Förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Departement
- Klimat- och näringslivsdepartementet
- Utfärdad
- 1998-06-25
- Ändring införd
- SFS 1998:940 i lydelse enligt SFS 2024:34
- Ikraft
- 1999-01-01
- Upphäver
- Förordning (1989:598) om avgift för myndigheters verksamhet enligt miljöskyddslagen (1969:387)
- Förordning (1984:381) om täktavgift
- Källa
- Regeringskansliets rättsdatabaser
- Senast hämtad
- 2024-04-01
- Övrigt
- Rättelseblad 2001:515, 2011:997 och 2013:64 har iakttagits.
- SJVFS 2003:4: Statens jordbruksverks föreskrifter om avgifter för ansökningar om utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade växter
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om avgifter som ska betalas för sådana kostnader som mark- och miljödomstolar och statliga förvaltningsmyndigheter har i fråga om
- prövning och tillsyn enligt
- miljöbalken,
- föreskrifter som har meddelats i anslutning till miljöbalken, eller
- EU-förordningar inom miljöbalkens tillämpningsområde, och
- kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.
Avgift betalas inte för handläggning som behövs på grund av att ett beslut enligt miljöbalken eller bestämmelser meddelade med stöd av miljöbalken överklagas. Förordning (2022:1157).
- MÖD 2000:57:Prövningsavgift vid tillståndsansökan för vattenverksamhet----- Prövningsavgiften för en bro ska beräknas utifrån det tillståndssökta projektet i sin helhet. Avgiften har emellertid jämkats med hänsyn till att den inte får vara påtagligt högre än vad som motsvarar kostnaden för prövningen.
2 § För en kommunal myndighets verksamhet gäller bestämmelserna i 9 kap.4 och 5 §§ denna förordning.
I 27 kap. 1 § miljöbalken finns bestämmelser om rätt för en kommun att meddela föreskrifter om avgifter för kommunens prövning, tillsyn och kontroll. Förordning (2022:1157).
- RH 2010:56:Allmän domstol har inte ansetts behörig att pröva tvist om betalningsskyldighet för en tillsynsavgift som beslutats av en kommunal miljö- och hälsoskyddsnämnd.
3 § Regeringen kan i ett ärende enligt 17 kap.miljöbalken besluta om en skyldighet för sökanden att stå för berörda statliga myndigheters undersöknings-, övervaknings- och tillsynskostnader för den verksamhet ansökan avser.
Om regeringen beslutar om betalningsskyldighet enligt första stycket, ska en avgift som ska betalas enligt en annan bestämmelse i denna förordning sättas ned i den mån betalningsskyldigheten täcker samma kostnader som avgiften.
Betalningsskyldighet som regeringen beslutar om enligt första stycket ska inte omfatta sådana kostnader som en länsstyrelse har rätt till ersättning för enligt förordningen (2022:41) om ersättning till en länsstyrelse för arbete med ett omfattande infrastrukturobjekt. Förordning (2022:42).
4 § Avgifter enligt denna förordning som gäller verksamheter som försvarsinspektören för hälsa och miljö har tillsynen över avser endast sådana prövningskostnader som anges i 1 §. Förordning (2017:794).
2 kap. Avgifter för miljöfarlig verksamhet
Prövnings- och tillsynsavgift
1 § En prövnings- och tillsynsavgift ska betalas av den som driver eller har tillstånd till en verksamhet som
- är tillståndspliktig enligt miljöprövningsförordningen (2013:251),
- har ett sådant tillstånd som avses i 9 kap.6 a eller 6 b §miljöbalken efter ett föreläggande att ansöka om tillstånd eller en frivillig ansökan om tillstånd, eller
- har upphört att vara tillståndspliktig men bedrivs med stöd av ett sådant tillstånd som avses i 9 kap. 6 § miljöbalken.
I de fall länsstyrelsen har ansvaret för tillsynen över verksamheten omfattar avgiften även ersättning för länsstyrelsens tillsyn över att bestämmelserna i 14 kap.miljöbalken följs. Förordning (2015:154).
- MÖD 2002:67:Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken-----Miljödomstolen fastställde länsstyrelsens beslut om tillsynsavgift som innebar att avgift påfördes dels för ett bolags huvudverksamhet, dels för dess hantering av farligt avfall (det senare med 25 % av föreskriven avgift). Domen innebar ett ställningstagande till att det var fråga om två verksamheter och att den senare, återvinning av förbrukade betbad från verksamheten, bestod i hantering av farligt avfall. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens dom.
- MÖD 2002:70:Avgift för prövning och tillsyn av hamnverksamhet-----Länsstyrelsen ålade bolaget att erlägga avgift för sju miljöfarliga verksamheter/hamnar. Bolaget överklagade och yrkade att avgift endast skulle tas ut för en verksamhet eftersom bolagets samtliga hamnar var att betrakta som en enda miljöfarlig verksamhet. Miljödomstolen biföll överklagandet. Miljööverdomstolen fann att bolagets hamnverksamhet geografiskt sett var fyra från varandra skilda miljöfarliga verksamheter. Därför skulle bolaget erlägga fyra avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
- MÖD 2004:77:Avgift för prövning och tillsyn-----Målet gällde om en tillståndspliktig deponi för farligt avfall var skyldig att erlägga avgift för prövning och tillsyn till länsstyrelsen enligt reglerna för tillståndspliktiga deponier, trots att deponin sluttäckts och inget avfall längre tillfördes. Miljööverdomstolen fann främst med hänsyn till det efterbehandlingsansvar som verksamhetsutövaren har enligt deponeringsförordningen att deponin fortfarande var att anse som en fortgående miljöfarlig verksamhet och att aktuell avgiftsskyldighet således förelåg. I målet var även fråga om avgiftens storlek. En ledamot var skiljaktig i frågan om avgiftens storlek.
- MÖD 2005:37:Tillsynsavgift-----En person använde inerta massor från en av honom bedriven entreprenadrörelse till att fylla ut ett område för att där anlägga en betesvall inom sin jordbruksrörelse. Länsstyrelsen beslutade att för detta förfarande ta ut en tillsynsavgift för bedrivandet av en anläggning för deponering av inert avfall. Miljödomstolen instämde i länsstyrelsens bedömning. Miljööverdomstolen anförde att det, för att verksamheten skulle vara att beteckna som en anläggning för deponering av avfall, typiskt sett måste krävas att någon åtgärd av teknisk natur vidtagits för att möjliggöra verksamheten. Då det i målet inte framkommit att några åtgärder överhuvudtaget utförts för att åstadkomma en anläggning för verksamheten upphävdes länsstyrelsens beslut.
2 § Prövnings- och tillsynsavgiften är det belopp som anges i bilagan.
Om länsstyrelsen har ansvaret för tillsynen över verksamheten, gäller det belopp som följs av bokstavsmarkeringen (L). Om någon annan än länsstyrelsen har ansvaret för tillsynen, gäller det belopp som följs av bokstavsmarkeringen (K).
Om beloppet inte följs av någon bokstavsmarkering, är det detta belopp som gäller. Förordning (2020:688).
- MÖD 2002:67:Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken-----Miljödomstolen fastställde länsstyrelsens beslut om tillsynsavgift som innebar att avgift påfördes dels för ett bolags huvudverksamhet, dels för dess hantering av farligt avfall (det senare med 25 % av föreskriven avgift). Domen innebar ett ställningstagande till att det var fråga om två verksamheter och att den senare, återvinning av förbrukade betbad från verksamheten, bestod i hantering av farligt avfall. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens dom.
- MÖD 2003:40:Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken-----Ett bolag som av länsstyrelsen blivit påförd en tillsynsavgift yrkade att den skulle sättas ned, dels med hänsyn till att bolagets verksamhet under det aktuella året varit begränsad i förhållande till vad tillståndet medgav, dels med hänsyn till att tillsynsbehovet varit ringa då bolagets verksamhet var registrerad enligt EMAS och certifierad enligt ISO 14001. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att avgiften skall bestämmas med utgångspunkt i vad som föreskrivs i tillståndsbeslutet om tillåten produktionsmängd eller motsvarande. Att bolaget inte utnyttjat hela den tillståndsgivna produktionsvolymen kan inte antas ha medfört att behovet av tillsyn över verksamheten minskat väsentligt. Bolaget hade inte heller visat att tillsynsbehovet på grund av bolagets interna miljöledningssystem väsentligen understigit vad som är normalt i branschen. MÖD fann att skäl saknades att sätta ned avgiften. (Se även dom samma dag i mål nr M 2426-01).
- MÖD 2004:77:Avgift för prövning och tillsyn-----Målet gällde om en tillståndspliktig deponi för farligt avfall var skyldig att erlägga avgift för prövning och tillsyn till länsstyrelsen enligt reglerna för tillståndspliktiga deponier, trots att deponin sluttäckts och inget avfall längre tillfördes. Miljööverdomstolen fann främst med hänsyn till det efterbehandlingsansvar som verksamhetsutövaren har enligt deponeringsförordningen att deponin fortfarande var att anse som en fortgående miljöfarlig verksamhet och att aktuell avgiftsskyldighet således förelåg. I målet var även fråga om avgiftens storlek. En ledamot var skiljaktig i frågan om avgiftens storlek.
- MÖD 2003:76:Miljösanktionsavgift och tillsynsavgift-----Kajerna i två hamnar har använts för lastning utan anknytning till huvudverksamheten på fastigheterna. Då verksamheten visserligen har varit mycket ringa (ett fåtal anlöp per år) men inte helt obetydlig, har den bedömts utgöra sådan hamn som omfattas av tillståndsplikt. Med ändring av miljödomstolens dom fastställde därför Miljööverdomstolen länsstyrelsens beslut om miljösanktionsavgift för utebliven miljörapport för verksamheten. Länsstyrelsens beslut om tillsynsavgift för den ena hamnen fastställdes, medan den för den andra hamnen jämkades med hänvisning till verksamhetens ringa omfattning.
3 § Om verksamheten är tillståndspliktig och omfattas av ett tillstånd, ska man till grund för beräkningen av prövnings- och tillsynsavgiften använda det belopp som anges i bilagan för den storlek eller omfattning av verksamheten som är tillåten enligt tillståndet.
Om verksamheten är tillståndspliktig utan att omfattas av något tillstånd, ska man till grund för beräkning av avgiften använda det belopp som anges i bilagan för den storlek eller omfattning som verksamheten faktiskt har. Förordning (2015:154).
- MÖD 2003:68:Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken----- Miljööverdomstolen (MÖD) fann att bolagets gruvor och anrikningsverket inte kunde ses som en inrättning med flera verksamheter utan i stället som skilda verksamheter (jfr MÖD 2002:70 (M 6257-01). När det gällde utrymmet för nedsättning av avgiften menade domstolen att systemet bygger på att avgifterna är schabloniserade och att en lägre avgift bör påföras endast om ett uttag av full avgift framstår som klart oskäligt. Då bolaget inte hade visat att tillsynsbehovet i det aktuella fallet eller den faktiska tillsynen väsentligen understeg vad som var normalt för branschen, fann MÖD inte att det förelåg skäl för nedsättning.
4 § De belopp som anges i bilagan avser de verksamheter som beskrivs i 2–32 kap.miljöprövningsförordningen (2013:251), med samma verksamhetskoder. I bilagan är verksamheterna indelade i verksamhetsgrupper där varje verksamhetsgrupp har en rubrik. Om rubriken är skriven med versaler, är den rubrik för en eller flera verksamhetsgrupper. Om rubriken är skriven med gemener, är den rubrik för en verksamhetsgrupp.
Om verksamheten omfattas av två eller flera lika eller olika stora belopp i bilagan, ska prövnings- och tillsynsavgiften beräknas enligt 5 §. Förordning (2016:1195).
5 § Endast ett belopp inom varje verksamhetsgrupp ska ingå i beräkningen av prövnings- och tillsynsavgiften. Det beloppet ska motsvara det högsta av de belopp som verksamheten omfattas av inom verksamhetsgruppen.
Om verksamheten omfattas av belopp i fler än en verksamhetsgrupp, ska de högsta beloppen i varje verksamhetsgrupp läggas samman enligt följande. Ett av beloppen ska ingå i beräkningen med sitt fulla värde. Det beloppet ska motsvara det högsta av de belopp som verksamheten omfattas av. Vart och ett av de övriga beloppen ska ingå i beräkningen med en fjärdedel av sitt fulla värde. Om summan av det fulla beloppet och en fjärdedel av de övriga beloppen överstiger 130 procent av det fulla beloppet, ska den del som överstiger 130 procent inte ingå i prövnings- och tillsynsavgiften. Förordning (2015:154).
- MÖD 2002:67:Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken-----Miljödomstolen fastställde länsstyrelsens beslut om tillsynsavgift som innebar att avgift påfördes dels för ett bolags huvudverksamhet, dels för dess hantering av farligt avfall (det senare med 25 % av föreskriven avgift). Domen innebar ett ställningstagande till att det var fråga om två verksamheter och att den senare, återvinning av förbrukade betbad från verksamheten, bestod i hantering av farligt avfall. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens dom.
