Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

KUNSKAPSSYN OCH

á

SAMHÄLLSNYTTA

1¶HANTVERKSCIRKLAR OCH

HANTVERKS UTÖVANDE

aauszxâmmvnm Yvonne Andersson och Louise Wa/dén au

v\\\\ :g

, ,

Statens offentliga utredningar

WW 1996:122

W Utbildningsdepartementet

och

Kunskapssyn samhällsnytta

i hantverkscirklar och

hantverksutövande

av Yvonne Andersson

och Louise Waldén

Delbetänkande Utredningenför statlig av

utvärdering av folkbildningen

Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag Regeringskansliets förvalmingskontor. av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall på remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

Illustration: Uggla och mus, Lasse Åberg

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20351-0 Stockholm 1996 ISSN 0375-25OX

SOU 1996: 122

Förord

Inom ramen för SUFO-96 har en rad självständiga forskningsprojekt genomförts där folkbildningen granskas ur olika synvinklar. Vår studie är inriktad hantverkscirklar och hantverket som kunskapsfält. Från den utgångspunkten problematiserar vi begreppen kunskapssyn, sarnhällsnytta och välbefinnande.

Det empiriska materialet utgörs dels erfarenheter från forsknings-

av projektet Handen och Anden 1991-94, dels av två studier genomförda under 1995. Den slutliga versionen färdigställdes under våren 1996.

Vi vill tacka:

SUFO-96 Carl-Gustaf Andrén, Agneta Charpentier, Lars Göransson - -

för förtroendefullt samarbete

-

humanistisk-samhällsvetenskapliga institutionen vid Högskolan i -

Gävle för effektiv hjälp med det praktiska genomförandet

de som förutom SUFO-96 läst och givit synpunkter rapporten: dok- -

torand Bosse Bergstedt, til dr Per Hartman, bägge Linköpings universitet, samt docent Inga Elgquist-Salzman främst Vem slöjdar i cirkeln

och va1för; vidare kulturredaktör Katarina Dunér, SR/TV, ñl dr

-

Lars Ekstrand, Högskolan i Gävle samt kulturchef Ulla Holtman, Stu-

dieförbundet Vuxenskolan främst Hantverkets väsen och värde alla er vi intervjuat, muntligt och skriftligt

-

samt sist men inte minst varandra, för gott samarbete, långa och inten- -

siva diskussioner och träget läsande av varandras texter.

Författarna

SOU 1996: 122

Innehållsförteckning

Förord

Inledning

Del Handen och Anden. En sammanfattning 13

Tiden Hantverkets väsen Hantverkets dimensioner

- -

och sammanhang Sammanhanget och fältet

-

Från Handen och Anden till "Kunskapssyn och

samhällsnytta 27 Del II: Vem slöjdar i cirkeln och varför 29

- 1 Så här började det för Yvonne 31

2 Syftet med dessa studier 33 3 Hur har studien genomförts 37 3.1 Uppläggning och genomförande 37

Urval- intervjuer 3.2 Analys och tolkning 39 3.3 Ar denna studie tillförlitlig 40

4 Bilder av studiecirkelverksamhet 43 4.1 Träslöjdcirkel i Hemstad SV 43 4.2 Träslöjdcirkel i Sleby SV 49 4.3 Träslöjd i centrum A ABF 52 4.4 Studiecirkel i centrum B ABF 57 4.5 Två träslöjdcirklar i Norrby ABF 59 4.6 Träslöjdcirkel i Lingtorp ABF 64 5 Röster från samhällsrepresentanter 69

6 Utbildningsanordnare om studiecirkeln 75 7 Diskussion 79

SOU 1996: 122

Del III: Hantverkets väsen och värde 87

1 Startpunkt 89

2 Uppläggning 9 1 2.1 Syfte 91 2.2 Metod 91 2.3 Genomförande 93 2.4 Begrepp 93 2.5 Redovisning 94 2.6 Tillförlitlighet och trovärdighet 95

3 Ordens innebörd 97 4 Intervjuer 101 4.1 Kulturhistoriens perspektiv. Kersti Jobs Björklöf:

"Kulturarvets tingen berättar" 101 4.2 Hemslöjdens perspektiv. Lena Karlén:

"Hemligheten" det gränslösa språket" 111 4.3 Hantverkets perspektiv. Anders Mattsson:

"Synligheten" det utmanande resultatet" 122 4.4 Slöjdens perspektiv. Ramon Persson:

"Egenvärdets för glädjens skull" 135 4.5 Konsthantverkets perspektiv. Mats Svensson:

"Tyst kunskap: erfarenhet, upplevelse" 145 4.6 Yrkesutbildningens perspektiv. Börje Hagman:

"Praktikens det nödvändiga övandet" 157 5 Kommentarer 169 5.1 Perspektiv, aspekter, dimensioner 169 5.2 Kunskapssyn och samhällsnytta 174 5.3 Professionella, amatörer och cirklar 179 6 Hantverkets väsen och värde. Sammanfattning

och reflektioner 185

SOU 1996: 122

Del IV: Individens kunskap och lärande i

SOU 1996: 122

Inledning

Praktisk-estetiska cirklar, dvs studiecirklar i slöjd, hantverk, konsthantverk, är viktig också ifrågasatt verksamhet inom studieförbunden.

en men Många diskussioner har förts de verkligen hör till folkbildningen se

om vidare Bakgrund i Del I utan att man närmare tagit reda på vad man gör där, hur och varför

Några större arbeten har gjorts med angränsande inriktning. Gull-Mari Roséns avhandling i konstvetenskap, Konst- och konsthantverkscirklar under 1970-talet 1984 behandlar de fyra största studieförbundens ofñci-

vad Rosén kallar KOSKO-cirklar KOnst-, Slöjd-, KOnstella syn hantverkscirklar i relation till 1974 års kulturpolitiska mål. Per Hartmans pedagogiska avhandling Skola för ande och hand 1993 redogör för ett antal folkhögskolors praktisk-estetiska verksamhet under detta sekel.

Den enda omfattande undersökning som direkt inriktats verk-

mer samheten i cirklarna är Handen och Anden: En studie av ABF s och Studieförbundet Vuxenskolans praktisk-estetiska cirkelverksamhet, där fyra forskare studerade textila studiecirklar ur olika synvinklar se vidare Del Forskningsprojektet genomfördes 1991-1994 och finns redovisat bl i boken Handen och Anden: De textila studiecirklarnas hemligheter

a 1994.

Inför utvärderingen av folkbildningen önskade SUFO-96 en fortsättning och fördjupning av resultaten från Handen och Anden, denna gång med inriktning manliga hantverk och mansdominerade hantverkscirklar. Två forskarna från Handen och Anden, Yvonne Andersson och Louise

av Waldén, åtog sig detta arbete. Denna rapport är resultatet.

Uppläggning

Rapporten baseras dels Handen och Anden, dels resultaten från två

studier, hantverkscirklar "Vem slöjdar i cirkeln och varnya en om för samt en om hantverk Hantverkets väsen och värde".

Utgångspunkten för de två studierna är resultaten från Handen och Anden. Inledningsvis görs därför i Del I en sammanfattning av detta projekt. Främst har vi de nya studierna intresserat oss för det välbefinnandemål" vi fann var en stark drivkraft bakom deltagandet i textilcirk-

som lama. Detta välbefinnande genererades dels av samvaron i studiecirkeln "cirkelkulturen, dels av hantverksutövandet i sig.

10 Inledning SOU 1996: 122

Också titeln på denna rapport, Kunskapssyn och samhällsnytta, är inspirerad av frågor som väcktes under arbetet med Handen och Anden. Vilken kunskapssyn finns hos dem i gemenskap utövar hantverk

som Vilken kunskapssyn finns hos dem som professionellt ägnar sig hantverk Finns det en samhällsnytta i att gemensamt syssla med hantverk Finns det en samhällsnytta i själva hantverkskunnandet De tre orden

välbefinnande, kunskapssyn, samhällsnytta vägledande i upplägg-

- var ningen av vårt arbete.

I "Vem slöjdar i cirkeln och varför är det cirkelkulturen som står i

centrum, dvs en social gemenskap där man ägnar sig hantverk. Det

empiriska materialet utgörs dels av intervjuer med ledare och deltagare i sju mansdominerade hantverkscirklar trä och metall, dels skriftliga utta-

av landen från fem samhällsrepresentanter utanför folkbild-

- personer ningsvärlden men knutna till verksamheter har med kunskapssyn och

som samhällsnytta att göra. Därutöver används dagboksanteckningar från besöken i cirklama samt uttalanden från cirkelledare inom Studieförbundet Vuxenskolan.

Materialet redovisas i form av bilden de intervjuade cirklarna,

av byggda på forskarens dagbok samt på citat de skriftliga berättelserna.

ur Dessutom citeras och kommenteras skriftliga uttalandena från samhällsrepresentanterna och cirkelledarna.

Studien följer uppläggningen av Yvonne Anderssons arbete inom Handen och Anden: Vem handarbetar i cirkeln och varför I bägge

studierna analyseras resultaten i förhållande till studieförbundens mål demokrati och kultur. I den nya studien tolkas dessutom materialet i relation till begreppet välbefinnande.

I Hantverkets väsen och värde står hantverkskulturen i centrum. Studien är en parallell till Louise Waldéns arbete inom Handen och Anden "Cirkelns inre liv och handarbetets väsen". Den studien byggde deltagande i fyra textila studiecirklar. Med hjälp av de erfarenheterna beskrevs cirkellivet och handarbetets egenart. I Hantverkets väsen och värde beskrivs hantverkskulturen med hjälp av människor med professionell

anknytning till hantverk.

Det empiriska materialet består intervjuer med

av sex personer som representerar olika perspektiv hantverkskulturen. Samtliga intervjuer har gjorts i Leksand. Intervjuerna är inte anonyma och redovisas som sammanhängande berättelser. I varje intervju har någon speciñk aspekt hantverket lyfts fram.

Intervjuerna samt litteraturstudier utgör underlag för diskussion

en om hantverkets väsen och värde och hantverkskulturens närvaro i hantverkscirklama.

Genom att studera formen, dvs studiecirkeln, och ämnesinnehållet, dvs

SOU 1996: 122 Inledning 11

hantverket, var för sig vill vi undersöka vad av värdet och välbefinnandet i hantverkscirkeln som är avhängigt cirkelkulturen och vad som är avhängigt hantverkskulturen. Mot bakgrund ifrågasättandet av just hant-

av verkscirklama är detta viktig och relevant fråga att ställa.

en De två studierna är olika upplagda. Frågeställningar och tillvägagångssätt redovisas därför inledningsvis i respektive redovisning.

I den avslutande diskussionen utgår vi från våra sammanlagda erfarenheter och vår ackumulerade kunskap från Handen och Anden dvs hantverkscirklar i en kvinnlig kontext från Vem slöjdar i cirkeln och varför dvs hantverkscirklar i en man-

-

lig kontext samt från Hantverkets väsen och värde dvs hantverkskulturen i en

manlig och kvinnlig kontext Vi har i vårt arbete till dem står utanför folkbildnings-

även vänt oss som världen: samhällsrepresentanter och ämnesföreträdare hantverkskunniga. Detta kan tyckas tänja gränserna för en utvärdering av folkbildningen. Mot det kan sägas att om debatten ska vidgas utanför kretsen av de närmast berörda måste hantverkscirklama relateras till det samhälle de befinner sig i och till det sammanhang som är hantverkets. Därför har inte bara det de facto sker inom folkbildningen utan också det som av

som utomstående uppfattas ske blivit viktiga delar vårt bidrag till SUFO-

av 96. Rapporten är dessutom skriven så att även läsare utanför folkbildningsvärlden ska kunna finna intressanta iakttagelser och reflektioner kring kunskap, kunskapande och samhällsnytta.

Disposition

I Del Handen och Anden en sammanfattning tecknas en bakgrund till

hantverkscirklamas ställning inom studieförbunden. Därefter sammanfattas kunskap och erfarenheter från projektet Handen och Anden.

I Del II, Vem slöjdar i cirkeln och varförñ diskuteras cirkelkulturen

med utgångspunkt från studien av sju mansdominerade trä/metallcirklar samt uttalanden från cirkelledare och samhällsrepresentanter.

I Del III, Hantverkets väsen och värde, diskuteras hantverkskulturen med utgångspunkt från de sex intervjuerna samt litteraturstudiema.

I Del IV, Individens kunskap och lärande i gemenskap, redogör vi för de diskussioner de tre studierna lett till och som utgjort en stor del av

som vårt arbete. Där för vi vidare de frågor som materialet

gemensamma

12 Inledning SOU 1996: 122

väckt: om vem som är Folket och vad som är Bildningen, om individens välbefinnande, om behovet av integrering och behovet differentiering.

av Med dessa frågor är vi långt ifrån färdiga. I ett samhälle i snabb förändring kommer svaren att förändras frågorna förblir desamma.

- men

I

Del

Handen och Anden

En sammanfattning

SOU 1996: 122 Del Handen och anden 15

Bakgrund

Folkbildningen växte fram i ett samhälle där den bokliga bildningen var svåråtkomlig och främst förbehållen de bildade klasserna. Handens bildning ofta självklarhet för dem som deltog i folkhögskolekurvar en och studiecirklar. Det handens arbetare i det agrara samhället, ser var bönderna, startade de första folkhögskolorna för att utbilda bondesom klassens ungdomar i svenska, räkning, samhällskunskap och jordbrukslä- Det handens arbetare i industrisamhället som organiserade det ra, var första Studieförbundet, ABF, med studiecirkelbiblioteket som utgångspunkt. Boken centrum i folkbildningens verksamhet. Man eftersträvar vade den kunskap inte hade. Den kunskap man själv ägde, handens man kunskap, värdesattes inte: den var självklar. Händighet och hantverksskicklighet en nödvändighet för det arvar betande folket, både den majoritet levde landsbygden och den som växande lönearbetare i industrin. Fortfarande fram till mitten av gruppen 1900-talet baserades många familjers ekonomi till stor del självhushåll, med allt vad det kräver av praktiska färdigheter. Utbildning och skolgång däremot ingen självklarhet. Tvärtom sågs var skolan länge ovälkommen konkurrent om barnens arbetskraft, som en bättre behövdes inom familjen. Många fick vänta till vuxen ålder för som att skaffa sig den bokliga bildningen, sin fritid och ofta inom ramen för studieförbundens cirklar. Att sätta boken i centrum blev en helig princip inom den folkbildning varav studieförbunden är en del. Idag är förhållandena nästan omvända mot hur de vari seklets början, när folkbildningen byggdes upp. Lång skolgång och olika sorters utbildningar är snarast obligatoriskt. Böcker är lättåtkomliga via bibliotek eller billighetsutgåvor. Datoriseringen gör teoretisk kunskap tillgängligare än någonsin tidigare. Men samhällets förändring har också gjort att den handaskicklighet, länge självklarhet, håller på att urholkas och försvinna. som var en Alltfler de arbetsuppgifter som förr gjordes för hand utförs nu av maav skiner, såväl arbetsplatser som i hemmen. Idag är varken familjen eller utbildningsväsendet garanti för fostran i handens kunskap. Många en skaffar sig den först i ålder, sin fritid och inte sällan inom ramen vuxen för studieförbundens cirklar. Sedan början 1950-talet har den k praktisk-estetiska verksamheav s dvs slöjd-, hantverk- och konsthantverkscirklar, utgjort en stor del av ten, studieförbundens verksamhet. En viktig orsak till ökningen var det vid-

16 Dell. Handen och anden SOU 1996: 122

gade folkbildningsbegreppet i 1944 års folkbildningsutredning SOU 1946: 68, 1948: 30. Den slog fast att bildningsarbete praktisk karakav tär hade lika stor rätt till stöd från det teoretiskt inriktade staten som bildningsarbetet: En studiecirkel, sysslar med praktisk odlingssom verksamhet, målmedvetet inriktad slöjd eller systematiskt bedrivet modellbygge måste anses utföra ett bildningssynpunkt fullvärdigt arbete. ur SOU 1946: 68 Utredningen tog också i sitt andra betänkande, Estetiskt folkbildningsarbete, ställning för amatörverksamhet bidragsberättisom gad under förutsättning att "en fördjupad uppfattning de konstnärliga av värdena framstår som verksamhetens yttersta mål. SOU 1948: 30 Begreppet estetisk begränsades dock till det ibland kallas finkulsom tur: musik, teater, konst. Slöjd och hantverk, dvs det idag benämns som praktisk-estetisk verksamhet, ñck under fackbetonad bildning rymmas tillsammans med jordbruksekonomi, näringsfysiologi och hygien. t ex Det vidgade bildningsbegreppet ledde bl till snabbt växande och a en bitvis vildvuxen ñora av utövande praktiska cirklar, vilket oroade politikerna. Ett förslag 1959 att statsbidraget skulle sänkas utlöste häftiga protester. Debatten resulterade i att bra studiematerial och kompetenta ledare blev en förutsättning för bidragsberättigande. Det skulle garantera att de praktiska studierna innebar en "bildande aktivitet och ledde till personlig utveckling. Skolöverstyrelsen blev "tillsyningsmyndighet". Tillsammans med studieförbunden utarbetades k svarta och grå listor över s ifrågasatta ämnen. De svartlistade räknades inte till folkbildningen. De grålistade ämnena kunde få bidrag vissa villkor. Den praktiska verksamheten ansågs inte längre fackbetonad vara en bildning utan en "bildande aktivitet". Boken sattes i centrum även i de praktiska cirklarna. Konsthantverkscirklarna underställdes kriterier hämtade från ñnkulturen: skapande, fantasi, konstintresse. Röttema i hantverkskulturen osynliggjordes. Ett minerat område också förhålvar landet till de professionella utövama. I cirklama fick inte bedriva man Tillverkning för befarad försäljning utan där skulle lära sig. man Under de kommande decennierna fortsätter förhållandet mellan å ena sidan statsmakten och studieförbunden, å den andra hantverkscirklama att vara ambivalent. Tvivlet på att de verkligen hör till folkbildningen och går att inordna under målen demokrati och kultur avspeglar sig i det faktum att de sällan omnämns och ännu sällan lyfts fram i verksammer hetsberättelser och anslagsframställningar, trots att de utgör stor del en av de flesta studieförbunds verksamhet. I slutet 1980-talet upphör SÖ tillsynsmyndighet och kravet att vara studiebok i hantverkscirklama försvinner, vilket många hälsas med av lättnad. Den s k "påspropositi0nen, Prop. 1990/91: 82, innebar att folkbildningen fick en påse med skulle fördelas det nyinpengar, som av

SOU 1996: 122 Del Handen och anden 17

A

rättade Folkbildningsrådet. Med påsen följde också krav att folkbildningsorganisationerna skulle uppsätta mål, prioritera områden och kontinuerligt utvärdera verksamheten.

"Handen och Anden"

De bidragsreglerna innebar att olika områden inom studieförbunden

nya konkurrerade att prioriteras. Så länge varje studiecirkel berättigade till

om bidrag hade den praktisk-estetiska verksamheten inte behövt motivera sin existens, även den av andra skäl ifrågasattes. Hantverkscirklama

om framför allt de textila ñck alltid deltagare, utan att det krävdes någon

marknadsföring. Till många, främst vävcirklar, var det tvärtom kö. Eftersom de drog in till studieförbunden kunde de lugnt fortsätta,

pengar utan att göra väsen sig och utan att studieförbunden gjorde väsen av

av dem. Snarare tvärtom.

Med påspropositionen kommer allt i ett annat läge. Den tystnad som

hantverkscirklarna blir nu ett hot mot dem. Hur skulle man föromgav

och motivera en verksamhet som visserligen värderades högt av svara deltagare, ledare och verksamhetsansvariga tyst eller öppet ifrå-

men som gasattes, ogillades, många såväl inom studieförbunden som bland

av anslagsgivama

I det läget, hösten 1990, tog kulturchefema respektive ABF, Stina Andersson, och Studieförbundet Vuxenskolan, Ulla Holtman, initiativ till ett forskningsprojekt för att belysa den praktisk-estetiska verksamheten inom dessa två studieförbund. Statens kulturråd beviljade forskningsmedel till projektet Handen och Anden: En studie i ABFs och Studieförbundet Vuxenskolans praktisk-estetiska studiecirkelverksamhet. Det påbörjades hösten 1991 och avslutades hösten 1994.

Projektet syftade till att belysa denna cirklar såväl från demo-

typ av kratisynpunkt från kulturidentitetssynpunkt. En viktig del var att be-

som skriva och forma begrepp för kvinnors arbets- och organisationskultur. Utgångspunkten antagandet att "det faktiskt sker i de praktisk-

var som estetiska studiecirklarna har betydligt mer med politik, demokrati och kultur att göra än vad blir synligt när de beskrivs utifrån rådande vär-

som desystem.

Forskningsarbetet, koncentrerades kring de textila studiecirklarna,

som utfördes fyra forskare: FD Yvonne Andersson, FD Britt-Marie Berge,

av FD Gull-Mari Rosén samt FD Louise Walden även forskningsledare. De fyra forskarna utgick från följande gemensamma plattform:

att sätta cirkeln i centrum -

att beskriva, analysera och tolka verksamheten i textilcirklarna -

18 Del Handen och anden SOU 1996: 122

att söka uttryck för demokrati och kultur i cirklarna -

att sätta det textila arbetet och kvinnors samvaro i fokus samt enades om följande gemensamma frågeområden: -personlig bakgrund ledare, deltagare

nu-situation -

arbetets art och innehåll -

demokratiska/kulturella aspekter på cirkeln - Med dessa gemensamma utgångspunkter genomfördes fyra delstudier: En enkätundersökning av cirkelledare och -deltagare i utvalda orter med

förutbestämda fasta alternativ. Gull-Mari Rosén En intervjuundersökning med cirkelledare i Västerbotten med bandade

intervjuer och öppna frågor Britt-Marie Berge En intervjuundersökning med cirkeldeltagare i Linköping och Norr-

köping med skriftlig livslinjemetodik Yvonne Andersson En deltagande observation-studie av fyra textila cirklar i stockholmsom-

rådet Louise Walden

Uppläggningen kan också beskrivas följande grafiska vis:

Figur 1

UT

Enkät med ledare Intervjuer med

och deltagare cirkelledare

UT CIRKELN CENTRUMI

Intervjuer med Dehagande

cirkeldeltagare i studiecirklar

Ur Handen och Anden 1944, sid. 41.

SOU 1996: 122 Del Handen och anden 19

Den övergripande frågeställningen för samtliga de undersökande delstudierna Vilka gör det, och när Vad gör de, hur och varför" var var Samtliga studier hade kvalitativ och explorativ inriktning, dvs syftade en till belysa och problematisera ett tidigare outforskat område för att att så vis lägga grund för fortsatta studier. Delstudiema finns avrapporterade i fyra forskningsrapporter, utgivna ABF/Studieförbundet Vuxenskolan Hela projektet, också omfatav som studier i den historiska bakgrunden redovisas i idé- och debatttade bl a boken Handen och Anden: De textila studiecirklarnas hemligheter av

Louise Walden.

De textila studiecirklarnas hemligheter

Mellan studieförbunden och de textila cirklarna råder ömsesdig brisen tande förståelse", konstaterade vi i Handen och Anden. Folkbildningen har sina rötter i självbildningstradition med boken i centrum, textilcirklarna hör hemma i hantverkstradition med förankring i hemslöjdsen och hembygdsrörelserna. De två rörelserna har löpt parallellt i historien vägarna har sällan korsats. Det kan vara en orsak till den bristande men förståelsen. En kan att det textila hantverket är en del av en annan vara kvinnokultur, medan folkbildningen organisatoriskt projekt är en del som manlig kultur. av en För att göra den kvinnliga textilkulturens bredd och djup synlig ligger det nära till hands att jämföra med den manliga idrottskulturen. Båda re-

presenterar de intressen skär genom klasserna, överskrider generasom tionsgränsema. Båda har sina hierarkier från eliten till vardagsutövaren. - Båda fungerar frizoner för enkönade möten. I skydd av handarbetet som respektive idrotten kan lämna familjen, umgås med varandra, samman tala, befästa en gemenskap. I skydd det textila hantverket har kvinnor utvecklat en kvinnlig samav varofonn där samtal allt från samliv till samhälle förenats med de sysom

Gull-Mari Rosén: Vilka gör det, när och var Ledare och deltagare i textila cirklar Britt-Marie Berge: Queejnens textila handacraft. ger svaren; Cirkelledare i textilt handarbete i Västerbottens län; Yvonne Andersson: Vem handarbetar i cirkeln och varför Deltagarstudier från sju textila cirklar - Louise Waldén: Cirkelns liv och handarbetets väsen. Erfarenheter från fysamt textila studiecirklar. Senare tillkom en intervjuundersökning med förtroenra devalda och funktionärer inom ABF och SV, finansierad av Folkbildningsrådet. Den finns avrapporterad i Anna Vallgårda: Krisens möjligheter: En studie av textilhantverkscirklarnas plats ifolkbildningen, utgiven av Folkbildningsrådet.

20 Del Handen och anden SOU 1996: 122

selsatta händerna. Den textila studiecirkeln fogar sig till tradition en av hemliga syjuntor och halvoffentliga syföreningar. Deltagarna talar om allt och intet, inte politik och samhällsfrågor, enligt men om egen utsago i intervjuer och enkäter. Det senare motsägs den bild dagboksav som anteckningar från cirkelträffarna ger Till det avhandlades i cirkeln som hörde t ex följande: A-kassans bestämmelser, nödvändigheten att aktivera sig vid arbetslöshet gå på kurser, träffa folk, sjukskrivningar, skolans nedskärningar stora klasser, sämre skola, vårdcentraler och husläkare, fåniga sparregler jobbet, huspriser, bankräntor, aktie- och obligationsköp, husreparationer, investeringar, datoriseringens effekter, ungdomens arbets- och bostadslöshet, utbildning, nedrustningen kulturen, pensioner, pensioav närsrabatter, hemtjänsten, färdtjänsten, sämre vård på sjukhusen, privatoperationer. Det är knappast sannolikt att samtalsämnena i dessa cirklar skilde sig från dem i textilcirklar överhuvudtaget. Det är troligare att deltagare och ledare inte uppfattade ämnena som "politik" eller samhällsfrågor därför att de inte utgick från principiella ståndpunkter utan från personliga erfarenheten-Politik förknippades med partipolitik och utrikespolitik, inte med konkreta frågor berör det vardagliga livet. som Den textila cirkeln för vidare traditioner från syjuntan och syföreningen: att samtala med sysselsatta händer, att förena nytta med nöje, gemenskap med arbete. Men skillnaderna är lika viktiga likheterna. Medan som syjuntan och syföreningen är privata eller knutna till organisation är en textilcirkeln offentlig i betydelsen att den i princip är tillgänglig för alla som har tid, råd och intresse nog att delta. Textilcirkeln befinner sig i ett mellan-rum mellan det privata och offentliga. Den är ett forum för dold kvinnlig ojjfentlighet, ett forum en utanför hemmet men ändå inte del det etablerade offentliga livet. En en av plats där kvinnor villkor diskuterar angelägenheter rör dem, egna som från praktiska råd och rön i vardagslivet till hur politiska beslut påverkar dem i var dags liv. Den textila cirkelverksamheten är plats i det offentliga rummet, där en kvinnors intressen och samtalsfonner får dominera. Den nutirymmer en da kvinnokultur inte så privat den tidigare heller inte så of- - som men fentlig som den traditionella manskulturen. I vad mån motsvarar då textilcirkeln folkbildningens mål demokratf och kultur Den är demokratisk i meningen att den i princip är tillgänglig för alla.

2Se Waldén: Cirkelns inre liv och handarbetets väsen 1994.

SOU 1996: 122 Del Handen och anden 21

Men eftersom behovet är större än utbudet är den i praktiken inte tillgänglig för många. Den präglas en demokratisk mötesform. Den är ett

av forum för kvinnor att diskutera frågor som berör den egna vardagen och

i sin förlängning är avhängiga politiska beslut. som

Om däremot med demokrati skolande i den parlamenta-

man menar riska demokratins regelsystem och diskussion med partipolitiska utgångspunkter motsvarar textilcirkeln inte demokratimålet.

Textilcirkeln för vidare kvinnokultur och ett textilt kulturarv med

en kvinnliga förtecken. Men det är inte en plats för "de sköna konstemas kultur, för sådant som brukar räknas till "kulturlivet.

När deltagarna skulle skäl varför de sökt sig till en textilcirkel var

ange det två motiv dominerade över alla andra: önskan att lära sig ett tex-

som tilt hantverk ett kunskapsmål och behovet gemenskap ett socialt

av mål. Men hos både ledare och deltagare fanns ytterligare ett motiv, som inte direkt skäl. Det kom fram i uttryck "man mår bättre

angavs som som

gå i cirkel, det är hälsosamt att gå i cirkel, cirkeln är ett andav att ningshål, en ventil, plats där återställer balansen mellan kropp

en man och själ. Detta dolda motiv döptes till välbefinnandemålet. Vad i cirkellivet befrämjar då välbeñnnandet Kunskapsmålet "lära sig textilt hantverk och det sociala målet gemenskap är två faktorer. Cirkelns rum och tid andra. Hantverkets väsen ytterligare en.

Rummet

Textilcirklarna fyller för deltagarna behovet flera mentala rum: mel-

av lan-rummet, mötesplatsen, frizonen och lekplatsen.

Mellan-rummet betecknar cirkelns plats mellan det privata och det offentliga: utan att behöva ansluta sig till en grupp eller en intressegemenskap blir ändå med i grupp med gemensamma intressen

man en

Mötesplatsen är ett klassiskt mentalt rum för studiecirkeln, en plats där människor med olika erfarenheter och bakgrund kan mötas. Den textila cirkeln utgör i ovanligt hög grad sådan mötesplats. Intresset för

en textilt hantverk är gränsöverskridande i förhållande till klass, ålder, politisk hemhörighet, etniskt yrke, bostadsort men inte till köns-

ursprung, tillhörighet. De ñesta tycks välja cirkel efter innehåll t vävning eller

ex knyppling och/eller efter cirkelledarens kompetens, inte efter studieför-

3Jämför också Johan Asplunds tankar kring behovet av något mellan individ

mellan den enskilde och samhället i Det sociala livets elementära och grupp, former 1987 och Essä Gemeinschaft och Gesellschaft 1991.

om

22 Del Handen och anden SOU 1996: 122

bundens ideologiska profil. Följden blir möten mellan människor som annars har liten chans att träffas i ett segregerat samhälle. F rizonen anger cirkelns betydelse "ett eget rum, plats där de som en dubbelarbetande kvinnor, utgör majoriteten deltagarna i textilcirsom av klama, får ägna sig sina intressen, tillfredsställa sina behov egna egna som annars ofta kommer sist, vara tillsammans med likasinnade utan att behöva motivera eller försvara sig vad de håller med eller vad de vare pratar om. Lekplatsen, till sist, alluderar uttrycket homo ludens, den lekande, skapande människan, ett ideal i humanistisk idétradition. Textilcirkeln en är en plats för skapande, både det skapande ligger i att något växa som se fram under händerna och det som innebär att förverkliga sina idéer. egna Det är en lustfylld, sensuell, sinnlig lek med former och färger, med stoffer och tekniker. Alla de fyra rummen har betydelse för välbefinnandemålet, viktimen gast är de två sista: frizonen och lekplatsen.

Tiden

Tiden i textilcirkeln är sorts fri tid. Många i dagens samhälle lever med en fulltecknade kalendrar där så mycket möjligt ska in. Det gälsom pressas ler i hög grad textilcirkelns dubbelarbetande deltagare. Den bestämda tiden för cirkelträffen skapar tom tia i kalendern, tid också en en som omgivningen inte minst familjen lär sig respektera. I cirkeln råder en annan tid än den stressade klockstyrda. Visserligen inramar klockan den tomma tiden, dess början och slut, anger men annars följer tiden rytm: först arbete med hantverket, så och samling en en paus kring kaffet, så åter arbete. Det är också mellan det enskilda en rytm arbetet och gruppens kring kaffet, mellan samtalet med dem samvaro som sitter närmast och samtal. Det är långt från skogruppens gemensamma lans lektion-rast-lektion. I textilcirkeln är all tid lärotid, det är litet men olika vad man lär sig. Handarbetstid innebär människotid, till skillnad från maskintid. Genom handens arbete återförs till mänsklig rytm och mänsklig tid. Arbetet man kräver att följer den rytm styrs andningen och hjärtats slag. man som av Först då uppnår den exakthet är nödvändig. Försöker skynman som man da för att bli fortare färdig blir för spänd, slarvar lätt och får oftast man göra om. Hantverk innebär en långsamhet vi vant vid i som oss av maskinemas tid. I textilcirkeln har man också sin tid, inom för egen ramen gruppens gemensamma. Ledaren hjälper var och där den befinner sig, nybörjaren en

SOU 1996: 122 Del Handen och anden 23

likaväl den avancerade utövaren. Man får befinna sig sin egen nisom vå och utvecklas i sin takt, utan att jämföras eller jämföra sig med de egen andra. Samtidigt blir medveten sina mänskliga begränssom man om ningar allt ännu inte kan påminns sina mänskliga möjligman man om heter genom hela tiden lär sig och utvecklas. Ur det växer ett att man lugn och självkänsla rotad i den egna kroppen. en Mycket illamåendet i dagens samhälle kan relateras till tid: tidsav underutnyttjad tid, meningslös tid. Mycket av välbefinnanpress, stress, det handlar sorts tid, mänsklig, meningsfull tid. om en annan en

Hantverkets väsen

Välbefinnande i betydelsen befinna sig väl med sig själv kräver ett umgänge med detta själv. I hantverk och handarbete sker det umgänget via dialog med de händernas arbeteñ Hantverket innehåller meditatien egna aspekter, flera plan. va På det fysiska planet gör anpassningen till den egna andningen och hjäratt slappnar samtidigt som kraven på exaktheten i häntrytmen man av, dernas arbete innebär att avslappningen inte blir slapphet utan avspändhet. Man samarbetar med sin kropp, måste vara en gång avspänd som och målinriktad för att få den precision som arbetet kräver. På det psykiska planet gör koncentrationen på det man har för händer alla tankar i huvudet skjuts sidan. Medan man försjunker att som surrar i arbetet kommer man till ro. På det mentala planet gör den avspända och målinriktade koncentrationen att kommer ifatt sig själv, när man kommer ifatt kommer man man ihåg, när kommer ihåg kommer på -idéer, tankar, problemlösman man ningar. Ju onyttigare hantarbetet är, desto rymmer det av de meditativa mer aspekterna. Onyttigheten skyddar mot press, prestation och prestige vil- ket allt stör den meditativa ron. Man kan försjunka i arbetsprocessen utan störas tanken arbetsresultaten. Nyttan tidskrävande onyttigatt av av heter blir allt viktigare vi tvingas nyttiggöra tiden i vårt vardaglimer ga liv.

4Att hyvla planka eller slå i spik. Plankan och spiken svarar faktiskt. en en Att hyvla och spika är att föra elementära konversationer, skriver Johan Asplund i Det sociala livets elementära former 1987: 37-38 som exempel arbete responsiv aktivitet, dvs när människan går upp i sin aktivitet som en och lusten vänds utåt mot det man gör.

24 Del Handen och anden SOU 1996: 122

Hantverket hjälper också till att skapa ett meditativt i informarum tionssamhället. I stället för att fylla huvudet med information, inmer mer tryck av andras tankar, 0rd och åsikter skapas ett utrymme för reñektion, eftertanke och egna tankar. De meditativa aspekterna i hantverkets väsen är viktig faktor i välen beñnnandeupplevelsen.

Hantverkets dimensioner och sammanhang

De textila cirklama hör hemma i kvinnlig tradition: samtal pågår en samtidigt som händerna är sysselsatta med handarbete. Men de hör med lika stor rätt hemma i hantverkstradition, där arbetsprocessen är lika en en viktig dimension arbetsresultatet. I Handen och Anden gjordes fölsom jande grafiska framställning hantverkets olika dimensioner: av Teknik-dimensionen står för hantverkskunnandet. Varje hantverk har en

Figur 2

HANDEN

ÄNWGHET HANDEN ANDEN SKÖNHETSLÄNGTAN

ANDEN

Ur Handen och Anden 1994, sid. 147.

SOU 1996: 122 Del Handen och anden 25

lång förhistoria där olika tekniker utvecklats för att åstadkomma det bästa resultatet utifrån det givna materialet. Hantverkskunnande är i sin kärnaen problemlösande vetenskap. Teknikens historia börjar med hantverk Skapande-dimensionen betecknar den kreativa potentialen: att med hjälp material, färg, form förverkliga sina egna idéer. Rollo May talar av i sin klassiska bok Modet att skapa l976/ 1984 om kreativiteten som ett möte. Den skapande är ett inte bara med materialet utan processen Ömöte omedvetna jaget. också med det egna De två dimensionerna berör varandra. I hantverkskunnande finns en skaparglädje i det exakta återskapandet givna förebilder. För att kunna av förverkliga den kreativa idén krävs tekniskt kunnande. Den estetiska dimensionen, eller den kallas i Handen och Anden som det estetiska imperativet, står för kravet skönhet i form och/eller färg också i själva utförandet. Varje hantverk har sin estetiska måttstock men med vilket det synliga resultatet mäts. Den meditativa dimensionen, slutligen, är de fysiska och psykiska effekterna kommer att långsamt och rofyllt arbeta med händerna. som ur Av de olika dimensionerna i hantverket är det egentligen bara två som är synliga för omvärlden: den tekniska och den estetiska. Hantverk förknippas ofta med föremålet, resultatet, för utövaren är utförandet, men lika viktig del glädjen och lusten. processen, en av

Sammanhanget och fältet

Den ömsesidiga bristande förståelsen mellan studieförbunden och textilcirklama kan delvis förklaras med" att folkbildningen och hantverket har olika kontexter, existerar i olika sammanhang. Den franske forskaren Pier- Bourdieu har lanserat begreppet fälf för att beteckna olika intresseomre råden och maktcentra i samhället. Donald Broady ger i sin avhandling om Bourdieu följande minideñnition Bourdieus maktbegrepp: ett system av relationer mellan positioner besatta specialiserade agenter och instiav av tutioner strider något för dem gemensamt" Broady 1990: 270. som om

5Meningen är lånad från titeln artikel av Bengt Nyström i Teknik kultur en 1991:2 även i bearbetad form i Hantverk i Sverige, uppl. 1996. Se också Sundin red I teknikens backspegel 1987 samt id. Den kapade handen: Människan och tekniken 1991. ° Olika aspekter skapandeprocessen från såväl konstnärlig som vetenskaplig synvinkel i antologin Om kreativitet och flow 1990/ 1995. ges 7 Detta följer den tolkning Bourdieu Donald Broady gör i sin avhandav som ling Sociologi och epistemologi: Om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin 1990.

26 Del Handen och anden SOU 1996: 122

Figur 3

Folkbildningsfáltet mellan utbildningsfältet och kulturfältet. Folkbildningen befinner sig dels inom utbildningsfältet där konkur-

man rerar med andra institutioner från grundskola till universitet, dels med delar av sin verksamhet inom kulturfältet, där institutionerna utgörs

t ex av scenskolor och konstskolor. Men kan också tala ett folkbild-

man om ningsfält, där de dominerande institutionerna utgörs folkhögskolorna

av och studieförbunden. Där kan olika agenter strida något för dem

om gemensamt, dvs folkbildning. Vem definierar vad folkbildning är och med vilka kriterier

Textilcirklarna faller utanför dessa fält. Dess sammanhang är "det textila fältet" där institutionerna utgörs t de kulturhistoriska

av ex museerna, Hemslöjden, Handarbetets Vänner och andra textila utbildningar. I Handen och Anden åskådliggjordes det textila fältet på följande vis: Figur 4

SAMHÄLLE

Skolor Hantverks-

Utbildningar yrken

Konst-

hantverk

SAMHÄLLE DET TEXTILA FÄLTET

INDIVID

Studiecirklar Handarbete

INDIVID Ur Handen och Anden 1994, sid. l

SOU 1996: 122 Del Handen och anden 27

För att få det textila fältet måste man fokusera på textil och sösyn ka de institutioner och professioner där textil utbildning och utövning finns. Oftast intar det andrarangsplats inom ett större hantverksfält, en i sin kan så svårt att få på. Det skyms ofta av viksom tur vara nog syn tigare ämnen inom utbildningfältet och "finare" områden inom kulturfältet. En viktig del i förståelsen hantverket är att synliggöra dess av sammanhang och referensram. Kanske kan det också bidra till att öka förståelsen mellan studieförbunden och hantverkscirklama. I slutkapitlet till Handen och Anden formulerades följande vis några frågor arbetet väckt s. 155-156: som Den kunskap lärs ut i de praktisk-estetiska cirklarna är det praksom tiska intellektets kunskap, överförd genom härmanden och exempel. Det är erfarenhetsbaserad förtrogenhetskunskap, med rötter såväl i yrkeskunvardagskunskapen. Om den inte överförs från människa till skapen som människa kommer den att försvinna. Kvar blir den teoretiska ytkunskap är översättbar till böcker, maskiner och datorer. som Det finns idag stora °utbildningsklyftofmellan dem som behärskar handens språk och de eftersatta grupper som inte gör det. I dagens samhälle är många bokstavligen hand-fallna, är praktiska analfabeter. Att lära sig hantverket det huvudmotivet för att i textilcirvar ena keln. Det andra gemenskap Cirkeln är en mötesplats där människor var . med olika bakgrund kan föra informella samtal. Textilcirkelns överordnade mål, välbefinnandet uppnås i kombinationen av det gemensamma , intresset, och samtalet. Det är ett socialt mål. Och det för vidasamvaron gammal folkbildningstradition. /- -/ Hur det sociala målet ut i re en - ser dagens samhälle Vilken samhällsnytta ligger det i att det finns mötesplatser utanför krogen där informella samtal kan föras Hur ser det samhälle ut där det informella samtalet helt privatiserats Hur mycket kostar det samhället att illamåendet är så utbrett Hur mycket vinner samhället att välbefinnandet blir större, att människor i högre grad orkar med sig själva och sin tillvaro

Från "Handen och Anden" till

"Kunskapssyn och samhällsnytta"

Föreliggande studie bygger, tidigare nämnts, vidare kunskap och som erfarenheter från Handen och Anden. Det vi tagit fasta är kunskapsmålez, leder vidare till frågan om kunskapssyn - som det sociala målet, leder vidare till frågan om samhällsnytta samt - som válbeñnnandemålet - I de två delstudierna problematiserar vi kunskapssyn, samhällsnytta

28 Del Handen och anden SOU 1996: 122

och välbefinnande dels i cirkelkulturen, dels i hantverkskulturen. Tillsammans täcker de två studierna sex av de åtta områden i fältsom anges modellen sid. 26. Utanför hamnar de två mest individuella: konsten och handarbetet. Hantverkscirkeln belyses från från fyra olika håll: inifrån cirkelleav dare och deltagare, utifrån ämnesföreträdare personer med professioav nell anknytning till hantverk och samhällsrepresentanter personer utanför folkbildningsvärlden med anknytning till verksamheter har med som kunskapssyn och samhällsnytta att göra. Det var en önskan från SUFO-96 att vår studie skulle inriktas på hantverk med manliga traditioner och mansdominerade hantverkscirklar, eftersom det textila området belysts i Handen och Anden. Det fanns också en önskan att vi skulle utveckla innebörden välbefinnandemälet. av Vad betyder då ordet välbefinnande är ett ord av omstritt

yäl ur-

sprung enligt den etymologiska ordboken. Väl att något är anger gott, bra, riktigt, lyckligt. Ordsammansättningar med väl är många och spänner över ett spektrum från materiella till immateriella begrepp t välsiex tuerad, välbärgad, välavlönad respektive välbehag, vällust, välbehövligt. Välbefinnande har en immateriell betydelse. Synonymer är trivsel, t ex lust, behag. Välbefinnande är en känsla, upplevelse individen har en som eller saknar. Den är inte avläsbar i ting eller yttre attribut. Det är själva personen som utstrålar välbefinnande. Välbefinnandet är i första hand en subjektiv, individuell känsla att må bra. av Det subjektiva i "välbeñnnandemålef förde med sig att individen kom i centrum i våra två delstudier. Vilken betydelse har cirkeln för individen Den frågan är central i "Vem slöjdar i cirkeln och varför - Vilken betydelse har hantverket för individen Den frågan är central i Hantverkets väsen och värde. I den gemensamma, avslutande diskussionen, Individens kunskap och lärande i gemenskap, ser vi såväl kunskapssyn samhällsnytta i försom sta hand ur individens synvinkel.

3Wessén: Våra 0rd 1988.

II

Del

Yvonne Andersson:

Vem i cirkeln -

slöjdar

och Varför

SOU 1996: 122 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför 31

-

1¶Så här för

började det Yvonne

Jag växte upp i ett hem där bildning och skola prioriterades högt. Ingen

mina föräldrar hade än sexårig folkskola, detta grund av ekoav mer nomiska omständigheter. Vi barn skulle ta vara möjligheterna att studera vidare som föräldrarna aldrig haft. Jag lärde mig tidigt att vara tack-

för de utbildningsmöjligheter som erbjöds. Jag kom att se dem som sam

naturlig del av ett demokratiskt samhälle. en

Med viss besvikelse erfor jag under mina mammalediga år att i det lilla samhälle där jag bodde gavs kurser i vävning inte kvällstid utan dagtid. Det omöjligt att skaffa barnvakt till fyra små barn dagtid

var Dessutom var det svårt att komma in då platserna ockuperades av, enligt min bedömning, lyxhustrur som skulle få tiden att gå. Min slutsats var att studiecirkelverksamhet inte var anpassad till mina förhållande en

vanlig småbamsmamma som inte lyckats få barnomsorg.

Jag började då läsa halvfart universitetet i en nära liggande stad,

dels hade platser till dem som sökte, dels erbjöd undervisning som kvällstid då barnvakt enkelt kunde ordnas. Konsekvenserna blev att mitt intresse för förkovran i textilt hantverk ñck tryckas tillbaka till förmån för teoretiska studier. Akademin var öppen för alla som hade gymnasiekompetens, studiecirklarna fanns för dem som inte hade bam och som inte dagtid behövde arbeta för sitt uppehälle. Det var inte genomsnittskvinnan

kunde väva dagtid i det lilla brukssamhället i början av åttiotalet. som

Genom mitt arbete tillsammans med docent Inga Elgqvist-Saltzman i hennes projekt Idé och realitet i utbildningsreformer" fördjupades mitt intresse för kvinnors situation och den reella möjligheten för kvinnor att ta vara samhällets utbildningsinsatser. Arbetet resulterade bland annat i min C-uppsats i pedagogik, Kvinnors akademiska karriär 1981 i vilken just problematiken kring familjebildande och reell möjlighet till utbildning tydliggörs.

Louise Waldén och jag lärde känna varandra i samband med projektet Kvinnokultun manskultur och teknikkultur: att söka ett tvärspråk där vi diskuterade kvinnors och mäns olika livsbetingelser. Arbetet resulterade bland annat i rapporten Tekniker och icke-tekniker vid Husqvarna symaskinsfabrik 1983. En av mina utgångspunkter för det här arbetet är människors reella möjligheter att ta vara studiechanser som samhället helt eller delvis bekostar.

En annan utgångspunkt har jag i mitt avhandlingsarbete Teknikämnet

grundskolans mellanstadium 1988. I den följer jag ett ämnes väg

32 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122

-

från läroplanens mål till uttrycksform i undervisningen, dvs så ele-

som verna möter det. I själva verket gäller det frågan om hur målen förhåller sig till verkligheten. Ett resultat var att lärarens personliga erfarenheter och uppfattningar av ämnesinnehållet mer än centrala mål avgör hur undervisningen blir. Övergripande mål fastställs central nivå efter att ha manglats genom debatter, remissrundor och kompromisser. De ska konkretiseras och förverkligas i cirkeln. Hur når det budskapet den enskilda deltagaren

Inom ramen för projektet Handen och Anden korn Louise Walden och jag att diskutera kultur- och demokratimålen i praktisk-estetisk cirkelverksamhet. Mitt uppdrag var att studera vilka som handarbetar i cirkeln och varför. Det var kvinnor som deltog och cirklarna hade mycket med demokrati och kultur att göra men inte det sätt som var beskrivet i målen. Cirklarna i kvinnligt hantverk dynamiska till sin karaktär. Detta

var är en tredje utgångspunkt.

För närvarande är jag ledamot av den statliga Kunskapslyftskommittén. Den har som uppgift att föreslå mål för ett nationellt kunskapslyft för vuxna som en del i en strategi för ett livslångt lärande. Kommittén ska bedöma om de allmänna målen för den samhällstödda vuxenutbildningen behöver revideras och hur dessa mål behöver kompletteras för att omfatta alla former av vuxenutbildning. Ett första delbetänkande överlämnades våren 1996 SOU 1996:27.

Jag möter således frågor i olika sammanhang och utifrån olika

samma perspektiv; frågor har med människor och kunskapsutvecklingens

som mål, förutsättningar och miljö att göra. Det är med dessa erfarenheter

som jag går in och studerar människors syn manligt dominerade hantverkscirklar.

SOU 1996: 122 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför 33

-

2 med dessa studier

Syftet

Avsikten med studierna är att sätta folkbildningens mål om demokrati och kultur i relation till olika aktörers uppfattningar och upplevelser av hantverkscirklar. Begreppen demokrati och kultur har ofta diskuterats och innebörden har visat sig olika för olika människor och i olika sam-

vara manhang. Att förtydliga dem är en viktig uppgift, eftersom verksamheten skall vara målstyrd. Hur ska mål kunna styra om de inte är tydliga och om beslutsfattare på olika nivåer och de som är delaktiga i verksamheten inte är överens om innebörden Om målen inte kan redovisas kan de inte heller utvärderas vilket är nödvändigt för att hävda sin plats i mångfaldens konkurrens. Jag vill fånga begreppen genom deltagarnas beskrivningar av verksamheten. Det är deras behov som ytterst ska tillgodo-

Dessa studier motsvarar den jag gjorde i projektet Handen och ses. Anden.

Tyngdpunkten i mina studier är cirkelkulturen. Hantverkskulturen speciñkt behandlas i Louise Waldéns studie.

Jag utgår från två mål som återfinns i fokbildningens måldokument: att värna om demokratin och att värna om kulturen. Svensson 1996 är en av dem som har beskrivit målen för studiecirkelverksamhet. Jag har valt att använda följande kriterier för att fånga begreppet demokrati:

Demokrati i betydelsen att cirklarna är reellt tillgängliga för samhällsmedborgaren: tillgängligheten.

Demokrati i betydelsen att ett demokratiskt arbetssätt nyttjas i cirkelarbetet. Med det menar jag den gemensamma uppgiften och lika möjligheter för deltagarna att påverka arbetet: arbetssättet.

Demokrati i betydelsen att diskutera samhällsfrågor: politik.

På liknande sätt studerar jag det kulturella målet med hjälp av tre kriterier:

Kultur i betydelsen att bevara delar av tidigare utvecklade hantverk: hantverksbevarandet.

Kultur i betydelsen att cirkeldeltagandet är en del av livsmönstret: cirkellivet.

Kultur i betydelse av att bevara äldre tiders hantverkskultur i dagens samhälle för att föra den vidare till framtida generationer: kulturarvet.

Jag försöker se hur målen utifrån dessa kriterier kommer till uttryck i själva verksamheten.

De studiecirklar som valts ut för projektet är de som är manligt domi-

246-1039

34 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122

-

nerade och sysslar med hantverk, vilket redovisats i inledningskapitlet. Anmärkningsvärt är att cirklarna är öppna för alla men i de sju cirklar som jag besökte deltog sammanlagt endast två kvinnor. Det är självklart fullt möjligt för kvinnor att söka sig till dessa cirklar, de består i

men realiteten främst av män. Jag betraktar dem därför som manliga vilket också var tanken.

Jag utgår för det första från att studieförbunden driver sin verksamhet i överensstämmelse med sina övergripande mål, dvs jag har ett rationellt perspektiv. Ett sådant ställningstagande är självklart inte oproblematiskt men kan göras i en studie som denna vars syfte är att problematisera snarare än att söka svar ställda frågor.

För det andra utgår jag från att cirkelverksamheten upplevs som meningsfull av deltagarna. Till studiecirkelverksamheten söker sig människor frivilligt. Det innebär för deltagarna en kostnad för såväl undervisning som material. Det är rimligt att dra slutsatsen att om hantverkscirklarna finns kvar år efter år och om samma deltagare finns kvar under flera terminer upplevs verksamheten som meningsfull av deltagarna. Min fråga handlar då om vilka deltagarna är. Finns de bland dem tillhör

som några av de grupper som samhället anser ska prioriteras

Under senare tid har kvalitén i utbildningsverksamhet uppmärksammats och meningsfullheten fokuserats. Tribus 1993 har studerat det obligatoriska skolsystemet. Han menar att kvaliteten på verksamheten kan avgöras genom att fråga elever om de tycker det är roligt att i skolan. Dahlgren 1990 har lyft fram de didaktiska frågorna rör skeen-

som den när flera människor tillsammans i en social gemenskap ska uppleva meningsfullt lärande. Han menar att större hänsyn bör tas till dem. Det är rimligt att överföra dessa resonemang också till studiecirklama. Mina frågor handlar då om vilket sätt cirkeldeltagandet upplevs som meningsfullt beträffande -innehållet i cirkeln.

arbetssättet, dvs studiecirkelformen. -

studiecirkelns sociala gemenskap. -

Syftet är att rikta frågor till studieförbunden om målens genomslagskraft i verkligheten med utgångspunkt från de olika bilder cirklarna

av som ges av innanförstående och utanförstående. Därmed går jag bakvägen. Jag låter deltagarna i sina levnadshistorier berätta hur cirkeln kommer in i deras liv och utifrån deras berättelser drar jag slutsatser om meningsfullhet. Vidare söker jag de uttryck som demokratimålet och kulturmålet kan ha i studiecirkeln. Det kan hända att meningsfullheten ligger utanför dessa begrepp och framträder i andra mål som kan finnas i deltagarnas upplevelser. Syftet är alltså att söka och att beskriva skeenden genom att utgå från målen och ställa dessa i relation till den faktiska

SOU 1996: 122 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför 35

-

verksamheten. Därmed kan slutsatsen mycket väl formuleras i termer av att målen är irrelevanta, uppställda av administratörer eller ideologer och svagt verklighetsförankrade. Erfarenheterna från projektet Handen och Anden tyder att målen bör omformuleras och anpassas till det skeende som finns i studiecirklama.

SOU 1996: 122 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför 37

-

3¶Hur har studien genomförts

I det här avsnittet berättar jag om hur jag praktiskt har gått till väga när jag studerat studiecirkelverksamheten och om hur analyser och tolkningar har vuxit fram.

3.1¶Uppläggning och genomförande

Urval

Urvalet av studiecirklar är inte slumpmässigt. För det första var det enbart två av de nio studieförbund som jag kontaktade som arrangerade den efterfrågade typen av cirklar. Det var Studieförbundet Vuxenskolan SV med rötter i bonderörelsen och den liberala rörelsen och Arbetamas Bildningsförbund ABF med rötter i arbetarrörelsen. Dessa är de största studieförbunden. För det andra valdes hantverksämnena ut efter studieorganisatörernas rekommendation. Som utgångspunkt gällde att cirkeln skulle vara mansdominerad.

Sju cirklar från de båda studieförbunden från två olika avdelningar valdes utmed hjälp studieorganisatörema. Det är två städer med olika tra-

av ditioner: Norrköping är en arbetarstad, Linköping en tjänstemannastad. Innehållet i cirklarna är träslöjd och metallslöjd.

För deltagandet tilldelades extra medel till cirkeln motsvarande den tid som gick för datainsamling.

För att få ett ytterligare perspektiv har jag valt några representanter för olika samhällsområden får uttrycka sin uppfattning om cirkelverk-

som samhet utifrån ovanstående faktorer. Dessa är utvalda helt subjektivt utifrån personliga kontakter i olika sammanhang men med en sysselsättning

har med samhällsnytta och kunskapssyn att göra. De fick samma fråsom gor som deltagarna men uppmaningen att de skulle skriva hur de uppfattar cirkelns verklighet.

Det var Per-Åke, som går sista terminen i sin civilingenjörs utbildning, aktiv centerpartist; Jan, som är utvecklingschef i en av landets största kommuner; Harry som är chef länsarbetsnämnden och aktiv socialdemokrat; Diana, är handläggare vad gäller arbetsmarknadsfrågor och

som Mandana, som studerar till sjuksköterska.

Vidare fick jag ett spontant tillfälle att fråga ett fyrtiotal cirkelledare

studiecirkelverksamheten. Deras svar återfinns i avsnitt om

38 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122

-

intervjuer

Jag tog kontakt med varje cirkelledare och var noggrann med att beskriva syftet samt hur den empiriska delen skulle genomföras. Just den förtroendefulla kontakten är viktig i den här typen av studier. Vidare deklarerade jag min positiva inställning till den praktisk-estestiska studiecirkelverksamheten. Jag berättade övergripande om den studie som jag tidigare hade genomfört inom Handen och Anden.

Jag besökte cirkeln vid ett studietillfälle som passade såväl ledare som deltagare. Då gick jag igenom studien för gruppen och framhöll betydelsen av deltagarnas medverkan och att cirkeln skulle vara mansdominerad. När det gällde samhällsrepresentantema gick det till så att jag bjöd dem en kväll middag i mitt hem och informerade dem liknande sätt som cirkeldeltagarna. Därefter fick var och en skriva om hur de uppfattar cirkelns verklighet. En variant av den så kallade Life-history metoden användes när det gäller såväl datainsamling som analys, tolkning och bearbetning av data i båda studierna.

Life-history metoden är en metod som nytt börjat utnyttjats under senare år. Den går ut på att människor med sina egna ord får skriftligen eller muntligen berätta fritt om sina uppfattningar. Ursprungligen användes den så att människor utifrån sina livslinjer berättade om olika händelser och hur dessa kom in i deras liv. Olika varianter finns. Ett exempel är Elgqvist-Saltzman 1993 som har använt den för sina studier om lärarinnors livsmönster. Jag har själv positiva erfarenheter den från fem olika

av studier: Andersson och Granstam 1982, Andersson och Walden 1983, Andersson och Elgqvist-Saltzman 1984, Andersson 1988 och Andersson 1994. I dem har intervjupersonerna fått berätta fritt utifrån några få frågeområden. Detta för att lämna öppet för de svarandes egna uppfattningar. Recensioner av studier med denna metodik som grund finns i Lära och lära ut Kvinnovetenskaplig tidskrift 4/1994.

