SOU 1996:136
Effekter av EU:s jordbrukspolitik : rapport till Kommittén för reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (ComiCAP)
Effekter av jordbrukspolitik
EU:s gemensamma jordbrukspolitik (KomiCAP)
SM]
19961136
'( l'
5 &; ;
lik-:m- &Ef—i ***va f***:Tf—o'rh' .. ”:?:-"= _, '
;, l
jordbrukspolitik
Effekter av EU: s
Rapport till Kommittén för reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (KomiCAP)
SM]
1996: 136
Öar. .EOU m 19%: ,—_._
w Statens offentliga utredningar *
1996: 136 % J ordbruksdepartementet
Effekter av EU:s jordbrukspolitik
Rapport till Kommittén för reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (ComiCAP) Stockholm 1996
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer. på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90
Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen. 1993. — En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss.
Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08—405 10 10 Telefon: 08—405 10 25
Tryckt av REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-3820378—2 Stockholm 1996 ISSN 0375-250X
Förord
Kommittén för reformering av EU:s gemensamma jordbrukspoli— tik (KomiCAP) beslutade den 24 januari 1996 om direktiv för en expertgrupp som i ett första steg skulle göra en analys av den hittills förda jordbrukspolitiken inom EU. Direktiven till expert- gruppen redovisas i bilaga 1.
Expertgruppen har följande sammansättning:
Harald Svensson, Jordbruksverket (ordförande) Carl Asplund, Finansdepartementet Håkan Björklund, Utrikesdepartementet Arne Gabrielsson, Livsmedelsindustrierna Lars—Erik Hellberg, Svenska Lantarbetareförbundet Marie Ingerup, Jordbruksdepartementet Rein Karm, Grossistförbundet Svensk Handel Mikael Kullberg, Svenska Livsmedelsarbetareförbundet Barbro Lindahl, Konsumentberedningen Lars—Erik Lundqvist, Lantbrukarnas Riksförbund Bengt Johnsson, Jordbruksverket (sekreterare)
Hans G Öhgren, huvudsekreterare i kommittén, och Anna Öster- ling, biträdande sekreterare i kommittén, har också deltagit i ar— betet.
I denna delrapport analyseras den hittills förda jordbrukspolitiken i EU. Analysen sker i form av dels en teoretisk genomgång grundad på en välfärdsekonomisk ansats, dels en deskriptiv redo- görelse över utvecklingen. Speciell tonvikt har lagts vid 1992 års reform av CAP. I rapporten redovisas analyser av hur jordbruks- politiken har påverkat effektiviteten, strukturen och inkomsterna i produktionen. Konsumenternas och skattebetalarnas intressen har också beaktats.
Denna expertgruppsrapport har nu lämnats över till kommit- tén som ett underlag för kommitténs överväganden. Kommittén skall redovisa sina ställningstaganden senast den 30 juni 1997.
Jönköping den 15 september 1997
Harald Svensson Bengt Johnsson
Ordlista
Allokeringseffekt
Arealuttag
Basareal
CAP—reformen Direktstöd
Exportbidrag mellan
FEOGAzs garanti- tion
FEOGAzs utveck- lingssektion
GATT
T.ex. en negativ allokeringseffekt är den förlust av välfärd som uppstår om kon- sumenternas marginella betalnings- villighet avviker från kostnaderna sett på marginalen för att producera en vara.
Arealuttag avser mark som tas ur livs— medels— och foderproduktion mot att ersättning ges.
Den areal som det maximalt kan ges arealbidrag för, spannmål oljeväxter, proteingrödor och uttagen areal.
1992 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP).
Stöd till jordbruket som ges i relation till antalet hektar eller antalet djur.
Bidrag för att överbrygga skillnaden prisnivån i EU och på världsmarknaden.
Den del av EU:s jordbruksfond som sek- finansierar utgifter för bl.a. intervention, exportbidrag, miljöstöd samt generella areal- och djurbidrag.
Den del av EU:s jordbruksfond som finansierar utgifter för bl.a. regionalstöd och landsbygdsstöd.
General Agreement on Tariffs and Trade. Se även WTO och UR—avtalet.
Gemenskaps- preferens
Gränsskydd
Grön kurs
Intervention
Kollektiva nyttig— heter
Konsumentöverskott
Kvot
Marknadsmiss- lyckande
EU:s gränsskydd ger inhemskt pro- ducerade varor en fördel jämfört med import.
Skydd i form av en tull eller avgift som läggs på importkonkurrerande varor.
Växelkurs som tillämpas vid omräkning från ecu till nationell valuta vad gäller de flesta stödformer till jordbruket.
Åtgärd på den inre marknaden i syfte att hålla uppe prisnivån, t.ex. lagring, bidrag för viss användning eller undanförsel från marknaden.
En nyttighet som är av det slaget att en konsuments konsumtion av nyttigheten inte påverkar andra konsumenters kon— sumtion, t.ex. öppet landskap.
Skillnaden mellan konsumenternas totala värdering av en vara och utgiften för varan.
En viss kvantitet som får produceras, exporteras eller importeras med speciella villkor.
När en marknad inte klarar att utan stöd allokera resurser effektivt och att den omsatta kvantiteten antingen blir för stor eller för liten i förhållande till kostnad- erna för produktionen och konsu— menternas värderingar.
Marknadsreglering
Oljeväxter
Prisstöd
Produktstöd
stödja
Producentöverskott
Proteingrödor
Spannmål
Spånadsväxter
Trindsäd
UR-avtalet
WTO
De jordbrukspolitiska medel som ingår i marknadsordningen för respektive pro— dukt, nämligen gränsskydd, intern mark- nadsreglering (produktionskvoter, export— bidrag och intervention) och direktstöd.
Raps, solrosor och sojabönor.
Alla regleringsåtgärder som syftar till att stödja en viss prisnivå.
Regleringsåtgärder som syftar till att produktion.
Skillnaden mellan producenternas intäkter och (de rörliga) kostnaderna.
Ärter, bönor (dock ej bruna bönor) och söt— lupin.
Vete, durumvete, råg, korn, havre, majs, rågvete och sorghum.
Lin, hampa och bomull. Vicker, linser och kikärter.
Det avtal som blev resultatet av den s.k. Uruguay—rundan som ledde till ett antal överenskommelser rörande handeln på bl.a. jordbrukets område. Se även GATT och WTO.
World Trade Organization. Den organisation som har inrättats för att övervaka och utgöra en institutionell ram för ett stort antal över- enskommelser och avtal för handeln mellan
de länder som är medlemmar i organisation- en. Se även GATT och UR-avtalet.
Ww1":.wcimww . ”sim-. cm...-...:WM :* '
d'un—I: r:- -:.:.-.l.-'.|lll'!'u1l|-|.l.1'h.l;-I..-'.| +! dir:. ':-'-..—'l.|-.'.-'m..:|r;l= JuJu-uni ' . "="!1 A=U-M- .... |l;|'l'ol:'q'l Eull-Lmtlu? rll-r.-..'- & -':r . mamman-m.p- nu P.-
-| .' .._'. - -|'|'| '|ll'.| il._ -||'|_ 'i' '&'-lä
p ! '|".-.| I|l|r||-I: I|'|.I '... :".ull: |.I |! univ.-'.- m.m..-Mim Hå
=.F.-'.l'- 'n'-IIHF.” .nu-"Inu .'
- -.:'*'.|j;!|.|.|..,.u. 14Wl—l-Uh-l
: bum—minmi '..rchl Ful-mama.: ”namn:-:W' HMI! -- !:-n.'.l:l-iir||iF:Fn—I.-ll'.|'lu -
' ":"|||-" ' fll ."|"|'|-|||r. ."'.|-:.i|-." "'E- .ii...-|l..-- -:. m... .-.- Jul.-'.l-mmhu-l -r' lilltån-Ii. 1-|.l-*- .”” |-. -
' : .,. +... - .. .---lli.|1|-'|.i.----...-u....-i:' HäR!-m 'I._"- '|.' | .' "';-|. ".I". FN.-.." '.'åulll?! J'HH-Pl'r ...a..- :.i-HLWH ...... -.-|-I "'.'ll-IEÄTHHI ""Gf .. wm-WH"' " fil: ' .H.-ah har" I'll-tr Hr I'll-.- , 'I.- ''I": -"I. . IEJ'thI'l-ll. '-'|1' '...a _- .-.:!.'..l.|'1.' -1msiw1dlwlhåmth 11. mil? . |! lb- '.'..'.. -'.- .I-I: Mill-IH'I' tim . :- Isn'iur: .' r.':r_'--:r: .... '.I--.|-.-..||_.,.||.|l m. [f.-Lynn n'. rl" ||. Lilli-'I Jm -- '... -.-.-'::- J. man Han! är. ...-:qlu..|--.1."".'.::rr-.-.-|.|a_-u
2. Rapportens syfte och uppläggning
Till kommittén för reformering av EU:s gemensamma jordbruks— politik (KomiCAP) har knutits tre expertgrupper som fått olika ansvarsområden. En expertgrupp arbetar med analyser av om- världsfaktorer och en expertgrupp arbetar bl.a. med frågor om produktion av kollektiva nyttigheter. Denna expertgruppsrapport har ställts samman inom en expertgrupp för svenska intressen. Expertgruppen konuner att fortsätta sitt arbete med framåtsyftan— de frågor.
Föreliggande rapport är en beskrivning av effekterna av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP). Rapporten, som ut— arbetats inom en expertgrupp med bred sammansättning, syftar inte till att dra entydiga slutsatser. Den kommer att utnyttjas som ett underlag för den parlamentariskt sammansatta kommitténs ar— bete. Inriktningen har lagts huvudsakligen på följande områden:
. produktionsutveckling och konsumtionsutveckling . omfattningen av och budgetkostnaderna för jordbrukspo— litiken . pris— och lönsamhetsutvecklingen . de effekter för resursallokeringen som kan uppstå av de olika regleringar (som påverkar pris eller kvantitet) som tillämpas
I första hand är rapporten inriktad mot jordbruket. Problematiken för livsmedelsindustri och handel är berörd kortfattat. Ett viktigt skäl för detta är att regleringarna primärt syftar till att påverka si— tuationen i jordbruket och inte i senare led. Däremot påverkar jordbruksregleringen givetvis senare led (inkl. konsumenterna) genom att den är prispåverkande och också kan påverka sorti- mentet.
I kapitel 3 redovisas utformningen av CAP. Den bedömning- en har gjorts att beskrivningar av regelverket och strukturutveck— lingen bör prioriteras ned till förmån för analyser av effekterna av politiken. Redovisningen av regelverkets uppbyggnad är där-
8 Rapportens syfte och uppläggning SOU 19961136
för mycket kortfattad och tar endast mycket översiktligt upp inne- börden av regelverket.
Utvärderingen görs med två metoder som kompletterar var- andra, dels kvalitativt, dels kvantitativt. I kapitel 4 som är kvali- tativt tas från en teoretisk utgångspunkt bl.a. upp:
. omfördelningseffekter . välfärdseffekter av jordbrukspolitiska åtgärder
Analysen utgår från traditionell välfärdsekonomisk analys. En viktig fråga i denna analys är vilka alternativ till politikens ut— formning som ska ställas emot varandra. Den nuvarande situatio- nen ställs därvid mot ett alternativ som kan innebära en lättare (svagare) reglering som påverkar marknaden i mindre utsträck— ning. Genom en tänkt förändring från "dagens politik" till en al— ternativ politik uppstår bl.a. omfördelningseffekter. Skulle t.ex. priserna på en vara falla genom en avreglering kommer konsu- menterna att vinna och producenterna att förlora. Utgifter för bl.a. subventioner för att finansiera export av överskott kan också minska.
Utöver omfördelningseffekten kan också effekter uppstå ge— nom att efterfrågade resp. utbjudna kvantiteter ändras om priset ändras. Härigenom uppstår en s.k. välfärds- eller allokeringsef- fekt.
För att knyta ihop teori och praktik finns två möjliga tillvä- gagångssätt:
1. En modell utarbetas som bl.a. innehåller specificerade reak— tionsmönster och samband inom livsmedelsområdet.
2. En lägre ambitionsnivå som inte kopplar ihop möjliga reak- tionsmönster och samband med verkliga förhållanden om pro- duktion, konsumtion, exportstöd, priser m.m.
I denna rapport har det andra tillvägagångssättet utnyttjats. Svå- righeten med det första tillvägagångssättet är att störningar konti- nuerligt uppstår såväl på efterfrågesidan som på utbudssidan och att sambandens styrka ändras. Skattade samband kan gälla sett
SOU 1996: 136 Rapportens syfte och uppläggning 9
som genomsnitt för den studerade perioden, men att skattningen inte behöver gälla för en kommande period. Det bör också påpe— kas att, i den mån analysen avser svenska förhållanden, situatio- nen nu är annorlunda genom medlemskapet i EU.
I kapitel 5 som är kvantitativt (deskriptivt) tas bl.a. upp:
. produktion, konsumtion och priser . omfattningen av omfördelningsåtgärderna såväl mellan producenter och konsumenter som mellan producenter och skattebetalarna (EU-budgeten)
Som framgår av kapitel 5 är styrkan i jordbrukspolitiken avse— värd i den meningen att politiken starkt påverkar såväl producen- ter som konsumenter. Normalt sett är skillnaden mellan världs- marknadspriserna och de priser som tillämpas inom gemenskapen stor. En ensidig och konsekvent avreglering inom EU skulle såle- des påverka såväl producenter som konsumenter kraftigt. Nor- malt sett är produktionen inom de flesta varuområden högre än konsumtionen. För att inte överskotten ska verka pristryckande utnyttjas exportbidrag och olika interventionsåtgärder. På ett an- tal varuområden är produktionen kvoterad för att hindra pristryckande produktion. Även vid export och import gentemot tredje land är kvotering vanlig.
Stöd som syftar till att utjämna möjligheterna att bedriva jordbruksproduktion mellan regioner med olika produktionsförut— sättningar och stödformer som ger incitament att hindra skadlig påverkan på miljön eller för att uppmuntra vidmakthållande eller skapande av värdefulla miljöer, synes vinna terräng. Genom den jordbrukspolitiska reformen 1992 sänktes stödpriserna för vissa produkter. För att inte inkomsterna för jordbrukarna skulle falla på ett oacceptabelt sätt infördes direktbidrag för främst spannmål och oljeväxter, samt vid produktion av nötkött och får- och lammkött. Försök att belysa effekterna av dessa inslag i jord- brukspolitiken görs.
En intressant fråga är på vilket sätt förekomsten av olika slag av regleringar påverkar den "globala" arbetsfördelningen,
10 Rapportens syfte och uppläggning SOU 19962136
alltså mellan å ena sidan EU-området och å andra sidan världen i övrigt.
Sveriges medlemskap i EU har medfört att svensk livsme- delsproduktion får starkare konkurrens från andra medlemsländer genom att gränsskyddet mot dessa länder tagits bort. Vidare har möjligheterna öppnats att utan gränshinder exportera svenska produkter till andra medlemsländer. En intressant fråga är vilka delar av det svenska livsmedelssystemet blir vinnare respektive förlorare. Det svenska livsmedelssystemets relativa konkurrens- kraft kommer således att prövas. Den svenska kronans växelkurs bestäms på lång sikt av landets konkurrenskraft i vid bemärkelse. Fallande lönsamhet i det svenska livsmedelssystemet i stort kan givetvis medföra att svenska producenter förlorar marknadsande— lar på såväl den svenska marknaden som på andra marknader och vice versa.
Målen för verksamheten inom jordbruksproduktionen är flera och motsägelsefulla. Om målet för jordbrukspolitiken redu- ceras till att endast producera livsmedel i ett kort perspektiv kan det visas att den politik som tillämpas ger välfärdsförluster i ett samhälleligt perspektiv. Andra viktiga mål som satts upp är att även under exceptionella förhållanden klara försörjningen (t.ex. vid krig eller torka), att hålla landskapet öppet, ge sysselsättning i områden med sämre produktionsförutsättningar m.m. Det är därför inte möjligt att på ett entydigt sätt uttala sig om effektivite- ten i politiken. För att kunna göra uttalanden av det slaget krävs att målen för politiken är konkretiserande på ett betydligt tydli- gare sätt än som är fallet. Vid beslut om jordbrukspolitikens in- riktning och styrka står man således bl.a. i valsituationen mellan å ena sidan hur stor vikt man ska tillmäta de negativa verkning- arna av en prisnivå som avviker från världsmarknadspriserna och effekter av andra regleringsinslag samt å andra sidan de positiva verkningar som kan erhållas genom att korrigera marknaden för olika slag av marknadsmisslyckanden.
Kapitel 4 (kvalitativt) och kapitel 5 (kvantitativt) kan läsas fristående från varandra. Det är således inte nödvändigt att gå igenom det kvalitativa kapitlet för att läsa det kvantitativa kapit- let. Det kvantitativa kapitlet ger emellertid en mindre allsidighet jämfört med om båda kapitlen ses i ett sammanhang. I det kvanti-
SOU 1996: 136 Rapportens syfte och uppläggning 11
tativa kapitlet kan naturligtvis endast redovisas uppgifter som är någorlunda entydigt mätbara, såsom uppgifter som grundar sig på olika undersökningar, på bokföringsmaterial m.m.
De båda kapitlen är disponerade på olika sätt. Kapitel 4 har disponerats efter de olika jordbrukspolitiska medlen medan det i kapitel 5 görs bl.a. en produktvis genomgång.
Gruppens arbete kommer att omfatta framåtsyftande frågor. År 1992 valde EU, som framgått tidigare, att reformera CAP. För det framtida reformarbetet är det av intresse att närmare un- dersöka de alternativ som kan finnas. I kommissionens rapport från november 1995 angående alternativa strategier för jord- brukspolitiken (den s.k. vitboken) diskuteras tre alternativ:
. oförändrad jordbrukspolitik . fortsatt reformering i enlighet med 1992 års reform . genomgripande reform inom samtliga sektorer
De bedömningar som kan göras om utvecklingen enligt dessa scenarier är naturligtvis mycket osäkra. T.ex. kan inriktningen av EU:s jordbrukspolitik påverka förhållandena på världsmarkna- den.
' '-
1-'
. |.'..J.- .
:||:" t' I-Elåluli'hl'I-l" - i" -- »
._-' ut;-Fa. . . 'I ,: i?" .'
???-.": "':"
SOU l996:136 13
3. EU:s jordbrukspolitik och jord- brukssektor
3.1. Den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP)
Den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP = Common Agricul— tural Policy) är en mycket viktig del i EU—samarbetet. Ramarna och målen för CAP anges i Romfördraget från 1957. Målen, som fortfarande gäller, formuleras i artiklarna 38—43:
höjd produktivitet i jordbruket skälig levnadsstandard i jordbruket Stabiliserad marknad trygg livsmedelsförsörjning till rimliga priser på livsmedel för konsumenterna
Som medel för att uppnå dessa mål används:
. reglering av den interna marknaden i form av bl.a. ex portbidrag, intervention, direktstöd och kvoter . gränsskydd bl.a. i form av tullar och kvoter
. miljö— och strukturpåverkande åtgärder
EU var vid tidpunkten för dess bildande ett underskottsområde för jordbruksprodukter. Marknadsregleringarna gavs från början en central ställning i den gemensamma jordbrukspolitiken. Det främsta syftet med jordbrukspolitiken var då att tillförsäkra EU tillräcklig försörjning med livsmedel.
CAP finansieras av den gemensamma EU-budgeten. De ge- mensamma medlen förvaltas i en jordbruksfond (FEOGA). In- komsterna utgörs av bidrag från medlemsstaterna samt av tullar och producentavgifter. Medlemsstaternas bidrag fastställs dels på grundval av BNI, dels som ett momsbaserat uttag.
14 EU:s jordbrukspolitik och jordbrukssektor SOU l996:136
Jordbruksfondens utgifter fördelas på två huvudområden:
. garantiåtaganden, som avser marknadsingripande åtgärder såsom intervention, exportbidrag och direktstöd . struktur— och regionalpolitiska åtgärder
En annan viktig faktor som spelar in är den gemensamma valuta— regleringen på jordbrukets område.
3.1.1. Marknadsregleringen
EU:s marknadsregleringar bygger på tre grundprinciper:
. en gemensam marknad med gemensamma administrativa priser . gemenskapspreferens, dvs. varor producerade inom EU ska ha företräde framför importerade varor 0 en gemensam finansiering
Den gemensamma marknaden har skapats genom att tullar, ex— portsubventioner och andra konkurrenssnedvridande åtgärder har tagits bort mellan medlemsländerna. Genom tillkomsten av den inre marknaden 1993 har nationella smittskyddsbestärmnelser, nationell livsmedelslagstiftning m.m. harmoniserats vilket har lett till att handelshinder har tagits bort.
Gemensamma priser innebär att administrativa priser gäller med samma belopp i hela EU. Ett sådant pris är det s.k. inter- ventionspriset. Det innebär att EU-kommissionen under vissa villkor går in och köper upp överskottsvaror på marknaden till samma pris i hela EU. På liknande sätt gäller samma tullsatser för alla länder i EU vid import av varor från tredje land.
Gemenskapspreferensen innebär att varor inom EU ges före- träde på marknaden framför varor från tredje land. Avtal i GATT och avtal med enskilda ländergrupper är emellertid viktiga. De senare avtalen innebär att varor inom vissa kvantiteter kan impor- teras med reducerad eller helt borttagen tull.
SOU 19962136 EU:s jordbrukspolitik och jordbrukssektor 15
Marknadsregleringen omfattar merparten av de jordbruks- produkter som produceras inom EU. Potatis och vissa fodermedel är dock i stort sett oreglerade. EU:s marknadsregleringar är för— hållandevis mer omfattande än de regleringar som tillämpades i Sverige före medlemskapet. Gränsskyddet i EU och i Sverige var rent tekniskt utformade på liknande sätt med variabla införselav- gifter. EU:s skyddade prisnivå var dock i allmänhet högre än den svenska.
Det finns i huvudsak fyra olika former av marknadsingripanden:
l. enbart tullskydd
2. prisstöd genom s.k. interventionsuppköp i förening med ex— portstöd och tullskydd
3. produktstöd per kg tillverkad produkt (tillämpas för produk- ter där EU har lågt eller helt saknar tullskydd)
4. direktstöd kopplat till areal eller djur
Till dessa olika marknadsingripanden kan det även finnas kopplat produktionskvoteringar.
1. Tullskyddet syftar till att höja priset på den importkonkurre- rande produkten till den prisnivå som eftersträvas inom EU. Ge- nom UR—avtalet har EU övergått från rörliga importavgifter till mer eller mindre fasta tullar. EU tillämpar en rad olika handels- avtal med enskilda länder eller grupper av länder. Avtalen inne- bär att import får ske till reducerade eller helt borttagna tullar.
2. Intern marknadsreglering används i situationer med överskott för att upprätthålla den interna prisnivån. Om den inhemska pro- duktionen överstiger full självförsörjning kan inte tullskyddet en- samt hålla prisnivån uppe på den egna marknaden. Den interna marknadsregleringen består av bl.a. exportbidrag, lagring och konsumtionsstimulans på hemmamarknaden. Exportbidragen syftar till att utjämna skillnaden mellan priset på EU—marknaden och på världsmarknaden. Producenten tillförsäkras på så sätt samma pris på varan oavsett på vilken marknad den kan avsättas. Lagring tillgrips för att utjämna flödet av varor och kan ske i så-
16 EU:s jordbrukspolitik och jordbrukssektor SOU 1996: 136
väl allmän som privat regi. Varor som har lagrats kan säljas både på den egna marknaden och på världsmarknaden. Det är också möjligt att förbättra balansen på marknaden genom att öka kon— sumtionen. Detta kan ske genom att ge rabatter till olika använ- dare av produkten, t.ex. användning utanför livsmedelssektorn och vissa livsmedelskonsumenter såsom skolbarn.
Ett annat sätt att hålla uppe konsumtionen är genom produk- tionsbegränsningar, kvotering. Denna åtgärd kan tillämpas i olika led i produktionskedjan från kvotering för enskilda producenter till kvotering för medlemsländer, i något fall t.o.m. för hela EU.
3. För produkter som saknar tullskydd kan stöd ges i form extra pristillägg.
4. Direktstöd är inte kopplat till produkten utan till produktions— resursen, åkermark eller djur. Basen för stödet utgörs ofta av hi— storiska uppgifter över arealen eller antalet djur.
SOU l996:136 EU:s jordbrukspolitik och jordbrukssektor 17
Tabell 1 EU:s marknadsregleringar
Produkt Interven- Export- Gräns- Produkt- Direkt- Prod.- & bidrag skydd & s_tög kvoter
Spannmål x x x x x Oljeväxter x x Proteinväxter x x Socker (x) x x x Frukt och
grönsaker x x x x Vin x x x x Torkat foder x x Vallfrö x Tobak x x Bomull x
Spånadslin x Olivolja x x x x
Humle x x Mjölk x x x x Nötkött x x x x x Griskött (x) x x
Får- och
lammkött x x x x x F jäderfäkött x x
Ägg x x
Markering inom parentes avser att det finns regler som sällan el- ler aldrig tillämpas. Kvotregleringarna är inbördes mycket olika till sin utformning och en mera detaljerad beskrivning finns i kapitel 5.
18 EU:s jordbrukspolitik och jordbrukssektor SOU l996:136
3.1.2. EU:s struktur— och regionalpolitik samt miljö- stöd
Enligt Romfördraget ska jordbrukspolitiken bl.a. syfta till att för— bättra jordbrukets produktivitet. Det finns även angivet att stöd kan ges inom vissa ramar till jordbruk i områden med sämre för— hållanden bl.a. beroende på en ogynnsam struktur. I samband med att den s.k. enhetsakten antogs 1987 skrevs det in i Romför- draget att medlemsstaterna ska sträva efter social och ekonomisk samhörighet. Det slogs också fast att EU ska medverka till struk— turanpassningsåtgärder i ekonomiskt eftersatta områden och re- gioner där industrin går tillbaka. Vid tillkomsten av Maastricht- avtalet beslutades om möjligheten att ge stöd till projekt som in- riktas på miljön och infrastrukturåtgärder.
Efter den senaste reformeringen av struktur- och regional— politiken (1993) beslutades om fem huvudmål för perioden 1994- 1999:
främja utvecklingen i svagt utvecklade regioner omvandla regioner med industriell tillbakagång arbetsmarknadsåtgärder
utbildningsåtgärder främja landsbygdens utveckling
&. strukturstöd
b. landsbygdsutvckling (regionalt)
shes->se.—
Som en följd av att Sverige och Finland blev EU—medlemmar skapades ett mål 6 som avser att stödja regioner med låg befolk- ningstäthet.
På jordbruksområdet är det främst mål Sa och 5b samt mål 6 som är intressanta. Mål 1 — 4 kommenteras därför inte.
Mål 5a
EU:s strukturstöd till jordbrukssektorn är inordnade i mål 5a. Samtliga åtgärder inom detta program, med några få undantag, är samfinansierade mellan EU och de enskilda medlemsländerna.
SOU l996:136 E U.'s jordbrukspolitik och jordbrukssektor 19
Det viktigaste stödet inom mål Så är stödet till mindre gyn— nade områden (LFA). Stödet utgår efter tre olika kriterier:
. bergsområden . mindre gynnade områden
. mindre gynnade områden med speciella handikapp (t.ex. öar)
Detta stöd ges i första hand som djurbidrag men även i form av arealbidrag. Det finns begränsningsregler för hur många djur per företag som stöd får ges till och det finns även koppling till att det måste finnas foderarealer.
Andra stöd inom 5a, och som är frivilliga för medlemssta- terna att tillämpa, är:
investeringsstöd
startstöd program för förtidspensionering startstöd till producentorganisationer för frukt och grönt stöd till att förbättra och vidareutveckla hantering, föräd- ling och marknadsföring av jord— och skogsbrukspro— dukter
Normalt medfinansierar EU 25 procent av stöden, programmet för förtidspensionering medfinansieras dock med 50 procent.
Mål 5b
Stöd från jordbruksfonden kan även lämnas för att öka mångfal- den och livskraften på landsbygden. Stöd beviljas endast för re- gioner med låg utvecklingsnivå (mått som BNP/inv.) och som uppfyller minst två av följande villkor:
. hög andel sysselsatta i jordbruket . låga inkomster i jordbruket . låg befolkningstäthet eller negativ befolkningsutveckling
20 EU:s jordbrukspolitik och jordbrukssektor SOU 1996: 136
Man kan även ta hänsyn till ogynnsam lokalisering i förhållande till viktiga ekonomiska centra och att områden är speciellt känsli— ga för förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken. Generellt för samtliga mål 5b—stöd gäller att 1/3 finansieras vardera av EU-budgeten, den nationella budgeten och det privata näringslivet.
Mål 6
Syftet med mål 6-stöden är att främja utvecklingen och struktur- anpassningen i glest befolkade regioner med högst 8 invåna- re/kmz. Den regionala utvecklingsplanen omfattar fem program:
utveckling av arbete och näringsliv tillvarata och utveckla mänskliga resurser lokal utveckling varsamt utnyttjande av naturresurser samisk utveckling
Miljöstöd
Under de senaste åren har EU fattat beslut om åtgärder för att minska jordbrukets belastning på miljön. Åtgärderna är både ut- formade som tvångsåtgärder och som stöd. Stöd ges bl.a. till mindre intensiva produktionsmetoder och bevarande av biologisk mångfald i odlingslandskapet. I allmänhet finansierar EU 50 pro- cent av åtgärderna, resten måste de enskilda medlemsländerna fi- nansiera. Stöden utformas nationellt men ska godkännas av EU. Exempel på EU-stöd för miljövänliga produktionsmetoder:
stöd till miljövänlig jordbruksproduktion . stöd till biologisk mångfald stöd till ekologisk odling
SOU 1996: 136 E U:s jordbrukspolitik och jordbrukssektor 21
3.1.3. Valutaregleringen
Inom jordbrukssektorn finns det en rad gemensamma priser som EU fastställer i ecu, t.ex. exportbidrag, interventionspriser och direktbidrag. För dessa belopp tillämpas sedan länge ett särskilt växelkurssystem, det agromonetära systemet, med särskilda jord- bruksomräkningskurser (= gröna kurser) för alla EU—ländernas valutor. Systemet syftar till att de gemensamma beloppen ska bli mer förutsägbara och mer stabila också i nationell valuta. Det ag- romonetära systemet fördröjer effekterna av valutakursföränd- ringar.
Under årens lopp har dock grundtanken delvis frångåtts och idag syftar systemet kanske främst till att skydda jordbrukarna från inkomstförluster till följd av revalveringar. Systemet med jordbruksomräkningskurser är idag asymmetriskt. Det beror på att fördröjningen, innan en valutakursförändring slår igenom på jordbruksomräkningskurserna, är mycket större när en valuta stärks jämfört med när en valuta försvagas. Inom systemet finns dessutom kompensationsarrangemang. Dessa träder i kraft när en jordbruksomräkningskurs revalverats så mycket att den nya kur- sen blir starkare än vad den varit under de tre föregående åren (= en s.k. märkbar revalvering).
Systemets utfortnning har ändrats sedan det infördes 1969. Fram till införandet av EU:s inre marknad 1993 användes mone— tära utjämningsbelopp i handeln mellan medlemsländerna. 1984 infördes den s.k. korrektionsfaktorn som t.o.m. januari 1995 an— vändes för att räkna ut grön ecu. Jordbruksomräkningskurser fastställdes tidigare i förhållande till den gröna ecu—kursen. Det resulterade i jordbruksomräkningskurser som 1994 var värda ca 20 procent mer i nationell valuta jämfört med kommersiella ecu— kurser. Korrektionsfaktorn försvann i februari 1995 och numera fastställs jordbruksomräkningskurserna i förhållande till kom- mersiell ecu-kurs. Den svenska jordbruksomräkningskursen sänktes då med ca 20 procent från ca 11 kr till ca 9,10 kr. I sam- band med denna omläggning räknades alla berörda ecu-belopp på jordbruksområdet upp med ca 20 procent.
22 EU:s jordbrukspolitik och jordbrukssektor SOU 1996: 136
Jordbruksomräkningskurserna fastställs numera i förhållande
till gällande kommersiella ecu-kurser. Sammantaget ger systemet med jordbruksomräkningskurser högre belopp i nationell valuta än om marknadskurser hade tillämpats.
3.1.4. Historisk utveckling av EU:s regleringar
Medlemsländer
1957 Belgien, Holland, Luxemburg, Frankrike, Tyskland, Italien 1973 Storbritannien, Irland, Danmark
1981 Grekland
1986. Spanien, Portugal
1995 Finland, Sverige, Österrike
Marknadsregleringar
1962
1964
1966
1967
1968
1 970
Arbetet med att införa gemensamma marknadsordningar för griskött, fjäderfakött, spannmål samt frukt och grönsaker påbörjas. Gemensam marknadsordning för vin införs.
Arbetet med att införa gemensamma marknadsordningar för mjölk och nötkött påbörjas.
Gemensam marknadsordning för oljeväxter införs.
Arbetet med att införa en gemensam marknadsordning för tobak påbörjas. Gemensamma marknadsordningar för spann— mål, griskött, fjäderfäkött och non-annex 11 produkter införs.
Gemensamma marknadsordningar för nötkött, mjölk, socker, blommor samt bearbetade produkter av frukt och grönsaker införs.
Gemensamma marknadsordningar för lin och hampa samt tobak införs.
SOU l996:136 EU:s jordbrukspolitik och jordbrukssektor 23
1971
1972
1974
1978
1980
1982
1984
1988
1992
1993
1 994
1995
1996
Gemensamma marknadsordningar för utsäde, humle och silkesmask införs.
Gemensam marknadsordning för frukt och grönt införs.
Gemensam marknadsordning för torkat foder införs.
Arbetet med gemensam marknadsordning för proteingrödor påbörjas.
Djurbidrag införs.
Gemensam marknadsordning för proteingrödor införs. Mjölkkvoter införs.
Frivilligt arealuttag införs.
CAP-reformen som omfattar spannmål, oljeväxter, proteingrö- dor, och nötkött.
Reform av tobaksregleringen. Reform av reglering för torkat foder. Reform av risregleringen.
Reformering av vin— samt frukt och grönsakregleringarna på går.
Strukturstöd m.m.
Omkr. 1970
1975
1988
Modemiseringstöd införs, stöd till utbildning.
Regionalpolitiska stöd, LFA-stöd stöd till bergsjordbruk.
Beslut om reformering av regionalpolitiken.
24 EU:s jordbrukspolitik och jordbrukssektor SOU 1996: 136
Början av Miljöstöd införs. 1990-talet
1993 Samordning av olika fonder.
Valutapolitik
1962 En särskild jordbruksräkneenhet införs för omräkning av CAP— beIOpp.
1969 J ordbruksomräkningskurser (= gröna kurser) och monetära utjämningsbelopp införs.
1979 EMS (Europeiska monetära systemet) införs.
1984 Genom införandet av den s.k. korrektionsfaktorn skapas grön ecu.
1992 De monetära utjämningsbeloppen avskaffas.
1995 Korrektionsfaktorn och den gröna ecun avskaffas, kompensationsåtgärder införs istället.
3.2. Förändringar av CAP
3.2.1 1992 års reform
Våren 1992 beslutade EU:s ministerråd om en förändring av den gemensamma jordbrukspolitiken. Beslutet hade föregåtts av ett förslag från kommissionen, den s.k. MacSharry-planen.
Anledningen till att beslut fattades om att förändra den ge- mensamma jordbrukspolitiken var främst att kritik framförts mot tilltagande överskott och därav följande budgetkostnader. Det fanns också missnöje med den dittills förda politikens förmåga att klara inkomstfördelningsmålen och miljömålen.
Vid tidpunkten för reformen fanns det även ett ökat interna- tionellt tryck på förändring av EU:s jordbrukspolitik, det gällde speciellt från de då pågående handelsförhandlingarna i GATT.
SOU 1996: 136 E U.'s jordbrukspolitik och jordbrukssektor 25
Från EU:s sida framhölls dock att reformen inte hade sin grund på grund av GATT utan helt berodde interna behov.
