Beslut vid regeringssammanträde 1990-04-19

Chefen för civildepartementet, statsrådet Johansson, anför.

1. Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att se över verksamheten vid de s.k. stabsmyndigheterna i syfte att förbättra stödet till effektiviseringen av den statliga verksamheten.

2. Uppdragets bakgrund

Den offentliga verksamheten har byggts ut i snabb takt under efterkrigstiden. Möjligheterna att tillföra den offentliga sektorn ytterligare finansiella och personella resurser är nu starkt begränsade. Det är därför viktigt att öka utbytet av insatta resurser.

För att höja effektiviteten pågår en målmedveten ändring av det sätt på vilket den statliga verksamheten styrs.

Myndigheterna ges nu ett ökat ansvar för resultaten av verksamheten och ökade befogenheter att avgöra hur den skall bedrivas. Denna ändring har åstadkommits genom verksledningsbeslutet (prop. 1986/87:99, KU 29, rskr. 226), genom utveckling av styrningen (prop. 1987/88:150, FiU 30, rskr. 394), genom den nya budgetprocess som föreskrivs med budgetförordningen (1989:400) och genom en successiv delegering av arbetsgivaruppgifter (prop. 1984/85:219, AU 1985/86:6, rskr. 48) samt genom annan delegering och regelförenkling (prop. 1989/90:100 bil. 2 avsnitt 3.5).

En motsvarande utveckling pågår i andra länder (jfr prop. 1989/90:100 bil. 2 avsnitt 3.7).

Det förutsätts att departementen inom sina respektive områden i ökad utsträckning tar initiativ till åtgärder för att förnya den statliga verksamheten.

De statliga myndigheterna har på senare år fått ökade möjligheter att finansiera sitt förnyelsearbete. Sedan år 1987 kan de sålunda få bidrag från de statliga förnyelsefonderna till större projekt, främst sådana där nya vägar och metoder för förnyelse prövas. I ramavtalet om löner 1989--1990 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1989-90) har vidare parterna avsatt 300 milj. kr. för kompetensutveckling. Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 15 s. 28) begärt medel för att genomföra dessa åtgärder.

Sedan lång tid lämnar några stabsmyndigheter stöd och service till regeringen, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna i fråga om bl.a. effektivisering och annan förnyelse av den statliga verksamheten. Flertalet av dessa stabsmyndigheter hör till civildepartementet och inriktar i huvudsak sin verksamhet på att vara ett stöd för regeringen och andra myndigheter. Till gruppen stabsmyndigheter räknas i första hand statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statens arbetsgivarverk (SAV), statens löne- och pensionsverk (SPV) samt statens institut för personalutveckling (SIPU). Förekomsten av myndigheter med stabsuppgifter har medverkat till att regeringskansliets resurser kunnat begränsas.

Utöver nu nämnda fem stabsmyndigheter finns andra myndigheter och organisationer som lämnar stöd och service till förvaltningsmyndigheter och domstolar. Inom t.ex. försvarsdepartementets område arbetar försvarets civilförvaltning (FCF), försvarets datacentral (FDC) och försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) med uppgifter som delvis motsvarar stabsmyndigheternas. Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) bistår länsstyrelserna och domstolsverket (DV) har bl.a. till uppgift att se till att domstolarnas verksamhet bedrivs effektivt. Inom högskolesektorn har utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH) vissa uppgifter inom ADB-området som motsvarar statskontorets. Inom regeringskansliet lämnar vidare regeringskansliets förvaltningskontor stöd och service till departementen av delvis likartat slag som stabsmyndigheterna.

Härtill kommer det stöd som olika kommersiella konsultföretag m.m. på uppdrag lämnar myndigheterna och regeringen.

Stabsmyndigheternas uppgifter och roller präglas av den hittillsvarande ansvars- och befogenhetsfördelningen mellan regeringen och förvaltningsmyndigheterna. När denna ändras, förändras helt naturligt också förutsättningarna för det centrala stödet till förnyelse- och utvecklingsarbetet. Dagens myndighetsorganisation för stöd och service till regeringen och myndigheterna behöver därför ses över med hänsyn till de nya förutsättningarna. Syftet är att den verksamhet som bedrivs av främst stabsmyndigheterna skall anpassas så att den blir ett effektivt stöd i arbetet med att utveckla och förbättra verksamheten.

