Inaktuell version

Lag (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor

(Sevesolagen)

Departement
Justitiedepartementet L4
Utfärdad
1999-05-27
Ändring införd
SFS 1999 i lydelse enligt SFS 2010:939
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2018-08-19

Syftet med lagen

1 §  Syftet med denna lag är att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och att begränsa följderna av sådana olyckor för människors hälsa och miljön.

Prop. 1998/99:64: Paragrafen innehåller en upplysning om syftet med lagen.

Uttrycket miljö skall enligt lagen ha samma betydelse som enligt miljöbalken. Detta innebär att även egendom omfattas av begreppet. I räddningstjänstlagstiftningen skiljer man mellan skyddet av miljön och egendom. Lagrådet har påpekat att även om räddningstjänstlagen bygger på andra begrepp ...

Definitioner

2 §  I denna lag används följande uttryck med nedan angiven betydelse.

[S2]Allvarlig kemikalieolycka: olycka med ett eller flera farliga ämnen inblandade, t.ex. utsläpp, brand eller explosion, som orsakas av ett okontrollerat händelseförlopp i samband med driften av en verksamhet som omfattas av denna lag, och som medför allvarlig, omedelbar eller fördröjd, fara för människors hälsa, inom eller utanför verksamheten, eller för miljön.

[S3]Farliga ämnen: de ämnen, blandningar och beredningar som regeringen föreskriver och som förekommer som råvara eller som produkter, biprodukter, restprodukter och mellanprodukter, inbegripet sådana ämnen som rimligen kan bildas vid en olycka.

[S4]Verksamhet: hela det område som står under en verksamhets- utövares ledning eller kontroll eller flera verksamhetsutövares gemensamma ledning eller kontroll och där det finns farliga ämnen vid en eller flera anläggningar, inbegripet såväl det geografiska området som gemensamma eller därtill hörande infrastrukturer eller aktiviteter.

[S5]Anläggning: en teknisk enhet inom en verksamhet där farliga ämnen tillverkas, används, hanteras eller förvaras. Detta inbegriper all utrustning, alla konstruktioner, ledningar, maskiner, verktyg, särskilda industrijärnvägsspår, lastkajer, bryggor, pirar, magasin eller liknande anordningar, flytande eller fasta, som är nödvändiga för anläggningens drift.

[S6]Verksamhetsutövare: varje fysisk eller juridisk person som driver eller innehar en verksamhet eller anläggning eller som på annat sätt har rätt att fatta avgörande ekonomiska beslut om verksamhetens eller anläggningens tekniska drift. Om flera verksamheter med en gemensam ägare är samlokaliserade, skall dessa anses som en enda verksamhet och den gemensamma ägaren som verksamhetsutövare.

[S7]Lager: förekomst av en viss mängd farliga ämnen för lagring, förvaring eller magasinering.

Prop. 2014/15:60: Paragrafen innehåller definitioner av viktiga uttryck som används i lagen. Regeringens bemyndigande om att få föreskriva vilka ämnen som anses vara farliga ämnen enligt lagen har tydliggjorts och flyttats till 3 §. För att någon ska omfattas av uttrycket verksamhetsutövare krävs bl.a. att denne har rätt att fatta avgörande beslut – av ekonomisk art eller av annan natur – om den tekniska driften. Definitionerna behandlas i avsnitt ...

Prop. 1998/99:64: Paragrafen innehåller definitioner av viktiga begrepp som används i lagen. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Definitionerna har behandlats i avsnitt 7.2. En anpassning har skett av motsvarande definitioner i Seveso II-direktivet och Industriolyckskonventionen för att både konventionen och direktivet skall omfattas.

  • MÖD 2007:20:Säkerhetsrapport för Sevesoanläggningar ----- Inom ett bolags industriområde fanns flera fabriker. En av dem hade beviljats ett separat tillstånd och prövats individuellt, fristående från övrig verksamhet. Räddningsverket överklagade tillståndet och framhöll att prövningens avgränsning till en individuell fabrik inte var förenlig med säkerhetsrapportens avgränsning, som i enlighet med Sevesolagen omfattade samtliga fabriker på verksamhetsområdet. Därmed hade det inte skett någon integrerad miljö- och säkerhetsprövning av hela verksamheten enligt Sevesolagen. Räddningsverket yrkade att tillståndet skulle upphävas och målet återförvisas till miljödomstol för samordnad ny prövning. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det är prövningsmyndigheten som slutligt avgör om avgränsningen är lämplig och att säkerhetsfrågan har betydelse för denna avgränsning. Vidare framhöll MÖD att det inte enbart är säkerhetsprövningen vid tillståndsprövningen som säkerställer syftet med Sevesolagstiftningen utan att detta också sker genom att säkerhetsrapporten regelbundet ges in till tillsynsmyndigheten, som har befogenhet att meddela de förelägganden och förbud som behövs. MÖD uttalade slutligen att rättskraften endast omfattar de säkerhetsfrågor som villkorsreglerats i tillståndet eller på annat sätt prövats i tillståndet. Miljööverdomstolen avslog Räddningsverkets överklagande.(Samtidigt med detta avgörande meddelade MÖD följande domar där Räddningsverket överklagat andra avgöranden avseende frågan om säkerhetsrapportens inverkan på prövningen: M 6210-06, M 1877-07, M 7106-06, M 9898-06, M 8161-06).

