1 §  Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 1, tillämpas på konsumentverket.

2 §  Verket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor.

Verket har till uppgift att stödja hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sina resurser samt att stärka konsumenternas ställning på marknaden. I anslutning till detta fullgörs de uppgifter som tillkommer konsumentombudsmannen enligt marknadsföringslagen (1975:1418), konsumentkreditlagen (1977:981) och lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.

3 §  Det åligger verket särskilt att

1. undersöka och följa hushållens förhållanden samt konsumenternas situation på marknaden,
2. stödja hushållen i deras strävan att utnyttja sina resurser effektivt,
3. uppmärksamma konsumentgrupper, som ekonomiskt, socialt eller utbildningsmässigt är svaga,
4. övervaka marknadens utbud samt företagens marknadsföring och säljvillkor,
5. utarbeta riktlinjer för företagens marknadsföring och utformning av varor, tjänster och andra nyttigheter samt för företagens tillämpning av konsumentkreditlagen (1977:981),
6. söka påverka producenter, distributörer och marknadsförare att anpassa sin verksamhet efter konsumenternas behov och stimulera företagens egenåtgärder i detta avseende,
7. utföra eller låta utföra undersökningar av olika varor, tjänster och andra nyttigheter,
8. informera andra organ om sådana konsumentproblem som verket inte kan åtgärda,
9. främja informationen till konsumenterna om fakta och förhållanden som är väsentliga för dem,
10. främja undervisning och utbildning i konsumentfrågor,
11. stödja organisationer som arbetar med konsumentfrågor,
12. stödja forskning inom verkets arbetsområde,
13. följa reklamens utveckling,
14. följa utvecklingen och beakta konsumenternas intressen beträffande distributions- och varuförsörjningsfrågor samt att fullgöra uppgifter enligt förordningen (1985:619) om glesbygdsstöd,
15. svara för centrala uppgifter i anslutning till konsumentverksamheten på lokal nivå.

4 §  Verket får utföra undersökningar på uppdrag av myndigheter eller enskilda. Uppgift om resultat av en undersökning, som har utförts för uppdragsgivares räkning, får inte offentliggöras utan dennes samtycke.

Ersättning för utförda uppdrag utgår enligt den taxa som verket fastställer.

5 §  Verket bör samråda med andra myndigheter som handlägger konsumentfrågor.

Verket bör vidare samarbeta med kommunerna och med enskilda organisationer, vilkas verksamhet omfattar konsumentfrågor.

6 §  Verket företräder staten inom sitt verksamhetsområde om annat inte följer av särskilda föreskrifter.

7 §  Verket leds av en styrelse som består av tio personer. I styrelsen ingår myndighetens generaldirektör. Denne är ordförande.

Kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m.m. skall tillämpas på verket.

8 §  Generaldirektören är chef för verket och dessutom konsumentombudsman.

Under generaldirektören finns två chefstjänstemän med samordnings- och utvecklingsansvar för de verksamhetsområden som verket bestämmer.

Inom verket finns ett KO-sekretariat, vars uppgift främst är att biträda konsumentombudsmannen med dennes uppgifter enligt marknadsföringslagen (1975:1418) och lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.

Inom verket finns vidare fem enheter med uppgifter inom de konsumentpolitiska områden som verket särskilt anger. Verket bestämmer ansvarsfördelningen mellan enheterna. Dessutom finns en tidskriftsenhet, en administrativ enhet och ett informationssekretariat till verksledningen.

Fem av enheterna förestås av byråchefer. En av byråcheferna är dessutom laboratoriechef.

Chefen för KO-sekretariatet är konsumentombudsmannens ställföreträdare. Generaldirektörens ersättare i dennes uppgift som konsumentombudsman är konsumentombudsmannens ställföreträdare. En av chefstjänstemännen är generaldirektörens ställföreträdare i övrigt.

9 §  Hos verket finns i övrigt personal enligt särskilda beslut av regeringen samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.

I mån av behov och tillgång på medel får verket anlita utomstående för särskilda uppdrag.

10 §  Till verket är en rådgivande nämnd knuten, glesbygdsnämnden, med uppgift att bistå verket med råd rörande distribution och varuförsörjning i glesbygd och därmed sammanhängande frågor.

Nämnden består av åtta ledamöter, som utses av regeringen.

Regeringen förordnar en av dessa att vara ordförande och en att vara vice ordförande. För ledamöterna finns ersättare till det antal regeringen bestämmer.

11 §  Av styrelsen avgörs

1. viktigare författningsfrågor,
2. viktigare frågor om myndighetens organisation och arbetsformer,
3. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse,
4. viktigare frågor om omfattningen och inriktningen av verkets verksamhet,
5. frågor om tillsättning av tjänster i lägst lönegrad N 23,
6. frågor om skiljande från annan anställning än provanställning eller om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning,
7. andra frågor som generaldirektören hänskjuter till styrelsen.