I föreliggande studie har deltagarna fått skriva ned sina berättelser med utgångspunkt från följande frågeområden:

Bakgrund och nuvarande livssituation

-

Motiv för deltagande i cirkeln

-

Innehåll i cirkeln

-

Arbetsform och arbetssätt i cirkeln

-

En ideal studiecirkel

-

Frågeornrådena har valts utifrån innehåll, arbetssätt och social

gemenskap. Frågeområdena har visat sig vara betydelsefulla i utvärderingsarbe-

Se Byström, Å 1978 och Sköld, M 1993. ville få data ten. t ex Jag om tillgänglighet genom de båda första faktorerna, om identitet genom den

SOU 1996: 122 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför 39

-

tredje och fjärde och förväntan genom den sista. Utifrån den informationen vill jag skapa en bild av hur cirkeln kommer in i deltagarnas liv och hur samhällsrepresentanterna uppfattar cirkeln. Vid varje besök har dagboksanteckningar förts miljö, tillmötesgående och k kritiska hän-

om s delser. I frågan till cirkelledama söker jag information beträffande deras uppfattningar om det specifika med cirkelverksamhet.

3.2¶Analys och

tolkning

Från början tanken att sju bilder, dvs från varje studerad cirkel,

var en skulle tecknas. Efter en första genomgång av materialet visade det sig att när det gällde två cirklar kunde jag inte särskilja deltagarnas svar, de ñck bli cirkel i redovisningen. Detta berodde att cirklama hade samma

en ledare. Han hade blandat berättelserna från deltagarna i båda cirklarna. Jag valde att sammanställa data så bilder cirklar tecknas.

att sex av

Jag har vidare refererat samhällsrepresentantemas uppfattningar var för sig. Cirkelledamas svar har redovisats för varje grupp och tolkningarna är gjorda utifrån hela materialet. I den slutliga diskussionen blev det naturligt att ställa cirkelaktöremas bilder mot samhällsrepresentanternas och mot studieförbundens mål med verksamheten.

Jag har med tanke på det övergripande syftet valt att ta med många citat delvis bekostnad av tydlighet och hanterbarhet för att läsaren

- ska kunna verifiera mina tolkningar. Syftet som var att generera relevanta frågor än att besvara dem har påverkat mig.

snarare

Cirklarna har redovisats som fem träslöjdscirklar och en metallslöjd, tre dagcirklar och tre kvällscirklar. Man kan utgå ifrån att deltagarna i dagcirklarna är pensionärer medan deltagarna i kvällscirklama är förvärvsarbetande eller åtminstone står till arbetsmarknadens förfogande. I texten används delvis ñngerade namn för att möjligheten till igenkännande ska minska.

Data har bearbetats så att varje berättelse noggrant analyserats och tolkats. Olika mönster har framkommit. Data har tolkats utifrån ett förståelseperspektiv, dvs jag har sökt förstå vad är meningen med orden

som snarare än att hänga upp mig vissa formuleringar.

Generellt sett är de flesta männen knappa i sina uttalanden särskilt när det gäller det tredje frågeområdet om deltagarnas förväntningar cirkeln. Skälen kan vara flera. Män uttalar sig sparsammare än kvinnor. Deltagarna kanske inte har andra erfarenheter av cirkelverksamhet än den nuvarande. Det kan vara svårt att formulera sina förväntningar en verksamhet som man är involverad Ledarna ger också sina kommentarer. Jag har återgett deras berättelse i sin helhet.

40 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122

-

Analys och tolkning har som tidigare sagts genomförts utifrån ett didaktiskt perspektiv, se t ex Dahlgren 1990. Den centrala frågan rör meningsfullheten av att människor lär i en social gemenskap. Områdena som lyfts fram är:

Vilka förutsättningar för att få ut något cirkeln har deltagaren, som - av

utifrån social miljö, tidigare erfarenheter och motivation Det

person vill säga hur kommer studiecirklama in i livssituationen.

Vilka förutsättningar för ledarskapet har ledaren som person utifrån in- -

dividuella egenskaper, yrkeskunskaper och pedagogisk skicklighet Vad består innehållet av, dvs vad ska vara föremål för kunskapsför-

-

medling och/eller kunskapande Hur går själva lärandet till, dvs vad sker cirkelträffama

- Jag utgår från de tre kriterierna för demokratimålet och de tre kriterierna för kulturrnålet redovisas i avsnitt Min tolkning verk-

som är att om samheten drivs i riktning mot målen och om minst ett av kriterierna för varje mål blir tydligt anser jag att målen uppnås.

De olika bilderna av cirklarna innehåller olika beståndsdelar och speglar de olika sidorna hos deltagarna. De delar som fått en framträdande plats i berättelserna har också fokuserats i bilderna.

Jag har varvat egna tolkningar med citat direkt hämtade ur berättelserna. För att läsaren ska kunna följa arbetet är citaten kursiverade. Inledningsvis beskrivs cirkeln kort utifrån mina dagboksanteckningar. Jag har inte korrigerat texten i citaten mer än där den varit obegriplig. Stavfel har som regel rättats. De frågor som tas upp förtydligas och diskuteras i relation till studiens syfte i slutdiskussionen.

Den här inriktningen gör att resultaten inte kan generaliseras men jag finner det sannolikt att de är igenkännbara. Förhoppningen är att denna närgranskning studiecirkelverksamhet ska frågor som leder

av generera till en diskussion om kunskapssyn och samhällsnytta ocksåi andra sammanhang.

3.3¶Är denna studie tillförlitlig

Självklart är det en ambition hos varje forskare att utföra ett arbete med god kvalitet. Här vill jag peka på några kriterier för god kvalitet som speciellt beaktats. Dessa har valts i relation till den genomgång som Larsson 1993 har gjort.

Mitt intresse har varit att söka kunskap som svarar mot studiens syfte. En första fråga rör effekten, dvs om jag lyckats nå någon användbar kunskap och kommit fram till några underbyggda slutsatser. Jag menar att

SOU 1996: 122 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför 41

-

är fallet. I inledningsavsnittet konstateras att meningsfullhet och måluppfyllelse i cirkelverksamhet tidigare inte har lyfts som här, åtminstone

upp inte när det gäller praktisk-estetiska studiecirklar. Däremot ñnns andra intressanta arbeten med anknytning till undersökningsområdet t ex Anders-

1996, rapport cirkelsamhället, Lindgrens 1996 rapport om son rn om mål och ideal i folkbildningen och Hartmans 1996 rapport om studier i föreningar. Arvidssons 1991 historiskt inriktade arbete Cirklar i

mer rörelse är relevant att här nämna.

Jag har beskrivit bilderna så utförligt möjligt. Med risk för att bli

som upprepande och långrandig har jag lyft fram flera citat för att belysa olika innebörder. Jag har inte undanhållit några relevanta sidor utan alla existerande uppfattningar i och bild har tagits med i redovisning-

en samma

citaten trots att alla sidor inte alltid kunna analyserats. en av

Vi har fört kring olika tolkningar. Ytterligare kontakter

resonemang togs i de fall tolkningen kändes osäker. Vi har lagt vikt vid att resultaten ska kunna användas för att internt i cirkelverksamheten kunna reflektera och utveckla det arbetet. Validiteten avgörs då av om bilden stäm-

egna

med verkligheten, dvs ledarnas och deltagarnas egna bilder. Det mer kan bedömas först i ett uppföljningsarbete av helheten.

Den begränsade tiden för studierna fyra månader har varit gott

- och Fördelen har varit att tiden utsträckts över drygt ett år och att ar-

ont. betstiden därför kunnat utnyttjats maximalt. Men tiden har ändå varit för knapp för att upprepade gånger tillbaka till data i analysarbetet. Jag bedömer dock att de frågor framkommit är relevanta och därför bör

som provas.

SOU 1996: 122 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför 43

-

4¶Bilder av studiecirkelverksamhet

I detta avsnitt redovisas bilderna av de studerade studiecirklama. Inledningsvis beskrivs cirkelns miljö kort utifrån mina dagboksanteckningar. Därefter redovisar jag utsagor utifrån de valda frågeområdena

då används kursiverad text varefter en kort slutledning presenteras.

- Resultatet de olika studierna diskuteras sedan avslutningsvis.

av

4.1¶Träslöjdcirkel i Hemstad SV

Miljö

Jag ringer på, det och lagom kallt. En högrest och allvarlig

är morgon

kommer och öppnar. Jag förklarar jag är och påminner om vårt man vem telefonsamtal där vi kom överens om tid för ett besök. Där hänger du av dig kläderna, kan du där säger han med barsk stämma och pe-

sen ner kar mot ett utrymme en halvtrappa ned.

Jag går efter honom och ser framför mig ett antal pensionärer som arbetar och med sin sak. Jag tar dem alla i hand och ställer frågor om

var en deras hantverk. Ledaren blir alltmer mjuk och intresserad av att lära mig

hantverket. Jag får en genomgång som jag aldrig kommer att glömom ma.

Kursen heter Att tälja med kniv och yxa" Det är en träslöjdscirkel

går dagtid. En är nästan klar med en kniv, gjord av älghorn, som man björkvil och masurbjörk. En deltagare har tillverkat en barmkniv,

annan gjord kniv hittats i 600-700 års gamla utgrävningar. En del-

efter en som tagare gör klädhängare med karvsnitt är gammal dekorationstyp.

som en En gör svepaskar tillverkas tunt trästycke som böjs och sys med

som av björkrötter i borrade hål.

Jag visas runt och undervisas bland annat om 7-8 olika typer av yxor. Det är täljyxa, tjäckelyxa och andra som jag nu inte kommer ihåg. Mitt under rundvandringen utbrister männen Tur att vi har dubbelt fi-

en av kabröd nu när vi har besök".

När vi gått igenom allt hänvisas jag till ett mysigt rum i hantverksstil. Deltagarna uppmanas följa med mig. Där får jag i kaffepausen informera

projektet. De övertalar mig att dela kaffegemenskapen. om

Detta kaffet är nästan det viktigaste av alltihop, säger en av delta-

Och det märks när de slår sig vid ñkabordet. Ledaren skickar garna. ner

44 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122

-

runt en sockerskål", men inte vilken sockerskål som helst. Den är trä,

av vackert svarvad, och har fyra öron att ta tag Ledaren berättar att den

användes 1600-talet serverade brännvin. Var och hade sin

när man en sked som man tog med. Skålen östgötaprodukt. Inuti står det inris-

var en tat Nymfer och friskt kalas vällust i blod och glas ."J aa, nån nymf har vi inte haft här förut men idag har vi det, säger en av de äldsta männen. Jag känner mig verkligen väl omhändertagen och välkommen i denna lilla krets som består av en ledare och fyra deltagare. Ledaren informerar mig grundligt det hantverk finns runt

om som omkring mig. Deltagarna tackar för att jag har kommit och hälsat på. Själv upplever jag att det hos deltagarna finns en stolthet över det man sysslar med och ett behov av att visa det för mig.

Så här berättar ledaren

Jag är född den 28/11 1919. Gift sedan 1944. Har tre barn och

sex barnbarn och äger ett parhus i Hejdegården. Har hobby-

en egen verkstad på tomten.

Började en slojdcirkel hos SV 1984. Efter fyra år hoppade cirkelledaren av för studier Jag åtog mig ledarskapet med viss tvekan. Tyckte inte att jag var tillräckligt bra på det rena slöjdområdet. Något jag kunde mycket bra knivtillverkning där jag undervisat

var på SHRss rikskurser på Sätergläntan med en hel del intemationella elever Cirkeln kunde ju inte bara göra knivar utan skulle arbeta med många äldre slojdtekniker från husbehovsslojden i det gamla bondesamhället.

Jag allierade mig omgående med hemslojdskonsulenten och fick en plats i hans "tisdagsgrupp" ute i Vreta Kloster. Där lärde jag mig efter hand allt som jag avsåg att lära ut i min egen cirkel. Hela tiden har jag möjlighet att ligga ett steg före cirkeldeltagama och

experthjälp.

W har i cirkeln gemensamt arbetat med bl a följande: Sked och slevtillverkning Trågtillverkning Svepteknik Karvsnitt Småslojd av diverse slag Avancerad tillverkning av knivskaft och knivslider Ergonomiskt riktiga verktygsskaft Efter fyra terminer alla deltagare ganska bra på det mesta

var av

SOU 1996: 122 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför 45 -

ovanstående. Nu jobbar och med "projekt", som vi disvar en egna kuterar gemensamt när det gäller form och teknik. Vi gör ingenting för försäljning däremot har det blivit ganska många uppskatmen tade mottagare både i Sverige och utomlands. presenter som funnit Jag de deltagarna trivs i cirkeln och att våra artror att flesta betsformer ett bra resultat. Under vårterminen har vi haft förger inhysta hos hemslöjden där vi trivs utomordentmånen att vara ligt bra. Hur det blir i höst vet vi ännu inte. Terminsavgiftema är ganska höga. Pensionärer får 25% rabatt det rör sig ändå 750 kr kostnader för materiel. men om ca + cirkeln går på förmiddagstid kommer natuligtvis inte nå-

Eftersom

yrkesverksam deltagare hit. gon Som jag antydde tidigare är valet arbetsprojekt ganska fritt. av Var och skissar på ett papper och motiverar sina lösningar Jag en släpper igenom 3/4-bra lösningar vi ganska ofta ändrar

ofta som

på deltagarens förslag för att till sist nå funktionell och eget en formmässigt bra slutprodukt. Själv läser jag ganska mycket facklitteratur, svensk och norsk och bok på danska, engelska och tyska. Enstaka bra samt en annan sidor kopierar vi på SV så alla får sitt exemplar. var En hel del slöjdteknikema finns på video tyvärr saknas av men visningsmöjligheter i anslutning till arbetsplatsen. Vi jobbar vi-

ofta

dare på detta. gånger har vi lyckats genomföra studiebesök för att Ett par intryck tex i klensmide, svarvning, laggning mm. nya Vi.har även fikarast varje gång. Mycket viktigt. Alla är mycket öppna för idéer lanseras av någon i gruppen, som det gäller den är bra faller den ofta för den kritiska men att annars granskningen.

Reflektioner

Ledaren har lärt sig i cirkel. Utifrån denna kunskap blev han cirkelleen dare. Han har rollen lärare med professionella krav produkten. av en Han granskar varje idé i relation till sitt eget kunnande om hantverket. Cirkelinnehållet, så det lyfts fram cirkelledaren, är hantverket som av tekniken omkring produkten. Här har läraren valt ett brett område runt istället för att djupet med ett smalt.

46 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122 -

Deltagarnas syn

Bakgrund

Alla är pensionärer. De har varit yrkesverksamma inom yrken med viss anknytning till hantverk och teknik. Inte någon deltagarna kan bedöav mas vara lågutbildad:

Utbildad byggnadsingenjör med tyngdpunkten livsinsatsen lagd av på fastighetsförvaltning -förvaltning av statliga byggnader såväl moderna som äldre kulturhistoriskt intressanta och klassade som byggnadsminnesmärken.

Jag är agronom och var fram till pensionen direktör på. .. Jag var yrkeslärare i 25 år Deltagarna väljer en sysselsättning när de blir pensionärer de tidigasom re endast i blygsam omfattning har ägnat sig åt. En praktisk fallenhet tycks finnas hos dem alla.

Drivkraft

Olika människor drivs av olika krafter till cirkeln. Krafter handlar som om tillfredställelse av grundläggande behov för människans välbeñnnande. I den här cirkleln finns behovet att fortsätta med ett livsmönster som man tidigare har haft. Att delta i studiecirkel kan del livsen vara en av mönstret. Jag kallar detta för cirkellivet:

Eftersom jag är intresserad av föreningslivet ägnar jag mig också åt studiecirkelarbetet. Jag är ledare för läsecirkel träjfas en som en gång i veckan och läser någon skönlitteratur.

Under mitt verksamma liv har jag fortlöpande varit cirkelstuderande i ett flertal ämnen såsom: kommunalkunskap, engelska, tyska, spanska med flera ämnen.

Ett annat behov är att få vardagen strukturerad:

Pensionerad sedan åtta år tillbaka. Då infann sig ganska snart behovet av schemalagd sysselsättning jag varit vid i arbetssom van livet.

Upplevelsen av att få en social gemenskap och utbyta åsikter är ett tredje behov:

SOU 1996: 122 Del II. Vem slojdar i cirkeln och varför 47 -

Deltagande i cirkel mycket bra form beträffande den sociala är en funktionen, träffas, umgås och får utbyta tankar, erfarenheter man samt får diskutera pensionärens situation i vårt samhälle.

Eftersom jag är är det roligt att trajfa de andra delannars ensam tagarna och prata allt, inte bara arbetet i cirkeln. om Vidare handlar det behovet att få skapa, förverkliga sig själv och känom na självtillfredställelse:

När jag slutade mitt förvärvsarbete vid pensioneringen fick jag en gåva arbetskollegor svepask. Då tändes gnistan. Kunde jag av - en göra något liknande själv Jag vid att hålla i pennan båvar van de skriva och rita kunde jag med kniven forma någenom att - men got som jag ville skapa

Jag deltar i cirkeln för att jag tycker om att arbeta med händerna.

Var och ska känna tillfredställelse att ha gjort något bra, en av vackert och nyttigt.

Identitet

Bland deltagarna finns dels ett kunskapsbehov dels en medvetenhet om att hantera kulturarvet. Deltagarna att de utvecklar sin föransvaret anser måga använda tekniken och materialet. Arbetet i cirkeln sker indiviatt duellt och ting produceras för försäljning eller till gåvor:

Jag att med vår verksamhet är både traditionsbevarare och anser kultu

Det kan tänkas att vi bidrar till att gammal teknik från äldre tider inte faller i glömska.

Vi lär använda olika verktyg. Vi lär hur olika trä kan anoss oss vändas till olika ändamål.

I cirkeln lär jag mig att hantera maskiner och verktyg som användes för träslöjd samt att tillverka olika saker i enbart trä och praktisera formgivning.

Vi arbetar individuellt med olika slojdalster, skedai; knivar, askar; skålar osv.

48 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122 -

De alster vi tillverkar blir regel gåvor till anhöriga, barn och som andra släktingar del går till försäljning i butiker och - en torgstånd.

De sakerna kommer till födelsedagspresenter och julpass som klappar.

Ledaren

Ledaren förväntas ha en rad egenskaper. Han ska engagerande, rådvara givande, socialt kompetent samt bistå med anskaffning material och av dylikt. Jag tolkar deltagarna så att de vill ha ledare är ledsagare, en som ett stöd i arbetet. Så här skriver deltagarna:

Cirkelledarens roll är mycket betydelsefull. Han ska hjälpa och uppmuntra, komma med bra idéer skajfa material och litteratur. Jag tror att en cirkel som man längtar att gå till är bra cirkel. en

Cirkeln har en ledare som har förmågan att lära ut och stimulera övriga deltagare. Samvaron i arbetet och kajfepausen är från social synpunkt synnerligen värdefulla för individen.

I en cirkel bör finnas pedagogiskt kunnig ledare kan sitt ämen som ne. Som kan bemöta samtliga deltagare lika, uppmuntra och stötta även de svaga, tysta och blyga.

Om vi inte själva kommer på vad vi ska göra får hjälp cirkelav ledaren som ser till att vi får material och ritningar till exempelvis en sked eller ett trätråg.

Sammanfattning och avslutande kommentarer

Cirkeln består av fem äldre män, alla är intresserade att arbeta som av med trä. De kan grunderna i ämnet och och kan driva sitt projekt. var en Ledaren har ambitionen lärare, han söker idéer och för dem att vara nya vidare till gruppen. Han är engagerad i just trähantverk. Gruppen har arbetat fyra terminer tillsammans vilket tyder att de trivs med varandra. Avgiften är relativt hög och utan stark motivation skulle deltagarna inte finnas kvar. Vad består då deltagarnas motivation av Jag finner tre starka ingredi-

SOU 1996: 122 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför 49

-

att fortsätta med cirkelaktiviteter man tidigare haft, att få en enser; som strukturerad vardag och att få tillverka, skapa, förverkliga sig själv genom mötet med hantverket. Min tolkning av materialet är att välbefinnandet tycks ñnnas i själva cirkellivet och glädjen att skapa.

Den här cirkeln uppfyller samtliga kriterier på kultur- och demokratibegreppen. Dels den bevarandet hantverkskunnandet, dels för

gynnar av den kulturarvet vidare till framtida generation. Den gynnar även själva

en cirkellivet. På livets höst kan deltagarna delta i cirkeln precis som under tidigare år.

Cirkeln är tillgänglig för daglediga. Den kan innehålla ñer än fyra deltagare. Deltagarna arbetar i huvudsak individuellt och man utbyter erfarenheter vilket kan knytas till ett demokratiskt arbetssätt. Cirkeln är ett forum för diskussion av samhällsfrågor. Deltagarnas förväntningar ledaren stämmer inte helt överens med ledarens uppfattning så som han beskriver cirkeln. Jag bedömer att deltagarna tillmäter den sociala gemenskapen större värde än vad ledaren gör.

När det gäller försäljning tillverkade ting påstår ledaren att man in-

av te säljer medan en deltagare menar att man gör det. Oenigheten kan vara skenbar, den kan också baserad på djupare liggande uppfattningar

vara om vad som faktiskt är tillåtet.

4.2¶Träslöjdcirkel i Sleby SV

Miljö

Till den här cirkeln kommer jag en kväll. Den är belägen i ett relativt nytt bostadsområde och deltagarna arbetar i slöjdsalen i skolan. Jag kommer på utsatt tid deltagarna hade redan satt igång med sina arbeten vid

men maskinerna. Jag hittar först inte någon som jag kunde gissa mig till vara ledare, alla arbetade med sitt. Efter en kort stund kom en man fram, presenterade sig som deltagaren som hade "ett visst ansvar. Han berättade att ledaren hade slutat till deltagarnas förtvivlan eftersom de ville fortsätta cirkeln. Då övertalades en av deltagarna att ta sig det organisatoriska ansvaret för att cirkeln skulle fortsätta. Mot det kunde deltagarnas cirkelavgifter sänkas vilket var uppskattat.

Deltagarna samlas framför mig och jag går igenom syftet med projektet. Deltagarna lovar mig att skriva sina upplevelser i cirkeln och

om skicka det de skrivit hem till mig. De verkar jäktade och fortsätter att arbeta vid maskinema. Jag uppfattade mig varken särskilt välkommen eller uppmärksammad. Stämningen tyder på produktionsiver.

50 Del II. Vem slojdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122

-

Deltagarnas syn

Bakgrund

Endast en av de sex deltagarna berättar om sina livsförhållanden. Av någon anledning är dessa deltagare, varav en är kvinna, inte intresserade av att berätta om sig själva och sina behov. Jag kan dock sluta mig till att fyra av deltagarna år i arbetsför ålder och två är pensionärer.

Drivkraft Motivet att deltaga i cirkeln är att arbeta praktiskt och med skapande verksamhet samt att ekonomiskt vinna att få tillgång till maskiner. Så här skriver deltagarna:

Att arbeta praktiskt är intressant och berikande. Jag deltar i cirkeln för att utveckla mina praktiska skapande sidor.

På grund av att det fordras mycket maskiner och verktyg och att

dessa är ganska dyra i inköp. Ett annat motiv är att få behovet av social gemenskap tillfredställt:

Det är viktigt med cirklarna när man slutar sitt jobb. Man kommer då ut och trâjfar andra människor som också har en social betydelse. Man håller sig säkert friskare än om man inget har att göra.

Sociala gemenskapen är värdefull. Här möts människor som man

annars inte har kontakt med.

Jag är med i cirkeln for att umgås med likasinnade och utbyta

idéer.

Identitet Vad är det då som präglar cirkeln i Sleby Jag finner ett produktionsintresse:

Vi gör saker som brödkorgar, smörknivar, slevar, blomsterbord och

mycket mera.

SOU 1996: 122 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför 51

-

Här finns tillverkning av hyllor samt lagning och uppsnyggning av gamla saker. Deltagarna varandra och hjälper varandra:

lär sig av Jag lär mig naturligtvis hantera trä, får lära mig hur trä reagerar i olika funktioner Jag lär mig också att hantera de olika verktygen samt att ta hänsyn till de andra i cirkeln.

Vi arbetar mest på hand, men vi byter tankar och kunskaper

egen med varandra, hjälper varandra med saker som någon kanske inte klarar av.

Vi arbetar tillsammans och hjälper varandra, ger råd och diskuterar problem som kan uppstå. Den sociala samvaron är viktig också som innehåll i den här cirkeln: I cirkeln jobbar med träslöjd och social samvaro.

Jag är med i cirkeln för att umgås med likasinnade och utbyta idéer.

Den ideala cirkeln

Ledarens funktion diskuteras endast i ringa utsträckning av cirkeldelta-

Ledaren behövs i huvudsak för nybörjaren är en synpunkt som garna. finns: Nybörjare måste nog ha en lärare till hands ofta medan en som har varit med länge inte behöver en lärare så ofta. Deltagarna resonerar i sina berättelser om den idealiska cirkeln. De är överens om att relationerna i gruppen är viktig, att man ger varandra goda råd och att det inte får vara för många deltagare: I en idealisk cirkel ska det vara samvaro i en inte alltför stor grupp, sju till åtta stycken med handledare i det aktuella ämnet.

En idealisk cirkel ska fungera som vår; självständigt arbete kombinerat med kamraternas goda råd och hjälp.

En idealisk cirkel är 7-8 deltagare som tar hänsyn till varandra och respekterar uppsatta regler: Det blir en bra cirkel där utbytet också innefattar trevlig samvaro.

52 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122

-

Sammanfattning och avslutande kommentarer

Den här cirkeln saknar ledare. Deltagarna är hänvisade till varandra och har vant sig vid att ge och ta av varandras kunskaper. Det finns uppsatta regler att hålla sig till och jag bedömer gruppandan som konstruktiv. Som utomstående tog jag deras tid i anspråk och kände mig inte särskilt välkommen. Prestationsiver tycks vara ett karaktäristiskt drag.

Inte någon av deltagarna talar om kulturen och dess bevarande i sina berättelser. De är snarare inriktade nutida behov. Det handlar om att utveckla vardaglig, levande kunskap. De tycks ha arbetat under en längre tid tillsammans och jag uppfattar att utifrån mina kriterier kultur är cirkellivet det enda som är uppfyllt.

När det gäller kriterierna för demokrati är arbetsmetoden demokratisk. Cirkeln är tillgänglig för fler. Däremot tycks inte samhällsfrågor ha någon egentlig plats.

Den här cirkeln består av människor som trivs med att individuellt arbeta med trä och som tillsammans har möjligheter att nyttja verktyg och maskiner. De upplever en slags ytlig gemenskap genom det delade intresset utan att egentligen ge tid för den. Den här cirkelns högst prioriterade mål är produktion. I cirkeln produceras ting är nyttiga. Jag kan

som inte utläsa några specifika krav form eller utseende. Varje ting tycks bedömas av tillverkaren. Välbefinnandet ligger enligt min mening i producerandet och nyttan utifrån upplevda behov.

4.3¶Träslöjd i centrum A ABF

Miljö

Klockan är nio och jag svänger in med bilen gården framför den gam-

brandstationen i Linköping. Jag går in i byggnaden och söker mig fram till en träslöjdsal där ett antal gubbar, jag räknar dem till nio, sysslar med lite av varje. Jag frågar efter ledaren kommer fram till mig. Jag

som börjar anknyta till vårt tidigare telefonsamtal. Han verkar helt främmande inför mitt besök. Så i all hast funderar jag om jag är tokig eller om han har glömt det hela. Konstigt vi har haft åtminstone två samtal före

besöket. Jag undrar om det ñnns någon annan cirkel i huset som är mansdominerad. Det har funnits, det är nog inget kvar av den, svarar han mig. Han kan inte hjälpa mig, men här gäller det att inte försitta chansen med dem jag faktiskt har omkring mig.

Jag berättar för ledaren och de pensionerade männen om Handen och Anden, mitt uppdrag i det här projektet och vad jag vill studera. De blir

SOU 1996: 122 Del II. Vem slojdar i cirkeln och varför 53

-

intresserade och vill genast bidra med det de har. Kan det bara innebära att cirklarna får finnas kvar så ska det här gänget göra sitt", sa en av deltagarna. Det har förts en ivrig diskussion omkring neddragningar av ekonomiska skäl och att praktisk-estetiska cirklar är dyra cirklar. Diskussionerna varför går i studiecirkel kommmer igång muntligt och

om man blir intensiv. Jag berättar mina frågor och alla tar var sitt papper. De

om ska komma tillbaka om en vecka med berättelser som sedan ledaren ska förmedla till mig.

Kvar finns då problemet: vilken cirkel har jag gjort upp tid med Jag frågar ledaren återigen om det inte finns någon mer mansdominerad cirkel i huset. Han tar mig med till det kansli, där jag hade fått parkeringstillstånd Kanslisten att vi väl kunde kolla om det

morgonen. menar ñnns någon cirkel i källaren. Den hittar jag senare och den beskrivs under studiecirkel i Centrum B.

Så här berättar ledaren

Jag kom ut i arbetslivet vid tretton års ålder Jag prövade på olika

jobb och fastnade för möbelyrket. Jag började med detta när jag

femton år, som lärling. Det var moderna möbler; senare kom

var

jag in på antikstil och jobbade i nitton år, de sista åren som ma-

skinförman. Fick därefter anställning på landstingets arbetsvårds-

institut instruktör på snickeriavdelningen för handikappade

som

och arbetslösa elever. Blev sedemera arbetskonsulent vid arbets-

marknadsinstitutet, där vi hade flera teamgrupper. Dessa sysslade

med arbetssökande, både gamla och unga i samarbete med AF arbetsförmedlning, förf anm. Jag var kvar där till min sjukpension som jag fick på grund av svår astma.

Det är roligt och stimulerande att gå i cirkel. Man trafar kam-

rater samt får använda händerna för att skapa något positivt.

Slipper att tänka på sina krämpor och tiden går väldigt fort.

Vi får fram trädetaljer såsom pallar, brickor; smörknivar, ljussta-

kar, jul- och påskprydnader vi använder till egna lotterier på

som

våra möten.

Som cirkelledare har jag från yrket, visar och råd efter

vana ger

min förmåga.

Man lär sig i cirkeln att ha förståelse för olika grupper av män-

niskor Det är inte så lätt för deltagarna att ha en hobby som snick-

när har sysslat med annat i hela sitt liv.

are man

Jag tycker att cirkel kan enkel; med lärande samt ett rik-

en vara

tigt kamratskap, man kommer långt med detta.

54 Del II. Vem slojdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122

-

Reflektioner

Ledaren har arbetat professionellt med trä i sin yrkesverksamhet.

Han har rollen av en ledare för ett team som har speciella syften med sin verksamhet att producera vinster till det lotteriet. Ledaren be-

- egna tonar såväl skapandet som den sociala gemenskapen som viktigt cirkelinnehåll.

Deltagarnas syn

Bakgrund

Alla fyra deltagarna är pensionärer. De har varit yrkesverksamma hela sitt liv. Alla tycks vara engagerade i en pensionärsförening. Så här beskriver de sin bakgrund:

Jag började när jag fjorton år snickare. Åren 1939 till

var som

1940 gjorde jag militärtjänst. År 1940 började plåtslagare

jag som

tills jag blev pensionär

Jag har varit yrkeschaujför i hela mitt verksamma liv och

är nu

pensionär.

Speditör och expeditionschef vid ett transportföretag. Jag är

en-

samstående pensionär, 78 år gammal.

Jag har haft fast anställning i flygvapnet som civilmilitär därefter som militär och yrkesomcer i 38 år Sedan 1990 är jag pensionär

och verksam i PRO en pensionärsförening förf anm, sedan

februari 1995 är jag ordförande i denna förening. När männen beskriver sin bakgrund uppehåller de sig enbart vid yrkesverksamhet. Inte någon talar om familjeliv eller fritidssysselsättningar. Endast en av dem har arbetat med trä i sitt yrke.

Drivkraft

Deltagarna har olika skäl för att delta. Alla svarar dock att de arbetar för pensionärsföreningen så att medel kan komma in via lottförsäljning och liknande. Vinsterna produceras av cirkeldeltagama. Därutöver nämns det egna nöjet som man upplever när man arbetar med trä:

SOU 1996: 122 Del II. Vem slojdar i cirkeln och varför 55

-

Vi gör lättare och medelsvåra saker till vår förening, till vår lotteriverksamhet. Jag arbetar med träarbeten som vi har till lotterier i pensionärsföreningen. Vi gör prydnads- och nyttosaker i trä. Både för egen del och som vinster till ett lotteri i PRO-föreningen. Det är roligt att arbeta i trä. Jag drar slutsatsen att det är utifrån pensionärsföreningen som cirkeln har startat och bedrivs.

Identitet Cirkelns verksamhet präglas dels av individuellt arbete dels av samarbete med övriga cirkeldeltagare. Man lär sig att använda maskinerna liksom att utföra enklare Snickeriarbeten. Cirkelledaren ger råd: Vi arbetar för det mesta ensamma med träarbeten. Jag lär mig mycket i cirkeln. Var och arbetar för sig under ledning cirkelledaren. Vi lär oss

en av att använda de maskiner som finns i ett snickeri. Vi håller på och lär oss att snickra och sköta maskinerna. Vi arbetar i lag om sju stycken. Vi diskuterar med cirkelledaren vad vi vill eller kan göra med tanke på material, maskinutrustning, eget kunnande osv Vi samarbetar med de övriga deltagarna.

Ledaren Deltagarna verkar nöjda med sin ledare. De anser att denne ska kunna handleda och förklara. Han ska kunna lyssna och utbyta synpunkter med deltagarna: Vi har en bra lärare.

56 Del II. Vem slojdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122

-

Våran cirkel fungerar mycket bra, jag har ingen anmärkning. Vi är

som en stor familj.

Det är bra att cirkelledaren genom egna studier eller som i vårt fall

med stor yrkeskunskap kan handleda eller förklara för deltagarna hur saker fungerar.

Cirkelledaren bör dock icke vara alltför auktoritär utan ska kunna

diskutera med deltagarna som kan ha åsikter på vad som hand-

läggs.

Sammanfattning och avslutande kommentarer

Den här cirkeln består deltagare drivs motiv kopplade till

av som av annan samhällelig verksamhet, nämligen pensionärsföreningen. För de här männen fyller därmed cirkeln en speciell funktion. Den gör det möjligt för dem att tillverka vinster till lotteriet. I pensionärsföreningen är ännu fler engagerade och får glädje av cirkelverksamheten i ett andra led. Cirkeln får därmed ett annorlunda egenvärde. Männen upplever

t ex social samvaro också i andra former. Alla uttrycker också njutningen av att arbeta med hantverk och att de lär sig olika moment. Här återfinns hantverkskulturen men den finns inte med i mina kriterier för kultur.

Söker jag tolkningen av cirkeln utifrån mina kriterier för kultur finner jag inte något. Dock skulle jag kunna se detta som skapandet av en ny kultur i meningen att cirkelarbetet stöder annan samhällelig och tillgänglig verksamhet. Detta är inte ovanligt inom teatercirklar, som myck-

t ex et väl kan vara ett stöd till en amatörteater.

Med avseende på kriterier för demokrati är cirkeln förmodligen inte tillgänglig för andra dem tillhör pensionärsföreningen. Åtminsto-

än som ne söker inte andra sig dit.

Deltagarna vill ha ett demokratiskt arbetssätt. När det gäller de samhällsfrågoma kan de säkert diskuteras såväl i cirkeln som i föreningen.

Sammantaget är min tolkning att cirkeldeltagama trivs med sitt engagemang och att de trots sin ålder arbetar med mål som inte primärt gäller dem själva samtidigt som de också utvecklar sin egen kompetens. Välbefinnandet ligger i att de utgör en del av ett större sammanhang.

Deltagarna och ledaren arbetar efter bästa förmåga utan att göra anspråk någon speciñk bedömning av produkterna. Engagemanget, det gemensamma arbetet är viktigt. Jag kan tolka in att ett professionellt mål för cirkeln är att deltagarna trivs, dvs det sociala målet.

Ledaren och deltagarna talar om cirkeln utifrån samma "anda. Det

SOU 1996: 122 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför 57

-

slår mig att männen, deltagare och ledare, upplever varandra och livet i cirkeln så lika sätt; cirkel där kamratskap och lärande samsas i en

en väl avvägd mix. Här skulle jag vilja benämna den cirkelpedagogiken. Med en ledare som är ledsagare.

4.4¶Studiecirkel i centrum B ABF

Miljö

Ledaren från cirkeln redovisats i föregående avsnitt för mig genom

som korridorer och hallar till vi kommer fram till en öppen hall där det sitter

äldre gråhårig och tittar. Vi hälsar lätt och går förbi, in i en verken man stad där tre män håller och arbetar. Det är metallslöjdcirkel i ABF:s

en regi. Jag börjar prata med dem och frågar efter ledaren. Det visar

en av sig ute i tamburen. Han ser så dåligt så han kan inte vara

vara mannen med här inne", är upplysningen jag får.

Männen sätter sig runt bordet och jag informerar om mitt uppdrag. Det tar lite tid eftersom hör dåligt och jag får vara övertydlig. De är myck-

en et positiva och vill att jag ska stanna och dricka kaffe tillsammans med dem. Det är så sällan vi får främmande är en replik. Männen berättar spontant sina yrken, cirkeldeltagandet och olika erfarenheter. Medel-

om åldern är hög, deltagarna 87, 83 och 75 år gamla och ledaren har nått

var en ålder av 82 år.

Deltagarna berättar att cirkeln har pågått under tjugo år, ledaren och en

deltagarna har varit med från början. Flera stycken har dött under tiav den. Den yngste, 75-åringen, har enbart deltagit i tio år. Ledaren berättar att cirkeln startade att SAAB:s metallklubb skänkte maskiner och

genom aggregat. Ledaren säger vid flera tillfällen att det är den mänskliga gemenskapen gör att vi är här, behöver den. Deltagarna berättar

som man med stolthet vad de har gjort och den åttiosjuårige mannen kommer

om och mig liten mortel i mässing som jag inte kan låta bli att ta emot.

ger en Han uppskattar verkligen mitt besök, kanske mest för att jag går runt och talar med dem alla. Själv blir jag känslomässigt berörd av den betydelse cirkeln har för dessa män under livets sista del.

Såväl deltagare som ledare lovar att skicka mig berättelserna. En är dock tveksam då han är så darrhänt att han har svårt för att skriva, en an-

inforrnerar mig sin dåliga Tyvärr korn enbart två mycket kornan om syn. ta berättelser till mig.

58 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122

-

Deltagarnas syn

Den här cirkeln består av deltagare i övre pensionsåldem. De att

menar den mänskliga gemenskapen är skälet till deltagandet i cirkeln. De påtalar också vikten av att lära sig något nytt:

Jag deltar i cirkeln för att lära mig något nytt och för gemenskapen.

Deltagarna arbetar självständigt och lär sig hantverkets tekniker:

Vi arbetar för egen hand och med ledaren. Jag lär mig både

svarv-

ning och kopparslagning.

Synen ledaren är mycket positiv:

Vår cirkel fungerar mycket bra detta är till största delen leda-

men

rens förtjänst. Han har alltid ställt och lagt ned mycket arbete

upp

för att allting ska fungera till belåtenhet.

Sammanfattning och avslutande kommentarer

Männen håller till i källaren. Omgivningen har dålig kunskap att de

om finns där. Min fråga gäller om de är bortglömda fler sätt. För männen är det en självklarhet att till cirkeln så länge någonsin orkar.

man Gemenskapen ger enligt min tolkning deltagaren känsla välbefin-

en av nande. Fortfarande kan man träffas, utbyta erfarenheter och dela tillvaron. I den här cirkeln finns cirkellivet, att delta är bit livsmönstret. Den

en av fyller sitt demokratimål möjligheten att träffas och samarbetets

genom stora betydelse för samvaron för dessa människor. Säkert präglas gemenskapen av samtal kring samhällsfrågor mer än enstaka gånger.

Cirkeln präglas av ett socialt mål deltagarna ska aldrig tvingas behö-

va lämna cirkeln. Det finns en stolthet i att deltagarna är kvar så länge de lever.

En halvår senare, när jag följer studien, har cirkeln upplösts.

upp Maskinema, utrustningen och lokalen finns kvar verksamheten är borta.

- Organisatörerna ansåg inte att ledaren kunde få ersättning för färdtjänstkostnaderna, själv hade han inte råd att betala så han nödgades avbryta sitt engagemang. En deltagare hade dött. Männens berättelser tydliggör hur ekonomiska besparingar med torftig effekt kan innebära kraftfulla nedskärningar i enskilda människors liv och möjligheter till välbefinnande. Vad finns nu kvar Minnen hos tre gamla män under många år

som kontinuerligt utvecklat och upplevt gemenskap i utövandet ett hant-

av verk.

SOU 1996: 122 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför 59

-

4.5¶Två träslöjdcirklar i Norrby ABF

Miljö

Jag besöker träslöjdscirkel eftermiddagen i en relativt stor skola i

en Norrby. Stora, ljusa, härliga slöjdsalar där många olika typer av maskiner finns. En möter mig och undrar om jag vill något. Självklart tror jag

man att han är ledaren. Det är han, men inte för den cirkel som jag skulle besöka. Också den här skolan finns två parallella cirklar, båda för pensionärer. Ledaren finns inte där, men den andre ledaren bjuder mig välkommen in i deras lilla skrubb där jag bjuds kaffe och wienerbröd i väntan på den ledare jag har bestämt träff med. Han kommer strax och vi börjar samtala. Han ber mig att deltagarna ska få skicka sina bidrag. Självklart, svarar jag. Vi gör iordning kuvert och förbereder detta förfaringssätt.

Vi går in i salen, jag informerar mitt uppdrag. Även i den här cir-

om keln kommer diskussionen igång. Det känns skönt att lämna salen, inte med känslan att jag har stört gruppen utan snarare känslan av att jag

av gör något för dem. Kort sagt visar de sin tacksamhet över att jag vill studera cirkelverksamhet.

Här följer utdrag dagboksanteckningama från besöket hos den andra

ur cirkeln samma skola och med samme ledare.

Jag parkerar bilen framför dörren strax före avtalad tid för att se när deltagarna går in. Det är intressant, de kommer med virke, lådor och diverse annat.

Det är samme ledare som har en annan cirkel som jag ska hälsa idag. Jag besöker denna cirkel på kvällen. Den består av sex medelålders män och tre yngre tjejer. De är ivrigt upptagna med sina olika sysslor, var och vid sin arbetsplats. Själv funderar jag på hur jag ska kunna få de

en här deltagarna att slita sig från sina arbeten. Och svårt är det. Ledaren släcker ljuset, drar radion och får ändå säga till en av deltagarna att

ner komma.

Jag informerar om projektet och vädjar till dem att ställa upp med sina erfarenheter för att öka kunskaperna i samhället om studiecirkelverksarnhet. I den här gruppen inser jag att det är omöjligt att få deltagarna att skriva under cirkeltiden. Jag delar ut formuläret och ber dem ta med sina berättelser nästa gång för att ledaren då ska kunna skicka dem vidare till mig.

En deltagarna kommer fram och berättar att han har deltagit tidiga-

av

i hantverkscirklar, men det har blivit så dyrt. Han ifrågasätter hur länge re det är möjligt att ha sådana här cirklar. Deltagaravgiften är 450 kr. Och då måste både staten och deltagarna tycka att cirkelverksamheten är

60 Del II. Vem slojdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122

-

viktig, menar han. Han tänker sig att om både staten och den enskilde tycker att cirkeln är för dyr men den ändå får finnas kvar så måste det tyda på att den anses som viktig.

Det hade varit intressant att stanna och se hur många som gjorde paus för kaffe. Själv upplever jag att varje sekund i produktivt arbete är viktig för den här gruppen.

Ledarens berättelse

Jag har jobbat inom verkstadsindustrin och snickeribranschen. Sedan min lärarexamen 1985 har jag jobbat som slojdlärare.

Cirkelledare har jag varit till och från sedan 1979, cirklarna som

jag har nu övertog respektive startade jag 1987.

Jag är cirkelledare av intresse och av självbevarelsedrift. "Min "

sal slojdsalen där han har sin ordinarie tjänstgöring som lärare,

förf anm är inte byggd för uthyrning, så därför tar jag kurserna

själv för att slippa en massa obetalt extraarbete p g a att de inte

städar och ställer i ordning efter sig mm som det var när andra ha-

de kurser "min" sal.

I studiecirkeln försöker jag hjälpa deltagarna efter deras behov

och på deras nivå.

I cirkeln för vi ibland långa diskussioner om olika problemlös-

ningar; där kan flera deltagare vara inblandade. Jag ger tips hur de

kan undvika olika problem som kan uppstå om man inte är upp-

märksam på det i tid.

Själv får jag en massa idéer och tips på saker och föremål som

man kan göra och hur man löser problem på olika sätt. Man får tips

om olika inköpsställen som man inte kände till innan. Med pensio-

närerna får man lära sig en massa om Norrbys historia och hur det

var på 30-, 40- och 50-talet. Hur staden har förändrats, och vad

dom olika deltagarna har arbetat med under sina yrkesliv.

En idealisk studiecirkel bygger på att deltagare och cirkelledare

är där av intresse. Om man har olika bakgrund kan man berika va-

randras kunskaper och varandras syn på olika typer av hantverk.

Reflektioner

Ledaren är en lärare. Han arbetar i sitt klassrum och håller ordning där. Undervisningen anpassas till deltagarnas behov. Ledaren låter problemlösning vara ett viktigt innehåll i cirkeln och det gemensamma intresset

SOU 1996: 122 Del II. Vem slojdar i cirkeln och varför 61

-

får vara näringskälla. Han berättar också om att han själv lär i cirkeln. Det finns utrymme för diskussioner med kulturellt anknutet innehåll.

Deltagarna

Deltagarna i de båda cirklarna har som jag tidigare nämnt samma ledare. De sände sina berättelser anonymt i samma kuvert. Jag har inte kunnat skilja dem och därför har jag redovisat dem som om de tillhörde en och samma cirkel.

Bakgrund

De flesta deltagarna är i medelåldern, de har familjer, är gifta och har bam. Fyra är pensionärer, en man är arbetslös och det finns en kvinna med i deltagargruppen:

Jag är gift har två barn och bor i villa. Jag har försäljningsarbete med mycket resande.

50-årig ingenjör, gift sedan 29 år och har två barn. Jag är en

Maskinreparatör och nu pensionär

Största delen av mitt yrkesverksamma liv har jag varit anställd hos

Pressbyrån i olika tjänster och på olika platser i landet. Senast

fram till pensionen som regionchef

Jag är en arbetslös snickare.

Jag var sexton år när jag flyttade hit från Finland. Jag har gått åt-

ta år i grundskolan. Jag jobbar på Ericsson sen tjugo år tillbaka

och är ensamstående mamma med två tonårspojkar i åldern 14 och

16 år Deltagarna i cirkeln är olika. De tycks ha ett relativt fast socialt mönster, åtminstone de som berättar något om sina familjeförhållanden.

62 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122

-

Drivkraft

Det finns olika motiv för deltagarna att vara med i cirkeln. De vill få tillgång till verktyg och expertkunnande, de vill producera och anser att det är njutningsfullt att arbeta i trä. Vidare vill man ha avkoppling från vardagligt arbete och ha trevlig samvaro:

För att tillgång till kvalificerade hjälpmedel och sakkunnig led-

ning.

Jag är med på grund av att jag blev arbetslös. Tycker om att arbeta med trä.

Intresserad av slöjd.

Jag tycker om att slöjda.

Som avkoppling från mitt dagliga arbete.

Den sociala delen, få träffa nya ansikten och för att tillverka saker

och ting för eget och andras behov.

Troja folk, komma hemifrån och så får jag något annat att tänka

på.

Utöver det rent praktiska arbetet med trä av olika slag tycker jag

den sociala samvaron är givande. Gruppen besitter ju sammantaget stora livserfarenheter.

Cirklarna består av ett antal individer som har helt olika skäl för att delta, allt från att komma hemifrån till att tycka att slöjda. I cirkeln får alla

om plats. Där kan olika grundläggande behov tillfredställas så att människor utvecklas eller upplever tillvaron positivt.

Identitet

Studiecirkelns innehåll och form präglas av eget arbete samtidigt som deltagarna gärna samarbetar. Deltagarna snickrar och får handledning av ledaren om hur de ska använda maskiner och verktyg:

Man arbetar fristående enligt eget gehör.

SOU 1996: 122 Del II. Vem slojdar i cirkeln och varför 63

-

Vi arbetar enskilt och frågar varandra. Vi har samarbete vid

ma-

skinerna.

Arbetet i cirkeln är vanligen individuellt med handledning av cir-

kelledaren. Jag lär mig hur en mängd lösningar kan omsättas i praktiken. Det man lär sig är att handha verktyg och maskiner. I cirkeln arbetar lugnt och metodiskt. Jag lär mig att bearbeta och forma arbetsstycket på rätt sätt. Det är skillnad på att snickra och slojda. Vi lär t att

oss ex svarva.

Ledaren Ledaren har flera förväntningar på sig. Han ska vara en kunnig lärare. Han ska ha tillsyn över maskinerna. Så här skriver deltagarna:

Cirkelledaren ska ha ett bra kunnande inom det område cirkeln be-

drivs.

Med en skicklig lärare som undervisar kan pensionärerna tillverka

jina arbeten.

Arbetet är mycket självständigt med understöd av slojdläraren.

Lärarens uppgift blir således i stor utsträckning rådgivande och

tillsyn så att säkerheten vid maskinerna beaktas. I de här cirklarna finns en relativt homogen syn ledaren. Han har rollen av en duktig lärare som låter eleverna arbeta i hög grad självständigt. Han har ansvaret för hur maskinerna hanteras. Själv berättar han också om ordning och reda i klassrummet.

Sammanfattning och avslutande kommentarer De här cirklama har samma ledare, läraren som ska stå för själva kunskapen och ansvaret för gruppen. Deltagarna har varierande bakgrund och är

64 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122

-

olika. De tycks alla trivas och få sina behov tillfredställda. Välbefinnandet tycks bestå i varje deltagares möjligheter att tillverka.

Jag finner inget av kriterierna för kulturmålet uppnått i denna cirkel. Däremot talar om bygdens historia och detta kan betraktas som be-

man varande kultur då inte i relation till hantverket. Möjligtvis kan det

men betyda skapandet av cirkellivet, i meningen att skapa en mötesplats för människor med olika behov.

Med tanke demokratimålet finner jag tillgänglighetskriteriet uppfyllt. I de här cirklama har nog alla känt sig välkomna. Man arbetar demokratiskt, samverkar och får handledning samt deltagarna har hög grad

inflytande. Inte någon deltagarna påstår att samhällsfrågor diskuteav av ras.

Ledaren är i första hand pedagog. Jag finner inget tydligt engagemang för själva hantverket i hans cirkelledarroll. Inte heller någon social ambition i meningen att få en grupp att fungera. Snarare en avsikt att ordna en väl organiserad mötesplats för människor som är intresserade av trähantverk.

4.6¶Träslöjdcirkel i Lingtorp ABF

Miljö

Det är kväll och jag ska besöka en träslöjdscirkel i ett samhälle utanför staden. Cirkeln hålls i slöjdsal i högstadieskolan. Det är en positiv

en stämning bland deltagarna. Alla tycks vara uppfyllda av sina olika arbeten. Jag känner att jag stör, säkert beroende att deltagarna så pliktskyldigt lämnar sina arbetsplatser direkt när jag kommer in i salen. De vill så snabbt som möjligt fullfölja det de lovat; att lyssna på mig och svara frågorna. Också den här gruppen skickar sina svar per post.

Ledarens berättelse

Jag är konsthantverkare och har arbetat med träslöjdskurser samt

vidareutbildning kursledare ifemton år Kursen innehåller arbe-

av

te och inte minst formgivning, i första hand i materialet trä.

Deltagarna arbetar ganska fritt med mig som sakkunnig men fram-

förallt vill jag fungera inspiratör. Inom gruppen förs alltid en

som

dialog inte bara ämnesområdet utan även om samhället, inte

om

minst EU sista året. Den sociala kontakten har nog blivit ganska

SOU 1996: 122 Del II. Vem slojdar i cirkeln och varför 65

-

viktig för de flesta utan att för den skull ha varit anledningen till att

börja på träslojdskurs.

De flesta deltagarna har medverkat i 3-15 år och omsättningen

av deltagare är mycket låg. Den som en gång blivit väckt ska-

av

pande hantverk fortsätter ofta hela livet. När det gäller trä finns det

inga gränser för vad man kan lära sig. Eller som de äldre hantver-

karna sa, man blir aldrig fullärd.

Deltagarna kommer från alla möjliga yrkesgrupper men på de

senare år har det kommit alltfler från databranschen. De säger al-

la att de måste göra något med sina händer Gärna

en process

där de arbetar från tanke till produkt, att medverka i hela

proces-

sen. Vilket allt mindre arbete kan erbjuda i framtiden.

Alla pengar som kan komma skapande verksamhet till del är bra,

då det utvecklar hela människan. Man kan inte med bara IT skapa

en grund för hela människan. Det behövs verksamhet på kvällstid

som kan konkurrera med TV och video.

Vår kurs fungerar idag som ett slags "workshop" där alla delta-

gare bidrar med sin del, och jag med sakkunskap och inspiration. Enligt min mening fungerar cirkeln nästan perfekt.

Reflektioner

Ledaren ser sig som konsthantverkare och inspiratör. Han har under lång tid arbetat med kurser. Han framhåller det gränslösa med att utveckla hantverkskunnandet. Han betonar meningsfullheten med cirkelarbetet utifrån dels den sociala gemenskapen i gruppen, dels behovet av den här typen av verksamhet i samhället.

Deltagarnas syn

Bakgrund

Av de tre deltagare som svarat är pensionär, de andra två är förvärvs-

en arbetande. Deltagarna som skriver om sin bakgrund anger enbart sitt yrkesarbete. Inte någon relaterar sina livsförhållanden till familj eller fritid:

Min yrkesverksamhet har varit inom metall med verkstadsarbete

av

skiftande slag. Jag är pensionerad.

Jag slutade skolan efter nionde klass, femton år gammal. Jag kom

inte in på X-skolan som snickarelev på grund åldern. Blev sedan

av

346-1039

66 Del II. Vem slojdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122 -

aldrig snickare. Jag arbetade på kontor mellan 1965-1970. Därefter har jag varit posten trogen.

Drivkraft

Cirkelverksamheten har funktioner såväl personlig som social natur. av Olika deltagare olika skäl. Cirkeln avkoppling från vardagens anger ger tankar och möjligheter att uppleva lusten av att arbeta med trä: ger Är aktiv i ett föreningar samt i jobbet lägsta chef Det är par som påfrestande mentalt både uppifrån och nerifrån. Då är det bra att något helt annat att tänka på.

Jag deltar i cirkeln för att Christian, Micke, Karta, Bruno och de andra mycket uppskattade deltagarna jinns med i cirkeln och chefen förstås.

Jag ville bli snickare men det här duger gott som alternativ.

Trä intressant och njutbar känsla arbetar med det. ger när man

Identitet

Själva innehållet i cirkeln bygger att var och en producerar användbating. Man får feedback från kamrater och ledare och deltagarna hjälper ra varandra. Undervisningen är individuell och nya arbetsmetoder prövas: De alster arbetas fram får synpunkter från deltagare och nasom turligtvis från lärare.

Det är handgriplig individuell undervisning.

Tack uppmuntran och goda råd får man ett stort självförtroenvare de och sig på saker där känner sig osäker ger man

Ledaren och en idealisk cirkel

Deltagarna att idealisk kurs ska pågå under lång tid och ha en enanser en tusiastisk kursledare. Deltagarna i träcirkeln är nöjda med sin studiecirkel och ledarens funktion i den:

SOU 1996: 122 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför 67

-

En idealisk kurs ska inte ta slut på ett eller två år. På vår kurs har

man börjat när man är tjugo år och slutat när harflyttat till

man

"hemmet".

Tack vare en entusiastisk kursledare får utlopp för våra orginel-

la idéer.

Jag vill att man ska ha det som vi har det på kursen.

En idealisk cirkel år som vår Jag har ringa erfarenheter andra

av

cirklar.

Sammanfattning och avslutande kommentarer

Träcirkeln i Lingtorp leds av en ledare som är varmt engagerad i hantverket. Deltagarna tycks endast i ringa grad dela den känslan. Jag tolkar deltagarnas utsagor och beteenden så att de ser fördelarna med cirkeln utifrån också andra överväganden, sociala kontakter, en stunds befrielse från vardagsproblem och möjlighet att få bekräftelse på sitt arbete. Så tillvida överensstämmer inte deltagarnas synpunkter med ledarens.

Inte någon anger att de får lära sig hantverket och hantverkets be-

om tydelse i ett kulturellt perspektiv. Snarare är produktionen det viktigaste med kunskaper om metoder och material.

Utifrån mina kriterier för kultur finner jag inte någon i deltagarnas i beskrivningar av cirkeln. Inte heller utrycks det sociala målet alla.

av Ledaren menar att skapandet är det viktiga. De flesta deltagarnas utsagor tyder att social gemenskap är viktigare. Deltagare och ledaren har olika uppfattningar om cirkelverksamheten, mål saknas.

gemensamma Människorna som deltar är dock nöjda de har mötesplats där de kan

- en tillfredställa en mångfald behov. Producerandet och skapandet

av ger som jag ser det deltagarna välbefinnande.

När det gäller kriterierna för demokrati är cirkeln tillgänglig för alla och arbetssättet tycks vara demokratiskt.

SOU 1996: l22 Del II. Vem slojdar i cirkeln och varför 69 -

5¶Röster från

samhällsrepresentanter

Här redovisas de olika samhällsrepresentantemas uppfattningar cirom kelverksamheten.

