med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1988/89, m.m. (kompletteringsproposition)

Regeringens proposition en

1987/88: 150 EY

med förslag till slutlig reglering av

Prop.

statsbudgeten för budgetåret 1988/89, m. m.

1987/88: 150

(kompletteringsproposition)

Regeringen förelägger riksdagen vad som upptagits i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 21 april 1988 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Kjell-Olof Feldt

Bengt K. Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1988/89 som lades fram i årets

budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade förändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Denna ger vid handen att budgetunderskottet för hudgetåret

1987/88 blir ca 8,9 miljarder kr. lägre än vad som beräknades i årets budget-

proposition. Sålunda förutses nu ett underskott om ca 5,8 miljarder kr.

För budgetåret 1988/89 beräknades i budgetpropositionen ett underskott om ca 114,9 miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett underskott om ca 6,7 miljarder kr.

I propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. I särskilda bilagor till denna redovisas bl.a. en reviderad nationalbudget för år 1988 och kalkyler för den svenska ckonomin 1989—1991 samt en långtidsbudget för

budgetåren 1988/89— 1992/93. Vidare föreslås ändrade principer för stöd till

näringslivet (bl. a. en ökad avgiftsbeläggning för vissa statliga garantier).

Propositionen innehåller även förslag om förlängning till utgången av år

1989 av lagen mot skatteflykt (den s.k. generalklausulen) och vissa andra ändringar i skattelagstiftningen samt förslag och inrättande av en ny sparform, ungdomsbosparandet. Vidare föreslås vissa åtgärder för att förstärka

skyddet mot främmande undervattenskränkningar samt vissa arbetsmark-

nads-, invandrar- och flyktingpolitiska åtgärder. I propositionen tas också upp vissa anslags- och bidragsfrågor inom socialdepartementets verksamhetsområde. Slutligen lämnas redogörelser rörande uppföljning och utvär-

dering av offentlig verksamhet samt restaureringen av Hornborgasjön.

I Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 150.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 april 1988 Prop. 1987/88: 150

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande. och statsråden Gustafsson, Leijon. Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Holmberg, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén |

Föredragande: statsråden Feldt, Lindqvist, Johansson, Bodström, Thalén, G. Andersson, Holmberg, Peterson, Hulterström

Proposition med förslag till slutlig reglering av

statsbudgeten för budgetåret 1988/89, m. m.

(kompletteringsproposition)

Statsrådet Feldt anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop.

1987/88: 100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret

1988/89. På de punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har

regeringens förslag därefter redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen —

förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen — avge ett särskilt

förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i

den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till

riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en revide-

rad nationalbudget tillställas riksdagen. I kompletueringspropositionen bör också tas med vissa andra frågor som har samband med den ekonomiska politiken och budgetpoliuken m. m. och som bör behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte.

Statsrådet Feldt föredrar den reviderade finansplanen samt redogör för

statsbudgetens utgifter och beräknade inkomster under nästa budgetår, m.m. Statsråden Lindqvist, Feldt, Johansson, Bodström, Thalén, G. Andersson, Holmberg, Peterson och Hulterström föredrar de ifrågavarande förslagen under social-, finans-, utbildnings-. arbetsmarknads-, civil-, miljö- och energi- samt försvarsdepartementens verksamhetsområden. Anförandena redovisas I underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Feldt hemställer att regeringen i en gemensam proposition

förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de

ändamål som de har hemställt om.

Förslagen bör behandlas under innevarande riksmöte.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att Prop. 1987/88: 150 genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutas vidare att de anföranden som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen enligt följande:

Reviderad finansplan m. m. Bilaga I Socialdepartementet Bilaga 2 Finansdepartementet Bilaga 3 Utbildningsdepartementet Bilaga 4 Arbetsmarknadsdepartementet Bilaga 5 Civildepartementet Bilaga 6 Miljö- och energidepartementet Bilaga 7 Försvarsdepartementet Bilaga 8

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 3

Bilaga 1

Reviderad finansplan

Regeringens proposition dr

1987/88:150

Bilaga I Reviderad finansplan

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 april 1988

Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1988/89, m.m. (kompletteringsproposition) såvitt avser reviderad finansplan, m.m.