- MÖD 2004:77:Avgift för prövning och tillsyn-----Målet gällde om en tillståndspliktig deponi för farligt avfall var skyldig att erlägga avgift för prövning och tillsyn till länsstyrelsen enligt reglerna för tillståndspliktiga deponier, trots att deponin sluttäckts och inget avfall längre tillfördes. Miljööverdomstolen fann främst med hänsyn till det efterbehandlingsansvar som verksamhetsutövaren har enligt deponeringsförordningen att deponin fortfarande var att anse som en fortgående miljöfarlig verksamhet och att aktuell avgiftsskyldighet således förelåg. I målet var även fråga om avgiftens storlek. En ledamot var skiljaktig i frågan om avgiftens storlek.
6 § Prövnings- och tillsynsavgiften ska betalas från och med det kalenderår som följer efter det att tillstånd till verksamheten gavs eller, om verksamheten bedrivs utan tillstånd, det kalenderår som följer efter det att verksamheten påbörjades. Avgiften ska därefter betalas för varje påbörjat kalenderår. Förordning (2015:154).
7 § Prövnings- och tillsynsavgiften ska betalas efter beslut av länsstyrelsen. Förordning (2015:154).
Avgift för prövning av dispens från industriutsläppsförordningen
8 § Den som ansöker om en dispens enligt 16 § industriutsläppsförordningen (2013:250) ska betala avgift för prövningen med 56 000 kronor per slutsats om bästa tillgängliga teknik som ansökan omfattar. Förordning (2016:1195).
Avgift för länsstyrelsens bedömning i fråga om säkerhet för anmälningspliktiga verksamheter
9 § Den som begär länsstyrelsens bedömning i fråga om säkerhet enligt 28 b § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ska betala en avgift med 3 000 kronor för bedömningen av om det finns ett behov av säkerhet.
Om länsstyrelsen bedömer att det finns ett behov av säkerhet ska den som begärt bedömningen betala en avgift med 12 000 kronor för länsstyrelsens bedömning av säkerhetens storlek och av om säkerheten ska godtas. Förordning (2022:1542).
3 kap. Avgift för vattenverksamhet
1 § Avgift enligt detta kapitel betalas för prövning och anmälan av vattenverksamhet som avses i 11 kap.miljöbalken och för tillsyn över sådan verksamhet. Förordning (2007:169).
Avgift för prövning
2 § Avgift för prövning av en vattenverksamhet ska betalas av den som
- ansöker enligt 11 kap. 9 § första stycket miljöbalken om tillstånd till annan vattenverksamhet än markavvattning,
- ansöker om tillstånd till markavvattning enligt 11 kap. 13 § miljöbalken,
- ansöker om laglighetsprövning av en vattenverksamhet eller en vattenanläggning enligt 17 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken,
- ansöker om godkännande av arbeten eller åtgärder enligt 11 kap. 16 § eller ansöker om tillstånd enligt 11 kap. 22 § miljöbalken att ta ur bruk en anläggning för bortledande av grundvatten,
- ansöker om tillstånd till utrivning enligt 11 kap. 19 § miljöbalken,
- ansöker om förlängning av sådan tid som anges i 24 kap. 2 § miljöbalken,
- ansöker om prövning för moderna miljövillkor enligt 24 kap. 10 § miljöbalken, eller
- ansöker om upphävande eller ändring av bestämmelser eller villkor i en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut enligt 24 kap. 13 § miljöbalken. Förordning (2018:2104).
3 § Avgift för prövning av en ansökan enligt 2 § 1, 3, 7 eller 8 ska
- MÖD 2004:62:Avgift för prövning av vattenverksamhet-----Det förhållandet att det vid en viss vattenverksamhet (anläggning för fjärrkyla) inte skedde något nettouttag av vatten har inte ansetts som en sådan särskild omständighet som i sig bort föranleda en nedsättning av en prövningsavgift enligt förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
- MÖD 2000:57:Prövningsavgift vid tillståndsansökan för vattenverksamhet----- Prövningsavgiften för en bro ska beräknas utifrån det tillståndssökta projektet i sin helhet. Avgiften har emellertid jämkats med hänsyn till att den inte får vara påtagligt högre än vad som motsvarar kostnaden för prövningen.
4 § Grundavgiften enligt 3 § ska bestämmas med hänsyn till kostnaden för att genomföra de åtgärder och uppföra de anläggningar som behövs för den verksamhet som ansökan avser eller, vid prövning som avses i 2 § 7, kostnaden för att genomföra de åtgärder som följer av prövningen. Grundavgiften
- är 1 500 kronor, om kostnaden inte är större än etthundratusen kronor,
- är 5 000 kronor, om kostnaden är större än etthundratusen men inte större än femhundratusen kronor,
- är 10 000 kronor, om kostnaden är större än femhundratusen men inte större än en miljon kronor,
- är 15 000 kronor, om kostnaden är större än en miljon men inte större än fem miljoner kronor,
- är 35 000 kronor, om kostnaden är större än fem miljoner men inte större än tio miljoner kronor,
- är 70 000 kronor, om kostnaden är större än tio miljoner men inte större än femtio miljoner kronor,
- är 140 000 kronor, om kostnaden är större än femtio miljoner men inte större än sjuttiofem miljoner kronor,
- är 240 000 kronor, om kostnaden är större än sjuttiofem miljoner men inte större än etthundra miljoner kronor, och
- är 400 000 kronor, om kostnaden är större än etthundra miljoner kronor.
Mervärdesskatt ska inte ingå i de kostnader som läggs till grund för att bestämma grundavgiften. Förordning (2018:2104).
- MÖD 2000:57:Prövningsavgift vid tillståndsansökan för vattenverksamhet----- Prövningsavgiften för en bro ska beräknas utifrån det tillståndssökta projektet i sin helhet. Avgiften har emellertid jämkats med hänsyn till att den inte får vara påtagligt högre än vad som motsvarar kostnaden för prövningen.
5 § Tilläggsavgiften enligt 3 § ska betalas om den kostnad som avses i 4 § inte är större än femtio miljoner kronor och ansökan avser rätt att leda bort grund- eller ytvatten, rätt att ändra grundvattennivån, rätt till uttag av vattenkraft eller prövning som avses i 2 § 7.
Tilläggsavgiften ska grundas på den mängd vatten som ansökan avser och är 10 öre per kubikmeter vatten, beräknat efter
- den totala mängd vatten som ansökan avser, eller
- den årliga mängd vatten som ansökan avser, om ansökan avser en viss mängd årligen.
Om ansökan avser uttag för produktion av vattenkraftsel ska tilläggsavgiften, i stället för det som sägs i andra stycket, grundas på den elproduktion som uttaget beräknas ge och är 0,1 öre per kilowattimme beräknad årlig produktion under medelår. Förordning (2018:2104).
5 a § Om tilläggsavgift ska betalas, får grundavgiften tillsammans med tilläggsavgiften uppgå till högst 140 000 kronor. Förordning (2018:2104).
6 § Avgift för prövning av en ansökan om tillstånd till markavvattning enligt 2 § 2 ska betalas med det belopp som, grundat på den dikeslängd som prövningen avser, gäller enligt 10 § avgiftsförordningen (1992:191) med tillämpning av
- avgiftsklass 3, om dikeslängden inte är längre än 100 meter, – avgiftsklass 4, om dikeslängden är längre än 100 meter men inte längre än 1 000 meter,
- avgiftsklass 6, om dikeslängden är längre än 1 000 meter men inte längre än 10 000 meter, och
- avgiftsklass 7, om dikeslängden är längre än 10 000 meter.
Om flera ansökningar om tillstånd till markavvattning prövas samtidigt och ansökningarna rör samma eller intilliggande markområden, ska avgift tas ut för den sammanlagda dikeslängd som ansökningarna avser. Förordning (2018:2104).
7 § Avgift för prövning av en ansökan som avses i 2 §4 eller 5 ska betalas med 1 500 kronor. Förordning (2018:2104).
7 a § Avgift för prövning av en ansökan som avses i 2 §6 eller 8 ska betalas
- med 1 500 kronor, om prövningen inte gäller markavvattning, och
- med det belopp som gäller enligt 10 § avgiftsförordningen (1992:191) med tillämpning av avgiftsklass 3, om prövningen gäller markavvattning. Förordning (2018:2104).
8 § Om en ansökan enligt 2 § prövas av en mark- och miljödomstol, ska domstolen fastställa avgiften för prövningen, såvida inte länsstyrelsen har debiterat avgift. Sökanden ska lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek.
Avgiften ska betalas när domstolen har fastställt den. Bestämmelser om avvisning på grund av utebliven betalning av avgiften finns i 42 kap. 4 § rättegångsbalken och 10 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Motsvarande bestämmelser för länsstyrelsens verksamhet enligt detta kapitel finns i 9 kap.Förordning (2010:959).
9 § I fråga om fastställande av avgift som skall betalas enligt 3-5 §§ gäller vad som sägs i 9 kap. 3 § andra stycket. Förordning (1998:1363).
Avgift för tillsyn
11 § Avgift för länsstyrelsens tillsyn över vattenverksamhet enligt 11 kap.miljöbalken skall betalas efter särskilt beslut av länsstyrelsen och utgå med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.
Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet.
I handläggningstiden skall inte räknas in sådan restid som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.
Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat. Förordning (1998:1363).
11 a § Avgift för länsstyrelsens tillsyn över dammsäkerhet ska betalas av den som är skyldig att underhålla en damm som är klassificerad enligt 11 kap.24 och 25 §§miljöbalken. Avgiften ska betalas årligen
- med 96 000 kronor, om dammen är klassificerad i dammsäkerhetsklass A,
- med 32 000 kronor, om dammen är klassificerad i dammsäkerhetsklass B, och
- med 6 400 kronor, om dammen är klassificerad i dammsäkerhetsklass C.
Om en dammanläggning omfattar flera dammar, ska avgiften för hela anläggningen betalas med det högsta belopp som anges för någon av dammarna enligt första stycket. Förordning (2014:216).
11 b § Avgift enligt 11 a § ska betalas från och med det kalenderår som följer efter det att ett beslut om klassificering meddelades. Avgiften ska därefter betalas med helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår. Förordning (2014:216).
Avgift för anmälan
12 § Avgift skall betalas för tillsynsmyndighetens handläggning av en anmälan om vattenverksamhet. För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), och avgiftsklass 3 skall tillämpas.
Om tillsynsmyndighetens handläggning av anmälningsärendet även omfattar beslut i andra avgiftsbelagda ärendeslag enligt miljöbalken, skall avgift betalas med det högsta belopp som anges för något av ärendeslagen med tillägg av 25 procent av summan av de belopp som anges för de övriga ärendeslagen. Förordning (2007:169).
5 kap. Avgift för genteknisk verksamhet
1 § De myndigheter som anges i 2 kap.12–18 §§miljötillsynsförordningen (2011:13) får inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om avgifter för prövning och tillsyn i fråga om sådan genteknisk verksamhet som avses i 13 kap. 1 § första stycket miljöbalken. Förordning (2011:26).
- SJVFS 2008:34: Statens jordbruksverks föreskrifter om försiktighetsåtgärder vid odling av genetiskt modifierade grödor
- SJVFS 2019:75: Statens jordbruksverks föreskrifter om avgifter för offentliga kontroller
- SJVFS 2019:77: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2003:5) om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade växter
- SJVFS 2019:78: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:29) om innesluten användning av genetiskt modifierade växter
- SJVFS 2007:29: Statens jordbruksverks föreskrifter om innesluten användning av genetiskt modifierade växter
- SJVFS 2019:76: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2003:4) om avgifter för ansökningar om utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade växter samt avgifter för tillsyn av produkter som släppts ut på marknaden
- SJVFS 2011:26: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2003:4) om avgifter för ansökningar om utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade växter
- SJVFS 2010:37: Föreskrifter om ändring i Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2003:5) om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade växter
- SJVFS 2009:89: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:29) om innesluten användning av genetiskt modifierade växter
- SJVFS 2001:39: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks före skrifter (SJVFS 1995:33) om användning av genetiskt modifierade djur
6 kap. Avgift för kemiska produkter och biotekniska organismer
1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om skyldighet att betala avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken eller kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 i fråga om kemiska produkter, biotekniska organismer och varor enligt 14 kap.miljöbalken, föreskrifter meddelade med stöd av det kapitlet samt EU-förordningar inom det kapitlets tillämpningsområde. Förordning (2022:1157).
Kemikalieavgift
2 § För Kemikalieinspektionens prövning, tillsyn och kontroll ska en kemikalieavgift betalas av den som
- yrkesmässigt tillverkar eller till Sverige för in en produkt eller organism som enligt förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer ska vara anmäld till produktregistret, eller
- i eget namn förpackar, packar om eller ändrar namn på en sådan produkt eller organism som avses i 1 utan att ha tillverkat eller fört in produkten eller organismen till Sverige.
Första stycket 1 gäller inte om en handelsagent ska betala avgiften enligt 3 §. Förordning (2022:1157).