I årets budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 2 avsnitt 3.2.2) anger jag att en översyn planeras av stabsmyndigheterna för att deras verksamhet skall kunna bli ett effektivt stöd för den förvaltningspolitiska utvecklingen.

Jag återkommer nu till denna fråga.

3. Utgångspunkter

Målet bör vara att förvaltningsmyndigheterna och regeringen får det stöd de behöver för att effektivisera den statliga verksamheten under de nya förutsättningarna.

Förvaltningsmyndigheterna behöver kunna erbjudas ett förstärkt verksamhetsorienterat stöd på en mängd områden, t.ex. i fråga om ekonomi- och resultatstyrning, löne- och personalpolitik, användning av ADB, organisationsutveckling, metoder för produktion av olika slag av offentliga tjänster och ledningsfrågor. Detta stöd kan lämnas bl.a. genom konsultinsatser och utbildning samt i form av metodstöd. Särskilt metodologiskt stöd kan behövas för att göra de fördjupade presentationer och analyser som ingår i den nya budgetprocessen.

Arbetsgivarbefogenheter delegeras successivt från SAV till myndigheterna. Syftet härmed är bl.a. att myndigheterna skall kunna använda sina utökade befogenheter så att personal- och lönepolitiken aktivt främjar förnyelsearbetet. Myndigheterna behöver kunna erbjudas ett stärkt stöd för att leva upp till sin nya arbetsgivarroll.

De nya styrmetoderna medför att regeringen behöver ett vidgat och stärkt stöd av revisionella insatser. Dessa kan avse granskning av årsredovisningar samt underliggande löpande redovisningar och resultatredovisningar samt granskning och analys av det fördjupade underlag som myndigheterna skall lämna vart tredje år. Revisionen behöver också på uppdrag av regeringen och på eget initiativ kunna granska effektiviteten i enskilda myndigheters verksamhet och de sektorsövergripande system och funktioner som finns hos flera myndigheter. Revisionellt stöd kan också behövas vid t.ex. handläggning av vissa regeringsärenden.

Stöd behövs också för att vidareutveckla de metoder som regeringen styr myndigheterna med samt för att vidareutveckla och föra ut riksdagens och regeringens syn på hur den statliga verksamheten bör effektiviseras.

Regeringen behöver också erbjudas stärkt stöd för att analysera problem och möjligheter, utforma styrningen för enskilda verksamheter eller samhällssektorer, ge särskilda direktiv och värdera förslag. Som ett komplement till myndigheternas egen fördjupade analys behövs dessutom kvalificerat analysstöd för att utvärdera olika offentliga insatser samt för att finna nya sätt att nå de avsedda välfärdsmålen. Sådana anlyser kan vidare behöva göras med ett sektorsövergripande perspektiv. Underlag i dessa frågor kan lämnas av bl.a. revisionen.

Regeringen behöver information om den statsfinansiella utvecklingen. Underlaget ges både i form av analys av utfall samt löpande prognoser på kort och lång sikt. Detta underlag är av stor betydelse för stabiliseringspolitiska bedömningar av den svenska ekonomin och behöver successivt utvecklas. En utveckling av det statliga betalningssystemet och metoderna för kassahållning m.m. som bidrar till en effektivare resurshushållning behövs också.

4. Närmare synpunkter på olika stabsmyndigheters verksamhet

Statskontoret är för närvarande i första hand ett utrednings- och utvecklingsorgan åt regeringen. I viss utsträckning och på olika sätt lämnar statskontoret också stöd direkt till enskilda förvaltningsmyndigheter. Statskontoret utför även verksamhet på eget intiativ. Statskontorets roller som stabsorgan till regeringen samt stödjande och rådgivande organ till myndigheterna har visat sig innebära principiella och praktiska problem för såväl statskontoret som dess avnämare. En ny beslutsordning och en ny finansieringsform för ADB-investeringar håller på att införas. Detta påverkar det stöd som myndigheterna och regeringen kan behöva på området.

