JK 6671-13-22

Bakgrund

M.A. var berövad friheten som anhållen under tiden 20 – 22 juni 2011. Vid tiden för anhållandet hade M.A. permission från verkställighet av ett tidig­are utdömt fängelsestraff. Sedan anhållningsbeslutet hävts den 22 juni 2011 var M.A. alltjämt placerad på häktet till den 9 juli 2011 i avvaktan på en ny anstaltsplacering. Frikännande dom meddelades sedermera beträffande den brottsmisstanke som hade föranlett anhållningsbeslutet.

M.A. begärde hos Justitiekanslern skadestånd enligt lagen (1998:714) om er­sätt­ning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder för den tid han var placerad i häkte. Justitiekanslern avslog hans begäran om ersättning (beslut den 18 oktober 2013 i ärendet med dnr 797-13-41).

Med anledning av att M.A. var placerad i häkte under drygt två veckor efter det att anhållningsbeslutet hävts innan han erhöll en ny anstaltsplacering be­slut­ade Justitiekanslern att inleda ett initiativärende för att närmare granska den aktuella häktesplaceringen.

Utredningen

Justitiekanslern har inhämtat ett yttrande i ärendet från Kriminalvården. Av yttrandet framgår att Kriminalvården den 22 juni 2011 meddelade beslut om tillfällig placering av M.A. i häktet enligt 11 § lagen (1974:202) om beräk­ning av strafftid m.m. (StidL), att ärendet initierades hos placeringsgruppen den 23 juni 2011 och att beslut om placering i anstalten Täby fattades av placeringsgruppen den 29 juni 2011. I yttrandet anförs bl.a. följande.