Harry

Deltagarnas bakgrund varierar mellan studieförbunden. Vuxenskolan och ABF har deltagare med lägre utbildningsnivå än andra studieförbund. Cirkeldeltagarna är i medelåldern och uppåt. Det finns få småbarnföräldrar: Inkomsten finns i mellanskiktet. I cirkeln har man som mål att själv producera pryl en som man sedan skall ha hemma och vara stolt över. Produktionen är det viktiga, att prylen blir så perfekt mojsom ligt. Det perfekta ger självtillfredställelse. "Teoriboken " är minav dre betydelse. Arbetet sker mycket individuellt, men den sociala är samvaron mycket viktig. Det är den social samvaron som gör att cirsamma kelgäng ofta fortsätter en termin till. Det viktigaste innehållet i studiecirkeln är hantverksskicklighet. Att förstå och uppskatta ett fint hantverk. Lära sig värdera hantverk i förhållande till massproducerat. En del blir kanske intresserade av hantverkskultur: En ideal cirkel har olika funktioner att: som F ylla ett behov av social kanske bryta ensamhet - samvaro - Ge kunskap och förståelse för en hantverkstradition - Ge tillfredställelse eget skapande och kunskapsutveckling - av

Kommentarer

Jag tolkar Harry så att drivkraften är att i det vardagliga livet producera ting för eget bruk, skapandet ger personlig tillfredställelse. Arbetet sker individuellt. Den sociala håller deltagarna kvar över tid i cirsamvaron keln. Innehållet handlar att få kunskap i hantverk. Det finns cirkelom en kultur och en hantverkskultur. Ett välbefinnandemål som ligger i att ska-

70 Del II. Vem slojdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122 -

själv och behärska hantverket. Han nämner inte något kring kriterier pa som har med demokratimålet att göra. Cirkeln möjlighet för människors personliga utveckling, dels geger att de producerar ting för eget bruk dels att de utvecklar sin nom genom självkännedom. Dessutom kan de producerar tingen få tillgång till som social Harry att hantverkstraditionen, produktionen av samvaro. anser den perfekta prylen viktig del i cirkelarbetet liksom välbeñnnandet är en i skapandet. Harry nämner den kulturbevarande aspekten ett tänkbart innehåll. som Jag tolkar honom som att cirkelkulturen är viktig. Ingen av de studerade studiecirklarna har enligt min bedömning någon motsvarighet i Harrys uppfattning.

5.2 Jan

Jag har själv aldrig deltagit i någon studiecirkel men ska här ge min uppfattning om dem. Alla ska välkomna till cirkel. Deltagarna i studiecirklar vara en praktisk ådra/intresse. De flesta yrkesbakgrunder finns, dock har en är professionella hantverkare och utpräglat intellektuella underrepresenterade. Relativt vanligt med ensamstående. Det finns tre typer praktiker. De har mycket i fingrarna av som och känsla utan att skapandet och görandet i sig är så viktigt. Hellre än att läsa bok går de till en cirkel för att möta människor en med likartat intresse de kan slänga käft med. De går primärt som för att ha skojigt och produkten blir ofta så fn att den kan kallas halvprofessionell. Så jinns det de är professionella och produsom för försäljning, de återfinns inte bland cirkeldeltagare. Den cerar tredje är amatörutövarna åstadkommer professionelgruppen som la produkter och har sådana krav på sig. Det viktigaste hos dem är hantverksintresset. De har rustat sig med verktyg och lokaler för intresset har varit så stort. I den här gruppen jânner vi en del cirkelledare. Drivkraften är hos deltagarna i första hand gemenskapen med andra har intresse slöjd och hantverk. I andra hand ambisom av tionen att lära slöjd och hantverksteknik. Cirkelträfarna präglas att pratar, skojar och umgås av man kring det mesta samtidigt som man arbetar. Deltagarna ger varandra tips och idéer. Tydliga inslag av prestationslust for egen del finns utan att övergå till konkurrensmentalitet. Man lär sig på köpet hel del hantverksteknik även om det i reen

SOU 1996: 122 Del II. Vem slojdar i cirkeln och varför 71 -

gel inte är det primära målet. Mycket kretsar kring gemenskapen varför mången god historia och tanke politik och världsgåtor om också följer i bagaget. Cirklarna har inslag av historia, uppkomst kring produkter osv. Man vårdar kulturen att förmedla gammal hantverksteknik genom och kunskap om livet som konsthantverkare. Egentligen är kulman turbärare utan att göra det hela så märkvärdigt. Eftersom cirkeln har en gemenskaphetsskapande funktion och har möjligheter att vara kulturskapande så ska ställa höga man krav på cirkelledaren. Han ska ha hantverksskicklighet, kunna relevanta delar det kulturella sammanhanget och ha social av en kompetens. Han kan däremot ha skaffat kompetensen på olika sätt. En cirkel där man inte kan reda ut varför dalahästen är röd övergår lätt till kajfekalas. Om ledare enbart har hantverkskompetens eller enbart social kompetens eller kulturell kompetens händer något som gör att cirkeln inte lever på det idylliska sättet. Om cirkeln fungerar som jag har beskrivit är den rätt ovan nog idealisk när det gäller dessa ämnen.

Kommentarer

Jag tolkar Jan som att han anser att den sociala gemenskapen är det viktigaste, men en viss nivå på hantverket förutsätts. När det gäller kriterierna för kultunnålet urskiljer Jan dels cirkelkulturen, dels bevarandet kunav nigheten. Detta finns ofta som en naturlig del arbetet. Utifrån demoav kratimålet finner jag i Jans berättelse dels tillgängligheten dels möjligheten att diskutera samhällsfrågor. Cirkeln är mötesplats för människor en med samma intresse. Välbefinnandet blir tydligt i gemenskapen. Jan lyfter tankar om cirkelpedagogiken och krav på ledaren består som av en speciell balans mellan social och kulturell kompetens. Jans uppfattning om cirkelverksamhet liknar närmast cirkeln i Norrby.

5.3¶Diana

De personer som deltar i studiecirklar har oftast bakgrund där en hantverk och praktisk hobby- verksamhet är ett naturligt inslag i deras uppväxt. I vissa trakter hantverksbygder, Småland, t ex som Dalarna och Norrland är de praktisk-estetiska studiecirklarna mer accepterade och vanliga. I många fall kan dessa ha eller en avgörande betydelse för personernas försörjning. Personerna är ofta

72 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122 -

esteter och har nära relation till naturen, vilket också visar sig i en aktivt arbete med naturmaterial. Ofta bor dessa personer i glesbygd och har möjlighet att utöva hobbyn även i hemmet. Deltagarna önskar träfa andra människor samt inspiration och lära tekniker För träslöjdkurser i tätorter kan produsig nya cerandet ha en större betydelse. I cirkeln får deltagarna prata med likasinnade., ha roligt till- Får lära tekniker samt hjälp med svårigheter och sammans. nya brister i det redan inlärda. Arbetet i cirkeln är individuellt och målinriktat. "Försöka, göra göra bättre... " är det genomgående. Ge varandra hjälp och inom, spiration varierar mellan bygder och ämnen. personer; I vissa ämnen åker deltagarna till andra delar av Sverige för att näring till studiecirkeln ex knivslojd. ge ny Cirkelarbetet präglas tekniker, social samvaro, tålamod och av uthållighet. En idealisk cirkel innehåller social där alla deltar och samvaro trivs. Samspelet med cirkelledaren är otvunget. Alla vågar hög to- lerans. Klara regler; alla vet och följer få och fåordiga. som Generositet mellan deltagarna beröm och hjälp. - ger

Kommentarer

Jag tolkar Diana så att de deltar i studiecirklar oftast är personer som amatörer. Amatör betyder den älskar. Diana menar att människorna som sysslar med hantverket i hemmet, när de fått möjligheterna. De upplever välbeñnnandet i utöva hobbyn. I tätorten kan producerandet av ting att viktigare än i glesbygden, menar Diana. Tillgången till maskiner är vara viktiga motiv för att i cirkel. När det gäller mina kriterier för kultur tolkar jag Diana så att bevarandet hantverkskunnigheten finns. Hon exemplet knivslöjd". När av ger det gäller demokratimålet och kriterier för detta har individen inflytande över arbetsprocessen och cirkeln är tillgänglig för många. Karaktäristiskt för cirkeln är att lära sig hantverket ett disciplinerat vis kombinerat med struktur för den sociala gemenskapen. Dianas uppfattning cirkelverksamheten liknar närmast cirkeln i Hemstad. av

SOU 1996: 122 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför 73

-

5.4¶Per-Åke

Jag tror att många de flesta cirkeldeltagare i praktiskt/estetiska ämnen har ett förflutet, t i tonåren, intresse av trä, metallbear-

ex betning. Man kanske har eller farförälder som höll på med

en mornågot vill återuppleva. Man kanske snickrade, gjorde bok-

som man hyllor Sen kom utbildning, jobb och familj i vägen, tills man

mm.

när är i 40-45 års ålder; deltar i en studiecirkel och får utnu, man lopp för den praktiska kreativitet som personen kanske kvävt under en period.

Jag tror också att ämnet är mindre viktigt, kniv eller nyckelharpa spelar mindre roll, det är den praktiska tillämpningen är viktig.

som Jag tror också att det finns risk att hoppar efter halva

en man av, kursen, "det var inte så roligt som man trodde

Handledaren är duktig, slojdlärare, inte alltid pedagog, lägger ibland arbetet för han gör för skolbarn. Han lär ut

upp vuxna som speciella moment, studiecirkeldeltagama har ganska stora krav på att arbeta mellan de ledarledda tillfällena, uppfylls inte alltid.

I "idealisk cirkel möts studiecirkeldeltagama av en cirkelle-

en dare kan anpassa sin "ledning" efter varje individs förutsätt-

som ning och inställning. Ordentliga resursen utrustningsmässigt krävs.

Kommentarer

Per-Åke det är intresset arbeta praktiskt motiverar män-

tror att att som niskor att söka sig till cirklama. Mötet med hantverket ger välbefinnandet. Deltagaren lär sig speciella moment. Han talar om den speciella pedagogiken som han uppfattar präglar en cirkels verksamhet. Den leds av en lärare. Utifrån för demokrati arbetssättet demokratiskt. Per-Åke

kriterier är tar inte i sin berättelse upp något mer som har med demokrati och kultur att göra utifrån mina kriterier. Om jag ska söka en motsvarighet bland cirklarna till Per-Åkes uppfattning skulle det kunna cirkeln i Lingtorp.

vara

5.5¶Mandana

Deltagarna i cirkeln har olika bakgrund. Jag vill beskriva dem med hjälp av nedanstående jigur.

74 Del II. Vem slojdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122

-

har tid intresse

/

vet vad de vill

de som har råd har tid

J

vet vad de vill

K

vill göra något

de som har sparat sina vet vad de vill intresse

pengar i

ex studenter

pensionärer intresse

v2-

Det i cirkeln är det som anges när man söker kursen.

Vidare anser jag att innehållet också beror på varför man är där

Är intresserad ämnet, så sätter igång från början och

man av man

vill lära sig så mycket som möjligt, ställer krav på lärare och på

kursen och kurskamraterna. Är inte intresserad eller vet

man man

inte vad man vill, kommer att invänta läraren.

man

Hur man arbetar beror på vad som har stått i kursbeskrivningen.

I en idealisk cirkel är det få eleven bra lärare, energisk, läraren

kan väcka intressen hos andra, duktig att kunna kommunicera, öp-

pen, tycker om sitt arbete och är duktig på det, bra lokal, rätt lokal

beroende på olika kurser, god tid.

Kommentarer

Mandana tar upp de olika kategorierna av människor som kan tänkas söka sig till studiecirkeln. Enligt hennes uppfattning är pengar och tid två avgörande faktorer. När man har tid och råd med cirkelavgiften blir det två kategorier kvar som kan söka; de som vill utveckla ett specifikt hantverk och de som inte vet vad de vill men har ett tomrum i sitt liv att fylla.

Utifrån mina kriterier för demokratimålet nämner inte Mandana något av dem. Tid och pengar är avgörande faktorer för deltagande, menar hon. Tillgängligheten för en cirkel bör knappast vara beroende av att man har pengar utan snarare att man saknar tid det vill säga inte prioriterar sin tid till förmån för hantverkscirklar. När det gäller kulturmålet finner jag inte heller några uttalanden kan tolkas in med mina kriterier. Det

som som händer i cirkeln beror sedan av vilket skäl man deltar. Det varierar i olika cirklar och för olika deltagare. Dock är den yttre miljön och lärarens roll viktig. Försöker jag tvinga in Mandanas uppfattning i gestaltning

en torde det vara studiecirkeln i Norrby.

SOU 1996: 122 Del II. Vem slojdar i cirkeln och varför 75

-

Utbildningsanordnare

om studiecirkeln

I samband med en konferens för studiecirkelledare som anordnades av distriktsledningen, Studieförbundet Vuxenskolan i Norra Kalmar län fick ett fytiotal ledare följande fråga:

Vad har studiecirkeln att tillföra som inga andra utbildningsanordnare har

Deltagarna besvarade frågor i grupper om tre till fyra stycken. Gruppemas svar följer nedan:

Grupp 1

Studiecirkeln måste möjlighet att gå in i skolan och ordna studiecirkel tex i tillval, särskilt i ämnen som väldigt vill läsa. Ordna studiecirklar ute på landsbygden Sociala gemenskapen Personlighetsutveckling Deltagarstyrning

Grupp 2

Gemenskap och social samverkan Finns tillgängligt på alla orter Små grupper, alla kan göra sig hörda i gruppen Erfarenhetsutbyte Personlighetsutvecklande Kulturbevarande

Grupp 3

Att på bästa sätt tillgodose cirkeldeltagarnas intresse och behov Att kunskap och social gemenskap Utveckla individen till att ta chanser Allt till ett pris som för samhället är det mest ekonomiskt tänkbarta

Grupp 4

Kunskapslyftande utöver cirkelämnet via diskussioner

Cirkeldeltagarna utbyter erfarenheter

Nära till studiecirkeln med alla tänkbara ämnen

Gemenskapscirklar för äldre. De samlas kring ett ämne men ge-

menskapen är det viktigaste

76 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122

-

Grupp 5 Närheten till deltagarna Alla har möjligheter både ekonomiskt och på rätt kunskapsnivå Social samvaro i mindre grupper I en studiecirkel ska inte ledaren fungera som en lärare utan som en samordnare vid cirkelns diskussioner angående gällande

i gruppen ämne

Grupp 6 Social kunskap Lokal utbildning Flexibel och deltagaranpassad utbildning Föra ut ny kunskap som annars inte skulle nå vissa grupper Vara både forskare och forskningsmaterial

Grupp 7 Möjligheten personkunskap nå de flesta människorna i

att genom en bygd Hjälpa människor att tillsammans med andra lära känna sig själv Väcka slumrande personliga egenskaper Möjlighet att pröva sin förmåga för att sedan gå vidare Föra vidare kulturarvet Föra ut viktig information i samhället "Smala " ämnen kan föras ut genom studiecirklar Enkel och effektiv organisation med frånvaro av byråkrati

Grupp 8 Man väljer själv tidpunkt för sina studier Studiecirkeln fångar upp udda kunskaper eller erfarenheter och för vidare Den sociala kontakten viktig. Deltagarna trivs med varandra Cirkeln kan anpassas efter deltagarnas intressen och behov Stor skolklass mindre tid för diskussion Cirkeln liten grupp och stor diskussion

- Cirkeln tillför ett större mått människokännedom Praktiska cirklar har stort värde Idag kan man inte genomföra många praktiska sysslor

Grupp 9 Social gemenskap Information om nyheter i samhället, t ex högertrafik 67, miljön,

- Agenda 21, biologisk mångfald, hälsa, motion, konsumentupplysning

SOU 1996: 122 Del II. Vem slojdar i cirkeln och varför 77

-

Närheten till utbildning och kultur Kulturarvet Hantverk av alla sorter Upphoja kvinnlig kunskap

kunskaper och idéer Utbyte av Homogena grupper efter deltagarnas önskemål och behov på en viss nivå

Grupp 10 Närheten

Valfriheten av tid

Alla kan komma med idéer Ögonöppnare att söka idéer och fakta

Grupp 11 Gruppedagogik, systematiserat erfarenhetsutbyte, oslagbart för vuxenutbildning. Inslag av expertmedverkan viktig för debatt och substans Generationsöverföring av olika kunskaper Mångfalden och förmågan att även täcka smala områden Närhet till alla medborgare förbunden är rätt organiserade och

om täcker sina ämnen-proflområden Fortfarande viktig för demokratiprocessen. "Sveriges demokrati är i grunden en studiecirkeldemokrati " sa Olof Palme "F rom Movement to Movement" tanken i bistånd funkar bra med

studiecirkeln som grund. Från bondeorganisation till bondeorganisation, från handikapporganisation till handikapporganisation osv Studieförbunden kulturförmedlare rättvisesak Idag får

som är en Stockholms stad invånare 1800 kr tillbaka av kulturbudgeten.

ca Blekinge, Kronoberg och Kalmar län får ca 117 kr per innevånare av samma budget

Kommentarer

Vid genomgång finner jag att de elva grupperna anger flera en av svaren skäl för att studiecirkelverksamhet är unik om man jämför med annan utbildningsverksamhet: Social gemenskap, menar nio grupper Demokratiskt arbetssätt, menar nio grupper Personlighetsutveckling, menar fem grupper Studera smala kunskapsområden, menar fem grupper

78 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122

-

Flexibilitet i innehåll och tid, fem

menar grupper

Bevara kulturarvet och kunnandet, menar fyra grupper

Informationskanal från samhället till individen, tre

menar grupper

Ledarna har en tydlig bild av vad studiecirkeln där kunskap och

- social gemenskap är integrerade och helhet- kan tillföra den

utgör en vanliga människan. Studiecirkeln är ingen kurs med klart ämnesstoff och klara bedömningskriterier. Cirkeln är inte utbytbar mot kursen. Cirkeln erbjuder kunskaper i gemenskap eller gemenskap i en kunskapsproducerande miljö. Individens lärande innebär alltid att tolkningen världen

av förändras. Genom att bryta egna föreställningar mot andras inom

ramen för en trygg gemenskap skapas ny kunskap och tolkningar.

nya Människor utvecklas i personligheten, de påverkas såväl i sina intressen som i sitt sociala liv. Så kan cirkelkulturen speciell möjlighet till ett

ge en livslångt lärande.

SOU 1996: 122 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför 79

-

7¶Diskussion

Efter det att jag gått igenom materialet kan jag vid första ögonkastet dra

enkel slutsats: studiecirklarna är olika till sin karaktär trots sitt likartaen de ämnesinnehåll. Representantema från samhället har olika uppfattningar om hantverkscirklamas verksamhet. Cirkelledama har sin tydliga bild av studiecirkelverksamhetens unika drag präglat av uppfattningen att studiecirklar i första hand är teoretiska cirklar. Alltså kan cirkelverksamhet inte beskrivas entydigt.

Vid en närmare granskning finns dock flera gemensamma intressanta dimensioner alla ytterst kan länkas till perspektiven demokrati och

som kultur men som också omfattar andra aspekter. Inom ramen för detta arbete har jag valt att fokusera några dimensioner. De är intressanta just därför att jag har funnit dem här och det är rimligt att de kan finnas också i andra liknande sammanhang. I vilken utsträckning de har betydelse kan självklart inte fastslås här. För det behövs andra studier med annorlunda uppläggning.

Jag har i detta arbete försökt skapa bilder av mansdominerade hantverkscirklar att använda information från innanförstående, dvs cir-

genom keldeltagare och ledare och utanförstående, dvs samhällsrepresentanter som agerar i olika samhälleliga funktioner utan att vara direkt involverade i själva cirkelverksamheten.

Uppdraget var att granska och studera cirklar som var mansdominerade på liknande de kvinnodominerade textilcirklama studerades i

sätt som projektet Handen och Anden. Utgångspunkter och datainsamlingstekniken kom därför att i stort sett bli identisk. Folkbildningens övergripande mål om demokrati och kultur skulle granskas.

Under tiden som den uppgiften i föreliggande projekt genomfördes

nya har en bred forskningsinformation om projektet Handen och Anden genomförts. Självklart har reaktioner i samband med den påverkat mina ambitioner med föreliggande studie. Nya intressanta aspekter och perspektiv har tillkommit, några har jag inte kunnat hantera här. Det viktigaste är hantverkskulturen det är roligt att slöjda med trä och metall. Jag finner

den såväl hos innanförstående utanförstående men den finns inte

som med i mina kriterier för kultur. Andra har fördjupat analysen av det nu insamlade materialet.

Ett sådant perspektiv är samhällsrepresentanternas syn verksamheten beträffande kultur och demokratimålen. Beslutsfattare i samhället måste ha ett korrekt underlag om de ska kunna prioritera mellan viktiga

80 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122

-

verksamheter. Detta kräver att studieförbunden rättvisande vani-

ger en deklaration som är konkretisering målen. En sådan är dessutom

en av en förutsättning för att verksamheten ska kunna utvärderas.

Ett numera ofta förekommande begrepp är kvalitetssäkring. För cirkelverksamhet skulle kvalitetssäkring kunna innebära att målen för verksamheten är entydiga. Kvaliten kan bedömas när cirkelarbetet är helt eller delvis genomfört. Att cirklar är olika förhindrar inte ett sådant ställningstagande. Tvärtom kan målen mycket väl omfatta en process som fortgår över tid. Det är möjligt att bedöma kvaliten hantverkscirklar, kvalitet med avseende på socialt mål och kunskapsmål men är det något

- som studieförbunden önskar

Utöver dimensionerna innehåll och form jag från början hade valt

som att studera har ytterligare dimensioner framträtt betydelsefulla; här

som kallar jag dem nivå, välbefinnande och målgrupper. Med nivå

avses ambitionsnivå, vilket mål socialt eller kunskapsmässigt prioriteras i cir-

som kelarbetet. Med målgrupper avses en beskrivning deltagarna utifrån

av deras egna berättelser. Med välbefinnande avses innehållet i begreppet så som cirkeldeltagama uppfattar det. För att förtydliga mitt vill

resonemang jag använda nedanstående modell:

Perspektiv Aspekt Dimensioner

tillgängligheten innehåll Demokrati arbetssättet

politik form

hantverksbevarandet målgrupp

Kultur cirkellivet nivå

kulturarvet välbefinnande

Figur Analys och tolkningsmodell

.

Det är olika perspektiv, dimensioner och aspekter på cirkeln men säger inget om relationen mellan dem.

I projektet Handen och Anden fann jag att alla cirklar hade med demokrati och kultur att göra utifrån de kriterier jag ställt på oli-

som upp men ka sätt. Däremot överensstämde de inte med studieförbundens

sätt att använda de två begreppen. När det gäller de manliga cirklarna finner jag dem inte i alla cirklarna varken när det gäller studieförbundens användning av begreppen eller enligt kriterierna som jag själv ställt Detta

upp. kan bero på att kriterierna inte är rätt valda eller att andra mål träder fram som tycks vara viktigare. För att verksamheten ska fungera bör målen för den lilla cirkelorganisationen överensstämma med målen för den stora

SOU 1996: 122 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför 81

-

studieförbundsorganisationen. Ett sådant mål är välbeñnnandemålet som kan upplevas olika sätt och ha olika innehåll i olika cirklar. Hur individen upplever välbefinnandet har att göra med de övriga dimensionerna: form, innehåll, nivå och målgrupp. Vilket resultat i form av välbefinnande som uppnås har att göra med vilka människor som gör vad, hur och varför. Här finns skillnader mellan cirklar också mellan olika indivi-

men der i cirkeln.

Cirkel/ Demo- Kultur Målgrupp Innehåll Form Nivå Välberepr krati finnande Hemstad tillgäng- hantverks- pensionär presenter lärarstyrd kunskap skapande

lighet bevarande

arbetssätt Cirkel-

politik kultur

Kulturarv Sleby tillgäng- Kulturarv arbetsföra nytto- deltagar- social produ-

lighet föremål styrd gemen- cerande arbetssätt skap

CentrumA pensionär lotteri- deltagar- social delistörre

arbetssätt politik vinster styrd gemen- samman-

skap hang

CentrumB arbetssätt Kulturarv pensionär gemen- deltagar- social gemenskap

politik skap styrd gemen-

skap Norrby tillgäng- bådakate- gemen- indivi- social produ-

lighet goriema skap/nyt- duellt gemen- cerande arbetssätt toföremål arbete skap

Lingtorp tillgåäng- bådakate- gemen- indivi- kunskap produ-

lighet gorierna skap/nyt- duellt cerande arbetssätt toföremål arbete

Harry politik hantverks-medel- kunskap indivi- kunskap perfekt

bevarandeålders duellt pryl

arbete Jan arbetssätt hantverks- amatörer gemen- samarbetesocial gemenskap

politik bevarande skap gemen-

Kulturarv skap Diana tillgäng- hantverks- praktiker kunskap indivi- social egen

lighet bevarande duellt gemen- utveckling arbetssätt arbete skapoch

kunskap

Per-Åke arbetssätt hantverks- kunskap lärarstyrd kunskap mötemed

-

intresserade hantverk Mandana tid kunskap lärarstyrd kunskap

- - -

pengar

Figur 2. Grov redovisning av karaktäristikan hos studerade studiecirklar och uppfattningar av studiecirklar.

I den här studien har jag sökt analysera data utifrån de olika deltagarnas individuella perspektiv. Individens upplevelse av den egna situationen i den sociala gemenskapen uppmärksammas. Jag har här skiljt dem som prioriterar kunskapsutveckling och dem som prioriterar social gemen-

82 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför SOU 1996: 122

-

skap. Jag finner att detta inte är någon verklighetsförankrad uppdelning. Tvärtom: kunskapen och den sociala gemenskapen är integrerade delar i cirkelns liv och prioriteringen kan skifta över tid. Trots detta söker jag i ovanstående figur mycket grovt visa skillnader och likheter mellan de olika cirklarna och uppfattningar hos samhällsrepresentanterna och

var en för sig.

I de fall där det står streck - i figuren har informatörerna inte beskrivit något som har med perspektivet att göra. Detta är utifrån den använda metoden intressant eftersom jag utgår ifrån att det som nämns är de

uppfattningar som gör sig gällande i första hand.

Tre av de sju cirklarna är rena pensionärscirklar. Gruppen pensionärer nämns överhuvudtaget inte de utanförstående. Är det känt medbor-

av av garna i samhället att en stor del cirkelverksamheten rekryterar i hu-

av vudsak pensionärer som deltagare De drivs på dagtid då de flesta i

arbetsför ålder är upptagna med studier eller förvärvsarbete. De

som av någon anledning är lediga på dagtid skulle ha möjlighet att delta gör

men det inte. Antingen ska dessa cirklar uppmärksammas inom folkbildningsverksamheten som en viktig del och ett viktigt samhällsansvar, eller

om de fungerar som terapiverksamhet för enbart äldre kanske de borde

organiseras via omsorgsverksamheten. Detta för att få ordning och reda i såväl samhällsdebatten som samhällsekonomin. I en krympande ekonomi som den offentliga sektorn också fortsättningsvis har att vänta kan ett sådant resonemang vara inte bara bra utan också nödvändigt.

Alla cirklarna har aspekter demokratimålet men olika sätt. Endast tre av samhällsrepresentanterna nämner dock något om detta. För dem synes inte cirklarna vara avgörande för demokratin. Däremot tar cirkelledama uttalat upp demokratimålet.

När det gäller kulturmålet finns aspekter i något avseende

hos tre av sex cirklar. Tre av fem samhällsrepresentanter nämner också sådana

aspekter. Men endast fyra av elva cirkelledare. Jag drar slutsatsen

grupper att en klar och entydig målbild förankrad i reell verksamhet behöver skrivas fram och tydliggöras.

Medan deltagarna i hantverkscirklarna berättar om sin ålder och

arbetssysselsättning beskriver samhällsrepresentanterna deltagarna utifrån intresse. Endast Harry talar om ålder. Detta är intressant med tanke deñnitionen av målgrupper studiecirkelverksamhet, det ska de

av om vara sk prioriterade gruppema eller folket i allmänhet ska delta i cir-

som klarna. Deltagarna i mina studier aktualiserar inte diskussionen om prioriterade grupper. Deltagarna tycks inte i första hand sig själva

se som hantverksintresserade medan representanterna för samhället deltagar-

ser na definierade utifrån ett sådant intresse. Ses studiecirklar intres-

som en segrupp eller som ett forum för gemenskap Präglas cirklarna hant-

av

SOU 1996: 122 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför 83

-

verkskultur eller cirkelkultur Jag sluter mig till att hantverkscirklama karaktäriseras värdeorienterad kultur har sina rötter såväl i cir-

av en som kelkulturen som i hantverkskulturen.

Innehållet i cirkeln varierar kraftigt mellan cirklama. Representanterna från samhället tror att det är fokuserat kring hantverkskunnandet. Endast Jan utgår ifrån att det primära innehållet är den sociala gemenskapen. I cirklarna varierar deltagarnas uppfattning också när det gäller vilket av dessa innehåll som är viktigast om det är att tillverka saker eller att uppleva social gemenskap. Också formen präglas och varieras mellan lärarstyming, deltagarstyming och individuellt arbete, enligt såväl deltagarnas

representantemas utsagor. Här menar både deltagarna, cirkelledama som och utanförstående att samma cirkel kan variera sina former. Flexibiliteten och dynamiken vad gäller såväl arbetsformer som tyngdpunkt i innehåll styrka.

är en

Nivån i cirkeln varierar mellan amatörrnässiga och professionella krav. Ledaren och dennes roll är här av stor betydelse. Från den professionelle ledaren ställer helt eller delvis professionella krav hantverket till

som ledaren att kamratskap är det viktigaste finns en rad mellanpo-

som anser sitioner. Min uppfattning är att i en väl fungerande cirkel är ledaren lyhörd för och sina insatser till deltagarnas förväntningar. Skälen

anpassar till att deltagarna anmält sig har enligt mina slutsatser avgörande betydel-

Upplevelsen välbefinnandet påverkas många faktorer. Det är bese. av av roende av vilka som deltar och varför, vad man gör och hur. Ju större samstämmighet, desto större välbeñnnande. Men välbeñnnandet påverkas också av vilka behov hos individen som tillfredställs, tex behovet att skapa, att uppleva nyttan av ett utfört arbete och/eller att delta i ett socialt sammanhang.

För att förtydliga cirkelverksamhetens identitet i relation till individens personliga behov lockas jag att använda en enkel metafor min charter-

resa till Marocko.

Jag hade under period funderat på att resa någonstans, koppla av

en från vardagens pressade program. Vid en bestämd tidpunkt kände jag för att ordna en resa. Just den lördagen fångas jag av en annons i ortstidning-

En researrangör kunde erbjuda resan under just den veckan som jag en. kunde ta semester. Kostnaderna för resan var acceptabla. Efter en rad överväganden utifrån min aktuella livssituation bestämde jag mig för att

Mina medresenärer hade olika och andra skäl för att resa tex det är resa. intressant med ett annat land, att komma bort från vardagen, att bli brun och fräsch, att koppla av och vila, att ha gemenskap med andra resenärer och att uppleva lust och njutning med själva resandet.

Under är jag mottaglig för allt som stämmer överens med mitt

resan skäl för att åka, allt är avkoppling från vardagens stress. De av mina

som

84 Del 11. Vem slöjdarz cirkeln och varför SOU 1996: 122

kamrater hade andra skäl mottagliga för annat. Är syftet att bli som var brun och fräsch och det regnar i Marocko upplevs inte resan lika positivt som om det är soligt. Jag reste bort från vardagen och vädret spelade en underordnad roll. Oftast finns flera olika motiv och låg tillfredställelse en av ett behov kan kompenseras med hög tillfredställelse av ett annat. Resans värde bedöms utifrån helhetsbilden. Så må också cirkelverksamheten bedömas och värderas. Om måluppfyllelse kan anges i tenner av individens välbefinnande torde detta vara en bättre mätning på kvalitet än måluppfyllelse i form utvärderingar av av centralt uppsatta mål. Individen finns i den lilla studiecirkeln hör som ihop med den stora studieförbundsorganisationen. Mål, ambitioner och kännedom om individens upplevelse av cirkelns verksamhet torde vara en förutsättning för ett stabilt uppbyggt studieförbund förankrat i folkbildningsideologin. I figur 3 söker jag visa att cirkeldeltagaren är del en av helheten.

Studieförbund

Lokal studieorganisation

Studiecirkel

Cirkeldeltagaren

Figur Cirkeldeltagaren som en del av studieförbundsorganisationen

Ett sådant får konsekvenser. Jag vill här ett exempel. Utgå resonemang ge från verkligheten, så den här beskrivits, och formulerar det centrala som målet- deltagaren ska uppleva välbefinnande i studiecirkelverksamheten. Målet rymmer hög grad av flexibilitet för verksamheten när den tillåts organiseras och genomföras så att integration mellan kunskap och social gemenskap fokuseras, vilket kan se olika ut i olika cirklar beroende lokala förutsättningar. Cirkeldeltagama får alltså utifrån ett centralt övergripande mål och lokala ambitioner formulera sina mål. Måluppegna

SOU 1996: 122 Del II. Vem slöjdar i cirkeln och varför 85

-

fyllelsen avgörs den enskilda deltagarens bedömning av sin upp-

genom levelse och erfarenhet verksamheten. Det gemensamma och flexibla

av målet styr hela verksamheten. Det gör det möjligt att enhetligt utvärdera

olika nivåer, från det stora Studieförbundet till den enskilda individen.

Genom att målet görs tydligt kan utanförstående få en sann bild av dynamiken i cirkelns inre liv, kännetecknas integration mellan så-

som av väl sociala mål kunskapsmål där helheten blir mer än delarna var för

som sig. Innanförstående kan känna stolthet över att grundarnas idé om integration lärande och gemenskap se t ex Gustavsson, 1992 fortfarande

av lever åtminstone i hantverkscirklama trots att den sparsamt lyfts fram på central nivå. Studieförbunden kan stå upp för att cirkelpedagogikens speciñka gestaltning med flexibilitet i form och tyngdpunkt innehåll är tydlig i hantverkscirklama. Det är flexibiliteten i varje enskilt sammanhang som ger styrkan helheten.

III

Del

Louise Waldén:

väsen

Hantverkets

och Värde

Somligas verk blir eländiga, pris vare dem som är händiga De formar de olika kropparna med de känsliga fingertopparna. De tillverkar nödvändigheterna med defrämre extremiteterna. De totar ihop det beständiga. Pris vare dem som är händiga

AlfHenrikson DN 5.12.95

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 89

1¶Startpunkt

Mitt förhållande till hantverk är gott men inte passionerat. Jag är inte händig. Jag är heller inte direkt handfallen. Antagligen hör jag till den majoritet praktiskt nonnalbegåvade inte skolats eller bildats i handens som kunskap tillräckligt för att behärska det så pass att det ändå innebär men glädje hålla på, i mitt fall med eller mindre okvaliñcerade s k en att mer handarbeten. I min generation skildes det noga mellan ñickslöjd och pojkslöjd. Jag är närmast analfabet vad gäller trä och metall men klarar åtminstone elei syslöjd. Min författare, behärskade inte heller det menta mor, som var textila hantverket hade ett behov att hålla på med händerna. men av Nyñket kastade hon sig över olika textila tekniker. Resultaten var långt ifrån perfekta alltid personliga. Handarbetet liksom hennes skrimen var, vande, ett uttryck för skaparlust. Till skillnad från många kvinnor, som avskyr handarbete därför att det tvingats dem del oönskad kvinnoroll, har det för mig som en av en förknippats med lust och skaparglädje också med en brist re- - men spekt för det tidsödande hantverket, det mina handarbetslärarinnor som försökte pränta i mig. Dessa syfröknar hade aldrig lika litet jag -trott att jag skulnog - som skriva handarbete och hantverk. Vägen dit var heller inte rak. om Under 1970-talet vi grupp kvinnor kring tidskriften Vt mänskor var en jag då redaktör för som började att arbeta med begreppet som var - "kvinnokultur" i närmast etnologisk betydelse. Vi ville undersöka vilen ka värderingar och prioriteringar, vilka organisationsforrner och estetiska uttryck vuxit kvinnors traditionella arbets- och ansvarsområden. l som ur kvinnokulturen intar det textila central plats, från att producera sy en nytt och reproducera lappa, laga till det estetiska uttrycket i tex onyttigheter broderi och knyppling. Från vantberget till festvanten, som som vi formulerade det utställningen Kvinnfolk 1975. Ju vi undersökte kvinnokulturen, desto mer växte nyfikenheten mer manskulturen, den normalitet i förhållande till vilken kvinnokulturen var avvikande. Under 1980-talet fortsatte jag utforskandet inom ramen för forskningsprojektet Kvinnokultur manskultur teknikkultur: Att söka - tvärspråk vid den tvärvetenskapliga institutionen Tema Teknik och ett social förändring vid Linköpings universitet. Under det arbetet kom jag alltmer intressera mig för teknikutvecklingens betydelse som föränatt dringsfaktor i samhället. Det ledde i sin tur till frågor kring det mänskli-

90 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

ga arbetet före maskinerna, till hantverket. Människoarbete och maskinarbete, kvinnlig och manlig arbetskultur huvudteman i min avhand-

var ling Genom symaskinens nålsöga: Teknik och social förändring i kvinnokultur och manskultur 1990.

Från symaskinen gick vägen vidare till sömnad och annat textilt hantverk. Åren 1991-1994

ledde jag forskningsprojektet Handen och Anden: En studie iABFs och Studieförbundet Vuxenskolans praktiskestetiska verksamhet", som jag redovisat i boken Handen och Anden: De textila studiecirklarnas hemligheter 1994. Bilden kvinnokulturen fördjupa-

av des men det innebar också en upptäcktsfärd in i den speciella kultur

som folkbildningen utgör.

Arbetet med Handen och Anden ledde till att jag SUFO-96 ombads

av göra en studie kring mansdominerade hantverkscirklar och manliga hantverkstraditioner. Tillsammans med Yvonne Andersson, också med-

som verkat i Handen och Anden, diskuterade jag fram projektet Kunskapssyn och samhällsnytta: Om mål och kriterier i studieförbundens praktisk-estetiska verksamhet, där Yvonne Anderssons studie koncentrerar sig cirkelkulturen och min på hantverkskulturen, bägge i manlig kontext.

en

Sedan 1995 är jag lektor i kulturpedagogik vid Högskolan i Gävle/ Sandviken, en utbildning har många beröringspunkter med folkbild-

som ningspedagogiken. Inom kulturpedagogiken finns dessutom tradition

en av att föra samman teoretisk, praktisk och estetisk kunskap. Att samtidigt undervisa i kulturpedagogik och arbeta med studien Hantverkets väsen och värde har varit stimulerande: de två erfarenheterna har ömsesidigt befruktat varandra.

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 91

2¶Uppläggning

2.1¶Syfte

I Handen och Anden konstaterade vi att det rådde en ömsesidig bristande förståelse mellan studieförbunden och de textila studiecirklama. En orsak till detta ansåg att textilcirklama primärt relaterade till den textila

vara kulturen, inte till folkbildningskulturen. När så ñck uppdraget att fortsätta studera hantverkscirklar, nu främst i en manlig kontext, föll det sig naturligt att en studie skulle handla om hantverkscirklamas rötter i hantverkskulturen.

På liknande sätt kan naturligtvis andra studiecirklar relateras till de kunskapsfält cirkelinnehållet hör hemma men det är kanske inte li-

som ka nödvändigt. Ämnen språk, data, samhällsdebatt, ñnkulturella

som verksamheter etc är accepterade i kunskapssamhället. Hantverkscirklarna

och allra mest textilcirklama är ifrågasatta och omdiskuterade delvis - för att den kunskap de står för inte accepteras och respekteras samma vis teoretisk och konstnärlig kunskap. Därför är det viktigt att se till

som kunskapsinnehållet sådant, inte bara till kunskapen i studiecirklama.

som

Det finns ytterligare ett skäl till att en studie ägnas hantverkskulturen. Det välbejinnandemål vi fann vara en avgörande drivkraft bakom

som deltagandet i textilcirklama tycktes dels avhängigt cirkelkulturen med dess kombination lärande och gemenskap dels också höra sam-

av - men

med själva utövande handarbete/hantverk. I den mån hantverket i man av sig genererade välbefinnande borde vi återfinna det också hos dem som professionellt ägnade sig hantverk.

Syftet med studien Hantverkets väsen och värde är således att synliggöra hantverkskulturen som är en del av hantverkscirklarna. Att fånga in något så stort hantverkskulturen och hantverkskunnandet inom en

som tidsram några månader är naturligtvis en omöjlig uppgift. Men att antyda dess komplexitet är kanske ändå möjligt. Det är i alla fall ambitionen med min studie.

2.2¶Metod

Studien bygger på en kombination av teoretisk och praktisk kunskap. För den teoretiska delen står litteraturstudier av hantverkstraditioner och teorier kring hantverkskunnande. Den praktiska delen utgår från intervjuer

92 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

med praktiker, dvs med med professionell anknytning till

personer hantverk.

Såväl den teoretiska den praktiska delen har haft given

som en avgränsning i den tid som stått till buds. Jag har använt modellen över det textila fältet se sid 26 som den karta efter vilken jag avgränsat såväl intervjuer som litteraturstudier. Efterhand kom litteraturstudiema att breddas, beroende på det material intervjuerna

som gav.

Valet av intervjupersoner är en kombination av styrning och slump. Den representativitet jag eftersträvade styrdes av fältmodellen sid. 26. Jag ville ha med röster från de olika delarna av hantverkskulturen. Jag valde bort studiecirklar, som ägnas en särskild studie Vem slöjdar i cirkeln och varför, handarbete som belysts i Handen och Anden samt

konst som hamnade alltför långt från huvudtemat. Jag bestämde mig för att samtliga intervjuer skulle göras med Leksand utgångspunkt,

som av hänsyn till den begränsade tidsramen.

Leksand är något av ett centrum vad gäller hantverk: här finns Hantverkets folkhögskola, Hemslöjdens gård Sätergläntan i Insjön, Stiftelsen Hantverksfrämjandet, en av Sveriges äldsta hemslöjdsbutiker, ett levande kulturhistoriskt med rik skatt hantverk.

museum en av Folkdräktstraditionen är ännu levande, liksom vardagskunskapen i hantverk, bland både kvinnor och män.

Den begränsade tiden styrde alltså såväl antalet intervjuer valet att

som göra dem på en plats. Av de sex personer jag intervjuat hade jag tidigare haft kontakt med de två kvinnorna. De fyra männen fick jag föreslagna, efter att ha redogjort för syftet med intervjuerna. De är

sex Kersti Jobs-Björklöf, museichef Leksands Kulturhus Lena Karlén, som vid tiden för intervjun var rektor Hemslöjdens gård

Sätergläntan Anders Mattsson, Malmstenutbildad snickare och ansvarig för Träslöj-

dens hus Sätergläntan Ramon Persson, snickare och knivslöjdare, som leder kurser på Säter-

gläntan Mats Svensson, keramiker och lärare Hantverkets folkhögskola samt Börje Hagman, slöjdare och ansvarig för hantverksfrågor vid Stiftelsen

Hantverksfrämjandet De sex är således knutna till olika institutioner inom hantverkskulturen, männen dessutom valda för att de är verksamma inom olika hantverk. Antalet intervjuer kan tyckas litet med tanke det stora område ska

som belysas. I själva verket representerar de sex mångdubbelt fler utbildningar och yrkeserfarenheter: etnologens, slöjdlärarens, biståndsarbetarens, kulturintendentens, möbelsnickarens, konstfackselevens, folkhögskollä-

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 93

rarens, väverskans, museichefens, byggnadssnickarens, hemslöjdskonsulentens m ñ. Några har varit cirkelledare, har arbetat med utbildningsoch utvecklingsfrågor, har erfarenheter av att vara såväl egenföretagare som chefer med administrativt och organisatoriskt ansvar. Hantverkskulturen blir så sätt belyst många olika aspekter: institutionellt och

ur personligt samt från olika utbildningar och yrken.

2.3¶Genomförande

Intervjuerna gjordes med bandspelare under våren 1995 den intervjuades arbetsrum, med ett undantag. De hade snarast karaktären av samtal, där jag aktivt deltog med reflektioner och kommentarer. Samtalen var cirka tre timmar långa, med ett undantag knappt två timmar. Samtalet fick flyta fritt men jag följde i huvudsak en uppgjord disposition med följande frågeornråden:

bakgrund, eget förhållande till och erfarenhet avhantverk -

på kunskap och kunskapsöverföring i hantverk - syn

synpunkter på nyttan av hantverk i dagens samhälle -

uppfattning orden "professionell" och "amatör" - av

åsikter hantverkscirklar i studieförbundens regi - om Banden skrevs ut i sin helhet. Den redigerade versionen omfattar mellan en tredjedel och en fjärdedel av utskriften. Mina frågor och kommentarer har lyfts ut. Vissa delar har ersatts av sammanfattande referat. Annat har strukits eftersom det förde alltför långt bort från hantverkskulturen.

Intervjuerna har språkligt bearbetats och rensats från alltför talspråkli-

formuleringar, detta för att öka läsbarheten och tydligheten. Varje perga

har betonat någon specifik aspekt i synen hantverk. Den har lyfts son fram i redigeringen. De intervjuade har godkänt såväl bandutskriften som den redigerade versionen.

2.4¶Begrepp

Hantverkskulturen står i centrum i denna studie. Begreppet kultur är centralt. Dess ursprung är latinets cultivare, att odla, förädla. Ord som handkultivator, bakteriekultur, kulturpolitik, kultursidor, samekultur, arbetarkultur antydan om mångtydigheten i kulturbegreppet. Det kan

ger en ligga nära urspmngsbetydelsen, det kan syfta de sköna konsterna, det kan beteckna delade erfarenheter. Det är till den senare, dvs den etnologiska/antropologiska, betydelsen av ordet, som denna studie anknyter.

94 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

Hantverkskulturen är den gemensamma nämnaren för de personer som intervjuats. Metodvalet att intervjua personer med inifrånkunskap om

hantverk bygger på grundtanken att varje människa, medvetet och/eller

omedvetet, är både kulturbärare, dvs präglad av den kultur hon levt och lever och kulturbyggare, dvs någon som aktivt nybildar kultur. Folklivsforskaren Orvar Löfgren har formulerat det följande vis:

De kulturella föreställningarna ligger inbäddade i både den mate-

riella miljön och de sociala institutionerna. Kulturen är med andra

0rd de former i vilka människor hanterar de erfarenheter som deras

sociala och materiella existens alstrar. / / Vi föds alla in i en

- - kultur, men genom våra liv och i samhandling med andra vidareför och förändrar vi detta kulturella arv, även om detta sällan upplevs som ett medvetet kulturbygge. Löfgren 1982: 33-34

Hantverk är också ett mångtydigt begrepp. Jag har valt att låta mångtydigheten definieras av de intervjuade personerna. De ombads alla att snabbt associera till följande fem ord: slöjd, hantverk, konsthantverk, hemslöjd, handarbete. Dessa associationer har lyfts ut ur intervjuerna och använts i det inledande avsnittet Ordens innebörd.

De tre nyckelorden kunskapssyn, samhällsnytta, välbefinnande får

- flera olika definitioner i intervjuerna. Det var också meningen: att var och en skulle fylla orden med sin innebörd.

Studien har titeln "Hantverkets väsen och värde. Väsen och värde har bägge en svävande betydelse. Enligt ordböckerna kommer väsen från vara och har bl a betydelsen varelse. Synonymer kan vara beskaffenhet, egenart, det sant varande, den innersta principen, ett tings anda. Ursprunget till värde är okänt. Det kan både ha en ekonomisk betydelse valuta, valör och innebörden av egenvärde, kvalitet, meningsfullhet av värde. Jag lägger betoningen egenart väsen och egenvärde värde.

Redovisning

Redovisningen inleds med ett avsnitt om ordens innebörd, som bygger på de intervjuades associationer till orden slöjd, hantverk, konsthantverk, hemslöjd, handarbete. Dessa associationer presenteras separat och anonymt. Poängen är att synliggöra hur olika betydelser som kan läggas in i samma begrepp.

Därefter följer de sex intervjuerna. Varje intervju ramas in av ett perspektiv och en aspekt. Perspektiven motsvarar delar i fältmodellen se sid. 26. Sammantagna belyser de hantverkskulturen olika historiska

ur synvinklar. Aspekten är värden i hantverket som de intervjuade betonat

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 95

och som jag lyft fram i redigeringen. Tillsammans ger aspekterna ett spektrum av värden i hantverkskulturen.

Intervjuerna presenteras okommenterade, som hela berättelser. Avsikten med detta är dels att förmedla en sammanhängande bild, där uppfattningar och åsikter inte rycks loss sitt sammanhang utan blir ut-

ur ryck för individens samlade livserfarenhet: människan som kulturbärare och kulturbyggare. De intervjuade uttalar

sig i första hand som personer, inte som representanter för något. Dels vill jag med denna presentationsform ge läsaren möjlighet till egna associationer och tolkningar. Kanske väcker intervjuerna andra tankar och reflektioner än dem jag sedan tar upp i mina kommentarer. Desto mer som intervjuerna också i sin redi-

gerade form -innehåller en hel del, som jag bedömt har informationsvärde även om jag sedan inte explicit diskuterar det.

Efter intervjuerna relaterar jag i mina kommentarer materialet till vissa tema:

dimensionerna i hantverket som vi fann i Handen och Anden se modell -

sid. 24

begreppen kunskapssyn och samhällsnytta som de definieras av de in- -

tervjuade

synen hantverkscirklar - Litteraturstudiema redovisas inte separat utan fogas in i den löpande texten som referenser. Också tolkningen varav intervjuredigeringen är

- en del är invävd i redovisningen. Avslutningsvis för jag med utgångspunkt

från materialet intervjuerna och litteraturstudierna en diskussion

- - om hantverkets väsen och värde relativt hantverkscirklarna.

2.6¶Tillförlitlighet och trovärdighet

En studie med denna uppläggning kan naturligtvis inte göra anspråk på generaliserbarhet. Vilken tillförlitlighet och trovärdighet har den då Tillförlitligheten ligger i troheten mot materialet. Genom att intervjuerna återges i en helhet, godkänd av de intervjuade personerna, kan läsaren själv förhålla sig till bärigheten i kommentarerna. Trovärdigheten i tolkningen kan bäst bedömas av människor inom hantverkskulturen: känner de igen sig i beskrivningen

Vilken relevans har då studien för folkbildningen Min förhoppning är att den bidrar till en fördjupad debatt om hantverkscirklama. Det är ofrånkomligt att studieförbunden då kommer in i bredare diskussion

en om hantverkets ställning i samhället överhuvudtaget.

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 97

3¶Ordens innebörd

Hantverk är ett nyckelord i denna studie. Vilken innebörd läggs då i ordet Det finns ingen entydig definition på hantverk. Det gränsar till andra 0rd med likartad innebörd. Jag bad därför dem jag intervjuade att snabbt associera till fem ord: slöjd, hantverk, konsthantverk, hemslöjd, handarbete. Flera kommenterade att de tyckte uppgiften var svår, att gränserna är ñytande. Nedanstående är ett urval de definitioner

av som gjordes. Genomgående återges ett citat ur varje intervju.

Slöjd

associeras såväl med folkligt kunskapsarv med skolslöjd, såväl med

som allkunnighet som med bristande kvalitet:

F olkligt, självlärt hantverk, skilt från yrkeshantverk

Det hör hemma i husbehovsslöjden, det man tillverkade för

egna

behov

Det finns slöjdare som inte har så värst hög kvalitet på sin produktion och då associerar jag kanske åt det hållet

Klurighet. Man utvecklar ett problemlösande arbetssätt

Skolslöjd. Samt något svenskt, faktiskt. W har exporterar ordet slöjd

det har översatts till sloyd på engelska som detta att ha kreativt arbete med bam.

Mångkunnighet. Att vara allmänhändig. I vidare betydelse att

en

vara oberoende. Där ligger nog laddningen: i oberoendet.

Hantverk

kan innebära yrkeshantverk och specialiserad kunskap likaväl som allt man gör med händerna

Yrkeskunskap. Man lär in regler som man ska använda i vissa

sam-

manhang

4-16-1039

98 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

Specialisering. De kunskaper slojdaren inte har.

Ett yrke lär sig att arbeta på en verkstad eller ge-

som man genom nom utbildning

Allt man gär med händerna. Det finns producerande hantverkare, dvs de gör saken och hantverkare som utför tjänster, som

som snickare, murare, målare

Yrkeshantverk. Skomakeri, plåtslageri, bilmekaniker.

Hantverk är ett paraplybegrepp, ungefär som musik eller idrott eller konst. Det kan vara traditionellt hantverk eller något avantgardistiskt, där gör allt möjligt utan att det ska betyda något. Men

man för min del är det främst de traditionella hantverksyrkena med

nog rötter i skråväsendet

Konsthantverk

förknippades dels med konstnärlighet och utbildning, dels med bohemeri och slarv: Konstskola, Konstfack eller liknande. Det ska finnas en konstnärlig dimension i det man gör Varje föremål är unikt.

Specialkunskap inom formområdet förutom hantverkskunnandet

Bohemisk. Ibland får konsthantverk tjäna som ursäkt för icke teknisktfulländat hantverk

De flesta konsthantverkare är hantverkare i grunden och kan jobba

sådana, kan ibland också uttryck för sig själva som men ge

Keramiken textilare, silversmeder... De jobbar väldigt mycket med uttryck, lite med funktion, den har de glidit ifrån

Hantverkare har en ambition att det inte bara ska vara gediget

som hantverk utan också ha en konstnärlig design... De duktigaste keramikerna är slängda på att dreja. De kan göra en tekanna eller en

med klara handgrepp. Men sedan har de friheten att leka med mugg dekoren, att bränna på ett speciellt sätt för att fram den extra knorren är det konsthantverkli ga

som

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 99

Hemslöjd

förknippas av ñera helt enkelt med "Hemslöjden organisationen, butikerna, konsulenterna men också med ursprungsbetydelsen hemmets slöjd:

Det som pågår inom organisationen Hemslöjden. Hemslojdsrörelsen finns det inget heter, tycker jag som

Förr var det sådant som man gjorde hemma och sålde vidare. Hemslöjden är ju också förknippad med hemslojdsrörelsen, hemslojdsbutiker, hemslojdskonsulenter

Gediget

Hemslöjd hör ihop med den gamla husbehovsslojden och den avsaluslojd som tillverkades i hemmet

Hemslöjden förknippar jag med hemslojdsrörelsen och med de produkter som säljs inom Hemslojden. Sätergläntan och hemslojdskonsulenterna som stödjer och bevarar traditionella tekniker; anordnar kurser; får fram produkter

Handarbete

definieras än som pyssel och tidsfördriv, än som lust och nöje. Men i bägge fallen kopplas det till kvinnor och textilt.

Textilt arbete, i stort sett broderier. En stickning kan också det. vara Det är ett neutralt begrepp. Sådant som kvinnor runt omkring en plockar fram och håller på med

Sådant som du gör för dig själv och dina närmaste. Det kan vara allt från mycket amatörmässigt till sådant mycket väl kan klassom sas som hemslöjd

Pyssel. Fast det är också orättvist. Pyssel är ett tidsfördriv. Det som min mor gjorde var t ex väldigt avancerat och mycket tid nedlagt på. Man skulle mycket väl kunna beskriva det hantverk. Men som det blir ändå nedvärderat

Det är för mig kopplat till lust. Man handarbetar inte märom man

100 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

ker handdukar t ex. Handarbete har med nöje att göra det är kul

-

att br0dera...Någ0t som inte direkt är till nytta utan för nöjes skull

det finns kanske något av tidsfördriv i det, på ett negativt sätt. Vem

-

har givit oss den uppfattningen

Det finns ju både manligt och kvinnligt handarbete. Jag tänker tex

på karlar täljer woobblers fiskedrag eller binder flugor

som

Handarbete har med jinmotorik att göra

Spontant tänker jag på min handarbetade när hon hade en

mor som

ledig stund: julbonad, vantar till mig, tröja till min systers

en

barn... Handarbetsboden, handarbetsutrustning, handarbetsteknik

det förknippar jag med det textila finliret. Jag ser framför mig en

-

påse med broderigarner

Innebörden av ordet hantverk

Det är inte oproblematiskt vad cirklar i slöjd, hantverk, handarbete, konsthantverk ska kallas. Inom studieförbunden betecknas de som praktisk-estetiska. Det är karakteriserande benämning samtidigt något som

en - men deltagarna inte känner igen sig

Jag har valt att kalla dem hantverkscirklar. Inte heller det är oproblematiskt. Just deñntionen hantverk i ovanstående citat är det som lig-

av

längst bort från cirkelverksamheten. Men i denna studie låter jag ger "hantverk innefatta alla de fem orden slöjd, hantverk, konsthantverk, hemslöjd, handarbete, med alla de nyanser och definitioner som de intervjuade givit mig.

Hantverk blir ett mycket innehållsrikt begrepp, kan rymma så-

som väl konstnärlig och specialiserad kunskap som händighet och vardagskunskap. En så bred användning av ordet är också det som bäst motsvarar den mångfasetterade verksamheten i hantverkscirklama.

