SOU 2015:65

Om Sverige i framtiden – en antologi om digitaliseringens möjligheter

Till statsrådet Mehmet Kaplan

Den 7 juni 2012 beslutade regeringen att tillsätta en kommitté, Digitaliseringskommissionen, med uppgiften att verka för att det it-politiska målet uppnås och att regeringens ambitioner inom området fullföljs (dir. 2012:61). Samma dag förordnades Jan Gulliksen, professor vid KTH, som ordförande.

Den 28 november 2013 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv (dir. 2013:108) för Digitaliseringskommissionen. Genom beslutet ska kommissionen, utöver det ursprungliga uppdraget, även administrera det frivilliga regionala signatärskapet samt ta över den administrativa funktionen för Användningsforum.

Den 26 februari 2015 beslutade regeringen om ett ytterligare tilläggsdirektiv (dir. 2015:18) där Digitaliseringskommissionen under den återstående utredningstiden ska genomföra en omvärldsanalys, identifiera strategiska områden samt utreda hur främjandet inom området bör bedrivas.

Till experter förordnades från och med den 30 januari 2013 chefen Kristina Alexanderson, projektledaren Johanna Berg, chefen Jenny Birkestad, verkställande direktören Niklas Derouche, säkerhetschefen Anne-Marie Eklund-Löwinder, chefsstrategen Daniel Forslund, kommunikatören Mikael Hansson, konsulten Jan Hylén, civilekonomen Cecilia Marlow, chefen Per Mosseby, verkställande direktören Sofia Svanteson och doktoranden Daniel Westman. Samtliga experter entledigades den 25 mars 2015.

Till nya experter förordnades den 25 mars 2015 biträdande lektorn Karin Bradley, verkställande direktören Maja Brisvall, chefsekonomen Anna Felländer, klimat- och innovationsrådgivaren Stefan Henningson, strategikonsulten Shahyan Khan, hållbarhetschefen Kerstin Lindvall, konsulten Paulina Modlitba Söderlund, rådgivaren Rene Summer, ekonomen Fredrik Söderqvist, sektionschefen Åsa Zetterberg.

Den 20 juni 2012 förordnades Erik Borälv till sekreterare fr.o.m. den 2 juli 2012. Den 12 september förordnades Loth Hammar till huvudsekreterare och kanslichef fr.o.m. den 1 oktober 2012 t.o.m. 30 april 2014. Den 2 oktober förordnades Nicklas Liss-Larsson som sekreterare fr.o.m. den 3 oktober 2012 t.o.m. den 28 februari 2014. Samma dag förordnades Janne Elvelid som sekreterare fr.o.m. den 1 december 2012 t.o.m. den 28 februari 2014. Den 16 oktober förordnades Isobel Hadley-Kamptz som sekreterare fr.o.m. den 19 november. Samma dag förordnades Jeanette Krusell till sekreterare fr.o.m. den 3 december. Den 25 mars 2014 förordnades Susanne Bergman som sekreterare fr.o.m. 5 maj. Samma dag förordnades AnnSofi Persson-Stenborg som sekreterare fr.o.m. den 28 april.

Erik Borälv förordnades den 4 februari 2014 till tillförordnad huvudsekreterare fr.o.m. den 22 januari 2014 t.o.m. 7 maj 2014. Den 7 maj 2014 förordnades Lena Carlsson till huvudsekreterare och kanslichef fr.o.m. 8 maj. Den 2 maj 2014 förordnades Andreas Richter till sekreterare i Användningsforum. Anna Backlund förordnades från den 1 maj 2015 t.o.m. den 30 september 2015.

Enligt direktiven ska Digitaliseringskommissionen slutredovisa arbetet senast den 31 december 2015. Delbetänkanden, där analys av utvecklingen, eventuella förslag till åtgärder samt övrigt arbete enligt uppdraget redovisas, ska årligen lämnas senast den 1 mars. Det första delbetänkandet, En digital agenda i människans tjänst – Sveriges digitala ekosystem, dess aktörer och drivkrafter (SOU 2013:31) överlämnades den 3 maj 2013 i enlighet med tilläggsdirektiv (dir. 2012:122) som regeringen fattade beslut om den 14 december 2012. Det andra delbetänkandet En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår (SOU 2014:13) överlämnades till regeringen den 13 mars 2014. Det tredje delbetänkandet Gör Sverige i tiden – Digital kompetens (SOU 2015:18) överlämnades till regeringen den 26 mars 2015.

Digitaliseringskommissionen överlämnar härmed sitt fjärde delbetänkande, Om Sverige i framtiden – en antologi om digitaliseringens möjligheter (SOU 2015:65).

Stockholm i juni 2015

Jan Gulliksen

/Lena Carlsson Anna Backlund Susanne Bergman Erik Borälv Isobel Hadley-Kamptz Jeanette Krusell AnnSofi Persson-Stenborg Andreas Richter

Referenser

Anneroth, M. (2013). The Three Ages of Megacities, Ericsson

Research Report.

Atkinson, R. (2014, July). ICT Innovation Policy in China: A

Review, The Information Technology & Innovation Foundation. Bardzell, J., & Bardzell, S. (2011, May). Pleasure is your birthright:

digitally enabled designer sex toys as a case of third-wave HCI. In Proceedings of the SIGCHI conference on Human Factors in computing systems (pp. 257–266). ACM. Carlson, M. (2014). The Robotic Reporter: Automated journalism

and the redefinition of labor, compositional forms, and journalistic authority. Digital Journalism, (ahead-of-print), 1–16. Chalmers, M., Dieberger, A., Höök, K., & Rudström, Å. (2004).

Social Navigation: Social Navigation and Seamful Design.

認知

科学

, 11(3), 171–181.

Fallman, D., Kruzeniski, M., & Andersson, M. (2005, November).

Designing for a collaborative industrial environment: the case of the ABB Powerwall. InProceedings of the 2005 conference on

Designing for User eXperience (p. 41). AIGA: American Institute of Graphic Arts.

Fernaeus, Y., Murer, M., Tsaknaki, V., and Solsona Belenguer, J.

2014. Handcrafting electronic accessories using 'raw' materials. In Proceedings of the 8th International Conference on Tangible,

Embedded and Embodied Interaction (TEI '14). ACM, New

York, NY, USA, 369–372. Ferreira, P. (2015) Play as Freedom: Implications for ICT4D,

Unpublished thesis manuscript, Royal Institute of Technology (KTH), Stockholm, Sweden. Herr, H. M., & Kornbluh, R. D. (2004, July). New horizons for

orthotic and prosthetic technology: artificial muscle for ambulation. In Smart structures and materials (pp. 1–9). International Society for Optics and Photonics. Höök, K., Ståhl, A., Jonsson, M., Mercurio, J., Karlsson, A. &

Banka Johnson, E-C. (2015) Somaesthetic Design, interactions, forthcoming.

Höök, K., Ståhl, A., Sundström, P., & Laaksolaahti, J. (2008, April).

Interactional empowerment. In Proceedings of the SIGCHI

Conference on Human Factors in Computing Systems (pp. 647– 656). ACM.

Ikkala, T., & Lampinen, A. (2014, February). Defining the price of

hospitality: networked hospitality exchange via Airbnb. In

Proceedings of the companion publication of the 17th ACM conference on Computer supported cooperative work & social computing (pp. 173–176). ACM.

Ikkala, T., & Lampinen, A. (2015, February). Monetizing Network

Hospitality: Hospitality and Sociability in the Context of Airbnb. In Proceedings of the 18th ACM Conference on Computer Supported Cooperative Work & Social Computing (pp. 1033– 1044). ACM. Ingram, C., Teigland, R., & Vaast, E. (2014, January). Solving the

puzzle of crowdfunding: Where technology affordances and institutional entrepreneurship collide. In System Sciences (HICSS), 2014 47th Hawaii International Conference on (pp. 4556–4567). IEEE. Isbister, K., & DiMauro, C. (2011). Waggling the form baton:

Analyzing body-movement-based design patterns in Nintendo Wii games, toward innovation of new possibilities for social and emotional experience. In Whole Body Interaction(pp. 63–73). Springer London. Juhlin, O., & Zhang, Y. (2011, August). Unpacking social inter-

action that make us adore: on the aesthetics of mobile phones as fashion items. In Proceedings of the 13th International Conference on Human Computer Interaction with Mobile Devices and

Services (pp. 241–250). ACM.

Lanier, J. (2010). You are not a gadget. Vintage. Lanier, J. (2014). Who owns the future?. Simon and Schuster. McGregor, M., Brown, B., & Glöss, M. (2015) Disrupting the cab:

Über, ridesharing and the taxi industry. Journal of Peer-Production. Montola, M., Stenros, J., & Waern, A. (2009). Pervasive games:

theory and design. Morgan Kaufmann Publishers Inc.

Mughal, M. A., Wang, J., & Juhlin, O. (2014, November). Juxtapo-

sing mobile webcasting and ambient video for home décor. In

Proceedings of the 13th International Conference on Mobile and Ubiquitous Multimedia (pp. 151–159). ACM.

O'Hara, K., Gonzalez, G., Sellen, A., Penney, G., Varnavas, A.,

Mentis, H., ... & Carrell, T. (2014). Touchless interaction in surgery. Communications of the ACM, 57(1), 70–77. Oldenburg, R. (Ed.). (2001). Celebrating the third place: Inspiring

stories about the ”great good places” at the heart of our communities. Da Capo Press.

Pijnappel, S., & Mueller, F. (2013, April). Copy paste skate. In

CHI'13 Extended Abstracts on Human Factors in Computing Systems (pp. 2863–2864). ACM.

Regan, T., Sweeney, D., Helmes, J., Vlachokyriakos, V., Lindley, S.

and Taylor, A. 2015. Designing Engaging Data in Communities. In Proceedings of the 33rd Annual ACM Conference Extended

Abstracts on Human Factors in Computing Systems (CHI EA '15). ACM, New York, NY, USA, 271–274.

Rose, D. (2014). Enchanted Objects: Design, Human Desire, and the

Internet of Things. Simon and Schuster.

Sanches, P., Höök, K., Vaara, E., Weymann, C., Bylund, M.,

Ferreira, P, Peira, N. & Sjölinder, M. (2010, August). Mind the body!: designing a mobile stress management application encouraging personal reflection. In Proceedings of the 8th ACM conference on designing interactive systems (pp. 47–56). ACM. Shusterman, R. (2008). Body consciousness: A philosophy of mind-

fulness and somaesthetics. Cambridge University Press.

Sterling, B. The Epic Struggle of the Internet of Things (Moscow:

Strelka Press, 2014). Sundström, P., Wilfinger, D., Meschtscherjakov, A., Tscheligi, M.,

Schmidt, A., & Juhlin, O. (2012, September). The car as an arena for gaming. InProceedings of the 14th international conference on Human-computer interaction with mobile devices and services companion (pp. 233–236). ACM. Swan, M. (2009). Emerging patient-driven health care models: an

examination of health social networks, consumer personalized

medicine and quantified self-tracking. International journal of environmental research and public health, 6(2), 492–525. Swan, M. (2013). The quantified self: fundamental disruption in big

data science and biological discovery. Big Data, 1(2), 85–99. Tholander, J., & Nylander, S. (2015, April). Snot, Sweat, Pain,

Mud, and Snow: Performance and Experience in the Use of Sports Watches. In Proceedings of the 33rd Annual ACM Conference on Human Factors in Computing Systems (pp. 2913–2922). ACM. Townsend, A. M. (2013). Smart cities: Big data, civic hackers, and

the quest for a new utopia. WW Norton & Company.

Tsaknaki, V., Fernaeus, Y., & Schaub, M. (2014, June). Leather as a

material for crafting interactive and physical artifacts. In Proceedings of the 2014 conference on Designing interactive systems (pp. 5–14). ACM. Turner, F. (2010). From counterculture to cyberculture: Stewart

Brand, the Whole Earth Network, and the rise of digital utopianism. University Of Chicago Press.

Verbeek, P. P. (2005). What Things Do: Philosophical Reflections

on Technology, Agency, and Design, trans. Robert P. Crease (University Park, PA: Pennsylvania State University Press, 2005). Årsand, E., Tatara, N., & Hartvigsen, G. (2010). Mobile phone-

based self-management tools for type 2 diabetes: the few touch application. Journal of diabetes science and technology, 4(2), 328–336.

Digitaliseringen och den framtida välfärdsteknologin

Bodil Jönsson

I Norden och inte minst i Sverige är de flesta av oss stolta över det välfärdssamhälle som undan för undan har byggts upp. Det har levt vidare och utvecklats inte bara genom sin ideologi utifrån den nordiska modellen utan också genom de successiva förverkliganden som varje generation fått i arv från de tidigare att bygga vidare på.

Resultatet påverkar nu allas våra vardagar genom den välfärdsteknologi som så snabbt integrerats i livet att vi ofta är blinda inför dess effekter. När en teknologi väl förverkligats, går den ofta rasande snabbt från en alien-ställning till en integrerad självklarhet. I grunden förändrar den individuella förutsättningar, relationer, möjligheter och maktförhållanden, exempelvis mellan gammal och ung, mellan lärare och elev, mellan vårdpersonal och patienter. Ändå är det som om vi inte märker det.

Det kan finnas skäl, inte minst inför framtiden, att reflektera över tillväxten av denna tysta teknologi och vad den har för inverkan på oss. Det hela har med ”memerna” att göra. Termen ”meme”, på svenska ”mem”, myntades av Richard Dawkin 1976 i boken ”Den själviska genen”. Han introducerade memen utifrån dess plats som byggsten i den kulturella evolutionen analogt med den som genen har i den biologiska. Memer klonar sig genom välkända mekanismer: härmning, betingning, vanor och rutiner. Medan gener bor i varelser, bor memer i ting. Ett exempel: så snart du ser en vattenflaska börjar du till och med en sval sommardag känna efter om du inte är lite törstig. Den effekten fanns inte innan så många började bära omkring på vattenflaskor. Vad kommer nu inte ”Sakernas internet” att åstadkomma framöver?

I dag är det teknikförverkligandena, implementeringarna, snarare än idévärlden som gör att vi slipper svälta och frysa, utsättas för alltför stora fysiska påfrestningar och vara hjälplöst utlämnade vid sjukdomar eller funktionsnedsättningar. Bruno Latour uttrycker detta glasklart i en enda mening: ”Technology is society made durable”. Förfädernas insatser når oss bland annat genom den byggda miljön, landskapsplaneringen, kommunikationerna, maskinerna, elektroniken och tingen.

Vid varje given tidsålder finns det dock förbjudna tankar och därmed samtidigt en förbjuden teknologi. Man får därför inte underskatta tröskeleffekter. Manuel Castells skriver i ”The rise of the information age” just om hur bara den teknologi kan förverkligas som den rådande kulturen tillåter. All annan teknologi är förbjuden. Det hade exempelvis varit otänkbart med IT i min barndoms skola under slutet på 1940-talet och början på 1950-talet. Det då i bokstavlig mening otänkbara handlade inte främst om att det inte fanns några datorer eller något internet, utan om att människan/barnet/eleven enbart sågs som mottagare, inte som sökare. En lärare som på den tiden hade tagit in informationsteknologi i sin skolsal hade troligen avsatts av den dåvarande lokala skolstyrelsen. Alla var överens om att nyfikna barn, så kallade ”förvetna ungar”, och de som var självtänkare vid tidig ålder borde hållas kort.

Välfärd, välfärdstjänster och välfärdsteknologi

Regeringsformen föreskriver att ”den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten.” Välfärd har givetvis aldrig varit synonymt med utfallet av välfärdstjänsterna, men sammanblandningar har varit vanliga och är så fortfarande. Framöver kommer rimligen välfärdsteknologins markanta entré på arenan att omöjliggöra detta.

Välfärdsteknologin stöper inte bara om välfärdstjänsterna på ett långt ifrån okomplicerat sätt. Den förändrar också på sikt både vad vi lägger i begreppet välfärd och hur vi uppfattar relationen mellan tjänster och teknologi. Ett exempel: vid den gigantiska utbyggnaden av öppenvården vid 1980-talets början tillkom ett behov att kunna ta prover direkt på öppenvårdscentralerna. Sjukhusapparaturen var ofta för komplicerad och dyr – det krävdes nya mättekniska

givare och gränssnitt. Sådana kom till i rask takt och gjorde praktiskt och ekonomiskt stor skillnad. Fortfarande var de dock instrument i händerna på de professionella. Vid den nu pågående omställningen till ytterligare en nivå i vårdkedjan, en hemma-hos-nivå, blir det något annat som sker: vi får direkttillgång till en egen välfärdsteknologi, inte primärt förknippad med någon tjänst. Digitaliseringen möjliggör därmed för var och en att själv hålla koll på mätvärden, idka nödvändig egenvård och växelverka med de professionella bara när så behövs. Det säger något om omfattningen av omställningen att det i februari 2015 i USA fanns 6 000 hälsoappar för iPhone.

Vid sidan om de formaliserade välfärdstjänsterna utvecklas nu en ny välfärdsteknologi för hur vi i den levda vardagen bättre ska kunna ta hand om varandra och oss själva. Samtidigt med detta förändrar teknikutvecklingen förutsättningarna på arbetsmarknaden och därmed grunden för den samhälleliga välfärden. Det har ju varit den traditionella ”arbetslinjen” som utgjort grunden för de resurser som samhället kunnat omfördela som välfärd. Vad blir det framöver?

Det är tämligen meningslöst att försöka hålla sig till ett och samma välfärdsbegrepp över tid eller att för den delen försöka definiera välfärdsteknologin statiskt. Föreställningarna om dem och deras respektive innehåll förändras hela tiden. Som jag ser det ligger det starkaste skälet till deras föränderlighet i deras ömsesidiga påverkan. Vad som är hönan och vad som är ägget är ointressant, men hoppar jag in någonstans längs kedjan kan jag säga att välfärdsteknologin leder till en viss välfärd, som i sin tur inspirerar till och möjliggör viss välfärdsteknologi men omöjliggör annan.

Mitt bidrag i det följande är spretigt – detta trots att jag begränsat mig till det svenska och nordiska och i allt väsentligt avhållit mig från det globalt eventuellt generella. Kapitlet kretsar kring spänningarna i den pågående framväxten av en digitaliserad välfärdsteknologi och effekterna av den för individer och arbetsliv, särskilt vård och omsorg. Efter några mer övergripande avsnitt lägger jag ett särskilt fokus på människor som liksom jag själv är årsrika: vad kan äldre komma att tillföra och hur kan den digitaliserade välfärdsteknologin komma att påverka deras liv? Den tidiga IT-utvecklingen skapade stora svårigheter och inte sällan ett utanförskap för den seniora delen av befolkningen, men det är långt ifrån självklart att det kommer att så förbli.

Digitaliseringen kan med tiden rentav få större betydelse för äldre än för yngre. Det påtalas ofta hur den kan göra det lättare att kompensera för relativa brister i de egna funktionsförmågorna. Mindre uppmärksammat hittills, men minst lika viktigt, är hur de med åren förbättrade förmågorna och förändrade intressena bättre kan tillvaratas genom digitaliseringen.

Teoretisk modell

Per-Olof Hedvalls aktivitetsdiamant1kan med fördel användas som analysverktyg och sammanhållande länk när man vill studera digitaliseringen i dess mänskliga sammanhang, särskilt inom välfärden. Den utgör en vidareutveckling av den kulturhistoriska aktivitetsteorin och tillför ett användvärt synsätt på växelverkan mellan människa och teknologi.

Om en människa (subjektet i nedanstående bild) ger sig i kast med att göra något med ett ”objekt” är det för att hen vill få ett resultat, ett utfall. Kanske klarar hen det alldeles själv (den streckade linjen) utan vare sig artefakter eller andra människor inblandade. Kanske behöver hen åtminstone delvis ta hjälp av andra människor (den nedre vägen) eller av teknologi (den övre) eller – vilket blir allt vanligare – av bådadera. Fortfarande mäter hen resultatet av de samlade ansträngningarna i termer av det önskade utfallet.

1 Se www.certec.lth.se/personal/per-olof-hedvall

Mycket av det som tidigare stöttades av medmänniskor, den nedre vägen, kan nu genom digitaliseringen lösas bättre via den övre. Det kommer att leda till många konflikter och spänningar i relationerna inom aktivitetsdiamanten, spänningar som på sikt kan föra utvecklingen framåt men som kräver mycket uppmärksamhet och drar mycket tid från alla inblandade parter. Särskilt som det i den mänskliga sektorn alltid är flera aktivitetssystem inblandade samtidigt. Utfallet för professionerna är sällan det samma som utfallet för exempelvis patienten, omsorgstagaren eller eleven. Att vara ärlig i detta och att göra uppriktiga analysförsök när det hänger upp sig kan avdramatisera skeenden och underlätta upptäckter av underliggande mönster.

Ta bara något så enkelt som att en äldre människa inom välfärdssystemet kanske beviljats duschtid två gånger per vecka. Hitintills har hen fått nöja sig med att detta blivit utfört vid de tidpunkter och av den personal som de lagda personalschemana anvisat. Snart, egentligen redan nu, är detta givetvis orimligt – man ska kunna bli duschad när man själv vill, dvs. själv kunna boka duschtid, och också välja vem man vill bli duschad av. Redan denna till synes oförargliga förändring skakar om i relationer och maktbalanser. När det blir uppenbart att ”alla” vill bli duschade av Lena och ”ingen” vill bli duschad av Anna, säger detta bara rakt ut något som många tidigare visste i det tysta. Genom att digitaliseringen nu gör att det kommer fram i svart på vitt blir det till en ledningsfråga – Anna behöver inte alls vara olämplig för sitt jobb i det stora hela, men hon är uppenbart inte bra på att röra vid andra människor i en så intim situation som det är att hjälpa till vid duschning. Den till synes oskyldiga digitaliseringen är långt ifrån oskyldig – i detta fall har den en direkt förmåga att rikta uppmärksamheten mot det mest väsentliga: själva mötet.

Förresten är det inte överallt vi vill ha några möten överhuvudtaget. Trots alla de nidbilder som sprids av hur förödande det kommer att bli att få hjälp på toaletten av en så kallad robot vill ju de flesta av oss helst slippa ”möta” en annan människa där. Ja, vi vill inte ens bli torkade av ”Lena”, eftersom vi inte vill umgås på toaletten, inte vill inte ha något ”möte” där om vi kan slippa.

När allt fler moment i välfärdsarbetet påverkas av den berörda människans egen vilja, inte bara i planeringsfasen utan också efteråt, exempelvis genom möjligheten till ovedersäglig återkopp-

ling av resultaten via bilder i mobilkameran, kommer relationerna i den mänskliga sektorn att skakas om. Detta gäller också för befintliga stuprör. Teknisk och mänsklig assistans behandlas överlag som åtskilda i lagstiftning och organisation. Men tekniken kan inte längre i digitaliseringens era ses som något från livet fristående. Detta gäller för både ny och gammal teknik. Teknik i användning är numera så inflätad i mänskliga sammanhang att det är dags att ta konsekvenserna av detta, också lagstiftningsmässigt. När hen tar teknik, exempelvis hjälpmedel, i användning blir dessa en del av vardagens aktiviteter och sammanhang. Men i dem finns kanske redan den mänskliga assistansen från närstående, vänner, personliga assistenter och annan personal. Det blir därför avgörande att de båda assistansformerna kan fungera väl tillsammans.

För detta krävs att den berörda människan själv har kontroll över både teknisk och mänsklig assistans och kan hitta bästa möjliga kombinationer av dessa båda utifrån sitt liv och sina önskemål i hemmet, i skolan och på jobbet. Det är då orimligt att välfärdssystemen låser fast balanspunkten mellan de två assistansinsatserna – den bör kunna anpassas utifrån den berördas situation och personlighet. I dag försvåras detta både av befintlig lagstiftning, uppdelning mellan huvudmän och av stuprörskonstruktioner i välfärdssystemen.

Litet bakgrundsbroderi

Då min mormor skulle tvätta fick hon och hennes fem barn släpa tvätten kilometervis genom oländig skog ner till sjön. Där tog det sedan både en och två dagar innan allt var klart. När jag ser bilder på det, tänker jag att så har jag aldrig tvättat. Och inte behöver jag tvätta så nu heller – tvättmaskinen sköter sitt, medan jag gör annat. Jag slipper också bära ved och vatten och fumla med olja till lamporna. Genom att jag inte blir gammal i ett muskelsamhälle, får jag inte de problem som annars min successivt avtagande styrka, smidighet och balans skulle gett mig. I allt väsentligt är det ju teknologin som sedan decennier tagit över de mest besvärliga fysiska prestationerna.

I ett längre tidsperspektiv, det evolutionära, var det klorna som kom att utveckla sig hos vildkatten och gifttänderna hos ormen.

Hos människan var det främst hjärnan. Ändå ligger den avgörande skillnaden för ett nyfött barn i dag och ett för 50 000 år sedan inte i hjärnan ”stand alone” hos den nya individen, utan i skillnaderna i den värld hen föds in i. Nya små människobarn har fötts, vuxit upp och åldrats, generation efter generation, i det ständiga samspelet mellan förändrade människor och än mer förändrade yttre hjälpmedel, inte minst efter skriftspråkets tillkomst för 5 000 år sedan. Det är i den existerande omvärlden, inte i sitt obeväpnade tillstånd, som nutidsmänniskans hjärna förmår prestera sina underverk.

Så kommer det också att bli framåt: digitaliseringsvågens implementeringar kommer att omforma förutsättningarna för nästa generation och nästa. En av de största skillnaderna blir hur individens möjligheter till distribuerad kognition och möjligheter till samtänkande med andra människor växer. Tanken svindlar – vart kan inte detta leda? Särskilt som det sker i en epok då en allt mindre andel av människans tid behöver läggas på livets så kallade nödtorft, den som förr krävde ett allt uppslukande ständigt överlevnadsarbete.

Den distribuerade kognitionen hjälper oss att slippa ha allt i huvudet. I sin enklaste form handlar den om att kunna rita en skiss, en bild, klottra ett ord, notera en referens, ibland om att skriva hela långa sidor med ord och meningar för att komma underfund med vad man själv menar. Och om att ständigt via molnet eller på annat sätt ha allt detta tillgängligt i växelverkan med andra. Gåvoekonomin firar allt större triumfer: ju mer man ger bort, desto mer får man tillbaka.

Vilken annan form än den digitala kan du hitta som uppfyller:

  • Det är du som kan ha makten, det är du som kan styra.
  • Det som sker, det sker i din takt.
  • Det är du som bestämmer ordningen.
  • Det är du som bestämmer när.
  • Det digitaliserade behöver inte sova. Det har alltid tid och 24 timmars arbetsdygn om du så vill.
  • Det kan vänta utan att bli otåligt på dig.
  • Vill du ha struktur, kan du hitta den eller skapa den.
  • Vill du ha utmaningar och spänning, hittar du dem.
  • Det är du själv som väljer mellan detaljer och helheter.
  • Det kan väcka många känslor i dig, men det kräver ingenting känslomässigt för egen del.
  • Det har inga förväntningar; det bara finns där.

Redskap för konvivialitet

Första gången som jag mötte begreppet ”konvivialitet” var i Ivan Illichs ”Tools for conviviality”, en bok som kom ut 1973 men som jag inte läste förrän 40 år senare. Detta trots att Illich var ett stort namn för oss som på 1970-talet var intresserade av lärande och utbildning. I ”Tools for conviviality” hävdar han att en postindustriell balans bara kan växa fram om dess redskap (teknik, lagstiftning, grundläggande samhällssyn) främjar konvivialitet, dvs. att kunna leva och verka med varandra. Det var det vi behövde, och behöver, redskap för snarare än verktyg som i sig är arbetsbesparande.

Boken är numera genom sin 70-talistiska civilisations- och teknikkritik främmande för oss, men den har inspirerat mig till att tänka vidare på vilka artefakter, vilka människoskapade yttre omständigheter, som kan stimulera till konvivialitet respektive förhindra den.

När något är konvivialt upplever man en energiladdad här- och nu-process som kräver uppmärksamhet och omsorg för att hållas levande. Den påverkar själva språket, som karakteriseras av tillit och kommunikativ öppenhet, små behov av försvar och hemlighetsmakeri. Den möjliggör samskapande och att medmänniskan liksom skapas i samtalet. Det är visserligen bara den enskilda individen som kan ta ansvar för sin utveckling och hantera sin ensamhet, men hen kan sällan göra det utan nära, betydelsefulla relationer. Också den existentiella dimensionen är alltså nära förknippad med konvivialitet.

En tillitsfull gemenskap öppnar vägen för en i det närmaste obegränsad och systematisk expansion av vår mentala förmåga. Ett öppet likvärdigt sätt att relatera har många beröringspunkter med välfärd och därmed med välfärdsteknologi. De norm- och förvänt-

ningsförskjutningar som den skapar är visserligen sällan lagfästa, men de har en starkt styrande inverkan.

Tiden tänker, men den handlar inte. Det får människorna göra – och det gör vi så gärna eftersom vi är handlande varelser. Mark Zuckerberg, en av de viktigaste profilerna bakom Facebook, hade och har en medveten ideologi: han vill att vi genom allt det vi lägger ut på Facebook ska forma en och samma totalbild av oss själva och att denna bild ska vara tillgänglig för alla våra Facebook-vänner. Han menar också att effekten av att man efterhand vänjer sig vid att framstå på samma sätt för alla blir att var och en upplever sig själv som en mer hel individ.

Det är en oerhörd tanke. På sitt sätt också vacker – även om den för mig är helt otänkbar. Jag vill ju kunna anpassa mig efter situationen, efter människor jag möter och efter vad jag för stunden vill dela med mig av. Inte visa alla sidor av mig lika för alla, inte lura andra och mig själv att tro att det överhuvudtaget går att göra min tillvaroväv tillgänglig genom att lägga ut samma ytbilder till alla. Summan av dem kan ju ändå inte beskriva vare sig djupet eller helheten.

Även om digitaliseringen lockar fram olika profiler på Facebook, Twitter, Myspace, Quora, Linkedin, m.fl. är de just bara profiler. Men vi människor är inte bara våra ytor och våra senaste händelser, vi är också våra djup, våra sammanhang och vår historia. Mer och mer ju äldre vi blir. Speciellt som kontakterna mellan tankar och känslor blir mer utvecklade med åren och konvivialiteten därmed spelar en större roll, finns det starka skäl just ur äldreperspektivet att tillvarata inte bara digitaliseringens detalj- och uppdelningskapacitet, utan också dess helhets- och sammanföringsförmåga, och att utveckla hur den bättre kan stötta oss i att konvivialt leva med varandra över tid och rum.

Arbetets ställning framöver

Det fanns en tid, en hård tid, då arbete var nödvändigt för själva överlevnaden. Trots den oerhörda standardökning som sedan skett och det allt mindre behovet av mänskliga insatser i det som förr inbegreps i ”arbete”, har människan fortsatt av bara farten. Det har skapats en massa överbyggnader till överlevnadsarbetet, överbygg-

nader som också de har krävt arbetsinsatser. Efterhand har emellertid teknologin utvecklats till att klara också det mesta av det nya ”arbetet”. Därmed har det varit dags för nästa överbyggnad och nästa – fram till dags dato. Det är nu högt på tiden att vi börjar fundera över vad ”arbete” är och ska bli.

Digitaliseringen kommer snabbt att förändra förutsättningarna både för välfärden i sig och för välfärdsteknologin. Hittills har samhället hämtat sina basresurser ur människors reglerade arbetsprestationer och på så sätt haft möjlighet att både omfördela för en ökad välfärd i befolkningen och införa ett omfattande system av välfärdstjänster. Mekaniseringen av det fysiska arbetet påverkade garanterat välfärden i muskelsamhället – både direkt på arbetsplatserna och hemma och indirekt via samhällets insatser. När nu digitaliseringen slår ner i kunskapssamhället och tar över mycket av det som nyss vilade enbart på människors tankearbete är det orimligt att föreställa sig att vi kan bibehålla våra gamla föreställningar om vad ”arbete” är. Kanske blir det inte längre relevant att fullt ut skilja på arbetstid och fritid? Vad blir då välfärd? Och går det ens att skilja ut välfärdsteknologi från annan teknologi?

Det var industrialismen som grundlade vår föreställningsvärld om ”arbete”, och som gör så också i dag när industrialismens era sedan länge är över. Vi lärde oss att arbeta, det är det som man gör på jobbet, och det är det som är viktigt. Att vara ”behövd” var synonymt med att ha arbete. Medan fritiden fick man ha till att roa sig eller till det privata: att ta hand om sina barn eller gamla föräldrar, laga mat, städa och tvätta skjortor. Det sågs inte som ”arbete” – för såvitt inte någon annan utförde det.

Själv är jag varmt fäst vid Karl Bertil Jonssons julbudskap i TV att ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar. Men just därför, just för att ”arbete” är så centralt, behöver vi i dessa digitaliseringsförändringarnas tidevarv bättre reda ut vilka av alla mänskliga handlingar som vi ska betrakta som ”arbete” och vilka som ska kallas ”icke-arbete”. Om igen:

Tiden tänker, men den handlar inte. Det får människorna göra. Och det gör vi ju så gärna, eftersom vi är just handlande varelser. Nu hastar det alltså att reda ut vårt eget och samhällets förhållningssätt till ”arbete” och ”arbetets” betydelse för välfärden. Kommer vi fortsatt att se arbetslöshet som ett tärande utanförskap där man inte får vara med i arbetslinje-gemenskapen? Eller kommer digitali-

seringens omtumlande effekter att bli det som till sist får oss att börja söka en ”arbetsfrihet”?

Tänk bara på hur det är att vara ung i dag. En på fem ”får” inte något jobb, ”får” liksom inte vara med i den mänskliga gemenskapen. Men snälla, så kan man ju bara inte ha det, vi håller på att underminera en hel generation! Det tas därför nu många initiativ i akt och mening att skapa arbeten. Men det kan också behövas öppnare spaningar. Tänk på hur många unga som faktiskt arbetar tio timmar om dygnet eller mer med sin musik. Är kanske också detta ett faktiskt ”arbete”, även om inte alla hör till det fåtal som når framgångar utomlands och därmed, enligt det gamla sättet att tänka, ökar den svenska BNP:n och exporten?

Så länge som ”alla andra” är på jobbet, är det där som gemenskapen finns. Ingen välfärd kan någonsin kompensera ett utanförskap. Som arbetslös är man lika övergiven som det barn som till äventyrs inte går på dagis – när ”alla andra” är där finns det ju inga lekkamrater där hemma. Men om nu inte längre ”alla andra” finns på arbetet, om undantagen håller på att bli regel, kan man kanske inte längre låtsas att den nakne kejsaren har kläder, bara för att vidmakthålla de gamla tankesätten. Det kan vara dags för trendbrott. Men sådana väcker starka känslor. Tänk på hur det var när samhället slutade premiera utdikning och uppodling och i stället började hylla ett (åter)skapande av våtmarker. Många av dem som hade slitit för att dika ut och göra marken odlingsbar reagerade med både vrede och skuldkänslor. Fullt begripligt. Lätt förutsägbar är också den orkanstyrka av ångestblandad vrede som kommer om (när) vi måste bryta någon av vår tids omöjliga trender och t.ex. (åter)skapa bilfrihet fast i en ny form. Ändå tror jag det är ett intet mot hur samhällsföreträdare och tjänstemän och medborgare kommer att spjärna emot en förnyelse av definitionen av en ”nyttig” samhällsmedlem.

Den nuvarande egentliga effektiviteten av alla våra satsade arbetstimmar är inte särskilt hög sett till totalverkningsgraden, dvs. till kvoten mellan slutresultaten och alla dessa satsade timmar på alla dessa olika nivåer där människor verkligen ger järnet, var och en på sin nivå. Att så många arbetar så mycket men utan att komma till sin fulla rätt, utan att uppfatta det utförda som särskilt meningsfullt och utan att uppnå de resultat och den egenutveckling de förtjänar är inte rimligt. För att det ska vara OK att arbeta

8 timmar och resa kanske 2x2 timmar per dag behövs det något mycket mer meningsfullt än det nuvarande ”arbetet”. På många områden kommer nu digitaliseringen att öka totalverkningsgraden av mänskligt arbete. På andra områden kommer den att helt ta över. Vad blir det sedan kvar och vad tillkommer som kan kallas för arbete? Om det inte blir så mycket – hur ska vi då kunna upprätthålla självrespekten och utveckla välfärden utifrån vår nya arbetsfrihet?

En av alla myter som behöver ruskas om är att alla vill och ska arbeta i en och samma omfattning. Varför skulle det inte kunna vara OK med stora skillnader i detta? Solidaritet är ju inte till för att alla ska vara lika; solidaritet är till för att vi ska kunna vara så olika som vi är och ändå leva bra tillsammans i denna världen. Många 65+ vill och kan och får fortsätta med det som vår kultur benämner ”arbete”, andra vill och kan och får det inte. Ingetdera behöver vara ”fel”, bådadera kan vara rätt, och båda parter kan ha nytta och glädje av varandra. Så länge vi inte förblindas av en tro på en norm och låter denna gå före verkligheten.

En grundläggande förutsättning både förr och nu är att en människa vill vara behövd. Vi skulle behöva ett Arbetsfrihetsdepartement med en arbetsfrihetsminister, allt för att skapa en rörelse som hjälper människor som enligt gamla tiders mått är arbetslösa till upplevelsen att de likväl är behövda och kan bidra till välfärden. Det finns ju hur mycket som helst att göra, däremot ingenting som säger att det i den digitaliserade eran behöver göras i det gamla arbetets former.

Det som nu behövs är kreativa samhällsbyggare, ja, entreprenörer, som förmår bygga upp det gemensamma inklusive välfärden utifrån andra grunder än räknade arbetstimmar. Allt det andra kommer vi säkert att kunna klara bra på egen hand – med glädje därtill – men vi behöver ett samhälle som kan omfördela och inspirera till mänskliga stordåd. Och som värnar om en utvecklad syn på vad som ska vara ”arbete”. Både för de unga, för småbarnsföräldrarna och för dem i livets sista tredjedel. Som pensionär är det extra lätt att se absurditeten i den nuvarande föreställningen om det formaliserade arbetslivet som alltings absoluta centrum. Tänk att det har en så grundmurad plats i vår kultur att det lett till en samlingsbeteckning på över 2 miljoner av oss i Sverige!

Design för den mänskliga sektorn

Den mänskliga sektorn, den där människor arbetar med och för andra människor, har en särställning i ett välfärdssamhälle. Den sektorn kräver en annan logik och en annan begreppsvärld än den där man arbetar med ting, som konstruktion, produktion, natur, odling, logistik, transport, administration mm. I den mänskliga sektorn finns det högst påtagligt och samtidigt minst två parter inblandade som båda har mänskliga egenskaper, exempelvis att de är meningssökande (men olika inblandade parter söker ofta efter olika meningar), har förmåga till flexibilitet och strävar efter gemenskap.

Att bortse från sådana egenskaper i sammanhang där människor finns inblandade leder alltid utvecklingen fel. Men i den mänskliga sektorn blir det ännu mer fel än i övriga sektorer, för när det är två eller fler mänskliga parter inblandade slår behovet av mening igenom dubbelt upp, eller kanske i kvadrat eller någon ännu högre potens.

Den mänskliga sektorn omfattar både lönearbete (vård, skola, omsorg och övriga direkt människoinriktade funktioner inom samhälle och näringsliv) och frivilligarbete. Parterna där är sällan jämbördiga, och den mest berörda finns ofta i den svagaste positionen, som elev, patient eller omsorgstagare. I realiteten är det den berörda själv som vet vad som är det viktigaste i den levda sjukdomen, den levda ålderdomen eller det levda funktionshindret.

Hittills har teknikutvecklingen inom den mänskliga sektorn gått vilse genom att den så ofta bortsett från att människan är just en upplevande, skapande och lärande varelse. Att man har anammat övriga sektorers syn på människan som antingen konsument eller producent är illa nog redan på den språkliga nivån eftersom orden styr tanken. I ett medskapande finns det exempelvis aldrig någon “kund”. Läggs föreställningen om en kund i botten på en teknologi omöjliggör sedan denna i sin tur det nödvändiga medskapandet. Teknologin har inte sällan fungerat som ett sänke, inte bara på Försäkringskassan och andra myndigheter, utan också i många vård och omsorgssammanhang där det mest primära, själva mötet med den berörda, försvårats och instrumentaliserats genom teknikens blotta närvaro.

Utveckling av välfärd och välfärdsteknologi har länge riktat in sig på de professioner som sedan i sin tur ska vara till gagn för

människorna. I den mån man har försökt utröna vad de av välfärden berörda människorna upplever har resultaten använts för att ytterligare stärka och utveckla professionerna. Det är naturligtvis bra det också, men den som mest behöver stärkas är den berörda människan själv, hen som brukar reduceras via beteckningen ”kund” eller ”brukare”. De gamla auktoritära synsätten styr också i förnyelsen om de bevarar sina utgångspunkter.

Att stärka människan själv och ge henne teorier och metoder för att utveckla sin empowerment kräver andra insatser. Det gör också FoU inriktad på mötet mellan parterna. För att förstå varför en sådan sitter så långt inne kan man behöva gå till historien.

Pedagogikens historia är i allt väsentligt synonym med utbildningsvetenskapens historia, dvs. inriktad på läraren och lärarens kontext. Det viktigaste har varit att hitta olika effektiva sätt att överföra den redan kända kunskapen. Ansträngningarna har framför allt handlat om hur den vuxne skulle handla för att barnet skulle lära. Nu i sökandets tidevarv krävs andra möten mellan de berörda.

Medicinens historia är på motsvarande sätt professionens, inte patientens. Den forskning som efterhand kommit fram om exempelvis kvalitet i vården ställer visserligen också frågor till patienter, men bara för att återföra resultaten till professionen, inte till patienterna. Den nya patientlag som vi har sedan den 1 januari i år utgör i och för sig ett välkommet komplement till Hälso- och sjukvårdslagen. På lite sikt kan den komma att bli till en hävstång mot ett fokus på mötet i vården. Än så länge är det bara alltför uppenbart att lagen likställer patientens delaktighet med rätten att vara informerad.

När förändringars takt och omfång nu så starkt påverkas av den snabba digitaliseringen hoppas jag att de gör att särdragen i den mänskliga sektorn äntligen uppmärksammas, blir tydligare och får den särställning de förtjänar i den framtida utvecklingen av välfärdsteknologin.

De årsrika och välfärden

Årsrika människor hade inte funnits som de individer de är om de bara hade formats av sin tid som seniorer. De bär med sig alla sina tidigare årsringar innanför den senaste, dvs. det som hänt tidigare, det de har gjort och upplevt, inverkar i allra högsta grad på hur de är nu och hur de föreställer sig framtiden.

Lika lite som man åldras isolerad från sitt förflutna, lika lite åldras man avstängd från sin samtid. Ingen blir gammal i ett vakuum. När åldrandet förändras snabbt, så som nu skett mellan två närliggande generationer (mammas och min), visar sig omvärldsberoendet i en ny vilsenhet. För individen: måste inte en hög ålder främst vara förknippad med multisjuklighet, ensamhet och fattigdom – kan den stå också för något annat? För det gemensamma: måste inte samhället digna under en åldersbörda, kan även samhället bli årsrikt i positiv bemärkelse? Är det främst fantasilösa extrapolationer som skapar de nuvarande extrema hotbilderna förknippade med ett åldrande samhälle? JA, säger jag. Inte för att förneka det negativa, utan för att ge en motbild i allt det positiva. Dit hör bland annat att äldrevård och äldreomsorg aldrig varit så bra som nu, alla massmedialt uppmärksammade lågvattenmärken till trots.

Men det för tanken fel att sätta likhetstecken mellan ”gammal” och ”i behov av vård”. Medicinskt är 75-åringar år 2015 som 65åringar var i deras föräldrars generation. Vi ser bättre (tänk bara på vad antalet nu gjorda starroperationer, cirka 2 miljoner, säger om hur dåligt våra förfäder såg), hör bättre (har bättre hörapparater), rör oss lättare (är mindre fysiskt utslitna och med större möjligheter till ledoperationer mm.), har mindre ont (bättre värktabletter), sover därför bättre, blir på så sätt mer kreativa, etc. En 10-årsförskjutning av åldrandet inom loppet av 30 år – det är så oerhört stort att det kräver sina synvändor och att nya frågor ställs. Vad kommer samtidens och framtidens äldre att kunna och vilja göra som inte förra generationen kunde eller ville?

”Late bloomers” hör inte till undantagen. Förr ställde sig döden i vägen för de allra flesta och de fick ingen chans att visa hur de hade kunnat bli som äldre och vilka förmågor de hade kunnat utveckla. Inte heller för dem som faktiskt blev gamla var möjligheten att blomma upp sent i livet särskilt stor. Det fanns så många hinder i vägen. Man hade ont, såg dåligt, hörde dåligt, hade svårt att

röra sig och sov dåligt. Bara små rännilar fanns att tillgå för en positiv utveckling. Men nu blir det allt vanligare med människor som blommar upp sent i livet och kommer till sin rätt först då. Dessa förändringar går fort på individplanet. Samhälle och arbetsliv reagerar långsammare. Även yngre människor påverkas. Kommer exempelvis 35-åriga småbarnsföräldrar att vilja jobba sig halvt fördärvade när de utifrån vad de ser att en 75-åring kan göra kommer på att de skulle vilja omfördela arbetet över livet och utföra somligt senare?

Medan somliga blir till late bloomers, har andra stora svårigheter både vad gäller hälsan, ekonomin och omvärldsattityderna, och det behövs rejäla välfärdsinsatser som motverkar denna ökning av klyftorna. Likväl: de orättvisor som finns i dag är ett intet jämfört med orättvisan mellan tidigare generationer och de nu levande.

Överlag borde vi minst en gång om dagen uttala ett enda stort TACK för den oskattbara turen att få leva just nu. Både vi som redan är gamla och ni som är på väg att bli det – det finns många förutsättningar för att det bara kommer att bli bättre, och att man kommer att kunna leva livet hela livet.

Ju äldre man blir, desto sämre blir man på att lära sig nya detaljer, som namn, sifferkoder, nya mobil- och datorgränssnitt etc. Dessutom glömmer man snabbt de få man lärt sig. 2000-talets hjärnforskning har emellertid visat att allt inte är förfall i gamla hjärnor: flertalet äldre blir bättre på sammanhang än vad de tidigare varit och får också bättre kontakter mellan tankar och känslor.2

Vilken fantastisk grogrund detta kan bli för samverkan mellan generationer om vi bara slappnar av inför varandras styrkor och tillkortakommanden! Och om vi utnyttjar digitaliseringens möjligheter till samarbete i de skilda tempon som respektive ålder håller sig med.

Ett exempel på vad äldre kan bidra med finns i Uppdrag Kunskap.3 Det var ett ettårsprojekt som omfattade 20 seniorer med lång yrkesbakgrund inom äldrevård eller äldreomsorg. De brann för att på respektive specialområde få vidareutveckla sina erfarenhetskunskaper så att dessa kunde bäras vidare i andras händer nu när de själva pensionerats. Resultatet, deltagarnas individuella bidrag för

2 Jämför Gene Cohen, The mature mind (på svenska Den mogna människan). 3 www.uppdragkunskap.se

att göra livet bättre för framtidens sjuka äldre, ligger givetvis fritt tillgängligt på nätet. Styrkan i bidragen ligger i att det kom fram mycket intressant inom upptäckternas kontext. Fem arbeten handlade om betydelsen av olika sorters samtal – och hur dessa i stor utsträckning saknas inom äldrevård och äldreomsorg. Fem handlade om andra företeelser som man ville uppmärksamma just utifrån deras frånvaro. Två handlade om döden, två om teknik och två inkluderade egna produkter, en hälsoapp och en film om hur äldre med suicidförsök kan bemötas.

En viktig del låg i att deltagarna hade kroppslig erfarenhet av det de arbetade med och skrev om – ett direkt inifrånperspektiv. De hade alla ett ”embodied mind”. Ingen hade något behov av att försöka agera enligt Descartes ”Jag tänker, alltså finns jag”. Deras utgångspunkt var snarare den motsatta: ”Jag finns, alltså tänker jag.”

Coda

Tage Danielssons strof om dropparna i livets älv förtjänar att lyftas i alla möjliga sammanhang, också här i samband med digitalisering, välfärd och välfärdsteknologi:

En droppe droppad i livets älv

har ingen kraft att flyta själv.

Det ställs ett krav på varje droppe.

Hjälp till att hålla de andra oppe.

Vi gör ju så gärna det – hjälper till att hålla de andra, våra medmänniskor, just ”oppe”. Men vi behöver former för det: redskap som för oss i det konvivialas riktning, både som individer och som samhälle och då särskilt i välfärdssammanhang.

Jag hyser en stark förhoppning att digitaliseringen och dess effekter ska hjälpa till att ge oss sådana redskap. I detta kan samhället garanterat hjälpa till. Ta gärna intryck av vad Daron Acemoglu och James Robinson skriver i ”Why nations fail”. Somliga nationer har fått en lyckosam utveckling både materiellt och immateriellt genom sina satsningar på utvecklingen av en gemensam infrastruktur. Den har i sin tur fått medborgarna att lyfta sig i håret och börja

klättra uppåt. Andra nationer, från början jämförbara med de länder som senare blivit lyckosamma, har spiraliserat nedåt, just eftersom de inte förmått skapa en användbar infrastruktur.

Denna signifikanta skillnad kommer troligen också att visa sig med anknytning till digitaliseringen. Ju mer staten förmår tillföra som ger digitaliseringen en infrastruktur, desto bättre kommer det att gå för Sverige. Men då gäller det att vilja, våga och kunna ge sig i kast med så vitt skilda områden som:

  • Bredband åt alla, på samma villkor i glesbygd som tätort.
  • Förändringar i lagstiftningen. På välfärdens område: ta bort lagens åtskillnad mellan mänsklig assistans och teknisk assistans. Bredare: medverka till innovationer i välfärdsteknologin exempelvis inom offentlig sektor och börja gärna genom att åtminstone inte förhindra utvecklingen genom begränsningar i upphandlingsmöjligheter.
  • Arbetslivet: möjliggör för alla att bidra i de nya former för ”arbete” som digitaliseringen inspirerar till. Den medför olika öppningar för gamla och unga, både för varje grupp för sig och för generationssamverkan.
  • Välfärdstjänsterna: prioritera en individualisering av bemötandet i vård, skola och omsorg. Och medverka till att teknikignorans blir till en förbjuden tanke överallt inom offentlig sektor. Börja gärna i omsorgsverksamheterna – där är här behovet av en tankevända som störst.

Växlande förbindelser – konkurrens och samverkan mellan stat och näringsliv i utvecklingen av svensk teleindustri

Arne Kaijser

Inledning

Kabelvåg är en gudomligt vacker plats belägen i Lofoten i norra Norge. Alldeles särskilt vackert är det kring midsommar när solen lyser dygnet runt. Detta var säkert ett bidragande skäl till att den 34:e nordiska telekonferensen anordnades i denna lilla ort midsommaren 1969 med ett 30-tal deltagare från de nordiska televerken. Vid konferensen presenterade delegationen från det svenska Televerket ett förslag om att inleda ett nordiskt samarbete inom mobiltelefoni som fick en positiv respons från de övriga delegaterna. Detta blev startskottet för ett utvecklingsprojekt som resulterade i att de nordiska länderna etablerade en gemensam standard för mobiltelefoni, NMT, och därmed blev pionjärer inom mobiltelefoni. Och det ledde även till att företagen LM Ericsson och Nokia med avstamp i Norden blev världsledande tillverkare av mobilutrustning.1

Två månader senare, den 2 september 1969, ägde ett annat möte rum som skulle få stor betydelse för svensk telefoniutveckling. Marcus Wallenberg var värd för ett lunchmöte med Björn Lundvall och Bertil Bjurel. De två förstnämnda var styrelseordförande respektive VD för LM Ericsson medan den sistnämnde var general-

1 Lernevall, S och Åkesson, B (1997), s. 560.

direktör för Televerket. Syftet med lunchen var att föra en förtrolig diskussion om förutsättningarna för ett samarbete kring utveckling av digitala telefonväxlar och det resulterade i en gentlemen’s agreement att skapa ett gemensamt forskningsbolag. Ett halvår senare etablerades det samägda bolaget Ellemtel Utvecklings AB, som på sex år lyckades utveckla en digital telefonväxel, AXE, som blev en grundbult i LM Ericssons försäljning i ett kvartssekel.2

Dessa två utvecklingsprojekt bidrog till att Sverige kunde behålla och förstärka sin ställning som en framgångsrik telenation i en ny teknologisk era. Båda projekten skedde i en nära samverkan mellan stat och näringsliv, en samverkan som hade en lång, historisk tradition och inleddes redan på 1920-talet. Dessförinnan hade den svenska teleindustrin i stället präglats av intensiv konkurrens, inte minst mellan det statliga Telegrafverket och privata telefonbolag. Denna konkurrens bidrog till att Sverige tidigt fick en i internationell jämförelse mycket hög telefontäthet. Tesen i denna artikel är att dessa växlande relationer mellan stat och näringsliv med ömsom intensiv konkurrens och ömsom nära samverkan har haft en avgörande betydelse för det svenska telesystemets utveckling och för Sveriges ställning som en ledande it-nation i dag. Artikeln behandlar tidsepoken från telefonens introduktion år 1880 fram till liberaliseringen av telemarknaden vid mitten av 1990-talet.

Konkurrens om telefonabonnenterna

När Alexander Bell år 1876 lämnade in sin epokgörande patentansökan om ett telefonsystem fanns redan ett världsomspännande telekommunikationssystem, nämligen telegrafen. Det första initiativet till en elektrisk telegraflinje i Sverige togs av amerikanen C. Robinson, som år 1849 i ett brev till kung Oscar I erbjöd sig att anlägga en ledning från Stockholm till Göteborg. Men köpmannaorganisationerna i de båda städerna var inte villiga att bidra till kostnaden och regeringen lät då frågan falla. Tre år senare lyckades chefen för den topografiska kåren general Carl Akrell intressera regeringen för ett telegrafsystem i statlig regi inte minst genom att betona den militära betydelsen av snabb kommunikation i kris-

2 Vedin, B-A (1992), s. 95.

lägen. Han fick regeringens uppdrag att utarbeta en plan och efter några månader presenterade han ett förslag på telegrafledningar om sammanlagt 186 mil. Regeringen godkände förslaget och anslog medel för byggandet och för inrättande av Statens telegrafverk (Telegrafverket). Akrell utnämndes till dess första chef. Utbyggnaden gick sedan mycket snabbt. I november 1853 öppnades telegramtrafiken mellan Stockholm och Uppsala. Sommaren 1854 fullbordades linjen till Skåne och under hösten samma år nedlades en undervattenskabel i Öresund som knöt samman det svenska telegrafnätet med telegrafnätet på kontinenten. Från 1860-talet och framåt fick utlandstrafiken en snabbt växande omfattning och Sverige etablerade direktförbindelser med Finland år 1860, Tyskland år 1865 och England år 1873. Vid 1870-talets mitt hade de olika världsdelarnas telegrafsystem knutits samman och flertalet större städer runt hela jorden var förbundna med varandra. Telegrafiindustrins utveckling under dessa årtionden innebar en kommunikationsrevolution utan motstycke vare sig förr eller senare.3

Telegrafiindustrins spektakulära expansion bidrog till att dess företrädare underskattade Bells uppfinning. Telegrafi och telefoni föreföll till en början mycket olika. Det svenska Telegrafverket informerade i en skrivelse till regeringen år 1877 om den nya uppfinningen och framhöll att telefonen till skillnad från telegrafen endast kunde användas för lokal kommunikation och bara för tal. I skrivelsen citerades den latinska sentensen ”verba volant, scripta manent” (orden förflyger, skriften består). Telegrafverket intog en välvillig attityd till telefonsystemet och framhöll att den kunde användas som ett komplement till telegrafen; telegrafstationer skulle kunna förses med telefonlinjer till de största kunderna, så att man kunde ringa till dem så fort ett nytt telegram anlänt.4

3 Kaijser, A (1994), s. 107–9. 4 Kaijser, A (1987).

De första telefonnäten

År 1880 öppnades Sveriges första telefonnät i Stockholm av Stockholms Bell Telefonaktiebolag, i vilket det amerikanska Bellbolaget hade aktiemajoriteten. Bolaget riktade in sig på en köpstark marknad av affärsmän och införde tämligen höga telefontaxor. Samma affärsstrategi tillämpade Bellbolaget i många andra större städer både i USA och i Europa. Men till skillnad från i flertalet andra länder tog bolaget inte ut ett patent på sin uppfinning i Sverige. Detta öppnade möjligheten för en svensk affärsman, Tore Henrik Cedergren, som var upprörd över Bellbolagets höga taxor, att ta initiativ till ett konkurrerande bolag, Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag (Stockholms Allmänna), som etablerade ett eget telefonnät år 1883. Detta bolag etablerade ett samarbete med ett litet verkstadsföretag som ägdes av Lars Magnus Ericsson och som blev dess leverantör av telefoniutrustning. Stockholms Allmänna satte sina taxor betydligt lägre än Bellbolaget och attraherade snabbt många abonnenter. Bellbolaget svarade med att även sänka sina taxor. Den intensiva konkurrensen ledde till att det år 1885 fanns 5 000 telefonapparater i Stockholm. Det låter kanske inte så mycket, men det var fler än i någon annan stad i världen vid denna tid!5

Även på andra håll i Sverige etablerades telefonnät. År 1885 fanns 50 lokala telefonnät, och inom tio år hade antalet stigit till 400. Flertalet av dessa telefonnät ägdes av abonnenterna själva i form av kooperativa föreningar. I de större städerna ägdes de däremot av privata aktiebolag. Abonnenterna utgjordes främst av affärsmän, myndighetspersoner, butiksföreståndare, läkare och liknande. När telefontekniken förbättrades i början av 1880-talet så att det blev det möjligt att ringa över längre avstånd knöts telefonnäten i närliggande städer och byar samman. Det var enklare och billigare att telefonera än att telegrafera, och antalet telegram mellan närbelägna städer minskade i en del fall med upp till 90 procent! Det blev nu uppenbart att telefonin kunde vara ett hot mot telegrafin och Telegrafverket intog en ny hållning och började försöka stoppa telefonins vidare utbredning. År 1883 förmådde verket regeringen att utfärda en kungörelse att telefonledningar

5 Heimbürger, H (1931), s. 68f. Se även Stockholms Allmänna (1893).

inte fick byggas på statens mark eller längs allmän landsväg utan regeringens tillstånd. Men kungörelsen fick ringa effekt. De lokala och regionala myndigheter som skulle tillämpa den ville nämligen gärna ha regionala telefonnät. När Telegrafverket insåg att det inte kunde hejda telefonsystemets utveckling valde det en ny strategi och började bygga egna telefonnät, till en början främst i Skåne och på Västkusten.6

De tidiga telefonnäten använde enkeltrådsteknik; signalen gick tillbaka genom jord vilket medförde en stark dämpning. Skrek man riktigt högt i luren kunde man i bästa fall tala på upp till 100 kilometers avstånd. I slutet av 1880-talet utvecklades en ny teknik för telefonering med dubbeltråd, vilket möjliggjorde långdistanstelefoni på upp till 1 000 kilometer. År 1888 ansökte Stockholms Allmänna om regeringens tillstånd att få bygga tre linjer med dubbeltrådiga ledningar från Stockholm till respektive Göteborg, Malmö och Sundsvall. Denna ansökan gick på remiss till Telegrafverket, som avstyrkte med motiveringen att allmänhetens bästa skulle bli bättre tillgodosett om förbindelser av detta slag upprättades genom Telegrafverkets försorg. Regeringen följde Telegrafverkets rekommendation och gav verket ensamrätt att bygga långa ledningar av nationell betydelse. Beslutet innebar att Telegrafverket tilldelades en liknande roll som SJ hade inom järnvägssystemet, nämligen att svara för telefonsystemets ”stambanor”. Fem år senare hade Telegrafverket byggt de tre ledningarna precis i enlighet med Stockholms Allmännas ursprungliga förslag.

Telegrafverkets ambitioner på telefonområdet växte nu snabbt och dess mål blev att få total kontroll över samtliga telefonnät i landet. Detta trots att riksdagen vid flera tillfällen avslog motioner om ett förstatligande av telefonväsendet. Riksdagen ville nämligen slå vakt om enskilda intressens möjlighet att driva lokala och regionala nät. Telegrafverket kunde utnyttja sina ”stamledningar” som ett medel för att genomdriva expansionsplanerna. Givetvis ville många abonnenter i lokala nät få möjlighet att utnyttja Telegrafverkets interurbannät. Telegrafverket ställde dock som villkor att det lokala nätet först byggdes om till ett dubbeltrådigt system, vilket krävde stora investeringar. Flertalet kooperativa telefonföreningar saknade emellertid resurser för detta. När Telegraf-

6 Heimbürger, H (1931), s. 46ff.

verket erbjöd sig att finansiera ombyggnaden på villkor att de fick köpa upp föreningen accepterades detta i de flesta fall; abonnenterna värdesatte högre att kunna ringa interurbant än att äga sin egen telefonförening. Det finns här skäl att påpeka att det ur teknisk synvinkel var fullt möjligt att koppla samman interurbana dubbeltrådslinjer med lokala enkeltrådsnät. Telegrafverket hade till och med patent på en anordning kallad induktionsöverdragning för just detta ändamål. Men verket valde att inte använda denna teknik, utan att i stället tvinga fram en dyr ombyggnad till dubbeltrådsnät.

Telegrafverket var mycket framgångsrikt i sina expansionssträvanden. Kring sekelskiftet 1900 var hela 97 procent av alla telefoner utanför Stockholmsregionen anslutna till Telegrafverkets nät. Men den stora telefonmarknaden i Stockholm, med en tredjedel av landets abonnenter, dominerades av Stockholms Allmänna, som år 1888 hade köpt aktiemajoriteten i Stockholms Bell. Telegrafverket hade etablerat ett eget telefonnät i huvudstaden i slutet av 1880-talet, men hade mindre än 20 procent av abonnenterna vid sekelskiftet.

