Lag (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete

Departement
Infrastrukturdepartementet RST TM
Utfärdad
2005-06-02
Ändring införd
SFS 2005:395 i lydelse enligt SFS 2022:464
Ikraft
2005-07-01
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2022-11-01

Tillämpningsområde

1 §  Denna lag ska tillämpas på arbete som utförs av mobila arbetstagare som är anställda av företag etablerade i en medlemsstat och av förare som är egenföretagare under förutsättning att arbetstagaren eller egenföretagaren deltar i vägtransporter, vid vilka följande ska tillämpas:

[S2]I fråga om förare finns bestämmelser om körtider samt om raster och viloperioder i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 och AETR.

[S3]I arbetstidslagen (1982:673) finns bestämmelser om arbetstid vid arbete som inte omfattas av denna lag. Om arbetstagaren för samma arbetsgivare både utför arbete som omfattas av denna lag och arbete som omfattas av arbetstidslagen, ska arbetstiden läggas samman vid tillämpning av denna lag. Lag (2012:229).

Prop. 2011/12:69: Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Detta omfattar för närvarande s.k. mobila arbetstagare och paragrafen genomför därmed delvis artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG av den 11 mars 2002 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter (direktivet). Direktivet ska nu genomföras även såvitt avser förare som är egenföretagare, vilket innebär att även den del av direktivets artikel 2 som berör egenföretagare ska genomföras. Detta ...

Prop. 2004/05:132: Den första paragrafen anger vägarbetstidslagens tillämpningsområde. Tillämpningsområdet överensstämmer med direktivets tillämpningsområde i artikel 2.1. Lagens tillämpningsområde är således beroende av bl.a. om EG-förordningen 3820/85 eller AETR-överenskommelsen tillämpas. EG-förordningen och AETR-överenskommelsens innehåll behandlas i avsnitt 4.2. AETR-överenskommelsens bestämmelser är i sak identiska med dem som finns ...

1 a §  Med mobil arbetstagare avses i denna lag varje arbetstagare som ingår i den del av personalstyrkan som förflyttar sig och som är anställd av ett företag som utför person- eller varutransporter på väg för andras eller egen räkning. Lag (2012:229).

Prop. 2011/12:69: Paragrafen, som är ny, utgörs av samma reglering som för närvarande finns i 1 § andra stycket. Definitionen av mobil arbetstagare har alltså flyttats till en egen ny paragraf men ingen saklig ändring är avsedd.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 5.1.

1 b §  Med förare som är egenföretagare avses i denna lag en person vars huvudsakliga yrkesverksamhet består i att utföra person- eller varutransporter på väg mot ersättning, i enlighet med ett sådant gemenskapstillstånd som regleras i förordning (EG) nr 1072/2009 eller förordning (EG) nr 1073/2009 eller ett yrkestrafiktillstånd enligt yrkestrafiklagen (2012:210), och

  1. som har rätt att arbeta för egen räkning och inte utför arbete för en arbetsgivares räkning,
  2. är fri att organisera den aktuella verksamheten,
  3. vars inkomster är direkt beroende av den förtjänst som görs, och
  4. är fri att, självständigt eller i samarbete mellan egenföretagare, ha affärsförbindelser med flera kunder.

[S2]För den förare som inte uppfyller samtliga dessa kriterier ska samma skyldigheter och rättigheter gälla som för mobila arbetstagare enligt denna lag.

[S3]Med arbetstid avses, när det gäller egenföretagare, inte tid som används för allmänt administrativt arbete som inte direkt hänger samman med transporten i fråga. Lag (2012:229).

Prop. 2011/12:69: Paragrafen, som är ny, genomför artikel 3 a 2 och e i direktivet.

Paragrafens första stycke innehåller en definition av förare som är egenföretagare. Paragrafens första stycke genomför den definition av detta begrepp som följer av direktivets artikel 3 e. Av framställningstekniska skäl betecknas dock kategorin i påföljande paragrafer bara som egenföretagare. Denna framställningsteknik ansluter till den som för närvarande används för mobil arbetstagare som efter 1 § bara ...