Lagens tillämpningsområde

3 §  Denna lag tillämpas på verksamheter där farliga ämnen förekommer i mängder som motsvarar eller överstiger de mängder som regeringen föreskriver.

[S2]Med förekomst av farliga ämnen avses den faktiska eller möjliga förekomsten av sådana ämnen i en verksamhet eller den förekomst av sådana ämnen som skulle kunna uppstå vid en okontrollerad industriell kemisk process.

Prop. 1998/99:64: Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.1. Avsikten är att paragrafen skall motsvara artikel 2 i Seveso IIdirektivet och artikel 2 i Industriolyckskonventionen. Vilka verksamheter som omfattas av lagen bestäms av regeringen i förordning. Av lagtekniska skäl är regeringens bemyndigande uppdelat så att vilka farliga ämnen som avses i lagen avgörs genom bemyndigande i anslutning till ...

4 §  Lagen tillämpas inte på

  1. faror som har samband med joniserande strålning,
  2. sådan hantering av farliga ämnen som omfattas av lagen (2006:263) om transport av farligt gods,
  3. transport av farliga ämnen i rörledningar utanför de verksamheter som omfattas av denna lag, eller
  4. militär verksamhet. Lag (2006:266).

Prop. 1998/99:64: Paragrafen anger undantagen från lagens tillämpning. Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.1.

5 §  I fråga om verksamhet som kan ge upphov till allvarliga kemikalieolyckor tillämpas utöver denna lag även bestämmelser i annan lag.

[S2]När det gäller skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete samt i sådana hänseenden i övrigt som huvudsakligen avser arbetsmiljön tillämpas bestämmelserna i arbetsmiljölagen (1977:1160).

Prop. 1998/99:64: Av paragrafens första stycke framgår att utöver denna lags regler kan bestämmelser i annan lag reglera den verksamhet som omfattas av denna lags tillämpningsområde. Annan lag gäller vid sidan om denna lag. Lagarna skall tillämpas parallellt. Exempel på lagar som reglerar förhållanden som också regleras av denna lag är lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.

Denna lag avser inte reglera ...

Verksamhetsutövarnas skyldigheter

6 §  En verksamhetsutövare skall förebygga riskerna för allvarliga kemikalieolyckor. I de fall en allvarlig kemikalieolycka har inträffat är en verksamhetsutövare skyldig att begränsa följderna för människors hälsa och miljön.

[S2]Allmänna hänsynsregler, som gäller för verksamhetsutövaren, finns i 2 kap.miljöbalken.

Prop. 1998/99:64: Bestämmelsen anger verksamhetsutövarnas skyldigheter. Dessa skyldigheter framgår av denna lag samt de allmänna hänsynsreglerna som finns i 2 kap. miljöbalken. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Dessa hänsynsregler anger att den som utövar verksamhet eller vidtar en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs och vidta de försiktighetsmått som behövs så snart det finns en risk för skada eller olägenhet ...

7 §  Verksamhetsutövaren skall för sådan verksamhet som omfattas av denna lag göra en skriftlig anmälan till tillsynsmyndigheten innan byggnadsarbetena påbörjas eller verksamheten tas i drift.

[S2]En anmälan skall innehålla

  1. uppgifter om de farliga ämnen som förekommer eller kan förekomma inom en anläggning eller ett lager,
  2. en redogörelse för driften vid anläggningen eller lagret, samt
  3. en beskrivning av verksamhetens omgivning.

[S3]Om verksamheten omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken får regeringen föreskriva begränsningar av anmälningsskyldig- heten. Även i övrigt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela närmare föreskrifter om vad anmälan skall innehålla.

[S4]Om väsentliga förändringar sker i verksamheten, skall verksamhetsutövaren anmäla detta till tillsynsmyndigheten.

Prop. 1998/99:64: I paragrafen anges att samtliga verksamhetsutövare som omfattas av lagen skall inge en anmälan till tillsynsmyndigheten innan byggnadsarbetena påbörjas eller verksamheten tas i drift. För de verksamheter som omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken ges dock regeringen rätt att föreskriva begränsningar i anmälningsskyldigheten. Närmare bestämmelser om anmälans innehåll föreskrivs av regeringen.

Vidare anges ...

8 §  Verksamhetsutövaren skall utarbeta ett handlingsprogram för hur allvarliga kemikalieolyckor skall förebyggas.

[S2]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad handlingsprogrammet skall innehålla.

Prop. 1998/99:64: Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.3. Samtliga verksamhetsutövare är skyldiga att upprätta ett handlingsprogram för hur allvarliga kemikalieolyckor skall förebyggas och som på begäran skall kunna visas upp för tillsynsmyndigheten. Avsikten är att paragrafen skall motsvara artikel 7 i Seveso II-direktivet.

I andra stycket anges att regeringen meddelar föreskrifter om handlingsprogrammets innehåll.

