JK 2900-04-31

Omfattningen av Justitiekanslerns prövning

Jag vill inledningsvis klargöra att Justitiekanslern är exklusiv åklagare när det gäller tryck- och yttrandefrihetsbrott, dvs. när det är fråga om otillåtna uttalanden i tryckta skrifter, i radio- och televisionsprogram, på CD-skivor, i videofilmer m.m. Det innebär att Justitiekanslern, såvitt nu är i fråga, har att pröva om förundersökning skall inledas med anledning av innehållet i videofilmen. Däremot är det inte en uppgift för Justitiekanslern att pröva spridningen av uppgifter som sker i andra, inte grundlagsskyddade sammanhang. Det är en uppgift för allmän åklagare. Min granskning av de i ärendet anmälda uttalandena begränsar sig alltså till frågan om förundersökning skall inledas med anledning av vad som förekommer i videofilmen. 

Innefattar uttalandena i videofilmen hets mot folkgrupp?

Yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp innebär att någon i ett grundlagsskyddat medium hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning (5 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen jämfört med 7 kap. 4 § 11 tryckfrihetsförordningen och 16 kap. 8 § brottsbalken). 

Straffbestämmelserna fick sin nuvarande lydelse genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2003. Genom lagändringen kom bestämmelsen om hets mot folkgrupp att utvidgas så att också hot och uttryck för missaktning mot exempelvis homosexuella omfattas av det straffbara området. 

Av förarbetena till lagändringen (prop. 2001-02:59 s. 41 f.) framgår bl.a. att kriminaliseringen av hets med anspelning på sexuell läggning, lika lite som den motsvarande sedan tidigare gällande kriminaliseringen av hets mot folkgrupp, är avsedd att hindra en fri och saklig debatt. Meningen är alltså inte att hindra resonemang och diskussioner om bl.a. homosexualitet vare sig inom kyrkor eller på andra håll i samhället. Också tidigare gällde om hets mot folkgrupp att inte varje yttrande som innehåller omdömen om en viss grupp eller varje uttryck för missaktning var straffbelagt. För straffbarhet krävs att det är fullt klart att uttalandet överskrider gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion rörande gruppen i fråga. Även för sådana yttranden som kan uppfattas som stötande eller direkt missvisande finns det ett vidsträckt utrymme innan gränsen till det straffbara området överskrids. 

Uttalanden måste också alltid bedömas i sitt sammanhang. Kritiska och även nedvärderande uttalanden är sålunda ofta straffria på grund av kontexten. 

Till det sagda skall också läggas att, enligt 1 kap. 5 § yttrandefrihetsgrundlagen, den som har att vaka över att lagen efterlevs bör betänka att yttrandefriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick och alltid bör uppmärksamma syftet mera än framställningssättet samt vid tvekan hellre fria än fälla. 

I den nu aktuella predikan citerar UE flera olika bibelavsnitt i vilka homosexualitet framställs som en synd. Även om bibeltexterna i objektiv mening är sådana att de isolerat kan anses innefatta missaktning mot homosexuella kan inte enbart citerandet av texterna leda till ansvar för hets mot folkgrupp (se a. prop. s. 41 och jfr JK:s beslut den 21 januari 2003 i ärende med dnr 16-03-30). Om texterna däremot används på ett sätt som är nedvärderande mot eller kränker homosexuella som grupp kan bedömningen ibland bli en annan. 

UE ger också uttryck för att han ställer sig bakom bibelcitaten. Det är i huvudsak på detta sätt som han själv uttalar sig om homosexualitet och homosexuella. 

Det bör uppmärksammas att uttalandena görs mot bakgrund av en livsåskådning - en religiös bekännelse - med vilken homosexualitet anses oförenlig. Syftet med predikan synes inte ha varit att kränka eller nedvärdera homosexuella utan i stället främst att förklara och lägga ut den trosuppfattning och syn på bibeltexterna som Livets Ord står för. Predikan är också ett inlägg i debatten om förhållandet mellan religionsfriheten och yttrandefriheten å den ena sidan och straffbarhet för vissa uttalanden å den andra. 

Mot den angivna bakgrunden anser jag att de uttalanden beträffande homosexualitet som görs i videofilmen håller sig klart inom gränsen för vad som är tillåtet enligt den yttrandefrihetsrättsliga regleringen. Inte heller kan det oreserverade stöd som ges till den pastor som dömts för hets mot folkgrupp anses innefatta något yttrandefrihetsbrott. 

Förundersökning skall således inte inledas i ärendet.