3 § Om Kemikalieinspektionen med stöd av förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer har beslutat att en anmälan till produktregistret ska göras av en handelsagent i stället för av den som tillverkat produkten eller organismen eller fört in den till Sverige, ska handelsagenten betala den kemikalieavgift som avses i 2 § första stycket 1.Förordning (2012:502).
4 § Trots 2 och 3 §§ ska den som betalar årsavgift enligt 8 kap. 3 § förordningen (2013:63) om bekämpningsmedelsavgifter inte betala en kemikalieavgift för samma produkt eller organism. Förordning (2013:64).
5 § Kemikalieavgiften ska betalas årligen för kalenderår och ska bestå av en
- registeravgift med 600 kronor för varje anmälningspliktig produkt eller organism, dock högst 70 000 kronor per år, och
- mängdavgift med 12 kronor per ton anmälningspliktiga produkter och organismer, dock högst 70 000 kronor per år.
Vid tillämpningen av första stycket ska produkter och organismer som har samma funktion och kemiska sammansättning eller anmäls under en gemensam beteckning räknas som en produkt eller organism.
Den som under ett kalenderår sammanlagt tillverkar eller till Sverige för in eller i eget namn förpackar, packar om eller byter namn på mindre än ett ton produkter eller organismer som avses i 2 §, behöver inte betala någon avgift för det kalenderåret. Förordning (2012:502).
6 § Kemikalieavgiften ska beräknas på grundval av uppgifterna i produktregistret om tillverkade eller införda eller i eget namn förpackade, ompackade eller namnbytta mängder för det kalenderår som avgiften avser. Förordning (2012:502).
Avgift för länsstyrelsens prövning av ansökan om tillstånd
48 § Den som ansöker om tillstånd enligt 7 § förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer ska betala en avgift för länsstyrelsens prövning.
För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191). Avgiftsklass 2 ska tillämpas vid prövning av tillstånd enligt 7 § 1 förordningen om kemiska produkter och biotekniska organismer. Avgiftsklass 4 ska tillämpas vid prövning av tillstånd enligt 7 § 2 förordningen om kemiska produkter och biotekniska organismer. Förordning (2011:928).
Bemyndiganden
49 § Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om avgift för myndighetens prövning av ärenden
- om undantag enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1336/2008 av den 16 december 2008,
- enligt förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter, och
- enligt svavelförordningen (2014:509). Förordning (2014:510).
50 § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om avgift för myndighetens prövning av ärenden enligt
- förordningen (2007:19) om PCB m.m., och
- förordningen (2007:846) om fluorerade växthusgaser och ozonnedbrytande ämnen. Förordning (2014:510).
51 § Naturvårdsverket får inom sitt ansvarsområde enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) meddela föreskrifter om avgifter för prövning enligt förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter. Förordning (2011:928).
52 § Läkemedelsverket får meddela föreskrifter om avgift för
- prövning, tillsyn eller kontroll när det gäller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter och förordningen (2013:413) om kosmetiska produkter, och
- tillsyn och kontroll när det gäller post 75 i bilaga XVII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG och förordningen (2012:503) om tatueringsfärger. Förordning (2022:1157).
- LVFS 2013:10: Läkemedelsverkets föreskrifter om kosmetiska produkter
- LVFS 2014:1: Föreskrifter om ändring i Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2013:10) om kosmetiska produkter
53 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgift för myndighetens tillsyn och prövning av ärenden enligt svavelförordningen (2014:509). Förordning (2023:743).
7 kap. Avgift för viss övrig verksamhet
Ärenden enligt 7 och 12 kap. miljöbalken
1 § Avgift ska i de fall som anges i denna paragraf betalas för prövning i ärenden enligt 7 och 12 kap.miljöbalken. I fråga om avgiftens storlek gäller 10 § avgiftsförordningen (1992:191) och att
- i ett ärende om dispens från föreskrifter som har meddelats för en nationalpark med stöd av 7 kap. 3 § miljöbalken ska avgiften motsvara avgiftsklass 4,
- i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 7 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett naturreservat ska avgiften motsvara avgiftsklass 4, om ansökan görs av någon annan än markägaren,
- i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 9 § andra stycket jämfört med 7 kap. 7 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett kulturreservat ska avgiften motsvara avgiftsklass 4, om ansökan görs av någon annan än markägaren,
- i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 10 § andra stycket jämfört med 7 kap. 7 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett naturminne ska avgiften motsvara avgiftsklass 4, om ansökan görs av någon annan än markägaren,
- i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 11 § andra stycket andra meningen miljöbalken från förbudet inom ett biotopskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 4,
- i ett ärende om dispens från föreskrifter som har meddelats för ett djur- eller växtskyddsområde med stöd av 7 kap. 12 § miljöbalken ska avgiften motsvara avgiftsklass 4,
- i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 18 a § miljöbalken från förbuden i ett strandskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
- i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 20 § första stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett miljöskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
- i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 22 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett vattenskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
- i ett ärende om tillstånd enligt 7 kap. 23 § miljöbalken för marinvetenskaplig forskning ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
- i ett ärende om dispens eller tillstånd enligt 1–10 för en eller flera åtgärder inom ett särskilt skydds- eller bevarandeområde och som enligt 7 kap. 29 § första stycket miljöbalken inte får ges utan regeringens tillåtelse ska avgiften i stället för det som sägs i 1–10 motsvara avgiftsklass 6,
- i ett ärende om dispens från föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 kap. 10 § miljöbalken ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
- i ett ärende om tillstånd enligt 12 kap. 11 § miljöbalken till uppförande av vilthägn ska avgiften motsvara avgiftsklass 6, och
- i ett ärende om nya eller ändrade villkor i en dispens eller ett tillstånd som avses i 1–13 ska avgiften motsvara avgiftsklass 4. Förordning (2009:1043).
Ärenden enligt 8 kap. miljöbalken
2 § Den som importerar, exporterar eller bedriver verksamhet som avses i 26, 35 eller 40 § artskyddsförordningen (2007:845) ska betala avgift för prövning och tillsyn enligt den förordningen, rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem eller kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006 om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem. Förordning (2007:848).
3 § Den som ansöker om undantag enligt 32 § artskyddsförordningen (2007:845) eller artikel 8.3 i rådets förordning (EG) nr 338/97 ska betala avgift för prövning av ansökan.
Detsamma gäller den som ansöker om transportgodkännande enligt artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 338/97. Förordning (2007:848).
4 § Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter om avgifter för prövning och tillsyn enligt 2 och 3 §§ såvitt gäller ärenden om import och export. Naturvårdsverket får meddela sådana föreskrifter beträffande övriga frågor.
Jordbruksverket får därutöver meddela föreskrifter om avgifter för prövning enligt artikel 8.3 och 9 i rådets förordning (EG) 338/97.
- NFS 2009:10: Naturvårdsverkets föreskrifter om artskydd
- SJVFS 2009:71: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1999:89) om handel och andra åtgärder med exemplar av vilt levande djur- och växtarter som behöver skydd
- SJVFS 1999:89: Statens jordbruksverks föreskrifter om handel och andra åtgärder med exemplar av vilt levande djur- och växtarter som behöver skydd
- SJVFS 2007:38: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1999:89) om handel och andra åtgärder med exemplar av vilt levande djur- och växtarter som behöver skydd
- SJVFS 1999:88: Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1998:19) om avgifter för handläggning av ärenden enligt förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m. och förordningen (1994:2027) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter
4 a § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om avgifter för myndighetens
- prövning enligt 6 § förordningen (2016:858) om användning av genetiska resurser och traditionell kunskap om sådana resurser, och
- tillsyn enligt 2 kap. 9 a § miljötillsynsförordningen (2011:13). Förordning (2016:859).
4 b § Avgift för Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens prövning av ansökan om tillstånd enligt 8 § förordningen (2018:1939) om invasiva främmande arter och länsstyrelsens tillsyn med anledning av meddelade tillstånd ska betalas med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.
Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet. I handläggningstiden ska inte sådan restid räknas in som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.
Avgift ska inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat. Förordning (2018:1941).
Ärenden om verksamheter som orsakar miljöskador enligt 10 kap. miljöbalken
5 § Den som enligt 10 kap. 2 § miljöbalken är ansvarig för avhjälpande av en allvarlig miljöskada, skall betala en statlig myndighets kostnader för tillsyn med anledning av skadan.
Den som enligt 10 kap.2 eller 3 §miljöbalken är ansvarig för avhjälpande av en föroreningsskada, skall betala en statlig myndighets kostnader för tillsyn över de förorenade mark- eller vattenområdena, byggnaderna eller anläggningarna eller det förorenade grundvattnet.
Avgift skall inte tas ut enligt denna paragraf om kostnaderna för myndighetens arbete täcks genom avgift enligt 2 kap. denna förordning. Förordning (2007:668).
6 § Den som enligt 10 kap. 16 § miljöbalken är utredningsskyldig beträffande ett miljöriskområde, skall svara för kostnaden för länsstyrelsens hantering av ett ärende enligt 10 kap. 15 § miljöbalken att förklara ett mark- eller vattenområde som miljöriskområde.
Av 8 kap. 1 § andra stycket denna förordning framgår att sökanden är skyldig att svara för kungörelsekostnader m.m. Förordning (2007:668).
7 § Avgift enligt 5 och 6 §§ skall efter särskilt beslut av den statliga myndigheten betalas med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.
Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet.
I handläggningstiden skall inte räknas in sådan restid som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.
Avgifter enligt 5 § skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat. Förordning (2007:668).
Ärenden enligt 15 kap. miljöbalken
8 § Avgift ska betalas för länsstyrelsens prövning i ärenden om transport av avfall. I fråga om avgiftens storlek gäller 10 § avgiftsförordningen (1992:191) och att avgiften för
- en ansökan om tillstånd till transport av farligt avfall enligt avfallsförordningen (2020:614) ska motsvara avgiftsklass 4,
- en ansökan om tillstånd till transport av avfall som inte är farligt avfall enligt avfallsförordningen ska motsvara avgiftsklass 3,
- en anmälan som avser transport av farligt avfall enligt 5 kap. 7 § avfallsförordningen ska motsvara avgiftsklass 1, och
- en anmälan som avser transport av avfall enligt föreskrifter som Naturvårdsverket har meddelat med stöd av 5 kap. 9 § avfallsförordningen ska motsvara avgiftsklass 1. Förordning (2020:688).
8 a § Avgift ska betalas för länsstyrelsens prövning av
- en anmälan som avser yrkesmässig insamling av avfall enligt 5 kap. 10 § avfallsförordningen (2020:614), och
- en anmälan som avser handlare eller mäklare enligt 5 kap. 11 § avfallsförordningen.
I fråga om avgiftens storlek gäller 10 § avgiftsförordningen (1992:191) och att avgiften ska motsvara avgiftsklass 1. Förordning (2020:688).
8 b § Avgift för länsstyrelsens prövning av ansökan om dispens enligt 10 a § förordningen (2001:512) om deponering av avfall ska betalas med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.
Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet. Förordning (2020:1303).
8 d § Avgift skall betalas för länsstyrelsens prövning av en ansökan om auktorisation enligt 6 § bilskrotningsförordningen (2007:186). För avgiftens storlek skall avgiftsklass 4 i 10 § avgiftsförordningen (1992:191) tillämpas. Förordning (2007:189).
8 e § En producentansvarsorganisation som är godkänd enligt 56 § förordningen (2022:1276) om producentansvar för elutrustning ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 275 000 kronor för verkets prövnings- och tillsynsverksamhet. Förordning (2022:1302).
8 f § En producent som har skyldigheter enligt förordningen (2022:1276) om producentansvar för elutrustning ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 1 000 kronor för verkets tillsyn enligt miljöbalken eller kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020. Förordning (2022:1302).
8 g § En producent som har skyldigheter enligt förordningen (2008:834) om producentansvar för batterier ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 1 000 kronor för verkets tillsyn enligt miljöbalken eller kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020. Förordning (2022:1157).
8 i § Har betecknats 7 kap. 8 s § genom förordning (2022:1302).
8 j § En producentansvarsorganisation som har anmälts enligt förordningen (2021:998) om producentansvar för vissa tobaksvaror och filter ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 100 000 kronor för verkets tillsynsverksamhet. Förordning (2021:1012).
8 k § En producent enligt förordningen (2021:998) om producentansvar för vissa tobaksvaror och filter som släpper ut en tobaksvara med filter eller ett filter på den svenska marknaden ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 10 000 kronor för verkets tillsynsverksamhet. Förordning (2021:1012).
8 l § En producent enligt förordningen (2021:999) om producentansvar för ballonger som släpper ut en ballong på den svenska marknaden ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 500 kronor för verkets tillsynsverksamhet. Förordning (2021:1012).
8 m § En producent enligt förordningen (2021:1000) om producentansvar för våtservetter som släpper ut en våtservett på den svenska marknaden ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 500 kronor för verkets tillsynsverksamhet. Förordning (2021:1012).
/Träder i kraft I: 2025-01-01/
8 n § En producentansvarsorganisation som har anmälts enligt förordningen (2021:1001) om producentansvar för fiskeredskap ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 150 000 kronor för verkets tillsynsverksamhet. Förordning (2021:1012).