  • MÖD 2003:6:Tillstånd till uppförande och drift av anläggning för hantering av ammoniak och ammoniumhydroxid-----Miljödomstolen ogillade ansökan om tillstånd med hänvisning till att säkerhetsrapporten enligt den s.k. Sevesolagen var otillräcklig. Miljööverdomstolen fastställde domen och uttalade att ansökan saknade ett handlingsprogram. Avsaknaden av de uppgifter som ett sådant program skall innehålla bedömdes vara en allvarlig brist som inte kunde läkas genom kompletterande utredning, varför verksamheten inte tilläts.
  • MÖD 2002:74:Tillstånd till verksamheten vid en läkemedelsfabrik-----Länsstyrelsen överklagade miljödomstolens dom med avseende på brister i säkerhetsrapporten. Miljööverdomstolen fann inledningsvis att kravet på en sådan rapport är detsamma i tillståndsprövningar som i det fortlöpande säkerhetsarbetet som Sevesolagen föreskriver för vissa verksamheter. Arbetet med att identifiera och förebygga risker kan inte enligt lagens intentioner göras en gång för alla utan måste pågå kontinuerligt. Slutligen bedömde domstolen att den rapport som bolaget givit in i målet med kompletteringar var godtagbar, bl.a. mot bakgrund av att identifieringen av värsta tänkbara skadehändelse var baserad på vedertagna metoder. Överklagandet avslogs.

9 §  Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att utan tillstånd anlägga eller ändra en verksamhet som omfattas av denna lag, även om tillstånd inte krävs enligt miljöbalken.

[S2]Ansökan om tillstånd enligt första stycket prövas av mark- och miljödomstol. Ett mål om sådant tillstånd är ansökningsmål enligt miljöbalken. Regeringen får föreskriva att ansökan om tillstånd för vissa slag av verksamheter skall prövas av länsstyrelsen. Lag (2010:939).

Prop. 1998/99:64: Paragrafen är behandlad i avsnitt 7.3 och 7.10. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Ett fåtal verksamheter, i huvudsak gaslager, som omfattas av den högre kravnivån i Seveso II-direktivet och av Industriolyckskonventionen, och som därför också omfattas av kravet på att upprätta och inlämna en säkerhetsrapport till ...

  • MÖD 2002:34:Föreläggande enligt miljöbalken-----Länsstyrelsen förbjöd ett bolag att ta en mottagningsstation för perättiksyra i drift innan bolaget erhållit tillstånd för stationen. Miljööverdomstolen fann att mottagningsstationen var så konkret beskriven i bolagets ansökan till Koncessionsnämnden att den fick anses ha prövats genom nämndens beslut och således omfattades av gällande tillstånd. Det var således fel av tillsynsmyndigheten att förelägga bolaget att ansöka om tillstånd och förbjuda bolaget att ta stationen i bruk. Vidare förelåg det inte heller skyldighet för bolaget att ansöka om ett nytt tillstånd enligt Sevesolagen då bolagets verksamhet utgjorde tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och inte omfattades av Sevesolagens särskilda tillståndsplikt. Uppförandet av mottagningsstationen krävde således inte tillstånd enligt vare sig Sevesolagen eller miljöbalken varför underinstansernas avgöranden upphävdes.

10 §  Regeringen får meddela föreskrifter om att för vissa verksamheter skall en säkerhetsrapport upprättas.

[S2]En säkerhetsrapport skall innehålla

  1. information om hur verksamhetens driftsystem och organisation har utformats för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor,
  2. en beskrivning av verksamhetens omgivning,
  3. en beskrivning av anläggningen och de farliga ämnen som förekommer eller kan förekomma där,
  4. en identifiering och analys av olycksrisker, samt
  5. uppgifter om förebyggande åtgärder för att förhindra och åtgärder för att begränsa följderna av en allvarlig kemikalieolycka.

[S3]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad säkerhetsrapporten skall innehålla samt föreskrifter om undantag från bestämmelserna i andra stycket.

Prop. 1998/99:64: Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.3. Samtliga verksamhetsutövare som omfattas av den högre kravnivån skall upprätta en säkerhetsrapport. I paragrafens första stycke bemyndigas regeringen att i förordning ange dessa verksamheter. Bestämmelser om säkerhetsrapport finns i artikel 9 i Seveso II-direktivet.

Av andra stycket framgår vilka delmoment en säkerhetsrapport skall innehålla. Närmare ...

  • MÖD 2007:20:Säkerhetsrapport för Sevesoanläggningar ----- Inom ett bolags industriområde fanns flera fabriker. En av dem hade beviljats ett separat tillstånd och prövats individuellt, fristående från övrig verksamhet. Räddningsverket överklagade tillståndet och framhöll att prövningens avgränsning till en individuell fabrik inte var förenlig med säkerhetsrapportens avgränsning, som i enlighet med Sevesolagen omfattade samtliga fabriker på verksamhetsområdet. Därmed hade det inte skett någon integrerad miljö- och säkerhetsprövning av hela verksamheten enligt Sevesolagen. Räddningsverket yrkade att tillståndet skulle upphävas och målet återförvisas till miljödomstol för samordnad ny prövning. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det är prövningsmyndigheten som slutligt avgör om avgränsningen är lämplig och att säkerhetsfrågan har betydelse för denna avgränsning. Vidare framhöll MÖD att det inte enbart är säkerhetsprövningen vid tillståndsprövningen som säkerställer syftet med Sevesolagstiftningen utan att detta också sker genom att säkerhetsrapporten regelbundet ges in till tillsynsmyndigheten, som har befogenhet att meddela de förelägganden och förbud som behövs. MÖD uttalade slutligen att rättskraften endast omfattar de säkerhetsfrågor som villkorsreglerats i tillståndet eller på annat sätt prövats i tillståndet. Miljööverdomstolen avslog Räddningsverkets överklagande.(Samtidigt med detta avgörande meddelade MÖD följande domar där Räddningsverket överklagat andra avgöranden avseende frågan om säkerhetsrapportens inverkan på prövningen: M 6210-06, M 1877-07, M 7106-06, M 9898-06, M 8161-06).

