SOU 1995:7
Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa
Till Statsrådet och chefen för Arbetsmarknadsdepartementet
Regeringen beslutade vid sitt sammanträde den 10 novem- ber 1994 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå en modell med obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa.
Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet tillkallade sam- ma dag direktören Sven-Runo Bergqvist som särskild utre- dare.
Under utredningsarbetets gång har underhandskontakter skett med företrädare för Arbetslöshetskassomas Samorgani- sation (SO), Landsorganisationen (LO), Sveriges Akademi- kers Centralorganisation (SACO), Svenska Arbetsgivareföre- ningen (SAF), Svenska Kommunförbundet, Landstingsför- bundet och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).
Till kommittén har som experter varit knutna platsför- medlingsdirektören Clas Almén från Arbetsmarknadsstyrel- sen, hovrättsassessom Inga Åkerlund t.o.m. 31 januari 1994 och fr.o.m. 1 januari 1995 hovrättsassessom Karin Renman. Sekreterare i kommittén har varit departementssekreteraren Kerstin Twengström.
Jag får härmed överlämna betänkandet Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa (SOU 1995z7). Utredningsuppdraget är därmed avslutat.
Stockholm ijanuari 1995
Sven-Runo Bergqvist
[Kerstin Twengström
1 Sammanfattning av förslaget ............. 7 2 Återhämtning på arbetsmarknaden? ....... 9 3 En omfattande problembild ............. 11 3.1 Risk för flaskhalsar .................. 11 3.2 Att kunna pröva nya yrken ............ 13 3.3 Att skapa och behålla kontakt med arbetsmarknaden .................... 14 3.4 Att stå till arbetsmarknadens förfogande . . . 17
4 Effekter av arbetsmarknadspolitiska åtgärder 19
4.1 Långvarig arbetslöshet ............... 19 4.2 Effekter av avbrutna arbetslöshetsperioder . 20 4.3 Effekter av olika åtgärder ............. 21
5. Förslaget: Skapa obligatoriska
arbetsplatskontakter ................... 23 5.1 Förslaget i korthet .................. 23 5.2 Syften med arbetsplatskontakter ......... 24 5.3 Målgrupp ......................... 25 5.4 Innehåll .......................... 26 5.5 Organisation och ansvar .............. 27 5.6 Antal deltagare i arbetsplatskontakter ..... 29 5.7 Tidsplan ......................... 30 5.8 Ersättning ........................ 30 5.9 Stimulansåtgärder ................... 31 5.10 Arbetstagarbegreppet och arbetsmiljölagen . 32
6 Särskilda motiv för förslagets utformning . . 35 6.1 Kompletterande åtgärd ............... 35 6.2 En insats så tidigt så möjligt ........... 35 6.3 Regelbundet återkommande åtgärd ....... 36
6.4 Nära anknytning till ordinarie arbetsmarknad 37 6.5 Obligatorisk åtgärd .................. 37
7 Konsekvenser av förslaget .............. 39 7.1 Statsfinansiella konsekvenser ........... 39 7.2 Konsekvenser för arbetsförmedlingen ..... 39 7.3 EU-aspekter ....................... 4 1 7.4 Regionalpolitiska konsekvenser ......... 42 7.5 Jämställdhetspolitiska konsekvenser ...... 42
8 Specialmotivering ...................... 45 8.1 Förslaget till lag om obligatoriska
arbetsplatskontakter för arbetslösa ....... 45 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (19731370) om arbetslöshetsförsäkring . . . . 47
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd . 47
9 Författningsförslag ..................... 49 9.1 Förslag till lag (1995zxx) om obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa ....... 49 9.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1973z370) om arbetslöshetsförsäkring ............ 51 9.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd ......... 53 Bilaga 1 Direktiv ........................... 55 Bilaga 2 Förslag till förordning för obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa ........ 59
Bilaga 3 Förslag till förordning om ändring i förordningen (198811400) om arbets- löshetsförsäkring ..................... 65 Bilaga 4 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1994z933) om kontant arbetsmarknadsstöd ................... 69
Referenslista ............................... 73
Utredningen tecknar en allmän problembild, som innefattar en risk i konjunkturuppgången för s.k. flaskhalseffekter dvs. att delar av näringslivet får svårt att rekrytera personal med erforderlig kompetens.
Samtidigt finns det en stor risk att många arbetslösa för- lorar kontakten med arbetsmarknaden. I december 1994 deltog ca 360 000 av de arbetslösa inte i någon arbetsmark- nadspolitisk åtgärd och hade inte heller någon direkt kontakt med arbetslivet.
Utredningen uppmärksammar undersökningar som visar att långvarigt arbetslösa har avsevärt svårare än korttidsar- betslösa att komma tillbaka till arbetsmarknaden, även om förhållandena i övrigt är likvärdiga. Undersökningar visar också att arbetsmarknadspolitiska åtgärder och avbrott i ar- betslöshetsperioder ökar chansen att få ordinarie arbeten.
Utredningen föreslår att obligatoriska arbetsplatskontak- ter införs som ett komplement till de nuvarande arbetsmark- nadspolitiska instrumenten. Den nya åtgärden ska kunna sättas in tidigt under en arbetslöshetsperiod, vara systema- tiskt återkommande och nå en större grupp av arbetslösa.
Utredningen föreslår att obligatoriska program för arbets- platskontakter införs för personer som är anmälda hos ar- betsförmedlingen, som uppbär ersättning från arbetslös- hetskassa eller kontant arbetslöshetsunderstöd och som kan ta arbete direkt. För den som inte uppbär ersättning erbjuds deltagande i arbetsplatskontakt.
En arbetsplatskontakt ska normalt genomföras efter 3—6 månaders arbetslöshet och innebära fyra veckors vistelse på en arbetsplats. Kontakterna ska vara återkommande och uppgå till fyra veckor per år för den arbetslöse.
Varje arbetsplats som arrangerar en kontaktplats för ar- betslösa bör ha ett arbetsplatsombud, som är ansvarig för innehåll och utformning av arbetsplatskontakten. Parterna ges ett stort ansvar för det praktiska genomförandet av ar- betsplatskontakter. En arbetsgivare som arrangerar program för arbetsplatskontakt bör få skälig ersättning i form av an- ordnarbidrag (ca 20—40 000 kr. per år).
Syftet med arbetsplatskontakt är att skapa ökade möjlig- heter för de arbetslösa att ha kontakt med den ordinarie ar- betsmarknaden och därmed behålla sin kompetens och få introduktion till ett nytt yrke.
Modellen med obligatoriska arbetsplatskontakter syftar även till att förtydliga samhällskontraktet. En anvisad kon- takt är obligatoriskt för den enskilde. Om man avböjer gäl- ler samma avstängningsregler som för anvisat arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Utredningen förutsätter att kostnader för förslaget ska inrymmas inom den samlade ramen för arbetsmark- nadspolitiska medel. Förslaget torde ha den positiva effek- ten att de arbetslösa kommer in i ordinarie arbete snabbare. Sammantaget bedömer utredningen att dess förslag, sett över ett längre tidsperspektiv, kommer att ha positiva stats- finansiella konsekvenser.
Arbetsplatskontakter föreslås införas från och med den 1 juli 1995. Åtgärden bör sedan byggas ut så snabbt som möj- ligt.
2. Återhämtning på arbets- marknaden?
Under de senaste åren har arbetsmarknadsläget i vårt land i väsentliga avseenden skilt sig från den situation som varit rådande sedan slutet på andra världskriget. Under början av 1990-talet fick Sverige mycket snabbt en arbetslöshetsnivå jämförbar med den som varit förhärskande i andra västeuro- peiska länder sedan början på 1980-talet. Den öppna arbets- lösheten har legat runt 7—8 procent medan den totala ande- len arbetslösa och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har uppgått till 12—13 procent.
Den internationella konjunkturuppgången är nu här. Den starka efterfrågan inom exportindustrin sprider sig långsamt till andra delar av ekonomin. Samtidigt har sysselsättnings- raset stannat upp. Under 1990—93 gick över 600 000 arbets- tillfällen förlorade medan man under 1995 räknar med att antalet arbetstillfällen ska öka med drygt 100 000 nya jobb.
De nya jobben måste tillsättas både snabbt och väl för att flaskhalssituationer inte ska uppstå. En väl fungerande arbetsmarknad är av fundamental betydelse för att klara en stark och stadig tillväxt. Detta ställer stora krav på arbets- marknadens flexibilitet.
Utsiktema för att att klara detta förefaller goda. Det har aldrig funnits så många välutbildade arbetslösa som nu.
Uppgiften att åter skapa balans på arbetsmarknaden är dock gigantisk. Många av dem som nu är arbetslösa har gått länge utan arbete. Drygt 30 procent av alla arbetslösa är idag långtidsarbetslösa, dvs. arbetslösa i mer än 6 månader (4 månader för ungdomar). 1990 utgjorde de långtidsarbets- lösa endast 10 procent av alla arbetslösa.
För de flesta innebär arbetslöshet att kontakten med ar- betslivet tunnas ut eller försvinner helt. Med dagens snabba utveckling inom arbetslivet kan det medföra allvarliga svå- righeter att komma tillbaka. Det ökar i sin tur risken för att det förbättrade ekonomiska läget inte kommer de arbetslösa till godo. Framförallt riskerar många att fastna i långtidsar- betslöshet.
Om den högkonjunktur som Sverige har framför sig pas- serar utan att arbetslöshetsnivåema minskar drastiskt är ris- ken stor att vårt land i likhet med många andra västeuro— peiska länder får en permanent hög arbetslöshet. De når— maste åren kommer att utvisa om Sverige kan undvika en situation med hög arbetslöshet och samtidig brist på utbil- dad arbetskraft.
Det är ur detta perspektiv som utredningens förslag bör ses. Utredningsuppdraget ingår i ett arbetsmarknadspolitiskt åtgärdsprogram i syfte att pressa ner arbetslösheten till för vårt land mer normala nivåer.