RRV utför bl.a. revision, meddelar föreskrifter i fråga om redovisning, utvecklar metoder för budgetering och redovisning, lämnar råd och svarar för utveckling och förvaltning av stora ekonomiadministrativa system. RRV framställer också riksredovisning, finansstatistik, budgetprognoser och inkomstberäkningar. Uppgiften att med revision granska andra myndigheters verksamhet kan i vart fall principiellt vara svår att förena med vissa av RRV:s övriga uppgifter. Enligt budgetförordningen skall myndigheterna årligen -- utöver det sedvanliga ekonomiska bokslutet -- lämna en resultatredovisning och vart tredje år en fördjupad anslagsframställning. Det är viktigt att redovisnings- och förvaltningsrevisionen anpassas till de behov av revision som följer av den nya budgetprocessen och till den förnyelse av den statliga verksamheten som pågår.

SIPU bedriver utbildnings- och konsultverksamhet för att främja kompetensutvecklingen i statsförvaltningen. I SIPU ingår statens institut för ledarskap (Stil) som arbetar med chefsförsörjning och strategisk ledning. SIPU bedriver också en omfattande internationell konsultverksamhet. SIPU har även till uppgift att fortlöpande bevaka behovet av kompetensutveckling i statsförvaltningen och att föreslå regeringen åtgärder. Utbildnings- och konsultverksamheten avgiftsfinansieras. När SIPU bildades bestod verksamheten i huvudsak av en central kursverksamhet till vilken myndigheterna sände deltagare. Avsikten var då att RRV, statskontoret, SAV och SPV inom sina respektive områden skulle svara för den sakliga kompetensen i kurserna. Denna uppdelning har inte fullföljts i praktiken. I dag utgörs en stor del av SIPU:s verksamhet av utbildnings- och konsultuppdrag som utförs vid respektive myndighet. För denna verksamhet har SIPU anskaffat egna resurser för att utveckla kunnande på olika ämnesområden. Samtidigt bedriver andra stabsmyndigheter utbildnings- och seminarieverksamhet för att få ut sitt kunnande i praktisk tillämpning.

SAV företräder staten vid centrala förhandlingar om löner och andra anställningsvillkor för statsanställda samt för andra som har statligt reglerade tjänster. Förhandlingarna förs på grundval av den statliga arbetsgivarpolitik som SAV medverkar i att utforma. När en allt större del av arbetsgivaruppgifterna delegeras, behöver verket i allt högre grad inrikta sin verksamhet på att lämna stöd till de enskilda myndigheterna, när de utövar sin arbetsgivarroll. Som ett led i förnyelsearbetet kan myndigheterna behöva stöd att utveckla produktivitets- och effektivitetsfrämjande löne- och arbetsformer. Vidare kan av arbetsgivaren observerade hinder mot förnyelse behöva tas upp i lokala eller centrala förhandlingar.

Statskontoret, RRV, SAV och SIPU arbetar alla med att utveckla styrningen av förvaltningen och ge stöd åt myndigheterna och regeringen i olika faser av den nya budgetprocessen. Behovet av samverkan på detta område mellan stabsmyndigheterna har blivit alltmer påtagligt. Det har också i övrigt visat sig vara nödvändigt med ett väl utvecklat samarbete mellan stabsmyndigheterna, bl.a. för att kunna erbjuda myndigheterna ett samlat stöd inom flera kompetensområden. En vidareutveckling av den samordning som inletts är nödvändig.

