Vem bestämmer vad? : EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996 : en rapport från EU 96-kommittén

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

i

bestämmer vad

Vem

E

inför

EU:s interna

Spelregler

regeringskønferensen

europeiska rådet

Institutionernas

drar upp riktlinjer första pelare.

Kommissionen Ekonomiska . Ministerrådet A och sociala iägâerffam förmå kommittén verkställer övervakar

lämnar Revlsronsratten. . Domstolen yttrande granskar -tolkar v räkenskaper -avgör tvister . .

SWE

från EU 96-k0mmittén

En rapport

.-øhtmHr

AW

Krim

l Vi

Statens offentliga utredningar 1996:4 Utrikesdepartementet

Vem bestämmer Vad

EU:s interna inför

Spelregler

regeringskonferensen

En rapport från gay 96-k0mmittén Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar SOU och Dsav svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag Regeringskanslietsforvaltningskontor.

av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Fax: 08-20 50 21

Telefon: 08-690 90 90

Denna skrift, SOU 1996:4, är kostnadsfri. Den kan även erhållas frán EU-upplysningen Sverigesriksdag, 100 12 Stockholm tel: 020-250 000 fax: 08-20 69 27

Det publicerade materialet får återgeshelt eller delvis, gärna med uppgifter om källan.

Tryckt av REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-20156-9 Stockholm1996 ISSN 0375-250X

Förord

Enligt MaastrichtfördragetskaEU-ländemaunder 1996sammankallaenkonferens med företrädare för medlemsländemasregeringar. Konferensen ska undersöka vilka bestämmelseri fördraget behöverändrasför att demål somstår angivna som där skakunna uppfyllas. Den här översynen fördraget skaägarum med sikte av EU ska utvidgas med ett antal länder som vill bli medlemmar, främst i att Central- och Östeuropa.

Den parlamentariska EU 96-kommittén har tillsatts av regeringenför att arbeta medtvå huvuduppgifter:delslåtagörautredningaromviktigare sakfrågorsomkan behandlasunder regeringskonferensen,dels stimulera den offentliga komma att kring konferensenshuvudfrågor och företrädare för olika åsikter debatten ge tillfälle att argumenteraför sinauppfattningar.

för den arbetsuppgiften kommittén seminarieroch Inom ramen senare arrangerar hearingar ut skriftserie med information och bakgrundsanalyserav samt ger en olika frågor inför regeringskonferensen.Följande övriga skrifter har getts ut:

"EU:s regeringskonferens en lägesrapport" - - EU:s regeringskonferens hearingmed organisationsföreträdare, - "Röster om debattöreroch forskare" SOU 1995:77 regeringskonferensen1996 institutionemasrapporteroch - "EU om synpunkteri övriga medlemsländer"SOU 1995:80 "EU-kandidater 12 länder kan bli EU:s nya medlemmar" SOU - - som 1995:83 . hearing i "Ett utvidgat EU möjligheter och problem. Sammanfattningav en - augusti 1995" SOU 1995:101 "MedborgarnasEU frihet och säkerhet Frågor om unionenstredje pelare - inför regeringskonferensen1996" SOU 1995:102 "Omvärld, säkerhet,försvar. Frågor om EU:s andrapelare inför regeringskonferensen1996" SOU 1995:111 "Sverige i EU makt öppenhet,kontroll. Sammanfattningav ett seminarium i - september1995" SOU 1995:130 "Politikområden underlupp. Frågor EU:s första pelareinför - om regeringskonferensen1996SOU 1996:5"

Dennarapportbeskriver relationeroch maktförhållandenmellan EU:s institutioner och vilka förändringar i deras struktur kan bli

som aktuella under regeringskonferensen. Skriften ges ut i samband med EU 96-k0mmitténs seminarium den 25 januari 1996 om institutionella och konstitutionella frågor. Texten har författats av kanslirådet Thomas Belius på UD:s handelsavdelning. Kommitténs sekretariathar redigerat materialet.

Stockholm i januari 1996

Björn von Sydow Ordförande i EU 96-kommittén

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledning Beslutsprocessen Ministerrådet Europaparlamentet Kommittologin Den demokratiska kontrollen 3. Ministerrådet 4. Kommissionen Europaparlamentet Regionkommittén 7. Domstolen 25 Revisionsrätten 27

BILAGA: Artikel 189 b och i Romfördraget 28 c

Inledning

EU står under det närmaste decenniet inför en utvidgning med ett större antal länder. När utvidgningsprocessen är genomförd med de europeiska demokratiska stater önskar medlemskap kan kretsen av medlemsländer som uppgå till 27. Detta ställer krav på förenkling och effektivisering av samarbetet.

Behovet förenkling finns redanidag. EU:s institutionella systemoch interna aven Spelreglerär uppbyggda för att hanterade ursprungliga sex medlemsländemas samarbete.Sedan dess har antalet medlemsländerväxt till femton. Det är ett allmänt accepterat faktum bland medlemsländerna att det redan nu behövs förenklingar i samarbetetför att uppnåen högre effektivitet.

EU:s regeringskonferens, inleds i mars1996,erbjuderett tillfälle för unionen som sig dessa frågor, skapa de institutionella förutsättningarna för en att ta an utvidgning och banaväg för denna.Med EU:s utvidgning till ländernai Centraloch Östeuropa kan sekellång dröm om att ena hela Europa i ett fredligt en samarbeteförverkligas.

EU-samarbetetär till sin grundläggandekaraktärett mellanstatligt samarbetemed överstatliga inslag. De överstatliga inslagen finner inom samarbetetsförsta pelare dendel samarbetet kallas EG. De institutionella frågorna handlar - av som ofta huruvida samarbetetskall utvecklas i en mellanstatlig eller en överstatlig om riktning.

Grunden till förändring finns i Maastrichtfördraget

Den formella grundenför att behandladessafrågor återfinns i Maastrichtfördragets artikel B som grunden för regeringskonferensen1996, femte strecksatsen: anger "- att fullt ut upprätthålla gemenskapensregelverk och bygga ut det samt att därvid, ,övervägai vilken utsträckningdenpolitik och de samarbetsformersom detta fördrag kan behövareviderasför att säkerställaeffektiviteten införs genom i gemenskapensmekanismeroch institutioner."

Denna grund har kompletteratsgenomett antal beslutav Europeiska rådet senare och ministerrådet. l besluten har man särskilt betonat reforrnering av institutionerna, frågan röstviktningen mellan medlemsländernai ministerrådet, om den s.k. uppskovsminoritetenoch antaletledamöteri kommissionen.

Regeringskonferensensyftar till att genomföra förändringar i grundfördragen, främst Romfördragetoch Maastrichtfördraget.Flera av de aktuella institutionella frågornakan dock lösasgenombeslutav ministerrådet.

Den här skriften introduktion till de institutionella frågorna i EU, beskriver geren de aktuella problemenoch angerde huvudaltemativ som hittills har diskuterats.

Beslutsprocessen

Beslutsprocessen inom EU:s första pelare se figur 1 genomförs i flera steg. De gemensamma institutionerna har olika roller beroende på vilken beslutsordning som används. I ministerrådet kan beslut fattas med enkel majoritet, kvalificerad majoritet eller med enhällighet. För Europaparlamentet gäller fem olika huvudprocedurer med ett antal undervarianter.