Avvikelser genom kollektivavtal

2 §  Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får undantag göras från bestämmelserna i 5-9 §§, 12 § andra stycket samt 15 §. Det är också tillåtet att genom ett sådant kollektivavtal göra avvikelser från 16 §, under förutsättning att avtalet respekterar det övergripande skydd för arbetstagare som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152 av den 20 juni 2019 om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen, i den ursprungliga lydelsen.

[S2]Genom ett sådant kollektivavtal får också

  1. tidsperioden för beräkning av den högsta tillåtna sammanlagda arbetstiden enligt 12 § första stycket utsträckas till högst sex månader, och
  2. en annan period av natten än som anges i 14 § bestämmas, dock inte före kl. 0.00 eller efter kl. 7.00.

[S3]Genom ett sådant kollektivavtal som avses i första stycket får det också bestämmas i vilken omfattning perioder av väntan ska räknas som arbetstid. Perioder av väntan innebär att arbetstagaren inte fritt kan disponera över sin tid utan måste befinna sig på sitt arbetsställe beredd att utföra arbete, enligt bestämmelserna i 12 § tredje stycket, 15 § andra stycket och 18 § tredje stycket.

[S4]Undantag från 8 § andra och tredje styckena får göras även med stöd av kollektivavtal som har slutits av en lokal arbetstagarorganisation. Sådana undantag gäller dock under högst en månad, räknat från den dag då avtalet ingicks. Lag (2022:451).

3 §  En arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal som avses i 2 § får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar i den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men som sysselsätts i sådant arbete som avses med avtalet.

4 §  Ett kollektivavtal är ogiltigt i den mån det innebär att mindre förmånliga regler skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av denna lag.

Ordinarie arbetstid, övertid och mertid

Ordinarie arbetstid

5 §  Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i veckan.

[S2]När det behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt, får arbetstiden uppgå till 40 timmar i veckan i genomsnitt under högst fyra veckor.

[S3]Veckan räknas från och med måndag, om inte annan beräkning tillämpas på arbetsstället.

Prop. 2004/05:132: Bestämmelsen om ordinarie arbetstid överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelse i arbetstidslagen (5 §).

I andra stycket finns således en reglering av veckoperioden med en möjlighet att på arbetsstället tillämpa en annan veckoberäkning. Veckobegreppet vid det löpande ordinarie arbetet på ett arbetsställe behöver av praktiska skäl vara flexibelt. När en beräkning av den sammanlagda arbetstiden enligt 12 § skall ...

Övertid

6 §  Med övertid avses arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid enligt 5 §. Om annan ordinarie arbetstid gäller på grund av kollektivavtal som avses i 2 § första stycket, eller på grund av medgivande om undantag av Transportstyrelsen enligt 21 §, ska med övertid i stället avses arbetstid som vid heltidsarbete överstiger ordinarie arbetstid enligt avtalet eller medgivandet.

[S2]Vid beräkning av övertid ska ledighet som förläggs till arbetstagarens ordinarie arbetstid likställas med fullgjord ordinarie arbetstid. Lag (2010:1570).

7 §  När det finns ett särskilt behov av ökad arbetstid, får övertid tas ut med högst 200 timmar under ett kalenderår (allmän övertid).

Prop. 2004/05:132: Paragrafen reglerar hur mycket övertid som får tas ut under ett kalenderår och överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelse i arbetstidslagen (8 §), med den skillnaden att det i den här lagen inte har förts in de begränsningar som finns i arbetstidslagen för övertidsuttag per fyraveckorsperiod respektive kalendermånad.

Paragrafen behandlas i <a ...

8 §  Har en natur- eller olyckshändelse eller annan liknande omständighet som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren vållat avbrott i verksamheten eller medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom, får övertid tas ut för arbete i den utsträckning som förhållandena kräver (nödfallsövertid).

[S2]Om det för arbetsstället finns en lokal arbetstagarorganisation inom vars avtalsområde arbetet faller, får nödfallsövertid tas ut endast under förutsättning att arbetsgivaren snarast underrättar organisationen om övertidsarbetet.