Telefonkriget i Stockholm

Under 1890-talet var Telegrafverket fullt sysselsatt med att bygga interurbanledningar och att köpa privata nät utanför Stockholm och valde därför att leva i fredlig samexistens med Stockholms Allmänna. År 1890 slöts ett tioårigt samtrafikavtal mellan de båda parterna, som innebar att abonnenter i de båda näten mot en särskild avgift kunde ringa abonnenter i det andra nätet. När samtrafiksavtalet löpte ut år 1900 inleddes vad som kommit att kallas telefonkriget i Stockholm. Telegrafverket meddelade att det önskade köpa Stockholms Allmänna och förhandlingar inleddes. Parterna nådde en preliminär överenskommelse som förelades riksdagen. Riksdagen avvisade dock överenskommelsen med motiveringen att priset – 13 miljoner kronor – var för högt och att den rådande ordningen med samtrafik mellan näten fungerade bra.7

Telegrafverket ställde nu hårda krav för att ingå ett nytt samtrafikavtal som Stockholms Allmänna inte kunde acceptera. Resulta-

7 Framställningen bygger på Helgesson, C-F (1999), kap. 4; Helgesson, C-F (1998).

tet blev att samtrafiken mellan de båda näten upphörde den 1 juli 1903. Telegrafverket och Stockholms Allmänna började nu konkurrera med alla upptänkliga medel om abonnenternas gunst. Båda sänkte sina avgifter vid flera tillfällen och införde också en rad nya abonnemangsformer. Butiker och restauranger kunde till exempel skaffa ”stjärnabonnemang” vilket innebar att deras kunder kunde ringa till dem utan samtalsavgift (jfr 020-nummer i dag). Av vitalt intresse för båda teleoperatörerna var att ha så många abonnenter som möjligt i sina respektive nät, eftersom ett kommunikationssystem som telefonen blir värdefullare för användarna ju fler som är anslutna till det. I början av 1910-talet hade Stockholms Allmänna cirka 60 000 abonnenter i sitt nät i Stockholmsområdet, medan Telegrafverket hade 30 000. Men därtill hade Telegrafverket cirka 100 000 abonnenter i övriga Sverige.

Parallellt med denna konkurrens återupptogs vid ett flertal tillfällen nya förhandlingar om ett statligt övertagande av Stockholms Allmännas nät, men gång på gång gick de i stöpet. Inte förrän år 1918 nåddes till sist en uppgörelse som accepterades av alla parter. Telegrafverket kunde därefter köpa Stockholms Allmännas nät för 47 miljoner kronor och hade därmed nått sitt mål – total kontroll över hela telefonsystemet. För att uppnå detta mål hade Telegrafverket använt sig av metoder som inte alltid var av den art som man skulle kunna förvänta från ett statligt verk. En samtida betraktare, Harvard-ekonomen Arthur Holcombe beskrev dess agerande på följande sätt:

The Swedish telegraph authorities have displayed ample ability to adopt all the mehtods that are so dear to private business managements in competing industries. They have cut the rates, discriminated against the districts in which they enjoyed a monopoly, taken every advantage of the fact that they possessed long-distance lines which their rivals could not duplicate and, in general, made the most of their position in order to bring as much discomfiture as possible upon their rivals.8

I och med Telegrafverkets övertagande av Stockholms Allmännas telefonnät hade det svenska telefonsystemet förändrats i grunden sedan början av 1880-talet. Ett sammanhängande nationellt system i statlig ägo hade skapats ur det som ursprungligen var en mängd

8 Holcombe. A (1911), s. 388.

privata lokala nät. Detta nationella system blev efterhand tekniskt och ekonomiskt standardiserat med samma apparater och samma telefontaxor i hela landet. Den intensiva konkurrensen på telefonmarknaden kring sekelskiftet hade medfört att priserna för abonnemang och samtal hade pressats till en låg nivå i synnerhet i städerna, vilket ledde till en hög telefontäthet. Under mellankrigstiden ändrade Telegrafverket sin taxesättning så att skillnaden i telefonavgifter mellan stad och land minskade, vilket innebar en betydande korssubventionering eftersom det var betydligt dyrare att bygga nät i glesbebyggda områden.

I en internationell jämförelse var uppbyggnaden av det svenska telefonsystemet mycket snabb. I början av 1900-talet hade Sverige Europas högsta telefontäthet. Gemensamt för de länder som tidigt fick hög telefontäthet var att det åtminstone under en period rådde en konkurrenssituation och en frihet att bilda lokala telefonföretag. I flertalet europeiska länder fick statliga telegrafverk tidigt kontroll över telefonsystemet och här gick utvecklingen betydligt långsammare. Dessa verk prioriterade länge sina traditionella verksamhetsområden, telegrafi och post.9

Samverkan om växlar

Ovan har endast konkurrensen mellan operatörer diskuterats, inte den mellan leverantörer av telefonutrustning. Fram till år 1918 var denna marknad tämligen uppdelad. Stockholms Bell aktiebolag fick all sin utrustning från moderbolaget. LM Ericsson var den huvudsakliga leverantören till Stockholms Allmänna och även till många andra privata telefonnät. Och Telegrafverket tillverkade en stor del av sin telefonutrustning i egen regi. Redan år 1891 hade verket börjat en sådan tillverkning i en egen verkstad i centrala Stockholm. Omfattningen av tillverkningen växte snabbt och år 1913 flyttade verkstaden till Nynäshamn. Telegrafverket hade därtill en egen provningsanstalt för provning och utveckling av teleutrustning och etablerade även en egen undervisningsanstalt för utbildning av sin personal. I samband med att Telegrafverket köpte Stockholms Allmännas telefonnät skedde en sammanslagning mellan Stockholms

9 Ibid., s. 418 ff.

Allmänna och LM Ericsson och det nya bolaget fick formellt namnet Allmänna Telefon AB LM Ericsson. Det nya bolaget fick dels ett rejält kapitaltillskott från försäljningen, dels kompetens i form av ingenjörer från båda bolagen kunniga både i tillverkning av komponenter och i drift av telesystem.

En utmaning för telefonindustrin vid denna tid var de manuella växlarna. Som framhölls ovan var ett stort antal abonnenter en viktig kvalitet hos ett telefonnät. Men ju fler abonnenter ett nät hade, desto fler telefonister per 1 000 abonnenter krävdes det. Manuella växelstationer hade alltså vad ekonomer kallar för stordriftsnackdelar. I sin marknadsföring kring sekelskiftet använde telefonbolagen gärna bilder från sina största stationer inhysta i ståtliga lokaler, där propert klädda kvinnliga telefonister satt i långa rader och kopplade samman abonnenter. Men i själva verket var det växande antalet telefonister ett hot mot bolagens lönsamhet.10

Växlar är nyckelkomponenter i telesystem, och under hela 1900talet har utvecklingen av nya typer av växlar varit av avgörande betydelse för såväl telefonoperatörer som deras utrustningsleverantörer. Fyra faser kan urskiljas i denna utveckling. Till en början gällde det att automatisera växlarna vilket till stor del skedde med hjälp av elektromekaniska komponenter, senare om att ersätta elektromekaniska komponenter med elektroniska, därefter om att datorisera växlarna och slutligen om att integrera mobiltelefoni i växlarna. I Sverige skedde en stor del av denna utveckling i ett nära samarbete mellan Telegrafverket och LM Ericsson.

Automatisering

Den höga telefontätheten i Sverige innebar att svenska telefonoperatörer tidigt ställdes inför dilemmat med höga kostnader för stora manuella växelstationer. Telegrafverket började redan på 1910-talet undersöka möjligheterna att införa automatiska växlar i sina största telefonnät. Det fanns olika typer av automatiska växelsystem utvecklade internationellt och 1915 inledde Telegrafverket försöksverksamhet med tre olika system. Efter förvärvet av Stockholms Allmännas telefonnät år 1918 ökade dess nät i Stockholm radikalt

10 Helgesson, C-F (1999), s. 91 ff.

och Telegrafverket beslöt år 1921 att bygga en första automatisk växel i en stadsdel i Stockholm. Av fyra offerter från ledande tillverkare valde Telegrafverket LM Ericssons offert på en så kallad 500-väljare. År 1924 togs denna automatiska växel i drift efter ett intensivt utvecklingsarbete som hade engagerat ingenjörer från både leverantören och beställaren. Denna anläggning fick mycket stor betydelse för LM Ericssons fortsatta utveckling. Telefonstationer utgjorde cirka hälften av företagets försäljning, och från och med 1924 blev 500-väljaren dess storsäljare inte bara i Sverige utan främst utomlands. Den första stationen i Stockholm fungerade som ett viktigt demonstrationsobjekt för LM Ericsson när företaget marknadsförde denna växel internationellt.11

Telegrafverket fortsatte att experimentera med olika typer av växlar och år 1926 installerade man en egenutvecklad så kallad koordinatväljare i en ny växelstation i Sundsvall och under de följande decennierna installerades båda typerna av växlar i Telegrafverkets telefonnät. LM Ericssons 500-väljare installerades främst i större stationer med fler än 10 000 abonnenter, och Telegrafverkets koordinatväljare i mindre stationer. Det svenska telesystemets snabba expansion under mellankrigstiden ställde Telegrafverket inför nya typer av problem. Förutom att ersätta manuella med automatiska växlar gällde det att designa systemen så effektivt som möjligt, och att dimensionera växlar och överföringsförbindelser så att de kunde klara den växande trafiken. Även för LM Ericsson var det av stor betydelse att ständigt utveckla sitt utbud av produkter och system för att bibehålla sin konkurrenskraft mot andra leverantörer, främst de amerikanska bolagen AT&T och Autelco.

Under 1920-talet inleddes en avancerad teleteknisk forskning i Stockholm i ett nära samarbete som innehöll tre parter: Förutom Telegrafverket och LM Ericsson hade även Kungliga. Tekniska Högskolan (KTH) en viktig roll. KTH blev basen för en teleforskning av grundläggande natur. En centralgestalt i denna utveckling var Henning Pleijel som var professor i teoretisk elektroteknik vid KTH mellan 1914 och 1934. Dessförinnan hade han arbetat vid Telegrafverket i drygt tjugo år som lärare vid dess undervisningsanstalt och chef för dess provningsanstalt. Pleijel var således mycket väl förtrogen med telefonsystemets aktuella problem och han och

11 Ibid., s. 236 ff; Jacobaeus, C (1976), s. 86 ff.

hans doktorander ägnade sig åt teleforskning med hög relevans för både Telegrafverket och LM Ericsson. Hans första doktorand var Håkan Sterky, som arbetade vid Svenska radioaktiebolaget och LM Ericsson parallellt med sina doktorandstudier. Han disputerade 1933 och efterträdde Pleijel som professor år 1937. Sex år senare blev han utnämnd till generaldirektör för Telegrafverket, vilket han förblev till sin pensionering år 1965. En annan av Pleijels doktorander var Torbern Laurent som arbetade först vid Telegrafverket och sedan hos LM Ericsson parallellt med sina studier. Efter disputationen år 1935 fortsatte han hos LM Ericsson fram till dess att han efterträdde Sterky som professor på KTH.12

Alla dessa tre professorer hade alltså mycket intima förbindelser med både Telegrafverket och LM Ericsson, och den forsking de bedrev var i hög grad anpassad till telebranschens behov. Den byggde på elektro-magnetisk teori, matematisk statistik och det som så småningom utvecklades till reglerteori. En central forskningsuppgift handlade om att förbättra och effektivisera långdistanstelefoni, bland annat i form av bärfrekvensteknik som skulle göra det möjligt att överföra flera samtal samtidigt på långdistanskablar. En annan viktig forskningsuppgift handlade om att studera teletrafikens variationer över tid i syfte att kunna dimensionera telesystem efter trafikens växlingar. KTH-forskaren Conny Palm blev världsledande inom detta område. På hans initiativ byggde LM Ericsson och Telegrafverket tillsammans vad som kallades ”den svenska trafikmaskinen”, en matematikmaskin av analogityp med vars hjälp man kunde göra simuleringar av framtida telefontrafik. Den blev klar år 1952 och var den första av sitt slag i världen.13

KTH fyllde också en annan central roll för LM Ericsson och Telegrafverket. KTH-utbildade teleingenjörer blev eftersökta medarbetare i de båda organisationerna eftersom de fick en grundlig teoretisk skolning med fördjupningar inom de aktuella problemen inom telesystemen. Dessa ingenjörer ingick i ett informellt socialt nätverk där medlemmarna kände varandra väl som studiekamrater och/eller arbetskamrater. Dessutom bidrog den gemensamma studiebakgrunden till en förenande kultur som innefattade allt från Maxwells ekvationer till snapsvisor. Flertalet personer som nämns

12 Jacobaeus, C (1976), s. 193 ff. Se även Althin, T (1970). 13 Jacobaeus, C (1976), s. 159 f.

senare i denna artikel tillhör detta nätverk (Bertil Bjurel, Björn Lundvall, Bengt-Gunnar Magnusson och Östen Mäkitalo).

Efter kriget fortsatte expansionen av det svenska telefonnätet oförtrutet från 700 000 abonnenter år 1945 till 3,5 miljoner år 1965. Samtidigt fullbordades automatiseringen och närmare 98 procent av abonnenterna var anslutna till automatiska växlar år 1965. Vid denna tid överskred telefontätheten i Sverige vida den i många andra europeiska länder. Även LM Ericsson fortsatte sin expansion inte bara på den inhemska utan framför allt på den internationella marknaden. Företaget hade ett gott renommé som en tillförlitlig leverantör av avancerade och pålitliga anläggningar. Under kriget och årtiondet därefter hade företaget utvecklat telefonsystem baserade på koordinatväljarstationer, där även fjärrtrafik kunde kopplas samman med lokal trafik i transitstationer med koordinatväljare. Man byggde vidare på den koordinatväljarteknik som Telegrafverket hade utvecklat under mellankrigstiden, och för dimensioneringen av dessa system spelade trafikforskningen vid KTH och inte minst den svenska trafikmaskinen en viktig roll. Under 1950-talet övertog koordinatväljaren rollen som företagets storsäljare och Mexiko, Australien och Brasilien blev dess viktigaste marknader.14

Hybridisering

Under 1950-talet skiftade forsknings- och utvecklingsarbetet på telefoniområdet fokus och inriktades mot elektronikområdet. Det var Bell Laboratories i USA som var ledande i denna utveckling. Generaldirektör Sterky hade under sin KTH-tid etablerat nära relationer med ledande forskare vid Bell Labs, och han ordnade så att en av Telegrafverkets påläggskalvar, Bertil Bjurel, fick vara gästforskare vid Bell Labs i slutet av 1940-talet. Bjurel blev under sin vistelse vid labbet övertygad om att de nya elektroniska komponenter baserade på s.k. halvledarteknik som utvecklats där skulle komma att ersätta de traditionella elektromekaniska reläerna i framtidens växlar. Halvledarkomponenterna hade mycket högre

14 Heimbürger, H och Tahvanainen, K V(1989), kap.2; Meurling, J och Jeans, R (2000), kap. 9.

hastigheter vilket bland annat möjliggjorde överföring av många fler samtal i en kabel.15

Väl tillbaka i Sverige övertygade Bjurel generaldirektör Sterky om att detta förestående teknikskifte krävde en kraftsamling i form av ett samarbete med LM Ericsson. Inviten från Telegrafverket möttes först med viss skepsis från LM Ericsson, vars elektromekaniska koordinatväljare skördade stora exportframgångar vid denna tid. Men den ledde ändå fram till undertecknandet av ett samarbetsavtal i januari 1956. Avtalet fastslog att de båda parterna skulle samarbeta och samordna sina forsknings- och utvecklingsinsatser inom elektronisk kopplingsteknik. Ambitionen var att utveckla en slags hybridväxlar, där halvledarkomponenter ersatte elektromekaniska reläer.16

Snart visade det sig att det förestående teknikskiftet inte bara handlade om att ersätta elektromekaniska komponenter med elektroniska. År 1957 offentliggjorde Bell Labs en prototyp av en datoriserad telefonväxel och Televerket (Telegrafverket döptes om till Televerket år 1953) och LM Ericsson insåg att de nästan helt saknade egen kompetens inom det nya datateknikområdet. Till sin lättnad fann de att det fanns kunniga personer inom landet, tack vare den svenska regeringens framsynthet. Redan år 1948 hade regeringen inrättat den s.k. Matematikmaskinnämnden med uppgift att utveckla kunskap inom området. Nämnden organiserade byggandet av en svensk elektronisk datamaskin kallad BESK som invigdes år 1954, och denna maskin användes för allehanda stora beräkningar och inte minst sådana som hade en militär koppling, t.ex. konstruktion av stridsflygplan.17

I gängse historieskrivning brukar efterkrigsdecennierna betecknas som det svenska välfärdssamhällets framväxt. Men parallellt skedde en helt annan utveckling; det neutrala Sverige rustades upp till en av Europas starkaste militärmakter. Alldeles särskilt prioriterades det svenska flygvapnet med SAAB som inhemsk tillverkare av stridsflygplan. Samtidigt skedde en stor satsning på kärnteknik med det dubbla syftet att utveckla en inhemsk energiförsörjning och att kunna tillverka kärnvapen. Även telekommunikationer var

15 Fridlund, M (1997), s. 23. 16 Ibid. 17 De Geer, H (1991).

av stor betydelse ur försvarssynpunkt och då särskilt radar- och stridsledningssystem för det snabbt växande flygvapnet. I slutet av 1950-talet utvecklade den svenska försvarsindustrin med benäget bistånd från brittisk industri ett avancerat stridsledningssystem kallat STRIL 60 med moderna radarstationer och med digitala datorer i kommandocentralerna. Parallellt utvecklades även luftburen radar och LM Ericsson blev huvudleverantör av radar för SAABs alla flygplan av typerna Lansen, Draken och Viggen.18

Inom försvarsindustrin gick utvecklingen mot elektronik och datorisering snabbt, men i den civila sektorn gick den betydligt trögare. Trots samarbetsavtalet från år 1956 lyckades Telegrafverket och LM Ericsson inte få till någon samlad satsning på elektronik och dataområdet. Telegrafverket prioriterade projekt inriktade på att uppgradera dess många urbana telestationer med elektroniska komponenter. LM Ericsson satsade i stället på projekt som gick ut på att utveckla mindre datoriserade växlar, t.ex. anpassade för landsbygdsområden eller för internationell telefoni. Alla dessa projekt var inriktade på en slags hybridlösningar där man kombinerade traditionella elektromekaniska komponenter med nya elektroniska. Att dessa hybridlösningar var otillräckliga blev uppenbart i september 1969. Då offentliggjorde det australiska Televerket, som under decennier varit en av LM Ericssons trognaste kunder, resultatet av en stor upphandling. I stället för LM Ericssons hybridväxel, betecknad AKE13, valde australiensarna en heldatoriserad växel kallad Metaconta från konkurrenten ITT.19

Datorisering

LM Ericssons VD Björn Lundvall kom nu till slutsatsen att företagets halvhjärtade satsning på elektronikområdet var ett hot mot företagets överlevnad och att man måste satsa fullt ut och tillsammans med Televerket för att kunna utveckla internationellt konkurrenskraftiga digitala växlar. När han kontaktade Televerkets GD Bertil Bjurel fann han att denne var inne på samma linje, och Lundvall och Bjurel bjöd in sig själva till lunch hos Marcus Wallenberg

18 Lundin, P et al (2010); Gribbe, J (2012); Meurling, J och Jeans, R (2000), kap. 12. 19 Lernevall, S och Åkesson, B (1997), s. 703 f; Meurling, J och Jeans, R (2000), 272 ff.

för att diskutera frågan med honom. Wallenberg var styrelseordförande i LM Ericsson med en enastående pondus; han hade spelat en avgörande roll vid rekonstruktionen av bolaget efter Kreugerkraschen på 1930-talet och även i andra kritiska faser i bolagets utveckling. Under lunchen gav han sitt fulla stöd till tanken att bilda ett gemensamt utvecklingsbolag. Ett drygt halvår senare kunde bolaget inrättas formellt och fick namnet Ellemtel.20

Ellemtel var en djärv skapelse; ett utvecklingsbolag till hälften ägt av ett statligt verk respektive ett privat bolag. Företaget skulle endast ägna sig åt forskning och utveckling, medan de båda moderbolagen skulle svara för tillverkning av det Ellemtel utvecklade. Både utvecklingsbolag och statligt-privat samägande låg i tiden och Marcus Wallenberg hade varit med om att bilda två företag av delvis liknande slag som Ellemtel; först Incentive AB år 1961, som var ett utvecklingsbolag med uppgift att omsätta nya forskningsresultat i industriell utveckling, och sedan Asea Atom år 1969, vilket var en sammanlagning av ASEAs atomavdelning och det statliga AB Atomenergi och hälftenägt av staten och ett privat bolag. Men Ellemtel var unikt som ett gemensamt statligt-privat utvecklingsbolag. Även inom den internationella televärlden var Ellemtel en unik företeelse.21

Det stod klart för Ellemtels skapare att utvecklingen av digitala växlar krävde en extraordinär satsning och det nya bolaget rekryterade de ingenjörer vid moderbolagen som hade störst kompetens inom data- och elektronikområdet och även specialister från annat håll. Medarbetarna hade kompletterande kompetenser; ingenjörerna från Televerket hade lång erfarenhet av drift av det svenska telefonsystemet och alla de problem som kunde uppstå, medan de från LM Ericsson hade erfarenhet av konstruktion och tillverkning av teleutrustning och även av telesystem i andra länder. Inom tre år hade Ellemtel rekryterat 500 anställda. Det fanns en hel del skepsis mot tanken att storsatsa på utveckling av datoriserade växlar inom både LM Ericsson och Televerket. Ett ytterligare motiv för det nya företaget var att samla ingenjörer, som verkligen trodde på data-

20 Vedin B-A (1992), s. 96. 21 Ibid.

tekniken, under samma tak och att låta dem arbeta på armlängds avstånd från skeptikerna inom Televerket och LM Ericsson.22

Ellemtel skulle bedriva utvecklingsprojekt som var beställda från något av moderbolagen eller av båda tillsammans. Både LM Ericsson och Televerket tillsatte var sin grupp för att ta fram en kravspecifikation för en datoriserad växel. För LM Ericsson var det primära att den nya växeln var flexibel och gick att sälja på många marknader. För Televerket gällde det att växeln skulle vara anpassbar till framtida behov. Under ett år pågick en dragkamp mellan LM Ericsson, Televerket och Ellemtel om utformningen av specifikationen och olika versioner stöttes och blöttes. Till sist kunde man enas om en gemensam kravspecifikation med nyckelord som flexibel, anpassbar, tillförlitlig, robust och kostnadsminimering. Den bärande idén för den nya växeln, som fick namnet AXE, var att bygga ett system med moduler som kunde kombineras på olika sätt, ungefär som i ett Legospel. Med en uppsättning olika grundmoduler skulle växlar i olika storlekar kunna byggas med få eller många funktioner. Om en modul gick sönder skulle den enkelt kunna ersättas med en ny, vilket skulle göra systemet robust och tillförligt. Modulprincipen innebar att nya framtida funktioner tämligen enkelt skulle kunna byggas in genom uppgradering med nya moduler. Inte bara hårdvaran utan även mjukvaran utvecklades utifrån ett modultänkande för att öka tillförlitligheten. Ellemtels ingenjörer utvecklade också ett nytt byggsätt för telestationer med särskilda hyllor i standardiserade storlekar, utformade så att kabeldragningar skulle kunna ske enkelt och snabbt. Projektledare för AXE var Bengt-Gunnar Magnusson. Han hade erfarenhet av att utveckla hybridväxlar först på Telegrafverket och därefter även på LM Ericsson och med sin personkännedom inom moderbolagen kunde han handplocka kompetenta medarbetare. Magnusson var känd som en kompetent och kompromisslös projektledare och han fick en tuff deadline. År 1976 skulle LM Ericsson fira företagets hundraårsjubileum med mängder av inbjudna gäster från telebolag i hela världen vilket skulle bli ett gyllene tillfälle för lanseringen av AXE. Magnusson och hans medarbetare arbetade intensivt och lyckades bli klara med en funge-

22 Framställningen om Ellemtel bygger på Vedin, B-A (1992)¸ Meurling, J och Jeans, R (2000), kap.14; Lernevall, S och Åkesson, B (1997),kap. 21; Fridlund, M (1997).

rande prototyp till jubileet, men de fick inte äran. För LM Ericsson var det väsentligt att av sina kunder uppfattas som tillverkare av AXE och vid jubileet presenterades Ellemtels ingenjörer som LM Ericsson-anställda.

Det dröjde till den 1 mars 1977 innan den första AXE-anläggningen togs i praktisk drift. Det skedde i en liten telefonväxel i Södertälje med 3 000 abonnenter där den gamla koordinatväljaren ersattes med en AXE-växel. Övergången gick utan problem och redan följande dag förevisades den nya växeln av en försäljningschef hos LM Ericsson för ingenjörer från Australiens televerk. Detta verk var nämligen i slutfasen av en ny stor upphandling av telefonväxlar, där det stod mellan ITTs Metacontaväxel och en offert från LM Ericsson om AXE-växlar. De australiensiska ingenjörerna blev imponerade av anläggningen i Södertälje, men beslutsfattarna hemma i Australien var mer tveksamma till AXE. Fem dagar innan det slutliga avgörandet meddelade de Björn Lundvall att de inte kunde tro på det nya systemets funktionsduglighet när inte ens Televerket, hälftenägare i Ellemtel, ännu hade gjort någon större beställning.23

Lundvall tog genast kontakt med Bertil Bjurel och förklarade den prekära situationen. Australienordern var av vital betydelse för LM Ericsson som till följd av lågkonjunkturen efter oljekrisen hade haft flera år med låg försäljning. Bjurel agerade kraftfullt och fick snabbt ett tillstånd från finansdepartementet att göra en beställning av AXE-växlar och extrainkallade sedan sin styrelse som tog det formella beslutet. Dagen innan Australiens televerk skulle fatta sitt beslut ringde Bjurel sin australiensiske kollega och berättade att Televerket lagt en stor beställning på tio nya AXE-stationer för sammanlagt 240 000 abonnenter. Samtalet hade avsedd effekt och den första stora utlandsbeställningen av AXE gick till Australien. Bjurels agerande säger något om den nära relationen inte bara mellan Bjurel och Lundvall utan även mellan Televerket och LM Ericsson i stort. När Bertil Bjurel gick i pension senare samma år blev han invald i LM Ericssons styrelse.24

Australienordern följdes snart av en ännu större. I juni 1977 bjöd Saudiarabien in till en internationell anbudstävlan om det

23 Vedin, B-A (1992), s. 223 f. 24 Vedin, B-A (1992), s. 223 f.

dittills största projektet i teleindustrins historia – att bygga ett nytt modernt nät för en halv miljon abonnenter. LM Ericsson fick veta att Saudiarabien inte var intresserat av koordinatväljare, men väl av AXE. LME Ericsson kom överens om att samarbeta med Philips eftersom ordern hade så stor och bred omfattning. I hård konkurrens med världens ledande telekomföretag lyckades LM Ericsson och Philips vinna denna order i januari 1978 och den nya AXEväxeln var en avgörande faktor för saudiernas val. Denna order var av stor ekonomisk betydelse för LM Ericsson och den följdes snart av många fler beställningar på AXE-växlar runt om i världen.25

Mobilisering

Parallellt med utvecklingen av AXE-växeln pågick en annan teknisk utvecklingsprocess av stor betydelse för svensk telefoni, nämligen utformningen av en ny nordisk standard för mobiltelefoni. Mobiltelefoni var i och för sig inget nytt i Sverige. Redan 1956 hade Televerket öppnat sina första mobiltelefonnät i Stockholm och Göteborg med ett drygt 100-tal kunder som hade cirka 40 kg tunga apparater monterade i bilar. Under 1960-talet kom en andra generation av systemet som nu även innefattade Malmö och nådde cirka 2000 mobilabonnenter. Under 1970-talet utvecklades en tredje generation som fick nationell täckning och nådde närmare 20 000 abonnenter år 1980. En principiellt viktig nyhet i denna tredje generation var att telefonapparaterna inte som tidigare ägdes av Televerket, utan av abonnenterna själva. Dessa fick köpa apparater från valfri tillverkare så länge de uppfyllde Televerkets krav. Dessutom bedrev även två privata bolag mobiltelefoni i de större städerna i konkurrens med Televerket och hade sammanlagt ca 2 500 abonnenter år 1980.26 Dessa tidiga mobilsystem hade dock en avgörande nackdel – de krävde stort frekvensutrymme. Därför tillsatte Televerket år 1964 en utredningsgrupp om mobil telefoni och denna rekommenderade tre år senare utvecklingen av ett landstäckande cellulärt mobiltelefoninät för att lösa frekvensproblemet. I varje cell skulle finnas en basstation med begränsad räckvidd och några

25 Meurling, J och Jeans, R (2000), s. 293 ff. 26 Lernevall, S och Åkesson, B (1997), kap. 14.7.

få bärfrekvenser. I intilliggande celler skulle basstationerna ha andra frekvenser för att undvika interferens, men längre bort belägna celler kunde tilldelas samma frekvenser som den första cellen. På så sätt kunde frekvensbehovet begränsas.

Att utveckla och bygga upp ett cellulärt nät skulle bli kostsamt och idén väcktes nu att försöka åstadkomma ett nordiskt samarbete dels för att dela utvecklingskostnaderna, dels för att skapa en större marknad för industrier som skulle leverera utrustning. När Televerket presenterade detta förslag vid telekonferensen i Kabelvåg sommaren 1969 möttes det av stort intresse och en arbetsgrupp för Nordisk Mobil Telefoni (NMT) tillsattes med tre medlemmar från varje nordiskt land. Till ordförande och sekreterare i gruppen utsågs ingenjörer från Televerket.

Arbetsgruppen arbetade under tio år med att specificera NMTsystemet och tyngdpunkten låg på den tekniska utformningen. En viktig funktion som man ville införa var ”hand-over”, dvs. att en abonnent under pågående samtal skulle kunna färdas från en cell till en annan utan att samtalet avbröts. En annan var ”roaming”, dvs. att en abonnent automatiskt skulle kunna växlas över till en annan operatörs nät när det egna nätet inte hade täckning. Roaming förutsatte avtal mellan operatörer så att gästnätet skulle kunna få ersättning för sina tjänster. Arbetsgruppen arrangerade regelbundna informations- och diskussionsmöten med företag som var potentiella framtida leverantörer av utrustning, så att dessa kunde förbereda sig och komma med synpunkter. Ett av dessa företag var Svensk Radioaktiebolaget (SRA) som hade LM Ericsson som huvudägare, andra var brittiska Storno och amerikanska Motorola. Dessa möten skapade en förtroendefull relation mellan industrin och de nordiska operatörerna. 1977 genomförde arbetsgruppen ett större fältprov i Stockholm med en experimentväxel placerad i Televerkets lokaler i Farsta och tre basradiostationer. Med erfarenheterna från detta fältprov utformades de slutliga specifikationerna av NMT-systemet och utifrån dessa infordrade alla de nordiska länderna anbud på växlar och basstationer för NMT år 1978.27

LM Ericsson och SRA intog båda en reserverad inställning till mobiltelefoni och tvivlade på dess utvecklingspotential. Efter att ha vunnit stora orders i Australien och Saudiarabien började LM

27 Lernevall, S och Åkesson, B (1997), kap. 14.7, Mölleryd, B G (1996), kap. 3.

Ericssons orderbok fyllas och företagsledningen var tveksam till att offerera AXE-växlar för en helt ny tillämpning, men lät sig lite motvilligt övertalas av Televerket. SRA hade haft fullt upp med att leverera radiosystem för militära ändamål och hade ännu inte lyckats utveckla en basstation för NMT. Efter att ha köpt upp det kompetenta svenska företaget Sonab kunde dock SRA lämna in en offert. Båda offerterna antogs när de nordiska televerken gjorde sin gemensamma upphandling. När Telegrafverket i oktober 1981 som första nordiska land tog sitt NMT-system i kommersiell drift var växlar och basstationer levererade av LM Ericsson och SRA. De övriga nordiska länderna kom hack i häl.28

Lite försmädligt för de nordiska televerken var att de inte var först med att introducera NMT-systemet. Det var Saudiarabiens televerk. LM Ericsson lyckades år 1979 övertala den saudiska kommunikationsministern att komplettera landets nya telesystem med en mobiltelefondel av NMT-modell. LM Ericsson och SRA lyckades också få ordern för detta system som kunde tas i drift 1 september 1981, en månad innan svenska Televerkets start av sitt system. Även ett annat nytt mobiltelefonsystem togs i drift strax innan TVs invigning av sitt NMT-system och det vållade en betydligt större oro inom TV. Det drevs av företaget Comvik vars huvudägare var finansmannen Jan Stenbeck. Denne hade föregående år köpt upp de två ovan nämnda privata mobiloperatörerna och köpt in nya växlar och basstationer från USA. Flertalet abonnenter föredrog dock NMT-systemet och Comvik blev inte någon allvarlig konkurrent till Televerket under 1980-talet och fick inte mer än knappt 5 procent av marknaden.29

NMT-systemet blev en succé både för de nordiska televerken. Tillströmningen av abonnenter var snabb. Efter fem år var abonnentantalet i Sverige uppe i 100 000 och i hela Norden 275 000. För att möjliggöra en fortsatt expansion fick NMT-systemet tillträde till frekvenser i 900 MHz-bandet som komplement till de tidigare frekvenserna i 450MHz-bandet. 1990 hade det totala abonnentantalet stigit till cirka 450 000 i Sverige och passerade 1 miljon i hela Norden. I Sverige hade master byggts ut så att cirka 80 procent av befolkningen hade täckning. Medan den typiska mobil-

28 Meurling, J och Jeans, R (2000), s. 338ff. 29 Lernevall, S och Åkesson, B (1997), s. 564f; Mölleryd, B G (1996), s. 28 ff.

telefonen i början av 1980-talet vägde 4 kg, var normalvikten nere i 300 gram år 1990 och kunde bäras i en kavajficka. Fortfarande var den dock tämligen dyr att köpa och använda, vilket avspeglades i epitetet ”yuppienalle”.30

Även för Ericsson (initialerna LM försvann vid denna tid) och SRA (som ombildades till Ericsson Radio Systems, ERA, år 1983) blev NMT-systemet en språngbräda in i ett nytt verksamhetsområde. Utöver till de nordiska televerken och Saudiarabien levererade Ericsson NMT-system till Nederländerna och Schweiz i början av 1980-talet. Men företaget lyckades även vinna order på mobilsystem enligt de tre andra dominerande standarder för mobilsystem som utvecklades vid denna tid, vilket ingen av Ericssons konkurrenter lyckades med. AXE-växeln var en strategisk tillgång för Ericsson i konkurrensen om dessa mobilorder. Växelns flexibilitet gjorde den tämligen enkelt anpassbar till system med olika standard. Ericsson hade genomgått en enorm förvandling sedan mitten av 1970-talet då företagsledningen fruktade det värsta när dess försäljning minskade snabbt efter oljekrisen. Tio år senare hade företaget blivit en världsledande tillverkare av både digitala växlar och mobiltelefonisystem. Det var i hög grad Televerket som hade bidragit till denna lyckosamma förvandling dels genom den gemensamma utvecklingen av AXE, dels genom att driva fram NMT-systemet. Televerket och Ericsson kom också att samarbeta intimt i nästa fas av mobiltelefoniutveckling31

I början av 1980-talet tog de nordiska televerken tillsammans med det nederländska televerket initiativ till utvecklingen av en gemensam europeisk standard för mobiltelefoni baserad på digital teknik, i stället för dittillsvarande analoga system. Fördelarna med en gemensam standard skulle vara att abonnenter skulle kunna använda sina mobiltelefoner i hela Europa, och att konkurrensen mellan utrustningsleverantörer skulle bli hårdare och leda till lägre priser. En arbetsgrupp med namnet Groupe Special Mobile (GSM) tillsattes inom CEPT, Europeiska post och telekonferensen och Tomas Haug från Televerket blev dess ordförande. Haug hade

30 Lernevall, S och Åkesson, B (1997), kap. 14.7. 31 Meurling, J och Jeans, R (2000), kap. 16–18.

tidigare varit ordförande för NMT-gruppen och hade alltså lång erfarenhet av internationell standardutveckling.32

Parallellt med GSM-gruppens arbete på europeisk nivå undersökte en svensk forskargrupp med forskare från TV, Ericsson och de fyra svenska tekniska högskolorna tänkbara teknologier för nästa generations mobilsystem. Östen Mäkitalo från Televerket hade en ledande roll i gruppen, vars medlemmar efterhand blev övertygade om att ett system baserat på smalbands tidsmultiplexaccess (TDMA) var överlägset andra utformningar. 1986 anordnade GSM-gruppen en utvärderingstävling av olika system, som ledde fram till att CEPT valde smalbands TDMA som ny gemensam standard följande år. Ericsson fick tack vare det föregående svenska forskningssamarbetet en flygande start när operatörer runt om i Europa, och snart även i andra världsdelar, började begära in offerter på GSM-system i slutet av 1980-talet och blev världsledande leverantör av mobiltelefonisystem under det följande decenniet.33

Televerket i Sverige hade inte bråttom att införa GSM-systemet eftersom NMT, som hade mycket god geografisk täckning, fortsatte att växa utan avmattning och uppnådde 750 000 abonnenter år 1995. För privata operatörer öppnade däremot GSM nya möjligheter. Comvik erhöll år 1988 tillstånd från regeringen att bedriva GSM-verksamhet. Det nybildade Comviq GSM AB inledde sin verksamhet i september 1992, samtidigt som ytterligare en operatör, Europolitan startade kommersiell drift. Två månader senare introducerade även Televerket lite halvhjärtat sin GSM-tjänst. De privata operatörerna satte igång med en mycket aktiv marknadsföring och införde nya typer av abonnemang och kraftiga subventioner av telefoner vid teckning av abonnemang och lyckades attrahera nya kategorier av kunder. Televerket, som ombildades till det statliga aktiebolaget Telia AB den 1 juli 1993, svarade med en motsvarande kampanj och den intensiva konkurrensen ledde till en snabb ökning av antalet mobiltelefoniabonnenter i landet. En utveckling inte helt olik den konkurrens som hundra år tidigare hade rasat i Stockholm.34

32 Lernevall, S och Åkesson, B (1997),s. 688 ff. 33 Ibid; Meurling, J och Jeans, R (2000),kap.17. 34 Lernevall, S och Åkesson, B (1997),s. 688 ff.

Avslutning

I denna artikel har jag visat att de växlande relationerna mellan stat och näringsliv med ömsom intensiv konkurrens och ömsom nära samverkan har haft en avgörande betydelse för det svenska telesystemets utveckling. I en första fas från 1880 till 1918 präglades utvecklingen av intensiv konkurrens i synnerhet i Stockholmsområdet, först mellan två privata operatörer, Stockholms Bell och Stockholms Allmänna, och därefter mellan Stockholms Allmänna och det statliga Telegrafverket. Konkurrensen ledde till låga avgifter och en i internationell jämförelse mycket hög telefontäthet. I och med TVs köp av Stockholms Allmännas telefonnät i Stockholm fick Telegrafverket ett de facto monopol på telefoni som varade fram till 1980-talet.

Den andra fasen, från 1918 till 1993, präglades i stället av en mycket nära samverkan mellan Tele(graf)verket och LM Ericsson, landets största tillverkare av telefonutrustning, i första hand kring utvecklingen av nya telefonväxlar. Även KTH spelade en viktig roll i detta utvecklingsarbete, dels genom grundläggande forskning inom telefoniområdet, dels genom att utbilda ingenjörer som rekryterades av Televerket och LM Ericsson. Denna samverkan har stora likheter med den samverkan som under samma tid skedde inom elkraftsektorn mellan Vattenfall och ASEA, landets största tillverkare av elutrustning. Den gällde utvecklingen av högspänd växel- och likström och KTH spelade en liknande roll främst genom att utbilda ingenjörer, men även genom att bedriva grundläggande forskning. Teknikhistorikern Mats Fridlund har i en avhandling om samarbetet mellan ASEA och Vattenfall myntat begreppet ”utvecklingspar” för att beteckna en långvarig utvecklingsrelation mellan ett statligt verk eller myndighet som beställare av ny teknik och ett tillverkande företag som leverantör.35

Begreppet utvecklingspar är också tillämpbart på samverkan mellan Televerket och LM Ericsson. Detta samarbete var avgörande för LM Ericssons framgångar under 1900-talet. Det var Telegrafverket som initierade företagets satsningar på automatiserade växlar, först 500-väljaren och sedan koordinatväljaren. Det var också Televerket som var pådrivande i övergången till elektroniska kompo-

35 Fridlund, M (1999).

nenter under 1950-talet. Det gemensamma utvecklingsbolaget Ellemtel markerade höjdpunkten på samarbetet och resulterade i AXE-växeln, som gav LM Ericsson en ledande internationell ställning som tillverkare av digitala växlar. Slutligen var det Televerket som initierade utvecklingen av mobiltelefoni och bidrog till skapandet av NMT och som övertalade ett motvilligt LM Ericsson att offerera AXE-växlar anpassade till NMT, vilket blev inledningen till företagets ledande ställning inom mobiltelefonisystem.36

Detta långvariga samarbete var även gynnsamt för Televerket. Även om verket hade sin egen tillverkning av merparten av sin telefoniutrustning i det som så småningom döptes till Teli, så var det en stor fördel att ha en internationellt framstående tillverkare av teleutrustning inom landet. Samarbetet med LM Ericsson bidrog till att höja kvaliteten även hos Telis produkter och till att det svenska telefonsystemet under hela 1900-talet hade en i internationell jämförelse mycket hög teknisk kvalitet.

LM Ericsson är förvisso inte ensamt om att ha haft ett nära samarbete med en inhemsk statlig (eller privat) teleoperatör och ASEA inte heller vad gäller kraftleverantör. Samma sak kan sägas om liknande företag i USA, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Japan m.m. Men vad som gör Sverige tämligen unikt är att detta samarbete gjorde det möjligt för LM Ericsson och ASEA att med en tämligen liten hemmamarknad som språngbräda bli konkurrenskraftiga på högteknologiska internationella marknader. Sveriges litenhet bidrog också till en speciellt intim karaktär i samarbetet. Ingenjörerna på LM Ericsson/Televerket respektive ASEA/Vattenfall kände ofta varandra väl från KTH samtidigt som de hade kompletterande kompetenser (tillverkning av komponenter respektive drift av komplexa system).

Det nära samarbetet mellan Ericson och Televerket kom till ett tämligen abrupt slut vid mitten av 1990-talet. Den svenska telesektorn fick en helt ny spelplan med nya aktörer; en ny telelag infördes som bland annat innebar att Televerket omvandlades från ett affärsverk till det statligt ägda aktiebolaget Telia AB, Post och telestyrelsen (PTS) etablerades och övertog Televerkets myndighetsfunktioner och inte minst kom en rad nya teleoperatörer in på den svenska telemarknaden och blev allvarliga konkurrenter till

36 Se Meurling, J och Jeans, R (2000), s. 449.

Telia. Sveriges medlemskap i EU innebar att alla dessa aktörer även måste beakta EUs konkurrensregler. I denna nya televärld blev det statligt-privata bolaget Ellemtel AB en anomali och övergick till att bli ett helägt dotterbolag till Ericsson den 1 oktober 1995. Som operatör fick Telia inte heller ha Teli som dotterbolag och även detta företag övergick i Ericssons ägo.37

Detta innebar inte att allt samarbete mellan stat och privata företag upphörde inom telesektorn. Inte minst samarbetet mellan KTH, Ericson och andra företag inom it-sektorn förblev av stor betydelse, vilket manifesterades av att KTH upprättade ett särskilt campus i Kista med utbildning och forskning på it-området. Där bedrivs ett bokstavligen nära samarbete med branschen. Men samarbeten mellan statliga och privata aktörer måste ta sig nya former som är förenliga med EUs konkurrensregler och ny svensk lagstiftning. En förtrolig lunch mellan en statlig beställare och en privat leverantör betraktas numera som oetisk och de årliga nordiska telekonferenserna har upphört sedan länge, eftersom det inte finns några televerk kvar.

Men Kabelvåg är fortfarande en gudomligt vacker plats, i synnerhet kring midsommar. Numera med utmärkt täckning för mobiltelefoni.

37 Se Meurling, J och Jeans, R (2000), s. 396.

Referenser

Althin, T (1970) KTH 1912–1962. Kungl. Tekniska Högskolan i

Stockholm under 50 år. KTH. Stockholm. Attman, A och Olsson, U (1976) LM Ericsson 100 år, Band II:

Räddning, återuppbyggnad, världsföretag 1932–1976. Stockholm. De Geer, Hans (1991) På väg till datasamhället. Datatekniken i

politiken 1946–1963. FA-rådet. Stockholm. Fridlund, M (1999) Den gemensamma utvecklingen. Staten,

storföretagen och samarbetet kring den svenska elkrafttekniken. Doktorsavhandling. Teknikhistoria. Kungliga Tekniska Högskolan. Fridlund, M (1997) Switching Relations: The Government Deve-

lopment Procurement of a Swedish Computerized Electronic Telephone Switching Technology. Rapport. TemaT, Universitetet i Linköping. Gribbge, J (2011) Stril 60. Teknik, vetenskap och svensk säker-

hetspolitik under det kalla kriget. Doktorsavhandling. Teknikhistoria. Kungliga Tekniska Högskolan. Heimbürger, H (1931) Svenska telegrafverket: historisk fram-

ställning, Band I: Det statliga telefonväsendet, 1881–1902. Göteborg. Heimbürger, H (1938) Svenska telegrafverket: historisk fram-

ställning, Band II: Det elektriska telegrafväsendet, 1853–1902. Göteborg. Heimbürger, H och Tahvananen, K V (1989) Heimbürger, H

(1953) Svenska telegrafverket: historisk framställning, Band IV: Telefon, telegraf och radio, 1946–1965. Stockholm. Helgesson, C-F (1998) På jakt efter en naturlig ordning. Ansträng-

ningar för att organisera telefonsystemet i Stockholm 1891– 1918. Blomkvist, P och Kaijser, A (red) Den konstruerade världen: Stora tekniska system i historiskt perspektiv Symposion förlag, Eslöv. Helgesson, C-F (1999) Making a Natural Monopoly. The Con-

figuration of a Techno-Economic Order in the Swedish Telecommunications. Doktorsavhandling. Stockholms handelshögskola.

Holcombe, A (1911) Public Ownership of Telephones on the

Continent of Europe. Harvard University Press, Cambridge. Jacobaeus, C (1976) LM Ericsson 100 år, Band III: Teletekniskt

skapande 1876–1976. Stockholm. Kaijser, A (1994) I fädrens spår: Den svenska infrastrukturens

historiska utveckling och framtida utmaningar Carlsson förlag, Stockholm. Kaijser, A (1987) From local networks to national systems: A

comparison of the emergence of electricity and telephony in Sweden, i Cardot F (red.) Un siécle d'electricité dans le mondePresses Universitaires de France, Paris. Lernevall S och Åkesson, B (1997) Svenska televerket: Del VII:

Från Myndighet till bolag 1966–1993. Lundin, P, Stenlås, N och Gribbe, J (red.) (2010) Science for

Welfare and Warfare. Technology and State Initiative in Cold War Sweden. Science

History Publications. Sagamore Beach. Meurling, J och Jeans, R (2000) Ericssonkrönikan. 125 år av

telekommunikationer. Informationsförlaget. Stockholm. Mölleryd, B G (1997) Så byggdes en världsindustri- entreprenör-

skapets betydelse för svensk mobiltelefoni. Via Teldok 28. Vedin, B-A (1992) Teknisk revolt. Det svenska AXE-systemets brokiga framgångshistoria. Atlantis. Värnamo.

Nätet, politiken och nätpolitiken

Marcin de Kaminski

Internet är en grundläggande del av vår samtid. Att förhålla sig till samtiden utan nätet, eller till nätet utan samtiden, är i dag näst intill omöjligt. Det finns dock en intressant spänning mellan det som sker på internet och den fysiska verkligheten. Spänningen minimeras ofta genom argument om att det är samma verklighet som bara hanteras via olika plattformar. Det finns dock nätspecifika utmaningar som måste tas i beaktning. Görs inte detta kan inte heller en digital framtid säkras.

Teknologiers eventuellt inneboende värde är ett ständigt återkommande ämne inom området teknik och samhälle. Är teknologi något i sig själv ”gott”, eller inte? Mer positivt lagda debattörer ser gärna hur ny teknik ensidigt löser gamla tiders problem. De som snarare är cyniker ser enkom bekymmer. Ytterligare andra försöker jonglera med många och olika digitala bollar samtidigt.

Det här kapitlet gör ett antal nedslag i de senaste årens nätpolitiska diskussioner, gör beskrivningar över det som varit och diskuterar vilka lärdomar som kan vara viktiga för framtidens utmaningar. Ibland sker det i form av sianden, ibland snarare som spaningar värda att hålla i minnet i takt med att framtiden blir till nu. Kapitlet avslutas med en konkret önskan.

Prolog, eller: Internet som en spade

Att teknologi är neutralt återkommer ofta i diskussionen. Jag har själv gjort mig skyldig till detta, då i samband med diskussioner om nätneutralitet1 – det vill säga vilka typer av vägval som ska påtvingas internetleverantörer och -operatörer vad gäller vilken data som ska få strömma genom deras nät. Jag vill inleda detta kapitel med att påstå att neutraliteten som begrepp inte lämpar sig som beskrivning av internet. Internet är inte passivt neutralt, utan snarare aktivt mångdimensionellt.

Det brukar påstås att man ska kalla en spade för en spade. För att utveckla ovanstående beskrivning menar jag att internet lite krasst kan liknas vid en spade. En spade kan användas för att gräva, men om det vill sig illa kan den också bli ett dödligt vapen. Så även internet. Dualiteten är helt avgörande när det gäller förståelsen av internet i dag och inte minst i framtiden. Internet är väldigt mycket samtidigt, och genomsyrar så många aspekter av vår vardag att vi måste lära oss att både anföra och analysera flera argument samtidigt.

Utopismen, eller: Twitter-revolutionernas tidsålder

Det som kom att kallas för den ”Arabiska våren” torde varit piken för den digital-utopistiska eran. I varje fall vad gäller diskussionen om internet som politisk arena. I land efter land i Mellanöstern och Nordafrika samlades till folkliga demonstrationer, protester och uppror. Ofta koordinerat eller planerat via kommunikation över Internet och mobiler.2 På vissa håll blev följden revolutioner och nya folkrepresentationer, ofta var dock resultatet betydligt mer komplext än så. I flera fall är situationen fortfarande akut eller kanske till och med än mer svårbegriplig än tidigare. Det gemensamma för händelserna över den fleråriga ”våren” var att internet tillskrevs en stor del av äran. Internet hade på allvar blivit en politisk arena även för annat än mer traditionella nätfrågor.

1 De Kaminski 2009. 2 Lotan et al 2011.

Pressrubrikerna triumferade, återigen, om ”Twitter-revolutioner”.3 Visserligen skedde en stor del av organiseringen på flera håll online, men många lyfte tidigt ett varnande finger och påpekade att grunden till konflikterna snarare var realpolitiska och byggde på många års sociala oförätter.

Helt tagen ur luften bör dock liknelsen inte ses som. Den utlösande gnistan i Tunisien, det som kommit att ses som inledningen på Arabiska våren, var en protestaktion av den unge Mohamed Bouazizi. Bouazizi var fruktförsäljaren som efter ett våldsamt polisingripande mot hans verksamhet i desperat protest tände eld på sig själv. De oroligheter som följde på detta filmades med mobiltelefon och spreds som vinden över nätet. På så sätt etablerades snabbt en kritisk massa av protester, som snabbt fick den dåvarande tunisiske presidenten att fly landet. En till vissa delar omvänd situation kunde man se i Egypten, där protesterna kraftigt eskalerade då landets internet helt sonika stängdes av.4 En inte helt orimlig tolkning av detta kan vara att de kritiska diskussioner som tidigare förts på nätforum och sociala medier fortsatte på gatan, varpå demonstrationer och protester blev mer kopplade till köttet – verkligheten bortom internet. En extremvariant på fallet Tunisien kan man i dag se i Syrien, där det absoluta flertalet medierapporter från de orosdrabbade områdena kommer från barfotajournalister med mobiltelefoner eller enkla digitala kameror som enda utrustning.

Talet om ”Twitter-revolutioner” var säkerligen inspirerande för många – men bidrog till en sällan skådad devalvering av den förståelse och analys av internet som precis hade börjat siktas. Lagom till att förståelsen av det digitalas roll i samhällsutvecklingen blivit riktigt substantiell blev plötsligt diskussionen förminskad till en falsk sanning om att internet per automatik skulle få de fjättrades bojor att brista och demokratin att flöda i några av världens mest ofria stater.

När det sedan inte blev fallet – den Arabiska våren blev på många håll snarare en väldigt lång vinter – blev detta antagande, med rätta, hårt ansatt. Tydligast kanske i Evgeny Morozovs nätkritiska epos ”The Net Delusion” (2012), där Morozov gång efter

3 Govern, 2011. 4 Howard et al 2011.

annan slaktar vad han beskriver som naiva och okunniga cyberopportunister.

Morozov definierar också tydligt den kommande utmaningen. Om försöken att förklara digitaliseringens roll i framtidens samhällsförändring är att den liknas vid en tävling, då är segraren den som lyckas hålla sinnet kritiskt men för den sakens skull inte förfaller i en pessimistisk skepticism. Att ta ett nyktert grepp om hur internet och teknologi påverkar oss som människor i vår förståelse av vår omvärld och i vårt förhållningssätt till människor omkring oss, är nyckeln till att kunna hantera de snabba förändringar vi är mitt uppe i.

Smittorna, eller: De repressiva systemens spridning

Som deltagare i internet är man aldrig ensam. Man är alltid del av ett nät. Liknelsen kan givetvis förstås som en ordvits, men den är också väldigt konkret. Internet är i sin tekniska konstruktion ett världsomspännande nät av sammankopplade datorer – servrar. I sin linda var detta nät nästan möjligt att överblicka. Det historiska – och i vissa kretsar mytomspunna – ARPANET var visserligen till sin konstruktion inte helt logiskt, men jämfört med dagens internet var det ännu hanterbart. Men principen är fortfarande densamma.

Ett stort antal datorer kopplas samman. Dessa kallas noder. Vissa blir mer centrala än andra, det vill säga servrar. Andra, mer perifera, är slutanvändare. I vissa fall är allt detta automatiserat. I många finns där en faktisk användare av kött som utför någon slags aktivitet vid datorn, och som därigenom görs till en del av nätverket. De mänskliga noderna blir till ett ytterligare lager av nätverk. På internet är användaren aldrig ensam. De mellanmänskliga interaktionerna gör att varje ut- eller ingående digital signal också är en del av högst verklig kommunikation. Och i en värld så uppkopplad som vår pågår kommunikationen även när vi inte själva är medvetna om detta.

I ”Det nätpolitiska manifestet” diskuterar Christopher Kullenberg (2010) detta i form av ett resonemang kring begreppet ”smitta”. Som del av internet bör man känna till nätets särskilda ”smittontologi”. Med detta menas att användare kan vara mer eller mindre aktiva, men som noder i nätet är man – om än passivt –

påtvingad funktionen av att föra vidare information. Man kan sammanfatta detta som att informationen smittar. Detta oavsett om man är primärkälla eller mottagare av informationen.

De stora sociala nätverkens meddelandestruktur är ett tydligt exempel på detta. Genom att registrera sig på Facebook, den absolut största mötesplatsen av i dag, blir man en del av något större. Det är lätt att tro att man erbjuds tillgång till en stor digital kontaktbok, men vid närmare granskning rör det sig snarare om att man blir till en liten del i ett större nätsligt komplex. Bakshy, Messing och Adamic (2015) visar hur Facebooks avancerade algoritmer noterar alla användares aktivitet och utifrån detta skapar en verklighet som upplevs genuin, men som i själva verket är i alla högsta grad – för att använda en smitto-analogi – infektuös. Varje interaktion man gör på Facebook signalerar ett intresse, oavsett om det är en gilla-markering eller kommentar. Och oavsett om kommentaren är positiv eller kritisk. De aktiviteter som utifrån detta sätt att resonera är mest intressanta matas också fram med högre prioritet än sådant som lämnats åt sitt öde. Det högre prioriterade aktiviteterna genererar på grund av sin ökade synlighet alltmer interaktioner och blir därigenom snabbt självförstärkande. Och smittsamma – algoritmerna sprider därtill de aktiviteter en användare interagerat kring till alla användarens kontakter. Snabbt förstärks och sprids samtidigt åsikter och tankar. Vare sig vi vill eller inte.

I allt väsentligt blir detta också lätt begränsande. Detta är fullt rimligt, eftersom den accelererande smittan av prioriterat tankegods gör att det skapas ett kretslopp av information. Det finns en reell risk att användare får väldigt litet tillflöde av sådant som inte är relaterat till sådant de redan sett och reagerat på. Facebooks algoritmer prioriterar nämligen upp innehåll som tros falla användare i smaken, och sådant som användares närmaste krets interagerar med. Det medför en likriktning, en sorts bubbla, där inflödet av avvikande information är minimalt, i och med att interaktion i spridningslogiken också premieras Här skapas också en grogrund för social kontroll, då en användares kontakter lätt kan följa dennes aktivitet – och åsikter – kring det som dykt upp i tjänstens flöde.

Kryphålen, eller: Volvoeffekten som nödhammare

”Information wants to be free” torde vara informationsålderns mest slitna fras, ofta tillskriven Brand (1987). Men däri ligger många sanningar. De senaste åren har man kunnat se många exempel på mer eller mindre massiva Streisand-effekter5, där komprometterande information inte gått att få bort från nätet utan tvärtom spridits i än högre grad när den försökts gömmas undan. Ett exempel som alltjämt visar sig i form av nätsliga svallvågor var när Scientologkyrkan 2008 försökte få bort en känslig video från internet via påtryckningar mot en rad online-tjänster, men med enda resultat att aktivistgruppen Anonymous formerades och startade en långdragen högljudd motoffensiv såväl i cybern som i den fysiska verkligheten.

Noteras kan också alla de försök som gjorts att stävja internetbaserad kommunikation. Kinas filterprojekt ”The Great Firewall” är välkänt och har satt ribban för vad som går att åstadkomma. Men andra stater har försökt sig på detta medelst andra strategier. Här kan nämnas Iran, som sedan de våldsamma protesterna mot ett kritiserat presidentval 2009 i perioder skruvat ner den generella hastigheten i näten så pass mycket att krypterad trafik blivit näst intill omöjlig – varpå internetanvändare tvingats använda osäkra tjänster och därigenom exponera sig själva för övervakning. Här kan också nämnas Egypten, som under ovan nämnda arabiska vår i fem dagar var nära på helt bortkopplat från övriga världens internet. Likaså Kazakstan (HRW 2011) och Demokratiska Republiken Kongo (Bariyo 2015), där mobiltäckning stängts ner i områden som präglats av social oro eller strejker. Exemplen är givetvis fler.

Men så lättbegränsad är inte information. Skulle informationen som sådan vara ett väsen skulle den definitivt velat vara fri. För i en globalt sammankopplad värld som vår finns det alltid vägar förbi dessa tekniska hinder. Det kan vara digitala tunnlar, men låt oss kalla det kryphål. Verktyg som VPN eller andra maskeringstekniker kan användas för att lura brandväggar. Nya smarta kommunikationsprotokoll kan underlätta när kapaciteten är låg. Och när internet eller mobiltelefoner stängs ner kommer andra kommuni-

5 När någon via rättsliga medel försöker få bort information från nätet och i stället ofrivilligt ser till att informationen sprids mångfalt mer. Namnet kommer efter när Barbra Streisand genom att stämma en fotograf försökte få bort en nätpublicerad bild på sitt hus.

kationsformer väl till pass, som gamla uppringningsmodem eller mer svårkontrollerad radio.

Globaliseringen är förstås inte heller enbart digital, utan också ekonomisk. Multinationella företagsjättar som investerar även i länder som kämpar för att hålla sig fortsatt slutna tvingar upp lösa skruvar i de protektionistisk-tekniska hindren och skapar digitala kanaler som inte går att blockera utan att också ruinera den inhemska ekonomiska marknaden. Om ett land vill ha starka finansiella aktörer på plats blir därmed effekten att där måste finnas uppkopplingar mot internet. Och med dessa kommer också möjligheten att skicka annan information. Ett slags Volvo-effekt, kan man säga.

I takt med att tekniken blir allt mer sofistikerad blir spelrummet kring just detta än mer intressant. Samtidigt som metoderna för att begränsa den fria informationen blir fler och än mer invecklade, kan också antas att en mer diversifierad palett av möjligheter att hantera detta blir tydlig. Utifrån de erfarenheter vi sett i tidigare nämnda exempel kan dock vissa orosmoment noteras. Störst är troligtvis något så banalt som diskrepansen i laddningstid – alltså att tjänster anpassade för bredbandstunga länder såsom Sverige säkerligen blir betydligt mindre åtkomliga i länder där ett riktigt hårt åtstramat internet är enda sättet att kommunicera med omvärlden.

Panopticon, eller: Hur allt blev övervakat

Under 2013 fick världen så lära sig att Jeremy Benthams ”Panopticon” (1962), det allseende, var faktisk verklighet. När Edward Snowden läckte hemlig information från USA:s underrättelsetjänst NSA blev det med ens tydligt att varenda steg som togs på internet var övervakat.6 Ibland oklart av vem eller varför, men likväl övervakat.

Detta torde dock inte komma som någon överraskning. Länge har internetanvändare själva godtagit en allt bredare övervakning, ofta därtill matat den frivilligt. När de stora globala aktörerna på internet systematiskt tillskansat sig allt fler delar av vår vardag – och data – har de också kommit att veta allt mer om oss. Med stora

6 Greenwald 2014.

datakörningar och hemliga algoritmer skapas sedan en antagen bild av var och en av oss. Som Karl Palmås skriver när han bygger vidare på Deleuze kontrollsamhälle:

Storebror inte bara ser dig, han känner dig – sannolikt bättre än du själv (2008).

Helt konstigt är det inte. När tekniken spelar allt större roll i människors liv skapas också en dragning åt mer eller mindre sömlösa tjänster utan någon särskild användningströskel (Google) och tjänster som levererar de sociala möten vi inte mäktar med på grund av livspussel eller geografi (Facebook). Då metoderna för att hantera de enorma datamängderna förfinas och blir alltmer avancerade kan man utan vidare också anta att vi vid alltfler tillfällen blir varse hur våra digitala spår omvandlas till affärsmodeller. I dag irriteras troligtvis många av hur reklam på Facebook genereras utifrån tidigare internetsökningar, och dessutom ofta upplevs irrelevant och störande. I vad som väl kan kallas i morgon kan än fler kopplingar tänkas, högst spekulativt: kollektivtrafiktjänster som beräknar tänkbara byten utifrån platser där högsta andelen mobilkontakter kunnat trianguleras, inköpslistor till matbutikens onlineservice som korrelerar med skolmat och meny i arbetsplatsens lunchrestaurang, eller förändrade försäkringspremier utifrån uppdateringar i sociala medier som avslöjar antingen felaktigt ifyllda premiekrav eller exempelvis att man varit bortrest och gjort hemmet möjligt att göra inbrott i.