De grundläggande förändringarna av den gemensamma jord- brukspolitiken som beslutades var att:
. sänka stödpriserna . kompensera jordbrukarna med direktstöd . införa produktionsbegränsningar som är frivilliga för pro- ducenterna . gynna små producenter . gynna extensiv produktion
De varuområden som omfattades av den ursprungliga reformen var: . spannmål . oljeväxter . proteingrödor . nötkött
Avsikten med åtgärderna var att:
1. Skapa bättre balans på marknaden genom att:
a. minska produktionen, dels genom att stimulera mer extensiva produktionsmetoder, dels genom produktionsbegränsningar (are— aluttag och kvoter) samt
b. stimulera efterfrågan inom EU genom sänkt pris.
2. Minska jordbrukets miljöbelastning genom att stimulera en mer extensiv produktion, dels genom sänkta produktpriser, dels genom att ge ersättning för att ta mark ur produktion.
3. Skapa en fördelaktigare inkomstfördelning mellan jordbru- karna genom att stödja de små företagen.
Reformen innebar dock inte att de tidigare stödåtgärderna som gränsskydd, exportbidrag, intervention, kvotering, m.m. togs
26 EU:s jordbrukspolitik och jordbrukssektor SOU l996:136
bort. Dessa åtgärder kom dock att få minskad betydelse för de produkter som omfattades av reformen.
Skälen för att genomföra EU:s reform var i stort sett de samma som anfördes för den svenska reformen 1990. Utform- ningen av reformen skiljer sig dock mellan EU och Sverige. I Sverige var avsikten att under en övergångsperiod stödja en an— passning av jordbruket till marknadens behov. Detta togs sig i ut— tryck i bl.a. tidsbegränsade omställningsstöd och slopade ex— portbidrag, i vissa fall efter en övergångsperiod. Inom EU har man istället valt att hålla tillbaka produktionen genom produk- tionsbegränsningar. EU har inte tagit bort exportbidragssystem eller tidsbegränsat direktstöden.
Efter det att den stora reformen beslutades 1992 har refor- meringar gjorts av flera enskilda marknadsregleringar. På risom— rådet beslutades om en reform hösten 1995 och för frukt och grönt samt för vin pågår just nu reformeringsarbete. En viktig or— sak till att reformerna genomförs är de krav som UR-avtalet stäl— ler.
En betydande förändring för jordbrukarna som CAP-refor— men har medfört är att betalningarna till producenterna i allt stör— re utsträckning kommer från budgetmedel, dels genom ökade di- rektbidrag, dels genom att priserna till jordbrukarna sänkts för det produkter som omfattades av reformen. Självfallet påverkar detta nya system för ersättningen till jordbrukarna deras hand- lande. Jordbrukarna anpassar sitt handlande efter villkoren för de nya, och ekonomiskt viktiga, stödsystemen. Risken med att jord— brukarna gör sådana anpassningar är att rationaliseringar och ef- fektivitet kan gå förlorad. Detta förstärks av att produktionskvo- ter har införts på ytterligare områden. Å andra sidan finns nu be— gränsningar av möjligheterna att ge exportstöd som kommer att öka genomslaget av de internationella priserna.
De nackdelar som redovisades ovan ska också vägas mot att jordbrukarna väljer en mer resurssnål produktionsmedelsanvänd- ning och att stöden fördelas så att det kommer de små jordbruks— företagen bättre tillgodo som är ett mål för reformen.
Reformen omfattade inte hela jordbrukssektorn. Vissa bety- dande produktionsgrenar, som t.ex. socker och mjölk, har inte genomgått någon reformering. På vissa andra produktområden
SOU 1996: 136 E Urs jordbrukspolitik och jordbrukssektor 27
har reformeringen genomförts med några års fördröjning. På frukt- och grönt— samt vinområdet har reformeringsarbetet varit mycket utdraget i tiden.
Genom att inte gå lika snabbt fram för samtliga produkter kan den relativa lönsamheten mellan olika produktionsgrenar för- ändras. Eftersom produktionen i många fall är kvoterad kan då marknaden på egen hand inte justera ojämvikter som kan uppstå.
Inom samtliga produktionsgrenar som omfattades av refor— men har produktionen minskat. Exportvolymerna och interven— tionslagrens storlek har minskat till följd av produktionsminsk- ningen. Produktionsminskningen beror dock inte enbart på åtgär- der i reformprograrrunet utan även på naturliga årsmånsvariatio— ner. (Se vidare kapitel 5.)
Utformningen av regelverket och anpassningar inom näring- en kan ha lett till att produktiviteten har påverkats negativt. Jord— bruksföretag med små arealer omfattas inte av trädeskravet. Det finns således en målkonflikt mellan att å ena sidan uppnå produk— tionsbalans och att å andra sidan uppnå en bättre inkomstfördel- ning mellan jordbrukarna. (Se vidare avsnitt 3.2 där innebörden av 1992 års reform redovisas.)
Vid tillfället för reformen beslutades om prisnivåerna för en obegränsad tidsperiod och om en viss nivå på trädesplikten. Det fattades sålunda beslut på en låg detaljeringsnivå. För näringens del är det positivt med beslut som sträcker sig långt in i framti- den vilket ger en tryggare miljö att verka i. Sedan reformen ge- nomfördes har det dock inträffat en rad händelser, inte minst utanför EU som har medfört att förutsättningarna helt eller delvis har förändrats. Det har därför redan efter kort tid vid några till- fällen krävts förändringar av den ursprungliga reformen. Förut— sägbarheten i villkoren för näringen har inte blivit så goda som var avsikten med reformbeslutet. Det kan därför ifrågasättas om det är positivt eller ens möjligt med beslut i detaljer som avser långa perioder.
Utvecklingen på marknaden har delvis blivit annorlunda än vad som kunde förväntas då beslutet fattades 1992, vilket har va- rit gynnsamt för producenterna. Arealbidragen och djurbidragen har anpassats efter de sänkningar som har gjorts av de administ- rativa priserna. Den faktiska prisnedgången på marknaden har
28 EU:s jordbrukspolitik och jordbrukssektor SOU 1996:136
dock av olika orsaker (t.ex. de höga världsmarknadspriserna på spannmål) inte blivit lika stor. På spannmålsområdet har kom- missionen hittills valt att påverka utbudet enbart genom att för— ändra storleken på den areal som ska läggas i träda. Nivåerna på de administrativa priserna och arealbidragen har däremot inte ändrats. Det tar sig i uttryck att lönsamheten i jordbruket under 1995 var den högsta på 20 år. I vissa länder i Sydeuropa samt i bl.a. Belgien och Holland har utvecklingen inte varit lika gynn- sam. Anledningen till den sämre utvecklingen i dessa länder be- ror dock inte på CAP-reformen.
Byråkratin har ökat till följd av CAP—reformen. Produktion och inkomstfördelning styrs nu i ökad grad direkt genom ingri- panden på de enskilda företagen. Inom EU har man dessutom valt att bibehålla de tidigare regleringssystemen vid sidan om de nya systemen med direktstöd.
SOU l996:136
Sammanfattning av CAP-reformen
Produktområde
Spannmål
Ris
Oljeväxter
Proteingrödor
Torkat foder
Vin Frukt och grönsaker
Spånadslin
Nötkött
Atgärd
sänkt prisstöd direktstöd produktionsbegränsning
sänkt prisstöd direktstöd produktionsbegränsning
världsmarknadspris direktstöd produktionsbegränsning
sänkt prisstöd direktstöd produktionsbegränsning
produktstöd produktionsbegränsning
sänkt prisstöd direktstöd produktionsbegränsning E U:s jordbrukspolitik och jordbrukssektor 29
Tidpunkt för genomförande
1993/94-1995/96
1996/97
1993/94
1993/94-1995/96
1995/96
reformering pågår reformering pågår
rörslag till reform i prispaketet 1996/97
1993/94
Övriga produkter, såsom socker och mjölk, har inte varit föremål för reformering.
30 E Uss jordbrukspolitik och jordbrukssektor SOU 1996: 136
3.2.2. UR—avtalet
1993 nåddes inom GATT en överenskommelse om liberalisering av handeln med jordbruksprodukter, det s.k. UR—avtalet. Uppgö- relsen omfattar i huvudsak tre delområden:
. internstöd . gränsskydd/marknadstillträde . exportstöd
Avtalet trädde kraft fr.o.m. den 1 juli 1995 och gäller för tiden fram till 1 juli 2001. Exportstödet skall reduceras med 36 procent i värde och 21 procent i kvantitet.
Internt stöd
Avtalet innebär att det interna stödet till jordbruket ska reduceras med 20 procent under avtalsperioden. Basen för åtagandena avser de genomsnittliga stöden under perioden 1986—1988.
I uppgörelsen accepterades att direktstöd, arealbidrag och djurbidrag, är att betrakta som ofarligt stöd, den s.k. blå boxen. Det innebär att EU:s omläggning av bl.a. stödet till spannmåls- odlingen från prisstöd till direktstöd kan räknas tillgodo. UR—av- talet får därför troligen ingen större effekt för EU eftersom de nedtrappningar som krävs kan täckas av de åtgärder som har gjorts genom CAP—reformen. En annan orsak till att EU inte kommer att behöva vidta nya åtgärder är att stöden beräknas to- talt för jordbruket och inte för resp. produktionsgren.
Gränsskydd/marknadstillträde
Avtalet innebär att EU:s system med importavgifter, slusspriser, referenspriser etc ersätts med fasta tullar. För vissa produkter som spannmål och ris bibehålls dock en form av rörliga tullavgif- ter. Vid extrema marknadslägen finns möjligheten att göra avsteg från principen om fasta tullsatser. Tullnivån sänks genomsnittligt successivt med totalt 36 procent (gäller i genomsnitt för alla va-
SOU 1996: 136 E Urs jordbrukspolitik och jordbrukssektor 31
ror) under perioden fram till 2000/2001. Minimal neddragning för enskild varuposition är 15 procent.
I vissa fall har förändringen inneburit att tullsatserna har gått upp jämfört med situationen innan det att UR-avtalet trädde i kraft. Det beror på att importavgifterna var högre under baspe- rioden 1986-1988 än vid tidpunkten för UR-avtalets genomfö— rande. För att säkerställa importens ställning finns regler om mi— nimitillträde. Det innebär att vissa kvantiteter får importeras med generösare villkor, dvs. lägre tullsatser.
Tabell 2 EU:s gränsskydd före resp. efter UR-avtalets ikraft- trädande den 1 juli 1995, ecu/ton
Produkt Importavgift per Importtull per Procentuell den 30 juni 1995 den 1 juli 1995 förändring, % Vete* 76,98 60,02 -22 Korn 102,30 78,28 —23 Socker 419,20 507,00 +21 Slipat ris 736,31 607,57 —17 Nötkött, färskt 3 015,48 2 597,00 -14 Nötkött, fryst 1 890,53 2 597,00 +37 Smör 2 257,40 2 784,00 +23 Ost 2 537,80 2 454,00 -3
* Avser baskvalitet
Exportbidrag
Avtalet innebär att EU:s subventionerade export måste minska. Nedtrappningen sker under perioden fram till 2000/2001 och av- ser såväl kvantitet och värde. Beroende på marknadssituationen måste minskningen ske tämligen omgående för vissa produkter, medan det dröjer till slutet av perioden för andra.
På spannmålsområdet har världsmarknadspriserna legat över EU:s prisnivå under större delen av 1995/96. Det har inneburit att merparten av exporten har kunnat ske utan exportbidrag, UR- kvoten har sålunda inte behövts att ta i anspråk. Den mängd som inte utnyttjas under 1995/96 kan flyttas över till följande år under
32 EU:s jordbrukspolitik och jordbrukssektor SOU l996:136
perioden. Kvoten måste dock ha utnyttjats till utgången av det sista året under avtalsperioden.
Tabell 3 Maximalt tillåten exportvolym med subventioner en- ligt UR-avtalet, 1 000 ton
Produkt
Vete
Annan spannmål Socker
Smör
Mjölkpulver
Ost Andra mjölkprodukter Nötkött Griskött Fjäderfäkött
Agg
Färsk frukt och grönsaker Beredda frukt- och grönsaksprodukter
1995/96
20 408 13 690 1 556 488 335 426 1 185 1 138 542 434 126
920
175
2000/01
14 439 10 843 1 274 399 273 321 958 822 444 286 99
751
143
Exportprognos 1 995/ 96
S:a spannmål ca 17 000* 1 450
150 260 428 1 186 1 041
363 421
100
800
* På spannmålsområdet har ca 2/3 av exporten 1995/96 gått utan bidrag och belastar därför inte kvoten enligt UR-avtalet.
Uppsummering av arbetet i WTO
En starkt bidragande orsak till reformen på jordbruksområdet torde ha varit just de krav som man förväntade skulle bli följden av UR-avtalet. Genom att dels lägga om en del av prisstödet till direktstöd, dels genom att införa produktionskvotering förbe— redde sig EU på att uppfylla åtagandena i UR-avtalet. En oför- ändrad jordbrukspolitik hade medfört större problem att klara av UR-avtalet med den utformning som detta har. Det finns krav på att de interna stöden ska minskas med 20 procent vilket EU hade varit tvingade att börja genomföra fr.o.m. den 1 juli 1995. Det
SOU 1996: 136 E U.'s jordbrukspolitik och jordbrukssektor 3 3
hade också blivit svårare att uppfylla exportbegränsningsreglerna eftersom det inte hade varit lika enkelt som nu att styra produk- tionen.
Nuvarande jordbruksavtal inom ramen för WTO innebär åtaganden om neddragning av stöd och gränsskydd fram till år 2000/01. Jordbruksavtalet innehåller dessutom ett åtagande om att ett år dessförinnan påbörja nya förhandlingar om fortsatta neddragningar. Vid dessa förhandlingar ska bl.a. beaktas erfar- enheter av genomförda neddragningar och effekter på världshan- deln. USA:s nyligen beslutade jordbrukspolitik torde med all san- nolikhet komma upp till diskussion i dessa förhandlingar.
3 .3 EU:s jordbrukssektor
EU:s totalt utnyttjade jordbruksmark uppgår till ca 138 milj. hektar. Arealmässigt är Frankrike och Spanien de största länder— na inom EU. Den svenska jordbruksmarken utgör drygt 2 pro— cent av EU:s totala. Under de senaste åren har arealen minskat mest i Sverige och på Irland.
34 EU:s jordbrukspolitik och jordbrukssektor SOU 1996: 136
Tabell 4 Jordbruksmark i EU 1993 fördelad på olika med- lemsländer, milj. ha
Frankrike 30,2 Spanien 26,4 Storbritannien 17 ,2 Tyskland 17,2 Grekland 5,7 Irland 4,4 Portugal 3 , 8 Österrike 3,4 Sverige 3,4 Danmark 3,0 Finland 2,7 Holland 2,0 Belgien 1,4 SUMMA 138
Källa: EU-kommissionen
De största företagen arealmässigt finns i Storbritannien medan gårdarna i Sydeuropa är mycket små. En viktig orsak till den storskaliga strukturen i Storbritannien är den förhållandevis av- reglerade jordbrukspolitik som tillämpades före EU—inträdet. Me- delarealen i Sverige ligger betydligt över EU:s medeltal. 1 samtli— ga av EU:s medlemsländer har medelarealen ökat under 1990—ta— let.
På animalieområdet är företagsstrukturen liknande som på arealsidan. De största medelbesättningarna finns i Nordeuropa. Sverige ligger ungefär på EU:s medeltal.
Värdemässigt är mjölk den viktigaste produkten inom EU med ca 17 procent av det totala produktionsvärdet. Nötkött och griskött har värdeandelar på ca 12 procent, spannmål och färska grönsaker har andelar på ca 10 procent. Produktionssammansätt- ningen varierar mellan de olika medlemsländerna, bl.a. beroende på skillnader i de naturliga förutsättningarna för jordbruk. Som exempel kan nämnas att Frankrike är den dominerande spann— målsproducenten medan Holland har stor produktion av grönsa—
SOU 1996:136 EU:s jordbrukspolitik och jordbrukssektor 35
ker, potatis och blommor. På animaliesidan har Danmark en om- fattande produktion av bl.a. griskött, Irland har stor nötköttspro- duktion och Holland tillverkar mycket mejeriprodukter. De olika direktstöd som ges till jordbruket ingår inte i följande tabell.
Tabell 5 Produktionsvärdet fördelat på olika jordbruksvaror avseende EU-15 totalt 1995, procent
Spannmål 10,6 Sockerbetor 2,4 Tobak 0,7 Olivolja 1,8 Oljeväxter 0,9 Färsk frukt 4,7 Färska grönsaker 9,5 Annan frukt och andra grönsaker 1,9 Vin 5,7 Utsäde 0,6 Textilgrödor 0,5 Humle 0,1 SUMMA VEGETABILIER 39,4 Mjölk 16,6 Nötkött 12,0 Griskött 11,7 Får 2,1 Ägg 2,4 Fjäderfäkött 4,8 Silkesmask 0,0 SUMMA ANIMALIER 49,6
SUMMA REGLERADE PRODUKTER 89,0
Potatis 1 ,8 Andra oreglerade produkter 9,2
SOU 19961136 37
4. Den samhällsekonomiska bak- grunden
1 den gemensamma jordbrukspolitiken används flera olika medel. De viktigaste är gränsskydd, exportbidrag, intervention, direkt— stöd, kvoteringar och regionalstöd. Gränsskyddet syftar till att avskärma jordbruket inom EU från verkningar av låga priser på världsmarknaden samt att ge den egna marknaden företräde, s.k. gemenskapspreferens. Syftet med exportbidrag och intervention är att lyfta av överskott inom EU för att därigenom hindra pris— fall.
De jordbrukspolitiska medlen ger upphov till två effekter, nämligen omfördelningseffekter och allokeringseffekter. Med om- fördelning avses här att de jordbrukspolitiska medlen fördelar om mellan å ena sidan producenter och å andra sidan konsumenter och vissa fall även skattebetalare via den gemensamma budgeten. T.ex. ger marknadsregleringen upphov till överföringar mellan grupperna av detta slag. Dessa omfördelningseffekter kan kvanti- fieras t.ex. med det s.k. PSE-talet (producentstödsekvivalenter).
Om det anläggs ett dynamiskt perspektiv uppstår ytterligare en kategori av effekter, nämligen s.k. allokeringseffekter. Ut- gångspunkten är då att en prisförändring ger upphov till föränd- ringar av såväl den efterfrågade som den utbjudna kvantiteten. Allokeringseffekter kan uppstå till följd av att politiken kan på- verka priserna som i sin tur påverkar efterfrågade och utbjudna kvantiteter och som i sin tur ger upphov till en ändrad allokering (fördelning) av resurserna mellan den studerade sektorn och andra sektorer i samhället. Omfördelningseffekter ses i ett statiskt perspektiv utan förändringar av utbud och efterfrågan.
Förbättras allokeringen av resurserna kan detta ge förutsätt- ningar för högre välfärd. I avsnitt 4.2 ges en närmare förklaring till hur denna effekt uppstår. Det har här gjorts vissa försök att beräkna storleken av olika allokeringseffekter. Eftersom de anta- ganden som har gjorts är osäkra blir givetvis också slutresultatet osäkert. Jämförs storleken på allokeringseffekten med gemenska- pens utgifter för exportstödjande åtgärder, visar det sig att allo—
38 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
keringseffekten av prisstödet kan uppgå till i storleksordningen mellan 50 och 150 procent av gemenskapens utgifter för export- stödjande åtgärder. Utgifterna för exportstödjande åtgärder upp- går till ca 20 miljarder ecu]
En annan del av jordbrukspolitiken som kan ge upphov till allokeringseffekter år kvotsystemen. I utredningen har främst frå- gan om kvoternas effekter inom mjölkproduktionen tagits upp. Syftet med mjölkkvoterna är att hålla tillbaka utbudet vid givna priser. Dels kan en kortsiktig allokeringseffekt uppstå vid en tänkt avveckling av kvotsystemet. Dels kan en långsiktig alloke— ringseffekt uppstå genom att en kostnadsreducerande strukturom- vandling skulle kunna bli större utan ett kvotsystem. Det kan mycket väl vara så att denna senare, långsiktiga, allokeringseffekt är väl så allvarlig som den kortsiktiga allokeringseffekten.
Till ovanstående resonemang om allokeringseffekter måste läggas de effekter som kan uppstå av olika slag av potentiella marknadsmisslyckanden vid tillämpning av en fri marknad på livsmedelsområdet. Exempel på livsmedelsområdet av sådana marknadsmisslyckandenz, alltså att marknaden vid fri prisbild- ning inte på ett effektivt sätt lyckas beakta alla faktorer som be- döms som relevanta, kan vara att det bedöms som värdefullt med produktion av livsmedel även i regioner med dåliga naturliga förutsättningar och att produktionen även under exceptionella förhållanden ska uppgå till en viss nivå. Med exceptionella för- hållanden kan avses onormal torka, störningar i utrikeshandeln (t.ex. orsakade av krig) m.m. Värderas dessa positiva effekter av den tillämpade jordbrukspolitiken högre än den negativa alloke-
1 Räkneexempel redovisas i bilaga 2.
2 Marknadsmisslyckanden kan definieras som att en marknad inte klarar att utan stöd allokera resurser effektivt. På en marknad med marknadsmisslyckanden omsätts en kvantitet som antingen är för stor eller för liten i förhållande till kostnaderna för pro— duktionen och konsumenternas värderingar.
SOU 1996: 136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 39
ringseffekt som diskuterades ovan, kan ett alternativ vara att reg— lera priset.
Detta kapitel är strukturerat så att i avsnitt 4.1 diskuteras ef- fekterna i stort av jordbrukspolitiken. Därefter kommer ett av— snitt som tar upp vissa begrepp som är centrala för analysen, nämligen efterfrågan, utbud och allokering av resurser. I detta avsnitt diskuteras även de effekter som kan uppstå av skillnader mellan de priser som gäller inom EU och på världsmarknaden. I avsnitt 4.3 tas effekter av kvoter i jordbrukarledet upp och i av— snitt 4.4 analyseras effekter av reformen på spannmåls— och olje— växtområdet. I avsnitt 4.5 diskuteras effekterna av regionalpolitik och strukturstöd följt av ett avsnitt som handlar om åtgärder som syftar till bättre miljö. Regleringar kan ge upphov till kapitalise- ring i jordbruksmark. Detta tas upp i avsnitt 4.7. I handelsledet tillämpas kvotarrangemang vid handel med tredje land. Effek- terna av detta tas upp i avsnitt 4.8. Effekter av bristande konkur- rens och stordriftsfördelar inom industri och handel tas slutligen upp i avsnitt 4.9.
Ett försök har således gjorts att göra en katalog över de olika skäl som kan finnas till allokeringseffekter av jordbruks- politiken. Det går utanför ambitionsnivån att försöka föra sam- man dessa olika effekter i en totalanalys. Ett skäl för att undvika en sådan totalanalys är att systematisering efter orsak då kan gå förlorad.
4.1. Effekter i stort av jordbrukspolitiken
Jämfört med många andra branscher i samhället, t.ex. inom in— dustri eller tjänster, har statsmakterna (och nu EU) reglerat jord- bruks- och livsmedelssektorn starkt. För vissa branscher är politi— ken att verksamheten ska påverkas så lite som möjligt av regle- ringar. Emellertid utövar den övergripande närings- och skatte- politiken kraft på alla branscher, t.ex. finns det en generell regio- nalpolitik. Det politiskt uppsatta målet för industriproduktionen skulle något förenklat kunna uttryckas som att på effektivaste sätt framställa produkter som tillfredsställer konsumenternas behov.
40 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
Målen för verksamheten inom jordbruket är att framställa livsme— del och att göra detta med hög säkerhet även vid exceptionella förhållanden. Vidare eftersträvar man ett öppet landskap och att ge sysselsättning i områden som har sämre förutsättningar för verksamheten m.m. Det kan också vara så att en alltför snabb strukturomvandling inte kan accepteras. Om en jämförelse görs med när prisregleringar infördes i flera länder i Europa, i Sverige med spannmålstullar år 1888, var det viktigaste skälet den här— dare konkurrensen från amerikansk spannmål. Den strukturom- vandling som denna konkurrens skulle ha kunnat ge upphov till i t.ex. Sverige accepterades inte.
Ser man på de globala effekter som jordbrukspolitiken får genom verkningar av främst gränsskyddet, men även genom verkningar av andra medel, får politiken en konserverande effekt på arbets- och resursfördelningen i världen. Detta blir särskilt tydligt om man t.ex. utgår från den situation som rådde när Sve— rige införde spannmålstullar, vars syfte var att hindra import och därmed att hindra en strukturomvandling i Sverige. Gränsskydd som inte är tarifferat (importavgifter) är utformat så, att om världsmarknadspriset faller kan gränsskyddet direkt höjas för att hindra pristryckande import. Även om gränsskyddet är tarifferat (tullar), och därmed inte utan vidare kan ändras, får det givetvis en konserverande effekt genom att prisnivåerna skiljer sig åt mellan export— och importlandet.
Sammantaget är verkningarna av de jordbrukspolitiska me- del som används inom EU mycket starka i den meningen att pro- duktionens lönsamhet och därmed omfattning kan antas avvika avsevärt från vad som skulle uppnås utan en jordbrukspolitik. Förhållandena var likartade även enligt den jordbrukspolitik som tillämpades tidigare i Sverige. Emellertid är politikens styrka (effekt på marknaden) större med EU:s gemensannna jordbruks— politik än med den tidigare svenska jordbrukspolitiken, åtmins— tone i den meningen att medlen är fler och att varje enskilt medel nu är minst lika starkt som enligt den tidigare svenska politiken.
Marknaderna för jordbruksprodukter är reglerade i stora delar av världen samtidigt som det oftast är stora skillnader mel— lan de skyddade priserna (t.ex. inom EU) och de priser (världsmarknadspriset) som gäller vid handel mellan olika länder
SOU 19961136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 41
eller regioner med eller utan gränsskydd (t.ex. EU). Denna skill- nad beror ofta på att de kvantiteter som det handlas med på världsmarknaden är överskottskvantiteter från områden med skyddat jordbruk. Därför blir resultatet att de sammantagna verkningarna av regleringarna blir avsevärda om en jämförelse sker med en situation utan reglering där producenter och konsu- menter möter de prissignaler som ges av världsmarknaden.
En stor del av exporten av jordbruksprodukter utgörs nu av överskottskvantiteter. Om det antas att det sker en harmoniserad avveckling i världen av de jordbrukspolitiska medlen, kan man räkna med att priserna på världsmarknaden stiger, som en effekt av avvecklingen och allt annat lika eftersom den export som kommer att ske på kommersiella grunder ökar. En viktig reflex- ion som kan göras redan nu är att det inte är möjligt att säkert förutse vilken effekt en harmoniserad avveckling i hela världen av de jordbrukspolitiska medlen skulle få. Man kan som nämndes ovan, räkna med att priserna skulle stiga, men det är inte möjligt att exakt säga med hur mycket. Vissa modellstudier finns dock som antyder prishöjningarnas omfattning.
Den information som krävs för att kunna göra uttalanden av det slaget innefattar bl.a. hur konsumenter och producenter i öv- riga delar av världen reagerar på prisändringar. Effekter av stör- ningar (i förväg okända händelser som t.ex. beror på ändrade in- komster) kan dock inte beaktas i sådana modellstudier.
Den diskussion som redovisas här är huvudsakligen av kvali- tativ karaktär. Uttalanden kan göras om riktningen hos olika ef- fekter och storleksordningar belyses med medvetet starkt förenk- lade exempel (se bilaga 2).
I detta kapitel diskuteras de effekter som de jordbrukspoli- tiska medlen har på marknaden. En jämförelse görs mellan dels den rådande politiken, dels en alternativ situation t.ex. utan reg- leringar och därmed handel till världsmarknadspriser.
Regleringar har ofta negativa verkningar för marknaders möjlighet att effektivt allokera resurser. På många marknader fö- rekommer emellertid marknadsmisslyckanden som medför att marknaden själv inte klarar uppgiften att effektivt allokera resur- serna. Exempel på livsmedelsområdet av sådana marknadsmiss- lyckanden, alltså att marknaden vid prisbildningen inte lyckas be-
42 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
akta alla faktorer som bedöms som relevanta, kan vara att det be- döms som värdefullt med produktion av livsmedel även i regioner med dåliga naturliga förutsättningar och att produktionen även under exceptionella förhållanden ska uppgå till en viss nivå. Med exceptionella förhållanden kan avses onormal torka, störningar i utrikeshandeln (t.ex. orsakade av krig) m.m.
Vid beslut om jordbrukspolitikens inriktning och styrka står man således i en valsituation, dels hur stor vikt man ska tillmäta de negativa verkningar som avvikelser från den prisnivå som marknadskrafterna kan etablera på världsmarknaden ger, dels de positiva verkningar som kan erhållas genom att korrigera mark- naden för olika slag av marknadsmisslyckanden. Värderas de positiva verkningarna högre än de negativa verkningarna är det riktigt att reglera marknaden, annars inte. Hur marknaden ska regleras är emellertid inte självklart.
Det kan vidare vara riktigt att införa en reglering vid en viss tidpunkt men att de ursprungliga skälen för regleringen bortfaller efter en tid. I det läget kan det vara svårt att ta bort regleringsin- strumentet eftersom det sker en anpassning till förekomsten av regleringar.
Som diskuteras närmare i avsnitt 4.7 kan en förändring av en reglering i sin tur ge upphov till ändrade markvärden genom kapitaliseringseffekten. En avreglering kan ge upphov till sänkta markpriser. En fråga är då om, och i så fall i vilken utsträckning, de jordbrukare som förlorar på detta, ska kompenseras. Särskilt kan detta gälla nyetablerade som ofta har höga räntekostnader.
På många marknader kan också ofullständig konkurrens ge en felaktig allokering av resurserna. Inom livsmedelsområdet är antalet företag inom jordbruket stort. Vidare är antalet konsu— menter många. Förutsättningarna för att god konkurrens ska kunna etableras är således så långt goda. Emellertid består de mellanliggande leden, industri och handel, ofta av mycket få fö- retag och i vissa fall av monopol. Utnyttjar företagen då sin ställ- ning på ett i det samhällsekonomiska perspektivet felaktigt sätt samtidigt som stordriftsfördelarna inte är uppenbara och inte hel— ler kommer omgivande aktörer till del genom bättre priser, ger den dåliga konkurrensen en ineffektiv allokering av resurserna.
SOU l996:136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 43
Ett sätt att analysera inverkan av regleringar är att utnyttja en s.k. välfärdsekonomisk ansats. I nästa avsnitt förklaras de vik- tigaste begreppen som utnyttjas i denna analys, nämligen markna- dens efterfrågan och utbud samt s.k. konsument— och producent- överskott. Först därefter kommer diskussionen in på frågan om effekter av regleringar.
4.2. Efterfrågan, utbud och allokering av resurser
I en marknadsekonomi utan inslag av regleringar eller mark- nadsmisslyckanden är priset bäraren av information till konsu— menterna om produktionskostnaderna och till producenterna om konsumenternas värdering av varan. På en marknad med (perfekt) konkurrens kommer den kvantitet att omsättas där kon- sumenternas betalningsvilja (på marginalen) är lika med produk- tionskostnaden (på marginalen). Förekomst av marknadsmiss— lyckanden, t.ex. externa effekter eller bristande konkurrens, med— för att alla aktörer på marknaden inte får all den information ge- nom priset som ges vid perfekt konkurrens. På motsvarande sätt medför en reglering av priset, exempelvis till en nivå som är högre än det pris som i skulle etableras i en värld utan inslag av regleringar, att prisets roll som bärare av information till konsu— menter och producenter reduceras. En mellanaktör (EU eller sta- ten) träder in och intervenerar i prisbildningen. Självfallet kan skälen till denna intervention vara goda utifrån de mål som satts upp för politiken. Inom jordbrukspolitiken används en rad sådana medel, såsom gränsskydd mot tredje land för att hindra verk- ningar av låga priser på världsmarknaden, åtgärder för att avlasta marknaden från överskottskvantiteter och kvotarrangemang. Me— ra selektiva medel, men som också har verkningar av det slag som diskuteras här, är regionala stöd, ersättningar för att uppnå vissa miljömål och strukturstöd, såsom startstöd.
Viktiga utgångspunkter för vålfärdsekonomiska analyser är lutningen på efterfråge- resp. utbudskurvorna. För produkter som
44 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
inte har bra substitut är efterfrågekurvan brant (oelastisk3 med avseende på priset). Ett klassiskt exempel på en sådan vara är salt. Man kan också räkna med att spannmål, åtminstone för hu- mankonsumtion, är ett bra exempel på en produkt som saknar bra substitut och som således är oelastisk med avseende på priset. Ändras priset på produkter av det här slaget blir effekten liten på efterfrågan. För å andra sidan produkter med bra substitut är ef- terfrågekurvan flackare (elastisk med avseende på priset).
Lutningen på utbudskurvan är givetvis också beroende på vilka alternativ producenten har och således hur hög flexibiliteten är. I ett mycket kort perspektiv kan bra alternativ saknas för pro- ducenten. Ett extremfall av detta är spannmålsproduktion och att sådden redan har skett. I detta fall saknas i praktiken alternativa användningar för marken under året. Utbudskurvan blir därför lodrät och kan skiftas åt höger eller vänster från ett förväntat läge med normalskörd vid bättre respektive sämre förhållanden. Ju längre tidsperspektiv som anläggs desto flackare, och därmed priskänsligare, kan man vänta sig att utbudskurvan blir. 1 vege- tabilieproduktion bestäms lutningen på den långsiktiga utbudskur- van i hög grad av hur produktionskostnaderna varierar efter mar- kens avkastningsnivå. För produktionsgrenar som i stort sett inte är areal- eller lägesberoende, t.ex. kycklingproduktion, skulle således den långsiktiga utbudskurvan bli vågrät eller näst intill.
I figur 1 visas två exempel med olika läge och lutning för ef- terfråge- respektive utbudskurvorna.
3 Priselasticiteten kan beräknas som (procentuell förändring av den efterfrågade kvantiteten / procentuell förändring av priset). En vara brukar kallas för oelastisk om kvoten är mellan -1 och 0. Prisförändringen är då relativt sett större än den kvantitetsför— ändring som erhålls. En elastisk vara har en priselasticitet som är under -1.
SOU 1996: 136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 45
Figur 1 Olika utseenden för efterfråge- (D) och utbudskur- vorna (S)
Pris/AX Pris/X
D
% K van tet qo K van the?
Läge och lutning (som uttrycker priskänsligheten) hos efterfråge- respektive utbudskurvorna bestämmer vilken järnviktskvantitet som bildas. Denna kvantitet bildas genom att prismekanismen styr konsumenter och producenter. Av figur 1 framgår tydligt att ett skift i någon av kurvorna får betydligt starkare genomslag i priset i det högra diagrammet jämfört med i det vänstra. Flexibi- liteten enligt det högra diagrammet är lägre hos såväl producenter som hos konsumenter.
Om marknadsformen perfekt konkurrens råder blir konsu- menternas betalningsvilja på marginalen lika med producenternas kostnad för att producera den sista, marginella, enheten. En jämvikt etableras i skärningspunkten. Konsumenternas totala vär- dering av varan utgörs av ytan under efterfrågekurvan fram till jämviktskvantiteten. Konsumenternas utgift utgörs emellertid en- dast av produkten av priset och kvantiteten. Skillnaden mellan konsumenternas totala värdering och utgiften utgörs av konsu- mentöverskottet (ytan a i figur 1). De preferenser som konsu- menterna har bestämmer konsumtionsinriktningen och därmed deras betalningsvilja. På motsvarande sätt kan man resonera sig fram till producentöverskottet (ytan b i figur 1) som skillnaden mellan producenternas intäkter och (de rörliga) kostnaderna (ytan
46 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
under utbudskurvan fram till jämviktskvantiteten). Med detta syn- sätt används producentöverskottet för att täcka de fasta kostna- derna och eventuell vinst.
Med marknadsformen perfekt konkurrens finns förutsätt- ningar för att summan av konsumentöverskott och producentöver- skott (som kan kallas det samhälleliga överskottet) blir maxime- rat. Ju större det samhälleliga överskottet är med efterfrågan och utbud givna, desto bättre är allokeringen av resurserna i ekono- min.