1¶Den tredje vägen

Den ekonomiska politik som bedrivits sedan 1982 har kallats den tredje

vägen. Beteckningen anger att regeringen avvisar de förenklade och ensi-

diga recept för efterfrågestyrning som ofta ställs mot varandra i den allmänna debatten. En politik baserad enbart på åtstramning eller expansion

av efterfrågan förmår inte lösa de uppgifter den ekonomiska politiken står inför. Det krävs en tredje väg.

Under scnare delen av 1970-talet och början av 1980-talet var den svenska ekonomin inne i en djup kris. Konkurrenskraften försvagades, vilket ledde tll försämrad bytesbalans och avstannande ekonomisk tillväxt. Industriproduktionen sjönk och investeringarna föll. Även arbetsmarknaden försvagades. För en tid kunde problemen på arbetsmarknaden mildras genom växande budgetunderskott och ökande upplåning. dock

endast till priset av hög inflation och stigande räntor. Budgetunderskottet skapade en betydande likviditet i ekonomin och lade därmed grunden till

en svällande finansiell sektor. När budgetpolitiken stramades åt 1980-1981. framträdde de underliggande problemen klart: produktionen sjönk, och mellan 1980 och 1983 fördubblades den öppna arbetslösheten.

I en sådan situation räcker inte de traditionella finans- och penningpolitiska medlen till. De förmår inte att ensamma övervinna målkonflikterna.

Åtstramning av den inhemska efterfrågan tenderar att öka arbetslösheten.

urholka välfärden och vidga de sociala klyftorna. Expansion av den in-

hemska efterfrågan kommer i stället till stor del att läcka ut ur landet i form

| Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 150. Bilaga I

av ökad import och samtidigt öka inflationen. Detta riskerar att i förläng- Prop. 1987/88: 150 ningen driva fram en så mycket hårdare åtstramningspolitik. Bilaga I

Dessa överväganden gjorde att den tillträdande socialdemokratiska regeringen hösten 1982 valde att i stället gå en tredje väg. Den har inneburit en kombination av åtgärder för att stimulera ekonomins utbudssida i syfte att öka produktion och sysselsättning samt en stram budgetpoliuk i syfte att hålla tillbaka prisstegringarna och minska obalanserna i ekonomin. Den huvuduppgift som måste lösas är att skapa och vidmakthålla en så god konkurrenskraft att efterfrågan på svenska produkter - såväl utomlands som i Sverige - kan ge en total expansion av produktion, sysselsättning och investeringar samtidigt som bytesbalansen förstärks. Syftet med politiken är därmed att göra det möjligt att både arbeta och spara sig ur krisen.

Som ett första steg i krispolitiken skrevs den svenska kronans värde ned med 16 för att i ett slag förstärka konkurrenskraften och ge det konkurrensutsatta näringslivet en tillväxtstimulans.

Fördelningspolitiken lades om i syfte att fördela krisens och krispolitikens bördor efter bärkraft - men också för att möjliggöra en dämpad kostnadsstegring. Därmed lades grunden för en snabb industriell expansjon och förbättrad bytesbalans.

Regeringen slog också fast, att förutsättningen för att denna utveckling skulle bli långsiktigt hållbar var att den prisstegring som devalveringen medförde bara blev tillfällig och att ckonomin därefter växlade in på en bana som kännetecknas av avsevärt lägre prisstegringar, Samtidigt måste den konkurrensutsatta sektorns lönsamhet stabiliseras på en hög nivå. Detta förutsätter att lönekostnadsökningen dämpas - vilket i sin tur kräver en fördelningspolitik som upplevs som rättvis av breda folkgrupper. Ekonomins funktionssätt måste förbättras, marknaderna fungera smidigare och överflyttningen av resurser från tillbakagående näringsgrenar till expanderande skyndas på.

Dessa uppgifter har stått i centrum för den tredje vägens politik de senaste åren, En rad ekonomisk-politiska insatser har gjorts på skilda områden.

Budgetpolitiken har blivit avsevärt stramare. De offentliga utgifterna växer nu betydligt långsammare än under 1970-talet. Statens budgetunderskott har minskats kraftigt. Den offentliga sektorn som helhet uppvisar ånyo ctt positivt finansiellt sparande.

Penningpolitiken har lagts om. Det tidigare regleringssystemet har ersatts med ett system, som innebär att riksbanken kan påverka räntorna på ett smidigare och mer flexibelt sätt. samtidigt som staten får sin upplåning tillgodosedd på marknadsmässiga grunder. Den inflationsdrivande effekt som tidigare kom från budgetunderskottet och dess finansiering har därmed i hög grad reducerats. Samtidigt har det blivit möjligt för hushållen att få sina kreditbehov tillgodosedda till rimligare räntor i och med att att deras beroende av den grå kreditmarknaden minskat.

