Bet. 1986/87:SkU15

Om lindring av församlingsskatt, vissa inkomstskattefrågor, m. m. (prop. 1986/87:45, delvis)

Typ: Betänkande
Datum: 1986-12-04
Källa: data.riksdagen.se

Skatteutskottets betänkande 1986/87:15

om lindring av församlingsskatt, vissa inkomstskattefrågor, m. m. (prop. 1986/87:45, delvis) j^/87. j 5

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1986/87:45 i vad avser församlingsskatt, stipendier, existensminimiregler, ökade levnadskostnader för byggnads- och anläggningsarbetare, extra avdrag för folkpensionärer och avdrag för reparation och underhåll av annan fastighet. Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker samtliga motioner som väckts med anledning av den.

Reservationer har avgivits av m- och fp-ledamöterna beträffande frågorna om församlingsskatt och stipendier och av alla de borgerliga ledamöterna beträffande avdrag för ökade levnadskostnader i vissa fall. Dessutom yrkar m-ledamöterna ett tillkännagivande av riksdagen angående existensminimireglerna.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1986/87:45 att riksdagen antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1986:473) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

Dessutom föreslås en ändring i 3 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt. En annan ändring i samma paragraf föreslås i proposition 1986/87:48 om bostadspolitiken. Utskottet behandlar båda ändringsförslagen i betänkande 1986/87:16.

I propositionen föreslås en ändring av reglerna om nedsättning av församlingsskatten för den som inte tillhör svenska kyrkan. Ändringen innebär att kravet på mantalsskrivning i riket för att få skattelindring slopas.

Den tidsbegränsade lagstiftningen om skattefrihet för vissa stipendier föreslås bli permanent.

I de s. k. existensminimireglerna föreslås en ändring så att nivån inte påverkas av ändringar av barnbidraget utan helt följer utvecklingen av konsumentprisindex.

Vidare föreslås fortsatt giltighet t. o.m. 1989 års taxering av den tillfälliga bestämmelse som gör det möjligt för skattskyldiga som arbetar inom bygg- 1

1 Riksdagen 1986/87. 6 sami. Nr 15

nads- och anläggningsbranschen att få avdrag för ökade levnadskostnader med schablonbelopp även efter två års arbete på samma plats.

Slutligen föreslås en följdändring av reglerna om extra avdrag för folkpensionärer till de under våren beslutade ändringarna i inkomstbeskattningen samt ett tekniskt tillägg till de bestämmelser i kommunalskattelagen (1928:370) som begränsar rätten till avdrag för reparation och underhåll av annan fastighet när statliga lån eller bidrag har beviljats.

Lagförslagen har - med uteslutande av lagförslaget om fastighetsskatten - följande lydelse.

SkU 1986/87:15

1 Förslag till

SkU 1986/87:15

Lag om ändring i lagen (1951: 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Sådan församlingsskatt enligt lagen (1961:436) om församlingsstyrelse, som efter kyrkofullmäktiges beslut eller eljest debiteras efter samma grunder som gälla för debitering av kommunalskatt, skall påföras den, som vid ingången av inkomståret icke tillhörde svenska kyrkan och som är mantalsskriven här i riket för inkomståret, efter endast trettio procent av det för debiteringen bestämda beloppet.

Föreslagen lydelse

Sådan församlingsskatt enligt lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter, som efter kyrkofullmäktiges beslut eller annars debiteras efter samma grunder som gäller för debitering av kommunalskatt, skall påföras den, som vid ingången av inkomståret inte tillhörde svenska kyrkan, efter endast trettio procent av det för debiteringen bestämda beloppet. Vad nu sagts gäller också den som tillhörde svenska kyrkan men inte varit kyrkobokförd här i riket under någon del av inkomståret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången i fråga om församlingsskatt som påförs på grund av 1989 års taxering.

