JK 2406-11-31

2.1 SMS-meddelandet 2.1.1 Rättsliga utgångspunkter

Av 1 kap. 1 § tredje stycket TF framgår att det står var och en fritt att lämna uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst till bl.a. författare och nyhetsbyråer för offentliggörande i tidningar och andra tryckta skrifter om inte något annat är föreskrivet i TF (meddelarfrihet). Motsvarande bestämmelse finns i 1 kap. 2 § YGL.

Sedan den 1 januari 2011 är i 3 kap. 4 § andra stycket TF respektive 2 kap. 4 § tredje stycket YGL uttryckligen stadgat att en myndighet eller ett allmänt organ inte får ingripa mot någon för att han eller hon i en tryckt skrift har brukat sin tryckfrihet eller medverkat till ett sådant bruk respektive i ett radioprogram eller en teknisk upptag-ning har brukat sin yttrandefrihet. Uppsåtligt ingripande i strid med bestämmelserna är numera också straffsanktionerat direkt genom bestämmelsen i 3 kap. 5 § tredje stycket TF respektive 2 kap. 5 § tredje stycket YGL, om den som brukat sin rätt drabbas av avskedande, uppsägning, meddelande av disciplinpåföljd eller en liknande åtgärd.

Detta s.k. repressalieförbud gällde visserligen även tidigare som en följd av stadgan-det i 1 kap. 3 § TF respektive 1 kap. 4 § YGL att ingen får tilltalas eller dömas till ansvar eller åläggas skadeståndsskyldighet för missbruk av tryck- eller yttrandefrihe-ten eller medverkan däri i annan ordning eller annat fall än vad TF eller YGL medger. En överträdelse av repressalieförbudet kunde härvid, om den skedde i samband med myndighetsutövning mot den enskilde, föranleda ansvar för tjänstefel enligt brottsbalkens bestämmelser.

I kommunal verksamhet fick detta emellertid till följd att överträdelser av repressalie-förbudet inte kunde föranleda straffrättsligt ansvar eftersom frågan om disciplinan-svar för kommunanställda regleras i kollektivavtal, och inte i lag som för statsanställ-da, vilket innebär att disciplinåtgärder mot kommunanställda inte utgör myndighets-utövning. Sedan den 1 januari 2011 är dock skyddet mot repressalier på grund av medverkan till ett yttrande i ett grundlagsskyddat medium detsamma för alla offent-ligt anställda.

För kommunala bolag har i 13 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen 2009:400 (OSL) gjorts hänvisningar till bestämmelserna i TF och YGL om repressalieförbudet. I 14 kap. 1 § OSL har också införts en bestämmelse om straff för överträdelser av repressalieförbudet som motsvarar vad som gäller enligt TF och YGL.

Repressalieförbudet innebär att i princip varje åtgärd som medför negativa konse-kvenser för en offentligt anställd person och som grundar sig på dennes medverkan i en tryckt skrift i princip är otillåten. Myndigheter och chefer hos myndigheter får så-ledes inte vidta några för en enskild negativa tjänsteåtgärder på grund av den enskil-des bruk av tryck- eller meddelarfriheten. Det kan här anmärkas att det även när TF eller YGL inte kan tillämpas genom bestämmelserna i 2 kap. 1 § 1 regeringsformen (RF) får anses föreligga ett motsvarande skydd mot repressalieåtgärder (se JO:s be-slut den 25 september 2009 i ärendet med dnr 149-2009 m.fl.).

Repressalieförbudet omfattar även åtgärder som inte kan föranleda straff och företrä-dare för det allmänna är utanför det straffbelagda området underkastade tillsyn av Riksdagens ombudsmän (JO) och Justitiekanslern (prop. 2009/10:81 s. 42).

Av förarbetena till de nya bestämmelserna framgår att det inte är uteslutet att en åt-gärd som riktas mot någon annan än en anställd vid myndigheten kan omfattas av repressalieförbudet. Straffansvar för åtgärder mot andra än anställda är dock uteslutet på grund av karaktären av de repressalier som enligt straffbestämmelsen krävs för att föranleda sådant ansvar (prop. 2009/10:81 s. 43).