Industripolitiken har förnyats. Den tidigare defensiva subventionspolitiken har ersatts av offensiva satsningar på ny teknik, småföretagsutveckling, kommunikationer. forskning och utveckling. Detta skapar förutsättningar för en jämnare regional fördelning av tillväxten, samtidigt som det [ES]

påskyndar näringslivets omvandling. Arbetsmarknadspolitiken har paral- Prop. 1987/88: 150 lellt i allt högre grad inriktats på framåtsyftande åtgärder som förmedling, Bilaga I

yrkesutbildning och fortbildning, medan de kortsiktiga sysselsättningsska-

pande åtgärderna begränsats. En omläggning av skattesystemer har påbörjats. Inkomstskattesatserna

har sänkts, samtidigt som skattebasen breddats genom avdragsbegräns-

ningar. Skattesystemet har förenklats kraftigt, inte minst för den enskilde

medborgaren. Ett arbete har inletts som syftar till en genomgripande

reform av skattesystemet, för såväl fysiska som juridiska personers be-

skattning.

Ungefär samtidigt som den tredje vägens politik inleddes, vände den internationella konjunkturen uppåt. De sammanlagda resultaten av politik-

omläggningen och den förbättrade internationella situationen har varit mycket positiva för den svenska ekonomin:

e BNP-tillväxten har sedan 1982 varit mer än dubbelt så hög som under den föregående sexårsperioden. Mellan 1982 och 1988 beräknas bruttonationalprodukten öka med drygt 15 2. e Särskilt snabbt har den konkurrensutsatta sektorn vuxit. Industriproduktionen beräknas öka med över 20 mellan 1982 och 1988, medan den föll under ären dessförinnan.

e Industrins lönsamhet och soliditet har stabiliserats på en högre nivå.

Industriinvesteringarna, som föll kraftigt fram till 1982, beräknas öka

med 70 §z mellan 1982 och 1988. e Bytesbalansen har förstärkts. Handelsbalansen uppvisar ett betydande

överskott. e Budgetunderskottet, som växte okontrollerat under krisåren, har mins-

kat från drygt 1392 av BNP 1982 till under 192 1 dag. Det offentliga sparandet har vänts från ett underskout till ett överskott.

e Inflationen har gradvis sjunkit. från över 102 per år till för närvarande

drygt 54. |

e Arbetslösheten, som fördubblades mellan 1980 och 1983, har därefter

minskats radikalt. Den öppna arbetslösheten I Sverige beräknas ligga under 266 1988, vilket är mindre än en femtedel av genomsnittet i Västeuropa. Samtidigt har vi västvärldens högsta sysselsättningsgrad. Sysselsättningen, som föll under krisåren, beräknas öka med över 200 000 personer mellan 1982 och 1988.

e Reallöncutvecklingen har vänt uppåt. Medan reallönen för en genom- :

snittlig löntagare sjönk med ca 792 mellan 1976 och 1982 och föll med ytterligare ett par procentenheter efter devalveringen 1982, har den efter

1983 stigit med ca 7.

Den svenska ekonomin har således under de senaste sex åren gradvis återvunnit sin styrka och tagit sig ur den akuta krisen. Medborgarna har

sett resultaten i form av förbättrade reallöner, ökad köpkraft och fler

arbetstillfällen. Genom att underskotten minskats och investeringarna ökats står Sverige i dag i väsentliga avseenden starkare att möta de hot och

problem som utgör nya utmaningar för den ekonomiska politiken.

De nya utmaningarna härrör delvis från den oroliga ekonomiska utvecklingen i vår omvärld, men de hänger också samman med den ekonomiska

politikens framgångar. Det höga efterfrågetrycket har minskat arbetslöshe- Prop. 1987/88: 150

ten, men det har också gjort det svårt att sänka inflationen. Vinstuppgång- Bilaga 1

en har medfört högre investeringar, men har också bidragit till att minska företagens motstånd mot höga lönekostnadsökningar. Inflationen har vis-

serligen dämpats. men inflationstakten i Sverige ligger fortfarande över

den i våra främsta konkurrentländer.