EU:s beslutsprocessuppfattassomtungrodd och svåratt trängaigenom ävenför

många av dem som yrkesmässigt arbetar med EU-frågor. Den lider brist effektivitet, och denär tidsödande.

E

Första pelaren Andra pelaren Tredje pelaren

gem. handelspol. gemensam utrikes- -samarbeteirötts- - gem. jordbr. och och säkerhetspolitik liga och inrikes fiskepolitiken frågor inre marknaden - EMU -

Första pelaren skiljer sig från de andra två vad gäller beslutsformer och beslutsprocedurer. Den ör också delvis överstatlig, medan andra och tredje pelarna ör mellanstatliga.

Figur EU-samarbetets tre pelare

Ministerrådet

förslag fler beslut i ministerrådet skall fattas med kvalificerad Det finns om att majoritet i stället för enhällighet. Det grundläggadeinom EU historiskt sett har

viktigare beslut policy och andratungafrågor fattas medenhällighet. varit att om med den inre marknadensgenomförandeövergick man i högre grad till l och

kvalificerad majoritet.

praktiken sker omröstning vid mycket få tillfällen i ministerrådet. Den stora I beslut fattas med kvalificerad majoritet ligger i stället i att det fördelen med att förhandlingsprocessenfor att uppnåkomromisslösningar.När ett beslut underlättar med enhälliget kan alltid ett land med specifika intressenblockera skall fattas vilket innebär detmedlemsland harde lägstaambitionerna"sätter beslutet, att som

ribban" för EU:s regler.

Majoritet mer effektivt

Erfarenheternatyder att beslutsfattandet inom ett visst sakområde blir mer

kvalificerad majoritet används.Inför enutvidgning medett stort antal effektivt när medlemmari EU behöverbeslutsfattandetsesöver, och för att effektiviteten nya rådets arbeteskall bibehållasbehöver fortsatt utveckling mot anvånding av i en kvalificerade majoritet slåsfast.

föreligger förslag övergå från beslut med enhällighet till Konkret om att kvalificerad majoritet inom följande områden: vissa beslut inom utrikes- och säkerhetspolitikenfor Sverigesdel dock vital nationell betydelse, frågor av

forskning och utbildning, miljöpolitiken dock råder olika uppfattningari medlemskretsenom miljöavgifter skall omfattas av kvalificerad majoritet,

transportpolitiken, villkor på arbetsmarknaden, kulturfrågor. -

medlemsländervill behålla kravet på enhällighet när beslut skall fattas De flesta bl.a. EU:s budget, medlemsländeroch ändringari giundfördragen. om nya

Europaparlamentet

Europaparlamentetsroll är ibland rådgivande,ibland beslutsfattande.Successivt

inflytande i beslutsprocessenökat. Den beslutsfattanderollen gäller till har dess övervägandedeleni lagstiftningsarbetet,d.v.s. när EU fattar beslutom nya regler.

delar där rollen lagstiftare medministerrådet,somärdenhögsta Parlamentet som beslutsfattandeinstitutionen.

dennarollfördelning kan sägaatt beslutenom nya regler För att tydliggöra man och förordningar fattas inom for ett tvåkammarsystem,där direktiv - ramen parlamentet utgör folkförsamling en "andra kammare" eller ett en "representanthus",medanrådetrepresenterar"delstatema",d.v.s.medlemsländerna

en "första kammare" eller "senat". För att inte jämförelsen ska leda fel bör framhållas att till skillnad från t.ex. detgamla svenskatvåkammarsystemet det är inom EU den "första kammaren" alltså ministerrådet som har det största inflytandet över besluten. Detta är för övrigt också skälet till att parlamentet ofta kritiserar rådets som man tycker alltför starka ställning i balansenmellan - institutionerna inom EU:s första pelare.

I ett nationellt parlamentariskt systemgenomförs all lagstiftning i princip inom ramen för en procedur. Inom EU-samarbetets första pelare gäller i stället i huvudsakjjøra olika procedurer:

Konsultations- eller samrådsproceduren Europaparlamentetskall höras,men rådet behöver inte ta hänsyn till parlamentets uppfattning.

Samarbetsprocedurenart, 1890 Tillkom i sambandmed Enhetsaktenom den inre marknadensupprättandeoch ger parlamentet mer inflytande över ett beslut. Om parlamentet motsätter sig ett förslag måste det antasav ministerrådet med enhällighet.Se vidare bilaga.

Medbestämmandeprocedurenart 189b Tillkom i samband med Maastrichtfördraget upprättande Europeiska om av unionen och utsträcker parlamentets inflytande ytterligare. Om parlamentet motsätter sig ett ministerrådsbeslutefter en förlikningsprocedur faller förslaget. Parlamentethar alltså en viss, men begränsad,vetorättProceduren ansesvara en komplicerad modell, där det det finns utrymmeför förenklingar, samtidigt den som garanterarparlamentetett rättmätigt mått av deltagandei lagstiftningsfrågor. Se vidare bilaga.

Samtycke Parlamentetmåstege sitt godkännandemed en majoritet av sina ledamöter,d.v.s. omparlarnenetetmotsättersig rådetsbeslut faller förslaget. Parlamentethar i detta fall full vetorätt.

Dessutomkan nämnasatt ministerrådet beslutarallenarådandenär det gäller den gemensamma handelspolitiken artikel 1l3-avtal utan samråd med eller inflytande för parlamentet.

Vilken procedur som gäller för varje enskilt sakområdeframgår de enskilda av artiklarna i fördragen.

Förordar mer av medbestämmandeproccduren

Ett flertal medlemsländer har förordat att medbestämmandeprocedurenskall användas i alla de fall beslut fattas med kvalificerad majoritet i ministerrådet. Logiken i resonemangetutgår från att ett eller flera länderkan bli nedröstadevid beslut med kvalificerad majoritet. För att den nödvändiga demokratiska legitimiteten skall upprätthållasbör därför den procedur som ger parlamentet ett stort inflytande tillämpas.

För i någonmån åstadkomma förenkling har förslag framförts att begränsa att en antalet beslutsprocedurer till tre. Huvudförslaget är att lyfta bort

samarbetsprocedurenoch i stället föra över de frågor somomfattas av denna till

medbstämmandeproceduren.

Om genomför sådanreform skulle bl.a. följande politikområden komma man en att omfattas medbestämmandeproceduren: av biståndsfrågor, beslut förbud mot diskriminering p.g.a.nationalitet, - om transportpolitik, övervakning av den ekonomiskapolitiken, arbetstagareshälsaoch säkerhet, genomförandebestämmelserför den europeiskasocialfonden, finansiering av transeuropeiskanätverk, åtgärderför miljöskydd. -

Ansesför komplicerad

komplikation medbestämmandeprocedurenansesvara komplicerad i sig En är att själv och i behov förenkling. Ett förslag framförts är att ta bort den s.k. av som tredje läsningeni proceduren.Dettaskulle indirekt medföraatt parlamentetfår ett

större inflytande.

tvekan skulledock besluteninom den förstapelarenbli meröverskådligaom Utan tog bort samarbetsproceduren. man

Ett ökat deltagande Europaparlameteti beslutsordningenmedför i sig självt en av ökad öppenhet.Beslutsordningeni parlamentetär nämligen mycket öppen- även

utskottens möten är offentliga till skillnad från i ministerrådet, där grundprincipen är att möten ägerrum utan offentlig insyn.

