SOU 1993:85

Ursprung och utbildning : social snedrekrytering till högre studier : huvudbetänkande

Till statsrådet och chefen för Utbildningsdepartementet

Regeringen bemyndigade den 8 maj 1991 den dåvarande chefen för ut- bildningsdepartementet, statsrådet Bengt Göransson, att tillkalla en sär- skild utredare med uppdrag att utreda orsakerna till och omfattningen av den sociala snedrekryteringen till högre studier.

Med stöd av bemyndigandet förordnades från den 1 juli 1991 profes- sorn Robert Erikson som utredare och samma dag förordnades seder- mera docenten Jan 0. Jonsson som sekreterare. Som expert att biträda utredaren förordnades fil.dr. Mac Murray. Som biträdande sekreterare förordnades filosofie kandidaterna Helen Dryler, Michael Gähler och Martin Hörnqvist. Den 20 juli 1992 förordnades även fil.kand. Christian Kjellström som biträdande sekreterare för en period om fyra månader.

För att från utomstående experter få synpunkter på vårt arbete har vi vid två tillfällen anordnat seminarier, den 4-5 maj 1992 i Hässelby samt den 9-12 juli 1992 i Gällivare. Vi har vidare erhållit kommentarer och synpunkter vid seminarier vid pedagogiska institutionen vid Göteborgs Universitet samt vid sociologiska institutionen och Institutet för social forskning vid Stockholms Universitet.

Vid två tillfällen, den 17 september 1992 och den 21 september 1993, har departementsledningen informerats om vårt arbete. Vi har vidare samrått med Högskoleutredningens ordförande, professor Håkan West— ling, samt med utredaren av studiestödssystemet, Jan Bröms.

Utredningen har avlämnat ett remissvar på Ds 19921123, Målrclazerade statsstipendier, samt deltagit i en av Studiestödsberedningen anordnad hearing.

Vi har tidigare överlämnat den av docenterna Sven-Eric Reuterberg och Allan Svensson skrivna underlagsrapporten Social bakgrund, stu- diestöd och övergång till högre studier (SOU 1992:122). Två ytterligare underlagsrapporter kommer att ges ut på Carlssons bokförlag. Den för- sta, Skola och sortering, innehåller uppsatser som ett flertal författare skrivit för utredningen. Den andra, Beständiga barriärer, innehåller för- djupade analyser, bland annat av den sociala snedrekryteringens föränd- ring.

Härmed överlämnar vi vårt huvudbetänkande, Ursprung och utbild- ning — social snedrekrytering till högre studier.

Stockholm i oktober 1993

Robert Erikson

Jan 0. Jonsson

Förord

I juni 1991 gav Utbildningsdepartementet oss ett forskningsuppdrag - att analysera den sociala snedrekryteringens omfattning, förändring och orsaker. Departementet har, oberoende av regim, varit en exemplarisk uppdragsgivare av forskning. Efter en inledande diskussion av proble- met, närmare behandlat i direktiven, fick vi de nödvändiga ekonomiska resurserna - om än knappt om tid - och därefter har vi haft full frihet att själva utforma vårt arbete.

Vårt arbete har i alla avseenden haft karaktären av normal forsknings- verksamhet. Det innebär att vi inte har haft tillgång till någon politiskt sammansatt referensgrupp eller att vi på något annat sätt förankrat vårt arbete politiskt. Däremot har vi försökt förankra vårt arbete vetenskap- ligt genom att på sedvanligt akademiskt vis ta råd av kolleger från olika discipliner. Vidare har vi, med hänsyn till arbetets karaktär, valt att re- dovisa detta huvudbetänkande som en normal forskningsrapport — un- der fullt författaransvar och inte som en anonym kommittéprodukt.

Betänkandet avviker emellertid från den normala forskningsrappor- ten i det att vi inte i första hand skriver för våra kolleger utan för en vi- dare läsekrets. Vi har försökt skriva så att den som inte har särskilt in- tresse för referenser och teknikaliteter skall kunna läsa betänkandet utan avbrott. Därför har käll- och litteraturhänvisningar och mer tek- niska kommentarer placerats i noter.

Så långt vi har förmått har vi försökt följa de skrivregler som är före- skrivna av Svenska språknämnden. I ett avseende har vi emellertid avvi- kit från svensk praxis — vi använder genomgående decimalpunkt i stället för decimalkomma. Skälet är att decimalpunkt används i samtliga dator- och grafikprogram som vi har utnyttjat.

För den läsare, som snabbt vill sätta sig in i studiens syfte och resultat, inleds betänkandet med en sammanfattning som också innehåller hän- visningar till avsnitt i texten där frågorna behandlas mer ingående. Den som vill få en något utförligare bild av snedrekryteringens nuvarande omfattning och dess orsaker, rekommenderar vi att läsa Kapitlen 1, 6 och 11. I övrigt får läsare med Specialintressen utgå från innehållsför- teckningen. Vi vill dock föreslå alla att läsa Kapitel 1, eftersom vi där redovisar vad vi menar med snedrekrytering och hur vi mäter den.

***

Ett stort antal personer har hjälpt oss i vårt arbete med utredningen. Genom Mac Murray har vi ständigt haft tillgång till ett encyklopediskt vetande om utbildning och skola i Sverige. Mac är också huvudförfatta— re till Kapitel 2. Helen Dryler, Michael Gähler och Martin Hörnqvist har alla på ett föredömligt sätt utfört forskningsassistentens olika uppgif- ter från trälande med att ta fram uppgifter i bibliotek och datamaterial till självständigt uppsatsförfattande.

Professor emeritus Kjell Härnqvist har varit utredningens goda genius. Han har varit en länk till tidigare utredningar inom området och med faderlig omsorg bistått oss med råd och moraliskt stöd. Dessutom har han ett flertal gånger med kort varsel tagit fram uppgifter ur databasen vid den pedagogiska institutionen i Göteborg.

Utöver de ovan nämnda har ett stort antal personer läst och kommen- terat olika kapitelutkast och underlagsrapporter. Till dem hör Jan Bröms, Birgitta Ericsson, Jan—Eric Gustafsson, Sverker Lindblad, An- ders Nilsson, Rolf Ohlsson, Sven—Eric Reuterberg, Matti Similä, Allan Svensson och Rune Åberg. John Goldthorpe, Colin Mills, Walter Mill- ler och Yossi Shavit har givit oss värdefulla synpunkter och uppslag. Därutöver har vänner och kolleger vid Institutet för social forskning och sociologiska institutionen vid Stockholms universitet stött vårt arbe- te på en mångfald olika sätt. Alla dessa har bidragit till att förbättra det vi skrivit, trots att vi inte kunnat utnyttja alla de fruktbara idéer och förslag vi fått.

Gunnar Enequist, Hans—Eric Ohlsson och Agneta Sträng—Abrahams- son hjälpte oss med sakkunskap och effektivitet att få del av relevanta delar av SCB:s databaser i Örebro. Per-Olof Fredriksson och Staffan Wahlström hjälpte oss på olika sätt att få del av SCB:s ULF—material. Utan Åke Boalts hjälp hade det inte varit möjligt att koppla uppgifter från den regionala databasen vid Stockholms Läns Landsting till årskurs 9-materia1et. Miljan Vuksanovic har därefter, med sedvanlig yrkesskick- lighet, sett till att vi har kunnat bearbeta de olika datamaterialen i Insti- tutets för social forskning VAX-dator.

Ulla Carlstedt och Annita Näsström skrev ut vår litteraturförteckning med precision och noggrannhet. Lillemor Pegelow ritade eller iordning- ställde diagram och figurer till en presentabel form. Sonia Gustavsson har med ackuratess omvandlat vårt manus till ett tryckfärdigt original.

Alla dessa personer - och många fler, här ej nämnda - har på olika sätt bidragit till att vi kunnat skriva detta betänkande, vilket vi härmed tackar dem för.

Stockholm i oktober 1993

Robert Erikson Jan 0. Jonsson

InnehåH

Sammanfattning ..................................... 13 DEL I INLEDNING OCH BAKGRUND .............. 27 1 Problemet ...................................... 29 1.1 Argumenten mot social snedrekrytering ............... 30 1.1.1 Bristande effektivitet ........................ 30 1.1.2 Orättvisa ojämlikhet ....................... 31 1.1.3 Social disharmoni .......................... 32 1.1.4 Representativitetsproblemet ................... 33 1.1.5 Problemets relevans idag ..................... 34 1.2 Begrepp och definitioner .......................... 35 1.2.1 Social snedrekrytering ....................... 35 1.2.2 Hur skall vi mäta snedrekrytering? ............. 36 1.2.3 Dehnition av socialt ursprung m.m. ............ 39 1.3 Avgränsningar av problemet ........................ 43 1.3.1 En effektiv allokering ....................... 43 1.3.2 Jämlikhet i chanser och jämlikhet i villkor ....... 44 1.3.3 Skolans mål och funktioner ................... 46 1.3.4 Utslagningen i grundskolan ................... 48 2 Det moderna utbildningssystemets framväxt ............. 51 2.1 Befolkningsutvecklingen ........................... 51 2.2 Den kvantitativa utvecklingen ....................... 54 2.2.1 Inledande nyckeltal ......................... 54 2.2.2 Folkskola/realskola/grundskola ................ 56 2.2.3 Yrkesskola, gymnasium, m.m. ................. 56 2.2.4 Högskola/universitet m.m. .................... 58 2.2.5 Vuxenutbildning ........................... 60 2.3 Från separata, splittrade system till nivåer relaterade till varandra .................................... 62 2.3.1 Folkskola/realskola/grundskola ................ 64 2.3.2 Yrkesskola, gymnasium, m.m. ................. 66 2.3.3 Högskola/universitet m.m. .................... 69 2.3.4 Vuxenutbildning ........................... 71 2.3.5 Den organisatoriska utvecklingen i sammanfattning 72 2.4 Skolans inre arbete kvantitet och organisation ......... 74 2.5 Studiestöd ...................................... 78 2.6 Andra perspektiv på utvecklingen .................... 80 2.6.1 Geografisk tillgänglighet ..................... 80 2.6.2 Betygssystem och urval ...................... 81 2.6.3 Män och kvinnor i utbildning ................. 82 2.6.4 Offentlig och privat utbildning ................ 83 2.6.5 Stat och kommun .......................... 84

3.2

3.3

4.2

4.3

Tidigare utredningar och forskning ................... Den sociala snedrekryteringens omfattning och förändring . 3.1.1 Vad kan vi lära av utbildningsstatistiken? ........ 3.1.2 Från utbildningsstatistik till urvalsundersökningar Den sociala snedrekryteringens orsaker ............... 3.2.1 Gunnar Boalts pionjärstudie ................. 3.2.2 Utbildningstraditionens betydelse ............. 3.2.3 Ekonomiska faktorer .......................

3.2.4 Skillnaden mellan stad och landsbygd .......... 3.2.5 Föräldrarnas aspirationer och engagemang i

barnens utbildning ......................... 3.2.6 Etnicitet och hemspråk ..................... 3.2.7 Barn till ensamföräldrar .................... 3.2.8 Lärarnas och skolans *medelklasskultur' ........ 3.2.9 Omgivningsfaktorer — skolan och skolklassen

3.2.10 Den sociala snedrekryteringen som en process . . . . 3.2.11 Orsakerna till förändringen i den sociala

snedrekryteringen ......................... Sammanfattning - resultat från och begränsningar i tidigare studier .................................

3.3.1 Den sociala snedrekryteringens omfattning

och förändring ............................ 3.3.2 Den sociala snedrekryteringens orsaker ......... 3.3.3 Slutsatser: hur fyller vi kunskapsluckorna? ......

Datamaterial ................................... Utredningens forskningsmaterial .................... 4.1.1 Högskolematerialet ........................ 4.1.2 Årskurs 9-materia1et .......................

4.1.3 Stockholmsmaterialet ...................... 4.1.4 Tidsseriematerialet ......................... Andra centrala databaser .......................... 4.2.1 IS— och UGU—materialen .................... 4.2.2 Levnadsnivåundersökningarna ................ 4.2.3 ULF-undersökningarna ..................... 4.2.4 CASMIN ................................ Framtida behov av statistik ........................ 4.3.1 Släpar Sverige efter? ....................... 4.3.2 Hur bra är skolor och universitet? ............. 4.3.3 En datastrategi ............................

87 87 87 102 105 108 111 113 114

115 117 119 120 123 124

132 133 134

DEL II DEN SOCIALA SNEDREKRYTERINGENS

5.2

5.3

6.1 6.2

6.3 6.4 6.5 6.6

FÖRÄNDRING OCH KARAKTÄR ........... 147 Förändringen av den sociala snedrekryteringen ......... 149 Den långsiktiga utvecklingen ...................... 150 5.1.1 Övergångsandelarna i olika klasser ............ 152 5.1.2 En sammanfattande bild av förändringen av

snedrekryteringen ......................... 156 5.1.3 Den sociala utjämningen till högre studier:

en närmare analys ......................... 161 Den sociala snedrekryteringen till universitet och högskolor 1967—90 .............................. 163 5.2.1 Social bakgrund och inskrivning bland årskullarna

1943-68 ................................. 164 5.2.2 Fokus på 1970- och 1980—talen ............... 167 5.2.3 Tecken på utjämning ....................... 168 5.2.4 Utjämningen är huvudsakligen skenbar ......... 169 5.2.5 Förändrad social snedrekrytering vid

prestigeutbildningarna ...................... 170 5.2.6 Analys av enskilda prestigeutbildningar ......... 173 5.2.7 Kortare högskoleutbildning .................. 175 Sammanfattning och slutsatser ..................... 176

Den sociala snedrekryteringen vid början av 1990—talet:

en sammanfattande bild ........................... 179 Den sociala snedrekryteringen till gymnasiet ........... 179 Betydelsen av social bakgrund för övergången till högskolestudier ................................. 182 Den nuvarande snedrekryteringen i sammanfattning ..... 185 En bild av selektionsprocessen ..................... 188 Den sociala sammansättningen av olika utbildningslinjer . 192 Sammanfattning ................................ 194

DEL III DEN SOCIALA SNEDREKRYTERINGENS

7.2

ORSAKER OCH KONSEKVENSER .......... 195 Individuella faktorer uppväxtvillkor ................ 197 Medfödda skillnader ............................. 199 7.1.1 Genetiska faktorer ......................... 199 7.1.2 Prenatala skador .......................... 207 Uppväxtvillkor: Den sociala snedrekryteringens 'kulturella' och ekonomiska dimensioner ............. 207 7.2.1 Relativ betydelse av föräldrarnas klass,

utbildning och inkomst ..................... 208

7.2.2 Socio—kulturella uppväxtförhållanden, skolprestationer och övergång till gymnasium och högskola ...... 214

7.3

8.2 8.3

8.4 8.5 8.6 8.7

9.2

9.3

10

7.2.3 Hur förändras den relativa betydelsen av olika uppväxtvillkor? ........................... 7.2.4 Sammanfattning: snedrekryteringens många vägar Övriga uppväxtvillkor ............................ 7.3.1 Geografiska faktorer och avståndskänslighet ..... 7.3.2 Andra generationens invandrare .............. 7.3.3 Ensamföräldrar och skilsmässobarn ............ 7.3.4 Uppväxtvillkor och individuella utbildnings- skillnader ................................

Institutionella faktorer ............................ Ungdomsskolans organisation ...................... 8.1.1 Organisatorisk differentiering ................ 8.1.2 Yrkesutbildning och avlänkning .............. 8.1.3 Skolans inre miljö ......................... 8.1.4 Skoleffekter .............................. Boendesegregation .............................. Utbildningssystem och administrativa regler ........... 8.3.1 Dimensionering av högre utbildning ........... 8.3.2 Studiehjälp och studiemedel ................. 8.3.3 Tillträdesbestämmelser och antagningssystem ..... 8.3.4 Regional spridning av högre utbildning ......... Alternativa utbildningsvägar ....................... Orsakerna till förändringen i den sociala snedrekryteringen Ekonomiska incitament och ekonomiska konjunkturer Sammanfattning: betydelsen av institutionella faktorer

Utbildningens konsekvenser för individen ............. Utbildningens konsekvenser — en övergripande bild ..... 9.1.1 Utbildning och social position ................ 9.1.2 Utbildning och arbetslöshet .................. 9.1.3 Utbildning och arbetsförhållanden ............. 9.1.4 Utbildning och politiska resurser .............. Utbildning och inkomst .......................... 9.2.1 Utbildning och inkomstkarriär ............... 9.2.2 Ekonomisk avkastning som incitament till utbildning ............................... Sammanfattning ................................

Sverige i ett internationellt perspektiv ................

10.1 En europeisk jämförelse av social snedrekrytering ...... 10.2 En jämförelse med U.S.A. ......................... 10.3 Minskande social snedrekrytering - ett svenskt fenomen? 10.4 Social snedrekrytering och social rörlighet ............ 10.5 Sammanfattning och slutsatser .....................

221 224 225 226 231 237

243

247 247 247 249 263 267 272 275 275 280 285 290 293 302 309

339 343

345 346 349 354 356 359

DEL IV POLITIKENS MÖJLIGHETER ............... 363

11 Utbildningspolitik för minskad snedrekrytering ......... 365 11.1 Ungdomsskolans organisering: differentiering, urvals- principer och utbildningsval ....................... 367 11.1.1 ”Den nyttiga orättvisan' ..................... 368 11.1.2 Differentieringsfrågan och grundskolan ......... 371 11.1.3 Social snedrekrytering och ålder vid differentiering 373 11.1.4 Social snedrekrytering och urval — tillval ........ 376 11.1.5 Spatial differentiering - boendesegregering ...... 377 11.1.6 Differentieringen i grundskolan: slutsatser och diskussion ............................... 378 11.1.7 Övergången till gymnasieskolan ............... 382 11.1.8 övergången nu högskolan ................... 383 11.2 Högre utbildning: utbud, organisation, urval ........... 384 11.2.1 Dimensionering av högre utbildning ........... 385 11.2.2 Ökad geografisk spridning av högre utbildning . . . 386 11.2.3 Införandet och expansionen av kortare högskole- utbildningar .............................. 387 11.2.4 Tillträdesbestämmelser och antagningssystem ..... 389 11.3 Studiestöd ..................................... 390 11.4 Övrig utbildningspolitik .......................... 392 11.4.1 Förskola en strategi för jämlikhet? ........... 392 11.4.2 Skolans inre miljö: läroplaner, betyg, pedagogik, lärarkår ................................. 394 11.4.3 Komvux och alternativa utbildningsvägar ....... 397 11.5 Slutsatser: utbildningspolitik för social utjämning ....... 398 11.6 Utbildningssystem i förändring ..................... 401 Källhänvisningar och litteraturreferenser ................. 405 Bilaga Utredningens direktiv ................................ 429

Sammanfattning

Detta betänkande utgör huvudrapporten från en studie av den sociala snedrekryteringen till högre studier i Sverige, dess omfattning, orsaker och förändring över tid. Här summeras ett antal underlagsrapporter och presenteras nya analyser.

I betänkandets första kapitel diskuteras problemet 'social snedrekry- tering, — bl.a. varför man sedan lång tid tyckt att det varit ett missförhål- lande - och begreppet definieras. I det andra kapitlet beskrivs föränd- ringen av det svenska skolsystemet under 1900—talet, samt de viktigaste utbildningsreformerna. En genomgång av tidigare utredningar och forskning görs i det tredje kapitlet och i det fjärde presenterar vi de da- tamaterial vi använder för våra empiriska analyser.

I det femte kapitlet studerar vi hur den sociala snedrekryteringen för- ändrats under innevarande sekel, med speciell tonvikt på de senaste 25 åren. I det sjätte ger vi en sammanfattande bild över den sociala snedre- kryteringens omfattning och karaktär i början av 1990—talet.

I betänkandets sjunde kapitel analyserar vi vilken betydelse individu- ella faktorer medfödda skillnader och uppväxtvillkor har för den so- ciala snedrekryteringen. I det åttonde studerar vi betydelsen av institu- tionella faktorer som boendesegregering, ekonomiska incitament och skolans organisation. Där analyseras också orsakerna till förändringen av den sociala snedrekryteringen. Utbildningens konsekvenser för indi- viden är temat för det nionde kapitlet och i det tionde ställs den sociala snedrekryteringen i Sverige i ett internationellt perspektiv.

I betänkandets elfte kapitel, diskuterar vi avslutningsvis våra resultat i relation till frågan om man med utbildningspolitiska medel kan minska den sociala snedrekryteringen till högre studier.

Här nedan sammanfattas resultat och slutsatser i form av kortfattade svar på en serie frågor om den sociala snedrekryteringen. Hänvisningar görs löpande till kapitel och avsnitt i betänkandet där man finner mer utförliga svar och fylligare diskussioner.

Vad är social snedrekrytering?

Social snedrekrytering föreligger när barn från vissa sociala ursprung of- tare än andra barn när högre utbildningsnivåer, t.ex. universitetsexa- men. Mer exakt mäter vi social snedrekrytering som sambandet mellan social bakgrund och utbildning.

Vi använder ett statistiskt mått som bäst låter oss studera hur den 50- ciala snedrekryteringen varierar över tid och mellan länder m.m. Detta sambandsmått bygger på de relativa skillnaderna i utbildningschanser mellan grupper med olika social bakgrund. För att kunna ta del av våra tabeller och figurer är det tillräckligt att känna till att högre värden in- nebär större snedrekrytering.

SOU 1993: 85 Sammanfattning

Hur skall vi då definiera ”social bakgrund”? Det finns en lång tradi- SOU 1993: 85 tion av tidigare studier där föräldrarnas samhällsklass eller socialgrupp Sammanfattning utgör grunden. Vi följer denna genom att definiera följande sju sam- hällsklasser:

Högre tjänstemän, större företagare m.fl. Tjänstemän på mellannivå Lägre tjänstemän Egna företagare (ej ”akademikeryrken”) Jordbrukare, andra företagare i primär sektor (t.ex. fiskare) Kvalificerade arbetare

Okvalificerade arbetare. Klasserna skall inte betraktas som graderade från ”högre” till ”lägre”, även om vi ibland följer ett traditionellt språkbruk och refererar till klass I och II som ”högre socialgrupper” och klass VI och VII som ”låg- re”.

Andra definitioner av ”social bakgrund” skulle knappast ändra våra resultat i något väsentligt avseeende det visar sig dock att det är en för— del att behandla jordbrukarna som en egen klass.

I många analyser använder vi också föräldrarnas utbildning som ett mått på uppväxthemmets resurser ”utbildningstradition” eller ”kultu- rellt kapital” har stor betydelse för ungdomars utbildningskarriärer.

Innebörd och mätning av social snedrekrytering diskuteras i avsnitt 1.2.

Varför är social snedrekrytering ett problem?

Det finns två huvudsakliga skäl till att social snedrekrytering betraktas som ett samhällsproblem. För det första kan det ses som en individuell orättvisa att barns livschanser till en del beror av de omständigheter till vilka de fötts. Ett sådant beroende av uppväxtfamiljens villkor står i motsats till det traditionella liberala målet om jämlikhet i möjligheter. För det andra innebär social snedrekrytering att alla begåvningar inte kommer till sin rätt, inte kan utveckla sin potential, något som kan an- tas leda till effektivitetsförluster för samhället i stort. Detta uttrycks ibland så att det finns en outnyttjad ”begåvningsreserv' som, om den tas i anspråk, skulle kunna ha positiva konsekvenser för samhället och sam- hällsekonomin.

Därutöver kan en stor social snedrekrytering leda till att de som be- sätter höga positioner i näringsliv och offentlig tjänst har liten kunskap om villkoren för befolkningen i stort. Ibland varnas också för att en ti- dig uppdelning av eleverna under skoltiden kan leda till sociala klyftor i samhället och till mindre förståelse mellan människor från olika sam- hällsklasser.

Varför snedrekrytering är ett problem diskuteras i avsnitt 1.1.

Hur stor är den sociala snedrekryteringen till högre studier?

För närvarande fortsätter bland barn till högre tjänstemän m.fl. (klass I) ungefär 45 procent till traditionella universitetsstudier (som normalt tar tre år eller mer) och cirka 55 procent till högskolestudier (dit även kor- tare utbildningar räknas). Bland barn till okvalificerade arbetare (klass VII) är motsvarande andelar ungefär 7 procent respektive 13 procent. Övergångsandelarna bland ungdomar från de övriga klasserna faller mellan dessa extremvärden.

Vilka är då de relativa skillnaderna mellan ungdomar från klass VII (okvalificerade arbetare) och de från de övriga klasserna? Om vi använ- der ett sambandsmått som varierar mellan 0 och 1 där okvalificerade arbetare har värdet 0 - får vi följande avstånd mellan klasserna:

Högre tjänstemän m.fl. 0.84 Tjänstemän på mellannivå 0.63 Lägre tjänstemän 0.46 Egna företagare 0.31 Jordbrukare, m.fl. 0.24 Kvalificerade arbetare 0.08 Okvalificerade arbetare 0.00 Vi ser hur det relativa avståndet till klass VII faller från klass I, där det är mycket stort, till klass VI, där det är litet. Snedrekryteringen bil- dar ett mönster av relativa avstånd mellan klasserna, där skillnaderna mellan de tre tjänstemannaklasserna är stora och där dessa tre klasser skiljer sig från de övriga. Barn till jordbrukare fortsätter till universitets— studier i ungefär samma utsträckning som barn till andra företagare och påtagligt oftare än arbetarbarn. Detta är ett relativt nytt fenomen, i bör- jan av seklet fortsatte jordbrukarbarnen i ungefär samma utsträckning som de okvalificerade arbetarnas barn. Bland jordbrukarbarnen är emellertid skillnaderna mellan könen ovanligt stora. Döttrarna fortsät- ter i själva verket oftare till universitet än vad döttrar till andra företaga- re gör, medan förhållandet bland sönerna är det omvända.

Den sociala snedrekryteringens nuvarande omfattning behandlas i

Kapitel 6.

Är den sociala snedrekryteringen lika stor bland kvinnor som bland män?

Tidigare under seklet fick män i alla klasser i genomsnitt mer utbild- ning än kvinnor. Numera fortsätter kvinnor något oftare än män till teoretiska gymnasiestudier och högskolestudier, medan män fortfarande i högre utsträckning fortsätter till de längsta universitetsutbildningarna. Sambandet mellan socialt ursprung och utbildning är på 1990-talet än- då i stort sett detsamma för båda könen.

SOU 1993: 85 Sammanfattning

Är den sociala snedrekryteringen lika stor i olika delar av Sverige?

Situationen är här ungefär densamma som för kvinnor och män. Ung- domar som växer upp i olika län eller i olika ortstyper (landsbygd, tä— torter, städer) fortsätter i olika stor utsträckning till högre studier. Skill- naderna är inte så markerade, men medan det t.ex. är relativt vanligt att ungdomar som växer upp i en universitetsstad fortsätter till högre ut- bildning, fortsätter ungdomarna från skogslänen i jämförelsevis liten ut— sträckning. Den sociala bakgrunden betyder emellertid ungefär lika mycket för den sociala selektionen inom utbildningssystemet i alla delar av Sverige.

Är den sociala snedrekryteringen lika stor bland andra generationens invandrare som bland barn till infödda svenskar?

Invandrarbarn fortsätter i genomsnitt i mindre utsträckning till högre utbildning än barn till infödda svenskar. Bland ungdomar som själva in- vandrat är det färre som fortsätter ju äldre de var när de kom till Sveri— ge. Bland invandrarungdomar, som från början gått i svenska skolor, be- ror emellertid den relativt låga övergångsfrekvensen till högre studier nästan helt på att deras föräldrar i stor utsträckning har arbetaryrken. När man tar hänsyn till den sociala bakgrunden fortsätter på det hela ta- get barn till invandrare oftare till universitet och högskolor än barn till infödda svenskar.

Den sociala bakgrunden har emellertid, oberoende av det etniska ur- sprunget, ungefär samma betydelse för skolgången. Det betyder att den sociala snedrekryteringen i stort sett har samma omfattning i olika in- vandrargrupper som i befolkningen som helhet.

Är den sociala snedrekryteringen lika stor bland barn till ensamföräldrar som bland barn som vuxit upp med två föräldrar?

Barn till ensamstående föräldrar fortsätter i mindre utsträckning än barn till sammanboende föräldrar till teoretiska studier. När man tar hänsyn till föräldrarnas samhällsklass, utbildning och inkomst är dock skillnaderna obetydliga. Däremot visar det sig att bland ungdomar, vars uppväxtfamilj ombildades under de tidiga tonåren, fortsätter färre till teoretiskt gymnasium än i andra grupper.

SOU 1993: 85 Sammanfattning

Inte heller i detta fall finner vi emellertid någon skillnad i snedrekrytering mellan olika grupper. Den sociala bakgrunden betyder således exempelvis ungefär lika mycket för utbildningen bland barn som växer upp med ensamstående föräldrar som bland barn som växer upp med två samboende föräldrar.

Skillnader mellan olika grupper behandlas särskilt i avsnitt 7.3.

Hur uppstår den sociala snedrekryteringen under skolgången?

Snedrekryteringen kan ses som uppbyggd av två samverkande effekter. Den ena är att barn från ”högre” socialgrupper i genomsnitt presterar bättre i skolan. Den andra är att bland barn på samma prestationsnivå fortsätter de från högre socialgrupper oftare än andra till teoretiska stu- dier. De två effekterna har ungefär samma styrka och verkar under hela skoltiden, såväl i grundskolan och på gymnasiet, som på universitetsni- vå.

Detta leder till att betydelsen av socialt ursprung till ungefär hälften beror på skillnader i skolprestation, och likaså till hälften på att barn med samma betyg, men från olika samhällsklasser, gör olika utbild- ningsval. Bland barn med samma studiebegåvning, tenderar de från hög— re socialgrupper att oftare än andra göra teoretiska val på högstadiet. På varje betygsnivå i årskurs 9 är det sedan fler från högre socialgrupper som väljer att fortsätta till gymnasiet, och som där väljer längre teoretis- ka inriktningar.

Den sociala snedrekryteringens dubbla karaktär visar sig även vid övergången till universitet och högskola. Betydelsen av socialt ursprung förmedlas till ungefär 50 procent av skillnader i tidigare skolprestatio— ner i form av betyg. De återstående sociala skillnaderna beror främst på en direkt inverkan av hembakgrund på högskolevalet, dvs. av en effekt som uppträder för ungdomar som tidigare gjort samma utbildningsval och har jämförbara medelbetyg. Till en viss del förmedlas de emellertid också av tidigare utbildningsval, i grundskolan och till gymnasiet.

Snedrekryteringsprocessen analyseras i Kapitel 6 och i avsnitt 7.2.

När under skolgången är den sociala selektionen störst?

Den sociala snedrekryteringen byggs alltså upp under skolgången genom att den sociala bakgrunden _både har ett samband med betyg och påver- kar utbildningsvalen. Det betyder också att för varje nytt utbildningsval

SOU 1993: 85 Sammanfattning

blir den sociala snedrekryteringen något starkare till de effekter som det sociala ursprunget tidigare haft på betyg och utbildningsval, adderas nya effekter.

Hur förhåller sig då effekterna vid olika tidpunkter under skolgången till varandra? Traditionellt har den sociala snedrekryteringen varit star- kast vid det första tillfälle där barnen delats upp i olika linjer, dvs. när eleverna i en skolklass skildes åt för första gången. I folkskolan skedde detta under större delen av seklet efter fjärde eller sjätte klass, då några av barnen fortsatte till realskolan.

Bland dem som hade gått över till realskolan var betydelsen av föräld- rarnas sociala tillhörighet för benägenheten att fortsätta i skolan sedan något mindre. Den stora sociala gallringen hade redan skett och den lil- la andelen barn från arbetar— och jordbrukarhem som fortsatt hade an- tagligen mycket goda studieförutsättningar. Sambandet mellan ursprung och universitetsstudier var ännu svagare, om vi begränsar jämförelsen till dem som hade tagit studentexamen. Att det ändå fanns ett sådant be- roende innebär att sammantaget var snedrekryteringen till universitet något starkare än till studentexamen.

När vi studerar situationen i början av 1990—talet gör vi det i en skola som är helt omorganiserad. Realskolan är borta och därmed har en övergång tagits bort. Alla går nio år i skolan, och kring 90 procent bör- jar på gymnasiet. Antalet övergångar mellan skolformer har alltså mins— kat och åldern vid vilken det första valet sker har skjutits upp några år. Fortfarande existerar dock en utbildningskarriär, och fortfarande har den sociala snedrekryteringen samma grundläggande karaktär. Ännu idag är det vid de tidigaste övergångarna som betydelsen av social bak- grund har störst inverkan.

Den sociala snedrekryteringen produceras alltså på ungefär samma sätt i dagens skola som den gjorde före skolreformerna. Det finns dock tecken som tyder på att betydelsen av social bakgrund nu är mer jämnt fördelad över skolkarriären. Medan den sociala snedrekryteringen tidi- gare var klart starkast vid den första förgreningen tenderar den nu att vara påtaglig vid alla förgreningar - den är dock fortfarande starkare vid övergång till gymnasium än vid övergång till högskolestudier. Det bety— der att åtgärder mot den sociala snedrekryteringen kan ha effekt på alla utbildningsnivåer.

Den sociala selektionens styrka under olika delar av skolgången behandlas i Kapitel 6 och avsnitt 7.2 en genomgång av tidigare forskning görs i avsnitt 3.2.10 där en allmän bakgrund till frågan ges.

SOU 1993: 85 Sammanfattning

Vilka bakgrundsfaktorer ger upphov till sociala skillnader i betyg och utbildningsval?

Det är framför allt tre förhållanden i uppväxtfamiljen som visar sam— band med att barnen fortsätter till högre studier. De tre är klasstillhörig- heten (som är knuten till föräldrarnas yrken), utbildningsnivån i hem- met och uppväxtfamiljens ekonomiska situation. Var och en av dessa tre faktorer har en effekt utöver de andra. Det betyder exempelvis att ut- bildningsnivån i hemmet har betydelse även när man jämför uppväxtfa- miljer i samma samhällsklass och med samma ekonomiska standard.

Utbildningsnivån framstår som den viktigaste faktorn. Den har syste- matiskt, dvs. pä alla nivåer i utbildningssystemet, en något större effekt än klasstillhörigheten. Också när vi jämför barn med samma utbild- ningstradition i hemmet fortsätter barn från skilda samhällsklasser i på- tagligt olika utsträckning till teoretiska gymnasiestudier. Ekonomin i föräldrahemmet verkar ha en svagare betydelse än de andra två faktorer- na. Den har fortfarande en viss betydelse för valen till gymnasiet. Det är dock troligt att vi här underskattar ekonomins betydelse på grund av att vi saknar uppgifter om förmögenhet m.m.

I jämförelse med de två andra faktorerna visar sig utbildningsnivån i föräldrahemmet vara starkast vid övergången till högskolestudier. Detta kan tyckas förvånansvärt, men kanske utbildningstraditionen i föräldra- hemmet är mest betydelsefull just här - nästan alla går numera över till gymnasiet, medan högskolan fortfarande kan vara en främmande värld för många ungdomar från hem utan utbildningstradition.

Det är värt att notera det tydliga genomslaget av utbildningstradition och av samhällsklass i utbildningssystemet. På alla nivåer i systemet och i alla de grupper vi har studerat uppdelade efter kön, invandrarstatus, ortstyp etc. — slår dessa båda faktorer igenom med i stort sett konstant styrka på övergången till gymnasium och högskola.

I Kapitel 7 diskuteras betydelsen av olika hemfaktorer.

Spelar valet av skola någon roll?

Gör det någon skillnad för en elevs fortsatta utbildningschanser om han eller hon går i den ena skolan eller i den andra? Påverkar det, i så fall, snedrekryteringens omfattning? Andelen elever som fortsätter till teore- tiska gymnasiestudier varierar rätt kraftigt mellan olika skolor. Till den största delen beror det på att grundskolorna ligger i olika typer av bo- stadsområden. Vissa skolor har elever, som skulle ha fortsatt till högre studier oavsett var de bott, medan elevsammansättningen i andra skolor är sådan att man kan förvänta sig att ganska få fortsätter till en teoretisk utbildning.

SOU 1993: 85 Sammanfattning

Det visar sig emellertid att skillnaderna mellan skolor inte helt kan förklaras av elevsammansättningen. Det betyder att om en elev byter skola kan det förändra sannolikheten att han/hon fortsätter till teoretiskt gymnasium. Effekten är inte särskilt stark, men valet av grundskola kan således ha en viss betydelse för den fortsatta utbildningskarriären.

De skolor från vilka många fortsätter till teoretiska studier ligger ofta i bostadsområden där det bor många högre tjänstemän, där många har hög utbildning och relativt höga inkomster. Bostadssegregationen leder därmed till en större social snedrekrytering. Återigen bör dock betonas att effekten inte är särskilt stark.

Skillnader mellan skolor och betydelsen av boendesegregationen tas upp i avsnitten 8.1 och 8.2.

Vad leder den sociala snedrekryteringen till?

Ungdomars utbildning påverkar mer än de flesta andra förhållanden under uppväxttiden hur deras levnadsförhållanden senare kommer att gestalta sig. Högre utbildning leder till mer fördelaktiga sociala positio- ner — de som genomgått högskoleutbildning får betydligt oftare än andra arbeten som högre tjänstemän eller tjänstemän på mellannivå. Därmed får de på det hela taget bättre arbetsvillkor och högre lön än andra. När vi räknar samman årsinkomsterna från 16 till 46 års ålder, finner vi att bland män födda i slutet av 1930—talet eller början av 1940—talet är den sammanlagda livsinkomsten klart högre bland högskoleutbildade än bland andra. De relativa skillnaderna i inkomster mellan olika utbild- ningsgrupper har dock sjunkit under efterkrigstiden, speciellt under åren omkring 1970.

”Lönar det sig” då att ta ett års ytterligare utbildning? Om man ställer kostnaderna för att utbilda sig mot de eventuellt ökade intäkterna sena- re i arbetslivet, visar sig avkastningen vara positiv utbildning betalar sig (vi har dock inte haft möjlighet att undersöka i vilken utsträckning forskarutbildning är lönsam). Såvitt vi kunnat finna ut är det härvidlag ingen större skillnad mellan barn med olika social bakgrund de får al- la ungefär samma avkastning på sin utbildning. En viktig fördel med högre utbildning är att den leder till avsevärt bättre arbetsförhållanden.

Genom att utbildning har positiva konsekvenser för dem som genom- går den, bidrar den sociala snedrekryteringen till att överföra privilegier mellan generationer.

SOU 1993: 85 Sammanfattning

Är det svårt att rekrytera begåvade ungdomar till högre studier?

Den ekonomiska avkastningen av högre utbildning har, som vi nämnde ovan, minskat. Betyder det då att värdet av att utbilda sig har sjunkit så mycket att det är svårt att locka begåvade ungdomar till högre utbild- ning? Vi har svårt att tro det. Sammantaget är de olika konsekvenser som följer av högre utbildning så fördelaktiga att det verkar osannolikt att det föreligger något generellt ”incitamentsproblem”. Eventuella kvali- tativa problem med rekryteringen till högre utbildning beror snarare på faktorer som försvårar för begåvade ungdomar från lägre socialgrup- per att fortsätta från grundskolan till teoretiska gymnasiestudier och se- dan vidare till universitet och högskolor. Eventuella kvantitativa pro- blem löses enklast genom att sänka intagningsspärrarna till universitet och högskolor.

Utbildningens konsekvenser behandlas i Kapitel 9.

Hur förändras den sociala snedrekryteringen?

Våra analyser av den sociala snedrekryteringens förändring är uppdela- de i ett långt tidsperspektiv, från seklets början, och i ett kortare, där vi med större detaljrikedom studerat utvecklingen från slutet av 1960—talet till början av 1990—talet.

Sett över hela 1900—talet står det klart att den sociala snedrekrytering- en minskat, även om påtagliga skillnader fortfarande existerar. I början av seklet hade barn till jordbrukare och arbetare små möjligheter att få någon utbildning utöver 6—årig folkskola; detta var fallet för cirka 20 procent av männen och mellan 15—20 procent av kvinnorna. Mindre än 2 procent av arbetarsöner och jordbrukarsöner, och en ännu mindre andel av döttrarna från dessa klasser, nådde universitetsutbildning. Bland söner från klass I högre tjänstemän, större företagare m.fl. - fortsatte runt 80 procent i skolan efter de obligatoriska åren. Motsvaran- de andel bland deras systrar var cirka 60 procent. Omkring 50 respekti- ve 20 procent tog en akademisk examen.

Utvecklingen under detta sekel har inneburit att en växande andel från alla samhällsklasser har fått någon vidare utbildning. Ökningen har varit relativt snabbare för barn från de tidigare mest förfördelade sam- hällsklasserna, varför snedrekryteringen har minskat. När det gäller att få någon utbildning utöver den obligatoriska är inte utjämningen så överraskande. Till en del följer den troligen ”automatiskt” av den drama- tiska ökningen av andelen som fortsätter på praktiskt eller teoretiskt gymnasium. Redan i början av seklet gick nästan alla barn från klass I över till sådan utbildning, så att det i denna klass endast fanns en liten potential för någon ytterligare ökning.

SOU 1993: 85 Sammanfattning

Men även på högre utbildningsnivåer finner vi en social utjämning. Socialt ursprung har under seklet kommit att betyda allt mindre för stu- dentexamen, teoretiskt tre/fyraårigt gymnasium, eller högre utbildning. Också på universitetsnivån finner vi en utjämning. Den enskilda kate— gori som svarat för den mest remarkabla uppgången är jordbrukardött- rarna. De var tidigare under seklet utbildningsmässigt mycket missgyn- nade, men återfinns idag i en ”mellanposition”.

När inträffade då den sociala utjämningen? Våra resultat talar för att den började på 1930—talet och att den var rätt kraftig också under 1940—, 1950— och 1960—talen. Därefter planar den ut.

Vår specialstudie över utvecklingen från slutet av 1960—talet fram till början av 1990—talet visar att den sociala snedrekryteringen till högre studier knappast alls har förändrats under de senaste 25 åren. Många har spekulerat i att den skulle ha ökat under 1980-talet, men detta kan vi avfärda. Den enda förändring vi finner är faktiskt i riktning mot en utjämning. Bland kvinnor minskar nämligen sambandet mellan socialt ursprung och övergång till prestigelinjer vid universitet (utbildning till läkare, civilingenjör, jurist, agronom m.fl. längre utbildningar).

Förändringen i den sociala snedrekryteringen studeras i Kapitel 5, se också avsnitt 8.1.2.

Vad beror den sociala utjämningen på?

Denna fråga är utomordentligt svår att besvara, och kan rimligtvis aldrig avgöras definitivt. Våra resultat pekar emellertid mot att en del av för- klaringen ligger i att skillnaderna i ekonomiska villkor mellan samhälls- klasserna, i form av arbetslöshetsrisker och inkomster, har minskat och att studiefinansieringssystemet har byggts ut.

Vidare förefaller grundskolans införande ha betytt en del för att mins- ka snedrekryteringen. Dess betydelse kan ha legat i att de tidigaste valen av fortsatt utbildning sköts upp i åldrarna. Ju äldre eleven är när dessa val görs desto mer kan vi antaga att hennes egna önskningar och presta- tioner påverkar valen och desto mindre blir föräldrarnas inflytande.

Det vore kanske rimligt att tro att den generellt höjda levnadsstandar- den skulle ha bidragit till den minskade snedrekryteringen. Mot detta talar att i man i flera andra länder, där levnadsstandarden också har höjts, inte finner någon minskad social selektion i utbildningssystemet. Det är dock tänkbart att välståndshöjningen var ett nödvändigt, men in- te tillräckligt, villkor för en utjämning.

En analys av utjämningens orsaker görs i avsnitt 8.5.

SOU 1993: 85 Sammanfattning

Hur framstår den sociala snedrekryteringen i Sverige i ett internationellt perspektiv?

Det finns en påfallande likhet både i mönstret och omfattningen av den sociala snedrekryteringen när man jämför västliga industriländer. I ett internationellt perspektiv är snedrekryteringen förhållandevis låg i Sve- rige, troligen på ungefär samma nivå som i U.S.A. och England, och lägre än i t.ex. Tyskland och Frankrike. Mer anmärkningsvärt än nivån, är dock det faktum att vi finner en tendens till minskad snedrekrytering i Sverige. En sådan har bara kunnat beläggas i några få andra länder.

Internationella jämförelser av den sociala snedrekryteringen pre- senteras i Kapitel 10.

Kan den sociala snedrekryteringen motverkas genom utbildningspolitiska åtgärder?

Den sociala snedrekryteringen har, trots den påtagliga minskning vi funnit, förändrats rätt litet i förhållande till de enorma samhällsföränd- ringar vi bevittnat under detta sekel. Av detta kan vi lära oss att inte ha alltför stora förväntningar på att utbildningsreformer på något avgöran- de sätt skulle kunna upphäva betydelsen av social bakgrund för högre utbildning. Flera utbildningspolitiska åtgärder, som vi studerat, är ock- så troligen verkningslösa i detta avseende. Det finns dock ingen anled- ning att generellt hysa misstro till politiska medel. Våra resultat talar för att det finns åtgärder som kan påverka styrkan i sambandet mellan ur- sprung och utbildning.

Ofta antas att om högre utbildning görs mer lönsam, genom att löne- skillnaderna ökar mellan låg— och högutbildade, skulle snedrekrytering- en minska. Våra resultat talar för att så inte skulle bli fallet - ungdomar från högre socialgrupper väljer oftare än andra utbildningar där avkast- ningen är hög. På längre sikt kan faktiskt effekten av ökade löneskillna- der bli ökad snedrekrytering. Som vi nämnde ovan tenderar nämligen ökade ekonomiska klyftor mellan samhällsklasserna att leda till ett star— kare samband mellan ursprung och utbildning.

Hur påverkar då olika utbildningspolitiska åtgärder snedrekrytering- en, enligt våra resultat? Åtgärder, som vi inte kunnat finna haft någon, eller bara en mycket obetydlig, effekt för den sociala snedrekryteringen till högre studier, är:

i) förändringar i antagningssystemet m.m., ii) regional högskoleetablering, iii) införandet av komvux och andra alternativa utbildningsvägar. Alla dessa åtgärder kan förvisso ha ett antal positiva effekter, men de tycks inte minska den sociala snedrekryteringen.

SOU 1993: 85 Sammanfattning

Åtgärder som kan påverka den sociala snedrekryteringen, är: i) expansion av universitetsutbildningen, ii) bättre koppling mellan yrkesutbildningar på gymnasiet och praktiska högskolelinjer, iii) en mer aktiv rekrytering från skolornas sida av studiebegåv- ningar, iv) studiemedelssystemets omfattning och utformning, v) införandet av en odifferentierad grundskola (sammanhållna klasser i alla ämnen), vi) om nivågruppering anses nödvändig, återgång till urval istället för tillval som grund för indelningen, vii) en allsidig social sammansättning av eleverna vid enskilda grundskolor. En ökad dimensionering av högskolan skulle antagligen leda till en begränsad social utjämning i rekryteringen till traditionella universitets- studier. Att inrätta en naturlig fortsättning på nästa utbildningsnivå, för dem som genomgått en yrkesutbildning på gymnasiet, skulle kunna ha en liknande effekt för rekryteringen till högskolan (även om det finns en viss risk för att detta kan ske på bekostnad av en ökad snedrekryte- ring till längre universitetslinjer). En mer aktiv rekrytering av studiebe- gåvningar av företrädare för gymnasier och högskolor skulle kunna leda till att studiebegåvade barn från studieovan hemmiljö uppmuntrades att läsa vidare.

Ett studiemedelssystem som är generöst och som samtidigt medför be- gränsad skuldsättning, leder sannolikt till mindre social snedrekrytering, men hur ett sådant system bäst skall utformas har vi inte tagit ställning till. En återgång till ett selektivt studiemedelsystem skulle troligtvis leda till en minskad snedrekrytering, men ha betydande nackdelar som san- nolikt uppväger denna fördel.

Införandet av urval som grund för nivågruppering (t.ex. all- män/särskild kurs) har också vissa nackdelar, men är rimligt om man av pedagogiska skäl inte tror sig kunna bedriva undervisning i samman— hållna klasser. En helt odifferentierad grundskola är dock, enligt våra resultat, att föredra.

Ju mindre segregerade grundskolorna är med avseende på social bak— grund hos eleverna, desto mindre blir snedrekryteringen. I dagens situa— tion skulle en mer allsidig sammansättning av enskilda skolor dock inte leda till mer än en obetydlig social utjämning, och det är svårt att se vil- ka åtgärder som skulle befordra denna allsidighet i praktiken.

Hur skall då ett utbildningssystem vara konstruerat för att minimera den sociala snedrekryteringen? Vi menar att svaret måste sökas i ett sys— tem som maximerar valfriheten för enskilda individer vid tidpunkten för övergång till högskolestudier, dvs. ett relativt öppet system utan åter- vändsgränder. Ett sådant system bör, i anslutning till våra punkter ovan, åtminstone ha följande egenskaper:

SOU 1993: 85 Sammanfattning

1) Den obligatoriska skolgången bör vara odifferentierad i så hög utsträckning som möjligt, och där tillval finns skall dessa gälla äm- nen/motsv. som inte begränsar valmöjligheterna till gymnasiet. Om nivågruppering anses nödvändig av pedagogiska skäl bör den göras på grundval av studielämplighet. 2) Principen om likvärdighet mellan skolor bör upprätthållas för att inte föräldrarnas val av bostadsort/område skall påverka barn- ens utbildningschanser; likvärdighet garanterar naturligtvis också en maximal rekryteringsbas till högre studier. 3) Enskilda skolor bör ha en så allsidig socioekonomisk samman- sättning som möjligt. 4) Utbildningssystemet bör fungera rekryterande. Vid valet till gymnasiet bör studiebegåvade barn aktivt rådas att välja teoretisk inriktning. I gymnasiets sista årskurs bör studiebegåvade elever av sin gymnasieskola ges rådet att fortsätta sina studier. Därutöver bör universitet och högskolor bedriva en aktivt rekryterande verksam- het. 5) Det bör finnas möjligheter att gå vidare till högre studier från alla gymnasieprogram, möjligen genom ett ökat inslag av speciellt avpassade propedeutiska kurser på högskolan. Det innebär bl.a. att utformningen av yrkesinriktade gymnasieprogram och utbud av högskoleutbildningar i högre utsträckning bör samordnas. 6) Möjligheten att genomgå kompletterande utbildning och att på- börja högre studier efter ett antal år i arbetslivet är viktig för att hålla dörren till högre studier öppen även för dem som lämnat skolan. 7) I den utsträckning dimensioneringen av utbildningsplatser på gymnasial eller post—gymnasial nivå (framför allt enskilda linjer) kräver ett urvalsförfarande, bör ”objektiva” metoder användas (be- tyg, högskoleprov). 8) Alla med en genom betyg eller högskoleprov dokumenterad stu- dielämplighet bör beredas plats inom högskolan. 9) Studiestödet bör vara generöst. Indirekt studiestöd via subven- tionerade bostäder och mat bör övervägas som ett komplement till direkta ekonomiska bidrag. Det utbildningssystem vi skissar ovan och de principer vi för fram är alla av generell karaktär. Vi har utgått från att utbildningssystemet skall vara rekryterande totalt sett det är inte en omsortering av barn från olika social bakgrund som är lösningen, utan åtgärder som får relativt fler studiebegåvade barn från studieovana hemförhållanden att söka sig till högre utbildning. Därmed skulle den totala ”begåvningspotentialen” i samhället bättre kunna tas tillvara, vilket kan antas ha positiva effekter på samhällsnivå (t.ex. i form av höjd produktivitet).

En diskussion av utbildningspolitikens möjligheter förs i Kapitel 11.

SOU 1993: 85 Sammanfattning

DEL I

INLEDNING OCH BAKGRUND

1. Problemet sou 1993: 85 Kapitel 1

Den sociala snedrekryteringen till högre studier har länge betraktats som ett samhälleligt problem. Åtminstone sedan början av seklet har man sökt åtgärda det politiskt. Allt sedan problemet identifierades har det huvudsakligen betraktats ur två synvinklar. Den ena är att social snedrekrytering utgör en ojämlikhet som bör reduceras; den andra att den innebär en effektivitetsförlust som måste minimeras. Ofta har den ena eller den andra aspekten dominerat, beroende på betraktarens vär— deringar och intressen eller på ”tidsandan”.

Detta betänkande kommer i en tid då Sverige genomgår en svår eko- nomisk och politisk kris, som drabbar både företag och medborgare. Ut- vecklingen i början av 1990—talet har medfört kraftigt ökande arbetslös- het och ökade inkomstklyftor. Ett antal utredningar som behandlat ef- fektivitetsproblemet i svensk ekonomi har pekat på expansionen av ut— biltdningsystemet som en av lösningarna. Man har påtalat den vinst som ligger i att alla som har fallenhet och håg för högre utbildning faktiskt erhåller sådan och att ett av medlen för detta är att söka få begåvningar— na från samtliga grupper i samhället att gå vidare till högre studier. So- ciail snedrekrytering kan således innebära en effektivitetsförlust.

Vi vill även fästa uppmärksamhet på jämlikhetsaspekten. Lika tillgång tilll utbildning är ett allmänt omfattat politiskt mål. Förhållanden som gör att individer på grund av sin härkomst inte kan utveckla sin begåv- niing och sina intressen betraktas av de flesta som orättvisa. Eftersom högre utbildning medför bättre villkor i arbetslivet och även i andra av- seenden, leder också den sociala snedrekryteringen till att skillnader i levnadsnivå i viss mån överförs mellan generationer. En kvardröjande social snedrekrytering till högre studier är sålunda inte bara till förfång för den samhälleliga effektiviteten utan också ett missförhållande i sig.

Vår utgångspunkt är att det är ofruktbart att inte ta upp bägge aspek- ter av den sociala snedrekryteringen. Så länge högre utbildning inte en- bazrt fördelas efter intresse och läggning utan dessutom beror på socialt urzsprung, tillvaratas ”det mänskliga kapitalet” ineffektivt och fördelas liv'schanserna ojämlikt.1

1 Det kanske kan noteras att denna vår utgångspunkt - föga kontroversiell" i da- geins Sverige inte alltid varit allmänt omfattad. Åtminstone en tid in på 1900- taliet ansåg vissa politiskt konservativa att en social utjämning i rekryteringen tilll högre utbildning hotade att skapa ett arbetslöst (och potentiellt missnöjt och rewolutionärt) akademikerproletariat. Så menar t. ex. professor Pontus Fahlbeck i Siitt yttrande till Emigrationsutredningens betänkande (1910) att den ökande anidelen som söker sig till högre utbildning måste ses i perspektiv av den öppna ocih kostnadsfria skolan "Denna lämnar fri utsikt till statens ämbeten och de högsta klasserna för alla och en hvar. Därför befolkas även de högre läroverken ocih universiteten till så stor del utav söner från de lägre lagren i samhället””. Och expansionen som följer av en folklig rekrytering ””... är en ren olycka för ett samhälle, om på detta sätt öfverbyggnaden uti densamma hotar att bli för stor. Därför må man vakta sig för att genom att göra folkskolan till bottenskola uniderlätta denna form av social omsättning. Den är redan nu väl stark i vårt land.”” (Fahlbeck 1910, sid. 6—7.)

1.1. Argumenten mot social snedrekrytering

Bristande effektivitet och ojämlikhet betonas alltså oftast när den sociala snedrekryteringen attackeras. Det finns också andra faktorer som nämnts och som tidigare ansetts viktiga. Närmast presenteras de mest framförda argumenten i en kort historisk exposé. En mer utförlig redo- görelse ges i en av utredningens rapporter.2 Där noteras fyra ofta anför— da skäl till varför social snedrekrytering ses som ett missförhållande — bristande effektivitet, orättvisa, social disharmoni den bristande repre- sentativiteten inom vissa sociala eller yrkesgrupper.3

1.1.1. Bristande effektivitet

Det första argumentet mot social snedrekrytering är ”effektivitetsskälet” som nämndes ovan: ”samhället” fungerar inte effektivt om inte alla be- gåvningar tas till vara och slutligen — ”rätt man hamnar på rätt plats”. Därför bör inga faktorer utom individuell talang, intresse och flit be- stämma utbildningens fördelning. Den tidigaste kritiken mot den sociala selektionen i skolan levererad i mitten av 1800—talet då folkskolan hu- vudsakligen var en ”fattigskola” medan ”bättre klassers barn” fick privat- undervisning var inriktad på samhällets effektivitet. Den vid tiden för- härskande synen på samhället som en biologisk organism ledde Thor- sten Rudenschöld att likna ”ståndscirkulationen” vid blodcirkulationen i en människokropp och hävda att hälsan i samhällskroppen inte kan ga- ranteras förrän: ”... de högre eller icke—arbetsklasserne, utan fåfänga, fördom eller sömnaktigt slafveri under gammal häfd, endast med ledning af de befintlige naturliga anlagen, på fullt alfvar insätta i kroppsarbetar- nes leder dem af sina barn, som finnas af naturen dertill ämnade”4

Argumentet om samhällelig effektivitet återkom i riksdagsskrivelsen angående 1927 års skolreform, där det slogs fast att ”de unga begåvning- arna” från alla sociala ursprung måste tas tillvara då de utgör ”den stör- sta tillgång, varöver ett folk förfogari.5 Argumentet återkom med full kraft hos 1946 års skolkommission som lade grunden till 1950— och 1960—talets stora utbildningsreformer. Dock hade vid den tiden en mer ”ekonomisk” samhällssyn vunnit gehör och frågan om den sociala sned- rekryteringen knöts uttalat till frågan om samhällets produktivitet:

2 Erikson och Jonsson (1993b). 3 Ett underliggande skäl är att samhällsförändringar kräver att alla medborgares utbildningsnivå höjs. Argumentet går igen genom historien även om de sam- hällsförändringar man hänvisar till varierar: demokratins införande för 1918 års skolkommission, för att förhindra uppkomsten av ”totalitära villfarelser” för 1940 års Skolutredning och 1946 års skolkommission, samt mer tidlöst för att anpassa arbetskraftens utbildning till jobbens ökade kvalifikationsgrad. Detta skäl tas inte upp här därför att det är mer perifert kopplat till den sociala sned— rekryteringen och istället knutet till en förlängning av skolplikten. ** Rudenschöld 1845, citatet hämtat från Hall (1912, sid. 280-81). 5 Riksdagsskrivelse om 1927 års skolreform, citerad från SOU 1944:20, sid. 103.

SOU 1993: 85 Kapitel 1

””Det moderna industrialiserade samhället kräver utbildad arbets- SOU 1993: 85 kraft, den alltmer specialiserade yrkesutbildningen måste bygga på Kapitel ] god allmänbildningsgrund, vårt lands resurser i fråga om begåv- ningar av olika slag måste effektivt tillvaratagas. En kapitalinveste- ring, som möjliggör ett bättre utnyttjande av den viktigaste produk- tionsfaktorn, den mänskliga arbetskraften, måste anses väl motive- rad. ”6

Med humankapitalteorins genombrott kring 1960 accentuerades ef- fektivitetsargumentet och idag får det väl närmast betraktas som en do- minerande åsikt att vårt lands ”begåvningsreserv” måste tas i anspråk om vi skall kunna konkurrera med andra industrinationer. Effektivitetsar- guimentet är sammantaget det klart viktigaste genom historien, framför allt därför att det använts av politiker av alla schatteringar.

1.1 .2 Orättvisa — ojämlikhet

Det andra dominerande argumentet mot social snedrekrytering rör det som förr betecknades som en orättvisa, senare som ojämlikhet. Att begå- vade ungdomar hindras att studera vidare på grund av att de kommer från mindre bemedlade hem är enligt denna åsikt djupt orättvist. Den tanken ligger bakom en stor del av den kritik som framför allt liberaler, socialdemokrater och andra grupperingar på den dåtida politiska väns- tersidan riktade mot skolan.7 Det gäller, som 1918 års skolkommission formulerar det, att ta till vara ”de fattiga begåvningarnas rätt”. Den svenska socialdemokratin kopplade ihop rättvisefrågan med de- mokratifrågan. I arbetarrörelsens efterkrigsprogram heter det att: ”Det är farligt för demokratins bestånd, att det finns så stora skill- nader i skolutbildning mellan olika samhällsklasser. Kanske mer än något annat bidrar detta till att konservera klasskillnaderna. Ty de medverkar mycket starkt till att göra klasskillnaderna ärftliga. "8

lKlasskillnaderna ger upphov till orättvisa mellan individer eftersom de innebär att barn från olika samhällsklasser har olika livschanser. Det är emellertid också troligt att själva överföringen av klassprivilegier - det som inom sociologin ofta benämns social reproduktion kan ce-

6 SOU l948:27, sid. 11. Det bör påpekas att det refererade stycket inte i huvud- saltc behandlar den sociala snedrekryteringen utan snarare förlängningen av skolplikten till nio år, men resonemangen är i praktiken oskiljbara i kommis- siomens arbete.

7 Politiska företrädare för jordbrukarna har riktat kritik mot skolan som ju up- pembarligen missgynnade landsbygdens och böndernas barn. Bonderörelsen an- ses; av vissa forskare ligga bakom folkskolans införande i Sverige. Jordbrukar- klassens inställning har dock inte varit motsättningsfri — bl.a. motarbetades folkskolan och dess förlängning av många jordbrukare som i denna fann liten vinning för sina egna barn samtidigt som de blev tvingade att stå som finansiä- rerr (folkskolan var en kommunal angelägenhet och bönderna tidigare domine- rainde skattebetalare i många kommuner). Det bör också noteras att liberalernas priogressiva skolsyn falnade på 1910-talet (se lsling 1980, Kap. 12-14), samt att bomdeförbundet splittrades i frågan om 1927 års skolreform (Herrström 1966).

8 SAP (1944, sid. 115). 31

mentera klasskillnaderna. Det antas dock även att en stark social repro- SOU 1993: 85 duktion kan mejsla fram socio—demografiskt enhetliga klasser som har Kapitel I stor potentiell förmåga att handla kollektivt.9 (Jfr avsnitt 1.3.2.)

1.1.3. Social disharmoni

Frågan om varför allmän skolundervisning kom att inrättas i Sverige år 1842 har ännu knappast fått något slutgiltigt svar. Det har hävdats att det inte främst var någon jämlikhetsiver, eller ens filantropisk syn, som låg bakom. Snarare ansåg prästerskap och annan överhet i tider av soci- al oro, då patriarkala band började upplösas, att underklassens barn be- hövde fostras bättre. En allmän folkskola där barn lärde sig respekt för kyrkan och kärlek till fosterlandet sågs som ett effektivt instrument för social kontroll.10 Under 1800-talets senare hälft kom tanken om skolan som skapare av ”social harmoni” att få en betydligt radikalare utformning. Liberalerna propagerade för en skola där barn från alla samhällsskikt skulle gå till- sammans (en ”gemensam barndomsskola') i sex år. Anledningen var nu inte främst att uppfostra de fattigas barn utan att skapa ömsesidig förstå- else mellan sociala grupper: ””Splittringen i uppfostringsväsendet föder splittring i människornas sinnen Det är ej möjligt annat, än att människor, som från sin spädaste ålder, då de djupaste intrycken mottagas, vari[t] skilda i två läger, skola känna sig som främlingar och motståndare. Den, som av erfarenhet vet, vilken ömsesidig misstro råder mellan de högre och lägre klasserna i vårt land, måste erkänna, att de ännu alltför ofta betrakta varandra som två fientliga raser, en härskande och en underkuvad. "11

Också 1918 års skolkommission betraktade skolfrågan som viktig för att ””... förebygga uppkomsten och underhållandet av osunda och antiso— ciala klasskänslor”.12 1940 års Skolutredning menade att bara genom att de skilda begåvningarna tillvaratas på bästa sätt, kan individerna känna den ””...tillfredsställelse med sitt arbete och sin ställning i livet, som är av så stor vikt för hans andliga välbefinnande och jämvikt.””13 1946 års skolkommission betonar grupparbetets roll för 'social fostran” och man talar om att praktiskt arbete under ferier befordrar ”social vidsyn' och

9 Se t.ex. Marx (1852/1971); Giddens (1973); Goldthorpe (1980). 10 Se t.ex. SOU l944z20, sid. 38—39; lsling (1980). 11 Berg (1883/1911). Citatet från Hall (1912, sid. 305-306). 12 Björck (1922, sid. 42). Kommissionen för en rätt lång argumentation för och emot hypotesen att skolan skulle kunna bidra till ett ”utjämnande av motsätt- ningarna i samhället””. Det är intressant att notera att man, liksom efterföljarna, noterar skolreformernas dubbla roll, nämligen att dels öka legitimiteten i sam- hällsskiktningen (genom ökad jämlikhet i utbildningschanser), dels öka förstå- elsen mellan barn från olika social bakgrund (genom enhetsskolan). (Referenser till 1918 års skolkommission görs här från den sammanfattning som skrevs av kommissionens sekreterare, formuleringarna är dock väsentligen desamma.) 13 SOU 1944:20, sid. 134. 32

'saimhällssolidaritet”. 1946 års studentsociala utredning ser i ”...bildning- enss nuvarande ojämna och godtyckliga fördelning en starkt bidragande orssak till rådande klassföreställningar och sociala motsättningar”.14

lVid införandet av grundskolan var ett av argumenten bakom idén om sarrnmanhållna klasser att barn som i sitt kommande yrkesliv skulle be- höwa samarbeta inte borde gå i olika skolor under sin barndom.15 I stort settt har argumentet varit mindre betydelsefullt i diskussionen om den socciala snedrekryteringen efter andra världskriget, kanske därför att klassmotsättningarna i ”Saltsjöbadsandan” inte framstått som allvarliga.

1.11.4. Representativitetsproblemet

Sliutligen kan man urskilja något som vi kan kalla för ”representativitets- prroblemet'. I den starkaste versionen innebär det att demokratin är i fa- ra om de (högutbildade) som besätter ledande positioner i näringslivet och staten alla kommer från en socio—kulturellt homogen ”övre— mtedelklassmiljö'. Det är framför allt den politiska vänstern som pekat påi det faktum att personer i ledande positioner i näringsliv och stat näs- tarn alltid rekryteras ur de universitetsutbildades skara. Om detta urval är skevt med avseende på social bakgrund kommer landets beslutsfattare intte att vara representativa för befolkningen.16 De kommer att ha per- somliga erfarenheter — från uppväxt och högre utbildningsinstitutioner — smm ligger långt ifrån vanliga människors)” den studentsociala utred- nimgens diskussion om detta framhålls att ””För det svenska samhällets sunda utveckling skulle det sanno- likt vara en fördel, om de personer, som i egenskap av statens och det allmännas tjänare besätta platserna inom förvaltning, sjukvård och undervisning, genom sin härkomst på ett bättre sätt än nu av- speglade den sociala grupperingen hos folket. En bredare social rekryteringsbas till de ledande posterna i samhället torde komma

SOU l948z42, sid. 16. 15 I Proposition 1950:70 om riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling sägs det: "I gångna tider, då klassmotsättningarna voro skarpare, var det vanli- gaire än nu, att en skola eller skoltyp hade en mer eller mindre markerad klass- kaaraktär, och det är åtminstone möjligt, att detta till en tid kan ha motverkat uttjämningen av klassmotsättningarna. " (sid. 156). 16 Representativiteten hos ämbetsmannakåren (dvs. deras sociala ursprung) i Swerige är 1917- 1947 studeras av Landström (1954). Han hänvisar till 1911 års soocialdemokratiska partikongress, där partistyrelsen uttalade att ett demokra- tisskt styrelsesätt knappast kunde tänkas utan att detsamma måste följas av en follklig ämbetsmannakår (sid. 154- 5-5). Liknande krav upprepades vid 1914 och 19320 års kongresser. 17' I arbetarrörelsens efterkrigsprogram (SAP 1944) problematiseras utöver detta attt den sneda rekryteringen till ledande positioner kan leda till politiska styr- niingsproblem: "Inte bara ledarna utan större delen av tjänstemannakåren i of- ferntlig förvaltning och enskilt näringsliv rekryteras övervägande från andra skrikt än de breda lager, som spelar en alltmer dominerande roll i landets politi- skra liv. Härigenom uppkommer en motsättning mellan politisk makt å ena si- daan och ekonomiskt och administrativt inflytande a den andra, vilket kan vålla alllvarliga störningar. " (SAP 1944, sid. 115.) Under 1930- talet var farhågor om ärmbetsmannaillojalitet inte ovanliga bland socialdemokrater (Skoglund 1991).

Kapitel I

att mildra klassmotsättningarna och befästa den politiska demokra- tin. "18

Man kan tillägga att argumentet sällan anförs i dagens debatt och att den politiska udden slipats ned genom att fördelningen av ledande posi- tioner efter social bakgrund i praktiken blivit jämnare. Det finns dock resonemang om att en ensidig rekrytering till olika yrken kan vara pro- blematisk, en svagare variant av representativitetsproblemet. Till exem- pel kan kommunikationen mellan läkare och patienter försvåras av det faktum att läkarkåren fortfarande i stor utsträckning rekryteras från högre sociala skikt. Inom pedagogisk forskning har man antagit att det- samma gäller kontakten mellan lärare och elever (mer om detta nedan). Farhågor reses emellanåt också rörande den skeva sociala rekryteringen av domare och andra jurister.

1.1.5. Problemets relevans idag

Är då argumenten mot den sociala snedrekryteringen aktuella även idag? Representativitetsargumentet har kanske förlorat mycket av sin kraft. Genom att närmare en tredjedel av varje årskull numera får högre utbildning kommer en inte oväsentlig andel av både politiskt valda sam- hällsföreträdare och högre tjänstemän att ha sitt sociala ursprung i arbe- tarklass eller andra mindre priviligierade grupper.

Effektivitetsargumentet däremot har, att döma av diskussionen om det i början av 1990—talet rådande ekonomiska läget, mycket hög aktualitet. Många föreställer sig att för att Sverige inte skall bli en ”andrarangsna— tion” är det nödvändigt att fler ungdomar får en bättre utbildning. Då måste rimligtvis de som har förmåga och talang, men som kanske sak— nar utbildningstradition i hemmet och uppfattar högre utbildning som ett våghalsigt ekonomiskt risktagande, uppmuntras och kanske övertalas att ta en avancerad utbildning.

Även rättviseargumentet, möjligen i kombination med disharmonite- sen, har aktualitet. Att medborgarnas individuella välfärd till en del be- ror på de omständigheter till vilka de fötts är oacceptabelt enligt de poli- tiska värderingar som i stort sett alla svenskar omfattar. Därmed borde själva förekomsten av en social snedrekrytering i utbildningssystemet i sig vara ett argument med politisk kraft. Eftersom denna värdering är så allmänt omfattad bör uppenbara brott mot den också förväntas leda till ett socialt missnöje till social disharmoni.

Det önskvärda i att försöka undvika social disharmoni kan också medföra att effektivitetsargumentet inte bör drivas till sina yttersta kon- sekvenser. Det skulle ju kunna innebära inte bara att de mest talang- fulla ges en kvalificerad utbildning, utan också att utbildningen av mindre talangfulla och begåvade ungdomar inte blir lika omfattande.19

18 SOU l948z42, sid. 16.

19 Det är dock långt ifrån säkert att en sådan uppfattning skulle ha fog för sig — t.ex. torde utbildning som möjliggör för förståndshandikappade att leva ett nå— gorlunda normalt liv vara samhällsekonomiskt lönsam.

SOU 1993: 85 Kapitel 1

Sorm den amerikanske filosofen John Rawls uttrycker det ””... bör utbild- nimgens värde inte bedömas enbart i termer av ekonomisk effektivitet oclh social välfärd. Lika viktigt, om inte viktigare, är att utbildning gör dett möjligt för en individ att kunna glädja sig åt sitt samhälles kultur oclh deltaga i dess liv, och på det sättet förse var och en med en grund- muirad självkänsla."20

'Till tesen att en avsaknad av social snedrekrytering minskar den socia- la disharmonin bör kanske också den s.k. legitimeringshypotesen fö- ras,-.21 Den innebär att de sociala skillnaderna i samhället legitimeras om allra har haft samma chanser att nå de mest attraktiva positionerna. Ef- terrsom samhället aldrig lär bli rättvist — tur och andra egenskaper än stuidieflit och hårt arbete kommer alltid kunna förklara en stor del av skiillnaderna i levnadsstandard innebär ett betonande av den personli- ga insatsens betydelse att många kan komma att känna sig personligt miisslyckade. De som ansträngt sig och följt ”spelreglerna” utan att få nå- gom större utdelning kan på goda grunder uppleva ett starkt missnöje oclh kanske vända sin besvikelse mot samhället.22

1.12. Begrepp och definitioner 1.2.1 Social snedrekrytering

Soocial snedrekrytering innebär att barn från olika samhällsklasser rekry- terras till högre utbildning i olika utsträckning. Endast om människors utlbildning är oberoende av deras sociala ursprung föreligger ingen sned- relkrytering eller social selektion.23 Graden av social selektion kan ut— tryyckas som styrkan av sambandet mellan social bakgrund och utbild- nimg.

Socialt ursprung kan mätas på många olika sätt. 1 den svenska diskus- simnen har man i regel med socialt ursprung avsett uppväxtfamiljens samhällsklass. Det är denna definition vi kommer att följa nedan, även orm vi också kommer att studera andra aspekter av familjebakgrunden.

Annan selektion än den efter samhällsklass kan naturligtvis förekom- mza i utbildningssystemet, t.ex. efter uppväxtort eller kön. Det är väsent- ligt att kunna skilja mellan olika typer av selektivitet. Genom att hålla dezm åtskilda har vi till exempel möjlighet att avgöra om det är regionala skillnader i utbildningens tillgänglighet som förklarar att relativt få barn

20 Rawls (1971:101, vår översättning). Se också den uppsats som John Goldthor- pe» (1992) skrivit åt utredningen. ] den behandlas frågor om utbildningens bety- de'tlse för det goda samhället ingående.

21 Denna hypotes diskuteras närmare i avsnitt 1.3.2 nedan. 22 Se Hayek (1976) och Goldthorpe (1992); jfr Merton (1957, Kap. 4 och 5). 23 Detta kan ses som en 'bruttodefinition” av social snedrekrytering. En ”netto- dezfmition” skulle kunna innebära att i den mån sambandet mellan social bak- grrund beror på skillnader i talang och intresse föreligger visserligen selektion, mten inte snedrekrytering. Svårigheterna att mer exakt bestämma en sådan net- tordefinition är uppenbara. Som vi senare kommer att se, kan vi med säkerhet häivda att även med varje rimlig nettodefinition föreligger social snedrekryte— rimg i Sverige likaväl som i andra länder. Se Erikson och Jonsson (l993b).

SOU 1993: 85 Kapitel 1

till jordbrukare erhållit högre utbildning eller om skillnader i utbild- ning mellan barn från olika uppväxtorter främst beror på att jordbru- karnas barn i liten utsträckning fortsätter i skolan. Som vi kommer att utreda närmare i Kapitel 7, är det i vissa fall också rimligt att särskilja effekten av föräldrarnas utbildning från effekten av deras samhällsklass.

1.2.2. Hur skall vi mäta snedrekrytering?”

Att avgöra att snedrekrytering föreligger syns i stort sett vara oproblema- tiskt. Om vi kan få mått på uppväxtfamiljens samhällsklasstillhörighet och individens utbildning för ett representativt urval individer behöver vi endast undersöka huruvida de två är statistiskt oberoende av varandra eller ej. Resultatet av en sådan undersökning kan också med stor säker— nhet förutsägas: vi kommer att finna en snedrekrytering så att barn till högre tjänstemän och större företagare har erhållit betydligt mer utbild- ning än andra, medan barn till okvalificerade arbetare och småjordbru— kare erhållit relativt lite utbildning. Betydligt svårare blir det emellertid när vi skall försöka bestämma snedrekryteringens omfattning, för att ex- empelvis kunna avgöra om den ökar eller minskar över tid eller om en skiljer sig mellan länder med olika utbildningssystem.

Vilka egenskaper skall då ett sambandsmått ha för att vara lämpligt att använda för att mäta social snedrekrytering? Det bör för det första såvitt möjligt inte vara direkt beroende av hur många det är som tillhör olika sociala klasser eller av hur många som erhåller utbildning på olika ni- våer. Annars skulle vi t.ex. inte kunna avgöra om graden av snedrekry- tering förändras om andelen som får högre utbildning samtidigt föränd- ras. Det är av denna anledning olämpligt att använda det kanske mest naturliga måttet, procentskillnaden mellan sociala klasser i övergång till universitet (dvs. andelen som får högre utbildning i en klass minus an— delen i en annan). Med ett sådant mått skulle vi registrera ökningar och minskningar i den sociala snedrekryteringen när universitetssystemet expanderade eller krympte, utan att de relativa chanserna för ungdomar i olika klasser förändrades. Det andra kravet man bör ställa på ett mått på snedrekrytering är att det är lätt att pröva om snedrekryteringen på— verkas av olika faktorer som kön eller uppväxtortens storlek.

Det mått som mäter de relativa chanserna för barn från olika sam- hällsklasser och som motsvarar de uppställda kraven kallas korsprodukt (eller oddskvot). Det uttrycker sannolikheten för att t.ex. barn ur en viss samhällsklass får högre utbildning i relation till att de inte får det, i jämförelse med motsvarande relation för barn ur andra samhällsklasser. Här kan det räcka med att konstatera att ju större korsprodukten är des- to större är snedrekryteringen. När det inte föreligger någon snedrekry- tering är korsprodukten lika med ett. Ofta används korsprodukten i 10- garitmerad form, varvid dess värde blir noll vid oberoende.

24 Här följer en kort framställning av det mått på snedrekrytering som vi an- vänder i stort sett i alla empiriska analyser. En utförligare redogörelse för val av mått, med illustrationer av dess egenskaper, ges i Erikson och Jonsson (l993b).

SOU 1993: 85 Kapitel 1

1.0

0.8

0.6

0.4

Övergångsbenägenhet

1 .0 2.0 3.0 4.0 5.0 Medelbetyg

Figur I:! En modell för benägenheten att övergå till högre utbildning efter be- tyg i två samhällsklasser.

Det kan vara enklare att bedöma ett sambandsmått om det är standar- diserat. Därför redovisar vi i flera fall en standardiserad korsprodukt som varierar mellan —1 och +1 och som antar 0 vid oberoende.25 När vi nedan diskuterar de relativa chanserna för barn med olika ursprung är således korsprodukten den operationella grunden för våra bedöm- ningar.

Korsprodukten utgör grundelementet i så kallade loglinjära modeller. Med den som bas kan vi därför testa eventuella skillnader i selektion mellan olika grupper. I regel redovisar vi inte de underliggande kors- produkterna utan i stället signifikansgränser och s.k. parameterestimat. Dessa senare uttrycker de relativa chanserna för dem i olika kategorier att nå t.ex. högre utbildning. Ett påstående, baserat på en loglinjär ana— lys, om att sambandet mellan social bakgrund och utbildning är lika stort i två grupper, innebär dock att jämförbara korsprodukter förväntas vara lika stora.

Det kan vara värt att här närmare belysa problemet med att mäta so- cial snedrekrytering. Låt oss antaga att vi jämför övergången till univer- sitetsstudier bland ungdomar från två samhällsklasser, I och III, och att benägenheten att fortsätta till högre studier beror på betygen från gym— nasiet i enlighet med Figur 1:1. Figuren är bara en illustration till reso- nemanget nedan, men som vi skall se i avsnitt 7.2.2 återger den ganska

25 I detta fall används Yules 0 eller Yules Y (Yule 1912; Goodman och Kruskal 1954).

SOU 1993: Kapitel 1

...n- Klassl _ Klass III

väl sambanden mellan social bakgrund, betyg och övergång till högre studier i Sverige idag.

För ungdomar ur båda klasserna gäller, enligt Figur 1:1, att ju högre en elevs betyg är desto större är sannolikheten att han eller hon väljer att fortsätta till universitet efter gymnasiet. Vid låga betyg är sannolikhe- ten nära noll och vid höga nära ett, men på alla betygsnivåer är sanno- likheten att fortsätta större för ungdomar från klass I än för dem från klass II. Om det inte finns någon spärr till högskolan kommer andelen ungdomar från endera klassen som fortsätter efter gymnasiet dels att be— ro på kurvornas form och placering och dels på betygsfördelningen, det vill säga hur många som fått bättre och sämre betyg. Känner vi kurvor- na och betygsfördelningarna kan vi beräkna hur många som fortsätter från respektive klass och därmed snedrekryteringen.

Om, emellertid, det finns en intagningsspärr, kommer endast de med högre betyg än denna säg att den motsvarar betyget xz — att komma in. Det vill säga att andelarna som fortsätter, och därmed snedrekrytering— en, kommer att bero på övergångbenägenheten, betygsfördelningen och intagningsspärren.26 En förändring av snedrekryteringens omfattning kan således inträffa om en eller flera av dessa faktorer förändras. Sned— rekryteringen skulle exempelvis minska om kurvorna för övergångsbe- nägenheten kom närmare varandra. Det skulle kunna inträffa om vill- koren i de två klasserna blev mer lika, t.ex. genom att inkomstskillna- derna minskade. Snedrekryteringen skulle också minska om medelbety- gen för barn från klass III höjdes och blev mer lika de i klass I. Project Headstart, som var ett försök att ge ungdomar från slumområdena i de amerikanska storstäderna bättre förutsättningar att klara skolarbetet, syf- tade till att minska snedrekryteringen genom att minska skillnaderna mellan betygsfördelningarna för vita och svarta barn.

Om intagningsspärren ändras förändras sannolikt också snedrekryte— ringen. Hur snedrekryteringen påverkas av en förändring av intagnings- spärren beror på de två övriga faktorerna. Om, exempelvis, spärren änd- ras från x] till x2 är det troligt att snedrekryteringen ökar eftersom över- gångsbenägenheten bland dem som nu får möjlighet att fortsätta till högskolestudier sjunker mycket snabbare inom klass III än inom klass 1. Om däremot spärren förskjuts från xz till X3 minskar troligtvis, av mot- svarande skäl, snedrekryteringen.27 (En empirisk analys av vad föränd- ringen i intagningsspärren skulle kunna innebära för den sociala sned- rekryteringen i dagens universitetssystem, återfinns i avsnitt 8.3.1.)

26 Vi gör här ett förenklat antagande att det finns en spärr till all högskoleut- bildning. Det principiella resonemanget är giltigt, även om situationen blir mer komplicerad, när det finns många linjer som är olika svåra att komma in på. 27 Man skulle kunna hävda att om varken övergångsbenägenheten eller betygs- fördelningen förändras så förblir snedrekryteringen oförändrad, det vill säga att man låter graden av snedrekrytering definieras av den underliggande latenta övergångsbenägenheten snarare än av det manifesta sambandet mellan social bakgrund och övergång till högre studier. Vi väljer dock, som diskuterades ovan, att låta det senare definiera graden av snedrekrytering.

SOU 1993: 85 Kapitel I

1.2.3 Definition av socialt ursprung m.m.

Som nämnts kommer vi att definiera socialt ursprung som föräldrarnas samhällsklass. Definitionen av ”samhällsklass” är dock långt ifrån enkel och har varit föremål för en livlig diskussion under de senaste decen- nierna.28 Vår inställning är att samhällsklasser bör definieras dels ut- ifrån ställning i produktionen (anställda—företagare), dels utifrån de re- lationer med arbetsgivaren som för de anställda vanligen regleras i an- ställningskontrakt, men som också avspeglas i deras arbets— och mark- nadssituation. I praktiken innebär detta att vi först skiljer mellan företa- gare, jordbrukare och anställda. Bland de anställda skiljer vi sedan arbe- tare från tjänstemän. Inom dessa båda senare kategorier gör vi ytterliga- re uppdelningar, i huvudsak efter kvalifikationskrav i arbetet, vilka i hög grad påverkar relationerna till arbetsgivaren.

Den mest privilegierade klassen (klass I, ungefär motsvarande social- grupp 1) består av anställda med arbetsledande uppgifter som står arbets- givaren nära (högre chefer, direktörer) eller som besitter kvalificerad ex- pertkunskap (läkare, jurister, professorer och andra med akademiska yr- ken). Dessa anställda har arbeten av en typ som gör att de inte kan över- vakas direkt utan arbetsgivaren måste ge dem särskilda fördelar i utbyte mot lojalitet och arbetsinsats. Till klass 1 lägger vi (när vi kan urskilja dem) större företagare och egenföretagare med expertkunskaper som i de flesta fall är svåra att separera från de andra kategorierna (i många fall kan skattereglernas utformning påverka om exempelvis en advokat är egenföretagare eller formellt anställd).29 Strax under denna klass pla- cerar vi 'tjänstemän på mellannivå”; de delar flera av den högre klassens egenskaper bl.a. är de ofta kvalificerade men har dem i ”mindre ut- sträckning” - medan rektorn, läkaren och försäljningschefen hamnar i den högsta klassen, återfinner vi här grundskoleläraren, sjuksköterskan och kamreren.

Som ”lägre tjänstemän” definieras personer med rutinartade och ofta okvalificerade arbetsuppgifter, lägst ned i byråkratierna (kontorister, sekreterare), samt motsvarande anställda inom handel och service (af- färsanställda, många försäljare i detaljhandeln). Inom arbetarklassen gör vi en uppdelning mellan dem som har kvalificerade yrken (snickare, målare, elektriker) och dem som har okvalificerade jobb (de flesta mon- törer, lagerarbetare, grovarbetare, vårdbiträden, diskare, städare).

28 Se bl.a. Dahrendorf (1959); Giddens (1973); Poulantzas (1974); Parkin (1979); Goldthorpe (1985); Wright (1985; 1989); Roemer (1986); Sörensen (1991); Erik- son och Goldthorpe (1992). En del av trätorna gäller mer akademiska petitesser, men det finns också genuina skillnader. En sådan skiljelinje går mellan dem som vill definiera ”social bakgrund” i status- eller prestigetermer (vanligen som en hierarkisk skala baserad på föräldrarnas yrke, inkomst och utbildning) och de som snarare ser klasstrukturen som bestående av sociala klasser vars inbör- des förhållanden inte inskränker sig till en fråga om ”mer eller mindre” status. En skiljelinje finns sedan bland anhängarna av 'klassdefinitionen”. Den går mellan dem som menar att klasser står i en social relation till varandra i form av under-/överordning eller exploatering, och de som snarare ser relationen som baserad på anställningskontrakt, arbets- och marknadsförhållanden.

29 Med större företagare avses de som har fler än 19 anställda i företaget.

SOU 1993: 85 Kapitel 1

Gränserna mellan de olika klasser vi urskiljer är emellanåt förvisso flytande, några grupper kunde likaväl placeras i den ena klassen som i den andra, men det hindrar inte att indelningen är meningsfull. För att använda en liknelse är det faktum att det är oklart till vilket land vissa områden kring gränsen mellan Indien och Kina hör, knappast skäl att inte skilja mellan de två länderna.30 En lång rad empiriska resultat visar också att indelningar av detta slag är mycket goda prediktorer för en rad levnadsförhållanden. Som vi skall se visar sambandet mellan föräldrar- nas samhällsklass och barnens utbildning att en beskrivning av den so- ciala strukturen i termer av vår klassindelning i högsta grad är giltig för Sverige i dag, likaväl som i början av seklet.

I det följande kommer vi att använda två olika klasscheman, beroende på vilket datamaterial som analyseras. Det ena är det klasschema som nu ofta används i internationell forskning,31 det andra den s.k. socio— ekonomiska gruppering (SEI) som sedan 1980—talet används inom den offentliga statistiken i Sverige.32 De kan båda beskrivas enligt ovan men de skiljer sig åt på ett par punkter.33 Klasschemat beskrivs i Tabell l:1 med de beteckningar som vi ofta använder för att spara plats. Dessa, som på grund av klassificeringarnas ”historia”, består av en kombination av romerska siffror och bokstäver, används främst i tabeller och figurer.

Föräldrarnas utbildning är i de flesta analyser mätt enligt nivåindel- ningen i SCB:s SUN—kod, som är standard i den offentliga utbildnings- statistiken34 och framgår också av Tabell 1:l.

Eftersom både yrke och utbildning kan variera mellan makar kan vi riskera att få en ganska komplicerad beskrivning av den sociala bak- grunden. För att få en översiktlig bild har vi, med utgångspunkt i anta- gandet att alla medlemmar i en familj tillhör samma samhällsklass, ska— pat ett mått vardera för dessa bakgrundsfaktorer, nämligen den ”domine- rande” av faderns och moderns klass och den högsta av deras utbild- ningsnivå. Hur bestäms då den ”dominerande” klassen i en familj?35

30 Denna bild har vi lånat från en föreläsning av Amartya Sen. 31 Den kallas ibland ”EGP-klassificeringen” och finns beskriven i Erikson och Goldthorpe (1992, Kap. 1); en sammanfattning på svenska återfinns i Jonsson (1988, App. B). 32 Carlsson m.fl. (1974); SCB (1982; 1989d). 33 ] EGP-klassificeringen läggs t.ex. de ofta kollektiv-anställda affärsbiträdena bland lägre tjänstemän, medan de i SEI—koden räknas till okvalificerade arbeta- re. I den förra klassiöceringen placeras också förmän och arbetsledare för ma- nuella arbetare som ”kvalificerade arbetare', medan de i SEI hamnar antingen som ”tjänstemän på mellannivå” eller ”lägre tjänstemän”. Vår åsikt är att dessa lösningar alla är rimliga vilken man väljer spelar heller ingen stor roll för de resultat vi kommer att visa.

34 SCB (1988; 199la). Vi har dock gjort vissa modifieringar av denna. Den stör- sta förändringen är att vi, där det varit görligt, placerat personer med koderna 260 och 261 (låg- respektive mellanstadielärare) på nivå 2, dvs. de räknas inte som 'långa universitetsutbildningar” utan som ”korta”. 35 Se Erikson (1984).

SOU 1993: 85 Kapitel I

Tabe" 1" SOU 1993: 85 Kodning av socialt (klass-) ursprung och utbildningsbakgrund. Kapitel I

____________.___——————-—

Social (klass—) bakgrund

1 (l) Högre tjänstemän och egna företagare med 'akademikeryrken'

2 (ll) Tjänstemän på mellannivå

3 (111) Lägre tjänstemän

4 (lVab) Egna företagare (ej 'akademikeryrken')

5 (chd) Jordbrukare, andra företagare i primär sektor

(t.ex. fiskare)

6 (VI) Kvalificerade arbetare

7 (Vll) Okvaliflcerade arbetare

Utbildning

l Universitetsutbildning

2 Postgymnasial utbildning, kortare än 3 år

3 Gymnasium, längre än 2 år

4 Gymnasium, 2 år eller kortare

5 Förgymnasial utbildning, 9-10 år

() Folkskola eller motsvarande, kortare än 9 år ___—___—————————-——'—

Ett hushåll (familj) antas ha samma klassposition. Om bara en av för- äldlrarna arbetar utgör denna förälders klass naturligtvis barnets *sociala bakgrund”. Om både fadern och modern är förvärvsarbetande antar vi att olika positioner inte påverkar förhållandena i hemmet i samma ut- sträckning — den position som antas ha det större inflytandet sägs ”domi- nera” den andra och i familjen kommer alla antas tillhöra denna klass.36

Vi kommer att i betänkandet behandla hur snedrekryteringen föränd- rats under 1900—talet. Kan då klassbegreppet antas ha samma innebörd i seklets början som vid dess slut? Vid sekelskiftet tillhörde mindre än 5 procent av befolkningen klass I och över 50 procent var jordbrukare,

36 Den ”dominerande” klassen kodas enligt följande: Först antas graden av an- knytning till arbetsmarknaden vara viktig. Den förälder som arbetar heltid ”do- minerar” således den som arbetar halvtid. För de familjer där båda föräldrarna arbetar heltid (det finns praktiskt taget inga familjer där båda arbetar deltid) antas vissa klasspositioner mer än andra sätta sin prägel på hushållets ekonomi- ska resurser och livsstil. När vi bestämmer dominansordning använder vi en indelning, som gör att vi inom klass 111 kan urskilja de mest rutinbetonade och okvaliEcerade lägre tjänstemannayrkena (SEI = 33). Mest 'dominanta' antas yrlken inom klass I vara. Därefter kommer, jordbrukare, mindre företagare, tjänstemän på mellannivå, lägre tjänstemän (någon kvalifikation), kvalificerade arbetare, lägre tjänstemän utan kvalifikation, samt slutligen — dominerade av alla andra klasser — okvalificerade arbetare. Om föräldrarnas yrke'n skulle föra dem till olika klasser kommer uppväxtfamiljens klass sättas lika med den klass av de två som 'dominerar”.

jordbruksarbetare eller motsvarande. I dag utgör klass I cirka 15 procent SOU 1993: 85 av befolkningen och mindre än 5 procent de två senare kategorierna. Kapitel 1 Frågan är naturligtvis lika relevant när det gäller utbildning för inte särskilt många decennier sedan hade över 50 procent av befolkningen enbart folkskoleutbildning och cirka 5 procent hade tagit studenten, en situation som föga påminner om dagens.