Om det t.ex. antas att dålig konkurrens, genom få och stora företag, medför att den omsatta kvantiteten blir lägre med i övrigt lika förutsättningar (samma efterfråge— och utbudskurvor) kom- mer konsument- och producentöverskotten att minska och att al- lokeringen av resurser blir inte effektiv.
Priser såväl i jordbrukarledet som i konsumentledet varierar mellan de olika medlemsländerna. En deskriptiv jämförelse av prisnivån för livsmedel i olika länder i vårt grannskap redovisas i kapitel 5. Som framgår där avviker inte priserna i Sverige nämn- värt från priserna i t.ex. Danmark. Längre söderut är emellertid priserna lägre.
Prisnivån på svenska livsmedel bestäms av följande faktorer:
. styrkan i regleringssystemet . prisnivån i övriga medlemsländer som konkurrerar med svenska produkter, antingen på marknaden i Sverige eller i andra länder . värdet på den svenska valutan, som i sin tur på sikt beror på utvecklingen av den svenska konkurrenskraften, och som påverkar såväl de priser som kan tas ut som de vikti— gare formerna av direktstöd till jordbruket . transportkostnader till Sverige för livsmedel . i vilken mån konsumenterna prioriterar svenska livsmedel framför importerade (t.ex. kvalitetsaspekter)
För våra fortsatta resonemang är det intressant att diskutera om regleringar, och i så fall i vilken utsträckning, påverkar det sam— hälleliga överskottets eller allokeringseffektens storlek. En allo-
SOU 1996: 136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 47
keringseffekt kan beskrivas med ett exempel där den omsatta kvantiteten (qg) är lägre än den kvantitet som skulle uppstå vid jämvikt på marknaden. Vid kvantiteten qo är konsumenternas marginella betalningsvilja (enligt efterfrågekurvan) större än kostnaderna (enligt utbudskurvan). Vid ökande kvantiteter mins- kar denna skillnad successivt för att upphöra vid jämviktskvanti— teten. Totalt sett uppstår en skillnad som svarar mot ytan a i dia- grammet nedan. Denna yta är en negativ allokeringseffekt till följd av att den omsatta kvantiteten i detta fall är för liten. Å andra sidan kan denna yta bli en vinst i den meningen att alloke— ringen i ekonomin skulle förbättras om den omsatta kvantiteten ökar. De allokeringseffekter som diskuteras fram fortsättningsvis är utvecklingar av detta exempel.
48 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
Figur 2. Principerna för bestämning av allokeringseffekten
Pris ,A—
*
K van t/té 1”,
Ett exempel enligt figur 3 kan visa effekterna av en prisreglering. Antag att priset inledningsvis bestäms helt av marknaden på en frikonkurrensmarknad. Då kommer prisnivån Po att bildas och att (10 kommer att omsättas på marknaden.
Antag sedan att det beslutas om en prisreglering som istället ger priset P1 på marknaden. Detta ger upphov till att efterfrågan faller till (11 och att utbudet ökar till 42- Genom denna prisregle— ring minskar konsumentöverskottet (KÖ) med ytorna (a + 17), medan producentöverskottet (PÖ) ökar med ytorna (a + b + 6). Detta enkla resonemang skulle ge vid handen att vinsten för pro— ducenterna är större än förlusten för konsumenterna och med en nettoökning med ytan c. Emellertid har en komplikation uppstått genom att det vid det nya, högre, priset uppstår ett utbudsöver— skott. Om det antas att detta löses in av staten (eller EU) och säljs på världsmarknaden till priset Po uppkommer en kostnad
SOU 1996: 136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 49
som motsvarar ytorna (b + c + d)4. Genom att tillämpa det högre priset p 1 i stället för priset Po uppstår således en förlust för samhället (en s.k. allokerings- eller välfärdsförlust) som uppgår till ytorna (c — (b + c + d)) = -(b + d). Summan av ytorna (b + d) utgörs således i det här fallet av värdet av den försämring av välfärden som inträffat till följd av en sämre allokering av re— surserna i ekonomin. Skulle man alternativt ha gått i den andra riktningen från det högre priset P1 till det lägre priset Po skulle det istället uppstå en bättre allokering av resurserna och att sum- man av ytorna (b + d) utgörs av en vinst.
Figur 3 Principerna för förändringar i konsument- och producentöverskott
Pris /'X
K van rit;
Enligt ovanstående figur uppstår en dynamik vid förändrade pri- ser genom att efterfrågad och utbjuden kvantitet ändras. Om ef- terfrågan och utbud antas vara givna (lodräta kurvor som innebär
4 Det antas här att skatter inte ger upphov till några snedvrid- ningseffekter. Skulle sådana snedvridningseffekter uppstå skulle det kunna hävdas att kostnaden i ett sarnhällsekonomiskt perspektiv blir högre än ytorna (b + c +d).
50 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
att både konsumenter och producenter saknar flexibilitet) skulle konsumenterna göra en förlust genom införande av regleringen genom högre priser, producenterna göra en vinst genom högre priser samt skulle skattebetalarna göra en förlust genom att det skulle uppstå utgifter för finansiering av exporten. Nettot av dessa förändringar skulle bli noll. Endast en omfördelning från konsumenter och skattebetalare till producenter skulle inträffa.
Även i det dynamiska resonemang som den ovanstående analysen utgår ifrån, inträffar givetvis omfördelning från konsu- menter och skattebetalare till producenter. Det intressanta i denna analys är emellertid i vilken utsträckning det också uppstår en ändrad (t.ex. bättre) allokering av resurserna i ekonomin som i sin tur ger förutsättningar för en ändrad (t.ex. högre) välfärd. Även ren omfördelning mellan olika individer kan i och för sig totalt sett skapa ökad välfärd om omfördelning sker från individer med låg marginell nytta till hög marginell nytta. Denna fråga dis— kuteras dock inte här.
I detta resonemang har inte beaktats effekter som uppstår genom olika slag av marknadsmisslyckanden. Exempel på livs— medelsområdet av sådana marknadsmisslyckanden, alltså att marknaden vid prisbildningen inte på ett effektivt sätt lyckas be- akta alla faktorer som bedöms som relevanta, kan vara att det be- döms som värdefullt med produktion av livsmedel även i regioner med dåliga naturliga förutsättningar och att produktionen även under exceptionella förhållanden ska uppgå till en viss nivå. Med exceptionella förhållanden kan avses onormal torka, störningar i utrikeshandeln (t.ex. orsakade av krig) m.m. Värderas dessa po— sitiva effekter högre än den negativa allokeringseffekt som disku— terades fram ovan, kan ett alternativ vara att reglera priset till p 1.
1 figur 3 förutsattes att världsmarknadspriset uppgår precis till det jämviktspris som etableras på den interna marknaden utan regleringar. Skulle världsmarknadspriset wo) vara lägre än detta jämviktspris uppstår istället en situation enligt figur 4. I vissa fi- gurer i fortsättningen av kapitlet har världsmarknadspriset satts vid den nivå där efterfråge- och utbudskurvorna skär varandra. Detta har gjorts endast för att förenkla resonemanget och inte för att antyda är världsmarknadspriset verkligen ligger på precis den nivan.
SOU 1996: 136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 51
Figur 4 Allokeringseffekter vid "låga" världsmarknadspriser
Pris P , ———————————— | ———————————————— l i ) p _____ ' .................. 0 . T . . | i | | | . l : ! D I i l 1 I 1 i I | | I | i | | | I | | I L 1 J | q q q K van tite
qs
En sänkning av priset från P1 till 170 ger upphov till följande ef- fekter5 (där A avser förändring):
AKÖ=a+b+d+f+g(pos)
APÖ =a + c+d(neg)
ABudgetkostnad = 6 + a' + e + f (pos) Allokeringseffekt = (b +f + g) + (d + e +j)
Det system som bestämningen av gränsskyddet utgår ifrån inom EU är utformat så att produktionen inom gemenskapen ska ha ett visst företräde framför importerade produkter. Om utgångspunk- ten är att det råder ett visst överskott kan den prisnivå som ska eftersträvas mot jordbruket bestämmas av styrkan i marknadsreg- leringen. Genom den s.k. gemenskapspreferensen bestäms gräns- skyddet så att priset på de importerade produkterna blir högre än priset på en motsvarande produkt som är producerad inom ge-
5 AKÖ = förändring av konsumentöverskott, APÖ = förändring av producentöverskott
52 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU l996:136
menskapen. Detta system bidrar till att importen reduceras och ger således producenterna en högre säkerhet.
Världsmarknadspriserna kan variera kraftigt. Ett exempel på detta är spannmålsområdet där priserna har stigit kraftigt under de senaste 1-2 åren. Det är fullt möjligt att regleringarna bidragit till prisvariationen på världsmarknaden. Om en högre prisnivå än den som gällde före prishöjningarna kommer att gälla under de närmaste åren är omöjligt att uttala sig om, även om det finns tecken som tyder på detta.
Det finns nackdelar för både konsumenter och producenter med starkt varierande priser. Den inriktning som jordbrukspoliti— ken i EU har är att den verkar stabiliserande på priserna inom EU. Marknadsregleringen bidrar till att uppnå denna stabilitet. Under perioder med låga priser har producenterna genom jord— brukspolitikens utformning möjlighet att ta ut högre priser än världsmarknadspriserna. Under perioder med höga priser på världsmarknaden hindras export från EU genom exportavgifter. Konsumenterna kan då tillgodogöra sig nyttan av lägre priser än de som just då gäller på världsmarknaden. Perioder med lägre priser på världsmarknaden än inom EU har varit vanliga och motsatsen, att priserna på världsmarknaden är högre än inom EU, har varit ovanligt. Under förutsättning att det endast diskute- ras frågan om regleringssystemets prisstabiliserande verkningar kan detta tolkas som att producenterna oftare har varit vinnare på regleringen än konsumenterna.
För produkter där utbudskurvan är flack är, som framgått tidigare, produktionskostnaden per enhet ungefär lika stor oavsett om produktionen är stor eller liten. Produkter med denna egen- skap kan i synnerhet antas vara griskött, ägg och fjäderfä. Ett li- tet skift i utbudskurvan, t.ex. till följd av ökad produktivitet, skulle vid garanterade priser kunna ge en avsevärt ökad produk- tion. Prisgarantier för produkter av detta slag kan därför bli mycket kostsamma.
SOU l996:136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 53
4.3. Effekter av kvoter i jordbrukarledet
Syftet med kvoter är att mer eller mindre starkt säkerställa att den producerade och/eller försålda kvantiteten inte överstiger en fastställd nivå. Kvoteringar kan därför ses som ett alternativ till en prisanpassning. Kvotarrangemang tillämpas såväl i jordbruka- re— och industriledet som i handelsledet (vid handel med tredje land). Effekter av kvotarrangemang i handelsledet diskuteras först senare.
Vissa av de kvotarrangemang som tillämpas i jordbrukarle- det är starka, såsom mjölkkvoterna, medan andra är svagare, så- som bidragsrätter för am— och dikor och tackor. Den sanktion som drabbar landet om produktionen överträffar landets kvot är så stark på mjölkområdet att det inte finns förutsättningar att i praktiken producera en större kvantitet än kvoten. Genom det system som tillämpas vidareförs denna sanktion till de producen- ter som har förorsakat landets överskridande av kvoten. Svagare kvoteringsarrangemang, såsom bidragsrätter för am- och dikor och tackor, är utformade så att jordbrukarna har möjlighet att få bidrag endast för det antal djur som svarar mot det antal bidrags- rätter som jordbrukaren har. I detta avsnitt diskuteras endast verkningarna av det starka mjölkkvotsarrangemanget.
I figur 5 illustreras allokeringseffekterna av kvotsystemet för mjölk. Den rådande situationen med kvotsystem jämförs med att kvotsystemet avvecklas. En förenkling har gjorts såtillvida att det antas att bl.a. kostnadsstrukturen är densamma för alla producen— ter och att således utbudskurvan för alla producenter sammanfal— ler. Med denna förenkling kommer alla producenter att nå "taket" för produktionen samtidigt.
54 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
Figur 5 Välfärdseffekter för kvotsystemet för mjölk
qz q3 qa q1 Kvanrr et
Utgångspunkten är priset P0 och med kvotering av produktionen till qo. Det finns nu två tänkbara utvecklingsvägar vid en tänkt avveckling av kvotsystemet. En väg är att produktionen bibehål- les varvid priserna måste sänkas till p 1' Detta kan åstadkommas genom att marknadsregleringens styrka minskas. Den andra vä- gen är att priset bibehålles vid P0 och att produktionen därvid ökar till q].
Den första vägen, med prissänkning och bibehållen produk- tion, ger upphov till följande effekter:
AKÖ=a+b(pos) APÖ=a+b+c(neg)
ABudgetkostnad = b + 6 + g (pos) Allokeringseffekt = b + g
Det uppstår således en bättre allokering av resurserna motsva— rande ytorna (b + g).
Den andra vägen, med oförändrat pris och ökning av pro— duktionen, ger upphov till annorlunda effekter:
SOU 1996: 136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 55
AKÖ = Oförändrat APÖ = d (pos) ABudgetkostnad = d + e + f (neg) Allokeringseffekt = —(e + ])
Enligt denna väg uppstår således en försämring av allokeringen av resurserna motsvarande ytorna (e + f).
En ytterligare effekt av en kvotering är att effektiviseringen kan bli lägre bl.a. genom långsammare strukturutveckling. Om kvoteringen avvecklas kan därmed snabbare skift nedåt uppstå av utbudskurvan, vilket praktiskt betyder att produktionskostnaderna för en given kvantitet faller. Detta illustreras i figur 6.
Figur 6 Effekten av snabbare effektivisering
Pris
X
q, Kfantiret
Om priset antas vara bestämt till po samtidigt som det uppstår ett skift av utbudskurvan genom effektivisering kommer producent- överskottet att öka med ytorna (a + b + 6) (positiv effekt). Ef- fektiviseringen ger dessutom upphov till en ökad produktion som vid överskott måste avsättas på världsmarknaden. Antas det att priset på världsmarknaden uppgår till P1 kommer budgetkostna— derna att öka med ytorna (6 + d) (negativ effekt). Skulle det ha tillåtits att priset föll när produktionen ökade skulle ökningen av
56 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
prodcentöverskottet ha blivit mindre samtidigt som budgetkostna— dernas ökning skulle varit mindre.
Om det finns en strävan att uppnå en viss inkomstfördelning kan det också vara så att prismekanismen hindrar uppnåendet av denna inkomstfördelning. Det kan hävdas att genom kvotering av produktionen hindrar man att marknaden "upprättar" en oönskad inkomstfördelning. Kvotering av produktionen har emellertid en allvarlig nackdel i det att produktionen hindras att fördelas till de produktionsenheter där kostnaden är lägst. En viktig, och allvar— lig, effekt av en kvotering av produktionen är att en kostnadsre- ducerande strukturomvandling hindras. Inte minst det värde som kvoter ofta får är ett tecken på detta.
Förmodligen är det så att ju mera lättrörliga resurserna (mark, arbete och byggnader) inom en sektor är desto snabbare uppträder de negativa effekterna av kvoteringar. Uteblivna strukturförändringar kan därför i lättrörliga sektorer snabbt resul- tera i en felaktig resursallokering. Däremot är det inte säkert att resultatet på sikt innebär att de negativa verkningarna blir mindre i sektorer med trögrörliga resurser.
Det finns olika sätt att reducera mjölkkvotsystemets negativa verkningar på effektiviseringen, såsom utjämning mellan olika producenter efter kvotårets slut, system med leasing av kvoter (upplåtelser för en bestämd period) och handel med kvoter (permanent överlåtelse). Genom dessa arrangemang mildras de negativa verkningarna genom långsammare effektivisering. I Sverige tillämpas utjämning efter kvotårets slut vilket innebär att även om en producent har producerat mer än den tilldelade kvo- ten kan producenten undgå att betala sanktionen om det finns andra producenter som inte konnner upp till den tilldelade kvo- ten. Vidare tillämpas i Sverige handel med kvoter.
Inför den handelsomgång som genomförts på mjölkkvotsom— rådet under början av 1996 bestämdes priset administrativt till 1,50 kr per kg kvot. Det visade sig att med detta pris kom efter- frågan på kvot i landet att totalt sett överensstämma väl med ut— budet. Totalt sett kom kvot att omsättas som svarar mot knappt 4 procent av landets totala kvot. Om produktionen hade varit större under förra kvotåret och produktionen hade kommit mycket nära
SOU 1996: 136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 57 &
eller rent av blivit större än den tilldelade landskvoten kunde ef— terfrågan mycket väl ha blivit större.
Med antagande om 5 procent realränta och s.k. evig diskon— tering motsvarar den köpta kvoten ett värde per år om 7,5 öre per kg kvot. Om diskontering endast sker för den närmaste fem- årsperioden motsvarar värdet per är per kg kvot ca 35 öre. Detta exempel visar att det finns behov av en kontinuerlig strukturut- veckling och att det då blir lönsamt för både säljare och köpare av kvot att handla med kvot.
4.4. Reformen på spannmåls- och oljeväxtområdet
Reformen inom EU på spannmåls— och oljeväxtområdet innebar att stödpriserna på spannmål sänktes, att priset på oljeväxter be- stäms av priset på världsmarknaden och att ett obligatoriskt are- aluttag infördes för "större" producenter. Samtidigt infördes ett generellt arealbidrag för att kompensera producenterna för det in- komstbortfall som annars skulle ha uppstått. För att förenkla problematiken avser diskussionen fortsättningsvis endast spann- mål. I figur 7 visas möjliga verkningar av reformen på spann— målsområdet. För att inte i onödan komplicera figuren antas att världsmarknadspriserna (p 1 och p3) ligger på den nivå som skulle ge jämvikt inom gemenskapen. Principiellt ger inte något lägre eller något högre världsmarknadspriser annorlunda verkningar.
58 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
Figur 7 Välfärdsekonomiska verkningar av EU:s reform på spannmålsområdet
Pri Fore reformen PrisA Efter reformen
L K vant/tet q2 q3 K v.?ntitet
Ett av EU:s mål för reformen var att minska de budgetmässigt kostsamma spannmålsöverskotten. En prissänkning (från Po till pz) kan givetvis uppfylla detta mål. De negativa effekter på jord— brukarnas inkomster som bedömdes kunna uppstå genom denna inriktning av politiken bedömdes emellertid som oacceptabla. Därför kompletterades prissänkningen med arealbaserat stöd och obligatoriskt arealuttag för "större" producenter. Kvantiteten q 3 är den kvantitet som motsvarar basarealen, exklusive uttagen areal. Skulle odlingen uppgå till mer än denna areal kommer en neddragning av arealbidragen att ske. Följande analys är ett sätt att redovisa de välfärdsekonomiska effekterna av reformen. Analysen delas upp i tre steg, där steg 1 avser effekten av att helt avreglera före reformen, steg 2 avser effekten av att helt avreg- lera efter reformen och steg 3 avser förändringen mellan steg 1 och steg 2, alltså effekten av reformen.
SOU 1996: 136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 59
Steg 1 (vänstra diagrammet):
Effekter av sänkning av priset till världsmarknadsnivå. AKÖ = a + b (pos) APÖ =a + b + c(neg) ABudgetkostnad = b + 6 + a' (pos) Allokeringseffekt = b + a'
En sänkning av priset ned till världsmarknadsnivån skulle, i lik- het med den tidigare diskussionen, således ge en positiv alloke- ringseffekt motsvarande ytorna (b + d).
Steg 2 (högra diagrammet):
Effekter av en sänkning av priset till världsmarknadsnivå. Det har här antagits att EU är en så stor aktör på världsmarknaden att den minskning av EU:s utbud på marknaden som reformen för— väntas ge, påverkar priset i höjande riktning (från p 1 till p3). Hur stor effekten blir på världsmarknadspriset beror dels på effekten av EU:s reform på utbudet inom gemenskapen, dels på hur pris— känslig marknaden är utanför EU.
AKÖ = a' + b' (pos) APÖ = a' + b' + c'(neg) ABudgetkostnad för export = b' + c' + d' (pos) Allokeringseffekt = b' + d'
Den positiva allokeringseffekten svarar i detta alternativ mot ytorna (b' + d').
Om man vill bedöma effekterna av reformen får man beräkna dif- ferensen av dessa två effekter enligt följande (steg 3):
AKÖ= (a+b)—(a'+b') APÖ= (a+b+c)-(a'+b'+c') ABudgetkostnad = (b + 6 + a') - (b' + c' + d') Allokeringseffekt = (77 + d) - (b' + d')
60 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
Den förändrade allokeringseffekten (b + d) — (b' + d') måste bli positiv (jämför figur 7).
Om det antas att arealbidragen är avvägd så att jordbrukarnas in— komster inte ska påverkas negativt måste arealbidragen avvägas så att de, inkl ersättningen till uttagen areal, uppgår till totalt ytorna (e + f + g + h) som utgörs av det förlorade producent- överskottet.
Det är i denna kvalitativa analys inte möjligt att avgöra hu— ruvida den positiva allokeringseffekten ((b + d) - (b' + d)) är större än den negativa effekten av den ökade budgetbelastningen genom införandet av arealbidrag (e + f + g + h).
4.5. Regionalpolitik och strukturstöd
Syftet med regionalstödet är att det ska vara möjligt att fortsätta jordbruksproduktionen i områden med sämre produktionsförut— sättningar. Genom denna subvention behöver producenterna där- för inte ta ut hela produktionskostnaden via marknadspriset, utan subventionen täcker en del av produktionskostnaden. I grafisk form kan detta enligt figur 8 visas genom att utbudskurvan vrids (eller skiftas) nedåt för den övre delen av kurvan. Den övre delen av utbudskurvan representerar den del av utbudet som sker i om— råden med sämre produktionsförutsättningar.
På motsvarande sätt kan man resonera vad gäller struktur- stöd, t.ex. startstödet. Ett syfte med startstödet är att underlätta nyetableringar. Medlet för detta är att ge en subvention som mot— svarar en del av kostnaderna. Även strukturstöden kan då exemp- lifieras med att hela eller den övre delen av utbudskurvan vrids eller skiftas nedåt.
SOU 1996: 136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 61
Figur 8 Effekterna av regionalstöd (och strukturstöd)
Pris A
q 0 q, K vant/tet
Införande av regionalstöd (eller strukturstöd) medför enligt dia— grammet att utbudskurvan vrids från sa till S 1- Härigenom blir det lönsamt att bedriva produktion inom ytterligare områden var- vid den utbjudna kvantiteten ökar vid priset Po- Världsmarknads— prisnivån antas vara p]. Detta ger upphov till följande alloke- ringseffekt:
AKÖ = Oförändrat APÖ = a + b (pos) ABudgetkostnad för stöd = a + b + a' (neg) ABudgetkostnad för export = b + c (neg) Allokeringseffekt = -(b + c + d)
Enligt analysen uppstår således en negativ allokeringseffekt. Hur stor allokeringseffekten blir är beroende på vilken stimulans till produktionsökning som stödet ger. En liten produktionsökning ger en liten allokeringseffekt. Regionalstödet får då huvudsakli- gen verkningar i form av omfördelning. Den negativa alloke— ringseffekten får ställas mot de positiva verkningar som uppstår genom stödet, t.ex. befolkning i hela landet.
62 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
4.6. Åtgärder som i vid bemärkelse syftar till bätt- re miljö
Som konstaterades inledningsvis är målen för jordbrukspolitiken bl.a. att producera livsmedel och öppet landskap eller god miljö i vid bemärkelse. Traditionellt har medlen inom jordbrukspolitiken riktat sig mot produktionen av livsmedel. T.ex. har en viss kul- turhistorisk miljö blivit en "biprodukt". Under de senaste åren har det ifrågasatts om det inte skulle vara effektivare att försöka dela upp medlen dels i medel som riktar sig mot produktionen av livsmedel, dels i medel som riktar sig mot miljön. Ett problem som uppstår om jordbrukaren ska ersättas för den miljö som "produceras" är att denna nyttighet närmast är en s.k. kollektiv nyttighet. Detta innebär att den konsumtion av nyttigheten som en konsument har, inte hindrar andra konsumenter från att konsu- mera samma nyttighet. Detta är ett bra exempel på ett mark- nadsmisslyckande, nämligen att en marknad inte utan stöd klarar att allokera resurserna effektivt. Problem som hör till kategorin kollektiva nyttigheter, som detta slag av nyttigheter brukar kal- las, är t.ex. svårigheterna för konsumenterna att upprätta avtal med en producent eftersom konsumenterna är många och dåligt organiserade. Dessutom är det svårt att uppskatta hur stor betal- ningsviljan är hos varje individ. Den pragmatiska lösningen på detta problem kan därför bli att jordbrukarna får ersättas med of- fentliga medel för produktionen av kollektiva nyttigheter.
I figur 9 redovisas hur man kan bestämma den optimala kvantiteten av dessa nyttigheter.
SOU 1996: 136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 63
Figur 9 Den optimala kvantiteten av miljönyttigheter
Pris
l l I I | | | I I
SX
qo Kvantitet
Vid kvantiteten % är konsumenternas värdering för den sista, marginella, enheten (MB) lika med producenternas kostnad för den sista, marginella, enheten (MC). Vid en mindre kvantitet, t.ex. q], är konsumenternas marginella värdering (samhällets marginella nytta) högre än producenternas marginella kostnad (samhällets marginella uppoffring). Därför är det inte möjligt att tala om ett effektivt tillstånd, den omsatta kvantiteten (alternativt kvaliteten) är för liten. En allokeringseffekt uppstår vid denna lägre kvantitet som motsvarar ytorna (a + b). På motsvarande sätt kan man resonera sig fram till en allokeringseffekt om kvan- titeten är större än (10. Då blir istället konsumenternas marginella betalningsvilja lägre än producenternas marginella kostnader.
4.7. Kapitalisering
Resursen mark kan betraktas som en resurs med lång varaktighet, och t.o.m. med oändlig varaktighet om den sköts på rätt sätt. Ef- ter det att kostnaderna för förnödenheter, kostnader för avskriv— ning och ränta för kapital som förslits, nämligen maskiner och byggnader, samt arbete har täckts, kan ett driftsöverskott uppstå. Detta återstående överskott kan kapitaliseras i marken om man kan räkna med att sådana överskott kommer att uppstå under den
64 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
framtid som kan överblickas. Markvärdet kan då tolkas som det diskonterade värdet av alla framtida överskott. Det är därför tro- ligt att markvärdena är högre i områden med hög avkastning jäm- fört med områden med låg avkastning. Ett praktiskt exempel på detta är att markvärdet i Skånes slättbygder är avsevärt högre än i Norrland.
I den tidigare diskussionen om producentöverskott framför- des att detta används för att täcka de fasta kostnaderna och even- tuell vinst. Om det anläggs ett långt tidsperspektiv (längre än var— aktigheten för maskiner, byggnader och markanläggningar) kommer hela producentöverskottet att användas för ersättning till marken. Därför skulle alltså det diskonterade värdet av hela sek— torns producentöverskott i detta långa tidsperspektiv bli det totala markvärdet.
En ändring av jordbrukspolitiken (genom ändrade priser el- ler bidrag) som förväntas leda till en varaktig förändring av lön— samheten kommer således att påverka producentöverskottets stor- lek och därmed markvärdena.
Figur 10 En prisändrings effekter på kapitaliseringen i jord- bruksmark
4.
Pris
/
o Kvantitet
SOU 1996: 136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 65
Antag att prisnivån i utgångsläget uppgår till Po- I prisnivån ingår subventioner av olika slag, t.ex. arealbidrag. Då uppgår det tota- la producentöverskottet till ytorna (a + b). Sänks prisnivån till p 1 kommer producentöverskottet att minska till ytan b. Ytan a blir då förlusten av producentöverskott.
Vid den ursprungliga prisnivån, po, producerades kvantiteten qa. Som framgår av diagrammet uppstår inget producentöverskott för den sista, marginella, producerade kvantiteten. Markvärdet för den sista, marginella, enheten mark blir därför i princip noll om den tillämpade prisnivån, po, väntas bli bestående. Sänks pri- set till p 1 kommer den sista, marginella, kvantiteten att hamna på en lägre nivå. Ytan c motsvarar den minskning av kostnaderna (andra än för markvärdet) som produktionsminskningen för med srg. 4.8 Effekter av kvoter vid handel
EU tillämpar kvoter vid såväl export som import med tredje land. Inledningsvis diskuteras kvoter vid export för att sedan följas av ett kortare resonemang om kvoter vid import.
4.8.1. Exportkvoter
En viktig del av UR-avtalet är att de kvantiteter inom varje pro- duktområde som kan exporteras med hjälp av exportbidrag maximeras. Vidare maximeras för varje produktområde de be- lopp som kan utbetalas som exportbidrag. För flera produktom- råden medför UR-avtalet att EU:s subventionerade export måste minska.
Till följd av att de kvantiteter som kan erhålla stöd, liksom av att de totala stödnivåerna är otillräckliga, är det aktuellt med såväl reducering av bidragsnivåerna som fördelning av de bi- dragsberättigade kvantiteterna. Vid fördelning av de exportbi- dragsberättigade kvantiteterna bör en metod väljas som:
66 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
. är anpassad till typen av produkt och till marknadssituatio— nen för denna produkt. Vidare ska metoden medföra att den mest effektiva användningen av resurserna uppnås - är minst administrativt betungande . motverkar diskriminering mellan operatörer
I figur 11 redovisas den teoretiska utgångspunkten för resone- manget. Produktionsutrymmet bestäms av konsumtionen samt av export och import. Importen lämnas i det här sammanhanget utanför diskussionen och kan därför betraktas som en konstant. Det bortses även från ev. förekomst av intervention. Genom UR— avtalet har bestämts vilka kvantiteter som är exportbidragsberätti— gade liksom hur stora belopp som kan betalas ut som exportbi- drag.
Figur 11 Effekten av en minskning av den bidragsberättigade exporten
Kvantitet
Utgångsläget före de GATT-anpassade reglerna antas ha varit S och Do (med priset P0 och kvantiteten qo) varav D,— hänför sig till den inhemska marknaden och skillnaden mellan Do och D,- utgör exportefterfrågan, som till stor del är beroende av exportbidrag.
SOU l996:136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 67
En minskning av exporten (genom ett tak för subventionerad ex- port) skiftar efterfrågekurvan åt vänster (från DO till D1)- Detta skift ger en sänkning av priset (till P1) och en ökning av den kvantitet som omsätts på den inhemska marknaden (till q' 1)- Ex— porten (eller exporttaket) utgörs av skillnaden mellan ql och q' 1- Möjligen skulle en kvotering av jordbrukarledet kunna hindra prisfallet från Po till p,.
Prisändringen från p,, till p] ger då följande allokeringsef— fekt:
AKO = a + b (pos) APÖ=a+b+c+d(neg) ABudgetkostnad = b + 6 + d + e + f + g (pos) Allokeringseffekt = b + e +f + g
Den centrala frågan är hur den produktionsminskning från (10 till q, som måste ske, kan uppnås. Å ena sidan är en ren marknads— lösning möjlig. Ä andra sidan kan man tänka sig administrativa metoder för att åstadkomma denna produktionsminskning. Det är dock viktigt att notera att ingen lösning hindrar ett prisfall i jord- brukarledet om inte produktionen kvoteras.
En utgångspunkt här är att världsmarknadspriserna inte kommer att stiga nämnvärt (i motsats till det antagande som ut- nyttjades ovan i analysen av spannmålsreformen). Skulle världs— marknadspriserna stiga kraftigt, t.ex. som en effekt av UR—avtalet i övrigt, minskar givetvis behovet av subventioner. Den export "som bär sig själv" (kan ske på marknadsmässiga villkor) ligger utanför denna analys.
4.811 Tänkbara medel riktade mot handelsledet för att "minska" exporten
Tre olika metoder är tänkbara för att åstadkomma en minskning av exporten. Självfallet är kombinationer av de två första också möjliga.
68 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
' kvotering av exporten (fördelningsmetoder) . sänkning av exportbidragens nivå till ett bedömt "balans— läge" o ta bort exportbidragen helt (har ej analyserats eftersom en
generell avveckling skulle ge så stora effekter att de är meningslösa att diskutera nu, dock kan man givetvis tänka sig en 0-nivå för vissa produkter som har ett gynn- samt prisläge)
I de fall det finns möjlighet för företagen dels att exportera med exportbidrag, dels att lämna kvantiteter till intervention kan det uppstå en valsituation för företagen. Om exportbidragen sänks och möjligheterna kvarstår som tidigare att lämna till intervention kan det bli en ökad benägenhet att lämna till intervention. Däri- genom kommer gemenskapen att skjuta problemen framför sig (det man inte exporterar ett år får man exportera ett senare år om inte konsumtionen ökar eller produktionen minskar). Det måste beaktas att exportbidragssystemet måste vara "harmoniskt" med interventionssystemet för att en varaktig exportminskning ska uppstå för gemenskapen.
För att uppnå en minskning av den exportbidragsberättigade kvantiteten kan olika metoder tillämpas. En marknadsmässig metod är att sänka exportbidragen. Mot denna metod kan ställas fördelning (kvotering) av exporten exempelvis genom först—till- kvarnenmetoden eller att utgå från historiska uppgifter om olika företags export.
Om exporten ska sänkas kan detta ske:
. genom att bibehålla exportbidragens storlek och att ex— porten kvoteras . genom att sänka exportbidragen så mycket att man väntar att exporten faller tillräckligt mycket . genom anbudsmetod . genom kvotering av produktionen
Den första möjligheten kan teoretiskt antingen utformas så att först-till-kvarnenmetoden utnyttjas eller med ett ansökningsförfa— rande. Givetvis finns också möjligheten till kombinationer, som
SOU 1996: 136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 69
det bortses ifrån, mellan de båda metoderna, t.ex. så som gäller för vissa importkvoter att t.ex. 80 procent av kvoten fördelas ge- nom att utgå från traditionell handel (ansökningsförfarande) och återstående 20 procent fördelas genom först—till-kvarnenmetoden.
En intressant fråga är på vilket sätt marknaden hanterar de olika sätten att minska exporten. Antas det att exporten ska kvo— teras ned och att ansökningsförfarande tillämpas kommer varje exportör att tilldelas en kvot som innebär att denne får minska (t.ex. halvera) sin export. Det blir, i extremfallet, omöjligt för nya företag att komma in på marknaden. Detta kan i sin tur få den effekten att fel företag kan komma att exportera fel produkter (åtminstone på sikt). I normalfallet finns dock en reserv för ny— tillkommande.
De företag som traditionellt exporterat kan således bli vin- nare på bekostnad av dem som inte kan få tillgång till en kvot.
Om istället först-till—kvarnenrnetoden utnyttjas får de företag som först anmäler export tillfälle att exportera. En viktig skillnad mellan denna metod och metoden som utgår från ansökningsför- farande är att först-till-kvarnenmetoden i princip är öppen för alla företag, även nya exportörer. Härigenom kan det vara så att andra företag kommer att få licensen. Detta kan medföra att ex- porten blir effektivare.
Metoden med först-till-kvarnenmetoden är mindre komplice- rad från administrativ utgångspunkt och torde dessutom vara ef- fektivare sett i relation till allokering av resurserna.
En nackdel med först-till—kvarnenmetoden är att företagen inte kan planera sin export eftersom de inte vet vilken tilldelning det blir. Ytterligare ett osäkerhetsmoment, utöver osäkerheten om marknaden, uppstår således. Detta osäkerhetsmoment kommer att kräva en riskpremie.
Möjligen kan det dessutom också påstås att exportbidraget kan sättas på en lägre nivå med först—till—kvarnenmetoden, jäm- fört med att ansökningsförfarande tillämpas, eftersom det är fler aktörer som kan få del av bidraget. I så fall skulle EU-budgeten spara pengar.
Utgångspunkten är, som pekats på ovan, att extremfall har valts. Metoden med fördelning med ansökningsförfarande utgår här från att marknaden har blivit "förstenad". Inget nytänkande
70 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
är aktuellt eftersom företagen bekvämt sitter med sina kvoter. En intressant fråga är vilket värde dessa kvoter kan tänkas represen— tera.