Att beslut fattas inom för den förstapelaren och inte inom den andraoch ramen den tredje medför således ökad öppenhet, liksom att beslut fattas enligt medbestämmandeprocedurenoch inte enligt konsultationsproceduren.Med ökad insyn i blir också möjligheterna till demokratisk kontroll av besluten processen

inom EU större.

Kommittoløgin

När EUzs ministerråd fattat beslut om en ny regel måste man ofta utarbeta

föreskrifter för hur regeln ska genomföras i medlemsländernajämför svenska

förhållandenmed lagar och förordningar å sidanoch myndighetsföreskrifter ena å denandra. Dessautarbetasinom för dens.k. kommittologin. I ett antal ramen kommittologikommittéer utarbetar representanter för kommissionen och

medlemsländernaföreskrifterna gemensamt.

finns kommittologikommittéer. Det somskiljer dem är främst Det tre typer av inflytande för kommissionenrespektivemedlemsländerna. graden av

Kommittologin harfått utståmyckenkritik, delsför att desshantering somutgör -

en typ av myndighetsutövning är svârgenomträngligoch svårförståelig, dels för att det finns ett för stor antal kommittéer. Idag finns cirka 400 olika kommittologikommittéer.

Verkställande makten föreskriver

Det grundläggandeär att norrnerandebeslut förordningar, direktiv etc. behöver följas uppmedtillämpningsföreskrifter. Dettagörsi Sverige myndigheter, d.v.s. av delegering från den verkställande makten regeringen. -

Den verkställandemakten inom EU-samarbetetsförsta pelare är kommissionen. Följaktligen borde kommissionen på områdenainom dennapelareävenha rätten att utarbetatillämpningsföreskrifter efter detatt beslut fattatsav ministerrådet och Europaparlamentet.

Detta är dock inte fallet, eftersom medlemsländerna där föreskrifterna skall tillämpas har velat behållaett inflytande över hur föreskrifterna utformas.Därför har kommittologin upprättats.I vissa kommittéer har medlemsländernadessutom beslutatatt de skall ha det avgörandeinflytandet på besluten. För att ytterligare komplicera procedurenharävenparlamentetunder senareår tillkämpat sig en roll i vissa kommittologibeslut.

Kritik mot parlamentets deltagande

Många förslag harrests att förenklasystemet.Parlamentethar kritiserats för att insistera på att delta även när det gäller tillämpningsbeslut vilket vanligtvis är förbehållet den verkställande maktennär det gäller enskilda länder.

Det finns förvissoutrymme för förenkling och ökad överskådlighet/öppenhet.Men området är politiskt mycket känsligt och innefattar starka uppfattningar både i medlemsländernaoch i insititutionema.

Ett förslag som framförts är att överlåta kommissionen att utforma tillämpningsföreskriftema i enlighet med dess verkställande roll. Detta långtgåendealternativ har dock små möjligheter att vinna gehör i ministerrådet. En mindre långtgående modell skulle att minska antalet typer vara av kommittologikommittéer till två: en där kommissionen har det avgörande inflytandet och en där medlemsländernabestämmer Samtidigt skulle, enligt mer. modellen, mångaav de kommittologikommittéer somidag existerar slås samman såatt det totala antalet reducerasavsevärtfrån dagensca 400.

Kommittologins nuvarande utformning regleras i ett rådsbeslut från 1987, men fråganärav den karaktärenatt den förmodligen barakan lösasinom för ramen en paketlösning medett flertal institutionella frågor vid en regeringskonferens.

Den demokratiska kontrollen

lång tid livaktig diskussion inom EU rör den demokratiska En sedan kontrollen och den demokratiska legitimiteten. Ett flertal olika synsätt har

vuxit fram.

vissa länder utgör ministerrådet medlemsländernasorgani EU-samarbetet För - huvudsakligainstrumentetför demokratiskkontroll ochdemokratisklegitimitet. det rådetsroll bådepolicybeslutandeochlagstiftande organ,framför De betonar som bekostnad kommissionenoch parlamentet.Man kan uttrycka det såatt allt på av vill betonasamarbetetsmellanstatligakaraktär.Företrädareför detta dedärigenom förstärka inte bara ministerrådets,utan även Europeiskarådets synsättvill gärna

ställning i samarbetet.

andra länder utgör Europaparlamentet garanten för den demokratiska För legitimiteten. Följaktligen vill förstärka parlamentetsroll i samarbetet,t.ex. man det inflytande även över samarbetet inom utrikes- och genom att ge säkerhetspolitikenoch över samarbeteti de rättsliga och inrikes frågorna pelare

EU-samarbetet; figur 1. Dessa länder betonar härigenom två och tre i se samarbetetsöverstatliga karaktär.

Olika stark förankring

starkt besluten i ministerrådet förankrats på nationell nivå varierar starkt l-lur medlemsländerna.I vissa länder samråderregeringen fortlöpande med mellan Danmark, Sverige, Finland och Österrike. I andra parlamentet t.ex. i medlemsländer sådant samrådi EU-frågor endast rum sporadiskt t.ex. i äger och Frankrike. I det fallet gäller detbegränsadeinflytandet intebara Italien senare specifikt för EU-frâgoma, utan ävenfor andrapolicyfrågor. Ländernaföljer sina

respektiveparlamentariskatraditioner när det gäller samrådeti EU-frâgor.

Många parlament har tagit intryck den debatt som uppstodi kölvattnet efter av Maastrichtfördraget och har sina regeringar krävt att få godkännandet av av information och tillfälle att lämnasynpunkterpålagstiftningsförslag inom EU ges förordningar och direktiv. Detta har lett till ändradeprocedureroch förslag till stärkt roll för parlamenteni bl.a. Storbritannien och Tyskland. en

råder inget tvivel att trenden inom EU går mot en ökad roll för de Det om nationella parlamenten.Den nationella förankringsprocessensbetydelse betonas

alltmer.

Permanent utskott föreslaget

forslag framförts inför regeringskonferensengår ut på att inrätta en typ Ett som utskott i Europaparlamentetbeståendeav representanterför de av permanent parlamenten.Detta utskott skulle på såsätt ansvaraför den nationella nationella förankringen och skulle ha insyn och möjlighet att uttala sig i alla slagsfrågor.

ll

Förslaget skall främst ses som ett alternativ till att regeringamainformerar och samrådermed sina respektiveparlament på nationell grund. För den svenskaEUpolitiska beslutsprocessen där enväl inarbetadsamråds-och forankringsprocess

redan gäller genom inrättandetav riksdagen EU-nämd skulle sådanmodell

- en inte tillföra något.

Ett sådant utskott skulle for övrigt bara behandla frågor som rör EU:s första pelare.Europaparlamentethar inget verkligt inflytande inom de två övriga pelama.

Förslaget om ett permanent utskott med representanter för de nationella parlamenten har små möjligheter att vinna gehör hos alla medlemsländer. Detsammagäller ett annatforslag: att fördragsfastadenationella parlamentensrätt till samråd och information. Varje land vill här utveckla sin egenmodell med hänsyn till de parlamentariskatraditioner som råder i respektive land.