[S3]Nödfallsövertid får inte tas ut under längre tid än två dygn från arbetets början utan att tillstånd till arbetet har sökts hos Transportstyrelsen. Lag (2010:1570).

Prop. 2004/05:132: Paragrafen reglerar nödfallsövertid och har samma lydelse och innebörd som motsvarande bestämmelse i arbetstidslagen (9 §).

Paragrafen behandlas i avsnitt 7.10.

Mertid

9 §  Med mertid förstås sådan arbetstid som vid deltidsanställning överstiger arbetstagarens ordinarie arbetstid enligt anställningsavtalet. Bestämmelsen om beräkning av övertid i 6 § andra stycket skall tillämpas även vid beräkning av mertid.

[S2]När det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får mertid tas ut med högst 200 timmar under ett kalenderår (allmän mertid). Mertid får också tas ut med tillämpning av de villkor för nödfallsövertid som anges i 8 §.

Prop. 2004/05:132: Paragrafen innehåller bestämmelser om mertid och överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelse i arbetstidslagen (10 §) utom i ett avseende. Liksom beträffande övertidsbestämmelserna i 6 § är skillnaden att paragrafen inte innehåller någon särskild jourtidshänvisning.

Paragrafen behandlas i avsnitt 7.10.

Begränsning av den sammanlagda arbetstiden

10 §  Med sammanlagd arbetstid avses summan av de timmar under vilka en arbetstagare har utfört arbete som denna lag är tillämplig på, oavsett om arbetet har utförts för en eller flera arbetsgivare. Detsamma gäller för egenföretagare oavsett om arbetet utförts för en eller flera kunder.

[S2]Om en person utfört vägtransportarbete i egenskap av såväl arbetstagare som egenföretagare utgör summan av arbetstiderna den sammanlagda arbetstiden. Lag (2012:229).

Prop. 2011/12:69: Paragrafen genomför för närvarande artikel 4 b första meningen i direktivet.

Paragrafens första stycke utgör en definition av begreppet sammanlagd arbetstid. Enligt lagen ska all arbetstid läggas samman vid tillämpningen

av lagens bestämmelser även om arbetet är uppdelat i olika delar eller har utförts för olika arbetsgivare. ...

Prop. 2004/05:132: I paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter, anges vad som avses med den sammanlagda arbetstiden. Genom denna bestämmelse genomförs också artikel 4 b) första meningen i direktivet. I avsnitt 7.3 lämnas vissa kommentarer om avgränsningen mot arbetstidslagen när det gäller sammanläggningen av arbetstid. Se även kommentaren till 2 §. ...

11 §  Arbetsgivaren skall av arbetstagaren skriftligen begära uppgifter om arbete som denne har utfört för en annan arbetsgivares räkning. Arbetstagaren skall tillhandahålla arbetsgivaren dessa uppgifter skriftligen.

Prop. 2004/05:132: I paragrafen finns direktivets formföreskrift i artikel 4 b) andra meningen om att arbetsgivaren skriftligen skall begära och arbetstagaren skriftligen lämna information om arbete för annan arbetsgivare.

Paragrafen behandlas i avsnitt 7.4.

12 §  En arbetstagares sammanlagda arbetstid får uppgå till högst 48 timmar per vecka i genomsnitt under en beräkningsperiod om högst fyra månader. Detsamma ska gälla för egenföretagare.

[S2]Den sammanlagda arbetstiden får dock inte under någon vecka överstiga 60 timmar, med undantag för de fall som avses i artikel 8.6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 och artikel 8.6 b i AETR.

[S3]Vid beräkningen av den sammanlagda arbetstiden ska till den läggas sådana perioder av väntan när arbetstagaren eller egenföretagaren inte fritt kan disponera över sin tid utan måste befinna sig på sitt arbetsställe beredd att utföra arbete. Sådan tid när arbetstagaren eller egenföretagaren skulle ha arbetat men i stället varit frånvarande på grund av semesterledighet eller sjukdom ska likställas med fullgjord arbetstid. Lag (2012:229).