SPV beslutar om och betalar ut tjänstepension och förmåner från statens tjänstegrupplivförsäkring. SPV lämnar vidare stöd åt myndigheter genom att svara för automatisk matrikelföring och genom att förvalta och tillhandahålla personaladministrativa informationssystem, generella löneuträkningssystem samt för- och eftersystem till dessa. Verksamheten avses från budgetåret 1990/91 vara helt avgiftsfinansierad. SPV utför således i stor utsträckning produktions- och serviceuppgifter åt anställningsmyndigheterna. De datoriserade löne- och pensionssystemen anpassas till de avtal som SAV träffar. SPV framställer också visst analysunderlag till SAV. Förutsättningarna för SPV:s verksamhet kan påverkas av det ändrade huvudmannaskapet för vissa lärartjänster samt av pensionsavtal bl.a. för affärsverk och bolag.

RRV och SPV utvecklar, förvaltar och driver stora, generella ekonomi- resp. personaladministrativa informationssystem. Hos användarmyndigheterna finns informationsmässiga samband mellan dessa system och ibland använder en myndighet delar av systemen i en och samma tekniska miljö. På båda områdena går utvecklingen också mot ökad användning av för- och eftersystem och i viss mån även lokala system som särskilt anpassas till en myndighets behov. RRV och SPV behöver då ange de krav som olika former av lokala system skall tillgodose. Behovet av samordning blir allt tydligare på dessa områden och åtgärder utöver vad de två myndigheterna vidtagit behövs.

Med hänsyn till att i vissa avseenden särskilda förutsättningar gäller för den statliga verksamheten behöver visst gemensamt utvecklingsarbete bedrivas. Utvecklingsarbetet kan i den del fall avse kompetensområden som för närvarande är företrädda hos olika stabsmyndigheter. Utvecklingsarbetet bör inriktas enligt riksdagens och regeringens intentioner.

Kammarkollegiet bedriver en ganska omfattande avgiftsfinansierad administrativ serviceverksamhet, bl.a. när det gäller ekonomisk redovisning, i förhållande till ett stort antal myndigheter. Denna verksamhet har emellertid endast ett begränsat samband med kammarkollegiets övriga verksamhet.

Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde lämnar FCF och FRI stöd till myndigheterna. Inriktningen är för närvarande att så långt möjligt undvika organisatoriska särlösningar för försvaret.

Slutligen kan nämnas att myndigheternas ökade ansvar och befogenheter i första ledet vilar på myndighetscheferna. Myndighetschefer och även styrelser behöver tillgång till kvalificerat stöd i lednings- och utvecklingsfrågor.

Sammantaget innebär de nu redovisade förhållandena att stödverksamheten bör ses över i syfte att göra den så effektiv som möjligt.

5. Utredningens inriktning

Vid översynen bör prövas hur ett behovsanpassat och kvalificerat stöd kan erbjudas avnämarna, hur rollkonflikter betingade av olika stödorgans uppgifter, uppdragsgivare och finansieringsformer kan begränsas, hur överföring av kompetens och erfarenheter mellan utvecklings-, revisions-, utrednings-, konsult- och utbildningsverksamhet kan underlättas och hur en bättre samordning av insatserna skall kunna uppnås. Sådana styr- och finansieringsformer bör användas som kan medverka till en effektivare stödverksamhet. Översynen skall omfatta främst strukturella frågor om stödverksamhetens inriktning, omfattning, organisation och finansiering.

Utredaren skall också beakta regeringens behov av riksredovisning, finansstatistik, budgetprognoser och inkomstberäkningar samt annat underlag för statsfinansiella beräkningar och prognoser. Vidare skall behovet av fortsatt utvecklingsarbete avseende bl.a. betalnings- och redovisningssystem beaktas.

Översynen skall gälla verksamheten inom statskontoret, RRV, SAV, SPV och SIPU samt kammarkollegiets administrativa serviceverksamhet, men kan om så visar sig nödvändigt också beröra verksamhet vid andra myndigheter.

Varje organisatorisk utformning av stöd- och kontrollverksamheten är förenad med för- och nackdelar i olika avseenden. En ändrad struktur medför inte enbart fördelar, utan troligen även vissa nackdelar som inte är av övergående natur. Detta kan t.ex. gälla uppdelning och överföring av kompetens och erfarenhet mellan organisationer. Utredaren bör belysa om uppkommande nackdelar kan begränsas med olika åtgärder.