Legitimitet via EU:s eller nationellt parlament

Sammanfattningsvis kan sägas att när det gäller den första pelaren den

överstatliga delen av samarbetet sker den demokratiska kontrollen via

- Europaparlamentets deltagande i beslut. Den sker även via de nationella parlamenten i de länder somhar en förankringsprocedur nationell nivå.

När det gäller den andra och den tredje pelaren den mellanstatliga delen avsamarbetet sker den demokratiska kontrollen via de nationella regeringarnaochi förekommande fall de nationella parlamenten.

Icke desto mindre har inför regeringskonferensenväckts förslag om att ge Europaparlamentetstörreinsyn och deltagande

vad gäller beslut inom pelare tre. rättsliga och inrikes frågor se Medborgarnas EU frihet och .räkerhetfåSOU- 1995:102, denna skriftserie.i De handlar bl.a. om skyddet av medborgarnaoch deras rättigheter och skyldigheter och bör därför, menar man, präglas den

av öppenhet och insyn sommedbeslutandeav Europaparlamentetkan

ge.

3. Ministerrådet

De institutionella frågor som berör ministerrådet handlar bl.a. om röstviktning och rotationsordning för ordförandeskapet.

Idag roterar ordförandeskapet i EUzs ministerråd halvårsvis mellan medlemsländerna.Med den nuvaranderotationsordningenoch 15 medlemsländer innebär det att ett medlemslandinneharordförandeskapetungefärvart sjunde år.

Med kraftigt utökad medlemskrets upp till 27 medlemsländer kommer

en - ordförandeskapsperiodenför ett enskilt land att infalla vart trettonde år. Det skulle medföra att värdefulla erfarenheterhinner tyna bort för de enskilda länderna. Ett allvarligare problem äratt flera avde framtida medlemsländernaärsmåmed svaga administrationen Därför har frågeteckenrests kring dessaländers förmåga att hanteraettordförandeskapsomredanavdagensmedlemsländerkräveromfattande resurserunder det halvår ordförandeskapetvarar.

Ordförandeskap i grupp

Som ett alternativ har diskuteratslagordförandeskap,d.v.s. att flera länder skulle dela på ansvaretatt leda arbeteti rådet, Coreperde permanentarepresentantemas

förbereder ministerrådets beslut och arbetsgrupper under kommitté, som ordförandeskapsperioden.Belgien, Nederländernaoch Luxemburg har fört fram sådanatankar och sig själva som en naturlig grupp. Medlemmarna bland de

ser nordiskaländernaSverigefinland och Danmark och debaltiskastaternaEstland, Lettland och Litauen är andra sådanageografiska grupperingar. Man kan också

Från och med den 1 januari 1995 gäller en ny rotationsordnlng för ordförandeskapet i EU:s ministerråd. Ordningen beslutades av ministerrådet den 19 december 1994 och ser ut som följer:

Är första halvåret andra halvåret

1995 Frankrike Spanien 1996 Italien Irland 1997 Nederländerna Luxemburg 1998 Storbritannien Österrike 1999 Tyskland Finland 2000 Portugal Frankrike 2001 Sverige Belgien 2002 Spanien Danmark 2003 Grekland

Tabell Rotationsordning för ordförandeskapet i EU

ha grupperingar som blandar länderna från syd och nord, nettobidragsmottagare och nettobidragsgivareetc.

Den grundlägganderotationsordningen med ett land per halvår är redan idag modifierad på såsätt att ett av de fem störstaländernaalltid ingår i den

grupp om tre som utgör den s.k. trojkan närmast föregående,innevarandeoch närmast

följande ordförandeland. I en ordning med lagordförandeskapkan man antingen låta ett stort land inneha ordförandeskapettillsammans med flera mindre länder, eller mera likt dagenssystem låta ordförandeskapetaltemera mellan enskilda

- stora medlemsländeroch olika grupper av mindre medlemsländer.

De små överrepresenterade

Röstviktningen i ministerrådetär utformad på såsätt att de fem största länderna har 8-10 röster, medelstoraländer 4-5 rösteroch de minsta medlemsländerna2-3 röster. I förhållande till folkmängd är de små och medelstora länderna överrepresenteradese tabell 2.

En röstviktning av dennatyp har gällt sedanEG:s tillkomst. Det har inte funnits någon vilja att ändra de grundläggandedragen. En modell där röstetalet står i direkt proportion till folkmängden har inte ansettsdemokratisk. Den skulle ge de storaländerna,särskilt Tyskland, enför storrelativ röstövervikt. Medlemsländema

även de mindre har emellertid accepteratprincipen att de stora har viss - - en övervikt, inte minst för att dessaskall ha ett engagemangför samarbetetoch för att beslut skall ha den nödvändiga legitimiteten äveni derasögon.

Kompromisser och allianser avgör

Allmänt sett är inte ett stort antal röster liktydigt med stort inflytande. För det första är det, som närrmts,mycket sällan somministerrådet verkligen skrider till omröstning. Röstvikmingen har främst betydelsesomett instrument för att uppnå kompromisser i frågor där beslut fattas med kvalificerad majoritet. För det andra beror ett lands inflytande till stor del på förmågan att verka pådrivande att ta

initiativet när problem skall formuleras och att bygga allianser kring de

nationella intressenai konkreta frågor.

En tredje faktor som är viktigare än antaletröster är deltagandei grundläggande intressegrupperingar.Ett antal sådanagrupperingarkan identifieras, t.ex.

frihandelsvännergentemotländer med protektionistisk tradition, -

länder som vill sehöga subventionertill jordbruket gentemotländer som önskar en marknadsanspassning jordbrukspolitiken,av

nettobidragsgivaregentemotnettobidragsmottagare, -

länder som får omfattandebidrag från struktur- och samhörighetsfonder, -

de ursprungliga sexmedlemsländerna, -

de integrationsvänliga länderna, -

länder somproducerarsydliga jordbruksprodukter. -

Stora och små sida vid sida

mycket sällan skiljelinjen i viss fråga följer uppdelningen Det inträffar att en småmedlemsländer.l degrundläggandeintressegrupperingarsom mellan storaoch och mindre medlemsländersidavid sida,och närdet räknasupp ovan ingår större i olika frågor sökersig ett enskilt land av naturliga skäl gäller att byggaallianser likartade grunduppfattningaroch intetill länder med i törstahandtill demsomhar

motsvarandestorlek.

land har i frågan röstviktning är det således För att utröna vilka intressenett om ha klar bild över vilka intressegrupperingarlandet avgörandebetydelseatt en av grupperingarnasrelativa röstvikt och förmågaatt bilda kvalificerade i frågatillhör, majoriteter respektiveblockerandeminoriteter.

Strävan att rubba balansen

röstviktning har fokuseratspåtvå frågor. Endiskussion rör den Diskussionenkring för stora/småmedlemsländer,d.v.s. balansenmellan dessa relativa vikten

folkmängd milj röster inv/röst milj Land

57,5 10 5,75 Frankrike 56,9 10 5,69 Italien 58 10 5,8 Storbrit. 80,6 10 8,06 Tyskland Spanien 39,1 8 4,89

10,1 5 2,02 Belgien 10,4 5 2,08 Grekland 15,2 5 3,04 Nederl. 9,9 5 1,98 Portugal 8,8 4 2,2 Sverige

Irland Luxemburg 0,4 2 0,2

Summa 370,4 87

med kvalificerad majoritet fattas med: Beslut

nör beslut fattas på förslag kommissionen och a minst 62 röster av

röster avgivna minst 10 Iönderi övriga fall. b minst 62 av

Blockerande minoritet: minst 26 röster. Uppskovsminoritet: minst 23 röster.

