1996:58 Försvarsdepartementet

Finansieringen av det civila försvaret

Betänkande av GFF—utredningen Stockholm 1996

• Sida 2
•  Original

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer. på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08—20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. — En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss.

Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08—405 10 10 Telefon: 08—405 24 81

Tryckt av REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-20244—1 Stockholm 1996 ISSN 0375-250X

• Sida 3
•  Original

Till

Statsrådet och chefen för Försvarsdepanementet

Genom beslut den 30 november 1995 bemyndigade regeringen chefen för För- svarsdepartementet, statsrådet Peterson, att tillkalla en särskild utredare med uppgift att föreslå vilka principer som skall gälla för finansieringen av beredskapsåtgärder inom det civila försvaret samt att föreslå vad som skall ingå i den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 12 februari 1996 som särskild utredare generaldirektören Gunnel Färm. Som experter förord— nades depanementssekreteraren Ove Hall, direktören Olle Jonsson, kanslirådet Åke Sundin och departementssekreteraren Per Östensson.

Till sekreterare förordnades den 12 februari 1996 konsulten Ulf Wennerberg. Utredningen har antagit namnet CFF—utredningen.

Utredningen överlämnar härmed betänkandet (SOU 1996:58) Finansieringen av det civila försvaret.

Stockholm i mars 1996

Gunnel Färm

/ Ulf Wennerberg

• Sida 4
•  Original

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sammanfattning .................................................................................................... 4

1. Uppdraget

1.1 Direktiven ............................................................................................... 8 1.2 Arbetets uppläggning. ...... 8 1.3 Tidigare utredningar ............................................................................. 9 2 Nuvarande förhållanden 2.1 Det civila försvarets uppgifter ........................................................... 10 2.2 Ledning och samordning inom det civila försvaret ....................... 11 2.3 Nuvarande principer för finansiering av det civila försvaret ................................................................................................ 12 2.4 Den ekonomiska planeringsramens nuvarande utformning ............................................................................................ 15 2.5 Kostnader för det civila försvaret ...................................................... 16 3 Principer för finansiering av civila beredskaps- åtgärder 3.1 Grundläggande synsätt ..................................................................... 18 3.2 Alternativa finansieringsmetoder ..................................................... 21 3.3 Finansieringen av beredskapsåtgärder inom vissa sektorer ....................................................................................... 23 3.4 Förslag .................................................................................................. 29 4 Den ekonomiska planeringsramen 4.1 Resursprioritering inom det civila försvaret ................................... 30 4.2 En rationell anslagsstruktur .............................. ....32 4.3 Vissa frågor om beredskapsfonder .................................. ....33 4.4 Den ekonomiska planeringsramens sammansättning ..... ....34 4.5 Förslag .................................................................................................. 36 5 Särskilda frågor 5.1 Reservanordningar för kommunalteknisk och sjukhus- teknisk försörjning ............................................................................... 37 5.2 Bolagisering och privatisering av kris- och krigsviktig kommunal och Iandstingskommunal verksamhet ........................ 39 5.3 Förslag .................................................................................................. 40

• Sida 5
•  Original

6. Genomförandefrågor

6.1 Fortsatt arbete ...................................................................................... 40 6.2 Behov av lagstiftning .......................... 41 6.3 Ekonomiska konsekvenser, m.m. .................................................... 41

Bilagor:

1.1. Direktiven

Enligt direktiven (Dir. 19951152) skall den särskilde utredaren föreslå vilka prin— ciper som skall gälla för finansieringen av beredskapsåtgärder inom det civila för— svaret. Den särskilde utredaren skall också överväga vad som skall ingå i den eko— nomiska planeringsramen för det civila försvaret. Vägledande skall därvid vara ra- mens funktion som avvägningsinstrument.

Vidare skall den särskilde utredaren överväga hur finansieringen av kommunaltek- niska och sjukhustekniska reservanordningar skall utformas i framtiden. Därvid skall prövas om skyldighet att installera reservanordningar skall införas. Vidare skall den särskilde utredaren redovisa vilka problem från beredskapssynpunkt som kan uppstå vid bolagisering och privatisering av primär- och landstingskommunal verksamhet.

1.2. Arbetets uppläggning

Den korta tid som har stått till buds för utredningsuppdraget — ungefär en och en halv månad - har medfört att det har varit nödvändigt att koncentrera arbetet till principfrågoma. Det har inte har funnits tid att ta upp detaljfrågor eller frågor som i första hand har teknisk karaktär. Inom vissa områden krävs därför fortsatt utred- ningsarbete. Förslag om detta lämnas i kapitel 6.

Den korta utredningstiden har också medfört att jag har ansett det nödvändigt att begränsa kartläggningsarbetet till ett absolut minimum. Detta har varit möjligt med hänsyn till att det redan finns ett relativt omfattande faktamaterial att tillgå från tidi— gare utredningar och i annan dokumentation. Den osäkerhet som kan finnas vad gäller vissa kostnadsuppgifter påverkar inte heller de slutsatser som jag drar av materialet.

Under utredningsarbetet har jag samrått med den särskilde utredare som ser över uppgifterna på central nivå för det civila försvaret och räddningstjänsten inom För— svarsdepartementets verksamhetsområde (Dir. 19951153). Samråd har också hållits med den särskilde utredare som ser över ansvarsfördelning och organisation inom elberedskapsområdet (Dir. 1996:23).

• Sida 11
•  Original

Jag har inhämtat underlag för mina bedömningar genom intervjuer och samtal med företrädare för regeringskansliet samt för vissa myndigheter och organisationer. Kontakt har bl. a. tagits med Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), Statens räddningsverk (SRV), Post— och telestyrelsen (PTS), Socialstyrelsen (505) och Jordbruksverket (JV). Härutöver har diskussioner förts med Svenska kommun- förbundet och Landstingsförbundet. Med organisationerna har i första hand frågor om finansieringen av respektive sektors beredskapsverksamhet berörts. Vissa frå- gor om riksdagens roll har diskuterats med företrädare för Försvarsutskottets kansli.

1.3. Tidigare utredningar

De finansieringsprinciper som nu tillämpas bygger till största delen på ett förslag som utarbetades år 1986 av generaldirektör Gunnar Petri. Petris utredning genom— fördes på uppdrag av regeringen och syftade till att ta fram underlag för ett ställ- ningstagande till finansieringsprincipernai 1987 års försvarsbeslut. Riksdagen god- tog grundprincipema i Petris förslag men beslöt att affärsverken skulle finansiera sina beredskapskostnader med driftmedel.

Petri föreslog att de s.k. administrativa beredskapskostnaderna - kostnader för krigsplanläggning, utbildning av personal i krigsorganisationen, övningsverksam- het, m.m. — skall bäras av den verksamhetsansvarige medan investeringskostna— derna samt kostnaderna för drift och underhåll av beredskapsanläggningar normalt skall bäras av staten. Motiveringen var att de administrativa beredskapskostnadema är relativt små och jämnt fördelade på de som bedriver beredskapsverksamhet.

Investeringskostnaderna kan däremot vara stora och fördelar sig dessutom ojämnt på olika sektorer och verksamheter. Staten kan då behöva träda in med särskilda medel för att orättvisor och snedvridningseffekter inte skall uppstå. Petri tillämpade ett liknande resonemang vad gäller drift- och underhållskostnadema. Om en bered— skapsåtgärd är till nytta för den verksamhetsansvarige också under fredsförhållan- den bör kostnaden för åtgärden enligt Petri fördelas i proportion till åtgärdens freds— respektive krigsnytta.

Försvarets forskningsanstalt (FOA) genomförde år 1991 på uppdrag av ÖCB en studie av kostnaderna för det civila försvaret. Några medarbetare vid FOA föreslog därefter i en särskild rapport vissa förändringar i de finansieringsprinciper som fast- ställts av statsmakterna. ] rapporten framhölls att det civila försvaret bör betraktas som en kollektiv nyttighet och att hänsyn måste tas till såväl rättvise— som effekti- vitetsaspekter vid utformningen av finansieringsprincipema. Mot denna bakgrund föreslogs att finansieringen av beredskapskostnadema i första hand bör ske med

• Sida 12
•  Original

skattemedel över statsbudgeten. Andra finansieringsformer bör endast väljas om särskilda skäl föreligger, t. ex. att man vill styra konsumtionen av en vara i en för beredskapen gynnsam riktning.

Då riksdagen år 1994 antog en ny lag om civilt försvar utarbetades ett nytt system för finansiering av primärkommunemas beredskapsverksamhet. Systemet bygger på att den statliga ersättningen görs beroende av kommunens riskutsatthet under kriser och i krig. Inom ramen för detta system fördelades landets kommuner på fem olika riskklasser som sinsemellan har en starkt differentierad statlig ersättning. Storstadsområdena tilldelades den högsta ersättningen räknat per innevånare. Kom— munernas uppgifter och ersättningens storlek regleras närmare i ett avtal mellan staten och Svenska kommunförbundet. Lagen lägger fast att kommunerna har rätt till ersättning från staten för de beredskapsuppgifter som de åläggs av staten.

2. Nuvarande förhållanden

2.1. Det civila försvarets uppgifter

Det civila försvaret utgår från den grundläggande förmåga som finns hos olika a_k— törer och verksamheter i det fredstida samhället. Denna förmåga kompletteras vid behov med tilläggsåtgärder som syftar till att ge samhället en förmåga att klara krig och säkerhetspolitiska kriser. I krig omfattar totalförsvaret all samhällsverksamhet som skall bedrivas under dessa förhållanden.

Grunden för samhällets förmåga att klara ett krig eller andra allvarliga påfrestningar är således den stryktålighet och anpassningsförmåga som finns i det fredstida sam— hället. Endast inom det militära försvaret tillskapas resurser som uteslutande är av— sedda att användas för krig. Det civila försvaret är däremot beroende av att freds- samhällets ordinarie resurser kan anpassas till och utnyttjas för de behov som upp— står under kris— eller krigsförhållanden.

I strikt mening omfattar det civila försvaret i fred endast de kompletterande bered- skapsåtgärder som är nödvändiga för att uppgifterna skall kunna utföras under kris- och krigsförhållanden. Årets försvarsbeslut medför dock att det civila försvaret ställs inför kravet att kunna stärka samhällets förmåga att hantera ett bredare spek— trum av hot och påfrestningar än tidigare. Hänsyn till detta krav skall tas vid dimen— sionering och utformning av totalförsvarets resurser. Denna utveckling medför att det blir allt svårare att dra tydliga gränser mellan det som i traditionell mening är säkerhetspolitiska hot och sådana hot som genereras under fredstida förhållanden.

• Sida 13
•  Original

Försvarsbeslutet innebär att det civila försvaret ges följande uppgifter:

* vämacivilbefolkningen. trygga en livsnödvändig försörjning, säkerställa de vik- tigaste samhällsfunkiionerna samt bidra till det militära försvarets förmåga vid ett väpnat angrepp och vid ett krig i vår omvärld

* kunna genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser

* stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra nationella påfrestningar i fred

Regeringen betonar att en central uppgift för det civila försvaret skall vara att öka säkerheten för bl. a. elförsörjningen, telekommunikationerna, informationssyste— men och samhällets ledningssystem så att en tillräcklig förmåga kan garanteras vid ett väpnat angrepp.

Samtidigt innebär de nya uppgifterna en väsentlig utökning av det civila försvarets arbetsfält. Den internationella uppgiften innebär att det civila försvaret beakta möj- ligheten av fredsfrämjande och humanitära insatser utomlands. Genomförandet av sådana insatser beslutas dock i särskild ordning och ligger utanför de ordinarie upp- gifterna.

Uppgiften att stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra nationella påfrest- ningar i fred medför att det civila försvaret vid utformningen av de beredskapsför— beredelser som avser ett väpnade angrepp skall ta hänsyn till de påfrestningar som kan uppstå i fred. Därmed förbättras möjligheterna att utnyttja det civila försvarets samlade resurser i hela hotspektrat fred - kris - krig

2.2 Ledning och samordning inom det civila försvaret

Det civila försvaret består av ett stort antal samhällsaktörer vars beredskapsförbere- delser och verksamhet under kris och krigsförhållanden måste samordnas eller le— das för att uppställda mål skall kunna nås. l fred svarar ÖCB och de funktions- ansvariga myndigheterna under regeringen för samordningen av beredskapsförbe- redelserna på central nivå inom det civila försvaret. På regional nivå tillkommer motsvarande ansvar civilbefälhavarna och länsstyrelserna. I krig anpassas organisa- tionen till de speciella förhållanden som då råder. Ambitionen är att fredsorganisa- tionen skall ändras så litet som möjligt.

Den s.k. ansvarsprincipen har länge varit styrande för ansvarsfördelningen inom det civila försvaret. Försvarsbeslutet innebär ingen ändring i detta förhållande. Tvärtom får ansvarsprincipen ökad aktualitet i en situation då ett bredare spektrum av hot

• Sida 14
•  Original

skall hanteras och då krav ställs på en integrering av de resurser som kan användas för hantering av allvarliga påfrestningar i fred och krig.