Vi vill hävda att i grundläggande avseenden är klasser och utbild- ningskategorier jämförbara över tid. Även om den allmänna levnads— standarden höjts dramatiskt, har det som konstituerar klasserna — ställ— ning i produktionen, anställningskontraktets karaktär, arbets— och marknadssituationen — i grunden förändrats ganska litet.37 Småföretaga- re har, nu som tidigare under seklet, en betydande autonomi, men en ekonomiskt utsatt position. Jordbrukare är bundna till gården och till de villkor som klimatet och årstidernas växling skapar. Arbetare har i allt väsentligt ett kontrakt som innebär att de säljer arbetstid för lön, och arbetsgivaren försöker genom olika kontrollmekanismer få ut så hög produktion som möjligt under den avtalade arbetstiden. Yrkesarbe- tare har dock särskilda kvalifikationer, som gör att arbetsgivarna kan va- ra villiga att ge dem vissa fördelar för att arbetarna skall utnyttja hela sin expertis. Detta gäller i än högre grad klasserna I och II, högre tjäns- temän och tjänstemän på mellannivå. Deras arbete kan inte övervakas direkt och arbetsgivarens strategi för att försäkra sig om deras helhjärta- de insats är normalt att ge dem hög lön, en god arbetsmiljö och olika särskilda förmåner.

På motsvarande sätt ger utbildning på olika nivåer i grunden samma färdigheter som tidigare. Schematiskt kan man hävda att den obligatori— ska utbildningen ger eleverna möjlighet att som fullvärdiga medborgare deltaga i samhällslivet, men egentligen knappast något mer. Yrkesutbild- ning ger särskilda kvalifikationer, som innehavaren kan växla in i förde— lar på arbetsmarknaden — en längre yrkesutbildning tenderar kunna växlas in i större fördelar. Studentexamen eller avgång från de teoretiska gymnasielinjerna ger de grundläggande kunskaper som är nödvändiga för att klara av universitetstudier, och dessa ger i sin tur de ytterligare kvalifikationer som krävs för att kunna få de mest gynnade arbetsposi- tionerna.

Det finns självklart en heterogenitet inom klasserna, alla som tillhör samma klass har inte samma gynnsamma eller ogynnsamma situation. Det är dock sannolikt så, att denna heterogenitet inte förändrats särskilt mycket under 1900—talet, även om det tyvärr inte finns några empiriska studier av detta. Detta innebär inte att klassernas sammansättning och villkor är oförändrade. Jordbrukarna i början av seklet hade ett betyd— ligt större inslag av torpare och småbrukare; genom rationaliseringar har klassen minskat i storlek och idag är den genomsnittlige jordbruka— ren betydligt mer välbeställd, men av detta följer inte att gruppen var heterogenare förr. Att samhällsklassema ”rör sig” i levnadsnivå och andra villkor - så att jordbrukarna förr låg närmare arbetarklassen, och idag

37 Självfallet kan de sociala relationerna mellan människor i olika samhällsklas- ser ha förändrats, så att de ”sociala avstånden” i klasstrukturen är mindre idag än vid början av 1900-talet.

kanske närmare företagarklassen innebär ju inte att det inte längre går att urskilja dem. Tvärtom ligger det ett betydande intresse i att studera denna typ av förändrade villkor — och vad de kan betyda för t.ex. barn- ens utbildningschanser — vilket är möjligt just genom att vi använder samma definitioner över tid.38

1.3. Avgränsningar av problemet

Denna utredning behandlar alltså den sociala snedrekryteringen. Här Skall detta problem först sättas in i ett något större sammanhang. Det kan vara lämpligt att utgå från begreppen ”effektivitet” och ”jämlikhet” (som ovan identifierades som de mest centrala argumenten mot den so- cialla snedrekryteringen) för att strukturera och avgränsa det problem vi kommer att behandla.

1.3.1. En effektiv allokering

Med ”effektivitet” menar vi i detta fall en effektiv allokering (fördelning) av individer till utbildningsnivåer på basis av deras talang, begåvning, intresse etc. så att alla individer får en utbildning som motsvarar deras kapacitet. Därmed skulle ingen så kallad begåvningsreserv återstå eller åtminstone inte kunna utnyttjas till att höja ett lands ekonomiska poten- tial!. Inom ekonomisk teori antar man att ett stort ”humankapital” är viktigt för den ekonomiska tillväxten inom en nation. För att få fram ett stort humankapital antas utbildning behöva ges en hög avkastning - ekonomikommissionen hävdar exempelvis att ”utbildningspremien” be- höver ökas i Sverige.39 Det främsta problemet med detta betraktelsesätt är att det är osäkert vilken fördelning av avkastningen av utbildning som leder till den mest effektiva allokeringen. Att bestämma den mest effektiva allokeringen är utomordentligt svårt, kanske inte ens möjligt.

För att bedöma betydelsen av utbildningssystemet för landets ekono- mii måste man därutöver även ta in dess kvalitet och inriktning. Att ut- bildningssystemets effektivitet är väsentlig för en nation är otvetydigt, hur man når en hög effektivitet är däremot svårare att uttala sig om. Så har exempelvis avvägningen mellan yrkesutbildning och teoretisk ut- billdning säkerligen stor betydelse, men vilken som är den rätta avväg- ningen är högst osäkert.

Vi har inga möjligheter att behandla dessa problem här, utan kan en- dalst antaga att en minskad social snedrekrytering till utbildning på alla nivåer skulle innebära en mer effektiv allokering av ungdomar till ut-

38 Denna inställning utesluter inte att enskilda yrkesgrupper Över tid kan ”röra sig” från en klass till en annan (genom att deras arbets- och marknadssitution förändras) och därför kan vara rimliga att flytta. Detta är dock mycket ovanligt.

39 SOU 1993:16. Till detta kan sägas att ansökningarna till olika utbildningslin- jeir inte omedelbart ger intryck av att efterfrågan på högre utbildning är för li- tem i Sverige. Utbildningen är som bekant spärrad och betydligt fler ungdomar amsöker varje år till universitets- och högskoleutbildning än vad det finns plat- ser för.

SOU 1993: 85 Kapitel 1

bildningsplatser, och därmed ett mer effektivt utnyttjande av den poten- tial som finns.

1.3.2. Jämlikhet i chanser och jämlikhet i villkor

Att eliminera den sociala snedrekryteringen representerar det politiska mål som brukar rubriceras som jämlikhet i chanser (equality of opportu- nity). Det är ett traditionellt liberalt jämlikhetsbegrepp som sedan åt- minstone förra århundradet omfattats av både politiska liberaler och so— cialister: det är individens egen förmåga, begåvning och prestation, sna- rare än hennes sociala bakgrund, kön, etnicitet e.d. som skall betyda nå- got för hennes livschanser. Det är detta mål som är i fokus i denna stu- die.

Framför allt socialister, men också radikala liberaler, har dock menat att målet om jämlikhet i chanser är otillräckligt. Istället bör man efter- sträva jämlikhet i (levnads)villkor (equality of condition).40 Jämlikhet i chanser, de facto definierad som allas lika möjlighet att kämpa om posi- tioner i en ojämlik värld kan därvid betraktas som ett första — men otill— räckligt steg i strävan efter jämlikhet i villkor. Dock kan man vända på detta. Det första steget, har det hävdas, bör snarare tas i riktning mot en mindre ojämlik fördelning av inkomst m.m, eftersom jämlikhet i chanser inte kan uppnås i ett samhälle där individer växer upp under mycket olika ekonomiska och sociala förhållanden. Denna mer radikala ståndpunkt gör gällande att formella likheter i möjligheter41 inte kan utnyttjas om reella ekonomiska eller andra barriärer existerar.42

Om det är så att minskad ojämlikhet i villkor kan leda till minskad ojämlikhet i chanser, gäller då också det omvända förhållandet? Här tycks flera samhällsforskare svara nekande, vissa har istället spekulerat i att minskad ojämlikhet i chanser leder till ökad ojämlikhet i villkor. Ar- gumentet för detta antagande är främst att jämlikhet i chanser legitime- rar ojämlikheter i villkor.43 Om den sociala snedrekryteringen upphör- de, hävdar somliga, skulle vi få ett ”misslyckandets individualisering”44, 40 Sen hävdar att ””... every normative theory of social arrangements that has at all stood the test of time seems to demand equality of something." (1992, sid. 12, emfas i originalet). '" Formella likheter i utbildningsmöjligheter föreligger då inga restriktioner finns på andra grunder än studiebegåvning. Märkesåret i svensk utbildningspo- litik därvidlag är väl 1927, då de allmänna gymnasierna öppnades för kvinnor. 42 Den engelske socialisten Tawney”s ståndpunkt — formulerad 1931 — har in— fluerat en rad senare tänkare i denna fråga. Tawney skriver: ””But opportunities to ”rise” are not a substitute for a large measure of practical equality, nor do they make immaterial the existence of sharp disparities of income and social condition. On the contrary, it is only the presence of a high degree of practical equality which can diffuse and generalize opportunities to rise." (Tawney 1931/64, sid. 106) ..."In the absence, in short, of a large measure of equality of circumstances, opportunities to rise must necessarily be illusory. Given such equality, opportunities to rise will look after themselves." (Tawney, op.cit., sid. 107) (Jfr också Tawney, op.cit., sid. 110.) 43 Se t.ex. Sorokin (1959); Blau och Duncan (1967); Bowles och Gintis (1976); jfr. också Young (1958). 44 ”The individualizing of failure”, Bernstein (1961).

Kapitel 1

som skulle få dem som klarade sig dåligt i skolan att acceptera sin lott SOU 1993: 85 och vända sitt missnöje inåt; de skulle, för att låna Paul Willis formule- Kapitel 1 ring, automatiskt ta de värsta jobben och tänka: ”Jag håller med om att jag är så dum att det bara är rätt och riktigt att jag ska ägna resten av li- vet åt att skruva bultar på bilhjul””.45

legitimeringshypotesens förespråkare överdriver med all sannolikhet den betydelse som utbildningen har för att skapa individuella förvänt— ningar om rättvisa inkomstskillnader m.m.46 Detta gäller många (fr.a. amerikanska) liberaler som hoppas att jämlikhet i chanser skall skapa ett stabilt och konfliktfritt stratifieringssystem,47 liksom vissa marxister som beskriver utbildningssystemets legitimerande funktion som klass- samhällets grundbult.48 De bortser därmed från att lön m.fl. belöningar på arbetsmarknaden inte i första hand fördelas efter utbildning utan ef- ter antagen produktivitet - vilken i viss mån bestäms av utbildningen men också, helt legitimt, efter egenskaper som bara i liten utsträckning förmedlas av skolan som förmåga till samarbete, kreativitet, affärs- sinne och ledaregenskaper - och kanske också efter mer omstridda kri- terier som kön och sociala kontakter.49 Därmed uppstår löneskillnader inom utbildningsgrupperna med åtföljande problem för legitimeringshy- potesen.50

Det finns ytterligare en ibland anförd anledning till att minskad ojäm- likhet i chanser skulle kunna leda till ökad ojämlikhet i villkor, nämli- gen att de ”mindre bemedlade” samhällsgrupperna skulle förlora sina främsta företrädare genom ”brain drain” till högre sociala klasser. Detta är en framtidsvision som levandegjorts genom Michael Youngs berömda samhällssatir om ”Meritokratin”, där de högutbildade rekryteras från alla samhällslager genom intelligenstest och sedan erhåller alla privilegier och styr den outbildade massan despotiskt.51 Vi diskuterar farhågan för en ”intellektuell utarmning av de lägre klasserna” (som den klassiska svenska formuleringen löd) närmare i Kapitel 11. Vår slutsats där, är att en sådan farhåga knappast är aktuell annat än som en hypotetisk tanke- konstruktion.

En relaterad idé är att en minskad ojämlikhet i chanser i form av ökad social rörlighet leder till mindre socio—demografiskt homogena och därmed mindre handlingskraftiga sociala kollektiv.52 Empiriska stu-

45 Willis (1977/81, sid. 38). 45! John Goldthorpe (1992) har i en uppsats för utredningen hävdat att det i princip inte finns några legitima argument för att belöningar skulle fördelas ef- ter utbildning. För en diskussion om utbildningssystem och legitimeringsteo- rier, se också Jonsson (1988, Kap. 1).

47 Se t.ex. Parsons (1959). 43 Bl.a. Althusser (1976); Poulantzas (1974). 49 Det är särskilt paradoxalt när det gäller marxistiska teoretiker som ju ofta hävdar att det är de omedelbara effekterna av arbetet som är viktigt för klass— medvetande m.m, snarare än de enskilda individernas tidigare erfarenheter (jfr t.ex. Poulantzas 1974).

50 Se Goldthorpe (1992). 5” Young (1958). Det kan vara värt att notera att Meritokratin trots den till sy- nes stabila grund på vilken den byggdes i Young”s version ändå slutligen störtas. 5'2 Se t.ex. Giddens (1973/80); Goldthorpe (1980/87). 45

dier visar visserligen att det sociala ursprunget har en viss betydelse för politiska värderingar för personer inom samma sociala klass, men hu- vuddelen förklaras ändå av individers nuvarande sociala position.53

Sammanfattningsvis förefaller det oss inte troligt att en minskad ojäm- likhet i chanser skulle cementera eller öka ojämlikheten i levnadsvill- kor. Samtidigt tror vi inte heller att en minskad social snedrekrytering skulle medföra minskad ojämlikhet i villkor. Hypotetiskt skulle det vis- serligen kunna vara så att det är kombinationen av hög utbildning och privilegierad social bakgrund som leder till hög lön m.m. I så fall skulle avkastningen på högre utbildning minska om den sociala rekryteringen till sådana utbildningsnivåer jämnades ut. Vi har dock inga indikationer på att detta skulle vara fallet. Det är också lite svårt att finna trovärdiga mekanismerna bakom.54

Vårt syfte i detta betänkande är att belysa och djupare analysera den troligen viktigaste formen av det som benämns ”ojämlikhet i chanser”, nämligen den sociala snedrekryteringen i utbildningssystemet. Slutsat- sen av diskussionen ovan är att detta inte på något sätt ersätter studiet av ”ojämlikhet i villkor”.55 Vår fråga är framför allt central i sig, men vi tror inte att en förändring av den sociala snedrekryteringen har några märkbara konsekvenser för skillnader i levnadsnivå inom befolkning- en.56

1.3.3. Skolans mål och funktioner

Studiet av den sociala snedrekryteringen är med nödvändighet en studie av hur individer med olika förutsättningar möter utbildningssystemet. Vårt intresse i det följande kommer i stor utsträckning att ligga i vad

53 Se t.ex. De Graaf och Heath (1992). 54 Vi kan teoretiskt tänka oss tre: Den första är att en högutbildad person belö- nas för kombinationen av sin examina och någon mer annan faktor — värde- ringar, sätt att föra sig, kunskaper förmedlade direkt av föräldrarna, e.d. så att om den senare saknas faller belöningarna. (Just kombinationen måste i detta fall vara nödvändig, annars skulle arbetsgivaren antingen välja t.ex. ”sociala färdig- heter” som primärt anställningskriterium eller sluta belöna livsstilsanknutna faktorer.) Den andra teoretiskt möjliga mekanismen är att högutbildade indivi- der från mindre privilegierad bakgrund antingen saknar förmåga att hävda sina ekonomiska intressen eller av andra skäl — kanske ideologiska — väljer att inte utnyttja sin exklusiva kunskap eller fördelaktiga position i organisationen för att tillägna sig fördelar på bekostnad av dem med lägre utbildning. Ingen av dessa mekanismer är, anser vi, trovärdig. Den tredje mekanismen innebär att om den sociala rörligheten skulle öka kommer materiellt arv i större utsträck- ning gä till individer i de lägre socialgrupperna. Därmed skulle de genomsnitt- liga materiella skillnaderna dem emellan minska något. 55 Dock blir målet om jämlikhet i möjligheter mindre viktigt i det fall att jäm- likhet i villkor skulle föreligga. Om levnadsvillkoren är likvärda är det knap- past en uprörande orättvisa om akademikerbarnen i stor utsträckning blir aka- demiker medan jordbrukarnas barn blir bönder. Se diskussionen i Johansson, L (1970). 56 För den som vill komplettera vår bild med en analys av den sociala ojämlik- heten i villkor finns flera studier av levnadsnivån i Sverige. Se Erikson och Aberg (1984); Vogel m.fl. (1987); samt för en analys av förändringen i levnads- nivå mellan 1981 och 1991, Fritzell och Lundberg (1993; kommande).

SOU 1993: 85 Kapitel 1

eleverna ”har med sig” hemifrån när de kommer till skolan och hur hemförhållandena påverkar dem under skoltidens gång. Det kommer också att ligga i hur skolsystemet är organiserat och anpassat till de indi- vider det har att utbilda. Själva mötet mellan elever och skola/lärare kommer också att behandlas, även om vi av praktiska skäl kommer att ägna detta något mindre uppmärksamhet. (Vi har inte haft möjligheten att inom utredningens ram initiera någon ny forskning inom detta om— råde, utan kommer att stödja oss på redan befintlig.)

Vi skall alltså mer än vad som vanligtvis görs försöka analysera både individernas resurser och den institution där dessa kommer till använd- ning; vi kommer inte att ta någon av dessa för given. Det måste dock ändå finnas en avgränsning i vad vi kan behandla, om inte annat av re- na tidsskäl. Denna avgränsning berör utbildningssystemet. Vi har först och främst ansett det nödvändigt att utgå från existensen av en skola un- gefär som den vi nu känner. Långt gående förslag till ”avskolning” och annat kan vara intressanta i en bredare skoldiskussion men ligger utan- för vårt problemområde.57

För det andra har vi i stort sett tagit den nuvarande skolans mål och funktioner som givna, framför allt funktionen att värdera individers kunskaper och färdigheter. Detta är en något mer problematisk avgräns- ning eftersom vissa menar att ett rimligt sätt att minska den sociala snedrekryteringen är att förändra dessa mål. Ännu mer problematiskt blir det om vi beaktar att den nu existerande skolans mål är motsägelse— fulla, att skolan syftar både till ”jämlik socialisation” och ”ojämlik kvali- ficering”.58 De skoldebattörer som vill se en helt konkurrensfri skola utan betyg med inriktning mot ”allmänmänsklig kompetens” och samar- bete, snarare än en skola som rangordnar elever efter kunskaper och färdigheter, anser att det senare målet nu är alltför dominerande.59

Vi kommer bara i förbigående att beröra frågan om jämlik socialisa- tion och den närliggande förmågan att delta i samhälleliga angelägenhe- ter, för att istället koncentrera oss på frågan om vilka som når högre ut- bildningsnivåer (och därmed i genomsnitt mer privilegierade sociala po- sitioner).60 När det gäller frågan om rekrytering till högre studier är det, tror vi, osannolikt att det nuvarande skolsystemet i detta avseende kom- mer att förändras i grunden under överskådlig tid. Det kanske främsta skälet, som ofta förbises i den skolpolitiska debatten, är att högre utbild- ningsnivåer utövar ett starkt tryck på lägre. Den ”ojämlika kvalificering- en”, rangordningen, utslagningen, är inte främst en skolans anpassning till arbetslivet där är kraven på samarbete ofta stora. Den är istället snarare en anpassning till krav på förkunskaper och signaler om studie— begåvning som ställs från företrädare för högre utbildningsnivåer.61

57 För bidrag till frågan om ”avskolning”, se Illich (1970); Christie (1971). 518 Se t.ex. diskussionerna i lsling (1980). 5'9 Se t.ex. lsling (1984). 6'0 ] Murray”s termer riktar vi mer in oss på att studera ”rörlighetsmålet” än ”deltagandemålet' i den svenska skolan och vi förbigår också vad han kallar hie- rarkimålet (Murray 1980). 61 Jfr Jonsson (1988, Kap. 1).

SOU 1993: 85 Kapitel 1

Den sociala snedrekryteringen till högre studier baseras alltså på det faktum att kraven för intagning till just högre utbildningsnivåer är for- mulerade på ett visst sätt. Om dessa krav förändrades — så att större vikt lades vid samarbetsförmåga, praktiskt sinnelag, kreativitet, estetisk för- måga e.d. skulle utgångspunkterna bli annorlunda. Vi är övertygande om att någon form av snedrekrytering fortfarande skulle föreligga, men problemet skulle kanske vara skilt från det vi behandlar nedan. I det sammanhanget kan det vara värt att notera att det tycks vara så att när lämplighetsprov tillämpas för inträdet till exempelvis högre konstnärliga utbildningar förefaller den sociala bakgrunden få större betydelse än när urvalet sker utifrån betyg.62

Vår avgränsning till det nuvarande utbildningssystemets mål och funktion är sammanfattningsvis pragmatisk. Vi utgår från det nuvarande hierarkiska systemet, där individers kunskaper och färdigheter utvärde- ras och där dessa bedömningar ligger till grund för antagningen till hög- re nivåer. Det innebär naturligtvis inte att vi nödvändigtvis förespråkar en sådan skola, inte heller är vi blinda för existensen av alternativ. Kan- ske är just en studie av det nu existerande skolsystemet den bästa ut- gångspunkten för en diskussion av dessa alternativ.

1.3.4. Utslagningen i grundskolan

Ett problem som är relaterat till det om den sociala snedrekryteringen är utslagningen i grundskolan. Med det menar vi den process genom vilken en liten men inte obetydlig - andel elever, cirka 3 procent, lämnar grundskolan med otillräckliga kunskaper.63 Detta misslyckande för grundskolan är allvarligt eftersom det i praktiken berövar en liten minoritet deras möjlighet att leva och verka som fullvärdiga medborga- re. En del av dessa är s.k. ”svagbegåvade”, en del är ”problembarn” som skolan inte vill och kanske inte heller kan ta hand om. En stor andel kommer med all sannolikhet från utsatta familjer med sociala och psy- kiska problem och från familjer med små ekonomiska resurser. Efter att de lämnat skolan dyker dessa barn ofta upp i de sociala myndigheternas och polisens register.64

De barn som inte lär sig de mest basala kunskaperna och färdigheter- na i grundskolan kommer oftast från socialgrupp 111 (eller längst ned i vilken social hierarki man än väljer att arbeta med). Därmed är proble- met kopplat till den sociala snedrekryteringen. Samtidigt är den grupp som det är frågan om för liten för att den skall ha mer än en obetydlig inverkan på vårt problem, den sociala snedrekryteringen till högre stu- dier. Gruppens litenhet gör den också svår att studera genom urvalsun— dersökningar. I de datamaterial vi ställt samman av officiell statistik kan

62 Se t.ex. Forneng och Jansson (1991). 63 Jämförelsetal för år 1993, publicerade av Skolverket (199321) visar att andelen elever som när de går ut grundskolan saknar betyg i två eller fler ämnen varie- rar mellan 1-2% på landsbygd och i mindre städer, och cirka S% i större städer. Därutöver lämnar ett litet fåtal grundskolan utan slutbetyg. 64 Emanuelsson (1977).

SOU 1993: 85 Kapitel 1

hela gruppen inte heller urskiljas.65 Problemet med utslagningen i grundskolan är centralt för skolan, de utsatta individerna och i förläng- ningen för demokratins funktionssätt och förtjänar en uppmärksamhet som vi inte kunnat ge det här. I ””Europas bästa skola”” måste rimligtvis alla, som inte har konstitutionella hinder därför, erhålla de kunskaper som krävs för att medverka i samhällslivet som fullvärdiga medborgare.

55 Här skulle vi vilja föreslå att de elever som av olika skäl inte kommer att gå ut årskurs 9 om möjligt ändå förs in i SCB. s s.k. Årskurs 9- -register (t. ex. nor- malåriga, sextonåringar) helst med angivande av skäl till varför de inte gått ut grundskolan. Därmed skulle det gå att fortlöpande studera hur stor andel som grundskolan misslyckas med att utbilda, samt att göra specialstudier av deras vidare öden.

SOU 1993: 85 Kapitel 1

2. Det moderna sou199azss ' ' .. KapttelZ utb1ldn1ngssystemets framvaxt1

Vi kommer i detta betänkande att analysera den sociala snedrekrytering- en till högskolan under en lång tidsperiod. I Kapitel 3 refererar vi tidi- gare forskning från slutet av 1800—talet och framåt, och även i våra egna analyser av den sociala snedrekryteringens förändring (Kapitel 5) an— läggs ett längre tidsperspektiv. Under den period som vi kommer att be- handla, i stort sett hela 1900—talet, har det svenska utbildningsväsendet förändrats i grunden. I detta kapitel ges en kortfattad beskrivning av dessa förändringar från ungefär 1920 och fram till 1990-talets början. De förändringar i utbildningssystemet som genomförts de senaste åren, och de som ännu bara finns som förslag, behandlas i Kapitel 11.

I avsnitt 2.2 behandlas den kvantitativa utvecklingen, och i avsnitt 2.3 beskrivs hur den organisatoriska uppbyggnaden förändrats från separata system till nivåer relaterade till varandra. Därefter, i avsnitt 2.4, behand- las kort skolans inre arbete och i avsnitt 2.5 studiestöd. Avslutningsvis, i avsnitt 2.6, presenteras utvecklingen ur några andra perspektiv.

Av grundläggande betydelse för utbildningssystemets utveckling är be- folkningsutvecklingen. Inledningsvis presenteras därför mycket kort den demografiska utvecklingen, den yttre migrationen och urbaniseringen.

2.1. Befolkningsutvecklingen2

Befolkningsutvecklingen är av avgörande betydelse för utbildningsväsen- dets utveckling. För det första styrs utbildningssystemets omfattning till stor del av årskullarnas storlek och av den genomsnittliga utbildningens längd. För det andra påverkas utbildningssystemet av invandringen både kvantitativt (via årskullarnas storlek) och innehållsligt genom behov av särskilda arrangemang. För det tredje innebar urbaniseringen i ett ut— bildningsperspektiv helt enkelt att befolkningen flyttade till eller närma- re orter med ett bredare utbildningsutbud.

Den obligatoriska skolans storlek i antalet elever bestäms i stort sett direkt av årskullarnas storlek. År 1910 svarade folkskolan för över 90 procent av det totala antalet elever i heltidsutbildning (inkl. universitet och högskolor). Nu svarar grundskolan för cirka 60 procent av antalet elever på heltid, trots en utvidgning av skolplikten från 6 till 9 år mel- lan år 1937 och år 1973. Detta medför att utbildningsväsendets beroende av årskullarnas storlek borde ha minskat över åren. Å andra sidan har åldersspridningen inom de respektive nivåerna minskat entydigt över ti- den. Detta gäller folkskolan/grundskolans låg— och mellanstadium (7—12 års ålder) fram till dagens flexibla skolstart (som hittills dock inneburit

1 Detta kapitel har till sin huvuddel skrivits av Mac Murray. 2 Källor för detta avsonitt: Befolkningsrörelsen, SCB; Folkmängdens förändring- ar, SCB; Statistisk Arsbok, SCB, (samtliga ett flertal årgångar); SOU l974z4; SOU l984:74; Ohlsson (1986); samt Tryggvesson (1967).

en måttlig ökning av antalet sexåringar). Det gäller också grundskolans högstadium/realskola/flickskola (nu 13-15 års ålder) och gymnasiesko— lan/gymnasiet/yrkeskolan fram till idag (16-18 års ålder). I huvudsak gäller detta också dagens högskoleutbildning: åldersspridningen minska- de fram till cirka 1970 varefter den ökade för att nu återigen minska be— roende på den ökade direktövergången från gymnasieskola till högskola.

Totalt sett styrs alltså utbildningsväsendets omfattning i stor utsträck- ning av olika årskullars storlek. Detta gäller idag grundskola och gym— nasieskola, som uttalat är till för alla. Denna styrning är inte absolut, beroende på bl.a. variationer i lärartätheten men den har ett förvånans- värt högt förklaringsvärde. Även för högskolan finns ett sådant samband men det är svagare. Vuxenutbildning har och skall ha en stor åldersva— riation.

Rolf Ohlsson har i en illustrativ bild över utvecklingen visat vilken variation årskullarnas storlek skapat för det ”demografiska trycket” på utbildningsväsendet, och hur man utbildningspolitiskt agerat på dessa variationer genom reformer och utbudsförändringar. Detta diagram återges i Figur 2:1.

Av diagrammet framgår både längre trender och mer kortsiktiga avvi- kelser från dessa, exempelvis minskningarna i antalet sjuåringar under 1930—talet samt den kraftiga ökningen av antalet som nådde skolåldern i slutet av 1940—talet. Befolkningsutvecklingen har alltså angivit vissa ytt— re ramar för utbildningsväsendets utveckling, där framförallt de långa trenderna varit viktiga. Frånsett en tillfällig uppgång 1920 sjönk födelse- talen hela 1900—talet fram t.o.m. 1933. Detta ledde bl.a. till nedskärning- ar inom folk— och småskollärarutbildningen under ungefär 15 är, vilka kulminerade i att intagningen praktiskt taget inställdes 1941/42 (24 folk— skollärarkandidater intogs och inga småskollärarkandidater). Minskande födelsekullar ledde också till rationaliseringar inom folkskolan under 1930- och 1940—talen.

En effekt av årskullsvariationerna är således att möjligheten att bli lä- rare varierar beroende på storleken av de efterföljande årskullarna i skolåldern. De stora årskullarna födda fram till 1920 fick begränsade möjligheter att bli lärare både inom folkskolan och läroverken. Detta var tidigare långtifrån betydelselöst eftersom en mycket stor del av de studerande vid de filosofiska fakulteterna var inriktade på lärarbanan. Folk— och småskolläraryrkena hade efter folkskolans införande raskt blivit stora yrken, vilka under 1800—talet sög upp en stor begåvningsre- serv (se vidare avsnitt 3.2.8). De stora årskullarna födda på 1910—talet hade små möjligheter att bli lärare. l930—talets små årskullar fick där- emot lysande möjligheter att bli lärare eftersom stora årskullar följde ef- ter dem.

I Figur 2:1 kan vi se att trots ganska kraftiga fluktuationer och trots en över seklet minskad fertilitet — är årskullarna inte mycket mindre mot slutet av perioden än vad de var i början av seklet. En förklaring är naturligtvis att barnadödligheten gått ned, detta har kunnat kompensera för en minskad fertilitet.

SOU 1993: 85 Kapitel 2

Antal Beslut om reformer på:

150—000 grundskole- gymnasie- högskole—

nivå nivå nivå '_A___,__.Å_',_Å_ 1950 1962 1964 1968 1976-77 400.000 7-åringar — — lö-åringar .............. 50.000 ZO-åringar 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980

Figur 2:1 Antalet 7-, 16- och 20-åringar 1923-1980, samt tidpunkten för ett an- tal utbildningsreformer. Källa: Ohlsson (1986). Figuren är återgiven med tillstånd av författaren.

En delförklaring är också att Sverige under den här studerade perio- den har utvecklats från ett utvandrarland till ett invandrarland. Föränd- ringen skedde under 1930—talet. Det största invandringsöverskottet hit- tills uppstod 1969 och 1970 (kring 50 000) och bestod till övervägande del av arbetskraftsinvandring. I slutet på 1980—talet nådde invandrings- överskottet inte riktigt samma höga nivå men bestod då främst av flyk- tinginvandring. Därefter har invandringsöverskottet minskat.

Invandringen har påverkat den svenska skolan också utöver den rent demografiska effekten; den kanske viktigaste konsekvensen av den stora invandringen kring 1970 blev för skolans del uppkomsten av en mycket omfattande hemspråksundervisning och undervisning i svenska som främmande språk.

Kurvorna i Figur 2:1 döljer en stor förändring, nämligen var barnen växte upp. Vid sekelskiftet bodde ungefär 1/3 av befolkningen i tätort och 2/3 i glesbygd. Under 1930—talet nådde tätortsbefolkningen upp till hälften. Urbaniseringstakten var rätt snabb från 1945 fram till ungefär 1970 och har därefter saktat av. Först under 1950—talet kom boende i glesbygd att understiga 1/3 av befolkningen. Vid 1990-talets början bor bara ungefär 1/6 i glesbygd. För äldre tider är det rimligt att också an-

SOU 1993: 85 Kapitel 2

vända indelningen i stad och landsbygd. Stadsbefolkningen blev större än landsbygdsbefolkningen först mot 1950-talets slut (1957; stad är som framgår ett snävare begrepp än tätort). Ännu år 1950 kom majoriteten av folkskolans elever från landsbygden.

Urbaniseringen är i sig en viktig samhällsförändring men har en sär- skild betydelse på utbildningsområdet. Det beror främst på att folksko- lan länge fungerade olika i städerna och på landsbygden, samt på att icke—obligatorisk utbildning regelmässigt förlagts till städer (undantagen är folkhögskolor och viss yrkesutbildning).

Parallellt, men än mera drastiskt, har antalet sysselsatta inom jordbru— ket sjunkit. Vid sekelskiftet uppgick denna andel till 50 procent medan andelen förvärvsarbetande i jordbruk, skogsbruk och fiske är 1990 upp- gick till 3 procent. Bara 1,5 procent av befolkningen är i början av 1990—talet lantbrukare. Sammantaget innebär det stora förändringar i klasstrukturen; jordbrukarbarnen, som dominerade folkskolorna i bör- jan av seklet, är nu en liten minoritet av grundskolebarnen. Istället har först arbetarbarn, senare barn till tjänstemän, kommit att bli de största kategorierna.

2.2. Den kvantitativa utvecklingen 2.2.1 Inledande nyckeltal

Den långsiktiga utvecklingen kan fångas in i några nyckeltal.3 Låt oss börja med de årskullar som idag går i grundskola och gymnasieskola, nämligen 7—18—åringarna.

I dagens utbildningssystem är skolplikten nio år (7—15 är), över 99 procent går i grundskola, särskola, eller specialskola. Bland 16—18— åringar är ungefär 80 procent i (heltids)utbildning, till helt övervägande del i gymnasieskolan.

Situationen är 1915 å 1920 var en helt annan. Skolplikten var sexårig (åk 1—6), sjuårig folkskola förekom undantagsvis, och fortsättningsskola på deltid efter avslutad folkskola var vanlig och blev 1919 obligatorisk.

Andelen I3-åringar i heltidsutbildning var långt under 50 procent. Först under 1930-talet var mer än hälften av 13—åringarna i utbildning. Då hade sjuårig skolplikt beslutats men genomförandet skedde succes- sivt och var inte slutfört förrän läsåret 1948/49 — först då var alla 13— åringar i utbildning. Till den ökade utbildningsfrekvensen bidrog till en början utbyggnaden av realskola och flickskola lika mycket som infö- randet av ett sjunde skolår i folkskolan.

3 Den följande översikten bygger i huvudsak på följande statistiska översikts- publikationer och andra källor: 11 Från SOS (Statens offentliga statistik): Lärarutbildningen läsåret 1916/17; Lärarutbildningen läsåret 1927/28 och 1928/29 t.o.m. 1938/39; Det högre skolvä- sendet läsåret 1927/28, 1935/36; b SCB (Statistiska centralbyrån): SCB (1974; 1977; 1984; l99lb; 1992c; 1993a; 1993b); Trender och Prognoser (flera årgångar 1972-1990); Utbildningsstatistisk Arsbok (flera årgångar 1978-92); c Andra källor: Ohlsson (1986); Murray (1988).

SOU 1993: 85 Kapitel 2

Utvecklingen av andelen I4—åringar i utbildning följde i tiden efter SOU 1993: 85 13—åringarna och nådde över 50 procent vid 1950—talets början (utbygg- Kapitel 2 naden av en obligatorisk årskurs 8 hade i ett antal skoldistrikt föregått 1950 års enhetsskolebeslut). Först vid 1960-talets början var alla 14— åringar i utbildning.

15—åringarna kom över 50%—strecket vid 1950—talets slut och det var först när grundskolan var helt genomförd efter år 1970 som samtliga var i utbildning.

Dagens gymnasieskola är inte obligatorisk (frågan om skolstart och tioårig skolplikt utreds dock) men uttalat till för alla. Kring 90 procent av en årskull övergår nu direkt från grundskolans årskurs 9 till gymna- sieskolan och tre fjärdedelar av 20—åringarna har avslutat en utbildning i gymnasieskolan. Vägen till detta tillstånd var lång.

Andelen Iö—åringar i heltidsutbildning nådde över 10 procent under 1930—talet (15—åringarna under 1920—talet) och andelen översteg 50 pro- cent först i början av 1960—talet. Till en början fanns 16-åringarna i bå- de real— och flickskolans högre årskurser och i allmänt gymnasium. Nu finns de praktiskt taget helt i gymnasieskolan och över 90 procent av 16—åringarna befinner sig i heltidsutbildning. Denna nivå uppnåddes under 1980—talet.

Andelen I7—åringar i utbildning följde i tid efter 16—åringarna. Ande- len IB—åringar i utbildning utvecklades väsentligt långsammare än 16— l7—åringarna eftersom många linjer i gymnasieskolan (yrkesinriktade och t.ex. social linje) länge var tvååriga. Beroende på att de yrkesinrikta- de linjerna, eller programmen som de numera kallas, förlängs till tre år ökar antalet 18-åringar i utbildning. Detta innebär att antalet 18-åring- ar i utbildning nu raskt närmar sig samma nivå som 16— och 17-åring- arna.

I tillspetsad sammanfattning har alltså sarhhället (stat och kommun) tagit ansvar för 12 årskullar genom utbyggnaden av skolväsendet jämfört med sex årskullar perioden närmast före 1920 - det är alltså nästan en fördubbling av det kvantitativa ansvaret.

En motsvarande expansion har ägt rum också på högskoleområdet. Medan runt 2 procent av de som föddes kring 1905 övergick till utbild- ningar som motsvarar dagens högskoleutbildning vid några och 20 års ålder, övergick närmare 20 procent av dem födda 1950 till sådana ut- bildningar vid samma ålder. För dem födda 1967 är övergången till hög- skola vid 23 års ålder över 20 procent.

År 1988/89 deltog nästan hälften av befolkningen i 25—44 års ålder, och över en tredjedel av befolkningen i 45—64 års ålder, i någon form av utbildning. Även om det mest är fråga om rätt korta utbildningar, ar- rangerade av arbetsgivare eller i form av studiecirklar, studerar ett bety- dande antal i längre utbildningar i kommunal vuxenutbildning (kom- vux) och högskola. På 1920-talet var motsvarande siffror mycket lägre. Den omfattande vuxenutbildningen har blivit något av ett svenskt sär- drag.

På alla nivåer har alltså en kraftig expansion ägt rum. Hur gick den till? I tiden kan vi tala om en nästan obruten expansion av det som idag

är grundskola, gymnasieskola och högskola fram till cirka 1970. Däref— SOU 1993: 85 ter inträdde en stagnation som för gymnasieskolan del bröts kring 1980 Kapitel 2 då en ny expansion inleddes. För högskolans del varade stagnationen fram till 1980—talets slut, då en ny expansion sköt fart. För den offentligt stödda vuxenutbildningen blev det sena 1960—talet och 1970—talet den stora expansionsperioden, avlöst av en stagnation på 1980-talet. Då öka- de istället personalutbildningen i arbetsgivares regi, inte sällan bedriven som uppdragsutbildning i t.ex. komvux och högskola.

På alla nivåerna skedde expansionen parallellt med en organisatorisk samordning av ett antal mycket disparata delsystem. Närmast beskrivs expansionen mer detaljerad, nivå för nivå, medan utvecklingen mot ett organisatoriskt alltmer enhetligt utbildningssystem behandlas i avsnitt 2.3.

2.2.2. Folkskola/realskola/grundskola

För rekryteringen till fortsatt utbildning betydde på realskole/högstadie- nivå utbyggnaden av realskola m.m. och införandet av grundskola mest, medan utvidgningen av skolplikten till sju år betydde mindre. 1 Figur 22 redovisas andelen elever i nybörjarklasser i realskola, flickskola m.m. i procent av respektive årskullar (10-, 11— respektive l3—åringar, procenttalen har beräknats separat och sedan summerats).4

Betydelsen av 1927 års skolreform för utvecklingen framgår klart i ökningarna från 1928. Under hela 1930-talet och 1940—talet var expan- sionen på realskolenivå kraftig. Den sjuåriga skolplikten genomfördes också under denna tid, mellan åren 1937—1949. Den hade föregripits av vissa kommuner (mest städer), som på egen hand införde ett obligato- riskt skolår.

Sifferserien för realskolan m.m. slutar år 1960 eftersom denna skol- form då ersattes av grundskolan (andelarna steg raskt till nära 100 pro- cent). Genomförandet av grundskolan inleddes visserligen redan 1950 men var klart koncentrerat till 1960—talet. Ännu 1960 var grundskolan genomförd endast till ungefär en tredjedel i de lägre årskurserna (och i ännu mindre utsträckning i de högre årskurserna). År 1968/69 infördes grundskola i årskurs 1-5 i de sista kommunerna och 1972/73 var års- kurs 9 genomförd i hela landet.

2.2.3. Yrkesskola, gymnasium, m.m.

Gymnasieskolan tillkom 1971 genom en sammanläggning av de tre skil- da skolformerna gymnasium, fackskola och yrkesskola. Den kvantitativa utvecklingen behandlas först för de skolformer som var traditionellt universitetsförberedande, och sedan för den integrerade gymnasieskolan i sin helhet.

** År 1960 befann sig 35 procent i realskola, men till denna siffra bör läggas de 8 procent av samma årskull som 1962 befann sig i enhetsskolans 9g, varför vi då när en andel på över 40 procent.

Procent SOU 1993: 85 60

Kapitel 2 50 40 30 20 Gymn 10 (teor) —— Real m.m.

1960 1970 1980 1990

1920 1930 1940 1950 Årtal

Figur 2:2 Andel personer i realskola m.m. år 1920—62 (tre— till femårsintervall), samt andel personer i universitetsförberedande gymnasieutbildning år 1921-91 (femårsintervall). Procent.

I den undre kurvan 1 Figur 2:2 redovisas andelen elever i nybörjar- klasser i de tre gymnasieformerna allmänt gymnasium, handelsgymnasi- um och tekniskt gymnasium och deras efterföljare i det nya gymnasiet och gymnasieskolan.5 Dessa utbildningar var under hela perioden den främsta rekryteringskällan till högskolan. Fram till 1960—talet spelade det allmänna gymnasiet denna roll (se nedan) och dominerade också bland gymnasieformerna.

Utvecklingen mot en allt större andel personer med behörighet för universitetsstudier framstår mycket tydligt, med undantag för en tempo- rär minskning under första halvan av 1970—talet (som vi återkommer till). Expansionen var speciellt snabb i slutet av 1950-talet och under den första halvan av 1960—talet, men det är värt att notera att ökningen också är påtaglig under 1980—talet.

År 1971 infördes den nya gymnasieskolan genom att de traditionellt universitetsförberedande linjerna lades samman med fackskolan och yr- kesskolan. Fackskolan, å sin sida, hade under åren 1963—1970 byggts ut successivt så att antalet elever i nybörjarklasser 1970 motsvarade drygt 20 procent av en årskull. Åren före gymnasieskolans införande var det fackskolan som svarade för expansionen.

Yrkesskolan och dess föregångare hade tre expansionsperioder, nämli- gen på 1920—talet, på 1930—talet (ungdomsarbetslösheten) och kring 1960, då antalet elever i heltidskurser om minst fem månaders längd (inberäknat enskilda skolor och företagsskolor) ökade från 19 400 år 1955 till 74 000 år 1965.

5 Andelen är beräknad av antalet l7-åringar år 1921-61 och av antalet lö-åring- är år 1966-91.

Sammantaget var alltså fram till 1950—talets mitt gymnasiet den hu- vudsakliga expansionsbäraren. Då tillkom yrkesskolan och från 1960—ta- lets mitt fackskolan. När dessa slogs samman år 1971 uppgick den sam- manlagda andelen elever i årskurs 1 i gymnasieskolan till hela 84 pro- cent av 16—åringarna; detta innebar i och för sig ingen kapacitetsökning jämfört med summan av de äldre skolformerna. År 1976 hade denna andel emellertid stigit till 91 procent och från början av 1980—talet har den uppgått till 100 procent. Det innebär inte att alla börjar i gymnasiet (en del av dem som går årskurs 1 är ju äldre än 16 år). Direktövergång— en är dock nu (år 1992) så hög som 92 procent, vilket kan jämföras med drygt 70 procent år 1975 och 84 procent år 1987.6 Eftersom en mindre andel elever inte fullföljer sina gymnasiestudier, och eftersom en likale- des liten andel går Specialkurser på gymnasiet, är examinationsfrekven- sen något lägre. Andelen elever som vid 20 års ålder avslutat en två— el- ler treårig gymnasieutbildning var år 1992 77 procent.

2.2.4. Högskola/universitet m.m.

I vilken takt expanderade då den högre utbildningen? Fram till 1977 bör de olika formerna av högre utbildning studeras separat. Först be— handlas universitet och högskolor i den mening orden hade före 1977 (ungefär motsvarande dagens längre högskoleutbildningar, eller det som i detta betänkande kallas ”traditionella universitetsutbildningar”). I Figur 2:3 visas förändringen av antalet första gången inskrivna till universitet och högskolor, från år 1925 till och med år 1975 (heldragen linje).

Utvecklingen på 1930—talet ter sig i backspegeln rätt odramatisk det gick litet upp och ner (vilket dock inte syns i figuren). Från 1945 inled- des en stadig expansion som kulminerade under 1960—talet. Åren 1968 och 1971 har inkluderats för att illustrera den stora dramatiken i hän- delseförloppet på 1960—talet och kring 1970. Efter en utomordentligt kraftig expansion minskade efterfrågan drastiskt kring 1970 för att sedan börja stiga igen. Minskningarna och ökningarna skedde vid filosofisk fa- kultet. Vid den utbildning som från 1977 fördes in i högskolan hu- vudsakligen kortare linjer — förändrades inte antalet nybörjare särskilt mycket vare sig kring 1970 eller 1975.

Bland de utbildningar som 1977 tillfördes högskolan fanns folk— och småskollärarutbildningen. På 1960—talet tillkom förskollärarutbildning som en stor utbildning. Vid 1920—talets början var intagningen till folk- och småskollärarutbildning samt sjuksköterskeutbildning något större än antalet första gången inskrivna vid universitet och högskolor. Däref- ter minskade intagningen till folk— och småskollärarutbildning från när- mare 1 900 år 1921 till totalt 24 år 1941. Samtidigt ökade antalet intagna till sjuksköterskeskolor från cirka 500 till cirka 1 000. Intagningen till folk— och småskollärarutbildningen steg sedan till över 2 400 år 1950 för att sedan falla och återigen öka till cirka 3 000 år 1968 och återigen falla.

6 Se utöver tidigare åberopade källor också Skolverket (1992; 1993a).

SOU 1993: 85 Kapitel 2

70

60

50

40

30

20

10

Antal inskrivna (tusental)

1980 1990

1920 1930 1940 1950 1960 1970 Årtal

Figur 2:3 Antalet första gången inskrivna till universitet och högskolor år 1925-75, samt motsvarande antal för hela högskolan år 1977/78-1991/92. Källa: Ohlsson (1986) (åren 1925-75); SCB.

Vid högskolereformen 1977 var intagningen till folk- och småskollä- rarutbildning återigen låg — cirka 850. Den stora variationen beror på de stora förändringarna i antalet födda. Sjuksköterskeutbildningen däremot ökade stadigt sin intagning från cirka 1 000 kring 1940 till cirka 3 000 1970. Förskollärarutbildningen tillkom som en stor utbildning under 1960—talet och antalet nybörjarplatser var vid inordnandet i den nya högskolan 4 500. Därutöver tillfördes högskolan ett stort antal kvantita- tivt sett mindre utbildningar.

Resultatet av dessa sammanslagningar framgår av den streckade kur- van i Figur 2:3 den nya högskolan var som synes vid införandet av stor omfattning. Därefter minskade inskrivningarna under några år. Detta kan förklaras av att högskolereformen genomfördes i två steg. År 1977 sammanfördes de dittillsvarande universitets— och högskoleutbild- ningarna med ett antal andra utbildningar till (den nya) högskolan, me- dan fritt tillträde till vissa delar av högskolan bibehölls. När detta fria tillträde avskaffades år 1979, gällde antagningsbegränsningen hela hög- skolan, och antalet inskrivningar sjönk under en period.

Ökningen mot slutet av 1980—talet sammanhänger med en uppbygg- nad av den tvååriga ingenjörsutbildning som delvis skall ersätta årskurs fyra på teknisk linje, en ökning av grundskollärutbildningen och, de all— ra senaste åren, en kraftig ökning också i övrigt. Antalet nybörjare i högskoleutbildning ökar alltså återigen efter en 20-årsperiod som i hu- vudsak inneburit en stagnation. (För utvecklingen 1967—90, se Kapitel 5.)

SOU 1993: 85 Kapitel 2

——— Högsk

—— Univ

Vuxenutbildningen är långt svårare att kvantitativt beskriva över tiden än annan utbildning, eftersom relevant statistik till stora delar saknas.

Den offentligt stödda vuxenutbildningsform som nu när flest är stu- diecirklarna. I Tabell 2:1 nedan redovisas antalet cirkeldeltagare mellan år 1922 och 1989, samt förändringen mellan år 1968 och 1991 i andelen som brukar följa studiecirklar eller kurser på fritiden.

Tabell 2:1 Antalet deltagare i studiecirklar valda år, samt andel av befolkningen 18-75 år som anger att de ”ofta” respektive ”någon gång” deltar i studiecirklar eller kur- ser på fritiden, år 1968, 1974, 1981 samt 1991. Källa: Gatenhielm (1977) samt tidigare angivna källor (vänstra kolumnen) Levnadsnivåundersökningarna (de högra kolumnerna).

___—__—

År Antal År ”ofta” ”någon gång” 1922 44 000

1936 140 000

1946 200 000

1960 800 000 1968 7.3 12.0 1970 1 700 000 1974 11.6 14.9 1980 2 800 000 1981 12.4 19.3 1989 2 600 000 1991 9.4 19.0

___—___

För den längre tidsperioden är jämförbarheten över tid begränsad, men att deltagandet i studiecirklar ökat påtagligt fram till 1980—talet står utom allt tvivel. Beroende på dubbelräkningar är antalet personer som deltar i studiecirklar långt färre än vad som framgår av den vänstra ko- lumnen - kanske 1 miljon för de senare åren. Skattningarna för perio- den 1968—91 är i detta avseende mer rättvisande, eftersom varje individ bara räknats en gång. Andelen vuxna svenskar (18—75 år) som ”ofta” går studiecirklar ökar stort mellan 1968 och 1981 för att falla tillbaks märk- bart under det påföljande decenniet. Motsvarande antal kan maximalt skattas till närmare 800 000 individer (är 1981).7

Folkhögskolan är jämte studiecirklarna den sedan länge etablerade ut- bildningsformen för vuxna, medan den volymmässigt viktigaste sedan slutet av 1970—talet har varit komvux. Den tillkom 1968 (se nedan) ge- nom utveckling av en begränsad verksamhet med kvällsgymnasier m.m. och en sammanläggning av denna med deltidskurser i yrkesskola. Un- der 1980—talet kom teoretiska studier på gymnasienivå att bli den vanli- gaste studieinriktningen.

7 De skattade antalen som angivit att de ”ofta” går studiecirkel/kurser i den vux- na svenska befolkningen, 18-75 år, är cirka 430 000 (1968); cirka 700 000 (1974); cirka 770 000 (1981); samt cirka 580 000 (1991).

SOU 1993: 85 Kapitel 2

Antal elever Kapitel 2 (tusental) 175 150 125 100 75 50 —- Komvux 25 _- Folkhög— skola

1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990 Årtal

Figur 2:4 Antal elever i längre folkhögskolekurser år 1921-90 (vinterkurser el- ler kurser om minst 30 veckors längd), samt antal elever i kommunal vuxenut- bildning (alla typer av kurser) år 1968-90.

I Figur 2:4 visas antalet elever i längre folkhögskolekurser åren 1921— 90 samt antalet elever i komvux från starten år 1968 till och med år 1990.

Av Figur 214 framgår att folkhögskolorna ökat i attraktionskraft spe- ciellt under 1950— och 1960—talen, för att sedan locka till sig något min- skande antal elever; samtidigt är folkhögskolestudier inte särskilt van- ligt, särskilt när vi jämför med den stora populariteten hos komvux. Denna jämförelse är dock inte rättvisande, eftersom vi räknat enbart längre kurser vid folkhögskola, men även kortare kurser vid komvux. År 1990 studerade något över hälften av eleverna på dagtid (en andel som ökade under 1980-talet), men även när vi halverar antalet komvux- elever registrerar vi ett mycket högt deltagande. Vi bör också notera att folkhögskolor i en relativ bemärkelse var långt ifrån obetydliga under 1920—talet, då vidare utbildning efter folkskolan ju var mycket ovanlig (se Figur 2:2).

Utöver nämnda utbildningar finns arbetsmarknadsutbildning i varie- rande former. Därjämte har personalutbildning i arbetsgivarens regi ökat under 1980—talet. Den är svår att beskriva i samma termer som ovanstående utbildningar. Båda dessa utbildningsformer ligger något vid sidan av frågan om social snedrekrytering till högre studier; de behand- las dock, tillsammans med andra ”alternativa” vägar, i avsnitt 8.4.

2.3. Från separata, splittrade system till nivåer relaterade till varandra

De gamla delarna av det svenska utbildningssystemet är läroverken och universiteten som båda har rötter i 1600—talet (upprättandet av Uppsala Universitet år 1477 blev mest en chimär). Folkskolan, yrkesutbildning- en, fackhögskolorna och vuxenutbildningen är alla 1800—talsfenomen. Nya utbildningsformer startade i allmänhet med mycket oklara relatio- ner till det redan befintliga utbildningssystemet, ofta hade de inte alls någon koppling till detta. Det tog faktiskt hela 1900—talet att ordna in alla 1800—talets innovationer på utbildningsområdet i ett systematiskt, nivåvis organiserat mönster. I denna process av ordnande spelade den kvantitativa expansionen en stor roll som pådrivande faktor. En tolk— ning av införandet av grundskolan är att det var expansionen av utbild- ningen på realskolenivå som gjorde den möjlig och faktiskt nödvändig ty, som ecklesiastikminister Josef Weijne uttryckte saken är 1950, ”real- skolan höll på att sprängas inifrån”.

I detta avsnitt behandlas den organisatoriska utvecklingen i följande skolformer:

— folkskola/grundskola/realskola - yrkesutbildning/gymnasieskola högskola

— vuxenutbildning.

Vi börjar beskrivningen med att följa ett antal födelsekullar på deras väg från obligatorisk skola till högskola. Det ger så att säga ett individ- perspektiv på skolsystemets organisering vid olika historiska tidpunkter, och vi summerar därmed de viktigaste förändringarna.

Födda 1905 Den vanligaste vägen till högskolan var ännu för pojkar: - privatskola eller undervisning i hemmet - övergång till realskola vid 10 års ålder fortsatt utbildning i allmänt gymnasium i samma skola vid 16 års ål- der eller äldre - övergång till universitet, fria högskolor och fackhögskolor vid drygt 20 års ålder. För flickor var utbildningsmöjligheterna betydligt mer begränsade. För dem fanns bara enskilda flickskolor och enstaka privatskolor. På gymnasienivå var antalet platser mycket litet (vid flickskolor och privat— läroverk). Få nådde högskolan.

Vilka alternativ fanns då för dem som inte började i realskola eller flickskola vid 10 års ålder? För dem fanns kommunala mellanskolor, då en relativt ny skolform, som anknöt till folkskolans årskurs 6. Om- fattningen av denna förbindelselänk mellan folkskolan och gymnasiet var mycket begränsad, få nådde fram till gymnasiet den vägen och än färre till högskolorna. Möjligheterna till kompletteringsutbildning var ringa, men folkhögskolor fanns. Alternativ till realskola och gymnasium var ännu folk— och småskollärarutbildning som var möjliga att nå direkt

SOU 1993: 85 Kapitel 2

från folkskola via preparandkurser. Vid seminarierna fanns också sti- pendier.

Födda 1920

Folkskola var nu den helt dominerande förutbildningen. - Övergång till realskola/motsv. skedde för både pojkar och flickor an— tingen efter årskurs 4 i folkskolan eller efter årskurs 6. Den tidiga övergången ledde dock oftare till gymnasiestudier.3 Realskoleutbild- ningen var nu mer geografiskt tillgänglig och den statliga realskolan hade öppnats för flickor. — Gymnasierna var tillgängliga för både pojkar och flickor och hade börjat spridas. - Naturastipendier började införas vid universitet och högskolor 1939.

För kommande årskullar tas bara viktiga förändringar upp.

Födda 1930 Förbättringar av studiesociala villkor både på gymnasienivå (rese— och inackorderingsstipendier) och universitets— och högskolenivå (utbygg- nad av naturastipendierna).

Födda 1940

Ytterligare förbättrade studiesociala villkor. Snabb utbyggnad av realsko- la, inledning av försöksverksamhet med enhetsskola, utbyggnad av gym- nasier och högskola. Ökad geografisk tillgänglighet av utbildning på alla nivåer. Tillträdet till universitet och högskolor breddas och behörighets- regler börjar mjukas upp. Vidgade kompletteringsmöjligheter infördes.

Födda 1950 Årskullen kom till ungefär hälften att gå i grundskolan/enhetsskolan. Det studiesociala stödet på gymnasienivå förbättrades ytterligare med bå- de generella och selektiva inslag. Det studiesociala stödet på högskoleni- vå breddades men försämrades jämförelsevis för dem som tidigare varit berättigade till naturastipendier. Årskullen övergick till gymnasie- och högskoleutbildning i stor omfattning. Övergången till högskolan kom i förhållande till tidigare årskullar att dras ut över tiden. Den geografiska tillgängligheten på högskoleutbildning förbättrades starkt. Möjligheten till kompletteringsstudier förbättrades — komvux inrättades år 1968 och vuxenstudiestöd infördes kring 1975.

Födda 1960 Årskullen gick i sin helhet i grundskolan och gymnasieskolan. Minskat intresse för studieförberedande linjer i gymnasieskolan. Lägre övergång till högskolan. Urholkade studiesociala förmåner på högskolenivå.

8 SOU 1944:21.

SOU 1993: 85 Kapitel 2

Födda 1970 SOU 1993: 85 Ökad övergång till teoretisk studieförberedande utbildning i gymnasie- Kapitel 2 skolan. Ökad övergång till högskolan. Förbättrat studiestöd på högskole- nivå.

Låt oss nu studera utvecklingen mer i detalj genom att beskriva för- ändringar i utbildningssystemet. Vi börjar med förgymnasial utbildning, fortsätter med gymnasial, sedan med eftergymnasial och slutligen beskri- ver vi den förändrade organisationen av vuxenutbildningen.

2.3.1. Folkskola/realskola/grundskola

Obligatorisk folkskola infördes 1842 som en kommunal skola. Den sak- nade samband med det övriga skolväsendet och övergången till statliga läroverk reglerades först 1894. Av eleverna krävdes då kunskaper mot- svarande tre årskurser i folkskola. Det tog tid att få folkskolan att funge- ra så att den allmänt accepterades som förutbildning till de högre sko- lorna. Undervisning i hemmet som förutbildning till läroverken för- svann som kvantitativt fenomen först på 1920—talet. Ännu vid mitten av 1920—talet kom bara 57 procent av de vid statliga realskolor intagna poj- karna från folkskola medan andelen för flickor vid flickskola var 62 procent. Resten kom i huvudsak från privatskolor (främst förberedel- seklasser vid flickskolor, där också pojkar gick). Först under 1930—talet blev folkskolan den helt dominerande rekryteringskällan till de olika utbildningarna på realskolenivå.

Anledningen till detta var inte bara social högfärd utan också att un- dervisningen genomgick en genomgripande kvalitetsförbättring under 1900—talets tre första decennier. Klasserna var stora (cirka 40 i genom- snitt år 1910), under 1920-talet sjönk den genomsnittliga klasstorleken till 24 å 25. Andelen elever i flyttande skolor var år 1911 över 7 procent jämfört med 1 procent år 1931. Andelen elever i halvtidsläsande skolor var år 1911 38 procent jämfört något över 10 procent år 1930 (den sista försvarskampen mot den ”onödiga heltidsläsningen” fördes under 1920— talet främst i Västergötland). Även om de ovannämnda måtten är yttre mått säger de också rimligtvis något om hur undervisningen faktiskt fungerade. Till kvalitetsförbättringen bidrog 1919 års undervisningsplan för folkskolan, då för första gången halvtidsläsningen (och s.k. mindre folkskolor) definierades som undantagsformer.

Lärarutbildningen för folkskolan, i form av först folkskollärarutbild- ning och senare småskollärarutbildning, upprättades också helt utanför det befintliga utbildningssystemet. Eleverna kom framför allt i början direkt från folkskola (ofta via en preparandkurs). Av de år 1916 intagna till folkskollärarutbildning kom 46 procent av pojkarna och 38 procent av flickorna från folkskolan. Dessa andelar sjönk sedan kontinuerligt till 17 procent bland pojkarna och 2 procent bland flickorna år 1938. Inrättandet av studentklasser och det stigande antalet intagna med real- skola m.m. till den reguljära utbildningen kan ses som en början till en

förening av folkskollärarutbildningen med det högre skolväsendet. Vä- gen till högskolan blev dock lång.

Grundtanken i ordnandet och samordningen av den mycket splittrade utbildningen i folkskola, realskola, statliga mellanskolor, enskilda mel- lanskolor, privatläroverk, enskilda högre flickskolor m.m. formulerades redan 1883 av Fridtjuv Berg (folkskollärare och ecklesiastikminister 1905—1906 och 1911—1914): folkskolan skulle bli en sexårig bottenskola för alla. Den kom att fullbordas i slutet på 1950-talet då intagningen i realskola och flickskola från årskurs 4 i folkskolan upphörde. Då hade också de flesta privatskolor på denna nivå försvunnit (se nedan). Å and- ra sidan hade då genomförandet av en nioårig enhetsskola/grundskola inletts.

Det reformarbete som så småningom kom att förverkliga bottenskole— tanken leddes av tre folkskollärare. Först var Fridtjuv Berg som inledde och ledde arbetet i folkundervisningskommittén, som lade grunden till 1919 års undervisningsplan för folkskolan och lade fram propositioner om bl.a. reformering av folkskollärarutbildningen. Nästa folkskollärare var Värner Rydén (ecklesiastikminister 1917—1919) som fastställde 1919 års undervisningsplan för folkskolan och tillsatte 1918 års skolkommis— sion, som lade fram förslag till bottenskolans förverkligande. Resultatet blev en kompromiss år 1927 (då var Värner Rydén ordförande i riks- dagsutskottet). Den tredje folkskolläraren var Josef Weijne (ecklesiastik- minister 1946—1951) som ledde arbetet i 1946 års skolkommission och lade fram 1950 års enhetsskoleproposition.9

Fram t.o.m. 1980—talet kan ordnandet och samordningen av den lägre utbildningen beskrivas som en entydig utveckling mot uppskjuten diffe- rentiering och nivågruppering: — 1909 infördes kommunala mellanskolor som byggde på folkskolans årskurs 6 (eleverna kom också därifrån). De flesta elever gick dock fram till 1927 över till realskola m.m. vid 10 års ålder eller efter års- kurs 3 (om de alls gått i folkskola). - 1927 togs i kompromissens form ställning till bottenskolefrågan. Övergången till folkskola skulle ske endera från årskurs 4 (till 15 i realskola) eller från årskurs 6 (till 14). Den senare övergången kom att bli dominerande. Dessutom kom flickor att på allvar släppas in i de statliga realskolorna (se nedan).10 Efter principbeslut 195011 inleddes försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola. Den kom att bli helt odifferentierad i årskurs 1-6 men högstadiet kom inledningsvis att bli differentierat, med ett omfattan- de tillvalssystem i årskurs 7 och 8, där klasserna i praktiken blev ni- vågrupperade (efter val i teoretiska ämnen). årskurs 9 delades i lin-

jer (9g, %, 9y).

9 Se Richardson (1978; 1983; 1990; 1992); lsling (1980). 10 Herrström (1966; 1972). 11" SOU 194827 (1946 års skolkommissions huvudbetänkande); Prop. 1950170, SAU 1950:1.

SOU 1993: 85 Kapitel 2

— År 1962 (i det slutliga beslutet om grundskolan) kom klasserna inte längre att delas efter elevernas val, men ett omfattande tillvalssystem i årskurs 7 och 8 bibehölls.12 . År 1969 avskaffades också linjesystemet i årskurs 9 och tillvalssyste- met begränsades. De val som eleverna då gjorde gällde allmän eller särskild kurs i engelska och matematik och ett tillval av B—språk (tyska eller franska) eller andra tillvalsalternativ. År 1980 fick kom- munerna möjlighet att utforma andra tillvalsalternativ än B-språk.13 Förutsättningen för undervisningen i den nya grundskolan var indi— vidualisering, vilket inte varit alldeles lätt att åstadkomma. Vid en inter- nationell jämförelse har skillnader i resurstilldelning och resultat mel- lan skolor varit små. Antalet skolor med egen profil har varit få och mest förekommit på det estetiska området.

De val som görs i grundskolan är, som framgår av våra analyser i Ka- pitel 5 och 7, fortfarande viktiga (trots idoga försök att minska deras be- tydelse). De val det gäller är B—språk som tillval och nivågruppering (”allmän” eller ”särskild” kurs) i matematik och engelska. Av de elever som gick ut grundskolan 1991 hade 38 procent valt särskild kurs i både engelska och matematik och dessutom läst B-språk i tre år, dvs. de hade gjort ”teoretiska” val. Den andel av respektive årskullar som övergick till realskola och flickskola vid 1950—talets mitt var också 38 procent (men utkuggning förekom). Det bör poängteras att i det traditionella skolsys- temet var det mer avgörande för den fortsatta utbildningskarriären att ha realskola än vad det under det senaste decenniet varit att göra ”teore- tiska val”.

2.3.2. Yrkesskola, gymnasium m.m.

Yrkesutbildningen var omkring år 1914 kanske inte särskilt omfattande, men desto mer splittrad och med högst oklara relationer till det övriga utbildningssystemet. Ur det man då uppfattade som yrkesutbildning har det idag blivit litet av varje. Till högskolan räknas idag t.ex. sjuksköter- skeutbildning och konstfackskolan. Ur de tekniska elementarskolorna uppstod det tekniska gymnasiet (1919) som via teknisk linje i det nya gymnasiet hamnade i gymnasieskolan. Av dess årskurs 4 har det blivit Z—årig ingenjörsutbildning i högskolan. Av den omfattande deltidsun- dervisningen i yrkesutbildningen har det blivit komvux. Till yttermera visso inleddes mycken yrkesutbildning vid lägre ålder än idag.

De första stegen mot att relatera yrkesutbildningen till det allmänna utbildningsväsendet togs 1919:14

12 SOU 1961. 30 (1957 års skolberednings huvudbetänkande); Prop. 1962: 54; SÄU 1962:1; Läroplan för grundskolan (Lgr 1962); se också Marklund (1980- 1989). 13 Prop. 1968:129; läroplan för grundskolan, (Lgr 69); Prop. 1978/79:180, UBU 1978/79z45; Läroplan för grundskolan (Lgr 80). 14 Prop. 1918: 96 och 335, rskr 1918: 248 och 407 (propositionerna byggde på ett mycket omfattande utredningsunderlag); Nilsson (1981).

SOU 1993: 85 Kapitel 2

— Fortsättningsskolan blev obligatorisk och kunde göras yrkesbestämd. SOU 1993: 85 Den yrkesbestämda formen expanderade snabbt därefter. Den kan Kapitel 2 ses som dåtidens stora yrkesutbildningsform (omfattningen var be- gränsad — 360 timmar). — Lärlingskolor (för minderåriga) och yrkesskolor samt något år däref- ter verkstadsskolor inrättades. En icke obetydlig expansion kom igång. Utbildningen var ofta av begränsat omfång och gavs i allmän- het parallellt med arbete. — Högre folkskolor kunde göras yrkesbestämda. Av detta blev det med tiden praktiska realskolor och på sätt och vis tvåårig ekonomisk och teknisk linje i fackskolan. - Handelsgymnasier upprättades år 1913 och tekniska gymnasier år 1919.

Den dominerande utbildningen av det som blev gymnasiet var det statliga allmänna gymnasiet, dit flickor ännu inte hade tillträde (de fick nöja sig med gymnasier vid högre flickskolor eller en del privatläro- verk). Det var det allmänna gymnasiet som var vägen till universiteten och vad som då uppfattades som högskolor. Studenter från tekniska gymnasier och handelsgymnasier hade bara tillträde till ”sina” högskolor tekniska högskolor och handelshögskolor. Det tog tid innan tankarna uppkom att samorganisera de tre gymnasieformerna eller att se yrkes- skola och gymnasier som delar av ett gymnasialt stadium.

Ungefär så här förblev det rätt länge. Det allmänna gymnasiet organi- serades om då och då och proportionerna förändras mellan latinlinje och reallinje; först var reallinjen störst, sedan latinlinjen och så återigen reallinjen allmän linje tillkom på 1950—talet.

På 1930—talet användes yrkesutbildningen aktivt för att bekämpa ung- domsarbetslösheten, vilket ledde till att det blev nödvändigt att också ge praktisk utbildning i skolan tidigare skulle praktisk utbildning ske i arbetslivet. Centrala verkstadsskolor tillkom. Först på 1950- och 1960— talen uppkom tankar på att samordna de olika skolformerna.

Statsbidragen förbättrades för yrkesskolan i slutet på 1950—talet samti— digt som tanken lanserades på yrkesskolan som en linje i en allmän ungdomsskola. Något år därefter förbättrades möjligheterna för studen- ter från handelsgymnasium (som förlängdes från två till tre år) och tek- niskt gymnasium att vinna tillträde till högskola generellt. Samtidigt blev det vedertaget att tala om det gymnasiala stadiet som omfattande gymnasium och yrkesskola.

Vägen till gymnasieskolan, som infördes 1971, kan skildras som en trestegsraket:

År 1963 inleddes försöksverksamhet med fackskola. Syftet med denna var dels att tillvarata traditioner från flickskola och praktisk realskola (som avvecklades), dels att dämpa efterfrågan på allmänt gymnasium (fackskolan blev tillgänglig utan gymnasieförberedande val i grundsko- lan).

År 1964 togs beslutet om en genomgripande reformering av gymnasiet SOU 1993: 85 och ett slutligt ställningstagande till fackskolan, som skulle införas suc- Kapitel 2 cessivt fram till cirka 1970. Samtidigt förutskickades den kommande gymnasieskolreformen. Gymnasiereformen, som genomfördes 1966, in- nebarzl5 att det allmänna gymnasiet, handelsgymnasiet och det tekniska gym- nasiet sammanfördes till fem linjer med ett kraftigt ökat gemen- samt innehåll. Alla fem linjerna skulle ge behörighet för högsko- lestudier.

att kursplanerna moderniserades genomgripande och blev mycket am- bitiösa (högskolestoff flyttades ner) samtidigt som mer högskole- mässiga arbetsformer skulle introduceras. Ambitionsnivån visade sig för hög och fick modifieras. att fackskolan blev tvåårig och fick tre linjer: social, teknisk och eko— nomisk linje. Kursplanerna byggde i stor utsträckning på gymna- siets. att den ökande efterfrågan på utbildning i första hand skulle tillgodo- ses genom utbyggnaden av fackskola och att intagningen till gym- nasiet borde begränsas till ungefär den uppnådda nivån. Den socia- la linjen utrustades också med ett eget kompetensområde: klasslä- rarutbildningen (fr.o.m. 1968; denna koppling försvann år 1988).

År 1971 genomfördes gymnasieskolereformen som innebar:16 att de tidigare gymnasie- och fackskolelinjerna sammanfördes organi- satoriskt med yrkesutbildningen, som samtidigt reformerades ge- nomgripande. att yrkesutbildningen organiserades i 13 tvååriga linjer (de blev senare fler) som var bredare än tidigare och innehöll ett ökat men begrän- sat utrymme för allmänna ämnen. att yrkesutbildningen skulle, som det hette, göras till ett ”valvärt alter- nativ”, vilket gick bra - de visade sig som helhet bli väsentligt mer attraktiva än de f.d. fackskolelinjerna. att även de yrkesinriktade linjerna skulle i princip ge allmän behörig- het för högskolestudier. Därmed infördes dagens distinktion mel- lan allmän behörighet och särskild behörighet (tonvikten kom att läggas vid den senare). 1971 års gymnasieskola kom att fortleva med ett antal i allmänhet mindre justeringar i 20 år. Då var det dags för nästa reform som innebar att de nu många linjerna sammanfördes i 16 program i samband med att yrkesutbildningen efter försöksverksamhet — förlängdes till tre år. Av de 16 programmen är 2 studieförberedande och 14 yrkesinriktade. De yrkesinriktade programmen skall - betonas det åter ge allmän behö- righet för högskolestudier. Elevernas valmöjligheter skall ökas. Denna reform håller nu på att genomföras.17 15 SOU 1963:42 (1960 års gymnasieutrednings huvudbetänkande); SOU 1963:50 (Fackskoleutredningen); Prop. 1964zl71, SÄU 1964:1 (beslutet om försöksverk- samhet med fackskola hade fattats i 1962 års grundskolebeslut). 16 Prop. 1968:140, SU 1968:195; Prop. l970:159, SU 1970:222. 17 Prop. 1990/91:85, UBU 1990/91:16. 68

2.3.3 Högskola/universitet m.m. SOU 1993: 85 Kapitel 2 År 1977 sammanfördes universitet och högskolor med ett antal (som det då ibland hette) *postgymnasiala icke akademiska fackutbildningaf till (den nya) högskolan. Viktigast av dessa var låg-, mellan- och förskollä- rarutbildningarna samt Sjuksköterskeutbildningen. De olika delarna i högskolan hade högst olika historia och har tillmätts olika värde. En bild av hur de uppfattades år 1930 ges i Tabell 2:2. Den visar ett utdrag ur SCB:s kod för befolkningens bildningsgrad vid 1930 års folkräkning:

Tabell 2:2 Befolkningens bildningsgrad, i form av utbildningsnivåer, i 1930 års folkräk- ning. Källa: SOU 1935:52.

Utbild-

ningsnivå Skolformer

4 Folkskolans påbyggnader: småskoleseminarium

5 Elementarbildning: realexamen, folkskoleseminarium, statens skolköksseminarium, socialpolitiska institutet, sjuksköter- skeutbildning (alt. nivå 4)

7 Studentexamen (utan högre utbildning)

8. Fackhögskolor (ibland alternativplacerade som nivå 5), krigs- skola

9 Universitet och jämställda högskolor: universiteten, Karolin-

ska Institutet samt Göteborgs och Stockholms högskolor

Kärnan i högskolan i början av perioden var alltså universiteten, Gö- teborgs och Stockholms högskolor samt Karolinska Institutet (KI). Dess- utom fanns ett antal fackhögskolor för utbildning av tandläkare, civil- ingenjörer, veterinärer, jägmästare, civilekonomer, samt agronomer (lantbrukshögskolan tillkom 1932 genom sammanläggning av Ultuna och Alnarp). Därutöver förekom utbildning av gymnastikdirektörer och sjukgymnaster (vid GCI) samt socionomer som ännu inte riktigt räkna- des som högskolemässiga.

Till utbildningen vid filosofisk fakultet var det fritt tillträde för stu— denter från allmänt gymnasium. Alla andra högskoleutbildningar var spärrade. Det stora undantaget från studentexamenskravet var socialpoli- tiska institutet (sedermera socialhögskolan) där även andra efter intag- ningsprov kunde vinna tillträde. Alla dessa utbildningar var koncentre- rade till Stockholm, Uppsala, Lund och Göteborg.

Stockholms och Göteborgs högskolor var enskilda med begränsade statsbidrag. Detsamma gällde handelshögskolorna och de socialpolitiska instituten.

Klasslärarutbildningarna och sjuksköterskeutbildningarna uppfattades inte alls som högskolemässiga men var å andra sidan väl spridda — de fanns i de flesta län. Landstingen var huvudmän för de flesta sjukskö-

terskeskolor samt för småskoleseminarierna som förstatligades på 1930- talet och därefter kom att samorganiseras med folkskoleseminarierna.

Före 1945 hände det inte så mycket med dessa olika system. Därefter hände det så mycket mera. Folk— och småskollärutbildningen kom att öka i omfattning efter 1945. Därvid inrättades ett rätt stort antal stu- dentklasser vid folkskoleseminarierna. Från och med år 1968 kom både folk— och småskollärarutbildningarna att bygga på social linje i facksko- Ia/gymnasieskola.

Tillströmningen till de fria fakulteterna ökade kraftigt på 1950-talet, vilket medförde ett antal åtgärder:18 automatiken (anpassning av undervisningsresurserna till studentan-

talet) infördes vid de filosofiska fakulteterna. Detta blev första steget till klyvningen mellan grundutbildningen å ena sidan och forsk- ningforskarutbildning å den andra. — högskoleutbildningen började spridas till nya orter först var Umeå med tandläkarutbildning och läkarutbildning, därefter följde filialer- na (Karlstad, Linköping, Örebro och Växjö). Linköping fick också teknisk högskola och läkarutbildning, varefter Luleå också fick tek- nisk högskola. Detta fick betydelse för fortsättningen såtillvida att olika utbildningar förlades till samma orter oavsett om de då räkna— des som högskoleutbildning eller inte. de gamla folkskoleseminarierna omorganiserade till lärarhögskolor 1968 och en spridd lokalisering bibehölls. Tillströmningen till de fria fakulteterna vid 1960-talets mitt utlöste nya åtgärder — situationen höll på att bli kaotisk och ramarna för uni- versiteten sprängdes. Den viktigaste åtgärden vidtogs år 1969, då fasta studiegångar infördes vid de filosofiska fakulteterna för att rationalisera studierna (UKAS och PUKAS). Då hade redan frågan om spärr till de fria fakulteterna och samplanering av all eftergymnasial utbildning bör- jat utredas. Detta ledde i sin tur till 1977 års högskolereform19 som in- nebar: att all eftergymnasial utbildning skulle sammanföras till en organisa- tion: högskolan. Undantaget var att sjuksköterskeskolorna blev kommunala högskolor och att årskurs 4 på teknisk linje blev kvar i gymnasieskolan (den har senare delvis ersatts av en tvåårig ingen- jörsutbildning i högskolan). Ortsvis skulle denna utbildning samlas i en högskola - utom i Stockholm och Göteborg. att all utbildning skulle spärras, vilket verkställdes först 1979. Urvalet till utbildning skulle utöver betyg - grundas på arbetslivserfaren- het och föreningsmeriter. Allmän behörighet för högskolestudier skulle uppnås på tvåårig linje i gymnasieskolan och därutöver kun- de särskilda behörighetskrav ställas (också uttryckta i treåriga kur- ser).

18 Murray (1988) innehåller utförliga referenser. Antalet betänkanden och riks- dagsbeslut är i det närmaste hisnande. 19 SOU 1973:2 (U 685 huvudbetänkande); Prop. 1975z9, UBU 1975zl7; Prop. 1976/77:59, UBU 1976/77:20; Prop. 1978/79:93, UBU 1978/79z31 (antagningsbe- gränsningen).

SOU 1993: 85 Kapitel 2

att planering och resurstilldelning skulle grundas på utbildningslinjer. SOU 1993: 85 Därutöver fanns anslag till fristående (tidigare enstaka) kurser, sär- Kapitel 2 skilt avsedda för fort- och vidareutbildning. Vad gäller lokaliseringen byggde 1977 års högskola mest på befintliga högskoleorter och lärarhögskoleorter. Därefter har en försiktig ytterliga- re spridning skett så att nu högskoleutbildning ges i alla län (på Gotland i särskilda former).

År 1988 ersatte en ny grundskollärarutbildning den gamla folk— och småskollärarutbildningen.20 Den förlängdes och skulle bygga på treårig studieförberedande linje i gymnasieskolan (natur- eller samhällsveten- skaplig). Därmed uppfyller den väl de flesta yttre krav på en gammal- dags högskoleutbildning (längd och behörighetskrav). Höjningen av för- kunskapskraven ledde inledningsvis till rekryteringssvårigheter.

Åtskillnaden mellan grundutbildning å ena sidan och forskarutbild- ning å andra sidan har mer och mer setts som ett problem varför ökad vikt nu läggs vid forskningsanknytning i all grundutbildning.21

2.3.4 Vuxenutbildning

Den svenska vuxenutbildningen har gammal hävd. I början av seklet fanns folkhögskolor och en viss utbildning av vuxenutbildningskaraktär inom yrkesutbildningen. Därutöver fanns det korrespondensutbildning av måttlig omfattning.

Korrespondensutbildningens stora period var kanske 1940— och 1950- talen då examensrätt och statsbidrag tillkom. Den tidiga efterkrigstiden präglades dels av försök att mäta begåvningsreserven för högre studier dels av farhågor för brist på lärare (som raskt uppkom) och annan kva- lificerad personal. Detta resulterade i önskemål om vidgat tillträde till universitet och högskolor. Vidareutbildningsmöjligheter för äldre till- kom också, eller byggdes ut, på realskole— och gymnasienivå. Expansio- nen skedde t.ex. på det tekniska området (tekniska aftonskolor) i anslut- ning till det existerande skolväsendet i form av kvällsgymnasier, afton— skolor och kompletteringsgymnasier m.m. (privata föregångare fanns: Spyken i Lund och Skrapan i Uppsala). Så småningom tillkom också statens skolor för vuxna.22

Samtidigt utvecklades också folkhögskolorna och studiecirkelverk- samheten. Det bör också nämnas att en unik svensk tradition är att uni- versiteten också ansett sig ha en folkbildningsuppgift, vilket tagit sig ut- tryck i kursverksamheterna på de olika universitetsorterna (folkuniver- sitetet).

Den stora perioden av ordnande och - som vi sett ovan i Figur 214 - expansion för vuxenutbildningen kom i slutet på 1960—talet då kommu- nal vuxenutbildning (komvux) infördes (1968).23 Införandet innebar att

20 Prop. 1984/85:122, UBU 1984/85z31. '” Jämför t.ex. SOU 1992:1. 22 SOU 1952:29; SOU 1962:5; Arvidson (1985); Gaddén (1973).

23 Prop. 1967z85, SU 1967:117. 71

befintlig kvällsgymnasieverksamhet m.m. och yrkesskolornas deltidskur- ser sammanfördes till en organisation — komvux - med kommunerna som huvudman. Statsbidrag utgick till verksamheten i samma omfatt- ning som till gymnasium och yrkesskola, och inga begränsningar för statsbidragens omfattning infördes förrän 1971.

Resultatet blev en kraftig ökning av utbildningen motsvarande grund— skola, fackskola och gymnasium; yrkesskolans deltidskurser var redan en omfattande verksamhet. Till en början gavs utbildningen mest på kvällstid men i takt med ökade studiestödsmöjligheter uppkom en ökan- de undervisning på dagtid. Samtidigt kom tanken på återkommande ut— bildning att lanseras av Olof Palme och U68.

Parallellt med detta förbättrades Statsbidragen till studiecirklar och de ökade starkt i omfattning och statsbidrag tillkom till uppsökande verk- samhet.24

Upprättandet och spridningen av komvux-utbildningen är en av de snabbaste spridningsprocesserna under hela perioden. Under 1970-talet blev kompletteringsmöjligheter tillgängliga i hela landet kostnadsfritt. Korrespondensundervisningen kom alltmer att ges i regi av statens sko- lor för vuxna och utan avgifter.

Till en början följde komvux läroplanerna för ungdomsutbildningen. Under 1980-talet fick de egna läroplaner. Vidare tillkom grundvux — dvs. alfabetiseringsundervisning - inom komvux. Därefter följde en pe- riod som mera kan karakteriseras som stagnation och som ibland inne— burit nedskärningar. Kommunerna har nu hela det ekonomiska ansva- ret för komvux.

2.3.S Den organisatoriska utvecklingen i sammanfattning

Som vi visat i avsnitt 2.2 expanderade skolväsendet i Sverige kraftigt ef— ter 1927 års skolreform och ända fram till 1970 ungefär. På alla utbild- ningsnivåer skedde expansionen parallellt med en organisatorisk sam- ordning av ett antal mycket disparata delsystem (till grundskola, gymna- sieskola och högskola). Även på denna punkt kan vi se åren kring 1970 som en brytpunkt. Den nioåriga grundskolan blev fullständigt utbyggd i årskurs 9 1972/73. Gymnasieskolan infördes 1971. Högskolereformen genomfördes visserligen först 1977 men grundtankarna formulerades kring 1970. Under 1970-talet och 1980—talet har vi haft ett i historiskt perspektiv organisatoriskt mycket samordnat utbildningsväsende.

Som en sammanfattning av beskrivningen över hur det svenska ut- bildningsväsendet kommit att samordnas, presenteras en översiktlig bild av skolans organisation som den tedde sig för olika årskullar svenskar (Figur 2:5).

Högst upp i Figur 2:5 ser vi organisationen ungefär som den framstod för dem födda runt år 1905. Vi ser att vägen till högre utbildning ofta gick via enskild undervisning snarare än via folkskolan, och att över- gången från folk- till realskola skedde vid 10 års ålder.

24 Prop. 1980/811127, UBU 1980/81:36.

SOU 1993: 85 Kapitel 2

SOU 1993: 85 Kapitel 2

10 13 16 19 22 Ålder(ung.) 123456789101112131415 Årskurs

_ Folkhögskola. _

Folkskola

Kommunal mellanskola Födda Folkskole-

1905 ' seminarium

_ _ _ _ KL

undervisning . ., S ukskot. Flickskola

Folkskole- seminarium

sm U....

Real/Flickskola

Realskola/Flickskola ÅX Univt *

Sjuksköt. utb. . . __ _ _ Sjuksköt. utb. Yrkesutb. Handel/Teknisk

Födda [ 1920/30 Folksko a

Födda Grundskola 1960

3/4-åriga teoretiska linjer

Figur 25 Det svenska skolväsendets organisation för födelsekohorterna 1905, 1920/30, samt 1960.

För dem som gick sex år i folkskola fanns få möjligheter: den kom- munala mellanskolan erbjöd vissa en väg till realexamen och därmed gymnasiet, därutöver fanns folkhögskola och folk- och småskolesemina- rium.25 Vägen från realskola över gymnasium till högre utbildning var främst till för männen - vi har genom de rätt stora streckade områdena på denna väg velat visa att övergångarna togs i olika åldrar och att det inte som i dagens system finns fastlagda normalstudietider. Högre ut- bildning gavs i ett flertal olika former, vilket inte visas i figuren.

l mittenbilden framgår det traditionella utbildningssystemet som det kom att utformas efter 1927 års skolreform och före 1950—, 1960- och 1970-talets omorganisering. Folkskolan hade nu blivit dominerande *bottenutbildning' och anknytningen till realskola skjutits upp till tidi- gast 11 års ålder. Därutöver ökade möjligheterna kraftigt att gå från sex- årig folkskola till realskola, även om detta innebar ett års omväg till högre utbildning jämfört med den tidiga övergången. Flickskolan hade nu, liksom realskolan, en naturlig fortsättning i gymnasiet (övergångar- na mellan de frivilliga skolformerna skedde dock fortfarande i olika åld— rar). Yrkesutbildning efter såväl folkskola som realskola/motsv. hade bli- vit betydligt vanligare och drevs i en rad olika former och med skilda huvudmän. Vi har inte i figuren kunnat göra rättvisa åt det myller av skolformer som under perioden strax före grundskolereformen existera- de på realskolenivå.

Den undre bilden i Figur 2:5 visar utbildningssystemet efter samord- ningen som skedde via reformer på grundskole-, gymnasie-, respektive högskolenivå, symboliserat av årskullen 1960. Den obligatoriska utbild- ningen var i stort sett organisatoriskt odifferentierad (de smala strecken på högstadiet representerar tillvalen). Utbildning på gymnasial nivå var delad i linjer, vilka beskriver tre olika block - tvååriga yrkeslinjer, två- åriga teoretiska linjer (f.d. fackskolan) samt tre/fyraåriga teoretiska lin- jer. Möjligheterna att gå över till högskola var mindre beroende av stu- dieinriktning på gymnasiet än tidigare, även om gymnasievalet styrde vilken typ av högskoleutbildning som gick att nå utan komplettering.

2.4 Skolans inre arbete - kvantitet och organisation

Ovan har ett antal yttre drag i det svenska utbildningsväsendets framväxt fångats in. Vad har egentligen hänt i alla dessa skol— och utbildningsfor- mer medan de sammanförts? Nedan följer en kort redogörelse, som be- handlar expansion och inre arbete.

Ett sätt att närma sig frågan om skolans inre arbete är genom be- greppsparet lära in - lära ut.26 Förenklat uttryckt: ligger tyngdpunkten på att läraren lär ut eller på att eleven lär in? Åtminstone på ytan kan stora förändringar fångas in med detta enkla begreppspar. Låt oss börja med folkskolan. Riksdagsbeslutet 1842 åstadkom inte någon fungerande folkskola. För att den överhuvudtaget skulle komma till stånd var det 25 Det fanns möjlighet att gå från folkhögskolans längre allmänna utbildning till läroverk — även om det var få förunnat — vilket inte framgår av figuren. 26 Se broschyren Lära in, lära ut. Lärarutbildningen i Linköping I 50 år.

SOU 1993: 85 Kapitel 2

inödvändigt att satsa på den s.k. växelundervisningen, dvs. att läraren un- (dervisade främst indirekt via (duktiga) elever eller s.k. monitörer. Lång- :samt vann den föreställningen överhand att undervisning skulle ordnas :så ”att kraften av direkt och oförmedlad inflytelse från läraren (måtte) komma varje lärjunge till godo under så stor del av lästiden som möj- ligt.”27

Förverkligandet av det direkta förhållandet mellan lärare och klass kom att dröja till 1870- och 1880-talet efter ett antal riksdagsbeslut. Fram till 1920-talet kom också klasstorlekarna att sänkas.

Snart blev det förhållandet mellan lärare och elever i (en) klass som var problemet. 1906 års folkundervisningskommitté skrev: ”Frågan gäl- ler klassundervisningens hela metodiska beskaffenhet, och den metodis— ka uppgiften är att på varje punkt anlägga undervisningen så, att ett självständigt, självverksamt och individuellt arbete å elevernas sida, i den mån möjligt är, bringas till stånd.”28 Det gällde med andra ord att ta steget från förmedlingspedagogik till aktivitetspedagogik (eller med ett annat ord — arbetsskolemetodik). På det formella planet togs detta steg i 1919 års undervisningsplan för rikets folkskolor.” Därmed var på ett sätt grunden lagd för den pedagogik som långt senare blev utgångspunk- ten för grundskolan, och som då sammanfattades i uttrycket MAKIS (Motivation, Aktivitet, Konkretion, lndividualisering, Samarbete).30

l grundskolan kom naturligt nog en ökad tonvikt att få läggas på indi- vidualisering eftersom klasserna (med alla elever) skulle hållas samman i årskurs 1-6 enligt 1950 års beslut, i årskurs 1—8 enligt 1962 års beslut och i årskurs 1—9 enligt 1969 års beslut. Det förtjänar att påpekas att Sveriges demokratisering skedde parallellt med att tonvikten försköts från lärare (lära ut) till elev (lära in).

