 instämde 72 respektive 71 procent av väljarna i påståendena.
Tabell 25.9 Förtroende för partier i olika åldersgrupper 1968-1991. Andel instämmande svar på påståendet: "partierna är bara intresserade av folks röster men inte av deras åsikter" (procent).
1968 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991
Samtliga väljare 39 49 52 66 64 69 68 71
Ålder
(20 år 45 62 54 64 50 59 20—24 år 37 45 46 59 55 59 60 66 25—29 år 31 42 48 54 65 65 63 64 30—34 år 27 49 42 56 57 66 67 70 35—54 år 39 47 50 65 64 68 67 68 55—74 år 45 57 59 76 69 77 76 82 >75 år 56 44 62 74 77 80 72 78 29—22 är Män 36 49 62 64 58 57 69 68 Kvinnor 48 58 56 71 67 68 63 67
Antal intervjuer 2752 2267 2510 2557 2597 2552 2422 2363
Det politiska misstroendet visar inget starkt samband med ålder. I ta- bellerna finns en tendens till att äldre väljare i högre utsträckning än yngre instämmer i påståendena, och således ger uttryck för en högre grad av politiskt misstroende. Detta är emellertid delvis en mätartefakt som beror på att äldre oftare än yngre instämmer i denna typ av påstå- enden. Den rimliga slutsatsen är därför att det politiska misstroendet inte har något betydande samband med ålder”.
Inte heller uppvisar det politiska misstroendet något betydande sam- band med kön bland väljare i åldern 20—29 år, även om kvinnorna i allmänhet uppvisar ett något högre misstroende. Okningen i andelen politiskt misstroende är däremot något mer markerad bland de unga mannen.
Det ökade politiska misstroendet visar inte på några åldersskillnader — det har ökat ungefär lika mycket i samtliga åldersgrupper. Generellt kan konstateras två trendbrott i tabellerna - mellan valen 1968 och 1973 respektive mellan valen 1976 och 1979.
Tidigare studier har funnit samma avsaknad av samband mellan poli- tiskt misstroende och ålder, liksom mellan misstroende och andra so- cioekonomiska variabler. Inte heller har det kunnat påvisas några be—
tydande beteendekonsekvenser, även om svaga samband finns mellan högt misstroende och exempelvis partibyten eller valdeltagande-18
25.12 Ideologisk position
I valundersökningarna har allt sedan 1968 de intervjuade ombetts pla— cera sin egen ideologiska position på en skala symboliserande den po- litiska vänster- —högerdimensionen. Står man långt till vänster väljer man ett lågt värde, och uppfattar man sig stå långt till höger ideolo— giskt väljer man ett högt värde. I tabell 25. 10 redovisas medelvärdet för ideologisk position i de olika åldersgrupperna för samtliga val se- dan 1968 med undantag för 1970 då frågan om ideologisk placering inte ställdes.
Tabell 25.10 Olika åldersgruppers ideologiska position på vänster— högerdimensionen 1968—1991. Medelvärden på en skala från 0 "vänster" till 10 ”höger".
Diff.
+O
+O. +1. +1 +O +0 +O +0.
+1 +1
.59
86 06 .65 .69 .36 .29
11
.62 .10
1968 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 79—91 Samtliga väljare 3.33 4.89 4.89 4.87 5.02 5.17 5.01 5.46 Alde; (20 år .. .. 5.22 5.25 5.12 5.51 5.50 6.11 20—24 är 2.81 4.70 4.84 4.65 5.06 5.22 5.33 5.71 25—29 är 2.84 4.65 4.70 4.28 5.03 5.10 5.28 5.93 30—34 är 3.09 5.14 4.79 4.79 4.60 5.11 4.96 5.48 35—54 är 3.42 4.96 5.01 5.02 5.20 5.22 4.97 5.38 55—74 är 3.61 4.81 4.82 4.88 4.93 5.13 4.90 5.17 >75 är 3.43 5.55 5.07 5.33 4.78 4.87 4.54 5.44 20—22 är Män 2.92 4.69 4.74 4.46 5.06 5.28 5.51 6.08 Kvinnor 2.72 4.65 4.80 4.46 5.02 5.00 5.06 5.56 Antal inter— vjuer 2786 2291 2445 2548 2578 2531 2425 2344
Kommentar: De skalor som har använts i valundersökningarna under mätperioden har konstruerats på olika sätt; 1968 ombads intervjupersonema placera in sig själva på en skala från 0 (vänster) till 50 (höger); i 1973 och 1976 års valundersökningar användes en skala från 0 (vänster) till 100 (höger). Sedan 1979 används en elvagradig vänster-högerskala från 0 (vänster) till 10 (höger) och de siffror som redo- visas i tabellen har standardiserats efter denna skala för att uppnå jämförbarhet över tid. Intervjufrågan om självplacering på vänster—högerskalan ställdes inte i 1970 års valundersökning.
Det ideologiska spektrat i Sverige har förflyttats högerut sedan 196819. Denna ideologiska förflyttning återspeglas i huvudsak i samtliga ål- dersgrupper, men är mest accentuerad bland yngre väljare. Då fråge— formuleringen och skalkonstruktionerna inte var densamma i valun- dersökningarna 1968, 1973 och 1976 som under senare år är det emel— lertid vanskligt att göra några direkta nivåjämförelser över hela tidsperioden, varför intresset koncentreras till valen från och med 1979.
Den ideologiska högerförskjutningen sedan 1979 uppvisar som visas i figur 25 .1 ett tydligt samband med ålder-2O Förskjutningen är tydligast i åldersgrupperna 25-29 år (förändring med +1.65 skalsteg) och 20—24 år (förändring med +1.06 skalsteg). Aven den yngsta väljargruppen uppvisar en ganska tydlig ideologisk förskjutning (+O.86 skalsteg). I åldersgrupperna över 30 år är förskjutningen mer måttlig.
Samtliga åldersgrupper placerade sig genomsnittligt längre högerut vid valet 1991 än vid tidigare val, medan variationen är större när det gäl- ler vid vilket val respektive åldersgrupp stod längst till vänster. Ål- dersgruppema 20-24 år, 25—29 år och 55-74 år stod längst till vänster vid valet 1979, och för de båda yngre av dessa åldersgrupper har hö- gerförskjutningen varit successiv under hela perioden. Väljare i ål- dersgrupperna 18-19 år och 30-34 stod längst till vänster i valet 1982, medan de i åldrarna 35-54 respektive över 75 år stod längst till vänster i valet 1988. För dessa medelålders och äldre väljare är dock för- skjutningarna i placering mellan valen såpass små att de knappast är signifikanta.
Tabell 25.10 visar att högerförskjutningen mellan 1979 och 1991 var betydligt kraftigare bland männen än bland kvinnorna i åldersgruppen 20-29 år; männen förflyttade sig högerut med 1,6 skalsteg och kvin- norna med 1,1 skalsteg. Könsskillnadema uppstod vid valen 1985 och 1988, då det fanns en tydlig högervind bland unga män, medan de unga kvinnornas ideologiska position knappast förändrades alls. Mel— lan valen 1988 och 1991 var dock högerförskjutningen nästan den— samma bland kvinnor och män i åldern 20—29 år; +0,57 skalsteg bland männen och +0,50 bland kvinnorna.
Figur 25.1 Högerförskjutning 1979—1991 iolika åldersgrupper.
%%rw
WW %%/%%%o %//%%/w
Högerförskjutning 1979—1991 i olika åldersgrupper
25.13 Klassröstning
Klassröstning, sett som skillnaden i socialistisk röstning mellan perso— ner i arbetarklassen och 1 medelklassen, har minskat sedan 1960- talet. En viktig förklaring till detta är att allt färre människor tillhör de grup- per som har "sitt" parti i partisystemet. Att en industriarbetare röstar på socialdemokratema, en jordbrukare på centerpartiet eller en företagare på moderata samlingspartiet förefaller ganska naturligt. Däremot är det mer problematiskt vilket parti en undersköterska eller en datorförsäl- jare skall klassrösta på.
Klassröstningen har ett samband med ålder. Det har visats i tidigare studier att yngre generationers väljare klassröstar i lägre utsträckning än äldre, vilket ibland förklaras med att de unga vuxit upp i ett väl- färdssamhälle där klasstillhörigheten inte har så stor betydelse.21 I ta— bell 25.11 visas klassröstning i de olika åldersgrupperna vid valen 1968-1991. Tabellen anger Alfords klassröstningsindex, som är skill— naden mellan andelen av arbetarklassen och medelklassen som röstade på det socialistiska blocket i respektive val.-22 Eftersom den yngsta ål- dersgruppen — de under 20 år — framförallt är studerande, utelämnas de i denna tabell.
Som väntat visar klassröstningen ett tydligt samband med ålder. Yngre väljare har under hela perioden uppvisat en lägre grad av klassröstning än äldre väljare. Skillnaden i klassröstning mellan de yngsta och de äldsta väljarna visar en tendens att öka vid de senaste valen. Några ge— nerationseffekter kan knappast urskiljas ur tabellen, annat än möjligen 30— 34- -åringarna vid de senaste tre valen. Denna åldersgrupp klassrös— tade då 1 lägre utsträckning än både den närmast yngre och äldre ål- dersgruppen.
Klassröstningen bland unga män och unga kvinnor visar ett intressant mönster. Vid undersökningsperiodens början var kvinnornas klassröst- ning betydligt lägre än männens i denna åldersgrupp, precis som i be- folkningen som helhet. Sedan valet 1985 är det dock precis tvärtom. De unga kvinnornas klassröstning är betydligt högre än de unga män— nens, främst beroende på att unga manliga arbetare röstar socialistiskt i mycket lägre utsträckning än unga kvinnliga arbetare. I medelklassen är skillnaderna mellan könen mindre.
Tabell 25.11 Klassröstning i olika åldersgrupper mellan 1968 och 1991 (Alfords klassröstningsindex).
1968 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991
Samtliga
väljare 41 40 42 36 38 37 34 31 25 Ålder 20—24 är 20 8 25 25 16 26 24 21 5 25—29 är 28 29 25 23 25 28 23 22 29 30—34 är 42 39 33 33 31 30 21 18 18 35—54 år 44 42 46 36 37 35 34 28 26 55—74 är 46 47 49 44 52 46 44 39 34 >75 år 49 45 59 55 53 47 52 56 44 20—29 år Män 34 24 30 29 30 39 17 17 17 Kvinnor 12 20 20 21 12 17 31 27 32 Antal intervjuade 2571 3470 2095 2314 2456 2445 2563 2190 2140
Kommentar: Alfords klassröstningsindex utgörs av skillnaden i andelen röstande på socialdemokratema eller vänsterpartiet mellan arbetarklass och medelklass. Samtliga intervjuade som uppgivit parti och har värden på klassvariabeln ingår i basen för procentberäkningama.
25.14 Partival
Partival har sällan visat något större samband med väljarnas ålder. De unga väljarnas särart återfinns snarare i deras inställning och närhet till politiken än i vilket parti de röstar på när de väl beger sig till vallo- kalen. Samtidigt finns det en viss variation mellan olika val när det gäller vilka partier som är starkare respektive svagare i olika ålders- grupper än i befolkningen som helhet. I tabell 25.12 visas avvikelsen inom åldersgrupperna från det totala röststödet för respektive parti bland de intervjuade.
Vänstegpartiet var vid valen 1973-1982 starkt bland de unga (väljare under 35 år). I åldersgruppen 25-29 år erhöll partiet hela 15 procent av rösterna vid valet 1979. Vid valen 1985 och 1988 var det framförallt bland 25-34-åringarna som vänsterpartiet var starka. Vid valet 1991 var ålderssambandet i röstning på vänsterpartiet nästan borta, även om det var något starkare bland medelålders väljare än bland övriga, alltså bland de som var unga på 1970-talet.
Tabell 25 .12 Avvikelsen från det totala röststödet för respektive parti i olika åldersgrupper 1968-1991. Procentenheter.
Uudegedkningeer Parti 1968 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 Vpk/Vänsterpart Samtliga 2 4 4 4 5 5 5 5 4 Ål r r (20 år +1 +7 +3 0 —1 —2 20—24 år +2 +5 +9 +5 +8 +2 +2 —2 0 25—29 år —1 0 +3 +3 +10 +7 +4 +2 —2 30—34 är —1 —2 +1 0 +3 +5 +5 +6 0 35—54 år 0 —1 —2 —4 -2 —2 —1 +1 +1 55—74 år —1 —1 O —1 —2 —2 —2 —1 —1 >75 är —1 —3 —3 —1 —5 —5 —4 O —2 Socialdemokraterna Samtliga 54 49 47 46 45 47 44 45 37 Ål r r (20 år —13 —15 O 0 —3 —15 20—24 är +2 —2 —9 —1 —8 0 —2 +1 —6 25—29 år +3 +2 —1 —3 +1 —6 —3 —2 —6 30—34 år —9 +1 —4 —1 +2 +1 —3 —7 —4 35—54 år +2 —1 0 +1 0 —3 —1 —1 +2 55—74 år +1 +2 +4 +1 +2 +3 +2 +4 +5 >75 år —5 —5 —9 —7 +1 +7 +9 +6 +9 Centerpartiet Samtliga 17 22 26 23 17 15 11 12 9 Ålderegrdpg (20 är +14 +5 —3 —1 —4 —3 20—24 år —4 +4 +7 —2 —3 —5 —2 —7 —5 25—29 år —1 —2 +4 +1 —4 —4 —3 +4 —4 30—34 är +5 +2 0 +1 —4 —3 —3 O 0 35—54 är +1 +2 +2 +2 0 +1 0 —1 0 55-74 år 0 —2 —5 —3 +2 +1 +1 0 +2 >75 år 0 +2 —6 —1 +1 +8 +5 +6 +4 Folkpartiet Samtliga 14 14 8 12 11 6 16 12 9 Ål r r (20 år —1 +1 +1 +3 +5 +2 20—24 är +3 —2 —5 —1 +2 —1 —1 +1 +2 25—29 år +1 +1 —1 +5 +1 —2 +2 +2 +3 30—34 är +1 +1 -1 +1 O —2 0 +2 +1 35—54 år —1 0 +1 —3 0 +1 +1 +1 +1 55—74 är —1 +1 +1 0 -1 +1 +1 —3 —3
>75 år +2 +1 +7 +5 +1 —4 —5 —4 —1
Tabell 25 . 12 forts Avvikelsen från det totala röststödet för resp parti i olika åldersgrupper 1968— 1991 . Procentenheter.
&
n r "knin r
Parti 1968 1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 Moderaterna Samtliga 11 9 13 13 20 23 20 17 22 Ål r r (20 är —1 +1 —2 0 +5 +8 20—24 är —2 —4 —2 —4 —3 0 +3 +6 +7 25—29 år —2 —1 —5 —5 —8 +1 +2 —4 +5 30—34 år +4 —2 +4 —1 —1 —2 —1 —5 —2 35—54 år —1 O —1 +3 +3 +4 0 —2 —1 55—74 är 0 +1 0 +2 O —2 0 +2 —2 >75 år +3 +5 +8 +4 —1 —9 —5 —4 —6 de Samtliga 2 2 2 1 2 2 2 3 7 Åldersgrupp (20 är 0 —1 +1 —1 —1 0 20—24 är —2 —1 0 +1 —l 0 0 —1 0 25—29 är —1 —1 +1 —1 —1 +2 —1 —1 +1 30—34 är —1 —1 0 0 0 0 +1 —2 —1 35—54 är —1 —1 0 O —1 0 0 O —1 55—74 är 0 0 0 +1 —1 +1 +1 +1 +2 >75 är +1 0 +3 +1 +3 +4 +2 +2 +3 Miljöpartiet Samtliga 2 2 6 4 Åldersgrupp (20 år —1 0 —3 +3 20—24 år +3 O —1 +2 25—29 är +2 —1 0 0 30—34 är 0 0 +6 +3 35—54 är 0 +1 +2 —1 55—74 är —1 —1 —3 —1 >75 är —1 O —5 —4 Ny demokrati Samtliga 7 Åldersgrupp (20 år +7 20—24 år —1 25—29 är +4 30—34 år +1 35—54 är 0 55—74 är —2 >75 är —3
Antal intervjer 2678 3738 2222 2443 2639 2663 2657 2417 2317 ____________________________________________________________
Socialdemokratiska partiet har generellt haft sitt starkaste stöd från äl- dre väljare, även om det vid valen 1968 och 1970 också var relativt starkt bland unga väljare. Ålderssambandet i stödet till socialdemokra- terna har förstärkts under perioden, och var mycket tydligt vid valet 1991: paniet fick mycket svagt stöd bland väljare under 35 år.
Centerpartiet var starkt bland de yngsta väljarna i samband med kärn— kraftsdiskussionema under 1970—talet, men visar i övrigt på en ganska " gammal" väljarkår. Vid valen 1988 och 1991 har detta förstärkts.
Folkpartiet är ett parti vars väljarstöd är ganska jämnt mellan olika ål- dersgrupper, även om det förstärkt sin ställning bland unga väljare un— der de senaste valen.
Moderata samlingspartiet hade fram till valet 1976 en tydlig ålderspro- fil, med starkast stöd bland äldre väljare. Därefter minskade skillna— derna mellan olika åldersgruppers stöd, för att vid valen 1988 och 1991 ha motsatt riktning. Vid dessa senaste val är moderata samlingspartiet betydligt starkare bland väljare under 30 år än bland äldre.
Kristdemokratema är starkast bland äldre väljare, medan det svenska partisystemets båda nykomlingar miljöpartiet och ny demokrati är för- hållandevis starka bland unga väljare.
Skillnaden mellan olika åldersgruppers partival har ökat, och var vid valet 1991 större än någon gång tidigare i valundersökningarnas histo- ria.—23 Under 1990-talets första år har partisympatiema visat kraftiga svängningar. För ett framåtblickande perspektiv är det därför relevant att komplettera valundersökningarnas material med SCBs partisympa— tiundersökningar, som genomförs två gånger per år. I tabell 25.13 re- dovisas partisympatiema bland unga väljare (18-25 år) och i hela be— folkningen för perioden 1988 till november 1993.
Det har skett kraftiga svängningar i partisympatin under perioden no- vember 1988 till november 1993, och dessa svängningar är mest mar— kerade bland unga väljare. Detta är ett känt mönster. Eftersom unga väljare generellt har en lösare bindning till partierna än äldre väljare, är de mer mottagliga för opinionsvindar. Turbulensen i partisympatiema var kraftigast 1990, då också fördelningen av de unga väljarnas par- tisympatier skilde sig mest från fördelningen i befolkningen.
Tabell 25.13 Partisympatier november 1988 till november 1993 bland väljare i åldern 18—24 år och i befolkningen. Procent.
v 5 c fp m kds mp nyd summa
1988 nov 18—24 4 45 8 17 18 1 8 .. 100 samtliga 4 49 11 11 16 2 6 .. 100
1989 maj 18—24 3 42 8 14 23 2 8 .. 100 samtliga 5 46 12 11 18 2 6 .. 100
nov 18—24 4 39 6 14 27 2 8 100 samtliga 5 43 10 12 22 2 6 100
1990 maj 18—24 5 31 8 14 31 3 8 100 samtliga 6 38 11 11 26 3 5 100
nov 18—24 4 25 7 13 36 5 10 .. 100 samtliga 5 36 10 11 28 5 4 .. 100
1991 maj 18—24 4 23 5 10 31 8 4 15 100 samtliga 5 37 8 9 24 7 3 7 100
nov 18—24 4 30 6 10 31 5 5 9 100 samtliga 4 40 9 9 24 7 3 5 100
1992 maj 18—24 4 40 3 8 25 5 4 11 100 samtliga 3 48 6 7 22 5 2 7 100
nov 18—24 4 39 3 6 28 4 4 12 100 samtliga 3 48 6 7 24 3 3 6 100
1993 maj 18—24 3 46 4 6 26 3 5 7 100 samtliga 3 52 6 7 22 3 3 4 100
nov 18—24 5 48 4 7 22 3 4 7 100 samtliga 3 53 7 7 20 3 3 4 100
Källe: SCBs partisympatimätningar. 18—24 år avser de som var röstberättigade i föregående val.
Variationen i andelen som sympatiserar med socialdemokratema har varierat med 17 procentenheter 1 befolkningen som helhet - lägsta no— teringen var 36 procent av sympatierna i november 1990 och den hög- sta var 53 procent av sympatierna i november 1993. Svängningarna 1
stödet till socialdemokratema är mer markerade bland de yngsta väl— jarna. I maj 1991 sympatiserade endast 23 procent av väljarna mellan
18 och 24 år med socialdemokratema, mot 48 procent i november 1993.
Folkpartiet hade ett starkt opinionsmässigt läge i slutet av 1980-talet, och var starkare bland de yngsta väljarna än bland befolkningen som helhet. I november 1988 sympatiserade 17 procent av de unga med folkpartiet mot 11 procent av samtliga väljare. Sedan dess har folkpar- tiets opinionsmässiga stöd försvagats, och denna försvagning är mest markerad bland de unga. I november 1993 var det 7 procent av väl— jarna som sympatiserade med folkpartiet, och det starkare stödet bland de unga väljarna var helt försvunnet.
Moderaterna hade en kraftig medvind i opinionen till och med novem— ber 1990. Därefter försvagades partiet något under 1991. Under 1992 och 1993 har denna försvagning fortgått. Svängningarna var mest markerade bland de unga. Mellan november 1988 och november 1990 ökade andelen av de unga som sympatiserade med moderata samlings- partiet med 18 procentenheter, att jämföra med 12 procentenheter bland samtliga väljare. Mellan november 1990 och november 1993 minskade stödet till moderaterna med 14 procentenheter bland de unga och 8 procentenheter bland samtliga.
Miljöpartiet har i samtliga partisympatimätningar mellan november 1988 och november 1993 ett starkare stöd bland 18—24-åringar än i be- folkningen som helhet. Ny demokrati hade inledningsvis ett betydligt starkare stöd bland unga väljare än i befolkningen. I den första mät- ningen efter partiets bildande vann det 15 procent av de ungas sympatier, mot 7 procent av samtliga. Sedan maj 1991 har dock stödet till ny demokrati minskat med 8 procentenheter bland de unga mot 3 procentenheter totalt.
25.15 Dunungar och stormsvalor
Är de unga väljarna stormsvalor - förebådande om varthän vi är på väg, eller är de dunungar - ännu inte riktigt etablerade som politiska medborgare?
Det finns tydliga tendenser till att unga väljare skiljer sig från äldre just därför att de är unga. Politiskt intresse, valdeltagande, partiidenti— fikation och rörlighet mellan partierna har under hela perioden 1968- 1991 varit högre bland unga väljare än bland äldre. Samtidigt finns det tendenser i materialet som tyder på att yngre generationers väljare, framförallt födda under senare hälften av 1950-talet och framåt, inte följer dunungemodellen. Förklaringen till detta kan tänkas vara att eta— bleringen som politisk medborgare förskjutits uppåt i åldrarna — att dunungemodellen kommer att visa sig äga giltighet när de yngre generationerna blir ytterligare något äldre.
Den alternativa tolkningen är att de yngre generationerna är storm— svalor. Två tendenser i analysen kan tyda på att denna bild kan vara riktig. För det första finns det en urskiljbar "tröskel" mellan olika ål— dersgrupper i flera av de aspekter av politiskt beteende som redovisats här. Vid de senaste valen har denna tröskel förskjutits uppåt i åldrarna. Väljare som i slutet av 1980-talet var drygt trettio år skiljer sig tydligt från äldre väljare i flera avseenden.
Under 1970-talet när de väljare som nu är i trettioårs-åldern var unga förändrades samhället i flera avseenden, inte minst på skolans område. Studentexamen var avskaffad och den mer "demokratiska" gym- nasieskolan infördes. Diskussioner och ifrågasättande ersatte lydnad och respekt för auktoriteter som ideal i unga människors uppfostran. I många avseenden var barnen födda i övergången mellan 1950- och l960-tal den första generationen som präglades av de samhällsförän— dringar som startade på 1960-talet. De var förstagångsväljare i valet 1976 — ett val som innebar ett brott med den socialdemokratiska domi— nansen och startpunkten för den ideologiska högervind som präglade 1980-talet.
Den andra tendensen i det presenterade materialet som tyder på ett stormsvaleperspektiv snarare än ett dunungeperspektiv är skillnaderna mellan unga kvinnor och män vad avser politiskt beteende. De unga kvinnornas politiska engagemang har ökat under senare år, medan de unga männens har försvagats. 1980—talets ideologiska högervind har blåst kraftigare bland unga män än unga kvinnor, och klassröstningen har tydliga kvinnliga förtecken bland väljare mellan 20 och 29 år. Samtidigt är de unga kvinnorna precis som kvinnor i alla åldrar mer osäkra i sitt partival - de bestämmer sitt partival senare än männen och byter oftare parti.
En möjlig förklaring till de unga kvinnornas ökade politiska engage- mang kan vara att unga kvinnors situation och livsperspektiv förän- drats under de senaste decennierna. Unga kvinnor i dag är uppvuxna med jämställdhet som ideal, om än inte som realitet. Kvinnors utbild- ning och förvärvsarbete har blivit lika självklar som unga mäns. Köns— skillnadema i politiska resurser har minskat. Samtidigt är de unga kvinnornas verklighet fortfarande annorlunda än de unga männens både vad gäller föräldraskap och förvärvsarbete. Mycket tyder på att detta har gett upphov till könsspecifika intressen som kommer till ut- tryck exempelvis i könsskillnader vad gäller ideologisk position. Vad detta kommer att innebära för framtiden är svårt att säga någonting om idag, men det framgår tydligt att bland unga är politik inte längre en manlig domän.
Slutintrycket av denna undersökning är att de unga väljarna i flera av- seenden är stormsvalor. En sådan tolkning av resultaten innebär att de unga väljarna förebådar en övergång från den hittills kända "parti- demokratin" till en mer individorienterad demokratimodell, präglad av ad hoc-grupper, enfrågerörelser, folkomröstningar och kunniga och självsäkra väljare.
N OTER
1 För detaljer om valundersökningarna, se Teknisk rapport för 1991 års valundersökning eller Gilljam och Holmberg (1993).
2 Petersson m 11 ( 1989:205 ); Holmberg och Gilljam (198751).
3 Se Petersson, Westholm och Blomberg (l989:10) för diskussion av begreppet "politiskt medborgarskap".
4 Petersson m t1(1989:161-162). 5 Se till exempel Gilljam och Holmberg (1993zkap 23; 1987: kap 10).
6 Holmberg och Gilljam (1987: 253-254).
7 Se Gilljam & Holmberg 1993 och Oskarson 1994.
8 Undantaget de allra yngsta väljarna i valet 1976, som uppvisade ett relativt högt politiskt intresse. Detta hänger sannolikt samman med att rösträttsåldema sänktes till 18 år vid valet 1976, och mycket intensiva mobiliseringskampanjer riktades mot denna nya väl jargrupp. 9 Gilljam och Holmberg ( 1993:181 ).
10 Valdeltagandet bland de intervjuade i valundrsökningarna är högre än i be- folkningen som helhet, eftersom icke-röstare är överrepresenterade i bortfallet.
11 Campbell m fl (1960: 161-165).
12 Converse (1976112-13).
13 Abramson (1983199-131); Jennings och Niemi (1981:205-207); Westholm (1991: 21-30).
14 Holmberg och Gilljam (1987: 250).
15 Kategoriseringen utgår från dikotomiserade variabler. Petersson (1977: 271-279); Gilljam och Holmberg (1993: 181-184).
16 Holmberg och Gilljam (1987: 253-254).
17 Tidigare studier har visat att sannolikheten att instämma i påståenden av denna typ, oavsett vad man egentligen tycker, är störst bland lågutbildade personer och den genomsnittliga utbildningsnivån är som bekant lägre bland äldre väljare än bland
yngre.Se också Holmberg (1981: 165-168); Holmberg och Gilljam (1987z235-241).
18 Holmberg och Gilljam ( 1987:241 ).
19 "Högervinden" i svensk politik är väl kartlagd, se exempelvis Gilljam och Holm- berg (1993: kap 18).
20 Motsvarande mönster framkommer även om den maximala ideologiska för- skjutningen läggs till grund för analysen.
21 Oskarson 1992, 1994 22 Arbetarklassen utgörs av yrkesgrupperna industriarbetare och övriga arbe- tare. Definitionen följer i huvudsak LOs organisationsområde. Medelklassen ut- görs av tjänstemän på olika nivåer, företagare och jordbrukare. Studerande är utelämnade ur denna analys. Förvärvsarbetande har klassificerats efter nuvarande yrke, pensionärer efter tidigare yrke, och gifta, ej förvärvsarbetande kvinnor efter makens yrke.
23 Se också Gilljam och Holmberg (1993: kap 25).
Kapitel 26
Ungdom och politiskt engagemang
Av Jan Carle
Sammanfattning
I detta kapitel behandlas ungdomars intresse för samhällsfrågor och politiskt engagemang i vid mening. Syftet har varit att försöka besvara den generella frågan om det politiska systemet spelat ut sin roll. Vi- dare diskuteras i vad mån social bakgrund har någon betydelse för hur ungdomar uppfattar samhällsfrågor i allmänhet och miljöfrågan i syn— nerhet. Vidare också på vilket sätt ungdomar engagerar sig kring den samhällsfråga som jämte arbetsmarknad och sysselsättning uppfattas som mycket viktig - miljön.
Social bakgrund har betydelse för vilka samhällsfrågor ungdomarna uppfattar som mycket viktiga. Generellt sett anser ungdomarna att trygghets- och välfärdsfrågor är de viktigaste samhällsfrågorna. So- cial bakgrund skapar emellertid också störst åsiktsskillnader kring väl- färdsfrågorna. Arbetarbarn samt ungdomar med vänstersympatier an- ser i högre utsträckning att välfärdsfrågorna är mycket viktiga sam- hällsfrågor.
När det gäller miljöfrågan, hur ungdomarna anser att man skall enga- gera sig, i vilka former samt varifrån de anser att de i huvudsak fått sina kunskaper kring miljöfrågan, spelar social bakgrund en mindre roll. Oavsett social bakgrund, utbildningsnivå och vänster-borgerliga sympatier anser ungdomarna att massmedier och opinionsbildning är mycket viktigt både som kunskaps- och opinionsbildningskanal. Den stora skillnaden gäller hur man skall engagera sig vid sidan av opi- nionsbildning. Arbetarbarn och lågutbildade anser i högre utsträck- ning att kollektiva aktioner och demonstrationer är bra åtgärder för att driva på miljöarbetet. Här spelar dock social bakgrund en viss roll. För de högre utbildade har organisationer och politiska partier en större betydelse för deras engagemang och kunskaper kring samhälls- frågor. De lågutbildade och i arbete framstår som de minst aktiva ungdomsgruppema. De politiska partierna och miljöorganisationerna spelar generellt sett dock en underordnad roll för ungdomarnas sam- hällsengagemang. Kön leder till de generellt sett största och på varje punkt systematiskt återkommande skillnaderna i ungdomars uppfatt- ningar om samhällsfrågor och samhällsengagemang.
Det har hävdats att de unga som växer upp idag är friställda från många av de nedärvda kulturella mönster som formade äldre genera- tioners liv. I dagens samhälle gäller inte längre den gamla universella sanningen att socialt ursprung har stor betydelse för att forma männis- kors välfärd och värderingar (Ziehe 1983/1989). Ungdomar är kanske därför mer än någon annan social grupp i samhället idag nutidens no- mader (Melucci 1989/1992). Orsaken till detta är att friställningen från traditioner inte bara leder till problem, den har också gett de unga en potentiell möjlighet att bryta sig loss från det sociala ursprungets nedärvda traditioner. De behöver inte nödvändigtvis göra, tänka och
tycka som föräldrar och släktingar. Ett utbyggt utbildningssystem har utvecklat dessa möjligheter ytterligare (Ziehe 1983/1989). Friställ- ningen har banat väg för nya sociala och kulturella experiment och nya kollektiva sammanslutningar (Fornäs, Boöthius & Reimer 1993, Me- lucci 1989/1989, Togeby 1989). Aktiviteten i de som kallats de nya sociala rörelserna är ett exempel. Man är aktiv tillsammans med andra människor och protesterar mot de globala miljöproblemen, ockuperar ett hus i protest mot bostadspolitiken eller deltar i protester mot den framväxande fascismen. Men denna kollektivitet grundas inte nödvän- digtvis på att man har gemensamma upplevelser av problem, visioner och mål. I de nya sociala rörelserna är man aktiv kanske mer för sin egen skull än för "saken". Undersökningar har visat att aktiva i de nya sociala rörelserna ofta har det gemensamt att de saknar en intemalise- rad plan för sin framtid och därför känner de också ett behov av att skapa sig en mening (Melucci 1989/1992, Togeby 1989). Friheten från traditioner kan därför leda till ett rastlöst sökande efter mening och identitet i sammanhang där den kan prövas och formas. Mari söker sig fram och prövar engagemang i olika typer av rörelser och samman— slutningar för att därigenom skapa sig den personliga identitet som ti- digare formades av traditionen. Aktiviteter i de nya sociala rörelserna ger individen möjligheter att fylla det tomrum friställningen eventuellt skapat och ge en ny mening i livet. I det moderna överflödssamhället blir för många behovet att fylla detta tomrum ett större livsprojekt än att uppnå materiella förbättringar (Ziehe 1983/1989). Manifestationer, arbetsgrupper och möten får därmed närmast ett symboliskt värde. Det är inte nödvändigt att ett engagemang skall leda till en materiell
förändring, huvudsaken är att man känner att man når en inre förändring (Melucci 1989).
I friställningen ligger därmed både ett tvång och en möjlighet att kunna skapa sig själv. Det moderna samhället kräver individualistiska, fria och obundna individer. Vetskapen om att allt är och måste vara möjligt skapar dock en osäkerhet. Varje val innebär att något annat förblir oprövat. Varje allians med andra människor skapar bindningar som kan försvåra det individuella projektet. Tryggheten går på sätt och vis förlorad samtidigt som möjligheterna öppnar sig. Och där öppnar sig det planlösa sociala handlandet med individer infångade i tillfälliga konstellationer styrda av massmedias opinioner och enfrågerörelsernas behov av uppmärksamhet (Ziehe 1983/1989). Där finns emellertid möjligheterna att helt nya kollektiva bindningar skapas kring det som är centralt i ungdomstiden idag, kön, musik, nationalitet, kulturellt
kapital och ras (Griffin 1993). Det är också tänkbart att den politik som kan tänkas intressera ungdomen i högre grad måste problematisera och ge svar på de olika livsbetingelser som faktiskt fångas in under be- greppet ungdom. Att vara 16 år och gå i grundskolan innebär ett gan- ska annorlunda liv jämfört med att vara ensamstående mamma med egen ekonomi och eget boende, eller att vara en 24-årig högskoleutbil- dad man som bor hemma hos mamma och pappa. Sett i detta perspek- tiv kan man fråga sig vilken roll det politiska systemet kan få i framti- den? Kring vilka slags kollektiva bindningar och livsmönster kan det nya politiska samtal formas som fångar "ungdomars" intressen?
Dagens debatt kring ungdomars ointresse för politik tar ofta sin ut— gångspunkt i vittomfattande och övergripande samhälls— och kultur— analyser som mynnar ut i tankar om politikens och de sociala skillna- dernas samtidiga borttynande. Frågan är emellertid om dessa sociala och kulturella omvandlingsprocesser äger någon historisk giltighet? Har sociala skillnader någon betydelse för ungdomars värderingar och handlingsmönster idag? Ar det så att dagens unga skyr allt som andas politik, socialt ansvar, trygghet, välfärd och samhällsengagemang? Formas ungdomars värderingar och samhällsengagemang "fritt" från alla det slags sociala bindningar som av tradition formar ett politiskt medvetande?
Massmedier, radio och tv, musik och tidningar gör det möjligt att snabbt föra ut information om olika problem och konflikter. Det ökar möjligheten för människor att snabbt skaffa sig kunskap. Utifrån detta kan människor också snabbt agera i form av tillfälliga sammanslut- ningar och stödgrupper, i aktioner, demonstrationer, protester och stöd för olika enfrågerörelser. Det har hävdats att detta skapar helt nya för- utsättningar för det politiska livet. Ungdomar växer upp i ett samhälle där dessa nya informations- och kommunikationsmöjligheter ter sig självklara. De formas till att agera inom dess ramar. Ar det så att da- gens ungdomar uppfattar att politik handlar om att skapa opinioner och förmedla kunskap snarare än att utifrån ett visst samhällsideal organi- sera kollektiv handling och politisk mobilisering i organisationer och politiska partier? Ar det så att ungdomar själva uppfattar massmedier och skolan som viktigare kanaler för kunskap__och information än för- äldrar, politiska partier och organisationer? Ar det så att ungdomar, som ett uttryck för detta ger ett stöd för nya former av aktioner och på- verkansformer? Finns det ett motstånd mot kollektiv politisk mobili- sering och ett stöd för individuella engagemang i nya sociala rörelser?
26.1 Datamaterialet
Redovisningen bygger på en bearbetning av data från en undersökning om ungdomars miljöengagemang. Syftet med att utnyttja denna data- bas är att fråga sig hur ungdomars engagemang formas kring en sam- hällsfråga där ungdomar under en följd av år uttryckt ett starkt enga- gemang. I undersökningen ställdes en lång rad frågor kring viktiga samhällsfrågor, dagens politiska system, organisationer och myndig- heter, engagemangsforrner i miljöfrågor, var man fått sina kunskaper om miljöfrågor från och hur man bäst skall bedriva miljöarbetet i sam— hället. Redovisningen bygger på fem huvudbearbetningar; åsikter om viktigaste samhällsfrågan just nu (1993); åsikter om hur man kan driva på och öka satsningen på miljöarbetet i samhället; medlemskap i föreningar; miljöhandlingar; samt varifrån ungdomarna fått sina miljö- kunskaper. I samtliga tabeller särredovisas kön, social bakgrund, sys- selsättning, utbildningsnivå och partisympatier. Redovisningen baseras på följ ande huvudgrupper och stickprovsstorlek:
Kön: Män 795 Kvinnor 814 Social bakgrund: Barn till högre tjm 446 Barn till lägre/mellan tjm 452 Arbetarbarn 510 Sysselsättning: Studerande 760 Förvärvsarbetande 712 Ej arbetande 135 Utbildning: Grundskola 523 2—ärigt gymnasium 507 3—4—årigt gymnasium 488 Högskola 86 Partipreferens: Borgerlig 526 Vänster 484
Totalt 1609
Social bakgrund har kodats efter faders socialgrupp enligt SEI-koden (arbetare, tjänstemän på låg och mellannivå samt högre tjänstemän och fria yrkesutövare). Sysselsättning har kodats efter ungdomarnas hu- vudsakliga sysselsättning, i utbildning, i arbete (stadigvarande eller tillfälligt) samt ej i arbete (arbetslösa, hemarbetande/barnledig samt militärtjänst). Frågetekniken i undersökningen bygger på att ungdo- marna fått ta ställning till olika påståenden och frågor om aktiviteter och åsikter med ett antal fasta svarsalternativ angivna (två, fyra, fem eller sex-gradiga skalor). Borgerlig respektive vänstersympatier har ta- gits fram genom en bearbetning av svar på frågan om betygssättning av politiska partier i en femgradig betygsskala, ett för sämsta betyg och fem för högsta. De som svarat fyra respektive fem på centerpartiet, folkpartiet, de och moderaterna har kodats som att de har borgerliga sympatier. De som svarat fyra respektive fem på socialdemokratema och vänstern har kodats som att de har vänstersympatier. Vid vissa be- arbetningar har endast de svarsalternativ tagits med som uttrycker po- lariseringen i åsikterna, t.ex. när det gäller åsikter om hur man skall driva på miljöarbetet (inte alls bra respektive mycket bra alternativ). Detta skapar större skillnader i svarsmönster än om man tar hänsyn till hela fördelningen och räknar t.ex. med medelvärden. Syftet här har va- rit att lyfta fram eventuella skillnader och polariseringar.
26.2 Viktigaste samhällsfrågorna just nu
I undersökningen fick ungdomarna ta ställning till följande fråga: Da— gens politik handlar om en mängd olika frågor. Vilka anser du vara de viktigaste frågorna just nu? 15 olika alternativ angavs med svarsalter- nativen inte alls Viktigt, inte särskilt viktigt, ganska viktigt, mycket viktigt samt vet ej. I tabell 26.1 anges andelen som på respektive fråga svarat att en vissa angiven samhällsfråga är mycket viktig just nu
(1993).
Ungdomarnas stöd för de viktigaste samhällsfrågorna gav följande rangordning från den fråga som flest markerat som mycket viktiga till den som minst antal markerat som mycket viktiga: arbetsmarknad och sysselsättning, miljö, sjukvård, utbildning, lag och ordning, skatter, äldreomsorg, barnomsorg, invandring och flyktingpolitik, EG, minskning av den offentliga sektorn, kärnkraften, u-landsfrågor, för- svar samt kulturpolitik. De samhällsfrågor som kan sägas vara tradi-
Tabell 26.1 Viktigaste samhällsfrågorna just nu (1993). Särredovisat efter kön, social bakgrund, sysselsättning, utbildning samt borgerlig respektive vänstersympatier. Procent.
Arb. Utb Barn. Sjuk. Äldr. Kul Mil EG U— För. Lag Kärn.Inv Skatt Off. syss oms vård oms tur jö land svar Ord sekt
Man 80 56 33 53 38 11 72 40 13 20 48 28 37 49 32 Kvinna 87 60 52 68 56 14 80 40 25 15 51 33 45 51 34 Hög tjmbarn 79 60 35 53 41 16 77 45 21 17 48 27 39 47 35 ij barn tot 85 62 39 60 43 11 76 40 19 14 48 32 43 46 29 Arbetarbarn 87 55 49 66 55 10 76 35 17 16 51 31 40 54 36 Utbildn. 80 67 35 55 37 14 77 45 21 16 44 30 42 44 31 Arbete 87 50 47 65 55 10 77 35 17 17 55 31 38 56 33 Ej arbete 84 50 60 67 62 13 74 37 23 22 55 33 45 58 40
Gr.skola 78 61 42 61 44 14 76 42 21 16 48 32 41 47 31 2—år.gymn 90 51 50 67 58 12 80 31 17 22 53 33 40 56 33 3—4 år.gymn 82 61 35 52 39 10 74 45 20 13 48 27 40 47 35 Högskola 84 66 44 67 51 12 71 47 14 18 49 34 45 52 32 Borgerlig 80 59 28 47 35 11 70 49 14 20 50 27 42 52 38 Vänster 86 58 51 71 53 14 76 33 23 16 48 34 43 51 32 Tot.andel 84 58 42 60 47 12 77 40 19 17 50 31 41 50 33
Källa: Ung och Grön. I tabellen anges andelen som på respektive fråga angett en viss samhällsfråga som mYCket viktig. Möjliga svarsalternativ är inte alls Viktig, inte sarskilt viktig, ganska viktig, mycket viktig samt vet ej.
tionella välfärdsfrågor anser ungdomarna överlag vara mycket viktiga samhällsfrågor. Att minska den offentliga sektorn anser en tredjedel vara en mycket viktig samhällsfråga medan mer än 8 av 10 anser att ar- betsmarknad och sysselsättning är en mycket viktig samhällsfråga, tre fjärdedelar angav miljön som mycket viktiga och två tredjedelar att sjukvården var en mycket viktig samhällsfråga. Undersökningen säger ingenting om vad man i detalj anser om respektive samhällsfråga. Re- sultatet uttrycker ändå ett starkt engagemang för de samhällsfrågor som på många sätt utgör kärnan i samhällets trygghets- och välfärds- system och som också är centralt i det politiska samtalet. När det gäller intresset för samhällsfrågor finns det inget som talar för att det poli- tiska systemet "spelat ut sin roll". Snarare uttrycker engagemanget för trygghetsfrågoma att det finns ett stort utrymme för ett politiskt samtal.
Kvinnorna anser överlag att samhällsfrågor är mer viktiga än männen. Detta skulle därmed styrka tesema om kvinnorna som de mest sam— hällsengagerade och att kvinnorna potentiellt sett utgör den nya poli- tiska kraften i samhället. Könsskillnaderna är störst i de samhällsfrågor som rör trygghetssystemet och välfärd samt frågor om solidaritet: barnomsorg, sjukvård, äldreomsorg, miljö, u-land och invand- ring/flyktingsfrågor. Försvaret är den enda samhällsfråga som männen anser som mer viktig än kvinnorna.
Social bakgrund har viss betydelse för vilka samhällsfrågor ungdo- marna tycker är mycket viktiga. Arbetarbarn anser i högre grad att ar- betsmarknad och sysselsättning, barnomsorg, sjukvård, äldreomsorg, skatter och minskningen av den offentliga sektorn är mycket viktiga samhällsfrågor. Tjänstemannabarn anser i högre grad att utbildning, kärnkraft och invandring och flyktingfrågan är mycket viktiga. Högre tjänstemannabarn anser att kulturpolitik, EG, U-landsfrågor, skatter och minskningen av den offentliga sektorn är viktiga. Skillnaden mel- lan social bakgrund och vilka samhällsfrågor ungdomarna tycker är mycket viktiga är som störst när det gäller arbetsmarknad och syssel- sättning, barnomsorg, sjukvård, äldreomsorg, EG och skatter och eko- nomi. I övriga samhällsfrågor är skillnaderna små. Det är tydligt att i samhällsfrågor som rör välfärd och trygghet spelar social bakgrund en fortsatt viktig roll för hur ungdomarnas åsikter formas.
Sysselsättningssituation skapar skilda åsikter om vilka samhällsfrågor som är viktiga. De ungdomar som är i utbildning anser i högre grad att utbildning och EG är mycket viktiga samhällsfrågor. De i arbete anser
i högre grad att arbete och sysselsättning är en mycket viktiga sam— hällsfrågor. De som ej är i arbete anser att barnomsorg, sjukvård, äld- reomsorg, invandring och tlyktingspolitik, skatter samt minskningen av den offentliga sektorn som mycket viktiga samhällsfrågor. I några samhällsfrågor är åsikterna mer samstämmiga mellan de i arbete och ej i arbete jämfört med de i utbildning. Det gäller framförallt arbetsmark- nad och sysselsättning, utbildning, sjukvård, EG, lag och ordning samt skatter. Detta är skillnader som kan förklaras med de olika gruppernas integration i samhället. Åsiktsskillnadema är störst när det gäller ar- betsmarknad och sysselsättning, utbildning, barnomsorg, sjukvård, äl- dreomsorg, EG, lag och ordning, skatter och minskningen av den of— fentliga sektorn.
Det är inte orimligt att tänka sig att åsikterna om viktiga samhällsfrå- gor, särskilt när det rör välfärd och trygghet, formas av olika positioner i livscykeln. Sysselsättning skapar också skillnader i ungdomars åsik- ter om samhällsfrågor som är störst i de frågor som rör trygghetssys- temet. I övriga frågor är skillnaderna små. Vissa av dessa skillnader är förväntade och följer av att ungdomarna befinner sig i olika livsskeden. Resultatet ger därmed visst stöd för de iakttagelser som gjordes i den norska maktutredningen (NOU 1982). Där framkom att jämte social bakgrund är graden av anknytning till arbetslivet (och till dess för- säkringssystem) den faktor som i högsta grad förklarar människors engagemang för samhällsfrågor och formar en utgångspunkt för poli- tiskt engagemang. Eftersom tillgången till lönearbete, typ av lönear- bete och dess varaktighet och trygghet är kopplat till ålder, social bak- grund och kön erhålls här vissa förstärkande och utjämnande tenden- ser.
Utbildningsbakgrund skapar störst åsiktsskillnader när det gäller ar- betsmarknads och sysselsättningsfrågor, utbildning, barnomsorg, sjukvård, äldreomsorg, miljö och EG. De med tvåårig utbildning anser att arbetsmarknad och sysselsättning, barnomsorg, sjukvård, äldreom- sorg, miljö samt skatter är viktigare samhällsfrågor är de övriga grup- perna. De med högskoleutbildning anser att utbildning, EG och invandring och flyktingfrågor är de viktigaste samhällsfrågorna. Det verkar som om utbildning skapar störst åsiktsskillnader kring trygg- hets- och välfärdsfrågor.
Tabell 26.2 Åsikter om hur man kan driva på och öka satsningen på miljöarbetet i samhället. Särredovi— sat efter kön, social bakgrund, sysselsättning, utbildning samt borgerlig respektive vänstersympatier. Procent.
Mer fakta Mer opinion Mer demo— Mer direkt.akt. Vara medlem i Bli medlem Föregå med
miljöunders i massmedier och massmöten —bojkott—trädkr.rösta på parti l milj.org gott exemp.
Inte Inte Inte Inte Inte Inte Inte alls Mkt alls Mkt alls Mkt alls Mkt alls Mkt alls Mkt alls Mkt bra bra bra bra bra bra bra bra bra bra bra bra bra bra
Man 5 27 2 52 16 11 33 11 24 10 8 27 13 37 Kvinna 31 1 58 9 12 18 12 14 13 3 43 5 53
ff)
Hög tjm.
barn 2 35 1 62 13 12 25 12 20 11 3 37 7 49 Tj.m barn 4 28 52 13 9 27 9 18 14 36 6 47 Arbetarbarn 5 26 2 50 11 11 24 12 20 10 7 33 13 40
If) 1—1
m
Utbildn. 31 1 58 11 12 22 14 17 13 4 37 8 48 Arbete 27 53 14 11 28 10 21 11 33 10 40 Ej arbete 6 28 52 13 6 29 11 23 5 34 14 50
LO N Lf")
O'! (')
sr.skola 4 31
2—år.gymn. 6 26
3—4 år.gymn..3 54 4 Högskola 51
58 11 15 22 16 17 11 49 12 12 26 11 20 11 56 15 8 27 9 20 11 62 14 8 31 11 18 21 38 12 43 31 10 40 36 5 50 39 7 54
mwmw NNOO
Borgerlig 30 56 17 9 35 8 24 9 32 9 46 Vänster 3 31 1 60 8 15 18 17 16 14 6 38 10 42
L!) 1—1 €"
Tot.andel 4 29 1 55 13 11 25 12 19 11 5 35 9 45
Källa: Ung och Grön. I tabellen anges andelar som svarat att angivna förslag inte alls är bra respektive mycket bra. Svarsalternativen var: inte alls bra, inte särskilt bra, ganska bra samt mycket bra.
Ungdomar med borgerliga sympatier anser att EG, försvar, lag och ordning samt minskningen av den offentliga sektorn är de viktigaste samhällsfrågorna. De med vänstersympatier anser att arbetsmarknad och sysselsättning, barnomsorg, sjukvård, äldreomsorg, miljö, U- landsfrågor och kärnkraft är de viktigaste samhällsfrågorna. Sympa— tierna för de olika blocken och skillnaderna mellan vilka samhällsfrå- gor som är viktigast är störst när det gäller arbetsmarknad och syssel- sättning, barnomsorg, sjukvård, äldreomsorg, EG, u-landsfrågor samt kärnkraft. Det är tydligt att sympatier för de politiska blocken skapar starka åsiktsskillnader om välfärden och trygghetssystemen. Det verkar som om vänster och höger fortfarande ger uttryck för skilda tankefigu- rer kring samhällsfrågor hos ungdomarna. Miljöfrågan och miljövän- liga partier, som kan betraktas som ett politiskt alternativ, ger inga tydliga utslag när det gäller åsikterna om samhällsfrågor hos ungdo- marna i denna undersökning.
