Mitt förslag

Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att utreda beredskapen mot utsläpp av radioaktiva ämnen.

Beredskapen mot utsläpp av radioaktiva ämnen

Ansvaret för beredskap och åtgärder mot olyckor vid anläggningar där kärnteknisk verksamhet bedrivs ligger på anläggningens innehavare. Kraven i dessa hänseenden anges i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i samband med att tillstånd för verksamheten meddelas eller senare under tillståndets giltighetstid.

Ansvaret för åtgärder utanför anläggningar regleras fr.o.m. den 1 januari 1987 i räddningstjänstlagen (1986:1102). Till räddningstjänstlagen överfördes utan några större sakliga ändringar föreskrifterna i lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar m.m. (atomskyddslagen). Liksom tidigare skall länsstyrelsen svara för räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning och vid överhängande fara för sådant utsläpp. Länsstyrelsens ansvar begränsas inte till utsläpp från anläggningar inom landet. Ansvaret begränsas heller inte till länsstyrelserna i län med kärnkraftverk utan samtliga länsstyrelser har ett ansvar för denna form av räddningstjänst.

Utgångspunkterna för de praktiska åtgärderna vad gäller beredskapen mot utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning är riksdagens beslut (prop. 1980/81:90, JoU 24, rskr. 274) om riktlinjer för energipolitiken. Här läggs riktlinjerna upp för beredskapen utifrån då gällande riskbild och avseende bl.a. kärnkraftverkens beredskap, länsstyrelsernas uppgifter, organisation och beredskap samt beredskapen vid de centrala myndigheterna.

Det pågående reformarbetet inom räddningstjänstområdet syftar till att göra räddningstjänsten effektivare bl.a. genom att de olika räddningstjänstorganen skall samverka mera med varandra och genom att samma kompetens och resurser används såväl i fred som i krig. Som ett led i denna utveckling har statens räddningsverk inrättats den 1 juli 1986 (prop. 1984/85:161, FöU 12, rskr. 389). Räddningsverket är den centrala myndigheten för befolkningsskyddet och räddningstjänsten i fred och i krig. På regional nivå ligger ansvaret för befolkningsskyddet och räddningstjänsten i fred och i krig på länsstyrelsen. På lokal nivå ligger detta ansvar på kommunen. Inom ramen för räddningstjänsten ligger ansvaret på central nivå för beredskapen mot kärnkraftsolyckor på räddningsverket. Statens strålskyddsinstitut har ett ansvar för att ge råd om strålningsmätningar samt samordna och biträda med strålskyddsbedömningar i en olyckssituation.

Vid kärnkraftverket i Barsebäck har ett säkerhetshöjande och konsekvenslindrande system (FILTRA) tagits i bruk. Före utgången av år 1988 kommer detta system att finnas på samtliga kärnkraftverk i Sverige. Härigenom minskas riskerna för stora utsläpp av radioaktiva ämnen.

Utredningar med anledning av Tjernobylolyckan

Regeringen gav kort tid efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i Sovjetunionen vissa uppdrag till rådet för långsiktiga elanvändnings- och elproduktionsfrågor (energirådet), bl.a. att lämna förslag som ökar säkerheten i Sverige vid kärnkraftsolyckor utomlands. Som en första etapp i arbetet har rådet i juli 1986 lämnat en rad förslag som syftar till att förbättra säkerheten i händelse av kärnkraftsolyckor. Regeringen bedömde förslagen som angelägna att genomföra, och i december 1986 beslutade riksdagen (prop. 1986/87:18, NU 12, rskr. 97) om en rad åtgärder för att höja beredskapen mot kärnkraftsolyckor. Med anledning av synpunkter som framförts, att ansvarsförhållanden m.m. mellan olika myndigheter är oklara, framhöll jag i propositionen 1986/87:18 att bildandet av statens räddningsverk den 1 juli 1986 och den nya räddningstjänstlagen kommer att leda till en naturligare rollfördelning och därmed en bättre beredskap.

