1 §  Denna förordning gäller förvaltningen av EU:s strukturfonder för att genomföra program inom målet regional konkurrenskraft och sysselsättning och målet europeiskt territoriellt samarbete. Förordningen innehåller bestämmelser som kompletterar

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1783/1999,
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1081/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska socialfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1784/1999,
3. rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999,
4. kommissionens förordning (EG) nr 1828/2006 av den 8 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden och för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden,
5. lagen (2007:459) om strukturfondspartnerskap, och
6. förordningen (2009:982) om statligt stöd inom det nationella strukturfondsprogrammet för regional konkurrenskraft och sysselsättning. Förordning (2010:492).

2 §  Begreppen attesterande myndighet, övervakningskommitté, revisionsmyndighet och operativt program har i denna förordning samma betydelse som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 och rådets förordning (EG) nr 1083/2006. Begreppet förvaltande myndighet har i denna förordning samma betydelse som begreppet förvaltningsmyndighet i rådets förordning (EG) nr 1083/2006. Förordning (2007:676).

3 §  I denna förordning betyder

1. regionala strukturfondsprogram: regionala strukturfondsprogram för regional konkurrenskraft och sysselsättning,
2. nationellt strukturfondsprogram: det nationella strukturfondsprogrammet för regional konkurrenskraft och sysselsättning,
3. territoriella program: strukturfondsprogram för europeiskt territoriellt samarbete.

4 §  Tillväxtverket är förvaltande och attesterande myndighet för de regionala strukturfondsprogrammen.

Frågor om stöd prövas av Tillväxtverket.

I en ansökan om stöd skall sökanden ange hur annan offentlig medfinansiering har ordnats. Förordning (2009:159).

5 §  Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige är förvaltande och attesterande myndighet för det nationella strukturfondsprogrammet.

Frågor om stöd prövas av Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige.

I en ansökan om stöd skall sökanden ange hur annan offentlig medfinansiering än sådan som beslutas av Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige har ordnats.

6 §  I fråga om vilken myndighet som är förvaltande och attesterande myndighet för territoriella program gäller följande.

7 §  Frågor om stöd prövas av den förvaltande myndigheten för programmet.

8 §  För varje program skall det finnas en övervakningskommitté. Följande regionala strukturfondsprogram har gemensamma övervakningskommittéer:

1. Övre Norrland och Mellersta Norrland,
2. Norra Mellansverige, Östra Mellansverige och Stockholm, och
3. Västsverige, Småland och öarna samt Skåne-Blekinge.

För beslut av en övervakningskommitté krävs enhällighet.

Ordförande i en övervakningskommitté utses av regeringen. Ledamöter och ersättare utses av Regeringskansliet för bestämd tid.

Andra och tredje styckena gäller inte territoriella program. Förordning (2007:676).

8 a §  Ekonomistyrningsverket är revisionsmyndighet för samtliga strukturfondsprogram. Revisionsmyndighetens uppgifter framgår av rådets förordning (EG) nr 1083/2006. Förordning (2007:676).

Ekonomistyrningsverket skall härutöver

1. säkerställa att substansgranskningar som avses i artikel 62.1 b i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 genomförs för de territoriella program där förvaltningsmyndigheten är placerad i Sverige, och
2. företräda Sverige i den grupp av revisorer som avses i artikel 14.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 för de territoriella program där förvaltningsmyndigheten inte är placerad i Sverige. Förordning (2007:676).

9 §  En ansökan om stöd skall ges in till den förvaltande myndigheten eller, om ansökan avser stöd från ett territoriellt program, till ett gemensamt tekniskt sekretariat för det berörda programmet.

10 §  Den förvaltande myndigheten ska kontrollera att ansökan avser stöd som är förenligt med det berörda strukturfondsprogrammet samt med tillämpliga nationella och unionsrättsliga bestämmelser.

I fråga om godkända ansökningar inom ramen för de regionala strukturfondsprogrammen och det nationella strukturfondsprogrammet ska den förvaltande myndigheten sedan föredra sina beslutsunderlag inför strukturfondspartnerskapet. Partnerskapet avger därefter yttrande enligt vad som närmare framgår av lagen (2007:459) om strukturfondspartnerskap. Förordning (2010:492).

10 a §  Strukturfondspartnerskapets yttrande kräver enhällighet.

Strukturfondspartnerskapet får yttra sig om ansökningarna när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande.