26.3 Åsikter på miljöarbetet i samhället
I undersökningen ombads ungdomarna att ta ställning till sju olika för— slag på hur man kan driva på miljöarbetet i samhället. Alternativen av- såg att spegla ungdomars tilltro till demonstrationer och aktioner, utomparlamentariska aktioner, parlamentariskt arbete i partier och föreningar, mer fakta och undersökningar, stöd till miljöorganisationer eller föregå med gått exempel. I tabell 26.2 anges andelar som svarat att respektive åtgärd inte alls är bra respektive mycket bra. Rangord- ningen bland de åtgärder som flest ansett som mycket bra till de som minst antal ungdomar ansett som mycket bra är: mer opinion i mass- medier, föregå med gått exempel, bli medlem i miljöorganisation, mer fakta och undersökningar, mer direktaktioner, mer demonstrationer och massmöten samt vara medlem i eller rösta på miljövänligt parti. De åt- gärder som flest ungdomarna inte alls tycker är bra är direktaktioner och bojkotter, demonstrationer och massmöten, att gå med som med- lem i partier eller rösta på miljövänligt parti. Ungdomarna i undersök— ningen anser tydligen att åtgärder utanför den politiska arenan är ett effektivare sätt att driva på miljöarbetet än olika slags kollektiva manifestationer och stöd för det politiska systemet. Stödet för att agera genom olika slags aktioner och bojkotter samlar ingen större sympati bland ungdomarna.
Kvinnorna är klart mer positiva till att bli medlem i miljöorganisation och föregå med gått exempel och något mer positiva till mer opinion i massmedier och vara medlem i eller rösta på miljövänligt parti. Män- nen är mer negativa till demonstrationer, direktaktioner och bojkotter, vara medlem i eller rösta på parti samt föregå med gått exempel. De åtgärder där könstillhörighet skapar störst åsiktsskillnader är att föregå med gått exempel, att bli medlem i miljöorganisation, vara medlem i politiskt parti samt att ägna sig åt direktaktioner. Det förefaller vara så att könsskillnaden är som störst i de fall en åtgärd kräver mer av ett eget engagemang och personligt ansvarstagande av individen. I de fal- len är kvinnorna beredda att göra mer.
Högre tjänstemannabarn är mer positiva till mer fakta och undersök— ningar, mer opinion i massmedier och föregå med gått exempel samt något mer positiva till att bli medlem i miljöorganisationer. I övrigt ger social bakgrund små variationer i åsikter om hur man bäst skall driva på miljöarbetet. Skillnaderna är på samma sätt små när det gäller vilka typer av åtgärder som inte alls är bra. Oavsett social bakgrund tar man ungefär lika stor avstånd från demonstrationer, direktaktioner och bojkotter samt att vara medlem i eller rösta på ett politiskt parti.
Ungdomar i utbildning är mer positiva till mer opinionsbildning i massmedier, mer demonstrationer, att bli medlem i eller rösta på parti samt gå med som medlem i en miljöorganisation. Ungdomar i utbild— ning tar heller inte lika klart avstånd från direktaktioner och bojkotter. Skillnaderna mellan sysselsättningsgruppema är som störst när det gäller att föregå med gått exempel. I detta fall är ungdomar i utbildning och de som ej är i arbete mest positiva. N är det gäller att vara medlem i partier, att förorda mer demonstrationer och bojkotter och di- rektaktioner är ungdomar i utbildning de mest positiva, de i arbete nå- got mindre positiva och de som ej är i arbete minst positiva.
Ungdomar som har längre utbildningar anser i högre grad att mer fakta och undersökningar, mer opinion i massmedier, medlemskap i organi- sationer och partier samt att föregå med gått exempel är mycket bra åt- gärder för att driva på miljöarbete. De med kortare utbildningar före— språkar i högre grad demonstrationer och aktioner. De med längre ut- bildningar är också de som klarast tar avstånd mot aktioner och de- monstrationer.
Ungdomar med borgerliga sympatier tar avstånd från mer demonstra— tioner och massmöten, direktaktioner och bojkotter samt att vara med- lem i eller rösta på politiskt parti, samma typer av åtgärder som de med vänstersympatier i högre grad ställer sig positiva till. De med borger- liga sympatier förordar istället att föregå med gått exempel. Skillnaden i avståndstagande är emellertid större än skillnaden i klara positiva omdömen. Sympatier för att arbeta kollektivt och via organisationer sammanfaller med sympatier för de olika politiska blocken. I detta fall tycks skillnader i socialt handlande falla ut på det man kan förvänta sig av människor med olika partipolitiska sympatier - för eller emot kollektivt handlande.
26.4 Medlemskap i föreningar
I undersökningen fick ungdomarna ange i vilken eller vilka av åtta olika föreningstyper de var medlem i. Indelningen sammanfaller med statens ungdomsråds gruppering i föreningstyper. De föreningstyper som helt dominerar är idrottsföreningar och fackföreningar. I tabell 26.3 anges andelen medlemskap i respektive föreningstyp. Ca hälften av ungdomarna är med i en idrottsförening och en tredjedel i en fack- förening. Strax under en tiondel är medlem i en kultur-, natur- eller miljöförening. En något lägre andel i en religiös eller politisk förening. En procent är med i en nykterhetsförening. Dessa siffror är på intet sätt förvånande. Flera undersökningar har visat att de idéburna organisa- tionerna har svårt att få med ungdomar som aktiva medlemmar (Dahlgren & Dahlgren 1989). Från undersökningar verkar det också som om ungdomarna ser medlemskap i föreningar utifrån olika syn- vinklar. Medlemskap i facket ses mer som en försäkringsfråga än ett ideologiskt ställningstagande. Medlemskap i andra föreningar ses som ett sätt att få tillgång till lokaler och bidrag. För en mindre grupp ung- domar är det möjligheterna till inflytande och att vara med och påverka och forma en förening som lockar till medlemskap (Carle & Sjöstrand 1991).
Kvinnorna är i högre utsträckning med i miljöföreningar medan män- nen i högre utsträckning är med i idrotts- och fackföreningar. I andra föreningar är könsskillnadema små.
Tabell 26.3 Medlemsskap i föreningar. Särredovisat efter kön, social bakgrund, sysselsättning, utbildning samt borgerlig respektive vänstersympatier. Procent.
Idr.för Kult.för Nat.för Milj.för Rel.för Nykt.för Pol.för Fack.för
Mån 51 8 8 7 6 1 7 38 Kvinnor 42 8 7 10 5 1 5 34
Hög tjm barn 50 11 7 10 5 1 9 30 ijbarn totalt 49 10 10 9 7 1 7 31 Arbetarbarn 46 4 7 7 4 2 3 45 Studerande 51 11 9 9 6 1 8 14 Arbetande 43 5 58 Ej arbetande 41 7 11 11 39
VP Hm Lnsr oo XD
Gr.skola 49 8 2—år.gymn. 42 6 3—4 år.gymn. 50 11 Högskola 45 8 1
15 56 33 56
(Omkosr u—(Nu—IO 10th
cowoom
GW H CD 0 v—I oo
Borgerlig 51 9 Vänster 45 7 9 7
24 44
lx W (T
Totalt 47 8 8 8 6 1 6 36
Källa: Ung och Grön. Tabellen anger andelen medlemsskap 1 någon eller några av de angiva föreningstyperna.
Arbetarbarn är i högre utsträckning med i fackföreningar, tjänsteman- nabarn i idrotts-, kultur, miljö-, samt politiska föreningar. Den stora skillnaden i medlemskap i fackföreningar kan säkert förklaras med att arbetarbarn i högre utsträckning arbetar än tjänstemannabarnen. I öv— rigt är kanske den mest anmärkningsvärda skillnaden är att högre tjän- stemannabarn har högre medlemsandel i politiska föreningar jämfört med arbetarbamen. Detta kan möjligen förklaras med medlemskap i politiska skolorganisationer. Kring de senaste valen har många ung- domsförbund satsat hårt på skolvärvningar. Eftersom arbetarbamen snabbare söker sig ut i arbetslivet kan detta påverka medlemskapet i politiska ungdomsförbund.
Studerande är i högre utsträckning medlemmar i idrotts- och kultur- föreningar. Arbetande är i högre grad medlemmar i fackföreningar och ej arbetande i något högre utsträckning medlemmar i natur- och miljö- föreningar. De stora skillnadema mellan medlemskap i förhållanden till sysselsättning är inom idrottsföreningar och fackföreningar. Detta är inget anmärkningsvärt eller förvånande. Flera undersökningar har också visat att idrottsföreningar tappar sina medlemmar när ungdomar slutar skolan och börjar arbeta (Dahlgren & Dahlgren 1989; Carle & Sjöstrand 1991).
De med längre utbildningar är i något högre grad medlemmar i kultur-, natur- och miljöföreningar. Medlemskap i idrottsföreningar är högst bland de ungdomar som har längre gymnasieutbildningar och lägst bland dem med de kortare utbildningarna. Medlemskap i fackföre- ningar är högst bland de med korta gymnasieutbildningar och de med högskoleutbildning.
Ungdomar med borgerliga sympatier är i högre grad med i idrottsföre- ningar och i religiösa föreningar. De med vänstersympatier är i högre grad med i fackföreningar. Vid sidan av idrotts-, och fackföreningar är emellertid skillnaden i medlemskap med avseenden på blocksympatier sma.
26.5 Miljöhandlingar
I undersökningen fick ungdomarna ta ställning till 15 olika frågor kring om de deltagit i olika miljöhandlingar under förra året (1992). I tabell 26.4 framgår att de handlingar som de flesta ungdomar deltagit i
är att plocka skräp, försök att påverka kamrater och föräldrar, skriva på protestlista, ge bidrag till miljöorganisation, lyssna på föredrag och handla alternativt. Dessa handlingar hade en fjärdedel eller flera ägnat sig åt under 1992.
Kvinnorna är mer aktiva när det gäller att skriva på protestlista, att ge bidrag till miljöorganisation, att påverka föräldrar och kamrater samt att handla alternativt. När det gäller demonstrationer, organisera mil- jögrupp, sätta upp affischer och dela ut flygblad, organisera miljö- grupp, kontakta myndigheter, skriva till tidning, påverka handlare, plocka skräp samt avböja reklam är könsskillnadema små.
En lägre andel arbetarbarn utför miljöhandlingar än tjänstemannabarn, särskilt jämfört med högre tjänstemannabarn. Skillnaderna är störst när det gäller att skriva på protestlista, ge bidrag till föreningar, påverka kamrater och plocka skräp. När det gäller de övriga miljöhandlingarna är skillnader små.
Ungdomar som går i utbildning är mer aktiva i att skriva på protest- lista, demonstrera, lyssna på föredrag, påverka föräldrar och kamrater samt att handla alternativt. Ungdomar som arbetar är mindre aktiva i att skriva på protestlistor. De som ej är i arbete är mest aktiva i att plocka skräp och påverka handlare. Skillnaden är som störst när det gäller att skriva på protestlista, lyssna på föredrag, att påverka kamrater och föräldrar samt att plocka skräp. Skillnaderna förvånar inte utan avspeglar snarast att ungdomars olika sysselsättningssituationer inne- bär helt olika kontaktnät och därmed möjligheter att påverka och agera.
Utbildningsbakgrund ger inga stora variationer i vilka miljöhandlingar ungdomarna säger sig göra. Grundskoleelever är något mer aktiva 1 att skriva på protestlistor, demonstrera, dela ut affischer och flygblad samt att lyssna på föredrag och påverka föräldrar. De med längre utbild- ningar ägnar något mer åt att påverka kamrater, handla alternativt samt plocka skräp. Ungdomar med korta gymnasieutbildningar framstår som de mest passiva när det gäller att utföra miljöhandlingar.
Ungdomar med borgerliga sympatier är mindre aktiva 1 att utföra mil— jöhandlingar förutom när det gäller medlemskap 1 miljögrupp. Skillna— derna är störst när det gäller att skriva på protestlista, lyssna på före- drag, påverka handlare, kamrater och föräldrar samt att plocka skräp.
Tabell 26.4
Man Kvinna
Hög. tjm. barn Tj.m barn Arbetarbarn
Utbildn. Arbete Ej arbete
Gr.skola 2—år.gymn. 3—4 år.gymn. Högskola
Borgerlig Vänster
Totalt
Källa: Ung och
Miljöhandlingar. borgerlig respektive vänstersympatier. Procent
Prot. 1
27 41 39 34 32 38 30 35 37 32 34 31 31 36 34
Grön.
Demo.
NN LOHMv—l m 3
Org. milj
NN ("qu H 2
Särredovisat efter kön,
grupp blad
NLQ mlen m 3
Affi. flyg drag
Bi—
30 37 38 33 32 33 33 37 33 35 34 34 35 35 34
social bakgrund,
sysselsättning,
utbildning samt
Miljö.Lyssn. Kont. Skri—. Påv. Påv. Påv. Handl. Plock. Avb.
grupp före
9 12
12 10 11 13 9 12 12
9 11 16
13 10 11
någon eller några av de angivna aktiviteterna.
drag
26 29 28 26 27 32 23 25 30 23 29 26 27 33 27
med
mynd
4 4
mm 3.003le m 4
va i tidn
2 2 H r—iN ("Or—CMC 1—4 2
han
-dl
11 12 11 13 9 15 12 10 12 13
9 15
11
för.
34 50 44 42 41 50 35 35 46 34 45 44 42 48 42
kam rat
41 54 53 48 44 53 43 40 47 42 53 54 48 52 47
alt.
18 29 24 22 24 25 21 22 22 23 22 34 22 25 23
skräp
58 58 62 61 53 57 58 65 58 56 58 69 57 61 58
I tabellen anges andelen svarande som någon gång under förra året (1992) deltagit l
re— klam
14 13 16 11 14 12 15 14 12 15 13 16 11 16 14
Det kanske mest anmärkningsvärda är att ungdomar med vänstersym- patier i så hög grad försöker påverka via informella kanaler. Möjligen avspeglar detta förhållandet att borgerliga sympatisörer tenderar att vara mer positiva till centrala institutioner och kontrollmyndigheter och att samtliga de aktiviteter som tagits upp kan tolkas som avvikelser och uppror. Detta motsägs emellertid något av att ungdomar med borgerliga sympatier inte anser det bättre att arbete inom det etablera- des ramar som t.ex. att samla fakta och undersökningar, politiskt arbete och arbete i miljöföreningar. Resultatet kan emellertid också tolkas så att ungdomar med borgerliga sympatier inte anser att miljöarbetet är lika viktigt som ungdomar med vänstersympatier. Därmed är de heller inte lika aktiva som ungdomar med vänstersympatier.
26.6 Var har ungdomarna fått sina kunskaper i miljöfrågan?
I undersökningen ombads ungdomarna att ange varifrån de fått sina kunskaper om miljöfrågan. Ungdomarna fick ta ställning till elva kun- skapskanaler som skildrar formella och informella kanaler, via skolan och massmedier, politiska partier och organisationer. Svarsalternativen var inte alls, i viss utsträckning samt i stor utsträckning. I tabell 26.5 anges de som angett inte alls respektive 1 stor utsträckning.
Ungdomar anser att de i stor utsträckning fått sina kunskaper via massmedier, miljöorganisationer och böcker/tidskrifter. Syskon, föräl- drar, mulleskolor eller liknande samt politiska partier spelar en betyd— ligt mindre roll. Massmedier är också den kanal för kunskap där lägst andel markerat inte de inte alls fått sina kunskaper från. Politiska par- tier, miljöorganisationer, syskon, föräldrar, kamrater och mulleskolor spelar enligt ungdomarna själva minst roll när det gäller var de fått sina kunskaper om miljöfrågan från.
Kvinnorna anser i högre grad att de i stor utsträckning fått sina kun- skaper via föräldrar, skolan, miljöorganisationer, radio och tidningar. Männen anser i högre grad att föräldrar, syskon, kamrater, mulleskolor, samt böcker och tidskrifter inte alls gett dem några kunskaper i miljöfrågan.
Tabell 26.5 Varifrån anser ungdomar att de fått sin miljökunskaper från. Särredovisat för kön, social bakgrund, sysselsättning, utbildning samt borgerlig respektive vänster sympatier. Procent.
Från Syskon Kamrater Mulle— Skolan Miljöorg Polit Radio TV Tidningar Böcker/ föräldrar skolan partier Tidskr
Inte Stor Inte Stor Inte Stor Inte Stor Inte Stor Inte Stor Inte Stor Inte Stor Inte Stor Inte Stor Inte Stor alls utstr alls utstr alls utstr alls utstr alls utstr alls utstr alls utstr alls utstr alls utstr alls utstr alls utstr
Man 31 10 68 3 40 6 72 5 9 41 37 18 51 9 21 24 3 55 5 50 27 29 Kvinna 24 14 64 4 27 9 64 6 7 47 38 21 53 6 18 27 2 52 3 52 22 29
Hög.tjm.barn 25 15 63 2 31 8 66 5 7 47 30 24 48 8 22 25 1 57 4 54 20 31 ijbarn tot 22 12 65 4 33 8 65 6 8 41 37 19 52 8 21 22 3 50 3 51 26 28 Arbetarbarn 30 11 68 4 33 7 70 5 8 45 42 18 56 6 18 26 3 52 4 50 25 29 Utbildning 25 13 69 3 30 9 66 7 5 53 35 20 51 8 21 25 3 54 4 51 24 30 Arbete 29 11 64 3 39 6 70 4 12 36 39 19 53 6 19 26 2 54 4 50 27 27 Ej arbete 27 14 61 26 5 66 5 12 35 41 17 51 9 16 27 53 55 19 31
("7 Q' to
5 55 39 18 55 8 21 24 37 41 19 52 6 20 29 9 41 33 22 50 8 18 25 7 39 30 17 43 14 15 25 47 29 25 50 29 26
56 18 35 59 16 37
Gr . skola 25 12 68 2—år.qymn. 28 13 64 3—4 år.gymn. 28 12 67 Högskola 32 11 65
35 7 66 36 7 70 30 8 68 34 10 68
52 54 55 55
115va mmmo H H FLOLnt') (")srsrm
Borgerlig 29 13 67 34 8 69 47 36 23 46 9 23 23 53 52 24 31 Vänster 24 14 66 3 34 9 70 6 9 50 36 22 51 9 17 30 3 60 3 56 24 30
lx v m (") N
Tot.andel 27 13 67 3 34 8 69 5 8 44 37 20 51 7 20 27 3 56 4 54 24 30
Källa: Ung och Grön. Tabellen anger andeler av ungdomarna som svarat inte alls respektive i stor utsträckning på frågan om varifrån
fått sin kunskaper 1 miljöfrågan. Alternativen var inte alls, 1 viss utsträckning samt 1 stor utsträckning.
Tjänstemannabarn och högre tjänstemannabarn anser i något högre ut- sträckning att de fått sin kunskaper från föräldrar, skolan, miljöorgani— sationer, TV och tidningar. Högre tjänstemannabarn anser i särskilt hög grad att de fått sina kunskaper via TV och tidningar. I övrigt är skillnaderna mellan social bakgrund små när det gäller var ungdo- marna anser att de i stor utsträckning fått sina miljökunskaper från. Betydligt större är skillnaderna i sociala bakgrund om man ser till var ungdomarna menar att de inte alls fått sina kunskaper från. Arbetar- barnen anseri högre grad att de inte alls fått sina kunskaper från föräl- drar, syskon, mulleskolor, miljöorganisationer och politiska partier. Skillnaden i sociala bakgrund får störst betydelse när det gäller böcker och tidskrifter, massmedier, politiska partier, miljöorganisationer samt föräldrar och syskon.
Sysselsättning ger små skillnader när det gäller varifrån ungdomarna i stor utsträckning ansett sig fått sin miljökunskaper från, förutom när det gäller tidningar och skolan. De i utbildning uppger i högre grad skolan och de ej i arbete anger i högre grad tidningar som viktiga kun- skapskällor. Istället är skillnaderna mellan sysselsättning större när ungdomarna anger varifrån de inte alls fått sina kunskaper ifrån. De i utbildning anser att syskon spelar en underordnad roll. De i arbete an- ser i högre grad att föräldrar, kamrater, politiska partier samt böcker och tidskrifter inte alls haft någon betydelse. De som ej är i arbete an- ser i högre grad att miljöorganisationer inte alls get dem någon kun- skap i miljöfrågor.
Utbildningsbakgrund skapar skillnader framförallt när det gäller kun- skaper från medier och politiska partier, i de andra kunskapskanalerna är skillnaderna små. Dessa variationer kanske också kan ses som förväntade i förhållande till ungdomarnas skilda livsformer. De med längre utbildningar anger i högre grad att de fått sina kunskaper från politiska partier, TV, tidningar och böcker tidskrifter.
När det gäller politiska sympatier är skillnaderna i åsikter små. Ung- domar med vänstersympatier anger i något högre grad att de i stor ut- sträckning fått sina kunskaper från skolan och massmedier. De med vänstersympatier anser att politiska partier och miljöorganisationer spelat en mindre roll för dem än de med borgerliga sympatier. Således, de med borgerliga sympatier anser i lägre utsträckning än de med vän- stersympatier att man skall agera med det slags kollektiva åtgärder som politiska partier och miljöorganisationer förespråkar. Samtidigt menar
de med borgerliga sympatier att dessa organisationer haft större bety- delse för att ge dem miljökunskaper.
26.7 Sammanfattande slutsatser och kommentarer
Har det politiska systemet spelat ut sin roll? Ungdomarna visar ett stort intresse för samhällsfrågor. Det borde inte vara något problem att en— gagera ungdomar för att arbeta mer aktivt med samhällsfrågor. Samti- digt visar ungdomarna — åtminstone när det gäller miljöfrågan - inte något större intresse för att försöka påverka samhället via det politiska systemet. Istället hamnar det politiska systemet långt ner på den lista av engagemangsformer som ungdomarna deltar i och kan tänkas an- vända för att påverka med i samhället. Ungdomarna ger emellertid heller inget större stöd till alternativen, det slags utomparlamentariska aktioner och politiska handlande som många av de nya sociala rörel- serna ägnar sig åt. I den undersökning som refereras i detta kapitel kan man finna ett visst avståndstagande mot traditionell politisk verksam- het som emellertid inte kompenseras av ett ökat stöd för de nya sociala rörelsemas metoder.
Allmänt sett kan man därför inte säga att resultaten visar att det poli- tiska systemet spelat ut sin roll. Men dess sätt att vinna förståelse och stöd för hur man skall agera och forma samhället måste kanske söka sig andra former än idag. Det politiska systemet har enligt ungdomarna ingen större betydelse för att ge dem kunskaper kring den fråga som kanske mer än någon annan på senare år varit politiskt gångbar - miljö- frågan. Istället för ett politiskt arbete är det massmedier och opinionsbildning som ungdomarna anser vara de bästa kunskaps- och aktionskanalerna. Ungdomarna anser att de i allra största utsträckning fått sina kunskaper i miljöfrågan från skolan och olika massmedier. Massmedier och opinionsbildning anses också som den bästa påtryck- ningskanalerna.
Har socialt ursprung betydelse för ungdomars värderingar och politiska agerande? Kan det politiska systemet bygga vidare på socialt ur— sprung? Flera undersökningar har visat att väljarna i allt lägre ut- sträckning urskiljer vänster - högerskalan i det politiska spektret, lik- som att "klassröstningen" får allt lägre betydelse. Istället är det sakfrå- gorna som får allt större betydelse (Holmberg & Gilljam 1987, Gilljam & Holmberg 1990). Då ökar också betydelsen av kunskap och infor- mation för att forma politisk övertygelse. Samtidigt blir då utbildning
en allt viktigare faktor för att forma människors politiska uppfattning. Med utbildning följer ökad förmåga att urskilja olika åsikter och välja fler kanaler för information och kunskap. Undersökningar har emel- lertid också visat att utbildningen tydliggör skillnader som följer av socialt ursprung. Tesen om en kulturell friställning må äga sin giltighet som en diskussion kring en mer övergripande kulturell förändring. Som praktisk tillämpning svarar utbildningssystemet för att det sociala ursprunget förs vidare som kulturella skillnader, bland annati smak för olika musikstilar, intressen för sociala aktiviteter samt möjligheterna att nå inflytande i samhället (Bourdieu 1985, Bjurström 1993). Därmed borde rent teoretiskt socialt ursprung via utbildning få en fortsatt stor betydelse för att forma ungdomars åsikter och värderingar även för samhällsfrågor.
Resultaten visar att ungdomars sociala ursprung skapar skillnader i åsikterna om viktiga samhällsfrågor. Arbetarbarn är mer intresserade av samhällsfrågor, särskilt de frågor som rör trygghet och välfärd. Men givet miljöfrågan, där intresset är lika högt oavsett socialt ursprung, är arbetarbamen inte lika aktiva i att vara med och påverka. Oavsett soci- alt ursprung är ungdomarna ense om att massmedier har stor betydelse för att påverka miljöarbetet liksom att massmedier jämte skolan haft den största betydelsen för att ge dem kunskaper om miljöfrågan. Här framträder dock en viktig skillnad, ungdomar med arbetarbakgrund menar att ett färre antal informationskanaler haft stor betydelse för att ge dem kunskaper i miljöfrågan. Utbildningsbakgrund får också en förhållandevis stor betydelse när det gäller betydelsen av massmedier, fakta och information och dess betydelse för att ge dem kanaler för kunskap att bäst driva på miljöarbetet.
Socialt ursprung har inte lika stor betydelse i alla slags politiska sam- manhang. När det gäller miljöfrågan betyder socialt ursprung mindre för att förstå variationer i ungdomarnas åsikter. Det rimmar också gan- ska väl med de undersökningar som visat att miljöfrågan inte riktigt låter sig inordnas i en enhetlig politisk dimension som både innehåller stabila föreställningar om sakfrågor och institutioner för social hand— ling (Bennulf 1990, Carle & Sjöstrand 1993).
Även stöd för olika partipolitiska block - vänster eller höger - ger vissa skillnader i synen på politiskt handlande. Detta gäller särskilt hur ung- domarna menar att man skall agera. Ungdomarna med borgerliga sym— patier tar starkast avstånd mot kollektiva handlingar och de-
monstrationer. Ungdomar med vänstersympatier är något mer positiva till kollektiva aktioner och de har också deltagit i fler miljöhandlingar. Överhuvudtaget är ungdomar med vänstersympatier mer intresserade av samhällsfrågor.
I miljöfrågan är dock kön en i alla avseenden mer betydelsefull faktor för att förstå ungdomars intresse och aktiviteter än socialt ursprung. Kvinnor visar ett större intresse för samhällsfrågor. Kvinnor föresprå- kar i något högre grad än männen konkreta och direkta åtgärder, de ut- för mer politiska handlingar och de är något mer öppna för att skaffar sig kunskaper från en rad olika kunskapskällor. Det verkar som om so- cialt ursprung och sympatier för olika politiska block har störst bety- delse för att skapa skillnader i mer övergripande frågor. Ju konkretare och närmare den egna individens möjligheter till kontroll desto mindre och tydlig betydelse får socialt ursprung. Istället liknar de olika grup- pernas åsikter och handlingsmönster varandra allt mer. Istället fram- träder kön som en viktig faktor. Således, en spekulativ slutsats skulle kunna vara att partipolitiken kan spela en roll även i framtiden i de övergripande frågor där det kan vara svårare för den enskilde att med eget initiativ undanröja de olikheter som socialt ursprung ändå genere- rar och ta ställning i samhällsfrågor. Sådana frågor är välfärd och so- cial trygghet.
Kapitel 27
Förtroende för institutionerna
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Förtroendet för institutionerna, för den representativa demokratin och för utomparlamentariska rörelser kan ge en bild av hur ungdomar ser på landets styrelse, och hos vilka organiserade intressen de har sina sympatier. Liksom i andra kapitel som tar upp mera konkreta fråge- ställningar har kvinnor en mera samhällskritisk hållning än män, vilket gäller alla åldrar. Unga kvinnor är mera kritiska till den cen- trala statsapparaten, till kontrollapparaten, men mera positiva till välfärdssystemet och faclgföreningarna. Unga kvinnor är också mer positiva till olika altemativrörelser. Unga män är oftare positiva till storföretagen, statliga institutioner, EG och partiväsendet.
Generationsjämförelserna tyder inte på några större skillnader. Ung- domar och föräldragenerationen gör tämligen likartade bedömningar, men de äldsta över 55 år är allmänt mer negativa till altemativrörel-
ser och positiva till stat och partiväsende. Här finns givetvis stora åsiktsskillnader mellan politiska block, där vänstern är mera samhäll- skritisk, fackföreningsvänlig och positiv till altemativrörelser. Bortsett från dessa skillnader är skillnaderna mellan olika ungdomsgrupper och generationerna relativt begränsade.
Vad anser ungdomar om styrelsen av Sverige? I detta kapitel finns inte ett enkelt och sammanfattande svar, t ex begränsat till förtroende för regeringen eller partisympatier. Redovisningen bygger istället på en ansats som utgår från ungdomars inställning till olika maktcentra, från centralmakten till altemativrörelser. Vi har frågat efter ungdomars för- troende för olika institutioner, och redovisningen visar var ungdomars sympatier och avståndstaganden ligger, jämfört med äldre generatio- ners, och vilka variationer det finns mellan olika ungdomsgrupper. Redovisningen bygger på 1993 års ungdomsenkät.
Redovisningen omfattar två frågebatterier. Det första gäller elva in— stitutioner som skulle bedömas med avseende på det förtroende man känner för dem (mycket/ganska stort eller litet). I tabell 27.1 redovisas andelen som angett mycket eller ganska stort förtroende. Institutio— nerna representerar central statsmakt (riksdag, statsförvaltning, EU), kontrollmakt (rättsväsende, polis, försvar), jördelninginstitutionerna ("det sociala välfärdssystemet", fackföreningarna), samt näringslivet ("storföretagen"), massmedia ("tidningarna") och svenska kyrkan. I tabell 27.2 ställer vi sedan den representativa demokratins institutio- ner (partierna, valsystemet) mot alternativrörelser (miljö—/nedrust- nings-Ikvinnorörelsen resp rörelser för medborgerliga rättigheter (tabell 27.2).
27 .1 Förtroende för statsmakten
Tabell 27.1 visar att de centrala politiska institutionerna har betydligt lägre anseende (20-25 procent) än samhällets kontrollmakt (polisen 67 procent, försvars- och rättsväsende drygt 40 procent), medan välfärds- systemet och övriga institutioner ligger runt 30 procent.
Den centrala statsmakten representeras här av riksdagen, statsförvalt—
ningen och EG. Liksom ifråga om andra indikatorer rörande förhållan- det mellan individ och överhet är unga kvinnor mera negativa än unga män. Män har oftare förtroende för riksdagen och även för EG. Ju äldre desto större förtroende har man, och det gäller såväl riksdag, central statsförvaltning som EG.
Tabell 27.1 visar att arbetslösa, arbetarklass, arbetarbarn och vänster- ungdomar är betydligt mindre positiva. Borgerliga, högskoleutbildade och troende är mera positiva i samtliga avseenden. Förtroendet för EG är mycket lågt bland vänsterungdomar (6 procent), jämfört med bor- gerliga (35 procent). Det finns också stora skillnader mellan studentur— valen, där studenter i sociologi och socialt arbete har mycket lågt för- troende till skillnad från ekonomistudenter ( 17 resp 49 procent).
Kontrollmakten representeras av rättsväsende, polis och försvar. Här finns endast obetydliga skillnader mellan könen. Inte heller genera- tionsskillnadema är stora. Ungdomar i 20-årsåldern har en något mera positiv inställning till rättsväsende och polis än de äldre. Försvaret har ungefär samma stöd i ungdomsgenerationen och föräldragenerationen, men större stöd i pensionärsgenerationen.
Arbetslösa ungdomar har även i detta avseende mindre förtroende än övriga ungdomar. Detta gäller således för samtliga sju institutioner som representerar statsmakt, kontrollmakt och välfärdssystemet. För- troende är mera generellt relaterat till klass. Arbetare liksom arbetar— barn har mindre förtroende för samtliga dessa institutioner. Det gäller således även det sociala välfärdssystemet. Med tanke på andra enkätre- sultat bör det tolkas som en indikation på missnöje med systemens om— fattning.
Högskoleutbildade är generellt betydligt mera positiva. Invandrarung— domar har en mera splittrad profil, som kan vara tankeväckande: jäm- fört med svenska ungdomar är de klart mera positiva till statsmaktens institutioner, inklusive välfärdssystemet, men mera negativa till kon- trollmakten i form av rättsväsendet och polisen.
Här föreligger också stora åsiktsskillnader mellan ungdomar med olika partipreferenser, vilket naturligtvis just är ett uttryck för hur man ser på maktrelationerna mellan individ och stat, resp på fördelningspoliti- ken. Borgerliga ungdomar är betydligt mera positiva till såväl central- statens institutioner som kontrollmakten än vänsterungdomar. Det—
Tabell 27.1
riks—
stats—
EG
rätts— polis för
välfärds fack—
stor—
tid-
Procent som har förtroende för olika institutioner. Källa: ungdomsenkäten 1993. svenska
dagen förv. vasen svaret systemet fören företag ningar kyrkan
16—29 år 25.4 22.1 20.8 41.3 67.3 42.5 31.2 28.5 30.4 28.3 29.3 16—29 är män 27.8 22.3 24.4 42.0 66.1 47.7 30.5 24.9 36.8 27.9 26.7 kvinnor 22.9 21.9 16.9 40.5 68.5 36.9 31.9 32.4 23.7 28.7 32.0 16—19 är 19.9 17.9 19.6 36.8 63.2 46.4 28.1 26.4 25.1 27.4 24.3 20—24 år 27.6 23.9 22.1 40.8 68.5 41.9 31.3 31.9 32.4 30.4 29.3 25—29 är 27.4 23.3 20.5 45.2 69.1 40.2 33.4 26.8 32.4 27.0 32.9 35—54 år 27.5 26.0 24.2 39.8 63.3 41.1 30.8 31.1 26.9 23.1 35.7 55—74 är 35.1 30.8 23.0 35.6 61.6 47.0 38.0 33.8 24.3 22.5 45.8 16—19 är män 19.5 18.7 22.3 37.7 63.2 50.8 29.3 24.5 29.2 26.5 20.9 20—24 är män 29.8 24.0 26.4 41.1 64.7 44.6 28.8 28.2 38.7 29.1 26.2 25-29 är män 31.9 23.1 24.0 46.0 69.7 48.6 33.1 21.9 40.3 27.8 31.5 35—54 är män 29.1 28.6 31.7 42.6 67.0 47.1 31.4 30.1 33.2 25.3 34.5 55—74 är män 32.0 34.4 31.1 37.9 64.8 52.0 45.5 45.5 30.9 28.3 45.5
16—19 är kvinnor 20.4 17.1 16.8 35.8 63.3 41.8 26.7 28.3 20.9 28.4 27.9 20-24 är kvinnor 25.1 23.8 17.4 40.5 72.5 38.9 34.0 35.9 25.5 31.7 32.7 25—29 är kvinnor 22.7 23.4 16.7 44.2 68.5 31.1 33.7 31.9 24.0 26.1 34.3 35—54 är kvinnor 25.7 23.0 15.8 36.8 59.2 34.2 30.0 32.3 19.6 20.7 37.0 55—74 är kvinnor 37.8 27.7 15.8 33.6 59.0 42.6 31.5 24.3 18.6 17.8 46.0 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 är 22.3 21.4 22.8 39.1 65.8 48.4 29.7 26.9 29.8 29.1 27.6 Ensambo 16—24 år 29.5 23.0 23.7 42.1 66.0 40.9 29.8 34.2 30.5 30.4 34.5 Sambo utan barn 26.9 20.9 22.2 41.0 71.7 40.0 34.7 29.2 34.9 27.4 29.0 Sambo med barn 24.5 21.2 11.4 41.1 67.5 34.5 27.8 30.9 26.7 23.9 32.1 SYSSELSÄTTNING I utbildning 30.8 26.8 24.8 43.9 68.2 45.9 36.0 27.3 29.4 30.4 31.0 I tillf. arbete 24.4 25.1 24.8 37.0 65.0 39.4 30.7 32.5 30.4 34.3 25.2 I fast arbete 24.9 19.4 19.1 42.9 70.4 42.8 29.9 26.1 35.8 25.9 31.1 Anställda 24.7 21.0 20.7 41.2 68.6 42.0 30.0 28.1 34.2 28.4 29.4 Arbetslösa 18.7 16.1 17.9 39.2 64.9 33.7 26.9 33.3 25.6 26.8 28.0 Sysselsättn.probl. 23.4 21.7 20.7 41.5 66.6 40.3 31.0 31.7 28.7 30.1 29.2
forts tabell 27.1 SOCIOEK. GRUPP Arbetare 20.6 Lägre/mellan tjm 28.7 Högre tjänstemän 43.8 SOCIAL BAKGRUND Lagutb. föräldrar 22.3 Arbetarbarn 16.7 Tjänstemannabarn 31.2 Infödda svenskar 24.9 Invandrare 32.0 Storstad 26.4 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 26.8 Splittrad 22.5 Flyttade vid 15—18 21.7 PARTISYMPATIER Vänstern 23.6 Borgerliga 40.3 RELIGION Tror på Gud 31.6 Tror på högre makt 28.0 Ej troende 24.7 UTBILDNING (= 2 är efter grsk 15.2 Skolslut före 19 19.3 Högskoleutb. 44.2 STUDENTURVAL Socialt arbete 33.3 Internat. ekonomi 42.9 Sociologi 45.3 Samtliga 42.0 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 29.7 16—74 är män 30.1 kvinnor 29.3
22.2 21.4 33.9 21.2 17.5 23.4 21.0 34.0 22.2 24.0 17.4 17.2 27.5 26.7 26.7 17.8 14.5 18.8 39.6 29.2 40.0 40.4 37.8 26.8 29.1 24.4 16—29 är om inte annat anges 17.0 25.6 25.1 14.4 10.0 22.0 20.3 26.2 24.7 20.9 21.0 18.2 40.2 49.8 61.4 38.4 36.1 46.9 41.7 36.7 42.6 44.2 35.0 41.2 45.5 42.4 38.2 34.7 35.5 62.2 62.5 80.0 63.5 68.5 41.0 43.2 38.7 29.0 35.4 42.2 30.3 26.8 34.6 30.7 39.1 31.2 33.1 26.5 27.9 34.6 34.0 35.4 33.1 29.4 24.1 25.4 40.8 45.8 57.1 49.0 50.9 33.7 34.1 33.3 33.4 26.1 24.7 31.3 36.3 24.2 28.7 28.4 23.2 29.8 26.2 31.1 42.1 19.3 26.0 29.2 24.3 32.5 31.3 24.2 37.5 25.7 37.7 33.9 31.2 32.9 29.6 28.8 41.6 38.6 26.4 24.5 35.7 30.9 23.7 35.8 31.4 28.3 27.5 23.1 51.9 31.6 28.6 37.1 25.7 27.2 39.8
4.2 54.3 17.0 25.9
27.1 33.9 20.1
samma gäller för troende ungdomar med ett undantag, nämligen för- svaret. Vänsterungdomar känner betydligt mindre förtroende för väl- färdssytemen än borgerliga (39 resp 56 procent).
Om vi bortser från skillnaderna mellan olika politiska block ger denna redovisning trots allt ett intryck av relativt stor homogenitet: skillna- derna motsvarar förväntningarna men de är i regel relativt små. Resul— taten tyder inte heller på några betydande åsiktsskillnader mellan generationerna.
Ställningstagandena till det sociala välfärdssystemet är mera svårtol— kade. Avståndstagande kan dels bero på att systemet anses för vidlyf— tigt, eller att det anses för snålt. Man kan säga att enkätsvaren ger en bild av systemets legitimitet, men inte vilka brister kritikerna ser, och vilka egenskaper man värdesätter. I andra kapitel ställs mera diffe— rentierade frågor som också ger en mera nyanserad och starkt diffe- rentierad åsiktsprofil. Lågt förtroende har välfärdssystemet framför allt hos välfärdens klienter, hos arbetslösa och barnfamiljer, vilket alltså tyder på missnöje med systemets utdelning. Högt förtroende har väl- färdssystemet hos invandrarungdomar, betingat av erfarenheter från utlandet. Högre uppskattning finns även hos högskoleutbildade (effekt av kunskaper?) och hos troende ungdomar.
27.2 Arbetsmarknadens institutioner
Fackföreningar och storföretag bildar ett motsatspar, och förtroendet för dessa ger en tämligen god bild av ungdomars orientering på höger- vänsterskalan. Förtroendet ligger i båda fall kring 30 procent, vilket i sig inte kan ges någon mera meningsfull tolkning. Mer intressanta är de ganska stora skillnaderna mellan olika ungdomsgrupper. Unga kvinnor är betydligt mera positiva till fackföreningar, och unga män klart mera positiva till storföretagen. Liknande könsskillnader åter- kommer även i kapitel 12, där vi ställer mera riktade frågor kring lö— nespridning, välfärdsfördelning, bidrag, skatter osv.
Generationsskillnaderna är relativt begränsade. I 20—årsåldern, dvs i den period då ungdomar kommer ut på arbetsmarknaden, är inställ- ningen till storföretagen möjligen något mera positiv än hos de äldre. Större skillnader finns mellan olika samhällsklasser, där arbetare, ar-
betarbarn och arbetslösa ungdomar har klart mindre förtroende för storföretagen, och större förtroende för fackorganisationema. Det om- vända gäller för högskoleutbildade och för tjänstemän. Naturligtvis finns det stora skillnader mellan ungdomar med borgerliga resp vän- stersympatier. Troende ungdomar är liksom vänsterungdomar mera negativa till storföretagen.
27.3 Svenska kyrkan
17 procent av ungdomarna tror på en personlig gud, 36 på "något slags ande eller livskraft", 18 procent är icke troende, medan 27 procent inte har någon uppfattning.__Det är en fördelning som knappast avviker från föräldragenerationen. Over 55 år anger däremot flera att de tror på en personlig gud. I tabell 27.1 redovisas också förtroendet för svenska kyrkan som institution. Här får man räkna med att enkätsvaren dels speglar egna religiösa värderingar, dels hur svenska kyrkan sköts.
Unga kvinnor är mera positiva än unga män. Här är dessutom äldre generationer mera positiva än ungdomar. Klassdimensionen har bety- delse även här: arbetare, arbetarbarn och lågutbildade är mindre posi- tiva, och detsamma gäller vänsterungdomar.
27 .4 Demokratins institutioner och utomparlamentariska rörelser
Tidigare forskning har pekat på att ungdomar i ökande utsträckning söker sig till utomparlamentariska rörelser för artikulering av sina intressen. Orsaken har dels angetts vara att de parlamentariska insti— tutionerna inte skulle förmå att fånga upp ungdomars intressen, dels att deras arbetsformer inte passar för ungdomar. I detta avsnitt gör vi en jämförelse mellan inställningen till demokratins institutioner resp till utomparlamentariska rörelser, vardera baserade på 4 indikatorer. Dessa frågor gäller inte förtroende, och de ger inte heller underlag för direkta jämförelser mellan dessa institutioner. Frågorna rörande demokratins institutioner gäller en bedömning av överensstämmelsen med väljarnas åsikter, medan frågorna rörande utomparlamentariska institutioner gäller hur positiv eller negativ man är till dessa (mycket/ganska).
Frågorna rörande demokratins institutioner utgjordes av följande fyra påståenden som man skulle instämma i eller ta avstånd ifrån:
Partierna är bara intresserade av folks röster, men inte av de- ras åsikter (i tabell 27.2 redovisas andelen som tar avstånd)
De som sitter i riksdagen och beslutar tar inte mycket hänsyn till vad folk tycker och tänker (i tabell 27.2 redovisas andelen som tar avstånd)
Det finns åtminstone något parti som alltid försöker tillvarata mina intressen (i tabell 27.2 redovisas andelen som instämmer)
Genom att rösta kan man verkligen vara med och bestämma om hur det ska vara ordnat här i landet (i tabell 27.2 redovisas andelen som instämmer)
Hög siffra innebär således positiv inställning till demokratins institu- tioner. Aven här ser vi de unga kvinnornas mera samhällskritiska inställning, vilket är gemensamt för alla generationer. De äldre är möjligen mera positiva än ungdomar, men det gäller bara två av indi- katorema. Mera entydiga är resultaten beträffande klassdimensionen. Arbetarbarn, arbetare och lågutbildade är mindre positiva. Detsamma gäller vänstersympatisörer. Troende ungdomar har en mera positiv inställning till de demokratiska institutionerna.
Medan män är mera positiva till demokratins institutioner är kvinnorna istället mera positiva till utomparlamentariska rörelser, i linje med en mera samhällskritisk hållning som vi har mött i flera andra kapitel. Kvinnor är alltså mera positiva till miljörörelsen, nedrustningsrörelsen, kvinnorörelsen samt rörelser för mänskliga rättigheter. Den sam- hällskritiska hållningen är egentligen en kvinnlig särart som gäller alla åldrar, och som sträcker sig över ett brett spektrum av värderingar.
Generationsskillnaderna är däremot inte lika entydiga. Varken miljörö— relsen eller nedrustningsrörelsen får starkare stöd hos ungdomar än hos föräldragenerationen, under vars egen etableringsperiod altemativrö- relserna växte fram. Den äldsta generationen är däremot mera negativ än de yngre under 55 år. Alla dessa skillnader är emellertid relativt be— gränsade, och även här är det alltså inte en bild av stora åsiktsskillna-
der man får när man jämför generationerna, utan av homogenitet. Det- samma gäller även olika utbildningsgrupper. Olika samhällsklasser tycks attraheras av olika rörelser, arbetare av kvinnorörelsen och hög- utbildade av miljörörelsen och medborgerliga rättigheter. Givetvis fö- rekommer påtagliga skillnader mellan de politiska blocken, men även här varierar sympatierna. Vänstern är betydligt mer positiv till ned— rustningsrörelsen och kvinnorörelsen, och detsamma gäller troende ungdomar.
Tabell 27.2 Inställning till politiska institutioner resp alternativrörelser. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993. partier riksdm parti rosta pOSlth till: följer följer finns menings— ekorö— nedrustn kvinno mänskl åsikter åsikter alltid fullt relsen rörelsen rörelsen rätth
16—29 är 18.5 15.2 32.3 27.4 81.0 59.8 47.9 86.8 16—29 är män 21.3 18.6 35.1 30.3 77.5 54.5 39.2 83.0 kvinnor 15.4 11.6 29.4 24.4 84.7 65.5 57.1 90.9 16—19 är 15.6 12.3 32.1 21.8 78.8 58.4 50.9 83.9 20—24 år 18.3 16.2 33.2 30.6 81.1 62.1 46.5 88.8 25—29 är 20.7 16.5 31.6 28.4 82.5 58.6 46.9 87.0 35—54 är 18.0 16.9 38.1 36.4 82.4 59.1 56.2 90.1 55—74 är 19.1 16.4 42.2 45.6 68.0 44.8 49.6 78.0 16—19 är män 16.6 14.4 32.0 23.2 74.2 52.9 37.6 79.4 20—24 är män 20.7 18.9 37.2 33.0 75.6 57.5 38.7 83.8 25—29 är män 25.3 21.4 35.2 32.7 81.7 52.6 40.8 84.9 35—54 är män 17.6 18.7 41.9 38.6 80.0 50.0 49.2 88.7 55—74 är män 24.0 20.4 42.1 44.9 67.3 52.0 46.4 81.6
16—19 är kvinnor 14.5 10.1 32.1 20.3 83.6 64.1 64.8 88.7 20—24 är kvinnor 15.7 13.3 29.0 28.1 86.9 67.0 54.7 94.3 25—29 är kvinnor 15.8 11.0 27.6 23.7 83.4 65.0 53.5 89.2 35-54 är kvinnor 18.4 14.7 33.7 33.9 85.2 69.3 64.0 91.7 55—74 är kvinnor 14.7 12.7 42.2 46.3 68.5 38.3 52.4 74.8 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 är 16.3 14.9 30.9 24.6 79.6 57.1 46.3 82.4 Ensambo 16—24 är 24.1 16.9 35.2 33.5 81.6 61.1 50.9 90.5 Sambo utan barn 16.8 14.0 33.3 24.8 82.5 61.3 45.9 88.9 Sambo med barn 18.5 13.8 27.8 27.2 86.4 66.4 52.7 89.8 SYSSELSÄTTNING I utbildning 21.6 18.6 33.7 28.9 82.6 61.0 51.3 87.6 I tillf. arbete 15.7 13.0 29.8 28.6 84.3 63.6 48.2 88.0 I fast arbete 17.3 12.7 34.1 27.1 83.0 56.6 45.1 86.7 Anställda 16.8 12.8 32.9 27.7 83.3 58.7 46.1 87.1 Arbetslösa 14.9 13.6 32.9 26.9 76.6 60.4 46.6 85.9 Sysselsättn.probl. 17.2 15.2 32.1 28.1 80.2 62.4 47.9 87.3
forts tabell 27.2 SOCIOEK. GRUPP Arbetare 14.6 Lägre/mellan tjm 18.1 Högre tjänstemän 29.8 SOCIAL BAKGRUND Lagutb. föräldrar 15.3 Arbetarbarn 11.0 Tjänstemannabarn 23.1 Infödda svenskar 17.9 Invandrare 23.3 Storstad 19.3 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 20.0 Splittrad 14.7 Flyttade vid 15-18 19.0 PARTISYMPATIER Vänstern 16.8 Borgerliga 31.0 RELIGION Tror på Gud 25.1 Tror på högre makt 20.9 Ej troende 17.8 UTBILDNING (= 2 är efter grsk 13.1 Skolslut före 19 14.8 Högskoleutb. 31.2 STUDENTURVAL Socialt arbete 126.1 Internat. ekonomi 42.9 Sociologi 32.1 Samtliga 34.2 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 18.8 16—74 är man 20.3 kvinnor 17.2
11.8 16.6 20.9 13.0
8.6 17.8 14.9 17.7 14.4
16.9 10.6 16.2 11.5 25.4 22.1 17.5 16.1 10.8 13.4 25.6 13.0 45.7 28.3 30.6 16.8 19.6 13.9
80.6 84.3 91.1 77.9 80.4 85.9 82.0 70.0 86.0 82.0 79.1 80.4 87.7 82.7
76.5 81.7 81.3 77.3 78.7 89.9 00.0 97.1 96.2 97.3 78.3 75.2 81.4
60.6 59.2 61.8 61.7 58.9 57.7 59.4 64.3 57.5 60.0 60.1 59.3 70.4 44.9 61.9 66.9 52.1 58.9 59.6 60.8 79.2 62.9 84.6 76.6 56.6 52.8 60.6 50.1 39.2 43.9 50.2 49.3 42.0 46.8 61.2 43.9 47.4 49.9 49.0 54.9 33.9 53.3 54.9 36.0 48.3 49.6 45.9 62.5 51.4 75.5 65.2 52.3 45.5 59.2 86.8 86.5 93.1 84.9 83.6 89.9 86.5 90.5 87.9 86.8 86.4 85.4 91.4 87.5 90.0 90.8 81.5 84.4 84.7 91.2
100.0 94.3 lO0.0 98.2
86.0 84.9 87.2
16—29 är om inte annat anges
|, |-, ,,,,,,,|| ,,| _ , ||| ,|| , , |||| ,'_ _ , - l| . . |. -. |..'.||...' ,. ...|, |.. |,.... ,,, ,.,,,, I'll ,,",,, ,,,”,9 ,,,,||,,, u,,!|,,,' .! ""U , ,||,,. vidd-,,; ..._"|_|. H.", ' , ,',_i i.u" ,.' ,'., .,5 H __' | lll "" " .. '. .'|,+"|.'-|'.,-'. *, .J. -_.|' Wii,...ggn'tr ||,,,.....',',.. ,_, , ,. , .r.' ,I, arm ,,,,_ !, 'na, | ,,, ,, ,,,,_, ,, ,_,,| . .. ,,,... ||' _ r," .a r. , u,',*,'.,| ,,, ,',,,| ,,.o'.. .|.-,l .,' ,,. ., aug,...p ' __||f..*', ,,"; ., .|_,,, ||. '.' "' ,.,,,.." .. "' . . ." '|'. ' " " "I" . . " ' , .,, ,_, ....J. |.,, ,,_..,_,, .. . || , ...'|,:'," , .L' ' ,,l" ..',.,,,, ,._. " *... ,,,,,.. ,.,,,, |_,,-,' . . ..'