Ansvarsprincipen innebär att den som har ansvar för en samhällsverksamhet i fred också har ansvar för verksamheten i krig om verksamheten skall upprätthållas un- der dessa förhållanden. [ ansvaret ingår också att vidta de beredskapsförberedelser som erfordras för att verksamheten skall kunna hållas igång under kris- och krigs— förhållanden.

Ansvarsprincipen bygger på synsättet att totalförsvaret är en angelägenhet för hela samhället. En konsekvent tillämpning av ansvarsprincipen torde också vara en för- utsättning för att ett komplicerat samhälle som det svenska skall kunna ställas om från freds- till krigsförhållanden. Det finns en strävan att undvika omorganisationer som medför att ansvaret i ett skärpt läge och på kort tid överföras från en samhälls- aktör till en annan. Ansvarsprincipen är därför grundläggande för uppgiftsfördel— ningen inom det civila försvaret.

2.3 Nuvarande principer för finansiering av det civila försvaret

Nu gällande principer för finansiering av beredskapsåtgärder inom det civila försva- ret tillkomi huvudsak genom 1987 års försvarsbeslut. Som tidigare har nämnts innebär finansieringsprincipema att kostnadsansvaret för beredskapen delas mellan staten och icke-statliga organ som helt eller delvis har ansvar för den aktuella verk- samheten i fred.

Kostnadsansvaret delas på så sätt att den som skall upprätthålla en Verksamhet un— der säkerhetspolitiska kriser och krig själv skall svara för de administrativa bered- skapskostnadema. Huvudregeln beträffande beredskapsinvesteringar är att staten skall svara för dessa kostnader. En uppdelning kan dock komma ifråga om investe- ringarna är till väsentlig nytta för den verksamhetsansvarige i dennes fredsverk- samhet. För drifts- och underhållskostnaderna för olika typer av beredskapsanlägg— ningar gäller i huvudsak samma regler som för investeringskostnaderna.

Beredskapsåtgärder som avser störningar i fred skall genomföras och bekostas av de organ som svarar för den fredstida verksamheten. Statens kostnader för bered- skapen inför störningar i fred är begränsat till situationer mot vilka den verksam- hetsansvarige saknar reella möjligheter att skydda sig och där det finns ett säker— hetspolitiskt intresse att verksamheten kan upprätthållas.

• Sida 15
•  Original

Utöver dessa generella principer finns beslut om ersättning för beredskapsåtagan- den som avser enskilda sektorer eller verksamheter. Dessa bestämmelser utgår från särskild lagstiftning som reglerar olika organs skyldighet att medverka i bered- skapsförberedelser inom det civila försvaret. De beslut som har tagits i dessa sam- manhang överensstämmer inte alltid med de finansieringsprinciper som fastställdes i 1987 ars försvarsbeslut.

Följande finansieringsprinciper tillämpas för olika sektorer och verksamheter: A. Statliga förvalmingsmyndigheter

De statliga föivaltningsmyndighetema disponerar i regel särskilda beredskapsanslag för beredskapsinvesteringar samt för drift och underhåll av beredskapsanlägg- ningar. De administrativa beredskapskostnadema finansieras vanligen med medel från myndighetens ordinarie förvaltningsanslag.

B . Statliga c#ärsverk

Antalet statliga affärsverk har minskat genom de bolagiseringar som genomfördes Linder början av 1990—talet. De kvarvarande affärsverken får anslag eller bidrag för större delen av sin beredskapsverksamhet. SJ finansierar sin beredskapsverksamhet med ett bidrag från Banverket. Övriga affärsverk disponerar egna beredskapsan- slag. Affärsverket svenska kraftnät finansierar dock sina beredskapskostnader med driftmedel.

C. Statliga aktiebolag

För de statliga aktiebolagen gäller samma bestämmelser som för övriga aktiebolag. Utöver de generella regler som gäller för aktiebolag finns särskild lagstiftning som gäller för vissa områden, t. ex. telekommunikationsornrådet. Lagstiftningen gäller för samtliga företag inom branschen oavsett ägare. De statliga aktiebolag som be- driver verksamhet som skall upprätthållas under kriser och i krig får i regel ett bi- drag från ägaren för sin beredskapsverksamhet. Bolagets beredskapsåtaganden regleras i lag och/eller i ett avtal mellan staten och bolaget.

D. Primärkommuner, landsting och kyrkliga kommuner

Skyldigheten för primärkommuner, landsting och kyrkliga kommuner att vidta be— redskapsförberedelser regleras i lagen (1994: 1720) om civilt försvar. Kommunerna

• Sida 16
•  Original

övertog den 1 juli 1995 vissa beredskapsuppgifter från staten och kompenserades för detta genom särskild ersättning. Som nämnts innebär systemet att ersättningen till kommunema differentieras med hänsyn till dessas riskutsatthet i krig. Ersättning utgår enligt nu gällande avtal mellan staten och Svenska kommunförbundet också för vissa administrativa beredskapskostnader.

Härutöver tilldelar staten efter prövning i varje särskilt fall kommunerna investe— ringsbidrag för ledningsplatser, sambandsmedel och reservanordningar (reservkraft för vattenverk, m.m.). Kostnaden för anläggningen eller utrustningen fördelas van— ligen mellan staten och berörd kommun i förhållande den bedömda freds- respek- tive krigsnyttan av investeringen.

Landstingen tilldelas bidrag för vissa utbildningskostnader för hälso— och sjuk- vårdspersonal samt för reservanordningar för sjukhusteknisk försörjning. Med reservanordningar avses i detta fall bl. a. reservkraftverk för sjukhusens kraft- försörjning. Vad gäller reservanordningama sker en fördelning av kostnaderna mel— lan staten och berört landsting med hänsyn till bedömd freds- respektive krigsnytta.

E. Kommunala och landstingskommunala aktiebolag

Beredskapsviktig primärkommunal och landstingskommunal verksamhet bedrivs i vissa fall i bolagsform. Bolagsdrift är särskilt vanlig inom den tekniska försörj- ningen. Under de senaste åren har dock även verksamhet som vård och omsorg i begränsad omfattning bolagiserats.

Några särskilda finansieringsregler för kommunal beredskapsverksamhet som be— drivs i bolagsform har inte utformats. Om bolagsverksamheten tillhör kommuner- nas obligatoriska uppgiftsområde gäller i princip samma bestämmelser som för kommunal förvaltningsverksamhet. För bolagsverksamhet inom det frivilliga om— rådet gäller vad ägaren beslutar i det enskilda fallet.

F. Privata aktiebolag, m. fl.

Näringsidkare och arbetsmarknadsorganisationer har enligt lagen (198211004) en skyldighet att delta i totalförsvarsplaneringen. Någon särskild ersättning utgår inte för detta. De organ som berörs av lagen är således hänvisade till att själva bekosta sina administrativa beredskapskostnader.

I övrigt gäller att oljehandeln genom lagstiftning har ålagts att svara för bered— skapslagringen av oljeprodukter inför säkerhetspolitiska kriser och krig. Ingen er-

• Sida 17
•  Original

sättning utgår för detta. Vidare har elbranschen genom frivilliga åtaganden tagit på sig en del av branschens beredskapskostnader (utöver vad som framgår av närings- idkarlagen).

Enskilda företag åtar sig ibland att utföra beredskapstjänster för en civil totalför- svarsmyndighets räkning. Det kan vara fråga om att företaget förbinder sig att upp— rätthålla en produktions— eller lagringskapacitet som inte är företagsekonorniskt motiverad. I dessa fall utgår alltid ersättning enligt det avtal som tecknas mellan myndigheten och företaget.

2.4. Den ekonomiska planeringsramens nuvarande utformning

Regeringen anger i de årliga planeringsanvisningarna en ekonomisk ram för an— slagsframställningama från myndigheter inom det civila försvaret. Syftet med pla- neringsramen är att skapa enhetliga förutsättningar för resursprioriteringama inom det civila försvaret. Det nuvarande systemet med ekonomiska planeringsramar in- fördes genom 1987 års försvarsbeslut.

Det ankommer på ÖCB att årligen utarbeta ett förslag till fördelning av den ekono- miska planeringsramen på olika funktioner och myndigheter inom det civila försva- ret. Detta sker inom ramen för den s.k. programplaneringen. Programplaneringen är en rullande resursinriktad planering som omfattar en femårsperiod. Vid fördel- ningen av den ekonomiska planeringsramen skall ÖCB sträva efter att uppnå den fördelning som ger den bästa totaleffekten sett från beredskapssynpunkt.

Ett stort antal myndigheter deltar i programplanearbetet. De viktigaste av dessa är det tiotal funktionsansvariga myndigheter som disponerar anslag som ingår i den ekonomiska planeringsramen. Under arbetets gång överlägger ÖCB med dessa myndigheter men har sedan något år tillbaka inte längre skyldighet att inhämta sam- råd från myndigheterna vad gäller förslaget till ramfördelning. ÖCB skall istället se till helhetsintresset inom det civila försvaret.

] sammanhanget kan nämnas att regeringen i prop. 1994/95:100, bil. 5 har uttalat att det är av stor vikt att ÖCB tydligt uttrycker sin uppfattning i avvägningsfrågorna då förslag lämnas till inriktning och prioritering av beredskapsåtgärdema i de årliga programplanerna. ] regel följer regeringen det förslag till ramfördelning som ÖCB lämnar.

Det viktigaste kravet på den ekonomiska planeringsramen är att den skall möjlig- göra en effektiv avvägning mellan olika behov inom det civila försvaret. Rämens

• Sida 18
•  Original

sammansättning är därför av stort intresse. Om avvägningen skall bli effektiv bör ramen omfatta alla större beredskapskostnader inom det civila försvaret. Omvänt bör den inte omfatta kostnader som avser rent fredstida behov.

Exempel på kostnader som f. n. inte ingår i den ekonomiska planeringsramen är kostnaderna för olje— och livsmedelsberedskapen. Regeringen har dock i 1995 års budgetproposition föreslagit att kostnaderna för livsmedelsberedskapen skall läggas in i ramen. Statens kostnader för oljeberedskapen minskar i takt med att kvarvar— ande statliga lager och anläggningar avvecklas. Regeringen har därför uttalat att dessa kostnader även i fortsättningen skall ligga utanför den ekonomiska plane- ringsramen.

Kostnaderna för fredsräddningstjänsten ingår f.n. i den ekonomiska planerings— ramen. Detta strider mot principen att planeringsramen endast skall omfatta bered— skapsåtgärder som avser säkerhetspolitiska kriser och krig. Det har dock visat sig svårt att på ett rättvisande sätt dela upp SRV:s kostnader i sådant som avser renod— lad fredsverksamhet och sådant som avser beredskapsåtgärder inför säkerhetspoli— tiska kriser och krig. Detta beror på att arbetet med dessa områden inom myndig— heten sker integrerat i syfte att uppnå de samordningsvinster som kan nås genom ett sådant arbetssätt.

Frågan om lånefmansiering av beredskapsinvesteringar har berörts i flera samman- hang. Bl. a. föreslog ÖCB för några år sedan att vissa beredskapskostnader inom funktionen Försörjning med industrivaror borde lånefinansieras. Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO) tog fasta på detta förslag och förordade att investeringskostnader inom försörjningsfunktionerna ge- nerellt skulle finansieras genom lån i Riksgäldskontoret. ÖCB utreder f.n. på upp— drag av regeringen frågan om lånefmansiering av beredskapsinvesteringar.

2.5 Kostnader för det civila försvaret

Staten finansierar direkt eller indirekt en mycket stor del av de totala beredskaps— kostnadema inom det civila försvaret. Aktuella uppskattningar av samhällets total- kostnader för den civila beredskapen saknas. Statens andel av dessa kostnader torde dock idag med god marginal överstiga 90%.

Beredskapskostnadema för det civila försvaret tas f.n. upp på ett fyrtiotal anslag på statsbudgeten. Härtill kommer att många myndigheter endast har kostnader för pla- nerings-, utbildnings- och övningsverksamhet. Som tidigare har nämnts finansieras dessa kostnader i flertalet fall över myndighetens ordinarie förvaltningsanslag.

• Sida 19
•  Original

Kostnaderna för beredskapsåtgärdema särredovisas ibland i myndighetens årsredo— visning.

Inom det civila försvaret finns 18 funktioner. Kostnaderna för den beredskapsverk— samhet som bedrivs inom dessa funktioner varierar från någon miljon kronor per år till mer än en halv miljard kronor per år. Under budgetåret 1995/96 beräknas 84% av den totalkostnad som redovisas över statsbudgeten för det civila försvaret komma att hänföra sig till åtta funktioner. Dessa funktioner är Befolkningsskydd och räddningstjänst. Civil ledning och samordning, Försörjning med industrivaror, Telekommunikationer, Hälso— och sjukvård, m.m., Transporter, Livsmedelsför- sörjning och Energiförsörjning.

Av det belopp som avsattes för det civila försvaret under innevarande budgetår lig- ger drygt 70% inom den ekonomiska planeringsramen. 98% av de anslag som om— fattas av ramen avser verksamhet inom sju av de åtta funktioner som räknades upp ovan. Den åttonde är funktionen Livsmedelsförsörjning vars kostnader f.n. ligger utanför ramen.