Prop. 2011/12:69: Paragrafen genomför för närvarande artikel 4 a i direktivet.

I första stycket återfinns den begränsning av den genomsnittliga sammanlagda veckoarbetstiden som ska gälla enligt direktivet. Beräkningsperioden kan bestämmas i t.ex. dagar, veckor eller månader, men får inte överstiga fyra månader. Denna begränsning gäller numera även egenföretagare.

I andra stycket finns en bortre begränsning innebärande att den sammanlagda arbetstiden inte under ...

Prop. 2004/05:132: I första stycket finns den begränsning av den genomsnittliga sammanlagda veckoarbetstiden som enligt artikel 4 a) i vägarbetstidsdirektivet skall gälla. Beräkningsperioden enligt bestämmelsen kan bestämmas i t.ex. dagar, veckor eller månader, men får inte överstiga fyra månader. Vid tidsbegränsade anställningar som är kortare än fyra månader måste

<a ...

13 §  Med vecka avses vid tillämpningen av 12 § den period som börjar måndag kl. 0.00 och slutar söndag kl. 24.00.

Prop. 2004/05:132: I paragrafen finns en definition av begreppet vecka som skall tillämpas vid beräkningen av den sammanlagda arbetstiden i 12 §. Bestämmelsen motsvarar den tvingande definitionen av begreppet vecka i artikel 3 g) i vägarbetstidsdirektivet.

Även i 5 § finns dock ett veckobegrepp. Detta begrepp är i och för sig detsamma som i 13 §, men tillåter att en annan veckoberäkning tillämpas på arbetsstället. Vid en beräkning av den sammanlagda arbetstiden i 12 § gäller det tvingande veckobegreppet, ...

Nattarbete

14 §  Med nattarbete avses arbete under någon del av perioden som börjar kl. 1.00 och slutar kl. 5.00.

15 §  Om det ingår nattarbete i en 24-timmarsperiod som påbörjas efter sådan avslutad vila som avses i artikel 8 eller 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006, artikel 8 i AETR eller 13 eller 14 § arbetstidslagen (1982:673), får arbetstiden under den perioden inte överstiga tio timmar.

[S2]Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket ska i arbetstiden inräknas sådana perioder av väntan när arbetstagaren eller egenföretagaren inte fritt kan disponera över sin tid utan måste befinna sig på sitt arbetsställe beredd att utföra arbete.

[S3]Undantag från begränsningen av arbetstiden vid nattarbete i första stycket får göras tillfälligtvis, om det föranleds av något särskilt förhållande som inte hade kunnat förutses av arbetsgivaren eller egenföretagaren. Lag (2012:229).

Prop. 2011/12:69: Paragrafen innehåller i första stycket regler om begränsning av arbetstiden vid nattarbete. Denna reglering är tillämplig även på egenföretagare. Även hänvisningen i första stycket till sådan avslutad vila som avses i förordningen (EG) nr 561/2006, AETR eller arbetstidslagen är tillämplig på egenföretagare.

Det andra stycket innehåller en reglering av sådan väntetid som inte fritt kan disponeras över, ...

Prop. 2004/05:132: I paragraferna har direktivets krav i artikel 7.1 om begränsning av arbetstiden vid nattarbete genomförts. Bl.a. anges i 14 § mellan vilka

Prop. 2004/05:132 klockslag som nattarbete anses utfört. Denna bestämmelse motsvarar direktivets definitioner av nattetid och nattarbete i artikel ...

Information om arbetstidens förläggning

16 §  En arbetsgivare som anlitar arbetstagare till arbete annat än tillfälligtvis skall informera arbetstagarna om ändringar i den ordinarie arbetstidens förläggning minst två veckor i förväg. Sådan information får dock lämnas kortare tid i förväg, om verksamhetens art eller händelser som inte hade kunnat förutses ger anledning till det.