Yttrandet skall innehålla motiveringar avseende varje enskild ansökan. Förordning (2007:676).

11 §  Den förvaltande myndighetens beslut om stöd skall innehålla en upplysning om vilka förutsättningar som gäller för beslutet och om vilka utgifter som är stödberättigande. Förordning (2007:676).

12 §  Stöd får betalas ut endast om utgifterna är stödberättigande och det kan styrkas att dessa faktiskt har betalats. I annat fall ska den förvaltande myndigheten besluta att inte betala ut motsvarande del av stödet. Förordning (2009:900).

13 §  Allmänna bestämmelser om stödberättigande utgifter finns i

1. artikel 7 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006,
2. artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1081/2006,
3. artikel 56 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006, och
4. artikel 48–53 i kommissionens förordning (EG) nr 1828/2006.

Bestämmelserna i 15–25 §§ tillämpas inte om något annat följer av de bestämmelser som anges i första stycket. Förordning (2009:900).

14 §  Den förvaltande myndigheten får, om det finns särskilda skäl och efter prövning av projektets ekonomiska bärkraft, besluta om förskott på stödet.

Förskott får lämnas till en stödmottagare som är en ideell förening, en ekonomisk förening i form av ett lokalt kooperativ, en allmännyttig stiftelse eller en lokal utvecklingsgrupp som drivs av stödmottagaren. I fråga om projekt inom det nationella strukturfondsprogrammet får förskott även lämnas till en stödmottagare som är ett aktiebolag, om bolaget helt ägs av en ideell förening.

Förskott får lämnas med högst hälften av det beviljade stödet, dock högst 250 000 kronor.

15 §  Direkta utgifter är stödberättigande om de

1. har uppkommit för och är nödvändiga för projektets genomförande,
2. har uppkommit under den projektperiod som den förvaltande myndigheten har fastställt,
3. har bokförts i enlighet med gällande bokföringsregler,
4. kan styrkas av stödmottagaren genom kopior av fakturor, bokföringsunderlag eller andra handlingar ur dennes redovisning, och
5. har uppkommit efter offentlig upphandling eller, om upphandling inte krävs, på i övrigt affärsmässiga villkor.

Den förvaltande myndigheten får meddela föreskrifter om undantag från kravet i punkten 4 enligt vad som närmare framgår av artikel 7.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 och artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1081/2006. Förordning (2009:900).

16 §  Indirekta utgifter är stödberättigande om stödmottagaren kan

1. styrka att utgifterna uppkommit i direkt samband med de stödberättigande direkta utgifter som går att hänföra till projektet,
2. styrka att utgifterna fördelas proportionellt enligt en dokumenterad och skälig metod som bestämts på förhand, och
3. styrka utgifterna genom kopior av fakturor, bokföringsunderlag eller andra handlingar ur sin redovisning.

Den förvaltande myndigheten får meddela föreskrifter om undantag från kravet i punkten 3 enligt vad som närmare framgår av artikel 7.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 och artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1081/2006.

Stödet för indirekta utgifter får uppgå till högst 20 procent av de stödberättigande direkta utgifterna. Förordning (2009:900).

17 §  Följande utgifter är inte stödberättigande:

1. avgifter för finansiella transaktioner, växlingsavgifter, ränta och andra rent finansiella utgifter,
2. böter, straffavgifter eller rättegångskostnader, och
3. utgifter för underleverantörskontrakt, om
   1. anlitande av en underleverantör ökar kostnaden för projektet utan att tillföra något motsvarande värde eller
   2. utgiften för underleverantören beräknats med en procentuell andel av totalkostnaden för projektet, om inte en sådan betalning kan motiveras av stödmottagaren med hänvisning till det verkliga värdet på det utförda arbetet eller den tillhandahållna tjänsten.

18 §  Stödet skall minskas med de intäkter som projektet medför. Någon minskning skall dock inte ske om intäkterna avser bidrag eller löner som betalats ut av tredje man till förmån för deltagarna i ett projekt och stödmottagaren kan visa att intäkterna inte är avsedda för stödmottagaren.

Som intäkter räknas

1. inkomster från försäljning, uthyrning, tjänster, anmälningsavgifter eller andra liknande inkomster genererade genom projektet, och
2. inkomster i annat än pengar.

Intäkter i eller genom ett projekt skall löpande redovisas av stödmottagaren.