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 101

4¶Intervjuer

4.1¶Kulturhistoriens perspektiv

Det var i brottet mellan det förindustriella och det industriella samhället som intresset för bevarandet av gamla föremål och tekniker tog fart, med Arthur Hazelius och Skansen som mest kända exempel. Institutionellt förvaltas detta kulturarv idag av de kulturhistoriska och

museerna samlingarna, inom vetenskapen främst av etnologin Utanför institutionerna finns en bred, mer eller mindre ideell verksamhet kring hembygdsföreningar och hembygdsgårdar, som vittnar om intresset för hantverkets

vardagliga, folkliga kulturhistoria

Kersti Jobs Björklöf: Kulturarvet tingen berättar

-

Kersti Jobs Björklof är etnolog och museichef på Leksands Kulturhus. Hon är född och uppvuxen i Leksand. Namnet "Jobs" en avledning

av Jakob anger den gård som hennes far kom från. Det traditionella och

speciella namnbruket i Dalarna informerar dubbelt tillhörighet: fa-

- om derns namn Larsson, Larsdotter och föräldrahemmets plats. På bägge föräldrarnas sida kan släkten spåras via kyrkböcker åtminstone till slutet på 1500-talet. Antagligen går rötterna ännu längre i Leksands histo-

ner ria. Nu bor hon på Knisgården i Tibble, som var hennes hem.

mormors "Knis" är en sammandragning av Erik-Nils, som levde någon gång på 1600-talet. När morfadern, Hallmans Aron Karlsson, flyttade

till mormo-

I museiutredningen Minne och bildning SOU 1994:51 räknas 21 till

museer den kulturhistoriska gruppen, från Historiska museet och Nordiska museet till Tekniska museet och Folkens museum. Därtill kommer de kulturhistoriska

avdelningarna länsmueema. 3För en översikt av etnologins framväxt och utveckling i Sverige, Nils-Arvid

se Bringéus: Människan som kulturvarelse 1990. 3Se t ex Jan-Erik Hagberg: I det glesa kulturarvet och Annika Alzén: Reservera eller kultivera", bägge i antologin Modernisering och kulturarv 1993. Se även Folkkonsten all tradition är förändring 1992 om bredden i

det folkliga kulturarvet.

102 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

derns gård tog han hennes gårdsnamn. Så är seden det kallas att ta - "särknamn När hennes morbror och gudfar Knis Karl Aronsson dog barnlös 1980 flyttade hon och hennes man Sune Björklof tillbaka till Leksand och övertog ansvaret för gården. Samtidigt blev hon kulturintendent i kommunen. På Knis-gården har hon i en källarstuga en klädkammare fylld av gamla textilier: Min och morbror berättade alltid för oss bam om de saker som - mor fanns där, de människor använt dem och i vilka situationer. Min om som kunde ta fram ett svartstickskläde som min mormor broderat när hon mor 14 år, jag tror det 1870 och jag då fick använda i speciella sivar var som tuationer. Hon berättade sin mormor, hur duktig hon var att brodera, om hurudan hon Eller sin mormorsmors mostrar, som ñck pris från var. om hushållningssällskapet för sin linnespånad, om de spetsar de knypplat, om den tråd de använt, som fortfarande ligger här. När vi skulle ta fram något plagg ur källarstugan hade mor, som var småskollärarinna, alltid en lektion med oss barn. Särskilt med mig, tror jag, för jag flicka och äldst i en syskonskara fem, tre bröder och en var syster, är fjorton år yngre. Då inympades detta intresse hos mig. som Tidigt visste jag att det etnologi jag skulle ägna mig åt. Men min mor var tyckte jag skulle bli lärarinna, för det säkert och tryggt. Då kunde man var ha tid att ägna sig sådana saker slöjd. Småskollärarinnor dåförtisom den undervisade också i slöjd och försökte alltid sätta ett handarmor bete i händerna mig. När första barnbidraget korn sade hon: Nu får du till handarbetsaffären och köpa vilket handarbete du vill, bara du gör något med dina händer. Jag köpte en riktig skräck-sidenkudde, som jag tyckte jättefin Sedan dess har jag lärt mig sätta värde andra savar ker. Inte bara namnbruket utan också arvssystemet är specifkt för Dalarna: alla syskonen delade på arvet. Jorden och marken delades i lidöttrarna bara ärvde hälften. Det kunde leda till ka många delar även om skiften ett meter breda och två kilometer långa. Också gårsom var par den delades så att någon kunde ärva ett hus, någon annan en lada. upp Sedan flyttade husen, i ett pussel. Så växte gårdarna och byarman som De små jordlotterna tvingade fram ett flerförsörjningssystem som na. också är typiskt för Dalarna. Rotfastheten återvändandet till den egna jorden kombinerades med vandringar: - Folket ute gästarbete, k herrarbete. Då gick man i grupp till - var s Stockholm eller till sågverken längs Upplandskusten. Man arbetade herrarna gårdarna eller var mursmäckor och roddarmadammer i Stockholm. Eller hårkullor. Man höll ihop, man hade sin dräkt och sin dialekt. Jag brukar ibland föreställa mig en sådan grupp som t ex arbetar i trädgården något gods i Sörmland. Man ser statarna och dagsverks-

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 103

arbetarna. Man vet hur statarna flyttar omkring, hur torparna

man ser längtar efter att ha någon enda kvadratmeter jord.

Alla de här människorna som är ute arbete härifrån, de ser de andras situation, de hör vad som är deras högsta önskan i livet. Och vet att

man hemma har man en hel gård med mark och skog och en ko. Det är fattigt och besvärligt, men vi har friheten och det är vårt eget. Att ha sett detta, att ha fått intryck utifrån tror jag har gett stolthet och trygghet i det

egna. Det är så komplext, men det är en tanke att det kan ha varit så.

I början på 1800-talet kunde vissa bönder ha små jordbitar på 300 ställen som de fck åka härs och tvärs för att sköta. Till slut blev det hela ohållbart. På 1820-talet infördes storskiftet i Leksand, med sammanläggning av mark som lade grunden för rationellare jordbruk. Medan storskiftet i andra delar av Sverige sprängde byarna när gårdarna flyttades ut till åkermarken var det i Dalarna rationellt att behålla dem samlade: jordbruket var begränsat, det boskapsskötseln det centrala i

var som var ekonomin.

På fördes djuren till fäbodvallama det kvinnornas

somrarna - var arbete. De följde sina kor hela dagarna, ofta stickande tvåändsstickning, den enda form av stickning som fanns i trakten. Sticka kan göra gåendes.

man Andra handarbeten kräver stillasittande. När korna skulle idissla satte sig fäbodkullan också till ro, ofta med ett svartsticksbroderi. Det bästa

var tänkbara ljus och broderier lätt och litet att ta med sig i väskan. Det

var jinns både bilder och berättelser vittnar de ständigt handarbetan-

som om de fäbodkullorna. Annars är bandvävning typiskt för Leksandstrakten:

En bandvävstol är så liten så den kan du ha i fáboden. Så

- även uppe träffades man också för "oppsittu" och då kunde ha med band-

man en vävstol. Vävstolen sattes upp i stugan till våren, när det tid för väv-

var ning. Här har det varit skyttlade vävar som går fort. Det har varit tyger till kläder och vepor i rosengång och munkabälte. Naturligtvis också fina linnevävnader till dräkten men hela tiden skyttlade. Inte röllakan eller

ñamskväv eller sådant. Det hade inte tid och möjlighet att ägna sig

man åt, som i Skåne t ex. Hemmen här har varit så enkla. Man hade ingen

omfattande textil utsmyckning i sitt hem. Det textila arvet här speglar livssituationen och den ekonomiska situationen. Det blir så tydligt

om man jämför t ex med Skåne, där man hade pigor och döttrama kunde sitta he-

dagen och väva. Där hade du hem för representation. Här det bara

var ett enda rum där man åt, sov, arbetade, umgicks. Hade parstuga så

man en var det andra rummet förråd. Det fanns inte plats för fina dynor

en massa tex. Det var grova vävnader för vardagen det handlade om.

Det var i dräkten man uttryckte sig textilt. Det gjorde i Skåne

man också, men här det tyngdpunkten, det du visade för andra.

var som upp Det som är representativt det är dräkten. Det finns fortfarande mycket

-

l i 1 i värde SOU 1996: 122 l 104 Del III. Hantverkets väsen och

gammalt dräktmaterial i gårdarna. Folk är medvetna om arvet. Jag tror det beror att det är kopplat till människorna: det här är mormors eller morfars eller så. När de kommer hit och vill sälja så brukar jag säga: "Är det inte bättre

att du har det kvar till bam och barnbarn Berätta för dem i stället. Du vårdar den här textilen bättre än vad vi gör. Den har ett personligt värde för dig den inte har den hamnar på museum." Jag försöker prosom om för att folk ska behålla sina saker, även om jag gärna skulle vilja pagera ha dem museet. Jag har själv intervjuat och den dag jag går i pension ska jag skrimor det för mina barn och barnbam. Det måste finnas papper för att va ner dom ska känna respekt och förstå att det man har av gamla saker är något förvaltar, inte splittrar. Förvaltar och vårdar med respekt. Jag tror att man gör det vet något människorna bakom det blir levanman om man om de, det väcker känslor när du vet. Då blir det inte materiella ting utan det blir historia runt omkring. Det är det jag tycker är så viktigt. Jag en som blir glad när mina barn ber att få låna nyckeln till källarstugan för att vikompisarna så står de då där och berättar vad de vet. sa - Kersti Jobs har alltså växt i miljö där hantverkskunskapen var upp en levande och viktig del vardagen själv valde hon en annan kunen av men skapsväg, den bokliga och akademiska. Hon började läsa etnologi: Ett betyg i etnologi handlade då mycket om den materiella kulturen vardagen för mig. Jag hade varit mycket med morfar och det var gården så allt helt naturligt. Det givetvis stor hjälp. Likaså med var var en folkloristik jag hade med det. Jag märkte det när vi läste - växt upp jag kunde så mycket helt naturligt. Jag har alltid upplevt det som en mer, stor förmån. Alla har vi personliga källor från den miljö vi växt upp i och just min till stor glädje inom etnologin, sådant ämnet var innan det var blev så nutidsinriktat 60-talet. Samtidigt jag med just den omvandlingen, som startades av var om Börje Hanssen och John Granlund. Vi alla besjälade av att etnologin var skulle samhället till nytta. Jag mycket positiv till förändringen vara var och såg ingen motsägelse mellan detta och den tidigare traditionen inom

etnologin. Trots att hon valde att gå den intellektuella vägen har hon fortsatt att göra saker med händerna. Hon tyckte skolslojden, hon handarbetade om mycket som ung: Jag kände alltid väldig tillfredsställelse. Det gav mig och ger - en mig fortfarande ett stort lugn att få sitta och göra något med händerna. - Det är något märkvärdigt, när du går konsert eller försjunker in som en i bok. Går jag konsert är det som om jag sovit middag en timme: en en sjunker in, slappnar mediterar. Det kan jag känna ockman man av, man

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 105

så när jag gör något med mina händer. Jag har ofta stickat och läst samtidigt, eller lyssnat på musik och handarbetat.

Jag är ledsen för att mina flickor inte kan något av det här med att sy, brodera etc. Jag har jobbat så jag har aldrig hållit så mycket hemma och inte lärt dem, som mor lärde mig. Om man håller så ser de och vill härma. Det beror väl att min generation varit yrkesarbetande. Det var nu mor också, men när hon kom hem kunde hon sätta sig ner med ett handarbete. Jag såg henne göra sådana saker. Jag har haft längre arbetsdagar och då blir det bara det vanliga med mat och tvätt och städa och stryka och så. Jag tycker jag missat något och det är synd. Eftersom det ger sådan tillfredsställelse skulle jag vilja att också mina döttrar fick den glädjen. Man är inte när man handarbetar. Man får ro, man behö-

ensam ver inte andra människor runtomkring sig.

Om synen på hantverkskunskap

Jag önskar man hade mer respekt för vad man gör med sina händer. Alla har inte fått gåvan att vilja läsa böcker och stimuleras av det. Eller skaffa sig en högskoleutbildning. Jag tycker det är tokigt att allting idag kallas högskoleutbildning. Man borde kunna respektera en praktisk utbildning med gesäll- och mästarbrev lika mycket som en fil kand eller en doktorsgrad. Det finns olika grader av den här kunskapen också. På något sätt måste man få fram budskapet att detta är så mycket värt, höja respekten för handens kunskap. Det är pengarna som styr, nu när man försöker få Hantverkets Folkhögskola och Sätergläntan till högskolor. Varför kan man inte vara stolt över det man gör utan att det ska kallas högskola Men då handlar det om att staten ger bidrag till högskolor. Varför kan man inte få bidrag om man har hög kvalitet och bra undervisning Det är där man måste ändra synen: ge bidrag även till praktiskt kunnande på hög niva.

Hantverk handlar väldigt mycket om kunskap om och känsla för materialet. Vi kan inte längre olika materials egenskaper när vi i framtiden ska ta tillvara naturresurser och utnyttja det vi har maximalt. När man inte har så mycket pengar måste man återbruka. Då måste vi återuppliva den gamla kunskapen. Olika träslag och träslagens egenskaper det har

vi ingen aning om. I arvskifteshandlingar här från Leksand står t ex sälgen upptagen speciellt därför att den var så värdefull för lövtäkten. Den var bra foder med bl a mineraler. Den gamla kunskapen var så djup de

visste precis. Också i valet av material. Redan i skogen kunde man se träden vilka som passade för en klyka till ett eller annat. I ett föremål kan

106 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

du ha tre olika sorters träslag därför att träet har olika egenskaper: det kan vara segt eller hårt eller mjukt.

Det är en fantastisk kunskap som vi inte har längre. Jag tycker den är oerhört viktig. Inom Nämnden för hemslöjdsfrågor diskuterar vi nu att man behöver stödja just träsidan. Det har varit mycket textilt när det gäller projekt osv. Om lin och ull vet vi rätt mycket men träet har varit eftersatt. Materialkunskapen är grunden, det första steget. Slöjdens framtid finns i att kunna tillverka sådant man kan använda, som har en funktion

om än kanske i nya former. Prydnad och pynt, javisst, men inte går jag och köper ett prydnadsföremål för att ställa hyllan. Då måste det vara ett konstföremål.

Om hantverket och samhällsnyttan

Det handlar så mycket om livskvalitet. Tillfredsställelse olika sätt. - Det är det vi står för: biblioteket, museet med sina utställningar, arkivet med sina bilder, musiken... Det är samma sak med slöjden, att göra något med händerna Det ger en extra dimension av tillfredsställelse, det betyder så mycket för människor. Hur är det med dem som är arbetslösa Något måste man göra för att överleva i den situationen.

Förutom att skapa arbetstillfällen och att det är bra att Hemslöjden säljer slöjd och att folk får arbeta i butiken så ligger samhällsnyttan mycket i detta med livskvalitet. Glädjen i att tillverka saker som man kan använda hemma. Att kunna producera för sig själv.

Om professionella och amatörer

För att vara professionell tänker man kanske att man måste vara utbil- dad. Där kan man t ex jämföra heminredning och inredning av offentlig miljö. Många tror att man kan inreda en offentlig lokal som man inreder hemma de ser inte skillnaden. Man måste vara utbildad för att se vad

det handlar om och för att kunna göra ett professionellt jobb. Men de kunskaperna kan man skaffa sig olika håll. Ofta är ett papper tecken att du är professionell men du behöver inte ha gått i en bestämd skola och ha betyg.

Många professionella är specialiserade och behärskar sitt område från grunden, så ingen kan slå dem fingrarna. Men hos t ex hemslöjdskonsulenter ligger professionaliteten inte i att vara specialist en viss slöjdart utan i att kunna litet varje. Det finns många människor som aldrig

av gått några skolor och som är oerhört professionella. Det går inte att för-

l

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 107

enkla och säga att om du gått Konstfack eller Konsthögskolan så är du professionell. Det behöver så

inte alls vara

Amatör betyder den som älskar". Det ligger mycket i det. Då kan

det se ut hur som helst men vara gjort med så mycket kärlek. Jag är nu med i arbetet en utställning om svensk kultur i USA. Där kan du ta folkdräktema som amerikanarna använder sig av som exempel. De kan ha vad de tror är en Rättviksdräkt. Den kan se ut hur som helst, med fel material, så att man blir alldeles Men då måste man komma ihåg att den är gjord i ett helt annat sammanhang. När man träffar någon har

som en sådan dräkt och får höra vad den betyder så finns där så oerhört mycket kärlek. Då kan man inte göra annat än tycka och respektera ändå.

om

Det som blir svårt är när amatörer gör anspråk att vara professionella. Det är då som det knyter sig i mig. De ställer krav när de vill sälja sina saker och sätter priser som är alldeles bort i tok. Eller när man ser att de får sälja sina saker och inte Hemslöjden som har det som är Välgjort.

Om studiecirklar i hantverk

Samma gäller vissa deltagare i studiecirklar. Man skulle önska att de ville vidareutbilda sig, att de hade en strävan att utvecklas inom sitt eget område, vare sig det är svepkärl eller laggade kärl eller vad det nu är Att de skulle vilja lära sig av t ex gamla föremål genom att kopiera eller så. Att de fick möjlighet till och ville ta till sig undervisning och fick

se det som är riktigt bra. Jag vet inte hur stora ambitioner de har eller om de nöjer sig med det de gör. Men om de samtidigt vill sälja sina produkter

då ska man kunna ställa högre krav. Jag har inte besökt så många studiecirklar och sett vad de gör. Jag ser bara att det är en väldig brist bra lärare. Jag har själv blivit erbjuden att bli ledare i olika konstiga cirklar. När jag då säger att jag saknar kunskap om området har jag fått svaret: "Det behövs inte, bara du läser något kapitel före i handboken.

När man ser vilka som är cirkelledare blir man misstänksam mot vad det är för kvalitet undervisningen. Det här med att ledaren inte ska behöva kunna mer än deltagarna så står det i anvisningarna. Det kanske

mer gäller de teoretiska cirklama. Det är mycket svårare att fuska när det gäller de praktiska. Jag är med och har hand om studieförbundens anslag det är den största post jag attesterar. Vi har ingen insyn och det är

-

4Uttalandet gäller diskussionscirklar, hantverkscirklar.

108 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

svårt att bedöma kvalitén. Jag tycker att det varit väldigt svårt att hantera studiecirkelverksamheten, samtidigt som jag vet att den betyder mycket socialt. Kanske finns det en och annan som går vidare och utvecklar sin kunskap Blir inspirerade Det är ett företag redan att börja i en studiecirkel. Många är rädda för att närma sig främmande människor och behöver stöd innan de tar steget att med i en studiecirkel. Du kan t ex ta med en väninna så att du inte är alldeles ensam i gruppen.

Lärarna på Sätergläntans korta kurser är mycket bättre än dem du har i studiecirklarna men det är ett ännu större företag att en kurs på Sätergläntan. Man har föreställningen att måste kunna mer, att det

man ställs större krav. Sedan är kursen också koncentrerad till ett antal dagar. När man anmäler sig till en cirkel tror jag man tänker att det vore roligt att pröva på. Det är mer medvetet om du anmäler dig till Hantverkets Folkhögskola eller till Sätergläntan.

Men hantverkscirklama måste få leva kvar, inte minst om de kan fun-

inkörsport för dem vill vidare. Men också för ungdomens gera som som skull. Det kan finnas ett behov hos dem som är yngre att lära sig handens arbete,.dest0 skolundervisningen skärs ner slöjdsidan. Så det

mer som vore väldigt synd om de här studiecirklarna försvann. Och om de är bra, om cirkelledarna är bra då är det jättebra och väldigt viktigt.

-

Aspekten "Kulturarvet tingen berättar"

- Hantverkets betydelse kulturarv är ett de argument som ofta åbe-

som av ropas när det gäller att försvara studiecirklar i hantverk. Men kulturarv är ett mångtydigt begrepp Det finns ett personligt kulturarv, ärvda ting som för vidare släktens och familjens historia från tidigare generationer. Det personliga kulturarvet får sitt värde genom att föremålen förmedlar kunskap de människor som en gång använt dem. Det förutsätter en munt-

om lig berättartradition, någon som för vidare historierna om tingens ägare och bärare.

I dagens samhälle saknar många ett personligt kulturarv. Föremålen

5Se t ex antologin Modernisering och kulturarv 1993, där kulturarv ges många olika betydelser. Mest systematiskt analyserar Svante Beckman begreppet i sitt bidrag Om kulturarvets väsen och värde. Han sorterar det i fyra huvudkategorier: det andliga, det materiella, det idémässiga och det föremålsliga kulturarvet. Vidare systematiserar han det bl a efter funktioner, värden och organisationsgrad.

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 109

har slängts eller försvunnit, berättelserna har inte förts vidare Men behovet att veta mer om det förflutna tycks bara växa. Släktforskning

egna lär de vanligaste fritidsysselsättningarna. Intresset för gam-

nu vara en av

bruksföremål auktioner kan också tolkas som en önskan att knyta an till den egna, vardagliga historien

På nästa nivå finns ett lokalt kulturarv, som i t ex Leksand fortfarande är högst levande genom bl a bruket av folkdräkter. Också det lokala kulturarvet kräver kunskap för att man ska förstå det. I Siljansbygden är folkdräkten ett språk, sockendräkterna som Leksandsdräkten en dia-

- lekt. I andra landsdelar kan skåp eller förstutrappor eller gärdsgårdar vara lokala språk eller dialekter. Det lokala kulturarvet vittnar om tidigare generationers livsvillkor. Masarnas och kullomas vandringar framtvingades av att många inte kunde leva av sina små jordlotter, vilket i sin tur var ett resultat de speciella arvsförhållandena i Dalarna. Vandringania ska-

av pade behovet sockendräkter, så att man kunde känna igen varandra när

av

möttes långt hemifrån man

I tingen finns också ett materiellt kulturarv, som bår vittnesbörd om det förindustriella samhällets arbetsformer och levnadsförhållanden. I hänt-

° I sin bok Muntlig och skriftlig kultur: Teknologiseringen av ordet 1990 diskuterar jesuitpatern, professorn m m Walter Ong vad som skiljer en talspråklig från en skriftspråklig kultur. Med skrivkonsten kunde kunskapen skiljas från den kunnige: genom att lagra kunskap utanför hjärnan degraderar skrivkonsten, och i ännu högre grad boktryckarkonsten, den gamle kloke mannen och den gamla kloka kvinnan, som kan återge det förñutna, till förmån för yngre upptäckare av något nytt. l990:55 Texterna avlastade människan minnesarbetet, medvetandet kunde riktas mot nya tankar, skriver Ong. När medvetandet befrias från nödvändigheten att lagra kunskap riskerar man också att klippa

banden till det förflutna. Tanken kan riktas framåt- men länken bakåt förav svagas. 7Trasmattan och lapptäcket i sin traditionella form representerar en form av mycket personligt kulturarv, tydbart kanske bara för den som tillverkat dem. 3Gertrud Gidlund påpekar i Om dräktskick och folkmöten 1996 att nomadiska kulturer alltid haft en praktfull färghållning i kläderna för att man ska känna igen varandra. De sockendräkter från Siljansbygden och Västerdalarna

bars under trägna, säsongsvisa arbetvandringar nedåt landet bar på en ansom nan kommunikation utåt: ett skydd lika mycket som en tydlig signal. / /

och individsärskiljande roll markerade också prestige utåt för Denna gmppdem som bar kläderna. Dalfolket rörlig fot behövde den. I trakter där man inte arbetsvandrade, som t ex södra Dalarna, behövdes inte den igenkänningen och där utvecklades heller inte några sockendräkter.

110 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

verkskulturen, innan maskinerna massproducerade ting, gällde det att ta tillvara varje stund för att åstadkomma det man behövde. Om det berättar fäbodkullornas ständiga arbetande. Men det var inte bara det nödvändiga och nyttiga man tillverkade. En del var bara" för skönhets skull, som svartstickbroderierna.

För att kunna avläsa och ta till sig kulturarvet krävs kunskap,

om sammanhanget, om tecknens betydelse. Bokstäver är bara svarta fläckar för den som inte kan läsa. På vis är föremålen stumma för den

samma som inte lärt sig tolka dem. För att tillgodogöra sig kulturarvet krävs en beläsenhet. Med hjälp av den bokliga kunskapen avlockas tingen sina hemligheter, sätts den personligt upplevda kunskapen in i ett sammanhang. Föremålen berättar inte bara om släktens historia utan också samhäl-

om lets produktionsförhållanden och tekniska utveckling, individemas

om sociala och ekonomiska ställning

I själva utförandet finns också ett hantverkligt kulturarv, som tidigare traderats från människa till människa i generationer. Mycket det

av som förr var ett vardagligt, manligt kulturarv av hantverkskunnande har försvunnit i industrisamhället." Det kvinnliga, textila kulturarvet har ända in i våra dagar bevarats i levande händer. Men kanske är också det på väg att försvinna och i likhet med klädkammaren och den muntliga berättartraditionen bli något förbehållet ett fåtal. Den handarbetskunskap

som var självklar för några decennier sedan är i dag inte alls given.

Kulturarvsaspekten på hantverk och hantverkscirklar är viktig.

- - Men den är inte självklar. För att hantverket eller föremålet ska bli kul-

Se också intervjun med Lena Karlén angående Leksandsdräkten vittnes-

som börd. ° Uttrycket har jag lånat från intervjun med Anders Mattsson. " Arbetet lärdes förr in via förebilder och härmande, skriver Ong i Muntlig och skriftlig kultur: hantverkskunnighet tillägnade man sig genom lärlingskap /- -/ vilket betyder att man lär sig genom att iakttaga och öva med ett mini-

mum av verbaliserad förklaring. 1990: 56-57 Hantverkskunnandet är liksom berättandet ett levande, människoburet kulturarv. Det går att applicera Ongs tankegångar om att kunskapen skiljs från den kunnige också hantverket. Mycket hantverkskunskap överfördes till maskiner, som övertog produktionen av ting. Kunskapen skiljs från den kunnige. Liksom boktryckarkonsten avlastade människan tvånget att minnas avlastade maskinerna henne från nödvändigheten av att behärska hantverket. I likhet med den kloka gumman degraderades den duktige hantverkaren.

Del III. Hantverkets väsen och värde lll

turbärare måste besitta kunskap kontexten, sammanhanget. Få

man om svenskar har idag skattkammare med kläder och andra föremål som

en bevarar familjens och släktens historia. Men alla har tillgång till museer, där det personliga kulturarvet blivit en del av samhällets. Få har växt upp i en muntlig berättartradition där föremålen laddats med personliga min-

Men alla har tillgång till bibliotek, där det går att lära sig avläsa fönen. remålen deras historia och sammanhang.

På ett unikt sätt binder hantverket både i sin föremålsform och som

kunskapsform det personliga kulturarvet med det gemensam-

- samman

det privata minnet med det allmänna, folkets vardagshistoria med ma, kulturhistorien. Kulturarvsaspekten är fråga om läsart men också om

en att läsa: den kunskap sällan överförs via berättandet kan till

som numera stor del återerövras via och böckerna. Kulturarvsaspekten åter-

museerna för den bokliga kunskapen till hantverkscirkeln.

4.2¶Hemslöjdens perspektiv

Den svenska hemslöjdens historia under 1800-talet handlar till stor del

slöjdens sociala betydelse för att åstadkomma arbete och inkomst för om de sämst ställda i samhället. I slutet av 1800-talet mötte denna s k husñitsrörelse estetiskt inriktad rörelse som ville sprida nationella och

en mer historiskt inspirerade mönster till slöjdarna. I mötet mellan dessa båda riktningar skapades hemslöjdsrörelsen", skriver Gertrud Grenander Nyberg i Svensk slöjdhistoria 1995: 175.

Hemslöjdsrörelsens ena tradition handlar om försörjning, om hemmets slöjd för avsalu. Under hälften 1800-talet organiserade hushåll-

senare av ningssällskapen slöjdkommittéer för att underlätta distribution och försäljning hemmens slöjdalster. Den andra traditionen handlar om slöj-

av dens estetiska och tekniska kvalitet. För att värna om den bildade Lili Zickerman 1899 Föreningen för Svensk Hemslöjd. Så småningom startades lokala hemslöjdsföreningar, den första i Leksand 1904. Många var ombildningar hushållningssällskapens slöjdkommittér men de hämta-

av de också inspiration från Svensk Hemslöjd. De organiserade sig 1912 i Svenska Hemslöjdsföreningars Riksförbund, SHR. Svensk Hemslöjd och SHR gick samman 1945.

I linje med försörjningstraditionen inrättades 1928 en speciell försäljningsorganisation, Hemslöjdsförbundet. I linje med kvalitetsbevarandet inrättade Kommerskollegium 1922 en tjänst som instruktör för hemslöjd, det som kom att utvecklas till hemslöjdskonsulenter. Utbildning och upplysning har alltid varit en viktig del i hemslöjdsrörelsens arbete. Tidskriften Hemslöjden startades 1933 och är än idag rörelsens viktigaste

1 12 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

språkrör. Sätergläntan köptes 1964 för att utveckla kurs- och utbildningsverksamheten.

De två traditionerna vetter litet olika håll. Dels har vinnlagt sig

man om saluslöjden, dvs om dem som har slöjden som delförsörjning. Dels vänder man sig till dem som slöjdar för husbehov. Det är framför allt det senare som gör förhållandet till studieförbundens hantverkscirklar komplicerat. I likhet med folkbildningen har hemslöjden delvis sitt ursprung i en gräsrotsrörelse. Man arbetar i ett gränsland mellan professionella och amatörer, där den professionellt kunnige amatörens produkter har en plats. En viktig del av verksamheten är kurser och utbildning. Mellan hemslöjden och studieförbunden uppstår därför ofta den spänning som gärna blir en följd av att det finns beröringspunkter.

Lena Karlén:

Hem-Iigheten det gränslösa språket

-

Lena Karlén är väverska och har gått på Konstfacks aftonskola. Vid intervjutillfället var hon rektor för Sätergläntan, Hemslojdens gård i Insjön. Hon har mycket starka kulturella rötter i bygden. Familjen kommer från Leksand, själv är hon uppvuxen på Stiftsgården i Rättvik. Hennes far

var präst och föreståndare där, hennes mor husmor Stiftsgården ett

var mångkulturellt centrum, där protestanter och katoliker: ateister och

muslimer mättes, där människor med olika hudfärg, olika ålder och olika livssituation blandades. Uppväxten på Stiftsgården har betytt mycket för Lena Karléns livssyn. Själv tror hon att det var därför hon så småningom sökte sig till folkhögskolan.

familjen fanns starka konstnärliga intressen, många har varit verksamma inom konst- och hantverksområdet. Hennes mor arbetade bl

a med kyrkliga textilier Från henne har Lena fått sitt hantverksintresse. Hon visste tidigt att hon ville arbeta med textil. Vid 15 års ålder började hon som praktikant på Wålstedts textilverkstad: "där gjorde jag allt, från att avmaska får och sortera skitig fårull till att färga och väva min första pläd. " Efter vävutbildning och tre år som väverska på Leksands hem-

Om hemslöjden och hemslöjdsrörelsens framväxt, se ext förutom Gertrud Grenander Nyberg: Svensk slojdhistoria l988/ 1995 även Anna-Maja Nylén: Hemslöjd 1969 och Soña Danielson: Den goda smaken och samhällsnyttan 1991. En kortfattad historik finns i Nyttoslojd och ögonfrojd: SHR 1912-1992, utgiven av tidskriften Hemslojden 1992.

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 113

.slojdsförening gick hon Konstfacks aftonskola, samtidigt som hon arbetade inköpare hemtextil på Åhléns: "Då, på 60-talet, fältropet

som av var att skulle göra bättre till industrin, justa varor till konsumen-

man varor terna. Hantverk stod ganska lågt i kurs, det var industrin som gällde." På Åhléns arbetade hon i sju år.

1973 for hon med man och ettårig son till Guatemala för att för AfroArts räkning arbeta med indianska hantverkskooperativ. Hennes man undervisade i bokföring, själv lärde hon ut ajfärsregler: hur man kalkylerar priser, vikten av att hålla leveranstider, system för kvalitetskontroll. Det kvinnorna producenterna. Ofta deras mål att tjäna

var som var var ihop till t barnens skolgång eller medicin. Byarnas isolering

pengar ex kunde avläsas på kvinnornas ställning och på dräktbruket. I de mest isolerade byarna bar både män och kvinnor dräkt. Det var männen som var medlemmar av kooperativen, men det var kvinnorna som vävde. I byar med bättre kommunikation vägar, bussförbindelser bar männen inte

- dräkt och kvinnorna var medlemmar av kooperativet. Dräktbruket var något som förenade dalkullan Lena med indianerna:

De tillverkade framför allt sina egna dräkter, som kan jämföras med

svenska sockendräkter. Olika byar hade olika dräkter, precis som i Dalarna. Jag hade tagit med mig min sons masdräkt och ett kort med fyra generationer från min mormor till min i Leksandsdräkt allihop. När

- son indianerna upptäckte att det fanns vita gringos som hade samma kulturella mönster som de själva det var något alldeles speciellt. Sedan var vi

också hjälpta av att vi var en familj. Vi kunde identifiera oss direkt med varandra oroliga morsor och förbannade farsor är sig lika överallt.

-

Dessutom var jag inte bara teoretiker utan jag kunde väva, även om jag inte vävde sätt. De hade fritt hängande varpar det kallas

samma för ryggbandsväv. Man binder ändan antingen i väggen eller i ett träd

ena och andra delen runt livet och spänner med ryggen. Solven plockas upp med en tråd och så får man använda en massa stickor. De är suveräna väverskor, helt otroliga, med dessa enkla redskap. Jag kunde inte tillföra något i själva hantverket det kunde de så otroligt väl själva.

Tiden i Guatemala har präglat mitt liv mycket. Framför allt detta att

inte hantverket eller slöjden som en isolerad företeelse. Ett föremål ser

se ut som det gör för att det kommit till under särskilda betingelser. Man kan kalla det hantverkets sociala roll. Hantverket och slöjden fick en annan dimension. En träsked är manifestation av ett behov som bottnar i

en ett samhälle med en speciell struktur.

Jag har sett hemslöjdsrörelsens framväxt i Guatemala, hur slöjdare gräsrotsnivå organiserat sig och bildat kooperativ. Det handlar om överlevnad. Som mest arbetade vi med 30 kooperativ. Av dem finns kanske fem kvar som är ekonomiskt stabila. Det kom en mycket stark repres-

l 14 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

sion, där man gick igenom alla folkrörelser och mördade medlemmarna. Många av de kooperativa ledarna ansågs farliga, eftersom de talade om mänskliga rättigheter och för delaktighet.

Efter återkomsten till Sverige 1977 slog sig familjen ner på Svanö, som ligger i Ångermanälven. Där bodde 25 olika nationaliteter; på olika sätt knutna till Sandöskolan, där Lenas man var lärare. Familjen hade fån

mest trettio tackor. Lena sydde av skinnen och tovade ullen ett trasom ditionellt hantverk i Västernorrland. Samtidigt började hon utbilda sig till folkhögskolelärare i Linköping. Efter examen kom hon 1980 till Härnösands folkhögskola, där hon bl a arbetade med en kurs som hette "Framtid och överlevnad som handlade om alternativa levnadsformer och överlevnad i glesbygd. En annan kurs hette "Skapa leva" och var

inriktad på hantverk och kultur. Den bestod till hälften teori, till hälf-

av ten av praktik. För några elever blev den inkörsport till att arbeta med hantverk och kulturfrågor. 1987 ägnade hon ett år år att läsa media på Hola folkhögskola: video, foto, berättarteknik i bild. Därefter flyttade hon efter 25 års bortovaro hem till Leksand för att bli lärare vid Hantverkets folkhögskola.

Först hade jag enbart kulturorientering men senare tog jag även över

textilutbildningen. Kulturorientering kunde vara lite olika beroende på elever. När det gällde hantverksyrkena tittade vi bl a på skråväsendets uppkomst och gesäll mästarsystemet. I allmänna grupper följde vi t ex

-

teateruppsättning Ivar Los Traktorn, från manus till premiär. Det är en av sådant man kan göra på en folkhögskola: du får med svenska, musik, bild

precis allting. Det var väldigt spännande. Man är så fri inom folkhög- skolan. Det finns inga skrivna läroplaner. Du utgår från gruppen du har och du ska tillvarata de kunskaper som finns inom gruppen. Jag tycker att det borde vara varje människas rättighet att gå ett par år på folkhögskola. Bara detta att tvingas ihop med folk som man annars inte skulle välja och som är olika i ålder, bakgrund. synsätt- allting. Man är tvungen att relatera till dem.

I Härnösand är Svenska Missionsförbundet huvudman. Där upplevde jag att den gamla, ursprungliga folkbildningstanken fanns kvar: människan stod i centrum. Stor vikt lades vid det gemensamma, att allt knöts ihop, ansvar för varandra osv. Det är rätt naturligt att det blir annorlunda

Hantverkets Folkhögskola. Där är Företagarnas Riksorganisation huvudman. Det är hantverksutbildningar och dit kommer människor med konstnärliga ambitioner. Det är mer individualistiskt. I Härnösand har de en musikutbildning med hög kvalitet. Där kan man se samma fenomen, fast inom musiken. Det handlar om varje individs uttryck och så är det olika hur mycket utrymme det kollektiva får. Musikutbildningen i Härnösand och hantverksutbildningarna Hantverkets folkhögskola

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 115

fungerar nog ungefär lika. De som går där söker sig vidare till högre utbildningar: Musikaliska akademien, Konstfack eller andra högskolor med musik, formgivning eller andra konstnärliga utbildningar. Det ställs så höga krav idag är konkurrensen helt vansinnig.

-

Till folkhögskolans frihet hör också att varje skola själv utformar verksamheten. Det gäller också hantverksutbildningarna. Jag har praktiserat kortare eller längre tid på 10-15 folkhögskolor. En del är mer konstnärligt inriktade och eleverna vill söka vidare den vägen, medan vissa textillinjer t är inriktade dem som vill bli textillärare och som måste ha behö-

ex righet i botten för att kunna söka utbildningen. Utgångspunktema är så olika. Man kan inte generalisera.

När jag var i Härnösand diskuterades det mycket om yrkesutbildningar skulle finnas folkhögskoloma. Nu är det mer accepterat och har fått ett annat erkännande folkhögskolan men nu kommer kravet från ele-

verna att de vill ha formell kompetens. Så är det hela högskolediskussionen. Det kommer krav både från statsmakten och från eleverna att de här utbildningarna fiolbyggare och pianotekniker t ska få en annan

- ex form och att de ska finnas utanför folkhögskolan. Eleverna där får ingen officiell status som de kan använda sig av sedan.

februari 1992 blev Lena Karlén rektor på Såtergläntanz, en tjänst hon upprätthöll till halvårsskiftet 1995. Huvudman för Sätergläntan är Svenska Hemslöjdsföreningars Riksförbund, SHR. Sätergläntan ingår i

fem fristånde kompletterande skolor De övriga är Handgruppen av arbetets Vänner, Malmstens verkstadsskola, Capellagården och Stenebyskolan. Idag ger Sätergläntan ett hundratal korta kurser per år i olika slöjdtekniker. Varje år ges också terminskurser i vävning, sömnad samt träslöjd. Samtliga år grundkurser. Dessutom finns som påbyggnad en ettårig högre vävutbildning. Till kortkurserna kommer drygt I 000 deltagare per år. De flesta är på fem dagar men de kan vara på upp till tre veckor.

Sätergläntans uppgift är att förvalta och föra vidare slöjdarvet, Det är

den enda skolan av sitt slag i Sverige. Det förs hela tiden en diskussion

2 Sätergläntan har funnits sedan 1922. Den startade som pensionat och vävskola av två systrar Långbers, som drev den till 1934. Då såldes Sätergläntan till Handarbetets Vänner och blev helt textilt inriktad från att tidigare haft en del träslöjd bl a var Carl Mamsten indragen i verksamheten. 1964 såldes den vi-

dare till Svenska Hemslöjdsföreningars Riksförbund. Då bildades en ekonomisk förening med egen styrelse, som äger skolan. Den heter Sätergläntan Hemslöjdens gård Ekonomisk förening.

116 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

om hur de elever som går här ska kunna tillgodogöra sig sin utbildning i ett längre perspektiv, men det är inte klart hur det kommer att se ut. De som kommer till kortkurserna har väldigt olika motiv. Många är yrkesslöjdare som kommer för att fördjupa sin kunskap eller komplettera med andra tekniker. Så finns det många cirkelledare, eftersom studieförbunden idag inte ger någon teknikutbildning, bara metodutbildning i olika steg.

Cirkelledarna skickas hit för påfyllning, främst från Vuxenskolan. Det är naturligt, eftersom Vuxenskolan liksom Hemslöjden har sina rötter i det agrara samhället och bland bönderna. Men de kommer också från SKS, Medborgarskolan, NBV någon gång minst från ABF. Det har nog

att göra med den olika syn hantverket som finns inom t ex de två största studieförbunden, ABF och Vuxenskolan. När jag var Hantverkets folkhögskola lånades jag ut till Vuxenskolan under en treårsperiod för att arbeta med målskrivning, pilotutbildningar och kvalitetsaspekter överhuvudtaget.

Själv hinner jag inte med hantverk för närvarande. Att vara rektor och chef tar all tid. Men jag längtar vansinnigt efter att brodera, fritt broderi. Jag längtar efter att jobba med händerna igen. Och efter att uttrycka det som berör mig. Jag måste göra allt efter mitt eget huvud jag stickar in-

te ens efter mönster. Jag vill göra alltihop själv, från början till slut. Jag längtar efter att hålla så i lugn och ro att jag tappar alla de prestationskrav som kommer med sådan utbildning min i botten. Jag skulle

en som vilja öva utan några krav att det ska bli något. Det längtar jag mest

nog efter: att få känna mig fram.

Sätergläntan har två heltidsanställda lärare, en slöjdlärare och snickarmästare, en vävlärare. Övriga lärare är yrkesverksamma hantverkare, slöjdare, textilkonstnären bild- och teckningslärare. Också bildhuggare, förgyllare och en konservator finns bland lärarna. De flesta har ingen

pedagogisk utbildning utan är hantverksutbildade eller har lärt sig hantverket på annat sätt -flera av de äldre från sina föräldrar i det gamla bondesamhället.

Lärarna är oerhört viktiga vi skriver alltid namnen i våra kurspro-

- gram. Uppslutningen kurserna beror helt vilka lärare vi har. Det händer inte sällan att vi får förfrågningar när en viss person ska ha nästa kurs. Vissa lär inte bara ut tekniken utan eleverna får så mycket mer.

En av hörnstenama i Hemslöjdsrörelsens ideologi är att förmedla djup materialkännedom. Man ska inte bara köpa en träbit utan man ska kunna

ut i skogen och ta rätt virke själv. Följa hela processen. Det är också en grund i våra kurser. Vissa kan också förmedla mycket kringkunskap: hur man levde förr, hur man gör i andra länder. Överhuvudtaget sätta in hantverket i olika sammanhang och ge en bred kunskap.

Det är stor skillnad lärarna, men det måste finnas en önskan att lära

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 117

ut. De som bara är intresserade av att hålla på med sitt söker sig nog inte hit. Och kom de hit skulle de nog inte blir långlivade...

Om synen på hantverkskunskap

För mig är hantverk en rent fysisk känsla, en sensuell känsla. Så är det också detta att se resultat av ett arbete. Och att skapa. För mig idag är det

främst att skapa mig ett eget utrymme. Att leta efter mig själv i bronog deriet det är en form av meditation. Att skapa mig ett eget rum och ge

uttryck för den jag Jag vill jobba utan krav från mig själv och andra. Helt förutsättningslöst. Med broderi. Men också mekaniskt handar-

mer bete, som att sticka eller sy maskin, skapar ett sorts tomrum. Huvudet får gå för sig och händerna för sig.

Dessutom kan du påverka kvalitén när du gör något själv. Liksom utseendet, både form och färg. Framför allt är det detta att du har åstadkommit något själv, t ex en matta. Det är en oerhörd tillfredsställelse att tillverka något med egna händer. I vävningen får du användning för en

kunskaper. Bara sådan sak att räkna ut täthet och längd på massa en som valpen, eller krympmånen. Du får praktisk användning för teoretiska

.. kunskaper, som du befäster det viset.

Det som prioriteras idag är den teoretiska, den bokliga och den tek-

niska kunskapen. Det är ingen slump att alla gymnasieskolor med praktisk-estetisk inriktning eller andra hantverks- och konstskolor översvämmas av ansökningar ungarna är svältfödda. Jag tror att det är ett

grundläggande behov inte får tillfredsställt i skolan och som in-

som man te prioriteras. Ungarna längtar efter att hålla på med det och söker sig till sådana utbildningar.

Jag har svårt att förstå att man nedvärderar handens kunskap, dvs hantverket och slöjden, när man samtidigt har hjämforskning som pekar hur viktigt det omsätter de teoretiska kunskaperna i praktiken

är att man för att befästa kunskapen. Teori och praktik måste följas åt. Det ska inte

så att går träteknisk linje som min son gjorde så motvara om man en - arbetas man från SYO-konsulent och skolledning för att man väljer ett praktiskt yrke. Därför att då mindre intellektuellt begåvad så

anses man ser man tydligen hantverkare. De som inte kommer in de teoretiska utbildningarna, de får bli elektriker eller snickare eller... Så resonerar man från skolans sida. Det speglar samhällssynen.

Man arbetar mindre och mindre praktiskt i skolan. Om man fick jobba

praktisk-estetiskt skulle det också skapa en större respekt för handens mer arbete, för hantverkare, oavsett om det är vävare eller rörmokare eller snickare. Träslöjden idag är en sorts terapi. Ungarna står i kö vid maski-

118 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

nerna och det finns ingen chans för dem att hålla på efter skolan. I stället kunde man lära ut hur man använder kniv och andra enkla verktyg så att de kan fortsätta själva. Kombinera det med naturkunskap och friluftsliv

där hör det ihop i ett sammanhang.

När det gäller kunskapsöverföringen tror jag inte man kan ersätta

människan. Det är klart, vissa tekniska moment kan du visa video, men det kan inte bli mer än ett komplement. Vill man påverka eller komma en person nära med sitt budskap, då måste det vara personligt. Det kommer att bli ännu nödvändigare i framtiden, när den tekniska kommunikationen blir så massiv.

Slöjd och hantverk så mycket samhällskunskap börjar

- ger om man titta det. Den ser olika ut beroende på de ekonomiska villkoren bakom. Ta Leksandsdräkten t ex. I vissa släkter kunde man bevara dräktema från generation till generation, medan mina förfäder använde sina tills det bara var trasor kvar. Dem använde man sedan till att täta mellan timmerstockama. Där kan man nu hitta gamla klädesplagg

Eller detta att man bestämmer att utseendet Leksandsdräkten vid en viss historisk tidpunkt är den rätta dräkten. Men vissa hade inte råd med det som var rätt utan fick ta vad som fanns. Det beror helt på under vilka ekonomiska omständigheter du har växt upp. Det var detsamma i Guatemala. I en by som hade lila som huvudfärg kunde de hade råd

som ha mer lila i dräkten medan de fattigaste kanske bara kunde ha smal li-

en la rand. Dräkten talar om varifrån du kommer, men också din sociala och ekonomiska status.

Om hantverket och samhällsnyttan

Det är ingen slump att man började med maskiner i skolan. Ungarna skulle förberedas för arbetslivet och vänjas vid maskiner.

Men nu ser arbetslivet annorlunda ut. Samhällsförändringen går så vansinnigt fort. Ungarna ska anpassas till ett samhälle som vi inte vet hur det kommer att se ut. Men de får inte med sig grunden för sorts överlevnad. Man gör

en sig själv så fruktansvärt beroende. Man måste kunna lappa brallor,

ett par lägga upp ett par byxor, slå i en spik, tälja en blompinne, peta ner ett frö...

Vetskapen om att man klarar det basala skapar tryggare människa.

en Utan handens kunskap blir vi halva människor. Det kan inte vara meningen med vår tillvaro jorden att vi konsekvent går in för att ta bort människan huvud, händer, fötter. Ser man det internationellt tror jag in-

te tekniñeringen kan fortsätta samma sätt. Det handlar inte om att blicka romantiskt bakåt utan om att vara realistisk. Vi måste välja det

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 119

samhälle vi vill ha. Det handlar om de fem sinnena. Om att låta saker ta sin tid. Att är lika viktig kanske viktigare än slutresultatet.

processen - -

Det finns många hantverkare som vill leva helt eller delvis sin

slöjd men då måste det också finnas konsumenter av den slöjden som förstår vad det handlar Genom att lära sig arbeta med händerna får man

om. mer respekt för professionellt hantverk. Och blir villigare att betala för det, för man kan bedöma kvalitén. Den som gjort sin spånkorg av egna spån, den är beredd att betala det relativt höga pris som en korg gjord av handkluvet spån betingar, hellre billig korg från Taiwan.

än en

Man kan också ekologiska aspekter. I slöjd och hantverk använ-

se der material är förnyelsebara och komposterbara, som kan ingå

man som i kretsloppet. Det är kunskap vi lång sikt måste ta tillvara. Det finns mycket gammal klokskap om resurssnåla tekniker. Det är orimligt med dessa massor med varor med kort livslängd som i sin tur producerar väldiga sopberg.

Annan samhällsnytta är t ex att det skapas arbetstillfällen. Framtidens arbete kommer att bestå av olika jobb, där slöjd och hantverk kan vara ett. Om det inte är småjobb som du kan sälja kan du i stället slippa köpa, eftersom du tillverkar själv. Kan du väva mattor dina gamla kläder så har

av du ändå gjort ett arbete för din egen skull, för det du behöver. Eller om du stickar dina egna tröjor... Så får man inte säga idag. Man har bara värde som konsument. Det är det jag vänder mig mest emot. Konsument av en massa skit som man inte behöver och som tär allting. På min portmonnä, jordens resurser, allt

Till samhällsnyttan hör också vad jag med ett tråkigt begrepp vill kalla mental friskvård. Det tycker jag faktiskt hantverket är. Det är ingen tillfällighet att man inom vården arbetar med arbetsterapi. Man mår bättre när man gör något med händerna. Jag tror också att skönhet är ett mänskligt behov. Men det är svårt: vad är vackert, vad är inte vackert Formgivnings- och konstutbildning handlar om att lära sig se. Somliga utvecklar det till fullo, andra inte alls.

Inom Hemslöjden talar man sällan om slöjdens roll i dagens samhäl-

le, det är ofta en dåtid man talar om, ett konserverande av en tid. Jag tror

måste närma sig slöjden också från annat håll. Vädja till t ex leken, man lusten, nyfikenheten, till människors sinnen så att de blir sugna att ta reda mer. Men också att det inte bara handlar om materialet, verktyget, produktionsprocessen utan även om vad detta föremål fyller för funktion för mig, idag.

120 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

Om professionella och amatörer

En professionell hantverkare ska behärska tekniken och materialet. Om han sedan lever sitt hantverk ska han naturligtvis också ta betalt.

En amatör är för mig någon som inte har ambitionen att bli professionell. Man gör något för sitt höga nöjes skull: en glad amatör. Det är så man ser på sig själv som amatör. Ordet hör ihop med amour, kärlek.

Men det kan också användas negativt. Då är det någon som inte behärskar tekniken eller formen. Eller någon som behärskar tekniken men formmässigt är en amatör, när det syns att teknik och form inte hör ihop. En amatör kan vara en i princip duktig korgmakare som gör helt vansinniga grejor därför att formen inte spelar någon roll.

Om studiecirklar i hantverk

När de första studiecirklama kom var det boken som gällde, för då var det den kunskapen som människor saknade och ville komplettera sin praktiska kunskap med. Nu är situationen den omvända, för nu har vi så länge prioriterat den bokliga, teoretiska bildningen. För att bli hela människor behöver vi det andra komplementet, hantverket. Vi behöver arbeta med händerna. Situationen är bara omvänd.

Så är det så mycket annat i hantverkscirklarna: kunskap material

om och teknik. Kulturhistoria. Den terapeutiska verkan. Att människor kommer samman. Att man inte bara sväljer vad andra lär ut utan att också de egna erfarenheterna tas tillvara. Det som är studiecirkelns ursprung. Alla kan bidra med något och därigenom skapa en större helhet. Om jag kan väva innan så kanske jag inte bara lär mig mer om vävning utan också om t ex kvinnohistoria. Det blir en vidgad kunskap kring ämnet genom att man ser olika på saker och ting beroende på ålder, samhällsställning och annat

Skillnaden mellan folkbildningen och Hemslöjdsrörelsen är att hem-

slöjden sätter produkten i centrum medan folkbildningen sätter människan i centrum. Jag skulle önska att man inom Hemslöjdsrörelsen satte slöjden och människan i centrum. Hemslöjdsrörelsens syn på studieförbunden präglas rätt mycket av förakt. Man betraktar deras verksamhet

amatöristisk i negativ mening, dvs oprofessionell. Å andra sidan som ser studieförbunden med förakt hemslöjdens pekpinnar. Men jag tycker att verksamheterna kompletterar varandra. Om hantverkscirklarna inte fanns skulle vi få betydligt färre deltagare till Sätergläntans kurser. Det är jag helt övertygad om.

Man går i en cirkel och nosar ett område och om man sedan vill

-

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 121

fördjupa sina kunskaper går vidare t ex Sätergläntan. Försvinner man hantverket studieförbunden så försvinner basen och då försvinner så ur småningom underlaget för högre utbildningar inom det här området. Man lär sig inte att bli konsthantverkare i en studiecirkel. Man lär sig att bli eller glad amatör. Avsikten är inte att yrkesutbilda människor utan vara en att låta dem ämnet. Den djupare kunskapen får man genom långnosa varig träning och förkovran inom ämnesområdet. Det måste finnas någonstans där du tillåts pröva utan att du förväntas professionell. Det skulle vara att skapa ett halvt samhälle om man vara tog bort allt det här, bara halvan fick finnas. Det är livsnödvändigt om ena med bägge delarna.

Aspekten "Hem-Iigheten det gränslösa språket"

-

Hem-lighetens aspekt på hantverket är på sätt och vis kulturarvets motsats. Den placerar hantverket i hemmet, i vardagen, som en levande kunhem-slöjd, nödvändig för överlevnad och försörjning. I andra skap: som länder, tex Guatemala, är slöjden fortfarande vad den var i Sverige för drygt 100 år sedan: hemmets slöjd för husbehov och avsalu. Hantverket är i likhet med musik, dans, bild ordlös kommunika- - - en tion, oberoende språkgränser. Det går att förstå över hela världen, samav tidigt dess dialekter är tydligt lokalt och regionalt förankrade. I som Guatemala fungerade både vävkunnigheten och folkdräkten som ett gränsöverskridande igenkännande. Det ordlösa igenkännandet blir bro mellan två kulturer, en bro melen lan Leksand och Guatemala. Att likheten, känna igen sig själv i den anse dre överbryggar det främlingskap olikheten skapar Det lägger en som grund, där byte kunskaper och erfarenheter blir möjligt. Det som kunav de ett påtvingat främmande tänkesätt t ex västerländska affärsmevara toder kan i ett sammanhang av ömsesidig respekt bli medel till själv- hjälp ur en förtryckt situation Hantverket kan ett mål i sig också ett medel för att åstadvara men

3Se även intervjun med Börje Hagman, också har erfarenhet av biståndsarsom bete inom hantverk. Han betonar hur hantverkskunnandet kan underlätta förståelsen mellan kulturer, både i mötet med invandrare och när turister besöker andra länder. Paulo Freire: Pedagogik för förtryckta 1972 och Kulturell kamp för 4 Se t ex frihet 1974 betydelsen att kunskap kopplas till konkreta erfarenheter i om av den sociala miljö där människor lever.

122 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

komma förändring. För Guatemalas indianer handlade det utveckling om av deras samhälle, för svenskar kanske det handlar om individens egen utveckling. Hem-lighetens aspekt är viktig i det mångkulturella Sverige. De ordlösa språken gör det möjligt att förstå varandra utan att förstå varandras 0rd: handens språk liksom musikens, bildens, dansens förenar bort- - om språkgränser, når över kulturbaniärer Många invandrare kommer från länder där hantverk fortfarande är levande vardagskunskap. För kvinnor från kulturer där kvinnans plats bokstavligen är i hemmet är hem-lighetens aspekt extra viktig. Sverige och svenska kvinnor kan te sig skrämmande och främmande men den textila traditionen är igenkännbar och hemvan. I cirklar och verkstäder kan de dela textila kunskaper och erfarenheter med svenska kvinnor och så sätt närma sig det svenska samhället. Likheten bygger bro över olikhetemaf Det en gemensamma textila språket blir den utgångspunkt från vilken erövrar det man svenska språket, inte något utifrån påtvingat utan nödvänsom som en dighet för att kommunicera.

4.3¶Hantverkets perspektiv

Hantverkets perspektiv kan vara ñera, eftersom hantverk har olika innebörder. Här representerar det hantverket som har rötter i det förindustrielsamhällets hantverksyrken. De växte en gång fram som en yrkesspecialisering av hemmens slöjd. Många av dem raderades bort induav strialiseringen, utkonkurrerade av maskinemas snabbare produktion. Andra lever kvar som reparationshantverk eller som en exklusivitet: få har råd att betala för hantverksmässig tillverkning ting. av Det tar lång tid att lära sig den typen hantverksyrke. I skråtraditioav nen var lärlingstiden vanligen fyra-fem år. Sedan följde ofta flera års gesällvandring, i Sverige och utomlands, för att ytterligare utveckla yrkeskunskapen. Först därefter var det dags att avlägga mästarprov och kanske få verkstad. Att yrkesskicklighetens och arbetets kvalitet starta egen upprätthölls kontrollerades noga av skråna. Sådan hantverksskicklighet är en fråga om livslångt lärande, där kunskapen om det området stänegna digt fördjupas.

5Ur Studiecirkelkulturen i F olkkonsten 1992. 6 Ett omskrivet exempel är gruppen Livstycket i stockholmsförorten Tensta. Omvänt har kvinnliga kulturantropologer använt handarbetet som ett sätt att komma in i slutna kvinnokulturer. Det fungerar som ett igenkänningstecken: hon är också kvinna, även om hon är annorlunda.

