1 §  Grundläggande bestämmelser om förvaltningen av kyrklig jord finns i 41 kap.kyrkolagen (1992:300). Förordning (1992:1106).

2 §  I denna förordning finns föreskrifter om

1. förvaltningen (5--8 §§),
2. upplåtelse av rättigheter m. m. (9--15 §§),
3. redovisning för förvaltningen (16--23 §§),
4. tillsyn över förvaltningen (24--29 §§),
5. försäljning eller byte (30--39 §§),
6. prästlönefonder m. m. (40--49 §§),
7. köp av fast egendom eller tomträtt (50--54 §§),
8. Kammarkollegiets föreskrifter (55 §),
9. hur man överklagar beslut enligt denna förordning (56 §).

3 §  Vad som menas med kyrklig jord, löneboställe, prästgård, församlingskyrkas fastighet, prästlönefondsfastighet, kyrkofondsfastighet, domkyrkas fastighet, biskopsgård, prästlönefond, prästlönejordsfond samt församlingskyrkas och domkyrkas fastighetsfond framgår av 41 kap.1, 31, 32 och 34 §§kyrkolagen (1992:300).

Med boställsskog avses skog som hör till ett eller flera löneboställen. Förordning (1992:1106).

4 §  Vid tillämpningen av förordningens föreskrifter om försäljning eller byte av kyrklig jord och om undantag från skyldigheten att fondera medel skall även sådan fast egendom där en församlingskyrka eller en domkyrka av stiftelsekaraktär är uppförd anses som församlingskyrkas fastighet respektive domkyrkas fastighet.

5 §  Egendomsnämnden skall föra en förteckning över den kyrkliga jorden i stiftet och pastoratens prästlönefonder. Förteckningen skall innehålla de uppgifter som Kammarkollegiet föreskriver.

6 §  Kammarkollegiet får efter ansökan av den som förvaltar den kyrkliga jorden besluta att denna skall förvaltas på något annat sätt än som anges i 41 kap.5--7 §§kyrkolagen (1992:300). Förordning (1992:1106).

7 §  Ett hus på en prästgård eller på ett löneboställe som tidigare har varit prästgård får byggas om endast efter medgivande av egendomsnämnden. Detsamma gäller i fråga om andra åtgärder som kan inverka på den yttre eller inre byggnadskaraktären hos hus på en sådan prästgård.

I sådana ärenden skall egendomsnämnden inhämta yttrande från länsstyrelsen, om de avser kulturhistoriskt värdefulla prästgårdar.

8 §  Egendomsnämnden får besluta om arbeten på en annan biskopsgård än biskopsgården i Lunds stift till en kostnad av högst 100 000 kronor per år. Om kostnaderna överstiger detta belopp, prövar Kammarkollegiet frågor om sådana arbeten.

Överstiger kostnaderna 500 000 kronor per år eller uppkommer fråga om att förvärva eller överlåta en biskopsgård, skall Kammarkollegiet ge Kyrkofondens styrelse tillfälle att yttra sig över förslaget.

För biskopsgården i Lunds stift finns särskilda bestämmelser. Förordning (1992:1106).

9 §  Om någon annan än egendomsnämnden upplåter kyrklig jord på jordbruksarrende, skall upplåtaren sända en kopia av arrendeavtalet till egendomsnämnden.

10 §  Vid upplåtelse av rätt till jakt eller fiske enligt 41 kap.20--22 §§kyrkolagen (1992:300) skall upplåtaren beakta hur jakt eller fiske utövas på angränsande fastigheter.

I ärenden om upplåtelse av rätt till jakt eller fiske som berör ett lönebo- ställe skall egendomsnämnden samråda med pastoratet. Förordning (1992:1106).

11 §  Ansökan om upplåtelse av någon sådan rättighet som avses i 41 kap. 23 § kyrkolagen (1992:300) görs hos den som företräder den kyrkliga jorden. Förordning (1992:1106).

12 §  Avtal om upplåtelse av någon sådan rättighet som avses i 11 § skall skrivas under av den som företräder den kyrkliga jorden i ärendet.

Har beslutet om upplåtelse inte vunnit laga kraft innan avtalet ingås, skall avtalet innehålla ett förbehåll om att det gäller endast under förutsättning att det vinner laga kraft.