På uppdrag av statens strålskyddsinstitut och statens kärnkraftinspektion har generaldirektören Göran Steen undersökt hur beredskapen och verksamheten med anledning av Tjernobylolyckan har fungerat inom myndigheternas ansvarsområden. Steen avlämnade den 15 oktober 1986 delrapporten Beredskap efter Tjernobyl. En särskild rapport om informationsfrågor planeras bli färdigställd under sommaren 1987.

Statsrådet Birgitta Dahl tillkallade den 7 maj 1986 en expertgrupp för att utarbeta det underlag som energirådet behövde för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Expertgruppen överlämnade den 23 oktober 1986 sitt betänkande (Ds I 1986:11) Efter Tjernobyl -- konsekvenser för energipolitik, kärnsäkerhet, strålskydd och miljöskydd. I betänkandet lämnas förslag till beredskapsförbättrande åtgärder.

Energirådet överlämnade den 5 november 1986 till statsministern expertgruppens rapport, skrivelser som inkommit till rådet samt det ytterligare material som rådet eller expertgruppen hade funnit borde övervägas. I samband därmed föreslog energirådet att beredskapsfrågorna skulle övervägas i en särskild utredning.

Efter riksdagens beslut i december 1986 om vissa åtgärder m.m. efter Tjernobylolyckan har regeringen lämnat uppdrag åt vissa myndigheter. Således skall statens räddningsverk i samråd med bl.a. statens strålskyddsinstitut undersöka möjligheterna att komplettera beredskapen mot kärnkraftsolyckor till att i begränsad omfattning gälla samtliga län genom att utnyttja befintlig räddningstjänst- och civilförsvarsplanläggning för beredskapsåtgärder. Räddningsverket skall också svara för att åtgärder vidtas för att omedelbart höja kompetensen i norra Sverige i fråga om beredskapsåtgärder mot kärnkraftsolyckor samt särskilt belysa alarmeringsförhållandena runt Forsmarksverket. Statskontoret skall se över förvaltningsresurserna hos länsstyrelserna i kärnkraftslänen med utgångspunkt i kärnkraftsberedskapen. Under arbetet med den samordnade länsförvaltningen avses även beredskaps- och totalförsvarsfrågorna vid länsstyrelserna bli utredda.

Mot bakgrund av att delrapporten Beredskap efter Tjernobyl och det övriga utvärderingsarbetet i huvudsak har avsett andra områden av beredskapen än räddningstjänsten, har statens räddningsverk påbörjat ett kompletterande utredningsarbete. Även inom statens strålskyddsinstitut pågår utredningsarbete om erfarenheterna av Tjernobylolyckan. Det kan tilläggas att regeringen genom beslut den 18 september 1986 gav styrelsen för psykologiskt försvar i uppdrag att undersöka hur informationsfrågan har lösts av myndigheter och massmedia i samband med kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. I maj 1987 har styrelsen redovisat uppdraget.

Det av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl föranledda omfattande utrednings- och utvärderingsarbetet, som endast delvis är slutfört, bör enligt min mening utgöra underlag för en samlad bedömning av kraven på beredskapen mot utsläpp av radioaktiva ämnen. Därvid bör även sambandet med beredskapen mot allvarliga kemiska olyckor tas med i bedömningen. Som energirådet föreslår bör således beredskapsfrågorna vad avser kärnkraftsolyckor övervägas i en särskild utredning. Jag föreslår därför att en kommitté tillkallas för att utreda beredskapen mot utsläpp av radioaktiva ämnen.

Utredningsuppdraget

Beredskapen i Sverige mot kärnkraftsolyckor är koncentrerad till de regioner där de svenska kärnkraftverken finns. Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har visat att effekterna av en olycka kan få större geografisk spridning än vad vår nuvarande beredskapsplanering utgår från. Viss beredskap bör därför finnas mot denna typ av händelser även i områden på relativt stort avstånd från olycksplatsen. Det kan då bli fråga om att hantera situationer då direkta räddningsinsatser inte behövs. För närvarande pågår arbete med att minska riskerna för stora utsläpp vid haveri i de svenska kärnkraftverken. Detta kan påverka inriktningen av den yttre beredskapen omkring dessa verk.