De statliga beredskapsanslagens fördelning på de ekonomiskt tyngsta funktionerna redovisas i tabellen på nästa sida. En fullständig förteckning över de aktuella ansla- gen finns i bilaga 2.

Tabell 1. Anslag till det civila försvaret. Budgetåret 1995/96. lS-månadersbelopp. Miljoner kronor.

1704

Totalkostnad Anslag inom

ram 1 704 529 1 06 350 245 21 9

219 117

Källa: Prop. 1994/95:100, Bil. 5, sid. 156 — 161.

529 357 350 267 108 728

• Sida 20
•  Original

Tabellen visar dels den förväntade totalkostnaden för respektive funktion under budgetåret dels de anslag som funktionen disponerar inom det civila försvarets pla— neringsram. Uppgifterna avser budgetåret 1995/96. Detta budgetår omfattar lS-må- nadersperioden 1.7.1995 — 31.12.1996. Den uppgift som lämnas för funktionen Be— folkningsskydd och räddningstjänst inkluderar kostnaderna för fredsräddnings- tjänsten. Dessa kostnader utgör ungefär hälften av funktionens totalkostnad.

3. Principer för finansiering av civila beredskaps- åtgärder

3.1. Grundläggande synsätt

Jag har tidigare konstaterat att det civila försvaret utgår från den grundläggande förmåga som finns hos olika aktörer och verksamheter i det fredstida samhället. De civila beredskapsåtgärdema utgörs av de tilläggsåtgärder som är nödvändiga för att ge samhället en förmåga att klara krig och andra allvarliga nationella påfrestningar.

Avgörande för hur dessa beredskapsåtgärder skall finansieras är hur man ser på ansvaret för den civila beredskapen. I debatten framförs olika ståndpunkter i denna fråga. En uppfattning går ut på att totalförsvaret är en statlig angelägenhet och att övriga samhällsaktörer medverkar i totalförsvaret i egenskap av producenter av de samhällstjänster som staten har beställt. En naturlig konsekvens av detta synsätt är att staten skall bekosta all beredskapsverksamhet i samhället som har inriktning på säkerhetspolitiska kriser och krig.

Ansvarsprincipen ger uttryck för ett annat synsätt. Som tidigare har nämnts innebär denna princip att den som har ansvar för en samhällsverksamhet i fred också har ansvar för verksamheten under krig och vid andra svåra nationella påfrestningar om verksamheten skall upprätthållas under dessa förhållanden. Ansvarsprincipen till- delar således en rad samhällsaktörer — vid sidan av staten - ett självständigt ansvar för den civila beredskapen. Med denna utgångspunkt är det naturligt att dessa aktö— rer också har ett ansvar för att helt eller delvis bekosta de beredskapsåtgärder som erfordras.

Frågan om hanteringen av s.k. samhällsåtaganden har aktualiserats i samband med bolagiseringen av vissa affärsverk. Jag konstaterar att statsmakterna har tillämpat olika principer i detta sammanhang. Vid bolagiseringen av affärsverket Vattenfall ålades Affärsverket svenska kraftnät och Vattenfall AB att själva svara för vissa beredskapskostnader. Samtidigt finansieras vissa beredskapskostnader inom elför-

• Sida 21
•  Original

sörjningeii genom ett anslag till Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Då affärsverken Televerket och Posten bolagiserades valde man istället att fullt ut finansiera dessa organs beredskapsverksamhet genom ett anslag till PTS. Denna myndighet fördelar i sin tur medel från detta anslag på olika aktörer inom respektive bransch. I detta sammanhang betraktades beredskap som ett av flera samhälls— åtaganden sorn anförtrotts den bolagiserade verksamheten.

Exemplen visar att det inte finns någon enhetlig uppfattning om hur samhällsålig- gandena skall hanteras i samband med statlig affärsverksamhet. Man kan också ifrågasätta om genomförandet av beredskapsåtgärder är en uppgift som har samma karaktär som de samhällsåtaganden som f.n. diskuteras inom teleområdet. Vad gäl- ler teletjänster definieras statens ansvari 52 telelagen där det bl. a. stipuleras att var och en skall ha möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta verksam- hetsställe utnyttja telefonitjänster inom ett allmänt tillgängligt telenät. Europeiska unionens (EU) råd har definierat begreppet universal service som ett krav på att alla användare skall ha tillgång till ett definierat minimiutbud av tjänster med specifice- rad kvalitet och - med hänsyn till nationella villkor - ett rimligt pris. Enligt min me— ning är det uppenbart att dessa definitioner inte är tillämpbara på beredskapsverk- samheten. Vad som avses i dessa sammanhang är istället vilken servicenivå som skall erbjudas konsumentgrupper som på grund av geografisk belägenhet eller av andra skäl inte kan betala det pris för tjänsterna som operatören uppfattar som före- tagsekonomiskt motiverat.

Behov av beredskapsåtgärder uppstår då en verksamhet med sina ordinarie resurser inte klarar de krav som ställs under krig och vid andra allvarliga nationella påfrest— ningar. I vissa fall är dessa krav så speciella eller så svåra att förutse att den verk- samhetsansvarige saknar reella möjligheter att vidta åtgärder mot den ökade sårbar- het eller andra för samhället negativa konsekvenser som kan följa på en verksam- hetsförändring. I andra situationer kan man med relativt enkla medel förhindra att fredstida verksamhetsförändringar får konsekvenser som är oacceptabla för sam- hället under kris- eller krigsförhållanden. Underlåtenhet att göra detta kan medföra att samhället i onödan drabbas av stora kostnader för kompletterande beredskaps- åtgärder. Det är då motiverat att kräva att den verksamhetsansvarige genomför och bekostar åtgärder som syftar till att begränsa de negativa effekterna av verksamhets- förändringen.

Enligt min mening att är det inte rimligt att betrakta beredskapsåtgärder som en tjänst som staten skall upphandla från andra samhällsaktörer. I kraft av ansvars- principen bör genomförande och finansiering av beredskapsåtgärder istället betrak— tas som ett åliggande för alla samhällsaktörer som har att bedriva en verksamhet under krig eller vid andra allvarliga nationella påfrestningar. Samtidigt står det klart att det finns situationer då det varken är möjligt eller lämpligt att utkräva ett fullstän-

• Sida 22
•  Original

digt finansieringsansvar av en samhällsaktör. Hänsyn måste tas till ekonomisk bärkraft och andra omständigheter

Min grunduppfattning är således att kostnadsansvaret för beredskapsåtgärdema bör delas mellan staten och den verksamhetsansvarige. I denna bedömning ansluter jag mig till det synsätt som låg till grund för 1987 års försvarsbeslut och som har varit styrande för statsmakternas handlande inom detta område sedan dess. Jag är dock inte beredd att koppla kostnadsansvaret för beredskapsåtgärdema till en viss typ av kostnader på det sätt som skedde i 1987 års försvarsbeslut. Som nämnts kopplades finansieringsansvaret då till kostnadsgruppema administrativa kostnader, drifts- och underhållskostnader och investeringskostnader. Enligt min mening är förutsättning— arna inom det civila försvaret alltför varierande för att det skall vara möjligt eller önskvärt göra en sådan koppling. Erfarenheterna från tillämpningen av hittills gäl- lande ftnansieringsprinciper visar också att man i vissa fall har tvingats att göra be— tydande avsteg från de grundprinciper som har gällt. Det finns således ett behov av tillämpa finansieringsprincipema flexibelt.

De finansieringsprinciper som fastställdes år 1987 innebar också att kostnadsansva- ret för en beredskapsåtgärd skulle fördelas mellan den verksamhetsansvarige och staten i proportion till beredskapsåtgärdens freds- respektive krigsnytta - om bered- skapsåtgärden förväntas vara till väsentlig nytta i såväl fred som krig. Enligt min mening bör denna princip vara vägledande också i fortsättningen. Jag konstaterar dock att den helhetssyn som regeringen har givit uttryck för i totalförsvarsproposi— tionen (prop. 1995/96: 12) gör principen svårare att tillämpa. Helhetssynen innebär att samhällets åtgärderi krig och fred skall integreras. Det är då inte lika menings- fullt som tidigare att göra en skarp åtskillnad mellan åtgärder som primärt är till nytta i fred och åtgärder som primärt är till nytta i krig. I vissa fall är det inte ens möjligt att göra en sådan åtskillnad. Också i detta fall krävs därför en flexibel till— lämpning av finansieringsprincipema.

Jag har i detta avsnitt utvecklat en grundsyn på finansieringen av det civila försvaret. Det viktigaste inslaget i denna grundsyn är uppfattningen att ansvarsprincipen bör vara vägledande också vid fördelningen av kostnadsansvaret för de beredskaps- åtgärder som är nödvändigai krig och vid andra svåra nationella påfrestningar. Att genomföra och bekosta sådana åtgärder kan enligt min mening inte betraktas som en renodlad statlig angelägenhet. Samtidigt konstaterar jag att olika samhällsaktörer har varierande förutsättningar för att ta sitt grundläggande beredskapsansvar. Grundsynen måste därför tillämpas flexibelt och under hänsynstagande till faktorer som ekonomisk bärkraft. konkurrensneutralitet, rättvisekrav, styrningsbehov. etc. Man får därför acceptera att det kan uppstå skillnader mellan olika sektorer vid den praktiska tillämpningen av grundsynen. Konsekvenserna för olika sektorer av den grundsyn som jag har utvecklat i detta avsnitt belyses längre fram i detta kapitel.

• Sida 23
•  Original

3.2 Alternativa finansieringsmetoder I princip står tre metoder till buds för finansiering av civila beredskapsåtgärder:

' statlig skatt . avgiftsfinansiering . egenfinansiering

Finansiering genom statlig skatt innebär att beredskapsåtgärdema finansieras över statsbudgeten och att den verksamhetsansvarige - direkt eller indirekt - tilldelas ett anslag eller ett bidrag för att finansiera beredskapsverksamheten.

Finansiering genom avgifter innebär att en sektors beredskapsåtgärder helt eller del- vis finansieras med en statligt reglerad avgift som knyts till produktion eller nytt- jande av de produkter som sektorn tillhandahåller. De medel som avgiften inbringar skall reserveras för sektorns beredskapsåtgärder.

Egenfinansiering innebär att staten ålägger den verksamhetsansvarige att själv fi— nansiera beredskapsåtgärdema. Hur detta sker är beroende av vilka finansie— ringskällor som den verksamhetsansvarige förfogar över. Ett företag kan — bero- ende på marknadssituationen — välja mellan att vältra över kostnaderna på konsu— menterna eller att acceptera en sänkning av vinsten. En kommun kan finansiera be— redskapsåtgärdema med kommunalskatt eller genom kommunalt fastställda avgif— ter.

Den största skillnaden mellan de beskrivna finansieringsmetodema är graden av spridning av finansieringsansvaret. Om finansieringen sker med statlig skatt står samtliga skattebetalare för kostnaderna. Om finansieringen sker med en avgift för- delas finansieringsansvaret på de som utnyttjar branschens produkter. Om egen— finansiering tillämpas läggs hela finansieringsbördan på den samhällsaktör som har att genomföra den aktuella beredskapåtgärden.

Om man vill dela finansieringsansvaret mellan staten och en sektor är det givetvis möjligt att kombinera skattefinansiering med avgifts— eller egenfinansiering. Där- emot är det inte lämpligt att kombinera avgifts— och egenfinansiering för en och samma verksamhet.

Det synsätt som jag gav uttryck för i föregående avsnitt innebär att statsmakterna i ökad utsträckning bör använda sig av avgifts- och egenfinansiering för att finansiera beredskapsåtgärder inom det civila försvaret. Svårigheterna att över statsbudgeten finansiera ökade satsningar inom vissa områden, t. ex. elberedskapen, gör det också nödvändigt att utnyttja andra finansieringskällor än skatt. De praktiska möjlighe- terna att använda sig av avgifts- eller egenfinansiering varierar dock mellan olika

• Sida 24
•  Original

verksamheter. Det finns därför anledning att precisera i vilka situationer som de olika finansieringsmetodema bör användas. Enligt min mening bör man ha följande utgångspunkter för sådana beslut.

Egenfinansiering bör användas om kostnaden för den aktuella beredskapsåtgärden är låg och om den är någorlunda jämnt fördelad på de organ som har att utföra be— redskapsåtgärdema. Kostnaden för beredskapsåtgärden får inte vara så hög att den verksamhetsansvariges ekonomiska överlevnad hotas. Det är inte heller rimligt att konkurrensen inom en bransch tillåts att snedvridas.

Egenfinansiering kan också komma ifråga om den aktuella beredskapsåtgärden är till väsentlig nytta för den verksamhetsansvarige i hans fredsverksamhet och om merkostnaden för de krigsrelaterade åtgärderna är begränsad. Av betydelse är också freds- respektive krigsanvändningen av den eller de produkter till vars framtagande beredskapsåtgärden är kopplad. Egenfinansiering bör i första hand komma ifråga om användningen av produkten inte skiljer sig alltför mycket mellan fred och krig. Så kan vara fallet om stora delar av befolkningen är beroende av varan eller tjänsten i såväl krig som fred. Omvänt bör egenfinansiering inte komma ifråga om kostna- den för beredskapsåtgärden är hög i förhållande till den verksamhetsansvariges ekonomiska bärkraft, om beredskapskostnadema drabbar berörda samhällsaktörer mycket ojämnt eller slumpartat och om helt andra grupper använder produkten i krig än vad som sker i fred.