15 §  I ärenden som rör naturreservat eller naturminnen och som avser löneboställen, församlingskyrkors fastigheter, prästlönefondsfastigheter eller andra domkyrkors än Lunds domkyrkas fastigheter skall Kammarkollegiet företräda den kyrkliga jorden, om egendomsnämnden och länsstyrelsen är av olika meningar om ersättningen eller inlösen av en fastighet.

Detsamma gäller om egendomsnämnden anser att ersättningen bör betalas med mer än 1 000 000 kronor eller ärendet avser inlösen av en fastighet med ett salu- värde som överstiger 1 000 000 kronor.

Dessa bestämmelser tillämpas också på Lunds domkyrkas fastigheter. Vad som sägs om egendomsnämnden skall därvid i stället avse Domkyrkorådet i Lund.

16 §  Församlingen skall senast den 1 april varje år till pastoratet redovisa sin förvaltning av skogen på församlingskyrkans fastigheter under föregående räkenskapsår (kalenderår).

Samtidigt som församlingen lämnar redovisningen till pastoratet skall den betala ut vinsten på förvaltningen. Församlingen får dock av vinsten avsätta dels det rörelsekapital som behövs för förvaltningen, dels vad som under året behövs för att anskaffa och underhålla sådan lös egendom som är avsedd för församlingskyrkan.

17 §  Egendomsnämnden skall för varje räkenskapsår upprätta planer för sin förvaltning av prästlönefondsfastigheterna och boställsskogen i stiftet. Av dessa planer skall det framgå hur stora inkomster och utgifter som nämnden har beräknat för räkenskapsåret.

Kopior av planerna skall senast den 1 april under räkenskapsåret sändas till pastoraten, som samtidigt skall få uppgift om sin andel i den beräknade vinsten eller förlusten på förvaltningen.

18 §  Egendomsnämnden skall senast den 1 april varje år till pastoraten redovisa sin förvaltning av varje prästlönefondsfastighet och boställsskogen under föregående räkenskapsår (kalenderår).

I redovisningen av en prästlönefondsfastighet skall det för varje pastorat anges hur stort belopp som motsvarar pastoratets andel i vinsten eller förlusten.

19 §  Samtidigt som egendomsnämnden lämnar redovisningen enligt 18 § skall nämnden betala ut vinsten på förvaltningen av prästlönefondsfastigheterna och boställsskogen till pastoraten.

Egendomsnämnden får dock av vinsten avsätta det rörelsekapital som behövs för förvaltningen.

I avräkning på utbetalningar enligt första stycket skall egendomsnämnden senast den 15 november under räkenskapsåret till pastoraten betala ut de inkomster som har flutit in med avdrag för vad som behövs som rörelsekapital.

20 §  Pastoraten skall till egendomsnämnden senast den 1 juni året efter räkenskapsåret betala in det belopp som motsvarar varje pastorats andel i förlusten på förvaltningen av prästlönefondsfastigheterna och boställsskogen.

21 §  Utgifter för egendomsnämndens förvaltning av domkyrkans fastigheter skall betalas med inkomsterna av fastigheterna.

Om tillgängliga medel och väntade inkomster beräknas inte kunna täcka kommande utgifter, skall egendomsnämnden så snart som möjligt samråda med domkyrkans förvaltare om vilka åtgärder som bör vidtas. Ett sådant samråd skall även ske innan egendomsnämnden beslutar om en rationalise- ringsåtgärd eller en annan åtgärd av större vikt.

22 §  Egendomsnämnden skall betala ut överskottet av förvaltningen av domkyrkans fastigheter till domkyrkans förvaltare. Nämnden får dock av överskottet avsätta det rörelsekapital som behövs för de närmaste tre månaderna.

Överskottet skall betalas ut vid varje kvartals början, om det inte finns särskilda skäl till något annat.

23 §  Egendomsnämnden skall senast den 1 april varje år till domkyrkans förvaltare redovisa sin förvaltning av domkyrkans fastigheter under föregående räkenskapsår (kalenderår).

24 §  Egendomsnämnden skall se till att församlingarna och pastoraten i sin förvaltning iakttar föreskrifterna i 41 kap.10 och 11 §§kyrkolagen (1992:300).