Prop. 2004/05:132: Paragrafen innehåller regler om arbetstagarens rätt att få information om förändringar av sin arbetstid viss tid i förväg. Paragrafen överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelse i arbetstidslagen (12 §), med ett undantag. Liksom beträffande övertidsbestämmelserna i 6 § och bestämmelserna om mertid i 9 § är skillnaden att paragrafen inte innehåller någon särskild jourtidshänvisning.

Paragrafen behandlas i <a ...

Viloperioder för lärlingar och praktikanter

17 §  För de lärlingar och praktikanter som är mobila arbetstagare enligt 1 a § gäller de viloperioder som anges i artikel 8 och 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006. Om bestämmelser i arbetsmiljölagen (1977:1160) eller arbetstidslagen (1982:673) eller föreskrifter meddelade med stöd av någon av dessa lagar ger ett för den enskilde förmånligare skydd ska dock dessa bestämmelser tillämpas. Lag (2012:229).

Prop. 2011/12:69: I paragrafen görs enbart en ändring av hänvisningen till 1 § andra stycket till följd av att innehållet i den bestämmelsen flyttas till den nya 1 a §.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 5.1.

Prop. 2004/05:132: I paragrafen, som genomför artikel 6 i direktivet, finns bestämmelser om vilka viloperioder som gäller för lärlingar och praktikanter.

Paragrafen behandlas i avsnitt 7.7.

Raster och pauser

18 §  Arbete får aldrig utföras längre tid än sex timmar i följd utan rast. Rasten ska uppgå till minst 30 minuter, om arbetstiden omfattar mellan sex och nio timmar. Om arbetstiden överstiger nio timmar, ska rasten uppgå till minst 45 minuter. Rasten får delas upp på flera perioder om minst 15 minuter vardera.

[S2]Raster under sådan körtid som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 och AETR ska förläggas i enlighet med förordningen eller överenskommelsen och räknas som rast även enligt denna lag.

[S3]Rast som tas under perioder av väntan, när arbetstagaren eller egenföretagaren inte fritt kan disponera över sin tid utan måste befinna sig på sitt arbetsställe beredd att utföra arbete, räknas även som arbetstid. Lag (2012:229).

Prop. 2011/12:69: Paragrafens första stycke genomför för närvarande artikel 5 i direktivet om raster. Det andra stycket anger att raster under sådan körtid som avses i förordningen (EG) nr 561/2006 och AETR-överenskommelsen ska förläggas i enlighet med dessa regleringar och räknas som rast även enligt lagen. Beträffande tredje stycket har i kommentaren till 12 § tredje stycket berörts sådan tid som arbetstagaren och egenföretagaren inte fritt kan disponera över. Sådan tid ska som utgångspunkt ...

Prop. 2004/05:132: I första stycket är vägarbetstidsdirektivets bestämmelser om raster i artikel 5 genomfört.

I andra stycket anges att raster under körtid skall förläggas i enlighet med EG-förordningen 3820/85 eller AETR-överenskommelsen och räknas som raster enligt denna lag. Detta för att undvika att en förare i vissa fall annars måste ta flera raster efter varandra beroende på att bestämmelserna om raster är olika utformade i förordningen respektive direktivet. Detta innebär bl.a. att även ...

19 §  Arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan ta de pauser som behövs utöver rasterna.

[S2]Om arbetsförhållandena kräver det, får i stället särskilda arbetspauser läggas ut. Arbetsgivaren skall i så fall på förhand ange arbetspausernas längd och förläggning så noga som omständigheterna medger.

[S3]Pauser räknas in i arbetstiden.

Prop. 2004/05:132: Paragrafen, som behandlas i avsnitt 7.10, innehåller regler om pauser och har samma lydelse och innebörd som motsvarande bestämmelse i arbetstidslagen (17 §).

Registrering av arbetstid

20 §  Arbetsgivare och egenföretagare ska registrera all arbetstid som omfattas av denna lag. Registren ska bevaras hos arbetsgivaren eller egenföretagaren i minst två år efter den tidsperiod som arbetet omfattar.