Förbudet förutsätter för sin tillämpning att det finns någon form av lydnads- eller beroendeförhållande mellan meddelaren och företrädaren för myndigheten eller det allmänna. I typfallet rör det sig om en person med överordnad tjänsteställning som tillrättavisar en underordnad, alltså någon med en reell möjlighet att utsätta den andre för någon form av negativa verkningar.

2.1.2 Överträdelse av repressalieförbudet?

Justitiekanslern konstaterar inledningsvis att de uttalanden som skett i den aktuella debattartikeln omfattas av regleringen i TF/YGL. Omständigheterna i ärendet är emellertid sådana att det inte kan vara fråga om en överträdelse av repressalieförbu-det som kan föranleda straffrättsligt ansvar. Förundersökning ska alltså inte inledas.

Frågan är då om det kan vara fråga om en icke straffsanktionerad överträdelse av re-pressalieförbudet. Därvid måste det göras en bedömning av i vilken egenskap LH har skickat och uttalat sig i SMS-meddelandet, mot vem uttalandet riktat sig och om det-ta i sig kan anses utgöra en repressalie.

LH är kommunalråd tillika kommunstyrelsens ordförande i Umeå kommun. Vidare är han styrelseordförande i det kommunala bolaget Umeå Kommunföretag AB. Väs-terbottens museum ägs till 60 procent av Umeå kommun genom detta bolag. Mot den bakgrunden och med beaktande av meddelandets innehåll måste LH anses ha skickat SMS-meddelandet som företrädare för Umeå kommun och/eller det kommunala bo-laget Umeå Kommunföretag AB.

Frågan är därefter vilken betydelse som ska tillmätas den omständigheten att SMS-meddelandet skickades till UG och inte till den aktuelle artikelförfattaren. (Jfr Justi-tiekanslerns beslut den 16 oktober 2007 i ärendet med dnr 43-07-22.) För att SMS-meddelandet ska kunna utgöra en överträdelse av repressalieförbudet måste också, som ovan angetts, LH ha intagit en överordnad ställning i förhållande till meddelaren.

Oavsett hur det förhåller sig med det nyss sagda konstaterar Justitiekanslern följande. Om LH:s SMS-meddelande anses innefatta ett uttalande om att artikelförfattarens bruk av sin tryck- och yttrandefrihet kan komma att påverka medelstilldelningen till museet innebär detta, enligt Justitiekanslerns mening, inte ett så konkret ingripande att det kan betecknas som en repressalie. Någon överträdelse av repressalieförbudet kan redan på grund härav inte anses ha ägt rum.

2.1.3 Vissa uttalanden inom ramen för Justitiekanslerns tillsyn

Det inträffade har således inte innefattat någon överträdelse av repressalieförbudet. SMS-meddelandets innehåll och avfattning kan emellertid knappast uppfattas på nå-got annat sätt än som en form av indirekt påtryckning mot någon som har brukat sin tryck- och yttrandefrihet. Det står givetvis LH, liksom var och en, fritt att diskutera och kritisera vad någon, oavsett vem, har uttalat i medierna. Det finns emellertid samtidigt anledning att framhålla vikten av att den som företräder en myndighet eller ett allmänt organ särskilt beaktar meddelarfrihetens stora betydelse som ett värn för yttrande- och informationsfriheten i vårt samhälle. Bedömd mot bakgrund av de ovan redovisade grunderna för den tryckfrihetsrättsliga regleringen måste LH:s agerande enligt Justitiekanslerns bedömning anses som klart olämpligt. 2.2 Inlägget på en blogg När det gäller det anmälda blogginlägget är omständigheterna sådana att det inte kan röra sig om någon överträdelse av repressalieförbudet. Denna del av anmälan föranleder inte någon åtgärd här.

2.2 Inlägget på en blogg