Snowdens läckta dokument, som påstås visa en värld som är in absurdum över-övervakad, lägger till detta tidigare noterade digitala panopticon också en eller flera statliga aktörer. Ett dystopiskt varningens finger inför den närstående framtiden är alltså att den som mest effektivt hanterar stora mängder skiftande data också är den med bäst information om sin samtid. Som användare av internet och därtill förlagda tjänster finns all anledning att hålla i minnet vad man lämnar ifrån sig och till vem. Och att hålla tungan rätt i mun.

Tilliten, eller: En söndertrasad livskod

Edward Snowden nämndes ovan, då i sammanhanget om de avslöjanden han menar visar att ”allt är övervakat”. Gott så. Men en annan del av de dokument Snowden försett media med visar på betydligt mer allvarliga konsekvenser. Jag tänker här på de dokument som påstår att underrättelsetjänster medvetet agerat för att göra kod och krypteringsalgoritmer svagare.7 Detta för att effektivisera sin egen avlyssning, men följderna kan i ett hög-digitalt samhälle bli fatala.

Samma diskussion, vars kärna är mycket mer svindlande än att internet är avlyssnat, aktualiserades när andra amerikanska federala polismyndigheter argumenterade för skapandet av särskilda bakdörrar i viss hård- och mjukvara. Bakdörrar som givetvis enbart var tänkta att vara åtkomliga för just dem att hämta information via.

Vårt samhälle är i dag helt beroende av kod. Stabil och säker sådan. Alla mer eller mindre komplexa system vi har att göra med i dagens tekno-fokuserade tillvaro bygger på kod. Det kan röra sig om sådant vi knappast märker av, exempelvis eltillförsel eller trafikljus – sådant som ”bara är”. Och sådant som är mer synligt i vår vardag, bankomater både ser ut som och är datorer – och att våra medicinska journaler digitaliseras blir vi påminda om vid varje läkarbesök av i dag. Men detta kan enbart fungera om koden bakom de här systemen är tillförlitlig nog, annars riskerar allt att fallera.

Medvetet försvagad kod är därför ett osäkrande av en hel verklighet. Dels på grund av det uppenbara – är koden trasig kan inte heller systemen fungera. Men också på grund av det mer olustiga: det finns rimligtvis andra aktörer som vill ha tillgång till allt detta, och som inte kommer dra sig för att utnyttja upptäckta svagheter. Det är möjligt att vi inte har något att oroa oss för vad gäller underrättelsetjänster från det stora landet i väst. Men ponera att samma dåligt fungerande programmoduler utnyttjas av andra. Må så vara andra statliga aktörer som inte tillhör vårt lands likasinnade skara, eller kriminella från ljusskygga nätverk. Eller den nyfikna fjortonåringen som sökt reda på instruktioner som hen hittat publikt på internet.

7 Schneier 2013.

Ett samhälle bygger på tillit. Som medborgare måste vi kunna lita på att vår tillvaro är stabil och trygg. Detta gäller förstås även bortom tekniken, men här blir det plågsamt synbart. Vi har gjort oss helt beroende av tekniska lösningar och kommer troligtvis inte kunna hantera eventuella – särskilt långvariga – problem på något vidare bra vis. En stor utmaning, som verkligen måste tas på allvar, är därför att säkerställa tilliten till våra samhällskritiska system. Helst innan detta säkerställande övergår i ett återupprättande. Till det hör definitivt uppgiften att tydliggöra vikten av stabil och säker kod i vår digitala infrastruktur.

För-rättsligandet, eller: Lagstiftning och reglering

I takt med att internet populariserats har det också synliggjorts alltfler ambitioner att reglera det som hittills i det närmaste varit en digital allmänning. Lagstiftare talar också allt oftare om ”cyberspace”. Förutom en viss nostalgisk effekt medför ordvalet dock också att nätet avgränsas till ett rum – ett space. Och rum kan struktureras, möbleras enligt överenskomna planer samt om det vill sig illa stängas.

Att cybern bör regleras är i dag ingen särskilt kontroversiell åsikt. Men det kan förstås göras på väldigt många olika sätt. Den internationellt överenskomna huvudregeln är att alla fri- och rättigheter ska gälla online som offline. Det innebär i förlängningen även att brott bör hanteras på samma vis på som bortom nätet. Tyvärr är det inte alltid fallet.

I skrivande stund kan en global trend av lagstiftningsförslag noteras. Allt fler länder uppdaterar tidigare lagar eller söker instifta nya. Det finns en olycklig trend där cyberlagstiftning ofta innehåller en rad otydliga skrivningar, måhända på grund av sitt inte helt lättavgränsade fält. Ett exempel är hur vissa lagtexter nämner att det inte är tillåtet att publicera bilder online som riskerar att ”provocera allmän ilska” eller är ”stötande”. Med det menas högst troligen bilder som man menar stör ordningen, det vill säga är ”olämpliga”. Högst subjektiva tolkningar kommer rimligtvis ligga till grund för eventuell beivran av detta. Det går också att skönja hur allt fler svårdefinierade brottsrubriceringar skapar problem för såväl granskande journalister som en diskussionslysten allmänhet. Det

kan då röra sig om brott inom gruppen förtal, majestätsbrott eller för den delen uppvigling – där det senare ofta bygger på en väldigt otydlig kedja av relaterade händelser.

Det här är allvarligt. Inte bara för att enskilda individer riskerar att drabbas hårt av otydlig lagstiftning, men kanske än mer för att det riskerar att leda till ett starkt begränsat samhällssamtal. Om människor, oavsett eventuell befattning, inte längre vågar beskriva sin omvärld utan att löpa risk för att bli dömda till höga böter eller fängelse – då har samhället ett problem på halsen. Av allra största vikt är därför att säkerställa att rättssäkerhet och respekt för grundläggande mänskliga rättigheter också gäller för internet. Även om internet emellanåt kan vara svårfattligt måste dess reglering, liksom analoga motsvarigheter, vara transparent och förutsägbar. Någon annan väg framåt i detta finns inte.

Feminismen, eller: Normernas digitala förlängning

Något väldigt påtagligt för alltför många är det upplevda ökade näthatet. Skribenter som lyft frågor som kan anses vara politiskt eller socialt känsliga blir i dag ofta hårt ansatta, främst på nätet. Många är drabbade, ledsamt nog oavsett ålder. Knäckfrågan är vad detta samtalsklimat beror på, och givetvis: vad som kan göras för att komma till rätta med problemen.

Det är lätt att utgå från att det beror på individuella ageranden från aktörer utan hyfs. Men jag menar att det är till stor hjälp att i stället se detta som ett systematiskt problem för att se samband och därigenom fler angreppssätt. Att ha ett tydligt jämställdhetsfokus är ett sätt att söka en strukturell förklaring.

Teknik har länge varit ett segregerat fält.8 Män har skapat teknik åt män. Dataspelsbranschen, med sina särpräglat objektifierande designer av kvinnliga karaktärer, är ett väldigt tydligt exempel. Men detsamma gäller på andra håll. Internationellt sett kan man se hur kvinnor har lägre tillgång till tekniska lösningar än män. Här hemma har det länge diskuterats hur de tekniska miljöerna är dominerade av män. Kort sagt, förutsättningarna för män och kvinnor är olika online. Internet är i mångt och mycket en patriarkal arena.

8 Hargittai & Shafer, 2006.

Det är lockande att tro att det med neutral teknik också kommer oskrivna blad. Så tycks inte vara fallet. Snarare tycks de samhälleliga normerna, kontaminera även det som skulle kunna blivit så bra. Normerna förlängs, mer än förändras, och skapar en miljö på internet som utifrån ett maktperspektiv är väldigt lik den bortom nätet. Nätets karaktäristika gör att utfallet blir något annorlunda, om inte mer synligt så värre.

Det behövs alltså en nätanalys med genusperspektiv, låt oss här kalla det en cyberfeminism. Begreppet är inte nytt, men kan behöva återaktualiseras. Just för att synliggöra problemen, och förhoppningsvis erbjuda en förklaringsmodell som på sikt också kan leda till mer strukturella eller i varje fall systematiska åtgärder.

Epilog, eller: Flera tankar samtidigt

Den uppmärksamme läsaren noterar att mitt fokus legat på historieskrivning. Sant så, men en god förståelse av det som hittills skett borgar för en bättre framtidsanalys. Vad som i dag kan ses i det allmänna samtalet om internets framtid är helt baserat på de erfarenheter vi lyckas dra att nätets ännu korta historia.

Det finns därför också en poäng i att lyfta flera parallella frågor inom ett ungefärligt samlat tema, just för att visa på frågornas komplexitet. Det räcker knappast att lösa en knut för att hoppas på bot och bättring, här krävs ett helhetstänk. Detta kan göras som i denna skrivelse, att tänka fritt, högt och kollektivt. Men det kan också göras som i detta kapitel, att försöka agera kring flera frågor samtidigt. Tankeklustret som jag här försökt beskriva några aspekter av kan kallas nätpolitik. Konceptet är rimligtvis större, och kanske är etiketten, på grund av nätets samhälleliga integrering, inte helt rättvist. Men internet medför trots allt en del utmaningar som är tydligt nätspecifika. Dessa måste bemästras för att framtiden ska förbli hanterbar.

Referenser

Bakshy, E., Messing, S., Adamic, L. (2015): Exposure to ideologi-

cally diverse news and opinion on Facebook. I Science 2015 May 7. Bariyo, N. (2015). Democratic Republic of Congo extends Inter-

net blockage. I Wall Street Journal: www.wsj.com/articles/congo-blocks-internet-access-amidprotests-against-president-kabila-1421938042 (hämtad 2015-06-01). Brand, S. (1987): The Media Lab: Inventing the Future at M.I.T.

Penguin Books. De Kaminski, M. (2009): Internet vill vara neutralt. Internet-

dagarna: internetdagarna.se/track/anvandarnas-internet/internet-villvara-neutralt (hämtad 2015-06-01). Govern, K. H. (2011). The Twitter Revolutions: Social Media in

the Arab Spring. I JURIST Forum October (Vol. 24). Greenwald, G. (2014). No place to hide: Edward Snowden, the

NSA and the U.S surveillance state. Metropolitan Books. Hargittai, E., & Shafer, S. (2006). Differences in actual and per-

ceived online skills: the role of gender. I Social Science Quarterly, 87(2). Howard, P. N., Agarwal, S. D., Hussain, M. M. (2011). When do

states disconnect the digital networks? Regime responses to the political uses of social media. I The communication review, 14:3. Human Rights Watch (2011): Kazakhstan: Investigate Violence in

Oil-Rich Western Region. www.hrw.org/news/2011/12/17/kazakhstan-investigateviolence-oil-rich-western-region (hämtad 2015-06-01). Jeremy B. (1962), The Works of Jeremy Bentham, vol. 4 (Pan-

opticon, Constitution, Colonies, Codification). Russel & Russel inc. Kullenberg, C. (2010): Det nätpolitiska manifestet. Ink Bokförlag.

Lotan, G., Graeff, E., Ananny, M., Gaffney, D., & Pearce, I.

(2011). The Arab Spring| the revolutions were tweeted: Information flows during the 2011 Tunisian and Egyptian revolutions. I International journal of communication, 5, 31. Morozov, E. (2012). The Net Delusion: The Dark Side of Internet

Freedom. PublicAffairs. Palmås, K. (2008): Efter Storebror: Demokratiserad övervakning

och kontrollsamhälle. I Stockholms Fria: www.stockholmsfria.se/artikel/20704 (hämtad 2015-06-01). Schneier B. (2013). NSA Spying is making us less safe. I M. I. T.

Technology Review: www.technologyreview.com/news/519336/bruce-schneier-nsaspying-is-making-us-less-safe/ (hämtad 2015-06-01).

Vilken effekt har spelandet haft för Sveriges digitalisering?

Johanna Koljonen

Spelandet som kulturform

Spel är i ekonomiska termer världens största underhållningsindustri. En genomsnittlig vecka år 2013 spelade 41 procent av den svenska befolkningen datorspel. Bland barn var siffran 86 procent och bland ungdomarna 70 procent. I åldersgruppen 65–79 år var siffran 18 procent.1 I dag kan talen antas vara högre ändå. Den största tillväxten sker bland kvinnor och äldre eftersom spelandet i alla andra grupper länge varit högt. Detta illustreras av siffror från USA, där antalet kvinnliga spelare över 50 år ökade med en tredjedel mellan år 2012 och år 2013. Snittåldern på personer som regelbundet köper digitala spel är 35 år. Vuxna datorspelare har spelat i snitt 16 år om de är män och 13 år om de är kvinnor.2 Detta reflekterar att den sociala miljön kring de digitala spelen i USA som resten av världen först dominerades av män men också att flickor och unga kvinnor börjar komma ikapp.

Siffrorna illustrerar framför allt att det är länge sedan datorspel var en ungdomskultur eller en marginell företeelse. Det är mer rimligt att behandla spel som en mediaform. Och även om subkulturer kring vissa typer av digitala spel fortfarande existerar är tendensen att de som en gång börjat med digitala spel aldrig helt slutar.

1 Nordicom-Sverige (2014) s. 13–14. 2 The Entertainment Software Association (2014).

De moderna analoga spelens roll

De moderna hobbyspelens era inleds på 1960-talet med strategiska brädspel som simulerar militära konflikter. Ur strategispelen utvecklas snabbt även figurspelsindustrin (konfliktspel med miniatyrarméer). En del konfliktspel utvecklas till ”rollspel”. Ordet har tidigare använts om pedagogiska simulationer och vissa terapiformer, men 1970-talets nya rollspelssystem är ren underhållning utan instrumentella syften. Poäng, odds, strategi, vinst och förlust är länge centrala delar av rollspelsupplevelsen.

De nya speltyperna blir ett internationellt kulturfenomen, en bred och blomstrande underhållningsindustri. Till Sverige börjar strategispel importeras i mitten av 1970-talet. Med konkreta förebilder inom science fiction-fandom, Tolkienföreningar, kårverksamhet och idrottsrörelsen organiserar sig den svenska spelhobbyn direkt i olika föreningar, som med tiden lägger nya spelformer, både analoga och digitala, till sin verksamhet.

År 1982 ger spelföretaget Target Games under förlagsnamnet Äventyrsspel ut Drakar och Demoner, baserat på amerikanska Basic

Role-Playing. Tio år senare har det sålt över 100 000 exemplar, en häpnadsväckande siffra även internationellt.3 En konservativ gissning är att antalet rollspelare i Sverige under 1980- och1990-talen var runt 100 000. Men det är heller inte orimligt att tro att minst en halv miljon barn och unga vuxna sannolikt åtminstone prövade på att spela.

Kärnan i det organiserade hobbyspelandets kultur var privata spelgrupper, spelföreningar och spelfestivalerna (spelkonventen), men också en del av vardagen på svenska ungdomsgårdar, fritids, bibliotek och i många församlingar. Precis som med digitala spel i dag, blev rollspelandet för många en identitet, men för ännu fler var det bara en möjlig fritidsaktivitet bland andra. Och oavsett om spelandet har vuxit i utsträckning, eller bara ökat i komplexitet och synlighet, tyder de analoga spelens utveckling parallellt med de digitala på att speltillväxtens orsaker sannolikt är mer djupgående än bara den teknologiska utvecklingen.

3 Brodén, M (2008) s. 15. Target Games förvaltar fortfarande Äventyrsspels licenser och överlever i dag som datorspelsföretaget Paradox Entertainment.

Kan spelandet som kultur ha interagerat med den övergripande digitaliseringen?

Spel uppfattas fortfarande som ett marginellt fenomen och förknippas med historiska nördstereotyper. Detta hämmar förståelsen av spelmediets inflytande. Den digitala spelkulturen beskrivs i värsta fall som en samhällelig eller kulturell utmaning och i bästa fall som en angelägenhet för unga män. Bland de amerikanska datorspelarna är dock gruppen kvinnor över 18 år signifikant högre (36 procent) än gruppen killar under 18 år(17 procent).4 Framför allt idén om spel som en ungdomskultur riskerar att leda till missuppfattningar.

Till exempel är en snabbt växande grupp spelare kvinnor över 50. Den stora ökningen av spelande kvinnor förklaras ofta med införandet av smartphones, men det är kanske inte hela svaret. Generationen som på 1970-talet och början av 1980-talet först spelade arkadspel och sedan på maskiner som Commodore 64, Apple II eller Atari 800 i hemmen korsar nu femtiostrecket. En del av dem var kvinnor som aldrig slutade spela, andra var kvinnor som uppskattade spel men inte fann en plats i subkulturerna omkring dem och kom att prioritera andra intressen. Ny teknologi har gjort spelande mer tillgängligt i vardagen även för tidigare generationer hobbyspelare.

Parallellt med de digitala spelens utveckling och spridning från 1970-talet och framåt förändrades även den analoga spelkulturen radikalt. Komplexa, tidskrävande strategispel, figurspel, rollspel och med tiden samlarkortspel fick ett stort genomslag, inledningsvis bland tonåringar och unga vuxna. Även massmarknadsspel, alltså spel avsedda för en bred publik utanför hobbyspelarnas subkulturer, blev allt mer komplexa. Sällskapsspel för vuxna (i motsats till familjespel avsedda för att spelas tillsammans med barn) introducerades som en kommersiellt betydande kategori och gjorde ett stort kulturellt avtryck.5

Samtidigt blev datorspelen alltmer komplexa när det tack vare den tekniska utvecklingen kunde inkorporera allt fler typer av spelmekanik. Spelkonstruktörerna i den kommersiella spelindustrin uppfann iterativt helt nya genrer och spelsätt. Samtidigt genomgick

4 The Entertainment Software Association (2014). 5 Olausson, K (2012) 19–20, 22–24.

spelarna som publik en gradvis kompetenshöjning som också höjde deras förväntningar på vad ett ”bra” eller ”kul” spel var.

Generationen som drev på och tog del av spelandets explosiva utveckling i komplexitet, kvalitet och utbud skulle komma att skapa inte bara den digitala spelbranschen, utan också it-sektorn som vi känner den, internet, sociala medier och den digitala tjänstesektorn. Det är omöjligt att bedöma om detta är en slump, ett samband eller två olika uttryck för samma underliggande förändringar. Däremot kan man spekulera lite försiktigt i huruvida spelandet, speldesign som uttryck, och de sociala miljöerna kring spelandet kan ha påverkat individens förutsättningar för arbete i it-sektorn eller selektionen till sådana karriärer.

Nördkulturen positiv grogrund för den digitala sektorn

What was you first encounter with role-playing games? A set in a hobby store. I saw the dragon. I saw a wizard and a guy with a sword. And I said: ‘That’s for me’… I was into fantasy literature.

Den amerikanske speldesignern Wolfgang Bauer om sitt möte med första upplagan av Dungeons & Dragons.6

Det märkliga med spelkulturens utveckling under 1970- och 1980talen är att datorspelen växer fram exakt samtidigt med den moderna analoga spelindustrin. Arkadspelen dyker upp på 1970-talet, hemdatorerna och spelkonsolerna under 1980-talet. Spelen man kan spela på dem är inte särskilt avancerade, men de är belönande; till sin mekanik påminde många av dem om mobilspel som är populära i dag.

Fram till åtminstone slutet av 1980-talet hade alla som spelade datorspel en viss digital baskompetens. Datorspelaren fick ett hum om hur både hård- och mjukvara fungerade, hade sannolikt sett insidan på sin spelmaskin, eller till och med byggt den själv. Tio år senare skulle all datorrelaterad kunskap ha ett enormt värde på arbetsmarknaden.

6 Hillebrand, T et al (2014) s. 7.

”Nörden”

Att ”hålla på med datorer” betraktades förvånansvärt länge som något nischat och udda. Nidbilden av någon som kunde programmera var en ung kille som inte levde upp till sin tids maskulinitetsideal. Han var för tunn, för tjock eller för lågmäld, kanske för intelligent, kanske socialt obegåvad, intresserad av teoretiska ämnen, ointresserad av sitt yttre, bar glasögon – en nörd.7 Om man intresserade sig för rollspel eller programmering följde en exponering för andra nördkulturella yttringar ofta med på köpet. Det som är typiskt för självidentifierade nördar ur de här generationerna är att oreflekterat omtala sitt intresse för t.ex. serietidningar och programmering som uttryck för samma ”nördighet”.8 I dag kan ”nörd” hänvisa till en person med fördjupade kunskaper på vilket område som helst. Men nördkulturen vid den här tiden kan sägas ha vilat på fem fundament: analoga hobbyspel, digitala spel, serietidningar, fantastik och programmering.

Nördkulturen har på norra halvklotet varit en vit medelklasskultur. Men det verkar som att den kan ha haft en klassmässigt något bredare rekryteringsbas i länder som Sverige som har haft framgångsrika program för att tillgängliggöra datorer i skolorna. Här verkar även en del av spelföreningarna och ha varit mötesplatser för barn och ungdomar med olika bakgrund. Bruket av t.ex. rollspelsaktiviteter i sociala verksamheter skapade ingångar till den vidare nördkulturen, där böcker, läsning och matematik självklart ingick i allt som var roligt och där färdigheter i programmering hade hög status.

För individernas konkreta framtidsutsikter var det förstås långt mer avgörande att skolsystemet vid den här tiden möjliggjorde för barn oavsett bakgrund att forma sin egen väg. Det är ändå inte otänkbart att aktiviteter som tränade unga människor i systemtänkande och att driva egna verksamheter kan ha skapat en positiv grogrund för senare engagemang i den digitala sektorn.

7 Se t.ex. Nissen (1993), s. 17, Saarikoski (2001), s. 232, 246, eller Wilhelmsson (2014) s. 41. 8 Se t.ex. Saarikoski et al (2009) s. 20.

Datorspelsindustrin byggdes upp av självlärda specialister

Ett kommersiellt analogt rollspel utgörs av ett regelsystem, en värld, ett system för att generera roller och ett antal förberedda berättelsemoduler eller äventyr som spelledaren kan plocka fram ur lådan och ”köra” rakt av. Spelledarna uttryckte sig också snabbt genom egen speldesign. De skapade egna scenarier och världar, men även egna regelsystem, inte sällan motiverade av fel eller frustationsmoment i de existerande produktsystemen.

Spelkonventen blev ett sätt att möta spelare från andra föreningar och orter, men också en plattform för att demonstrera scenarierna (rollspelsäventyren) man konstruerat. I konventsmiljöerna kunde scenarioförfattare (spelkonstruktörer) bli kända och respekterade för sitt designhantverk. Även rollspelare som inte sysslade med spelkonstruktion fick genom hobbyn automatiskt en relativt hög kompetens i åtminstone de spelsystem de själva spelade. Att interagera med och förhandla om reglerna, eller bara att läsa i rollspelsböckerna, gav oundvikligen någon grad av insikt i hur spelet var konstruerat.

Spel som lärande verktyg

I motsats till datorrollspel, där de statistiska systemen till stor del är dolda i koden, har analoga rollspelssystem så att säga skelettet – interaktionens grammatik – fullt synlig i text och tabeller. Detsamma gällde i stor utsträckning konfliktspelen som spelades i samma föreningar. Att vara bra på ett specifikt strategispel förutsätter i praktiken att lära sig dess regler så grundligt att man genom en kombination av huvudräkning och bra magkänsla för sannolikheter kan improvisera fram nya handlingsmönster inom de givna, ständigt växlande förutsättningarna. Man måste förutom att vara uppmärksam på hur motspelarna agerar även förstå hur mekaniken hänger ihop, hur spelet är konstruerat. Det är därför även datorspelsutbildningar fortfarande lär ut speldesign genom att låta eleverna spela och konstruera analoga spel. Spelarna inom spelhobbyn skolades i att tänka i system: om jag ändrar en regel x här, förändras handlingsutrymmet för deltagarna och det nya tillståndet y erbjuder nya typer av interaktioner, vilket ger effekter på andra platser i systemet. Sådana

tankeexperiment var inget annat än matematik och relationer – eller programmering.

Att empiriskt mäta spelandets inflytande på framtida programmeringsfärdigheter är sannolikt ogörligt. Det är ju till exempel fullt möjligt att människor med anlag för vissa typer av problemlösning roas både av programmering och komplexa spel.

Vad vi definitivt vet är att spel är ett bra redskap för att lära ut hur spel fungerar.9 Det är rimligt att anta att en del av dessa färdigheter kan vara överförbara till liknande problem i andra sammanhang. Eftersom spelkritik, spelforskning och spelutbildningar ännu inte existerade var det inom spelhobbygruppperna som inlärning och reflektion kring det nya mediet inleddes och nivån på diskursen ska inte underskattas.

Hela den kommersiella datorspelsindustrin byggdes liksom stora delar av it-branschen i stort upp av människor som skapade datorspel och it-lösningar utifrån det egna intresset och på så sätt utvecklades till självlärda specialister.

Den ideella sektorns organisationsformer gav individen färdigheter för näringslivet

Att organisera ett spelkonvent, ett stort lajvrollspel eller ett LAN motsvarar i komplexitet att producera en idrottsturnering, kulturfestival eller spelmansstämma. I spelmiljöerna bedrevs dock verksamheten länge helt utan medverkan från vuxenvärlden; de som var ”äldre” var sällan mer än några och tjugo. Spelkulturen med ungdomarnas arrangörskultur innefattade ett gör-det-själv-ideal som togs som fullständigt för givet. Kanske går mönstret tillbaka till bordsrollspelen. I dem finns en spelledare som skapar och styr spelet för de andra deltagarna. Själva spelandet är kollaborativt. Spelgruppen fungerar som ett lag, men spelets ”ledare” är inte lagets ledare. I utbyte mot arbetsinsatsen som spelledare får hen av de andra deltagarna respekt, makt över berättelsen och över den sociala situationen.

9 Linderoth (2004), s. 250.

Sveriges roll- och konfliktspelsförbund

De svenska spelföreningarna organiserade sig från år 1988 i ett riksförbund, Sverok (Sveriges roll- och konfliktspelsförbund). Sverok erbjöd möjligheten för enskilda spelgrupper att organisera sig som föreningar och få statligt stöd för sin verksamhet. Incitamentet att organisera sig var starkt. Sverok blev ett ungdomsförbund eftersom majoriteten av de aktiva vid tiden för grundandet var under 25 år. Ungdomsstyrelsen (i dag MUCF) har flera gånger lyft fram Sverok som ett föredöme inom demokratisk fostran.10Både inom Sverok och spelrörelsen generellt kombineras det uttalade demokratiidealet med en stark ”do-ocracy”: som är förknippat med status att skapa och driva verksamhet för andra.

I början och mitten av 1990-talet utformade Sverok en tydlig profil för förbundets drift där ungdomar som ville skapa verksamhet inte skulle behöva väntaför länge och att de statliga medlen skulle delas så långt ner i organisationen som möjligt dvs. till de enskilda föreningarna.11 Allt skulle bedrivas i demokratisk anda och distrikt, medlemsorganisationer och medlemmar skulle ha ett maximalt inflytande med så korta beslutsvägar som möjligt. Distrikten utrustades tidigt med datorer och uppkopplingar och år 1995 beviljas förbundet utöver sitt normala bidrag på 3,4 miljoner kronor även 400 000 kronor för satsningar på ”ungdomar och IT” från Ungdomsstyrelsen.12

När de små spelföreningarna bildades, och när de självständiga spelföreningarna gick med i Sverok, var det ofta uttalat för stödpengarnas skull. De enskilda föreningarna disponerade sina medel fritt och de föreningar som gjorde vettiga val blomstrade. När man sedan tog emot medlemsavgifter och bidrag uppstod en infrastruktur för att förverkliga mer ambitiösa projekt. Grundaktiviteten, att mötas för att spela, hade man nog levererat ändå. Men eftersom ett demokratiskt styrsätt var en förutsättning och kontrollerna grundliga ledde egenintresset oundvikligen till en ökad kompetens i mötesteknik och demokratisk process. Den dagliga verksamheten i större föreningar gav medlemmarna praktisk erfarenhet av budgetarbete, interaktion med myndigheter, pr och ledarskap.

10 Brodén, M (2008) s. 60. 11 Ibid. s. 37. 12 Ibid.

Producerar spelhobbyverksamheterna företagare?

Den organiserade spelhobbyn var en social, juridisk och ekonomisk infrastruktur som gjorde drivna unga människor häpnadsväckande produktiva, oavsett om ambitionen var att koppla ihop tiotusen datorer i varandra för att spela datorspel tillsammans på en alkoholfri fest, att lobba för deltagarkultur i offentligheten, eller att förvalta en miljonbudget på ett sätt som uppfattades som rättvist.

Här är det lockande att romantisera just spelhobbyn som speciell. Enligt myten tränas man automatiskt i lateralt tänkande av en underhållningsform som förutsätter att man periodiskt lägger verkligheten åt sidan för att låtsas att något annat är sant. Spelare betraktar ofta även sociala, juridiska eller ekonomiska begränsningar som i någon mening spelbara system. Hobbyn skulle enligt myten i så fall producera såväl politiska aktivister – som företagare. I verkligheten vet förstås ingen vad spelrörelsen producerar för värderingar eller yrkesgrupper.

En mindre romantisk förklaringsmodell är att föreningsväsendet som institution producerar de här effekterna. I så fall är spelrörelsen ett strålande betyg för den ungdomspolitik där demokratisk fostran i sig premieras ekonomiskt oavsett verksamhetens innehåll. Föreningsaktiva ungdomar kommer ut i arbetslivet med praktiska färdigheter, en tillit till myndigheterna, en förmåga att verka inom juridiska regelverk och ett hum om hur man förverkligar och finansierar sina idéer. Dessutom har de ett stort socialt kapital i sitt nätverk av arbetskamrater från den idéella sektorn.

Det var tidigare ganska vanligt att beskriva Sverige som ett land med en svag entreprenörskultur. I dag bedrivs många projekt för att ge ungdomar erfarenhet av företagande. Det vore intressant att undersöka om inte den ideella sektorns organisationsformer utöver de uppenbara fördelarna för civilsamhället i själva verket har kunnat erbjuda färdigheter med precis lika hög relevans för näringslivet.

Digitala spelvärldens sociala miljö formades genom relationen till datorn

Den digitala spelkulturens sociala miljöer kan sägas vara något spretigare än de analoga spelarnas miljö. Social interaktion, inlärning och utveckling skedde oftast i privata vänskapskretsar. En del tidiga dator- och programmeringsklubbar växte fram ur elektronik- och radiohobbyn. Andra, som ABC-klubben på KTH13, bildades av eldsjälar på högskolor och skolor. Även om datorspel och spelprogrammering ofta var en stor och central del av umgänget var många av de formella datorklubbarnas relation till datorn som underhållning kluven; ett fokus på datorteknologins professionella tillämpningar gav verksamheten en större legitimitet.14

Samtidigt var datorn i den populära fantasin sedan åtminstone 1950-talet sammankopplad med spel och spelande. Datorspel användes mycket tidigt för att demonstrera räknekapacitet, och överallt där datorer var tillgängliga – redan under hålkortsmaskinernas era – verkar också spelprogrammering ha fått ett fotfäste. Det innebär därmed också att alla tidiga datorspelsutvecklare, och nästan alla tidiga datorspelare, också var professionellt verksamma inom it-området.

På KTH på 1980-talet var spelutveckling ett sätt att socialiseras in i en programmerarkultur och detsamma ska ha gällt på Chalmers. Dessutom var förstås nördkulturens andra yttringar välrepresenterade i det sociala umgänget på högskolorna. I spelföreningar som också var studentföreningar, med tillgång till kraftfulla datorer, slog intresset för analog speldesign lätt över i praktiska digitala experiment.

Spelkulturens mest uppenbara effekt på digitaliseringen var en följd av normaliseringen av datorer i hemmen. Datorer som Commodore 64 populariserades av spelare. Totalt uppskattas 100–200 000 stycken C64 ha sålts i Sverige15.

13 Bildad 1980 och fortfarande verksam. ABC-klubben hade år 1983 4 000 medlemmar. 14 Saarikoski, P (2005) s. 282. 15 Wilhelmsson, J (2014), s. 23.

Demoscenen

En subkultur som uppstod kring de tidiga hemdatorerna och var särskilt stark i Norden var den så kallade demoscenen. Demoscenen växte fram ur crackerscenen, grupper som crackade programvara – alltså bröt kopieringskydd på kommersiella program, ofta spel för t.ex. Commodore64. För att skryta med sina programmeringsfärdigheter lade de in först sina loggor och senare små audiovisuella vinjetter i kopiorna. Dessa utvecklades sedan till en konstform i sig, så kallade demos. En demo var en ljud- och bildshow, som en liten animationsfilm uttryckt genom det väldigt korta dataprogrammets begränsade resurser. I demotävlingar tävlar man förutom i grafik och musik t.ex. i att skriva så ekonomisk kod som möjligt. Miljön var anarkistisk med en minst sagt frisinnad inställning till upphovsrättsintrång, men den var också ett socialt sammanhang där exakt de programmeringsfärdigheter som skulle komma att behövas i den digitala spelbranschen belönades.

Demoparties övergick med tiden till så kallade LAN-parties där man kopplar ihop sina datorer till lokala nätverk för att spela mot varandra. Dreamhack i Jönköping, med sina ca 13 000 deltagare i dag ett av världens största LAN-parties började i början av 1990talet som ett litet demoparty i källaren på Malungs grundskola. När datorer blev allt vanligare och spelhobbyn breddades, blev spel också ett självklart sätt att umgås. Omkring år 2003 beräknande man att Sverige som mest skulle ha haft 1,5 miljoner Counterstrikespelare, till överväldigande del män. Förutom att driva på den moderna esportens utveckling (med många svenska lag i världseliten) torde spelhobbyn ha accelererat försäljningen av snabba uppkopplingar och kraftfulla datorer.

Den digitala spelhobbyn har i viss utsträckning behållit sin motkulturella stämpel, men i praktiken har mycket av verksamheten stigit in i värmen och ambitiösa hobbyspelare organiserar sig numera ofta i föreningar. Att vara arrangör för ett LAN-party, driva ett spelarcommunity på nätet, leda ett guild (lag) i World of Warcraft eller en korporation i EVE Online är exempel på ideellt arbete som särskilt i it-branschen i dag ofta betraktas som meriterande.

Den spelrelaterade piracyn, som en gång var fullständigt normaliserad bland spelare i Norden,16 är i dag marginell.

Spelhobbyn gav upphov till karriär inom näringslivet

Det finns nästan inga studier av kopplingar mellan individers fritidsintressen och yrkesliv. Eftersom rekrytering i stor utsträckning sker genom personliga nätverk kan man ändå utgå från att särskilt hobbymiljöer där man arbetar tillsammans med projekt som involverar yrkesmässiga färdigheter kan få en stor betydelse. Det finns också tecken på att hobbyverksamheter under digitaliseringens pionjärskeden var särskilt viktiga, eftersom en så stor del av utbildning och innovationsarbete skedde inom informella kunskapsnätverk.

I Finland har Petri Saarikoski studerat relationen mellan klubbverksamhet och näringsliv specifikt vid tiden för mikrodatorernas genombrott och spridning under 1980-talet. Han beskriver både arbetsplatsklubbar där personal kunde förkovra sig i ny teknologi utanför arbetstid, och hobbyklubbar som hade produktutveckling eller kommersiell verksamhet som bisyssla.17

Ett svensk exempel på en sådan klubb är Westerås VIC-klubb. Föreningen växte ur ett lokalt företag, Rastionell Programutveckling, och samlade användare av VIC 20-datorer. Föreningen fick en nära relation till datorernas generalagent, Handic. Leverantören marknadsförde föreningen och uppmanade till att grunda liknande klubbar. Det var ett ekonomiskt sätt att erbjuda support och skapa social spelkultur. Förtaget publicerade också spel utvecklade av föreningsmedlemmar för VIC 20 och Commodore 64 i både Sverige och England. Klubbmedlemmar anställdes som mjukvaruutvecklare på Handic-bolagen – i vissa fall med några års fördröjning, då ungdomarna först ville gå ut gymnasiet.18

För grupper verksamma inom demoscenen är professionaliseringen av hobbyn bättre dokumenterad. Flera svenska spelföretag och andra datorspelsföretag i Norden började som demogrupper och rekryterade i början den i stort helt självlärda personalen inom

16 Saarikoski, P (2001) s. 23. 17 Saarikoski, P (2005). 18 Wilhelmsson, J (2014), s. 21.

bekantskapskretsen.19 20 21 I Finland tilldelades Assembly, Dreamhacks lokala motsvarighet, år 2006 utmärkelsen MindTrek GrandPrix för sin betydelse för den finska it-utvecklingen, primärt spelbranschen.

Att demoscenen var en social miljö där programmeringsfärdighet konkret demonstrerades och deltagarna samarbetade om avancerade projekt i små grupper hade en stor betydelse för individuella entusiasters anställningsbarhet i it-branschen22.

Den analoga spelkulturens roll som inkörsport till it-sektorn är mindre direkt, men ett tydligt case står att finna: berättelsen om Jonas Birgerson, Wiktor Södersten, Telia och Sverok.

Jonas Birgerson och Wiktor Södersten

Jonas Birgersson börjar spela rollspel på mellanstadiet och grundar sin första spelförening i Lund när han går i femte klass.23 År 1987 slås den ihop med den då femtonårige Wiktor Söderstens spelförening och byter namn till DMF, som snart har 1 500 medlemmar och går med i Sverok. Från år 1991 är Birgersson och Södersten invalda i riksförbundets styrelse och år 1994 blir Birgersson ordförande. När Telia sjösätter webbportalen Passagen är Birgersson student i Lund och Södersten vid KTH. Birgersson grundar företaget Framtidsfabriken första kunden är Telias internetportal Passagen.24 Framfab introducerades 1999 på Stockholmsbörsen och samma år bildas Svenska Bredbandsbolaget i koncernen. I dag leder Birgersson teknikföretaget Labs2.

Wiktor Södersten, Sverok hoppar år 1995 av sina studier för att bli it-företagare, bland annat heltidskonsult på Passagen och sedan VD på digitala spelbolag år 1997. År 1998 inleder Södersten ändå sin ”levnadsbeskrivning” på sin hemsida med sin föreningserfarenhet: informationen att han ”sedan 9 års ålder suttit i 17 styrelser.”25Birgersson och Södersten är exempel på synliga och drivna män-

19 Sandqvist (2010) s. 144, 169. 20 Remedy (2010). 21 Wikipedia: Reto-Moto; Wikpedia.de: IO Interactive. 22 Se Wilhelmsson (2014) t.ex. s. 95–97, 113, 127, 135, 141, 163. 23 Brodén, M (2008) s. 42–45. 24 Framtidsfabriken har också en koppling till Sveroks digitaliseringssatsningar, men exakt vilken går inte att helt utläsa ur de tillgängliga protokollen. 25 Södersten (1998).

niskor vars engagemang och kompetens utvecklades i föreningslivet och sedan kom att påverka it-utvecklingen i Sverige.

Den organiserade spelhobbyn samlade människor som förstod sig på datorer och intresserade sig för framtidsvisioner. Dessa fick erfarenhet av att driva ambitiösa projekt och en plattform för att möta företagsvärlden i samtal som jämlika parter.

Specialkunskap inom spelområdet är en strategisk tillgång på en växande global spelmarknad

Den globala digitala spelmarknaden omsatte år 2013, 75,5 miljarder dollar. Prognosen för år 2015 är ca 88 miljarder och branschen förväntas passera 100-miljardersstrecket inom två år.26 Jämfört med sådana astronomiska siffror är den analoga spelbranschen i dag minimal, men den är fortfarande en stark kreativ näring.

I Sverige har försäljningen av analoga sällskapsspel dalat något under 2000-talet, men i USA noterades ett försäljningsuppsving efter finanskraschen år 2008.27 Näthandel och globalisering har förenklat produktion och distribution och öppnat internationella marknader för mindre spelproducenter. Analoga spel är en del av upplevelseindustrin och trenden mot sociala aktiviteter som är ”live”.

När de komplexa analoga spelens popularitet och tillgänglighet har ökat har de också i stigande grad frikopplats från de subkulturella identiteterna kring spel. En större andel vuxna hobbyspelare innebär en spelarbas med högre inkomster men mindre tid och därmed svagare incitament att engagera sig spelföreningar. Samtidigt överlever många av de traditionella spelkulturyttringarna, som spelkonventen. På 2010-talet är nördkulturen mycket bred.

Nördkulturen i dag

Att identifieras som nörd (eng. geek) har i offentligheten i dag oftast en positiv klang. Nördar är fortfarande engagerade i ny teknologi, men programmering är inte längre en självklar färdighet för dem som är under 30 år. I dag är nördkulturens femte fundament

26 Newzoo (2014). 27 Thai (2009).

snarare ”making”, en gör-det-själv-kultur kring slöjd, cosplaykostymer och uppfinningar.

Anledningen är teknologiutvecklingen: användarvänliga grafiska användargränssnitt, laptops som inte går att meka med. Om det en gång ingick i spelnördens allmänbildning att kunna namnge en dators viktigaste komponenter, installera en hårddisk och programmera ett mycket enkelt program är det i dag inte en självklarhet ens för dem som betraktar sig som datorspelsentusiaster. Bristen på baskunskaper gör att startsträckan på it-utbildningarna blivit mycket längre. Å andra sidan lever kodningskulturen väl bland äldre nördar, särskilt förstås bland dem som redan arbetar i it-branschen.

Under de senaste åren när sjuttiotalisternas barn börjat nå skolåldern har det uppstått en större oro kring återväxten. Hack spaces (ett slags programmeringsklubbar med egen lokal) och föreningar erbjuder allt oftare programmeringsverksamhet för barn och röster höjs nu för att återintroducera programmering i skolan. Att spel som Minecraft engagerar barn i digitalt skapande är också hoppingivande. Programmering har potential att bli ett brett intresse bland unga människor, men det kommer inte att bli det av sig själv.

Det naturligaste sättet att väcka intresse för programmering är självklart det samma som det alltid har varit: digitala spel. Att digitala spel i dag spelas av alla har dessutom fördelen att strategin inte är beroende av barnens eller deras föräldrars subkulturella identitet.

Den breda spelkulturens framväxt under de senaste årtiondena är ett exempel på ett vidare skifte bort från hierarkiska modeller av kulturproduktion till en mer nätverksbaserad modell, och från ett lineärt berättande mot informationssystem där användaren är aktiv. Det betyder inte att spelandet av spel automatiskt skapar mer kompetenta medborgare eller mediekonsumenter.

I en tid då spel är en dominerande kulturform är allmänbildning i spelmekanik och speldesign viktig för alla människor. Diskussion och analys av spel samt egen spelkonstruktion blir en naturlig ingång till att öva sig i analys och innovation av system. Dessutom representerar specialkunskaper på spelområdet en strategisk tillgång på en växande global spelmarknad. Den organiserade spelhobbyn kan bidra till sådana mål där den når ut, men den naturligaste platsen för samtal om spel bör av demokratiska skäl vara skolan.

Referenser

Brodén, M (2008) Sverok 20 år. Sveriges roll- och konfliktspels-

förbund, Linköping. The Entertainment Software Association (2014) ”2014 Sales,

Demographic and Usage Data”, www.theesa.com/facts/pdfs/ESA_EF_2014.pdf [2014-10-23]. Hillebrand, T och K Lischka (2014): Drachenväter: Die Interviews.

Designer und Autoren über die Geschichte des Rollenspiels. Prinz & Junzt, Münster. Kristiansson, C (1999-10-02) ‘Wizard – butiken som var’. Balder.

home.swipnet.se/~w-15077/SHN/wizard.htm [2014-12-28]. Linderoth, J (2004): Datorspelandets Mening. Bortom idén om den

interaktiva illusionen. Acta Universitatis Gothoburgensis, Göteborg. Newzoo (2014-05-15) ”Global GAmes Market Will Reach $102.9

Billion In 2017” www.newzoo.com/insights/global-games-marketwill-reach-102-9-billion-2017-2/ [2015-03-01]. Nissen, J (1993) Pojkarna vid datorn. Unga entusiaster i data-

teknikens värld. Symposion Graduale, Stockholm/Stehag. Nordicom-Sverige (2014) ‘Mediebarometern 2013’, MedieNotiser

www.nordicom.gu.se/sites/default/files/mediefakta-dokument /Mediebarometern/mediebarometern_2013_internet.pdf [2014-10-23]. Olausson, K (2012): Den svenska sällskapsspelsmarknaden – en

studie av en bransch i utveckling från 1970 till i dag. C-uppsats, Institutionen för Historia och samtidsstudier, Södertörns högskola. Remedy (2010-02-22) Alan Wake gorgeous graphics/Euro demo

scene? Remedy community forums > Games > Alan Wake. community.remedygames.com/showthread.php?t=3029 [2015-03-01].

Saarikoski, P (2005) Club Activity in the Early Phases of Micro-

computing in Finland. History of Nordic Computing. IFIP International Federation for Information Processing, Vol 174, s. 277–287. Saarikoski, P och J Suominen (2009) ‘Pelinautintoja,

ohjelmointiharrastusta ja liiketoimintaa. Tietokoneharrastuksen ja peliteollisuuden suhde Suomessa toisen maailmansodan jälkeen’ i Suominen, J et al (red): Pelitutkimuksen vuosikirja 2009. Tampereen yliopisto, Tammerfors. Saarikoski, P (2001) Pioneerien leluista kulutuselektroniikaksi.

Suomalainen kotimikroharrastus tietotekniikan murroksessa 980luvun alusta 1990-luvun puoliväliin. Licensiatavhandling. Allmän historia. Turun yliopisto, Åbo. Sandqvist, U (2010) Digitala drömmar och industriell utveckling. En

studie av den svenska dator- och tv-spelsindustrin 1980–2010. Avhandling. Institutionen för ekonomisk historia. Umeå universitet, Umeå. Södersten, W (1998) Kort levnadsbeskrivning

www.sodersten.se/biografi.htm [2014-12-28]. Sverok (1989–2014) Riksmötesprotokoll

www.sverok.se/sverok/arkiv/riksmotesprotokoll/ [2014-12-28]. Kim Thai (2009-07-10) ‘Board Games Are Back’, Fortune.

archive.fortune.com/2009/07/10/news/economy/board_games_ resurgence.fortune/index.htm [2014-12-28]. Wikipedia: Reto-Moto, en.wikipedia.org/wiki/Reto-Moto

[2015-03-01]. Wikipedia: Sverok, sv.wikipedia.org/wiki/Sverok [2015-03-01]. Wikipedia.de: IO Interactive, de.wikipedia.org/wiki/IO_Interactive

[2015-03-01]. Wilhelmsson, Jimmy (2014) Generation 64: Commodore 64 gjorde

mig till den jag är. Bokfabriken, Malmö.

Är tekniken en Man?

Annika Olofsdotter-Bergström

Det är mycket nedslående att leva i en tid där det är lättare att spränga en atom än en fördom, Einstein.

Efter en genomlysning av rapporter, forskning, analyser, artiklar och ett försök till en bred blick i detta kapitel återstår egentligen bara frågor.

Varför heter det Informationsteknik (it) eller Information, kommunikation och teknik (IKT) och inte något bredare som öppnar upp för fler tolkningar och möjligheter för vad denna teknik kan stå för, göra med oss, skapas av oss och förändra på djupet så att inte kvinnor behöver exkluderas ur denna sfär?

Jag undrar ofta varför det görs skillnad på Datorspel och it? Är teknisk utveckling och nöje oförenliga för att det ena anses mindre seriöst än det andra?

Varför är inte programmering obligatoriskt på grundskolorna så att eleverna kan börja tillämpa matte på ett mer pragmatiskt sätt, och göra roliga experimentella spel, robotar, appar och konst? Får vi inte ha roligt när vi lär oss?

Varför ses inte teknik som en kulturskapande process, en mänsklig förståelse, en livsnjutande självklarhet? Varför utgår vi inte oftare från ordets grekiska ursprung techne som står för konst, skicklighet, hantverk?

Varför ska vi hela tiden definiera och avgränsa betydelsen av teknik och därmed inkludera eller exkludera människor i den innersta kretsen? Skulle inte genuskunskap och intersektionalitet kunna vara ett obligatoriskt ämne i grundskolan som sedan också genomsyrar högskolevärlden? Behöver vi inte mer kunskap och förståelse för hur vi relaterar till varandra och till omvärlden?

Den brinnande teknikpassionen

Genus är en integrerad del av hur teknik formas socialt eftersom de kulturella bilder av teknik som vi omger oss med är starkt förknippade med maskulinitet och är en del av mäns könsidentitet och identitetsskapande1 eller snarare till den stereotypiska bilden av maskulinitet.2 Män har blivit uppfostrade till att arbeta och leka med teknik i högre grad än kvinnor.3 Datortekniken är till stor del skapad och utvecklad av män, det militära ursprunget av internet och den vita maskulina hackerkulturen har båda satt sin prägel på vem som äger och utvecklar datortekniken.4

Den textila produktionen ledde industrialiseringen under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, då vävstolen var den mest komplexa mänskliga maskinen av dem alla. Vävandet innebar att tänka matematiskt, vilket gjorde väverskorna till den tidens programmerare.5 Kvinnorna har från början även funnits med när det gäller skapandet av symaskinen,6 bomullsrensningsmaskinen och den lilla elektriska motorn7 och ändå nämns sällan kvinnors påverkan på tekniken. Wajcman beskriver, hur den historiska kontexten förändrar arbetsfördelningar inom tekniken, med hjälp av skrivmaskinen som utvecklades på 1870-talet i Remingtons symaskinsfabrik och därför genast blev en kvinnomaskin. Dessutom var dess utförande snarlik en symaskin med en pedal som matade fram pappret och dess tangentbord associerades med pianotangenter. Sy, spela piano och skriva var lämpliga sysselsättningar för utbildade

1 Berner, 2003, Fröberg, 2010. 2 Lie, 1996. 3 Faulkner, 2003. 4 Wajman, 2004. 5 Plant, 1997. 6 Louise Waldén skriver i sin avhandling Genom symaskinens nålsöga: teknik och social förändring i kvinnokultur och manskultur, om den textila utvecklingen som från början (1300-tal) dominerades av män som utövade textila hantverk som broderier och sömnad. När det sedan ner degraderades från konst till hantverk var det kvinnorna som fick utöva tekniken i sina hem med låga löner eller inga löner alls. Broderi och sömnad började ses på som en del av kvinnans natur medan männen fick utbildning inom området och då värderades högre eftersom de kultiverades. När symaskinen kom var den först byggd för att passa män, segelmakare, skomakare, sadelmakare och skräddare. Men så småningom sjönk statusen eftersom symaskinen kunde användas av kvinnor också och det blev tydligt att resultatet inte var i fokus utan vem som utförde arbetet. Kvinnan stod för det naturliga och mannen för det kultiverade. 7 Wajman, 2004.

medelklass kvinnor och därför blev skrivmaskinen ett kvinnligt objekt.

Hundra år senare när den personliga datorn gjorde sitt intåg blev det naturligt för män att sitta framför tangentbordet till den grad att datorn som maskin ses som ett manligt objekt. Kopplingen mellan genus och teknik förändras beroende på vilken teknik vi pratar om och i vilken kulturell kontext och alltför sällan frågar vi oss varför tekniken i så hög grad lockar män.8 Trots att kvinnor var närvarande under framväxten av den teknik som i dag ses som självklar så är de generellt frånvarande från dagens teknikproducerande och dess historieberättelse. Datortekniken har inte lyckats att bryta de traditionella könsmönstren9 trots att den varken är bullrig eller smutsig.10

Flickors datoranvändning är inte lika synlig som pojkarnas vilket också märks i offentliga sammanhang som i datorsalar, datorbutiker och internetcaféer. Nissen11 beskriver hur datorerna utvecklades av manliga forskare och hur de manliga studenterna lärde sig att använda dem och så småningom förde ut dem i samhället. Datorföretagen startades av programmerande män och de första datorspelen utvecklades av män. Allt visar på att det är ett manligt ideal att kunna behärska tekniken och datorer blir därför en kulturell symbol för vad kvinnor inte är.

När många män pratar om programmeraryrket så är det något som de har brunnit för sedan de var små och som inte går att lära sig om det inte har genomsyrat ens liv. Programmering blir inte bara ett yrke utan ett identitetsskapande som därför utesluter många kvinnor från att bli sedda som potentiella programmerare. Margolis & Fishers studie12 av de datorvetenskapliga utbildningarna vid Carnegie-Mellon Universitet i USA visar att hackerkulturen har utvecklats utifrån hur idealbilden av hur en specifik ung man tar till sig tekniken och hur föreställningar om hackern påverkar kvinnor att välja bort it.13 Hackervärlden är en värld befriad från kvinnor och relationer som i Margolis och Fishers studie beskrivs som

8 Mellström, 2003. 9 Nissen, 2003. 10 Wajman, 2004. 11 Nissen, 2003. 12 2002. 13 Lagesen, 2005.

något som tar upp för mycket ”memory space”14 och kvinnor beskrivs till och med som extremt oberäkneliga:

Hur kan en hacker tolerera en sådan operfekt varelse15

En förändring av denna hämmande attityd måste ske genom att teknikens latenta manlighet och att dess förhistoria omvärderas16, därför männens makt att bestämma och värdera också inkluderats i språket och begreppen i teknikens värld.17 Detta är tydligt inom spelkulturen där begreppet gamer är något som är starkt förknippat med en ung man som spelar datorspel över 40 timmar i veckan, vilket betyder att det är svårt för en kvinna att på allvar bli en gamer om hon spelar mindre antal timmar eller andra typer av spel än de som en gamer ska spela. De så kallade casual games (spel på mobiltelefonen med Candy Crush Saga som det mest populära) har ökat antal kvinnliga spelare som lägger ner enormt mycket tid på att spela men ändå ses de inte som spelare av den gängse spelkulturen.

Kvinnors intresse är underordnat mäns och när kvinnor träder in på ett mansdominerat område förändras attityder och föreställningar kring vad som är värt någonting eller inte. Mellström menar att i bilden av män som tekniskt kompetenta ingår bilden av kvinnor som tekniskt inkompetenta, vilket gör att maskulinitet och femininet skapas som kontraster. Precis som Mellström hävdar att det inte finns något som säger att kvinnor skulle vara mindre tekniskt kompetenta, borde inte kvinnor vara mindre spelare eller spelutvecklare än män.

Att vara intresserad eller passionerad av datorer, programmering och spel kan uttrycka sig olika från person till person och bilden av den passionerade programmeraren är ofta att det är en ung man som sitter uppe hela nätterna och programmerar. I Fischer Margolis studie beskriver en kvinnlig lärare i datorvetenskap hur hennes teknikpassion inte ser ut som den gängse bilden. Hon menar att flickors kärlek för datorer och programmering uttrycker sig på andra sätt och understryker att om vi bara använder en enda manlig modell för att identifiera potentiella programmerare och studenter i

14 Margolis & Fisher, 2003: 66. 15 Levy i Margot Fisher, 2003:86. 16 Nissen, 2003. 17 Erson i ibid.

datorvetenskap kommer vi att missa många potentiella kvinnor och män som inte följer den normen. Mellström menar att relationerna mellan teknik och genus är historiskt och kulturellt konstruerade former som är öppna för förändring.18 Frågan är hur lång tid och hur mycket motstånd det ska ta?

It och kvinnorna

Den digitala agendan 201119 har satt ambitionen att jämställdheten inom it-området ska öka “kraftigt” fram till år 2020.20 It sektorn är den minst jämställda i Sverige21 och 2013 tog endast 5 procent kvinnorna examen som civilingenjörer i datateknik.22 År 2014 har det gått så långt att andelen kvinnor snarare minskar i it-branschen och de senaste tio åren har andelen kvinnor i it-branschen minskat från 32 procent till 23 procent.23 Detta trots att det har gjorts flera satsningar på jämställdhet inom it-området med insatser och nätverkande.

När Digitaliseringskommissionen träffade Dataföreningens ITQ-nätverk som består av cirka 500 it-proffs som är kvinnor, framkom att det som är det viktigaste i ett progressivt arbete för att minska könsobalansen är: fler drivande aktörer, tydliggörande av nyttan med it, jämställdhetsarbetet måste drivas inifrån branschen samt arbeta på ett könsneutralt förhållningssätt till it och teknik i tidig ålder.24 Inom forskningen har föreställningen att kvinnor och flickor inte är intresserade av teknik ifrågasatts.25 Gansmo26 menar att de insatser som har gjorts för flickor uteslutande ignorerar lek och entusiasm, trots att det kan vara en väg in i tekniken. Det finns en klar skillnad i hur flickor/kvinnor ska se it som ett verktyg eller nytta och pojkar ser det som en lek och denna förväntan på kvin-

18 Mellström, 2003:74. 19 Näringsdepartementets verktyg för att samordna regeringens insatser och åtgärder på itområdet. 20 Winnet, 2013. 21 Tillväxtanalys, 2012. 22 Winnet, 2013. 23 Edberg, 2013. 24 Ibid. 25 Nordli, 2003 i Winnet, 2014. 26 Winnet, 2013.

nors attityd kring teknik formar en så kallad ansvars/omsorgsrationalitet som präglar deras ingång till området.27

De kvinnor som deltog i de projekt kring it som Kommunikationsforskningsberedningen finansierade, i en rad forskningsprojekt om kvinnor och it under senare delen av 1990-talet, gav uttryck för att männen stod för tolkningsföreträdet när det gällde it och teknik.28 Teknik utvecklas i verkliga sammanhang, av individer och när vi definierar teknik och dess teorier inkluderar det inte att det faktiskt är olika kön som utvecklar, använder och interagerar med teknik.29 Detta spelar roll för hur vi tillskriver egenskaper, kompetenser och intressen hos individer. Detta förhållningssätt skapar också vattentäta skott mellan vad som ses som teknik och teknisk kompetens.

På femtiotalet tillskrevs teknik en lägre status och kopplades till manuellt arbete och unga män med ekonomiskt och begåvningsmässigt begränsade resurser.30 Tekniken blev också ett ämne som stod för en disciplinåtgärd när eleverna är skoltrötta och behöver arbeta med sina händer.31 Samtidigt gjordes studier i tekniska ämnen obligatoriska för flickor för att försöka luckra upp gränserna mellan könen, tekniken ansågs betydelsefull för nationens utveckling och var en viktig del i skapandet av ett välfärdssamhälle. Men det dröjde ända till 1980 innan teknik blev ett obligatoriskt ämne i grundskolan. Tekniken har haft en dubbeltydig ställning i skolan och i det svenska samhället och i dag med datorernas starka ställning är innebörden av ämnet långt mer utvidgat än vad det var innan tekniken blev centrerad runt ettor och nollor.

27 Winnet, 2013. 28 Winnet, 2014. 29 Fröberg, 2010. 30 Hedlin, 2009. 31 Ibid, s. 129.

Spel och kvinnorna

När SuperMarit32 gjorde sin förstudie, 2004, sa spelföretagen att kvinnorna skulle komma in via utbildningarna. På utbildningarna fanns det knappt 8 procent kvinnor och samma siffra rådde i branschen. När SuperMarit, avslutades 2007, var andelen kvinnor i spelbranschen närmare 12 procent. År 2013 är de 16 procent av den svenska Spelbranschen. Det är en låg siffra men det betyder inte att det inte finns kvinnor. Fler och fler kvinnor utbildar sig inom spel, arbetar med spel och det finns många kvinnliga spelskribenter men länge har attityden varit att med tiden kommer kvinnorna, som om tiden själv skulle göra jobbet med att fixa jämställdheten. Super-Marit fick ofta frågan varför vi skulle initiera kvinnor till spel eftersom spel ansågs vara något mindre bra, till och med dåligt. Vi hade flera svar: Spel är en ingång till teknik, kreativitet, och är både en ekonomisk och kunskapsfaktor som kvinnor går miste om.

År 2004–2007 var spel inte så populärt som det är i dag. Spel recenserades inte i dagstidningar och spel ansågs vara en udda företeelse. Då fanns inte ens smartphones med alla dess spelappar. I dag är spel både en miljardindustri och en stor och viktig kulturyttring. Dataspelsbranschens rapport ”Game developer index 2014”33 rapporterar att det i Sverige finns 170 spelföretag och att omsättningen i hela branschen var 752 miljoner Euro, 2013. Företaget Mojang (som såldes till Microsoft Corp i november, 2014) med sitt succéspel, Minecraft, stod för 32 procent av den svenska spelindustrins omsättning och mobilspelet Candy Crush Saga stod för 28 procent av omsättningen. 33 procent av spelmarknaden tillhör de mobila spelen där företaget King är störst. De är även bäst när det gäller andelen kvinnliga anställda.

Den så kallade indiescenen utvecklas i rasande takt med små grupper av utvecklare som gör spel som kan tilltala en ännu bredare målgrupp. Det är spel som undersöker vissa tillstånd eller fenomen, som till exempel företaget Might and Delight’s spel Shelter som handlar om en grävlingsmamma och hennes ungar. Nordic Game

32 SuperMarit, 2004–2007,var ett 3-årigt EU projekt med syfte att få fler kvinnor att bli intresserade av spelutveckling utifrån deras egna villkor samt att stötta de kvinnor som redan var inne på spelutbildningarna och i branschen. SuperMarit arbetade också på grundskolorna på Gotland med att skapa förståelse för spel som en kreativ ingång till teknik. 33 www.dataspelsbranschen.se/media/150924/game_developer_index_2014.pdf

Program har under nio år genom sitt utvecklarstöd finansierat små spelutvecklarnas idéer och drömmar om att skapa spel och fått utrymme att vara konstnärliga och undersökande utan kravet att dra in pengar till förläggare eller anställda. Det var ett viktigt program (det avslutades år 2014) för att ta fram oanade talanger såväl som att påvisa att spel har en större potential att uttrycka andra teman och berättelser än de gängse storsäljarna (så kallade trippel-A titlar). Så mycket fokus på spel och dess potential men så lite fokus på att få in mångfald på området.

Man kan fråga hur det kommer det sig att spelmediet som är relativt ungt, om vi jämför med till exempel film och musik, inte har kommit längre och klivit över synen på att kvinnor inte kan eller ens är intresserade?