[S2]Arbetsgivaren ska på begäran av arbetstagaren lämna denne en kopia av den registrerade arbetstiden. Även fackliga organisationer som företräder arbetstagare på arbetsstället har rätt att på begäran få en sådan kopia.

[S3]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om registrering enligt första stycket. Lag (2022:464).

Prop. 2011/12:69: Paragrafen genomför bl.a. artikel 9 b i direktivet.

Paragrafen innehåller för närvarande regler om skyldigheten för arbetstagarens arbetsgivare att registrera arbetstid. Kravet omfattar all arbetstid enligt lagen. Enligt 10 § avses med den sammanlagda arbets-

tiden även arbetstid som utförs för en annan arbetsgivares räkning, och arbetsgivaren ...

Prop. 2021/22:166: Paragrafen innehåller krav på att arbetsgivare och egenföretagare ska registrera arbetstid. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Prop. 2004/05:132: Paragrafen, som bl.a. genomför artikel 9 b) i direktivet, innehåller regler om skyldigheten för arbetsgivaren att registrera arbetstagarens arbetstid. Enligt 10 § avses med den sammanlagda arbetstiden även arbetstid som omfattas av denna lag som utförs för annan arbetsgivares räkning, och arbetsgivaren är enligt 11 § skyldig att begära information om sådan arbetstid. Registreringskravet kommer således även att omfatta de uppgifter som inhämtats angående utförd arbetstid för andra arbetstagare. ...

Dispens

21 §  Om kollektivavtal som avses i 2 § inte träffas eller om det är fråga om en egenföretagare, får Transportstyrelsen medge sådana undantag (dispens) som avses i den bestämmelsen, förutsatt att det finns särskilda skäl.

[S2]Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana undantag som avses i 2 § i fråga om sammanlagd arbetstid och nattarbete för egenföretagare.

[S3]Ytterligare övertid eller mertid, utöver allmän övertid respektive allmän mertid, får medges med högst 150 timmar under ett kalenderår. Lag (2012:229).

Prop. 2011/12:69: Paragrafen reglerar Transportstyrelsens möjligheter att meddela undantag från lagens regler i de fall undantag i kollektivavtal inte träffats. Av författningskommentaren till lagens förarbeten följer att dispensmöjligheterna följer motsvarande möjligheter i 19 § arbetstidslagen, med de skillnader som följer av att vissa bestämmelser har en annan utformning i den lagen (prop. ...

Prop. 2004/05:132: Paragrafen, som behandlas i avsnitt 7.9, reglerar Arbetsmiljöverkets möjligheter att meddela undantag från lagens regler i de fall undantag i kollektivavtal inte har varit möjliga. Dispensmöjligheterna följer motsvarande möjligheter i arbetstidslagen (19 §), med de skillnader som följer av att vissa bestämmelser har en annan utformning i denna lag.

Tillsyn

22 §  Transportstyrelsen ska se till att lagen följs och har rätt att av arbetsgivaren och egenföretagaren på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

[S2]För att kunna utöva tillsynen har Transportstyrelsen rätt att få tillträde till arbetsställena. Lag (2012:229).

Prop. 2011/12:69: Paragrafen innehåller regler om tillsyn. Då lagen antogs motiverades inte införandet av dessa regler av tillsynskrav enligt direktivet, se prop. 2004/05:132 i författningskommentaren och avsnitt 7.11. Direktivet saknar uttryckliga bestämmelser om tillsyn. Likväl finns det alltså regler om tillsyn i lagen som omfattar även direktivets krav. För att ...

23 §  Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för att Transportstyrelsen ska kunna utöva sin tillsyn. Begäran om sådan hjälp får dock göras endast om

  1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller
  2. det annars finns synnerliga skäl. Lag (2014:739).

Prop. 2004/05:132: I paragrafen regleras polismyndighetens skyldighet att medverka vid Arbetsmiljöverkets tillsyn av arbetsgivarnas registrering av arbetstider etc. För att motverka att polisens resurser i onödan tas i anspråk för detta slag av tillsyn klargörs i paragrafen att biträde av polismyndighet får begäras endast i sådana situationer då det finns ett verkligt behov av polisens särskilda befogenheter att använda våld. Det är den begärande myndigheten som har att pröva om förutsättningar föreligger att begära ...