Utmaningama är många för att återskapa balansen på arbetsmarknaden. I detta avsnitt beskrivs närmare den pro- blembild som utredningen i första hand inriktat sig på.
3.1. Risk för flaskhalsar
I en konjunkturuppgång finns alltid en risk att delar av nä- ringslivet får svårt att rekrytera personal med erforderlig kompetens. Om uppgången inom en bransch kommer snabbt kan detta leda till uteblivna order och utebliven expansion av marknader. Erfarenheter från tidigare konjunkturupp- gångar visar att denna typ av flaskhalsproblem främst bru- kar uppstå inom exportindustrin.
Små och medelstora företag med svårigheter att flytta delar av sin produktion mellan olika delar av landet eller utomlands brukar drabbas särskilt hårt. En annan erfarenhet är att geografiska flaskhalsar lätt kan uppstå under en kon- junkturuppgång. Trots hög arbetslöshet kan detta bli ett pro- blem eftersom familjer idag har svårare att flytta än tidiga- re, med två förvärvsarbetande makar.
Tecknen på arbetskraftsbrist är än så länge få. I dagslä— get klarar de flesta branscher den ökande produktionen med kraftiga övertidsuttag. Inom industrin är övertidsuttaget för närvarande i själva verket det största vi har haft i vårt land.
Att döma av Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer kan dock bristsituationer vara på väg att utvecklas. Medan endast enstaka procent av företagen 1992 rapporterade brist på utbildad arbetskraft anger idag 15 procent av företagen inom tillverkningsindustri brist på yrkesarbetare. Under för-
ra lågkonjunkturen 1982 var bristtalen som lägst ca 15 pro- cent.
Erfarenhetema visar att arbetskraftsbristen ökar snabbt i en konjunkturuppgång. 20 procent av tillverkningsindustrin uppger idag brist på tekniker — samma nivå som 1983. Mel- lan 1983 och 1984 fördubblades därefter bristtalen för tekni— ker.
Även om bristtalen idag ökar är det dock långt kvar till 1989 års bristnivåer. Det året upplevde 65 procent av till- verkningsföretagen brist på yrkesarbetare.
Figur 1
ANDELEN FÖRETAG MED BRIST PÅ
Andel |a—svar
747576777879808182838485868788899091929394 —Yrkesarbetare " Tekniska tjänstemän
Källa: Konjunkturinstitutet
Enligt Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) senaste prognos för utvecklingen inom olika yrkesområden kommer det stora överskott på arbetssökande som rått inom många yrken att minska och övergå till balans. Inom vissa yrken förväntas t.o.m. en brist på arbetskraft. Under innevarande år riskerar 58 olika yrken att utvecklas till bristyrken, varav nära hälf- ten återfinns inom tillverkningsarbete. AMS menar dock att
tillgången på arbetskraft aldrig har varit så god i motsvaran- de lägen under tidigare konjunkturcykler. Därför är förut- sättningama för företagen att expandera idag mycket gynn— samma. Det ökande antalet företag som upplever brist inom vissa yrken har hittills varit koncentrerat till vissa orter. Mot slutet av 1995 förutses i AMS-prognosen dock bristsituatio- ner över hela landet.
Inom vissa yrken är risken för flaskhalsar stor. Det gäller s.k. NC—operatörer, verktygsmakare, verkstadsmekaniker och kvalificerade svetsare. Regionalt och lokalt kan dock bristsi- tuationer uppstå inom flertalet tillverkningsyrken, enligt AMS-prognosen.
3.2. Att kunna pröva nya yrken
Samtidigt som det finns risk för flaskhalsproblem kan det finnas en inbyggd tröskel när det gäller att byta yrke, även om situationen naturligtvis ser olika ut inom olika delar av arbetsmarknaden.
Byggbranschen har idag ett stort överskott på välutbildad arbetskraft, av vilka många varken deltar i arbetsmark- nadspolitiska åtgärder eller har kontakt med den ordinarie arbetsmarknaden. Även om efterfrågan på arbetskraft kom- mer att öka under de närmaste åren är risken därför stor att långtidsarbetslöshet inom denna bransch övergår i utslag- ning från arbetsmarknaden.
lnom kvinnodominerade administrativa yrken finns en motsvarande risk. Många av dem som idag är arbetslösa riskerar att inte kunna återgå till samma typ av arbetsupp- gifter eftersom dessa håller på att försvinna.
Den offentliga sektorn kommer att ställas inför hårda omprövningar p.g.a. de dåliga statsfinanserna. Många av de anställda kommer att behöva söka sig till mer expansiva delar av näringslivet.
I båda dessa fall är arbetsmarknadsutbildningen av cen- tral betydelse. Dessutom finns ett allmänt behov av att prö- va nya yrken, nya arbetsplatser etc. För att åstadkomma en omorientering kan en praktisk introduktion i vad andra typer av arbeten innebär vara värdefull.
Den som är arbetslös har idag begränsade möjligheter att pröva ett annat yrke eller arbete. P.g.a. lågkonjunkturen undviker många arbetsgivare att anställa vikarier, extra per- sonal m.m. Dessutom torde sådana anställningar främst er- bjudas dem som redan har erfarenhet inom området. För dem som vill få kontakt med ett annat yrke eller en annan arbetsplats vore det önskvärt med tillfälliga prövningsplatser där de även kunde få introduktion och handledning.
3.3. Att skapa och behålla kontakt med arbetsmarknaden
Arbetslivet genomgår idag mycket snabba förändringar. Nya arbets- och produktionsmetoder introduceras kontinuerligt i takt med de ökade möjligheter som den moderna informa— tions- och kommunikationsteknologin erbjuder. Den ökade intemationaliseringen och konkurrensen medför att nya landvinningar snabbt får genomslag. Den djupa lågkonjunk- turen har framtvingat en kraftig rationalisering inom näringslivet, vilken på ett genomgripande sätt har påverkat arbetsmetodik och arbetsorganisation.
Inom den offentliga sektorn har samhällsekonomin tving- at fram en förnyelse och omvandling med samma konse- kvenser som den inom näringslivet. Yrkeskunskaper åldras snabbt och ny kompetens måste utvecklas i en allt snabbare takt. I motsvarande grad förändras attitydema på arbetsplat-
ser, t. ex. vad gäller förhållandet till omvärlden och synen på vad som är viktigt i det egna yrket.
För den som är arbetslös innebär detta betydande risker att hamna utanför utvecklingen inom den del av arbetslivet där man verkat. Genom att förändringarna sker så snabbt kan även kortare perioder av arbetslöshet medföra negativa konsekvenser.
Stora grupper är i farozonen. I slutet av december 1994 var 680 000 personer anmälda som arbetslösa på heltid vid arbetsförmedlingen. Av dem deltog 190 000 i olika arbets- marknadspolitiska åtgärder, som arbetsmarknadsutbildning eller ungdomspraktik. 130 000 väntade på olika åtgärder eller var av andra skäl, t.ex. att barnpassning inte var ord- nad, inte omedelbart aktuella för arbete.
De flesta, 360 000 personer, var arbetslösa som kunde ta ett arbete direkt. Det är denna stora grupp som uppmärk- sammas i föreliggande utredning. De är inte föremål för någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd och har heller inte i någon mening direkt kontakt med arbetslivet.
Erfarenheter visar att arbetslöshet i kombination med sysslolöshet har mycket negativa effekter på den enskilde. Avsaknaden av kontakter med arbetskamrater och med det egna yrket kan leda in i en ond cirkel av minskande själv- förtroende och tilltagande passivitet, vilket i sig ökar risken för långtidsarbetslöshet.
Inom arbetsmarknadspolitiken har olika åtgärder prövats för att öka de arbetslösas kontakt med arbetslivet. Exempel på detta är praktikplatser för ungdomar, invandrare och aka- demiker. Ett led i detta har även varit arbetslivsutveckling (ALU). Denna har haft flera positiva effekter, främst genom att bryta de arbetslösas passivitet och sysslolöshet. För den arbetslöse är som regel varje positiv aktivitet bättre än pas- sivitet. Riktigt meningsfull — från samhällets och den enskil- des synpunkt — blir aktiviteten dock först om den utgör en förberedelse eller träning inför ett framtida arbete eller yrke.
Under senare år har arbetsförmedlingamas otillräckliga
resurser medfört att arbetslösa normalt haft små möjligheter till kontakt med arbetsförmedlama. Arbetsförrnedlingen har emellertid skärpt sina kontaktrutiner. På många håll utveck- las en modell enligt vilken man upprättar handlingsplaner tillsammans med den arbetssökande. Fortfarande har dock många arbetslösa otillräckliga kontakter med arbetsförmed- lingen som en del i en fortlöpande process som syftar till att förbereda för jobb.
Arbetsgivarna och de fackliga organisationerna har ett stort ansvar när det gäller att underlätta de arbetslösas åter- gång till arbetslivet. De kan också medverka till att den arbetslöse inte förlorar kontakten med arbetsmarknaden. Det finns många goda exempel på hur företag erbjuder övertali- ga kompetenshöjande åtgärder så att de är beredda att gå in i produktionen när det åter blir möjligt.
Många företag och branscher har en långsiktig personal- planering och rekryteringspolicy, men trots det uppstår allt- för lått en barriär mellan anställda och arbetslösa inom en bransch. Under de senaste åren har detta fenomen uppmärk- sammats av flera fackliga organisationer vilka med allt stör- re kraft engagerar sig för att hålla kontakt med sina arbets- lösa medlemmar.
Lokalt har flera fackliga organisationer satsat på upp- sökande verksamhet och engagerat arbetslösa i olika typer av aktiviteter för att ge fortsatta möjligheter till sociala kon- takter. I några fall har man även medverkat till informell jobbförmedling, studieaktiviteter, handledning etc. Resurser- na har emellertid varit kraftigt begränsade och även om er- farenheterna som regel har varit goda har sådana verksam- heter än så länge bara berört en mindre del av de arbetslösa. Flera fackliga organisationer avser dock att utvidga denna verksamhet och ta på sig en större roll för att underlätta för de arbetslösa att återkomma i arbetslivet.