Mera "marknadsstyrda" exempel kan utformas på så sätt att exportens omfattning fastställs. De företag som kan tänka sig att exportera får sedan ge anbud om vilka kvantiteter de vill expor- tera vid olika bidragsnivåer. Detta anbudssystem är effektivt i den meningen att export av en viss omfattning troligen kommer att ske på det minst kostsamma sättet. Med detta skisserade an— budssystem kommer exportbidraget att bli vad det blir om expor— tens omfattning är bestämd. Ett alternativ till denna anbudsmetod är att exportbidraget sänks till en sådan nivå som bedöms vara tillräcklig för att en viss kvantitet ska komma att exporteras. Mellan dessa två alternativ kan det finnas vissa mellanformer, t.ex. att man inte accepterar anbud över en viss given nivå eller att man sätter en kvantitetsrestriktion i det fall bidraget är be— stämt, som då liknar först—till—kvarnenmetoden.
Ett problem med anbudsmetoden är att den i första hand är användbar för homogena varor. Är det däremot fråga om t.ex. nötkött är denna metod svår att tillämpa eftersom "behovet" av bidrag varierar starkt mellan olika kvaliteter eller detaljer.
Mot ett anbudssystem kan anföras att exportörer med små kvantiteter anser att det är för krångligt och tidsödande att ge an- bud. Med ett konsekvent anbudssystem kanske de istället låter bli att exportera. Ett sätt att komma runt detta problem kan vara att anbudssystemet avser de större exportörerna och att ett exportbi— drag fastställs för de mindre exportörerna för gälla under en tid. Bidragsnivån får då fastställas med ledning av den bidragsnivå som erhållits enligt anbudssystemet.
Utgångspunkten för först—till-kvarnenmetoden och metoden med ansökningsförfarande har varit att exportbidragen fastställs i förväg. Med anbudsmetoden fastställs bidragen först när företa- gen har reagerat och visat sin exportbenägenhet. Är utgångspunk- ten den att potentiella exportörer har bäst kännedom om markna- den (och inte byråkratin) och att exporten ska ske på det billi- gaste (som här definieras som det mest effektiva) sättet bör såle- des anbudsmetoden tillämpas. Inom vegetabilieområdet utnyttjas anbudsmetoden frekvent.
SOU 1996: 136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 71
Målet med åtgärden, alldeles oavsett metod, är att exporten ska reduceras (vid oförändrad eller möjligen större import). En ytterligare effekt av åtgärden måste då också bli en prisanpass— ning på den interna marknaden. Genom en "påtvingad" minsk— ning av exporten kommer efterfrågan att minska (efterfrågan från konsumenterna är oförändrad, medan den efterfrågan som EU de— monstrerar minskar), och priserna kommer att pressas ned. Hur stor prissänkningen kommer att bli beror på priskänsligheten hos konsumenterna resp. hos producenterna. Är inte efterfrågan helt elastisk (det blir en prissänkning) kommer den omsatta kvantite— ten att minska (minskningen kommer att bli exportminskningen minskat med den ökade efterfrågan från den interna marknaden genom ett lägre marknadspris).
Marknadspriset kommer alltså att bli lägre än tidigare. Detta resulterar också i att exportbidragen kan bli lägre. För det fall produktionen kvoteras i producentledet kan denna effekt dock utebli. I så fall kommer utgångspunkten om effektiv resursalloke— ring inte att bli uppfylld.
4812 Kommentarer till olika fall
Som pekades på tidigare är en utgångspunkt att det bortses från möjligheten att lämna kvantiteter till intervention. Skulle möjlig— heten att lämna till intervention vara "fri" kan effekterna av en ändring av reglerna för exportbidrag mer eller mindre kunna upphävas.
Fall 1: Målet är mest effektiv produktion
Medel: Exportbidragen sänks till den nivå som bedöms behövas eller med utnyttjande av en anbudsmetod. Detta kommer att ge prissänkningar i tidigare led. Prismekanismen kommer att ge "balans" på marknaden. För produkter som nu är kvoterade i jordbrukarledet på ett eller annat sätt (ex. mjölk men även nöt- kött) kan prissänkningen bli stor om kvoteringen avskaffas. Dels finns ett värde i kvoten. Så länge detta värde finns kan priset falla utan att produktionen påverkas. Dels kommer priset att falla
72 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
ytterligare, till följd av att exporten måste minskas innan "ba- lans" uppstår.
I och för sig kan man tycka att behovet av kvotering då har upphört i jordbrukarledet. Emellertid är det nog tvärtom. Kvote- ringen på mjölkområdet infördes givetvis eftersom överskotten tenderade att öka vid givna priser. Om det inte bedöms lämpligt att sänka priserna finns metoden att kvotera. Man kan därför gissa att man väljer att dra ned kvoterna något i producentledet för att därigenom marknadspriserna inte ska behöva falla fullt li- ka mycket, varigenom det finns en risk för sämre resursalloke- r1ng.
Fall 2: Målet är oförändrade priser i jordbrukarledet
Medel: Exporten kan t.ex. kvoteras med ansökningsförfarande eller med först—till-kvarnenmetoden och sannolikt måste även produktionen kvoteras för att priserna till jordbrukarna ska hållas uppe. Målet är att upprätthålla priset Po- Den omsatta kvantiteten på den inhemska marknaden är således lägre än q', (jämför figur 11).
Priserna till såväl konsumenter som producenter förblir höga och omsatt kvantitet blir liten.
Resultatet av detta senare fall blir att snedvridningen i re— sursallokeringen blir större än enligt det förra fallet. För att inte motverka ett mål om en effektiv resursallokering torde det därför vara nödvändigt att en neddragning av kvoter kombineras med prissänkningar. I annat fall kommer ökade spänningar i systemet att uppstå, vilket kommer att visa sig i kapitalisering av kvotvär- den.
I åtminstone ett teoretiskt fall är det fullt tänkbart att det kommer att uppstå omotiverade vinster även i handelsledet.
SOU 1996: 136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 73
4.813 Avvägning mellan säkerhet och osäkerhet
Säkerhet och osäkerhet har många dimensioner. Den dimension som avses här är frågan om produktionens och exportens förut- sägbarhet. Ett kvoteringssystem kan sägas ge en hög säkerhet ef— tersom en kvantitet (producerad eller exporterad) inte kan bli större än kvoten om det administrativa systemet är säkert. Ett marknadssystem kan å andra sidan sägas vara osäkert eftersom aktörernas reaktionsmönster inte är känt när t.ex. ett exportbi- drag är fastställt. Är detta marknadssystem däremot utformat som ett anbudssystem uppstår ingen osäkerhet om vilken kvantitet som kommer att exporteras. Även ett marknadssystem kräver övervakningslicenser (i praktiken först-till-kvarnenmetoden).
Som diskuterats tidigare finns det en uppenbar risk för att resurser allokeras på ett ineffektivt sätt (om målet är att produ- cera till så låg kostnad som möjligt) med administrativ styrning (kvotering). Avvägningen mellan å ena sidan behovet av att ha hög säkerhet och å andra sidan effektivitet (god resursallokering) får således vara en faktor som beaktas när medel väljs.
4.8.2. Importkvoter
EU har ett stort antal handelsavtal med länder eller grupper av länder. Inom ramen för dessa handelsavtal kan varor importeras med en lägre tull än den normala tullen. En stor del av importen av jordbruksprodukter till EU importeras inom ramen för dessa avtal. Om de kvantiteter som berättigar till lättnad av tullen är begränsande, måste den kvantitet som är berättigad till lättnad, fördelas mellan företag som är intresserade av att importera efter en fastställd regel. Den metod som kan utnyttjas är då kvotering. Denna kvotering kan principiellt utformas på samma sätt som ex- portkvoterna. De verkningar som kvoteringen får blir likartade med de verkningar som exportkvoter har. Effekterna för konsu- menterna kan bl.a. bli att de varor blir billigare som importeras inom ramen för en kvot jämfört med andra importerade varor. En annan möjlighet är att detta för konsumenterna förmånligare pris inte vidareförs från handeln utan stannar där.
74 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
4.9. Bristande konkurrens och stordriftsfördelar inom industri och handel
På många marknader kan bristande konkurrens ge en felaktig al- lokering av resurserna. Inom livsmedelsområdet är antalet företag inom jordbruket stort. Vidare är antalet konsumenter många. Förutsättningarna för att god konkurrens ska kunna etableras är således så långt goda. Emellertid består de mellanliggande leden, industri och handel, ofta av mycket få företag och i vissa fall av monopol. Utnyttjar företagen då sin ställning på ett i det sam— hällsekonomiska perspektivet felaktigt sätt samtidigt som stor- driftsfördelarna inte är uppenbara kan den dåliga konkurrensen ge en ineffektiv allokering av resurserna.
Effekter av bristande konkurrens kan åskådliggöras dels ge— nom att jämföra verkningarna av monopol jämfört med fri kon— kurrens, dels genom att diskutera möjliga effekter av fåtalskon- kurrens. I figur 12 redovisas den allokeringseffekt som kan upp— stå på en monopolmarknad. Monopolet uppnår sitt vinstmaximum där MR = MCÖ, medan företag på en marknad med fri konkur— rens uppnår vinstmaximum vid p = MC. På en marknad med fri konkurrens förutsätts att priset inte kan påverkas av ett enskilt fö- retag. Monopolföretaget kan däremot sätta det pris som ger maximal vinst.
6 Monopolet är inte låst av ett givet marknadspris och kan därför anpassa kvantiteten så att maximal vinst uppstår. Vinstmaximum uppstår där den marginella intäktsförändringen (MR) är lika med den marginella kostnadsförändringen (MC). På en konkurrens- marknad är priset (p) givet och MR konstant.
SOU l996:136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 75
Figur 12 Allokeringseffekten av monopol
Pris »
; ::
L__
) Kvantitet
O O
Q ».
Vid marknadsformen monopol kommer kvantiteten qo att omsät- tas till priset po. Motsvarande kvantitet vid fri konkurrens uppgår till q] och pris till p 1- Genom att konsumenternas betalningsvilja vid qg är högre än producenternas kostnader uppstår en alloke- ringseffekt. Denna allokeringseffekt är successivt avtagande fram till kvantiteten q]. Allokeringseffekten av ett monopol konnner därför att motsvara ytorna (a + b).
På något längre sikt är det även möjligt att det visar sig en skillnad mellan marknadsformen fri konkurrens och monopol på så sätt att det finns en risk för att produktivitetsökningstakten är lägre vid monopol än vid fri konkurrens. Skulle detta vara fallet kommer effektivitet att förloras vilket enligt figur 13 motsvarar ett uteblivet skift från 50 till S]. Allokeringseffekten motsvarar ytan a.
76 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
Figur 13 Effekt av ökad produktivitet
X /
Kvantitet
Är utgångspunkten istället att antalet producenter uppgår till några stycken kan en annan typ av analys göras. Antag att det finns två producenter. En spelteoretisk diskussion kan visa de ef- fekter som kan uppstå. Antag att företagen kan ha två strategier, dels att varje företag har som mål att ha en marknadsandel på 50 procent, dels att ha en marknadsandel på 65 procent. Följande fyrfältstabell kan då bli aktuell. I respektive fält anges respektive företags ekonomiska överskott i kronor i respektive kombination.
SOU 1996: 136 Den samhällsekonomiska bakgrunden 77
Figur 14 Tänkbara effekter för företagens överskott av olika marknadsstrategier
Företag A 50 % 65 %
'500
"'on
65
mami-rm xo
Om båda företagen har som mål att ha en marknadsandel på 50 procent antas deras överskott bli 20 för vardera. Om det ena fö- retaget (t.ex. B) höjer sin målsättning till 65 procent kan företa- gets överskott öka mer än det andra företagets överskott minskar eftersom totalmarknaden kan öka genom den hårdare konkurren— sen. Om företaget B beslutar sig för denna strategi finns det emellertid en risk för att företag A också ökar sina ambitioner. Det visar sig då att om båda företagen höjer sina ambitioner finns en uppenbar risk för att båda blir förlorare (den nedre högra ru- tan i förhållande till den övre vänstra rutan). På marknader med ett litet antal aktörer finns därför en risk för att man undviker att tränga sig in på varandras marknader.
På marknader med en stor andel fasta kostnader i förhållande till de rörliga kostnaderna kan det, allt annat lika, vara fördelak- tigt med få företag (s.k. naturliga monopol). Skälet till de höga fasta kostnaderna kan t.ex. vara transporter som måste utföras of- ta (färskvaror), investeringar i dyr utrustning, antalet artiklar som måste finnas i lager måste vara stort m.m. Detta medför att genomsnittskostnaderna blir fallande inom ett brett intervall. I ex- tremfallet ger detta till resultat att den lägsta kostnaden för verk- samheten erhålls om det endast finns ett företag. I figur 15 redo- visas effekterna av stordriftsfördelar.
78 Den samhällsekonomiska bakgrunden SOU 1996: 136
Figur 15 Effekterna av stordriftsfördelar
Pris A
p MC
ao Kvan det
Enligt detta exempel är genomsnittskostnaderna (AC) successivt fallande. Om kvantiteten som ett företag som är ensamt på mark- naden omsätter, uppgår till qo erhålls en kostnadstäckning vid priset po. Den kostnad som uppstår för detta företag blir lägre än om två eller flera företag skulle dela på marknaden.
Problematiken rörande effektiviteten inom livsmedelsindust— rin torde i hög grad bestå i dels den risk för felaktig allokering av resurserna som uppstår till följd av att det är ett litet antal fö- retag på marknaden, dels de vinster som kan uppstå till följd av att stordriftsfördelarna kan utnyttjas om antalet företag är litet.
Ett annat exempel på detta är att för att bli berättigad till ex— portbidrag vid export av t.ex. spannmål måste det ställas en så— kerhet. Detta inslag i regelverket gynnar de stora aktörerna som ofta har en bättre finansiell bas och dessutom lättare kan hålla sig å jour kunskapsmässigt.
SOU l996:136 79
5. Effekter av EU:s jordbrukspolitik
[ avsnitt 5.1—5.7 görs en genomgång av de effekter som EU:s jordbrukspolitik haft på bl.a. produktion, konsumtion, budget- kostnader och handel under de senaste åren. På grund av att EU utvidgades 1995 med tre nya länder är det svårt att göra korrekta jämförelser bakåt i tiden. Där inget annat anges avser uppgifterna enbart EU-12. Speciell tonvikt läggs på de svenska förhållandena och på områden med svenska intressen. Det innebär att produkter som spannmål, nötkött och mjölk behandlas mer ingående än produkter som tobak, vin och olivolja. Genomgången har delats upp i följande huvudavsnitt:
5.1 Marknaden 5.2 Struktur- och regionalpolitik samt miljöstöd 5.3 Valutaregleringen på jordbrukets område 5.4 Budget 5.5 Pris- och lönsamhetseffekter 5.6 Arbetskraftsfrågor m.m.
5.7. Sveriges import och export
5. l Marknaden
Detta avsnitt har delats upp produktvis enligt följande:
. produkter som omfattades av CAP—reformen . kvoterade produkter . lättviktsreglerade . övriga
Tyngdpunkten har lagts på de centrala produkterna i EU:s mark- nadsreglering och där det finns stora svenska intressen. Dessa produkter är i första hand spannmål, oljeväxter, nötkött och mjölk.
80 Ejfekter av EU:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
5.1.1. Reformprodukter
Reglering
På vegetabilieområdet genomfördes en gemensam reform med start 1993/94 för spannmål, oljeväxter, proteingrödor och oljelin (fr.o.m. 1994/95). Grunden för reformen var att sänka stödpri- serna och som kompensation gavs jordbrukarna arealbidrag. För att få del av arealbidraget krävs att jordbrukaren tar en viss del av marken ur produktion. Arealbidraget är fastställt i förhållande till tidigare års hektaravkastning (genomsnitt för perioden 1986— 1990). Bidraget utgår maximalt för den areal som under tidigare år (1989—1991) har utnyttjats för odling av reformgrödorna eller som har ingått i något offentligt arealuttagsprogram. Denna areal benämns basareal.
Små företag gynnas på så sätt att man inte behöver ta mark ur produktion för att få arealbidrag.
Odlingens omfattning
Utnyttjandet av basarealen har varit högst de två sista åren av övergångsperioden. Det första året var sänkningen av interven— tionspriset så liten att vissa jordbrukare valde att inte ansöka om arealbidrag mot att man därigenom undgick arealuttagskravet.
Tabell 6 Andel utnyttjad basareal totalt för EU-12, procent
Å.;
1993/94 93,6 1994/95 97,2 1995/96 96,7
Källa: EU-kommissionen
Utnyttjandet av basarealen varierar mellan de olika medlemslän— derna, se figur 16. För 1995/96 har inget land, totalt sett, över- skridit den nationella basarealen. De mer betydande spannmåls- producerande länderna som Frankrike, Tyskland, Storbritannien
SOU 1996: 136 Effekter av E U.'s jordbrukspolitik 81
och Danmark ligger alla på ca 100 procent i utnyttjande av bas- arealen. Grekland och Portugal har lägst utnyttjandegrad tillsam- mans med Finland och Sverige.
Tidigare år har bl.a. Tyskland och Frankrike överskridit basarealen. Det har lett till sanktioner i form av reducerat areal— bidrag och extra uttagskrav följande år. I Tyskland berodde arealöverskridandet på den strukturomvandling som jordbruket i det forna Östtyskland genomgick. I södra Europa förklaras lågt utnyttjande av basarealen med att svår torka har rätt under de se- naste åren vilket har lett till att odlingen av specialgrödor har minskat. I många fall har undantag gjorts för att mildra effekten av sanktionerna. För 1996/97 har beslut fattats om att helt ta bort det extra kravet på arealuttag vid överskridande av basarealen.
I Sverige utnyttjades 89 procent av basarealen 1995/96, total basareal uppgår till 1,737 miljoner hektar. Orsaken till att så liten del av basarealen utnyttjades i Sverige 1995/96 var främst att areal låg kvar i det nationella omställningsprograrnmet och därför inte var berättigat till EU:s stöd. Det var dessutom kort tid för jordbrukarna att hinna med att plöja upp omställningsarealerna våren 1995 för sådd. 200 000 hektar av basarealen utnyttjades in- te 1995/96. Omkring 90 000 hektar finns kvar i det svenska om- ställningsprogramrnet till 1996. En del av dessa arealer togs ur produktion i slutet på 1980-talet eller början av 1990—talet och torde inte vara aktuella att ta i produktion på nytt. I vissa fall har marken överförts till bärkraftig alternativ användning, i andra fall har marken helt tagits ur produktion.
För 1996/97 beräknas 92 procent av basarealen utnyttjas. I nuläget synes det inte finnas någon risk att Sverige överskrider sin basareal inom överskådlig framtid. En del av de arealer som ingår i basarealen har ingått i olika omställningsprogram sedan slutet på 1980—talet och intresset att åter börja bruka dessa kan antas vara begränsat.
82 Effekter av EU:s jordbrukspolitik SOU l996:136
Figur 16 Utnyttjande av basarealen 1995/96, procent
100
80
60
40
20
B DkDGrE F Ir lt L NLA Pt SFS UK EU-15
Källa: EU-kommissionen
5.1.1.1 Spannmål
Reglering
Regleringen på spannmålsområdet är omfattande med såväl gränsskydd som intern marknadsreglering. Den interna mark- nadsregleringen utgörs av både interventionslagring och export- stöd. Det ges även stöd för industriell användning av spannmål inom EU (stärkelse).
Produktion
Odlingen av spannmål har minskat som en följd av CAP—reform— en. Under början av 1990-talet uppgick den totala spannmålsarea- len i EU-12 till nästan 36 milj. hektar. Odlingen minskade de bå- da första åren efter reformen till ca 32 milj. hektar.
SOU 1996: 136 Effekter av E U:s jordbrukspolitik 83
Arealminskningen blev mindre än vad tillämpad procentsats för arealuttag teoretiskt borde ha gett upphov till. Detta beror främst på att odlare med en produktion som understiger 92 ton spanmnål behöver inte ta ut mark ur produktion. En del jordbru- kare har valt att inte anmäla mer areal än till den nivå där man slipper arealuttagskravet. Detta medförde att det totala uttaget av areal blev lägre 1993/94 och 1994/95 än de krav på uttag av areal som sattes upp.
Tabell 7 EU:s krav på att ta mark ur produktion jämfört med faktiskt uttag, procent
& Krav på arealuttag Faktiskt uttag Rörlig Et
1993/94 15 20 10 1994/95 15 20 12 1 995 / 96 12 17 12 1 996/ 97 10 15 1997/98 5 5
Källa: EU—kommissionen
1995 ökade odlingen något och för 1996 års odling visar progno- ser att odlingen kommer att öka med ca 1 miljon hektar jämfört med 1995. Anledningen till att arealen har ökat 1995 och 1996 år att kravet på att ta mark ur produktion har mildrats samt att spannmålspriserna har stigit.
I Sverige minskade spannmålsarealen mellan 1994 och 1995 med ca 6 procent. Anledningen till att arealen minskade torde be- ro på att jordbrukare som inte tidigare tagit mark ur produktion i det svenska systemet nu blivit tvingade att göra detta. Ett tydligt tecken på detta är att spannmålsodlingen minskat mest i Skåne mellan 1994 och 1995. De jordbrukare som haft mer mark i om— ställningsprogrammet än vad som EU kräver hann i de flesta fall inte att så dessa arealer våren 1995. En del jordbrukare kan ha funnit det lönsammare att låta marken ligga kvar obrukad, an- tingen som frivilligt arealuttag i EU-systemet eller att låta arealen ligga kvar i det svenska omställningsprogrammet.
84 Effekter av E U:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Figur 16 Spannmålsodlingens förändring mellan 1994 och 1995 i olika län, procent
Malmöhus Östergötland Hela riket
Värmland Västerbotten
-10
—12
—14 —
Källa: Statistiska centralbyrån
Sådden hösten 1995 blev rekordstor i Sverige, totalt höstsåddes ca 450 000 hektar. Nu gällande prognoser tyder på att spann- målsodlingen kommer att öka med ca 100 000 hektar mellan 1995 och 1996. De jordbrukare som har haft mark i omställning har haft tid att åter sätta marken i produktion.
SOU 1996: 136 Effekter av EU:s jordbrukspolitik 85
Figur 18 Spannmålsarealen i EU-12 1986-1995, milj. ha
36— IF XIX.
l--_ X
__ -. / XX. 1 IX.... .._,x_.__ _=I' X Beslut om fri— 34_ villig träda Sänkt trädes—
* krav 32- CAP-rW 30—
1 l i l l l l l l 1 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Bland de mer betydande spannmålsgrödorna som odlas inom EU är det kom som har minskat mest sedan CAP—reformen genom- fördes. På grund av att vete och majs har högre avkastning har det vid fallande produktpriser blivit dessa grödor som odlarna valt att behålla. Det har inneburit att effekten på produktionen in— te har blivit så stor som arealnedgången indikerar.
I Sverige är det främst odlingen av havre som minskat mel— lan 1994 och 1995. Havreodlingen minskade med nästan 20 pro- cent jämfört med ca 6 procent för den totala spannmålsodlingen. Osäkerhet om EU:s regler för omhändertagande av överskottet (havre omfattas inte av intervention) torde vara den främsta orsa- ken till att havreodlingen i Sverige har minskat. Sett över den tidsperiod som Sverige har tillämpat olika former av arealbe- gränsningsprogram är det främst odlingen av fodersäd som har minskat. Sedan början på 1990-talet har odlingen av fodersäd minskat med ca 100 000 hektar medan odlingen av brödsäd varit förhållandevis konstant. Detta har resulterat i kraftigt minskande havreexport. Sverige har traditionellt exporterat havreöverskottet
86 Effekter av E U:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
till USA, vissa år upp mot 0,5 milj. ton av en total skörd på ca 1,2—1,4 milj ton. Under 1995/96 har exporten av havre från Sve— rige till tredje land varit mycket begränsad, ca 50 000 ton. Minskningen 1995/96 beror även på att kvaliteten varit förhållan- devis svag.
Ett ytterligare motiv för reformen var att produktionen skulle bli mer extensiv när produktpriserna sänktes. Det är svårt att på så kort tid sedan reformen genomfördes mäta dessa effekt- er. Statistik över handelsgödselförbrukningen är ännu inte till- gänglig för den aktuella perioden. Införandet av arealuttag med åtföljande skötselregler, bl.a. grön mark, borde ge positiva mil- jöeffekter. Ökad odling av vete är mer svårbedömt ur miljösyn— punkt. Höstsådda grödor ger mindre växtnäringsläckage men kräver större insats av produktionsmedel jämfört med t.ex. havre.
Figur 19 Förändring av arealen för olika spanmnålsgrödor i Sverige under perioden 1991-1995, procent
Råg Korn Havre
Källa: Statistiska centralbyrån
SOU 1996: 136 Effekter av EU:s jordbrukspolitik 87
Till följd av krympande spannmålsarealer har produktionen av spannmål inom EU minskat. För 1995 beräknas skörden uppgå till ca 164 milj. ton (EU-12), vilket ska jämföras med ca 173 milj. ton för perioden 1990—1992. För 1996 visar de första prog— noserna att skörden kommer att öka med ca 10 milj. ton jämfört med 1995.
Figur 20 Spannmålsproduktionen inom EU-12, milj. ton
185 —- ' 180 l . . . . ”/*x'" .. . . .. ...... 175 — / 170 — ' * ._/ //I 165 _, . . '.'/K .
ESX-_. 160 » .. 155 ;- .--.." 150 —— 145 — 140 1 1 1 +- 1 1 1 1 1
1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Källa: EU-kommissionen
En annan viktig orsak till att skörden minskat under de senaste åren är att hektaravkastningen varit förhållandevis låg. Under de senaste åren har det t.ex. varit mycket torrt i södra Europa vilket har resulterat i betydande skördebortfall.
88 Ejfekter av EU:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Figur 21 Hektaravkastning i spannmålsodlingen inom EU—12, ton/ha
5,2 --
4.8 * ix"
4,4 = /-
| a' l ! i t # ! | 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Källa: EU—kornmissionen
Under 1995/96 uppgick arealuttaget i EU till ca 5,7 milj. hektar. Antas en hektaravkastning på 4,6 t/ha (= EU:s medelavkastning vid beräkning av arealbidrag) kan minskningen som arealuttags- systemet har gett upphov till beräknas till drygt 25 milj. ton. Den faktiska hektaravkastningen för 1995/96 uppgick till ca 5 t/ha vil- ket innebär en produktionseffekt på ca 28,5 milj. ton. I kommis- sionens egna bedömningar över effekterna av arealuttaget antar man en hektaravkastning på ca 5 t/ha. Förslaget till övergång till en och samma procentsats för fast och rörligt arealuttag antar man ska minska effekten på hektarskördarna med ca 0,5 t/ha. Amerikanska jordbruksdepartementet, USDA, har framfört invändningar mot effektiviteten i EU:s program. Kritiken grun— das bl.a. på erfarenheter från sina egna system med jordbank där man funnit att jordbrukarna tagit ut de lägst avkastande arealerna för att på så sätt mildra konsekvenserna av arealuttagsreglerna. Erfarenheterna från de svenska systemen går i samma riktning. Det är därför realistiskt att anta att effekterna av arealuttaget är
SOU 1996: 136 Effekter av E U.:s jordbrukspolitik 89
lägre än vid genomsnittliga avkastningsnivåer. Vid en avkastning på 4 t/ha blir effekten ca 23 miljoner ton och vid 3,5 t/ha blir ef- fekten ca 20 milj ton.
Tabell 8 Effekt av arealuttag på spannmålsavkastningen in- om EU-12
Hektaravkastning Produktion t/ha milj. ton
3 ,5 20 4,0 23 4,6 25 5,0 28,5
Källa: Egna beräkningar
Fr.o.m 1995/96 gäller UR-avtalet som innebär att EU:s subven— tionerade export är begränsad. För 1995/96 uppgår exportbi- dragsberättigade kvoten till ca 31 milj. ton spannmål. Vid norma- la prisförhållanden (EU:s priser ligger normalt under världs— marknadsprisnivå) skulle inte EU:s kvot rymma den extra pro- duktion som uppstått på den mark som tagits ut produktion. Med de höga priser som varit gällande under 1995/96 skulle det dock vara möjligt att slopa arealuttagskravet och ändå klara UR-avta- let. Det beror på att en stor del av exporten kan äga rum utan subventioner.
90 Effekter av EU:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Förbrukning
Förbrukningen av spannmål i EU har ökat sedan CAP-reformen genomfördes. 1992/93 uppgick den totala spannmålsförbrukning- en till ca 134 milj. ton vilket kan jämföras med ca 145 milj. ton för 1995/96. Förbrukningen har dock ökat mindre än vad som förväntats på grund av att marknadspriserna inte fallit lika myck- et som förväntades. Under 1995/96 har kommissionen vidtagit åt- gärder som utförsäljning av spannmål från interventionslager samt införande av exportavgift för att pressa ner prisnivån.
Figur 22 Förbrukning av spannmål inom EU-12, milj. ton
_ D————D//”/D 80 Y—E&Ei>_EQ_C*R———D—vÄ4Å?”/I/DNEN*HY/ // 70 * 60 T _I— Livsmedel 50 __ _D— Foder 40;...-»--*—- 30 _ 20 i 10 *
l : : 1 1 1 1 1 1 1
1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 Källa: EU-kommissionen
SOU 1996: 136 Effekter av E U:s jordbrukspolitik 91
Balans
Spannmålsöverskottet har minskat som en följd av CAP-refor— men, dels beroende på minskad produktion, dels beroende på ökad konsumtion. Balansen för 1995/96 avser uppgifter från feb- ruari 1996, utvecklingen efter denna tidpunkt tyder på att expor— ten blir mindre än vad som då förväntades medan de privata lag- ren kan ha ökat.
Tabell 9 Spannmålsbalans inom EU-l2, milj. ton
1992/93 1994/95 1995/96 Ingående lager 44 36 28 varav intervention 26 18 12 Produktion 168 160 163 Import 4 6 6 SUMMA TILLGANG 216 202 196 Förbrukning 134 145 146 BALANS 82 57 50 Export 37 29 25 Lager 45 28 24 varav intervention 33 12 4 SUMMA ANVANDNING 216 202 196 Självförsörj- ningsgrad, % 125 110 112
Källa: EU—kommissionen
EU har de senaste åren strävat efter att lyfta ut överskottet med hjälp av exportbidrag framför att lägga in spannmålen i interven—
92 Ejfekter av E U:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
tionslager. Som framgår av följande diagram har mängden spannmål i interventionslager minskat kraftigt sedan 1993 medan den mängd spannmål som sålts via exportbidragssystemet varit förhållandevis konstant. Prognoser över marknadsåret 1995/96 tyder på att EU:s utgående interventionslager kan ha sjunkit till 2 milj. ton, det motsvarar ca 1,4 procent av årskonsumtionen. 1992/93 uppgick EU:s interventionslager till ca 33 miljoner ton.
I Sverige anmäldes under marknadsåret 1994/1995 ca 140 000 ton spannmål till intervention, merparten utgjordes av korn. Jordbruksverket har sålt ut hela lagret på EU:s interna marknad under januari - februari 1996 (ett mindre parti såldes april 1996). Intresset för att sälja till intervention under våren 1996 har varit mycket begränsat inom EU på grund av de höga priserna på världsmarknaden. Totalt för 1995/96 anmäldes ca 14 000 ton korn i Sverige.
Figur 23 Export av spannmål från EU-12, milj. ton
1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Källa: EU-kommissionen
SOU 1996: 136 Effekter av EU:s jordbrukspolitik 93
Figur 24 Interventionslager av spannmål inom EU-12, milj. ton
1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Källa: EU-kommissionen
Priser
De administrativa priserna sänktes som en följd av reformen med ca 30 procent under perioden 1993/94-1995/96.
Tabell 10 Ursprungligen beslutade administrativa priser för spannmål och arealbidrag inom EU, ecu/ton
Interven- Ä_r tionspris Arealbidrag Ersättning för arealuttag 1992/ 93 155 -- -- 1 993/ 94 1 l 7 25 45 1994/ 95 108 35 57 1995/96 100 45 57
94 Effekter av E U:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
De administrativa priserna har justerats vid två tillfällen på grund av ändrade valutaregler. För 1995/96 uppgår interventionspriset till 119,19 ecu/ton. Kommissionen lämnade i juli 1996 ett förslag till rådet om att sänka arealbidraget fr.o.m. 1997/98 i syfte att fi- nansiera åtgärder i nötköttssektorn. För spannmål innebär försla— get en sänkning av arealbidraget med 7,3 procent, för oljeväxter med 4,2 procent och för uttagen mark med 26,8 procent.
De administrativa priserna spelar en stor roll för marknads- priserna inom EU. Det är dock den aktuella situationen på mark— naden som avgör prisnivån. Förhållandevis knapp tillgång på spannmål på världsmarknaden har lett fram till att även priserna inom EU varit högre än vad som förväntades.
Som framgår av de båda prisexempel som visas i följande fi- gur har marknadspriserna för spannmål legat betydligt över in- terventionsprisnivån större delen av tiden sedan CAP—reformen genomfördes.
Marknadspriserna för spannmål inom EU varierar mellan de olika medlemsländerna. Länder som normalt har utbudsöverskott, Frankrike, Storbritannien, Danmark, Sverige och Finland har som regel de förhållandevis lägsta priserna. I dessa länder är det interventionspriset och möjligheten att exportera spannmålen som bestämmer prisnivån. I Sydeuropa, bl.a. Italien, är det underskott på spannmål och där är marknadspriserna normalt högre. Pris- skillnaden kan delvis förklaras med transportkostnaden från över— skottsmarknaderna. Tyskland präglas också av att spannmåls- marknaden till stor del är inriktad mot hemmamarknaden och in- terventionsuppköp.
SOU 1996: 136 Ejjekter av EU:s jordbrukspolitik 95
Figur 26 Spannmålspriser 1992-1996, ecu/100 kg
VETE
EU:s interventionspris
O-!H—illllllllHlllll—lllllllHIl—illlilliilllHllH jan-92 jul—92 jan-93 jul—93 jan-94 jul-94 jan-95 jul-95 jan-96
96 Effekter av EU:sjordbrukspolitik SOU 1996: 136
(forts figur 26)
KORN 18 » Brittiskt marknadspris _ _ X X, _ , 12 —- "1 ..////jx lä.—l ',! / / /7//'/ vxl-K . *
10 ' EU:s interventionspris L—-// 8 ?
6 _
4 +
2 _. O—r—Hllli—Hllllllll—llllllH—illl—FHLlll—fädl—f—illll—HH
Jan—92 Jul-92 Jan—93 Jul-93 Jan-94 Jul—94 Jan-95 Jul»95 Jan-96
Källa: EU-kommissionen
Stödpriserna i Sverige och EU låg på ungefär samma nivå vid tidpunkten för det svenska EU—inträdet. Marknadspriserna för spannmål i Sverige har 1995/96 varit högre än året innan trots att stödpriserna har sänkts med ca 10 procent. Orsaken till prisupp— gången är de höga priserna på världsmarknaden.
SOU 1996: 136 Effekter av E Urs jordbrukspolitik 97 ___—x
Tabell 11 Marknadspriser för spannmål i Sverige, kr/100 kg*
Vete äg Korn Havre jan. 1995 114,29 113,95 111,25 104,57 jan. 1996 122,32 109,79 111,91 109,91
* Avser priserna i januari resp. år
Källa: Jordbruksverket
Gränsskyddet fastställs som skillnaden mellan åsyftat skyddat pris inom EU och priset på världsmarknaden, amerikanska note- ringar, med hänsyn tagen till frakt. Tullavgiften ändras i princip varannan vecka men kan vid stora prissvängningar ändras oftare. Skillnaden mellan gränsskyddat pris och interventionspris, ge- menskapspreferensen, är betydligt större än den prisskillnad som tillämpades i Sverige före medlemskapet. Det innebär att impor- terad spannmål får svårare att konkurrera. EU har dock en rad avtal med olikaländergrupper som innebär att spannmål får im- porteras med reducerat eller borttaget gränsskydd.
Budget
Ett av de viktigaste syftena med CAP-reformen var att minska kostnaderna för regleringsåtgärderna i spannmålssektorn. Detta skulle ske genom att sänka stödprisnivån och att införa krav på att ta mark ur produktion. Genom att överskottsproduktionen re— ducerades fanns även förhoppningar om stigande priser på världs- marknaden vilket också skulle bidra till minskande exportkostna- der.