8 o § En producent enligt förordningen (2021:1001) om producentansvar för fiskeredskap som släpper ut ett fiskeredskap på den svenska marknaden ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 750 kronor för verkets tillsynsverksamhet. Förordning (2021:1012).
8 p § Den som ansöker om att en producentansvarsorganisation ska godkännas enligt 5 kap. 20 § förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar ska betala en avgift till Naturvårdsverket med 225 000 kronor för verkets handläggning. Förordning (2022:1302).
8 q § En producentansvarsorganisation för förpackningar som inte driver ett retursystem enligt förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 270 000 kronor för verkets tillsynsverksamhet. Förordning (2022:1302).
8 r § En producent av sådana plastflaskor eller metallburkar som ingår i ett retursystem enligt förordningen (2022:1274) om producentansvar för
förpackningar ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket för verkets tillsyn enligt miljöbalken eller kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020. Avgiften ska baseras på mängden plastflaskor eller metallburkar som släppts ut på marknaden under föregående kalenderår och tas ut
- med 2 000 kronor för 0-100 000 flaskor eller burkar,
- med 10 000 kronor för 100 001-1 000 000 flaskor eller burkar,
- med 30 000 kronor för 1 000 001-10 000 000 flaskor eller burkar, och
- med 40 000 kronor för fler än 10 000 000 flaskor eller burkar. Förordning (2022:1302).
8 s § En producent enligt förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 1 250 kronor för verkets tillsyn enligt miljöbalken eller kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020, om producenten på den svenska marknaden tillhandahåller mer än 1 000 kilogram förpackningar varje år.
Avgiften ska dock inte betalas om producenten i stället omfattas av avgiftsskyldighet enligt 8 r §.
En producent som är skyldig att betala nedskräpningsavgifter enligt förordningen (2021:1002) om nedskräpningsavgifter omfattas dock av avgiftsskyldigheten i första stycket oavsett mängd förpackningar som tillhandahålls på marknaden. Förordning (2022:1302).
8 t § En producent enligt förordningen (2023:132) om producentansvar för bilar ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 10 000 kronor för verkets tillsynsverksamhet. Förordning (2023:134).
8 u § En producentansvarsorganisation för däck som är godkänd enligt förordningen (2023:133) om producentansvar för däck ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 275 000 kronor för verkets prövnings- och tillsynsverksamhet. Förordning (2023:134).
8 v § En producent enligt förordningen (2023:133) om producentansvar för däck ska för varje kalenderår betala en avgift till Naturvårdsverket med 1 000 kronor för verkets tillsynsverksamhet. Förordning (2023:134).
9 § Ansökningsavgift skall betalas för Naturvårdsverkets handläggning av anmälningar i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall. För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), och avgiftsklass 7 skall tillämpas. Förordning (2007:382).
9 a § Ansökningsavgift ska betalas för Naturvårdsverkets prövning av
- en ansökan om auktorisation enligt 4 § förordningen (2022:1300) om fartygsåtervinning, och
- ett ärende om godkännande av ett fartygs återvinningsplan enligt artikel 7.1-7.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013 av den 20 november 2013 om återvinning av fartyg och om ändring av förordning (EG) nr 1013/2006 och direktiv 2009/16/EG.
För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191) och avgiftsklass 9 ska tillämpas. Förordning (2022:1302).
9 b § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgift för myndighetens tillsyn i enlighet med 2 kap. 27 § 1 c miljötillsynsförordningen (2011:13). Förordning (2024:34).
10 § Avgift ska betalas för prövning av en ansökan om dispens enligt 15 kap. 29 § miljöbalken från förbud att dumpa avfall.
För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 4 tillämpas. Förordning (2016:799).
Myndigheters arbete i samband med tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken
11 § Sökanden ska svara för kostnaderna för myndigheters arbete i ett ärende som prövas av regeringen enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 § miljöbalken.
Avgiftsskyldighet enligt första stycket gäller inte
- i fråga om en mark- och miljödomstols arbete,
- om den åtgärd som arbetet avser omfattas av en avgift enligt 2 kap. 1 § 1,
- om kostnaderna kan täckas genom ersättning för rättegångskostnader enligt miljöbalken, eller
- om kostnaderna kan täckas genom ersättning enligt förordningen (2022:41) om ersättning till en länsstyrelse för arbete med ett omfattande infrastrukturobjekt. Förordning (2022:42).
12 § Ersättning för en myndighets arbete enligt 11 § skall betalas som timersättning med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid. Ersättningen debiteras av den myndighet som anmodats att yttra sig.
Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning eller beslut om yttrande inför regeringens prövning.
I handläggningstiden skall inte räknas in sådan restid som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.
Anspråk på ersättning enligt 11 § skall framställas senast två månader efter det att myndigheten lämnat sitt yttrande.
Ärenden enligt 28 kap. miljöbalken om tillträde
13 § Den som ansöker om tillträdesrätt enligt 28 kap. 3 § miljöbalken, skall svara för kostnaden för länsstyrelsens prövning. Motsvarande avgiftsskyldighet gäller i ett ärende om tillträde enligt 28 kap. 4 § miljöbalken.
Ersättning enligt första stycket skall efter särskilt beslut av länsstyrelsen betalas med 3 000 kronor.
Avgifter för tillsyn
14 § De förvaltningsmyndigheter som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning får inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn som inte täcks av avgift enligt någon annan bestämmelse i denna förordning.
Avgift enligt första stycket ska tas ut med ett bestämt belopp för varje hel timme handläggningstid. Förordning (2011:26).
- NFS 2009:10: Naturvårdsverkets föreskrifter om artskydd
- NFS 2017:8: Föreskrifter om upphävande av Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 1999:5) om avgifter för tillsyn av täkter
- NFS 1999:5: Naturvårdsverkets föreskrifter om avgifter för tillsyn av täkter
8 kap. Avgifter för myndigheters övriga kostnader i samband med prövning eller tillsyn
Kostnader för kungörelser m.m.
1 § Om länsstyrelsen till följd av 19 kap.4 eller 5 §miljöbalken i ett ärende får kostnader för sakkunniga som länsstyrelsen har kallat, sammanträdeslokaler, kungörelser eller aktförvarare, ska kostnaderna ersättas av
- sökanden, om ärendet avser en ansökan om ett sådant tillstånd till miljöfarlig verksamhet som avses i 9 kap.miljöbalken, och
- den som enligt 10 kap. 16 § miljöbalken är kostnadsansvarig för utredningskostnader, om det är ett ärende enligt 10 kap.miljöbalken och avser ett miljöriskområde. Förordning (2017:973).
1 a § Sökanden är skyldig att ersätta en myndighets kostnad för kungörelser och aktförvarare i ärenden som avser
- specifik miljöbedömning enligt 6 kap.miljöbalken,
- tillstånd eller dispens enligt 7 kap.miljöbalken, eller
- markavvattning enligt 11 kap.miljöbalken. Förordning (2017:973).
1 b § Den som är ersättningsskyldig enligt 1 eller 1 a § ska betala förskott på ersättningen, om myndigheten begär det. Förordning (2017:973).
1 c § Bestämmelser om skyldighet för sökanden att ersätta en mark- och miljödomstols kostnader finns i 25 kap. 8 § miljöbalken. Förordning (2017:973).
Kostnader för provtagning m.m.
2 § En myndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov i samband med tillsyn i fråga om kemiska produkter, biotekniska organismer och varor enligt 14 kap.miljöbalken ska ersättas av den vars verksamhet provtagningen avser, om inte 26 kap. 22 b § 2 miljöbalken är tillämplig. Förordning (2011:26).
3 § En myndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov i samband med tillsyn i fråga om avfall enligt 15 kap.miljöbalken ska ersättas av den vars verksamhet provtagningen avser. Förordning (2011:26).
4 § En verksamhetsutövare är skyldig att ersätta länsstyrelsens kostnader för sådan besiktning som avses i 26 kap. 8 § miljöbalken. Förordning (2011:26).
5 § De myndigheter som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning, får inom sina ansvarsområden meddela närmare föreskrifter om i vilken utsträckning och enligt vilka villkor kostnader ska ersättas enligt 2 och 3 §§. Förordning (2011:26).
6 § Bestämmelser i övrigt om en verksamhetsutövarens skyldighet att betala undersökningskostnader m.m. finns i 26 kap. 22 § miljöbalken. Förordning (2011:26).
9 kap. Gemensamma bestämmelser
1 § För avgifter enligt 1–8 kap. gäller bestämmelserna i 10–12 §§avgiftsförordningen (1992:191), om inte annat är föreskrivet.
Andra avgifter än ansökningsavgifter ska betalas efter debitering av myndigheten.
Om en avgift enligt denna förordning har fördelats på två eller flera betalningstillfällen, ska ränta enligt vad som föreskrivs i fråga om statens utlåningsränta betalas på de delbelopp för vilka betalningsuppskov har medgetts.
Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i beslutet, ska dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Bestämmelser om betalningsanstånd finns i förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar.
Bestämmelser om avgifter vid mark- och miljödomstol finns även i förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna. Förordning (2010:959).
2 § Den som enligt denna förordning är skyldig att betala avgift, ska till den myndighet som ska beräkna avgiften lämna de uppgifter som behövs för att avgiftens storlek ska kunna bestämmas. Förordning (2015:154).
2 a § De myndigheter som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning får inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas enligt 2 §. Förordning (2015:154).
3 § En mark- och miljödomstol eller förvaltningsmyndighet får i det enskilda fallet, med hänsyn till prövningens omfattning, tillsynsbehovet eller annan särskild omständighet, minska eller efterskänka en avgift som har beslutats med stöd av denna förordning.
I fråga om en vattenverksamhet som avses i 3 kap.3–5 §§ ska domstolen i samband med att handläggningen avslutas pröva avgiftens skälighet enligt första stycket med särskild hänsyn till prövningens omfattning.
De myndigheter som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning får på samma grunder och inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om nedsättning eller efterskänkning av avgift. Förordning (2011:57).
- MÖD 2004:27:Tillstånd att anlägga järnvägsbro m.m.-----Huvudfrågan i målet var om byggandet av en järnvägsbro i sin helhet skulle betraktas som tillståndspliktig vattenverksamhet eller om det kan lämnas tillstånd särskilt för uppförandet av de två fundament och stöd för bron som direkt berör vattenområdet. Brokonstruktionen var totalt sett närmare en kilometer lång och passerade vattenområdet endast på en sträcka av ca 60 meter drygt 30 meter över vattenytan. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det framstod som mest naturligt att betrakta bron i sin helhet som en och samma anläggning för vilken det krävs tillstånd enligt 11 kap. 9 § miljöbalken (1998:808). När det gällde storleken av prövningsavgiften anmärkte MÖD att en miljödomstols arbete med rent rättsliga överväganden normalt inte bör ingå i det som avses med uttrycket ”prövningens omfattning” i 9 kap. 3 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken, men att det måste beaktas att fastställandet av den slutliga avgiften med nödvändighet sker efter en tämligen skönsmässig bedömning.
- MÖD 2003:68:Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken----- Miljööverdomstolen (MÖD) fann att bolagets gruvor och anrikningsverket inte kunde ses som en inrättning med flera verksamheter utan i stället som skilda verksamheter (jfr MÖD 2002:70 (M 6257-01). När det gällde utrymmet för nedsättning av avgiften menade domstolen att systemet bygger på att avgifterna är schabloniserade och att en lägre avgift bör påföras endast om ett uttag av full avgift framstår som klart oskäligt. Då bolaget inte hade visat att tillsynsbehovet i det aktuella fallet eller den faktiska tillsynen väsentligen understeg vad som var normalt för branschen, fann MÖD inte att det förelåg skäl för nedsättning.
- MÖD 2000:57:Prövningsavgift vid tillståndsansökan för vattenverksamhet----- Prövningsavgiften för en bro ska beräknas utifrån det tillståndssökta projektet i sin helhet. Avgiften har emellertid jämkats med hänsyn till att den inte får vara påtagligt högre än vad som motsvarar kostnaden för prövningen.
- MÖD 2004:62:Avgift för prövning av vattenverksamhet-----Det förhållandet att det vid en viss vattenverksamhet (anläggning för fjärrkyla) inte skedde något nettouttag av vatten har inte ansetts som en sådan särskild omständighet som i sig bort föranleda en nedsättning av en prövningsavgift enligt förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
- MÖD 2003:40:Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken-----Ett bolag som av länsstyrelsen blivit påförd en tillsynsavgift yrkade att den skulle sättas ned, dels med hänsyn till att bolagets verksamhet under det aktuella året varit begränsad i förhållande till vad tillståndet medgav, dels med hänsyn till att tillsynsbehovet varit ringa då bolagets verksamhet var registrerad enligt EMAS och certifierad enligt ISO 14001. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att avgiften skall bestämmas med utgångspunkt i vad som föreskrivs i tillståndsbeslutet om tillåten produktionsmängd eller motsvarande. Att bolaget inte utnyttjat hela den tillståndsgivna produktionsvolymen kan inte antas ha medfört att behovet av tillsyn över verksamheten minskat väsentligt. Bolaget hade inte heller visat att tillsynsbehovet på grund av bolagets interna miljöledningssystem väsentligen understigit vad som är normalt i branschen. MÖD fann att skäl saknades att sätta ned avgiften. (Se även dom samma dag i mål nr M 2426-01).