,,r,",,, ,, l,.'|'|',,”,',,_',*,',,,'|| || . , ||li| |, ,, ',|,,', ,, '|,,,_|,,,,,,,_, ,,,
*" 'if |"|';""f' i","? n...
' '
|...» 4,1."
,, .i+'|_H'J-|'—#*' _,,,,,. :.., || ,... ,.
',|.'.,," .: "|*'*,
,,,||r ||I -r| *'|* ||' . ,,” | nu || ,',,',i|' '-: .*w ,. . .,
|||,,|* ,, .-'.', ||||.,|| ||I
'|r,.,.t,—|'| ' "
. ' "E ""
Kapitel 28
Fritidsaktiviteter
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
I detta kapitel redovisas 24 aktiviteter inom friluftsliv och idrott, nö- jesliv, hobbies och kultur. Resultaten visar relativt stora skillnader mellan generationerna i vissa avseenden, men också stora likheter. Idrott är vanligare bland unga, motionspromenader, strövande i natur och trädgårdsarbete vanligare bland äldre. Vidare är nöjesaktivite- terna (bio, restaurangbesök, dans) betydligt vanligare bland unga. Bi— bliotek, studiecirklar, museibesök och läsning är lika vanliga i olika generationer.
I vissa avseenden har ungdomars aktivitetsnivå utvecklats sämre än de äldres under 80-talet (gäller särskilt kultur), vilket bör bero på att unga ägnar sig i ökande omfattning åt utbildning, allt oftare parallellt med arbete, och dessutom har de haft sämre inkomstutveckling. Samti- digt har hälsa och inkomst utvecklats positivt för de äldsta.
Unga kvinnor är i de flesta avseenden mera aktiva än unga män ( un- dantag: idrott), och deras aktivitetsmönster liknar mer de äldres. När
man fått barn förändras vidare aktivitetsmönstret relativt kraftigt. Mycket av nöjesaktiviteterna faller bort, och det gäller även kultur- aktiviteter. Särskilt ifråga om kulturaktiviteter syns relativt stora skill- nader mellan arbetarbam och tjänstemannabarn.
Ungdomars fritidsaktiviteter redovisas i denna rapport i två kapitel. Det första omfattar ett traditionellt aktivitetspanorama (24 frilufts—, nöjes-, och kulturaktiviteter) baserat på SCBs löpande undersökningar av levnadsförhållanden ULF, medan det andra koncentreras på ung- domskulturer (nästa kapitel). Den första mera generella redovisningen omfattar jämförelser med äldre generationers aktivitetsmönster, och innehåller även trendanalyser med tillbakablick till början av 80-talet.
Med hjälp av ULF kan vi dels jämföra olika befolkningsgruppers akti- vitetspanorama, dels kvantitativt (hur ofta?), dels kvalitativt (vilka ak- tiviteter, hur allsidigt, med vilka konsekvenser?) ULF visar betydande skillnader mellan olika befolkningsgrupper, dels med bakgrund i in- komstnivån (bättre resurser underlättar finansieringen av olika aktivi- teter), vidare i kulturmönster bundna till klass, region och nationellt ursprung, vidare i utbildning (bredare intressen vid högre utbildning), med avseende på kön (mäns och kvinnors intressen skiljer sig i vissa avseenden), samt med avseende på ålder (p.g.a. hälsa, resp ålders- specifika intressen). Befolkningens aktivitetsmönster förändras med ökande resurser (inkomstökning, förbättrad folkhälsa), vidare genom ökad volym av fri tid (arbetstidsförkortningar, rationalisering av hus- ligt arbete), samt genom ett ökande utbud på fritidsmarknaden, inte minst mediamarknaden. Mera långsiktigt medför ökande utbildning, förbättrad arbetsmiljö, högre inkomster, ökad folkhälsa och ökat utbud en allmänt ökad aktivitetsnivå. Förändringarna kan variera mellan olika grupper beroende på hur de träffas av sådana förändringar. Ung- domar får bättre utbildning än någon tidigare generation, vilket bör öka och bredda aktivitetsmönstret, jämfört med tidigare generationer. Å andra sidan har ungdomars inkomster utvecklats mera negativt medan de äldres medelinkomster har förbättrats, vilket har lett till ökade inkomstskillnader mellan generationerna, vilket alltså skulle tala för större förändringar i äldre generationer. ATP-reformen ger nu pen- sionärsgenerationen inkomster som ligger mycket nära de yrkesaktiva, vilket också bör ge utslag i ökade fritidsaktiviteter. Vidare bör ungdo— mars tidsbudget vara mera pressad än äldre generationers, p.g.a. ökade utbildningskrav. De har samtidigt allt större behov av arbetsinkomster
parallellt med studier. Vi har sett i kapitel 4 att inte bara andelen ung— domar som studerar, utan också andelen som gör det parallellt med förvärvsarbete har ökat. Detta talar för att ungdomars aktivitetsnivå inte utvecklats lika snabbt som äldres. Vidare berör arbetstidsförkort- ningar och arbetslivets humanisering endast dem som ingår i eller har ingått i arbetskraften. När man jämför generationerna slår sådana ef- fekter alltså igenom hos de äldre, i synnerhet hos den äldsta generatio- nen. ULF visar analogt att folkhälsan har förbättrats, och att förbät— tringarna inte uppträder i samtliga åldersgrupper utan just hos de äld- sta, i form av ökad arbetsförmåga och ökad rörelseförmåga.
Det finns alltså mycket som talar för att de äldre generationernas akti- vitetsmönster har utvecklats mera positivt (ökad aktivitetsnivå) än ungdomsgenerationen. Samtidigt är det av intresse att se hur stora skillnaderna är mellan generationerna, och vilka aktiviteter det gäller. För detta ändamål utnyttjar vi i detta kapitel ULF för en grundredo- visning av en större uppsättning aktiviteter (inom friluftsliv, nöjen och kultur). I tabellerna redovisas andelen som ägnat sig åt resp aktivitet enl nedanstående definitioner, som varierar beroende på typen av aktivitet.
DEFINITIONER: Kod ] Ofta: Någon gång i veckan eller oftare (21 -w ggr/år) kod 2 Ofta: Någon gång i månaden eller oftare ( 6-w ggr/år) Kod 3 Ofta: I stort sett varje vecka kod 4 Minst en gång under det senaste året
FRILUFTSAKTIVITETER OCH IDROTT ströva i skog och mark
nöjespromenader
fritidsfiska
jaga
göra utflykter i fritidsbåt trädgårdsarbete motionera utomhus motionera inomhus
gå på idrottsevenemang
Ah—Ar—Ar—NNNu—n—l
NÖJESAKTIVITETER gå på bio gå på restaurang/pub/café dansa på discotek/danslokal fotografera/filma
trä- eller metallslöjda sy, sticka, väva etc
LAUJWNNN
KULTURAKTIVITETER besöka bibliotek skriva dagbok, skriva dikter, brev eller artiklar läsa böcker delta i studiecirklar gå på konstmuseum eller annat museum dansa folkdans eller balett
sjunga i någon sånggrupp lyssna på grammofonskivor/CD eller kassetter besöka gudstjänst
NUJUJNAHWUJN
28.1 Friluftsaktiviteter
Ungdomar och äldre generationer har skilda aktivitetsmönster när det gäller friluftsaktiviteter. Medan äldre oftare strövar i skog och mark, tar promenader och arbetar i trädgården ägnar sig ungdomar mera åt idrott (tabell 28.1). Detta speglar förstås inte bara intressen utan också fysisk förmåga. De äldres aktiviteter förutsätter dessutom ofta ekono- miska resurser: fler äldre jagar och arbetar i trädgården. Enligt ULF har äldsta blivit rörligare (ströva i naturen, promenera) sedan början av 80- talet (tabell 28.1 tr.).
Idrott och motion minskar starkt efter tonåren, särskilt när man har fått egna barn. Enligt ULF är arbetslösa mindre aktiva, och arbetare mindre aktiva än tjänstemän.
Unga kvinnors friluftsvanor skiljer sig avsevärt från unga mäns. Unga män ägnar sig mera åt idrott, jakt och fiske, medan unga kvinnor in- tresserar sig mer för natur och promenader. Unga kvinnors aktivitets- profil liknar mer den som gäller för föräldragenerationen.
28.2 Nöjesaktiviteter och hobbies
I tabell 28.2 redovisas tre nöjesaktiviteter (gå på bio, restaurang resp. danslokal) och tre hobbyaktiviteter (filma, trä/metallslöjd, textilslöjd). Nöjesaktivitetema utövas i betydligt större utsträckning av ungdoms- generationen. Hobbyaktiviteterna är mera jämnt fördelade, utom "sy och sticka", som i stort sett enbart görs av kvinnor och mest i högre åldrar. I det senare fallet registrerar ULF en stor minskning betr textil- slöjd bland kvinnor i alla åldrar. Unga kvinnors och mäns aktivitets— profil närmar sig varandras.
Ungdomars nöjesliv förändras radikalt när barnen har kommit. Då sker ett stort steg in i vuxenvärldens aktivitetsmönster. Unga föräldrars ak- tivitetsprofll sammanfaller i stort med föräldragenerationens. Generellt gäller vidare att högre tjänstemän, liksom tjänstemannabarn är mera aktiva i fråga om nöjesliv.
28.3 Kulturaktiviteter
Kulturaktiviteter har dels ett egenvärde (underhållning) men kan också ge nya resurser i den mån de ger nya kunskaper och färdigheter, eller personligt självförtroende. Skillnaderna mellan generationerna är rela- tivt begränsade med undantag av musiklyssnande och dans, där ung- domar är betydligt mer aktiva (tabell 28.3). Ifråga om gudstjänster går det en markant skiljelinje mellan den äldsta generationen (särskilt kvinnor över 54 år) och de yngre. Kyrksamheten fortsätter att minska, särskilt bland de äldre.
Unga kvinnor är betydligt oftare aktiva än unga män. På flertalet o_r_nrå- den minskar aktivitetsnivån avsevärt när man har fått eg na barn. Även beträffande kulturaktiviteter är arbetare och arbetarbarn gbetydligt min— dre aktiva.
Tabell 28.1 Procent som ofta1 ägnat sig ät vissa friluftssaktiviteter och idrott. Källa: ULF 1988/91.
Strö— Pro- Fri— Jakt Bat— Träd— Utom— Inom— Idrott va i mena— tids— utf— gårds hus hus som natur der fiske lykt arb idr. idr. askad
16-29 är 19.5 40.2 18.6 4.4 19.6 18.3 41.7 45.2 62.6 16—29 är män 17.0 30.8 28. 7.8 23.4 18.4 47.8 46.5 70.2
kvinnor 22.1 50.0 8.3 0.7 15.5 18.2 35.1 43.9 54.3 16—19 är 14.2 33.2 22.3 4.0 20.7 12.7 51.1 57.3 73.0 20—24 är 19.6 40.1 18.0 4.8 18.1 13.0 42.2 44.1 63.5 25—29 är 23.5 45.7 16.5 4.3 20.1 27.7 34.3 37.2 53.9 35—54 är 36.0 51.6 17.6 5.8 20.8 53.3 25.7 24.1 49.0 55—74 är 39.5 54.7 14.3 6.2 14.6 54.7 10.2 12.9 25.8 16-19 är män 12.7 23.0 35.9 6.5 26.8 15.8 54.3 59.5 76.6 20—24 är män 18.0 31.1 26.9 8.9 19.6 12.6 46.9 45.7 69.5 25—29 är män 19.3 36.4 24.3 7.7 24.2 26.0 43.9 37.7 66.3 35—54 är män 33.1 45.9 25.5 11.0 23.9 53.2 31.3 22.4 59.4 55—74 är män 41.9 52.3 23.5 12.2 20.1 59.7 13.3 11.3 37.2 16—19 är kvinnor 15.7 43.4 8.6 1.4 14.3 9.7 47.8 55.1 69.3 20—24 är kvinnor 21.4 49.9 8.3 0.4 16.5 13.4 37.1 42.3 57.1 25-29 är kvinnor 27.9 55.4 8.2 0.5 15.6 29.4 23.4 36.5 40.0 35-54 är kvinnor 39.0 57.3 9.6 0.9 17.9 53.5 20.3 25.6 39.0 55—74 är kvinnor 37.3 56.8 6.0 0.5 9.4 50.1 7.2 14.4 14.8 FAMILJ ETY P Kvarboende 16—24 är 15.8 32.1 22.9 4.0 19.7 12.7 51.7 56.5 72.9 Ensambo 16—24 är 18.0 37.2 15.5 4.1 21.5 6.6 44.6 50.4 65.9 Ensamföräldrar 32.4 52.0 10.7 0.0 4.2 19.1 15.5 11.8 22.4 Sambo utan barn 22.2 44.8 19.0 5.0 21.8 19.5 38.2 40.7 59.3 Sambo med barn 22.8 53.4 14.6 3.4 16.6 42.4 26.6 27.6 48.5 ARBETSKRAFTSSTATUS I utbildning 16.1 38.2 18.8 2.4 19.7 12.3 51.5 58.6 67.0 I tillf. arbete 22.9 44.6 15.0 3.6 19.0 14.7 40.5 42.7 61.0 I fast arbete 20.5 40.2 19.4 5.1 20.2 22.0 38.5 41.4 62.1 Anställda 21.0 41.2 18.5 4.8 20.0 20.5 38.9 41.6 61.8 Företagare, jordbr. 20.1 30.6 17.3 11.1 19.8 26.5 38.5 40.0 61.3 Arbetslösa 19.6 41.1 18.1 2.9 15.7 13.0 35.0 34.3 55.4 SOC IOEK . GRUPP Arbetare 20.4 36.4 22.4 6.7 19.9 21.2 34.8 37.9 62.8 Lägre/mellan tjm 21.3 43.6 17.2 3.6 22.1 18.1 47.5 47.4 64.4 Högre tjänstemän 19.0 40.1 3.5 5. 19.0 14.3 48.7 52.4 56.0 SOCIAL BAKGRUND Arbetarbarn 18.5 39.0 21.7 5.1 16.3 19.7 36.5 37.0 60.6 Tjänstemannabarn 20.0 42.0 17.8 3.3 23.3 15.5 45.7 52.8 64.1 Invandrare 17.6 43.1 14.6 0.4 12.5 11.4 31.4 33.7 50.2 Storstad 17.5 39.6 11.7 1.7 19.5 11.9 40.4 47.4 58.5 HELA BEFOLKNINGEN 16-74 är 31.9 48.9 17.1 5.4 18.7 43.2 26.4 27.6 46.6 16—74 är män 30.0 42.5 25.9 10.0 22.8 44.0 31.6 27.2 56.6
kvinnor 33.8 55.2 8.2 0.8 14.6 42.4 21.3 28.0 36.6
——l———_'—'.——r7—__-—_—— Om inte annat anges avses l6—29—är1ngar se textruta Sld 429
Tabell 28.1 tr Procent som ofta1 ägnat sig åt vissa fritidsaktiviteter. Trend 1980 (SZ)—1991. Källa: ULF 1980-91.
_________________.—.__—————
Strö— Pro— Fri— Jakt Bat— Träd— Utom— Inom— Idrott va i mena— tids— utf— gårds hus hus som natur der fiske lykt arb idr. idr. äskad 16—29 är —2.3* +2.0 —4.1 +O.7 -6.3* —l.9 —4.6 +1.9* +2.l 16—29 är män —1.7 -0.2 —6.0 +O.8 —7.7* —O.8 —6.7 -l.1 +1.2
kvinnor -2.8 +4.5 —2.9 +O.2 —5.1 —3.0 —2.8 +5.0 +2.6 16—19 är —2.3 +O.5 —3.5 +O 4 —5.3* —O.8 —5.8 +1.4 +1.1 20—24 är —2.1 +1.4 —5.2* +O 7 —8.3* —4.0* —2.2 +3.4 +3.3 25—29 är —2.9* +3.3 —3.2 +O & —5.3* —l.4 —4.7 +2.l* +2.9 35—54 är +1.0 +5.1* —4.2* —0 3 —6.3* -l.4 —1.7 +2.0 +O.7 55—74 är +8.6* +9.8* —2.5* +2 0* —3.7 +4 2 —O.3 +2.0 +2.1 16—19 är män —2.3 —O.5 —6 0 —0.1 —5 9 —0.7 -9.7 —1.3 —1.4 20—24 är män +l.0 —O.4 —6 S* +1.6 —13 7* —4.1* —4.7 +1.0 +l.0 25—29 är män —4.1 —0.6 —4 4 +O.9 —3 3 +1.6 —5.3 —O.9 +4.1 35—54 är män —0.1 +3.3* —6 0* —0.5 —7 4* —0.1 —1.5 +O.8 —0.4 55—74 är män +9.9* +6.7* —3 S* +3.7* —3 9 +4.6* —O.5 +1.6 +O.6 16—19 är kvinnor -2.3 +1.2 —l.2 +O.8 -4 8 —l.0 —2 0 +4.2 +3.4 20-24 är kvinnor —5.4 +3.4 —4.1 —0.3 —2 3 —3.9* +0 5 +6.4 +6.0 25—29 är kvinnor -l.2 +8.0 —3.2 +O.2 —7 9* —4.0 -5 9 +4.9 —0.5 35-54 är kvinnor +2.0 +6.7* -1.8 +O.4 —4 9 —2.9* -1.4 +3.1 +3.0 55—74 är kvinnor +7.5* +12.6* —l.6 +O.1 —3 7* +3.8 —O.3 +2.5 +3.0 FAMILJ ETYP Kvarbo 16—24 är —l.5 —l.3 —3.3 —0 3 -8.4* —2 4 —5.0 +2.7 +O.5 Ensambo 16—24 är —4.1 —O.3 —4.9 +1 2 —2.7 +O 1 +l.O +4.2* +7 4 Ensamsföräldrar +12.8 +13.3 —0.8 0 0*—12.3* +2 0 —6.0 —16.6 —21.6 Sambo utan barn —3.1 +5.6 —4.6 +1 7 —6.4* —2 6 —4.1 +3.1 +5.1 Sambo med barn -4.0* +7.9* —3.1 +0 5 —2.4 +O & +O.8 +3.5 +5.2 ARBETSKRAFTSSTATUS I utbildning —2.2 +O.8 —l.5 +O.2 —4.7 -2.3 —7.7 +O.6 —l.5 I tillf arbete —2.l +6.3 —7.1 —0.2 —3.1 +1.1 —O.9 +7.1 —0.5 I fast arbete —O.4 +1.2 —6.2* +O.8 —8.5* +4.9* —7.9 —0.7 +1.8 Anställda —1.8 +2.8 —5.5* +O.7 -7.0* —1.3 —4.0 +2.2 +3.3 Företag, jordbr. —l.7 +4.1 —4.4 +1.8 —9.3* —3.3 —l.6 +6.4 +5.8 Arbetslösa +1.5 —2.4 —2.6 —O.7 —2.1 —3.3 —l.4 +O.9 —0.0 SOCIOEK. GRUPP Arbetare +1.4 +6.4* —7 2* +O.7 —7 0* +1.4 —7 S* +2 3 +2.0 Lägre/mellan tjm —2.9 —0.2 +2 1 +1.7 —5.5* —1.8 +3.4 +5 9* +4.0 Högre tjänstemän—14.7 —8.3 —23 2* +7.0 —15.3 —l.5 +1. —O 8 —5.6 SOCIAL BAKGRUND Arbetarbarn —1.6 —0.8 +3.3 -0.8 —2.2 +7.1 —1.5 +O.7 —4.l Tjänstemannabarn —2.7 +1.3 +1.1 —O.l +O.8 +1.9 —2.6 —2.2 —2.0 Invandrare -2.1 +3.3 —2.9 —1.8 —l.4 +1.2 -3.9 +2 l +lO.8 Storstad -4.0* —3.8 —7.4* +0.0 —8.5* —2.6 —7.0 +0 9 +4.4 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är +2.2 +5.1* —3.6* +O.6 —5.3* —0.7 —1.8 +2.5 +2.2 16-74 är män +1.6 +2.2 —5.2* +O.7 -6.1* —0.2 —2.6 +1.2 +O.6 kvinnor +2.8 +8.0* —2.0* +0.4* —4.5* —1.2 —l.0 +3.9 +3.7
___—T—_—_——I7—__'—u'_——__—— 16—29 är om inte annat anges se textruta Sld 429
Tabell 28.2 Procent som ofta1 ägnat sig åt olika nöjesaktiviteter. Källa: ULF 88/91
Bio Res Dans Fil Trä— Sy, taur. lokal —ma slöjd sticka
16—29 är 47.8 65.2 54.9 11.5 3.3 11.0 16—29 är män 50.7 67.3 55.2 9.3 .1 1.5
kvinnor 44.7 63.0 54.5 13.9 .3 21.3 16—19 är 62.7 63.1 69.5 6.9 4.5 6.5 20—24 är 53.7 72.5 62.3 11.1 2.9 11.1 25—29 är 30.7 59.8 37.4 15.3 2.8 14.4 35-54 är 6.3 32.9 15.5 9.2 3.0 18.1 55—74 är 1.2 17.5 8.1 5.5 4.0 25.2 16—19 är män 60.1 60.7 65.6 5.3 8.0 1.2 20—24 är män 57.8 75.3 61.1 9.3 4.0 1.5 25—29 är män 36.8 64.5 42.6 12.2 4.1 1.7 35—54 är män 6.2 32.3 16.0 11.1 4.5 0.8 55—74 är män 1.1 17.8 10.3 7.0 7.2 1.2 16—19 är kvinnor 65.3 65.5 73.4 8.6 0.9 11.9 20—24 är kvinnor 49.3 69.5 63.6 12.9 1.6 21.4 25—29 är kvinnor 24.1 54.8 31.6 18.8 1.4 28.7 35—54 är kvinnor 6.3 33.6 15.1 7.3 1.6 34.7 55—74 är kvinnor 1.2 17.2 6.1 4.2 1.0 48.1 FAMI LJ ETYP Kvarboende 16—24 är 64.1 67.2 69.6 7.2 4.4 5.9 Ensambo 16—24 är 63.0 81.2 75.9 7.5 2.3 11.8 Ensamföräldrar 15.4 55.4 39.8 15.9 0.0 13.8 Sambo utan barn 43.2 68.6 48.4 10.8 2.9 12.8 Sambo med barn 8.1 36.8 15.6 24.0 2.7 20.4 ARBETSKRAFTSSTATUS I utbildning 60.8 64.0 65.5 9.3 3.4 6.5 I tillf. arbete 50.9 67.5 57.6 8.1 3.1 13.5 I fast arbete 42.4 65.7 50.5 13.0 3.1 12.2 Anställda 44.2 66.1 51.9 12.1 3.1 12.5 Arbetslösa 41.9 67.6 46.7 15.1 3.5 10.0 SOCIOEK. GRUPP Arbetare 41.6 63.9 53.2 10.0 3.6 9.9 Lägre/mellan tjm 46.4 71.1 52.2 15.0 2.6 10.2 Högre tjänstemän 54.0 80.0 47.2 12.9 2.9 7.8 SOCIAL BAKGRUND Arbetarbarn 39.4 59.1 51.0 11.2 3.4 13.0 Tjänstemannabarn 55.9 70.4 58.7 12.4 3.5 9.3 Infödda svenskar 48.7 65.5 56.0 11.7 3.4 11.3 Invandrare 35.9 60.8 41.5 9.1 2.1 8.2 Storstad 54.6 72.1 51.2 12.4 2.2 9.3 HELA BEFOLKNINGEN 16-74 är 16.7 38.5 24.5 9.2 3.5 18.0 16—74 är män 18.0 39.8 26.1 9.6 5.6 1.3
kvinnor 15.4 37.1 22.8 8.8 1.5 34.8
Om inte annat anges avses 16-29-äringar I) se textruta sid 429
Tabell 28.2 tr
Procent som ofta1 ägnat sig åt vissa fritidsakti— viteter. Trend 1980 (82)—1991. Källa: ULF 1980—91.
Bio— Dans— Fil— Trä— Sy, bes lokal ma slöjd sticka
16—29 är —2.9 +7.1 +2.1 —0.2 —12.9* 16-29 är män —8.3* +6.8 —1.2* —0.8 +O.6
kvinnor +2.5 +7.3 +5.5 +O.2 —25.9* 16—19 är 10.4* +12.5 +1.4 —l.4 —9.2* 20-24 är —l.5 +6.3 +O.9 +1.1 -13.4* 25—29 är +2.2 +5.1 +3.3 —0.3 —16.0* 35—54 är +O.5 +O.1 +2.9 —0.5 _10.4* 55—74 är —0.0 +2.5 +2.0 +0.0 —7.7 16—19 är män 18.3* +18.0 —l.O —1.7 +O.6 20—24 är män —8.5 +2.8 —O.2 +O.9 +O.7 25—29 är män +O.2 +3.7 —3.0 —1.4 +O.4 35—54 är män —O.9 —0.9 +2.0 —1.8 +O.4 55—74 är män —0.4 +3.7 +2.3 —O.9 -0.8 16-19 är kvinnor —2.6 +6.9 +4.0 —l.2 -19.2* 20—24 är kvinnor +5.8 +10.4 +2.0 +1.2 —28.8* 25—29 är kvinnor +3.8* +5.6 +9.7* +O.4 -29.3* 35—54 är kvinnor +1.8* +1.1 +4.0 +1.0 —23.6* 55—74 är kvinnor +O.3 +1.4 +1.8* +O.6 —12.9 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 är —9.3* +ll.l +O.8 -0.7 —8.4 Ensambo 16—24 är —0.5 +9.0 —l.5 +O.3 —12.4 Ensamsföräldrar —1.7 —5.0 +8.8 0.0* —34.9* Sambo utan barn —4.3* +8.7 —0.1 —0.0 —15.2* Sambo med barn -0.2 +1.0 +9.8* +O.8 —21.5* ARBETSKRAFTSSTATUS I utbildning —7.8* +10.? +3.5 —3.5 -11.7* I tillf arbete —17.9* +O.7 —2.8 +2.8 —12.6 I fast arbete —16.0* —4.2 +2.8 +1.1 —9.7* Anställda —2.3 +6.3 +O.5 +O.8 —13.6* Företag, jordbr. +1.5 +O.4 +3.2 +3.2* —1.2 Arbetslösa -S.5 —0.9 +8.4 —0.3 —l7.7 SOCIOEK. GRUPP Arbetare —7.7* +5.8 -0.4 +1.1 —7.3* Lägre/mellan tjm -0.8 +1.6 —0.2 —0.7 —22.5* Högre tjänstemän +l4.2 +ll.5 —0.8 +O.3 —9.9 SOCIAL BAKGRUND Arbetarbarn —7.8 —6.0 +2.6 —3.1 —1.6 Tjänstemannabarn —5.6 —O.4 —2.2 —0.1 —0.7 Invandraare -3.8 +6.5 +2.3 —l.4 —16.4* Storstad —3.2 +7.6 +1.7 -0.3 —10.2* HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är —O.5 +2.8 +2.5* —0.l —lO.5* 16—74 är män —2.5* +3.2 +1.1 —1.0 +O.2
kvinnor +l.5* +2.5 +3.9* +O.8 —21.2*
1 Il 6—29 år om inte annat anges se textruta sid 429
Tabell 28.3 Procent som ofta1 ägnar sig ät olika kulturaktiviteter. Nuläge l988/91.Källa: ULF.
___________________T____L____________________—____________________ Bibll Skri— Läsa Stud Mus— Dansa Kör— Lyssn Guds— otek —va böck cirkl. eer balett säng fonogr tjänst ___________________________________________________________________ 16—29 är 29.3 15.1 36.2 10.1 47.7 54.9 4.5 88.1 6.2 16-29 är män 25.2 6.0 27.5 8.2 44.9 55.2 2.6 87.6 4.8 kvinnor 33.8 25.0 45.6 12.0 50.7 54.5 6.4 88.6 7 16—19 är 40.0 21.4 37.5 7.1 49.0 69.5 7.0 96.7 8.8 20—24 är 25.6 14.9 37.0 10.5 46.1 62.3 4.7 88.9 5.3 25—29 är 24.7 10.7 34.5 11.9 48.3 37.4 2.3 81.0 5.2 35—54 är 27.7 9.4 40.7 10.0 55.8 15.5 3.0 54.6 8.7 55—74 är 24.0 13.6 38.3 10.3 45.9 8.1 3.7 36.7 15.4 16—19 är män 36.6 5.5 26.4 6.5 45.0 65.6 3.5 96.0 6.7 20-24 är män 21.3 6.6 27.5 8.6 43.0 61.1 3.5 88.1 4.3 25—29 är män 20.4 5.9 28.2 9.0 46.6 42.6 1.2 81.2 4.0 35-54 är män 20.6 6.7 31.5 6.5 53.4 16.0 1.7 53.4 7.0 55—74 är män 21.3 11.7 34.7 6.4 44.3 10.3 2.5 35.2 11.0 16—19 är kvinnor 43.4 37.8 48.9 7.8 52.9 73.4 10.7 97.4 10.8 20—24 är kvinnor 30.3 23.7 47.2 12.5 49.5 63.6 6.0 89.8 6.5 25—29 är kvinnor 29.4 16.1 41.6 14.9 50.0 31.6 3.4 80.7 6.4 35—54 är kvinnor 34.5 12.0 49.6 13.6 58.2 15.1 4.2 55.8 10.3 55-74 är kvinnor 26.6 15.5 41.7 13.7 47.4 6.1 4.9 38.2 19.4 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 är 36.5 18.9 35.6 8.3 48.5 69.6 6.8 95.3 8.1 Ensambo 16—24 är 31.6 23.1 43.7 9.8 53.2 75.9 5.4 93.2 5.9 Ensamsföräldrar 35.0 16.0 56.8 12.5 31.4 39.8 0.0 87.3 3.8 Sambo utan barn 20.5 10.2 35.7 11.1 51.5 48.4 2.6 87.2 4.2 Sambo med barn 25.0 7.7 25.6 8.9 34.8 15.6 2.2 72.1 6.1 ARBETSKRAFTSSTATUS I utbildning 51.5 21.6 43.3 8.1 57.7 65.5 8.2 95.0 9.2 I tillf. arbete 31.5 21.3 40.9 12.6 51.2 57.6 4.6 86.8 7.7 I fast arbete 19.3 10.7 32.4 10.2 43.2 50.5 2.9 85.5 4.4 Anställda 21.7 12.8 34.1 10.7 44.9 51.9 3.2 85.7 5.1 Arbetslösa 34.5 20.4 36.7 9.7 43.1 46.7 4.4 87.8 7.5 SOCIOEK. GRUPP Arbetare 16.7 7.6 28.3 8.3 34.0 53.2 2.2 87.7 2.8 Lägre/mellan tjm 17.0 18.0 36.0 12.4 58.6 52.2 3.0 84.2 5.7 Högre tjänstemän 23.9 9.7 47.6 14.2 78.3 47.2 7.9 75.7 6.4 SOCIAL BAKGRUND Arbetarbarn 24.1 11.7 30.5 8.5 37.0 51.0 2.6 86.8 4.8 Tjänstemannabarn 34.9 18.1 42.4 11.4 57.0 58.7 6.2 90.0 7.0 Infödda svenskar 27.9 15.3 36.4 10.0 48.1 56.0 4.6 88.7 6.2 Invandrare 46.9 13.7 33.9 10.5 42.4 41.5 2.6 81.4 7.2 Storstad 30.0 15.2 40.5 11.7 55.6 51.2 4.8 88.6 5.5 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 27.2 12.0 38.6 10.0 50.6 24.5 3.6 60.0 9. 16—74 är män 21.8 7.7 30.9 7.0 48.3 26.1 2.3 59.6 7. kvinnor 32.7 16.2 46.2 13.1 52.8 22.8 4.9 60.4 12.0
Om inte annat anges avses 16—29—aringar 1) se textruta sid 429
Tabell 28.3 tr Procent som ofta1 ägnat sig åt vissa fritidsaktiviteter. Trend 1980 (82)—1991. Källa: ULF 1980—91.
Bib— Skri— Läsa Stud Mus Folk— Kör— Lyssn Guds— liot va böck cirk seér dans säng fonogr tjänst
16—29 är —6.0* —l.0 -8.2* —lO.2* —lO.5* —6.l* —l.6* —O.4 —1.9* 16—29 är män —6.8* —1.0 -9.1* —6.2* —l3.3* —1.9 —1.8 —2.1 —2.1
kvinnor —4.9* —0.3 —6.6 —14.2* —7.5* —10.2* —1.3 +1.4 —l 6 16—19 är —l.5 —O.3 -3.0 —7.7* —9.0 -4.0 —2.4 +1.9 —2.4* 20—24 är —5.4 -l.5 —7.4* —lO.5* —12.3* —8.0 —0.7 —0.9 —2.1* 25—29 är —9.3* —O.4 —13.4* —12.1* —10.0* —5.8* —l.4 —O.9 —l.0 35—54 är —3.8 +O.1 +1.3 —lO.9* —0.7 —3.8* —O.3 —3.2 —3.2* 55—74 är +2.0 +2.8* +O.9 —2.5 +2.0 —0.2 +1.1 +4.2 —4.5* 16—19 är män -5.1 +O.1 —4.0 —4.4 —10.3 —0.5 -2.0 +1.2 —2.4 20—24 är män —6.2 —2.1 —9.1 —5.9* —13.6* —2.1 —l.0 —l.8 —2.6 25—29 är män -7.3 —O.9 —l3.7* —8.0* —15.7* —2.9 —2.1 —3.9 —1.1 35—54 är män —6.l —l.0 —l.9 —8.6* —2.7 —3.3* —0.8 —1.6 —2.3* 55—74 är män +O.6 +3.6 —1.3 —2.6* +1.2 —O.7 —0.2 +3.1 —3.5* 16—19 är kvinnor +2.2 —O.4 —1.6 —lO.9* -7.7 —7.7 —2.7 +2.6 —2.4 20—24 är kvinnor —4.5* —l.0 -4.9 —15.4* —10.8* —14.1 —O.4 +O.3 —1.6 25—29 är kvinnor —10.5* +1.0 —12.0* —16.0* —4.4 —8.4* —0.6 +1.9 —0.7 35—54 är kvinnor -2.1 +O.9 +3.8 —13.3* +1.3 —4.5 +O.1 —4.9 —4.2* 55—74 är kvinnor +3.3 +2.2 +3.2 —2.4 +2.7 +O.3 +2.3 +5.3 —5.4* FAMILJ ETYP Kvarbo 16—24 är -3.2 -O.3 —5.7 —7.4* —10.1* —4.8 —1.5* +1.1 -2.9* Ensambo 16—24 är —4.0 —2.4 —4.9 —ll.2* —l5.8* —ll.O* —l.1 +1.4 -2.l* Ensamföräldrar —11.4 —3.8 +O.5 —l0.0 —18.3 —l.l —7.2 +5.5 —3.8 Sambo utan barn —8.9* —2.0 —9.9 -13.9* —9.5* —4.9 —l.7 —l.2 +O.1 Sambo med barn —5.9 —O.2 —13.1* —10.2* —6.9 —5.8* —1.0 -3.0 —1.2 ARBETSKRAFTSSTATUS I utbildning +O.5 —3.2 —5.2* —9.6* —7.7 —5.8* —2 4 +1.7 —4.3* I tillf arbete —l.2 +1.7 —3.3 —2.8 —4.1 -6.8 +O.1 —4.6 +2.4 I fast arbete —6.4* -2.8 —8.8* —3.3* —1l.0* —7.3* —2.2 —5.1* —1.6 Anställda -7.9* +O.2 —9.7* —ll.3* —12.2* —6.8* —1 2 —1.3 -l.0 Företagare, jordbr —O.S —l.O —12.0 —5.0 —12.2 —6.7* —2 6 +O.5 -2.2 Arbetslösa +2.9 +2.2 —5.1 —9.7* —3.3 +O.5 +O 3 —6.7 +2.8 SOCIOEK. GRUPP Arbetare -3.3 —1.5 —4.6* —6.7* —l4.6* —5.3* —O.9 +O.5 —1.l* Lägre/mellan tjm —16.2* +3.1 —18.2* —15.2* —5.1 —7.3* —l.2 —4.1 —1.6 Högre tjänstemän —15.6 —l.l -12.2 —20.8* —l4.8 —11.6* +5.0 —6.7 +1.6 SOC IAL BAKGRUND Arbetarbarn —l.8 —2.1 —3.2 —2.6 +2.2 —O.4 +O.9 —0.1 +O.7 Tjänstemannabarn —2.5 —0.5 —2.7 —4.5 +2.4 —l.3 —O.6 +1.3 —2.4 Invandrare +7.5 —4.2 —16.0* —10.7* —11.5 —3.7 —O.9* +O.3 —l.l Storstad —6.0* —3.8 —10.2* —ll.3* —l3.2* —6.8* —O.7 —l.9* —O.2 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är —2.9 +O.4 -2.0 —8.2* —2.7 —3.4* —0.1 +O.4 —3.0* 16—74 är män —4.7* +O.2 —4.4 —6.1* —4.7 —2.2* —0.7* +O.4 —2.4*
kvinnor —1.2 +O.6 +O.4 —lO.2* —0.8 —4.6* +O.5 +O.4 —3.6*
————————————T———————————————————1T——————————————T——————————————————————————————— 16—29 är om inte annat anges se textruta Sid 429
Trendanalyserna visar i övrigt att de äldre generationernas aktivitets- nivå har utvecklats bättre än ungdomarnas. Medan de äldres kulturak— tiviteter är oförändrade eller ökande minskar frekvensen aktiva bland ungdomar i de flesta avseenden. Det gäller biblioteksbesök, bokläs- ning, deltagande i studiecirklar, museibesök, dans och körsång. De äl— dres stabila eller ökande aktivitetsnivå beror som nämnts ovan antagli- gen på flera faktorer, nämligen bättre inkomstutveckling, mera fritid och bättre hälsa, medan ungdomars aktivitetsmönster i ökande ut- sträckning präglas av sjunkande inkomster, större utbildningskrav och dubbelarbete.
Kapitel 29
Ungdomskulturer
Av Erling Bjurström
Sammanfattning
Under de senaste decennierna har floran av olika delkulturer och sti- lar bland ungdomar med anknytning framför allt till olika populärmu- sikaliska genrer utvidgats. Samtidigt har ungdomars musikintresse - speciellt för populär- och rockmusik - ökat. Variationerna i ungdomars musiksmak, liksom deras markerade tillhörighet till olika delkulturer och stilar, är dock stora. Musiksmaken och den delkulturella tillhörigheten varierar framför allt mellan ungdomar med olika utbild- ningsinriktning och mellan könen. När det gäller inställningen till mer etablerade musikformer, som till exempel klassisk musik, opera och jazz, föreligger det också ganska betydande skillnader mellan ungdo- mar med olika socioekonomisk bakgrund. De största delkulturerna inom dagens ungdomsgeneration utgörs av hårdrockare och hiphop- pare.
Ungdomskultur är ett begrepp som introduceras i det svenska språket under 1950- och 60—talen. Till att börja med uppfattades ungdomskul- turen allmänt som ett uttryck för nya ungdomsproblem, generations- konflikter och en ökad kommersialisering eller amerikanisering av ungdomars livsformer. Medierna - främst i form av nya ungdomsfilmer och ny musik — pekades på motsvarande sätt ut som den viktigaste faktorn bakom den nya ungdoms- eller tonårskulturen. Tillsammans gav dessa kopplingar ungdomskulturbegreppet en negativ klang. Ung- domskulturen betraktades, kort sagt, som ett problem. Men problemet i sig var inte nytt. Från sekelskiftet fram till och med 1940-talet hade liknande problem diskuterats med hjälp av begrepp som till exempel "ungdomens förvildning , ungdomens nöjesbegär" eller "nöjeslivets urartning".
Med begrepp som "ungdoms"- och "tonårskultur" införs ett nytt språk- bruk i ungdomsdiskursen, dvs. den tidens sammanhang av dis- kussioner, debatter och utläggningar om ungdom. Men begreppen har under lång tid knappast någon mer exakt innebörd. Till detta kommer att den innebörd som har lagts in i dem har skiftat relativt påtagligt un- der de senaste decennierna. Detsamma gäller ungdomskulturbegrep- pets användning i samhällsvetenskapen. När det börjar användas i den svenska samhällsvetenskapen under 1960- och 70-talen refererar det närmast till den eventuella förekomsten av ett mer eller mindre enhet— ligt värde- och normsystem som särskiljer ungdomar från vuxnal. I denna forskning användes ungdomskulturbegreppet i huvudsak i sing- ularis, dvs. för att beskriva en kultur som befästs av generations- sna- rare än andra sociala gränser. I den senare forskningen har man tvär- tom betonat ungdomskulturens heterogena och differentierade karak— tär. Och i dénna forskning använder man i huvudsak ungdomskultur- begreppet i pluralis, dvs. för att beskriva olika delkulturer som befästs av såväl klass-, köns—, etniska som till exempel geografiska (regionala) gränser. Ungdomskultur - eller snarare olika ungdomskulturer - kan utifrån det senare perspektivet uppfattas som den symbolförmedlade korznmunikation som är knuten till ungdomars livsformer och livssti- lar .
Utifrån de perspektiv som har berörts här kan ungdomskultur de- finieras antingen som ett enhetligt (homogent) eller differentierat (heterogent) fenomen. Det finns vissa gemensamma drag i ungdomars livsformer och livsstilar, som bottnar i gemensamma erfarenheter av att vara ung och befinna sig i ett speciellt fysiskt och psykiskt utveck-
lingsskede (könsmognad, pubertet, etc) och bestämda sociala positio- ner (inom utbildningssystemet, på — eller utanför - arbetsmarknaden, etc). Dessa gemensamheter återspeglar sig också i olika ungdomskul- turella uttrycksformer, även om ungdomskulturen inte kan uppfattas som ett homogent fenomen utan är differentierad efter klass, kön, ål— der, etnisk tillhörighet och geografiskt. Livsvillkor och -erfarenheter som dels kan beskrivas som knutna till själva ungdomstiden, dels som generationsspecifika, skapar förutsättningar för att det reproduceras ett ungdomssamhälle, som i sin tur lägger grunden till vissa gemensamma drag i ungdomskulturen. I ett generationsperspektiv finns det såväl so- ciala som kulturella faktorer och erfarenheter som särskiljer ungdomar från vuxna (föregående ungdomsgenerationer), samtidigt som olika delkulturer inom ungdomskategorin särskiljer sig från varandra. Kom- binationen av homogena (enhetliga) och heterogena (differentierade) drag gör dock att det är svårt att mer exakt definiera det fenomen som begreppet "ungdomskultur" refererar till.
Ytterligare en svårighet när det gäller att definiera ungdomskul- turbegreppet ligger i att det alltsedan det började användas under 1950- och 60—talen både refererar till real- och mediekulturella fenomen3. Medieförmedlade uttrycksformer, som till exempel musik, film, serier, datorspel, etc, har under olika tidsepoker förknippats med eller be- traktats som en del av ungdomskulturen i allmänhet eller specifika delkulturer inom ungdomskategorin. Historiskt sett är det den medie- baserade "ungdomskulturen", alltifrån det tidiga 1900-talets kiosk- deckare och stumfilm till 1980- och 90-talens videofilmer och BBS:er (datorbaserade kommunikationsnät, s.k. Bulletin Board Systems), som har debatterats flitigast av och också upprört och oroat vuxna. Tidigt uppstår det också kopplingar mellan framför allt olika populärmusika- liska genrer och delkulturer inom ungdomskategorin. Dessa kopplingar är klart urskiljbara redan hos 1920-talets jazzgossar och 30— och 40- talens swingpjattar och snajdare. Och idag fungerar olika populärmu— sikaliska genrer, som till exempel heavy metal, speed metal, death metal, hiphop, synt, svartrock, techno, indiepop, m.fl., som viktiga element i olika delkulturella stilar inom ungdomskategorin.
Inom den senare ungdomskulturforskningen har stilbegreppet, som in- troduceras av den s.k. Birminghamskolan under 1970-talet, använts för att överbrygga den motsättning som går att spåra mellan att betrakta ungdomskulturen som ett real— respektive mediekulturellt fenomen. I ett flertal studier har man betonat att råmaterialet till de stilar
(sammanhängande element av språk, kläder, jargong, musik, symboler, etc) som olika ungdomsgrupper skapar har hämtats från varu- och mediemarknaden, men bearbetats och omskapats på ett sätt som gör att de kan betraktas som uttryck för kollektiva 1ivserfarenheter4. En stil fungerar i denna mening som en förmedlande länk mellan de real- och mediekulturella aspekterna av en delkultur.
Svårigheterna att definiera ungdomskulturbegreppet bottnar - som jag har försökt ge en bild av - framför allt i att det refererar till en rad olika dimensioner. Det komplicerade samspelet mellan dessa dimensioner gör att det är svårt att avgränsa och tillskriva begreppet en mer exakt innebörd. Detta får i sin tur konsekvenser för vilka uppgifter och data som är möjliga att använda när det gäller att analysera förändringar i ungdomskulturen över tid. Det finns med andra ord inga enkla eller mer eller mindre givna indikatorer på förändringar av den här typen. Till detta kommer att det till stor del saknas uppgifter, studier och framför allt kvantitativa data om delkulturer och stilar inom ung- domskategorin under tidigare decennier. Här kommer jag att utgå ifrån att ungdomskulturen är ett differentierat fenomen som refererar till både real- och mediekulturella uttrycksformer. Därför har framställ- ningen koncentrerats kring framväxten och förekomsten av olika del- kulturella stilar inom ungdomskategorin och deras kopplingar till olika musikaliska genrer.
29.1 Delkulturer och stilar - kort historisk exposé
Under 1900-talet förefaller ungdomskulturen successivt bli alltmer dif- ferentierad med avseende på de delkulturer och stilar som ryms inom den under olika tidsepoker. Förkrigstidens delkulturer och stilar, som l920-talets jazzgossar och 30— och 40-talens swingpjattar och snajdare, avlöstes under 1950—talet av raggare, skinnknuttar, dixies och bebo- pers. Medan de båda förstnämnda grupperna byggde upp sina stilar kring bilen respektive motorcykeln och förenade dessa element med den nya rockmusiken, en hård, tuff och maskulin klädstil, orienterade sig de båda sistnämnda mot olika jazzgenrer (dixie- och tradjazz res- pektive bebop), fransk existentialism i litterär och filosofisk tappning, och en mjukare mer "feminin" klädstil. Skiljelinjema och gränserna mellan dessa delkulturella stilar förefaller också ha markerats på ett mycket entydigt sätt av att raggarna och knuttarna hörde hemma bland den arbetande ungdomen, dixies och bebopers tvärtom bland läro-
vcrksungdomcn. Under 1960-talet blir förhållandet mellan olika del- kulturer och stilar mer komplicerat. Raggar— och knuttestilen lever kvar bland den arbetande ungdomen, samtidigt som nya stilar, först i form av den s.k. modskulturen, växte fram bland skolungdomen. Införandet av grund- (1962), fack- (1964) och den nya gymnasieskolan (1968) luckrade upp de tidigare skarpa gränserna mellan de delkulturer och stilar som utvecklades bland arbetar- respektive medelklassens ung- domar. Detta återspeglade sig tydligast i modskulturen, som relativt snabbt fick fotfäste också bland delar av den arbetande ungdomen. Men det återspeglade sig även i den svenska studentradikalismen, som i motsats till motsvarigheterna i Västeuropa och USA knappast utveck- lades till en självständig rörelse, utan framför allt kanaliserades i FNL- rörelsen och de vänsterförbund som växte fram efter splittringen av Sveriges Kommunistiska Parti 1967. Genom denna spridning kunde stora delar av sextiotalets ungdomsrevolt, med influenser från såväl den amerikanska hippierörelsens livsstilsexperiment som studentre- voltema i Västeuropa och USA, under 1970—talet leda över i en relativt omfattande icke-kommersiell kulturrörelse med den s.k. progressiva musikrörelsen som bas. Tillgängliga uppgifter ger dock vid handen att denna rörelse (vars anhängare döptes till "proggare" av representanter för efterföljande ungdomsstilar) hade sin bas bland studerande ungdo- mar från medelklassen5.
Under övergången från 1960- till 70-talet utvecklades också nya del- kulturer och stilar i direkt anknytning till framväxten av nya popu— lärmusikaliska genrer. Hårdrockarna formerade sig kring den nya heavy metalmusiken och följdes några år senare av glamrockare och diskofreaks och strax efter mitten av 1970-talet av punkare - grupper som samtliga fick sina namn av de musikgenrer de orienterade sig mot. Under den andra hälften av 1970-talet utökades floran av nya delkultu— rer och stilar med kopplingar till olika musikgenrer ytterligare. Syn— tama utvecklade en ny stil och delkulturell tillhörighet med den nya syntrocken som bas, rastas orienterade sig mot reggaemusiken och den jamaicanska rastafarirörelsens symboler, samtidigt som de första sven- ska skinheadsen dök upp med rakade huvuden, Dr. Martensskor, gröna bomberjackor, tatueringar och den engelska oi-musiken som särskil- jande stiluttryck. Modsstilens återkomst (med de engelska sextiotals- modsen snarare än de svenska som historisk förebild) mot slutet av 1970—talet och postpunkens successiva förgrening i bohem-, råpunkare, gother, svart- och depprockare utvidgade den befintliga stilfloran ytterligare i början av efterföljande decennium. Mot denna bakgrund
kännetecknas 1970- och det tidiga 80-talets ungdomskultur av såväl en ökad stilblandning som differentiering mellan olika stilar. Flertalet av de delkulturer och stilar som utkristalliserade sig under denna period finns fortfarande kvar, samtidigt som blandningen och differentie- ringen har tilltagit. Under 1980—talet differentieras hårdrocken (heavy metal) i en rad olika undergenrer med direkta kopplingar till olika del— kulturella stilar, samtidigt som hiphopstilen med kopplingar till graf- fiti, nya danser (breakdance, electric boogie, etc) och rapsång breder ut sig bland svenska ungdomar. De senaste tillskotten på stilkartan utgörs av ravekulturen, med kopplingar först till house- och senare technomu- siken, grungestilen med kopplingar till den s.k. grunge- eller Seattle- rocken, cyberpunken som är kopplad till den nya s.k. virtuella verklighet som de datorbaserade kommunikationsnäten och interaktiva medierna har skapat, och till viss del indie(pop)stilen, som fortfarande förefaller befinna sig i ett embryonalt stadium. Nya musikgenrer som till exempel hardcore (som har förenat drag från punk och hårdrock med hiphop) står samtidigt för en extrem stilblandning som förmodligen bidrar till att omvandla de tidigare Skiljelinjema och gränserna mellan olika stilar.