Hur har det då gått? Har tonvikten verkligen förskjutits från att lära ut till att lära in, eller från lärarens aktivitet till elevens aktivitet? Åt- skilliga forskare världen över anser sig ha kunnat visa att inte så mycket har hänt, inte ens i ett längre tidsperspektiv.31 Enligt skolverket har inte heller så mycket hänt under de gångna 25 åren32 - det är lärare som är aktiva (talar eller frågar) och elever som är passiva (lyssnar eller svarar). För grundskolans del var individualiseringen viktig eftersom elever med olika förutsättningar under huvuddelen av tiden kom att finnas i samma klassrum, och då kvarvarande differentiering minskade i omfattning. De kraftfullaste insatserna för att förverkliga individualiseringen gjordes un- der 1960—talet genom framför allt satsningar på olika typer av förpro- grammerat undervisningsmaterial. Därefter avtog intresset men indi- vidualiseringsproblemen kvarstår.

Det är litet svårt att summera vad som faktiskt hänt. Att tonvikten förskjutits från läraraktivitet till elevaktivitet i retorik, styrdokument

27 lsling (1992; 1988); Spetze (1992). 28 Richardsson (1992, sid. 123).

19 SFS 1919:880. sid. 2561-2824.

30 Läroplan för grundskolan (Lgr 62), sid. 46-56. 31 Se genomgångar i Lindblad (1993) och Lundgren (1979). 32 Skolverket (l993b).

SOU 1993: 85 Kapitel 2

och debatt är klart, men stabiliteten i klassrumsmönstren är ändå påfal— lande. Att något hänt i det inre arbetet med denna ändrade tonvikt går nog inte att förneka, frågan är dock hur mycket. I fråga om former för disciplinering har dock mycket hänt i takt med att Sverige blivit ett mindre auktoritärt samhälle. Agan har försvunnit i skolorna. De mind- re skolklasserna och tillkomsten av specialister som skolpsykologer, ku- ratorer, syokonsulenter och studierektorer kan naturligtvis tolkas som alternativa former för disciplinering. Vad som skall läras in har också behandlats olika är (skol) kunskaper givna eller ses de som en mänsk- lig konstruktion? Ses inlärning enbart som en reproduktion av givna kunskaper eller ses inlärning också som en aktiv, produktiv process? På denna punkt har det skett successiva men ibland språngvisa nyans— förskjutningar.33

Som helhet har skolan som institution både utsatts för ett starkt för- ändringstryck och uppvisat en imponerande stabilitet. Steget från 1800— talets växelundervisning i folkskolan till dagens grundskola är dock stort. Frånsett detta är stabiliteten dock påfallande för perioden efter växelundervisningen. Ett vid det här laget mycket stort antal tekniska hjälpmedel har införts i skolan som film och andra projektorer, skolra- dio, TV, fickräknare och datorer. Tilltron till förprogrammerat material och moderna hjälpmedel nådde ett tag sådan höjder att det går att se TV-n och videobandspelare (då TV-bandspelare) som någon slags mot— svarigheter till 1800-talets monitörer. Tilltron avtog dock. De största pe- dagogiska genombrotten förefaller dock främst ha gällt olika handikapp- grupper. Det går idag att utbilda människor som tidigare behandlades som obildbara.

För övriga utbildningsformer gäller samma tyngdpunktsförskjutning — från att lära ut till att lära in, från läraraktivitet till elevaktivitet. Enklast är detta att visa beträffande universiteten, där seminarierna slog igenom som arbetsform kring sekelskiftet.34 Förmedlad av Oscar Ohlsson (*Ohlsson med skäggetl) kom seminarierna vid universiteten att ge in- spiration till studiecirkeln inom folkbildningen. Att betoningen på stu- denternas aktivitet finns kvar som mål för den högre utbildningen visar högskoleutredningen betänkande.35 Mellan lanseringen av seminarierna som arbetsform inom universiteten och detta betänkande låg dock en utveckling som genom införandet av automatiken, linjesystemet och skiljandet mellan grundutbildning och forskning kom att medföra far- hågor för en 'gymnasifiering' av arbetsformerna inom högskolan.

Sammanförandet av lärarutbildningen med högskolan kom att inne- bära en kulturkollision mellan en i detalj reglerad utbildning i lärarse- minarier och lärarhögskolor och den långt mindre graden av reglering i universitet och högskolor. Graden av reglering kom då att minskas in— om lärarutbildningen.

De senaste åren har inneburit en långtgående kritik av de tidigare högskolereformerna. Till det som faktiskt inte kritiserats hör 1969 års

33 Jämför t.ex. SOU l992z94, Kap. 2. 34 Skoglund (1991). 35 SOU 1992:1.

SOU 1993: 85 Kapitel 2

forskarutbildningsreform, som innebar att forskarutbildningen för första SOU 1993: 85 gången sattes in i ett renodlat utbildningsperspektiv, präglat av kurser Kapitel 2 och poängtal.36 Förvånande nog har aldrig någon därefter ifrågasatt att forskarutbildning år en utbildning som kan bedrivas i samma former som annan utbildning. Diskussionen har däremot varit omfattande om resurser, examination och framförallt att den tar så lång tid.

De utbildningsformer som ingår i den nuvarande gymnasieskolan har genomgått motsvarande utveckling som de andra, från att lära ut till att lära in — från läraraktivitet till elevaktivitet. Enklast kan detta urskiljas när det gäller gymnasiet, beroende på det tryck universiteten utövade på den underliggande skolformen. Höjdpunkten i ambitionen att införa högskolemässiga arbetsformer och ambitiösa kursplaner (där högskole- stoff flyttades ned) var nog 1964 års gymnasiereform.37 Samtidigt bröts det band mellan universiteten och gymnasiet som censorsinstitutionen innebar (ehuru professorerna inte räckte till de sista åren). Ambitions- nivån sattes dock för högt och de mera högtflygande ambitionerna fick överges (se ovan). Dagens diskussion om ett kursplaneutformat gymnasi- um kan tolkas som ett utslag av samma tänkande.

Vilket samband finns mellan kvantitet och inre arbete? De mest dra- matiska förändringarna i kvantitativ omfattning (dvs. enhetsstorlek) gäl- ler högskolor och universitet. Bruttoantalet nyinskrivna vid Uppsala Universitet uppgick läsåret 1924/25 till 451. Läsåret 1989/90 uppgick motsvarande siffra till 7 200 eller mer (därefter har antalet nybörjare ökat ytterligare).38 Klart är att en så stor ökning av enhetsstorleken ford- rar en högre grad av standardisering av både utbildningens innehåll och dess former. En sådan standardisering hade såväl folkskola (sekelskiftets folkskolor byggdes ofta för fler elever än dagens grundskolor) som läro- verk tidigare erfarenhet av. För universitet och högskolor bör dock be- hovet av standardisering till följd av storleken vara något nyare. Tidigare tog sig standardiseringen uttryck i centrala statliga regler, som reglerade resurstilldelning, innehåll och arbetsformer i såväl folkskola, folkskole— seminarium samt läroverk. Regleringen gick aldrig lika långt när det gäller innehåll och arbetsformer vid universiteten, där den mest gällde resurstilldelningen och fördelningen av olika typer av resurser. Standar- diseringen överläts alltså i större utsträckning till högskolorna själva, men redan siffrorna antyder att behovet av en sådan standardisering fanns.

Hela utbildningssystemet har alltså präglats av en tyngdpunktsför- skjutning från krav på i första hand läraraktivitet till en större tyngd- punkt på elevaktivitet. Samtidigt finns det svenska och utländska under— sökningar i rätt stort antal som visar att det som faktiskt pågår i klass- rummen är rätt oförändrat. Har det verkligen inte hänt något? Det kan naturligtvis vara ett uttryck för hur undersökningarna är gjorda. Det kan med andra ord ha inträffat förändringar i andra dimensioner än

36 Prop. 196931, SU 1969193. 37 Prop. 1964:171, SÄU 1964zl. 33 Antalet är nettoräknat, men inte reducerad med dem som tidigare studerat vid högskola.

dem man studerat. Det kan också vara så att skolan som institution har SOU 1993: 85 särdrag som försvårar vissa typer av förändringar. Kapitel 2

2.5 Studiestöd

Studiestöd är en av flera metoder att påverka utbildningens ekonomiska tillgänglighet. Det finns alltså anledning att först kort beröra dels avgif- ter för undervisningen, dels indirekta studiesociala förmåner.

Praktiskt taget all frivillig utbildning var fram till 1950-talets slut för- enade med någon typ av avgifter. Dessa hade troligen inledningsvis en viss betydelse men den kom att minska och vid avskaffandet av de olika avgifterna (i realskola, flickskola, gymnasium och högskola) vid 1950— talets slut hade de antagligen begränsad betydelse. Stor betydelse hade de däremot ofta vid privat utbildning (se avsnitt 2.6.4 i det följande).

Det indirekta Studiestödet består för skolväsendets del av fria läromedel och fria Skolmåltider. De infördes för folkskolans del på 1940-talet och kom sedan att spridas till de frivilliga skolformerna under 1950- och 1960—talen på kommunernas egna initiativ. För högskolans del bestod det indirekta stödet av lån och bidrag till studentbostäder, kårlokaler, kursboksamlingar samt studerandehälsovård. Stödet infördes parallellt med det studiestöd som skildras nedan. Dessa från början särskilda stöd och län har alltmer inordnats i mer generella system.

I ett delbetänkande till utredningen” görs en detaljerad genomgång av utvecklingen av studiestödet. Därför inskränks framställningen här till vissa huvuddrag.

År 1919 togs det första steget genom införande av statliga lån i begrän- sad skala för högskoleutbildningar och vissa fackutbildningar. Då fanns också särskilda stipendier vid folk- och småskollärarutbildningar och vissa yrkesutbildningar.

Efterkrigstidens omfattande reformverksamhet på utbildningsområdet inleddes faktiskt med studiesociala åtgärder: År 1939 infördes i begrän— sad skala de s.k. naturastipendierna, motsvarande kostnaden för kost och logi, vid universiteten (Lund och Uppsala samt KI). De var be— hovsprövade mot föräldrainkomsten och förenade med betygskrav (stu- dentexamen) och kom att spridas till andra universitet och högskolor (med dåvarande terminologi) de följande åren. De var kopplade till gynnsamma lånemöjligheter. I samband med nedskärningar år 1940 kom, året efter, Stipendierna vid folk— och småskollärarutbildningen att avskaffas och ersättas av lån.40

År 1945 infördes de s.k. landsbygdsstipendierna (till rese- och inack- orderingskostnader) för studerande i realskola m.m. De var från början behovsprövade men denna prövning avskaffades redan nästa år. Samti- digt tillkom ett behovsprövat stipendium också för dem som bodde på studieorten. Då lades alltså grunden till dagens studiemedelssystem (för studerande över 20 år) och studiehjälpssystem (för studerande under 20

39 Reuterberg och Svensson (SOU 19921122). 40 Prop. 194l:177, Rskr 1941:284. 78

år). De första stegen var selektiva och behovsprövade men nådde till en början få. Därefter har de kommit att nå långt fler, men blivit alltmer generella och de selektiva inslagen har nu nästan försvunnit. Vägen till i huvudsak generella system är dock olika på skolnivå (stu- diehjälpen) och på högskolenivå (studiemedlen). År 1948 tillkom de allmänna barnbidragen. Studiestödet på skolnivå breddades i början av 1950-talet till att också omfatta skolformer som folkhögskolor och lantbrukets yrkesskolor m.fl. År 1957 infördes det allmänna studiebidraget för alla studerande i 16-18 års ålder. Det fanns nu ett studiestöd med både generella och selektiva inslag. År 1965 ändrades studiehjälpssystemet på så sätt att både de generella inslagen och de selektiva inslagen förstärktes. Utöver ett studiebidrag som motsvarade barnbidraget (det utgick inte på sommaren) fanns rese- och inackorderingstillägg samt ett inkomst— och behovsprövat tillägg. Dessa senare tillägg nådde till en början många men sedan allt färre. År 1984 ersattes det av ett s.k. extra tillägg som heller inte kom att nå många. Från år 1965 fanns ett förhöjt studiebidrag för äldre studerande men de överfördes 1973 till studiemedelssystemet. Under 1980-talet har kopplingen till barnbidragen kommit att innebära förstärkningar av stu- diemedlen på så sätt att studiebidragen kom att inräknas i systemet med flerbarnstillägg (förhöjt bidrag till flerbarnsfamiljer). Dessutom kom stu- diebidraget att utgå också under sommarmånaderna, vilket dock togs bort under 1990—talet. Sammanfattningsvis når studiehjälpen nu alla och de selektiva inslagen är mycket små. Systemet med naturastipendier och lånemöjligheterna för högskole- studerande byggdes ut mycket raskt under 1950—talet så att över 40 pro- cent av de nyinskrivna 1962/63 fick naturastipendium. Då hade gränser- na för föräldrainkomsten höjts och betygsgränsen sänkts. År 1965 infördes studiemedelssystemet som innebar: att studiemedel utgick till all postgymnasial utbildning och inte bara till studier vid universitet och högskolor. Studerande vid folk- och småskollärarutbildning återfick nu stipendier.

att studiemedlen bestod av en bidragsdel om till en början 25 procent och en lånedel om 75 procent. Eftersom totalbeloppet var indexan- knutet men inte bidragsdelen sjönk bidragsdelen snabbt i realvär- de. att lånedelen räknades upp med inflationen i stället för att ränta ut- gick vid återbetalning. För att skydda låginkomsttagare infördes försäkringsinslag vid återbetalningen. att prövningen mot föräldrainkomsten avskaffades och ersattes med en prövning mot den egna inkomsten. Studielämplighetsprövningen avskaffades men krav på studieresultat ställdes i efterhand. Med ett stort antal justeringar kom detta system att fungera fram till år 1989. Justeringarna gällde totalbelopp, uppräkningen av lånedelen med inflationen maximerades, äktamakeprövningen avskaffades och gränserna för egen inkomst höjdes.

SOU 1993: 85 Kapitel 2

År 1989 förändrades alltså studiemedelssystemet genom: SOU 1993: 85 att bidragsdelen förstärktes. Kapitel 2 att avskrivningsmöjligheter infördes för studerande med lån för gym- nasiala studier (som börjat på högskolan). att ränta skulle beräknas vid återbetalningen och uppräkningen av lå- nedelen med inflationen skulle avskaffas. att återbetalningen maximerades till en viss del av inkomsten.

Detta är de två stora studiestödssystemen. De är båda i huvudsak gene- rella och har något av rättighetskaraktär (studiemedel medför dock åter- betalningsplikt).

Även för vuxenstuderande är studiemedelssystemet den stora stödfor- men. För vuxenstuderande finns dock ett särskilt studiestödssystem som infördes år 1975. Det består av längre stöd och kortare stöd. Omfatt- ningen kom aldrig att bli den som föreslogs.41

2.6. Andra perspektiv på utvecklingen 2.6.1 Geografisk tillgänglighet

Den geografiska tillgängligheten (mätt i avstånd till utbildning) har ökat på alla nivåer. Nuvarande situation är: att en eller flera högstadieskolor finns i varje kommun. att det finns gymnasieskola i de flesta kommuner (211 av 284). att det ges komvux—utbildning i praktiskt samtliga kommuner men i varierande omfattning. att det finns högskola i varje län men med varierande utbildningsut- bud. Antalet orter med ett mycket omfattande utbildningsutbud har ökat från tre till sex från år 1945 (Göteborg hade 1945 ett rätt begränsat utbildningsutbud). När skedde då den geografiska spridningen? På högstadie/realskoleni- vå var spridningen en relativt kontinuerlig process, där genomförandet av grundskola blev det slutliga steget.

På gymnasieskolnivå var spridningen av utbildningen också en konti- nuerlig process men med en tyngdpunkt på åren kring 1960.

På högskolenivån låg tyngdpunkten entydigt på 1960—talet men också därefter har spridningen av utbildningsmöjligheter fortsatt.

På vuxenutbildningens område låg tyngdpunkten i spridningsprocessen troligen på åren efter komvux införande år 1968. Medan det året före komvux införande fanns kvällsgymnasier i 30 kommuner anordnades fyra år därefter komvuxutbildning i 329 kommuner (av dåvarande anta- let 464). Folkhögskolor och studiecirkelverkamheten har länge varit spridda.

'” SOU 1974:62; Prop. l975z23; Lundquist (1989). SOU 1991:65 innehåller en översikt över alla stödformer som kan användas för utbildning. För en högsko- leutbildning den s.k. YTH-utbildningen (YTH = yrkesteknisk högskoleut- bildning, kortare teknisk utbildning i högskola) var dock de längre vuxenstu- diestöden viktiga, eftersom de var förmånligare än studiemedlen.

Som nämndes i avsnitt 2.1 innebär också urbaniseringen en ökad geo- SOU 1993: 85 grafisk tillgänglighet, genom att befolkningen så att säga flyttade närma- Kapitel 2 re utbildningsorterna.

2.6.2. Betygssystem och urval

Av central betydelse för ordnandet och systematiseringen av det milt ut- tryckt brokiga utbildningssystemet är behörighets- och urvalsregler till de olika nivåerna. Folkskolan och grundskolan är till för alla och urval behövs inte. För de fria fakulteterna och troligen en kort period kom- vux (på vissa orter) gällde fritt tillträde (till de fria fakulteterna under längre tid bara för dem med studentexamen). I övrigt har tillträdet varit begränsat och ett urval måst göras. Hur har det gått till?

Till realskola, där de sökande tidvis och ortsvis var utsatta för hård konkurrens gjordes urvalet i form av inträdesprov. I takt med expansio- nen blev detta så betungande att urvalet istället skulle, från slutet av 1940-talet göras på grundval av folkskolebetygen. Folkskolebetygen var dock inte jämförbara, varför det blev nödvändigt med en normering med hjälp av prov. Denna normering blev grunden för det relativa be- tygssystemet som infördes i grundskolan år 1962 (med skalan 1—5). Sys- temet byggde på normering med hjälp av obligatoriska prov i vissa äm- nen och saknade en gräns för godkänt. Detta system kom i det nya gym- nasiet 1966 att ersätta det gamla examenssystemet med censorer och stu- dentskrivningar. I gymnasiet infördes dock en behörighetsgräns för hög- skolestudier (medelbetyg 2,3) och censorerna *ersattes' av gymnasiein- spektörer. Urvalet till gymnasiet, fackskolan och sedermera gymnasie- skolan har hela perioden främst skett på grundval av betyg.

Urvalet till högskolorna skedde till en början efter olika regler och ingen samordning av antagningen förekom.42 Urvalet skedde i flertalet fall främst på grundval av betyg men med olika typer av kompletterings— möjligheter (och olika regler). Det ökande antalet sökande till framför allt olika typer av fackhögskolor ledde till en ökad ”akademisk” kom- plettering i ämnen som matematik, genetik och sociologi, varmed värdet av studentbetyget kunde höjas. Den akademiska kompletteringen blev omfattande (rekordet var ett år då 33 av 36 intagna vid skogshögskolan tillgodoräknade sig akademiska betyg för intagningen) och villkoren kom att skärpas och möjligheterna begränsas. Vid 1960-talets slut för- svann möjligheterna helt. Vid folkskoleseminarierna gjordes urvalet på grundval av intagningsprov fram till 1967 och intagningsprov av olika slag har varit regel vid de konstnärliga högskolorna.

Den stora perioden av systematisering av de mycket varierande urvals- reglerna var 1960-talet, då också möjligheter att vikta betyg i olika äm- nen försvann. Proportionell kvotering tillkom även eftersom jämförelser mellan det nya och gamla gymnasiet inte var möjliga. Vidare uppkom en samordning av intagningen till olika ämnen och linjer vid universitet och högskolor eftersom den lokala antagningen åstadkom tomma plat-

42 Jfr SOU 1935:52. 81

ser (i onödan) och var obekväm för studenterna. Vidare inleddes år SOU 1993: 85 1969 försöksverksamhet med den s.k. 25:5 behörigheten — dvs. att 25 års Kapitel 2 ålder och fem års (sedermera fyra års) yrkesverksamhet skulle ge allmän behörighet för högskolestudier. Detta var en grund till de urvals— och behörighetsregler som kom att gälla från 1977 till högskolan. Dessa regler innebar: att arbetslivserfarenhet och föreningsmeriter skulle tillmätas meritvär- de vid urvalet (utöver betyg). att de sökande indelades i kvotgrupper efter den utbildning de åbero- pade och efter om de tillgodoräknade sig arbetslivserfarenhet eller inte. att avslutad tvåårig utbildning i gymnasieskola skulle ge allmän behö- righet och därutöver särskilda behörighetskrav skulle kunna krävas i begränsad utsträckning. att den s.k. 25:4 (f.d. 25:5) behörigheten skulle permanentas. att ett högskoleprov skulle användas i begränsad skala.

Reglerna kom att ändras fortlöpande. Först försvann värdet av för- eningsmeriter. Därefter minskades i ett mera utdraget tempo möjlighe— terna att tillgodoräkna sig arbetslivserfarenhet.

Det går att göra gällande att målen för tillträdesreglerna kom att änd- ras till de motsatta mot de ursprungliga. Medan det vid högskolerefor- men gällde att främja återkommande utbildning dvs. varvning av stu- dier och arbete - gällde det inom några få år att främja motsatsen, näm- ligen direktövergång från gymnasieskolan till högskolan. Före genomfö— randet av de nya reglerna hade de studerande alldeles själva ändrat sina studiemönster i riktning mot återkommande utbildning (rimligen av andra skäl än regler som inte fanns).43

De senare åren har inneburit en starkt ökad och reguljär användning av högskoleprovet för urval - konsekvenserna för den sociala snedrekry- teringen analyseras i avsnitt 8.3.3. Vidare har särskilda intagningsprov börjat användas vid utbildningar som arkitektutbildning, läkarutbild- ning och sjukgymnastutbildning i begränsad omfattning och som ett komplement.

2.6.3. Män och kvinnor i utbildning

I början av perioden fanns pojkar och flickor i två nästan helt skilda ut- bildningsystem på realskole- och gymnasienivå. Flickorna fanns i en- skilda statsunderstödda flickskolor och pojkarna i statliga realskolor. Mötespunkten fanns i kommunala mellanskolor och ett fåtal privatläro- verk. Så förblev det fram till 1927 års skolreform, då statliga realskolor och gymnasier gradvis öppnades för flickor. Dessutom kom de enskilda flickskolorna att successivt kommunaliseras. I början av perioden hade alltså männen ett starkt försteg framför kvinnorna.

43 SOU 198557. 82

Vad har då hänt sedan dess? SOU 1993: 85 — På realskole/flickskolenivån var utjämningen redan uppnådd vid Kapitel 2 1927 års skolreform. Därefter uppstod en kvinnlig övervikt på den- na nivå som kvarstår i form av teoretiska val i grundskolan. — På gymnasienivån uppstod en jämvikt mellan könen i det allmänna gymnasiet först 1965. På de längre studieförberedande linjerna fanns det 1991 en klar kvinnlig övervikt. — På de yrkesinriktade utbildningarna var det en övervikt för män bå- de före och efter att dessa inordnats i gymnasieskolan. — På de linjer som härstammade från fackskolan var det övervikt för kvinnor. — På de kortare utbildningarna i högskolan var det från början 1977 en stor övervikt för kvinnor. I de längre högskoleutbildningarna har det de allra sista åren upp— stått en jämvikt mellan könen. Det manliga försteget kvarstår när det gäller längre s.k. prestigeutbild- ningar och på forskarutbildningsnivå.

Skillnaderna i utbildningsinriktning är dock mycket stora mellan kö- nen både när det gäller de yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan och olika linjer i högskolan. Efter avslutad utbildning väljer män och kvin- nor också olika arbeten. Hittills tycks kvinnor vara mera inriktade på arbete i offentlig sektor även vid samma utbildningsval.44

2.6.4. Offentlig och privat utbildning

Antalet elever i privatskola eller privatundervisning var kring 1920 med nutida glasögon stort. På folkskolenivå kan andelen uppskattas till några procent (en exakt skattning är mycket svår). De undervisades i hem- men, i förberedelseklasser vid flickskolor och privatläroverk samt i and- ra privatskolor. Pä realskolenivå uppgick andelen till över 40 procent, mest beroende på det stora antalet flickor i enskilda högre flickskolor. På gymnasienivå uppgick andelen elever i privatskolor till ungefär 1/4 (i privatläroverk och gymnasieklasser vid högre flickskolor). På högskole- nivå fanns de enskilda fria högskolorna i Stockholm och Göteborg (med kommunalt stöd) och de likaledes enskilda handelshögskolorna (den i Göteborg tillkom 1923). Inom yrkesutbildningen fanns det ett stort an- tal enskilda skolor. Studiecirkelverksamheten och en del av folkhögsko- lorna var som idag enskilda, korrespondensutbildningen likaså.

På alla nivåer har sedan andelen privatskolor/motsvarande sjunkit. Den mest dramatiska sänkningen har skett på grundskole— och gymna- sieskolenivå till under 1 procent av elevantalen i båda. Hur gick detta till? Historien ser litet olika ut på de olika nivåerna.

På folkskolenivån kan den minskade privatundervisningsandelen sät- tas i samband den förbättrade undervisningen i folkskolan och indragna statsbidrag till förberedelseklasser (vid flickskolor). På realskolenivån beror den främst på att flickorna fick tillträde till de statliga realskolor-

44 SCB (l991c). 83

na och att flickskolorna kommunaliserades. På gymnasienivå är förkla- SOU 1993: 85 ringen i huvudsak densamma - flickorna fick tillträde till de statliga Kapitel 2 gymnasierna. I båda fallen tillkom den förklaringen att många privat— skolor hade varit pionjärskolor och när deras idéer hade anammats av det offentliga skolsystemet hade de gjort sin tjänst. På yrkesutbildning- ens område är nog förklaringen samverkan mellan den offentliga yrkes- utbildningen och företagen i form av inbyggd utbildning, samt den nära samverkan mellan den offentliga yrkesutbildningen och parterna på ar- betsmarknaden.

Staten övertog det ekonomiska ansvaret för högskolorna i Göteborg och Stockholm under 1940—talet. Bakgrunden var finansieringssvårighe- ter de gamla finansieringsformerna donationer, kommunbidrag och avgifter höll inte längre. Göteborgs Universitet inrättades 1954 och Stockholms Universitet 1960. Handelshögskolan i Göteborg förstatliga- des också. Kvar blev bara Handelshögskolan i Stockholm — även den var nära ett förstatligande.

När vände då utvecklingen? Egentligen först under 1980-talet efter en mycket blyg början på 1970-talet i takt med försiktigt förbättrade stats- bidrag och ett ökat intresse för waldorfpedagogik, montessoripedagogik och kristna skolor (internationellt sett är det kyrkorna som är de domi- nerande huvudmännen för privatskolorna). De dramatiska bidragsför- bättringarna kom först på 1990-talet.45

Om den ökande personalutbildningen och uppkomsten av en omfat- tande utbildningsmarknad för data-, chefs— och managementutbildning är ett uttryck för påtagliga förändringar i ansvarsfördelningen mellan stat, kommun, företag och enskilda är svårt att bedöma.

2.6.5. Stat och kommun

I början av perioden ansvarade staten för universitet och högskolor, lä- roverk samt för folkskollärarutbildningen. Sedermera kom staten också att svara för de tekniska läroverken och småskollärarutbildningen. Det statliga inflytandet var starkt också när det gäller det kommunala områ- det: folkskolan, fortsättningsskolan, den högre folkskolan, den kommu- nala mellanskolan och stora delar av yrkesutbildningen. Grunden för det statliga inflytandet var både statsbidrag och reglering.

Därefter ökade den kommunala skolsektorns betydelse genom att flickskolorna kommunaliserades och den praktiska realskolan blev kommunal. Den nya enhetsskolan/grundskolan blev också en kommu- nal skola. År 1958 fick skolstyrelserna därutöver ansvar för de statliga läroverken. År 1966 blev gymnasiet en kommunal skola, liksom senare komvux och gymnasieskolan. Från ungefär 1970 kom det att talas mycket om decentralisering, men det statliga inflytandet över det kom- munala skolväsendet i form av en reglering som byggde på specialdesti- nerade statsbidrag och statlig reglering av lärarlönerna kvarstod. Från och med år 1990 ändrades detta i grunden så att kommunerna övertog

45 Prop. 1991/92:95, UBU 1991/92:22; Prop. 1992/93:14, UBU 1992/93:88. 84

löneregleringen för lärare, de specialdestinerade Statsbidragen avskaffa- SOU 1993: 85 des, liksom det mesta av den övriga regleringen. Kvar för staten att göra Kapitel 2 är att fastställa mål (läroplaner och skollag), översiktliga timplaner samt svara för viss utvärdering och uppföljning. Det ekonomiska ansvaret är nu kommunernasff6 Staten är huvudman för högskolan och lärarutbildningen. Undantaget är främst Sjuksköterskeutbildningen (som numera kallas hälso- och sjukvårdslinjen) som landstingen svarar för, med rätt begränsade statsbi- drag. Ett antal förslag om förstatligande har framförts men det har hit- tills visat sig vara för dyrt.

46 Prop. 1990/91:18, UBU 1990/91:4. 85

3. Tidigare utredningar och 235523: 85 forskning

Den sociala snedrekryteringen har sedan länge varit en uppmärksam- mad fråga i den offentliga debatten. Man skulle därför kunna förledas att tro att studier av fenomenet har varit regelbundet förekommande. Faktum är att detta betänkande är den första offentliga utredningen som haft som syfte just att studera den sociala snedrekryteringen. Inom ra- men för andra utredningar, exempelvis studiesociala, har visserligen ett antal rapporter avfattats, men eftersom problemet som ställts varit ett annat är analyserna inte alltid av relevans för oss.

Det är också värt att notera att i den till synes strida strömmen av forskningsresultat och offentligt producerad statistik är det ett relativt li- tet antal studier och datamaterial som framstår som betydelsefulla för att klarlägga den sociala snedrekryteringens omfattning, förändring och or- saker. Nedan följer en genomgång av svenska studier som genomförts inom och utom det offentliga utredningsväsendet; vi gör inga anspråk på fullständighet, men hoppas täcka in de viktigaste.

Vi har delat upp genomgången så att vi först behandlar den ”enkla”, beskrivande frågan om den sociala snedrekryteringens omfattning och förändring. Därefter tar vi upp de studier - generellt sett av senare da- tum — som sökt ge oss svar på vilka mekanismer som ligger bakom snedrekryteringen. Slutligen sammanfattar vi resultaten och identifierar begränsningarna i tidigare datamaterial och studier.

3.1. Den sociala snedrekryteringens omfattning och förändring

3.1.1. Vad kan vi lära av utbildningsstatistiken?

Den tidigaste statistiken över ”lärjungarnas sociala härstamning” kom- mer från läroverkens terminskatalogers uppgifter om fädernas yrken och titlar. För perioden före slutet av 1800-talet existerar, såvitt vi kun- nat utröna, enbart sammanställningar från enskilda lärosäten. Den troli- gen äldsta bilden av den sociala fördelningen av läroverksstudenter kommer från slutet av 1600-talet. I sina ”anteckningar ur Vexjö allmän- na läroverks häfder' ger D:r C.O. Arcadius en historisk - och bitvis gan- ska mustig - beskrivning av läroverket, dess lärare, elever samt övriga omständigheter fram till år 1724. Följande statistik ges över 'i skolan in- skrifne lärjungar af olika samhällsklasser' (Tabell 3:1):1

1 Arcadius (1889, sid. 65). Det kan noteras att den ganska stora variationen i in- skrivning över tid i tabellen enligt Arcadius beror på krigen: när risken för bondsönerna att bli utskrivna (inkallade) ökade, ökade också inskrivningarna eftersom studenter oftast kunde undgå detta öde.

Tabell 3:1 SOU 1993: 85 Andel inskrivna gossar i Växjö läroverk år 1671-1725 från olika samhällsklas— Kapitel 3

ser. ___—___—

Inskrivningrår Samhällsklasser 1671-80 81-90 91-1700 01-10 11-20 21-25 Bönder och vederlikar 58.9 63.3 41.3 53.2 63.0 44.6 Prester 16.4 16.1 30.3 19.2 18.0 24.6 Adelsmän, officerare, ämbetsmän m.fl. på landet 14.9 14.8 18.8 15.0 9.5 16.6

Söner av Vexjö innevånare 4.3 3.4 6.2 8.2 7.4 13.1 Innevånare i andra städer 5.5 2.4 3.4 4.4 2.1 1.1 Summa 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 Antal 598 553 356 412 557 175

Det kan verka förvånande att en så betydande andel av alla inskrivna faktiskt kom från allmogen. Vi bör dock notera att adeln i främsta rum- met använde sig av privatundervisning för sina barn; den offentliga sko— lan utbildade främst prästerskapet och inte krigarna.2 Samtidigt är det ett tidigt bevis på vad som också i den skolpolitiska debatten i början av 1900-talet ofta framhölls, nämligen att läroverken i Sverige (till skillnad mot länder som England och Frankrike) alltid haft en 'demokratisk* rekrytering. Nu kan detta knappast — som vissa konservativa i början av seklet hävdade tas till intäkt för att inga ekonomiska hinder förelåg för 1600-, 1700-, och 1800-talets gossar att skrivas in i läroverk.3 Tvärtom visar statistiken på en påtaglig underrepresentation av allmogen. Denna grupp utgjorde vid slutet av 1600-talet troligen runt 95 procent av be- folkningen, medan prästerskapet utgjorde ca 1 procent och borgarna knappt 2 procent.4 Även om vi kan förmoda att en del söner till obe— suttna ingår i kategorierna 'stadsbefolkning'S är det troligt att den bety— dande andelen torpare, soldater, tjänstehjon, gesäller m.fl. knappast alls

2 Av kategorin adelsmän m.fl. utgör endast en mindre del adelsmän. Arcadius nämner att under hela perioden 1671-1721 var antalet bara 43, dvs. ca en lär- junge om året eller 0.2—0.3 %. 3 Det är oklart i vilken utsträckning det förelåg några hinder för inskrivning vad beträffar begåvning (det fanns ju ingen 'bottenskola' där eleverna testades, de togs istället in i läroverkets trivialskola vid 7-11 års ålder; observera att Ta- bell l synes bygga på inskrivning vid trivialskola eller gymnasium). Arcadius sammanställning ger vid handen att det var si och så med både begåvning och intresse bland såväl lärjungar som lärare. De senare siktade ofta på en väl avlö- nad anställning i kyrkans tjänst och hade i väntan på en sådan fördrag med un- dervisningen (”skol-oket”). Undervisningen var av flera skäl både begåvnings- mässiga samt lokal- och materialmässiga troligen av låg kvalitet: ”Att med ringa eller inga hjälpmedel, i ett för fyra klasser, hvar och en med kanske 50 lärjungar, gemensamt, trångt och obeqvämt skolrum, 7 timmar om dagen in- plugga för lärjungarne och kanske ofta äfven för lärarne obegripliga saker i bondgossars trånga hjärnor kunde trötta nerverna äfven på människor af 1600- talets härdade slägte ..." (Arcadius 1889, sid. 57). (Arcadius noterar dock att Carl von Linné utbildades vid läroverket i Växjö.) ** Skattningarna görs av Carlsson (1962, sid. 15-17). 5 Arcadius räknar upp ett antal fäder med blygsammare titlar, bl.a. hantverkare och likbärare.

fanns representerade vid läroverken. Att döma av beskrivningarna av SOU 1993: 85 problemen med ekonomiska medel kan man också dra slutsatsen att det Kapitel 3 främst var söner till de mer bemedlade skattebönderna (hemmansägare) som fick möjligheten att läsa till präst, även om sockengång möjliggjor- de studier för ett litet antal pojkar också från fattiga hem. Även så blev de flesta bondsöner sannolikt inte mer än kyrkoherdar eller motsvaran- de, om de alls tog sig igenom gymnasiet. Få lyckades nå de högsta posi- tionerna inom kyrkan, där istället prästernas söner dominerade.6 Den oss veterligen första samlade bilden för hela riket över den socia- la rekryteringen till högre utbildning härrör från 1800-talet.7 På eckle- siastikdepartementets uppdrag sammanställdes år 1876/77 läroverksstati- stik från höstterminen 1875. För de totalt ca 12 000 gossar3 som detta år gick i elementarläroverk delades faderns samhällsställning in i fyra grupper, bönder (hemmansägare), arbetare (inklusive torpare), ämbets- män och annan Imedelklass' (bl.a. industriidkare, handlande och privat- anställda tjänstemän). De två senare kategorierna är rätt vida och omfat- tar vad som senare kom att kallas socialgrupp I och II, varför man inte kan specialstudera det allra mest privilegierade skiktet. En sammanställ— ning visas i Tabell 312.9

Tabell 3:2 Andel inskrivna gossar vid allmänna läroverk ht 1875 fördelade efter faderns samhällsställning.

_____—__—-—-——-————

Faders yrke

Bonde eller hemmansägare 13.9 Arbetare 13.3 Ambetsman 27.5 lndustriidkare eller 45.3 eljest hörande till medelklass

Totalt 100.0

Vi kan konstatera att 27 procent av alla lärjungar vid allmänna läro- verk år 1875 kom från jordbrukar- eller arbetarhem. (Kanske är denna skattning något för hög då motsvarande siffra för år 1885 och 1897 i Ta- bell 3:3 nedan ligger runt 20 procent.) Lokalt kunde andelarna säkert vara uppåt 50 procent.10 Vi inser omedelbart att dessa grupper är gravt underrepresenterade — de omfattade troligen minst 80 procent av den totala folkmängden i Sverige enligt folkräkningen år 1900.11 Att mer än var femte elev kom från sådan bakgrund innebär ändå att läroverken in-

6 Carlsson (1962). 7 Följande redogörelse baserar sig främst på Dahn (1936, Kap. II). 8 Statistiken gällde naturligvis inte flickor eftersom dessa inte fick gå i allmänt läroverk förrän år 1927; en genomgång av den sociala snedrekryteringen i flick- skolan görs nedan. 9 Tabellen är extraherad ur Dahn (1936, Tab. 19, sid. 61).

10 Weibull (1968, Tab. 2) skattar t.ex. andelen lantbrukarsöner till 30% av alla nyinskrivna studenter vid Lunds universitet år 1871-85. Under samma period utgjorde arbetarsöner dessutom närmare 10%.

11 Jämför Fahlbeck (1909). 89

te heller i slutet av 1800—talet var några 'reservat” för överklassens eller SOU 1993: 85 medelklassens barn. Det har alltid förekommit ett påtagligt inslag av Kapitel 3 barn till kroppsarbetare i de offentliga läroverken.

1 läroverksstatistiken för år 1885 och 189712 görs en mer nyanserad uppdelning av socialgrupperna I och II i sju respektive sex undergrup- per. Socialgrupp III däremot - jordbruksarbetare, fiskare, arbetare inom industri och handel m.fl. — behandlas som en kategori. En av anledning- arna till detta var naturligtvis att gruppen inte var särskilt väl represen- terad på läroverken med mindre än 10 procent av samtliga elever. ln- tressant nog nämns också som ett skäl den, som man uppfattade det, hö- ga yrkesrörligheten inom socialgrupp III.13 I Tabell 33 visas andelen lärjungar i allmänna läroverk år 1885 och 1897 fördelade efter faderns socialgrupp.14

Tabell 3:3 Lärjungarna vid allmänna läroverk ht 1885 och 1897 fördelade efter fädernas yrken och samhällsställning. ___—___—

Socialgrupp I 1885 1897 Godsägare, större arrendatorer m.fl. 1.6 1.5 Större industriidkare, fabrikörer m.fl. 3.5 3.7 Grosshandlare, bankirer, advokater m.fl. 8.2 9.7 Högre eckl. ämbets- och tj.män 6.6 6.9 (ned till kyrkoherdar och läroverkslär.) Civila ämbets- och tj.män (>3l000:-/år) 7.1 8.1 Läkare, apotekare, arkitekter, ingenjörer 4.1 4.7 Militärer och civilmilitärer av officers grad 5.2 5.0 Socialgrupp I totalt: 36.3 39.6

Socialgrupp II

Hemmansäg., lantbrukare, inspektorer, mejerister 14.9 9.2 Mindre industriidkare, verkmästare, hantverkare 14.3 12.4 Mindre handelsidkare, källarmästare, byggmästare 17.6 19.9 Lägre eckles. tj.män (folkskollär., komminister) 3.9 5.3 Civila tjänstemän ((3l000:-/år) 3.0 3.1 Militärer och civilmilitärer; underofficerare 1.6 1.7 Socialgrupp II totalt: 55.3 51.6

Socialgrupp Ill

Arbetare (industri, handel, jordbruk), 8.4 8.8 fiskare, soldater, båtsmän m.fl.

Summa totalt 100.0 100.0 Totalt antal lärjungar 14 617 16 175

___—_—

12 Se Sveriges officiella statistik, P. 1897-98. Den oss veterligt första publikationen, i vilken dock bara tre socialgrupper redovisas, återfinns i Statsvetenskaplig Tidskrift år 1900 (Ör- ström 1900).

'3 Se Dahn (1936, sid. 64). Förutom dessa skäl kan man kanske föreställa sig att statistiken var Iavnämarstyrdl så till vida att det främst var de övre skikten som var intresserade av re- presentationen på läroverken. Betydligt märkligare är det faktum, att denna princip följde den officiella utbildningsstatistiken ända in på 1970-talet. '4 Efter Dahn (1936, Tab. 20, sid. 62-63). 90

Det är intressant att notera att nästan en tredjedel av alla läroverksele- SOU 1993: 85 ver kom från *småföretagarbakgrund' (jordbrukare oräknade), dvs. deras Kapitel 3 fäder var industri— eller handelsidkare (inkluderande hantverkare och mästare). Om vi till denna grupp lägger lantbrukare och arbetare skulle vi kunna anta att varannan läroverkselev i normalfallet själva inte haft någon förälder med teoretisk utbildning utöver folkskola. När vi fort- sättningsvis mest kommer att uppehålla oss kring frågan om social sned- rekrytering och utbildningens roll för att överföra sociala positioner mellan generationer kan det vara värt att ha detta i minnet: under en lång tid — kanske fram till 1970—talet - kom läroverken att förmedla bildning till ett mycket stort antal elever i vars släkt det knappast tidiga- re funnits någon som haft högre utbildning än folkskola.

Vi möter i Tabell 3:3 (liksom tidigare i Tabell 3:1 och 3:2) ett pro- blem som följer den officiella statistiken, baserad på inskrivnings— och närvarouppgifter, i ytterligare ett hundra är, nämligen att vi bara vet härkomsten för dem som gått vidare i skolsystemet. Därför säger ande- larna i sig inget om den sociala snedrekryteringen. För att uttala oss om den måste vi försöka skatta hur stora andelar i befolkningen de olika so- ciala klasserna (fäder till barn i en viss ålder) motsvarade vid den tiden, något som oftast är mycket vanskligt. Speciellt svårt blir det därför att skatta förändringarna i snedrekryteringen. Att andelen läroverkselever med jordbrukarbakgrund sjönk från 14.9 procent till 9.2 procent mellan år 1885 och 1897 (Tabell 3:3) kan t.ex. ha berott på att allt färre kunde livnära sig på jordbruk och därför tvingades byta yrke, på att jordbru- karnas höga nativitet minskade, eller på att de ekonomiska villkoren för denna klass försämrades så att de inte längre hade råd att skicka så många söner till högre utbildning.

Det är först för läroverksstatistiken år 1915 som en skattning kan gö- ras av hur stor andel pojkar från olika sociala klasser som når lärover- ket. År 1910 genomfördes nämligen en folkräkning där männens yrke och socialgrupp noterades. I en studie gjord av 1918 års skolkommission sätts antalet pojkar i läroverket år 1915 från olika härkomst i relation till dessa sociala gruppers storlek är 1910. Samma sak görs för flicksko- lorna år 1918. Skattningarna som görs är inte oproblematiska och det är också svårt att bedöma kvaliteten, men vi får säkert en god översiktsbild över den sociala snedrekryteringen i början av seklet. 1 Tabell 3:4 på nästa sida återfinns sålunda den troligen första statistiska bilden över den sociala snedrekryteringen i Sverige.15

15 Siffrorna anges i Proposition 1927, Nr. 116, sid. 101-102. 91

Tabell 3:4 _ SOU 1993: 85 Skattad andel lärjungar i allmänna läroverk år 1915 bland barn fran olika so- Kapitel 3 cial- och yrkesgrupper (efter faderns yrke). Män och kvinnor. ___—___—

Social bakgrund Män Kvinnor Läkare apotekare m.fl. 18.8 11.4 'lntellektuella” (lärare m.fl.) 17.4 e.u Präster m.fl. 17.7 e.u lndustriidkare, fabrikörer 15.4 e.u Lantbrukare m.fl. 0.5 0.2 Hantverkare m.fl. 2.7 0.9 Arbetare m.fl. 0.2 0.06

Not: e.u. = ej uppgift (RE/JOJ) h_—

Om vi för ett ögonblick bortser från den absoluta nivån, kan vi kon- statera att skillnaderna mellan de sociala grupperna i andelen som gått vidare till läroverk är mycket kraftiga. Söner till läkare, apotekare, vete- rinärer m.fl. utgör ungefär lika stor andel som arbetarsönerna av de stu— derande vid läroverken, men sannolikheten att en läkarson skall nå denna nivå är dramatiskt mycket högre än att en arbetarson skall göra det.

Nivåerna 1 Tabell 3:4 är osäkra och i de flesta fall troligtvis underskat- tade. Det verkar som om man helt enkelt ställt antalet läroverksstude- rande från olika sociala grupper mot det totala antalet män i motsvaran- de grupper fem år tidigare. En mer precis skattning skulle behöva ta hänsyn till hur stor andel av de yrkesverksamma männen som var gifta, i vilken ålder de befann sig, korrigera för skillnader mellan socialgrup- perna i fruktsamhet och dödlighet m.m. Den äldre statistiken möjliggör inte allt detta, men Paul Dahn gör i sin monumentala ”Studier rörande den studerande ungdomens geografiska och sociala härkomst” från 1936 en mer avancerad skattning av den sociala snedrekryteringen för de all- männa läroverken höstterminen 1924. Genom att kombinera social— grupperna I, II och III med uppgiften om inom vilken näringsgren fa- derns yrke föll kan Dahn presentera en mycket informativ bild. Den vi— sas i Tabell 3:5.16

16 Dahn (1936, utdrag ur Tab. 31, sid. 100). Grunden för skattningen av yrkes- och socialgruppernas storlek bland fäderna till lärjungarna är antalet manliga yrkesutövare i åldern 40-70 år, där ogifta borträknats, i folkräkningen. Wicksell och Larsson använder sig av samma metod i SOU 1936:34 när de jämför yrkes- fördelningen bland universitetsstuderande i Lund (Tab. 11, sid. 51) och Uppsala (Tab. 78, sid. 163) under 1920-talet (de relaterar till folkräkningen 1920). De skattar dock inte andelen med ett visst socialt ursprung som når högre utbild- ning (för en sådan skattning skulle de behövt summera inskrivningsuppgifterna från hela landet).

Tabe" ” SOU 1993: 85 Skattad andel lärjungar i allmänna läroverk ht 1924 bland barn med fäder i Kapitel 3 olika socialgrupper och näringsgrenar. Enbart män.

___—___—

Socialgrupp Näringsgrupp ] 11 111 Totalt Lantbruk 26.2 0.93 0.01 0.89 Industri & hantverk 19.1 7.8 1.0 3.4 Handel & sjöfart 36.8 23.9 + 2.3 16.2 Kommunikationstjm 40.0 —.— 11.9 14.2 Civila tjm och militär 40.0 - 38.9 + 6.0 27.3 Ecklesiastika tjm 45.5 26.1 —.- 29.3 Fria yrken 36.1 -.- —.— 35.5 Totalt 29.2 4.4 0.18 5.0

Not: +/- anger över— respektive underskattade värden och värden inom paren— tes osäkra skattningar (not i original).

Dahns med all sannolikhet bättre skattning ger vid handen att ande- len pojkar från socialgrupp I som i början av seklet gick över till läro- verk var upp mot 30 procent.17 Söner till godsägare, större industriidka- re, högre tjänstemän i offentlig och privat tjänst, officerare samt till fä- der med akademikeryrken var sålunda kraftigt överrepresenterade vid läroverken. Motsvarande andel för socialgrupp Ill - omfattande arbetare inom industri, handel och jordbruk, soldater, fiskare samt vissa lägre tjänstemän var endast ca 0.2 procent. Det är värt att notera den höga andelen lärjungar bland söner till offentligt anställda tjänstemän i soci- algrupp 111. Här kan vi kanske se effekten av en fast inkomst och av att utbildning var en viktig merit i den offentliga sektorn.

Socialgrupp II”s totalsiffra är inte lika intressant eftersom gruppen är så disparat. Inte fullt 1 procent av jordbrukarnas söner återfanns på lä- roverk och ca 8 procent av hantverkarnas och de mindre industriidkar- nas. Det är intressant att notera att tjänstemannasönerna i socialgrupp II har en relativt fördelaktig position med andelar över 20, även om dessa kan vara överskattade. Troligen ser vi här en effekt av att fadern (och/el— ler modern) själva har gått i realskola eller gymnasium.

Eftersom andelen av en årskull som tog studenten inte förändrades särskilt mycket i början av 1900-talet18 skulle vi kunna gissa att beskriv- ningen ovan också är giltig för sekelskiftet.

I sin avhandling *Vem blev student och vad blev studenten?' från 1951 gör Sven Moberg, liksom Dahn före honom, ett försök att skatta den sociala snedrekryteringen.19 Mobergs metod är mer precis men hans skattning av andelen studenter från jordbrukarhem år 1920 och 1930 ligger nära Dahns, på 1 procent. Däremot redovisar Moberg högre vår-

17 Skattningen av den totala andelen läroverkselever (S%) verkar rätt rimlig, möjligen något låg. Enligt siffror från SOU 1935:52 (Tab. 2, sid. 15) tog 32% av dem födda 1901-05 - dvs. något mer än tjugo år före undersökningsåret 1924 studentexamen, men vi vet att många kuggades ut före examen.

18 SOU 1935:52, Tab. 2, sid. 15. 19 Moberg (1951, Tab. 19, sid. 55). Observera att Moberg också inkluderar speci- alstudenter.

den för vissa mindre yrkeskategorier i socialgrupp I. Beräkningar gjorda av Moberg och Quensel 1 SOU 1949:48 av läroverksstudenterna år 1930 tyder också på att fäder med vissa akademiska professioner såg upp mot tre av fyra söner ta studenten.20

I en analys av utbildningen hos ”hemmavarande söner över 15 är”, gjord på grundval av 1930 års folkräkning, kan Sten Wahlund också visa på 'skriande orättvisor” mellan olika sociala grupper. Ur hans redovisa- de material kan inte andelen från en viss socialgrupp som övergått till högre studier beräknas direkt, men relationerna ger ändå ett perspektiv på skillnaderna: av de hemmavarande sönerna med folkskola som hög- sta utbildning härrörde 66 procent från arbetar- och hantverkarhem medan inte fullt 2 procent kom från hem där fadern var större företaga- re eller likställd. Motsvarande sammansättning av dem med studentexa- men var drygt 10 procent respektive 26 procent.21

Den tekniskt bästa beräkningen av den sociala snedrekryteringen vid 1900—talets första decennier gör Anders Nilsson i sin avhandling ”Stu- diefinansiering och social rekrytering till högre utbildning 1920-1976' från 1984. Det är intressant att notera att Nilssons skattningar av de rela- tiva skillnaderna socialgrupperna emellan för de manliga studenterna år 1920 och 1930 ändå ansluter sig till Dahns.22 Nilsson inkluderar även kvinnor, vilket gör bilden mer fullständig. I Tabell 3:6 nedan återger vi en förenklad sammanställning av den socialgrupps-specifika andelen studenter beräknad som ett genomsnitt av år 1920 och 1930.23

Tabell 3:6 Skattad andel manliga respektive kvinnliga studenter år 1920-30 i olika social- grupper (efter faderns yrke). ___—___—

Social bakgrund Män Kvinnor Akademiker 39 11 Större företagare 25 6 Högre tjänstemän 15 4 Lägre tjänstemän 5 ] Mindre företagare 5 1 Jordbrukare 1 0.3 Arbetare 0.5 0.1

___—___—

20 Moberg och Quensel (1949, sid. 52-53). 21 Wahlund (1942, sid. 24). Sifforna är problematiska i den utsträckning det fö— religger en med socialgrupp korrelerad flyttning från uppväxthemmet. Wahlund säger dock att ”.... en verkställd närmare analys har emellertid givit vid handen att denna faktor ej kan spela någon avgörande roll för här verkställ- da jämförelser.” Skattningarna påverkas också av att vissa barn fortfarande vid folkräkningstillfallet 1930 går i skolan. Det kan noteras att barnen är i olika åldrar, men att 68% är mellan 15-20 år och 19% mellan 20-25 år. Siffrorna gäl- ler sålunda främst barn födda 1905-15.

22 Notera dock att Nilssons siffror totalt sett är något lägre därför att de gäller studentexamina snarare än studerande på läroverket vilka utgör Dahns bas. 23 Tabellen är extraherad ur Nilsson (1984, Diagram 2.2 a-g, sid. 45-46) och siff- rorna är ungefärliga.

SOU 1993: 85 Kapitel 3

Den sociala snedrekryteringen uppvisar samma mönster för män och SOU 1993: 85 kvinnor den stora könsskillnaden är att kvinnornas utbildningschan- Kapitel 3 ser generellt sätt var mycket lägre på 1920-talet.

De skattningar som visats i Tabell 3:1—3:6 gäller alla läroverksstudier och studentexamina. Är bilden då annorlunda om vi studerar universi- tetsutbildning? Både ja och nej. Mönstret är detsamma när det gäller de sociala klassernas inbördes ordning.24 Det är dock otvetydigt så att det fanns en social selektion även bland studenterna när det gäller att gå vi- dare till universitet och högskolor.25 Det finns däremot inga skattningar av den sociala snedrekryteringen till dessa nivåer motsvarande dem till läroverk för den period vi nu avhandlar, delvis beroende på att de små bastalen gör sådana vanskliga, delvis på att statistiken fördes lokalt, ofta på studentnationsnivå. Snedrekryteringens natur var i alla fall sådan att den stora sociala sorteringen ägde rum redan vid övergången från folk- skola till realskola bland den sålunda starkt selekterade gruppen stu- denter framstår den sociala selektionen till universitetsutbilning som re- lativt måttlig. Vi kan hänvisa till Moberg som skattar övergången till akademisk (huvud)utbildning bland 1910 års manliga läroverksstuden— ter till 77 procent för barn till akademiker och 64 procent för barn till arbetare m.fl.26

Skillnader mellan skoltyper i den sociala snedrekryteringen

Vi har kunnat konstatera att det förelåg en avsevärd social snedrekryte- ring till läroverk och universitet under det förra seklets två sista och det innevarande seklets två första decennier. Den statistik som finns till— gänglig är långt ifrån exakt — det rör sig i själva verket om rätt grova skattningar — men bilden av omfattningen är ändå klar. Utöver denna kan vi också få kunskap om hur rekryteringen till olika skoltyper skilde sig åt med avseende på social bakgrund.

I 1918 års skolkommissions beslutsunderlag noteras att den sociala rekryteringen till allmänna läroverk starkt skiljer sig från den till den kommunala mellanskolan.27 Vid läroverken utgjorde år 1922 andelen arbetarsöner 8.6 procent av samtliga elever; vid kommunala mellansko- lor var andelen 19.4 procent. Lantbrukarsönernas andelar var 5.6 pro- cent respektive 10.8 procent. När undersökningen begränsades till att gälla städerna Stockholm, Malmö och Norrköping fann man ännu stör- re skillnader; för arbetare 8.9 procent respektive 33.2 procent. Alldeles klart är, att den sociala snedrekryteringen till de kommunala mellan- skolorna var betydligt mindre än till läroverken och att detta inte var enbart en effekt av att de förra oftare låg i mindre samhällen eller på

24 De utförligaste tidiga studierna över rekryteringen till universitet är Wicksell och Larsson (1936) och Dahn (1936). 25 Se t.ex. Dahn (1936, Kap. Xlll; även sammanfattningen, tabell på sid. 422); Moberg (1951, sid. 159). 26 Moberg (1951, sid. 159). Se också SOU 1963:53, sid. 57—71. 27 Undersökningen verkställdes av Skolöverstyrelsens generaldirektör Bergqvist år 1922-23. Resultaten rapporteras i Prop. 1927:116, sid. 104.

landsbygden. Rekryteringen till de högre flickskolorna uppvisade däre- SOU 1993: 85 mot en social fördelning som t.o.m. var skevare än den till läroverken.28 Kapitel 3

Vid sidan av de allmänna läroverken fanns också tekniska läroverk och handelsgymnasier som gav en mer begränsad behörighet för vidare studier, men utgjorde en naturlig ingång till högre teknisk och merkan- til/ekonomisk utbildning (för de tekniska läroverken speciellt efter ut— vidgningen av allmänna ämnen under 1930—talet). Enligt Dahn var år 1928 den sociala sammansättningen vid dessa specialläroverk ungefär densamma som vid de allmänna läroverken, med en tendens till att han- delsgymnasierna skulle vara något mer dominerade av barn från social- grupp I.29 I Mobergs undersökning framstår de sociala skillnaderna dock som betydligt mindre vid specialläroverken.30 (Till en del beror troligen differensen på att Moberg analyserar studenter som avlagt exa- men snarare än lärjungar i utbildning.) Moberg studerar också försvars- väsendets skolor, från vilka militårstudenter utexaminerades i någon större utsträckning först sedan mitten av 1930—talet, och finner även där en jämnare social fördelning.31

När det gäller högre studier är det frapperande hur olika den sociala rekryteringen var mellan olika utbildningsinriktningar. (Vi kommer se- nare att se att detta fortfarande gäller.) Omkring mitten av 1920—talet ut- gjorde ungdomar från socialgrupp III ca 11-13 procent av samtliga in- skrivna vid Lunds och Uppsala universitet och Stockholms och Göte- borgs högskolor, medan motsvarande andel bland läkarstuderande var ca 4 procent, bland dem som sedermera blev lektorer något under 7 procent, samt bland officerskadetter bara lite drygt 1 procent. På folk- skoleseminarierna, å andra sidan, utgorde elever med detta ursprung hela 34 procent.32

Sammanfattningsvis förelåg det utöver den sociala snedrekryteringen till högre utbildningsnivåer i allmänhet alltså också sociala skillnader i rekryteringen till olika utbildningsinriktningar. Oftast följer dessa av ut- bildningarnas längd och därmed kostnaden för att genomgå dem, men till viss del spelar uppväxthemmets — och, kan man anta, främst faderns - yrkes— och utbildningstradition in. Sålunda rekryteras officerare i re.— lativt hög utsträckning från (under)off'1cershem, barn till affärsmän m.fl. dras till handelshögskolor, akademikers barn väljer lärarbanan etc.

28 Ekström (1922); jfr också Dahn (1936, Tab. 43, sid. 140). Det bör noteras att de högre flickskolorna, vilka uttalat hade 'de bildade klassernas döttrar som målgrupp, var privata till följd av att flickor inte förrän genom skolreformen 1927 fick tillträde till de allmänna läroverken. Flickskolornas rekrytering på— verkades endast måttligt av kommunaliseringen på 1930-talet (se Kyle 1972). Privata högre goss- och samskolor visade samma mönster, måhända ytterligare accentuerat (Dahn 1936, sid. 174 och sid. 181). ” Dahn (1936, sid. 251-53, sid. 273-75, samt sid. 422). 30 Moberg (1951, Tab. 8—9, respektive 13-14). 31 Moberg (1951, Tab. 11, sid. 38-39). Slutsatsen är dock avhängig det faktum att denna utbildningskarriär främst tycks ha lockat söner till underofiicerare. 32 Dahn (1936, sammanställningen på sid. 422). För en redovisning av folkskol- lärarnas sociala bakgrund, se vidare Tabell 3:9 och 3:10 nedan.

Hur har den sociala snedrekryteringen förändrats? SOU 1993: 85 Kapitel 3 *Vi har i genomgången ovan kunnat återge den rätt tillförlitliga bild av omfattningen av den sociala snedrekryteringen vid 1800-talets slut och 1900—talets början som tidigare studier redovisat; därutöver har vi de- monstrerat hur olika skoltyper skilde sig åt i detta avseende. En slutsats man kan dra är att utbildningsstatistiken fungerar tämligen väl för dessa :syften. Värre blir det när vi på basis av denna vill söka analysera föränd- .ringen i den sociala snedrekryteringen. De tidigare anförda problemen med att skatta den totala andelen föräldrar i olika sociala klasser med barn i viss ålder utgör en viktig stötesten för förändringsskattningar. Ett annat och kanske viktigare problem är att den indelning i social här- komst som använts inte varit jämförbar mellan undersökningar och att den inte varit densamma i utbildningsstatistiken som i valstatistiken och folkräkningarna (vilka är de främsta källorna för skattningar av den so- ciala strukturen i befolkningen). Under hela 1900—talet har ett antal va- rianter av socialgruppsindelningen använts, där den av Wicksell och Larsson är 1936 konstruerade har haft flest anhängare.33

Problemen med förändringsskattningar gör att vi på basis av utbild- ningsstatistiken (med undantag för vissa begränsade tidsperioder) fak- tiskt nästan inte alls kan uttala oss om hur och när den sociala snedrek— ryteringen förändrats under 1900-talet det är en av de brister vi hop- pas komma till rätta med i föreliggande studie. Därför finner vi ingen anledning att redovisa fler *ögonblicksbilder' än de som sträcker sig fram till ungefär 1920—30, dvs. till tiden för 1927 års skolreform, trots att det finns ett antal studier som innehåller sådana.34 Vi skall istället närmast återge de uppskattningar av förändringen i den sociala snedrek- ryteringen som gjorts trots ovan nämnda svårigheter. I görligaste mån skall vi därvid försöka bedöma på hur säker grund dessa uppskattningar vilar.

Dahn drar år 1936 slutsatsen att ”i sin helhet föreligger en bestämd demokratisering av rekryteringen sedan sekelskiftet.”35 Hans bild är att

33 Så använder Moberg och Quensel (i SOU 1949:48) och Moberg (1951) en mo- difierad variant av Wicksell-Larssons indelning; 1945 års akademikerutredning använder den rakt av (SOU 1947:25); SCB:s statistik över inskrivna vid univer- sitet m.m. (serien Högre studier som började år 1957/58), vilken bl.a. används av 1959 års studiesociala utredning (SOU 196353), baseras på en indelning som bygger på Moberg och Ouensels modifierade; Härnqvists reservstudie (SOU 1958:11) bygger på en indelning som liknar valstatistikens socialgruppering; Gesser använder för U68:s utredning (SOU 1971:61) valstatistikens indelning rakt av; levnadsnivåundersökningarna (Johansson, S. 1970; Erikson och Aberg 1984) har en egen variant av denna; individualstatistikens data (bl.a. Härnqvist och Svenssons studie för Gymnasieutredningen (SOU 1980:30)) har en egen in- delning som påminner om Wicksell-Larssons; senare SCB-data innehåller SEI- koder (jfr t.ex. SCB 1987), etc. 34 Den intresserade läsaren rekommenderas Dahn (1936), SOU 1936:34, SOU 1944:21, SOU 1947:25, SOU 1948;42, SOU 1949:48, Quensel (1949), Moberg (1951), Israelsson och Quensel (1958), SOU 1963:15, SOU 1963253 samt SOU 1971:61. Observera att fler referenser till arbeten som studerat förändring över tid på basis av andra datamaterial än den oföciella utbildningsstatistiken följer i nästa avsnitt.

35 Dahn (1936, sid. 419). 97

den sociala sammansättningen av läroverksstudenterna var mer eller SOU 1993: 85 mindre konstant mellan 1885 och 1897, utjämnades påtagligt till 1915 Kapitel 3 och något ytterligare fram till år 1924.36 Visst stöd för en förändring i utjämnande riktning tycks Dahn få av en studie av Edin gällande lär- jungarna vid gymnasierna år 1906 och 1926.37 Även till universitet och högskolor menar Dahn att utvecklingen går mot en jämnare social sam- mansättning, i Lund från sekelskiftet fram till 1914-16 och vidare till 1925—27, i Stockholm mellan 1914—17 och 1925—27, samt i Göteborg — där dock socialgrupp III inte ökar sin andel mellan 1891—96 och 1911—16. Däremot tycker han sig finna bara en begränsad utjämning i Uppsala och ingen alls vid Karolinska Institutet.38

Speciellt fäster sig Dahn vid att präst- och officerssöner inte ökar sin rekrytering till högre studier, medan söner till lägre tjänstemän (fr.a. kommunikationstjänstemän), folkskollärare m.fl. gör det. Generellt sett får man intrycket att den genom industrialismen framväxande medel- klassen med tiden står för en allt större andel av eleverna i högre skolor, på bekostnad av traditionellt välrepresenterade grupper som ecklesiasti- ka tjänstemän (främst präster och lärare) och officerare. Problemet är naturligtvis att de förra grupperna just blir större och att de därmed 'au- tomatiskt' kommer att utgöra en allt större andel av dem som genomgår högre studier. Likaså sker en förskjutning mellan socialgrupp II och III som till stor del verkar kunna förklaras av att lantbrukarna (i grupp II) minskar i antal, medan industriarbetarklassen (i grupp III) växer. Vi uppfattar det som mycket svårt att värdera dessa tidiga skattningar av den sociala snedrekryteringens förändring. Vissa resultat indikerar dock en faktisk utjämning under förutsättning att kodningen är jämförbar, vilket är mycket vanskligt att bedöma.

Wicksell och Larsson studerar den sociala bakgrunden bland nyin- skrivna vid universitetet i Lund perioderna 1919—25 och 1926—30 och drar slutsatsen att ”någon större förskjutning med tiden synes de nyin- skrivnas yrkesfördelning icke ha undergått under den tidsperiod, varom här är fråga”.39 Detta är också slutsatsen av Mobergs analyser av föränd- ringen i den sociala sammansättningen av studenter och specialstuden- ter under 1920—talet.40 I dennes försök att skatta den sociala snedrekry- teringen (behandlat ovan) stöds denna slutsats; ca 1 procent av jordbru— karnas barn och 2 procent av barn till arbetare, hantverkare och lägre tjänstemän tog studenten såväl år 1920 som 1930.41 Slutsatsen om för- ändringen under 1920-talet är dock inte självklar. Dahns slutsats — vis- serligen svårbedömd är ju att det skett en utjämning från sekelskiftet fram till 1924—27 ungefär, medan Mobergs siffror inte tyder på någon förändring från år 1920 till år 1930. Båda kan dock vara korrekta efter-

35 Se speciellt Dahn (1936, sid. 101-104). 37 Edin (1928).

38 Dahn (1936, Tab. 121-122 för Lund, Tab. 126-127 för Stockholm, Tab. 129 för Göteborg, Tab. 133 för Uppsala, samt Tab. 137 för Karolinska Institutet). 39 Wicksell och Larsson (1936, Tab. 10, citatet från sid. 49). 40 Moberg (1951, Tab. 15- 16). *” Moberg (1951, Tab. 19). 98

som det finns indikationer på att jordbrukarbarn fick snabbt försämrade SOU 1993: 85 utbildningsmöjligheter i slutet av 1920—talet (möjligen p.g.a. sjunkande Kapitel 3 lönsamhet i jordbruket) och att också arbetarbarn rönte samma öde i början av 1930—talet (möjligen p.g.a. den ekonomiska krisen).42 Så synes andelen av läroverksstudenterna med bakgrund från de ”egentliga arbe- tar— och hantverkargrupperna' ha minskat mellan år 1930 och år 1937, delvis men inte helt beroende på att barn med denna härkomst allt ofta- re sökte sig till special—läroverken.43 Det är alltså en möjlig tolkning att den sociala snedrekryteringen minskade från, säg, första världskrigets slut och fram till slutet av 1920—talet för att sedan temporärt - öka igen.44

Enligt befintlig utbildningsstatistik är det ganska troligt att den sociala snedrekryteringen sedan minskar mot slutet av 1930—talet och under 1940—talet. Mobergs skattning för år 1937 och 1950 är att andelen arbe- tarbarn som tar studenten ökar från ca 2 procent till 4 procent, vilket måste anses vara en avsevärd utjämning (bl.a. antalsmässigt) även om ökningen sker från en låg utgångsnivå.45 Under samma tidsperiod ökar jordbrukarbarnens studentfrekvens från 1.5 procent till 3 procent, vilket styrker bilden av en totalt sett påtaglig minskning av den sociala sned- rekryteringen.46 I en studie av den sociala sammansättningen av 1943 och 1952 års studenter, gjord på uppdrag av 1955 års universitetsutred- ning, finner man ytterligare tecken på en utjämning.47 1959 års studie- sociala utredning jämför på liknande sätt nyinskrivna vid universi- tet/högskolor år 1947 och 1953, respektive nybörjare år 1960/61. Resul- taten talar för en social utjämning, både för arbetarbarn och jordbrukar- barn.48 Slutsatsen att den sociala snedrekryteringen minskade under

42 Se inskrivningsstatistiken för 1931-32 i Wicksell och Larsson (1936, Tab. 10, sid. 48-49), där den totala uppgången i inskrivningar — typisk för lågkonjunktu- rerna i början av seklet (se Wicksell och Jerneman 1936, sid. 13-23) - nästan helt faller på barn till direktörer, akademiker och högre tjänstemän. Förkla- ringar till rekryteringen vid slutet av 1920- och början av 1930-talet i termer av ekonomiska konjunkturer mm. ges av såväl Wicksell och Larsson (1936, sid. 49) som Moberg (1951, sid. 54). 43 Moberg och Quensel (1949, Tab. 15-16); Moberg (1951, Tab. 7, samt sid. 48- 51, 94). Notera dock att socialgrupp 111 som helhet var något mer representerad bland studenterna (inklusive specialstudenterna) 1939-43 relativt 1929-30 (Mo- berg 1951, Tab. 16). 44 Vi kan här notera att 1920-talet innebar en rätt kraftig välståndshöjning för arbetarklassen i reala termer och möjligen också för relativt bättre situerade grupper (Heckscher 1941). 45 Quensel (1949) drar samma slutsats, dock på grundval av ganska lösa resone- mang. 45 Det kan vara värt att notera att denna bild av en utjämning troligen inte var allmänt omfattad före Mobergs avhandling. 1946 års studentsociala utredning beklagar (år 1948) t.ex. att "rekryteringen från socialgrupp lll (arbetare och lik- ställda) i stort sett hållit sig konstant omkring 6% under de sista tio åren, trots den materiella standardhöjning, som kommit även den svenska arbetarklassen till del” (SOU 1948;42, sid. 16). Uttalandet gällde i och för sig rekryteringen till universitet, men man tolkar frånvaron av utjämning (trots inrättandet av stats— stipendier år 1939) så att snedrekryteringen huvudsakligen sker på lägre utbild- ningsnivåer.

47 Israelsson och Quensel (1958, Tab. 12). 48 sou 196353, Tab. ll:5, sid. 56, jfr också sid. 70-71. 99

1950—talet kan också dras av en historisk studie över nyinskrivna vid SOU 1993: 85 Lunds universitet.49 Kapitel 3

Även om tolkningen av de ovan nämnda resultaten för perioden från slutet av 1930—talet fram t.o.m. 1950—talet inte är alldeles enkla, pekar ändå det mesta på att den sociala snedrekryteringen minskade. Vi kan dock inte säga när minskningen var som starkast, eller om utvecklingen varit jämn.

När vi nu flyttar fram perspektivet till 1960—talet, är det inte huvud- sakligen de offentliga utredningarna som studerar frågan om social snedrekrytering utan Statistiska Centralbyrån via löpande utbildnings- statistik. År 1956/57 började SCB publicera årlig statistik över inskrivna till universitet/högskolor (serien Högre studier) och under 1970- och 1980—talen publicerades ett stort antal rapporter om den sociala sned- rekryteringen.50

De flesta av SCB:s rapporter brister i de avseenden som beskrivits ovan: Man har bara kunnat studera den sociala sammansättningen bland dem som gått vidare till högre utbildning och har därmed inte ve- tat om förändringen i dessa andelar beror på att storleken av vissa socia- la grupper helt enkelt förändras över tid; och omläggningen från den *gamla' koden för social bakgrund (den s.k. HS-koden) till den moder- nare socioekonomiska gruppering (den s.k. SEI—koden) har skapat pro- blem med jämförelser över tid.51

Med reservation för dessa problem verkar det ändå klart att den socia— la snedrekryteringen till universitet och högskolor minskade under

49 Weibull (1968, Tab 1, sid. 126). I denna intressanta studie, som sträcker sig från 1870 till 1960, framgår att den större förändringen sker mellan år 1950 och 1960, då arbetarbarnens andel av de nyinskrivna ökar från 6% till 12%, en ök- ning som väl torde överskrida motsvarande ökning av arbetarklassens storlek i befolkningen. Samtidigt ökar också jordbrukarbarnens representation från 9% till 12%, vilket pekar på en rätt kraftig utjämning eftersom antalet lantbrukare under samma period torde ha minskat. 50 Några av de viktigare är SCB (1976a; 1979a; 1980a; 1985; 1992a), samt Utbild- ningsstatistisk årsbok (ett antal år med början med den mycket informativa vo- lymen 1978). Fler referenser till SCB:s publikationer står att finna i bl.a. 1992 års Utbildningsstatistisk årsbok. 51 Genom riksdagsbeslut började SCB hämta in inskrivningsuppgifter där- ibland faders yrke från och med år 1937. Bortfallet bland dessa ökade dock markant under 1970—talet och till slut upphörde denna statistik är 1976. SCB fick därefter söka uppgifter om studerandes sociala bakgrund via register, fram- för allt folk— och bostadsräkningarna (Fob). Därvid tvingades man mer eller mindre ändra kodningen av social bakgrund eftersom den är annorlunda i öv- rig officiell statistik. Nackdelarna med att förändringsskattningar försvårats uppvägs ändå till stor del av att SCB de senaste åren, just genom att utnyttja uppgifter i Fob, kommit ett stort steg närmare en väl fungerande statistik över den sociala snedrekryteringen. Tillkomsten av det s.k. årskurs 9—registret år 1988 har ytterligare förbättrat den offentliga statistikens möjligheter att ge kor- rekta svar på frågor om förändring över tid. Det samarbete som utredningen haft med SCB när det gäller datamaterial har också resulterat i förbättrade möj- ligheter till sådana retrospektiva studier; mer därom i Kapitel 4.

1960-talet och kanske under första delen av 1970—talet.52 När det gäller SOU 1993: 85 studentexamen är dock inte utjämningen lika säker.53 Kapitel 3

Statistiken från 1970- och 1980-talet har ofta tolkats som att den so- ciala snedrekryteringen ökade och vi har intrycket att det nästan blivit en allmänt omfattad ,sanning7 att så är fallet. En sådan slutsats låter sig dock knappast dras utifrån den hittills publicerade utbildningsstatisti— ken.54 Dessvärre har den inte heller kunnat ge svar på den politiskt vik- tiga frågan om 1977 års högskolereform förändrat den sociala snedrekry- teringen. Till dessa frågor återkommer vi i Kapitel 5 och 8.

Sammanfattningsvis får vi genom närmare studium av analyser av ut- bildningsstatistiken följande bild: den sociala snedrekryteringen till hög- re utbildning var avsevärd under 1900—talet, men minskande. Medan ut- vecklingen vid seklets början och fram till 1930—talet är oklar, verkar utjämningen vara förhållandevis väl belagd under 1940-, 1950— och 1960—talen.55 Utvecklingen därefter vet vi inte mycket om, annat än att eventuella förändringar knappast varit stora.

Överlag saknar vi också kunskap om i vilken takt eventuella föränd- ringar i den sociala snedrekryteringen gått. Därmed är det svårt att från utbildningsstatistiken uttala sig om huruvida de stora utbildningsrefor- merna — 1927 års skolreform, införandet av grundskola samt omorganiseringen av denna, liksom av gymnasium och högskola under

52 [ högskolestatistiken ökar gruppen arbetare m.fl. från att 1960-61 utgjort 14.9% av alla nyinskrivna (SOU 1963:53, Tab. Il:4, justerat för okodbara yrken) till att l972f73 ha utgjort 23.4% (SCB 1976a, Tab. 3.1, sid. 24). Samtidigt mins- kade andelen från 'socialgrupp I' här definierat som grupperna 'akademiker', *oflicerare', 'direktörer' och *högre tjänstemän' — från 48.6% till 41.8%. Det är uteslutet att denna påtagliga förändring av universitetspopulationens sociala sammansättning skulle kunna härledas till förändringar i yrkesstrukturen; det är t.o.m. troligt att förskjutningen i yrkesstrukturen snarast leder till att vi un- derskattar utjämningen som registreras. 53 I statistiken över 1957, 1962 och 1967 års studenter framkommer ingen stor förändring av den sociala sammansättningen (SCB 1979a, Tab. 3.1 och 3.4; SCB 1976a, Tab. 2.6). Möjligen. utjämnas skillnaderna mellan akademiker och arbe- tare, men högre tjänstemän blir å andra sidan allt mer representerade bland studenterna. Andra skattningar av den sociala snedrekryteringen visar på en rätt tydlig utjämning när det gäller examen från allmänt gymnasium/motsv., åt- minstone mellan år 1967 och 1973 (SCB 1980a, Diagram 5). Dessa skattningar är emellertid behäftade med stora metodproblem, inte minst därför att två olika kodningar av social bakgrund används. Samtidigt ger resultaten från inskriv- ning till universitet/högskolor, refererade ovan, indirekt stöd för slutsatsen om en social utjämning även på gymnasiet.

54 Slutsatsen att snedrekryteringen ökade i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet dras bl.a. i SCB (1985). Den ena av författarna till föreliggande betän- kande har tidigare (Jonsson 1988, Kap. 2) varnat för att denna slutsats är myck- et osäker. I Kapitel 5 presenteras analyser som ger detaljerade svar på frågan om snedrekryteringen förändrades under 1970- och 1980-talet.

55 Bilden av en minskad social snedrekrytering under 1950- och 1960-talet styrks av Gesser's studie av inskrivna vid universitet och högskolor i början av 1950-talet och 1968—69 (SOU 1971:61, Tab. 6-7). Gesser använder Härnqvists 're— servstudie' (SOU 1958:11), dvs. män födda 1934, och jämför med den officiella inskrivningsstatistiken för år 1968—69 där han skattar socialgruppernas andelar från levnadsnivåundersökningen 1968. Aven om felkällorna även här är många, tyder resultatet på en markant utjämning. Socialgrupp [15 barn hade enligt den- na analys i slutet av 1950-talet 28 gånger så hög sannolikhet att börja på univer— sitet relativt socialgrupp III:s barn, ett avstånd vilket i slutet av 1960—talet krympt till inte fullt 9 gånger.

de senaste decennierna kunnat bryta hävdvunna utbildningsbarriärer. SOU 1993: 85 Den officiella utbildningsstatistiken är dock inte den enda källan till Kapitel 3 kunskap om detta. De urvalsundersökningar som beskrivs i nästa avsnitt

utgör det viktigaste komplementet.

3.1.2 Från utbildningsstatistik till urvalsundersökningar

Undersökningar av slumpmässiga urval av befolkningen är en förhållan- devis sen företeelse. När det gäller frågan om social snedrekrytering är den första urvalsundersökning som är riksrepresentativ, Härnqvists ire- servstudie” som utfördes år 1956.56 Den omfattade var fjärde pojke som år 1945 gick i folkskolans fjärde klass, totalt ca 10l000 individer, och därutöver ett urval av realskole— och gymnasieelever.57 Eftersom nästan alla som ingår i urvalet är födda år 1934 kan det bäst beskrivas som ett kohorturval, alltså en undersökning av en årsklass. För dem som ingick i undersökningen inhämtades uppgifter om social bakgrund, betyg och utbildningskarriär.

I Härnqvists studie överkommer man ett stort problem, nämligen att skatta andelarna bland fäderna i olika socialgrupper genom att jämföra utbildningsstatistikens uppgifter med andra källor, t.ex. folkräkningar- na. När vi drar ett någorlunda stort slumpmässigt urval får vi en på det hela taget korrekt bild av sannolikheten att gå vidare till högre studier i olika sociala grupper.58 Det som Dahn och Moberg med stor möda för- sökte skatta — andelen barn från arbetarhem, jordbrukarhem, akademi- kerhem m.m. som tar studenten — får man så att säga automatiskt med detta urvalsförfarande. Härnqvists skattning att 49 procent av social- grupp I-barn födda 1934 avlade studentexamen, medan inte fullt 5 pro- cent av övriga barn gjorde det, kan således betraktas som säker.59

Om vi då hade tillgång till ett antal kohorturval av samma slag för en längre period vore det inte särskilt svårt att beskriva förändringen av den sociala snedrekryteringen. Av olika skäl är ett sådant projekt svårt att genomföra, alldeles bortsett från att den första studien gjordes rätt sent in på 1900—talet. Bland annat krävs kontinuitet i den forsknings— eller annan organisation som ansvarar för undersökningarnas genomfö- rande, samt en kontinuitet i finansieringen. Trots de problem som så- lunda funnits, har ytterligare fyra kohorturval dragits, nämligen av dem 56 Härnqvist (1958). 57 För en beskrivning av urvalsförfarande mm, se Härnqvist (1958, Del I). Ur- valet är riksrepresentativt, med det är inte ett individurval utan ett delvis stra- tifierat urval av skolklasser.

58 Det kan vara värt att notera att vi genom en sådan metod inte får en korrekt beskrivning av den sociala sammansättningen av befolkningen vid en tidigare tidpunkt. Om det inte föreligger alltför stora sociala skillnader i fertilitet och om vi inte dras med ett systematiskt bortfall, får vi dock en bra uppfattning av den sociala sammansättningen (bland män, oftast) tidigare år. Erikson (1971, sid. 27) fann t.ex. en relativt god överensstämmelse mellan mellan andelen fä— der i olika socialgrupper enligt levnadsnivåundersökningen 1968 och motsva- rande andelar i tidigare folkräkningar och Mayer (1979) erhöll liknande resul- tat vid studier på tyska data. 59 Härnqvist (1958, Tab. 22, sid. 47). 102

födda år 1948 och 1953 i Individualstatistikprojektet (IS), samt av barn SOU 1993: 85 födda år 1967 och 1972 i det s.k. UGU—projektet.60 Urvalen har något Kapitel 3 olika karaktär, men är alla stora och riksrepresentativa samt inkluderar både män och kvinnor. Därutöver finns också i SCB:s grundskoleupp- följningar stickprov från årskullarna 1958, 1959 och 1963, men även här skiljer sig urvalsförfarandet från de övriga studierna!)1

Medan vi i dessa urvalsundersökningar kommer över problemet med att skatta andelen föräldrar i olika socialgrupper, finns fortfarande det andra stora problemet kvar: jämförbarheten i klassificeringen av social bakgrund. Tyvärr har inte samma kodningsschema använts i de ovan nämnda studierna, vilket avsevärt försvårar analyser av förändring. Den jämförelse vi kan göra som är säker, är den mellan de båda IS—materia- len, dvs. mellan dem födda 1948 respektive 1953.62 När vi jämför grup- pen akademiker och högre tjänstemän med arbetare är det tydligt att den sociala snedrekryteringen minskat till längre teoretiska gymnasielin— jer.63 Denna utjämning är inte lika tydlig när det gäller övergång till tra- ditionella högskolestudier före 22 års ålder.64 Det kan bero på att sned- rekryteringen *flyttat upp, i utbildningssystemet, men också på att den är speciellt kraftig vid direktövergång från gymnasium till högskola.

När det gäller icke—riksrepresentativa kohorturval finns det en studie av förändringen i den sociala snedrekryteringen i Stockholm. I en jäm- förelse av Gunnar Boalts studie av barn födda omkring 1925 och Metro- polit—projektets kohort födda 1953 framträder — även om det kan finnas problem med klassificeringen av social bakgrund — en påtaglig utjäm- ning när det gäller övergång till gymnasium.65

60 För IS-projektet, som varit baserat vid pedagogiska institutionen, Göteborgs Universitet, se Härnqvist och Svensson (1973); För UGU-projektet (Utvärde- ring Genom Uppföljning), kopplat till Högskolan för lärarutbildning i Stock- holm samt pedagogiska institutionen vid Göteborgs universitet, se Emanuelsson (1981). 61 SCB (1978; 1979b). En presentation och jämförelse mellan urvalen 1948, 1953, samt 1958 och 1959 ges av Härnqvist och Svensson (1980). 62 Det har gjorts lovvärda försök att koda om materialen för att erhålla jämför- barhet över tid. Dessa omkodningar tycks dock inte ha kunnat göras från till- räckligt detaljerade yrkesuppgifter för att garantera en sådan jämförbarhet. Re- dovisningen av klasstrukturens förändring över kohorter i Härnqvist och Svensson (1980, Tab. 4, sid. 16) och i Reuterberg och Svensson (1987, Tab. 1112, sid 102) tyder på att tjänstemannagrupperna är för snävt definierade för yngre kohorter (jämförelser har här lorts bl.a. med klasskodningar av motsvarande kohorter i levnadsnivåundersökningarnas material). Därför tenderar man san- nolikt att registrera en något 'för hög' snedrekrytering med SCB:s grundskole- material jämfört med IS-materialen. 63 Utjämningen framgår klart både när vi räknar enkla övergångsfrekvenser och oddskvoter. Oddset för en pojke från akademiker/högre tjänstemannahem att gå vidare till längre gymnasieutbildning (snarare än att inte göra det) rela- tivt motsvarande odds för arbetarpojkar är över M:] för dem födda 1948; det sjunker till mindre än 11:1 för dem födda 1953. Motsvarande siffror för flickor är ca 1321 respektive något drygt 8:1. (Beräkningarna gjorda utifrån Tabell III och Tabell V i bilaga till SOU 1980:30.)

64 Reuterberg och Svensson (1987, Fig. 7.1; jfr Tab. 4.2). 65 Bergryd, Boalt och Janson (1988, Tab. 4). Boalts studie presenteras utförliga- re i avsnitt 3.2.1 och referenser till Metropolit—projektet ges i avsnitt 3.2.5.

Alternativet till upprepade kohorturval är att dra ett riksrepresentativt SOU 1993: 85 urval av den vuxna befolkningen i alla åldrar. Om ett sådant urval kan Kapitel 3 göras tillräckligt stort kommer man över båda de stora metodproblemen som diskuterats ovan. Man kan dels beräkna hur hög andel av barn från olika sociala klasser och olika födelsekohorter som gått vidare i utbild- ningssystemet, dels erhåller man en gemensam klassificering av social bakgrund eftersom alla åldersgrupper studeras samtidigt. Det finns dock andra nackdelar med ett sådant förfaringssätt. Man måste t.ex. fråga in- tervjupersonerna om deras utbildning och om uppväxtfamiljens sociala tillhörighet retrospektivt — i efterhand - vilket gör att för de äldsta i ur- valet ligger dessa händelser mycket långt tillbaka i tiden. Minnesfel kan därmed uppkomma. Dessutom kan själva urvalet bli skevt om dödlighet eller utvandring sker systematiskt med avseende på social bakgrund och utbildning. Det är dock troligt att sådana felkällor inte har särskilt stor betydelse när det gäller att studera förändringen av den sociala snedrek- ryteringen över tid. Ett praktiskt—ekonomiskt problem är nog allvarliga- re: det är mycket dyrt att inkludera ett stort antal människor per födel- sekohort och därför blir skattningar av förändring oprecisa.

I Sverige finns två undersökningar som bygger på jämförelsevis stora urval av den vuxna befolkningen och som innehåller uppgifter om ut- bildning och social bakgrund. Båda har en fördel genom att de har gjorts upprepade gånger detta möjliggör faktiskt studiet av förändring. Den ena är levnadsnivåundersökningarna (LNU) vid Institutet för social forskning, vilka genomförts år 1968, 1974, 1981 och 1991.66 Den andra är SCB:s undersökningar om levnadsförhållanden (ULF) som gjorts årli— gen från år 197467

I analyser som gjorts av Jonsson på LNU- och ULF—data har föränd— ringen över tid skattats genom analyser av samband mellan social bak- grund och utbildning för äldre och yngre kohorter. När det långa per- spektivet analyseras framträder en påtaglig minskning av den sociala snedrekryteringen.68 Söner och döttrar från jordbrukarhem och arbetar- hem (speciellt där fadern hade ett okvalificerat yrke) har knappat in på tjänstemännens barn. Här framgår också att den sociala snedrekrytering- en tidigare var kraftigare för flickor - något som stöds av vissa andra analyser - men att den under de senaste decennierna varit densamma för flickor och pojkar. Den sociala utjämningen har för båda könen främst skett på lägre utbildningsnivåer t.ex. i övergången från obligato- risk utbildning till någon vidare teoretisk där snedrekryteringen tidi— gare var som kraftigast. Resultaten tyder på att utjämningen skett under stora delar av 1900—talet, men urvalsstorlekarna har inte medgivit några mer precisa skattningar av tidpunkten för denna.

56 Se Johansson, S. (1970); Erikson och Åberg (1984); samt Fritzell och Lund— berg (1993). Bruttourvalet är ca 6 000 individer mellan 15-75 år (18-75 år 1991). 67 Vogel m.fl. (1987). Bruttourvalen för ULF-undersökningarna var 1976-79 ca 11 000 individer med hushållsansats, därefter ungefär hälften så många med in- dividansats. Det kan noteras att det också genomfördes ULF-undersökningar år 1974 och 1975, vilka dock ej kan användas för våra syften. 63 Jonsson (1988, Kap. 2) analyserar LNU—data. En analys av fyra ULF -omgång- ar presenteras i Jonsson (1992; 1993d).

3.2 Den sociala snedrekryteringens orsaker69 SOU 1993: 85 Kapitel 3

När vi studerar vad snedrekryteringens kritiker skriver före och strax ef- ter sekelskiftet finner vi även om analysen inte är särskilt avancerad - en klart uttryckt orsak till missförhållandet: ekonomisk ojämlikhet. Folk- skolan var en 'fattigskola* och läroverken var för de rika. Ändå var läro- verken i stort sett kostnadsfria och speciellt hemmansägare och mer väl— beställda arbetare med få barn torde ha haft möjlighet att låta någon av sina söner gå i läroverk (vilket ju också visas av den samtida statistiken, se ovan). En sammanställning från sekelskiftet visar att kostnaden för lä- roverkets nio klasser i form av terminsavgifter (en ringa afgift') och böcker i genomsnitt utgjorde drygt 4 procent av årsinkomsten för en ar- betare eller jordbrukare. Därtill kom för jordbrukarbarn och många ar— betarbarn utgifter för kost och logi, samt vilket troligen var en stor post - uteblivna inkomster för arbetarfamiljer respektive förlust av ar- betskraft för jordbrukare.70

Att föräldrarnas ekonomiska ställning, de modesta utbildningskostna— derna till trots, var viktig för barnens utbildningsmöjligheter demonstre- ras i en studie från år 1920 gjord på uppdrag av 1927 års skolsakkunni- ga i anledning av förslag om studieunderstöd vid allmänna läroverk. Från denna studie kan Tabell 3:7 härledas:71

Inte mindre än 72 procent av alla läroverkselever rekryterades alltså från de drygt tio procent av familjerna med de högsta inkomsterna, en— ligt (den rätt grova) skattningen i Tabell 3z7. Nästan var fjärde son till höginkomsttagare gick vidare till läroverk, medan bara lite drygt 1 pro- cent av barnen till övriga nio tiondelar av de anställda gjorde det.

Tabell 3:7 Skattad andel lärjungar i allmänna läroverk ht 1920 efter faderns inkomst- grupp. Enbart män.

Inkomstgrupp Låg Medel Hög Totalt Andel av inkomsttagare 54.5 34.1 11.2 1000 Andel lärjungar vid läroverk 15.3 12.7 72.0 100.0 Övergångsfrekvens, läroverk 1.1 1.4 24.1 3.8

69 I följande avsnitt behandlas enbart svenska studier, med sporadiska referen- ser till internationell forskning. En fullständig genomgång av den internatio- nella litteraturen rymdes inte inom utredningens tidsram. En sammanfattning av sådan forskning ges dock i en av utredningens specialrapporter (Erikson och Jonsson 1993b). 70 Örström (1900).

71 Undersökningen, utförd av byråchef Edv. Göransson, skattar andelen lär- jungar från olika inkomstskikt från uppgifter om nedsättning av terminsavgift i utbildningsstatistiken. Fädernas inkomster skattas utifrån 1920 års folkräkning (uppgifter för män, 35-65 år gamla). Tabellen är extraherad från Bilaga 2a (se även sid. 22-23) i SOU 1929:6.