Den höga inflationen beror i stor utsträckning på snabba lönekostnads-

stegringar. De svenska nominella lönekostnaderna har de senaste åren stigit betydligt snabbare än i konkurrentländerna, bl.a till följd av det starka efterfrågetrycket på arbetsmarknaden, men också som ctt resultat

av det splittrade sätt på vilket förhandlingarna genomförts.

Ett annat problem i den svenska ekonomin är en stark uppgång av den privata konsumtionen och ett alltför svagt hushållssparande. Konsum-

tionsstegringen, framför allt av varaktiga konsumtionsvaror. har medfört

att importen ökat. vilket belastar bytesbalansen. En faktor bakom konsumtionsuppgången är den starka kreditexpansionen, vilken har bidragit till att hushållen kunnat låna stora summor till konsumtion. Det har visserligen gynnat hushållens materiella standard, men har samtidigt inneburit

att sparandet minskat.

Ett tredje problem är den otillräckliga produktionskapaciteten inom främst industrin. För närvarande råder brist på arbetskraft i flera sektorer och regioner. Samtidigt är den konkurrensutsatta sektorn fortfarande.

trots den starka investeringsuppgången, för liten för att genom ökad export

kunna möta den nuvarande starka efterfrågeökningen. Tillsammans med den alltför höga inflationen medför dessa faktorer att bytesbalansen gradvis försämras igen.

Under 1988 kommer det ckonomiska läget, såvitt nu kan bedömas, att

vara gott, men risken finns att den internationella Konjunkturen försämras nästa år. om inte obalanserna mellan Förenta staterna, Japan och För-

bundsrepubliken Tyskland reduceras. Fortsätter den starka konsumtions-

tillväxten och den höga inhemska inflationen finns risk för en ytterligare

försvagning av bytesbalansen nästa år. Därmed kan en åtstramning, som

slår mot tillväxt och sysselsättning. komma att tvingas fram.

All råda bot på dessa problem — och samtidigt slå vakt om den fulla sysselsättningen — är nu den ekonomiska politikens viktigaste uppgift. För att klara de tre problemen krävs en bättre fungerande lönebildning, en stram politik för att hålla tillbaka konsumtionen och öka sparandet i

ekonomin samt insatser för att öka tillväxten och förbättra ekonomins flexibilitet. Det är detta som vägleder utformningen av regeringens ekonomiska politik inför de närmaste åren.

Mot denna bakgrund föreslås därför i det följande åtgärder för utt dämpa

konsumtionsuppgången. öka sparandet och begränsa likviditeten i ekono-

min. Vidare aviseras finansierade inkomstskattesänkningar för att möjliggöra låga nominella lönekostnadsökningar 1989. Härutöver anges riktlinjer

för en långsiktig politik i syfte att förbättra ekonomins funktionssätt.

a QQ.

2 Den internationella utvecklingen Prop. 1987/88: 150

Bilaga I Utsikterna för den internationella ekonomin har förbättrats i förhållande till den bedömning som redovisades i årets finansplan. I ett par viktiga

hänseenden har utvecklingen varit positiv de senaste månaderna. Dels blev den ekonomiska tillväxten i industriländerna hösten 1987 - särskilt före börsnedgängen - betydligt starkare än väntat. Dels har det relativa

lugn som återställdes på finansmarknaderna efter händelserna i oktober

bestått. Den förtroendekollaps i näringsliv och hushåll som kunde befaras

direkt efter börsfallet inträffade inte. Världsekonomin gick sålunda in i 1988 på en relativt hög aktivitetsnivå

och utsikterna för det närmaste året ter sig relativt gynnsamma. även om

en viss uppbromsning kan väntas. Det råder emellertid alltjämt betydande

osäkerhet om den framtida utvecklingen. Några nya initiativ har inte tagils

i den ekonomiska politiken i de stora länderna för att påskynda utjämning-

en av de externa obalanserna mellan de sjörsta ekonomierna. Obalanserna

vilken sannolikt var en viktug faktor bakom oron på finansmarknaderna i höstas - kvarstår därmed som ett problem. Den riskerar att negativt påverka tillväxten framöver och kanske utlösa nya finansiella kriser.

Utvecklingen i OECD

Den starka utvecklingen i världsekonomin andra halvåret i fjol förde upp BNP-tillväxten i OECD-området 1987 till 322. Tidigare preliminära siffror

har reviderats upp för nästan samtliga större länder, särskilt Japan och

Storbritannien. Orsaken är en snabbare tillväxt av den inhemska efterfrå-

gan, såväl privat konsumtion som näringslivets investeringar. En förkla-

ring till den starka utvecklingen har i flera länder varit en aktivitetsstödjan-

de, expansiv penningpolitik. Vidare har finanspolitiken varit något mindre restriktiv än vad som tidigare förutsetts.