29.2 Musikens ökade betydelse
Överlag ägnar ungdomar i åldern 15-25 år betydligt mer tid än andra ålderskategorier till att lyssna på musik.6 Det går också att urskilja ett konstant ökat intresse för musik bland ungdomar (15-25 år) under de tre senaste decennierna.7 Data från ULF-undersökningarna 1988-91 visar att betydligt fler i åldern 16-29 år än inom de äldre ålderskatego- rierna regelbundet lyssnar på fonogram (skivor och musikkassetter).
Tabell 29.1 Andel inom olika ålderskategorier som ofta deltar i olika kulturaktiviteter. Procent. Källa: ULF 1988-91
Bibli— Skriva Läsa Studie— Museer Kör— Lyssna otek böc— cirkel sång på fo— ker nogram
Ålder 16—29 år 29.3 15.1 36.2 10.1 47.7 4.5 88.1 35—54 är 27.7 9.4 40.7 10.0 55.8 3.0 54.6 55—74 är 24.0 13.6 38.3 10.3 45.9 3.7 36.7
Ett flertal av varandra oberoende studier bekräftar att ungdomars in- tresse för och lyssnande framför allt är koncentrerat till populärmusi- kaliska genrer som pop-, rockmusik, reggae, hiphop, olika varianter av hårdrock (heavy metal) och syntrock8. Samtidigt kan man konstatera att både högstadie- och gymnasieelevers smak, intresse för och lyss- nande på klassisk musik är mer omfattande än för flera populärmusi- kaliska genrer, som till exempel punkrock, som på ett självklart sätt brukar betraktas som en del av "ungdomskulturen" .
Bland de ungdomar som själva utövar musik dominerar rock— och popmusik bland unga män, medan körsång dominerar bland unga kvinnor. Under det första halvåret 1990 spelade eller sjöng knappt en sjättedel (17 %) av alla ungdomar i åldern 16-25 år i musikgrupper, som till exempel rockband, dansband, andra typer av orkestrar eller i körer10. Andelen som spelade eller sjöng tillsammans med andra var större bland unga kvinnor än bland unga män. En femtedel (20 %) av kvinnorna mot en sjundedel (14 %) av männen spelade eller sjöng i musik— eller sånggrupper. Skillnaden förklaras i första hand av att det är betydligt fler unga kvinnor än unga män som är med i körer och sånggrupper. Andelen som spelar i rockband i åldern 16-25 år uppgick under första halvåret 1992 till 7 procent.11 Skillnaden mellan könen när det gäller att spela rockmusik är påtaglig. Medan 10 procent av de unga männen spelade i rockband, var motsvarande siffra för unga kvinnor 4 procent.
Rock- och popkonserter har sin stora publik bland ungdomar. Rock— konsertemas stora publikgrupp återfinns i ålderskategorin 16—25 år12. Under de senaste åren har nya kommersiella radio- och TV—kanaler som i huvudsak förmedlar musik också dragit till sig många unga lyss- nare och tittare. De undersökningar som har genomförts i områden med tillgång till kommersiella radio- och TV—kanaler visar att ungdo- mars lyssnar- och tittarvanor har förändrats relativt påtagligt under de senaste åren med avseende på Vilka medier de orienterar sig mot. En undersökning bland gymnasieelever i Göteborg årskiftet 1991/92 1 om- råden med kabel-TV visar t.ex. att det just är de radio- och TV—statio- ner som i huvudsak förmedlar populärmusik som drar till sig flest lyssnare och tittare. Samtidigt visar undersökningen att de flesta ung- domar får tillgång till ny musik på fonogram genom att kopiera den från skivor till musikkassetter.
Tabell 29.2 Medieanvändning och —konsumtion bland elever på tre gymnasieskolor i Göteborg under senaste månaden 1991/92. Procent13.
sett på MTV 89 86 lyssnat på Radio City 83 87 kopierat musik från skiva till kassett 80 66 hyrt videofilm 78 65 lyssnat på musikprogram i P3 65 68 köpt CD—skiva 48 35 spelat in musik från radio på kassett 31 41 köpt LP—skiva 35 32 lyssnat på musikprogram i P2 22 18 köpt musikkasett 12 13 köpt musikvideo 6 5
Närmare nio av tio (87 %) ungdomar på de tre gymnasieskolorna hade sett på MTV under den senaste månaden och ungefär lika många (85 %) lyssnat på Radio City (SAFzs radiostation i storstäderna). Kon- sumtionen av CD—skivor var vid årsskiftet 1991/92 något större än den av LP—skivor bland gymnasieelevema i Göteborg14. Gymnasieelever- nas konsumtion av musikvideor låg däremot på en relativt låg nivå, vilket ger en antydan om att detta medium - till skillnad från MTV (vari huvuddelen av programinnehållet är uppbyggt kring musikvideor) - knappast är något som ungdomar prioriterar i förhållande till andra medier.
Ser man till ungdomars smakpreferenser, intresse för och lyssnande på olika musikgenrer och —sti1ar uppvisar dessa en relativt stor variation mellan olika grupper. Flera studier bekräftar att det föreligger relativt stora skillnader framför allt mellan könen och ungdomar som har valt olika utbildningsinriktningar, men också i vissa avseenden mellan olika socioekonomiska och etniska grupper.15 Skillnaden mellan kö- nen avspeglar sig framför allt när det gäller smaken, intresset för och lyssnandet på populärmusikaliska genrer som heavy metal (med un— dergenrer), hård rock, hiphop, reggae, 60—talsrock och popmusik. Unga män orienterar sig i betydligt större utsträckning än unga kvinnor mot de tre förstnänmda genrerna, medan det omvända gäller för de tre sist- nämnda. De socioekonomiska skillnadema avspeglar sig i första hand i ungdomars smak, intresse för och lyssnande på etablerade och över-
gripande genrer som klassisk musik, opera, musicals och jazz. Ung- domar från högre medelklasshemlÖ uttrycker smak, intresse för och lyssnar också på dessa _genrer i betydligt större utsträckning än dem med lägre medelklass-1 och arbetarklassbakgrundlg. Den tidigare re- fererade undersökningen bland gymnasieelever i Göteborg ger också belägg för att ungdomar med invandrarbakgrund i större utsträckning än "svenska" ungdomar orienterar sig mot populärmusikaliska genrer som hiphop, house och techno, medan det omvända gäller för genrer som rock, punk och proggmusik. Valet av utbildningsinriktning och framgång i skolan har i flera studier visat sig vara de variabler som diskriminerar starkast mellan olika gruppers musiksmak, intresse för och lyssnande på olika musikaliska genrer.19 Skillnaderna går i samma riktning som de mellan olika socioekonomiska grupper, men är samtidigt mer accentuerade. I till exempel den tidigare refererade undersökningen i Göteborg 1991/92 uttryckte eleverna på de teoretiska gymnasielinjerna i betydligt större utsträckning än dem på de yrkesin- riktade linjerna smak för klassisk musik, jazz och opera, men också för populärmusikaliska genrer som rock, 60-talsrock, folkrock, proggmu- sik, synt- och svartrock.20 Omvänt uttryckte eleverna på de yrkesin- riktade linjerna i något större utsträckning än dem på de teoretiska linjerna smak för genrer som heavy metal och hiphop.
Samtidigt som flera studier bekräftar att smaken, intresset för och lyssnandet på olika musikaliska genrer varierar mellan ungdomar med skiftande socioekonomisk bakgrund, mellan könen, grupper som intar olika positioner i utbildningssystemet och mellan olika etniska grup- per, differentieras de populärmusikaliska genrerna alltmer. Under 1980-talet har populärmusikaliska genrer som heavy metal, hiphop, house och techno förgrenat sig i en rad undergenrer, samtidigt som element från olika genrer har smält samman, som till exempel i den nya genren hardcore (som i sin tur kan betecknas som en variant av s.k. cross-overmusik). Den ökade differentieringen återspeglar sig också i de nya kommersiella radio— och TV-kanalerna, som antingen specialiserar sig på en eller ett fåtal genrer eller inför speciella program för olika genrer (som till exempel MTV har gjort under de senaste åren med program som 120 Minutes, PostModern, Headbangers Ball, Greatest Hits, etc)21.
29.3 90-talets delkulturer och stilar
Även om huvuddelen av de stilar och delkulturer som utvecklas bland ungdomar hämtar inspiration från olika populärmusikaliska genrer gäller detta inte för alla. Ett bevis för detta utgörs av den s.k. cyber- punken, som hämtar inspiration från den värld som de nya datorbase— rade kommunikationsnäten och interaktiva medierna har skapat, till- sammans med litteratur och filmer, snarare än från musiken22.
När det gäller förekomsten och utbredningen av olika stilar och del- kulturer bland dagens svenska ungdom finns det knappast några kvan- titativa data som ger en bild av denna. Den utförligaste och mest de- taljerade bilden av förekomsten av olika stilar framträder i den un- dersökning bland gymnasieelever i Göteborg som jag tidigare har refe- rerat.23 För att det ska vara möjligt att urskilja en stil eller förekom- sten av en delkultur krävs det givetvis något mer än att ungdomar ut- trycker preferenser för en speciell musikgenre eller -stil, som till ex- empel heavy metal eller hiphop. Av de korta essäer som ungdomarna i Göteborgsundersökningen har skrivit om de stilar som återfinns på de- ras egna skolor framgår det tydligt att dessa förutsätter en kombination av en rad stilelement (t.ex. kläder, frisyrer, jargong, musik, symboler, etc) för att vara möjliga att urskilja. Bakom dessa kombinationer av olika stilelement ligger det som inom ungdomskulturforskningen har kallats för stilisering, ett aktivt bearbetande och organiserande av olika föremål, kulturella artefakter och symboliska betydelser.24 Samtidigt som dessa stiliseringar ger uttryck åt smakpreferenser, bakomliggande värderingar och attityder, markerar de på ett tydligt sätt en personlig och social identitet. Att musiken utgör ett viktigt element i dessa stili- seringsprocesser framgår bland annat av att 86 procent av de beskriv— ningar som Göteborgsungdomama har givit av olika stilar direkt går att relatera till olika populärmusikaliska genrer.
Var femte elev (20 %) på de tre gymnasieskolor som ingick i Göte- borgsundersökningen uppgav att de själva tillhörde en speciell delkul- tur med en distinktiv stil. En betydligt större andel av de unga männen (29 %) än kvinnorna ( ll %) identifierade sig på detta sätt med olika stilar. På motsvarande sätt var identifikationen med olika stilar betyd- ligt större bland eleverna på de yrkesinriktade gymnasielinjema (28 %) än bland dem på de teoretiska linjerna (16 %). Olika varianter av hård— rock- och hiphopstilar dominerade mycket tydligt bland Göte— borgselevema. Av samtliga elever på de tre gymnasieskolorna uppgav
sig 6 procent vara hårdrockare (i olika varianter som specdare, trashare eller deathmetalare) och lika stor andel (6 %) hiphoppare. Ovriga stilar, med undantag för syntstilen (2 %), förekom i en betydligt mindre utsträckning (mindre än 1 %). Betydligt fler av eleverna på de yrkesin- riktade gymnasielinjema än dem på de teoretiska linjerna identifierade sig med hårdrock— och hiphopstilarna, medan fördelningen av syntare var mer jämnt fördelad mellan de teoretiska och yrkesinriktade lin- jema.
Tabell 29.3 Andel elever på tre gymnasieskolor i Göteborg som upp— ger att de är hiphoppare, hårdrockare eller syntare efter utbildningslinje och socioekonomisk bakgrund. 1991/92. Procent
Gymnasielinje Socioekon. bakgrund25
Yrkes— Teore— Arbetar— Lägre Högre inrik— tisk klass medel— medel— tad klass klass
Stil: Hiphoppare 12 Hårdrockare 11 Syntare 2
WibN NKOO) letb Mtb-Ul
Valet av utbildningslinje är tillsammans med kön de bakgrundsfaktorer som bäst förklarar skillnaderna i ungdomarnas stiltillhörighet i Göte— borgsundersökningen. Mellan hårdrockama och hiphopparna, som båda i huvudsak återfinns på de yrkesinriktade gynmasielinjema, finns det också en påtaglig skillnad i etnisk bakgrund. Hälften av de ungdo- mar som uppgav att de var hiphoppare hade invandrarbakgrund, medan två tredjedelar av dem som uppgav sig vara hårdrockare var födda i Sverige och hade svenska föräldrar. Bland hårdrockama återfinns så gott som inga ungdomar med föräldrar födda i ett utomeuropeiskt land, medan en femtedel av hiphopparna hade föräldrar som båda är födda i ett latinamerikanskt, asiatiskt eller afrikanskt land.
Göteborgsundersökningen ger alltså belägg dels för att faktorer som
utbildningsval och kön spelar en viktig roll för de skillnader som går att spåra i ungdomars tillhörighet till olika stilar och delkulturer, dels att förekomsten och utbredningen av olika stilar är relativt omfattande bland 1990-talets ungdom. Samtidigt talar emellertid mycket för att fö- rekomsten och utbredningen av olika stilar och delkulturer inom ung- domskategorin till stor del är ett storstadsfenomen. Därför ligger för- modligen stiltillhörigheten i många fall på en betydligt lägre nivå i mellanstora, mindre städer och på landsbygden jämfört med vad som är fallet i en storstad som Göteborg.
Eftersom det saknas tidigare jämförbara studier går det givetvis inte att dra några slutsatser om i vilken utsträckning förekomsten av olika sti- lar har ökat respektive minskat inom ungdomskategorin över tid. Som jag redan har berört förefaller emellertid antalet stilar att öka under de senaste decennierna. En ökning som till stor del sammanfaller med en ökad differentiering av de populärmusikaliska genrerna.
En jämförelse över tid försvåras också av att många delkulturer och stilar är kortlivade, differentieras och utvecklas i oväntade riktningar. Också de delkulturer och stilar som har visat sig vara mycket segli— vade, som till exempel raggar- och hårdrockstilen, har genomgått för- ändringar och differentierats internt, även om vissa grundläggande drag i dem har förblivit relativt intakta26. Inom den kvalitativt inrik- tade forskningen om olika stilar har man poängterat att ungdomar an- vänder sig av dem för att ge uttryck åt och bearbeta motsättningar, konflikter och problem i samhället, som bland annat är relaterade till deras socioekonomiska bakgrund, position i skolan och etniska tillhö- righet.27 Så kan till exempel 50-talets raggarkultur tolkas som ett för- sök att hantera den modemiseringsprocess som omvandlade dåtidens samhälle, 60-talets modskultur som ett försök att hantera de nya socia- lisationsvillkor som grundlades under de s.k. rekordåren, 70-talets punkkultur som en efterföljande reaktion på den ekonomiska stag- nationens komplikationer och 80- och 90-talens hiphopkultur som ett sätt att bearbeta de etniska motsättningar och konflikter som har blivit alltmer påtagliga i det svenska samhället. I denna mening går det också att urskilja vissa tidstypiska drag i de stilar och delkulturer som har växt fram under olika decennier.
1 Andersson & Wallin 1971; Nordland 1974; Andersson 1982. An- dersson (1982 s 30) t.ex. betonar att det måste föreligga en "överensstämmelse i normer och värderingar och dessutom ett socialt system med olika roller och positioner" som skiljer ungdomar från vuxna för att vi ska kunna tala om en tonårskultur.
2 Bjurström & Fornäs 1988; Bjurström 1991.
3 Bjurström 1980; 1988.
4 Se t.ex. Hall & Jefferson 1976; Bjurström 1990.
5 Se t.ex. Fornäs 1979; Bjurström & Fornäs 1988.
6 Feilitzen & Roe 1990.
7 Nylöf1990.
8 Roe 1983; 1993; Trondman 1989; Johansson & Miegel 1992; Bjur- ström 1993. Samtliga dessa studier har genomförts bland antingen högstadic- eller gymnasieelever.
9 Se t.ex. Johansson & Miegel 1992; Bjurström 1993.
10 Bjurström & Wennhall 1991.
11 Bjurström 1993.
12 SCB 1994. I ålderskategorin 16-19 år hade drygt 50 procent besökt en rock- eller popkonsert under senaste året 1991 och ca 45 procent i ålderskategorin 20—24 år.
13 Bjurström 1993.
14 Totalt sett överstiger försäljningen av CD-skivor den av LP—skivor i Sverige fr.o.m. 1991. SCB 1994.
15 Se t.ex. Roe 1983; 1990; 1993; Bjurström 1993.
16 Motsvarande SEI-indelningens kategorier "högre tjänstemän", "fria
yrkesutövare med akademikeryrken" och "företagare".
17 Motsvarande SEI-indelningens kategorier "lägre tjänstemän" och "tjänstemän på mellannivå".
18 Motsvarande SEI-indelningens "Ej facklärda" och "facklärda arbe- tare".
19 Roe 1983; 1990; 1993; Bjurström 1993.
20 Bjurström 1993.
21 Se t.ex. Goodwin 1993 för en beskrivning av hur MTV efterhand dels har anpassat sig till ett mer konventionellt programutbud, dels dif- ferentierat utbudet efter olika musikaliska genrer.
22 För en beskrivning av bakgrunden till och uppkomsten av denna stil, se t.ex. Häfner & Markoff 1991.
23 Bjurström 1993. 24 Bjurström & Lilliestam 1994. 25 Se not 16, 17 och 18 för motsvarande SEI-indelning.
26 Se t.ex. Bjurström 1985; 1990.
27 Se t.ex. Hall & Jefferson 1976; Fomäs; Sernhede & Lindberg 1988; Bjurström 1990.
|._||_..| s..-""I
'|.: '.|...I'|'|l|'|||J ..|_
||||||| || |
. _ ..—| |.'.||..'"|||| .'.' |' _||' ".'|? |
' ..|- .-
_||..'||j|='.|...|||
_ |. ' l _ | " '.n - -|=,| ||._ -' |'T '|' 1||"' '_ ||. |-.-_|-| - _ ..'..-|'I||."'_" '|." " .| '. |- || - ." || _|| ' .| " : . .. -' ". _ _ ' ..'... .. "'".” _ .'.|. __ ..'
Kapitel 30
Religion och moral
Av Thorleif Pettersson
Sammanfattning
Utvecklingen under det senaste decenniet tyder på en svag tillba- kagång eller eventuellt status quo för religiös tro och kyrkligt engage- mang, svaga tendenser till mer accepterande synsätt vid sexualmora- liska, bio-etiska och samhällsmoraliska frågor samt något minskad uppslutning kring en demokratisk, solidarisk samhällssyn. Kvinnor vi- sar större intresse för religion. Tillsammans med de troende visar de striktare moraliska synsätt och större uppslutning kring en solidarisk samhällssyn. Vid så gott som samtliga områden finns säkerställda skillnader mellan yngre och äldre generationer. Den övergripande
bilden är dock att dessa säkerställda skillnader är små och på kort sikt sannolikt mindre betydelsefulla. Särskilt vid de samhällsmoraliska frå- gorna tycks generationerna i stort sett vara överens om strikta bedöm- ningar och en uppslutning kring centrala element i en demokratisk samhällssyn.
De internationellt jämförande analyser som presenterades i kapitel 2 visade att det mest utmärkande draget i en svensk—nordisk mentalitet utgörs av jämförelsevis låga värden för religiös tro och kyrkligt enga- gemang. Tillåtande privatmoraliska synsätt tillsammans med striktare synsätt i samhällsmoraliska frågor visade sig vara två andra utmär- kande drag. Särdragen i en svensk-nordisk mentalitet skulle m.a.o. vara en långt gången sekularisering, en mer tillåtande privatmoral samt en strikt samhällsmoral tillsammans med en jämförelsevis stark betoning av egalitära sociala relationer. När det gäller de allmänna värde- ringsförändringar som har ägt rum i Europa under 1980-talet sades en odiskutabel tillbakagång för det religiösa engagemanget huvudsakligen ha kommit till stånd genom generationsutbyten, där äldre generationer med höga nivåer på religiöst engagemang successivt byts ut mot yngre generationer med klart lägre nivåer. Däremot kunde utvecklingen mot mindre strikta synsätt i privatmoraliska och samhällsmoraliska frågor endast delvis återföras till sådana processer. Här skulle generations— skillnader inte vara lika betydelsefulla för de värderingsförändringar som har ägt rum (Pettersson 1992a; 1993).
Inte minst mot en sådan bakgrund har det sitt givna intresse att redo- visa ungdomsenkätens resultat om religion och moral. I enlighet med diskussionen i ett tidigare kapitel kan man härvidlag utgå från två olika perspektiv. Antingen kan man utgå från att kärnan i en kulturell region definitionsenligt delas av alla, oavsett generationstillhörighet. De skilda generationerna skulle samlas kring kärnan i den värderingsmäs— siga nationella identiteten, d.v.s. i detta fall den långt gångna sekulari- seringen, den tillåtande privatmoralen och den strikta samhällsmoralen. Ju mer en värderingsdimension utgör en tydlig komponent i en nationell anda, desto mindre Värderingsskillnader mellan generationer. Eller också kan man utgå från att de nationella eller regionala kul- turella identitetema utgör ett historiskt arv som ständigt förändras av skilda utvecklingssprocesser där inte minst de unga skulle vara fö- regångare. P.g.a. ändrade livsbetingelser skulle de unga utgöra storm— svalor i förändringsprocesserna och bilda en "motkultur" mot den för—
härskande nationella kulturen, d.v.s. för Sveriges vidkommande utgöra en motkraft mot sekularisering och betoning av det gemensamma bästa.
Eftersom ungdomsenkäten har besvarats av ett ovanligt stort antal unga människor möjliggör materialet mer differentierade analyser än vad som brukar vara fallet. Flera av de frågor som användes i ung— domsenkäten användes dessutom i de båda EVS-undersökningar från 1981 resp. 1990 som har omnämnts i tidigare kapitel. Man kan därför jämföra resultaten från 1993 års ungdomsenkät med resultaten från de tidigare EVS-undersökningarna.
Innan sådana jämförelser redovisas bör noteras att EVS-undersökning- arna genomfördes som personliga besöksintervjuer medan ung- domsenkäten genomfördes som postenkät. I några fall hade enkätfrå- gorna i ungdomsenkäten dessutom fått en något annorlunda formule- ring än i EVS-undersökningama. Som exempel kan nämnas att EVS- undersökningarna frågade om inställning till att "skattefuska om & har möjlighet" medan ungdomsenkäten av lättförståliga skäl frågade om inställning till att "skattefuska om mn har möjlighet". Skillnader i re- sultat kan därför bero på att undersökningarna har använt skilda under- sökningsmetoder; både till form och innehåll. Man får därför tolka skilda resultat från EVS-undersökningarna och ungdomsenkäten med stor försiktighet. Däremot står man på något säkrare grund om man jämför förhållandet mellan generationer vid de aktuella undersök- ningstillfällena. Vid resp. undersökningstillfälle har de skilda genera— tionerna svarat på en och samma fråga!
30.1 De senaste årens utveckling
Som inledning till följande diskussion om religion och moral kan det vara värt att kort redogöra för de senaste årens värderingsförändringar vid de indikatorer i ungdomsenkäten som har använts i tidigare studier. Tabell 30.1 redovisar utvecklingen mellan 1981, 1990 och 1993 för religion och privatmoral. Här kan först noteras att utvecklingen för det religiösa engagemanget vid de tre enkätfrågor som är aktuella snarare visar stabilitet än tillbakagång. Skillnaderna mellan de tre mättillfäl— lena är m.a.o. små och ter sig närmast slumpartade. En mindre tillba- kagång för förtroendet för kyrkan upphävs av en viss ökning av ande— len som säger sig tro på en personlig gud, medan andelen som säger att det är viktigt att lära barnen en religiös tro tycks ligga konstant på en
mycket låg nivå. Mer differentierade analyser av hela materialet från 1981 och 1990 års EVS-undersökningar (Pettersson 1992a; 1993; Ester et al, 1993) visar dock att man för Sveriges del kan peka på en mindre men helt säkerställd tillbakagång för det religiösa engagemangets del under 1980-talet. Att en sådan inte framkommer vid de enkätfrågor som redovisas i tabell 30.1 beror därför sannolikt på det begränsade antalet frågor och/eller att ungdomsenkäten har genomförts med annan metod än de båda tidigare undersökningarna. Man kan därför inte utesluta att 1993 års värden hade tett sig annorlunda om ung- domsenkäten hade innehållit frågor om flera aspekter av det religiösa engagemanget eller hade genomförts med samma metod som EVS-
undersökningarna.
Tabell 30.1 Inställning till religion, sexualmoral och bio— etiska frägor 1981, 1990 och 1993. Resultat för svenska folket 1993 från 1981 och 1990 års EVS—undersökningar (18—75 är) resp. ars ungdomsenkät (16—74 är). 1981 1990 1993 A) Religion: 1) Förtroende kyrkan: Stort eller ganska stort 39% 38% 36% 2) Säger sig a) tro på en personlig Gud 19% 15% 18% b) tro på ande eller livskraft 39% 44% 38% c) inte tro på Gud, ande eller livskraft 18% 20% 17% d) inte veta vad man skall tro 19% 17% 24% 3) Anser viktigt lära barnen en religiös tro S% 7% S% B) Sexualmoral: Tar avstånd från resp. handlingar. Medelvärde lO—gradig skattningsskala (1 : kan aldrig rätt— färdigas; lO=kan alltid rättfärdigas): Sexuell otrohet mellan makar 2.4 2.1 3.0 Sex med minderåriga 1.1 1.1 1.7 Homosexualitet 4.5 4.6 5.5 Prostitution 2.6 2.2 3.5 Medelvärde 4 handlingar 2.7 2.5 3.9 C) Bio—etiska fragor: Tar avstånd från resp. handlingar. Medelvärde lO—gradig skattningsskala (1 = kan aldrig rätt— färdigas; lO=kan alltid rättfärdigas): Eutanasi 4.5 5.0 5.7 Suicid 2.9 3.4 4.5 Att döda i självförsvar 4.5 4.9 5.8 Medelvärde 3 handlingar 4.0 4.4 5.3
Eftersom tillbakagången för det religiösa engagemanget under 1980— talet hade skett genom generationsutbyten, pekade dessutom de ålders— skillnader som förelåg vid 1990 års resultat på att den långsamma till- bakagången snarare skulle fortsätta än att den skulle upphöra. Man kan därför sätta ett frågetecken inför resultatet att det religiösa enga- gemanget skulle ha varit stabilt under perioden 1981-1993. Men oav— sett om sådana förmodanden har skäl för sig eller ej kan noteras att uppgifterna från ungdomsenkäten för det religiösa engagemangets del snarare indikerar stabila värden mellan 1981 och 1993 än en fortsatt långsam tillbakagång.
När det gäller de moraliska bedömningarna pekar resultaten på fortsatt utveckling mot mer tillåtande synsätt. Tabell 30.2 visar en tydlig sådan utveckling för sexualmoralen och inställningen till bio-etiska frågor som eutanasi, suicid och rätten att döda i självförsvar. Här bör man notera att skillnaderna mellan 1990 och 1993 är större än motsvarande skillnader för föregående nioårsperiod. Det är långtifrån osannolikt att förhållandet har att göra med att 1993 års resultat insamlades medelst postenkät till skillnad från besöksintervjuer vid 1981 och 1990 års un- dersökningar. Det är sannolikt lättare att ge uttryck för en tillåtande in- ställning vid en postenkät än vid en personlig intervju.
När det gäller de samhällsmoraliska frågorna visar tabell 30.2 att förändringen mellan 1990 och 1993 är mindre jämfört med förändringen vid sexualmoralen och de bio-etiska frågorna. Bortsett från detta tyder emellertid tendensen vid de samhällsmoraliska frågorna på fortsatt utveckling mot mer tillåtande synsätt. Vid var och en av de sju handlingar som omnämns i tabell 30.2 syns utvecklingen ha gått mot en mindre sträng syn. Trots att utvecklingen har gått mot mer tillåtande synsätt är det emellertid viktigt att konstatera att även 1993 års bedömningar ligger kvar på en förhållandevis strikt nivå. Merparten av de aktuella värdena indikerar att man anser att resp. handlingar endast undantagsvis kan rättfärdigas. Aven om bedömningarna har blivit mer tillåtande är den allmänna acceptansnivån för avvikande beteenden fortfarande låg. Något motsvarande gäller f.ö. om sexualmoralen.
Tabell 30.2 visar också resultat för en sida av samhällsmoralen som relaterar till demokratifrågoma. Dessa resultat härrör från ett fråge- batteri som först användes vid Maktutredningens enkätundersökning av "Medborgarnas makt" (Petersson et al. 1989: 261-269), som ge-
nomfördes 1987. Frågebatteriet gäller hur viktiga olika egenskaper be- döms vara som kännetecken på en "god medborgare". Innehållsligt hänför sig de olika egenskaperna till två dimensioner, nämligen "att följa regler" och "att skapa regler". Som exempel på den förstnämnda dimensionen kan egenskaperna "att aldrig smita från skatten" resp. "att alltid följa lagar och förordningar" nämnas; som exempel på den andra dimensionen kan egenskaperna "att rösta i de allmänna valen" resp. "att vara aktiv i föreningslivet" nämnas.
Tabell 30.2 Samhällsmoral och demokratisyn 1981, 1987, 1990 och 1993. Resultat från 1981 och 1990 års EVS-undersökningar (18—75 är), 1987 års medborgarundersökning (16—80 är) och 1993 års ungdomsenkät (16—74 är).
1981 1990 1993
A) Samhällsmoral: Tar avstand frän resp. handlingar. Medelvärde lO-gradig skattningsskala (1 = kan aldrig rätt— färdigas; lO=kan alltid rättfärdigas):
Göra anspråk på sociala förmåner man 1 4 1.6 2 2 inte har rätt till Skattefuska om man har möjlighet 1.8 2.5 2.7 Köpa något man vet är stulet 1.2 1.4 2.0 Att inte betala på buss eller tåg 1.6 2.0 2.0 Att någon tar emot en muta i sitt yrke 1.6 1.6 2.2 Att inte rapportera en skada man oavsikt— 1.9 1.8 2.9 ligt gjort Att hota en arbetare som vägrar delta i 1 7 1.5 2 4 en strejk Medelvärde sju handlingar 1.6 1.8 2.3
B) Demokratisyn: Anser att resp. egenskaper är viktiga. Medelvärde fran lO—gradig skattningsskalaa (1 : inte alls viktigt; 10 : mycket viktigt):
1987 1990 1993 Att följa regler: Att alltid följa lagar och förordningar 8.2 8.2 7.8 Att aldrig försöka smita frän skatten 8.1 7.9 7.9 Medelvärde tvä egenskaper 8.2 8.1 7.9 Att skapa regler: Att rösta i de allmänna valen 8.7 .4 7.7 Att vara aktiv i föreningslivet 8.2 8.2 7.8 Att bilda sig en egen uppfattning obe— 9.1 9.2 8.9 roende av andra Att hålla sig informerad om vad som 8.5 8.5 8.3 händer i samhället Medelvärde fyra egenskaper 8.6 8.6 8.2
a I 1987 års undersökning en ll—gradig skala från 0 till 10.
De båda dimensionerna sägs ha tydlig relation till demokratibegreppet. "Demokratin, betraktad som autonomi, innebär en form av självbind— ning. Demokrati innebär inte frånvaro av regler och tvång. Tvärtom är en stat, en rättsordning, en nödvändig men inte tillräcklig, förutsättning för demokratin. Det för demokratin karakteristiska är att dessa regler satts av medborgarna själva. Därför innebär medborgarskapet i demo- kratin en förening av två element: deltagande för att skapa regler, vilja att följa reglerna" (Petersson et al., 1989: 264). Uppfattningen att det både är viktigt att följa och att skapa regler betecknas av Makt- utredningen som ”solidaritet" och denna uppfattning identifieras således som demokratins syn Uppfattningen att det inte är så viktigt att följa och att skapa regler betecknas som 'anti— kollektivism", och denna beskrivs som en skeptisk hållning mot "de båda sidor av solidariskt, kollektivt handlande som traditionellt tillmätts betydelse 1 den demokratiska idédebatten" (Petersson et al., 1989: 266).
Samhällsmoral sades 1 ett tidigare kapitel gälla relationen mellan med- borgaren och det offentliga. De båda dimensionerna att "följa" resp. "skapa regler" gäller 1 hög grad denna relation. Av det skälet diskuteras de här som exempel på samhällsmoral. Samtidigt bör man notera att dimensionerna har en uppenbar relation till den politiska sfären. De aktuella resultaten har m.a.o. en klar relation till de kapitel som disku— terar de demokratiska och politiska frågorna.
Det aktuella frågebatteriet användes också vid 1990 års EVS- under- sökning. Man kan därför jämföra resultat från åren 1987,1990 och 1993. Jämförelsen redovisas 1 tabell 30. 2. Här gäller samma reservatio- ner om delvis skilda undersökningsmetoder som anfördes ovan. Bort- sett från sådana problem kan emellertid noteras att resultaten tyder på att de båda dimensionerna tillmäts minskad betydelse Man kan m.a.o. märka en tendens till att svenska folket skulle finna det mindre viktigt att både följa och att skapa regler. Den solidariska hållningen, som identifierades som demokratins syn, tillmäts således något mindre vikt 1993 än 1987. Samtidigt som man konstaterar en sådan tillbakagång är det viktigt att notera att 1993 års bedömningar tyder på att de aktuella egenskaperna fortfarande tillmäts förhållandevis stor betydelse. Me- delvärdena från de 10- gradiga skattningsskaloma ligger runt värdet 8. Detta visar att man bedömt de olika egenskaperna som viktiga, nästin- till "mycket viktiga".
Sammanfattningsvis kan man säga att utvecklingen under de senaste åren närmast tyder på status quo för det religiösa engagemanget samt tendenser till mer tillåtande synsätt vid sexualmoralen, de bio-etiska frågorna och de samhällsmoraliska frågorna. Dessutom visar resultaten en viss utveckling mot mindre solidariska synsätt, d.v.s. att de båda demokratiteoretiska dimensionerna "att följa regler" resp. att "skapa regler" tillmäts något mindre vikt.
Mot en sådan bakgrund har det sitt givna intresse att se vad 1993 års ungdomsenkät har att säga om hur olika kategorier av medborgare ser på de aktuella frågorna. Jämförelser mellan olika generationer är inte minst intressanta. Det nämndes ovan att det senaste decenniets utveck- ling mot fortsatt sekularisering och mer tillåtande synsätt åtminstone delvis låter sig analyseras i termer av fortlöpande generationsutbyten mellan de strikta och mindre sekulariserade äldre generationerna och de mer sekulariserade och tillåtande yngre. Jämförelser mellan 1993 års yngsta och äldsta generationer kan därför visa huruvida grundläg- gande förutsättningar för fortsatta värderingsförändringar av det slag som ägde rum under 1980-talet är tillhanda.
Här är dock utomordentligt viktigt att tillfoga att en eventuell före- komst av sådana förutsättningar inte är ett tillräckligt villkor för att värderingsförändringarna skall äga rum. Att en viktig förutsättning fö- religger innebär inte automatiskt att den kommer att realiseras. Att konstatera att förutsättningarna finns innebär inte någon förutsägelse av att förändringarna ovillkorligen kommer att ske.
30.2 Religion
Inte minst när det gäller det religiösa engagemanget har materialet från ungdomsenkäten stort intresse. I ett tidigare arbete (Pettersson 1992a: sid 750 noterades en ny och oväntad tendens för olika sidor av religiös tro och kyrkligt engagemang. Av tradition har dessa alltid varit lägre i storstäder jämfört med mindre tätorter och landsbygd. Vid 1980-talets slut visade sig emellertid en ny tendens. Bland de yngsta generatio- nerna var förhållandet omvänt och engagemanget större bland dem som var bosatta i större städer. Förhållandet kunde ses i olika perspek- tiv. En möjlig tolkning pekade på att förhållandet kunde indikera en ny utvecklingsfas som skulle innebära att den fortlöpande sekularise— ringen skulle bytas i sin motsats. Det omvända förhållandet mellan storstad och landsbygd skulle peka på ökat religiöst intresse bland de
unga i samhällets centrum, en kategori som inte sällan är stormsvalor för nya utvecklingstendenser.
Tabell 30.3 visar resultat för de aktuella enkätfrågoma. Här kan först noteras att tesen om den oväntade tendensen delvis får stöd. Om man ser till dem som säger sig tro på en personlig Gud visar sig att bland den yngsta åldersgruppen (16-29 år) det inte finns några skillnader mellan storstadsungdomar och de som bor i övriga riket, medan bland de båda äldre generationerna (35-54 resp. 55—74) de som bor i storstä- derna visar lägre värden. Skillnaden mellan storstad och riket i övrigt är mest markerad bland den äldsta generationen. Återigen visar sig således att den traditionella skillnaden mellan (stor-) stad och lands- bygd inte låter sig fastställas bland de yngsta. Däremot finns knappast några tecken på att förhållandet skulle förebåda en kommande ökning av religiös tro. Om man ser till de tre ungdomsgenerationema visar sig visserligen andelen som säger sig tro på en personlig Gud vara lika stor, men den allmänna bilden bland ungdomsgenerationema är ändock att andelen troende är lägre bland den yngsta gruppen. Om man ser till förtroendet för kyrkan ligger också den yngsta generationen lägst. Om man slutligen ser till de andelar som anser att det är viktigt att lära barnen en religiös tro antyds en omvänd tendens, d.v.s. att de allra yngsta visar något större andelar än föregående båda ungdomsge- nerationer. De yngsta når dock inte upp till den äldsta generationens mva.
Sammanfattningsvis kan man säga att den försiktiga hypotesen om att det omvända förhållandet mellan ungdomar från storstad och lands- bygd skulle indikera ett ökat religiöst intresse bland de yngsta inte har fått stöd av ungdomsenkäten. Det är istället ett annat förhållande som förtjänar uppmärksamhet. Förhållandet gäller skillnader mellan in— födda svenska medborgare och invandrare vad gäller andelen troende bland olika åldersgrupper. Bland de infödda svenska medborgarna är som väntat andelen troende störst bland de äldsta och lägst bland de yngsta. Bland invandrarna visar däremot de yngre högre värden än de äldre. Det är sannolikt detta som påverkar skillnaden mellan storstad- sungdomar och landsbygdsungdomar. Andelen (yngre) invandrare är (sannolikt) större i storstäderna; det större religiösa engagemanget bland dessa kan vara förklaringen till den oväntade ökningen av det religiösa intresset bland storstadsungdomarna. Här bör dock framhållas att procenttalen för de äldre invandrargrupperna är beräknade på
Tabell 30.3 Religion i olika grupper. Resultat (procenttal) från ungdomsenkäten.
HELA BEFOLKNINGEN 16—74 År 17.5 38.1 55.6 23.7 16.4 36.0 4 5 16-74 År män 15.0 31.2 46.2 25.1 25.0 35.1 2.9 kvinnor 20.1 45.0 65.1 22.4 7.8 36.8 6 1 GENERATIONER 16—29 År 15.1 36.2 51.3 27.4 18.2 29.3 35—54 År 16.5 42.4 58.9 21.7 16.4 35.7 55—74 År 23.4 29.7 53.1 25.3 13.1 45.8 16—29 År män 14.3 29.6 43.9 27.5 25.8 26.7 kvinnor 15.9 43.2 59.1 27.3 10.3 32.0 35—54 År män 15.6 35.1 50.7 23.9 24.9 34.5 kvinnor 17.5 50.7 68.2 19.2 6.8 37.0 55—74 År män 14.3 25.9 40.2 24.1 24.1 45.5 kvinnor 30.8 32.9 63.7 26.2 4.0 46.0 UNGDOMSGENERATIONEN 16—19 År 15.4 30.3 45.7 32.0 18.8 24.3 20—24 År 14.2 37.3 51.5 28.2 17.9 29.3 25—29 År 15.7 39.5 55.2 23.3 18.2 32.9 16—19 År män 15.3 23.7 39.0 32.8 25.3 20.9 kvinnor 15.4 37.2 52.6 31.2 12.0 27.9 20—24 År män 11.5 30.9 42.4 28.1 27.0 26.2 kvinnor 17.1 44.1 61.2 28.3 8.3 32.7 25—29 År män 16.2 32.7 48.9 23.1 24.9 31.5 kvinnor 15.2 46.7 61.9 23.5 11.1 34.3 SOCIOEK. GRUPP Arbetare 11.6 36.4 48.0 29.8 19.3 28.1 Lägre o. mel.tjm 14.9 37.9 52.8 27.2 18.5 32.1 Högre tjänstemän 23.5 43.7 67.2 14.3 16.6 45.2
.
QNPNFHLOINO mmkommmwmo
l—l
. . .
COLDWCDCDPWkOv—l #MNWQ'NVNN
kOPQ' Hmm
forts tabell 30.3
NATIONALITET
Infödda 16—29 13.9 35.7 49.6 28.5 19.0 29.2 svenska 35—54 15.7 43.0 58.7 23.2 16.2 36.0
medb. 55-74 26.0 32.9 58.9 23.0 11.5 47.7
Invand— 16—29 27.2 41.8 69.0 16.9 10.7 31.5
rare 35—54 20.5 36.8 57.3 15.0 21.8 32.1 55—74 18.6 18.3 36.9 28.8 30.5 38.3
mePWO wamNO
REGION
Storstad 16—29 14.3 34.8 49.1 25.4 21.9 23.9 35—54 12.5 38.9 51.4 25.6 19.2 26.7 55—74 9.6 39.2 48.8 27.2 9.9 42.2
Riket 16—29 13 8 34.6 48.4 30.7 18.1 29.1
i övrigt 35—54 17.1 40.0 47.1 22.6 17.2 35.2 55—74 30.1 21.8 51.9 26.7 15.6 48.3
PARTISYMPATIER
Vänstern 12 1 40.0 52.1 26.8 18.9 26.1 2.4 Borgerliga 20.7 34.4 55.1 21.2 21.4 35.9 4 7
WNOGHH . (”NONQ'O
r—l
Teism tror på personlig Gud;
Deism tror på opersonlig ande eller livskraft;
Tror = teism eller deism;
Agnostiker = Vet ej på vad man tror;
Ateist = Tror ej på personlig Gud, ande eller kraft;
Förtr = Känner förtroende (mycket/ganska stort) för Svenska kyrkan; Lära tro = anser viktigt lära barn religiös tro
mycket små bastal (jfr kapitel 1) och därför är behäftade med stora osä- kerhetsmarginaler. Av det skälet är det viktigt att betona att diskussio- nen om eventuellt omvända generationsskillnader mellan invandrare och svenskar är tentativ.
Det finns åtminstone två möjliga förklaringar till varför andelen tro- ende skulle vara större bland yngre invandrare än bland äldre. En för- klaring kan utgå från att äldre invandrare successivt anpassar sig till den sekulariserade svenska kulturen, altemativt att invandrare har svårt att finna adekvata kyrkor och samfund för sin religiösa tillhörighet och att de därför kommer att lämna den religiösa tro de hade med sig vid invandringen. En annan, sannolikt troligare förklaring kan utgå från att yngre och äldre invandrare kommer från olika religiösa kulturer. Da- gens yngsta invandrare skulle företrädesvis komma från mindre seku- lariserade kulturer och följaktligen kännetecknas av att andelen som omfattar en religiös tro är större.
Men oavsett hur man skall förklara den omvända relationen mellan ål- der och religiös tro bland invandrarna tyder resultaten på att invan- dringen bidrar till att förändra den gängse demografiska och regionala strukturen bland dem som omfattar en religiös tro. Genom invan- dringen skulle religiös tro inte bli lika tydligt relaterad till äldre gene- rationer och landsbygd som den har varit under det senaste seklet. Här bör man dock åter erinra om att materialet för en sådan slutsats är bräckligt.
I övrigt uppträder väntade resultat för det religiösa engagemanget. Kvinnor visar högre värden än mån; det gäller företrädesvis bland de äldre. De regionala skillnaderna mellan dem som bor i storstäder och övriga riket är tydliga då det gäller förtroende för kyrkan. Som väntat är det lägre i storstäderna, oavsett ålderskategori. Skillnaden mellan olika partisympatier visar sig framförallt vid den personliga gudstron, som ligger på något högre nivå bland de borgerliga (främst KDS ?). De med borgerliga partisympatier visar också högre förtroende för kyrkan. De som tillhör arbetarklassen visar genomgående lägre värden än tjän— stemännen, särskilt de högre.
Avslutningsvis kan två förhållanden kommenteras. Det första gäller att andelen "troende" (de som angivit att de antingen tror på en personlig Gud eller en opersonlig ande eller livskraft) för hela befolkningen uppgår till 55.6%. Ungefär varannan vuxen svensk skulle m.a.o. om-
fatta någon sorts Gudstro, samtidigt som andelen ateister inte är större än 16.4%. Sådana värden ger onekligen perspektiv till talet om det se- kulariserade Sverige. Aven om andelen troende i Sverige är lägre än i flertalet andra länder kan man fortfarande säga att en knapp majoritet håller dörren till en religiös tro "på glänt", altemativt att de (ännu?) inte har stängt den helt.
Det andra förhållandet gäller att det är en mycket begränsad minoritet som anser att det är viktigt att lära barnen en religiös tro. Detta resultat kommer från en enkätfråga där man fick ange vilka egenskaper som var särskilt viktiga att lära barnen. Från en lista med elva egenskaper fick man välja högst fem. Enbart 4.5% valde alternativet "en religiös övertygelse". Att så få anser att det är viktigt att lära barnen en religiös tro tyder på att flertalet av den knappa majoritet som omfattar en reli- giös tro inte tillmäter den någon större betydelse. Bland dem som tror på en personlig Gud är det f.ö. inte fler än c:a 18% som anser det vik- tigt att lära barnen en religiös tro. C:a fyra femtedelar av dem som om- fattar en personlig Gudstro skulle således inte anse att det är viktigt att förmedla sin tro till nästa generation. Sådana resultat tyder på att de senaste decenniernas låga nivå för religionens del kan bestå. En rad studier har visat att religiös tro huvudsakligen förmedlas genom fos- tran i barndomshemmet. Att enbart en femtedel av dem som omfattar en personlig Gudstro anser det viktigt att föra sin tro vidare till nästa generation tyder därför knappast på att den hittillsvarande låga nivån för en religiös livsåskådning skulle öka. Om den låga nivån skulle öka vore det snarare trots det begränsade intresset hos de troende att föra sin tro vidare än tack vare deras stora benägenhet att göra så.
När det gäller hur viktigt man anser att det är att lära barnen en religiös tro bör nämnas att svaren inte nödvändigtvis säger något om hur viktig man anser sin egen tro vara. Att man inte tycker att det är viktigt att lära barnen en religiös tro kan också bero på att man anser att tro är en privat angelägenhet, som den vuxna individen självständigt skall ta ställning till. Tro skall inte automatiskt förmedlas utan vara föremål för en fri och självständig bedömning.
Tillspetsat kan man emellertid säga att ju mer marginaliserad den reli- giösa tron är, desto mindre angelägna tycks de troende vara att föra sin tro vidare till nästa generation. Från de troendes perspektiv kan en så- dan tendens nästan tyckas paradoxal. Ur ett samhälleligt perspektiv antyder den att den svenska sekulariserade särarten kommer att bestå.
Tabell 30.4 Sexualmoral 1 olika grupper. Resultat från ungdomsenkäten.
Medelvärden från lO—gradiga skattningsskalor (1 = kan aldrig rättfärdi—
gas; 10 = kan alltid rättfärdigas).
Otrohet Sex min— Homosex Prosti Medelv. deråriga tution
HELA BEFOLKNINGEN
16—74 år 16—74 är män kvinnor
GENERATIONER
16—29 år 35—54 år 55—74 år 16—29 är män kvinnor
35—54 år män kvinnor
55—74 år män kvinnor
UNGDOMSGENERATI ONEN
16—19 år 20—24 år 25-29 år 16—19 är män kvinnor
20—24 är män kvinnor
25—29 är män kvinnor
3.5 3.70 4.0 3.80 2 9 3.58
&()ka [*Obko Hr—lv—l mmm 000
3.75 3.68 3.55 3.75 3.73 3.88 3.55 3.83 3.30
. .
womwbmmmw r—ILOlNr—lu—lkOLOOLO mkor—toommcnom mmmmmvmsrw kOkONmOXQ'OKrO kOkOkaOkOthkOkD NHHNNHHNr—l Nmmmmmmmm
3.83 3.65 3.75 3.85 3.75 3.72 3.63 3.73 3.80
mhhdkoookohco kOLOIXNOÄmCDMI—l kOkOkOkOkaOkaOF WOGXQ'Q'OHOCD NNr—INNNNNu—l NNNMNNNNN Q'Q'PFHKDOOXW mmmmmmmmm
forts tabell 30.4 SOCIO.EK GRUPP Arbetare Lägre och mellan tjm Högre tjänstemän NATIONALITET Infödda 16—29 är svenska 35—54 år medb. 55—74 år Invand— 16—29 år rare 35—54 år 55—74 är
3.78 3.70 3.90
FONO NNm FQ'kO mmm [*LOv—l kaOP COQ NNu—l
3.73 3.63 3.50 3.83 3.70 4.05
LOQ'HONKD
mmqu'm kOkOQ'r—IOÄM kokaQLOLn v—lmLONkOQ' NHHNv—lm FOOOHOÄ Nmmmmm
REGION Storstad 16—29 år 35—54 år 55—74 år Riket 16—29 år i Övrigt 35—54 år 55—74 år PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud 2.1 Tror på högre makt 2.6 Ej troende 3 1
3.85 3.98 3.90 3.63 3.45 3.45
ONHOÄOÄNQF vwvmmm mmmmmm v—lLOOkOSt'N [*lekOkOkO r—ir-lr—lr—lr—Iu—l
OPMFOÄOX MMVNNN
COP kOkO Foo r—lr—l CDC!) NN mm LI') LO ("3 mm
Otrohet: Sexuell otrohet mellan makar Sex: Sex med minderåriga
Homosex: Homosexualitet
Prostitution: Prostitution
Medelv: Medelvärde för ovanstående 4
30.3 Privatmoral
Liksom i det inledande avsnittet redovisas här två aspekter av privat- moralen, dels sexualmoral, dels inställning till bio-etiska frågor. För båda komponenterna visade avsnittet en utveckling mot mer tillåtande synsätt under perioden 1981—1993. För sexualmoralens del var denna utveckling särskilt märkbar under den senaste tre-årsperioden.
Tidigare studier har visat att de som inte omfattar ett religiöst engage- mang tenderar att omfatta en mer tillåtande privatmoral. Eftersom de yngre generationerna visade lägre värden för det religiösa engage- manget kan man vänta att de också kommer att visa mer tillåtande synsätt i de båda komponenterna av privatmoral.
Som exempel på sexualmoral diskuteras här inställning till sexuell otrohet, sex med minderåriga, homosexualitet och prostitution. Här vi- sar tabell 30.4 att det är betydligt fler som accepterar homosexualitet än de övriga typerna av sexuella relationer. Värdena för homosexuali— tet tyder på att inställningen tenderar att vara delvis accepterande, medan inställningen vid de övriga tre typerna av sexuella relationer syns betydligt mer återhållsam. Detta gäller trots de senaste decennier- nas utveckling mot mer tillåtande synsätt.