En liknande, grov, skattning finns också för år 1930. Den stöder slut- satsen om ett starkt samband mellan föräldrarnas inkomst och barnens utbildningsmöjligheter. Möjligen hade de fortfarande år 1930 stora för- delarna för barn från höginkomsttagargrupperna ändå minskat under 1920-talet.72

I riksdagens skrivelse angående 1927 års skolreform heter det att vissa starkt framträdande brister i skolsystemet består i att:

”I. Det nuvarande skolsystemet ställer faktiskt de barn, som utgå från ekonomiskt svagare hem, i en mindre gynnsam ställning med avseende på möjligheten att erhålla högre undervisning än de mer burgna hemmens barn

3. Det nuvarande skolsystemet är organiserat med särskild hänsyn till städernas och de större samhällenas förhållanden men missgyn- nar i hög grad landsbygdens befolkning. "73

Denna tolkning, där uppväxthemmets ekonomiska situation och geo- grafiska belägenhet (speciellt tätortsgrad) framhålls, är grunden för 1940 års skolutrednings betydligt mer elaborerade bild av mekanismerna bak- om snedrekryteringen. Man börjar med att diskutera problemet i städer- na. Där tar man avstånd från en enkel tolkning i ekonomiska termer och för som ett komplement in familjetradition och föräldraambitioner." Bland annat hänvisar man till:

”... ekonomiskt välsituerade hantverkare och lantbrukare, som på grund av tradition och läggning icke haft en tanke på att skicka bar- nen till högre skolor. Vad som för snörmakare Lekholm ter sig som en originell idé är för en fattig prålitänka i samma stad en självklar plikt mot barnen. ”75

Därutöver menar man att lokala eller regionala traditioner och orien- teringar mot olika näringsgrenar påverkar rekryteringen till högre stu- dier. (Domkyrkostäderna Strängnäs och Skara kontrasteras här mot ar-

72 Tabellen visas av Alva Myrdal (1944, sid. 422) och är sammansatt av in- komstuppgifter för fäder över 40 år från folkräkningen år 1930 (publicerade av Erland v. Hofsten) och av utbildningsstatistik presenterad av Wicksell och Lars- son i SOU 1936:34. Vi vill understryka den stora osäkerhet som vidläder jämfö— relsen (vi saknar tillräcklig information om tillvägagångssätten samt om basta- len för att kunna bedöma reliabiliteten i Skattningarna); den betraktades också av samtida forskare som ”mera demagogi än vetenskap' (Quensel 1948, sid. 285). Försöker vi ändå skapa en låg-, en medel— och en höginkomstgrupp av ungefär liknande proportioner som i Tabell 7 ovan, blir resultaten dessa: ca 18% av stu- denterna kommer från låginkomstgruppen (ca 67% av alla fäder med känd in- komst), ca 19% kommer från medelinkomstgruppen (22%) och ca 62% rekry- teras från höginkomstkategorin (som utgör ca 11%). Den senare kategorin är helt jämförbar som proportion av samtliga inkomsttagare och minskade repre- sentationen bland studenterna från 72% till 62%. Även med hjälp av en grov analys som denna kan man således klart påvisa ett samband mellan föräldrars inkomst och barnens utbildning, och att detta samband existerade såväl år 1920 som år 1930.

73 Citerat i SOU 1944:20, sid. 95-96. 74 SOU 1944:20, sid. 96-97.

75 SOU 1944:20, sid. 97. (Romanen 'Snörmakare Lekholm får en idé', skriven av Gustaf Hellström, beskriver hur en enkel snörmakare får en förflugen idé och bestämmer sig för att sätta sin yngre bror i lärdomsskola.)

SOU 1993: 85 Kapitel 3

betarstäderna Norrköping och Eskilstuna.)76 SOU 1993: 85

Intressant nog finner man också i 1940 års Skolutredning ett resone- Kapitel 3 mang om det som i senare sociologisk litteratur kommit att kallas 'kul- turella” orsaker (mer om detta nedan). Utredningen hänvisar till att barn från ”bokligt mindre bildade hem” behöver samhällets stöd även före skolåldern bland annat för att ”... bortarbeta hämningar av olika slag, skärpa deras iakttagelseförmåga, vidga deras föreställningskrets, rikta de- ras ordförråd ...” Vidare föreslås under skoltiden ökade möjligheter till läxläsning och annat hemarbete under lärares ledning i lokaler med bibliotek, allt för att kompensera barn från trångbodda och bokfattiga hem.77

När det gäller landsbygdens barn noterar Skolutredningen de långa restiderna samt kostnaderna för inackordering och avvarande av arbets— kraft för vissa jordbrukare — de ekonomiska problemen ses som de vikti- gaste. Förslagen till åtgärder är att förändra skolorganisationen och spri- da högre utbildning geografiskt, samt att utöka stipendieverksamheten.

Även 1946 års studentsociala utredning menar att de ekonomiska och geografiska hindren är de viktigaste.78 Det är också reformer av detta slag som, förutom de organisatoriska, är de mer handfasta under 1940- och 1950-talet: införandet av barnbidrag, inrättandet av statsstipendier för läroverk, ökad geografisk spridning av sekundär utbildning, fria lä- romedel och Skolmåltider m.m. Men studentsociala utredningen - lik- som 1940 års Skolutredning - för ett resonemang också om andra fakto- rer.79 Framför allt noterar man att 'föräldrarnas attityd gentemot läro- verken” är viktig och att det förutom de ekonomiskt välsituerade är ”akademiska yrkesutövare och folkskollärare' som har en positiv attityd till högre utbildning.80 Utbildningstradition och föräldrarnas sociala am- bitioner kompletterar sålunda de ekonomiska villkoren. Därutöver pe- kar utredningen på en annan mekanism bakom den sociala snedrekryte- ringen, nämligen kännedomen om högre utbildning och ”lärda yrken'. Barn utan studietradition eller ekonomisk uppbackning, förmodar man, kommer trots begåvning att visa 'allmän osäkerhet inför nya yrkesmiljö-

76 Här verkar det som man inte riktigt inser att skillnaderna mellan Skara och Norrköping kan vara en aggregerad effekt av individuella skillnader som beror på de tidigare nämnda orsakerna (det finns helt enkelt fler barn med högutbild- ade föräldrar i domkyrkostäderna). Samtidigt tyder skrivningen på att man fak- tiskt därutöver hävdar att det finns en omgivningseffekt, dvs. att en allmän ut- bildningstradition i ett samhälle även 'drar med sig, barn vars föräldrar inte själva har sådan tradition. 77 SOU 1944:20, sid. 101-102. 78 För den kanske starkaste argumenteringen för att bryta de ekonomiska skrankorna som fördes under 1940-talet, se Asbrink (1942).

79 Genomgången nedan baserar sig på SOU 1948:42, Kap. 2. 80 Här hänvisar man till Boalt (1942). Det kan noteras att Boalt inte visar atti- tydernas betydelse empiriskt utan snarare för ett teoretiskt resonemang kring detta. Det är ändå begripligt att hans, kanske något naiva, reformoptimism föll skolkommissionen i smaken: "Vill samhället verkligen taga vara på studiebe- gåvningarna i alla samhällsklasser, måste det i första hand bringa alla sam- hällsklasser att förstå skolutbildningens betydelse för yrkeslivet. När alla grup- per fått en rationell inställning till skolorna, så komma de snabbt att genomföra reformer, som ge samma goda utbildningsmöjligheter åt alla samhällsklasser” (Boalt 1942, sid. 83).

er' och tveka inför 'relativt okända akademiska yrkesbanof, medan stu- SOU 1993: 85 denter från högre socialgrupper är förtrogna med dessa redan från sin Kapitel 3 hemmiljö.

Resonemangen i 1940-talets utredningar framstår som insiktsfulla, men de är ändå hypotetiska. Vid den tiden hade föga intresse riktats mot empiriska studier av orsakerna till den sociala snedrekryteringen. Detta berodde säkert delvis på att missförhållandet fram till och med 1930—talet så självklart tillskrevs ekonomiska faktorer och geografiskt avstånd, dvs. man uppfattade inte den sociala snedrekryteringen som ett socialt fenomen, något som måste förklaras. Delvis berodde avsaknaden av undersökningsresultat på att den officiella utbildningsstatistiken var mager. Det fanns alltså resultat från år 1920 som påvisade ett samband mellan föräldrarnas inkomst och barnens utbildningskarriär (se Tabell 3:7)31 men det fanns inte några säkra indikationer på att, givet social- grupp, landsbygdens barn var förfördelade.82 I övrigt existerade i stort sett ingen statistik alls förutom om den sociala sammansättningen i hög- re skolor. Det fanns således inga egentliga belägg för att ekonomiska och geografiska faktorer verkligen var de viktigaste; samtidigt var resone- mangen om betydelsen av föräldrarnas attityder och utbildningstradition bara obevisade antaganden. När vi nu skall gå igenom svenska studier över orsaker till den sociala snedrekryteringen är urvalsundersökningar, oftast utförda inom forskarsamhället, vår dominerande källa.

3.2.1 Gunnar Boalts pionjärstudie

Den första genomtänkta studien av orsakerna till den sociala snedrekry- teringen gjordes av Gunnar Boalt i hans doktorsavhandling 'Skolutbild- ning och skolresultat för barn ur olika samhällsgrupper i Stockholm” år 1947. Han startade undersökningen med den kohort som år 1936 läm- nade folkskolans fjärde klass, där fortfarande nästan alla barn i den ål- dern kunde återfinnas (därefter övergick en del ju till läroverk och flickskolor). För dessa sökte han via tillgängliga matriklar och register dels uppgifter om barnens fortsatta utbildningskarriär och intelligens- kvot, dels uppgifter om föräldrarnas karakteristika. Boalts resonemang var att förutom socialgrupp borde föräldrarnas inkomst, sociala och ekonomiska ställning utöver yrke, utbildning samt attityder till utbild- ning ingå i en analys av den sociala snedrekryteringen. Undersökningen kom att innehålla uppgifter om föräldrarnas socialgrupp, inkomst, hyra samt upplysningar från socialregistret (om t.ex. understöd, mellanhavan- den med myndigheter och arbetslöshet).

Boalt sökte svar på den teoretiskt fundamentala frågan om vilken bak- grundsfaktor som var viktigast för barnens utbildningsframgång. Dessut- om såg han det centrala i att studera både betyg och övergång till vidare

81 Jämför också sammanställningen av Wicksell och Larssons undersökning (SOU 1936:34) 1 SOU 1948:42 (Tab. 19, sid. 63). 82 Däremot fanns statistik som visade sambandet mellan avstånd till läroverks- ort och övergångsfrekvens (t.ex. Wahlund 1942; SOU 1944:21, sid. 89-93, SOU 194422).

studier.83 Vi kan ju vara helt säkra på att barn till föräldrar med hög in- SOU 1993: 85 komst, tillhörande socialgrupp I och utan anteckningar i socialregistret Kapitel 3 går långt i skolan - men vad beror det på? Är det socialgruppstillhörig— heten som påverkar betygssumman och den som sedan bestämmer över- gången till högre studier eller är den viktigaste komponenten kanske in- komstens betydelse för beslutet att läsa vidare, oavsett betyg? Boalt kun- de analysera detta genom att utnyttja den statistiska tekniken med ”kon- stanthållning”, dvs. han sökte ”renodla” effekter av en bakgrundsfaktor när man jämförde individer för vilka övriga faktorer var desamma.84

Boalt visar först att det finns ett samband mellan social bakgrund, för- äldrarnas inkomst och andra sociala förhållanden å ena sidan och barn- ens betyg å den andra.85 Man kan förstå detta mot bakgrund av de me- kanismer som vi redogjort för ovan, t.ex. det faktum att ””trångboddhe- ten kan göra det omöjligt att bereda en avskild och ostörd plats för läx- läsning och annat hemarbete” och att föräldrarna har olika möjligheter att ge stöd i form av böcker och uppslagsverk eller egna kunskaper.86 I analysen av de ”renodlade” effekterna visar det sig att socialgrupp och fö- rekomst i socialregister (fr.a. hjälp från fattigvårds— eller barnavårds— nämnd, samt ”fadern begått fylleriförseelse eller straffad”) är de viktigaste faktorerna bakom individers betygsskillnader i elvaårsåldern. I den eko- nomiska dimensionen är det således inte inkomsten utan snarare ”fattig- strecket' som påverkar barnens betyg.

Betygen är sedan viktiga för om barnen går vidare till läroverk, men intressant nog är den sociala bakgrunden ännu något viktigare.87 Även när barn med samma betyg jämförs är det alltså en kraftig social skill- nad i benägenheten — eller kanske möjligheten att gå vidare till högre skolformer. ”Förekomst i socialregister” har också här betydelse när vi jämför barn med samma betyg, från samma sociala bakgrund och vars föräldrar har samma inkomst. Totalt sett är ””.... den sammanlagda effek- ten av de sociala faktorerna säkerligen avsevärt starkare än folkskolebe-

83 Undersökningens uppläggning och analysstrategi torde varit unik för sin tid och även i ett internationellt perspektiv helt nydanande. (Vi kan förstå ett sam- tida omdöme av Husén (1948, sid. 53) att "sammanfattningsvis må om Boalts undersökningar sägas, att de utgör synnerligen värdefulla bidrag till svensk pe- dagogisk och sociologisk forskning. Boalt har arbetat med ett stort och repre- sentativt material. Bearbetningen av detta material har inneburit en synnerli- gen imponerande forskningsadministrativ prestation, som bara den intitierade kan fatta vidden av.”) Hade Boalt kunnat få uppgifter på föräldrarnas utbild- ning (som han ville) skulle studien varit mycket nära den idealtyp som Boudon beskrev tjugofem år senare och som sedan dess kommit att betraktas som vägle- dande i den internationella forskningen (Boudon 1973). 84 Metodiken var då knappast alls använd inom svensk sambällsvetenskaplig forskning och heller nog inte oproblematisk. Professorn i statistik i Lund, C-E Quensel, kritiserade användandet av de tetrakoriska korrelationskoechienterna och hävdade att kategori-indelningarna av de oberoende variablerna starkt kun- de påverka skattningen av partialkorrelationerna (Quensel 1948). Den övergri— pande bilden som redovisas i avhandlingen är med våra ögon - och med nyare empiriska resultat i minnet (se avsnitt 7.2.2) emellertid trovärdig. 85 Boalt (1947, Tab. 3, sid. 62). % SOU 1944:20, sid. 103.

37 Boalt (1947, sid. 65-67). 109

tygets på urvalet till högre skolformer från folkskolans fjärde klass/”88 Det existerar *en social handikap” i Boalts terminologi; här påvisas för första gången att snedrekryteringen inte är det enkla resultatet av skill- nader i begåvning och talang mellan samhällsklasserna.39 Hur den ver- kar framgår av Tabell 3:8.90

Arbetarbarn som gick över till högre skolformer var ”positivt selekte- rade”, dvs. hade i genomsnitt högre folkskolebetyg än sina realskolekam- rater. Trots detta halkade de efter under skoltidens gång (det finns ett svagt samband för betyg på mellanstadiet som visar att högre socialgrup- per hade något högre betyg) och vissa hoppade av. Vid nästa viktiga övergång - till gymnasium drabbades de återigen av sitt ”sociala handi- kap”. Övergången från realskola till gymnasium tycks dock betydligt mer avhängig betyg än social bakgrund jämfört med övergången från folk— till realskola (syns ej i tabellen).91 Detta är inte särskilt konstigt ef- tersom en stor sållning då redan ägt rum, och de kvarvarande från miss— gynnade socialgrupper alltså är betydligt mer lika i begåvning, studie- intresse, föräldraekonomi etc. - sina realskolekamrater från mer privile- gierade skikt. Samtidigt som den sociala selektionen alltså är kraftigare i tidiga övergångar, verkar föräldrarnas inkomst bli relativt något mer be— tydelsefull för övergången till gymnasium.92 Som framgår av Tabell 3:8 fortfor sedan den sociala bakgrunden att influera gymnasieprestationer— na även för den hårt gallrade återstoden av studenterna.

Man skulle på basis av Boalts resultat kunna spekulera om de meka- nismer som låg bakom den sociala snedrekryteringen i det svenska pa- rallellskolesystemet under 1940—talet: Den första sållningen hade i rela- tivt hög utsträckning ”kulturella” förtecken samt skilde ur de fattigas barn — vilka i genomsnitt också fått en klen start på skolkarriären, mätt med folkskolebetygen. Senare under skoltiden var både utbildningstra- dition m.m. och ekonomiska faktorer viktiga för övergång till högre stu- dier, men de senare spelade då en relativt sett något större roll.

88 Boalt (1947, sid. 66). 39 Husén visar några år senare, i sin uppföljning av Siver Hallgrens Malmö- studie (pojkar födda omkring 1928). resultat som stöder Boalts. Husén finner att även när man jämför elever med ungefär samma intelligensnivå respektive lärarbedömning (dock grova indelningar) är den sociala skillnaden i andelen som erhåller högre utbildning mycket stor (Husén 1950, Fig. 6—7). % Boalt (1947, sid. 140). 91 Boalt (1947, Tab. 32, sid. 98—100). 92 Tyvärr hade inte Boalt tillgång till uppgifter om inskrivning vid universitet. En studie av 1943 års lundastudenter det är så nära Boalts kohort man kan begära — visar att när man jämför studenter på (approximativt) samma betygs— nivå, finns det ett samband mellan social bakgrund och övergång till högsko- lor/universitet (Israelsson och Quensel 1958, Tab. 31, sid. 53).

SOU 1993: 85 Kapitel 3

Tabell 328 SOU 19932 85 Den sociala snedrekryteringens orsaker i Stockholm för män och kvinnor födda Ka ite l 3 omkring 1925. Samband' mellan bakgrundsfaktorer (socialgrupp, inkomst och P förekomst i socialregister) och betyg respektive övergångar till högre utbild- ning (dår betygen i närmast Föregående stadiet hållts konstant).

”___—___—

Bakgrundsfaktor

Soc.gr. Inkomst Reg. Betygsumma i åk 4 0.32 0.25 0.35 Overgång till högre skolform 0.57 0.43 0.51 Utgallring på mellanstadiet 0.17 0.28 — Betyg på mellanstadiet 0.09 0.06 Overgång till gymnasium 0.47 0.45 — Utgallring i gymnasiet 0.15 0.07 Betyg, muntlig studentexamen 0.12 0.07 —

' Sambanden i första raden avser korrelationer mellan var och en av bak- grundsfaktorerna och betyg. Sambanden i de därefter följande raderna avser partialkorrelationer mellan var och en av bakgrundsfaktorerna och över- gång/utgallring kontrollerat för betyg i föregående stadium. Det är alltså inte partialkorrelationer i modeller där samtliga bakgrundsfaktorer ingår. ___________________—————————-—-

Under skolgången försämrades också arbetarbarnens relativa skolpres- tationer. Här kan vi förmoda att orsakerna låg i det föräldrastöd som eleverna fick under skoltiden, både i form av läxhjälp m.m. och i form av vidare utbildningsaspirationer som gör studieresultaten viktiga. Ame- rikanska forskare hade emellertid under 1940-talet pekat på en helt an- nan syn på problemet, nämligen att den sociala snedrekryteringen till stor del beror på skolan och lärarna. I skolans roll som institution ligger att överföra medelklassens kultur och detta görs bland annat av lärarna genom att belöna dem som ansluter sig till denna och söka sortera ut de som är dåligt ”anpassade”. Grunderna för diskrimineringen kan vara so- cialt beteende (klädsel, uttal, uppförande), hudfärg, eller föräldrarnas ekonomiska och sociala ställning.93 Boalt citerar dessa slutsatser instäm— mande och hävdar därmed något som de offentliga utredningarna inte alls berört: att även i den svenska skolan behandlades lika begåvade barn från olika social bakgrund olika.

3.2.2 Utbildningstraditionens betydelse

Vi har refererat Boalts klassiska studie utförligt därför att den fortfaran— de är en av de få som analyserar flera olika orsaker bakom den sociala snedrekryteringen och söker fastställa den relativa betydelsen av dessa faktorer. Samtidigt behandlas den sociala snedrekryteringen som ett dy- namiskt förlopp, där orsakerna till tidig sållning inte behöver vara de- samma som högre upp i utbildningssystemet.

Senare studier kom delvis att komplettera Boalts bild genom att föra in andra bakgrundsfaktorer i analysen. Den viktigaste av dessa är utan tvivel föräldrarnas utbildning. Denna kan verka dels genom den tidiga socialisationen, så att föräldrarna överför till barnet sådana egenskaper

93 Warner, Havighurst och Loeb (1944, speciellt sid. 49-57 och sid. 107-109). 1 1 1

som är viktiga för studieframgång, t.ex. förmåga till abstrakt tänkande och vana vid ”skolsituationen”. Dels kan den verka under skoltiden då föräldrar med längre utbildning bättre kan hjälpa sina barn med skolar- betet. Ännu viktigare är kanske att dessa föräldrar överför en positiv at- tityd till värdet av högre utbildning och kunskaper om vad en sådan in— nebär. Redan de tidigaste undersökningarna av den sociala snedrekryte- ringen i Sverige kunde ge indirekta belägg för betydelsen av sådana or- saksfaktorer en av de grupper vars barn i extremt hög utsträckning gick vidare till högre utbildning var nämligen folkskollärarnas söner.

Det finns få tidiga studier som direkt analyserar betydelsen av föräld- rarnas utbildning för barnens skolkarriärer. Genom enkätundersökning fick Moberg för 1930 års studenter information om fadern hade student- examen och han kunde via vissa antaganden skatta andelen som själva tog studenten bland sönerna till dessa fäder till närmare 70 procent.94 Med tanke på att den totala studentfrekvensen år 1929/30 bland män ba- ra var 3.5 procent tyder detta på ett mycket starkt samband mellan fa— derns utbildning och sonens,95 vilket är helt i linje med antagandena i 1940 års skolutredning.96 Detta är nu inte så överraskande eftersom det finns ett rätt starkt samband mellan (föräldrarnas) socialgrupp och ut- bildning — i vissa, framför allt äldre socialgruppsklassificeringar blanda- des dessa t.o.m. ihop. Därför är det ett extra viktigt resultat att föräldrar- nas utbildning och socialgrupp har av varandra oberoende effekter på barnens övergång till gymnasium. Detta kunde visas - dock med rätt grova mått — i Härnqvist och Grahms studie av ”vägen genom gymnasiet” för 1960 års gymnasieutredning,97 samt av Lena Johansson på basis av analyser av 1968 års levnadsnivåundersökning.98

Resultatet att både föräldrarnas socialgrupp och utbildning har bety- delse för barnens utbildning är intressant eftersom det stöder antagandet att förmedlingen av den sociala bakgrunden är flerdimensionell. En principiellt central fråga är vilken dimension som är viktigast. Jan 0. Jonsson studerar detta på basis av levnadsnivåundersökningarna 1968, 1974 och 1981 och testar också om den relativa betydelsen av föräldrars sociala klasstillhörighet förändrats över tid.99 En vanlig hypotes är att ekonomiska faktorer (troligen mer kopplade till social klass) tidigare var dominerande orsak till den sociala snedrekryteringen, men att den—

94 Moberg (1951, sid. 57-59). Jfr också sambandet mellan faderns akademiska utbildning och -inriktning och sönernas universitetsutbildning och fakultetsval, redovisade i SOU 1949z48, Tab. 38 (Moberg och Quensel 1949). 95 Se t.ex. Moberg (1951, Tab. 18). Moberg noterade också ett samband mellan studentfrekvensen bland studenternas fäder och syskon (Moberg 1951, Tab. 46). 96 Av andra studier kan nämnas Härnqvist (1958, sid. 58) — där faderns utbild- ning dock infereras från yrkestitlar samt Svensson (1971). 97 Härnqvist och Grahm (1963, sid. 93-99, speciellt tabellen längst ned på sid. 98). 98 Johansson, L. (1971, sid. 100-104, speciellt Tab. 7.63-7.65). Ingemar Fägerlind (1975, Tab. 7.1) finner i en analys av Hallgrens Malmö-material (pojkar födda ca 1928) att både faders utbildning och faders socioekonomiska status har av varandra oberoende effekter för utbildningsår och -nivå, men uppgifterna om faders utbildning är tyvärr indirekta och skattade utifrån yrkesuppgifter. 99 Jonsson (1987; 1988, Kap. 2).

SOU 1993: 85 Kapitel 3

na alltmer kommit att grundas i mer subtila kulturella olikheter (troli- SOU 1993: 85 gen mer knutna till utbildningstradition). Slutsatserna av analyserna är Kapitel 3 att social klass och utbildningstradition är av ungefär samma vikt - båda är betydelsefulla och har av varandra oberoende effekter på barnens ut- bildning. Det verkar dock inte skett någon större förändring av deras re— lativa styrka över tid. Detta talar för att den typiska förklaringen från seklets början av snedrekryteringen som en rent ekonomisk fråga sanno— likt är otillräcklig. "'

3.2.3 Ekonomiska faktorer

Hur mycket betyder då ekonomiska faktorer för rekryteringen till högre studier? Boalts resultat tydde på att faderns inkomst inte hade någon självständig effekt för barnens utbildning, kontrollerat för socialgrupp och förekomst i socialregister. Därav kan man naturligtvis inte dra slut- satsen att ekonomin saknade betydelse för barnens utbildningschanser — fr.a. torde den ekonomiska situationen i uppväxthemmet ha fångats av uppgifter om arbetslöshetsunderstöd och registrering hos fattigvårds- nämnden m.m. (Man kan notera att närmare hälften av barnen hade föräldrar som var registrerade i socialregistret.) Dessutom var inkomst— uppgifter lika lite då som nu en bra indikator på ekonomisk ställning för jordbrukare och egna företagare.100

Tolkningen att föräldrarnas inkomst och ekonomiska ställning har viss betydelse för barnens utbildning även när social bakgrund och ut- bildningstradition hålls konstant får stöd i det fåtal andra svenska stu- dier som 'orts.101 En annat, mer indirekt, mått på ekonomiska resurser i uppväxthemmet är antalet syskon. Moberg drar slutsatsen att stu- dentfrekvensen i socialgrupp III speciellt, men också i socialgrupp II, minskar med större syskonskaror.102 Husén finner att ett barnantal på tre eller fler har en negativ effekt för barn som har en begåvning som ligger under genomsnittet.103 Senare studier verifierar att utbildnings- chanserna minskar med antalet syskon, även när vi jämför familjer i samma sociala grupper och med jämförbar utbildning.104 Denna faktor kan dock inte längre förklara särskilt mycket av den sociala snedrekry- teringen — större barnaskaror verkar vara till förfång för utbildnings— chanserna inom alla samhällsklasser och åtminstone sedan andra världs- kriget skiljer sig inte födelsetalen särskilt mycket mellan dessa.

100 Se de samtida kommentarerna på denna punkt av Quensel (1948) och Hu- sén (1950, sid. 35).

101 Se Bulcock, Fägerlind och Emanuelsson (1974, Tab. 5) och Jonsson (1992). I den förra studien, baserad på Malmö-materialet, har familjeinkomsten en rätt svag effekt, kontrollerat för faders utbildning och socialgrupp, samt antal sys- kon. I den senare, gjord på Ievnadsnivåundersökningarna 1968, 1974 och 1981, har uppgivna 'ekonomiska problem i uppväxtfamiljen” en svag effekt, kontrol- lerat för den dominerande av föräldrarnas sociala klass, den högsta av föräldrar- nas utbildning, samt antal syskon. 102 Moberg (1951, sid. 107-108). 103 I—Iusén (1950, sid. 180-82).

104 Fägerlind (1975); Jonsson (1992). 113

Tyvärr vet vi inte mycket om på vilket sätt ekonomiska hemförhållat- SOU 1993: 85 den påverkar utbildningsframgång och -val. En rimlig hypotes är att en Kapitel 3 ekonomisk trygghet gör att riskerna med att i varje valsituation välja det lite mer vågade alternativet är ganska små. Om man inte kan förlita sig till föräldrarnas stöd vid en eventuellt misslyckad utbildningskarriär tcr- de valet av teoretiska gymnasielinjer framstå som riskfyllt — dessa linjer kräver ofta vidareutbildning. Istället väljer man kanske en praktisk linje där det är lättare att försörja sig på sin utbildning omedelbart efter exa- men och kanske även bidraga till försörjningen i föräldrahemmet. Men de ekonomiska resurserna kan också ha en påtaglig prägel. I analyserna av 1968 års universitetsutredning (U68) visas t.ex. att elever från social- grupp 1 har försteg när det gäller att ha eget rum i hemmet, att kunna få extralektioner samt att kunna göra utlandsresor (för att träna språk fr.a.) deras kamrater från socialgrupp III arbetar istället betydligt ofta- re under ferierna.105 Därutöver kan barn från socialgrupp I troligtvis i större utsträckning få direkt ekonomiskt stöd hemifrån när de studerar vid universitet och högskolor. (En utförligare diskussion om social bak- grund och finansiering av högre studier som bygger på utredningens delrapport SOU 1992:122, författad av Allan Svensson och Sven—Eric Reuterberg, återfinns i avsnitt 7.5.1.)

3.2.4 Skillnaden mellan stad och landsbygd

En orsak till ojämlikhet i tillgängligheten av högre utbildning, som när- mast kan beskrivas som klassisk i diskussionen, är geografiska faktorer, främst avståndet till läroverk. Som nämnts ovan, har också ett antal tidi- gare studier visat att landsbygdsbefolkningen verkligen varit påtagligt missgynnade när det gäller att gå vidare till sekundär och tertiär utbild- ning.")6 Den officiella utbildningsstatistiken kunde dock inte relatera detta faktum till social tillhörighet, och de tidiga urvalsstudierna byggde på lokala urval (Boalt—Stockholm och Hallgren—Malmö) där nästan alla hade samma uppväxtort.

Härnqvists studie över begåvningsreserven (pojkar, födda 1934) är den första där både social bakgrund och ortstyp ingår. Härnqvist kunde där visa att tillgången till realskola, gymnasium, respektive universitet på uppväxtorten hade ett positivt samband med övergången till dessa ut- bildningsnivåer för samtliga tre socialgrupper han urskiljer.107 Detta är ett viktigt resultat eftersom det visar en skillnad i övergång till högre studier mellan ortstyper, en skillnad som alltså inte är hänförbar till det faktum att socialgrupp I tenderar att bo i större städer medan social- grupp 11 och 111 oftare kommer från mindre samhällen och ren lands- bygd. Dessa resultat gäller alltså för män födda år 1934 och man kan förmoda att utvecklingen sedan 1940—talet med en kraftig utbyggnad

105 Svenningsson (1971) i SOU 1971:61, Tab. 62.

106 Förutom studier refererade ovan har flera specialstudier genomförts, bl.a. SOU 1944:22 och Neymark (1961). 107 Härnqvist (1958, Tab. 13). 114

av gymnasieir och högskolor, ökad urbanisering, samt med bättre kom- SOU 1993: 85 munikationezr, inackorderingsbidrag m.m. — .ort uppväxtorten mindre Kapitel 3 betydelsefull..108 Så tycks också vara fallet. Enligt Jonssons analyser av levnadsnivånnaterialet och ULF—data minskar betydelsen av uppväxtor- tens tätortsgirad för övergången till sekundär utbildning, för att bli obe- tydlig för dem födda på 1950—talet och senare.109 En centrall fråga för denna utredning är betydelsen av ortstyp/avstånd till högre utbildning som orsak till den sociala snedrekryteringen. Vi kan faktiskt misstänka att en geografisk faktor kan spela in, eftersom de traditionellt sett kraftigt missgynnade kategorierna jordbrukare, torpare och lantarbeztare alla har haft långa avstånd och kostsamma inackorde— ringar att övervinna för att sända sina barn till läroverk. Därtill kom- mer att de sbora fördelar stadsbefolkningen haft i tillgänglighet på högre läroanstalter främst gynnat socialgrupp I som ju är överrepresenterad i större städer- De enda två analyser vi kunnat finna visar dock att den so- ciala snedrekryteringen bara till en liten grad kan återföras på geografi- ska faktorer. Kanske kan en femtedel eller en sjättedel av jordbrukar— barnens ofördelaktiga utbildningschanser bero på att de i allmänhet bor långt ifrån högre skolor.110

3.2.5 Föräldrarnas aspirationer och engagemang i barnens utbildning

Studier av orsaker till social snedrekrytering kom under 1960—talet allt- mer att fokusera på socialpsykologiska mekanismer. Denna inriktning blev snabbt dominerande på den internationella arenan (fr.a. i U.S.A.),111 men kom aldrig att slå igenom i Sverige trots de antaganden som skolutredningarna på 1940—talet framförde om ”föräldra— attitydernas' roll. I en rik flora av internationella studier inte utan me- todologiska problem — uppmärksammades främst betydelsen av olika andra personers inflytande över utbildningsvalen, däribland uppmunt— ran från föräldrar och lärare, samt kamraters val.

De analyser som är gjorda på svenska material är oftast ganska rudi- mentära. Flara studier visar att det föreligger ett samband mellan social tillhörighet och utbildningsaspirationer m.m. Den första studien av det- ta slag gjordes på uppdrag av 1957 års skolberedning och visar att för- äldrar i socialgrupp I och föräldrar med hög utbildning oftare vill att deras barn skall inrikta sig på teoretiska studier och i mindre utsträck— ning på en utbildning för ett praktiskt yrke, samt i hög grad anser att

108 Jfr Murray (1988, avsnitt 8.3), som bl.a. visar att antalet gymnasieorter öka— de dramatiskt mellan 1946/47 till 1962/63, från 62 till 124. 109 Jonsson (1990; 199311). 110 Jonsson (1992; 1993d).

111 Det var framför allt genombrottet för stiganalysen och den s.k. Wisconsin- modellen som dominerade forskningen om 'utbildningsförvärv' från mitten av 1960-talet och under hela 1970-talet, även om intresset för socialpsykologiska mekanismer väcktes under 1950-talet (se Erikson och Jonsson 19931) för en ge- nomgång av denna forskningsinriktning).

deras barn skulle kunna klara studentexamen.112 I en studie av real- skoleelevers valbeteende framgår att dubbelt så stor andel av barn från socialgrupp I som barn med lågutbildade föräldrar i socialgrupp III an- såg att valet att börja gymnasiet var självklart.113 Stora differenser i sam- ma riktning visas också för instämmanden i påståendena ”Mina föräld- rar vill att jag skall studera, och jag rättar mig efter deras önskningar i det fallet” och ”Mina föräldrar har råd att låta mig fortsätta i skolan”, också när elever på ungefär samma betygsnivå jämförs. Den största socialgruppsskillnaden uppvisar dock instämmandet i påståendet ”Det har alltid varit meningen att jag skall ta studentexamen'. Betydelsen av föräldrarnas krav och förväntningar framträder här ovanligt klart.114

En bakgrundsfaktor som inte direkt kan anses vara socialpsykologisk till sin karaktär, men åtminstone korrelerad till en attityddimension, är föräldrarnas engagemang i barnens skolarbete. Inte särskilt förvånande visar det sig att välutbildade föräldrar från ”högre socialgrupper” oftare går på föräldramöten m.m., oftare diskuterar barnens provresultat, samt upplever sig ha större möjligheter att påverka skolan.115

De större svenska studier som har utarbetade mått på föräldrars aspi— rationer och engagemang i barnens utbildning är de tidigare nämnda IS—materialen och den s.k. Metropolitstudien av stockholmare födda 1953116 I en analys av den förra studien visar Svensson att det finns ett samband mellan föräldrarnas utbildning och föräldrarnas attityder till högre utbildning m.m. (som de uppfattas av barnen).117 I en analys av Metropolitdata finner Martens att social bakgrund och föräldrars utbild- ning har (av varandra oberoende) effekter på framför allt moderns

112 Johannesson och Magnusson 1 SOU 1960:42, sid. 116-18.

113 Härnqvist och Grahm (1963, Tab. 33). De exakta andelarna är 82% och 72% för pojkar respektive flickor från socialgrupp 1 samt 41% och 35% för pojkar respektive flickor med lågutbildade föräldrar (ingen hade realskola eller högre) från socialgrupp III.

”4 Det kan noteras att Mählck (1980) i en studie av elever som gick ut gymna— siet år 1970 emellertid bara finner svaga samband mellan 'föräldrarnas upp- muntran” och faders socialgrupp (Tab. B6-B7) och inte några samband alls mel— lan ”ambition' (närmast en värdering av hur viktigt det är med utbildning) och social bakgrund. Måtten, speciellt på social bakgrund, är dock inte särskilt goda vilket troligen sänker korrelationerna.

115 För resultat gällande medverkan i föräldramöten och diskussion av barnens provresultat, se Johannesson och Magnusson (1960, sid. 116-18); jfr också resul- tat av Sverkman, refererade i Martens (1981, Tab. 9.1). Resultat i SOU 1971:61 visar att av barn i realskola och på gymnasiet får betydligt fler i socialgrupp I läxhjälp (Svenningsson 1971). (Detta får dock inte stöd av svaren på frågan ”Brukar Ni regelbundet förhöra Ert barn och kontrollera läxor och hemuppgif- ter?” som ställdes i Johannesson och Magnusson (1960, sid. 117) skillnaden kan vara att de senare studerar en grundskolepopulation, alternativt att deras fråga innehåller en större risk för social önskvärdhet i svaren.) För analyser av upplevd möjlighet att påverka i rollen som skolbarnsförälder, respektive faktis- ka aktiviteter för att påverka skolan, se resultat från Maktutredningen rappor- terade i Petersson, Westholm och Blomberg (1989, Kap. 6). 116 För en presentation av Metropolit—projektet, se Janson (1984). Det totala ur— valet är på över 15 000 individer, men frågor om uppväxtförhållanden och för- äldrarnas attityder till utbildning m.m. ställdes till drygt 3.600 mödrar vars barn år 1967 bodde i Stockholm. (Därutöver finns frågor om föräldrarnas atti- tyder till skolan, rapporterade av barnen, för ett större urval.) 117 Svensson (1971, App. 4, Tab. IV.1).

SOU 1993: 85 Kapitel 3

attityd till högre utbildning, samt att föräldrarnas utbildningsnivå har SOU 1993: 85 ett positivt samband med moderns och faderns engagemang i barnens Kapitel 3 utbildning (både attityderna och engagemanget mätt genom frågor till modern).118 Framför allt attityder till högre utbildning m.m. har i sin tur ett samband med skolprestationer och uppnådd utbildning.119

Tidigare svensk forskning tyder således på att den sociala snedrekryte— ringen delvis kan förklaras av föräldrarnas attityder till högre utbildning och deras uppmuntran och stöd i skolarbetet. Det finns också analyser av Metropolit—data som direkt tar upp denna fråga. De ger något olika skattningar av hur stor förmedlande roll föräldrarnas attityder m.m. spe— lar för den sociala snedrekryteringen. Vissa analyser talar för att närma- re hälften av sambandet mellan föräldrarnas socialgrupp respektive ut— bildning och resultatet på ett intelligenstest i sjätte klass förmedlas av föräldrarnas utbildningsattityder. Motsvarande andel, förmedlad av mo- derns attityder till högre utbildning, synes vara något mindre för betyg i nionde klass.120 Sambandet mellan bakgrundsvariabler och utbildnings— planer i sjätte klass verkar i en än mindre utsträckning förmedlas av moderns attityder och föräldrarnas engagemang i barnets skolgång.121

Sammanfattningsvis står det klart att sambandet mellan föräldrarnas socialgrupp respektive utbildning och barnens skolprestationer och ut- bildningsval till en inte obetydlig del kanaliseras via föräldrarnas utbild- ningsaspirationer och (i mindre grad) engagemang i barnens skolarbete. Även om vi hypotetiskt skulle kunna tänka oss att alla föräldrars aspira- tioner och engagemang vore desamma, skulle dock mycket av den socia- la snedrekryteringen bestå.

3.2.6 Etnicitet och hemspråk

Vi definierade inledningsvis social snedrekrytering som sambandet mel- lan social bakgrund förstådd som föräldrarnas socialgrupp eller sam-

118 Martens (1981, t.ex. Fig. 9.6).

”9 Svensson (1971, Kap. 9) finner detta i en analys av verbal och matematisk förmåga, där föräldrarnas attityder tycks vara viktigare för den senare. Dahlbäck (1979, Tab. 6.2) rapporterar positiva, och förhållandevis starka, korre- lationer mellan föräldrarnas attityder (uppgivna av barnet) och betyg i åk 6 samt linjeval i gymnasiet i en studie av Metropolit—materialet. Också resultaten i Härnqvist och Grahm (1963) talar indirekt för existensen av ett samband mel- lan föräldrarnas attityder och barnens utbildning. Analyser av IEA-data från Sverige ger vidare visst stöd för resultatet att attityd- och liknande bakgrunds- faktorer har (också av socioekonomiska faktorer oberoende) effekter på barnens utbildning. Löfgren och Löfqvist (1989) studerar betyg på uppsatsskrivning för barn i nionde klass, troligen är 1980, (dock med ett litet urval på knappt 400 individer) och finner samband mellan en variabel bestående av olika indikato- rer på föräldraengagemang och betyg. Det kan tilläggas att internationella stu- dier regelmässigt finner ett starkt samband mellan ”föräldrastöd” och uppnådd utbildning, men att måtten på ”föräldrastöd' då oftast är kontaminerade med uppgiften om barnens utbildning. Det enda sättet att studera frågan är genom Iongitudinella studier, där föräldrarnas attityder, uppmuntran m.m. mäts före (och oberoende av) barnens val av högre utbildning. 120 Martens (1982, App. C1 och C2, respektive Tab. 14-15). 121 Wolf-Seibel (1980, Tab. 3.16). 117

hällsklass — och uppnådd utbildning. I praktiken är naturligtvis vårt in- tresse för frågan bredare än så. Alla bakgrundsfaktorer som hämmar in- dividers utbildningskarriär är viktiga att lyfta fram, och alla som inte di- rekt berör studieförmågan omfattas av det politiska målet om ”lika ut- bildningschanser”. Därför har vi t.ex. diskuterat frågan om de geografi— ska faktorernas betydelse, även om dessa bara kan förklara en del av sambandet mellan social bakgrund och utbildning. Som vi ser det finns det åtminstone två andra faktorer i uppväxthemmet som är viktiga att beakta även om deras effekt till största delen inte tillhör vår huvudupp— gift att analysera, nämligen etnicitet (diskuterat nedan) och splittrad uppväxtfamilj (nästa avsnitt).

Frågan om etnicitet och hemspråk är också knuten till frågan om so- cial snedrekrytering genom att invandrare i hög grad har arbetaryrken och att deras barn således får en sämre start alldeles oavsett de kulturel- la barriärer de kan möta. Studiet av utbildningchanserna för andra ge- nerationens invandrare är naturligtvis viktig av sociala rättviseskäl - här, kanske mer än för andra missgynnade grupper, föreligger en risk att ”sociala handikapp” kan överföras mellan generationer. Men frågan börjar också bli central när den ”samhälleliga effektiviteten” diskuteras. Invandrargruppen är nu av en betydande storlek och om immigranter- nas barn i genomsnitt lyckas sämre i den svenska skolan växer den out- nyttjade ”begåvningsreserven”.

Forskningen om hur invandrarbakgrund påverkar livschanser har va- rit begränsad. Problemen har varit flera. Normala urvalsundersökningar räcker oftast inte till för att studera etniska minoriteter eftersom de an— talsmässigt i regel är för små för att kunna analyseras statistiskt. I studier på ett riksrepresentativt urval (levnadsnivåundersökningarna) förefaller invandrarbakgrund generellt sett inte ha någon negativ effekt på utbild- ningskarriären när man kontrollerar för ett antal andra bakgrundsvari- abler.122 I en lokal studie av invandrarbarn i Västerås och Borås verkar inte etnicitet ha någon negativ inverkan på barnens utbildningsplaner, givet föräldrarnas socialklass.123 Dessa resultat är relativt samstämmiga med internationella studier där man ofta visat att det bara återstår en svag negativ effekt av etnicitet på utbildning när man jämför personer med samma sociala bakgrund.124

Det är dock svårt att värdera dessa resultat eftersom ”invandrare” är mycket heterogen grupp med avseende på ett flertal viktiga karakteristi- ka: här finns allt från intellektuella som flytt till Sverige från Ungern och Tjeckoslovakien till fattiga bönder från Grekland och Turkiet med rudimentär skolutbildning. Språk, religionstillhörighet och övrigt kul- turarv är ofta mycket olika bland invandrarna en stor grupp kommer från Skandinavien och torde ha små språk- och anpassningsproblem,

122 Jonsson (1992). 123 Persson (1978).

124 Se bidragen i Eldering och Kloprogge (1989). Vissa resultat på lokala svens- ka data tyder på att invandrarstatus faktiskt skulle kunna ha en svag positiv be- tydelse för utbildning när man tar hänsyn till social bakgrund (Persson 1978 för Borås-urvalet; Lindblad och Mardones-Hernandez 1991). Dessa resultat bör tol- kas försiktigt då man inte kontrollerat för alla relevanta bakgrundsvariabler.

Kapitel 3

medan invandrare från Afrika och Asien möter en annorlunda värld i SOU 1993: 85 Sverige. Slutsatsen är att i brist på analyser för enskilda invandrarkate- Kapitel 3 gorier, där man tagit hänsyn till variationen i föräldrarnas utbildning och socialgrupp, vet vi mycket lite om hur etnicitet och hemspråk in- verkar på barns utbildningschanser.

3.2.7 Barn till ensamföräldrar

Precis som när det gäller etnicitet finns det ett samband mellan ensam- förälderskap och social klasstillhörighet.125 Frågan om det är en nackdel att växa upp med bara en förälder är därmed intimt förknippad med vi]- ka övriga karakteristika den gruppen har. Ökningen av andelen skils- mässor pekar på att också eventuella utbildningshinder för barn till en- samstående kan bli ett växande jämlikhetsproblem såväl som effektivi- tetsproblem (även om andelen barn som lever med bara en förälder inte ökar i samma takt som skilsmässorna eftersom många familjer ombil- das). Såväl barn till invandrare som barn till ensamstående föräldrar är också socialpolitiskt intressanta — det är relativt lätt att rikta stödåtgärder mot dessa grupper för att undanröja eventuella utbildningshinder.

För svenska förhållanden finns en begränsad tidigare forskning på området, troligen främst beroende på brist på datamaterial. Två studier har genomförts med stora datamaterial som underlag.126 De visar att barn till ensamma mödrar får något sämre resultat på såväl verbala prov som på matematikprov. De går också i mindre utsträckning över till längre gymnasielinjer även när modems/föräldrarnas utbildning hålls konstant.127 Ett problem som denna studie delar med de flesta interna- tionella är dock att man i otillräcklig grad kunnat kontrollera för karak- teristika i uppväxtfamiljen. Föräldrarnas yrke/klassposition, utbildning och ekonomiska situation bör alla tas in i den statistiska analysen efter- som vi vet att ensamma föräldrar i genomsnitt har sämre villkor i dessa avseenden, samtidigt som dessa faktorer inverkar på barnens utbild— ningsframgångar. Det finns alltså generellt sett en risk (större eller mindre beroende på vilket datamaterial som används) att man finner en effekt av att växa upp med en ensamstående mor och/eller en negativ konsekvens av skilsmässor i sig som snarare beror på selektion än på en egentlig kausal orsakskedja.

125 Så hade 1984/85 16.8% av arbetarbarnen bara en förälder medan motsvaran— de andel för medelklassbarn var 99% (SCB 1989c).

126 McNab och Murray (1985); Murray och Sandqvist (1990). 127 Den internationella forskningen tyder också på att barn till ensamma möd- rar generellt sett presterar sämre i skolan och att de når lägre utbildningsnivåer än barn med två föräldrar. Denna negativa effekt av 'absent fathers” beror till stor del på att ensamma mödrar har lägre utbildning och sämre ekonomi, men det återstår också en viss effekt när man kontrollerar för föräl- derns/föräldrarnas socioekonomiska status, utbildning, etnicitet etc. (se genom- gången i Hetherington, Camare och Featherman 1983; för senare resultat och referenser t.ex. Mulkey, Crain och Harrington 1992). Det är dock mycket pro- blematiskt att överföra resultat från andra länder till Sverige. I U.S.A. t.ex. är det ekonomiska stödet till ensamma mödrar betydligt svagare än i Sverige (jfr Erikson och Fritzell 1988).

En analys på levnadsnivåundersökningarna, där kontroller kunnat gö- ras för förälderns sociala tillhörighet och utbildning samt för ”ekonomi— ska problem under uppväxten”, stöder dock resultaten ovan. Den tyder på att de som under uppväxttiden (upp till 16 års ålder) inte bodde ihop med båda sina biologiska föräldrar i något mindre utsträckning gick över till sekundär utbildning — denna nackdel var dock helt orelaterad till social bakgrund. Studien gäller emellertid personer födda under he- la seklet och det är därför inte säkert att förhållandena gäller även i da- gens Sverige.123

3.2.8 Lärarnas och skolans ”medelklasskultur”

Vi noterade tidigare att Boalt redan på 1940—talet - refererande till ame- rikanska studier framförde antagandet att arbetarklassens barn hade svårt att klara sig i skolan därför att denna var orienterad mot en ”me- delklasskultur”. Denna förklaring till den sociala snedrekryteringen markerar ett brott till den tidigare traditionen. Istället för att fokusera på individerna och deras sociala, kulturella och ekonomiska ”bagage” vänds blicken mot skolan och mot lärarna.

Boalt argumenterar inte direkt för sin ståndpunkt, utan återger lite okritiskt en kanske inte ens särskilt välgrundad slutsats från en ameri- kansk studie. Han kunde dock ha hämtat visst stöd, om än indirekt, i ti- digare svenska studier som visat att rekryteringen av läroverkslärare skedde från högre socialgrupper.129

Det är naturligtvis inte särskilt överraskande att rekryteringen av läro- verkslärare är socialt skev; det följer till en stor del från den sociala gall- ringen vid övergång till gymnasierna. Folkskollärarna hade dock en re- lativt folklig rekryteringsbas, troligen beroende på att utbildningen var geografiskt väl spridd och åtkomlig utan läroverksstudier genom speciel- la preparandkurser. Dahn refererar studier som visar att eleverna i folk- skolans begynnelse var ””... till mer än 90% söner till bönder eller torpa- re””.130 Om detta är korrekt, hade situationen förändrats påtagligt fram till början av sekelskiftet, vilket framgår av statistik över rekryteringen av de manliga och kvinnliga eleverna som tagits in vid folkskolesemina- rierna år 1901—10, redovisad av Folkundervisningskommittén (återgiven i Tabell 3:9).13l

Även om det skett en förändring mot tidigare förhållanden, kan man ändå tala om en folklig förankring i folkskollärarkåren i början av 1900—talet. Det är inte så att de sociala klasserna är representerade i pro- portion till deras storlek i befolkningen, men åtminstone en stor andel av folkskollärarna kom från jordbrukarhem. Detta gäller framför allt för söner; det var en deklassering för en son från socialgrupp I att bli folkskollärare.

128 Jonsson (1992). 129 Dahn (1936, sid. 422). 130 Dahn (1936, sid. 203). 131 Folkundervisningskommitténs betänkande I, Band 3, sid. 240-241.

Kapitel 3

Tabell 3:9 SOU 1993: 85 Den sociala sammansättningen vid folkskoleseminarierna år 1901-1910 för Kapitel 3 kvinnor och män. _________________________ Social bakgrund Män Kvinnor Folkskollärare m.fl. 18.8 14.4 Övriga offentliga tjänstemän 2.0 11.4 Tjänstemän i bolags tjänst 1.5 6.0 Predikanter 0.6 0.7 Hemmansägare, arrendatorer 40.1 19.4 Yrkesidkare, handtverkare 15.0 16.6 Handlande, kontorister 5.2 12.8 Verkmästare, fabriksarbetare 9.0 9.9 Vaktmästare, betjänter 3.8 6.9 Underofficerare, soldater 1.6 1.4 Torpare, statare 2.4 0.5

För kvinnor hade rekryteringen mer slagsida åt högre socialgrupper, troligen beroende på att man i allmänhet inte ville kosta på sina döttrar att studera vid universitet.132

Dahn visar sedan i sin sammanfattande bild över den sociala samman- sättningen i olika skolor, att rekryteringen till folkskoleseminarierna var anmärkningsvärt bred ännu i mitten av 1920—talet. Av Tabell 3:10 fram- går också att rekryteringen är socialt skevare i studentklasserna än bland dem som klarade inträdesprovet på grundval av realskole— eller kom- pletterad folkskoleutbildning.133

Tabell 3:10 Den sociala sammansättningen vid folkskoleseminarierna jämfört med några andra skolor under 1920-talet.

Social bakgrund

Skola/skolform I 11 111 Totalt Allmänna läroverk 40.6 36.7 22.7 100.0 Handelsgym nasier 48.8 31.9 19.3 100.() Uppsala Universitet 53.5 35.7 10.8 1000 Stockholms Högskola 61.9 27.2 10.9 100.0 Karolinska Institutet 57.9 35.1 7.0 1000 Folkskoleseminarier

Mån 7. 9 57.4 34.7 100.0 Kvinnor 14. 9 52.6 32.5 1000 Män, därav :studentklass 14.0 61.8 24.2 100.0 Kvinnor, därav studentklass 24.9 51.1 24.0 100.0

132 Dahns, rätt tidstypiska, förklaring är värd att återge. "Att seminarierna för- må draga tilll sig flickor från jämförelsevis välbärgade hem, beror väl på kvin- nans större förnöjsamhet och ringa underhållsskyldighet, vilket lockar kvinnli- ga sökande till läroanstalter, som leda till platser, vilka för en man synas jämfö- relsevis lågt: avlönade och endast i undantagsfall bjuda något avancemang. (Dahn 1936, sid 421.) 133 Tab. 3:10) är ett utdrag ur Dahn (1936, sammanfattande tabell på sid. 422). 121

Tabell 3:11 Den sociala sammansättningen för nybörjare på grundskollärarlinjen (1-7 re- spektive 4-9), ämneslärarlinjen, samt alla universitetsutbildningar 120-140 poäng, år 1990/91. Procent. ___—___—

Utbildningslinje Social bakgrund Gr 1—7 Gr 4-9 Ämnl Alla Högre tjänstemän 25 29 31 32 Tjänstem på mellannivå 30 28 27 28 Lägre tjänstemän 11 11 11 10 Företagare/jordbrukare 12 11 10 11 Kvalificerade arbetare 12 10 10 10 Okvalificerade arbetare 10 10 10 9 Totalt 100 100 100 100

___—___—

Tyvärr saknas i stort sett jämförbar statistik över tid om den sociala snedrekryteringen till lärarutbildning. Däremot kan vi för att jämföra med dagens situation, precis som i Tabell 3:9 och 3:10 studera den so- ciala sammansättningen bland dem som år 1990/91 skrevs in på grund- skollärarlinjen 1—7, 4—9, respektive ämneslärarlinjen. Just när det gäller den eventuella påverkan på eleverna som lärarnas sociala bakgrund kan ha, är informationen om den sociala sammansättningen dock den vä- sentliga. Dessa andelar redovisas i Tabell 3:11. längst till höger har vi också lagt in andelen studenter med olika social bakgrund som skrevs in vid högskolelinjer mellan 120—140 poäng samma år.134

Det som slår en är hur normal rekryteringen till lärarutbildningen har blivit. Inte ens dagens ”motsvarighet” till folkskollärarutbildningen, nämligen grundskollärarutbildningen 1—7, avviker nämnvärt från andra studentgrupper med avseende på social bakgrund, även om något färre kommer från kategorin högre tjänstemän.

Att lärarna inte kommer från ”folket” är naturligtvis inget belägg för att skolan förmedlar en ”medelklasskultur' - en sådan grundas snarare i undervisningens innehåll. Möjligen är lärarnas sociala bakgrund en in- dikation på att de lättare kan ”förstå” barn från medelklassen och kan- ske viktigare — lättare förstås av dessa. Slutligen beror problemets omfatt- ning på hur distinkta ”klasskulturerna” är vad gäller sätt att tala och ut- trycka sig, föreställningsvärld, uppförande, seder och vanor m.m.; och har ”på skolans sida” samband med de arbetsformer som skolan använ- der. Om detta finns en rätt bred internationell litteratur som i valda stycken kan överföras till svenska förhållanden. Ståndpunkterna i denna forskning samt resultat från de relativt fåtaliga svenska studier som gjorts har på utredningens uppdrag sammanställts av Sverker Lindblad.135 En sammanfattning redovisas i avsnitt 8.1.3 i anslutning till rapporteringen av utredningens resultat.

134 SCB (1992a). 135 Lindblad (1993) i Erikson och Jonsson (1993a).

SOU 1993: 85 Kapitel 3

3.2.9 Omgivningsfaktorer — skolan och skolklassen

När perspektivet väl vänts från individen och hennes resurser till sko- lan, finns det fler dimensioner att studera än lärarna och skolans even- tuella medelklassprägel. En rad förhållanden, som kan vara avgörande för den sociala snedrekryteringen, möter eleverna i grundskolan och i gymnasiet. Den sociala omgivningen i skolan, liksom den intellektuella, påverkar med all sannolikhet eleverna och dessa omgivningsfaktorer går utöver hurudana lärarna är. En fundamental sociologisk iakttagelse är att individer i en grupp påverkar varandra och detta torde i hög grad gälla skolklassen. Förutom en sådan påverkan hävdas ofta att skolor har olika egenskaper, de är bättre eller sämre organiserade, ger olika signa- ler vad gäller prestationskrav eller disciplin, är mer eller mindre triv- samma, mer eller mindre utrustade eller aktuellt i dagens skolpoliti- ska debatt förfallna.136

Vi antar alltså inte bara att elevernas trivsel, utan också deras skol- prestationer och utbildningsval påverkas av deras omgivning i form av kamrater och lärare samt av skolans organisation och resurser. Hur kan då detta förklara den sociala snedrekryteringen? Teoretiskt sett kan det ske på tre olika sätt. Om vissa grundskolor i något avseende är ”sämre” än andra, så att eleverna lär sig mindre och oftare hoppar av skolan ef- ter nionde klass, och sådana skolor oftare ligger i arbetarklassområden och/eller att barn från medelklassen oftare undviker att gå i dessa sko- lor, leder det till att barn från arbetarklassen av det skälet i mindre ut- sträckning än medelklassbarn fortsätter till högre utbildning. I detta fall skulle en skoleffekt bidraga till den sociala snedrekryteringen.

Ett andra sätt på vilket faktorer i skolan och i skolklassen skulle kun- na leda till social snedrekrytering är om ogynnsamma skolmiljöer drab- bar vissa barn hårdare än andra. Det är inte osannolikt att en skola i vil- ken kunskapsförmedlingen är skral drabbar dem hårdast, som inte får stöd och stimulans av föräldrarna. I den mån undervisning och skolsi- tuation leder till att barn från arbetarklassen lär sig mindre än barn från medelklassen förstärks den sociala snedrekryteringen.

En tredje möjlighet är att barnen påverkas av sina skolkamraters in- tressen, aspirationer och utbildningsplaner. Att barn går i skolor där kamraterna planerar att fortsätta till högre utbildning kan påverka/för- stärka deras egna planer i den vägen och vice versa. Det är troligt att medelklassbarn oftare har kamrater som avser att fortsätta i skolan me- dan arbetarklassbarn oftare har kamrater som avser att sluta skolan eller gå över till någon praktisk gymnasielinje. Därmed uppträder en omgiv- ningseffekt som förstärker de skillnader som fanns redan i utgångsläget.

Det kan alltså finnas faktorer på skol— och skolklassnivå som leder till sociala skevheter utöver dem som härrör från rena hemförhållanden (föräldrarnas ekonomiska resurser, ”kulturella kapital” etc.). Det är dock viktigt att se att dessa faktorer även kan verka socialt utjämnande - det är i stort sett bara att vända på resonemangen ovan. När frågan om om- givningsfaktorernas betydelse - eller, mer avgränsat, ”skolans roll” bör-

136 Rutter rn. 11. (1979); Mortimore m. fl. (1988); Grosin (1989).

SOU 1993: 85 Kapitel 3

jade studeras i U.S.A. i mitten av 1960-talet insåg många att man hade att göra med politiskt sprängstoff.137 Om det är så att sammansättningen av barn i skolor och skolklasser kan vara till förfång för vissa grupper, talar mycket för att politiska åtgärder kan vara rimliga att sätta in på det hela taget är det ju mycket lättare att hantera sådana frågor än frågor om föräldrarnas ekonomiska resurser och attityder mot högre utbild— ning. Ett resultat av amerikanska studier blev också 'bussning' av elever mellan skolområden för att skapa en (främst rasmässigt) mer allsidig sammansättning av skolorna.

Vad kan vi då lära oss av tidigare studier av omgivningsfaktorernas betydelse? Inte mycket, tyvärr. Det har gjorts några större studier i U.S.A. och England vars resultat är omstridda — äldre studier visade i stort sett ingen 'skoleffekt*,138 medan vissa nyare funnit sådana effek— ter.139 Just när det gäller frågan om omgivningsfaktorer är det dock tveksamt att limportera' slutsatser. Skolsystemen skiljer sig mellan Sve- rige och U.S.A. och England, fr.a. genom en högre grad av centralise- ring och större betoning på likvärdighet i utbildningen oavsett bostads- ort i Sverige. Därutöver är de metodologiska problemen stora, kanske idag inte så mycket när det gäller analysmetoder som datamaterial.140

Vi kan sammanfatta tidigare studier med att konstatera att omgiv- ningseffekter på skol- och skolklassnivå troligen förekommer, men att de står för en rätt liten del av den totala variationen i utbildningsför- värv. Inga analyser på data från Sverige har redovisats så att det går att avgöra hur mycket omgivningseffekterna kan stå för här.141

32.10 Den sociala snedrekryteringen som en process

Vi kan komma en bit på vägen när det gäller att förstå orsakerna bakom den sociala snedrekryteringen till högre studier genom att, med Boalt

137 Coleman m.fl. (1966). 133 Se Coleman m.fl. (1966); Jencks m.fl. (1972). 139 Se Coleman, Hoffer och Kilgore (1982); Coleman och Hoffer (1987); jfr dock den omfattande metodologiska kritiken i Sociology of Education, januari 1982 och april 1985.

140 Sålunda måste resultaten från de två stora engelska studierna i ämnet (Rut- ter m.fl. 1979; Mortimore m.fl. 1988) i stort sett lämnas därhän. I den förra stu- dien är individuella faktorer otillräckligt mätta i den slutliga analysen, vilket på ett avgörande sätt påverkar slutsatserna (se Heath och Clifford 1980). ] den senare är inte heller uppdelningen av elever efter social bakgrund tillräckligt precis för att inte de observerade skillnaderna mellan skolor skulle kunna bero på att elevsammansättningen varierar dem emellan. Alla barn vars fäder hade tjänstemanna— eller 'manschettarbetaryrken' fördes således samman till en grupp. samtidigt som man vet att de största skillnaderna vad gäller utbildnings— aspirationer m.m. tenderar att gå mellan högre och lägre tjänstemannagrupper. Den bakgrundsvariabel som tenderar betyda mest för barnens utbildning för- äldrarnas egen utbildning registrerades över huvud taget inte av Mortimore m.fl.

141 Bland studier där man redovisat skillnader mellan skolor kan nämnas en analys av IEA-data av Noonan (1976) och Amman och Jönssons (1985) studie av skolsegregation. I dessa studier redovisas emellertid inte uppgifterna på ett sådant sätt att eventuella omgivningseffekter går att urskilja.

SOU 1993: 85 Kapitel 3

som föregångare, studera den som en process. För att repetera slutsatsen SOU 1993: 85 av Boalts analys; det sker en social gallring genom hela utbildningssyste- Kapitel 3 met, men den är kraftigast vid det första utbildningsvalet. Här har sena- re studier kunnat verifiera dessa slutsatser samt ökat vår kunskap om hur den sociala snedrekryteringen till högre studier uppstår.

Socialt grundade betygsskillnader

Den mest klargörande analysen av hur socialt grundade betygsskillnader uppstår, återfinns i Svenssons analys av IS—materialets kohorter födda 1948 och 1953. Han studerar intelligens (mätt med standard—IQ—test), standardprovresultat och betyg i matematik och svenska för 13-åringar med olika social bakgrund (måttet på hembakgrund är grundat på fa- derns utbildning och yrke). Grundskoleelever med olika social bak- grund skiljer sig åt i genomsnittlig intelligens, vilket har belagts i tidiga- re studier.”2 Dessa skillnader beror huvudsakligen på olikheter i upp— växtmiljön (se avsnitt 7.1) och uppträder både med avseende på verbal och numerisk förmåga, men är något svagare i det senare fallet. Intres- sant är, att bland barn med samma resultat på de numeriska testen, gör barn från hem med mindre studietradition sämre ifrån sig på standard— proven i matematik än dem från andra hem. De förra har så att säga större matematisk begåvning än vad deras provresultat indikerar. Bety- gen i matematik följer sedan provresultaten.

Vad gäller den verbala förmågan är situationen annorlunda. Där har barn till högutbildade föräldrar ett något större försprång på intelligens- testet än vad som gäller för numerisk förmåga, troligen beroende på att välutbildade föräldrar under barnets uppväxt använder ett mer kompli- cerat språk och ett större ordförråd. Standardprovsresultaten i svenska speglar denna skillnad. Här uppkommer därutöver en ytterligare effekt av social/utbildningsbakgrund på betyg. Barn till högutbildade föräldrar får betydligt högre betyg än vad deras standardprovsresultat indikerar.

Man frågar sig vilka processer som ligger bakom dessa 'sociala handi- kap'. Datamaterialet innehåller två mått på 'skolanpassning' som skulle kunna vara viktiga. Det ena är ett mått på elevens attityder och aspira- tioner till utbildning samt dennes uppfattning om föräldrarnas förvänt- ningar, det andra ett mått på elevens självsäkerhet i skolarbetet och väl- befinnande i skolan.”3 När Svensson kontrollerar för dessa mått på 'skolanpassning' försvinner en mindre del (kanske mellan en tredjedel och en fjärdedel) av de sociala skillnader som uppstår mellan det nume- riska begåvningstestet och standardprovsresultatet i matematik. Det är inte lätt att avgöra den kausala ordningen mellan dessa variabler det kan ju också hända att goda provresultat leder till större självförtroende och därmed bättre 'skolanpassning'.144 Om inte föräldrarnas förvänt-

142 Se Svensson (1971). Jämför också Hallgren (1946); Husén (1950). 143 Frågorna som skalorna baserar sig på återfinns i Svensson (1971, App. 3). 144 Speciellt problematiskt är det att svaren på vissa frågor som skala 2 över 'skolanpassning' bygger på, främst kan tolkas som effekter av provresultat (t.ex. ”tycker du att proven i skolan är för svåra?)

ningar och elevens självsäkerhet i skolarbetet kan förklara varför de so- ciala skillnaderna är större för provresultat än för intelligenstest, vad kan då ligga bakom? Svensson spekulerar i att matematik i större ut— sträckning än andra ämnen kräver stöd från föräldrarna och att därför deras kunskaper och färdigheter blir viktiga. Det talar för att barn inte bara lär sig i skolan, vilket inte är förvånande men ändå viktigt att kom- ma ihåg, och att detta troligen är speciellt sant när det gäller att om- vandla numerisk begåvning till förmåga att lösa matematiska problem.

Sammanfattningsvis är alltså det samband som man finner mellan 50- cial bakgrund och betyg långt ifrån enbart uttryck för begåvningsskillna- der.145 Att finna sig väl tillrätta i skolan, vara 'snäll', flitig och ambitiös - egenskaper som i högre utsträckning återlinns bland barn från den välutbildade medelklassen — lönar sig i konkurrensen om höga betyg. Även om det är svårt att uttala sig om det, är det ändå troligt att det är med all rätt som dessa elever får högre betyg; betygen skall ju inte spegla begåvning utan inhämtandet av de i läroplanen definierade kunskaper och färdigheter som skolan är satt att förmedla.

Sociala skillnader i övergång till högre studier

Uppenbart från resultaten presenterade ovan, är att många barn föregri- per sitt utbildningsval genom att via ett bristande intresse för studier skaffa sig dåliga betyg, samt att detta är vanligare bland dem som kom— mer från hem med mindre studietradition. Andra får dåliga betyg ge- nom att inte finna sig tillrätta i skolan, kanske därför att den inte bygger på eller tar till vara deras vardagserfarenheter. Vi bör kanske betona att vi talar om genomsnittliga förhållanden även om de är relativt sett fär- re, fmns det naturligtvis många barn från t.ex. arbetarhem som trivs bra i skolan, är ambitiösa och får höga betyg.

När tiden kommer för att välja utbildningsinriktning, eller för att väl- ja att sluta skolan eller fortsätta vidare, är den sociala snedrekryteringen alltså grundlagd, eftersom betygen i ganska hög utsträckning bestämmer framtida utbildningschanser. De barn som kommer från de minst privi- legierade hemförhållandena och ändå har erhållit goda betyg är följakt— ligen en redan utgallrad skara. Ändå visar det sig att de i mindre ut- sträckning väljer att fortsätta i skolan, och om de gör så väljer de relativt sällan de mer teoretiska och prestigefyllda utbildningsbanorna. Vi minns att Boalt fann detta för män födda runt 1925 i övergången från folkskola till realskola. Det närmaste en sådan jämförelse vi kan komma för det reformerade skolsystemet är val av gymnasieförberedande inrikt- ningar i åk 7 (elever födda 1953). Det visar sig även där att när vi jäm- för elever på samma betygsnivå i åk 6, är det stora skillnader i utbild- ningsval. I Figur 3:1 återges andelarna som valt gymnasieförberedande linjer i olika betygsgrupper, uppdelat efter social bakgrund.146

145 Samma resultat att barn från socialgrupp ] får högre betyg än vad som skulle prediceras utifrån intelligenstest - rapporteras från den s.k. Västman- lands-undersökningen (Carlsten, Jansson och Ljung 1972). 146 Siffrorna är hämtade från SCB (1976b), Tab. 7.3.

SOU 1993: 85 Kapitel 3

Procent

v oo om .! .

:$" ..

Q .

... O.. . O . ... O . o %

"O'Q'Q'Q'. oooooo . Q . . O . o'o'o'o'o'o

. . o då

I. O O .

7 % % % % :a % 0:31: "201 % 320: % % % %

p 9 . .. 55% odå ooo » o ooc ooo >oo »oo ooo ooo P.. '.. oo4 ooo ooo -oo ooo ooo >oo -oo ooo ooo >oo _oo ooo ooo ooo -oo ooc ooo ooo _oo ooo ooo ooo _oo ooo ooo ... '.. vv— 0.1 ... ooo ooo »oo - o4 ooo ooo ooo ooo »oo -oo- ooo ooo ooo ooo »oo -oo. ooo ooo ... ". '.. -..- ... ... ooo ooo »oo oo4 ooo ooo ooo ooo voo oof ooo ooo ooo ooo »oo . -oo— ooc ooo äh! %%Ä Såå . P..... ..... '...'."

Medelbetyg

Figur 3:1. Andel män respektive kvinnor födda 1953 som valt gymnasieförbere- dande linje (9g) efter betyg och social bakgrund.

Det är intressant att notera att för barn med höga betyg finner vi inte så stora sociala skillnader. Det är främst bland dem med medelmåttiga betyg som det sociala ursprunget är viktigt. Barn till akademiker är ex- trema i det att deras utbildningsaspirationer eller kanske snarare deras föräldrars — är mycket höga även där tidigare skolprestationer ganska tydligt talar ett annat språk.

Boalt kunde också visa att den sociala gallringen bland elever med samma betyg fortsatte i nästa övergång, från realskola till gymnasium. Detta resultat får stöd i analyser av Härnqvist för män och kvinnor föd- da 1933/34.147 Samma typ av social selektion uppträder för kohorterna 1948 och 1953 när det gäller val av 3—4—åriga gymnasielinjer.143 Även här är den sociala skillnaden mycket kraftig för elever med medelgoda och lägre betyg.

Om vi tar ett kliv till i utbildningshierarkin och studerar övergången till universitet, finner vi att den sociala bakgrunden spelar in även när vi jämför studenter från samma gymnasielinjer.149 Bland dem som gått

147 Härnqvist (1958, Tab. 32-33); Härnqvist och Grahm (1963, sid. 45). 148 Härnqvist och Svensson (SOU 1980:30, t.ex. Figur 7). Det kan noteras att det verkar som om denna sociala selektion minskar bland män från kohorten 1934 till kohorten 1948 och vidare till årskullen 1953 (Härnqvist och Bengtsson 1976, Tab. 6). Den sociala selektionen till gymnasium för dem födda 1953 fram— går också av analyser av Metropolitdata (Janson 1984). Jfr också Härnqvist och Grahm (1963, sid. 98) för övergången till gymnasium. 149 Se t.ex. SCB (1981), Tab. 4A, för dem födda ungefär 1955; SCB (1989b, sid. 20) för dem födda 1963.

SOU 1993: 85 Kapitel 3

. Okval arb

kvinnor

& Okval arb män

% Akademiker

kvinnor

|__—l Akademiker mån

3—4—åriga linjer är det också något vanligare att akademikerbarn går vi- dare till högskola vid en given betygsnivå.150 Förhållandena verkar ha varit desamma för 1930 och 1943 års studenter, fast de sociala skillna— derna på högre betygsnivåer nog var större då.151

Det sammantagna intrycket av studiet av den sociala selektionen vid olika utbildningsnivåer blir således lätt bedövande. Trots att barn med mindre privilegierad hembakgrund på varje utbildningsnivå har gallrats hårdare än andra, fortsätter de ändå i mindre utsträckning än sina kam- rater vid nästa delningspunkt. Ändå är det så att de flesta arbetarbarn som tagit sig in på längre gymnasieutbildningar hävdar sig ganska väl när det gäller betyg och vidare studier. Deras relativa chanser är begrän- sade när de jämförs med 'akademikerbarn', en liten kategori som i många stycken är extrem. Om man jämför alla barn framstår inte den 'totala' sociala snedrekryteringen som så kraftig som sådana ytterlighets- jämförelser ger vid handen.

En central fråga är naturligtvis var i utbildningshierarkin som den so- ciala snedrekryteringen främst 'uppstår'. Det klassiska svaret är: vid den tidigaste delningspunkten i skolsystemet.”2 Den sociala selektionen blir allt svagare för varje successiv övergång i utbildningshierarkin, troligen beroende på att utgallringen vid tidiga övergångar är så hård.153 Med den stora expansionen av sekundär utbildning som skett kan man dock fråga om detta förändrats. Det är mycket vanskligt att besvara den frå— gan, dels beroende på att vi saknar jämförbara datamaterial, dels just som följd av att skolsystemet förändrats så att det är svårt att hitta jäm- förbara övergångar. Det finns i stort sett två studier av denna fråga. Jonsson studerar på levnadsnivåmaterialet övergångarna från folkskola till realskola, från realskola till studentexamen, samt från studentexa- men till universitetsutbildning för dem födda 1892—1939 respektive 1940—1953.154 Det förefaller som om betydelsen av social bakgrund i den äldsta gruppen var kraftig vid den första övergången och betydligt svagare vid de följande, medan effekten av social bakgrund för de yngre var mer jämnt fördelad över de olika nivåerna.155 Reuterberg och Svens- son analyserar övergången till 3—4—åriga gymnasielinjer respektive över— gången från dessa linjer till traditionella högskolelinjer på lS—data och SCB—data för kohorterna 1948, 1953, 1958 och 1963. Deras slutsats är

150 Se SCB (l989b, sid. 28) för kohorten 1963. 151 Moberg och Quensel (1949, Diagram IV, sid. 106).

152 I Boalts studie var partialkorrelationen mellan social bakgrund och över- gång till realskola, konstanthållet för föräldrarnas inkomst, förekomst i social- register samt betyg, 0.59 (Boalt 1947, sid. 65). Vid övergången från realskola till gymnasium var den 0.26 (sid. 100). Motsvarande partialkorrelationer mellan be- tyg och övergång, konstant för bakgrundsfaktorer, var 0.50 respektive 0.67. 153 För analyser av svenska förhållanden (på levnadsnivåmaterialet respektive ULF-data), se Jonsson (1992; 1993d) och Jonsson och Mills (1993b). Att detta är ett internationellt sett typiskt mönster visas i en jämförande analys av 13 in- dustrinationer (Shavit och Blossfeld 1993a). 154 ] strikt mening är det inte ”övergångar” eftersom levnadsnivåundersökning- arna 1968/74/81 bara har mått på avslutad utbildning. Notera också att alla i analysen ingående individer följt det 'gamla' utbildningssystemet. 155 Jonsson (1988, Tab. 2.6-2.7).

Kapitel 3

att den sociala selektionen under 1960—talet var starkast i den tidiga SOU 1993: 85 övergången, men att den under 1970— och 1980-talen kom att uppträda Kapitel 3 också vid den senare.156

Trots att de ovan refererade studierna inte är problemfria, vare sig vad gäller datamaterial eller analysmetoder, ger resultaten ett rätt klart och rimligt intryck. Allteftersom en större andel av varje årskull har nått högre nivåer i utbildningssystemet har den sociala snedrekryteringen ”flyttat upp” till högre nivåer. Vi har tidigare (avsnitt 3.1) refererat stu- dier som visar att den totalt sett har minskat, så vi kan tolka förskjut- ningen över nivåer som att den kvarvarande snedrekryteringen i en rela— tivt större utsträckning tenderar att ske på allt högre utbildningsnivåer. Om vi vill dra ut denna slutsats bör vi notera Gessers spekulation att den sociala bakgrunden samtidigt som den minskar i betydelse för över— gången till universitet, skulle kunna öka för ”prestigeutbildningar” på universitetet. I Gessers analyser visar det sig dock att de sociala skillna- derna i rekryteringen till sådana längre och mer ”lönsamma” universi- tetsutbildningar minskade för kvinnor från slutet av 1950-talet till slutet av 1960—talet.157 För män ökar de, vilket helt verkar förklaras av att poj- kar från socialgrupp I med låga betyg i allt högre utsträckning sökte sig till den ospärrade juristlinjen.”8

Sammanfattningsvis tyder tidigare resultat på att den sociala snedrek- ryteringen över tid har förskjutits uppåt i utbildningshierarkin. Delvis är detta en närmast automatisk funktion av att en så stor majoritet av en årskull har kommit att gå vidare till högre utbildningsnivåer (först real- skola, sedan gymnasium). Men vi kan också förstå det utifrån mer privi- legierade gruppers strategiska handlande: när antalet som går vidare till högre utbildning ökar, minskar det relativa värdet av utbildning på alla nivåer. För att fortsatt få ett bra utgångsläge på arbetsmarknaden krävs då högre utbildning än tidigare. Detta kanske kan leda till att de alltmer satsar på utbildningsinriktningar med högre prestige och/eller som leder till yrken med högre lön. Det är dock viktigt att notera att de knappast kunnat göra det fullt ut — tidigare forskning talar för att det verkligen skett en social utjämning.

3.2.11 Orsakerna till förändringen i den sociala snedrekryteringen

Vi har ovan refererat forskningen om orsakerna till den sociala snedrek- ryteringen. Tidigare gick vi igenom forskning om förändringen av den- na snedrekrytering och vi konstaterade att det skett en social utjämning även om det är svårt att precisera när den ägde rum. Eftersom vår kun- skap om detta är begränsad är det svårt att uttala sig om orsakerna till dessa förändringar. Lägg märke till att sådana orsaker kan vara skilda från de mekanismer som ligger bakom den sociala snedrekryteringens nivå. Det kan vara illustrativt att tänka sig sambanden på individnivå

156 Reuterberg och Svensson (1987, Tab. 4.3-4.4 och Fig. 7.2). 157 Gesser (1971, Tab. 10). 158 Gesser (1971, Fig. 6). 129

mellan t.ex. föräldrarnas utbildning, inkomst och samhällsklass å ena si- SOU 1993: 85 dan, och barnens utbildning å den andra, som betingade av ett antal fak- Kapitel 3 torer på makronivå - inkomstfördelningen, utbildningssystemets organi- sering och omfattning eller nationens välstånd. Om dessa ändras kan den sociala snedrekryteringen sjunka eller öka.

Redan i tolkningen av läroverksstatistiken 1885 respektive 1897 spe- kulerades det i att de ekonomiska konjunkturerna påverkade den socia- la snedrekryteringen. Man trodde att barn till arbetare och bönder hade en större benägenhet att skaffa sig utbildning om tiderna var dåliga me- dan de oftare valde att börja arbeta om det fanns gott om jobb.159 Dahn ger en mer nyanserad tolkning av den tidiga utbildningsstatistiken, näm- ligen att dessa barn visserligen tenderar att i högre grad än andra hoppa av läroverksstudierna när konjunkturerna erbjuder ”en mängd nya och väl avlönade platser”, men att intagningen till läroverk var relaterad till social bakgrund på motsatt sätt: ju sämre tider, desto större social sned— rekrytering.160 Denna tolkning, att dåliga tider och större inkomstojäm- likhet betyder ökade skillnader och vice versa, har sedan dominerat. Moberg hänför t.ex. en nedgång i studentfrekvensen för jordbrukarnas barn är 1930 med de dåliga konjunkturerna för bönder under 1920—ta- lets senare hälft.161 Dahn tillskriver förbättringen för de lägre tjänste- männen ””... nämnda statstjänares avgort förbättrade ekonomiska lä- ge.”162 En förklaring i liknande termer ger Moberg också när han antar att den utökade födelsekontrollen i städernas arbetar— och hantverkar- klasser driver på benägenheten att låta barnen ta studenten.163

Som vi tidigare sett ansåg 1918 års skolkommission att en omorgani- sation av skolan framför allt genom en fastare anknytningen mellan folkskola och läroverk — skulle leda till minskad snedrekrytering. Man tog också det positiva resultatet från den kommunala mellanskolan till intäkt för detta.154 Utjämningen av den sociala snedrekryteringen under 1950—talet kom också att tillskrivas enhets- och grundskolereformen, t.o.m. i sådan utsträckning att man i början av 1960—talet trodde att pro- blemet snart skulle vara ur världen.165

Den till skolorganisationen kopplade frågan om expansionen och spridningen av utbildningsväsendets sägs också som en orsak till en ut- jämning av den sociala snedrekryteringen. Dahn tolkar t.ex. sina resul- tat som att ””allt eftersom universitetsstudier blir vanligare för kvinnor, blir även rekryteringen mera folklig”.166 1940 års skolutredning tror

159 Se citatet i Dahn (1936, sid. 66). 160 Dahn (1936, sid. 66). 161 Moberg (1950, sid. 54). 162 Dahn (1936, sid. 340). 153 Moberg (1951, sid. 109). 1940 års skolutredning hävdar intressant nog att ””i många fall synes önskan att begränsa barnantalet betingas just av föräldraambi- tionen att bereda det eller de barn, som finnas, möjlighet till högre utbildning." (SOU 1944:20, sid. 101.) 164 Dahn delar helt denna uppfattning (Dahn 1936, sid. 340). 165 Se t.ex. SOU 1963:42, avsnitt 4.3.3.3, speciellt sid. 128. 156 Dahn (1936, sid. 349). 130

också att ””... den starka utvidgning av det högre skolväsendet, som ka- SOU 1993: 85 rakteriserat tiden efter 1927 års skolreform, avsevärt breddat de högre Kapitel 3 skolornas klientel.””167

De här anförda exemplen på orsaker till förändringen av den sociala snedrekryteringen står på en bräcklig grund eftersom författarna inte med säkerhet kunde veta om snedrekryteringen alls förändrats. Når Gesser i början av 1970—talet diskuterar den sociala utjämningen har han en betydligt klarare bild över den utjämning som åtminstone karak- teriserade perioden från slutet av 1950—talet till slutet av 1960-talet. Han spekulerar i åtminstone tre olika orsaker till utjämningen.168 Den första är att naturastipendierna för universitetsstudier, som var behovsprövade, hade en stark rekryteringseffekt bland dem som kom från mindre be- medlade hem.169 Den andra är att intagningsbestämmelserna till univer- siteten hade liberaliserats, t.ex. så att studentexamen som krav för intag- ning under 1950-talet kom att tas bort i vissa fall. Bland annat gavs de med folkskollärarexamen vissa möjligheter till universitetsstudier och handelsstudenter kunde påbörja civilekonomutbildning. För det tredje antar Gesser att den regionala utbyggnaden av grundskolor och gymna- sier bidragit till en social utjämning.

Jonsson diskuterar också orsakerna till den utjämning han finner un- der 1900-talet.170 Utöver några av de redan nämnda orsakerna främst utjämnade levnadsvillkor och ökad geografisk åtkomlighet av högre sko- lor - antar han att förändringar i arbetsmarknadsutsikter och teknologi kan ligga bakom jordbrukarbarnens kraftigt förbättrade relativa utbild- ningssituation. I en krympande näring finns ett påtagligt inslag av ”push'—effekt vilket i samklang med ökad tillgänglighet till högre skolor kan ha fått många jordbrukarbarn att ta steget till vidare studier; för dem som förblivit jordbrukare har utvecklingen inom branschen också medfört att gymnasial utbildning kan ha kommit att framstå som nöd- vändig. Genom att utjämningen även reflekteras i att sambandet mellan föräldrarnas och barnens utbildning minskar (också givet social klass), spekulerar Jonsson också i att högre utbildning genom den starka ex- pansionen kan ha mist sin ”elitprägel” varigenom betydelsen av att kom- ma från en ”intellektuell hemmiljö” minskat.”1

167 SOU 1944:21, sid. 82. Man säger också inte särskilt välgrundat med tanke på sitt statistiska underlag att den utjämning som gynnat barn från ”ekono- miskt svagare hem” och från landsbygden " är för övrigt självklar, om man besinnar, att antalet högre läroanstalter i så hög grad ökats och att skolor upp- rättats även på orter, vilkas kommunikationsförhållanden särskilt gynna kring- liggande landsbygd." (SOU 1944:21, sid. 93.) "58 Gesser (1971, sid. 161-165). 169 Denna förklaring hade också förts fram av 1959 års studiesociala utredning (SOU 1963:53, sid. 78). Se också Svensson och Reuterbergs rapport till förelig- gande utredning (SOU 1992:122), där utjämningseffekter av olika typer av stu- diemedelssystem diskuteras. 170 Jonsson (1988, sid. 99-103). 171 Andra faktorer som Jonsson nämner är kärnfamiljens möjligtvis svagare på- verkan av barnen i en tid där massmedias och populärkulturens utbredning va- rit stark (se också Husén 1977), samt de i föräldragenerationen minskade abso- luta skillnaderna i utbildningsår mellan olika nivåer.

Sammanfattningsvis kan sägas att de antaganden som 'orts om orsa- kerna till förändringar i den sociala snedrekryteringen främst rört sig kring ekonomisk utjämning, samt utbildningssystemets omorganisering och geografiska spridning/expansion. Dessa spekulationer har dock näs- tan enbart byggt på en samtidighet i tendenser och någon kausalitet har långt ifrån kunnat demonstreras — därtill har helt enkelt vår kunskap om exakt när förändringarna inträffade hittills varit alltför bristfällig.

3.3 Sammanfattning resultat från och begränsningar i tidigare studier

3.3.1 Den sociala snedrekryteringens omfattning och förändring

Tidigare utredningar och forskning om den sociala snedrekryteringen har kunnat dokumentera den påtagliga skillnaden mellan samhällsklas- serna i rekryteringen till högre studier. Skattningar från 1900—talets två första decennier tyder på att runt 1 procent av jordbrukarsönerna och kanske 0.5 procent av pojkar från arbetarhem tog studenten, medan an- delarna för deras systrar snarare låg runt 0.1-0.3 procent. Samtidigt kan mer än var tredje pojke och var tionde flicka från akademikerhem ha utexaminerats från allmänna eller privata läroverk.

Det kan vara värt att notera att barn till övriga kategorier inom social— grupp I — t.ex. direktörer och högre tjänstemän (ej akademiker) — vid denna tidpunkt i betydligt mindre utsträckning än akademikerbarnen nådde högre utbildning. Även om påtagliga förändringar ägde rum från slutet av 1800—talet till början av nästa sekel, var den högre utbildning- en fortfarande huvudsakligen inriktad på präst—, lärar— och ämbetsman- nabanorna. Utvecklingen under 1900—talet mot att utbildningskrav kom att ställas för många fler yrkesbanor gjorde också att intresset från flera sociala grupper för högre utbildning ökade. Tillkomsten av sådana ut— bildningar som var inriktade mot merkantila och tekniska yrken bidrog naturligtvis också till detta. En tolkning av den tidiga utbildningsstatisti- ken, vilken dock är svår att verifiera, är att det framför allt var söner till den med industrialismen framväxande medelklassen som ökade sin re- presentation i läroverken i början av 1900—talet.

Under 1930— och 1940—talet tyder analyser av såväl den offentliga ut- bildningsstatistiken som av urvalsundersökningar på att den sociala snedrekryteringen minskade; både arbetarbarn och jordbrukarbarn knappade in på det mycket stora försprång som barn till socialgrupp I traditionellt haft. Statistiken talar också för att en utjämning skedde även fortsättningsvis, troligen åtminstone fram till början av 1970—talet. Därefter har troligen inte mycket förändrats, men det är fortfarande inte utrett huruvida den sociala snedrekryteringen ökade under 1980—talet, vilket dock ofta antas.

Som vi diskuterat ovan, är det tyvärr svårt att av den officiella utbild- ningsstatistiken utläsa hur kraftig den sociala utjämningen varit och när den varit mest markerad. Kompletterande analyser gjorda på urvalsun-

Kapitel 3

dersökningar antyder dock att utjämningen torde varit kraftigare före än SOU 1993: 85 efter grundskolereformen. Som helhet måste vi dock konstatera att de Kapitel 3 centrala frågorna om skolreformernas eventuella effekter ännu är obe- svarade och att vi inte har några starka bevis för när utjämningen var som starkast. Därutöver har vi påtagliga luckor när det gäller föränd- ringarna under 1970- och 1980-talet. För att sammanfatta orsakerna till vår ofullständiga kunskap om den sociala snedrekryteringens förändring över tid kan vi peka på tre fakto- rer. För det första har den officiella statistiken främst gällt den sociala härkomsten för dem som gått vidare till högre utbildning, varför det va- rit mycket vanskligt att skatta övergångssannolikheter för olika sociala grupper (vi vet inte den sociala bakgrunden för dem som inte gick vida- re). För det andra har klassificeringen av social bakgrund förändrats på ett sätt som försvårat och inte sällan omöjliggjort jämförelser över tid. För det tredje har de riksrepresentativa urvalsundersökningar som tidi- gare analyserats — och som överkommer de två nämnda problemen som regel varit för små och för sällan återkommande för att möjliggöra mer precisa studier av när utjämningen skedde.”2

3.3.2 Den sociala snedrekryteringens orsaker

Tidigare studier har demonstrerat det starka sambandet mellan föräld— rarnas (ofta faderns) socialgrupp eller samhällsklass och barnens utbild- ning. Några har också visat att föräldrarnas egen utbildning är väsentlig i detta sammanhang och att föräldrarnas klass och utbildning också har av varandra oberoende effekter på barnens utbildning. Ett antal andra bakgrundsfaktorer - bl.a. regional härkomst, aspirationer, föräldrarnas inkomst har befunnits vara korrelerade med skolframgång och utbild— ningsval. I de fåtaliga studier som hittills gjorts av den relativa betydel- sen av olika bakgrundsfaktorer visar sig föräldrarnas utbildning och so- ciala tillhörighet vara de viktigaste.

Liksom för frågan om hur den sociala snedrekryteringen förändras över tid, finns det påtagliga kunskapsluckor när det gäller frågan om or- sakerna till snedrekryteringen. Vi saknar t.ex. en korrekt bild av den re- lativa betydelsen av föräldrarnas utbildning, sociala klasstillhörighet och ekonomiska resurser i början av 1990—talet. Det finns nästan inga stu- dier över betydelsen av familjeekonomin för barnens utbildning, trots att det ofta antas att den är viktig - den är dock notoriskt svår att mäta. Vi vet inte heller mycket om betydelsen av geografiska faktorer, även om tidigare resultat indikerat en påtaglig minskning av denna ojämlik- het. Att vi från den officiella utbildningsstatistiken kan se att det är fler som utbildar sig i storstäder än på landsbygden ger heller inget svar på frågan om orsaken till detta är just geografisk (eller att den är relaterad till avstånd till högre utbildning) för att kunna studera detta måste vi

172 En annan orsak till att jämförelser över tid har försvårats är att utbildnings- systemet genomgått stora förändringar. Här uppfattar vi ändå att det varit möj- ligt att komma runt problemen, t.ex. genom att jämställa teoretiska 3-4-åriga gymnasielinjer med studentexamen.

kontrollera för individfaktorer som vi vet varierar mellan ortstyperna SOU 1993: 85 (att det bor fler högutbildade i städer t.ex.). En närliggande fråga där vår Kapitel 3 tidigare kunskap är begränsad, är om ”avståndskänsligheten” är olika för barn från olika sociala klasser.

