1 §  Skattereduktion enligt denna lag medges ägare till bostadshus, om han har haft utgifter som avses i 2 §. Med ägare avses även den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall likställas med ägare.

I fråga om handelsbolag och dödsbon som vid inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag tillkommer rätten till skattereduktion i stället delägarna.

Med bostadshus avses byggnad som vid fastighetstaxeringen betecknats som småhus eller hyreshus, i fråga om hyreshus dock endast till den del det utgör en värderingsenhet för bostäder.

2 §  Underlaget för skattereduktion är utgifter för reparation och underhåll samt för om- och tillbyggnad av bostadshus (byggnadsarbete). Som byggnadsarbete räknas inte åtgärder som enbart avser service på maskiner och andra inventarier eller installationer eller rengöring.

I underlaget inräknas inte utgifter för material och utrustning och inte värdet av byggnadsarbete som utförts av ägaren eller av den som enligt 1 § andra stycket har rätt till skattereduktion i ägarens ställe. I underlaget inräknas inte heller utgifter för åtgärder för vilka beviljats statligt räntebidrag enligt ombyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:693) eller förordningen (1991:1933) om statligt räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder, statligt bidrag till åtgärder mot radon i egnahem eller stöd från statens fond för fukt- och mögelskador.

3 §  Underlaget för skattereduktion omfattar endast utgifter för byggnadsarbete som har utförts under tiden den 15 februari 1993--den 31 december 1994 och som har betalats senast den 15 februari 1995.

Utgifter för byggnadsarbete som påbörjas den 1 april 1993 eller senare inräknas i underlaget endast om arbetet utförts av någon som innehar F-skattebevis antingen när avtalet om arbetet träffades eller när ersättningen betalas.

4 §  Skattereduktionen uppgår till 30 procent av underlaget. För varje taxeringsenhet får skattereduktionen dock sammanlagt inte överstiga

1. för småhus 10 500 kronor,
2. för hyreshus det högsta av beloppen 20 000 kronor eller det belopp som motsvarar tre gånger fastighetsskatten för hela kalenderåret 1993.

Om sökandens underlag inte uppgår till sammanlagt minst 2 000 kronor, medges inte någon skattereduktion.

I fråga om taxeringsenhet som består av två eller flera småhus får tillämpas vad som gäller beträffande hyreshus om skattereduktionen därigenom blir högre.

Skattereduktion för en delägare till en fastighet utgör högst så stor andel av den totala skattereduktionen för fastigheten som svarar mot hans andel i fastigheten när arbetet utfördes.

5 §  Ansökan om skattereduktion görs skriftligen hos en skattemyndighet.

6 §  Ansökningen skall innehålla uppgift om

1. sökandens personnummer eller organisationsnummer,
2. fastighetens beteckning,
3. sökandens andel i fastigheten när arbetet utfördes,
4. det byggnadsarbete som utförts på fastigheten och när arbetet utförts,
5. underlaget för den skattereduktion som begärs,
6. organisationsnummer eller personnummer för den som utfört byggnadsarbetet, samt
7. huruvida sådant stöd som avses i 2 § andra stycket andra meningen har beviljats.

Om sökanden har förvärvat fastigheten under 1993 eller 1994, skall ansökningen också innehålla uppgift om förvärvet och om den som fastigheten förvärvats från.

Till ansökningen skall fogas kopia av faktura eller motsvarande handling utvisande vilket byggnadsarbete som utförts och utgiften för detta arbete samt uppgift om utgiften för material och utrustning. Av ansökningen eller en handling som fogas till denna skall framgå när betalning har ägt rum.

7 §  Ägs fastigheten av ett handelsbolag eller ett dödsbo som vid inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag skall i ansökningen uppges hur skattereduktionen skall fördelas mellan delägarna.

8 §  Beviljas sådant stöd som avses i 2 § andra stycket andra meningen efter det att ansökan om skattereduktion lämnats in skall sökanden, inom en månad från den dag stödet beviljades, anmäla detta till den skattemyndighet som handlägger ansökningen eller till vilken ansökningen har lämnats in.

9 §  Om en fastighet har bytt ägare och mer än en på grund härav är berättigad till skattereduktion enligt denna lag skall den vars ansökan först kom in till en skattemyndighet i första hand medges skattereduktion. Kom ansökningarna in till en eller flera skattemyndigheter samma dag skall skattereduktionen fördelas mellan sökandena i förhållande till storleken av de underlag för skattereduktion, beräknade med beaktande av 4 § andra stycket, som ansökningarna avser.

10 §  Ansökan om skattereduktion skall ha kommit in till en skattemyndighet senast den 2 maj 1995.

Om en ansökan om skattereduktion har kommit in före den 1 mars 1994 skall skattereduktionen tillgodoräknas vid debitering av skatt på grund av 1994 eller 1995 års taxering efter vad som anges i ansökningen. Kommer ansökningen in senare tillgodoräknas skattereduktionen vid debitering av skatt på grund av 1995 års taxering. Lag (1995:353).

11 §  Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksskatteverket bestämmer vilken eller vilka skattemyndigheter som beslutar i ärenden enligt denna lag.

Sedan en skattemyndighet avgjort ett sådant ärende får en ny ansökan inte prövas förrän efter utgången av år 1994, om inte ansökningen avser utgifter på minst 1 000 kronor som ingår i sökandens underlag för skattereduktion.

12 §  Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får omprövas, förutom i fall som anges i förvaltningslagen (1986:223), om sökanden har lämnat oriktig uppgift eller sådant stöd som avses i 2 § andra stycket andra meningen har beviljats efter det att ansökningen gjordes. Beslut får också omprövas om det föranleds av ett annat beslut av skattemyndighet eller förvaltningsdomstol som rör skattereduktion enligt denna lag, fastighetstaxering eller debitering av fastighetsskatt.

Sådan omprövning får ske intill utgången av femte kalenderåret efter det då beslutet om skattereduktion meddelades. Omprövning enligt första stycket andra meningen får ske även efter den tid som anges i föregående mening men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen.

13 §  Beslut av skattemyndigheten får överklagas av sökanden hos den länsrätt inom vars domkrets beslutet har fattats, inom tre veckor från det att han fått del av beslutet. Skattemyndighetens beslut får överklagas av Riksskatteverket hos samma länsrätt inom tre veckor från dagen för beslutet.

Om länsrätten helt eller delvis bifallit ett överklagande av sökanden, får skattemyndigheten överklaga länsrättens beslut. Riksskatteverket får överklaga ett beslut av länsrätten eller kammarrätten även om verket inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.

Om sökanden överklagar ett beslut, förs det allmännas talan i länsrätten och kammarrätten av skattemyndigheten. Överklagar Riksskatteverket skall det allmännas talan föras av verket. Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.

Riksskatteverket får uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet att företräda verket i allmän förvaltningsdomstol. Lag (1997:1102).

15 §  I fråga om skattereduktion enligt denna lag tillämpas vad som gäller om skattereduktion som avses i 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272) om inte annat är föreskrivet. Skattereduktion enligt denna lag tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion enligt uppbördslagen.

16 §  Skattereduktion enligt denna lag skall inte beaktas vid beräkning av preliminär skatt eller jämkning av sådan skatt. Jämkning av sjömansskatt får dock ske som för skattereduktion på grund av underskott av kapital enligt 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt i fråga om skattskyldiga som skall betala sådan skatt.

17 §  Bestämmelser om registrering av uppgifter och beslut enligt denna lag finns i skatteregisterlagen (1980:343).