11 §  Säkerhetsrapporten skall förnyas vart femte år eller tidigare, om det finns särskilda skäl. Säkerhetsrapporten skall lämnas till tillsynsmyndigheten.

Prop. 1998/99:64: Bestämmelsen avser att motsvara artikel 9 punkt 5 i Seveso II-direktivet och innebär att säkerhetsrapporten skall förnyas vart femte år eller vid någon annan tidpunkt antingen på verksamhetsutövarens initiativ eller på begäran av tillsynsmyndigheten, när nya fakta gör detta motiverat eller för att kunna beakta den tekniska utvecklingen som har samband med säkerheten.

  • MÖD 2007:20:Säkerhetsrapport för Sevesoanläggningar ----- Inom ett bolags industriområde fanns flera fabriker. En av dem hade beviljats ett separat tillstånd och prövats individuellt, fristående från övrig verksamhet. Räddningsverket överklagade tillståndet och framhöll att prövningens avgränsning till en individuell fabrik inte var förenlig med säkerhetsrapportens avgränsning, som i enlighet med Sevesolagen omfattade samtliga fabriker på verksamhetsområdet. Därmed hade det inte skett någon integrerad miljö- och säkerhetsprövning av hela verksamheten enligt Sevesolagen. Räddningsverket yrkade att tillståndet skulle upphävas och målet återförvisas till miljödomstol för samordnad ny prövning. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det är prövningsmyndigheten som slutligt avgör om avgränsningen är lämplig och att säkerhetsfrågan har betydelse för denna avgränsning. Vidare framhöll MÖD att det inte enbart är säkerhetsprövningen vid tillståndsprövningen som säkerställer syftet med Sevesolagstiftningen utan att detta också sker genom att säkerhetsrapporten regelbundet ges in till tillsynsmyndigheten, som har befogenhet att meddela de förelägganden och förbud som behövs. MÖD uttalade slutligen att rättskraften endast omfattar de säkerhetsfrågor som villkorsreglerats i tillståndet eller på annat sätt prövats i tillståndet. Miljööverdomstolen avslog Räddningsverkets överklagande.(Samtidigt med detta avgörande meddelade MÖD följande domar där Räddningsverket överklagat andra avgöranden avseende frågan om säkerhetsrapportens inverkan på prövningen: M 6210-06, M 1877-07, M 7106-06, M 9898-06, M 8161-06).
  • MÖD 2002:74:Tillstånd till verksamheten vid en läkemedelsfabrik-----Länsstyrelsen överklagade miljödomstolens dom med avseende på brister i säkerhetsrapporten. Miljööverdomstolen fann inledningsvis att kravet på en sådan rapport är detsamma i tillståndsprövningar som i det fortlöpande säkerhetsarbetet som Sevesolagen föreskriver för vissa verksamheter. Arbetet med att identifiera och förebygga risker kan inte enligt lagens intentioner göras en gång för alla utan måste pågå kontinuerligt. Slutligen bedömde domstolen att den rapport som bolaget givit in i målet med kompletteringar var godtagbar, bl.a. mot bakgrund av att identifieringen av värsta tänkbara skadehändelse var baserad på vedertagna metoder. Överklagandet avslogs.

Planer för interna räddningsinsatser

12 §  Verksamhetsutövare vars verksamhet omfattas av kravet på säkerhetsrapport skall i samråd med kommunen och de anställda samt annan personal som kan påverka säkerheten, upprätta en intern plan för räddningsinsatser. Denna plan skall fogas till säkerhetsrapporten.

[S2]Den interna planen skall förnyas vart tredje år eller när det annars finns anledning till det. Planen skall lämnas till tillsynsmyndigheten som skall granska den.

[S3]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om planens innehåll. Lag (2005:349).

Prop. 2014/15:60: I första stycket har uttrycket ”omfattas av kravet på säkerhetsrapport” ersatts med ”tillhör den högre kravnivån”, i enlighet med den reviderade 3 §. Övriga stycken i bestämmelsen upphävs. Genom bemyndigandet i 12 a § ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bl.a. möjlighet att föreskriva om vad den interna planen ska innehålla och när den ska uppdateras. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.6.

Prop. 2004/05:74: Motiven för bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.

Ändringen innebär att även den som befinner sig vid en Seveso­ verksamhet som underleverantör med långtidskontrakt och som bedöms kunna påverka säkerheten vid verksamheten, skall medverka i utarbetandet av dess interna plan för räddningsinsatser.

Prop. 1998/99:64: Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.4. Paragrafen avser att motsvara del av artikel 11 i Seveso II-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Bestämmelsen innebär att för en verksamhet som omfattas av kravet på säkerhetsrapport och därmed av den högre kravnivån enligt Seveso II-direktivet, skall en intern plan för räddningsinsatser utarbetas av verksamhetsutövaren i samråd med kommunen ...