1 Senaste lydelse 1973:932.

2 Förslag till

SkU 1986/87:15

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs att 25 § 2 morn., punkt 3 av anvisningarna till 33 § samt punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

25 §

2 morn.' Avdrag får icke göras för:

a) kostnad för ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring å fastigheten,

b) kostnad för reparation och underhåll som utförts i samband med sådan ombyggnad för vilken genom preliminärt eller slutligt beslut lån eller bidrag beviljats enligt bostadsfinansieringsförordningen (1974: 946). förordningen (1977:332) om statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus m. m., kungörelsen (1974: 255) om tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, kungörelsen (1962: 538) om förbättringslån, bostadslånekungörelsen (1967: 552) eller ombyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:693), till den del kostnaden för reparation och underhåll tillsammans med ombyggnadskostnaden inte överstiger den i låne- eller bidragsärendet godkända kostnaden, samt kostnad för reparation och underhåll för vilken bidrag har beviljats enligt förordningen (1983: 974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus, till den del kostnaden inte överstiger den i bidragsärendet beräknade kostnaden,

c) kostnad för reparation och underhåll av sådan fastighet som ägs av tre

eller flera, antingen direkt eller indirekt genom handelsbolag, och som

inrymmer eller är avsedd att inrymma bostad i skilda lägenheter åt minst tre delägare (andelshus), i den mån den på delägare belöpande delen av kostnaden överstiger hans andel av tio procent av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret,

d) kostnad för underhåll av plantering eller trädgårdsland, i den mån planteringen eller trädgårdslandet är att anse endast såsom tillbehör till egen bostadslägenhet och användes företrädesvis för ägarens personliga trevnad.

Kostnad för underhåll av plantering eller trädgårdsland i annat fall än nyss sagts må ej avdragas till högre belopp än som motsvarar de uppgivna intäkterna av planteringen eller trädgårdslandet.

1 Senaste lydelse 1983:972.

b) kostnad för reparation och underhåll som utförts i samband med sådan ombyggnad för vilken genom preliminärt eller slutligt beslut lån eller bidrag beviljats enligt bostadsfinansieringsförordningen (1974: 946), förordningen (1977:332) om statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus m. m., kungörelsen (1974: 255) om tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, kungörelsen (1962:538) om förbättringslån eller bostadslånekungörelsen (1967:552), till den del kostnaden för reparation och underhåll tillsammans med ombyggnadskostnaden inte överstiger den i låne- eller bidragsärendet godkända kostnaden, samt kostnad för reparation och underhåll för vilken bidrag har beviljats enligt förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus, till den del kostnaden inte överstiger den i bidragsärendet beräknade kostnaden.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:15

Anvisningar

till 33 §

3.2 Har skattskyldig i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt att åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan jämväl för den ökning i levnadskostnaden, som den skattskyldige kan hava fått vidkännas på den grund, att han vistas utom sin vanliga verksamhetsort, såsom för hotellrum, ökad kostnad för föda osv. Därest i tjänst, som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 §, anvisats särskild ersättning för kostnaderna, får avdrag dock icke äga rum. Hava jämlikt 25 § första stycket 3) taxeringslagen traktamentsersättningar och andra ersättningar icke upptagits såsom intäkt, må ej heller de emot ersättningarna svarande kostnaderna avdragas.

I första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall, där den skattskyldige icke visar större ökning, anses hava uppgått till ett belopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (traktamente), dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta stycke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ett belopp (normalbelopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Har resan varit förenad med övernattning skall den anses hava varat det antal dygn som motsvarar antalet övernattningar. Har resan ägt rum utan samband med övernattning skall såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels normalbelopp, när förrättningen varat mer än tio timmar i följd, samt två tiondels normalbelopp, när förrättningen eljest varat mer än fyra timmar i följd. Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd, skall från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbeloppet. Vid 1984-1987 års taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen fortlöpande haft sin

1 första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall, där den skattskyldige icke visar större ökning, anses hava uppgått till ett belopp motsvarande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckande (traktamente). dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta stycke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket fastställer för vatje kalenderår ett belopp (normalbelopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Har resan varit förenad med övernattning skall den anses hava varat det antal dygn som motsvarar antalet övernattningar. Har resan ägt rum utan samband med övernattning skall såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels normalbelopp, när förrättningen varat mer än tio timmar i följd, samt två tiondels normalbelopp, när förrättningen eljest varat mer än fyra timmar i följd. Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd, skall från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbeloppet. Vid 1984-/989 års taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen fortlöpande haft sin

2 Senaste lydelse 1985: 1017.

5 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:15

arbetsplats förlagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten under längre tid än två år för tid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del av normalbeloppet som avser kost vid förrättning som pågått längre tid än 15 dygn ökat med faktisk kostnad för logi på arbetsorten. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma tjänst varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda tjänst under beskattningsåret; dock att i fråga om avdrag för ökning i levnadskostnaden från och med det sextonde dygnet i följd på en och samma ort eller under förrättning å utrikes ort levnadskostnadsökningen må beräknas för vaije förrättning för sig.