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 123

Anders Mattsson:

Synligheten det utmanande resultatet

-

Anders Mattsson är utbildad slöjdlärare och har gått Carl Malmstens snickarskola. Nu är han som heltidsanställd lärare ansvarig för Träslöjdens hus och träutbildningen på Sätergläntan. Han har bl a gjort utbildningsmaterial böcker och Videofilmer om trähantverk och trä- - verktyg. Han är i Stockholmsförorten Rågsved, det som senare uppvuxen kallades Oasen, tillhör generation och gick i samma skola som samma Joakim Thåström och de andra i "Imperiet".2 I uppväxtmiljön var ishockeyn viktig. Han spelade i Hammarby och hade Curre Lindström som tränare: "man skulle satsa hårt, träna extra på sommaren och så. Jag lärde mig tidigt det här med elitsatsning. " Hans far var typograf på Nordisk Rotogravyr på blysättningens tid, en händig person med praktiskt självförtroende i händerna: "vad han än gjorde så blev det bra gjort". Han ville stimulera till att bli grafisk formgivare. Hans mor arbesonen tade en tid som sömmerska. Hon var också mycket händig. Hon lärde mig att ett sytt plagg ska insidan vara lika vacker som utsidan. Det har jag överfört till snickeriet: lådornas insida ska vara lika ñna skåpets utsida. Att fuska inte tillåtet, fick inte ta några som var man genvägar. Var det felsytt så sprättade hon upp. Jag såg henne repa upp nästan fardigstickade tröjor för att hon var missnöjd med något. Hon gjorde hellre än accepterade ett fel. Man kan tycka det var överdrivet men om det lärde mig ändå att det inte är farligt att göra fel. Att det ska lika ñnt baksidan som framsidan är naturligtvis vara lite dubbelbottnat. Det insåg jag snabbt när jag i tre år var slöjdlärare låg- och mellanstadiet: antingen skulle jag släcka ut barnens lust därför att jag var för petig eller så skulle jag döda min egen lust för att jag inte stod ut med alla misstag naturligt sker bland barn. Så då valde jag att som syssla med vuxenutbildning där mina krav åtminstone kan vara en likvärdig nivå med de vuxnas egna krav. Efter militärtjänsten hade jag ett rätt monotont arbete med elektronik. - Det passade mig inte alls. Jag sökte till slöjdseminariet i Linköping, men jag blev nästan överraskad när jag kom in. Efter den dagen beskrev mitt

Om hantverksyrkenas historia, se Hantverk i Sverige 1996. En populär och kortfattad beskrivning ger Hantverkskunskap 1995. 2Imperiet var en 1980-talet mycket känd musikgrupp. Den uppstod ur det legendariska, Rågsvedsbaserade punkbandet Ebba Grön. Joakim Thåström var sångare och låtskrivare i Ebba Grön Imperiet. -

124 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

liv en stigande kurva, för då kom jag in i hantverket och lyckan med det. Det var omvälvande. Jag kunde titta saker jag gjort och förundras över att det faktiskt var jag som gjort det. Jag har hört att människor som är dansare ofta väljer det yrket för att få en kroppskänsla och få tillbaka känslan för det egna jaget. För mig är det slöjden och hantverket får

som mig att leva i nuet. Det är en underbar känsla: Det här har jag gjort nu, just idag. Det påminner mig om att jag lever... Under de två år slöjdutbildningen pågick var jag helt absorberad. Visserligen spelade jag hockey samtidigt, men slöjden var nästan som en nyväckt religion. Jag insåg att jag måste lära mer. Jag måste få tid, inte direkt bli lärare och lämna ifrån mig den lilla kunskap jag hade.

Efter slojdseminariet arbetade Anders Mattsson ett år som slojdlärare parallellt med att han praktiserade hos en snickare för att den maskinkunskap han behövde för att söka in på Carl Malmstens snickarskola i Stockholm. Samtidigt kom en ny rektor till skolan, Olle Pira, som uppmuntrade eleverna att göra egna möbler förutom att kopiera Malmstens möbler som traditionen bjöd.

Han ñck oss att tro oss själva, att vi faktiskt kunde rita egna saker.

- Jag gjorde en Malmstenmöbel och resten egna. Det kanske var ekonomiskt dumdristigt men det var utvecklande för kreativiteten. Om Linköpingsåren var fantastiska så var de två åren Malmsten snäppet bättre. Vi var åtta elever som började då. Alla var så där fantastiskt intresserade, vi lärde otroligt mycket av varandra, nästan bodde på skolan. Tyvärr fick vi inte så mycket materialkunskap. Det har jag fått

senare här i hemslöjdsrörelsen.

De möbler man gjorde skolan, det är sådant man sällan eller aldrig får upprepa sedan, när man är utbildad och ute i arbetslivet. Jag kan sakna att få göra sådana där fantastiska möbler med en svårighetsgrad få klarar av. Det är ingen som kan betala för det.

Malmsten gjorde det vackraste vackra och det fulaste fula. Varje ledig stund satt han på Nordiska Museet och tecknade av möbler, både högre stånds- och allmogemöbler. Så han lärde sig oerhört mycket av traditionen. Han liksom rensade detaljerna. Det finns skäl att återknyta till Malmsten än idag. Det blir kopiering men man lär sig mycket av det. Så skulle jag vilja leva ständigt inspireras och jobba praktiskt. Tyvärr

finns det en verklighet där man måste försörja sig...

Anders Mattsson gick ut Malmstens skola i början på 80-talet, bildade familj och arbetade som slojdlärare. Han "drömde envist om en egen verkstad" och hade tid källarlokal på Drottninggatan i Stockholm,

en en där han började göra beställningsjobb till vänner och bekanta. Då fick han en tjänst på Hemslojden som "instruktör/formgivare Han ordnade utbildning för slojdare, träffade hantverkare och slojdfolk i Stockholms

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 125

län, hjälpte dem med marknadsföring, utställningar, tips om verktyg m m. Mest var det äldre människor, de flesta självlärda. "Det de kunde snida

vättar t ex det kunde de fantastiskt väl. " Han anlitades också som kurs-

ledare på Sätergläntan och kom på så sätt in i diskussionerna att byg-

om ga en ny träverkstad. När Träslojdens hus blev verklighet ombads han ta hand om det och om träutbildningen. Sedan 1990 har han arbetat heltid på Sätergläntan med avbrott bl a för att skriva.

Om mina tidigare arbeten var utbildande så har tiden Säterglän-

tan varit ännu mera så. Hit kommer varje vecka gästföreläsare som är

en mycket kunnig något tema: knivtillverkning, tälja med kniv och

yxa, svarva, måla allt det där får jag med Jag känner mig allsidiga-

- vara om. re idag än jag gjorde förr. Och så håller det ödmjukheten vid liv när man förstår att det finns mycket mer att lära. Det finns ingen anledning att förhäva sig. Sedan har jag träffat farbröder häruppe. Jag har väldigt lätt för

.. att få kontakt med äldre gubbar, jag tycker mycket om det. Sådana där kunniga gubbar... Bara man lyssnar på dem så har de hur mycket som helst att berätta. Så det finns några farbröder här jag adopterat, bru-

som kar jag säga: skedslöjdare, en farbror som gör jättefina gubbar, en smed. De har lärt mig jättemycket.

Om synen på hantverkskunskap

-I hantverk behöver man någon som visar. Man måste läsa in teorin, t ex om träets struktur, så man känner igen termema och sedan ska det repeteras live. Man kan inte visa hur man sågar genom bilder i en bok utan det måste göra praktiskt. Små kan skilja felaktigt utförande

man nyanser från rätt. Ibland bara vrider jag handleden känsla deltagare så att

- en verktyget kommer i vinkel och börjar skära rätt. Det blir som en uppenbarelse: jahaaa Och så kommer spånoma som en bekräftelse att man gör rätt. Det går aldrig att hitta en metod för att lära ut det annat än just så: den direkta situationen.

Ändå har jag tilltro till både boken och videon. Det är användbara sätt att lära ut- fast jag vet svårigheten med att förmedla kunskap när

man ska sätta ord det som finns i fingrarna... Eftersom jag inte kan komma hem till alla är videon det näst bästa. Då kan de sätta den och se mig utföra arbetet. Det typiska lärljungesystemet var att det fanns lärlingar och mästare. Videon kan vara en sorts ersättning för att stå bredvid mäster. Det finns en begränsning när man praktiskt förevisar svarvning för åskådare: vi står på var sida, vända mot varandra. Med kamerans hjälp kan åskådaren synvinkel. Nackdelen är att inte

se ur svarvarens man ser sin lärling.

126 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

Jag har fått mycket positiv respons min videokassett om svarv-

ning, så jag tror det sättet att förmedla kunskap. Men det kräver oerhört mycket arbete och planering så att man får fram det väsentliga.Tanken är att det ska vara ett stöd i det egna arbetet. Jag förutsätter nästan att man har en svarv, man har verktyg, man har prövat men inte lyckats. Då har man en erfarenhet, även om den inte är positiv. Så ser man den här filmen, får en aha-upplevelse och provar. Den metod jag lär ut är i första hand säker, för jag tror misstagen skrämmer och förhindrar en positiv inläming. Min förhoppning är att folk provar på, så börjar det skära, så blir det spån, så går dom vidare i filmen det blir som en trappa.

-

Jag tror att ambitionsnivån måste vara att sikta mot stjärnorna för att

nå grantoppama. Har inte en hög ambitionsnivå så stannar man

man ett för tidigt stadium. Då lär sig inte så mycket som alla människor

man har möjlighet till. Även begåvningen skiftar så kan med hög

om man ambitionsnivå nå längre. Man kan se på trä ur svarvarens synvinkel, ur träbildhuggarens, ur möbelsnickarens, ur båtbyggarens. Då ser man trä allsidigt och då kan man utvecklas inom sitt eget område.

Elitsatsningen är lite besvärande så sätt att man kan känna sig besviken inte når ända fram. Det kanske är manligt på något sätt,

om man det här att man hugger för sig så dant att alla inte kan komma riktigt ända fram. Det är den negativa sidan kan jag känna: besvikelsen att man inte blir så där duktig i något- det kan svida. Men samtidigt när man haft

den ambitionen, då har man kommmit så pass långt att man ska vara nöjd med det. Med åldern blir man mer och mer nöjd -jag vet inte om det är negativt, men det känns bra i alla fall. Min ambition är att jag ska bli så bra som Anders Mattsson kan bli- det är att vara bäst för mig. Inte bäst i relation till någon annan. Jag tränades av Curre Lindström och det kändes tufft många gånger att klara hans höga krav. Det gällde att vinna. Det ñnns många spillror vägen, killar som tröttnade och lade av. Men hans metod är effektiv.

Om elittänkande är att sträva efter att bli så bra som möjligt det man gör, då kanske man tror att man aldrig blir nöjd med sitt resultat. Så tycker jag inte det är. Det är viktigt att framhålla. Man siktar mot ett högt uppsatt mål. Så har delmål för sig själv och man når dem efterhand. Man

man ska känna sig nöjd även under den vandringen. Det kan låta som en sorts manisk jakt efter det omöjliga resultatet, det perfekta. Så vill jag inte att det ska vara. Snarare strävar man efter det som egentligen är ouppnåeligt: det perfekta. Då tappar man aldrig farten, då har man bjudningen framåt, som man säger i ridningen: man har något att sikta mot.

Jag tror att det är manligt, prestationsbehovet i hantverket. Fast en termin hade jag åtta flickor av tolv elever. En av dem var nästan manlig i sitt beteende. Hon blev förbannad när det inte gick hon ville, hon sig

som gav

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 127

den att hon skulle klara av det. Hon är en av dem som lyckats bäst efter den här utbildningen hon har blivit utbildad möbelsnickare. Hon har

haft en väldigt hög ambitionsnivå och lyckats.

Att vara hantverkare leder till välbefinnande i hög grad också

- - men till ett självförtroende som sitter i kroppen. Det är med ridning.

samma Men hantverket är mer bestående. Jag kan försjunka i skeden eller skålen som jag svarvat. Det finns en del mig i föremålet, kan jag tycka. Det

av har jag svårare att hitta i ridningen. Tävlingen där jag eller red fel-

vann fritt- det är en sorts upplevelse jag har som bleknar bort. Men skeden

så fort jag tar fram skeden kan jag återuppleva hur det var att tälja den, putsa den Det har varit total koncentration från början, 100 % jag i skeden. Mitt kunnande har materialiserats något sätt. Det finns där, kanske inte för evigt men en tid framåt. Det måste vara något som särskiljer hantverket från annat.

Så är det dialogen med materialet Jag är inte troende och det kan verka lite ñummigt när man formulerar det i religiösa tankar...men det är en sorts respekt för naturen. Man känner kontakt med det levande, det

organiska. Så den relationen finns där jobbar snickare

när man som - man bearbetar ett naturrnaterial och då måste man visa respekt för det materialet. Det gör att man känner sig del världen, del naturen

som en av en av och allt det där Trä är ett levande väsen, med olika egenskaper och kvaliteter. I skogen är man som fåraherden omgiven av sin hjord. Han har fåren omkring sig och ska ta hand om dem på rätt sätt. Så kan jag känna med träden: det där växer det sättet och det skulle kunna bli sådan

en sak. Det kanske inte är min uppgift att ta fram den saken trädet,

ur men någon med det rätta synsättet skulle kunna göra det sikt. Det väl-

är en dig förankring i naturen, en jättefin känsla. Jag tror många snickare och hantverkare har den där ömsinta relationen, indianerna till sin

nästan som Moder Jord.

Män vill ofta ha en snabb utveckling. De tar inte kunskapen nå-

- som got där det ena leder till det andra, ström eller stigande

som en som en trappa. De vill gärna står där slutet och göra en utvärdering: så här fort gick det. Kvinnor tycker jag har en naturligare inställning till att man först lär sig materialet, så verktygen, så tekniken. För många grabbar och gubbar kommer tekniken först och då har man tappat hela grunden att stå på, hela utgångspunkten. Man tror att det finns genvägar det är också

något typiskt manligt: köper jag bara den här maskinen, då kan jag göra dörrarna, då kan jag göra fönstren. Ingenting att jag kanske måste lä-

om ra mig tälja i trä för att lära mig ñberriktning, lära mig träets hårdhet, hållbarhet, allting sådant innan jag börjar tänka fönster, innan jag börjar tänka konstruktioner i trä. Där skulle man önska att det kvinnliga synsättet kom fram bättre, att man tar det från grunden.

128 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

Jag mötte en man från Södertälje som hade införskaffat fullständig utrustning maskiner, verktyg, material, allt. Så frågade han mig lite

skämt fast med allvar i botten Du, nu har jag köpt allt det här var kö-

-

jag inspiration någonstans. Jag blev helt perplex och svarade Du per kanske skulle tälja sked eller något bara liksom återgå till grunder-

en -

gjorde trettonåring: sitta och tälja och se spånoma flyna, som man som ga

Jag har alltid utbildat mig själv att ta kontakt med auktoriteter

- genom

området och vara med dem för att lite kunskap ska ramla av mig. Kunskap kan stjälas från den som kan genom att den som vill lära sig är mycket intresserad och ställer frågor. Michael, min praktikant, har nästan blivit lärling hos mig. Det känns oerhört bra att föra över

som en det jag har lärt mig till honom. Det sker lite vardagligt- man arbetar tillsammans och så blir det en ständig dialog. Det kommer ett korn av kunskap emellanåt inte hela tiden utan saker faller plats.

,

Del Stubbs3 har skrivit en artikel om meditation och svarvning, som

publicerades 1990 i Fine Woodworking. Med honom har jag talat mycket

rytmen i hantverket, andningen och sådant. Man kan inte komma om om in stressad i verkstaden, flänga runt och sätta igång och svarva. Snarare måste skala av alla yttre intryck och komma ner i en lugn och rofylld

man andning innan man kan få fram detaljerna i svarvning. När man hyvlar är det också en rytmisk andningsrörelse. Jag tror t o m att man producerar endorfiner står där och hyvlar.

när man

När är uppfylld att läsa god bok kan det också vara en slags

man av en meditation. När jag har handhyvlat några bräder, då får jag ett välbefinnande gör att jag bara kan sätta mig i fåtöljen och mysa efteråt. Det

som är många faktorer samverkar: träet som doftar, glansen ytan, kon-

som takten med verktyget, ljuden Om människor hörde det här skulle dom tycka att man är lite knäpp. Men det har inget med att vara knäpp att gö-

det är den effekt det har på en. ra -

På mina Malmsten-kurser med 6-8 elever gör vi trähyvlar. Det är ganska intensivt, mycket praktiskt arbete, siffror, vinklar och detaljer att komma ihåg. De ska lyssna på mig och göra som jag säger. Men sedan, när verktyget är färdigt, då ska de sitt eget verktyg: hyvla, känna

prova och så. Det är då blomman slår ut, axlarna åker ner, leendet kommer. Det är verkligen härligt. Då glittrar det om dem. Då förstår de det här jag sagt: Till slut kommer ni bara att fastna och stå här och hyvla. Det gör de

3De Stubbs är en amerikansk svarvmästare. Han är svenskättling hans ur-

sprungliga namn är Delbert Stubbkvist.

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 129

flesta också. Det är alltså inte bara upplevelse utan det är något

en egen som ligger i processen.

Man får inte forcera utan måste ta sig tid att ta det första för

man steget att sedan kunna ta nästa. Inte ramla och ha för bråttom till slutmålet, för då får man tillbaka. Och det är t svårare att hyvla ytan när den är

ex sammanfogad. I trähantverk är det också så att gör fel är materia-

man let ohjälpligt förbrukat. Keramikem kan lappa och lägga till lite lera, smeden kan lägga en bit metall om det saknas. Men att såga fel är

som att kapa sin egen arm, säger Krenow.

Som trähantverkare går det att klara sig undan med tekniskt

- att vara briljant men formmässigt okunnig. Man kan snickare jobba efter

som andras ritningar. Det väljer redan under utbildningen. Eleverna

man nog på Malmstenskolan kunde välja mellan att göra efter hans ritningar eller gå sin egen väg. Jag valde att rita möbler. Så finns det de blivit

egna som briljanta snickare att de övat sig på Carls svåraste möbler. Ibland

genom tror jag att fonnkänslan inte går att öva den måste finnas

upp - som en allmän begåvning från början. Man måste kunna alla tangenterna pianot för att spela musik. Likadant med snickaren. Kan inte alla delar

man av det tekniska så är man heller inte bra formgivare. Det hör ihop. Det

en är nog det tekniska man inriktar sig från början, därefter ökar känslan för formen. Det är med ishockey. Naturbegåvningarna kan glida in

som på isen och göra en dragning men de är få. Det är fler tränar extra

- som och blir nyttiga spelare.

Att vara möbelsnickare eller hantverkare i övrigt är

- att vara problemlösare. Man lär sig lösa problem överhuvudtaget, inte bara praktiska problem utan även situationer och så. Som hantverkare lär sig att det

man finns Hera lösningar ett problem. Så värderar och rangordnar lös-

man ningarna och tar den bäst. Då är kunnig hantver-

man anser vara man en kare anser jag.

Jag brukar fråga mina kollegor de lekte med lego när de små.

om var Påfallande ofta har det varit deras favoritsysselsättning bam. Det

som var min också: att sätta väl avstämda bitar så att de passade och bil-

samman dade en harmonisk enhet. Man fick inte blanda färger eller bitar. Det skul-

vara rena ytor, fullständigt hållbara kunde stå på det när det

- man var välkonstruerat. Att ha lekt med lego typisk möbelsnickarbakgrund.

är en

Möbelsnickare ska också ha ett inslag självplågeri. Man ska li-

av vara te självspäkare. Idrottsmän kan träna hårt och sätta mål framför sig. Möbelsnickaren måste kunna något liknande. Han måste göra det där tunga, tråkiga arbetet för att i slutändan få den färdiga möbeln. Det kan

se

vara 400 timmar senare. Slöjdaren eller tror jag har kortare

svarvaren tålamod. Det är männniskor vill resultat sitt arbete snabbare.

som se av Det är olika personlighetstyper kan jag tycka.

5-16-1039

130 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

Om hantverket och samhällsnyttan

Om människor inte får lära sig använda sina händer blir det katastrof. - Fler och fler kommer att lämna ifrån sig ansvaret för basala ting. Till slut kommer inte att kunna skifta glödlampor för man har ingen tilltro till

man sin förmåga. Jag mig själv som en praktisk person. Jag kan sy i

egen ser läder eller laga bilen etc, för är jag händig ett område borde jag kunna

det andra också. Jag känner inget motstånd. Det ger ett självförvara troende jag kanske saknar i andra sammanhang men inte när det gäl-

som ler det hantverkliga, det gör med händerna. Får man inte det från

man början så kanske lämnar ifrån sig den delen. Det kommer att bildas

man

specialiserade yrken som glödlampsbytare. Det är helt sorgligt. nya

När kunskap riskerar att försvinna så väcks samtidigt en massa re-

- en aktioner. Folk att det är hotat dokumenterar det, lär vidare, ut-

som ser vecklar kunskapen för att den inte ska försvinna. Det var väl vad som hände med svarvningen i början 80-talet. Det blev en sorts renässans.

Det måste finnas ett behov av en viss kunskap, annars dör den ut. Har vi inte behov svarvade alster eller tekniken sådan, då försvinner

av som den. Den självdör. Jag tror inte på enbart det museala bevarandet. Man måste förankring i samhället. Folk måste behöva svarvade detal-

hitta en jer för att kunskapen ska bibehållas och utvecklas. Annars blir det konstgjord andning. Jag tycker inte det ska vara så med hantverket bara bi-

behållandet.

Det är med slöjd och hantverk med idrott: man måste få igång

- som alla. Oavsett de är begåvade eller lämpade måste alla få jobba med si-

om

händer. Det finns inte belöning eller bestraffning i slöjd så att de na duktiga får hålla och de mindre duktiga inte. Det skulle vara helt vansinnigt. inte arbetar med händerna så påverkar det hela männis-

Om man kan. Säg att har ett dåligt språk, att man har dåligt självförtroende

man och så hittar inget är bra på. Jag tror att många av de busi-

man som man

grabbarna, är för ivriga för att klara av skolan, kan ta till sig slöjga som den. Jag har träffat många pojkar som varit värstingsämnen, och så

unga blir de små lamm när dom får sitta och tälja. Om man inte har en så-

som dan eller kanal för dom det vore en katastrof.

resurs -

När skolslöjden var väg att bli frivillig, då vässade slöjdlärama

svärden och började tänka vad slöjden var bra för. Man tar lätt för givet att slöjden är bra, att den utvecklar etc. Alla som sysslar med slöjd tänker så och förstår det. Men hittar aldrig några riktiga argument för

man varför det är så utan det blir ett flummigt snack: det är klart att det är bra. Men varför är det bra Det är väl det Jan Sjögren talar om Det är hel-

Se nästa sida.

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 131

hetssynen man måste ha: en sund själ i en sund kropp. Det måste

vara en samverkan mellan rörelse och tanke. Det kan få t idrott

man genom ex men slöjden ger just den här möjligheten att förverkliga något. Genom sin tanke förverkligar man något och så blir det ett resultat att redan

- som barn få uppleva det...

Det gäller att utveckla en sorts hantverklig kunskap från början. Bara

det att få lära sig spika i skolslöjden gör att får lust skapa själv,

man att längre fram i vuxen ålder. Och det är produktivitet är till nytta för

som samhället. Även allting inte lönar sig ekonomiskt. Folk kan

om rent t ex bygga gemensamma lokaler eller ta initiativ till arbeten.

gemensamma Verkligheten är sådan att det ständigt finns praktiska saker

en massa som måste göras. Det kanske blir tekniskt när samhället går framåt

mer och utvecklas om man nu tycker det är en utveckling måste

- - men man

klara sig själv praktiskt. Jag är väl färgad mitt eget praktiska kun-

av nande -jag har nytta av det vad jag än gör. Det måste alla människor få känna att man vågar lita sina händer.

-

Hantverkare är ofta väldigt begåvade människor. Jag tror det hänger

ihop med självförtroendet. Man får ett handens självförtroende gör

som att man vågar sig på saker. Man litar på sina händer. Man måste så

vara intresserad att vill göra det omöjliga. Tyvärr tror jag det är så orätt-

man vist att är man begåvad så är man det på många plan. Vi kommer att det

se när ungdomen ändrar inställning. De vill bli kockar, de vill bli frisörer. Antagningspoängen åker i höjden, det krävs 4,5 för att komma in praktiska linjer. Vi kommer att få väldigt begåvade frisörer... Jag

tror att man kommer att kunna prata om avancerade teorier i frisörsalongen.

..

Om professionella och amatörer

Det har med inställningen att göra. Slöjdarens inställning till sitt arbete bestämmer om det är professionellt eller inte. Det handlar att ta ut det

om mesta av sitt hantverk, att man läser materialet, studerar traditioner,

man man tittar på andra kulturer man lär sig så mycket möjligt. Det

- som finns yrkessnickare som är rent amatörmässiga. De försörjer sig bara. De tar materialet som vore det plast, bearbetar det, läser det inte. De gör kan

° Jan Sjögren har bl a skrivit rapporten Termer Slöjdens mål enligt Lgr 80

nr 1984, där han analyserar och definierar centrala begrepp i läroplanen för slöjd. Han är tillsammans med bl a Sven Hartman aktiv iAK U, Arbetsgruppen för konstnärligt utvecklingsarbete, Linköping. En uppgifterna är att utge

av rapporter med argument för slöjden.

132 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

säga ett godkänt hantverk. Det blir i nivå med IKEA och Konsum, man inte mer än det.

Det spelar ingen roll, med lite färg blir det bättre den attityden kan

-

säga är oprofessionell. Det behöver inte betyda att det är amatörman mässigt, det utmärker ett okänsligt sätt att arbeta. På mina nybörjar-

men kurser kommer amatörer, i ordets rätta bemärkelse. De har inte erfarenhet arbetet, de har inte fått utbildning, vare sig genom eget arbete

av eller att träffa dem har högre utbildning och som kan inspire-

genom som ra dem att sikta högre.

Det finns något nedvärderande i att vara amatör. Min personliga tolkning ordet är att någon inte når ända fram. Så var det i ishockeyn: du

av är riktig amatör det var nedvärderande. Jag blir lite förskräckt över

en min tolkning ordet. Så behöver man inte se det. Jag tror att det i

egen av amatörismen finns lust. Dem jag jobbat med här är brinnande

mer som ljus. De kommer hit och är heltända. Jag kan inte säga att det är "amatörer för mig. Jag tror det är blivande proffs.

Om studiecirklar i hantverk

Det måste det första och enklaste sättet att komma i kontakt med - vara slöjden och hantverket. Om de inte fanns måste man söka sig till längre utbildningar, andra det skulle bli mycket svårare att få tag

orter kunskapen. Det vore att sätta stopp för en kontaktyta. Man kan se det som

första samling vid pumpen... Det finns behov hos människor som en inte får något utlopp. Många av mina elever har gått i studiecirkel. Trähantverk kräver mycket utrustning: lokaler, verktyg, maskiner. Det måste finnas verkstäder som är tillgängliga för amatörer, annars dör behovet ut, det växer aldrig. Eller kanaliseras andra håll, som att bygga drakar... De verkstäder som finns är skolslöjdens.

Jag vet själv hur det fungerar när är slöjdlärare och arbetar med

man cirkelledare. Det blir snålhet att inte släppa in cirkelledaren i trä-

som en slöjden därför att verktygen blir slöa och inte sköts..En massa praktiska omständigheter. Samtidigt är det en enorm glädje bland deltagarna. De är jätteglada att få komma den där enda dagen i veckan och slöjda. De brin-

entusiasm. Slöjdlärama binder ris att snåner av egen rygg genom vara la det vet jag erfarenhet och genom att tala med kollegor. Man

- av egen

inte att det är bra i det långa loppet, för det gör folk mer slöjdintresseser rade. Får de slöjda själva förstår de varför barnen ska slöjda och blir mer engagerade i debatten om skolslöjden. I stället får studiecirklarna ha egna verktygsskåp: "låt dom ha det och sköta det själva. Idealet vore om slöjdlärarna höll kurserna i sin egen sal.

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets och värde 133 väsen

Behov, det finns det. Det ser jag här Sätergläntan också. Människor offrar semesterveckor, tid, krafter. De jobbar till kvällarna pengar, sent och är helt uppfyllda. Men att göra det tillgängligt för ñera det har jag ingen praktisk lösning på. Något som är viktigt för studiecirkelns överlevnad är att den blir - en helhet. Att man ser verksamheten som kunskapsfönnedling och inte som en produktionsanstalt, där kan göra Vägglampor eller konsoler eller man vad det nu är. Idén måste vara att man ska inhämta kunskap, inte få hem prylar. Man måste naturligtvis få tillverka saker också, för att lära sig. Men man måste lära sig historiken bakom t lapptäcken, sättet att ex sy, sammansättningstekniken, fyllnadsmaterialets egenskaper etc innan man sätter igång. Det är inte bara att göra något fort. Det har jag upplevt och det var ändå lärare gick slöjdkurs hos mig. De väldigt som var produktionsinriktade. Då satte jag mig med allihop och sade: Det går ner inte om vi har det här bara öppen verkstad. Jag måste kunna dela som en med mig av kunskap så att ni även när ni kommer hem klarar att göra av en sådan sak som ni vill göra. Inte bara fråga mig eller låta mig göra den

där saken. På mina femdagarskurser i svarvning gör första dagen i stort sett man bara spån för att få alla rätt inställda från början. Det har effekt, mycket därför att man tappar prestationskraven, sätter sig stickor i som som axeln. Då kommer färdigheten tidigare än tvingas arbeta spänt och om man presterande. En studiecirkel är väl på 10 veckor, dvs 30 timmar ungefär Jag tror man kan lära sig en hel del rent tekniskt. Men framför allt är det som att äta en god måltid. Man har fått favoriträtt. Så tror jag studiecirkel en en kan vara. Man har fått prova teknik, lärt sig den så att det väcker lust en att pröva igen. Den sociala biten måste oerhört värdefull. Att vara man träffar likasinnade. Att förstår det håller på med. Att det inte är man man något knasigt eller underligt. Man stärks och vågar öka sitt t o m engagemang: fler tycker som jag. Kanske skulle jag våga mig längre en kurs. Kanske ska jag köpa den där och ha den i garaget och jobba yxan med den Det spär på entusiasmen. Jag har väldigt lätt för att umgås med hantverkare -jag har fått för mig att alla hantverkare är trevliga. Det finns någon sorts samhörighet, ungefär som motorcyklister hejar när dom kör. Bara för som varann att man sitter på en mc känner samhörighet. Eller bara för täljer så man en att man är man av samma skrot och kom. Det är en samhörighetskänsla är som jättetrevlig.

Om man ser cirklarna som en kontaktyta samlar alla intressera- - som de, då kan påverka dem positivt. Om jag jämför med idrott: man en tränare som tränar ett division 3-lag skulle inte kunna träna ett division

134 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

lag. Å andra sidan det slöseri med division l-tränaren

vore resurser om tränade ett division 3-lag. Men det finns spelare som kan gå upp i division 1-status och bli tränade där. Hade de inte fått träning i division 3 så hade de kanske aldrig fortsatt och blivit så duktiga spelare. Det är som breddidrott contra topp-idrott. Vi måste ha det inom slöjden också. Ju ñer som slöjdar desto fler mästare blir det slutet. Det är helt logiskt, det måste bli så. Det vansinnigt att sätta gränser. Men det finns det inom hem-

vore slöjden. Tabun och gränser. Man får inte göra eller så. Det är olyckligt. Om tycker något är uppenbart fel så får man redovisa det: det här

man tycker jag är fel och jag skulle gjort det här sättet. Då har uppnått

man något. Men det finns väldigt mycket ska och ska inte inom hemslöjden.

Det bästa ljuset tändas i någons ögon, att det bara liksom

- är att se klickar till. Man att är dom fast. De kommer förmodligen inte att

ser nu släppa slöjden eller hantverket. Då är det roligt att vara lärare. Då känner

att gör insats. Jag har inte så stor erfarenhet av studiecirklar man man en

det finns ändå likheter mellan dom och våra kurser Sätergläntan. men Det är olika nivåer, olika stadier.

Aspekten "Synligheten det utmanande resultatet"

-

Synlighetens aspekt hantverket är central i ett samhälle där alltmer arbete inte avsätter synliga resultat. Efter en dag av telefonsamtal, möten, diskussioner, frågor ställt eller besvarats kan man vara uttröttad och

som samtidigt förvirrad: vart tog tiden vägen, vad har jag gjort Också de som arbetar med produktion ting sällan resultat av sitt arbete. De gör en

av ser begränsad del helheten är allas eller ingens. Hantverkets synliga

men resultat vittnar den nedlagda tiden, det utförda arbetet.

om

Synligheten finns också på andra plan. Hantverk är påtagligt och konkret sätt teoretiskt och intellektuellt arbete sällan är. Fusk och

ett som slarv omedelbart. Det innebär en ständig utmaning. Det är ingen

syns oproblematisk inställning. I förlängningen finns en perfektionism, som kan verka dödande skaparlusten. Men för den som söker det perfekta kan lusten ligga just där.

I förlängningen perfektionismen finns elitismen. Också den är dub-

av belbottnad. Elitism har ofta en negativ klang. Elitsatsning inom t ex idrott innebär att många slås ut för att några få ska nå toppen. Utslagningen är priset för den elitism handlar om konkurrens och tävlan. Att utmana

som sig själv, sina möjligheter, är något annat. Den utmaningen leder in-

egna te till utslagning.

Drömmen det perfekta kan fungera negativt: man känner sig stän-

om digt missnöjd eftersom resultatet aldrig når upp till idealet. Men det kan

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets och värde

väsen 135

också vara en positiv stimulans, vet att det perfekta är ouppnåe-

om man ligt. Då kan glädjas varje gång gör något litet bättre än tidigare.

man man Att utmana sig själv och sträva mot det perfekta blir drivkraft för

en att ständigt lära mer. Snarare än övermod föder det ödmjukhet.

De negativa sidorna av perfektionism och elitism har kommit skym-

att ma de positiva: den glädje varje människa känner när hon når lite längre än vad hon trodde sig själv Att anta den utmaningen är till

om. motsatsen utslagning. Det är i tävlan mellan människor vissa slås När

som ut. man tävlar med sig själv kan växa från det är till det har möj-

man man man lighet att bli. Betyg, tester och kvoter bygger in tävlan och konkurrens

och därmed risken för utslagning i utbildningar olika nivåer. Stu-

diecirkeln erbjuder en plats för utmaningen.

4.4¶Slöjdens

perspektiv

Gränserna är flytande mellan slöjd och hemslöjd, mellan slöjd och hant-

verk. Ett sätt att fånga in Slöjdens perspektiv är att gå till ordets

ursprungsbetydelse. Slöjd kommer från ett fornsvenskt ord betyder

som yrkeskunnig, skicklig också slug, knepig. För de ñesta är

- men en slöjdare en händig kunnig inom olika hantverksområden. Ett

person, annat sätt är att gå tillbaka till slöjdens den självhushållande

ursprung: kultur där det nödvändigt att kunna förädla de ha-

var naturresurser man de omkring sig. Materialanvändning och tekniker lärdes från generation till generation. När 1800-talets forskare sökte folkliga traditioner fann de

i bondehemmen föremål och metoder medeltida typf I bondekulturen

av krävdes av både kvinnor och män att de skulle slöjdkunniga.

vara Händighet var lika nödvändigt läs- och skrivkunnighet i våra da-

som gar. Om det vittnar också införandet av slöjden i skolan i slutet 1800talet: det räknades obligatorisk och nödvändig kunskap.

som

Till skillnad från den specialiserade hantverkaren är slöjdaren ofta mångkunnig. Det kommer igen i utbildningar till tex slöjdlärare och hemslöjdskonsulenter. Men det finns specialisering, efter

en annan sorts kön. I bondesamhället var hemmets slöjd med ett modernt ord "genderized, könsspeciñk. Textilt kvinnligt, trä och metall manligt. Tradi-

var tionerna har följt med in i modern tid. Länge skilde skolan manlig slöjd och kvinnlig slöjd. Numera heter det hård respektive mjuk slöjd. Men till vardags säger sällan att kvinna slöjdar när hon

man en håller med textilt hantverk. Hon handarbetar eller gör något specifikt: väver, knypplar, stickar. Slöjd associeras främst till hårda

material, som trä. Och det hårda i sin tur till manliga handarbeten.

136 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

Ramon Persson:

för skull

Egenvärdet - glädjens

Ramon Persson är utbildad byggnadssnickare och hemslöjdskonsulent.

född och i Jämtland bor sedan drygt ett år på Han är uppvuxen men nu gård utanför Motala. Han leder kurser i bl a knivslöjd på Säteren han också i styrelsen. Han är uppväxt i Ösgläntan, där är en av männen tersund känner sig inte stadsbo: "man har full kontakt med men som landsbygden ändå och det mesta gör där: jakt, jiske, åka skidor: Man man det är stilen." Hans föräldrar Skomakare, i hans fars släkt är var ute har yrket gått i i flera generationer: Farfarsfar var garvare, en av arv hans bröder fällmakare, dvs jobbade med skinn. Farfar kringvandvar skomakare. 1912 flyttade han till Krokom utanför Östersund och rande öppnade verkstad. Han fick 11 barn. De sju sönerna lärdes alla till egen skomakare, enligt tidens sed. Medan de bodde hemma jobbade de i sko-

makeriet. Ungefär hälften blev sedan skomakare, de andra blev svetsare,

rörmokare och andra sorters hantverkare. Av Ramons två bröder är en

byggnadssnickare, har varit bilmekaniker men arbetar nu som ekonom en på bank. Själv hade han bra betyg i skolan "och då fick inte hålla på man med praktiska saker". Så han valde humanistisk linje på gymnasiet in- teknisk, för det ansågs inte lika bra. "NA-linjen var finast men den te lyckades jag klara mig undan för det ville jag inte läsa. Så det blev en

kompromiss. Jag skulle mycket hellre gått fotografisk eller träteknisk en linje något med hantverk. Men det liksom... De som gick yrkesskovar lan, de inte riktigt... Det är delvis klassanknutet, inte i mitt fall. var men Vi har ju bara hantverkare i släkten, så det fanns inga sådana traditioner

förakt. " Efter studenten hade han olika ströjobb för att efter ett tag av börja hos kusin gjorde byggnadsställningar på byggen. Han gick en som ettårig träutbildning för byggnadsarbetare, följt lärlingstid på en av en två år, 2800 timmar. Man får lärlingsbok och ett timantal ska göra innan man får en man full lön. Byggaren har skyldighet att se till att lärlingen cirkulerar mellan

arbetsuppgifterna. Att sätta form är något annat än att montera köksinen redningar eller renoveraVår AMU-lärare kom ut till oss byggena. Han

hade själv varit byggjobbare så han kände alla. I Jämtland känner alla

jobbar byggen chefer och arbetare. Det är väldigt inforsom varann,

En kortfattad beskrivning slöjdens historia Gertrud Grenander Nyberg i av ger Svensk slojdhistoria 1995, där det också finns rikhaltigt med lästips för vida-

reläsning.

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 137

mellt. Det var aldrig någon som bad att få se betyg eller lärlingsbok utan de frågade vem man varit hos. Var de tveksamma så ringde de och frågade vem man var och om man kunde något. Eller också anställde de utan att kolla. Det märks direkt, efter första timmen, om man har de kunskaper man uppgivit att man har.

Efter sex år som utbildad byggnadssnickare började han på Vindelns folkhögskola på den tvååriga kursen "Slöjd och äldre hantverk". Därefter hade han egen verkstad i tre år, varpå han gick på Handarbetets Vänners utbildning i trä för hemslöjdskonsulenter och butiksfolk, "Gren B". Därefter slöjdade han i ett år; varefter han arbetade som hemslöjdskonsulent i några år Han har sedan dess jobbat som vikarie på sina egna projekt.

Det viktigaste för en hemslöjdskonsulent tycker jag är att uppmuntra.

- Träffa dem som slöjdar. Jobba med dem. Inte kolla vad de håller med utan veta var de finns och hjälpa dem på olika sätt, med försäljning, utbildningar, utställningar. Slöjdama är den enda oumbärliga gruppen inom hemslöjden.

En viktig anledning till att jag slutade hos hemslöjden var att det blir så mycket trassel med ideella organisationer och engagerade människor. Blir

kvar länge så blir indragen i alla trivialiteter folk nästan man man som slår ihjäl varandra för. Det hade jag ingen lust med.

Nu håller jag på att bygga upp en egen verkstad, för det är vad jag vill

göra egentligen. Det är hantverket jag vill utveckla, jag har ingen passion för organisationsarbete. Jag jobbar med trä på traditionell grund och en hel del med läder. Jag har inte specialiserat mig utan jag försöker vara realist. Jag måste göra sådant som man tjänar pengar på, så folk kan be mig göra köksbänkar eller vad som helst. Men jag vill ändå inte släppa kontakten med det traditionella sättet att jobba, med de kvalitetskrav jag har. Det kan lika gärna bli fönster och byggnadsdetaljer som det kan bli stolar eller knivar.

Fortfarande har jag rätt mycket kurser för Hemslöjden. Jag är en av

de få männen i Sätergläntans styrelse, men det blir nog ñera nu i vår. Det behövs fler som representerar den hårda slöjden, som bevakar intressena nästan. Det textila dominerar inom hemslöjden, men kvinnorna är väldigt intresserade av att vårda träslöjden också, även om de inte är lika kunniga där. I butikerna säljs det mycket hårdslöjd, än det mjuka tror jag.

mer Så det gör väl att kvinnorna har ett intresse Men det är ändå ett väldigt kvinnligt präglat arbete inom hemslöjden, i hela organisationen.

Wd intervjutillfället var Ramon Persson på Sätergläntan för att ha en fortsättningskurs i knivslojd, "Svenska knivar", inriktad på hantverkstraditioner i Sverige. Senare under våren väntade kurs för äldre tonå-

en ringar; "Skaparlusten", där hans uppgift var att lära ungdomarna göra

138 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

platta trummor av schamantyp i skinn och trä. Till sommaren planerades en slojdkurs för barn, där de får prova på att arbeta med kniv, yxa och såg samt göra enklare föremål som smörknivar och pilbågar. En textillärare lär dem textila tekniker som att tova och spinna. I slutet på sommaren följde en kurs för fritidspedagoger om hur man arbetar med ull och björk tillsammans med barn.

Knivslöjd innehåller arbete med många olika material, trä, skinn,

metall bl a. Jag har smidit lite för att veta vad det är men det är inget jag tänker hålla på med. Knivbladen köper vi, men det finns kurser i knivsmide också. Det måste vara 0,4 % kol i stålet för att det ska att hårda. Då kan man göra eggverktyg av det. Det är en skandinavisk tradition att ha verktygsstål i eggen och mjukt stål i sidorna. Kolstål är det klassiska, ett vanligt verktygsstål som fortfarande används. Så ñnns det moderna metallegeringar som jag tror är precis lika bra eller bättre.

Det vi gör här är skaften, i horn, läder, näver, olika sorters trä. Och så slidan i läder. Man utnyttjar lädrets formbarhet. Man våtformar, gör mal lar, bearbetar det före och efter det man sytt. Man kan inte bara skära till och sy ihop så att man får en sådan här form. Det är en kombination.

Fortfarande är det mycket som inte sys maskin. En del seldon tex. Det är ingen romantik det blir bättre helt enkelt. Handgjorda skor mås-

te också sys för hand. Ovanlädret sys maskin, men sedan finns det

en del sömmar som görs med becktråd. Hålen i är väldigt långa och

man syr krokiga så det går inte med symaskin, inte med nålar heller. Det måste

vara borst, svinborst becktråd.

-

Om synen på hantverkskunskap

Alla teoretiska kunskaper mynnar i praktiska handlingar, det är det yttersta syftet. Statusmässigt har den teoretiska kunskapen värderats högre, men den praktiska har haft lika stor betydelse och utvecklats lika mycket. Hela vår omgivning är tillverkad. För mig är det så självklart att vara intresserad av hur något kommit till. Ofta är det nog en läggningsfråga. Det ser jag på mina egna barn och på andras ungar. Vissa gör saker mer än andra. Det måste ingå i uppfostran att alla får möjlighet att prova. Det gäller inte bara slöjd. Man måste se till att människor som växer upp prövar olika saker. Det är inte säkert att man känner sig vad man är lagd för.

Om jag skulle motivera t ex skolslöjden inför myndigheter skulle jag

leta reda argument, även om jag inte trodde dem. Så gör folk alltid. Man har ett intresse man vill försvara och så argumenterar man för det. Man måste anpassa sig efter motståndarens sätt att tänka. Jag skulle t

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 139

ex hänvisa till den här hjärnforskaren Matti Bergström. Jag skulle läsa hans böcker och plocka argument där. Men jag är inte alls säker på att jag skulle tro på teorierna. Jag vet egentligen inte riktigt vad det är utom att finmotoriken något sätt påverkar hjärnans utveckling. Så har

jag uppfattat det, men jag har inte läst honom.

Jag skulle vara en halv människa om jag inte använde händerna, men jag är inte säker att det gäller för andra. Kanske att använda händerna, men sedan att knyta det till slöjden Man ska väl inte argumentera mot sina egna intressen, men jag kan tänka mig att använder ñngrama li-

man ka mycket när man skriver en dator eller när man broderar. Det kan finnas så mycket annat än just slöjd den här träningen, det

som ger om nu är sant. Om det sedan påverkar förmågan till teoretiskt tänkande bara för att det också sker i hjärnan, fast i en helt annan avdelning det är det väl

ingen som kan veta egentligen.

Folk som jobbar med praktiska kunskaper, slöjdlärarna t ex, måste

säga att man blir bra matte när man slöjdar. För att bli accepterade av sina kollegor. Jag tycker inte om dom resonemangen. Det finns ett krype-

och en brist självkänsla i dom. Vi håller på med slöjd och det är jättebra. Man kan stå för det man gör av det praktiska och se dess värde. Man behöver inte hävda att det är lika bra som eller att man blir bättre på det teoretiska för att man slöjdar. Det tycker inte jag. Slöjden har sitt eget värde. Jag har inget behov av att dra några sådana paralleller för att stärka min självkänsla. Däremot kan behöva göra det för att få anslag

man någonstans, för att få pengar och På den bogen tycker jag det lig-

resurser. ger. Att man ska visa samhällsnyttan med det man gör.

Om hantverket och samhällsnyttan

Jag har inte hört någon som lyckats förklara samhällsnyttan eller de- finiera det. Inget övertygande i alla fall. Det gäller hemslöjden:

t ex samhällsnyttan med Slöjden måste definieras och människor måste övertygas om det för att vi ska kunna fortsätta. Hälften Sätergläntans

av pengar kommer från staten eller från samhället och för att fortsätta att få

pengarna måste man visa någon samhällsnytta med det gör.

man

Samhället tycks som något annat än människorna och något annat än alla dem som får ut något av t ex slöjden. Samhället likställs med

myndigheter något sätt, inte med människor. Samhällsnytta borde innebära att människor kan leva ett gott liv. Det är väl syftet med samhället. Eller borde vara i alla fall.

Det finns många aldrig sig in i de här Rock-

som ger resonemangen. musiken, folkaklubben det finns så många mänskliga aktiviteter. Där är

-

140 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

det inte fråga om att argumentera och förklara varför man måste få finnas

utan det är självklart. Det finns alla typer av konstiga föreningar olika

områden. Man håller med något som man är intresserad av resten

struntar man

Rockmusiken är ändå mer än slöjden ett sätt för folk att vara. Det

är grupperingar och det finns väldigt mycket självkänsla. Där finns dess-

utom en stark ekonomi, det är därför den inte behöver argumentera för sin

existens. Det finns andra aktiviteter som har samhällsstöd utan att behöva

försvara sin existens. Arkeologin t ex. Att få fram fakta om hur människor

levt för länge sedan, vår bakgrund och allt arbete, mer och mer förfi-

om nat- det är otroligt intressant. Men det är totalt utan ekonomiskt intresse, eller hur Ändå är det självklart ska få hålla med det...

att man

Musik eller bild eller dekor allt sådant. Enda sättet att visa att det är

nödvändigt är genom att peka att det alltid funnits, överallt. Men det

går inte att argumentera ytterligare. Det hör så ihop med det mänskliga.

Sitter folk i koncentrationsläger så jobbar de med konst, mitt i skiten,

okuvligt. Inte alla men många. Jag läste i en knivbok att norska koncentrationslägersfångar gjorde knivar, små konstverk. Inte för att slåss med

eller göra med utan just små konstverk. Det är så ofrånkom-

uppror som ligt något sätt.

Men musik är ändå en högre konstfonn, tycker jag. Det är mycket

-

kraft i musiken, mycket mer upplevelse än i slöjdföremål. Man kan mer bli lite ñna saker men av musik kan man verkligen föras bort.

varm av Det kan man inte av en ñn kniv, även om man blir lite lättare av den. Efter t Liljevalchs hemslöjdsutställning kunde man lyfta en vecka eller två,

ex men det är ändå inte motsvarande. Det gäller även bilder. Man kan

en utställning, se bilder helst många som har ett sammanhang, som

- lyfter ett helt annat sätt än att titta slöjd. Att jobba med slöjd det

är en helt annan sak men själva konsumtionen Det som traditionellt

kallas för konstarter, det tycker jag faktiskt är ett snäpp vassare.

Slöjdens värde är störst hos slöjdama, tycker jag. Deras arbetstill-

fredsställelse och arbetsglädje. Glädjen finns i utövandet och den är

stor. Det är där det ligger, den kraft får av skapande arbete. Speciellt

man om man kan utveckla det till ett arbete och en försörjning men det kan

nästan ingen. Då är man samma nivå som en skapande konstnär. I för-

hållande till arbetet men inte i resultatet. Man ska inte jämföra konst

och hantverk. Bägge uttrycker skaparlust, bägge producerar vackra före-

mål, konsten det är något annat.

men - Det finns olika argument för slöjd som jag inte lyckats svälja. -

Beredskapsskäf tex. Eller överlevnadskunskap det är domedags-

förväntningar som jag heller inte tror på. Kulturarv det kan jag

med men det är hela samhället. Slöjden är en del av vårt kulturarv,

-

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 141

liten del. Jag tycker att det är självklart att den skall bevaras men men en jag skulle inte kunna argumentera mot en ekonom eller politiker. Jag skulle bara kunna säga dem att tänka efter litet, eller känna efter det

fattar du väl. För egentligen vet de hur folk känner. Men jag skulle inte kunna diskutera med en skicklig debattör.

Att få utlopp för skaparlusten som finns hos alla hos många män-

- - niskor: däri ligger den största nyttan i slöjden. Men det är inget unikt för slöjden, det finns många andra områden. Man kan laga mat eller avla schäfrar eller samla fjärilar. Bygga om bilar kunde man lika gärna göra. Eller bygga hus. Eller vara konstnär. Människans drift att skapa är en del av hela naturens skapande verksamhet. Slöjden är ett uttryck. Jag har stor respekt för sådana där konstiga gubbar som gjuter fula betongskulpturer och har fullt av dem i trädgården. Eller de som bygger om bilar. Det ger utlopp för samma drift som att jobba med traditionellt hantverk. Upplevelsemässigt är det exakt samma sak. Det är det här att göra som är så viktigt.

-Jag tycker inte människor pådyvlar andra sina åsikter: Jag

om som tycker det här är så fantastiskt. Då vill man uppfostra svenska folket till att tycka om samma saker. Det gillar jag inte. Folkuppfostran det är of-

ta en sådan där von oben-attityd. Folkbildningen är något annat. Där har initiativet kommit från fackföreningar och från människors egna organisationer på olika sätt. Kanske från en elit där, men det har i alla fall varit inom grupperna. Det är annorlunda.

Jag delar hemslöjdens syn att en massa hantverk är dåligt. På de

stora slöjdmässoma t Eller i studiecirkelarbetet. Det är jättetråkigt att

ex. se. Men jag tycker det är roligt att folk håller på, för deras egen skull. Jag vet hur det känns för dem. Det är aktivitet. Jag vet att de mår bra av

en det. Sedan finns det nivåer. Det är inte nivåer det är olika förhåll-

ens ningssätt.

Om professionella och amatörer

Professionell betyder yrkesmässig, dvs det man har som yrkesverk- samhet. Men så används det också i betydelsen skicklig utövare. Om man säger att man är professionell finns det de som skrattar och tycker

skryter, för de tänker på fotbollsproffs och Formel l-förare och så. man På den höga nivån.

Jag tycker egentligen att professionalism betyder full kunnighet. Man behärskar något. Det kan då inkludera relationen till yrket. Är

man professionell hantverkare då kan man sitt hantverk, man vet hur man lever det. Man har sina kontakter, man vet hur man får ut sina saker och

142 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

hur man säljer dom. Man har en fungerande yrkesverksamhet alla plan då är man professionell tycker jag. Helt yrkeskunnig. Om är jätte- - man duktig men sitter hemma i källaren och gör saker och inte blir av med dem, då är man inte riktigt professionell, då är bara duktig... Man man måste ha total kontroll över sitt område, kunna försörja sig det- då är man professionell. En amatör kan åstadkomma lika bra produkter. Det händer. Men det är ovanligt. Sedan kan amatör" också betyda klåpare, det tycker jag men är fel. Jag tycker det betyder inte är yrkesverksam inom området. att man Så är det också det här med hängivenheten den älskar. Jag - som använder aldrig amatör som skällsord. I såfall säger jag klåpare i stället. Jag tycker inte om amatörteater. Jag tycker det är dåligt, jag kan inte leva mig in i det. Det finns annan sådan verksamhet folk kunde som syssmed utan att göra det så offentligt. Många körer är också ganska dåliga. Jag betalar inte pengar för att se en amatörföreställning. Då går jag riktig teater i så fall. Likaså med musik. Fast i musik finns genombrott. Det beror mycket situationen. Rätt vad det är kan bäras iväg... Men man en känd musiker är duktig. På sina sämsta dagar är han bättre än alla man känner som spelar. Amatörism Om man inte uppskattar det behöver det inte betyda att man nedvärderar verksamheten, bara resultatet. Jag skulle t ex aldrig köpa en kniv som någon gjort en sådan här kurs. En del konstformer är riktade till en publik, en mottagare. Musik är inte det, inte enbart. De flesta jag känner som spelar om de var en- samma en öde ö skulle de ändå spela hela dagarna. Sedan lyfts de naturligtvis av publiken när de får respons. Så är det med slöjden också. Jag skulle slöjda precis lika mycket utan beröm. Det är väldigt trevligt när folk uppskattar vad jag gör. Det suger jag gärna i mig. Om alla sade att det var djäkligt dåligt, då skulle jag kanske sluta. Men det ligger annars inte det planet, det är inte så socialt.

Om studiecirklar i hantverk

Jag har haft studiecirklar själv i träslöjd och läder för olika studieför- bund. Jag hade 3-4 kvällar i veckan i tre år, för ungefär tio år sedan. Jag ser ingen värdeskillnad mellan sådana cirklar och t engelska eller textex ning. Om folk kan något om träslöjd eller de förstår engelsk ñlm om en eller kan göra fina skyltar det är alltihop kunskaper. Det är för det egna nöjets och den egna tillfredställelsens skull. På cirklarna lär man sig värdera andras arbete. Har man gått kniven cirkel så uppskattar man hantverk ett annat sätt. Det är ett stort värde, för deltagarna men också för att de sedan köper riktiga grejor. De har ökat

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 143

sin upplevelseförmåga, de har lärt sig se. Vad är det annars som är folkbildning Jag tycker absolut att hantverkscirklama ska finnas kvar hos studieförbunden.

Men jag vet också vad är dåligt med studiecirklar, med dem jag

- som haft. Studieplanen följs aldrig utan alla kommer dit för att göra grejor. Det vet de redan första kvällen. Jag ville lära ut en slöjd som jag var intresserad av, men då fick man lirka och styra med folk hela tiden. Sedan skulle det ingå mer än det praktiska, t ex något som knöt an till kulturhistoria. Men de kvällarna var det aldrig någon som kom. Studiebesök var vi aldrig på.

Det är likadant andra hantverksutbildningar. Det är knappt att konsthistorien och slöjdhistorien intresserar eleverna. Teckning är också något folk vill slippa. De vill hålla med sitt arbete. Men det respekteras aldrig det är ännu konstigare. Elevernas synpunkter att teckningen inte

hänger ihop med slöjden det respekteras inte, för de som ordnar kurser

vet hela tiden bättre. Det skulle vara intressant att ha en utbildning som sög upp det där. Det ligger en kraft i den här hängivenheten för arbetet. Att kunna styra den kraften något håll i stället för att tvinga eleverna att rita stilleben. Bild och form sammanstrålar visserligen med hantverket så småningom, men vägen dit är så lång Kulturhistorien och traditioner-

måste komma självklart, inte läggas bitar för sig utan det måste na som

lärare kan lägga ihop det. Det kan inte läraren göra om det vara en som ligger utanför hans ämne, separata timmar, separerat från verkligheten. Jag har teckning alla knivkurser, för man ritar knivar. Jag har frågat många som gått ut kurserna. Ingen hade ritat innan men alla har fortsatt efteråt. De ser nyttan i att skissa.

Det som är bra med cirklarna är att folk lär sig något om slöjd. Det är

-

därför de går där och det är bra. På Sätergläntans kurser är det grundli-

ordning, specialiserat. Studiecirklar flytande, både gare, mer mer är mer dem jag haft och dem jag varit med och sådana som andra jag känner har haft. På Sätergläntan är det bättre kvalitet undervisningen, bättre lokaler, utvalda lärare, som kommer från hela Sverige. Det är klart att det blir helt annan nivå än om man hämtar alla lärare från samma stad.

en Den sociala delen är likvärdig. Folk träffas. Men kunskapen man får med sig ur cirkeln tycker jag är det viktiga, både hantverkskunskapen och känndomen om hantverksområdet i ett större sammanhang.

Man kan ha lärt sig mycket ett hantverk innan kan åstad-

om man komma materiella resultat. Om man gått en knivkurs kan man kanske en hel del, det kan ta år innan man åstadkommer något bra hemma.

men Men det är kunskaperna är botten. I studiecirklama också. Hit kom-

som

många studiecirkelledare. Och mina elever har nästan alla gått i mer av slöjdcirkel. Fast har inte alla svenskar gått i studiecirkel

144 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

Aspekten "Egenvärdet -för glädjens skull"

Slöjden har sitt eget värde, säger Ramon Persson. Den ska inte behöva legitimeras med att den är nyttig för något annat, t ex att man blir bra i matte om man slöjdar. Om man bara tänker eller känner efter fattar

- man hur viktig slöjden är.

Han misstror de argument som brukar användas för att försvara slöjden som beredskapsskäl eller överlevnadsskäl. Men han förstår dem

som försvarar slöjden genom att låna legitimation från t hjämforskningen:

ex "man måste anpassa sig till motståndarens sätt att tänka.