När det gäller betydelsen av att växa upp i en ”hel” familj tyder tidiga- re resultat på att barn till ensamföräldrar får mindre utbildning än and- ra, men vi behöver pröva detta på ett datamaterial där vi kan kontrolle- ra för fler relevanta faktorer i uppväxten, t.ex. för inkomst. Frågan om andra generationens invandrare är i praktiken hittintills obesvarad, spe- ciellt med tanke på att analyserna här bör göras i sådan detalj att vi kan särskilja invandrare från olika länder.

En av de viktigaste politiska frågorna är vilken betydelse skolornas re- surser och organisation har för utbildningsframgång generellt och social snedrekrytering i synnerhet. Nära kopplat till detta är frågan om bo- stadssegregeringens roll. Här famlar forskningen i stort sett i blindo, främst därför att analyser av dessa frågor ställer extremt höga krav på datamaterial såväl som på statistiska analysmetoder. En annan vit fläck på kartan finner vi när det gäller processer i skolan på mikronivå som kan tänkas generera sociala skillnader, t.ex. lärarnas uppträdande. Här bör studierna göras på klassrumsnivå, vilket gör det svårt att dra slutsat- ser om processerna är lokala eller allmängiltiga och om hur viktiga de är totalt sett för snedrekryteringen (såvida man inte gör en stor mängd sådana studier vilket skulle vara mycket tidsödande och kostsamt).

Vidare vet vi nästan inget om orsaken till förändringen (eller, mer korrekt, variationen) i den sociala snedrekryteringen. Den främsta an- ledningen till denna kunskapslucka är naturligtvis att vi ännu inte haft tillräckligt säkra uppgifter på hur den har förändrats.

Slutligen finns det få studier om förändringen av utbildningens kon— sekvenser, t.ex. i form av arbetsförhållanden och lön.

3.3.3 Slutsatser: hur fyller vi kunskapsluckorna?

Vad kan man då göra för att fylla dessa kunskapsluckor? Vi har av tids- skäl valt att arbeta med redan insamlade datamaterial, vilka dock i flera fall ställts samman av offentlig statistik enkom för utredningens räkning. Arbetet med denna ”datainsamling” har varit mödosamt och tidskrävan- de, men fruktbart i det att vi kan genomföra analyser som i många fall faktiskt kan svara på de frågor som vi rubricerat som ”kunskapsluckor”.

När det gäller skattningen av den sociala snedrekryteringens föränd- ring vilket är en av utredningens huvuduppgifter - har vi valt två stra- tegier. För det längre perspektivet har vi valt att bygga på urvalsunder- sökningar med retrospektiv information om utbildning och social bak- grund. För analyser av de senaste tjugo åren har vi gjort en speciell sam- manställning av officiell utbildningsstatistik, främst högskoleregistret, som medger mycket detaljerade analyser. Omfattningen är så stor att vi också kan använda detta register för att studera utbildningschanserna för andra generationens invandrare.

För studiet av den sociala snedrekryteringen på 1990—talet har vi ställt SOU 1993: 85 samman data som bygger på statistik över gymnasieval och betyg för ele— Kapitel 3 ver som går ut årskurs 9 (denna statistik började samlas in 1988). Denna databas ger oss också möjligheten att studera effekter på skol- och skol— klassnivå, samt betydelsen av bostadssegregering.

I övrigt har vi kunnat utnyttja andra datamaterial, trots att de inte in- samlats eller ställts samman för utredningen, bl.a. Socialforskningsinsti- tutets levnadsnivåundersökningar (speciellt 1991 års) och en serie av SCB:s ULF—undersökningar. Vi har också haft förmånen att indirekt ut- nyttja de i sammanhanget viktiga IS— och UGU-materialen insamlade vid pedagogiska institutionen, Göteborgs Universitet, samt vid Högsko- lan för Lärarutbildning i Stockholm, i samarbete med SCB genom fle- ra uppsatser skrivna för utredningen och några analyser i detta betän- kande baserats på dessa data.

I följande kapitel följer en närmare och mer teknisk beskrivning av de statistiska underlagen.

4. Datamaterial

Avgörande för det tillskott till kunskapen om det svenska skolsystemet och det svenska samhället som denna utredning ger är att vi haft tillgång till och kunnat sammanställa mycket goda data. Faktiskt tror vi att nu existerande utbildningsdata i Sverige sammantagna inte har någon mot- svarighet i världen. Därför tror och hoppas vi också att den empiriska forskningen om sambanden mellan social bakgrund, utbildning, och framtida levnadsförhållanden kan ta avstamp i detta betänkande mot än mer detaljerade och avancerade studier.

För att möjliggöra en kvalificerad och internationellt högklassig forsk- ning samt statistikredovisning inom vårt område krävs två kompletteran- de typer av datamaterial, nämligen:

1) Riksomfattande, helst på centrala register baserad, löpande stati- stik över medborgarnas utbildning, till vilken det är möjligt att föra uppgifter om socialt ursprung m.m. 2) Specialutformade urvalsundersökningar, helst longitudinella1 och riksrepresentativa.

Den första typen av material, vilka omfattar hela befolkningen, är oundgängliga för att kunna studera förändringen i den sociala snedrek- ryteringen eller undersöka om vissa mindre gruppers, t.ex. invandrar- barns, livschanser förbättras eller försämras. De är också nödvändiga för den allt viktigare frågan om skolornas organisation, ekonomiska resurser eller ”profil” har någon betydelse för hur mycket eleverna lär sig och för i vilken utsträckning de går vidare till högre studier.

Den andra typen av datamaterial är centrala för studiet av mekanismer- na bakom den sociala snedrekryteringen, t.ex. för frågan om hur viktiga föräldrarnas aspirationer är relativt deras inkomst och andra aspekter av uppväxthemmet. I den longitudinella formen är de också av vikt därför att vi via sådana data kan följa individens gång genom skolan för att t.ex. utröna när i utbildningskarriären snedrekryteringen uppkommer, och vilka faktorer som styr den (betyg, utbildningsval, m.m.). Longitudinella data är också väsentliga för undersökningar av utbildningens (förändra- de) konsekvenser i form av lön, arbetsförhållanden m.m.

Nedan följer en kortfattad presentation av de datamaterial vi använt, samt referenser till mer utförlig information. Avslutningsvis diskuterar vi vilka typer av data som är önskvärda och nödvändiga för att ge ett fullgott underlag för skolpolitiska överväganden och för en fruktbar ut- bildningsforskning.

1 Med en longitudinell studie menas en där det är möjligt att följa enskilda indi- vider under en längre tidsperiod om, minst, några år. Det råder en bred över- ensstämmelse inom samhällsvetenskapen om att denna typ av studier är nöd- vändiga om vi vill vinna en djupare förståelse av de processer som påverkar våra livsförlopp.

SOU 1993: 85 Kapitel 4

4.1. Utredningens forskningsmaterial 4.1.1 Högskolematerialet2

Utredningen fick i sina direktiv uppgift att lägga särskild vikt vid studiet av hur den sociala snedrekryteringen förändrats under de senaste tjugo åren. För ungefär den perioden - i själva verket från slutet av 1960—talet och i vissa fall fram till och med 1992 har vi kunnat ställa samman da- ta från officiell utbildningsstatistik som motsvarat mycket högt ställda krav på precision. På utredningens uppdrag har denna sammanställning gjorts vid SCB:s avdelning för arbetsmarknads- och utbildningsstatistik (högskolefunktionen), i samarbete med programmet för befolkningsstati- stik.3

Utgångspunkten för detta material har varit folk- och bostadsräkning- arna (FoB) år 1960, 1970 och 1980. Från dessa kan man via hushållet koppla barn till sina föräldrar — både fader och moder i de fall de finns närvarande i hushållet.4 För barn födda mellan 1943 och 1974, om vars föräldrar vi således har vissa uppgifter (yrke, yrkesställning, emigrations- år och —land bl.a.), har vi sedan hämtat uppgifter från tre olika register över utbildning:5

1) ”Sökande/intagna—registret” (sökande respektive intagna till olika gymnasielinjer, årtal för intagning m.m.). Vi har använt uppgif— ter för år 1972-90.

2) ”Avgångna—registret” (avgångna från gymnasieskolan, linje, årtal, betyg m.m.). Högskolematerialet innehåller uppgifter för år 1968-1992.

3) ”Högskoleregistret” (inskrivna och examinerade från olika hög- skolelinjer, årtal, skola m.m.). Uppgifter finns för år 1962-89 (examination) och 1960—92 (inskrivning).

Till dessa uppgifter har vi sedan fört information om föräldrarnas och ”barnets” utbildning från SCB:s s.k. utbildningsregister. Detta uppdatera- des och kompletterades med hjälp av 1990 års folk- och bostadsräkning, vilket var synnerligen värdefullt för våra analyser.

Informationen i materialet har kodats om till hanterbara variabler. Analyserna har gjorts på ett avidentifierat, slumpmässigt urval om 25 procent av materialet (totalt ca 900 000 individer). För vårt uppdrag har

? Materialet samt kodning av variabler m.m. beskrivs närmare i Erikson och Jonsson (1993b). 3 Hans-Eric Ohlsson har i samarbete med Agneta Sträng-Abrahamsson svarat för sammanställningen av registren, samt av uttaget av utredningens avidentifie- rade urval. Utan deras tillmötesgående och skickliga handläggning hade utred- ningens tidsramar inte hållit.

4 Detta betyder att olika barn varit i olika ålder när uppgifterna hämtats in från deras föräldrar. Det rör sig dock om rimliga åldrar, barnen är högst 16 år vid detta tillfälle och nästan inga har flyttat hemifrån vilket innebär stor träffsäker- het. I praktiken innebär det att personer födda 1943-63 har sökts i FoBöO och FoB70, medan uppgifter om barn födda 1964-74 härrör från FoB80. 5 Se SCB:s Statistiska meddelanden, serie U.

SOU 1993: 85 Kapitel 4

det varit nödvändigt att arbeta med uppgifter på individnivå. Samtidigt SOU 1993: 85 som vi kunnat utnyttja de omfattande individbaserade registren vid SCB, Kapitel 4 har vi inte haft tillgång till uppgifter om enskilda, identifierbara indivi- der och det har inte heller varit möjligt för oss att identifiera enskilda personer i materialen — något som vi naturligtvis inte heller haft något

intresse av. '

4.1.2. Årskurs 9—materialet6

Detta material baserar sig på SCB:s s.k. årskurs 9—register, där informa- tion om elever som går ut nionde klass i grundskolan har hämtats in är- ligen fr.o.m. år 1988. Utredningens material består av avgångskohorterna 1988—92. Uppgifter finns om betyg i olika ämnen, tillval, skola, m.m. För 1991 och 1992 har SCB för utredningens räkning också sparat infor- mation om vilken skolklass eleven gått i, det gör att vi kan avgöra hur skolklasserna skilt sig åt vad gäller betyg, social bakgrund m.m.

På samma sätt som för högskolematerialet har uppgifter från folk— och bostadsräkningarna (FoB85 och FoB90) rörande föräldrarna och i vissa fall om hushållet lagts till. På så sätt har vi kunnat få information om niondeklassarnas föräldrar (i förekommande fall, både moder och fader) vad gäller yrke, klasstillhörighet, utbildning, inkomst, bostadssituation, familjesammansättning, födelseland, m.m.

Till detta har vi lagt uppgifter från SCB:s ”sökande/intagna-register”, beskrivet ovan. Vi har inte kunnat följa eleverna längre än till starten av deras gymnasiekarriär, men detta ger ändå en god indikation om deras framtida utbildning.

För analyserna av årskurs 9-materialet har vi använt avidentifierade data från ett slumpmässigt urval om 25 procent av landets skolor. På det— ta sätt har vi kunnat använda materialet även för analyser på skol— och skolklassnivå.

4.1.3. Stockholmsmaterialet

Ur det fullständiga årskurs 9—materialet, beskrivet ovan, har vi konstrue- rat ett särskilt, likaledes avidentifierat, datamaterial för Stockholm. Vi har helt enkelt valt ut samtliga skolor i Storstockholmsområdet (utom i Södertälje). Till detta material har SCB kunnat lägga Storstadsutredning- ens uppgifter om bostadsområdena, vilka har ställts till utredningens för- fogande av Stockholms Läns Landstings Regionplanekontor.7 Därmed har det varit möjligt att bland annat få fram mått på bostadsområdets socioekonomiska status, vilket möjliggjort ett studium av boendesegrega- tionens eventuella effekter på snedrekryteringen.

6 Gunnar Enequist, SCB, har med sin stora kunskap om årskurs 9-registret hjälpt oss att bättre utnyttja materialet, vilket vi tackar för. 7 Utan den hjälp vi fick av Åke Boalt och Anneli Jennefors vid Regionplane- kontoret hade det inte varit möjligt att ta fram dessa uppgifter. Vi tackar för denna hjälp.

4.1.4. Tidsseriematerialet

Utgångspunkten för detta material är SCB:s ULF—undersökningar (pre- senterade nedan), årgångarna 1976-90. Från dessa har uppgifter hämtats om intervjupersonernas utbildning och sociala bakgrund.8 Detta har gi- vit oss ett urval om ca 80 000 individer födda från sekelskiftet och fram till och med början av 1970-talet. Därmed har det blivit möjligt att stu- dera förändringen av den sociala snedrekryteringen över en lång tidspe- riod.

Sambandet mellan social bakgrund och utbildning är grunden för tids— seriematerialet (och den beroende variabeln i analyserna). Som predik- torer har vi sedan använt olika tidsserier som utredningen fått tillgång till.9 Dessa tidsserier inkluderar utvecklingen av BNP, produktivitet, ar- betslöshet, inkomstskillnader, årsklassernas storlek mm, samt ett antal variabler som återger förändringar i utbildningssystemets organisation och dimensionering.10

4.2. Andra centrala databaser

För ett antal analyser presenterade i Kapitel 7-10 samt i utredningens specialrapporter har också andra datamaterial använts, främst från ur- valsundersökningar.

4.2.1. IS— och UGU—materialenll

Ett flertal specialuppsatser till utredningen har baserats på datamateria- len för Individualstatistikprojektet (IS) och Utvärdering Genom Uppfölj- ning (UGU), vilka är longitudinella till sin karaktär. De har använts till analyser av processer i skolan, t.ex. hur den sociala snedrekryteringen förmedlas av betyg, skillnader i begåvning, och tillval.12 De bildar också underlag för den omfattande rapport som behandlar betydelsen av stu- diemedelssystemets utformning.13 På detta material grundas också en analys av effekterna av högskoleprovet på den sociala rekryteringen.14

3 Staffan Wahlström,__SCB, hjälpte oss att få tillgång till dessa uppgifter och P 0 Fredriksson, SCB/VAL, hjälpte oss med datauttaget, vilket härmed tacksamt noteras.

9 Tack framför allt till Rolf Ohlsson och Lars Svensson vid institutionen för ekonomisk historia i Lund.

10 Mac Murray, Utbildningsdepartementet, har som utredningens expert främst bidragit med uppgifterna om förändringarna i utbildningssystemet. ” För en presentation av IS-materialet, se Härnqvist och Svensson (1973); SCB (1976c). UGU-materialet, kohorten 1967, presenteras i Emanuelsson (1981). 12 Härnqvist (1993a) i Erikson och Jonsson (1993a). 13 Reuterberg och Svensson (1992), utgiven som ett delbetänkande av utred- ningen (sou 1992:122).

14 Gustafsson och Westerlund (1993) i Erikson och Jonsson (1993a).

SOU 1993: 85 Kapitel 4

Resultat från UGU har, med vänligt bistånd av Kjell Härnqvist, också varit oersättliga i analysen av de genetiska faktorernas betydelse för sned- rekryteringen (avsnitt 7.1).15

4.2.2. Levnadsnivåundersökningarna16

Levnadsnivåundersökningarna (LNU) 1968, 1974, 1981 och 1991 (med tillhörande registeruppgifter) innehåller ett antal frågor om intervjuper- sonens uppväxtförhållanden vilka utnyttjats i en separat studie för utred- ningen.17

LNU har också använts för studiet av den förändrade avkastningen av högre utbildning.18 Det är det enda datamaterial som — genom sin panel- ansats - kan erbjuda information om individers lönekarriär under en stor del av deras yrkesaktiva liv. LNU har även analyserats för att utröna icke—ekonomiska effekter av högre utbildning, främst med avseende på arbetsförhållanden (Kapitel 9).

4.2.3. ULF—undersökningarna19

Data från ULF—undersökningarna har använts till tidsseriematerialet, be- skrivet ovan. Därutöver har vi använt ULF—data för analyser av avlänk- ning och social snedrekrytering (avsnitt 8.1.2), samt för jämförande in- ternationella studier.20 Genom sin sammanlagda storlek ger ULF—under— sökningarna goda möjligheter att via retrospektiva frågor studera föränd- ringar mellan olika födelsekohorter.

4.2.4. CASMIN21

Det stora internationella datamaterialet CASMIN - vilket innehåller uppgifter om ursprungsklass, utbildning och egen klassposition från ett drygt dussin industrialiserade länder - har använts i två separata studier för utredningen.22 De svenska uppgifterna kommer från 1974 och 1981 års levnadsnivåundersökningar.

15 För denna analys har vi också använt publicerade data från den s.k. Malmö- undersökningen (Fägerlind 1975). 16 För en presentation, se Erikson och Åberg (1984); Fritzell och Lundberg (1993). 17 Dryler (1993a) i Erikson och Jonsson (1993a). 18 Björklund och Kjellström (1993) i Erikson och Jonsson (1993a); också Kapi- tel 9 nedan. 19 Se t.ex. Vogel m.fl. (1987), samt rapporterna i serien levnadsförhållanden”. 20 Se Jonsson, Mills och Miiller (1993).

21 CASMIN-data presenteras i Erikson m.fl. (1988).

22 Muller (1993); Jonsson (l993c).

SOU 1993: 85 Kapitel 4

Som torde ha framgått av ovanstående genomgång finns i Sverige ett om- fattande statistiskt material som kan användas för att belysa frågor om utbildningens fördelning och konsekvenser för individer. Trots denna omfattning finns det ändå vissa brister, om målet är att skapa ett fullgott underlag för statistik och forskning om centrala frågor för svenskt ut- bildningsväsende. Vi vill därför utnyttja de erfarenheter vi har gjort i ar- betet med utredningen till att peka på hur underlaget för utbildningssta- tistik och forskning om utbildning kan förbättras. Vi tar först upp de frågor som vi tror kommer att vara centrala inom området under det närmaste decenniet för att sedan diskutera det önskvärda statistiska un- derlagets utformning.

4.3.1. Släpar Sverige efter?

Ett förhållande som vid ett flertal tillfällen de senaste åren - bl.a. av pro- duktivitetsdelegationen och ekonomikommissionen framhållits som ett problem är den internationellt sett relativt låga andel personer inom en årskull som tar en universitetsexamen i Sverige.23 Det föreligger idag också politisk enighet om målet att antalet personer med akademiska examina behöver höjas kraftigt. Utifrån detta mål förefaller det väsentligt att kunna besvara flera olika frågor:

1) Vilka börjar studera vid universitet och högskolor, och vilka gör det inte? Särskilt den senare delen av frågan är väsentlig om man vill öka antalet universitetstuderande, eftersom svaret på den kan ange var ytterligare rekryteringsunderlag (”begåvnings— reserven”) finns. Här krävs uppgifter om kön, uppväxtort, social bakgrund, tidigare studiegång, betyg, m.m. både för dem som går till högskolan och för dem som inte gör det.

2) Hur ser individernas utbildningsgång ut? Vi måste kunna följa studenternas gång genom högskolor och universitet, för att kun— na bedöma studietid, omfattningen och konsekvenserna av byten av studieprogram, etc. Det är då viktigt att ha tillgång till uppgif- ter om kvalifikationer vid inträdet, men också om studiefinan- siering, hel— eller deltidsstudier, familje- och försörjningssitua- tion m.m.

3) Hur går det för studenterna efter det att de lämnat högskolan? Om duktiga och talangfulla ungdomar skall söka sig till univer- siteten måste de uppfatta att det lönar sig - de bör kunna räkna med att studieinsatsen leder till intressanta, säkra och någorlun- da välbetalda jobb. Vi behöver då uppgifter om arbetslöshet, ar- betsvillkor, lön och löneutveckling för personer med olika aka- demiska examina och för dem med annan utbildning. För att

23 Enligt OECD (1992) var andelen cirka 13 procent av en årskull 1988, medan genomsnittet bland tjugo OECD-länder var 15 procent.

SOU 1993: 85 Kapitel 4

kunna bedöma värdet av högre utbildning över livscykeln krävs också information om sådana förhållanden över en längre tid för samma individer.

4.3.2. Hur bra är skolor och universitet?

Enligt de nuvarande planerna kommer såväl grundskolor, gymnasier som högskolor att bli allt mer självständiga och få ökade möjligheter att utforma studieinnehåll och studieprogram. Det är då väsentligt för poli- tiska organ, centrala myndigheter och för skolorna själva att kunna ut- värdera verksamheten, att således kunna avgöra hur väl olika organisa- tionsformer och studieprogram fungerar. Utvärderingen bör avse både kvalitativa aspekter (vad lär sig eleverna i skolan?) och kvantitativa (hur många elever går i skolan, hur mycket lär de sig och hur lång tid tar det för dem att ta sig fram till examen?). För att ett system med ökad valfri- het skall gagna studenterna och ledsaga dem och deras föräldrar i val av skola och utbildningsinriktning, fordras också kunskap om olika skolors egenskaper, t.ex. deras effektivitet.

I den situation som universitetsinstitutionerna nu placeras i, där de har starka ekonomiska incitament att snabbt föra många elever till nå- gon form av avklarat studieprogram, blir det särskilt väsentligt att kunna genomföra en utvärdering av kvalitet och nivå på de kunskaper som stu- denterna inhämtat. För att kunna ge en rättvisande bild av undervisning- ens effektivitet är det då nödvändigt att ha en god bild av elevernas kun- skapsnivå och kvalifikationer innan de kommer till utbildningsanstalten ifråga, och naturligtvis av vilka ämnen de läst och kunskaper de inhäm- tat under resans gång. Detta gäller såväl grundskolor, gymnasier, högsko- ior som universitet. Det är särskilt viktigt att betona att en korrekt vär- dering av olika skolors effektivitet från elevers och föräldrars sida bara kan göras på basis av resultat från en kvalificerad analys av hur väl sko- lorna förmår ta till vara ett givet ”elevmateriel”.24

4.3.3. En datastrategi

För att kunna besvara de frågor som ställts ovan krävs longitudinella material, vilka gör det möjligt att följa enskilda individer över tid. Den strategi som utredningen följt för att sammanställa de forskningsmaterial som bildat underlag för våra analyser synes mer generellt kunna använ- das. Den förutsätter att SCB, och/eller andra centrala myndigheter, för och bevarar register över individers förhållanden i olika avseenden vid olika tidpunkter. De kan t.ex. gälla utbildning, yrke, inkomst, bostads- förhållanden, det vill säga uppgifter som regelmässigt samlas in genom

24 Den information som Stockholms Skolförvaltning år 1993 har gått ut med vad gäller grundskolornas egenskaper, visar på de svagheter som vidhäftar in- formation utan sådan kunskap. Uppgiften som ges om medelbetyg eller medel- poäng på standardprov för en given skola, är naturligtvis värdelös som en indi- kator på hur bra skolan är, eller hur mycket eleverna lär sig under skoltiden.

SOU 1993: 85 Kapitel 4

follk och bostadsräkningarna, men också mer specifika uppgifter som geenmgången utbildning och därvid erhållna betyg, emigrationsland, mhn

'Gnom koppling över personnumren kan avidentifierade forsknings- mtatrial sammanställas, med uppgifter från de olika specialregistren, och ställs till utbildningsforskningens förfogande. På så sätt lämnas inga upppiftcr om enskilda identifierbara individer ut, samtidigt som forskar- nai fr tillgång till ett empiriskt underlag som väsentligt Ökar deras möj— ligghter att bedriva en samhällsrelevant forskning.25

lDt register, som utgör den mest lämpliga utgångspunkten för att ska- pai & material för utbildningsforskning av den typ som redovisas här, är SCZBs så kallade årskurs 9—register. I detta samlas för närvarande in in- forrmtion om betyg m.m. för samtliga som lämnar årskurs 9 i de offent- liggamindskolorna (se ovan). Materialet bör emellertid innefatta hela åYSSkllal', Vilket innebär att uppgifter även bör ingå om dem som lämnar grundskolan i förtid, liksom, vilket nu blir allt mer angeläget, om dem sormgåi' i privatskolor. Till detta material bör, i mån av tillgänglighet, lägggs resultat från test eller standardprov som utförts före eller under gruirlskoletiden. Vidare bör register över elevernas fortsatta gång genom uttbilningssystemet, som de ovan beskrivna ”sökande/intagna—registret” oclzh hågskoleregistret”, läggas upp och vidmakthållas för alla utbild- nirngiiVåer. Speciellt viktigt synes det vara att ta in uppgifter om in- skrrinirg och examination från såväl offentliga som privata skolor på gyrmasie— o'ch högskolenivå. Genom att kunna koppla dessa uppgifter tilll åskirs 9—materialet blir det möjligt att skapa en databas över utbild- nimggafriärer.

lArcentral betydelse för den skisserade datastrategin är naturligtvis att fullllsintiga folk— och bostadsräkningar (eller liknande undersökningar som äccer totalpopulationen) regelbundet genomförs. Därvid är det ut- omnodeltligt, betydelsefullt att uppgifter om t.ex. yrke och utbildning kooda pi ett detaljerat och enhetligt sätt, som gör det möjligt att skapa jämnfrbira klassificeringar för olika tidpunkter. Vår bedömning är där- vidjla at SCB:s nuvarande kodning (SEI, NYK och SUN) är relevant ochh v lög kvalitet, även i ett internationellt perspektiv.

IDeaxidenltifierade forskningsmaterial, som kan ställas samman från såddan tentrzala register skulle ge möjlighet till studier av hur elevers kurnsajsinläirning och studieframgång påverkas av olika förutsättningar ochh etiigelSter, liksom vart olika studieprogram för eleverna senare i li- vet.t. letvore också möjligt att sammanställa material för en effektiv ut- värcdrirg av olika utbildningsprogram och skolformer.26

måenot ärr det inte möjligt att på detta sätt få tillräckligt preciserade upppgfte' för att möjliggöra studier exempelvis av vad som bestämmer elevvena; skolframgång. Därför är det angeläget att den här skisserade

25 FFö dl flestta frågor kan forskningsmaterialen bestå av slumpvisa urval av SCBeregister. 26 EEttexrfnpel på en viktig sådan databas är det s.k. BINH-72-materialet vid pe— dagqogkainstiitutionen, Göteborgs Universitet, på vilket en uppsats till utred- ningge ä gruindad (Gustafsson och Westerlund 1993 i Erikson och Jonsson 19933a

SOU 1993: 85 Kapitel 4

datastrategin kompletteras med mindre, longitudinella material av den typ som levnadsnivåundersökningarna och de s.k. UGU—materialen ut- gör. I sådana material kan mer specifik information ställas samman, bland annat om hur förhållandena i föräldrahemmet påverkar barnens skolgång. Likaså ges i sådana material större möjlighet att bedöma av- kastningen av utbildningen i form av lön, sysselsättning, arbetsförhållan- den m.m.

Den strategi som vi vill förorda för att skapa förutsättning för en fruktbar utbildningsforskning — och mer generellt en fruktbar samhälls- forskning bygger således på två varandra kompletterande element. Det första är att SCB, och andra myndigheter, lagrar material från olika tid- punkter med vars hjälp de enskilda individernas uppväxtförhållanden m.m., utbildningskarriärer och utbildningsprestationer kan kartläggas. Genom sammanställning av uppgifter från dessa olika källor kan aviden— tifierade longitudinella material ställas till forskningens förfogande. Den andra delen av strategin är att inom forskningsinstitutioner bygga upp longitudinella material för slumpmässiga urval ur befolkningen. Genom analys av sådana material kan fördjupad kunskap om de processer som styr våra livsförlopp erhållas.

En förutsättning för att kunna genomföra den skisserade datastrategin, och därmed forskning av den typ som presenteras i detta betänkande, är att centrala individuppgifter även fortsättningsvis insamlas via folk- och bostadsräkninger, samt att det är möjligt att via personnummer koppla uppgifter i olika register till varandra. Om så sker blir det görligt att stäl- la samman information från olika tidpunkter och från olika livssfärer, så att vi kan få en bättre förståelse för hur sociala problem uppkommer och hur mänskliga resurser genereras. Utan denna möjlighet blir det be— tydligt svårare att nå insikt om det svenska utbildningssystemets brister och förtjänster; och mer generellt om hur väl det svenska samhället fun- gerar och hur effektiva offentliga och privata institutioner är. Kostnaden för den insikt som ändå kan nås kommer dessutom att stiga avsevärt. En lång erfarenhet visar att datastrategin kan följas utan risk för att sekre— tessbelagda uppgifter om enskilda individer blir offentliga eller att med- borgarna på annat sätt kommer till skada.

SOU 1993: 85 Kapitel 4

',W" ' ” mutualism summa.-mm 'IE'h-Bu'm närmat in; ..HwW-WWWWMWWW mm wa

ni- IW Mum mmm-um .Woe 'i'. _mm. »»Wllinlmwiawim |||-" Hallh'l'nHaJ.i-.-l-l',n.1||1liii_ ull w'L '! 'na-ln. I-u Hm. .mclll IHE

, 'wywwwnmhwm -Hiriir.mlasm om .. "iw—um W mmmm wm- ': » 'wmmmd- WW MHIMWWWMMWQMW --- » »»- wie—mum stor.-hem mu; , dWmmu-mumwbudm ..muu . . ++i-WWW mammut-inann- "",”, ... dart-mmm WW vhs-ull-

itu- Widow-gm % qumm atm 'n: WII-t WWWSMM m .wtnrm—u » Hit-." r aWWM/Ahjmnh =..» :i-_ Mmpgtllm ammar :. i..-m 'Mtwm -. .» . » ' ,.u' 'Wdrtinmmkmm muslim" malm rull 'till om W mi & nail hm'h . muu- 1! mwmwwwwmam man» LEJ uu. Wimmmummm W :......- mna-Muamma- mmm-um MwMWM Mil-Elf Wi WilwmiMud dm m, '?! n- mwmmwmmnw- itu—tim MM m..-in. LW sin-um mum-'.'» »Wita mmm I'll Hill» WWW:! till man malmhamn W Wild! II"-l iu'. lli-rr. thi ”mm—l :nmilijahishliimanmiul ”&:th emm , '|'h guld—utlåtande lir-M.:,nuumnurul :.i_ ur kan bring s'n'n- rpm frln ' ' "I-Qiu." re:-tunnt H-lmlir, :| |namn=: tili som." .1'1' hur girl-m. mim-|| nii- millilil'ä'ri'klitlp plur.-hr ut. om:; qv-irwi-napi ' _l? lll-hm "år! qlh-n Enlight-Film Mr Ear-r. Jur urm- ! it " till :'-- ht &:th Mir-i.. #: u 'un'-lull”! materal hur Hr. ett.-h' »i'a' ul' Huga—i E'. ut: whilkminruwwn hur, lui-"| Holm:-.b; _ 'll'h-umdl u- när inte mammi-n till dom än nm- run—ti" "rl mur-ii mit-" r lli! !l'll Flfi'ij'lllmli llluDi-N W'FlpeL i'lll lll-r 'nul mln hindu.» I-I'l. Mg lli [hattar-glo! Mr ,är det Ingå.-Irina ut den här uti" 'u—uw

Ehm- du nu». Mu- |..— . LL— untrpfrrtln'ilw. "ri-lli iw litet,-vin tri—.fi z—u

.. .*H'W "IH" '

luuuunru'gu-u-if-uuummtnmm-si. amn-.n-ummii-upr- ..,' . [' ul' lf- Milf—ll mm UIHW; M It'll-I ill ut'-pull i. ll lirrad- " " »: ':: lir mud-n minut!-u mh Hmm-tilbud l'r'l." Ful-inn ”I' II iii-nm: "få . ,, '. räl—i ' "w .it-' »» ,» » -,-.

DEL II

DEN SOCIALA SNEDREKRYTERINGENS FÖRÄNDRING OCH KARAKTÄR

5. Förändringen av den sociala snedrekryteringen

1900—talet har som bekant inneburit en stark omvandling av det svenska samhället. Från att vid seklets början ha varit ett jordbrukande land där en viss industrialisering hade inletts har Sverige blivit ett ”postindustri- ellt servicesamhälle” med en liten jordbrukssektor och en minskande in- dustrisektor. Levnadsstandarden har höjts på ett närmast ofattbart sätt, och relationerna mellan t.ex. åldersgrupper och mellan män och kvin- nor har förändrats i grunden. Är det då troligt att den sociala snedrekry- teringen förändrats som en konsekvens av denna samhällsutveckling?

Inom samhällsvetenskaplig teori har det hävdats att industrialisering leder till djupgående förändringar inte bara av samhällets produktions- kapacitet och konsumtionsnivå utan även av relationerna i samhället i form av social rörlighet, geografisk rörlighet, inkomstskillnader och sta- tusrelationer.1 Framför allt har man pekat på konsekvenserna av för- ändringen från jordbrukets familjebaserade produktion och hantverk i mindre skala, till en dominans av massindustri och avpersonifierade marknadsförhållanden. Detta antas bl.a. innebära att betydelsen av ens familj vem man är - kommer att minska när det gäller vilken social position och inkomst man når; istället kommer ens egen förmåga — vad man kan att bli avgörande.2 Enligt detta antagande förväntas också den sociala snedrekryteringen i utbildningssystemet minska med ökad industrialisering; geografiska band och familjeband löses upp och de krav som konkurrensen på den internationella marknaden ställer kom- mer att nödvändiggöra att de barn som är mest lämpade går vidare till högre studier.

Många underliggande samhälleliga processer har emellertid i empiris- ka studier visat sig vara förvånansvärt resistenta mot det omvandlings- tryck som industrialiseringsprocessen inneburit. Det har till exempel gällt inkomstskillnader, social selektion i utbildningssystemet och sam- bandet mellan socialt ursprung och social position i vuxen ålder.3 Som framgått av Kapitel 3 har man i den svenska diskussionen av den sociala snedrekryteringen väntat sig att selektionen i skolan skulle minska med förbättrade ekonomiska villkor - förstärkta av utbildningsreformerna. Enligt några studier har det också funnits tecken på en sådan minsk- ning, även om vi är osäkra på när den inträffade och under vilken pe- riod den varit mest accentuerad (se avsnitt 3.3.1).

1 För teoretiska diskussioner av industrialiseringens konsekvenser för den so- ciala skiktningen, se exempelvis Kerr m.fl. (1960); Treiman (1970) och Bell (1973). 2 Enligt sociologisk terminologi kommer tillskrivna egenskaper att förlora i be- tydelse relativt förvärvade; vi går från ett samhälle där stratitieringen sker på grundval av partikularistiska kriterier till ett där universella kriterier är helt dominerande. (Se bl.a. Parsons 1951; Blau och Duncan 1967.) 3 Se respektive Feinstein (1988); Shavit och Blossfeld (1993a); och Erikson och Goldthorpe (1992) för diskussioner av förändringar inom de tre nämnda områ- dena.

SOU 1993: 85 Kapitel 5

Erfarenheterna av hur svårt det har varit att i andra länder belägga SOU 1993: 85 långsiktiga förändringar av grundläggande skiktningsprocesser hur för- Kapitel 5 väntade de än har varit från ett teoretiskt perspektiv — och den ofta bris- tande jämförbarheten mellan de olika svenska studierna ger oss skäl att i detta kapitel försöka lägga fast en bild av hur den sociala snedrekryte- ringen ändrats från seklets första årtionden till de senaste decennierna. Speciellt intressant är det kanske att studera förändringen under 1970— och 1980—talen finner vi något stöd för den inte ovanliga uppfattning- en att snedrekryteringen har ökat?

Vi kommer i detta kapitel att studera hur den sociala selektionen till högre studier förändrats från generationerna som föddes i början av sek- let till dem som föddes på 1960-talet (avsnitt 5.1). Därefter, i avsnitt 5.2, analyserar vi i detalj utvecklingen under de senaste decennierna.4

5.1. Den långsiktiga utvecklingen

Vi anlägger ett långt tidsperspektiv i detta avsnitt. De äldsta årskullarna vi studerar växte upp i ett huvudsakligen agrart samhälle. Som framgått av Kapitel 2 var deras utbildningsgång ofta rudimentär; inte nog med att högre utbildning var utom räckhåll för folkflertalet, många fick i prakti- ken inte ens sex års folkskola. Om de mot förmodan skulle få någon mer utbildning, hade de en rätt besvärlig väg till universitetet med ett flertal övergångar där utkuggningar var vanliga och där familjeekono— min ofta satte stopp. De yngsta årskullarna vi studerar - födda på 1960— talet — har erfarit helt andra villkor. Bara i undantagsfall har de erfaren- het av arbetslivet innan de fyllt sexton år och deras arbete är sällan nöd- vändigt för uppväxtfamiljens ekonomiska trygghet. De har i många avse- enden haft en helt annan utbildningshistoria, främst naturligtvis en längre, men också en skolgång där övergången mellan årskurser och ut— bildningsnivåer inte varit beroende av prövningar eller examina.

Är då dessa båda tidsepoker alls jämförbara? Ja, i vissa grundläggande avseenden är ändå skolsystemen möjliga att jämföra. Det är främst vissa kvalitativt viktiga 'språng' i utbildningssystemen, från en utbildningsni— vå till en annan, som individer födda under tre generationer har gemen— samt. När vi vill jämföra ”utbildningskarriärer” vid seklets början med dem idag, kan vi urskilja åtminstone tre väsentliga sådana 'förgreningaf eller 'delningspunkter*.5 Den första gäller beslutet att lämna skolan efter de obligatoriska skolåren eller studera vidare. Även om detta beslut inte tagits i samma ålder för personer födda i början av seklet och på 1960—

4 Kapitlet bygger på resultat redovisade i Erikson och Jonsson (1993b). Dataun— derlaget som används för att beskriva utvecklingen under huvuddelen av 1900- talet utgörs av SCB:s ULF-undersökningar från åren 1976 till 1990. Underlaget för beskrivningen av utvecklingen under de senaste decennierna är utredning- ens så kallade 'högskolematerial'. Datamaterialen presenterades i Kapitel 4. 5 Begreppen 'delningspunkter' och ”förgreningaf, är litet klumpiga, men vi har inte funnit något bättre alternativ. Skolgången kan kanske ses som en vandring på en väg där man måste välja hur man skall fortsätta vid olika vägskäl all- män eller särskild kurs i grundskolan; olika gyrnnasielinjer etc. Delningspunk- terna är helt enkelt vägskälen på denna väg.

talet, är beslutet av samma karaktär. Det är också vid detta beslut som SOU 1993: 85 den sociala bakgrunden traditionellt sett haft störst betydelse (se vår ge- Kapitel 5 nomgång i avsnitt 3.2.10 samt analyserna i Kapitel 6). Bland dem som har fortsatt i teoretiskt gymnasium är således selektionen till högskoleut- bildning svagare än vad selektionen är från obligatorisk utbildning till gymnasium. Denna tidiga delningspunkt är därmed nödvändig att stude- ra för att kunna förstå den sociala snedrekryteringen till högre studier.

Den andra delningspunkten som i betydande grad har samma karak- tär över tid, är studentexamen eller avslutat teoretiskt tre— eller fyraårigt gymnasium. Denna klassiska mogenhetsexamen var förr naturligtvis mer exklusiv, inte bara därför att så få genomgick den, utan också för den mer rituella inramningen och för de löften den gav. Precis som de längre teoretiska gymnasielinjerna för dem som föddes på 1950— och 1960—talen, var dock studentexamen den naturliga inkörsporten till hög- re studier (länge var den, som beskrivits i Kapitel 2, också ett krav). Därför är frågan om vilka som tar studentexamen eller genomgår en längre teoretisk gymnasielinje speciellt viktig i denna utredning.

Den tredje utbildningsnivån vi kommer att analysera är full'ord uni- versitetsexamen. Genom att bara räkna längre universitetsutbildningar till denna nivå dvs. de som gällde som universitetsutbildningar före 1977 års högskolereform — uppnår vi en hög grad av jämförbarhet. I den fortsatta texten kommer vi emellanåt att referera till denna nivå som 'traditionella' universitetsutbildningar.

De tre delningspunkterna, nedan definierade efter intervjuuppgifter om individers högsta utbildningsnivå, är genom hela detta sekel centrala för att analysera den sociala snedrekryteringen. Vi betraktar dem också som jämförbara i en funktionell mening. I Tabell 5:1 visas indelningen och, i grova drag, vilka skolformer som förts till vilka nivåer.6

Tabell 5:1 Definitionen av delningspunkter (utbildningsnivåer) i det ”traditionella” och det reformerade utbildningssystemet, samt nivåernas funktion för den sociala skiktningen.

Vår beteckning Äldre skolsystern Reformerat skolsystern 1) Utbildning utöver Utbildning utöver 6-, Utbildning utöver för- den obligatoriska 7- eller 8-årig folk- söksskola; enhetsskola; skola grundskola 2) Högre sekundär Studentexamen; 3-4-årig gymnasielinje; utbildning post-gymnasial utb post-gymnasial utb

3) Universitetsexamen Universitetsexamen Universitets- och högskoleexamen om 120 poäng eller mer

6 Vi har i vissa fall måst göra avkall för principen om funktionell jämförbarhet. Så har t.ex. pågående universitetsstudier räknats med bland de avslutade. Om vi endast hade räknat med avslutade studier hade vi varit tvungna att dra den undre åldersgränsen betydligt högre än den gräns på 23 år som vi nu använder, och vi hade därmed inte kunnat studera utvecklingen under 1980-talet. Vi har också som 'högre sekundär nivå' räknat vissa post-gymnasiala studier som inte krävt studentexamen eller längre teoretiska gymnasielinjer, eftersom vi saknat information om den högsta utbildningen föregåtts av sådan examen.

5.1.1. Övergångsandelarna i olika klasser

Hur har då andelarna som nått till olika utbildningsnivåer utvecklats för barn från olika sociala ursprung? I Figur 5:1 redovisas förändringen av andelarna bland män respektive kvinnor från olika samhällsklasser som erhållit utbildning utöver den obligatoriska.7

Diagrammen återspeglar den dramatiska höjningen av utbildningsni- vån i befolkningen under 1900—talet som tidigare behandlats i Kapitel 2. Vi vet från andra studier att det under 1930— och 1940—talen framför allt var den var den kraftiga expansionen på realskolenivå som svarade för utvecklingen,a men speciellt för dem födda på 1950- och 1960-talen står den ökande populariteten hos yrkesutbildningarna för höjningen (se avsnitt 8.1.2).

De mycket stora skillnaderna mellan klasserna som förelåg vid början av seklet och den kraftiga minskning av dessa som skett sedan dess, framgår med all önskvärd tydlighet i Figur 5:1. Medan andelen som er- hållit mer än obligatorisk utbildning bland barn till föräldrar i klass I har ökat något — från drygt 80 till över 90 procent — har ökningen bland de minst gynnade, döttrar till okvalificerade arbetare (VII), varit mycket kraftig - från under 20 till cirka 75 procent. För barn från de övriga klasserna ligger värdena mellan dem för dessa två extremgrupper. Nå- gon fullständig utjämning har emellertid inte skett, relativt sett är skill- naderna alltjämt långt ifrån obetydliga. Kurvorna för kvinnor i Figur 5:1 ligger för huvuddelen av perioden under dem för män, men dessa skillnader har utjämnats vid seklets slut.

I nästa steg förflyttar vi intresset 'uppåt' i utbildningshierarkin. I Fi- gur 512 på nästa uppslag visas andelarna från olika sociala klasser som genomgått högre sekundär utbildning (eller som nått högre utbildnings- nivå). Dessa kurvor ger ett väsentligt annorlunda intryck än de tidigare. Ökningen är inte lika framträdande, även om den i relativa termer är avsevärd för de sociala klasser som vid periodens inledning hade den lägsta studentfrekvensen.

De absoluta skillnaderna mellan klasserna förblir enligt diagrammen påtagliga under hela perioden för både män och kvinnor, även om de minskar något. Utvecklingen är dock inte identisk för män och kvin- nor. Bland män har andelen från klass I (högre tjänstemän m.fl.) som genomgått högre sekundär utbildning under hela perioden legat kring eller över 75 procent. Motsvarande andel bland män från klass VII (okvalilierade arbetare) ökade från något under 10 procent bland dem födda i seklets början till något över 30 procent bland dem födda i slutet av fyrtiotalet, för att sedan åter sjunka något. Utvecklingen för män från klass IVcd (jordbrukare) är ungefär densamma. Kurvorna för män från de övriga klasserna ligger på nivåer mellan klass I och klass VII/IVcd, och visar en liknande utveckling som den för de senare en ökning fram till kohorterna födda kring 1950 varefter kurvorna sjunker något.

7 Förändringen är implicerad genom utvecklingen mellan fem års födelseko— horter. 'Mittenkohorten' är utsatt på x-axeln i figurerna i detta avsnitt. 8 Se Ohlsson (1986); Jonsson och Mills (1993a).

SOU 1993: 85 Kapitel 5

Män SOU 1993: 85 Kapitel 5

Procent

100 90 80 70 60 50 40 30 20 10

0 07 12 17 22 27 32 37 42 47 52 57 62 Födelseår Kvinnor Procent 100

90 80 70 60 50 40 30 20 10

07 12 17 22 27 32 37 42 47 52 57 62 Födelseår

Figur 5:1 Förändring av andelen som fortsatt utöver obligatorisk utbildning bland män och kvinnor i olika samhällsklasser. Procent. Källa: ULF.

För kvinnor finner vi ett något annorlunda mönster i Figur 5:2. För SOU 1993: 85 det första ökade andelen kvinnor med högre sekundär utbildning i alla Kapitel 5 klasser. Även för dem från klass I steg andelen från cirka 60 procent för dem födda i början av seklet till cirka 75 procent bland dem födda i mitten av 1900—talet. Denna generella ökning sammanhänger för den första halvan av perioden med att kvinnor bereddes ökade möjligheter till gymnasiestudier, bland annat fick de tillträde till de allmänna läro— verken 1927 samtidigt som flickskolorna förlorade i attraktivitet.

För det andra visar diagrammet att, till skillnad mot utvecklingen för män, ökar andelen kvinnor med utbildning på högre sekundär nivå un- der hela perioden. De minst gynnade kvinnorna, från klasserna IVcd (jordbrukare), VI (yrkesarbetare) och VII (okvalificerade arbetare) star- tade med andelar på eller under 5 procent. Mellan 25 och 40 procent av kvinnorna som föddes på 1960—talet i dessa klasser erhöll utbildning på denna nivå. Bland kvinnor finner vi således, oberoende av ursprungs— klass, genomgående en ökning av andelen med studentexamen/motsv. och högre yrkesutbildning.

Utvecklingen av andelen med studentexamen eller mer bland döttrar till jordbrukare (IVcd) framstår som remarkabel. Bland dem som föddes före 1940-talet hörde jordbrukardöttrarna tillsammans med döttrarna till arbetare (VI och VII) till dem som i minst utsträckning tog studen- ten, även mer sällan än jordbrukarnas söner. För kohorterna födda på 1940-talet och senare stiger emellertid studentexamensfrekvensen påtag— ligt bland jordbrukardöttrarna så att den bland dem födda i början av 1960—talet är ungefär lika stor som bland söner och döttrar till lägre tjänstemän och småföretagare (III och IVab).

Även om vi över lag finner en genomgående ökning av andelen med utbildning på högre sekundär nivå bland kvinnor tycks, åtminstone för dem från vissa samhällsklasser, andelen ha stagnerat i kohorterna födda efter 1950—talets inledning. Vi finner dock inte en nedgång som bland männen. Under nästan hela perioden har män från alla samhällsklasser oftare än sina systrar erhållit utbildning på högre sekundär nivå. För de yngsta finner vi dock ett motsatt mönster: i nästan alla sociala klasser tenderar döttrarna att nå denna utbildningsnivå i högre utsträckning än sönerna.9

I Figur 5:2 kunde vi se att andelarna med högre sekundär utbildning ökade ganska markant för vissa sociala klasser fram till kohorterna föd— da i slutet av 1940—talet. Därmed ökade också andelen som kvalificerat sig för att skriva in sig vid universitet och högskolor. Hur har då ande- larna med universitetsexamen förändrats? I Figur 5:3 på nästa uppslag visas utvecklingen för kvinnor respektive män från olika social bak- grund.

9 Vi vet dock av offentlig statistik att detta förändrades ytterligare till kvinnor- nas fördel för kohorterna födda mot slutet av, 1960-talet (som vi inte har med i detta avsnitt). I SCB:s Utbildningsstatistisk Arsbok för 1988 framgår att köns- fördelningen på tre— och fyraåriga teoretiska gymnasielinjer utjämnades från år 1982 till år 1987 (Tab. 538, sid. 231). I årsboken för 1992 framgår att kvinnorna var i majoritet bland dem som skrevs in är 1990 (Tab. 5.2, sid. 107).

Män SOU 1993: 85 Kapitel 5

Procent

100 90 80 70 60 50 40 30 20 10

07 12 17 22 27 32 37 42 47 52 57 62 Födelseår

Kvinnor

Procent 100

90 80 70 60 50 40 30 20 10

Födelseår

Figur 5:2 Förändring av andelen som genomgått högre sekundär utbildning bland män och kvinnor i olika samhällsklasser. Procent. Källa: ULF.

Av diagrammen i Figur 5:3 framgår självklart att andelarna med uni- SOU 1993: 85 versitetsexamen ligger under dem för de lägre utbildningsnivåerna. Kapitel 5 Bland män har i vissa årskullar 50 procent eller mer av dem från klass I erhållit universitetsutbildning — toppen verkar ha nåtts bland dem födda i början av 1940—talet. Av söner från klass II har som mest cirka 30 pro- cent tagit en akademisk examen, medan det från övriga klasser aldrig va- rit mer än 20 procent. För kvinnor är motsvarande tal drygt 40 procent, drygt 25 och drygt 15 procent.

De absoluta skillnaderna mellan klasserna bland män tycks endast minska obetydligt under perioden medan de för kvinnor förefaller ha minskat något mer. Kurvorna för kvinnor ligger dock, åtminstone un- der huvuddelen av perioden, under dem för män från motsvarande klasser. Andelarna med universitetsutbildning stiger för både män och kvinnor från i stort sett alla klasser fram till kohorterna födda i slutet av 1940-talet för att därefter sjunka igen.

Att andelen med universitetsutbildning minskar är känt från högsko- lestatistiken, och väntat utifrån minskningen av högre sekundär utbild- ning som framgår av Figur 5:2. Vi har också tidigare visat på motsvaran- de utveckling mätt som antalet första gången inskrivna vid universitet och högskolor (Figur 2:3), där det framgick att minskningen var mycket koncentrerad i tid, till åren 1968—1971.

Ändå är det anmärkningsvärt att andelen universitetsstuderande i ett utvecklat industriland har sjunkit under en följd av år.10 Det är troligen en kombinerad marknadseffekt och utbildningspolitisk broms som lett till att Sverige erfarit att yngre generationer i allt mindre utsträckning valt att studera på den högsta utbildningsnivån.11 Som framgått tidigare (Kapitel 2) har dock utvecklingen vänt och vi har sedan mitten av 1980-talet haft en ökning av antalet högskolenybörjare. Denna uppgång är dock av alltför sent datum för att vi skall kunna registrera den i Fi- gur 5:3.

5.1.2. En sammanfattande bild av förändringen av snedrekryteringen

I avsnittet ovan kunde vi se förändringen i andelar från olika sociala klasser som när olika utbildningsnivåer. Som vi diskuterat i Kapitel 1 är detta intressant i och för sig, men det ger oss ingen bild av hur den so- ciala snedrekryteringen förändrats. Snedrekryteringen bör istället mätas som förändringen av sambandet mellan social bakgrund och utbild- ningsnivå, vilket bäst mäts med andra mått än procentskillnader. I detta och det följande avsnittet skall vi analysera förändringen av detta sam- band.

Närmast skall vi försöka ge en sammanfattande bild av hur den socia- la snedrekryteringen förändrats mellan olika årskullar. Det gör vi ge- nom att använda ett mått på den genomsnittliga sociala selektionen.

10 Se ICED (1976) refererad i Ohlsson (1986). 11 En diskussion om orsakerna till nedgången finns i Murray (1988).

Män SOU 1993: 85 Kapitel 5

Procent

! 00 90 80 70 60 50 40 30 20 l 0

Födelseår

Kvinnor

Procent ] 00

90 80 70 60 50 40 30 20 10

Födelseår

Figur 5:3 Förändring av andelen som tagit universitetsexamen bland män och kvinnor i olika samhällsklasser. Procent. Källa: ULF.

Måttet varierar mellan noll, som det antar när det råder oberoende SOU 1993: 85 mellan social bakgrund och utbildning, och ett, som det antar vid ett Kapitel 5 fullständigt samband.12 En minskning av sambandet innebär alltså en minskad social snedrekrytering. Inledningsvis presenteras hur selektio- nen, mätt på detta sätt, utvecklats för män och kvinnor när det gäller att uppnå någon utbildning utöver den obligatoriska (Figur 5:4).

Diagrammet visar klart att den sociala selektionen för övergång från den obligatoriska skolan har minskat påtagligt under 1900—talet för både män och kvinnor. För kohorterna födda från mitten av 1920—talet och fram till 1960—talet tycks selektionen ha varit större bland kvinnor än bland män. (Att kurvan för män födda på 1960—talet går upp bör nog tills vidare inte ges någon substantiell tolkning, en ökning av snedrekry- teringen kan ha inträffat, men det kan också röra sig om en tillfällig- het.13) Den minskning av skillnaderna mellan klasserna som vi fann i Figur 5:1 motsvaras alltså av ett minskande samband mellan socialt ur- sprung och fortsatt utbildning. En väsentlig del av förklaringen till detta är rimligtvis att i stort sett alla barn från klass I, som klarade av att ge- nomföra fortsatta studier, redan vid periodens början också gick vidare i skolan. Övergångsfrekvenserna i klass I kan således under hela seklet ha legat nära ett ”tak* som nu även de andra klasserna närmar sig.

I Figur 5:5 redovisas en sammanfattande bild av utvecklingen av den sociala snedrekryteringen på högre sekundär nivå. Selektionen bland män verkar ha sjunkit ganska kraftigt från kohorterna födda på 1920—ta— let fram till dem födda i slutet av 1930—talet för att därefter sjunka i långsammare takt. För kvinnor fortsatte en snabb nedgång i selektionen ända fram till och med årskullarna födda i mitten av 1950-talet. Efter- som snedrekryteringen i början av seklet var större bland kvinnor än bland män ledde detta till en utjämning i social selektion mellan könen. Bland l950—talskohorterna var snedrekryteringen ungefär lika stor bland kvinnor som bland män. För de yngsta årskullarna förefaller kur- vorna plana ut, vilket indikerar att snedrekryteringen förändrats obetyd- ligt under 1970— och första halvan av 1980—talet.

Den ovan redovisade utjämningen behöver inte innebära att det skett en utjämning av den sociala snedrekryteringen till universitetsexamina. Tidigare studier tyder t.ex. på att den sociala selektionen vid övergången från studentexamen/motsv. till universitetsstudier kan ha ökat över tid, så att utjämningen totalt sett är svagare på den högre nivån.14 Av Figur 5:3 framgår också att utjämningen mätt i procentskillnader var ganska liten på den högsta nivån.

12 Måttet, som är sådant att det inte är avhängigt av den kraftiga ökningen av andelen som fått utbildning utöver den obligatoriska, bygger på en logitmodell som redovisas i Erikson och Goldthorpe (1992, Kap. 3). En diskussion av mo- dellen ges också i Erikson och Jonsson (1993b). De från modellen väntade kors- produkterna mellan klass I och klass Vll är omräknade till Yules Y (Goodman och Kruskal 1954).

13 Antalet observationer minskar de sista åren och glidande medelvärden, som använts för att jämna ut värdena, är mindre tillförlitliga i ändarna av en kurva. En mer tillförlitlig bild av hur den sociala snedrekryteringen till gymnasie- nivån förändrats under de senaste 20 åren, ges i avsnitt 8.1.2. 14 Jonsson och Mills (1993b). 158

SOU 1993: 85, Kapitel 5

Kvinnor

—Män

05 15 25 35 45 55 65

Födelseår

Figur 5:4 Förändring av den sociala snedrekryteringen i övergången från den obligatoriska skolan bland män och kvinnor. Utjämnade y—koeff'lcienter. Källa: ULF.

""" Kvinnor

—Män

05 15 25 35 45 55 65

Födelseår

Figur 55 Förändring av den sociala snedrekryteringen till genomgången högre sekundär utbildning bland män och kvinnor. Utjämnade y-koefficienter. Källa: ULF.

05 15 25 35 45 55 65

Födelseår

Figur S:6 Förändring av den sociala snedrekryteringen för universitetsexamen bland män och kvinnor. Utjämnade y-koefficienter. Källa: ULF.

Figur 516 visar dock otvetydigt att den sociala snedrekryteringen till högre studier minskat under detta århundrade. Kurvorna beskriver ett likartat mönster som i de diagram som tidigare presenterats. Således tycks den sociala selektionen ha minskat från seklets början fram tills det att kohorterna födda på 1950—talet började på universiteten. Därefter verkar den ha varit konstant.15 På universitetsnivån är snedrekrytering- en under större delen av perioden starkare bland män, vilket främst be- ror på att könsskillnaderna tidigare var särskilt stora i klass I.

Oberoende av vilken nivå i utbildningssystemet som vi studerar fin- ner vi således att den sociala snedrekryteringen minskat under 1900—ta- let, men att den ändå fortfarande är högst påtaglig. När, på 1980—talet, cirka 40 procent av barnen från klass I — högre tjänstemän Eck uni- versitetsutbildning var motsvarande andel från klass VII okvalificerade arbetare - cirka 7 procent. Även i början av seklet fick ungefär 40 pro— cent av pojkarna från klass I universitetsutbildning, men då gällde det knappt 1 procent av dem från klass VII.

Under vilken period skedde då den sociala utjämningen? Det verkar särskilt ha varit bland årskullarna födda på tjugo—, trettio— och fyrtiota- len som selektionen minskade, det vill säga att den minskade påtagligt i skolan från mitten eller slutet av trettiotalet till slutet av sextiotalet. Det- ta resultat preciserar den bild av minskad snedrekrytering som fram- trädde i vår analys av tidigare studier, presenterad i avsnitt 3.1.

15 Återigen bör vi vara försiktiga med tolkningen av förändringarna för de yng- sta kohorterna, kurvans värde vid ändpunkterna kan lättare påverkas av tillfäl- liga Huktuationer och statistisk osäkerhet.

SOU 1993: 85 Kapitel 5

---- Kvinnor

—Män

5.1.3 Den sociala utjämningen till högre studier: en närmare analys SOU 1993: 85 Kapitel 5 I föregående avsnitt gav vi en sammanfattande bild av hur den sociala snedrekryteringen förändrats under 1900-talet. Genom att beräkna för- ändringen av den genomsnittliga selektionen kunde vi presentera en översiktlig bild av den sociala utjämningen. I detta avsnitt skall vi öka detaljskärpan i våra analyser och studera (i) mellan vilka sociala klasser utjämningen var tydligast, samt (ii) hur andelen som tar en universitets— examen skiljer sig mellan män och kvinnor från olika samhällsklasser. Hur ser då det närmare sambandet mellan samhällsklass och utbild- ning ut för olika årskullar? För att studera detta har vi delat upp urvalet i tolv grupper efter födelseår och beräknat sambandet mellan social bak— grund och universitetsexamen för var och en av dessa åldersgrupper.16 Resultatet för sannolikheten att nå den utbildningsnivå som kanske in- tresserar oss mest, att ha genomgått universitetsutbildning, framgår av Figur 5:7 på nästa sida.17 Den räta linjen i botten på diagrammet - O—linjen representerar universitetsutbildning bland barn till okvalificerade arbetare, klass VII, i de olika årskullarna. Övergången i denna klass har satts till värdet 0 för att man lättare skall kunna jämföra utvecklingen med den i de andra klasserna, som mäts i förhållande till denna linje. De andra kurvorna i diagrammet representerar således chansen att få universitetsutbildning bland barn från de övriga klasserna i relation till chansen bland barn från klass VII. Att t.ex. linjen för klass I sjunker från årskull till årskull inne- bär, som vi sett tidigare, inte att andelen bland dessa barn som genom- gick universitet sjönk under hela 1900-talet utan att det relativa för- språnget till klass VII minskade.18 Vi får naturligtvis samma generella bild av Figur 5:7 som av Figur 5:6z en i stort sett konstant snedrekrytering bland de första tre årskullar- na, sedan en minskande selektion fram till och med kohorterna födda på 1940-talet och en närmast oförändrad selektion därefter. Det kan återigen vara värt att påpeka att även om selektionen minskat påtagligt under seklet är den fortfarande inte obetydlig bland dem födda på 1960- talet.

16 Vi kommer att redovisa sambanden som parametrar från en logitmodell. En närmare redogörelse för modellprövningen och redovisning av modellernas an- passning m.m. ges i Erikson och Jonsson (1993b).

17 Motsvarande diagram för övriga utbildningsnivåer har i stort sett samma ut- seende, även om skillnaderna mellan samhällsklasserna är mindre för dessa ut- bildningsnivåer.

18 Parameterestimaten kan ges en mer precis tolkning. Värdena anger den na- turliga logaritmen för oddskvoten för övergången bland barn från den klass som kurvan indikerar i relation till övergången bland barn från klass VII. I den för- sta årsklassen är t.ex. parameterestimatet för barn från klass II ungefär lika med 3. Oddset att ha erhållit universitetsutbildning (= sannolikheten att ha erhållit sådan utbildning dividerad med sannolikheten att inte ha fått det) bland barn från klass II i denna årskull var således cirka tjugo gånger (e3=20.1) så stort som oddset för barn från klass VII. I procenttal motsvarar det att när cirka en halv procent av barnen i klass VII blev utbildade på universitet blev cirka 9 procent av barnen i klass II det. ' 161

Relativ effekt

SOU 1993: 85 Kapitel 5

Födelseår

Figur 5:7 Sambandet mellan social bakgrund och universitetsutbildning för oli- ka årskullar. Logaritmerade oddskvoter. Källa: ULF.

Hur har då relationerna mellan de sociala klassernas utbildningschan- ser förändrats? Om vi börjar nerifrån, kan vi konstatera att kurvorna för kvalificerade arbetare (VI) och jordbrukare (IVcd) löper i stort sett parallellt med referenslinjen (okvalificerade arbetare). Barn från dessa båda klasser har under perioden som helhet något oftare nått universi- tetsnivån, men deras måttliga relativa fördel gentemot barn till okvalifi- cerade arbetare har på det hela taget varit konstant under perioden.

I en mycket likartad 'mellanposition' kommer därefter kurvorna för egna företagare (lVab) och lägre tjänstemän (III) dessa båda klasser närmade sig de tre tidigare nämnda fram till kohorterna födda i slutet av 1930—talet. Ett liknande 'fall' fast ännu mer markerat och något mer utdraget i tid ser vi för de översta kurvorna, tjänstemän på mel- lannivå (II) och högre tjänstemän m.fl. (I).

Totalt sett har minskningen i den sociala snedrekryteringen till högre studier skett genom att barn från arbetarhem och jordbrukarhem 'knap- pat in” på alla övriga klasser. Dessas försprång var dock stort i början av seklet. Det är intressant att notera att ordningen mellan klasserna består i stort sett oförändrad, med det största enskilda avståndet mellan barn från klass I och barn från klass II.

Analyserna i förra avsnittet visade den sociala snedrekryteringen som en sammanfattande kurva. Vi kunde se att både styrkan och förändring- en i sambandet mellan socialt ursprung och utbildningsnivå var rätt lika bland män och kvinnor. Mer detaljerade studier visar dock att relatio- nerna mellan män och kvinnor när det gäller att få högre utbildning

skiljer sig mellan sociala klasser.19 Döttrarna till småföretagare, och sär- SOU 1993: 85 skilt bonddöttrar, är mer gynnade i förhållande till sina bröder än kvin- Kapitel 5 nor från andra klasser. Att söner och döttrar behandlas något olika i jordbrukarfamiljer och i viss mån även i företagarfamiljer överensstäm- mer med resultaten från studier av social rörlighet i flera länder. Vad man funnit är att sönerna till jordbrukare och företagare oftare övertar gården eller företaget — de antas därmed kanske inte behöva någon hög- re utbildning — medan döttrarna i sin tur relativt sett oftare får ett arbete i klass 1.20 De som relativt sett är mest missgynnade i förhållande till si- na bröder är kvinnor från klass 1, vad gäller universitets- och högre yr- kesutbildning, samt kvinnor från arbetarklassen. Ytterligare, mer detaljerade, analyser visar också att den sociala utjäm- ningen i rekrytering till högre studier har sett något olika ut för flickor och pojkar. Dessa resultat tyder på att övergångarna ökat mycket snab- bare bland flickorna än bland pojkarna. Den kategori som förbättrat sin position mest, relativt sett, är döttrar från jordbrukarhem; de hade ock- så det svagaste utgångsläget.21

5.2. Den sociala snedrekryteringen till universitet och högskolor 1967—90

Ovan har vi analyserat förändringen i den sociala snedrekryteringen från början av 1900—talet och framåt, vilket kunnat ge ett historiskt per- spektiv på dess omfattning. Slutsatsen att den sociala snedrekryteringen minskat påtagligt under 1900—talet men att utjämningen tycks ha avstan- nat under 70- och 80-talen är viktig att komma ihåg när vi nu kommer att krympa tidshorisonten. Närmast kommer vi att skärskåda de senaste tjugo åren. Har den sociala snedrekryteringen ökat under 1980-talet som många hävdat? Har den kanske ,förskjutits uppåt' i utbildningshie- rarkin så att den ökat för ”prestigeutbildningarna'?

Grunden för kommande analyser är det datamaterial, 'högskolemate- rialet', som utredningen sammanställt av officiell utbildningsstatistik, och som för första gången gör det möjligt att i stor skala studera föränd- ring över tid med jämförbara definitioner av social bakgrund och uni- versitetslinjer.22 Vi kommer att analysera inskrivning till universitet eller högskola (fortsättningsvis kommer vi av praktiska skäl att använda be-

19 Resultaten sammanfattas här. De visas i Erikson och Jonsson (1993b).

20 Om man jämför med de yrken som deras bröder har tenderar döttrar till fö- retagare och jordbrukare också relativt ofta vara gifta med män med yrken i klass 1. För dessa analyser av könsskillnader i social rörlighet, se Erikson och Goldthorpe (1992, Kap. 7). Förhållandet att sönerna till egna företagare och jordbrukare oftare än sina systrar hamnar i dessa klasser själva, är giltigt i Sve- rige ännu i slutet av 1980-talet (Jonsson och Mills 1993c).

21 Jfr Jonsson (1992).

22 Datamaterialet finns beskrivet i avsnitt 4.1.1. För en beskrivning och diskus- sion om kodningar m.m., se Erikson och Jonsson (1993b).

greppet 'universitet').23 Det är inte längre självklart vad ,universitet” in- nebär. För att använda en definition som gör det möjligt att studera ut- vecklingen både före och efter högskolereformen 1977 har vi i stort sett hållit oss till traditionella ('akademiskzaf) universitetsutbildningar.24 De utbildningslinjer som tillkom i och med högskolereformen har inte ta- gits med.25 Analyserna kompletteras med en analys av de 1977 nytill- komna utbildningslinjerna.

5.2.1. Social bakgrund och inskrivning bland årskullarna 1943—68

Vi börjar med att anknyta till det förra avsnittet, som ju baserades på en analys av födelsekohorter. Nedan studeras inskrivningen vid universitet bland dem som föddes år 1943 till och med år 1968. Vi har också upp- gifter om yngre personer, men få av dem har i början av 1990—talet ,hunnit' gå över till universitet. I de årskullar vi behandlar har mellan 16 och 22 procent av ungdomarna skrivits in vid universitet och hög- skolor. Hur förändras då skillnaderna mellan barn från olika sociala ur- sprung? I Figur 518 visas, separat för män och kvinnor, hur denna skill- nad varierar över födelsekohorter.

Figur 5:8 ger intryck av att allt färre går över till universitetsstudier. Delvis är detta riktigt, som nämnts ovan gick antalet sökande ned i bör- jan av 1970—talet och sedan spärrades efterhand alltfler utbildningar. Delvis är nedgången emellertid en ålderseffekt — bland dem födda i bör— jan av 1960—talet och senare kommer fler att börja vid något universitet efter 1990, den senaste inskrivningstidpunkt som vi haft tillgång till.

23 Det gäller alltså individens första registrering, oavsett om det är en enstaka kurs eller en spärrad utbildningslinje (och oavsett om intentionen är att stude— ra en termin på kvällstid eller att skaffa sig en lång prestigeutbildning). En ana- lys av examination (som redovisas i Erikson och Jonsson 1993b) fokuserar på det som är viktigt för individens fortsatta karriär, nämligen vilken typ av merit man kan utnyttja på arbetsmarknaden. Man kan dock argumentera för att en analys av inskrivning är sociologiskt mer intressant (jfr Gambetta 1987) och dessutom ett mer precist mått för att mäta förändring. Den berör individens valbeteende som det manifesterar sig vid en viss tidpunkt som summan av olika barriärer och attraktionsmekanismer.

" Grovt sett räknar vi till universitetsutbildningar universitetens fakulteter (Teol, Hum, Jur, Sam, Med/Odont/Farm, Nat), civilingenjörsutbildningar (främst vid de tekniska högskolorna), utbildning vid veterinärhögskolan, skogs- högskolan, lantbrukshögskolan, bibliotekshögskolan, lärarhögskolorna, journa— listhögskolorna samt socialhögskolorna (inklusive Sköndalsinstitutets sociala linje). Utbildningar vid gymnastik- och idrottshögskolor och vid sjukgymnast- instituten är ursprungligen kodade som universitetsutbildningar men har räk- nats bort, liksom den l-åriga linjen vid bibliotekshögskolan. 25 Det rör sig framför allt om kortare utbildningar, t.ex. till sjuksköterska, för- skollärare, fritidspedagog, sjukgymnast, laboratorieassistent, operationsassistent och röntgenassistent, samt utbildningar vid de yrkestekniska högskolorna (YTH). Det kan vara värt att notera att låg- och mellanstadielärare inte heller ingår bland dem vi räknar till universitetsutbildningar. Även andra typer av utbildningar av mindre numerär betydelse som tidigare till stor del var fristå- ende från universiteten de som gavs bl.a. vid Konstfack, Dramatiska Institutet och Grafiska Institutet har räknats bort. De ingår inte i den utbildningsstati- stik som fördes före 1977.

SOU 1993: 85 Kapitel 5

SOU 1993: 85 Män Kapitel 5

Procent

] 00 90 80 70 60 50 40 30 20 10

Födelseår

Kvinnor

Procent 1 00

90 80 70 60 50 40 30 20 10

Födelseår

Figur 5:8 Andel män respektive kvinnor, födda 1943-1968, som skrivits in vid universitet, efter social bakgrund och årsklass. Procent. Källa: Högskolematerialet.

Det omedelbara intrycket av de två diagrammen är att den sociala snedrekryteringen är påtaglig. Bilden påminner — naturligtvis om den som redovisades i föregående avsnitt, fast den avsåg genomgången ut— bildning medan dessa figurer visar andelen första gången inskrivna till universitetsutbildning.26 Det är framför allt barn till klass I (högre tjäns- temän m.fl.) som går över till universitet i mycket högre utsträckning än andra barn.

Den sociala snedrekryteringen är ett tämligen stabilt fenomen för de årskullar vi studerar, vilket framgår av att för både män och kvinnor ligger kurvorna rätt prydligt ”staplade” på varandra, med klass I överst och okvalificerade arbetare (klass VII) underst. Skillnaderna mellan des- sa båda ytterlighetskategorier är mycket stor. För de äldsta männen i vårt material var den ungefär 50 procentenheter och för de yngsta 35- 40; för kvinnorna 40—45 respektive cirka 35 procentenheter.

Barn från andra samhällsklasser uppvisar övergångsfrekvenser som ligger mellan värdena för de två extremkategorierna. De två andra tjäns- temannaklasserna ligger närmast klass I, fastän olikheterna mellan klass II och 111 är betydligt mindre än skillnaden mellan klasserna I och II. Därefter - mellan kurvorna för barn till tjänstemän och kurvorna för arbetarbarn finner vi barn till egna företagare (IVab). Skillnaderna mellan okvalificerade och kvalificerade arbetare är inte särskilt stor i vårt material.27 De senare har, utslaget på alla årskullarna, en procent- enhet högre övergångsfrekvens.28

Barn från jordbrukarhem är svåra att placera in generellt: sönerna tenderar att likna sina kamrater från arbetarhem medan döttrarna skrivs in i samma utsträckning som döttrar till (andra) egna företagare.29 Mönstret som framgår i Figur 5:8 känns som helhet igen från det förra avsnittet. Det är återigen värt att notera att jordbrukardöttrarnas relativa position har förbättrats kraftigt under detta århundrade, från att ha varit en av de utbildningsmässigt mest förfördelade kategorierna till att ligga i en slags 'mellanposition'. De som är födda på 1960—talet ligger på sam- ma nivå som döttrar till egna företagare och inte långt efter döttrar till lägre tjänstemän.

26 Eftersom avbrutna universitetsstudier verkar vara lika vanliga bland barn från olika social bakgrund (SCB l989a, sid. 44-45) är det i stort sett egalt om vi väljer att studera inskrivning eller examination, även om den totala andelen in- skrivningar är högre än examinationsfrekvensen - medan 16-22% skrivits in är det mellan 7 och 13% som examinerats.

27 Det är troligt att vi underskattar skillnaderna mellan den okvalificerade och kvalincerade delen av arbetarklassen genom vårt kodningsförfarande, där vi vet att felklassificeringar mellan klass VI och VII förekommer. Liknande problem gör att vi troligen underskattar skillnaderna inom tjänstemannaklasserna något, dvs. klass I”s försprång till II och III är sannolikt något större än vad som fram- går av Figur 5:8. En mer utförlig diskussion av kodningsförfarande och felskatt- ningar återfinns i Erikson och Jonsson (1993b). 28 Skillnaderna är 9,2%-8,l% för män och 8,7%-7,7% för kvinnor bland vårt totala urval, personer födda 1943-74. 29 Jordbrukarsönernas övergångsandel var i genomsnitt 10,2% bland dem födda 1943-74, motsvarande andel för jordbrukardöttrar var 13%.

SOU 1993: 85 Kapitel 5

Beskrivningen ovan gäller alltså för årskullarna födda 1943—68. Vi har studerat dem som skrivits in fram till och med år 1990, men vi har inte tagit hänsyn till när detta inträffade. I många fall skulle vi dock vilja ve- ta hur den sociala snedrekryteringen förändrats över historisk tid, snara- re än mellan födelsekohorter. Om vi vill studera effekten av förändring- ar i antagningsregler eller av andra utbildningspolitiska insatser är det vissa årtal vi bör fokusera. Till exempel är det av stort intresse att stude- ra huruvida högskolereformen 1977 innebar någon förändring i den so- ciala snedrekryteringen, liksom förändringarna av antagningsreglerna år 1982. Vid analyser av s.k. periodeffekter är det inskrivning snarare än examination som bör studeras.

Vi är i den förmånliga positionen att i vårt datamaterial kunna urskil- ja vilket år en person skrevs in på universitet. De analyser som nu följer kommer därför att röra förändring i den sociala snedrekryteringen i övergång till universitet från år 1967 till och med år 1990. Valet av årtal är betingat av vilka individer vi har uppgifter för. De äldsta kohorterna i vårt material är födda 1943 och de tidigaste inskrivningsuppgifterna härrör från 1962. För detta år kan vi alltså bara studera övergångar för dem som är upp till 19 år. I dessa åldrar är det dock få som går över till universitet varför vi skulle behöva utsträcka gruppen. Men finns det nå- gon naturlig definition av gruppen som är 'under risk” för att skrivas in på universitet, dvs. skulle kunna skrivas in?

Det är lätt att inse att det inte finns något självklart sätt att beräkna andelen inskrivna ett visst är. Vi vet visserligen exakt hur många födda 1943—74 som skrevs in på universitet mellan 1962-90, men landel' krä- ver ju också att vi på motsvarande sätt skall kunna identifiera en ”risk- grupp, (som skall utgöra andelens nämnare). Med andra ord: frågan *an- del inskrivna av vilka då?” har inte något givet svar. En rimlig avgräns- ning är att för varje år studera dem som var i en viss ålder. Men vilket åldersintervall skall vi välja? Egentligen är ju alla som tidigare inte skri- vits in (man registreras bara första gången) och som är behöriga för uni- versitetsstudier ”potentiella övergångar'. I realiteten är det dock få som är trettio år eller äldre som skrivs in för första gången och vi har därför valt att inte inkludera dem. Det är också få som är 17—18 år när de skrivs in, men om vi inte fångar upp dessa kommer deras övergångar aldrig att registreras och detta skulle kunna snedvrida resultaten mer. Vi har valt att först urskilja två åldersgrupper, den första 17-24 år gamla och den andra 25—30 år gamla. För den yngsta gruppen kommer vi att studera övergången till universitet för varje år mellan 1967 och 1990 och för den äldsta mellan 1973 och 199030

30 I praktiken har de som skrivits in undan för undan exkluderats ur riskgrup- pen. Det betyder att i analysen för ett visst inskrivningsår ingår de som detta år var mellan l7-24 respektive 25-30 år gamla med undantag för dem som skrevs in före detta årtal.

SOU 1993: 85 Kapitel 5

5.2.3 Tecken på utjämning SOU 1993: 85 Kapitel 5 Hur förändrades då den sociala snedrekryteringen under l970- och 1980—talen? Vi väljer här att beskriva utvecklingen genom att jämföra de två sociala klasser som i tidigare analyser har visat sig utgöra de två extremgrupperna med avseende på i vilken utsträckning barnen går ige— nom universitetsutbildning. Relationerna mellan dem fångar mycket väl de förändringar som skett, totalt sett. I Figur 59 visas hur skillnaderna mellan söner och döttrar till högre tjänstemän (1) respektive okvalincerade arbetare (VII) utvecklades.31 På den lodräta y-axeln visas styrkan av den sociala snedrekryteringen, där högre värde betyder större skillnader mellan de båda grupperna, dvs. starkare samband mellan socialt ursprung och universitetsövergång. Det övre paret kurvor beskriver förändringen för 17—24-åringar (män re- spektive kvinnor) och det undre paret representerar 25-30-åringarna. Snedrekryteringen är således svagare i den äldre gruppen. Förklaringen till att snedrekryteringen är så olika i de två åldersgrup— perna bör ligga i att barn från olika samhällsklasser har delvis olika stra- tegier inför eventuella högskolestudier. Ungdomar från klass I går i stor utsträckning över direkt efter gymnasiet, medan ungdomar från andra klasser nog i högre utsträckning varvar studier och förvärvsarbete. Där- med finns i den äldre gruppen många från arbetarklassen som avser att ta högskoleutbildning efter några års förvärvsarbete, medan de flesta som har haft sådana planer i klass I redan gått över.32 I det perspektivet är det kanske märkligt att det trots allt finns en snedrekrytering i den äldre gruppen. En förklaring kan vara att utbildningsaspirationerna ge- nerellt sett är mycket höga bland ungdomar från klass I, även bland dem med rätt medelmåttiga betyg — dessa kvalificerar sig inte för direkt- övergång, utan måste vänta på arbetslivspoäng (jfr avsnitt 7.2). En an— nan förklaring kan vara att, som vi kommer att se i nästa kapitel, barn från klass I oftare än andra tar sig till universitet *på omvägar', t.ex. via studier i komvux eller utomlands (se också avsnitt 8.4). Det intressanta 1 Figur 59 är att vi inte finner något stöd för hypote- sen att den sociala snedrekryteringen ökar, även om det finns sådana tendenser bland män i den äldre gruppen. Sambandet mellan social bakgrund och övergång till universitet verkar faktiskt ha försvagats nå- got i den yngre åldersgruppen. Utjämningen bland männen är liten och oregelbunden, men jämnare och mer övertygande för kvinnor (måttet på selektion för yngre kvinnor minskar från runt 2.5 i början av 1970— talet till något över 2.0 i början av 1990—talet).

31 Vi använder som ovan ett mått som inte beror av hur andelen skrivits in vid universitet och högskolor förändrats, nämligen oddset för övergång bland barn från klass ] dividerat med motsvarande odds för barn från klass VII (vi tar se- dan den naturliga logaritmen av detta värde). Se vidare Kap. 1; Erikson och Jonsson (1993b).

32 En av anledningarna till de skilda strategierna är rimligtvis att barn från klass I i genomsnitt har högre gymnasiebetyg och därför har större sannolikhet att antas via *direktövergång.

Relativ effekt

67 70 72 74 76 78 80 828486 8890 Inskrivningsår univ

Figur S:9 Övergång till universitet bland män respektive kvinnor efter inskriv- ningsår och ålder. Klass I (högre tjänstemän m.fl.) jämförd med klass VII (okvalificerade arbetare). Logaritmerade oddskvoter. Källa: Högskolematerialet.

För den äldre åldersgruppen finner vi rätt kraftiga fluktuationer runt värdet 1.5 för kvinnor, men, som nämnts, en ökning av snedrekrytering- en (från en låg nivå) för män under den senare halvan av 1970—talet. Vi bör hålla i minnet att eftersom det är relativt få i denna åldersgrupp som påbörjar universitetsstudier (under 1 procent), påverkar inte sned- rekryteringen bland dem den totala nivån särskilt mycket.

Med undantag för den äldre gruppen under perioden 1973—78 är könsskillnaderna mycket små. Det tycks som om faktorerna bakom den sociala snedrekryteringen på senare år verkar med samma styrka för män som för kvinnor, något som ju också antyddes av resultaten i av- snitt 5.1.

5.2.4. Utjämningen är huvudsakligen skenbar

Den sociala snedrekryteringen ser ut att ha minskat bland kvinnor i den yngre åldersgruppen och legat stilla i den äldre gruppen. Kan vi då dra slutsatsen att sociala skillnader bland kvinnor minskade under 1980-ta- let? Vi bör avvakta med en sådan slutsats eftersom den kanske bara är giltig när vi studerar varje åldersgrupp tagen för sig om det sker en förskjutning så att t.ex. allt fler totalt sett går över till universitet i unga år kan helhetsbilden bli annorlunda.

SOU 1993: 85 Kapitel 5

17-24

.......... """ Kvinnor

O Relativ effekt

67 70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 Inskrivningsår univ

Figur 5:10 Övergång till universitet bland män respektive kvinnor, 17-30 år, ef- ter inskrivningsår. Klass I (högre tjänstemän m.fl.) jämförd med klass VII (okvalificerade arbetare). Logaritmerade oddskvoter. Källa: Högskolematerialet.

För att kontrollera om resultatet står sig när vi studerar l7—30—åringar som en grupp har en ny analys gjorts där de båda åldersgrupperna sla- gits ihop (vilket i och för sig medför att vi bara kan studera perioden 1973—90). Figur 5:10 visar resultatet av denna analys. Den sociala sned- rekryteringen framstår i denna bredare åldersgrupp som oförändrad, bå— de för män33 och för kvinnor. Vi kan då förmoda att den utjämning vi fann i Figur S:9 för kvinnor i åldersgruppen 17-24 år kompenseras av att allt fler kvinnor kommit att gå över till universitetet i yngre åldrar där snedrekryteringen är starkare.

5.2.5. Förändrad social snedrekrytering vid prestigeutbildningarna

Tidigare studier har övertygande visat att det finns en skiktning även in- om (vad vi kallat det *traditionella') universitetet efter utbildningslinje/ typ. Den sociala snedrekryteringen har visats vara starkare för vissa ut— bildningsvägar, som har kallats *prestigeutbildningar234 Dessa karakteri- seras av att de har en lång normalstudietid (oftast minst sju terminer långa), att de ofta har varit spärrade även före 1977 års högskolereform, samt att de ofta och närmast automatiskt leder till 'högstatusyrken' och goda inkomster.

33 Vi kan se tecken på att snedrekryteringen ökar för män är 1990, men det vo- re inte tillrådligt att fästa något större avseende vid observationer från ett ensta- ka år; preliminära analyser för år 1991 visar ett lägre värde (notera också de tillfälliga 'hacken* i kurvan för män är 1979 och 1987). 34 Se Gesser (1971).

SOU 1993: Kapitel 5

_ Män 17-30

Kvinnor 17-30

Avgränsningen av prestigeutbildningarna är delvis godtycklig, de som SOU 1993: 85 bör räknas in är de som typiskt sett leder till säkra arbeten och höga in— Kapitel 5 komster. Därmed kan det knappast råda någon tvivel om att, under den period vi studerar, utbildning till läkare och civilingenjör, samt civil- ekonomutbildning vid Handelshögskolan i Stockholm35 hör dit. Jurist- utbildningen bör också räknas som prestigeutbildning beroende på lång- den och på den höga status som oftast vidlåder yrken baserade på juri- dikstudier (advokater, domare, åklagare). Slutligen har vi inkluderat ut- bildningar till apotekare, veterinär, tandläkare, agronom och jägmästare; traditionellt sett är de definitivt utbildningsvägar med hög status även om det troligen har skett förändringar över tid därvidlag (särskilt för tandläkarutbildningen).

En av anledningarna att urskilja prestigeutbildningarna är det ganska vanliga antagandet att ojämlikheter i chanser (och villkor) egentligen aldrig förändras utan bara byter form eller flyttas; alternativt att de för- ändringar som synes ske är betydligt större än de som sker. När arbetar- klassens barn i ökande utsträckning tar studenten, ökar också antalet med denna examen, vilket medför att dess värde sjunker på arbetsmark— naden. Föräldrar i medelklassen har ofta arbeten där de observerar dyli- ka förändringar i utbildningars relativa värde, eller har vänner med så- dana arbeten. Därmed kommer de att Hnna det allt mer angeläget att barnen fortsätter vidare till högre utbildningsnivåer. När antalet som tar en grundläggande universitetsexamen ökar, sker en motsvarande för- skjutning till prestigelinjerna. De som kommer från mer privilegierade förhållanden lyckas enligt detta resonemang hela tiden ligga ett steg före genom att de har resurser (ekonomiska, sociala, kulturella, kanske ock- så en större påverkan på sina barn genom mer uttalade aspirationer) att sätta in när andra grupper börjar hämta in deras försprång.

På grundval av en analys av högskolestuderande som skrevs in första gången under perioden från slutet av 1950—talet till slutet av 1960-talet drar Gesser slutsatsen att medan snedrekryteringen till universitetet minskat generellt, synes den ha ökat till prestigelinjerna. När vi räknar om inskrivningsandelarna som han redovisar till de ovan använda måt- ten, finner vi att bland dem som skrevs in på universitet ökade snedrek- ryteringen till prestigelinjer för män medan den minskade för kvin- nor.36 Detta skedde samtidigt som andelen bland recentiorerna - nybör- jarna vid universiteten - som började på prestigelinjer minskade kraftigt på grund av den stora ökningen av inskrivningar till ospärrade utbild- ningar (andelen minskade från 35 procent till 15 procent mellan 1956 och 1968). Det förefaller troligt att den starka expansionen av universi- teten i början av 1960—talet främst gynnade döttrar ur socialgrupp III (arbetare och småbrukare), alltså den mest eftersatta gruppen. Söner från socialgrupp III knappade in på söner från socialgrupp I huvudsak- ligen genom att gå över till icke—prestigelinjer, troligen oftast till den

35 Motsvarande utbildning i Göteborg fanns 1970-79, men då den både före och efter denna period var inlemmad i ekonomutbildningen vid samhällsvetenskap- lig fakultet vid Göteborgs Universitet har den inte tagits med. 36 Gesser (1971, sid. 148-55). 171

ospärrade filosofiska fakulteten.37 Samtidigt ökade söner från social- grupp I sin relativa andel på prestigeutbildningarna genom att många av dem med låga betyg i hög utsträckning valde att skriva in sig på juridisk fakultet, som då var ospärrad.38

Vi har tidigare kunnat konstatera att samtidigt som universitetsin- skrivningarna totalt sett sjönk i slutet av 1960—talet och början av 1970- talet, avstannade den sociala utjämningen. Samtidigt sjönk, åtminstone under första halvan av perioden, de relativa lönerna för universitetsut- bildade (jfr Kapitel 9). I en sådan situation är det fullt rimligt att tro att prestigelinjerna blev allt mer attraktiva. Genom att ta sig in på dem kan ungdomarna troligen garanteras en relativt sett förmånlig position i ar- betslivet, med högstatusjobb och goda inkomster, vilket kan ha innebu— rit att barn från klass I, med föräldrarnas goda minne, ökade sina an- strängningar att ta sig in på dessa linjer. Tesen om att ojämlikheterna ,flyttas uppåt' skulle således kunna vara giltig under l970- och 1980—ta- len. I detta avsnitt skall vi pröva detta genom att studera förändringen i snedrekryteringen till prestigelinjer under de senaste tjugo åren.

Genom att urskilja prestigelinjer39 enligt ovan har vi alltså delat upp universitetsutbildning i två grupper, varav majoriteten av de studerande (ca 75 procent) går på icke—prestigelinjerna. Nedan analyserar vi, lik— som tidigare, förändringen i den sociala snedrekryteringen genom att jämföra söner och döttrar från klass I med dem från klass VII (Figur 5:11). Vi har begränsat oss till åldersgruppen 17-24 år. Eftersom vårt huvudintresse här är förändringen på prestigelinjerna — de övriga ut- bildningarna är medtagna mer som en referenspunkt är det oproble- matiskt att exkludera 25—30—åringarna då övergång till prestigeutbild- ning är mycket ovanlig i denna ålder. Trenderna har i Figur 5:11 accen- tuerats genom att vi har jämnat ut kurvorna.

Ökar eller minskar då den sociala snedrekryteringen till prestigelin- jerna? Resultaten tyder faktiskt på att den minskar, tvärtemot vad man av det ovan förda resonemanget kunde förmoda. Utjämningen för kvin- nor visar sig i en genomgående minskning i de relativa skillnaderna i övergång till prestigeutbildning mellan klass I och klass VII, vilket allt- så är en fortsättning av den trend som Gesser fann för 1960-talet. För män sjunker kurvan något i slutet av 1970-talet och i början av 1980—ta- let men tycks åter stiga svagt i slutet av årtiondet. Vi kan också notera att medan klasskillnaderna i början av perioden var större bland kvin- nor än bland män var de mot slutet av perioden desamma för båda kö- nen. När vi gör samma analys som ovan för dem som är mellan 17-30 år gamla får vi i allt väsentligt samma resultat.

37 Observera att relativa jämförelser inte säger något om de absoluta talen; i själva verket ökade antalet söner ur socialgrupp III som skrevs in på prestigeut- bildningar från ca 245 år 1956/57 till ca 457 år 1968/69 (Gesser 1971, sid. 154, Tabell 10). 38 Gesser (1971, sid. 156, Figur 6). 39 Formellt sett är det inte i alla fall fråga om linjer (utbildningen kan t.ex. re- ferera till juridisk fakultet före linjesystemets införande), men vi kommer än- då att använda den termen i samma betydelse som prestigeutbildningar.