19 §  Bidrag i annat än pengar utgör stödberättigande utgifter endast om bidraget består i tillhandahållande av fastigheter, lokaler, utrustning, material, forskning eller förvärvsarbete.

20 §  Utgifter för köp av begagnad utrustning är stödberättigande endast om stödmottagaren styrker att utrustningen inte förvärvats med bidrag från offentliga medel. Priset för den begagnade utrustningen får inte överstiga marknadsvärdet och måste vara lägre än kostnaden för motsvarande ny utrustning samt ha minst de tekniska egenskaper som behövs för insatsen.

21 §  Utgifter för köp av obebyggda fastigheter är stödberättigande endast om

1. utgifterna utgör högst tio procent av de totala stödberättigande utgifterna,
2. det finns en direkt koppling mellan köpet och syftet med projektet, och
3. stödmottagaren styrker att inköpspriset inte överstiger marknadsvärdet.

Utgifter för köp av obebyggda fastigheter för miljöskyddsinsatser är stödberättigande endast om köpet dessförinnan har godkänts av den förvaltande myndigheten. Fastigheten skall användas för det avsedda ändamålet under den tidsrymd som fastställs i godkännandet. Fastigheten får inte användas för jordbruk.

22 §  Utgifter för köp av bebyggda fastigheter är, utöver vad som anges i 21 §, stödberättigande endast om

1. det finns en direkt koppling mellan köpet och syftet med projektet,
2. det för byggnaden under de senaste tio åren inte har beviljats nationella bidrag eller unionsbidrag, och
3. stödmottagaren styrker att priset inte överstiger marknadsvärdet. Förordning (2010:492).

23 §  Inbetalningar till riskkapitalfonder, lånefonder och garantifonder skall anses utgöra faktiskt betalda utgifter.

24 §  Leasingavgifter är stödberättigande upp till marknadsvärdet för tillgången.

25 §  Utgifter enligt 20-23 §§ är inte stödberättigande i projekt inom det nationella strukturfondsprogrammet.

26 §  Om beslut om stöd har fattats på grund av oriktig, vilseledande eller ofullständig uppgift från sökanden eller om denne brutit mot de villkor som gäller för stödet, får den myndighet som prövar frågan om stöd upphäva beslutet helt eller delvis.

27 §  Om ett stödbeslut upphävs sedan stöd har betalats ut till följd av beslutet, eller om en stödmottagare i övrigt har tagit emot stöd i strid med ett stödbeslut, unionsreglerna eller det operativa programmet, är stödmottagaren återbetalningsskyldig för beloppet. Den förvaltande myndigheten får kräva att stödet betalas tillbaka helt eller delvis. Återbetalning får krävas inom tio år från det att beloppet betalades ut. Förordning (2010:492).

28 §  Om stödmottagaren inte är berättigad till ett stödbelopp och detta skall återbetalas, skall ränta tas ut enligt räntelagen (1975:635).

Den myndighet som har beslutat om återkrav får sätta ned räntekravet om det finns särskilda skäl.

28 a §  Är någon återbetalningsskyldig enligt 27 § eller skyldig att betala ränta enligt 28 § får annat stöd enligt denna förordning kvittas mot skulden. Förordning (2009:900).

29 §  I fråga om vilken myndighet som är ansvarig för kontroller enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 gäller följande.

För de territoriella program där den förvaltande myndigheten inte är placerad i Sverige skall sådana kontroller utföras av Tillväxtverket. Förordning (2009:159).

30 §  För de regionala strukturfondsprogrammen och det nationella strukturfondsprogrammet ska den förvaltande myndigheten för respektive program ansvara för rapporteringen av oegentligheter i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1828/2006. För de territoriella programmen ska den myndighet som är ansvarig för kontroller enligt 29 § också svara för rapporteringen av oegentligheter på svenskt territorium.

En underrättelse om innehållet i rapporteringen ska sändas till Ekobrottsmyndigheten och Ekonomistyrningsverket. I fråga om sådana territoriella program där den förvaltande myndigheten inte är placerad i Sverige ska en sådan underrättelse i stället sändas till den förvaltande och den attesterande myndigheten. Förordning (2009:900).

31 §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än den förvaltande myndighetens beslut att inte betala ut stöd enligt 12 §, att upphäva beslut om stöd enligt 26 § och att kvitta stöd enligt 28 a § får dock inte överklagas. Förordning (2009:900).

32 §  En förvaltande myndighet får inom sitt ansvarsområde meddela de närmare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.