I tidigare avsnitt har det diskuterats hur mycket produktio— nen minskat och konsumtionen ökat som en följd av CAP—refor— men. Det kan antas att överskottet totalt har minskat med ca 30— 40 milj. ton. Satt i relation till den totala världsproduktionen är produktionsbortfallet som uppstått på grund av reformen litet. Sett till den kvantitet som går i handel på världsmarknaden spelar dock kvantiteterna betydligt större roll.
98 Effekter av E U.'s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Tabell 12 Beräknade effekter i spannmålssektorn av EU:s re- form för 1995/96, milj. ton
Världsproduktion 1995/96 1 325 Världshandel 1995/96 190 Minskad skörd på grund av EU:s arealuttag 1995/96 20-25 Ökad konsumtion inom EU 10-12
Källa: International Grain Council samt egna beräkningar
Det bör också beaktas att det skett en övergång till mera brödsäd vilket resulterat i högre hektaravkastning, denna effekt går i mot- satt riktning till de övriga effekterna.
CAP-reformen bör ha lett till att spannmålspriserna på världsmarknaden har stigit. Det är dock svårt att mer bestämt av- göra hur stor prisuppgången har varit. Flera orsaker utöver EU:s arealuttagsprogram har under det senaste året lett till att spann— målspriserna har stigit kraftigt. Som exempel kan nämnas:
. ökad efterfrågan i Sydostasien . politisk och ekonomisk instabilitet i forna Sovjetunionen . skördebortfall i Nordamerika
. torka i Australien
De kvantiteter som kan beräknas som effekter av CAP—reformen är förhållandevis stora jämfört med de flesta av punkter som tas i ovanstående uppräkning.
Under våren 1996 har priserna, speciellt på den amerikanska marknaden, skjutit i höjden sedan marknaden nåtts av informa- tion om att stora delar av de höstsådda grödorna skadats av den stränga vintern. Prisuppgången har också påverkats av att världslagren nu är de minsta sedan början på 1970—talet.
Det är högst sannolikt att priserna även denna gång kommer att falla tillbaka precis som efter alla andra tillfällen med kraftiga prisstegringar. Prognoserna för 1996/97 visar att länder som Ka- nada och Australien planerar att öka produktionen. Från bl.a. OECD har prognoser över de närmaste fem åren emellertid an—
SOU 1996: 136 Effekter av E U:s jordbrukspolitik 99 &
givit att priserna kommer att ligga på en högre nivå än under början av 1990—talet.
Figur 27 Världsmarknadspris för vete, USD/ton*
250 _. .. .
mer---... _, . .. . .. .. .. . .. /' .I/lx'
150 _.. .. . ..
,,,, 1...
50 f .. . .. _ ..........
iåål—ilf—H—lllilltfltkllitlkl
1971/721974/75 1977/78 1980/81 1983/84 1986/871989/90 1992/931995/96
* Avser priset för Soft Red Winter No 2, US Gulf
Källa: International Grain Council
100 Ejfekter av E U:s jordbrukspolitik SOU 1996:136
Figur 28 Världslager av vete i förhållande till förbrukningen, procent
35 T
fx -. 30 J-. . . / xx. . XX.-X... 2.7/ . ..
W
1l——i|1F——dldl+lllOl——ik——il—ltl+l—l
1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994
Källa: International Grain Council
Innan reformen genomfördes bestod kostnaderna för regleringen av exportbidrag och interventionsåtgärder. Som en följd av re- formen är det nu direktstödet är den största utgiftsposten. Ex— portbidrag och interventionsåtgärder har minskat i betydelse dels för att kvantiteterna har minskat, dels för att skillnaden mellan EU:s priser och världsmarknadspriserna har minskat. Totalt sett har dock kostnaderna för EU:s budget ökat kraftigt sedan refor- men genomfördes.
SOU 19962136 Effekter av EU:sjordbrukspo/itik 101 ___x
Figur 29 Budgetkostnademas utveckling för spannmålsregle- ringen EU-12, milj. ecu*
18000 _ . Exportbldrag _— 16000 * [' Interventlon 14000 __ & Arealstod 12000 T 10000 T 8000 " 6000 —- 4000 4" 2000 *
-1 1 1 l 1
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996
* Åren 1994-1996 omfattas av CAP-reformen
Källa: EU-kommissionen
I EU:s budget för 1996 antas en exportkostnad på ca 40 ecu/ton (i praktiken har dock kostnaderna blivit betydligt lägre). Den to— tala exportkostnaden för den spannmål som den uttagna arealen skulle ha givit upphov till kan beräknas till ca 0,9 miljarder ecu. Ett lägre världsmarknadspris ger upphov till en högre utgift för exportbidrag och vice versa.
5.1.1.2 Oljeväxter
Reglering
Oljeväxterna omfattades av den stora CAP-reformen 1992. Olje- växtfröet saknar tullskydd och EU:s producenter får sålunda världsmarknadspris för varan. Odlarna kompenseras med ett are—
102 Effekter av E U.'s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
albidrag upp till en prisnivå som är satt i förhållande till priset på spannmål (referensbeloppet). Arealbidraget varierar efter prisför- ändringarna på fröet.
I Sverige uppgår arealbidraget till ca 4 900 kr/ha i de bästa områdena och till ca 2 700 kr/ha i de svagaste områdena. Tidiga— re betalades stödet ut till oljeindustrin i förhållande till hur mycket råvara med ursprung i EU som användes.
Reformen på detta område påverkades också av det avtal som träffades i GATT mellan EU och USA (Blaire House). Avta- let innebär att EU måste begränsa produktionen av oljeväxtfrö. Enligt avtalet har EU-15 en kvot 5,482 milj. hektar oljeväxter. Kvoten ska enligt avtalet minskas med samma procentsats som gäller för arealuttag för övriga reformgrödor, dock minst 10 pro— cent.
EU har beslutat om att fördela kvoten för de olika länderna på basis av historisk odling. För Sverige och övriga nya med- lemsländer beräknades kvoten som genomsnittlig odling under perioden 1992-1994.
Det är också möjligt att odla oljeväxter på uttagen mark. Oljan som utvinns måste i så fall uteslutande användas för teknis— ka ändamål. Totalt får denna odling uppgå till en areal som mot- svarar produktionen av 1 milj. ton sojaekvivalenter. Gjorda överslagsberäkningar tyder på att det motsvarar ca 1 milj. hektar oljeväxter. Det finns ännu inte några detaljerade regler fastställda för tillämpningen denna kvot eftersom EU totalt sett inte över— skridit den maximalt tillåtna kvantiteten foderbiprodukter (rapsmjöl etc).
SOU 1996: 136 Effekter av E U.'s jordbrukspolitik 103 &
Tabell 13 EU:s oljeväxtkvot, resp. odlad areal, 1 000 ha
A_r & Odlad areal för livsmedelsändamål för teknisk användning 1992/93 ——— 5 557 1993/94 4 359 5 416 203 1994/95 4 359 5 171 615 1995/96 4 824* 4 714 944 4 513** 4 414 917
* Avser EU-15 ** Avser EU-12
Källa: EU—kornmissionen Produktion
Odlingen av oljeväxter inom EU har minskat under de senaste åren. En viktig orsak till detta är de kvoter som har införts. En annan orsak är att höga marknadspriser för spannmål har förbätt— rat konkurrenskraften för denna produktionsgren. För 1996 vän- tas inte något ökat intresse för att odla oljeväxter. Det innebär att EU inte kommer att överskrida oljeväxtkvoten. Det väntas också att intresset för odling av oljeväxter för tekniska ändamål kom— mer att minska.
104 Effekter av EU:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Tabell 14 Utnyttjande av oljeväxtkvoten inom EU-15 1995/96
Lam Kvot Odling Utnyttjandegrad, % 1 000 ha 1 000 ha Belgien 5,3 3,9 74 Danmark 207,7 122,0 59 Tyskland 817,5 688,5 84 Grekland 22,9 18,8 82 Spanien 1 027,8 1 125,4 109 Frankrike 1 522,4 1 526,7 100 Irland 4,4 2,6 59 Italien 477,0 408 86 Holland 6,2 1,1 18 Österrike 129,4 101,8 79 Portugal 81,8 64,0 78 Finland 61,6 84,0 136 Sverige 120,6 94,9 79 Storbritannien 338,8 355,3 105 SUMMA EU 4 824 4 598 95
Oljeväxtodlingen i Spanien ökade kraftigt under 1995/96 beroen- de på att svår torka som omöjliggjorde odling av grödor som krävde konstbevattning, bl.a. grönsaker. Odlingen i Finland överskred kvoten procentuellt mest av alla EU-länder. Det stora intresset för oljeväxtodling i Finland berodde främst på att en förväntad prispress på spannmålsmarknaden våren 1995 gjorde oljeväxterna mer attraktiva. Det odlas i stort sett inte någon höst— sådd spannmål i Finland vilket gör att våroljeväxterna lättare kan konkurrera. I Danmark har odlingen av oljeväxter gått tillbaka kraftigt de senaste åren beroende på att den höstsådda spannmål— en har en bättre relativ lönsamhet.
Enligt 1990 års livsmedelspolitiska beslut i Sverige för olje- växter skulle odlingen bibehållas på tidigare års nivåer, dvs. 150- 170 000 hektar. Redan före EU—medlemskapet började intresset för Oljeväxtodlingen i Sverige minska och mellan 1994 och 1995 minskade odlingen med nästan 20 procent, till ca 105 000 hektar. Av denna areal användes ca 7 000 hektar för "non—foodändamål". Utsikterna för 1996 tyder på att arealen kommer att minska ytter—
SOU 1996: 136 Ejfekter av E U.'s jordbrukspolitik 105 &
ligare. Höstsådden 1995 blev betydligt mindre än normalt och in- tresset för de vårsådda oljeväxterna är litet. Svåra väderleksför- hållanden under vintern och våren 1996 har lett till att utvintring— en blivit betydligt större än normalt. Prognoser som Statistiska centralbyrån gjort visar att arealen kan gå ner till ca drygt 60 000 hektar varav några tusen hektar för teknisk användning.
Den viktigaste orsaken till att arealen minskade i samband med EU—medlemskapet är att lönsamheten i Oljeväxtodlingen har försämrats relativt spannmål, sockerbetor och andra alternativa grödor. Oljeväxterna har också drabbats av svåra angrepp av växtskadegörare de senaste åren och behovet av omväxlingsgrö— dor är inte lika stort numera på spannmålsföretagen då det finns krav på arealuttag. Nedgången i odlingen är speciellt påtaglig i Mellansverige.
Figur 30 Oljeväxtodlingens utveckling i Sverige 1994-1995 länsvis, procent
30T
20—
10—
Östergötland Skaraborg Västmanland Hela riket
Malmöhus
-10*
-4o ——
Källa: Statistiska centralbyrån
106 Effekter av E U:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136 Budget
För 1995/96 beräknas budgetkostnaderna inom oljeväxtreglering- en till ca 2,2 miljarder ecu. Jämfört med perioden före reformen har kostnaderna för oljeväxtregleringen minskat.
Tabell 15 Budgetkostnademas utveckling för oljeväxtregle- ringen inom EU-12, miljarder ecu
&
1990 3,4 1991 3,5 1992 4,0 1993 2,9 1994 2,6 1995 2,3 1996 2,2
Källa: EU-kommissionen
5.1. 1.3 Proteingrödor
Reglering
Regleringen för proteingrödor, d.v.s. ärter, bönor, exkl. bruna bönor, och sötlupiner, ändrades också i samband med den CAP- reformen 1992. För proteingrödor tillämpas numera endast ett hektarstöd. Hektarstödet är relaterat till hektaravkastningen för spannmål. Tidigare gavs stöd till fodermedelsindustrin vid an- vändning av proteingrödor producerade i EU.
Produktion
Odlingen av proteinväxter har minskat i EU de senaste åren. Minskningen är speciellt påtaglig mellan 1994 och 1995. EU har noterat detta och i samband med prisförslaget för 1996/97 har
SOU 1996: 136 Effekter av EU:s jordbrukspolitik 107 &
man i en rapport tagit upp detta som ett problem. En viktig för- klaring till att intresset för proteingrödor har minskat är de höga spannmålspriserna. Det har dock inte lämnats några förslag i syfte att förbättra proteingrödornas konkurrenskraft.
I Sverige ökade odlingen av proteingrödor mellan 1994 och 1995. Den totala odlingen uppgick till ca 12 000 hektar, vilket är en ökning med nära 100 procent. För 1996 års odling väntas od— lingen öka ytterligare, till ca 18 000 hektar. Den svenska odling- en av proteingrödor har dock minskat mycket kraftigt sett i ett längre tidsperspektiv. En bidragande orsak till detta var att stödet till odlingen avvecklades i samband med 1990 års reform. En an- nan orsak är att proteinvärderingen har ändrats vilket har givit ärterna sämre fodervärde.
Figur 31 Utvecklingen för odlingen av proteingrödor inom EU—l2, 1 000 ha
1600 1400 Natal areal inom EU RCA. 1200 * Areal för vilken stöd har sökts 1000 — 800 — 600 — 400 i 200 T 0 1- 1 —1 1 4 + 1989 1990 1991 1992 1993 1994
Källa: EU-kommissionen
1995
108 Elfekter av EU:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Budget
Kostnaderna för stöd till proteingrödor uppgår för 1995/96 till ca 0,57 miljarder ecu. Budgetkostnaderna har varit förhållandevis stabila jämfört med perioden före reformen.
Tabell 16 EU:s budgetkostnader för proteinregleringen, mil- jarder ecu
1990 0,54 1991 0,55 1992 0,48 1993 0,56 1994 0,62 1995 0,57 1996 0,58
Källa: EU-kommissionen Oljelin
Oljelin omfattades av CAP—reforrnen på samma sätt som för pro— teingrödorna. För oljelinet är den stödberättigade arealen begrän- sad till 266 000 hektar. Oljelin infördes som reformgröda först 1994/95, stöd söktes då för 90 000 hektar och 1995/96 söktes stöd för 127 000 hektar. I Sverige ansöktes om stöd för ca 4 000 hektar. Den svenska odlingen av oljelin har ökat de senaste åren.
5.1.1.4 Nötkött
Reglering
EU genomförde 1992 en reformering av nötköttsregleringen lik- nande den som genomfördes på spannmålsområdet. De nya reg- lerna började tillämpas fr.o.m. regleringsåret 1993/94. Reformen innebar en stegvis sänkning av interventionspriserna under en tre- årig övergångsperiod. Totalt har interventionspriset sänkts med
SOU 1996: 136 Effekter av EU:s]ordbrukspo/itik 109
15 procent. Det har även införts tak för hur mycket som får läm— nas till intervention. Taket trappas successivt ner till år 1997. Syftet med åtgärderna är minska styrkan i interventionssystemet.
I syfte att kompensera producenterna för prissänkningarna utökades direktstöden (på nötköttsområdet infördes direktstöd re- dan 1980). Bidragen är så utformade att de gynnar producenter med extensiv uppfödning. Det finns tak för hur många bidrag (gäller för handjursbidragen) som kan ges till varje enskild pro— ducent. Extra bidrag ges till producenter som har stor areal i re- lation till antalet djur.
Det finns även andra marknadsreglerande åtgärder som ex— portbidrag och premier till utslaktning.
Produktion
Under de första åren av 1990—talet steg EU:s produktion av nöt— kött mycket kraftigt. Orsaken till detta var en omfattande utslakt- ning av mjölkkor i Östtyskland i samband med Tysklands återför- ening. Därefter har EU:s produktionen av nötkött minskat. 1992 uppgick produktionen till ca 8,4 milj. ton och för 1995 beräknas produktionen till ca 7,4 milj. ton, det motsvarar en minskning med ca 12 procent (avser EU-12). Av de större nötköttsproduce- rande länderna har nästan samtliga minskat produktionen de se- naste åren. Det är bara i Belgien som produktionen har ökat.
110 Effekter av E U.'s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
___—_________———_——
Figur 32 Produktionen av nötkött perioden 1986-1995 inom EU-12, 1 000 ton
8500 "
7500
6500
1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Källa: EU-kommissionen
Produktionen av nötkött i Sverige har ökat sedan början på 1990- talet. En viktig orsak till detta är att köttdjursproduktionen gyn- nades i det svenska omställningsprogrammet. Antalet am— och di- kor ökade mellan 1991 och 1994 med drygt 65 000 från ca 100 000 till ca 165 000. 1995 skedde dock en minskning med ca 7 000 kor. Anledningen till att produktionen minskade 1995 torde vara försämrad lönsamhet i produktionen och att det fanns möj— lighet att avbryta omställningsprograrmnet (extensiv vall).
SOU 1996: 136 Effekter av E U.:s jordbrukspolitik lll
Figur 33 Antalet am- och dikor i Sverige 1991-1995, 1000-tal
180 "
1991 1992 1993 1994 1995
Källa: Statistiska centralbyrån
Balans
Fallande produktion har lett till att EU:s export till tredje land har avtagit och att interventionslagren har minskat kraftigt. I början av 1990—talet uppgick lagren till nästan 1 milj. ton vissa perioder, i nuläget är lagren mindre än 10 000 ton.
112 Ejfekter av EU:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Figur 34 Export av nötkött från EU-12 till tredje land, I 000 ton
1400 _
600
200 T
1989 1990 1991 1992 1993 1994
Källa: EU—kommissionen
SOU 1996: 136 Effekter av EU:s jordbrukspolitik 113 &
Figur 35 EU-12:s interventionslager av nötkött, 1 000 ton
1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Källa: EU-kommissionen
Tabell 17 Nötköttsbalans för EU-12/EU-15, 1 000 ton
& & & Produktion 8 730 7 380 8 194 Import 436 430 427 Summa tillgång 9 166 7 810 8 621 Förbrukning 7 578 7 295 7 913 Export 1 321 1 070 858 Lagerförändring 267 -555 -150 Summa användning 9 166 7 810 8 621
Källa: EU-kommissionen
114 Effekter av E U:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Innan CAP-reformen genomfördes låg EU:s självförsörjningsgrad upp mot 115 procent. Sedan reformen genomfördes har självför— sörjningsgraden närmat sig ett balansläge på marknaden och upp— går nu till ca 104 procent.
Figur 36 Självförsörjningsgrad för nötkött inom EU, pro- cent*
115—'
110-:
100 "
95r
1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
* 1995 avser EU-IS
Källa: EU-kommissionen
I Sverige har konsumtionen av nötkött överstigit produktionen se— dan 1987. För 1995 beräknas självförsörjningsgraden till knappt 90 procent. Sverige har importerat ca 20 milj. kg nötkött de se- naste åren medan exporten uppgått till ca 10 milj. kg.
Priser
Priserna på nötkött inom EU har fallit de senaste åren. Det största prisfallet på nötkött ägde dock rum före det att CAP-re— formen genomfördes, prisfallet vid denna tidpunkt berodde på
SOU 1996: 136 Effekter av E U:s jordbrukspolitik 1 15 _a
den kraftiga utbudsstegringen i östra Tyskland. Under de första åren av den treåriga övergångsperioden har marknadspriserna varit relativt stabila och prisfallet var då mindre än sänkningarna av interventionspriset. Det sista året, 1995, har dock marknads— priserna åter börjat att sjunka snabbare än interventionspriset har
sänkts .
Sett för perioden 1992 — 1995 har interventionspriset fallit
förhållandevis mer än marknadspriset,
Figuren visar hur EU:s marknadspris för nötkött utvecklats sedan 1990. Marknadspriset baseras på prisrapportering från medlemsländerna.
Figur 37 Marknadsprisutveckling i EU för nötkött, ecu/100
;X Xx 135 T X _ x 'x x X 125 i x *. 115 _ 1 l | | _i- 'i 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Källa: EU-kommissionen
116 Effekter av E U:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Figur 38 EU:s marknadspris jämfört med interventionspriset, 1989 = 100
100 & ” 0 lnterventionspris X "' Marknadspris 70 _ 50 + 30 »- 10 + 1 1 1 1 1 1 1989 1990 1991 1992 1993 1994
Källa: EU-kornmissionen
Avräkningspriserna på nötkött i Sverige föll mellan 1994 och 1995. Prisfallet för storboskap uppgick till drygt 10 procent eller ca 3 kr/kg. Priset på mellankalv föll med ca 1,50 kr/kg. Nöt- köttsproducenterna har dock kompenseras genom olika former av direktstöd.
Budget
Kostnaderna för EU:s nötköttsreglering har utvecklats på liknan- de sätt som på spannmålsområdet. Innan reformen genomfördes dominerade kostnaderna för exportbidrag och interventionsåtgär- der. I nuläget utgör direktstöd i form av arnko- och handjursbi- drag en stor del av kostnaderna. Kostnaderna föll under det första året efter reformen, därefter har kostnaderna stigit kraftigt.
1995
SOU 1996: 136 Effekter av E U:.s jordbrukspolitik 117
Figur 39 Budgetkostnademas utveckling för EU:s nötkötts- reglering inom EU-12, milj. ecu . Handjursbidrag [: Amkobidrag Lagring ' l Exp.bid| ,_
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996
6000 "'
Källa: EU-komrnissionen
BSE—effekt
Nötköttsmarknaden i EU har under våren 1996 präglats av de effekter som uppstod på grund av "den galna ko—sjukan" (BSE). EU har fattat beslut om att införa åtgärder i Storbritannien, bl.a. exportförbud. Storbritannien har nationellt beslutat om utslakt- ning av djur över 30 månaders ålder, med hjälp av finansiering från EU. För att kunna hålla marknadspriserna uppe i de övriga EU—länderna har man också beslutat om att aktivera olika stöd- system. Interventionslagring har vidtagits liksom införande av premier för utslaktning av kalvar. Trots vidtagna åtgärder har marknadspriserna hittills, juni 1996, fallit med ca 10 procent. Producenterna har delvis kunnat förhindra större prisfall genom att hålla tillbaka slakten. För att kompensera uppfödarna ges där— för extra djurbidrag. I Sverige har prisfallet nästan helt uteblivet,
118 Effekter av EU:sjordbrukspolitik SOU 1996: 136
efterfrågan på svenska produkter har snarare stärkts. Effekterna i ett längre perspektiv är det ännu för tidigt att uttala sig om.
5115. Övriga produkter som reformerats
Stärkelse betraktas i regleringssammanhang som förädlad spann— mål. Stärkelse ingick därför i reformen på spannmålsområdet. Stödpriserna för fabrikspotatis har sänkts och producenterna kompenseras med produktstöd (inte något arealbidrag). Det har också införts produktionskvoter för potatisstärkelse. Totalt för hela EU får tillverkningen av potatisstärkelse inte överskrida 1,76 milj. ton.
I medlemskapsförhandlingarna fick Sverige en kvot på 63 900 ton stärkelse. Det innebär möjligheter att öka produktion— en med 10—15 procent jämfört med tidigare normal produktion. Odlingen av fabrikspotatis väntas därför öka mellan 1995 och 1996 med drygt 1 000 hektar till drygt 8 000 hektar. EU:s regle- ring har inneburit att odlarpriserna på potatisråvaran har stigit. Medlemskapet har också lett till ökad konkurrens för de förädla- de stärkelseprodukterna på grund av att dessa nu kan importeras till Sverige utan tullar och avgifter.
På ri_sområdet har det under 1995 beslutats om att reformera marknadsregleringen. Den nya marknadsordningen träder i kraft fr.o.m. regleringsåret 1996/97. Grundorsaken till att genomföra reformen var de nya krav som UR-avtalet ställer. Reformen följer i stort de åtgärder som har vidtagits på spannmålsområdet. De administrativa stödpriserna sänks och jordbrukarna kompenseras genom arealbidrag. Stödet begränsas till den areal som under ti- digare år utnyttjats för risodling, kvoten fördelas ut på de olika medlemsländerna. De totala budgetkostnaderna på risområdet har de senaste åren uppgått till ca 50-60 milj. ecu.
I Sverige var ris en oreglerad produkt före EU-inträdet, vil- ket innebar att ris kunde importeras fritt utan avgifter, tullar eller licenser. EU tillämpar däremot en omfattande reglering på risom- rådet med bl.a. tullskydd vid import från tredje land. Priset på ris i Sverige har därför blivit betydligt högre som en följd av EU-
SOU 1996: 136 Effekter av E Urs jordbrukspolitik 119
medlemskapet. För att kompensera de risexporterande länderna har det beslutats om en tullfri importkvot för ris.
På Msområdet genomfördes 1993/94 en reform som syftade till att minska överproduktionen i branschen. Som nytt medel in- fördes produktionskvotering. Kvoterna är fördelade på olika kvaliteter och olika medlemsländer. De tidigare systemen med in- terventionsuppköp och exportbidrag avskaffades samtidigt. I det nya systemet ges stödet som ett produktionsbidrag till industrin vid användning av råvara producerad inom EU. Produktionen av tobak inom EU har minskat som en följd av reformen. De totala budgetkostnaderna för tobaksregleringen uppgår till ca 1 miljard ecu.
Effekterna Sverige på grund av EU-medlemskapet är av mindre betydelse eftersom andra regler, skattelagstiftningen, spelar betydligt större roll.
För torkat foder gjordes en reformering 1995/96. Det infördes då ett system med produktionskvoter som baserades på historisk produktion. Stödet ges i form av ett produktstöd. Budgetkostnad- erna för regleringen uppgår till ca 300 milj. ecu.
Produktionen av torkat foder är av mycket liten omfattning i Sverige. Utformningen av EU:s stödsystem liknar det system som tillämpades i Sverige före medlemskapet, förutom kvotsyste- met. Ersättning per kg producerad vara har ökat jämfört med det svenska systemet men EU har inget gränsskydd för dessa produk— ter i motsatt till Sverige. För 1995/96 utnyttjade Sverige 86 pro— cent av sin kvot. En viktig orsak till att Sverige inte kunde upp- fylla kvoten var dålig konkurrenskraft gentemot spannmålen.
I juli 1996 beslutades om en reform av marknadsregleringen för frukt och grönsaker, färska produkter. Marknadsregleringen in— nehåller fortfarande interventionsåtgärder, undanförsel av pris— tryckande överskott och möjlighet att lämna exportbidrag, men dessa har fått en mindre betydelse. En annan förändring är att lå- ta producentorganisationerna få större inflytande över regle- ringsåtgärderna. De marknadsreglerande åtgärderna är kopplade
120 Effekter av E U:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
till att produkten måste hålla en viss minimikvalitet för att komma ifråga för åtgärden.
Budgetkostnaderna för de marknadsreglerande åtgärderna för frukt och grönt uppgår till ca 1,0-1,2 miljarder ecu. Av dessa kostnader går ca 40 procent till interventionsuppköp. Bland de enskilda produkterna är kostnaderna störst för persikor och päron. Svenska produkter har inte omfattats av EU:s interven- tionsåtgärder. Andra åtgärder inom regleringen med förhållan- devis stor påverkan på budgeten är stöd till citrusproduktionen samt bananregleringen.
En viktig effekt av EU-medlemskapet för Sveriges del är att EU:s har ett betydligt mer omfattande gränsskydd. I Sverige var handeln med frukt och grönt innan medlemskapet i stort sett oreglerad. Sverige kunde dessutom dra nytta av de bidrag som EU gav vid export. Det har hittills inte framkommit något som tyder på att produktionsledet inom näringen påverkats i någon större utsträckning av EU-medlemskapet.
5.1.2 Produkter där reformering pågår
För några produkter pågår just ett arbete med att reformera EU:s marknadsregleringar
Marknadsregleringen på vinområdet är föremål för en re- formering. Nuvarande reglering består av en rad olika åtgärder som t.ex. exportbidrag, stöd till framställning av vinalkohol, stöd till röjning av vinarealer och försäljningsstimulering. Vinregle- ringen belastar budgeten med ca 1,0 miljarder ecu. Kostnaderna är relativt jämt fördelade mellan de olika åtgärderna men de största beloppen går till intervention.
Förslaget till reformering av vinregleringen innebär att de administrativa priserna tas bort vilket innebär bl.a. att interven- tions- och exportbidragssystemet kan tas bort.
Betydelsen av EU:s vinreglering för den svenska marknaden är liten. Andra åtgärder som skattelagstiftningen och regler för handeln med vin har betydligt större påverkan. Import av vin från tredje land drabbas nu av en tull medan EU-importen är fri. Tullen påverkar dock konsumentpriserna mycket lite. Det är
SOU 1996: 136 E ffekter av EU:s jordbrukspolitik 121
svårt att jämföra hur importen har förändrats mellan 1994 och 1995 då statistiken är bristfällig för 1995. Importen av druvmust synes ha minskat från tredje land till förmån för EU—import.
Regleringen för olivolja är främst inriktad mot att ge stöd åt pro— duktionen. Syftet med regleringen är att olivoljan kan konkurrera på marknaden med oljor baserade på andra råvaror. Det finns också möjlighet att ge exportbidrag för olivolja. Kostnaderna för reglering uppgår till nästan 2 miljarder ecu, dvs. i sarruna stor- leksordning som sockerregleringen.
Kommissionen avser att under 1996/97 lägga fram ett för— slag till reformering av regleringen för olivolja.
En direkt påverkan av olivoljeregleringen är att svenska fö- retag får del av bidrag från EU för att tappa olja i konsumentför- packningar. Verksamheten är av ringa omfattning.
5.1.3 Produkter som inte reformerats
Övriga produkter inom EU:s marknadsreglering kan delas in i olika kategorier:
Kvoterade produkter: Socker, mjölk Svagt reglerade: Fjäderfä, ägg, griskött
5.1.3.1 Socker
Reglering
Sockerregleringen är skild budgetmässigt från övriga produkter på så sätt att kostnader för exportbidrag finansieras genom pro— duktionsavgifter. Vad gäller den del av regleringen som omfattar gränsskyddet skiljer sig socker inte från andra produkter. Socker- regleringen kännetecknas också av att produktionen är starkt kvoterad. Det finns både A— och B-kvoter. Dessa skiljer sig på så sätt att A-kvoten belastas med en lägre produktionsavgift än B— kvoten. Stöd medges enbart för den produktion som ryms inom kvoten. Produktion därutöver, C-socker, måste exporteras till
122 Effekter av EU:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
tredje land till priser som råder på världsmarknaden. Det finns möjlighet till intervention även på sockerområdet men systemet används inte. Obalanser i lagren över säsongen regleras genom ett system med avgifter och bidrag. Figur 40 EU:s sockerkvoter, 1 000 ton
Källa: EU-kommissionen
Produktion
Normalt producerar de flesta av EU-länderna en större mängd socker än vad kvoten medger.
SOU 1996: 136 Effekter av E UJS jordbrukspolitik 123
Figur 41 Utnyttjandegrad av sockerkvoter 1994/95, procent
140 1— _
100
60
20
Källa: EU-kommissionen
I Sverige uppgick produktionen för 1995/96 till ca 356 000 ton, kvoten uppfylldes till ca 96 procent. Orsaken till att kvoten inte utnyttjades fullt ut var ogynnsamma väderleksbetingelser speciellt under slutet av säsongen. Den svenska sockerbetsodlingen upp— gick 1995 till ca 57 500 hektar, det är en ökning med ca 4 000 hektar sedan 1994 och en ökning med ca 10 000 hektar sedan början på 1990-talet. Vid normal hektaravkastning skulle skörden från 1995 års areal ha uppgått till ca 391 000 ton vitsocker, det motsvarar ca 106 procent av kvoten. 1996 har odlingen ökat yt- terligare.
124 Effekter av EU:sjordbrukspolitik SOU 1996: 136
Budget
Som framgår av figuren nedan medför kvotsystemet att kostna- derna kan hållas relativt stabila. Kostnadsnivån varierar sålunda enbart med världsmarknadsprisförändringarna samt om EU totalt sett inte når upp till kvottaket för exporten.
Figur 42 Budgetkostnademas utveckling för sockerregle- ringen inom EU-12, milj. ecu
2500 T |__—' Lagring, m.m. ' Exportbidrag
2000 '
31111111
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996
i
Källa: EU-kommissionen
Det har framförts kritik mot sockerregleringen från bl.a. Austra- lien. Man hävdar att EU:s reglering leder till en snedvridning av konkurrensen på världsmarknaden. Enligt gällande marknads- ordning på sockerområdet ska producenterna ta hand om produk- tion utöver kvoten helt på egen hand (det s.k. C-sockret). Genom att hålla ett högt pris på hemmamarknaden kan det dock vara möjligt att ta vinster från denna produktion för att stödja avsätt— ning på världsmarknaden.
CAP—reformen omfattade några av de mera betydande pro- duktionsgrenarna inom EU med två mycket viktiga undantag,
SOU 1996:136 Effekter av EU:sjordbrukspa/itik 125
socker och mjölk. Dessa produkter är starkt kvoterade. Den största nackdelen med kvotering är att produktionen riskerar att läsas fast och att effektivitet går förlorad. Det som framförs som positivt med dessa system är framför allt den styrning av budget- utgifterna som kan ske. Genom att undanta vissa produktionsgre- nar från reformer riskeras balansen i jordbruket. Starkt kvoterad produktion kan ge utrymme för kraftiga prishöjningar inom ra— men för kvoten utan att man riskerar konkurrens.
Priserna på sockerbetor och vitsocker i Sverige steg med 30 — 40 procent i samband med EU-inträdet. Vid en hektarskörd på 45 ton har betodlarens bruttointäkt ökat med ca 6 000 kr.
5.1.3.2 Mjölk
Reglering
EU:s mjölkreglering är synnerligen komplex med en rad olika delregleringar:
. exportbidrag . interventionslagring . stöd till användning på den interna marknaden . kvotering
Regelsystemen är uppbyggda i stort sett på samma sätt som för övriga produkter. Det finns dock betydligt fler system för att stödja mjölkkonsumtionen inom EU än för de flesta andra pro- dukter, som exempel kan nämnas stöd till skolmjölk, stöd till till- verkning av kalvnäring och stöd till användning av grädde vid glassframställning.
CAP—reformen omfattade några av de mera betydande pro- duktionsgrenarna inom EU med två mycket viktiga undantag, socker och mjölk. Dessa produkter är starkt kvoterade. Den största nackdelen med kvotering är att produktionen riskerar att läsas fast och att effektivitet går förlorad. Det som framförs som positivt med dessa system är framför allt den styrning av budget— utgifterna som kan ske. Genom att undanta vissa produktionsgre— nar från reformer riskeras balansen i jordbruket. Starkt kvoterad
126 Effekter av EU:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
produktion kan ge utrymme för kraftiga prishöjningar inom ra— men för kvoten utan att man riskerar konkurrens.
Den största skillnaden jämfört med övriga marknadsregle- ringar är dock kvotsystemet. Varje medlemsstat får producera en viss mängd mjölk, produktion utöver kvoten innebär att en avgift (tilläggsavgift) tas ut som motsvarar drygt mjölkens avräknings- prls.
Den totala kvoten för hela EU-15 uppgår till drygt 117 milj. ton för marknadsåret 1995/96. När kvotsystemet infördes 1984/85 var den totala kvoten för de 10 EU-länderna ca 103 milj. ton. På grund av att EU har utvidgats vid flera tillfällen är det svårt att exakt kunna följa utvecklingen över tiden. En överslags- beräkning visar att kvoten för EU—10 uppgår till ca 102 milj. ton för marknadsåret 1995/96.
Tabell 18 EU:s mjölkkvot 1984/85-1995/96, milj. ton
Danmark EU-10* EU-15 1984/85 99.4 1988/89 4,47 94,6 1989/90 4,52 95,9 1990/91 4,52 95,8 1991/92 4,43 IO0,0 1992/93 4,43 100,0 1993/94 4,45 102,0 1994/95 4,45 101,6 117,3 1995/96 4,45 101,6 117,3
* Inkl f.d. Östtyskland från 1991/92
Källa: EU-kommissionen och egna beräkningar
Av följande figur framgår att det varit mycket små överskridan- den av kvoten. Totalt för hela EU har kvotavvikelsen varit mind— re än 0,5 procent räknat på årsbasis sedan 1986/87.