Tabell Viktningen röster i ministerrådet

av

grupperingar. En allmän strävanhar varit att inte ändrabalansenmellan och

större mindre medlemsländervid de olika utvidgningar som har ägt rum, trots att de större medlemsländemasträvatefter att få ett störreantal röster i ministerrådet.

l ljuset av den kommande utvidgningen har ett annat problem kommit i förgrunden. Eftersom många av de potentiella nya medlemsländerna har liten folkmängd finns en risk att det uppstårett lägedär antal mindre länder

ett stort som tillsammans representeraren minoritet unionens befolkning kan samla

av tillräckligt med röster för att kvalificerad majoritet mot ett fåtal länder

som representeraren majoritet av befolkningen. Man kan även uttrycka det så att dagens underrepresentationför större medlemsländeroch överrepresentation för

mindre medlemsländerförstärks, vilket skulle få negativaeffekter på samarbetets effektivitet.

För att bibehålla balansenmellan storaoch små medlemsländerefter framtida

en utvidgning ansesdärför enförändring avröstviktningen nödvändig.Sannolikt

vara skulle unionen inom ramenfor dagensregler kunna absorbera mindre antal

ett nya medlemsländer. För att klara en fortsatt effektivitet med ett växande antal medlemsländerkommer sannolikt någontyp av reform att genomföras.

Dubbel majoritet

Två typer av ändringsförslag har förts fram för bibehållen effektivitet:

1 Införandeavdubbelmajoritet. En sådaninnebäratt för kvalificerad majoritet

att skall ansesföreligga skall denmotsvara kvalificerad majoritet

en av röster som

Österrike

4 4

om röstutvidgning i Europaparlamentet skulle appliceras på racet nuvarande antal röster inom parantes

.samtidigtrepresenteraren majoritet av unionensbefolkning.

2 Ändring av röstviktningen till de störremedlemsländemasfördel se tabell 2b.

Man har även fört på tal införandet av s.k. superkvalificerad majoritet fyra femtedelarav antaletmedlemsländer, somi förstahand syftar till att komma ifrån kravet enhällighet vid ändringar i fördragen under regeringskonferenser,men somävenskulle gälla beslut i rådetsomidag kräver enhällighet. Tanken är att ett eller två medlemsländer inte skall kunna stoppa fördragsändringar eller andra viktiga beslut som de övriga anserkrävs inom unionssamarbetet.

Vidare har man diskuterat om röstviktningen i ministerrådet enbart skall vara beroendeavmedlemsstaternasbefolkning eller omävenandrakriterier somBNP

och nettobidragettill EUzsbudget skall tillämpas.

-

Blockerande minoritet

Spegelbilden av den kvalificerade majoriteten är den blockerande minoriteten, d.v.s. det minsta antalröstersombehövsför att stoppaett förslag/förhindra att en kvalificerad majoritet kanbildas. Metodenatt försöka uppnåblockerandeminoritet är mycket användbarav länder som motsättersig ett förslag eller vill modifiera det i en förhandling för att uppnå en kompromisslösning. Den blockerande minoriteten är inte fastlagd i fördraget, utan nivån på denna fastställs i ett ministerrådsbeslut.

Inför den senasteutvidgningen av EU med bl.a. Sverige aktualiseradesinte bara frågan om att vikta om rösterna i ministerrådet, utan också var gränsen för blockerande minoritet skulle gå. Den låg tidigare på 23 rösteroch har sedanEG:s tillkomst legat kring 30 procent av rösterna.

Gränsenhöjdes till 26 röster, vilket motsvarar minst två större och två mindre medlemsländeri allians. Samtidigt argumenteradetvå länder för att bibehålla den gamla nivån, 23 röster. Därigenom skulle det bli lättare att blockera beslut. De övriga medlemsländerna avvisade denna lösning, som de menade skulle göra samarbetet mindre effektivt och gynna krafter som motverkar en förstärkt integration.

En kompromiss uppnåddesi form av ett nytt begrepp,uppskovsminioritet, som formaliserades i ett ministerrådsbeslut. Om länder som representerarminst 23 röster d.v.s. motsvarande den tidigare blockerandeminoriteten kan skapa en allians skall rådet inte omedelbartfatta beslut,utanunderen begränsadtidsperiod fortsätta attförsöka hitta enlösning alla kanenasom. De flestamedlemsländervill upphäva uppskovsminoriteten. Detta kan ske genom ett beslut av ministerrådet men måste sannolikt ingå som en del i en politisk förhandlingsuppgörelse i anslutning till regeringskonferensen.

Inför en framtida utvidgning är detaveffektivitetsskäl av störstavikt att nivån på den blockerande minoriteten justeras proportionellt när nyaländer tillkommer, så att den ävenfortsättningsvis ligger vid cirka 30 procent av rösternai rådet.

Kommissionen

När det gäller kommissionen kan bådedessställning inom den institutionella balansen och antalet ledamöter komma att diskuteras under regeringskonferensen.

Utgångspunktenför mindre medlemsländerär att det finns ett egenvärdei att ha

stark och handlingskraftig kommission. De små och mellanstora en medlemsstaternahar ett intresse av en oberoende instans som vakar över att fördragen och den sekundäralagstiftningen efterlevs, och som kan utgöra en motvikt mot de storaländerna.En stark kommission och ett starkt regelverk ger garantier för att länderav olika storlek följer sammaSpelregler.

Det ligger därför i de mindre ländernasintresseatt vid regeringskonferenseninta

allmänt positiv hållning till förslag som bibehåller eller försträker en kommissionens ställning. I motsvarande mån har de intresse av att inta en restriktiv hållning mot förslag som syftar till att försvaga den självständiga ställningen.

Större antal ledamöter ifrågasätts

När det gäller antalet ledamöter i kommissionenhar redan dagensantal 20 av vissaansetts for stort.Vid enutvidgning medupptill tolv nya medlemsländer

vara skulle kommissionen komma att bestå av 33 ledamöter. Möjligheten att ge meningsfulla ansvarsområden samtliga kommissionsledamöterhar ifrågasätts redan vid nuvarande antal. Problemet blir än större genom den kommande utvidgningen. Dels finns inte tillräckligt många direktorat motsvarar ungefär departementeni regeringen att fördela, dels skulle effektiviteten bli lidande.