24 §  Transportstyrelsen får meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att denna lag ska följas. Förelägganden och förbud får förenas med vite. Lag (2010:1570).

Prop. 2004/05:132: Paragraferna, som behandlas i avsnitt 7.11, reglerar Arbetsmiljöverkets tillsyn över lagens efterlevnad och överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelser i arbetstidslagen (20...

  • §§), med undantag för vad som följer av att verket enligt den nya lagen inte kommer att utfärda några föreskrifter. Polisens medverkan regleras

Straffbestämmelser m.m.

25 §  Till böter eller fängelse i högst ett år döms den arbetsgivare eller den egenföretagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller ett förbud som har meddelats med stöd av 24 §. Detta gäller dock inte om föreläggandet eller förbudet har förenats med vite. Lag (2012:229).

26 §  Till böter döms den arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet

  1. förlägger arbetet så att
    1. arbetstagarens arbetstid överstigit vad som är tillåtet enligt bestämmelserna i denna lag,
    2. raster inte kunnat tas enligt vad som föreskrivs i 18 § första stycket,
  2. inte uppfyller sina skyldigheter enligt 16 §, utan att undantag har gjorts enligt 2 eller 21 §, eller sina skyldigheter enligt 20 §, eller
  3. lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när Transportstyrelsen har begärt upplysningar eller handlingar enligt 22 § första stycket. Lag (2010:1570).

Prop. 2004/05:132: Straffbestämmelserna, som behandlas i avsnitt 7.12, överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i arbetstidslagen, men har i vissa delar givits en annan lagteknisk utformning.

Följande skall dock läggas till. Det förhållandet att vägtransportarbete bedrivs utanför företags lokaler gör naturligtvis att en arbetsgivare ofta ...

26 a §  Till böter döms den som är egenföretagare och som uppsåtligen eller av oaktsamhet

  1. förlägger arbetet så att
    1. arbetstiden överstigit vad som är tillåtet enligt bestämmelserna i denna lag,
    2. raster inte kunnat tas enligt vad som föreskrivs i 18 § första stycket,
  2. inte uppfyller sina skyldigheter enligt 20 § första stycket, eller
  3. lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när Transportstyrelsen har begärt upplysningar eller handlingar enligt 22 § första stycket. Lag (2012:229).

Prop. 2011/12:69: Paragraferna utgör lagens straffbestämmelser och genomför därmed direktivets artikel 11. Då lagen antogs angavs i förarbetena bl.a. att bestämmelserna i huvudsak överensstämde med motsvarande bestämmelser i arbetstidslagen även om de i vissa delar givits en annan lagteknisk utformning (prop. 2004/05:132).

Enligt 25 § kan straff ådömas den ...

27 §  För en arbetsgivare som inte fullgör sina förpliktelser enligt kollektivavtal som avses i 2 §, gäller vad som anges om påföljd i avtalet eller i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

Övertidsavgifter

28 §  Om en arbetsgivare har överträtt bestämmelserna i 7 eller 8 § utan att ha stöd i kollektivavtal enligt 2 § eller ha fått dispens enligt 21 §, utgår en särskild avgift (övertidsavgift). Avgiften tas ut av den fysiska eller juridiska person som utövar den verksamhet i vilken överträdelsen har begåtts.

[S2]Övertidsavgiften utgör för varje timme otillåten övertid och för varje arbetstagare som har anlitats i strid mot 7 eller 8 §, en procent av det prisbasbelopp enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken som gällde vid den tidpunkt då överträdelsen begicks.

[S3]Avgiften kan sättas ned eller efterges om särskilda omständigheter föreligger. Lag (2010:1293).

29 §  Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott, på vilket inte kan följa svårare straff än böter, och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får övertidsavgift ej tas ut. Övertidsavgifter tillfaller staten.