- MÖD 2003:49:Avgift för prövning och tillsyn-----Miljönämnden hade tagit ut en avgift för tillsyn över djurhållning motsvarande fyra timmars arbete (1 850 kr), vilket fastställdes av länsstyrelsen och miljödomstolen. Verksamhetsutövarna överklagade och menade bl.a. att avgiften skulle upphävas därför att den i stor utsträckning var hänförlig till ett ärende om miljösanktionsavgift. Detta ärende hade slutat med att miljödomstolen (i ett annat mål) hade undanröjt miljösanktionsavgiften eftersom det saknades formella förutsättningar för sådan. Mot denna bakgrund ansåg Miljööverdomstolen att tillsynsavgiften skulle sättas ned till 1 000 kr med stöd av 9 kap. 3 § förordningen om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
- MÖD 2003:76:Miljösanktionsavgift och tillsynsavgift-----Kajerna i två hamnar har använts för lastning utan anknytning till huvudverksamheten på fastigheterna. Då verksamheten visserligen har varit mycket ringa (ett fåtal anlöp per år) men inte helt obetydlig, har den bedömts utgöra sådan hamn som omfattas av tillståndsplikt. Med ändring av miljödomstolens dom fastställde därför Miljööverdomstolen länsstyrelsens beslut om miljösanktionsavgift för utebliven miljörapport för verksamheten. Länsstyrelsens beslut om tillsynsavgift för den ena hamnen fastställdes, medan den för den andra hamnen jämkades med hänvisning till verksamhetens ringa omfattning.
- MÖD 1999:4:Prövningsavgift vid tillståndsansökan-----Talan mot beslut om prövningsavgift får inte föras särskilt. Omprövning av avgiften kan däremot ske i samband med handläggningens avslutande.
- MÖD 2005:67:Tillsynsavgift-----Då anmälningsskyldighet till polis- eller åklagarmyndighet är ett led i tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att ta ut tillsynsavgift för kostnaden för detta arbete. Miljööverdomstolen fann att debitering med fem timmar för två polisanmälningar var för mycket och sänkte tidsåtgången till en timme per polisanmälan. Endast faktiska förhållanden skall rapporteras och inte några bedömningar göras av om överträdelsen kan föranleda fällande dom eller om det är ett ringa brott och andra straffrättsliga bedömningar. Dessa skall göras i den följande brottsutredningen.
- NFS 2009:10: Naturvårdsverkets föreskrifter om artskydd
4 § En myndighets beslut om betalning av avgifter får verkställas enligt utsökningsbalken.
- RH 2010:56:Allmän domstol har inte ansetts behörig att pröva tvist om betalningsskyldighet för en tillsynsavgift som beslutats av en kommunal miljö- och hälsoskyddsnämnd.
5 § En myndighet får bestämma att dess beslut om avgift skall gälla omedelbart även om det överklagas.
- MÖD 2002:67:Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken-----Miljödomstolen fastställde länsstyrelsens beslut om tillsynsavgift som innebar att avgift påfördes dels för ett bolags huvudverksamhet, dels för dess hantering av farligt avfall (det senare med 25 % av föreskriven avgift). Domen innebar ett ställningstagande till att det var fråga om två verksamheter och att den senare, återvinning av förbrukade betbad från verksamheten, bestod i hantering av farligt avfall. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens dom.
6 § Bestämmelser om överklagande av beslut enligt denna förordning finns i 19 kap. 1 § miljöbalken samt 1 kap. 2 § första stycket och 5 kap. lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar. Förordning (2010:959).
7 § Om en avgift enligt denna förordning har satts ned efter ett överklagande, ska ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) betalas för tiden från den dag avgiften betalades till och med den dag avgiften återbetalas. Förordning (2015:154).
10 kap. Redovisning av intäkter och kostnader
1 § Domstolsverket ska senast den 28 februari varje år redovisa föregående kalenderårs
- avgiftsintäkter för tillståndsprövning av vattenverksamheter,
- kostnader för tillståndsprövning av vattenverksamheter i första instans, och
- kostnader för tillståndsprövning av miljöfarliga verksamheter i första instans.
Redovisningen av kostnader ska avse samtliga kostnader med undantag för kostnader för prövning av civilrättsliga frågor. Förordning (2015:154).
2 § Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Kammarkollegiet ska senast den 28 februari varje år redovisa föregående kalenderårs
- intäkter i form av ersättning för rättegångskostnader vid tillståndsprövning av vattenverksamhet i första instans,
- kostnader för medverkan i tillståndsprövning av vattenverksamhet i första instans i mark- och miljödomstol, med undantag för kostnader för att initiera prövning enligt 24 kap. 11 § miljöbalken,
- kostnader för medverkan i samråd för vattenverksamhet,
- kostnader för medverkan i tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet i första instans i mark- och miljödomstol, med undantag för kostnader för att initiera prövning enligt 24 kap. 11 § miljöbalken, och
- kostnader för medverkan i samråd för miljöfarlig verksamhet.
Redovisningen av kostnader ska innefatta samtliga kostnader med undantag för kostnader för prövning av civilrättsliga frågor. Förordning (2018:2104).
3 § Länsstyrelserna ska senast den 28 februari varje år redovisa föregående kalenderårs
- avgiftsintäkter för prövning och tillsyn av miljöfarliga verksamheter,
- kostnader för samråd och beslut om betydande miljöpåverkan för miljöfarlig verksamhet,
- kostnader för tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet vid miljöprövningsdelegationerna,
- kostnader för medverkan vid tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet i första instans i mark- och miljödomstol, med undantag för kostnader för att initiera tillståndsprövning enligt 24 kap. 7 § miljöbalken,
- kostnader för tillsyn över miljöfarlig verksamhet, med undantag för kostnader för handläggning av miljösanktionsavgifter och åtalsanmälningar,
- avgiftsintäkter för tillståndsprövning av markavvattning,
- avgiftsintäkter för handläggning av anmälan av anmälningspliktig vattenverksamhet,
- avgiftsintäkter för tillsyn över markavvattning,
- avgiftsintäkter för tillsyn över vattenverksamhet utom markavvattning,
- intäkter i form av ersättning för rättegångskostnader vid tillståndsprövning av vattenverksamhet i första instans,
- kostnader för samråd och beslut om betydande miljöpåverkan för vattenverksamhet,
- kostnader för tillståndsprövning av vattenverksamheter i första instans i mark- och miljödomstol, med undantag för kostnader för att initiera tillståndsprövning enligt 24 kap. 7 § miljöbalken,
- kostnader för dispensprövning och tillståndsprövning av markavvattning,
- kostnader för handläggning av anmälan från anmälningspliktig vattenverksamhet,
- kostnader för tillsyn över markavvattning, med undantag för kostnader för handläggning av miljösanktionsavgifter och åtalsanmälningar, och
- kostnader för tillsyn över vattenverksamhet utom markavvattning, med undantag för kostnader för handläggning av miljösanktionsavgifter och åtalsanmälningar.
Redovisningen av kostnader ska innefatta samtliga kostnader med undantag för kostnader för prövning av civilrättsliga frågor. Förordning (2020:688).
4 § Länsstyrelserna ska också redovisa beräknade kostnader för nödvändiga tillsynsåtgärder som enligt länsstyrelsernas bedömning inte kan täckas av avgifterna enligt denna förordning. Länsstyrelserna ska ange skälen för sina bedömningar. Förordning (2015:154).
5 § Länsstyrelserna ska samverka för en enhetlig redovisning enligt 3 och 4 §§. Förordning (2015:154).
6 § Redovisningarna enligt 1–4 §§ ska göras elektroniskt till Naturvårdsverket på det sätt som Naturvårdsverket behöver för sin sammanställning och uppföljning. Förordning (2015:154).
7 § Naturvårdsverket ska sammanställa de uppgifter som redovisats enligt 1–4 §§ och göra en årlig uppföljning. Uppföljningens resultat, samt eventuella förslag med anledning av resultatet, ska redovisas till regeringen senast den 15 april varje år. Förordning (2015:154).
Bilaga
JORDBRUK
UTVINNING, BRYTNING OCH BEARBETNING AV TORV, OLJA, GAS, KOL, MALM, MINERAL, BERG, NATURGRUS OCH ANNAT
- beloppet 26 250 kronor (L) eller 18 300 kronor (K), om tillståndet gäller för mer än 200 000 ton,
- beloppet 15 750 kronor (L) eller 10 950 kronor (K), om tillståndet gäller för mer än 50 000 ton men högst 200 000 ton,
- beloppet 6 450 kronor (L) eller 4 500 kronor (K), om tillståndet gäller för mer än 10 000 ton men högst 50 000 ton,
- beloppet 2 550 kronor (L) eller 1 800 kronor (K), om tillståndet gäller för mer än 5 000 ton men högst 10 000 ton,
- beloppet 1 950 kronor (L) eller 1 350 kronor (K), om tillståndet gäller för mer än 1 000 ton men högst 5 000 ton, och
- beloppet 1 200 kronor (L) eller 900 kronor (K), om tillståndet inte omfattas av någon av 1–5.
- beloppet 1 500 kronor för täkt av torv,
- beloppet 26 250 kronor (L) eller 18 300 kronor (K) för annan täkt än som avses i 1, om tillståndet gäller för mer än 200 000 ton,
- beloppet 15 750 kronor (L) eller 10 950 kronor (K) för annan täkt än som avses i 1, om tillståndet gäller för mer än 50 000 ton men högst 200 000 ton,
- beloppet 6 450 kronor (L) eller 4 500 kronor (K) för annan täkt än som avses i 1, om tillståndet gäller för mer än 10 000 ton men högst 50 000 ton,
- beloppet 2 550 kronor (L) eller 1 800 kronor (K) för annan täkt än som avses i 1, om tillståndet gäller för mer än 5 000 ton men högst 10 000 ton,
- beloppet 1 950 kronor (L) eller 1 350 kronor (K) för annan täkt än som avses i 1, om tillståndet gäller för mer än 1 000 ton men högst 5 000 ton, och
- beloppet 1 200 kronor (L) eller 900 kronor (K) för annan täkt än som avses i 1, om tillståndet inte omfattas av någon av 1–6.
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K) för utvinning i vattenområde, och
- beloppet 7 800 kronor (L) eller 2 700 kronor (K) för utvinning på land.
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), om verksamheten avser järnmalm,
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), om verksamheten avser kol inom de områden som anges i 4 kap. 5 § miljöbalken,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten avser kol inom de områden som anges i 4 kap. 5 § miljöbalken,
- beloppet 280 500 kronor (L) eller 99 000 kronor (K), om verksamheten avser uran- eller toriummalm, och
- beloppet 225 000 kronor (L) eller 78 000 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av någon av 1–4.
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), om verksamheten avser järnmalm, och
- beloppet 225 000 kronor (L) eller 78 000 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1.
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), om verksamheten avser järnmalm,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten avser kol,
- beloppet 280 500 kronor (L) eller 99 000 kronor (K), om verksamheten avser uran- eller toriummalm, och
- beloppet 225 000 kronor (L) och 78 000 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1–3.
- beloppet 280 500 kronor (L) eller 99 000 kronor (K), om verksamheten avser uran- eller toriummalm, och
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1.
LIVSMEDEL OCH FODER
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), för produktion baserad på slaktvikt som omfattar mer än 50 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för produktion som inte omfattas av 1.
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), om verksamheten avser anläggning för framställning av
- livsmedel med bearbetning av animaliska biprodukter, eller
- foder med bearbetning av mer än 10 000 ton animaliska biprodukter som råvara per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten avser
- rökning, eller
- framställning av foder med bearbetning av upp till 10 000 ton animaliska biprodukter som råvara per kalenderår, och
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1 eller 2.
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten avser anläggning för tillverkning av stärkelse, stärkelsederivat eller socker,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten avser rostning av kaffe,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten avser anläggning för framställning av livsmedel med beredning och behandling med en produktion av mer än 50 000 ton per kalenderår och inte omfattas av 1 eller 2, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av någon av 1-3.
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), för anläggning för framställning av foder med bearbetning av mer än 10 000 ton animaliska biprodukter som råvara per kalenderår,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), med en produktion av mer än 10 000 ton livsmedel per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1 eller 2.
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), om verksamheten avser framställning eller raffinering av vegetabiliska eller animaliska oljor eller fetter med en produktion av mer än 100 000 ton per kalenderår,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten avser framställning eller raffinering av vegetabiliska eller animaliska oljor eller fetter med en produktion av mer än 50 000 ton men högst 100 000 ton per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten avser framställning eller raffinering av vegetabiliska eller animaliska oljor eller fetter med en produktion av högst 50 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för annan verksamhet som inte omfattas av någon av 1-3.
