1 §  Termer och begrepp som används i denna förordning har samma betydelse som i 15 kap.miljöbalken och renhållningsförordningen (1998:902).

I denna förordning avses med

farligt avfall: sådant avfall som finns upptaget i bilaga 2 till denna förordning eller annat avfall som företer någon eller några av de egenskaper som anges i bilaga 3 till denna förordning,

behandling: sådana bortskaffnings- och återvinningsförfaranden som anges i bilaga 4 och 5 till denna förordning. Förordning (1998:948).

2 §  Denna förordning skall tillämpas på hantering av farligt avfall som anges i 1 §. Undantagna från detta är följande avfallsslag på vilka dock 4 § skall tillämpas.

Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får en central tillsynsmyndighet som anges i 13 § förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken inom sitt tillsynsområde, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, föreskriva att denna förordning skall tillämpas också på andra slag av avfall än sådana som avses i bilaga 2.

Länsstyrelsen får i ett enskilt fall besluta att ett visst avfall som omfattas av denna förordning inte skall anses som farligt. En sådan dispens får medges om det finns särskilda skäl och om innehavaren visar att avfallet inte har någon av de farliga egenskaper som anges i bilaga 3 till denna förordning. Kopia av länsstyrelsens beslut om dispens skall sändas till den ansvariga centrala tillsynsmyndigheten. Förordning (1998:948).

3 §  Denna förordning skall inte tillämpas

1. när farligt avfall ingår som beståndsdel i hushållsavfall enligt 15 kap. 2 § miljöbalken, eller
2. när oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten från fartyg tas emot och behandlas enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg eller förordning (1980:789) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

Förordningen skall inte heller tillämpas på använt kärnbränsle eller kärnavfall enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Förordning (2001:622).

4 §  Utöver bestämmelserna i denna förordning finns det bestämmelser i fråga om hantering av avfall i

• 9, 14 och 15 kap.miljöbalken,
• lagen (1982:821) om transport av farligt gods,
• hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
• smittskyddslagen (1988:1472),
• tandvårdslagen (1985:125),
• epizootilagen (1980:369),
• lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur,
• lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor,
• förordningen (1995:701) om gränsöverskridande transporter av avfall
• förordningen (1997:692) om förbränning av farligt avfall,
• förordningen (1998:122) om bortskaffande av PCB m.m. samt föreskrifter som meddelats med stöd av dessa författningar. Förordning (1998:948).

5 §  Farligt avfall får inte blandas med annat slag av farligt avfall, med andra slag av avfall eller andra ämnen eller material.

6 §  Om farligt avfall har blandats med annat farligt avfall eller andra slag av avfall eller med andra ämnen eller material skall de olika slagen av avfall separeras från varandra och från andra ämnen och material. Detta gäller om det behövs från miljöskyddssynpunkt och om det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.

7 §  Farligt avfall får, trots vad som sägs i 5 § och 6 §, blandas med annat farligt avfall, med andra slag av avfall eller med ämnen eller material, om det görs på ett sätt som kan godtas från miljöskyddssynpunkt och särskilt om syftet med blandningen är att förbättra säkerheten vid bortskaffande eller återvinning.

8 §  Den som utövar verksamhet där farligt avfall uppkommer skall föra anteckningar om

1. den mängd avfall som uppkommer årligen,
2. de slag av avfall som uppkommer i verksamheten, och
3. de anläggningar som olika slag av avfall transporteras till.

9 §  Den som transporterar farligt avfall skall föra anteckningar om

1. varifrån de olika avfallsslagen kommer,
2. till vilken anläggning olika slag av avfall transporteras,
3. hur ofta de olika avfallsslagen samlas in, och
4. på vilket sätt avfallsslagen transporteras.

10 §  Den som utövar verksamhet där farligt avfall mellanlagras eller behandlas skall föra anteckningar om

1. den mängd och det slag av avfall som mellanlagras årligen,
2. den mängd och det slag av avfall som behandlas årligen,
3. de behandlingsmetoder som används för olika slag av avfall,
4. varifrån avfallet kommer, och
5. var mellanlagrat eller behandlat avfall avlämnats Förordning (1997:236).

11 §  Den som lämnar över farligt avfall för transport är skyldig att kontrollera att transportören har tillstånd enligt 12 § och att mottagaren av avfallet har det tillstånd som är nödvändigt för verksamheten.