[S2]Ett beslut genom vilket någon har påförts en övertidsavgift skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Den obetalda övertidsavgiften och dröjsmålsavgift skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Indrivningsåtgärder får inte vidtas sedan fem år har förflutit från det att beslutet vann laga kraft.

Överklagande m.m.

30 §  Transportstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

[S2]Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2010:1570).

31 §  För att ta till vara arbetstagarnas intresse i ett ärende enligt denna lag, får beslut som avses i 30 § överklagas av huvudskyddsombud eller, om något sådant ombud inte finns, av annat skyddsombud. Finns det inte något skyddsombud, får en arbetstagarorganisation överklaga ett sådant beslut i den mån saken rör medlemmarnas intresse och organisationen tidigare har yttrat sig i ärendet.

32 §  Transportstyrelsen får förordna att dess beslut ska gälla omedelbart. Lag (2010:1570).

33 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn och ärendehandläggning enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Lag (2010:1570).

Prop. 2010/11:30: I paragrafen, som är ny, finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter om avgifter. Lagen saknar i dag bestämmelser om avgifter. Genom den nya bestämmelsen kan föreskrifter meddelas om skyldighet att betala avgift för den tillsyn och för prövning i de ärenden som regleras i lagstiftningen. Den ärendehandläggning det gäller utgörs av dispens– och tillståndsprövningar.

Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt ...

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete

Förarbeten
Rskr. 2004/05:265, Prop. 2004/05:132, Bet. 2004/05:TU15
CELEX-nr
32002L0015
Ikraftträder
2005-07-01

Lag (2007:92) om ändring i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete

Förarbeten
Rskr. 2006/07:116, Prop. 2006/07:42, Bet. 2006/07:TU10
Omfattning
ändr. 1, 12, 15, 17, 18 §§
CELEX-nr
32006R0561
Ikraftträder
2007-04-11

Lag (2008:299) om ändring i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
  2. För beslut som meddelats av Arbetsmiljöverket före den 1 juli 2008 gäller 30 § i sin äldre lydelse.
Förarbeten
Rskr. 2007/08:195, Prop. 2007/08:62, Bet. 2007/08:AU8
Omfattning
ändr. 30 §
Ikraftträder
2008-07-01

Lag (2010:1293) om ändring i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete

Förarbeten
Rskr. 2010/11:7, Prop. 2009/10:222, Bet. 2010/11:SfU4
Omfattning
ändr. 28 §
Ikraftträder
2011-01-01

Lag (2010:1570) om ändring i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011. Vid tillämpning av 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska Transportstyrelsen vara den enskildes motpart.
Förarbeten
Rskr. 2010/11:59, Prop. 2010/11:30, Bet. 2010/11:TU6
Omfattning
ändr. 6, 8, 21, 22, 23, 24, 26, 32, 33 §§; ny 33 §
Ikraftträder
2011-01-01

Lag (2012:229) om ändring i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete

Förarbeten
Rskr. 2011/12:196, Prop. 2011/12:69, Bet. 2011/12:TU11
Omfattning
ändr. 1, 10, 12, 15, 17, 18, 20, 21, 22, 25 §§; nya 1 a, 1 b, 26 a §§
CELEX-nr
32002L0015
Ikraftträder
2012-06-01

Lag (2014:739) om ändring i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete

Förarbeten
Rskr. 2013/14:262, Prop. 2013/14:110, Bet. 2013/14:JuU23
Omfattning
ändr. 23 §
Ikraftträder
2015-01-01

Lag (2022:451) om ändring i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete

Förarbeten
Rskr. 2021/22:289, Prop. 2021/22:151, Bet. 2021/22:AU11
Omfattning
ändr. 2 §
Ikraftträder
2022-06-29

Lag (2022:464) om ändring i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete

Förarbeten
Rskr. 2021/22:303, Prop. 2021/22:166, Bet. 2021/22:TU15
Omfattning
ändr. 20 §
Ikraftträder
2022-06-15