Att locka flickor/kvinnor till spel och it-världen

Socialantropologen Fanny Ambjörnsson skriver i boken ”Rosa den farliga färgen” om att rosa står för det flickiga, fjolliga och ses som en lågstatusfärg men att kopplingen till rosa och femininitet har en kort historia. På 1600- och 1700-talet klädde sig maktens män i starka färger, rosa var en som stod för det krigiska, för styrka och associerades därför med män. Blått som ansågs vara en blek och skör färg var för flickor. Först på 1950-talet blev rosa en kvinnligt kodad färg. I dag anses rosa vara så starkt förknippad med flickor att det är del av deras utveckling att genomgå en rosa period.

Det har gjorts många försök att få flickor och unga kvinnor att ta till sig spelmediet. Datorföretag har till exempel försökt att sälja rosa spelmaskiner, spelföretag inriktade på målgruppen flickor har startats och lagts ner och företaget Ubisoft lanserade som första stora satsning år 2007, sin imagine-serie av spel för unga flickor. Titlar som Imagine fashiondesigner, Imagine babyz och så vidare skulle locka fler flickor att spela. Trots spelbranschens stereotypa försök kanske en del flickor faktiskt får intresse för spel och på sikt fortsätter att spela men med andra krav på innehållet. Py Kollberg forskare inom människa-datorinteraktion, har formulerat det så här:

Man kan dock inte bara avfärda de utpräglade tjejspelen och därmed bidra till att ytterligare nedvärdera traditionella flickintressen. Det är positivt att tjejspelen har givit flickor nya förutsättningar framför datorn. De har skapat ett flickrum i datorvärlden. Men blir flickorna mer jämställda av att vistas i det rummet? Det finns en risk att flickors underordning gör att jordgubbdatorn inte bara blir en tjejdator utan samtidigt en lågstatusdator. Det drabbar även pojkar – en pojke som lockas av den läckra jordgubbsdatorn kanske inte vågar bryta könsmönstren och bli en jordgubbshacker.34

På vems villkor är den nya tekniken

Så ska flickor skapa sig egna flickrum eller ska de gå in i pojkrummen och försöka förändra? Det är en fråga som är lätt att fastna i när genus diskuteras i samband med spel och teknik.

Författarna Justine Cassell och Henry Jenkins35 menar att det mest effektiva sättet att inkludera flickor och kvinnor skulle vara att i stället utöka variationen av innehåll och aktiviteter så att man stärker identitetsskapandet som en del av spelet. Vanligtvis klumpas flickor ihop som en grupp som tycker om en viss sak medan pojkar mer uppfattas som individer och därför har olika intressen.

Spelforskaren Helen W Kennedy menar att om vi ska inspirera kvinnor att delta i spelkulturen måste vi uppmuntra produktioner med större vidd av feminina representationer än den som erbjuds. Vi måste också kritiskt granska den diskurs kring spel som skapar en illusion av att det är ett maskulint privilegium. Det är viktigt att vi stimulerar innovativa och alternativa bilder av män och kvinnor som inte reproducerar rigida könsstereotyper.

2008 gjorde EA DICE sitt omtalade actionspel Mirrors Edge med en kvinnlig huvudkaraktär utan de sexuella inslagen och i dag 2015 finns det flera mer varierade kvinnliga spelkaraktärer, som t.ex. Kapten Shepard i det populära spelet Mass Effect (spelaren väljer om hen vill spela man eller kvinna). Detta till trots går många kvinnliga karaktärer fortfarande inte att spela utan förekommer som biroller. Dessvärre anser fortfarande många spelföretag att det är mer krävande att skapa kvinnliga spelkaraktärer eftersom de till exempel skulle vara tvungna att göra nya animationer. Det är vik-

34 2000: 38–47. 35 2000.

tigt att vara medveten om att mannen/pojken är en norm som inte behöver ifrågasättas, vi pratar inte om pojkspel i samma utsträckning som flickspel. Det finns spel och så finns det flickspel.

The Sims och könskategoriseringen

Historien om ett av världens mest sålda spel The Sims är intressant att titta på när det gäller könskategorisering. När spelutvecklaren Will Wright förlorade sitt hem under eldstormen i Oakland 1991, blev han inspirerad att skapa ett ”virtuellt dockhus” utifrån hans eget uppbyggande av hemmet som hade förstörts. Hur skulle den livserfarenheten kunna gestaltas i ett spel?

När Will presenterade sin spelidé: The virtual dollhouse, mottogs det svalt på företaget Maxis ”eftersom inga pojkar skulle vilja spela ett spel med ett feminint namn och som handlade om dockor.”36När förläggaren Electronic Arts köpte Maxis år 1997, bestämde sig Will för att återigen presentera sin ide som då fick grönt ljus att utvecklas. Tre år senare släpptes spelet som The Sims. Det första spelet sålde i 16 miljoner kopior och blev det mest sålda datorspelet någonsin och år 2013 hade 175 miljoner kopior sålts över hela världen. The Sims var det första spel som nådde en stor andel kvinnliga spelare vilka utgjorde hela 65 procent av alla spelare. Marknadsföringsstrategin var dessutom innovativ där förläggarna la annonser i icke traditionella spelmedier som i matbutiker och i dagstidningar på till exempel bröllopsidorna.

Eftersom så många flickor spelar The Sims debatteras ofta om huruvida det är ett spel eller inte. Detta visar återigen hur flickors och kvinnors intressen nervärderas till den grad att de inte ens räknas som en potentiell målgrupp.

Kvinnor och it-branschen

De satsningar som har gjorts för att locka kvinnor till it-branschen har inte varit lika färgstarka. Övergripande har det skett mer forskning kring kvinnors plats eller icke plats i it-världen än vad det har gjort inom spelområdet. Ända sedan 1990-talet har insatser gjorts

36 mentalfloss.com/article/48610/ant-city-and-beyond-history-all-things-sim

för att öka kvinnors delaktighet inom it bland annat genom ITkommissionen och Kommunikationsforskningsberedningen som har finansierat olika forskningsprojekt. Jämit:s37 utredning i början av 2000-talet belyste obalansen mellan män och kvinnor inom it och ville se fler insatser där forskningen omvandlades till praktik för att skapa åtgärder som kunde förändra den traditionellt manliga kunskapskulturen från grunden.

Delegationen för jämställdhet i skolan ansåg att fokus bör ligga på relationerna mellan pojkar och flickor i stället för på perspektivet ”öka flickors intresse för teknik” och att det krävdes större kunskap hos lärarna kring genus.38 Heikkilä, Häyrén och Weinestål 200939 menar att kopplingen mellan genusforskning och det praktiska jämställdhetsarbetet är alldeles för svag för att skapa framgångsrika insatser. Dessutom är det sällan det praktiska arbetet dokumenteras och utvärderas. De betonar även att särartstänkandet är mindre gynnsamt vid rekryteringsinsatser för att få kvinnor att studera teknik.

I Dagens Nyheter den 8 mars 2015 mars publicerades artikeln ”Stereotyper styr hur kvinnor och män forskar” där Ylva Fältholm, professor på Luleå tekniska universitet menar att kvinnor inte bara dominerar på utbildningarna utan dessutom presterar bättre än männen, men ju högre upp i hierarkin vi kommer desto färre kvinnor finns det. Fredrik Sjögren menar i samma artikel att i den strategi som Europakommissionen har lagt fram för att få fler kvinnor att arbeta inom it handlar det om hur flickor och unga kvinnors inställning till nördbranschen ska förändras och vilka formella krav som kan ställas på verksamheterna men ingenstans står det om vilka slags normer och värderingar som skapas inom företagen och universiteten. Attityden att det är kvinnorna som ”det är fel på” och att det är kvinnorna som ska förändas för att passa in är något som ständigt upprepar sig. Kvinnor ses som ett tillskott som kan berika en manlig utbildningsmiljö i stället för hur kvinnor kan beredas plats inom utbildningen på samma villkor och samma rätt som män.40

37 SOU:2001:43. 38 Winnet, 2013. 39 Ibid. 40 Inger Wistedt 2003:387 i Winnet, 2013.

Kvinnor som brist

I forskningsrapporten till Delegationen för jämställdhet i arbetslivet41har kvinnors ställning i ledande positioner i det privata näringslivet studerats. Undersökningen visar att kvinnor ses som något udda, till och med fel, eftersom de inte har rätt kompetens, utbildning, inte kan spelreglerna och inte har kontaktnät.

En brist hos en kvinna betraktas ofta som ett fel som inte kan rättas till, medan samma brist hos en man i stället ses som en möjlighet och kan korrigeras.42

Att vara rätt och tillhöra rätt grupp kallas godtagbarhetskriterier och innebär att äga de speciella kriterier som behövs för uppdraget.43 Detta blir i längden en social kontroll och en fast norm för vad som ska råda på arbetsplatsen. Det handlar om igenkänning och normen blir ett mått på vad som är rätt och detta mäts genom att både rekryteraren och kandidaten delar samma kulturella bakgrund och därför har samma värderingar och livsstil.44

Homosocialitet handlar om att man identifierar sig med och orienterar sig mot dem som har makt i syfte att bli invald, accepterad och bekräftad. Givet att män dominerar på maktpositioner i samhället, kommer män att orientera sig mot män.45

Studien avslöjar att män bedöms utifrån deras potential medan kvinnor bedöms efter sin befintliga kompetens i relation till kraven. Detta betyder att män anses kunna utvecklas genom att få mer erfarenhet och mognad medan kvinnor döms hårdare utifrån vad de kan när de söker arbetet. Väl inne på arbetsplatsen har många kvinnor upplevt könsdiskriminering när det gäller befordran, lön eller att inte få äran för väl utfört arbete.

41 Wahl m.fl. SOU 2014:81 i kapitlet Chefskapets könsmärkta villkor.42 Wahl m.fl. SOU, 2014:80 s. 182.43 Jenkins, i Wahl, m.fl., SOU, 2014:80.44 SOU, 2014:80.45 s. 167, ibid.

Kvinna i en mansdominerad bransch

Som kvinna är det utmanande att vara i en mansdominerad bransch och ens position som just kvinna utmanas ständigt och ifrågasätts. Att vara kvinna i en mansdominerad bransch kräver mycket mer av dig som person. Du måste hela tiden bevisa att du kan och du måste kunna stå på dig när du vill genomföra något. Det finns kvinnor som har strategin att framställa sina idéer genom männen för att få med de andra i gruppen, dvs. lägga fram ett förslag på ett sådant sätt att någon annan (en man) kan snappa upp det och få det att låta som sitt eget förslag. Något annat som är vanligt förekommande är, att kvinnor som har en lite högre position inom sitt utvecklarteam, undanhålls information, som att inte bli kallad till ett viktigt möte.

Till syvende och sist handlar detta om att männen är ovilliga att lämna ifrån sig makten, och om bristande medvetenhet och avsaknad av strategier.46 Män måste få hjälp att arbeta med jämställdhetsfrågan, problemet och ansvaret kan inte bara ligga hos kvinnorna.

Satsningar på kvinnor inom teknik, spel

Snedrekryteringen inom högre it-utbildningar fortsätter trots att det har satsats 47 miljoner kronor på fem år och 37 projekt har fått medel.47 Regeringen har därför tillsatt en expertgrupp för att bryta trenden. De jämställdhetssatsningar som gjorts har varit för kortsiktiga och reformer har saknats som haft ett tydligare perspektiv framåt. I dag pågår flera projekt och satsningar för att få in kvinnorna till IT och teknikområdet. De utvärderingar som gjorts av tidigare satsningar visar på flera intressanta saker.

Delegationen för jämställdhet i högskolan48 anser att de insatser som ska minska ojämn könsfördelning inte föregås av närmare analyser och därför blir ansatserna ungefärliga, kopplingen mellan genusforskningen och det praktiska jämställdhetsarbetet glappar då de inte samverkar.49 Det praktiska jämställdhetsarbetet dokumente-

46 s. 180, ibid. 47 Dagens Nyheter, 2015-03-14. 48SOU 2011:1. 49 Heikkilä, & Häyrén Weinestål, 2009.

ras inte och följs heller inte upp och det arbetas för lite med parallella insatser som vänder sig till företag och utbildningar. Fokus hamnar på kvinnorna/flickorna som grupp och detta beror på att det finns en omedvetenhet om att genus är relationellt att en förändringsprocess involverar båda könen.50

Delegationen för jämställdhet i skolan51 menar att fokus borde ligga mer på relationerna mellan flickor och pojkar, elever och lärare i stället för att bara inrikta sig på att stimulera flickors intresse av teknik. Bristen på genuskunskaper hos lärarna reproducerar stereotypa könsroller i klassrummen och därför måste det till fler metoder för att bryta de traditionella könsmönstren i klassrummen menar delegationen.

Winnets rapport52 visar också att det krävs en större bredd av policyinsatser som samordning av olika policys, jämställdhetsintegrering och lärande. Det behövs fler analyser av olika målgruppers och individers behov och en förståelse för att vare sig män eller kvinnor är homogena grupper. Genuskunskaper behöver implementeras i de organisationer, företag, etc. som ska genomföra arbetet eftersom detta ofta verkar vara en bristande länk. I övrigt efterlyses modeller som kan mäta framgång i förändrade relationer i stället för bara antal kvinnor inom it och teknikområdet.

Inte heller tillämpas jämställdhetsintegrering som princip inom it-politiken, för få studier görs kring genus och it, trots att it påverkar utvecklingen i samhället, i organisationer och människor.53

Kan dessa tillkortakommanden bero på det som Persson och Slumpi54 menar är en utmanande process i att integrera ett genusperspektiv? Inte bara utmanande menar jag, utan ibland till och med kontroversiellt och förenat med mycket motstånd och att flera insatser därför kanske faller innan mållinjen.

50SOU 2010:99. 51 Ibid. 52 Winnet, 2014. 53 Mörtberg, 1997, Winnet, 2014. 54 2011 ibid.

Reflektioner

Om Sverige ska behålla sin ställning som ett framgångsrikt land krävs det att vi är fler som ingår i den tekniska sfären, som skapar ny teknik, nya lösningar, nya underhållningsformer som visar på den bredd och mångfald som finns ute i världen. Vi lever i en oerhört subversiv tid med så många drömmar och begär som också vill undersöka och skapa med hjälp av teknik så varför inkluderar vi inte bara dessa människor?

Det krävs att vi pratar om teknik på nya sätt och att vi öppnar upp för nya former för tekniska innovationer och det måste ske i grundskolorna så att förståelsen för teknik genomsyrar all kunskap, blir en del av nyfikenheten, en förlängning av vår vardag.

För att bli ett tekniklitterat land måste fler bli tekniska utifrån deras egna villkor, det ska inte bara vara ett toppskikt som bestämmer hur vi ska lära oss teknik, vad vi ska göra med den, varför vi ska använda oss av den och hur vi ska skapa den. Det är på tiden att vi slutar vara så rädda för lek och i stället ser spelområdet som en stark potential till att locka människor att bli nyfikna på programmering, teknik, kreativitet och skapande.

Vi måste koppla kors och tvärs, till höger och vänster, mellan kvinnor och män, mellan kulturer och bakgrunder, tänka innovativt kring hur vi ska förändra de invanda föreställningar vi trots allt har och som hindrar utväxt och tillväxt.

Det är dags att se att kartan som vi har påbörjat inte kommer att föra oss vidare om vi inte ritar in de nya noder, meridianer och poler som dyker upp under färden och som gör oss alla till utforskare av den stora tekniska expeditionen.

Referenser

Berner, Boel (2003). Vem tillhör tekniken? Kunskap och kön i

teknikens värld. Lund: Arkiv förlag. Cassell, Justine, Jenkins, Henry (2000). From Barbie to mortal

kombat – Gender and computer games. Orginalutgåva 1998: Massachusetts: MIT press. Dataspelsbranschen

www.dataspelsbranschen.se/media/150924/game_developer_ index_2014.pdf Edberg, Birgitta (2013) www.dfs.se/ett-mer-jamstallt-it-sverige Faulkner, Wendy (2003). Teknikfrågan i feminismen. I: Berner

Boel (red). Vem tillhör tekniken? Kunskap och kön i teknikens värld. Lund: Arkiv förlag. Fröberg, Merith (2010). Teknik och genus i skapandet av gymna-

sieskolans teknikprogram. Linköpings universitet. Hedlin, Maria (2009 ). Konstruktionen av kön i skolpolitiska texter

1948–1994, med särskilt fokus på naturvetenskap och teknik. Linneuniversitetet. Kennedy, W, Helen (2002). Lara Croft: Feminist Icon or Cyber-

bimbo? On the limits of textual analysis. The international journal of computer game research, Volume 2, issue 2. Kollberg, Py (2000). Vem gynnas av flickspelen? Forskning &

Framsteg, nr. 4/00 s. 38–41. Lagesen, Vivian Anette. (2005). Extreme make-over? The making

of gender and computer science. NTNU. Lie, Merete (1996). “Excavating” the present: The computer as

gendered material culture.” Knowledge and Society, 10:51–68. Margolis, Jane. & Fisher, Allan. (2003). Unlocking the Clubhouse:

Women in Computing. Cambridge, MA: MIT Press. Mellström, Ulf (2003). Teknik och maskulinitet. I: Berner Boel

(red). Vem tillhör tekniken? Kunskap och kön i teknikens värld. Lund: Arkiv förlag. Mörtberg, Christina (1997). ”Det beror på att man är kvinna.”

gränsvandrerskor formas och formar informationsteknologin. LTU.

Nissen, Jörgen (2003). Datorkulturen En manlig historia. I: Berner

Boel (red). Vem tillhör tekniken? Kunskap och kön i teknikens värld. Lund: Arkiv förlag. Plant, Sadie (1997). Zeroes + Ones. Digital women + the new

technoculture. London: Fourth estate. Roos, Åsa http://discordia.se/ SOU, Statens offentliga utredningar (2001:43). Underlagsrapporter

till Jämits slutbetänkande, Jämställdhet – transporter och IT, hämtad den 23 feb, 2014, se www.regeringen.se/content/1/c4/23/00/cb72f89a.pdf SOU, Statens offentliga utredningar (2010:99). Flickor, pojkar, individer – om betydelsen av jämställdhet för kun-

skap och utveckling i skolan, hämtad 12 jan 2014, se www.regeringen.se/content/1/c6/15/84/27/7f4c3197.pdf SOU, Statens offentliga utredningar (2011:1) Svart på vitt – om

jämställdhet i akademin, hämtad 16 feb 2014, se www.regeringen.se/content/1/c6/15/93/71/09764d10.pdf SOU, Statens offentliga utredningar (2014:80). Ökad medvetenhet

men långsam förändring. Kvinnor och män på ledande positioner i svenskt näringsliv, hämtad den 11 nov 2014, se www.regeringen.se/content/1/c6/25/09/18/c35b56c6.pdf SOU, Statens offentliga utredningar (2014:81) Yrke, karriär och

lön – kvinnors och mäns olika villkor på den svenska arbetsmarknaden, hämtad den 12 dec 2014, se jamstalldhetiarbetslivet.se/wp-content/uploads/2014/12/ SOU-2014_81_total.pdf Tillväxtanalys (2012) Uppföljning av handlingsplanen Jämställd IT-

utveckling för ökad tillväxt, hämtad den 9 mars 2014, se www.tillvaxtanalys.se/download/18.56ef093c139bf3ef8902a4c/ 1349864262124/WP_PM_2012_05.pdf Wajman, Judy (2004). Technofeminsim. Polity Press. Winnet Rapport (2014). Winnet Rapport (2013) Sveriges digitala agenda 2013–2014 , häm-

tad 15 feb 2014, se www.winnet.se/getfile.ashx?cid=134476&cc=4&refid=1

Våra värderingar driver den digitala världen

Bi Puranen

Inledning

Find people who share your values, and you'll conquer the world together.

John Ratzenberger

Våra värderingar brukar beskrivas som vår inre kompass, eller den uppsättning principer och övertygelser som påverkar våra handlingar, val och beteenden. De flesta av dessa principer är vi fullt medvetna om. Andra bär vi med oss mer eller mindre omedvetet – som ett osynligt isberg i våra liv. Dessa mer dolda värderingar brukar vi, om inte förr, bli medvetna om när vi bryter mot dem. Det brukar yttra sig i form av känsloobehag: Detta stämmer inte med vem jag är, vad jag vill och vad jag står för.

Många värderingar är gemensamma för de flesta av oss, oavsett kön, kulturell bakgrund, ålder och så vidare. Det är den uppsättning värderingar som utgör kittet i våra relationer, vare sig vi talar om en familj, en arbetsplats, en organisation, en nation eller en hel kulturell gemenskap. Vad är bra eller dåligt och önskvärt eller icke önskvärt? I många sammanhang brukar värderingar sammanfattas i begrepp eller ledord som beskriver vilka värderingar som är viktiga. Den franska revolutionens tre ideal är ett sådant exempel.

Den enorma komplexiteten i den digitala revolutionen går inte heller att sammanfatta med tre begrepp. Låt mig emellertid försöka låna fransmännens första ledord: frihet. Det är essensen i alla digi-

tala medier, eller IKT.

1

Friheten att tänka och formulera sig om

precis vad som helst är det öppna samhällets främsta kännetecken.

Mängden data som cirkulerar i vår digitala verklighet är ofattbart stor. En modern mobiltelefon kan lagra fler böcker i sitt minne än vad som ryms på hyllorna i ett normalt skolbibliotek. Ett helt liv räcker inte till för att hinna läsa dem alla. Således skulle kunskap kunna vara ett andra kännetecken på den digitala revolution vi befinner oss mitt uppe i.

Mitt tredje kännetecken är tveeggat: Den digitala världen bär i sig fröet till något som kan vara frihetens motsats, men samtidigt vara ett verktyg för bevarandet av transparens och öppenhet, nämligen kontroll. Den goda kontrollen är förstås något bra vare sig det handlar om uppkopplade brandvarnare, tjuvlarm eller övervakningskameror i tunnelbanan. Men baksidan leder tankarna mot det Orwellska kontrollsamhälle som vi redan i många stycken accepterar som en reell verklighet.

IKT påverkar våra värderingar, vårt sätt att tänka och vara mot varandra. Men processen går också åt motsatt håll: Våra värderingar påverkar teknikens innehåll och kan också användas för till exempel kriminella syften eller av auktoritära regimer för att stoppa förändringar och undertrycka yttrandefrihet. Därför är det viktigt att IKT vilar på en bas av gemensamma överenskommelser och lagstiftning med möjlighet till kraftfulla sanktioner mot dem som bryter mot reglerna.

Genom digitaliseringen har enorma mängder fakta, information, kunskap och erfarenheter blivit tillgängliga för en stor del av jordens befolkning. Detta har lett till en aldrig tidigare skådad möjlighet för alla och envar att informera sig, men det har samtidigt lett till en minst lika stor ökning av risken att desinformeras.

I detta kapitel kommer datarevolutionen och IKT som socialt fenomen att analyseras ur ett framtidsperspektiv, med fokus på inte bara dess positiva sidor utan även på de risker som finns i samband med geopolitiska och etniska konflikter. Utgångspunkten tas i de studier som genomförts av World Values Survey globalt mellan 2010 och 2015. I 60 länder har invånarna intervjuats ”ansikte-motansikte” om hur de ser på sin tillvaro, sin framtid och världs-

1 Här används IKT som ett sammanfattande begrepp för Internet, mobila telefoninätverk, sociala medieplattformar, t.ex. Facebook, Twitter och Instagram.

utvecklingen. Sammanlagt har mer än 85 000 intervjuer genomförts i den aktuella vågen – den sjätte sedan undersökningen startade 1981.

2

En del av frågorna handlar om datoranvändning och olika

medier, syn på och förtroende för vetenskap och teknologi mer generellt, men huvuddelen handlar om människors värderingar, vad som är viktigt i livet, vad man vill förmedla till sina barn och vad som är acceptabelt och inte i olika kulturer. Vi kan med andra ord på djupet analysera hur människor i olika kulturer tänker, vilka värderingar och sociala normer de delar och hur de ser på den geopolitiska utvecklingen. Påfallande ofta är medborgarnas svar klart avvikande från de mediebilder som presenteras. I detta kapitel avses att analysera digitaliseringens konsekvenser ur ett ”datarevolutionärt” perspektiv om ett sådant begrepp nu går att använda. Exempel kommer att tas från IKT-utvecklingen, med särskilt fokus på situationen i Mellanöstern. Anledningen till detta val av fokus är att händelserna i den delen av världen påverkar oss alla, dels genom de flyktingströmmar som kommer till väst, dels genom frågan om hur digitaliseringen underlättar demokratisering och utveckling av mänskliga rättigheter, och dels genom frågan om våldets utveckling i förhållande till fred. Dessa frågor är där ställda på sin spets och därmed extra tydliga i detta område.

Den första frågan som berörs är hur människors värdesystem och sociala normer påverkar och påverkas av IKT. Vilka värden vi till exempel vill förmedla till våra barn och därmed kommande generationer kan ge en indikation om hur pass väl vår kultur passar in i morgondagens digitaliserade samhälle.

Den andra frågan som behandlas är huruvida digitaliseringens datarevolution leder till en förändrad vetenskaps- och kunskapssyn länder emellan.

Den frågeställning som därefter belyses handlar om medaljens baksida, eller mer specifikt om hur våld, konflikter och kriminalitet antar nya mönster i digitaliseringens kölvatten. Ökar konflikter genom att kollektiva aktioner underlättas av internetanvändande eller bidrar det till att minska konfliktnivån, genom att öka medvetenheten hos större befolkningsgrupper som därmed får redskap att bekämpa konflikter?

2 Undersökningarna kan laddas ner online via WVS hemsida: www.worldvaluessurvey.org

Avslutningsvis diskuteras vilka policyimplikationer dessa processer kan tänkas ha för Sveriges del.

Dessa frågeställningar analyseras utifrån det förändrade digitala landskapet. Naturligtvis är informationsteknologin i sig varken god eller dålig; det är de som använder sig av den och de effekter de åstadkommer som kan vara positiva eller negativa ur ett långsiktigt perspektiv.

Hur påverkar människors värdesystem och sociala normer IKT-utvecklingen?

Den snabba framväxten av IKT har beskrivits på ett flertal platser i denna antologi och kommer därför inte att behandlas här. Blott det faktum att vi i slutet av 2014 enligt det globala it-företaget Cisco hade fler mobiltelefoner (7,4 miljarder)

3

med internetanslutning än

det fanns människor på jorden (7,2 miljarder) stämmer till eftertanke. Varje år växer antalet uppkopplade smarta telefoner och surfplattor enligt Cisco med nästan en halv miljard och 2018 förutspår Gartner Group att de som använder telefon eller surfplatta för sina internetaktiviteter blivit fler än de som använder en traditionell dator.

4

Snabbast växer mobildatatrafiken i Mellanöstern och Afrika

med 72 procents årlig tillväxt.

I verkligheten är det trots allt än så länge ungefär bara hälften av världens befolkning som har ett mobilabonnemang. Det höga antalet telefoner handlar i första hand om att människor i den utvecklade världen har flera telefoner och därtill kanske en surfplatta. Ungefär 300 miljoner abonnemang hänför sig dessutom till det som it-världen förkortar till M2M, alltså maskin till maskin.

5

Det

handlar om parkeringsautomater, elmätare, medicinska apparater som ständigt är uppkopplade och kombinerade mobil- och GPSsystem inom transportsektorn. Men tillväxten är snabb och även utan M2M-uppkopplingarna är snart telefonerna fler än människorna.

3 Marenberg, R (2015) Cisco White Paper. 4 Rivera, J & van der Muelen (2014) Gartner Group. 5 www.ibtimes.co.uk/there-a, re-more-gadgets-there-are-people-world-1468947

Värderingar som drivkraft för förändring

Mängden tillgänglig data till följd av digitaliseringen, tillsammans med ”sakernas internet”, förändrar människors livsvillkor i grunden. Frågan är inte bara hur detta förändrar vårt sätt att använda de digitala produkterna, utan också vad de gör med våra värderingar och synsätt. Förändrar digitaliseringen vårt sätt att förhålla oss till varandra? En följdfråga blir förstås huruvida vi mottar digitaliseringens produkter på olika sätt beroende på vilka värderingar vi har. Ser användningen olika ut i olika delar av världen till följd av sociala normer och värderingar?

Begrepp som värderingar, sociala normer, preferenser, attityder, trender, etik och moral används ofta approximativt, ja rentav något slarvigt. I figur 1 görs ett kortfattat försök att klassificera dessa. Som framgår av figuren är det avgörande att differentiera mellan individ-, grupp- och samhällsnivå, men att också tänka i ett kort och i ett långt perspektiv. Digitaliseringen påverkar alla dessa nivåer.

Inom World Values Survey har det gjorts cirka 350 000 intervjuer med människor i över hundra länder under drygt trettio år. All data som samlats in kan analyseras såväl på individ- som gruppnivå, ofta används nationsnivån. När man gör jämförande analyser över världens befolkningar framkommer det både hur olika vi tänker och värderar i olika områden i världen och att det faktiskt finns stora block av frågor där vi har en samsyn kring våra värderingar. Ett försök att kartlägga jordens befolkningar är den kulturkarta som utvecklats av Inglehart & Welzel baserad på data från WVS.

Källa: www.worldvaluessurvey.org

Kulturkartan är så konstruerad att bakom värdena på kartans axlar döljer sig ett stort antal variabler som sammanvägts till en specifik koordinat för varje enskilt land. De frågor som ingår handlar dels om religion och sekularisering, dels om nationalism och synen på auktoriteter (y-axeln), dels om olika frihetliga värden, till exempel

tillit, lycka, yttrandefrihet, delaktighet i samhällsbeslut och syn på homosexuella (x-axeln).

Av kartan framkommer hur avvikande Sverige är rent värderingsmässigt. Vi har nu beräknat koordinaterna i denna karta vid ett flertal tidpunkter och det är förbluffande hur pass konsekvent den är över tid. Sverige befinner sig långt upp i högerkrysset. Vilka konsekvenser kan då denna extrema position ha för digitaliseringen? I vad mån kan denna position förklara Sveriges starka ställning vad gäller innovationsförmåga och bakomliggande kreativitet? Hur kan den öppenhet som karaktäriserar Sverige, med yttrande- och tryckfrihet, mänskliga rättigheter och ett stort mått av transparens tänkas ha påverkat vår digitalisering och vidare kan detta tänkas påverka även andra länders utveckling i en positiv riktning? De positiva effekterna av digitaliseringen är förstås angenäma, men hur ser riskscenariot ut vad gäller brottslighet och konflikter i en globaliserad värld? Ett stort antal frågor inom WVS handlar om just datoranvändning och vetenskapssyn, men också om bristande säkerhet och tilltagande oro.

Sambandet mellan vetenskapssyn och internetanvändande är svagt

Inom World Values Survey har vi genom åren genomfört omfattande analyser av hur medborgare i olika länder ser på samhällsutvecklingen. Intressant är att på individnivå dela in svaren i olika grupper, till exempel de som använder internet ofta och de som gör det mer sällan. Spelar graden av internetanvändande roll för hur man ser på olika frågor, till exempel kunskapsfrågor och framtidssyn? I figur 3 jämförs graden av internetanvändning med om man anser att vetenskap och teknologi gör världen till en bättre plats att leva i.

6

Som framgår av figuren har de västerländska länderna ett betydligt högre internetanvändande, men vad som förvånar är att flera länder i MENA-regionen också har ett mycket högt dagligt eller veckovist internetanvändande. Detta gäller till exempel Qatar, Kuwait och Libanon, men även delar av Östeuropa, särskilt Estland.

6 www.worldvaluessurvey.org, online analysis.

Dock korrelerar inte internetanvändningen med synen på vetenskap och teknologi. Värdena 8–10 på y-axeln betyder att man anser att världen blir väsentligt bättre tack vare vetenskap och teknologi och värdet 1 att den blir väsentligen sämre. Tilltron till vetenskap och teknik är mycket hög i många utvecklingsländer även om internetanvändningen är låg. I Centralasien och stora delar av Mellanöstern är detta särskilt framträdande.

Källa: WVS, 6:e vågen 2010–2015,

www.worldvaluessurvey.org

Kreativitet och innovationsförmåga

Den starka utveckling som ägt rum i form av ökad tillgänglighet av data ställer frågan om vetenskap och kunskapsproduktion i centrum. Hur lär vi oss att navigera i och utvärdera den enorma tillväxten av information? Är dagens skolsystem tillpassade till dessa behov och förmår vi rusta morgondagens vuxna till detta samhälle?

Viktiga egenskaper för barnens framtid

En viktig aspekt av detta är vad vi som föräldrar vill förmedla till våra barn – vilka ambitioner har vi vad gäller våra barns framtid? Inom WVS ställs ett antal frågor som handlar om just detta. Respondenterna ombeds att välja de fem viktigaste egenskaperna, från nedanastående lista, som de anser att barnen ska få förmedlade hemifrån:

  • Oberoende
  • Hårt arbete
  • Ansvarstagande
  • Uppfinningsförmåga/fantasi
  • Tolerans och respekt för andra människor
  • Sparsamhet, både med pengar och resurser
  • Målmedvetenhet och uthållighet
  • Religiös tro
  • Osjälviskhet
  • Lydnad
  • Självständighet, individualism (self-expression).

Om man utgår från vad medborgare i Sverige svarar jämfört med övriga världen så ser rangordningen ut på följande vis:

Källa: WVS, wave 6, 2010–2015, www.worldvaluessurvey.org

Intressant är att flera av de elva alternativen är lika, tolerans och respekt för andra samt oberoende är värderingar som delas av världens folk inklusive Sverige. De egenskaper som inte är särskilt viktiga i Sverige, men som är det globalt, är hårt arbete och religiös tro. En specialundersökning där denna variabel korsades med daglig användning av internet gav ett intressant utfall.

7

För Sveriges del

anger de som dagligen använder internet i högre grad egenskaperna tolerans, oberoende, beslutsamhet, uppfinningsförmåga samt självständighet och individualism (self-expression) än vad genomsnittsbefolkningen gör. Gruppen som dagligen använder internet har lägre andel som anger hårt arbete, lydnad, religiös tro, sparande och även ansvar. Vi kan med andra ord konstatera att dagliga internetanvändare i Sverige i högre grad anger kreativt laddade egenskaper och i lägre grad anger mer traditionellt värderade egenskaper såsom lydnad, hårt arbete och sparande.

På en global nivå, där samtliga individer som dagligen använder internet analyserats, finns också vissa tydliga skillnader. De som är dagliga internetanvändare betonar i högre grad ansvar, tolerans, oberoende, självständighet och beslutsamhet, samtidigt som de i mindre grad anger hårt arbete, sparande, lydnad och religion. Dagliga internetanvändare är med andra ord mer lika varandra i Sverige och i världen i övrigt i denna fråga än vad övriga intervjuade är.

Nästa steg i analysen har varit att konstruera ett självständighetsindex bestående av följande egenskaper: oberoende, uppfinningsförmåga/fantasi, tolerans och ansvar. Detta index har sedan

7 Puranen, B., Tabellbilaga 2015.

analyserats mot ett annat bestående av intensiteten i internetanvändningen i olika länder (figur 4). Som framgår ligger Sverige högst både vad gäller självständighetsindex och intensitet i internetanvändning.

Källa: WVS, 6:e vågen 2010–2015, www.worldvaluessurvey.org.

Frågorna om vilka egenskaper man vill uppmuntra barn att lära sig hemma har ställts redan från den första mätningen 1981 fram till i dag (figur 5). Intressant är att se hur starkt dessa värden har utvecklats över tid, hur vi som föräldrar och samhällsmedborgare allt mer kommit att poängtera dessa värden som centrala för våra barn, och inte minst hur skolan också i allt högre grad betonar dessa värden. Betoningen av dessa egenskaper har blivit allt större

över tid. Måhända är detta en spegling av vår samhällsutveckling. Just blandningen av att vara tolerant och att ta ansvar samtidigt som oberoende och fantasi betonas är förmodligen en viktig bakomliggande förklaring till att Sverige rankas så högt i de flesta innovationsindex.

Källa: WVS, 6:e vågen 2010–2015, www.worldvaluessurvey.org

Vi vill i Sverige att våra barn ska växa upp som toleranta, ansvarstagande och självständiga individer. I en digitaliserad värld är det viktigt att våra barn både är oberoende och uppfinningsrika men även toleranta och med en förmåga att ta ansvar. Trots att elva olika egenskaper finns med på listan är det dessa som de allra flesta vuxna anser vara centrala för att rusta barn inför morgondagens samhälle. Blandningen av egenskaper ser lite olika ut över tid, men tolerans, oberoende, ansvarstagande och uppfinningsförmåga ökar kraftigt som de viktigaste värdena att förmedla till nästa generation.

Vårt utbildningssystem är också utformat så att dessa egenskaper understöds och uppmuntras i utformningen av läroplaner,

handledningar, pedagogik och läromedel. Samtidigt har Sverige förhållandevis låga resultat i Pisaundersökningarna där man mäter parametrar som naturkunskap, matematik och läsförståelse.

8

Även i

den undersökning som genomförts i ett drygt 40-tal länder avseende problemlösningsförmåga har Sverige förhållandevis låga resultat.

9

Samtidigt ligger Sverige i den globala täten inom IKT i rader av studier

10

,

11

,

12

och inom de nya affärsområden som finns inom

denna sektor har Sverige trots sin litenhet gjort bra ifrån sig. Ofta nämnda exempel är Skype, Spotify och en rad andra internetbaserade tjänster inom musik- och underhållningssektorn.

Sverige ligger – egentligen inte helt förvånande – också i topp i The Global Creativity Index (GCI). Detta index utgör en sammanvägning av teknologi-, talang- och toleransnivåerna i 82 olika länder.

13

Trots att detta index är behäftat med ett flertal begräns-

ningar kvarstår ändå det faktum att vi sedan många år återkommande presterar högt i dessa studier. Frågan är om inte dessa skillnader, som kan iakttas mellan Sverige och många andra länder, delvis kan förklaras av just det faktum att faktorer som fantasi, oberoende, uppfinningsförmåga, tolerans för det annorlunda är en bärande idé i det svenska samhället. Det är en del av våra värderingar och vår kultur som möjligen inte går att fånga i PISAprojektets studier.

Som framgår av uppställningen ovan där svenskarna listar sina fem främsta ideal, så innehåller den inte hårt arbete som ett ideal i sig själv. Om man däremot är motiverad och drivs av nyfikenhet och självständigt tänkande finns knappast några gränser för hur många timmars hårt arbete dessa unga entreprenörer är beredda att investera för att nå dit de vill. Levde vi i en annan tid skulle man kanske säga att detta är starka protestantiska drivkrafter.

8 Gurria, A, (2014), PISA 2012. 9 www.skolverket.se/statistik-och-utvardering 10 Dutta, S. Cornell, Geiger, T., Lanvin, B. (2015), World Economic Forum Index. 11 Hollanders, H., Es-Sadki, N., (2014), Innovation Union Scoreboard . 12 The Oxford Handbook of Information and Communication Technologies. 13 Martin Prosperity Institute, (2011), Creativity and Prosperity: the Global Creativity Index.

Ett nytt globalt scenario – risker och möjligheter

Det är otvetydigt så att IKT är en nyckelfaktor vad gäller politiska framsteg, ekonomisk tillväxt och nya marknadsmöjligheter.

14

Globaliseringen av kommunikationsteknologin underlättar inte bara handel och investeringar, den bidrar också i hög grad till att skapa kollektiva identiteter som tidigare inte fanns. Värderingar och normer delas mellan allt större grupper med ökad empati och undanröjda missförstånd som viktiga resultat att ta in i den sammanvägning av ”för och emot” som behöver göras.

Men denna öppenhet kan också tydliggöra ojämlikheter som finns inom och mellan olika kulturer och samhällen och som resulterat i våld och blodiga sammandrabbningar. Upproren i Tunisien våren 2012 föregicks av att en frustrerad frukthandlare tände eld på sig själv vid samma tidpunkt som president Ben Alis orimliga lyx bakom höga palatsmurar blev känd via en rapport från en amerikansk diplomat som läckts via Wikileaks. Dessa båda händelser fick stort medieutrymme inte bara i Tunisien utan världen över. Det blev också startpunkten för den arabiska våren. Digitalisering, internet och sociala medier kan i sanning utgöra en explosiv blandning vars effekter är omöjliga att förutsäga. I det följande avsnittet är ambitionen att söka bedöma IKT-användningens positiva och negativa sidor i en konflikt.

Digital kommunikation i konfliktsituationer

IKT sänker ribban för terrorism, revolter och kollektiva aktioner i allmänhet. IKT kan även fungera som ett utmärkt redskap i diktaturers tjänst. I Syrien har till exempel regimen använt sig av ”Internet blackouts”, för att i dess skydd kunna genomföra handlingar som man velat dölja för världen.

15

Samtidigt använder syriska rebel-

ler Google Maps och andra satellitbilder för att korrigera eldgivning och Afghanska talibaner nyttjar SMS för att nå fram till människor där de själva är starka samtidigt som de river ned sändare i områden där de inte har samma möjligheter att påverka. I Irak

14 Cairncross, F (2001), The Death of Distance: How the Communications Revolution Is Changing Our Lives. 15 Gohdes, A (2015) ”Pulling the plug: Network disruptions and violence in civil conflict”.

bombas el- och vattenanläggningar samtidigt som såväl rebeller som regeringsstyrkor bevakar att mobiloperatörsantennerna får vara i fred. Kina och Saudiarabien är långt ifrån ensamma om att spärra viktiga internetsajter, som till exempel Wikipedia och Google Translate. Genom att begränsa möjligheterna till att kommunicera på exempelvis engelska begränsas förstås också möjligheterna att ta del av den globala information som finns tillgängliga i de länder som åtnjuter tryck- och yttrandefrihet. I Azerbajdzjan används till exempel sociala medier regelmässigt för att diskreditera regimkritiska protester.

16

Listan kan göras lång. Trots det svåra

forskningsläget finns dock ett antal analyser där man försökt att mer metodiskt bedöma frågan om IKT-användningens positiva och negativa sidor. I den följande analysen görs ett försök att sammanfatta forskningsläget vad gäller sociala medier och mobiltelefoni.

Vilken roll har sociala medier i politiska konflikter?

När islamiska staten (IS) fick sitt genombrott 2013 förklarades deras initiala framgångar med deras skickliga användande av medier i allmänhet och sociala medier i synnerhet.

17

Tidigt i analysen av

utvecklingen i Egypten, Tunisien och Bahrain beskrevs också hur sociala medier användes för att koordinera mötesplatser, och hur skeendena på Tahir-torget i Kairo, i Tunis och i Bahrain varit orkestrerade via sociala medier. En kritisk fråga som vi kanske borde ställa oss vad gäller analyserna av det som sker i Mellanöstern är i vilken omfattning sociala medier verkligen används och vem som bäst betjänas av ett väl utvecklat mobiltelefoninät: befolkningen, regeringarna eller rebellgrupper? Anledningen till att denna fråga är så viktig är att de slutsatser vi kommer fram till i hög grad kommer att påverka framtiden.

Enligt utvecklingspsykologin utgör våra tidigaste erfarenheter av ett fenomen, ”the primacy effect”, grunden för våra generaliseringar, kategoriseringar och förväntningar och dessa är inte alltid

16 Pearce, K (2014), ”Two can play that game: Social media opportunities in Azerbaijan for government opposition” s. 39–66. 17 Lund, A (2014) ”Syrien Brinner – Hur revolutionen mot Assad blev ett inbördeskrig”, s. 550; Bailard, C S (2015) ”Ethic conflict goes mobile. Mobile technology’s effect on the opportunities and motivations for violent collective action”.

lätta att revidera vid ett senare tillfälle.

18

Förstahandsintrycken be-

står och är heller inte alltid mottagliga för rationella argument.

I dag har vi större möjligheter än någonsin att utröna inte bara vad eliter i ett samhälle bygger sina åsikter och handlingar på, utan också vad gemene man anser. Problemet är att många av dessa värderingar är svårfångade, därför att vi själva är omedvetna om dem. Joanne Esch konstaterar att fakta sällan talar för sig själva utan att det snarare förhåller sig så att:

Meaning is layered upon a narrative after the fact like Technicolor added to a black and white film. The process of layering meaning over a narrative is complex and contested; it mythologizes the narrative so that it holds shared significance for a group19.

Kraften i våra värderingar blir därför stor och avgör oftast ett skeende. Detta öppnar också upp för ett mer negativt scenario. Vi vet att icke-demokratiska krafter i lika hög grad kan använda sig av den nya digitala tekniken för att spåra regimmotståndare och att så kallade smittoeffekter kan uppstå. Islamiska staten har exempelvis visat sig vara effektiva i rekrytering av unga människor via slutna webbplatser där få utomstående vet vad som försiggår. Men hur omfattande är den verkliga rekryteringen och hur länge kan det fortgå om befolkningarnas flertal inte accepterar den typen av våld? Ett flertal undersökningar, till exempel Inglehart, Puranen och Welzel, har med stöd av data från World Value Survey visat på att människors vilja att delta i krig för att försvara sitt land sjunker i stort sett i alla länder. 20

18 Flood, C (1996), ”Political myth: A theoretical introduction”, s. 87. 19 Esch, J., ”Legitimizing the ”War on Terror”: Political Myth in Official-Level Rhetoric”, s 357. 20 Inglerhart,R., Puranen,B., & Welzel, C., (2015)”Declining willingness to fight for one’s country: The individual-level basis of the long peace, se även Puranen, B.,(2015) ”Allegiance Eroding. People’s Dwindling Willingness to Fight in Wars, s. 261–281 samt Puranen, B., (2009) ”European Values on security and Defence: An Exploration of the Correlates of Willingness to Fight for One’s Country”.

Den förändrade brottstrukturen till följd av IKT

Internet har i princip inga gränser och vem som helst med tillgång till webben är både en potentiell brottsling och ett potentiellt brottsoffer. Detta gäller på individnivå likaväl som på systemnivå – företag, myndigheter, organisationer, ja, hela nationer kan drabba eller drabbas.

I många fall handlar det om pengar. Dataföretaget Symantec uppskattar att de som utsätts för IT-brott världen över förlorar sammanlagt cirka 290 miljarder euro varje år och enligt en studie som gjorts av McAfee genererar it-brottsligheten vinster på 750 miljarder euro årligen.

21

Varje sekund görs världen över rader av intrång i enskilda människors datorer, surfplattor eller smarta telefoner. Data stjäls, kreditkortsnummer och dataloggar kopieras och så kallade virus eller maskar planteras för fortsatt tillgång till den intet ont anande ägarens dator eller nätverk, vare sig det är en individ eller ett företag. Inte ens de mest sofistikerade skydd i form av så kallade paketfilter eller brandväggar kan hindra en kunnig och målmedveten hacker.

22

I maj 2013 dömdes den 21-årige britten Ryan Cleary till 32 månaders fängelse av en domstol i London för att han tagit sig in i datorer och servrar i CIA, Pentagon, FBI och hos speltillverkarna Sony och Nintendo: -Jag gjorde det bara för att jag kunde, lär han ha svarat när domaren frågade varför.

23

När det gäller transnationella lagöverträdelser av ekonomisk karaktär är det många gånger organiserade brottssyndikat eller organisationer som är ansvariga. De är ofta mycket sofistikerade, väl samordnade och teknologiskt innovativa.

24

De senaste åren har

teknikerna för spårning och identifiering av brottslingar blivit både snabbare och enklare. Men samtidigt har rader av etiska och rättsliga frågor väckts om lämpligheten av att använda dessa tekniker. Det handlar om rätten till integritet och risken för missbruk från kontrollmyndigheter och polis. Detta är en pågående diskussion

21 europa.eu/rapid/press-release_IP-13-94_sv.htm 22 Arthur, C (2013), ”LulzSec hackers jailed for string of sophisticated cyber-attacks. 23 www.theguardian.com/technology/2013/may/16/lulzsec-hacktivists-longest-jailsentences-hacking 24 Ekmekcioglu, E., (2012) Transnational Crimes and Information Technologies, s. 14.

där teknikutvecklingen hela tiden skapar nya frågekomplex som ett rättssamhälle kontinuerligt måste förhålla sig till och lagstifta om.

Det är dessutom inte bara datasystem som kan vara mål för hacker-attacker. Alla tekniska apparater som har en egen IP-adress kan hackas eftersom de är åtkomliga från internet. Det innefattar din kopiator eller skrivare, den Skype-uppkopplade kameran i konferensrummet, det smarta larmet eller värmepannan som du kan styra med hjälp av din mobiltelefon eller routern som gör det möjligt att komma ut på nätet kan alla bli hackade.

Och sedan…?

The empires of the future are the empires of the mind

Winston Churchill

Ingen kan annat än i ganska generella termer tala om hur framtidens IKT gestaltar sig. Det enda vi vet är att antalet användare blir fler, att hastigheterna ökar och att allt fler apparater och föremål kopplas upp trådlöst sinsemellan – kläder, leksaker, bilar, kylskåp och blomkrukor. Alla dessa saker kommer kommunicera med varandra och bygga databaser om hur vi mår, vad vi äter, hur vi reser osv. Detta sker utan mänsklig inblandning. Innehåll och tillämpningar kan vi bara spekulera om, men sannolikt kommer all insamlad data att leda till att vi får en uppsjö av vad teknikoptimister beskriver som ”smarta lösningar”: smarta elnät, smarta städer, smarta transporter, smarta arbetsplatser och kanske också smarta människor. Gissningsvis kommer en del etablerade standarder att finnas kvar, som att använda sökmotorer för att hitta information, bilder och musik, och att kunna koppla upp ljud och bild till andra användare.

I detta kapitel har jag försökt besvara frågan om datarevolutionens långsiktiga konsekvenser. Mer specifikt har jag diskuterat hur IKT i en vidare bemärkelse påverkar människors värdesystem och sociala normer, och hur värderingar påverkar utveckling och användning av IKT. Jag har också belyst frågan huruvida konflikter minskar eller ökar genom att kollektiva aktioner underlättas av internetanvändande och IKT, och om datarevolutionen i sig kan

bidra till att minska konflikter genom att öka medvetenheten hos större befolkningsgrupper.

I väst betonar de intervjuade värdet av oberoende, fantasi och att uttrycka sin personlighet och sina värderingar (self-expression), medan en stor del av de intervjuade i icke västerländska länder betonar att lydnad, religiös tro och hårt arbete är de värderingar som helst bör bibringas barnen från deras hemmiljöer. Vi kan också konstatera en mycket stark oro för terrorism och våld i princip över hela jorden, och att en övervägande majoritet önskar demokrati. En slutsats är att dessa värderingar är nära förknippade med en positiv vetenskaps- och tekniksyn samt ett högt användande av såväl internet, e-post som mobiltelefoni. Morgondagens samhälle formas endast i begränsad del av våra handlingar i dag, men i ännu högre grad av de värderingar våra barn kommer att föra vidare.

IKT bär inom sig fröer till verkligt stora samhällsförändringar, där individernas delade gemensamma värderingar kommer att vara avgörande. IKT är till sin grundkaraktär socialt inkluderande och kommer därför i det långa loppet att skapa en mer enad värld – inte tvärtom.

Konklusionen blir därmed att även om digitalisering och IKT i en vidare bemärkelse har accepterats av huvuddelen av jordens befolkning, skiljer sig ambitionerna vad gäller dess användning väsentligt åt. Det är också viktigt att konstatera att IKT:s roll vad gäller krig och konflikter inte är entydig. Väsentligt fler och djupare analyser behöver göras inom detta för framtiden så centrala forskningsområde.

Några konkreta förslag vad gäller Sveriges engagemang i den digitaliserade världen skulle kunna vara att:

  • Verka för ett digitalsamhällets Förenta Nationer med uppdrag att skapa en gemensam plattform för bevakning och uppföljning som vilar på en bas av gemensamma överenskommelser och lagstiftning, med möjlighet till kraftfulla sanktioner mot dem som bryter mot reglerna. Det Digitala Nationernas Förbund kan mycket gärna vara ett nordiskt eller rentav svenskt projekt, med säte i den virtuella verkligheten.
  • I programutvärderingar av olika IKT-baserade bistånds- och infrastrukturprojekt bör riskbedömningar och policyimplikationer inbegripa en analys av relationerna mellan teknologi, politiska konflikter och värderingar.
  • En effektiv användning av digitala medier förutsätter att människor, inte minst barn, blir medvetna om digitalsamhällets möjligheter och risker. Alla behöver få möjlighet att kontinuerligt utveckla sin digitala kompetens.
  • Medvetandet behöver höjas om IKT:s användning i konfliktfyllda regioner och därmed förekommande rekrytering av unga. Här gör redan i dag ”de gamla medierna” inom public service och tryckta tidningar ett gediget journalistiskt arbete för att bringa klarhet i vilka avsändarna är, vad de vill, hur de finansieras etc. Men hur ska detta arbete finansieras i en tid när allt på webben uppfattas som gratis?

Referenser

Arthur, C (2013) ”LulzSec hackers jailed for string of sophisticated

cyber-attacks, The Guardian, 16 May 2013. www.theguardian.com/technology/2013/may/16/lulzsechackers-jailed-cyber-attacks (2015-03-29). Bailard, C S (2015) ”Ethic conflict goes mobile. Mobile techno-

logy’s effect on the opportunities and motivations for violent collective action”, Journal of Peace Research, 52(3):s. 1–15. Beijmo, J (2014) Resultatexempel: Stärka kvinnors företagande

genom satsning på IT, SIDA Publikationer, www.sida.se/Svenska/Har-arbetar-vi/Globalautvecklingsinsatser/resultatexempel/Kvinnligaentreprenorer/(2015-03-23). Bilbao-Osoro et al (eds) The Global Information Technology

Report 2014. Rewards and Risks of Big Data. World Economic Forum. Bottioci, C och S Challand, B., (2006), ”Rethinking political myth:

The clash of civilizations as a selffullfilling propecy”, European Journal of Social Theory, vol 9, p. 320. Cairncross, F (2001), The Death of Distance: How the Communi-

cations Revolution Is Changing Our Lives, Cambridge, MA, Harvard Business Press. Davies-Boren, Z (2014) ”Active Mobile Phones Outnumber

Humans for the First Time”, International Business Times, UK (2015 03 25) www.ibtimes.co.uk/there-are-more-gadgets-thereare-people-world-1468947 Dutta, S. Cornell, Geiger, T., Lanvin, B. (2015) World Economic

Forum Index, www3.weforum.org/docs/WEF_Global_IT_Report_2015.pdf Dahlbom, A (2015), Scandinavian Traveller, No 5. Ekmekcioglu, E (2012) Transnational Crimes and Information

Technologies, International Journal Emerging Sciences, 2012 – ijes.info/pdf El-Baradei, (2011) ”Wael Ghonim: Spokesman for a revolution”

TIME Magazine, 21 April, 2011.

Esch, J (2010) ”Legitimizing the ”War on Terror”: Political Myth

in Official-Level Rhetoric”, Political Psychology, Vol 31, No 3. Evans, M (2015), ”Hackers steal £650 million in world's biggest

bank raid”, The Telegraph www.telegraph.co.uk/news/uknews/crime/11414191/Hackerssteal-650-million-in-worlds-biggest-bank-raid.html (2015 04 15). FBI, Cyber Crime (2015) www.fbi.gov/about-us/investigate/cyber

(2015 03 29). Findahl, O (2014) ”Svenskarna och internet 2014 – En årlig studie

av svenska folkets internetvanor”, Stiftelsen för internetinfrastruktur, (2015 03 23). www.soi2014.se/den-mobila-boomen-fortsatter/ Flood, C (1996), ”Political myth: A theoretical introduction”, New

York, Garland. Gohdes, A (2015) ”Pulling the plug: Network disruptions and

violence in civil conflict”, Journal of Peace Research, (1–16). Greenberg, A (2014) How hackable is your car?, Wired Magazine

www.wired.com/2014/08/car-hacking-chart/ (2015 03 12). Gurria, A, (2014) PISA 2012 www.oecd.org/pisa/keyfindings/pisa-

2012-results-overview.pdf Hollanders, H., Es-Sadki, N., (2014), Innovation Union Score-

board 2014, European Commission ec.europa.eu/enterprise/policies/innovation/files/ius/ ius-2014_en.pdf Huntington, S (1993) ”Clash of Civilizations?” Foreign Affairs.

www.foreignaffairs.com/articles/48950/samuel-phuntington/the-clash-of-civilizations Inglehart, R, Puranen, B och Welzel, C., (2015) ”Declining wil-

lingness to fight for one’s country: The individual-level basis of the long peace, Journal of Peace Research. Kroes, N (2013), Europeiska Unionen: EU:s plan för it-säkerhet

ska skydda ett öppet internet/Cecilia Malmström (2013-02-07) europa.eu/rapid/press-release_IP-13-94_sv.htm Lund, A (2014) ”Syrien Brinner – Hur revolutionen mot Assad

blev ett inbördeskrig”, Silc Förlag.

Lyttbacka, Jimmy, ”Barnpornografibrottets omfattning”, Juridiska

fakulteten vid Lunds universitet, u.å. Marenberg, R (2015), Cisco White Paper, 2014 in Review Global

Mobile Data Traffic Forecast Update 2014–2019 (2015 04 07) www.cisco.com/c/en/us/solutions/collateral/serviceprovider/visual-networking-index-vni/white_paper_c11-520862.html Pearce, K (2014), ”Two can play that game: Social media opportu-

nities in Azerbaijan for government opposition” Democratizatsiya, 22(1):39–66 efter Dafoe, A och J Lyall, ”From cell phones to conflict? Reflections on the emerging IKT-political conflict research agenda”, Journal of Peace Research, 2015. Pinker, S (2011) ”The Better Angels of our Nature: Why Violence

has Declined.”, New York, Viking. Pierskalla, J och F M Hollenbach (2013), ”Technology and col-

lective action: The effect of cell phone coverage on political violence in Africa”, American Political Science Review, 107(2), p. 207–224. Olson, A R (2010) ”Sökes: en teknisk lösning på ondskans pro-

blem”, Stiftelsen för Internetinfrastruktur. Olson, T, Rosengren, Runeson, Bill och Larsson, S (2014) ”Tillit i

det digitala samhället – en kartläggning”, Lund Universitet. lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId= 4464066&fileOId=4464082 Oxford Economics, (2014). Capturing the IKT Dividend: Using

technology to drive productivity and growth in the EU. Puranen, B (2014) ”Allegiance Eroding. People’s Dwindling Wil-

lingness to Fight in Wars”, i Dalton, R och Welzel C (eds) ”The Civic Culture Transformed: from Allegiant to Assertive Citizens”, New York: Cambridge University Press, 261–281. Puranen, B (2009) ”European Values on security and Defece: An

Exploration of the Correlates of Willingness to Fight for One’s Country”, i Esmer, Y, Klingermann, HD & Puranen, B ”Religion, Democratic Values and Political conflict”, Acta Universitatis Upsaliensis.

Reporters sans frontières (2011) Enemies of The Internet Report,

Reporters without Borders en.rsf.org/saudi-arabia-saudi-arabia-11-03-2011,39745.html (2015-04-03). Rindby, P (2015) The Swedish Program for IKT in Developing

Regions, Stockholm University. spidercenter.org/about-us/strategy (2015-01-29). Rivera, J & van der Muelen, R (2014), Gartner Group, Stamford,

Connecticut (2015 03 11). www.gartner.com/newsroom/id/2939217 Sandgren, P (2000) Varför är svensk popmusik så populär utom-

lands? Synpunkter på det ”svenska musikundret” och på det spontana i popmusikens musikaliska språk, Svenska Samfundet för musikforskning, musikforskning.se/stmonline/vol_3/psandgren/index.php? menu=3 Shapiro, J N och N B Weidmann (2015), ”Is the phone mightier

than the sword? Cell phones and insurgent violence in Iraq”, International Organization, 69(2). Stone, D (2001), ”Policy Paradox: The art of political decision

making”, 3d ed, New York, WW. Norton, s. 137. Svenska Dagbladet (2013 11 04) ”Fängelse för nätpedofil”, s. 6

(2015 03 22). www.svd.se/nyheter/inrikes/fangelse-fornatpedofil_8689056.svd Svensson, F (2015-03-24) ”Dramatisk ökning av barnsexbrott”,

Svenska Dagbladet (2015 03 29) www.svd.se/nyheter/inrikes/dramatisk-okning-avbarnsexbrott-i-sverige_4432151.svd Wamala, C (2012) Empowering Women Through IKT, Spider

IKT4D Series No. 4. spidercenter.org/publications/spider-stories (2015-01-29). Warren, T C (2015), ”Explosive connections? Massmedia, social

media, and geography of collective violence in sub-Saharan Africa” JPR, 52(3).

Pierskalla, J och Hollenbasch, F (2013), ”Technology and collective

action: The effect of cell phone coverage on political violence in Africa”, American Political Science Review, 107(2), s. 207–224. Weidmann, N B (2015) ”Communication, technology, and political

conflict”, Journal of Peace Research, 1–6.

Värdeskapandets nya logik

Patrik Regårdh

Digitaliseringen förändrar samhället i grunden

Digitalisering och de senaste två decenniernas snabba utveckling inom informations- och kommunikationsteknologi (IKT) har redan inneburit betydande bidrag till samhällsutvecklingen, men kanske ännu viktigare är att teknologin och dess användning har skapat radikalt förändrade förutsättningar för framtiden. Vi ser början av en ny era som i stora stycken förändrar och ersätter det tänkande som infördes i och med industrialiseringen för ungefär 150 år sedan. Det är säkerligen så att människor i alla tider uppfattat förändring som en ytterst påtaglig del av livet, men det är också korrekt att säga att vissa perioder i historien är betydligt mer omstörtande i den meningen att etablerade sanningar och föreställning omdanas och att vardagslivet för många människor snabbt förändras.

Jag, och många med mig, menar att den digitala teknologin och IKT är just en sådan omstörtande kraft som har potential att etablera ett helt nytt tänkande och därmed bli ett nytt fundament för hur samhället är uppbyggt, hur näringslivet fungerar och för hur vi lever våra liv till vardags. Jag skulle hävda att den digitala transformationen i samhället under kommande decennier kommer visa sig vara mer kraftfullt nyskapande än tidigare revolutionära skeenden som övergången från jakt till jordbruk eller från handkraft till ånga och elektricitet. I stora stycken håller vi på att etablera ett nytt ekonomiskt system där digitaliserade processer kompletterar och ersätter tidigare ekonomiska processer som varit knutna till fysiska värden och realiteter. I detta kapitel är min ambition att försöka fånga några av de centrala effekterna som IKT inneburit fram till nu, och baserat på de observationerna dra ut några av de väsentliga

konsekvenserna för den framtida utvecklingen mot nya värdeskapande processer.