Avgijfiifinansiering bör enligt min mening användas då man anser att branschen el- ler sektorn bör bekosta beredskapsåtgärdema men då det av konkurrens- eller rätt- viseskäl vore orimligt att låta enskilda aktörer inom branschen eller sektorn bära hela kostnaden för de beredskapsåtgärder som de var för sig åläggs att utföra. En avgift på produktionen eller konsumtionen inom branschen eller sektorn gör det möjligt att fördela kostnaderna på samtliga aktörer inom denna. Det är därför möj— ligt att ta ut relativt stora belopp genom beredskapsavgifter av detta slag. Enligt min mening är det inte heller rimligt att bygga upp ett bransch- eller sektoromfattande avgiftssystem för att finansiera mindre beredskapskostnader. I sådana situationer ligger det närmare till hands att använda sig av egenfinansiering. Avgiftsfinansie- ring bör i första hand komma ifråga då det är aktuellt att finansiera samtliga eller huvuddelen av beredskapskostnadema inom en bransch eller sektor och då dessa kostnader är av betydande omfattning.

Enligt min uppfattning ligger det nära till hands att använda avgiftsfinansiering som ett sätt att finansiera beredskapsåtgärder inom det infrastrukturella området. Det rör sig i detta fall om verksamheter där området som helhet ofta har en betydande eko- nomisk bärkraft men där risken för snedvridning av konkurrensen är stor om fi- nansieringsansvaret läggs på en enskild aktör. Det finns därför ett behov av att för-

• Sida 25
•  Original

dela kostnaderna så rättvist som möjligt på branschens aktörer. Ett avgiftssystem ger dessa möjligheter. Det infrastrukturella området är dessutom ett område inom vilket allt större beredskapssatsningar kan förutses på grund av den ökade sårbarhet som blir följden av verksamhetsförändringar som branschaktörema genomför. En- ligt min mening är det inte rimligt att skattebetalamai ett ansträngt ekonomiskt läge skall behöva skjuta till de medel som erfordras för att kompensera effekterna av branschens åtgärder.

Skattefinrmsiering bör användas då avgifts- och egenfinansiering av någon anled- ning inte har bedömts lämplig eller då staten har ett stort behov av att kunna detalj- styra beredskapsåtgärdema inom ett område. Anslag och bidrag är i flertalet fall kraftfulla styrmedel och bör väljas då styrningsbehovet är stort. För beredskaps- verksamhet som bedrivs av statliga förvaltningsmyndigheter är skattefinansiering i många fall den enda möjliga finansieringsmetoden.

Sammanfattningsvis anser jag att statsmakterna i ökad utsträckning bör använda sig av egen- och avgiftsfinansiering som ett sätt att finansiera beredskapskostnader inom det civila försvaret. Såväl principiella som statsfinansiella skäl talar för detta. Skyldigheten att genomföra beredskapsåtgärder - liksom rätten att ta ut avgifter - kan i dessa fall behöva lagregleras. Egenfinansiering böri första hand användas för mindre beredskapskostnader och i situationer då snedvridningseffekter inte behöver befaras. Avgiftsfinansiering bör användas då det är fråga om större beredskaps- kostnader och då det är angeläget att tillse att konkurrensneutraliteten inom en bransch eller sektor inte rubbas. Enligt min mening bör avgiftsfinansiering i stor utsträckning kunna användas för att finansiera beredskapskostnader inom det infra— strukturella området. Skattefinansiering bör användas då övriga finansierings— metoder av olika skäl inte går att använda eller då staten har ett behov av att kunna detaljstyra beredskapsförberedelsema inom ett område.

3.3. Finansieringen av beredskapsåtgärder inom vissa sektorer

3.3.1. Inledning

Jag har hittills redovisat min grundsyn vad gäller ansvaret för finansiering av bered- skapsåtgärder inom det civila försvaret. Jag har också redovisat vissa principer för när finansieringsmetodema statlig skatt, avgiftsfinanisering och egenfinansiering bör användas. I detta avsnitt redovisar jag min syn på hur beredskapsåtgärdema inom olika sektorer bör finansieras.

• Sida 26
•  Original

Beträffande det statliga området finns det anledning att notera att beredskapsviktig verksamhet bedrivs i olika verksamhetsforrner. Dessa är förvaltningsmyndighet, affärsverk och aktiebolag. För dessa verksamhetsforrner gäller olika regelsystem. Förvaltningsmyndigheter och affärsverk är inte självständiga rättssubjekt utan är en del av staten som juridisk person. Konkret innebär detta att de är underställda rege- ringen med de inskränkningar som följer av lagstiftning och förvaltningspraxis. De statliga aktiebolagen är däremot självständiga rättssubjekt vars ställning regleras i aktiebolagslagen och annan lagstiftning. Om staten vill ställa speciella krav på dessa organ är den därför hänvisad till att göra det i form av lagstiftning eller avtal. Så har också skett inom en rad områden.

3.3.2. Statliga förvaltningsmyndigheter

Det ligger närmast till hands att finansiera de statliga förvaltningsmyndighetemas beredskapsförberedelser med skattemedel. Verksamheten har ofta en sådan karaktär att någon annan finansieringsmetod inte är möjlig. Avgiftsfinansiering är dock tänk— bar för beredskapsmyndigheter som har intäkter från uppdragsverksamhet. Vid en genomgång av myndigheternas beredskapsverksamhet har jag dock inte funnit an- ledning att föreslå avgiftsfinansiering av någon uppdragsmyndighets beredskaps- verksamhet. Jag anser därför att förvaltningsmyndighetemas beredskapsverksam— het normalt bör skattefinansieras.

Det finns ett samband mellan de tidigare föreslagna finansieringsprincipema och den anslagsstruktur som bör tillämpas för förvaltningsmyndighetemas beredskaps— verksamhet. I korthet innebär detta sarnband att förvaltningsmyndigheterna bör dis— ponera särskilda beredskapsanslag för kostnadskrävande beredskapsåtgärder och för beredskapsåtgärder som statsmakterna av andra skäl har ett särskilt behov av att kunna styra. Mindre kostnadskrävande beredskapsåtgärder bör däremot ingå i myn- dighetens ordinarie förvaltningsanslag (motsvarande). Detta svarar mot de krav på egenfinansiering som i vissa fall aktualiseras för andra sektorers beredskapsverk— samhet.

Dessa principer överensstämmer i stor utsträckning med den ordning som hittills har tillämpats vad gäller finansieringen av förvaltningsmyndighetemas beredskaps— förberedelser. Jag ser dock ett behov av att minska antalet beredskapsanslag i syfte att göra området mer överblickbart från avvägningssynpunkt. Förändringar kan också behöva göras i själva anslagsstrukturen. Nuvarande anslagsstruktur är resul- tatet av beslut som oberoende av varandra har tagits under mycket lång tid. Någon samlad prövning har inte gjorts i syfte att underlätta avvägningen mellan olika be— hov. Jag återkommer till dessa frågor i kapitel 4.

• Sida 27
•  Original

Jag vill dock redan nu beröra en fråga som berör anslagsstrukturen. Anledningen är att denna fråga enligt min mening har stor betydelse för möjligheterna att förverk- liga statsmakternas ambitioner att ge kommunerna ett ökat ansvar för den civila be- redskapen.

Länsstyrelsernas medel för totalförsvarsverksamhet avvägs nu mot annan förvalt- ningsverksamhet inom länsstyrelsen. Detta gäller trots att totalförsvarsverksam— heten i särskilt stor utsträckning har att utgå från nationella prioriteringar vid upp- läggning och genomförande av verksamheten. De hotbilder som nu ligger till grund för totalförsvarsplaneringen framhåller dessutom mycket starkt vissa delar av lan- det, t. ex. storstadsområdena och Övre Norrland. Resultatet av den avvägning som nu sker inom länsstyrelserna har på vissa håll blivit mycket kraftiga nedskärningar av totalförsvarsverksamheten. I vissa fall har omfattande nedskärningar skett vid länsstyrelser som ligger i de delar av landet som är högst prioriterade från totalför- svarssynpunkt. Dessa nedskärningar kan enligt min mening äventyra möjligheterna att ge kommunerna det underlag och stöd som erfordras för att de skall klara den nya roll som de har tilldelats genom lagen om civilt försvar. Jag vill också erinra om att riksdagens försvarsutskott nyligen starkt har framhållit länsstyrelsernas be- tydelse som länk mellan statsmakternas övergripande beslut i försvars- och bered- skapsfrågor och den beredskapsplanering som kommunerna svarar för (1994/95zFöU2).

Mot denna bakgrund föreslårjag att statsmakterna inrättar ett nytt anslag för regio- nal totalförsvarsverksamhet. Till anslaget bör föras de medel som nu tas upp under det särskilda anslaget för civilbefälhavama (Fö/C3) och de medel som avsätts för totalförsvarsverksamhet inom det ordinarie länsstyrelseanslaget (C/Al). I anslaget bör även ingå medel för fredsräddningstjänst och - beträffande vissa län - för kärn— kraftssäkerhet. Kostnaderna för länsstyrelsernas totalförsvarsverksamhet uppskattas i 1995 års budgetproposition till 240 miljoner kronor för 18—månadersperioden 1.7.1995 - 31.12.1996. Räknat på årsbasis skulle således 160 miljoner kronor behö- va föras över till det nya anslaget. Till detta kommer c:a 36 miljoner kronor - också räknat på årsbasis - från anslaget Fö/C3.

Det nya anslaget bör omfattas av det civila försvarets ekonomiska planeringsram. Detta gör det möjligt att styra de regionala totalförsvarsresursema till de delar av landet som är högst prioriterade från totalförsvarssynpunkt. En samordning kan då ske med den riskrelaterade prioritering som görs vad gäller kommunernas bered- skapsverksamhet. Därmed skapas goda möjligheter för ett kraftfullt stöd från läns- styrelsernas sida till kommunernas totalförsvarsverksamhet.

• Sida 28
•  Original

3.3.3. Statliga affärsverk

Det finns idag fyra statliga affärsverk: Luftfartsverket. Sjöfartsverket, Statens järn- vägar och Affärsverket svenska kraftnät. Med ett undantag — Statens järnvägar — förvaltar dessa myndigheter landsomfattande infrastrukturella system. Vad gäller järnvägarna har Banverket - som inte är affärsverk - denna uppgift. Infrastrukturella system förvaltas också av Vägverket som inte heller är affärsverk.

Som framgick av nulägesbeskrivningen tillämpas idag olika finansieringsprinciper för affärsverkens beredskapsförberedelser. Några får särskilda anslag för dessa kostnader, andra får bidrag eller tvingas att egenfinansiera sina beredskapskostna- der. Samtidigt finns stora variationer mellan affärsverken vad gäller beredskaps— kostnademas storlek. De största kostnaderna har Luftfartsverket (70 miljoner kro- nor per år) och Statens järnvägar (30 - 35 miljoner kronor per år). De övriga har avsevärt lägre beredskapskostnader.

En tillämpning av de finansieringsprinciper som jag har lagt fast tidigare i detta ka- pitel medför att affärsverkens beredskapskostnader bör avgifts- eller egenfinansie— ras. I princip bör detta även gälla för Banverkets och Vägverkets beredskapskost— nader. Dessa förvaltningsmyndigheter bedriver en verksamhet som har samma ka- raktär som de infrastrukturförvaltande affärsverkens. Dessutom talar konkurrens- skäl för att de bör behandlas på samma sätt som övriga transportmyndigheter.

Egenfinansiering bör i första hand komma ifråga för Sjöfartsverket. Detta organs beredskapskostnader är obetydliga och bör därför kunna finansieras med driftme- del. Svenska kraftnäts beredskapskostnader är också relativt små och egenfinansie- ras idag. I nästa avsnitt föreslås avgiftsfinansiering av elbranschens beredskaps— kostnader. Avgiftssystemet bör då även omfatta Svenska kraftnäts beredskapskost- nader.

Jag anser att transportsektoms beredskapskostnader generellt bör avgiftsfinansieras. Undantag bör endast göras för Sjöfartsverket (av skäl som framgick av föregående stycke). Beredskapsavgiftema bör på lämpligt sätt kopplas till utnyttjandet av de infrastrukturella system som verksamheten är uppbyggd kring. I princip bör även Banverkets och Vägverkets beredskapskostnader - i enlighet med vad som fram- fördes ovan - avgiftsfinansieras. Jag är dock inte beredd att nu föreslå hur de olika avgiftssystemen bör utformas. Hänsyn måste bl. a. tas till de varierande organisa- tionsforrnema inom transportsektorn. Avgifterna bör dock vara offentligrättsligt reglerade och samlas i beredskapsfonder av den typ som beskrivs i avsnitt 4.3. Fortsatt utredningsarbete krävs innan den slutliga utformningen av avgiftssystemen kan fastställas.