SOU 1996: 136 Effekter av EU:sjordbrukspo/itik 127
Figur 43 Mjölkproduktionen inom EU-12 1994/95 jämfört med kvoten, procent
100 *
60—
ZOT
B Dk D Gr E F 17 lt NL Pt UK
Källa: EU-kommissionen
Mjölkproduktion i Sverige
Den svenska mjölkkvoten uppgår till 3,3 milj. ton. Under det första kvotåret efter det svenska EU—inträdet har kvoten utnyttjats till ca 97 procent. Den främsta orsaken till att produktion inte nådde upp till vad kvoten medger kan ha varit osäkerheten om reglerna för kvotsystemet. Emellertid hävdas också att många mjölkproducenter upplever lönsamheten som låg. Mjölkproduktionen i Sverige har under den senaste 10—års- perioden varit föremål för en rad olika ingripanden som påverkat produktionsnivån. I mitten av 1980-talet infördes ett tvåprissys- tem som tillämpades under några år. I början av 1990-talet inför— des ett program för att köpa ut mjölkproducenter och fr.o.m. 1995 gäller EU:s mjölkkvoter.
128 Effekter av EU:sjordbrukspo/itik SOU 1996: 136
Handel med mjölkkvoter
Det är möjligt att köpa och sälja mjölkkvoter, de enskilda länder- na har rätt inom vissa ramar att utforma nationella regler. Som exempel kan nämnas Danmark där handeln med kvoter sker i myndighetens regi till fastställda priser. För regleringsåret 1995/96 är det danska kvotpriset 1,60 dkr/kg. I Frankrike har man valt att tilldela de olika mejeriföretagen kvoterna. Mejerier— na fördelar därefter kvoterna på de enskilda företagen. I Holland är däremot kvothandeln fri och det är marknaden som bestämmer kvotprisnivån.
I Sverige tillämpas administrativt fastställda priser och all försäljning sker genom Jordbruksverket. Det är dessutom inte tillåtet att köpa och sälja kvoter mellan de tre regioner som Sve— rige är indelat i.
Den första försäljningsomgången genomfördes i början av 1996 inför kvotåret 1996/97. Totalt utbjöds ca 127 milj. ton till försäljning och ca 131 milj. ton efterfrågades. Utbjuden mängd utgjorde ca 3,8 procent av den totala kvoten. Drygt 15 procent av mjölkproducenterna hade anmält intresse för att köpa mjölkkvo- ter. I region 1 var efterfrågan större än utbudet medan förhållan- det var det motsatta i region 2 och i region 3 var det i stort sett jämvikt mellan utbud och efterfrågan. Ca 25 procent av totalt antal mjölkproducenter ville antingen köpa eller sälja mjölkkvo— ter.
Efterfrågan på kvoter var lägre än vad som i allmänhet hade förväntats. Det kan i hög grad förklaras med att Sverige det första året hamnade under landskvoten. Så länge som landet inte kommer över landskvoten behöver inte de producenter som le- vererar mer mjölk än vad gårdskvoten tillåter betala någon tilläggsavgift. Om produktionen stiger under 1996/97 bör det le- da till ökad efterfrågan på kvoter till nästa år.
SOU 1996: 136 Effekter av EU:sjordbrukspolitik 129
Tabell 19 Handel med mjölkkvoter i Sverige 1996
Område Antal Kvantitet, Genomsnitts— producenter milj. kg kvantitet ton
Region 1 Köp 606 24 40 Sälj 209 17 81
Region 2 Köp 218 8 37 Sälj 105 11 105
Region 3 Köp 2 289 99 43 Sälj 871 99 114
SUMMA Köp 3 113 131 42 Sälj 1 185 127 107
Region 1 omfattar stödområde 1, 2a, och 2b Region 2 omfattar stödområde 3 och 4 Region 3 omfattar övriga Sverige
Källa: Jordbruksverket
Priser
Prisutvecklingen på mjölk i Sverige har varit förhållandevis stabil under det första EU-året. Genomsnittligt pris var under 1995 ca 2 kr/ 100 kg högre än under 1994. I början av 1996 var priserna ca 7-8 kr/ 100 kg högre än under motsvarande period 1995.
Det svenska mjölkpriset ligger förhållandevis högt i en jäm- förelse som det tyska marknadsinstitutet ZMP har genomfört. Omräknat till den gemensamma valutan, ecu, är genomsnittligt mjölkpris i Sverige för 1995 32,48 ecu/100 kg. Det är bara
130 Effekter av EU:sjordbrukspoll'tik SOU 1996: 136
Grekland och Finland som enligt denna jämförelse har haft högre avräkningspriser (uppgifter saknas för bl.a. Österrike). Irland ha- de lågt mjölkpris med 26,19 ecu/100 kg.
Jämfört med 1994 har mjölkpriset stigit mest i Storbritan— nien, 13 procent, uttryckt i nationell valuta. I Finland har priser- na däremot fallit med drygt 30 procent mellan 1994 och 1995.
Tabell 20 Mjölkprisets utveckling i olika EU-länder, ecu/ton
Pris 1995 Förändring 1994/1995, procent*
Belgien 28,87 + 1,3 Danmark 31,07 —2,8 Tyskland 30,08 -0,5 Frankrike 29,65 +0,4 Irland 26,19 +0,1 Italien 31,77 +4,5 Holland 30,78 -2,9 Finland 32,58 —3 l ,9 Storbritannien 28,59 + 13,1 Sverige 32,48 +0,8
* Avser förändring i nationell valuta
Källa: ZMP
Trots en förhållandevis hög prisnivå jämfört med övriga Europa har Sverige svårt att uppfylla det utrymme som mjölkkvoten medger. Avkastnings- och strukturmässigt ligger svensk mjölk- produktion väl framme jämfört med övriga EU-länder. Spann- målspriserna i Sverige ligger bland de lägre i EU vilket gynnar mjölkproduktionen. Detta tyder på att det finns andra kostnader som är för höga i Sverige i förhållande till andra EU-länder. Ex- empel på sådana kostnader skulle kunna vara energi, byggnader samt även att räntenivån är hög i Sverige.
SOU 1996: 136 Effekter av E Urs jordbrukspolitik 131
Balans Av följande tabell framgår hur mjölkproduktionen inom EU har använts och vilken självförsörjningsgrad som råder för några av de förädlade produkterna.
Tabell 21 Mjölkbalans för EU-12, milj. ton
1991 1994 1995* Produktion 127 126 139 Netto export — import 0,4 -0,5 —0,5 Användning till foder 15 16 19,5 Tillgängligt för konsumtion 111,6 110,5 120,0 - k-mjölk, m.m. 38,1 35,5 41,8 - ost 31,3 34,0 35,6 - smör 36,5 35,2 36,8 -pulver 5,7 5,8 5,8 Självförsörjningsgrad, procent —smör 108 100 106 —pulver 136 125 122
* Avser EU-15
Källa: EU—kommissionen
Budget
På grund av kvotsystemet är det möjligt att hålla kostnaderna för regleringen tämligen stabila. Av figuren nedan framgår kost- nadsutvecklingen i mjölkregleringen under perioden 1990-1996.
132 Effekter av EU:sjordbrukspolitik SOU 1996: 136
Figur 44 EU:s budgetkostnad för mjölkregleringen 1990-1996 inom EU-12, milj. ecu
6000 "
5000 ' _
3000 "
1 994 1995 1 996
Källa: EU-kommissionen
För 1996 beräknas att kostnaderna för exporten inom EU-15 för- delas enligt följande:
smör 330 milj. ecu ost 570 " skummjölkspulver 140 "
annat (bl.a. övrigt mjölk-
pulver) 935 "
SUMMA 1 975 "
SOU 1996: 136 Effekter av EU:sjordbrukspo/itik 133
Handel
Mjölk och mjölkprodukter är en av de varor som redan första året av UR-avtalet fått problem med att klara exportbegränsning— arna, det gäller speciellt för ost och gruppen övriga mejerivaror.. EU har planer på att slopa exportbidragen för vissa länder och för vissa produkter. Det förekommer även diskussioner om att in- föra ett två—prissystem för att ska bli möjligt att producera mjölk för exportmarknaden utan exportbidrag.
5.1.3.3 Fjäderfä och griskött
Reglering
Fjäderfä- (kyckling och ägg) och grisköttsregleringarna är av "lättviktskaraktär", dvs. regleringsåtgärderna har relativt liten påverkan på marknaden.. Dessa produkter behandlas i reglerings— sammanhang som förädlad spannmål. I princip tillämpas, förutom gränsskydd, enbart ett system med exportbidrag. På grisköttsom- rådet finns det dock möjligt att bidrag för privat lagring. Det finns inte några system för interventionsuppköp eller produk- tionskvotering.
Marknad
Grisköttspriserna i Sverige har fallit kraftigt under 1995. Avräk— ningspriset har gått ner med nästan 1,50 kr/kg vilket motsvarar en prisnedgång på drygt 10 procent. Som en följd av låga grisköttspriser har efterfrågan på smågrisar minskat med avsätt— ningsproblem som följd.
134 Effekter av EU:s jordbrukspolitik sou 1996: 136
Figur 45 Prisutveckling för griskött och smågrisar i Sverige 1994-1996, kr/kg
25.00- /u* 0 . [1 ,,D/ 'D Smagrlsar 20 oofD D BTW/U ii n MYM—w/ %% 1more-r'-.__X_I_IFF/l/./'—'». ,_ Griskött .M/lw'xlxu—HK'I "NIXI 10.001 5,00+ 1 t 1 l» l +——l I % t——l 1 H 1 l i l 1 | + i l 1 H jan—94 i'll-94 jan-95 itll—95 jan-96
Källa: Jordbruksverket
Grisköttspriserna inom EU har varit mycket låga de senaste åren men en återhämtning har skett under 1995. Totalt för EU upp- gick genomsnittligt pris under 1995 till 13,10 kr/ 100 kg, det är en ökning med drygt 1 kr/kg sedan 1994, och det högsta priset under 1990-talet. EU:s genomsnittliga prisnivå ligger nu i nivå med det svenska priset för att tidigare legat ett par kronor under de svenska priserna.
SOU 1996:136 Effekter av EU:s jordbrukspolitik 135
Tabell 22 Grisköttspris i Sverige och i EU-12 1990—1995, kr/kg
Sverige EU* 1990 14,87 11,82 1991 15,38 11,76 1992 14,98 12,30 1993 14,78 11,49 1994 14,80 11,74 1995 13,25 13,07
* Genomsnittligt pris för hela EU
Källa: Jordbruksverket
De svenska grisköttsproducenterna synes ha svårt att klara kon— kurrensen från övriga EU-länder trots att avräkningspriset ligger på genomsnittlig EU— nivå och att spannmålspriserna ligger för- hållandevis lågt. Produktionskostnaderna t. ex. för byggnader sy- nes vara för höga jämfört med andra EU— länder Även i föräd- lingsledet är det lönsamhetsproblem med nedläggningar av an- läggningar som följd.
Avräkningspriserna för ägg till de svenska producenterna har också fallit sedan EU-inträdet. Priserna var dock förhållan- devis höga tiden strax före medlemskapet.
136 Effekter av EU:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Figur 46 Prisutveckling för ägg i Sverige 1990-1995, kr/kg
EU-intrlde
& ? kr/kg % _D— Uppg. saknas
Avr.pris Prisb.pris 5 _ ' ' ' ' ' Ref.nris
jan-90 jan-91 jan-92 jan-93 jan-94 jan-95
Källa: Jordbruksverket
Produktionen av fjäderfäkött i Sverige fortsatte att öka även 1995. Sedan slutet av 1980-talet har produktionen nästan för- dubblats. Prisnivån har fallit något det senaste året men den kraf- tiga nedgång som ägde rum i början på 1990-talet har nu brom— sats upp. Export av fjäderfäkött från Sverige har varit mycket framgångsrik under de senaste åren.
EU har redan under det första året av tillämpningen av UR- avtalet haft svårt att klara exportbegränsningarna för fjäderfäpro- dukterna.
SOU 1996: 136 Effekter av E U:s jordbrukspolitik 137
Budget
Som framgår av figuren nedan har kostnaderna för dessa regle— ringar minskat under de senaste åren. En viktig orsak till detta är att skillnaden mellan EU:s interna priser och världsmarknadspri— serna har utjämnats. Förändringen beror både på att EU:s stöd— priser har sänkts och att världsmarknadspriserna har ökat.
Figur 47 Budgetkostnader för fjäderfäregleringen inom EU- 12 1990-1996, milj. ecu
Exportbidrag
150
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996
Källa: EU-kommissionen
138 Effekter av E U:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Figur 48 Budgetkostnader för grisköttsregleringen inom EU- 12 1990-1996, milj. ecu
450
f—. El Intervention
. Exportbidrag 350 250 150 50
- - 4
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996
Kostnaderna för intervention avser privat lagring.
Källa: EU-kommissionen
5.1.4 Övriga produkter
Odlingen av utsäde (i första hand vallfrö) ges stöd genom pris- tillägg. Beslut fattas vartannat år om stödbeloppen för de näst— kommande två åren. För att stöd ska medges krävs dels att od- lingen skett på kontrakt mellan odlare och utsädesföretag, dels att utsädet håller en viss lägsta kvalitet. Budgetkostnaderna uppgår till knappt 100 milj. ecu.
EU-medlemskapet har inneburit att stödet till utsädesproduk- tionen i Sverige har fördubblats uttrycket i absoluta tal. I det tidi- gare svenska systemet var stödet uppdelat i en del som gavs i form av arealbidrag och en del som gavs i form av pristillägg. Vallfröproduktion är en förhållandevis väderleksberoende pro-
SOU 1996: 136 Effekter av E Urs jordbrukspolitik 139
duktionsgren. Systemet med arealbidrag gav därför odlarna en grundtrygghet. Trots att EU:s stöd totalt sett är högre kan det vissa år ge sämre utfall än i det tidigare svenska systemet. Det borde dock finns möjlighet för expansion av odlingen i Sverige. Arealstatistik för 1996 visar att odlingen har ökat.
Stöd till Spånadslin och hampa ges i form arealbidrag (dessa grö— dor omfattades inte av CAP-reformen). Stöd till odling av bomull ges till förädlingsindustrin vid användning av råvaror odlade in- om EU. För att industrin ska få stöd krävs att producenterna be- talas ett visst minimipris. Kostnaderna för marknadsregleringen uppgår till 850 milj. ecu.
I prisbeslutet för 1996/97 infördes produktionskvoter för Spånadslin. Det innebär också att arealbidraget ska differentieras efter skördemetoden. Traditionella skördemetoder ges högre bi— drag, och som motiveras med att linet får högre kvalitet, medan skörd med nyare teknik ger lägre bidrag.
Odlingen av Spånadslin är av mycket ringa betydelse i Sve- rige och omfattar endast några hektar. Produktionen gavs inte något stöd i den tidigare svenska regleringen.
Vicker, kikärter och linÄ ges stöd i form av arealbidrag. Are— albidraget är begränsat till 280 000 hektar. I prisbeslutet för 1996/97 höjdes den stödberättigade arealen till 400 000 hektar. Total budgetkostnad uppgår till drygt 10 milj. ecu. Merparten av odlingen finns i Spanien.
Arealen trindsäd i Sverige är mycket liten och saknar därför betydelse för jordbruket totalt sett.
Stöd ges vid användning av råvaror odlade inom EU för fram- ställning av beredda frukt- och grönsaksprodukter. Den största enskilda produkten som ges stöd är tomat men även frukt som päron och persikor. Syftet med regleringen är att utjämna råvaru- kostnaderna för varor med ursprung inom resp. utanför EU. Budgetkostnaderna för regleringen uppgår till ca 600 milj. ecu. Omkring hälften av kostnaderna går till stöd åt tomatprodukter. Sverige har ännu inte tagit del av dessa regleringar.
140 Effekter av E U:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Beredda livsmedel
EU ger stöd till beredda livsmedelsprodukter, "Non-Annex 11 produkter". Skälet till att stöd ges är att jordbruksprisregleringen påverkar priset på de råvaror som livsmedelsindustrin använder. Det skulle annars bli dålig lönsamhet för livsmedelsindustrin när produkten exporteras till tredje land. Beredda livsmedel som im- porteras till EU belastas med avgifter medan livsmedel som ex— porteras ges bidrag. Avgifter och bidrag på enskilda livsmedels- produkter beräknas utifrån de värden som fastställts på baspro- dukter, t.ex. vete, majs, socker, mjölkpulver och smör. Bidraget ska enbart täcka prisskillnader för ingående råvaror, kostnads- skillnader som kan finnas i industriledet får inte beaktas. Genom att använda åtgångstal vid omräkning från en råvara till en får- digprodukt och använda recept på det färdiga livsmedlet som inte stämmer exakt med de verkliga förhållandena kan det dock vara möjligt att ta ut en överkompensation.
Budgetkostnaderna de beredda livsmedelsprodukterna beräk- nas för 1996 till ca 575 milj. ecu. Under 1990-talet har budget- kostnaderna minskat med ca 100 milj. ecu.
Rent tekniskt är skillnaden mellan EU:s system och det sys- tem som tillämpades i Sverige före EU—medlemskapet inte spe- ciellt stort. Den största skillnaden för den svenska industrin är att gränshindren för handeln med EU-länderna är borta.
Under det första medlemsåret i EU mottog Jordbruksverket ca 30 000 exportbidragsansökningar. Totalt har Jordbruksverket under 1995 betalat ut ca 142 milj. kr.
Värdemässigt är det exporten av yoghurt som har ökat mest mellan 1994 och 1995. Den största exportminskningen noteras för spritdrycker.
SOU 1996: 136 Effekter av EU:sjordbrukspolitik 141
Tabell 23 Exportbidrag för beredda livsmedel 1995 från den svenska marknaden, milj. kr
Mjölblandningar 36,5 Diverse livsmedelsberedningar 35 ,5 Chokladkonfektyr 28,5 Bröd och bageriprodukter 10,0 Sockerkonfektyr 9,5 Modifierad stärkelse 6,0 Glass 6,0 Öl, läsk och spritdrycker 5,5 Övrigt 4,5 SUMMA 142,0
Källa: Jordbruksverket
5.2 Struktur- och regionalstöd samt miljöstöd
Struktur- och regionalstöden samt miljöstöden har en betydligt lägre grad av gemensam detaljstyrning jämfört med marknadsreg- leringarna. De olika medlemsländerna har betydligt större frihet att utforma stödåtgärderna. I detta avsnitt beskrivs därför enbart hur dessa stöd har utformats i Sverige.
5.2.1 Struktur- och regionalstöd
Strukturstöd till livsmedelssektorn
Mål 5a syftar till att främja anpassningen av jordbruksstrukturen inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Delpro- gram inom Så är:
. startstöd till yngre jordbrukare (generellt stöd) . stöd till förädlingsledet (generellt stöd)
142 Effekter av E U.:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Kostnaden för startstödet 1997 beräknas totalt till 34 milj. kr varav EU beräknas finansiera 18 milj. kr. En mindre del av start- stödet faller inom ramen för mål—6 stöd. I budget framställningen antas att 12 procent av ansökningarna kommer från företagare i mål 6-området.
Stöd till bearbetning och avsättning av jord- och skogsbruks- produkter ges under en femårsperiod. I mål 6-områden finansie— rar EU 77 procent av kostnaderna och i övriga delar av landet 71 procent. Stödet till förädlingsindustrin beräknas uppgå till 368 milj. kr för perioden 1995-1999. Av det totala stödbeloppet fl- nansieras 265 milj. kr av EU. För 1997 kan stödet beräknas till 86 milj. kr, därav finansieras 62 milj. kr av EU.
Regionala stöd till jordbruket
Följande regionala stöd till jordbruket finns:
- kompensationsbidrag inom 5a, norra Sverige stödområde 1—4, även inom mål 6 områden . kompensationsbidrag inom Sa, södra Sverige . övriga regionala stöd mål, mål 5b och mål 6
. nationella stöd
Kompensationsbidrag ges i särskilda regioner i form av djurbi- drag till mjölkkor, övriga nötkreatur, får och getter. I norra Sve- rige ges dessutom stöd till spannmåls- och potatisodling. Jord- bruksfondens strukturdel medfinansierar med 25 procent av kom- pensationsbidraget. I målområde 6 uppgår dock medfinansie- ringen till 50 procent.
För 1997 budgeteras kompensationsbidraget för norra Sve- rige till ca 370 milj. kr, därav finansieras ca 120 milj. kr över EU—budgeten.
Kompensationsbidraget för övriga Sverige har budgeterats till ca 200 milj. kr för 1996, EU finansierar 50 ca milj. kr.
Övriga regionala stöd omfattar åtgärder inom mål 5b och mål 6. Under 1996 hinner endast ett litet belopp betalas ut. För 1997 beräknas att den del som finansieras av EU kommer att uppgå till 138 milj. kr. Den svenska finansieringen av dessa
SOU 1996: 136 Effekter av EU:s jordbrukspolitik 143
stödåtgärder skiljer sig från t.ex. 5a-åtgärderna på så sätt att det inte är någon samlad finansiering över statsbudgeten inom Jord- bruksdepartementets ansvarsområde. Finansieringen är spridd över en rad olika källor som t.ex. olika statliga och kommunala medel, det är därför svårt att ange ett totalt belopp.
De nationella finansierade regionalstöden har för 1997 be- räknats uppgå till 320 milj. kr. Merparten av detta stöd utgörs av stöd till mjölkproduktion, stödet betalas ut per kg mjölk.
5.2.2 Miljöstöd
Miljöersättningen till jordbruket från EU-budgeten kan delas på en rad olika delområden. I genomsnitt finansieras kostnaderna till 50 procent av EU.
Ekonomiskt betyder programmen för öppet odlingslandskap, betesmarker, och ekologisk odling mest. Totalt uppgår stöden in- om miljöprogrammen till ca 1,5 miljarder kr.
144 Effekter av E U.'s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Tabell 24 Budget för det svenska miljöstödsprogrammet 1997, milj. kr
»
Atgärd Finansiering Nationell & Öppet odlingslandskap 267 267 Extensiv vall och
skyddszoner 12 12 Fånggrödor 10 10 Hotade husdjursraser 2 2 Bruna bönor 2 2 Ekologisk odling 114 114 Slåtterängar 6 6 Betesmarker 213 213 Kulturmiljövärden 50 50 Våtmarker och småvatten 10 10
Icke medfinansierade
kostnader 100 __ SUMMA 785 685 Utbildning 58 58 Skogliga åtgärder 20 20
Källa: Jordbruksverket
SOU 19961136 Effekter av E U:s jordbrukspolitik 145
Tabell 25. Budgeterade kostnader för struktur- och regionalstöd samt miljöstöd i Sverige som faller inom jordbruksfonden 1997, milj. kr*
Finansiering
Nationell & Struktur- och regionalstöd - startstöd 16 18 - stöd till förädlingsindustrin 24 62 - kompensationsstöd, norra Sverige 249 119 - kompensationsstöd, södra Sverige 150 50 - övriga regionalstöd, mål 5b och mål 6* 138 — nationella stöd 320 —-- Miljöstöd 863 763 SUMMA 1 150 * Det redovisas inte något samlat totalbelopp för den nationella finansieringen
5.3 Valutaregleringen på jordbrukets område
I detta avsnitt tas effekterna av EU:s valutareglering upp. Avsnit— tet begränsas till att endast ta upp effekterna för Sverige
Som nämnts tidigare syftar det agromonetära systemet till att stabilisera priser och stöd genom att fördröja effekter av valuta— kursförändringar. Under årens lopp har dock grundtanken delvis frångåtts och idag syftar systemet mera till att skydda jordbrukar— na fråli inkomstbortfall till följd av att den nationella valutan för- stärks. Det har lett till att speciella kompensationsarrangemang har införts vid revalveringar av ett lands jordbruksomräknings- kurs.
De gröna kurserna fastställs i förhållande till gällande kom- mersiella ecu-kurser. Gällande gröna kurs jämförs med ett ge—
146 Effekter av E Urs jordbrukspolitik SOU 1996: 136
nomsnitt av den kommersiella ecu-kursen och om kursavvikelsen är för stor ändras den gröna kursen. De tillåtna kursavvikelserna är lägre för devalveringar än för revalveringar. Därför är efter- släpningen mycket större då en valuta stärks jämfört med när en valuta försvagas.
Under Sveriges första år som medlem i EU har kronans värde varierat kraftigt. Under våren 1995 försvagades kronan med ca 10 procent i förhållande till ecun — från 9,10 kr den 1 ja— nuari till över 10 kr i slutet av april. Därefter har kronan stärkts och i juni 1996 motsvarade en ecu endast 8,30 kr. Den gröna kursen har med viss fördröjning, särskilt när kronan stärkts, följt samma mönster. Sett i ett längre perspektiv är kronan fortfarande svagare idag jämfört med vad den var innan växelkursen släpptes fri.
Figur 49 Kronans utveckling i förhållande till ecun 1/1 1995 - 10/7 1996
HM
nr. Umm
11.00 ' * Kul-nn"!!! uu
10.50
10.00
9,50 __
(1 ecu =
9.00
!,50
Källa: Jordbruksverket
SOU 1996: 136 Effekter av EU:s jordbrukspolitik 147
Kronans stora variationer har naturligtvis påverkat Sveriges han- del såväl inom som utanför unionen. Den kraftiga försvagningen av kronan i början på 1995 ledde till att svenska exportvaror blev billigare utomlands. Samtidigt blev importvarorna dyrare när de omräknades till kronor. När kronan sedan stärktes blev förhållan- dena de omvända. Svenska exportvaror blev åter dyrare utom- lands och importpriserna blev lägre.
Handeln med tredje land påverkas även av den gröna kur- sens utveckling. Exportbidrag omräknas med den gröna kursen. Importavgifter omräknades med den gröna kursen t.o.m. 30/6 1995. Till följd av Uruguayrundan ersattes importavgifter av tul- lar den 1/7 1995. Dessa omräknas med en särskild tullkurs som fastställs en gång i månaden.
Direktstöden, dvs. arealbidrag, djurbidrag, strukturstöd och miljöstöd omräknas från ecu till kronor enligt den gröna kurs som gäller ett bestämt datum. De flesta djurbidrag omräknas med kursen per den 1 januari och arealbidrag med kursen per den 1 juli. Miljöstöd och strukturstöd är utformade på olika sätt i olika EU-länder och fastställs i nationell valuta. De påverkas bara indi- rekt av den gröna kursen per den 1 januari. Arealbidrag gynna- des av den högsta (= svagaste) kursen under året på 9,92 kr, me— dan djurbidrag (utom bidrag till får och tackor) under 1995 om— räknades med en lägre kurs på ca 9,10 kr.
Interventionsåtgärder såsom interventionspriser, produk— tionsbidrag m.m. omräknas från ecu till kr med den kurs som gäller vid inlämnande av anbud, den dag då produktion sker eller liknande. Dessa åtgärder är således beroende av den gröna kur— sens utveckling under hela året och är inte beroende av kursen ett visst datum varje år, vilket är fallet för direktstöden.
148 Effekter av EU:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Tabell 26 Den svenska jordbruksomräkningskursens utveck- ling 1995-1996
Tidsperiod 1 ecu = ........ kr 1/2 1995- 20/2 9,29 21/2—5/3 9,32 6/3-15/3 9,41 16/3-25/3 9,53 26/3-4/4 9,59 5/4-14/4 9,80 15/4-24/4 9,81 25/4-31/8 9,92 1/9—29/10 9,63 30/10-10/1 1996 9,24 11/1-6/7 8,94 7/7- 8,64
Källa: Jordbruksverket
Kompensationsåtgärder 1996
Sverige omfattas av kompensationsåtgärder till följd av den gröna kursens revalveringar den 11 januari samt den 7 juli 1996. Ät- gärderna består dels av en frysning av jordbruksomräkningskur- sen och dels, om Sverige så begär, en utbetalning av kompensa— tionsstöd.
Den första delen av kompensationsåtgärderna innebär att den svenska gröna kursen har lästs på den nivå som gällde före reval- vering t.o.m. 1 januari 1999. Den frysta kursen på ca 9,24 kr ska tillämpas vid omräkning av djurbidrag och maximinivåer m.m. för miljöstöd och strukturstöd. Arealbidragen ska under 1996-98 omräknas med en kurs på ca 9,92 kr. Arealbidragen gynnas där- med av en kurs som ger 10 procent högre belopp i kr jämfört med gällande gröna kurs som för arealbidragens del är ca 8,94 kr. Djurbidragen får en något bättre kurs än 1995 då de flesta djurbidragen omräknades med en kurs på ca 9,10 kr. Miljöstöd och strukturstöd, som fastställs i svenska kronor, påverkas bara indirekt genom att bl.a. maximinivåerna höjs. Interventionsåtgär-
SOU 1996: 136 Effekter av E U.'s jordbrukspolitik 149
der och exportbidrag påverkas inte av den frysta kursen. De ska fortfarande omräknas med gällande jordbruksomräkningskurs.
Den andra delen av kompensationsåtgärderna består av ett kompensationsstöd som kan utbetalas till jordbruksföretag under tre år. Om stödbeloppen fördelade på jordbruksföretag är relativt små, vilket är fallet för Sverige, kan stödet istället användas till "kollektiva åtgärder som är av allmänt intresse för jordbrukssek- torn". Stödet ska minskas successivt. För den första revalve- ringen kommer Sverige att få totalt 173 milj. kr från EU, varav hälften skall betalas ut första året. Motsvarande belopp för den andra revalveringen blev 316 milj. kr. Om Sverige så önskar finns det möjlighet att fördubbla stödet genom nationell finansie— ring. Stödet ska kompensera de inkomstförluster som uppkommit på grund av lägre interventionspriser och exportbidrag i nationell valuta.
5 .4 Budget
De gemensamma utgifterna för åtgärderna på jordbrukets område finansieras av jordbruksfonden (FEOGA) som är indelad i två sektioner:
' Garantisektionen som avser marknadsåtgärder . Struktursektionen eller utvecklingssektionen som avser struktur- och regionalpolitiska åtgärder
5.4.1 Garantisektionen
Utgifterna för de marknadsreglerande åtgärderna, garantifonden, beräknas för 1996 att uppgå till ca 40,8 miljarder ecu (avser EU— 15). Jämfört med 1995 är det en ökning med ca 10 procent. Un— der perioden som CAP-reformen genomförts har kostnaderna ökat med drygt 30 procent.
150 Effekter av EU:s jordbrukspolitik sou 1996: 136
Figur 50 EU:s budgetkostnader för garantiåtaganden under perioden 1978-1996, milj. ecu*
45000 ' ' /'/ 35000 I //'x_-/ .. !—*!/... " ux /' 25000 i // *l=*' ./l - ...,/Iz- .// 15000 - //--- - J ? _lff'*='5 ./ 5000 , ..... 1 1 1 e 1 1 1 1 1 1 1 1 1 l————d
1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996
* Hänsyn har inte tagits till att EU har utvidgats, siffrorna för de olika åren är därför inte jämförbara.
Källa: EU-kommissionen
Under 1996 beräknas kostnaderna för vegetabilieprodukterna uppgå till 26 miljarder ecu och kostnaderna för animalierna till 12 miljarder ecu. Kostnaderna för vegetabilieregleringarna har ökat förhållandevis mer än för animalieregleringarna, detta beror på de arealbidrag som ges till bl.a. spannmålsodlingen.
SOU 1996: 136 Effekter av EU:s jordbrukspolitik 151
Tabell 27 EU:s budgetkostnader för garantiåtaganden efter produktgrupp 1990 och 1996, procent
_Å_r_ Vegetabilier Animalier Övrigt 1990 58 39 3 1996* 69 30 1
* Avser budgeten för EU-15
Källa: EU-kommissionen
I följande figur redovisas hur budgetkostnaderna för 1996 förde— las mellan de olika produkterna.
152 Effekter av E U:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Tabell 28 Budgetkostnader för garantiåtaganden efter pro- dukt 1996, miljarder ecu
Spannmål, oljeväxter, 17,2 proteingrödor och uttagen areal Socker 1,9 Olivolja 1,8 Torkat foder och trindsäd 0,4 Spånadsväxter 0,9 Frukt och grönt
- färska produkter 1,1 - beredda produkter 0,6 Vin 1,1 Tobak 1,1 Ovriga vegetabilier 0,3 Mjölk 4,2 Nötkött 5,5 Får och lamm 1,4 Griskött 0,2 Fjäderfä 0,2 Beredda livsmedel 0,6 Annat 0,1 SUMMA 38,6
Källa: EU-kommissionen
Frankrike och Tyskland är de största mottagarna av medel från garantisektionen. EU redovisar enbart utfallet av budgeten förde- lat på enskilda länder, hittills är 1994 det senaste året som man lämnat uppgifter för. I anslagsfrarnställan för 1997 har Jord- bruksverket lämnat uppgifter för beräknat utfall för åren 1996 och 1997.
SOU 1996: 136 Effekter av EU:s jordbrukspolitik 153
Tabell 29 Beräknat återflöde till Sverige 1996 av medel från EU:s garantisektion, milj. kr
Arealbidrag 3 700 Djurbidrag 800 Intervention 550 Exportbidrag 650 Summa 5 700
Källa: Jordbruksverket
Figur 51 EU:s budgetkostnader efter land för garantiåtagan- den 1994, milj. ecu
9000 "
7000
5000
3000
1000
Pt B Dk lt
Källa: EU-kommissionen
154 Effekter av EU:s jordbrukspolitik SOU l996:136
I nedanstående tabell redovisas hur kostnaderna via EU:s budget har förändrats mellan 1993 och 1996. Det skall då observeras att förändringar i konsumentpriserna inte går att läsa ut ur detta ma- terial.
Tabell 30 Förändring mellan 1993 och 1996 av EU:s budget- kostnader, 1993 = 100
Reformerade produkter
Spannmål, oljeväxter, proteingrödor och träda 162 Nötkött 137
Kvoterade produkter
Mjölk 124 Socker 81
Lättviktsreglerade produkter
Griskött 84 Fjäderfä 52
Källa: EU-kommissionen
5.4.2 Struktursektionen
De gemensamma utgifterna för strukturåtgärderna uppgår till ca 3 miljarder ecu. Utgifterna har fördubblats sedan slutet av 1980— talet.
SOU 1996: 136 Effekter av EU:s jordbrukspolitik 155
Figur 52 EU:s budgetkostnader för strukturåtgärder 1986- 1993, milj. ecu
3500 **
2500
1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993
Källa: EU-kommissionen
156 Effekter av EU:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Figur 53 EU:s budgetkostnader för EU-länderna för struk- turåtgärder 1993, milj. ecu
700 "
500
300
100
Källa: EU-kommissionen
5.4.3 Finansiering av utgifterna
Åtgärderna inom ramen för garantisektionen bekostas i sin helhet över den gemensamma budgeten, strukturåtgärderna är delvis gemensamt finansierade.
För att finansiera åtgärderna används dels de tullar som här- rör från importerade produkter (däribland jordbruksprodukter), dels medel som kommer direkt från medlemsländerna. Avgifterna från medlemsländerna är två olika slag:
. BNI—relaterad avgift . momsbaserad avgift
SOU 1996: 136 Effekter av E U.'s jordbrukspolitik 157
Tabell 31 EU-budgetens intäktssida 1995, procent
Tullar och avgifter
- jordbruksprodukter 1,2 - övriga produkter 18,7 — produktionsavgifter socker 1,6 Momsrelaterade avgifter från medlemsländerna 53,2 BNI-relaterade avgifter från medlemsländerna 18,7 Överskott föregående år, m.m. 6,6
Källa: EU-kommissionen
Figur 54 Finansiering av EU:s gemensamma kostnader 1995, milj. ecu
25000 "
20000 ' 15000 + 10000 5000 0 '1—-+-—l—-—1'-'1 +-1 l—flrld 1
Källa: EU-kommissionen
t
1
158 Effekter av E U.'s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Av nedanstående figur framgår hur mycket som gått tillbaka till de olika medlemsländerna från garantisektionen och struktursek- tionen. Dessa belopp har satts i relation till ländernas bidrag till den totala finansieringen. Det är inte möjligt att göra beräkningen för de nya medlemsländerna då det ännu inte finns någon upp- delning ländervis av återflödet av medel för 1995.