Avdrag för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart på den grund, att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där han har sin bostad. Har den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den, där han har tjänst eller anställning, eller antagit arbete, som skall utföras på annan ort än den, där han är bosatt, är avdrag i regel icke medgivet. Avdrag medgives dock för det fall, att anställningen avser endast en kortare tid eller skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen kan ifrågasättas, att den skattskyldige skall avflytta till den ort, där arbetet skall utföras.

Oavsett vad i nästföregående stycke sägs äger skattskyldig, som på grund av sitt arbete bosatt sig på annan ort än den där hans familj är bosatt, därest det med avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad eller annan därmed jämförlig omständighet icke skäligen kan ifrågasättas, att familjen skall avflytta till den skattskyldiges bostadsort, åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föranledes av den skilda bosättningen. Om båda makarna äro berättigade till sådant avdrag, skall, där makarna ej överenskommit om annan fördelning, det sammanlagda avdraget tillkomma dem med hälften var. Vad här sagts skall, såvitt avser makar, icke äga tillämpning i fall som i 52 § 2 mom. sägs.

till 50 §

I.3 Den skattskyldiges skatteförmåga bedöms med hänsyn, å ena sidan, till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan anses ha behövt till nödvändigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum). Om inte särskilda förhållanden motiverar det skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under hela beskattningsåret. Sådana särskilda förhållanden får anses föreligga t. ex. om en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller

3 Senaste lydelse 1984: 101.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:15

upphört med sådant arbete och inkomsten utslagen på hela året därför understigit existensminimibeloppet. I sådana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om existensminimum enligt de grunder som anges i det följande.

Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp för existensminimum. Normalbeloppen utgör för ensamstående skattskyldig 15300 kronor, för sammanlevande makar 26600 kronor och för varje barn 6500 kronor multiplicerade med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året före inkomståret och prisläget i oktober 1980. Förändringarna i det allmänna prisläget skall därvid beräknas på grundval av konsumentprisindex. Normalbeloppen skall avrundas uppåt till helt hundratal kronor. Normalbeloppen skall anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen.

Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp för existensminimum. Normalbeloppen utgör för ensamstående skattskyldig 22 900 kronor, för sammanlevande makar 39 700 kronor och för varje barn 14600 kronor multiplicerade med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året före inkomståret och prisläget i oktober 1985. Förändringarna i det allmänna prisläget skall därvid beräknas på grundval av konsumentprisindex. Normalbeloppen skall avrundas uppåt till helt hundratal kronor. Normalbeloppen skall anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen.

Normalbeloppen för existensminimum är i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen hänför sig till förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall såsom inkomst av tjänst upptas den skattskyldiges bruttointäkter - inklusive biinkomster — minskade med sådana nödvändiga utgifter för inkomstens förvärvande som är avdragsgilla vid taxeringen, t. ex. avgifter för sjukeller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, avgifter som den skattskyldige har erlagt i samband med tjänsten för egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Består inkomsten av sådan livränta som avses i 32 § 2 mom. skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Även sådan livränta till följd av person -

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall såsom inkomst av tjänst upptas den skattskyldiges bruttointäkter — inklusive biinkomster — minskade med sådana nödvändiga utgifter för inkomstens förvärvande som är avdragsgilla vid taxeringen, t. ex. avgifter för sjukeller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, avgifter som den skattskyldige har erlagt i samband med tjänsten för egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Består inkomsten av sådan livränta som avses i 32 § 2 mom. skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Även sådan livränta till följd av person -

7 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:15

skada som inte är av skattepliktig skada som inte är av skattepliktig

natur skall inräknas i inkomsten. natur skall inräknas i inkomsten.

Vid bestämning av avdrag för ned- Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensmi- satt skatteförmåga vid existensminimum skall hänsyn vidare tas till nimum skall hänsyn vidare tas till

om den skattskyldige uppburit skat- om den skattskyldige uppburit skattefri ersättning på grund av sådan tefri ersättning på grund av sådan

kollektiv sjukförsäkring som avses i kollektiv sjukförsäkring som avses i

32 § 3 mom. tredje stycket, punkt 32 § 3 mom. tredje stycket, punkt

16 av anvisningarna till 21 § eller 16 av anvisningarna till 21 § eller

punkt 11 av anvisningarna till 28 §. punkt 11 av anvisningarna till 28 §.

