JK 3351-04-40

Skadestånd med anledning av ett felaktigt beslut om flyttning och skrotning av en bil

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner TM skadestånd med 53 000 kr och ersättning för ombudskostnader med 5 625 kr. Justitiekanslern uppdrar åt Vägverket att se till att pengarna betalas ut till honom.

Bakgrund

Den 12 november 2003 observerade personal från Vägverket, Region Mälardalen, fordonet HFZ 755, en Golf 1,8 CL av 1998 års modell, vid väg 692 i Västerås. Den 18 november 2003 stod fordonet fortfarande kvar på samma plats. Registrerad ägare till fordonet var TM.

Vägverket upprättade den 18 november 2003 ett protokoll enligt lagen (1982:129) och förordningen (1982:198) om flyttning av fordon i vissa fall. I protokollet angavs att flyttning var påkallad eftersom fordonet dels var uppställt i strid mot föreskrifter om stannande eller parkering samt avsevärt försvårade snöröjning, renhållning eller annat vägarbete, dels var ett fordonsvrak. I protokollet angavs också att fordonets karosseri, ram, axlar, motor, färdbelysning och inredning var utan anmärkning medan höger sidoruta bak var krossad och alla hjul samt däck saknades.

Den 20 november 2003 beslutade Vägverket att fordonet skulle flyttas eftersom det bedömdes som ett fordonsvrak. Enligt beslutet skulle fordonet ställas upp på Västerås bildemontering. Beslutet skulle verkställas snarast.

Flyttningsbeslutet verkställdes samma dag, den 20 november 2003.

Den 2 december 2003 beslutade Vägverket med stöd av lagen om flyttning av fordon i vissa fall att fordonet skulle skrotas.

Fordonet skrotades den 9 februari 2004.

Anspråket

TM har i en skrivelse till Vägverket begärt skadestånd av staten med hänvisning till att det var fel av Vägverket att skrota hans bil. Han har, som han slutligen framställt sitt anspråk, begärt skadestånd med 54 200 kr, vilket han anser motsvarar bilens värde vid flyttningstillfället. Han har också begärt ersättning för kostnader i ärendet här med 5 625 kr, avseende 4,5 timmars ombudsarvode.

Vägverkets yttrande

Vägverket har tillsammans med ett eget yttrande lämnat över ärendet till Justitiekanslern för handläggning. I yttrandet anför Vägverket bl.a. följande.

"Gällande bestämmelser

Fordonsvrak definieras i 1 § lagen om flyttning av fordon i vissa fall som fordon som med hänsyn till sitt skick, den tid under vilken det har stått på samma plats eller andra omständigheter måste anses övergivet och som uppenbarligen har ringa eller inget värde. Av 3 § samma lag framgår bl.a. att fordonsvrak skall skrotas så snart det lämpligen kan ske och att i beslutet om flyttning skall anges om fordonet är att anse som fordonsvrak. Enligt 6 § andra stycket tillfaller ett fordonsvrak som flyttas omedelbart kommunen eller staten.

Enligt 2 § förordningen om flyttning av fordon i vissa fall får ett fordon flyttas bl.a. om det är ett fordonsvrak. Av 3 § samma förordning följer att beslut om flyttning skall föregås av utredning och vid utredningen skall protokoll föras och beslutet skall antecknas på protokollet.

Verkets bedömning

Skadeståndsskyldigheten

Vägverkets region Mälardalen har beslutat om flyttning av det aktuella fordonet. Därvid har åberopats såväl 2 § 3 b) ["försvårar snöröjning, renhållning eller annat arbete på väg", Justitiekanslerns anmärkning] som 4 (fordonsvrak). När ett fordon flyttats på den grunden att det är ett vrak, övergår äganderätten omedelbart till - i detta fall - staten och fordonet skrotas och avregistreras. Ett sådant flyttningsbeslut, som inte är överklagbart enligt 10 § i lagen, har således en omedelbar och definitiv effekt för den tidigare ägaren. Det är därför av stor vikt att sådana beslut föregås av noggranna överväganden. Verket anser det uppenbart att fordonet vid det aktuella tillfället inte var ett fordonsvrak enligt definitionen i lagen om flyttning av fordon i vissa fall. Det fel som begåtts är sådant att staten bör anses skadeståndsskyldig enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen.

Skadan

TM har rätt till ersättning för bilens värde vid det aktuella beslutstillfället (om flyttning av fordonet). Av de uppgifter Vägverkets region Mälardalen har inhämtat från en bilfirma angående priset på ett motsvarande fordon, i normalskick, skulle det vara cirka 55 000 kr. Vid beräkning av ersättningen bör dock hänsyn tas till den minskning av fordonets värde som uppstått med anledning av att det lämnats utmed vägen. Av protokollet av den 18 november 2003 framgår att fordonet saknade samtliga hjul och höger bakre sidoruta var krossad. Av ytterligare utredning som gjorts i ärendet följer att även skador på inredningen har konstaterats. I protokollet har antecknats att inredningen var utan anmärkning. Det är dock sannolikt att de mögelskador som upptäcktes senare orsakats av fukt (regn och snö) redan innan fordonet flyttades. Värdeminskningen med anledning av dessa brister kan skäligen uppskattas till 7 000 kr.