3.4. Att stå till arbetsmarknadens för- fogande
"Samhällskontraktet" mellan den enskilde och samhället innebär att man som arbetslös har både rättigheter och skyl- digheter. Rättigheterna innebär att man kan uppbära ersätt- ning från arbetslöshetskassa (A-kassa) eller genom kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) samt att man får delta i arbets- marknadspolitiska åtgärder. Skyldighetema innebär att följa gällande regler för ersättning om att stå till arbetsmarkna- dens förfogande, vilket bl.a. innebär att vara beredd att ta ett lämpligt jobb som erbjuds. I en tid av djup lågkonjunk- tur och hög arbetslöshet innebär det emellertid i praktiken passivitet och sysslolöshet för många.
Idag är de arbetsmarknadspolitiska reglerna komplexa och många aktörer är verksamma inom området: arbetsför— medlingen, A-kassoma, tidigare arbetsgivare, trygghetsför- säkringen, arbetsmarknadens parter m.fl. Detta förhållande ökar risken för att samhällskontraktet blir oklart, varför det- ta kan behöva tydliggöras.
Det faktum att gruppen av arbetslösa som inte deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder är så stor skapar svårighe- ter både för länsarbetsnärnndema och för A-kassoma att genom kontroller tydliggöra den enskildes skyldigheter i samhällskontraktet.
I den allmänna debatten har risken av att vissa personer missbrukar samhällskontraktet genom att ta s.k. svartjobb uppmärksammats. Möjligheterna att följa upp och dokumen- tera missbruk begränsas dock av att så många arbetslösa inte deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller på annat sätt har kontinuerlig kontakt med arbetsförmedlingama.
Innebörden i begreppet "att stå till arbetsmarknadens förfogande" är idag begränsad till skyldigheten att acceptera ett lämpligt arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd som anvisas. Man har inte ansett det nödvändigt att införa någon
formell skyldighet att förbereda sig inför återgången till arbete, t.ex. genom utbildning eller andra insatser. Det har dels berott på att de allra flesta arbetslösa välkomnar insat- ser som kan öka deras chans att få ett nytt jobb, dels på att den egna motivationen har avgörande betydelse för att åt- gärderna ska bli framgångsrika.
I vårt land sker normalt kontrollen att den ersättningsbe- rättigade verkligen står till arbetsmarknadens förfogande genom anvisning till lediga platser eller arbetsmark- nadspolitiska åtgärder. Avsaknaden av lediga arbeten och otillräckliga volymer av åtgärder gör det svårare att vara tydlig i kraven på de arbetslösa. Andra kontroller av att de arbetslösa står till arbetsmarknadens förfogande har varit förhållandevis sparsamt förekommande.
I det nya läget som sedan början av 1990-talet uppstått med ovanligt många arbetslösa som endast väntar på att få ett jobb och där långtidsarbetslösheten blir allt vanligare, framstår det som rimligt att utvidga den enskildes ansvar att hålla sig åjour med utvecklingen inom arbetslivet. Samhäll- skontraktets olika delar skulle då bli tydligare.
Innan föreliggande utredningsförslag om obligatoriska ar- betsplatskontakter presenteras sammanfattas nedan några erfarenheter och fakta från andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. 1 december 1994 presenterade AMS i skriften "Ar- betslöshet, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och chansen att få jobb" (Harkman, 1994) vissa resultat som har relevans i detta sammanhang. Även andra studier har kunnat peka på intressanta resultat.
4.1. Långvarig arbetslöshet
Flera utländska undersökningar, t. ex. Layard m.fl. (1991), har visat att långvarigt arbetslösa har avsevärt svårare än korttidsarbetslösa att komma tillbaka till arbetsmarknaden. I vårt land har t. ex. Harkman (1993), Carling m. fl. (1994) och Korpi (1994) genomfört studier som visar på samma tendens. Chansen att få ett nytt jobb minskar med arbetslös- hetstidens längd.
En jämförelse mellan arbetslösa med i övrigt samma bakgrund visar att personer med 4 månaders arbetslöshet har 13 procents mindre chans att hitta ett jobb än ny- inskrivna sökanden utan tidigare arbetslöshet. Chansen att få jobb minskar kontinuerligt över tiden och är efter tre är bara en tredjedel av vad den var vid arbetslöshetens början.
Långvarig arbetslöshet kan påverka de arbetslösa på flera sätt. Dels kan det egna beteendet förändras, dels kan arbets- givarnas inställning när det gäller att anställa någon påver- kas. Många menar t.ex. att långvarig arbetslöshet passivise-
rar så att ansträngningarna att hitta ett nyttjobb blir allt mer sporadiska och halvhjärtade. Långvarig arbetslöshet innebär också att man under arbetslöshetstiden inte kan utveckla och underhålla sitt yrkeskunnande på samma sätt som dem som arbetar. Därigenom riskerar man att bli mindre attraktiv för en arbetsgivare jämfört med dem med aktuella yrkeserfaren- heter.
4.2. Effekter av avbrutna arbetslös- hetsperioder
Ett väsentligt undersökningsresultat i detta sammanhang är att personer som under en del av sin arbetslöshetsperiod deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd har bättre förut- sättningar att få jobb än en person som hela tiden gått ar- betslös. Allmänt sett framgår att chansen att få ett nytt arbe- te minskar kontinuerligt för en som hela tiden gått arbetslös. Den som deltagit i någon form av arbetsmarknadspolitiska åtgärder har drygt 40 procents bättre chans att få jobb efter 3 år än den som varit arbetslös hela tiden.
Figur 2
Effekt på chansen att fa lobb av arbetslöshetstid med resp utan åtgärdsplacering
Anth
1.2 1,0 c.a 0,6 0.4
0.2
0,0 11202403604806007208409601080 601803004205406607809001020 Ttd(dagal)
_Nled åtgärd muren åtgärd
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen
4.3. Effekter av olika åtgärder
Den som haft ett arbete på den öppna arbetsmarknaden, även om det bara varit tillfälligt, har bäst förutsättningar att få ett nytt jobb. Näst bäst förutsättningar har den som haft utbildningsvikan'at. Sedan följer arbetsmarknadsutbildning medan de från ALU och beredskapsarbete har betydligt mindre chans att få ett jobb.
Figur 3
Chansen att hitta iobb efter sysselsättning före arbetslöshet
Arbete Övrigt ALU Utbildningsvikariat Arbetsmarknutb. Beredskapsarb.
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen
Personer som kunnat bryta sin arbetslöshet med tillfälliga jobb har som regel fått bättre möjligheter att hitta ett jobb. Även personer som varit utanför arbetsmarknaden i t..ex ordinarie utbildning har klarat sig bra även om de positiva effekterna här inte är fullt så påtagliga.
Sammantaget talar undersökningsresultaten starkt för aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Olika typer av av- brott i arbetslöshetsperioden ökar chansen att få jobb. Där- för bör aktiviteter erbjudas så snart som möjligt och sedan återkomma regelbundet under en arbetslöshetsperiod.
I det perspektivet framstår en modell med program för obligatoriska arbetsplatskontakter som ett intressant komple- ment till andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Den komplexa och omfattande problembild som beskrivs ovan har accentuerats av de senaste årens massarbetslöshet. Även med en mindre omfattande arbetslöshet finns dock anledning att uppmärksamma de risker som det innebär att ett relativt stort antal av de arbetslösa under långa perioder inte deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller på annat sätt håller sig år jour med utvecklingen inom arbetslivet. Dessa risker motiverar att de arbetsm arknadspolitiska instru- menten utvidgas med en aktivitet som kan
— sättas in tidigt under en arbetslöshetsperiod — vara systematiskt återkommande för de arbetslösa
— nå en större grupp av arbetslösa, som annars riskerar att passiviseras och förlora kontakten med arbetsmarknaden.
— tydliggöra samhällets och individens gemensamma an- svar att förkorta arbetslöshetsperiodema.
5.1. Förslaget i korthet
Utredningen föreslår att obligatoriska program för arbets- platskontakter för arbetslösa införs för personer som är an- mälda till arbetsförmedlingen, som uppbär ersättning från A-kassa eller KAS och som kan ta arbete direkt. Arbetslösa som inte uppbär ersättning erbjuds deltagande i arbets- platskontakt.
En arbetsplatskontakt ska normalt genomföras efter 3—6 månaders arbetslöshet och innebär fyra veckors vistelse på en arbetsplats. Kontakterna ska vara återkommande och uppgå till fyra veckor per år för den långtidsarbetslöse. I undantagsfall kan kontaktperioden delas i 2—3 delperioder.
Varje arbetsplats som arrangerar en kontaktplats för ar- betslösa bör ha ett arbetsplatsombud som är ansvarigt för innehåll och utformning av arbetsplatskontakten.
5.2. Syften med arbetsplatskon- takter
Det allmänna syftet med program för arbetsplatskontakter är att skapa möjligheter för arbetslösa att ha fortlöpande kon- takt med den ordinarie arbetsmarknaden.
Grunden är att den enskilde genom arbetsplatskontakter ska kunna behålla sin allmänna yrkeskompetens och hålla sig åjour med utvecklingen inom arbetslivet.
Arbetsplatskontakter innebär även en möjlighet att ut- veckla viss yrkeskompetens, särskilt i de fall nya regler, arbetsmetoder och tekniker introduceras.
Ett annat syfte är att möjliggöra en introduktion eller att pröva ett nytt yrke för den som är osäker i sitt yrkesval el- ler som funderar på att byta yrke. Detta är särskilt aktuellt för yrkesutövare inom områden där övertaligheten riskerar att bli bestående. Arbetsplatskontakter kan då vara ett instrument för att pröva nya yrken och ge impulser till ut- bildning.
Ytterligare ett syfte är att öka de personliga kontakterna mellan arbetslösa och den ordinarie arbetsmarknaden. Erfa- renheter från t.ex. praktiktjänstgöring visar att sådana kan resultera i anställningar. Referenser och praktik från arbets-
platskontakter kan också förbättra möjligheterna till anställ- ning på andra arbetsplatser. Att man på en arbetsplats får närmare kontakt med arbetslösa kan också leda till att man i förekommande fall blir mindre benägen att använda över- tid istället för att nyanställa.