Ungdomsgenerationen har mer tillåtande synsätt, särskilt beträffande homosexualitet och prostitution. Här syns skiljelinjen snarast gå mel- lan den äldsta generationen å ena sidan och föräldra- och ungdomsge— nerationen å den andra. I en studie av 1990 års EVS-material framkom att ungdomsgenerationen under 1980-talet hade utvecklat en mer strikt sexualmoral (Pettersson 1994). Förklaringen antogs vara rädsla för AIDS. Resultaten från ungdomsenkäten visar knappast någon fortsatt sådan tendens. Den yngsta ungdomsgruppen utmärks inte av någon återgång till striktare synsätt. 1990 års resultat kan därför vara tillfäl— liga och/eller uttryck för mätfel eller motsvarande. En möjlig förkla- ring kan vara att ungdomarnas rädsla för AIDS var mer utbredd 1990 än 1993, kanske beroende på att massiva AIDS-kampanjer då var van- ligare.
Kvinnor tycks ha lättare att acceptera homosexualitet medan män syns mer toleranta gentemot prostitution, eventuellt även gentemot sex med minderåriga. Materialet visar även en viss tendens till mer tillåtande
synsätt i storstäderna.
Resultaten pekar som väntat på en klar skillnad mellan de tre religions- kategorierna. De som omfattar en personlig Gudstro visar mer strikta synsätt; de som inte omfattar någon Gudstro har lättast att acceptera otrohet, homosexualitet och prostitution. Skillnaderna mellan de tro- ende och de som inte omfattar någon tro är störst vid inställning till homosexualitet. Däremot är skillnaderna i stort sett obefintliga när det gäller sex med minderåriga. Här har "alla" en återhållsam syn, d.v.s. att sådana sexuella relationer överhuvudtaget aldrig eller endast uto- mordentligt sällan kan rättfärdigas.
Det syns därför som om religiös tro skulle ha störst betydelse vid så- dana frågor där den allmänna opinionen är på väg att svänga från en restriktiv till en accepterande hållning. Här kan man notera att skillna— derna mellan de olika religionskategorierna är betydande vid fem av de sex moraliska handlingar som är mest acceptabla enligt ung— domsenkäten. De sex mest accepterade handlingarna eller förhåll- ningssätten visade sig vara homosexualitet, skilsmässa, eutanasi, sui- cid, resp. att anställa någon "svart". Av dessa är det enbart vid skils- mässa som skillnaderna mellan de olika religionskategorierna inte är så markerade. Sådana resultat tyder på att det religiösa engagemanget främst utgör en återhållande faktor vid sådana handlingar eller förhåll— ningssätt där utvecklingen håller på att ändras till allmän acceptans. Där "alla" är överens om en återhållsam moral är också de troende återhållsamma; där "alla" är överens om en tillåtande moral är också de troende tillåtande. Däremot skulle religiös tro ha större betydelse där den allmänna opinionen väger mellan acceptans och avståndstagande.
Den andra komponenten av privatmoralen gäller inställning till bio- etiska frågor, här exemplifierade av eutanasi, suicid resp. att döda i självförsvar. Under perioden 1981 till 1993 hade utvecklingen gått mot mer tillåtande synsätt i sådana frågor. För 1980-talets nordiska utveck- ling har utvecklingen skett genom sådant generationsutbyte som har diskuterats tidigare i framställningen. Den nordiska utvecklingen låter sig m.a.o. förstås i termer av att de äldre restriktiva generationerna successivt byts ut mot de yngre, mer tillåtande (Pettersson 1993). Inte minst mot den bakgrunden har det stort intresse att se till dagens gene- rationsskillnader.
Tabell 30.5 Inställning till bio—etiska frågor i olika grupper. Re— sultat från ungdomsenkäten. Medelvärden från lO—gradiga skattnings ska— lor (1 = kan aldrig rättfärdigas; 10 = kan alltid rätt färdigas). Käl— la: 1993 års ungdomsenkät.
HELA BEFOLKNINGEN
16—74 år 8 5.33
16—74 år män .8 5.27 kvinnor 8 5.40
GENERA'I'ION ER
16—29 år 35—54 år 55—74 år 16—29 år män kvinnor
35—54 är män kvinnor
55—74 är män kvinnor
UNGDOMSGENERAT I ONEN
16—19 år 20—24 år 25—29 år 16—19 är män kvinnor
20—24 är män kvinnor
25—29 är män kvinnor
baah mlnin LONF VVK!”
5.70 5.33 4.83 5.57 5.80 5.27 5.40 4.83 4.90
wixmmvookomm kOLOLOkOkOLOLOLnl-O (rhommkaOr—l kOLOLOkOkOlnLOl-OU') mXDMr—ILONOMM WWWQ'Q'VLOWV
5.73 5.70 5.67 5.67 5.87 5.53 5.87 5.57 5.77
VNMMkOCOSDr—lm WVQ'WQ'MQ'VQ' (”##"QOme LOkOkOkOkaOUDkaO
srlnmwsrmrxmq- kaDkOUDkOkaOkOkO
forts tabell 30.5 SOC.EK GRUPP Arbetare Lägre och mellantjm Högre tjänstemän NATIONALITET Infödda 16—29 är svenska 35—54 år medb. 55—74 år Invand— 16—29 är rare 35—54 år 55—74 år
('") [*
LF) memo kOLOkO MUF (fvw
kOQ'm kOkOKD
. . .
C) ox
Q' tvixen—torn» kOLOLOkDLOlD wkaI—DOO') ("=”?QO kaOHwN
&()meka .
REGION Storstad 16—29 å 35—54 å
55—74 å
Riket 16-29 å å
ä
. . . .
i övrigt 35—54 55—74
0 >
LO [*HHWGDN o:>nn.407m qiwtv=rqiv uvmrxuvmtn
POLITIK Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud 5 3 Tror på högre makt 6.1 Ej troende 7 0
kOkOkOkOLDLO kOF kOkqukOLntn kOkO
m (t' LD NH (Nm me' ww
Eutanasi: Dödshjälp; att förkorta livet för en obotligt sjuk Suicid: Självmord
Att döda i självförsvar
MEDELV: Medelvärde för ovanstående tre
Tabell 30.5 visar hur olika grupper ser på de aktuella frågorna. Här kan först noteras att suicid syns vara något mindre accepterat än eutanasi och att döda i självförsvar. Vid de två sistnämnda handlingarna före- ligger klara skillnader mellan ungdomsgenerationen, föräldragenera- tionen och farföräldragenerationen. De yngre har en mer accepterande inställning. Om man jämför ungdomar i olika åldrar finns dock knap- past några systematiska skillnader. De är överens om den något högre graden av acceptans. Man kan därför säga att förutsättningarna för en fortsatt utveckling mot ökad acceptans genom generationsutbyten finns tillhanda, i varje fall beträffande eutanasi och att döda i självförsvar. Beträffande suicid föreligger däremot inga märkbara generations- skillnader, d.v.s. möjliga indikatorer på en eventuell utveckling mot mer tillåtande synsätt.
Vid sidan av generationsskillnadema förtjänar skillnader mellan de politiska och religiösa kategorierna uppmärksamhet. De borgerliga vi— sar genomgående något mer tillåtande synsätt än de med sympatier för vänstern. Som väntat visar de som inte omfattar någon religiös tro mer tillåtande synsätt. Mönstret är detsamma som vid sexualmoralen. En religiös tro kan m.a.o. sägas vara en motkraft mot en allmän tendens till mer tillåtande synsätt i sådant som gäller sexualmoral och bio— etiska ställningstaganden.
30.4 Samhällsmoral
Jämförelsevis strikta synsätt i samhällsmoraliska frågor tillsammans med en betoning av egalitära sociala relationer skulle enligt kapitel 2 vara ett andra särdrag i en svensk-nordisk mentalitet. I inlednings- avsnittet till föreliggande kapitel redovisades utvecklingen under det senaste decenniet för två typer av samhällsmoraliska frågor, dels för sju handlingar som på ett eller annat sätt gäller relationen mellan indi- viden och det allmänna, dels två aspekter som närmast har att göra med synen på demokratin. Vid den första visade sig utvecklingen ha gått mot mer tillåtande synsätt; vid den andra hade utvecklingen gått mot mer individualistiska och mindre solidariska bedömningar. Den allmänna utvecklingen under 1980—talet mot mer tillåtande synsätt kunde endast delvis återföras till generationsskillnader, d.v.s. delvis förklaras i termer av generationsutbyten.
Tillspetsat kan man följaktligen säga att tidigare studier tyder på att de
unga generationerna också vid samhällsmoralen kan betraktas som stormsvalor i en utveckling som skulle leda bort från en strikt sam- hällsmoral, ett av särdragen i den svenska mentaliteten. Inte minst mot en sådan bakgrund är det intressant att se vilka generationsskillnader som visar sig i resultaten från 1993 års ungdomsenkät. Tidigare studier har påvisat tydliga generationsskillnader; de yngre stod för något min— dre strikta och solidariska synsätt (Pettersson 1992a; 1993).
Tabell 30.6 redovisar resultat för de sju handlingar som här används som exempel på samhällsmoral. Här kan man först notera systematiska skillnader mellan de tre generationerna. Ungdomsgenerationen visar mer tillåtande synsätt än föräldragenerationen, som i sin tur visar en mer accepterande hållning än den äldsta generationen. Det finns också en tendens till att skillnaden mellan ungdomsgenerationen och föräl- dragenerationen är större än mellan föräldra- och farföräldergeneratio- nen. När man däremot ser till de tre yngsta ungdomsgenerationema är skillnaderna inte lika systematiska; vid tre av sju handlingar föreligger knappast några skillnader överhuvudtaget. Vid de återstående fyra är tendensen att de yngsta visar mer tillåtande synsätt. I stort kan man därför säga att de yngre visar mindre strikta bedömningar än de äldre generationerna och att det hur som helst inte finns några som helst tecken på att de allra yngsta skulle vara på väg att återta tidigare för- härskande, mer strikta synsätt.
Här är det emellertid viktigt att betona att utsagor om att de yngre visar mer tillåtande synsätt enbart avser jämförelser med äldre generationer. Bortsett från sådana jämförelser kan man allmänt säga att resultaten tyder på strikta synsätt, också bland de unga. De medelvärden som re- dovisas antyder att de flesta anser att de aktuella handlingarna som re— gel inte kan rättfärdigas. Påståenden om att de unga skulle utmärkas av mer tillåtande synsätt bör därför i första hand förstås i termer av att de anser att de aktuella handlingarna endast undantagsvis kan rättfärdigas, till skillnad från deras föräldrar och farföräldrar som skulle anse att de knappast kan rättfärdigas överhuvudtaget. Även om olikheterna är sta— tistiskt säkerställda får man inte överdriva sådana skillnader mellan de unga och de äldre. Man kan lika nästan gärna säga att de är överens om förhållandevis strikta bedömningar.
Kvinnor visar något striktare bedömningar än män, åtminstone vid vissa av handlingarna. Det finns också en svag tendens till att högre tjänstemän visar striktare bedömningar än arbetare. I övrigt visar resp.
Tabell 30.6 Samhällsmoral i olika grupper. Resultat från ungdomsenkäten. Medelvärden från lO—gradiga skattningskalor (1 = kan aldrig rättfärdigas; 10 = kan alltid rättfärdigas). Bidrags— Ej betala Skatte— Köpa Ta muta Ej rapp. Hota str fusk biljett fusk stöldgods skada brytare
HELA BEFOLKNINGEN
16—74 år 2 2
16—74 är män 2.4 kvinnor 2 0
GENERATIONER
16—29 år 35—54 år 55—74 år 16—29 är män kvinnor
35—54 är män kvinnor
55—74 är män kvinnor
UNGDOMSGENERATIONER
16—19 år 20—24 år 25—29 år 16—19 är män kvinnor
20—24 år män kvinnor
25—29 år män kvinnor
. . .
mon NmN quam NNN NLOO NNN
hom mmm OÄOCO mmm ONF NNi—l
. .
(710101meme NNNNNNHNi—l mmommrxmoxo WNNVQ'NNr-IN oxhkooiinoxv'oom NHHmNHI—IHI—l
OQOÄHONLOOÄOX (Or—iHmmNi—li—li—l kDPmkaOOkme mNNmmNNNr-j NLONkOOÄONr—lwi—l mNNmNNNNN hvmwhvvixm NNNNNNNNi—l
. . .
(*ankOOOLOLOOOCO QQMWWQ'Q'MM CDG—Dlxi—ILÖGDINKNIx NNNmNNNNN OkOMNmQ'PNm vmmvmmmmm (r'mkaNkQHPm NNNNNNNNN OOkOQkOMlNCDSF mmNMNmNNN NNmkamOÄFGX mmmmmmwmm (f*(XJIXLOÖlÖli—lkOlN mmmmmmmmcxl
forts tabell 30.6 SOC.EK GRUPP Arbetare Lägre och mellantjm Högre tjänstemän NATIONALITET Infödda 16—29 år svenska 35-54 år medb. 55—74 år Invand— 16—29 år rare 35—54 år 55—74 år
(Y) (*CDQ' NNN
kDMI—l mmm Q'kOi—l NNN
ONkON NNN r—lsttN ooo=r MNN Nan (”vm
. .
ONPLOO'XMN Nu—li—lNi—IN kOkDr—leP (I'NONKNi—IN MKOOCDQ'O'S
m (D#r—lkONCD NNNNNM NNHNNQ” vhkaNkO (”Ni—ICON”)
OCDPQ'NON er—lmNN
. .
REGION
Storstad 16—29 år 35—54 år 55—74 år
Riket 16—29 år
i övrigt 35—54 år 55—74 år
. .
QMNQWM
(x H m kOHmFmN
wamwm OmmkakO mHl—INHH
mmm mmmmmm (")NNMNN
mNNmNm mmm—"ämm
QVNWOÄH NNNNHN WMNQ'Nr—I NNNNNN LDQ'NMMON
oooooooooo . NHNMr—lr—i
POLITIK Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud 3 0 Tror på högre makt 2.9 Ej troende 3 0 Bidragsfusk: Att göra anspråk på sociala förmåner man inte har rätt till
Ej betala bilett: Att undvika att betala biljetten på buss eller tag
Skattefusk: Att skattefuska om man har möjlighet
Köpa stöldgods: Att köpa något man vet är stulet
Ta muta: Att någon tar emot en muta i sitt yrke _ . _ .
Ej rapp skada: Att "glömma" rapportera en skada som man oavsiktligt gjort på en parkerad bll Hota strejbrytare: Att hota en arbetare som vägrar delta i en strejk Medelv: Medelvärde för ovanstående 7 handlingar
CNK) Nm MN meo NN NL!) NN NN kol!)
0 H m COW)
NSF ("=P OKC
sociala kategorier i stort sett samma synsätt. Det finns knappast några märkbara och systematiska skillnader mellan dem som bor storstäder och de som inte gör det. Det finns knappast några skillnader mellan invandrarungdomar och svenska ungdomar, särskilt inte om man ser till den yngsta åldersgruppen. Det finns vissa skillnader mellan de båda politiska kategorierna, exempelvis att de med vänstersympatier har något lättare att acceptera bidragsfusk och svårare att acceptera skattefusk i jämförelse med de borgerliga. När det gäller de religiösa kategorierna finns en tendens till att de som tror på en personlig Gud har striktare synsätt än de som inte tror.
Om man bortser från sådana mindre och jämförelsevis ointressanta skillnader kan man emellertid säga att resultaten för samhällsmoralens del tyder på att strikta synsätt i stort sett skulle vara lika starkt föran— krade i de olika grupperna. Ett sådant konstaterande är sannolikt lika träffande som att säga att de unga skulle visa något mer tillåtande syn- sätt. I det inledande avsnittet sades att kärnan i en nationell anda eller identitet definitionsenligt skulle kunna utmärkas av att de olika gene- rationerna samfällt sluter upp bakom den, att generationsskillnadema är små och obetydliga. Med en sådan utgångspunkt kan man säga att resultaten för samhällsmoralens del tyder på att en strikt samhällsmo- ral, en betoning av det gemensamma bästa, skulle vara ett tydligt kän- netecken på den svenska mentaliteten.
Den andra komponenten av samhällsmoralen gällde bedömningar av önskvärda egenskaper hos "den gode medborgaren". På ett mer teore- tiskt plan sades bedömningarna relatera till de demokratiska grundfrå- gorna och gälla dimensionerna "att följa regler" resp. att "skapa re- gler". Utvecklingen sedan 1987 tydde på att båda dimensionerna tillmättes något minskad betydelse. Två tidigare studier har visat att de yngre tillmäter dimensionerna något mindre vikt än de äldre (Pettersson 1992b). Resultat för några indikatorer inom resp. dimen— sion redovisas i tabell 30.7.
Inledningsvis bör nämnas att de aktuella skalorna var konstruerade så att ett medelvärde om 10 indikerar att samtliga svarspersoner skulle vara överens om att resp. förhållningssätt är mycket viktigt. Resultaten visar att de genomsnittliga svaren ligger runt värdet 8. Sådana värden tyder på att merparten anser att de aktuella egenskaperna eller "medborgardygdema" är viktiga, på gränsen till mycket viktiga. Trots den mindre tillbakagången för båda dimensionerna kan man således
säga att båda fortfarande anses viktiga. Man kan m.a.o. säga att de ak- tuella egenskaperna även efter den begränsade tillbakagången de facto betraktas som "medborgardygder", d.v.s. som angelägna förhållnings- sätt. Den enda egenskap som får lägre angelägenhetsgrad är "att vara aktiv i föreningslivet". I ett jämförande perspektiv kan man emellertid inte säga att svenskarna skulle ligga lågt när det gäller intresse för fö- reningsliv. Man kan snarare säga tvärtom. Det visar uppgifter från EVS-undersökningarna.
Den egenskap som anses allra viktigast är "att bilda sig en egen upp— fattning oberoende av andra". Oavsett vilken kategori man tillhör be- döms detta som den viktigaste egenskapen av de aktuella medborgar- dygderna. Man kan förvånas Över denna rangordning och undra i vil- ken utsträckning det är möjligt och/eller önskvärt att i någon fråga av betydelse bilda sig en egen uppfattning oberoende av andra! Men bort— sett från detta kan man notera att flera undersökningar har visat att den aktuella egenskapen tillmäts den allra största betydelsen (Pettersson
1992b).
Den övergripande bilden av resultaten är att skillnaderna mellan de olika grupperna är begränsade. De olika kategorierna tillmäter i stort sett de olika egenskaperna samma betydelse. Men det utesluter inte att det finns vissa skillnader som förtjänar uppmärksamhet. När det gäller de båda indikatorema på att "följa regler" finns en skillnad mellan ungdomsgenerationen, föräldragenerationen resp. farföräldragenera- tionen. De yngre anser att det är något mindre viktigt att "följa regler". När det gäller indikatorema inom dimensionen "att skapa regler" finns en tendens till att ungdomsgenerationen anser det mindre viktigt att deltai de allmänna valen och en något osäker tendens till att finner det mindre viktigt att hålla sig informerad om vad som händer i samhället. Vid övriga indikatorer inom denna dimension är generationsskillna- dema mindre.
Sammantaget medför dock de nämnda skillnaderna att det finns en tendens till att ungdomsgenerationen tillmäter dimensionerna "att skapa regler" resp "att följa regler" något mindre vikt än de övriga ge- nerationerna. Eftersom en hög värdering av att följa resp. att skapa re— gler betecknades som solidaritet kan man därför säga att ungdomsge- nerationen skulle vara något mindre solidarisk än de äldre generatio- nerna. Det bör noteras att denna karaktäristik enbart gäller vid en jäm- förelse med de äldre generationerna och knappast i någon absolut me-
Tabell 30.7 Inställning till "att följa" och "att skapa regler" i olika grupper. Re—
sultat från ungdomsenkäten. Medelvärden från 10—gradiga skattningskalor (1 = inte alls
viktigt; 10 = mycket viktigt)
Följa Ej smita Medelv. Rösta Aktiv Bilda eg. Vara Medelv. lagar skatten i valen förening uppfattn. inform
BEFOLKN I NGEN
16—74 år 7 8
16—74 är män 7.5 kvinnor 8 0
GENERATIONER
16—29 år 35—54 år 55—74 år 16—29 är män kvinnor
35—54 är män kvinnor
55—74 är män kvinnor
UNGDOMSGENERAT I ONER
16—19 år 20—24 år 25—29 år 16—19 är män kvinnor
20—24 är män kvinnor
25—29 är män
kvinnor
7.50 7.38 7.63
7.85 7.55 8.05
mmm oooooo
bstn—+ ixixoo oxh-H a>wrn rioio Jimin axw.4 r—h—m
7.13 7.60 7.63 7.08 7.20 7.43 7.75 7.58 7.65
7.30 7.75 8.55 7.00 7.65 7.60 7.90 8.45 8.60
mvmwomwwm PwCDENCDCOQGDCD
MPQ'OKNLOOÄQ'Q' [*lexlxlxlxww wmwoooxvvmq' kDkaOkOmew mekOOGJOCDi—l wmmwmwmcom
. .
ONCDHOÅNNGDG) LOLOQ'LO'Q'LOLOUQ'
mwhomhmmw PFQFPFhww
7.00 7.18 7.25 6.88 7.07 7.15 7.20 7.18 7.30
. .
7.40 7.30 7.25 7.15 7.75 6.90 7.75 7.00 7.55
r—mrnuwmrec>c>N PF*G)PINF—P—G)w
HHOHONOHQ LOLDLOLOLOLOSFLOQ' (DOXQDLOOCOHXOO wwwwmwmmm
. .
Qmi—IQ'WOWOON kalekaOklelxlx
vawmcvr—orxoxm r—hrxr—hrsr—wtx
Ummi—ICDCDGDr—iko FPPPPkDFFP
forts tabell 30.7 SOC.EK GRUPP Arbetare Lägre och mellantjm Högre tjänstemän NATIONALITET Infödda 16—29 är svenska 35—54 år är
oxoxw P—P—w a>mtv a>wcn ocqo
minin mcoh wrxh O # P avgiN P—P—P
oimco oren
medb. 55—74
Invand— 16—29 är
rare 35—54 år 55—74 år
GXQ'MFHF O'XOWr—COLOON
Wiwlnkov'w r—b—mrxr—m b—mcnr—d>w menoxaiwcn mrowkomxo kDG>wKOK>m
c &
CD oimrskov—m r—h—wrsr—m OHFOÄCDH LOLOQSFLDLO
. .
REGION
Storstad 16—29 år 35—54 år 55—74 år
Riket 16—29 år
i övrigt 35—54 ar 55—74 år
0 1.0
m NONNNHOO
HMQPNN
oooocoixcooo oxoc>oxouc wazndycio U7W)v(304w qtv'anuöq orxxoa>ocn r—P—wkoa>w 0 (t' P hkomhwoo
(fvkaNkO (*Pwhmm
POLITIK Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud 7 Tror på högre makt 7. 6
mio P—h m
Plx Ou—l mm HP LOQ' Gli—l (NG)
[X
som [*kO PLO
Följa lagar: Att alltid följa lagar och förordningar
Ej smita skatten: Att aldrig försöka smita från skatten
Rösta i valen: Att rösta i de allmänna valen
Aktiv i förening: Att vara aktiv i föreningslivet Bilda egen uppfattning: Att bilda sig en egen uppfattning oberoende av andra Vara inform.: Att hålla sig informerad om vad som händer i samhället MEDELV: Medelvärden för de 2 resp 4 handlingar som föregår resp. medelvärde
7.15 7.25 7.57 7.18 7.60 7.63 6.80 7.32 7.83 7.15 7.23 7.60 7.10 7.65 7.53
ning. Också de unga tillmäter båda dimensionerna förhållandevis stor betydelse, låt vara något mindre än de äldre. Här kan slutligen tillfogas att en tidigare studie har visat att de ungas något mindre uppslutning kring en solidarisk syn samtidigt innebär att de är mer inriktade på för- ändring än de äldre, som i sin tur skulle vara mer inställda på att för- valta (Pettersson l992b). Den solidariska samhällssynen kan nämligen associeras med en förvaltande syn. Med ett sådant tillägg framstår de ungas något lägre värden för den solidariska, demokratiska synen som än mindre oroande.
De tre ungdomsgenerationema är i stort sett homogena vid de båda demokratiska grunddimensionerna. De allra yngsta är m.a.o. inte min- dre "solidariska" än de som börjar närma sig 30-årsåldern. De enda tydliga tendensen är att de allra yngsta anser det mindre viktigt att delta i de allmänna valen, något som inte är särskilt förvånande med tanke på att merparten av dem ännu inte har rätt att göra så.
I övrigt finns knappast några tydliga och systematiska skillnader mel- lan de olika sociala kategorierna. Ett undantag är måhända att de som omfattar en personlig Gudstro är mer benägna att "följa regler" än de som inte omfattar någon tro. Möjligen kan man också säga att de är mer benägna att " skapa regler". På samma sätt finns en tendens till att kvinnor är mer benägna att både "följa" och att "skapa" regler, d.v.s. att vara mer "solidariska" än män. Dessa skillnader följer mönster från tidigare studier (Petersson et al 1989; Pettersson l992b).
Sammanfattningsvis kan man emellertid konstatera att det knappast finns några dramatiska skillnader mellan olika grupper vid de båda si— dor av samhällsmoralen som har diskuterats 1 detta avsnitt. I stort tycks merparten vara överens om en strikt samhällsmoral. Även om de yngre har något mer tillåtande och 'anti-kollektivistiska" synsätt än de äldre kan man säga att likheter mellan resp. grupper är det dominerande in- trycket.
Men att skillnaderna är begränsade utesluter självfallet inte att de skulle kunna ha betydelse på sikt. Om små och successiva generations- skillnader adderas tillräckligt länge kan de till slut bli betydelsefulla. Det är en öppen fråga om en sådan addering kommer till stånd och vil- ken eventuell betydelse den i så fall skulle få. Alla stormsvalor förebå— dar inte storm; inför möjliga förebud är passiv väntan knappast den klokaste åtgärden.
Kapitel 31 Framgång som livsmål
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Kapitlet behandlar framgångs— och konkurrensorientering som ett livsmål. Ungdomar anser oftare än äldre att ansträngning är viktigast för framgång. Aldre betonar mera de personliga kvalifikationerna. Ungdomar lägger också oftare orsakerna till nöd på orättvisor, medan de äldre betonar otur. Resultaten tyder alltså inte på att ungdomars värderingar i detta avseende skulle vara i linje med en mera postma- terialistisk orientering.
Unga mån har en mera kompetitiv inställning än unga kvinnor. Bland ungdomar finns även de vanliga partipolitiska åsikterna, där vänstern förklarar att nöd beror på orättvisor medan borgerliga hänvisar till
modernisering och lathet.
I alla tider har äldre generationer förfasat sig för att ungdomen inte tar ansvar för sitt liv, för deras bristande företagsamhet och deras avvik- ande leverne och kultur. Ett centralt tema gäller försörjningsansvarets fördelning mellan deras föräldrar, samhället och ungdomarna själva under etableringsfasen. Kritiken mot ungdomsgenerationen, eller rättare sagt mot alla ungdomsgenerationer, har många bottnar. En har att göra med psykologiska svårigheter hos föräldragenerationen att acceptera att ungdomar går sin egen väg, som inte alltid liknar deras egen. En annan med att ungdomar i viss mån bildar egna delkulturer som äldre generationer upplever som främmande. Svingpjatten, Beat- les, hippiekulturen och rocken blev symboler för ungdomsgeneratio- nens lättja och världsfrånvändhet.
En annan aspekt är de kostnader som försörjningsansvaret för med sig, för föräldrarna och för samhället. Etableringsfasen ställer allt större krav på alla parter, på föräldrarna (längre försörjningstider, utbild- ningsstöd), på samhället (utbildning, studiestöd) och på ungdomarna själva (senare inkomster, studieskulder, hårdare konkurrens om job- ben). Samtidigt som etableringsfasen har förlängts, har ungdomar in- lemmats i folkhemmets jämlikhetspolitik, med ordnad studiefinansie- ring, höjda ungdomslöner och ett golv för levnadsstandarden genom socialförsäkringssystemet. Allt detta innebär ökande spänningar mellan ungdomarna och föräldragenerationen, och mellan ungdomarna och offentliga sektorn. Det är därför naturligt att etableringskostnaderna står under debatt, liksom tidigare. Och det är naturligt att skjuta över försörjningsansvaret till ungdomarna själva, mot ökat eget an- svarstagande.
I detta kapitel ska vi redovisa hur ungdomar ser på framgångs- och konkurrensorientering som ett livsmål. Amnet har berörts tidigare i rapporten i anslutning till arbetsmoral, ekonomisk moral och uppfos- tringsideal (kapitlen 8, 13, 18). I detta kapitel sammanförs dessa data med mera övergripande information om ungdomarnas föreställning om orsaker till framgång resp till nöd, där vi ställer arbetsamhet mot andra orsaker. Ungdomarnas ställningstaganden jämförs med äldre genera- tioners synpunkter i dessa avseenden. Underlaget är ungdomsenkäten.
31.1 Orsaker till framgång
Vad är det som är "viktigt för att få framgång i livet"? Enkätdeltagarna fick välja mellan:
familjens ställning: klass och inkomster, personliga kvalifikationer bra utbildning att man anstränger sig
tur
Alternativen representerar de tre huvudfårorna klassamhället, egna meriter och slumpen. Ungdomarnas val skiljer sig relativt tydligt från äldre generationer, men inte så att ungdomar skulle vara mindre fram- gångsinriktade än äldre utan tvärtom. 29 % av ungdomarna menar att det viktigaste är att man anstränger sig (tabell 31. 1). I föräldragenera— tionen, som rimligen har haft längre erfarenheter för att bedöma saken, rör det sig om 12 %, och bland de äldsta om 19 %. Äldre anger oftare personliga kvalifikationer, som är ett mera oprecist samlingsbegrepp som inkluderar utbildning, medfödda och ärvda egenskaper. Ungdomar går således mera direkt på ansträngning. Bland tonåringarna anger mer än var fjärde bra utbildning parallellt med ansträngning.
Det är relativt få som pekar på familjens klass och inkomster (12 %). Enkätdeltagarna kunde ange två skäl till framgång (viktigaste och näst viktigaste). I tabell 31.1 visas även vilka skäl som nämndes av ungdo— marna (första eller andra val). Totalt har var femte angett familjens klass och inkomst, och i samma utsträckning bland unga och gamla. Varannan har tagit med ansträngning, och detta val är klart vanligare bland ungdomar än i föräldragenerationen (53 resp 38 %).
Även här framkommer tydliga könsskillnader. Unga män är mera framgångsinriktade. Fler män än kvinnor väljer ansträngning (32 resp 26 %), medan unga kvinnor istället betonar personliga kvalifikationer. Här finns det också klara skillnader mellan vänster och borgerliga. Vänsterungdomar betonar familjens klass, medan borgerliga oftare menar att det är personliga kvalifikationer som avgör. Samma syn- punkter har högskoleutbildade.
I ungdomsenkäten ställdes en mera direkt fråga om ansträngning ger
Tabell 31.1
16—29 16—29 16—19 20—24 25—29 35—54 55—74 16—19 20—24 25—29 35—54 55—74 16—19 20—24 25—29 35-54 55-74
år är
år
Viktigast för framgång
livet:
familj: personl ansträn— bra
klass, kvalif. ga sig
12.1 28.9
män 13.0 24.8 kvinnor 11.2 33.2
11.5 15.8 9.6 33.1 15.1 34.6 14.6 49.2 15.9 38.1 män 12.0 14.5 män 8.8 27.3 män 17.9 30.0 män 17.9 47.3 män 19.6 32.1
kvinnor 10.9 17.2 kvinnor 10.5 39.2 kvinnor 12.1 39.4 kvinnor 10.9 51.4 kvinnor 12.8 42.9
FAMILJETYP
Kvarbo
Ensambo Sambo utan barn 10.8 34.2 Sambo med barn 16.2 34.9 SYSSELSÄTTNING
I utbildning 11.2 24.3
I till
f.
16—24 är 11.7 20.8 16—24 är 8.0 32.5
arbete 9 8 31.2
1 fast arbete 1115 35.9
Anställda
10.9 34.4
Arbetslösa 14.6 26.3 Sysselsättn.probl. 13.1 29.2
28.8 32.0 25.5 31.1 30.9 25.2 11.6 19.2 31.1 36.1 28.7 13.7 18.8 31.1 25.4 21.4
9.1 19.5
30.8 32.2 31.7 24.0 28.4 28.7 28.5 28.7 26.3 28.2
utbildn. 15.6
Föreställningar om skäl för framgång. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.
Nämmner:
arbete
tur familj ansträng— ger ej 0 klass ning
H (x
INS” XDF
HINQ'NO FFl—DSFN
u—IHOK'DkD [Nusbaum
01")!wa bmmwo
MNKDF komma)
moi—lmoon 1110leth
19.2 52.6
framgång
lx Ln
("):—| uno
PWPPH lnlnlanan
mu—tvxom mmmmm
HONONO wwwmm
LOPKDO mmmko
ixixmmoxeo mmmmmn
1)
forts tabell 31.1 SOCIOEK. GRUPP Arbetare 12 7 29.2 29.3 11.2 Lägre/mellan tjm 5.2 42.5 29.8 10.6 Högre tjänstemän 6 3 48.4 24.8 12.1 SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar 13.8 27.5 30.4 13.1 Arbetarbarn 14.3 25.4 31.5 16.3 Tjänstemannabarn 9.2 34.5 30.4 16.8 Infödda svenskar 11.0 29.4 29.5 15.5 Invandrare 24.3 24.2 22.7 17.4 Storstad 10.8 32.0 29.5 18.1 UPPVÄXTMILJÖ Fullständig 12.5 30.0 28.5 15.4 Splittrad 10.7 27.1 29.5 16.6 Flyttade vid 15—18 12.8 31.3 28.2 9.1 PARTISYMPATIER Vänstern 14.9 30.2 30.5 14.9 Borgerliga 9.6 40.3 28.6 13.8 RELIGION Tror på Gud 12.2 28.1 30.0 12.8 Tror på högre makt 11.3 30.0 28.4 13.5 Ej troende 12.1 28.8 30.8 21.3 UTBILDNING (=2 år efter grsk 16.2 27.4 30.0 8 9 Skolslut före 19 15.5 28.1 27.3 8.8 Högskoleutb. 6.3 46.5 23.5 15 5 STUDENTURVAL Socialt arbete 8.0 36.0 8.0 32 Internat. ekonomi . 66.7 16.7 11 Sociologi 13.2 45.3 22.6 9. Samtliga 7.9 50.0 17.5 14 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 14.8 39.7 18.9 12.6 16—74 år män 16.6 36.5 20.1 11.3 kvinnor 12.9 43.0 17.6 14.1
19.2 12.5 11.1
Noon mem:
19.6 21.7 16.7 17.9 33.4 20.6
vioommom hmwixmxo
19.0 19.2 19.6
mon—t town
22.9 15.2
NNO kaD
17.9 17.8 23.1
thf'l'Q1 WXDLH
23.3 23.1 12.5
ax.—lm (DOWN
O (0
0 20.0 .1 0.0 4 28.3 9 17.5
'SI'v—l Uno
21.7 21.6 21.7
PNN vin—r
OWS?!” anLn
oxonnrxooxo lntnLnLnle
LOOP
inom
ON kom
("1th mmm
moon mmm NOLDXDKO mr—lFN mmm kovoo
16—29 år om inte annat anges 1) Medelvärden på en skala 1—10 (se text sid. 486)
framgång. Man skulle välja mellan två påståenden: På lång sikt ger arbete oftast framgång i livet
Hårt arbete ger inte nödvändigtvis framgång. Framgång är ofta en fråga om tillfälligheter och förbindelser.
Svaret skulle ges enligt en tiogradig skala där 10 motsvarar att man helt instämmer i det senare alternativet. Hög poäng innebär att man anser att hårt arbete inte alltid ger framgång. Tabell 31.1 visar att unga kvinnor är klart mera pessimistiska än unga män (6,1 resp 5,3). Inte heller här finns det några större generationsskillnader. Vänsterungdo— mar är naturligtvis mera pessimistiska än borgerliga, medan troende ungdomar är mera optimistiska än icke troende.
31.2 Orsaker till nöd
Ett annat frågebatteri (samma frågeteknik) gällde motsatsen till fram- gång: här gällde det att ange Viktigaste och näst viktigaste skäl till "att det finns människor som lider nöd i vårt land", där man kunde välja mellan:
för att de har otur för att de är lata och saknar vilja för att det finns mycket orättvisa i samhället för att det är ett oundvikligt resultat av den moderna
utvecklingen
Här visar enkätsvaren ett annat svarsmönster. När det gäller orsakerna till framgång ansåg ungdomarna ansträngning och personliga kvalifi- kationer Viktigast. När det gäller orsakerna till nöd anges i stället orättvisa och därefter modernisering (tabell 31.2). Endast 16 % är be— redda att skylla på lathet.
Här finns det också tydliga generationsskillnader. Ungdomar nämner oftare orättvisor som orsak, medan de äldre mera hänvisar till otur. Ungdomarna har även här en mera samhällskritisk hållning än de äldre, liksom visats i tidigare kapitel. Unga kvinnor är mest samhällskritiska och pekar på orättvisor, medan unga män oftare pekar på lathet och individualiserar i skuldfrågan.
Här går också en grundläggande skiljelinje mellan vänster och borger- liga, där vänsterungdomar ser nöd som en konsekvens av orättvisor, medan borgerliga pekar på otur, lathet och det moderna samhället. Skillnaderna mellan olika utbildningsgrupper är relativt små, men däremot mycket stora mellan de tre studenturvalen. Studenter i internationell ekonomi anger oftare lathet som orsak till nöd än stu- denter i socialt arbete och sociologi, som verkar ha en annorlunda verklighetsbild (58 resp 15 %). De senare pekar istället på orättvisor.
31.3 Uppfostringsideal
Uppfostringsideal speglar dels människors mera grundläggande per- sonlighetsdrag, dels rådande pedagogiska förebilder. Ungdomars be- dönmingar har ett intresse med tanke på de Värden de vill föra vidare till nästa generation, men också som en indikation på deras egen erfa- renhet av sin egen uppväxttid. Variationer mellan generationer kan också ge en bild av tidstypiska värdesystem. Här är vi intresserade av vad ungdomarnas uppfostringsideal kan avslöja om deras egen inställ— ning till framgångsinriktat beteende.
I ungdomsenkäten ingick ett större frågebatteri med en lista över "egenskaper som föräldrar ska uppmuntra sina barn att lära". Egenska- perna kan sorteras i att barnen ska vara fogliga ("väluppfostrad, ly- dig"), framgångsinriktade ("flitig, beslutsam, uppfinningsrik"), an- svarstagande ("sparsam, känna ansvar"), samt moraliska ("tolerant, osjälviska"). Det gällde att välja högst fem egenskaper. Som viktigaste egenskaper anges att känna ansvar (88 %), självständighet (72 %) och vara väluppfostrad (63 %).
Dessa resultat redovisas utförligt i kapitel 18. När det gäller fram- gångsinriktat beteenden är unga män mera angelägna än unga kvinnor (barnen ska vara beslutsamma, flitiga, uppfinningsrika). Unga kvinnor betonar istället oftare moraliska aspekter (tolerant, osjälviskhet). Ge- nerationsskillnaderna är inte särskilt stora. De tyder inte på att ung- domars uppfostringsideal skulle skilja sig från de äldres beträffande framgångsorientering.
Tabell 31.2
Viktigaste orsak till nöd: otur lathet orätt— moderni— sering
visa
16-29 16—29 16—19 20—24 25—29 35—54 55—74 16-19 20-24 25-29 35-54 55—74 16—19 20—24 25—29 35—54 55—74
är är
män kvinnor
män män män män män
kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor kvinnor
FAMILJETYP
Kvarbo
Ensambo Sambo utan barn Sambo med barn SYSSELSÄTTNING I utbildning
I till
f.
16—24 är 16—24 är
arbete
I fast arbete Anställda Arbetslösa
Sysselsättn.problem
11.3 11.9 10.7
7.5 11.9 13.6 15.8 20.1 8.3 11.9 14.5 15.8 24.1
6.7 11.9 12.7 15.7 16.8 7.5 13.6 12.4 12.5 9.9 10.5 13.5 12.7 12.9 11.7
16.1 19.9 12.0 16.5 16.2 15.6 14.7 19.8 21.4 19.6 19.0 14.2 17.9 11.4 12.5 12.0 15.2 21.4 14.7 17.4 16.6 15.4 16.7 13.6 15.6 15.1 13.7 15.7 44.8 37.9 52.1 47.9 44.3 43.1 35.7 31.4 40.1 39.1 35.3 35.3 22.3 56.2 49.8 51.3 36.1 38.9 46.9 41.2 45.0 48.5 45.9 46.4 42.4 43.5 47.2 45.1 23.5 25.4 21.6 22.9 23.7 23.9 28.4 17.4 23.2 24.6 27.8 29.5 22.3 22.5 22.7 19.7 27.2 13.4 25.5 24.1 23.1 20.8 23.7 26.0 24.9 25.2 19.4 22.8
Föreställningar om skäl för nöd. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.
35.7 41.8 29.3 30.8 37.0 38.0 36.6 30.9 37.3 42.1 44.8 41.0 28.6 24.0 31.7 30.8 31.7 32.9 30.8 35.7 41.8 37.4 34.8 34.5 37.6 36.9 31.3 36.1
la el 2a val: lathet orätt— visa
64.6 58.2 71.4 68.4 66.2 60.3 55.3 49.0 59.6 62.9 52.6 48.0 47.3 77.7 69.7 68.5 63.5 50.3 67.7 62.4 62.6 66.8 65.6 66.3 62.7 63.7 64.2 64.4
forts tabell 31.2 SOCIOEK. GRUPP Arbetare Lägre/mellan tjm Högre tjänstemän SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar Arbetarbarn Tjänstemannabarn Infödda svenskar Invandrare Storstad 16—29 är UPPVÄXTMILJÖ Fullständig Splittrad Fullständig män kvinnor Splittrad män kvinnor Flyttade vid 15—18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud Tror på högre makt Ej troende UTBILDNING (=2 är efter grsk Skolslut före 19 Högskoleutb. STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 år 16—74 är män kvinnor
11.7 10.8 13.9 11.9 12.1 14.2
'th anna)
15.5 16.7 14.3
20.5 16.9 18.5 14.9 17.6 16.5 12.0 22.2
5.7 12.3
16.3 16.5 16.1
47.5 41.8 42.3 48.4 52.3 39.6 45.2 42.7 41.9 44.0 47.6 36.7 52.0 40.8 54.0 47.8 53.6 29.0 40.5 46.7 38.7 46.5 44.5 44.3 60.0 33.3 54.7 49.1 37.7 33.4 41.9
16—29 är om inte annat anges
31.4 Viktigaste livsmål
Enligt teorin om den tysta revolutionen skulle ungdomsgenerationens värderingar i växande utsträckning präglas av post-materialistiska fri- hetsvärden till skillnad från föräldragenerationen, som präglats av väl- färdsstatens uppbyggnad och är mera orienterade mot trygghetsvärden (Inglehart, 1977). Teorin talar om en förskjutning från materialism till självförverkligande, från kollektivism till individualism, och från hårt arbete, flit och sparsamhet till personlig tillfredsställelse. Dessa värde- ringar skulle generationerna bibehålla under sin livstid, och de skulle kunna följas som åldersskillnader framöver. Successivt skulle en vär— deförskjutning växa fram underifrån i åldrarna, när äldre ersätts av yngre.
Möjligheten att pröva teorin hänger samman med begreppens exakthet, och hur väl de i praktiken kan operationaliseras och mätas. Teorin för- utsätter också en stabil utveckling utan dramatiska kast. Chocker kan emellertid påverka ungdomsgenerationen under uppväxtåren (t.ex. depression), och inverka på deras värderingar på lång sikt, och de kan också påverka de äldre generationerna. Det finns inte mycket i 1993 års ungdomsenkät som styrker att ungdomsgenerationen skulle präglas av mera post—materialistiska värderingar. I flera kapitel har vi sett att ungdomar ställer större krav på välfärdsstaten än de äldre, de kräver mera av jämlikhet, och de betonar oftare ansträngning för att få fram- gång. I fråga om uppfostringsideal betonar de yngre oftare osälviskhet, och enkätsvaren tyder inte på att de äldre skulle vara mera angelägna om egenskaper som flit och uppfinningsrikedom.
I tabell 31.3 visas svaren på en enkätfråga som pejlar "vilka livsmål som är viktigast just nu" för dem, där alternativen var:
att bli rik att bli erkänd, att få en social position att leva som Du själv vill och trivs med att arbeta för samhället.
Även denna fråga gäller postmaterialistiska värderingar ("leva som man själv vill"). Enkätsvaren ger emellertid inte mycket ledning i frå- gan om olika generationer skiljer sig när det gäller grundläggande vär- desystem. Frihetsmålet dominerar i alla åldrar, och det finns inga större
skillnader mellan generationerna (tabell 31.3). De äldre verkar snarast vara något mera frihetsorienterade än ungdomsgenerationen. Här måste man också reservera sig för risken att få socialt önskvärda svar: att vilja bli rik, eller att få en social position är anspråksfullt, och inte precis vad man utan vidare vill berätta i en enkät. Att leva fritt är mera acceptabelt och att påstå att ens Viktigaste mål är att arbeta för sam- hället är närmast förmätet. Om man accepterar att sådana metodfel in- verkar på nivåer men inte lika starkt på tendenser och gruppskillnader kan man ändå dra vissa slutsatser. Då finner man att ungdomar är mera intresserade av rikedom och social position än de äldre, och lika in- tresserade av samhällsarbete. Det finns också vissa skillnader mellan unga kvinnor och män, där kvinnorna är mindre intresserade av rike- dom och position. Vänsterungdomar och troende är mera intresserade av samhällsarbete.
Tabell 31.3 Livsåskådning. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.
Viktigaste livsmål: bli social leva samhälls— rik position fritt arbete
16—29 är 6.2 4.7 81.5 4.1
16—29 är män 8.2 5.8 77.6 4.7 kvinnor 4.1 3.5 85.6 3.6 16—19 är 6.0 3.9 81.5 5.1 20—24 är 6.0 6.0 80.2 3.8 25—29 är 6.5 4.0 82.8 3.7 35—54 är 2.6 2.1 85.9 5.9 55—74 är 3.0 1.1 84.1 2.8 16—19 är män 8.1 5.0 75.7 7.0 20—24 är män 8.6 7.5 75.5 3.3 25—29 är män 7.7 4.8 81.0 4.2 35—54 är män 3.8 2.7 82.4 8.0 55—74 är män 1.8 0.9 78.6 4.5 16—19 är kvinnor 3.8 2.7 87.6 3.1 20—24 är kvinnor 3.2 4.4 85.1 4.4 25—29 är kvinnor 5.2 3.1 84.7 3.1 35—54 är kvinnor 1.3 1.5 89.9 3.6 55—74 är kvinnor 4.0 1.3 88.6 1.3 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 är 5.9 .1 80.2 4.5 Ensambo 16—24 är 4.7 0 80.7 7. SYSSELSÄTTNING I utbildning 5.8 5.7 79.9 5.7 I tillf. arbete 4.5 6.3 83.9 3.1 I fast arbete 4.7 2.7 86.9 2.3 Anställda 4.7 3.8 86.0 2.5 Arbetslösa 8.0 4.2 76.9 5.2 Sysselsättn.problem 8.2 5.3 78.3 3.9
Tabell 31.3 forts Livsåskådning. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993.
Viktigaste livsmål: bli rik
SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar Arbetarbarn Tjänstemannabarn Infödda svenskar Invandrare 1 Storstad UPPVÄXTFAMILJ Fullständig Splittrad Flyttade vid 15—18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud Tror på högre makt Ej troende UTBILDNING
mm
(= 2 är efter grsk. 8. Skolslut före 19 är 7.
Högskoleutb. 1. STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi 8. Sociologi Samtliga 2.
HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 3 16—74 är män 4 kvinnor 2
16—29 är om inte annat anges
U'IOU'IU'IO'tUl
U'lO'tU'l kDNLD
(DU'IP-
omoowoooo
omm Px]
U'IU'IOX
.6 .5 7
social
XII—'Nm mww
www
mmm-bwh.) mupmwto
une—w WHO
uma då» wHI—Å NU)
kOthx.)
kOWmO
xlNkD
leva
83. 84. 86. 83. 56. 84.
82. 80. 83.
81. 86.
76. 79. 85.
81. 80. 86.
76. 83. 84. 82.
84. 80. 88.
U'lkDUJO (DNI—' OHN (IUI ibmblå NkaolbUlw
www
www HU'I
ww
komp
PONHPP |S>|I>ONCO|£>H
Nibw com wU'lxl HU'IG)
(Adm
moo-
qu
samhälls— position fritt arbete
U'IO'tUT
Kapitel 32 Inställning till olika samhällstyper
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
I detta kapitel redovisas mera övergripande ställningstaganden till tio önskvärda samhällstyper (se definitioner i anslutning till texten). Indi- vidualistiska värderingar (för marknadsekonomi, individuell frihet) är inte vanligare hos yngre än hos äldre generationer. De yngre redovi- sar mera av kollektivistiska värderingar (för jämlikhet, socialism) än de äldre. Dessa resultat överensstämmer inte med hypotesen om den tysta revolutionen, enligt vilket nya årskullar av ungdomar successivt under uppväxttiden skulle tillägna sig mera individualistiska värde- ringar, som skulle förändra opinionsläget i befolkningen. Kvinnor, föräldrar, arbetare, lågutbildade, vänsterungdomar och arbetslösa är, relativt sett, mera positiva till jämlikhet och _socialism, och negativa till marknadsekonomi och individuell frihet. Aven troende ungdomar är liksom vänsteranhängare mera positiva till jämlikhet och negativa till marknadsekonomi.
Jämställdhet kommer högst upp på listan över önskvärda samhällsty- per, både för kvinnor och män och i alla generationer. Kvinnor är gi-
vetvis mer positiva.
Inte ungdomar, utan äldre generationer är mera positiva till det eko- logiska samhället. Detsamma gäller för kvinnor, troende, högsko- leutbildade och vänsterungdomar. Inte heller tekniksamhället attrahe- rar ungdomar mer än de äldre. Här är det män, borgerliga och högut- bildade som är mest positiva.
"Lag och ordning " kommer också högt på listan, mest bland borger- liga ungdomar och i den äldsta generationen. "Svenska traditioner" känns lika angelägna i både ungdoms— och föräldragenerationen, men ännu mer i den äldsta (över 55 år). Respekt för auktoriteter har bot- tennoteringen i listan över olika samhällstyper.
I en sammanfattande fråga angav 62 procent att de var nöjda med nuvarande samhälle, högre andelar i äldre generationer. Denna andel har minskat sedan 80-talet. Mera kritiska är kvinnor, vänsterung- domar, arbetare, lågutbildade och arbetslösa. Troende och högutbil- dade var ner nöjda.