Flera medlemsländer trots detta att en kommission med upp till 30

menar ledamöter skulle kunna fungera tillfredställande. Många regeringar i Europa har

liknande antal medlemmar, och det ansesinte vara ett problem. Det skulle ett innebära att de stora medlemsländerna fem idag, sex vid ett EU med 27 medlemsländer skulle få avståfrån sin andraledamot.Varje land skulle då endast besättaen plats i kommissionen.

flera områden En ledamot -

Andra alternativ forts fram är att bryta kopplingen mellan medlemsländerna

som och ledamöterna i kommissionen. Ledamöterna skulle inte formellt utses på grundval nationstillhörighet. Varje ledamot kunde ansvaraför ett eller flera

av politikområden. Man skulle kurma minska antalettill tolv, ett mer hanterligt och effektivt antal, Platserna kunde också gå rotation mellan

menar man. medlemsländema.

långtgåendeförslag är att kandidater nomineras och sedan väljs av Ett mera Europaparlamentet.I dag röstarEuropaparlamentetforeller emot en tillträdande kommission helhet, inte för eller emot enskilda ledamöter.

som

En variant av dettaär att tillsätta ett antal 10-15 kommissionärer och att dessa assisterasav ett antal "junior commissioners", ett slags biträdande ledamöter, liknande det systemmed viceministrar som tillämpas i vissa medlemsländer. I dettafall skulla alla medlemsländerkunna tillsätta en högreposti kommissionen.

Större trovärdighet

Fördelen med ett mindre antal ledamöter är att kommissionen skulle vinna i trovärdighet och legitimitet som bärare av ett europeiskt intresse med förutsättningaratt med ännustörrekraft vaka över fördragensoch detaljreglernas rätta tillämpning i förhållande till medlemsstateroch enskilda.

Motståndetmot ensådanutveckling kommer emellertid sannoliktatt bli betydande från många medlemsstater. Man skall inte underskatta betydelsen av att medborgarnai respektivemedlemslanduppfattar kommissionärensom ennationell företrädare,vilket gör det lättareatt förstå och följa med i kommissionensarbete. Varje medlemsland kan med en nationell kommissionsledamot bidra med egna erfarenheterpå ett mycket påtagligt sätt, vilket inte nödvändigtvis är detsamma somatt agerai sitt lands intresse.

Europaparlamentet

Europaparlamentet har efter den senaste utvidgningen 626 ledamöter. Medlemsstaterna är i dag representerade på ett mer balanserat sätt där än i ministerrådet. Befolkningskriteriet har också större relevans i parlamentet, vars ledamöter utsesi allmänna val som företrädare för EU:s olika folk. En revision i början av 1990-talet, föranledd främst av Tysklands enande, ledde till att de större medlemsländerna, särskilt Tyskland, fick fler platser. Fortfarande är dock mindre länder överrepresenterande och större underrepresenterade.

Tyskland, som har 21,8 procent av EU:s befolkning, har 15,8 procent av ledmötema i parlamentetoch 11,5 procent av rösterna i ministerrådet. Sverige, med 2,4 procent av EU:s nuvarandebefolkning, har 3,5 procentav ledmötema i parlametet och 4,6 procent av rösternai rådet. En rak fördelning efter befolkning skulle innebära 15 svenska ledamöter i parlametet till skillnad från 22 i dagens Europaparlament.Tyskland skulle erhålla 139 ledmöter, att jämföras med dagens 99, o.s.v.

700 eller 500 ledamöter optimalt

Den fråga som diskuteras i samband med regeringskonferensen är vilka konsekvenserden framtida utvidgningen kommer att få för parlamentetsstorlek. En linjär utökning av antalet platser i parlamentet, d.v.s. med dagens under- /överrepresentation,skulle medföra att ett EU med 27 medlemsländer fick 881 platser i parlamentet.

Skulle dessutomde västeuropeiskaländersom idag står utanför unionen på sikt ansluta sig skulle antalet stiga till runt 950.

Många menar att ett parlament med så många ledamöterblir administrativt och organisatoriskt ohanterligt, kommer att lida brist pâ insyn och bli ineffektivt och tungrott. Tanken har därför väckts om att sätta ett "tak" antalet ledamöter. Siffran 700 är den oñast nämnda,men även 500 har varit uppe.

Tabell 3c visar fördelningen av mandat i parlamentet med utgångspunkt från

dagensbefolkningsstorlekaroch över/underreprentation i ett utvidgat EU vid de

bådatänkta "taken". Somframgårskulle Sverige vid 700-altemativet få 17 platser i parlamentet och vid ett "tak" på 500 få 12.

Skulle man låta folkmängden ges ett strikt genomslagskulle det för Sveriges vidkommande medföra 13ledamötervid maximalt 700 och 9-10 vid maximalt 500 ledamöter. En sådanreform är dock osannolik. En viss gradav över- respektive underrepresentationkommer att finnas kvar under överskådlig framtid.

De för svensk del relevanta altemativen är således22 som idag, 17 eller 12 platser i parlamentetom utgår från dagens relativa fördelning mellan stora, medelstora och mindre medlemsländeroch "tak" på 700 respektive 500 platser.

Tabell Mandatfördelningen i Europaparlamentet

Tabell 3b. Mandatfördelningen i Europaparlamentet mellan eventuella nya medlemsstater enligt nuvarande princip

Liten utvidgning klaras utan stora reformer

Utvidgningen är ett projekt på lång sikt. En första grupp länder kan anslutas till Unionen i början av nästaårtionde och andra i senareetapper, allt beroendepå ländernas förmåga och vilja att ansluta sig. Det är möjligt för Unionen och medlemsländernaatt hanteraen utvidgning med en mindre grupp länder inom ramen för det nuvarandesystemet.

Det ärförst när alla 12-15nya medlemsländerhar tillkommit somproblemet med ett för stort parlamentkan bli akut. Ett beslut omett tak på antalet ledamöter kan fattas av regeringskonferensenförutsatt att alla medlemsländeräreniga. Man kan också nöja sig med att noteraproblemet vid regeringskonferensenoch ta sig an detta när konkreta stegi utvidgningsprocessengör det påkallat.

Tabell 3C. Rökneexempel: Mandatfördelningen i Europaparlamentet med nya medlemmar dock Slovenien och 700 respektive 500 ledamöter

Ännu inte ändrar på de nuvarande nivåerna och

en möjlighet är att man -

accepterarolägenhetemamed ett större parlament eftersom ett minskat antal

nationella ledamöterskulle kunna leda till att mindre partier kan bli utan sätei

Europaparlamentet.

Regionkommittén

I enlighet med Maastriehtavtalet upprättades 1993 en rådgivande kommitté beståendeav representanter för regionala och lokala organ. Medlemmarna av kommittén samt ett stort antal suppleanter utsesfor fyra år genom enhälligt beslut av ministerrådet på förslag av respektive medlemsstat.

De områdendär kommittén kangörasin stämmahörd äri forsta hand utbildningsoch kulturfrågor, hälsovård, transeuropeiskanätverk samtåtgärder for att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen.Kommittén skall också ha en övervakanderoll vad gäller hur subsitiaritetsprincipenefterlevs.

Under sinafå års existensharregionkommittén lämnatvärdefulla bidrag inom EUsamarbetet.Substansmässigthar kommitténs åsikter alltid speglat regionala och lokala åsikter, och man har markerat vikten av subsidiaritetsprincipen.

Enfrågeställningsomäraktuell kring regionkommittén infor regeringskonferensen är två kamrar skainföras en för representanterfrån lokala organkommuner

om och for regionalarepresentanter.En sådanuppdelning skulle sannoliktförsvaga

en kommitténs ställning och inflytande och befästa spänningama mellan olika beslutsnivâer inom EU.