Teknologisk utveckling och samhällsutveckling är två intimt förknippade och sammanlänkade skeenden. Förändringar i samhällets struktur och organisation ger å ena sidan utrymme för framväxten av teknologiska framsteg, men å andra sidan skapar nya teknologier ytterligare strukturförändringar och i sin tur nya förutsättningar för utveckling i samhället, i näringslivet och i vardagslivet.

Vi kan kalla det nya som växer fram och som driver på omställningar inom snart sagt alla sektorer av samhället för informationssamhället, digitalisering eller det nätverkade samhället. Oavsett benämning så vilar den framtida utvecklingen på två fundamentala utgångspunkter. Å ena sidan teknologi och å andra sidan personlig kunskap och intresse att använda tjänster och produkter. I jämförelse med tidigare teknologidriven utveckling så uppvisar IKT betydligt mer accelererade förlopp i båda dessa dimensioner. Jämfört med till exempel elektricitet så har tekniken för att generera och distribuera el genomgått en kontinuerlig utveckling, men den grundläggande funktionen el har ur ett brukarperspektiv i allt väsentligt varit oförändrad sedan samhällets elektrifiering. IKT däremot har på kort tid utvecklats med allt bättre prestanda och ökad funktionsrikedom och den utvecklingen kommer med all sannolikhet att fortsätta i accelererande takt. På motsvarande sätt har bruket av el krävt betydligt längre tid att nå ut på marknaden. Trots drygt ett sekel av elektrifiering saknade fortfarande 18 procent1 av världens befolkning tillgång till el år 2011. Motsvarande siffra för IKT är 8 procent2, och det har skett på betydligt kortare tid.

1 World Bank, statistics. 2 Ericsson Mobility Report.

Tillämpning av teknik är den nya utmaningen

Att säga att den teknologiska utvecklingen inom IKT har gått snabbt är ett understatement. År 2004 installerades världens då snabbaste superdator, BlueGene/L, vid Lawrence Livermore Laboratory i USA. Den hade en beräkningskapacitet på 70,72 triljoner beräkningar per sekund (TFLOP). Tio år senare, i november 2014, hade världens snabbaste superdator, Tianhe 2, i Guangzhou i Kina en beräkningskapacitet på 54,9 PFLOP, en faktor tusen gånger snabbare. Även bandbredd och lagringskapacitet har följt samma trend. På bara några decennier har vi tagit oss från de första uppringda modemanslutningarna med 28,8 kb/s till dagens fiber med 100+ mb/s och för mobila datauppkopplingar från GPRS med 28 kb/s till 4G med upp till 100 mb/s. Just därför är det en utmanande tanke att vi kommer att se en ännu snabbare, exponentiell, utveckling de kommande åren och decennierna. Det gäller självklart teknikens kärna med högre bandbredd, fler beräkningar och större diskar.

Kanske är det framöver mer betydelsefullt vilka framsteg som vi kan förvänta oss kring hur teknikens möjligheter tas tillvara. Exempel på sådana framsteg är analys av extrema datamängder, streamingtjänster, uppkopplade och interaktiva produkter samt realtidsstyrning av komplexa system. Det är till exempel ingen svår uppgift att skriva ett program som spelar pong. En boll kommer in med en viss vinkel och det är trivialt att räkna ut i vilken riktning och hastighet man måste flytta sin paddel för att slå tillbaka bollen till motståndaren. Google köpte under året upp det brittiska bolaget DeepMind bland annat för att de tagit fram ett program som spelade pong. Skillnaden var att det programmet inte var programmerat att bara spela pong, det var programmerat att lära sig att spela. Ger man det ett annat spel så lär det sig det i stället. Det är en fundamental skillnad och ett bra exempel på en utveckling där ökad processorkraft, nya algoritmer och informationsinhämtning skapar flexibla maskiner som anpassar och lär sig. Det förflyttar gränserna för vad vi uppfattar som tekniskt möjligt. Det är till exempel inte mer än cirka tio år sedan den allmänna uppfattningen om att köra bil var att den uppgiften var allt för komplex för att kunna utföras av något annat än människor. I dag har samtliga biltillverkare självkörande bilar i sina produktplaner för det kommande decenniet.

Denna rätt radikala förskjutning av teknikens tillämpbarhet och uppfattningen av densamma kommer vi med all säkerhet att se betydligt mer av framöver. Exakt vilken riktning utvecklingen tar är ännu för tidigt att säga, men när den kombineras med nya typer av hårdvara, till exempel chip som imiterar den mänskliga hjärnan, kommer vi kunna lösa många av de problem som datorer historiskt varit dåliga på att lösa, t.ex. att förstå mänskligt språk och känna igen ansikten.

Med högre datahastighet blir det dessutom enklare och billigare att samla in och distribuera information av olika slag, vilket är en förutsättning för att många av de övriga genombrotten vi kan förvänta oss inom IKT ska komma till användning. En effektiv dataöverföring blir således allt viktigare för utvecklingen inom IKT i stort.

Vi har sett en exponentiell utveckling inom IKT historiskt och det är egentligen ganska naturligt. I takt med att vi utvecklar bättre verktyg blir det lättare för oss att ta fram ännu vassare verktyg och så vidare. Nu är vi vid en punkt där kurvans lutning är förhållandevis brant, vilket i en exponentiell utveckling innebär att utvecklingen framöver kommer att gå ännu mycket snabbare. De stora utmaningarna för samhället i stort och för IKT kommer framöver inte vara att ta fram ny, bättre teknik. Det kommer att vara att förhålla sig till den tekniken. Hur ska den användas, av vem, när och varför? Det är ett paradigmskifte i så motto att vi för första gången har svårare att hänga med i effekterna av vår egna tekniska utveckling än vi har att ta fram tekniken.

Digitalt vardagsliv

I dag har flertalet av oss både kunskap om och vilja att använda de tjänster och prylar som tekniken medför. Vi är fascinerade av smarta telefoner, interaktiva informationstjänster, sociala nätverk och nyskapande applikationer. Teknologin har kommit att bli intimt integrerad i vardagslivets praktiska bestyr och det stora flertalet av oss gillar det. IKT vidgar våra vyer och skapar en ny, mer personligt anpassad, direkt och gränslös relation till världen runt omkring oss. Vi är inte längre begränsade av fysisk närvaro utan har, var och en på personlig nivå, tillgång till sociala relationer,

varor och tjänster, resurser och kunskap samt innovationer från en digital värld utan gränser. Teknologins snabba spridning och med den en allmänt förekommande kunskap i dess användning medför också att vi, återigen på ett personligt plan, har tillgång till helt nya resurser för skapande. Det digitala som för inte så länge sedan var ett intressant tillägg till våra liv börjar nu bli mer av en utgångspunkt och självklarhet i hur vi betraktar världen runt om kring oss. Vi förväntar oss också att världen fungerar på ett annat sätt än tidigare, vi räknar med att digital information är tillgänglig och att digitala tjänster kan utföras utan begränsning i tid och rum. Vi börjar också allt mer förvänta oss interaktivitet och anpassning till våra specifika behov i situationer långt bortom surfplattan eller mobilen.

I takt med att kompetensen i att använda IKT ökat hos oss i allmänhet har företag succesivt integrerat tekniken mer brett i processer och verksamheter. Fokus ligger ofta på förenklingar och kostnadsbesparingar i de interna arbetsrutinerna, men allt mer även i kundinteraktion, marknadsföring och utvecklingen av nya mer eller mindre digitala erbjudanden. I dag är informationssystemen centrala för de flesta aspekter av processer och verksamheter. IKT, det vill säga IT i kombination med kommunikation, utgör i allt högre grad grunden för samarbete, och informationsutbyte inom och mellan organisationer och leder inte sällan till förändringar i sättet som arbete organiseras och utförs på. Samtidigt realiseras allt mer av företagens verksamhet helt av IKT-system. Mer än hälften3av handeln en vanlig dag på börsen är automatgenererad och sker som ett resultat av algoritmer och inte på grundval av mänskliga beslut. On-line handeln på den globala konsumentmarknaden, där transaktionen mellan köpare och säljare sker utan mänsklig kontakt, beräknas i år uppgå till 1 600 miljarder USD4. On-line banktjänster används kontinuerligt av mer än 80 procent av svenskarna5. Automatiserade biljettsystem har tagit över manuella incheckningar och ersatt personlig biljettkontroll, bara för att peka på några områden där IKT möjliggjort omfattande förenklingar och effektiviseringar.

3 Equity Market Structure Literature Review, Part II: High Frequency Trading, By Staff of the Division of Trading and Markets. U.S. Securities and Exchange Commission, March 18, 2014. 4 eMarketer, Global Retail and E-Commerce Sales Forecast, 2013–2018. 5 Eurostat.

Transformation och nya affärsmodeller

Konsumenttryck förändrade musikindustrin

Det område som i störst utsträckning revolutionerats fram till nu är kanske medieindustrin, där digitaliseringen lett fram till en radikal och genomgripande förändring av industrins samtliga delar. Media har till stora delar transformerats från en fysisk produktaffär med tidningar, CD-skivor, spelkonsoler och spelskivor till att ett digitalt tjänsteutbud. Resultatet är att media i dag är något radikalt annorlunda än före digitaliseringen. Media konsumeras, produceras och distribueras på helt nytt sätt, vilket har givit industrin en helt ny affärsmodell med nya aktörer och förändrade spelregler jämfört med den tidigare, fysiska mediemarknaden.

Musik är en bra representant för denna förändring. Från en affärsmodell med 10 låtar på en skiva har en helt ny logik vuxit fram, där musik nu allt mer är en abonnemangstjänst, ett personligt bibliotek med all världens musik, en social plattform med delade spellistor och en nyttighet som är tillgänglig så snart en uppkoppling finns till hands.

Det som gör musikindustrins förändring lite extra spännande är att den i stora stycken skett som ett resultat av yttre förändringstryck från konsumenter och nya tekniska realiteter snarare än genom traditionell affärsutveckling. Konsumenternas, låt vara olagliga, fildelning och bredbandsanslutningar blev startpunkten för en rätt lång och skakig resa till en ny och i mångas tycke bättre modell. Industrin motarbetade förändringarna, men blev till sist mer eller mindre tvingade att falla till föga och acceptera de nya realiteterna. Intressant nog talar många av musikindustrins representanter i dag om de mervärden som den nya industrin medför. I dag är det möjligt att vidmakthålla en helt annan djup i relationen med kunderna, i dag vet branschen vilken musik som spelas och när den spelas, från att tidigare i bästa fall vetat vilken månad och i vilken stad en viss skiva sålts. Förändringen av medieindustrin som helhet har redan nått ganska långt. I dag är cirka 25 procent av den globala medieindustrins intäkter från konsumenter baserad på nya medieformat och modeller.

Nya innovatörer utmanar aktörer och modeller i transportsektorn

Inom transportsektorn har tjänster som Über, där en bil med en förare bokas och betalas med några enkla klick via mobiltelefonen, och Bla Bla Car, där en förare på ett enkelt sätt hittar sin betalande medpassagerare till en gemensam resa, visat på hur en mer radikal transformation kan ta sig uttryck. I fallet med Über handlar det om att ge fler aktörer tillgång till marknaden och att skapa ett bättre kapacitetsutnyttjande än vad den traditionella taximarknaden klarar. IKT möjliggör en upplösning av den traditionella affärsmodellen, skapandet av en prismodell som bättre balanserar efterfrågan och utbud, en sänkning av barriärerna för att leverera transport och en ökad bekvämlighet i att utnyttja tjänsten. I Bla Bla Car fallet är drivkrafterna mer mångfacetterade. Som varumärket antyder är den sociala aspekten av att ha sällskap och någon att prata med under resans gång ett huvudskäl för att utnyttja tjänsten, men naturligtvis är delad kostnad och minskad miljöpåverkan ytterligare drivkrafter. Tillsammans med nya fenomen som bilpooler och kommersiella bildelningstjänster som Car2go är Bla Bla Car exempel på så kallade ”collaborative consumption”. Medlen här är en upplösning av den traditionella konsumtionsmodellen där ägandet av en produkt ersätts med tillgång efter behov och betalning efter utnyttjande.

Effekterna i exemplen ovan är i stora stycken likartade med en bättre utnyttjandegrad och ökad bekvämlighet, eftersom man inte behöver göra stora privata inköp eller bära det ansvar som kommer med ägande. Det kan tilläggas att modellen inte enbart är tillämplig för persontransporter. Nya aktörer som CheckRobin i Österrike skapar lösningar för godstransporter med hjälp av resenärer som har utrymme för att transportera åt andra och Cargomatic är ett annat exempel på en Über-liknande tjänst för logistik där transportörer av gods på ett enkelt sätt kan hitta ledig kapacitet.

Om vi tittar på den mer traditionella sidan av transportindustrin så saknas inte heller där innovation och utveckling. Branschens samlande begrepp är ITS, Intelligenta Transport System, och handlar generellt om integrationen av IKT i transportsektorn. Fokus ligger på effektivitet, säkerhet och multi-modala transporter med resande som på ett enkelt och attraktivt sätt kombinerar olika transportslag. Lösningarna innebär ett ökat informationsutbyte mellan såväl

resenärer och transportsystemet som mellan transportsystemens olika fordon, infrastruktur och sensorer. Fortsatt teknisk utveckling med allt mer kraftfulla stödsystem för förare och i förlängningen självkörande fordon6 med ett ökat informationsutbyte ger onekligen en potential till radikala förändringar inom transport och trafikområdet. Med variabla hastigheter och mer dynamisk styrning av trafikflödena kan dagens infrastruktur uppnå radikalt ökad utnyttjandegrad och samtidigt realisera ökad säkerhet och bättre framkomlighet.

Förändring från utbildningssystemets begränsningar till livslångt individualiserat lärande

Om vi avslutningsvis tar utbildning som exempel så var fram till nyligen den utbildning som en given person kunde komma i åtnjutande begränsad av de resurser samhället förmådde ställa till förfogande i form av skolor och universitet och möjligen bibliotek. I dag med internet generellt, och mer specifikt olika aktörer som TED, Courcera och Khan Academy som tillhandahåller allt från intressanta seminarier till mer regelrätta kurser och examinationer, har frågan förskjutits till att ytterst handla om allas vår drivkraft till lärande och personlig utveckling. Den nya ordningen för också med sig möjligheter till ett mer engagerat och individuellt lärande. Från begränsningen och principen med en lärare och 25 elever har vi i dag möjligheter att skapa betydligt mer öppna modeller där en god pedagog eller en världsledande auktoritet i princip kan nå alla som har intresse av ämnet. Vidare kan jag som elev söka kunskap på det sätt som passar mig och utnyttja den lärare eller pedagogik som passar mig och mitt sätt att lära. Jag blir på så sätt inte begränsad av den fysiska institutionens förutsättningar, varken när det gäller tillgången på utbildning eller i sättet som utbildningen bedrivs.

De mer genomgripande förändringarna inom utbildningssektorn märks snabbast i de delar som ligger utanför den vanliga grund- och högskoleutbildningen. Där tillhandahåller nya aktörer utbildning med en räckvidd och i en skala som vida överstiger traditionella modeller och till en bråkdel av den klassiska modellens

6 Volvo Cars planerar för närvarande för pilot med självkörande bilar på vissa vägavsnitt i Göteborg under 2018.

kostnad. Men även själva lärprocessen påverkas, där Knewton är ett intressant och potentiellt mer omdanade exempel. Knewton utnyttjar analytiska metoder och ”big data” för att möjliggöra en personligt anpassad pedagogik som syftar till att maximera läslust och inlärning. Det resulterar i ett bättre expertstöd för utbildaren, insikter för utveckling av läromedel och en bättre pedagogik.

Kraften i de nya möjligheterna är så stor att det framstår som högst osannolikt att inte också grundutbildningen ska påverkas. Men sektorn är kringgärdad av relativt stor tröghet av kulturell, social och legal karaktär så det är rimligt att anta att det kan ta lite tid innan invanda mönster bryts upp och förnyelsen slår igenom. Framöver är det nog rimligt att räkna med att modellerna för i första hand högre utbildning kan komma att förändras mer dramatiskt, medan skolan sannolikt kommer utnyttja IKT mer som komplement inom ramen för nuvarande strukturer. Inom högre utbildning blir det för framtiden avgörande i vilken omfattning digitala kurser och verktyg kommer slå igenom på bred front. Här finns olika åsikter som spänner från de som ser en värld där högre utbildning som helt är uppbyggd i digitaliserade former med viss lokal seminarieverksamhet, till de som ser digitalisering som ett komplement av mer marginell betydelse. I sin förlängning är det nog sannolikt att övergången från traditionella utbildningsmetoder till digitala kommer driva fram radikalt nya affärsmodeller för universitet och högskolor och hota ekonomin för ett stort antal högskolor.7

Med mediebranschen, transportindustrin och utbildningssektorn som exempel finns anledning att reflektera över vilka generaliserade betraktelser vi kan göra. Är media, transport och utbildning udda specialfall av förändring eller kommer vi se likartad, revolutionär utveckling inom andra industriella system och samhällssektorer? Jag menar att det finns likartade exempel inom snart sagt samtliga sektorer och näringar, och därmed mycket goda skäl för att vi på likartat sätt kan förvänta oss mer genomgripande förändringar inom de allra flesta områden. Det vi ser i dag är snarare tidiga exempel på den förändringskraft som IKT utgör när tekniken integreras djupt in i olika verksamheter.

7 The Economist. The staid higher-education business is about to experience a welcome earthquake. Jun 28th 2014.

Nyttjandeekonomi

Konsekvensen när allt mer av samhället realiseras på digitala plattformar och konsumeras i digitala tjänster är att ett antal centrala begrepp genomgår en radikal förändring. Med digitala tjänster blir distributionen av nyttan i princip utan kostnad, distributionen blir också gränslös och utan fördröjning. Med våra digitala identiteter och vår digitala närvaro skapas förutsättningar för att utföra också avancerade transaktioner med färre eller inga mellanhänder och i princip utan egentlig kostnad. Lägger vi sedan till allt mer kapabla mjukvaror och kraftfulla beräkningar så ökar automatiseringen med snabbt minskad kostnad även för vad vi i dag uppfattar som komplexa arbetsprocesser som följd. Digitaliseringen skapar också helt nya angreppssätt, metoder och råmaterial till kunskap och insikter genom analys som tidigare inte var möjlig, och genererar dessutom tillgång till data som tidigare inte var tillgänglig eller över huvud taget inte existerade.

Av exemplen på de nya innovationer och nyskapande som belysts i de inledande styckena finns anledning att konstatera att kraften i digitaliseringen har potential att driva stora förändringar. Mycket talar för att det är fråga om en radikal nyordning, som leder till att etablerade sanningar och strukturer omdanas i grunden. Tidigare begränsande faktorer sätts ur spel och etablerade affärs- och verksamhetsmodeller utmanas. Genomgående belyser exemplen en förflyttning av fokus från produktion och fysiska produkter till användaren och funktionell nytta. Många av de klassiska begränsningarna i affärsmodeller i form av resurser, kompetens och informationsutbyte är hanterade på radikalt nya sätt, drivet av ett mer funktionellt fokus. För många är t.ex. det reella behovet inte att äga en bil eller att gå till en utbildningslokal, utan ett mer funktionellt behov av transport respektive lärande. IKT gör det möjligt att tillgodose det funktionella behovet. Effekten av denna förändring är en succesiv övergång till vad vi skulle kunna kalla en nyttjandeekonomi där tillgång till snarare än ägande, funktion snarare än produkt och aktiv delaktighet snarare än passivt mottagande karaktäriserar vår syn på värde och nytta. På motsvarande sätt karakteriseras produktionen av en marginalkostnad som är nära noll och möjligheter att expandera innovationer och erbjudanden till nya områden bortom det som tidigare varit möjligt.

Fortsatt teknisk utveckling ger mer grundprestanda, bättre analysverktyg, artificiell intelligens och automation, vilket ger förutsättningar för att allt mer komplexa värdesystem förändras och flyttas till IKT-baserade plattformar. Det i sin tur driver på övergången till nyttjandeekonomin. Hittills har vi endast i undantagsfall sett skapandet av radikalt nya affärsmodeller eller mer dramatiska omstruktureringar av värdekedjor och industristrukturer. Framöver kommer vi oundvikligen se mer av detta. Den grundläggande strukturen i dag är etablerad som ett resultat av tidigare logik och begränsningar, men kommer att formas om till helt nya värdesystem. Ibland kommer dessa uppstå som nya och bättre versioner av dagens sektorer, ibland kommer de resultera i omstrukturering där nya värdesystem omfattar sektorer som tidigare etablerats oberoende av varandra.

Nya resurser för värdeskapande

Innovation och utveckling inom nyttjandeekonomin bygger på delvis nya och delvis andra typer av tillgångar och resurser för värdeskapande. Om industrisamhällets logik kretsade kring kapital, produktionsmedel, logistik och distribution samt intellektuella rättigheter, ser vi nu brukare och individer, digitala plattformar, aggregerad data och nya analyser och insikter som utgångspunkten i värdeproduktion och nyskapande. Detta innebär en övergång från hierarkiskt styrda processer med fokus på produkter för en massmarknad till dynamiska och individualiserade tjänster, från direkta fysiska relationer till digitala nätverk och från centraliserad produktion till distribuerad kunskap. Den fysiska världen anpassas kort sagt till egenskaper som mer liknar det vi känner igen från den digitala världens logik. I den förändringen kommer ett antal nya dimensioner att styra utvecklingen i såväl affärslivet som i samhället.

Om man studerar exemplen på förändring och nyskapande som bland annat betraktelserna ovan belyser så finns ett antal faktorer som pekar på att tillväxt och innovation inte längre kommer från fysiska tillgångar och infrastrukturer. En serie nya aspekter ökar i betydelse. Dessa är:

Deltagande och aktiva användare

AirBnB och dess nätverk av individer som hyr ut och hyr rum eller lägenhet, Fix my Street och andra kommunala felanmälningsappar där medborgarna hjälper förvaltningarna att prioritera underhållsinsatser, Missing People och nätverket av engagerade individer som mobiliseras för att hitta försvunna individer, Kickstarter och vanliga människors engagemang i att dela med sig av kapital och kunskap till olika entreprenörsprojekt är alla olika exempel som bygger värdeskapande på engagerade användare och som erbjuder intressanta alternativ till etablerade strukturer. Dessa och andra exempel visar att mer decentraliserade modeller har potential att utmana den värld definierad av hierarki och linjärt tänkande som kommer ur industrisamhällets logik. Fortfarande är den samlade effekten rätt begränsad i det stora hela, men exemplen visar på nya möjligheter att komplettera vad traditionella modeller erbjuder och skapa lösningar med potential att generera nytta som typiskt går bortom det som är möjligt med de klassiska sätten att jobba.

Wikipedia är ett bra exempel på vad användare kan skapa gemensamt inom ett område som traditionellt varit förbehållet för expertis och professionella redaktioner. Från de tidiga årens debatt om kvalitet och trovärdighet med omfattande jämförande studier med traditionella uppslagsverk är nog i dag den gängse uppfattningen att Wikipedia bidrar med ett rikt och aktuellt innehåll på ett sätt som den tidigare modellen inte förmår. Wikipedia har onekligen verkat som en radikal förändringskraft inom sitt område.

Vidare pekar exemplen på ett förändrat paradigm där det individuella perspektivet definierat av samverkan och delaktighet står i centrum. I denna användardrivna innovationslogik är brukarna – studenter, patienter, kunder och medborgare – och deras engagemang och bidrag en avgörande faktor i att öka nyttoskapandet och därmed nätverkets värde. Mycket talar för att framgångsrika koncept framöver allt mer kommer att baseras på aktivt involverade användare och att de blir allt viktigare för att driva innovation. Produkter och tjänster kommer att förbättras och bli mer relevanta baserat på nya användarskapade insikter och resultera i gemensamt skapad nytta. Som en konsekvens är användare en allt viktigare tillgång som innovatörer och medproducenter för både nya spelare och för traditionella aktörer inom offentlig och privat verksamhet.

Uppkopplade och smarta saker och produkter

De nya digitala tjänsterna och upplevelserna har i stora stycken hittills handlat om information, sociala relationer, transaktioner och media. Det är aspekter som vi i allt väsentligt upplevt i en egen digital miljö, som vi visserligen bär med oss och frekvent interagerar med, men som trots allt är ganska isolerade i vår fysiska verklighet. Den digitala miljön har varit en viktig spegel av världen som omger oss, men i praktisk mening har den inte varit speciellt integrerad i funktioner runt omkring oss. Uppkopplade och smarta saker och produkter kommer inom kort att ändra på detta8. Exakt hur det kommer att ske är ännu rätt oklart, men det finns exempel som antyder lite av det vi kan komma att se i framtiden. Om vi tar komplexa produkter som bilar så är Tesla ett exempel på en produkt som redan på ritbordet är konstruerad med informationsteknologi och uppkoppling som bärande idé. Det gör att Tesla kontinuerligt kan samla driftsdata, leverera underhållstjänster och utveckla förbättringar i bilens funktion. Tillsammans med möjligheten att leverera mjukvaruuppdateringar via nätet skapas också kapacitet till felkorrigeringar och uppdateringar utan besök i verkstan. I förlängningen ger det även möjligheter till att dynamiskt ändra produktens prestanda och skapa nya erbjudanden. Kanske kan det vara intressant att köpa till mer motorstyrka inför en längre resa, eller fyrhjulsdrift till vinterlovet. Uppkopplade produkter som är byggda med en öppen informationsarkitektur innebär att produkten inte längre är begränsad till att utföra den funktion som den ursprungligen konstruerats för, utan kan anpassas i funktionalitet till rådande situation eller fortsatt utveckling över tid.

Fenomenet uppkopplade saker går naturligtvis bortom de relativt komplexa och tekniskt avancerade system som en bil utgörs av. Även enklare produkter som tennisracket eller gymnastiktröjor blir framöver allt oftare uppkopplade. Babolat’s Play Pure Drive tennisracket är utrustat med sensorer och uppkoppling som levererar analys av hastighet, spin och träffpunkt för bollen med syftet att hjälpa användaren förbättra sitt spel. På motsvarande sätt samlar Ralph Lauren’s Polo Tech Shirt in data om löpsträcka, kaloriför-

8 Harward Business Review, Nov 2014, How Smart, Connected Products Are Transforming Competition, by Michael E. Porter and James E. Heppelmann.

bränning, rörelseintensitet, hjärtfrekvens och liknande, allt för att ge bäraren ett mervärde i sin träning. Konkret innebär denna utveckling att en produkt tack vare sina digitala tilläggsfunktioner, och eventuell samverkan med andra användare, skapar brukarnytta bortom den traditionella funktionen.

Smarta och uppkopplade saker börjar även leda till etablerandet av nya och större samordnade strukturer så som smarta byggnader, hem eller jordbruk. I ett uppkopplat jordbruk samverkar olika produkter, maskiner och sensorer med fokus på produktivitet och optimerat resursutnyttjande. Det bygger på öppna gränssnitt, ett välstrukturerat informationsutbyte och ny innovation baserat på den data och information som skapas. Funktionen av en produkt optimeras baserat på information och funktionalitet hos andra produkter i samma miljö. Ett exempel är franska vinbönder som med sensorer och drönare övervakar skadeangrepp och agerar kollektivt och koordinerat för allas gemensamma bästa. De kan sätta in motåtgärder tidigt på rätt ställe och därmed undvika onödig användning av bekämpningsmedel, samtidigt som skadan minimeras. Med uppkopplade saker är v i på väg in en verklighet där miljarder fysiska objekt är uppkopplade, utrustade med inneboende intelligens och med digital interaktivitet med brukarna av produkten. Tillsammans med andra produkter som bilar och hemautomationssystem och stora nätverk av infrastruktur och sensorutrustade maskiner kommer vi få dynamiska lösningar anpassade efter olika situationer kompletterade med en mångfald nya tjänster. Sammantaget förbättrar det produktens prestanda och stödjer ytterligare innovation i tjänster och affärsmodeller.

Data – egen, delad och öppen

Världens 2,5 miljarder internetanvändare skickar över 200 miljoner e-mail, gör mer än fyra miljoner sökningar på Google, genomför 2,5 miljoner statusuppdateringar på Facebook och laddar upp drygt 72 timmar videomaterial på YouTube – varje minut9. Dessa och ytterligare applikationer genererar stora mängder data. I tillägg till internetapplikationer så genereras stora mängder data i olika affärs-

9 DOMO, Every minute of the day.

systemen i industrin, hos bankerna, försäkringsbolagen, i sjukvården etc. Nittio procent av all data i världen har genererats under de två senaste åren och utvecklingen förutspås fortsätta i accelererande takt med en uppskattad global data volym på 40 zettabytes år 2020. En zettabyte är en etta med 21 nollor och motsvarar som jämförelse 2000 miljoner år av lagrad musik. Livet i en allt mer uppkopplad och digital värld genererar enorma mängder data och information. Konsekvensen av vårt internetanvändande, och allt mer uppkopplade saker, är att data blir både en biprodukt men även ett nytt råmaterial för insikter och information som tidigare inte var möjlig att skapa. Information från praktiskt taget varje person, sak och digital interaktion kan nu aggregeras och med nya analysverktyg skapar det förutsättningar att hitta nya mönster, se trender och generera kunskap.

Ett konkret exempel på hur analys av data skapar nytta är paketleverantören UPS10 som har 60 000 bilar i USA och kontinuerligt analyserar de 16 mil om dagen som respektive fordon färdas i genomsnitt. Syftet är att förbättra vägval med avseende på sträcka och tid. En procents kortare körsträcka leder till 50 miljoner dollar i sänkta kostnader bara i bränsle. Dataanalys tillför en möjlighet att systematiskt genomföra även mer småskaliga effektiviseringar som tidigare krävt oproportionerligt stora insatser, men som nu med automatiserade metoder kan bli verklighet. Exemplet UPS är ganska talande för hur datainhämtning och analys i stora stycken används, nämligen för att optimera de egna processerna genom analys av egen data.

I förlängningen ligger sannolikt ytterligare och ännu större nytta i helt nya sätt att kombinera information och data. Genom att kombinera data från olika källor med smarta analysverktyg finns i dag tillämpningar som tidigare inte var möjliga. Prognostjänsten på hur fullt det kommer att vara på ett visst givet pendeltåg i morgon eller senare i veckan är ett sådant exempel. I Paris levererar Tranquilien-appen just detta och tjänsten baseras på data från flertalet öppna källor, inklusive information som tågresenärerna delar. Redan i början av veckan kan man få en bild av hur trångt om sittplatserna det kommer att vara på avgångarna på fredag efter-

10 Fortune July 25th 2014, The shortest distance between two points? At UPS, it's complicated. Katherine Noyes.

middag. Informationen uppdateras sedan, på samma sätt som väderprognoserna, i takt med att informationsläget förändras.

Sett i ett större sammanhang öppnar data och storskaliga analyser för nya sätt att tackla utmaningar. Tack vare tillgång till stora mängder empirisk information blir det möjligt att så att säga analysera resultaten i stället för orsakerna, och därmed snabbare nå acceptabla resultat. Google translate kan illustrera detta. I stället för att basera översättningstjänsten på språkregler och grammatik valde Google en empirisk modell där jämförelse av stora volymer text utgör grunden för språktjänsten. Det är inte perfekt, men någorlunda tillräckligt i många situationer och blir dessutom successivt bättre allteftersom algoritmerna optimeras. Ytterligare ett exempel på att empiri och stora mängder data kan ge goda förutsägelser är 23&Me som kombinerar genetisk sekvensering med sjukdoms- och ärftlighetsprofiler för att bedöma risken att utveckla olika sjukdomar.

Inom olika kunskapsområden kan mer storskaliga empiriska metoder tillföra helt nya redskap och bidra till revolutionerande genombrott. Detta kan vara i samhällsplanering där till exempel tidtabeller och linjedragningar i kollektivtrafik kan anpassas och bli mer dynamiska. Inom sjukvården kan behandlingsresultat för olika tänkbara behandlingar analyseras baserat på genetisk, fysiologisk och livsstilsinformation hos stora mängder patienter och leda till säkrare och mer adekvat val av behandling. Bättre och mer förutseende beslutsfattande samt ökade möjligheter till automatisering är några av konsekvenserna som följer av denna utveckling. Organisationer kommer utnyttja och syntetisera data – oavsett om det är deras egen data, delad data eller öppna datauppgifter – dynamiskt och i realtid som en ny resurs för att skapa insikter som aldrig tidigare varit möjliga. Utvecklingen är dock inte utan risker och ställer en hel rad nya krav på skydd av säkerhet och integritet. Det kommer att påverka såväl tekniken som regler och lagar.

Plattformar för resurser

Att starta företag har typiskt varit en utmaning med många bottnar. Förutom själva affärsidén så är tid, pengar, kontorsutrustning, kompetenta medarbetare, administration och redovisning, marknadsföring och försäljning något som entreprenören brottas med. Tills nyligen var insatsen som krävdes att komma igång rätt omfattande och innebar en hög tröskel, dessutom ofta beroende av externa finansiärer. I dag med en mångfald resurser tillgängliga över nätet är det i praktiken tillräckligt med en bra idé och en dos motivation. Uppenbara resurser som levereras över nätet är olika former av IT-hjälpmedel, verktyg och kanaler för marknadsföring och plattformar för försäljning. Allt finns tillgängligt on-line med låg eller ingen instegskostnad. Det gäller även mer avancerade resurser som kapital via crowd funding eller crowd sourcing av kompetenta resurser för olika arbetsuppgifter eller innovation via olika nätverk. Listan kan göras lång.

På motsvarande sätt öppnar nya plattformar möjligheter att hitta jobb och uppdrag. Amazons senaste utspel att skapa en marknadsplats för tjänster från hantverkare, hemtjänstaktörer, läxläsning m.fl. visar på nya modeller för relationen mellan uppdragsgivare och utförare. Detta kommer att bli vanligare och utvecklas inom flera branscher, men kanske även inom företag för att hitta metoder att mer flexibelt utnyttja kompetensen på ett bättre sätt än vad rådande linjeorganisationer typiskt lyckas med.

Med digitala plattformar, funktioner och nätverk som utgångspunkt förändras definitionen av vad som utgör ett företag. Morgondagens företagande blir troligen mer en fråga om att hantera en mångfald relationer, partners och leverantörer i stället för den klassiska rollen att hantera större delen av värdeskapandet inom ramen för företagets egen organisation. Själva processen att registrera företaget och få nödvändiga tillstånd är en sak, men i ännu högre grad kommer digitala tjänster krävas för att driva företaget och som kanal för att nå ut till marknaden, interagera med kunder och inte minst viktigt att leverera själva tjänsten eller nyttigheten. Även innovation och idéer kommer allt mer uppkomma som ett resultat av relationer som byggs via digitala infrastrukturer i samverkan med kunder och partners.

Strategiska implikationer

Kampen tilltar mellan radikal förnyelse och traditionella förbättringar

Förutom den innovations- och utvecklingskraft som finns direkt kopplat till IKT och den fortsatta teknikutvecklingen, så driver de nya resurser och arbetssätt som IKT möjliggör en vidare och mer omfattande innovation och förändring av de flesta verksamheter. Förändringen är i princip lika påtaglig och konkret oavsett om vi tittar på kommersiella eller samhälleliga områden. IKT skapar i många fall förutsättningar att utmana beprövade metoder och erbjuda radikalt nya sätt att tillgodose behov eller organisera verksamheter. Det leder till att ett av de mer centrala kraftfälten i en ökad digitalisering är kampen mellan viljan att bevara och önskan till förnyelse. Varje etablerad och någorlunda dominerande spelare har ett inneboende motstånd mot förändring av grunderna i affärs- eller verksamhetsmodeller. Det innebär inte en motvilja att ändra, tvärtom så finns det en stark önskan att förbättra och rationalisera så länge det inte utmanar den etablerade ordningen.

I kontrast till denna inneboende vilja till beständighet står en mer disruptiv utveckling som möjliggörs av IKT. I disruptionen ersätts eller ändras den befintliga marknaden och dess logik mer radikalt. När musik gick från att realiseras som en produktaffär med 10 låtar på en CD till att bli en tjänsteaffär med månadsabonnemang på all världens musik skapades en helt ny marknad med nya aktörer. Drivkraften i detta fall var i hög grad förändrade konsumentbeteenden och något som branschen i grunden motsatte sig, dvs. trycket kom utifrån. Andra exempel på mer disruptiva förändringar har snarare sina rötter i förutsättningarna att skapa mer storskaliga rationaliseringar bortom det som en enskild aktör kan åstadkomma. Det vill säga att det uppstår en möjlighet att göra en tidigare företagsintern verksamhet till en ny verksamhet och affär.

Kostnadsjakt räcker inte i en föränderlig marknad

För etablerade aktörer har IKT hittills främst drivit förbättringar framför allt fokuserat på effektiviseringar och på sänkta kostnader, snarare än att mer grundläggande utmana affärsmodeller och skapa nya mervärden. Ta SLs accesskort som exempel, det har som syfte att rationalisera bort kontant- och biljetthantering, förenkla inpassering och sannolikt även minska andelen obetalda resor. Fokus ligger på rationaliteten i SLs egna verksamhet och inte på resenärens vidare mobilitet. Tanken att stockholmaren inte bara är SLs kund utan även rör sig med andra transportslag och på andra platser finns inte med i beräkningarna. Tekniken hade mycket väl kunnat erbjuda både nationell samverkan, där ett kort fungerar på kollektivtrafik i hela landet, och helt nya informationstjänster som förenklar resande liknande exemplet ovan från Paris. SL är i detta avseende ingalunda ett undantag utan det är som regel just i liknande rationaliserings och effektiviseringsbanor som en överväldigande del av IT-projekt genomförs hos både företag och offentlig verksamhet.

På senare år har tekniken och inte minst den snabba spridningen av sociala medier och smarta telefoner öppnat för nya möjligheter att inte bara jobba med kostnadssidan utan även mer fokuserat utnyttja IKT till att förbättra relationerna med kunder och brukare. Nya kanaler att informera och påverka, sälja och när det gäller digitalt innehåll även leverera, får ökad uppmärksamhet. En uppkopplad bil är ett bra exempel på hur biltillverkarna svarat på sina kunders förändrade vanor och nya förväntningar. Men i grunden ändrar det inte affärsmodellen, utgångspunkten är fortsatt individuellt bilägande och IKT tillför på klassiskt maner nya funktioner till den etablerade produktaffären. För en bilfabrikant som i decennier utvecklat sin kärnkompetens i att konstruera och tillverka bilar blir steget långt till att på allvar satsa på en ny affärsmodell där bilen är en delad resurs som konsumeras som en tjänst bara just då när själva transporten behövs. Motståndet sitter i flera lager, dels stoltheten över bilen som just produkt och i många fall statusobjekt, dels kompetensgapet i att driva en tjänsteaffär när hela nerven i företaget handlar om produkter och produktion.

Etablerade marknader utmanas i grunden

Övergången från en välkänd marknad till en i grunden helt ny logik, nya intäktsmodeller och andra typer av risker ställer stora krav. Den uppkopplade och så småningom självkörande bilen är bara ett exempel på teknikskifte som på allvar utmanar etablerade modeller och där etablerade spelare kommer ha uppenbara svårigheter att snabbt nog ställa om till de nya realiteterna. De riskerar därmed att bli överspelade av nya aktörer med mer grundläggande förändring som bärande idé. Detta illustrerar det av IKT skapade kraftfältet mellan viljan att bevara och använda IKT för mer gradvisa förbättringar och viljan att driva mer radikal förnyelse.

IKT-driven utveckling förändrar således gränserna för dagens industri- och verksamhetsstrukturer, samt leder fram till helt nya roller och etablerandet av helt nya marknader. Storskalighet är kanske den mest centrala drivkraften för uppkomsten av nya marknader och strukturer. De olika plattformarna för resurser som beskrivs ovan är exempel med det gemensamt att IKT skapar en ny typ av storskalighet, där många tjänar på att mer komplexa resurser levereras som en färdig tjänst. Till exempel insåg Amazon tidigt att e-handel är en verksamhet som är utvecklingsintensiv och affärskritisk där många, speciellt mindre aktörer, kommer ha ett intresse av att köpa e-handelstjänster som en komplett fungerande funktion snarare än att bygga en egen lösning. På så sätt skapar IKT nya marknader med ett erbjudande baserat på storskalighet och innovationskraft bortom vad en enskild spelare kan skapa.

Konkurrens från helt nya och oväntade aktörer

Digitaliseringen och dess skapande av nya lösningar, roller och värdesystem får som konsekvens att konkurrenssituationen förändras radikalt. De aktörer som bryter in och förändrar industristrukturer och konkurrensläget kan något förenklat beskrivas i tre huvudgrupper. Först har vi gräsrotsinnovatörerna som lyckas skapa något nytt mer eller mindre av en slump. AirBnB är ett exempel, som startades av tre studenter i Kalifornien som ett sätt att dryga ut hushållskassan. I stället för att sätta upp en lapp i lokala snabbköpet satte de upp en app i det globala nätverket. På mindre än fyra år hade deras idéer utvecklats till världens största rumsförmedling

med en värdering som är högre än aktievärdet på världens största hotellkedja. Framgången ligger till stor del i att grundproblemet med lite för lite pengar i hushållskassan och lösningen i att hyra ut ett rum är universellt gångbar, och att lösningen med hjälp av IKT snabbt kan ge stora skalfördelar. Påverkan på hotellnäringen var i alla fall till en början mer av en förbisedd biverkan, men i dag har AirBnB blivit en förändrande kraft.

Som andra grupp har vi aktörer med disruption som bärande idé. Google kan beskrivas som en sådan aktör som har kapat åt sig merparten av annonsbranschen genom en målmedveten och långsiktig satsning på digitala tjänster. Google bygger mycket av sin attraktivitet på nytänkande och innovativa sätt att lösa både gamla och nya behov, och det återstår att se vilken roll företaget kommer spela inom exempelvis transportsektorn med självkörande bilar eller inom ”Internet of Things”, områden där Google har satsat mycket på att bygga sin position.

Slutligen har vi aktörer som avancerar från en etablerad position in i nya områden med ett breddat erbjudande långt bortom den ursprungliga verksamheten och affären. Kanske ser vi tecken på detta i dagens gym som redan erbjuder betydligt mer av hälsotjänster än den träning som utgör det ursprungliga affären. I förlängning kan gymmen, uppbackade med kroppssensorer, genetisk information och nya IKT-plattformar för diagnos och uppföljning, utvecklas till mer av livsstilscoachar och utmana delar av sjukvården med en bättre patientkontakt och mer relevanta behandlingar.

Som etablerad spelare måste man således ur ett affärsstrategiskt perspektiv både bredda sin bevakning av hur framtidens konkurrens och konkurrenter ser ut, men även aktivt utnyttja öppningar och ny teknik för att skapa möjligheter att själv bryta in på områden som tidigare inte varit tillgängliga.

Sammanfattningsvis öppnar IKT för en ökad förändringshastighet där etablerade spelare utmanas av uppkomsten av aktörer som skapar helt nya eller alternativa marknader, där värde realiseras enligt en helt ny logik. För de aktörer som har förmågan att anpassa sina affärsmodeller och omvärdera sina kompetenser uppstår intressanta möjligheter till expansion, där dagens affär eller verksamhet kan utvecklas bortom rådande begränsningar vad gäller geografi och erbjudandets omfattning. I den processen kommer de nya resurserna som digitaliseringen medför i form av aktiva användare,

uppkopplade saker, analyserad data och nya plattformsresurser vara centrala och leda till en successiv övergång till mer och mer av en nyttjandeekonomi.

Nytt ledarskap

Just i kombinationen fortsatt snabb teknikutveckling, ökat intresse och kunskap i att använda tekniken och teknikens allt mer dramatiska påverkan på samhällets modeller för att realisera olika nyttofunktioner ligger grunden till att det blir allt mer rimligt att tala om en ny era, där vi lämnar industrisamhället och övergår till ett nätverkssamhälle.

Förändringen kommer inte att vara utan problem, och det finns en lång rad frågeställningar som riskerar att försvåra utvecklingen. Säkerhet, integritet och robusthet är några, men även mer kulturella och värderingsmässiga aspekter påverkas, inte minst relationerna mellan mänskliga aktiviteter och nyttoskapande. I industrisamhällets logik har arbete och anställning varit ett av de mest centrala begreppen kring vilket samhället varit uppbyggt. I en framtid kommer många av de jobb som finns i dag att elimineras och ersättas med automatiserade processer och vi får nog vara beredda att ompröva anställning som grund för både värdeskapande och värdedistribution. Det ska inte tolkas som att sysslolöshet är att vänta, utan att vi måste vara öppna för att de dagliga sysslorna kan se radikalt annorlunda ut, och bygga på ett annorlunda fundament jämfört med i dag. I grunden är det inte mer främmande än skillnaden mellan sysslorna i det gamla bondesamhället med dagens verklighet på en vanlig arbetsplats. Det skulle onekligen vara en utmaning att förklara för en 1800-tals människa som slet på åkern att våra sysslor på jobbet i dag är ett arbete. På motsvarande sätt kan det visa sig utmanande att förklara för oss hur dagliga sysslor på 2100-talets bidrar till värdeskapandet i samhället.

I en tid som denna, när mycket talar för accelererande förändring, är jag övertygad om det viktiga i ett långsiktigt perspektiv, en aktiv idédebatt och utvecklandet av visioner för att skapa handlingskraft. Den närmsta framtiden medför konflikter mellan olika intressen och kommer ställa invanda begrepp på ända. Att gå oförberedd in i en sådan framtid medför stora risker.

För samhällets aktörer, politiker, myndigheter och utförare av välfärdstjänster krävs en ökad medvetenhet om, och kanske även intresse för, teknikens möjligheter. Det krävs också tidiga ställningstaganden kring vilken utveckling som är önskvärd och initiativ för att stimulera innovation och utveckling i den önskade riktningen.

Mer utmanande, men väl så nödvändigt, är att se hur etablerade strukturer och organisationsformer påverkas. Med IKT som bärande infrastruktur skapas nya former av skalfördelar och med dem möjligheter att realisera effektivitetsvinster och brukarnytta på radikalt nya sätt. I världsekonomin leder utvecklingen till förändrade förutsättningar för exportframgångar och konkurrenskraft. Ledande aktörer på morgondagens globala marknader måste ha förmågan att integrera IKT som en naturlig del i erbjudandet och utnyttja IKT som en drivkraft för kontinuerlig innovation. Samhället måste aktivt understödja att dagens ledande industrisektorer vidareutvecklas och tillvarata potentialen i utvecklingen av framväxande nya digitala industrier.

För näringslivet och kommersiella aktörer krävs även här en ökad medvetenhet om, och intresse för, teknikens möjligheter och förståelse för dess förändrande kraft. Vägen mot mer av en nyttjandeekonomi driver fram en helt ny logik i flertalet industrier. Marknader som tidigare varit väl skyddade av höga barriärer kommer utmanas. Alternativet att endast satsa på förstärkt försvar är knappast framkomlig. I stället måste företag bli mer aktiva i att dra nytta av digitaliseringen i sina erbjudanden och inte bara i sin kostnadsstruktur. Givet att disruption blir mer regel än undantag så behöver fler utmana sin egen modell och bli sin egen disruptör, snarare än vänta på andras inbrytning. Genom proaktivitet och att bygga affärer som utnyttjar de nya tillgångarna skapas möjligheter att expandera in i värdeskapande, långt bortom nuvarande begränsningar. Social media, intelligenta transporter, smarta elnät, interaktiv e-hälsa, individualiserat e-lärande, smarta städer är några av de framtidsscenarier som alla skapar nya möjligheter och öppnar för kommersiella aktörer att lämna sin läst och kapitalisera på nyttjandeekonomins möjligheter.

Framtidens medielandskap, demokratin och den sociala sammanhållningen

Jesper Strömbäck

För att ett demokratiskt samhälle ska fungera krävs någon form av social sammanhållning som vilar på frivillighetens grund. Det krävs för att det ska finnas något som binder samman människor som inte har några direkta relationer med varandra och kanske aldrig kommer att mötas, för att människor ska kunna samarbeta för att nå gemensamma mål, för att människor ska känna att de ingår i en helhet större än dem själv, och för att de demokratiska processerna och demokratiskt fattade beslut ska uppfattas som legitima. Det i sin tur hänger samman med viljan att betala skatt, att följa olika lagar och regler, och för att människor ska acceptera en välfärdsstat som omfördelar resurser.

Frågan om den sociala sammanhållningens natur och förutsättningar – eller, för att parafrasera Simmel, hur det demokratiska samhället är möjligt – är därför central för att analysera den demokratiska samhällsutvecklingen.1 Det gäller inte minst i tider av stora och omvälvande samhällsförändringar liksom den vi lever i nu. Under de senaste decennierna har globaliseringen och individualiseringen tilltagit, samtidigt som den globala migrationen har ökat och teknikutvecklingen accelererat.2 Enligt många observatörer befinner vi oss nu bara i början av vad som kan karaktäriseras som en tredje industriell revolution, lika omvälvande som mekaniseringen och utvecklingen av ångkraften (den första industriella revo-

1 Simmel, 1981. 2 För översikter, se Framtidskommissionen, 2013; Strömbäck, 2013.

lutionen) i början av 1700-talet och utvecklingen av elektriciteten och förbränningsmotorer (den andra industriella revolutionen) i slutet av 1800-talet.3

Den här gången drivs den teknologiska omvandlingsprocessen i hög grad framåt av digitaliseringen och robotiseringen, och som alltid när det gäller teknikutveckling finns det skäl att påminna om

Kranzbergs första lag: ”Technology is neither good nor bad: nor is it neutral” .4

I sig själv är tekniken vare sig ond eller god, men teknik-

utveckling får alltid såväl förutsedda som oförutsedda, avsiktliga såväl som oavsiktliga, konsekvenser. I den meningen är teknikutvecklingen aldrig neutral. Den påverkar alltid. Frågan är hur.

Mot den bakgrunden är syftet med detta kapitel att analysera hur digitaliseringen och medieutvecklingen påverkar – eller kan komma att påverka – den sociala sammanhållningen och demokratin. Kapitlet består av fyra delar. I den första delen kommer jag att diskutera och analysera forskning om social sammanhållning. Som kommer att framgå av den diskussionen kan medier och medieanvändning antas ha en stor betydelse för vad som kan karaktäriseras som subjektiv social sammanhållning. I den andra delen kommer jag därför att analysera medielandskapets förändringar, med fokus på människors medieanvändning och faktorer som påverkar den. I den tredje delen kommer jag att fördjupa diskussionen om olika faktorer som påverkar människors medieanvändning och olika mekanismer som redan har eller riskerar att leda till en ökad fragmentering och polarisering av medieanvändningen. I den fjärde och avslutande delen kommer jag slutligen att kort diskutera hur medielandskapet och medianvändningen kan förväntas utvecklas i framtiden, vilken betydelse det kan komma att få för den sociala sammanhållningen, samt föra en sammanfattande diskussion.

3 Se bland annat Andersson, 2012; Castells, 2001; Brynjolfsson & McAfee, 2014. 4 Kranzberg, 1986, p. 545.

Social sammanhållning och föreställd gemenskap

Under de senaste decennierna har social sammanhållning (social cohesion) blivit ett allt mer framträdande begrepp inom såväl forskning som policyorienterade diskussioner och en rad regeringar och policyorganisationer som exempelvis Världsbanken har tagit initiativ till att undersöka och försöka stärka den sociala sammanhållningen. Någon entydig definition av vad social sammanhållning är finns dock inte. Ibland syftar social sammanhållning på en process, ibland på ett tillstånd; ibland på subjektiva värderingar och förhållningssätt, ibland på frånvaron av objektivt existerande skiljelinjer mellan olika grupper i samhället. Ofta blandas subjektiva och objektiva faktorer och förhållanden i en och samma definition.5 Ett exempel på det är Maxwell´s definition, enligt vilken social sammanhållning

involves building shared values and communities of interpretation (subjektiv dimension, min anmärkning), reducing disparities in wealth and income (objektiv dimension, min anmärkning), and generally enabling people to have a sense that they are engaged in a common enterprise, facing shared challenges, and that they are members of the same community (subjektiv dimension, min anmärkning).6

Som alltid när det gäller definitioner finns det ingen definition som är mer sann än någon annan. För egen del ansluter jag mig till de som ser social sammanhållning som en fråga om hur människor upplever sig själva i förhållande till samhället i stort eller till olika grupper i samhället – vad som kan kallas subjektiv social sammanhållning.7 Olika objektiva förhållanden och skillnader mellan grupper är viktiga, både i sig och därför att de påverkar hur människor upplever sig själva i förhållande till andra och samhället, men i slutändan är människors subjektiva upplevelser avgörande. Det enda människor kan utgå från, och det som har betydelse för deras handlingar och attityder till andra, är hur de upplever sig själva, andra människor och den situation som föreligger. Som det så kallade Thomas-teoremet slår fast: ”If men define situations as real,

5 Chan m.fl., 2006; Levay, 2013; Green & Janmaat, 2011; Friedkin, 2004; Jenson, 1998. 6 Maxwell, 1996, s. 13. 7 Strömbäck, 2015a; Bollen & Hoyle, 1990; Chan m.fl., 2006.

they are real in their consequences”

.8 I sitt sökande efter vad som

gör samhället möjligt konstaterade Simmel likaledes att

Medvetandet att tillsammans med andra bilda en enhet, är faktiskt i detta fall hela den enhet som gäller.9

En parallell kan här dras till nationalismforskningen och teorier kring vad som konstituerar en nation. Trots att människor i vardagen upplever länder och nationer som objektivt existerande storheter råder det inom nationalismforskningen en bred enighet om att det inte existerar någon objektiv, av naturen given, nation. Vare sig geografi, kultur eller språk kan historiskt förklara nationer eller deras uppkomst. I stället formas nationer genom sociala, kulturella och politiska processer, och oftast formas staterna före nationerna.10 Ett välkänt uttryck för det är den italienske nationalisten Massimo d’Azeglios uttalande:

We have made Italy, now we have to make Italians.11

Enligt Anderson bör nationen därför förstås som en föreställd gemenskap: den är föreställd eftersom de flesta

aldrig kommer att känna, träffa eller ens höra talas om mer än en minoritet av övriga medlemmar, och ändå lever i vars och ens medvetande bilden av deras gemenskap.12

Samtidigt är nationen som en föreställd gemenskap alltid begränsad: ingen nation sammanfaller eller strävar efter att omfatta hela mänskligheten. Det går alltid någon form av gräns mellan de som tillhör och de som inte tillhör den nationella gemenskapen. Det är också inom ramen för denna nationella gemenskap som frågan om den subjektiva sociala sammanhållningen aktualiseras.

Om man håller sig till den nationella nivån har människors föreställningar om den samhälleliga gemenskapen med andra ord stor betydelse för den subjektiva sociala sammanhållningen. Ur det perspektivet kan subjektiv social sammanhållning i moderna, heterogena samhällen förstås som i vilken grad ett samhälle präglas av att

8 Citerad i Merton, 1995, s. 380. 9 Simmel, 1981, s. 68. 10 Anderson, 1991; Billig, 1995. 11 Citerade i Billig, 1995, s. 25. 12 Anderson, 1991, s. 22.

människor känner gemenskap och tillit till varandra, av att de upplevda avstånden och konflikterna mellan olika grupper är små, och av att toleransen inför olikheter är stor.13

Medier och social sammanhållning

I och med att föreställningen om den samhälleliga gemenskapen har betydelse för den subjektiva sociala sammanhållningen går det inte att förstå graden av subjektiv social sammanhållning utan hänsyn till medier av olika slag. Det främsta skälet är att det i allt väsentligt är via medier som människor får kännedom och information om allt sådant som ligger bortom den egna vardagen.14 Det mesta vi vet, eller tror oss veta, om samhället i stort och hur det fungerar eller inte fungerar bygger på intryck och information som vi hämtar från olika medier. Information och intryck hämtade från olika medier har därmed även stor betydelse för den sociala interaktionen och samtalen med andra människor. Forskning visar också att medier kan utöva avsevärt inflytande bland annat över vilka frågor människor tycker är viktiga, över hur vi uppfattar de frågor och aktörer som förekommer i medierna, över vilka måttstockar vi använder när vi bedömer politiska alternativ och tar ställning politiskt, och över hur vi uppfattar verkligheten.

Teoretiskt kan medier tänkas påverka den subjektiva sociala sammanhållningen på flera sätt. Av betydelse är både vilka medier och vilket medieinnehåll som finns tillgängliga och vilka medier och vilket medieinnehåll människor tar del av. På en generell nivå bidrar exponeringen för samma medieinnehåll till att gemensamma referensramar kan formas. Det spelar i det sammanhanget mindre roll om det handlar om nyheter, sport eller underhållning, även om stora sporthändelser som VM eller underhållningsprogram som Melodifestivalen – vad som ibland kallas mediehändelser – kanske är de bästa exemplen på hur exponering för samma medieinnehåll kan bidra till att forma en känsla av gemenskap. Genom formandet av gemensamma referensramar läggs också grunden för interpersonella diskussioner vilka kan bidra till att ytterligare stärka känslan

13 Strömbäck, 2015a; Chan m.fl., 2006. Jfr. Green & Janmaat, 2011; Levay, 2013. 14 Mutz, 1998; Shehata & Strömbäck, 2014.

av gemenskap. Även när det gäller nyhetsmedier bidrar exponering för samma eller likartade nyheter till att gemensamma referensramar formas. Det kan exempelvis handla om vilka som är de stora samhällsfrågorna eller hur samhället i något avseende utvecklas. Det kan också handla om hur verkligheten de facto är beskaffad. Det är en viktig aspekt inte minst eftersom en förutsättning för konstruktiva politiska diskussioner är att människor har någorlunda gemensamma verklighetsbilder. Eftersom det i första hand är via nyhetsmedier – i deras traditionella eller digitala former – som människor hämtar information om politik och samhälle har dessa medier och användningen av dem en särskilt stor betydelse för den subjektiva sociala sammanhållningen (se nedan).15 En del av detta är att det i hög utsträckning är via medier som vi hämtar våra intryck av andra grupper i samhället och relationen mellan grupper. Bilden av exempelvis politiker, av ungdomar, av invandrare eller någon annan grupp som vi själva inte tillhör, och har begränsade egna erfarenheter av, präglas därför i hög grad av de medierade bilderna av dessa grupper.

Vilket medieinnehåll människor exponerar sig för kan ha betydelse för den subjektiva sociala sammanhållningen på fler sätt. Om man exempelvis exponerar sig för mycket nyheter om brott och olyckor kan det bidra till att forma bilden att världen är en farlig plats och att man inte kan vara nog försiktig i mötet med andra som man inte känner, vilket kan inverka negativt på den sociala tilliten och sammanhållningen. På samma sätt kan exponering för medieinnehåll som betonar avstånd och underblåser konflikter bidra till känslan av ”vi” och ”dom”, vilket kan inverka negativt på den subjektiva sociala sammanhållningen. I det sammanhanget har digitala medier en särskild betydelse eftersom de har gjort det mycket enklare för grupper som är mer extrema att organisera sig och sprida sina budskap. Det kan handla om såväl högerextrema som vänsterextrema eller extremreligiösa grupper. Det kan även handla om grupper som odlar diverse konspirationsteorier. Den gemensamma nämnaren för dessa mer extrema grupper är att de präglas av en tydlig distinktion mellan ”vi” och ”dom” och av en mer eller mindre uttalad och hög intolerans mot, bristande tillit till och svag känsla av gemenskap med dem som definieras som ”dom”.

15 Strömbäck, 2015b.

På en mer generell nivå kan medierna och medieanvändningen antas påverka den subjektiva sociala sammanhållningen positivt i den grad som (a) människor tar del av samma eller likartade medier och medieinnehåll, (b) de medier och det medieinnehåll som människor exponerar sig underbygger en känsla för det gemensamma och vad som förenar olika grupper i samhället, (c) de medier och det medieinnehåll som människor exponerar sig för underbygger tillit och tolerans. Omvänt kan medierna och medieanvändningen antas påverka den subjektiva sociala sammanhållningen negativt i den grad som (a) mediekonsumtionen är fragmenterad, (b) de medier och det medieinnehåll som människor exponerar sig för ger tydligt olikartade bilder av hur verkligheten ser ut, och (c) de medier och det medieinnehåll som människor exponerar sig för betonar eller underblåser misstro, intolerans och konflikter mellan olika grupper i samhället. I båda fallen gäller detta den subjektiva sociala sammanhållningen på samhällsnivå där föreställningen om samhället och olika grupper i samhället har större betydelse än de egna erfarenheterna.

En slutsats som kan dras av detta är att graden av subjektiv social sammanhållning inte kan förstås och analyseras utan hänsyn till medierna och medieanvändningen. Det finns därför goda skäl att titta närmare på medieutvecklingen och människors medieanvändning.

Förändrat medielandskap, förändrad mediekonsumtion

Inom medieforskningen finns en rad olika teorier och modeller för att förklara och förstå människors medieanvändning. Den kanske mest eleganta av dessa är den så kallade OMA-modellen, vilket står för Opportunities, Motivations och Abilities.16 Kärnan i den modellen är att förutsättningen för att människor ska agera på ett visst sätt, exempelvis konsumera nyheter, är att det finns såväl möjligheter som motivation och förmåga. Vad som är centralt är kombinationen. Att det finns möjligheter att agera på ett visst sätt är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för mänskligt handlande. Om motivation eller förmåga saknas spelar det mindre roll

16 Luskin, 1990; Prior, 2007; Strömbäck m.fl., 2013.

vilka möjligheter som finns. Omvänt betyder det att ju större möjligheterna är, desto större betydelse får människors motivationer och förmågor. Förändringar på makronivå (möjligheter) får därmed betydelse för hur viktiga faktorer på individnivå (motivationer och förmågor) är för mänskligt handlande.

När det gäller förändringarna av medielandskapet under de senaste decennierna har de varit närmast revolutionerande. Så sent som 1990 fanns varken kommersiell tv eller radio i marknätet, digital-tv, läsplattor, internet eller sociala medier. Persondatorer fanns men var dyra och därför ovanliga. Mobiltelefoner fanns men var varken särskilt mobila eller vanliga, och smartphones hade ingen hört talas om. Vid sidan av de som hade kabel-tv var den som ville se på tv i princip hänvisad till någon av Sveriges Televisions två kanaler, den som ville lyssna på radio var hänvisad till någon av Sveriges Radios fyra kanaler, och den som ville läsa tidningar var hänvisad till de nationella morgon- och kvällstidningarna och lokaltidningen. Medier och massmedier, tidningar och papperstidningar liksom medier och nyhetsmedier var i princip synonymer.