Påverkan på omgivningen

13 §  I säkerhetsarbetet skall verksamhetsutövarna, utöver förhållandena vid den egna verksamheten, även ta hänsyn till andra faktorer i omgivningen som kan påverka säkerheten. Närheten till annan verksamhet som omfattas av lagen skall särskilt beaktas.

[S2]Vid utredningen av om det finns sådana faktorer som sägs i första stycket skall verksamhetsutövaren samråda med statliga och kommunala myndigheter, organisationer och enskilda som kan ha intresse i saken. Om det behövs för utredningen, får verksamhetsutövaren begära hjälp från tillsynsmyndigheten enligt 21 §.

[S3]Förekomsten av nämnda faktorer samt åtgärder som av den anledningen vidtagits eller planerats skall redovisas i anmälan enligt 7 § och i säkerhetsrapporten.

Prop. 1998/99:64: Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.6. Paragrafen avser motsvara del av artikel 8 i Seveso II-direktivet.

I andra stycket anges en samrådsskyldighet med dem som kan ha intresse i saken.

I tredje stycket stadgas att nämnda faktorer och planerade eller vidtagna åtgärder skall redovisas i anmälan och säkerhetsrapporten.

Information

14 §  Kommunen skall se till att personer som löper risk att påverkas av en allvarlig kemikalieolycka vid en verksamhet som omfattas av kravet på säkerhetsrapport informeras om vilka säkerhetsåtgärder som skall vidtas och hur man skall förfara vid en olycka. Detta gäller även i förhållande till personer i en annan kommun eller utomlands.

[S2]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad informationen skall innehålla.

[S3]Verksamhetsutövaren skall svara för kostnaderna för den information som skall lämnas enligt första stycket.

Tillsyn

Allmänt om tillsynen

15 §  Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, länsstyrelsen och kommunerna (tillsynsmyndigheterna) ska, i enlighet med vad regeringen bestämmer, ha tillsyn över att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs.

[S2]Länsstyrelsen och kommunerna ska ha tillsyn över verksamhet som omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken i enlighet med den ansvarsfördelning för tillsynen av miljöfarlig verksamhet som följer av miljöbalken. Tillsynsmyndigheterna ska samordna tillsynen med den tillsyn som sker enligt miljöbalken.

[S3]För verksamhet som inte omfattas av andra stycket ska länsstyrelsen vara tillsynsmyndighet. Länsstyrelsen får överlåta åt en kommun att ha tillsynen om kommunen gjort framställning om det. Lag (2008:1404).

Prop. 1998/99:64: Tillsynen över efterlevnaden av lagen och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall enligt paragrafens första stycke utövas av Statens räddningsverk, av länsstyrelsen och av kommunerna.

Innehållet i andra stycket innebär att tillsynsorganisationen för den operativa tillsynen av lagen skall harmoniseras med vad som gäller i fråga om...

  • MÖD 2007:20:Säkerhetsrapport för Sevesoanläggningar ----- Inom ett bolags industriområde fanns flera fabriker. En av dem hade beviljats ett separat tillstånd och prövats individuellt, fristående från övrig verksamhet. Räddningsverket överklagade tillståndet och framhöll att prövningens avgränsning till en individuell fabrik inte var förenlig med säkerhetsrapportens avgränsning, som i enlighet med Sevesolagen omfattade samtliga fabriker på verksamhetsområdet. Därmed hade det inte skett någon integrerad miljö- och säkerhetsprövning av hela verksamheten enligt Sevesolagen. Räddningsverket yrkade att tillståndet skulle upphävas och målet återförvisas till miljödomstol för samordnad ny prövning. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det är prövningsmyndigheten som slutligt avgör om avgränsningen är lämplig och att säkerhetsfrågan har betydelse för denna avgränsning. Vidare framhöll MÖD att det inte enbart är säkerhetsprövningen vid tillståndsprövningen som säkerställer syftet med Sevesolagstiftningen utan att detta också sker genom att säkerhetsrapporten regelbundet ges in till tillsynsmyndigheten, som har befogenhet att meddela de förelägganden och förbud som behövs. MÖD uttalade slutligen att rättskraften endast omfattar de säkerhetsfrågor som villkorsreglerats i tillståndet eller på annat sätt prövats i tillståndet. Miljööverdomstolen avslog Räddningsverkets överklagande.(Samtidigt med detta avgörande meddelade MÖD följande domar där Räddningsverket överklagat andra avgöranden avseende frågan om säkerhetsrapportens inverkan på prövningen: M 6210-06, M 1877-07, M 7106-06, M 9898-06, M 8161-06).
  • MÖD 2002:34:Föreläggande enligt miljöbalken-----Länsstyrelsen förbjöd ett bolag att ta en mottagningsstation för perättiksyra i drift innan bolaget erhållit tillstånd för stationen. Miljööverdomstolen fann att mottagningsstationen var så konkret beskriven i bolagets ansökan till Koncessionsnämnden att den fick anses ha prövats genom nämndens beslut och således omfattades av gällande tillstånd. Det var således fel av tillsynsmyndigheten att förelägga bolaget att ansöka om tillstånd och förbjuda bolaget att ta stationen i bruk. Vidare förelåg det inte heller skyldighet för bolaget att ansöka om ett nytt tillstånd enligt Sevesolagen då bolagets verksamhet utgjorde tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och inte omfattades av Sevesolagens särskilda tillståndsplikt. Uppförandet av mottagningsstationen krävde således inte tillstånd enligt vare sig Sevesolagen eller miljöbalken varför underinstansernas avgöranden upphävdes.