Rutiner Enligt vad som framgår av Kriminalvårdens handbok om placering i anstalt (2012:8) är utgångspunkten alltid att anstalten ska försöka lösa frågan på plats om ett behov av akut omplacering uppstår, genom t.ex. avskildhetsplacering. I vissa undantagsfall kan det dock vara nödvändigt att akut omplacera en intagen till en annan anstalt eller till ett häk­te i avvaktan på placeringsgruppens prövning av frågan om omplacering. Tillfällig akut omplacering är en lösning som endast ska tas till när anstaltens möjligheter att hantera situationen själva har uttömts. I första hand ska således anstalten hantera en uppkom­m­en situation på plats genom t.ex. inre differentiering eller avskildhetsplacering på den egna anstalten. I samband med att en tillfällig akut omplacering ska ett placeringsunder­lag upprättas och skickas till placeringsgruppen. Anstalten ska ange vilken typ av plac­er­ing det rör sig om och motivera omplaceringsskälen. Det ska tydligt anges varför ex­empelvis ordning och säkerhet inte kan upprätthållas om den intagne kvarstannar. Enligt placeringsgruppens rutiner ska omplacering ske så snart som möjligt från att ett omplaceringsärende inkommit, efter företagen utredning och risk- och behovsbedöm­ning. Individuell bedömning i varje ärende görs. Dock ska tiden för placering i avskild­het eller tillfällig placerad i annan anstalt eller häkte, göras så kort som möjligt. Placer­ing i anstalt ska ske till lämplig plats som innehar adekvat sysselsättning utifrån behov­en. Valet av anstalt görs efter tillgången på plats, och vid möjlighet till val mellan lik­värd­iga anstalter ska den anstalt som tidigast kan anvisa plats väljas. Vid placering ska om möjligt klientens önskemål beaktas. Dock framgår av prop. 2009/10:135 att närhets­principen inte längre har samma betydelse vid val av anstalt. Placering i närheten kan även vara av vikt av andra skäl än att klienten så önskar, exempelvis under pågående utredning eller annan process. Författningsbestämmelser Enligt 11 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. (StidL) får den som ska förpassas till en kriminalvårdsanstalt för att avtjäna straff i anslutning härtill tillfälligt förvaras i allmänt häkte eller polisarrest i avvaktan på beslut om anstaltsplacering eller om det behövs med hänsyn till transportförhållandena. Enligt JO:s beslut från den 30 juni 2003 (JO:s dnr 2449-2003) bör väntetiden i häkte normalt inte överstiga en vecka. Av 2 kap. 1 § fängelselagen (2010:610) (FäL) framgår att en intagen inte får placeras så att han eller hon underkastas mer ingripande övervakning och kontroll än som är nöd­vän­digt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Vid beslut om plac­ering ska, i den utsträckning det är möjligt, hänsyn tas till den intagnes behov av syssel­sättning, omvårdnad och en lämplig frigivningsplanering. Av allmänna råd till 2 kap. 1 § första stycket FäL i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fängelse (KVFS 2011:1, FARK Fängelse) framgår att ett beslut om placering ska föregås av en helhetsbedömning i varje enskilt fall. Bedömning får inte mynna ut i att en intagen placeras under högre eller lägre grad av övervakning och kon­troll än som är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätt­hållas. Graden av övervakning och kontroll framgår i första hand av anstaltens eller avdelning­ens säkerhetsklass. Av 10 § fängelseförordningen (2010:2010) (FäF) framgår bl.a. att vid bedömning enligt 2 kap. 1 § första stycket FäL så ska risken för rymning, fritagning, fortsatt brottslighet, missbruk och annan misskötsamhet särskilt beaktas. Av 2 kap. 3 § FARK Fängelse framgår bl.a. att en intagen ska omplaceras till en annan anstalt eller avdelning om graden av övervakning och kontroll där han eller hon är plac­erad inte motsvarar vad som är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Av allmänna råd till bestämmelsen följer bl.a. att graden av övervakning och kontroll inte motsvarar vad som är nödvändigt för att upprätthålla ordningen eller säkerheten kan motivera omplacering till såväl högre som lägre grad av övervakning och kontroll. Vid bedömningen av vad som är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten ska beaktas vad som anges i 10 § FäF. Vidare framgår att en tillfällig placering i häkte i samband med omplacering, med stöd av en utvidgad tillämpning av 11 § StidL, bör endast ske om det är nödvändigt med hän­syn till ordningen eller säkerheten och det inte är möjligt att tillfälligt omplacera den in­tag­ne inom anstalten eller direkt till en annan anstalt. En tillfällig placering i häkte för­ut­sätt­er att frågan om omplacering samtidigt aktualiseras. En sådan tillfällig placering bör inte pågå längre än någon eller några få dagar. Sedan ett omplaceringsbeslut har med­delats får den tillfälliga placeringen bestå endast om det behövs med hänsyn till trans­portförhållandena. Kriminalvårdens bedömning M.A. greps och anhölls misstänkt för våldtäkt under en permission från anstalten Asptuna. Vid misstanke om ny brottslighet föreligger en ökad risk för avvikande varför det generellt anses olämpligt med fortsatt placering på en s.k. öppen anstalt. Den miss­tänkta brottslighetens art innebar dessutom en risk för M.A:s egen säkerhet i förhållande till medintagna. Eftersom Asptuna saknar möjlighet att differentiera intagna saknades det förutsättningar för omplacering inom anstalten. När beslutet om anhållande hävdes gjordes bedömningen att en omplacering var nödvändig mot bakgrund av nya brotts­miss­tankar och den särskilda problematik som ansågs följa med misstanke om denna brottstyp. Då Asptuna inte längre ansågs uppfylla behoven för en placering av M.A. och han redan var placerad på häktet Kronoberg fattade Asptuna beslut om tillfällig plac­er­ing på häktet i väntan på beslut om omplacering. Placeringsgruppen påbörjade utredningen dagen efter beslutet om tillfällig placering fattats. Bedömningen av lämplig anstalt vid omplacering ska ske med beaktande av att graden av övervakning och kontroll ska motsvara vad som är nödvändigt för att ordning eller säkerhet ska kunna upprätthållas. Det är följaktligen viktigt att en omplacering var­ken görs till en anstalt med för låg, eller för hög, grad av övervakning och kontroll. Då brotts­misstankarna kvarstod när beslutet om anhållande hävdes bedömdes det vara viktigt för den fortsatta rättsprocessen att M.A. placerades i Stockholmsområdet. Beslut om omplacering till lämplig anstalt, anstalten Täby, fattades, med mellankommande stor­helg inräknad, sex dagar från det att utredningen påbörjats. Beläggningen på de två anstalterna i den säkerhetsklass som ansågs lämplig var vid tidpunkten mycket hög, var­för det dröjde till den 9 juli 2011 innan det fanns en ledig plats på anstalten. Den tillfäll­iga placeringen på häktet kom således att bestå längre än vad som anges i Kriminal­vård­ens arbetsrutiner, vilket givetvis är beklagligt.

