JK 3828-15-40

Bakgrund

KS, med firman K Sandberg Redovisning, ansökte om betalningsföreläggande gentemot ett aktiebolag (bolaget). Kronfogdemyndig-heten överlämnade målet till Solna tingsrätt. Svarandebolaget yttrade sig och yrkade att käromålet skulle avvisas på grund av att bolaget inte hade sitt säte inom tingsrättens domsaga och att Solna tingsrätt därför var fel forum. Tingsrätten avvisade käromålet genom beslut den 9 december 2013. I beslutet förelades KS att ersätta bolaget för dess rättegångskostnader med 15 000 kr avseende ombudsarvode.

Anspråket

KS har begärt skadestånd av staten med 15 000 kr och har angett följande till stöd för sitt anspråk.

Såväl Kronofogdemyndighetens åtgärd att överlämna ärendet till fel domstol som tingsrättens underlåtenhet att i ett inledande skede kontrollera bolagets säte har orsakat henne ekonomisk skada i form av kostnad för arvode till motpartens ombud. I den blankett som Kronofogdemyndigheten tillhandahåller för ansökan om betalningsföreläggande finns inte något utrymme för att fylla i uppgift om en juridisk persons säte. Blanketten innehåller inte heller i övrigt någon information om att så ska ske.

Utredningen

Kronofogdemyndigheten har yttrat sig och anfört bl.a. följande.

Om svaranden i ett mål om betalningsföreläggande enligt lagen om betalningsföreläggande och handräckning (1990:746), BfL, bestrider ansökningen i rätt tid, kan sökanden begära att målet överlämnas till tingsrätt (33 § BfL). Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid ska Kronofogden överlämna målet till en tingsrätt som enligt vad handlingarna utvisar kan vara behörig att handlägga målet, (36 § BfL). Ett sådant beslut får inte överklagas (56 § 2 st. BfL).

Om en tingsrätt, som får ett mål från Kronofogden, finner att det inte framgår av handlingarna att tingsrätten är behörig att handlägga målet, ska tingsrätten överlämna målet till en annan tingsrätt som kan vara behörig (61 § BfL).

Kronofogden har överlämnat målet till fel domstol. Domstolen har inte överlämnat målet till rätt tingsrätt utan påbörjat handläggningen av målet och senare avvisat hennes käromål. KS har ålagts att betala motpartens rättegångskostnader med 15 000 kr.

Justitiekanslern har den 1 april 2015 avgjort två liknande ärenden, dnr 1178-14-40 och 2083-14-40. Med ledning av besluten i dessa ärenden anser myndigheten att KS ska tillerkännas ersättning för den skada hon lidit på grund av Kronofogdens och tingsrättens felaktiga handläggning. Tingsrätten har förpliktat henne att betala motpartens rättegångskostnader med 15 000 kr. Någon möjlighet för henne att återkräva beloppet av svaranden torde inte finnas. Skadan får därför anses slutlig.

Myndigheten anser att JK ska tillerkänna KS skadestånd med 7 500 kr på grund av handläggningen vid Kronofogden.

Justitiekanslern har inhämtat ett yttrande från Solna tingsrätt. Tingsrätten, lagmannen MH, har anfört bl.a. följande.

Rättslig reglering m.m.

Enligt 18 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, betalningsföreläggandelagen, ska en ansökan om betalningsföreläggande innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken. I den sistnämnda bestämmelsen anges i första stycket att en ansökan ska innehålla uppgift om bl.a. parternas namn och hemvist. I 20 § betalningsföreläggandelagen ges Kronofogdemyndigheten möjlighet att förelägga sökanden att komplettera ansökningen om den är bristfällig.

Vilken domstol som är rätt domstol i tvistemål är angivet i 10 kap.rättegångsbalken. Det allmänna tvistemålsforumet enligt 10 kap.1 §rättegångsbalken är rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist. För bolag gäller enligt samma bestämmelse som hemvist den ort där styrelsen har sitt säte eller, om säte för styrelsen inte är bestämt eller styrelse inte finns, där förvaltningen föres. Även om tvisten anhängiggjorts vid ett felaktigt forum ska dock, enligt 10 kap. 18 § rättegångsbalken, tvisten anses väckt vid rätt domstol om inte svaranden i rätt tid gjort invändning om rättens behörighet och fråga inte är om tvingande forumregler enligt 10 kap. 17 § och 17 a §rättegångsbalken.