16 §  Om en kommun gjort framställning om att tillsynen skall överlåtas enligt 15 § tredje stycket och länsstyrelsen finner att tillsynen inte bör överlåtas, skall länsstyrelsen med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för avgörande, om kommunen begär det.

[S2]Länsstyrelsen får återkalla överlåtelsen av tillsynen till en kommun. Om regeringen har beslutat om överlåtelse, skall regeringen besluta om återkallelse.

Prop. 1998/99:64: Om länsstyrelsen inte vill överlämna tillsynen enligt 15 § tredje stycket skall frågan, om kommunen begär det, hänskjutas till regeringens prövning.

Om omständigheterna föranleder det får överlåtelsen återkallas. Både omständigheter som kan hänföras till kommmunen och omständigheter som kan hänföras till tillsynsobjektet kan föranleda återtagandet. Har regeringen beslutat om överlåtelse skall regeringen besluta om återkallelse.

  • MÖD 2002:34:Föreläggande enligt miljöbalken-----Länsstyrelsen förbjöd ett bolag att ta en mottagningsstation för perättiksyra i drift innan bolaget erhållit tillstånd för stationen. Miljööverdomstolen fann att mottagningsstationen var så konkret beskriven i bolagets ansökan till Koncessionsnämnden att den fick anses ha prövats genom nämndens beslut och således omfattades av gällande tillstånd. Det var således fel av tillsynsmyndigheten att förelägga bolaget att ansöka om tillstånd och förbjuda bolaget att ta stationen i bruk. Vidare förelåg det inte heller skyldighet för bolaget att ansöka om ett nytt tillstånd enligt Sevesolagen då bolagets verksamhet utgjorde tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och inte omfattades av Sevesolagens särskilda tillståndsplikt. Uppförandet av mottagningsstationen krävde således inte tillstånd enligt vare sig Sevesolagen eller miljöbalken varför underinstansernas avgöranden upphävdes.

17 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att tillsynsmyndigheterna skall lämna sådana uppgifter som behövs för att en central tillsynsmyndighet skall kunna fullgöra sitt samordnande, kontrollerande och uppföljande ansvar.

Prop. 1998/99:64: En förutsättning för att ett effektivt säkerhetsarbete skall kunna genomföras är att de tillsynsmyndigheter som utövar den operativa tillsynen bistår den centrala tillsynsmyndigheten med den information som behövs för detta arbete. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas i paragrafen att utfärda föreskrifter angående rapportering av relevanta uppgifter för att säkerställa att detta sker på ett tillförlitligt och effektivt sätt.

  • MÖD 2002:34:Föreläggande enligt miljöbalken-----Länsstyrelsen förbjöd ett bolag att ta en mottagningsstation för perättiksyra i drift innan bolaget erhållit tillstånd för stationen. Miljööverdomstolen fann att mottagningsstationen var så konkret beskriven i bolagets ansökan till Koncessionsnämnden att den fick anses ha prövats genom nämndens beslut och således omfattades av gällande tillstånd. Det var således fel av tillsynsmyndigheten att förelägga bolaget att ansöka om tillstånd och förbjuda bolaget att ta stationen i bruk. Vidare förelåg det inte heller skyldighet för bolaget att ansöka om ett nytt tillstånd enligt Sevesolagen då bolagets verksamhet utgjorde tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och inte omfattades av Sevesolagens särskilda tillståndsplikt. Uppförandet av mottagningsstationen krävde således inte tillstånd enligt vare sig Sevesolagen eller miljöbalken varför underinstansernas avgöranden upphävdes.

18 §  Tillsynsmyndigheterna skall utarbeta ett tillsynsprogram för varje verksamhet. För verksamheter som omfattas av kravet på säkerhetsrapport skall tillsynsprogrammet grunda sig på en analys och en planmässig bedömning av riskerna för allvarliga kemikalieolyckor i samband med verksamheten.

Prop. 1998/99:64: Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.8. paragrafen avser att motsvara artikel 18 punkt 2 a) i Seveso II-direktivet.

  • MÖD 2002:34:Föreläggande enligt miljöbalken-----Länsstyrelsen förbjöd ett bolag att ta en mottagningsstation för perättiksyra i drift innan bolaget erhållit tillstånd för stationen. Miljööverdomstolen fann att mottagningsstationen var så konkret beskriven i bolagets ansökan till Koncessionsnämnden att den fick anses ha prövats genom nämndens beslut och således omfattades av gällande tillstånd. Det var således fel av tillsynsmyndigheten att förelägga bolaget att ansöka om tillstånd och förbjuda bolaget att ta stationen i bruk. Vidare förelåg det inte heller skyldighet för bolaget att ansöka om ett nytt tillstånd enligt Sevesolagen då bolagets verksamhet utgjorde tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och inte omfattades av Sevesolagens särskilda tillståndsplikt. Uppförandet av mottagningsstationen krävde således inte tillstånd enligt vare sig Sevesolagen eller miljöbalken varför underinstansernas avgöranden upphävdes.