Ur samhällets synvinkel skulle arbetsplatskontakter in- nebära tillgång till ytterligare ett instrument för en generell prövning av den arbetslöses förutsättningar och tillgänglig- het för arbete.
Dessutom är den föreslagna modellen med obligatoriska arbetsplatskontakter ett lämpligt sätt att förtydliga samhäll- skontraktet genom att begreppet "att stå till arbetsmarkna- dens förfogande" ges en utsträckt innebörd. Av den enskilde krävs då också att hålla sig år jour med vad som händer på arbetsmarknaden genom att minst fyra veckor per år aktivt delta i program för arbetsplatskontakter.
5 . 3 Målgrupp
Målgruppen för program för arbetsplatskontakter utgörs av alla som oavbrutet varit anmälda arbetslösa och som direkt kan ta arbete. Arbetsplatskontaktema är obligatoriska för dem som uppbär ersättning från A-kassa eller KAS, dvs. för den övervägande majoriteten av de arbetslösa (ca 80 pro- cent). Arbetslösa som inte uppbär ersättning erbjuds delta- gande i arbetsplatskontakt i mån av tillgång.
Eftersom deltidsarbetslösa redan har kontakt med arbets- marknaden omfattas dessa inte av programmet. Ytterligare en grupp som undantas från deltagande i arbetsplatskontakt är ungdomar under 20'/z år, p.g.a kommunernas utvidgade ansvar för denna grupp som aviserades i budgetproposi- tionen 1994/95.
Däremot bör ungdomar mellan 20'/z och 24 är få delta i arbetsplatskontakt. För denna grupp föreslår regeringen i
budgetpropositionen 1994/95 att arbetsförmedlingen ska ha ett ansvar för att de senast efter 100 dagars arbetslöshet ska få ett särskilt utvecklingsprograrn. Arbetsfönnedlingen kan då anvisa till arbetsplatskontakt som en del i ett sådant ut- vecklingsprogram.
Om det är uppenbart att det inte är meningsfullt vid den aktuella tidpunkten att delta i arbetsplatskontakt bör arbets- förmedlingen i undantagsfall kunna avstå från att anvisa kontaktplats till arbetslös.
5.4. Innehåll
En generell åtgärd som program för arbetsplatskontakter måste ha ett brett och flexibelt innehåll för att fylla en me- ningsfull funktion för alla deltagare. En arbetsplatskontakt bör därför inrymma dels ett generellt innehåll som belyser den aktuella utvecklingen inom yrket eller på arbetsplatsen, dels en möjlighet till individuellt anpassade aktiviteter.
Det generella innehållet kan gå ut på att ge den arbets— löse en introduktion eller orientering om en bransch, en arbetsplats eller ett yrke. Särskild tonvikt läggs på nyheter inom området vad gäller ny arbetsorganisation, nya arbets- metoder, ny teknik etc. Den individuella delen kan handla om att delta i arbetsplatsanpassad kompetenshöjning, utbild- ning, studiebesök m.m.
Programmet bör inrymma såväl teoretiska moment som praktiska arbetsuppgifter. Den arbetslöse bör kunna erbjudas ett variationsrikt program som både innebär att man tilläg- nar sig ny kunskap inom ett yrkesområde och får möjlighet att pröva på olika arbetsmetoder och tekniker.
Programmet bör ge möjlighet för den arbetslöse att lära känna flera typer av arbetsplatser genom studiebesök, aus- kultering etc. När programmet innehåller aktiviteter som
innebär att man får "pröva på" bör handledare, kontaktper- son etc. normalt fmnas till hands som stöd för den arbets- löse.
Den som deltar i ett program för arbetsplatskontakt ska inte utföra ordinarie arbete, vilket i normalfallet inte torde utgöra något problem med tanke på arbetsplatskontaktens tillfälliga karaktär. Inom vissa yrken är arbetsuppgiftema dessutom så specifika att ordinarie arbete knappast kan komma ifråga under fyra veckors vistelse. Inom t.ex. bygg- branschen skulle emellertid en utlärd yrkesman omgående kunna göra nytta i ordinarie arbetsuppgifter. Här ankommer det på de lokala parterna att gemensamt åstadkomma en rimlig gränsdragning. I detta sammanhang är det av stor betydelse att en arbetsplatskontakt på ett naturligt sätt och utan störningar kan inordnas i den normala verksamheten.
5.5. Organisation och ansvar
Parterna har en betydelsefull roll i genomförandet av ett program för arbetsplatskontakt. För att kontaktemas syften ska kunna uppnås måste parterna hjälpa till att ge dem me- ningsfullt innehåll. Programmen för arbetsplatskontakt mås- te hålla en hög kvalitet vilket innebär att arbetsplatser med föråldrad teknik eller arbetsformer inte bör komma ifråga. Förutsättningarna varierar mellan olika sektorer och branscher inom arbetslivet och mellan olika delar av landet. För att undvika den s.k. undanträngningseffekten, dvs. att den arbetslöse utför ordinarie arbetsuppgifter, men ändå ge verksamheten värdefullt innehåll i den praktiska delen, krävs ingående kunskap om olika yrkens och arbetsplatsers förutsättningar. Kontakterna måste också vara smidiga och göra att de arbetslösa känner sig välkomna. Därför krävs att parterna tar ett gemensamt ansvar för hur program med ar- betsplatskontakter ska organiseras på den aktuella arbets-
platsen eller i branschen/sektom. Detta torde gå att haitera inom ramen för den fortlöpande MBL-verksamheten (ch i förekommande fall genom särskilda branschöverenskomnel- ser.
För att få kontinuitet i verksamheten bör särskilda arbetsplatsombud utses med uppgift att tillsammans med arbetsförmedlingama, A-kassoma och parterna ansvara för verksamhetens praktiska genomförande.
Antalet arbetslösa som omfattas av program för arbets- platskontakt bör vara lämpligt med hänsyn till arbetsplatsens storlek. Flera arbetsplatser bör kunna gå samman och arran- gera kontaktplatser.
Innan kontaktplats anordnas skall berörda arbetstagiror- ganisationer ha fått tillfälle att yttra sig.
Arbetsplatskontakter är en ny typ av arbetsrrark- nadspolitisk åtgärd. Myndighetsansvaret åvilar därmed Ar- betsmarknadsverket, innefattande uppföljnings- och kvaitet- sansvar.
Den enskilde har även ett stort eget ansvar för att pro- grammet med arbetsplatskontakt blir värdefullt. Vale: av kontaktplats ska vara resultatet av en dialog mellan arbets- förmedlare och arbetslös. När det gäller genomförandet av . programmet bör en nära dialog ske mellan arbetsplatsorrbud
eller särskild handledare och den arbetslöse. Som ett resrltat av programmet bör den arbetslöse få ett intyg som nämare ! anger programmets innehåll och vilka aktiviteter som genomförts.
5.6. Antal deltagare i arbets- platskontakter
Som angivits ovan är målet att alla som varit arbetslösa 3—6 månader ska genomgå ett program för arbetsplatskontakter om minst fyra veckor och att aktiviteten ska återkomma minst en gång per år.
Under perioden juli 1993 till juni 1994 var 505 600 per- soner oavbrutet arbetslösa i minst 3 månader. Under samma period var 250 900 personer arbetslösa i minst 6 månader. Enligt AMS prognos kommer antalet arbetslösa att minska under 1995. Nytillskottet av arbetslösa aktuella för arbets- platskontakt beräknas dock inte genomgå någon större för- ändring.
Alla i den vidare målgruppen kommer emellertid inte att bli föremål för arbetsplatskontakter. Några exkluderas efter- som de är yngre än 20% år. Andra för vilka åtgärden inte är obligatorisk kommer inte att anta erbjudandet.
Under ett år innebär det att 200—300 000 arbetslösa kan komma att omfattas av programmen. Behovet av kontakt- platser uppgår då till i genomsnitt 20—30 000 platser varje månad, undantaget semestermånadema.
Om program för arbetsplatskontakter införs kommer in- itialt ett stort antal arbetslösa att ha längre arbetslöshetspe- rioder än 3 månader. I det läget bör arbetsplatskontakt först erbjudas dem som har längre perioder med oavbruten arbetslöshet.
Avgörande för hur snabbt målet uppnås att alla i mål- gruppen omfattas av programmen är hur många kontaktplat- ser som kan arrangeras.
5 .7 Tidsplan
Arbetsplatskontakter föreslås införas från och med 1 juli 1995. Åtgärden bör sedan byggas ut så snabbt så möjligt.
5.8. Ersättning
Arbetsplatskontakt är att betrakta som en form av utbild- ning. Syftet är att vidmakthålla kompetens och i det avseen- det är arbetsplatskontakter jämställt med utbildning. Därför utgår utbildningsbidrag till deltagarna.
Den som har rätt till ersättning från A-kassa och deltar i arbetsplatskontakt får belopp motsvarande dagpenning från A-kassa. Beloppet som utges till den arbetslöse under de dagar som han eller hon deltar i arbetsplatskontakt benämns utbildningsbidrag och ska särredovisas.
För den som inte är berättigad till arbetslöshetsersättning eller KAS skall utbildningsbidrag lämnas. Beloppet skall beräknas enligt 20—22 åå i förordningen (1987:406) om ar- betsmarknadsutbildning.
Deltagande i arbetsplatskontakt ska likställas med delta- gande i arbetsmarknadsutbildning vid tillämpning av arbets- löshetsförsäkringslagens (ALF-lagen) bestämmelser om till- godoräkningsbar tid, överhoppningsbar tid och om avstäng- ning från rätt till ersättning.