I de allmänna målen står käranden risken för att talan väcks vid rätt domstol. Om talan skulle avvisas på grund av att den väckts vid fel forum får käranden regelmässigt ersätta svaranden för dennes rättegångskostnader som uppkommit vid prövningen av forumfrågan. Det är alltså upp till käranden att säkerställa, t.ex. genom kontroll av registreringsbevis för svarandebolaget, att bolagets säte är i den ort där den domstol är belägen som talan väcks vid.

Om målet har anhängiggjorts hos Kronofogdemyndigheten enligt betalningsföreläggandelagen, och målet ska överlämnas till tingsrätt, ska Kronofogdemyndigheten, enligt 36 § i den nämnda lagen, överlämna målet till en tingsrätt som enligt vad handlingarna utvisar är behörig att handlägga målet.

I 61 § betalningsföreläggandelagen anges att om en tingsrätt, som får ett mål från Kronofogdemyndigheten, finner att det inte framgår av handlingarna att tingsrätten är behörig att handlägga målet, ska rätten överlämna målet till en annan tingsrätt som kan vara behörig. Överlämnande kan dock ske endast när tingsrätten mottar målet. Har handläggningen påbörjats saknas förutsättningar att överlämna målet till annan domstol, vilket innebär att vanliga regler om avvisning av talan ska tillämpas om svaranden gör en befogad foruminvändning.

Bestämmelsen i 61 § betalningsföreläggandelagen innebär enligt sin ordalydelse att domstolen ska bedöma forumfrågan på grundval av vad som står i handlingarna. I förarbetens till bestämmelsen, prop. 1989/90:85, s. 141, anges att innebörden av bestämmelsen är att överlämnande till annan tingsrätt ska ske när det inte finns någon uppgift om sådana omständigheter som kan göra rätten behörig enligt någon forumregel. Överlämnande ska också ske om tingsrätten är obehörig att handlägga målet på grund av någon tvingande forumregel.

Tingsrättens hantering av forumfrågan i det aktuella målet.

KS lämnade vare sig i sin ansökan om betalningsföreläggande eller i hänskjutandeskriften någon uppgift om var [bolaget] hade sitt säte. Däremot angav hon att bolaget hade adress i Spånga. KS bifogade inte heller något registreringsbevis för bolaget. Däremot fanns i handlingarna personbevis, sannolikt utvisande styrelseledamöterna i bolaget, vilka hade adress i Sundbyberg. Kronofogdemyndigheten begärde inte in någon komplettering i frågan om bolagets säte.

Efter det att bolaget bestritt ansökningen, överlämnade Kronofogdemyndigheten den 25 september 2013 målet till Solna tingsrätt. Målet inkom till tingsrätten den 26 september 2013. Efter det att KS till tingsrätten gjort vissa förtydliganden i fråga om grunden för talan förelades bolaget att precisera sina invändningar. Bolaget yrkade då att KSs talan skulle avvisas på den grunden att Solna tingsrätt inte var behörig att pröva tvisten eftersom bolaget hade sitt säte i Sollentuna kommun och att tvisten därför skulle prövas vid Attunda tingsrätt. Efter att KS yttrat sig i forumfrågan avvisade tingsrätten i beslut den 9 december 2013 käromålet och förpliktade KS att ersätta bolagets rättegångskostnader med 15 000 kr samt ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för beslutet.

Bedömning

Av de handlingar som överlämnades från Kronofogdemyndigheten framgår att svarandebolaget hade adress i Spånga. Handlingarna måste därför, även om uppgift om bolagets säte saknades, anses ha innehållit sådana omständigheter som kunde göra Solna tingsrätt behörig enligt någon forumregel. Det fanns därför inte skäl för tingsrätten att överlämna målet till annan domstol.