Politiska värderingar brukar ofta sammanföras till system, inom vilka man försöker inordna ställningstaganden i de mängder av nya frågor som man konfronteras med i det dagliga nyhetsflödet, liksom i vår dagliga verksamhet. Sådana system kan karakteriseras som ideala samhällstyper, såsom marknadsekonomi, socialism, tekniksamhälle, rättssamhälle, eller ekologiskt samhälle. Sådana beteckningar utgör riktmärken mot vilka vi orienterar våra dagliga ställningstaganden, och där vi strävar efter kongruens mellan olika värderingar. Många män- niskor väljer en samhällstyp såsom ett ideal och anpassar sina värde- ringar i detaljfrågorna därefter. Detta ideal blir en del av vår identitet, och det ger oss även en positiv självuppfattning som rättrådiga, realis— tiska, kunniga eller pålitliga. Ibland kan det bli frågan om något av en livsåskådning som man okritiskt och dogmatiskt håller fast vid, oavsett nya kunskaper och uppenbara konflikter med andra värderingar. Stere- otypa föreställningar om samhällstyper ingår som ett viktigt element i massmediaflödet som tenderar att förenkla komplexa skeenden och samband.
Intervjupersoner har i allmänhet lätt för att ta ställning till övergri— pande frågor om vilka samhällstyper man bör satsa på. I ungdomsen— käten ingick tio alternativ. Frågan var formulerad som ett antal påstå- enden som skulle bedömas enligt en tiogradig skala, där 1=bra förslag och 10=dåligt förslag:
Satsa på ett samhälle med mer privat företagsamhet och mark- nadsekonomi
Satsa på ett socialistiskt samhälle
Satsa på ett jämlikt samhälle där skillnaderna mellan männis- kors inkomster och arbetsförhållanden är små.
Satsa på ett samhälle med mer frihet för enskilda människor att göra som de vill
Satsa på ett samhälle med mer jämställdhet mellan kvinnor och män
Satsa på ett miljövänligt samhälle, även om det innebär låg el- ler ingen ekonomisk tillväxt
Satsa på ett samhälle som utnyttjar avancerad teknik som datorer och industrirobotar så att produktionen blir effektiv
Satsa på ett samhälle med mer lag och ordning
Satsa på ett samhälle som slår mer vakt om traditionella sven- ska värden
Satsa på ett samhälle där man har större respekt för auktorite- ter
I tabell 32.1 redovisas medelpoäng i olika grupper, där således lågt värde anger att man är mera positiv. Värdena ligger som synes relativt väl samlade kring 4-5, med lägsta värde, dvs flest positiva, för jäm- ställdhet (3,6) och högsta värde för respekt för auktoriteter (8,0), som alltså de flesta var negativa till.
me am e ,08 9_/4287. 8.39nu4 Oqilpoo 7.20Fb l . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . d a1i 1 4.8 QUQJR38.1 1_37,4.1 6,0142_A lköoal Menna 6 6,3 Spoauöul 6,0cv7.7 =35rocv7 SFDAVG nvm u % n s t . & M 0 119 111.3039 nv6.4w:4 5.6—1134 4n:A_1 . FHM 8 8_/ 7.8—89o7 WIQvRVBAö 7_/no9_/ 7_/Rc8 0 s 1 eu _ ra 1 r _ a & m 5 :JS 7.3fbnvl =33,o:u1 9.4,onv0 6.4=34 1 . . . . . o . . . . . . . . . . . . . . . . a : a 0 4 4.4 4.4.4.4.4 4.4 4.4.4 A44.A.=J4 4 4.4 4 k )r.l S & t t n rth g e x c n a & 0.1 2 123 0.3132_b 9.211Ro8 114.3Av5 044130 P n aim 4 4.4 4.4.4A43 13A.4_3q3 4.4A44.3 4.44.4 i 1 10 a t t gC . & .awum 3 69 43288 77633 19843 3027 1 ...................... d : V & =. 4_5 5.5:34.4 4.4A=A.4 fo=45_b_b 5FD=38 e /.a.t M . 3 _t .9 Ög ao, " jtl 6 8.4 5roao3ne 8n/RV4A2 2.44.1.2 5,b£c6 1 .111 . . . . . . .. . .. . . . . .. . . . .. E_n Zmum 4 4.4 A.4.44.4 4.4.4A44 A.4.4A.4 4.44.4 te V st d. 11% mkt 6 0.1 2fonu5.4 8,U117_/ 6.24.2.4 3,07,8 l s . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . än mt 3 43 33333 3 433 333 3333 .me e. 6 S 1.3h & m & 1. 132 5.1q4138 A4232 3.2 :3041e4_4 4.0.3 1 . _ . . . . .. . .. . . . . .. . . . . .. a.w hTm & 4 4.4 A.4.44.4 A_4A4A.5 4—JA.4.4 4.4.44 ..... m..... .1 d S_mqbnnm. 6 03 56806 99246 13445 6495 a a a.1 4 =34 4.4,4234 A_4_b=o4 A_4Å4A.4 4.4A.4 ll Dill 1.1 iä &. f_K & a m 3 6.1 114.4w17 4.7.0115 8.1.2139 3.27,1 .1 . . . .. . .. . . . . . . . . . g . a c s 6 6,0 6foco6,b 6rofowlö :36,0Ac6 6fbäoö n7 soi .19 " Sl nA. 1_d & m 8 6 O n.7.7.9 8 7_b,biö.3 deoJQVZ 3 8,b,o,8 l . . . .. . .. . . . . .. . . . . .. ä.i e.k n 4 4.5 :34.4A.4 A.4.4A.5 =e4A4=34 4.4.44 t 3 d r 0 S nak rr n , Ime r rrrrr .a.a Ir 0 00000 n e n nnnnn 44rn n n nnnnn 22ar O ni nnnnn .liiii __ba 1.1 ä V "ana äna ä V v v v v 6.6 h .t m.K m m m m m k.Kukk.k P.l11n 2.1 Y a.a 3n r r rrrrr rrrrr rrrrrT te ilh & ä äiaäiaa äiaaiaä äiaälaåuw oo um l e n. 9 0,4.q,4.4 o.d.q,4 A. 0,4 9 4 4 L.b.m 0 o e.a 2 2 112_2:37 112—2:37 1.27.5q/I raum.m b _ _ __ _ _ _ _ __ _ _ _ _ _ __ M & S & e 6 6 6AU=35FD 6nU=35FD 6.0:35_o v n a a TS 1 1 12235 12235 12235FKESS
64.7 59.1 64.7 62.9 51.1 57.9
8.3 8.4 8.2
864 44.4.
4.5 4.2 4.4
252 444.
4.3 4.2 4.3
5.4 5.3 5.8
4.7 4.8 4.7
3.4 3.8 3.7 3.6 3.6 3.3
422 4.3 4.3 4.2 4.2
4.5 4.9 4.7 4.2 4.
6.3 6.6 6.5 .0 5.9 6.2 4.9 4. 4. 5
SYSSELSÄTTNING I utbildning
arbete Sysselsättn.probl 4.8
I tillf. I fast arbete
Anställda Arbetslösa
59.9 58.5 52.1 63.9 64.3 58.5 64.2 55.4 66.9 61.5 58.5 52.6 56.6 68.9 64.4 56.8
70 68
52.
06 42
8.6 8.1 6.1 6.4 8.8 6.4 7.9 8.5 8.0 8.5 8.7 9.6 9.5 6.2
88 66
73 45
55 44
23
4.3 4.3 426 5. 4.6 4.5 4.7 4.5 4.8 4.4 4.8 4.6 4.5 4.1
44
13 44
.2
48
4.3 4.2 4.3 413 4.2 4.4 4.0 4.3 4.2 4.5 4.3 4.2 4.2 4.3 4.3
43
02 75
5.7 5.9 5.1
.2 5.2 5.2 5.4 4.6 5.9 4.8 6.1 5.6 5.4 5.4 4.8
6.0
54
5.7
54
59 59
4.7 4.7 5.0 4.6 4.5 4.6 4.8 4.3 4.7 4.6 4.5 4.5 4.7 4.3 5.0 4.8
43 44.
76 31
3.5 3.6 3.5 3.5 325 3.5 3.7 4.0 3.1 4.1 3.3 3.7 3.5 3.7 3.7 4.0
33 34
06 R37
4.3 4.5 4.4 4.1 4.7 4.0 4.3 4.2 4.3 4.3 4.3 4.1 4.2 4.6 4.3 4.4
43 43
34 13 70
4.6 5.1 4.5 4.3 4.5 4.5 5.1 4.3 4.3 4.1 5.0 4.7 4.8 4.7 4.1
55 54 36
72 92
5.9 5.9 5.6 628 6.2 5.7 6.1 6.7 6.3 6.6 5.8
6666 48
70 81
45
5.0 4.3 4.4 5.3 4.2 5.1 4.8 4.4
53
män
kv Flyttade vid 15—184.9 PARTISYMPATIER
Vänstern
kv
GRUPP föräldrar 5.1
Arbetarbarn
Högre tjänstemän SOCIOEK. SOCIAL BAKGRUND Invandrare Storstad UPPVAXTFAMILJ Fullständig Splittrad Fullständig män Splittrad Borgerliga RELIGION troende
Arbetare Tror på högre makt4.9
Ej (: 2 är efter grsk5.1
FORTS TABELL 32.1 Lägre/mellan tjm Tjänstemannabarn Tror pä Gud UTBILDNING
Lågutb.
7 2293 918 45 4261. 269 57 5756 6 87 3849 120 88 8687 888
te annat anges
m
16—29 är om
_24 .14AU8 5.56 4.3 GFDEVS 4.4.4 7.4 6.38.l 2.13 4.4 =3Q35_o 4.44 .84 311/1 2,68 5.4 G_JRSS :34_b 7i2 2.17,1 :37_J 4.4 131.243 4.4.4 8.1 041238 A.O.l 33 3322 343 37 2340 34.2 4_J 4.34.4 A44.4 22 5230 703 4.5 aJRJÄSA. 4 R.4 8,4 0n1=33 4.6.1 5.1 6n1=36 5.6.6 114 nvno4_3 RV7,9 R34 7,7.6Fb 4.4.4 i N 9 m E I 1 0 G 0 e n N n e t o I n . r .L ek m n.1 NORLA.D e ä v fitV r .L mk uR & fl 0 t e U t ala F r r uthaOgEåå 1 o N_l n_1.i B s.k E a r 0.1 4.4 l s D.i e.i t A 7 7 OQUctCmL__ kNOm.O no aE,06 S H S S I S S H 1 1
32.1 Marknadsekonomi eller socialism?
Marknadsekonomi var fler ungdomar benägna att satsa på än socialism (4,8 resp 6,3), vilket inte överraskar med tanke på att marknadseko— nomin är ett överordnat begrepp i alla riksdagspartier, resp efter plan— ekonomiernas sammanbrott. Mera intressant är egentligen balansen mellan stödet för marknadsekonomi och socialism i olika generatio- ner. Enligt tabell 32.1 lutar ungdomsgenerationen mindre åt mark- nadsekonomi än äldre generationer: för ungdomar är relationen 4.8 till 6,3, för 35-54-åringar är relationen 4,9 till 6,7, och för 55—74—åringar är den 4,8 till 6,7. I tabell 32.1 ingår även jämlikhet, där vi kan kon- statera att ungdomar är mera positiva än föräldragenerationen. Mer frihet värderas lika högt av ungdomar och föräldragenerationen. Dessa resultat tyder alltså inte på att ungdomsgenerationen skulle ha lämnat mera kollektivistiska värderingar (socialism, jämlikhet) såsom förutsägs i teorin om den tysta revolutionen. De är tvärtom mera positiva. När det gäller de mera individualistiska markörerna (marknadsekonomi, frihet) går det inte att se några större skillnader. Ungdomarnas mera kollektivistiska inställning enligt denna övergri- pande frågeteknik stämmer väl överens med inställningen i mera kon- kreta frågor i tidigare kapitel i denna rapport.
Tabell 32.1 visar vidare att unga kvinnor är mera positiva till socialism och jämlikhet än unga män. De är också mera negativa till marknads- ekonomi, men skiljer sig knappast från männen ifråga om inställ- ningen till frihet. Aven här stämmer de mera övergripande ställnings- tagandena väl överens med unga mäns och kvinnors inställning i mera specifika frågor i tidigare kapitel. Unga kvinnors mera kollektivistiska orientering kan man möjligen se som en betoning av reproduktionens problem i 90-talets Sverige, med mycket hög kvinnosysselsättning, och i konsekvens därmed krav på samhällsinsatser ifråga om bar— nomsorg, med kvinnornas dominans bland offentliganställda, och med det ekonomiska trycket på nedskärningar i offentliga sektorn.
Tabell 32.1 visar också lätt förutsägbara skillnader relaterade till klasstillhörighet. Arbetare är mera negativa till marknadsekonomi och individuell frihet, och positiva till socialism och jämlikhet. Detsamma gäller arbetslösa. Högskoleutbildade är mera negativa till socialism och jämlikhet, och positiva till marknadsekonomi och individuell fri- het. Mellan de tre studentgrupperna finns kraftiga skillnader: ekonomistudenter är extremt positiva till marknadsekonomi och stu—
denter i sociologi och socialt arbete mera positiva till jämlikhet och socialism.
Givetvis skiljer sig även uppfattningarna starkt mellan vänsterröstande och borgerliga ungdomar. Mera intressant är att troende ungdomar är mera positiva till jämlikhet och mera negativa till marknadsekonomi än icke troende. De troende ställer sig också mera tveksamma till indi- viduell frihet. Här finns det således vissa likheter med vänsterungdo— mars ställningstaganden.
32.2 Jämställdhet
Naturligtvis är unga kvinnor mera positiva till "ett samhälle med mer jämställdhet" än unga män. Bland kvinnorna, men även bland männen (oavsett ålder) är detta det lägsta indextalet, vilket kan tolkas så att båda könen anser detta som ett mycket angeläget mål. Här är skillna- derna mellan generationerna relativt små. Jämställdhet är framför allt en viktig fråga för vänsterungdomar, däremot inte för troende ungdo- mar.
32.3 Ekologiskt samhälle
Även det miljövänliga samhället ligger högt på ungdomars angelägen- hetslista, före marknadsekonomi och socialism, och även i detta fall är kvinnorna mera positiva än män. Men här är det inte ungdomsgenera- tionen utan de äldre som är mera angelägna. Högutbildade, tjänstemän, vänsterungdomar och troende är mera positiva.
32.4 Tekniksamhället
Även här överraskar generationsskillnadema. Det är inte de unga utan de äldre generationerna som vill satsa mycket på "ett samhälle med avancerad teknik". Här är det också män som är mera positiva än kvinnor, särskilt gäller det äldre män. Tekniksamhället attraherar också fler högutbildade (särskilt ekonomistudenter), tjänstemän och borgerliga ungdomar, men däremot inte troende ungdomar.
32.5 Trygghet och tradition
Resterande val gäller trygghet (ett samhälle med lag och ordning) och traditionalism (samhälle med "traditionella svenska värden", resp "respekt för auktoriteter"). Aven lag och ordning kommer högt upp på önskelistan, särskilt för den äldsta generationen (över 55 år), där även ULF visar att betydande grupper upplever otrygghet i sin vardags- miljö. Detta är också en partiskiljande fråga: borgerliga ungdomar är mer angelägna. Här finns åter intressanta utbildningsskillnader. Stu- denter i sociologi och socialt arbete är klart mindre angelägna än eko— nomistudenter.
Formuleringen "ett samhälle som slår mer vakt om traditionella sven- ska värden" är naturligtvis luddigt, men trots detta en lättbegriplig markör. Det kommer högre upp på listan än marknadsekonomi och jämlikhet och är således en väsentlig fråga. Här är den äldsta genera- tionen (över 55) mer angelägen medan ungdomar och föräldragenera- tionen knappast skiljer sig åt.
Den sista frågan gäller "respekt för auktoriteter". Det är något som man ofta anklagar ungdomar för att sakna. Ungdomsenkäten bekräftar inte heller detta. Det är de yngsta (tonåringarna) som oftare tycker detta är viktigt än 20—årsåldern och medelåldern. I pensionärsgenera- tionen ökar andelen engagerade igen. Enkätsvaren tyder på att detta knappast är en väsentlig fråga för någon generation. Motsatsen - att ifrågasätta auktoriteter — är snarast ett medvetet uppfostringsideal, så- väl i skola som hem. Borgerliga ungdomar, högutbildade och troende betonar respekt för auktoriteterna något oftare.
32.6 Sammanfattande omdöme om nuvarande samhällstyp
Sist i tabell 32.1 finns en sammanfattande fråga där enkätdeltagarna skulle svara om de "allmänt sett var nöjda eller missnöjda med det samhälle vi har idag". Vi redovisar andelen som svarat mycket eller ganska nöjda. Svaren är övervägande positiva. 62 procent av ung- domarna svarar att de är nöjda, vilket är klart färre än i äldre genera- tioner (69 resp 72 procent). Styrelsen för psykologiskt försvar som har ställt samma fråga sedan 1987 i årliga opinionsmätningar (Arvidsson, 1990) redovisar en nedåtgående trend när det gäller andelen nöjda,
från 82 procent år 1987 till 72 procent 1990 (befolkningen 18—70 år).
Den här frågan skiljer naturligtvis ut problemgrupper (arbetslösa), lik- som arbetare och lågutbildade, och vänsterungdomar, som alla är mera kritiska. Troende är däremot betydligt mera nöjda (69 procent) än icke troende (57 procent). Högutbildade är mera nöjda, liksom ekonomi— studenter, medan studenter i sociologi/socialt arbete är mera kritiska.
Kapitel 33
Egna ord om samhällsfrågor.
Sonja Persson
Henry Montgomery
Sammanfattning
En innehållsanalys gjordes av hur 345 personer, med egna ord, skriver om de samhällsproblem som togs upp i enkäten. Majoriteten av respondenterna var under 30 år. Ett kodningssystem användes för de värdeomdömen som studerades, som var uppbyggt på sex huvudkategorier: subjekt, objekt, värdering, orsak, konsekvens och åtgärd. Varje värdeomdöme innehåller alltid ett subjekt, objekt och en värdering.
De ämnen (objekt) som omnämns i flest omdömen är Invandrar/flyk— tingfrågan, Rättsväsendet/kriminalitet, Välfärdssystemet, Ekono- mi/ekonomisk fördelning, Borgerlig högerpolitik och Arbetsmarkna- den. Dessa frågor upplevdes vanligen som hot. Orsaken angavs vara ekonomin, den ekonomiska fördelningen och politiken som förs av de vänster- och högerorienterade partierna. De som i störst utsträckning hotas av dessa samhällsfrågor (subjekt) är Vi, Samhället och Andra.
Unga kvinnor utgick i större utsträckning än män från subjekten Andra och Ego. Kvinnor nämnde även mer ofta ämnen angående objekten Välfärdssystemet, Arbetsmarknaden och Bidrag. Män nämnde vid fler tillfällen objektet Politik/politiker (även inberäknat byråkrati). Personer under 30 år skrev mer om EG och de över 30 år skrev mer om Välfärdssystemet.
På den sista sidan av Sverige-enkäten tick respondenten följande upp— maning: "Hur kan Du med egna ord kommentera de samhällsproblem som tas upp i enkäten?" Sammanlagt 345 personer besvarade uppma- ningen. En stor majoritet av dessa var ungdomar under 30 år (eftersom dessa utgjorde en kraftig majoritet i urvalet).
I det följande försöker vi ge en bild av innehållet i de fria kommenta- rerna. Dessa kommentarer speglar tankar hos de människor som gjorde sig mödan att lägga fram sina egna funderingar. Det rör sig alltså om personer som i det här sammanhanget ville uttrycka mer än vad enkä- ten gav möjlighet till. Det kan därför vara av stort intresse att ta del av deras tankar även om de utgör en liten procentandel av samtliga re- spondenter.
33.1 Principer för innehållsanalys
Problemet som vi stod inför var: Hur skall man kategorisera detta ma- terial så att vi kan få en god överblick över dess innehåll? För att lösa detta problem utformade vi ett kategoriseringssystem som inspirerats av hur man inom tidigare psykologisk forskning analyserat fria verbala omdömen av värderande natur. En grundidé i kategoriseringssystemet är att värderingar alltid sker från ett visst perspektiv. Värderingen sker alltså från någon parts synvinkel, tex från individens privata synvinkel eller från samhällets synvinkel.
Respondenternas kommentarer antas bestå av ett eller flera värdeom- dömen. Varje värdeomdöme innehåller minst tre komponenter: sub- jekt, objekt och subjektets värdering av objektet. Subjektet svarar mot en funktion, roll eller kategori som respondenten identifierar sig med.
Sex typer av subjekt avgränsades, nämligen:
1. Vi (grupp av människor som personen ifråga är medlem i, t ex vi ungdomar, vi svenskar, vi studerande). Samhället.
Sverige.
Andra (som innebär en grupp av människor som respondenten uppenbarligen sj älv inte tillhör, t ex invandrare om ip är infödd svensk, ungdomar om ip är äldre, gamla om ip är yngre, arbetslösa om ip har arbete) . Ego (respondenten som individ). . Omvärld/miljö (detta innebär att personen ifråga inte utgår från sig själv eller någon annan utan t.ex. månar om miljön för miljöns egen skull).
PPP
O'xkll
Man kan säga att Subjektet svarar mot ett givet perspektiv från vilket ett objekt värderas. Subjektet identifierades genom att fråga sig vem/vilka är det som hotas/skadas resp. gynnas av det objekt som nämns i värdeomdömet.
Subjektet var i vissa fall uttalad t.ex. när ip använde sig av ord som "samhället", "vi ungdomar" eller "de gamla" (om ip själv inte räknas som "gammal"), i andra fall kunde subjektet vara inbakat i tidigare värdeomdömen eller aldrig ens nämnt. I de senare blev tolkningsfrågan desto viktigare. Vi fick helt enkelt förlita oss på att det subjekt som nämnts i föregående värdeomdömen även gällde i det senare värdeom- dömet eller på den "känsla" som uttalandet medförde. Vi fick ställa frågan: tänker man på "andra" när man säger så här eller känner denna person en tillhörighet med en grupp som antas känna av samma hot. Oftast var det väldigt tydligt om respondenterna talade utifrån en grupp, sig själva, samhället kontra andra människor. Svårigheten låg i att urskilja om respondenterna talade utifrån sig själva, samhället eller en grupptillhörighet.
Objektet svarar mot en företeelse som ur subjektets synvinkel uppfat- tas som något negativt (hotar/skadar subjektet = negativ värdering) el— ler som något positivt (gynnar objektet = positiv värdering). Sam- manlagt 17 typer av objekt avgränsades:
1. Arbetsmarknaden (vilket antingen innebär arbetslöshet eller syssel- sättning, beroende på värdering).
2. Utbildningssystemet (som antingen kan uppfattas som positivt, ef— tersom man tycker att folk ska ha utbildning, eller negativt eftersom den inte tillfredsställer det behovet).
3. Ekonomi! Ekonomisk fördelning (vilket inberäknar t ex skattefrågor och utlandsskulden, men också rena fördelningsfrågor angående vilka som hotas eller gynnas av t.ex. ekonomiska nedskärningar eller
skatteomläggningar). 4. Bidrag ( t.ex. socialbidrag, bostadsbidrag och bidragssystemet).
5. Välfärdssystemet (som innebär den nivå av grundtrygghet som folk tycker att vi ska ha inom t.ex. sjukvården, äldreomsorgen - om det är negativ värdering upplever man en brist inom denna grundtrygghet eller att den är överflödig).
6. Försvaret.
7. Borgerlig högerpolitik (som innebär de värderingar och den politik som de borgerliga partierna gör anspråk på idag).
8. Socialdemokratisk vänsterpolitik (som innebär de värderingar och den politik som de partier som ligger mer åt vänster - SAP, V, Fp - gör anspråk på idag).
9. Moral.
10. Rättsväsendet/kriminalitet (som innebär de straffpåföljder och det rättssystem som Sverige har idag, brottsligheten eller de kriminella).
1 1. Invandrarfientlighet. 12. Religion.
13. Invandrar/flyktingfrågan (frågor gällande invandrar/flyktingpoli- tiken eller invandrama/ flyktingarna i sig själva).
14. Andra länder (allmänt om länder som ingår eller inte ingår i EG).
15. Miljön (frågor angående miljövård, brist på miljövård eller miljön i sig).
16. EG.
17. Politik/politiker (vilket innebär politiker, byråkrati och politik som medel).
Genom att ställa frågan "vad är det som hotar eller gynnar" försökte vi urskilja objektet i värdeomdömet, objekten bestod ofta av konkreta as- pekter i samhället. I vissa fall var inte objektet det största hotet, utan det som upplevdes som mest negativt för subjektet var de nämnda kon— sekvenserna eller orsakerna.
Kategoriseringen av objekten krävde att man frågade sig vad detta objekt innebär, t.ex.: är det en välfärdsfråga eller en ekonomisk fördel- ningsfråga? När respondenterna talade om pengar eller fördelning av tillgångar i samhället, antog vi att det berörde ekonomin. Om de talade om själva innebörden av ett välfärdssamhället, med den ekonomiska frågan i skymundan, antog vi att de talade om välfärden och fördel- ningen av våra tillgångar ur ett mänskligt perspektiv. Inte sällan talade en och samma person både om den ekonomiska frågan i ett värdeom— döme och i ett annat om välfärdens fördelar och nackdelar (vilket leder till att konsekvensen av välfärden kan upplevas som sämre ekonomi, trygghet eller något annat).
I omdömet "Sverige hotas av invandrarna" är subjektet Sverige, objek- tet Invandrarna och värderingen är negativ. I omdömet "ungdomar ut- vecklas av utbildning" är subjektet Andra (ungdomar), objektet är ut- bildning och värderingen positiv.
Ett värdeomdöme kan av respondenten specificeras på tre sätt. För det första kan en eller flera orsaker anges för objektets positiva eller nega- tiva karaktär. T ex kan ekonomiska faktorer ses som en orsak till att invandring innebär något negativt för Sverige. Orsakerna delades in på samma sätt som objekten. Det fanns i vissa fall svårigheter med att ur— skilja vad som var ett objekt och vad som upplevdes som orsaken till hotet eller det gynnsamma. För det mesta stod det klart uttalat vad
(orsaken).
För det andra kan en eller flera konsekvenser nämnas av objektets po- sitiva eller negativa karaktär. Vi skilde mellan två typer av konsekven— ser, nämligen Känslor hos subjektet (t ex otrygghet, maktlöshet) resp. Samhälls/värderingsförändringar (vilket innebär en eller flera olika förändringar som är påtagliga i samhället vare sig det gäller folks vär- deringar, försämring eller förbättring). Konsekvenser var ofta tydligt utpekade när de förekom, genom uttryck som "detta _leder till", "kon— sekvensen blir" och andra snarlika formuleringar. Aven utan dessa vägvisare var konsekvensen den huvudkategori som man lättast kunde finna. Underkategoriema Känsla eller Samhälls/värderingsförändring var även de lätta att skilja på även ifall det i vissa värdeomdömen fanns flera konsekvenser och den ena kunde leda till den andra t.ex. en "för- sämrad ekonomi" kunde leda till "otrygghet". Vi har inte gjort någon distinktion vad det gäller turordningen utan alla konsekvenser befinner sig på samma nivå.
För det tredje kan en eller flera Åtgärder nämnas för att motverka ne- gativa aspekter av objektet. Åtgärderna delades in i två grupper Hjälpa (t ex ekonomiska bidrag, solidariskt handlande) och Förbjuda (t ex lag- stiftning, straff). Det som betraktas som en åtgärd i ett värdeomdöme avgjordes genom att personen ifråga gav ett tydligt exempel på vad som kan göra hotet mindre laddat eller vad som kan ta bort det helt. Om man vill Hjälpa eller Förbjuda framkom oftast av kontexten. I an- dra fall ville man både Hjälpa och Förbjuda eller Hjälpa genom att Förbjuda. Inte heller här har vi gjort någon distinktion på ordningen av åtgärder utan alla åtgärder som kommer upp med ett värdeomdöme är på samma nivå.
Sammanfattningsvis antas en respondents kommentarer bestå av ett eller flera värdeomdömen, där varje omdöme alltid innehåller ett sub- jekt, ett objekt och en värdering av objektet. Värdeomdömet kan av re- spondenten specificeras genom att han/hon anger förutsättningar, kon— sekvenser och åtgärder. Sammanlagt sex huvudkategorier användes således för att beskriva kommentarerna. Varje huvudkategori var i sin tur uppspjälkad på ett antal beskrivande delkategorier.
33.2 Statistisk analys
För samtliga huvud— och delkategorier beräknades frekvensfördel— ningar efter kön och ålder. Antalet män och kvinnor var 183 resp. 162. Tre åldersgrupper definierades: Under 20 år (122 respondenter), 20 - 29 år (186 respondenter), 30 år och äldre (37 respondenter). Vari- ansanalyser och chi2-test utfördes för att undersöka vilka köns- och ål— dersskillnader som var statistiskt signifikanta. För att möjliggöra ett korrekt utförande av chi2-testen dikotomiserades varje individs frek— vens av en kategori (vanligen i ingen förekomst av kategorin resp. i minst en förekomst av kategorin).
Resultaten av de nu nämna statistiska analyserna återges i tabell_33.1- 7. Signifikanstesterna i tabell 33.1 bygger på variansanalys. Ovriga signifikanser är chi2-test. Siffrorna i dessa tabeller visar det genom- snittliga antalet förekomster av en viss kategori eller delkategori för olika kön och åldersgrupper. Tabell 33.8 och 9 visar hur ofta olika kombinationer av delkategorier förekommer.
33.3 Resultat
Tabell 33.1 visar medelvärden av antal värdeomdömen, orsaker, kon- sekvenser och åtgärder för kvinnor och män i tre ålderskategorier. Den genomsnittlige respondenten gjorde mellan två och tre värdeomdömen. Det fanns dock personer som gjorde mer än tio värdeomdömen. Kvin- nor i alla tre ålderskategorierna använder sig av fler värdeomdömen än respektive män i samma åldrar (denna tendens var på gränsen till sta- tistisk signifikans). Orsaker, konsekvenser och åtgärder nämndes unge- fär lika ofta och förekommer vardera i c:a ett värdeomdöme per per- son. Kvinnor ger fler exempel på konsekvenser och orsaker än män. Kvinnor och män över 20 år har angett fler konsekvenser än de under 20 år och de som är över 30 har angett fler konsekvenser än de under 30 år.
Tabell 33.2 visar medelvärden för varje subjekt indelat i kön och ålder. Sammanlagt fann vi 877 subjekt med ett genomsnitt på mellan två och tre subjekt för varje enskild individ. De subjekt som används i flest värdeomdömen är Vi, Samhället och Andra. Subjektet Omvärld/miljö används minst av alla subjekt. Subjektet Vi nämns i störst utsträckning av män över 30 år och minst av kvinnor i samma ålder. Subjekten An- dra och Ego användes oftare av kvinnor.
Tabell 33.1 Medelvärden av förekomster av värdeomdömen, orsaker, konsekvenser och åtgärder indelat i kön och ålder.
kvinnor: män: signifikans (20 20—29 >30 är (20 20—29 >30 är totalt kön alder
värdeomdöme 2.81 2.63 2.89 1.98 2.55 2.46 2.55 Orsak 0.86 0.90 1.55 0.72 0.94 0.85 0.89 * Konsekvens 0.93 1.12 1.73 0.58 0.84 1.00 1.03 *** ** Åtgärd 0.81 0.70 0.55 0.74 1.05 0.77 0.77
* p( .05 ** p( .01 *** p( .001
Tabell 33.2 Medelvärden av förekomster av olika typer av subjekt uppdelat på kön och ålder.
kvinnor: män: signifikans: (20 20—29 >3O är (20 20—29 >30 är totalt kön älder
Vi 0.64 0.50 0.45 0.47 0.63 1.31 0.67 * Samhället 0.62 0.65 0.73 0.45 0.85 0.23 0.58 Sverige 0.38 0.35 0.00 0.57 0.44 0.38 0.35 Andra 0.72 0.59 0.81 0.13 0.35 0.54 0.52 ** Ego 0.42 0.49 0.90 0.32 0.25 0.00 0.46 * Omvärld/miljö 0.03 0.05 0.00 0.04 0.03 0.00 0.03
* p( .05 ** p( .01 *** p( .001
Tabell 33.3 Medelvärden av förekomster av olika typer av objekt upp— delat pa kön och ålder.
kvinnor: män: signifikans (20 20—29 >30 är (20 20-29 >30 år tot kön alder
——_——__
Arbetsmarknaden 0.19 0.20 0.36 0.07 0.12 0.27 0.20 * Utbildningssystemet 0.17 0.20 0.36 0.06 0.07 0.02 0.15 Ekonomi/Ekonomisk- fördelning 0.20 0.29 0.18 0.13 0.29 0.15 0.21 Bidrag 0.16 0.17 0.27 0.02 0.09 0.00 0.12 *** Välfärdssystemet 0.30 0.32 0.64 0.09 0.12 0.38 0.31 *** ** Försvaret 0.07 0.01 0.00 0.04 0.03 0.00 0.03 Borgerlig höger— politik 0.30 0.18 0.09 0.21 0.19 0.31 0.21 Socialdemokratisk vänsterpolitik 0.06 0.15 0.09 0.06 0.18 0.04 0.10 Moral 0.03 0.09 0.09 0.08 0.06 0.08 0.07 Rättsväsendet/ Kriminalitet 0.29 0.32 0.27 0.17 0.32 0.31 0.30 Invandrar- fientlighet 0.03 0.10 0.00 0.08 0.06 0.08 0.06 Religion 0.04 0.04 0.09 0.08 0.06 0.04 0.06 Invandrar/flykting— 0.54 0.41 0.36 0.62 0.63 0.35 0.50 frågan EG 0.26 0.05 0.00 0.08 0.11 0.00 0.08 ** Andra länder 0.04 0.00 0.00 0.04 0.03 0.00 0.02 Miljö 0.17 0.09 0.00 0.09 0.11 0.04 0.08 Politik/Politker 0.04 0.05 0.09 0.11 0.15 0.35 0.13 ** * p( .05 ** p( .01 *** p( .001
Tabell 33.3 visar medelvärden för varje objekt indelat i kön och ålder. De ämnen som de flesta tycker är viktiga är Invandrar/flyktingfrågan, Rättsväsendet/kriminalitet och Välfärdssystemet. Det objekt som tas upp i minst värdeomdömen är Andra Länder och Försvaret. Kvinnor nämnde Bidrag (socialbidrag, bostadsbidrag m.m.) och Arbetsmarkna— den i fler värdeomdömen än män. Kvinnor och män över 30 år berörde Välfärdssystemet i fler värdeomdömen än de som är yngre, kvinnor skrev även generellt mer om välfärdssystemet än respektive män. De under 30 år är mer engagerade i EG—frågan än de äldre. Män har i fler värdeomdömen än kvinnor nämnt objektet Politik/politiker vilket även inberäknar byråkrati.
Tabell 33.4 visar genomsnitt av antal negativa och positiva värderingar för kvinnor och män uppdelat på kön. Ungdomar under 20 år har flest positiva och minst negativa värdeomdömen jämfört med övriga ålderskategorier. Respondenter över 30 år har flest negativa värdeom- dömen. Varje person har c:a 2 negativa värdeomdömen, jämfört med de positiva åsikterna som har ett genomsnitt på 0.6, varannan person har alltså i genomsnitt ett positivt värdeomdöme.
Tabell 33.4 Medelvärden av förekomster av negativa och positiva vär— deringar uppdelat på kön och ålder
kvinnor: män: signifikans (20 20—29 >30 är (20 20—29 >30 är totalt kön alder
Positiv + 0.91 0.65 0.27 0.49 0.44 0.65 0.57 * Negativ — 1.94 1.96 2.64 1.49 2.11 1.81 1.99 * * p( .05 ** p4 .01 *** p( .001
Tabell 33.5 visar medelvärden för de fem vanligaste orsakerna indelat i kön och ålder. Den orsak som anges i flest sammanhang är Ekono- mi/ekonomisk fördelning. Kvinnor över 30 år har i större utsträckning gett exempel på orsaker angående den Socialdemokratiska vän- sterpolitiken.
Tabell 33.6 visar medelvärden för de två huvudkategorierna av kon- sekvens indelat i kön och ålder. Samhälls/värderingsförändring anges i mer än hälften av konsekvenserna. Kvinnor har i större utsträckning än män angivit för en Känsla eller en förväntad känsla.
Tabell 33.5 Medelvärden av förekomster av de fem vanligaste orsa— kerna.
kvinnor: män: signifikans (20 20—29 >30 är (20 20—29 >30 ar tot. kön alder
___________________________________________________________________ Ekonomi/Ekonomisk
fördelning 0.20 0.17 0.60 0.17 0.32 0.35 0.30 Borgerlig höger— politik 0.07 0.24 0.00 0.15 0.09 0.12 0.11 Socialdemokratisk vänsterpolitik 0.07 0.01 0.30 0.08 0.13 0.12 0.12 * Moral 0.16 0.07 0.09 0.04 0.07 0.00 0.07 Rättsväsendet/ Kriminalitet 0.09 0.07 0.09 0.06 0.10 0.08 0.08
* p( .05 ** p( .01 *** p( .001
Exempel på känsla som konsekvens citerat från respondenternas värdeomdömen:
"Samhället går för snabbt, människor hamnar i panikkänslor"
"Det måste till jobb om folk ska kunna leva och känna sig trygga in- för framtiden "
"Nedrustningen inom sjukvården och äldreomsorgen oroar samt in- dragningar för ungdomar som studerar och arbetslösa "
Exempel på samhälls/värderingsförändring:
"Tror att det svenska samhället kommer att bli sämre och sämre. Det kommer inte att bli någon skillnad om vi byter regering. Sverige har redan så stora skulder och hög arbetslöshet just nu. "
”Jag tror på ett integrerande mellan åldersgrupper för att minska våldshandlingar samt öka respekten och samtidigt bevara svenska tra-
ditioner. "
"Någonting som jag irriterar mig över är så många invandrare. Vi ska ta in ett visst antal, men vi tar in fler. Vi är i en ekonomisk kris och den förbättras inte genom att ta in det stora antalet som vi gör. "
Tabell 33.6 Medelvärden av förekomster av de två kategorierna för konsekvenser. kvinnor: män: signifikans: (20 20-29 >30 är (20 20—29 >30 är totalt kön älder Känsla 0.33 0.45 0.64 0.19 0.16 0.27 0.34 *** Samhalls/värderings- förändring 0.59 0.68 1.00 0.42 0.69 0.73 0.69
* p( .05 ** p( .01 *** p4 .001
Tabell 33.7 visar medelvärden för de två huvudkategorier av åtgärder. Av alla nämnda åtgärder är hälften fördelade på varje delkategori av åtgärd. Män har vid fler tillfällen gett förslag på åtgärder som har med förbud eller olika sanktioner att göra. Exempel på Förbud som åtgärd:
"Sym de stora bolagens avdrag " "Narkotikaförsäljningen måste stoppas. Strängare straff" "U_tvis_a_ alla kriminella invandrare " "Invandringen bör stoppas "
Exempel på åtgärder som på något sätt är till för att Hjälpa:
"Arbetslöshet och utslagning måste motverkas genom att ge alla män- niskor tillgång till samhällstjänst och/eller miliövårdsarbete. "
"Jag tycker att man måste uppmuntra ungdomen mer, ge ungdomen mer stöd till att studera att kunna arbeta. "
"Hur brottslingar skall hjälpas, främst genom ökade resurser och psykologisk vår ."
Tabell 33.7 Medelvärden av förekomster av de två kategorierna för åtgärder.
kvinnor: män: signifikans: (20 20—29 >30 är (20 20—29 >30 är totalt kön älder
Hjälpa 0.48 0.40 0.36 0.35 0.54 0.38 0.42 Förbjuda 0.33 0.30 0.18 0.38 0.54 0.38 0.35 *
* p( .05 ** p( .01 *** p( .001
Tabell 33.8 visar frekvenser på hur ofta de enskilda subjekten före- kommer i samma värdeomdöme som de enskilda objekten, indelat i positiv och negativ värdering. Det totala antalet kombinationer är 877. Den genomsnittlige individen har mellan två och tre kombinationer. Den vanligaste kombinationen av subjekt, objekt och värdering är "vi hotas av invandrar/flyktingfrågan", Vi står som subjekt, värderingen är negativ och Invandrar/flyktingfrågan står som objekt. Den totala frek— vensen för denna kombination låg på 51 antal värdeomdömen. Exem— pel på sådana värdeomdömen:
"Stoppa den extrema invandring av katingar och u-hiälpen tills v_i har fått ordning på vårt land. "
"Sverige bör göra som Finland ta in färre katingar, se först till att ha arbete åt svenskar"
Sverige som Subjekt, med en negativ värdering och invandrar/flyk- tingfrågan som Objekt, har en frekvens av 46 värdeomdömen. Exem— pel på dessa värdeomdömen :
"Sverige bör överväga att om inte stoppa invandringen, så i varje fall minska den drastiskt. "
"Om Sverige tog emot färre invandrare och istället förklarade för de som kom hit svenska lagar och seder. "
Även "samhället hotas av invandrar/flyktingfrågan" har en hög frek- vens på 34, ett exempel:
"Jag är inte rasist, men titta hur samhället ser ut. Ta ej in fler dyk- tingar. "
En kombination som förekommer i 32 antal värdeomdömen är "sam— hället hotas av rättsväsendet/kriminalitet", t ex:
"Svenska samhället måste utveckla ett hårdare och mer svidande
straåsystem [ör brottslin gar"
"Brottslighetstrågan: vet man inte vad som är rätt och fel vad det gäller t.ex. narkotika, sex med minderåriga, köra bil under alkohol-
påverkan så är det inte andra på att samhället ser ut som det gör idag. "
En annan kombinationen med objektet Rättsväsendet/kriminalitet och negativ värdering är i samband med subjektet Vi som har en frekvens på 23 antal värdeomdömen. Här följer några exempel på denna kombi- nation:
"Vakna upp och ta på allvar varningssignaler om våldet som börjar öka, skärp straä och lagar och ordning. Annars har v_i inom ett par år en kraftig ökning av tungt kriminella. "
"Farliga våldsbrottslingar bör aldrig släppas ut från fängelse, "Vanliga människor" måste skyddas i första hand. "
Tabell 33.8 Frekvenser av olika kombinationer av subjekt, objekt och värdering. Vi Sam— Sverige Andra Ego Om Totalt hället värld + — + — + — — — + — + - + —
Arbetsmarknaden 4 11 4 5 0 2 2 18 3 5 0 0 13 41
Utbildnings—
systemet 1 3 4 2 3 3 8 12 l 3 1 0 18 23 Ekonomi/Ekonomisk fördelning 4 12 5 14 1 7 4 18 0 16 0 0 14 67 Bidrag 0 1 2 13 0 4 2 5 1 6 0 0 5 29 Välfärds— systemet 9 7 6 4 2 1 12 24 3 11 0 0 32 47 Försvaret 0 1 0 5 0 2 0 1 0 2 0 0 0 11 Borgerlig högerpolitik 4 14 9 19 l 8 0 5 4 10 O 0 18 56 Socialdemokratisk vänsterpolitik 4 4 5 7 1 3 1 4 1 7 1 2 13 27 Moral 0 3 5 5 0 3 O 2 1 4 0 0 6 17 Rättsväsendet/ Kriminalitet 4 23 16 32 5 6 1 9 0 2 0 0 26 72 Invandrar— fientlighet 1 4 l 4 1 3 3 0 0 9 13 Religion 2 4 3 0 2 0 0 O 8 10 Invandrar/flykting— frägan 1 51 1 34 6 4 6 16 2 18 1 0 17 165 EG 2 8 1 2 3 1 0 2 1 8 0 0 7 30 Andra länder 3 2 1 0 1 0 1 0 0 0 0 0 6 2 Miljö 2 9 1 7 1 5 1 5 1 0 1 2 7 28 Politik/ Politiker 3 14 2 5 4 4 0 3 0 4 0 1 9 31
Totalt 44 171 67 158 31 111 39 125 23 99 4 5 208 669
Välfärdssystemet i kombination med Andra och negativ värdering har en frekvens på 24. Exempel:
"Man bör tänka på de äldres situation. De äldre klarar inte av och orkar inte bo hemma själva. De åker ut och in på sjukhusen för att de klarar inte av att laga mat själva och de klarar inte av sin medicine- ring " "Det behövs fler ålderdomshem och avlastningsplatser. "
"Större kontroll på åldringsvården. gamla människor utsätts för van- vård. "
"Vi bör bry oss mer om äldre vården. Gamla människor ska inte be- höva flyttas runt mellan hemmen utan kunna bo på ett ställe till slutet. "
Kombination Subjekt, Samhället och Objekt Borgerlig högerpolitik, negativ värdering har en frekvens på 19. Exempel på denna kombina— tion:
"Det jag vill säga att så länge vi har Qarl och Wibble i regeringen så går det inte att göra något åt våra samhällsproblem. "
Tabell 33.9 visar hur många gånger enskilda objekt förekommer med de vanligaste orsakerna, indelat i positiv och negativ värdering. Det totala antalet kombinationer av objekt och de vanligaste orsakerna är 221 med ett genomsnitt på 0.65, alltså har mer än hälften av de värde- omdömen med orsak varit någon av dessa kombinationer.
Den kombination av orsak, objekt och värdering som förekommer i flest värdeomdömen är att "Ekonomin eller den ekonomiska fördel- ningen är orsaken till att subjektet hotas av Invandrar/flyktingfrågan", Ekonomin/ekonomisk fördelning står som orsak, Invandrar/flykting— frågan står som objekt och värderingen är negativ. Frekvensen för denna kombination är på 26, några exempel:
.. "Flyktingpolitiken är så klantigt skött så det är inte konstigt att det blir problem när bostadsbolag höjer hyran så svenskar (pensionärer m.fl.) ej har råd att bo kvar, hyrs sedan ut till flyktingar som betalas av
staten. "
Tabell 33.9 Frekvenser Ekonomi/ Ekonomisk Fördelning + _ Arbets- marknaden 3 3 Utbildnings— systemet l 5 Ekonomi/Ekonomisk fördelning 5 10 Bidrag 0 4 Välfärds— systemet 5 7 Försvaret 0 2 Borgerlig högerpolitik 0 3 Socialdemokratisk vänsterpolitik 0 1 Moral O 1 Rättsväsendet/ Kriminalitet 0 4 Invandrar— fientlighet 0 1 Religion O 1 Invandrar/flykting— fragan 2 26 EG 0 1 Andra länder 0 0 Miljö 0 0 Politik/ Politiker 0 2 Totalt 16 71
på kombination av orsak, objekt och värdering.
Borgerlig Socialdem. Moral Rättsväs./ Totalt Höger Politik + _ 7 0 1 0 2 2 0 1 3 5 0 2 1 2 0 3 0 2 1 1 1 0 1 1 l 2 0 1 O 0 0 O 4 4 22 26
Vänster Politik + _ 0 0 0 0 0 2 0 0 l 2 0 0 2 2 1 2 0 0 0 0 0 1 l 0 0 5 0 0 0 2 1 0 0 9 6 25
OO |—' OH 00 O O
0
U) O OOOO OH
O
OOOX! OO N |—'|—' ox 00 (»I—*
N
24
Krimina— litet
+ _ 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 O 1 2 9 0 0 0 0 1 15 0 0 0 0 0 0 O 0 3 25
10 4
15
Ox'l (I)
14
..| 00
13
to Ol—l >> le1
16
NN N
Hook ONNU'I
50 171
"Stoppa invandringen nu !( jag är inte rasist , jag umgås dagligen med invandrare). Jag kan bara säga att det kokar i grytan, och snart kommer det att braka loss. När det går dåligt för Sverige i stort så är det invandrarna det skylls på precis som i Tyskland på 30-talet".
Kombinationen med Objektet Invandrar/flyktingfrågan, Orsaken Rättsväsendet/kriminalitet med negativ värdering har en frekvens på 15. Några exempel på denna kombination är:
"Minska invandringen. Detta innebär inte att jag är rasist utan har sett vad mycket skit i samhället som orsakas av invandrare helt enkelt (narkotika, bråk; inbrott etc. )"
"Minska invandringen drastiskt. Jag har inget större agg mot de äl- dre invandrarna men de yngre 14-25 ser jag som ett stort samhällspro-
blem. Då syftar jag på knark och våld. "
"Sluta dalta med asylsökande som begår brott, ut med dem omgå- ende, kan de ej undvika att begå brott under asyltiden då kan det kvitta. "
"Till slut har jag en stilla undran hur vi i Sverige kan vara så dumma att vi importerar brottslingar. "
Ekonomi/ekonomisk fördelning som orsak och Ekonomi/ekonomisk fördelning som objekt med negativ värdering har en frekvens på 10. Ett exempel på denna kombination är :
"En annan sak är alla skatter som minskas eller försvinner helt t.ex. förmögenhetsskatten , arvskatten, skatt på aktieutdelning, vilket är som att sprida konstgödsel på en redan frodig åker. Då försvinner ju vissa inkomster, som då staten tar på annat håll genom att sänka bidrag, nedskärningar i offentliga sektorn m.m., vilket är som att ta från de fattiga och ge till de rika".
33.4 Diskussion
Vi har relativt begränsad information om människan bakom orden i re- spondenternas formuleringar och får därför lita på de ord han/hon an- vänder och kontexten kring värdeomdömet. De som lämnade personligt formulerade synpunkter har uppenbarligen ett behov av att säga mer än vad de fick sagt genom de fasta svarsaltemativen i enkäten. Vilket kan bero på att de alltid har mer att säga eller att de i den livssituation de befinner sig i har ett behov av att uttrycka sitt missnöje eller ge sina åsikter om det samhälle vi lever i idag. Dessa ungdomar (och vissa lite äldre) känner antagligen en oro inför många av de beslut som fattas idag, eftersom besluten avgör deras framtid i både yrkeslivet och som privatpersoner. Aven ifall denna grupp inte är representativ för resten av befolkningen kan det vara av intresse att
utforska vilka samhällsfrågor som anses viktiga och eventuella köns- och åldersskillnader.
Vi förväntade oss att denna grupp av människor skulle lägga fram åsikter som kan uppfattas som extrema i förhållande till den övriga populationen. Eftersom de tydligen kände starkt för vissa frågor i den föregående delen av enkäten antog vi att de skulle ställa sig lite mer åt vänster eller höger i politisk inriktning jämfört med resten av populationen. Eventuellt skulle kvinnorna vara mer solidariska än männen, männen skulle alltså stå för de mer högerinriktade åsikterna och kvinnorna skulle ligga lite mer åt vänster.
Vi trodde i stort sett att de som svarat skulle skriva om uppmärksam- made och tydliga "problem" som det har skrivits och pratats mycket om i massmedian under den sista tiden t.ex. invandringen, flyktingpolitiken, EG, miljön och nedskärningar inom vården. Respondenterna (mestadels ungdomar) skulle alltså på sätt och vis i större utsträckning tagit till sig av det som politiker, tidningar och televisionen har förmedlat och gett utrymme för i samhällsdebatten innan Sverige—enkäten besvarades.
Några centrala tendenser:
Kvinnor skriver mer utförligt än män. De beskriver problemen med hjälp av fler konsekvenser och orsaker.
Värdeomdömena är mest negativa i värdering.
Det subjekt som nämndes mest var Vi och Samhället.
Kvinnor skriver fler värdeomdömen med Andra och Ego som subjekt. De objekt som ansågs mest viktiga och hotfulla var Invand— rar/flyktingfrågan, Välfärdssamhället/systemet, Rättsväsen- det/kriminalitet, Ekonomi/ekonomisk fördelning, Borgerlig högerpo- litik och Arbetsmarknaden.