Att valmöjligheterna var så begränsade gjorde att sannolikheten att människor såg eller lyssnade på samma program på TV eller radio, eller läste samma nyheter i tidningen, var hög. När det gäller nyhetskonsumtionen var sannolikheten stor att människor såg på nyheterna i TV, inte nödvändigtvis därför att de var intresserade av nyheterna men därför att de var intresserade av att se på TV, och såg man på TV var sannolikheten stor att man även såg nyheterna. Inom forskningen brukar detta kallas oavsiktlig exponering (accidential eller incidental exposure).17 På samma sätt var sannolikheten stor att människor läste nyheterna om vad som hände i den lokala politiken, inte nödvändigtvis därför att man var intresserad av att ta del av dessa, men därför att man var tvungen att bläddra igenom tidningen för att komma till de nyheter som man var mest intresserad av. Begränsade möjligheter gjorde att människors preferenser hade en mindre betydelse.

Sedan dess har såväl antalet medier som antalet plattformar och det totala utbudet ökat dramatiskt. Aldrig har det funnits lika många medier som nu. Aldrig har det funnits så många medieplattformar som nu. Aldrig har det samlade medieutbudet varit lika

17 Aalberg m.fl., 2013; Schoenbach & Lauf, 2002; Prior, 2007.

omfattande som nu. Aldrig har det varit lika enkelt att bestämma var, när och hur man vill ta del av olika medier som nu. Och aldrig har det varit lika enkelt att hitta information om exakt det som man är intresserad av som nu. Begränsningar har ersatts av överflöd.

Som en konsekvens av detta har människors preferenser och förmågor fått ökad betydelse för deras medieanvändning. Den grundläggande mekanismen är att ju mer omfattande medieutbudet är, desto mer selektiva måste människor vara, och ju mer selektiva människor måste vara, desto större betydelse får deras preferenser och förmågor. Ju större betydelse människors preferenser och förmågor får, desto mindre blir samtidigt utrymmet för massmedier och desto större blir det för nischmedier.

Om man studerar människors nyhetsanvändning är dessa mekanismer tydliga. För dem som är intresserade av nyheter om politik och samhälle har det aldrig varit lika enkelt som nu att hitta sådana nyheter, och många drar nytta av de nya möjligheterna genom att konsumera mer nyheter än förr. För dem som inte är intresserade av politik och samhälle har det omvänt aldrig varit lika enkelt som nu att undvika nyhetsmedier, och många drar nytta av de nya möjligheterna genom att minska sin nyhetsmedieanvändning. Både internationella och nationella studier visar sålunda att det har vuxit fram en grupp av nyhetssökare (news-seekers) och en grupp av nyhetsundvikare (news-avoiders) baserat på i vilken utsträckning som de tar del av olika nyhetsmedier.18

För svensk del bygger dessa studier på ett index över människors samlade konsumtion av tv-nyheter, radio-nyheter och tidningsläsning (på papper eller online). Indexet sträcker sig från 0 till 27, och de som har ett värde mindre än nio har klassificerats som nyhetsundvikare medan de som har ett värde över 20 har klassificerats som nyhetssökare. Resultaten visar att både andelen nyhetssökare och nyhetsundvikare ökade under perioden 1986–2013.19Medan andelen nyhetssökare ökade från 12 till 18 procent ökade andelen nyhetsundvikare från 8 till 17 procent. Under de senaste åren tycks dock andelen nyhetssökare ha slutat öka medan andelen nyhetsundvikare visar en fortsatt stigande kurva. Det finns också studier som visar att politiskt intresse, vid sidan av ålder, över tid

18 Prior, 2007; Strömbäck m.fl., 2013; Blekesaune m.fl., 2010; Aalberg m.fl., 2013. 19 Strömbäck, 2015b; Strömbäck m.fl., 2013.

betyder mer för att förklara människors användning av nyhetsmedier.20

Samtidigt kan det argumenteras för att nyhetskonsumtionen av traditionella medier inte fångar hela bilden. Radio, tv och tidningar i all ära: sedan genomslaget för smartphones, surfplattor och sociala medier har antalet plattformar genom vilka människor kan följa nyheterna mångfaldigats och människor är inte lika bundna till vare sig traditionella nyhetsmedier eller format. Inte heller är gränserna mellan olika medier och medieformat lika tydliga som förr. Det finns därför skäl att titta närmare på människors nyhetskonsumtion.

Allt mer fragmenterad nyhetskonsumtion

För att belysa den nutida nyhetskonsumtionen och dess tilltagande fragmentisering vad gäller såväl medier som medieplattformar kan resultat från forskningsprojektet ”De förändrade medielandskapen och demokratin” användas.21 I det ingår panelundersökningen

Demokratibarometern 2014–2016, i vilken människor bland annat fick svara på frågor om den egna nyhetskonsumtionen. Den första undersökningsomgången genomfördes i november 2014, och en av frågorna handlar om vilken som är människors huvudsakliga källa till information om svensk politik. Resultatet redovisas i figur 1.

20 Strömbäck m.fl., 2013. 21 Det här kapitlet skrivs inom ramen för detta forskningsprojekt, finansierat av Axel och Margaret Ax:son Johnsons Stiftelse för allmännyttiga ändamål. Panelundersökningen genomfördes av Novus den 13–25 november 2014 och består av ett riksrepresentativt urval medborgare från deras webbpanel. Svarsfrekvensen var 51 procent.

Frågan löd: ”Hur får du huvudsakligen information om vad som händer i svensk politik?”

Resultat viktade efter ålder, kön och län. Antal svar: 3 861.

Av dessa resultat framgår att TV är den vanligaste källan till information om svensk politik, följt av dator, morgontidningar, mobilen och radio. Jämfört med tidigare undersökningar där i princip samma fråga har ställts har TV och tidningar tappat i betydelse samtidigt som digitala och mobila medier har blivit viktigare.22

Vad som upplevs vara den huvudsakliga informationskällan ger samtidigt inte hela bilden eftersom den inte säger någon om hur ofta människor tar del av nyheter via olika kanaler. En uppföljande fråga var därför hur ofta man följer nyhetsrapporteringen om politik via en rad olika kanaler. I figur 2 redovisas andelen som uppger att de regelbundet, minst fem dagar i veckan, följer nyhetsrapporteringen via de olika kanalerna.

22 Strömbäck & Shehata, 2013.

33

14

2

11

18

4

12

6

0 5 10 15 20 25 30 35

Frågan löd: ”Hur ofta följer du nyhetsrapporteringen om politik genom att …”.

Resultat viktade efter ålder, kön och län. Antal svar: 3 861.

Resultaten visar återigen att TV ligger i topp, följt av nyhetssajter på internet. Därefter följer att lyssna på nyheter i radio, att läsa morgontidningar på papper och att ta del av nyheter i mobilen eller surfplattan, vilket knappt 40 procent gör regelbundet. Att regelbundet ta del av nyheter via sociala medier är mindre vanligt, men görs av runt en fjärdedel, medan det är få som regelbundet läser kvällstidningar på papper.

Dessa resultat illustrerar att traditionella medier som TV fortfarande har stor betydelse samtidigt som nyhetsförmedlingen blir allt mer digital och mobil. Samtidigt säger de inte särskilt mycket om vilka specifika nyhetsmedier människor använder och hur viktiga olika plattformar är vid användningen av olika nyhetsmedier. För att undersöka detta ställdes frågan om hur ofta man under den senaste veckan tagit del av en rad namngivna traditionella nyhetsmedier via deras traditionella format, via dator eller via mobil och surfplatta. De medier som var inkluderade var Ekonyheterna i Sveriges Radio (public service), Aktuellt och Rapport i Sveriges Television (public service), TV4 Nyheterna, kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen, de nationella morgontidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet samt den lokala morgon-

51

38

3

39

47

38

24

0 10 20 30 40 50 60

tidningen. Av figur 3 framgår andelarna som uppger att de regelbundet, minst fem dagar under den senaste veckan, tagit del av de olika medierna via de olika plattformarna.

Frågan löd: ”Hur ofta har du under den senaste veckan tagit del av följande nyhetsprogram i radio och TV/läst eller tittat i följande dags- och kvällstidningar?” För etermedierna motsvarar ”traditionellt format” på radio respektive på TV, och för tidningarna på papper.

Resultat viktade efter ålder, kön och län. Antal svar: 3 861.

Resultaten illustrerar att samtidigt som dator respektive mobil och surfplatta är viktiga som källor till nyheter finns det stora skillnader mellan olika nyhetsmedier. För etermedierna men också de lokala morgontidningarna är det tydligt att de traditionella formaten dominerar. De flesta som lyssnar på Ekot, ser på tv-nyheterna eller läser den lokala morgontidningen gör det på radio, tv eller på papper. För kvällstidningarna är det tvärtom. Där har papperstidningen en försumbar betydelse jämfört med dator och mobil eller surfplatta. Sett utifrån användningen av dem är kvällstidningar i allt väsentligt digitala och mobila.23 För Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet är de olika plattformarna ungefär lika viktiga.

Vid sidan av de traditionella nyhetsmedierna har digitaliseringen möjliggjort för en rad nya och alternativa nyhetsmedier, ibland om än inte alltid drivna av politiska agendor, att etablera sig. Den stora

23 Jalakas & Wadbring, 2014; Färdigh & Westlund, 2014.

29

32

37

29

2 2

35

7

4

7

4

3 3

24

12

13

10

6

8

4

3 3

26

11

12

8

6

0 5 10 15 20 25 30 35 40

Traditionellt format Dator Mobil/surfplatta

mångfalden av digitala nyhetskällor gör att det inte går att undersöka dem alla, men i Demokratibarometern 2014–2016 ställdes frågan om hur ofta människor brukar ta del av ett urval framträdande nyhetssajter vid sidan av traditionella nyhetsmedier. Resultaten visar dock att det är relativt få som uppger att de regelbundet, här definierat som minst tre gånger i veckan, tar del av de alternativa nyhetssajter som undersöktes: Nyheter24 (6 procent), Omni (4 procent), Google nyheter (4 procent), Avpixlat (3 procent), ETC (3 procent) och Sourze (1 procent).

Om man ser dessa resultat i ljuset av annan forskning som handlar om människors förändrade medievanor kan några övergripande slutsatser dras.24 För det första, traditionella nyhetsmedier dominerar fortfarande nyhetsförmedlingen, åtminstone när det gäller nyheter om politik och samhälle. För det andra, digitalt och mobilt blir allt viktigare, särskilt för tidningar och för renodlade nyhetssajter. För det tredje, i allt högre grad nås människor av nyheter via delningar och tips på sociala medier. För det fjärde, människor lever allt mer i ett flöde av information som kommer från olika håll och som mixas. De flesta nyheter kommer ursprungligen från traditionella nyhetsmedier, men det är inte säkert att man tar del av dem via traditionella nyhetsmedier. För det femte, människor konsumerar i allt högre grad enskilda artiklar och inslag snarare än nyhetsprogram eller tidningar.

Sammantaget betyder det att människor allt mer formar sin egen mediediet i ett medielandskap där gränserna mellan olika medier och information från olika källor blir allt mer flytande, samtidigt som olika medier och medieplattformar allt mer lever i vad som skulle kunna betecknas som symbiosliknande förhållanden. Enligt Chadwick kan det beskrivas som ett allt mer hybridiserat medielandskap.25 Mediekonsumtionen individualiseras och fragmentiseras. Det innebär samtidigt att sannolikheten för att människor ska exponeras för samma eller likartade nyheter minskar.

För att förstå hur detta kan inverka på den subjektiva sociala sammanhållningen räcker det dock inte med att bara beskriva mediekonsumtionens förändringar. Ännu viktigare är att förstå de

24 För annan forskning, se exempelvis Nordicom, 2014; Pew Research Center 2015; Bergström & Oscarsson, 2014; Wadbring & Ödmark, 2014. 25 Chadwick, 2013.

faktorer som påverkar och de mekanismer som driver människors medieanvändning.

Mekanismer bakom den ökade fragmenteringen

I den forskning som handlar om förändrade medievanor fokuseras ofta betydelsen av ålder, och det råder ingen tvekan om att ålder är och har blivit en allt viktigare faktor för att förklara i vilken utsträckning människor följer olika medier via olika plattformar. Inte minst är användningen av digitala och sociala medier mer utbredd bland yngre medan äldre läser tidningar i betydligt större utsträckning än yngre. Det talar starkt för att digitala och sociala medier kommer att bli ännu viktigare i framtiden samtidigt som papperstidningsläsningen kommer att fortsätta minska.

För att man ska förstå mekanismerna bakom den ökade fragmenteringen, och vad den kan komma att betyda för den subjektiva sociala sammanhållningen, är dock betydelsen av selektivitet i medieanvändningen av större teoretiskt intresse. Ju större medieutbudet är, desto mer selektiva måste människor vara, och ju mer selektiva människor måste vara, desto större betydelse får deras preferenser. Ökade möjligheter påverkar därmed, enligt OMAmodellen, betydelsen av människors preferenser och förmågor.

Inom forskningen på det här området brukar två former av preferenser och selektivitet ofta lyftas fram. Den ena handlar om människors politiska intresse och vilken betydelse det har för i vilken utsträckning som människor exponerar sig för nyheter eller annan politisk information. Den typen av selektivitet kan kallas nyhetsselektivitet och handlar i grunden om i vilken utsträckning som människor väljer att prioritera att följa nyhetsrapporteringen. Det kan antingen handla om den allmänna nyhetsrapporteringen eller om nyheter på områden där man har någon form av specialintresse. Den andra typen av selektivitet handlar om människors politiska åsikter eller värderingar och vilken betydelse de har för vilka medier och nyheter eller vilken information som människor exponerar sig för. Den typen av selektivitet kan kallas politisk selektivitet och handlar i grunden om i vilken utsträckning som människor

väljer att prioritera informationskällor som bekräftar de egna åsikterna och värderingarna.26

Även om det finns en brist på longitudinella undersökningar talar det mesta för att båda formerna av selektivitet har blivit viktigare i takt med att medieutbudet har expanderat.27 När det gäller nyhetsselektiviteten har svenska studier exempelvis visat att politiskt intresse över tid har blivit viktigare för att förklara nyhetskonsumtion.28 När det gäller politisk selektivitet finns det begränsat med svensk forskning, men amerikansk forskning visar att politisk selektivitet både har ökat över tid och att den är framträdande.29 Exempelvis har konservativa en klar tendens föredra Fox News och konservativa hemsidor och talk-shows medan liberaler har en klar tendens att föredra MSNBC och liberala eller demokratiska hemsidor och talk shows.

Bakom den politiska selektiviteten återfinns tre centrala förklaringsfaktorer. Den första är behovet av att vara selektiv i en tid av informationsöverflöd. Den andra är det ökade utbudet av politiskt färgade medier eller politiskt färgad information. Om alla medier och all information var saklig och neutral skulle det finns mycket begränsat utrymme för politisk selektivitet, oavsett hur omfattande medieutbudet skulle vara. Den tredje bottnar i vad som brukar kallas confirmation bias, med vilket avses att människor tenderar att föredra information som bekräftar de egna åsikterna och verklighetsuppfattningarna.30

Hur stark tendensen att föredra bekräftande information är varierar dock mellan människor, och det finns skäl att skilja mellan två aspekter av confirmation bias. Den ena handlar om i vilken grad människor söker sig till bekräftande information medan den andra handlar om i vilken grad människor undviker utmanande information. Amerikansk forskning tyder här på att människor har en starkare tendens att söka sig till bekräftande information än att undvika utmanande information.31 Även om människor tenderar att söka sig till bekräftande information behöver det därmed inte

26 Se bland annat Stroud, 2011; Arceneaux & Johnson, 2013; Knobloch-Westerwick, 2014. 27 Prior, 2007; Arceneaux & Johnson, 2013. 28 Strömbäck m.fl., 2013. För en internationellt jämförande studie, se Aalberg m.fl., 2013. 29 Stroud, 2011; Arceneaux & Johnson, 2013; Iyengar & Hahn, 2009. 30 Lodge & Taber, 2013; Kahneman, 2011; Knobloch-Westerwick, 2014. 31 Garrett, 2009a, 2009b.

betyda att de isolerar sig från utmanande information, även om forskningen kring hur starka dessa tendenser är i sig själva och i förhållande till varandra behöver utvecklas.

Att människor har en tendens att föredra bekräftande information är likafullt viktigt, eftersom förändringarna av medielandskapet både har inneburit ett ökat utbud av partisk information och ett ökat behov av selektivitet. I Sverige finns ingen motsvarighet till Fox News eller MSNBC, men på nätet finns en uppsjö av nyhetssajter, hemsidor och bloggar som mer eller mindre öppet driver olika agendor.

Resultatet riskerar att bli vad Sunstein kallar en balkanisering av offentligheten.32 Med det syftar han på en process där olika grupper, baserat på deras initiala preferenser, söker sig till information som bekräftar de egna åsikterna och verklighetsuppfattningarna. I nästa steg leder det till att de olika grupperna stärks i sina övertygelser om att de egna åsikterna och verklighetsuppfattning är de rätta samtidigt som förståelsen för de som bär på andra åsikter och verklighetsuppfattningar minskar.

Både nyhetsselektiviteten och den politiska selektiviteten riskerar att förstärkas i takt med att människor i ökande utsträckning tar del av nyheter via sociala medier som Facebook och Twitter. Det bygger på att sannolikheten är relativt stor att de som är politiskt intresserade har fler Facebook-vänner som är politiskt intresserade än de som inte är särskilt intresserade, vilket betyder att de via delningar exponeras för mer nyheter än de icke-intresserade. De som är politiskt intresserade följer också politiker och partier via exempelvis Facebook och Twitter i mycket högre grad än de som inte är politiskt intresserade.33 På samma sätt är det sannolikt att de som har en viss politisk färg eller starka åsikter i någon politisk fråga har en övervikt av vänner på Facebook eller av personer som de följer via Twitter som delar den politiska färgen eller de åsikterna. Det betyder i så fall att de exponeras för mer bekräftande än utmanande information, vilket sannolikt förstärker de initiala åsikterna och verklighetsuppfattningarna.

Till detta ska läggas att algoritmer allt mer styr vilken information vi exponeras för online. Den dominerande tendensen vad

32 Sunstein, 2007. 33 Strömbäck, 2015b; Strömbäck & Shehata, 2013.

gäller digital information – oavsett om det handlar om vilka sökresultat vi får när vi använder sökmotorer, vilka inlägg av våra Facebook-vänner vi ser eller vilken reklam som vi exponeras för när vi är online – är att så långt som möjligt anpassa informationen till de enskilda användarna. Ofta är det baserat på vilka digitala fotavtryck vi lämnar när vi är online, men det kan också bygga på vad människor som liknar oss gillar. En moderat och en vänsterpartist som söker på ”vinster i välfärden”, alternativt en sverigedemokrat och en miljöpartist som söker på ”invandringens kostnader”, kommer därför inte få samma resultat från Google eller någon av de andra sökmotorerna.

Den ökade algoritmstyrningen och strävan hos internetaktörer som Facebook och Google att anpassa vad människor exponeras för till de enskilda användarna riskerar enligt Pariser att leda till vad han kallar filterbubblor.34 Med det syftar han på informationsbubblor som i princip är unika för varje enskild användare. Ur ett kommersiellt perspektiv är logiken tydlig: ju mer personligt relevant informationen kan göras, desto fler annonser kan säljas, och desto större är sannolikheten att annonserna leder till inköp. Som användare kan vi också vara tacksamma över att exempelvis slipper irrelevanta träffar när vi använder sökmotorerna.

Samtidigt väljer vi själva inte filtren och de är dessutom i princip osynliga för oss. Vi ser vilka sökresultat vi får och vilken information som vi exponeras för, men vi ser inte de sökresultat eller den information som filtreras bort. Ofta är vi kanske inte ens medvetna om att informationen är filtrerad och att andra exponeras för annan information. Det skiljer filterbubblor från den balkanisering av offentligheten som Sunstein varnar för: när vi väljer att gå till en informationskälla i stället för en annan är det ett medvetet val: när vi exponeras för viss information i stället för annan på nätet styrs det av algoritmer som vi inte förstår och ofta kanske inte är medvetna om.

I takt med att medielandskapet expanderar och behovet av selektivitet ökar riskerar tendensen att föredra bekräftande information, tendensen att på sociala medier ha vänner och följa dem vars åsikter vi delar samt de algoritmstyrda filtren att förstärka varandra. I den mån som det sker kommer människor i allt mindre

34 Pariser, 2011.

utsträckning dela samma offentlighet, samma information, samma bilder av verkligheten. Det riskerar att öka känslan av ”vi” och ”dem”, minska förståelsen för andras perspektiv och åsikter, öka polariseringen och inverka negativt på den subjektiva sociala sammanhållningen.

Framtidens medielandskap och den sociala sammanhållningen

Samtidigt som forskning kring den subjektiva sociala sammanhållningen i Sverige är relativt begränsad tyder de undersökningar som finns på att den är förhållandevis stark. Inte minst är den sociala tilliten omfattande och har under de senaste decennierna varit stabil35, vilket är en viktig indikator på den sociala sammanhållningen. En aktuell studie visar också att andelen som upplever att de inte utgör en del av samhället är 6 procent medan andelen som känner att de inte behövs i samhället är 13 procent.36 Även om enkätbaserade studier sannolikt underskattar känslan av utanförskap – de som känner att de inte utgör en del av eller behövs i samhället kan antas vara mindre benägna att delta i enkätundersökningar – visar studier att det är en lägre andel i Sverige än i andra länder som upplever sig stå utanför samhället.37

Samtidigt visar studier också att runt 20 procent inte upplever någon eller inte särskilt stor samhörighet med människor som tillhör andra grupper än den egna, exempelvis med dem som har en helt annan ekonomi, helt andra politiska åsikter, en annan religion, en annan etnisk bakgrund, en annan kultur eller en annan livsstil.38Det skulle kunna tolkas som ett uttryck för att den subjektiva sociala sammanhållningen är känslig för ifall olika krafter, avsiktligt eller oavsiktligt, skulle bidra till att förstärka känslan av ”vi” och ”dom”. Även om det i dagsläget finns mindre skäl att vara orolig för den subjektiva sociala sammanhållningen i Sverige kan den med andra ord inte tas för given.

35 Oskarson & Rothstein, 2012. 36 Strömbäck, 2015a. 37 EU-kommissionen, 2010. 38 Strömbäck, 2015a.

Det gäller särskilt eftersom vi troligen bara är i början av den ”tredje industriella revolutionen”. Under de närmaste decennierna kan digitaliseringen och globaliseringen förväntas fortsätta och påverka samhället på en rad både förutsedda och oförutsedda sätt. Enligt prognoser skulle exempelvis runt hälften av alla jobb i länder som Sverige och USA kunna ersättas av automatisering och digitalisering under bara de kommande 20 åren.39 Det mesta talar samtidigt för att globaliseringen och den globala konkurrensen kommer att fortsätta öka, med en maktförskjutning från väst till öst, och att de globala migrationsströmmarna kommer att fortsätta öka. Troligen kommer individualiseringen, i termer av vilka livsval och livsstilar människor väljer, också att fortsätta öka i ljuset av de ökade valmöjligheterna och den därmed ökade betydelsen av människors preferenser.

Den gemensamma nämnaren för dessa utvecklingstendenser är att heterogeniseringen och de centrifugala krafterna förstärks. Detta riskerar att förstärkas av digitaliseringen och den fortsatta medieutvecklingen. Även om det är notoriskt svårt att spå framtiden är det rimligt att förvänta sig att framtidens medielandskap kommer att vara ännu mer digitaliserat och mobilt. Det är också rimligt att förvänta sig att det kommer att vara ännu mer präglat av ett överflöd av information och ett underskott av uppmärksamhet, av ännu hårdare konkurrens om människors uppmärksamhet, och av ännu mer algoritmstyrd individanpassning av vad vi exponeras för online. Sannolikt kommer också utrymmet för nischmedier att fortsätta öka parallellt med att utrymmet för massmedier minskar.

Samtidigt har digitaliseringen underminerat den affärsmodell för journalistiska medier som varit rådande under decennier, där annonser i hög grad har finansierat den journalistiska verksamheten. Detta har redan bidragit till krympande redaktionella resurser och ekonomiskt försvagade nyhetsmedier, vilket har manifesterats bland annat genom nedläggning av flera tidningar, färre journalister och färre lokalredaktioner.40 Därtill kommer att det stora tillskottet av medier och information inte handlar om journalistik utan om olika former av partsstyrd information, underhållning och användargenererat material. Sammantaget talar detta för att andelen

39 Fölster, 2014. 40 Nygren & Althén, 2014.

journalistik av det totala medieutbudet har minskat och kommer att fortsätta minska.

Den sammantagna effekten av dessa pågående och sannolika framtida förändringar av det svenska medielandskapet och människors medieanvändning riskerar att bli en försvagning av den subjektiva sociala sammanhållningen. Om offentligheten allt mer fragmentiseras och balkaniseras, om människor i allt högre grad lever i olika filterbubblor, och om journalistiken med dess credo att rapportera om verkligheten på ett sakligt och opartiskt sett försvagas, då finns det en uppenbar risk att känslan av gemenskap, tillit och tolerans minskar samtidigt som de upplevda avstånden och konflikterna ökar.

Samtidigt vill jag betona att det handlar om en risk, inte en förutsägelse om vad som kommer att hända. Att den subjektiva sociala sammanhållningen riskerar att försvagas är inte liktydigt med att den kommer att försvagas. Avgörande är inte bara de centrifugala krafter som har diskuterats i det här kapitlet utan också hur starka olika sammanhållande krafter är.

I det sammanhanget har politiken en viktig roll att spela och för det framtida politiska beslutsfattandet bör ett centralt övervägande vara om och på vilka sätt som olika åtgärder påverkar de sammanhållande krafterna i samhället. Förutom att minska det utanförskap som följer av exempelvis arbetslöshet och social utsatthet finns det några åtgärder som mer direkt kan relateras till digitaliseringen och medielandskapets förändringar. Här vill jag framförallt lyfta fram fem punkter:

  • En viktig förutsättning för deltagande i ett allt mer digitaliserat samhälle är en fortsatt och snabbare utbyggnad av bredbandet i hela landet, och primärt via fiber som både är snabbare och mindre sårbart för störningar. Det bör ses som en infrastrukturell investering lika viktig som den fysiska infrastrukturen.
  • Ökad digitalisering riskerar att leda till att stärka de centrifugala krafterna, så viktigt är också att stärka de medier som har bäst förutsättningar att nå ut brett med journalistik och annan information som är kvalificerad och har ambitionen att ge en korrekt bild av verkligheten. I det sammanhanget har public service en mycket viktig roll att spela, framförallt i etern men också på internet. Det bygger på att public service har bättre förutsätt-

ningar än andra medieföretag att tillhandahålla ett utbud som både är kvalificerat och når ut brett.

  • Samtidigt är det också viktigt att ge de kommersiella medier som har publicistiska ambitioner förutsättningar att försöka förverkliga dessa. Exakt hur det bör ske är en komplicerad fråga, vilket debatterna kring presstödet och dess utformning illustrerar, men att ta bort reklamskatten och sänka den digitala momsen så att den är lika oavsett om det handlar om analoga eller digitala produkter är ett första steg som borde ha tagits för länge sedan. Distributionsstödet bör även ses över för att underlätta för tidningsföretag att distribuera tidningarna också i mer glesbebyggda och mindre lönsamma områden.
  • Skolan spelar en mycket viktig roll, både för den sociala sammanhållningen i sig och för människors möjligheter att orientera sig i och förhålla sig till ett allt mer fragmenterat medielandskap där kraven på medborgarnas egen förmåga att värdera information och att vara källkritiska ökar. Det handlar inte minst om att bygga ut undervisningen i medie- och informationskunnighet, men också om att stimulera barns och ungas intresse för politik och samhälle, deras intresse av att följa nyheterna liksom att stärka förståelsen och toleransen för grupper som på olika sätt skiljer sig från den egna. På en mer generell nivå är det också mycket viktigt att skolan fungerar som en mötesplats för människor från olika grupper och olika bakgrunder.
  • Ytterst är det via möten och kontakter som relationer byggs och förståelse för varandra kan formas. För den sociala sammanhållningen är det därför viktigt att bidra till eller stimulera mötesplatser – i såväl det verkliga livet som virtuellt, via medier – där människor från olika bakgrunder och med olika erfarenheter kan mötas. Förutom skolan kan det civila samhället spela en viktig roll i det sammanhanget, förutsatt att olika föreningar är inkluderade och inte bara organiserar människor från vissa grupper eller bakgrunder. Även medierna har en stor betydelse för att skapa mötesplatser varigenom virtuella möten kan stimuleras. Inte minst viktigt är det att medierna – där public service har en särskilt stor betydelse – strävar efter att spegla olika erfarenheter och hela landet.

De här punkterna är givetvis långtifrån heltäckande, men tillsammans med analysen i det här kapitlet erbjuder de förhoppningsvis en god utgångspunkt för en fortsatt diskussion kring hur de centrifugala krafterna skulle kunna balanseras och den subjektiva sociala sammanhållningen skulle kunna stärkas.

Framtiden är aldrig given, den formas varje dag. Därför är det viktigt att se de risker som finns, inte som självändamål utan för att det ska kunna föras en diskussion om hur dessa skulle kunna hanteras och hur olika sammanhållande krafter skulle kunna stärkas. Därför är det viktigt att forska mer om och diskutera den subjektiva sociala sammanhållningen och hur den skulle kunna bevaras eller stärkas, inklusive medieutvecklingens och digitaliseringens betydelse för den subjektiva sociala sammanhållningen. Och därför är det viktigt att inte fastna i vare sig dystopiska eller utopiska förutsägelser om vart vi är på väg.

För att parafrasera Kranzbergs första lag: utvecklingen är varken ond eller god, den är vad vi gör den till.

Referenser

Aalberg, T, Blekesaune, A & Elvestad, E (2013) Media Choice and

Informed Democracy: Toward Increasing News Consumption Gaps in Europe? International Journal of Press/Politics vol. 18(3), s. 281–303. Anderson, B (1991) Den föreställda gemenskapen. Reflexioner kring

nationalismens ursprung och spridning. Daidalos, Göteborg.

Andersson, C (2012) Makers. The New Industrial Revolution.

Crown, New York. Arceneaux, K & Johnson, M (2013) Changing Minds or Changing

Channels? Partisan News in an Age of Choice. University of

Chicago Press, Chicago. Bergström, A & Oscarsson, H (2014) Mittfåra & marginal, i

Bergström, A & Oscarsson, H (red) Mittfåra & marginal (s. 11–34). SOM-institutet, Göteborg. Billig, M (1995) Banal Nationalism. Sage, London. Blekesaune, A,Elvestad, E & Aalberg, T (2010) Tuning out the

World of News and Current Affairs – An Empirical Study of Europe’s Disconnected Citizens. European Sociological Review 28(1), s. 110–126. Bollen, K A & Hoyle, R H (1990) Perceived Cohesion: A Concep-

tual and Empirical Examination. Social Forces 69(2), s. 479–504. Brynjolfsson, E & McAfee, A (2014) The Second Machine Age.

Work, Progress, and Prosperity in a Time of Brilliant Technologies. W. W. Norton, New York.

Castells, M (2001) Nätverkssamhällets framväxt. Andra upplagan.

Daidalos, Göteborg. Chadwick, A (2013) The Hybrid Media System. Politics and Power.

Oxford University Press, Oxford. Chan, J, Ho-Pong, T & Chan, E (2006) Reconsidering Social

Cohesion: Developing a Definition and Analytical Framework.

Social Indicators Research 75(2), s. 273–302.

EU-kommissionen (2010). Poverty and Social Exclusion. Special

Eurobarometer 321. Europeiska kommissionen, Bryssel.

Framtidskommissionen (2013). Svenska framtidsutmaningar – slut-

rapport från regeringens Framtidskommission. Fritzes, Stockholm.

Friedkin, N E (2004) Socal Cohesion. Annual Review of Sociology

30, s. 409–425. Färdigh, M A & Westlund, O (2014). Användning och icke-

användning av kvällspressen: på papper, via dator, mobil och surfplatta, i Bergström, A & Oscarsson, H (red) Mittfåra & marginal (s. 175–188). SOM-institutet, Göteborg. Fölster, S (2014) Vartannat jobb automatiseras inom 20 år – utma-

ningar för Sverige. Stiftelsen för strategisk forskning, Stockholm.

Garrett, R K (2009a) Politically Motivated Reinforcement Seeking:

Reframing the Selective Exposure Debate. Journal of Communication 59(4), s. 676–699. Garrett, R K (2009b) Echo Chambers Online? Politically Motiva-

ted Selective Exposure Among Internet News Users. Journal of

Computer-Mediated Communication 14(2), s. 265–285.

Green, A & Janmaat, J G (2011) Regimes of Social Cohesion. Societies

and the Crisis of Globalization. Palgrave Macmillan, Basingstoke.

Iyengar, S & Hahn, K S (2009) Red Media, Blue Media: Evidence

of Ideological Selectivity in Media Use. Journal of Communication 59(1), s. 19–39. Jalakas, A & Wadbring, I (2014) Ska man gråta om papperstid-

ningen försvinner?, i Bergström, A & Oscarsson, H (red) Mittfåra & marginal (s. 161–174). SOM-institutet, Göteborg. Kahneman, D (2011) Thinking, Fast and Slow. Farrar, Straus &

Giroux, New York. Knoblock-Westerwick, S (2014) Selection, Perception, and Proces-

sing of Political Messages, i Reinemann, C (red) Political Communication (s. 507–526). De Gruyter, Berlin. Kranzberg, M (1986) Presidential Address. Technology and History:

”Kranzberg’s Laws”. Technology and Culture 27(3), s. 544–560. Levay, C (2013) Framtida utmaningar för sammanhållning och rätt-

visa. DS 2013:3. Fritzes, Stockholm.

Lodge, M & Taber, C S (2013) The Rationalizing Voter. Cambridge

University Press, New York.

Luskin, R C (1990) Explaining Political Sophistication. Political

Behavior 12(4), s. 331–361.

Maxwell, J (1996) Social Dimensions of Economic Growth. The Eric

John Hanson Memorial Lecture Series VIII. University of Alberta, Edmonton. Merton, R K (1995) The Thomas Theorem and the Matthew

Effect. Social Forces 74(2), s. 379–424. Mutz, D (1998) Impersonal Influence. How Perceptions of Mass

Collectives Affect Political Attitudes. Cambridge University Press,

New York. Nordicom (2014) Mediebarometer 2013. Nordicom, Göteborg. Nygren, G & Althén, K (2014) Landsbygd i medieskugga. Ned-

monteringen av den lokala journalistiken och bilden av landsbygden i Dagens Nyheter. Södertörns högskola, Stockholm.

Oskarson, M & Rothstein, B (2012) Den sociala tilliten – håller vi på

att tappa de unga?, i Weibull, L, Oscarsson, H & Bergström, A (red) I framtidens skugga (s. 539–544). SOM-institutet, Göteborg. Pariser, E (2011) The Filter Bubble. What the Internet is Hiding

from You. Penguin, New York.

Pew Research Center (2015) State of the News Media 2015. Pew

Research Center, Washington, DC. Prior, M (2007) Post-Broadcast Democracy. How Media Choice

Increases Inequality in Political Involvement and Polarizes Elections. Cambridge University Press, New York.

Schoenbach, K & Lauf, E (2002) The ”Trap” Effect of Television

and Its Competitors. Communication Research 29(5), s. 564–583. Shanahan, J & Morgan, M (1999) Television and its Viewers. Culti-

vation Theory and Research. Cambridge University Press,

New York. Shehata, A & Strömbäck, J (2014) Mediation of Political Realities:

Media as Crucial Sources of Information, i Esser, F & Strömbäck, J (red) Mediatization of Politics. Understanding the

Transformation of Western Democracies (s. 93–112). Palgrave,

Macmillan, Basingstoke. Simmel, G (1981) Hur är samhället möjligt? Bokförlaget Korpen,

Göteborg.

Stroud, N (2011) Niche News. The Politics of News Choice. Oxford

University Press, New York. Strömbäck, J (2015a) Social sammanhållning och medieanvändning,

i Bergström, A, Johansson, B, Oscarsson, H & Oskarson, M (red) Fragment. SOM-institutet, Göteborg. Strömbäck, J (2015b) Demokratin och det förändrade medieland-

skapet. Mot ökade kunskapsklyftor och deltagandeklyftor? Regeringskansliet, Stockholm.

Strömbäck, J & Shehata, A (2013) Kampanjeffekter under svenska

valrörelser, i Strömbäck, J & Nord, L (red) Kampen om opinionen.

Politisk kommunikation under svenska valrörelser (s. 207–238).

SNS Förlag, Stockholm. Strömbäck, J, Djerf-Pierre, M & Shehata, A (2013) The Dynamics of

Political Interest and News Media Consumption: A Longitudinal Perspective. International Journal of Public Opinion Research, 25(4), s. 414–435. Sunstein, C (2007) Republic.com 2.0. Princeton University Press,

Princeton. Wadbring, I & Ödmark, S (2014) Delad glädje är dubbel glädje? En

studie om nyhetsdelning i sociala medier. Demicom, Sundsvall.

Framtidsfolket – Modernitet och svensk nationell identitet

Lars Trägårdh

Att svenskhet och modernitet hör samman har blivit något av ett mantra i tecknandet av svensk nationell identitet. På senare tid har denna föreställning kommit till uttryck bland annat i den populära TV-serien ”Världens modernaste land” från 2006, med den kände komikern Fredrik Lindström som programledare och historikern och dåvarande sekreteraren i den Svenska Akademin, Peter Englund, som bisittare. Men tankefiguren har en lång historia och är kopplad till en jämförelsevis orädd, nyfiken och stundtals glupsk inställning till framtiden och uppbrottet från det trygga, traditionella och bevandrade. Kulten av det nya och moderna har haft många sidor, mörka som ljusa, från en stundtals brutal eller åtminstone osentimental ingenjörskonst som drabbat såväl människor som hus och stadsdelar till ett befrämjande av innovationer och förnyelse som inte minst kommit till uttryck i en långvarig kärleksaffär med teknik, uppfinningar och ingenjörskap, från SKF och kullager, via Volvo och Saab till Spotify och streamad musik. Denna tilltro till och orädsla inför det moderna är också kopplad till en rad grundläggande paradoxer som kännetecknar Sverige och det svenska sociala kontraktet: ett socialdemokratiskt land befolkat av hyperindividualister; socialister som älskar marknadssamhället och alla sina privata egendomar; tillitsfulla jämlikhetsivrare som strävar efter frihet och oberoende; förmenta trygghetsnarkomaner som är det globala risksamhällets stora vinnare.

Det svenska sociala kontraktet

En förklaring är att paradoxerna visar sig vara mer skenbara än verkliga. Det svenska sociala kontraktet bygger på en allians mellan individ och stat, en stat som investerar i alla medborgare och på detta sätt utrustar dem med resurser som blir till fördel både för individer och för samhället i stort. Samtidigt frigör staten individerna från fastlåsande beroendeband i andra kollektiviteter som den patriarkala familjen och i de traditionella, hierarkiska gemenskaperna i civilsamhället. För att fånga den svenska individualismens särdrag och förmenta paradox – och för att särskilja den svenska individualismen från andra former av individualism, där ofta friheten från staten och attribut som excentricitet står i centrum – har jag myntat begreppet ”statsindividualism”. Detta är en individualism som handlar inte om frihet från staten utan snarare om friheten genom staten; inte om friheten att vara annorlunda utan snarare en individualism kopplad till (jäm)likhetsideal. Svenska individualister tycks med andra ord inte bekymra sig över att de alla handlar på Ikea och tjänar ungefär lika mycket pengar efter skatten. Det centrala för dem är en frihet som maximerar oberoende från andra människor.

Att den svenska staten på olika sätt investerar i landets medborgare har förfasat en del betraktare som menar att välfärdsstaten skämmer bort individerna, gör dem passiva och kraftlösa. I sin kontroversiella bok från 1971, Det blinda Sverige, ondgjorde sig den brittiske journalisten Roland Huntford över svenskarnas dyrkan av staten. De var ett folk, menade han, som villigt gav upp sin frihet mot statsgaranterad trygghet och själlöst materiellt välstånd. För svensken var demokrati och individuell frihet inga hjärtefrågor i sig, statens styrelse lämnade de gärna i byråkraternas händer: ”Svenskarna [har] uppfyllt Huxleys samtliga krav på den nya totalitarismen. En centraliserad administration styr folket, som älskar sin träldom, så att teknologin effektivt kan exploateras.”1 Huntford var långt ifrån ensam bland utländska kritiker. Även de som intagit en mer balanserad hållning har stundtals uppfattat svenskens syn på staten som godtrogen. Den välkände tyske journalisten Hans Magnus Enzensberger menade i sin essä från 1982 om ”Den svenska hösten” att svenskarna

1 Enzensberger 1988, s. 16–17.

håller världsrekord i foglighet. Deras tillit till myndigheter och andra statliga institutioner skulle te sig som helt osannolik för fransmän, spanjorer, italienare eller irländare. Till och med tyskar hade lärt sig att se misstänksamt på statsmakterna, påpekade Enzenberger.2

Även svenska kritiker har varit inte på samma linje, något som boktitlar som Fredrik Reinfelds Det sovande folket eller David Eberhards I trygghetsnarkomanernas land antyder. Frågan om i vilken mån som svenskar rimligtvis kan sägas vara slöa trygghetsnarkomaner kontra banbrytande innovatörer är till del normativ. Enligt det ”Innovation Index” som återkommande publiceras brukar Sverige hamnar bland de tre bästa i världen. Men tycker man inte om höga skatter och en stark offentlig sektor spelar nog inte den faktiska graden av innovation eller medborgarnas subjektiva upplevelser av frihet någon större roll. Men en preliminär hypotes som accepterar att svenskar gillar jämlikhet och system samtidigt som de är frihetstörstande individualister, att de lika mycket brister i auktoritetstro som de litar på institutioner, visar respekt för lagen och undviker korruption, är som följer: det är tack vare – inte trots – en grundläggande trygghet i form av universella sociala investeringar i skola, utbildning, sjukvård och omsorg som unga svenskar vågar ta de risker som det innebär att satsa på något nytt, okänt och riskfyllt i det moderna, globala marknadssamhället.

Den svenska modellen

Ett tecken på att denna tes är korrekt är den förändring som vi kan se vad gäller förståelsen av den ”svenska modellen”. Länge uppfattades den svenska modellen som ett nationellt varumärke nära förknippat med den socialdemokratiska välfärdsstaten. Sverige associerades främst med värden som solidaritet, med en diffus idé om socialism och inte minst de sociala trygghetssystemen, något som vanligtvis beskrivits som en vilja och förmåga att underordna egenintresset till förmån för en kollektivistisk rationalitet. Ofta har denna betoning på solidaritet uppfattats som varande i konflikt med marknadens grundläggande principer. I detta perspektiv är vad som kännetecknar den svenska modellen att vissa fundamentala

2 Enzensberger 1988, s. 16-17.

nyttigheter – vård, skola, omsorg – har avlägsnats från marknaden och dess kalla logik. Detta var ett perspektiv som Sverigebildens nestor, Marquis Childs, gjorde berömt redan på trettiotalet när han skrev om Sverige som ”medelvägen” mellan altruistisk socialism och självisk kapitalism, för att använda den tidens primitiva motsatspar.

I detta perspektiv kan det verka förvånansvärt att ”The Nordic Way” under senare år har blivit föremål för speciella seminarier på World Economic Forum i Davos, eller att The Economist häromåret (2013) publicerade en speciell rapport med rubriken ”The Nordic Supermodel”. När Sverige och de andra nordiska länderna höjs till skyarna av The Financial Times och The Economist vet vi att vi rört oss en bit från tiden då Olof Palmes kollegor i Socialistinternationalen hyllade Sverige som föregångslandet framför andra. En del undrar också om Sverige håller på att förändras i grunden. Man talar ibland om ett pågående ”systemskifte” där Sverige i en slags neoliberal anda rör sig bort från den socialdemokratiska modellen mot en ny värld kännetecknad av valfrihet, privatisering, ojämlikhet och fritt spelrum för marknadskrafterna.

Lagar och policies skapar individualister

I min mening är dock kontinuiteten långt mer framträdande än systemskiftet. Till att börja med har berättelsen om Sverige som ett kvasi-socialistiskt land genomsyrat av kollektivistiska värderingar alltid varit en halv-sanning. Bakom myten om Sverige som lagom, snällt och lite tråkigt, skymtar en kanske mindre smickrande föreställning om ett Sverige bebott av fria och starka ensamvargar. Och retoriken om solidaritet och kollektivism har, menar jag, också dolt den starka, för att inte säga extrema individualism som genomsyrar såväl sociala relationer som politiska institutioner i Sverige. Rotad i värderingar som knyter samman jantelag, vikinganda, frihetslust och jämlikhetspatos har en distinkt moralisk princip tagit fäste som kommit att påverka utformandet av den moderna välfärdsstaten, inklusive social- och familjepolitik. Även om linjen inte alltid varit spikrak, så kan man urskilja en allmän ambition att befria individen från alla former av underordning och beroende, från den patriarkala familjesfären till samhällets offentliga och privata institutioner.

I praktiken har denna moraliska och politiska strävan förverkligats genom en rad konkreta lagar och policies på många områden. Det mellanmänskliga beroendet har minimerats genom införandet särbeskattning, reformer i familjelagstiftningen som flyttade ansvaret för gamla från familj till stat, allmän tillgång till förskolor som gjorde möjligt för kvinnor att förvärvsarbeta, student lån som inte behovsprövas utifrån föräldrars eller maka/makes inkomst och förmögenhet, med mera

All denna lagstiftning har gjort Sverige och de andra nordiska länderna till de minst familjeberoende och mest individualiserade i hela världen. Detta innebär dock inte att familjen i allmänhet skulle vara stadd i förtvining. Poängen är snarare att den nordiska familjen i dag kännetecknas av samma värderingar som samhället i övrigt, med betoning på oberoende och jämlikhet. Den ideala familjen är sammansatt av vuxna som alla arbetar och inte är ekonomiskt beroende av varandra och barn som är uppmuntrade till av vara självständiga så tidigt som möjligt. Det finns nog de som beklagar demokratins intåg i familjen, men det är svårt att hävda att den svenska familjen är stadd i förfall. Visserligen är livslånga äktenskap inte längre en självklar norm, men den nya nordiska familjen tar föräldraskapet på allvar, både sett i rent demografiskt (vi har i Sverige högre födelsetal än i det stereotypt familjetraditionella Sydeuropa) och i termer av hur mycket tid som föräldrar, gifta eller ej, tillbringar med sina barn.

Marknad och välfärdsstat i harmoni

Snarare än att ställa välfärdsstat mot marknadsekonomi så är det därför just harmonin mellan det svenska sociala kontraktets individualistiska anda och den individbaserade marknadslogiken som är det utmärkande draget. Den svenska kapitalismens vitalitet och styrka är intimt kopplad till att det svenska samhällets basenhet är individen – inte familjen, klanen, den etniska gruppen eller det religiösa samfundet – och att svensk politiks syfte länge har varit att maximera individens oberoende och sociala rörlighet.

Resultatet har varit att svenskar i gemen med stor entusiasm kunnat delta i marknadssamhället, som innovatörer och investerare, som producenter och konsumenter. Mindre beroende av familj och

enskilda företag som garanter för trygghet, men ändå skyddade från extrem risk tack vare de offentliga försäkringssystemen har individerna råd med att vara rörliga och flexibla på arbetsmarknaden på samma gång som de har utvecklat långtgående behov för produkter och service som tidigare tillfredställdes inom familjen.

Den förändring som skett under senare år är främst semantisk: i stället för att betona ”välfärd” – ett ord som speciellt på engelska (welfare) antyder bidrag, beroende, passivitet – har man kommit att tala i termer av ”sociala investeringar”. Denna rörelse från begreppet välfärdsstat till social investeringsstat fångar bättre vad det svenska sociala kontraktet bygger på, nämligen en moralisk logik där arbete står i centrum, kopplad till dygder som skötsamhet och oberoende.3 Trots att man i Sverige ofta talar om en ”generell” välfärd som om förmånerna kommer alla tillgodo i samma utsträckning gäller det visserligen skola, utbildning, sjukvård och äldreomsorg men annars är de flesta försäkringssystemen är kopplade till den inkomst man tjänat in – detta gäller såväl försäkring för förlorad inkomst under sjukdom som föräldraförsäkring och pensionsförsäkringar (förutom den relativt blygsamma folkpensionen – eller garantipensionen som det i dag heter). Vad gäller det faktiska innehållet i det svenska sociala kontraktet visar en mer närgående historisk analys att grundläggande kontinuitet är minst lika framträdande som radikal förändring där dagens Moderata arbetslinje har sina rötter i den gamla Socialdemokratiska idealiseringen av den ”skötsamme arbetaren”. En grundläggande moralisk princip är att varje medborgare arbetar och betalar skatt mot att de sedan har full tillgång till sina intjänade sociala rättigheter. Och det folkliga stödet för detta sociala kontrakt är så starkt att det enda sätt som de borgerliga partierna långsiktigt kunde erövra makten under Alliansregeringarna var genom att ansluta sig till den svenska civila religionen: välfärdsstaten. Även om detta system på utförarsidan har pluraliserats genom valfrihetsreformerna så kvarstår systemet i sin grund: en gemensam välfärd finansierad via skatter.

3 Palme at al.

Vad som kanske är mest utmärkande i ett globalt jämförande perspektiv är att Sverige avviker så markant med avseende på två centrala variabler, nämligen tillit och individualism, vilka också utgör det svenska sociala kontraktets grundbultar. I denna text ska jag borra vidare utifrån denna iakttagelse, dels genom att först beskriva i lite mer detalj hur Sverige vad gäller såväl värderingar som institutioner långtifrån framstår som landet lagom utan snarare som landet annorlunda, dels genom att kort skriva fram den svenska nationella identitetens historia utifrån ett perspektiv där just modernitet, frihet, och förändring står i centrum. I denna analys framträder aspekter som kännetecknar de sociala relationerna, den politiska kulturen och den religiösa traditionen: en lång tradition av lagbunden ordning; medborgarfriheten och jämlikhetens djupa rötter; en särpräglad familjekultur; samt arvet från lutherdomen.

Landet annorlunda – värderingar och institutioner

Svenska värderingar enligt World Values Survey

Ett sätt att närma sig frågan om svenskarnas särart utan att hemfalla åt tvivelaktiga klichéer om nationalkaraktärer och ”folksjälar” är att studera länder och kulturer i jämförande empiriska studier där betoningen ligger på vetenskapligt rigorösa, kvantitativa befolkningsundersökningar. Sedan 1980-talet har vi också en växande mängd av data som möjliggör mer vederhäftiga utsagor om hur länder och kulturer skiljer sig åt. Detta gäller inte minst det gigantiska projekt som går under namnet World Values Survey (WVS) med det liknande European Values Study (EVS) som ett systerprojekt. WVS grundades 1981 och sedan dess har det utförts sex undersökningar, den senaste under 2011–12. Från början var fokus på Europa (EVS) och andra rikare länder med efter hand utvecklades WVS till att bli alltmer globalt.

Den senaste undersökningen omfattade nästan 100 länder och uppemot 90 procent av världens befolkning.

Utifrån WVS data utvecklade den amerikanske forskaren Ronald Inglehart och Christian Welzel en teori om modernisering och vad de kallade en ”utvecklingssekvens” där de menade sig kunna se en trend mot större frihet som å ena sidan var universell och å den andra nått längre i vissa delar världen än i andra. Som ett led i sin analys skapade Inglehart en ”värderingskarta” som Welzel senare har utvecklat i boken Freedom Rising från 2013 där alla de länder i vilka WVS utfört undersökningar placerades in utifrån två axlar, där den ena fångade spänningen mellan ”traditionella” och ”sekulärarationella” värderingar och den andra den mellan ”överlevnadsvärderingar” och ”emancipativa frihetsvärderingar”.

De emancipativa värderingarna utgör mått på bland annat tolerans (för abort, skilsmässa, homosexualitet), jämställdhet, oberoende som positivt värde, lydnad som mindre viktigt). De sekulära värderingarna utgör i sin tur en aggregering av frågor som rör familjevärderingar, religiositet, (blind) respekt för auktoritet, synen på nepotism och korruption, förtroende för polis och rättsapparat där de med sekulära (snarare än traditionella) värderingar inte visar på respektfull vördnad för föräldrar och andra traditionella auktoriteter, inte är religiösa men däremot har en negativ syn på nepotism och korruption och större förtroende för rättstatens institutioner.

Källa: www.worldvaluessurvey.org

Vad denna karta tydligt visade var att Sverige verkligen är säreget: Sverige intar en extrem position i det högra hörnet på denna ”kulturkarta”.

Landet annorlunda

Svenskarna kännetecknas ”av den mest atypiska och avvikande värdeprofilen av alla”, som den svenske forskaren Thorleif Pettersson uttryckte det i en analys av datamaterialet.4 På de flesta av livets områden prioriterar svenskar personlig självständighet i förhållande till familjebindningar och traditionell auktoritet. I ett europeiskt perspektiv placerar sig Sverige i den absoluta toppen när det gäller medborgarnas acceptans för skilsmässa, i synen på män och kvinnors lika skyldigheter att dra in pengar till hushållet, toleransen när det gäller sexuella preferenser, villighet att delta i politiska aktioner och ställningstagande för vikten av personligt ansvar. När det gäller krav

4 Pettersson & Esmer 2006, s. 18.

på att barn måste älska och vörda sina föräldrar och andelen personer som anser sig vara religiösa ligger å andra sidan Sverige i bottenskiktet av enkätresultaten.5 Att Sverige framstår som ”landet annorlunda” bekräftas i annan komparativ forskning om de värderingar, praktiker och institutioner som är förknippade med familjen. De nordiska länderna har över lag har gått längst i individualisering i ett globalt perspektiv, men Sverige sticker av även inom denna grupp.

Sett ur ett svenskt perspektiv är tre aspekter av Inglehart och Welzels analys speciellt anmärkningsvärt – något som också är synbart i hans olika kulturkartor. För det första fortsätter Sverige att inta en extrem position vad gäller såväl emancipativa som sekulära värderingar. För det andra är trenden att detta gäller i ännu högre grad de som är födda senare. För det tredje är trenden att världen i sin helhet rör sig i samma riktning, det vill säga att Sverige inte bör uppfattas som en anomali eller kuriosa utan snarare som spetsen på en pil som tycka peka ut den riktning som alla världen människor rör sig i. Med andra ord är det paradoxalt så att även om Sverige sticker ut markant så representerar svenskarna icke desto mindre en universell lust efter frihet och oberoende. Och det är just detta universella begär efter frihet som är Welzel stora tema. Likt en samtida Hegel ser han en historisk rörelse, driven av viljan till frihet och autonomi. Men även om denna är i grunden universell menar Welzel att det är vissa länder, däribland de västeuropeiska, Nordamerika och Japan, som av olika skäl legat i framkant. Och Sverige ingår på ett framträdande sätt i denna grupp.

Statsindividualismens institutioner

Värderingar är en sak men många forskare menar att det är institutioner som formar värderingar, inte tvärt om. Härvidlag skiljer sig Welzel som argumenterar att det är värderingarna som driver fram institutionerna och som sedan i en positiv feedback cykel fördjupar, utvecklar och legitimerar dessa i samklang med de emancipativa värderingarns dynamik. Men även i detta perspektiv är institutionerna viktiga då de förstärker, skyddar och bevarar dessa värderingar genom att skapa optimala förutsättningar för att värderingarna

5 Halman, Luijkx & van Zandert 2005.

rotar sig och sprider sig i en befolkning. Låt oss därför skifta perspektivet från värderingar till institutioner och kort beskriva i ett jämförande perspektiv hur de svenska institutionerna ser ut och i vilken mån de drivs av de emancipativa värdena och kommer till uttryck i den statsindividualistiska logiken.

För att tydliggöra skillnaderna mellan Sverige och andra länder är det till hjälp att systematiskt studera hur relationerna mellan individ, familj, civilsamhälle och stat ser ut i såväl den formella institutionella ordningen som i den moraliska logik som genomsyrar dessa institutioner. För att åskådliggöra detta kan man göra en idealtypisk klassificering i form av en triangel (se figur 3). En bild av det här slaget bygger naturligtvis på förenklingar och generaliseringar, men fångar ändå de olika välfärdslogikerna. Den illustrerar tre olika utfall av ett socialpolitiskt triangeldrama: i ett fall är den primära alliansen mellan stat och individ (Sverige), i det andra mellan stat och familj/civilsamhälle (Tyskland) och i det tredje mellan individ och familj/civilsamhälle (USA).

Källa: Lars Trädgårdh, Är svensken människa.

I Tyskland utgår välfärdspolitiken från familjen som såväl objekt som samarbetspartner för välfärdsstaten. Staten skyddar och understödjer familjen (samt andra institutioner i civilsamhället) i syfte att dessa i sin tur ska kunna sörja för individernas välfärd. Det offentligas ekonomiska åtagande när det gäller medborgarnas trygghet är stort, men i enlighet med subsidiaritetsprincipen har stora delar av utförandet delegerats till aktörer i det civila samhället, från hemma-

fruar till religiösa nonprofit- och välgörenhetsorganisationer. Starka beroendeband i familj och civilsamhälle betraktas som naturliga även om staten samtidigt erkänns ha har ett stort övergripande ansvar.

USA präglas av en grundmurad antipati mot statlig inblandning i hela den privata sfären, såväl när det gäller individen som familjen och civilsamhället. Visserligen är den amerikanska välfärdsstaten mer omfattande än vad såväl försvarare som kritiker av den amerikanska modellen ibland låtsas om.6 Men utgångspunkten är att individen antingen ska stå på egna ben, inom ramen för marknadens spelregler eller förlita sig på familjens eller samfällighetens goda vilja och tillgängliga resurser. Det sociala skyddsnätet är främst till som en sista instans för att hjälpa medborgare som varken klarar sig på marknaden eller har nödvändigt stöd hos familjen eller i civilsamhället. Såväl tron på individens rätt att söka sin lycka som de starka familjeidealen (ofta i religiöst färgade) och betoningen på civilsamhällets primära roll gör det svårt att genomdriva en mer aktivistisk och universell välfärdspolitik.

Sverige liknar Tyskland när det gäller ambitionerna för välfärdspolitiken. Staten uppfattas som en mer eller mindre självklar aktör när det gäller medborgarnas välbefinnande. Men synen på vad som utgör den grundläggande enheten i samhället skiljer sig åt. I Sverige riktas åtgärder och resurser mot den individuelle medborgaren, utan att gå vägen förbi familjen eller privata organisationer. Därmed skyddas den enskilde från risken att hamna i beroendeställning till föräldrar, makar eller välgörenhetsorganisationer – men leder också till att den emanciperade medborgaren blir mer rörlig på arbetsmarknaden, lättare att styra genom politiska åtgärder och mer benägen att vända sig till marknaden för att tillgodose de behov som tidigare kunde tillgodoses inom familjen. Socialförsäkringar, barnbidrag, studiestöd och andra former av statlig omfördelning tar sig formen av tydliga sociala rättigheter som tillfaller den individuelle medborgaren.

I vissa avseenden finns det likheter mellan Sverige och USA när det gäller just synen på individen. I båda länderna finns ett starkt individualistisk etos som betonar självförverkligande och modernistisk förändringsvilja framför tradition och lojalitet mot gemenskapen. Gifta kvinnor i USA ligger till exempel i topp när det gäller

6 Gordon 1994, Skocpol 1992.

förvärvsarbete och andelen barn mellan 0–3 år i barnomsorg utanför hemmet är högre än i de flesta länder utanför Skandinavien. Skillnaden är att staten förväntas understödja denna strävan till självständighet i Sverige, inte bara genom att erbjuda ett brett skyddsnät, utan även tillhandahålla resurserna på ett sätt som gör individen oberoende av familj, grannskap, arbetsgivare och andra kollektiva nätverk. Det blir naturligt att organisera välfärden med individens oberoende gentemot familjen som rättesnöre både inom och utanför staten.

Framtidsfolket

Det är också just denna aspekt av den svenska välfärdsstaten som under senare tid har väckt debatt i andra länder. När det gäller förhållandet mellan arbete och kapital är den svenska modellen inte längre särskilt unik. I mycket har Sverige och omvärlden konvergerat: i globaliseringens spår ser inte förhållandena på den svenska arbetsmarknaden nämnvärt annorlunda ut än i andra europeiska länder. Däremot uppmärksammas det radikalindividualistiska draget i den svenska välfärdsstaten alltmer: äktenskapslagstiftning, barns rättigheter, föräldraledighet för både fäder och mödrar, förbud mot aga. Sverige har återigen blivit ett slagträ i inhemska debatter: ett avskräckande exempel för dem som ser familjeupplösning och allmän moralkollaps som en följd av statsindividualismen men ett föregångsland för andra som ser en framtidstrategi för att möta en historisk rörelse mot ett alltmer atomiserat, individualistiskt samhälle.

Även om den historiska rörelsen mot individualisering och frihet är universell – något som till exempel Welzel argumenterar för och är en syn som jag också omfattar – har den kommit att ta konkreta uttryck på olika sätt och i en takt som skiljt sig från land till land och från kultur till kultur. Låt oss därför nu vända tillbaka till den svenska historien i syfte att komma åt vad som där gjort att just Sverige kommit att ligga i framkant i denna utveckling; att just Sverige kommit att framstå som Framtidsfolket.