• Sida 29
•  Original

3.3.4. Statliga aktiebolag

Från beredskapssynpunkt är följande statliga aktiebolag av särskilt intresse: Posten AB (inklusive dotterbolag), Sveriges Radio AB, Teracom Svensk Rundradio AB, Telia AB (inklusive dotterbolag) samt Vattenfall AB. Posten och Telia får ersättning för sina beredskapskostnader via ett anslag som disponeras av PTS. Rätten till er- sättning är reglerad i post— och telelagarna. Sveriges Radios beredskapskostnader finansieras med medel ur radiofonden (licensmedel). Vattenfall AB får vissa bidrag via ett anslag som disponeras av NUTEK.

Ovan nämnda bolags beredskapskostnader bör enligt min mening avgifts— eller egenfinansieras. Postens beredsskapskostnader omfattar endast några tiotal miljoner kronor per år. Att bygga upp ett särskilt avgiftssystem för att avgiftsfinansiera dessa kostnader är enligt min mening onödigt. Statsmaktema bör besluta att Posten skall finansiera sina beredskapskostnader med driftmedel.

Sveriges Radio AB:s beredskapskostnader — och indirekt även Teracoms bered— skapskostnader - finansieras redan idag med avgifter (licensmedel). Enligt min me- ning bör dock i fortsättningen en fast det av licensavgiften avsättas för beredskaps- ändamål och samlas i en särskild beredskapsfond. Medel från fonden bör användas för att finansiera Sveriges Radios och Teracoms beredskapskostnader. Ytterligare beredskapskostnader kan tillkomma om andra radio- och TV—företag än Sveriges Radio åläggs beredskapsuppgifter. Denna fråga utreds f.n. av utredningen om radio och television vid krig och krigsfara.

Beredskapsandelen av licensavgiften för radio och TV bör fastställas i försvars- besluten. De årliga uttagen ur fonden bör omfattas av det civila försvarets ekono- miska planeringsram. Beredskapsfonden kan förvaltas av Sveriges Radio eller Sty- relsen för psykologiskt försvar (SPF). Någon omfördelning till andra ändamål än beredskapsverksamhet inom rundradioområdet bör inte tillåtas.

Teleoperatöremas beredskapskostnader bör enligt min mening avgiftsfinansieras. Branschen domineras av Teliakoncemen som också förfogar över det fasta telenä- tet. Övriga teleoperatörer är i större eller mindre grad beroende av att ha tillgång till det fasta telenätet för att kunna bedriva sin verksamhet. Av praktiska skäl och av hänsyn till de avtal som finns med de mindre teloperatörema anser jag att bered- skapsavgiften t. v. bör knytas till användningen av det fasta telenätet. Denna lösning är inte helt konkurrensneutral men bör kunna användas övergångsvis. Förfarandet förutsätter sannolikt att telelagen ändras och att bestämmelser om beredskapsavgif- ter skrivs in i statens avtal med Telia AB. Detta avtal går ut i år. På sikt kan andra lösningar bli aktuella. Det är dock för tidigt att nu uttala sig om hur dessa lösningar kan komma att utformas.

• Sida 30
•  Original

De medel som tas in genom beredskapsavgiften bör samlas i en särskild bered- skapsfond. Fonden bör förvaltas av PTS och användas för att bekosta branschens beredskapskostnader. Beredskapsavgiftens storlek bör - för den kommande fem- årsperioden — fastställas i höstens försvarsbeslut. De årliga uttagen ur beredskaps- fonden bör omfattas av det civila försvarets ekonomiska planeringsram. Omfördel— ning till andra ändamål än telebranschens beredskapsförberedelser bör inte vara till- låten.

Jag har tidigare nämnt att den särskilde utredaren för elberedskapen har att pröva frågan om en avgiftsfinansiering av elbranschens beredskapskostnader. En avgifts- finansiering av dessa kostnader liggeri linje med det allmänna synsätt som jag tidi— gare har givit uttryck för. Från mina utgångspunkter anser jag därför att en bered- skapsavgift bör införas för att finansiera elbranschens beredskapskostnader. Avgif— ten bör sättas på en sådan nivå att den också finansierar de kostnader som centrala statliga organ har för elberedskapen.

Ocksåi detta fall bör medlen tillföras en beredskapsfond som bör förvaltas av den funktionsansvariga myndigheten. Samma utformning som för beredskapsavgiften inom teleområdet bör eftersträvas vad gäller kopplingen till försvarsbesluten och det civila försvarets ekonomiska planeringsram. Med hänsyn till det arbete som utförs av den särskilde utredaren för elberedskapen avstår jag dock från att föreslå en tek- nisk konstruktion för beredskapsavgiften.

3.3.5. Kommunal och landstingskommunal verksamhet

Ett nytt finansieringssystem infördes år 1995 då lagen om civilt försvar trädde ikraft. Staten och Svenska kommunförbundet ingick då ett avtal som bl. a. reglerar vilken ersättning som kommunerna skall få för de beredskapsuppgifter som över- fördes från staten till kommunerna. Avtalet har en löptid om fem år.

En strikt tillämpning av de finansieringsprinciper som jag har föreslagit skulle med— föra att kommuner och landsting åläggs ett större ansvar för beredskapskostnadema än vad de har idag. Jag konstaterar också att kommuner och landsting har behand- lats gynnsammare än näringslivet vid fördelningen av kostnadsansvaret för de civila beredskapsåtgärdema. Samtidigt konstaterar jag att en överenskommelse om bered— skapskostnadema nyligen har ingåtts mellan berörda parter. Enligt min mening saknas därför förutsättningar för att nu föreslå några förändringar i de principer som gäller för finansieringen av kommunernas och landstingens beredskapskostnader.

Frågan om investeringsbidrag till reservanordningar för kommunalteknisk och sjukhusteknisk försörjning behandlas i kapitel 5.

• Sida 31
•  Original

3. 3. 6 Näringsverksamhet

Jag konstaterar att näringslivet har ålagts att utan ersättning medverka i totalför- svarsplaneringen. Oljebranschen har också ålagts att svara för beredskapslagringen av oljeprodukter för krigsändamål utan att statlig ersättning utgår. Dessutom har näringslivet hittills frivilligt svarat för en del av kostnaderna för elberedskapen.

Genom dessa åtaganden tar näringslivet redan nu ett större kostnadsansvar för be- redskapsverksamheten än vissa andra sektorer. Jag finner därför ingen anledning att föreslå några förändringar i de grundläggande principer som gäller för finansie- ringen av näringslivets beredskapskostnader. Vissa branscher berörs dock av de förslag till avgiftsfinansiering som jag tidigare har framlagt beträffande statlig af- färsverksamhet. För telebranschens del kan beredskapsavgiftemas koppling till ut- nyttjandet av det fasta telenätet innebära vissa begränsade kostnadsökningar. För elbranschens del blir effekten av ett avgiftssystem av den typ som har skisserats att kostnaden fördelas jänmare på branschens aktörer.

3.4. Förslag

I detta kapitel har jag framfört följande förslag:

1. Ansvarsprincipen bör vara vägledande också vid fördelningen av kostnads- ansvaret för det civila försvarets beredskapsåtgärder. Beredskap bör inte be— traktas som en tjänst som det ankommer på staten att upphandla från andra samhällsaktörer.

2. Vid tillämpningen av ansvarsprincipen inom det finansiella området måste hänsyn tas till faktorer som branschens och den verksamhetsansvariges eko- nomiska bärkraft, konkurrens- och rättviseaspekter, etc. En helhetsbedöm- ning måste därför göras i varje särskilt fall.

3. Beredskapsåtgärder kan finansieras med statlig skatt, avgifter eller direkt av den verksamhetsansvarige (egenfinansiering). I konsekvens med den grund- syn som har redovisats - och av hänsyn till det statsfinansiella läget - hör av- gifts— och egenfinansiering användas i större utsträckning än nu. Statlig skatt bör användas då det av olika skäl är omöjligt eller olämpligt att egen- eller av- giftsfinansiera beredskapsåtgärden eller då staten har ett behov av att kunna detaljstyra hur beredskapsmedlen skall användas.

• Sida 32
•  Original

4. För de statliga förvaltningsmyndighetema medför de föreslagna finansiering- sprincipema att den anslagsstruktur som tillämpas vad gäller beredskapskost— nadema bör ses över. Antalet fristående beredskapsanslag bör minskas och småanslag räknas in i myndighetens ordinarie förvaltningsanslag (mot— svarande). De medel som används för att bestrida civilbefälhavamas och länsstyrelsernas beredskapskostnader bör inordnas i ett nytt anslag för regio- nal totalförsvarsverksamhet. Detta anslag bör i sin helhet avvägas inom den ekonomiska planeringsramen.

5. För de statliga affärsverken och för de statliga aktiebolag som bedriver bered- skapsverksamhet medför finansieringsprincipema att avgifts— eller egenfinan- siering bör användas som huvudsaklig finansieringsmetod. Endast om sär— skilda skäl föreligger bör skattefinansiering användas. Avgiftsfinansiering föreslås för telekommunikations-, rundradio- och elbranschema. Egenfinan— siering föreslås beträffande Sjöfartsverket och Posten AB.

6. Transportsektoms beredskapskostnader bör finansieras med hjälp av avgifter som knyts till utnyttjandet av respektive infrastrukturella system (vägar, järn- vägar och flygplatser). Utformningen av avgiftssystemen bör utredas i sär- skild ordning.

7. Beträffande kommuner och landsting konstateras att dessa i jämförelse med andra sektorer har givits en förmånlig behandling vid finansieringen av bered- skapsåtgärdema. Med hänsyn till de överenskommelser som har nåtts före- slås dock inte nu några förändringar i de finansieringsprinciper som gäller för denna sektor.

8. Näringslivet bär redan nu kostnadsansvaret för sektorns beredskapsverksam- het. Några förändringar i de grundläggande finansieringsprinciper som gäller för denna sektor föreslås inte.

4. Den ekonomiska planeringsramen

4.1 Resursprioritering inom det civila försvaret

Det civila försvaret omfattar ett stort antal verksamheter som på olika sätt bidrar till samhällets förmåga att klara ett krig och andra nationella påfrestningar. Sambanden mellan olika verksamheter inom det civila försvaret är starka. Många verksamheter

• Sida 33
•  Original

är beroende av varandra för att kunna fungera. Det tydligaste exemplet på detta är det höga elberoende som flertalet verksamheter uppvisar. De starka verksamhets- sambanden medför att det inte är meningsfullt att ta ställning till de olika verksam- heterna inom det civila försvaret var för sig. En samlad bedömning måste göras med inriktning på att åstadkomma ett balanserat totalresultat för hela det civila för- svaret.

Sarnbanden mellan olika verksamheter inom det civila försvaret är det främsta skä- let till att man bör använda sig av en ekonomisk planeringsrarn vid avvägningen mellan olika ändamål inom detta verksarnhetsområde. En lämpligt utformad plane- ringsrarn skapar överblick över verksamhetsområdet och gör det möjligt att i ett sammanhang väga olika satsningar mot varandra. Om processen fungerar effektivt blir marginalnyttan av en satsad krona ungefär densamma inom hela det civila för- svaret. Därmed utnyttjas de samlade resurserna på bästa sätt.

Betydelsen av att förfoga över en planeringsrarn ökar i ett ansträngt resursläge. En— ligt rnin mening finns det därför anledning att bibehålla planeringsramen och att ut— veckla den som avvägningsinstrument. Detta bör liksom hittills ske inom det civila försvarets programplanering. Programplaneringen har under de senaste åren ut— vecklats metodmässigt i syfte att ge statsmakterna ett bättre underlag för resurs- avvägningama inom det civila försvaret. Detta arbete bör enligt min mening fort— sätta.

För att fungera som ett effektivt avvägningsinstrument måste den ekonomiska pla- neringsramen vara uppbyggd på ett sådant sätt att relevanta prioriteringar tydliggörs och ställs emot varandra. Det måste vara möjligt att göra detta på olika nivåer och i olika dimensioner. Det är inte lämpligt att begränsa avvägningarna till att endast avse avvägningar mellan olika funktioner. Avvägningar måste också kunna göras mellan det civila försvarets huvuduppgifter samt mellan olika behov inom funktio- nerna. I årets programplan valde man att lyfta fram tre s.k. prioriterade områden: ledningssystemet, personalförsörjningen och infrastrukturen. Dessa områden berör ett stort antal funktioner och förutsätter att avvägningar också kan göras inom funk- tionema.

Av det som hittills har framförts följer att den ekonomiska planeringsramen för att vara ett effektivt avvägningsinstrument måste uppfylla vissa krav. Följande krav bör ställas:

]. Ramen bör omfatta en så stor del som möjligt av de totala resurser som står till det civila försvarets förfogande.

2. Ramen bör i princip endast omfatta resurser som är avsedda för beredskaps- ändamål.

• Sida 34
•  Original

3. Ramen bör vara uppbyggd på ett sådant sätt att statsmakterna lätt kan överblicka de mest relevanta avvägningsalternativen.