Jag anser inte att det, med hänsyn till hur 61 § betalningsföreläggadelagen är utformad, har funnits skäl för tingsrätten att närmare undersöka forumfrågan genom att t.ex. kräva in ett registreringsbevis avseende svarandebolaget eller genom att själv kontrollera i tillgängliga register var bolagets säte var beläget. Forumfrågan ska ju nämligen enligt den nämnda bestämmelsen bedömas på vad som framgår av handlingarna i det överlämnade målet. Det borde i stället ha ålegat Kronofogdemyndigheten att, senast inför beslutet om överlämnande, se till att ansökningen uppfyllde kraven i 18 § betalningsföreläggandelagen i fråga om uppgift om svarandens hemvist. Kronofogdemyndigheten borde alltså ha förelagt KS att komplettera sin ansökan med uppgift om var bolaget hade sitt säte alternativt att myndigheten genom egen kontroll hade inhämtat uppgiften i fråga. Jag har noterat att Kronofogdemyndigheten inte har berört den frågan i sitt yttrande.

Med anledning av att Kronofogdemyndigheten i sitt yttrande hänvisat till bl.a. ett annat ärende hos Justitiekanslern, dnr 1178-14-40, vill jag uppmärksamma att förhållandena i det ärendet var annorlunda beträffande en väsentlig omständighet. I ärendet i fråga framgick det nämligen av handlingarna i det överlämnade målet att bolaget hade sitt säte i en annan ort.

Sammanfattningsvis är det alltså tingsrättens uppfattning att KS visserligen bör kompenseras för det handläggningsfel som uppkommit hos Kronofogdemyndigheten men att skadeståndet till ingen del bör belasta Solna tingsrätt eftersom domstolen inte har haft någon del i att skadan uppkommit.

Möjligen bör skadeståndet sättas ner på grund av KSs medvållande att inte i ansökningen eller i överlämnandeskriften ange var bolaget har sitt säte. Jag har dock noterat vad KS anfört om att det på de blanketter och upplysningar som Kronofogdemyndigheten tillhandahåller inte finns uppgift om eller utrymme för att ange bolagets säte.

Avslutande synpunkter

Jag vill avslutningsvis göra följande anmärkningar.

Det är tingsrättens uppfattning att Kronofogdemyndigheten i relativt stor utsträckning överlämnar mål till domstol som inte är behörig. I vissa fall finns inte underlag för en tillräcklig prövning av forumfrågan men det förekommer även att mål överlämnas fel trots att parten har lämnat riktiga uppgifter om svarandens hemvist. Särskilt utbrett är problemet i Stockholmsregionen där Stockholms kommun är uppdelad och ingår i flera tingsrätters domsagor. Det finns anledning att befara att forumfrågan inte ges den uppmärksamhet som krävs vid Kronofogdemyndigheten. Möjligen har detta att göra med att Kronofogdemyndigheten numera är en enda myndighet vilket innebär att forumfrågan inte aktualiseras under handläggningen där utan först när målet ska överlämnas till tingsrätt.

Om Kronofogdemyndigheten överlämnar mål till domstol som inte är behörig, aktualiseras bestämmelsen i 61 § betalningsföreläggandelagen. Denna bestämmelse ger ofta upphov till tillämpningssvårigheter och det förekommer både att mål överlämnas mellan domstolarna i alltför stor utsträckning och att mål inte överlämnas trots att så borde ha skett. Detta beror dels på hur bestämmelsen är konstruerad men har också sin orsak i att vi på domstolarna numera, på grund av teknikutvecklingen, genom kontroll i olika register enkelt kan se när uppgifterna om svarandens hemvist, såsom den är angiven i de överlämnade handlingarna, inte är korrekt. När det gäller enskilda parter kommer uppgift om svarandens hemvist till och med automatiskt upp i vårt målhanteringssystem. Att enbart utgå från uppgifterna i handlingarna i det överlämnade målet framstår mot den bakgrunden som ett mindre lämpligt handlingsalternativ.