Vidare berörs frågan om valbarhet till kommittén, huruvida kommitténs befogenheterskall öka om den t.ex. skall fungerasomskiljedomstol i tvister om subsidiaritetsprincipenstillämpning och huruvida antaletfrågor där yttrande från kommittén är obligatoriskt skall öka.

Utökade befogenheter troliga

Kommittén kommer även fortsättningsvis att ha en rådgivande roll, d.v.s. det är inte sannolikt att man kan medlemsländemasstöd för utökade befogenheter. Däremotärdet troligt att antaletfrågor i vilket ett obligatoriskt yttrande krävs från kommittén kommeratt utökas.Utöver deområdendär man redan harrätt att yttra sig kan även andrafrågor som ett väsentligt sätt berör det lokala självstyret leda till obligatoriskt samråd med kommittén. Det gäller t.ex. miljö, yrkesutbildning och tlyktingmottagande.

Vidare önskar kommittén bli organisatoriskt och administrativt frikopplad från ekonomiska och sociala kommittén ESK, som är ett remissorgantill rådet och kommissioneni bl.a. arbetslivs- och arbetsmarknadsfrågor.ESK är sammansattav arbetsmarknadensparter och vissa andraintresseorganisationer.Det är sannolikt att medlemsländernakommer att regionkommittén tillmötes dennapunkt.

Regionkommittén har även föreslagit att subsidiaritetsprincipen skall fordragsfástas,såatt lagstiftning inomEU skall kunnaprövasavdomstolenutifrån ett subsidiaritetsperspektiv.Pådennapunkt kommer kommittén att få svårt att få. gehör hos medlemsländerna. De flesta anser att subsidiaritetsprincipen även fortsättningsvis skall vara en i huvudsak politisk och inte enjuridisk princip.

Domstolen

Vikten av en stark domstol som garanterar en enhetlig tillämpning av såväl grundfördrag som sekundärrätt erkänns av alla medlemsländer, i synnerhet de mindre. Bland de synpunkter som har framkommit hittills råder en samstämmighet om att man vill bevara domstolens roll inom EU:s första pelare.

Vissa medlemsländervill utsträckadomstolenskompetensäventill pelare två och tre, men detta är en minoritetsuppfattning och torde ha små möjligheter att vinna gehör under regeringskonferensen.

Domstolen har dock redan idag en roll som tvistlösare inom ramen för vissa konventionersomupprättasinom tredje pelaren.Vid regeringskonferensenkommer en förstärkning av dennaroll att diskuteras,liksom möjligheten för domstolenatt lämna bindande besked till nationella domstolar om hur konventionsbestämmelsemaskall tolkas.

Den legala grunden för domstolen att ha dessa roller finns redan i Maastrichtfördraget, och ytterligare tillägg i Fördraget är egentligen inte nödvändiga. Dock har tillämpningen föranlett sådana kontroverser i medlemskretsenatt en varaktig lösning sannolikt endastkan uppnå inom ramen for en paketuppgörelseunder regeringskonferensen.

Arbetsbelastningen kan öka

Vissa frågor har väckts om dels domstolens och förstainstansrättens arbetsbelastning,dels antaletdomarevid enutvidgning avEU. En utvidgning med upp till tolv nya medlemsländer,liksom en utvidgning av domstolenskompetens

främst inom tredje pelaren skulle utgöra en stor utmaning för domstolen rent - arbetsmässigt.Det kan komma att kräva en mera ingripandereformering av hela domstolssystemet. Förslag har väckts om att inrätta regionala domstolar eller specialdomstolar vissa sakområden.

Ett annat frågeteckengäller om principen ett land/en domare kan bibehållas vid en utvidgning. Domstolen har i denna fråga inte tagit definitiv ställning men betonat att ett alltför stort antal domare skulle kunna inverka menligt på domstolensroll kollegial institution. Å andrasidanbetonas samstämmig

som att en utveckling av gemenskapenspraxis förutsätteratt samtliga nationella rättssystem finns representeradei domstolen. Ett system där målen avgörs i separata avdelningar kan också medföra en risk för olikartad praxis inom domstolen.

Domare utnämns av parlamentet

När det gäller utnämningar av domare har förslag rests om att även i detta sammanhangge Europaparlamenteten roll.

Vidare har diskussioner forts om förändringar i rätten att väcka talan inför domstolen för främst Europaparlamentet,och det harrestsinvändningarmot EGdomstolens sätt att hanteranationella domstolars begäranom förhandsbesked. Även förändringar av beslutsprocedurernafor att ändra domstolarnas stadga respektiverättegångsreglerhar diskuterats.

Revisionsrätten

Revisionsrätten har en viktig roll att spela när det gäller att kontrollera att unionensgemensammamedel används påett effektivt ochändamålsenligt sätt. Revisionsrätten bekämpar också i samarbete med andra EU-institutioner och nationella myndigheter bedrägerier mot EU. Detta gäller i synnerhet för de länder bl.a. Sverige som är nettobidragsgivare till EU:s budget.

I Maastrichtfördraget fastslogs principen om att varje medlemsstat skall vidta sammaåtgärderför att skydda gemenskapensfinansiella intressensom manvidtar för att skyddanationellafinansiella intressen.Medlemsstaternaskall samordnasina insatsersåväl nationellt sommed andra medlemsstateroch kommissionen.

Förstärkning på gång

Ett omfattande arbete pågår både inom ministerrådet och kommissionen för att stärka kampen mot bedrägerier. Icko desto mindre är det sannolikt att regeringkonferensenkommer att diskutera att ytterligare stärka revisionsrättens kompetensoch mandat.

Bland annatharmanuppmärksammatatt revisionsrätteni vissafall har svårigheter att få tillgång till information. För att rådabot på detta har förslaget framförts att revisionsrättengesrätt att inhämta upplysningar från samtligaorgan somförvaltar EUzs gemensammamedel. Hur EU-medel förvaltas bör inte påverka rättens möjligheter att granskaanvändningen.

Vidare har förslag framförts att revisionsrättenbör ha rätt att väcka talan vid EGdomstolen i fall där rätten har förvägrats uppgifter somden bedömeratt den bör ha tillgång till enligt fördraget, d.v.s. underlåtelse av myndighet att lämna information. Ett sådantstegskulle förstärkarätteni dess granskningsuppgift.

BILAGA

Artikel 189 b och c i Romfördraget

Artikel 189b81

När det i detta fördrag hänvisas till denna artikel för antagandet av en rättsakt, skall följande förfarande tillämpas:

2. Kommissionen skall lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet. Efter att ha inhämtat Europaparlamentets yttrande skall rådet med kvalificerad majoritet ståndpunkt. Rådets anta en gemensam gemensamma ståndpunkt skall delges Europaparlamentet. Rådet skall fullständigt underrätta Europaparlamentet grunderna för sin om gemensamma ståndpunkt. Kommissionen skall fullständigt underrätta Europaparlamentet sin ståndpunkt. om Om Europaparlamentet inom tre månader efter sådan underen rättelse a godkänner den ståndpunkten, skall rådet slutligt gemensamma anta rättsakten i fråga i enlighet med den ståndpunkten, gemensamma b inte har fattat något beslut, skall rådet rättsakten i fråga i anta enlighet med den ståndpunkten, gemensamma c med absolut majoritet sina ledamöter det av anger att avser att avvisa den gemensamma ståndpunkten, skall det genast underrätta rådet sin avsikt; rådet får sammankalla den förlikningskommitom som avses i punkt 4 för att redogöra ytterligare för sin ståndpunkt; Europaparlamentet skall därefter antingen med absolut majoritet av sina ledamöter bekräfta sitt avvisande den av gemen-

3 Artikeln infördes genom artikel G61 MF. 31 Artikeln infördes genom artikel G61 MF.

ståndpunkten, i vilket fall den föreslagna rättsakten skall

samma

icke antagen, eller föreslå ändringar enligt anses som

d med absolut majoritet sina ledamöter föreslår ändringar i den

av

ståndpunkten, skall den ändrade texten översändas

gemensamma

till rådet och kommissionen; kommissionen skall yttra sig över

ändringarna.