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), för framställning av malt,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), för framställning av mer än 20 000 ton läskedryck eller maltdryck per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för framställning av mer än 10 000 ton men högst 20 000 ton läskedryck eller maltdryck per kalenderår.
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), för anläggning för tillverkning av jäst, och
- beloppet 60 000 kronor (L) eller 22 500 kronor (K), för anläggning för tillverkning av startkulturer av mikroorganismer.
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), för anläggning för hantering av mer än 1 000 ton men högst 2 500 ton textilfibrer eller textilier per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för anläggning som inte omfattas av 1.
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), om verksamheten avser garvning av mer än 1 000 ton produkter per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten avser garvning av högst 1 000 ton produkter per kalenderår, och
- beloppet 27 000 kronor (L) eller 9 000 kronor (K), om verksamheten avser annan beredning av hudar och skinn än garvning.
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), för produktion som omfattar mer än 200 000 kubikmeter per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för produktion som inte omfattas av 1.
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), för produktion som omfattar mer än 20 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), för produktion som inte omfattas av 1.
- beloppet 375 000 kronor (L) eller 130 500 kronor (K), för anläggning för en produktion av mer än 300 000 ton sulfat- eller sulfitmassa per kalenderår om verksamheten har blekeri,
- beloppet 280 500 kronor (L) eller 99 000 kronor (K), för en produktion av högst 300 000 ton sulfat- eller sulfitmassa om verksamheten har blekeri,
- beloppet 225 000 kronor (L) eller 78 000 kronor (K), för en produktion av sulfat- eller sulfitmassa om verksamheten inte har blekeri,
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), om verksamheten avser framställning av halvkemisk massa,
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), för annan anläggning än de som avses i 1–4 med en produktion av mer än 200 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), för anläggning som inte omfattas av någon av 1–5.
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), för framställning av mer än 10 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 60 000 kronor (L) eller 22 500 kronor (K), för framställning som inte omfattas av 1.
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), för en anläggning med en total installerad effekt om mer än 200 megawatt,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), för en anläggning med en total installerad effekt om mer än 100 megawatt men högst 200 megawatt,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för en anläggning med en total installerad effekt om mer än 10 megawatt men högst 100 megawatt,
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), för en anläggning med en total installerad effekt om högst 10 megawatt,.
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), om verksamheten avser överföring till vätskeformigt bränsle,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten avser överföring till gasbränsle för en produktion av mer än 150 000 kubikmeter gas per kalenderår i anläggning med en installerad effekt av mer än 100 megawatt, 3. beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten avser överföring till gasbränsle för en produktion av mer än 150 000 kubikmeter gas per kalenderår i anläggning med en installerad effekt av mer än 10 megawatt men högst 100 megawatt, och
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om verksamheten avser överföring till gasbränsle för en produktion av mer än 150 000 kubikmeter gas per kalenderår i anläggning med en installerad effekt av högst 10 megawatt.
- beloppet 375 000 kronor (L) eller 130 500 kronor (K), för en produktion av mer än 500 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 225 000 kronor (L) eller 78 000 kronor (K), för en produktion som inte omfattas av 1.
KEMISKA PRODUKTER
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), för anläggning med en produktionsmängd på mer än 20 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), för anläggning med en produktionsmängd på högst 20 000 ton per kalenderår.
- beloppet 280 500 kronor (L) eller 99 000 kronor (K), om verksamheten avser kloralkali med användning av amalgammetoden, och
- beloppet 225 000 kronor (L) eller 78 000 kronor (K), om verksamheten avser annan tillverkning av gas än den som omfattas av 1.
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), för anläggning med en produktionsmängd på mer än 20 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), för anläggning med en produktionsmängd på högst 20 000 ton per kalenderår.
- beloppet 225 000 kronor (L) eller 78 000 kronor (K), för anläggning med en produktionsmängd på mer än 20 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), för anläggning med en produktionsmängd på högst 20 000 ton per kalenderår.
- beloppet 225 000 kronor (L) eller 78 000 kronor (K), för anläggning med en produktionsmängd på mer än 1 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), för anläggning med en produktionsmängd på högst 1 000 ton per kalenderår.
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), för anläggning med en produktionsmängd på mer än 1 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), för anläggning med en produktionsmängd på högst 1 000 ton per kalenderår.
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), för anläggning med en produktionsmängd på mer än 1 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), för anläggning med en produktionsmängd på högst 1 000 ton per kalenderår.
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten avser tillverkning av gas- eller vätskeformiga kemiska produkter,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten avser tillverkning av läkemedelssubstanser genom extraktion ur biologiskt material,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten avser tillverkning av sprängämnen,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten avser tillverkning av pyrotekniska artiklar, och
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om verksamheten avser tillverkning av ammunition.
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), för en produktion av mer än 10 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för en produktion som inte omfattas av 1.
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för en produktion av mer än 100 ton per kalenderår, och
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), för en produktion som inte omfattas av 1.
MINERALISKA PRODUKTER
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), om verksamheten avser tillverkning av mineralull med smältning av mer än 10 000 ton mineraler per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten avser tillverkning av mineralull med smältning av mer än 5 000 ton men högst 10 000 ton mineraler per kalenderår.
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), vid förbrukning av mer än 2 000 ton glasråvaror med tillsats av bly- eller arsenikföreningar per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), vid förbrukning av mer än 500 ton men högst 2 000 ton glasråvaror med tillsats av bly- eller arsenikföreningar per kalenderår, 3. beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), vid förbrukning av mer än 5 ton men högst 500 ton glasråvaror med tillsats av bly- eller arsenikföreningar per kalenderår,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), vid förbrukning av mer än 3 000 ton andra glasråvaror än de som avses i 1–3 per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), vid förbrukning av mer än 1 000 ton men högst 3 000 ton andra glasråvaror än de som avses i 1–3 per kalenderår, och
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), vid förbrukning av högst 1 000 ton andra glasråvaror än de som avses i 1–3 per kalenderår.
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten avser järn- eller stålverk med induktionsugnar, (ESR-anläggning),
- beloppet 375 000 kronor (L) eller 130 500 kronor (K), för annan anläggning än som avses i 1 med en produktion av mer än 1 000 000 ton per kalenderår,
- beloppet 280 500 kronor (L) eller 99 000 kr (K), för annan anläggning än som avses i 1 med en produktion av mer än 100 000 ton men högst 1 000 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), för annan anläggning än som avses i 1 med en produktion av högst 100 000 ton per kalenderår.
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten avser järn- eller stålverk med induktionsugnar, (ESR-anläggning),
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), om verksamheten avser annan produktion av järn eller stål än som avses i 1,
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmvalsning för en produktion av mer än 50 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmvalsning för en produktion av högst 50 000 ton per kalenderår.
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmförzinkning med uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 10 000 ton zink per kalenderår,
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmförzinkning med uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 1 000 ton men högst 10 000 ton zink per kalenderår,
- beloppet 7 800 kronor (L) eller 2 700 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmförzinkning med uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 100 ton men högst 1 000 ton zink per kalenderår,
- beloppet 3 600 kronor (L) eller 1 200 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmförzinkning med uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av högst 100 ton zink per kalenderår,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmförzinkning utan uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 10 000 ton zink per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmförzinkning utan uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 1 000 ton men högst 10 000 ton zink per kalenderår,
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmförzinkning utan uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 100 men högst 1 000 ton zink per kalenderår,
- beloppet 7 800 kronor (L) eller 2 700 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmförzinkning utan uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av högst 100 ton zink per kalenderår,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom annat anbringande av smält metall än som avses i 1–8 med utsläpp av mer än 10 000 kubikmeter process- och sköljvatten,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom annat anbringande av smält metall än som avses i 1–8 med utsläpp av mer än 1 000 kubikmeter men högst 10 000 kubikmeter process- och sköljvatten,
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom annat anbringande av smält metall än som avses i 1–8 med utsläpp av mer än 100 kubikmeter men högst 1 000 kubikmeter process- och sköljvatten, och
- beloppet 7 800 kronor (L) eller 2 700 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom annat anbringande av smält metall än som avses i 1–8 med utsläpp av högst 100 kubikmeter process- och sköljvatten.
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), om verksamheten avser kallvalsning av mer än 50 000 ton stål per kalenderår, och
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1.
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten avser gjuteri där form- eller kärnsand används med en produktion av mer än 10 000 ton per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten avser gjuteri där form- eller kärnsand används med en produktion av högst 10 000 ton per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten avser gjuteri där form- eller kärnsand inte används med en produktion av mer än 10 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om verksamheten avser gjuteri där form- eller kärnsand inte används med en produktion av högst 10 000 ton per kalenderår.
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av järn eller stål där form- eller kärnsand används med en produktion av mer än 1 000 ton men högst 5 000 ton per kalenderår,
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av järn eller stål där form- eller kärnsand används med en produktion av högst 1 000 ton per kalenderår,
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av järn eller stål där form- eller kärnsand inte används med en produktion av mer än 1 000 ton men högst 5 000 ton per kalenderår,
- beloppet 7 800 kronor (L) eller 2 700 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av järn eller stål där form- eller kärnsand inte används med en produktion av högst 1 000 ton per kalenderår,
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av zink med en produktion av mer än 3 000 ton men högst 5 000 ton per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av zink med en produktion av mer än 1 000 ton men högst 3 000 ton per kalenderår,
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av zink med en produktion av högst 1 000 ton per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av aluminium eller magnesium där form- eller kärnsand används med en produktion av mer än 1 000 ton men högst 5 000 ton per kalenderår,
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av aluminium eller magnesium där form- eller kärnsand används med en produktion av högst 1 000 ton per kalenderår,
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av aluminium eller magnesium där form- eller kärnsand inte används med en produktion av mer än 1 000 ton men högst 5 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 7 800 kronor (L) eller 2 700 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av aluminium eller magnesium där form- eller kärnsand inte används med en produktion av högst 1 000 ton per kalenderår.
- beloppet 225 000 kronor (L) eller 78 000 kronor (K), för ferrolegeringsverk,
- beloppet 375 000 kronor (L) eller 130 500 kronor (K), för annan anläggning än som avses i 1 med produktion ur malm och koncentrat av mer än 80 000 ton icke-järnmetall per kalenderår,
- beloppet 225 000 kronor (L) eller 78 000 kronor (K), för annan anläggning än som avses i 1 med produktion ur malm och koncentrat av mer än 20 000 ton men högst 80 000 ton icke-järnmetall per kalenderår,
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), för annan anläggning än som avses i 1 med produktion ur malm och koncentrat av mer än 3 000 ton men högst 20 000 ton icke-järnmetall per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för annan anläggning än som avses i 1 med produktion ur malm och koncentrat av högst 3 000 ton icke-järnmetall per kalenderår,
- beloppet 280 500 kronor (L) eller 99 000 kronor (K), för annan produktion än som avses i 1–5 av mer än 80 000 ton icke-järnmetall per kalenderår,
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), för annan produktion än som avses i 1–5 av mer än 20 000 ton men högst 80 000 ton icke-järnmetall per kalenderår,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), för annan produktion än som avses i 1–5 av mer än 3 000 ton men högst 20 000 ton icke-järnmetall per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för annan produktion än som avses i 1–5 av högst 3 000 ton icke-järnmetall per kalenderår.
- beloppet 225 000 kronor (L) eller 78 000 kronor (K), för ferrolegeringsverk, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1.
- beloppet 225 000 kronor (L) eller 78 000 kronor (K), om verksamheten avser produktion av mer än 80 000 ton per kalenderår,
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), om verksamheten avser produktion av mer än 20 000 ton men högst 80 000 ton per kalenderår,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten avser produktion av mer än 3 000 ton men högst 20 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av någon av 1–3.
- beloppet 225 000 kronor (L) eller 78 000 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av zink med en smältning av mer än 20 000 ton per kalenderår,
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av zink med en smältning av mer än 10 000 ton men högst 20 000 ton per kalenderår,
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av zink med en smältning av högst 10 000 ton per kalenderår,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av aluminium eller magnesium där form- eller kärnsand används med en smältning av mer än 10 000 ton per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av aluminium eller magnesium där form- eller kärnsand används med en smältning av högst 10 000 ton per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av aluminium eller magnesium där form- eller kärnsand inte används med en smältning av mer än 10 000 ton per kalenderår,
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av aluminium eller magnesium där form- eller kärnsand inte används med en smältning av högst 10 000 ton per kalenderår,
- beloppet 225 000 kronor (L) eller 78 000 kronor (K), om verksamheten avser smältning av icke-järnmetaller vid andra anläggningar än för gjutning, eller smältning av andra icke-järnmetaller än zink, aluminium eller magnesium vid anläggning för gjutning med en smältning av mer än 80 000 ton per kalenderår,
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), om verksamheten avser smältning av icke-järnmetaller vid andra anläggningar än för gjutning, eller smältning av andra icke-järnmetaller än zink, aluminium eller magnesium vid anläggning för gjutning med en smältning av mer än 20 000 ton men högst 80 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten avser smältning av icke-järnmetaller vid andra anläggningar än för gjutning, eller smältning av andra icke-järnmetaller än zink, aluminium eller magnesium vid anläggning för gjutning med en smältning av högst 20 000 ton per kalenderår.