Stödtagare enligt lagen (1973:371) om kontant arbets- marknadsstöd (KAS-lagen) får ersättning under de dagar han eller hon deltar i arbetsplatskontakt. Ersättningen be- nämns utbildningsbidrag och ska särredovisas. Tiden ska vara s.k. jämställd tid när det gäller kvalificering för ny ersättningsperiod under förutsättning att den arbetslöse följer vad länsarbetsnämnden bestämt i fråga om anvisningen.
Dessa regler kommer att överensstämma med vad som gäller för ALU.
Som en konsekvens härav föreslås vissa ändringar i ALF-lagen och i KAS-lagen. Vidare krävs vissa ändringar i förordningen (1988zl400) om arbetslöshetsförsäkring och i förordningen (1994:933) om kontant arbetsmarknadsstöd (se bilaga 2 och 5).
För att få en smidig administrationen av ersättningen vid arbetsplatskontakt användes samma modell som redan finns vid ALU-verksamheten, enligt samråd med Arbetslös- hetskassomas Samarbetsorganisation (SO). Den närmare utformningen av den administrativa hanteringen görs av AMS och SO gemensamt.
5.9. Stimulansåtgärder
Modellen med program för arbetsplatskontakter förutsätter en positiv vilja hos parterna på arbetsmarknaden att engage- ra sig. De spontana aktiviteter som har genomförts av före- tagen och av de fackliga organisationerna visar på ett brett intresse för ett utvidgat engagemang och ansvar.
Utredningen har övervägt lämpligheten i att med lagstift- ning ålägga arbetsgivarna att inrätta kontaktplatser med mo- tivet att principen om arbetslinjen förutsätter att arbetsgivar- na inte i praktiken kan "utestänga" arbetslösa från kontakter med arbetsplatserna. Samhället och myndigheterna kan inte på egen hand driva omfattande arbetsmarknadspolitiska åt- gärder i syfte att förbereda de arbetslösa för en återgång till arbete. Företagen har ett ansvar för att medverka aktivt in- om detta område. En lagstiftning skulle tydliggöra detta ansvar.
Utredningen har emellertid funnit att sådan lagstiftning inte är en lämplig väg. För att syftet med en arbetsplatskon- takt ska kunna uppnås krävs en positiv grundinställning från
parternas sida och på de enskilda arbetsplatserna. En sådan positiv grundsyn har utredningen också mött under utred- ningsarbetets gång.
Ett lämpligt antal kontaktplatser med adekvat innehåll torde gå att arrangera. En förutsättning kan dock vara att någon form av Stimulansbidrag införs, även om grundmoti- vet hos parterna är en önskan att göra konstruktiva insatser för de arbetslösa. Arbetsgivare som engagerar sig i model- len med arbetsplatskontakter för arbetslösa får också indi- rekt goda möjligheter att finna lämpliga kandidater för framtida rekryteringar. De fackliga organisationerna får å sin sida ökade möjligheter till naturliga och värdefulla kon- takter med arbetslösa medlemmar.
En arbetsgivare som arrangerar program för arbets- platskontakt bör dock få skälig ersättning för kostnader för handledare, arbetsplatsombud m.m. Med den utgångspunk- ten torde kostnaden för anordnarbidraget komma att uppgå till mellan 20—40 000 kronor per plats och år. Bidraget bör så långt så möjligt vara schabloniserat för att underlätta den administrativa hanteringen Möjlighet bör även finnas att lämna ersättning för kontaktplatser månadsvis.
5.10. Arbetstagarbegreppet och t arbetsmiljölagen
I en ny lag — lagen om obligatoriska arbetsplatskontakter för : arbetslösa — klargörs att den som av länsarbetsnämnden an-
visats kontaktplats inte ska anses som arbetstagare vid del- tagande i programmet.
Bestämmelserna i arbetsmiljölagen (1977:1 160) ska dock
med vissa undantag — främst bestämmelserna om samverkan
mellan arbetsgivare och arbetstagare -— tillämpas på den som deltar i arbetsplatskontakt.
Det försäkringskydd som gäller för den som deltar i ar- betsmarknadsutbildning ska också gälla för den som anvi- sats till arbetsplatskontakt.
Reglerna kommer att överensstämma med vad som gäl- ler för deltagande i arbetslivsutveckling enligt lagen (199221331) om arbetslivsutveckling.
6.1. Kompletterande åtgärd
Program för arbetsplatskontakter ska ses som ett komple- ment till övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Erfaren- heterna från ALU-verksamheten bör tas tillvara samtidigt som denna verksamhet bör ersättas med mera kontakter med arbetslivet. Avsikten är att fylla ett behov av tidiga insatser i början av en arbetslöshetsperiod, att kunna erbjuda ett al- ternativ som räcker under relativt kort tid men som istället är återkommande och som smidigt kan alternera med andra åtgärder. Avsikten är också att programmen ska vara relativt enkla att arrangera och organisera så att de kan beröra för- hållandevis många arbetslösa.
6.2. En insats så tidigt så möjligt
Det finns starka motiv för att en arbetsplatskontakt ska komma så tidigt som möjligt under arbetslösheten. Aktuell forskning och erfarenheter visar att möjligheterna att få ar- bete minskar successivt under arbetslöshetsperioden. En tidig insats minskar risken för att den arbetslöse kommer in i en ond cirkel av passivitet och brist på kontakt med den ordinarie arbetsmarknaden, så att hans yrkeskompetens blir inaktuell.
Enligt förslaget ska den arbetslöse normalt kunna delta i program för arbetsplatskontakt redan efter 3 månader och senast inom 6 månader. Den arbetslöses allmänna kompe- tens försvinner visserligen inte inom en så kort tidsfymd,
men å andra sidan visar erfarenheter att risken för utanför- skap ökar mycket snabbt. Genom en relativt tidig insats ska den arbetslöses kontakt med arbetslivet aldrig i egentlig mening avbrytas. Tidigare insatser än efter 3 månader har utifrån praktiska aspekter bedömts som omöjliga.
6.3. Regelbundet återkommande åtgärd
I konsekvens med vad som sägs ovan är det av central be- tydelse att arbetsplatskontakten blir en regelbundet återkom- mande åtgärd. Enligt förslaget får den långtidsarbetslöse tillgång till arbetsplatskontakt regelbundet. Tillsammans med andra avbrott i en arbetslöshetsperiod, t.ex. beredskaps- arbete för att kvalificera för en ny ersättningsperiod, behö- ver perioden utan aktivtet aldrig uppgå till mer än ett år. Utredningen har bedömt att denna periodicitet i normalfallet är tillräcklig för att den arbetslöse ska kunna hålla sig åt jour med utvecklingen, även om det i många fall förmodligen vore önskvärt med tätare kontakter. Om det med hänsyn till yrkets karaktär är lämpligt bör kontaktperioden kunna delas i 2—3 tillfällen, även om detta medför ökad administration.
I vissa fall kan fyra veckor framstå som alltför kort tid för att en aktivitet ska bli meningsfull. Å andra sidan ska programmen för arbetsplatskontakt ses som en minimiaktivi- tet som ska kunna följas upp av andra mera omfattande åt- gärder.
6.4. Nära anknytning till ordinarie arbetsmarknad
Vad gäller innehållet i arbetsplatskontaktema anger utred- ningen endast syfte och huvudsaklig inriktning eftersom verksamheten under parternas medverkan i hög grad ska kunna anpassas till de specifika förutsättningama inom olika branscher och i olika delar av landet.
Utredningen bedömer att risken för undanträngningsef- fekter är låg. Med det variationsrika innehåll som skisserats och med den inriktning som förslaget har på kompetens- utveckling torde utrymmet för att inordna den arbetslöse i ordinarie arbetsrutiner vara begränsat. Kontaktens längd om fyra veckor verkar i samma riktning liksom att parterna för- utsätts medverka aktivt i genomförandet.
6.5. Obligatorisk åtgärd
Alla arbetslösa bör omfattas av programmen för arbets- platskontakter. Däremot föreslås inte någon formell eller juridisk rättighet att få del av åtgärden. Några garantier kan inte utfärdas eftersom en kontaktplats förutsätter frivillig medverkan från arbetsplatserna. Tillgång på kontaktplats kan därför inte garanteras inom varje bransch, på varje ort eller vid varje tillfälle.
Däremot bör arbetsplatskontakter vara obligatoriska för dem som uppbär ersättning, dvs. den övervägande majorite- ten (ca 80 procent) av målgruppen. Enligt utredningsdirekti- ven ska arbetsplatskontaktema bl.a. ses som ett led i ett förtydligande av det s.k. samhällskontraktet. Den som upp- bär ersättning från A-kassa eller KAS ska hålla kontakt med respektive organ enligt närmare angivna regler samt stå till arbetsmarknadens förfogande. Utredningens förslag innebär
att man dessutom i princip är skyldig att delta i anvisat pro- gram för arbetsplatskontakter eftersom långvarig arbetslös- het utan kontakt med arbetsmarknaden avsevärt ökar risken för långvarig arbetslöshet, vilket ökar samhällets kostnader och försämrar individens möjligheter.
Ett årligt deltagande i program för arbetsplatskontakt är ett minimikrav från samhällets sida. Indirekt innebär den föreslagna utformningen ökade möjligheter för samhället att följa upp huruvida den arbetslöse är beredd eller har möjlig- het att ta arbete. I en situation med avsevärt fler arbetslösa än lediga platser är en åtgärd av detta slag ett lämpligt kom- plement till andra åtgärder.
För den som vägrar att medverka i en arbetsplatskontakt är påföljden detsamma som för den som avvisar anvisad lämplig anställning: man avstängs från arbetslöshetsersätt- ning resp. KAS.
Förslagets utformning förtydligar sarnhällskontraktets innebörd och ökar kraven på den arbetslöse att vara aktiv under arbetslöshetsperioden. Däremot torde åtgärden ha be- gränsat värde som instrument för att t. ex. avslöja de arbets- lösa som ägnar sig åt s.k. svartjobb. Andra vägar bör såle- des övervägas om man vill utveckla samhällskontraktets skyldigheter ytterligare och införa kontroller av missbruk.