Mot bakgrund av den analys som utredaren gör och den allmänna inriktning jag nu har angett, bör utredaren pröva att utforma verksamheten i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer för olika områden som jag anger i det följande.

5.1. Stöd till myndigheterna

Det förhållandet att myndigheter kan behöva stöd är inte ett tillräckligt skäl att hålla en statlig stödorganisation med myndighetskaraktär. Åtskilligt av det stöd som myndigheterna behöver kan nämligen köpas från konsultföretag som finns eller växer fram på marknaden. Enligt min mening finns främst tre motiv för att tillhandahålla stöd av olika slag från en särskild statlig stödorganisation. Det ena är att en sådan kan vara särskilt väl förtrogen med de regler, metoder, synsätt och förhållningssätt som gäller i statsförvaltningen men som inte alltid låter sig uttryckas i bestämmelser som är lätta tillämpa. Det andra motivet är att staten behöver ha en organisation som kan utföra utvecklingsarbete för den typ av verksamhet som statliga förvaltningsmyndigheter driver och som dessutom kan föra ut resultaten i praktisk tillämpning vid myndighetsinriktat stöd. Det tredje motivet är att marknaden av olika skäl inte alltid erbjuder det stöd som de statliga myndigheterna efterfrågar.

Behovet att kunna erbjuda stöd och bedriva utvecklingsarbete som samtidigt innefattar flera kompetensområden kan, enligt min mening, tala för att det är önskvärt att hålla samman åtminstone stora delar av den stödverksamhet som är riktad till myndigheterna. Denna verksamhet skulle kunna omfatta bl.a. löne- och personalpolitik, ekonomi- och resultatstyrning, organisationsutveckling, användning av ADB, metoder för produktion av olika slag av offentliga tjänster, ledningsfrågor samt förvaltnings- och arbetsrättslig kompetens. För att främja kunskaps- och erfarenhetsöverföringen kan fördelar finnas i att inom respektive kompetensområde hålla samman de olika former i vilka stöd kan lämnas, nämligen utveckling, utredning, konsultverksamhet och utbildning. Utredaren bör lämna förslag om hur stödet till myndigheterna och utvecklingsarbete av gemensamt statliga intresse bör finansieras.

I den samlade stödverksamheten ingår förhandlingar avseende kollektivavtal för statsanställda. Hur beslutsfunktionerna avseende olika förhandlingsfrågor och förhandlingsfunktioner i övrigt bör förankras i stödorganisationen bör övervägas särskilt av utredaren. Förhandlingsverksamheten, liksom den övriga stödverksamheten, bör utgå från verksamhetsintresset.

En sammanhållen stödorganisation kan bli ganska omfattande. Detta kan resa särskilda problem i en verksamhet av aktuellt slag. Utredaren kan därför behöva överväga olika organisatoriska och ledningsmässiga konstruktioner som gör det möjligt att hålla samman verksamheten och bedriva den effektivt. Om utredaren finner att det inte är lämpligt eller möjligt att hålla samman stödverksamheten i en organisation bör en i ansvarsområden delad organisation föreslås. I så fall skall utredaren också föreslå erforderliga samordningsåtgärder mellan stödverksamhetens olika organisationsdelar.

Lokaliseringen av den verksamhet som SPV bedriver skall inte prövas av utredaren.

Utredaren skall pröva om kammarkollegiets avgiftsfinansierade administrativa serviceverksamhet bör anknytas till stödverksamheten.

I fråga om de för statsförvaltningen gemensamma personal- och ekonomiadministrativa systemen bör utredaren lämna förslag om hur beställar- och leverantörsfunktionerna bör utformas för dessa system. Vidare bör prövas om och hur ansvaret för utveckling, förvaltning respektive drift av dessa olika system kan samordnas.

SIPU bedriver i dag verksamhet inom ledarskapsområdet. Utredaren bör belysa hur kvalificerat stöd till myndighetschefer och styrelser i lednings- och utvecklingsfrågor fortsättningsvis kan tillgodoses.