Rutiner

Rutiner

Enligt vad som framgår av Kriminalvårdens handbok om placering i anstalt (2012:8) är utgångspunkten alltid att anstalten ska försöka lösa frågan på plats om ett behov av akut omplacering uppstår, genom t.ex. avskildhetsplacering. I vissa undantagsfall kan det dock vara nödvändigt att akut omplacera en intagen till en annan anstalt eller till ett häk­te i avvaktan på placeringsgruppens prövning av frågan om omplacering. Tillfällig akut omplacering är en lösning som endast ska tas till när anstaltens möjligheter att hantera situationen själva har uttömts. I första hand ska således anstalten hantera en uppkom­m­en situation på plats genom t.ex. inre differentiering eller avskildhetsplacering på den egna anstalten. I samband med att en tillfällig akut omplacering ska ett placeringsunder­lag upprättas och skickas till placeringsgruppen. Anstalten ska ange vilken typ av plac­er­ing det rör sig om och motivera omplaceringsskälen. Det ska tydligt anges varför ex­empelvis ordning och säkerhet inte kan upprätthållas om den intagne kvarstannar.

Enligt placeringsgruppens rutiner ska omplacering ske så snart som möjligt från att ett omplaceringsärende inkommit, efter företagen utredning och risk- och behovsbedöm­ning. Individuell bedömning i varje ärende görs. Dock ska tiden för placering i avskild­het eller tillfällig placerad i annan anstalt eller häkte, göras så kort som möjligt. Placer­ing i anstalt ska ske till lämplig plats som innehar adekvat sysselsättning utifrån behov­en. Valet av anstalt görs efter tillgången på plats, och vid möjlighet till val mellan lik­värd­iga anstalter ska den anstalt som tidigast kan anvisa plats väljas. Vid placering ska om möjligt klientens önskemål beaktas. Dock framgår av prop. 2009/10:135 att närhets­principen inte längre har samma betydelse vid val av anstalt. Placering i närheten kan även vara av vikt av andra skäl än att klienten så önskar, exempelvis under pågående utredning eller annan process.

Författningsbestämmelser

Författningsbestämmelser

Författningsbestämmelser

Enligt 11 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. (StidL) får den som ska förpassas till en kriminalvårdsanstalt för att avtjäna straff i anslutning härtill tillfälligt förvaras i allmänt häkte eller polisarrest i avvaktan på beslut om anstaltsplacering eller om det behövs med hänsyn till transportförhållandena. Enligt JO:s beslut från den 30 juni 2003 (JO:s dnr 2449-2003) bör väntetiden i häkte normalt inte överstiga en vecka.

Av 2 kap. 1 § fängelselagen (2010:610) (FäL) framgår att en intagen inte får placeras så att han eller hon underkastas mer ingripande övervakning och kontroll än som är nöd­vän­digt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Vid beslut om plac­ering ska, i den utsträckning det är möjligt, hänsyn tas till den intagnes behov av syssel­sättning, omvårdnad och en lämplig frigivningsplanering.

Av allmänna råd till 2 kap. 1 § första stycket FäL i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fängelse (KVFS 2011:1, FARK Fängelse) framgår att ett beslut om placering ska föregås av en helhetsbedömning i varje enskilt fall. Bedömning får inte mynna ut i att en intagen placeras under högre eller lägre grad av övervakning och kon­troll än som är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätt­hållas. Graden av övervakning och kontroll framgår i första hand av anstaltens eller avdelning­ens säkerhetsklass.

Av 10 § fängelseförordningen (2010:2010) (FäF) framgår bl.a. att vid bedömning enligt 2 kap. 1 § första stycket FäL så ska risken för rymning, fritagning, fortsatt brottslighet, missbruk och annan misskötsamhet särskilt beaktas.

Av 2 kap. 3 § FARK Fängelse framgår bl.a. att en intagen ska omplaceras till en annan anstalt eller avdelning om graden av övervakning och kontroll där han eller hon är plac­erad inte motsvarar vad som är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas.

Av allmänna råd till bestämmelsen följer bl.a. att graden av övervakning och kontroll inte motsvarar vad som är nödvändigt för att upprätthålla ordningen eller säkerheten kan motivera omplacering till såväl högre som lägre grad av övervakning och kontroll. Vid bedömningen av vad som är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten ska beaktas vad som anges i 10 § FäF.

Vidare framgår att en tillfällig placering i häkte i samband med omplacering, med stöd av en utvidgad tillämpning av 11 § StidL, bör endast ske om det är nödvändigt med hän­syn till ordningen eller säkerheten och det inte är möjligt att tillfälligt omplacera den in­tag­ne inom anstalten eller direkt till en annan anstalt. En tillfällig placering i häkte för­ut­sätt­er att frågan om omplacering samtidigt aktualiseras. En sådan tillfällig placering bör inte pågå längre än någon eller några få dagar. Sedan ett omplaceringsbeslut har med­delats får den tillfälliga placeringen bestå endast om det behövs med hänsyn till trans­portförhållandena.