Med dessa utgångspunkter anser jag att det finns vissa brister i den ekonomiska planeringsramens uppbyggnad och sammansättning. I det följande kommer jag därför att föreslå en del förändringar inom dessa områden. Innan jag gör detta vill jag dock ta upp vissa generella frågor om anslagsstrukturen inom det civila försva— ret.

4.2. En rationell anslagsstruktur

Som tidigare har framgått finns det ett fyrtiotal anslag inom det civila försvaret. Storleken på dessa anslag varierar från någon miljon kronor till mer än en halv miljard kronor. Rubriceringen av anslagen är dessutom ofta sådan att det är svårt för en utomstående att avgöra vilka ändamål som anslagen är avsedda för. Ibland är det dessutom svårt att avgöra till vilken funktion som ett anslag hänför sig. Dessa förhållanden försvårar enligt min mening avvägningen inom det civila försvaret.

Det är inte möjligt att på den korta tid som står till mitt förfogande ingående pröva uppbyggnaden och konstruktionen av alla de anslag som ingår i det civila försvaret. Jag nöjer mig därför med att göra vissa påpekanden som enligt min mening bör beaktas i det fortsatta arbetet. Jag anser också att regeringen bör ta initiativet till en genomgripande översyn av anslagsstrukturen inom det civila försvaret. De föränd— ringar av budgetprocessen som nu sker medför enligt min mening att tidpunkten för att göra en sådan översyn är lämplig.

Fristående beredskapsanslag bör enligt min mening främst användas för ändamål som har relativt stor ekonomisk omfattning. Det finns f.n. ett halvdussin anslag som omfattar belopp som understiger fem miljoner kronor per år. I något fall för- svinner sådana anslag genom de förslag till egenfinansiering av beredskapskostna- der som jag har redovisat. Resterande anslag av denna storleksordning borde kunna inordnas i något annat beredskapsanslag eller i ett anslag som avser den berörda myndighetens ordinarie fredsverksamhet. Detta är en relativt enkel åtgärd som skulle göra det lättare att överblicka den totala anslagsbilden.

Som nämnts är det ibland svårt att avgöra till vilken funktion som ett visst anslag hänför sig. Enligt min mening bör anslagen utformas på ett sådant sätt att de enty— digt kan hänföras till en viss funktion. Det bör också av anslagsbeteckningen framgå till vilken funktion som anslaget hänför sig. Man kan också överväga att inrätta funktionsvisa samlingsanslag som sedan underindelas i poster för olika än- damål.

• Sida 35
•  Original

Enligt min mening är det angeläget att man vid uppbyggnaden av anslag och an- slagsposter tydligt skiljer på ändamål som ger upphov till löpande utgifter och än— damål som avser beredskapsinvesteringar. Beredskapsinvesteringar inom det civila försvaret direktavskrivs f.n. Detta kan i vissa fall ge upphov till felprioriteringar mellan olika ändamål och bör därför undvikas.

Beredskapsinvesteringarna inom det civila försvaret uppgår till avsevärda belopp. Framförallt gäller detta investeringarna i skyddsrum, ledningsplatser, beredskaps- lager och sambandssystem samt de investeringar som inom vissa funktioner görs i s.k. krigsskyddsanordningar. Enligt min uppfattning är det väsentligt att man tar fram en enhetlig definition på begreppet beredskapsinvestering och dessutom fast- ställer lämpliga avskrivningstider för olika typer av beredskapsinvesteringar.

ÖCB utreder f.n. frågan om lånefinansiering av beredskapsinvesteringar. Även om vissa övergångsproblem kan uppstå då man går över från ett system till ett annat talar starka skäl för att man i fortsättningen bör lånefmansiera det civila försvarets beredskapsinvesteringar. Resultatet blir då att dessa kostnader årligen redovisas i form av en kapitalkostnad som fördelar sig på beredskapsinvesteringens bedömda livslängd. Avvägningen mellan löpande utgifter och investeringar inom det civila försvaret blir härigenom mer rättvisande. Den finansieringsmetod som bör använ- das är investeringslån i Riksgäldskontoret. Det är den finansieringsmetod som normalt används för investeringar inom den civila statsförvaltningen. Jag kan inte se något skäl till varför den inte skulle kunna tillämpas också inom det civila försva- ret.

4.3. Vissa frågor om beredskapsfonder

Jag har tidigare föreslagit att beredskapskostnadema inom vissa områden skall fi- nansieras med avgifter. Detta gäller i första hand telekommunikationer, elförsörj— ning och rundradioverksamhet. Det kan finnas anledning att här något utförligare än vad som tidigare har gjorts kommentera hur fondmedlen bör avvägas och vilken relation som dessa medel bör ha till den ekonomiska planeringsramen.

Enligt min mening bör omfördelning av fondmedel till beredskapsåtgärder inom andra sektorer inte vara tillåten. För att få acceptans inom branschen för avgiften är det väsentligt att de medel som inkommer reserveras för branschens egna bered— skapsåtgärder. Detta begränsar givetvis möjligheterna att göra omfördelningar mel— lan olika ändamål inom det civila försvaret. Denna nackdel måste enligt min me- ning vägas mot de svårigheter som kan uppstå att uppbåda erforderliga medel ge- nom skattefinansiering.

• Sida 36
•  Original

Jag har tidigare nämnt att de årliga uttagen ur beredskapsfonderna bör avvägas inom den ekonomiska planeringsramen. Avvägningen bör inte endast omfatta be— loppen utan också hur medlen skall användas inom berörda funktioner. Underlag för denna avvägning bör tas fram av den funktionsansvari ga myndighet som för— valtar beredskapsfonden. Efter beredning i programplanearbetet bör regeringen övergripande ta ställning till hur fondmedlen skall användas. Det bör sedan an— komma på den funktionsansvariga myndigheten att slutligt fördela medlen på olika ändamål inom funktionen.

Nivån på beredskapsavgiften bör inte ändras alltför ofta. Det är väsentligt att man kan skapa en viss långsiktighet i den ekonomiska planeringen inom berörda funk— tioners beredskapsverksamhet. Enligt min mening bör nivån på de olika bered— skapsavgiftema — uttagsprocenten - fastställas i försvarsbesluten och ligga fast under den aktuella försvarsbeslutsperioden. Förslag om en lämplig avgiftsnivå bör fram— läggas av ÖCB i den programplan för det civila försvaret som närmast föregår för— svarsbeslutet.

4.4. Den ekonomiska planeringsramens sammansättning

I detta avsnitt redovisar jag mina förslag till sammansättning av den ekonomiska planeringsramen. Många av dessa förslag är en direkt följd av de resonemang som tidigare har redovisats och motiveras då inte närmare. Utgångspunkten för försla— gen är den sammansättning av den ekonomiska planeringsramen som gäller under innevarande budgetår (1995/96). En sammanställning över de anslag som nu om- fattas av den ekonomiska planeringsramen finns i bilaga 2.

Innan jag går in på den ekonomiska planeringsramens sammansättning finns det anledning att konstatera att de förslag som jag har framlagt medför att det civila för- svaret i fortsättningen kommer att tillföras medel på följande sätt: (1) genom anslag för löpande utgifter, (2) genom investeringslån i Riksgäldskontoret och (3) genom medel från olika beredskapsfonder. Som tidigare har framgått förändrar detta av— vägningssituationen inom det civila försvaret. Det blir därför nödvändigt att anpassa programplanearbetet till de nya förutsättningarna.

Följande anslag bör läggas in i den ekonomiska planeringsramen:

( 1) Kostnader för beredskapslagring av livsmedel, m.m. (Jo/G4) (2) Del av länsstyrelserna, m.m. (C/Al)

• Sida 37
•  Original

Motivering:

Regeringen har i prop. 1994/95:100. bil. 5 uttalat att livsmedelsberedskapen skall inordnas i den ekonomiska planeringsramen. Anslaget Jo/G4 bör därför läggas in i planeringsramen. I avsnitt 3.3.2 föreslog jag att ett nytt anslag för regional totalför- svarsverksamhet skall inrättas. Den del av anslaget C/Al som avser länsstyrelser- nas totalförsvarsverksamhet bör inordnas i detta anslag (inklusive fredsräddnings- tjänst, m.m.).

Följande anslag bör inordnas i något annat anslag inom eller utom den ekono- miska planeringsramen:

(3) Kompetensutveckling och stöd till länsstyrelserna (Fö/C4) (4) ÖCB: industriella åtgärder (Fö/FZ) (5) Arbetsmarknadsverket (del): Förvaltningskostnader (A/Al)

Motivering:

Samtliga dessa anslag avser småbelopp. Anslaget Fö/C4 bör inordnas i det nya an- slaget för regional totalförsvarsverksamhet. Anslaget Fö/F2 borde kunna samord- nas med övriga anslag som avser industriella åtgärder vid ÖCB (som en delpost eller på annat sätt). Anslaget A/Al omfattar delar av Arbetsmarknadsverkets ad- ministrativa kostnader för beredskapsverksamheten. I linje med vad som tidigare har framförts bör dessa kostnader inte omfattas av den ekonomiska planerings- ramen.

Följande anslag bör utgå helt:

(6) Ersättning för fritidsbåtsändamål, m.m. Delpost för beredskapsåtgärder inom totalförsvaret (K/B l)

(7) Upphandling av särskilda samhällsåtaganden (K/D2) (8) Åtgärder inom elförsörjningen (N/EZ)

Motivering: Dessa anslag utgår med hänvisning till tidigare framlagda förslag om avgifts- eller egenfinansiering. Enligt avsnitten 3.3.2 och 3.3.3 egenfinansieras Sjöfartsverkets och Posten AB:s beredskapskostnader. Detta berör anslagen K/Bl och K/D2. Vi-

• Sida 38
•  Original

dare avgiftsfinansieras tele— och elbranschernas beredskapskostnader. Detta berör anslagen K/D2 och N/EZ.

Anslagen för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst finansierar såväl renodlad fredsverksamhet som beredskapsverksamhet som avser säkerhetspolitiska kriser och krig. Framförallt gäller detta anslaget befolkningsskydd och räddnings- tjänst (Fö/Dl). Enligt min mening är det olyckligt att medel som inte är avsedda för beredskapsändamål omfattas av den ekonomiska planeringsramen. Jag kan dock inte anvisa någon metod för att dela upp anslaget Fö/Dl i en fredsdel och en del som avser beredskapsåtgärder för säkerhetspolitiska kriser och krig. Jag avstår där- för från att föreslå några förändringar vad gäller detta anslag.

I tabell 2 sammanfattas konsekvenserna för den ekonomiska planeringsramen och för statsbudgeten av de förslag som har framlagts i detta avsnitt. Siffervärdena utgår från 1995/96 års anslagsnivåer som omräknats till årsvisa belopp.

Tabell 2. Konsekvenser för den ekonomiska planeringsramen och statsbudgeten. Budgetåret 1995/96. lZ-månadersbelopp. Miljoner kronor.

Konsekvenser för statsbudgeten

Konsekvenser för planeringsramen

+ 1264 + 160.0 - 1,5 - 1,3 - 1,3

4.5. Förslag

I detta kapitel har jag framlagt följande förslag:

1. En översyn av anslagsstrukturen inom det civila försvaret bör göras. Över- synen bör syfta till att minska antalet fristående beredskapsanslag, till en bättre

• Sida 39
•  Original

koppling mellan funktionsindelningen och anslagsstrukturen och till att än- slagsmässigt hålla isär drifts-, underhålls— och investeringskostnader.

2. Kostnaderna för beredskapsinvesteringar bör låneflnansieras genom investe- ringslån i Riksgäldskontoret. Åtgärder bör vidtas för att definiera begreppet beredskapsinvestering och för att fastställa lämpliga avskrivningstider för olika typer av beredskapsinvesteringar.

3. De årliga uttagen från de beredskapsfonder som bildas inom rundradio-, tele- kommunikations— och elförsörjningsor'nrådena bör avvägas inom den eko- nomiska planeringsramen. Däremot bör det inte vara möjligt att omfördela medel från fonderna till andra ändamål inom det civila försvaret. Nivån på be- redskapsavgiftema bör ligga fast under en femårsperiod och fastställas i för- svarsbesluten.

4. Den ekonomiska planeringsramens sammansättning bör förändras i enlighet med de förslag som redovisades i avsnitt 4.4. Förändringarnas ekonomiska konsekvenser för planeringsramen och statsbudgeten framgår av tabell 2.

5. Särskilda frågor

5.1. Reservanordningar för kommunalteknisk och sjukhus- teknisk försörjning

Enligt direktiven skall jag överväga hur finansieringen av kommunaltekniska och sjukhustekniska reservanordningar i fortsättningen skall utformas. Jag skall också pröva om en skyldighet att installera reservanordningar bör införas.

Med reservanordningar avses i detta sammanhang utrustning som installeras i kommunernas eller hälso— och sjukvårdens tekniska försörjningssystem i syfte att öka funktionssäkerheten hos dessa under säkerhetspolitiska kriser och i krig. ÖCB har sedan år 1988 bidragit med ungefär 20 miljoner kronor per år till primärkom- munernas anskaffning av reservanordningar. SoS bidrar med omkring 10 miljoner kronor per år till reservanordningar inom hälso- och sjukvården.