Av figuren framgår att det är länderna i södra Europa samt Irland som procentuellt sett drar mest nytta de gemensamt finan- sierade åtgärderna på jordbrukets område. Danmark, som har en exportorienterad jordbruksproduktion, får tillbaka ungefär lika som man bidrar med. De stora industriländerna som Tyskland och Storbritannien är de stora nettobetalarna. Även Italien ligger under 50 procent i återflöde. Preliminära uppskattningar tyder på att Sverige kan hamna i denna kategorin av medlemsländer.
Figur 55 EU-ländernas utnyttjande av CAP i förhållande till finansieringen av budgeten 1994, procent*
300 " 250 200 150 100 "
50
D UK B It NL F Dk E Pt Ir Gr
Källa: EU-kommissionen och egna beräkningar
SOU 1996: 136 Effekter av EU:s jordbrukspolitik 159
Nettokostnaderna för CAP uppgår i nuläget till ca 50 procent av den totala budgeten. Jordbrukets andel har sjunkit under de se— naste åren. 1992 var jordbrukets andel av budgeten ca 60 pro— cent.
Figur 56 Jordbrukets andel av den totala EU-budgeten, pro- cent
1988 1939 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Källa: EU—kommissionen
Satt i relation till BNP har budgetkostnaderna för jordbruket varit i stort sett oförändrad under de senaste åren, ca 0,6 procent. För- delas kostnaden per invånare har dock en ökning skett. 1992 uppgick kostnaderna till ca 95 ecu/person och 1995 hade kostna— derna ökat till ca 108 ecu/person.
160 Effekter av EU:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Figur 57 EU:s budgetkostnad för CAP, ecu/person
120 "
100 *
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995
Källa: EU-kommissionen
5.5 Pris- och lönsamhetseffekter
5.5.1 Effekter i jordbrukarledet
EU:s statistikorgan, Eurostat, genomför årliga inkomstundersök- ningar i jordbruket. Av den undersökning som gjorts för 1995 framgår att jordbrukets inkomster förstärkts åren efter det att CAP—reformen beslutades. Eurostat förklarar ökningen med att jordbrukarna dels fått höga marknadspriser, dels fått generösa arealbidrag. I reala termer har t.ex. marknadspriserna för spann- mål fallit med ca 2 procent medan interventionspriset har fallit med ca 7 procent mellan 1994 och 1995. Totalt för samtliga ve- getabilieprodukter har de reala priserna stigit med ca 0,4 procent mellan 1994 och 1995. På animalieområdet har de reala priserna fallit med ca 4 procent. Prisfallet har varit störst på fjäderfäom— rådet (ca —10 procent), för griskött har priserna stigit med ca 3 procent.
SOU 1996: 136 Effekter av E U:s jordbrukspolitik 161
De nominella produktpriserna har ökat med ca 2,5 procent för EU-12 och med ca 1,3 procent för EU—15.
Direktstöden har ökat med ca 9 procent mellan 1994 och 1995 i reala termer. Av jordbrukets totala produktionsvärde utgör direktstöden ca 25 procent.
Tabell 32 Produktprisförändringar inom jordbrukssektorn i EU mellan 1994 och 1995, procent*
& Vegetabilier Animalier Totalt Belgien -1 l -6 -8 Danmark -3 -2 -2 Tyskland 0 -3 -2 Grekland -6 -4 —6 Spanien 5 -4 + 1 Frankrike 0 —4 —2 Irland -1 -1 —1 Italien +5 0 + 3 Holland -7 -2 —5 Österrike -22 -26 -25 Portugal + 1 —5 -2 Finland -36 -41 —39 Sverige + 6 -9 —5 Storbritannien + 10 +3 +6 EU-15 +0,4 -2,1 -0,6 EU—12 +1,1 -3,7 -1,8
* Avser reala förändringar
Källa: Eurostat
Mellan 1994 och 1995 har inkomsterna stigit med 2,6 procent och mellan 1989/91 och 1995 har inkomsterna stigit med nästan 10 procent. Med inkomster avses i detta sarrunanhang ersättning— en till jordbrukarens arbete och kapital. Hänsyn har tagits till lämnade direktstöd.
Inkomsterna för jordbrukarna har ökat i flertalet av de en- skilda medlemsstaterna mellan 1994 och 1995. I södra Europa
162 Effekter av E U.'s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
påverkades dock inkomsten negativt på grund av torkan, i Bel- gien och Holland medförde låga grönsakspriser svag utveckling och i Finland ledde EU:s prisnivåer till en försämring. Sverige var det land som uppvisade den största positiva förändringen mellan 1994 och 1995. Inkomsten i Sverige ökade med ca 21 procent. Mellan 1993 och 1994 gick dock inkomsterna ner med ca 10 procent.
De stora förändringarna för Sverige sedan 1993 kan till nå— gon del förklaras med periodiseringar. 1994/95 betalades vissa direktstöd ut enbart med den del som avsåg för tiden fram till 31 december 1994. Fr.o.m. 1 januari 1995 avser redovisningen ka- lenderår.
Tabell 33 Inkomstförändring för jordbrukarna inom EU mellan 1994 och 1995, procent
Lan_d
Belgien -9 Danmark 12 Tyskland 8 Grekland 2 Spanien 0 Frankrike 4 Irland 6 Italien 5 Holland -2 Österrike 4 Portugal 3 Finland -5 Sverige 21 Storbritannien 15 EU-15 4,2 EU-12 4,2
Källa: Eurostat
SOU 1996: 136 Effekter av E U.'s jordbrukspolitik 163
Vid en jämförelse med tiden före reformen, genomsnittet för 1989-1991, har något fler länder fått högre inkomster som de som har fått lägre inkomster. Totalt sett för EU-12 har dock in- komsterna ökat med ca 10 procent. De länder som fått vidkännas inkomstminskningar är Sydeuropa, Belgien och Holland samt de två av de tre nya EU-medlemmarna. I Sydeuropa beror in— komstminskningen i första hand på svår torka under flera i början på 1990-talet. I Holland och Belgien har inkomsten fallit tillbaka på grund av en svag marknad för grönsaker. Inkomsten till sven- ska jordbrukarna minskade under början av 1990-talet beroende på den jordbrukspolitiska reform som då genomfördes. Inkomst— ökningen mellan 1989 och 1995 varit som störst i Storbritannien, Irland och Danmark.
Figur 58 Inkomstutveckling inom EU-15 1989/91-1995, 1989/91 = 100
120J* 100*|*
80
60
40
20
SF NL S B Pt Gt It Dk 0 E F D |! UK EU-15
Källa: Eurostat
I Jordbruksverkets rapport Utvecklingen inom jordbruket 1995, (1996:5) redovisas bl.a. utvecklingen av den svenska jordbruks— sektorns intäkter, kostnader och driftsöverskott.
164 Effekter av E U:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Redovisningen i rapporten bygger på den sektorskalkyl som Jordbruksverket beräknar, den senaste beräkningen gjordes i mars 1996. Kalkylen avser enbart inkomster från jordbruket och ger därför inte någon total bild av utvecklingen av jordbruksföre- tagens inkomster. Direktstöden redovisas enligt kontantprincipen, det innebär att de redovisas det år som de kan lyftas. Denna me- tod leder till att driftsöverskottet blir förhållandevis lågt för 1994 jämfört med om man periodiserat direktstöden.
1990 uppnåddes de största driftsöverskottet under den se— naste 10-årsperioden, nämligen 6,6 miljarder kr. Överskottet föll därefter tillbaka under fyra år, 1991-1994, och först 1995 skedde det en ökning.
Tabell 34 Jordbrukets intäkter, kostnader och driftsöverskott i Sverige, miljarder kr
1991 1993 1994 1995 Marknadsintäkter 25, 1 25,9 26, 1 25,2 Direktstöd 6,0 2,4 1,9 4,9 SUMMA 31,1 28,3 28,0 30,1 Kostnader 26,0 26,4 26,4 27,5 DRIFTSÖVERSKOTT 5, 1 1,9 1,6 2,6
Källa: Jordbruksverket
Växtodlingsföretagen i Sverige uppvisar den största intäktsför- ändringen mellan 1994 och 1995. Nöttkötts- och mjölkproducen- terna uppvisar också stigande intäkter medan svinproducenterna har drabbats av fallande intäkter.
SOU 1996: 136 Effekter av EU:s jordbrukspolitik 165
Tabell 35 Intäktsförändringar mellan 1994 och 1995 inom olika driftsinriktningar i Sverige, procent
Jordbruksväxter +21 Köttdjur + 18 Mjölkkor + 5 Svin -5
Källa: Jordbruksverket
Regionalt inom landet är det företagen i Götalands och Svealands skogsbygder som fått de största intäktsökningarna. I Norrland har ökningen blivit relativt begränsad på grund av att mjölkproduk- tionen väger tungt och att den stödberättigade arealen är förhål— landevis liten.
Tabell 36 Total intäktsökning mellan 1994 och 1995 per pro- duktionsområde, procent
Götalands södra slättbygder 8 Götalands mellanbygder 5 Götalands norra slättbygder 9 Svealands slättbygder 10 Götalands skogsbygder 10 Svealands skogsbygder 10 Nedre Norrland 7 Övre Norrland 3 Hela riket 8
Källa: Jordbruksverket
5.5.2 Konsumentpriser
Eurostat redovisar konsumentprisindex för de olika medlemssta- terna. Jämförelsen bör göras med försiktighet då skillnader i me- toder kan förekomma.
166 Effekter av EUJS jordbrukspolitik SOU l996:136
Index för livsmedel i EU—12 ökade med ca 18 procent under perioden 1990—1995 (t.o.m. juli 1995). Under motsvarande peri— od steg producentpriserna med ca 1 procent. KPI totalt har under samma period stigit något mer än index för livsmedel.
Livsmedelsprisindex, KPI—J , i Sverige har ökat med ca 4,5 procent mellan 1990 och 1995, vilket betydligt lägre än i EU-12. KPI har utvecklats på ungefär samma sätt i Sverige och EU-12.
Tabell 37 Prisutveckling i olika EU-länder mellan 1990 och 1995, procentuell förändring
Sverige Danmark Tyskland EU-12 Livsmedel 1,4 7,1 8,6 16,0 KPI 21,1 9,0 15,9 18,6 Producentpriser - 10,7 -13 ,9 -8 ,0 1,0
Källa: Statistiska centralbyrån
Mellan 1994 och 1995 har livsmedelspriserna i Sverige fallit med 1,7 procentenheter i reala termer. Sedan årsskiftet har det skett ytterligare prisfall på grund av momssänkningen.
Tabell 38 Prisutveckling i olika EU-länder december 1994 - december 1995, procentuell förändring
Sverige Danmark Tyskland Finland
Livsmedel - nominellt 0,9 1,5 0,9 —8,5 — realt —l,7 -0,3 -0,6 -8,8 KPI 2,6 1,8 1,5 0,3
Källa: Statistiska centralbyrån
I syfte att åstadkomma ett mer rättvisande mått på köpkraften i olika länder har inom OECD genomförts beräkningar av paritets- tal för köpkraften. En köpkraftsparitet mellan två valutor definie-
SOU 1996: 136 Effekter av E U.'s jordbrukspolitik 167
ras som kvoten mellan de belopp som i respektive land behövs för att köpa samma mängd varor och tjänster i de båda länderna.
I de tabeller som redovisas av Statistiska centralbyrån över jämförelse av konsumentpriser i olika OECD-länder har Sverige satts till 100. För 1994 är det bara två länder i EU-15, Danmark och Finland, som har högre paritetstal för varugruppen livsme- del. Lägst tal av samtliga har Portugal och Storbritannien med 65 följt av Grekland 67.
Danmark har högre tal än Sverige för nästan alla livsmedel, frukt och grönt har högst tal med 125. Vegetabiliska oljor var dock billigare i Danmark.
Sammanvägt för hela EU är priserna på frukt och grönt, ve- getabiliska oljor och kött förhållandevis billiga jämfört med Sve- rige. Priserna för mjölk och fisk är ungefär lika i Sverige och EU.
Tabell 39 Köpkraftsparitet Sverige jämfört med EU—15 1994, Sverige = 100
Danmark Tyskland Storbr. Finland EU—15
Livsmedel 109 88 65 106 - Bröd 113 94 57 123 - Kött 99 86 58 101 - Mjölk 103 84 85 100 - Frukt och grönt 125 94 76 100
Summa privat konsumtion 108 94 75 96
Källa: Statistiska centralbyrån
Konsumentberedningen har gjort en framskrivning av köpkrafts- pariteten till december 1995, dessa uppgifter redovisas i SOU 1996:62 EU, konsumenterna och maten.
80 81 76 90 77
168 Effekter av E U:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Tabell 40 Köpkraftsparitet för livsmedel i några EU-länder jämfört med Sverige 1995, Sverige = 100
Danmark 1 10 Tyskland 87 Storbritannien 60 Finland 97
Källa: Statistiska centralbyrån
Förändringarna mellan 1994 och 1995 beror till största delen på valutakursförändringar. I Finland har matpriserna fallit kraftigt som en följd av EU-medlemskapet men valutakursutvecklingen (appreciering i förhållande till andra valutor) leder till att genom- slaget i köpkraftsparitet blir litet.
En annan faktor som också spelar in vid jämförelsen mellan olika länder är momsuttaget. I Storbritannien tas ingen moms ut på livsmedel, medan momssatsen är 23 procent i Danmark. Görs en rensning för olika momsuttag blir skillnaderna små mellan de olika länderna med undantag för Storbritannien som fortfarande har lägre priser än övriga länder.
Tabell 41 Momsuttag för livsmedel i några EU-länder 1995, procent
Sverige 2 1 Danmark 25 Tyskland 7 Storbritannien 0 Finland 17
Källa: Statistiska centralbyrån
SOU 1996: 136 Effekter av EU:sjordbrukspo/itik 169
5.5.3 Stödberäkningar
I föregående avsnitt redovisades de budgetmässiga kostnaderna av EU:s jordbrukspolitik. Det finns dock kostnader därutöver som inte fångas upp, t.ex. kostnader för gränsskyddet.
OECD genomför varje år beräkningar över stödet till jord- bruket i de olika medlemsländerna. PSE-talet (Producer Subsidy Equivalents) syftar till att mäta stödet till producenterna, på mot— svarande sätt visar CSE-talet stödet till konsumenterna.
PSE definieras som den subvention som skulle erfordras för att kompensera producenterna så att inkomstnivån förblir oför- ändrad, om man slopade det existerande stödet. PSE-talen visar omfördelningseffekterna och inte allokeringseffekter.
Totalt för OECD steg PSE-talen t.o.m. mitten och slutet av 1980-talet. Därefter har nivån på PSE—talen varit relativt stabil. 1 EU har utvecklingen varit ungefär densamma som i OECD totalt. Under de senaste åren har dock stödnivån åter börjat att stiga vil- ket kan förklaras med effekterna av CAP—reformen. I Sverige har PSE-talen varit högre än i EU men 1994 var skillnaden bara en procentenhet. Australien, Kanada, Nya Zeeland, Turkiet och USA har de lägsta PSE—talen inom OECD.
170 Effekter av E U:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
Figur 59 PSE-tal, utveckling mellan 1979/81 och 1994, pro-
cent
60 "
50
40'
30'
20
10 ”'
EU USA Sverige OECD
Källa: OECD
' 1979/81 El 1989/91 1994
Figur 60 CSE-tal, utveckling mellan 1979/81 och 1994, pro-
cent EU USA Sverige
_ ' f -10' f**k—. -20 " -30 ' 40 "" L
' 1979/81 -so B 1989/91
1994 -60 *
Källa: OECD
SOU 1996: 136 Effekter av EU:sjordbrukspo/itik 171
OECD redovisar även hur subventionerna till jordbrukarna förde- las mellan konsumenter och skattebetalare. Detta uttrycks som to— tala transfereringar. Skattebetalarnas andel avser de medel som förs via statsbudgeten till jordbrukarna. Konsumenternas bidrag utgörs av värdet av bl.a. gränsskyddet.
Kostnaden för stödet till jordbruket inom EU har under de senaste åren i allt större utsträckning lagts ut på skattebetalarna. Tillkomsten av arealbidraget är ett typexempel på en sådan för— ändring.
Figur 61 Transfereringar till jordbruket i EU-12 och OECD fördelat på olika grupper
EU
1000/.. _ |:] Konsumenter I . Skattebet
70% -
50% --
1986/88 1989/91 1994
172 Effekter av EU:sjordbrukspolitik SOU 1996: 136
(forts figur 61) OECD
10096 "
[:] Konsumenter . Skattebet.
70% "
50% **
30%
10%
1986/88 1989/91 1994
Källa: OECD
5 .6 Arbetskraftsfrågor m.m.
5.6.1 Utvecklingen i EU
Ur EU:s statistik på arbetskraftsområdet kan utläsas bl.a. perso— ner sysselsatta i jordbruket. I denna grupp ingår egna jordbru— kare, familjemedlemmar, avlönad och oavlönad arbetskraft. Det saknas däremot statistik över arbetskraften i industri och handels- leden.
Antalet sysselsatta inom jordbrukets primärproduktion i EU har minskat. Den årliga minskningen uppgår till ca 3 procent un- der perioden 1970—1990. Minskningen har varit förhållandevis jämnt fördelad över tidsperioden. I de nordliga medlemsstaterna gick minskningen snabbare under 1970-talet medan den gått snabbare under 1980-talet i de sydligare EU—länderna. Mellan 1992 och 1993 har minskningen ökat till 5,8 procent.
SOU 1996: 136 Effekter av EU:s]ordbrukspo/itik 173
Tabell 42 Minskning av antalet sysselsatta i jordbruket i EU, genomsnitt per år under perioden 1970-1993, procent
Mg 1970/1980 1980/1990 1992/1993 Belgien —4,1 —2,8 --— Danmark -4,1 -3,5 -2,3 Tyskland —4,7 —4,0 -5,0 Grekland —2,3 -1,8 -3,7 Spanien -3,9 -3,9 -6,9 Frankrike —3,9 -3 ,7 —4,1 Irland -3,0 -2,5 -5,2 Italien —2,9 -3,6 -6,9 Holland -1,7 0,0 —-— Portugal 0,7 -1,0 —-- Storbritannien —1 ,8 -l ,4 -3 ,2 Totalt —3,1 -3,1 —5,8
Källa: Statistiska centralbyrån
Av totalt antal sysselsatta utgjorde jordbrukssektorn ca 13 pro- cent 1970, andelen hade minskat till ca 6 procent 1993. De in— dustrianställda hade minskat sin andel från ca 40 procent 1970 till ca 30 procent 1993, Servicesektorn ökade däremot från ca 45 procent till ca 65 procent. Andelen sysselsatta i jordbruket var 1993 störst i Spanien och på Irland. Belgien och Storbritannien hade minst andel med drygt 2 procent.
174 Effekter av EU:sjordbrukspo/itik SOU 1996: 136
Figur 62 Andelen sysselsatta i olika sektorer i EU-12 under perioden 1970-1993, procent
70 ” . Jordbruk
60 [1 Industri Service
50 --
40 » E' _ 30 » . 20 »
10
Källa: Eurostat
1
Omkring 28 procent av de sysselsatta i jordbruket är avlönad ar- betskraft (inkl familjemedlemmar). I denna grupp är ca 1/5 an- ställda som inte ingår i familjen, det motsvarar ca 5 procent av den totala arbetskraften i jordbruket. Storbritannien och Holland har största andel anställda lantarbetare med 30 resp 17 procent av den totala arbetskraften. Länderna i Sydeuropa har minst andel anställd arbetskraft. I de flesta länder har lantarbetarna minskat räknat i procent av den totala arbetskraften, men i t.ex. Danmark har det skett en ökning från 11 till 17 procent.
En förklaring till skillnaderna mellan de olika länderna är företagsstorleken. Storbritannien, Danmark och Holland känne— tecknas av jordbruksföretag med hög medelareal och stora djur- besättningar. Företagen i Sydeuropa, liksom även i stora delar av Tyskland är betydligt mindre.
SOU 1996:136 Effekter av EU:s jordbrukspolitik 175
Tabell 43 Andelen anställd arbetskraft (ej familjemedlem- mar) av total arbetskraft i jordbruket inom EU-12, procent
Land 19_8 && Danmark 11,3 16,9 Tyskland 5,1 5 ,7 Grekland 0,4 0,2 Frankrike 5,8 4,3 Italien 3,4 1,5 Holland 16,5 18,6 Storbritannien 35,3 30,0 EU-12 --- 5 ,1
Källa: Eurostat
5.6.2 Jordbrukarledet i Sverige
Statistiska centralbyrån redovisar varje år regional sysselsätt- ningsstatistik (ÅRSYS). Statistiken baseras på uppgifter från skatteadministrationen. För att registreras som sysselsatt i en bransch krävs att man arbetat minst en timme per vecka.
1993 arbetade enligt denna definition ca 52 000 personer med åkerbruk och husdjursskötsel. Det motsvarar ca 1,4 procent av totalt antal sysselsatta. Regionalt inom landet är det Gotland som har störst andel sysselsatta inom jordbruket med ca 7 pro- cent. Skaraborgs och Kristianstads län har omkring 4 procent. Under den senaste IO-årsperioden har antalet sysselsatta i jord- bruket halverats.
5.6.3 Industri- och handelsledet i Sverige
Enligt Statistiska centralbyråns undersökning, ÅRSYS, arbetade ca 68 000 i livsmedelsindustrin under 1993. Med livsmedelsin- dustrin avses i detta sammanhang även dryckesvaruindustrin. Av totalt antal sysselsatta motsvarar det ca 1,8 procent. Antalet sys-
176 Effekter av EU:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
___________________________________________________________________.__________________._________________
selsatta i livsmedelsindustrin har minskat med ca 10 000 sedan 1985. Andelen av antalet sysselsatta är dock oförändrad under denna tidsperiod. Bageri- och slakteriindustrin sysselsatte störst antal med 16—17 000 vardera. Omkring 9 000 var sysselsatta i mejeriindustrin och ca 5 000 i frukt- och grönsaksindustrin.
Utvecklingen under den senaste lO-årsperioden varierar mel- lan olika branscher. Mineralvatten och låskedrycksindustrin har redovisat en fördubbling av antalet anställda sedan 1985, bageri— industrin har oförändrat antal medan kvarnindustrin nästan har halverat antalet sysselsatta.
Sysselsatta i livsmedelshandel, partihandel och detaljhandel, uppgick 1993 till ca 110 000, det motsvarar ca 3 procent av totalt antal sysselsatta. Merparten inom denna grupp finns i detaljhan- delsledet, ca 77 000. Sedan 1985 har antalet sysselsatta minskat med ca 10 000, andelen sysselsatta i livsmedelshandeln har under samma period ökat med 0,2 procent.
Figur 63 Antalet sysselsatta i livsmedelssektorn i Sverige 1986-1993
. Jordbruk Cl Livs.m.ind Handel
120000
100000
80000
60000
40000
20000
1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993
Källa: Statistiska centralbyrån
SOU 1996: 136 Effekter av EU:sjordbrukspo/itik 177
Totalt arbetade 1993 ca 294 000 i livsmedelssektorn (inkl. restau- rang och kaféverksamhet). Sedan 1985 har antalet sysselsatta minskat med drygt 125 000. Av totalt antal sysselsatta har verk— samhetsgrenens andel minskat från ca 10 procent till ca 8 pro- cent.
5.6.4 Ägandeförhållanden i livsmedelsindustrin
Statistiska centralbyrån samlar varje år in uppgifter om ägande— förhållandena i industrin. Av statistiken för 1994 framgår att un— gefär 20 procent av totalt antal anställda i livsmedelsbranschen är anställd hos ett företag som är utlandsägt. Denna andel har ökat några procentenheter under 1990-talet. Totalt uppgår denna kate- gori till ca 13 000. Drygt 50 företag är utlandsägda av totalt ca 2 600 i hela branschen, det motsvarar ca 2 procent. De utlandsägda företagen är sålunda betydligt större än de svenska företagen. Av statistiken framgår inte någon branschvis uppdelning.
Tabell 44 Utlandsägda företag i livsmedelsbranschen i Sve- rige 1990-1994
& Antal Antal Andel av totalt antal i branschen % företag anställda företag anställda 1990 47 13 600 1,5 18,9 1991 44 13 300 1,5 18,6 1992 47 15 000 1,7 21,8 1993 49 13 400 1,9 20,1 1994 52 13 100 2,0 20,1
Källa: Statistiska centralbyrån
Beräkningar som gjorts av Livsmedelsarbetarförbundet (Livs) av- seende 1995 visar att ungefär 25 procent av förbundets medlem- mar arbetar i företag med utländska ägare. Skillnaden mot Statis— tiska centralbyråns uppgifter torde till största delen bero på att det norska företaget Orkla köpte upp Procordias industrier våren
178 Effekter av EU:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
1995. Av Livs uppgifter framgår också att det finns stora regio- nala variationer. I vissa områden uppgår andelen anställda i ut- ländska företag till nästan 50 procent. Det kan konstateras att antalet anställda i utländskt ägda fö- retag ökar i branscher som tidigare inte var jordbruksprisreglera— de.
5.7 Sveriges import och export
Statistik avseende Sveriges utrikeshandel har förändrats i och med EU-medlemskapet. Handeln med tredje land kan registreras på samma sätt som tidigare medan nya rutiner fått skapas för han- deln med EU—länderna. EU-handeln följs med hjälp av en upp- giftsinsamling från företag som bedriver handel till ett värde av minst 900 000 kr per år. Förändringen innebär att statistiken har försämrats och att jämförbarheten med tidigare år blir svår att gö— ra. Ett annat problem är att redovisad import från tredje land om— fattar endast de varor som tullbehandlats i Sverige.
Sveriges medlemskap i EU har medfört stora förändringar i villkoren för handeln. Sverige får fritt tillträde till EU—marknaden utan krav på importtullar, licenser och andra begränsningar. Vid export till tredje land tillämpar EU ett mer omfattande exportbi- dragssystem än vad som gällde i Sverige före medlemskapet. Vad gäller importen har varor från andra EU-länder fritt tillträde till den svenska marknaden medan tullskyddet, totalt sett, har höjts för varor från tredje land. EU:s utrikeshandel påverkas i hög grad av olika handelsavtal.
SOU 1996: 136 Effekter av EU:sjordbrukspo/itik 179
Import
Från EU Fritt tillträde Från tredje land Som regel högre tullar än före medlemskapet Export
Till EU Fritt tillträde, inga bidrag Till tredje land Ett mer utvecklat exportbidragssystem än
före medlemskapet
Värdet av den svenska exporten av jordbruksvaror och livsmedel ökade med 31 procent under 1995 jämfört med 1994. Importvär- det minskade under samma period med knappt 1 procent. Han— deln med EU ökade kraftigt samtidigt som handeln med övriga länder minskade. Exporten till EU nästan fördubblades under det gångna året (86 procent) och importen ökade med 20 procent. Den redovisade importen från EU kan dock som nämnts innehålla varor som importerats från tredje land via ett EU-land.
Sveriges handel med EU ökade redan 1994 inför det annal- kande EU-medlemskapet. Den kraftiga ökningen av handeln med EU under 1995 beror till stor del på att Sverige blivit en del av den gemensamma marknaden. Dessutom gynnades svensk export av en relativt svag krona under 1995 liksom under 1994.
Under 1994 ökade även handeln med tredje land, i synnerhet handeln med Central— och Östeuropa. Under 1995 bröts denna ut- veckling och handeln med tredje land minskade. Exporten till tredje land minskade med 11 procent och importen minskade med 25 procent. Den minskade importen från länder utanför EU torde till stor del bero på att handeln med EU nu är helt fri samt att EU:s gränsskydd mestadels är högre än det svenska gränsskyddet var före EU-inträdet. En del av importminskningen kan dock be- ro på att varor från tredje land importerats via EU. Vad gäller exporten finns det vissa varor som gynnas av exportbidrag vid export till tredje land (t.ex. mejeriprodukter och kött). Samtidigt har intresset för export till tredje land minskat på grund av det fria tillträdet till den gemensamma marknaden.
180 Effekter av E U.'s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
l tabell 45 redovisas handelsutvecklingen fördelad på pro- duktgrupper. För 1995 redovisas både insamlade värden och korrigerade värden enligt Statistiska centralbyrån. Korrigeringar— na bygger på skattningar som är relativt grova och osäkra. I ta- bell 46 och tabell 47 redovisas handeln med EU respektive med länder utanför EU fördelad på produktgrupper.
Tabell 45 Sveriges handel med jordbruksvaror och livsmedel
Produktgrupper Import (mkr) Export (mkr)
1993 1994 1995 1995 1993 1994 1995 1995 enl. SITC : insamlat korrigerat" insamlat konigeratl) 00 Levande djur 97 1 14 (76) 87 100 74 (66) 81 01 Kött och köttvaror 1184 1452 (2084) 2242 406 483 (772) 835 02 Mejeriprodukter 0. ägg 932 1008 (1046) 1 135 503 662 (1169) 1465 03 Fisk, kräfl- o. blötdjur mm 2812 3382 (3827) 4006 687 926 (1740) 2075 04 Spannmål 0. varor därav 1546 1833 (1684) 1778 1046 1496 (1684) 1830 05 Frukt o. grönsaker 7259 8236 (7603) 8080 680 581 (596) 672 06 Socker, sockervaror mm 848 1072 (911) 1024 361 381 (436) 476 07 Kaffe, te, kakao, mm 2859 4213 (4066) 4224 1133 1484 (1687) 1821 08 Foder—medel 1725 2008 (1771) 1848 148 163 (213) 226 09 Div. livsmedel 1684 1767 (1773) 1895 938 1400 (1672) 1779 11 Drycker 2739 3782 (2120) 2335 794 1673 (1372) 1388 12 Tobak o. tobaksvaror 847 1000 (567) 683 171 190 (165) 165 22 Oljeväxtfrön 152 310 (384) 407 38 23 (14) 18 4 Oljor och fetter 750 1011 (1188) 1267 670 884 (752) 770
SUMMA 25435 31187 (29100) 31011 7673 10422 (12336) 13601
1) Korrigerat värde för företag som inte ingår i urvalet samt för svarsbortfall, källa SCB.
SOU 1996: 136 Effekter av E Uss jordbrukspolitik 181
Tabell 46 Sveriges handel med EU-lS
Produktgrupper Import (mkr) Export (mkr)
1993 1994 1995 1995 1993 1994 1995 1995 enl. SITC: insamlat komgerat ” insamlat korrigerat ') 00 Levande djur 61 63 (34) 45 57 37 (25) 40 01 Kött och köttvaror 594 825 (1640) 1798 96 172 (513) 576 02 Mejeriprodukter 0. ägg 817 868 (1011) 1100 133 301 (921) 1217 03 Fisk, kräft- o. blötdjur mm 808 897 (1196) 1375 492 642 (1487) 1822 04 Spannmål 0. varor därav 999 1168 (1458) 1552 581 659 (1128) 1274 05 Frukt ol grönsaker 4100 4318 (5053) 5530 339 357 (394) 470 06 Socker, sockervaror mm 666 792 (787) 900 179 207 (261) 301 07 Kaffe, te, kakao, mm 1318 1646 (1559) 1717 719 778 (877) 1011 08 Fodermedel 1157 1230 (1174) 1251 78 73 (103) 116 09 Div. livsmedel 1158 1229 (1397) 1519 407 544 (629) 736 11 Drycker 2196 3072 (1679) 1894 141 234 (214) 230 12 Tobak o. tobaksvaror 137 167 (386) 502 58 50 (31) 31 22 Oljeväxtfrön 33 160 (21 1) 234 31 14 (7) 11 4 Oljor och fetter 428 498 (825) 904 318 384 (439) 457
SUMMA 14472 16932 (18409) 20320 3626 4454 (7029) 8293
1) Korrigerat värde för företag som inte ingår i urvalet samt för svarsbortfall, källa SCB.
182 Effekter av E U:s jordbrukspolitik SOU 1996:136
Tabell 47 Sveriges handel med länder utanför EU
Produktgrupper Import (mkr) Export (mkr) 1993 1994 1995 1993 1994
enL SIT(2 00 Levande djur 36 51 42 43 37 01 Kött och köttvaror 590 627 444 310 311 02 hddenprodukmro.ägg 115 140 35 371 361 03 Fisk, krätt- o. blötdjur mm 2004 2485 2631 196 284 04 Spannmål 0. varor därav 547 665 226 464 837 05 Frukto.grönsaker 3159 3918 2550 341 224 06 Socker, sockervaror mm 182 280 124 182 174 07 Kane,w,kakaqrnni 1541 2567 2507 415 706 08 Fodennedel 568 778 597 70 90 09 [HV.hvmnedel 525 537 376 531 857 11 Drycker 543 711 441 653 1439 12 'Iobak c.tobaksvaror 710 833 181 114 140 22 ()Ueväxnrön 119 150 173 6 8 4 OUorochfener 323 513 363 353 500 SUhdhdA 10963 14255 10691 4047 5968
Källa: SCB
41 259 248 253 556
202 175 810 110 1043
1158 134
SOU 1996: 136 Effekter av E U.'s jordbrukspolitik 183
Tabell 48 Handel med jordbruksvaror och livsmedel fördelad på ländergrupper
Länder Import (mkr) Export (mkr) 1993 1994 1995 1993 1994 EU15 14472 16932 20320 3626 4454 CÖ10 791 1049 644 458 955 Övr. OECD 5543 6632 5108 2652 3548 Övr. länder 4629 6574 4938 937 1465 SUMMA 25435 31187 31011 7673 10422
Källa: SCB samt bearbetning av Jordbruksverket
Export
Efter att exporten ökat med nästan en tredjedel 1995 jämfört med 1994, uppgår svensk export av jordbruksvaror och livsmedel till knappt 14 miljarder kr. För ett stort antal produkter ökade värdet av exporten mer än volymen. Detta gäller för exempelvis spann— mål, kaffe och vissa mejeriprodukter. Den relativt höga värde- mässiga ökningen kan delvis bero på högre världsmarknadspriser för vissa produkter som t.ex. spannmål och kaffe. Det kan också vara så att exportpriserna till EU ökat för många produkter då tullar och exportbidrag inte längre påverkar det pris en exportör kan ta ut. Prisökningarna för t.ex. smör och mjölkpulver kan tro- ligtvis förklaras av att gränsskyddet mot EU försvunnit.
Exporten till EU har nästan fördubblats och EU—exporten svarade för 61 procent av det totala värdet av exporten 1995 (jämfört med 43 procent 1994). Denna värdemässiga ökning mot— svaras inte helt och hållet av volymökningar i samma storlek. Som tidigare nämnts har exporten till länder utanför EU minskat under 1995. De största mottagarländerna av svensk export på jordbruksområdet var Finland, Danmark, USA, Norge och Tyskland. Våra nordiska grannländer tog emot mer än en tredje- del av vår export av jordbruksvaror och livsmedel.
746 3486 1075
184 Effekter av EU:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
De produktgrupper som uppvisat störst exportökningar vär- demässigt är kött och köttvaror, mejeriprodukter samt fisk och skaldjur. Den ökade exporten av dessa varor har i stor utsträck- ning gått till andra EU-länder. Kött och köttvaruexporten bestod till stor del av griskött och beredda köttprodukter. Exporten av mejeriprodukter dominerades av smör, mjölkpulver och hårdost. Framför allt ökade exporten av smör kraftigt. Att värdet av me- jeriexporten ökat starkt beror till stor del på att det genomsnittli— ga världsmarknadspriset på smör och mjölkpulver var mycket högre 1995 jämfört med 1994. Av fiskvarorna är de främsta ex— portprodukterna hel lax, hel torsk och konserverad sill och strömming. Laxexporten har ökat dramatiskt under 1995. Ök- ningen av exporten beror till största delen på att norsk lax expor- teras till EU via Sverige.
De produktgrupper som Värdemässigt utgjorde störst andel av svenska exporten 1995 var fisk och skaldjur, spannmål, kaffe och te mm samt diverse livsmedel. Bland de viktigaste svenska exportprodukterna 1995 kan nämnas vodka, Chokladkonfektyr, margarin, smör, hel lax, rostat kaffe och sockerkonfektyr.