Vägverket föreslår att TM tillerkänns skadestånd om 48 000 kr, i ersättning för en motsvarande bil med avdrag för uppkomna brister för vilka verket inte varit vållande."

TM har, genom sitt ombud jur. kand. KA, yttrat sig över vad Vägverket har anfört. Han har bl.a. åberopat ett värderingsintyg från Din Bil Syd AB, av vilket det framgår att en Golf 1,8 CL av 1998 års modell, som har gått cirka 16 000 mil, betingar ett värde om cirka 58 000 kr. Han har gjort gällande att de brister som antecknats i Vägverkets protokoll gör att ersättningen kan sättas ned med 3 800 kr, men att någon nedsättning på grund av skador på inredningen inte bör göras eftersom det i protokollet har antecknats att inredningen var utan anmärkning.

Staten skall, enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen, ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för.

Av Vägverkets yttrande framgår innehållet i vissa relevanta bestämmelser på området. Lagen och förordningen om flyttning av fordon i vissa fall ändrades i vissa avseenden den 1 januari 2004. De hänvisningar som görs nedan till bestämmelser i lagen och förordningen i fråga avser dessa i deras lydelse före den 1 januari 2004.

Den första fråga som Justitiekanslern har att ta ställning till är om det var korrekt av Vägverket att bedöma bilen som ett fordonsvrak. Som nämnts definieras fordonsvrak som ett fordon som med hänsyn till sitt skick, den tid under vilken det har stått på samma plats eller andra omständigheter måste anses övergivet och som uppenbarligen har ringa eller inget värde.

Någon utredning om fordonets skick utöver vad som framgår av Vägverkets beslut finns inte. Vad som där anges i detta hänseende är inte tillräckligt för att anse bilen som övergiven. Bilen hade, såvitt framgår av utredningen, inte stått på samma plats längre än sedan den 12 november 2003, d.v.s. cirka en vecka, vilket får anses som en förhållandevis kort tid i sammanhanget. Till detta kommer att det aktuella fordonet var värt ca 50 000 kr och att det alltså inte uppenbarligen kan anses ha haft ringa eller inget värde. Sammantaget instämmer Justitiekanslern i den bedömning som Vägverket har gjort i detta hänseende, nämligen att bedömningen av bilen som ett fordonsvrak var så felaktig att detta får anses innefatta fel eller försummelse enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Staten är alltså skyldig att ersätta TM för den skada som detta kan ha vållat honom.

Om bilen inte hade bedömts utgöra ett fordonsvrak hade den i stället flyttats med stöd av 2 § första stycket 3 förordningen om flyttning av fordon i vissa fall. TM hade då delgivits flyttningen genom en underrättelse och fått möjlighet att hämta ut fordonet. Därigenom hade han inte gått miste om fordonet, vilket gör att han bör ersättas för dess värde.

När det gäller bilens värde vid den tidpunkt då den flyttades kan konstateras att de siffror som Vägverket och TM har åberopat inte skiljer sig särskilt mycket från varandra. Någon utredning som visar hur hjulen och däcken samt glasrutan påverkar bilens värde har inte åberopats, men uppgifter i Vägverkets akt talar för att ett avdrag på 5 000 kr är rimligt. Justitiekanslern bedömer mot den bakgrunden att en skälig ersättning till TM uppgår till 53 000 kr.

Enligt 7 § lagen om flyttning av fordon i vissa fall är ägaren av ett fordon som har flyttats med stöd av lagen skyldig att ersätta kostnaden för flyttningen och de övriga åtgärder som har vidtagits med stöd av lagen, om han inte gör sannolikt att fordonet har frånhänts honom genom brott. För det fall den aktuella bilen inte hade frånhänts TM genom brott skulle det alltså kunna bli aktuellt att göra ett avdrag motsvarande den kostnad som han i så fall hade blivit tvungen att ersätta Vägverket. I ärendet finns emellertid ingen utredning alls i frågan om bilen hade frånhänts TM genom brott. Justitiekanslern finner att bristerna i utredningen i detta hänseende får falla tillbaka på staten och att något avdrag för flyttningskostnader således inte skall göras.

Det sagda innebär att TM skall tillerkännas 53 000 kr.

Enligt 14 § förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten får Justitiekanslern besluta om ersättning av allmänna medel för biträde och utredning i ett ärende i den utsträckning kostnaderna inte skall betalas av staten enligt rättshjälpslagen. Justitiekanslern tillämpar därvid den i 18 kap. 8 § första stycket rättegångsbalken fastlagda principen att kostnaderna skall ha varit skäligen påkallade för tillvaratagande av partens rätt.

I detta fall rör det sig om ett i princip tillstyrkt skadeståndsanspråk där den enda fråga som krävt någon utredning var bilens värde. Det får ändå accepteras att TM har anlitat ett ombud för att få den ersättning han ansett sig berättigad till. Han har i allt väsentligt fått bifall till sitt anspråk och skall därför tillerkännas full ersättning för befogade ombudskostnader. Det begärda beloppet framstår visserligen som något högt men får godtas.