Enligt uppgift från ÖCB och 505 har en stor del av pengarna satsats på att förse berörda verksamheter - vattenverk, tryckstegringsstationer, akutsjukhus, m. fl. - med reservkraftverk, reservbrunnar, omkopplingsledningar och liknande utrust- ning. Det är i regel fråga om utrustning som också bidrar till anläggningens funk-

• Sida 40
•  Original

tionssäkerhet i fred. Av detta skäl har finansieringsansvaret vanligen delats mellan staten och berörda kommuner eller landsting.

Det särskilda finansieringssystemet för reservanordningar infördes i ett läge då till— gången på reservkraft inom den kommunaltekniska försörjningen och vid landets akutsjukhus var helt otillräcklig. Läget är nu betydligt bättre om än inte helt tillfred— ställande. Enligt ÖCB och 505 har tillgången till särskilda medel för investeringar i reservanordningar betytt mycket för de resultat som har uppnåtts. Medlen har enligt myndigheterna ofta använts som en slags Stimulansbidrag som totalt sett har givit en större effekt än vad man kan förvänta sig av beloppen som sådana.

Som framgått ovan är reservanordningar ofta till nytta för berörda huvudmän också i fred. Det är i regel endast fråga om att anskaffa viss tilläggskapacitet för att tillgo- dose de behov som kan uppstå under säkerhetspolitiska kriser och i krig. Hotbil- dens förändring medför också att det blir allt svårare att klarlägga hur stor del av investeringen som är främst avsedd för den ena eller den andra hotsituationen. Mot denna bakgrund anser jag att det är tveksamt om staten även i fortsättningen bör bidra till kommunernas och landstingens anskaffning av reservanordningar av den typ som här avses. Det bör ankomma på respektive huvudman att svara för an- skaffningen av reservanordningar och att ombesörja att utrustningen har en sådan kapacitet att den även klarar påfrestningen under ett krig. Merkostnaden för att göra detta är i regel begränsad.

Trots denna principiella ståndpunkt avstår jag dock från att nu föreslå att de aktuella anslagen bör tas bort. Ett skäl är att en sådan åtgärd — om den kombineras med en skyldighet för kommuner och landsting att anskaffa reservanordningar — skulle rubba förutsättningarna för den ekonomiska uppgörelse som nyligen har nåtts mel— lan staten och kommunerna om beredskapskostnadema. Ett annat skäl är att det har visat sig svårt rent tekniskt att lagreglera skyldigheten att anskaffa reservanord— ningar. Man ställs inför en rad definitions— och avgränsningsproblem då man skall utforma en sådan lagtext.

Jag föreslår därför att man behåller nuvarande finansieringssystem för reservanord— ningar tills statens avtal med kommunerna skall omförhandlas år 1999. Det kan dock finnas anledning att innan dess uppdra åt ÖCB och 805 att samlat redovisa hur medlen har använts och vilka effekter som har uppnåtts.

• Sida 41
•  Original

5.2 Bolagisering och privatisering av kris- och krigsviktig kommunal och Iandstingskommunal verksamhet

Enligt direktiven skall jag redovisa vilka problem från beredskapssynpunkt som kan uppstå vid fortsatta bolagiseringar och privatiseringar inom det primär- och landstingskommunala området. Jag skall också lämna förslag till hur dessa pro- blem skall lösas.

Stora delar av den verksamhet som kommuner och landsting bedriver är väsentlig från beredskapssynpunkt. Det är dock endast begränsade delar av verksamheten som bedrivs i bolagsform. Bolagsdrift är vanligast inom det kommunaltekniska området och - vad gäller landstingen - inom trafiken. Dessa bolagsbildningar är dock i många fall av gammalt datum. På senare år har bolagsdrift också börjat an— vändas inom de mjuka sektorerna (bam- och äldreomsorg samt skola och under- visning). Inom dessa områden har också privatiseringar förekommit under de se- naste åren.

De från beredskapssynpunkt mest intressanta bolagiseringama finns - vad gäller primärkommunerna - inom det kommunaltekniska området. De mjuka sektorerna har inte så stor betydelse från beredskapssynpunkt och kan därför lämnas därhän i detta sammanhang. Energiverken bedrivs i regel i bolagsform och är ibland privat- ägda. Inom vattenförsörjningen är det ovanligt med privat drift. Däremot är det vanligt med bolagsdrift. Båda dessa områden har stor betydelse från beredskaps- synpunkt.

Inom det landstingskommunala området har hälso- och sjukvården störst betydelse från beredskapssynpunkt. Akutsjukvården har dock endast i begränsad omfattning berörts av bolagiseringar. Då bolagisering har skett har landstingen i regel behållit ett dominerande ägarinflytande över verksamheten. Privatisering av hela akutsjuk- hus har inte förekommit i Sverige. I sammanhanget bör också nämnas att hälso- och sjukvårdspersonalens tjänstgöringsskyldighet i krig regleras i pliktlagstift- ningen. Detta gäller oavsett vem som äger verksamheten.

Riksdagens försvarsutskott genomförde nyligen en utvärdering av den kommunala beredskapen (1993/94zURD3). Studien tog även upp beredskapskonsekvensema av de bolagiseringar och privatiseringar som har genomförts inom det primärkommu- nala området. Av studien framgår att de tillfrågade kommunerna inte upplever bo- lagiseringama som något problem från beredskapssynpunkt så länge som de nya bolagen stannar i kommunens ägo. Man upplever sig då ha tillräckliga möjligheter att styra verksamheten trots att den bedrivs ibolagsform. I praktiken håller kom- munens beredskapssamordnare ihop beredskapsplaneringen för all kommunal verksamhet oavsett om denna verksamhet bedrivs i bolags- eller myndighetsform.

• Sida 42
•  Original

Däremot kan problem uppstå om verksamheten privatiseras. Kommunen har då svårt att kräva att beredskapskraven skall beaktas om detta inte följer av lagstiftning eller andra tvingande regler.

Försvarsutskottets studie antyder att bolagiseringen av kris- och krigsviktig kom— munal verksamhet inte vållar några större problem sett från beredskapssynpunkt. Privatisering har inte förekommit särskilt ofta inom de delar av verksamheten som är av särskilt intresse från beredskapssynpunkt. Det förekommer dock att kommu— nala energiverk privatiseras. Detta behöver dock inte innebära att beredskapsverk- samheten upphör. Energiverken deltar — oavsett vem som äger dem - i de bered- skapsförberedelser som genomförs inom elbranschen. Denna bransch har traditio— nellt haft en positiv inställning till att beakta beredskapskrav.

Sammanfattningsvis har jag inte uppfattat att genomförda bolagiseringar och priva- tiseringar av primär- och landstingskommunal verksamhet har lett till några större problem sett från beredskapssynpunkt. Jag avstår därför från att föreslå några åt- gärder inom detta område.

5.3 Förslag

I detta kapitel har jag framlagt följande förslag:

]. Nuvarande finansieringssystem för reservanordningar bör bibehållas tills sta- tens avtal med Svenska kommunförbundet skall omförhandlas år 1999.

2. —Genomförda bolagiseringar och privatiseringar av primär- och landstings- kommunal verksamhet synes inte ha lett till några större problem från bered- skapssynpunkt. I nuläget krävs därför inga åtgärder inom detta område.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall föreslå vilka principer somskall gälla för finansiering av beredskapsåtgärder inom det civila försvaret. Vidare skall utredaren föreslå vad som skall ingå i den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret.

Bakgrund Allmänna fnansieringsprinciper

Nu gällande principer för finansiering av beredskapsåtgärder inom det civila försvaret tillkom i huvudsak genom 1987 års totalförsvarsbeslut. Principerna innebär i stort följande.

Kostnadsansvaret för beredskapen för säkerhetspolitiska kriser och krig delas mellan staten och de icke—statliga organ SOm helt eller delvis har ansvar för den aktuella verksamheten i fred.

De beredskapsåtgärder som avser störningar i fred skall generellt genomföras och bekostas av de myndigheter. affärsverk, kommuner, landsting, företag etc. som svarar för den fredstida verksamheten. Statens kostnadsansvar för beredskapen inför störningar i fred är därför begränsat till situationer mot vilka den verksamhetsansvarige saknar reella

• Sida 46
•  Original

möjligheter att skydda sig och där det är ett säkerhetspolitiskt samhällsintresse att verksamheten kan fullföljas.

Således svarar den som skall upprätthålla en verksamhet under säkerhetspolitiska kriser och krig själv för de administrativa kostnaderna, bl.a. kostnader för planerings-. utbildnings- och övningsverksamhet. Dessa kostnader är vanligen låga.

Kostnader för beredskapsinvesteringar är ofta höga och drabbar skilda sektorer olika hårt. Huvudregeln på detta område är att staten svarar för kostnaderna. Om investeringen medför väsentlig nytta för vederbörande organ i den fredstida verksamheten, kan dock en uppdelning av kostnaderna vara motiverad.

Fördelningen av driftskostnader avgörs från fall till fall. Även här är frågan om fredsnyttan av betydelse för kostnads- fördelningen.

Uppgifterna för det civila försvaret föreslås i prop. 1995/96: 12 Totalförsvar i förnyelse vara att

- värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig försörjning, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga vid väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld,

- kunna genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser och

- stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra nationella påfrestningar i fred.

i propositionen (s. 86) sägs beträffande finansieringen av beredskapsåtgärder inom det civila försvaret bl.a. följande.

"Mer kostnadskrävande beredskapsåtgärder har i hittills- varande planering grundats på behoven vid ett väpnat angrepp. Enligt regeringens uppfattning bör emellertid vid val och ut— formning men även vid dimensionering av beredskapsåtgärder hänsyn nu också tas till de krav som ställs vid svåra nationella påfrestningar i fred samt vid internationella insatser. "

• Sida 47
•  Original

De i 1987 års totalförsvarsbeslut fastställda finansierings- principerna var en viktig utgångspunkt för det i samma försvarsbeslut införda systemet med ekonomisk planeringsram. Dessa principer tillämpas alltjämt, även om vissa avsteg har gjorts senare. Det gäller t.ex. förvaltningskostnader för vissa myndigheter.

Planeringsramen utgör ett styr- och avvägningsinstrument. Innebörden av detta är att regeringen i årliga anvisningar till myndigheterna inom det civila försvaret anger den totala ekonomiska ram som gäller för myndigheternas anslagsfram- ställningar för nästa budgetår.

lnom ramen för den s.k. programplaneringen lämnar Överstyrelsen för civil beredskap efter överläggningar mellan myndigheterna ett förslag till fördelning av planeringsramen mellan anslagen som syftar till att ge bäst effekt från bered- skapssynpunkt. Överstyrelsens förslag utgör grunden för regeringens förslag 1 budgetpropositionerna.

I planeringsramen ingår utgifter för investeringar inkl. driftskostnader för säkerhetspolitiska kriser och krig.

Här ingår inte investeringar inkl. driftskostnader för livs- medelsberedskapen och för oljeberedskapen. Regeringen har emellertid i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 5 s. 25) sagt att kostnaderna för livsmedelsberedskapen bör läggas in i ramen.

l ramen ingår vidare förvaltningskostnader för myndigheter inom det civila försvaret under fjärde huvudtiteln, dvs. Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk, Styrelsen för psykologiskt försvar samt civilbefälhavarna.

Regeringen har i prop. 1995/96: 12 (s. 92) framfört följande. "När det gäller de kompletterande beredskapsåtgärderna utgör den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret ett effektivt instrument. Inom ramen för planeringsprocessen kan beredskapsåtgärderna styras på ett sådant sätt att de ger bästa möjliga effekt med hänsyn tagen till behoven inom det civila försvaret.

• Sida 48
•  Original

Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att nu pröva vilka kostnader för det civila försvaret som bör ingå i ramen. I så stor utsträckning som möjligt bör den täcka samtliga kostnader för den civila beredskapen. Regeringen har i årets budgetproposition uttalat att kostnaderna för livsmedels- beredskapen bör läggas in i ramen. De statliga kostnaderna för oljelagringen kommer under den återstående delen av 1990-talet att successivt minska för att helt upphöra i samband med att näringslivet övertar ansvaret för lagringen. Det finns därför ingen anledning att nu lägga in några kostnader för detta ändamål i ramen."

Skyldighet för olika organ att medverka i det civila försvarets verksamhet och planering. Finansiering av åtgärderna

* Statliga myndigheter Ansvaret framgår främst av myndighetsinstruktionerna och av beredskapsförordningen (1993z242). Finansieringen följer de allmänna principer som angetts ovan. Med undantag för myndigheter som hör till Försvarsdepartementet ingår förvaltningskostnader för civilt försvar inte i den ekonomiska planeringsramen. Detta innebär att myndighetscheferna bestämmer vilka resurser som skall avsättas för civilt försvar.

* Statliga affärsverk I huvudsak överensstämmer ordningen med vad som gäller för statliga myndigheter. l enstaka fall har affärsverk tilldelats medel från den ekonomiska planeringsramen. Försvarsbeslutet år 1987 innebar att affärsverken, med vissa undantag, själva skulle svara för finansieringen av investeringar. Bolagiseringen av fiera affärsverk har inneburit att denna inriktning numera saknar praktisk betydelse.