Tillträde för tillsyn

19 §  För tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till en verksamhet. Tillsynsmyndigheten har också rätt att få de upplysningar och tillgång till de handlingar som behövs för tillsynen.

[S2]Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att tillsynsmyndigheten skall få tillträde till en verksamhet.

Prop. 1998/99:64: Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.8.

  • MÖD 2002:34:Föreläggande enligt miljöbalken-----Länsstyrelsen förbjöd ett bolag att ta en mottagningsstation för perättiksyra i drift innan bolaget erhållit tillstånd för stationen. Miljööverdomstolen fann att mottagningsstationen var så konkret beskriven i bolagets ansökan till Koncessionsnämnden att den fick anses ha prövats genom nämndens beslut och således omfattades av gällande tillstånd. Det var således fel av tillsynsmyndigheten att förelägga bolaget att ansöka om tillstånd och förbjuda bolaget att ta stationen i bruk. Vidare förelåg det inte heller skyldighet för bolaget att ansöka om ett nytt tillstånd enligt Sevesolagen då bolagets verksamhet utgjorde tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och inte omfattades av Sevesolagens särskilda tillståndsplikt. Uppförandet av mottagningsstationen krävde således inte tillstånd enligt vare sig Sevesolagen eller miljöbalken varför underinstansernas avgöranden upphävdes.

Föreläggande och förbud

20 §  En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att säkerställa att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs. Detsamma gäller för domar och beslut enligt miljöbalken.

[S2]Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom om tillstånd i ett ansökningsmål enligt miljöbalken som har rättskraft enligt 24 kap. 1 § miljöbalken.

[S3]Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas.

Prop. 1998/99:64: Frågan om tillsynsmyndighetens befogenheter har behandlats i avsnitt 7.8 och 7.9. En tillsynsmyndighet kan enligt första stycket meddela de förelägganden och förbud som behövs för att bestämmelserna i lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen efterlevs eller att villkor eller andra beslut som meddelats med stöd av ...

  • MÖD 2007:20:Säkerhetsrapport för Sevesoanläggningar ----- Inom ett bolags industriområde fanns flera fabriker. En av dem hade beviljats ett separat tillstånd och prövats individuellt, fristående från övrig verksamhet. Räddningsverket överklagade tillståndet och framhöll att prövningens avgränsning till en individuell fabrik inte var förenlig med säkerhetsrapportens avgränsning, som i enlighet med Sevesolagen omfattade samtliga fabriker på verksamhetsområdet. Därmed hade det inte skett någon integrerad miljö- och säkerhetsprövning av hela verksamheten enligt Sevesolagen. Räddningsverket yrkade att tillståndet skulle upphävas och målet återförvisas till miljödomstol för samordnad ny prövning. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det är prövningsmyndigheten som slutligt avgör om avgränsningen är lämplig och att säkerhetsfrågan har betydelse för denna avgränsning. Vidare framhöll MÖD att det inte enbart är säkerhetsprövningen vid tillståndsprövningen som säkerställer syftet med Sevesolagstiftningen utan att detta också sker genom att säkerhetsrapporten regelbundet ges in till tillsynsmyndigheten, som har befogenhet att meddela de förelägganden och förbud som behövs. MÖD uttalade slutligen att rättskraften endast omfattar de säkerhetsfrågor som villkorsreglerats i tillståndet eller på annat sätt prövats i tillståndet. Miljööverdomstolen avslog Räddningsverkets överklagande.(Samtidigt med detta avgörande meddelade MÖD följande domar där Räddningsverket överklagat andra avgöranden avseende frågan om säkerhetsrapportens inverkan på prövningen: M 6210-06, M 1877-07, M 7106-06, M 9898-06, M 8161-06).
  • MÖD 2002:34:Föreläggande enligt miljöbalken-----Länsstyrelsen förbjöd ett bolag att ta en mottagningsstation för perättiksyra i drift innan bolaget erhållit tillstånd för stationen. Miljööverdomstolen fann att mottagningsstationen var så konkret beskriven i bolagets ansökan till Koncessionsnämnden att den fick anses ha prövats genom nämndens beslut och således omfattades av gällande tillstånd. Det var således fel av tillsynsmyndigheten att förelägga bolaget att ansöka om tillstånd och förbjuda bolaget att ta stationen i bruk. Vidare förelåg det inte heller skyldighet för bolaget att ansöka om ett nytt tillstånd enligt Sevesolagen då bolagets verksamhet utgjorde tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och inte omfattades av Sevesolagens särskilda tillståndsplikt. Uppförandet av mottagningsstationen krävde således inte tillstånd enligt vare sig Sevesolagen eller miljöbalken varför underinstansernas avgöranden upphävdes.
  • MÖD 2006:54:Tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin och deponera anrikningssand m.m.-----Ett bolag hade ansökt om tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin som var nödvändigt som process- och reningssteg för verksamheten vid ett anrikningsverk, som man sedan tidigare hade tillstånd till. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att prövningen måste samordnas och avse utsläpp av vatten från båda verksamheterna. MÖD förklarade det tillåtligt att anlägga ett nytt sandmagasin samt att där deponera anrikningssand från gruvverksamhet under förutsättning att bolaget enligt åtagande inkom med ansökan om omprövning av villkoren för utsläpp till vatten från anrikningsverket. Själva tillståndsprövningen av det nya sandmagasinet återförvisades av MÖD till miljödomstolen. I målet gjorde MÖD en ingående granskning av aktuella dammsäkerhetsfrågor. MÖD fann också att det förelåg skäl att meddela tillstånd ( 22 kap. 26 § 2 st. miljöbalken) till de arbeten som behövde utföras för att färdigställa sandmagasinet. Villkor för detta tillstånd meddelades också. MÖD avslog däremot yrkandet om att detta tillstånd skulle få tas i anspråk även om domen inte vunnit laga kraft, s.k. verkställighetsförordnande.