12 §  Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst fem av de i 7 § första stycket angivna ledamöterna är närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga ledamöter närvara. Förordning (1986:1276).

13 §  Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet genom meddelande mellan generaldirektören och minst fem andra ledamöter. Kan ärendet lämpligen inte avgöras på detta sätt, får generaldirektören besluta ensam i närvaro av den föredragande till vars uppgifter ärendet hör. Beslut som fattats enligt denna paragraf skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.

14 §  Ärenden som inte skall avgöras av styrelsen avgörs av generaldirektören ensam.

15 §  I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får överlämnas åt annan tjänsteman än generaldirektören att avgöra ärenden eller en grupp av ärenden som inte är av sådant slag att de behöver prövas av generaldirektören. Uppdrag att föra talan vid marknadsdomstolen får dock lämnas endast till en tjänsteman som är lagkunnig.

16 §  När generaldirektören är förhindrad att utöva sin tjänst utövar vardera ställföreträdaren tjänsten till den del den omfattar hans område. Ställföreträdaren inträder efter beslut av generaldirektören även i övrigt i generaldirektörens ställe vid behandlingen av visst ärende eller viss grupp av ärenden inom det egna ansvarsområdet.

17 §  När både generaldirektören och någon av hans ställföreträdare har förhinder, utövas generaldirektörens tjänst av den tjänsteman som generaldirektören bestämmer.

18 §  I den ordinarie generaldirektörens frånvaro får dock inte fattas sådana beslut av större vikt, som kan anstå utan olägenhet. Utan hans medgivande får inte sådana åtgärder vidtas som är oförenliga med föreskrifter som verket eller konsumentombudsmannen har meddelat eller med grunder som de tillämpar.

Första stycket gäller även vid ledighet på tjänsten som generaldirektör, till dess regeringen bestämmer annat.

19 §  Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får dock medges att ärenden som handläggs enligt 15 § eller inom KO-sekretariatet avgörs utan föredragning.

Föredragningen av ett ärende ankommer på chefen för den enhet dit ärendet hör eller på en särskilt förordnad föredragande. Generaldirektören får överta beredningen och föredragningen av ärenden som skall avgöras av styrelsen.

En chefstjänsteman, chefen för en enhet eller chefen för ett sekretariat har rätt att närvara när ett ärende som hör till hans verksamhetsområde föredras av någon annan.

20 §  Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i statlig tjänst m. m. följer att myndighetens befogenhet att besluta kan vara begränsad i vissa hänseenden.

22 §  Generaldirektören får utan föredragning meddela beslut som inte utan olägenhet kan uppskjutas till dess en föredragande kan inställa sig.

23 §  I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas vem som får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärendena.

24 §  Anförs klagomål mot en viss marknadsföringsåtgärd och är det fråga endast om prövning enligt 2--4 § marknadsföringslagen (1975:1418), får klagomålen lämnas utan åtgärd, om det med hänsyn till konsumentintresset är av ringa betydelse att saken prövas.

25 §  Innan konsumentombudsmannen ansöker hos marknadsdomstolen om förbud eller åläggande enligt 2--4 § marknadsföringslagen (1975:1418) eller om förbud enligt 1 § lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, skall den som ansökningen gäller ges tillfälle att yttra sig. Detta gäller dock inte i brådskande fall eller om det finns andra särskilda skäl.

26 §  Ett föreläggande enligt 14 eller 15 §§marknadsföringslagen (1975:1418) eller 6 § lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden skall avfattas skriftligen och undertecknas av konsumentombudsmannen.

Föreläggandet godkänns genom att den till vilken det riktas undertecknar och tillställer konsumentombudsmannen en förklaring, att han godkänner det förbud eller åläggande som anges i föreläggandet. Ett godkännande som tecknas på en annan handling än föreläggandet gäller endast om det klart framgår vilket föreläggande som avses.

27 §  Generaldirektören förordnas av regeringen för högst sex år.

Styrelsens övriga ledamöter förordnas av regeringen för högst tre år.

Glesbygdsnämndens ledamöter förordnas av regeringen för högst tre år.

Tjänst som chefstjänsteman, konsumentombudsmannens ställföreträdare eller byråchef tillsätts av regeringen efter anmälan av generaldirektören.

Andra tjänster tillsätts av verket.

Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas av regeringen för högst tre år efter anmälan av generaldirektören.

28 §  Glesbygdsnämnden sammanträder när nämndens ordförande anser att det behövs.

29 §  Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen (1965:601) lämnas av verket i fråga om de tjänster som regeringen tillsätter utom för generaldirektören och dennes ställföreträdare samt konsumentombudsmannens ställföreträdare.

30 §  Konsumentombudsmannens beslut i ärenden enligt marknadsföringslagen (1975:1418) eller lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden får överklagas endast i den utsträckning som anges i dessa lagar.