12 §  Farligt avfall som uppkommer i yrkesmässig verksamhet får transporteras endast av den som har särskilt tillstånd. Förordning (2000:747).

13 §  Frågan om ett tillstånd enligt 12 § prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden har sitt säte eller utövar den huvudsakliga delen av sin verksamhet. Om sökanden har sitt säte eller den huvudsakliga delen av sin verksamhet utanför Sverige, prövas frågan om ett tillstånd enligt 12 § av länsstyrelsen i det län där avfallet hämtas eller lämnas.

14 §  Ett tillstånd kan avse ett visst slag av farligt avfall eller sådant avfall i allmänhet och meddelas för viss tid, längst fem år.

Ett tillstånd får förenas med de villkor som behövs från miljö- och hälsoskyddssynpunkt.

15 §  Tillstånd som avses i 12 § får beviljas endast sådana sökande som

1. visar att de har personella, tekniska och ekonomiska förutsättningar att transportera det avfall som avses med ansökan på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt tillfredställande sätt, och
2. innehar de tillstånd som kan behövas för verksamheten enligt annan lagstiftning.

17 §  Tillstånd som avses i 12 § krävs inte om den som bedriver verksamhet där farligt avfall uppkommer själv transporterar det farliga avfallet och den mängd som transporteras uppgår till högst

• 2 fat (400 liter) oljeavfall per år,
• 1 fat (200 liter) lösningsmedelsavfall per år,
• 1 fat (200 liter) färg- eller lackavfall per år,
• 300 st. hela lysrör eller andra ljuskällor per transport,
• 300 kg använt köldmedium per transport, samt
• sammanlagt 100 kg övrigt farligt avfall per år.

Detta gäller inte farligt avfall som innehåller PCB, kvicksilver (med undantag för hela lysrör eller andra ljuskällor), cyanid eller kadmium. Förordning (2000:747).

18 §  Den som avser att transportera sitt eget avfall enligt vad som sägs i 17 § första stycket skall anmäla detta till länsstyrelsen. En sådan anmälan skall göras vart femte år så länge transporterna utförs.

Anmälan till länsstyrelsen skall också göras av den som avser att transportera farligt avfall som uppkommit i yrkesmässig verksamhet och som inte kräver tillstånd enligt 12 § och inte omfattas av anmälningsplikt enligt första stycket. Förordning (1998:948).

19 §  En avsändare är skyldig att upprätta ett transportdokument för varje transport. Dokumentet skall innehålla uppgift om avsändare, mottagare, transportör, avfallsslag och avfallsmängd samt undertecknas av avsändaren och vid mottagandet av mottagaren.

Naturvårdsverket får efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter enligt 13 § förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken meddela ytterligare föreskrifter om utformningen och handläggningen av transportdokument. Förordning (1998:948).

20 §  Bestämmelserna i 12-17 §§ gäller inte för

Skyldighet att anmäla icke tillståndspliktiga transporter

22 §  Farligt avfall får mellanlagras, återvinnas eller bortskaffas yrkesmässigt endast av den som har särskilt tillstånd.

23 §  Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där anläggningen är belägen.

24 §  Ett tillstånd kan avse en viss årlig mängd av farligt avfall och meddelas för viss tid. Ett tillstånd får förenas med de villkor som behövs från miljö- och hälsoskyddssynpunkt.

25 §  Tillstånd får beviljas endast om sökandena visar att de har personella, tekniska och ekonomiska förutsättningar att behandla eller mellanlagra avfallet på ett från miljö- och hälsoskyddssynpunkt tillfredsställande sätt.

Ett tillstånd till mellanlagring får, utöver vad som sägs i första stycket, beviljas endast om sökandena ställer godtagbar ekonomisk säkerhet. Säkerheten kan tas i anspråk för att bekosta bortskaffandet av det avfall som förvaras hos honom eller henne, om tillståndshavaren efter det att tillstånd meddelats inte längre uppfyller kraven i första stycket.

Kravet på säkerhet i andra stycket gäller inte kommuner. Förordning (1997:1127).

26 §  Av 24 kap. 3 § miljöbalken framgår under vilka förutsättningar en tillståndsmyndighet får återkalla ett tillstånd. Förordning (1998:948).