Svenska folkets väg: från Engelbrekt till Framtidsfolket

Svenska, fria bönder

När statsminister Per Albin Hansson talade på Bondens dag på Skansen i juli 1935 läste han en dikt till Engelbrekts ära, skriven av Sten Selander:

När främlingsväldet låg vräkt i dyn

Och herrarnas rike föll sönder

Då steg som en överjordisk syn

Folkets och rättens rike i skyn

För Engelbrekt och hans bönder

I talet hyllade Per Albin de svenska bönderna som genom historien burit herrarnas pålagor men också försvarat folkfrihet och medborgarrätt ”även när det icke blott var en fråga om att taga utan att giva”. Sveriges första riksdag för 500 år sedan hade också varit en ”bondens dag”. Där hade nationalmedvetandet och folkviljan för första gången funnit gemensamt uttryck. Mot slutet vädjade Per Albin till svenska folkets intressegemenskap: ”fosterlandets värn och folkets väl är din och min och allas vår sak.”7

Politiker anpassar sina tal efter publik och omständigheter. Men statsministerns ord var inget ögonblickets smicker som han hoppades skulle passera partikamraterna förbi. Kring mitten av 1930-talet hade svensk socialdemokrati tagit mycket av 1800-talets nationella myter och symbolik i besittning. Den blågula flaggan, skrev den begåvade unge socialdemokraten Gunnar Lundberg 1934 i Folkstyre eller fogdevälde, var arbetarrörelsen lika kär som den röda; den senare symboliserade internationellt samarbete, den förra svenskarnas frihet.8 1930-talets socialdemokratiska ledare framställde sig som arvtagarna till den sturska, självägande bondeklass som gått till tinget med svärdet i hand (se figur 4). I mängder av tal, artiklar och pamfletter framställde nu de forna antimilitaristerna och internationalisterna Sverige som ett land där demokrati, rättvisa och jämlik-

7 Hansson 1935, s. 261–67. 8 Lundberg 1934, s. 24.

.het var särskilt djupt förankrat i myllan. Avsikten var, som historikern Åsa Linderborg koncist har uttryckt det, att ”framställa just socialdemokratin som en naturlig fortsättning på Sveriges utvecklingshistoria”.9

Källa: Arbetarrörelsens arkiv.

Vändningen mot nationen var inte unik för Sverige. Nationalistisk och chauvinistisk retorik skallade runtom i Europa på de flesta språk under 1930-talet. Mer anmärkningsvärt var att den svenska arbetarrörelsen kom att erövra kontroll över de nationella symbolerna och känslorna vid en tidpunkt då de i många andra länder blev verktyg i händerna på högerradikaler och fascister. Samma år som Per Albin kom till makten under folkhemmets banér tog Hitler över i Tyskland med Volksgemeinschaft som paroll. Till en del berodde detta utan tvekan på de svenska socialdemokraternas politiska skicklighet och retoriska fingerfärdighet – den berömda förmågan att erövra ”hege-

9 Linderborg 2001, s. 324.

moni”. Men framför allt var det historiska arv de hade att bearbeta fundamentalt annorlunda beskaffat än det som deras kamrater konfronterade i Tyskland, Italien och andra kontinentaleuropeiska länder. Det var socialdemokratins lycka att berättelsen om en svenskhet, inspirerad inte minst av Erik Gustaf Geijer, var skriven i folkfrihetens tecken och därför så väl harmonierade deras egna grundläggande värderingar och politiska mål. Deras styrka var att se denna öppning och resolut smälta samma de röda och blågula fanorna i en hemvävd version av nationell socialism där såväl individen som nationens oberoende och frihet stod i centrum.

Likt andra elever som gick i folkskolan kom Per Albin och andra socialdemokraterna att till del formas av det de lärde sig där. Även om respekt för auktoriteter och aktning för traditionerna inpräntades i historieundervisning, präglades den svenska historia som förmedlades också av den nationella 1800-talsliberalismens demokratiska och folkliga perspektiv. Standardverket i folkskolan var C.T. Odhners Lärobok i fäderneslandets historia för folkskolan från 1877.10 Odhner var professor i historia vid Lunds universitet. Hans politiska sympatier var moderatliberala och frihandelsvänliga; vid yngre år hand han entusiastiskt anslutit sig till den skandinavistiska rörelsen.11

I Odhners lärobok för folkskolan fanns mycket av det geijerska perspektivet på bondefriheten: Engelbrekt hyllades som en representant för böndernas kamp mot herrarna och aristokratiska tendenser till att införa feodalism kritiserades.12 Enligt Odhner gav Engelbrekt ”den svenska allmogen sin frihet och självständighet åter” och enade den svenska nationen.13 Som historikern Erik Lönnroth konstaterade då han på 1940-talet gick till angrepp mot den geijerska tolkningen av Engelbrekt: ”Geijers historieuppfattning, präglad av djup originalitet, har gått in i eftervärldens medvetande.”14 Eller, för att använda Per Albin Hanssons ord:

10 Selander 1988, s. 56–57. 11 SBL 1992 (28), s. 67–77. 12 Trägårdh 1993 s. 195–210. 13 Odhner 1902, s. 97. 14 Lönnroth 1943, s. 1.

Hur bristfällig den officiella uppfostran var i tider som vi kunna kalla gamla, även om de icke äro långt avlägsna, nog lärde vi oss beundran för de män, som höjde upprorsfanan och ledde frihetskampen mot utländska och inhemska fogdar och folkförtryckare.15

Gå din egen väg: Framåt

När Per Albin Hansson mot slutet av 1920-talet började vända socialdemokratin i nationell riktning skulle Odhners svenska historia visa sig vara till god hjälp. Fusionen av socialism och nationalism, av svenskhet och marxism, var en aspekt av socialdemokratins förmåga att utnyttja historien och det kulturella arvet. Här handlade ”frihet” framför allt om nationens oberoende och hela folkets rätt till jämlikt medborgarskap: ingen var den andres undersåte, ingen var piga eller träl, herre eller fogde. Men detta var bara en sida av det frihetspatos som genomsyrade den tidiga arbetarrörelsen. I folkrörelsearbetet betonades vikten av en annan form av oberoende, vad vi kan kalla ”existentiell frihet”: kravet att stå självständig, plikten att känna egenansvar och rätten till självförverkligande.16

Många av de unga arbetare som drogs till arbetarrörelsen hade en dagordning som sträckte sig längre än den rent politiska eller ekonomiska. De strävade efter att erövra sin individualitet, att bli respekterade som tänkande och kännande människor. Arbetarförfattaren Karl Östman beskriver tydligt denna ambition i romanen

Den breda vägen:

Arbetarklassen ska räddas ur träldomen! Vi ska bli människor i ordets bästa mening och leva drägligt i både kroppsligt och andlig hänseende i världen. Inte bara en liten klick skall äga den förmånen. Ja – och blir jag för min del inte fetare, för att jag hjälper till i den riktningen – nå, så låt mig vara mager då. Min egen väg vill jag gå, och jag gör det, inte ens för lite ister under hakan viker jag bort från den. Ingen frågar jag, vart jag helst bör ställa kosan, när jag går… Gå din väg, din egen, du också.17

15 Hansson 1935, s. 132–133. 16 Om folkrörelserna, se Ambjörnsson 1988, Lundkvist 1967, Enquist 2001. 17 Ambjörnsson 1988, s. 157.

Ovanstående citat är hämtat från Ronny Ambjörnssons skildring av den svenska nykterhets- och bildningsrörelsen, Den skötsamme arbetaren. Ambjörnsson ger också en pregnant uttolkning av Östmans tankegång: ”Vad som betonas är alltså vikten av ett självständigt fattat vägval. Hjälten kan påverkas av andra individer, men det existentiella beslutet ligger hos honom själv. Det finns en inre röst han måste lära sig lyssna till.”18

I det socialdemokratiska ungdomsförbund som Per Albin Hansson anslöt sig till vid unga år frodades också en individualistisk och heroisk retorik, som stundtals påminde mer om Nietzsche än om Marx. Socialismens mål innebar skapandet av en ny och bättre sorts människa; arbetarklassen skulle upphöjas till en ny aristokrati genom sin hjältemodiga kamp:

Framåt skall du i trots av alla hinder

Som dårar och narrar staplat upp

Din styrka ingen slavkedja binder

Dig stäcker ingen dvärgatrupp

skrev Zeth Höglund på omslaget av ungdomsförbundets tidning

Fram 1905.19 Och tonen är typisk för den romantiska ungdomsretorik som florerade bland de unga socialdemokraterna. August

Strindberg och Ellen Key var dyrkade förebilder. När Strindbergsfejden bröt ut 1909 utbrast den unga socialdemokratin i vilt jubel: ”August Strindberg, jätten, har åter fattat sitt ungdoms flammande svärd …”20Och när Ellen Key föreläste vid Brunnsviks folkhögskola, den första av sitt slag för unga arbetare och inte landsbygdsungdom, möttes hon vid Ludvika järnvägsstation av entusiastiska elever som spände av hästarna från hennes släde och själva drog henne till skolan.21 Den radikalindividuella revolten mot det borgerliga samhället talade även till unga män ur arbetarklassen.

18 Ambjörnsson 1988, s. 157. 19Fram, juli 1905. 20Fram, aug 1910. 21 Sävström 1949, s. 61.

Land ska med lag byggas

När socialdemokratin på 1930-talet anslöt sig till den geijerska svenskhetsideologin innebar det inte bara att man gjorde sig till arvtagare till de fria bönder som kämpat för demokrati och frihet. Man tog också över den föreställning om respekt för lag och ordning som Geijer tillskrev den svenska nationen. När den socialdemokratiske skolpolitikern Verner Rydén 1923 skildrade det svenska folklynnet i sin Medborgarkunskap för fortsättnings- och andra ungdomsskolor (vars sista upplaga kom så sent som 1959) lade han stor vikt vid den svenska laglydigheten:

Svenskarna ha en starkt utpräglad rättskänsla. Tidigt möta vi i svensk lagstiftning strävanden att tillvarata den svagares och ringares rätt. Birger Jarl gjorde redan under den äldre medeltiden sitt minne välsignat genom att skapa fridslagarna och giva kvinnan arvsrätt.

Och sonen Magnus erhöll sitt vackra och hedrande binamn Ladulås för sin omvårdnad om allmogens rätt gentemot hänsynslösa vägfarande. Historien har under detta nävrättens och barbariets tidevarv ej många härskare av sådant kynne att uppvisa. Kravet på allas likhet inför lagen mognade långt tidigare hos vårt folk än ute i det övriga Europa. De svenska domstolarna åtnjuta stort anseende för rättvisa och oväld, det svenska ämbets- och tjänstemannaståndet för omutlig redbarhet. Tror man sig i vårt land i en lagstiftning eller ett domslut kunna spåra något av klasslag eller klassdom, så gör sig det allmänna rättsmedvetandet snart gällande i kravet på rättelse.22

Och när den statliga myndigheten Informationsstyrelsen under andra världskriget skulle undervisa medborgarna i grundläggande svenskhet intog rättskänslan samma framträdande ställning i den svenska identiteten: ”Det finns något som att säga utgör ramen kring alla våra institutioners verksamhet och kring hela vårt samhällsliv. Det är lagen.”23

Betoningen på lagen, rätten, rättvisan och laglydigheten var inte begränsad till socialdemokratiska svenskhetsivrare. Den omfattades även av borgerliga tänkare och politiker. Lagen och friheten är, menade en konservativ skribent i Svensk Tidskrift år 1942, ”oförytterliga” svenska värden.24 Och svenska historiker har kunnat visa att

22 Rydén 2001, s. 153. 23Den svenska livsformen 2001, s. 312. 24 Cullberg 1942, s. 576.

detta inte bara är en sentida romantisk konstruktion, utan en faktisk praktik som går långt tillbaks i tiden.25

Nyckelorden i denna definition av svensk rättskänsla är ”likhet inför lagen”, ”oväld”, ”omutlighet” och ”allmänt rättsmedvetande”. Alltså en uppfattning om rättvisa som framför allt understryker samhällelig jämlikhet – att alla ska behandlas lika – och individuellt oberoende, att rättskiparna ska var självständiga och inte kunna påverkas.

I nutida forskning har flera forskare tagit sig an frågan om huruvida ett mer lagbundet samhälle är mer eller mindre tillitsfullt. Eller annorlunda uttryckt, om det moderna samhället med dess individualism och tendens till att ”juridifiera” alla mänskliga relationer och ta konflikter till domstol undergräver och förstör den ”naturliga” tillit som sägs råda i mer traditionella samhällen. Till exempel har den amerikanske statsvetaren Robert Putnam drivit tesen att den sjunkande tilliten i USA måste förstås mot bakgrund av det ökande bruket av stämningar och andra juridiska former för konflikthantering.26

Men om man utsätter denna tes för en mer systematisk utvärdering kompliceras bilden påtagligt. I en grundlig analys av hur tillit och lag förhåller sig till varandra kommer den amerikanske juridikprofessorn Frank Cross till en rakt motsatt slutsats. Med stöd av såväl kvantitativ som kvalitativ empiri, menar han att både individualism och laglydighet (rule of law) samvarierar med tillit.27Men Cross menar även att det är viktig att hålla isär olika typer av tillit. De moderna lagbundna samhällen som är individbaserade är förknippade med en svalare, mindre känslosam, mer rationell tillit än den heta, känslosamma och irrationella tillit som kännetecknar stam- och klansamhällen där blind tillit och lojalitet till familj kan leda till blodshämnd och hedersmord.

25 Österberg 1993. 26 Putnam 2000, s. 145. 27 Cross 2005.

Från heder till lag

Den centrala historiska frågan blir då när, hur och varför vissa samhällen, som de nordiska, kom att röra sig från heder till lag, från blodshämnd till domstol. Detta är en stor fråga som vi inte kan reda ut här. Däremot kan vi peka på en del frågor och ansatser. Till att börja med är det uppenbart att kopplingen mellan nordisk familjekultur – till vilken jag strax kommer – och framväxten av landslagar och ting bör vara i centrum. Lagen och tingen kom att ersätta konflikthantering baserad på familjeheder och blodshämnd; där lagbunden ordning växer, får hederskulturer stå tillbaks.

Den klassiska parollen ”land skall med lag byggas och inte med våld” har sina rötter i de gamla medeltidslagarna liksom tinget med de tolv bönderna från häradet som till del både skipade och skapade lagen. Även om kyrkan tog initiativet till att samla lagarna i bokform och sprida dem, skrevs de på folkspråket svenska, inte på latin. Detta för att lagen, som det var skrivet i Upplandslagen från 1296, var stiftad ”allt folket till ledning, både rika och fattiga”.28 Med andra ord, de gamla tingen var samtidigt domstolar och lagstiftande församlingar, de fria bönderna stod under lagen men skipade den också. Inte ens Kungen, när den svenska enhetsstaten sedermera uppstod, kunde sätta sig över lagen, åtminstone inte i princip.

Det intressanta med framväxten av det svenska samhällets var att det tog sin början som en decentraliserad men lagbunden ordning och blev inte till en stat förrän långt senare.29 Moderna teorier om staten som definierar den i termer av monopol på våld tenderar att missa denna egenhet. Lagen och statens stora legitimitet i ett land som Sverige är intimt kopplad till det faktum att lagen inte är pådyvlad uppifrån utan är en produkt av många seklers förhandling i ett samhälle där bönderna förblev fria och där den sociala och politiska jämlikheten var stor. Även det kungliga enväldet var grundat i en proto-demokratisk politisk ordning dvs. en förhandlingskultur snarare än en handlingskult, som historikern Eva Österberg pregnant har uttryckt det.30 Lagen och framför allt laglydigheten internaliserades och förvandlades till sociala normer med stor legitimitet. På detta sätt kunde en sval men bred social tillit kopplad

28 Se Spangenberg 2009 varifrån även citatet från Upplandslagen är hämtat. 29 För en mer ingående diskussion, se Trägårdh 2007. 30 Österberg 1993, s. 145.

till förtroende för gemensamma institutioner växa fram på basis av en ordning som krävde minimala polisiära insatser då medborgarna självmant följde lagar, regler och förordningar.

Den nordiska familjen och äktenskapsmodellen

Som jag redan antytt bör lagen och institutionernas starka ställning i Sverige förstås i relation till den svenska familjekulturens särart. Att individens autonomi i relation till familjen är mycket större i Sverige och andra nordiska länder är också något som forskare sedan länge har pekat på.31 Dessutom står det även klart att den svenska familjens speciella karaktär inte är resultatet av senare tiders ansträngningar av välfärdsstatens klåfingriga socialingenjörer. Det är viktigt att understryka detta dels då så många forskare lägger fokus på välfärdsstaten, dels då mer konservativa kritiker av det moderna Sverige förfasar sig över den svenska familjens förmenta förfall och lägger skuldbördan just på välfärdsstaten.32 Snarare är det så, i min mening, att den moderna svenska familjepolitiken främst är ett sentida uttryck för sociala praktiker och normer med en mycket lång historia. För att förstå denna nordiska särart måste man därför analysera svenska och nordiska äktenskapsmönster, familjestrukturer och socialiseringspraktiker i ett jämförande och historiskt perspektiv.

På 1960-talet upptäckte historikern John Hajnal skillnader inom Europa när det gäller familjestruktur och äktenskapsmönster som gick tillbaka till 1400-talet – om inte längre.33 Särskilt framträdande var formerna för familjebindning i nordvästra Europa i förhållande till Medelhavsområdet och östra Europa. För det första lämnade nygifta par ofta föräldrahemmet och bildade nya hushåll – till skillnad från södra och östra Europa där den nya familjen ofta blev inneboende hos sina föräldrar. För det andra gifte sig kvinnorna senare, vilket innebar dels att man och hustru var mer jämngamla och de första barnfödslarna kom tämligen sent i kvinnans fertilitetskarriär. För det tredje var det vanligt att familjens barn sändes i

31 Gaunt 1983. 32 Popenoe 1988; 1991. 33 Hajnal 1965. Se även Laslett 1983 och Mackie 2001.

väg till tjänst i andra hushåll – vilket var logiskt med tanke på att det var vanligt med nyformade kärnfamiljer som behövde hjälp.

De sociala konsekvenserna av detta äktenskapsmönster var långtgående. De sena äktenskapen innebar färre barn, vilket i sin tur ledde till att varje enskilt barn representerade en större känslomässig investering från föräldrarnas sida. Den höga äktenskapsåldern ledde till färre änkor som måste försörjas av släktingar eller fattigvård. Den långa perioden under vilken könsmogna ungdomar levde utan fasta bindningar skapade å ena sidan behov av stark social kontroll, men ledde å andra sidan till uppkomsten av en mer eller mindre självständig ungdomskultur. Och bruket att skicka iväg barn och ungdomar att göra tjänst utanför hemmet vidgade perspektiven, uppmuntrande inlärningen av nya färdigheter och gjorde det omöjligt att upprätthålla en hederskultur där kvinnor inte fick röra sig fritt utanför familjens övervakning. Enligt den österrikiske socialhistorikern Michael Mitterauer spelade denna rörlighet bland unga en viktig roll i att göra ungdomstiden till den period då ”individen, den självständiga personligheten, utvecklades”.34

Familjehistorisk forskning bekräftar i hög grad detta mönster i Sverige. I de nordiska länderna har ungdomens självständighet länge varit större, inte bara i förhållande till Syd- och Östeuropa, utan även i jämförelse med andra områden som präglades av det västeuropeiska äktenskapsmönstret. Enligt Jan Stehouwer finns det stora skillnader i förhållandet mellan generationer om man jämför de nordiska och anglosaxiska länderna:

Nordiska föräldrar blandar sig mycket mindre i sina vuxna barns vardagsliv och barnen, i sin tur, undviker att be föräldrarna om stöd och hjälp. Generationerna har inte det ömsesidiga beroendet som finns i de anglosaxiska länderna.35

Den engelska forskaren David Bradley har jämfört de rättsliga traditionerna när det gäller äktenskap i Tyskland, England och de nordiska länderna vid början av 1900-talet – alltså decennier innan makarna Myrdal och andra socialingenjörer påbörjat sin omstöpning av den svenska familjen. I England, menar Bradley, var staten svag och passiv när det gällde familjelagstiftning. Familjen utgjorde

34 Mitterauer, 1988, s. 37.

35

Gaunt 1983, s. 173.

en skyddad sfär som stod utanför lagstiftning och socialpolitiska åtgärder. Individens rättigheter och familjens ställning var däremot starkare, och det var i spänningsfältet mellan dessa som förhållandet mellan familjemedlemmarna definierades. Den enskilda kvinnans ställning inom äktenskapet avgjorde hennes frihet i samhället. Hon var inte rättsligt underordnad sin make, hon hade rätt till sin egen egendom och kunde testamentera fritt. Statens ovilja att förändra i existerande äktenskapslagstiftning innebar å andra sidan att kyrkan hade stort inflytande över det yttre regelverket. Möjligheterna till skilsmässa och abort var ytterst begränsade och det dröjde långt in på 1900-talet innan Storbritannien mjukade upp lagstiftningen på dessa områden.36

I Tyskland ingrep staten aktivt i familjen genom lagstiftning men inte för att frigöra kvinnorna och skapa jämlikhet. Tvärtom utgick man från att kvinnorna skulle vara underordnade sina män. Lagen föreskrev att ”mannen hade rätt att avgöra alla angelägenheter som rörde det gemensamma äktenskapliga livet”, mannen hade kontroll över hustruns egendom och kunde till och med ansöka om att hon skulle avskedas från en eventuell anställning. Oäkta barn saknade arvsrätt, rätten till skilsmässa och möjligheterna till abort var strängt begränsade. Det var ett patriarkalt system där staten och den traditionella familjeordningen bildade ett gemensamt bålverk mot krav på kvinnors frigörelse. Motiven för denna aktivistiska familjepolitik var framför allt oro för sjunkande nativitet, inte sociala hänsyn. Den konservativa synen på förhållandet mellan staten och familjen från Bismarcks tid skulle överleva två världskrig och stadfästas – om än i modifierad form – i Förbundsrepublikens familjelagar.37

Även i de skandinaviska länderna var staten beredd att ingripa i familjen – till skillnad från den respektfulla inställning till familjens integritet som dominerade engelsk lagstiftning. Men i kontrast med Tyskland gjorde man det utifrån en liberal inställning till sexualitet och reproduktion. I en jämförande analys av familjelagstiftning i Europa under 1900-talet kommer också historikern Paola Ronfani fram till att de nordeuropeiska länderna intar en särposition. Även om det går att identifiera en allmän utveckling i Europa från den

36 Bradley 2000, s. 54–59.

37

Bradley 2000, s. 49–54, Moeller 1993, Steinmetz 1993.

hierarkiska, patriarkala och auktoritära familjen mot en syn på familjen som ett kontrakt mellan jämlika parter är denna tendens mycket tydligare i lagstiftningen i Norden och kommer i ett tidigare skede. Detta gäller såväl kvinnans relation till mannen som barnens rättigheter.38

Familjepolitiska reformer utgår från individen

Ronfani noterar även att lagarna i de flesta länder reformerades akt efter akt utan något övergripande familjepolitiskt program. Undantaget från denna regel var återigen Skandinavien, och då i synnerhet Sverige. Reformvänliga politiker strävade efter det uttalade målet att ”modernisera” äktenskapet så att det både kunde fungera som institution i sig och tjäna individens vilja till självförverkligande. De stora familjepolitiska reformerna i 1970-talets Sverige var också mer radikala och konsekventa än i de flesta andra länder där man först senare, styckevis och ofullständigt, rörde sig mot en lagstiftning som utgick från principen om familjen som ett frivilligt kontrakt mellan fria parter.

Mönstret från 1920- och 1930-talet upprepades sålunda under seklets andra hälft. Sverige och de andra skandinaviska länder går före i reformer som befrämjar individens autonomi. Reformer i familjerätten gör det lättare att skiljas. Frågan om skuld läggs åt sidan, underhållsrätten minskas i takt med att kvinnor förväntas ha egen inkomst. Här framstår Sverige ännu som unikt radikalt. Beskattningen individualiseras, något som ännu är ovanligt i andra länder. Båda föräldrarna ges rätt till och ansvar för barnens uppfostran efter skilsmässa i andra länder, emedan man i de flesta kontinentaleuropeiska länder ännu utgår ifrån att modern blir ensam vårdare. Barnens rättigheter förstärks ytterligare, och under det tidiga 1980talet förbjuds aga och andra former av förödmjukande bestraffning av barn. Tanken att barn har individuella rättigheter som autonoma varelser inom och även i förhållande till familjen kom sedermera att skrivas in i FN-konventionen om barnens rättigheter 1989, vilken utformades under inflytande av den svenska barnrättighetstradi-

38 Bradley 2000, s. 39–48, Ronfani 2001.

tionen. De homosexuellas rättigheter skrevs in lagen, i Danmark 1989, Norge 1993, Sverige 1994, Island 1996, Holland 1998.39

I sin analys av tillitens ursprung och variation i olika västeuropeiska länder driver Gerry Mackie tesen att skillnader i äktenskapsstrategier och familjekulturer spelar en viktig roll även i detta hänseende.40 Med avstamp i den tidigare nämnde John Hajnal inflytelserika teorier om att olika äktenskapsmönster och familjestrukturer inom Europa, menar Mackie att om man jämför de skillnader i äktenskapsmönster som Hajnal (och Peter Laslett) beskriver med de data vi nu har om variationen i social tillit så är likheterna slående. Högtillitsländerna i nordvästra Europa är också de som har ett speciellt och globalt sett unikt äktenskapsmönster.

Detta äktenskapsmönster är kopplat till ett flertal fenomen som har betydelse ur tillitsperspektiv. Kvinnornas högre ålder är förknippad med högre grad av läskunnighet och med större jämlikhet inom familjen. Enligt Mackie och andra forskare är detta mönster i sin tur associerat med dels mer jämlikhet, dels mer individualism. Barnen blir uppmuntrade till att vara oberoende och forma viktiga sociala relationer utanför familjen som är byggda på individernas pålitlighet och en ömsesidig social tillit. Detta sägs uppmuntra till en svalare men också bredare syn på gemenskap och tillit. I motsats till länder i sydöstra Europa där familjehedern och blodshämnden har varit och i viss mån förblir djupt rotade, leder den större jämlikheten och individualismen associerad i de nordiska länderna till att en svalare tillit baserad på en lagbunden ordning som är individfokuserad snarare än familjebaserad.

Som historikern Christina Carlsson Wetterberg och hennes kolleger i ett nordiskt forskningsprojekt kan visa, så går det att tala om en specifik nordisk äktenskapsmodell med djupa historiska rötter.41 Vad som kännetecknar denna är enligt Carlsson Wetterberg betoningen på den individuella friheten, statsvänligheten och jämställdhetstanken.42 Även om med tiden många andra länder kom att reformera sin egen äktenskaps- och familjelagstiftning har de generellt inte bara gjort så mycket senare men även utan att vara lika radikala eller systematiska. De nordiska forskarna slutsatser

39 Ronfani 2001. 40 Mackie 2001. 41 Melby m.fl. 2006. 42 Carlsson Wetterberg 2006.

rimmar väl med såväl den internationella komparativa forskningen kring familj och äktenskap som teorierna om olika äktenskapsmönster som vi diskuterat ovan.43

Det lutherska arvet

Den som har sett tillräckligt många av Ingmar Bergmans filmer eller funderat på Greta Garbos önskan om att få bli lämnad ensam och ifred vet att den lutherska kyrkans karga syn på relationen mellan den ensamma människan och en outgrundlig och stundtals grym Gud har satt sina spår även i det moderna Sverige. Den svenska statskyrkans arv handlar både om gemenskap och trygghet, å ena sidan, och om ensamhet och stursk individualism å den andra. För att förstå den existentiella och sociala dimensionen av det svenska sociala kontraktet, som ger så mycket plats åt solidaritet och trygghet men som samtidigt befrämjar en individualism som vetter både åt oberoende och ensamhet, är en analys av det lutherska arvet inte bara en bra utan även oundgänglig utgångspunkt.

För även om Sverige i dag är ett i hög grad sekulariserat samhälle är det fortsatt präglat av arvet från den lutherska protestantismen. De värderingsmönster och sociala praktiker som är förknippade med den lutherska statskyrkan förtjänar om något mer uppmärksamhet i en tid då ökad invandring gör frågan om svensk kulturs förankring i en viss kristen tradition mer aktuell än kanske någonsin. Religionen och samfunden spelar en roll för individens socialisering på samma sätt som familj, äktenskap, barnuppfostran, skolgång och umgänget med offentliga institutioner. I detta perspektiv blir det rimligt att ställa frågan om inte den lutherska betoningen på, å ena sidan, statens och kungens roll som överhuvud och garant för allmänintresset och, å den andra, individens autonomi och jämlikheten inför Gud har satt sina spår i även det moderna Sverige. Vår tes här blir då att den moderna välfärdsstaten kan ses som en sekulär förlängning av statskyrkans dubbla styrka, på en gång ett instrument för individualisering och ett uttryck för gemenskap under staten och nationens flaggor.

43 Gaunt 1983; Bradley 2000; Ronfani 2001, Bradshaw och Hatland 2006.

Det lutherska arvet kan också förstås i mer handfasta termer. Speciellt gäller detta den höga läskunnigheten i Sverige som var kopplad till den lutherska kyrkans tanke om varje individs direkta relation till Gud och kravet att varje individ skulle kunna läsa bibeln. Detta ”katekestuggande” må av många ha uppfattas som ett otillbörligt tvång, och motivet hade lite att göra med moderna utbildnings- och jämlikhetideal. Icke desto mindre innebar det allmänna läskunnighet som kännetecknade Sverige redan under sjuttonhundratalet att när den ekonomiska moderniseringen av Sverige skjuter fart efter 1870 kunde den tidens entreprenörer dra nytta av en fruktbar kombination av eget fysiskt kapital och ett redan existerande kulturellt kapital – läskunnighet – inom de breda lagren i den svenska befolkningen.

Dessutom var detta kulturella kapital färgat av andra aspekter på den protestantiska traditionen. Ideal som skötsamhet och arbetsetik var även de knutna till individens utsikter till frälsning och goda relationer till Gud i såväl detta livet som i det kommande efterlivet. Pace Weber kan man med andra ord postulera ett samband mellan en sträng etik som betonade skötsamhet och arbete, som drog nytta av utspridd läskunnighet och den nya folkskolans universella ambitioner, och explosiv tillväxt väl den kapitalistiska marknadsekonomin fick fritt spelrum i Sverige.

Katekesen ersätts av medborgarkunskap

En nog så slående koppling mellan det gamla, lutherska Sverige och det moderna, sekulära socialdemokratiska folkhemmet är just övergången från Katekes till Medborgarkunskap. Som vi sett ovan, kom Verner Rydéns bok Medborgarkunskap att bli en viktig del av svensk skolundervisning från början av 1920-talet till slutet av 1950-talet. Verner Rydén var socialdemokratisk ecklesiastikminister mellan 1917 och 1919 och hans författande av boken Medborgarkunskap ska förstås mot bakgrund av det beslut som fattades 1919 om att avskaffa katekesen i folkskolan, en reform som genomfördes av Rydén. Hans moderna, sekulära bok om medborgarkunskap kom att ersätta katekesen; Sverige rörde sig från lutherdomen till den nya civila religionen i en anda av medborgarpatriotism. Att detta

inte var helt okontroversiellt under denna tid fångas väl i en ramsa som en gammal lärarinna som utbildades på 1920-talet fick lära sig:

Rydén den röda räven, han tog vår katekes, Bibeln tar han även om tillfälle blott ges.

Medborgarkunskap infördes som ett ämne i den svenska folkskolan med undervisningsplanen UPL 1919 och var en del av ämnet historia. Rydéns avsikt var att ersätta den gamla tidens katekestuggande med en bok som skulle främja demokratins utveckling i Sverige genom att ge eleverna en skolning i såväl svenska historia som dess nuvarande statsskick och de nutida samhällsrörelserna. Han byggde vidare på den Geijerska nationaldemokratiska berättelsen om den dubbla svenska friheten, kampen för det nationella oberoendet, å ena sidan, och den personliga friheten, å den andra. Med undervisningsplanen U-55 från 1955 ersattes medborgarkunskap med samhällskunskap. I detta läge kom den historiska och nationella traditionen att med emfas ersättas med en mer renodlad modernistisk inriktning där de historiska hjältesagorna fick ge plats åt visioner av Sverige som ett futuristiskt modellsamhälle.

Framtidsfolket: Ett land av ingenjörer

Redan 1935, bara två år efter makttillträdet, kunde Per Albin Hansson utropa det demokratiska Norden till en modell för folk i andra länder.44 Men vad han då hade i åtanke var inte fria odalbönder utan den vardande välfärdsstaten. Året efter kom Marquis Childs bok

Sweden: The Middle Way, den första i en rad böcker som skulle måla upp bilden av Sverige som det prototypiska moderna landet.45

Från att ha varit Engelbrekts fria folk, blev svenskarna nu till ”framtidsfolket”.

44 Hansson 1935, s. 220. 45 Childs 1936, Thomasson 1970.

Källa: Arbetarrörelsens arkiv.

Den stora symbolen för den svenska kärleksaffären med det moderna är Stockholmsutställningen 1930. Mer än enbart en chans att visa upp funktionalistisk design och arkitektur, kom utställningen att representera en mer allmän rörelse mot rationell planering och ingenjörskonst i sin mest allmänna mening. Inte bara möbler och hus stod på spel; hela samhället skulle underställas samma ambition.

Men, som Arne Ruth framhållit i en insiktsfylld essä, kopplingen mellan svenskhet och modernitet har en längre historia.46Redan 1916 hade Ludvig Nordström skrivit om den ypperliga svenska rasen med dess unika talang för ingenjörskonst och hårt arbete, ett progressivt folk med kapacitet för organisation och rationellt tänkande.47 Detta var ett tema som skulle bli fullt realiserat efter andra världskriget då den tidigare så historiskt förankrade och tillbaka-

46 Ruth 1984, s. 81. 47 Nordström citerad i Ruth 1984, s. 83.

blickande socialdemokratin resolut vände blicken framåt och lämnade historien därhän.

Inte minst var SSU en drivande kraft i detta hänseende. Om Sverige var ”framtidsfolket” var ungdomen detta folks entusiastiska förtrupper.48 Med kopplingar till acceptera!, det funktionalistiska manifest som presenterades på Stockholmsutställningen av en grupp unga arkitekter, kom SSU att närmst furiöst anamma modernismen som sin ideologi och främsta källa för självförståelse. De såg sig som ”verklighetens ungdom”, redo att anamma det nya, anta modernitetens utmaningar, och ”acceptera den föreliggande verkligheten”.

I denna entusiasm för det moderna låg Sverige på ett unikt sätt nära USA under denna tid. Som statvetaren Magnus Ryner har observerat skiljde sig de svenska socialdemokraterna från de flesta andra europeiska länder under mellankrigstiden genom att identifiera med ”the unambivalent modernity of Americanism, which contrasted with ambivalence of inter-war Europe”. Men detta bejakande av modernism var inte begränsat till socialdemokrater och utopiskt sinnade arkitekter och designers. Som Arne Ruth har påpekat var även den svenska högern märkbart positivt inställd till industrialism och moderrnitet. Det saknades den Wagnerska kulturpessimism som inte minst kännetecknade den tyska högern. Tvärtom kom den svenska högern under 1930-talet snarare att börja formera sig kring den marknadsvänliga ideologi, med betoning på äganderätt och frihandel, som senare kom att bli ett fundament för både borgerlig politik och den kohandel som ledde fram till Saltsjöbadsavtalen.

Det förflutna blev efter det andra världskriget mindre och mindre en källa till styrka och stolthet och mer och mer en sjaskig historia om fattigdom och elände. En läsebok för lågstadiet, anno 1963, fångar väl denna nya stämning. Den lilla flickan Greta, som fått chansen att resa tillbaks till ”den gamla goda tiden” längtar snart åter till den moderna välfärdsstaten: ”Jag har fått nog nu, säger Greta. Jag vill tillbaka till vår egen tid … Hem till vårt hus med värmeledning och lagad mat och telefon och radio och TV och allt, allt det andra vi har.”49

48 Berggren 1995. 49 Berggren 1993, 21–22.

Sålunda försvann de explicita referenserna till 1800-talets nationalistiska teman. Det Geijerska paradigmets triumf skulle paradoxalt nog undergräva dess retoriska grepp om den svenska självbilden. Odalbonden, vikingen och Engelbrekt skulle efter hand tyna bort som huvudpersoner i den nationella berättelsen och ersättas av den socialdemokratiske arbetaren som steg från mörker till ljus.50 Svenskarna skulle komma att uppfatta sig som ytterligt moderna människor som övervunnet det förflutna och inte längre behövde 1800talets sagor och legender för att stärka sin självuppfattning. Andra folk hade kultur och historia, svenskarna hade rationalitet och framtiden.

Den källkritiska skolans angrepp – bland annat i form av en uppgörelse med Geijer – skulle sopa bort såväl hjältekungar och bondehövdingar som fornordiska sagor och nationellt självförhärligande ur skolböckerna. ”Den gamla goda tiden” blev en ironisk fras som underströk hur framgångsrikt Sverige blivit. Historieundervisningens syfte, hette det i 1962 års läroplan, var att förhindra ”Självgodhet och oberättigad känsla av egen och det egna folkets förträfflighet”.51 Fast förträffligheten fanns ju där ändå – fast nu i form av segerviss modernitet.

Ett uttryck för hur modernitet och svenskhet kom att kopplas samman var avsaknaden av historiska minnesmonument i Sverige. Som Jonas Frykman och Orvar Löfgren har noterat är Sverige ett öde landskap i detta hänseende. Detta beror till del på att Sverige inte deltog i världskrigen som i andra länder gav upphov till monument i var och varannan by. Men det har även att göra med att det var andra symboler som kom att bli nationella ikoner. Historikern Kjell Jonsson berättade en gång om hur han som liten i Sundsvall brukade sitta i hamnen och titta på skeppen som lastades med varor för att sedan segla till fjärran länder. Då kände han sig stolt, när han tänkte på de stora framgångsrika svenska företagen som Atlas Copco och SKF. Och som Frykman har noterat var också svensk film och litteratur under denna tid fulla av bilder av elektriska tåg, piskande motorer och rykande fabriksskorstenar. Engelbrekt kom att ersättas av Volvo.

50 ”Från fattigdom till överflöd”, som det uttrycktes i en historieantologi om Sverige från sjuttiotalet (Koblik 1975). 51 LGR 1962 s. 254.

Det var i detta perspektiv som Arne Ruth att kom att skriva om Sverige som ”The Second New Nation” i en berömd essä från 1984 i den amerikanska tidskriften Daedalus. I denna essä slöt han an till tidigare svenska och internationella journalister, till exempel David Jenkins (Sweden: The Progress Machine, 1969) och Richard Thomasson (Sweden: Prototype of Modern Society, 1970). I alla dessa verk kom Sverige att kopplas till rationalitet, teknik, socialt ingenjörskap, modern design på snart när alla områden, från politik till ekonomi och det sociala umgänget.

I want to be alone: ensamhet och it, manicker kontra människor

Till slut måste man också nämna ett tema som knyter an till ett annat ständigt återkommande tema i svensk litteratur och klichéer om svenskhet: den svenska ensamheten. Även denna genre har djupa rötter och kan sägas vara kopplad till den klassiska tanken om att svenskarna föredrar naturen över andra människor. Denna blev speciellt beröm tack vare Gustaf Sundbärgs bidrag (Det svenska folklynnet, 1913) till den stora utredningen om emigrationens orsaker – den var med andra ord skriven i ett sammanhang där många i Sverige bekymrade sig över nationens framtida överlevnad. Sundbärg skrev att ”vi svenskar älska och intressera oss för naturen men icke för människor”, något som han menade kunde förklara den brist på trivsel som ledde folk till att lämna landet för gott. Detta tema kom att bli en konstant bland så väl svenska som utländska uttolkare av den svenska nationalkaraktären: en ensamhet som ibland ses som självvald och individuell men ändå tragisk – Greta Garbos ”I want to be alone” – stundtals som en provokativ bild av uppstudsig frihet – tänk Pippi Långstrump – och ibland som en strukturell aspekt av den svenska kulturen, i britten Paul Britten Austins ord: ”ett enormt svenskt tema, den plågsamma allestädes närvarande motsvarigheten till den svenska socialismen”.

Det finns all anledning till vara skeptisk till denna tes om svenskens sociala inkompetens och ointresse för andra människor. Snarare, menar jag, är det så, att svenskar ofta föredrar att ha sina relationer till andra människor byggda på jämlikheten och oberoendets fasta grund. Men möjligen kan det vara så att denna betoning på frihet och en viss kompromisslöshet i valet av sociala relationer, kombinerad mer en fäbless för teknik och ingenjörskap stundtals kan leda en del svenskar till att föredra manicker över människor. Bara det faktum att svenskar fritt kan välja ensamhet eller gemenskap skapar möjlighet till självald ensamhet som kanske inte existerar på samma sätt i alla länder. Som den amerikanske sociologen Eric Klinenberg poängterar i sin omdebatterade bok, Going Solo, är Sverige det land som stoltserar med största antalet ensamhushåll och Stockholm den stad i världen med flest ensamboende. Men dessa ensamboende människor, visar Klinenberg, är i allmänhet inte olyckligt ensamma – lonely – utan självvalt och lyckligt ensamma – singletons, som Klinenberg kallar dem. De tenderar inte bara att vara mer nöjda med sina liv utan även att ha fler vänner och ett mer aktivt socialt liv.

Så innan vi drar den förhastade slutsatsen att de där unga människorna som tillbringar timme efter timme ensamma framför datorn

lider av någon form av autism är det på sin plats att se dem i Klinenbergs och den svenska statsindividualismens perspektiv: fria, oberoende, välutbildade människor som njuter av sina liv och kanske just då är i färd med att kläcka en ny idé som ytterligare befäster Sveriges ställning som ett modernistiskt framtidsland i it världens framkant.

Framtidens digitala landskap och miljöer

Mikael Wiberg

Introduktion – Är framtiden redan här?

William Gibson lär ha sagt ”The future is already here – it´s just not very evenly distributed” (Framtiden är redan här – den är bara inte speciellt jämnt fördelad). För it-utvecklingen i Sverige är nog detta en utsaga som stämmer rätt väl överens med verkligheten. År 1998 var jag på en konferens i Göteborg där ”Framtidsfabriken” höll en lokal presentation om deras visioner om framtidens internet och dess användning. Företaget fick sedermera namnet Framfab, och var ett par år senare en viktig aktör när it-Sverige skulle ta klivet in i 2000-talet vad gäller samhällets digitalisering.

Bortom enkla exempel på lokala initiativ och dess vidare spridning eller bredare effekter finns något intressant att ta fasta på i William Gibsons uttalande. Om framtiden redan är här, men inte speciellt jämnt fördelad så är implikationen av det att framtidsstudier i stor utsträckning handlar om att bli duktig på att se det som redan finns omkring oss, att förstå hur det utvecklas och breder ut sig och att reflektera över den rörelsen. Det här kapitlet är ett försök till en sådan övning.

I dag återfinns visioner om framtidens it-användning inom många av samhällets sektorer. Visioner och initiativ till innovativ itutveckling och it-användning finns i svenskt näringsliv, men även inom svensk it-forskning, inom Sveriges kommuner och landsting och bland Sveriges medborgare. Sverige är i dag ett av världens mest it-intensiva länder sett till användning av it, it-baserade innovationer och it-relaterad utbildningsgrad.

Att göra kartläggningar över it:s aktuella utbredning inom olika samhällssektioner kan förstås vara ett digert arbete. Det krävs att man vet vilka uppgifter som ska efterfrågas och att man når hög svarsfrekvens. Denna typ av kartläggningar fordrar disciplin och ett systematiskt arbete. På motsvarande sätt krävs disciplin för att kunna förespegla vart vi är på väg just nu i dagens digitalisering av vårt samhälle. Med motsvarande principer om disciplin och systematik handlar det om att identifiera och kritiskt förhålla sig till de indikationer på nya trender som slår rot och därefter når samhället på bred front. På samma vis som det går att systematiskt kartlägga it-användning inom Sveriges kommuner och landsting, så går det att systematiskt ta sig an och kritiskt reflektera över tänkbar utveckling i fall liknande det med Framtidsfabriken i exemplet ovan.

Detta kapitel är ett försök till en sådan systematisk, disciplinerad och kritisk reflektion över vart Sverige som it-nation är på väg just nu. Metodologiskt tar detta kapitel sin utgångspunkt i Karl Weicks begrepp ”disciplined imagination”. Specifikt kommer jag följa Weicks modell till teoriutveckling, och med den metoden som grund ta en utgångspunkt i fyra starka trender inom it-området i Sverige i dag. Dessa fyra trender inkluderar: 1) Design för öppenhet (öppen data, öppen innovation, öppna/fria digital tjänster etc.), 2) Massiva datamängder (”big data”), 3) Ökad it och informationsintegration (inkluderat digitala molntjänster) och 4) Internet of

Things/sakernas internet – inklusive inbyggda system och nätverk med internetuppkopplade sensorer.

Med utgångspunkt i dessa fyra trender visar jag i ett framtidsscenario vad detta kan komma att betyda för mänsklig interaktion med it när den blir alltmer öppen, allt mer dataintensiv, allt mer integrerad, och allt mer fysiskt manifesterad i vårt samhälle. Jag har valt att prata om framtidens it-utveckling i termer av landskap och miljöer, eftersom it allt mer integreras, kopplas samman och vävs in i vårt samhälle. Dagens it-veckling kännetecknas av just dessa framväxande landskap och miljöer, oavsett om vi pratar om ”framväxande digitala infrastrukturer” eller om vi talar om ”ett uppkopplat samhälle”, ett ”interaktionssamhälle” (Wiberg, 2004), eller om vi använder oss av just nu populära begrepp som ”digitala plattformar”, ”ekosystem” eller ”digitala ekologier”. När vi talar om it i termer av landskap och miljöer sätter vi samtidigt fokus på just hur aktiviteter, teknologier, material, objekt och till och med

immateriella material som position eller rörelse vävs samman (Wiberg & Zaslavsky, 2010 samt Wiberg, 2012). Begreppen ”landskap och miljöer” sätter fokus på just denna utveckling mot sammanvävda digitala tjänster och produkter, och vidare hur denna väv på ett mer genomgripande plan också vävs samman med vår vardag, med våra vardagsliv, med våra arbeten, och med vårt samhälle.

För att konkretisera denna utveckling presenterar jag ett exempel på vart vi är på väg. Exemplet är hämtat från ett case som vi arbetade med inom ett Vinnova-finansierat projekt tillsammans med Umeå kommun. I slutet av kapitlet för jag en diskussion om de möjligheter som en integration av dessa trender ger, samt de nackdelar och etiska frågeställningar som dessa möjligheter samtidigt väcker.

Kapitlet avrundas med en kritisk reflektion kring detta utvecklingsscenario samt en diskussion om vilka utmaningar som följer i kölvattnet av detta för kommande samhällsbyggnad och för de medborgare som ska leva, bo och arbeta i ett framtida och alltmer digitaliserat Sverige.

Att spekulera om framtiden – eller hur gör man framtidsstudier?

Thomas Watson, president för IBM lär år 1943 ha sagt -”I think there is a world market for maybe five computers.” Uttalandet bör förstås ses i ljuset av teknikutvecklingen under mitten av 1940talet. Bortom varje tolkning av att uttalandet visade sig vara fel, eller åtminstone att det rörde sig om en grov underskattning, finns något intressant här ur ett teknikhistoriskt perspektiv. Uttalandet visar på hur oerhört svårt det är att spekulera om framtidens utveckling i allmänhet, och digital teknikutveckling i synnerhet.

Om vi tittar närmare på Thomas Watsons försök till prognos bör vi också lägga speciell uppmärksamhet på att hans uttalande är en relationell prognos, det vill säga, hans utsaga om behovet är ställt i relation till den idé som han har om samhällets it-behov och efterfrågan. När han uttalade sig om världsmarknaden för datorer var det förstås i ljuset av datorn som militär utrustning, en maskin för avancerade beräkningar och i formen av en maskin som fyllde ett helt rum.

I dag ser datorer väldigt annorlunda ut. Många individer har i dag betydligt fler än fem datorer själv, om man räknar in hemdator, arbetsdator, mobiltelefon, surfplatta, TV etc., och alla inbyggda datorer som vi omger oss med i vår vardag, t.ex. i bilar, hissar, biljettautomater, kylskåp och löpband. I dag är datorn betydligt mindre och tjänar ofta väldigt speciella behov. Som Mark Weiser1 uttryckte det: ”datorer finns överallt, i alla möjliga former”. Datorn var på så vis ”ubiquitous”. Det vill säga, datorn skulle komma att bli ”allestädes närvarande”, tillgänglig överallt och inbäddad överallt. Denna trend har förstås fler sett. Datorer blir snabbare, billigare och mindre.

Att försöka sig på utsagor om samhällets framtida it-utveckling handlar således om att både hålla tolkningsutrymmet öppet för hur it kommer att utvecklas, såväl som hur samhället och dess behov av informationsteknik kan komma att radikalt förändras.

Så, för att förstå samhällets digitalisering och vart Sverige är på väg just nu räcker det inte med att se till miniatyrisering av teknik, dvs. att informationstekniken blir mindre. Ej heller kan vi förstå samhällets digitalisering genom att extrapolera vad en dator med ett fåtal megahertz kunde göra för oss för 10 år sedan till ett estimat av vad framtida klockfrekvenser kan ge oss för samhälle i morgon. I det forskningsområde som jag själv befinner mig inom, människadator interaktion och informatik, så sätter vi fokus på samspelet mellan teknikutveckling, användning och samhällsutveckling för att försöka förstå vad digital teknik kan göra för det moderna samhällsbyggandet.

”Disciplined imagination” – Ett försök till informerade framtidsstudier

År 1989 skrev Karl Weick den numera välkända artikeln ”Theory Construction as Disciplined Imagination”. En viktig poäng som Karl Weick ville göra handlar om att oavsett hur mycket empiri vi samlar på oss så kan vi inte säga mycket om morgondagen. Mer data kan ge oss en tydligare bild av ett läge i dag, men denna in-

1 En forskare som år 1991 skrev artikeln ”The Computer for the Twenty-First Century,” vilken publicerades i Scientific American, s. 94–10, September 1991.

samlade data säger oss inget om hur framtiden kommer att te sig. Således blir det svårt att formulera teorier med ambition att föreskriva utveckling om de enbart tar en utgångspunkt i ”fakta om nuet”. Så hur kan man på alternativa sätt ta sig an utmaningen att formulera teorier om framtida utveckling? Karl Weicks svar på den frågan handlar om något som han beskriver som ”disciplined imagination”. Detta innebär att man söker ta en utgångspunkt i dagsaktuella fenomen, för att därefter kritiskt granska vad extrapoleringar av det som man ser kan betyda.

Andra forskare, t.ex. Erik Stolterman, har på liknande vis i boken ”The design way” (Nelson & Stolterman, 2003) beskrivit hur it-utveckling är en designfråga där design handlar om alla de små beslut som man tar för att uppnå en ”framtida önskvärd situation”, en term som även Herbert Simon tog fasta på i det verk som gav honom Nobelpriset (”The Sciences of the Artificial”, Simon, 1996).

En utmaning handlar alltså om hur man formulerar och designar denna ”framtida önskvärda situation”. Karl Weicks svar på den frågan är att det handlar om att kritiskt se framtiden i relation till nutiden. ”Disciplined imagination” handlar alltså inte om vilken fantasi som helst, utan om att röra sig framåt mot en beskrivning av framtida situation genom analys av nuläge, och med ett reflekterat förhållningssätt mot framtiden.

Vi vet att det händer mycket inom it-området i dag – från policyutveckling till ren teknikutveckling. Till skillnad mot för ca 15 år sedan så kännetecknas utvecklingen av såväl systematik som god förståelse för vad it kan göra för vårt samhälle. Det är inte längre bara hype och visioner som styr Sveriges digitalisering. Tvärtom finns god insikt i både vad teknik kan göra, men också vad vi kanske måste lösa organisatoriskt, socialt, logistiskt eller ekonomiskt snarare än tekniskt. Dagens teknikutveckling tar många gånger avstamp i just denna integrerade förståelse. It är inte längre något avskilt område. Tvärtom är it i dag många gånger en möjliggörare, en del av en infrastruktur, en bärare för informationsflöden, eller ett sätt att strukturera upp och tillhandahålla information. Det är med denna sammansatta syn på it som jag i nästa avsnitt tittar på fyra aktuella trender inom it-området.

Fyra aktuella trender – En utgångspunkt för framtidsanalys

Det händer enormt mycket inom it-området just nu. Utvecklingen spänner över ett brett spektrum av nya innovationer och utveckling av ny banbrytande teknik – från nya protokoll, algoritmer och komprimeringsformat till utveckling av avancerade sensorer, högupplösta skärmar och snabbare processorer. De tekniska landvinningarna ger oss snabb och tillförlitlig informationsteknik. Samtidigt sker en parallell utveckling som relaterar teknikutvecklingen till hur den på nya sätt kommer till användning.

Om vi ska förstå hur vi kan nyttja digitaliseringens möjligheter måste denna teknik relateras till ny användning. Inom informatik som forskningsområde finns många studier som visar på den växelverkan som finns mellan utveckling av ny teknik och nya användningsmönster. Wanda Orlikowski (1992) har i sin artikel ”The Duality of Technology” visat på denna växelverkan, där vi utvecklar ny teknik, där denna nya teknik skapar möjligheter för ny användning, och där vår förståelse för vad tekniken kan möjliggöra är avgörande för om vi lyckas nå fram till nya användningsmönster.

I detta och kommande avsnitt beskriver jag speciellt fyra områden som kännetecknas av såväl utveckling av ny teknik som nya användningsmönster. Dessa områden är:

1. Design för öppenhet (öppen data, öppen innovation, öppna/fria digital tjänster, etc.).

2. Insamling, bearbetning och användning av massiva datamängder (”big data”).

3. Ökad it och informationsintegration (inkluderat digitala molntjänster).

4. Utveckling av Internet of Things/sakernas internet.

Design för öppenhet

Just nu genomsyras mycket av it-utvecklingen av ord som ”öppenhet”. Det gamla slagordet ”Information wants to be free”, som populärt spreds när internet bredde ut sig i vårt samhälle i mitten av 1990-talet, har via öppen fildelning under 2000-talets början nu

nått en mognad under ord som ”open access”, ”open innovation” och ”open data”.

Med öppenhet som nyckelord finns förhoppningar om ökad transparens, ökad delaktighet och ökade möjligheter till nya innovationer. EU:s PSI-direktiv föreskriver att offentlig information, till exempel sådan information som finns i Sveriges kommuner, ska göras mer tillgänglig. Med ökad tillgänglighet till information ska olika aktörer i samhället kunna använda offentlig information för att skapa nya digitala produkter och tjänster. Den grundläggande idén är alltså att det finns ett värde i offentlig information, men att den måste göras öppet tillgänglig för att möjliggöra nya innovationer.

Förutom möjligheter till utveckling av nya digitala produkter och tjänster så ger PSI-direktivet en utgångspunkt för design som syftar till att öka graden av transparens vad gäller offentlig information. Med öppen data ges samhällets medborgare möjlighet att ta del av information som samlas in och lagras, vilket i sin tur leder till ökad förståelse och kunskap bland medborgarna om vilken offentlig information som finns att tillgå och hur den används.

När information görs tillgänglig som öppna datakällor ökar möjligheterna till digital tjänsteutveckling genom så kallade ”mashups”. En mashup är en app eller en webbsida som tillhandahåller en digital tjänst som kombinerar data från fler än en datakälla. Exempelvis kan väderdata kombineras med en evenemangskalender, så att användare av en sådan tjänst kan vara informerade om vilket väder som står att vänta vid utomhuskonserter eller liknande. Andra exempel är tjänster för trafikinformation eller möjligheter till samåkning.

Men det är inte enbart för att stödja ökad transparens eller för att möjliggöra digital tjänsteutveckling som trenden mot öppenhet är intressant. Öppenhet kan också tolkas som en tillgänglighetsfråga. Mycket information är i dag låst bakom betalväggar. Att göra information fritt tillgängligt är en fråga om att möjliggöra för så många som möjligt att ta del av och vara delaktiga i samhällsutvecklingen. Det kan ur detta hänseende handla om allt från samhällsinformation till nyhetsspridning. ”Den digitala klyftan” var en term som användes under 1990-talet för att tala om skillnaden mellan dem som hade tillgång till it och dem som stod utanför.

Med design för öppenhet finns möjligheter att överbrygga den sortens digitala klyftor i vårt samhälle.

Design för öppenhet är ett spännande område även ur ett tekniskt perspektiv. Inom området ”öppna länkade data” utforskas just nu inte enbart hur information kan göras öppet tillgänglig, men också hur olika datakällor kan metataggas och därefter sammankopplas. I en värld av mashups och nya digitala tjänster som bygger på kombinationer av öppna tillgängliga dataflöden blir också den tekniska utvecklingen för att systematisera detta viktigt. Viktigt frågor här handlar om tekniker för metataggning av information, vokabulärer och utveckling av metoder för öppna länkade data.

Men allt handlar inte enbart om öppenhet för transparens och öppenhet för att möjliggöra digital tjänsteutveckling. Parallellt med utvecklingen mot design för öppenhet växer sig också området ”open innovation” eller ”öppen innovation” sig starkt. Idén om öppen innovation kommer från Henry Chesbrough, professor på Center for open innovation vid University of California. Hans grundläggande idé är att företag och större organisationer måste våga ”riva sina murar” och öppna upp sig mot omvärlden för att få så vis få ett inflöde av nya idéer. Många företag har i dag interna forsknings- och utvecklingsavdelningar som de skyddar för att försäkra sig mot industrispionage. Henry Chesbrough menar att i en alltmer digitaliserad och global värld är detta inte den mest framkomliga vägen. Han menar att man kan nyttja digital teknik för att skapa relationer till den omgivning som företaget verkar i. Genom öppna kanaler och digitala marknadsplatser där idéer från företaget möter idéer från omgivande samhälle skapas goda förutsättningar för nya innovationer.

Insamling, bearbetning och användning av massiva datamängder

”Big data”, eller massiva datamängder, är ett begrepp som varit aktuellt under de senaste åren. Aktörer som Google och Facebook får ofta stå som exempel på företag som byggt upp enorma ekonomiska värden, där värderingen ofta grundar sig på hur många användare de har och hur mycket data de har lagrat om vad användarna gjort. ”Don’t be evil” har varit en paroll för Google allt sedan

de startade. Kritikerna menar att detta inte bara är en värdegrund för Google, utan också en nödvändighet utifrån den data som Google förfogar över. Med fullständig information om individer, deras intressen, deras sökningar på nätet och hur deras sociala kontaktnät ser ut finns det stor risk för att den personliga sfären hotas och att individers integritet kränks.

Men det är inte enbart de stora aktörerna bakom sociala medier som Facebook eller sökmotorer som Google som intresserat sig för vad ”big data” kan göra. Med ökade lagringsmöjligheter och snabbare datorer och tillförlitliga internetförbindelser börjar allt fler aktörer intressera sig för insamling, bearbetning och användning av massiva datamängder. I en tänkbar förlängning av dagens utveckling är det fullt möjligt att se system utvecklas som till exempel kopplar stil för ens bilkörning till ett gemensamt ”track record” hos försäkringsbolagen, eller att bilens system för att identifiera ”eco driving” kopplas till någon speciell rabatt hos bensinstationerna, alternativt till skattemyndigheten där en för miljön skonsam körstil också ligger till grund för lägre skatt. Området ”big data” är nära förknippat med nästa område som berör informationsintegration.

Ökad it och informationsintegration

Insamling av stora datamängder och möjligheter att använda denna tillsammans med andra datakällor förutsätter infrastruktur för informationsintegration. För ungefär 10 år sedan blev ”Service-Oriented Architecture”, SOA, ett populärt begrepp för att börja integrera olika system. SOA gjorde det möjligt att röra sig från stuprörsplattformar till integrerade systemlösningar. På motsvarande sätt slog öppna API:er, Application Programming Interface, igenom som en möjlighet att bygga integrerade digitala tjänster gentemot andra digitala produkter och tjänster. Med dessa möjligheter, där man lämnade idén om ett stort komplext system till förmån för ett landskap av integrerade och sammanlänkade system, började en ny våg av it-utveckling se dagens ljus.

I dag ser vi digitala tjänster som i väldigt stor utsträckning bygger på integration mot andra system. Spotify, för att ta ett exempel, är i dag till stor del integrerat med Facebook som socialt media. På

Spotify kan man logga in med sin Facebook användaridentitet. Man kan också dela ut sina spellistor socialt, ta del av och lyssna på andras spellistor och till och med sortera musiken utifrån hur andra har betygsatt varje låt. I dag byggs väldigt få nya appar och system utan möjligheter till integration. Appar som t.ex. RunKeeper innehåller länkar för möjlig delning vidare i sociala medier. Fysiska löpband kommer i dag också med en kommunikationsport, ett öppet protokoll och öppet API så att utvecklare runt om i världen kan bygga integrerade digitala tjänster och produkter. Man kan säga att en del av det framväxande digitala landskapet handlar om denna ”web” av sammanlänkade digitala tjänster och produkter.

På samma vis som SOA-lösningar och öppna API:er lett till ökade möjligheter till informationsintegration över olika plattformar och system så ser vi också hur molntjänster, cloud services, blir alltmer populära. Dagens molntjänster erbjuder inte bara lagringsutrymme ”i molnet” på virtuella servrar, utan allt mer körs hela system och applikationer i molnet snarare än ute på klientdatorerna. Med ökad bandbredd där applikationer kan köras över nätet, där film och musik kan streamas i realtid och utan slack blir molntjänsterna ytterligare en komponent i de digitala landskap som just nu växer fram.

Utveckling av Internet of Things/sakernas internet

50 000 000 uppkopplade prylar år 2020! – är en vision som delas av flera stora teknikföretag, inkluderat svenska Ericsson, för hur internet flyttar ut i vår fysiska omgivning. Det kan handla om uppkopplade och digitalt (app-)styrda vitvaror, gräsklippare, hemlarm och belysning, men även om system för smarta hem. Visionen om sakernas internet handlar alltså om att vi får allt mer uppkopplade föremål och fysiska produkter, utöver den stationära datorn, laptopen, mobiltelefonen och surfplattan. Med sakernas internet är input till systemen inte länge begränsad till tangentbord och mus, och output är inte nödvändigtvis grafiskt och via en skärm. Plattformar som Arduino eller Googles koncept ”Physical web” möjliggör för i stort sett vem som helst att ansluta saker utrustade med sensorer till webben. Omvänt kan datorkommandon via dessa

plattformar ges fysiska uttrycksformer med hjälp av internetkopplade servomotorer, LED-lampor eller annan teknik för output.

Systemutveckling har hittills i stor utsträckning handlat om att skapa digitala representationer av vår omvärld. En representation som med fördel har varit grafisk för att visuellt kunna presenteras på och interageras med via en skärm. Med representationer har vi kunnat utveckla visualiseringar, men också simuleringar.