Omfattningen och inriktningen av stödverksamheten bör på sikt bestämmas av efterfrågan. För att få en grund för den initiala inriktningen och dimensioneringen av stödorganisationen bör utredaren i lämplig form inhämta bedömningar från avsedda avnämare. Myndigheternas finansiella förutsättningar att efterfråga stöd bör också belysas av utredaren.

5.2. Stöd till regeringen

Regeringen behöver stöd i för departementen gemensamma frågor om metoder och former för att styra den statliga verksamheten samt för analyser m.m. av sektorsövergripande karaktär. Vidare behöver initiativ tas till utvecklingsinsatser av gemensamt intresse.

Departementen kan behöva stöd i fråga om analys, styrning och utvärdering av verksamhet som en viss myndighet bedriver eller svarar för. Dessutom kan stöd behövas för att utarbeta och bedöma alternativ till aktuell utformning av verksamheten.

I samråd med företrädare för regeringskansliet bör en översiktlig kartläggning göras av arten och omfattningen av dessa behov av stöd. Mot bakgrund av vad som därvid framkommer, bör utredaren pröva hur stöd av gemensam karaktär till regeringen respektive stöd inom ett departements verksamhetsområde kan erbjudas. Därvid bör utredaren överväga om det bör organiseras särskilda resurser för att lämna sådant stöd på vissa områden. Vidare bör prövas om -- och i så fall i vilka avseenden och former -- resurser inriktade på stöd till myndigheterna också kan användas för att lämna stöd till regeringen.

Utredaren bör vid utformningen av förslagen beakta att regeringens behov av underlag för analys av den statsfinansiella utvecklingen kan tillgodoses. Lämpligheten att samordna här aktuell verksamhet med likartad eller angränsande verksamhet hos andra myndigheter bör prövas av utredaren. Riksgäldskommittén har nyligen avlämnat slutbetänkandet (SOU 1989:95) Riksgäldskontoret -- en finansförvaltning i staten. Utredaren bör uppmärksamma bl.a. de möjligheter till ändrad fördelning av vissa arbetsuppgifter mellan RRV och riksgäldskontoret som riksgäldskommittén har redovisat. Utredaren bör föreslå finansieringsformer för stödet till regeringen.

5.3. Rätten att besluta föreskrifter

Vissa stabsmyndigheter har för närvarande bemyndigande att utfärda föreskrifter riktade till statsmyndigheterna. Om det behövs för att renodla rollerna inom stödorganisationen, kan utredaren pröva om föreskrifter bör beslutas i ett särskilt eller flera särskilda organ. Andra organisationer kan ha till uppgift att bevaka behovet av nya eller ändrade föreskrifter liksom att utforma förslag till föreskrifter. Utredaren bör ange på vilka områden det är särskilt viktigt att gemensamma regler finns för statsförvaltningen.

5.4. Revision

Revision på regeringens vägnar av statlig verksamhet bör utföras av en myndighet under regeringen. Sådan revision är extern i förhållande till de granskade myndigheterna. I revisionen bör ingå att genomföra löpande och årlig revision av räkenskaper och förvaltning. Dessutom bör särskilda granskningar kunna utföras på uppdrag av regeringen och på revisionens eget initiativ. Utredaren bör belysa i vilken mån revisionens inriktning och tidsplanering bör anpassas till det nya ledningssystemet och den nya budgetprocessen. Både metod- och verksamhetsmässigt kan en bättre samverkan mellan redovisnings- och förvaltningsrevisionen behövas.

Revisionen måste självfallet vara obunden i förhållande till den verksamhet som granskas. Starka begränsningar kan därför finnas i fråga om möjligheterna för den myndighet som skall bedriva revision att också bedriva annan verksamhet. Utredaren skall pröva hur revisionsmyndigheten bör avgränsas för att den skall vara obunden i förhållande till den verksamhet som skall granskas och för att förutsättningar skall finnas att fortsättningsvis och uthålligt upprätthålla en effektiv revision. Mot bakgrund av en analys skall utredaren därför föreslå lämplig organisatorisk anknytning för de verksamheter som för närvarande bedrivs vid RRV:s ekonomiska avdelning. Utredaren bör översiktligt belysa revisionens roll i utvecklingen och förnyelsen av den statliga verksamheten. Utredaren kan vid behov pröva finansieringsformerna för revisionen.