För det fåtal som hos arbetsförrnedlingen är registrerade som arbetslösa men som inte uppbär ersättning bör programmen för arbetsplatskontakter vara frivilliga. Denna grupp av arbetslösa, som med arbetsfönnedlingens hjälp försöker att ta sig in på arbetsmarknaden, kan naturligtvis också ha stort behov av arbetsplatskontakter. I deras fall har dock samhällskontraktet en annan innebörd. Dessutom sak- nas adekvat påföljd om de vägrar att medverka i en arbets- platskontakt.
7.1. Statsfinansiella konsekvenser
Utbildningsbidraget motsvarande dagpenning som deltagar- na i arbetsplatsprogrammet erhåller bör inte ses som en ex- tra kostnad. Utbildningsbidraget är direkt direkt utbytbart mot dagpenningen som deltagarna annars skulle erhålla. Den sammanlagda kostnaden för ett s.k. anordnarbidrag är i dagläget svårt att beräkna. Kostnaden beror dels på det antal platser som kommer till stånd, dels på vilken handle- dartid som behöver finnas för varje kontaktplats. Utredningen förutsätter att kostnaden ska inrymmas inom den samlade ramen för arbetsmarknadspolitiska medel. Förslaget om att obligatoriska arbetsplatskontakter _ vil- ket bl.a. innebär att samhällskontraktet får en tydligare in- nebörd — torde ha den positiva effekten att de arbetslösa kommer in i ordinarie arbeten snabbare. Sammanlagt bedömer utredingen att dess förslag, sett över ett längre tidsperspektiv, kommer att ha positiva stats- finansiella konsekvenser.
7.2. Konsekvenser för arbetsför— medlingen
Obligatoriska arbetsplatskontakter är en ny åtgärd som kom- pletterar andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den direk- ta konsekvensen blir att en stor andel av de som är arbets- lösa och inte deltar i några andra åtgärder får ett aktivt av- brott i sin arbetslöshetsperiod.
I jämförelse med andra åtgärder innebär obligatoriska arbetsplatskontakter att man när flera personer. Den sam- mantagna åtgärdsperioden är dock större för såväl ungdoms- praktik som för ersättningsåtgärden ungdomsintroduktion.
Totalt kommer ca 200 000 arbetslösa att få tillgång till arbetsplatskontakter under sammanlagt ca 800 000 veckor per år. Motsvarande siffror för ungdomspraktiken är ca 56 000 personer i totalt 2,9 miljoner veckor per år (ersattes 1 januari 1995 av ungdomsintroduktion där målnivåi 24 000 deltagare ger 1,2 miljoner veckor). Arbetsprövning inom ramen för arbetsmarknadsinstitut (AMI) och s.k. vid- gad arbetsprövning är sammanlagt 300 000 praktikveckor per år. Till detta kommer invandrarpraktik om ca 5 000 deltagare och ca 260 000 praktikveckor om året.
En risk som påpekats i detta sammanhang är att obliga- toriska arbetsplatskontakter skulle kunna minska möjlighe- terna att få fram andra praktikplatser. Utredningen anser därför att arbetsplatskontakter bör organiseras så att man undviker detta. Således bör t.ex. platser som är lämpliga fc'r utsatta grupper, som arbetshandikappade och invandrare, reserveras för dem. Utredningen anser dessutom att model- len för obligatoriska arbetsplatskontakter kan vara en värde- full draghjälp att få fram även andra platser. Genom att ar- betsförmedlingarna nu får en bred kontaktorganisation i form av arbetsplatsombud ute på många arbetsplatser bör dessa positiva konsekvenser kunna påräknas.
För arbetsförmedlingen bör arbetsplatskontaktema inne- bära att man får en ökad möjlighet att hålla kontakt mei många fler arbetslösa än tidigare och att man har en åtgäri att anvisa eller erbjuda. Arbetsplatskontakt bör kunna vara ett naturligt instrument i vägledningen, i platsförmedlingei och som en ingång till mera omfattande arbetsmark- nadspolitiska åtgärder.
Sammantaget har arbetsförmedlingama idag en tung ar- betsbörda. Det stora antalet arbetslösa tillsammans mel
många typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder innebär att resurserna blir hårt ansträngda. Samtidigt innebär det stats- finansiella läget att möjligheterna till generella resurs- förstärkningar till myndigheter är små. Tvärtom krävs be- sparingar och effektivseringar.
Utredningen har bedömt denna situation och kommit fram till att modellen med obligatoriska arbetsplatskontakter på ett naturligt sätt bör kunna inordnas i arsenalen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsplatskontaktema torde ge stora effekter i förhållande till de administrativa insatserna och i den meningen bli ett effektivt instrument. Detta förutsätter emellertid att arrangemanget med s.k. ar- betsplatsombud kan bli väl fungerande. Genom denna orga- nisation kan arbetsförrnedlingen få ett nödvändigt resurstill- skott för att klara reformen med arbetsplatskontakter. Parter- nas engagemang i detta sammanhang bör även kunna inne- bära att kontaktplatser kan ställas till förfogande på ett smi- digt sätt.
7.3. EU-aspekter
EUs regler om stöd till arbetsgivare innebär att generella stöd inte får ges, som kan anses snedvrida konkurrensen. Utredningen anser inte att stimulansbidragen till arbetsgivar- na för kontaktplatser strider emot dessa, då bidragen är att betrakta som ersättning för vissa prestationer som arbetsgi- varen utför.
7.4. Regionalpolitiska konse- kvenser
Arbetslösheten finns idag i alla delar av landet. Det innebär också att målgruppen arbetslösa utan åtgärder finns överallt.
Förutsättningama för arbetsmarknadsverket att kunna arrangera platser för obligatorisk arbetsplatskontakt kommer att variera. På glesbygden kan det, om ett företag lagts ner på orten, innebära svårigheter att arrangera arbetsplatskon- takt inom samma bransch. Detta är enligt utredningens me- ning inte heller nödvändigt. Möjligheten finns att lämna resebidrag så att en arbetslös kan få del av åtgärden på an- nan ort. I regeringens budgetproposition 1994/95 föreslås dock att de resebidrag som idag kan lämnas till deltagare i t.ex. arbetsmarknadsutbildning tas bort. Samtidigt betonas dock att dessa kostnader bör kunna täckas inom ramen för otraditionella medel.
Dessutom kan man få utnyttja möjligheten att få pröva på arbete inom annan bransch eller annat yrke.
Program för obligatoriska arbetsplatskontakter omfattar hela arbetsmarknaden, dvs. såväl privat som offentlig sek— tor. Mot den bakgrunden bör det vara möjligt att arrangera program för obligatoriska arbetplatskontakter över hela lan- det. Arbetsplatskontakt torde i övrigt inte ha några specifika konsekvenser ur regionalpolitisk synvinkel.
7.5. J ämställdhetspolitiska konse- kvenser
Inom offentlig sektor finns många starkt kvinnodominerade yrken, t.ex. inom vård, omsorg och administration. En fort-
satt återhållsam utveckling inom den offentliga sektorn in- nebär att arbetstillfällen kommer att gå förlorade.
Många av dessa kvinnor som förlorar jobbet kommer att behöva söka arbete inom mer expansiva delar av arbets— marknaden. Arbetsplatskontakter är då en möjlighet att prö- va på nya yrken inom nya branscher.
Arbetsplatskontakter är likaså en möjlighet för män att pröva inom kvinnodominerande yrken. Idag är könsuppdel- ningen stark på många delar av arbetsmarknaden.
Utredningen anser sålunda att arbetsplatskontakter kan underlätta otraditionella yrkesval och därmed ge positiva effekter på jämställdheten på arbetsmarknaden.
8.1. Förslaget till lag om obligato- riska arbetsplatskontakter för arbetslösa
] 59 Den som av länsarbetsnämnden anvisats till program för obligatorisk arbetsplatskontakt skall inte anses som ar— betstagare när han deltar i programmet. När sådan verk— samhet bedrivs på en arbetsplats, skall han dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1—9 5959, 3 kap. 1—4 och 7—14 55, 4 kap. 1—4 och 8—10 få samt 7—9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160). Därvid skall vad i arbetsmil- jölagen sägs om arbetsgivare gälla den som upplåtit en arbetsplats för program för obligatorisk arbetsplatskontakt.
I bestämmelsen anges bl.a. att den som anvisats till pro- gram för obligatorisk arbetsplatskontakt inte skall anses som arbetstagare. Paragrafen innehåller vidare bl.a. hänvisningar till vissa av arbetsmiljölagens bestämmelser.
Bestämmelsen motsvarar 1 & lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling (ALU-lagen).
2 5? Den tid under vilken en arbetslös deltagit i program för obligatorisk arbetsplatskontakt i enlighet med löns- arbetsnämndens anvisning jämställs med tid under vilken en arbetslös enligt 6 59 lagen (] 973:3 70) om arbetslöshetsför- säkring eller 6 5 lagen (1973:3 71) om kontant arbetsmark- nadsstöd skall ha utfört förvärvsarbete. Vid bestämmande av ramtid enligt samma bestämmelser räknas inte tid då den arbetslöse varit hindrad att arbeta på grund av delta-
gandet, i den mån tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att tid för delta- gande i kontaktprogrammet skall jämställas med tid för ut- fört förvärvsarbete när det gäller tillämpningen av vissa reg- ler om arbetsvillkor enligt lagen (1973z370) om arbetslös- hetsförsäkring (ALF-lagen) och lagen (1973:371) om kon- tant arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen).
I paragrafen anges vidare en regel för beräkning av ramtid enligt nyss nämnda lagar. Paragrafen har sin motsvarighet i 2 & ALU-lagen.
3 5 Vad som föreskrivs om arbetsmarknadsutbildning i 31 59 lagen (1973:3 70) om arbetslöshetsförsäkring och i 28 59 lagen (I 9733 71 ) om kontant arbetsmarknadsstöd skall gälla också i fråga om verksamhet som avses i I 58”.