Barnbidrag medräknas inte i inkomsten.

När frågan om avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum bedöms skall särskild vikt läggas vid att inkomstförhållandena uppskattas på ett riktigt sätt, speciellt med hänsyn till omfattningen av eventuella naturaförmåner och deras värde.

Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den skattskyldiges existensminimum anses ha understigit normalbeloppet i motsvarande mån, t. ex. om han är ogift och har haft gemensamt hushåll med anhöriga eller andra eller om han har haft särskilda förmåner i form av billiga livsmedel eller andra liknande förmåner. 1 regel torde det inte finnas anledning att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum åt s. k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Ej heller får avdrag medges om den skattskyldige ägt tillgångar. Härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, en mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan får existensminimum beräknas ha överstigit normalbeloppet om den skattskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn som han inte levt tillsammans med under beskattningsåret. Existensminimum för den skattskyldige får även i andra fall bestämmas högre än normalbeloppet, om det är motiverat av särskilda skäl.

Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten fått befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga avvikelse inte ske från det av den lokala skattemyndigheten fastställda existensminimibeloppet, om inte nya omständigheter framkommit. Som exempel på sådana omständigheter kan nämnas att den skattskyldige äger tillgångar, som den lokala skattemyndigheten saknat kännedom om, eller att den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.

Om den skattskyldige inte har haft högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet och detta beror på sådana förhållanden som anges i 50 § 2 mom. tredje stycket, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medges med så stort belopp att den skattskyldige inte påförs beskattningsbar inkomst. Har den skattskyldige rätt till skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272), skall detta beaktas då avdraget för nedsatt skatteförmåga beräknas.

Är inkomsten högre men inte så stor, att inkomsten minskad med skatten uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, att större skatt inte kommer att tas ut än att

8 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:15

inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall även anses föreligga om den skattskyldige på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller annars av psykiska skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.

2.4 Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke barnpension eller vårdbidrag. Folkpension skall anses utgöra en icke obetydlig del av den skattskyldiges inkomst, om den uppgått till minst 6000 kronor eller minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen (1969: 205) om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

78,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en pension utgörande 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skattskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp sorn tillkommer gift vars make uppbär folkpension och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

Avdraget skall i första hand bestämmas med hänsyn till storleken av den skattskyldiges taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst inte visst högsta belopp, skall avdraget beräknas till vad som behövs för att den skattskyldige inte skall påföras någon statligt beskattningsbar inkomst. Detta högsta inkomstbelopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig som under beskattningsåret inte haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2 § lagen om pensionstillskott. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas det högsta inkomstbeloppet med utgångspunkt från en pension utgörande 78,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en pension utgörande 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skattskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

4 Senaste lydelse 1985:405.

9 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:15

Om skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det högsta inkomstbeloppet enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp motsvarande 66 2/3 procent av taxerad inkomst mellan det belopp vid vilket högsta extra avdrag utgår och ett belopp som är 3 basenheter större, med 40 procent av taxerad inkomst inom ett därpå följande inomstskikt av

1,5 basenheters bredd och med 33 1/3 procent av taxerad inkomst därutöver.

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 90000 kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 150000 kronor, skall avdrag inte medges. Fastighet, som avses i 24 § 2 morn., samt sådan bostadsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet, som används som bostad av den skattskyldige, skall inräknas i förmögenhetsvärdet med belopp som motsvarar 1/10 av skillnaden mellan fastighetens respektive bostadsbyggnadens och tomtens taxeringsvärde året före taxeringsåret och lånat kapital, som nedlagts i fastigheten respektive i bostadsbyggnaden och tomten i den mån skillnaden inte överstiger 250000 kronor. Är skillnaden större beräknas värdet till 25 000 kronor jämte den del av skillnaden som överstiger 250000 kronor. Vid beräkning av hur stort lånat kapital som lagts ner i bostadsbyggnaden och tomten, skall på dessa anses belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskällan inklusive byggnaden och tomtmarken. Har den skattskyldige eller hans make flera sådana fastigheter, som avses här, gäller bestämmelserna endast för en fastighet och då i första hand för fastighet som utgör stadigvarande bostad för den skattskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när särskilda omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmelserna i 52 § 1 mom. sista stycket.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Äldre bestämmelser i 25 § 2 mom. skall dock tillämpas i fråga om kostnad som har nedlagts före ikraftträdandet.