I samband med verksledningsbeslutet uttalade konstitutionsutskottet (KU 1986/87:29 s. 23) att förslagen med fördjupade anslagsframställningar och treåriga budgetramar kan medföra att en översyn senare behöver göras av riksdagsrevisorernas organisation, resurser och samverkan med andra riksdagsorgan. Mitt uppdrag till utredaren innefattar inte den granskning av den statliga verksamheten som görs på riksdagens vägnar.

5.6. Försvarsdepartementets område

Några av de myndigheter som har berörts i det föregående lämnar också inom försvarsdepartementets område stöd till regeringen och myndigheterna. RRV utför sålunda revision av den verksamhet som försvarsdepartementets myndigheter bedriver, statskontorets verksamhet inom ADB-området omfattar delvis även försvaret, SAV har en särskild förhandlingsdelegation för dessa myndigheter och SPV beräknar och betalar ut tjänstepensioner för försvarsanställda. Därutöver finns det ett par myndigheter som är helt inriktade på att ge stöd inom försvarets område. FCF lämnar sålunda råd om utformning av redovisningssystem, svarar för koncernredovisning inom för svarsmakten och tillhandahåller myndigheterna lönesystem. FRI medverkar i rationaliseringsarbete på uppdrag av regeringen och myndigheter.

På motsvarande sätt som för den civila statsförvaltningen pågår inom försvarssektorn sedan flera år en utveckling som innebär att befogenheter delegeras samt att uppföljning och resultatrapporteringen förbättras. Den verksamhetsmässiga och organisatoriska anpassningen av stödet till myndigheterna och regeringen har dock inte heller på försvarets område skett fullt ut. Mot bakgrund av de förslag som lämnas för främst den civila statsverksamheten, bör utredaren därför även belysa vilka förändringar som kan behövas på försvarets område.

6. Ramar för utredningens arbete

Utredaren skall presentera ett eller flera förslag som utgår från de riktlinjer som jag nu har angett. Om utredaren, mot bakgrund av den analys han gör, anser det lämpligt kan också förslag med annan inriktning lämnas.

En del av de frågor som utredaren skall behandla belyses i de särskilda rapporter som statskontoret, RRV och SAV enligt särskilda direktiv från regeringen nyligen lämnat. Dessa och andra frågor kommer också att belysas i de fördjupade anslagsframställningar som skall lämnas senast den 1 september 1990. Utredaren skall ta del av detta material.

En särskild utredare (C 1989:05) tillkallades år 1989 med uppgift att se över den statliga redovisningsrevisionen. Utredningen behandlar bl.a. frågor om utvecklingen av redovisningsrevisionen inom ramen för den nya budgetprocessen. Med hänsyn till de samband som finns mellan de två utredningsuppdragen bör utredaren hålla kontakt med den tidigare tillkallade särskilde utredaren.

Utredaren bör bedriva sitt arbete i kontakt med berörda stabsmyndigheter.

Utredaren bör informera berörda huvudorganisationer samt bereda dem tillfälle att föra fram synpunkter både vid arbetets början och under dess gång.

Utredaren skall beakta regeringens allmänna direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning. Utredaren skall också beakta regeringens direktiv (dir. 1988:43) till kommittéer och särskilda utredare angående EG-aspekter i utredningsverksamheten.

Utredaren bör redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31 maj 1991. Om utredaren anser det lämpligt, kan delrapporter lämnas.

7. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för civildepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppgift att se över verksamheten vid de s.k. stabsmyndigheterna i syfte att förbättra stödet till effektiviseringen av den statliga verksamheten,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Civildepartementet)