.

Hans egna argument för slöjdens existensberättigande är helt annorlunda: J a g skulle vara en halv människa om jag inte använde händerna. Slöjden har alltid funnits, överallt. Det hör ihop med det mänskliga. Slöjdarens arbetstillfredsställelse och arbetsglädje är är skäl nog. Slöjden ger utlopp för skaparlusten, den som finns i hela naturen.

Aspekten om slöjdens egenvärde känner jag igen från de textila cirklarna. Det var för det egna nöjets och den egna tillfredsställelsens skull som de ñesta deltog. För många ligger glädjen i processen, i att göra något. Det är inte själva föremålen som ger den största tillfredsställelsen utan arbetet med att åstadkomma dem. Det är en egenglädje, inte beroende av omvärldens bedömning: jag skulle slöjda precis lika mycket utan beröm, säger Ramon Persson. Hantverket ger en arbetsglädje, närs

som av den egna lusten. Där finns en skaparglädje, som ger kraft.

Är inte det giltiga skäl för att försvara en verksamhet Kan inte glädjen och lusten vara lika tunga argument som nyttan och nödvändigheten Visst kan man anpassa sina argument efter motståndarens sätt att tänka

men risken finns att det sedan blir den legitimitet vilken man bygger verksamheten.

2Nils Uddenberg har i olika sammanhang påpekat att människor motiverar sitt naturintresse med nyttoargument -jaga, fiska, plocka bär och medan

svamp de verkliga skälen är upplevelse av t ex sinnlighet, ro och välbefinnande. Att vistas i naturen enbart för att få uppleva skönheten där var honom uppen-

. barligen främmande. Liksom många andra hade han ett behov att legitimera

av sina naturupplevelser med något nyttigt, eller skenbart nyttigt, syfte, skriver Uddenberg i Det stora sammanhanget 1995: 41. Vad svamp- och bärplockning var för kvinnorna var jakt eller fiske för männen. Att ta med sig bössan eller kastspöet ut i skogen eller sjön var en utomhusvistelse som huvudsakligen tillfredsställde estetiska behov".

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 145

4.5¶Konsthantverkets perspektiv

Konsthantverkets perspektiv inför ytterligare en komplikation i definitionen av hantverk. Konsthantverk hamnar mittemellan den unika och onyttiga konsten och det reproducerande och nyttiga hantverket. Konsthantverk är ofta bruksföremål med krav estetisk form. Också konsthantverksbegreppet har sitt ursprung i samhällsförändringarna i mitten l800-talet. Själva ordet konsthantverk är problematiskt och vållade bekymmer när begreppet tillkom under l800-talet. Man skilde mellan konsthantverk, som betecknade det hantverksmässigt gjorda föremålet, och konstindustri, som avsåg serietillverkade ting. På 1870-talet lanserades ordet konstslöjd för att beteckna både hantverksmässig och fabriksmässig tillverkning.

Ett sätt att ringa in konsthantverkets perspektiv är att se det från institutionernas håll. Svenska Slöjdföreningen bildades 1845 för att värna

om hantverkets kvalitet, som man fruktade skulle urholkas när skråväsendet upphörde 1846/64. Men föreningen var också ett led i tidens allmänna bildningssträvanden: folkskolan infördes 1842, de första bildningscirklarna bildades på 1840-talet. Man samarbetade tex med hushållningssällskapen för att främja den svenska husfliten. Föreningen startade

en egen skola för hantverkare, från handfasta murare till konstnärliga guldsmeder. Rätt snart fick undervisningen också en estetisk inriktning och mottog t ex elever från konstnärliga utbildningar. Skolan övergick 1859 till staten och fick en alltmer teknisk och yrkesinriktad karaktär. Efter 20 år, 1879, byttes namnet Slöjdskolan ut mot Tekniska skolan, organi-

som serades i avdelningar, varav Högre konstindustriella skolan är den mest kända. Verksamheten indelades i olika fack: dekorativt måleri, skulptur, textil, keramik, möbler och inredningar, metallarbete, bokhantverk. 1945 var det dags för nästa namnbyte, till Konstfackskolan från 1993 Konstfack.2

Skolans ursprung i Svenska slöjdföreningen och de många namnbytena speglar konsthantverkets mellanställning: rötterna i slöjden, användningområden inom industrin, kraven konstnärlig dimension i utför-

en andet.

Om konsthantverket och konstindustrin i Sverige, se Gunilla Frick: Svenska slöjdföreningen och konstindustrin före 1905 1978. 3Om Konstfacks historia, se Tanken och handen: Konstfack 150 år 1994. Det grundläggande verket är Nils G. Wollin: Från ritskola till konstfackskola 1951.

146 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

Mats Svensson:

Tyst kunskap erfarenhet, upplevelse

-

Mats Svensson är keramiker och lärare på Hantverkets folkhögskola. Han har tidigare arbetat som bildlärare. Under intervjun uppstod ett tekniskt fel vilket innebar att cirka en kvart på bandet är ohörbart. Under den tiden talade bl skolans nedskärning av "sinnesämnen " slöjd,

a om musik, bild och hemkunskapsämnen, den kommersiella exploatering-

om en av fritidssektorn, om flowkänsla, livskvalitet och hantverkets mentala aspekter. Tyvärr har vi inte kunnat rekonstruera den delen av samtalet.

Han kommer från en släkt med hantverkstraditioner. Hans far var smed i tredje generationen, "bondsmed men han arbetade också med konstsmide. I 30-årsåldern började han studera och blev senare ingenjör på Asea. Hans är bagerska och kallskänka, också det hantverksyr-

mor ken. "Många som håller på med hantverk har traditionen i familjen. Av mina elever har fler föräldrar som jobbat med hantverk än inom vad man kan kalla konstsvängen, tror jag. "

På högstadiet ville han praktisera som keramiker eller silversmed men det fick han inte betygen varför höga. "Praktisk utbildning har låg sta-

tus, det här jag fortfarande. " Syo-konsulenter kontaktar honom ibland eftersom de tror hantverksutbildningen kan vara något för folk som har litet svårt för sig". Han hade ett starkt tryck på sig hemifrån att studera vidare, så efter studenten började han läsa nationalekonomi i Uppsala. "Idag har jag svårt att förstå att jag gjorde det. Men jag skulle bli något, tjäna pengar. " Efter en kort tid sökte han till konstskolan i Västerås och arbetade sedan som bildlärare obehörig vikarie under några år:

- - Därefter sökte han till bildlärarutbildningen på TI Teckningslärarinstitutet och ett alternativ till Hantverkets folkhögskola. "Jag stod

som

första till TI när jag åkte upp till Leksand. " Efter någon vecka som reserv bestämde han sig för att stanna, oaavsett om han kom in på TI.

Det var 1973. Han jick hoppa in som lärare i koppargrajik, vilket han sysslat med tidigare, först på fyra, senare på åtta timmar i veckan. På så vis försörjde han sig "mycket råris och morötter" samtidigt som han

- var elev. På folkhögskolans estetiska linje fanns ämnen som keramik, metall, textil, tygtryck, foto, batik, grafik. Eleverna bytte verkstad var åttonde vecka eller gick mellan 2-3 verkstäder veckan, men den som inte vil-

byta verkstad fick alltid stanna kvar.

Man prövade på allt var på en mycket elementär nivå. Jag tror - -

hade tolv timmar keramik i veckan. Vi hade mycket kulturorientering, konsthistoria för Lars Målare. Det gick vi mangrant på. Det var stor upptäckarglädje och pionjäranda. Folkhögskolan den tiden var ännu mer

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 147

speciell än den är nu. Då var det legitimt att ägna sig ett år självförverkligande. Från början hade jag inte dragning till keramik,

det var mera koppargrañk och teckning som var intressant. Men så fascinerades jag av den tekniska delen av leran, av att lära mig hantverket, att dreja.

Folkhögskolan här var unik såtillvida att man köpt en gasolugn, en reduktionsugn, redan 1968 tror jag. Det fanns Konstfack men inte andra folkhögskolor. På den tiden var de inte utrustade med så mycket säkerhetsanordningar så det var väldigt riskabelt att låta oss elever sköta gasolugnen. Vi prövade på, jobbade mycket med ask- och lerglasyrer och med reduktionsbränningar. Vi var 12 elever. Vår lärare korn först sedan han ätit sin frukost Konditori Siljan, å andra sidan var han kvar till långt in nätterna. Allt gick för egen maskin, vi hade inte mycket med resten av skolan att göra. Vi var här och vi jobbade. Egentligen skulle man ha teoretiska ämnen, som svenska, men det gick vi inte speciellt ofta.

Efter att ha gått ut den två-åriga utbildningen på Hantverkets folkhögskola fortsatte han ett par år att arbeta som lärare i grafk. Resten av tiden använde han till keramiken. Han och hans fru, som var textilare, bodde i ett kollektiv, som drev en konsthantverksajfär i Leksand. Under ett tiotal år kombinerade han lärararbete på folkhögskolan med eget arbete som keramiker Sedan hans fru gick bort 1989 och han blev med

ensam barnen har det blivit svårt att hinna med det arbetet. Nu har han bil-

egna dat ny familj och arbetar heltid som lärare på folkhögskolan.

Han arrangerar bl a fortbildning för yrkesverksamma keramiker, ibland i samarbete med lånsarbetsnåmnden i Falun och kulturarbetsförmedlingen i Örebro. Deltagarna har sin ekonomi via AM U och får sina resor betalda. Man har haft kurser i drejtekniker, gipsformstillverkning, gjutning. Kurserna inebär också en vidareutbildning för honom själv.

Tillsammans med en lärare från England, Ricard Launder, har jag

ordnat kurser i saltglasering, högbränt och lågbränt salt. En annan kurs byggde vi stora skulpturer som samtidigt fungerar som ugn. Man konstruerar den form man gör så att man har drag genom den. Genom att elda inuti och under bränner man hela formen, så formen är samtidigt

ugnen. Alltihop är isolerat med halm och lera eller modernare material som rockwool eller keramisk ñlt. Det är en mycket, mycket gammal teknik som använts i Indien. Vi arbetade med tegelbrukslera. Det var häftigt att komma upp i sådant format, i 1,5 meter.

Eleverna vinterkursen gör stora glasyrförsöksserier varje år. Jag är

den enda som får ta del av dem år efter år. Det är aldrig samma serier utan det är nya hela tiden. Så det är oerhört många erfarenheter.

Hantverkets folkhögskola har grundutbildning. Man kan också läsa en del företagsekonomi och marknadsföring. Vissa elever vill jobba som

148 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

krukmakare och göra ganska enkel bruksproduktion, kanske rikta sig mot turism. Andra söker till högskolor, till Konstfack också till skolorna

men i Bergen, Oslo och Kolding. Några har sökt till konservatorutbildningen i Göteborg. "En del har välbetalda akademiska jobb som de vantrivs med men inte avser att hoppa av. " Elevernas tid är lika delad mellan verkstaden och bildämnet. Utöver det ingår litet ekonomi och data. Senaste året hade man 101 ansökningar till sex platser

Eleverna nu är mycket mer målmedvetna än min tid som elev.

- Samtidigt är det högt i tak vad gäller individuella målsättningar. Vi är en folkhögskola, vi ska inte bara vara förberedande för högre studier. Det kan finnas andra motiv till att man går folkhögskola och ägnar sig keramik. Ett motiv som jag stöter ibland är att man vill använda kunskaperna som studiecirkelledare eller tillsammans med barn och ungdom. Man vill faktiskt kunna litet mer än vad man vanligtvis kan som fritidsledare.

Avsikten med keramiken här är inte att den ska vara en färdig yrkesutbildning utan att eleverna får pröva olika delar av det keramiska arbetet. Olika forrnningsmetoder, olika bränningssätt, olika ugnsatmosfärer etc. Man behöver nosa rätt mycket för att få förståelsen för hur materialet fungerar. I tvåan får eleverna renodla det de är intresserade av, men självfallet kan de inte bli färdigutbildade. Men om de ska vidare till högskola tycker jag det är viktigt att de har de tekniska grunderna och förståelse för materialet så att högskoletiden först och främst kan ägnas konstnärlig utbildning.

Ibland kan jag känna en egen osäkerhet och jag kan se den osäkerhe-

ten hos en del av mina elever: vad är egentligen drivkraften i det här Det är inte så lätt att ge raka, ärliga svar det. Ibland tänker jag att en del av eleverna kunde blivit egenföretagare inom många olika områden. Att drivkraften är behovet av att kontrollera hela processen från början till slut, styra sin egen tid, planera och lägga upp. Kontroll är ett laddat ord, lite negativt. Men det är ofta människor som inte har så vassa armbågar, som kanske inte klarat konkurrensen i skolan eller den traditionella vägen mot egen företagsamhet.

Olika uppgifter attraherar olika elever. En del tycker mycket om tek-

nikuppgifter att dreja stort eller mycket dvs att nå en teknisk perfek-

- , tion. De har ett väldigt ñyt i att behärska tekniken och just vara duktiga hantverkare, Men en del av dem blir väldigt ställda inför formgivningsuppgifter, där man ska jobba fram en form för en viss funktion. Vi kan kalla det den skapande eller idégivande delen, design/formgivning. Så finns det andra som inte riktigt tycker att de har tid att lära sig själva hantverket. Med stor möda får de till någon grej och så helst skulle de se att

någon annan gjorde det sedan. Om jag hårdrar resonemanget så finns de

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 149

här ytterligheterna. Som lärare tycker jag att det är viktigt att inte värdera det ena eller andra som bättre eller sämre. Det handlar om att eleven måste försöka förstå sig själv, vilka delar får ut något Är det hant-

man av. verket man fascineras av så kanske man ska se om man kan hitta den sortens kvalitet i något annat yrke där man har större förutsättningar att livnära sig än vad man har som keramiker.

De andra är det svårare med. Dem kan inte avhålla, för de drivs av

man ett uttrycksbehov. Jag försöker väl i stället få dem att inse att de ökar sina möjligheter att uttrycka sig om de förstår materialet. De behöver kanske inte bli skickliga hantverkare i drejning eller något annat specifikt men ändå skaffa sig en stor förståelse för hur de keramiska materialen funge-

Man kan tänka keramiskt. Det låter kanske ilummigt Är rar. men man trähantverkare ska veta hur trä bär sig när det torkar, när det slår

man sig, när det är snabbvuxet eller långsamvuxet. Det finns sådana

en massa materialtekniska aspekter som är bra att känna till, även om man inte måste utföra allt eller lösa alla tekniska problemställningar. Leran är ett väldigt levande material.

Lera består av en massa platta skivor, lerkristaller eller lerblad, som

det också kallas. De är oerhört små en kubikcentimeter lera går det

ungefär en miljon. De ger leran dess unika formegenskaper. Mellan lerskivorna finns det vatten. Graden av plasticitet avgörs av om det finns mycket eller litet vatten, I en lervälling finns det ingen friktion alls mellan lerbladen. I torr lera blir friktionen så stor att den brister. Om man försöker böja den med lagom mängd vatten mellan lerskivoma är leran oerhört formbar.

För att kunna använda leran bearbetar man den så att bladen ligger parallellt och glider på varandra. Man kan jämföra med blöta glasskivor: travar du dem på varandra blir det svårt att lyfta den översta, men skjuter du dem i sidled så glider de lätt på varandra. Har man detta klart för sig förstår man lättare vad som händer med leran i de olika momenten. Hur den krymper, slår sig, spricker vilket i sin tur är relaterat till den teknik

-

använder när tillverkar föremål. Framför allt när får proman man man blem ska man ha insikten vad som händer med leran i torkningen, i bränningen, när den sintrar3 hela vägen. För att lättare kunna kontrollera ma-

terialet, använda det för att uttrycka sig med. Det är vad det handlar om. Tittar man på gammal folkkonst inte har de vetat något om lerblad

eller lerkristaller. Men de jobbade i en tradition och hade lärt sig ett sätt som varande det riktiga, dvs det som hållit och som fungerat.

3 Sintra betyder att leran smälter samman och blir tät.

150 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

Om synen på hantverkskunskap

Det är väldigt svårt att beskriva den här typen kunskap. Det är väl - av modernt att kalla den ordlös eller tyst". Om man jämför med den kunskap alla kvinnor haft när de lagat mat och bakat de har inte jobbat

efter recept annat än i undantagsfall. Det handlar om att känna och se och uppleva hela förloppet med sina sinnen.

När min mor bakar kan hon ondgöra sig väldigt mycket över moderna mjölsorter som inte bär sig som mjöl ska göra. Hon är bagerska och hon prövar alla nya sorters mjöl. Hon ställer mycket stora krav och ibland hittar hon något som hon klarar av att baka på. Det är hela tiden det taktila: lukta, knacka, känna, smidigheten, plasticiteten i degen. Det är mycket som keramik Eller att göra en sås. Det tar en stund att göra en bra sås. Man måste omedvetet oerhörd mängd ställningstaganden.

göra en Om en husmor skulle strukturera upp hur hur många beslut som behövs för att göra en med kärlek tillagad sås skulle det bli ganska många... Det här är en kunskap som inte har så hög status, kanske just för att det inte går att strukturera upp den, att beskriva hur man går tillväga. Det vet alla som läst en kokbok att skulle man tro den är det väldigt lätt att laga mat. Man läser innantill och så blir resultatet bra. Men de flesta vet att det inte förhåller sig så.

Om jag översätter det här till keramik så är det allt från hur leran känns

om den är kort, om den är smidig när jag börjar bearbeta den. Det avgör om den är färdigbearbetad. Den känns annorlunda när jag arbetat med den en tid. Om jag ska dreja vilken metod ska jag då ha för att nå det ut-

tryck jag vill I ett sammanhang kanske jag väljer att arbeta med en lera som är väldigt mjuk och då har jag låg fart drejskivan. En annan gång gör jag tvärtom: fast lera och hög hastighet. Grejerna ser alltså olika ut. Det som avgör är min förmåga att styra processen, min känslighet inför hur de olika materialen bär sig och fungerar. Jag doppar fingret i glasyren, den är och så tjock Det här finns inom alla hantverksyrken. Men nu kommer allt fler innovationer som ska ersätta tilliten till vår egen bedömning. Det är olika instrument som kan avläsa temperaturen exakt eller som kan mäta graden av reduktion i ugnen eller tjockleken glasyren. Men jag föredrar att lära eleverna att doppa fingret i glasyren för att avgöra tjockleken. Att lära dem se färgen hur pass varmt det är.

Jag tycker det är viktigt attt betona vikten av att misslyckas i verk-

stadsjobbet, att lära sig av vad som händer. Fast det är litet konñiktfyllt samtidigt. Jag vill framstå som den som kan svaren. Det tar tid innan eleverna förstår poängen med att själva finna svaren.

Man kan ganska snart se i verkstaden vilken elev som gjort vad. Om jag varit borta någon vecka kan jag ändå se det sättet föremålen är

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 151

gjorda. Och formen, vilken formuppfattning de olika eleverna har. Sättet att göra sakerna är också ett uttryck för vem tillverkaren är alla

hantverkare sätter spår av sig själva. Det är ett beslut, medvetet eller omedvetet, att avgöra när man anser något är färdigt, hur man lämnar en yta. Där tror jag röjer ganska mycket av vår personlighet. Om man jämför med att teckna visst, man kan tillägna sig ett visst manér, men

det kan inte ett mål. Målet är att hitta sitt eget sätt att teckna en lin-

vara je. Så är det med keramik och hantverk också. På sätt som en

samma handstil röjer en del om den som skrivit så röjer ett föremål en del om den som tillverkat det. När en bysnickare gjort en stol så ser den ut på ett visst sätt det är inte bandputsat, slipat och polerat utan det är gjort rakt upp

och ner som en stol. Medan en finsnickare kanske gör samma modell med mycket större ytfinish. Det tror jag också är ett uttryck för personen.

Man måste skilja mellan de egna motiven för att hålla på och sam-

hällets, omgivningens, syn hantverk och konst. Jag har sett att eleverna kan bli väldigt rädda när de märker att familjen och vännerna identifierar dem med massproduktionen av pynt i keramik. Det finns en smartness-attityd som premieras i samhället. Man ska göra sin grej, trollet eller ljuslyktan eller vad det nu är för något som kan bli en försäljningsgrej. Det vanliga framgångsresonemanget. Många som är driftiga använder keramiken för att göra någon artikel som de marknadsför och säljer väldigt hårt. Det handlar oftast inte om konsthantverk eller uttryck utan att göra liten grej går att sälja. Då är det svårt att bli på-

om en som mind om att det är den bilden folk har av keramiker eller keramiskt kunniga. Man kan ägna sig keramik utan att veta vilken kunskap som egentligen krävs. Man tar en klump lera och trycker ett hål i den. Så har man gjort en ljuslykta. Sedan räcker det om man är driftig och tar sig till marknaden för att sälja den. Det är väl de keramikema som låter tala om sig.

Keramiken, liksom hela konsthantverkssektorn, är mycket kvinno-

dominerad. Det kan jag känna av som karl. En kollega berättade att han skulle prata för Rotary och han grubblade mycket över vilket språk han skulle använda för att dom skulle förstå vad det handlade om. Så han pratade om vattenhaltiga aluminiumsilikater men det är bara ett annat

ord för lera Det har jag tillämpat och det fungerar ganska bra. Det är svårt att tala om form och hur kinkigt det t ex kan vara med en kant eller

avslutning ett kärl medan det är jättelätt att prata om teknik. Det går en att klä i ord. Vi har ett gemensamt språk för teknik. Kanske är det ett sätt att höja yrkets status

När det gäller att försörja sig keramik är det nog ñer män som lyckats. Det beror mycket företagarandan, själva företagandet. Jag tror att män har lättare att känna tillfredsställelse i att bli produktionskeramiker

152 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

och nöja sig med det. Jag kan också se en skillnad manligt-kvinnligt i verkstaden. Killarna och jag med dom ska dreja stort, det är jättevik-

- tigt. Det är mycket fysiskt att hantera, att stå och slå 20 kg lera. Man kan använda mycket råstyrka och muskler så att svetten stänker, men det är inte nödvändigt alls. För tjejerna handlar det inte om råstyrka, det är väldigt mycket teknik. Det finns jättetunna tjejer som drejar oerhört stort och känsligt. Som inte behöver tvinga leran. För killarna ska det fort. Rent subjektivt tycker jag att tjejerna gör känsligare saker. Det har jag svårt att motivera eller förklara. Det finns karlar som gör bra keramik också, men Jag har mina danska favorittanter som är i 70-årsåldem: Gertrud Vasegaard, Gutte Eriksen. De har hållit hela livet

med en mycket begränsad formvärld och blir bara bättre och bättre.

Om hantverket och samhällsnyttan

Nyttan ligger nog mycket det personliga planet. Att tillfredsställa ett uttrycksbehov. Eller en stark upplevelse av att faktiskt kunna kontrollera ett material. Någon jag hade på en kvällskurs sade att det var lika häftigt att dreja som att åka slalom. Lika åhh kippa efter andan, se om det ska ramla eller inte. Det är en sorts tillfredsställelse av att behärska något rent tekniskt. Sedan har jag funderat över det här behovet vad vi nu ska kalla det för sinneskoppling, kopplingen sinne-tanke om det tillgodoses

inom något annat område som man inte uppfattat än. Det kan uppstå nya företeelser i samhället som fyller det här behovet.

Om man ska till ekonomisk nytta så tror jag att alla utövare kom-

se av mer några att bli Konsthantverkare, kanske efter en högskola eller annan utbildning. Konsthantverksproduktemä utgör ofta en start för något som sedan tillverkas av industrin. En konsthantverkare gör en form som blir uppmärksammad och som kanske reproduceras av andra konsthantverkare. Det blir en modern grej helt enkelt. Sedan kanske IKEA eller någon annan gör en form som ligger väldigt nära eller så säljer konsthantverkaren formen till industrin. Mycket av idén kan härstamma från konsthantverket men produkten omformas sedan för att passa industrin. Internationellt eller PR-mässigt kan det betyda ganska mycket för ett land att visa upp bra form, bra design.

Det finns en del keramiker som jobbar både med egen produktion och som formgivare men de är så här i landet så det är marginellt. Många konsthantverkare väljer också att arbeta med former som inte låter sig reproduceras maskinellt. Poängen är att göra sådant som maskinerna inte klarar av.

De mentala aspekterna av hantverket kan man spåna mycket kring.

-

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 153

Det gör vi ibland, men det är en sorts amatörpsykologiserande. Det är ett oerhört gammalt yrke att arbeta med lera och en mycket speciell typ kunskap. Man använder material som man grävt upp ur jorden. Man av kan elementen: jord utsätter för eld och får ett prata om som man man helt nytt material kommer att hålla i tusentals år. Tanken är svindsom lande. Det är väl inte sådant man sitter och tänker när man jobbar men kring det så hisnar det lite Leran är ett material om man resonerar grann. måste hela tiden så att det inte torkar för mycket. Det gälsom man passa ler att göra rätt moment vid rätt tidpunkt. Sedan kan det varva ner. Så följer period med glasering inte är så hetsig och sedan bränningen en som sorts klimax. Arbetet skiftar i tempo. Tiden blir cyklisk ett spesom en ciellt sätt. Något tilltalar mig i koppargrañken är själva tryckmomentet och som det är jämförbart med bränningsförloppet. Det är någonting som framkallas i bränningen, glasyren och allt. Man ser inte hur det ser ut förrän det är bränt, fast har bild, en vision av hur det ska bli. Min fru var man en textilare och hon tyckte att det var långsamt. Det gav henne en stor om tillfredsställelse att besluten fattades undan för undan i tex en bildväv. Att klippa väven borde sak att öppna ugnen, tyckte jag. ner vara samma som Men nej, hon trodde inte att det var samma sak. För bilden hade passerat i vävstolen. Processen är väldigt viktig. För mig, som inte jobbar regelbundet, är det oerhört jobbigt att igång. Det är bara motigt de första veckorna. Då är jag så upptagen vad jag gör så jag har ingen behållning av det. av Någon sade du kan väl alltid gå ner och dreja ett fat om dagen. Det skulle jag kunna göra, men det fullständigt meningslöst, för då skulvore jag få gå igång varenda dag. Det är när jag gör många jag får nåsom tillfredsställelse. Det hänger ihop med hur det känns att göra dem och gon hur det sedan ut när det bränts. Det jag inte är nöjd med slänger ser som jag. Det är mig fullständigt likgiltigt. Det kan något som bara känns vara fel. Ett och annat blir riktigt bra. Så känns det.

Om professionella och amatörer

Den frågan har jag tidigare varit väldigt engagerad i men nu har den förlorat sin betydelse. När konsthantverksutredningen kom för 15 år ca sedan minns jag att de professionella dvs de hade högskolestudier - som i konsthantverk oroliga för den ökande amatörismen. Om männis- - var kor under lång tid skaffat sig egen utbildning kanske valde att arbesom ta halvtid med konsthantverket, då skulle dom bli oerhört skickliga. Det upplevdes ett hot dem bara hade konsthantverksutbildning, som av som

154 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

därför att de dubbelarbetande kunde hålla lägre priser. Det också var mycket svartjobb och så. Idag är det ytterst få kan försörja sig sitt konsthantverk, åtminssom tone om de har tonvikten lagd konstnärligt uttryck. De flesta är dubbelarbetande, om de inte har arbetsbidrag eller projektbidrag eller stöd från bildkonstnärsfonden. Det flyter ihop De yrkesverksamma verkar inom nu. andra professioner också. Längre tillbaka det kanske städjobb och taxi var som gällde, men mina elever nu tänker skaffa sig utbildning där de kan en ha ett meningsfullt och intressant arbete. Så det är inte brödjobbet i den torftiga bemärkelsen, kräver också något jobbet. utan man av Man kan ganska snabbt lära sig tillräckligt mycket för att verka inom ett mycket begränsat fält. En vanlig norrnalbegåvad kan efter två person dagar alldeles i sin ensamhet vid drejskiva åstadkomma något de en som flesta betraktar som en mugg. Vissa drar slutsatsen att det inte är svårare

an sa. Ofta kanske man utgår från halvfabrikat, precis i vår mattradition. som Man köper från firmor som levererar praktiskt taget idiotsäker lera som tål det mesta. Köper man sedan färdiga glasyrer så behöver inte ha man kunskap om hur man tillverkar dem. Så bränner i vanlig oxide- i man en rande atmosfär till den temperatur som glasyrpytsen att ska anger man i bränna till. Ugnen kanske har ett färdigt program för förbränningsförloppet. Man köper ett litet paket, kan säga. Men utan de här firmorna man står man sig slätt. Då vet inte hur leran ska ut ska gräva man se om man upp den någonstans. Eller ska leta. ens var man

Om studiecirklar i hantverk

Jag har haft studiecirklar och där är målet för de flesta att få med sig - saker hem, som man kan visa och stolt över. Det fyller väl upp vara en funktion, men jag vill också att förstår litet vad gjort. man grann av man Det finns deltagare som helst att cirkelledama gör grejerna. Det är inser te enkelt att ha cirklar. Jag tycker det är hemskt svårt. Det gäller att förmedla upplevelsen att man har kunskapen i händerna. Man behöver inte ha grejer som stöd. Man kan spara något för att pröva hur det känns att glasera men målet ska vara att få kunskapen i händerna. Det har varit roligt att ha Sommarkurser där inte någonting man sparar det står i prospektet. Sedan har vi bränt grejer ändå, naturligtvis... - Men då har deltagarna sagt att tillägnar sig kunskapen ett annat man sätt när man inte har ambitionen att det ska bli något. Jag säger till mina elever att det är onödigt att lägga ner tid på att rädda saker egentligen som är förlorade på drejskivan. De vill det för att det ska bli någonting, spara

i

j"

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 155

Jag tycker det är dåligt använd tid. Bättre att ha en hög med kösar knådade lerklumpar och så träna

I studiecirklarna klarade jag inte att jobba så. Jag pratade för att man skulle knåda ihop leran och återanvända den, men det fanns ett väldigt stort behov av att göra presenter etc. Jag klarade inte av att ge samma svar som jag ger mina elever när de frågar om man ska göra eller så: pröva och undersök, gör olika sätt och se vad som händer. Försök lösa problemet olika sätt. Så kan jag inte göra i en studiecirkel, frustrationen skulle bli Deltagarna skulle uppleva att de inte kom någonstans,

enorm.

de samtidigt har ambitionen att kunna använda något till kanske en om vas.

Om man drar en parallell till t ex en krokikurs så är inte målet att sätta en passepartout varenda kroki. Eller till språk. Man tillägnar sig ett visst ordförråd innan man börjar säga eller skriva något på det språket.

Även många cirkelledare är duktiga kan jag känna för att de

- om oro inte förmedlar bredden. Att de går i cirkeln tror att man gör som man

som gör i cirkeln -just de teknikerna, de materialen. Att de inte får en presentation ämnets hela bredd. Det kan jag förñackning i många

av se som en studiecirklar jag tänker då främst keramikcirklar. Om man nu inte

kan ge ett brett spektrum vad ämnet innehåller så kan man betona att detta är ett väldigt begränsat avsnitt. Det handlar om ödmjukhet inför kunskapen, att allt inte kan rymmas inom en människa. En person kan naturligtvis veta vad som ryms men inte själv behärska allt kunnande.

Det är nog stor skillnad cirkelledare. Jag kan berätta jätteroliga historier om cirkelledare jag haft kurser. En cirkelledare berättade att hon gjorde sorts troll hon sålde och hon oerhört indignerad över att

en som var en kursdeltagare kopierat hennes troll och sålde samma marknad till lägre pris. En hade som drivkraft att det är så mycket fruntimmer i cirklarna. En annan hade gjutformar ugglor som han gjort själv. När deltagarna kom till cirkeln ñck de säga vilken uggla de ville gjuta. Så hällde de gjutmassa i formarna och så drack de kaffe och lämnade lappar om vilken glasyr de ville ha Men det är nog bortåt tio år sedan. Det var väl en högkonjunktur för keramik då. Det var oerhört många cirklar igång varhelst det fanns en liten brännugn. Textilen har nog varit stadigare.

Jag kan tänka mig att man får en annan typ av kontakt i hantverks-

cirklar än vad man får i cirklar i språk eller om aktiesparande. Det faller det sig naturligare att prata om upplevelsen och i förlängningen också om det man gör, vad man tycker om det. Det är också en aspekt folkhögskolan: eleverna vittnar hur märkligt det känns att jobba själv i en

om verkstad efter skolan. En del trivs så bra i det här klimatet med en massa människor som bollplank för vad man gjort och hur det ser ut. Det förs en dialog hela tiden med andra som är intresserade. Sedan kanske man ham-

156 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

nar i en källarlokal i sin hemortskommun och någon tycker att man ska göra något häftigt som går bra att sälja. Då kan naturligtvis känna

man sig hemskt ensam.

Jag tycker det är jättebra att studieförbunden har hantverkscirklar.

- Det kan vara ett forum för att överhuvudtaget diskutera det vi pratat om: sinnesupplevelser, känsligheten inför material, kunnandet man får genom sina sinnen. Jag skulle vilja att man i studiecirklarna diskuterade sådant samtidigt som man jobbar. Jag tror att många som går i cirkel har stort utbyte av själva processen och att det blir en konñikt när dessutom ska

man spara grejerna Man skulle uppmana till att göra erfarenheter snarare än grejer.

De allra ñesta av de elever jag haft genom åren har gjort sina första erfarenheter genom studiecirkeln. Det är viktigt att betona.

Aspekten "Tyst kunskap erfarenhet, upplevelse"

-

En avgörande skillnad mellan teoretisk och praktisk kunskap är att den praktiska kunskapen till stor det går genom de taktila sinnena beröring,

känsel och att kunskapen lagras i kroppen genom erfarenhet. Sinnes-

minnen snarare än "tankeminnen är bärare av kunskapen. Det är en tyst kunskap.4 Den tar tid att nöta in, genom upprepning och övning, men när den väl sitter där är den automatisk man behöver inte anstränga

sig för att komma ihåg den.

Men den tysta, upplevda och erfarenhetsbaserade kunskapen måste kompletteras med den faktabaserade, som handlar om materialet, metoderna, tekniken. Den går att uttrycka i ord men det räcker inte till för att

förstå hantverket.

Den tysta kunskapen kompletterad med den teoretiska ligger i ar-

- betsprocessen, inte i resultatet. Att lära sig känna, se och uppleva tar tid, kräver lång erfarenhet. Som så många andra områden har människan tagit tekniska apparater till hjälp för att snabba förloppet. Man kan med modern tekniks hjälp åstadkomma likartade produkter utan att egentligen veta vad det är för arbete som det bygger på. Men det skapar också beroende av apparaterna jag vågar inte lita mina sinnen, jag måste

först kontrollera vad termometern säger.

4 Begreppet brukar härledas till Michael Polanyi personlig kunskap, tyst dimension men knyts också till Wittgenstein: viss sorts kunskap går inte att uttrycka i ord, om den måste man tiga. Se t ex Göranzon 1990, Josefson 1991, Janik 1991, Rolf 1991, Molander 1993.

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 157

Hantverket är en väg att återuppväcka den sinneskunskap som förr var en viktig del av inte bara yrkeskunskapen utan också av vardagskunskapen. Men att erövra den sortens tyst kunskap är tidskrävande. Vill man se resultat i t ex en studiecirkel efter termin eller två räcker tiden inte till.

en Frågan är vad man får med sig ut från cirkeln: produkten eller kunska-

pen

4.6 perspektiv

Yrkesutbildningens

Yrkesutbildningens perspektiv på hantverk är speciellt intressant i ett teknologibaserat samhälle. I stället för att blicka bakåt, mot sedan länge försvunna skråhantverk, riktas blicken framåt, mot hantverksbehoven i en internationell värld. Yrkesutbildningens perspektiv synliggör kanske allra bäst hantverkskunskapens specifika karaktär, som är oberoende av omgivande produktionsförhållanden.

I boken Hantverkskunskap 1995 delas yrkeshantverket upp tre grupper: tillverkande hantverk, reparationshantverk samt servicehantverk. Yrkeshantverket skiljer sig från hemslöjd å ena sidan och småskalig industriell tillverkning å den andra genom att det karakteriseras av en specialiserad utbildning, produktion i liten skala, arbete med händerna, småföretag/egen företagare, avsättning direkt till kunder inom en begränsad marknad. Utmärkande för hantverket är att det är självständigt, i hög grad manuellt, fordrar kunskap om och känsla för material, form och hela produktionsprocessen samt att en del av utbildningen sker arbetsplatsen. För yrkesmannaskap krävs anlag, handlag och djup kunskap om material, maskiner och produktionsprocess. Men yrkesmannaskap innebär också att kunna göra hantverket lönsamt.

När skråväsendet upphörde försvann också kravet gesäll- och mästarbrev. I stället fick hantverkarna själva bestämma om de skulle utfärda mästarbrev yrkesbevis. År 1940 utfärdade regeringen den

som s k mästarbrevkungörelsen. Den innebar att varje bransch bestämmer sina kriterier för utfärdande av mästarbrev till förtjänta och skickliga hantverksutövare. För mästarbrevet krävs minst sex års arbete inom yrket. Den som söker mästarbrev ska ha förvärvat erforderlig skicklighet och erfarenhet samt ha erforderliga insikter i kalkylation och bokföring Affärskun-

Hantverkskunskap 1995. Se även Bo och Elsbeth Rosén: Det gränslösa hantverket 1992. 1Hantverkskunskap sid 15 och 19.

158 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

skapen är lika viktigt som hantverkskunskapen för den som ska leva på sitt yrke.

Hantverksyrkena intresserar alltfler ungdomar, inte bara i Sverige utan också i andra europeiska länder. Hantverksyrket är relativt fritt de ñes-

ta yrkesverksamma är egna företagare. Hantverket ger utrymme för eget skapande och innebär en ständig utveckling av det egna kunnandet. Hantverkaren följer hela arbetsprocessen, från idé till färdigt resultat. Helhetsansvaret skänker arbetstillfredsställelse och ger inte utrymme för monotona moment, heter det i Hantverkskunskap.

Börje Hagman:

Praktiken det nödvändiga övandet

-

Börje Hagman är utbildad slöjdlärare och hemslöjdskonsulent. Han har varit biståndsarbetare i Afrika och Asien. Nu är han kansliansvarig för Stiftelsen Hantverksfrämjandet, som vid tiden för intervjun hette Sveriges hantverksråd, i Leksand. Han är född på Hönö, en ö utanför Göteborg. Hans far började som frisör och slutade som skohandlare. Morfar var snickare, farfar stenhuggare och skomakare. I intervjun togs inte frågan om professionella och amatörer upp explicit, eftersom frågeställningen låg som en underton under hela samtalet. "Min destination i livet var att bli slöjdlärare säger han. Först utbildade han sig på yrkesskola i Göteborg till Verkstadsmekaniker och möbelsnickare för att kvalificera sig till slojdlärarseminariet. Med lärarnas goda minne fick han arbeta med speciellt hantverksinriktade saker: smide, hantverksmässiga fogningar. Efter examen på slöjdseminariet i Linköping for han till Kenya som fredskårist och arbetade som slöjdlärare där 1971-74. SIDA hade då ett projekt med icke-akademiska utbildningar och yrkesutbildningar i olika utvecklingsländer.

Efter hemkomsten riktade han in sig på att bli museitekniker; vikarierade sådan på Tekniska museet och började läsa etnologi. Men så

som kom "suget efter internationellt arbete Ett år arbetade han i Nepal

som s k biträdande expert för ILO och SIDA med ett projekt inom LOs ram. Hantverk inom trä, metall, keramik och textil ingick i projektet. Det var förlagt till en liten by långt ute på landsbygden, utan vägförbindelse, utan elektrisk ström eller andra moderniteter. Projektet spårade ur och han återvände till Sverige 1977 eftersom han inte "hade lust att vara kvar i en sådan... prostitution. Mycket pengar gick till annat än vad det egentligen handlade om. " En tid hade han bl a en liten verkstad på Djurgården, han läste "Skapande svenska" i Uppsala, var slöjdlärare i Bohuslän ett år och sedan bild- och formlärare på förskolelärarutbildningen på Gotland

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 159

ett läsår Efter det läste han 40 poäng etnologi samt utbildade sig till hemslojdskonsulent. Som det arbetade han sedan i två år i Västernorrlands län.

När min nuvarande fru ñck jobb i Leksand 1986 sökte jag mig hit.

- Sedan dess har jag varit Hantverksrådet. Hantverksnämnden, det

som då hette, bildades hösten 1983 och kom väl igång litet försiktigt 1984. Det var alltså rätt färskt när jag kom hit i oktober 1986. Jag skrev idé-

en skiss om hur det skulle kunna utvecklas och bli bättre. Sedan fick jag överta ett jobb som sekreterare och den vägen är det. Från början fanns många olika intressenter år har Företagarnas Riksorga-

men senare nisation mer och mer tagit över.

Orsaken till att jag frångick mitt första kall, slöjdlärare, är

- att vara mycket konkret. Sista gångerna jag jobbade slöjdlärare tyckte jag att

som hälften av lektionstiden gick till att diskutera varför inte skulle

man bråka med sina kompisar, kasta snöboll i korridoren, böka med verktygen och det ena med det femte. Dessutom var eleverna väldigt omotiverade. Då bestämde jag mig för att inte fortsätta i det svenska skolsystemet. Jag ansåg det viktigare att lägga min kunskap på annat än att dividera och diskutera med eleverna. Man kan kritisera att jag inte vågade mig in

ge att förändra och förbättra, men jag förlorade min entusiasm för att jobba med skolan. Jag har inte ångrat mig. Att jobba lärare i grundskolan

som blir nog till slut för mycket rutin för att det skulle stimulerande att

vara fortsätta.

När eleverna går ut nian kanske de inte ens kan slipa ett stål till hy-

en vel, vet inte vad kantsidan en bräda är eller kan skilja ullgarn från

syntetmaterial. Om de då ska söka in en praktisk utbildning får de ta igen en massa saker. Det måste vara samhällsslöseri med en sådan utbildning, när de i stället kunde lärt sig hantera verktyg och sticka, virka, hyvla,

sy, måla, snickra, borra. När de blir vuxna och ska i lägenheten mås-

reparera te de kanske gå kvällskurs för att lära sig hyvla. Chansen finns när de är unga och formbara, när de kan ta sig kunskaperna på ett bra sätt.

Barnen som kommer till första eller tredje klass, de är fortfarande spontana, de har vilja, de är intresserade, de ser upp till läraren. Får de dessutom börja med slöjd eller att göra något med händerna blir det

en ny dimension i deras utbildningsliv. Men de erbjuds inte några roliga timmar, slöjden blir inte kul utan mest tråkig. När jag slöjdlärare och

var

l Organisationen har bytt namn flera gånger. Först hette det Hantverksnämnden, så Hantverksrådet, så Sveriges hantverksråd och när detta skrivs Stiftelsen Hantverksfrämjandet. Jag har i utskriften behållit det namn som gällde när intervjun gjordes: Sveriges hantverksråd eller, förkortat, Hantverksrådet.

160 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

skulle inspirera elever i sexan att göra nya saker så gnällde de bara: "Nä, det har jag gjort i trean, det har jag gjort i fyran. Det var redan tråkigt, lusten och skaparglädjen hade tagits från dem. OK, hade man velat hade man kunnat vara med och omforma slöjden, men det ville inte jag. Fast det var intressanta år också, jag fick erfarenheter och kontakter.

Jag tycker att jag har bred erfarenhet från många olika arbetsområ-

- en den. Om jag börjar från min hantverkliga start, målet att bli slöjdlärare, så har vägen sedan gått via verkstadsutbildning, slöjdlärarexamen, slöjdläreri, biståndsarbete med hantverk, hemslöjdskonsulentutbildning, jobb

hemslöjdskonsulent Jag tycker att det finns en röd tråd det handsom lar hantverk olika aspekter. När jag ska förklara vad jag arbetar med

om ur

säger jag att jag jobbar med hantverk pappersvägen, jag är byråkratnu hantverkare. Det är väl så viktigt, har jag insett efter åren här, eftersom det är lätt att tala om hantverk övergripande och generellt, men det finns också många aspekter som måste diskuteras via papper. Att påverka, komma med förslag, synpunkter, idéer hur det här ska bevaras och utvecklas.

Där tycker jag Hantverksrådet spelat en betydelsefull roll, även om det är liten institution utan statlig status och även om vi inte fått det ge-

en nomslag skulle önskat sig. Med vår lilla stab och Hant-

som man verksrådets begränsade ekonomi har vi i alla fall försökt slå in kilar där det behövs. Jag tycker vi lyckats ganska bra. Det som är tråkigt är att jag inte håller med hantverk rent konkret, men jag har en stor gård så det finns det utrymme för att jobba med händerna hemma...

För närvarande är arbetet mycket inriktat mot europeiskt samarbete. Han har mött småföretags- och hantverksorganisationer inom EU på konferenser kongresser och utställningar de senaste åren. Bl a finns en europeisk hantverksorganisation, UEAPME där Företagarnas Riksorganisation, FR, sedan 1995 är medlem. Han anser att det finns ett stort intresse för svenskt hantverkskunnande i andra europeiska länder: "Jag tror inte riktigt förstått hur viktigt detta kan vara för Sverige och att

man vi också har något att erbjuda Europa. "

Om synen på hantverkskunskap

Det ringer människor hit och vill omskola sig till förgyllare eller något annat hantverksyrke. De frågar efter någon inte allt för lång kurs nära där de bor. Jag blir som ett frågetecken: har människan tänkt sig att bli för-

4 UEAPME står för Union Européenne de lArtisanat et des Petites et Moyennes Enterprises Europeiska Hantverks- och Småföretagarorganisationen.

SOU 1996: 122 Del Ill. Hantverkets väsen och värde 161

gyllare på kortkurs nära hemorten Det är någon ville bli

en som om musiker och sade:Jag vill lära mig spela kontrabas jag kan inte

men en längre utbildning. Eller: J ag vill bli tennisspelare jag kan inte

men vara med i någon klubb. Jag kan gärna stå i källaren och slå på boll för att

en bli duktig. Det går inte. Det är likadant med hantverk. Du kan inte säga: Jag vill gärna jobba i kakelugnsverkstaden för jag har varit med och tittat när farfar tog ned en kakelugn en gång.

Hantverk måste vägas i samma vågskål vilken utbildning

som annan som helst. Man kan inte säga att det är viktigare att tandläkare än att

vara vara kakelugnsmakare, viktigare att ha teoretisk utbildning för att få

en elever till högskolan än att ha en hantverksutbildning. Varje yrkesutbildning måste ha lika rätt. Alla måste få sin rättmätiga

chans. De rapporter jag läst visar att de som söker sig till teoretiska utbildningar kommer från akademikerhem eller övre medelklass, medan de söker sig till hant-

som verk eller bilmekanikerutbildning det är Svensson, arbetarbam, medel-

klass.

Nu är alla gymnasieutbildningar, också de praktiska, treåriga. De ska

vara yrkesförberedande och studieförberedande. De har kun-

samma skapskrav i kämämnena. Det innebär att alla går bilmekanikerpro-

som grammet ska läsa samma teori som dom som går naturvetenskap,

samhällsvetenskap eller omvårdnad. Man har idag färre praktiska yrkestimmar på tre år än tidigare hade under den tvååriga yrkesutbild-

man ningen. Man har alltså tagit praktiska timmar och lagt kämämnena. De är i och för sig viktiga, men den intressanta frågan är: detta duktiga

ger yrkesmän och -kvinnor

De som går yrkesutbildningar för ojämn kamp med dem läser

en som teoretiska ämnen. Risken är att de får dåliga teoribetyg och, kanske grund av missnöje med den teoretiska delen, även dåliga praktiska betyg. Sedan ska de kanske konkurrera till högskolan med dem har höga

som teoretiska betyg. Då hamnar de ännu mer i strykklass. Jag förstår inte att man gör en ny yrkesutbildning, skär på yrkestimmama och sedan sä-

ner ger att de ändå ska bli duktiga yrkesarbetare eller förberedda för yrket. Den nya tre-åriga utbildningen är faktiskt sämre när det gäller hantverksyrken. Jag tycker det är en dålig reform. Nu hoppar elever

av programmen och väljer det s k individuella programmet, där de kan göra

en mer anpassad studiegång. Och så ska ha yrkeshögskola kommer

man en som efter

Börje Hagman jämför med sin tid på yrkesskolan i Göteborg.

egen "Då var det jobb 8-17 varje dag. Det yrkesarbete och någon dag i

var veckan var det teori: yrkesräkning, ritteknik, materiallära, svenska, kanske engelska. Men det relaterat till yrkesutbildningen, så fick

var man yrkesteori varvat med yrkeskunskap. " Han jämför också med andra länder

6-l6-I039

l

l 162 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

Schweiz, Österrike, Tyskland där har kvar det k duala systemet, - - man s dvs lärlingsutbildning. I Schweiz fanns år 1989 250 000 lärlingar i 350 yrken. I Norge skola med praktik. Företagen får ekonomiskt bi-

varvas drag för att utbilda eleverna. Han efterlyser en återgång till lärlingssystemet. På Hantverksrådet hanteras 1 500-1 600 gesällbrev, 200-300 mästarbrev år från hela riket. Det är ett internationellt gångbart

per kompetens- och yrkesbevis, "inte något gammalt mossigt skråintyg från 1850-talet utan fullkomligt legitimt i Europa-sammanhang Människor med gedigen yrkesutbildning måste ha papper på att de är duktiga i sitt yrke, arbetsgivaren kan titta på. "Eleverna vill ju ha något när de

som går ut, inte bara att det trevlig utbildning." Han berättar om

var en skräddarbranschen, där den gymnasieutbildningen inte anses kunna

nya

några gesäller. Eleverna har inte fått tillräckliga kunskaper i tex ge nya klänningssömnad eller herrskrädderi. "På några års sikt kan alla gesäller i skrädderiyrket borta, därför att gymnasieutbildningen inte ger

vara dem kompetens och branschen inte godkänner de timmar de har för sitt gesällprov. "

Man lyssnar till branschens och skolans folk när det passar, men när

det kommer till kritan så fattar politiska beslut som inte tar hänsyn

man till de konkreta frågorna. Då har underminerat möjligheten för fram-

man tida generationer att få gedigen utbildning med kvalitet. Ibland får jag en känsla att hantverks- och yrkesutbildningen inte har fått rätt att leva

av

villkor, inte t har samma rätt till fyraårig utbildning. Som om man egna ex inte behövde utbilda sig till hantverkare utan: det kan man lära sig ganska enkelt. Det är viktigt att de jobbar med hantverk och praktiska yrken

som får möjlighet till kvaliñcerad utbildning. Hantverket har sina egna kvaliteter, inte ska förringas eller läggas i vågskål som väger lättare än

som en andra utbildningar.

Sverige lär höra till de länder i världen har den mest kvalificera-

- som de vuxenutbildningen. Om du går gymnasieutbildning för att lära dig

en ett yrke så kan sedan du läsa in engelska, maskinteknik, vad du vill ef-

teråt. Företagen duktigt yrkesfolk vidareutbildning, man kan läsa

ger kvällskurser eller kvällsgymnasium... Företrädare för samhället nä-

ringslivet, regeringen, oppositionen, riksdagsmän betonar att den vikti-

gaste hårdvalutan i framtiden är kunskaper, kompetens. Men om våra ungdomar i sin yrkesutbildning får färre timmar, färre möjligheter att utveckla sitt yrke ska de sedan direkt ut i arbetslöshet därför att de kan

för litet för att företagen ska ta emot dem Då har man slagit undan be-

dem från början. nen

Det är väl också utarmning av allmänkunskap om inte barn och

- en ungdom, allmänheten i stort, får möjlighet att utveckla praktiska färdigheter. Den kommunala musikskolan framhävs ofta som en svensk

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 163

företeelse som gjort att vi fått fram stjärnor som t Ann-Sofi Otter.

ex von Det är möjligt att man kan överföra samma tankar till hantverk. Kapar man skolslöjden får vi inga duktiga möbelsnickare eller textilformgivare därför att de inte får den första starten, är så viktig.

som

Jag tror att det är svårt att bli en duktig kakelugnsmakare att

- genom läsa i en bok hur man gör. Om man inte sett hur rör med sleven, sett

man att det ska vara som filmjölk eller tjock gröt i konsistensen så är det svårt att till sig kunskapen. Mycket av det gamla bondesamhällets utbildning,

kallar det så, vad kallar tyst kunskap". Överföom man var man nu ring eller engelska on-the-job-training. Man tittade

hur pappa gjorde. När han slipade lien sade han inte att du ska ha eller så många varvtal, du får inte trampa för fort, det ska vara 2,5 dl vatten, du ska hålla lien eller så. Grabben stod och tittade slipade lien eller

när pappa kapade skaften till räfsan. Nästa år fick han göra det själv. Du hittar knappast en tioåring idag som sitter och täljer räfspinnar, som Emil gjorde,

om inte pappan är hemslöjdare eller hemslöjdskonsulent eller med i hem-

en slöjdsförening

Om hantverket och samhällsnyttan

Det blir ojämlikt om bara en högteknologisk utbildning får - resurser, medan en kakelugnsmakar- eller båtbyggamtbildning inte får

samma möjligheter. Vi har ständigt behov av entreprenörer, småföretagare, hantverkare de som vidareför hantverk och traditioner. Ett samhälle ut-

armas när det inte finns hantverkare, när glasmästaren, snickaren, målaren försvinner, när ingen kan ta hand om din cykel eller bil Ska vi ha ett mångkulturellt samhälle och ett mångfasetterat näringsliv så måste de här institutionerna, företagen och verksamheterna finnas kvar. Vi har ständigt behov av att laga fönster, laga bilen, lägga in matta, bygga och

en om reparera. I Europa säger man att det endast är hantverk och småföretag som genererar jobb. Det är där de nya jobben kommer.

Det är väl också samhällsnytta att den nybildade familjen kan fixa

- en hylla, måla, väva en matta den kommunala vävstugan, i stället för att köpa produkter som kanske har dålig kvalitet, importerade från eller

mer mindre suspekta företag utomlands. Eller inte köper saker är

att man som miljövidrigt gjorda eller miljöfarliga. Det är också ett kunnande folk måste ha, likaväl som man ska klara av att laga en cykelslang eller byta

en kontakt så att inte behöver anlita någon så fort det är något. Det är ett

man handikapp att sakna den kunskapen.

Vi har ett stort utbud utbildningar på kvällstid, också hantverk.

av Människor går inte för att bli professionella utan primärt för att få kun-

164 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

skaper för sin skull. Det måste vara samhällsekonomiskt bra att

egen människor kan tänka kvalitetsmässigt, att de köper bra produkter, att de själva kan göra det de behöver för sin tillfredsställelses skull i hemmet eller på tomten. Det finns också i hantverket en kunskap om hur saker kommit till det hänger ihop med vilka resurser vi har att leva vidare med i

ett samhälle med hög arbetslöshet. Det kostar mycket att konsumera. Slitoch-släng-perioden är över.

Människor lär sig också förstå en annan kulturs hantverksmönster

när de tex möter invandrare och flyktingar eller är utomlands. Kanske åker de och tittar hur gör batik eller snickare gör något

man en som traditionellt i byn. Det ökar förståelsen för andra kulturer. Dessutom vidareförs ett kulturarv, ett hantverkskulturarv. Sedan får man definiera vad man menar, om det är den traditionella slöjden eller yrkeskunnandet eller

tradition från viss by. Ett samhälle måste bejaka sina traditioner en en bakåt och föra arvet med sig in i framtiden. Man ska väl inte belasta kommande generationer, pracka dem en viss knypplingsteknik eller konsten att göra räfsor, men det kan nog finnas en och annan som vill bli kulturförmedlare i framtiden. Då finns det ingen orsak att de inte ska erbjudas det.

Pratar vi hantverk måste vi veta vad vi pratar om. Jag har varit

- om

k hantverkskonferenser med allt från verksamma rörmokare till sådana s

höll med näverslöjd. De talar inte språk. Pratar man som samma momsregistrering och momsinbetalningstider så är rörmokaren helt det klara med vad det handlar om men näverslöjdaren har ingen aning

, för han har aldrig haft den volymen på sin produktion. Därför görs det ofta fel. Det är inte bara deras fel som erbjuder kurser eller utbildning i hantverk utan det är något sätt ett gemensamt fel. Någon kallade det Skansensyndromet. Likriktaren för hantverk i Sverige är det som finns i Skansens glashytta, boktryckarverkstad, snickeri etc. Men hantverk är mycket mer mångfasetterat.

Om studiecirklar i hantverk

När det gäller studiecirklar och kortare kurser har vi på Hantverksrådet dragit rågångar å ena sidan mot Hemslöjden, å den andra mot konsthantverket. Hemslöjden har sin organisation och sin verksamhet. Ringer någon som är intresserad av en korgkurs så hänvisar jag till Sätergläntan eller till hemslöjdskonsulenten i hemlänet. Likaså om någon vill ha utbildning till glasblåsare då hänvisar jag tex till konsthantverkamas or-

ganisation KIF. Du blir ingen yrkesman att gå 30 timmars utbild-

genom

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 165

ning i möbelrenovering ABF i Haninge. När vi här pratar om utbildningar så ska det vara bortåt en termin eller så. I övrigt hänvisar vi bara till studieförbunden. Det är naturligtvis bra att börja en ABF-kurs för att pröva vad t ex möbelrenovering innebär. Men det är ingen yrkesutbildning, det är en första nosning.

Cirkelledarna, är jag övertygad om, går in i jobbet med ambitionen

att göra bra ifrån sig. De har genom sina arbeten verifierat att de är kvalificerade. De är ofta slöjdlärare, konsthantverkare, hantverkare som har det som extrainkomst. Det finns silversmeder som hållit på 10-15 år de

fortsätter kurs efter kurs. De får väl också något tillbaka, antar jag träf-

far nya människor, får nya perspektiv livet

Att kräva att man ska ha en viss nivå, att deltagarna ska avlägga prov eller göra examensarbeten för att få ut sina kursintyg det skulle väl ta

död känslan att detta är allmän folkbildning, inga krav har. I mån

som av egen ambition, vilja och lust kan man vidare, åka till Sätergläntan eller gå en sommarkurs i någon annan landsdel. Sedan är det detta med den egna tillfredsställelsen. Många går porslinsmålningskurser och målar sedan koppar till hela släkten, ger bort i presenter och dopgåvor osv. Man är kreativ sin lilla nivå men man har inte ambitionen att vara professionell eller att konkurrera med hantverksföretag som lever det.