Egendomsnämnden skall därvid upprätta en plan för de åtgärder som behövs för att

1. jord- och skogsbruket skall kunna bedrivas på ett sådant sätt att egendomens avkastningsförmåga tas tillvara på ekonomiskt bästa sätt,
2. naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas i skälig omfattning.

Planen skall vid behov omprövas. Förordning (1992:1106).

25 §  I ärenden om att upprätta eller ompröva en sådan plan som avses i 24 § andra stycket 1 skall egendomsnämnden samråda med

1. länsstyrelsen,
2. Skogsvårdsstyrelsen,
3. berörda kommuner och pastorat,
4. församlingar som förvaltar skog på församlingskyrkors fastigheter,
5. domkyrkans förvaltare,
6. sammanslutningar som kan anses företräda arrendatorer av kyrklig jord i stiftet.

I ärenden om att upprätta eller ompröva en sådan plan som avses i 24 § andra stycket 2 skall egendomsnämnden samråda med länsstyrelsen. Förordning (1991:78).

26 §  Egendomsnämnden skall besiktiga sådan egendom som står under nämndens tillsyn, när det behövs.

27 §  Pastoraten skall underrätta egendomsnämnden om tidpunkten för syn enligt 9 kap.jordabalken.

28 §  Pastoraten skall till egendomsnämnden sända en kopia av handlingarna över vad som har förekommit vid avräkning och syn enligt 9 kap.jordabalken.

29 §  Kammarkollegiet får besluta att kyrklig jord som pastoraten och församlingarna förvaltar enligt 41 kap.5 och 6 §§kyrkolagen (1992:300) inte skall stå under egendomsnämndens tillsyn. Förordning (1992:1106).

30 §  Kammarkollegiet prövar frågor om försäljning eller byte av kyrklig jord, om

1. egendomens saluvärde överstiger 1 000 000 kronor,
2. ärendet i rättsligt hänseende är av särskilt invecklad art, eller
3. ärendet avser en kyrkofondsfastighet.

31 §  Domkyrkorådet i Lund prövar frågor om försäljning eller byte av Lunds domkyrkas fastigheter i andra fall än som avses i 30 §1 och 2.

Domkyrkorådet får dock oberoende av egendomens saluvärde avslå en ansökan om försäljning eller byte.

32 §  Egendomsnämnden prövar frågor om försäljning eller byte av kyrklig jord i andra fall än som avses i 30 och 31 §§.

Egendomsnämnden får dock oberoende av egendomens saluvärde avslå en ansökan om försäljning eller byte.

33 §  Ansökan om försäljning eller byte av kyrklig jord görs hos den som förvaltar den kyrkliga jorden.

I fråga om kyrklig jord som förvaltas av en församling eller ett pastorat görs dock ansökan hos egendomsnämnden.

Egendomsnämnden får på eget initiativ ta upp en fråga om försäljning eller byte av sådan kyrklig jord som avses i andra stycket.

34 §  I ärenden om försäljning eller byte av kulturhistoriskt värdefulla prästgårdar eller löneboställen som tidigare har varit prästgård skall egendomsnämnden ge länsstyrelsen tillfälle att yttra sig.

35 §  För att fastställa värdet på den egendom som skall säljas eller bytas skall egendomen beskrivas och värderas, om det behövs.

36 §  Kostnader för försäljning eller byte av kyrklig jord får betalas med den ersättning som flyter in vid försäljningen eller bytet.

37 §  Avtal om överlåtelse av kyrklig jord skall skrivas under av egendoms- nämnden. Om avtalet avser en överlåtelse av en kyrkofondsfastighet eller Lunds domkyrkas fastighet, skall det dock skrivas under av Kammarkollegiet respektive Domkyrkorådet i Lund.

Om avtalet träffas innan beslutet om överlåtelsen har vunnit laga kraft, skall avtalet innehålla ett förbehåll om att det gäller endast under förutsättning att beslutet vinner laga kraft.

38 §  Egendomsnämnden skall sända en kopia av överlåtelseavtalet till egendomens förvaltare.

I fråga om prästlönefondsfastigheter eller boställsskog skall kopian dock sändas till de pastorat som skall få del av köpeskillingen eller mellanskillnaden.