3 Förslag till

SkU 1986/87:15

Lag om ändring i lagen (1986: 473) om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) i paragrafens lydelse enligt lagen (1986:473) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller

gåva;

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3—4 morn.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § I eller 2 morn., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på jordbruksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 24 § 1 morn., byggnad som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:15

fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse; vinstandel,

återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid un- stipendium som är avsett för

dervisningsanstalter eller eljest av- mottagarens utbildning och inte utsedda för mottagarens utbildning; gör ersättning för arbete som har

utförts eller skall utföras för utgivarens räkning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestöd enligt 3 eller 4 kap.

studiestödslagen (1973:349), inter- studiestödslagen (1973:349), inter natbidrag,

återbetalningspliktiga natbidrag, återbetalningspliktiga

studiemedel och resekostnadser- studiemedel och resekostnadser sättning

enligt 6 och 7 kap. samma sättning enligt 6 och 7 kap. samma

lag samt sådant särskilt bidrag vil- lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig ket enligt av regeringen eller statlig

myndighet meddelade bestämmel- myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmark- ser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i frå- nadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och ga om sådant bidrag likställda, och

äger i följd härav den bidragsberät- äger i följd härav den bidragsberät tigade

icke göra avdrag för kostna- tigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas der som avsetts skola bestridas

med bidrag av förevarande slag; med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag; allmänt barnbidrag och förlängt

barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § samma lag som utgör ersättning för merkostnader samt hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i förordningen (1976: 263) om statliga bostadsbidrag till barnfamiljer eller förordningen (1976:262) om statskommunala bostadsbidrag;

12 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:15

ersättning sorn fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som - utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån;

ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1 och 2 morn., 69 a § tredje stycket eller 75a § fjärde stycket uppbördslagen (1953: 272), 36 § 3 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt, 22 § tullagen (1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar. 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter eller 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare, yrkesfiskare m. fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 § och i punkt 11 av anvisningarna till 28 §.

(Se vidare anvisningarna.)

13 Motioner

SkU 1986/87:15

1986/87:Skl32 av Stig Josefson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att undantaget från tvåårsregeln vid 1988 och 1989 års taxeringar skall gälla utan begränsning för byggnads- och anläggningsarbetare.

1986/87:Skl33 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att lagen om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan skall tillämpas från och med 1988 års taxering,

2. att riksdagen beslutar avslå förslaget till ändring i 19 § kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser stipendier,

3. att riksdagen beslutar att de särskilda reglerna i vad avser avdrag för ökade levnadskostnader för arbete inom byggnads-och anläggningsbranschen skall gälla utan begränsning till byggnads- och anläggningsbranschen,

4. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av existensminimireglerna i syfte att få till stånd sådana regeländringar som föreslås i motionen.

1986/87:Skl34 av Kjell Johansson m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i lagen (1986:473) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. att riksdagen beslutar att de bestämmelser om ökade levnadskostnader som vid taxeringarna t. o. m. 1989 skall tillämpas i fråga om skattskyldiga vilka arbetar inom byggnads- och anläggningsbranschen utvidgas till att gälla alla yrkeskategorier.

Utskottet

Församlingsskatt

I propositionen föreslås att alla som inte tillhör svenska kyrkan skall få nedsättning av församlingsskatten fr. o. m. 1989 års taxering. Kravet på mantalsskrivning slopas således.

I motion Skl33 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) yrkas att lagändringen skall träda i kraft tidigare och tillämpas redan fr. o. m. 1988 års taxering. Enligt motionärerna berörs endast ett mycket begränsat antal personer av de ändrade reglerna.

Utskottet, som tidigare anmärkt på den nuvarande utformningen av bestämmelserna, har ingen erinran mot den föreslagna ändringen. Med hänsyn till att de nya reglerna kräver relativt omfattande ändringar av de administrativa rutinerna bör de — som föreslagits i propositionen — tillämpas först fr. o. m. 1989 års taxering. Utskottet tillstyrker därför propositionen och avstyrker motionen i denna del.