Figur 64 Sveriges export av jordbruksvaror och livsmedel
Källa: SCB samt bearbetning av Jordbruksverket
SOU 1996: 136 Ejfekter av EU:sjordbrukspo/itik 185
Importen
Importen av jordbruksvaror och livsmedel har minskat med knappt 1 procent Värdemässigt jämfört med förra året och upp— gick 1995 till 31 miljarder kr. Medan importen från EU ökade med 20 procent minskade importen från länder utanför EU. Framför allt minskade importen från Central- och Östeuropa (-39 procent). Under 1995 kom två tredjedelar av importen från EU (jämfört med 54 procent 1994). Dessa importsiffror kan dock in— nehålla import från tredje land som tullbehandlats i ett annat EU— land. De viktigaste importländerna på jordbruksområdet under 1995 var Danmark, Nederländerna, Norge och Tyskland. Knappt en tredjedel av importen kom från våra nordiska grannar. Utan— för Europa var de viktigaste länderna USA, Brasilien och Colom— bia.
Vid jämförelser mellan värdet av importen från EU och im- portvärdet från tredje land visar det sig att varor från EU i många fall har ett högre genomsnittligt värde per kvantitet (t.ex. per kg). För att kunna konkurrera med EU-länderna måste varor från tredje land ha ett pris som inklusive tullar och avgifter motsvarar EU—ländernas varupriser. I handelsstatistiken redovisas dock va— rornas värde exklusive tullar och avgifter. EUs ökade Värdemäs- siga andel av importen till Sverige kan följaktligen till viss del bero på att varorna från EU i många fall har ett högre genom- snittligt värde i handelsstatistiken. Vidare kan förändringar av det genomsnittliga värdet för olika produkter dölja hur importen (och exporten) utvecklats volymmässigt.
Importen av kött och köttvaror ökade kraftigt (+54 procent) medan importen av fisk och skaldjur, oljeväxtfrön samt oljor och fetter ökade något mindre. Bland köttvarorna var det främst im- porten av griskött från Danmark som ökade. Den ökade importen av fisk och skaldjur förklaras framför allt av ökad import av hel lax från Norge.
För några produktgrupper minskade importen kraftigt under 1995. Detta gäller i synnerhet drycker samt tobak och tobaksva- ror. Vad gäller drycker var det främst importen från EU som minskade (-38 procent). Importen av vin minskade med omkring 800 milj. kr. En tänkbar förklaring till denna minskning är att
186 Effekter av EU:s jordbrukspolitik SOU 1996: 136
många nya importörer inte hunnit komma med i urvalet. Tobaks— importen från länder utanför EU föll drastiskt. Totalt var dock minskningen något lägre då importen från EU samtidigt ökade.
Figur 65 Sveriges import av jordbruksvaror och livsmedel miljarder kr
22 _
1993
1994
. 1995
EU15 CÖ10 Övr. OECD Övr. länder
Källa: SCB samt bearbetning av Jordbruksverket
Den i särklass största produktgruppen Värdemässigt var frukt och grönsaker som svarade för drygt en fjärdedel av importvärdet. Totalt minskade importen av frukt och grönsaker något men im- porten från EU—länderna ökade. De mest betydelsefulla frukterna och grönsakerna 1995 var bananer, äpplen, tomater, apelsiner och potatis.
De viktigaste enskilda importprodukterna under 1995 var orostat kaffe, vin, hel lax, Chokladkonfektyr, räkor och bananer.
SOU 1996:136 Bilaga 1 187
Kommitténs direktiv till expertgruppen Svenska intressen rörande livsmedelsproduktionen
Sverige hör till de medlemsländer inom EU som klarast uttalat önskemål om en reformering av EU:s gemensamma jordbruks— politik (CAP). Viktiga svenska intressen rörande utvecklingen av CAP är en ökad marknadsorientering, avreglering och miljöan— passning. De jordbrukspolitiska medlen tar sikte på jordbrukets roll dels som producent av livsmedel, dels som producent av kollektiva varor. I rollen som producent av kollektiva varor ingår värdet av det öppna odlingslandskapet, bevarandet av kulturhis- toriskt viktiga miljöer samt att uppnå en viss regional fördelning av produktionen.
De olika medlens syfte bör vara tydliga i den meningen att det skall framgå vilket mål de siktar mot att uppfylla. Medlen in— om den gemensamma jordbrukspolitiken har successivt införts allteftersom det uppstått förhållanden som man velat korrigera. Detta har bidragit till att överskådligheten har minskat och att kanske rent av att kopplingen mellan ett medel och det mål som medlet skulle bidra till att uppfylla nu är mycket otydligt.
Genom åtagandena i WTO kan en sänkning av den totala stödnivån för jordbruksprodukter komma att ske. Däremot sker inte en minskning av antalet medel som utnyttjas inom den ge— mensamma jordbrukspolitiken. Snarare har antalet medel ökat de senaste åren, dels mot bakgrund av CAP-reformen, dels mot bak- grund av WTO-åtagandena.
Kommitténs arbete, som anges i regeringens kommittédirek— tiv (Dir.1995:109), ska leda fram till ett förslag till reformer av CAP. Som ett led i detta arbete är det viktigt att syftena med de olika jordbrukspolitiska medlen blir klara.
Som ett första steg ska expertgruppen göra en analys av den hittills förda jordbrukspolitiken inom EU. 1992 års CAP-reform är av central betydelse i analysen. Expertgruppen ska analysera
188 Bilaga 1 SOU l996:136
hur jordbrukspolitiken påverkar effektivitet, struktur och inkoms— ter i produktionen. Konsumenternas och skattebetalarnas intress— en skall också beaktas.
En delrapport enligt ovan skall presenteras för kommittén den 29 maj 1996.
Som ett andra steg skall expertgruppen göra en genomgång av de olika jordbrukspolitiska medlen mot bakgrund av i vilken utsträckning de bidrar till måluppfyllelsen, att marknadsoriente- ringen ska öka samt att antalet jordbrukspolitiska medel bör minska och att även dess styrka bör reduceras. De svenska in— tressena bör därvid inte ses i ett isolerat svenskt sammanhang utan i ett långsiktigt gemenskapsperspektiv. Frågan om fortsatt reformering av jordbrukspolitiken och även andra områden som inte berördes av 1992 års reform samt effekterna av en utvidg- ning med ytterligare medlemsländer skall beaktas.
CAP har hittills huvudsakligen varit en gemenskapsangelä- genhet. Med hänsyn till de förändringar som påbörjades med 1992 års CAP—reform, kommande utvidgning österut och åtagan- den i WTO är detta inte lika självklart längre. Gruppen skall där- för undersöka om subsidaritetsprincipen vore tillämplig på delar av den politik som nu tillämpas gemensamt.
Det har visat sig omöjligt att göra en strikt uppdelning av ar— betsuppgifterna mellan de olika expertgrupperna. En del av ex— pertgruppens arbetsuppgifter tangerar därför andra gruppers arbe- te. För att undvika onödigt dubbelarbete skall därför samråd ske mellan expertgrupperna. Expertgruppen för svenska intressen har främst ansvar för frågor som specifikt hör till livsmedelsproduk- tionen. Avgränsningsproblem föreligger i förhållande till expert— grupp tre som främst har ansvar för frågorna om produktion av kollektiva nyttigheter och expertgrupp ett som ansvarar för en analys av omvärldsfaktorer.
En slutrapport ska presenteras för kommittén den 13 januari 1997.
SOU 19961136 Bilaga 2 189
Räkneexempel för att belysa allokeringseffektens utveckling
För att i någon mån kunna bilda sig en uppfattning om storleks— ordningen på de allokeringseffekter som diskuterats i kapitel 4 redovisas nedan några räkneexempel. Exemplen är mycket kraf— tigt förenklade. Ett alternativ skulle givetvis vara att ta utgångs— punkt i de priser och kvantiteter som gällt för en viss produkt un— der ett visst är. Nästa fråga skulle då vara att göra antaganden om hur känslig efterfrågan och utbud är för prisförändringar. För att undvika att dessa räkneexempel uppfattas som prognoser av vad som verkligen skulle inträffa om politiken förändras nöjer vi oss här med att utgå från mycket schabloniserade förutsättningar. Trots att förutsättningarna är starkt schabloniserade är de inte orealistiska och exemplen kan bli mera lättillgängliga.
En fråga som har strategisk betydelse för analysen är efter— frågans respektive utbudets känslighet för prisförändringar (priselasticiteten). Vad gäller efterfrågans priselasticitet kan pekas på att gruppen livsmedel inte har några substitut mot andra varu— grupper. Man kan därför utgå från att priselasticiteten totalt sett är låg. Utbytbarheten består istället i att byte kan ske inom en rättså vid ram inom gruppen livsmedel. Skulle t.ex. priserna på kött av olika slag stiga kan man räkna med att konsumtionen av kött minskar och att efterfrågan istället ökar av vegetabiliska pro— dukter. Antag för räkneexemplen att priselasticiteten inom ett re— levant prisintervall uppgår till —0,3, vilket innebär att om priserna stiger med 10 procent så minskar efterfrågan med 3 procent. 7
7Vid beräkningarna av allokeringseffekter har efterfråge— och utbudsförändringar vid ändrade priser beräknats med ledning av de redovisade elasticiteterna. Däremot har, för att förenkla, be—
190 Bilaga 2 SOU l996:136
Utbudets känslighet för prisförändringar (priselasticiteten) kan, som diskuterats tidigare, variera starkt beroende på vilken sikt man utgår ifrån. I ett mycket kort perspektiv saknas alterna— tiv användning av resurserna i företagen. Utbudet blir därför o— elastiskt. Ju längre tidsperspektiv som anläggs desto högre blir elasticiteten. I vegetabilieproduktionen bestäms lutningen av den långsiktiga utbudskurvan (och därmed elasticiteten) av hur pro— duktionskostnaderna varierar, som i sin tur i hög grad beror på avkastningsnivån. För produktionsgrenar som i stort sett inte är areal— eller lägesberoende, t.ex. kycklingproduktion, skulle såle— des den långsiktiga utbudskurvan bli vågrät eller näst intill våg- rät. 1 de exempel som redovisas är utgångspunkten att priselasti- citeten uppgår till 1, vilket innebär att om priserna stiger med 10 procent så ökar utbudet med 10 procent.
1 Exempel på allokeringseffekten av överskott
Med utgångspunkt från de förutsättningar som redovisades ovan kan följande räkneexempel utarbetas (Se figur Bl). Antag att det pris som tillämpas på marknaden uppgår till 100 (p,) vilket ger en utbjuden kvantitet på 100 (612). Antag vidare att den efterfrå— gade kvantiteten vid detta pris uppgår till 87 (q,). Antag att priset på världsmarknaden, som i detta exempel också antas ge en jäm- vikt på den interna marknaden, uppgår till 90 (po). Kvantiteten vid jämvikt kan beräknas med ledning av de antagna elasticiteter- na och blir då 90 (qo).
räkning av allokeringseffekten skett med antagande av att efter- fråge- och utbudskurvorna är räta linjer.
SOU 1996:136 Bilaga 2 191
Figur Bl Bestämning av välfärdseffekten
. fx PNS / x.
XC
q2 K vant/rä
Med de antagande som redovisades ovan skulle följande alloke— ringseffekter kunna beräknas:
AKÖ =a+b=10*87 +(10*3)/2 =885(pos) APÖ=a+b+c=10*87+(10*3)/2+(10*13)/2= 950 (neg)
ABudgetkostnad = b + c + a' = 10 * 13 = 130 (pos) Allokeringseffekt = 65
Ursprungligt produktionsvärde = 100 * 100 = 10000 Ursprunglig konsumentutgift = 100 * 87 = 8700 Ursprunglig intäkt från världsmarknaden = 90 * 13 = 1170 Ursprunglig budgetkostnad = 10 * 13 = 130
Allokeringseffekten är inte konkret i den bemärkelsen att den kan utläsas ur bokföringsmaterial. Därför kan det vara lämpligt att ställa allokeringseffekten i relation till uppgifter som kan erhållas genom sådant material. En sådan jämförelse visar att den alloke- ringseffekt som uppstår av en övergång till att tillämpa det lägre priset motsvarar 50 procent av budgetutgiften eller 0,7 procent av produktionsvärdet.
192 Bilaga 2 SOU 1996:136
Det totala produktionsvärdet i jordbruket uppgick under år 1994 till 225 miljarder ecu. Utgifterna från FEOGA:s garantisek- tion uppgick samma år till ca 33 miljarder ecu, vilket motsvarar 15 procent av produktionsvärdet. Emellertid används medel ur FEOGA:s garantisektion även till andra åtgärder än ren exportfr— nansiering, t.ex. lagring, varför jämförelsen inte kan göras helt och hållet. Utgifterna för exportstödjande åtgärder uppgår till ca 20 miljarder ecu. Skillnaden mellan det pris som tillämpas inom EU och ett pris utan reglering uppgår i exemplet ovan till 10 %. Ser man bakåt har skillnaden normalt sett varit större. Det är svårt att ange vilken förändring som skulle uppstå vid en harmo— nisk neddragning av skyddsnivåerna. Räknar man istället med en större förändring och världsmarknadspriset istället sätts till 70 (po) med oförändrade antaganden om elasticiteterna erhålles föl— jande värden:
p, = 100 P0 = 70 qz = 100 611 = 87
qo (efterfrågan) = 95 510 (utbud) = 70
Därigenom kan följande välfärdseffekt beräknas:
AKÖ = a + b = 30 * 87 + (30 * 8)/2 = 2730 (pos) APÖ = a + b + c = 30 * 70 + (30 * 30)/2 = 2550 (neg) ABudgetkostnad = b + 6 + d = 30 * 13 = 390 (pos) Allokeringseffekt = 570
Ursprungligt produktionsvärde = 100 * 100 = 10000 Ursprunglig konsumentutgift = 100 * 87 = 8700 Ursprunglig intäkt från världsmarknaden = 70 * 13 = 910 Ursprunglig budgetkostnad = 30 * 13 = 390
En jämförelse med budgetutgiften visar att allokeringseffekten motsvarar 150 procent av budgetutgiften, men att allokeringsef— fekten i relation till produktionsvärdet utgör 6 procent.
SOU 1996:136 Bilaga 2 193
Skulle elasticiteten för utbudet vara lägre än som antagits ovan, t. ex. endast 0, 5, och med antaganden 1 övrigt enligt det se— naste exemplet ovan kan följande värden erhållas.
p] = 100 P0 = 70 q2 = 100 ql = 87
% (efterfrågan) = 95
Därigenom kan följande allokeringseffekt beräknas:
AKÖ = a + b = 30 * 87 + (30 * 8)/2 = 2730 (pos) APÖ = a + b + 6 = 30 * 85 + (30 * 15)/2 = 2775 (neg) ABudgetkostnad = b + 6 + d = 30 * 13 = 390 (pos) Allokeringseffekt = 345
Ursprungligt produktionsvärde = 100 * 100 = 10000 Ursprunglig konsumentutgift = 100 * 87 = 8700 Ursprunglig intäkt från världsmarknaden = 70 * 13 = 910 Ursprunglig budgetkostnad = 30 * 24 = 390
En jämförelse med budgetutgiften visar att allokeringseffekten motsvarar 90 procent av budgetutgiften, men att allokeringseffek— ten i relation till produktionsvärdet utgör 3 procent.
Självfallet är det mycket vanskligt att dra generella slutsatser av de räkneexempel som redovisas ovan. Om utgångspunkten är att skaffa sig en bild av den allokeringseffekt som skulle kunna uppstå vid en harmoniserad avveckling av gränsskyddet i världen måste som tidigare nämnts utgångspunkten våra att världsmark- nadspriserna blir något högre än vad som varit fallet under de se— naste åren. En prissänkning av de interna priserna med mellan 10 och 30 procent kan kanske vara rimlig som en beräkningsförut- sättning. Det samlade överskottet inom EU antas idag uppgå till mellan 10 och 15 procent av produktionen. Med en elasticitet på efterfrågesidan som uppgår till -0,3 och med en elasticitet på ut— budssidan som uppgår till 1,0 motsvarar allokeringseffekten mel-
194 Bilaga 2 SOU 1996:136
lan 50 och 150 procent av budgetutgiften för exportstödjande åt- gärder (det högre talet svarar mot den större prissänkningen). Är utbudet mindre elastiskt, tex. 0, 5, minskar allokeringseffekten med ca 1/3.
2 Exempel på allokeringseffekterna av kvoter i jordbrukarledet
I figur B2 redovisas den problematik som gäller för en produkt som är kvoterad.
Figur B2 Bestämning av allokeringseffekten för mjölkkvot- erna
Pris /'
& q q (7 , Kvantitet
SOU 1996:136 Bilaga 2 195
Utgå för ett räkneexempel från samma grundantaganden om elas— ticiteter för efterfrågan och utbud som ovan, nämligen —0,3 res- pektive 1,0. Antag vidare:
P0 = 100 P1 = 90 P2 = 70 q] = 100
qo = 96 (Vilket innebär att produktionen skulle vara 4 enheter större om kvoterna avvecklades och priset bibehålles.) qZ = 87 (Overskottet utgör ca 10 procent av produktionen.)
Väg 1: Prissänkning och bibehållen produktion
AKÖ = a + b = 10 * 87 + (10 * 3)/2 = 885 (pos) APÖ =a +b+c=10*96=960(neg) ABudgetkostnad = b + c = 10 * 9 = 90 (pos) Allokeringseffekt = 15
Väg 2: Oförändrat pris och ökning av produktionen
AKÖ = 0 APÖ = d = (10 * 4)/2 = 20 (pos) ABudgetkostnad = d + e + f = 30 * 4 = 120 (neg) Allokeringseffekt = -100
Den slutsats som kan dras av dessa två vägar är att en avveckling av kvotsystemet utan att tillåta en sänkning av priset ger en nega— tiv allokeringseffekt. Skälet till detta är att produktionen kommer att öka och att därmed utgifterna för subventionering av exporten ökar. Endast en mindre del av utgifterna för subventionering av exporten kommer producenterna till del i form av producentöver- skott.
Antag vidare att en effekt av kvoteringen är att effektivise- ringen blir lägre, bl.a. genom långsammare strukturutveckling. Ett tänkt parallellskift nedåt av utbudskurvan från priset 100 till priset 99 vid kvantiteten q] (100) ger ett ökat producentöverskott med 100. Detta exempel visar att effekten av långsammare struk-
196 Bilaga 2 SOU 1996:136
turutveckling mycket väl kan vara avsevärt större än den alloke- ringseffekt som diskuteras ovan.
Statens offentliga utredningar 1996
Kronologisk förteckning
13. 14.
15.
16.
17. 18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
. Den nya gymnasieskolan — hur går det? U. . Samverkansmönsler i svensk forsknings—
finansiering. U. . Fritid i förändring.
Om kön och fördelning av fritidsresurser. C. . Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför
regeringskonferensen 1996. UD. . Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första
pelare inför regeringskonferensen 1996. UD.
. Ett år med EU. Svenska staistjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. UD.
. Av viialt intresse. EU:s utrikes- och
säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. UD.
. Batterierna — en laddad fråga. M.
. Om järnvägens trafikledning m.m. K. . Forskning för vår vardag. C.
.EU-mopeden. Ålders- och behörighetskrav för
två— och trehjuliga motorfordon. K. .Kommuner och landsting med betalnings-
svårigheter. Fi. Offentlig djurskyddstillsyn. Jo. Budgeilag — regeringens befogenheter på finansmakiens område. Fi. Union för både öst och väst. Politiska. rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. UD. Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar. utirädesräit. medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. UD.
Bättre trafik med väginformaiik. K. Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck. bostadsbidrag. dagpenning. försäkringar. Fö. Sverige, EU och framtiden. EU 96»kommitiéns bedömningar inför regeringskonferensen 1996. UD.
Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. U. Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och högskolereform. U. Inflytande på riktigt - Om elevers rätt till inflytande. delaktighet och ansvar. U. Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. N. Från Maastricht till Turin. Bakgnmd och övriga EU-länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. UD.
Från massmedia till multimedia —
att digitalisera svensk television. Ku.
26. 27.
28.
31.
32.
33. 34. 35.
36. 37. 38. 39.
40. 41. 42. 43. 44.
45. 46. 47
48.
49. 50. 51.
52. 53. 54. 55. 55. 55. 56.
57. 58.
Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. U. Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990-talet. U. .Forskning och Pengar. U. 30. Borgenärsbrotien — en översyn av 11 kap. brottsbalken. Fi. Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. C. Möss och människor. Exempel på bra lT-användning bland barn och ungdomar. SB. Banverkets myndighetsroll m.m. K. Aktiv arbetsmarknadspolitik + experibilaga. A. Kriminalunderrättelseregister DNA-register. Ju. Högskola i Malmö. U. Sveriges medverkan i FN:s familjeår. S. Nationalstadsparker. M. Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. M. Elektronisk dokumenihantering. Ju. Statens maritima verksamhet. Fö. Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. UD. Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. UD. Översyn av skatteflyktslagen. Reformerat förhandsbesked. Fi. Presumlionsregeln i expropriationslagen. Ju. Enskilda vägar. K. .Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för
individ och lokalsamhälle. U. Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat 11. N. Regler för handel med el. N. Förbud mot vapen på allmän plats m.m. Ju. Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäk. ring — alternativ och förslag. A. Precisering av handelsändamålet i detaljplan. M. Kalkning av sjöar och vatiendrag.M. Kooperativa möjligheter i storstadsområden. S. Sverige. framtiden och mångfalden. A. På väg mot egenföretagande. A. Vägar in i Sverige. A. Hälften vore nog — om kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad. A. Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. Fi. Finansieringen av det civila försvaret. Fö.
Statens offentliga utredningar 1996
Kronologisk förteckning
59. Europapolitikens kunskapsgrund. En principdiskussion utifrån EU 96-kommitte'ns erfarenheter. UD. 60. Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningens effekter på den gemensamma jordbrukspolitiken. UD.
61.01ika länder — olika takt. Om flexibel integration
och förhållandet mellan stora och små stater i EU. UD.
62. EU, konsumenterna och maten — Förväntningar och verklighet. Jo. 63. Medicinska undersökningar i arbetslivet. A. 64. Försäkringskassan Sverige — Översyn av socialförsäkringens administration. S. 65. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. Jo. 66. Utvärderat personval. Ju. 67. Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. Fi. 68. Några folkbokföringsfrågor. Fi. 69. Kompetens och kapital + bilaga. N. 70. Samverkan mellan högskolan och näringslivet. N. 71. Lokal demokrati och delaktighet i Sveriges städer och landsbygd. ln.
72. Rättspsykiatriskt forskningsregister. S. 73. Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet.
Volym 1 — En granskning. M. 73. Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 1 — An Assessment. M. 74. Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet.
Volym 2 — Faktaredogörelser. M. 74. Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 2 — Descriptions. M. 75. Vården i folkhögskolevärldcn. U. 76. EU:s regeringskonferens — procedurer. aktörer. formalia. Sammanfattning av ett seminarium i april 1996. UD. 77. Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige. Fi.
78.Elberedskapen. Organisation. ansvarsfördelning och finansiering. N.
79. Översyn av revisionsreglema. Fi. 80. Viktigt meddelande. Radio och TV i Kris och Krig. Ku. 81 . Skydd för sparande i sparkasseverksamhet. Fi. 82. En översyn av luft- sjö— och spårtrafikens tillsynsmyndighetcr. K. 83. Allmänt pensionssparande. S. 84. Ekobrottsforskning. .lu.
85. Egon Jönsson — en kartläggning av lokala sam- verkansprojekt inom rehabiliteringsornrådet. S.
86
87. 88. 89. 90. 91.
92. 93. 94. 95. 96. 97. 98. 99.
100.
101. 102. 103.
104. 105.
106
107
108 109
110
. Utvecklad samordning inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Kartläggning. överväganden och förslag. Fö.
Tredimensionell fastighetsindelning. Ju. Kameraövervakning. Ju. Samverkan mellan högskolan och de små och medelstora företagen. N.
Sammanhållet studiestöd. U. Den privata vårdens omfattning och framtida ersättningsformer — En översyn av de nationella taxoma för läkare och sjukgyrrmaster. S. [T i miljöarbetet. M.
Ny yrkestrafiklagstiftning. K. Nationell teleadresskatalog. K.
Botniabanan. K.
Strukturförändring och besparing. En uppföljning av genomförda förändringar inom försvarsmaktens Iedningsorganisation. Fö. Effektivare försvarsfastigheter!
Utvärdering av en reform. Fö. Vem styr försvaret? Utvärdering av effekterna av LEMO-reformen. Fö. Avveckling med irtläming. Erfarenheter från LEMO-reformens avveckling av personal. Fö. Ett nytt system för skattebetalningar. Del A. Ett nytt system för skattebetalningar. Del B.
Författningsförslag. författningskommentarer
och bilagor. Fi. Kärnavfall — teknik och platsval. KASAMs yttrande över SKBs FUD-Program 95. M. TUFF — Teckenspråksutbildning för föräldrar. U. Miljöbalken. En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. Del 1 och 2. M. Konsumentskydd på elmarknaden. C. Att främja donationer till universitet och högskolor. U. .EU och Sverige — från Kiruna till Malmö. Sammanfattning av fyra regionala möten 1995—96. UD. .Union utan gränser - konsekvenser, möjligheter. problem. Sammanfattning av ett seminarium i november 1995. UD. .Konsumentema och miljön. C.
. Från åkerlotter till Paradis — ett delbetänkande från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. angående överlåtelser och tomträttsupplätelser av vissa högskolefastigheter. Fi. .lnför ett Svenskt kulrumät — IT och framtiden inom kulturområdet. Ku.
Statens offentliga utredningar 1996
Kronologisk förteckning
111.Bevakad övergång. Åldersgränser för unga upp till 30 år. C 112. Integrering av miljöhänsyn inom den statliga förvaltningen. M. 113. En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering. Del 1 och 2. S. 114. En körkortsrefonn. K. 115.Ba.rnkonventionen och utlänningslagen. S.
116. Artikel 6 i Europakonventionen och skatte- utredningen. Fi. 117. Expertrapporter från Skatteväxlingskommittén. Fi. 118. Station Stockholm Nord. K. 119. Lättnad i dubbelbeskattningen av mindre företags inkomster. Fi. 120. Högskolan i Malmö - Slutbetänkande. U. 121 . Spår, miljö och stadsbild i centrala Stockholm. K. 122. Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande. U. 123. Iakttagelser och förslag efter omstruktureringen av försvarets ledning och stöd. Fö. 124. Miljö för en hållbar hälsoutveckling. Betänkande. Förslag till nationellt handlingsprogram. 5. Bilaga ]. Miljörelaterade hälsorisker. S. Bilaga 2. Aktörer och verktyg i miljöhälsoarbetet. S. 125. Droger i trafiken. Ju. 126. Doping i folkhälsoperspektiv. Del A och Del B. 5. 127. Folkbildningens institutioner. U. 128. Skyddet av kultunniljön. En översyn av kulmnninneslagens bestämmelser om byggnader och kultunniljöer. prästgårdar, kyrkstäder och ortnamn. Ku. 129. Den kommunala självstyrelsen och grundlagen. ln. 130. De två kultttrema. Rapporter av Klaus Richard Böhme. Bo Huldt, Carl-Einar Stålvant samt Kent Zetterberg. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande SOU 19961123. Fö. 131. Extern värdering av hot och förmåga. Mätnings— och organisationsaspekter på statsmakternas styrning av försvaret. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖst slutbetänkande SOU l996:123. Fö. 132. Det stora och snabba greppet. Om LEMO-refonnens metoder och resultat. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖst slutbetänkande sou 19961123. Fö. 133. Jämställd vård. Olika vård på lika villkor. S. 134. Jämställd vård. Möten i vården ur ett tvärvetenskaplig! perspektiv. S. 135. Fibromyalgi och Duchennes muskeldystrofi. Kunskapsläge och behov av framtida FoU. S. 136. Effekter av EU:s jordbrukspolitik. Jo.
Statens offentliga utredningar 1996
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen
Möss och människor. Exempel på bra lT-användning bland barn och ungdomar. [32]
J ustitiedepartementet
Kriminalunderråttelseregister DNA—register. [35] Elektronisk dokumenthantering. [40] Presumtionsregeln i expropriationslagen.i45] Förbud mot vapen på allmän plats m.m. [50] Utvärderat personval. [66] Ekobrottsforskning. [84] Tredimensionell fastighetsindelning. [87] Kameraövervakning. [88] Droger i trafiken. [125]
Utrikesdepartementet
Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996. [4] Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första pelare inför regeringskonferensen 1996. [5] Ett är med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. [6] Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. [7] Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. [15] Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar. utträdesrätt. medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. [16] Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. [19] Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU»länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. [24] Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. [42] Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. [43]
Europapolitikens kunskapsgrund. En principdiskussion utifrån
EU 96—kommitténs erfarenheter. [59] Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningens effekter på den gemensamma jordbrukspolitiken. [60] Olika länder — olika takt. Om flexibel integration och förhållandet mellan stora och små stater i EU. 1611
EU:s regeringskonferens — procedurer, aktörer. formalia. Sammanfattning av ett seminarium i april 1996. [76] EU och Sverige — från Kiruna till Malmö. Sammanfattning av fyra regionala möten 1995—96. [106] Union utan gränser — konsekvenser. möjligheter. problem. Sammanfattning av ett seminarium i november 1995. [107]
Försvarsdepartementet
Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag. dagpenning, försäkringar. [18] Statens maritima verksamhet. [41] Finansieringen av det civila försvaret. [58] Utvecklad samordning inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Kartläggning. överväganden och förslag. [86] Strukturförändring och besparing. En uppföljning av genomförda förändringar inom försvarsmaktens ledningsorganisation. [96] Effektivare försvarsfastigheter! Utvärdering av en reform. [97] Vem styr försvaret? Utvärdering av effekterna av LEMO-reformen. [98] Avveckling med inlärrting. Erfarenheter från LEMO—reformens avveckling av personal. [99] lakttagelser och förslag efter omstruktureringen av försvarets ledning och stöd. [123] De två kulturerna. Rapporter av Klaus Richard Böhme, Bo Huldt, Carl-Einar Stålvant samt Kent Zetterberg. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖst slutbetänkande SOU l996:123. [130] Extern värdering av hot och fömiåga. Mätnings- och organisationsaspekter på statsmaktemas styrning av försvaret. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande SOU l996:123. [131] Det stora och snabba greppet. Om LEMO—reformens metoder och resultat. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande SOU l996:123. [132]
Socialdepartementet
Sveriges medverkan i FN:s familjeär. [37] Kooperativa möjligheter i storstadsområden. [54] Försäkringskassan Sverige - Översyn av socialförsäkringens administration. [64] Rättspsykiatriskt forskningsregister. [72] Allmänt pensionssparande. [83]
Egon Jönsson — en kanläggning av lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsornrådet. [85]
Statens offentliga utredningar 1996
Systematisk förteckning
Den privata vårdens omfattning och framtida ersättningsformer — En översyn av de nationella taxoma för läkare och sjukgymnaster. [91] En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering. Del 1 och 2. [113] Barnkonventionen och utlärmingslagen. [115] Miljö för en hållbar hälsoutveckling. Betänkande. Förslag till nationellt handlingsprogram. [124] Bilaga 1. Miljörelaterade hälsorisker. [124] Bilaga 2. Aktörer och verktyg i miljöhälsoarbetet. [124] Doping i folkhälsoperspektiv. Del A och Del B. [126] Jämställd vård. Olika vård på lika villkor. [133] Jämställd vård. Möten i vården ur ett tvärvetenskapligt perspektiv. [134] Fibromyalgi och Duchennes muskeldystrofi. Kunskapsläge och behov av framtida FoU. [135]
Kommunikationsdepartementet Om järnvägens trafikledning m.m. [9] EU—mopeden. Ålders- och behörighetskrav för två— och trehjuliga motorfordon. [] l]
Bättre trafik med väginforrnatik. [17] Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. [26] Banverkets myndighetsroll m.m. [33] Enskilda vägar. [46] En översyn av luft- sjö- och spänraftkens tillsynsmyndigheter. [82]
Ny yrkestrafiklagstiftning. [93] Nationell teleadresskatalog. [94] Botniabanan. [95]
En körkortsreform [114] Station Stockholm Nord. [118] Spår, miljö och stadsbild i centrala Stockholm. [121]
Finansdepartementet
Kommuner och landsting med betalnings- svårigheter. [12] Budgetlag — regeringens befogenheter på fmansmaktens område. [14]
Borgenärsbrotten - en översyn av 11 kap. brottsbalken. [30]
Översyn av skatteflyktslagen. Refonnerat förhandsbesked. [44] Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. [57] Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. [67] Några folkbokföringsfrågor. [68] Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige. [77] Översyn av revisionsreglema. [79]
Skydd för sparande i sparkasseverksanthet. [81] Ett nytt system för skattebetalningar. Del A. Ett nytt system för skattebetalningar. Del B. Författningsförslag, författningskommentarer och bilagor. [100]
Från åkerlotter till Paradis — ett delbetänkande från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. angående överlåtelser och tomträttsupplåtelser av vissa högskolefastigheter. [109] Artikel 6 i Europakonventionen och skatte- utredningen. [116]
Expenrapporter från Skatteväxlingskommitten. [117] Lättnad i dubbelbeskattningen av mindre företags inkomster. [119]
Utbildningsdepartementet
Den nya gymnasieskolan — hur går det? [1] Samverkansmönster i svensk forskningsftnansiering. 121
Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. [201 Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och högskolereform. [21]
Inflytande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. [22] En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. [27] Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990-talet. [28]
Forskning och Pengar. [29] Högskola i Malmö. [36] Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. [47] Vården i folkhögskolevärlden. [75] Sammanhållet studiestöd. [90]
TUFF - Teckenspråksutbildning för föräldrar. [102] Att främja donationer till universitet
och högskolor. [105]
Högskolan i Malmö — Slutbetänkande. [120] Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande. [122]
Folkbildningens institutioner. [127]
Jordbruksdepartementet Offentlig djurskyddstillsyn. [13]
EU, konsumenterna och maten — Förväntningar och verklighet. [62] Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. [65] Effekter av EU:s jordbrukspolitik. [136]
Statens offentliga utredningar 1996
Systematisk förteckning
Arbetsmarknadsdepartementet
Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. [34] Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring — alternativ och förslag.]51] Sverige, framtiden och mångfalden. [55] På väg mot egenföretagande. [55] Vägar in i Sverige. [55]
Hälften vore nog — om kvinnor och män på
90-talets arbetsmarknad. [56] Medicinska undersökningar i arbetslivet. [63]
Kulturdepartementet
Från massmedia till multimedia —
att digitalisera svensk television. [25] Viktigt meddelande. Radio och TV i Kris och Krig. [80]
lnför ett Svenskt kultumät — IT och framtiden inom kulturområdet. [110] Skyddet av kulturmiljön. En översyn av kulturrninneslagens bestämmelser om byggnader och kulturmiljöer. prästgårdar. kyrkstäder och ortnamn. [128]
Näringsdepartementet
Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. [23] Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat 11. [48] Regler för handel med el. [49] Kompetens och kapital + bilaga. [69] Samverkan mellan högskolan och näringslivet. [70] Elberedskapen. Organisation. ansvarsfördelning och finansiering. [78] Samverkan mellan högskolan och de små och medelstora företagen. [89]
Civildepartementet
Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. [3] Forskning för vår vardag. [10] Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. [31] Konsumentskydd på elmarknaden. [104] Konsumenterna och miljön. [108] Bevakad övergång. Åldersgränser för unga upp till 30 år. [111]
Inrikesdepartementet Lokal demokrati och delaktighet i Sveriges städer och
landsbygd. [71] Den kommunala självstyrelsen och gmndlagen. [129]
Miljödepartementet
Batterierna — en laddad fråga. [8] Nationalstadsparker. [38]
Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. [39] Precisering av handelsändamålet i detaljplan. [52] Kalkning av sjöar och vattendrag [53] Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet. Volym 1 — En granskning. [73] Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 1 - An Assessment. [73] Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet. Volym 2 - Faktaredogörelser. [74] Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 2 — Descriptions. [741 IT i miljöarbetet. [92] Kärnavfall — teknik och platsval. KASAMs yttrande över SKBs FUD—Program 95. [101] Miljöbalken. En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. Del 1 och 2. [103] Integrering av miljöhänsyn inom den statliga förvaltningen. [112]
POSTADRESS: 106 47 STOCKHOLM FAX: 08—20 50 21, TELEFON: 08—690 91 90
ISBN 91 -38-20378-2 ISSN 0375-250X
_ -an—t——_*a _ mv..."