Är amatör kan väl, för att inte falla kalla sig

man man eget grepp,

för amatör. Man är på den nivån, man har inte ambitionen att bli professionell, för då hamnar man genast ute i kylan när det gäller konkurrens med andra, om man producerar saker som inte håller kvalitetsmässigt. Man kan inte som vissa av hantverkskursernas deltagare gör skriva

- konsthanverkare på sitt kort. Ser man produkterna så vill man blunda: finns det människor som köper detta Jag har varit slöjdmässor och blivit alldeles förtvivlad, för det är en kvalitet inte...håller måttet.

som Ändå finns det människor köper det. Då är frågan: vad kan konsu-

som menten avläsa i produkten Vad är bra, vad är dåligt Den som vet mer kan välja bättre saker.

Så länge amatörerna vill vara amatörer och hålla sig den nivån så är det väl ett sätt att berika sig och också samhället. Människor fördjupar sig i något vid sidan av sitt dagliga liv Volvo eller Vägverket eller vad det nu är. Det är väl inte osannolikt att en väldigt hög procent av människor-

i Sverige har något vid sidan Bygger bil, porslinsmålar, går na om. om en

näverslöjd eller ñamskvävnad, sjunger i kör. Det är viktigt för människor. Men att tro att man är bättre än man är och konkurrera med de professionella i någon form av rörelse eller företag det är komplicerat.

- Där krävs det att man har en bredd i sin utbildning. Att t ex tro att man kan dreja när gått två keramikkurser ABF det håller inte, när

man -

166 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

I

i

.

avancerade drejare säger att det tar minst 2-3 år innan man är slängd att dreja och kan centrera sin klimp skivan.

Bland alla dessa som går sådana kurser kan det finnas embryon till riktigt professionella människor. Och de måste börja någonstans. Detta är väl början. De kan inte läsa sig till allt, de måste ha någon som handleder dem, visar handgrepp hur man löder eller att man inte kan sätta handtaget där för då håller det inte. Det är väl en folklig resurs har i al-

människor som är fulla av kunskap, vare sig det är musik eller keramik eller textil

På sådana här kvällskurser i målning eller vävning eller annat kan jag

tänka mig att det blir diskussioner i kaffepausema om andra saker också, om det som hänt i världen. Man kan höra en människa säga "politik är jag inte intresserad av och i nästa stund kan hon diskutera bamomsorgstaxoma så att det smäller det.

om

Aspekten "Praktiken det nödvändiga övandet"

-

Att lära sig ett hantverk tar tid. Genom att öva och iaktta nöts kunskapen in i kroppen och händerna så att den blir automatisk. Men det är bara början, som alfabetet i läskunnigheten. Från den startpunkten finns det egentligen inget slut den kunskap som är möjlig att erövra, den erfarenhetsbaserade förtrogenhetskunskapen.

Möbelsnickaren Thomas Tempte har i Arbetets ära 1982 försökt beskriva hur kunskapsöverföringen går till: Ordlöst har avancerad och komplex kunskap överförts från den kunnige till den okunnige. Inte så att man varit emot tal, men det har aldrig bildats traditioner för att överföra kunskap så. Hantverkets form för kunskapsöverföring finns i lärling-gesäll-mästarsystemet. Man lär av den som kan mer genom att öva, göra misstag, göra om, öva igen. Praktiken är sammantvinnad med teorin, den utgör en stor del av teorin.

Att dra skiljelinjen mellan teoretisk och praktisk kunskap leder tankarna fel. Det är snarare fråga om olika former för kombination av intellektuell och manuell begåvning. Tempte talar om hantverkskunskap som uttryck för ett praktiskt eller ett gestaltande intellekt. Om tiden för den bokliga kunskapen blir för omfattande kan tiden bli för kort för det nödvändiga övandet.

En boklig utbildning kan man forcera genom att råplugga. En hantverksutbildning tar den tid den tar innan den satt sig i kroppen, blivit automatisk. Lärlingsystemet bygger respekt för den kunskap som ska överföras. Det är ett individuellt och tidskrävande system. Kanske detta bidrar till att det är svårt att hävda i ett utbildningssystem som bygger

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 167

stora grupper och tidspressade scheman. Men risken finns att själva kunskapen urholkas.

Delar av den hantverkskunskapen ligger nära vardagskunskapen. Delar av yrkeskunskapen har överförts till maskiner och teknik. Kanske kan de två faktorerna bidra till den nedlåtande inställning som alla de intervjuade kommenterar. Utbildningsystemet, från grundskolan och uppåt, vittnar om bristande förståelse för hantverkskunskap och kanske bristande

- respekt för nödvändigheten av den.

Det är också en utarmning när hantverkskunskapen blir angelägen-

en het bara för yrkesfolk. Idag förs den sällan över inom familjen. Inte heller skolslöjden är någon garant för kunskapsöverföringen. Den vardagliga hantverkskunskapen är väg att bli ovanlig. Den människobuma kunskapen den som inte går att överföra till maskinerna riskerar att

- förlorad om den inte överförs från människa till människa, från den kunnige till den okunnige. Här har hantverkscirklama en ovärderlig funktion.

M ;âiâaiaááâg åfiiiájâihå fäfârl -i

.p

mâgzmâ-áyáziawsâaâ wü§$2$§§á$$rvii3â3§r.e3$il§ä1.°åå:mfêiâaz v Tüä t$á..r3ciâ§iåsgk å .:.åååiiif§áiizamøøâr

aqáxázlaiszasgj x v

m:

v. :rim :m: çaaäazzxäazt;âa,âçå;gzç -

V ávaxztáazsxamxvzAáLaåa

Aimnáwxdârarçázázázgâimánágpømrxgxrüüyøzwáwtxw;mggeia.avså

âüåâzaøsuâønütmáâääizfáiâcaixvêgav? "ââspártøzáiâváaü-iwxsürâéilxâu L .

" Åsáâiêsazi1êezsåâzszx.eâwøz,sâ

hu.2353:sâçláwzv . " .. äåså " H

;áêsänáxâtkxiáiââñøvwnáküfåøåáfürfâå

:mm :tai: ma; faøsixahâñ wláiå faviiåñfiáåsliTê:tab iii:

itgäg."

i ;z;.trf,fâzgrrxzztf

hä i v

êâgtenáfâfváxäáf:I Iggy:

. L .#193är ä i .54

3:53 n mig r i , - .

affär§á.l.;-suwg--Tåii;i§s%%êgässgmçeçcêsr..;su

a.,

5 ...i mv.. x 3,, att, n: ,usåøéggga

ä.är,r4:;,

T 42m,:gasa:

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 169

5¶Kommentarer

5.1¶Perspektiv, dimensioner aspekter,

Perspektiv

De sex perspektiven på hantverket leder alla tillbaka till tid: till

samma mitten av 1800-talet, till brottet mellan det förindustriella och det industriella samhället. De leder också alla tillbaka till ursprungsord:

samma slöjd. Det är ur den nödvändiga vardagstillverkningen material och fö-

av remål som specialiseringen till hantverk och yrken växer. Det är när hantverksproduktionen ting konkurreras ut maskinerna organisa-

av av som tioner för bevarandet av kulturarvet och organisationer för bevarandet

av kunnandet växer fram.

I detta ligger två olika bevarandestrategier Kulturarvsbevarandet är inriktat att bevara hantverket det gång Det kulturhistoris-

som en var. ka perspektivet och stora delar hemslöjdsperspektivet för vidare kul-

av turarvsbevarandet. Kunnighetsbevarandet handlar att inte avhända sig

om ett människobaserat teknikkunnande även maskinerna tagit över

om mycket av producerandet. Hantverksperspektivet och yrkeskunskapsperspektivet representerar kunnighetsbevarandet. Kulturarvsbevarandet blickar bakåt, kunnighetsbevarandet blickar framåt.

Slöjd- och konsthantverkssperspektiven förenar kulturarvsbevarandet och kunnighetsbevarandet i vad jag vill kalla ett historiskt Slöjden för

nu. vidare ett kulturarv av kunnande i levande händer. Det betyder att slöjden utsätts för den förändring som utmärker allt lever. Konsthantverket

som påminner om den samhällsomvandling utplånade många hantverk.

som Dess ena sida vetter mot unika hantverk, dess andra mot industriell formgivning.

Det går också att sortera de olika perspektiven med utgångspunkt från det gemensamma ursprunget i slöjden. Tydligast kommer det fram i hem-

I essän Reservera eller kultivera Om bevarandesträvanden i den tidiga hembygdsrörelsen 1993 skriver Annika Alzén olika bevarandestrategier med

om utgångspunkt från begreppen preservation att bevara något ett reservat

som och conservation att bevara något som en resurs. Mina tankar kulturarvs-

om bevarandet anknyter till preservation, medan kunnighetsbevarandet ligger nära cønservation.

7-16-1039

170 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

slöjdsperspektivet: å sidan slöjd för avsalu, å den andra slöjd för husena behov. Annorlunda uttryckt: slöjd för marknaden och slöjd för egna behov. För båda typerna slöjd innebar övergången till industrisamhället båav de hot och möjlighet. Många hantverk försvann när maskinerna ett en övertog produktionen, Många människor befriades från omänskligt slavarbete tack maskinerna. De hantverk som överlevde var främst de vare där maskinen inte kunde ersätta människan Vad maskinerna inte kunde göra blev hantverkarens adelsmärke: oersättlig erfarenhetsbaserad en mänsklig kunskap. Industriproduktionen befriade också husbehovsslöjden från tvång och nödvändighet, samtidigt den raserade förutsättningarna för att slöjdsom kunnighet skulle leva vidare en vardagskunskap. Mycket av det som som förr måste produceras i hemmen kunde alltmer köpas om man hade - För att parafrasera Marx: mycket egenbehovs-slöjden kun-

pengarna av

de från nödvändighetens till frihetens rike. Från tvång till frivillighet. Från plikt till lust. Var återjânns då hantverkscirklarna i denna perspektivrika bild Jag vill placera dem i slöjd- och konsthantverksperspektivet, i ett "historiskt nu", med hemhörighet i egenbehovs-traditionen, där frivillighet och lust ersatt nödvändighet och tvång.

Aspekter

De aspekter jag lyft fram i intervjuerna visar olika behov som hantverket kan tillfredsställa. Olika också olikartade. Att jag renodlat en men aspekt i varje intervju utesluter naturligtvis inte att också andra aspekter kan komma fram i resonemangen. Vissa aspekter betonar främst hantverkets roll i samhället och omvärlden. Till dem hör Kulzurarvet, Hem-ligheten samt Praktiken. Andra lyfter fram hantverkets betydelse individperspektiv. Till dem hör Synligheur ten, Egenvärdet samt Tyst kunskap. Samhällsaspekterna synliggör den betydelse hantverket har för vår gekultur och vardag. Det föremålsliga kulturarvet bär vittnesmensamma börd vår historia. Den praktiska yrkesutbildningen påminner om hur om

1Se tex Waldén 1990 där symaskinen och handsömnaden får exemplifiera teknikens dubbla roll hot mot hantverket och som befriare från slavgöra. som 3l mitten 1800-talet tillverkades 80 % textilproduktionen i hemmen, i sluav av tet 1800-talet var siffran 20 %. Hård af Segerstad 1963 av

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 171

beroende vi är av duktiga yrkeshantverkare för att tillvaron ska fungera. Hem-lighetens ordlösa språk sträcker sig över gränserna, ut i en internationell solidaritet.

Individaspekterna är inte avläsbara samma sätt. De är subjektiva upplevelser av tillfredsställelse, självförtroende, sinnesfömimmelser av

välbefinnande.

I hantverkscirklarna är det sannolikt individaspekterna som är viktigast för deltagarna. Det hindrar inte att det går att lägga samhällsaspekter på verksamheten som helhet. Man lär känna hantverkets kulturarv, man lär sig uppskatta yrkeshantverkarnas arbete. "Det ordlösa språket" är viktigt i cirklar där ord-språket inte är självklart. Det kan gälla invandrare och människor med vissa typer av handikapp, men också andra som har svårt att komma till tals. Som inte har "ordet i sin makt".

Dimensioner

I Handen och Anden synliggjorde vi fyra dimensioner i hantverket: teknik, skapande, estetik, meditation se fig. sid 24. I intervjuerna med de professionella utövarna problematiseras dessa dimensioner.

Den tekniska dimensionen

Teknik kan betyda såväl maskiner som sättet att göra något. I intervjuerna används ordet främst i den senare betydelsen. Hantverksskicklighet är människoburen kunskap och erfarenhet. Den inkluderar relationen till redskap, verktyg och maskiner.

Så tolkat innebär den tekniska dimensionen i hantverket en förening av kunskap om material och kunskap om metoder. Den materialtekniska kunskapen är en förutsättning för rätt metodanvändning, vare sig det gäller behandling av råmaterial, utnyttjande av verktyg eller tillvägagångssätt i slutframställningen. Först förstår materialet och behärskar

när man

4 Ronny Ambjömsson skriver i Den skötsamme arbetaren 1988/ 1991 apropos läsandets betydelse i folkrörelsema: Läsning i förening med debatt fostrar

. även människor som har ordet i sin makt. Uttrycket kan emellertid också vändas: läsning fostrar människor som kan tala maktens språk." Omvänt kan man säga att de människor, som inte har det talade och skrivna ordet i sin makt, inte kommer till tals. Desto viktigare att få tillgång till ett ordlöst språk, som bekräftar självkänslan och får självförtroendet att växa.

172 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

tekniken är man redo att ta itu med uttrycket: konstruktionen, formen. Det är genomgående hantverkamas uppfattning.

Maskinteknik kan producera ting utan att människan som sköter maskinen vet hur det egentligen går till. Den tekniska dimensionen i hantverket är människorelaterad. Människoburen teknik kräver kunskap, förståelse, erfarenhet. Det är en lång process innan tekniken integrerats i kroppen och sinnena, blivit automatisk. Maskinen fungerar i den processen inte som fristående från människan utan som motparten i en relation.

Den tekniska dimensionen i hantverket är därför inte bara en väg till målet att producera utan ett eget mål. Upplevelsen av att kontrollera ett material, att behärska något rent tekniskt, själva utövandet är en tillfredsställelse i sig.

Den skapande dimensionen

Att skapa betyder ursprungligen att ordna: det oordnade kaos, råma-

ur terial skapar man en form, en ordning. Den ordningen kan efterlikna en förlaga då återskapar man en tidigare formad ordning. Men det kan ock-

så vara första gången denna ordning upprättas. Då nyskapar man.

I hantverkskulturen betonas främst återskapandet, som i sin tur ligger nära den tekniska dimensionen. Liksom den har återskapandet sin egen tillfredsställelse. Det innebär inte att det är något mekaniskt, anonymt. På

sätt handstilen säger något om den som skrivit så präglas fösamma som remålet den tillverkat det. Människan finns närvarande i såväl

av som handskriften som hantverket.

I hantverkskulturen följer nyskapandet ur återskapandet. Först när man behärskar traditionen är man redo att förverkliga egna idéer. Hos vissa finns det behovet. Hos andra är det fullt tillräckligt att återskapa en förlaga så exakt som möjligt.

Ãterskapandet och nyskapandet är olika former, men de har samma källa: den skaparlust och det utrycksbehov som varje människa föds med.

Den estetiska dimensionen

n Också den estetiska dimensionen har två sidor, dels att något är perfekt utfört, dels att något är vackert. I intervjuerna betonas främst det perfekta utförandet som ett estetiskt värde i sig. Att titta baksidan är ett klassiskt uttryck i den textila kulturen. Det innebär att man granskar handarbetets baksida före dess framsida när man bedömer kvaliten.

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 173

Lådornas insida ska vara lika vackra som skåpets utsida, säger Anders Mattson. Den baksidan av estetiken hör ihop med den tekniska dimensionen, med handaskickligheten.

Den vackra framsidan kommenteras knappast, den är högst när-

men varande vid intervjutillfällena, i de ting som används för att exempliñera en del av resonemangen: textilier, träföremål, handgjorda knivar, keramiska fat. Kanske behovet av skönhet naturligt föds ur det nära umgänget med vackra ting som återskapandet ofta innebär, liksom formen växer fram ur den tekniska skickligheten.

Den meditativa dimensionen

Kombinationen av fysisk avspändhet och psykisk koncentration är vanlig i meditativa tekniker. Det kännetecknar också många hantverk. I intervjuerna finns åtskilliga reflektioner som återspeglar detta: att man måste komma ned i en lugn andning, att arbetet utförs i en rytmisk andningsrörelse, att vissa moment kräver hundraprocentig koncentration, att hantverket skapar ett eget rum.

Rofylldhet, välbefinnande, samhörighet med ett större sammanhang är vanliga effekter av meditation. Också det tycks förena meditationen med hantverket. De intervjuade talar om det lugn och den ro som handens arbete för med sig, om att få kontakt med det levande och organiska, att

om man blir en del av världen och av hela naturens skapande verksamhet.

Ett mål för meditation är att lära sig leva i i sin kropp och

nuet, att vara sitt medvetande just i stunden. I hantverket finns detta inte som ett mål utan som en del av själva utövandet. Nuet blir påtagligt när det man tillverkar växer fram. Händernas arbete blir närvarande i sin

gör att man kropp, både fysiskt och mentalt. Med Anders Mattssons ord: Slöjden och hantverket får mig att leva i nuet. Det är en underbar känsla. Det här har jag gjort nu, just idag. Det påminner mig om attjag lever...

De fyra dimensionerna i hantverket svarar mot fyra djupt mänskliga behov, vars tillfredsställelse leder till känslan av att vara till freds, till välbefinnande:

den tekniska dimensionen svarar mot behovet av kunskap, av att

känna att man växer och utvecklas genom att lära sig behärska nå-

got

den skapande dimensionen svarar mot behovet av att uttrycka sig,

att göra sig synlig för världen

den estetiska dimensionen svarar mot behovet av skönhet och ord-

ning

174 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

den meditativa dimensionen svarar mot behovet av att komma till

ro med sig själv, i sin kropp, med sina tankar och känslor men

-

också mot behovet av att känna sig som en del av en större helhet.

Detta bidrar till den upplevelse av välbefinnande som hantverket genererar såväl hos hantverkscirklarnas deltagare som hos de professionella hantverkarna. Vissa människor kan tillfredsställa djupt mänskliga behov

kunskap, skapande, skönhet, helhetsupplevelse genom utövande av av hantverk. Till dem hör många av deltagarna i hantverkscirklarna. Däri ligger en viktig del av deras värde.

5.2¶Kunskapssyn och samhällsnytta

Kunskapssyn

Det är väl inget att orda Folk väl vad har för händer. Så

om. ser man skulle kunna sammanfatta ett av de stora problemen med att beskri-

man va kunskapen i hantverket. Det är primärt en Ordlös, tyst kunskap. Ur intervjuerna har jag sållat fram några nyckelord som fångar väsentliga värden i hantverkskunskapen.

Ett viktigt ord är synlighet. Många arbetsuppgifter i dagens högteknologiska samhälle ger inga synliga resultat. Man talar i telefon, man organiserar och administrerar, man ger service andra, man kontrollerar och återställer. I andra arbeten är den egna insatsen en del i en lång kedja, där

sällan kan identifiera sig med den slutliga produkten. I hantverket ser man

resultat sitt arbete, ens kunnande "materialiseras AM. Tiden man av blir synlig när något växer fram under arbetet. Det egna kunnandet blir synligt när det färdiga resultatet. I ett teknik- och konsumtions-

man ser samhälle är det dessutom en tillfredsställelse att själv ha tillverkat det man använder, i stället för att bara använda det maskinerna tillverkat.

Ett annat ord är självförtroende, både fysiskt och mentalt. I det moderna samhället har maskinerna tagit över mycket av det som förr gjordes med människokraft. De har befriat oss från tungt slit och tidsödande manuellt arbete, såväl å kroppens å huvudets vägnar, för att parafrasera

som Gunnar Sträng. Motorsågar, symaskiner, miniräknare och ordbehandlare har gjort handsågande och handsömnad, huvudräkning och välskrivning till obsoleta kunskaper. Kunnandet har flyttats från kroppen till maskinen. Hantverket återför kunskapen till människan och hennes kropp, med dess brister och möjligheter: man måste lära sig lita sig själv. Kunskapen sitter i händerna och kroppen, vilket ger ett fysiskt självförtroende. Man

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 175

lär sig att lösa problem och att applicera teoretiska kunskaper i praktisk användning, vilket bidrar till mentalt självförtroende.

Integrering är ytterligare ett nyckelord. Teoretisk och praktisk kunskap har olika utbildningstraditioner. Muntliga och skriftliga tentamina dvs

kunskapsprov baserade tecken ord, siffror är typiska för den teore-

tiska traditionen. Lärling/gesäll/mästar-prov dvs kunskapsprov basera-

de på föremål är kännetecknande för den praktiska traditionen. Det

funktionella i att renodla vissa färdigheter specialisering sker på be-

- kostnad av deras beroende av varandra -integrering I intervjuerna är det oftast integreringen som framhävs. Teoretisk och praktisk kunskap hör ihop. De teoretiska kunskaperna befästs genom praktisk användning. Meningen med teorier är att uppnå praktiska resultat. Hantverksutövandet kräver såväl teoretisk kunnighet problemlösning, teknisk kunskap som praktisk utförandet.

Mot bakgrund av såväl egna erfarenheter som t ex modern hjämforskning är de intervjuade kritiska mot nedvärderingen av handens kunskap. Praktisk utbildning har låg status. Den bristande respekten för praktisk kunskap och hantverkskunnande kan delvis ha sin grund i okunskap. Det ordlösa och tysta förmedlas via erfarenhet. Att tala med dem som vet är ett sätt att föra vidare den erfarenheten, att ordsätta det ordlösa. Det ersätter inte erfarenheten, men det kan skapa respekt för en kunskap man själv saknar.

Bristen på respekt för hantverkets kunskap är en erfarenhet som de professionella delar med många i hantverkscirklarna. Att lyssna på de kunniga och respektera deras erfarenhet är början till att förstå hantverkets kunskap. Synliga resultat av arbetet, självförtroendet som växer ur de erfarenheterna, integreringen teoretisk och praktisk kunskap

egna av är värden är lika viktiga i dagens samhälle hantverkets produk-

som som ter var i gårdagens.

samhällsnytta

Samhällets syn på praktisk hantverkskunskap respekt eller förakt le-

- der direkt över till frågan om samhällsnytta.

Ordet samhällsnytta används vanligen som synonymt med nyttigt för samhällsekonomin. I intervjuerna finns några kopplingar till den deñnitionen av samhällsnytta, t ex att det skapar arbetstillfällen, att konsthantverksdesignade industriprodukter kan ge internationell PR, att hantverk och småföretagande är det som i Europa förväntas generera nya jobb.

Men framför allt kommer det fram en annan syn samhälle och

176 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

"nytta. "samhällsnytta borde innebära att människor kan leva ett gott liv, säger Ramon Persson. Samhällsekonomi är också att människor lär sig värdera kvalitet och att de själva kan tillverka en del av det de behöver.

Ett nyckelord i den synen på samhällsnytta är livskvalitet. Då är det samhällsnytta att människors basala, sociala och kulturella behov tillfredsställs. Vetskapen att man klarar sig själv praktiskt skapar en tryggare människa. Man mår bättre när man gör något med händerna det är

mental friskvård. Om man inte är verbalt begåvad kan hantverket vara ett sätt att hitta sitt självförtroende. Hantverksutövande är i sig en källa till glädje och tillfredsställelse, samma sätt som böckerna i biblioteket, bilderna museet, musiken konserten.

I ñera reflektioner kommer det fram en undran inför tekniksamhället. Människan har blivit för beroende av tekniken, hon klarar inte längre sin

överlevnad. Även i tekniskt högt utvecklat samhälle finns det egen ett en massa praktiska saker som måste göras. Maskiner får inte helt ersätta människor. Det kan inte vara meningen med vår tillvaro på jorden att konsekvent går in för att ta bort människan huvud, händer, fötter sä-

- , ger Lena Karlén. I en krympande ekonomi är det viktigt att återbruka och att återuppliva gammal kunskap. Dessutom måste vi lära oss att ta mer hänsyn till miljön. I hantverk används förnyelsebara och komposterbara material, som kan ingå i kretsloppet. Det är kunskap vi måste ta tillvara. I förlängningen finns en vision av ett resursbevarande samhälle med männniskan i centrum. Ett samhälle där "de fem sinnena är viktiga. Där saker få ta sin tid. Där är lika viktig och kanske viktigare än

processen - resultatet I ett sådant samhälle har hantverket självklar samhällsnyt-

en tig plats.

Hantverkscirklarnas samhällsnytta finns i värdesättandet sådant

av som livskvalitet, behovstillfredsställelse, miljö- och materialmedvetenhet. Kanske är de också grogrund för utvecklandet samhällssyn

av en annan än den rådande. Det vore i så fall helt i linje med folkbildningens traditioner.

Kunskapsnytta och samhällssyn

Hantverkskunnande rymmer många olika sorters kunskap. Emin Tengström, professor i humanekologi, lanserar i sin bok Myten om informationssamhället 1987/ 1990 en kunskapstypologi där han skiljer mellan vardagskunskap, yrkeskunskap, vetenskaplig kunskap samt konstnärlig kunskap.

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 177

Vardagskunskapen bygger egna erfarenheter och tradition. Yrkeskunskapen förvärvas institutionaliserad inlärning och genom en bekräftas genom en ceremoniell legitimering t betyg, titel. ex examen, Därefter tillhör innehavaren profession. Professionaliteten är en sammansatt av flera sorters kunskap: påståendekunskap, färdighetskunskap och förtrogenhetsskunskap. Annorlunda uttryckt är den kombination en av teoretisk kunnighet, teknisk skicklighet och erfarenhetsbaserad kunskap.

Vetenskaplig kunskap delar Tengström upp i fyra vetenskapliga kulturer: den tekniska kulturen, handlar att lösa problem; den som om naturvetenskapliga kulturen, som vill besvara frågor generell art; den av samhällsvetenskapliga kulturen, som söker besvara generella frågor den om samhälleliga verkligheten samt den humanistiska kulturen, unika som ger svar unika frågor t ex tolkningar.2 Den konstnärliga kunskapen, till sist, karakteriseras enligt Tengström av att den inte behöver "filtrera bort olika aspekter verkligheten. av Den behöver t ex inte hålla bort den känslomässiga innebörden från den verklighet den beskriver och förklarar. /- -/ Den konstnärliga kunska- pen förmår också helhetsbilder, där den vetenskapliga kunskapen bara ge kan ge fragmenterad insikt. 1990: 72f Tengström reflekterar även över den inbördes rangordningen mellan de olika typerna av kunskap. Alltñer områden har professionaliserats och förvetenskapligats. "Den utför ett arbete inom ett område som som professionaliserats betraktas med lätt förakt amatör°, eller med ñentlighet kvackare eller anklagas för att konkurrera med den fackliga kompetensen °osolidarisk. /- -/ Professionaliseringens och förvetenska- pligandets baksida är fortskridande amatörisering individens vardagsav kunskap. 1990: 74f Också förhållandet mellan vetenskaplig kunskap och yrkeskunskap är problematisk. Teknifieringen, inte minst datoriseringen, har inneburit att många yrken försvunnit eller förändrats. Det är påståendekunskapen och

Tengström stödjer sig här på den forskning gjorts vid Arbetslivscentrum som numera Arbetslivsinstitutet. De citerade begreppen har lanserats den av norske filosofen Tore Nordenstam. 2"Man talar därför ibland om denna vetenskap /den humanistiska/ iavbilsom dande ideografisk, inte lagsökandenomotetisk, skriver Tengström 1990: 79.

178 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

fardighetskunskapen blir föremål för datorisering respektive robotisom sering. /- -/ Den yrkeskunnige kan uppleva förlust den delen av en av yrkeskompetensen är svår att bevisa existensen och att beskriva, som av dvs förtrogenhetskunskapenf' 1990: 75 Den konstnärliga kunskapen betraktas inte som en kunskap i sin egen rätt, även talar konstnärlig sanning. Tengström efterlyom man om en större samhällelig legitimitet för den konstnärliga kunskapen. En ser en väg skulle ökat erfarenhetsutbyte mellan den och den vetenskapliga vara kunskapen: Det föreligger inte bara skillnader mellan dessa kunskapstyutan också likheter. Båda arbetar hela tiden med någon form av verkper lighetsanalys och båda är ständigt jakt efter innovationer av metod och arbetssätt. 1990: 76 Överför Tengströms typologi hantverkskunskapen så rymmer man den flera olika kunskapstyper: vardagens, yrkets, den tekniska kulturens, konstnärlighetens. Men den hotas idag många sätt: vardagskunskapen är på väg att försvinna, yrkeskunskapen urholkas av datorisering och robotisering, den erkänns inte teknisk kunskap i vetenskaplig mening som och den räknas inte in i den konstnärliga kunskapen. Dess språklöshet gör den lätt osynlig och bidrar till dess låga status. Allt detta gör det viktigt att lyfta fram och ordsätta hantverkskunska- Inte i nostalgiska tenner, som "musealt bevarande AM utan som pen. viktig kunskap för morgondagens samhälle. Det är den aspekten som kommer fram i intervjuerna: att kunna klara sig själv, oberoende, vara känna tillfredsställelse, få självförtroende både fysiskt och mentalt, leva i harmoni hushålla med och miljö, människan med naturen, resurser se som en helhet. Tore Frängsmyr, professor i idéhistoria, beskriver i boken Framsteg eller förfall 1980 framtidsbilder och utopier i västerländsk tanketradition. Han sammanfattar två olika idéer om framtiden i uttrycken det effektiva samhället respektive det goda livet. Det effektiva samhället kännetecknas rationalism, teknisk utveckling, stad, stat, centralism och elitstyre. Det av känsla, personlighetsutveckling, land, individ, decentralism goda livet av och totaldemokrati. En grundläggande skillnad mellan de två framtidsbildema består i att bara den blivit prövad i verkligheten. Det effektiva samhället har man ena nämligen ständigt försökt, och i många fall lyckats, genomföra. Det goda livet har däremot hägrat dröm men aldrig närmat sig politiska resom en aliteter, skriver Frängsmyr. 1980: 236 Förespråkama för det effektiva samhället är många, för det goda livet få, konstaterar Frängsmyr: Noga taget är det bara Rousseau, William Morris och anarkisterna stämmer riktigt bra med beskrivningen. som Emot rationell planering satte de känsla och fantasi, emot materiellt fram-

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 179

stegstänkande satte de individens personliga utveckling. 1980: 243f De hävdade också individens existensrätt framför statens

Mätta med den rationalistiska framstegsmodellen framstod de som romantiker och anti-intellektuella bakåtsträvare. Men det är en modell som alltmer omvärderas:

Det är nämligen ingenting som säger, att förnuftet bara kan användas till en viss typ av framtidsmodell. Ingenting säger heller att den mot-

som sätter sig en sådan modell med nödvändighet måste bakåtsträva-

vara en re. Vi rör oss här med subjektiva bedömningar och värderingar, väx-

som lar efter tidssituationen. Ytterst sett gäller det människans förhållande till och användning av naturen. 1980: 243

Den samhällsvision som kommer fram i intervjuerna har sina idéhistoriska rötter i drömmen om det goda livet. Men den utspelar sig mot en mörk fond av miljöförstörelse, ändliga resurser, arbetslöshet, tilltagande beroende av tekniken, specialisering och storskalighet.

Den kunskap som förs vidare i hantverkscirklarna är främst det som förr var vardagskunskap spetsad med traditionell yrkeskunskap. Cirkeln blir en länk mellan olika kunskapstraditioner Inte bara för deltagarna: också ledarna/lärarna får en plats där de bevarar och utvecklar sitt kunnande.

Samhällsnyttan jinns främst på det mänskliga planet: livskvalitet,

som som tillfredsställande av eftersatta basala och sociala behov. På så sätt kan den enskildes val synliggöra ett livsmål, på samhällelig nivå än-

som nu är en utopi: det goda livet.

5.3¶Professionella, amatörer och cirklar

Den som utför ett arbete inom ett område som professionaliserats betraktas med lätt förakt amatör, eller med fientlighet °kvackare eller anklagas för att konkurrera med den fackliga kompetensen Cosolidarisk", skriver Emin Tengström 1990: 74. I diskussionen hantverks-

om

3William Morris var, tillsammans med John Ruskin, en av de ledande i rörelsen Art and Craft, där hantverket spelade en central roll i visionen om det nya samhället. Se t ex Nytt från en ny värld från 1890, där han polemiserar mot Edward Bellamys teknikoptimistiska roman Looking Backward 2000- 887 1888. I Sverige blev Ellen Key en av de främsta företrädarna för Art and Craft rörel-

sen. Carl och Karin Larssons hem i Sundborn framställdes som ett levande exempel ideerna.

180 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

cirklama är förhållandet professionella-amatörer laddat Men vad betyder då professionell och amatör

I intervjuerna kommer det fram flera innebörder av de två orden. Den definition av professionell som är vanligast i intervjuerna är att behärska sitt område. Ibland innebär det specialisering, ibland mångkunnighet,

t hos hemslöjdskonsulenter som ska känna till olika slöjdarter. En som ex professionell hantverkare ska behärska tekniken och materialet. Ibland har man lärt sig det i en utbildning, ibland har man skolat sig själv genom utövande och erfarenhet. Professionalitet innebär också att behärska området teoretiskt och praktiskt. Man ska känna till traditioner, både inhemska och andra kulturers. Man ska veta hur man lever det: ha kontakter, kunna få ut sina saker och sälja dem. Professionell betyder full kunnighet/- -/ Man måste ha total kontroll över sitt område, kunna försörja

sig det, säger Ramon Persson.

amatör inställningen kluven. Å sidan finns

Till begreppet är ena en positiv tolkning. Flera kopplar det till ursprungsbetydelsen i "amateur: den som älskar. Det är kärleken till det man gör som är typiskt för amatö-

resultatet inte alltid är så perfekt. En glad amatör gör nåren - även om got för sitt eget nöjes skull. Hos amatören finns en lust och hängivenhet

den professionelle ibland kan avundas. Amatörismen är något som som berikar både utövaren och samhället.

Å andra sidan har ordet negativ laddning. En amatör är någon

en som inte behärskar tekniken eller formen, någon som inte når ända fram. Negativt innebär amatör att någon är klåpare. Också en professionell

en yrkesutövare kan vara amatörmässig, också en amatör kan vara professionellt duktig. Det är resultat som avgör om något är professionellt eller amatörrnässigt utfört.

Den starka spänningen uppstår på marknaden. När amatörer gör anspråk att professionella, när de konkurrerar med saker som inte

vara håller kvalitetsmässigt då provoceras de yrkeskunniga. I grunden hand-

lar den spänningen kunskapsrespekt, för både bredden och djupet i

om kunskapen.

l 1944 års folkbildningsutredning, som vidgade samhällsstödet till att omfatta praktiska och estetiska studiecirklar, var noga med gränsdragningen mellan amatörer och professionella. Den estetiska verksamheten skulle inte uppmunt-

kvalificerade amatörer till skapar- och utövarverksamhet konstlivets omra råde utan skapa en fördjupad förståelse för fullvärdiga manifestationer /.../ konstlivets område". SOU 1948: 30, del 2

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 181

Hantverkscirklarna och hantverkskunskapen

Också de intervjuades hantverkscirklar är kluven. Alla har allsyn en mänt positiv inställning hantverkscirklama bör absolut finnas kvar, de är en viktig del av folkbildningen. I cirkeln får lära känna olika hantman verk, vilket skapar större respekt för hantverkskunnandet. Men får man också vidgad kunskap t historiska, kulturella och estetiska en om ex aspekter ämnet och genom mötet med andra människor. Man ökar sin upplevelseförmåga, lär sig Hantverkscirklarna bidrar till baman se. att lansera den inriktning teoretisk kunskap dominerar i folkbildsom ningen såväl i samhället. som Flera kommenterar också cirkelns sociala betydelse: att människor kommer samman, att de egna erfarenheterna tas tillvara, att de är plats en för informella samtal om politik och samhällsfrågor. 1 cirkeln möter man nya människor, får nya perspektiv livet. Att träffa andra med samma intresse blir en bekräftelse kan göra att det engagemanget ökar. som egna Det finns också reflektioner kring att hantverkscirklar speciell typ ger en av kontakt, eftersom så mycket handlar upplevelser, sinnesintryck, om känslighet. Den kritik som riktas mot studiecirklarna handlar främst ambiom zionsnivån, i första hand deltagarnas, också att cirklarna inriktas men om tillverkning, inte kunskapsförmedling. I flera fall bygger kritiken egna erfarenheter av cirkelledarskap.

Deltagarna vill inte fördjupa sin kunskap, t att studera och ex genom kopiera gamla föremål. Studieplaner följs inte, studiebesök genomförs inte, ingen kommer om kvällens ämne t ex är kulturhistoria. Deltagarna är inställda att tillverka saker, få med sig saker hem de kan visa som upp eller ge bort som presenter. Det finns deltagare helst att cirkellesom ser daren tillverkar föremålen. De flesta ledare i hantverkscirklar är kvalificerade inom ämnesområde och har ambitionen att göra bra ifrån sig, t Börje Hagman. Då anser ex kan det vara frustrerande att inte få lära ut det kan. Det finns också man en oro för att cirkelledarna inte förmedlar ämnets bredd, att deltagarna tror att det de lärt sig i cirkeln är allt som finns att lära av t ex tekniker. Det innebär en förflackning av kunskapen. Kritiken innehåller också önskemål förändring. Verksamheten ska om vara en kunskapsförmedling, inte produktionsanstalt. Målet ska en vara att lära sig och att förstå, inte att få hem prylar. Man skulle till uppmana att göra erfarenheter snarare än grejer, säger Mats Svensson. Man efter-

lyser en större ödmjukhet inför kunskapen cirkeln tar ett begränsat - upp avsnitt av ett stort område. Kulturhistorien och traditionerna ska komma in integrerat och självklart, inte som fristående delar. Det finns ingen som

182 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

pläderar för eller examensarbeten för att garantera en viss nivå. prov Tvärtom det skulle väl ta död känslan att detta är allmän folkbild- ning, som inga krav har, säger Börje Hagman. Det i intervjuerna framhävs som studiecirkelns styrka och egenart som vad gäller kunskapsområdet är möjligheten att pröva och på. Det är nosa det enklaste komma i kontakt med slöjd och hantverk. Det måssättet att te finnas plats där får pröva utan att förväntas bli professionell. en man Studiecirkeln jämförs med måltid där kan hitta sin favoriträtt. Det en man är också viktigt att människor cirkeln lär känna hantverkskunskagenom och hantverksområdet. pen Studiecirklama första kontakt, inkörsport. Bland cirkelses som en en deltagarna finns de har förutsättning att bli professionella. De måste som börja någonstans. En del har ambition, lust och vilja att vidare och fördjupa sin kunskap utbildning, förkovran och träning inom ämnesgenom området. Om hantverkscirklama försvann skulle basen för högre hantverksutbildning drastiskt minskas. De flesta kursdeltagare Sätergläntan och Hantverkets folkhögskola kommer t ex från studiecirklar. De inte går vidare innebär en folklig resurs. Cirklama är en konsom taktyta kan samla intresserade. "Det är som bredd-idrott contra toppsom idrott. Vi måste ha det inom slöjden också. Ju ñer som slöjdar desto fler mästare blir det slutet, säger Anders Mattsson. Att det finns ett behov hantverkskunskap finns det många belägg för. av På Sätergläntans kurser offrar människor semesterveckor, tid, pengar och kraft för att lära sig hantverk. Många behärskar inte handens arbeyngre och vill lära sig det. Den viktigaste drivkraften, tror ñera, är att få utte lopp för ett otillfredsställt behov, att få kreativ på sin egen nivå, utan vara ambitionen att bli professionell eller konkurrera med hantverkare. Att ge bort något tillverkat själv är glädje i sig. Om folk kan något om man en träslöjd eller de förstår engelsk ñlm eller kan göra fina skyltar det om en är alltihop kunskaper. Det är för det nöjets och den egna tillfredsegna ställelsens skull, anser Ramon Persson.

Cirkeln mötesplats och mellannivå som

Studiecirkelns kännetecken är dess kombination av lärande och gemenskap. Det utrymme för många olika slags motivation och förväntger ningar. Ur de professionella utövarnas perspektiv är hantverkscirkelns viktigaste uppgift att kunskapsförmedlande, en plats där man kan möta vara och pröva hantverkskunskap. De ställer krav på den kunskap som cirkeln ska förmedla: respekt för kunskapsmålet. Det innebär bl a att erkän-

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets väsen och värde 183

na cirkelns nivå: den erbjuder möjlighet att pröva och på hant-

en nosa verkskunnandet. Men det går inte att lära sig ett hantverk inom för

ramen en cirkel inte med deras kunskapsmått mätt. Då måste man vidare,

till kurser, skolor, utbildningar. Då blir cirkeln en inkörsport.

De professionellt kunniga accepterar amatören men inte det amatörmässiga "klåparen. De frustreras av att inte få förmedla den kunnighet de besitter. De värjer sig mot att kunskapen förflackas. Det går inte att lära sig eller att lära ut- ett hantverk på ett terminer i cirkel,

- par en anser de. Respekteras inte hantverkskunskapen finns risken att de kunniga inte vill arbeta med cirklar, vilket hotar inte bara cirkelns kunskapskvalitet utan också på sikt bevarandet av hantverkskunnandet.

Ibland möter de professionellt kunniga i sin roll cirkelledare del-

som tagaren som är en glad amatör", en nybörjare utan erfarenhet eller utbildning men med lust och hängivenhet. Mötet kan se olika ut.

Kanske möts de i ett gemensamt intresse för kunskap den ene vill de-

la med sig, den andre vill ta emot. Kanske möts de inte alls. Ledaren vill förmedla sin djupa kunnighet inom det område han/hon professionellt behärskar. Deltagaren vill göra prylar och presenter och nöjer sig med den kunskap som behövs för att åstadkomma viss sak. Ibland blir mötet

en dynamiskt. Deltagaren kommer till cirkeln för att tillverka blir allt-

men mer intresserad av att lära sig hantverket. Processen, inte resultatet kommer i centrum.

Men studiecirkeln är inte bara en kunskapsförmedling. Grundläggande i studiecirkeltanken är gemenskapen, gruppen. Den professionelle cirkelledaren är den som behärskar området cirkelkulturen: kombinationen

av lärande och gemenskap. Det räcker inte med ämneskunskap, det krävs också social kompetens av den professionelle cirkelledaren, dvs respekt för det sociala målet. Det betyder inte brist respekt för ärrmeskunskapen men den kanske finns en annan nivå, t den duktige amatörens.

- ex

Många söker sig till cirkeln för att få gemenskap och dela sitt intresse med andra men inte alla. Det finns de vill odla sitt intresse, inte de-

- som

det. I likhet med många hantverkare är de vill hålla

ensamvargar, som

med sitt, som vill behärska och kontrollera sitt eget område. Sin intressegemenskap delar de snarare med ledaren än med övriga deltagare. För en del av dem fungerar cirkeln som inkörsport: de inser att det är detta de egentligen vill hålla med. De går vidare för att fördjupa sin kunskap och i grunden lära sig hantverket.

Det finns ytterligare ett perspektiv att lägga cirkeln. Det finns deltagare som söker sig till cirkeln för det egna nöjets och den egna tillfredsställelsens skull. De vill lära sig lite grann om något, de vill tillverka

saker till sig själva eller som presenter, de tycker det är trevligt att prata bort en stund utan att för den skull känna att de ingår i cirkelgemenskap. De

en

184 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

har sitt eget välbejinnandemål. De professionella, såväl inom hantverkskulturen inom cirkelkulturen, kan ha svårt att acceptera det. Men om

som hantverkscirkeln ska locka människor att frivilligt delta, att betala med si-

skattade och satsa sin fria tid så går det knappast att gå förbi inna pengar dividens välbeñnnandemål.

Hantverkscirkeln mötesplats för många olika förväntningar

är en och viljor Den innehåller m e llan nivå e r mellan den professionelles kunskap och amatörens, mellan gruppmänniskans livsstil och ensamvar-

mellan tillfredsställande sociala behov och egna behov. Dess gens, av särart är inte specialisering utan integrering av dessa nivåer och förväntningar: så att varje cirkel skapar sin mötesplats och sin mellannivå.

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets och värde 185 väsen

6¶Hantverkets väsen värde

och

Sammanfattning och reflektioner

Syftet med denna studie har varit att synliggöra hantverkskulturen. I förlängningen innebär det ett bidrag till frågan hantverket hör hemma i om folkbildningen. Centralt i studien har varit belysa hantverkets betydelatt se för individen. Intervjuerna kan läsas utsagor från kulturbärare och kulturbyggasom re i hantverkskulturen. Deras bild kompletteras litteraturstudier. Vad av säger detta sammantaget hantverkets väsen och värde, dess om egenart och egenvärde Finns det något i hantverkskulturen motiverar hantsom verkets plats i folkbildningen Hur förhåller sig hantverkscirklarna till hantverkskulturen

Kring dessa frågor vill jag i några avslutande reflektioner. resonera

Hantverkets väsen och värde

Vi präglas i vår livssyn de omständigheter vi lever under, den kulav av tur lever Det gör oss alla, medvetet eller omedvetet, till kulturbärare och kulturbyggare. Livssynen innefattar, uttalat eller outtalat, människo-

syn, samhällssyn, kunskapssyn. Att medvetandegöra hur livssynen kulär turellt betingad är en av poängerna med kulturanalys. Hantverkskulturen är människobaserad. Med det jag kunmenar att nigheten är en del av utövarens kropp och sinnen, den inlärda kunskaatt pen måste kompletteras med personlig erfarenhet och förtrogenhet erövrad genom övande och praktiserande. Hantverk kan olika slag: producerande tillverkande, reproduvara av cerande underhåll, reparation eller serviceinriktat tjänster. I denna studie står det producerande hantverket i Det är föremålsbaserat. centrum. Hantverkskulturens egenart ligger bl i kombinationen a av den människobaserade kunnigheten och dess föremålsbaserade utrycksform. Det går igen i synen på kunskap och samhälle kommer fram i intervjuersom na. I kunskapen betonas det självförtroende får när kunnandet finns i man händerna och den kroppen, när måste lita sin egna man egen problemlösande förmåga för att komma underfund med hur man ska göra. Kunskapen är människobaserad. Vidare lyfts synligheten fram som ett

8-16-l039

186 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

viktigt egenvärde. Man resultatet sitt arbete, kunnandet materialiser av seras. Kunskapens uttryck ärföremålsbaserat. Ett tredje egenvärde är att hantverket integrerar teori och praktik. Det innebär en sorts materialiserande teoretiska kunskaper när de konkretiseras i praktiska resultat. av I samhället betonas livskvalitet. Tillfredsställande av männissynen kors basala, sociala och kulturella behov definieras som samhällsnytta. Att kunna värdera kvalitet och tillverka saker för eget behov uppfattas samhällsekonomiskt. människocentrerad samhällssyn. Det som Det är en praktiska kunnandet åsätts ett viktigt livsvärde. Att handskas med naturmaterial skapar relation till material, miljö, sammanhang, också det ett en livsvärde. Utövandet hantverk innebär föremålsförmedlad medvetenav het miljön, kretsloppet, hushållande med tillvaratagande av om resurser, gammal kunskap. Den människobaserade kunskapen och det föremålsbaserade uttrycket präglar också samhället och samhällsnyttan. synen Hantverkskulturens värdesystem hör samman med visionen om ett resursbevarande samhälle med människan i centrum.

Hantverket och folkbildningen

Hantverkskulturen har sina rötter i det förindustriella samhället. I övergången till industrisamhället försvann mycket kunskapen, men myckav et bevarades också, kulturarv och som kunnighet. som Folkbildningen har sina rötter i det framväxande industrisamhället. En primär uppgift att erövra den kunskap som var nödvändig i det nya var samhället: den bokliga och teoretiska. Idag kan det gång bevarande gammal kunskap i praktisom en var av ken innebära erövrande kunskap. I folkbildningens barndom var av ny hantverkskunnighet självklar vardagskunskap. Idag är det något som många måste lära sig nytt. Det är ett eftersatt kunskapsbehov. Folkbildningen plats där detta eftersatta behov kan tillfredsställas är en behöva länkas till utbildning och yrke. Det eftersatta kunskapsutan att behovet är ett skäl till att hantverket bör ha en plats i folkbildningen. Därmed bidrar folkbildningen också till kunnighetsbevarandet. samhälle där teoretisk kunskap värderas högre än praktisk kommer I ett många människor med praktiskt intellekt inte till sin rätt. Hantverksutövande uttrycksform för deras begåvning. Det kan bidra till den är en personlighetsutveckling folkbildningens mål. Det är ytterlisom är ett av skäl talar för hantverkets plats i folkbildningen. gare ett som Indirekt innebär bevarandet kunnigheten ett bevarande av kulturarav finns nedlagt i kunskapen tekniker, material och föremål som vet. Det om har sina rötter i det förindustriella samhället. För många nya svenskar -

SOU 1996: 122 Del III. Hantverkets och värde väsen 187

invandrare och flyktingar är detta inte från förgången tid - arv en utan ett levande kunnande i de samhällen de kommer från. I det mångkulturella Sverige lever den förindustriella och den industriella kulturen kvar i det framväxande postindustriella samhället. Hantverkets ordlösa språk är ett gemensamt språk för gamla och nya" svenskar, överbryggande ett mellan olika kulturer. Hantverkskunnighetens kunskap ekologiska om sammanhang och resurssnåla tekniker är viktig medborgerlig kunskap i dagens och morgondagens samhälle. Allt detta är samhällsskäl talar som för att hantverket ska finnas inom folkbildningen.

Hantverkskulturen och hantverkscirklarna

Det finns flera gemensamma nämnare mellan de professionella hantverksutövama och hantverkscirklarna vi mötte dem i Handen och som Anden. Grunden är densamma: den människobaserade kunskapen och dess föremålsbaserade uttryck.

De fyra dimensionerna i hantverket- den tekniska, den skapande, den estetiska och den meditativa går att återfinna i de professionellas berät- telser. Dimensionema svarar mot existentiella mänskliga behov, vilket kan vara en förklaring till det välbefinnande många människor känner i utövandet av hantverk. En del av det som kommer fram i aspekterna på hantverket antagliär gen giltigt för många deltagare i hantverkscirklarna: egenvärdet i glädjen

att arbeta med händerna, tillfredsställelsen i sinnenas tysta kunskap, bekräftelsen i att synliga resultat sitt arbete. se av Många deltar sannolikt i hantverkscirklar för sitt välbefinnandes eget skull, för egennyttan i att behärska ett hantverk, för att tillfredsställa egna, existentiella behov. Dessa individuella skäl för deltagande motsäger inte att det ñnns ett samhällsintresse i hantverkscirklarna. De för vidare ett kulturarvsbevarande och ett kunnighetsbevarande. De fungerar som mötesplatser för människor med eftersatta behov. gemensamma men

Hantverkscirkelns egenart och egenvärde

När vi i Handen och Anden såg på de textila hantverkscirklarna folkur bildningens perspektiv framträdde hantverket kunskap och kulturarv. som När jag med hjälp av de professionella utövarna hantverkskulturens ser ur perspektiv framträder cirkelidentiteten. De professionella är kritiska mot ambitionsnivån i cirkeln, såväl vad gäller kulturarvet kunnigheten. som Men cirkelns ambitioner är annorlunda.

188 Del III. Hantverkets väsen och värde SOU 1996: 122

Hantverkscirkeln är t plats för amatören. Den gode amatören ex en med sin lust och hängivenhet: den älskar. Den duktige amatören, som resultat kanske är i klass med den professionelles men som väljer att vars hålla hantverket separerat från försörjningen. Den glade amatören, som vill vidga sin vardagskunskap och sin upplevelsesfär. Det finns ingen absolut ambitionsnivå för kunskapen i cirkeln. Ambi-

tionsnivån avgörs deltagarna och ledaren, ibland som en gemensam niav vå, ibland individuell. Den duktige amatören kanske finns i samsom en cirkel den gode och den glade. Kanske är det cirkelledaren, ma som kanske inte. Men cirkelkulturen har fler ambitioner än den kunskaps- och kultur-

arvsförmedlande. Cirkeln förväntas också fungera som gemenskap, som mötesplats. Cirkeln har social ambition. Den professionellt duktige en cirkelledaren kan den får cirkeln att fungera i kraft av sin socivara som ala och pedagogiska kompetens snarare än sin ämneskompetens. Till detta kommer så ambitionen att tillfredsställa individens behov, deltagaren fritt och frivilligt söker sig till cirkeln för sitt eget välbesom finnandes skull. De vill behärska handens kunskap för att klara sig själva,

de finner lust och glädje i hantverksutövandet. För det levande hantverkskunnandet inte ska bli exklusivitet för att en de yrkesverksamma och specialintresserade behövs en plats där det kunnandet förs vidare till den vanliga människan. Hantverkscirkeln är en så-

dan plats, plats för den glada amatören. Men i det ligger något mer. en Alla de idag dras till hantverksyrken och konstnärliga utbildsom ningar kan knappast räkna med att försörja sig dem. Men för amatöfinns det alltid plats. Vikten amatör, att bejaka sin lust och ren av att vara läggning, inte avstå från den kraftkällan, kommer inte att bli mindre i att kunskapssamhället. Snarare större. Folkbildningens nivå att erbjuda kunskap kräva omedelbar nytta är förutsättning för amatörutan att - en kulturen. samhälle med allt hårdare krav på poäng, betyg och meritering bel ett hövs också plats för den kravlösa lusten och glädjen. Någon plats där en får göra det älskar inte älskar det man måste göra man man om man nu för sin försörjning. Men det är minst lika viktigt för dem som inte har ett till. I tid när många får räkna med arbetslöshet måste det arbete att en finnas något utanför yrkesidentiteten och lönearbetet. Självförtroende och

självkänsla växer när håller med sådant man passar för och gillar. man Hantverkscirkelns väsen och värde, dess egenart och egenvärde ligger bl i den erbjuder plats för tillfredsställelse olika sorters behov: a att en av kunskap och gemenskap skilda ambitionsnivåer men också behov av lust och glädje. Av välbefinnande. av

Del IV

Yvonne Andersson och Louise Waldén:

Individens

kunskap

och

lärande i

gemenskap

Slutdiskussion

SOU 1996: 122 Del IV Individens kunskap och lärande i gemenskap 191

Folkbildning är inget entydigt begrepp. Inledningsvis vill vi därför redogöra för vilken innebörd ordet folkbildning relaterar till i vår av slutdiskussion.

Folkbildningen i dag balanserar eller, skulle somliga - säga, trängs mellan Bidraget och Uppdraget, dvs mellan sådan verksamhet som man kan få bidrag till och sådan utbildning kan betalt för, som man tex arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I den diskussionen försöker många rädda

folkbildningens själ, dvs den stolta tradition byggdes ideellt som upp arbete och eldsjälars insats under seklets första 50 år.

Vi väljer att förhålla till denna själ, där de behoven,

oss eftersatta in-

te de eftersatta grupperna, är styrande för vad studiecirkeln åt. ägnar sig Där individens bildningsbehov, inte arbetsmarknadens eller näringslivets

utbildningsbehov bestämmer utbudet i verksamheten. Denna själ kan än idag spåras i uttryck som fritt och frivilligt och deltagarstyrt. Fol-

ket är inte folket blivit efter, grupper av som utan människor med kunskapstörst, som vill utveckla sig än utbilda sig, vill snarare som växa tillsammans med andra snarare än i konkurrens med andra.

Folkbildningens form är ett annat möjligt vägval. Folkhögskoloma och studieförbunden är de två dominerande institutionerna inom dagens folkbildning. I vår studie är det studieförbunden är intressanta, som inom studieförbundens verksamhet cirklama och bland cirklama i första hand de som är tillgängliga för vanligt folk, dvs inte de är initierade som av eller knutna till medlemsorganisationer. Det innebär ytterligare differenen tiering: vi väljer cirkeln före skolan, den lilla gruppen före den stora församlingen, individens intresse före organisationens.

Nästa avgränsning gäller cirkelns innehåll. Studiecirkeln kännetecknas

av kombinationen kunskapsöverföring och social gemenskap. av Det sociala innehållet är gemensamt för alla cirklar. Men kunskapsinnehållet

kan skifta.

Folkbildningen byggdes under de första 50 åren med boken upp i centrum men de senaste 50 åren har icke-bokliga cirklar blivit en allt större del av verksamheten. En stor del dem k av utgörs av s praktisk-estetiska cirklar, dvs cirklar i slöjd, hantverk och konsthantverk. Trots att de praktisk-estetiska cirklama funnits så länge och varit så många de fortfaranär de rätt osynliga i den bild folkbildningen ger av sig själv, såväl inåt till rörelsen som utåt till omvärlden. Det är de cirklama och deras specifika innehåll hantverket och hantverkskunnandet vi intresserar som oss för. - Den folkbildning relaterar till i vår diskussion är alltså

folkbildning-

en mellan Bidraget och Uppdraget, tillfredställer behov

som eftersatta

och som vänder sig till den kunskapstörstande individen, vill som studera fritt och frivilligt i studiecirkelns form lärande i social av gemenskap, och vars kunskapstörst riktar sig mot hantverkskunnandet.

kunskap och lärande i gemenskap SOU 1996: 122 192 Del IV. Individens

Figur 1

århelsmarknadsskälFOLKBILDNINGENSSJÄLl

mmm man: l EFTERSATTABEHOV l

. Form | I Folkhögskola l STUINECIRKEL

I Amnesinnehåll J i ananasIcanskapl HANDENSKUNSKAP

Nivå | cirkelnsledareochJ Ãmnesfüreträdare deltaare i "HANDENOCHANDEN""VEMSLÖJDÅR "HANTVERKETS |C|RKELN -- VNLE- .. CirkeIku|turen VASE"oc" VARFÖR" HantverkskulturenOCH i i J I "INDIVIDENSKUNSKAPOCHLÄRANDElGEMENSKAP"

vägskäl i projektet Kunskapssyn och samhällsnytta. Det oskuggade anger Våra val och den väg följt, det skuggadevad valt bon.