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), för en produktion av mer än 3 000 ton men högst 5 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1.
- beloppet 280 500 kronor (L) eller 99 000 kronor (K), för en produktion av mer än 80 000 ton per kalenderår,
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), för en produktion av mer än 20 000 ton men högst 80 000 ton per kalenderår,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), för en produktion av mer än 3 000 ton men högst 20 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av någon av 1–3.
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), för en produktion av mer än 3 000 ton men högst 5 000 ton per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för en produktion av mer än 1 000 ton men högst 3 000 ton per kalenderår,
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), för en produktion av mer än 200 ton men högst 1 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 7 800 kronor (L) eller 2 700 kronor (K) om verksamheten inte omfattas av någon av 1–3.
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om utsläpp av process- och sköljvatten är större än 10 000 kubikmeter per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om utsläpp av process- och sköljvatten är större än 1 000 kubikmeter men högst 10 000 kubikmeter per kalenderår,
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om utsläpp av process- och sköljvatten är större än 100 kubikmeter men högst 1 000 kubikmeter per kalenderår, och
- beloppet 7 800 kronor (L) eller 2 700 kronor (K) om verksamheten inte omfattas av någon av 1–3.
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), för anläggning som ger upphov till utsläpp av avloppsvatten om mer än 10 000 kubikmeter per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för anläggning som ger upphov till utsläpp av avloppsvatten om mer än 1 000 kubikmeter men högst 10 000 kubikmeter per kalenderår,
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), för anläggning som ger upphov till utsläpp av avloppsvatten om mer än 100 kubikmeter men högst 1 000 kubikmeter per kalenderår, och
- beloppet 7 800 kronor (L) eller 2 700 kronor (K), för anläggning som ger upphov till utsläpp av avloppsvatten som inte omfattas av någon av 1–3.
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för varmförzinkning med uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 10 000 ton zink per kalenderår,
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), för varmförzinkning med uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 1 000 ton men högst 10 000 ton zink per kalenderår,
- beloppet 7 800 kronor (L) eller 2 700 kronor (K), för varmförzinkning med uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 100 ton men högst 1 000 ton zink per kalenderår,
- beloppet 3 600 kronor (L) eller 1 200 kronor (K), för varmförzinkning med uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av högst 100 ton zink per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för varmförzinkning utan uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 10 000 ton zink per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för varmförzinkning utan uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 1 000 ton men högst 10 000 ton zink per kalenderår,
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), för varmförzinkning utan uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 100 ton zink per kalenderår,
- beloppet 7 800 kronor (L) eller 2 700 kronor (K), för varmförzinkning utan uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av högst 100 ton zink per kalenderår,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), för annan verksamhet än varmförzinkning med utsläpp av mer än 10 000 kubikmeter avloppsvatten per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för annan verksamhet än varmförzinkning om utsläpp av process- och sköljvatten är större än 1 000 kubikmeter men högst 10 000 kubikmeter per kalenderår,
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), för annan verksamhet än varmförzinkning om utsläpp av process- och sköljvatten är större än 100 kubikmeter men högst 1 000 kubikmeter per kalenderår,
- beloppet 7 800 kronor (L) eller 2 700 kronor (K), för annan verksamhet än varmförzinkning om utsläpp av process- och sköljvatten är högst 100 kubikmeter per kalenderår, och
- beloppet 7 800 kronor (L) eller 2 700 kronor (K), för annan verksamhet än varmförzinkning som inte medför utsläpp av process- och sköljvatten.
METALLBEARBETNING
- beloppet 225 000 kronor (L) eller 78 000 kronor (K), för en tillverkning och sammansättning av fler än 100 000 motorfordon per kalenderår med en totalvikt per fordon som uppgår till högst 3,5 ton,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), för en tillverkning och sammansättning av fler än 25 000 motorfordon men högst 100 000 motorfordon per kalenderår med en totalvikt per fordon som uppgår till högst 3,5 ton,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för en tillverkning och sammansättning av högst 25 000 motorfordon per kalenderår med en totalvikt per fordon som uppgår till högst 3,5 ton,
- beloppet 225 000 kronor (L) eller 78 000 kronor (K), för en tillverkning och sammansättning av fler än 20 000 motorfordon per kalenderår med en totalvikt per fordon som uppgår till mer än 3,5 ton,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), för en tillverkning och sammansättning av fler än 1 000 motorfordon men högst 20 000 motorfordon per kalenderår med en totalvikt per fordon som uppgår till mer än 3,5 ton, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för en tillverkning och sammansättning av högst 1 000 motorfordon per kalenderår med en totalvikt per fordon som uppgår till mer än 3,5 ton.
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), för tankvolym på mer än 50 kubikmeter,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), för tankvolym på mer än 35 kubikmeter men högst 50 kubikmeter, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för tankvolym på mer än 20 kubikmeter men högst 35 kubikmeter.
- beloppet 225 000 kronor (L) eller 78 000 kronor (K), om förbrukningen uppgår till mer än 500 ton per kalenderår,
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), om förbrukningen uppgår till mer än 200 ton men högst 500 ton per kalenderår,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om förbrukningen uppgår till mer än 50 ton men högst 200 ton per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om förbrukningen uppgår till högst 50 ton per kalenderår.
- beloppet 225 000 kronor (L) eller 78 000 kronor (K), om förbrukningen av organiska lösningsmedel uppgår till mer än 500 ton per kalenderår,
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), om förbrukningen av organiska lösningsmedel uppgår till mer än 200 ton men högst 500 ton per kalenderår,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om förbrukningen av organiska lösningsmedel uppgår till mer än 50 ton men högst 200 ton per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om förbrukningen av organiska lösningsmedel uppgår till mer än 25 ton men högst 50 ton per kalenderår, och
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om förbrukningen av organiska lösningsmedel uppgår till högst 25 ton per kalenderår.
GAS- OCH VÄTSKEFORMIGA BRÄNSLEN, EL, VÄRME, KYLA
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K) för anläggning vid jordbruksföretag, och
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1.
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K) för anläggning vid jordbruksföretag, och
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1.
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K) för gasturbinanläggningar, och
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K) om verksamheten inte omfattas av 1.
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K) för gasturbinanläggningar,
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K) för andra anläggningar än som avses i 1 med en total installerad tillförd effekt av mer än 200 megawatt men högst 300 megawatt,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K) för andra anläggningar än som avses i 1 med en total installerad tillförd effekt av mer än 100 megawatt men högst 200 megawatt, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K) för andra anläggningar än som avses i 1 med en total installerad tillförd effekt av mer än 50 megawatt men högst 100 megawatt.
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), för vindkraftverk som står tillsammans (gruppstation) till havs, 2. beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), för fler än 20 vindkraftverk som står tillsammans (gruppstation) på land, och
- beloppet 7 800 kronor (L) eller 2 700 kronor (K), för högst 20 vindkraftverk som står tillsammans (gruppstation) på land.
HAMNAR OCH FLYGPLATSER
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K) för hamn med mer än 50 anlöp per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 15 000 kronor (K) för hamn med mer än 10 anlöp men högst 50 anlöp per kalenderår, och
- beloppet 15 000 kronor (L) eller 7 500 kronor (K) för hamn med upp till 10 anlöp per kalenderår.
- beloppet 280 500 kronor (L) eller 99 000 kronor (K) för verksamhet som omfattar mer än 100 000 flygrörelser per kalenderår,
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K) för verksamhet som omfattar mer än 40 000 flygrörelser men högst 100 000 flygrörelser per kalenderår,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K) för verksamhet som omfattar mer än 10 000 flygrörelser men högst 40 000 flygrörelser per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K) för verksamhet som inte omfattas av någon av 1–3.
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), för en avloppsreningsanläggning med anslutning av fler än 100 000 personer eller som tar emot avloppsvatten med en föroreningsmängd som motsvarar mer än 100 000 personekvivalenter,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), för en avloppsreningsanläggning med anslutning av fler än 20 000 personer men högst 100 000 personer eller som tar emot avloppsvatten med en föroreningsmängd som motsvarar mer än 20 000 personekvivalenter men högst 100 000 personekvivalenter, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för en avloppsreningsanläggning med anslutning av fler än 2 000 personer men högst 20 000 personer eller som tar emot avloppsvatten med en föroreningsmängd som motsvarar mer än 2 000 personekvivalenter men högst 20 000 personekvivalenter.
AVFALL
- beloppet 375 000 kronor (L) eller 130 500 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 25 000 ton per kalenderår,
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 5 000 ton men högst 25 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 2 500 ton men högst 5 000 ton per kalenderår.
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 20 000 ton men högst 100 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden inte omfattas av 1.
- beloppet 60 000 kronor (L) eller 22 500 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 10 000 ton men högst 18 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden inte omfattas av 1.
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 10 000 ton men högst 18 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden inte omfattas av 1.
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 20 000 ton men högst 100 000 ton per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 10 000 ton men högst 20 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden inte omfattas av 1 eller 2.
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 20 000 ton per kalenderår,
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 50 ton men högst 10 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 7 800 kronor (L) eller 2 700 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden inte omfattas av någon av 1–3.
- beloppet 280 500 kronor (L) eller 99 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 25 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden inte omfattas av 1.
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 20 000 ton per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 10 000 ton men högst 20 000 ton per kalenderår,
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 1 000 ton men högst 10 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 7 800 kronor (L) eller 2 700 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden inte omfattas av någon av 1–3.
- beloppet 111 000 kronor (L) eller 39 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 10 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden inte omfattas av 1.
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), för verksamhet med mer än 50 000 ton hanterad avfallsmängd per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för verksamhet som inte omfattas av 1.
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), för verksamhet med mer än 75 000 ton hanterad avfallsmängd per kalenderår, och
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), för verksamhet som inte omfattas av 1.
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 25 000 ton per kalenderår,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 10 000 ton men högst 25 000 ton per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 1 000 ton men högst 10 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden inte omfattas av någon av 1–3.
- beloppet 280 500 kronor (L) eller 99 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 25 000 ton per kalenderår,
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 10 000 ton men högst 25 000 ton per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 1 000 ton men högst 10 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden inte omfattas av någon av 1–3.
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 100 000 ton per kalenderår,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 20 000 ton men högst 100 000 ton per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 10 000 ton men högst 20 000 ton per kalenderår,
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 50 ton men högst 10 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 7 800 kronor (L) eller 2 700 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden inte omfattas av någon av 1–4.
- beloppet 280 500 kronor (L) eller 99 000 kronor (K), om den planerade lagringen är mer än 100 000 ton, och
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), om den planerade lagringen är högst 100 000 ton.
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 100 000 ton per kalenderår,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 20 000 ton men högst 100 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 12 500 ton men högst 20 000 ton per kalenderår.
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 25 000 ton per kalenderår,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 5 000 ton men högst 25 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden inte omfattas av 1 eller 2.
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 100 000 ton per kalenderår,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 20 000 ton men högst 100 000 ton per kalenderår,
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 10 000 ton men högst 20 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden inte omfattas av någon av 1-3.
- beloppet 169 500 kronor (L) eller 60 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 25 000 ton per kalenderår,
- beloppet 78 000 kronor (L) eller 27 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 5 000 ton men högst 25 000 ton per kalenderår, och
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden inte omfattas av 1 eller 2.
- beloppet 37 500 kronor (L) eller 13 200 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är mer än 1 000 ton men högst 2 500 ton per kalenderår, och
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden inte omfattas av 1.
- beloppet 15 450 kronor (L) eller 5 400 kronor (K), för civilt skjutfält, och
- beloppet 5 400 kronor för annat skjutfält.
Ändringar och övergångsbestämmelser
Förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.
- Genom förordningen upphävs
- förordningen (1989:598) om avgift för myndigheters verksamhet enligt miljöskyddslagen (1969:387) och
- förordningen (1984:381) om täktavgift.
- För täktverksamhet för vilken täktavgift har bestämts enligt 4 § förordningen (1984:381) om täktavgift gäller äldre bestämmelser. Efter ett sådant täkttillstånds utgång eller efter omprövning av tillståndet skall dock denna förordning tillämpas.
- I fråga om överklagande av beslut om avgift som har meddelats före ikraftträdandet av denna förordning gäller äldre bestämmelser.
- Bestämmelser om fortsatt giltighet av föreskrifter som har meddelats med stöd av en lag som upphävs genom miljöbalken finns i 4 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken.
- CELEX-nr
- 397R0939
- Ikraftträder
- 1999-01-01
Förordning (1998:1236) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ny 7 kap 8 a §
- Ikraftträder
- 1999-01-01
Förordning (1998:1363) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- nuvarande 3 kap 3 § betecknas 3 kap 11 §; ändr. 3 kap 1, 2 §§, 9 kap 3 §; nya 3 kap 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 §§, rubr. närmast före 3 kap 2, 11 §§
Förordning (1999:375) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 8 kap 1, 2 §§, 9 kap 1 §
- Ikraftträder
- 1999-07-01
Förordning (2000:966) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap 7 §
- Ikraftträder
- 2001-01-01
Förordning (2001:515) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ny 7 kap 8 b §
- Ikraftträder
- 2001-07-16
Förordning (2001:749) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. bil.