* Kommuner, landsting och kyrkliga kommuner Lagen (1994: 1720) om civilt försvar innebär att kommuner, landsting och kyrkliga kommuner skall vidta de beredskaps— förberedelser som behövs för deras respektive verksamheter under höjd beredskap. Lagen innebär vidare att kommunerna

• Sida 49
•  Original

fr.o.m. den 1 juli 1995 har övertagit viktiga beredskapsupp— gifter som tidigare vilat på staten. Kommunerna kompenseras för dessa uppgifter med ett belopp som varierar med respektive kommuns riskutsatthet i krig.

Härutöver betalar staten investeringsbidrag till kommunerna för ledningsplatser, sambandsmedel och reservanordningar i princip motsvarande krigsnyttan av investeringen. Landstingen ersätts för kostnaderna för sådan utbildning som utgör ett led i beredskapsförberedelserna och erhåller vissa bidrag för investeringar bl.a. inom området sjukvårdens säkerhet.

De medel som utgör statens ersättning till kommunerna och landstingen ingår i den ekonomiska planeringsramen.

* Kommunala bolag Under de senaste åren har bolagiseringar och i vissa fall även privatiseringar genomförts av verksamheter inom bl.a. kommuner som har väsentlig betydelse från beredskapssyn— punkt.

En viktig distinktion är om bolagiseringen/privatiseringen avser en obligatorisk eller frivillig kommunal verksamhet. När det gäller en obligatorisk verksamhet kvarstår kommunens ansvar även i krig, vilket innebär att beredskaps-åtgärder måste vidtas oavsett i vilken form verksamheten bedrivs.

För en frivillig verksamhet, t.ex. elförsörjning, upphör kommunens ansvar om verksamheten privatiseras medan det kvarstår vid enbart bolagisering.

* Bolag/Näringsidkare

Enligt lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvars— planeringen är ägare eller innehavare av industriella anläggningar och andra näringsidkare bl.a. skyldiga att med— verka vid planeringen av de egna uppgifterna inom total- försvaret. Någon särskild ersättning för denna medverkan utgår inte. Däremot är det vanligt att myndigheter inom det civila försvaret ingår avtal med näringsidkare om att dessa mot ekonomisk kompensation skall utföra en särskild beredskaps—

• Sida 50
•  Original

tjänst, t.ex. att upprätthålla produktionskapacitet.

På bränsle— och drivmedelsområdet beslutade riksdagen våren 1994 (prop.1993/94:l41, bet.l993/94:NU19, rskr. 1993/941311) att oljehandeln skall svara för beredskaps- lagringen inför säkerhetspolitiska kriser och i krig.

Statligt ägda bolag har i lagstiftningen inget ansvar utöver vad som gäller för bolag i allmänhet. Lagstiftningen på de enskilda områdena kan emellertid innebära särskilda skyldig- heter. Således gäller t.ex. på teleområdet som krav för att driva televerksamhet att aktörerna beaktar totalförsvarets behov av telekommunikationer under höjd beredskap. För de åtgärder som vidtas utgår särskild ersättning.

En annan sak är att staten i sin egenskap av ägare naturligtvis har möjlighet att, om så bedöms motiverat. via bl.a. bolagsstämman påverka ett statligt bolags verksamhet i viss riktning.

Finansiering av investeringar i resenunordningar för kommunalteknisk och sjukhusteknisk försörjning

Överstyrelsen för civil beredskap har sedan år 1988 bedrivit en försöksverksamhet med finansiering av reservanordningar avsedda att öka funktionssäkerheten i de kommunaltekniska systemen i krig. Den årliga kostnaden för verksamheten har uppgått till ca 20 miljoner kronor.

Socialstyrelsen har sedan mitten av 1980-talet administrerat ett motsvarande system för att förbättra försörjningssäkerheten hos hälso— och sjukvården i krig. På detta område har den årliga kostnaden uppgått till ca 10 miljoner kronor.

Bolagisering och privatisering av ofantlig verksam/tet

Regeringen framhåller i prop. 1994/95: 100 hil.5 (s. 113) att det under de senaste åren har genomförts bolagisering och i vissa fall även privatisering av sådana verksamheter inom

• Sida 51
•  Original

staten och kommunerna som har väsentlig betydelse från beredskapssynpunkt. Enligt regeringen är det väsentligt att konsekvenserna av vidtagna bolagiseringar och privatiseringar fortlöpande analyseras och att åtgärder vidtas för att motverka negativa konsekvenser. Samma uttalande görs i prop. 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse.

Uppdraget

Den särskilde utredaren skall pröva om de olika principer som nu gäller för finansiering av beredskapsåtgärder inom det civila försvaret är lämpliga och ändamålsenliga. Prövningen skall göras mot bakgrund av vad regeringen uttalat i prop. 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse om att vid val och utformning men även vid dimensionering av beredskapsåtgärder hänsyn också skall tas till de krav som ställs vid svåra nationella påfrestningar i fred och vid internationella insatser. En grund för prövningen skall också vara de förändringar som genomförts under senare år inom den statliga förvaltningen med syfte att förbättra styrningen på såväl statsmakts- som myndighetsnivå.

Utredaren skall även överväga vad som skall ingå i den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret. Vägledande skall därvid vara ramens funktion som avvägnings— och styrinstrument. I så stor utsträckning som möjligt bör ramen täcka samtliga kostnader för den civila beredskapen. I detta sammanhang skall hänsyn tas till de nya uppgifter som föreslås för det civila försvaret.

Utredaren skall ta hänsyn till det pågående arbetet med att reformera budgetprocessen inom riksdag och regering (prop. 1994/95:150. bet, 1994/951Fi 20, rskr. 1994/95:447-455).

Utredaren skall överväga hur finansieringen av kommunal— tekniska och sjukhustekniska reservanordningar i fortsättningen bör utformas. Utredaren skall pröva om en skyldighet att installera reservanordningar bör införas.

Frågan hur beredskapskraven i fråga om den kommunal- tekniska och siukhustekniska försörininaen skall tillgodoses har

• Sida 52
•  Original

central betydelse i samband med bolagiseringar och privatiseringar av primär- och landstingskommunal verksamhet. Utredaren skall redovisa vilka problem från beredskapssyn- punkt - utöver vad som gäller den tekniska försörjningen - som kan uppstå på de primär— och landstingskommunala områdena vid fortsatta bolagiseringar/privatiseringar. Förslag skall lämnas till hur de eventuella väsentliga problem som framkommer skall kunna lösas.

Om lagstiftning bedöms vara en lämpligt metod skall utredaren lämna lagförslag.

Redovisning av uppdraget m.m.

För utredningsarbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommitteer och särskilda utredare angående redovisning av regionalpolitiska konsekvenser (dir. 199250). om att pröva offentliga åtaganden (dir. 199423) och om att beakta jämställdheten mellan könen (dir. 1994:124). Förslag som lämnas av den särskilda utredaren skall belysas även ur ett samhällsekonomiskt och statsfinansiellt perspektiv. Förslag som leder till ökade utgifter eller minskade inkomster för staten skall åtföljas av förslag till omprioriteringar eller andra finansieringsvägar.

Utredaren skall samråda med Överstyrelsen för civil beredskap och andra berörda myndigheter och organ. bl.a. när det gäller de erfarenheter som kan vinnas från den pågående programplaneringen.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 april 1996.

(Försvarsdepartementet) Trycklax REGi—iRiNöSkANSLn-rs ort-*Siä'rcw'rmi. Stockholm WW»

• Sida 53
•  Original

mammor-isssue” Ami. Fam-gtassna N 1995 niiaeiuissuss '

typ 1) (tkr) juni 1990 (nu) , __ se 260 534 =7 ns m se wo m 1. A 2. Enlmingu för kropp-nkwtm 111 297 74 198 74 198 B Vinn FGuv-nmnktm nlntbondo myndigheter

B Fortifikationcvcdtot

1. _ __ _- _-

SUMMA B.

C Funktionen Civil ledning och anordning

C ÖCB: Civil ledning och A lamordning

l. C 2. 0C81Toknilkn ltqlrdni lodrinqnvutemct m.m.

C 3. Civilbelllhcvnmu

ÖCB: Kompetent utveckling och "M n'll llnutyvelnm-

oca: Enbnning till kommunerna för borodnknp-lörbuodolnr

D. Funktionen

batolkrinqukydd och rlddninqntilmt

D 1. Bclolkninqakydd och rlddninostiln-t 984 795 716 603 M skm-mm ...... _ sos ” D 3. Förebyggand- ltglrdor mt jordokrod och mdr- Mtulolvckor 37 500 D 4. Enlnninq för vodunmhet F vid rlddningltjåmt m.m. SUMMA D. - 1 703 805 i 128 419 m E Funktionen Puykoloqinkt 'OfIVll

• Sida 54
•  Original

Anaheim"- 1995/1990 F. Funktionen Fönén'ninq mcd inan-trim

F 1. OCH: Fann'nlno med indultrivuor

F !. OCD: Kapitalism—*ler

F 4. Tick-nde IV förlunu till följd av Indien bondekmooarmtlu m.m.

SUMMA F.

G. Owlq vakenhet

G 1. Suun- fdnvuelilturiolu frun-r

G 2. Kuutbevokninoon

G 3. Förtur-n blekningen-ulf

G 4. Fönvnrulonkning: HInnvn-taqundo till A-,B— och C-utrid-medol. m.m.

G 5. Fdnv-mhdoekolln

G !. Flygteknisk-

' lör-ökumtlhon

G 7. Flygtoknillu tonbkunutlton: Whitman-iom! verkl-mhn

G !. Totdfönvouu plikmrk

G !. Myndigheten för Modding av vin- wrknmhctor lmm toulföuvunl

G 10. Won "indre nhndor

G 11. Owrklmndonlmndon 16: totalitär-vant

G 12. ToMGnvunu chclnnkvmd

G 13. Delegationen"! plurdlggning uv medonkrinmbvrlm vuknmhn

G 14. Utfodring w Indigo

olyckor

. Stöd till frivillig- ”munerna-"uden" Inom toulfbuvmt m.m.

G 10. Utbödning IV elviplikn'gl SUMMA G.

,' ll

Justitiedepartementet

Kriminalunderrättelseregister DNA-register. [35] Elektronisk dokumenthantering. [40] Presumtionsregeln i expropriationslagen.[45] Förbud mot vapen på allmän plats m.m. [50]

Utrikesdepartementet

Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996. [4] Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första pelare inför regeringskonferensen 1996. [5] Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. [6] Av vitalt intresse. EU:s utrikes— och säkerhetspolith inför regeringskonferensen. [7] Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. [15] Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. [16] Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. [19] Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU-länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. [24] Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. [42] Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. [43]

Försvarsdepartementet

Totalförsvarspliktiga rn95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. [18] Statens maritima verksamhet. [41] Finansieringen av det civila försvaret. [58]

Socialdepartementet

Sveriges medverkan i FN:s familjear. [37] Kooperativa möjligheter i storstadsområden. [54]

Kommunikationsdepartementet

Om järnvägens trafikledning m.m. [9] EU-mopeden. Ålders- och behörighetskrav för två— och trehjuliga motorfordon. [l 1] Bättre trank med väginformatik. [17] Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. [26] Banverkets myndighetsroll m.m. [33] Enskilda vägar. [46]

Finansdepartementet

Kommuner och landsting med betalnings- svårigheter. [12] Budgetlag — regeringens befogenheter på finansmaktens område. [14] Borgenärsbrotten — en översyn av 11 kap. brottsbalken. [30] - Översyn av skatteflyktslagen. Reformerat förhandsbesked. [44] Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. [57]

Utbildningsdepartementet

Den nya gymnasieskolan — hur går det? [1] Samverkansmönster i svensk forskningsfinansiering. [2] Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. [20] Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets— och högskolereforrn. [21] Inflytande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. [22] En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. [27] Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990-talet. [28]

Forskning och Pengar. [29] Högskola i Malmö. [36] Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för

individ och lokalsamhälle. [47]

J ordbruksdepartementet Offentlig djurskyddstillsyn. [13]

Arbetsmarknadsdepartementet

Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. [34] Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring — alternativ och förslag.[51] Sverige, framtiden och mångfalden. [55] På väg mot egenföretagande. [55] Vägar in i Sverige. [55]

Hälften vore nog - om kvinnor och män på

• Sida 61
•  Original

Systematisk förteckning

Kulturdepartementet

Från massmedia till multimedia — att digitalisera svensk television. [25]

Näringsdepartementet

Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. [23] Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat 11. [48] Regler för handel med el. [49]

Civildepartementet

Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. [3] Forskning för vår vardag. [10] Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. [31]

Miljödepartementet

Batterierna — en laddad fråga. [8] Nationalstadsparker. [38]

Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. [39] Precisering av handelsändamålet i detaljplan. [52] Kalkning av sjöar och vattendrag [53]

• Sida 62
•  Original

• Sida 63
•  Original

• Sida 64
•  Original

• Sida 65
•  Original

• Sida 66
•  Original

FRITZES

POSTADRESS: 106 47 STOCKHOLM FAX: 08-20 50 21, TELEFON: 08-690 91 90

ISBN 91—38-20244-1 ISSN 0375-25OX