I fråga om en domkyrkas fastigheter skall kopian sändas till domkyrkans förvaltare.

39 §  I ärenden där Kammarkollegiet enligt 30 §1 och 2 har beslutat om överlåtelse av kyrklig jord skall egendomsnämnden respektive Domkyrkorådet i Lund sända en kopia av överlåtelseavtalet till kollegiet.

40 §  Egendomsnämnden får bevilja undantag från skyldigheten att fondera medel enligt 41 kap. 29 § kyrkolagen (1992:300) i följande fall, nämligen

1. om medlen kommer från ett löneboställe, en prästgård eller en präst- lönefondsfastighet och skall användas för en värdebeständig rationalisering på ett löneboställe i samma pastorat, såvitt avser mark, byggnader och andra anläggningar,
2. om medlen kommer från en prästgård eller ett löneboställe som tidigare har varit prästgård och skall användas
   • för att anordna en ny prästgård eller nya expeditionslokaler för pastor,
   • för att köpa ett nytt löneboställe, avsett att användas som bostad åt en i pastoratet anställd präst utan att anvisas som tjänstebostad,
3. om medlen kommer från en församlingskyrkas fastighet och skall användas för
   • en väsentlig ombyggnad på församlingskyrkan eller annat arbete på kyrkobyggnaden som inte kan hänföras till vanligt underhåll, om kostnaden inte överstiger 500 000 kronor,
   • en värdebeständig rationalisering på en fastighet som tillhör samma församlingskyrka, såvitt avser mark, byggnader och andra anläggningar.

Om medlen uppgår till ett ringa belopp, får egendomsnämnden även i andra fall än som avses i första stycket medge att beloppet omedelbart får användas för det ändamål för vilket egendomen har varit avsedd. Förordning (1992:1106).

41 §  Kammarkollegiet får bevilja undantag från skyldigheten att fondera medel enligt 41 kap. 29 § kyrkolagen (1992:300) i följande fall, nämligen

1. om medlen kommer från en församlingskyrkas fastighet och skall användas för en väsentlig ombyggnad av församlingskyrkan eller annat arbete på kyrkobyggnaden som inte kan hänföras till vanligt underhåll, om beloppet överstiger 500 000 kronor,
2. om medlen kommer från en domkyrkas fastighet eller biskopsgården i Lunds stift och skall användas
   • för en värdebeständig rationalisering på domkyrkans fastigheter, såvitt avser mark, byggnader och andra anläggningar,
   • för en väsentlig ombyggnad av domkyrkan eller annat arbete på domkyrkan som inte kan hänföras till vanligt underhåll,
   • för andra fall, om medlen uppgår till ett ringa belopp. Förordning (1992:1106).

42 §  Egendomsnämnden får medge att medel ur en prästlönefond får användas

1. för att på något annat sätt än genom köp av fast egendom bekosta en värdebeständig rationalisering på pastoratets löneboställe, såvitt avser mark, byggnader och andra anläggningar,
2. till amortering av ett sådant lån ur kyrkofonden som har tagits upp för att betala kostnaderna för en värdebeständig rationalisering på pastoratets löneboställe,
3. för inköp av aktier eller förlagsbevis som är noterade på Stockholms fondbörs eller andelar i en aktiefond enligt aktiefondslagen (1974:931), dock för högst hälften av tillgångarna i fonden,
4. för köp av fast egendom,
5. för tillskott till en prästlönejordsfond för köp av fast egendom.

Bestämmelser om köp av fast egendom och om tillskott till prästlönejords- fond finns i 50 och 51 §§. Förordning (1990:194).

43 §  När medel ur en prästlönefond används på ett sådant sätt som anges i 42 §, skall man se till att den sammanlagda avkastningsförmågan av löneboställen, prästlönefondsfastigheter, prästlönefonder och prästlöne- jordsfonderna i stiftet tillgodogörs på ekonomiskt bästa sätt.

44 §  Medel ur en prästlönejordsfond får användas för att på annat sätt än genom köp av fast egendom bekosta en värdebeständig rationalisering av prästlönefondsfastighet, såvitt avser mark, byggnader och andra anläggningar. Därvid skall bestämmelserna i 43 § tillämpas. Förordning (1990:194).