Paragrafen hänvisar till ALF-lagens och KAS-lagens av- stängningsregler. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 3 & ALU-lagen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
8.2 Förslaget till lag om ändring i la- gen (1973:370) om arbetslöshetsförsäk-
ring
145
Förslaget innebär att de dagar under vilka en försäkrad har anvisats program för obligatorisk arbetsplatskontakt enligt föreskrifter som meddelats av regeringen inte inräknas i ersättningsperioden.
Bestämmelsen har sin motsvarighet i regeln om ALU i nuvarande 14 å andra stycket. Förslaget innebär att stycket delas upp i två punkter. Förhållandena för ALU föreslås regleras i den första punkten och obligatoriska arbets- platskontakter i den andra punkten.
8.3. Förslaget till lag om ändring i la- gen (1973:371) om kontant arbetsmark- nadsstöd
145
Förslaget motsvarar den föreslagna ändringen i ALF-lagen. Se avsnitt 7.2.
Bestämmelsen har sin motsvarighet i regeln om kontant arbetsmarknadsstöd i nuvarande 14 å andra stycket. Försla— get innebär att stycket delas upp i två punkter. Förhållande- na för ALU föreslås regleras i den första punkten och obli- gatoriska arbetsplatskontakter i den andra punkten.
9.1. Förslag till lag (1995zxx) om obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa
] & Den som av länsarbetsnämnden anvisats till program för obligatorisk arbetsplatskontakt skall inte anses som ar- betstagare när han deltar i programmet. När sådan verksam- het bedrivs på en arbetsplats, skall han dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1—9 55, 3 kap. 1—4 och 7—14 55, 4 kap. 1—4 och 8—105é samt 7—9 kap. ar- betsmiljölagen (197721160). Därvid skall vad i arbetsmil- jölagen sägs om arbetsgivare gälla den som upplåtit en ar- betsplats för program för obligatorisk arbetsplatskontakt.
2 & Den tid under vilken en arbetslös deltagit i program för obligatorisk arbetsplatskontakt i enlighet med länsarbets- nämndens anvisning jämställs med tid under vilken en ar- betslös enligt 6 & lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäk- ring eller 6 & lagen (19731371) om kontant arbetsmark- nadsstöd skall ha utfört förvärvsarbete. Vid bestämmande av ramtid enligt samma bestämmelser räknas inte tid då den arbetslöse varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, i den mån tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts.
3 & Vad som föreskrivs om arbetsmarknadsutbildning i 31 & lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och i 28 55 lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall gälla också i fråga om verksamhet som avses i l ä.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
På regeringens vägnar
ANDERS SUNDSTRÖM
Per Virdesten (Arbetsm arknadsdepartem entet)
9.2. Förslag till lag om ändring i la- gen (1973:370) om arbetslöshetsförsäk- ring
Härigenom föreskrivs att 14 5 lagen (19732370) om arbets- löshetsförsäkring skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
145
Ersättning utgår under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Har försäkad uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända, är perioden i stället 450 dagar.
1 ersättningsperioden in- räknas inte dagar, under
I ersättningsperioden in- räknas inte dagar, under
vilka den försäkrade har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling i en- lighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen.
vilka den försäkrade
1. har anvisats verk— samhet för arbetslivs- utveckling i enlighet med föreskrifter som har med- delats av regeringen,
2. har anvisats program för obligatorisk
arbetskontakt i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen.
I ersättingsperioden enligt första stycket inräknas i fall som avses i 10 5 ersättningstid i den andra arbetslöshetskassan.
Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken den försäkrade fyller 65 år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
På regeringens vägnar
ANDERS SUNDSTRÖM
Per Virdesten (Arbetsm arknadsdepartem entet)
9.3. Förslag till lag om ändring i la- gen (1973:371) om kontant arbetsmark- nadsstöd
Härigenom föreskrivs att 14 & lagen (19731371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
l4ä
Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar (ersättningsperioden), om inte annat följer av andra stycket eller av 15 & sista stycket. Har stödtagaren uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända, är perioden i stället 300 dagar. Sedan stödtagaren uppnått 60 års ålder, är ersättningsperioden 450 dagar.
1 ersättningsperioden in- räknas inte dagar, under vilka stödtagaren har an- visats verksamhet för ar- betslivsutveckling i enlig- het med föreskrifter som har meddelats av rege- ringen.
I ersättningsperioden in- räknas inte dagar, under vilka stödtagaren har an- visats
]. verksamhet för ar- betslivsutveckling i enlig- het med föreskrifter som har meddelats av rege— ringen,
2. program för obliga- torisk arbetsplatskontakt i enlighet med föreskrifter
som har meddelats av regeringen.
Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgång- en av månaden före den under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller när han dessförinnan börjar uppbära hel ålder- spension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt la- gen (19621381) om allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
På regeringens vägnar
ANDERS SUNDSTRÖM
Per Virdesten (Arbetsm arknadsdepartem entet)
Obligatoriska arbetsplatskontakter för Dir arbetslösa
1994:137
Beslut vid regeringssammanträde den 10 november 1994
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare tillkallas med uppdrag att föreslå ett obli- gatoriskt program för arbetsplatskontakter för arbetslösa perso- ner. Syftet är att motverka passivitet genom att kraven att vara aktiv under arbetslöshet görs tydligare.
Risk för passivitet och kompetensförlust
1 en konjunkturuppgång ökar risken för flaskhalsar på arbets- marknaden. Flexibiliteten på arbetsmarknaden ställs på hårda prov. De som är arbetslösa måste kunna ta de lediga platserna.
Avgörande för detta är att de arbetslösa kontinuerligt nytt- jar arbetslöshetstiden till att söka arbete. Den stora risk för passivitet som speciellt långa arbetslöshetsperioder medför måste i största möjliga utsträckning motverkas.
Arbetslöshet innebär också en betydande risk för att kom- petens går förlorad. Arbetslivet förändras i dag i mycket snabb takt med en ständig utveckling av teknik, organisation, mark- nadsförutsättningar etc. En längre arbetslöshet innebär avsevär- da svårigheter att komma tillbaka.
Ett sätt att underlätta återgången till arbetslivet är att arbets- lösa personer under kortare perioder får pröva olika arbeten. De arbetslösa får därigenom ökade möjligheter att upprätthålla kontakten med arbetsmarknaden och sitt yrke eller att pröva ett nytt yrke.
Om insatsen görs kortvarig kan fler personer delta än vad som är möjligt i nuvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är också angeläget att insatsen görs i ett relativt tidigt skede av arbetslösheten.
Arbetsplatskontakten skall vara obligatorisk för individen. Den arbetslöse skall alltså både ha rätt och vara skyldig att delta. Arbetsförmedlingama får därigenom möjligheter att ge ökad tydlighet i kraven att den arbetslösa skall vara aktiv un- der en arbetslöshetsperiod.
Arbetsplatskontakten innebär sålunda en generell prövning av den arbetslöses förutsättningar och tillgänglighet för arbete. Traditionellt sker denna arbetsprövning i och med arbetsför- medlingens anvisningar till lediga arbeten. När efterfrågan på arbetskraft är svag behövs kompletterande instrument och for- mer av aktiverande åtgärder.
Förslagets genomförande förutsätter en aktiv medverkan av arbetsmarknadens parter.
Uppdraget
Utredaren skall lämna ett förslag till ett obligatoriskt program för arbetsplatskontakter för arbetslösa personer. Förslaget skall omfatta åtgärdens utformning, längd, innehåll m.m. Utredaren skall precisera vad förslaget innebär för individens rättigheter respektive skyldigheter. Utredaren skall också föreslå den för- fattningsreglering som övervägandena kan föranleda. Uredaren skall samråda med parterna på arbetsmarknaden vid utformningen av förslagen, vid anskaffning av prövnings- platser och i andra insatser för att arrangera arbetsplatskontak-
ter. Utredaren skall också samråda med den arbetsmark- nadspolitiska kommittén (dir. 19932132).
Utredaren skall beakta de statsfinansiella konsekvenserna av sina förslag. Regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), om EU-aspekter (dir.]988:43), om regionalpolitiska konsekvenser (dir.1992:50) samt om jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir.]9942124) skall även beaktas.
Tidplan
Uppdraget skall redovisas senast den 15 januari 1995.
(Arbetsm arknadsdepartementet)
Förslag till förordning om obligatoriska arbets- platskontakter för arbetslösa
utfärdad den 1995.
Regeringen föreskriver följande.
Allmänna bestämmelser
1 5 Denna förordning innehåller bestämmelser om arbets- platskontakter m.m. som länsarbetsnämnden anvisar arbets- lösa.
2 & Regler om arbetsplatskontakter finns även i lagen (19951xx) om obligatoriska arbetsplatskontakter, lagen (19731370) om arbetslöshetsförsäkring, lagen (19732371) om kontant arbetsmarknadsstöd, förordningen (1988zl400) om arbetslöshetsförsäkring och förordningen (19943933) om kontant arbetsmarknadsstöd.
Villkor för arbetsplatskontakter m.m. 3 & Arbetsplatskontakt får anvisas en arbetslös, som 1. varit arbetssökande hos länsarbetsnämnden under minst tre månader och som under denna tid oavbrutet varit arbets- lös på heltid;
2. inte kan få arbete på den reguljära arbetsmarknaden eller inte deltar i någon annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
4 & Anvisning får ske från och med den 1 juli det år den arbetslöse fyller 20 år.
5 & Anvisningstiden skall vara sammanlagt fyra veckor per
0
3.1”.
6 5 Om en arbetslös som får eller begär ersättning från en arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd avvisar anvisad arbetsplatskontakt som erbjuds denne, skall länsar- betsnämnden underrätta arbetslöshetskassan och Arbets- marknadsstyrelsen.
7 & Innan platsen för arbetsplatskontakt anordnas vid en arbetsplats skall berörda arbetstagarorganisationer ha fått tillfälle att yttra sig.
Ersättning
8 & Deltagare i programmet för arbetsplatskontater har rätt till utbildningsbidrag i form av dagpenning. Dagpenningen beräknas enligt 20—22 åå förordningen (1987:406) om arbetsm arknadsutbildning.