Kvinnor nämnde vid fler tillfällen ämnen angående Arbetsmarknaden, Bidrag och Välfärdssystemet.
Män skriver mer om Politik/politiker och byråkrati.
De under 30 år nämner EG vid fler tillfällen och de över 30 år skriver mer om välfärdssamhället.
Den vanligast kombinationen av subjekt och objekt är Vi och Invand- rar/flyktingfrågan med negativ värdering.
Orsaker till problemen ansågs vara Ekonomi/ekonomisk fördelning.
Kvinnor tror i större utsträckning än männen att många av problemen leder till en känsla för subjektet.
Männen tror i större utsträckning än kvinnorna att en åtgärd grundad på ett förbud eller en sanktion kan lösa problemet.
Att både män och kvinnor var mer negativa än positiva i sina åsikter, är kanske inte så märkligt eftersom de ombads ta upp problem i dagens samhälle. De yngsta (under 20 år) har ändå skrivit lite mer om positiva sidor av det samhället kan erbjuda dem, även om det i de flesta fall krävdes någon åtgärd eller förändring för att det "positiva" skulle bli realitet.
Kvinnor skrev överlag mer än männen, inte bara fler värdeomdömen utan även mer utförligt vad det gäller att ange orsaker och konsekvenser. Kvinnor ger stöd för sina åsikter genom att ge en mer detaljerad helhetsbild av problemet och förklaringar till varför de tycker som de tycker. Detta behöver inte endast bero på att de har mer att säga än männen utan det kan även bero på rädsla för att misstolkas och framställas på ett mindre fördelaktigt sätt.
Kvinnorna trodde i större utsträckning att konsekvenserna av samhälls- problemen leder till en känsla för subjektet t.ex. otrygghet, maktlöshet eller en känsla av beroende. Kvinnorna utgår även oftare än männen från en grupp människor som de ini tillhör (vilket kan bero på att kvinnor på ett eller annat sätt oftare är i kontakt med dessa grupper i privatlivet och yrkeslivet). Man tycker sig märka en större inlevelseförmåga hos kvinnorna, de talar om Andra med den övertygelse att Andra kan uppleva samma känsla som de själva i hotfulla situationer.
Kvinnorna kanske inte tillhör de Andra som de skriver om, men är mer
beroende för sitt eget välbefinnandes skull av att Andra ska ha det bra eftersom vissa ansvarsområden i samhället till stor del fortfarande till- delas kvinnor. Om inte Andra har det bra, t ex barn, ungdomar och gamla, kan det i det långa loppet innebära inskränkningar i kvinnans möjlighet att ha ett yrkesliv eller frihet att välja livsstil. Kvinnorna är på detta sätt mer beroende av välfärdssamhället, vilket kan styrkas av att det "objekt" som i flest fall sammankopplas med subjektet Andra är Välfärdssystemet. Dessa resultat stämmer med den traditionella idén att kvinnor är mer angelägna om andra människors välfärd än vad män är, vilket också överensstämmer med övriga resultat från ungdomsenkäten (de unga kvinnorna var mer positiva än män till om- fördelning via skattesystemet). Det kanske inte endast beror på deras medkänsla för andra individer utan det kan till viss del bero på att kvinnorna även ser till sitt eget välbefinnande, som på sätt och vis är beroende av ett fungerande välfärdssamhälle. Det visade sig också att "solidariteten" med Andra var begränsad, eftersom den inte inkluderar invandrare eller flyktingar, vilket kan styrka det tidigare resonemanget att kvinnorna månar om de människor som faller under deras ansvarsområde både i privatlivet och yrkeslivet.
Männen har gett fler förslag på åtgärder som innebär någon form av sanktion eller förbud, vilket kan innebära att männen står för en hårdare linje. Problemen är till för att lösas och bästa lösningen är ofta den enklaste. Genom att t.ex. utvisa alla invandrare som begår brott blir man inte bara av med den som utfört dådet utan man visar även för de andra som kanske skulle komma på samma tanke att det inte lönar sig. Männen har även skrivit mer om maktfaktorn som ett hot. Politiker, politik och byråkrati upplevs ofta som ett hot p.g.a. bristande kompetens och effektivitet.
Invandrar/flyktingfrågan ansågs av både män och kvinnor som det största problemet idag p.g.a. vår ekonomiska situation eller den ekonomiska fördelningen i samhället. Eftersom budskapet idag är att vi inte har råd med allt, verkar dessa respondenter anse att man ska prioritera andra grupper (inkluderat dom själva) och inte i lika stor utsträckning invandrare och flyktingar.
Andra viktiga samhällsfrågor är välfärdssystemet och Rättsväsendet! kriminaliteten. Välfärdssystemet kan upplevas som ett hot antingen därför att man upplever att det bidrar till människors lathet och minskad initiativförmåga eller att bristen på ett fungerande
välfärdssamhälle innebär en försämring för de svaga och utslagning, vilket kan leda till ökade kostnader i framtiden.
Ett svagt eller humant rättsväsende upplevdes som ett hot, eftersom det inte ansågs tillräckligt avskräckande. De kriminella är ett hot mot oss "vanliga" och ska därför inte tillåtas medverka i samhället, man ska först och främst skydda de som försöker leva ett bra och normalt liv. Genom ett hårdare straffsystem tror respondenterna att vi kan skydda de människor som behöver skyddas och kanske även avskräcka en och annan från att begå brott. Respondenterna har skrivit relativt lite om vissa stora samhällsfrågor, t ex EG/EU eller miljöfrågor. Det behöver inte innebära att de inte känns viktiga för ungdomar. Det kan istället tyda på att andra frågor anses mer angelägna att ventilera i detta sammanhang (invandrarfrågan, lag och ordning) just därför att de uppfattas som känsliga i den allmänna debatten.
Sammanfattningsvis kan man säga att de hot som oftast nämns av både män och kvinnor i alla åldersgrupper är av två slag. Dels upplevde våra respondenter ett hot från grupper av människor som uppenbarligen sågs som avvikande från den egna gruppen. De två grupper som oftast sågs som hotande var invandrare och brottslingar. Många respondenter var dock angelägna om att framhålla att de inte var emot invandrare 1 sig. "Jag är inte rasist, men ..." var ett vanligt sätt att inleda kom- mentarer kring invandrarfrågan.
Vidare upplevde många personer ett ekonomiskt hot i form av minskad välfärd och arbetslöshet. Orsaken till hoten uppfattades också ofta vara av ekonomisk natur eller beroende av beteendet hos andra grupper av människor (t ex brottslingar, politiker). Man får ett intryck av att re- spondenterna kände sig hotade 1 sina möjligheter att leva ett tryggt liv 1 det svenska folkhemmet. Deras åsikter är kanske ett uttryck för desperation, ett sökande efter en hanterbar förklaring till konkreta problem som allvarligt hotar deras livssituation. Man söker alltså efter en förklaring som samtidigt erbjuder en konkret lösning på problemet, såsom att minska invandringen eller att införa hårdare straff mot kriminella. Vi som författat detta kapitel vill inte recensera hur pass korrekta dessa förklaringar och lösningar är, men vi tror att det är viktigt att politiker och andra samhällsaktörer försöker sätta sig in i den livssituation som är bakgrunden till uppfattningarna hos de unga människor som med egna ord talar till oss i enkäten.
Kapitel 34
Hälsa
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Ungdomar har givetvis bättre hälsa än äldre. Mera långsiktigt är häl- soläget stabilt, och förbättringar finns framför allt hos de äldsta där arbetslivets humanisering och medicinska framsteg ger bättre hälsa- status och rörlighet.
Bland ungdomar är ensamföräldrar, arbetslösa och invandrare mest utsatta med högre sjuklighet, fler psykosomatiska problem och sämre livsstil. Förklaringarna kan vara flera, bl a selektion. T ex kan ohälsa leda till spruckna parförhållanden, liksom till arbetslöshet. Sjukliga kan ha större svårigheter att knyta nya parrelationer, och de har an- tagligen också större svårigheter att få arbete.
Redan före 30-årsåldern föreligger hälsoskillnader mellan arbetare och tjänstemän.
Åldrande är huvudförklaringen till ohälsa. Ungdomsgenerationen har självklart bättre hälsa enligt alla indikatorer. Spridningen av ohälsa inom en generation kan emellertid avslöja mycket om miljöfaktorer 1 vid bemärkelse. Hög förekomst av ohälsa mom olika befolkningsgrup- per kan dels bero på direkta rniljöinflytanden, dels på selektion till så- dana grupper. Det senare innebär att personer med olika typer av häl- soproblem anhopas i vissa positioner t ex genom utstötning eller ge- nom begränsade valmöjligheter. I detta avsnitt ska vi titta särskilt på hur starkt ungdomar med hälsoproblem är över— eller underrepresen- terade i olika befolkningsgrupper.
Redovisningen i detta kapitel omfattar dels direkta hälsoindikatorer som ingår i standardrepertoaren i hälsoundersökningarna i ULF (tabell 34.1), dels ett antal psyko-sociala belastningsindikatorer (tabell 34.2):
Dålig subjektiv hälsa finns hos 4 procent av den vuxna be- folkningen och hos drygt 1 procent av 16-29—åringarna. Här avses personer som vid intervju säger att de anser "sitt all- männa hälsotillstånd vara dåligt"
Någon form av långvarig sjukdom (eller besvär efter olycks- fall, handikapp eller annan svaghet) har 40 procent av samtliga vuxna, resp 24 procent av ungdomarna. Varje sjukdom regist- reras och klassificeras sedan i intervjun, och därefter ställs tilläggsfrågor:
I hög grad nedsatt arbetsförmåga p.g.a. någon långvarig sjuk- dom hade 14 procent av alla vuxna och 8 procent av ungdo—
marna.
9 procent av de vuxna hade svåra besvär, mot 2-3 procent av 16-29-åringarna.
Nedsatt hörsel ("kan inte höra vad som sägs i samtal mellan flera personer") har 9 resp närmare 3 procent.
Nedsatt syn ("kan inte utan svårighet läsa vanlig text i en dags— tidning") finns hos 9 resp 4 promille.
4 resp 0,3 procent hade rörelsehinder, och 1,8 resp 0,1 hade svårt rörelsehinder.
Övriga indikatorer (tabell 34.2) pejlar välbefinnandet i delvis mera subjektiva termer. Under de senaste två veckorna hade:
Mellan 5 och 6 procent hade ofta känt sig trött i båda grup- perna,
14 resp 8 procent hade Sömnbesvär,
11-12 procent hade återkommande huvudvärk eller migrän både bland ungdomarna och i hela den vuxna befolkningen.
11 av de vuxna resp 6—7 procent av ungdomarna hade känt ängslan, om eller ångest, varav 3 resp 1 procent av svårare slag.
5 resp drygt 1 procent hade tagit smärtstillande medel regel- bundet,
4 resp 1 procent tog sömnmedel och
3 resp 1 procent tog nervlugnande medel någon gång under de senaste 14 dagarna.
I vår redovisningen ingår även två indikatorer på levnadsvanor:
27 procent av de vuxna och 23 procent av ungdomarna röker dagligen och
13 resp 9 procent får ingen regelbunden motion.
Befolkningens hälsotillstånd har förändrats mycket litet under de år ULF—undersökningarna har pågått. Långsiktiga effekter av humanise- ringen av arbetslivet och medicinska framsteg visar sig framför allt i pensionsåldern, där nya pensionärskullar har långsamt ökande hälsa och rörelseförmåga. För ungdomsgruppen kan man konstatera att ton- åringarna oftare rapporterar långvariga sjukdomar numera, men det gäller inte de tyngre hälsoindikatorerna, såsom nedsatt arbetsförmåga, svåra besvär eller de psykosomatiska indikatorema.
dalig langv neds svära neds neds rörel— svart subj sjuk— arbets besvär hörsel syn sehin- rörelse hälsa dom förmaga der hinder 16—29 är 1.3 23.8 7.7 2.6 2.7 0.4 0.3 0.1 16—29 är män 0.9 23.6 6.7 2.7 2.6 0.4 0.2 0.1 kvinnor 1.7 24.0 8.8 2.6 2.7 0.4 0.4 0.2 16—19 är 1.2 21.9 6.5 1.9 2.2 0.5 0.3 0.2 20—24 är 0.8 24.3 7.7 2.9 2.2 0.4 0.2 0.1 25—29 är 1.8 24.8 8.6 2.9 3.5 0.4 0.4 0.1 35—54 är 3.8 35.9 13.4 7.9 7.1 0.5 2.3 0.7 55—74 är 8.7 65.1 23.0 20.2 18.4 2.1 12.6 5.5 16—19 är män 0.7 20.0 5.0 1.8 1.9 0.4 0.3 0.1 kvinnor 1.8 23.7 8.0 2.0 2.5 0.6 0.4 0.4 20—24 är män 0.6 25.0 7.2 3.6 2.3 0.5 0.2 0.2 kvinnor 1.1 23.6 8.3 2.2 2.1 0.3 0.2 0.1 25—29 är män 1.4 24.9 7.5 2.4 3.4 0.4 0.1 0.0 kvinnor 2.1 24.7 9.9 3.5 3.5 0.4 0.7 0.2 35—54 är män 3.5 34.2 11.3 6.7 9.2 0.4 1.8 0.7 kvinnor 4.1 37.6 15.5 9.2 5.0 0.6 2.8 0.8 55—74 är män 8.2 62.5 20.9 19.9 24.8 1.8 10.4 4.8 kvinnor 9.1 67.5 24.9 20.4 12.6 2.5 14.5 6.1 FAMILJETYP Ensamföräldrar 4.6 26.9 12 4 5.9 5 4 0 9 0.8 0.8 ARBETSKRAFTSSTATUS I utbildning 0.9 23.0 6.5 2.5 1.6 0.5 0.4 0.2 I tillf. arbete 1.9 26.3 10.1 2.5 3.3 0.4 0.2 0.1 I fast arbete 0.9 22.4 6.7 2.0 2.8 0.1 0.1 0.0 Anställda 1.1 23.2 7.4 2.1 2.9 0.2 0.1 0.0 Företagare, jordbr 1.3 21.5 8.3 0.9 2.9 0.5 0.0 0.0 Arbetslösa 2.2 36.3 15.9 5.7 3.2 1.0 0.5 0.0 Arblösa män 1.0 35.3 14.6 7.4 2.6 0.9 0.0 0.0 kvinnor 3.4 37.4 17.4 3.9 3.9 1.1 1.1 0.0 SOCIAL BAKGRUND Arbetarbarn 1.6 25.1 8.8 2.6 3.5 0.3 0.2 0.1 Tjänstemannabarn 1.0 22.9 6.4 2.6 2.0 0.3 0.1 0.1 Infödda svenskar 1.0 23.7 7.3 2.5 2.6 0.4 0.3 0.1 Invandrare 5.1 25.2 13.2 3.8 3.3 0.6 0.7 0.2 Storstad 1.5 23.1 7.8 2.7 2.5 0.5 0.2 0.1 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 4.2 39.7 14.1 9.5 8.6 0.9 4.4 1.8 16—74 är män 3.8 37.8 12.2 8.7 10.8 0.8 3.5 1.5 kvinnor 4.7 41.6 16.0 10.3 6.4 1.1 5.3 2.1
16—29 är där inte annat anges
dalig langv neds svara neds neds rörel— subj sjuk— arbets besvär hörsel syn sehin— hälsa dom förmaga der 16—29 är —0.3 +2.8* +1.6 —0.1 +O.4 —0.0 —0.3* 16—29 är män —0.8* +2.5* +1.3 —O.2 +O.1 +0.0 —0.5* kvinnor +O.2 +3.2* +2.1 -0.0 +O.8 —O.1 —0.0 16—19 är —0.0 +4.2* +1.9 +O.4 +0.0 —0.1 —0.1 20—24 är —0.5 +2.2 +2.0* +O.2 +0.0 +O.1 —O.2 25—29 är —0.3 +2.1 +1.2 —O.7 +1.2 —0.1 —0.4 35—54 är —1.4* —1.4 +1.2 —O.2 +1.3 —0.5* —0.9* 55—74 är —5.2* +O.4 +O.3 —2.9* +4.3* —0.7* -5 6* 16-19 är män —0.4 +3.6* +2.2* +O.5 —0.6 -0.3 +O.2 kvinnor +O.4 +4.8* +1.6 +O.4 +O.6 +O.1 —0.4 20—24 är män —l.2* +2 6 +2.9* +O.7 —0.0 +0.3* —0.6* kvinnor +O.1 +1.7 +1.2 —0.3 +O.1 —O.l +O.2 25—29 är män —0.8 +1.3 —0.6 —1.6* +O.9 —0.0 —0.8* kvinnor +O.2 +3.1 +3.0 +O.1 +1.5* —0.1 +O.1 35—54 är män —2.0* —1.4 +O.1 —1.1 +1.2 -0.4* -1.0* kvinnor —0.8 —1.4 +2.3 +O.7 +1.4* —0.5* -0.9* 55—74 är män —6.2* +O.8 +O.4 —5.6* +6.3* —0.5 —5.1* kvinnor —4.3* +O.1 +O.3 —0.5 +2.4* —0.8* -6.0* FAMILJETYP Ensamföräldrar —0.4 +3.9* +2.5* —0.4 +0 5 +0.0 —0 2 ARBETSKRAFTSSTATUS I utbildning —0.1 +5 8* +3.0* +O.4 —O.4 +0.0 —0.2 I tillf. arbete +2.1* +7 3* +7.5* +1.7* —3.0 +O.5* +O.3 I fast arbete +O.1 +2.3 +2.6* -0.2 +O.3 +O.1 —0.4 Anställda —0.4 +1.8 +1.1 +O.1 +O.7 —0.2 —0.3* Företagare, jordbr —0.0 +1.4 +3.8 -2.2* +1.6 +O.4 —O.5* Arbetslösa —1.2 +6.9 +6.4 —2.0 +O.6 +O.5 —0.4 Arblösa män —3.6* +1.7 +6.7 —3.2 —2.6 +O.5 -1.3 kvinnor +1.5 +12.8 +6.9 —0.5 +3.6 +O.5 +O.5 SOCIAL BAKGRUND Arbetarbarn +O.4 +4.0 +3.9 —0.3 —0.5 +0.0 —0.5 Tjänstemannabarn +O.1 +3.7* +3.0 +O.5 +O.4 +0.0 —O.2* Infödda svenskar -0.6* +3.2* +1.6 —0.l +O.3 +0.0 —O.3* Invandrare +3.1* —l.8 +3.4 —0.3 +1.8 —0.3 +O.4 Storstad -0.l +2.5 +2.2 +O.2 +O.2 —0.2 -0.4* HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är -2.2* +O.1 +1.1 —1.2* +1.5* —0.4* —2.4* 16—74 är män —2.8* +O.2 +O.5 —2.3* +1.7* —0.3* —2.2* kvinnor —l.6* +0.0 +1.6 —0.l +1.2* —0.5* —2.6*
16—29 är där inte annat anges
Kvinnor uttrycker oftare besvär än män, vilket gäller alla åldersgrup- per. Det kan dels bero på att kvinnor är mera observanta på sin hälsa, dels på dubbel belastning av både förvärvsarbete och hemarbete. Undersökningarna antyder också ökande belastning i anslutning till ökad förvärvsfrekvens och ökande arbetstider.
34.1 Ensamföräldrar
Hälsoskillnaderna är givetvis avsevärda mellan olika generationer, men även inom ungdomsgenerationen kan man konstatera påtagliga skillnader. Ensamföräldrar under 30 år har klart sämre hälsa än andra jämnåriga. Detta gäller för samtliga hälsoindikatorer i tabell 34.1. Exempelvis har 12 procent nedsatt arbetsförmåga, bland jämnåriga är det 8 procent. Detsamma gäller i ännu större utsträckning ifråga om välbefinnande (se tabell 34.2.). Trötthet, Sömnbesvär, återkommande huvudvärk, ångest, regelbunden användning av smärtstillande medicin, sömnmedel och nervlugnande mediciner är alla minst tre gånger så vanliga som hos andra jämnåriga. Dessutom har de unga ensamföräl- drarna betydligt sämre levnadsvanor: daglig rökning och ingen motion är också tre gånger vanligare.
Dessa tydliga samband beror knappast på ett direkt orsakssamband, nämligen att ensamföräldratillvaron skulle skapa ohälsa och psykoso- matiska störningar. Förklaringen bör istället ligga i selektionen till denna grupp. En rimlig hypotes är att partnerförhållanden spricker lättare när någon av parterna har någon hälsobrist eller psykosocial svaghet. Analogt blir det då också svårare att knyta nya parrelationer. Om man dessutom har barn (som kan uppfattas som ett ekonomiskt "hinder") så ökar hindren för en ny parrelation ytterligare. De som lämnar gruppen ensamföräldrar (dvs går in i ett nytt parförhållande) är antagligen ett hälsomässigt positivt urval, medan de som stannar kvar i gruppen utgör ett negativt urval. I ett statistiskt urval överrepresenteras den senare gruppen, eftersom de stannar kvar i gruppen längst, och följaktligen är "valbara" i större utsträckning. Det är den senare grup- pen som därmed sätter sin prägel på kategorin ensamföräldrar, och ge- nererar det dåliga hälsoläget i redovisningsgruppen. Parbildning är så— ledes en sorteringsprocess vars konsekvenser vi kan avläsa i hälsosta- tistiken för olika hushållstyper.
34.2 Arbetskraftsstatus
Något liknande kan vi se när vi jämför hälsan för olika ungdomsgrup-
per på arbetsmarknaden. Här skiljer vi mellan ungdomar före sitt ut- träde på arbetsmarknaden ("under utbildning"), "etablerade" grupper (fast anställda resp företagare/jordbrukare) och "marginaliserade", dvs arbetslösa och ungdomar i tillfälliga jobb. Ungdomar "i utbildning" har i stort sett normal hälsa och välbefinnande för sin ålder.
De etablerade är ett hälsomässigt sett positivt urval. De arbetslösa har däremot betydligt sämre hälsoprofil än de "etablerade", t ex en halv gång fler med långvarig sjukdom, med nedsatt arbetsförmåga, och ge- nomgående sämre psyko—somatisk profil. Dessa skillnader kan delvis bero på tidigare arbetsmiljöeffekter, men också på selektion: ungdo- mar med hälsobrister kan ha svårare att få arbete och lättare att förlora sitt arbete. Arbetslöshet kan också öka risken för Sömnbesvär och ång- est. Notera också att de arbetslösa ungdomarna har klart sämre livsstil (fler dagligrökare, ingen motion).
Även de ungdomar som har ett tillfälligt arbete har en något sämre hälsoprofil än de som har fast arbete. Skillnaden är dock relativt liten vilket beror på att tillfälligt arbete ofta är ett övergångsstadium till fast arbete.
34.3 Social bakgrund
Redan före 30-årsåldern framträder hälsoskillnader mellan olika sam- hällsklasser. I vår redovisning har vi endast klassificerat de ungdomar som redan har etablerat sig på arbetsmarknaden (dvs arbetar heltid, och inte längre studerar). Enligt praktiskt taget alla indikatorer har ar- betarna sämre hälsa, och det gäller även livsstilsindikatorerna (rökning och motion). Samma tendenser tycks finnas till och med när vi jämför mellan föräldrarnas klasstillhörighet. Framför allt när det gäller de båda måtten på livsstil, men även andelen med långvarig sjukdom och nedsatt arbetsförmåga, har arbetarbamen högre värden än tjänsteman- nabarnen. Detta bör hänga samman med att barn fortfarande i stor utsträckning ärver föräldrarnas klasstillhörighet.
Liknande mönster föreligger när vi jämför invandrarungdomar med svenska ungdomar. Invandrarna har en sämre hälsoprofil, särskilt ifråga om psyko—somatisk status, och klart sämre livsstil när det gäller rökning och motion.
trött- sömn— huvudv oro, svar smärt— sömn— nerv— röker ingen het besvär el mi— än— oro medic— medel lugn. dag— mo— jämt grän gest regelb medel gen tion 16-29 är 5.5 8.4 11.4 6.5 1.2 1.4 0.7 0.7 22.7 9.2 16—29 är män 3.0 6.4 5.8 4.2 0.7 0.9 0.5 0.5 18.0 9.6 kvinnor 8.1 10.6 17.3 8.9 1.7 1.9 0.9 0.9 27.6 8.8 16—19 är 4.1 7.5 11.4 5.4 1.4 0.9 0.6 0.7 14.3 6.7 20—24 är 6.0 8.1 9.8 6.9 1.1 1.3 0.5 0.3 24.8 8.9 25—29 är 6.2 9.5 13.2 7.1 1.1 1.8 0.9 1.2 27.1 11.5 35—54 är 6.1 13.4 12.8 10.8 2.8 4.4 2.6 2.9 32.9 12.4 55—74 är 4.8 22.0 9.8 15.8 3.9 9.4 9.7 6.9 21.6 15.2 16—19 är män 1.6 3.4 5.7 2.4 0.7 0.4 0.2 0.2 11.9 6.4 kvinnor 6.5 11.5 16.9 8.3 2.1 1.3 0.9 1.1 16.7 7.0 20—24 är män 4.0 6.5 4.2 4.9 0.5 0.8 0.5 0.3 18.8 9.6 kvinnor 8.2 9.8 16.0 9.1 1.8 1.9 0.6 0.2 31.3 8.1 25—29 är män 3.1 8.5 7.6 4.9 0.9 1.2 0.7 1.0 21.8 12.0 kvinnor 9.3 10.5 18.8 9.3 1.3 2.3 1.2 1.4 32.6 11.1 35—54 är män 4.2 11.3 9.5 7.6 2.4 3.0 2.0 2.1 32.8 13.5 kvinnor 8.2 15.7 16.4 14.3 3.1 5.8 3.2 3.7 33.1 11.2 55-74 är män 3.6 14.9 7.9 8.7 2.4 6.8 5.9 4.4 25.2 14.1 kvinnor 5.9 28.1 11.4 21.8 5.3 11.6 13.1 9.0 18.4 16.2 FAMILJETYP Ensamföräldrar 18.9 23 6 33 9 19.2 8 1 11 0 3 6 5 1 63.0 24.2 ARBETSKRAFTSSTATUS I utbildning 4.1 6.9 9.5 6.9 1.2 0.9 0.4 0.7 11.8 5.1 I tillf. arbete 6.5 9.3 13.9 7.0 1.6 1.9 1.4 1.2 26.1 9.0 I fast arbete 5.6 8.2 11.4 5.2 0.5 1.5 0.6 0.5 25.2 10.6 Anställda 5.8 8.4 11.9 5.6 0.7 1.6 0.8 0.7 25.4 10.3 Föret. jordbr 5.4 3.5 8.9 6.5 0.8 0.0 0.0 0.9 25.1 8.5 Arbetslösa 7.2 17.4 13.0 16.5 4.0 2.1 0.0 1.0 40.7 15.8 Arblösa män 4.8 18.7 5.2 12.2 2.1 0.0 0.0 0.0 35.7 14.7 kvinnor 9.3 16.2 19.8 20.2 5.6 4.0 0.0 1.9 45.9 17.0 SOCIAL BAKGRUND Arbetarbarn 5.9 9.5 11.9 6.0 0.7 1.7 0.8 0.6 26.9 11.5 Tjänstemannabarn 5.2 7.9 10.8 6.8 1.5 1.2 0.6 0.8 19.5 6.9 Infödda svenskar 5.1 7.9 11.0 6.0 1.1 1.2 0.7 0.7 21.8 8.7 Invandrare 10.4 15.3 17.6 14.0 2.2 3.0 1.0 1.5 33.3 16.0 Storstad 6.4 8.9 13.5 8.1 1.5 1.0 0.7 1.0 26.6 9.1 HELA BEFOLKNINGE 16—74 är 5.6 14.2 11.6 11.0 2.6 4.8 4.0 3.3 27.0 12.5 16—74 är män 3.8 10.7 8.0 7.2 1.8 3.3 2.6 2.3 26.6 12.8 kvinnor 7.5 17.7 15.3 14.8 3.3 6.3 5.4 4.4 27.5 12.1
16—29 är om inte annat anges
Tabell 34.2 tr anger ökning och
Trend 1975—91. att förändringen är signifikant.
smärt— sömn— nerv- medic— medel lugn. medel
trött— sömn— huvudv oro, svar het besvär el mi— än— oro jämt grän gest regelb 16—29 är —0.3 +1.3* +1.1* —3.2 —O.3 —0.3 16—29 är män -0.5 +O.6 +O.4 -2.9 —0.3 —0.2 kvinnor —0.0 +2.0* +1.9* —3.5 —0.3 —0.4 16—19 är 'l.l +O.3 +3.1 —3.l +O.2 —0.4 20—24 är —O.3 +O.7 —1.0 —3.0* —0.7 —0.3 25—29 är +O.6 +2-7* +1.9 —3.5 —0.4 —0.2 35—54 är +0.0 +l-2 +O.8 —2.7 —0.2 +O.3 55—74 är —1.9* +0.l —1.9 —4.3* +0.0 +O.7 16—19 är män —1.2 —2.5* +2.0 —l.8 +O.1 —O.4 kvinnor —1.l +3.2 +3.6 —4.6 +O.3 —0.4 20—24 är män —0.5 +O.7 —2.7 —l.7 —0.9 —0.5 kvinnor +O.2 +O.9 +1.5 —4.3* —0.4 +0.0 25—29 är män +O.2 +3.0* +2.6 —5.1 —0.2 +O.2 kvinnor +1.0 +2.3* +1.1 —2.1 —0.7 —0.6 35—54 är män +O.4 +1.6* +2.0 —l.6 +O.3 +O.1 kvinnor —0.3 +O.9 —0.3 —3.5 —0.7 +O.6 55—74 är män —1.4* +1.3 +O.1 —2.9* +O.3 -0.6 kvinnor —2.4* —1.1 —3.9* -6.1* —0.4 +1.7 FAMILJETYP Ensamsföräldrar -0.7 +O.5 +1.1 —3.7* —0.5* —0.1 ARBETSKRAFTSSTATU I utbildning +0.0 +O.9 +1.7 —3.2 -0.5 +0.0 I tillf. arbete +O.1 +1.2 +1.1 +6.0 +O.8 +1.3 I fast arbete +1.6 +1.3* +O.9 —l.3 -O.3 +O.3 Anställda +0.0 +1.9* +1.6* —3.6 —0.6* -0.1 Föret, jordbr +1.6 +O.6 —0.3 +1.2 —0.0 -1.1 Arbetslösa -0.6 +3.0 —0.9 —6.5 +O.2 —0.9 Arblösa män —O.1 +9.5 —4.5 —9.2 —3.8 -4.6 kvinnor —0.9 —2.7 +2.4 —4.4 +3.9 +2.2 SOCIAL BAKGRUND Arbetarbarn +l.0 —1.6 +2.0 —0.7 —0.9 +O.3 Tjänstemannabarn +O.7 +2.9* —0.5 +O.4 +O.1 +O.6 Infödda svenskar —O.3 +1.1 +1.0* —3.4 —0.3 —0.3 Invandrare +1.4 +6.2 +4.9 —0.0 —0.7 +O.4 Storstad 16—29 är —0.0 +O.9 +3.6* —2.9 -0.2 —0.6 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är -0.5 +l-0 +O.2 —3.3 —0.3 +O.2 16—74 är män -0.2 +l-3 +1.1 —2.1 —0.0 —0.2 kvinnor —0.7 +O.7 —0.7 —4.5* —0.6 +O.7
16—29 är om inte annat anges
xlU'l
mmmmto
ON NIU'lxlUJl—OCDONNOX *X—X-
NDU'IQKONNU'IO
kommun-H
U'Iubko !!!-ll-
WNONKDHNGJ :(-
xlwbwm
.4
)(
(”NNO ***
röker ingen
dag gen
-21.
-22 —19.
-20. -19. —22. —3. —4.
—16. —26. —20 —18 —29. —15.
—8. +2. —10.
+2
—18.
S*
.9*
9*
B* 7* B* 0* o*
0* O* .7* .3*
S* S* S* S* S* .2*
S*
.9* .1 .0* .2* .0* .2* .1* .6
.3* .7* .7* .4* .6*
.1* .9* .3*
mo- tion
då!—lk»
tam
Kapitel 35 Livsglädje
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
Livsglädje definieras med utgångspunkt från 12 indikatorer på aktivi- tetsnivå, relationer och lyckokänsla, nämligen om man under de se- naste veckorna känt sig engagerad, uträttat något, missräknat sig, va- rit rastlös eller uttråkad (aktivitetsnivå), om man fick beröm eller kri- tik, blev sviken eller ensam (relationer), resp hade känt att "livet var underbart", eller känt sig olycklig ( lyckokänsla ).
Det finns tydliga skillnader mellan olika ungdomsgrupper som kan relateras till problem under etableringsfasen. Arbetslösa, invandrare, ensamstående (jämfört med samboende) visar oftare negativa reaktio- ner. De lägsta värdena finns i 20-24-årsåldern, dvs den period då de flesta flyttar hemifrån och då etableringsproblemen är som störst. Med stigande ålder blir sijfrorna allt bättre.
Att reducera livsglädje till statistiskt mätbara kategorier förutsätter nå- gorlunda enighet om innehållet i begreppet. Den metod vi använder i detta kapitel har använts i tidigare undersökningar (European value survey). Den bygger på ett frågebatteri om 12 frågor som berör aktivi- tet, relationer och lyckokänsla. Intervjufrågorna gäller stämningslä- gen under de senaste veckorna: "Hur har Du känt Dig under de senaste veckorna, har det hänt att Du har känt Dig
särskilt engagerad eller intresserad av något? (aktivitet) nöjd efter att ha uträttat något? (aktivitet)
att saker och ting inte blev som Du tänkt Dig? (aktivitet) så rastlös att Du inte kunde sitta stilla? (aktivitet)
uttråkad ? (aktivitet)
stolt för att någon har berömt Dig för något? (relationer) upprörd för att någon kritiserat Dig? (relationer)
sviken av någon Du litat på? (relationer)
mycket ensam och avlägsen från andra människor? (relationer)
att livet är underbart? ( lyckokänsla )
deprimerad eller mycket olycklig? ( lyckokänsla )
Den tolfte frågan är av mera övergripande karaktär: "Skulle Du, all- mänt sett, vilja beskriva Dig själv som lycklig?"
Inställningen till aktivitetsnivå, relationer och upplevelser av livsglädje bör vara relaterad till levnadsförhållanden, och särskilt till de genom- gripande förändringar som är aktuella under etableringsfasen. Under
denna övergångsperiod kan utbildningskrav, ekonomiska problem, bostadsproblem, och par— och familjebildning innebära konflikter och otrygghet. Utmärkande för etableringsfasen är dels uppbyggnaden av ekonomisk självständighet, dels sökandet efter en rad nya identiteter samt nya sociala kontakter. Där ingår även etableringen av anspråks- nivåer, såväl ifråga om materiell standard (inkomster, bostad osv) som ifråga om mänskliga relationer. Konflikten är mest akut under de år man flyttar från föräldrarna och konfronteras med vuxenlivets eko— nomiska realiteter, samtidigt som man försöker etablera parrelationer och familj. Den perioden inträffar i början på 20-årsåldern, och då bör vi se mest av negativa reaktioner.
Under de senaste åren har omvärlden förändrats avsevärt, på ett sätt som bör inverka på ungdomars förväntningar inför framtiden. Ung- domsarbetslösheten, otryggheten i anställningen, osäkra inkomster, och på längre sikt växande krav på allt längre utbildning innebär hår- dare konkurrens och större risker för utslagning. Etableringskonflik— terna bör vara mera omfattande än någonsin tidigare, de avspelar sig över ett allt större åldersintervall, och allt flera ungdomar bör hamna i tillstånd av frustration. Det gäller att meritera sig, vänta med arbete, inkomster och bostad, vänta med familjebildningen, samtidigt som omvärlden - föräldrar, stat och marknad — inte erbjuder någon positiv framtid. Samtidigt som prognoserna i media förutspår en lika dyster framtid för ungdomar, lever vi i något av en ungdomskult i fråga om livsstil, musik, kläder, fritid och kroppskultur. Denna motsättning bör ge utslag i indikatorer rörande livsglädje.
I detta kapitel tittar vi i första hand på skillnader mellan olika ung— domsgrupper och mellan generationerna. Av speciellt intresse är ung— domsgrupper som berörs av större etableringsproblem (t ex invand— rare, lågutbildade), eller befinner sig i början av sin etablering (t ex ensamstående).
35.1 Aktivitetsnivå
Tabell 35.1 visar en övervägande positiv inställning ifråga om enga- gemang och känslan att ha uträttat något. I dessa avseenden är skill- naderna mellan generationerna relativt små. Mera intressanta är skill- naderna mellan olika ungdomsgrupper. Båda indikatorema diskrimine-
Tabell 35.1 Livsglädje såsom stämningslägen under de senaste tre veckorna. Procenttal.
Källa: ungdomsenkäten 1993.
Aktivitetsnivå: engage— uträttat miss— rast— ut— rad nagot räkning lös trakad
Relationer:
fick beröm
16—29 är 66.7 83.6 59.6 34.5 47.4 16—29 är män 68.4 84.1 58.7 33.2 43.7 kvinnor 64.9 83.1 60.6 35.9 51.3 16—19 är 60.6 80.2 57.7 29.2 50.4 20—24 är 71.0 84.5 61.4 38.2 46.8 25—29 är 67.0 85.3 59.2 34.8 45.7 35—54 är 69.8 85.0 54.5 18.5 22.3 55—74 är 53.3 85.8 51.5 15.8 17.7 16—19 är män 63.7 82.2 57.6 27.8 45.0 20—24 är män 70.7 85.2 62.9 36.8 43.8 25—29 är män 69.5 84.4 55.3 33.7 42.6 35—54 är män 69.7 86.1 52.4 20.2 18.7 55—74 är män 63.0 81.4 53.8 18.9 16.3 16—19 är kvinnor 57.3 78.1 57.8 30.7 56.1 20—24 är kvinnor 71.2 83.7 59.8 39.8 50.0 25—29 är kvinnor 64.4 86.3 63.4 36.0 49.0 35—54 är kvinnor 70.0 83.8 57.0 16.6 26.7 55—74 är kvinnor 45.0 89.5 49.6 13.3 18.8 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 är 63.3 81.4 57.7 31.3 48.9 Ensambo 16—24 är 75.8 82.4 66.8 41.0 49.2 Sambo utan barn 72.4 88.4 54.8 32.8 44.3 Sambo med barn 62.7 85.5 59.9 34.9 39.4 SYSSELSÄTTNING
I utbildning 68.8 81.6 58.3 32.2 51.2 I tillf arbete 68.8 86.6 61.9 42.3 42.5 I fast arbete 69.4 88.1 58.2 30.5 38.4 Anställda 69.4 87.6 59.1 34.2 39.8 Arbetslösa 61.5 74.5 63.7 44.4 58.7 Sysselsättn.probl. 67.2 83.2 62.6 40.0 51.1
63.6 61.1 66.3 60.7 67.1 62.3 56.9 43.9 58.1 65.9 58.5 54.1 39.6 63.5 68.5 66.3 60.2 47.5 59.0 72.2 68.6 59.5 65.2 68.9 64.2 65.7 55.0 65.2 fick kritik 25.6 23.6 27.7 22.6 29.5 24.1 24.9 16.0 21.2 28.1 21.1 28.3 14.9 24.0 30.9 27.4 20.9 16.8 22.2 28.8 29.3 22.5 26.7 23.7 25.7 25.0 26.3 28.0
sviken
ensam
18.4 16.6 20.2 14.9 22.1 17.3 12.1 11.7 12.9 23.1 13.1 10.4
5.5 16.9 21.1 21.8 14.1 17.4
15.6 25.9 16.3 14.0 18.4 16.9 14.4 15.3 26.9 21.7
Lyckokänsla: olyck— allmänt underbart lig
livet
68.0 24.4
lycklig
89.7
forts tabell 35.1 SOCIOEK. GRUPP Arbetare 64.5 Lägre/mellan tjm 74.0 Högre tjänstemän 82.9 SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar 63.4 Arbetarbarn 63.3 Tjänstemannabarn 70.7 Arbbarn män 68.6 kvinnor 57.9 ijbarn män 71.2 kvinnor 70.1 Invandrare 55.3 Storstad 67.3 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 67.7 Splittrad 65.7 Flyttade vid 15—18 66.2 PARTISYMPATIER Vänstern 64.9 Borgerliga 74.7 RELIGION Tror på Gud 75.5 Tror på högre makt 69.8 Ej troende 70.7 UTBILDNING (: 2 är efter grsk 58.8 Skolslut före 19 58.9
Högskoleutb. 82.9
STUDENTURVAL
Socialt arbete 78.3
Internat. ekonomi 86.1 Sociologi 88.7
Samtliga 85.7
HELA BEFOLKNINGEN
16—74 är 66.0 16—74 är män 68.8 kvinnor 63.0
84.9 87.6 91.9 84.2 84.3 85.6 85.7 82.9 86.4 84.8 67.5 84.9 84.8 82.1 83.7 84.7 89.7 86.0 83.8 84.2 82.8 82.8 88.3 72.7 94.4 88.5 87.3 84.7 85.1 84.3
16—29 är om inte annat anges
61.9 59.1 66.7 67.9 65.8 56.6 54.4 58.8
47.8 44.4 41.5 43.8 23.6 25.5 21.6 47.8 75.0 73.6 68.8 55.9 54.4 57.4 21.7 33.3 24.5 26.8 23.9 25.0 22.8 21.7 19.4 15.1 17.9 19.6 14.8 24.4 34.8 36.1 32.1 33.9 15.2 12.3 18.2 68.2 77.8 62.3 68.5 66.9 64.3 69.7 34.8 36.1 24.5 30.4 20.6 16.1 25.2 91.0 78.3 94.4 86.8 87.5 85.4 87.1 83.7
rar mellan olika utbildningsgrupper: högskoleutbildade och tjänstemän är oftare engagerade och nöjda med att ha uträttat något.
De tre negativa indikatorema missräkning, rastlöshet, och att vara uttråkad visar däremot tydliga generationsskillnader. Ungdomar rap- porterar oftare konflikter, och det gäller särskilt 20-24-årsåldern, då de flesta flyttar hemifrån. Konfliktnivån minskar sedan med ökande ålder. Här finns det också vissa skillnader mellan könen: unga kvinnor rap- porterar något oftare problem än unga män.
Ungdomsenkäten visar att livsglädje, i bemärkelsen att man inte kän- ner missräkning, rastlöshet eller är uttråkad, även är relaterad till familjebildning. Ungdomar som ännu inte bildat familj (ensamboende i tabell 35.1) rapporterar oftare problem än samboende med resp utan barn. Problem är alltså relaterade till etableringsprocessen, i detta fall par— och familjebildningsprocessen. Detsamma gäller dem som har problem på arbetsmarknaden, dvs arbetslösa. Där visar tabell 35.1 sämre siffror för samtliga fem indikatorer. En annan grupp är invand- rarungdomar, där invandrarbakgrunden innebär större problem under etableringsfasen.
Ungdomar med borgerliga sympatier har i allmänhet en mera positiv inställning i detta avseende, och det gäller samtliga indikatorer. Det finns flera tolkningsmöjligheter: borgerliga ungdomar har oftare högre utbildning vilket ger högre siffror, eller att vänstersympatier är en re- aktion på etableringsproblem och sämre levnadsförhållanden
35.2 Relationer
Positiva relationer till våra närmaste, beröm och uppskattning är ett viktigt element i vår självuppfattning. Ungefär 64 procent av ungdo- marna har känt sig stolta för att de fått beröm under de senaste veck- orna, 26 procent var upprörda över att ha blivit kritiserade. ungefär var femte har känt sig sviken resp ensam. Även 1 dessa avseenden är 20- 24- årsåldern kritisk. Då är situationen mest negativ, och med ökande ålder minskar konfliktnivån. Även här finns alltså ett samband mellan etablering och livsglädje. Det gäller således ifråga om familjetyp, där ensamboende oftare känner sig svikna och ensamma än samboende
ungdomar. Analogt har arbetslösa och invandrarungdomar oftare relationsproblem än genomsnittligt.
Även i detta fall har Vänsterungdomar högre konfliktnivå än borger- liga. Tabell 35.1 tyder möjligen på att religiositet kan vara en anpass- ningsstrategi: de troende ungdomarna har oftare upplevt relationspro- blem. En alternativ tolkning är att troende ungdomar har större krav på relationer.
Tabell 35.1 tyder vidare på att unga kvinnor ofta tycks uppleva rela- tionsproblem. Detta kan vara ett uttryck för mera omfattande konflik— ter, eller också på större anspråk på relationer, eller förmåga att arti- kulera problem.
35.3 Lyckokänsla
68 procent hade känt att "livet var underbart" under de senaste veckor- na, och 24 procent hade känt sig deprimerade och olyckliga. Inter- vjuuppgiftema följer samma mönster som ovan. Ensamboende rap- porterar sig mindre oftare lyckliga, och det detsamma gäller arbets- lösa, invandrare och vänsterungdomar.
Kapitel 36
Framtidstro
Av Joachim Vogel
Sammanfattning
I detta kapitel avslutar vi redovisningen av ungdomars värderingar med deras bild av framtiden: vad de oroar sig för och hur de tror att det kommer att gå med arbetslösheten och levnadsstandarden i framti- den. Ungdomar oroar sig framför allt för att bli arbetslösa ( 61 pro- cent), för sin ekonomi (66 procent), sina boendekostnader (41 pro- cent), för krigsrisken (52 procent), för inbrott/skadegörelse (45 pro- cent), för att smittas av AIDS ( 39 procent) och för miljöförstöringen i närmiljön (59 procent). Unga kvinnor känner större oro i de flesta avseenden. Generationsskillnader finns men de är inte särskilt anmärkningsvärda. Ungdomar är mer oroade för arbetslöshet, sin ekonomi och för AIDS, äldre oftare för sin hälsa, inbrott och krig. Arbetare, arbetslösa, lågutbildade, invandrare, liksom vänsteranhäng- are anger oftare oro för sin ekonomi, arbetslöshet, boendekostna— derna. Troende ungdomar oroar sig oftare för sin hälsa, AIDS, krig, egen skilsmässa och kriminalitet. Jämfört med äldre har ungdomar en mera optimistisk framtidssyn när det gäller arbetslösheten och levnadsstandarden.
Om vi bortser från pensionärerna är det ingen generation som under sin etableringsperiod har utsatts för så stora omvärldsförändringar som dagens ungdomsgeneration. Det rör sig dels om radikala förändringar av den internationella situationen, med planekonomiernas samman- brott i öst, ett helt nytt säkerhetspolitiskt läge, och med ekonomins och politikens internationalisering. 90-talets ekonomiska kris har helt andra dimensioner än 70-talets. Massarbetslösheten är en realitet för ungdomsgenerationen, som dessutom utsätts för ett konkurrenstryck som ingen tidigare ungdomsgeneration. Samtidigt har ett systemskifte inletts, mot mera marknads- och konkurrensorientering, och mot ned— dragningar av den offentliga sektorns tjänster och transfereringar. Man kan tala om förlorad trygghet i alla arenor där ungdomar ska etablera sig, om förlorad kontroll över den egna situationen genom en obönhörlig ekonomisk utveckling och minskad handlingsfrihet för politiken. 1993, när enkäten genomfördes gick något av en våg av pes- simism genom samhället, av en dimension som ingen ungdomsgene- ration upplevt sedan andra världskriget.
Det är svårt att avgöra hur mycket allt detta inverkade på ungdomars framtidstro. Effekterna blev möjligen större för de äldre. Det var deras världsbild och förväntningar som förändrades, och det var också de äl— dre som sedan länge hade en färdig framtidsvision mot vilken de nya signalerna kunde brytas. Man kan också fråga sig hur mycket av in- formationen om omvärldsförändringarna som gick fram till och upp- fattades av ungdomar, jämfört med äldre.
För närvarande finns det inga större och detaljerade undersökningar om framtidstro. I SCBs undersökningar av levnadsförhållanden ingår med jämna mellanrum en kartläggning av oro för olika typer av väl- färdsproblem. Den senaste undersökningen ligger i huvudsak före den nu aktuella djupa ekonomiska krisen. I denna rapport får vi därför begränsa oss till en ögonblicksbild av opinionen hösten 1993. Redovis- ningen i detta kapitel omfattar två block. Det första bygger på en serie frågor om om inför framtiden i konkreta avseenden, relaterad till ungdomars egen livssituation. Det andra gäller optimism resp pessi- mism på ett mera generellt plan, rörande den framtida arbetslösheten och levnadsstandarden. Underlaget är ungdomsenkäten 1993.
36.1 Oro inför framtiden
Frågorna rörande oro inför framtiden är personliga: har kopplats direkt till individens egen livssituation. Följande frågor ställdes.
"Vissa förhållanden eller situationer kan ju ibland upplevas som oro- ande eller skrämmande. Har Du själv under den senaste tiden känt Dig orolig för något av följande?" med följande specificering:
orolig för att Du ska bli arbetslös orolig för Din eller familjens ekonomi orolig för att inte kunna betala kostnaderna för Din bostad orolig för att inte kunna betala tillbaka studieskulderna
orolig för att Du och Din make/maka/sambo ska skiljas orolig för att Dina föräldrar ska skiljas orolig för inbrott eller skadegörelse i bostaden
orolig för den internationella situationen, tex risken för krig orolig för miljöförstöringen kring orten där Du bor orolig för Din hälsa
orolig för att bli smittad av AIDS
I tabell 36.1 redovisas andelen som har svarat ja på resp delfråga. De första fyra delfrågorna gäller ekonomiska problem. 61 procent av ungdomarna hade varit oroliga för att bli arbetslösa. Unga kvinnor har oftare varit oroliga än unga män (64 resp 57 procent). Kvinnor är ge— nerellt sett mera oroliga än män, och det gäller praktiskt taget alla sak— frågor som tas upp i detta kapitel. I de flesta fall är det också befogat, eftersom de objektivt sett har en sämre situation än män (t ex ifråga om arbetslöshet och inkomster), men även utöver detta finns det mer generellt en något större benägenhet för kvinnor att bekymra sig mera om sin situation (t ex krig, skilsmässa, inbrott och miljöförstöring, som ju drabbar könen lika). Kvinnor oroar sig (med rätta) oftare än män för familjens ekonomi (72 resp 60 procent), för att inte kunna betala bo— endekostnaderna (44 resp 38 procent) och betydligt oftare för sina stu— dieskulder (22 resp 13 procent).
Tabell 36.1 Oro inför framtiden. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten
16—29 är 16—29 är män kvinnor
16—19 är 20-24 är 25—29 år 35—54 är 55—74 är 16—19 är män 20—24 är män 25-29 är män 35—54 är män 55—74 är män
16—19 är kvinnor 20—24 är kvinnor 25-29 är kvinnor 35—54 är kvinnor 55-74 är kvinnor FAMILJETYP Kvarbo 16-24 är Ensambo 16—24 är Sambo utan barn Sambo med barn SYSSELSÄTTNING
I utbildning
I tillf arbete I fast arbete Anställda Arbetslösa
Sysselsättn.problem 70.7 70.7 48.4 20.3 22.1 1
1993.