SOU 1993: 85 Kapitel 5

Relativ effekt

67 70 72 74 76 78 80 82 84 86 Inskrivningsår univ

88 90

Figur 5:11 Övergång till universitet bland män respektive kvinnor, 17-24 år, ef- ter inskrivningsår och linjestatus (prestigelinjer kontra övriga). Klass I (högre tjänstemän m.fl.) jämförd med klass VII (okvalificerade arbetare). Utjämnade logaritmerade oddskvoter. Källa: Högskolematerialet.

Slutsatserna av analyserna i detta avsnitt är att den sociala snedrekry- teringen till prestigeutbildningar har minskat för kvinnor under de se— naste tjugofem åren. Utjämningen är påtaglig och innebär att det initialt starka sambandet mellan social bakgrund och övergång har sjunkit till samma nivå som för männen. Resultaten talar med andra ord mot tesen om att mer privilegierade klasser lyckas kompensera den minskade av- kastningen av högre utbildning genom att i allt högre utsträckning få si- na barn att gå över till prestigelinjer på universiteten.

5.2.6. Analys av enskilda prestigeutbildningar

Den sociala snedrekryteringen bland kvinnor till prestigeutbildningarna minskade, som framgick i avsnittet ovan, under l970- och 1980—talet. Kan det hänga samman med att den relativa attraktiviteten hos presti- geutbildningarna har förändrats? Tandläkarnas arbetsmarknadssituation har förändrats på ett sätt som kan tala för en sådan utveckling, för att ta ett exempel. Om vi antar att föräldrar och barn i klass I gradvis justerar sina utbildningsval efter konjunkturförändringar kan vår rätt heteroge- na kategori 'prestigelinjer' rymma en intern förskjutning i rekrytering. För att studera detta måste vi bryta ned analysen på enstaka utbildnings-

SOU 1993: 85 Kapitel 5

Kvinnor prestige

prestige ------ Kvinnor

övr univ

övr univ

linjer. Detta lämnar oss med rätt små tal det ligger i sakens natur när SOU 1993: 85 vi behandlar exklusiva företeelser - men går ändå att genomföra genom Kapitel 5 att gruppera födelsekohorter. Här skall vi redovisa en analys av förändringen i den sociala snedrek- ryteringen till fyra olika prestigeutbildningar (läkarlinjen, juristutbild- ning, civilingenjörsutbildning, Handelshögskolan i Stockholm). Som jämförelse anger vi förändringen för socionomutbildningen, som är en universitetsutbildning med ovanligt bred social rekrytering, samt för- ändringen för alla icke—prestigeutbildningar. I Tabell 5:2 visas graden av social snedrekrytering med det ojämlikhetsmått som tidigare använts. Vi har i analysen jämfört barn med ursprung i klass I med barn från arbe— tarhem (klass VI-VII): ju högre värde, desto större sociala skillnader fö- religger.40 När vi jämför snedrekryteringen för samtliga icke—prestigeutbildning- ar med den för prestigelinjerna framgår det tydligt att de senare har en betydligt skevare rekrytering. Läkarlinjen och Handelshögskolan uppvi- sar den klart starkaste sociala selektionen och kan kontrasteras mot so- cionomutbildningen.

Tabell 5:2 Social snedrekrytering till olika universitetsutbildningar efter årskull" och kön. Logaritmerade oddskvoter.

Källa: Högskolematerialet.

___—%—

Män Kvinnor Födelseår Födelseår

Utbildning 43-49 53-59 60-66 43-49 53—59 60-66 Läkarlinjen 3.12 3.11 2.78 3.25 3.04 2.95 J uristu tbildnin g 2.79 2.50 2.39 3.30 2.72 2.26 Civilingenjör 2.03 2.13 2.10 2.76 2.61 2.48 Handelshögskolaf 2.60 3.25 3.28 — — Socionom' — — 1.33 1.10 0.66 Alla icke-prest.utb. 1.83 1.72 2.01 2.02 1.78 1.95

Könsfördelningen för ojämn för att beräkna den sociala selektionen för båda könen.

" För att öka jämförbarheten i 'år under risk' för högskoleövergång mel- lan årskullarna, har inskrivning beräknats fram t.o.m. år 1973 för dem födda 1943-49; 1983 (1953-59); samt 1990 (1960-66).

___—___—

40 Vi har också gjort analyser där vi jämfört prestigeutbildningarna mot andra universitetsutbildningar, dvs. där vi studerat benägenheten för barn från olika sociala klasser att gå t.ex. läkarlinjen bland alla som skrivits in på någon univer- sitetslinje. Resultaten är i allt väsentligt desamma som de som redovisas i Tabell 5:2, något tydligare i tendensen för läkarlinjen och juristutbildning. Förutom de logaritmerade oddskvoterna har också ett sambandsmått (ett slags pseudo- R2) beräknats. Dessa koefficienter visar samma bild som den som ges i tabellen.

Vilka är då förändringarna över tid? För både män och kvinnor fin- SOU 1993: 85 ner vi en tendens till minskad social snedrekrytering till läkarlinjen och Kapitel 5 en klar utjämning vad gäller juristutbildningen. För kvinnor har dess- utom den sociala bakgrunden blivit något mindre utslagsgivande för in- skrivning till civilingenjörsutbildningen. En motsatt tendens framgår för Sveriges enda privata universitet, Handelshögskolan i Stockholm den blir mer socialt exklusiv.41 Eventuellt har rekryteringen till Handels- högskolan påverkats av att civilekonomutbildning under perioden in- förts vid de samhällsvetenskapliga fakulteterna.

Totalt sett styrker resultaten våra slutsatser i avsnittet ovan. Den socia- la utjämningen till prestigeutbildningarna uppträder bl.a. för läkarlinjen och (för kvinnor) för civilingenjörsutbildningen som båda tillhör den allra exklusivaste skaran utbildningar i landet. Vi skall inte överdriva takten i denna utjämning — de stora sociala skillnaderna för dessa linjer har mest naggats i kanten — men tendensen talar för att ungdomarna i klass I inte kunnat 'ta igen på gungorna vad man förlorat på karusel-

,

len .

5.2.7. Kortare högskoleutbildning

Ett viktigt inslag i 1977 års högskolereform var inrättandet av ett antal nya högskolelinjer. Framför allt skapades de yrkestekniska högskolorna med tvååriga utbildningar som var delvis praktiska, delvis teoretiska, och som till stor del riktades in mot studiemotiverade yrkesverksam- ma.42 Utöver dessa, och ett fåtal andra nyinrättade linjer, innebar 1977 års reform att redan existerande postgymnasiala utbildningar — som sjuksköterske- lågstadielärar— och mellanstadielärarutbildningarna — inordnades under den nya högskolan. De flesta linjer omfattade och omfattar två års studier, men det finns kortare utbildningar (och även påbyggnad på de tvååriga). Den nya högskolan blev organisatoriskt sam- manhållen men statusmässigt segregerad skillnaderna i utbildningsin- nehåll och arbetsmarknadsutsikter mellan de kortare (l—2-åriga) och längre (3—åriga och längre) högskoleutbildningarna var och är uppenba- ra. De olika utbildningarna år typiskt sett också åtskilda i rumsligt avse- ende, vårdhögskolor och yrkestekniska högskolor är t.ex. inte samlokali- serade med de traditionella universiteten.

I analyserna ovan ingår inte de kortare högskoleutbildningarna, utan de kommer här att specialstuderas. Vi vet sedan tidigare att den sociala snedrekryteringen till dessa utbildningar är mindre än till de 'traditio- nella' universitetslinjerna. Men hur förändras denna snedrekrytering över tid?

41 Det bör noteras att förändringen för Handelshögskolan är något osäker efter- som det är så få personer som skrivs in där varje år.

42 Jämför SOU 1973:12. 175

0 Relativ effekt

""-- Kvinnor

72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 Inskrivningsår högsk

67 70

Figur 5:12 Övergång till högskoleutbildning bland män respektive kvinnor, 17- 30 år, efter inskrivningsår och linjestatus (kortare högskola kontra universi- tet). Klass I (högre tjänstemän m.fl.) jämförd med klass VII (okvalificerade ar- betare). Utjämnade logaritmerade oddskvoter. Källa: Högskolematerialet.

I Figur 5:12 framgår förändringen mellan 1977 och 1990 av det relati— va försprång som söner och döttrar till högre tjänstemän m.fl. har över barn till okvalificerade arbetare när det gäller övergång till kortare hög- skoleutbildning. För att kunna relatera till snedrekryteringen för tradi— tionella universitetslinjer har dessa kurvor, som tidigare visats i Figur 5:10, också lagts in i figuren (tunna kurvor). För den studerade perio— den kan vi konstatera dels att den sociala snedrekryteringen till kortare högskoleutbildningar är betydligt mindre än för de traditionella univer- sitetsutbildningarna sambandet är mindre än hälften så starkt - dels att den inte har förändrats mellan 1977 och 199043

5.3. Sammanfattning och slutsatser

Hur den sociala snedrekryteringen har förändrats har inte tidigare så- kert kunnat fastläggas, främst p.g.a. begränsningar i de datamaterial som funnits. Åsikten att den varit i stort sett konstant under en längre tid har inte varit ovanlig, många har också förmodat att den sociala sned- rekryteringen till högre utbildning ökat under 1980-talet. Vi har ovan kunnat demonstrera att den sociala snedrekryteringen har minskat på-

" Möjligen finns en svag tendens till utjämning för kvinnor under det sena 1980-talet.

Kapitel 5

högsk

Män

högsk

tagligt under detta sekel, mest för övergång till någon utbildning över den obligatoriska, men också för universitetsstudier. Det förefaller sär- skilt ha varit under perioden 1940-1970 som utjämningen inträffade. Före 1940 tycks ingen större förändring ha inträffat och inte heller un- der de senaste 20 åren, varken till traditionella universitetsstudier eller till de kortare utbildningar som fick högskolestatus genom 1977 års re- form.

Vi kan avfärda hypotesen att den sociala snedrekryteringen ökade un- der l980-talet. En viss social utjämning verkar istället faktiskt ha inträf- fat bland kvinnor vad gäller rekryteringen till prestigeutbildningar, dvs. till långa utbildningar som relativt säkert har lett till högavlönade arbe- ten. Trots denna utjämning är den sociala snedrekryteringen till högre studier fortfarande påtaglig, speciellt till prestigeutbildningarna.

Vi diskuterade inledningsvis vilken betydelse stora samhälleliga om- vandlingar kan ha för den sociala skiktningen. Vi refererade teorier som menar att denna minskar med industrialiseringens utveckling och 'krav*, och vi pekade på att empiriska studier ändå tyder på att funda— mentala relationer mellan samhällsklasser tenderar att bestå. Våra resul- tat kan sägas illustrera båda dessa beskrivningar. Samtidigt med ett ökat välstånd och teknologisk utveckling under detta århundrade, har befolk- ningens utbildningsnivå höjts enormt. I denna process har de som i bör- jan av 1900—talet hade den utbildningsmässigt mest förfördelade ställ- ningen barn från småbrukar— och arbetarhem, speciellt jordbrukar- döttrar - gjort de största relativa framstegen. Den sociala utjämningen i rekryteringen till utbildning utöver den obligatoriska har varit stor.

Samtidigt med förändringen finner vi dock konstans. Skulle vi kunna återuppväcka utbildningsforskningens pionjärer, som vid seklets början med hjälp av universitetens inskrivningsstatistik sökte ge en bild av den sociala snedrekryteringen, skulle de inte höja på ögonbrynen vid vår re- dovisning av dess karaktär hundra år senare. Möjligen med undantag av de förbättrade utbildningschanserna för jordbrukarnas barn, finner vi samma mönster i den sociala snedrekryteringen som de gjorde ord- ningen mellan samhällsklasserna är i stort sett oförändrad fastän avstån- den har minskat. I vårt kortare tidsperspektiv - från slutet av 1960—talet till början av 1990—talet är det också lätt att förundras över hur opå— verkad den sociala snedrekryteringen verkar vara av de ekonomiska konjunkturernas variationer, av politiska förändringar, av utbildnings- systemens omorganisering, och av ungdomskulturernas skiftningar. Ett stöd för tanken om den sociala skiktningens konstans är slutligen också att sambandet mellan socialt ursprung och övergång till högre studier ännu i början av 1990—talet är starkt, trots att vi ibland kanske uppfattar de flesta utbildningshinder som undanröjda.

Våra analyser i detta kapitel reser två typer av frågor. Den ena är vad den sociala utjämningen beror på. Är det tillväxten i den nationella ekonomin som förbättrat utbildningsmöjligheterna för de tidigare sämst ställda? Är det den allt hårdare konkurrensen som tvingat fram en allt mer 'rationell', på personliga kvalifikationer grundad, social skiktning? Kanske kan utbildningspolitiska insatser förklara utjämningen? Den

SOU 1993: 85

Kapitel 5

andra typen av frågor gäller vilka processer som ligger bakom den socia- la snedrekryteringen Är det kvardröjande ekonomisk ojämlikhet som ligger bakom? Är det utbildningstraditionen som väger tungt? Kan ge- netiskt arv förklara den sociala snedrekryteringen, som det ibland spe- kuleras i? Dessa frågor om snedrekryteringens orsaker och om vad som kan förklara den sociala utjämning som ändå skett, kommer att studeras i Kapitel 7 och 8. Som en inkörsport till dessa analyser skall vi närmast, i Kapitel 6, ge en mer detaljerad bild över den sociala snedrekryteringen vid 1990—talets början.

SOU 1993: 85 Kapitel 5

6. Den sociala snedrekryteringen vid SOU 1993: 85

början av 1990—talet: en sammanfattande bild

I det föregående kapitlet redovisade vi hur den sociala snedrekrytering- en förändrats under detta sekel och särskilt under de senaste 20 åren. Våra resultat visar att vi generellt sett hade en ganska *stabil' social sned- rekrytering i början av 1990—talet; den förändrades mycket lite och den var lika stor bland män som bland kvinnor. I detta kapitel skall vi försö- ka ge en sammanfattande, men ändå detaljerad, bild av snedrekrytering- ens omfattning och karaktär i början av 1990—talet.

De frågor vi kommer att försöka besvara är främst två: Hur stark är snedrekryteringen vid olika förgreningar eller delningspunkter? Hur byggs den totala snedrekryteringen till högskolestudier upp genom se- lektionen vid olika delningspunkter? Vi tar först upp den sociala sned- rekryteringen till gymnasiestudier (avsnitt 6.1) för att sedan behandla högskolestudier (6.2). Därefter försöker vi på två olika sätt ge en sam- manfattande bild av hela selektionsprocessen (6.3 respektive 6.4). Av- slutningsvis tar vi upp elevsammansättningen i olika skolformer (6.5).

6.1 Den sociala snedrekryteringen till gymnasiet

För att se hur rekryteringen till olika gymnasielinjer varierar mellan samhällsklasserna skiljer vi mellan yrkeslinjer samt tvååriga teoretiska linjer på den ena sidan och teoretiska tre/fyraåriga linjer på den andra; dessa båda kategorier har vitt skilda möjligheter att nå högre utbildning.

Redan innan eleverna kommer till gymnasiet sker emellertid en upp— delning av dem efter valen av olika kursalternativ i sjunde årsklassen. Val av särskild kurs i engelska och matematik ger betydligt bättre förut— sättningar att välja teoretiska gymnasiestudier tre år senare. Vi bör där- för också studera hur dessa val beror på elevernas sociala bakgrund. Vi skiljer ut dem som valt särskild kurs i både engelska och matematik från alla andra.

1 Figur 611 redovisas på grundval av utredningens årskurs 9-material i diagramform andelarna i olika samhällsklasser som gick ut nionde klass åren 1991 och 1992 med betyg från särskild kurs i matematik och eng- elska (längst till vänster). Vilka gymnasieval gjorde då de som valt all- män respektive särskild kurs? Längst till höger 1 Figur 611 redovisas an- delarna i olika samhällsklasser som valde att inte fortsätta med gymna- siestudier efter grundskolan (L), andelen som valde yrkeslinjer samt de tvååriga teoretiska utbildningarna (Y), samt andelen som valde längre teoretiska linjer (T). De två mittersta spalterna visar hur detta val förde- lade sig bland dem som hade valt allmän respektive särskild kurs.

Kapitel 6

Allmän/särskild kurs Allmän kurs (A) Särskild kurs (S) Samtliga (A+S) SOU 1993: 85 A/S L/Y/T L/Y/I' L/Y/T Kapitel 6

+*+*+*1

& -+ + 'Ö' _+ + 4 + + #+"

,,. ?

AQ'Q_Y>'Q>Q'QA"Q'9 +++++++++++g+$++g + + + + + + + + + . -+ + + + + + + + 4 0- + + + + + + + +- + + + + + + + + + 0- + + + + + + + + » +++*+*+*+'+*+'+*+'w .+.+.+.+.+.+.+.+.+

II

?vggvgvgvgvgvccpg P+*+'+'o'l+*+*+*+'+*+ ++,,+,,,,+.. » + + + + + + + + + + +++++++++++- '+*$+*+*+*+*+'$+'+'+ - k |»++++++.+_+.++

...—4.43; +..

.- .- v .- v v .- *:'=*=*=*:*=': * Q' + + Ö 9 *

lll

+ + + + + + + '+'+*+'+++*+*+ '+*+'+*+*+*+'+ utgång”

+++

t*+*+*+*'+"o'+ +++++- ++++++ ++++++- p++++++ o*+*+*+*+*+*+' ++++++- 333335?-

IVab

Vl

Vll

C- E- E- i:. 3

I = högre tjänstemän, större företagare mfl L = ej gymnasium

I] = tjänstemän på mellannivå = yrkeslinjer + 2—åriga teoretiska linjer Ill = lägre tjänstemän = längre teoretiska linjer

IVab = företagare A = allmän kurs

IVcd = jordbrukare, fiskare S = särskild kurs

VI : kvalificerade arbetare

Vll = okvalificerade arbetare

Figur 6:l Val av allmän respektive särskild kurs samt gymnasielinje efter soci- al bakgrund bland dem som gick ut från nionde klass i grundskolan något av åren 1991 och 1992. Procent. Källa: Årskurs 9-materialet.

Av Figur 6:1 framgår att skillnaderna är mycket stora mellan olika samhällsklasser i andelen elever som valde särskild kurs i engelska och matematik. Bland dem från klass I (högre tjänstemän m.fl.) valde cirka tre av fyra särskild kurs medan andelen bland barn till okvalificerade arbetare (VII) är ungefär ett av tre. (Detta framgår av proportionen 'A' respektive *S* i boxarna för varje klass.) Barn till tjänstemän på mellan- nivå (11) valde i stort som barnen från klass I - strax under två av tre valde särskild kurs — och barnen till yrkesarbetare (VI) låg i sina val nä— ra dem till okvalificerade arbetare cirka fyra av tio valde särskild kurs. Barn till lägre tjänstemän (III), småföretagare (IVab) och jordbrukare (IVcd) väljer på ett sinsemellan likartat sätt, i samtliga tre klasser är det ungefär hälften som väljer särskild kurs.

Val av gymnasielinje är påtagligt olika mellan dem som valt allmän kurs och dem som valt särskild. Inom alla samhällsklasser väljer en ma— joritet av dem som läst särskild kurs att fortsätta till teoretiska gymnasie- linjer — som minst är det 53 procent av barn till okvalificerade arbetare (VII). Bland dem som följde allmän kurs i grundskolan valde, likaså in- om alla klasser, en majoritet yrkesinriktade gymnasielinjer] — som lägst 70 procent inom klass I. Oberoende av tillval i grundskolan är det en— dast ett fåtal som väljer att inte fortsätta till någon form av gymnasiestu- dier — som mest tio procent bland barn till jordbrukare (IVcd) och okvalificerade arbetare (VII), som läst allmän kurs.

I viss män kan man nog se det starka sambandet mellan tillvalet i grundskolan och valet av gymnasielinje som ett uttryck för att en del barn och deras föräldrar redan i sjätte klass var klara över vilken typ av gymnasiestudier de önskade välja och att de därmed föregrep detta val i grundskolan. Det är emellertid troligt att många andra barn - och återigen många föräldrar var omedvetna om hur tillvalet till sjunde klass i praktiken begränsar de senare valmöjligheterna. När så valet av gymnasielinje aktualiseras i nionde klass blir det naturligt för dem som valt allmän kurs att fortsätta till någon av de yrkesinriktade gymnasie- linjerna, utan att det fanns några sådana planer i sjätte klass. Dessa olika grupper av barn och föräldrar fördelar sig inte likadant över samhälls- klasserna, dvs. valet av allmän eller särskild kurs är inte bara beroende på skillnader i prestationer i den tidigare skolgången utan beror också av föräldrarnas sociala tillhörighet. Detta kommer att visas utförligt i av- snitt 7.2.2 (jfr också avsnitt 3.2.5).

Av Figur 6:1 framgår sambandet mellan samhällsklass och val av gym— nasielinje tydligt. Både bland dem som läst allmän kurs och bland dem som läst särskild stiger andelen som valt att inte fortsätta sina studier på gymnasiet från klass I, högre tjänstemän, till klass VII, okvalif1cerade ar- betare (barnen till jordbrukare, klass IVcd, faller ur det jämna mönst- ret). På ett likartat systematiskt sätt sjunker andelen som fortsatt till teo- retiska gymnasielinjer inom båda tillvalsgrupperna från klass I till klass VII. Således fortsatte bland dem som läst allmän kurs 26 procent av ungdomarna från klass I till teoretiska gymnasiestudier mot 8 procent

1 Även om det huvudsakligen rör sig om yrkesinriktade linjer är beteckningen inte helt korrekt eftersom även de tvååriga teoretiska linjerna är diträknade.

SOU 1993: 85 Kapitel 6

av dem från klass VII. Motsvarande siffror bland dem som läst särskild kurs i grundskolan är 85 och 53 procent.

Den totala snedrekryteringen till gymnasiestudier är emellertid starka— re än vad dessa siffror anger, eftersom andelen som valde särskild kurs skiljer sig påtagligt mellan klasserna, som vi såg ovan. Det framgår av spalten längst till höger i Figur 6:1 där vi slagit samman de två tillvals- grupperna. Andelen som gått över till teoretiska gymnasiestudier sjun- ker från 71 procent i klass I till 23 procent i klass VII. Klasserna II, III, IVab, IVcd och VI kommer däremellan med övergångsandelar i fallande ordning (om respektive 55, 42, 40, 39 och 28 procent).

6.2 Betydelsen av social bakgrund för övergången till högskolestudier

När vi vill beskriva den sociala snedrekryteringen till högre studier är det lämpligt att skilja mellan 'traditionella' universitetslinjer, prestigeut- bildningar och korta högskolelinjer i förra kapitlet kunde vi visa att den sociala snedrekryteringen varierar avsevärt mellan dessa högskoleal- ternativ. Vi urskiljer därför fyra grupper: de som aldrig påbörjat högsko- lestudier (E); de som påbörjat kortare högskolestudier (H); de som inlett traditionella universitetsstudier utom vid 'prestigelinjerna' (U); samt de som påbörjat någon form av prestigeutbildning (P).2

I Figur 6:2 redovisas andelarna från olika samhällsklasser som fram till 1990 påbörjat dessa olika former av högskolestudier bland dem föd- da 1962 till 1966. Andelarna redovisas dels totalt, dels uppdelade efter om ungdomarna lämnade skolan efter den obligatoriska utbildningen (L), om de genomgått yrkesinriktade (Y) eller teoretiska gymnasiestu- dier (T), alltså samma indelning som i förra avsnittet. Uppgifterna är hämtade från utredningens högskolematerial.3

2 Avgränsningen av kortare högskoleutbildning och prestigeutbildning har gjorts på samma sätt som i Kapitel 5, varvid prestigeutbildningarna således om- fattar utbildning till läkare och civilingenjör, civilekonomutbildning vid Han- delshögskolan i Stockholm, juristutbildning samt utbildningar till apotekare, veterinär, tandläkare, agronom och jägmästare. Vi kommer i detta kapitel med 'vanlig universitetsutbildning, avse annan sådan utbildning än prestigeutbild- ning. Beteckningen är uppenbarligen inte helt adekvat, men om fullständigt korrekta beteckningar skulle användas bleve språket orimligt otympligt. 3 Kodningen av samhällsklass har gjorts på olika sätt i årskurs 9-materialet och i högskolematerialet, delvis på grund av att kodningen i högskolematerialet måste göras på ett sådant sätt att uppgifterna från olika folk- och bostadsräk— ningar blev jämförbara (se Erikson och Jonsson 1993b för en närmare beskriv- ning av kodningsförfarandet). I SCB:s kodning av yrkesuppgifterna i FOB90, vilka användes i årskurs 9-materialet, verkar också en något för hög andel ha placerats i klasserna I och II. Gränserna mellan olika samhällsklasser har därvid kommit att dras olika i de två materialen, vilket gör att klassernas storlek va- rierar något dem emellan. ] båda materialen har vi uppgifter om val av gymna- sielinje bland ungdomar födda 1974. En beräkning av sambandet mellan social bakgrund och gymnasievalen för denna årskull ger närmast identiska värden i de två materialen — skillnaden i sambandet är mycket liten (mindre än 0.01). Vi bedömer därför att uppgifterna om snedrekryteringens omfattning är fullt jämförbara.

Kapitel 6

Ej gjmnasium (L) Yrkeslinjer (Y) Längre teoretisk linje (T) Samtliga (L+Y+T) E/H/U/P E/H/U/P E/HIU/P E/HIU/P

13313] E.] ”man Elli

VI- EDGE :D

I = högre tjänstemän, större företagare mfl E = ej högskola II = tjänstemän på mellannivå H = kortare högskoleutbildning III= lägre tjänstemän U = vanlig universitetsutbildning IVab: företagare P= prestigeutbildning

IVcd = jordbrukare, fiskare V] = kvalificerade arbetare

VII = okvalificerade arbetare

r.

Figur 6:2 Val av olika högskolealternativ bland personer födda åren 1962-66, efter social bakgrund och gymnasiealternativ. Procent. Källa: Högskolematerialet.

SOU 1993: 85 Kapitel 6

Skillnaderna mellan de tre spalterna till vänster i Figur 6:2 visar tyd- SOU 1993: 85 ligt det väntade, att valet av gymnasielinje har stor betydelse för fortsatta Kapitel 6 högskolestudier. På det hela taget är det endast bland dem som gått ut en teoretisk gymnasielinje som vi flnner några mer påtagliga andelar i högskolan.

Oberoende av vilken typ av gymnasium ungdomarna har genomgått, och om de över huvud taget gått på gymnasiet eller ej, föreligger en tyd- lig social snedrekrytering till högskolan. Inom gruppen som inte har nå- gon gymnasieexamen (spalten längst till vänster) är det endast bland dem från klasserna I och II som mer än tio procent har fortsatt till hög- skolestudier — 27 procent från klass I och 14 procent från klass II. I de övriga klasserna sjunker andelen från 9 procent i klass 111 till 4 procent i klass VII. Av dem utan gymnasieexamen från klass I har 14 procent fortsatt till traditionella universitetstudier och 4 procent till någon pre- stigeutbildning. I alla de övriga klasserna har hälften eller mer av dem som fortsatt till högskolan gått till någon av de kortare högskoleutbild- ningarna. För att ha kunnat fortsätta till högskolan utan fullständig gymnasieutbildning måste dessa ungdomar på olika sätt ha kompletterat sin tidigare utbildning. Som kommer att visas i ett senare avsnitt (8.4) utgör den kommunala vuxenutbildningen ofta en väg till högskolan för ungdomar från klass I utan fullständig gymnasieutbildning. Särskilt bland dem med detta sociala ursprung finns det sannolikt också sådana som har erhållit sin gymnasieutbildning utomlands. Dessa två alternati- va utbildningsvägar skulle kunna förklara den stora andel i denna grupp som fortsatt till traditionell universitetsutbildning eller någon prestigeutbildning.

Även bland dem som gått igenom yrkesinriktad gymnasieutbildning är det i alla klasser långt över hälften som inte fortsatt till högskolan. Andelarna som fortsatt varierar från 29 procent i klass I till 9 procent i klass VII. Skillnaderna mellan klasserna är här snarast mindre än bland dem som ej gått igenom gymnasiet. Inom gruppen med tvåårigt gymna- sium är det än mer markerat att de som fortsatt att utbilda sig har gått till kortare högskoleutbildning än det är bland dem utan fullständig gymnasieutbildning. Oavsett social bakgrund är här denna andel över 50 procent.

Bland dem som slutfört längre teoretiska gymnasiestudier är det i alla samhällsklasser en relativt stor grupp som fortsatt till högskolan. Även här föreligger påtagliga skillnader i övergångsfrekvens mellan barn med olika socialt ursprung, men skillnaderna är snarast mindre än i de and- ra två grupperna. Andelarna som fortsatt varierar från 72 procent i klass I till 42 procent i klasserna VI och VII. Här bryter återigen barnen till jordbrukare den jämna progressionen mellan klasserna, fler bland dem fortsätter till högskolan än bland barnen från klasserna III och IVab. Skillnaderna mellan klasserna i andelen som går till kortare högskoleut- bildning är små. Däremot är det stora skillnader när det gäller att fort- sätta till den 'vanliga* universitetsutbildningen. Denna övergång gör 42 procent av barnen från klass I, men bara 24 procent från klass VI. An- delarna som gått till prestigeutbildning varierar också påtagligt mellan

klasserna, från 20 procent från klass I till 7 procent från klasserna VI SOU 1993: 85 och VII. Denna andel är relativt hög bland barn till jordbrukare (12 Kapitel 6 procent) och bland barn till tjänstemän på mellannivå (13 procent). I övergången till högskolan är, på motsvarande sätt som för övergång- en till gymnasiestudier, den totala snedrekryteringen starkare än sned- rekryteringen inom respektive grupp av gymnasiestuderande, vilket framgår av spalten längst till höger i Figur 6:2. Andelen som fortsatt till högskolan varierar kraftigt mellan klasserna, från 57 procent i klass I till 13 procent i klass VII. Andelarna för klasserna II, III, IVab, IVcd och VI faller däremellan (med respektive 36, 25, 19, 20 och 15 procent). Andelarna som börjat på kortare högskoleutbildning varierar från 11 procent i klasserna I och II till 6 procent i klass VII. Motsvarande varia- tion bland dem som påbörjat vanlig universitetsutbildning är mellan 32 och 6 procent och andelarna som påbörjat prestigeutbildning varierar från 14 till 1 procent.

6.3 Den nuvarande snedrekryteringen i sammanfattning

Låt oss nu, utifrån samma data som redovisades ovan, sammanfatta den sociala selektionsprocessen från grundskola till universitet genom att be- räkna sambandet mellan elevernas sociala bakgrund och vart och ett av utbildningsvalen. Precis som tidigare tar vi i grundskolan upp valet av allmän eller särskild kurs. Efter grundskolan behandlas dels valet om eleven skall gå till gymnasium eller ej, dels valet mellan att gå någon teoretisk gymnasielinje eller ej .4 Efter gymnasiet skiljer vi, som i det för- ra avsnittet, mellan fyra grupper: de som valde att inte fortsätta till nå— gon högskoleutbildning, de som valde någon kortare sådan utbildning, de som valde en vanlig universitetsutbildning och de som gick vidare till en prestigeutbildning.

Valet av särskild eller allmän kurs och selektionsprocessen till gymna— siet redovisas 1 Figur 63 på nästa sida som två förgreningar, där ett mått på styrkan i den sociala selektionen ges vid varje förgreningspunkt: ju högre värde desto starkare samband, dvs. desto högre social snedrekryte— ring. Sambandsmåttet är standardiserat så att det har noll som lägsta vär— de - ingen snedrekrytering och ett som högsta.5

Sambandet mellan social bakgrund och val av allmän eller särskild kurs är 0.35, vilket, som också framgår av föregående avsnitt, visar att selektionen är stark i detta steg. Det bör noteras att styrkan i selektionen modereras av att valen i de relativt små klasserna III, IVab och IVcd är mer jämnt fördelade än inom de större klasserna I, II, VI och VII. Tar vi hänsyn till detta framstår sambandet som ytterligare något starkare.6 4 I det senare fallet ställs de som valt teoretiska gymnasiestudier mot alla som inte gjort det. 5 Sambandet redovisas som ett genomsnitt av sambanden mellan de olika klas- serna tagna parvis. Först beräknades medelvärdet av absolutvärdena av de loga- ritmerade korsprodukterna för samtliga par av klasser. Detta medelvärde antilo- garitmerades och standardiserades till att variera mellan 0 och 1 genom trans- formationen (x-1)/(x + 1) där x är det antilogaritmerade medelvärdet. 6 Skulle vi enbart ställa klass I mot klass VII blir sambandsmåttet 0.73. 185

SOU 1993: 85 Kapitel 6

Ej gymnasium 2-årigt gymnasium 3—4 årigt gymnasium

Ei gymnasium Z-årigt gymnasium 3—4 årigt gymnasium

Figur 63 Sambandet mellan social bakgrund och tillvalet i grundskolan re- spektive valet av gymnasiealternativ för dem som gjort olika tillval. Ungdomar som gick ut grundskolan 1991 eller 1992. Källa: Årskurs 9-materialet.

0.35

Grundskola åk 6

Särskild kurs

Valen efter grundskolan inom varje tillvalsgrupp har något lägre sam- band med den sociala bakgrunden än vad valet av allmän eller särskild kurs har, vilket framgår av den högra delen av Figur 63. Sambandet mellan social bakgrund och att ha fortsatt på gymnasiet är således 0.20 för dem som valde allmän kurs och 0.27 för dem som valde särskild. Sambandet är något högre när vi kontrasterar dem som valde en längre teoretisk gymnasielinje med övriga (cirka 0.30). Generellt sett uppvisar selektionsprocessen här det mönster som påtalades i ett tidigare avsnitt (3.2.10): inflytandet av det sociala ursprunget i ett tidigare steg är starka- re än vid den uppdelning som sker därefter inom de selekterade grup- perna. Även inom de två tillvalsgrupperna, som kan antas vara relativt homogena med avseende på utbildningsplaner m.m., är emellertid den sociala selektionen till gymnasiet påtaglig.

Till vänster i Figur 6:4a redovisas sambanden mellan den sociala bak— grunden och valen till gymnasiet utan avseende på vilket tillval som ele- verna gjorde i grundskolan. Om man jämför dessa värden med dem för selektionen inom respektive tillvalsgrupp, vilka redovisas i Figur 63, framgår det att den totala selektionen är starkare än den inom grupper- na. Detta beror naturligtvis på att selektionen i grundskolan och den ef- ter grundskolan så att säga adderas till varandra.

a) Ej högskola

Kortare hog- skoleutbildnlng

Vanligt universitet

Prestige- utbildning

Ej högskola

Kortare hög— skoleutbildmng

Yrkeslinjer på gymnasium

Grundskola

Vanligt universitet

Prestige- utbildning

Ej . kola

Kortare hog- skoleutbildmng

Längre teoretiskt gymnasium

Vanligt universitet

Prestige- utbildning

Ej högskola

Kortare hog— skoleutbildmng

Grundskola _ Vanligt

untversrtet

Prestige- utbildning

Figur 6:4 Sambandet mellan social bakgrund och valet av gymnasie- respektive högskolealternativ bland personer födda 1962-1966. Källa: Högskolematerialet.

I Figur 6:4a redovisas också selektionen till högskolan inom respekti- ve gymnasiekategori. Sambandet mellan social bakgrund och övergång till högskolan är mycket starkt bland dem som inte fullföljt sina gymna- siestudier, den är svagare bland dem som gått igenom någon yrkesinrik- tad gymnasielinje och den är ytterligare något svagare bland dem som fullföljt en teoretisk gymnasielinje. Den sociala snedrekryteringen till högskolan är emellertid påtaglig inom alla de tre olika gymnasiegrup- perna. Även inom den redan ganska hårt gallrade grupp som gått ige— nom en teoretisk gymnasielinje föreligger ett starkt samband mellan so- cial bakgrund och val av högskoleutbildning. *

SOU 1993: 85 Kapitel 6

Den särskilt stora snedrekryteringen bland dem som inte har någon SOU 1993: 85 fullständig gymnasieutbildning tyder på att om ungdomar finner att de Kapitel 6 valde 'fel' i gymnasiet, så har de från högre socialgrupper större förmåga eller resurser att finna vägar att senare korrigera detta felval (t.ex. via komvux). Det är också tänkbart att några hade planerat att följa den al- ternativa vägen redan vid valet av gymnasiealternativ. Som nämndes ovan kan alternativet då ha varit studier utomlands.

I Figur 6:4b redovisas också den totala sociala selektionen till högsko- lan, alltså utan avseende på gymnasielinje. Selektionen framstår som stark, klart starkare än inom grupperna som gått igenom yrkesinriktade respektive teoretiska gymnasielinjer. Skälet är, på liknande sätt som för valet av gymnasielinje, att vi här ser den sammanlagda effekten av selek- tionen vid de tidigare valen. Vi ser också att den sociala snedrekryte- ringen till universitets- och prestigeutbildningar är starkare än den till högskolan totalt, vilket också framgår av de i Kapitel 5 redovisade analy- serna.

6.4 En bild av selektionsprocessen

Ovan har vi studerat sambanden mellan social bakgrund och olika över- gångar i utbildningssystemet. Vad är det då som formar besluten om dessa övergångar? Framför allt är det tidigare skolprestationer, särskilt i form av betyg och tidigare utbildningsval som 'strukturerar' beslutet att gå över till gymnasium respektive högskola. Hur skiljer sig denna pro- cess mellan barn från olika social bakgrund? Med andra ord, på vilket sätt förmedlas den sociala bakgrundens effekter på utbildningsvalen av de val som gjorts tidigare och av Skolbetygen?

I detta avsnitt vill vi försöka ge en översiktlig och ändå informations- rik sammanfattande bild av den sociala snedrekryteringen i början av 1990—talet. Som vi sett ovan, samt i Kapitel 5, framkommer en mängd detaljer när vi studerar detta fenomen närmare — det är till priset av des- sa detaljer vi kommer att tillämpa en så kallad *stiganalys', som ger oss möjlighet att beskriva selektionsprocessen i stark sammanfattning.7 Till- vägagångssättet kräver att vi placerar olika gymnasiealternativ och hög— skolevarianter i numeriska skalor och gör på samma sätt med utbild- ningsnivån och klasstillhörigheten i föräldrahemmet.8 Det vi vinner i överskådlighet förlorar vi alltså i precision, så läsaren bör försöka få en total bild av snedrekryteringen till högre utbildning genom att lägga re- sultaten av de olika beskrivningssätten till varandra.

I Figur 65 redovisas resultatet från en stiganalys av övergången till gymnasium. Det översta pildiagrammet (a) visar hur valet av gymnasie— linje beror på föräldrarnas utbildning och klasstillhörighet. (Sambandet mellan de två bakgrundsfaktorerna, 0.63, redovisas vid den krökta lin- jen.) Pilarna symboliserar bakgrundsfaktorernas antagna kausala effek- ter på gymnasievalet.

7 En relativt enkel introduktion till stiganalytiska metoder ges i Duncan (1975). 8 För kodningar av skalorna och närmare detaljer om analyserna, se Erikson och Jonsson (1993b).

Föräldrarnas utbildning

0.26

0.19 R1 = 0,16

Föräldrarnas samhällsklass

0,23

Föräldrarnas utbildning

0.08 0. l 3

Föräldrarnas samhällsklass

Figur 65 Stigdiagram över den sociala bakgrundens och förmedlande faktorers betydelse för valet av gymnasiealternativ. Ungdomar som gick ut grundskolan 1991 eller 1992. Källa: Årskurs 9-materialet.

Effekterna, vars styrka framgår av värdena vid pilarna, mäts när den andra faktorn är ”under kontroll'. Denna metod att ”kontrollera för” el- ler *hålla konstant för' olika faktorer är ett statistiskt hjälpmedel för att kunna se ”renodlade” effekter av t.ex. social bakgrund. Exempelvis mot— svarar effekten 0.26 från 'föräldrarnas utbildning, till ”gymnasieval” den inverkan som föräldrarnas utbildning har på gymnasievalet när vi jäm- för barn vars föräldrar tillhör samma samhällsklass. Eftersom det också finns en effekt av föräldrarnas klasstillhörighet (som är 0.19), kan vi dra slutsatsen att föräldrarnas utbildning och klass har av varandra oberoen- de effekter för gymnasievalet. Skillnaderna mellan värdena 0.26 och 0.19 tyder på att utbildningsnivån betyder något mer för gymnasievalet än klasstillhörigheten.9 Totalt sett kan 16 procent av variationen i gym- nasieval återföras på föräldrarnas klass och utbildningsnivå.

9 Måtten anges i standardavvikelseenheter. En skillnad om en standard- avvikelseenhet i föräldrautbildning ger, vid konstant klassposition, en skillnad i 0.26 standardavvikelseenheter i gymnasievalet.

Gymnasie— alternativ

Gymnasie» alternativ

Kapitel 6

I det andra pildiagrammet (b) i Figur 6:5 har vi fört in val av särskild SOU 1993: 85 kurs och betyg i åk 9 i modellen för att studera i vilken utsträckning Kapitel 6 som hembakgrunden förmedlas genom dessa två faktorer.10 Det framgår av figuren att en stor del av effekten av social bakgrund på gymnasieva- let förmedlas genom valet av särskild kurs och betygen i grundskolan. Detta kan vi se genom att effekterna 0.26 respektive 0.19 — pilarna i di— agram (a) från föräldrarnas utbildning respektive klass till gymnasieval — nu sjunkit till 0.08 respektive 0.06. Dessa återstående effekter kallas 'di- rekta” effekter, de är oförmedlade av de mellanliggande faktorerna (all- män/ särskild kurs respektive betyg). Den 'totala effekten” av föräldrar- nas klass och utbildning för gymnasievalet (diagram 3) kan alltså till en stor del förklaras av att barn från högre socialgrupper och barn vars för- äldrar själva har högre utbildning, oftare väljer särskild kurs på hög- stadiet och i genomsnitt får bättre betyg. Men även när vi håller kon- stant för dessa faktorer — när vi jämför barn inom samma tillvalsgrupp och på samma betygsnivå - har den sociala bakgrunden en märkbar in— verkan.

Oberoende av social bakgrund har de två 'mellanliggande' variablerna för övrigt båda mycket starka effekter på gymnasievalet. Totalt sett kan vi med hjälp av (b)-modellen *förklara' mer än 50 procent av variatio- nen i gymnasievalet. Det betyder att även andra egenskaper hos eleverna än de som hänger samman med den sociala bakgrunden förmedlas via tillval och betyg. Det är rimligtvis i första hand begåvning och intresse för skolarbetet som spelar in här. Det är också värt att notera att bland barn i olika tillvalsgrupper fortsätter de som valt särskild kurs till gym- nasiet i betydligt högre utsträckning än de som valt allmän, även om de ligger på samma betygsnivå.11

I Figur 6:6 ges en motsvarande bild av selektionsprocessen till högsko- lan. För att förenkla bilden har vi bortsett från den del av processen som beskrivs i Figur 6:5b, alltså hur urvalet till gymnasiet sker.12 l stäl- let inför vi val av gymnasielinje och slutbetyg från gymnasiet som mel- lanliggande variabler.

10 Formellt sett kan man beräkna hur stor del av bakgrundsfaktorernas effekt som förmedlas av de mellanliggande variablerna genom att multiplicera ihop koefEcienterna på samma ”stig” och sedan addera alla produkter som för över den mellanliggande variabeln ifråga. Se vidare avsnitt 7.2.2. 11 Även om man från modellen i princip kan beräkna hur stor del av bak- grundseffekten som, vid konstanta betyg, förmedlas via tillvalet, vill vi hävda att vi inte kan kan avgöra hur stor denna förmedlade effekt är. Skälet är att den kausala ordningen mellan tillval och betyg inte är självklar. Den ordning som redovisas i diagrammet att tillvalet kausalt föregår betygen i nionde klass — är naturligtvis rimlig på grund av tidsföljden. Vi saknar emellertid kännedom om skolprestation i sjätte klass, vilka starkt påverkar tillvalet och som också har en hög korrelation med betygen i åk 9. Denna 'felspecifikation' av modellen gör att vi inte exakt kan beräkna hur stor relativ effekt som förmedlas av tillvalet (en bättre specificerad modell visas i avsnitt 7.2.2). 12 Relationerna mellan föräldrarnas utbildning och klass samt barnens val av gymnasium är inte identiska i figurerna 6.5a och 6.6b. Det beror delvis på att Figur 65 avser dem som lämnade grundskolan åren 1991 och 1992 medan Figur 6:6 avser årskullarna födda 1962 till 1966. Delvis beror det emellertid också på att i analysen som ger Figur 6:6 ingår inte de som inte fortsatte till någon gym- nasielinje efter grundskolan. Det medför att vi skall vänta oss svagare samband i Figur 6:6 än i Figur 65. 190

a) SOU 1993: 85 Kapitel 6

Föräldrarnas utbildning

P.SI

Högskole— alternativ

0.13 RI: 0,14

Föräldrarnas samhällsklass

Föräldrarnas utbildning

Högskole— alternativ

0.5 I

Föräldrarnas samhällsklass

Betyg i gymnasiet

Figur 6:6 Stigdiagram över den sociala bakgrundens och förmedlande faktorers betydelse för valet av högskolealternativ. Personer födda 1962-66 som gått ut någon gymnasielinje. Källa: Högskolematerialet.

I diagram (a) i Figur 6:6 sammanfattas effekten av föräldrarnas utbild- ning och klasstillhörighet på högskolevalet. De två bakgrundsvariabler- na står för en ungefär lika stor del av variationen i högskolevalet som för gymnasievalet, 14 procent.13 Den relativa betydelsen av utbildnings- nivån i föräldrahemmet, jämförd med betydelsen av klasstillhörigheten, tycks vara större vid högskolevalet än vid gymnasievalet. Detta framgår om vi jämför bakgrundsfaktorernas effekter i Figur 6:6a med dem i Fi- gur 6:5a.

Av diagram (b) i Figur 6:6 framgår i vilken utsträckning den sociala snedrekryteringen till högskolan förmedlas via valet av gymnasielinje och av gymnasiebetygen. Liksom vid valet av gymnasium förmedlar de mellanliggande variablerna inte bara effekten av de sociala bakgrunds- faktorerna utan också andra egenskaper h05 eleverna, egenskaper som är oberoende av den sociala bakgrunden. Detta framgår av att andelen av variationen i högskolevalet som förklaras stiger från 14 procent, när vi endast har föräldrarnas klasstillhörighet och utbildning i modellen, till 40 procent när vi även inkluderar gymnasielinje och gymnasiebetyg.

13 Om vi även inkluderar dem som inte gick till gymnasiet förklarar vi 15 pro- cent av variationen i högskolevalet.

I likhet med vad som sker i den tidigare delen av selektionsprocessen tar de mellanliggande variablerna upp en stor del av effekten av den so- ciala bakgrunden på högskolevalet. Bakgrundsfaktorerna har alltså bety— delse genom att de utövar en rätt stark påverkan på valet av gymnasie- linje, vilken i sin tur har en stark effekt på valet av högskolestudier, även när vi jämför elever med samma gymnasiebetyg. Föräldrarnas ut- bildningsnivå och klasstillhörighet påverkar också gymnasiebetyget och därmed även den vägen indirekt högskolevalet.

De mellanliggande faktorerna tar dock inte upp hela effekten av soci- al bakgrund på gymnasieval. Särskilt utbildningsnivån i föräldrahemmet har en inte oväsentlig effekt på högskolevalet, även bland elever med samma klassbakgrund, som gått på samma typ av gymnasium och som har samma genomsnittsbetyg från gymnasiet. Klasstillhörigheten i för- äldrahemmet har likaså en viss direkt effekt, men svagare.

6.5 Den sociala sammansättningen av olika utbildningslinjer

Vilka blir nu effekterna av snedrekryteringen på den sociala samman- sättningen av olika skolformer och utbildningslinjer? Den sociala för- delningen i skilda tillvalsgrupper, på olika utbildningsnivåer, samt vid olika universitetslinjer antas ibland sätta sin prägel på undervisningen och på den sociala situationen i skolan — i allmänhet betraktas starkt segregerade miljöer som mindre önskvärda.

I Figur 6:7 redovisas fördelningen av elevernas klasstillhörighet för olika skolnivåer och utbildningslinjer.

Fördelningen över samhällsklasserna bland dem som läser allmän och särskild kurs är, som vi kunde vänta oss utifrån den starka sociala selek- tionen, påtagligt olika. Medan barnen från klasserna I och II utgör cirka 30 procent av dem som läser allmän kurs är de en bra bit över hälften av dem som läser särskild. Barn från arbetarklassen utgör drygt 40 pro- cent av dem som läser allmän men endast cirka 20 procent av dem som läser särskild kurs.

I grundskolan sker uppdelningen av eleverna inom skolklasserna, i flertalet klasser går det både elever som följer allmän kurs och elever som följer särskild. I gymnasiet däremot sker uppdelningen mellan skolklasser. Den relativt lilla grupp som lämnar utbildningssystemet ef- ter grundskolan består, som vi kunde vänta, till oproportionerligt stor del av barn från arbetarklassen och till liten del av barn från klass I. Ungdomarna i det yrkesinriktade gymnasiet har en socialgruppsfördel- ning som i mycket liknar den bland dem som läste allmän kurs i grund- skolan medan fördelningen för dem i de teoretiska gymnasielinjerna är ytterligare något snedare än motsvarande fördelning bland dem som läs- te särskild kurs. Således består de som går på teoretiska gymnasielinjer till mer än 60 procent av ungdomar från klasserna I och II och till mindre än 20 procent av barn från arbetarklassen.

Kapitel 6

00%

75%

50%

25%

Grundskola

Högskola/Universitet Kon

Gymnasium

Ej 2 år 3/4 år Ej Vanlig

NN XX

NN I

XX N'RN II II XXNNNXNN NNNNX

&

I I NNXXXXNXXXX

!II/l/II

& X N N & & '$ N

5.

I / I ! i I I I I N N X X N N. & & X. "i. 'i'. I I I I I I .I' I I

N

ou H+ +H Våt

&". :*: nu» 42020

w iw

Ol' + & V » to " + + 92 &”

. 1 h

0.63 MÖJ

r 5 in.

Figur 6:7 Social sammansättning av olika utbildningslinjer. Ungdomar som gick ut grundskolan 1991 eller 1992 samt personer födda 1962-66. Källa: rskurs 9-materialet; Högskolematerialet.

De ungdomar som inte har tagit någon högskoleutbildning har föga förvånande till oproportionerligt stor del sin bakgrund i arbetarklassen och till liten del i klass I. Bland de högskolestuderande minskar sedan andelen från arbetarklassen och ökar andelen från klasserna I och II ju längre utbildningen år. Bland dem som gått kortare högskoleutbildning kommer således cirka 40 procent från klasserna I och II och cirka 35 procent från arbetarklassen medan motsvarande andelar bland som följt en prestigeutbildning är cirka 65 procent och 16 procent, respektive. Vid de allra mest socialt exklusiva utbildningslinjerna är bara ungefär var tionde student från arbetarhem det gäller bl.a. läkarlinjen, utbild- ning vid Handelshögskolan i Stockholm och KTH, internationella eko- nomlinjen, samt juristlinjen.14 Även bland dem som följt en vanlig uni- versitetsutbildning är ungdomar från klasserna I och II i majoritet.15

” Se SCB (19923). (Detta framgår ej av Figur 6:7.) 15 Om klasskodningen hade gjorts på samma sätt som i årskurs 9—materialet, vil- ket användes för att beskriva elevsammansättningen i grundskolan och gymna- siet, hade andelarna för klasserna I och II varit ännu större. Se not 3 ovan.

SOU 1993: 85 Kapitel 6

's. &

_—

II

11]

IVab

chd

Vl

flå-EEE”

" | & Vll

På de teoretiska gymnasierna och än mer på universiteten dominerar barnen från klasserna I och II i det att de utgör majoriteten av de stude- rande. Den eventuella medelklassprägel som skolan har sagts få genom att lärarna står för en medelklasskultur (se avsnitt 3.2.8) förstärks såle- des på de teoretiska utbildningsinstitutionerna av att även majoriteten av eleverna har denna kulturella bakgrund.

6.6 Sammanfattning

Snedrekryteringen kan ses som en process av övergångar vid olika del- ningspunkter i utbildningssystemet. Den sociala selektionen tenderar att vara starkare i de tidiga delningspunkterna än i de senare, när man vid de senare jämför dem som gjort likadana val tidigare. Så är exempelvis den sociala selektionen till särskild eller allmän kurs i grundskolan star- kare än den till olika gymnasielinjer bland dem som tidigare gjort lika- dana tillval. När, emellertid, man studerar den totala snedrekryteringen till olika utbildningsnivåer tenderar den vara större på högre nivåer. Det beror på att den sociala selektionen vid varje delningspunkt adderas till en allt starkare selektion ju högre upp i utbildningssystemet man kommer.

Snedrekryteringen kan ses som uppbyggd av två samverkande effek— ter. Dels tenderar ungdomar från högre socialgrupper att vid varje del- ningspunkt systematiskt mer ofta än andra välja det alternativ som i för- sta hand leder till fortsatta studier. Dels får ungdomar från högre social- grupper i genomsnitt högre betyg än andra, på alla utbildningsnivåer. På det sättet förmedlas effekten av den sociala bakgrunden genom valen av utbildningsalternativ och utfallen i form av studiemeriter. På varje nivå kvarstår emellertid en 'direkt, effekt av den sociala bakgrunden som innebär att även bland dem som gjort samma utbildningsval och har samma studiemeriter tenderar de som kommer från högre social- grupper att i högre utsträckning än andra välja det 'teoretiskrf alternati- vet.

SOU 1993: 85 Kapitel 6

DEL III

DEN SOCIALA SNEDREKRYTERINGENS ORSAKER OCH

7. Individuella faktorer — uppväxtvillkor

I Del II redovisade vi hur den sociala snedrekryteringen förändrats över tid (Kapitel 5) samt dess omfattning i 1990—talets Sverige (Kapitel 6). Den bild som dessa analyser ger är oundgänglig för att förstå den sociala snedrekryteringen. Den är dock inte tillräcklig för att förstå de mekanis- mer varigenom barn från olika samhällsklasser kommer att nå olika hög utbildningsnivå. För att erhålla en ”högre grad” av förståelse måste vi också analysera vilken betydelse olika bakgrundsfaktorer, t.ex. uppväxt— villkor, har i denna process. Vi har i Kapitel 3 redovisat tidigare forsk- ning på området. Där kunde vi konstatera att det fortfarande finns på- tagliga kunskapsluckor. Vi har en fragmentarisk och ganska osäker bild av den relativa vikten av olika uppväxtvillkor, t.ex. föräldrarnas ekono- mi, utbildning och arbetsvillkor, för barnens utbildning. Detta gäller i hög grad även frågan hur betydelsen av uppväxtvillkor förmedlas av ti- digare skolprestationer. I Kapitel 6 kom vi ett steg på vägen genom att analysera var i utbildningshierarkin snedrekryteringen 'uppstår'; nedan skall vi fördjupa dessa analyser.

Vi vet heller inte tillräckligt väl vilken betydelse det har att vara upp- vuxen med bara en förälder och vi vet nästan inget om invandrarbarn- ens utbildningschanser.

Inom alla dessa områden kommer vi i detta kapitel att kunna presen- tera nya forskningsresultat. I de flesta fall är de också aktuella då de ofta berör situationen i början av 1990-talet.

Uppläggningen av kapitlet är i någon mån ”kronologisk'. Vi börjar med att fråga i vilken utsträckning den sociala snedrekryteringen är be- tingad av medfödda skillnader mellan barn från olika socialgrupper (av- snitt 7.1). Därefter presenterar vi analyser av betydelsen av ett antal oli- ka uppväxtvillkor för utbildningskarriärer, först sådana faktorer som är starkt kopplade till 'socialt ursprung” (avsnitt 7.2), sedan andra uppväxt- villkor som kan vara viktiga för utbildningsskillnader (avsnitt 7.3).

*** *** ***

Innan vi tar itu med att försöka klargöra hur snedrekryteringen upp- kommer kan det vara värt att diskutera hur stor del av variationen i ut— bildning som är relaterad till den sociala bakgrunden. I modeller över hur individers utbildningsnivå beror på föräldrarnas (ofta endast fa- derns) .klasstillhörighet och utbildningsnivå brukar man regelmässigt kunna förklara cirka 20-25 procent av variationen i utbildning.1

Det finns rimligtvis en rad aspekter av familjebakgrunden och upp- växtmiljön som kan antas påverka barnens utbildning men som inte fångas upp av föräldrarnas klasstillhörighet, utbildningsnivå eller andra 1 Se t.ex. Duncan, Featherman och Duncan (1972) eller Erikson (1987). Jons- son (1988) när också en förklaringsgrad om drygt 25 procent för kohorter födda 1930 eller senare, men når upp till cirka 40 procent bland dem födda i början av seklet.

SOU 1993: 85 Kapitel 7

”socioekonomiska' variabler som har använts i den här typen av model- ler. En möjlighet att komma åt effekten av sådana andra variabler har man om man utgår från likheter och skillnader mellan syskon i erhål— len utbildning. Vi kan helt enkelt antaga att den större likheten mellan två syskon än mellan två slumpmässigt uttagna personer beror på sysko- nens gemensamma bakgrund. Syskon har till ungefär femtio procent samma genuppsättning, deras uppväxtmiljöer är likartade och de växer upp i likartade samhällen, där exempelvis avstånden till skola och högre utbildningsanstalter i stort sett är desamma. Av särskild betydelse i vårt sammanhang är kanske att de uppfostras av föräldrar med ungefär sam- ma uppfostringsideologi, intressen och aspirationer för barnen. Samti- digt som syskons situation är likartad är den inte identisk. Av att femtio procent av generna är gemensamma följer att hälften inte är det, föräld- rarnas situation och bostadsorten kan förändras mellan två syskons upp- växt och föräldrarnas uppfostringsideologi kan förändras — kanske som en följd av erfarenheterna med de äldre syskonen.2

Det är ändå uppenbart att man genom att utgå från likheten mellan syskon kan få en uppfattning om betydelsen av faktorer i barns bak- grund som oftast inte mäts i studier av vad som förklarar variationer i utbildningsnivå. Om bröder är mer lika varandra än män i allmänhet med samma ursprungsklass, kan denna större likhet tolkas som ett ut- tryck för andra uppväxtfaktorers betydelse. Genom att ställa variationen inom syskonskaror (bröder) i levnadsnivåundersökningen 1968 mot den mellan syskonskarorna kunde Erikson uppskatta betydelsen av omätta faktorer i männens familjebakgrund och uppväxtmiljö.3 Medan han kunde förklara ungefär 25 procent av variationen i utbildning med hjälp av faderns utbildning och samhällsklass samt antalet syskon, kun- de han förklara drygt 50 procent när han tog hänsyn till betydelsen av omätta faktorer, som gav utslag i likhet mellan bröderna.4

När vi i den fortsatta framställningen diskuterar den sociala bakgrun- dens inflytande på barns utbildning kan det vara värt att minnas att vi därmed är långt ifrån att förklara familjebakgrundens hela betydelse, utan kanske endast hälften av den. Samtidigt bör det framhållas att om cirka hälften av den variation i utbildning som är avhängig av familje- bakgrunden beror på skillnader mellan samhällsklasser och endast hälften sammanhänger med skillnader mellan familjer inom klasser så är klasstillhörighetens betydelse anmärkningsvärt stor.

Ett annat exempel på klasstillhörighetens stora betydelse i samman— hanget framkommer i en analys som Kjell Härnqvist gjort för utred- ningen.s Bland barn som låg över genomsnitten av intelligenstest ge- nomförda i årskurs 6 och av betyg i årskurs 9 kan vi jämföra dem som

2 Se Dunn och Plomin (1992). 3 Erikson (1987). 4 På grund av förekomsten av mätfel är detta sannolikt en underskattning av den faktiska betydelsen av individens totala bakgrund. Samtidigt kan det vara en överskattning av vad familjebakgrunden betyder, eftersom bröder växer upp i likartade samhällen. Totalt kanske då 50 procent är en rimlig skattning av vad familjebakgrunden står för i variationen i utbildning. 5 Härnqvist ( l993a) i Erikson och Jonsson (1993a).

SOU 1993: 8 Kapitel 7

kommer från socioekonomiskt mindre gynnade hem och som inte valde teoretiska ämnen som tillval i sjunde klassö med dem som kommer från socioekonomiskt mer gynnade hem och som valde teoretiska ämnen. Bland flickor fortsatte 38 procent i den förra gruppen till tre/fyraårigt gymnasium mot 81 procent i den senare. Motsvarande siffror bland poj- kar är 41 procent och 87 procent. Även inom en begåvningsmässigt re- lativt homogen grupp får vi således starka effekter av social bakgrund.

7.1. Medfödda skillnader 7.1.1 Genetiska faktorer

Genetiska skillnader mellan samhällsklasserna har framhållits som or- sak till att barn från olika samhällsklasser får olika lång utbildning7 Även om man därvid pekat på att personlighetsdrag som tävlingsinrikt- ning (competetiveness) eller särskilda talanger som musikalitet kan ha ärftliga komponenter är det framför allt intelligens som man antagit skulle stå för ett genetiskt förmedlat samband mellan socialt ursprung och utbildning. Vi kommer därför att här koncentrera diskussionen till att gälla intelligensens eventuella betydelse för detta samband. Intelligens kan sägas vara ”allmän intellektuell förmåga” och definie- ras i praktiken av en generell kapacitet att kunna besvara frågor och re— da ut uppgifter med en väldefmierad lösning.8 Intelligens, som den mäts, är en ”social konstruktion”, ett begrepp som skapats i syfte att för- söka förstå varför människor beter sig olika i många situationer. Det är en latent variabel som inte kan observeras direkt, utan som man sluter sig till utifrån hur individen löser vissa förelagda problem. Intelligens har ett närmast definitionsmässigt samband med förmågan att tillgodo- göra sig utbildning - de första intelligenstesten konstruerades med syfte att kunna skilja ut barn som förväntades ha svårt att klara den fortsatta

6 Valet får inom denna grupp närmast ses som en effekt av den socioekonomiska tillhörigheten. 7 Se t.ex. Jensen (1969); Herrnstein (1971); Eysenck (1971); Jencks m.fl. (1979); Lichtenstein m.fl. (1992). Genetiska skillnader mellan socialgrupperna har dock sällan diskuterats 1 de offentliga utredningarna som berört snedrekryteringspro- blemet (se Kap. 3). Möjligen uppfattade man att problemet med arv kontra mil- jö var för svårt eller brännbart för att ta upp. Skolutredningen verkar dock luta åt att det finns en betydande miljöfaktor bakom sambandet mellan social bak- grund och skolprestation när man förmodar att en utbyggd förskola skulle leda till en jämnare fördelning av utbildning (SOU 1944: 20, sid. 101— 102). Möjligen kan man i Proposition 1950: 70 spåra ett visst avståndstagande från diskussionen om begåvning, social klass och utbildning när man säger att det" .må kraftigt betonas, att framgången i studierna i de individuella fallen icke bestämmes blott av intelligensen utan även av individens ambition, uthållighet och kon- centrationsförmåga och av de miljöbetingelser, under vilka han arbetar.” (sid. 39). Det skall också framhållas att det inte vid den tiden fanns några tillförlitli- ga studier om hur ”intelligens” förmedlar effekter av social bakgrund, delvis därför att det inte fanns några passande data (man använde oftast inskrivnings- uppgifter som ju tidsmässigt låg ett antal år efter de avgörande utbildningsva- len). 8 För en introduktion till intelligensbegreppet och den senare forskningen om intelligens se Brody (1992).

SOU 1993: 85 Kapitel 7

skolgången utan extra stöd. Trots att intelligens således är en social kon- struktion måste den antas ha en neurologisk bas som till stor del är ge- netiskt betingad. Det betyder att vissa ”genotyper” (individens från kon- ceptionen bestämda, unika uppsättning gener) tenderar ge en större pro- blemlösningsförmåga och därmed högre värden på ett intelligenstest än andra. Genotypen utgör emellertid endast en förutsättning, individens intellektuella kapacitet utformas i ett samspel mellan den givna genoty- pen och den omgivning som först fostret och sedan barnet lever i.9 Indi- videns intelligens har därför inte något en gång för alla fixt värde utan påverkas under hela livet av händelser och erfarenheter — det gäller bå- de olyckshändelser och mer alldagliga erfarenheter i skolan och yrkesli- vet. Testresultat från åldrar när man börjar närma sig tonåren tenderar emellertid ha höga samband med värden som man får i högre åldrar.

Det har fram till nu inte gått att observera genotypen direkt utan man har försökt avgöra dess betydelse för intelligensen genom att jämföra testresultat från individer med olika nära släktskap till varandra. Bland annat har man jämfört sambanden mellan enäggstvillingars testresultat med sambanden mellan likkönade tvåäggstvillingars. Beroende på hur mycket högre sambandet blir för enäggstvillingarna har man slutit sig till hur stor betydelse det genetiska arvet har för intelligensvariationen (enäggstvillingar har en identisk genuppsättning). Även om enäggstvil- lingars miljö sannolikt varierar mindre inom paren än tvåäggstvillingars bör jämförelserna mellan de två typerna av tvillingar ge goda uppskatt— ningar av genetiska faktorers relativa betydelse, åtminstone om urvalen av båda typerna av tvillingpar är sådana att de innefattar en miljömässig variation av samma omfattning som i hela befolkningen.10 Man har ock- så jämfört testresultaten för tvillingar som adopterats bort i olika famil- jer för att få en uppfattning om den relativa vikten av arv och miljö. I dessa studier får man emellertid mer svårbemästrade problem med den miljömässiga variationen. Adoptivfamiljer måste uppfylla en rad krite- rier för att få möjlighet att ta hand om ett barn. Därmed bör man räkna med att förhållandena är relativt lugna i sådana 'välartade” familjer och att variationen i social miljö mellan adoptivfamiljer på det hela taget är betydligt mindre än i befolkningen som helhet. Därför finns det skäl att tro att beteendegenetiska studier tenderar att överskatta de genetiska fak- torernas betydelse för skillnader mellan människor.

Det bör framhållas att det inte finns någon motsättning mellan att hävda att genetiskt arv har stor betydelse för människors intelligens och att hävda att den sociala omgivningen likaså har stor betydelse. Ett fik— tivt exempel kan illustrera detta.11 Låt oss antaga att vi observerar fem tvillingpar där den ena tvillingen i varje par uppfostrats av sina biologi- ska föräldrar medan den andra adopterats bort. Vi tänker oss att vi får följande testresultat (10) för den biologiska modern, de två tvillingarna och adoptivmodern:

9 Jfr Schiff och Lewontin ( 1986). 10 Med avseende på antalet syskon och interaktionen mellan syskon, vilket sä- kerligen har betydelse för intelligensutvecklingen, är variationen bland tvilling- ar uppenbarligen mindre än bland andra barn.

11 Jfr Schiff och Lewontin (1986, sid. 180).

Kapitel 7

Tvilling- Biologisk Hemma- Adoptiv- Adoptiv-

par mor tvilling tvillmg mor 1 85 90 105 130 2 90 95 110 120 3 95 100 115 125 4 100 105 120 135 5 105 110 125 115

Som exemplet är konstruerat har vi fullständiga samband mellan den biologiska moderns IQ och barnens testresultat (det vill säga att korrela— tionskoefficienterna, 1', är lika med 1 i båda grupperna)12 medan det in- te finns något samband mellan adoptivmödrarnas och adoptivbarnens IQ (r=0). Intelligensens ärftlighet förefaller således vara fullständig! Men trots bristen på samband mellan adoptivmoderns och adoptivbarn- ets IO har uppväxtmiljön uppenbarligen en mycket påtaglig effekt alla adoptivbarnen har väsentligt högre IQ än sina syskon. Exemplet illu- strerar att vi inte enkelt kan anta att orsakerna till individuella skillna- der inom grupper är desamma som orsakerna till skillnader mellan grupper, faktorer som inte varierar inom grupperna kan förklara skill- naderna dem emellan och vice versa.

Den nuvarande ståndpunkten inom beteendegenetiken är att cirka hälften eller något därunder av den individuella variationen i intelligens är att hänföra till genetisk variation medan den andra hälften beror på omgivningsfaktorer.13 Detta säger emellertid egentligen ingenting om i vilken utsträckning sambandet mellan social bakgrund och utbildning är genetiskt förmedlat, eftersom vi inte vet något om eventuella skillna- der i anlag mellan samhällsklasserna. Från att ha observerat att sam- hällsklasserna i genomsnitt skiljer sig åt i IO kan v1 nämligen inte dra slutsatsen att de skiljer sig åt med avseende på intelligensens genetiska bas.14 Vi kan som nämnts inte observera genotypen direkt, och som exemplet ovan visar kan vi inte utan vidare anta att faktorer som verkar på individuell nivå också har effekt på gruppnivå. Genomsnittliga miljöskillnader mellan samhällsklasserna förklarar med säkerhet en be- tydande del av skillnaden i IO dem emellan och kan mycket väl förkla- ra hela skillnaden.

12 I praktiken skulle vi inte vänta oss fullständiga samband, men vi har valt exemplet för att tydligt illustrera det principiella resonemanget. 13 Se Gustafsson och Undheim (kommande); Plomin, DeFries och McClearn (1990); Plomin (1990). Det bör observeras att genetiska faktorers relativa bety- delse för variation mellan individer inte är något som är givet en gång för alla den beror på variationen i den grupp man studerar. Att cirka 50 procent av va- riationen i 10 skulle ha genetisk grund baseras då främst på den genetiska och på den miljömässiga variationen bland amerikaner som accepterar att deltaga i beteendegenetiska studier. Skulle vi studera en population med en större miljö- mässig variation borde vi vänta oss att genetiska faktorer förklarar mindre än 50 procent av variationen i 10. Om vi till exempel studerade den svenska be- folkningen över en längre tidsperiod skulle vi troligtvis finna att miljöfaktorer förklarar mer än hälften av variationen. 14 Vågerö (1991) kallar denna typ av slutsats ”the geneticalfallacy”.

SOU 1993: 85 Kapitel 7

Även om vi således inte kan bestämma en nedre gräns för den ut- SOU 1993: 85 sträckning i vilken sambandet mellan social bakgrund och utbildning Kapitel 7 kan bero på intelligensskillnader mellan barn från olika samhällsklasser förefaller det däremot möjligt att bestämma en övre gräns. Vi kan, som framhölls ovan, anta att en eventuell genetisk effekt på sambandet mel— lan social bakgrund och utbildning förmedlas via intelligens.15 Intelli- gensskillnader mellan individer kan hänföras till variation i både arv och miljö. Därmed anger en skattning av hur stor andel av sambandet mellan social bakgrund och utbildning som kan bero på dessa skillna— der också vad genetiska faktorer maximalt kan förklara av detta sam- band.

Det finns i Sverige två datamaterial där man har tillgång till uppgifter om social bakgrund och uppnådd utbildning och även resultat från in- telligenstest. Genom en så kallad stiganalys kan man med hjälp av upp- gifterna i dessa material bedöma i vilken utsträckning effekten av social bakgrund på utbildning beror på intelligens. På nästa sida visas ett ex- empel på en stiganalys där data har hämtats från det ena av materialen, en undersökning av pojkar som gick i folkskolans tredje klass i Malmö år 1938.16

Korrelationen mellan social bakgrund och den utbildning pojkarna senare fick är 0.53, korrelationen mellan social bakgrund och testresul- taten vid tio års ålder är 0.30 och den mellan testresultat och utbildning är 055,17 Med hjälp av dessa korrelationskoeflicienter kan vi beräkna den relativa styrkan av de effekter som social bakgrund kan antas ha på testresultat och utbildning och likaså för betydelsen av intelligens för ut- bildningen. Resultatet av denna beräkning visas i Figur 711.

Stigkoefficienterna anger de ”direkta effekterna” i pilarnas riktning. Så till exempel är 0.40 ett uttryck för den del av effekten som social bakgrund har på utbildning som inte förmedlas via testresultaten.18 Kor- relationen mellan social bakgrund och utbildning kan delas upp i den direkta effekten (0.40) och effekten av social bakgrund på testresultat (0.30) gånger effekten av testresultat på utbildning (0.44). Vi får således

0.53 = 0.40 + 0.30 x 0.44

15 Som nämnts har även andra egenskaper, som kan påverka hur lång utbild- ning barnen får, antagits ha en genetisk bas. Även om så kan vara fallet förefal- ler det osannolikt att dessa egenskapers genetiskt betingade variation mellan samhällsklasserna är tillräckligt stor för att ge någon påtaglig effekt på den so— ciala snedrekryteringen. 16 Fägerlind (1975). 17 Fägerlind (1975, sid. 58). 13 Koefficienterna anger den direkta effekten som en förändring om en stan- dardavvikelseenhet i den oberoende variabeln innebär räknat i standardavvikel- seenheter på den beroende variabeln. För en presentation av den stiganalytiska tekniken, se Kapitel 6.

Social bakgrund

0,40 >

Utbildning

0,30 0,44

Testresultat

Figur 7:l Den relativa effekten av social bakgrund och testresultat på uppnådd utbildning. Källa: Malmö-undersökningen.

Om vi dividerar den sista termen i denna ekvation med den totala korrelationen får vi ett mått på hur stor andel av sambandet mellan so- cial bakgrund och utbildning som förmedlas av intelligens - vilket i det här fallet blir

0.13/0.53 = 0.25

Cirka 25 procent av sambandet mellan social bakgrund och utbild- ning förmedlas således av intelligensen som den mättes vid tio års ålder för ett urval av pojkar från Malmö. Vi kan emellertid inte utan vidare generalisera från detta procenttal och anta att sambandet till cirka en fjärdedel beror på intelligens. Det är nämligen en lång rad förhållanden som påverkar resultatet. Det beror bland annat på hur, och hur väl, vi mäter social bakgrund, intelligens och utbildning. Det beror också på hur mycket social bakgrund och intelligens varierar i det urval vi stude- rar.

Om vi, till exempel, gör vår undersökning i en skola där eleverna måste betala höga terminsavgifter, skulle vi sannolikt ha liten variation i den sociala bakgrunden och finna att intelligens svarade för en stor del av variationen i utbildning. Om vi i stället gjorde studien i en skola där man inte tog betalt men ställde höga betygskrav för tillträde till skolan, skulle vi få en relativt liten variation i intelligens och följaktligen finna att intelligens endast förklarar en liten del av sambandet.

SOU 1993: 85 Kapitel 7

Tabell 7:1 Andel av sambandet mellan social bakgrund (S) och utbildning (U) som för- medlas via intelligens (I) enligt olika studier. Källa: Malmö-undersökningen, Fägerlind (1975); UGU67 (bearbetningar som Kjell Härnqvist gjort åt utredningen).

N Mått på Års— Ålder Kön r p p p Procent- Studie utbildn. kull IO S-U S-I S-U l-U andel

Malmö 707 år 1928 10 P .52 .30 .44 .27 16 Malmö 707 nivå 1928 10 P .53 .30 .40 .44 25 Malmö 707 år 1928 20 P .52 .40 .34 .44 34 Malmö 707 nivå 1928 20 P .53 .40 .29 .59 45 UGU67 7687 nivå 1967 13 P + F .36 .27 .24 .45 33 UGU67 3772 nivå 1967 13 F .34 .26 .23 .44 34 UGU67 3915 nivå 1967 13 P .36 .27 .24 .46 34

Noter: = Korrelationen = S

r p tigkoefäcienten

I Tabell 7:1 redovisar vi resultaten av stiganalyser gjorda på malmö— materialet och på det andra materialet, UGU67 — en undersökning som genomfördes när barn födda 1967 gick i grundskolans sjätte klass.19 För malmömaterialet redovisas hur resultaten varierar om man som indika— tor använder antalet år i utbildning eller den uppnådda utbildningsni- vån och likaså hur de beror på vid vilken ålder intelligenstestet är ut- fört. För UGU67 redovisas separata resultat för pojkar och flickor.

Vi finner vissa skillnader i Skattningarna av vad intelligens betyder för sambandet mellan social bakgrund och utbildning, från cirka 15 till cir- ka 45 procent. Resultaten från malmöstudien tyder på att betydelsen av intelligens framstår som större om den mäts vid vuxen ålder än om den mäts relativt tidigt under skolåren. Detta är ett något märkligt resultat, eftersom det är svårt att se att intelligens i vuxen ålder kan förklara den tidigare skolgången. Snarast pekar det mot att utbildning till en del på- verkar den måtta intelligensen. Härnqvist fann också att intelligensut- vecklingen mellan 13 och 18 års ålder bland män påverkas både av den sociala bakgrunden och av den utbildning som männen erhållit mellan dessa två åldrar och att utbildningen stod för en klart större del av den förändring som kunde registreras.20 I en uppföljning och utvidgning av Härnqvists studie fann Balke—Aurell klara belägg för att utbildning på- verkar resultaten vid intelligenstest så att längre utbildning leder till en positiv intelligensutveckling.21 Typen av utbildning hade betydelse för den specifika intelligensutvecklingen så att till exempel en teoretisk ut- bildning som betonar verbala färdigheter ger en positiv effekt på en ver- bal delfaktor av intelligensen. Hon fann också att yrkeserfarenhet av oli-

19 Se Emanuelsson (1981). 20 Härnqvist (1968). 21 Balke—Aurell (1982).

SOU 1993: 85 Kapitel 7

ka slag på motsvarande sätt ger effekter på olika intelligensfaktorer, men att effekten är betydligt svagare än den av utbildning. Husen och Tuijn- man fann en effekt av utbildning på den vid mönstringen uppmätta in- telligensnivån jämförd med den vid tio års ålder.22 Shavit och Feather- man fann likaså att utbildning, och särskilt teoretisk sådan, ledde till en relativ höjning av testresultaten bland israeliska ungdomar från en mät- ning vid 13 års ålder till en vid 17.23 Dessa resultat visar att den kausala riktningen mellan intelligens och utbildning inte är entydig. Särskilt de verbala prov som ingår i de flesta intelligenstest förefaller kunna påver- kas av utbildning. Brody rapporterar att man i studier i flera olika län- der funnit att ungdomars genomsnittliga intelligensnivå har stigit under efterkrigstiden, vilket visar att intelligensen delvis måste bero på miljö- faktorer.24 De hypoteser han för fram för att tolka dessa resultat är att ökningen dels kan bero på en förbättrad utbildning i de olika länderna och dels på att näringstillförseln till barn förbättrats. Någon mer defini- tiv tolkning anser han för närvarande inte möjlig att göra. Eftersom re- sultaten på intelligenstest med all sannolikhet påverkas av den utbild- ning eleverna har fått kommer vår beräkningsmetod att överskatta intel- ligensens betydelse för den sociala snedrekryteringen.

I UGU67 mättes barnens intelligens när de gick i sjätte klass, det vill säga vid en något högre ålder än när den första mätningen genomfördes i Malmö (tretton mot tio) men innan någon differentiering ännu skett i skolan. Vi finner här att en något större andel av sambandet mellan so- cial bakgrund och utbildning förklaras av intelligens än vad fallet är om man använder de första testresultaten i malmöundersökningen, men en något lägre andel om de senare testresultaten från Malmö används. En möjlig förklaring till att endast en låg andel förklaras av testvärdena för tioåringar i malmömaterialet skulle kunna vara att testet som användes i Malmö 1938 har lägre reliabilitet (dvs. att testvärdena är mer godtyckli— ga) än de andra testen. Testet från 1938 uppges också ha haft en något lägre reliabilitet än det från 1948, men en korrektion för dessa olika re- liabiliteter förändrar inte resultaten på något påtagligt vis.25

Om vi bortser från testresultaten vid mönstringen i malmömaterialet — vilka vi kan utgå från är påverkade av den erhållna utbildningen finner vi att andelen av sambandet som förklaras av intelligens är lägre i malmömaterialet än i UGU67. Skillnaden kan tänkas bero på att intelli- gensen mättes vid olika åldrar i de två undersökningarna. Om, vilket som tidigare redovisats många har hävdat, skolan och skolundervisning- en är bättre anpassade till och förenliga med medelklassbarns referens- ramar än till barns från arbetarklassen kan utbildningens effekter på

22 Husén och Tuijnman (1991). 23 Shavit och Featherman (1988). 24 Genuppsättningen i befolkningen antas på goda grunder inte variera över en så kort tidsperiod (Brody 1992). 25 Husen (1950) antog att testet från 1938 hade en reliabilitet om 0.85 medan det från 1948 hade en reliabilitet om 0.95. Attenuationskorrektioner med dessa värden och med godtyckligt valda värden för social bakgrund och utbildning, ger inte några värden för andelen av sambandet som beror på intelligens som skiljer sig väsentligt från dem som rapporteras i Tabell 7:1.

SOU 1993: 85 Kapitel 7

den uppmätta intelligensen vara större för den förra gruppen. Men SOU 1993: 85 skillnaden kan också tänkas bero på att det skett en faktisk förändring Kapitel 7 under de cirka fyrtio år som förflutit mellan de två undersökningarna. Det är inte orimligt att begåvning och betyg fått en relativt större bety- delse för ungdomars utbildning under efterkrigstiden.

Det finns goda skäl att ta skattningen från UGU67, att cirka en tredje- del av sambandet mellan social bakgrund och utbildning förmedlas via intelligensskillnader, som den bästa uppskattning som för närvarande kan göras. Materialet är aktuellt, riksrepresentativt och har hög kvalitet - det är sannolikt ett av de bästa materialen med den här typen av upp- gifter som finns i världen.

Här bör vi nu återknyta till frågan om i vilken utsträckning den so- ciala snedrekryteringen är genetiskt betingad. En del av den sociala se- lektionen sammanhänger uppenbarligen med att barn från skilda sam- hällsklasser i genomsnitt har olika grad av allmän intellektuell förmåga i tonåren, vilken i sin tur leder till att de får olika grad av utbildning. Den intellektuella förmågans roll för utbildning är, rimligen, inte obe- tydlig, även om många uppmätta samband är överskattningar som beror på att utbildning påverkar resultatet av intelligensmätningar. Den socia- la selektionen förmedlas alltså till en del via intelligens. Av detta följer inte att den har genetisk grund — skillnaderna mellan klasserna kan istäl- let vara producerade av miljöskillnader som sammanhänger med bar- nens klasstillhörighet.

Sådana omgivningsskillnader kan avse mycket olikartade faktorer, allt från näringstillförsel till fostret och det nyfödda barnet och exponering för miljögifter av olika slag26 till uppfostran och intellektuell stimulans under barna— och ungdomsåren. Många omgivningseffekter är korrele- rade med samhällsklass och bidrar till sambandet mellan social bak- grund och intelligens. Vi kan därmed utgå från att den genetiska kom- ponentens betydelse för den sociala selektionen är betydligt mindre än intelligensens totala inflytande enligt Skattningarna i Tabell 7:1. Om vi utgår från resultaten från UGU67, är den övre gränsen för vad genetiska faktorer kan betyda för den sociala selektionen i skolan cirka en tredje- del. Deras betydelse är emellertid med säkerhet avsevärt lägre eftersom omgivningsfaktorer, inklusive utbildning, påverkar testresultaten. Det finns endast ett fåtal beteendegenetiska studier av effekten av samhälls- klass på testresultat. De som har gjorts påvisar en betydande miljöeffekt av uppväxthemmets klasstillhörighet på barns 10.27 Det finns emellertid också studier som tyder på en genetisk effekt av de biologiska föräldrar— nas socioekonomiska position på bortadopterade barns 10.28

Sammanfattningsvis leder denna genomgång till följande slutsats: Det kan finnas en genetisk komponent i den sociala selektionen till högre utbildning, men det går inte att på vetenskapligt säker grund mer pre- cist bedöma dess betydelse. Den samlade evidensen talar dock för att

26 Exempelvis har det kunnat visas att blyhalten i blodet bland färgade barn i U.S.A. är högre än bland barn i allmänhet (Berney 1993). 27 Scarr och Weinberg (1976); Schiff m.fl. (1986); Weinberg m.fl. (1992). 28 Capron och Duyme (1989) och andra källor citerade i Brody (1992). 206

den genetiska komponenten står för en liten eller mycket liten del av SOU 1993: 85 sambandet mellan social bakgrund och utbildning. Med säkerhet anser Kapitel 7 vi oss kunna säga att den klart övervägande delen av den sociala selek- tionen i utbildningssystemet inte beror på genetiska faktorer.

7.1.2 Prenatala skador

Medfödda faktorer som också kan inverka på intelligensen och andra personlighetsfaktorer är fosterpåverkan och fosterskador. I den mån som sådana skador påverkar vilken utbildning barnen sedermera får, och i den mån de förekommer i olika stor utsträckning i olika klasser, kan de påverka den sociala snedrekryteringen. Till det som kan påverka fosterutvecklingen hör olika livsstilsfaktorer — rökning, alkohol— och drogbruk liksom moderns kost under graviditeten. Exponering för olika miljögifter, exempelvis i arbetslivet, utgör andra möjliga determinanter för fosterpåverkan och fosterskador.29 I alla dessa avseenden kan det fö- rekomma skillnader mellan kvinnor i skilda samhällsklasser.

Det finns knappast någon forskning med vars hjälp vi kan avgöra hur mycket prenatala förhållanden betyder för barns senare utbildning. Vi har således ingen grund för att bedöma fosterskadornas inflytande, men det förefaller oss osannolikt att deras frekvens skulle vara så olika i oli- ka samhällsklasser att de kunde svara för någon mer påtaglig andel av den sociala snedrekryteringen. Vår samlade slutsats av detta och föregå- ende avsnitt blir därför att snedrekryteringen nästan helt uppkommer genom familjens och samhällets inverkan på barnen när de väl kommit till världen.

7.2 Uppväxtvillkor: Den sociala snedrekryteringens 'kulturella' och ekonomiska dimensioner

I Kapitel 1 definierade vi social snedrekrytering som sambandet mellan föräldrarnas samhällsklass och barnens utbildning. Vi diskuterade ock- så kortfattat de olika dimensioner i uppväxten som fångas in av det bre- da begreppet samhällsklass (eller 'socialgrupp', alternativt ”socioekono- misk grupp/tillhörighet', vilka oftast ligger nära vår definition). Sam- hällsklass är ett paraplybegrepp som utgår från ställning i produktionen, anställnings— och arbetsförhållanden (i bred bemärkelse), men som sam- tidigt samvarierar med ekonomisk ställning och kulturella och sociala resurser, t.ex. utbildning och socialt nätverk.

Samhällsklass är förutom detta en indikator på en grupptillhörighet, i en ”lös” betydelse, som indikerar värderingar, attityder, konsumtions- mönster, sedvanor och andra livsstilsorienterade faktorer. Olika sociala klasser tenderar alltså att ha skilda livsstilar, men detta ligger inte till grund för vår klassindelning. Som vi argumenterade mer utförligt i Ka— pitel 1 anser vi istället att definitionen av samhällsklass bör baseras på 29 En diskussion av arbetsmiljöns eventuella betydelse för fosterskador finns i Ericson och Källén (1989).

ställning i produktionen samt på anställnings— och arbetsförhållanden. Att det är meningsfullt att tala om samhällsklasser i dagens Sverige be— ror på att det föreligger ett klart samband mellan de förhållanden som konstituerar samhällsklasser å den ena sidan och ekonomiska, kulturel— la och sociala resurser, liksom livsstil å den andra.30

När vi då studerar föräldrarnas samhällsklass - som alltså fångar in ett antal aspekter av förhållandena i uppväxtfamiljen och barnens utbild- ning, finner vi, som vi sett i Kapitel 5 och 6, ett rätt starkt samband. Vi har dock svårt att peka på vilka mekanismer som ligger bakom detta: är det t.ex., som man antog i början av seklet, främst ekonomiska faktorer som verkar, eller är det kanske i allt högre utsträckning subtila kultu- rella mekanismer? Centralt för förståelsen av uppkomsten av den socia- la snedrekryteringen är att urskilja den relativa betydelsen av olika fakto- rer. (Förvånansvärt sällan läggs någon vikt vid att försöka separera olika dimensioner i uppväxthemmet vid studiet av social selektion.)31

I avsnitt 7.2.1 och 7.2.2 skall vi redovisa resultat från ett antal studier vi genomfört av den relativa betydelsen av olika bakgrundsfaktorer. Vi skall försöka att åtminstone delvis öppna den ”svarta låda” som begrep- pet ”social bakgrund' representerar och därmed mer direkt studera vilka mekanismer som ligger bakom den sociala snedrekryteringen. I avsnittet 7.2.3 redovisar vi sedan analyser av förändringen i olika uppväxtvillkors relativa betydelse.

7.2.1 Relativ betydelse av föräldrarnas klass, utbildning och inkomst

Hur stor del av den sociala snedrekryteringen kan tänkas bero på någon i vid bemärkelse ”kulturell, skillnad mellan de sociala klasserna? I tidi- gare forskning har det kunnat visas att framför allt föräldrarnas utbild- ning är central för barnens utbildningsframgångar (se avsnitt 3.2.2; jfr Kapitel 6). Detta kan tänkas ha flera orsaker.32 En enkel förklaring är att barnens utbildningsaspirationer refererar till vad föräldrarna har uppnått; både barnen och föräldrarna vill ”upprätthålla, utbildningstra- ditionen inom familjen. Därutöver besitter högutbildade föräldrar en

30 Detta framgår av analyserna i Kapitel 9. För den som vill övertyga sig om re- levansen av 'samhällsklass' definierad på lite olika sätt - som en faktor av be- tydelse i dagens Sverige hänvisar vi till Erikson och Aberg (1984), Vogel m.fl. (1987), Fritzell och Lundberg (1993; kommande). 31 Delvis tror vi att detta beror på att studiet av den sociala snedrekryteringen oftast utförts av pedagoger som i regel sökt ett enda sammanfattande mått på 'socioekonomisk bakgrund” e.d. Sålunda har man ofta, även där man faktiskt kunnat belysa den relativa vikten av olika bakgrundsfaktorer, slagit ihop dessa till ett 'blandmått' (se t.ex. Svensson 1971; Fägerlind 1975; Härnqvist 1992). Det ligger av naturliga skäl närmare en sociologisk tradition att söka utröna vad det är i 'socialklassituationen' som orsakar skillnader i livschanser och beteende; kanske skulle man 'forskningstekniskt' kunna säga att en skillnad mellan socio- loger och pedagoger ligger i att de förra är mer koncentrerade på den oberoende och de senare på den beroende variabeln i analysen av bakgrundsfaktorernas ef- fekt på studieprestation och utbildningsval. 32 En mer ingående redogörelse för teorier om mekanismerna bakom den socia- la snedrekryteringen ges i en underlagsrapport till utredningen (Erikson och Jonsson 1993b).

SOU 1993: 85 Kapitel 7

mängd kunskaper om hur gymnasier och högskolor är inrättade, samt om konsekvenserna av olika val - de kan ”navigera” i utbildningssyste- met. En annan orsak hänför sig till den tidiga socialisationen: välutbil- dade föräldrar ger kanske sina barn en bättre intellektuell stimulans och träning, de är mer undervisande i sitt umgänge med dem.33 Under skol- tiden kan de bättre än andra hjälpa till i skolarbetet och en stor del av barns inlärning sker utanför skolan.

I nyare teorier menar man också att välutbildade föräldrar förmedlar kulturellt eller socialt ”kapital, till sina barn. Kunskapen om hur man för sig, uppträder, vilka preferenser och åsikter som gäller, är enligt denna tradition det som räknas i den 'dominerande kulturen' och av- kastningen av detta kulturella kapital antas vara hög i skolan eftersom den belönar dem som behärskar sådana subtila kulturella koder.34

Närmast studerar vi hur stor del av sambandet mellan social bak— grund och utbildning som kan återföras på föräldrarnas utbildning. Det kan närmast liknas vid en redogörelse för hur stark den sociala snedrek- ryteringen skulle ha varit i det hypotetiska fallet att utbildningsfördel- ningen bland föräldrarna i olika samhällsklasser varit lika.