27 §  En ansökan om tillstånd skall vara skriftlig och innehålla

1. uppgifter om art och mängd av det farliga avfall som sökanden avser att behandla eller mellanlagra,
2. uppgifter om varifrån avfallet kommer,
3. uppgifter om var och på vilket sätt avfallet skall behandlas eller mellanlagras,
4. ritningar, tekniska beskrivningar och uppgifter om de övriga förhållanden som är av betydelse för bedömningen av verksamhetens art, omfattning och miljöeffekter.

28 §  Länsstyrelsen skall inhämta kommunens yttrande över en ansökan om tillstånd. Om ansökan avser en anläggning som är av stor betydelse från nationell synpunkt, skall länsstyrelsen även inhämta yttrande från Naturvårdsverket, Socialstyrelsen eller Statens jordbruksverk, inom respektive myndighets ansvarsområde. Förordning (1998:948).

29 §  Om tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap.miljöbalken har meddelats för den anläggning där behandlingen eller mellanlagringen skall äga rum, skall beslutet om tillstånd fogas till ansökan.

Om en sådan verksamhet har prövats enligt 9 eller 17 kap.miljöbalken, skall de frågor som regleras i tillstånd enligt angivna kapitel inte prövas på nytt. Förordning (1998:948).

30 §  Bestämmelserna i 22-29 §§ gäller inte för sådant avfall som avses i 20 §, om anläggningen där avfallet återvinns eller bortskaffas har tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap.miljöbalken. Förordning (1998:948).

31 §  Den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna förordning skall utövas av följande myndigheter inom nedan angivna områden. ___________________________________________________________________________ Tillsynsmyndighet Tillsynsområde ___________________________________________________________________________

32 §  Regional och lokal tillsyn utövas av Arbetsmiljöverket när det gäller arbetsmiljön och av generalläkaren när det gäller Försvarsmakten i frågor som inte tillhör Arbetsmiljöverkets område.

I övrigt utövas den regionala tillsynen inom länet av länsstyrelsen och den lokala tillsynen inom varje kommun av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

Tillsynsmyndigheterna skall samarbeta i tillsynsarbetet när det är påkallat. Förordning (2000:1079).

33 §  Sådana uppgifter som finns i anteckningar enligt 8-10 §§ skall efter anmodan lämnas till tillsynsmyndigheten.

Anteckningar enligt 9 § skall bevaras i minst ett år. Anteckningar enligt 8 § och 10 § skall bevaras i minst fem år.

34 §  Om det vid hantering av avfall uppkommit skador på människors hälsa eller miljön till följd av särskilda omständigheter eller finns risk för sådana skador, får den ansvariga tillsynsmyndigheten trots bestämmelserna i denna förordning meddela de beslut om tillfälliga åtgärder som är nödvändiga för att förhindra eller förebygga sådana skador.

35 §  Behöriga myndigheter enligt artikel 6 i rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall är de myndigheter som avses i 12, 13 och 15 §§renhållningsförordningen (1998:902). Förordning (1998:948).

36 §  Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av Naturvårdsverket, Socialstyrelsen och Statens jordbruksverk inom respektive myndighets ansvarsområde. Förordning (1998:948).

36 a §  Länsstyrelsen skall sända en kopia av beslut om tillstånd enligt 12 § till den kommunala nämnd som utövar tillsyn över transporten.

Länsstyrelsen skall även underrätta den kommunala nämnden om anmälan enligt 18 §. Förordning (1998:948).

36 b §  Länsstyrelsen skall sända en kopia av beslut om tillstånd enligt 22 § till Naturvårdsverket, Socialstyrelsen och Statens jordbruksverk inom respektive myndighets ansvarsområde. Förordning (1998:948).

37 §  I 19 kap. 1 § miljöbalken finns bestämmelser om överklagande.

Ett beslut av länsstyrelsen om tillstånd enligt 22 § får överklagas av Naturvårdsverket, Socialstyrelsen och Statens jordbruksverk inom respektive myndighets ansvarsområde. Förordning (1998:948).

40 §  I 29 kap.miljöbalken finns bestämmelser om straff och förverkande. Förordning (1998:948).

41 §  I förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken finns bestämmelser om avgifter. Förordning (1998:948).