Kommittén bör mot denna bakgrund ge förslag om omfattningen och utformningen av beredskapsorganisationen för kärnkraftsolyckor och till åtgärder för att genomföra förslagen. Kommittén bör därvid beakta de grundläggande principerna för beredskapen, bl.a. att verksamheten så långt möjligt decentraliseras till länsstyrelserna och kommunerna, att den kompetens och de resurser som finns uppbyggda normalt kan utnyttjas effektivt vid olyckor samt att organisationen är likartad såväl i fred som i krig så att den kompetens och de resurser som byggs upp för krig tas tillvara i fredsorganisationen.

Beredskapen mot kärnkraftsolyckor bör vara en del av samhällets beredskap mot olyckor. Principen att beredskapsorganisationen för olyckor i kärntekniska anläggningar samordnas med beredskapsorganisationen för insatser vid andra olyckshändelser bör således behållas.

Kommittén bör närmare belysa vilka krav som bör ställas på statens strålskyddsinstitut vad gäller uppgiften att, i samverkan med andra myndigheter, svara för en sammanhållande, rådgivande funktion i en olyckssituation. Kommittén bör vidare överväga hur strålskyddsinstitutets uppgift att därvid samordna och biträda med strålskyddsbedömningar skall utformas närmare och lämna förslag till former för samverkan med andra myndigheter.

Kommittén bör överväga frågorna om en utbyggnad av förvarningssystemet och om resurser för strålningsmätning, innefattande mätning av livsmedel, gröda och renar m.m. Vidare bör behovet av utbildnings- och övningsverksamhet samt forskning belysas. I kommitténs uppdrag bör också ingå att belysa beredskapen mot kärnkraftsolyckor på sjukvårds- och livsmedelsområdena.

Nuvarande beredskapsorganisation i län med kärnkraftverk bör utvärderas.

Beredskapen för sådana olyckor som kräver räddningsinsatser skall baseras på de grundläggande principer inom räddningstjänstens område som har lagts fast genom riksdagens beslut (prop. 1984/85:161, FöU 12, rskr. 389; prop. 1985/86:170, FöU 1986/87:2, rskr. 58; prop. 1986/87:18, NU 12, rskr. 97).

Kommittén bör för sådana olyckor som kräver räddningsinsatser belysa hur såväl civilförsvarets som försvarsmaktens personella och materiella resurser, bl.a. i fråga om ledning, indikering, alarmering, utrymning, undsättning i miljö med radioaktivt nedfall eller kemiska ämnen samt sanering, effektivast skulle kunna utnyttjas. Även totalförsvarets frivilligrörelsers möjligheter att medverka bör tas upp. Vidare bör kommittén belysa de kommunala räddningskårernas möjligheter att delta i länsstyrelsernas beredskap. De krav som ställs på länsstyrelserna i samband med radioaktiva utsläpp bör klarläggas.

Allt utrednings- och utvärderingsarbete med anledning av Tjernobylolyckan är ännu inte slutfört. Kommittén bör väga in resultatet av detta arbete i sina överväganden. Kommittén bör vidare samråda med berörda myndigheter.

Kommittén bör lägga fram de förslag till förändringar som kan föranledas av det utredningsarbete och de utvärderingar som genomförs. För varje förslag som innebär kostnader för staten skall kommittén redovisa dels en analys av åtgärdens kostnad i förhållande till dess nytta och dels förslag till finansiering. Kommittén bör även pröva i vilken utsträckning kostnaderna bör betalas av kärnkraftsindustrin.

Kommittén bör redovisa sitt arbete senast den 31 mars 1988.

Kommittén bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter. Kommittén bör därutöver informera berörda arbetstagare om sitt arbete.

För utredningsarbetet gäller kommittédirektiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (Dir 1984:5).

Jag har i detta ärende samrått med cheferna för social-, jordbruks-, civil- samt miljö- och energidepartementen.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda beredskapen mot utsläpp av radioaktiva ämnen,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns anslag för utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)