Kriminalvårdens bedömning

Kriminalvårdens bedömning

Kriminalvårdens bedömning

M.A. greps och anhölls misstänkt för våldtäkt under en permission från anstalten Asptuna. Vid misstanke om ny brottslighet föreligger en ökad risk för avvikande varför det generellt anses olämpligt med fortsatt placering på en s.k. öppen anstalt. Den miss­tänkta brottslighetens art innebar dessutom en risk för M.A:s egen säkerhet i förhållande till medintagna. Eftersom Asptuna saknar möjlighet att differentiera intagna saknades det förutsättningar för omplacering inom anstalten. När beslutet om anhållande hävdes gjordes bedömningen att en omplacering var nödvändig mot bakgrund av nya brotts­miss­tankar och den särskilda problematik som ansågs följa med misstanke om denna brottstyp. Då Asptuna inte längre ansågs uppfylla behoven för en placering av M.A. och han redan var placerad på häktet Kronoberg fattade Asptuna beslut om tillfällig plac­er­ing på häktet i väntan på beslut om omplacering.

Placeringsgruppen påbörjade utredningen dagen efter beslutet om tillfällig placering fattats. Bedömningen av lämplig anstalt vid omplacering ska ske med beaktande av att graden av övervakning och kontroll ska motsvara vad som är nödvändigt för att ordning eller säkerhet ska kunna upprätthållas. Det är följaktligen viktigt att en omplacering var­ken görs till en anstalt med för låg, eller för hög, grad av övervakning och kontroll. Då brotts­misstankarna kvarstod när beslutet om anhållande hävdes bedömdes det vara viktigt för den fortsatta rättsprocessen att M.A. placerades i Stockholmsområdet. Beslut om omplacering till lämplig anstalt, anstalten Täby, fattades, med mellankommande stor­helg inräknad, sex dagar från det att utredningen påbörjats. Beläggningen på de två anstalterna i den säkerhetsklass som ansågs lämplig var vid tidpunkten mycket hög, var­för det dröjde till den 9 juli 2011 innan det fanns en ledig plats på anstalten. Den tillfäll­iga placeringen på häktet kom således att bestå längre än vad som anges i Kriminal­vård­ens arbetsrutiner, vilket givetvis är beklagligt.

Överväganden

Kriminalvården har i sitt yttrande redogjort för innehållet i 11 § StidL. En till­fällig förvaring i häkte har i praxis ansetts kunna ske med stöd av nämnda bestämmelse när en intagen ska överföras från en anstalt till en annan. En så­dan utvidgad tillämpning torde dock förutsätta att frågan om ändrad an­stalts­placering har aktualiserats och att förvaringen i häkte sker i avvaktan på beslut i den frågan (se t.ex. JO 1988/89 s. 99). En sådan tillfällig förvar­ing bör, enligt ett uttalande i förarbetena till bestämmelsen, inte pågå läng­re än någon eller några få dagar (se prop. 1974:20 s. 77).

Av utredningen framgår att frågan om ändrad anstaltsplacering för M.A. akt­ualiserades i anslutning till att M.A. hade anhållits och placerats i häkte. Det framgår vidare att M.A. på grund av kvarvarande brottsmisstanke inte kunde återföras till anstalten Asptuna när anhållningsbeslutet upphävdes. Det synes således ha funnits fog för att med stöd av 11 § StidL placera M.A. i häkte i avvaktan på den nya anstaltsplaceringen. Den tid som M.A. var pla­cer­ad i häkte – drygt två veckor – kom emellertid att väsentligt överstiga vad som är acceptabelt. Några omständigheter som skulle kunna utgöra skäl att i detta fall godta att den tillfälliga förvaringen pågick under så lång tid har inte framkommit (se Justitiekanslerns beslut den 20 januari 2014 i ärendet med dnr 4519-12-40 och den 28 februari 2011 i ärendet med dnr 5051-08-40). Det finns därför an­led­ning att rikta kritik mot Kriminalvården för att den tillfälliga placeringen av M.A. i häkte fortgick under alltför långt tid.

Översyn av lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

Justitiekanslern och Riksdagens ombudsmän (JO) har i flera tidigare beslut (se bl.a. Justitiekanslerns ovan nämnda beslut samt JO:s nyligen meddelade beslut den 15 januari 2014 i ärendet med dnr 2346-2013) anfört att det är av stor vikt att en översyn av lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. kommer till stånd (jfr även prop. 2009/10:135 s. 69 och prop. 2012/13:176 s. 9). Även detta beslut överlämnas till Justitie­depar­te­ment­et för kännedom.