Det är knappast rimligt att en kärandepart som har att förlita sig på att Kronofogdemyndighetens bedömning av forumfrågan är korrekt, ska löpa risken att drabbas av rättegångskostnader för det fall målet överlämnas till domstol. Med hänsyn till hur 61 § betalningsföreläggandelagen är utformad och hur den enligt förarbetena är tänkt att tillämpas innebär nämnda bestämmelse inte heller någon garanti för att målen inte kan komma att avvisas efter en foruminvändning.

Tingsrätten anser därför att de nu aktuella bestämmelserna i betalningsföreläggandelagen bör ses över.

KS har lämnat synpunkter på Kronofogdemyndighetens och tingsrättens yttranden.

Kronofogdemyndigheten har beretts tillfälle att lämna synpunkter på tingsrättens yttrande.

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta bl.a. förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för.

Staten bär inte något strikt skadeståndsansvar för ofullkomligheter i den statliga verksamheten. Liksom övriga regler i skadeståndslagen innebär 3 kap. 2 § ett ansvar för styrkt vållande, ett s.k. culpaansvar. Det är inte tillräckligt att en myndighet eller en domstol har gjort en felaktig bedömning av en rätts- eller bevisfråga eller kan kritiseras för sitt ställningstagande i en fråga där det har funnits utrymme för en skönsmässig bedömning. Endast rena förbiseenden av en bestämmelse eller uppenbart oriktiga bedömningar anses utgöra fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Detta har på senare tid också uttryckts som att bedömningen av om en myndighet har varit oaktsam ska vara objektiv och att det vid den bedömningen är av stor vikt vad för slags regel, norm eller princip som har åsidosatts, vad dess normskydd omfattar och vilka risker felet eller försummelsen innebär. (Jfr bl.a. NJA 1994 s. 194 och 654, NJA 2003 s. 285, NJA 2007 s. 862 samt NJA 2013 s. 1210.)

Den rättsliga regleringen i lagen om betalningsföreläggande och handräckning samt i rättegångsbalken framgår, såvitt nu är av intresse, av Kronofogdemyndighetens och tingsrättens yttranden.

Bedömningen i detta fall

Såvitt framgår av handlingarna i ärendet har bolaget haft sitt säte i Sollentuna kommun, som hör till Attunda tingsrätts domsaga, och sin postadress i Spånga, som hör till Solna tingsrätts domsaga. Målet borde alltså ha överlämnats till Attunda tingsrätt.

Justitiekanslern anser, i likhet med tingsrätten att, Kronofogdemyndigheten, senast inför beslutet om överlämnande, borde ha sett till att ansökningen uppfyllde kraven i 18 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning i fråga om uppgift om svarandens hemvist. Kronofogdemyndigheten borde alltså ha förelagt KS att komplettera sin ansökan med uppgift om var bolaget hade sitt säte. Alternativt kunde myndigheten genom egen kontroll ha inhämtat uppgiften i fråga. Som en följd av Kronofogdemyndighetens bristfälliga handläggning har myndigheten överlämnat målet till fel domstol. Staten är därmed skadeståndsskyldig i förhållande till KS med anledning av Kronofogdemyndighetens handläggning.

Såvitt framgår av utredningen här, har det av handlingarna i målet vid Solna tingsrätt inte kunnat utläsas att tingsrätten inte skulle vara behörig att handlägga målet. Tingsrätten hade därför inte anledning att överlämna målet till någon annan tingsrätt som kunde vara behörig (se 61 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning). Att tingsrätten inte utredde forumfrågan förrän svaranden gjorde en foruminvändning, kan under dessa förhållanden inte innebära att tingsrätten har brustit vid handläggningen på ett sådant sätt att det grundar skadeståndsskyldighet för staten.

KS har till följd av Kronofogdemyndighetens fel eller försummelse orsakats en ekonomisk skada motsvarande motpartens rättegångskostnader vid tingsrätten. Enligt Justitiekanslern finns det, med hänsyn till hur Kronofogdemyndighetens ansökningsblankett är utformad, inte skäl att jämka ersättningen.

KS ska alltså tillerkännas ersättning med begärt belopp.