De tre studierna

forskarsammanhang talas det ibland upptäcktens väg till skillnad I om I stället för utgå från hypotes eller teoretisk från bevisets väg. att en en modell låter forskaren empirin tala och skapa sin bild av förhållandena.

kan bidra till utveckla eller korrigera existerande teorier om verk- Det att ligheten, ibland t generera nya teorier. 0 rn konsekvent gått upptäcktens väg, såväl i Handen och Anden Vi har våra delstudier. Det är deltagare och ledare fått forma bilsom i nya som den cirkeln. Det är hantverkare fått definiera hantverkets väsen av som och värde. Upptäcktens väg har vi fortsatt i våra diskussioner. Att upp-

våga pröva tankar och låta sig överraskas. Ibland innebär täcka är att nya insikter oväntade samband, ibland upptäckten av oförutsedda prodet om

blem. trodde vi, vi lade vår studie, att de tre delarna Handen T ex när upp - Vem slöjdar i cirkeln och varför samt Hantverkets väoch Anden, värde skulle bilda helhet där vi kunde urskilja mål och krisen och en hantverkscirklar. Men delarna ville inte bilda helhet, de enterier för en särskilja sig. Så småningom insåg vi att det särskiljande visades med att lika viktigt de diskussionspunkter vi allteftersom var som gemensamma fann och i sin andra än dem vi förväntat oss. som tur var studierna belyser olika synvinklar hantverkets och cirkelns De tre ur Bilden cirkeln förändras beroende den befinner sig i betydelse. av om kvinnlig eller manlig kontext, den med de professionellas kunen om ses

SOU 1996: 122 Del I Individens kunskap och lärande i gemenskap 193

skapssyn eller med deltagarnas, om det är samhällsrepresentanter eller folkbildarrepresentanter som uttalar sig.Vi har sökt det som förenar men inte på bekostnad av det som skiljer. Det innebär både en differentiering och en nyansering, också av målen och kriterierna för hantverkscirkeln.

Gemensamt för de kvinnodominerade textilcirklama och de mansdominerade trä/metallcirklarna är den positiva upplevelsen av cirkelkulturen och dess integrering av lärande och gemenskap kring ett delat intresse liksom att cirkeln fungerar som ett avbrott i vardagen.

Men det finns också skillnader som är viktiga att uppmärksamma. En är rent kvantitativ. Textilcirklarna är mångdubbelt fler än trä/metallcirklarna. I Handen och Anden fick vi i alla delstudier göra ett urval cir-

av klar. I Vem slöjdar i cirkeln och varför har samtliga pågående cirklar

-

de utvalda platserna ingått i undersökningen. Denna kvantitativa skillnad kan tolkas som ett uttryck för skillnaden mellan det textilas plats i en kvinnlig kultur och trä/metallslöjdens plats i en manlig kultur.

Textilcirkeln är inskriven i en kvinnokultur med traditioner i syjuntans och syföreningamas samtal med sysselsatta händer: dold kvinnlig

en offentlighet. Ledare och deltagare refererade ofta till kvinnliga anförvanter som inspirationskällor. Överhuvudtaget berättade kvinnorna gärna och utförligt om privat bakgrund och personliga motiv.

I trä/metallcirklama var man mer förtegen, angav oftast bara kortfattat vissa fakta, t ex om tidigare yrkesverksamhet. Det finns inte heller någon tradition av dold manlig offentlighet kring hantverket- den får man i så fall söka t ex i idrotten eller jaktlaget. Ingen nämnde manliga förebilder

det var det egna intresset som styrde dem till cirkeln.

De flesta deltagarna i textilcirklama var dubbelarbetande kvinnor

som sökte sig till cirkeln för att lära sig något de drömt att kunna. I deras

om hårt tidsansträngda vardag fredade cirkeln tom tid, där de återhäm-

en tade sig. Den var en frizon för tillfredsställande av egna behov i en tillvaro som mest styrdes av tillfredsställandet av andras behov: arbetsgivarens eller familjens. De flesta hade yrken som inte gav utrymme för praktisk-estetiska färdigheter textilcirkeln balanserade och komplette-

rade ett teoretiskt eller människovårdande lönearbete.

För många av männen var cirkeln däremot en förlängning av något de gjort i sitt yrkesliv eller något de velat göra yrkesmässigt- bli snick-

t ex are. De hade inte ont om tid: många var pensionärer eller arbetslösa. Cirkeln fungerade snarast som något som strukurerade en alltför tom tid. Med andra ord: när männen hade gott om tid sökte de sig till cirkeln, medan kvinnorna pressade in cirkeln i ett redan överfullt tidsschema.

För kvinnorna var målet ofta att lära sig för att fortsätta hemma, egen hand, medan männen ville fortsätta i cirkeln närmast livstid. En

en skäl som angavs var att få tillgång till maskiner och att behöver hjäl-

man

194 Del IV Individens kunskap och lärande i gemenskap SOU 1996: 122

pas i vissa arbetsmoment. Detsamma gäller i så fall för vävstolar men

också i vävcirklama var det många som tänkte sig att på sikt fortsätta hemma.

I textilcirklarna låg ledarnas ämneskunskap ofta närmast professionell nivå, många gånger resultat av livslångt lärande och övande,

som kompletterat ibland med formaliserad utbildning men bara i undantags-

fall använd som försörjning och i ett yrke. För dem liksom för deltagarna var textilt hantverk och handarbete främst en källa till lust och avkoppling. De förenades av ett intensivt textilt intresse. Utöver att lära ut hantverket angav ledarna ofta ett socialt mål: att deltagarna skulle må bra, att gruppen skulle fungera.

Ledarna i trä/metallcirklama hade däremot oftare en yrkesmässig bakgrund, alternativt hade de skaffat sig slöjdutbildning för att fungera som cirkelledare. Deras mål vanligen att lära ut kunskap, även om också

var kamratskap angavs som mål. Flertalet deltagare var inriktade på produktion nyttoföremål, men gärna också för försäljning direkt eller in-

- av direkt, via t lotterier. Deltagarna uppfattade sig inte som speciellt hant-

ex verksintresserade, däremot de genomgående hantverkskunniga.

var

Hantverkscirkeln betyder mycket för både kvinnorna och männen

men lite olika sätt. I cirkelns integrering av lärande och gemenskap tycks lärandet väga över för kvinnorna och gemenskapen för männen. Det kan synas paradoxalt med tanke den täta gemenskap vi fann i textilcirkeln och det mer ytliga kamratskap som verkade att råda i trä/metallcirklarna. Men förklaringen kan vara att cirkeln för kvinnorna var en

flera gemenskaper medan den för många män var om inte den enda så av en oersättlig samvaro.

Mellan cirklarna och ämnesföreträdama går det också att finna både likheter och olikheter i förhållande till hantverket. De dimensioner i hantverket som vi fann i textilcirklarna -teknik, skapande, estetik, meditation

bekräftades av de intervjuade hantverkama. Flera av de aspekter som lyfts fram i intervjuerna går också att återfinna i cirkeldeltagares svar: kulturarvet, sinnenas tysta kunskap, det synliga resultatet, egenvärdet och arbetsglädjen.

.

Allt detta är bidragande orsaker till den känsla av välbefinnande som cirkeldeltagama och ämnesföreträdama också delar de förra i en social

gemenskap, de senare i direkt relation till sitt hantverksutövande. Men kanske den innersta hemligheten med välbefinnandet göms i att hantverket integrerar teoretiskt och praktiskt kunnande, handfast arbete med något så esoteriskt som skönhetslängtan. Det talar till och utmanar många sidor av mänsklig förmåga.

Det finns också en gemensam nämnare mellan textilcirklarna och de kvinnor som intervjuas, liksom mellan trä/metallcirklarna och de inter-

SOU 1996: 122 Del I Individens kunskap och lärande i gemenskap 195

vjuade manliga hantverkama. Kvinnorna betonar lusten och vardagskunskapen, männen yrkeskunnandet och produktionen.

Men det viktigaste bidraget ger ämnesföreträdarna att visa

genom bredden och djupet i hantvcrkskulturen. Den ytliga och utanförstående bilden av hantverkscirklama som hobby, terapi, sysselsättning motsägs effektivt när den kunskap och tradition hantverkskulturen är

som bärare av synliggörs.

Samtidigt väcker detta frågor om studiecirklar överhuvudtaget. Hur förhåller sig den kunskap är rimlig att förmedla inom studiecirkelns

som ram till vad de professionella definierar som kunskap Hur viktig är studiecirkeln som kunskapsförmedlare i ett utbildningssamhälle

I våra tre studier ses hantverkscirkeln olika synvinklar: cirkeldelta-

ur gamas och cirkelledamas inifrånperspektiv, ämnesföreträdarnas och samhällsrepresentanternas utifrånperspektiv. Det finns stor överenstämmelse i uppfattningen av cirkelns särart: att den integrerar kunskapsinlärande med social samvaro. Alla utom ämnesföreträdama dessutom produk-

ser tion som en viktig del i hantverkscirklar.

Figur 2

UT

UT

demokratiskt arbetssätt, deltagarstyrning, närhet, tillgänglighet, personlighetsutveckling |N De fyra perspektiven hantverkscirkelns värden.

196 Del IV Individens kunskap och lärande i gemenskap SOU 1996: 122

Däremot skiljer sig uppfattningarna i fråga om vad som är viktigast i cirkeln. Ledarna understryker folkbildaraspekter demokratiskt arbetssätt, deltagarstyming, närhet och tillgänglighet, personlighetsutveckling. Del-

lägger störst vikt vid gemenskapen. Ämnesföreträdarna betonar tagarna kunskapen. Samhällsrepresentanterna har som grupp ingen gemensam uppfattning utan redovisar ett spektrum av åsikter.

Kunskapssyn, samhällsnytta och välbefinnande

Studiecirkeln kännetecknas lärande i social gemenskap. Men också

av en

individens fria och frivilliga val. Att delta i studiecirkel är något av en

gör för sin skull, för sitt välbefinnande. Det finns tre mål som man egen också är motiv för att med i en studiecirkel: kunskapsmålet, det so-

- vara ciala målet och välbeñnnandemålet.

Kunskapsmålet och kunskapssynen

När vi i Handen och Anden såg de textila cirklama i studieförbundens sammanhang framträdde deras särart i innehållet: hantverket och det praktiska kunnandet. De inte igenkännbara studiecirklar i folk-

var som bildningens självbild med dess tradition av boken i centrum". När vi nu relaterat hantverkscirklarna till hantverkskulturen framträder i stället särarten i formen: studiecirkelns lärande i gemenskap.

I Handen och Anden kritiserade vi studieförbunden för att de inte förstod textilcirkeln utan mätte den med samma kriterier som den bokliga cirkeln. Studieförbundens undran inför textilcirklama handlade till stor del att dessa inte höll med viktig kunskap utan snarare med tera-

om

och hobbyverksamhet. Ämnesrepresentantemas kritik är annorlunda. De efterlyser en större respekt för hantverkets speciella kunskap. Samtidigt betonar de att det är från Cirklarna många av deras elever kom-

Cirklarna ger människor möjlighet att möta hantverket, att nosa mer. ämnet.

I förhållande till kunskapsmålet erbjuder hantverkscirkeln människor ett första möte med det hantverkskunnande som blivit allt mer svåråtkomligt i dagens samhälle. Den mot ett eftersatt behov av kunskap.

svarar Tack studiecirkelns flexibla form kan också smal kunskap föras vi-

vare dare. Det räcker det är fem är intresserade tvåänds-

om personer som av stickning eller speciell knivtradition så kan de bilda en cirkel förut-

en satt att det finns någon som kan lära ut kunskapen.

SOU 1996: 122 Del IV Individens kunskap och lärande i gemenskap 197

Studiecirkelns erbjudande är den oprövade möjlighetens. Den bereder plats för amatörema, dem som älskar. För en del kanske detta utvecklas till en önskan att fortsätta mot professionalism.

Det sociala målet och samhällsnyttan

Studiecirkelns sociala funktion är både en del av folkbildningsretoriken och en del av verkligheten. För många svenskar fyller den samma sociala funktion som kaféet eller puben gör i andra länder: en mötesplats, ett mellan-rum mellan det privata och det offentliga.

Studiecirkelns särart är att denna sociala samvaro kombineras med lärandet i gemenskap, i Det som håller gruppen samman är ämnet,

grupp. det gemensamma intresset. Den är en mötesplats för likasinnade med olika bakgrund och erfarenheter.

Idag satsas mycket distansutbildning med informationsteknologin som medel. Men informationsutbytet nätet kan aldrig ersätta det levande, oförutsägbara mötet mellan människor. Också här har studiecirkeln en viktig plats i framtidens samhälle. Studiecirkelns Internet fanns före elektronikens. Och det behövs minst lika mycket i datoremas värld. Den lilla gruppens demokratiska form är en förutsättning för att den stora demokratin ska fungera.

Den sociala i studiecirkeln är reglerad. Till skillnad från

samvaron slumpmässiga möten offentliga lokaler har cirkeln sin bestämda tid och plats. Det skapar en kontinuitet samtidigt som det bibehåller ett avstånd. Man möts regelbundet men dessemellan träffas man kanske sällan eller aldrig. Gemenskapen finns i cirkeln kring det gemensamma intresset. Vissa går därifrån till andra gemenskaper, andra till ensamheter.

Hantverkskunskap står mer fritt från ideologiska och politiska ståndpunkter än många andra ämnen. Därför har hantverkscirklama speciella möjligheter att dra till sig människor med olika bakgrunder. Däremot lever traditionerna om manliga och kvinnliga hantverk fortfarande. Kanske är hantverkscirklama mindre könsblandade än andra cirklar. Framför allt tycks män vara främmande för att gå in det kvinnliga textila området, medan det motsatta att kvinnor går in manliga hantverksområden

- är vanligare. Men även om hantverkscirkeln tycks ha delvis olika funktion i kvinnors och mäns liv spelar den för båda könen en viktig roll.

198 Del I Individens kunskap och lärande i gemenskap SOU 1996: 122

Välbefinnandemålet

Cirkelkulturen i sig generar välbefinnande oavsett innehåll, tycks det. Det går knappast att särskilja de olika faktorer som bidrar till detta: det fria och frivilliga valet, det delade gemensamma intresset med likasinnade, avsaknaden av betyg och tester, lärandet som integreras med gemenskap.

Även hantverket i sig tycks generera välbefinnande. Också det är bero-

ende av många faktorer: integreringen teoretisk och praktisk kunskap,

av av tillfredsställelsen det att använda sin mänskliga förmåga och att

ger se synliga resultat av sitt arbete.

För en del är cirkelkulturens välbefinnande det väsentliga. För andra hantverkets.

Vägar till och från cirkeln

Hantverkscirklama svarar mot ett levande eftersatt behov. Män-

men niskor söker sig till dem av kunskapstörst och skapandelust. Men deras motiv för att gå i cirkel kan skifta. De kan ha olika mål med sitt deltagan-

i de, t ex att söka kunskap, att söka gemenskap eller att söka tillfreds-

egen ställelse. Kriterierna för den goda cirkeln kan skifta beroende vilket i

mål som är överordnat: kunskapsmålet, det sociala målet eller den

egna tillfredsställelsen, vi döpt till egenmålet.

som

De som går i cirkel för att lära sig ämnet ett speciellt hantverk relaterar främst till kunskapsmålet, som i sin tur hänger med utbild-

samman ning. Cirkeln kan vara första steget i en spiraltrappa där sedan byg-

man ger sin kunskap i andra former, t med kurser och utbildningar l

ex Sätergläntan, Hantverkets folkhögskola eller andra ställen. De har ett

som

i

kunskapsmål vill antagligen att cirkelledaren i första hand ska lä-

vara en g

med ämnesprofessionalitet. i rare

De som i cirkeln framför allt söker gemenskap relaterar främst till det sociala målet, som i sin tur hänger samman med folkbildningens tradition av att lära av och med varandra under ledning ledsagare. De går

av en cirkelvägen, dvs den speciella cirkelkulturen har ett egenvärde medan ämnesinnehållet kan växla. Det ställer krav cirkelledaren

att vara professionell i social kompetens, så att förutsättningar skapas för att gruppen och gemenskapen fungerar.

Välbefinnandemålet kan relateras till båda dessa typer av cirklar eftersom såväl ökad kunskap som ökad gemenskap och kombinationen de

av två kan stärka välbeñnnandet. Men Välbefinnandemålet kan också

appliceras en tredje typ av cirklar, dit individen söker sig för att lära sig hantverket med målet att fortsätta för sig själv, för sin skull, sin

egen

SOU 1996: 122 Del I individens kunskap och lärande i gemenskap 199

egen nivå. Man vill kunna lagom mycket, inte gå vidareVägen leder hem.

Denna typ av cirklar kan relateras till bildning och ledare. Deltagarna eftersträvar att bredda sin kunskap bildning under överinseende av någon mer kunnig ledaren, utan att ha ambitionen att utbilda sig" eller önskan att bli en del av cirkelkulturen. Detta motiv egenmålet var

- vanligt i textilcirklarna men kommer inte fram i de nu undersökta cirklama. Ledaren måste kunna och en hans/hennes kunskaps-

möta var nivå som kan skifta mycket mellan deltagarna och låta varje individ växa utifrån sina förutsättningar. Det kräver en kombination av ämneskunskap och social kompetens som vi vill kalla den speciella cirkelledarprofessionalismen.

Cirkeln i samhället

Alla tre typerna av cirklar kan göra anspråk att vara samhällsnyttiga. Kunskapscirkelns samhällsnytta ligger i att den gör kunskapen tillgänglig för alla och samtidigt bidrar till att bevara ett kunskapsarv i samhället. Den sociala cirkelns samhällsnytta finns bl a i att den motverkar ensamhet och isolering. Egenmålscirkelns samhällsnytta är den mest utmanande. Den förutsätter att samhället mår bättre om den enskilda medborgaren, individen, mår bra, känner tillfredsställelse och välbefinnande i sitt liv.

En definition av samhällsnytta är den nytta samhället har av människor som funktioner i ett samhällsmaskineri. Det styr utbildningsbehovet som i sin tur styrs av arbetsmarknadsbehovet som i sin tur styrs av marknadens behov. Men samhället har också "nytta och behov av medborgarna som personer, som individer kort sagt: som människor. Det är i

första hand som människof vi är föräldrar, makar, vänner,

grannar. Samhället är beroende av att människor fyller sina funktioner ock-

- men så av att de fungerar som personer.

Det finns en annan, gemensam samhällsnytta i alla de här tre typerna av cirklar. Det existerar idag en tilltro till att marknad och människors behov relaterar till varandra. Men det finns marknader som upprättas genom att behov skapas bl a genom att utnyttja brist välbefinnande. Och det finns behov som förblir otillfredsställda därför att de inte skapar en marknad som är avläsbar i kortsiktig ekonomisk vinst. De eftersatta behoven kan bli synliga i samhällsekonomin som utgifter för t ex sjuk- och socialvård. Eller omvänt: de tillfredsställs så att människor känner sig till-

om freds med sig själva kan de generera en långsiktig samhällsvinst genom att sådana utgifter minskas.

Inledningsvis gjorde vi vissa val för att vårt arbete skulle bli hanterbart.

200 Del IV. individens kunskap och lärande i gemenskap SOU 1996: 122

Vi valde t ex bort folkbildningsverksamhet arbetsmarknadsskäl. Detta

av är inte oproblematiskt när man diskuterar kunskapssyn och samhällsnytta.

Folkbildningen och studiecirklarna används idag som resurs i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som de arbetslösa är föremål för. Om i

man stället utgår från de arbetslösa som resurs, som subjekt och inte ob-

som jekt, förändras bilden. Den arbetslöse saknar ett lönearbete besitter

men ofta kunnighet. I ett högteknologiskt samhälle krävs hög teoretisk utbildning, vilket många arbetslösa saknar. Men de kanske behärskar människobaserad och människocentrerad praktisk vardagskunskap. Den

som många högutbildade teoretiker saknar.

Sett ur det perspektivet kan hantverkscirkeln bli plats för att tillva-

en rata människors resurser. I stället för att fokusera individens arbetslöshet kan tonvikten läggas individens kunnighet. Den livsviktiga praktiska vardagskunskapen förs numera sällan vidare inom familjen. Utbildningsväsendet anser sig inte ha råd med den. I hantverkscirklarna kan den få en plats i kunskapssamhället.

Det finns också en annan aspekt. En de personliga och sikt

av - sociala effekterna av arbetslöshet är känslan att inte duga, inte kunna,

- av inte höra till. Det skapar otrygghet. Otrygga människor leder till ett otryggt samhälle. Att finnas i ett sammanhang där det man kan värderas, där man hör till en gemenskap, där man behövs, kan ge den trygghet som växer ur självrespekt och välbefinnande. Trygga människor är en förutsättning för ett tryggt samhälle. Hantverkscirkeln kan vara ett sådant sammanhang.

Samma cirkel -fast olika

Kunskapscirkeln, den sociala cirkeln och egenmålcirkeln är idealtyper som knappast renodlat återfinns i verkligheten. De flesta cirklar har antagligen i olika grad alla de tre målen. Syftet med att renodla dem är att tydliggöra olika drivkrafter bakom cirkeldeltagandet, som i sin tur leder till att cirklarna får olika gestalt. Behoven hos den kunskapstörstande är andra än behoven hos den söker gemenskap eller självförverkligan-

som de. Det påverkar i sin tur vilken typ av ledarskap bäst, vilket

som passar tempo man håller, ambitionsnivån läggs. Målen bestämmer kriterier-

var na.

De tre målen kan troligen appliceras på cirklar med skiftande innehåll. Däremot är ämnet inte utbytbart för dem som väljer just hantverkscirklar. Deltagarna söker en kunskap som är svåråtkomlig i dagens samhälle. Deras begåvning är det praktiska, gestaltande intellektet, ofta ned-

som

SOU 1996: 122 Del I individens kunskap och lärande i gemenskap 201

värderas i modernt utbildningsväsende. Den sociala gemenskapen har sin bas i den praktiska läggning de delar. En stor del av välbefinnandet kommer ur handens självförtroende och det materialiserade kunnandet. Om inte hantverkscirklama fanns skulle dessa deltagare sannolikt inte söka sig till teoretiska cirklar utan helt enkelt falla utanför cirkelkulturen med de positiva värden som finns där.

Samhällets uppdrag till studieförbunden kunde handla om att svara mot eftersatta kunskapsbehov, om att skapa mötesplatser för gemenskap och om att bidra till människors välbefinnande. l allt detta fyller hantverkscirklama en central funktion.

Cirkelns mål: gemensamt och individuellt

Hantverkscirklarna har en dubbel tillhörighet, i cirkelkulturen och i hantverkskulturen. Men de har också ett dubbelt utanförskap de är inte rik-

tigt en del av vare sig folkbildningsfältet eller hantverksfaltet. Denna mellanställning gör dem dubbelt intressanta i ett samhälle där gränserna är tydliga och gränsöverskridanden efterlyses. Representerar de en mellanform vi behöver i ett specialiserat och därmed segregerat kunskaps-

- samhälle Detta är en viktig fråga för studieförbunden att förhålla sig till.

Studiecirkelns kännetecken är integreringen av kunskap och gemenskap samt flexibiliteten i den lilla gruppen, som möjliggör en stor bredd i ämnesval, inriktning, nivå. I studiecirkeln kan individen fritt och frivilligt ägna sig sitt intresse som de delar med andra. Det är antagligen den främsta orsaken till det välbefinnande som cirkelkulturen genererar.

Varje människa är unik och outbytbar. Samtidigt har de flesta människor ett behov av att ingå i en social gemenskap. Intervjuerna med cirkeldeltagarna tyder att cirkeln i hög grad formas efter individernas behov samtidigt som den tillfredsställer behovet av gemenskap. Varje cirkel får sin identitet av den blandning som just deltagarna i den cirkeln utgör. Det innebär att varje cirkel egentligen formar sitt mål. Den kunskap som produceras är något mer än ämneskunskapen den är resultatet av del-

tagarnas erfarenheter, som tillsammans blir något mer än summan av delarna.

Men cirkeln påverkas också av sitt ämnesinnehåll hantverkscirkeln

skiljer sig från språkcirkeln, datacirkeln och debattcirkeln. Att differentiera mellan olika cirklar anser vi vara lika viktigt som att framhäva det gemensamma i cirkelkulturen.

Differentieringen handlar också om den enskilda cirkelns överordnade mål: individens kunskap eller lärande i gemenskap. Det får i sin tur konsekvenser såväl för val cirkelledare för den väljer cirkel.

av som som

202 Del I Individens kunskap och lärande i gemenskap SOU 1996: 122

Vi vet idag inte så mycket vilka inte söker sig till studiecirklar.

om som Och de vet förmodligen inte så mycket om studiecirklar. För att nå dem är det viktigt att studieförbunden synliggör cirkelns särart men också att

de tydliggör skillnader mellan cirklama, inte bara i ämnesval utan också i målsättning och inriktning.

Om studieförbunden fastställer övergripande mål som samhällsnytta och individens välbefinnande ger det utrymme för den enskilda cirkeln att fastställa sina mål. Det kan innebära inriktningar som tidigare inte fullt accepterats, som social gemenskap och välbeñnnande, med innehåll, som ifrågasatts men efterfrågats, som hantverk.

SOU 1996: 122 Litteratur 203

Litteratur

Alzén, Annika 1993, Reservera eller kultivera Om bevarandesträvanden

i den tidiga hembygdsrörelsen. I Anshelm red, Modernisering

och kulturarv Ambjörnsson, Ronny 1988 1991, Den skötsamme arbetaren: Idéer och

ideal i ett norrländskt sågverkssamhälle 1880-1930. Serien "Norrlands bildningshistoria Stockholm: Carlsson

Andersson, Yvonne 1981, Kvinnors akademiska karriär Linköping: Lin-

köpings universitet, IPP

1988, Teknikämnet på grundskolans mellanstadium. Diss. -

Linköping: IPP, Universitetet i Linköping

Granstam, I 1982, Några kvinnliga teknologers levnadshistoria. -

Linköping: Tekniska Högskolan

Elgqvist-Saltzman, I 1984, Högskoleutbildning, yrkeskarriär och -

familjemönster. Umeå: Arbetsrapport nr 20, Ped. Inst. Umeå Uni-

versitet

Walden, L 1983, Tekniker och icke-tekniker vid Husqvarna - syma-

skinsfabrik. Linköping: Tema Teknik och social förändring, Universitetet i Linköping

Anshelm, Jonas red 1993, Modernisering och kulturarv. Stockholm:

Symposion Amstberg, Karl-Olov 1986, Teori för kulturforskare. Stockholm: Carlsson Arvidson, Lars 1996, Cirklar rörelse, Linköping: Mimer/Skapande ve-

tande Universitetet i Linköping Asplund, Johan 1970, Om undran inför samhället. Kalmar: Argos

1987, Det sociala livets elementära former. Göteborg: Korpen -

1991, Essä om Gemeinschaft och Gesellschaft. Göteborg: Korpen - Beckman, Svante 1993, Om kulturarvets väsen och värde. I Anshelm

red, Modernisering och kulturarv Bergström, Matti 1992, Hjärnans resurser: En bok om idéernas upp-

komst. Jönköping: Brain Books Bonge-Bergengren, Inger 1994, Av lera och eld: Om krukmakare och

krukmakargods. Stockholm: Nordiska Museets förlag Bourdieu, Pierre 1986, Kultursociologiska texter I urval av Donald Broa-

dy och Mikael Palme. Stockholm: Salamander Bringéus, Nils-Arvid 1976 1990, Människan som kulturvarelse. Stock-

holm: Carlsson Broady, Donald 1990, Sociologi och epistemologi: Om Pierre Bourdieus

författarskap och den historiska epistemologin. Stockholm: HLS

förlag

c

204 Litteratur SOU 1996: 122

Byström, Jan 1978, Alla "studiecirklar" blir inte studiecirklar Stock-

holm: Rabén Sjögren Dahlgren, Lars-Ove 1990, Undervisning och det meningsfulla lärandet.

Linköping: Skapande vetande nr 16, Universitetet i Linköping Danielson, Sofia 1991, Den goda smaken och samhällsnyttan: Om Hand-

arbetets Vänner och den svenska hemslojdsrörelsen. Diss. Stock-

holm: Nordiska museet Ehn, Billy Löfgren, O 1982, Kulturanalys: Ett etnologiskt perspektiv.

Stockholm: Liber Eneroth, Bo 1984, Hur mäter man vackert Grundbok i kvalitativ metod.

Stockholm: Akademilitteratur Elgqvist-Saltzman, Inga 1993, Lärarinna, Kvinna, Människa. Stockholm:

Carlsson Folkkonsten All tradition är förändring 1992. Utställningskatalog.

-

Stockholm: Kulturhuset Freire, Paulo 1972, Pedagogik för förtryckta. Stockholm: Gummessons

1974, Kulturell kamp för frihet. Stockholm: Gummessons - Frick, Gunilla 1978, Svenska slöjdföreningen och konstindustrin före

1905. Stockholm: Nordiska museets handlingar 91 Frängsmyr, Tore 1980, Framsteg eller förfall: F ramtidsbilder och utopier

i västerländsk tanketradition. Stockholm: Liber/Kontenta Geertz, Clifford 1991, Tjock beskrivning: För en tolkande kulturteori.

Med kommentar av Jakob Christensson. Haften för kritiska studier

1991:3 Gilligan, Carol 1982 1985, Med kvinnors röst: Psykologisk teori och

kvinnors utveckling. Stockholm: Prisma Gidlund, Getrud 1996, "Om dräktskick och folkmöten. I Isacson red,

Hedemora -folk och bygd Grenander Nyberg, Gertrud 1988, Svensk slojdhistoria. Stockholm: LT Gustavsson, Bernt 1991, Bildningens väg: Tre bildningsideal i svensk ar-

betarrörelse 1880-1930. Diss. Stockholm: WW

1992, Folkbildningens idéhistoria. Öland: ABF/ Bildningsförlaget - Göranzon, Bo 1990, Det praktiska intellektet: Datoranvändning och yr-

keskunnande. Stockholm: Carlsson Hagberg, Jan-Erik 1993, I det glesa kulturarvet. I Anshelm red,

Modernisering och kulturarv Hannerz, Ulf m ñ red 1982, Kultur och medvetande. En tvärvetenskap-

lig analys. Stockholm: Akademilitteratur Hantverk i Sverige: Om bagare, kopparslagare, vagnmakare och 286

andra hantverksyrken. 1996. Stockholm: LT Hantverkskunskap, 1995. Förord av Gunnar Temhag. Stockholm: LT

SOU 1996: 122 Litteratur 205

Hartman, Per 1993, Skola för ande och hand: En studie folkhögskolans av , i praktisk-estetiska verksamhet. Diss. Linköping: IPP, Universitetet r Linköping Hellman, Lotta 1991, Ledsagaren. Stockholm: Brevskolan Hård af Segerstad, Ulf 1963, Modern svensk textilkonst.. Stockholm Isacson, Maths, Hedemora -folk och bygd. Hedemora: Gidlunds Janik, Allan 1991, Cordelias tystnad: Om reflektionernas kunskapsteori. Stockholm: Carlsson Johansson, Inge 1985, För folket och genom folket. Stockholm: Liber 1991, Folket, makten och bildningen: Ett debattinlägg. Stockholm: - ABF Josefson, Ingela 1985, Språk och erfarenhet. Stockholm: Carlsson 1988, Från lärling till mästare. FoU-rapport 25. Stockholm: SHSTF - 1991, Kunskapens former: Det reflekterande yrkeskunnadet. Stock- holm: Carlsson Key, Ellen 1897, 1916, F olkbildningsarbetet särskilt med hänsyn till skönhetssinnets odling: En återblick och några framtidsbilder. 3e uppl. Stockholm: Tiden Knutsson, Johan 1993, Snickrat Snidat Målar: F olkkonst från Dalarna i Nordiska museets samlingar. Stockholm: Nordiska Museets förlag Kvinnovetenskaplig tidskrift 1994: 4. Tema: Lära och lära ut Lapptäcken kulturskatt 1993. Utställningskatalog. Stockholm: Lilje- - en valchs konsthall Larsson, Hans 1908, Om bildning och självstudier. Stockholm 1 Larsson, Staffan 1993, "Om kvalitet i kvalitativa studier". Nordisk Pedagogik 1993: 4. Köpenhamn: Nordisk förening för Pedagogisk Forskmng Leander, Sigfrid 1980, Folkbildningens födelse. Stockholm: Nordiska museet Liljeström, Rita 1979, Kultur och arbete. Sekretariatet för framtidsstudier. Helsingborg: Liber Lindgren, Lena 1996, Kan filthatt stärka demokratin Stockholm: en Carlsson Löfgren, Orvar 1982, Kulturbygge och kulturkonfrontation i Hannerz Kultur och medvetande m Mattsson, Anders 1989, Arbeta i trä: En bok trähantverkare och deom verktyg. Stockholm: WW ras May, Rollo 1976/1984, Modet att skapa. Stockholm: Bonniers Molander, Bengt 1993, Kunskap i handling. Göteborg: Daidalos Morris, William 1890 1978, Nytt från värld eller En epok av vila. en ny Efterskrift av Jan Stolpe. Stockholm: Gidlunds

206 Litteratur SOU 1996: 122

Nerman, Bengt 1993, Frågan om människovärdet. Stockholm: LO/Brev-

skolan Nobel, Agnes 1991, F ilosofens knapp: Om konst och vetenskap och wal-

dorfpedagogikens okända bakgrund. Stockholm: Carlssons

1990, Hur får kunskap liv Om konst och eget skapande i undervis- -

ning. Stockholm: Statens Kulturråd Norberg, Agneta 1981, Syjuntan: Eller handarbetar på syjuntan

när man

får man repa upp när man kommer hem. Kulturarbetarlinjen. Umeå

,

universitet Nylén, Anna-Maja 1968, Hemslöjd: Den svenska hemslöjden fram till

1800-talets slut. Lund: Håkan Ohlssons förlag Nyström, Bengt, Teknikens historia börjar med hantverket". I Teknik och

kultur 1991: 2 Nyttoslöjd och ögonfrojd: SHR 1912-1992. Hemslöjden 1992 Om kreativitet och flow 1990. Förord av Georg Klein. Stockholm:

Brombergs Ong, Walter 1982 1990, Muntlig och skriftlig kultur. Teknologiseringen

av ordet. Göteborg: Anthropos 0rd Bild 1992: Tema: Bildning folkbildning utbildning

- - Parker, Roszika 1984, The Subversive Stitch: Embroidery and the making

of the feminine. London: The Womens Press Prokop, Ulrike 1976 1981, Kvinnors livssammanhang: Begränsade stra-

tegier och omåttliga önskningar Stockholm: Rabén Sjögren Proposition 1990/91: 82, Folkbildning Rolf, Bertil 1991, Profession, tradition och tyst kunskap: En studie i

Michael Polanyis teori om den professionella kunskapens tysta di-

mension. Lund: Nya Doxa Rosén, Bo Elsbeth 1992, Det gränslösa hantverket. Stockholm: Bygg-

forskningsrådet Rosén, Gull-Mari 1984, Konst- och konsthantverkscirklar under l970-ta-

let: De fyra största studieförbundens syn på denna verksamhet med

anledning av den nya kulturpolitiken. Diss. Umeå: Acta Universitatis Umensis

SFS 1947: 508, Ang. statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildnings-

arbetet 1963: 463, Om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildnings-

-

arbetet SOU 1946: 68, Betänkande och förslag ang. det fria och frivilliga folk-

bildningsarbetet. Del Allmänt folkbildningsarbetet 1948:30, Betänkande och förslag det fria och frivilliga folk-

- ang.

bildningsarbetet. Del 2: Estetiskt folkbildningsarbete

1977: 38, Folkbildningen iframtiden -

SOU 1996: 122 Litteratur 207

1979: 85, Folkbildning för 80-talet -

1990: 66, Det fria bildningsarbetet: Debattinlägg om folkbildningen -

och folkhögskolan iframtiden

1994: 51 Minne och bildning -

1996: 27 En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande -

1996: 47, Cirkelsamhället: Studiecirklars betydelser för individ och -

lokalsamhälle SÖ 1982, Om mål och arbete i konsthantverkscirklar: En orientering för

cirkelledare och andra intresserade sammanställd av F GNs arbets-

grupp för konsthantverkscirklar Sjögren, Jan 1984, Termer: Ur slojdens mål enl. Lgr 80. Linköping: Linje-

nämndens skriftserie 84:1, Universitetet i Linköping Sjöqvist, Kerstin 1977, Deras händers verk: Om syföreningarnas arbete.

Stockholm: Verbum Sköld, Mauritz 1993, Deltagarinflytande i studiecirkeln. Stockholm: ABF Slöjd. Skolverkets rapport nr 24, 1993 Slojdsommar 92, 1992. Utställningskatalog. Stockholm: Liljevalchs

konsthall Starrin, Bengt Svensson, P-G red 1994, Kvalitativ metod och veten-

skapsteori. Lund: Studentlitteratur Statens Kulturråd 1983:4, Konsthantverk och konsthantverkama Sundin, Bosse 1991, Den kupade handen: Människan och tekniken.

Stockholm: Carlsson

red 1987, I teknikens backspegel: Antologi i teknikhistoria. Stock- -

holm: Carlsson Svensson, Alvar 1996, F olkbildningen som institution. Manus till rapport

för SUFO-96. Utbildningsdepartementet. Sörbom, Per 1971, Läsning för folket: Studier i tidig svensk folkbildnings-

historia. Diss. Stockholm: Norstedts Tanken och handen: Konstfack 150 år. 1994. Stockholm Tempte, Thomas 1982, Arbetets ära: Om hantverk, arbete, några rekon-

struerade verktyg och maskiner Stockholm: Arbetslivscentrum Tengström, Emin 1987/ 1990, Myten om informationssamhället ett hu-

-

manistiskt inlägg i framtidsdebatten. Stockholm: Rabén Sjögren Temhag, Gunnar mñ 1994, Att spinna vidare: En utredning om Säter-

gläntans framtid. Stockholm: Nämnden för hemslöjdsfrågor Tribus, M 1993, Quality Management in Education". Föreläsning

konferensen Kvalitet i kommuner och landsting. Göteborg: Inst. för

kvalitetsutveckling Uddenberg, Nils 1995, Det stora sammanhanget: Moderna svenskars syn

på människans plats i naturen. Nora: Nya Doxa

208 Litteratur SOU 1996:. 122

Waldén, Louise 1990, Genom symaskinens nålsöga: Om teknik och social

förändring i kvinnokultur och manskultur Diss. Tema Teknik och

social förändring, Universitetet i Linköping. Stockholm: Carlsson

1994, Handen och Anden: De textila studiecirklarnas hemligheter. -

Stockholm: Carlsson 1988, Den tidskrävande onyttighetens betydelse Háften för kritis-

-

ka studier 1988:2 även i Hemslojden 1989: 4

1992, Studiecirkelkulturen I Folkkonsten All tradition är - -

förändring.

1993, Handens sömnad och maskinens. 1 Lapptäcken en kultur- - -

skatt. Wessén, Elias 1988, Våra 0rd. Stockholm: Esselte studium Wettre, Åsa Nessle, Lena 1993, Gamla svenska lapptäcken.

foto

Stockholm: Tiden Wollin, Nils G 1951, Från ritskola till konstfackskola. Stockholm

Rapporter från projektet Handen och Anden

Andersson, Yvonne, Vem handarbetar i cirkeln och varför Deltagar-

-

studier från sju textila cirklar Berge, Britt-Marie, Queejnens textila handacraft: Cirkelledare i textilt

handarbete i Västerbottens län Rosén, Gull-Mari, Vilka gör det, när och var Ledare och deltagare i tex-

tila cirklar ger svaren Waldén, Louise, Cirkelns liv och handarbetets väsen: Erfarenheter från

fyra textila cirklar Vallgårda, Anna, Krisens möjligheter: En studie textilhantverkscirk-

av

larnas plats ifolkbildningen

Samtliga rapporter är utgivna av ABF/Studieförbundet Vuxenskolan under 1994.

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

gymnasieskolan hur går det U. 26.Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. Den nya - . kunskapslyftochlivslångt lärande. Samverkansmönsteri svenskforsknings- 27 Enstrategiför . . finansiering.U. U. Fritid i förändring. 28 Det forskningspolitiskalandskapeti Norden . . Om könoch fördelningavfritidsresurser.C. 1990-talet.U. Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför 29.ForskningochPengar.U. . kap. regeringskonferensen1996.UD. 30.Borgenärsbrotten en översynav ll - Politikområdenunder lupp. Frågorom EU:s första brottsbalken.Fi. . samverkan pelareinför regeringskonferensen1996.UD. 31.Attityder ochlagstiftningi Ettår medEU. Svenskastatstjänstemäns + bilagedel.C. . Exempel bra erfarenheteravarbeteti EU. UD. 32. Mössochmänniskor. Av vitalt intresse.EUzsutrikes-och lT-användningblandbarnoch ungdomar.SB. . myndighetsroll K. säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.UD. 33. Banverkets m.m. laddadfråga. M. 34.Aktiv arbetsmarknadspolitik+ expertbilaga.A. Batterierna en- . Kriminalunderrättelseregister Omjärnvägenstrafikledningm.m. K. 35. . Forskningför vår vardag.C. DNA-register. Ju. . Ålders- U. .EU-mopeden. ochbehörighetskravfor 36. Högskolai Malmö. två-och trehjuligamotorfordon.K. 37.Sverigesmedverkani FN:s familjeár. S. Kommuneroch landstingmedbetalnings- 38.Nationalstadsparker.M. svårigheter.Fi. 39. Rapportfrån klimatdelegationen1995. Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klimatrelateradforskning. M. regeringensbefogenheterpå 40.Elektroniskdokumenthantering.Ju. Budgetlagñnansmaktensområde.Fi. 41. Statensmaritimaverksamhet.Fö. .Union för bådeöstochväst.Politiska,rättsliga 42.Demokratiochöppenhet.Om folkvalda parlament

ochekonomiskaaspekteravEU:s sjätte ochoffentlighet i EU. UD. utvidgning. UD. 43.Jämställdheteni EU. Spelregleroch F7Förankringochrättigheter.Om folkomröstningar, verklighetsbilder.UD. utträdesrätt,medborgarskapochmänskliga 44.Översynavskatteflyktslagen. rättigheteri EU. UD. Reformeratförhandsbesked.Fi. - Bättretrafik medväginformatik. K. 45. Presumtionsregelniexpropriationslagen.Ju. . K. .Totalförsvarspliktigam95. Förslagomjobb/studier 46.Enskildavägar. efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, 47.Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför försäkringar.Fö. individ ochlokalsamhälle.U. Sverige,EU ochframtiden.EU 96-kommitténs 48.ShapingSustainableHomesin anUrbanizing . SwedishNationalReportfor Habitat II. N. bedömningarinför regeringskonferensen1996. World. UD. 49.Reglerför handelmedel. N. 20.Samordnadrollfördelning inomtekniskforskning. 50.Förbudmotvapen allmänplatsm.m. Ju. U .Grundläggandedrag en nyi arbetslöshetsförsäk- .Reform och förändring.Organisationoch ring alternativochförslag. A. verksamhetvid universitetochhögskolorefter 52.Preciseringavhandelsändamáleti detaljplan.M. 1993årsuniversitets-ochhögskolereforrn.U. Kalkningav sjöar ochvattendrag.M. . 22.Inflytande riktigt Om eleversrätt till 54.Kooperativa möjligheteri storstadsområden. inflytande,delaktighetoch U. 55.Sverige,framtidenochmångfalden.A. ansvar. 23.Kartläggningochanalys denoffentliga sektorns 55. Påvägmotegenföretagande.A. av upphandling varor och tjänstermed 55. Vägarin i Sverige.A. av miljöpåverkan.N. 56.Hälftenvore nog omkvinnor ochmän - 24.FrånMaastrichttill Turin. Bakgrundochövriga 90-taletsarbetsmarknad.A. EU-ländersförslagoch debattinför 57.Pensionssamordningför svenskari EU-tjänst. Fi. regeringskonferensen1996.UD. 58.Finansieringenav det civila försvaret.Fö.

Frånmassmediatill multimedia . att digitaliserasvensktelevision.Ku.

Statens offentliga 1996 utredningar

Kronologisk förteckning

59. Europapolitikenskunskapsgrund. 88. Kameraövervakning.Ju. En principdiskussionutifrån 89. Samverkanmellanhögskolanoch de småoch

EU 96-kommitténserfarenheter.UD. medelstoraföretagen.N. 60. Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och 90. Sammanhålletstudiestöd.U.

utvidgningenseffekter den gemensamma 91. Den privata vårdensomfattningoch framtida jordbrukspolitiken. UD. ersättningsformer En översynav de nationella 6l.Olika länder olika takt. Om flexibel integration - - taxornaför läkareoch sjukgymnaster.S. och förhållandetmellanstoraoch småstateri EU. 92. IT i miljöarbetet.M. UD. 93. Ny yrkestrafiklagstiftning.K.

62. EU, konsumenternaoch maten 94. Nationell teleadresskatalog.K.

- Förväntningaroch verklighet. Jo. 95. Botniabanan.K. 63. Medicinskaundersökningari arbetslivet.A. 96. Strukturförändringoch besparing. 64 FörsäkringskassanSverige Översyn . - av En uppföljning genomfördaförändringar av Socialförsäkringensadministration.S. inom försvarsmaktensledningsorganisation.Fö. 65. Administrationenav EU:s jordbrukspolitik 97. Effektivare försvarsfastigheter

i Sverige.Jo. Utvärderingav enreform. Fö. 66. Utvärderatpersonval.Ju. 98. Vem försvaret Utvärdering styr av 67. Medborgerlig insyn i kommunalaentreprenader. effekterna av LEMO-reformen. Fö. Fi. 99. Avveckling medinlärning. Erfarenheterfrån 68. Någrafolkbokförlngsfrågor. Fi. LEMO-reformensaweckling avpersonal.Fö. 69.Kompetensoch kapital+ bilaga. N. 100.Ett nytt systernför skattebetalningar.Del A. 70. Samverkanmellan högskolanoch näringslivet.N. Ett nytt systemför skattebetalningar.Del B. 71.Lokal demokratioch delaktigheti Sverigesstäder Författningsförslag,författningskommentarer

och landsbygd.In. och bilagor. Fi. 72. Rättspsykiatrisktforskningsregister.S. 101.Kärnavfall teknik ochplatsval. KASAMs 73. SwedishNuclearRegulatoryActivities. yttrandeöver SKBsFUD-Program95. M. Volume l An Assessment.M. 102. - TUFF Teckenspráksutbildningför föräldrar. U. - 74. SwedishNuclear RegulatoryActivities. 103.Miljöbalken. En skärptoch samordnad Volume 2 Descriptions.M. - miljölagstiftningför enhållbar utveckling. 75. Värden folkhögskolevärlden.i U. Del l och M. 76. EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer, 104.Konsumentskydd - elmarknaden.C. formalia. Sammanfattningavett seminariumi 105.Att främja donationertill universitet april 1996.UD. och högskolor. U.

77. Utländskaförsäkringsgivaremedverksamheti 106.EU och Sverige från Kiruna till Malmö.

Sverige.Fi. - Sammanfattning fyra regionalamötenav 78, Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelning 1995-96.UD.

och finansiering.N. 107.Union utangränser konsekvenser,möjligheter, 79.Översyn av revisionsreglema.Fi. problem. Sammanfattning avett seminariumi 80.Viktigt meddelande. november1995.UD. Radiooch TV i Kris ochKrig. Ku. 108.Konsumenternaoch miljön. C. 81.Skyddför sparandei sparkasseverksamhet.Fi. 109.Från åkerlottertill Paradis ett delbetänkande 82. En luft- sjö- översynav och spártrañkens från Utredningen omuniversitetsfastigheterm.m. tillsynsmyndigheter.K. angáendeöverlåtelseroch tomträttsupplâtelserav

83. Allmänt pensionssparande.S. vissahögskolefastigheter.Fi. 84. Ekobrottsforskning.Ju. 110.Inför ett Svensktkultumät IT och framtiden 85.Egon Jönsson kartläggning - - en av lokalasam- inomkulturområdet.Ku.

verkansprojektinom rehabiliteringsområdet. Åldersgränser lll. Bevakadövergång. för ungaupp 86. Utveckladsamordninginom det civila försvaret till 30 år. C och fredsräddningstjänsten.Kartläggning, 112.Integreringavmiljöhänsyninom denstatliga

övervägandenoch förslag. Fö. förvaltningen.M. 87.Tredimensionellfastighetsindelning.Ju.

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

113.En allmänoch aktiv försäkringvid sjukdomoch

rehabilitering.Del 1och 2. S. 114.En körkortsreform. K. 1l5.Bamk0nventionenoch utlänningslagen.S. 116.Artikel 6 i Europakonventionenoch skatte-

utredningen.Fi. 117.Expertrapporterfrån Skattevåxlingskommittén.Fi. 118.StationStockholmNord. K. 119.Lättnadi dubbelbeskattningenavmindre företags

inkomster.Fi. 120.Högskolani Malmö slutbetänkande.U.

- 121.Spår,miljö ochstadsbildi centralaStockholm.K. 122.Kunskapssynochsamhällsnyttai hantverkscirklar

ochhantverksutövande.U.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer, formalia. Sammanfattningavett seminariumi Möss och människor.Exempelpå bra april 1996. 76 IT-användningbland barn och ungdomar.32 EU och Sverige frän Kiruna till Malmö. - Justitiedepartementet Sammanfattning fyra regionalaav möten

1995-96.106 Kriminalunderrättelseregister Union utangränser konsekvenser,möjligheter, DNA-register. 35 problem. Sammanfattningav ett seminariumi Elektroniskdokumenthantering.40 november1995. 107 Presumtionsregelni expropriationslagen.45

Förbudmot vapen allmänplatsm.m. 50 Försvarsdepartementet

Utvärderatpersonval.66 Totalförsvarspliktigam95. Förslagomjobb/studier Ekobrottsforskning.84 efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, Tredimensionellfastighetsindelning.87 försäkringar. 18 Kameraövervakning.88 Statensmaritima verksamhet.41

Utrikesdepartementet Finansieringenavdet civila försvaret. 58

Utveckladsamordninginom det civila försvaret Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför och fredsräddningstjänsten.Kartläggning, regeringskonferensen1996. 4 övervägandenoch förslag. 86 Politikomrádenunderlupp. FrågoromEU:s första Struktuijförändringoch besparing. pelareinför regeringskonferensen1996. 5 En uppföljningav genomfördaförändringar Ettår medEU. Svenskastatstjänstemäns inom försvarsmaktensledningsorganisation.96 erfarenheteravarbeteti EU. 6 Effektivare försvarsfastigheter Av vitalt intresse.EU:s utrikes-och Utvärderingav en reform. 97 säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.7 Vem styr försvaret Utvärderingav Union för bådeöstochväst.Politiska, rättsliga effekternaav LEMO-reformen. 98 och ekonomiskaaspekteravEU:s sjätte Avveckling med inlärning. Erfarenheterfrån utvidgning. 15 LEMO-reformensavvecklingavpersonal.99 Förankringoch rättigheter.Om folkomröstningar,

utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga

Socialdepartementet

rättigheteri EU. 16 Sverigesmedverkani FN:s familjeár. 37 Sverige,EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningarinför regeringskonferensen Kooperativamöjligheter i storstadsområden.54 1996. 19 FörsäkringskassanSverige Översyn Från Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga - av

Socialförsäkringensadministration.64 EU-ländersförslagoch debattinför regeringskonferensen Rättspsykiatrisktforskningsregister.72 1996. 24 Allmänt pensionssparande.83 Demokratioch öppenhet.Om folkvaldaparlament EgonJönsson en kartläggningavlokala och offentlighet i EU. 42 samverkansprojektinom rehabiliteringsområdet.85 Jämställdheteni EU. Spelregleroch Den privata vårdensomfattningoch framtida verklighetsbilder. 43 Europapolitikenskunskapsgnmd. ersättningsformer Enöversynavde nationella taxornaför läkareoch sjukgymnaster.91 En principdiskussionutifrån 96-kommitténs En allmänoch aktiv försäkringvid sjukdomoch EU erfarenheter.59 rehabilitering. Del l och 2. 113 Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningenseffekter Barnkonventionenoch utlänningslagen.115 den gemensamma

jordbrukspolitiken. 60

Kommunikationsdepartementet

Olika länder olika takt. Om flexibel integration och förhållandetmellan ochsmå i EU. Om järnvägenstrañkledningm.m. 9 stora stater EU-mopeden.Ålders- och behörighetskravför 61

två- och trehjuliga motorfordon. ll

1996 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Bättretrafik medväginformatik. 17 universitets-ochhögskolereform.21 Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. 26 Inflytande riktigt Om eleversrätt till

- Banverketsmyndighetsroll 33 inflytande, delaktighetoch ansvar.22

m.m. Enskildavägar. 46 Enstrategiför kunskapslyftoch livslångtlärande.27

luft- sjö- ochspártrafikens Det forskningspolitiskalandskapeti Nordenpå En översynav tillsynsmyndigheten82 1990-talet.28 Ny yrkestrañklagstiftning.93 Forskningoch Pengar.29 Nationellteleadresskatalog.94 Högskolai Malmö. 36 Botniabanan.95 Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför Enkörkortsreform 114 individ och lokalsamhälle.47 StationStockholmNord. 118 Värdeni folkhögskolevärlden.75 Spår, miljö ochstadsbildi centralaStockholm.121 Sammanhålletstudiestöd.90

Teckensprâksutbildningför föräldrar. 102

TUFF - Finansdepartementet Att främjadonationertill universitet

Kommuneroch landstingmedbetalnings- och högskolor. 105 svärigheter.12 Högskolani Malmö slutbetänkande.120

-

regeringensbefogenheterpå Kunskapssynochsamhällsnyttai hantverkscirklar Budgetlagñnansmaktensomrâde. 14 och hantverksutövande.122

Borgenärsbrotten enöversynav 11 kap.

- Jordbruksdepartementet brottsbalken.30 Översyn skattetlyktslagen. Offentlig djurskyddstillsyn.13

av Reformeratförhandsbesked.44 EU, konsumenternaoch maten Pensionssamordningför svenskari EU-tjänst. 57 Förväntningarochverklighet. 62

- Medborgerliginsyn i kommunalaentreprenader.67 Administrationenav EU:sjordbrukspolitik Någrafolkbokföringsfrâgor. 68 i Sverige. 65 Utländskaförsäkringsgivaremedverksamheti

Arbetsmarknadsdepartementet Sverige.77 Översyn revisionsreglerna.79 Aktiv arbetsmarknadspolitik+ expertbilaga.34

av Skyddför sparandei sparkasseverksamhet.81 Grundläggandedrag en nyi arbetslöshetsförsäkring

- Ett nytt systemför skattebetalningar.Del A. alternativ ochförs1ag.51 Ett nytt systemför skattebetalningar.Del B. Sverige,framtidenochmångfalden.55 Författningsförslag,författningskommentarer På väg motegenföretagande.55 ochbilagor. 100 Vägarin i Sverige.55 Frånákerlottertill Paradis ett delbetänkande Hälftenvore nog om kvinnor och mänpå

- från Utredningenom universitetsfastigheterm.m. 90-taletsarbetsmarknad.56 angåendeöverlåtelserochtomträttsupplátelserav Medicinskaundersökningari arbetslivet.63 vissahögskolefastigheter.109 Artikel 6 i Europakonventionenoch skatte- Kulturdepartementet

utredningen.116 Från massmediatill multimedia

- Expertrapporterfrån Skatteväxlingskommittén.117 digitaliserasvensktelevision. 25

att Lättnadi dubbelbeskattningen mindreav företags Viktigt meddelande. inkomster.119 Radiooch TV i Kris och Krig. 80

Inför ett Svensktkulturnät IT och framtiden Utbildningsdepartementet -

inom kulturomrádet.110 Den nyagymnasieskolan hur går det 1

- Samverkansmönsteri svenskforskningsfinansiering. Näringsdepartementet

Zl Kartläggningoch analysav denoffentliga sektorns Samordnadrollfördelning inom tekniskforskning. och tjänstermed

upphandlingav varor 120 miljöpåverkan. 23 Reform och förändring. Organisationoch verksamhet ShapingSustainableHomesin Urbanizing

an vid universitetoch högskolorefter 1993års World. SwedishNationalReportfor Habitat II. 48

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Reglerför handelmedel. 49 Kompetensoch kapital + bilaga. 69 Samverkanmellan högskolanoch näringslivet.70 Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelningoch finansiering.78 Samverkanmellan högskolanoch de småoch medelstoraföretagen.89

Civildepartementet Fritid i förändring. Om könochfördelningavfritidsresurser.3 Forskningför var vardag. 10 Attityder ochlagstiftning i samverkan + bilagedel.31 Konsumentskyddpå elmarknaden.104 Konsumenternaoch miljön. 108 Bevakadövergång.Åldersgränserför till

ungaupp 30 år. lll

Inrikesdepartementet Lokal demokratioch delaktigheti Sverigesstäderoch landsbygd.71

Miljödepartementet Batterierna en laddadfråga. 8

- Nationalstadsparken38 Rapportfrån klimatdelegationen1995. Klimatrelateradforskning. 39 Preciseringavhandelsändamáleti detaljplan.52 Kalkningavsjöar och vattendrag53 SwedishNuclearRegulatoryActivities. Volume l An Assessment.73

- SwedishNuclearRegulatoryActivities. Volume 2 Descriptions.74

- IT i miljöarbetet.92 Kämavfall teknikoch platsval.KASAMs

yttrandeöver SKBsFUD-Program95. 101 Miljöbalken. En skärptoch samordnad miljölagstiftning för enhållbar utveckling. Del l och 2. 103 Integreringav miljöhänsyninom den statliga förvaltningen. 112

FRITZES

Bcsrâillningnr: Fritzcs kundtjänst, 06 47 Srockhnlln

Fax 08"20 5021, TC|cf0n08-690 91 90