Har under den senaste tiden känt sig orolig för: bli familjens bo— studie— en skils— föräldr arbets— ekonomi kost— skulder mässa skils— lös nader mässa
60.5 65.8 41.1 17.6 20.1 10.3 56.9 59.9 38.0 13.3 17.6 64.2 72.1 44.4 22.2 22.8
PO DNI—| H
50.6 60.3 27.2 12.7 11.7 64.3 64.4 41.9 17.4 24.1 64.0 71.4 49.9 21.1 21.7 55.9 64.4 43.3 8.7 24.2 27.9 49.2 34.0 2.4 10.4
r—l mmm-om (:'(!)(DNN
51.6 56.9 26.1 58.4 58.3 37.9 1 59.5 63.7 46.5 1 49.9 56.3 37.4 28.1 51.5 32.7
v_i Ix H l—l PKDPhw MIXCOu—IN Q' 0 N mocomm ooqnnoom
49.5 64.0 28.4 17.1 11.7 70.4 70.6 45.9 20.9 29.7 69.0 79.6 53.6 27.0 23.2 63.1 73.7 50.1 8.5 27.1 27.7 47.4 35.1 1.1 8.7
r—lv—l Nl—INQ'O! kDOCDNN
55.8 56.6 24.4 12.7 12.7 58.1 69.9 51.1 23.7 13.8 66.4 66.3 41.6 12.9 28.2 65.2 81.5 57.9 17.7 26.0
ommm MOP") r—h—l
49.9 60.9 34.6 22.7 14.9 13 76.0 64.7 43.7 18.2 24.1 14 54.9 63.4 39.6 10.7 21.8 6 61.0 63.7 40.8 12.8 22.2 8. 79.9 78.4 58.8 20.8 25.4 11 O
inbrott krig miljö—
e skade— görelse
45.3
43. 47.
r—IP
37. 43. 53. 58. 69.
hm.—unro
37.2 41.1 49.3 52.2 66.7 38.3 45.3 57.0 65.7 72.0 36.6 39.9 49.0 56.0 41.0 42.2 50.8 48.4 45.9 44.2
förstö— ringen
52.8 53.9 54.8 56.2 62.5 60.8 61.7 71.2 66.4 71.8 55.7 58.9 61.7 61.3 59.7 59.3 57.7 58.1 59.4 59.5
egen
hälsa smitta
47.2
O (”#1me 00 =?
34.2 46.3 45.5 64.2 73.3 51.0 52.6 52.1 73.1 87.7 42.2 54.2 50.4 44.0 45.9 48.9 47.6 47.7 53.2 49.5
AIDS—
38.6 34.7 42.6 45.2 43.3 28.9 17.4 15.0 41.0 41.0 23.9 13.9 17.6 49.6 45.8 34.2 21.5 12.9 45.7 54.5 25.4 17.1 44.4 45.9 28.9 33.7 43.9 40.5
forts tabell 36.1 SOCIOEK. GRUPP Arbetare 67.0 68.8 46.2 14.8 23.6 Lägre och mellan tjm 59.9 63.0 43.5 11.5 18.8 Högre tjänstemän 56.4 62.0 36.7 26.4 18.7 SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar 64.2 69.2 46.6 15.9 20.3 Arbetarbarn 68.5 76.7 44.7 14.3 19.1 Tjänstemannabarn 55.9 63.4 34.5 16.6 18.3 Infödda svenskar 59.8 64.8 39.6 16.3 19.9 1 Invandrare 67.7 78.7 58.9 30.8 22.2 Storstad 58.9 70.0 41.6 17.8 21.0 UPPVÄXTFAMILJ Fullständig 59.7 61.4 39.1 15.8 18.5 Splittrad 62.4 77.1 45.8 22.4 24.1 Fullständig män 55.8 55.8 35.0 11.7 15.9 kvinnor 64.1 67.6 43.5 20.5 21.3 Splittrad män 58.8 70.0 44.3 18.3 22.4 kvinnor 66.0 84.1 47.3 26.4 25.7 Flyttade vid 15-18 65.8 72.4 51.3 22.1 27.5 PARTISYMPATIER Vänstern 74.0 76.6 50.4 18.6 20.8 Borgerliga 50.6 60.8 32.0 15.4 18.6 RELIGION Tror på Gud 56.6 62.4 43.2 24.2 18.1 Tror på högre makt 61.1 64.5 43.5 23.0 23.0 Ej troende 51.5 60.0 35.9 8.2 14.2 UTBILDNING (= 2 är efter grsk. 71.8 75.2 54.4 15.3 25.8 Skolslut före 19 år 69.0 71.5 52.7 15.4 25.9 1 Högskoleutb. 56.4 63.5 37.4 30.7 19.4 STUDENTURVAL Socialt arbete 56.5 87.0 60.9 50.0 26.3 Internat. ekonomi 31.4 69.4 36.1 44.4 23.5 1 Sociologi 56.6 69.2 30.2 25.0 26.0 Samtliga 48.6 73.0 38.4 36.4 25.2 HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 52.3 61.8 41.5 11.2 21.3 16—74 är män 48.7 57.1 38.5 10.6 19.3 kvinnor 56.2 66.6 44.5 11.8 23.5
45.4 54.5 59.7 47.2 53.1 51.1 58.4 47.5 38.5 58.3 62.7 48.3
LOPO oomln
50.8 55.9 59.8 46.7 46.4 53.1 60.4 48.2 42.3 50.8 62.4 45.7 44.8 51.7 59.6 46.4 50.8 56.0 56.7 54.9 48.7 50.2 64.9 47.2
ONmmOAV mmmomm
r—i (DOKLDMCDv—IOX v—ILDOFSINYI'Ix v—Iu—l
44.6 53.2 58.6 46.8 46.5 49.3 61.2 47.4 42.1 48.3 52.5 41.9 47.3 58.7 65.2 52.2 44.1 44.6 58.8 43.7 48.9 53.8 63.5 51.1 47.4 53.7 62.5 50.0 46.6 58.8 65.8 47.7 40.9 46.0 55.0 46.1
mm [*w
48.2 59.4 59.1 51.2 50.1 58.0 62.7 52.8 36.3 40.1 51.4 33.0
Hmv—i snow l—lr—l
50.1 53.7 61.6 48.5 48.8 52.4 59.3 49.2 45.2 61.6 65.1 46.4
www oxoxo
60.9 82.6 82.6 65.2 38.9 75.0 80.6 50.0 45.3 69.8 81.1 61.5 46.4 74.1 81.3 58.6
01—10an OHLDXD
57.6 63.0 62.0 65.8 53.3 56.2 56.9 59.8 61.9 69.9 67.3 71.9
(DUM (HUN)
16—29 är om inte annat anges
Generationsskillnaderna ifråga om om inför ekonomiska problem borde spegla faktiska skillnader, men de är relativt små med tanke på att vi har frågat efter hur man ser på sin egen framtid, och de reella skillnaderna mellan generationerna i dessa avseenden. Ungdomar är självklart mera oroliga för att bli arbetslösa än äldre, och minst orolig är man i den äldsta generationen. Detta motsvarar de faktiska riskerna. Mera anmärkningsvärt är att det är så många som "under den senaste tiden" känt oro att bli arbetslösa, långt fler än som faktiskt blir det, och det gäller i synnerhet de äldre. Arbetare, invandrare och lågutbildade är mest oroliga. Arbetslöshet bekymrar vänsterungdomar mera än bor- gerliga, men även hos de senare känner mer än varannan oro för ar- betslöshet.
I 20- 29- årsåldern, då etableringsfasen inträffar, finns den högsta an- delen som oroat sig för familjens ekonomi. Största andelen finns hos unga barnfamiljer (82 procent). Aven här framstår arbetare, arbetslösa, invandrare, lågutbildade och vänsterungdomar som mera oroade.
Boendekostnaderna oroar varannan i åldern 25-29 år. I de båda äldre generationerna är det färre (43 resp 34 procent), vilket dels beror på bättre inkomster och delvis även på lägre boendekostnader i det äldre bostadsbeståndet. Aven på boendemarknaden gäller att ungdomar måste etablera sig, dvs konkurrera om de attraktiva bostäderna, och dit hör även boendekostnaderna. Äldre och billiga bostäder i det äldre bostadsbeståndet, anpassade till ungdomarnas ekonomi (smålägenhe- ter) är inte alltid vad man kan räkna med direkt efter utflyttningen från föräldrahemmet. Även här är det arbetare, arbetslösa, arbetslösa, invandrare, unga barnfamiljer och vänsteranhängare som oftast ger uttryck för sin oro att kunna betala bostadskostnaderna.
18 procent av ungdomarna oroade sig för att inte kunna betala tillbaka sina studieskulder. I åldern 25-29 år rör det sig om 21 procent (siffrorna avser alla oavsett om man har studieskulder).
Nästa block av frågor gällde sociala relationer i vid bemärkelse, där indikatorema gäller skilsmässa resp kriminalitet. Oron för en ev skils- mässa är bland ungdomarna störst i de åldrar då parbildningen huvud— sakligen inleds (25—29 år för män, 20-25 för kvinnor) och då parförhållandena är kortast. Aven i det här avseendet är arbetare och lågutbildade mera oroade. Välfärdsundersökningarna bekräftar att den bedömningen är riktig. Män med arbetarbakgrund har klart större
problem på äktenskapsarenan. Statistiken visar att andelen ensamstå— ende är dubbelt så hög som bland högre tjänstemän (Vogel, 1987).
Oro för att föräldrarna ska skiljas finns framför allt hos tonåringarna där de flesta fortfarande bor hemma, vilket innebär att de dagligen kan uppleva föräldrarnas konflikter, samtidigt som de emotionellt, socialt och ekonomiskt är beroende av att föräldrarna håller ihop. Detta gäller för 15 procent av tonåringarna. Oro för egen eller föräldrars skilsmässa är också vanligare bland troende ungdomar, vilket är ett uttryck för troende ungdomars mera principiella inställning till skils- massa.
Även i ungdomsgenerationen är kriminalitet en angelägen fråga, där hela 45 procent har känt sig oroliga under den senaste tiden för inbrott eller skadegörelse. Kvinnor är mera bekymrade även här, och äldre generationer mera än yngre: ju sårbarare man är desto mera orolig, vil— ket dock inte måste innebära objektivt större risk.
Risken för krig i vårt närområde har antagligen varit lägre än på många decennier, men krig har som aldrig tidigare förts m i vårt med- vetande under 90— talet i samband med Jugoslavienkontlikten. Även krigsrisken ligger högt på oroslistan. 52 procent av ungdomsgenera- tionen har under den senaste tiden känt sig oroliga av den anledningen. Aven här är kvinnor mera oroliga, och äldre generationer mer än ung— domsgenerationen. Det gäller också invandrare, vänsteranhängare och framför allt troende ungdomar.
Miljöförstöring i den konkreta närmiljön ligger också högt, lika högt som arbetslöshet och ekonomiska problem, på listan över oroande för— hållanden. Men det är inte ungdomar som oroar sig mest utan den äld- sta generationen; oro för miljön verkar alltså inte vara en exklusiv ungdomsfråga. Miljöförstöringen oroar vänsteranhängare och troende ungdomar mer än borgerliga resp icke troende.
Även oro för den egna hälsan kommer högt upp på listan (47 pro- cent), trots att ohälsa knappast kan vara en stor risk före 30 års ålder. Kvinnor är mera oroade, och givetvis äldre generationer mer än ung- domar. Arbetslösa, invandrare och framför allt troende har höga ande- lar oroade. AIDS är också ett stort orosmoment i yngre åldrar och bland ensamstående ungdomar, särskilt hos de yngre utflyttade ung- domarna som ännu inte har etablerat sig i ett fast parförhållande
(ensamboende under 25 år: 55 procent oroade). Bland samboende ungdomar är väsentligt färre oroade, vilket förstås hänger samman med att sexkontaktema då i regel är reglerade inom fasta förhållanden, särskilt då relationen avancerat så långt att man har skaffat barn (samboende med barn: 17 procent oroade). Oron för AIDS är också betydligt mindre i de äldre generationerna, vilket också hänger sam- man med stabilare och varaktigare parförhållanden, och därmed lägre risker. Oron för AIDS följer samma klassmönster som de flesta andra risker. Lågutbildade, arbetare och invandrare 'är mera oroande. Och även här är vänstersympatisörer och troende mera oroade.
36.2 Sysselsättning och levnadsstandard i framtiden
Hur ser ungdomar på framtiden när vi lämnar de mer personliga fram- tidsproblemen och istället lyfter frågan till nationell nivå? I ungdoms- enkäten ingår tre frågor som lägger ut en kortsiktig resp en längre tidshorisont: resten av 90-talet resp om 10—15 år. Den första frågan gällde arbetslösheten:
"Hur tror Du att det kommer att bli med arbetslösheten under slutet av 90-talet? "
Den andra frågan gäller den konkreta levnadsstandarden:
"Vad tror Du om levnadsstandarden i Sverige år 2000? " Den sista frågan gäller sedan ett sammanfattande omdöme:
Om Du tänker på Sverige 10-15 år framåt i tiden, tror Du då att det blir bättre eller sämre att leva i det här landet? "
Det är på en mer generell nivå ett åsiktsskifte i mera pessimistisk rikt— ning bör visa sig. Om man utgår från att framtidstron är en spegel av hur man själv kommer att beröras av förändringarna hittills och de som media och opinionsledarna pekar ut, så skulle man vänta sig att ungdomsgenerationen bör ha en betydligt mer pessimistisk framtids— syn. Men signalerna är inte entydiga. 90—talet är framför allt en tid då gamla omvärldsbilder slutade att gälla, och då den övervägande positiva synen på materiella framsteg bröts.
I tabell 36.2 kan vi se att hälften av ungdomarna (48 procent) tror att arbetslösheten kommer att minska under slutet av 90-talet. 21 procent tror att den istället kommer att öka, medan övriga tror att den blir oför- ändrad eller är osäkra. Här är ungdomar samstämmiga med föräldra- generationen, medan den äldsta inte är lika positiv. Arbetare, invand- rare och lågutbildade, dvs grupper som drabbas mest av arbetslöshet, är mera pessimistiska, och det gäller även vänsteranhängare.
När det gäller levnadsstandarden år 2000 är alla generationer övervä- gande pessimistiska. Endast 23 procent av ungdomarna tror på ökad standard, och 28 procent tror på minskad standard. Unga kvinnor är betydligt oftare pessimistiska. Men jämfört med äldre generationer är ungdomar ändå oftare optimister. I föräldra- resp i den äldsta genera- tionen rör det sig om 38 resp 42 procent som tror att levnadsstandar- den minskar - bland ungdomar om 28 procent. Men gemensam för alla generationerna är ändå en övervägande pessimistisk framtidssyn. Beträffande samtliga tre frågor i detta block frågar vi inte efter framti- den för egen del, utan vad man tror kommer att gälla för samhället i sin helhet. Här tillkommer alltså en kunskapskomponent (experternas bedömningar), och med tanke på allmän osäkerhet och motstridiga signaler är det naturligt att enkätsvaren inte varierar särskilt mycket. Eller med andra ord: läget har ännu inte klarnat så långt att utveck— lingens förlorare och vinnare har utkristalliserats. Grupper med hög utbildning (högskoleutbildade, högre tjänstemän) har en något tydli- gare pessimistisk framtidssyn, liksom ifråga om den framtida arbets- lösheten. Lägg emellertid märke till att dessa grupper för egen del känner relativt sett mindre oro (tabell 36.1). Vidare finns det här åter igen tydliga skillnader mellan vänsteranhängare och troende å den ena sidan, och borgerliga och icke troende å den andra. Vänsteranhängare och troende räknar oftare med sämre levnadsstandard i framtiden.
Den sista frågan som får avsluta denna rapport är ungdomarnas sam- manfattning: om hur det blir att leva i Sverige om 10-15 år. Enkätsva— ren är trots allt, trots en relativt tydlig samhällskritisk inställning och pessimism beträffande den framtida levnadsstandarden, övervägande optimistiska. 39 procent tror att Sverige blir ett bättre land att leva i, 29 procent tror att det blir sämre. Aven här är de unga männen mer optimistiska än unga kvinnor. Dessutom är skillnaderna mellan gene- rationerna relativt stora. Andelen optimister minskar från 39 till 16 procent när vi går från ungdomsgenerationen till den äldsta, och
Tabell 36.2 Framtidstro. Procenttal. Källa: ungdomsenkäten 1993. arbetslöshet: levnadsstandard: leva i Sverige: ökar minskar ökar minskar blir blir bättre sämre
16—29 är 21.3 47.7 22.6 28.1 39.1 29.3
16—29 är män 20.2 48.0 2 kvinnor 22.4 47.5 1
16—19 är 22.1 48.9 31.7 19.3 45.4 25.5 20—24 är 16.4 50.6 21.1 28.4 39.3 27.8 25—29 är 25.6 44.0 17.3 34.4 34.1 33.7 35—54 är 18.4 47.5 14.5 37.8 25.8 39.0 55-74 är 18.4 36.8 10.0 42.3 15.6 49.1 16-19 är män 22.1 50.8 36.3 16.7 49.1 20.9 20—24 är män 14.7 48.8 25.5 27.4 41.9 28.1 25-29 är män 24.1 45.2 22.7 31.6 35.1 32.4 35—54 är män 19.1 43.2 17.8 31.2 28.1 34.7 55—74 är män 18.5 50.0 12.5 36.5 17.9 38.7
16—19 är kvinnor 22.1 47.0 26.7 22.0 41.4 30.4 20—24 är kvinnor 18.1 52.5 16.7 29.4 36.6 27.5 25-29 är kvinnor 27.2 42.6 11.3 37.5 33.1 35.0 35—54 är kvinnor 17.6 52.3 10.7 45.1 23.1 43.9 55-74 är kvinnor 18.3 26.2 8.0 46.7 13.6 57.8 FAMILJETYP Kvarbo 16—24 är 20.1 50.8 29.5 19.7 45.8 24.9 Ensambo 16—24 är 20.4 49.0 22.7 30.3 38.8 28.4 Sambo utan barn 16.9 49.1 19.7 28.5 32.9 29.4 Sambo med barn 26.2 42.4 13.9 32.4 34.6 36.1 SYSSELSÄTTNING
I utbildning 18.8 49.9
I tillf arbete 18.5 47.4 20.7 35.7 40.5 30.6 I fast arbete 24.1 45.5 Anställda 22.3 46.1 Arbetslösa 22.9 49.6 21.2 28.9 40.0 31.7 Sysselsättn.problem 20.9 46.2 20.2 31.9 37.7 31.1
forts tabell 36.2 SOCIOEK. GRUPP Arbetare Lägre och mellan tjm Högre tjänstemän SOCIAL BAKGRUND Lågutb. föräldrar Arbetarbarn Tjänstemannabarn Infödda svenskar Invandrare Storstad UPPVÄXTFAMILJ Fullständig Splittrad Fullständig män kvinnor Splittrad män kvinnor Flyttade vid 15—18 PARTISYMPATIER Vänstern Borgerliga RELIGION Tror på Gud Tror på högre makt Ej troende UTBILDNING (= 2 är efter grsk. Skolslut före 19 är Högskoleutb. STUDENTURVAL Socialt arbete Internat. ekonomi Sociologi Samtliga HELA BEFOLKNINGEN 16—74 är 16-74 är män kvinnor
15.1 20.5 19.2 27.9 27.2 19.8 13.0 13.9 25.0 18.9 20.5 20.3 20.7 16—29 är om inte annat anges
pessimisterna ökar från 29 till 49 procent. Den viktigaste förklaringen till dessa skillnader bör vara följande. De äldre generationernas för- väntningar har präglats under en lång period av ständiga och delvis snabba välfärdsökningar, trygghet, jämlikhet, utbyggnad av demokra- tiska institutioner, föreningsliv och inte minst en framstegsideologi där varje generation skulle få det allt bättre. Framstegen kunde de flesta se genom att jämföra med sin egen och föräldrarnas utbildning, arbete och standard. Mot bakgrund av denna socialisation till framstegsopti— mism är erfarenheterna från 90—talet en chock som bör leda till om- fattande pessimism. Ungdomar saknar detta livslånga fram— stegsperspektiv, och bör därför inte reagera lika pessimistiskt som de äldre, trots att de objektivt sett drabbas hårdare av utvecklingen. Enligt tabell 36.2 är också de olika ungdomsgrupperna relativt samstämmiga i sin optimism. Aven vänsteranhängare och borgerliga har relativt lik— artad uppfattning.
Litteratur:
Abramson, PK (1983) Political Attitudes in America. Formation and Change. San Fransisco: W.H. Freeman and Company.
Andersson, Bengt—Erik (1982): Generation efter generation. Om tonår— skultur, ungdomsrevolt och generationsmotsättningar. Malmö: Liber Förlag.
Andersson, Bengt-Erik och Wallin, Erik (1971): Tonåringarna och omvärlden. Stockholm: Almqvist och Wiksell.
Andersson, Å E, Fiirth, T och Holmberg, I (1993): 70-talister. Om vår- deringar förr, nu och i framtiden.
Amell— Gustavsson, U och Skjöld, C (1990): Ungdomars inträde i ar- betslivet. Rapport nr 64 i serien Levnadsförhållanden. SCB.
Aronowitz, A. (1988): Acculturation and Delinquency among Second Generation Turkish Youths in Berlin. Migration, 1988z4; 5-36.
Arvidsson, P (1990): Opinion 90. Svenskarnas inställning till samhälle, omvärld och försvar hösten 1990. Psykologiskt försvar. Rapport nr 156.
Becker, G.S. (1993): Nobel Lecture: The Economic Way of Looking at Behavior. Journal of Political Economy vol 101, nr 3. June. pp. 385- 409.
Bennulf, M (1990): Det gröna genombrottet, i Gilljam, M och Holm- berg, S (1990): Rött, Blått, Grönt. En bok om 1988 års Riksdagsval. Bonniers. Stockholm.
Bion, W.R (1974): Gruppterapi. Prisma.
Bjurström, Erling (1980): Generationsupproret. Ungdomskulturer, ungdomsrörelser och tonårsmarknad från 50—tal till 80—tal. Stockholm: Wahlström och Widstrand.
Bjurström, Erling (1984): Ungdomen och alternativen, i Friberg, M och Galtung, J (red): Rörelserna. Stockholm: Akademilitteratur.
Bjurström, Erling (1985): Hårdrockens myter möter myterna om här- drocken, i Socialnytt, nr. 2.
Bjurström, Erling (1988): Ungdomskultur och våld — finns det något samband?, i Irene Kullberg (red): Våldet och skolans arbetsklimat. Stockholm: Utbildningsförlaget.
Bjurström, Erling (1989): Framtida ungdomsforskning i Sverige. Barn- och ungdomsdelegationen, Ds 1989:18 .
Bjurström, Erling (1990): Raggare. En tolkning av en stils uppkomst och utveckling, i Peter Dahlén och Margareta Rönnberg (red): Spel- rum. Om lek, stil och flyt i ungdomskulturen. Uppsala: Filmförlaget.
Bjurström, Erling (1991): Livsstilsreklam. Vad är det? Stockholm: Konsumentverket.
Bjurström, Erling (1993): Spelar rocken någon roll? Kulturell repro- duktion och ungdomars musiksmak. Stockholm: Statens Ungdomsråd.
Bjurström, Erling och Fornäs, Johan (1988): Ungdomskultur i Sverige, i Himmelstrand U och Svensson G (red): Sverige - vardag och struktur. Stockholm: Norstedts.
Bjurström, Erling och Lilliestam, Lars (1994): Stilens markörer, i For- näs J; Boethius, U, Forsman M, Ganetz H och Reimer, B (red): Ung- domskultur i Sverige. PUS-rapport nr. 6. Stockholm/Stehag: Sympo- s10n.
B'urström, Erling och Wennhall, Johan (1991): Ungdomar och musik, i sbok om ungdom 1991. Stockholm: Statens Ungdomsråd.
Bjurström. Erling (1980): Generationsupproret. Ungdomskulturer, ungdomsrörelser och tonårsmarknad från 50-tal till 80-talet. Stock- holm.
Björkman, Torsten och Vogel, Joachim (1969): Näringslivet och all- männa opinionen. En artikelserie i Affärstidningen Finansvärlden.
Campbell, A., Converse, P.E., Miller, W.E. och Stokes, D.E. (1960): The American Voter. New York: John Wiley.
Carle, J och Sjöstrand P (1991): Ungdom politik inflytande. Statens ungdomsråd. Stockholm.
Carle, J och Sjöstrand, P (1993): Ung och Grön? Ungdomars miljöin— tresse och engagemang. Statens ungdomsråd. Stockholm.
Carle, Jan (1992): Ungdomsarbetslöshet. Välfärd och livsstil. Sociolo- giska inst., Göteborg.
Christie, Niels (1972): Om skolan inte fanns. Wahlström & Widstrand.
Converse, P.E. (1976) The Dynamics of Party Support. Cohort Analy- zing Party Identification. Beverly Hills: Sage.
Dahlgren, A och Dahlgren, R (1989): Ungdomarna och föreningslivet. Statens ungdomsråd. Stockholm.
Ekberg, J. (1990): Invandrare på arbetsmarknaden. Ds 1990:35 .
Erikson, R och Jan 0. Jonsson (1993): Ursprung och utbildning. Social snedrekrytering till högre studier. SOU l993z85.
Eriksson, E.H. (1983): Barnet och samhället. Natur och kultur.
Eriksson, R och Jonsson J .0 (1993): Ursprung och utbildning. Social snedrekrytering till högre studier. SOU 1993:85 .
Eyrumlu, R (1992): Turkar möter Sverige. Carlssons.
Feilitzen, von Cecilia och Roe, Keith (1990): Children and Music. An Explanatory Study, i Keith Roe och Ulla Carlsson (eds): Popular Mu- sic Research. An Anthology from NORDICOM—Sweden. Nordicom- Sweden 1—2 1990. Dept. of Political Science, University of Göteborg.
Fornäs, J, Boöthius, U och Reimer, B (1993): Ungdomar i skilda sfä- rer. FUS—rapport nr 5. Stockholms universitet/Symposium förlag.
Fornäs, Johan (1979): Musikrörelsen - en motoffentlighet? Göteborg: Röda Bokförlaget.
Fornäs, Johan; Lindberg, Ulf och Sernhede, Ove (1988): Under rocken. Musikens roll i tre unga band. Stockholm/Lund: Symposion.
Gilljam, M och Holmberg, S (1990): Rött, Blått, Grönt. En bok om 1988 års Riksdagsval. Bonniers. Stockholm.
Gilljam, M och Holmberg, S (1993): Väljarna inför 90-talet. Stock- holm: Norstedts juridik.
Gilljam, M., Holmberg, S. och Hedberg, P. (1994) Valundersökning 1991. Teknisk rapport. Stockholm: Statistiska Centralbyrån.
Goodwin, Andrew (1993): Dancing In The Distraction Factory. Music Television and Popular Culture. London: Routledge.
Griffin, C (1993): Representation of Youth. Polity Press.
Häfner, Katie och Markoff, John (1991): Cyberpunk. Outlaws and Hackers on The Computer Frontier. London: Corgi Books.
Hall, Stuart och Jefferson, Tony (ed) (1976): Resistance Through Ri- tuals. Youth Subcultures in Post-War Britain. London: Hutchinson.
Halman, L och Vloet, A ((1992): Measuring and Comparing Values in 16 Countries of the Western World in 1990 and 1981. Tilburg, stencil.
Hammar, T. och Sven Alur Reinans (1987): SOPEMI Report. Immi- gration to Sweden in 1985 and 1986. Report 4. February 1987. Stock- holms universitet.
Hansen, Erik Jörgen (1992): War between the Generations? Social— forskningsinstitutet, Köpenhamn.
Harding, S, Phillips, D, Fogerty, M (1986): Contrasting values in Wes— tern Europe. Unity, diversity and change, McMillan, London.
Henriksson, Benny (1991): Att skapa sin ungdom. Om det svåra sam- spelet mellan frihet och kontroll.
Hoem, B (1992): Recent Changes in Family Formation in Sweden. Stockholm Research Reports in Demography 71.
Holmberg, S och Gilljam M (1987): Väljare och val i Sverige. Bon— niers, Stockholm
Holmberg, S. (1981) Svenska väljare. Stockholm: Liber.
Häll, L, Vogel, J och Hedman, E (1993): Boende 1975-1991. Rapport 841 serien levnadsförhållanden. SCB.
Hörnquist, M (1994): Att bli vuxen 1 olika generationer. i Fritzell, J och Lundberg, O (red.): Vardagens villkor. Brombergs.
Hörte, Sven Åke, red (1979): Ungdomsarbetslöshet. Ett sociologiskt perspektiv.
Jansson, K (1990): Inkomst— och förrnögenhetsfördelningen 1967- 1987. Bilaga till Långtidsutredningen 1990.
Jansson, K (1993): Inkomstfördelningen under 1980-talet. Bil 19 till Långtidsutredningen 1992.
Johansson, S (1983): Mot en teori för social rapportering. Institutet för social forskning.
Johansson, S (Odat.): Ungdomars inträde i vuxenlivets roller. En redo- visning baserad på levnadsnivåundersökningarna 1968,74 och 81. Inst för social forskning.
Johansson, Thomas och Miegel, Fredrik (1992): Do The Right Thing. Lifestyle And Identity In Contemporary Youth Culture. Stockholm: Almqvist och Wiksell International.
Jones G och Wallace C (1992): Youth, Family and Citizenship. Open University Press.
Knocke, W. (1986): Invandrade kvinnor i lönearbete och fack. Fors- kningsrapport nr 53. Arbetslivscentrum. Stockholm.
Koctiirk-Runefors, T. (1991): En fråga om heder. Turkiska kvinnor hemma och utomlands.
Konsumentverket (1993): Egna pengar i unga år. En undersökning om ungdomars ekonomi 1991. Rapport 1992/93:14.
Kristersson U, Hellman J, Idergård T (1993): Generationskriget. Tim— bro.
Kristiansen, Jan-Erik, red (1989): Ungdoms levekår. En oversikt over ulikheter og endringaeri 80-årene.
Leiniö, T—L (1980) Städarnas arbetssituation. Arbetslivscentrum 1980:12.
Leiniö, T-L (1984): Inte lika men jämlika? Om finländska invandrares levnadsförhållanden enligt Levnadsnivåundersökningarna 1968, 1974 och 1981. Institutet för social forskning. Stockholm.
Leiniö, T—L (1988): Giftermål och skilsmässor bland finländska, jugo- slaviska och turkiska invandrare i Sverige 1971-1984. I Korbol, A: In- nvandreme og det sosiale og helsemessige servicesystem. Nordiska Ministerrådet. NORD 1988253.
Lesthaege, R, Moors G, Halman L (1992): Living Arrangements and Values among Young Adults in the Netherlands, France and Germany. IPD—paper 1992z3.
Liljeström, Rita (1974): Uppväxtvillkor. Samspelet mellan vuxna och barn i ett föränderligt samhälle. Publica.
Listhaug, Ola (1990): Macrovalues: The Nordic Countries. Acta Soci- ologica 1990 (33).
Lorentzon, Lars (1984) Gruppen - skeenden och föreställningar. Rabén o Sjögren
Lorentzon, Lars (1990): Tankar om ungdomens sociala villkor. Statens ungdomsråd.
Lorentzon, Lars (1991): Vredens Pedagogik. Rabén o Sjögren.
Lorentzon, Lars (1992): Den förlängda barndomen. Statens ungdoms- råd.
Lorentzon, Lars (1993): Att arbeta är att växa. Larsons förlag.
Melucci, A (1989): Nomads of the present. Social movements and in- dividual needs in contemporary society. Hutchinson Radius. London.
Melucci, A (1992): Whats "new" in new Social Movements, i Carle, J och Pettersson, A (eds): Social Movements and Social Change. Rese- arch report no 110. Department of Sociology. University of Gothen-
burg.
Montgomery, H (1994): Towards a perspective theory of decision ma- king and judgement. Acta Psychologivce.
Montgomery,H & Svensson, 0, red (1989): Process and structure in human decision making. Chichester Wiley.
NOP 1969. Intervjuundersökning med bl a 271 15-25-åringar. SCB. Attityder till enskild företagsamhet, offentlig sektor, jämlikhet, medin- flytande, reklam, u—landshjälp, miljöförstöring.
Nordland, Eva (1974): Ungdomsholdninger i det teknologiske sam- funn. Oslo: Universitetsforlaget.
NOU: 1982z3: Maktutredningen. Slutrapport. Universitetsforlaget. Oslo, Bergen, Tromsö.
Nylöf, Göran (1990): Trends in Popular Music Preferences in Sweden 1960-1988, i Keith Roe och Ulla Carlsson (eds): Popular Music Rese- arch. An Anthology from NORDICOM—Sweden. Nordicom-Sweden
OECD (1984). The Nature of Youth unemployment. An analysis for policy makers. Paris.
OECD (1985): New Policies for the Young. Paris.
Ohlsson, Jörgen (1990): Ungdomars etablering på arbetsmarknaden. Barn- och ungdomsdelegationen.
Oskarson, M. (1992): Sweden. I Franklin, M., Mackie, T. och Valen, H. (1992) Electoral Change. Responses to evolving social and attitu- dinal structures in Western countries. Cambridge: Cambridge Univer- sity Press.
Oskarson, M. (1994) Klassröstning i Sverige. Rationalitet, lojalitet el- ler bara slentrian? Stockholm: Nerenius och Santérus.
Peterson, A (1992): Women as Collective Political Actors - A Case if The Swedish Women's Peace Movement, 1898 - 1990. Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet. Forskningsrapport nr 107.
Petersson, O, Westholm, A och Blomberg G (1989): Medborgarnas makt. Carlssons. Stockholm.
Petersson, 0. (1976): Väljarna och valet 1976. Stockholm: Statistiska centralbyrån.
Petersson, T (1992a): Välfärd, värderingsförändringar och folkrörel- seengagemang. I Axelson S och Pettersson T (eds): Mot denna framtid, Carlssons, Stockholm.
Pettersson T och Geyer, C (1992): Värderingsförändringar i Sverige. Den svenska modellen, individualism och rättvisa.
Pettersson, 0, Westholm, A, Blomberg, G (1989): Medborgarnas makt, Carlssons, Stockholm.
Pettersson, T (1992b): Folkrörelsefolk och samhällsförändring. I Ax— elson, S och Pettersson, T (eds): Mot denna framtid, Carlssons, Stockholm.
Pettersson, T (1993): "Value shift and population generational replace- ment" 1 T Pettersson och O Riis (eds), Scandinavian value systems. Religion and morality in the Nordic countries, Acta Universitatis Upsaliensis, Psychologia et sociologia religionum.
Pettersson, Thorleif (1992): Culture Shift and Generational Population Replacement. Individualization, Secularization, and Moral Value Change in Contemporary Scandinavia. Paper presented at the IX Nor— dic conference on the sociology of religion, Skalholt, Iceland, august 17—20, 1992.
Pettersson, Thorleif (1992): Välfärd, värderingsförändringar och folk— rörelseengagemang. I Axelson, S och Pettersson, T, red.: Mot denna framtid. Carlssons.
Roe, Keith (1983): Mass Media and Adolescent Schooling: Conflict or Co—existence? Stockholm: Almquist och Wiksell International.
Roe, Keith (1990): Adolescents' Music Use. A Structural-Cultural Ap- proach, i Roe K och Carlsson U (eds): Popular Music Research. An Anthology from NORDICOM—Sweden. Nordicom-Sweden 1—2 1990. Dept. of Political Science, University of Göteborg.
Roe, Keith (1993): Academic Capital and Music Tastes among Swe- dish Adolescents, i Young. Nordic Journal of Youth Research, No. 3, Vol. 1.
SCB (1992): Fruktsamhet ur ett livsperspektiv. Demografiska rappor- ter 1992:1.
SCB (1994): Kulturstatistik 1985-1992. Ekonomi, verksamhet, kultur— och medievanor. Stockholm: Statistiska Centralbyrån.
Schröder, L (1991): Springpojkar och språngbrädor. Om orsaker till och åtgärder mot ungdomars arbetslöshet. Institutet för social fors— kning. 18.
Similä, M. (1987): Kulturell identitet hos unga invandrare. En studie av levnadsförhållanden och etnisk identifikation bland turkar och jugo- slaver i Stockholm. Centrum för Invandrarforskning, Rapport 7.
Similä, M. (1993): Andra generationens invandrare i den svenska sko- lan. I Erikson, R. och Jan 0. Jonsson (red). Sorteringen i skolan. Stu- dier av snedrekrytering och utbildningens konsekvenser. Stockholm, Carlssons.
Sjöstrand, P och Carle, J (1991): Ungdom , politik, inflytande. Statens ungdomsråd. Sjövall, Thorsten (1990) Från sexualism till humanism. Sesam Förlag.
Socialkommissionen (1992): Analyser vedrörende unge. Köpenhamn.
Socialkommissionen (1992): De unge. Portret af en generation i väl- ferdssamfundet. Köpenhamn.
Socialkommissionen (1992): Forlöbsanalyser av de unge i 80'årene. Dokumentation nr 1. Köpenhamn.
Soininen, M (1989): Samhällsbilder i vardande. Centrum för invan- dringsforskning. Stockholm.
SOU 1991:12 . Ungdom och makt. Om ungdomars delaktighet, in- flytande och jämlikhet på l990-talet. Betänkande av ungdoms- kommittén.
SOU 1991:12 : Ungdom och makt. Om ungdomars delaktighet, infly- tande och jämlikhet på 1900-talet. Stockholm.
SOU 1991:44: Demokrati och makt i Sverige. Stockholm.
SOU 1992154. Mer för mindre. Nya styrformer för barn— och ung- domspolitiken. Betänkande av STUNS-kommittén.
Statens ungdomsråd (1991): Lika chans. Ungdom och klassbakgrund. Statistisk sentralbyrå (1989): Ungdoms levekår. Universitetsforlaget. Stavseng, Ola (1989): Ungdomsforskning i Sverige. Skolöverstyrelsen.
Stiitz, Göran (1991): Åsikt 90. En undersökning bland ungdom 1 dec 1990. Psykologiskt försvar. Meddelande nr 130.
Svallfors, Stefan (1992): Den stabila välfärdsopinionen. Attityder till svensk välfärdspolitik 1986-1992. Soc inst, Umeå.
Szulkin, R. & Michael Tåhlin (1994): Arbetets utveckling i Fritzell, J. & Olle Lundberg (red). Vardagens villkor. Levnadsförhållanden i Sve- rige under tre decennier. Brombergs.
The Japanese Youth in Comparison with the Youth of the World. A summary report. Youth Affairs Administration, Prime Minister's Of- fice. Tokio, 1984.
Togeby, L (1989) Ens og Forskellelig. Gräsrodbevegelser i Norden. Politica. Århus.
Trondman, Mats (1989): Rocksmaken. Om rock som symboliskt ka— pital. En studie av ungdomens musiksmak och eget musikutövande. Högskolan i Växjö. Ser. 2 Beteendevetenskap 10.
Vogel, J (1987): Det svenska klassamhället. Rapport 50 i serien Lev— nadsförhållanden. SCB.
Vogel, J (1987): The Victims of Unemployment: Labour Market Po- licy and the Burden of Unemployment. I Ferge, Z and Miller, S.M (eds): Dynamics of Deprivation, Gowers, 1987.
Vogel, J och Eklind, B (1981): De studerandes ekonomi och levnads— standard. rapport nr 29 i serien Levnadsförhållanden. SCB.
Vogel, J, Andersson, L-G, Davidsson, U och Häll, L (1987): Ojämlik- heten i Sverige. Levnadsförhållanden 1975-85 . Rapport 51 i serien Levnadsförhållanden. SCB.
Wadensjö, E. (1992): Earnings of immigrants with higher education in Sweden. Paper prepared för the fourth EALE Conference in Warwick, England, September 3—6, 1992.
Waller, C m fl (1991): Ungdom och industri i en gemensam framtid.
Welles-Nyström, B (1988): Devojka and Momak: Yugoslavian adoles— cence in Swedish Context. Perspectives of Adolescent Identity De— velopment among Second Generation Yugoslavs in Sweden. Centrum för Invandrarforskning, rapport 9.
Westin, Charles (1987): Den toleranta opinionen. Inställningen till in— vandrare 1987. Rapport nr 8 från DEIFO.
Winnicott, D.W. (1983) Lek och verklighet. Natur och kultur.
Ziehe, T (1983): Ny ungdom og osedvanlige läreprocesser. Politisk Revy. Viborg.
Ziehe, T (1989): Kulturanalyser. Ungdom, utbildning och modernitet. Symposium. Stockholm.
Ziehe, Thomas (1989): Kulturanalyser: Ungdom, utbildning, modemi- tet.Stockholm/Stehag.
Österaas, B T (1992): Motvindsgenerasjionen. En rapport om ungdoms muligheter til å etablere sig. Landsrådet for norske ungdomsorganisa— Sjoner.
2.
ashes»
eos
10.
11
12.
13. 14.
15
17.
18.
19.
20. 21.
22.
23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30.
.,
'a'-
.)).
34. J]. 32. Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. Fi. Kommunerna, Landstingen och Europa + Bilagedel. C. . Mäns föreställningar om kvinnor och Chefskap. S. . Vapenlagen och EG. Ju. Kriminalvård och psykiatri. Ju. Sverige och Europa. En samhällsekonomisk konsekvensanalys. Fi. EU, EES och miljön. M. . Historiskt vägval — Följderna för Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive inte bli medlem i Europeiska unionen. UD.
. Förnyelse och kontinuitet — om konst och kultur
i framtiden. Ku. Ansluming till EU — Förslag till övergripande lagstiftning. UD. . Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande
av militärt bistånd 1949-1969 + Bilagedel. SB. Suveränitet och demokrati
+ bilagedel med expertuppsatser. UD. JIK-metoden, m.m. Fi. Konsumentpolitik i en ny tid. C. . På väg. K. 16.
Skoterköming på jordbruks- och skogsmark. Kartläggning och åtgärdsförslag. M. Års- och koncemredovisning enligt EG-direktiv. Del I och II. Ju.
Kvalitet i kommunal verksamhet — nationell uppföljning och utvärdering. C. Rena roller i biståndet — styrning och arbetsfördelning i en effektiv biståndsförvaltning. UD.
Reformerat pensionssystem. S. Reformerat pensionssystem. Bilaga A. Kostnader och individeffekter. S. Reformerat pensionssystem. Bilaga B. Kvinnors ATP och avtalspensioner. S. Förvalta bostäder. Ju. Svensk alkoholpolitik — en strategi för framtiden. S. Svensk alkoholpolitik — bakgrund och nuläge. 5. Att förebygga alkoholproblem. S. Vård av alkoholmissbrukare. S. Kvinnor och alkohol. S.
Barn — Föräldrar — Alkohol. S.
Vallagen . Ju.
Vissa mervärdeskattefrågor lll — Kultur m.m. Fi. Mycket Under Samma Tak. C.
Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, m.m. Ku. Tekniskt utrymme för ytterligare TV—sändningar. Ku.
36. 37.
38. 39.
40. 41. 42. 43.
44. 45. 46.
47. 48. 49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. 56. 57. 58. 59. 59.
60.
61. 62
66. 67.
68.
Kulturpolitik och internationalisering. Ku. Miljö och fysisk planering. M. Sexualupplysning och reproduktiv hälsa under l900-talet i Sverige. UD. Kvinnor, barn och arbete i Sverige 1850-1993. UD. Gamla är unga som blivit äldre. Om solidaritet mellan generationerna. Europeiska äldreåret 1993. S. Långsiktig strålskyddsforskning. M. Ledighetslagstitiningen — en översyn. A. Staten och trossamfunden. C.
Uppskattad sysselsättning — om skatternas betydelse för den privata tjänstesektorn. Fi. Folkbokföringsuppgiftema i samhället. Fi. Grunden för livslångt lärande. U.
Sambandet mellan samhällsekonomi, transfereringar och socialbidrag. S. Avveckling av den obligatoriska anslutningen
till studentkårer och nationer. U. Kunskap för utveckling + bilagedel. A. Utrikessekretessen. Ju.
Allemanssparandet — en översyn. Fi.
Minne och bildning. Museernas uppdrag och organisation + bilagedel. Ku. Teaterns roller. Ku. Mästarbrev för hantverkare. Ku. Utvärdering av praxis i asylärenden. Ku.
Rätten till ratten — reformerat bilstöd. S. Ett centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats. S.
Beskattning av fastigheter, del II - Principiella utgångspunkter för beskattning av fastigheter m.m. Fi. 6 Juni Nationaldagen. Ju. Vilka vattendrag skall skyddas? Principer och förslag. M. Vilka vattendrag skall skyddas? Beskrivningar av vattenområden. M.
Särskilda skäl — utformning och tillämpning av 2 kap. 5 5 och andra bestämmelser i utlänningslagen. Ku. Pantbankernas kreditgivning. N. .Rationaliserad fastighetstaxering, de] l. Fi. 63.
. Med raps i tankarna? M. 65. Personnummer — integritet och effektivitet. Ju. Statistik och integritet, del 2 - Lag om personregister för officiell statistik m.m. Fi. Finansiella tjänster i förändring. Fi.
Räddningstjänst i samverkan och på entreprenad. Fö. Otillbörlig kurspåverkan och vissa insiderfrågor. Fi.
69. On the General Principles of Environment Protection. M. 70. lnomkummunal utjämning. Fi.
71. Om intyg och utlåtanden som utfärdas av hälso- och sjukvårdspersonal i tjänsten. S. 72. Sjukpenning, arbetsskada och förtidspension — förutsättningar och erfarenheter. S. 73. Ungdomars välfärd och värderingar — en under- sökning om levnadsvillkor, livsstil och attityder. C.
Statsrådsberedningen Om kriget komm it... Förberedelser för mottagande av militärt bistånd 1949-1969 + Bilagedel. [11]
Justitiedepartementet
Vapenlagen och EG [4] Kriminalvård och psykiatri. [5] Års- och koncemredovisning enligt EG-direktiv. Del I och II. Ju. [17] Förvalta bostäder. [23] Vallagen. [30] Utrikessekretessen. [49] 6 Juni Nationaldagen. [58] Personnummer — integritet och effektivitet. [63]
Utrikesdepartementet
Historiskt vägval — Följderna för Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive inte bli medlem i Europeiska unionen. [8] Anslutning till EU — Förslag till övergripande lagstiftning. [10] Suverän itet och demokrati + bilagedel med expertuppsatser. [12] Rena roller i biståndet — styrning och arbetsfördelning i en effektiv biståndsförvalming. [19] Sexualupplysning och reproduktiv hälsa under l900-talet i Sverige. [37] Kvinnor, barn och arbete i Sverige 1850—1993. [38]
Försvarsdepartementet Räddningstjänst i samverkan och på entreprenad. [67]
Socialdepartementet
Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap. [3] Reforrnerat pensionssystem. [20] Reformerat pensionssystem. Bilaga A. Kostnader och individeffekter. [21] Reformerat pensionssystem. Bilaga B. Kvinnors ATP och avtalspensioner. [22] Svensk alkoholpolitik — en strategi för framtiden. [24] Svensk alkoholpolitik — bakgrund och nuläge. [25] Att förebygga alkoholproblem. [26] Vård av alkoholmissbrukare. [27] Kvinnor och alkohol. [28]
Barn — Föräldrar — Alkohol. [29] Gamla är unga som blivit äldre. Om solidaritet mellan generationerna. Europeiska äldreåret 1993. [39] Sambandet mellan samhällsekonomi, transfereringar och socialbidrag. [46]
Rätten till ratten — reformerat bilstöd. [55] Ett centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats. [56] Om intyg och utlåtanden som utfärdas av hälso- och sjukvårdspersonal itjänsten. [71] Sjukpenning, arbetsskada och förtidspension — förutsättningar och erfarenheter. [72]
Kommunikationsdepartementet På väg. [15]
Finansdepartementet
Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. [1] Sverige och Europa. En samhällsekonomisk konsekvensanalys. [6] JIK—metoden, m.m. [13]
Vissa mervärdeskattefrågor III — Kultur m.m. [31] Uppskattad sysselsättning — om skatternas betydelse
för den privata tjänstesektorn. [43] Folkbokföringsuppgiftema i samhället. [44] Allemanssparandet — en översyn. [50]
Beskattning av fastigheter, del II — Principiella utgångspunkter för beskattning av fastigheter m.m. [57] Rationaliserad fastighetstaxering, del I. Fi. [62] Statistik och integritet, del 2 — Lag om personregister för officiell statistik m.m. [65] Finansiella tjänster i förändring. [66]
Otillbörlig kurspåverkan och vissa insiderfrägor. [68] Inomkummunal utjämning. [70]
Utbildningsdepartementet
Grunden för livslångt lärande. [45] Avveckling av den obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer. [47]
Kulturdepa rtementet
Förnyelse och kontinuitet — om konst och kultur i framtiden. [9] Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, m.m. [33]
Tekniskt utrymme för ytterligare TV—sändningar. [34] Vår andes stämma — och andras. Kulturpolitik och internationalisering. [35] Minne och bildning. Museernas uppdrag och organisation + bilagedel. [51] Teaterns roller. [52] Mästarbrev för hantverkare. [53] Utvärdering av praxis i asylårenden. [54]
Särskilda skäl — utformning och tillämpning av 2 kap. 5 5 och andra bestämmelser i utlänningslagen. [60]
Näringsdepartementet Pantbankernas kreditgivning. [61]
Arbetsmarknadsdepartementet
Ledighetslagstiftningen - en översyn [41] Kunskap för utveckling + bilagedel. [48]
Civildepartementet
Kommunerna, Landstingen och Europa. + Bilagedel. [2] Konsumentpolitik i en ny tid. [14]
Kvalitet i kommunal verksamhet —— nationell
uppföljning och utvärdering. [18] Mycket Under Samma Tak. [32] Staten och trossamfunden. [42]
Ungdomars välfärd och värderingar — en under— sökning om levnadsvillkor, livsstil och attityder. [73]
Miljö— och naturresursdepartementet EU, EES och miljön. [7]
Skoterköming på jordbruks- och skogsmark. Kartläggning och åtgärdsförslag. [16] Miljö och fysisk planering. [36] Långsiktig strålskyddsforskning. [40] Vilka vattendrag skall skyddas? Principer och förslag. [59] Vilka vattendrag skall skyddas? Beskrivningar av vattenområden. [59] Med raps i tankarna? [64]
On the General Principles of Environment Protection. [69]
Denna rapport innehåller två studier. Studien om ungdomars attityder har utförts på uppdrag av regeringens barn- och ungdomsdelegation. Den andra studien, om ungdomars faktiska levnadsvillkor, har genom— förts på uppdrag av Generationsutredningen. Dessa två studier redo- visas i en gemensam rapport som därmed kan ge en samlad kunskap om ungdomars välfärd och värderingar.
Joachim Vogel, Statistiska centralbyrån, har genomfört studierna och även haft ansvar för och samordnat arbetet med rapporten. Tio forskare fördjupar dessa undersökningar med ytterligare forskningsresultat från ett flertal studier.
Dessa tio forskare är: Thorleif Pettersson, Uppsala universitet; Jan Carle, Göteborgs universitet; Maria Oscarsson, Göteborgs universitet; Henric Oscarsson, Göteborgs universitet; Lars Lorentzon, Barnbyn Skå; Charles Westin, Stockholms universitet; Tarja-Liisa Leiniö, Stockholms universi- tet; Erling Bjurström, Stockholms universitet; Sonia Persson, Stock- holms universitet och Henry Montgomery, Stockholms universitet.
nm
Postadress 106 47 Stockholm Fax 08-20 50 21 Telefon 08-690 90 90 ISBN 91-38-13682-1 ISSN 0375-250X