Dispositiv lag

En lag som kan avtalas bort eller åsidosättas och inte behöver följas.

En lag (eller en enskild bestämmelse i en lag) kan vara dispositiv. Detta är framförallt vanligt inom avtalsrätt i förhållanden mellan jämbördiga parter (mellan två fysiska personer eller mellan två juridiska personer). Dispositiva lagar kan stå tillbaka för såväl uttryckliga avtalsöverenskommelser såväl som sedvänja eller handelsbruk inom det aktuella området.

Exempel på dispositiv lagstiftning är 3 § köplagen (1990:931) som uttryckligt anger att "lagens bestämmelser tillämpas inte i den mån annat följer av avtalet, av praxis som har utbildats mellan parterna eller av handelsbruk eller annan sedvänja som måste anses bindande för parterna."

Motsatsen är tvingande lag, lagstiftning som inte kan avtalas bort. Ett exempel på tvingande lagstiftning är Konsumentköplagen (1990:932).

Se även subsidiär lag och semidispositiv lag.