21 §  Tillsynsmyndigheten får vid sådan utredning av effekter som sägs i 13 § förelägga en verksamhetsutövare eller någon annan att lämna de uppgifter som behövs för utredningen.

Prop. 1998/99:64: Paragrafen har berörts i avsnitt 7.6. För möjlighet för verksamhetsutövare att bedöma faktorer i omgivningen som påverkar säkerheten har de möjlighet att begära bistånd av tillsynsmyndigheter för att få tillgång till nödvändig information från andra verksamhetsutövare eller andra.

Vite

22 §  Beslut om förelägganden eller förbud får förenas med vite. Frågor om att döma ut vite prövas av mark- och miljödomstol. Lag (2010:939).

Prop. 1998/99:64: Föreläggande och förbud skall kunna förenas med vite. Att miljödomstol skall pröva frågan har behandlats i avsnitt 7.11.

Verkställighet på den felandes bekostnad

23 §  Om en verksamhetsutövare inte gör det som han eller hon är skyldig till enligt tillsynsmyndighetens föreläggande, får myndigheten vidta åtgärden på hans eller hennes bekostnad.

Prop. 1998/99:64: Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.9.

Övriga bestämmelser

24 §  Om det finns särskilda skäl, får en tillsynsmyndighet bestämma att dess beslut skall gälla även om det överklagas.

Prop. 1998/99:64: Föreskriften i paragrafen gör det möjligt för tillsynsmyndigheten att förordna om omedelbar verkställighet av ett beslut. Denna möjlighet bör givetvis endast användas i undantagsfall. Ett fall kan vara att åtgärder för att begränsa uppenbara risker är så brådskande av säkerhetsskäl att en överklagandeprövning inte kan avvaktas.

Överklagande

25 §  En kommuns beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen. Beslut som fattats av länsstyrelsen eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får överklagas hos mark- och miljödomstol enligt 21 kap. 1 § andra stycket miljöbalken.

[S2]Beslut om tillsynsprogram får inte överklagas. Lag (2010:939).

Prop. 1998/99:64: Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.11. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Tillsynsprogrammet är ett myndighetsinternt dokument som inte innebär några särskilda förpliktelser för verksamhetsutövarna. I paragrafens andra stycke anges att dessa beslut därför inte får överklagas.

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
  2. För befintlig verksamhet som omfattas av lagen skall anmälan enligt 7 § ges in till tillsynsmyndigheten senast den 1 januari 2000 samt säkerhetsrapporten och den interna planen för räddningsinsatser senast den 1 januari 2001. För befintlig verksamhet som inte omfattades av rådets direktiv om risker för storolyckor i vissa industriella verksamheter, 82/501/EEG, skall dock säkerhetsrapporten och den interna planen för räddningsinsatser ges in till tillsynsmyndigheten senast den 1 februari 2002.
Förarbeten
Rskr. 1998/99:219, Prop. 1998/99:64, Bet. 1998/99:FöU6
CELEX-nr
396L0082
Ikraftträder
1999-07-01

Lag (2005:349) om ändring i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor

Förarbeten
Rskr. 2004/05:228, Prop. 2004/05:74, Bet. 2004/05:FöU9
Omfattning
ändr. 12 §
Ikraftträder
2005-06-30

Lag (2006:266) om ändring i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor

Förarbeten
Rskr. 2005/06:170, Prop. 2005/06:51, Bet. 2005/06:FöU3
Omfattning
ändr. 4 §
Ikraftträder
2006-07-01

Lag (2008:1404) om ändring i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor

Förarbeten
Rskr. 2008/09:119, Prop. 2008/09:1, Bet. 2008/09:FöU1
Omfattning
ändr. 15, 25 §§
Ikraftträder
2009-01-01

Lag (2010:939) om ändring i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor

Förarbeten
Rskr. 2009/10:364, Prop. 2009/10:215, Bet. 2009/10:JuU27
Omfattning
ändr. 9, 22, 25 §§
Ikraftträder
2011-05-02

Lag (2015:233) om ändring i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor

Förarbeten
Rskr. 2014/15:168, Prop. 2014/15:60, Bet. 2014/15:FöU8
Omfattning
upph. 11, 16, 17 §§; ändr. 2, 3, 4, 7, 8, 10, 12, 13, 14, 15, 18, 25 §§, rubr. närmast före 2, 12, 13 §§; nya 12 a §, 13 a §, 14 a §, 18 a §, rubr. närmast före 12 a, 18 a §§
Ikraftträder
2015-06-01