- Ikraftträder
- 2002-01-01
Förordning (2001:1075) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 7 kap 8, 8 a §
- Ikraftträder
- 2002-01-15
Förordning (2002:188) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap 3 §
- Ikraftträder
- 2002-06-01
Förordning (2002:240) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 7 kap 2 §
- CELEX-nr
- 32001R1808
- Ikraftträder
- 2002-06-01
Förordning (2005:100) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Omfattning
- ändr. bil.
- Ikraftträder
- 2005-04-01
Förordning (2005:222) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ny 7 kap 8 c §
- Ikraftträder
- 2006-01-01
Förordning (2005:625) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 2 kap 1 §, 4 kap 1 §
- Ikraftträder
- 2005-08-01
Förordning (2006:1050) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap 7 §
- Ikraftträder
- 2006-10-01
Förordning (2007:21) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap 3 §
- Ikraftträder
- 2007-03-01
Förordning (2007:169) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 3 kap 1 §; ny 3 kap 12 §, rubr. närmast före 3 kap 12 §
- Ikraftträder
- 2007-05-15
Förordning (2007:189) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ny 7 kap 8 d §
- Ikraftträder
- 2007-06-01
Förordning (2007:382) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 7 kap 9 §
- CELEX-nr
- 32006R1013
- Ikraftträder
- 2007-07-12
Förordning (2007:668) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 7 kap 5, 6, 7 §§, 8 kap 1 §, rubr. närmast före 7 kap 5 §
- Ikraftträder
- 2007-08-01
Förordning (2007:848) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap 3 §, 7 kap 2, 3 §§
- CELEX-nr
- 32006R0865
- Ikraftträder
- 2008-01-01
Förordning (2008:692) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2008.
- De nya bestämmelserna ska tillämpas för tiden från och med den 1 januari 2008. Om en tillämpning av de nya bestämmelserna innebär en skyldighet att för 2008 betala en avgift som är högre än den avgift som man enligt äldre bestämmelser skulle ha varit skyldig att betala för 2008, ska dock de äldre bestämmelserna tillämpas till utgången av 2008.
- Omfattning
- upph. 4 kap; ändr. 1 kap 4 §, 2 kap 1, 3 §§, bil.
- Ikraftträder
- 2008-08-01
Förordning (2008:798) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap 2 §
- Ikraftträder
- 2008-11-15
Förordning (2009:700) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2009.
- Den nya bestämmelsen ska dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 2009.
- Omfattning
- ändr. 2 kap. 3 §
- Ikraftträder
- 2009-08-01
Förordning (2009:1043) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 7 kap. 1 §
- Ikraftträder
- 2009-12-15
Förordning (2010:3) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2010 då förordningen (1998:942) om kemikalieavgifter ska upphöra att gälla.
- För tiden mellan den 1 januari och 28 februari 2010 ska de nya bestämmelserna om årsavgifter tillämpas, om det ger en lägre årsavgift för den avgiftsskyldige jämfört med de årsavgifter som ska betalas enligt de äldre bestämmelserna.
- För ansökningsavgift enligt 6 kap.7 och 14 §§ gäller äldre bestämmelser i ärenden som inletts före den 1 mars 2010.
- Omfattning
- nuvarande 6 kap. 2, 3, 4, 5, 6, 7 §§ betecknas 6 kap. 34, 43, 44, 45, 46, 47 §§; ändr. 1 kap. 1 §, 6 kap. 1 §, 9 kap. 1 §; nya 6 kap. 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42 §§, rubr. närmast före 6 kap. 2, 7, 14, 20, 22, 24, 26, 27, 28, 32, 33, 34, 35, 40 §§
- CELEX-nr
- 32009L0117
- Ikraftträder
- 2010-03-01
Förordning (2010:187) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2010.
- Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgift som avser tiden före ikraftträdandet.
- Omfattning
- ändr. 6 kap. 5 §
- Ikraftträder
- 2010-05-01
Förordning (2010:959) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 1 kap. 1 §, 3 kap. 8 §, 7 kap. 11 §, 8 kap. 1 §, 9 kap. 1, 3, 6 §§
- Ikraftträder
- 2011-05-02
Förordning (2011:26) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 5 kap. 1 §, 6 kap. 44, 47 §§, 7 kap. 14 §, 8 kap. 2 §, 9 kap. 3 §; nya 8 kap. 3, 4, 5, 6 §§
- Ikraftträder
- 2011-03-01
Förordning (2011:57) om ändring i förordningen (2010:959) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 9 kap. 3 § i 2010:959
Förordning (2011:348) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap. 43 §
- Ikraftträder
- 2011-05-01
Förordning (2011:928 ) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2011.
- Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgift som avser tid före ikraftträdandet eller avser prövning som görs enligt bestämmelser som gällde före ikraftträdandet.
- Omfattning
- upph. 6 kap.; nytt 6 kap.
- CELEX-nr
- 32011R0546
- Ikraftträder
- 2011-08-01
Förordning (2011:997) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 7 kap. 8, 8 a §§
- Ikraftträder
- 2011-10-18
Förordning (2011:1198) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap. 49 §
- CELEX-nr
- 32004R0648
- Ikraftträder
- 2012-01-01
Förordning (2012:502) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2013.
- Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgift som avser tid före ikraftträdandet.
- Omfattning
- ändr. 6 kap. 2, 3, 5, 6 §§
- Ikraftträder
- 2013-01-01
Förordning (2012:505) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap. 52 §
- Ikraftträder
- 2012-08-01
Förordning (2013:64) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 26 mars 2013.
- De upphävda paragraferna gäller fortfarande för ansökningar som har getts in till Kemikalieinspektionen före ikraftträdandet.
- Bestämmelserna i 6 kap.4, 7, 26 och 47 §§ i sin äldre lydelse gäller fortfarande för ansökningar som har getts in till Kemikalieinspektionen före ikraftträdandet.
- Omfattning
- upph. 6 kap. 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 30, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 53, 54 §§, rubr. närmast före 6 kap. 8, 14, 32, 35, 37, 38, 39 §§; ändr. 6 kap. 4, 7, 26, 47 §§, rubr. närmast före 6 kap. 30 § sätts närmast före 6 kap. 31 §
- Ikraftträder
- 2013-03-26
Förordning (2013:65) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 1 september 2013.
- De upphävda paragraferna gäller fortfarande för ansökningar som har getts in till Kemikalieinspektionen före ikraftträdandet.
- Omfattning
- upph. 6 kap. 7, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 31, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47 §§, rubr. närmast före 6 kap. 7, 22, 26, 31, 41, 43, 44, 45, 47 §§
- Ikraftträder
- 2013-09-01
Förordning (2013:261) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 18 juni 2013.
- Den som bedriver en verksamhet som har upphört att vara tillståndspliktig men som bedrivs med stöd av ett sådant tillstånd som avses i 9 kap. 6 § miljöbalken ska dock betala avgift enligt 2 kap. denna förordning första gången kalenderåret 2014.
- Omfattning
- ändr. 2 kap. 1, 2, 5 §§, bil.
- Ikraftträder
- 2013-06-18
Förordning (2013:416) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap. 52 §
- CELEX-nr
- 32009R1223
- Ikraftträder
- 2013-07-11
Förordning (2013:1129) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 2 kap. 1 §, bil.
- Ikraftträder
- 2014-01-01
Förordning (2014:216) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- nya 3 kap. 11 a, 11 b §§
- Ikraftträder
- 2014-07-01
Förordning (2014:510) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap. 49, 50 §§; ny 6 kap. 53 §
- Ikraftträder
- 2014-07-01
Förordning (2015:20) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. bil.; nya 7 kap. 9 a, 9 b §§
- Ikraftträder
- 2015-03-15
Förordning (2015:154) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 7 april 2015.
- Prövnings- och tillsynsavgiften för åren 2015–2017 ska bestämmas genom att
- avgiften för 2015 ska avse tiden från den 7 april och uppgå till 74 procent av hela avgiftsbeloppet,
- avgiften för 2016 ska uppgå till 84 procent av hela avgiftsbeloppet, och
- avgiften för 2017 ska uppgå till 93 procent av hela avgiftsbeloppet.
- Bestämmelserna i 10 kap. tillämpas första gången i fråga om redovisning som sker 2017 avseende intäkter och kostnader under 2016.
- Omfattning
- upph. 2 kap., 3 kap. 10 §; ändr. 9 kap. 2 §, bil.; nya 2 kap., 9 kap. 2 a, 7 §§, 10 kap.
- Ikraftträder
- 2015-04-07
Förordning (2015:697) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- nya 7 kap. 8 e, 8 f, 8 g §§
- Ikraftträder
- 2016-01-01
Förordning (2016:799) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 7 kap. 10 §
- Ikraftträder
- 2016-08-02
Förordning (2016:859) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ny 7 kap. 4 a §
- Ikraftträder
- 2016-10-01
Förordning (2016:1195) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 2 kap. 4 §, bil.; ny 2 kap. 8 §, rubr. närmast före 2 kap. 1, 8 §
- Ikraftträder
- 2017-01-01
Förordning (2017:794) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 1 kap. 4 §
- Ikraftträder
- 2017-10-01
Förordning (2017:881) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 1 kap. 1 §, 6 kap. 53 §
- Ikraftträder
- 2017-11-01
Förordning (2017:973) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.
- Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen av ärenden som har inletts före ikraftträdandet.
- Omfattning
- ändr. 8 kap. 1 §; ny 8 kap. 1 a, 1 b, 1 c §§
- Ikraftträder
- 2018-01-01
Förordning (2018:1459) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. bil.
- Ikraftträder
- 2018-08-15
Förordning (2018:1464) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2021 i fråga om 7 kap.8 i och 8 k §§ och i övrigt den 1 januari 2019. Förordning (2018:2008).
- Bestämmelserna i 7 kap.8 h och 8 j §§ tillämpas första gången i fråga om insamlingssystem som avses att drivas efter utgången av december 2022. Förordning (2020:816).
- Omfattning
- nya 7 kap. 8 h, 8 i, 8 j, 8 k §§
- Ikraftträder
- 2019-01-01
Förordning (2018:1941) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ny 7 kap. 4 b §
- Ikraftträder
- 2019-01-01
Förordning (2018:2008) om ändring i förordningen (2018:1464) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. p 1 ikrafttr.- och övergångsbest. till 2018:1464
Förordning (2018:2104) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 3 kap. 2, 3, 4, 5, 6, 7 §§, 10 kap. 2 §; nya 3 kap. 5 a, 7 a §§
- Ikraftträder
- 2019-01-11
Förordning (2020:688) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 2 kap. 2 §, 7 kap. 8, 8 a §§, 10 kap. 3 §
- Ikraftträder
- 2020-08-01
Förordning (2020:816) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. p 2 ikrafttr.- och övergångsbest.
- Ikraftträder
- 2020-12-31
Förordning (2020:1303) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Omfattning
- upph. 7 kap. 8 j, 8 k §§; ändr. 7 kap. 8 b
- Ikraftträder
- 2021-02-01
Förordning (2021:729) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. bil.
- Ikraftträder
- 2021-07-20
Förordning (2021:1012) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2024 i fråga om 8 l §, den 1 januari 2025 i fråga om 7 kap. 8 n § och i övrigt den 1 januari 2023.
- Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgift som avser tiden före ikraftträdandet.
- Omfattning
- ändr. 7 kap. 8 i §; nya 7 kap. 8 j, 8 k, 8 l, 8 m, 8 n, 8 o §§
- Ikraftträder
- 2023-01-01
Förordning (2022:42) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2022.
- Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden som har inletts före ikraftträdandet.
- Omfattning
- ändr. 1 kap. 3 §, 7 kap. 11 §
- Ikraftträder
- 2022-03-01
Förordning (2022:1157) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 1 kap. 1, 2 §§, 6 kap. 1, 2, 52 §§, 7 kap. 8 f, 8 g, 8 i §§
- Ikraftträder
- 2022-07-25
Förordning (2022:1302) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Omfattning
- upph. 7 kap. 8 c, 8 h §§; nuvarande 7 kap. 8 i § betecknas 7 kap. 8 s §; ändr. 7 kap. 8 e, 8 f §§, den nya 7 kap. 8 s §, 7 kap. 9 a §, bil.; nya 7 kap. 8 p, 8 q, 8 r §§
- Ikraftträder
- 2022-08-08
Förordning (2022:1310) om ändring i förordningen (2021:1012) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- utgår 7 kap. 8 i § i 2021:1012
Förordning (2022:1542) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ny 2 kap. 9 §, rubr. närmast före 2 kap. 9 §
- Ikraftträder
- 2023-01-01
Förordning (2023:134) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Omfattning
- nya 7 kap. 8 t, 8 u, 8 v §§
- Ikraftträder
- 2023-05-01
Förordning (2023:743) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap. 53 §
- Ikraftträder
- 2024-01-02
Förordning (2024:34) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 7 kap. 9 b §
- Ikraftträder
- 2024-03-05