9 & Länsarbetsnämndens anvisning av en arbetslös till en praktikplats innebär att nämnden har beslutat att den arbets- löse har rätt till utbildningsbidrag. Den allmänna försäk- ringskassan beräknas bidragets storlek och betalar ut bidra- get.
10 5 Om det finns särskilda skäl får länsarbetsnämnden lämna ersättning för resekostnader med ett skäligt belopp till den som deltar i verksamhet enligt denna förordning.
Statsbidrag till anordnare
11 & Statsbidrag får lämnas till den som i samverkan med länsarbetsnämnden anordnar verksamhet enligt denna för- ordning. Bidrag får lämnas för de merkostnader som föran- leds av verksamheten.
12 & Bestämmelsemai 19—23 55 förordningen (19871405) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten gäller i öv- rigt i fråga om statsbidraget.
Återkallande av anvisning
13 5 Länsarbetsnämnden skall under anvisningstiden åter- kalla anvisningen, om
1. den arbetslöse under anvisningstiden utför förvärvsarbete som inte enbart är tillfälligt eller av obetydlig omfattning,
2. en arbetslöshetskassa eller en länsarbetsnämnd avstängt den arbetslöse från rätt till ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring respektive lagen (19731371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
3. den arbetslöse gör sig skyldig till allvarlig misskötsam— het, eller
4. det i övrigt finns särskilda skäl för det.
Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart.
Överklagande
14 & Länsarbetsnämndens beslut om att återkalla en anvis- ning av en kontaktplats enligt denna förordning får överkla- gas av den som har anvisats platsen. Andra beslut av län- sarbetsnämnden får inte överklagas.
Övrigt
15 & Länsarbetsnämnden skall så snart som möjligt lämna uppgift om ett beslut om anvisning till kontaktplats eller ett beslut om återkallelse av en anvisning. Uppgiften skall läm- nas till den arbetslöshetskassa eller den länsarbetsnämnd som har att utge ersättning enligt lagen (1973:370) om ar- betslöshetsförsäkring respektive lagen (1973z371) om kon- tant arbetsmarknadsstöd.
16 5 När verksamhet som avses i denna förordning be- drivs, skall vad som i nedan angivna bestämmelser före- skrivs om arbetsmarknadsutbildning för vilken statligt ut- bildningsbidrag utgår tillämpas på den som anvisats till verksamheten:
1. 2 & första stycket 1 förordningen (1977:284) om arbets- skadeförsäkring och statligt personskadeskydd,
2. 1 & första stycket 1 förordningen (1980:631) om ersätt- ning av allmänna medel för skada orsakad av deltagare i viss arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilite- ring m.m.,
3. l 5 förordningen (1988:244) om grupplivförsäkring för deltagare i arbetsmarknadsutbildning m. fl., och
4. l & förordningen (AMSFS l992:5) om ersättning vid ideell skada till elev i arbetsmarknadsutbildning m.m.
17 & Arbetsmarknadsstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att tillämpa denna förordning. Om en åtgärd skall vidtas av de allmänna försäkringskassor- na, meddelas dock föreskrifterna av Riksförsäkringsverket efter samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen.
Övergångsbestämmelser
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995.
2. En arbetslös som, när förordningen träder i kraft, redan uppfyller kraven för att erhålla en anvisning om arbets- platskontakt skall beredas sådan plats så snart som möjligt.
På regeringens vägnar
ANDERS SUNDSTRÖM
Per Virdesten (Arbetsmarknadsdepartem entet)
Förslag till
förordning om ändring i förordningen (1988:1400) om arbetslöshetsförsäkring
Regeringen föreskriver i fråga om förordningen (1988:1400) om arbetslöshetsförsäkring att 22 a 5 skall ha följande ly- delse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22aä
Särskilda skäl att enligt 4 5 andra stycket lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring lämna ersättning till den som deltar i utbildning finns när den arbetslöse
1. deltar i verksamhet för arbetslivsutveckling enligt för— ordningen (199221333) om arbetslivsutveckling,
2. fortsätter studier som han innan han blev arbetslös bedrev på heltid jämsides med ett heltids- arbete, under förutsättning att han söker heltidsarbe- te,
3. bedriver studier på deltid, under förutsättning att studierna inte hindrar honom från att söka och
2. deltar i program för obligatorisk arbets- platskontakt enligtförord- ningen (1995:xx) om obli- gatoriska arbetsplatskon- takter,
3. fortsätter studier som han innan han blev arbetslös bedrev på heltid jämsides med ett heltids-
ta heltidsarbete samt att han intygar att han är be- redd att avbryta studierna om dessa kan hindra ho- nom från att ta arbete.
4. på heltid deltar i kurs som syftar till att ge ori- entering om olika yrken eller utbildningsvägar eller som har ett liknande syfte, under förutsättning att kursen är av kort var- aktighet.
Ersättning som utges un— der tid då den arbetslöse deltar i verksamhet som avses i ] benämns utbild- ningsbidrag.
arbete, under förutsättning att han söker heltidsarbe- te,
4. bedriver studier på del- tid, under förutsättning att studierna inte hindrar ho- nom från att söka och ta heltidsarbete samt att han intygar att han är beredd att avbryta studierna om dessa kan hindra honom från att ta arbete.
5. på heltid deltar i kurs som syftar till att ge ori- entering om olika yrken eller utbildningsvägar el- ler som har ett liknande syfte, under förutsättning att kursen är av kort var- aktighet.
Ersättning som utges un- der tid då den arbetslöse deltar i verksamhet som avses i 1 eller 2 benämns utbildningsbidrag.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995.
På regeringens vägnar
ANDERS SUNDSTRÖM
Per Virdesten (Arbetsmarknadsdepartem entet)
Förslag till förordning om ändring i förordningen (1994:933) om kontant arbetsmarknadsstöd
Regeringen föreskriver i fråga om förordningen (19941933) om kontant arbetsmarknadsstöd att 3 & skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
35
Särskilda skäl att enligt 4 5 andra stycket lagen (19731371) om kontant arbetsmarknadsstöd lämna ersättning till den som deltar i utbildning finns när sökanden
]. deltar i verksamhet för arbetslivsutveckling enligt förord- ningen (1992zl333) om arbetslivsutveckling,
2. fortsätter studier som sökanden innan arbetslös- heten inträffade bedrev på heltid jämsides med ett heltidsarbete, under förut- sättning att han eller hon söker heltidsarbete,
3. bedriver studier på deltid, under förutsättning att studierna inte hindrar honom eller henne från att söka och ta heltidsar- bete samt att sökanden
2. deltar i program för obligatorisk arbets- platskontakt enligtförord- ningen (1995:xx) om obli- gatoriska arbetsplatskon- takter,
3. fortsätter studier som sökanden innan arbetslös- heten inträffade bedrev på heltid jämsides med ett heltidsarbete, under förut-
intygar sin beredskap att avbryta studierna om des- sa kan hindra honom eller henne från att ta arbete, eller
4. på heltid deltar i kurs som syftar till att ge ori- entering om olika yrken eller utbildningsvägar el- ler som har ett liknande syfte, under förutsättning
att kursen är av kort var- aktighet.
Ersättning som lämnas under tid då sökanden deltar i verksamhet som avses i 1 benämns utbild- ningsbidrag.
Som en ytterligare förut- sättning för att ersättning
sättning att han eller hon söker heltidsarbete,
4. bedriver studier på deltid, under förutsättning att studierna inte hindrar honom eller henne från att söka och ta heltidsar- bete samt att sökanden intygar sin beredskap att avbryta studierna om des- sa kan hindra honom eller henne från att ta arbete, eller
5. på heltid deltar i kurs som syftar till att ge ori- entering om olika yrken eller utbildningsvägar el- ler som har ett liknande syfte, under förutsättning att kursen är av kort var- aktighet.
Ersättning som lämnas under tid då sökanden deltar i verksamhet som avses i 1 eller 2 benämns utbildningsbidrag.
Som en ytterligare förut- sättning för att ersättning
skall lämnas i fall som skall lämnas i fall som avses i 2 och 3 gäller att avses i 3 och 4 gäller att det tidigare arbetet inte det tidigare arbetet inte upphörde på grund av upphörde på grund av studierna. studierna.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995.
På regeringens vägnar
ANDERS SUNDSTRÖM
Per Virdesten (Arbetsmarknadsdepartem entet)
REFERENSLISTA
Carling, C., Edin, P.A., Harkman A. och Holmlund, B., 1994 Unemploymnet duration, unemployment benefits and Labour market programs in Sweden, Working Paper 1994: 12, Nationalekonomiska Institutionen Uppsala Univer- Sitet.
Harkman, A. 1993, Arbetslöshetstid och chansen att hitta jobb, Information från Utredningsenheten 93:12, Arbetsmarkandsstyrelsen.
Harkman, A. 1994, Arbetslöshet, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och chansen att få jobb, Rapport från utredningsenheten 94:8, Arbetsmarknadsstyrel- sen.
Korpi, T, 1994,
Escaping Unemployment: Studies in the invidual consequ- ences of unemployment and labour market policy, Institutet för social forskning Stockholms Universitet.
KUNGL. Bit—if; 1995 -02-1 5— % STOCKHOLM
Kronologisk förteckning
]. Ett renodlat näringsförbud. N.
2. Arbetsföretag — En ny möjlighet för arbetslösa. A. 3. Grön diesel — miljö- och hälsorisker. Fi.
4. l.ånglidsulredningen 1995. Fi.
5. Vårdens svära val. S. (. Muskövarvets framtid. Fö.
7. Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. A.
Systematisk förteckning
Försvarsdepartementet Mnskövarvets framtid. [6]
Socialdepartementet Vårdens svåra val. [5] ] l Finansdepartementet
Grön diesel , miljö- och hälsorisker. [3] Långtidsutredningen 1995. [4]
Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsföretag -- En ny möjlighet för arbetslösa. [2] Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. [7]
Näringsdepartementet Ett renodlat näringsförbud. [l]