Med sakernas internet introduceras ett komplimenterande designideal. Jag kallar det för ett post-representationellt designideal. I grova drag handlar det om att gå bortom idén om att vi bara kan nyttja datorer till att skapa representationer av vår omvärld. För det post-representationella designidealet finns det ingen åtskillnad mellan datorn och världen i övrigt. Världen är en del av datorn. Datorn är överallt i världen. Varje distinktion mellan dator och värld är i övrigt omöjlig (Wiberg, 2015). När datorn flyttar in i våra vardagsföremål, i våra fordon, och i våra hem och kläder gör den det inte för att skapa digitala representationer av dessa föremål, utan för att berika dessa med de möjligheter den digitala tekniken kommer med. En uppkopplad bil är fortfarande en bil, men med nya egenskaper och möjligheter beroende på vilka digitala produkter och tjänster som kopplas till bilen. I det post-representationella designidealet handlar det inte om att skapa representationer för vidare visualisering och simulering. Som komplement till dessa kraftfulla verktyg gör sakernas internet det möjligt att fortsätta arbetet med att lösa upp gränserna mellan det fysiska och det digitala, mellan det virtuella och det materiella. I sakernas internet blir allt detta till designmaterial där kompositionellt tänkande blir avgörande för vilka nya digitaliserade landskap och miljöer vi kan föreställa oss, designa och realisera.

För sakernas internet blir utvecklingen av inbyggda system, microcontrollers, nya typer av sensorer och enkla sätt att ansluta prylar till tjänster i nätet centralt. En ytterligare utmaning handlar om att utforska vilka användningssituationer som kan berikas med denna sammanvävning av digital teknik med fysisk materia. Redan i dag ser vi kommersiella exempel på internetanslutna bagagetaggar som kan fästas på resväskan, eller sving-sensorn som kan ge feedback för att förbättra sin golfsving. Hur dessa exempel kan vara vägledande för kommande utveckling återstår att se.

Fyra framväxande områden som konvergerar – landskap växer fram!

Trenden är tydlig. Allt mer teknik utvecklas, och allt mer teknik kopplas samman. TV:n är i dag integrerad med datorn, och datorn erbjuder i dag mycket media som påminner om traditionell TV. Trenden är också tydlig på konsumentmarknaden. Mobilen ingår i ett ekosystem med en ”appstore” via nätet och digitalkameran kan anslutas till hemmanätverket för att enkelt ladda upp bilder i ”molnet”. Allt binds ihop, allt länkas samman.

Från en tradition där mycket systemutveckling landat i form av ”stuprör” med väldigt snäva möjligheter till integration så kännetecknas numera systemutveckling av en utgångspunkt i att system ska länkas samman, där data och interaktion med systemen ska fungera ”sömlöst” när man rör sig mellan olika devices, plattformar och mjukvaror.

Allt detta handlar om konvergens. När gränserna suddas ut mellan digitala tjänster och fysiska objekt och när man allt enklare kan röra sig fritt mellan olika operativsystem, programvaror och plattformar, då suddas även gränsen ut för vad ”ett system” betyder. Från att ett system kanske avsåg en avgränsad teknisk miljö och vad man kunde använda den till, så blir idén om ett system att mer och mer adderas till detta. System konvergerar. System länkas samman.

För ca 10 år sedan började man tala om ”cross-media design”. Med cross-media avsågs att ta ett helhetsgrepp när man till exempel skulle utveckla både en ny webb och en app. Med cross-media som tankemodell kunde scenarios skapas för hur användaren kunde röra sig mellan webb och app, ibland i en oavbruten session, och där app och webb samspelade, inte bara grafiskt och funktionellt, men också i hur informationsflödet kunde fortgå över flera plattformar. På liknande sätt bygger idéerna bakom SOA och öppna API:er på en grundläggande modell att olika digitala tjänster och produkter ska kunna interagera och integreras på olika sätt.

Mot denna bakgrund är jag fullt övertygad om att vi inom de närmaste åren kommer att se många exempel på att design för öppenhet, ”big data”, molntjänster och sakernas internet integreras, kombineras eller på andra sätt länkas till varandra. Vi kommer att se tjänster som skapas enbart för att göra dessa sammanlänkningar

enkla för vem som helst att skapa. Ett sådant exempel är tjänsten IFTTT – If This Then That, eller IF som den kommit att förkortas. IF erbjuder användaren en möjlighet att sammanlänka olika datakällor och med villkor definiera vad varje script i IF ska göra, givet att något värde i en datakälla ändras. Med IF kan man till exempel på några sekunder skapa ett script som automatiskt skickar ett mail till användaren med en påminnelse om att ta med ett paraply, i händelse av att en vald vädertjänst på nätet visar på att det kommer att regna på den plats som användaren befinner sig.

Tidiga exempel på integration mellan sakernas internet och webb-baserade molntjänster kan vi se redan nu. Ett bra sådant exempel är samarbetet mellan den klassiska anteckningsboktillverkaren Moleskine och den webb-baserade anteckningstjänsten Evernote. I deras nya samarbete har Moleskine utvecklat en anteckningsbok där sidstorlek, papperskvalitet, bokmärke och medföljande klisterlappar samtidigt är digitalt anpassade för att kunna läsas av den medföljande appen. Via appen kan därefter alla ens anteckningar i den fysiska anteckningsboken indexeras, sorteras och laddas upp för vidare bearbetning och delning på Evernote som digital anteckningstjänst i nätet.

Om vi lägger ett systemperspektiv på denna utveckling blir det tydligt att vi, förutom att vi säkert kan finna många fler exempel på sammanlänkning av de fyra trender som jag berört i detta kapitel, också kan se hur dessa sammanlänkningar och möjligheter för användaren att ”sy ihop” och kombinera olika digitala tjänster, produkter och fysiska föremål eller aktiviteter. Det leder oss fram till att börja se hur framtidens digitala landskap och miljöer börjar ta form.

Ett exempel från dagens verklighet

Hur kan det se ut när dessa fyra områden konvergerar? Som en slags illustration följer nedan ett exempel från ett Vinnova-finansierat projekt som vi genomförde under hösten 2014 tillsammans med Umeå kommun.

Projektet som leddes av Umeå kommun hade som målsättning att undersöka och utforska möjligheterna med öppen data för kommunens verksamhet, mot bakgrund av PSI-direktivet från EU. När ett direktiv kom till kommunerna om att de ska öppna upp

sina informationssystem fanns det förstås ett intresse att samtidigt försöka förstå vilka möjligheter som öppen data kunde innebära för kommunens verksamhet.

I stället för att slumpmässigt gör olika datakällor publika fanns det under projektets gång en bred diskussion som spände över hela spektrat från vilka nya tjänster som var möjliga att bygga om man öppnade upp och sammanlänkade olika datakällor till etiska dilemman om hur den personliga integriteten lätt kunde kränkas av sådan informationsintegration.

Till exempel så kunde kommunen snabbt se en möjlighet till en webb-baserad karttjänst som kontinuerligt visade vilken som var ”Umeås grönaste gata”, baserat på hur duktiga invånarna var på att källsortera sina sopor. Data om källsortering skulle vara enkelt att få fram eftersom alla avfallskärl för alla hushåll i Umeå redan är taggade, och därmed associerade med en viss adress och ett visst hushåll. Vidare så väger sopbilen varje kärl inför tömning, vilket skulle göra det enkelt att dra slutsatsen att ett lätt kärl tyder på lite sopor, och därmed hög grad av källsortering i hushållet och hör kännedom om alternativ avfallshantering. Med andra ord skulle man väldigt enkelt kunna samköra informationen om sopkärlsvikt med ett adressregister och en vägkarta och på det viset på kontinuerlig basis kunna visa på ”Umeå kommuns grönaste gata” via kommunens webb. Här ser man tydligt kopplingarna mellan integration av flera datakällor (sopkärlsvägning, adressregister, karta, etc.) med sakernas internet (sopkärl utrustade med elektronisk tagg för att koppla fysiskt kärl till en viss adress och till en viss abonnent på kärlet), ”big data” i termer av data om sophanteringsvanor och mönster för alla kommunens invånare över tid, och hela idén om att tillhandahålla en sådan tjänst är en idé om öppenhet och transparens.

Till denna tjänst fördel lades många argument fram som handlade om att öka transparensen kring sophantering och kanske kunde stimulera fler till att källsortera sina sopor i större utsträckning. Samtidigt såg många hur denna tjänst också snabbt kunde missbrukas för att undersöka motsvarande förhållanden i andra änden av skalan, dvs. ”vilket hushåll i Umeå är sämst på att sopsortera”?

I exemplet ovan ser vi tydligt hur en integration av de trender som växer fram möjliggör nya digitala tjänster. Vi ser också snabbt

samhällsnyttan i kölvattnet av detta. Samtidigt blir det snabbt en etisk fråga om man i en sådan tjänst ska kunna zooma in kartan på olika adresser? Eller till och med gå att vända på skalan och se vilket hushåll som är sämst på att källsortera? Men integration och samkörning av olika datakällor skapas möjligheter till nya tjänster, men snabbt står man också inför etiska dilemman.

I detta projekt var den vidare etiska frågan än mer komplicerad. EU-direktivet säger inte att kommunen själv ska tillhandahålla tjänster som denna, bara att information ska göras öppet tillgänglig för medborgarna. Vad betyder det ur ett etiskt perspektiv? Till exempel betyder det att även om kommunen själv väljer att inte bygga en tjänst där det är möjligt att vända på skalan och peka ut enskilda hushåll, så kan fortfarande någon enskild medborgare bygga en sådan tjänst utifrån den data som öppnas upp och görs tillgänglig.

När vi går mot en utveckling som beskrivits i detta kapitel kommer vi att möta ett flertal nya etiska dilemman. Dessa dilemman kommer att vara nära förknippade med frågor om informations-, interaktions- och systemdesign. När vi bygger prylar som kan anslutas till nätet, när vi designar för öppenhet, eller när vi skapar möjligheter till integration och molntjänster skapar vi samtidigt nya plattformar där etiken får en ny spelplan och utmanas på nya vis. Vi ser t.ex. vilken samhällsdebatt som tjänsten Lexbase.se skapade under förra året. Lexbase drog nytta av offentlighetsprincipen i Sverige, dvs. att offentliga handlingar också ska vara offentliga i betydelsen öppna och åtkomliga. Problematiken var bara den att digitalisering gör denna åtkomlighet och öppenhet väldigt enkel och snabb. Lexbase kunde därmed snabbt erbjuda en brottskarta över Sverige där det enkelt gick att zooma in a gatuadress och se vilka brottsmål som var associerad med en viss bostadsadress och person. Lexbase illustrerar på så vis att design för öppenhet också snabbt är förknippat med känsliga frågor om integritet.

Här blir det tydligt att framtiden bjuder på såväl nya möjligheter med digital teknik, såväl som den också bjuder på flera utmaningar. Utmaningarna ligger i att finna goda exempel och sunda förhållningssätt till hur tekniken bör utvecklas, i vad vi ska tillåta att tekniken kan göra och hur vi designar och definierar spelplanen för vidare utveckling – inte bara av ny teknik, utan av teknik som en viktig byggsten för en god samhällsutveckling!

Fyra områden med varsin balansakt att beakta för beslutsfattare

1) Design för öppenhet OCH skyddande av personlig integritet

Öppenhet ofta bra. Argumenten för öppenhet är ofta enkla. Till exempel så är förstås öppenhet vad gäller hur beslut fattas en viktig grund för demokrati. Öppenhet jämställs då ofta med insyn och möjlighet att följa hur beslut har fattats. Men det finns också baksidor, och i dessa tider då öppenhet och transparenta beslutsvägar förespråkas är det lätt att glömma bort att öppenhet ibland kan leda till att den personliga integriteten hotas. I dagsläget har vi ett EUdirektiv, PSI-direktivet, som förespråkar att offentliga verksamheter ska göra sina data offentliga och tillgängliga. Målet är förstås att öka tillgängligheten för medborgarna till den data som finns i olika datorsystem. Även om intentionerna bakom detta direktiv är goda kan man snabbt se problemen i relation till den personliga integriteten med att oreflekterat göra data öppet och tillgängligt. Det behövs noggranna övervägningar mellan nytta och risk för att designa för öppenhet och för att skydda den personliga integriteten.

2) Insamling, bearbetning och användning av massiva datamängder OCH betydelsen av att system bör kunna glömma information

Betydelsen av information kan ändras över tid. Omständigheter kring information kan ändras så att information över tid får annan betydelse. Inom juridiken finns det ofta en preskriptionstid kring olika brott, och det finns en grundläggande idé om att en händelse inte ska följa en individ i all framtid. I dagsläget är det många arbetsgivare som googlar sökande till olika tjänster. I dag växer många ungdomar upp med sociala medier där de kanske i vuxen ålder helst vill rensa bort en del information de lagt ut under sina ungdomsår. Bakom utvecklingen av ”big data” finns stora visioner om vad samkörning och analys av stora datamängder kan ge, men väldigt lite diskussion om hur länge data kan sparas om individer. Hur ska Sveriges hållning vara inom detta område? Ska det vara möjligt att kräva att t.ex. registerdata kan strykas? I dag har till

exempel telefonoperatörerna möjlig tillgång till datatrafik från ens telefonen, men även till telefonens geografiska position. Vi har vant oss vid att teleoperatörerna inte lämnar ut den informationen. Vidare så godkänner varje användare som installerar Facebooks app messenger att telefonens kontaktbok och samtalshistorik skickas till Facebook. Med ett sådant godkännande kan en person lämna ut information om andra personerna kontaktnät när olika samtalslistor samkörs. Vilken hållning bör Sverige ha i frågan om hur information om individer kan samlas in? Och om hur sådan information får samköras? Och under hur långt tidsperspektiv framöver? Det är enkelt att samla in information i dag. Men vilka krav kan vi ställa på att informationen inte blir kvar där för evigt?

3) Ökad it och informationsintegration OCH slutna system

Box, Dropbox, Google docs, doodle och andra molntjänster gör det enkelt att dela information och samarbeta i gemensamma dokument. Vi lever i en öppenhetsekonomi där vi på många vis tjänar på att öppet dela och vara delaktiga i processer där vi många gånger nyttjar dessa öppna molntjänster. Många gånger gör vi det för att de så enkelt erbjuder just dessa delade informationsytor. Denna utveckling harmoniserar också helt klart med tankar om öppen innovation och betydelsen av samarbete och samverkan för att nå resultat. Men, många gånger glömmer vi kanske bort att dessa öppna kanaler också kan göra oss sårbara. Hur säker lagring och access till vår delade information erbjuder dessa molntjänster? Och vad gör vi om informationen helt plötsligt inte längre finns där? Vilken riskmedvetenhet har vi vad gäller öppna molntjänster i dag? Hur ser det egentligen ut med rättigheter och ägandet av information som vi laddar upp i olika molntjänster?

Ur ett globalt perspektiv är Sverige en liten aktör. Självfallet ska Sverige vara med i så många internationella sammanhang som möjligt och nyttja de möjligheter som internet ger för informationsdelning och samarbetsytor. Men hur säkrar vi att inte viktig information glider oss ur händerna? Industrispionage har i alla tider förekommit, kanske just för att industrin sitter på värdefull information, skisser på nya produkter, eller planer på affärsutveckling. I en tid när informationsdelning och öppenhetskulturer före-

språkas blir det samtidigt viktigt att reflektera över vilka värden vi behöver skydda. Finns det i den öppenhets- och delningsekonomi också behov av slutna system? Finns det behov av att skydda viss information? Och i så fall hur? Det är viktiga frågor som såväl företagsledare som Sveriges regering måste ställa sig i dessa tider. Wikileaks är bara ett exempel på när dessa frågor ställs på sin spets. Förmodligen finns det många, mycket mindre kontroversiella exempel på där ökad integration och öppenhet bör premineras, men där det samtidigt måste vägas mot vilken information som bör hållas sluten.

4) Utveckling av Internet of Things/Sakernas internet OCH att undvika utveckling mot en automatiserad vardag

Utvecklingen av Sakernas internet går fort. Med uppkopplade digitaliserade prylar ger tekniken oss möjligheter att ställa in och konfigurera hur våra prylar ska fungera och när de ska utföra allehanda uppgifter för oss. Vi kan programmera dessa prylar så att lampor tänds eller släcks, så att hela eller bara en del av gården klipps, givet förstås att väderappen visar att det inte finns risk för regn. Men med alla dessa konfigurationsmöjligheter finns också risken att vi bygger system där prylar kopplas lite reflektionslöst till olika tider, aktiviteter eller till och med ens position eller kalender. Mycket av utvecklingen handlar om att minska friktion på olika sätt. Visst vill vi ha teknik som underlättar för oss i vår vardag, oavsett om det handlar om gräsklippning, biltvätt eller besöket hos tandläkaren. Men, vi måste utveckla teknik som också ställer oss inför aktiva val och ett aktivt agerande. Vi ser just nu utvecklingen av sakernas internet framförallt inom konsumentmarknaden. Men snart når denna teknikutveckling inte bara hemmet, utan också skola, vård och omsorg, industri och kommunal verksamhet. Här är utmaningen att stimulera till en teknikutveckling som snarare utmanar och kompetensutvecklar människor som ska använda tekniken så att de får nya färdigheter, eller kan ta sig an än mer avancerade uppgifter, snarare än att stimulera teknikutveckling som enbart syftar till automatisering och passivisering av människan. ”TV-tittande” kan vara en metafor för ett passivt relaterande till teknik. ”Mediautveckling” är en alternativ relation där dess brukare nyfiket utforskar vad tekniken kan göra för vårt samhälle.

För en sund samhällsutveckling där vi medvetet prioriterar och satsar på projekt som tar dessa utmaningar i beaktande krävs att vi ställer frågor om teknikens möjligheter mot frågor om nytta, att vi väger design mot etik, och där möjlighet får möta motstånd. Att kritiskt reflektera över teknikens möjlighet och sätt att hantera dess baksidor (till exempel vad gäller ökade möjligheter till övervakning och kontroll) blir en fråga av central vikt för en sund itutveckling i Sverige.

Hur stimulera till en sund it-utveckling relaterat dessa fyra utmaningar?

Så hur bör man då förhålla sig till dessa fyra utvecklingstrender? Vad är implikationerna? Och vilken strategi bör man ha för att se till att vi fortsätter bygga Sverige som framstående it-nation? Ja, sett till de områden och de utmaningar som jag pekat på i detta kapitel så är jag övertygad om att det finns ett antal konkreta saker som går att göra och prioritera.

1) Stöd FoU-projekt med inriktning mot öppenhet

Frågan om design för öppenhet kommer att vara fortsatt viktig. Här finns möjligheter att stödja ett brett spektrum av FoU-projekt som undersöker och utvecklar oss vidare. Det kan handla om allt ifrån projekt som tittar närmare på möjligheterna med mashups och crowdfunding, till tekniska projekt som bygger på principer om öppenhet, till exempel öppna API:er till projekt som fokuserar på öppen innovation. För att samtidigt också se till att denna utveckling främjas med en god förståelse för hur den personliga integriteten kan skyddas och bevaras bör också projekt främjas som syftar till att utbilda för aktivitet och delaktighet i dessa nya öppna landskap. Med utbildning om möjligheterna och riskerna med design för öppenhet får vi ett öppet digitaliserat samhälle som samtidigt klarar att förhålla sig kritiskt till hur individen både kan stödjas och skyddas i denna utveckling.

2) Granska kritiskt förslag till samkörningar av data

Med ett snabbt växande intresse för området ”big data” kommer vi inom de närmsta åren att se ett ökat intresse inte enbart för insamling av stora datamängder, men också för hur olika dataset kan kombineras och samköras. Vi kommer att se ett intresse för ökade möjligheter till att se mönster i den data som samlas in, och ett ökat intresse för visualiseringar av ”big data”. I denna utveckling behöver vi finna sätta att granska nytta i relation till risk med samkörning av data. Vi bör förmodligen se över lagstiftning, exempelvis personuppgiftslagen PUL, så att vi både möjliggör denna utveckling men samtidigt skyddar den enskilde medborgaren.

3) Stimulera utveckling för de digitala landskapens utveckling

En förutsättning för de digitala landskapen av digitala tjänster, produkter och dess användning och integration i olika delar av vårt samhälle är att dess infrastruktur fungerar, att infrastrukturen är stabil, och att den är säker. I ljuset av de trender som jag beskrivit i detta kapitel bör projekt prioriteras som fokuserar på utveckling av nya standards för integration, projekt fokuserad på forskning och utveckling av de digitala nätens fortsatta utbyggnad och digital tjänsteutveckling. Men, för att bygga en stabil och säker digital infrastruktur bör resurser även läggas på forskning, utveckling och kompetens inom it-säkerhet, t.ex. vidareutveckling av säkra betaltjänster, säkra inloggningar, krypterad datatrafik etc.

4) Stöd forskning och utveckling av ett sakernas internet som berikar våra liv, som gör oss delaktiga och aktiva

Med tillgängliga öppna dataflöden, med en väl utbyggd digital infrastruktur, och med möjligheter att koppla upp och ansluta prylar till digitala nät, dataflöden och tjänster finns möjligheter att skapa ett sakernas internet som underlättar våra vardagsliv. Dammsugarrobotar och gräsklippningsrobotar är tidiga exempel på smarta prylar för vår vardag. Men är detta den enda utvecklingen vi kan se framför oss vad gäller sakernas internet? Det vill säga att vi å ena sidan utvecklar uppkopplade smarta prylar och robotar som för-

visso förenklar vår vardag och ökar vår komfort, men å andra sidan ersätter aktivitet med passivitet? För sakernas internet behövs utvecklings- och användningsvisioner som går bortom ”det automatiserade vardagslivet”, visioner som går bortom passivitet och enbart komfort. Här finns möjligheter till att bedriva ett visionsarbete, som säkerligen kan omsättas till prioriteringar av FoU-projekt som syftar till en utveckling av sakernas internet som berikar våra liv och som gör oss till delaktiga och aktiva medborgare.

Bortom fyra konverterande trender, vad händer just nu?

I det här kapitlet har vi tittat på fyra aktuella områden för dagens it-utveckling och försökt förutspå vad som händer när dessa fyra områden konvergerar och vävs samman. Jag har beskrivit det i termer av framväxande digitala landskap och miljöer. Men vad händer just nu? Finns det korn av utveckling med potential att inom kort kunna utgöra ännu ett område där teknikutveckling också innebär snabb samhällsutveckling? Jag tror det!

Länge var 99,9 procent av all interaktion med it skärmbaserad. Det håller snabbt på att förändras. I dag pratar man inte bara om ”sakernas internet”, men också om embodied interaction, wearables, smarta textilier, smarta klockor och så vidare. Utvecklingen är tydlig. Datorn finns snart i varje ting, i varje objekt och på varje plats. Under 1980-talet vande vi oss vid hem-pc som begrepp och datorn var en låda på ett skrivbord. I dag kommer datorn i obestämd form. Ibland är den integrerad i andra vardagsföremål och ibland talar vi om datorn i termer av ”molnet”. Med andra ord, datorn flyttar in överallt i vår fysiska omgivning, samtidigt som datorn också fysiskt ”löses upp” när vi talar om molnbaserade it-tjänster.

När datorn på detta vis inte längre är en avskild entitet utan tvärsom fullständigt integrerad i vår omvärld blir forskning och utveckling fokuserad på interaktionssätt och sätt att konceptualisera interaktion något som måste prioriteras. Vi står helt klart inför ett omvälvande skifte för vad det innebär och vad som omfattas när vi talar om ”digitalisering” av vårt samhälle, av våra livsmiljöer, av oss själva och av vår omvärld. Sverige kommer med all sannorlikhet inte kunna konkurrera med till exempel Kina vad gäller utveckling och produktion av alla dessa uppkopplade och smarta prylar. Där-

emot, och om prioriteringar görs, har Sverige mycket goda förutsättningar att kunna leda utvecklingen av hur vi ska interagera med tekniken när den bäddas in och finns överallt. Kort och gott, Sverige har goda förutsättningar att vara en världsledande forsknings-, utbildnings- och kunskapsnation inom detta område med att kombinera och sätta samman fysiska material, digitala material, och till och med immateriella material till meningsfulla interaktionslösningar. Jag ser framför mig Sverige som en ledande nation in detta område som jag kallar för kompositionell interaktionsdesign!

Referenser

Orlikowski, W (1992) The Duality of Technology – Rethinking

the Concept of Technology in Organizations, Organization Science, pp. 398–427. Simon, H. (1996) The Sciences of the Artificial, MIT Press. Nelson, H. & Stolterman, E. (2003). The Design Way – Intentional

Change in an Unpredictable World. Educational Technology Publications. New Jersey. Weick, K (1989) Theory Construction as Disciplined Imagination,

Academy of Management Review, 989, Vol 14, No 4, pp. 516–531. Mark Weiser, ”The Computer for the Twenty-First Century”,

Scientific American, pp. 94–10, September 1991. Wiberg, M. (Ed.) (2004) The Interaction Society: Practice, Theo-

ries, and Supportive Technologies, Information Science Publishing, IDEA-group Inc. ISBN nr: 159140530. Wiberg, M. (2012) Landscapes, Long tails & Digital Materialities –

Implications for Mobile HCI research, International Journal of Mobile Human Computer Interaction, Issue 4(1). Wiberg, M. (2015) Interaction, New Materials and Computing –

Beyond the Disappearing Computer, Towards Material Interactions, in Special issue on ”Emerging Material Experiences Materials”, Materials and Design Journal, Elsevier. Wiberg, M. & Zaslavsky, A. (2010) Landscaping Future Inter-

action:Special Issue on Mobile and Ubiquitous Multimedia, Guest Editors Introduction, IEEE Multimedia.

Kommittédirektiv 2012:61

Digitaliseringskommissionen – en kommission för den digitala agendan

Beslut vid regeringssammanträde den 7 juni 2012

Sammanfattning

Regeringen har beslutat om en bred och sammanhållen strategi för it-politiken, It i människans tjänst – en digital agenda för Sverige (dnr N2011/342/ITP). Målet för it-politiken är att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. I agendan presenteras regeringens ambitioner inom området samt förslag på insatser och åtgärder som ska bidra till att nå det it-politiska målet. Detta ställer krav på att utvecklingen inom alla områden kontinuerligt följs upp och analyseras.

Digitaliseringskommissionens uppdrag är att verka för att det itpolitiska målet i den digitala agendan uppnås och att regeringens ambitioner inom området fullföljs. Detta ska ske med hänsyn till det huvudsakliga ansvar som respektive myndighet och departement inom Regeringskansliet har för att vidta och följa upp åtgärder kopplade till målet för it-politiken. Kommissionen ska ha i huvuduppdrag att:

  • utforma ett förslag till handlingsplan för genomförande av uppdraget att verka för det it-politiska målet,
  • analysera utvecklingen i förhållande till det it-politiska målet,
  • visa på digitaliseringens möjligheter,
  • kommunicera den digitala agendan och dess innehåll,
  • vara administrativt ansvarig för de s.k. signatärerna till den digitala agendan, och
  • samverka med olika aktörer i samhället för en ökad digitalisering.

Kommissionen ska redovisa förslaget till handlingsplan senast den 1 december 2012. Kommissionen ska därefter årligen senast den 1 mars lämna delrapporter med analyser av utvecklingen samt förslag till åtgärder. I samband med detta ska en redovisning lämnas av kommissionens arbete med övriga uppdrag. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 december 2015.

Bakgrund

Den 29 september 2011 beslutade regeringen om en ny strategi för it-politiken, It i människans tjänst – en digital agenda för Sverige (dnr N2011/342/ITP).

Den digitala agendan är en bred och sammanhållen strategi för it-politiken där regeringen presenterar ambitioner och insatser som tillvaratar de möjligheter som digitaliseringen ger. Målet är att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. I december 2011 beslutade riksdagen i enlighet med förslaget i budgetpropositionen för 2012 (prop. 2011/12:01, 2011/12:TU1, rskr. 2011/12:87) att tidigare it-politiska mål och delmål om tillväxt och kvalitet (prop. 2004/05:175) ska upphävas och ersättas med det nya it-politiska målet.

I fråga om målen för tillgänglighet gäller fortsatt de mål som anges i propositionen Tillgängliga elektroniska kommunikationer (prop. 2009/10:193). Målet för tillgänglighet är att Sverige ska ha bredband i världsklass. Alla hushåll och företag bör ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband.

Sverige har i dag en stark position inom it-området, vilket också visar sig i internationella jämförelser. Enligt t.ex. Network Readiness Index (World Economic Forum) har Sverige de bästa förutsättningarna och den bästa användningen av it. Även i Digital economy rankings 2010, som jämför olika länders nivå i informationssamhället, ligger Sverige i täten. Vid jämförelser av olika länders konkurrenskraft hamnar Sverige också i toppen, t.ex. rankas

Sverige på andra plats efter Schweiz i Global Competitiveness Report för 2010–2011. Även om Sverige ligger i topp i flertalet internationella jämförelser, finns det områden där Sverige har en svagare ställning. Bland annat handlar det om företagens förutsättningar och användning av it. Det är viktigt att Sverige fortsätter arbetet med att stärka sin position inom samtliga områden.

Målet i den digitala agendan för Sverige kan relateras till ovan nämnda rankningar, nämligen att Sverige enligt dessa, eller andra likartade mätningar, ska vara bland de bästa nationerna i världen. Men det är också viktigt att Sverige ligger i topp i andra mätningar om t.ex. jämställdheten inom it-sektorn, användningen av it för miljön, demokrati och mänskliga rättigheter. Dessa områden finns inte med i ovanstående studier.

För att nå det it-politiska målet i agendan och möta de utmaningar som finns både på global och på nationell nivå finns det behov av insatser inom flera områden. Med utgångspunkt i itanvändarens perspektiv har fyra strategiska områden identifierats:

  • lätt och säkert att använda,
  • tjänster som skapar nytta,
  • det behövs infrastruktur, och
  • it:s roll för samhällsutvecklingen.

Varje strategiskt område i den digitala agendan är indelat i underområden som representerar de sakfrågor som regeringen arbetar med. Sammanlagt presenteras 22 sakområden. Dessa är digitalt innanförskap, e-tjänster och information som grund, digital kompetens, vardagssäkerhet, offentlig förvaltning, entreprenörskap och företagande, vård och omsorg, skola och undervisning, demokrati, tillgång till kultur, internet i Sverige och globalt, samhällets informationssäkerhet, mjuk infrastruktur, geografisk information, robust elektronisk kommunikation, bredband, forskning och innovation, it för miljön, jämställdhet, frihet på nätet, upphovsrätt och it för global utveckling.

För varje sakområde presenteras regeringens ambition, beslutade insatser och förslag till nya åtgärder. Av agendan framgår också att en kommission för den digitala agendan ska inrättas som ska arbeta för att det it-politiska målet i agendan uppnås.

Tillsättandet av en kommission

De insatser och åtgärder som redovisas i den digitala agendan ska medverka till att nå det nya it-politiska målet. Detta ställer krav på att utvecklingen inom alla områden kontinuerligt följs upp och analyseras. Huvudansvaret för att vidta och följa upp åtgärder kopplade till målet för it-politiken ligger på respektive myndighet och departement inom Regeringskansliet. Det är därutöver angeläget att ha en samlad nationell bild och att följa upp den övergripande utvecklingen mot det it-politiska målet, eftersom det på många områden redan finns handlingsplaner, strategier etc. medan sådana saknas inom andra områden. Inte minst är det viktigt att arbeta strategiskt med långsiktiga it-politiska frågor i anslutning till agendan. Det bör därför tillsättas en kommission för den digitala agendan med uppgift att verka för att det it-politiska målet uppnås och att regeringens ambitioner inom området fullföljs.

Utgångspunkter för kommissionens arbete

Såväl Sverige som andra länder står inför flera stora samhällsutmaningar de kommande åren både på global och nationell nivå. Globalt handlar det bl.a. om klimatfrågan och behovet av att minska samhällets påverkan på miljön, den ekonomiska kris som påverkar stora delar av världen, globaliseringens effekter samt vikten av att skapa förbättrade levnadsvillkor i utvecklingsländer. Det handlar också om att öka respekten för mänskliga rättigheter inklusive yttrandefrihet, demokratifrågor, jämställdhet mellan kvinnor och män samt individens möjligheter till inflytande.

Sverige står också inför utmaningar såsom en åldrande befolkning då var femte svensk kommer att vara över 65 år 2020. Allt fler och allt friskare äldre kvinnor och män kommer att behöva stöd allt längre i livet. Samtidigt ökar möjligheterna att behandla olika sorters sjukdomar och tillstånd, vilket kommer att ställa stora krav på välfärdssystemet och samhället i stort. Detta gäller inte minst hur resurserna inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst används på bästa sätt så att varje krona räcker längre. Det handlar också om att förbereda barn samt unga kvinnor och män såväl i som utanför skolan för morgondagens samhälle och se till att de har tillgång till moderna lärverktyg och en tidsenlig utbildning.

Ytterligare en utmaning är hur svenska företag ska kunna behålla och stärka sin konkurrenskraft samt bidra till en ökad sysselsättning och tillväxt i ekonomin. Viktiga faktorer för Sverige är då ett gott innovations- och investeringsklimat samt tillgång till välutbildad arbetskraft. Men det handlar också om en förmåga att stimulera och skapa förutsättningar för entreprenörskap och internationell handel samt att ta till vara förmågan att utveckla innovationer baserade på digitaliseringens möjligheter.

It kan bidra till att möta dessa utmaningar. Det kan vara fråga om nya sätt att göra saker på, t.ex. att med hjälp av standardisering utforma lösningar för ett åldrande samhälle, en bättre hälso- och sjukvård samt socialtjänst (e-hälsa, digitala hjälpmedel), it för skapande och lärande (it i skolan), digitala lösningar för miljön (smarta elnät, intelligenta transportsystem, distansarbete) samt för jordbruket och landsbygden (möjligheter att söka stöd och få information genom it), främjande av kulturell mångfald (digital distribution av kulturellt innehåll), demokrati (öppenhet och insyn i förvaltningen, system för dialog med beslutsfattare), möjlighet att ta del av offentliga och privata varor och tjänster (identifikation, betalningar), ökad konkurrenskraft och nya marknader för företag (digital kompetens, nya produkter, tjänster och affärsmodeller samt effektivare verksamhet med hjälp av it, bl.a. elektronisk handel), it-lösningar för en effektivare offentlig upphandling, tillgängliggörande och användning av offentliga data med mera.

Kommissionens uppdrag

Digitaliseringskommissionens uppdrag är att verka för att det itpolitiska målet i agendan uppnås och att regeringens ambitioner inom området fullföljs. Då andra aktörer har ansvar för vissa frågor på området avgränsas kommissionens uppdrag enligt följande:

  • E-delegationen ansvarar för strategiska frågor för myndigheternas arbete med e-förvaltning: koordinering av de statliga myndigheternas it-baserade utvecklingsprojekt, uppföljning av deras effekter för medborgare, företagare och medarbetare, koordinering av vissa it-standardiseringsfrågor samt att främja samordning av myndigheternas arbete med att förbättra förutsättningarna för vidareutnyttjande av handlingar (dir. 2009:19 och 2010:32).
  • Inom vård och omsorg arbetar regeringen tillsammans med en bred grupp av nationella aktörer med utgångspunkt i Nationell eHälsa – strategin för tillgänglig och säker information inom vård och omsorg. Detta arbete koordineras av högnivågruppen för Nationell eHälsa.
  • För att främja utbyggnad av bredband i alla delar av landet har regeringen tillsatt ett Bredbandsforum. Bredbandsforum är en mötesplats för dialog och samverkan mellan olika aktörer på bredbandsmarknaden (dnr N2011/6957/ITP).
  • Inom upphovsrättsområdet arbetar regeringen för ett väl avvägt och ändamålsenligt regelverk såväl nationellt som på EU-nivå. Lagstiftningsarbetet på området hanteras av Regeringskansliet.

Kommissionen ska ha följande huvuduppdrag.

Utforma ett förslag till handlingsplan för genomförande av uppdraget att verka för att det it-politiska målet

Kommissionen ska utforma ett förslag till handlingsplan för hur kommissionen kan genomföra uppdraget med att verka för det itpolitiska målet i den digitala agendan. Utgångspunkten är att detta ska ske med befintliga medel. Kommissionen ska, efter att ha inhämtat synpunkter från relevanta statliga myndigheter, aktörer på regional och lokal nivå samt företag och organisationer, utforma ett förslag på hur utvecklingen mot det it-politiska målet i agendan kan följas upp. Utgångspunkten är de strategiska områdena och de ambitioner som regeringen har beslutat om för de 22 sakområdena.

Kommissionen ska även definiera och föreslå nyckelindikatorer, som löpande ska följas upp och som är av betydelse för uppfyllelsen av det it-politiska målet, se vidare under rubriken Analysera utvecklingen i förhållande till det it-politiska målet. I förslaget till handlingsplan ska kommissionen vidare redovisa hur en uppföljning av beslutade insatser och föreslagna åtgärder i agendan bör göras. Om kommissionen finner att det finns områden utöver agendan där insatser behövs för att nå målet, ska sådana områden redovisas.

Kommissionen ska redovisa förslaget till handlingsplan senast den 1 december 2012.

Analysera utvecklingen i förhållande till det it-politiska målet

Kommissionen ska beskriva och analysera utvecklingen inom agendans strategiska områden i förhållande till det it-politiska målet och rapportera detta till regeringen. Kommissionen ska även fullfölja de ambitioner som regeringen har beslutat om samt följa upp de insatser och åtgärder som presenteras i den digitala agendan.

För att genomföra analysen ska kommissionen arbeta med nyckelindikatorer som speglar utvecklingen inom agendans 22 sakområden. Dessa ska formuleras utifrån regeringens mål och ambitioner inom it-politiken samt de mål som anges i strategin En digital agenda för Europa (KOM(2010)245). Nyckelindikatorerna ska tas fram i samverkan med berörda aktörer i samhället. De ska i första hand baseras på tillgängliga data och, i förekommande fall, befintliga indikatorer från Lantmäteriet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Post- och telestyrelsen, Socialstyrelsen, Statens jordbruksverk, Statens skolverk, Statistiska centralbyrån, Sveriges Kommuner och Landsting, Tillväxtverket, Verket för innovationssystem, E-delegationen, Bredbandsforum och andra berörda statliga myndigheter, samt aktörer på regional och lokal nivå. Kommissionen ska i arbetet beakta den uppföljning som görs inom ramen för En digital agenda för Europa.

Med utgångspunkt i nyckelindikatorerna ska kommissionen:

1. analysera utvecklingen inom agendans strategiska områden i

förhållande till det it-politiska målet,

2. beskriva hur de insatser och åtgärder som anges i agendan bidrar

till att nå det it-politiska målet,

3. identifiera möjligheter som stödjer utvecklingen mot det it-poli-

tiska målet,

4. uppmärksamma eventuella problem som hindrar utvecklingen

mot det it-politiska målet,

5. lämna förslag på effektiva åtgärder som bidrar till att förverkliga

det it-politiska målet inom områden där handlingsplan, strategi eller motsvarande saknas, samt

6. analysera konsekvenserna av lämnade förslag.

I uppdraget ingår också att löpande jämföra utvecklingen i Sverige utifrån de identifierade nyckelindikatorerna med ett urval länder i Europa och andra delar av världen. Det är i detta sammanhang viktigt att omvärldsfaktorer som lagstiftningsarbete och samarbete på EU-nivå beaktas. Även delar av OECD:s och WTO:s arbete som är relevanta i sammanhanget bör beaktas.

Uppdraget i denna del ska redovisas årligen den 1 mars.

Visa på digitaliseringens möjligheter och utmaningar

Möjligheterna med en ökad digitalisering är stora. I takt med att ny teknik, nya applikationer, nya digitaliserade arbetssätt, standarder och användningsmönster utvecklas och får spridning ökar it:s bidrag till ekonomisk tillväxt, en bättre miljö, företagens konkurrenskraft och social välfärd. It är dessutom en global möjliggörare för en alltmer gränslös kommunikation, innovation och handel över världen. It-baserade tjänster kan bidra till att öka tillgängligheten och effektiviteten både i företag och i offentlig förvaltning.

Det finns i dag en ökad medvetenhet om digitaliseringens möjligheter både hos företag och organisationer, i offentlig sektor och bland medborgare. Många gör mycket och har kommit långt. Andra har ännu inte upptäckt möjligheterna med en ökad digitalisering.

I den digitala agendan uppmärksammas också digitaliseringens utmaningar. Det handlar t.ex. om risken för otillåtna kontroller och otillåten övervakning av individer, om vikten av att slå vakt om den personliga integriteten och att det skydd som finns i gällande lagstiftning upprätthålls. Samtidigt innebär internets anonymitet att förutsättningarna ökat för kränkningar liksom för spridning av antidemokratiska, våldsbejakande och förråande budskap och material samt att internet blivit ytterligare en arena för vissa kriminella handlingar.

Kommissionen ska, med beaktande av de utmaningar som redogörs för i den digitala agendan, arbeta med att synliggöra nyttan av digitaliseringen och användningen av it. Det handlar om att skapa förståelse för den samhällsekonomiska nyttan med it och för vad som kan hindra eller försvåra för olika grupper i samhället att använda sig av it. Kommissionen ska därför sammanställa och

sprida goda exempel där digitaliseringen bidragit till utvecklingen och förenklat vardagen för företag, offentlig sektor och medborgare i Sverige eller i andra länder.

Kommunikationen av den digitala agendan

I den digitala agendan visar regeringen en tydlig riktning för itpolitiken. Målet är att Sverige ska bli bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. För att nå målet har alla en roll att spela såväl företag, organisationer och offentlig sektor som medborgare där var och en bidrar utifrån sin roll och sitt ansvarsområde.

Kommissionen ska på olika sätt presentera och diskutera den digitala agendan med olika aktörer i Sverige och utomlands, inspirera och engagera olika aktörer att bidra till måluppfyllelsen av agendan samt informera om sitt eget uppdrag och arbete. Vägledande i detta arbete ska vara dialog och öppenhet.

Administrativt ansvar för signatärer till den digitala agendan

När regeringen presenterade den digitala agendan lanserades samtidigt ett s.k. signatärskap. Det innebär att företag och organisationer m.fl. signerar en frivillig avsiktsförklaring om att de delar ambitionen att Sverige ska bli bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter, och att de med utgångspunkt i den digitala agendan åtar sig att presentera hur de kan bidra till genomförandet av den. I april 2012 var ett nittiotal företag och organisationer från olika samhällssektorer signatärer inom agendans 22 sakområden. Som signatär erbjuder företaget eller organisationen sig att till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) skriftligen redovisa vad signatären kan bidra med för att genomföra agendan.

Kommissionen ska i samarbete med Regeringskansliet (Näringsdepartementet) stödja och utveckla signatärskapet. Kommissionen ska dessutom ha det administrativa ansvaret för signatärskapet. Det innebär att kommissionen ska:

1. engagera nya signatärer,

2. ha löpande dialog med befintliga signatärer,

3. sammanställa och organisera signatärernas åtaganden,

4. följa och analysera signatärernas åtaganden och hur de bidrar till

att genomföra den digitala agendan, samt

5. identifiera områden där initiativ saknas och arbeta för att enga-

gera nya signatärer som motsvarar behovet av insatser.

Det frivilliga regionala signatärskapet som vänder sig till samverkansorgan, länsstyrelser och landsting omfattas inte av kommissions uppdrag.

Samverka med olika aktörer i samhället för en ökad digitalisering

Inom flera av de sakområden som presenteras i den digitala agendan finns det samverkansorganisationer som har i uppdrag att driva förändringsarbete.

När det gäller e-förvaltning har regeringen tillsatt E-delegationen som har i uppdrag att genomföra regeringens handlingsplan på e-förvaltningsområdet. Inom vård och omsorg arbetar regeringen tillsammans med en bred grupp av nationella aktörer med utgångspunkt i Nationell eHälsa – strategin för tillgänglig och säker information inom vård och omsorg. För att bidra till bredbandsutbyggnaden har regeringen tillsatt Bredbandsforum som verkar för att nå målen i bredbandsstrategin. Ett annat exempel är Sveriges Kommuner och Landsting som nyligen inrättat ett center för e-samhället (CeSam) för att koordinera landstingens och kommunernas arbete med it-relaterade frågor. Ytterligare ett exempel är Geodatasamverkan som syftar till att ge bättre tillgång till offentliga geodata för tillämpning på t.ex. miljöfrågor. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har vidare ett sammanhållande ansvar för samhällets informationssäkerhet och arbetar med frågan ur ett tvärsektoriellt perspektiv. På andra områden har myndigheter ett samverkande ansvar eller så finns pågående statliga utredningar och projekt. Inom ramen för sitt uppdrag ska kommissionen samverka med dessa.

Inom andra områden saknas det samverkansforum som arbetar strategiskt med it-frågorna. För att bidra till att nå det it-politiska målet kan kommissionen ge förslag på arbetsgrupper som arbetar med en specifik frågeställning och där olika aktörer i samhället som

är intresserade av frågan kan medverka. Kommissionen kan då vara en mötesplats för dialog och samverkan mellan myndigheter, organisationer och företag som verkar på det specifika området. Syftet är att hitta konstruktiva lösningar som bidrar till att ta till vara digitaliseringens möjligheter, med beaktande av den ansvarsfördelning som råder mellan stat, kommuner och andra huvudmän för berörda verksamheter samt övriga aktörer. Kommissionen ska i förslaget till handlingsplan redovisa förslag på områden som kan vara lämpliga att behandla inom ramen för olika arbetsgrupper. Arbetsgrupper tillsätts efter beslut av Regeringskansliet (Näringsdepartementet).

Uppdragets genomförande

I frågor som rör uppföljning och analys av utvecklingen mot det itpolitiska målet ska kommissionen löpande informera den inom Regeringskansliet tillsatta interdepartementala arbetsgruppen för en digital agenda för Sverige och vid behov även statssekreterargruppen för en digital agenda för Sverige.

Vid behov ska kommissionen tillkalla en referensgrupp bestående av företrädare för näringsliv, offentlig sektor, intresseorganisationer, forskare och användare i alla åldrar för att ta del av deras kunskaper och perspektiv på kommissionens arbete. Det är angeläget att kommissionens arbete sker i samverkan med såväl referensgruppen som med signatärer, övriga företag och organisationer.

Kommissionen bör söka samverkan med Regeringskansliet i dess arbete med den nationella innovationsstrategin. Kommissionen ska också samverka med Sveriges Kommuner och Landsting och bör i övrigt stödja initiativ som syftar till att etablera forum för inflytande, dialog och samverkan.

Kommissionen ska löpande under sitt arbete inhämta synpunkter från relevanta statliga myndigheter och bolag, bl.a. Lantmäteriet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Post- och telestyrelsen, Statens jordbruksverk, Statens skolverk, Socialstyrelsen, Tillväxtverket, Verket för innovationssystem, Apotekens Service AB, Bredbandsforum och E-delegationen, samt andra aktörer på nationell, regional och lokal nivå som har ansvar inom de områden som den digitala agendan omfattar.

Kommissionen ska analysera konsekvenserna av de förslag på åtgärder som lämnas, och som ska bidra till att förverkliga det itpolitiska målet, samt föreslå finansiering om förslagen innebär kostnadsökning eller intäktsminskning för staten, kommuner eller landsting. Konsekvensanalysen ska göras med utgångspunkt i 14– 15 a §§kommittéförordningen (1998:1474). Kommissionen ska i analysen även beakta förslagens effekter på t.ex. resursanvändning, avfall och klimat.

Kommissionen ska redovisa sitt förslag till handlingsplan senast den 1 december 2012. Kommissionen ska årligen senast den 1 mars lämna delrapporter med analyser av utvecklingen mot det it-politiska målet samt förslag till åtgärder. I samband med delrapporteringen ska en redovisning lämnas av kommissionens arbete med övriga uppdrag.

Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 december 2015.

(Näringsdepartementet)

Kommittédirektiv 2012:122

Tilläggsdirektiv till Digitaliseringskommissionen (N 2012:04)

Beslut vid regeringssammanträde den 13 december 2012

Förlängd tid för uppdraget

Regeringen beslutade den 7 juni 2012 att tillsätta en kommission för att verka för att det it-politiska målet i den digitala agendan uppnås och att regeringens ambitioner inom området fullföljs (dir. 2012:61). En del av kommissionens uppdrag är att analysera utvecklingen i förhållande till det it-politiska målet. Denna del av uppdraget ska redovisas årligen den 1 mars. Tidpunkten för när redovisningen av uppdraget ska lämnas 2013 senareläggs. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 1 maj 2013.

(Näringsdepartementet)

Kommittédirektiv 2013:108

Tilläggsdirektiv till Digitaliseringskommissionen (N 2012:04)

Beslut vid regeringssammanträde den 28 november 2013

Sammanfattning

Digitaliseringskommissionen ska utöver det nuvarande uppdraget dels administrera det frivilliga regionala signatärskapet, dels ta över den administrativa funktionen för Användningsforum.

Bakgrund

Inledning

Regeringen bemyndigade den 7 juni 2012 det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om it-politik att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att verka för att det it-politiska målet i den digitala agendan uppnås och att regeringens ambitioner inom området fullföljs (dir. 2012:61). Utredningen har tagit namnet Digitaliseringskommissionen – en kommission för den digitala agendan, nedan Digitaliseringskommissionen.

Regionala digitala agendor

I samband med att den digitala agendan (It i människans tjänst – En digital agenda för Sverige) presenterades i oktober 2011, inbjöds länsstyrelser, landsting och samverkansorgan att ingå ett regionalt signatärskap. Det regionala signatärskapet innebär att aktörerna

signerar en frivillig avsiktsförklaring om att de delar målet i den digitala agendan om att Sverige ska bli bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter och att de som en del av detta har för avsikt att upprätta en regional digital agenda. Avsikten är att de regionala digitala agendorna ska tas fram i bred samverkan med olika aktörer på marknaden. De regionala agendorna ska anpassas till de specifika förutsättningar som finns i respektive län och därigenom gemensamt bidra till att hela landet är bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter.

Länsstyrelsen i Örebro län har under 2012 och 2013 haft regeringens uppdrag att främja initiativ att ta fram regionala och lokala digitala agendor.

I Digitaliseringskommissionens uppdrag ingår att administrera de företag och organisationer som på nationell nivå blivit signatärer till den digitala agendan för Sverige.

Användningsforum

Regeringen beslutade den 29 mars 2012 att inrätta ett användningsforum åren 2012–2015 i syfte att peka på viktiga konkreta förutsättningar för användbarhet och tillgänglighet och visa exempel på hur användbarhet och tillgänglighet kan genomföras av ansvariga aktörer (dnr N2012/1799/ITP). Användningsforum ska utgöra en plattform för kontinuerlig dialog mellan det allmänna och användargrupper, it-branschen, forskarsamhället samt representanter för slutanvändarorganisationer.

Samma dag uppdrog regeringen åt Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) att inrätta ett administrativt kansli för att stödja arbetet i Användningsforum (dnr N2012/1804/ITP).

Användningsforums huvuduppgift är att säkerställa en kontinuerlig dialog kring tillgänglighet och användbarhet som en kvalitetsaspekt av it. Utgångspunkten är kunskaper och erfarenheter från det allmänna, frivillig- och intresseorganisationer, it branschen och forskarsamhället.

Syftet är att genom dialogen tillsammans peka på viktiga konkreta förutsättningar för användbarhet och tillgänglighet och visa exempel på hur användbarhet och tillgänglighet kan genomföras och följas upp av ansvariga aktörer. Exemplen bör visa på utveck-

lings- och förbättringsprocesser, där beställning och utformning har med ett tydligt användarperspektiv och där tester mot användare naturligt finns med i processen. Post- och telestyrelsens innovationstävlingar, inom ramen för myndighetens arbete med att stimulera utveckling kring användbara elektroniska tjänster utifrån människors olika behov, kan ge underlag för sådana exempel. Exemplen ska kunna användas som modeller bland annat av de samrådande myndigheterna i deras verksamheter. Exempelvis kan de fungera som underlag för Post- och telestyrelsen för att identifiera problemområden, förslag på teman till Post- och telestyrelsens innovationstävlingar och övriga arbete.

De exempel som forumet rapporterar ska knyta an till övrig itpolitisk utveckling. En utgångspunkt är därför att Användningsforum speglar och knyter an till insatser som pågår bland annat inom e-förvaltningen, nationell e-hälsa och funktionshinderspolitiken.

Användningsforum bör sammantaget komplettera bilden med exempel på hur användbara och tillgängliga produkter, tjänster och miljöer inom it-området bidrar till att göra det så enkelt som möjligt för så många som möjligt.

Användningsforum och dess administrativa funktion bör även kunna verka stödjande i regeringens arbete med digital inkludering i Sverige och i EU-sammanhang i frågor som rör genomförandet av den europeiska digitala agendan.

Tilläggsuppdraget

Digitaliseringskommissionen ska ta över administrationen av det regionala signatärskapet och uppföljningen av de regionala digitala agendorna

Utöver nuvarande uppdrag ska Digitaliseringskommissionen administrera det regionala signatärskapet samt, i samråd med berörda aktörer, följa hur arbetet med regionala digitala agendor utvecklas.

Administrationen av de regionala signatärerna innebär att Digitaliseringskommissionen ska föra register över de länsstyrelser, landsting och samverkansorgan som skrivit under en avsiktsförklaring samt att upprätta en förteckning över färdiga regionala digitala agendor.

Att följa utvecklingen av de regionala digitala agendorna innebär att Digitaliseringskommissionen ska kartlägga de regionala digitala agendornas intressenter, genomförandestatus och inriktning. Även andra områden som bedöms vara relevanta kan ingå i uppföljningsarbetet. I uppdraget ingår att sprida resultatet av uppföljningen till bland andra länsstyrelser, landsting och samverkansorgan i syfte att ge förutsättningar för överförbarhet och lärande. Det ska göras i nära dialog med berörda aktörer.

Uppdraget ska redovisas tillsammans med Digitaliseringskommissionens övriga uppdrag senast den 1 mars varje år samt senast den 31 december 2015.

Digitaliseringskommissionen ansvarar för den administrativa funktionen för Användningsforum

Utöver det nuvarande uppdraget ska Digitaliseringskommissionen vidare från och med den 1 januari 2014 ta över ansvaret för det av Handisam inrättade administrativa kansliet för Användningsforum.

Den administrativa funktionen ska stödja och driva Användningsforum som plattform för en kontinuerlig dialog mellan det allmänna och användargrupper, branschen, forskarsamhället samt representanter för slutanvändarorganisationer.

Den administrativa funktionen ska bl.a. förbereda och organisera möten i Användningsforum och ta fram nödvändiga underlag och material för Användningsforums arbete.

Den administrativa funktionen bör även tillsammans med Användningsforum kunna verka stödjande i regeringens arbete med digital inkludering i Sverige och i EU-sammanhang i frågor som rör genomförandet av den europeiska digitala agendan.

Den administrativa funktionen rapporterar till Digitaliseringskommissionen när det gäller sakfrågan, resultat och budget.

(Näringsdepartementet)

Kommittédirektiv 2015:18

Tilläggsdirektiv till Digitaliseringskommissionen (N 2012:04)

Beslut vid regeringssammanträde den 26 februari 2015

Sammanfattning

Digitaliseringskommissionen tillsattes den 7 juni 2012 i syfte att främja digitaliseringen i Sverige och uppnå det it-politiska målet att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter (dir. 2012:61). Tilläggsdirektiv om att följa upp och administrera de regionala digitala agendorna och att ansvara för den administrativa funktionen för Användningsforum (dir. 2013:108) beslutades den 28 november 2013.

Digitaliseringen utvecklas snabbt och åtgärderna i den digitala agendan för Sverige, IT i människans tjänst – en digital agenda för Sverige (dnr N2011/342/ITP), har i stort genomförts. Politiken för digitalisering behöver utvecklas för att svara upp mot framtidens utmaningar och möjligheter. Digitaliseringen är en av de krafter som kommer att påverka utvecklingen på miljö- och klimatområdet, för jämställdhet i samhället och på arbetsmarknaden. För att främja användningen av digitaliseringens möjligheter i samhället framöver ska Digitaliseringskommissionen under den återstående utredningstiden:

  • genomföra en omvärldsanalys som belyser och lyfter fram vad som kan komma att påverka digitaliseringen i Sverige,
  • identifiera strategiska områden som bör beaktas i utvecklingen av den framtida digitaliseringspolitiken, och
  • utreda hur främjande av digitaliseringen bör bedrivas på nationell nivå.

Bakgrund

Digitaliseringskommissionen tillsattes den 7 juni 2012 i syfte att främja digitaliseringen i Sverige och uppnå det it-politiska målet att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter (dir. 2012:61).

Digitaliseringskommissionen fick då i uppdrag att:

  • utforma ett förslag till handlingsplan för genomförande av uppdraget att verka för det it-politiska målet,
  • analysera utvecklingen i förhållande till det it-politiska målet,
  • visa på digitaliseringens möjligheter,
  • kommunicera den digitala agendan och dess innehåll,
  • vara administrativt ansvarig för de s.k. signatärerna till den digitala agendan, och
  • samverka med olika aktörer i samhället för en ökad digitalisering.

Genom tilläggsdirektiv den 28 november 2013 fick Digitaliseringskommissionen i uppdrag att administrera de regionala digitala agendorna och följa upp dessa. Dessutom gavs kommissionen i uppdrag att ansvara för den administrativa funktionen för Användningsforum (dir. 2013:108).

I sitt betänkande En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår (SOU 2014:13) konstaterar kommissionen att åtgärderna i den digitala agendan för Sverige i stort genomförts. Digitaliseringen utvecklas snabbt. Digitaliseringen handlar om en samhällsförändring där flera olika samhällstrender understöder och driver varandra. Digitaliseringen påverkar i princip alla områden i samhället. Strukturomvandling innebär att information, kommunikation och interaktion sker på nya sätt samt att varor och tjänster produceras och distribueras på nya sätt. De viktigaste utmaningarna och utvecklingsmöjligheterna berör inte det som traditionellt benämns som it utan exempelvis tillväxt och arbetsmarknad, utbildning och kompetensutveckling, fördelnings- och trygghetssystem, hälsa och vård, social sammanhållning och demokrati.

Digitaliseringskommissionen har lämnat två delbetänkanden (SOU 2014:13 och SOU 2013:31). Därutöver har kommissionen anordnat två forum för dialog riktade till signatärerna av den digitala agendan och hållit flera möten med Lilla kommissionen, en referensgrupp bestående av barn och ungdomar mellan 7 och 18 år. Digitaliseringskommissionen har vidare deltagit aktivt i nätverket för digital delaktighet (DigiDel) och organiserat seminarier om bl.a. it i skolan och it och tillväxt. För att tydliggöra Sveriges utveckling i förhållande till det it-politiska målet har en webbplats, digitalasverige.se, byggts upp där relevanta indikatorer presenteras och finns tillgängliga för nedladdning.

Tilläggsuppdrag

Det finns ett behov av att tydliggöra hur digitaliseringens utmaningar och möjligheter ser ut i ett omvärlds- och framtidsperspektiv. Den framtida politiken för digitalisering behöver även väga in vilken roll digitaliseringen kommer att spela i relation till arbetsmarknaden, jämställdheten i samhället samt möjligheter och utmaningar på miljö- och klimatområdet. I arbetet behöver kommissionen identifiera vilka strategiska områden en framtida politik för digitaliseringen behöver beakta, bemöta och förhålla sig till. Informations- och cybersäkerhetsfrågor, som för närvarande övervägs inom ramen för arbetet med NISU 2014 (Fö 2013:04) och utredningen om Säkerhetsskyddslagen (Ju 2011:14), omfattas inte av detta tilläggsuppdrag.

Digitaliseringskommissionens uppdrag att följa upp och administrera de regionala digitala agendorna och att ansvara för den administrativa funktionen för Användningsforum (dir. 2013:108) kvarstår dock. Därutöver tillkommer följande uppgifter för Digitaliseringskommissionens fortsatta arbete:

Genomföra en omvärldsanalys

Digitaliseringskommissionen ska utarbeta en omvärldsanalys som belyser vilka förutsättningar och behov som kan komma att påverka Sveriges användande av digitaliseringens möjligheter framöver. I omvärdsanalysen ska den internationella utvecklingen på

området belysas och hänsyn tas till de globala trenderna som t.ex. den snabba tekniska utvecklingen och en kunskapsintensiv tjänstebaserad ekonomi som leder till innovation, miljö- och klimatutmaningar, urbanisering och värderingsutveckling. Därtill behöver behovet av jämställdhet synliggöras och analysen ska även omfatta jämställdhetseffekter av digitaliseringen. Utmaningar och möjligheter ur ett svenskt framtidsperspektiv ska beskrivas för att möjliggöra ett proaktivt agerande i fråga om digitaliseringen i Sverige.

Identifiera strategiska områden för utvecklingen av den framtida digitaliseringspolitiken

Med utgångspunkt i den ovan nämnda omvärldsanalysen ska Digitaliseringskommissionen identifiera strategiska områden för en framtida politik för digitalisering. Områdena bör utgöra sammanhållna kluster av frågeställningar som genom åtgärder kan bidra till att uppnå det it-politiska målet. Digitaliseringskommissionen bör tydliggöra vilka frågeställningar inom klustren som kan och bör drivas på såväl nationell som europeisk nivå. I sammanhanget kan nämnas att utredningen NISU 2014 (Fö 2013:04) inom kort kommer att lämna sitt slutbetänkande. Beroende på vad kommissionen kommer fram till kan den behöva förhålla sig till förslagen i den utredningens betänkande. Detsamma kan gälla för arbetet som bedrivs inom ramen för utredningen om Säkerhetsskyddslagen (Ju 2011:14).

Utreda hur främjande av digitaliseringen bör bedrivas på nationell nivå

Digitaliseringskommissionen ska utreda vilka behov som finns av främjande av digitaliseringen i Sverige. Analysen ska beskriva hur ett systematiskt främjandearbete kan bedrivas på nationell nivå samt belysa uppdrag eller sakområden som fortsättningsvis behöver främjas för att bidra till att uppnå det it-politiska målet.

Uppdragets genomförande

Vid genomförandet av uppdraget ska Digitaliseringskommissionen samråda med berörda organisationer och parter.

Digitaliseringskommissionen ska redovisa ett delbetänkande med analyser av utvecklingen mot det it-politiska målet samt förslag till åtgärder senast den 31 mars 2015. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 december 2015.

(Näringsdepartementet)