1 §  Denna förordning tillämpas på statliga myndigheter som befattar sig med uppgifter eller förhållanden som rör totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt.

Förordningen tillämpas inte, utöver vad som följer av 10 §, på regeringskansliet, på kommittéer och särskilda utredare som avses i kommittéförordningen (1976:119) eller på riksdagens myndigheter.

2 §  Varje myndighet skall svara för att det finns ett tillfredsställande säkerhetsskydd inom myndighetens verksamhetsområde.

Säkerhetsskyddet omfattar

1. skydd mot att obehöriga får kännedom om uppgifter som är av betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt och som enligt sekretesslagen (1980:100) omfattas av sekretess (sekretesskydd),
2. skydd mot att obehöriga får tillträde till anläggningar, områden, fartyg, flygplan och andra ställen där de kan få kännedom om uppgifter som avses i punkt 1 eller där verksamhet som har betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt bedrivs (tillträdesskydd),
3. skydd mot att någon som inte är pålitlig från säkerhetssynpunkt får sådan tjänst eller sådant vikariat eller uppdrag som är av betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt (infiltrationsskydd),
4. information till berörda arbets- och uppdragstagare om sekretess-, tillträdes- och infiltrationsskyddet vid myndigheten,
5. kontroll av sekretess-, tillträdes- och infiltrationsskyddet vid myndigheten och av informationen om detta skydd.

3 §  Säkerhetsskyddet skall utformas med beaktande av enskildas rätt enligt tryckfrihetsförordningen att ta del av allmänna handlingar.

Sekretesskyddet skall utformas med beaktande av den frihet att meddela och offentliggöra uppgifter varom grundläggande bestämmelser ges i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Förordning (1991:1709).

4 §  En myndighet som ger ut en skrift, film, ljudupptagning eller ett videogram för allmän spridning skall se till att skriften, filmen, ljudupptagningen eller videogrammet inte innehåller uppgifter, vilkas offentliggörande kan skada totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt. Är myndigheten i ett sådant fall tveksam om en viss uppgift bör offentliggöras, skall myndigheten inhämta yttrande från Försvarmakten eller, om uppgiftens natur ger anledning till det, från rikspolisstyrelsen.

Innan en myndighet inrättar ett register, som skall föras med hjälp av automatisk databehandling och som kan förutses komma att innehålla sådana uppgifter att utlämnandet av dem var för sig eller sammanställda kan skada totalförsvaret, skall myndigheten samråda med Försvarsmakten och, om uppgifternas natur ger anledning till det, rikspolisstyrelsen. I fråga om uppgifter av betydelse för rikets säkerhet i övrigt skall i motsvarande fall samråd ske med rikspolisstyrelsen. Förordning (1994:530).

5 §  Om en myndighet lämnar ut uppgifter som rör totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt till en organisation, ett företag eller någon annan enskild, skall utlämnandet förbindas med förbehåll enligt 14 kap.9 eller 10 §sekretesslagen (1980:100) i den mån något av dessa lagrum är tillämpligt. Föreligger det ett kontraktsförhållande, skall utlämnandet förbindas med de civilrättsliga villkor som behövs till skydd för uppgifterna.

Innan sådana uppgifter som avses i första stycket lämnas ut till någon enskild skall myndigheten vid behov inhämta yttrande från Försvarsmakten eller, om uppgiftens natur ger anledning till det, från Rikspolisstyrelsen.

Avser en myndighet att begära in anbud eller träffa avtal om upphandling som med hänsyn till rikets säkerhet skall hållas hemlig, skall myndigheten träffa skriftlig överenskommelse med leverantören om det säkerhetsskydd som behövs i det särskilda fallet. Föreskrifter om personalkontroll vid upphandling finns i personalkontrollkungörelsen (1969:446). Förordning (1994:530).

6 §  Vid varje myndighet skall det finnas en säkerhetschef, om det inte är uppenbart obehövligt. Säkerhetschefen har tillsyn över säkerhetsskyddet och är i denna egenskap direkt underställd myndighetens chef. Vid de myndigheter som inte har någon säkerhetschef skall för handläggning av upphandlingsfrågor enligt 5 § tredje stycket i stället utses en särskild tjänsteman som är direkt underställd myndighetens chef. Förordning (1994:110).

7 §  Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning samt allmänna råd och råd i särskilda fall om säkerhetsskydd meddelas av

1. Försvarsmakten för de myndigheter som hör till Försvarsdepartementet utom Kustbevakningen, Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk, Styrelsen för psykologiskt försvar och civilbefälhavarna,
2. Rikspolisstyrelsen för Kustbevakningen, Överstyrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk, Styrelsen för psykologiskt försvar, civilbefälhavarna samt för övriga myndigheter utom Justitiekanslern.

Försvarsmakten och Rikspolisstyrelsen får komma överens om att Försvarsmakten skall meddela vissa föreskrifter och allmänna råd enligt första stycket för samtliga myndigheter som avses där. På begäran av Rikspolisstyrelsen skall Försvarsmakten upphäva sådana regler i den mån de riktar sig till de myndigheter som avses i första stycket 2.

Allmänna råd och råd i särskilda fall om tekniska skyddsåtgärder meddelas av Rikspolisstyrelsen också för de myndigheter som avses i första stycket 1.Förordning (1994:530).

8 §  Myndigheterna skall vid behov meddela särskilda föreskrifter om säkerhetsskyddet inom sitt verksamhetsområde. Om det behövs, skall myndigheten dessförinnan samråda med den myndighet som enligt 7 § meddelar verkställighetsföreskrifter för dess säkerhetsskydd.

De särskilda föreskrifterna får avvika från verkställighetsföreskrifterna enligt 7 § bara om detta har medgivits av den myndighet som meddelat verkställighetsföreskrifterna.

9 §  Säkerhetsskyddet vid myndigheterna skall kontrolleras av Försvarsmakten och Rikspolisstyrelsen med den fördelning mellan dem som anges i 7 § första stycket. Kontroll vid andra än underställda myndigheter skall ske i samråd med de berörda myndigheterna. Förordning (1994:530).

10 §  Försvarsmakten och rikspolisstyrelsen skall på begäran i särskilda fall lämna råd om säkerhetsskydd till regeringskansliet, till riksdagen och dess myndigheter, till justitiekanslern samt till kommuner och landstingskommuner. Förordning (1994:530).