Vi har valt att belysa övergången till gymnasie— och till universitets- studier. Det görs 1 Tabell 7:2 på nästa sida. I den vänstra delen av tabel- len visas effekten av samhällsklass för övergång till tre/fyraåriga gymna— sielinjer bland dem som gick ut årskurs 9 år 1988—92. I den högra delen visas motsvarande effekt för inskrivning vid 'traditionell' universitetsut— bildning t.o.m. år 1990 för personer födda 1964-68. Låt oss först kon— centrera oss på kolumnerna (a) och (b). I kolumnerna (a) redovisas den sociala snedrekryteringen i form av klasskillnader där värdena represen- terar respektive klass” läge i förhållande till okvalificerade arbetare (som har fått värde 0 som jämförelse). Ju högre värde, desto större är avstån— det till denna utbildningsmässigt mest missgynnade samhällsklass.35

Vi ser att barn från klass I har störst försteg framför andra barn, både när det gäller övergång till gymnasium och universitet; därefter kommer tjänstemän på mellannivå, lägre tjänstemän, företagare och jordbrukare. Skillnaden i utbildningschanser mellan barn vars föräldrar hänförts till kvalificerade arbetare och barn till okvalificerade arbetare är ganska li- ten, men till de förras fördel. Mönstret är detsamma som vi tidigare sett i Kapitel 5 och 6.

33 För en genomgång av teorier inom detta område, se Ekerwald (1983).

34 Se fr.a. Bourdieu (1977; 1984); för en introduktion på svenska Broady och Palme (1985); för en analys av det sociala kapitalets betydelse, se Coleman (1990). 35 Estimaten är logaritmerade oddskvoter genererade från en logistisk regres- sion och kan ges en precis tolkning. I dess anti-logaritmerade form uttrycker de chansen (oddset) att en son eller dotter från en viss klass skall gå vidare i sko- lan (snarare än att inte göra det) relativt motsvarande chans för barn från klass VII (okvalificerade arbetare). Det logaritmerade oddset 2.20 motsvarar ett odds på nästan exakt 9. Om vi betecknar oddset att välja tre/fyraårig teoretisk gym- nasielinje som 'utbildningschans' kan följande tolkning göras: Utbildningschan- serna på gymnasiet för barn till högre tjänstemän är nio gånger så goda som för barn till okvalif1cerade arbetare. Se avsnitt 1.2.2 och Erikson och Jonsson (1993b).

SOU 1993: 85 Kapitel 7

Tabe" ” , , , sou 1993: 85 Effekten av föräldrarnas samhällsklass pa övergang till teoretiska tre/fyra-ari- Kapitel 7

ga gymnasielinjer respektive 'traditionell' universitetsutbildning (kolumn 3); kontrollerat för föräldrarnas högsta utbildningsnivå (kolumn b); för föräldrar- nas ekonomiska resurser (kolumn c); samt för både föräldrarnas utbildning och ekonomiska resurser (kolumn (1). Referenskategori (värde = 0): barn till okva- lificerade arbetare. Personer som gick ut årskurs 9 år 1988-92 (gymn) respekti- ve födda 1964-68 (univ). Värdena är logaritmerade oddskvoter, genererade ur en serie logistiska regressioner. Källa: Årskurs 9-materialet; Högskolematerialet. ___—___—

3-4-årigt gymn Universitet

Social bakgrund (a) (b) (c) (d) (a) (b) 1 2.22 1.26 1.92 1.09 2.42 1.21 ll 1.42 0.81 1.26 0.71 1.49 0.74 111 0.88 0.69 0.78 0.61 0.98 0.69 IVab 0.70 0.51 0.65 0.47 0.67 0.44 IVcd 0.74 0.55 0.83 0.62 0.56 0.49 Vl 0.29 0.21 0.23 0.17 0.19 0.11 VII 0.00 0.00 0.00 0.00 0.00 0.00 Not: I Högre tjänstemän m.fl. IVcd Jordbrukare

II Tjänstemän på mellannivå VI Kvalificerade arbetare lll Lägre tjänstemän Vll Okvalificerade arbetare lVab Företagare ___—___

I kolumnerna (b) kontrollerar vi så för föräldrarnas utbildning, dvs. vi jämför på statistisk väg barn från olika samhällsklasser där föräldrar- na har samma utbildning.36 Vi ser att klasskillnaderna därmed minskar kraftigt; en stor andel av den sociala snedrekryteringen beror således på att föräldrar i mer privilegierade klasser har genomsnittligt högre ut- bildning än föräldrar i arbetarklassen. Detta är knappast förvånande, men resultatet är viktigt eftersom det ger oss en ledtråd till vilka meka- nismer som ligger bakom sambandet mellan social bakgrund och utbild- ning. Av Tabell 7:2 skulle vi kunna dra slutsatsen att uppemot hälften av försprånget för barn till högre tjänstemän beror på föräldrarnas höga utbildning eller ,kulturella kapital'. En nästan lika stor del av utbild- ningsfördelarna för barn till tjänstemän på mellannivå kan också förkla— ras av deras föräldrars utbildning. För övriga klasser måste den större delen av försprånget framför barn till okvalificerade arbetare förklaras på annat sätt.37

Hur skall vi då tolka den 'återstående' effekten av föräldrarnas klass- tillhörighet? Det faller sig naturligt att hänföra den till skillnader i eko- nomiska resurser — det är ändå den utåt sett dominerande klasskillna- den. Men det föreligger som vi nämnt också stora skillnader i anställ- nings— och arbetsförhållanden mellan yrken som vi hänför till olika so- ciala klasser. Ett flertal sociologiska och psykologiska teorier hävdar att arbetets innehåll och krav samt arbetsmiljön 'färgar av sig' på uppväxt—

36 Som tidigare använder vi ett mått på den högsta av föräldrarnas utbildnings- nivå, enligt kodningen i Tabell kl. 37 Notera att det inte i är oproblematiskt att tolka residualen på detta sätt — uppskattningarna får tas som en ganska grov skattning.

miljön.38 Vi vet från empiriska studier att anställda med mentalt krä- SOU 1993: 85 vande arbetsuppgifter är mer aktiva på fritiden medan de med fysiskt Kapitel 7 tunga arbeten har en låg aktivitetsnivå - kanske en effekt av hur uttröt- tad man är efter jobbet.39 Vidare har man funnit att anställda i under- ordnade positioner tenderar att värdera lydnad mer hos sina barn, me- dan de med autonoma arbeten mer betonar frihet i uppfostran.40 Det är därmed tänkbart att hemmiljön blir mindre intellektuellt stimulerande för arbetarbarnen genom att föräldrarna inte har ork att umgås med dem, och/eller därför att de från sina arbeten överför värderingar som inte uppmuntrar till egna initiativ e.d. I värsta fall kan det tänkas att vis- sa okvalificerade arbeten är direkt intellektuellt utarmande, vilket torde kunna begränsa föräldarnas vilja och förmåga att t.ex. stödja sina barn i skolarbetet. Vi vill gärna betona att dessa hypoteser om hur föräldrarnas arbete påverkar barnens skolprestationer är otillräckligt studerade och att vi därför inte kan fastställa vilka mekanismer som eventuellt kan verka.

Slutsatsen för vårt vidkommande är att nackdelarna för arbetarbarn inte enbart behöver vara av ekonomisk natur. De skulle också kunna bestå i att deras föräldrar saknar stimulans och intellektuella utmaning- ar i sina jobb och har underordnade, passiviserande och uttröttande ar- beten. En annan faktor som är viktig är att tjänstemän har en annan ut- blick över det fält av yrken som kräver högre utbildning och därmed kan bistå sina barn med en bättre information om dessa. Detta gäller troligen även tjänstemän på lägre nivå, eftersom de ofta ingår i en över- blickbar byråkrati. Tjänstemän kan däremot sakna inblick i vad manu- ellt arbete innebär, vilket också kan få deras barn att uppleva sådana yr- ken som främmande. Denna klasskillnad i information och kunskap om arbetslivet (och skolsystemet) kan vi sammantaget kalla för ”infor- mationsdistans'.41

I praktiken är det naturligtvis oerhört svårt att analysera vilken bety- delse ekonomiska faktorer i uppväxtfamiljen har i förhållande till för- äldrarnas arbetssituation. Det finns tyvärr heller inga datamaterial som mer än indirekt kan belysa frågan. Vår strategi är att med hjälp av olika mått studera effekten av ekonomiska faktorer i uppväxthemmet för bar- nens utbildning. Vi har först gjort detta på basis av levnadsnivåunder- sökningarna där en fråga ställts om intervjupersonen haft det ”svårt eko— nomiskt' under uppväxttiden. När vi adderar denna faktor samt uppgif- ten om antalet syskon vilket är en klassisk indikator på uppväxtfamil- jens ekonomiska situation visar det sig att betydelsen av föräldrarnas samhällsklass kvarstår i stort sett oförändrad.42 Detta tyder på att ekono- min inte är den viktigaste dimensionen när det gäller den sociala sned- rekryteringen. Vi måste dock medge att måttet på ekonomiska 33 Se t.ex. Kohn (1969); Kohn och Schooler (1983); jfr också Tåhlin (1987). En genomgång av sådana teorier ges i Erikson och Jonsson (1993b).

39 Se Tåhlin (1987). 40 Se fr.a. Kohn (1969). 41 Begreppet används av den tyska sociologen Grimm, refererad i Huch (1977). " Resultaten visas inte här, men presenteras av Dryler (1993a) i en specialrap- port för utredningen (Erikson och Jonsson 1993a).

resurser är ganska oprecist och att vi alldeles säkert underskattar bety- SOU 1993: 85 delsen av familjeekonomin i denna analys. Kapitel 7

Vi har bättre möjligheter att skatta betydelsen av uppväxtfamiljens ekonomiska situation genom att använda utredningens årskurs 9— material. Där har vi tillgång till uppgifter om båda föräldrarnas inkoms- ter, familjestorlek, samt flera uppgifter om bostaden (bl.a. boendetyp, — standard och utrymmesstandard) från år 1985 då barnen var 12-15 år gamla. När vi tar med samtliga dessa ekonomiska uppväxtfaktorer i en analys av gymnasieövergång erhåller vi resultaten i kolumn (e) i Tabell 7:2. Där visas således de skattade skillnaderna mellan barn från olika klasser i att välja längre teoretiska gymnasielinjer ”om föräldrarnas eko- nomiska resurser inte skilt sig mellan klasserna”.

Siffrorna i kolumn (c) visar att en viss, men inte uppseendeväckande stor, del av skillnaden mellan sociala klasser kan hänföras till den eko— nomiska dimensionen. När vi jämför kolumn (b) med (c) framgår det att föräldrarnas utbildning ligger bakom en betydligt större del av sam- bandet mellan social bakgrund och gymnasieval. 1 kolumn (d) i Tabell 7:2, slutligen, ingår både föräldrarnas utbildning och ekonomiska resur- ser i analysen. Jämför vi denna kolumn med kolumn (b) ser vi ”hur mycket vi skulle kunna vinna med att utjämna inkomster mellan socia- la klasser om vi redan hade kunnat ge dem lika utbildning”. Det är inte särskilt mycket, men barn från okvalificerade arbetarhem skulle knappa in ytterligare på barn från andra samhällsklasser när det gäller gymna— sievalet.

Vi kan få ytterligare pusselbitar till frågan om den relativa betydelsen av olika dimensioner i uppväxten genom analyser av 1968 års levnads- nivåundersökning. Dessa ger oss en mycket intressant bild av betydelsen av social klass, ”kulturella” faktorer samt ekonomiska resurser för barn- ens utbildning. Studien baseras på personer födda 1925—47. Analyserna har gjorts på samma sätt som dem som presenterades ovan, men vi har kunnat använda fler och andra mått på ”kulturell bakgrund” samt på uppväxtfamiljens ekonomiska situation. I Tabell 7:3 visas betydelsen av föräldrarnas klassposition för realexamen respektive studentexamen, först ”brutto” i kolumn (A), därefter kontrollerat för andra kulturella och ekonomiska faktorer i uppväxthemmet.

Mönstret av samband mellan social bakgrund och utbildning är det- samma som vi tidigare sett möjligen är sambanden något starkare här, vilket kan bero på att vi studerar en något äldre generation än i de tidi- gare analyserna!"3 Också i Tabell 7:3 kan vi se hur effekten av föräldrar- nas klassposition förmedlas av deras utbildning och ekonomiska ställ- ning.44

43 Definitionerna av social klass är också något olika i de olika materialen, vil- ket gör att de absoluta värdena i tabellerna inte alltid är jämförbara. (Vi har t.ex. inte på ett tillfredsställande sätt kunnat dra gränsen mellan klass II och III i Tabell 713, vilket troligen ligger bakom resultatet att den senare klassen upp- visar en hög övergångsfrekvens till gymnasium.) Huvudpoängen här, är emel- lertid att studera de relativa effekterna av olika bakgrundsfaktorer, något som troligen är mindre beroende av de precisa klassificeringarna. " Observera att kolumnerna A—D i Tabell 75 inte har samma innebörd som a- d i Tabell 7:2.

Tabell 7:3 SOU 1993: 85 Effekten av föräldrarnas samhällsklass på realexamen respektive studentexa- Ka ite l 7 men (kolumn A); kontrollerat för föräldrarnas utbildningsnivå (kolumn B); p samt även deras ”kulturella kapital” (kolumn C) och ekonomiska resurser (ko- lumn D). Referenskategori (värde = 0): barn till okvalificerade arbetare. Per- soner födda 1925-47. Estimaten är logaritmerade oddskvoter, genererade ur en serie logistiska regressioner. Källa: Levnadsnivåundersökningen 1968.

_________________—_—————-

Realexamen Studentexamen

Social (A) (B) (C) (D) (A) (B) (C) (D) bakgrund 1 2.73 1.15 0.80 0.19 * 3.72 2.30 1.88 1.25 11 1.54 1.13 0.89 0.67 1.91 1.39 0.99 0.73 111 0.92 0.67 0.38 * 0.45 1.90 1.63 1.38 1.38 IVab 1.28 1.14 0.93 0.75 1.58 1.35 1.06 0.86 IVcd 0.15 * 0.08 * 0.04 * -0.26 * 0.69 0.63 0.57 0.38 * VI 0.27 0.28 0.08 * 0.03 * 0.82 0.86 0.67 0.55 Vll 0.00 0.00 0.00 0.00 0.00 0.00 0.00 0.00 Not: 1 Högre tjänstemän m.fl. IVcd Jordbrukare

ll Tjänstemän på mellannivå Vl Kvalificerade arbetare III Lägre tjänstemän Vll Okvalificerade arbetare IVab Företagare

* Värdet är ej signifikant på 5%-nivån.

Det är två resultat som framstår som speciellt intressanta. Det första är att även när vi jämför föräldrar med samma utbildning, spelar kulturel— la, livsstilsanknutna faktorer en inte oväsentlig roll för den sociala sned- rekryteringen.45 Detta framgår när kolumnerna (B) och (C) jämförs. Skillnaderna mellan dessa är att vi i kolumn (C) också fört in två mått på föräldrarnas ”kulturella kapital” i analysen, nämligen huruvida det i uppväxthemmet finns mer än två hyllmeter böcker, daglig tidning, TV m.m., samt om föräldrarna ofta brukar gå på teater, konserter eller museer.

Det andra intressanta resultatet i Tabell 73 är att för två personer vars föräldrar har lika hög utbildning och samma ”kulturella kapital”, har skillnader i ekonomiska resurser i uppväxthemmet en tydlig effekt för vilken utbildning de når. Detta kan vi se genom att jämföra kolumner- na (C) och (D) — skillnaden mellan dessa är att vi i kolumn (D) också kontrollerar för ekonomiska faktorer. Vi har kunnat inkludera ett antal mått på ekonomiska resurser, bl.a. inkomst, förmögenhet, tillgångar (eget hem m.m.), kontantmarginal samt socialbidrag. Därmed har vi på ett bättre sätt än i Tabell 7:2 kunnat fånga skillnaderna mellan dem som är förmögna respektive fattiga.

Analysen av levnadsnivåundersökningens data pekar alltså på att den ekonomiska dimensionen kan vara viktigare än vad som framgår av våra tidigare analyser. Vi kan dock inte vara säkra på detta eftersom resulta- ten också kan bero på att betydelsen av just ekonomiska faktorer kan ha

45 Till en del kan detta bero på att vårt mått på föräldrarnas utbildning är mindre finindelat än i våra andra analyser.

minskat över tid - analyserna i Tabell 7:2 och 7:3 gäller ju olika årskul- SOU 1993: 85 lar. Det är ändå troligt att en större andel av den sociala snedrekryte- Kapitel 7 ringen skulle kunna förklaras av ekonomiska faktorer om vi i analysen av våra aktuella data haft bättre information om uppväxtfamiljens eko— nomiska ställning, framför allt om förmögenhet, tillgångar o.d.46 Den kan antas vara viktig för den ekonomiska trygghet som troligen är en faktor bakom beslut att välja en teoretisk gymnasieutbildning som leder till universitetsstudier.

Resultaten vad gäller den relativa betydelsen av föräldrarnas klass, för- äldrarnas utbildning, samt ekonomiska hemförhållanden baserar sig på analyser av övergången till längre teoretiska gymnasielinjer, den vikti- gaste vattendelaren när det gäller högre studier. Skulle vi då få samma resultat om vi studerade övergång till universitet? Vad som talar för att ekonomiska förhållanden skulle slå igenom något mer vid denna över- gång är att de privatekonomiska ”riskerna” med studier på den nivån är större. Samtidigt visar våra resultat i nästa avsnitt att den av betyg och ti- digare utbildningsval oförmedlade effekten av föräldrarnas utbildning är förvånansvärt stark vid övergång till högskola (jfr Figur 6:6). Detta kan tyda på att utbildningstradition är viktigare än ekonomiska resurser även på högre utbildningsnivåer. Tyvärr går det inte att studera den re- lativa betydelsen av föräldrarnas ekonomiska resurser för övergång till högskolan med något existerande svenskt datamaterial.47

7 .2.2 Socio—kulturella uppväxtförhållanden, skolprestationer och övergång till gymnasium och högskola

Det är både illustrativt och teoretiskt relevant att göra en tudelning av den sociala snedrekryteringen. Den ena delen skulle då representera sambandet mellan social bakgrund och skolprestationer, fr.a. i form av betyg. Den andra delen skulle gälla sambandet mellan social bakgrund och utbildningsval vid olika förgreningar i skolsystemet, givet betyg.48 Vår tolkning av orsakerna bakom den sociala snedrekryteringen kom- mer att bero på vilken av dessa delar som överväger. Om det är betygen, ligger det nära till hands att tro att barnens tidiga socialisation i föräld- rahemmet och föräldrarnas hjälp med skolarbetet under låg— och mel- lanstadiet ligger bakom största delen av den sociala snedrekryteringen. Den del av sambandet som är oförmedlad av betyg kan antas bero på att barnen tagit till sig föräldrarnas värderingar, samt på direkta råd och öv- rig påverkan när det gäller själva utbildningsvalen.

46 Våra ekonomiska mått är speciellt svaga för företagare och jordbrukare vars ekonomiska ställning långt ifrån alltid avspeglas av deras taxerade inkomst (se Johansson och Hedström 1978). 47 Jfr dock Reuterberg och Svensson (1992) samt avsnitt 8.3.2 nedan. Den bästa möjligheten att analysera frågan är troligen genom att följa upp årskurs 9—mate— rialet om några år då de som ingår däri hunnit påbörja högskolestudier i större utsträckning. 48 Uppdelningen görs först av Boalt (1947) och mer elaborerat men utan empiriska data av Boudon (1973). (Se avsnitt 3.2.1.)

SOU 1993: 85 Kapitel 7

Föräldrarnas sociala klass

0.59

Högskole» vill

* Teoretiska

val åk 7

Gymnasie- val Föräldramas utbildning

Figur 7:2 Stigdiagram över den sociala bakgrundens och förmedlande faktorers betydelse för valet av gymnasie- och högskolealternativ. Ungdomar födda 1967. Källa: UGU.

Hur förmedlas då de sociala skillnaderna i övergång till gymnasium och högskola av betyg och tidigare val? För utredningen har Kjell Härn- qvist i en analys av ett urval personer födda 1967 studerat hur betydel- sen av föräldrarnas samhällsklass och utbildning för barnens utbild- ningskarriär förmedlas av begåvning och betyg.49 Resultatet visas i sam- manfattning i en s.k. stiganalys som återges i Figur 7:2. (Analystekniken presenteras i Kapitel 6.)

Figuren visar en ”kausal kedja” som tar sin början längst till vänster med två mätt på hembakgrund, nämligen föräldrarnas sociala klass och utbildning. (Som tidigare är det hushållets ”dominerande” klass och för- äldrarnas högsta utbildningsnivå som använts.) Dessa båda faktorer har en effekt på barnets studiebegåvning i årskurs 6, som är mätt både ge- nom intelligenstest och skolbetyg. Styrkan av effekterna indikeras med värdena 0.17 och 0.20.

Låt oss följa den kausala ordningen i modellen till teoretiska val i års- kurs 7. Både föräldrarnas socialklass och utbildning samt, framför allt, studiebegåvningen i årskurs 6 påverkar dessa val.

Prestationsnivån i årskurs 6 har en stark direkt effekt på betyg i års- kurs 9 (0.60) och därutöver en indirekt effekt via de teoretiska valen. Men även för barn med samma studiebegåvning och som har gjort sam— ma val, har den sociala bakgrunden en viss betydelse för betygen i års- kurs 9 (detta visas genom att det går en pil direkt från föräldrarnas klass och en från deras utbildning till betyg i årskurs 9).

49 Härnqvist (1993a) i Erikson och Jonsson (1993a). 21 5

I högra delen av figuren finns sedan ”ändpunkterna' i den kausala SOU 1993: 85 kedjan, nämligen gymnasieval (övergång och val av linje) samt övergång Kapitel 7 till högskola. När vi studerar dessa kan vi först se hur val av gymnasie- linje beror av studiebegåvning, tidigare utbildningsval och betyg. Gym- nasievalet påverkas mest av betyg i årskurs 9, därefter av tillvalen i hög- stadiet (notera att tillvalen dels har en direkt effekt på gymnasieval, dels påverkar genom att teoretiska tillval leder till högre betyg i årskurs 9). Prestationsnivån i årskurs 6 har en svag direkt effekt, men verkar främst via betyg i årskurs 9.

Därefter kan vi övergå till att fokusera den sociala bakgrundens bety- delse för gymnasieval. Vi har tidigare sett att föräldrarnas klass och ut— bildning påverkar prestationsnivån i årskurs 6, teoretiska val i årskurs 7, samt betyg i årskurs 9. Det sociala ursprunget har därigenom en bety- dande effekt på gymnasieval via dessa ”mellanliggande” faktorer. Därut- över fmns också direkta effekter av föräldrarnas sociala klass (0.06) och utbildning (0.08), som alltså inte förmedlas av de mellanliggande fakto— rerna. Detta kan tolkas som att för elever med samma betyg, samma in— telligens, och som gjort samma tillval i grundskolan, betyder ändå den sociala bakgrunden en del när det gäller val av teoretisk gymnasielinje.

Övergång till högskola beror naturligtvis på det tidigare gymnasieva- let, men här har betygen i årskurs 9 en stark effekt, troligen då dessa mäter en allmän studiebegåvning som också gör sig gällande under gym— nasietiden. Även när vi beaktar hur betydelsen av hembakgrund för- medlas av tidigare skolprestationer och val, finner vi oförmedlade effek- ter av både föräldrarnas klass och utbildning för övergång till högskola.

Föräldrarnas klassposition respektive utbildning har alltså betydelse för barnens utbildningskarriär, dels genom att påverka skolprestationer, dels genom att påverka utbildningsvalen för elever på samma presta- tionsnivå. På vilket sätt verkar då ekonomiska resurser i uppväxthem- met? Förmedlas de också delvis via betygen? Vi kan studera denna fråga på basis av årskurs 9—materialet genom en stiganalys av samma typ som ovan, fast med en mindre uppsättning faktorer. Den visas 1 Figur 7:3.

Av figuren framgår de nu välkända sambanden mellan bakgrundsfak- torer och betyg, samt den stora betydelse betygen sedan har för val av gymnasielinje/program. Vi ser också, vilket visades ovan, att såväl för- äldrarnas klassposition som utbildning har av betyg oförmedlade effek- ter för gymnasievalen.

Intressant nog visar sig föräldrarnas inkomst inte alls påverka skol— framgångar i termer av betyg, medan den har viss betydelse för gymna- sievalet. Även för barn med samma sociala ursprung, med liknande ut- bildningstradition i hemmet och med samma betyg 1 årskurs 9, tenderar de från mer fördelaktiga ekonomiska hemförhållanden att något oftare välja längre gymnasielinjer. Effekten är dock svag och föräldraekono- min framstår inte som någon viktig faktor. Samtidigt är det dock långt ifrån självklart att föräldrarnas inkomster skall ha någon betydelse för val av gymnasiealternativ i en situation då nästan alla 16—åringar väljer att börja gymnasiet (konsekvenserna för familjeekonomin av att välja treårig snarare än tvåårig linje måste vara små).

SOU 1993: 85 Kapitel 7

Föräldrarnas inkomst

0.05

Föräldrarnas samhällsklass

0.35 0.08

Gymnasie- alternativ ' RI = 0,44 Betyg åk 9

0,12

0.I7

0.63

0.23

Föräldrarnas utbildning

Figur 73 Stigdiagram över effekten av olika dimensioner av det sociala ur- sprunget på betyg i årskurs 9 och gymnasieval. Ungdomar födda 1972-76. Källa: Årskurs 9-materialet.

På basis av analysen i Figur 7:3 kan vi dra slutsatsen att ekonomin be- tyder mindre än föräldrarnas utbildning och klassposition. Som vi nämnt tidigare är föräldrarnas sammanlagda inkomst (även om hänsyn här tagits till försörjningsbörda) dock ett otillräckligt mått på ekonomin i stort, främst därför att vi saknar uppgifter om tillgångar och förmögen- het. Därför kan vi underskatta ekonomins betydelse och slutsatsen att den i relativa termer har mindre vikt än utbildningstradition och social klasstillhörighet kan inte betraktas som definitiv.

*** *** ***

De tidigare analyserna har illustrerat att den sociala snedrekrytering- en verkar i två led: Barn till högre socialgrupper tenderar att prestera bättre i skolan, och vid samma prestationsnivå gör de oftare mer ”teore— tiska” val. (Dessa visar sig 1 Figur 7:2 i form av direkta effekter från bak- grundsfaktorerna.) För varje steg i utbildningsgången upprepas detta mönster. Det lär oss att hembakgrunden fortsätter att utöva inflytande över individers hela utbildningskarriär.

Tabell 7:4 _ SOU 1993: 85 Skattade effekter av föräldrarnas klasstillhörighet pa val av gymnasielinje re- Kapitel 7 spektive övergång till högskola som de förmedlas av (a) studiebegåvning och betyg, (b) tillval på högstadiet, (c) gymnasieval, samt (d) hur stor effekt som inte förmedlas av dessa faktorer. Modellen inkluderar också föräldrarnas ut— bildning. Standardiserade regressionskoefficienter (beta) samt andelen av den totala korrelationen som kan hänföras till stigarna a-d. Källa: UGU; Högskolematerialet.

Gymnasium Högskola Högskola

(UGU) (UGU) (Högsk.mat.)'

”Stig” Beta Andel Beta Andel Beta A_ndel a) 10 + betyg 0.19 57 0.13 46 0.05 16

b) Tillval åk 7 0.03 10 0.01 5 e.u.

c) Gymnasieval 0.02 5 0.13 46 d) Direkt effekt 0.11 33 0.12 43 0.10 37 Summa effekt (r) 0.33 100 0.28 100 0.27 100

#

Intelligenstest samt tillval ej i modellen. Betyg är avgångsbetyg från gymnasiet.

e.u. Ej uppgift.

Notera att stigkoefficienterna för gymnasium inte är jämförbara ”radvis” med dem för högskola, och att de koefficienter som hämtats från UGU inte är jäm— förbara med dem som kommer från Högskolematerialet. Detta beror på att esti- maten är avhängiga spridningarna i den beroende och de oberoende variabler- na, och dessa skiljer sig åt mellan materialen.

Vilken är då den relativa betydelsen av betyg, tillval, respektive direk- ta effekter för den sociala snedrekryteringen? I Tabell 7:4 har vi beräk— nat dessa effekter dels för val av gymnasielinje, dels för övergång till högskola. För att förenkla framställningen redovisas enbart effekterna för social bakgrund.50

Värdena 1 Tabell 7:4 bör tolkas försiktigt, de får snarast anses ge oss en ungefärlig bild av den relativa betydelsen av olika förmedlingsmeka- nismer för den sociala snedrekryteringen. Vilka är då slutsatserna från tabellen? Först och främst tycks sambandet mellan uppväxtfamiljens so- ciala tillhörighet och val av gymnasielinje respektive högskoleövergång till hälften eller mer (för gymnasieval) förmedlas av tidigare skolpresta- tioner. Den återstående delen kan främst hänföras till ”direkta effekter”. Ungefär 10 procent beror på tidigare utbildningsval. Betydelsen av till— valet i årskurs 7 är dock troligtvis underskattad i tabellen, medan bety- gens förmedlande roll i gengäld är något överskattad.51

50 De ”stigar” av påverkan som utgår från föräldrarnas utbildning är dock inräk- nade genom att effekterna från dessa, multiplicerat med sambandet mellan för- äldrarnas klass och utbildning, ingår i korrelationerna 1 Tabell 7:4. 51 Betygen i engelska och matematik är viktade efter ”allmän” och ”särskild” kurs i den grad de motsvaras av skillnader i betyg för gemensamma ämnen mellan dessa båda grupper (se Härnqvist 1993a). Detta innebär att en del av be— tydelsen av tillvalet kommer att ”tillfalla” betygsvariabeln.

Mekanismerna bakom de direkta effekterna kan vi bara spekulera i SOU 1993: 85 kanske är det skillnader i aspiration, ekonomisk trygghet, föräldrarnas Kapitel 7 möjlighet att råda eller avråda barnen vid valtillfället, påverkan av vän- ner e.d.52

För det andra visas i tabellen överraskande starka direkta effekter på högskoleövergång, relativt de effekter som förmedlas av tidigare utbild- ningsval Och skolprestationer. I UGU—materialet kan detta bero på att det framför allt är tidiga övergångar till universitet som är analyserade (intervjupersonerna är födda 1967 och övergångarna registrerade fram till och med år 1990, dvs. vi studerar bara övergångar före 23 års ålder).

När vi tar våra analyser på utredningens högskolematerial, tidigare presenterade 1 Figur 6:6, till hjälp kan vi delvis komma förbi det proble- met: Vi studerar där årskullarna födda 1962—66 och registrerar inskriv- ning fram till och med vt 1992. Urvalet består därmed av personer med längre teoretisk gymnasieutbildning som är mellan 26—30 år gamla.53 Vi finner också en starkare effekt av gymnasielinje på övergång till högsko- la. Eftersom både urvalet och de i modellen ingående faktorerna skiljer sig från UGU är direkta jämförelser svåra. Den relativa betydelsen av den oförmedlade effekten visar sig dock vara av ungefär samma storlek. Resultatet styrker därmed slutsatserna ovan, och det tycks sammanfatt- ningsvis som om de direkta effekterna av den sociala bakgrunden på högskoleövergång relativt sett är något starkare än motsvarande direkta effekter på gymnasievalet. Detta skulle kunna vara en konsekvens av att snedrekryteringen till gymnasiet har minskat och de totala övergångsfre- kvenserna där ökat, samtidigt som tillgången på högskoleplatser har va- rit begränsat under 1980—talet (jfr avsnitt 8.3.1).

*** *** ***

För vår förståelse av den sociala snedrekryteringen är det av värde att mer ingående studera hur den sociala bakgrunden påverkar gymnasieva- len vid olika betygsnivåer. Vi har i analyserna ovan sett att det finns en ”direkt” effekt av socialt ursprung på gymnasieval, dvs. ett samband som är oförmedlat av betyg.

I Figur 7:4 på nästa sida visar vi vid vilka betygsmedelvärden över- gången till tre/fyraåriga gymnasielinjer sker för flickor respektive poj- kar, födda 1976, med olika socialt ursprung. 1 Figur 7:5 ges motsvarande bild för övergång till traditionell universitetsutbildning bland personer födda 1964-68 som gått längre teoretiska gymnasielinjer (inskrivningar- na har registrerats t.o.m. 1990).

52 En mer ingående diskussion om dessa mekanismer återfinns i Erikson och Jonsson (1993b). Se också vidare i detta kapitel. 53 Vi kan tyvärr inte göra analysen helt jämförbar genom att vi i högskolemate- rialet inte har några betygsuppgifter för dem som inte gått gymnasiet.

SOU 1993: 85 Kapitel 7

Övergång till tre/fyraårigt gymnasium

100

r 0 n .m v k

öödå€!!!!!!!Q!!!!oddödödöddöödddöddöddöds nu wooooooooocoooooooooooooooooooooooooooooo . n”nun"nu»unoooooo.ooo.oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo . o o o .

otäckt...»!!!for???»».»!!!.»Pouokpotfo»foton.???» 5

ååå/äe |

............................... a.”."en.”.".”.».”.".”.N.”.N.N.N.u.”.u.u.aååå. 53b33&533333333333333333333335

22%” I

3 5-3.99

Medelbetyg Figur 7:4 Övergång till längre teoretiska gymnasielinjer bland flickor och poj-

kar födda 1976 efter betygsmedelvärde i årskurs 9 och social bakgrund. Jämfö-

qddidddddddfddi .oooooooooooooo. ooooooooooooooo &&hbhahåhåååbåa

%% |

0—3.49 3

).

relsen gäller barn från klass ] (högre tjänstemän m.fl.) och klass VII (okvalifi- Källa: Årskurs 9—materialet. cerade arbetare

kvinnor kvinnor

n "3 m

K A %

....0101ÖAQAÖ............4.....1.........|.......404...v...4.......4..n 0 &&&&&&&&&&&Wäwwaåååéååééåååååååéååå . .».>o»o»o>o>o>o>o>o>o>o>ovo>o>fopPV.»?o»o».>ololo>o>olo>o>o>fo>o>. 5

%%

gäller barn de arbetare)

ccccccccccccccccccccccc €€&!EDQQQ&Q&QQ&%QQQ&QQQ '.'.......'................Q'..........Ö..'..A

%%

vQOQO.

) 3.5-3.99

Medelbetyg

]

&!QQQQQQQQQQQG .ooooooooooooox A* WOOOQOOOOQOQQO . avvaPFQDäbahåa

%% _

Övergång till universitet

WCOCQ åå." 9. 3333?

än. [1

Figur 7:5 Övergång till universitet bland flickor och pojkar födda 1964-68 efter betygsmedelvärde i gymnasiet och social bakgrund. Jämförelsen från klass I (högre tjänstemän m.fl.) och klass VII (okvalificera som gått längre teoretiska gymnasielinjer. Källa: Högskolematerialet. Procent

Mönstret 1 Figur 7:4 påminner om det vi visat från tidigare studier av SOU 1993: 85 tillval av studieförberedande linjer på grundskolan (se Figur 3:1). De so— Kapitel 7 ciala skillnaderna är inte anmärkningsvärt stora för barn med höga be- tyg, det är istället i mitten av betygsskalan som barn till högre tjänste- män och högutbildade har extrema utbildningsaspirationer. Över 75 procent av pojkarna i klass I som inte har speciellt höga (3.0—3.5) betyg går över till tre/fyraårigt gymnasium, jämfört med cirka 35 procent för arbetarbarn. Även för övergång till universitet (Figur 7:5) ser vi en märkbar effekt av socialt ursprung på alla betygsnivåer. Skillnaderna är dock mindre - vi rör oss med en redan hårt gallrad grupp från arbetar— hem och dessutom ungefär desamma för samtliga medelbetyg.

*** *** ***

Vi har i detta avsnitt studerat hur den sociala snedrekryteringen för- medlas av ”intelligens”, betyg, och tidigare utbildningsval. Slutsatserna är att runt hälften av sambandet mellan föräldrarnas klassposition och gymnasieval beror på att barn från olika social bakgrund när olika höga betyg den återstående delen kan främst hänföras till en ”direkt effekt” av social bakgrund, men också till de olika valen i årskurs 7. Såväl för- äldrarnas klassposition som deras utbildning och inkomst har direkta ef- fekter för gymnasievalet, men medan de två förra faktorerna har påtag- lig betydelse för betygen gäller detta inte de ekonomiska resurserna.

Det är framför allt för barn med medelgoda betyg som de sociala skillnaderna vid gymnasievalet uppträder värderingarna i uppväxt- hemmet, föräldrarnas aktiva råd, deras olika förtrogenhet med utbild- ningssystemet, olika aspirationer m.m., har där särskilt stort spelrum.

När det gäller övergång till högskola har föräldrarnas sociala bak- grund, speciellt deras utbildning, en påtaglig inverkan även för ungdo- mar på samma betygsnivå och som gjort samma gymnasieval. Överras- kande nog är denna direkta effekt av det sociala ursprunget relativt mer betydelsefull för beslutet att börja på universitet än vad motsvarande ef- fekt är för beslutet att påbörja en längre teoretisk gymnasieutbildning.

7 .2.3 Hur förändras den relativa betydelsen av olika uppväxtvillkor?

En viktig fråga är hur den relativa betydelsen av föräldrarnas klass, ut- bildning och ekonomiska situation för barnens utbildning förändras över tid. Det är en troligen ganska vanlig föreställning att det vid seklets början främst var ekonomiska faktorer som låg bakom den sociala sned- rekryteringen, medan det idag snarare är mer subtila kulturella skillna- der mellan de sociala klasserna. (Jfr avsnitt 3.2.2 ovan för en genomgång av tidigare studier.)

Vidare är det en rätt rimlig hypotes att den sociala snedrekryteringen har kommit att förmedlas alltmer via betygen. Det svenska skolsystemet har förändrats från ett selektivt system med hård utgallring (realexamen, studentexamen) och liten universitetssektor, till ett mer inklusivt, med

högt deltagande på sekundär nivå och betydligt fler utbildningsplatser i SOU 1993: 85 högskolan (jfr Kapitel 2). Därmed har betyg kommit att bli ett allt fliti- Kapitel 7 gare använt urvalsinstrument, vilket har accentuerats då det funnits ett påtagligt efterfrågeöverskott på många universitetsutbildningar.

Utredningen har i två studier analyserat förändringen av den relativa betydelsen av föräldrarnas utbildning och klass över en lång tidsperiod, för personer födda från sekelskiftet fram till 1970—talet. Sålunda finner Dryler i en analys av levnadsnivåmaterialet att effekten av både klass och utbildning försvagas över tid.54 En analys på data från ULF—under— sökningarna talar snarare för att det är effekten av föräldrarnas utbild- ning som försvagas, medan klassursprungets inverkan är ungefär detsam- ma.55 Skillnaderna mellan resultaten beror troligen på hur bakgrunds- variablerna är kodade, främst på om föräldrar med universitetsutbild- ning bildar en egen kategori eller ej. Vår slutsats är att både föräldrarnas utbildning och klass under detta sekel har haft, och fortfarande har, av varandra oberoende effekter för utbildningskarriären. Detta talar för att något entydigt skifte från ekonomiska faktorer till kulturella inte ägt rum. Den sociala utjämning som skett, främst från 1930—talet till och med 1970—talet, har bl.a. inneburit att barn till högutbildade föräldrar i socialgrupp I tappat ganska mycket av sitt (initialt stora) relativa för- språng till andra barn — det är mer en analysteknisk fråga om detta till- skrivs en minskad effekt av utbildningstradition eller samhällsklass.

När det gäller processen bakom den sociala snedrekryteringen, främst hur betydelsen av föräldrarnas klass och utbildning förmedlas av betyg, vet vi mycket lite om hur den har förändrats. När vi relaterar våra re- sultat i avsnitt 7.2.2 ovan till Boalts klassiska Stockholms-studie (se av- snitt 3.2.1) framstår snedrekryteringen idag som i högre grad förmedlad via skolprestationer. Vi vill understryka att en jämförelse med en studie som är så annorlunda till sin uppläggning, analysteknik och variabel- konstruktion är riskabel och att vårt intryck därför kan vara fel. Vad som ändå får oss att tro att selektionen i dagens skola utgår mer från skolprestationer än vad fallet var i 1940-talets skola, är att Boalt får mycket kraftiga ”direkta” effekter av socialgrupp och andra socioekono- miska faktorer på utbildningsval samtidigt som det är troligt att han ha- de goda mått på betyg, men kanske svagare på bakgrundsfaktorerna.56

Ett indirekt stöd för tanken att allt mer av den sociala snedrekryte- ringen kommer att förmedlas via betyg över tid ges av Härnqvist i en jämförelse av födelsekohorterna 1948 och 1967. Han visar att tidiga lås— ningar var vanligare i det traditionella utbildningssystemet och att grundskolan givit eleverna större möjligheter att bryta med utbildnings-

54 Dryler (1993a, Tabell 2) i Erikson och Jonsson (1993a). 55 Erikson och Jonsson (1993b). 56 Bland annat använde Boalt sig av en mycket grov socialgruppsindelning i tre kategorier. En svårbedömd skillnad är att betygssystemet inte var relativt på 1940-talet, kanske kan en omgivningseffekt därmed smyga sig in i betygseffek- ten. (Det är dock inte lätt att säga hur den skulle verka.) Boalts multivariata analyser bygger också, till skillnad från våra, på tetrakoriska korrelationskoeffi- elenter.

planerna i årskurs 6 om de uppvisar goda skolprestationer.57 Detta kan SOU 1993: 85 ha inneburit att allt mer av sambandet mellan social bakgrund och Kapitel 7 övergång till högre studier kommit att kanaliseras via skolprestationer. På basis av högskolematerialet har vi tidigare visat hur sambandet mellan bakgrund och övergång till högre studier förmedlats av linjeval i gymnasiet samt gymnasiebetyg (Figur 6:6). Analysen gäller personer föd- da 1962—66 med avgångsbetyg från gymnasiet. För att studera hur dessa relationer förändras över tid har vi genomfört samma analys för motsva— rande kategori, födda 1951—55. I Tabell 7:5 framgår hur stor andel av sambandet mellan föräldrarnas klass respektive utbildning och övergång till högskola som förmedlas av betyg, linjeval, respektive utgörs av en di- rekt effekt. Detta visas för den äldre och den yngre gruppen.

Tabell 7:5 Andelen av sambanden mellan föräldrarnas klasstillhörighet respektive utbild- ning och övergång till högskola som förmedlas av (a) gymnasiebetyg, (b) gym- nasielinje, samt (c) andelen som inte förmedlas av dessa faktorer. Personer med gymnasieexamen födda 1951-55 respektive 1962-66. Källa: Högskolematerialet.

Föräldrarnas klass Föräldrarnas utbildning

”Stig' 1951—55 1962-66 1951-55 1962-66 a) Gymnasiebetyg 12 16 11 16 b) Gymnasielinje 47 46 37 40 c) Direkt effekt 41 37 52 44

Summa 100 100 100 100

Resultaten visar att processerna är rätt lika mellan födelsekohorterna. Det fmns dock en viss, systematisk, förskjutning som tyder på att den sociala snedrekryteringen i högre grad förmedlas av betyg i den yngre gruppen. Detta beror främst på att effekten av betyg på högskoleöver- gång ökar över tid, vilket kan ha att göra med att det blivit allt svårare att komma in på universitetslinjerna generellt samt på att kvoten som tas in på gymnasiebetygen ökade år 1982 (vilket påverkade den yngre gruppen). Det som är överraskande är att den relativa ökningen av an- delen av snedrekryteringen som förmedlas via betyg inte sker på bekost- nad av effekten av gymnasielinje på övergång, utan snarare på bekostnad av den direkta effekten. Vi ser alltså en tendens till att snedrekrytering- en sker på en mer ”meritokratisk” grund det bör dock understrykas att förändringarna är för små att fästa något större avseende vid annat än just som en tendens.

Sammanfattningsvis är det svårt att uttala sig om hur mekanismerna bakom den sociala snedrekryteringen till högre studier förändrats över en längre tidsperiod — därtill finns för få jämförbara studier gjorda. Vi kan ändå avfärda den inte ovanliga tanken att det förr var ekonomiska barriärer som låg bakom snedrekryteringen, medan den nuförtiden allt- mer har kommit att ha kulturella orsaker. Utbildningstradition har san- nolikt alltid varit mycket viktigt, liksom ekonomiska faktorer alltid haft

57 Härnqvist (1992). 223

en effekt. Om något, minskar faktiskt den relativa betydelsen av föräld- SOU 1993: 85 rarnas utbildning. Vi håller också för troligt att föräldrarna ekonomiska Kapitel 7 situation minskat något i relativ betydelse, även om det empiriska un- derlaget för detta är bräckligt. Vi finner det också sannolikt att allt mer av den sociala snedrekryte— ringen kanaliseras via betyg, återigen med vissa reservationer. Det före— faller troligt att det minskande sambandet mellan sociokulturell bak- grund och utbildning, som demonstrerades i Kapitel 5, främst skett ge- nom att de av betygen oförmedlade effekterna minskat. Därigenom kan den sociala snedrekryteringen komma att framstå som mer legitim, grundad på objektiva kriterier. Samtidigt har vi sett i föregående avsnitt att det fortfarande finns påtagliga effekter av uppväxtvillkor för upp- nådd utbildning för elever på samma betygsnivå.

7.2.4 Sammanfattning: snedrekryteringens många vägar

Vi har ovan studerat de tre viktigaste dimensionerna av den sociala bak- grunden, nämligen de som kan hänföras till föräldrarnas klasstillhörig- het, utbildning och till deras ekonomiska situation.58 Alla dessa faktorer har av varandra oberoende effekter för övergång till teoretiska gymna- sielinjer. Föräldrarnas utbildning framstår som mest betydelsefull, den är systematiskt (men bara något) viktigare än klass. Ekonomin i upp— växthemmet tycks spela en mindre betydande roll, men vissa av våra analyser antyder att vi underskattar dess roll genom att vi saknar mått på förmögenhet och tillgångar. Kanske har dock ekonomiska faktorers relativa inverkan minskat över tid. Detsamma kan gälla föräldrarnas ut- bildning, vilket talar mot teorier som menar att ”konverteringen av kul- turellt kapital” blir en allt mer verkningsfull strategi för att överföra so— ciala positioner mellan generationer.59

På vilket sätt verkar då de olika uppväxtfaktorerna? Totalt sett för— medlas ungefär hälften av sambandet mellan social bakgrund och gym— nasieval av tidigare skolprestationer. Den andra hälften beror främst på en ”direkt” effekt av bakgrundsfaktorer på utbildningsval, dvs. en effekt som inte förmedlas av betyg eller tillval. Tillvalen i årskurs 7 står för en mindre del (dock något underskattad här) av den sociala snedrekryte- ringen till gymnasiet.

Den ”direkta” effekten uppstår genom att elever från den övre medel— klassen i mycket hög utsträckning väljer längre teoretiska gymnasielin- jer även vid rätt medelmåttiga betyg; senare går de över till universitet något oftare på varje betygsnivå. Föräldrarnas utbildning och klass har båda betydelse för Skolbetygen, samt för utbildningsvalen vid lika betyg.

58 Det finns en mängd andra uppväxtförhållanden som har samband med dessa dimensioner och som också korrelerar med utbildning (några av dessa analyse- ras nedan). Genom att införa dessa faktorer i modellen förklarar man dock inte mer av utbildningsskillnaderna än vad man gör enbart med föräldrarnas klass och utbildning (Härnqvist 1993a; 1993b). Andra uppväxtfaktorer, som är okor- relerade med klasstillhörigheten, kan dock vara viktiga för utbildningsvalen (Erikson 1987; se också inledningen till detta kapitel). 59 Se Bourdieu (1977). 224

Den ekonomiska situationen i uppväxthemmet tycks dock enbart påver- SOU 1993: 85 ka barnen vid valet till gymnasiet, och där relativt lite. Det kan ändå Kapitel 7 tyckas anmärkningsvärt att föräldrarnas inkomst har betydelse för gym- nasievalet när nästan alla ungdomar fortsätter studera efter grundskolan.

Sammantaget förefaller den sociala snedrekryteringen till gymnasiet främst bero på den tidiga socialisationen och på en effekt av uppväxt— miljön som verkar under hela skoltiden, t.ex. i form av föräldrarnas hjälp med skolarbetet. Därutöver uppträder en effekt av den sociala bakgrunden vid själva valtillfällena. En del av denna effekt är troligen hänförbar till olika aspirationsniväer, men ”informationsdistansen” i den sociala strukturen ger säkert tjänstemännens barn avgörande försteg när det gäller att göra strategiska val.

Intressant nog är de oförmedlade effekterna starkare för övergång till högskola jämfört med gymnasievalen — även här kan dock en del av snedrekryteringen förklaras av att successiva val i viss grad begränsar handlingsutrymmet för studiebegåvade barn från arbetarbakgrund. Vi har inte haft möjlighet att analysera vilken betydelse föräldrarnas eko- nomi har just för övergången till högskola, även om andra studier (rap— porterade i avsnitt 8.3.2) tyder på att den har en inverkan. Eftersom hu- vuddelen av sambandet mellan bakgrund och övergång för barn på sam- ma betygsnivå och med liknande gymnasielinje består av en ”direkt” ef- fekt av föräldrarnas utbildning, verkar det inte troligt att föräldraekono- min är den viktigaste faktorn. Man skulle tycka att ”informationsdistan- sen” skulle vara av mindre betydelse i 18—19—årsåldern, men det kan tänkas att det är först vid övergången till universitet som utbildningstra- ditionens effekt tar över — nästan alla ungdomar går numera på gymna- siet, men högskolan är fortfarande en ”främmande värld” för många barn från arbetarhem.

Om vi skall sammanfatta resultaten ur ett ”åtgärdsperspektiv” vill vi poängtera vad som tidigare framgått i Kapitel 6: åtgärder för att reducera den sociala snedrekryteringen i dagens utbildningssystem måste sökas på alla olika nivåer. Barnets tidiga utveckling, föräldrarnas stöd i skol- arbetet under grundskoletiden, tillval på högstadiet, gymnasievalet, samt övergången till högskolan: vid alla dessa tillfällen finns en potential för att minska sambandet mellan socialt ursprung och utbildning.

7.3 Övriga uppväxtvillkor

I avsnitt 7.2 studerade vi betydelsen av föräldrarnas inkomst, social- grupp och utbildning för snedrekryteringen. Dessa dimensioner är cen- trala i en analys av den sociala selektionen till högre studier. Länge sågs dock det geografiska avståndet som lika viktigt, man antog att detta spe- ciellt drabbade barn från små omständigheter. Geografiska faktorer kan också ses som ett med social bakgrund ”konkurrerande” uppväxtvillkor kanske är det lika viktigt som föräldrarnas socioekonomiska karakte- ristika? Samma typ av frågor kan ställas om etnicitet och barn till en- samföräldrar. För det första: kan sådana faktorer påverka den sociala

snedrekryteringen, kanske genom att invandrare och skilsmässor är van- SOU 1993: 85 ligare i arbetarklassen? För det andra: har etnicitet och ensamförälder— Kapitel 7 skap som skiktningsprinciper nu kanske börjat bli lika viktiga som klassursprung eller ekonomiska faktorer? I detta avsnitt analyseras först betydelsen av geografiskt avstånd (av- snitt 7.3.1), därefter utbildningschanserna för andra generationens in- vandrare (7.3.2), och sedan motsvarande situation för barn till ensam- föräldrar (7.3.3). Avslutningsvis skall vi studera frågan vilken relativ vikt olika uppväxtvillkor har för skolprestationer och utbildningsval (avsnitt 7.3.4) — är kanske inte föräldrarnas sociokulturella bakgrund längre den viktigaste?

7 .3.1 Geografiska faktorer och avståndskänslighet

Det geografiska avståndet till högre skolor sågs traditionellt, tillsammans med ekonomiska förhållanden, som det största hindret för övergång till högre utbildning (jfr avsnitt 3.2.4). Landsbygdens ungdom hade långa avstånd och ofta också höga kostnader att övervinna för att gå vidare till läroverk och universitet. Genom att ”småfolket” ofta bodde på landsbyg- den eller i mindre orter utan läroverk torde detta ha bidragit till ökad social snedrekrytering.

Det är en vanlig tanke att det geografiska avståndet också förstärker den sociala snedrekryteringen genom att ”lägre” socialgrupper är mer av- ståndskänsliga än ”högre”.60 Eftersom barn i klass I har ekonomiska re- surser till resor, inackordering m.m., och då deras utbildningsaspiratio- ner är höga, antar man att de nästan inte alls kommer att beröras av långa avstånd till högre skolor. I ett mer historiskt perspektiv förmodas att speciellt jordbrukare och arbetare, å andra sidan, mycket sällan kun- nat överkomma de kostnader som studier på annan ort inneburit, delvis därför att barnens arbete och inkomster behövts för familjeekonomin.

I en studie för utredningen har Michael Gähler och Martin Hörnqvist analyserat betydelsen av avståndet till närmaste realskoleort för sanno- likheten att genomgå realskoleutbildning.61 Studien är gjord på basis av levnadsnivåundersökningarna och inkluderar födelsekohorterna 1915—- 1941. Vad betyder avståndet för övergång till realskolan? Resultaten vi- sar, som väntat, att det är en påtaglig fördel att bo på realskoleorten. Även kontrollerat för det faktum att barn som kommer från sådana stä- der oftare har föräldrar som är välutbildade och som har tjänstemanna- jobb, var deras sannolikhet att ta realexamen eller nå högre utbildning betydligt större än andra barns. Övergångssannolikheterna sjunker se- dan med växande avstånd, men i en avtagande takt barn som växte upp en mil från närmaste realskola gick över i ungefär lika hög ut- sträckning som de som hade tre mils avstånd.

50 Se t.ex. 1968 års utbildningsutredning (U68 Debatt 1969, sid 48). 51 Gähler och Hörnqvist (1993) i Erikson och Jonsson (1993a). 226

100. Kapitel 7 90 80 70 60 50 40 30 20 & > 20 km % 0.5-20 km

( 0.5 km

10

I—III IVab IVcd VI Vll Social bakgrund

Figur 7:6 Andel med realexamen eller högre utbildning efter social bakgrund och avstånd till närmaste realskola. Personer födda 1915—41. Källa: 1968 års levnadsnivåundersökning.

Varierar då avståndskänsligheten med social bakgrund? I Figur 7:6 vi- sas andelen från fem olika sociala klasser som nått realexamen eller högre utbildning vid olika avstånd till närmaste realskola. På grund av att analyserna bara kunnat göras för ett mindre urval personer (totalt 472), måste alla tjänstemän redovisas som tillhörande samma sociala klass!?2 Avståndsindelningen är 0 km (dvs. realskola finns på orten), 0,5-20 km, samt längre än 20 km.

När vi studerar realskolefrekvensen för barn från tjänstemannahem (I—III) - de tre staplarna längst till vänster i figuren - framgår ett möns- ter av avståndskänslighet. Ju längre ifrån närmaste realskola denna grupp växte upp, desto mer sällan fick de realskoleutbildning (även om bastalet är litet för det längsta avståndet). Förhållandet ser i stort sett li- kadant ut för barn till egna företagare (lVab) och kvalificerade arbetare (VI). Oväntat nog återfinner vi inte detta mönster för barn till jordbru- kare (IVcd) och okvalificerade arbetare (VII) dessa tycks faktiskt vara nästan helt opåverkade av avståndet. I en multivariat analys, där kon- troller införs för föräldrarnas utbildning och intervjupersonens födelse- år, framstår barn till okvalificerade arbetare som de minst avståndskäns- liga. På grund av det lilla urvalet är dessa resultat något osäkra, men de talar starkt för att vi bör ifrågasätta hypotesen att avståndskänsligheten är större bland de samhällsklasser som har det ekonomiskt svårast.

52 Restriktionerna beror främst på omfattningen av kodningsarbetet. Författar- na har varit tvungna att för varje enskild individ mäta avståndet från uppväxt- orten (som. tillsammans med kommun och län, angivits i klartext i intervjufor- muläret) och den realskola som. när individen var 13 är, låg närmast denna.

Det kan vara värt att poängtera att resultaten i Figur 7:6 inte kan ges SOU 1993: 85 en odelat ”positiv” tolkning för barn från små omständigheter. Tvärtom Kapitel 7 kanske den rimligaste slutsatsen är att för dessa barn var realskolestu- dier så otänkbara att det inte ens hjälpte om de hade skolan inorn räck- håll. För barn från lite mer privilegierade familjer kunde en sådan när— het betyda rätt mycket. De allra mest privilegierade är tyvärr en för liten grupp för att urskilja, men det kan teoretiskt sett mycket väl tänkas att de är okänsliga för avståndet därför att nästan alla går vidare i skolan, oavsett var den ligger.63

Tolkningen av resultaten ovan i termer av starka restriktioner innebär att en generellt ökad övergång till högre utbildning skulle kunna ändra relationen mellan social bakgrund och avståndskänslighet. Det kan t.ex. tänkas att den markanta ökning av övergången till sekundär utbildning som barn till okvalificerade arbetare erfarit i kohorterna födda efter dem som analyserats här (1941), främst kommit stadsbefolkningen till del. Vi kan indirekt pröva detta, genom en studie av årskullarna 1943— 1973, som gjorts för utredningen. I denna analyserar Helen Dryler på basis av utredningens högskolematerial, övergången till universitetsstu- dier i samband med högskoleetableringarna i Linköping, Luleå och Östersund.64 Studien presenteras mer utförligt i avsnitt 8.3.4. Det resul— tat som är av intresse här, är att avståndskänsligheten till högre utbild- ning inte verkar skilja sig mellan sociala klasser — när en ny högskola etableras och sedan expanderar på en ort, förändras inte övergångs- sannolikheterna till universitetsstudier mer för de arbetarbarn som väx- te upp där än för barnen från tjänstemannahem.

Den tredje analysen vi vill anföra, visar hur den sociala snedrekryte- ringen varierar mellan uppväxtortens ”tätortsgrad”. Vi har gjort en indel- ning i residensstäder, övriga universitetsstäder, övriga städer med fler än 50 000 invånare, orter med mellan 10 000 och 50 000 invånare, samt samhällen med mindre än 10 000 invånare. Om det skulle föreligga nå- got samspel mellan uppväxtort och samhällsklass borde den sociala snedrekryteringen (främst till högre studier) vara större på mindre orter och vice versa.

I Tabell 7:6 visas hur stark den sociala snedrekryteringen är i olika ortstyper i början av 1990—talet, för val av allmän eller särskild kurs, teoretisk gymnasielinje, högskola, ”traditionell” universitetsutbildning, respektive prestigeutbildning.65 Som framgår är den sociala snedrekryte- ringen mycket likartad i de olika ortstyperna. Vi kan inte urskilja något systematiskt mönster, möjligen är det så att rekryteringen till högskolor och universitet är mer beroende av social bakgrund på ”övriga universi- tetsorter”.

63 Ett visst empiriskt stöd för att förhållandet mellan samhällsklass och avståndskänslighet skulle ha en omvänd U-form ges av Fasth (1980) i en analys av universitetsplaner. 64 Dryler (1993b) i Erikson och Jonsson (1993a). 65 ”Social bakgrund” utgörs av föräldrarnas dominerande sociala klass och deras högsta utbildning. Samma sambandsmått används som i Figur 63 och 6:4 och förklaras i not 5 i Kapitel 6.

Tabell 7:6 , sou 1993: 85 Social snedrekrytering vid val av allmän/särskild kurs och vid övergang till Kapitel 7 teoretiska gymnasiestudier efter ortstyp (avgångna från grundskolan 1988- 1992), samt vid övergång till olika högskolealternativ, efter ortstyp (födda 1962-66 . Källa: rskurs 9-materialet; Högskolematerialet.

Grad av social snedrekrytering

A/S Teoret 2-år Univ Prest Ortstyp kurs gymn högsk linje Residensstäder 0.35 0.40 0.41 0.45 0.47 Övr. Högskorter 0.34 0.39 0.44 0.48 0.49 Övriga städer >50 000 inv. 0.37 0.38 0.39 0.42 0.42 Orter 10 000-50 000 0.35 0.38 0.39 0.43 0.46 Orter ( 10 000 0.34 0.36 0.38 0.41 0.47

Inget talar för att snedrekryteringen skulle vara större på mindre or— ter, där det oftast är längre avstånd till högre utbildning. Sammantaget menar vi att vi har starka belägg för att det inte existerar några sociala skillnader i avståndskänslighet för rekryteringen till högre studier.

Vi finner alltså inget stöd för antagandet att avståndskänsligheten skulle skilja sig mellan sociala klasser. Därmed är troligen inte den geo- grafiska faktorn särskilt viktig för den sociala snedrekryteringen. Detta betyder naturligtvis inte att barn som växer upp i olika delar av landet, eller i olika ortstyper, har samma utbildningschanser tvärtom skiljer den sig ganska markant.

Vi refererade ovan Gählers och Hörnqvists studie för utredningen som visade att realskoleövergångar var betydligt vanligare för dem som bodde på realskoleorter. I andra analyser vi gjort, baserade på ULF- materialet och levnadsnivåundersökningarna, framgår att uppväxtortens tätortsgrad påverkar övergången till högre studier det är landsortsbe- folkningen som släpar efter och storstadsborna som är mest välutbilda- de.66 Totalt sett verkar betydelsen av uppväxtortstyp minska över tid. Drylers analys av levnadsnivåmaterialet tyder dock på att detta inte har med minskad avståndskänslighet att göra - snarare är det andra villkor som utjämnats mellan stad och landsbygd, t.ex. barnantal.67

Hur stor betydelse har då geografiska faktorer för gymnasieval och övergång till *traditionella* universitetsutbildningar idag? Ett antal stu- dier, främst publicerade av SCB, liksom våra egna analyser (se nedan) visar klart att andelen som går vidare i skolsystemet är olika mellan oli- ka regioner. Det är knappast förvånande att så är fallet; den sociodemo- grafiska sammansättningen av befolkningen, yrkes- och näringsstruktu- ren samt närheten till högre utbildning skiljer sig ju markant mellan

66 Se Dryler (1993a) i Erikson och Jonsson (1993a). 67 Dryler (1993a). 229

Stockholm och Gotland (för att ta ett lite extremt exempel).58 Men hur stora är de regionala skillnaderna när vi kontrollerar för befolkningens (dvs. föräldrarnas) sammansättning vad gäller utbildning och yrke? Ge- nom att göra länsvisa analyser av tillvalen i årskurs 7, gymnasievalen, samt övergången till universitet för personer födda 1962—66 och därvid hålla konstant för föräldrarnas yrke och utbildning, kan vi få svar på detta. Den återstående variationen mellan länen kan kanske hänföras till avståndet till högre utbildning. I Tabell 7:7 visas resultaten.

Tabell 7:7 I de vänstra kolumnerna (a) visas statistiskt signifikanta länsvisa avvikelser från riksgenomsnittet för val av allmän/särskild kurs i årskurs 9; val av teore- tisk linje i gymnasiet; samt övergång till högskola, allt kontrollerat för yrkes- och utbildningsfördelningen i föräldragenerationen. I de högra kolumnerna (b) visas andelarna som går särskild kurs, teoretiskt gymnasium, respektive tradi- tionellt universitet, efter län. Källa: Årskurs 9—materialet; Högskolematerialet.

AvvikeLser från riksgenomsnittet

Särskild Teor Univer- kurs gymn sitet Län (a) (b) (3) (b) (6) (19) Stockholms .05 59 .37 56 .05 22 Uppsala —. 11 53 47 .32 23 Södermanlands 52 -.07 40 15 Ostergötlands -.06 51 42 16 Jönköpings -. 13 49 40 15 Kronobergs .07 52 -.11 38 16 Kalmar 46 -.48 26 15 Gotlands 47 -.27 32 -.30 12 Blekinge 50 38 14 Kristianstads .29 55 37 .09 16 Malmöhus .05 53 .06 43 .26 21 Hallands .17 54 .18 43 .12 17 Göteborg 0 Bohus -.14 48 .14 43 .17 20 Älvsborgs .06 52 .24 45 16 Skaraborgs 50 -.09 37 14 Värmlands 51 41 14 Orebro . 18 54 40 15 Västmanlands .09 52 38 -. 10 15 Kopparbergs -. 19 47 -.24 36 -.25 12 Gävleborgs -. 19 44 38 -. 14 13 Västernorrlands 52 .20 47 16 Jämtlands 50 42 15 Västerbottens 52 41 . 10 18 Norrbottens -. 10 47 . 15 41 15

Vi finner överlag inga starka regionala avvikelser från riksgenomsnit- tet. De ibland rätt stora länsvisa skillnaderna i absolut övergång förkla— ras huvudsakligen av att den sociala och utbildningsmässiga fördelning- en i föräldragenerationen skiljer sig åt. Det kvarstår dock några intres-

53 Så hade bland dem födda 1962-1966, och uppvuxna i Stockholms län, ca 22% skrivits in på 'traditionellt' universitet, medan motsvarande andel i Gotlands län var 12%. Kopparberg, Gävleborg och Blekinge ligger nästan lika lågt, medan Uppsala, Malmöhus och Göteborg ligger i närheten eller över Stockholms an- del.

SOU 1993: 85 Kapitel 7

santa avvikelser. Den kanske tydligaste är att samtliga län där det finns SOU 1993: 85 ett universitet — Stockholm, Uppsala, Malmöhus, Göteborg och Bohus- Kapitel 7 län, samt Västerbotten - uppvisar en positiv avvikelse, dvs. fler skrivs in på högskolan i dessa län. Vissa län som ligger nära universitetsstäderna (Hallands och Kristianstads) har också en relativt hög andel inskrivna.

Vi kan inte finna några tolkbara mönster i avvikelserna vad gäller val av särskild kurs respektive teoretiskt gymnasium. Däremot är det tre län som utmärker sig genom att övergången till högre utbildning är relativt låg. Det gäller Gotland, Kopparberg, Gävleborg och Västmanland (Norr- botten har också låg övergång till högskola, även om detta värde inte är statistiskt säkerställt). Dessa län har knappast några andra gemensamma drag. Vi kan anta att gotlänningarnas låga övergång till högre utbildning beror på avståndet/restiden, men detta kan knappast gälla gävleborgarna och troligen inte heller de från Kopparbergs och Västmanlands län. Kanske beror skillnaderna på att näringslivsstrukturen är annorlunda även inom de sociala klasser vi definierar, t.ex. så att det är en större an- del som jobbar inom tung basindustri.69

Sammanfattningsvis tycks det fortfarande idag vara en utbildningsmäs- sig nackdel att växa upp på långt avstånd från högre skolor, och en mot- svarande fördel att komma från universitetsorter. Vi finner dock inga belägg för antagandet att denna effekt av geografiskt avstånd skulle vara av olika styrka för skilda samhällsklasser.

7.3.2 Andra generationens invandrare

När vi vill studera livschanserna i Sverige för andra generationens in— vandrare är deras framgångar, eller kanske motgångar, i utbildningssys- temet centrala. Kanske är det så att etnicitet i Sverige liksom i vissa and- ra länder håller på att utvecklas till en skiktningsprincip som kan kon- kurrera med social klass? Som vi nämnde inledningsvis är det inte bara de sociala orättvisorna med en diskriminering mot invandrare som är viktiga att beakta; vi kan också anta att den samhälleliga effektiviteten blir lidande om uppemot vart sjunde barn får lägre utbildning än vad som motsvarar hans/hennes förmåga.70 Vi skall också i detta avsnitt söka besvara frågan om betydelsen av etnicitet kan påverka den sociala sned- rekryteringen. Om exempelvis invandrarna oftare kommer från utbild— ningsmässigt missgynnade grupper kan en ökad invandring medföra större snedrekrytering; samma sak kan inträffa om den sociala selektio- nen är större bland barn till invandrade föräldrar än till svenskfödda. Tidigare studier av etnicitet och utbildning har som nämnts (avsnitt 3.2.6) i stort sett inte kunnat svara på frågan om det går bättre eller säm- re för invandrarnas barn jämfört med barn till svenskfödda föräldrar. De få resultat som finns indikerar att det inte är någon stor skillnad på

69 Vi skulle t.ex. kunna anta att det finns en effekt av att växa upp i ett *skogs- län”, vilket då kompenseras för Värmland, Jämtland, Västerbotten och Norrbot- ten genom att det där finns högskolor med längre universitetsutbildning. 70 ] kohorterna födda 1965-69 är det ca 15% som har minst en förälder som är född i annat land än Sverige.

barn till invandrare och svenskar när man kontrollerar för bakgrunds- faktorer. Det är dock vanskligt att uttala sig om gruppen 'invandrare' som en homogen kategori - vi vet hur olika invandrargrupperna är sinsemellan. Därför är det nödvändigt att skilja mellan barn till invand- rare från olika länder och världsdelar, vilket i de flesta undersökningar har varit omöjligt annat än för de allra vanligaste invandrarländerna.

Utredningen har ställt samman ett datamaterial som för första gången gör det möjligt att studera barn till invandrare av olika nationalitet och samtidigt kunna kontrollera för olika aspekter av familjebakgrunden. Materialet (tidigare beskrivet i avsnitt 4.1.1) som används för analyserna nedan består i praktiken av samtliga som bor i Sverige födda 1953—70 och innehåller bl.a. uppgifter om föräldrarnas hemland, klasstillhörig- het och utbildning samt uppväxtfamiljens sammansättning.71 Analyser av detta material presenteras nedan. Till största delen baseras de på en uppsats som har författats åt utredningen av Matti Similä.72

Vi kan börja med att konstatera att sannolikheten att genomgå en tre- fyraårig teoretisk linje på gymnasiet respektive 'traditionell' universitets- utbildning är lägre för barn som har två utlandsfödda föräldrar än för dem med två svenskfödda, medan den för barn till en svensk- och en utlandsfödd förälder snarast är något större. l åldersgruppen födda 1953—70 har sålunda 24 procent av barn med två infödda föräldrar ge- nomgått längre teoretiska gymnasielinjer och av dem födda 1953-64 har 6 procent tagit en universitetsexamen (t.o.m. år 1989). Motsvarande an- delar för barn med två utlandsfödda föräldrar är 22 och 5 procent och för dem med en infödd och en utlandsfödd är procenttalen 28 och 9.

Låt oss nu relatera skillnaden mellan barn med två svenskfödda re— spektive två utlandsfödda föräldrar till den sociala snedrekryteringen. Vi börjar med att i Tabell 7:8 studera om gymnasie- och universitetsexami— na skiljer sig åt mellan andra generationens invandrare och barn till två infödda föräldrar, när vi kontrollerar för social bakgrund.73

Tabellen visar två viktiga resultat. För det första är skillnaden mellan barn med infödda respektive invandrade föräldrar obetydlig i jämförelse med skillnaden mellan barn med olika sociala ursprung. För det andra har barn till invandrade föräldrar generellt sett högre utbildning när vi gör jämförelsen inom sociala klasser. Skillnaderna är inte uppseende- väckande, men de uppträder för samtliga klasser när det gäller gymna- siestudier och för alla utom två i analysen av universitetsexamina där är dock differenserna överlag små.

71 Det bör återigen betonas att materialet är avidentifierat och att enskilda län- der från vilka invandringen till Sverige är måttlig eller liten inte finns särredo- visade, enligt normala utlämningsprinciper vid SCB. Utredningen har endast fått tillgång till totalmaterialet i aggregerad form. 72 Se Similä (1993) i Erikson och Jonsson (1993a). 73 Vi kommer något oegentligt att skilja mellan *invandrade' och 'infödda' svenskar. Många av dem som vi betecknar som invandrade är i själva verket är födda här, däremot har de ingen förälder som född i Sverige de barn som har en utlandsfödd och en svenskfödd förälder räknas som 'infödda'. Framställning- en här skulle bli hopplöst klumpig om vi inte tillät oss denna oegentlighet.

SOU 1993: 85 Kapitel 7

Tabe" ” SOU 1993: 85 Andel barn till invandrade respektive infödda svenskar födda 1953-70 som ge- Kapitel 7 nomgått tre/fyraårigt teoretiskt gymnasium, samt födda 1953-64 som har uni- versitetsexamina, uppdelat efter social bakgrund. Källa: Högskolematerialet.

_________________——————-—-——

3-4-år gymn Universitet Social bakgrund Svf lnv Svf lnv Högre tjänstemän 58 59 25 27 Tjänstemän på mellannivå 39 42 12 14 Lägre tjänstemän 30 34 9 10 Egna företagare 22 27 6 6 Jordbrukare 19 20 5 4 Kvalincerade arbetare 15 19 4 4 Okvalificerade arbetare 12 14 3 3 Alla 24 22 6 5

I Tabell 7:8 ser det alltså ut att snarast vara en fördel att ha två in— vandrade föräldrar. Detta kan nu vara en chimär. Vi vet att invandrare av olika skäl — bl.a. diskriminering - har svårt att omsätta sina kunska- per och färdigheter (sitt 'humankapital') på arbetsmarknaden.” De kommer således att nå mindre kvalificerade yrken och därmed 'lägre' sociala positioner än vad som motsvarar deras utbildning och kanske också allmänna kompetens. Som vi konstaterade ovan är föräldrarnas utbildning viktig för hur barnen klarar sig i skolan och vi kan anta att de invandrade föräldrarnas genomsnittliga utbildningsnivå är högre än svenskarnas inom varje social klass. Vi behöver alltså också kontrollera för föräldrarnas utbildning i analysen. Det gör vi i en multivariat logis— tisk regression som också inkluderar familjens sammansättning (ensam- föräldrar bl.a.), kön, medborgarskap, födelseår, föräldrarnas sociala klass, samt faderns utbildning.

I Tabell 7z9 framgår i vilken utsträckning ungdomar med två invand- rade föräldrar har fortsatt till högre utbildning, när vi med hjälp av en statistisk modell jämför dem med andra med samma bakgrund.

Tabell 79 Utbildning över den obligatoriska, tre/fyraårigt teoretiskt gymnasium, respek- tive universitetsutbildning bland invandrare från de nordiska länderna samt från övriga länder, i förhållande till motsvarande utbildning bland infödda svenskar. Relativa chanser med kontroll för familjesammansättning, kön, fö- delsekohort, föräldrarnas klasstillhörighet och utbildning. Endast personer födda i Sverige åren 1953-70 (för universitet 1953-64). Källa: Högskolematerialet.

_______________.__————

Mer än obl. 3-4-årigt Universitet Föräldrarnas ursprung utbildning gymnasium Nordiska invandrare 0.89 1.00 0.83 Ovriga invandrare 1.06 1.53 1.19 lnfödda svenskar 1.00 1.00 1.00

___—_____————————-—

74 Andra skäl är naturligtvis att utbildningar i hemlandet inte omedelbart kan 'användas' i en främmande miljö (t.ex. juristutbildning), samt Språksvårigheter.

När man jämför barn från samma sociala bakgrund fortsätter barn till invandrare från de nordiska länderna till utbildning efter grundskolan och tar en universitetsexamen i något mindre utsträckning än infödda svenskar. Skillnaderna är dock inte särskilt stora. Barn till övriga in- vandrare tenderar däremot att erhålla mer utbildning än de infödda svenskarna när vi kontrollerar för deras sociala bakgrund.

Om vi genomför en analys där vi även inkluderar ungdomar som själ- va är födda utomlands finner vi en påtaglig effekt av invandringsålder. Ungdomar som själva invandrat tenderar få mindre utbildning än andra generationens invandrare och ju äldre de var när de kom till Sverige desto mindre utbildning får de.

Som kategori uppvisar alltså andra generationens invandrare från utomnordiska länder snarare bättre än sämre utbildningskarriärer än barn till svenska föräldrar. Gäller detta då alla invandrargrupper, eller finns det kanske några där få ungdomar når högre utbildningsnivåer? Som förväntat är skillnaderna stora mellan olika invandrarkategorier. I Tabell 7:10 visas hur stora de relativa chanserna är för barn, vars far kommer från ett annat land än Sverige, att fortsätta efter grundskolan, genomgå tre/fyraårigt gymnasium respektive examineras från en 'tradi- tionell' universitetsutbildning. Dels redovisas de relativa chanserna för alla i invandrargruppen när man jämför dem med alla svenskar (A), dels när man genom en multivariat analys jämför dem med infödda svenskar med samma familjesammansättning, kön, födelsekohort och där föräldrarna har samma klasstillhörighet och utbildning (B).

Skillnaderna mellan dem som kommer från olika länder framgår av tabellen, men alla länder relaterar till barn vars far föddes i Sverige (för att underlätta jämförelsen har denna senare grupp inkluderats i tabellen med värdet 1.0). Att 'Grekland* har en relativ chans om 1.71 för gymna- sieutbildning innebär att barn, vars far kommer därifrån i genomsnitt har 1.71 gånger så hög sannolikhet att genomgå längre teoretiska linjer, snarare än att inte göra det, jämfört med barn med samma uppväxtför- hållanden vars far kommer från Sverige.75

Analysen, som ger värdena i B—kolumnerna, kontrollerar alltså för en rad faktorer som är relaterade till utbildningsframgång, nämligen föräld- rarnas klass, faderns utbildning, familjesammansättning, kön samt års- kull. Det vi främst bör notera när vi läser tabellen är att denna analys, liksom den förra, gäller barn som fötts i Sverige. Det är en rimlig jämfö— relsepunkt eftersom vi då sätter fingret på betydelsen av föräldrarnas ur- sprung och inte på miljöbetingelser under de första formativa åren i ett barns liv. Samtidigt är det naturligtvis så att ganska många av invandrar- barnen (40 procent av dem med två utländska föräldrar, 7 procent av dem med en utländsk och en svensk förälder) faktiskt kom till Sverige när de var ett år eller äldre.

75 Chansen (dvs. oddset) för att ta exempelvis universitetsexamen är lika med andelen som tagit en sådan examen dividerad med andelen som inte har .ort det. Korsprodukten, vilken är det sambandsmått som används i Tabell 7:10, är lika med kvoten mellan chansen för respektive land dividerat med den för Sve- rige. Se vidare avsnitt 1.2.2.

SOU 1993: 85 Kapitel 7

Tabell 7:10 sou 1993: 85 Utbildning över den obligatoriska, tre/fyraårigt teoretiskt gymnasieutbildning Kapitel 7 och universitetsutbildning bland invandrare från olika länder i förhållande till motsvarande utbildning bland infödda svenskar. Relativa chanser (A) utan kontroll för bakgrundsfaktorer och (B) med kontroll för familjesammansätt- ning, kön, födelsekohort, föräldrarnas klasstillhörighet och utbildning. Endast personer födda i Sverige åren 1953-70 (för universitet 1953-64). Källa: Högskolematerialet.

Mer än obl. 3-4-årigt Universitet

utbildning gymnasium Faders ursprungsland A B A B A B Polen 1.09 1.07 1.81 1.53 2.27 1.91 Baltikum 1.31 1.18 1.94 1.53 2.03 1.49 Latinamerika 0.85 0.74 1.30 1.19 1.91 1.49 Grekland 0.62 0.78 0.88 1.71 0.75 1.47 Turkiet 0.55 0.64 0.59 1.16 0.60 1.26 Övriga Östeuropa 1.16 1.05 1.57 1.28 1.49 1.16 Afrika 1.07 0.70 1.67 1.12 1.96 1.13 Övriga Sydeuropa 0.97 0.89 1.27 1.40 0.90 1.06 Sverige 1.00 1.00 1.00 1.00 1.00 1.00 Västeuropa (inkl. USA) 1.24 0.91 1.70 1.15 1.51 0.99 Norge 0.90 0.84 1.12 0.96 1.18 0.98 Asien + Oceanien 1.17 0.75 1.73 1.11 2.01 0.94 Jugoslavien 1.06 1.12 1.08 1.64 0.59 0.88 Finland 0.82 0.95 0.69 1.02 0.53 0.87 Danmark + Island 0.61 0.64 0.60 0.69 0.62 0.71 Not: Länderna är rangordnade efter universitetsparametern från modell B.

Enligt analysen är chansen för dem som invandrade mellan ett och sex års ålder att gå tre/fyraårigt gymnasium cirka 25 procent lägre än för dem som är födda i Sverige (för universitetsexamen är det ingen skill- nad). Vid läsningen av Tabell 7:10 är det lämpligt att ha detta i minnet.

Om vi först ser på värdena i A—kolumnerna 1 Tabell 7:10, det vill säga gör vad vi kunde kalla en 'bruttojämförelse', ser vi att barn till fäder från några få länder förefaller förfördelade utbildningsmässigt. Det gäl- ler särskilt dem från Turkiet, Danmark, Finland och Grekland. Även de från f.d. Jugoslavien när i liten utsträckning fram till universitetsstudier. I andra fall fortsätter ungdomarna i förvånansvärt hög grad till högre ut- bildning. Det gäller, bland andra, dem från länderna i det gamla kom- munistiska Östeuropa, liksom dem från Västeuropa, Asien och Latin- amerika (vad gäller teoretiska gymnasiestudier eller högre).

Länderna i tabellen är emellertid ordnade efter sannolikheten att bar- nen får universitetsutbildning, givet bakgrundsfaktorerna. Det gör att bland annat Grekland och Turkiet kommer ganska högt upp i tabellen. Det beror uppenbarligen på att föräldrarna ofta har arbeten som arbeta- re eller lägre tjänstemän, samtidigt som de oftare väljer högre utbildning än vad infödda svenskar med föräldrar i motsvarande sociala klasser gör.76 För ungdomar från de västliga industriländerna liksom från Asien

76 Observera vår litet förrädiska användning av beteckningen *infödda', den in- nebär att ingen av föräldrarna föddes i ett annat land än Sverige. (I tabellerna 7:9 och 7:10 är alla egentligen infödda, i meningen själva födda i Sverige.)

och Oceanien ser vi i stället den motsatta effekten. De får i genomsnitt SOU 1993: 85 högre utbildning än vad barn till infödda svenskar får, men det förefal- Kapitel 7 ler bero på att deras föräldrar ofta tillhör högre samhällsklasser och ofta har högre utbildning.

Skillnaderna mellan ländernas värden för olika utbildningsnivåer 1 Tabell 7:10 är anmärkningsvärd. Så hör exempelvis barn till invandrare från Latinamerika, Grekland och Turkiet till dem som i störst utsträck— ning har tagit en universitetsexamen, men som i minst utsträckning fortsatt efter grundskolan. Det finns rimligtvis flera olika orsaker till dessa skillnader. Till en del bör de bero på att invandrarna har kommit i kontingenter med högst olika sammansättning. Vi kanske också måste räkna med att invandrargruppema av flera skäl är mer polariserade än gruppen av infödda svenskar. Det kan betyda att det inom vissa invand- rargrupper finns en rätt stor andel ungdomar som har svårt att finna sig till rätta i det svenska samhället och att därför relativt många hoppar av efter grundskolan. Men samtidigt finns en relativt stor grupp av sköt- samma och ambitiösa ungdomar med stora utbildningsaspirationer, där många går vidare till universitetsstudier.

Mönstret av länder som ligger ”högt, respektive 'lågt' i Tabell 7:10 är möjligen oväntat — det framstår ju bland annat som om barn till invand- rare med en kultur som liknar den svenska och ofta ett besläktat språk är mest förfördelade utbildningsmässigt. Speciellt noterbart är de ex— tremt låga värdena för barn till danska invandrare, men det kan också tyckas konstigt att barn till svenska föräldrar inte förmår utnyttja det övertag det ändå måste innebära att befinna sig på ”kulturell hemma- plan”. Hur skall resultaten då förstås och förklaras?

För det första måste vi igen understryka att resultaten i B—kolumner- na härrör från en statistisk modell där vi kontrollerat för ett flertal bak- grundsfaktorer. Att barn till grekiska föräldrar tar universitetsexamen i högre grad än svenskar med liknande socialt ursprung skall ses mot bakgrund av att jämförelsen i praktiken främst gäller arbetare (eftersom de flesta grekiska invandrare har arbetaryrken). I denna kategori går barn till grekiska föräldrar oftare vidare i skolsystemet än svenska. To- talt sett börjar emellertid relativt få barn till grekiska invandrare vid universitet, vilket framgår av kolumn A.

För det andra är det troligt att det finns selektionseffekter inblandade, som möjligen förklarar att svenskarna hamnar så lågt. Invandrare tende- rar att vara positivt selekterade, dvs. de är ofta mer än genomsnittligt dugliga, ambitiösa, och möjligen förmögna; det är just sådana faktorer som får dem att (kunna) lämna sina hemländer, ibland som flyktingar. Det är inte oväntat att vi 1 Tabell 7:10 finner ett antal östeuropeiska län- der i topp. Därifrån har det i olika vågor kommit politiska flyktingar som i sina hemländer ofta varit aktivt samhällsinriktade och välutbilda— de. Det är naturligt att de i sitt nya hemland har höga aspirationer för sina barn och att de förutom motivation också kan förmedla kunskaper och färdigheter. Dessutom har många av dem haft litet hopp om att kunna återvända hem, vilket kan ha inneburit att de mer än andra in- vandrargrupper satsat på att anpassa sig till ett liv i Sverige.

Ytterligare en faktor som kan leda till att invandrarungdomar får hög— SOU 1993: 85 re utbildning är om de har svårare att få ett förvärvsarbete. I valet mel- Kapitel 7 lan att vara arbetslös och att studera väljer många både infödda och invandrade svenskar — studier. Om arbetslöshetsrisken är större för in- vandrarungdomar kan det leda till att relativt många bland dem får hög- re utbildning. Samtidigt bör vi notera att vi i ovanstående analys stude- rat universitetsexamen (och inte inskrivning), vilket innebär att vi inte fått med dem som studerar 'som sysselsättning” snarare än för en ex- amen.

Från våra nordiska grannländer har vi främst en annan typ av invand— ring, nämligen arbetskraftsinvandring. Själva den geografiska närheten och de små kulturella och (utom för finnarna) språkliga barriärerna gör att selektionen av immigranter antagligen är betydligt svagare. Kanske kan det under vissa perioder finnas en motsatt selektion, t.ex. så att det är de som haft svårt att få arbete i sina hemländer som flyttar. En annan anledning till de låga värdena för barn till nordiska invandrare skulle kunna vara att de som önskar att deras barn skall få högre utbildning faktiskt återvänder till sina hemländer när barnen skall börja gymnasiet eller universitetet. I detta fall får vi en selektiv återmigration som skulle kunna förklara resultaten i Tabell 7:10.77

Sammanfattningsvis när andra generationens invandrare oftare högre utbildning än barn till svenskfödda föräldrar, när vi jämför dem från liknande social bakgrund. Den sociala snedrekryteringen är dock den- samma för dem med invandrarbakgrund som för andra - detta medför att etnicitet inte är någon viktig faktor för vår huvudfrågeställning.

Vi bör notera att våra studier baserar sig på ett urval av personer föd- da 1953-70 (1953-64 för universitetsexamen), vilket gör att vi i Tabell 7:10 inte har analyserat utbildningskarriären för de i Sverige födda bar- nen till l970— och 1980-talens invandrare. Ett indicium på att förhål- landena även gäller ungdomar med invandrarbakgrund som är födda 1975 och 1976 får vi dock från analyser av utredningens årskurs 9-ma- terial. Barn till invandrare visar sig även i dessa årskullar ha en hög be- nägenhet att fortsätta till högre utbildning när man kontrollerar för den sociala bakgrunden.78 Därutöver visar det sig att relativt stora andelar av eleverna från skolor som ligger i bostadsområden med många invandra- re fortsätter till längre teoretiska gymnasielinjer.

7 .3.3 Ensamföräldrar och skilsmässobarn

I takt med att skilsmässor och separationer blivit vanligare, har grupper- na 'barn till ensamstående föräldrar' och 'barn i ombildade familjer' vuxit.79 Hur lyckas då dessa barn i skolan? Och kan skillnader i skils- mässofrekvens mellan samhällsklasserna kanske t.o.m. ligga bakom en del av den sociala snedrekryteringen?

77 De barn som emigrerat ingår naturligtvis inte i analysen. 78 Se Erikson (1993) i Erikson och Jonsson (1993a). 79 Se Gähler (kommande).

Tidigare forskning - presenterad i avsnitt 3.2.7 — tyder på att barn till SOU 1993: 85 ensamma mödrar generellt sett presterar sämre i skolan och att de når Kapitel 7 lägre utbildningsnivåer än barn med två föräldrar. Denna negativa effekt av *frånvarande fäder, (absent fathers) beror delvis på att ensamma möd- rar har lägre utbildning och sämre ekonomi, men i många fall har det i tidigare datamaterial inte gått att kontrollera för dessa förhållanden. Därmed finns det, som vi påpekade, alltid en risk att man finner en ne- gativ effekt av att växa upp med ensamstående mödrar och/eller en nega- tiv konsekvens av skilsmässor i sig som kan bero på selektion snarare än på en egentlig kausal orsakskedja. En annan fråga också svår att besva- ra är om det är skilsmässorna, alternativt det faktum att barn till en- samföräldrar har ett begränsat *föräldrastöd', som är problemet, eller om det möjligen är konflikterna i samband med skilsmässan som har en ne— gativ inverkan på barnen.

Vi har haft möjlighet att analysera hur det går för barn som erfarit skilsmässor i flera datamaterial. I en uppsats till utredningen visar Dry- ler resultat från levnadsnivåundersökningarna som demonstrerar en ne- gativ effekt av *splittrad uppväxtfamilj' på att genomgå tre/fyraåriga gym- nasielinjer/ta studentexamen, också kontrollerat för föräldrarnas klass- tillhörighet, utbildning, nationalitet och ekonomiska förhållanden (även om de senare är mätta med otillfredsställande precision).80

I ett annat underlag för utredningen, baserad på högskolematerialet, analyserar Similä utbildningskarriären för barn till ensamföräldrar med svensk respektive utländsk härkomst.81 I Tabell 7:11 visas den beräkna- de andelen övergångar till teoretiskt gymnasium respektive genomgång- en högskola för olika familjetyper, när kontroller införts för föräldrar- nas klassposition och utbildning.

Tabell 7:11 Overgång till teoretiska gymnasielinjer respektive examen från traditionella universitetslinjer för barn till svenska respektive invandrade ensamföräldrar, samt motsvarande övergång för barn med två svenska, gifta föräldrar. Ande- larna är beräknade utifrån en logistisk modell, konstanthållet för föräldrarnas klass, utbildning och barnens ålder. Endast barn födda 1953-70 (gymnasium), respektive 1953-64 (universitet). Procent. Källa: Högskolematerialet.

___—_—

Familjetyp och nationalitet Teo gy Univ ex Två gifta, svenskfödda föräldrar 70.6 24.7 Två gifta, utlandsfödda föräldrar 72.6 24.0 Ensamstående mor, svensk härkomst 64.6 21.7 Ensamstående mor, utländsk härkomst 66.7 21.3 Ensamstående far, svensk härkomst 63.1 17.8 Ensamstående far, utländsk härkomst 65.2 16.2

___-___—

80 Dryler (1993b) i Erikson och Jonsson (1993a). 'Splittrad uppväxtfamilj' är mätt genom frågan: ”Bodde ni hos båda era riktiga (biologiska) föräldrar under hela er uppväxttid, dvs. fram till det ni fyllt 16 år?". 81 Se Similä (1993, Tab. 5) i Erikson och Jonsson (1993a).

Av tabellen framgår att barn till två gifta föräldrar — vare sig dessa är födda i Sverige eller i något annat land - i högre utsträckning når högre utbildning än barn till ensamföräldrar. Därvidlag tycks det vara en nå- got större nackdel att växa upp med en ensamstående far.82 Som vi kun- de se i förra avsnittet, går barn till invandrade föräldrar något oftare vi- dare till högre utbildning, givet familjetyp.

En ännu bättre möjlighet att analysera utbildningschanserna för barn till ensamstående och skilda ges av vårt årskurs 9—material, där vi bl.a. har uppgifter om föräldrarnas samhällsklass, utbildning och inkomst, och där vi har mer detaljerad information om föräldrarnas tidigare gif- termål. Materialet är även där så stort att vi också kan studera barn som bor med ensamma fäder. Vi ger med analysen nedan även en helt aktu- ell bild av problemet, eftersom informationen gäller barn födda 1972— 76, dvs. vi analyserar snedrekryteringen (till gymnasiet) mellan 1988—92.

I Tabell 7:12 visas hur övergången till tre/fyraåriga teoretiska gymna- sielinjer varierar mellan olika familjetyper. Informationen om familje- sammansättningen härrör från år 1985. Tyvärr vet vi inte huruvida bar- nen bor ihop med sina biologiska föräldrar eller ej, men i ”normalfamil- jen” där föräldrarna är gifta — vilken är vår referenskategori — torde en mycket stor majoritet av barnen bo med sina båda biologiska föräld- rar.83

Tabell 7:12 Betydelsen av splittrat uppväxthem för grundskolebetyg och gymnasieval. Ta- bellen visar medelbetyg i årskurs 9 för barn födda 1972—76 från olika familjety- per år 1985; andel som skrivits in på längre teoretiska gymnasielinjer; samt skillnader i övergång till sådana linjer estimerad i en logistisk modell, kon- stanthållet för föräldrarnas klass, utbildning, inkomst, samt boende (kolumn a); därutöver kontrollerat för betyg i årskurs 9 (kolumn b). Källa: Årskurs 9-materialet.