Stipendier m. m.

I propositionen föreslås att den tidsbegränsade lagstiftning om skattefrihet för vissa stipendier som upphör att gälla med utgången av inkomståret 1986

permanentas och införlivas med 19 § kommunalskattelagen (KL). Departementschefen framhåller att tillämpningen av den nuvarande provisoriska lagstiftningen enligt riksskatteverket inte vållat några problem.

I motionerna Skl33 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) och Skl34 av Kjell Jonsson m.fl. (fp) yrkas avslag på propositionen i denna del. Enligt motionärerna bör både skatt och arbetsgivaravgifter utgå för utbetalningar av det slag det här gäller, och lagstiftningen strider därför, menar de, mot grundläggande skatterättsliga principer.

Utskottet vill erinra om att den provisoriska skattefriheten för vissa stipendier tillkommit för att ge anställda som inte har rätt till ledighet för studier en möjlighet att med bibehållen lön delta i fackliga kurser. Anledningen till att lagstiftningen i ett inledningsskede begränsats är att man befarat missbruk av bestämmelserna. Då man nu mot bakgrund av vunna erfarenheter kan konstatera att lagstiftningen inte vållat några sådana problem finner utskottet i likhet med departementschefen att den bör permanentas på det sätt som föreslagits. Utskottet tillstyrker följaktligen propositionen även i denna del och avstyrker motionerna i motsvarande del.

I propositionen föreslås desutom en teknisk justering i 19 § KL på grund av förändringen i regleringen av det förlängda barnbidraget. Motion Skl34 av Kjell Johansson m. fl. (fp) innebär, som den utformats, avslag även på detta förslag. Utskottet, som inte funnit anledning till erinran mot regeringens förslag, tillstyrker propositionen och avstyrker motionen också i denna del.

Existensminimireglerna

För närvarande medräknas inte barnbidrag och flerbarnstillägg i den inkomst som läggs till grund för bestämmandet av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum. I propositionen föreslås att dessa bidrag i fortsättningen skall räknas med i inkomsten och att samtidigt normalbeloppet för barn skall ökas med ett belopp som motsvarar barnbidraget i år för ett barn. Syftet är att undvika att reala ökningar och minskningar av barnbidraget påverkar existensminiminivån i skattehänseende.

I motion Skl33 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) begärs en skyndsam översyn av existensminimireglerna. Motionärerna knyter an till den kritik som justitieombudsmannen i en granskningsrapport riktat mot reglerna och som bl. a. går ut på att de som bor i egen fastighet beviljas extra avdrag bara om fastigheten är av ”enklaste beskaffenhet” och att myndigheterna sedan några år kräver att en hemmavarande make med barn skall arbeta eller åtminstone aktivt söka arbete och barnomsorgsplats för att reglerna skall tillämpas. Den begärda översynen bör enligt motionärerna inriktas på att ersätta socialbidragen med skattesänkningar. Vidare anser motionärerna att man bör göra en differentiering i skattehänseende mellan små barn och äldre barn.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot regeringens förslag att ändra reglerna för beräkning av existensminimum för barnfamiljer utan tillstyrker propositionen i denna del.

I vad gäller kravet på vidare utredning har utskottet tidigare kritiserat reglerna från olika utgångspunkter och påkallat en översyn av dem.

SkU 1986/87:15

15 Utskottet noterar därför med tillfredsställelse att regeringen inom kort avser att överväga hithörande frågor men finner det inte lämpligt att riksdagen nu ger särskilda direktiv för dessa överväganden. Utskottet vill emellertid betona att frågorna är angelägna och förutsätter att saken tas upp utan onödigt dröjsmål. Då något särskilt uttalande av riksdagen inte kan anses påkallat avstyrker utskottet motionen även i denna del.

Avdrag för ökade levnadskostnader vid arbete inom byggnadsoch anläggningsbranschen

Avdrag för ökade levnadskostnader med belopp motsvarande uppburet traktamente medges normalt inte under längre tid än två år vid arbete på en och samma plats utanför den vanliga verksamhetsorten (den s. k. tvåårsregeln). Genom riksdagsbeslut i december 1983 bestämdes att skattskyldiga som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten under längre tid än två år också därefter skulle vara berättigade till avdrag för ökade levnadskostnader enligt likartade principer. Med hänsyn till pågående överväganden rörande beskattningen av traktamenten m. m. bestämdes att reglerna endast skulle tillämpas vid 1984 och 1985 års taxeringar. Lagstiftningen har därefter fortlöpande förlängts och skall enligt riksdagsbeslut i våras gälla t.o.m. 1987 års taxering.