45 §  Egendomsnämnden får medge att medel ur en församlingskyrkas fastighetsfond får användas

1. för att på något annat sätt än genom köp av fast egendom bekosta en värdebeständig rationalisering på en församlingskyrkas fastighet, såvitt avser mark, byggnader och andra anläggningar,
2. för inköp av aktier eller förlagsbevis som är noterade på Stockholms fondbörs eller i andelar i en aktiefond enligt aktiefondslagen (1974:931), dock för högst hälften av tillgångarna i fastighetsfonden,
3. för väsentlig ombyggnad av församlingskyrkan eller för sådant annat arbete på församlingskyrkan som inte är att hänföra till vanligt underhåll, om beloppet inte överstiger 500 000 kronor,
4. för köp av fast egendom.

Bestämmelser om köp av fast egendom finns i 50 och 51 §§. Förordning (1990:194).

46 §  Kammarkollegiet får medge att medel ur en församlingskyrkas fastighets- fond får användas för sådana ändamål som anges i 45 § 3, om beloppet överstiger 500 000 kronor.

47 §  Bestämmelserna i 45 och 46 §§ tillämpas också på andra domkyrkors fastighetsfonder än Lunds domkyrkas fastighetsfond. Vad som sägs om församlingskyrkan skall därvid i stället avse domkyrkan.

48 §  Kammarkollegiet får medge att medel ur Lunds domkyrkas fastighetsfond får användas för sådana ändamål som anges i 45 §.

49 §  Förvärv av en fastighet som är taxerad som jordbruksfastighet för medel ur en prästlönefond eller en prästlönejordsfond skall tillgodose behovet av rationalisering av den kyrkliga jorden i stiftet. Detsamma gäller förvärv av fast egendom för medel ur en församlingskyrkas eller domkyrkas fastighetsfond.

50 §  Frågor om köp av fast egendom eller tomträtt för medel ur en prästlöne- fond, en prästlönejordsfond eller en församlingskyrkas fastighetsfond prövas av egendomsnämnden, om något annat inte följer av 51 §.

Egendomsnämnden prövar också frågor om ur vilka prästlönefonder medel skall tillskjutas till en prästlönejordsfond.

51 §  Frågor som avses i 50 § första stycket prövas av Kammarkollegiet, om egendomens värde överstiger 1 000 000 kronor.

Egendomsnämnden får dock avgöra ärendet, om nämnden finner att det inte går att enas om villkoren för ett köp eller att ett köp av något annat skäl inte bör få ske.

52 §  Frågor om köp av fast egendom eller tomträtt för medel ur kyrkofonden eller en domkyrkas fastighetsfond prövas av Kammarkollegiet.

53 §  Ansökan om köp av fast egendom eller tomträtt för medel som avses i 50 § eller för medel ur annan domkyrkas än Lunds domkyrkas fastighetsfond görs hos egendomsnämnden.

Egendomsnämnden får även på eget initiativ ta upp en sådan fråga.

54 §  Vid handläggningen av ärenden om köp av fast egendom eller tomträtt skall bestämmelserna i 35 och 37 §§ tillämpas.

55 §  Kammarkollegiet får meddela närmare föreskrifter om hur

• egendomsnämnden skall fullgöra sina skyldigheter i fråga om biskopsgårdar enligt 41 kap. 16 § kyrkolagen (1992:300),
• pastoratens andelar i prästlönefondsfastigheter och boställsskog skall beräknas vid tillämpningen av 41 kap. 25 § kyrkolagen.

Kammarkollegiet får även i övrigt meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av 41 kap.kyrkolagen och denna förordning. Förordning (1992:1106).

56 §  Egendomsnämndens eller Domkyrkorådets i Lund beslut i ärenden enligt denna förordning får överklagas hos Kammarkollegiet. Är ärendet av principiell betydelse eller annars av särskild vikt, får Kammarkollegiet med eget yttrande lämna över det till regeringen för avgörande.

Kammarkollegiets beslut i en överklagad fråga eller om föreskrifter enligt 55 § får inte överklagas. I övrigt får Kammarkollegiets beslut i enskilda fall enligt denna förordning överklagas hos regeringen. Förordning (1992:1106).