________—_____———-—-———_-—

Relativa chanser

Familjetyp Betyg % Teo gy (a) (b) Ensamstående far, skild 3.00 35.8 -0.24 -0.06 * Ensamstående mor, skild 2.99 35.0 -0.04 * 0.12 Ensamstående mor, änka 3.09 37.5 0.05 * 0.10 * Sambo, ej tidigare gift 3.04 33.3 -0.23 -0. 17 Sambo, tidigare giftl 2.99 32.4 -0.55 -0.36 Två gifta föräldrar 3.25 47.0 0.00 0.00

1 En av föräldrarna har tidigare varit gift i Sverige

* Värdet är ej signifikant på 5%-nivån.

82 Andelen barn som växer upp med en ensamstående far är mycket liten. Ef- tersom analyserna 1 Tabell 7:11 baseras på ett matrisuttag från SCB ingår dock i praktiken samtliga individer i populationen, dvs. andelarna är i stort sett de 'sanna' (med andra termer - det föreligger inget inferensproblem). 83 'Normalfamiljen* utgjorde 75% av alla barns familjesituation år 1985. Cirka 14% bodde med bara en förälder och ungefär 11% bodde med två vuxna som var sambo, men ej gifta.

SOU 1993: 85 Kapitel 7

Vi särskiljer sedan barn till ensamstående fäder respektive mödrar, där de senare delas upp efter om de är skilda eller änkor.84 Slutligen särredovisar vi de ogifta sammanboende efter huruvida någon av kontra- henterna tidigare varit gift eller ej.

Som framgår av de två kolumnerna längst till vänster har barn till ti- digare skilda och/eller ensamstående föräldrar lägre medelbetyg i års- kurs 9 och de går mer sällan över till längre teoretiska gymnasielinjer.85

I nästa steg frågar vi oss om detta förhållande kan förklaras av att en- samföräldrar är en selekterad grupp med avseende på klasstillhörighet, utbildning, inkomst eller boende. Genom att på statistisk väg jämföra olika familjetyper med samma socioekonomiska karakteristika, kan vi studera eventuella effekter av skilsmässor eller enförälderskap med stör- re precision. I linje med våra tidigare resultat håller vi konstant för för— äldrarnas samhällsklass, utbildning och inkomst, samt boendestan- dard.36 Vi analyserar övergång till längre teoretiska gymnasielinjer. Re— sultatet visas i kolumn (a) i Tabell 7:12. Som tidigare visas skillnaden mellan kategorier, här familjetyper, genom ett värde som anger sanno— likheten att gå vidare i skolan här relateras alla grupper till familjer med två gifta föräldrar. Ett positivt värde anger att utbildningschanserna är bättre än för ”normalfamiljen', ett negativt att de är sämre.

Vi förväntar oss naturligtvis negativa värden i kolumn (a) i Tabell 7:12 men vi finner inte sådana för alla kategorier. Barn till ensamståen- de mödrar, som är den största gruppen efter ”normalfamiljen' med två gifta föräldrar, har nästan exakt samma utbildningschanser som denna referenskategori.87 Barn till ensamstående fäder släpar dock efter — deras utbildningschanser38 är ungefär 80 procent av dem för tvåförälderfamil- jens barn. Samma nackdelar möter barn vars föräldrar är samboende (där ingen av dem varit gifta tidigare). Detta resultat är inte lätt att ome- delbart tolka. Vi har svårt att tro att själva den juridiska innebörden av äktenskapet skulle föranleda några särskilda fördelar för barnens skol- gång; inte heller tror vi att några personliga egenskaper hos föräldrarna, som leder dem till att inte gifta sig, kan ha några negativa effekter i detta avseende. Den rimliga tolkningen är att vi i denna kategori finner en större andel icke-biologiska föräldrar, dvs. barnen har i större än ge- nomsnittlig utsträckning varit utsatta för separationer (och därmed an- tagligen konflikter) under uppväxten. Eftersom giftermål är mycket

84 Antalet barn som bor med änklingar är för litet för att analyserna skall vara meningsfulla att presentera. 85 Medelbetyget är beräknat som det genomsnittliga betyget i SO-ämnen + motsvarande för NO-ämnen + betyg i engelska + betyg i svenska + betyg i matematik, dividerat med fem. 86 Inkomst är mått som föräldrarnas summerade inkomst, justerad för familje- storlek. Boende är ett index där bl.a. storlek, utrustningsstandard och upplåtel- seform ingår.

87 Detta är inte i linje med resultaten ovan från högskolematerialet. Skillnaden kan bero på att vi i årskurs 9-materialet bättre kan kontrollera för fler bak- grundsfaktorer (föräldrarnas inkomst, bostad), men kan möjligen också vara följden av en reell förändring över tid. 83 Som tidigare definierar vi ”utbildningschanser” som oddset att gå över till en tre/fyraårig teoretisk gymnasielinje snarare än att inte göra det.

SOU 1993: 85 Kapitel 7

vanligt i samband med barnens födelse kan vi också anta att vissa i den- SOU 1993: 85 na kategori tillbringat sina tidigaste år med bara en förälder. Kapitel 7

Den familjetyp i vilken barnen har de sämsta förutsättningarna för att gå vidare i utbildningssystemet är den där föräldrarna utgörs av ett sam- manboende par där (minst) en av kontrahenterna tidigare varit gift. De- ras utbildningschanser är bara 60 procent av tvåföräldersfamiljens. I än- nu större utsträckning än i den tidigare behandlade familjetypen är det troligt att barnen lever i en ombildad familj — kanske har de också fått uppleva flera olika 'reservföräldrar'.89

För att något studera mekanismerna bakom de utbildningsmässiga nackdelar som barn i vissa familjesammansättningar har, görs ytterligare en analys. Där kontrollerar vi för barnens betyg i årskurs 9. Det innebär att vi kan se hur mycket av den lägre övergångsbenägenheten till längre gymnasielinjer som beror på sämre studieprestationer. I kolumn (b) i Tabell 7:12 framgår hur utbildningschanserna för barn från de olika fa- miljetyperna förändras när vi på statistisk väg åsätter dem samma me- delbetyg. Slutsatsen är att en stor del av skillnaderna mellan familjety- per faktiskt kanaliseras via betyg; om vi 'tänker bort” betygsskillnaderna återstår inte några speciellt markerade olikheter även om gruppen 'sam— bo, tidigare gift” fortfarande släpar efter. Här kan vi notera att barn till ensamstående mödrar faktiskt har övergångsfrekvenser som är högre än dem för barn från tvåföräldershushåll - det talar för att utbildningsaspi- rationerna i denna kategori är höga.90

Hur skall vi då tolka resultaten? Vi kan inte så klart som vi kanske trodde säga att barn till ensamstående föräldrar får mindre utbildning; ensamstående mödrar ser sina söner och döttrar nå längre gymnasieut- bildningar i lika hög utsträckning som gifta mödrar (med liknande so- ciokulturella karakteristika). Ändå tyder resultaten på att skilsmässor och 'instabila familjeförhållanden” har en viss negativ konsekvens för barnens utbildningskarriär. Vi kan se två möjliga huvudskäl till resulta- tet, nämligen (i) att det är en nackdel att bara ha en förälder för läxhjälp m.m.; samt (ii) att själva skilsmässan har så psykologiskt negati- va konsekvenser för barnen att det påverkar skolarbetet, alternativt att konflikterna i samband med skilsmässan verkar 'störande' för skolarbe- tet.9l Kan vi då med ledning av våra analyser särskilja dessa möjliga för- klaringar från varandra?

89 Det finns en liten sannolikhet att barnen i denna kategori lever med båda si— na biologiska föräldrar, men en av dessa varit gift innan de föddes. Totalt sett torde dock nästan alla barn till *sambo, tidigare gifta” ha erfarit skilsmässor. 90 Notera igen att vi håller konstant för föräldrarnas klass, utbildning, inkomst och boendestandard. 91 Man kan tänka sig även andra förklaringar, t.ex. att någon selektionsmeka- nism spelar in, fr.a. att det är föräldrar med egenskaper som inverkar negativt på utbildningskarriärer som oftare skiljer sig. Eftersom vi i analyserna kontrol- lerar för föräldrarnas klass, utbildning, inkomst, samt boende torde många så- dana fallgropar vara undanröjda. Givet alla dessa faktorer kan det möjligen fm- nas andra egenskaper som vi inte kan mäta (t.ex. om en större andel i skilsmäs- sogruppen har alkoholproblem e.d., eller om de har vissa personlighetsegenska- per som kan korrelera med barnens utbildningschanser). Eftersom gruppen *skilda* för de kohorter vi studerar ändå är relativt stor är det mindre sannolikt att den typen av selektion ligger bakom resultaten.

Förklaringen (i), att två föräldrar skulle behövas som en resurs i skol- SOU 1993: 85 arbetet, får inget starkt stöd eftersom barn till ensamstående mödrar går Kapitel 7 vidare till teoretiska gymnasielinjer i högre utsträckning än barn till samboende föräldrar (fr.a. om någon av dessa har en skilsmässa bakom sig).92

För att närmare studera detta har vi genomfört ytterligare en analys. Vi har nämligen också tillgång till motsvarande familjeuppgifter för år 1990, och när vi delar upp kategorin yensamstående mödrar/fäder” i en delgrupp som fortfarande var ensamstående och en som mellan år 1985 och 1990 hade flyttat samman med en ny partner, visar det sig att barn till mer *långvarigt' ensamstående föräldrar gör något bättre ifrån sig i skolan.93 Detta talar för att avsaknaden av en vuxen i uppväxtfamiljen inte är det avgörande. Samtidigt indikerar det att inte bara förlusten av en förälder kan vara problematisk, utan också tillkomsten av en 7reserv- förälder, kan vara det.94

Resultatet, menar vi, stöder förklaring (ii) ovan, dvs. att det är ,orolig- heter' i hemmet under skoltiden som skapar de största nackdelarna. Kanske ägnar föräldrarna när de ligger i separation, respektive den en- samstående föräldern när han/hon finner en ny partner, mindre tid åt barnen och deras skolgång; kanske är sådana 'familjeombildningsproces- ser, en stressfaktor för barnen.95 För en förklaring i termer av 'orolighe- ter' i uppväxthemmet talar också ett annat resultat: det går påtagligt mycket sämre för barn till gifta föräldrar som skiljer sig mellan 1985 och 1990, både jämfört med de barn vars föräldrar fortfarande är gifta och jämfört med dem som redan 1985 levde med en ensamstående föräl- der.96 Detta skulle kunna tolkas som att barnens utbildningskarriär är speciellt känslig för 'oroligheter' under högstadiet (kanske i samband med puberteten, kanske därför att skolarbetet blir mer krävande).

Sammanfattningsvis verkar konflikter eller 'oroligheter' i uppväxt- hemmet — kanske speciellt under högstadietiden — ha negativa konse- kvenser för barnens skolprestationer och gymnasieval. Det tycks vara så att det är frånvaron av en lugn och stabil uppväxt som är det avgörande, inte själva det faktum att föräldrarna skiljer sig — det är intressant att konstatera att barn till (mer långvarigt) ensamstående mödrar klarar sig

92 Hypotesen får ändå visst stöd eftersom barn till ensamstående föräldrar i ge- nomsnitt får något lägre betyg. 93 Skillnaden är förvisso liten, men systematisk för både ensamstående mödrar och fäder.

94 Det finns ytterligare en (komplementär) förklaring som är värd att diskute- ra, och det är att resultaten beror på vilken kontakt barnet har med den biolo- giske förälder som han/hon inte bor med. Det skulle kunna vara så att barn till vår familjetyp *ensam mor, skild” har en god kontakt med sin far just därför att modern bor ensam — här kan man tänka sig att barn till mödrar som finner en ny partner (och kanske flyttar) kan ha svårare att upprätthålla kontakten med fadern. I så fall skulle det vara försvagade band till den biologiske förälder bar- net inte bor samman med, snarare än 'tillkomsten' av en ny förälder, som skul- le utgöra en nackdel. 95 För detta talar att i kategorin 'sambo, tidigare gifta', går det något sämre för barn vars föräldrar separerar mellan 1985 och 1990 (skillnaden är dock liten). 96 Deras utbildningschanser är ca (SS-70% av dem för barn till föräldrar som är gifta under hela perioden.

ungefär lika bra som barn till två gifta föräldrar. Denna tolkning stöds SOU 1993: 85 av resultat från levnadsnivåundersökningarna som ger vid handen att Kapitel 7 konflikter i uppväxthemmet i högre grad än skilsmässor leder till ned- satt psykiskt välbefmnande i vuxen ålder värst utsatta tycks faktiskt de vara som upplevt slitningar i uppväxthemmet, utan att någon skilsmässa kommit till stånd.97 Avsaknaden av en förälder verkar dock vara en li- ten nackdel när det gäller medelbetyget (vilket kompenseras av mer am- bitiösa gymnasieval, givet betygsnivå). Vi bör observera att det fortfaran- de kan finnas nackdelar med att växa upp med en förälder, t.ex. genom att den ekonomiska situationen kan vara sämre, eller att det kan vara socialt eller psykologiskt besvärligt; våra analyser gäller ju skilsmässor- nas och ensamförälderskapets 'direkta' effekter för barnens skolbetyg och gymnasieval. Konflikter under uppväxttiden tycks generellt sett alltså vara till för- fång för barns utbildningsgång. Kan detta då på något sätt kasta ljus över hur den sociala snedrekryteringen uppstår? Detta skulle t.ex. kunna va- ra fallet om skilsmässor är betydligt vanligare i någon samhällsklass än i andra. Emellertid är sådana skillnader alltför små, och de negativa ef- fekterna av konflikter i uppväxthemmet alltför svaga, för att kunna för- klara mer än en mycket obetydlig del av den sociala snedrekryteringen.

7 .3.4 Uppväxtvillkor och individuella utbildningsskillnader

Hittintills har vi i detta kapitel frågat oss vilka faktorer som ligger ba— kom den sociala snedrekryteringen. Vår primära strategi har varit att sö— ka 'plocka isär, sambandet mellan social bakgrund och utbildning och dela upp det i olika komponenter. Vi uppfattar detta tillvägagångssätt som rimligt (även om det finns alternativa statistiska lösningar). Det ta- lar direkt till frågan om orsakerna till den sociala snedrekryteringen och är därmed både teoretiskt och politiskt relevant.

Vi har alltså frågat oss hur stor del av sambandet mellan föräldrarnas samhällsklass och barnens utbildning som kunnat återföras på olika uppväxtvillkor (föräldrarnas utbildning, inkomst och familjesituation, etnicitet och regional härkomst m.m.). Vi har därvid funnit exempelvis att föräldrarnas utbildning är den troligen viktigaste faktorn bakom det- ta samband medan uppväxtortstyp nästan helt saknar inverkan. Efter att ha gjort dessa analyser skall vi ändra fokus något och fråga oss vilken re- lativ vikt olika uppväxtvillkor har för att förklara individuella olikheter i utbildning. Nu är inte vår huvudfråga längre den sociala snedrekryte- ringen tolkad som sambandet mellan föräldrarnas klass och barnens ut- bildning, utan vilka *utbildningsförsprång' som familjebakgrunden ge- nerellt sett medför. För att ge ett exempel är det troligt att regional här- komst utgör ett sådant försprång för barn som kommer från universi- tetsstäder samtidigt som vi visat att denna bakgrundsfaktor inte kunnat förklara mycket av den sociala snedrekryteringen (bl.a. eftersom sociala klasser är ganska jämnt fördelade över ortstyper).

97 Se Gähler (kommande).

Tabell 7=13 sou 1993: 85 Den relativa effekten av olika uppväxtvillkor för val av allmän/särskild kurs Kapitel 7 på högstadiet; för betyg i årskurs 9; för gymnasieval; samt för gymnasieval, kontrollerat för nivågrupp och betyg i årskurs 9. Personer Födda 1972-76. Stan- dardiserade regressionskoefficienter. Källa: Årskurs 9-materialet.

Relativ effekt

A/S Betyg Gy- Gy- Bakgrundsfaktor kurs åk 9 val val Föräldrarnas klass 0.15 0.16 0.16 0.05 Föräldrarnas utbildning 0.21 0.22 0.24 0.08 Hushållsinkomst 0.02 0.00 * 0.04 0.03 Bostad 0.05 0.07 0.05 0.01 Ingen svenskfödd förälder 0.02 0.01 0.03 0.02 Familjetyp 0.05 0.06 0.05 0.01 Uppväxtortens tätortsgrad 0.00 * 0.00 * 0.05 0.05 Allmän/särskild kurs 0.33 Betyg i åk 9 0.40 R2 0.13 0.14 0.17 0.52

* Värdet är ej signifikant på 5%-nivån.

Som vi noterade i inledningen till detta kapitel vet vi att just föräld- rarnas samhällsklass förklarar en anmärkningsvärt hög andel av den to- tala variationen i utbildning. Ändå återfinns runt hälften av denna va- riation mellan familjer inom sociala klasser. Vi kan således troligen för- klara mer av den individuella variationen om vi för in alla bakgrunds- faktorer samtidigt, relativt en situation där vi bara studerar sambandet mellan föräldrarnas klass och barnens utbildning.

Vilka är då de viktigaste uppväxtfaktorerna för individers utbildnings- karriär? I en analys på årskurs 9—materialet har vi beräknat de relativa effekterna av föräldrarnas klass, utbildning, inkomst, boende, geografi— ska ursprung, etnicitet, samt familjetyp, för val av allmän/särskild kurs, för betyg i årskurs 9, samt för gymnasievalet. Resultaten visas i Tabell 7:13.

Det står klart att de dominerande prediktorerna när det gäller utbild- ning, är föräldrarnas utbildning och klassposition, även om uppväxtfa— miljens ekonomiska ställning också kan antas vara viktig - det finns t.ex. en viss effekt av boendet, vilket speglar en dimension av ekonomi- ska resurser.98

Familjetyp - måttet är främst baserat på ensamförälderskap och tidi- gare skilsmässor hos föräldrarna - har en viss effekt, liksom uppväxtor- tens tätortsgrad. Etnicitet har en svag effekt, som innebär att barn till in- vandrade föräldrar, kontrollerat för övriga faktorer, får något högre be- tyg och lite oftare väljer teoretiska gymnasielinjer. Totalt sett förklarar 98 Eftersom effekten av boende på betyg är oväntat kraftig, kanske man kan gö- ra tolkningen att själva bostadsstorleken är viktig för studieframgångarna, vilket är i linje med hypotesen att studieförutsättningarna är bättre för de barn som har eget rum under uppväxten.

vi inte särskilt mycket av variationen i val av kurs, betyg i årskurs 9, re- SOU 1993: 85 spektive val av gymnasielinje. Delvis är förklaringsförmågan underskat— Kapitel 7 tad på grund av mätfel, men det är också så att skolframgångar till över- vägande delen inte kan prediceras av uppväxtvillkor - i kolumnen längst till höger framgår dock att prediktionsförmågan ökar dramatiskt när vi förutsäger gymnasievalen med vetskap om betyg och nivågrupp.

Om vi återknyter till vår huvudfråga om relativa effekter mellan olika typer av uppväxtfaktorer, kan vi konstatera att vi med kunskap om en— bart föräldrarnas utbildning och klass kan förklara nästan lika mycket av variationen i betyg och gymnasieval som vi kan när vi adderar övriga uppväxtfaktorer. Det vill säga, känner vi till utbildningsnivå och social klass för en persons föräldrar, leder oss den ytterligare information vi får genom att känna till hans/hennes familjetyp, etniska ursprung och uppväxtort, inte till någon bättre prediktion av personens utbildnings- karriär.

Sammanfattningsvis demonstrerar resultaten i Tabell 7:13 att det är de uppväxtvillkor som vi analyserade i avsnitt 7.2 ovan som är de viktigaste föräldrarnas utbildning och klassposition (och i viss mån ekonomi). Tätortsgraden på uppväxtorten har en viss, men rätt svag inverkan på gymnasievalet, likaså familjetypen och i mindre grad — etnicitet. Kon- trollerat för övriga faktorer väljer de som växer upp i större städer oftare mer lambitiösa' gymnasielinjer, detsamma gäller barn som vuxit upp med två föräldrar, samt barn till invandrade föräldrar.

du vgl. lagets. "(Mil ..1'*""""l'. .. mmm .h- lif: jäm'n'ullx-lrp w Nm . MMMM arm.. .uwl |.bL'.L :'lg" "— 'l-h'l fälg QWHIH'Ä'» 'L'lu'fl'ä ”1.

. .,7'.**|f..wmnr|||'1 .,llu. "'br' .,. cd' få? tull uttalas... ru* ' l'P"|l||'_.l”,'ir|-ic ptnlluåmq'lr ut av.

".."..Ä'” mät-mtl" Wu. aer int- ||. 5) ”

.jtl r' ..

!# ti,.åélad' | nmmt. n

. lld'*"l.1.f'_' mm.: R*Ph'iffå' MME; _|." ':M' "lå'ilfpfl' ll” JMF .» '.». ”NJ_

'-1_.| M_IIj' "r "U ulm ,l. al

MW'WM wikimtlw .m'numfi '. _W'måuawv |.q 1.1-"MTM. * » ..gpn'l'm'a Lenin "slant.—w uf ! Nai-ll mniäk' l.;glu-t'v .ål lw' My réu ']leé'mpmgg 'P—Dtlt'åm'. m 'i'l'l'h i'll" ML.!" ”nu” .|.|L WWW än”.

| " lf . " . III H " *'.| ' u.. . . |_l ( r.'lI ' .I... ' |." |.. '.... . , I|| | |1T 'I ' fl l l . .....| '.""-' _ J ' 'tl.* . *. '|_l.* - .. r *. . j.)? .** - ..... .Hl " '17- ' ' FHI-. | '3'" r" . "' ." '

.*wr';

I'll-"" . . '.. .. . . än""..— ;. '” ..-” .., .r. ' .. .., handl.-1.15

_ _ '.'" "'i * **|,"|_'.|-'

8 Institutionella faktorer son 1993: 85 Kapitel 8

I föregående kapitel analyserades betydelsen av medfödda skillnader och uppväxtvillkor för den sociala snedrekryteringen. Vi kunde där ge en ri- kare bild av underliggande processer än vad tidigare svensk forskning kunnat ge, även om det är långt kvar tills det vi kan precisera mekanis- merna bakom. Den största bristen i kunskapen om snedrekryteringens orsaker avser dock, för att återknyta till genomgången av tidigare forsk- ning i Kapitel 3, betydelsen av skolans organisation och resurser. En yt- terligare brist är att vi vet lite om hur boendesegregationen medverkar till social snedrekrytering. Sådana mer ”institutionella” faktorers betydel- se för social snedrekrytering analyseras i detta kapitel (avsnitt 8.1 och 8.2).

Andra icke—individanknutna faktorer som ofta antas kunna påverka den sociala snedrekryteringen är kopplade till högskolepolitiken. Analy- ser av utbildningspolitiska åtgärder riktade mot högskolans organisation, dimensionering och spridning, samt åtgärder för studiefinansiering, pre- senteras i avsnitt 8.3. Den eventuella betydelsen alternativa utbildnings- vägar kan ha för social utjämning studeras sedan i avsnitt 8.4.

Hur skall vi förklara förändringen av den sociala snedrekryteringen — vilka faktorer kan ha legat bakom den sociala utjämning som vi påvisa- de i Kapitel 5? Här har man tidigare varit tvungen att dra slutsatser om kausala mekanismer genom att studera tidsmässig samstämmighet mel- lan samhällsförändringar och social snedrekrytering. I avsnitt 8.5 pre- senterar vi den första mer formella analysen av frågan om förändringen i den sociala snedrekryteringen.

Avslutningsvis behandlas, i avsnitt 8.6, frågan om ekonomiska incita- ment eller konjunkturer har olika verkan för barn från olika klasser. Verkar en dålig ekonomisk avkastning av universitetsexamina mest av- skräckande för barn från mindre studievana hemförhållanden?

8.1. Ungdomsskolans organisation 8.1.1 Organisatorisk differentiering

Vi har ovan, i Kapitel 6 och avsnitt 7.2.2, visat hur den sociala snedrek- ryteringen förmedlas av både skolprestationer och val i olika skeden i utbildningskarriären. En av de utbildningspolitiskt mest intressanta frå- gorna rör tillvalet i årskurs 7. Enligt 1969 års läroplan bibehölls en viss organisatorisk differentiering på högstadiet, nämligen vad gällde B— språk och nivågruppering i matematik och engelska.1 Det fanns dock invändningar mot detta. Många hävdade i linje med 1957 års skolutred— 1 Proposition 1968:129; Läroplan för grundskolan 1969. Inom utbildningsdepar— tementet övervägdes våren 1968 att helt avskaffa den organisatoriska differentie- ringen, dvs. tillvalssystemet. Efter motstånd från SÖ övergavs dock denna tan- ke. (Se Murray 1988.)

ning som menade att en odifferentierad grundskola var att föredra, SOU 1993: 85 men inte kunde införas 'för dagen' att en sådan uppdelning av elever- Kapitel 8 na skulle leda till att den sociala bakgrunden gavs visst spelrum även in— om den sammanhållna klassens ram.2 Empiriska studier av det första tillvalssystemet (Lgr 62) har visat att barn från *högre' socialgrupper oftare gjorde 'teoretiska' och mer krä— vande tillval, även när man jämförde elever på samma betygsnivå (resul- taten finns bl.a. återgivna i Figur 3.1 ovan). Hur fungerar då det modi- fierade tillvalssystemet? I Härnqvists analys för utredningen används ett datamaterial som in- nehåller uppgifter om tillval i grundskolan för personer födda 1967 (UGU).3 Viktigt för vårt syfte här, är att det dessutom finns uppgifter om betyg i årskurs 6 samt intelligenstest i samma årskurs. Det betyder att vi kan beräkna hur stor del av effekten av bakgrund på tillval i års- kurs 7 som förmedlas via ”studiebegåvning” och hur stor del som är oförmedlad av denna faktor. I Tabell 8:1 visas en sådan uppdelning av effekten av föräldrarnas sociala tillhörighet respektive utbildning.

Tabell &] Skattade direkta respektive indirekta effekter av föräldrarnas klasstillhörighet respektive utbildning för val av teoretisk inriktning i åk 7. Personer födda år 1967. Standardiserade regressionskoefficienter. Källa: UGU ___—___ Föräldrarnas Sociala Utbild-

'Stig' klass ning

Direkt effekt 0.08 0.10 Via studiebegåvning 0.08 0.09

Totalt 0.16 0.19

Effekten av föräldrarnas sociala tillhörighet på tillvalet förmedlas en— ligt analysen ovan till hälften av ”studiebegåvning. Detsamma tycks gäl- la för föräldrarnas utbildning. Söner och döttrar vars föräldrar tillhör högre socialgrupper och vilka har högre utbildning väljer alltså i högre grad de mer krävande kurserna, även när vi jämför med andra barn med samma betyg.

Resultatet i Tabell &I är uppseendeväckande, eftersom en av utgångs— punkterna för tillvalssystemet år att det är 'självsorterande' med avseen- de på studieprestation. Visserligen föreligger ett starkt samband mellan prestationsnivå i årskurs 6 och de tillval som görs året efter, men bety- gen är långt ifrån det enda som spelar in — valen görs också efter föräld- rarnas utbildning och klasstillhörighet. Analysen tyder på att tillvalen i högstadiet bidrar till social snedrekrytering, men reser också farhågan att systemet är ineffektivt när det gäller att sortera fram studiebegåvning- arna. Även om tillvalen i högstadiet sedan mitten av 1980—talet inte for- mellt skurit av möjligheten att fritt välja gymnasielinje, har säkert

2 För en utförligare diskussion av differentieringsfrågan, se avsnitt 11.1 nedan. 3 Se Härnqvist (1993a) i Erikson och Jonsson (1993a), samt avsnitt 7.2.2 ovan.

många studiebegåvade elever från studieovana hemmiljöer blivit 'block- erade, i sina utbildningskarriärer genom tidiga tillval.

8.1.2. Yrkesutbildning och avlänkning

Vi har ovan främst diskuterat grundskolan. Vikten vi lagt vid detta 'tidi- ga tonårsperspektiv' är rimlig eftersom en stor del av snedrekryteringen grundläggs via betyg och tillval i tretton- till femtonårsåldern. En vä- sentlig del av den tidiga uppkomsten av socialt betingade utbildningsval måste dock sökas i gymnasieskolan, vilket också framgick av Kapitel 6. Det är sannolikt att utbudet av gymnasieutbildningar och antagningsreg- lerna till dessa påverkar både skolprestationerna i högstadiet och, natur— ligtvis, själva gymnasievalet i nionde klass.

Redan 1918 års skolkommission betonade yrkesutbildningens vikt, något som i dess efterföljd varit ett återkommande tema i skoldiskussio- nen. 1946 års skolkommission underströk att alla begåvningar, teoretis- ka såväl som praktiska, måste tas tillvara och vände sig mot att alla med någon studiebegåvning slussades in på den teoretiska banan.4 Kommis- sionen menade också, precis som sin föregångare, att man genom att hö- ja statusen på yrkesutbildningarna skulle kunna locka barn från medel- klassen med praktisk läggning till dessa utbildningslinjer. Ändå kan man med fog säga att det inte var förrän med 1971 års gymnasiereform som yrkesutbildningarna fick en markant statushöjning. Då gjordes des- sa utbildningar tvååriga, med ett ökat inslag av teoretiska ämnen. Samti- digt integrerades de åtminstone organisatoriskt, om än bara partiellt lo- kalmässigt, med de traditionella gymnasielinjerna och med fackskolans linjer Efterhand, och speciellt i och med utbyggnaden av komvux, kom också praktiska gymnasielinjer att erbjuda en trafikerbar om än något krokig— väg till högre studier.

Förhoppningen att en statushöjning av yrkesutbildningarna skulle kunna minska den sociala snedrekryteringen var knappast särskilt väl- grundad. Det är inte svårt att tänka sig en motsatt effekt. Om utbild- nings- och yrkesaspirationerna hos föräldrar och barn från den välutbil- dade medelklassen är mycket höga och inte särskilt starkt kopplade till barnens begåvning, kan man förmoda att dessa barn inte lockas av yr- kesutbildningar, ens om dessa ges i en upputsad form. Vi har i tidigare forskning liksom i resultaten presenterade ovan (avsnitt 7.2.2) sett hur relativt okänsliga dessa barn är för sina betyg vid olika utbildningsval.

'Risken' att studiebegåvade barn från arbetarhem skulle lockas av de nya yrkesutbildningarna på gymnasial nivå förefaller större. Om så skul- le bli fallet, kunde alltså *avlänkningen' av elever från teoretiska till praktiska studier leda till ökad, och inte minskad, social snedrekryte— ring Denna farhåga syntes välgrundad i en analys gjord för 1976 års gymnasieutredning. Där visades hur flickor från framför allt arbetarhem övergav den treåriga naturvetenskapliga linjen för den nya och mycket

4 Denna avlänkning från teoretisk utbildning till praktisk har eftersträvats po- litiskt under en lång tid och av olika politiska grupperingar. Om avlänknings- motivet i svensk utbildningspolitik, se Murray (1988).

Kapitel 8

populära tvååriga vårdlinjen.5 Den gav möjlighet att bli sjuksköterska men begränsade i praktiken möjligheten att läsa till yrken med högre status inom samma område (läkare, biolog etc.).

Den sociala snedrekryteringen har alltså politiskt sökts brytas både ge- nom att locka studiebegåvade arbetarbarn till teoretisk utbildning (bl.a. genom att minska de ekonomiska barriärerna till sådan utbildning) och genom att locka medelklassbarn med praktisk begåvning till yrkesut— bildning. Vårt syfte närmast är att undersöka om detta blivit fallet eller om åtgärderna kanske t.o.m. haft den motsatta effekten.6

Vi börjar med att studera *lägre' yrkesutbildning, dvs. praktiskt inrik- tade studier som följer direkt efter obligatorisk skolgång. I det övre dia— grammet i Figur 8:1 redovisar vi hur stor andel av män respektive kvin- nor födda 1899—1969 som efter obligatorisk utbildning (folk— eller grundskola, i undantagsfall också realskola) följt en 'lägre' yrkesutbild- ning som varat längre än ett år. Vi visar två kurvor för vardera män och kvinnor. Det undre kurvparet motsvarar helt enkelt andelen som har uppgivit lägre yrkesutbildning som sin högsta utbildning. Det övre ang- er hur stor andel av dem som fått någon utbildning över den obligatoriska som har lägre yrkesutbildning som sin högsta nivå (betecknas 'av v—utb' i figuren).

Vi kan se från det undre kurvparet att lägre yrkesutbildning inte var särskilt vanlig för dem som föddes före andra världskriget. Därefter ex- panderar den kraftigt. Bilden skulle ha blivit annorlunda och ökningen mindre dramatisk om vi skulle räknat in också kortare yrkesutbildning (dvs. sådana kurser som varade ett år eller mindre). Under första halvan av 1900—talet var yrkesutbildningarna korta, oftast inte längre än ett år, och de gavs också ofta på kvällstid eller som korrespondens— eller di- stansundervisning.7 I de årskullar som är födda på 1960—talet är däremot mer än ettårig yrkesutbildning mycket vanlig.8

När vi studerar det övre kurvparet ser vi att yrkesutbildning var långt ifrån ett normalalternativ för dem som bestämt sig för att studera vidare efter den obligatoriska skolgången. Undantaget är kvinnor födda i bör- jan av seklet - de hade inte tillträde till de allmänna läroverken och stu- diebegåvade flickor 'tvingades' säkert att gå till hushållsskolor m.fl. yr- kesskolor istället för att fortsätta med teoretiska studier. När sådana möj- ligheter öppnades i och med 1927 års skolreform ser vi också att ande- len med yrkesskola minskar påtagligt; detta förklaras naturligtvis av att en allt större andel av de kvinnor som fortsatte skolan efter folkskolan tog realen eller studenten.

5 Härnqvist och Svensson (1980, Tab. 23). 6 Jfr utredningens direktiv (Dir. 199138). 7 En genomgång av yrkesutbildningens omfattning och utveckling i Sverige ges i Kapitel 2; se också SCB (1984) samt Nilsson och Svärd (1991). 8 ] Figur 8:l har vi varit tvungna att räkna tvåårig ekonomisk och teknisk linje som yrkesutbildningar vilket något överskattar de senares popularitet.

SOU 1993: 85 Kapitel 8

Kapitel 8 Procent 100 90 80 70 60 ------ Av v—utb 50 kvinnor 40 ----- Av alla kvinnor 30 —— Av v-utb 20 män 10 _ Av alla 0 män 99-04 10- 14 20-24 30-34 40-44 50-54 60-64 Födelseår 1972-1990 Procent 100 90 80 70 60 ------ Av v-utb 50 kvinnor 40 ...... Av alla kvinnor 30 —— Av v-utb 20 män 10 _ Av alla män

72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 Inskrivningsår gymn

Figur &] Andel män respektive kvinnor som tagit en lägre yrkesutbildning, av alla, samt av dem som gått vidare efter den obligatoriska skolan i födelseko- horterna 1899-1969 (övre diagrammet), samt under perioden 1972-90 (undre diagrammet). Källa: ULF; Högskolematerialet.

Vi kan få en betydligt större precision i beskrivningen av den ökande efterfrågan på de gymnasiala yrkesutbildningarnas från 1972 till 1990 genom att analysera den offentliga utbildningsstatistiken. Det undre dia- grammet i Figur 821 visar sålunda, med start år 1972, hur stor andel som skrivits in på tvååriga praktiska gymnasielinjer efter det att dessa infördes. Liksom i det övre diagrammet beskrivs dels den totala över- gången för kvinnor och män, dels valet av tvåårig yrkeslinje relativt tre/ fyraårig teoretisk linje av dem som gått över till gymnasiet (”av v—utb* i fi- guren). Vi kan konstatera att avlänkningspolitiken i ett avseende varit verkningsfull — mellan 1972 och 1985 ökade andelen som valde yrkes- linjer från drygt 25 procent till cirka 45 procent bland män, respektive från 20 procent till cirka 30 procent bland kvinnor, samtidigt som efter- frågan ökade i förhållande till den på längre teoretiska linjer.9 Den rela— tiva populariteten hos yrkesutbildningen bland de kvinnor som fortsatte efter grundskolan ökade dock bara fram till ungefär år 1975, varefter re- lationerna varit konstanta.

Totalt sett stöder bilden av yrkesutbildningarnas expansion hypotesen att det skett en avlänkning från längre, teoretiska utbildningar, med bör- jan ungefär med årskullarna födda i början av 1950-talet. Expansionen stämmer tidsmässigt närmast exakt med nedgången i efterfrågan på hög- re utbildning, en nedgång som är väl känd sedan tidigare och som vi kunnat dokumentera också i Kapitel 5 i detta betänkande. Denna ned- gång kan som nämnts tänkas bero på akademikerarbetslöshet, fallande relativlöner m.m.10 Våra siffror talar dock för att de avlänkande effek- terna dels startade före införandet av tvååriga yrkeslinjer på gymnasiet år 197111 och dels verkade under en ganska kort tid efter denna gymnasie- reform; bara fem år för kvinnor och lite drygt tio år för män. Yrkeslin— jerna har dock numera befäst sin ställning som ett vanligt alternativ till längre teoretisk utbildning.

9 Vi kan notera att diagrammet över den gymnasiala utbildningen visar att cir- ka 10 procentenheter fler män än kvinnor går yrkeslinjer, medan motsvarande skillnad i det övre diagrammet (för åldersgrupperna född 1955-69) är betydligt mindre. De totala övergångsfrekvenserna är inte heller riktigt lika höga. Detta beror troligen på att definitionen av 'lägre yrkesutbildning' i ULF- undersökningarna inkluderar fler utbildningar än bara tvååriga yrkeslinjer på gymnasiet, t.ex. konstnärliga och hantverksutbildningar, privata kontors— och handelsutbildningar, längre AMS-utbildningar m.fl. Därutöver ingår inte vissa typiska kvinnoyrken, t.ex. utbildning till tandsköterska (där landstinget var hu- vudman) och frisör (vissa utbildningar privata, vissa offentliga). En gissning är också att det främst är inom (typiskt manliga) tekniskt/hantverksinriktade ut- bildningar som det offentliga utbildningssystemet kunnat konkurrera ut andra huvudmän eftersom det är inom detta område som utrustning, undervisnings- materiel m.m. är mest kostsam och 'stordrift' mer lönsam. 10 Inte bara den förbättrade yrkesutbildningen och de försämrade arbetsmark- nadsutsikterna torde ha medverkat till denna utveckling. Ungefär samtidigt utökades också möjligheterna till 'återkommande utbildning', främst genom komvux, och inträdeskraven till högre studier fortsatte att liberaliseras. Detta gjorde strategin att skjuta upp övergången till högre studier mer användbar. (Jfr Murray 1988.)

” Detta kan bero på att 'centrala verkstadsskolof m.fl. yrkesskolor expandera- de även före gymnasiereformen, samt på att vi inkluderar två fackskolelinjer teknisk och ekonomisk — i måttet på yrkesutbildning (dessa tillkom 1966 i an- slutning till 1964 års gymnasiereform).

Kapitel 8

Har då den delvis framgångsrika avlänkningspolitiken lett till den av- SOU 1993: 85 sedda minskningen i social snedrekrytering, eller har denna kanske Kapitel 8 istället ökat? I vilken utsträckning har de lägre yrkesutbildningarna lockat män respektive kvinnor från olika sociala klasser? För att ge ett överskådligt svar på dessa frågor har vi 1 Figur 8:2 på nästa uppslag sla- git ihop högre tjänstemän m.fl. med tjänstemän på mellannivå (vilka vi fortsättningsvis något slarvigt kallar 7medelklass*), samt okvalificerade och kvalificerade arbetare ('arbetarklass'), och därefter studerat föränd- ringen av yrkesutbildningarnas popularitet uppdelat efter socialt ur- sprung.12 Vi begränsar jämförelserna till dessa två breda sociala klasser, vilket i stort sett ger en rättvisande bild av den sociala snedrekrytering- en.13

I Figur 8:2 visar vi andelen män respektive kvinnor som gått över till lägre yrkesutbildning i de båda klasserna. En redovisning av enbart des— sa andelar ger dock en ofullständig bild av huruvida dessa kan ha rekry— terats från den grupp som annars skulle lämnat skolan, eller om de kan— ske 'avlänkats' från de längre teoretiska gymnasielinjerna. Vi kan aldrig vara säkra på vilket, men för att åtminstone grovt kunna svara på denna fråga visar vi även förändringen i andelen som nått högre sekundär ut- bildning (eller högre nivå).

Till högre sekundär utbildning räknas (som i Kapitel 5) studentexa— men, även vid specialgymnasier, och dess motsvarighet i den reformera- de gymnasieskolan, nämligen de tre- och fyraåriga linjerna. Dit hör också utbildning som räknas som eftergymnasial, även om inga formella krav på studentexamen fanns för antagningen, t.ex. klasslärarutbildning. (Alla som tagit universitets—/högskoleexamen har naturligtvis räknats till kategorin med högre sekundär utbildning.)

Generellt sett ökar andelen som genomgått lägre yrkesutbildning re- spektive högre sekundär utbildning. Om vi koncentrerar oss på kurvor- na som visar andelen med lägre yrkesutbildning (tunna linjer) blir vår första slutsats att den ökande populariteten hos dessa linjer slår igenom både bland arbetar- och tjänstemannabarn. I så måtto kan man säga att utvecklingen varit i linje med den 'avlänkningspolitik' som förts. När accelerationen börjar för dem födda i slutet av 1940- och i början av 1950-talet är det dock arbetarbarnen som visar den brantaste uppgången (något som är mer accentuerat bland män än bland kvinnor). Detta ta- lar mot förhoppningen att expansionen av yrkesutbildningarna skulle leda till minskad social snedrekrytering.

” För att använda de klassbeteckningar som introducerades i Kapitel 1 ovan, slår vi ihop klass I och II, samt klass VI och Vll. 13 Övriga klasser lägre tjänstemän, egna företagare och jorbrukare tenderar att ligga mitt emellan 'medelklassen' (dvs. klass I och 11 enligt vårt klasschema) och *arbetarklassen* (klass VI-Vll). Undantaget är jordbrukarbarnen som över detta århundrade 'vandrar' från ett utbildningsmönster som är likt arbetarbarn— ens till ett som starkt påminner om barn till andra företagare (jfr Kap. 5).

Att kurvorna i Figur 8:2 över lag pekar uppåt beror främst på att en SOU 1993: 85 kategori av ungdomar som inte visas i diagrammet, de som slutar skolan Kapitel 8 direkt efter obligatorisk utbildning, har minskat kraftigt under 1900-ta- let, vilket vi också tidigare sett i Figur 511. Den utvecklingen är i stort sett linjär, dvs. ökningen av kortare yrkesutbildning och teoretisk ut- bildning på sekundär nivå summerar till en mycket jämn kurva. Långt ifrån alla som gick över till lägre sekundär utbildning (realskola m.m.) nådde den högre sekundära nivån (studentexamen/längre teoretiskt gymnasium) vilken visas i diagrammen. Ändå är det inte orimligt att se variationerna i ökningstakt mellan de båda kurvorna 1 Figur 8:2 som förändringar av den relativa attraktionskraften av dessa alternativa ut- bildningsvägar. Den största ökningen av andelen som fortsätter efter den obligatoriska skolan har skett inom den grupp som tidigare var mest ef- tersatt i detta avseende, döttrarna i arbetarklassen.

Beror då ökningen av andelen som väljer praktiskt inriktade gymna- siestudier på att dessa linjer lockar dem som annars skulle lämnat sko— lan, eller har de snarare dragit till sig elever som annars skulle valt läng- re teoretiska utbildningar? Det går naturligtvis aldrig att svara på en så- dan fråga, men Figur 8:2 tyder på att båda tolkningarna har fog för sig. Mellan årskullarna födda 1950—54 och 1955—59 är det en systematisk nedgång i andelen som tar studenten eller när eftergymnasial utbildning och en motsvarande uppgång för lägre yrkesutbildning. Här verkar det som att olika faktorer i början av 1970—talet — diskuterade ovan lett till att många avstod från att välja en oviss längre teoretisk gymnasielinje till förmån för en kortare yrkesutbildning. För män från arbetarhem tycks denna utveckling ha fortsatt under en längre tid, medan vi finner en återhämtning bland övriga grupper.

Samtidigt som vi således alldeles klart finner tecken på en avlänkning till kortare yrkesutbildningar för årskullar födda på 1950—talet, och möjligen en svag sådan för dem födda på 1960—talet, kan yrkeslinjerna även ha lyckats locka till sig elever som ”annars, skulle slutat skolan ef- ter årskurs 9, eftersom andelen som fortsätter till någon form av gymna— siestudier ökat i alla grupper. Detta synes främst gälla kvinnor med är- betarbakgrund.

En intressant detalj i Figur 8:2 är att bland dem födda på 1960-talet verkar det främst vara arbetarsöner som avlänkas från teoretiska studier till praktiska. Deras benägenhet att välja teoretiska gymnasielinjer tycks minska stadigt, medan kortare yrkesutbildning blir populärare. Utveck— lingen för pojkar från medelklasshem tycks däremot vända på 1980—ta- let (dvs. för dem födda i mitten av 1960-talet). Kanske är det så att av- länkningen via yrkeslinjerna på gymnasiet lett till ökad social snedrek- rytering bland pojkar men en minskad bland flickor? Vi bör vara för- siktiga med att dra en sådan slutsats utifrån resultaten 1 Figur 8:2, efter— som värdena mot slutet av kurvorna är något osäkra p.g.a. att de baseras på ett mindre urval personer.

Kapitel 8 Procent 100 90 80 70 60 — Stud 50 I+ll 40 _ Yrk 30 |+1| ...... Stud 20 v1+v11 10 ------ Yrk 0 VI+VII 99—04 10— l 4 20—24 30—34 40-44 50-54 60-64 Födelseår Kvinnor Procent 100 90 80 70 60 '— Stud 50 I+II 40 — Yrk 30 I+ll ...... Stud 20 VI+VII 10 ",,: __________________ Yrk 0 ...... ---..-=:;::;=----'"5553:"' VI+VH 99-04 10- 14 20-24 30—34 40-44 50-54 60-64 Födelseår

Figur 8:2 Andel män respektive kvinnor, födda 1899-1969, som tagit en lägre yrkesutbildning (yrk) samt som gått högre sekundär utbildning (stud), efter so- cialt ursprung. Klass I-II (tjänstemän på högre och mellannivå) jämförda med klass VI-VII (arbetare). Procent. Källa: ULF.

För att med precision kunna svara på frågan om avlänkningen i den SOU 1993: 85 reformerade gymnasieskolan lett till ökad snedrekrytering bland pojkar, Kapitel 8 vänder vi oss till detaljerade data över gymnasievalen från och med 1972 till år 1990. Figur 8:3 visar inskrivningen till olika gymnasielinjer under de senaste 20 åren för samma grupper som tidigare.

Alla kurvor i Figur 8:3 lutar uppåt, om än svagt i vissa fall. De tvååri- ga yrkeslinjerna - som är mycket populära bland arbetarsöner — blir ett vanligare gymnasieval för samtliga grupper fram till ungefär i början av 1980—talet, även om ökningen är obetydlig för döttrar från medelklassen efter 1975. Därefter ligger dessa linjer kvar på samma nivå som tidigare eller, åtminstone för pojkar från arbetarhem, minskar något i populari— tet. Mest anmärkningsvärt 1 Figur 8:3 är ändå att avlänkningen under senare år tycks ha vänt för alla grupper och att allt större andel väljer de längre teoretiska gymnasielinjerna.14 Bland kvinnor från både medel— och arbetarklassen är denna ökning, som inleds vid mitten av 1970— talet, rätt kraftig. Det är värt att notera att det inte är de praktiska linjer- na som förlorat sin avlänkande kapacitet, utan de tvååriga teoretiska.15

Även i Figur 8:3 framgår indirekt att andelen som inte skrivs in vid gymnasiet minskar över tid. Minskningen upphör dock i början av 1980-talet för kvinnor och i mitten av 1980—talet för män (för vilka ut- vecklingen också vänder mot en svag ökning under senare halvan av detta decennium).

Expansionen och statushöjningen av praktiska gymnasieutbildningar har vad vi kunnat se från diagrammen knappast lett till minskad social snedrekrytering, men inte heller till en ökad yrkesutbildningarna har utan tvivel ökat i popularitet, särskilt bland pojkar, men utvecklingen tycks ha varit någorlunda likartad i arbetarklassen och medelklassen. Vi bör dock inte förlita oss på synintryck av procentskillnader i diagram- men ovan när vi skall avgöra om avlänkningspolitiken lett till ökad el— ler minskad social snedrekrytering. För att analysera denna fråga skall vi istället beräkna förändringen av de relativa chanserna för barn från olika samhällsklasser att skrivas in på olika gymnasielinjer.16 Som i tidi— gare kapitel grundar sig analysen fortsättningsvis på logitmodeller, vilka beräknats med utgångspunkt i övergångsfrekvenserna som visades tidiga- re (Figur 8:2 och 8:3). På (den lodräta) y—axeln i Figur 814 och 8:5 visas graden av social selektion — högre värde representerar större sociala skillnader mellan arbetarklassen och medelklassen.

" Se också Utbildningsstatistisk Årsbok 1992, Diagram 5.1c, sid. 96 (dock ej uppdelat efter social bakgrund). 15 En av anledningarna till detta är säkerligen att tvåårig social linje sedan 1988 inte längre ger behörighet för grundskolelärarutbildning. Den andel av eleverna som valt de tvååriga teoretiska linjerna redovisas inte i Figur 8:3. Det kan ob- serveras att inom kategorin yrkeslinjer sker från år 1989 en relativ ökning av treåriga linjer på bekostnad av de tvååriga (Utbildningsstatistisk Arsbok 1992, Diagram 5.1c, sid. 96). 16 Vi skulle också kunna analysera gymnasie-examina, men precisionen i pe- riodeffekten skulle då gå förlorad och när det gäller att finna effekter av expan- sionen av yrkeslinjerna som ju skedde vid en bestämd tidpunkt - är inskriv- ningstalen att föredra. (Möjligen skulle ansökningarna vara ännu bättre, men de kan påverkas av olika taktiska dispositioner vid gymnasievalet som kan variera mellan gymnasieområden och över tid.)

Kapitel 8 Procent l00 90 80 70 60 _ 3-4år gy 50 nu 40 —— 2-år yrk 30 I+Il """" 3-4år gy 20 v1+v11 10 ------ 2-år yrk 0 VI+VII 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 Inskrivningsår gymn Kvinnor Procent 100 90 80 70 60 — 3—4år gy 50 I+II 40 __ """"""""""""""" """"""""" —— 2-år yrk 30 ------ ' ........................ I+ll --------------------- 3—4år gy 20 v1+v11 10 ------ 2-år yrk O VI+VII 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 Inskrivningsår gymn Figur 8:3 Andel män respektive kvinnor som år 1972—90 skrivits in på yrkeslin- jer på gymnasiet, samt som skrivits in på längre teoretiska linjer, efter socialt ursprung. Klass I-II (tjänstemän på högre och mellannivå) jämförda med klass VI-VII (arbetare). Procent. Källa: Högskolematerialet. 257

Resultaten av analyserna gör det rimligt att presentera diagrammen SOU 1993: 85 för män och kvinnor separat. Det översta diagrammet i Figur 8:4 visar Kapitel 8 utvecklingen för män från början av seklet till 1980-talet, det undre ger en detaljbild av utvecklingen mellan 1972—90 för män. Vi analyserar tre olika aspekter av sociala skillnader i gymnasieval. De feta, streckade kurvorna (stud/lägre,) visar den sociala selektionen i benägenheten att genomgå högre sekundär utbildning, dvs. ta studenten eller gå tre/fyra- årigt gymnasium (eller, i det övre diagrammet, genomgå någon postgym- nasial utbildning). Den heldragna kurvan visar samma sak för övergång till någon utbildning utöver den obligatoriska (”v—utb/obl'). Helt i linje med resultaten som vi visat i Kapitel 5, finner vi i det övre diagrammet en utjämning mellan arbetarklass och medelklass vid dessa förgreningar i utbildningssystemet en utjämning som är kraftigare för övergången från obligatorisk utbildning än för högre sekundär nivå.

Att gapet i det övre diagrammet mellan kurvan för den sociala selek— tionen till studentexamen och kurvan för selektionen efter grundskolan, ökar för årskullarna födda på 1950— och 1960—talen, kunde enligt våra resonemang ovan vara ett uttryck för en avlänkningseffekt — utjämning- en vid den lägsta utbildningsnivån har delvis 'kompenserats' genom att arbetarbarn valt kortare yrkesutbildningar. Vi kan nu göra en komplet- terande analys som tar upp den frågan. Den tredje (prickade) kurvan i diagrammet visar de sociala skillnaderna i benägenheten att genomgå högre sekundär utbildning snarare än att välja kortare yrkesutbildning, bland dem som gått vidare från obligatorisk utbildning ('stud/yrk'). Vi kan se det som en analys av den sociala bakgrundens effekt på valet mellan en praktisk och en längre teoretisk utbildning med en fortsatt möjlighet till universitetsutbildning, för dem som fortsätter i skolan.17

Valet mellan yrkesutbildning och längre teoretisk utbildning för män som fortsatt i skolan, är för årskullarna födda på l950— och 1960—talen faktiskt mer betingat av social bakgrund än motsvarande val för dem födda på 1940—talet. Därmed föreligger för män en situation som över- ensstämmer med hypotesen att avlänkningen tvärtemot de politiska in- tentionerna lett till en ökning av den sociala snedrekryteringen: en trend mot ökad jämlikhet till högre sekundär utbildning bryts samtidigt som yrkeslinjerna attraherar en allt större relativ andel arbetarsöner. Det är frestande att utifrån vår analys spekulera att i det hypotetiska fall då yr- kesutbildningen inte varit så attraktiv, skulle arbetarsönerna istället valt teoretiska linjer vilket skulle lett till en fortsatt minskad snedrekrytering till högre studier. Det finns dock två invändningar mot detta. För det första skulle man med samma spekulativa tolkning av kurvorna kunna hävda att utvecklingen av den sociala selektionen vid övergången till nå— gon vidare utbildning talar mot att avlänkningen skulle ha ökat.

17 Det är naturligtvis delvis en tankekonstruktion eftersom beslutet att fortsätta skolan efter den obligatoriska skolgången och beslutet att välja teoretisk eller praktisk inriktning inte är oberoende av varandra. Vi har ju ovan föreslagit att en del av den sociala utjämningen i övergång till någon utbildning efter den obligatoriska kan bero på att arbetarbarn som annars skulle slutat skolan finner yrkeslinjerna så attraktiva att de ändå fortsätter. Men om vi ser relationen mel- lan yrkeslinjer och teoretiska linjer i perspektiv av analysen av övergång efter obligatorisk skola, tror vi att tankekonstruktionen är till hjälp.

0. Relativ effekt 1900—talet

00- 19 20—29 30-39 40—49 50—59 60-69 Födelseår

0 Relativ effekt 1972—1990

72—74 75-77 78-80 81-83 84-86 87-90

Inskrivningsår gymn

Figur 8:4 Social selektion (i) vid övergång från obligatorisk utbildning till nå- gon högre (v-utb/obl); (ii) vid valet mellan yrkesutbildning eller högre sekun- där utbildning bland dem som gått vidare efter obligatorisk skola (stud/yrk); samt (iii) för chansen att nå högre sekundär utbildning (stud/lägre). Män, löd- da 1899-1969 (övre diagrammet), samt inskrivningar 1972-90 (undre diagram- met). Klass l-II (tjänstemän på högre och mellannivå) jämförda med klass VI- VII (arbetare). Logaritmerade oddskvoter. Källa: ULF; Högskolematerialet.

SOU 1993: 85 Kapitel 8

............ Stud/Y rk

...... Stud/Lägre _ V—utb/Obl

............ Stud/Y rk ------ Stud/Lägre — V-utb/Obl

Eftersom selektionen efter grundskolan minskar påtagligt för pojkar SOU 1993: 85 födda på 1950- och 1960—talen, är det troligt att den största andelen av Kapitel 8 sönerna från arbetarhem, som attraherats av den kortare yrkesutbild- ningen, inte skulle ha fått någon utbildning utöver grundskolan om inte de praktiska gymnasiekurserna lockat dem att fortsätta. För det andra verkar det inte särskilt troligt att införandet och kvalitetshöjningen av de praktiska linjerna i och med gymnasiereformen år 1971 ligger bakom hela förändringen. En stor del av denna inträffar mellan årskullar födda på 1940-talet och dem födda på 1950-talet och det är bara en mindre del av de senare som kunnat välja att studera vid gymnasier som var ut- formade i enlighet med denna reform.

Ett mer precist test av gymnasiereformens betydelse för avlänkningen kan göras genom att analysera snedrekryteringen på gymnasiet mellan 1972-90 på motsvarande sätt. Har den ökade populariteten hos yrkesut- bildningarna efter år 1971 lett till ökad eller minskad social snedrekry— tering? Resultaten framgår av det undre diagrammet i Figur 8:4.

Förändringarna under l970— och 1980—talen är generellt sett mycket små, speciellt när vi relaterar dem till de stora förändringar som ägt rum i det längre tidsperspektivet. Den skillnad som fanns i början av 1970—talet mellan söner från medelklassen och arbetarklassen kvarstår. Det betyder att vi kan avskriva de värsta farhågorna om en ökad social snedrekrytering bland män.18 Någon socialt selektiv avlänkning för poj- kar har knappast ägt rum till följd av den ökade populariteten av yrkes- linjerna i gymnasieorganisationen under 1970—talet.

I Figur 815 presenteras motsvarande analyser för kvinnor. I det längre tidsperspektivet (övre diagrammet) finner vi delvis en annan utveckling än för män. Den sociala selektionen har minskat över hela perioden bå- de för övergång till någon utbildning över den obligatoriska och för högre sekundär utbildning; samtidigt har valet av yrkesutbildning kon— tra teoretisk utbildning bland dem som fortsatt blivit mer avhängigt av social bakgrund (med undantag av periodens början). Även om en allt större andel av arbetardöttrarna som fortsatt efter folk—/grundskola valt praktiska utbildningar har den sociala utjämningen till högre sekundär utbildning fortsatt. Om vi vill fortsätta att spekulera i kontrafaktiska si- tuationer skulle vi kunna anta att denna sociala utjämning varit ännu starkare om yrkesutbildningen inte gjorts så attraktiv. Med tanke på re— sultaten för kvinnor är vi dock mer böjda att dra slutsatsen att avlänk- ningen snarare är ”socialt neutral” - den kan äga rum samtidigt som den sociala snedrekryteringen till högre utbildning ökar eller minskar. Det finns ingen 'given* eller *generelP kausal relation mellan avlänkning och snedrekrytering.

18 Det kan tyckas överraskande att vi inte finner de förändringar som för poj- kar i årskullarna födda på 1950— och 1960-talen, som återfinns i det övre dia- grammet. Delvis kan detta förklaras med att vi ovan studerade avslutade utbild- ningar medan vi nu analyserar inskrivningar på gymnasiet, delvis studerar vi olika födelsekohorter (även om många överlappar). Men vi måste också komma ihåg att definitionerna av de olika utbildningsnivåerna skiljer sig åt: framför allt analyserar vi i det undre diagrammet 1 Figur 8:4 enbart gymnasieutbild- ningar. (Skattningarna av gymnasieövergången i födelsekohorten 1960-69 är i övre diagrammet också osäkrare än för övriga födelsekohorter.)

0 Relativ effekt 1900-talet

00- 19 20—29 30-39 40—49 50-59 60-69 Födelseår

Relativ effekt 1972—1990

72—74 75-77 78—80 81-83 84-86 87-90

Inskrivningsår gymn

Figur 8:S Social selektion (i) vid övergång från obligatorisk utbildning till nå- gon högre (v-utb/obl); (ii) vid valet mellan yrkesutbildning eller högre sekun- där utbildning bland dem som gått vidare efter obligatorisk skola (stud/yrk); samt (iii) för chansen att nå högre sekundär utbildning (stud/lägre). Kvinnor, födda 1899-1969 (övre diagrammet), samt inskrivningar 1972-90 (undre dia- grammet). Klass I-II (tjänstemän på högre och mellannivå) jämförda med klass Vl-VII (arbetare). Logaritmerade oddskvoter. Källa: ULF; Högskolematerialet.

Kapitel8 ------------ Stud/Y rk ...... Stud/Lägre _ V-utb/Obl ............ Stud/Yrk Stud/Lägre _ V-utb/Obl

Återigen kan vi analysera de senaste tjugo årens utveckling med större SOU 1993: 85 precision denna analys återfinns i det undre diagrammet i Figur 8:5. Kapitel 8 Också för kvinnor är förändringen ganska liten mellan 1972 och 1990. När det gäller övergång från grundskolan (lv-utb/obl”; heldragen linje) är det över huvud taget ingen förändring. Jämfört med män är utveck- lingen dock något annorlunda för kvinnor eftersom vi finner en svag ut— jämning mellan de sociala klasserna i övergången till längre teoretiskt gymnasium (stud/lägre,; streckad kurva). Denna utjämning kan ses mot bakgrund av att arbetardöttrar under 1980-talet allt oftare valt de längre teoretiska utbildningsvägarna snarare än de korta yrkeslinjerna i jämfö- relse med medelklassdöttrarna (”stud/yrk; prickad kurva). Vi skall inte göra utjämningen mer dramatisk än vad den är, men som tendens är re— sultatet ändå mycket intressant. Dels går den emot den ofta ganska grundlösa spekulation som gått ut på att den sociala snedrekryteringen ökade under 1980—talet, dels talar den för att snedrekryteringen till uni- versitetsstudier kan komma att minska bland kvinnor under 1990—talet.

Vi kan lägga resultatet ovan till den bild av förändringen i den sociala snedrekryteringen till universitet som vi presenterade i Kapitel 5. Där visade vi att relationerna mellan samhällsklasserna var stabila med un- dantag för att kvinnor från arbetarklassen ökade sin relativa inskrivning till prestigeutbildningarna; detta möjliggjordes troligen genom utjäm- ningen till längre teoretiska gymnasielinjer. Det tycks då som att det un- der 1980-talet har skett en (svag men märkbar) social utjämning bland kvinnor men inte bland män. Å andra sidan finner vi inga belägg för att snedrekryteringen skulle ha ökat bland män. Situationen i början av 1990—talet är ändå sådan, att den enskilda kategori som är mest utbild- ningsmässigt ”förfördelad' på gymnasienivå är pojkar från arbetarhem, medan deras systrar fortfarande är mindre gynnade på universitetsnivån.

Sammanfattningsvis finner vi det troligt att den ökade attraktiviteten hos de kortare yrkesutbildningarna har haft en avsedd, avlänkande ef- fekt, så att många som studerat vidare efter den obligatoriska skolan valt en praktisk inriktning snarare än en längre teoretisk. Denna utveckling är speciellt tydlig för dem som är födda på 1950—talet jämfört med deras äldre syskon. Den ökande populariteten hos lägre yrkesutbildningar har sammanfallit med en totalt sett ökad benägenhet till utbildning efter folk—/grundskola troligen skulle många av dem som lockats till de praktiska linjerna ha lämnat skolan om inte dessa representerat en na- turlig fortsatt utbildningsväg efter den obligatoriska skolgångens slut.

Har då expansionen av den lägre yrkesutbildningen lett till minskad, eller kanske till ökad, social snedrekrytering? Intressant nog visar det sig att dessa utbildningar lyckats attrahera barn från såväl arbetarhem som medelklasshem, även om det fortfarande är relativt få barn från medel- klassen som väljer en sådan inriktning. Populärast är yrkeslinjerna bland arbetarsöner och det är också där vi finner de enda tecknen på att avlänkningen möjligen lett till ökad social snedrekrytering - vilken emellertid kompenseras genom att de sociala skillnaderna i att lämna skolan efter de obligatoriska åren samtidigt minskat. Detta sker dock huvudsakligen före 1971 års gymnasiereform och kanske för utbildning-

ar utanför gymnasieskolan. För flickor, där avlänkningseffekten efter SOU 1993: 85 gymnasiereformen var kortvarig, minskar snarare den sociala snedrekry- Kapitel 8 teringen till längre teoretiska gymnasielinjer, beroende på att den relati- va attraktiviteten hos dessa linjer ökar mest bland döttrar till arbetare.

8.1.3 Skolans inre miljö

Vi har i det förra kapitlet studerat uppväxtvillkorens betydelse för den sociala snedrekryteringen, och vi har ovan behandlat organisationen av utbildningssystemet i samma syfte. Vi har alltså fokuserat på vad eleven har med sig hemifrån när han/hon kommer till skolan samt vilken orga- nisatorisk struktur samma elev möter där. Många skulle säkert säga att vi hittills undvikit det viktigaste, nämligen tiden i skolan och undervis— ningens utformning.

Skolan viktigaste uppgift är självklart att lära ut kunskaper och färdig— heter till eleverna. Det är dock inte alldeles säkert att det är i denna process vi skall söka uppkomsten av den sociala snedrekryteringen. Vi kan redan från början slå fast att vi aldrig kommer att få veta om de so- ciala skillnaderna i livschanser hade varit större eller mindre 'hvis sko- len ikke fantes'; men nu när den finns där, vilken betydelse har det sätt på vilken skolan och undervisningen är inrättad?

Till skillnad från de analyser vi genomfört ovan, kräver studiet av det som pågår i skolorna en annan uppläggning. Den kanske lämpligaste metoden är deltagande observation. För att nå generaliserbara resultat skulle dessutom ett antal liknande studier behöva göras i olika skolor. Vi har inte inom utredningens ram haft tidsmässiga möjligheter att ge- nomföra sådana studier, men Sverker Lindblad har för utredningens räkning sammanställt tidigare forskning på området.19 Våra diskussio— ner i det följande bygger huvudsakligen på denna uppsats (även om slut- satserna naturligtvis är våra egna). Vi behandlar först problemet med lanti—skolkulturer', sedan differentiering inom den sammanhållna klas- sens ram, och sist frågan om lärarnas bakgrund.

Om vi utgår från antagandet att barn från tjänstemannahem i allmän- het kommer bättre rustade till skolan — ett antagande som har starkt stöd i de resultat som visats ovan - kan vi tro att en ur inlärningssyn- punkt väl fungerande skola gynnar arbetarbarn mer. Tidigare forskning, framför allt från England, visar att organisatorisk differentiering har på- tagligt negativa konsekvenser för skolans möjligheter att förmedla kun- skap till alla elever. Detta beror främst på att 'anti-skolkulturer' lätt uppstår i de 'negativt' selekterade grupperna — ett resultat som tycks styrkt av tidigare svenska erfarenheter av folkskolans sjunde och åttonde klass. Vissa resultat tyder på att arbetarbarn, även studiebegåvade såda- na, är de som löper störst risk att hamna i sådana grupper.

Även i en organisatoriskt sammanhållen skola, med stor spridning i begåvning, sker dock undervisningen på olika villkor för barn från oli- ka hemförhållanden. Detta tycks bero på interaktionen mellan barnens

19 Se Lindblad (1993) i Erikson och Jonsson (1993a). 263

erfarenheter och språkliga koder å ena sidan, och skolans och 'undervis- SOU 1993: 85 ningens” regler, samt lärarnas värderingar å den andra. Forskning om Kapitel 8 undervisningförlopp tyder på att elever från olika social bakgrund in- strueras lika och att deras prestationer värderas lika.20 Det finns så att säga ingen påvisbar 'diskriminering' av t.ex. arbetarbarn.21 Men just det faktum att undervisningen är enhetligt genomförd, medför att elever med olika förmåga att bemästra skolans spelregler och med olika förut- sättningar att delta i den språkliga interaktionen, presterar mer eller mindre bra i skolan. I denna tolkning låter skolan alltså hembakgrun- den slå igenom, spelet sker på 'medelklassens' villkor.

Vad är det då som gör att arbetarbarn tenderar att i högre utsträck- ning än medelklassbarn vara 'de runda pinnarna i skolans fyrkantiga hål'? Socio-lirlgvistisk forskning pekar på olikheter i språkliga koder, även om det inte verkar finnas något starkt empiriskt stöd för denna teori.22 Mer etnografiskt eller antropologiskt inriktade studier har där- utöver hävdat att medelklassbarn över lag är bättre 'anpassade' till sko- lan genom att vara intresserade, ambitiösa och karriärinriktade, medan arbetarbarn är mindre benägna att arbeta hårt och att underordna sig skolans auktoritet. Vidare antas det att barn från medelklasshem bättre känner till de sätt att uppträda och att förhålla sig till den 'dominerande kulturen” som är gångbara i skolan; de har större 'kulturellt kapital'.

Bilden av medelklassbarnet som en ambitiös konformist och arbetar- barnet som en ointresserad rebell torde vara karikerad. Det är dock tro- ligt att en sådan tendens kan förklaras inte enbart utifrån värderingar hemifrån (vi har ju tidigare refererat undersökningar som hävdar att ar- betarklassen värderar lydnad högre); den kan också uppstå som ett re- sultat av elevernas förmåga att handla strategiskt i skolan. Medelklass— barn tycks t.ex. vara bättre på att genomskåda vilka beteenden som är önskvärda i skolan, medan elever på större 'kulturellt avstånd' från sko- lans verksamhet har svårare att förstå eller acceptera de krav som ställs på dem - därigenom kan de komma att framstå som okunniga eller ibe— svärliga'. Kanske ligger det något i Huséns trettio år gamla karakteristik av skolan som ett ”... medelklassamhälle där det gäller att vara välsnu- ten, inte säga fula ord, förstå fina ord och visa ett docilt och behärskat sinnelag.”23

20 Möjligen finns en *Pygmalion-effekt' när det gäller bemötandet, så att lärarna har förutfattade meningar om elevernas inlärningsförmåga och därmed kanske ställer lägre krav på barn från lägre socialgrupper, men detta resultat är om- Strltt.

21 Vi har tidigare i avsnitt 3.2.10 refererat Svenssons (1971) resultat att de sociala skillnaderna i betyg i svenska är större än motsvarande skillnader i stan- dardprovsresultat. I avsnitt 7.2.2 ovan, kunde vi också se att det finns en (svag) av intelligenstest oförmedlad effekt av social bakgrund på betyg. Dessa resultat kunde tyda på en (medveten eller omedveten) *diskriminering', men det finns inga belägg för detta. Betygsskillnaderna kan, som vi nämnde i avsnitt 3.2.10, mycket väl vara motiverade, om t.ex. 'medelklassbarnen' är flitigare och gör läxorna mer disciplinerat, eller om de är bättre på muntlig framställning eller på andra områden som inte ingår i intelligenstesten. " Det främsta namnet inom socio-lingvistiken är Bernstein (t.ex. 1977); för en introduktion på svenska, se Bernstein och Lundgren (1983).

23 Husén (1963, sid. 60). 264

Vi har redan antytt att skolans kultur i grova drag är *medelklassens'. SOU 1993: 85 Lärarna de som ändå i den dagliga undervisningen interagerar med Kapitel 8 eleverna - tillhör själva som social grupp en slags medelklass. En intres- sant fråga är i hur hög utsträckning de delar arbetarbarnens erfarenhe- ter genom sin egen uppväxt. Hur är sammansättningen av lärarkåren med avseende på social bakgrund? I Tabell 8:2 visas hur stor andel av olika kategorier lärare samt skolledare som kommer från skilda sociala klasser. Vi studerar dem som är födda mellan 1943 och 1966 och som var yrkesverksamma som lärare år 1990.

Den sociala sammansättningen skiljer sig mellan olika lärarkategorier på ett sätt som vi förväntar oss utifrån våra tidigare analyser. På univer- siteten är sålunda en kraftig majoritet av lärarama från tjänstemanna- hem — två av tre har sådan bakgrund. Det sociala ursprunget bland lära- re i yrkesämnen fördelar sig däremot ungefär på samma sätt som i be- folkningen som helhet, och detsamma gäller förskollärare. Klasslärarna, som är den största enskilda lärarkategorin, har en någorlunda jämn so- cial fördelning — ungefär 40 procent kommer från arbetar- eller jord- brukarhem. Kategorin 'skolledare' (rektorer, studierektorer, m.fl.) har en liknande social sammansättning.

När det gäller förskolan, grundskolan och gymnasieskolan är lärarna oftare än förväntat från tjänstemannahem, och mindre ofta från arbetar- hem. Det är alltså en socialt skev rekrytering till läraryrket, men den är inte uppseendeväckande sned, och den resulterar definitivt inte i att lä- rarkåren i dessa skolor i sin helhet har en smal erfarenhet genom sin egen uppväxtmiljö. Detta kan på fastare grund hävdas när det gäller uni- versitet och högskolor.

Tabell 8:2 Sammansättningen av olika kategorier lärare samt skolledare, födda 1943-66, vad gäller socialt ursprung. Motsvarande social sammansättning bland perso- ner födda samma år (kolumnen längst till vänster), samt för dem födda år 1974 (längst till höger). Procent.

Källa: Högskolematerialet.

Yrkeskategori ( YK80)

Social Alla Skol- Univ. Lär. Klass- Lär. Lär. Försk. Elev. bakgr. 43-66 ledare lekt. teor. lärare övn. yrk. lärare f. -74

l 7 12 27 16 13 11 6 8 11 I] 19 26 30 26 26 28 19 24 22 lll 10 13 10 11 12 11 9 11 12 IVab 9 9 7 9 9 10 11 9 8 IVcd 8 7 5 7 9 7 9 7 3 VI 24 16 12 16 16 18 23 22 24 VII 24 17 9 14 15 15 23 18 20

Totalt 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Not: 1 Högre tjänstemän m.fl. chd Jordbrukare II Tjänstemän på mellannivå Vl Kvalificerade arbetare lll Lägre tjänstemän VII Okvalificerade arbetare IVab Företagare

För att kunna få en bild av hur lärarkårens sociala bakgrund föränd- SOU 1993: 85 ras över tid har vi gjort en liknande analys som den ovan, men där vi Kapitel 8 delat upp lärarna efter vilket decennium de föddes. Denna analys (som inte visas här) tyder på att lärare som undervisar på universitet och längre teoretiska gymnasielinjer alltmer rekryteras från tjänstemanna- hem och i allt mindre utsträckning från arbetarhem detta gäller också lärare i övningsämnen och (i mindre grad) yrkesämnen. En del av den- na förändring är väntad utifrån förändringen i den sociala strukturen, det är fler i yngre kohorter som kommer från tjänstemannahem. Ök- ningen av rekryteringen från 'medelklassen' överstiger dock klart den förväntade i de nämnda lärarkategorierna.24

Resultaten talar för att elever som följer de universitetsförberedande gymnasieprogrammen och som går över till högskolan framgent kom- mer att möta en lärarkår med mindre allsidig sammansättning med av- seende på social bakgrund. Till en liten del 'kompenseras' detta genom att eleverna också tenderar att bli mer medelklassrekryterade genom förändringen i den sociala strukturen (detta antyds i Tabell 8:2 när ko- lumnen längst till vänster jämförs med den längst till höger som repre— senterar den sociala sammansättningen bland alla födda år 1974).

Sammanfattningsvis kan man av resultaten i Tabell 8:2 dra slutsatsen att rekryteringen till läraryrket är rätt bred och att därför elever under sin utbildningsgång oftast kommer att möta någon eller några lärare som har samma sociala bakgrund som de själva. Undantaget är universi- teten, där dominansen av lärare från klass I och II är markant, vilket, som vi såg i Kapitel 6, även gäller eleverna. Utvecklingen går också mot att lärarkåren i gymnasieskolan och vid universitet och högskolor blir mer medelklassrekryterad.

*** *** ***

Vi har i detta avsnitt behandlat frågor om hur skolans inre arbete kan påverka den sociala snedrekryteringen. Det förefaller troligt att skolan är inrättad på ett sätt som bättre *passar' barn från medelklasshem. Vi har dock inte kunnat dra några slutsatser om vilken typ av pedagogik eller skolorganisation som skulle gagna barn från arbetarhem.25 Detta är en omtvistad fråga, som vi inte anser oss skickade att avgöra. Debatten förefaller oss emellertid vara rätt löst kopplad till existerande forsk— ningsresultat. Detta är inte förvånansvärt eftersom området är svårt att forska inom helst skulle det krävas kontrollerade experiment. Slutsat— sen blir dock att det i dag inte går att uttala sig om huruvida olika sätt att utforma skolans inre arbete leder till större eller mindre social sned-

rekrytering.

24 När det gäller de lärare som tillhör vår yngsta ålderskategori födda 1960-66 - kan resultatet delvis bero på att barn från klass I i högre utsträckning tar sin lärarutbildning direkt efter gymnasiet (jfr Kap. 5). Om vi bara jämför dern föd- da under 1940—talet med dem födda under 1950—talet får vi emellertid samma resultat som när vi inkluderar senare årskullar.

25 Vi förutsätter naturligtvis att kravnivån är konstant, dvs. det är inte rimligt att eftersträva en organisation av skolans inre arbete som bättre gagnar arbetar- barn, men där eleverna överlag lär sig mindre.

8.1.4 Skoleffekter SOU 1993: 85 Kapitel 8 För närvarande kan vi alltså inte säga hur förändringar i skolans inre arbete skulle kunna leda till en social utjämning. Detta innebär dock inte att skolornas sätt att bedriva sin verksamhet saknar betydelse för hur bra det går för elever från olika hembakgrund. Ett viktigt steg mot en förståelse av vad det är som gör att vissa skolor tillvaratar alla begåv- ningar bättre än andra, är att studera hur mycket skolornas egenskaper påverkar elevernas kunskaper och chanser till fortsatta studier - hur stor del av den sociala snedrekryteringen beror på skillnader mellan skolor? Det är en klassisk fråga både inom utbildningsforskningen och skolpolitiken. Även den är svår att besvara, delvis därför att en rättvisan- de analys kräver mycket stora datamängder. Tidigare forskning har där- för knappast kommit fram till några säkra empiriska generaliseringar om skolors effekter på eleverna (jfr vår genomgång av tidigare forskning i avsnitt 3.2.9). Vi kommer i detta avsnitt att presentera analyser av ut— redningens s.k. Stockholmsmaterial som för första gången gör det möj- ligt att skatta sådana effekter på svenska data.26 Vi kommer i det följande att studera hur övergång till gymnasiet va- rierar mellan grundskolor i Stockholm. Vi kan tänka oss fyra generella orsaker till skillnader i övergång mellan skolor:

A) Sammansättningseffekter, B) Omgivningseffekter,

C) Skoleffekter, och D) Institutionella effekter.

Sammansättningseffekter eller selektionseffekter hänför sig till vad som karakteriserar eleverna innan de så att säga kommer till skolan - de be- ror på hur elever med olika egenskaper selekteras till skilda skolor. Vi kan vänta oss att från skolor med många medelklasselever fortsätter mänga till högre utbildning helt enkelt därför att elever från denna sam- hällsklass tenderar att mer än andra fortsätta till högre studier oberoen— de av vilken skola de går i.

Omgivningseffekter och Skoleffekter bygger på antaganden om att ele- verna i sitt beteende påverkas av att gå i skolan. Omgivningseffekter in- nebär att eleven påverkas av de andra eleverna. Vi kan, till exempel, tänka oss att om många av klasskamraterna finner det självklart att fort- sätta till längre teoretiska gymnasiestudier, kan det påverka elever som annars kanske inte skulle överväga en sådan övergång. Därav kan följa att elever från arbetarklassen kommer att bete sig olika om de går i sko- lor där merparten av eleverna kommer från klass I än om de flesta skol- kamraterna kommer från samma samhällsklass som de själva.

Omgivningseffekter är notoriskt svåra att belägga, bland annat på grund av att sammansättningen av samhällsklasserna kan variera med deras relativa storlek, att således annan selektion kan samvariera med samhällsklassernas storlek. Det är till exempel tänkbart att arbetarfamil- jer som köpt villa i ett medelklassområde, där barnen följaktligen går i skolor där flertalet elever är från medelklassen, har bättre ekonomi än

26 Erikson (1993) i Erikson och Jonsson (1993a). 267

arbetarklassfamiljer som bor i typiska arbetarstadsdelar. De kan också SOU 1993: 85 eventuellt ha haft högre aspirationer för barnen redan innan de flyttade Kapitel 8 (det kan t.o.m. ha varit anledningen). Att arbetarbarn som går i skolor med många medelklasselever i relativt hög utsträckning fortsätter till teoretiska studier skulle då kunna vara en selektionseffekt snarare än en omgivningseffekt.

Skoleffekter avser den eventuella effekten av skolans egen karaktär och verksamhet. Skolornas resurser och hur undervisningen läggs upp kan tänkas inverka på elevernas kunskaper och inställning till skolan. Det vill säga att utrustning och olika hjälpmedel, antalet elever per lära- re, lärarnas kompetens, pedagogisk ansats m.m. påverkar eleverna. Att så är fallet antas också både av deltagare i den allmänna debatten och av forskare inom området.27

Institutionella efekter innebär att den institutionella strukturen påver- kar elevernas val av fortsatt utbildning. Om endast vissa linjer/program erbjuds i det eller de gymnasier som eleverna i en grundskola kan gå över till utan att behöva flytta hemifrån, förefaller det troligt att få kom— mer att välja andra gymnasieinriktningar. På samma sätt kan förekoms- ten av särskilda utbildningar vid det lokala gymnasiet locka många ele- ver att följa dessa. Vissa linjer kan också framstå som särskilt attraktiva av arbetsmarknadsskäl, om t.ex. den på orten dominerande industrin framför allt rekryterar sina anställda bland dem som följt någon särskild yrkesutbildning, eller om näringslivsstrukturen på orten gör det rimligt att välja vissa inriktningar (t.ex. jordbruksutbildning på landsbygden).28

För att kunna registrera eventuella effekter av vilken skola eleverna har gått i måste vi kontrollera för effekter av individernas egenskaper, det vill säga i största möjliga utsträckning eliminera betydelsen av alla sammansättningseffekter. Genom att göra det kan vi, åtminstone som ett tankeexperiment, undersöka om individer med samma egenskaper går över i olika utsträckning beroende på vilken skola de gått i. Vi har där- för först tagit fram en statistisk modell som beskriver hur individer med olika social bakgrund väljer att gå över till längre teoretiskt gymnasi- um.29 Med hjälp av denna modell kan vi beräkna sannolikheten att en individ med vissa bestämda egenskaper skall välja att gå över. Därmed kan vi också beräkna den förväntade andelen som går över i en skol- klass eller i en skola genom att utgå från elevsammansättningen med av- seende på bakgrundsvariablerna. Denna väntade andel kan subtraheras från den andel som faktiskt gått över och vi kan sedan undersöka om den så uppkomna skillnaden varierar systematiskt mellan skolor med olika egenskaper. Vi studerar så att säga frågan varför vissa skolor lyckas bättre i att ta till vara olika elevers förutsättningar och engagemang än vad man skulle förmoda utifrån vetskap om elevernas bakgrund. I fort- sättningen betecknar vi detta som skolors 'övergångstillskott'.

27 Se särskilt Mortimore m.fl. (1988). 28 För fallstudier av hur utbildningsplaner m.m. varierar mellan orter och sko- lor, se SOU 198197.

29 Individmodellen innehåller variabler gällande social bakgrund, familjetyp, föräldrarnas utbildning och inkomst, invandrarstatus, val av allmän och sär— skild kurs, samt betyg i årskurs 9.

Modellen för skolors och skolområdens eventuella effekter på över- SOU 1993: 85 gången till teoretiska gymnasiestudier innefattar sex bakgrundsfaktorer. Kapitel 8 Skolans socialgruppskaraktär är ett sammanvägt mått av andelen elever från klass I (högre tjänstemän och större företagare), andelen elever med minst en förälder med universitetsutbildning samt den disponibla in- komsten i föräldrahemmet. Skolområdets socialgruppskaraktär är en sammanvägning av andelen av de boende som år från klass I, andelen som inte är från klass VII (okvalificerade arbetare) samt andelen högin- komsttagare bland män i åldrarna 25-64 år. Vidare används medelbety- get bland eleverna i nionde klass i skolan och avvikelsen mellan detta medelbetyg och det utifrån elevernas individuella egenskaper väntade medelbetyget. Skolområdets invandrartäthet mäts som andelen utlands- födda från Polen, f.d. Jugoslavien, Turkiet, Afrika, Asien och Latiname- rika. Slutligen används, som mått på en institutionell faktor, skolområ- dets urbaniseringsgrad (definierad som andelen av de förvärvsarbetande som varken är jordbrukare eller småföretagare).

I Tabell 8:3 visas hur dessa olika faktorer påverkar 'övergångstillskot- tet”, dvs. i vilken utsträckning de kan förklara varför övergången till längre teoretiskt gymnasium bland elever med samma förutsättningar skiljer sig mellan grundskolor.

Nära hälften av skillnaderna mellan skolor i övergångstillskott kan återföras på bakgrundsfaktorerna. Både skolans socialgruppskaraktär (den sociala sammansättningen bland eleverna i årskurs 9) och skolom- rådets socialgruppskaraktär (socialgruppsfördelningen bland de boende i området) visar starka samband med övergången till längre, teoretiska gymnasiestudier. Det förefaller således som om vi har märkbara omgiv- ningseffekter som är knutna till socialgruppsfördelningen i skola och bostadsområde. Fortfarande föreligger dock möjligheten att delar av des- sa effekter beror på en selektiv flyttning mellan bostadsområden. Resul- tatet visar med andra ord att en elev med en given uppsättning egenska— per social bakgrund, betyg, m.m. - oftare går över till längre teoretiska gymnasielinjer om skolan ligger i ett högstatusområde.

Tabell 8:3 Betydelsen av skolors egenskaper och omgivningsfaktorer för övergången till längre teoretiskt gymnasium i Storstockholm bland elever med samma betyg och sociala bakgrund m.m. Regressionskoeff'icienter, standardavvikelsen för samtliga bakgrundsfaktorer har satts till 1. Källa: Stockholmsmaterialet.

___—___—____———————

Skolans socialgruppskaraktär 4.39 Skolområdets socialgruppskaraktär 2.85 Skolans betygsnivå -4.25 Skolans betygsavvikelse 2.74 lnvandrartäthet i skolområdet 1.30 Skolområdets urbaniseringsgrad 1.02 Konstant -O.39 R2 0.48 Antal skolor 281

___________________—————-—-—

Skolans 'betygsavvikelse', det vill säga skillnaden mellan det faktiska SOU 1993: 85 genomsnittsbetyget i skolan och det som kan förväntas utifrån elevsam- Kapitel 8 mansättningen, har också en påtaglig positiv effekt på övergången till treårigt gymnasium. Det är rimligt att det är så — om många elever får höga betyg kan de också förväntas fortsätta i relativt hög utsträckning. Vad som kan förefalla mer förvånande är att ju högre betygsnivån är i skolan desto färre elever fortsätter till teoretiska studier (effekten är ne- gativ i tabellen). För tolkningen av detta resultat är det viktigt att kom- ma ihåg att det avser avvikelsen mellan den faktiska övergången till teo— retiskt gymnasium och den utifrån individuella faktorer väntade.

Resultatet innebär att barn med samma sociala bakgrund och samma genomsnittsbetyg går över i högre utsträckning ju lägre betyg skolkamra- terna har. Det talar för att barnen påverkas av hur de har klarat skolar- betet i jämförelse med sina klass— och skolkamrater. Att vara någorlun— da duktig bland måttligt duktiga kamrater är säkerligen bättre för själv- förtroendet än att vara någorlunda duktig bland mycket duktiga. Den relativa positionen i klassen och skolan påverkar eleverna. Resultatet är av särskilt intresse därför att det på detta sätt kan tolkas som uttryck för en kompenserande omgivningseffekt — barn i lågstatusområden får en viss fördel framför barn i mer gynnade områden på grund av att kamra- terna i de mindre gynnade områdena inte är så duktiga i skolan. Denna lilla fördel kan eventuellt bytas till den motsatta i gymnasiet när de där konfronteras med sina nya kamrater.

Vi finner vidare att i skolområden med många invandrare tenderar relativt många elever fortsätta till teoretiska gymnasiestudier. Om man delar upp elevgruppen i invandrare och andra visar det sig att den högre övergången i invandrartäta områden främst avser invandrare, för de in- födda svenskarna finner vi endast en svag sådan effekt.30

En möjlig förklaring till att invandrarbarn som bor i invandrartäta bostadsområden i relativt hög utsträckning fortsätter med teoretiska stu— dier kan vara att skolorna i dessa områden har vidtagit särskilda åtgär- der för att hjälpa invandrareleverna tillrätta och kanske har särskilt en- gagerade hemspråkslärare. Dessa skolor kommer då, till skillnad från skolor där det går relativt få invandrarelever, att mer effektivt kunna verka för att invandrareleverna skall fortsätta till gymnasiestudier. Vi bör dock vara försiktiga i tolkningen av detta resultat eftersom det fort- farande kan föreligga en sammansättningseffekt.31

Skolområdets urbaniseringsgrad visar sig också inverka på övergångs- frekvensen - ju större inslag av jordbrukare och företagare, desto mer sällan går eleverna över till de längre gymnasielinjerna. Denna effekt

30 Bland de elever som inte klassificerats som invandrare ingår även sådana där den ena föräldern är immigrant. Det kan innebära att hela effekten av invand- rartäta områden hänför sig till elever som har någon form av invandraranknyt- ning.

31 Vi såg i det förra kapitlet att när man kontrollerar för den sociala bakgrun- den fortsätter invandrarnas barn i genomsnitt oftare till teoretiska gymnasiestu- dier än barn till svenskfödda föräldrar. Det är möjligt att vi i individmodellen, på grund av den stora heterogeniteten inom invandrargruppen, inte kunnat eli- minera denna individuella invandrareffekt. Därmed skulle det faktum att många fortsätter inom invandrartäta områden kunna bero på en sammansätt- ningseffekt. Se vidare Erikson (1993).

kan följa av att elever som bor på landsbygden finner teoretiska studier SOU 1993: 85 mindre lockande, kanske för att arbetsmarknaden på orten är bättre för Kapitel 8 dem som gått yrkeslinjer på gymnasiet. Om man utesluter skolor som befinner sig i Storstockholms ytterområden (Norrtälje, Nynäshamn och skärgårdsöarna) försvinner effekten av urbaniseringsgraden.

Denna analys visar det kanske väntade - men i många tidigare studier icke funna resultatet att skolorna påverkar elevernas övergång till fort- satta studier. Valet av skola är med andra ord inte betydelselöst. Det är särskilt avvikelsen mellan de faktiska medelbetygen och de utifrån ele- vernas bakgrund väntade som kan tolkas som ett uttryck för en skolef- fekt. Vad beror det då på att vissa skolor 'lyckas bättre' än andra? Kan man identifiera de 'bästa' skolorna på detta sätt?

Vi har gjort ytterligare en analys för att närma oss svaren på dessa frå- gor. I denna analys har vi kunnat utnyttja det faktum att vi haft tillgång till uppgifter om social bakgrund, skolor, betyg och övergång till längre teoretiska gymnasielinjer för såväl år 1991 som 1992. För denna analys kan det vara lämpligt att gå tillbaks till Tabell 8:3. I den kan vi urskilja något vi tidigare kallat skolejj'ekt, nämligen skolans betygsavvikelse — den säger oss hur stor avvikelsen är från det medelbetyg vi skulle för- vänta oss utifrån skolans elevsammansättning. Vi kan vidare urskilja två omgivningseffekter knutna till elevernas sociala miljö i skolan, näm- ligen skolans socialgruppskaraktär och skolans betygsavvikelse, vilka vi lägger ihop till en faktor. De två faktorer vi nu har — skoleffekten och omgivningseffekten mäter karakteristika hos skolor; en viktig fråga är nu hur beständiga de är. För att besvara denna fråga studerar vi samban- det mellan år 1991 och 1992 för varje faktor.