I propositionen föreslår finansministern - med hänvisning till att en översyn av skattereglerna på det aktuella området alltjämt pågår inom finansdepartementet — att särbestämmelserna i fråga om dem som arbetar inom byggnads- och anläggningsbranschen skall få fortsatt giltighet t. o. m. 1989 års taxering.

I de motioner som väckts med anledning av propositionen, Sk 133 av Knut Wachtmeister m. fl. (m), Skl34 av Kjell Johansson m. fl. (fp) och Skl32 av Stig Josefson m. fl. (c), godtas förlängningen av lagstiftningen. Motionärerna yrkar däremot att den bör gälla utan begränsning till byggnads- och anläggningsbranschen.

Utskottet har tidigare pekat på de risker för missbruk som en utvidgning i enlighet med motionärernas yrkande skulle kunna ge upphov till. Utskottet har också framhållit att det så gott som uteslutande är inom byggnads- och anläggningsbranschen som anställningsförhållandena och arbetsbetingelserna i övrigt är sådana att en särreglering i fråga om avdrag för ökade levnadskostnader vid arbete utom bostadsorten kan anses motiverad. Utskottet vidhåller sin ståndpunkt i denna fråga. Härtill kommer att lagstiftningen utgör ett provisorium i avvaktan på en mera omfattande reformering av skattebestämmelserna på detta område. Enligt utskottets mening saknas därför anledning att nu utvidga tillämpningsområdet. Däremot bör med hänsyn till det pågående översynsarbetet giltigheten av de nuvarande bestämmelserna utsträckas t. o. m. 1989 års taxering. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna och tillstyrker propositionen.

SkU 1986/87:15

16 Övriga förslag i propositionen

De övriga förslag i propositionen som utskottet behandlar här — en teknisk ändring av reglerna om folkpensionärernas extra avdrag och en komplettering av begränsningen av avdrag för reparationer och underhåll av annan fastighet när statliga lån eller bidrag beviljats - föranleder ingen erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker följaktligen propositionen även i dessa delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande församlingsskatt

att riksdagen bifaller proposition 1986/87:45 och avslår motion 1986/87: Sk 133 yrkande 1,

2. beträffande stipendier

att riksdagen bifaller propositionen och avslår motionerna 1986/ 87:Skl34 yrkande 1 i denna del och 1986/87:Skl33 yrkande 2,

3. beträffande 19 § kommunalskattelagen (1928:370) i övrigt

att riksdagen bifaller propositionen och avslår motion 1986/87:Skl34 yrkande 1 i denna del,

4. beträffande existensminimireglerna

a) att riksdagen bifaller propositionen,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Skl33 yrkande 4,

5. beträffande avdrag för ökade levnadskostnader i vissa fall

att riksdagen bifaller propositionen och avslår motionerna 1986/ 87:Skl33 yrkande 3, 1986/87:Skl34 yrkande 2 och 1986/87:Sk 132,

6. beträffande extra avdrag m. m. att riksdagen bifaller propositionen,

7. beträffande lagförslagen

att riksdagen med anledning av vad utskottet ovan hemställt och anfört antar de vid propositionen fogade förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan,

b) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

c) lag om ändring i lagen (1986:473) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Stockholm den 4 december 1986 På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Karl Björzén (m), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk), Sverre Palm (s), Kjell Nordström (s), förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), Gunnar Nilsson (s) och Leif Olsson (fp).

SkU 1986/87:15

17 Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Karl Björzén (m), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk), Sverre Palm (s), Kjell Nordström (s), förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), Gunnar Nilsson (s) och Leif Olsson (fp).