Om rådet inom månader efter det ärendet har hänskjutits dit

tre att med kvalificerad majoritet godkänner alla Europaparlamentets ändringar, skall rådet andra sin ståndpunkt i enlighet därmed

gemensamma och rättsakten i fråga; rådet skall dock besluta enhälligt om

anta ändringar som kommissionen har avstyrkt. Om rådet inte antar rättsakten i fråga, skall rådets ordförande i samförstånd med Europaparlamentets ordförande genast sammankalla förlikningskommittén.

4. Förlikningskommittén, skall bestå rådets medlemmar eller

som av företrädare för dessa och lika många företrädare för Europaparlamentet, skall ha till uppgift att med kvalificerad majoritet av rådets

en medlemmar eller företrädarna för dessa och majoritet av företrädar-

en

för Europaparlamentet uppnå enighet om ett gemensamt utkast. na Kommissionen skall delta i förlikningskommitténs arbete och ta alla nödvändiga initiativ för att närma Europaparlamentets och rådets ståndpunkter till varandra.

Om förlikningskommittén inom veckor efter det att den har

sex sammankallats godkänner ett gemensamt utkast, skall Europaparlamentet och rådet ha veckor på sig från godkännandet för att anta

sex rättsakten i fråga i enlighet med det utkastet; Europapar-

gemensamma lamentet skall därvid besluta med absolut majoritet av de avgivna rösterna och rådet med kvalificerad majoritet. Om de båda

en av institutionerna inte antar den föreslagna rättsakten, skall denna anses som icke antagen.

6. Om förlikningskommittén inte godkänner något gemensamt utkast skall den föreslagna rättsakten som icke antagen, såvida inte

anses rådet med kvalificerad majoritet inom veckor efter utgången den

sex av tidsfrist har beviljats förlikningskommittén bekräftar den gemen-

som

ståndpunkt den godkänt innan förlikningsförfarandet insamma som

leddes, eventuellt med de ändringar Europaparlamentet föreslagit.

som I detta fall är rättsakten slutligt antagen, såvida inte Europaparlamentet inom sex veckor efter rådets bekräftelse avvisar texten med absolut majoritet av sina ledamöter, i vilket fall den föreslagna rättsakten skall räknas som icke antagen.

De tidsfrister på tre månader och veckor i denna

sex som anges artikel kan Europaparlamentet och rådet i samförstånd förlänga med högst månad respektive två veckor. Tremånadersfristen i punkt 2

en skall automatiskt förlängas med två månader punkt 2 tillämpas.

om c

Tillämpningsområdet för det i denna artikel angivna förfarandet kan i enlighet med förfarandet i artikel N 2 i Fördraget Europeiska

om unionen utvidgas på grundval av en rapport kommissionen skall

som förelägga rådet senast år 1996.

Artikel 189633

När det i detta fördrag hänvisas till denna artikel för antagandet av en rättsakt, skall följande förfarande tillämpas: a Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen

och efter att ha inhämtat Europaparlamentets yttrande anta en

gemensam ståndpunkt. b Rådets gemensamma ståndpunkt skall delges Europaparlamentet.

Rådet och kommissionen skall fullständigt underrätta Europaparla-

mentet grunderna för rådets gemensamma ståndpunkt samt om

om

kommissionens ståndpunkt.

Om Europarlamentet inom tre månader efter en sådan under-

rättelse godkänner rådets ståndpunkt eller inte har

gemensamma

fattat något beslut inom denna period, skall rådet slutligt anta

rättsakten i fråga i enlighet med den ståndpunkten.

gemensamma c Europaparlamentet kan inom den tremånadersperiod

som anges

under b med absolut majoritet sina ledamöter föreslå ändringar i

av

rådets ståndpunkt. Europaparlamentet kan också,

gemensamma

med majoritet, avvisa rådets ståndpunkt. Re-

samma gemensamma

Artikeln infördes genom artikel G.61 MF.

sultatet dessa förfaranden skall meddelas rådet och kommissio

av nen.

Om Europaparlamentet har avvisat rådets stånd-

gemensamma punkt, krävs enhällighet i rådet för att detta skall kunna fatta beslut vid en andra behandling ärendet.

av

d Utifrån de ändringar Europaparlamentet föreslagit skall kom-

som missionen inom en månad ompröva det förslag på grund vilket

av rådet antog sin ståndpunkt.

gemensamma

Kommissionen skall till rådet, tillsammans med sitt omprövade förslag, översända de ändringar från Europaparlamentet kom-

som missionen inte har godkänt och samtidigt yttra sig över ändringarna. Rådet kan anta dessa ändringar enhälligt beslut.

genom e Rådet skall med kvalificerad majoritet förslaget i dess lydelse

anta efter kommissionens omprövning.

Enhällighet krävs för att rådet skall kunna ändra förslaget i dess lydelse efter kommissionens omprövning.

I de fall i d och skall rådet fatta sitt beslut inom

som avses c, e tre månader. Om inget beslut fattas inom denna period, skall kommissionens förslag

anses som icke antaget. s De perioder i b och f kan utsträckas med högst månad

som avses en av rådet och Europaparlamentet i samförstånd.

KUNGL. BIBL.

1996 -02-01

STOCKHOLM

Statens 1996

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolan4hurgárdet U. . Samverkansmönsteri FoU-finansieringen.U. . Fritidi förändring. . Omkönochfördelning fritidsresurser,av C.

Vembestämmervad EU:sinternaSpelreglerinför . regeringskonferensen1996.UD.

Politikomrádenunderlupp.FrågoromEU:sförsta , pelareinförregeringskonferensen1996,UD,

Ettår medEU.Svenskastatstjänslemäns , erfarenheter arbeteti EU. UD.av

Avvitaltintresse.EU:sutrikes-och . säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.UD.

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet Vembestämmervad EU:sinternaSpelreglerinför regeringskonferensen1996.4 Politikomrádenunderlupp.FrågoromEU:sförsta pelareinförregeringskonferensen1996.5 Ettår medEU.Svenskastatstjänstemäns erfarenheter arbeteti EU. 6av Av vitaltintresse.EU:sutrikes-och säkerhetspolitikinförregeringskonferensen.7

Utbildningsdepartementet Dennyagymnasieskolanhurgårdet 1

- Samverkansmönsteri FoU-finansieringen.2

Civildepartementet Fritid i förändring. Omkönochfördelning fritidsresurser.av 3

POSTADRESS:10647STOCKHOLM FAX08-205021,TELEFON08-6909090

ISBN 91-38-20156-9

ISSN 0375-250X