Reservationer

Församlingsskatt (mom. 1 och 7 a)

1. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Karl Björzén (m), f.v.t. Ingegerd Troedsson (m) och Leif Olsson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet, som” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare med anledning av en fp-motion kritiserat de nuvarande reglerna om skattenedsättning för dem som inte tillhör svenska kyrkan, och utskottet har i och för sig inget att erinra mot det ändringsförslag som läggs fram i propositionen. Utskottet anser emellertid att departementschefen överdrivit de administrativa problemen i samband med att de nya bestämmelserna skall börja tillämpas. Med tanke på att reformen berör endast ett mycket begränsat antal personer bör de nya reglerna enligt utskottets uppfattning kunna tillämpas redan fr. o. m. 1988 års taxering. Med denna ändring tillstyrker utskottet propositionen, vilket innebär att utskottet också tillstyrker motion Skl33.

dels att utskottet under mom. 1 och 7 a bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Skl33 yrkande 1 och med anledning av propositionen antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan med den ändringen att ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse.

Regeringens förslag Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången i fråga om församlingsskatt som påförs på grund av 1989 års taxering.

Reservanternas förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången i fråga om församlingsskatt som påförs på grund av 1988 års taxering.

Stipendier (mom. 2 och 7 c i motsvarande del)

2. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Karl Björzén (m), f.v.t. Ingegerd Troedsson (m) och Leif Olsson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Som åberopas i motionerna anses i normala fall stipendier som arbetsgivare ger åt en anställd som en ersättning för utfört arbete eller uppdrag. I

SkU 1986/87:15

sådana fall utgår såväl arbetsgivaravgift som skatt. Enligt utskottets uppfattning finns ingen rimlig anledning att förmånsbehandla fackliga stipendier vid beskattningen, och utskottet anser att de nuvarande provisoriska bestämmelserna om skattefrihet för sådana stipendier strider mot lagstiftningens grunder och åsidosätter elementära rättvisekrav. För den fackliga organisation som utbetalar stipendiet uppkommer stora vinster, och skattefriheten föranleds uppenbarligen av en strävan att stärka fackföreningarna ekonomiskt. Bestämmelserna bör således enligt utskottets mening inte permanentas utan bringas att upphöra i och med 1987 års taxering. Av det sagda framgår att utskottet avstyrker propositionen i denna del och tillstyrker motionerna Skl33 och Skl34 i motsvarande del.

dels att utskottet under mom. 2 och 7 c i motsvarande del bort hemställa att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Skl33 yrkande 2 och 1986/87:Skl34 yrkande 1 i denna del och med avslag på propositionen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1986:473) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser den nya bestämmelsen om stipendier.

Existensminimireglerna (mom. 4 b)

3. Knut Wachtmeister (m), Karl Björzén (m) och f.v.t. Ingegerd Troedsson (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”1 vad” och på s. 16 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare, bl. a. med anledning av upprepade m-motioner, riktat kritik mot existensminimireglerna, och som ett resultat härav avser regeringen att ta upp dessa frågor i samband med mera allmänna överväganden rörande skattesystemet. Utskottet anser att existensminimireglerna skyndsamt bör ses över enligt de riktlinjer som anges i motion Skl33. Särskilt brådskande är det att reglerna ändras så att det framgår klart att de även omfattar den som bor i egen bostad av normal beskaffenhet och den som ”frivilligt” valt att stanna hemma för vård av barn. Vidare bör enligt utskottets mening barntillsynskostnader beaktas vid inkomstprövningen och normerna differentieras med hänsyn till barnens ålder.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därför motion Skl33 i denna del.

dels att utskottet under mom. 4 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Skl33 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående existensminimireglerna.

SkU 1986/87:15

19 Avdrag för ökade levnadskostnader i vissa fall (morn. 5 och 7 b i motsvarande del)

4. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Karl Björzén (m), Karl-Anders Petersson (c), f.v.t. Ingegerd Troedsson (m) och Leif Olsson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”tillstyrker propositionen” bort ha följande lydelse: De skäl som ansetts motivera en utvidgning av den s. k. tvåårsregeln i fråga om skattskyldiga vilka arbetar inom byggnads- och anläggningsbranschen kan enligt utskottets mening med fog göras gällande också i fråga om andra yrkeskategorier. För att tillgodose kravet på rättvisa och likformighet vid taxeringen bör därför utvidgningen av tvåårsregeln gälla utan begränsning till vissa yrkeskategorier.

dels att utskottet under mom. 5 och 7 b i motsvarande del bort hemställa att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Skl33 yrkande 3, 1986/87:Skl34 yrkande 2 och 1986/87:Skl32 och med anledning av propositionen antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den ändringen att i punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 33 § orden ”vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen” utgår.

SkU 1986/87:15

gotab Stockholm 1986 11922