Genom den starka efterfrågeutvecklingen i industrilfländerna växte världshandeln med drygt 572 i volym 1987: andra halvåret uppskattas expansionen ha uppgått till över 10Z i årstakt. OECD-områdets import ökade snabbare än dess export. Det innebär att omvärlden fick extra

draghjälp i sin ekonomiska utveckling från industriländerna.

Den relativt goda tillväxten i OECD-området 1987 ledde till en viss nedgång i arbetslösheten, men med stora skillnader mellan länderna.

Störst blev nedgången i Storbritannien, Canada och Förenta staterna. I de övriga europeiska länderna däremot förblev arbetslöshetssilffrorna i stort oförändrade. Sammantaget ligger arbetslösheten alltjämt på cen mycket hög nivå, och uppgick för Västeuropa till i genomsnitt närmare 1195 av arbetskraften 1987. I är väntas dessutom det senaste årets förbättring på arbetsmarknaden i OECD-området vända och arbetslösheten börja öka igen i

flera länder. Massarbetslösheten framstår därmed alltjämt som det domi-

nerande problemet i Västeuropa. Den prognos för den internationella ekonomiska utvecklingen 1988 som

"An

lades fram i finansplanen är alltjämt i huvudsak giltig. Sammantaget förut- Prop. 1987/88: 150 ses sålunda för flertalet länder en dämpning av expansionen från och med Bilaga I innevarande halvår. Det viktigaste undantaget är den japanska ekonomin, för vilken en klar upprevidering av tidigare prognoser gjorts. Totalproduktionen väntas nu växa med över 44 i Japan i är, eHer i ungefär samma takt

som 1987. Tillväxten bärs upp av en mycket expansiv inhemsk efterfrågan, understödd av en aktiv ekonomisk politik. För OECD-området sammantaget väntas en BNP-tillväxt 1988 på 23/4 96, vilket är en något starkare tillväxt än vad som angavs i finanspla-

nen. Detta är främst en följd av att andra halvåret i fjol blev starkare än tidigare beräknat. Tillväxten under loppet av 1988 är i stort sett oförändrad

jämfört med tidigare prognos. Världshandeln förutses växa med drygt 5 92 i volym i år. . . I Förenta staterna väntas en dämpning av den privata konsumtionen,

vilket bl.a. hänger samman med en viss normalisering av fjolårets mycket låga hushållssparande. Konsumtionsdämpningen kompenseras till en del av en fortsatt mycket expansiv utveckling av exporten och en investerings-

uppgång i anslutning till denna industriella expansion. Av en BNP-tillväxt på ca 21/2Z 1988 väntas ungefär hälften motsvaras av en, förbättrad

externbalans realt, dvs. ökad produktion dels för förbrukning utanför

landet, dels för att ersätta tidigare import.

BNP-tillväxten i Västeuropa kan visserligen i genomsnitt för 1988 väntas

överstiga 2, men den underliggande trenden är betydligt svagare. För

många västeuropeiska länder är en avmattning av exporten och en starkare

import — dvs. spegelbilden av vad som väntas ske i Förenta staterna — ett

viktigt inslag i denna fortsatt dämpade utveckling. I den västtyska ekono-

min är också den ogynnsamma utvecklingen av näringslivets investeringar

— något som är nära kopplat till svaga exportutsikter och osäkerhet beträffande D-markens utveckling — en viktig faktor för de fortsatt svaga tillväxtutsikterna. Bestående höga realräntor kan förväntas hålla tillbaka investeringarna i ett flertal länder. De externa obalanserna mellan de tre största länderna väntas förbli bety-

dande, Det amerikanska bytesbalansunderskottet väntas sålunda uppgå till

140 miljarder dollar i år, medan överskotten i Japan och Förbundsrepubliken Tyskland beräknas uppgå till 85 resp. 45 miljarder dollar. Samtidigt riskerar flera västeuropeiska länder att få en försvagning av bytesbalansen, särskilt om de skulle höja ambitionsnivån vad gäller den egna tillväxten.

Behovet av åtgärder mot obalanserna

Tillräckliga justeringar av den ekonomiska politiken har ännu inte kommit till stånd i de tre största ekonomierna för att de externa obalanserna

skall reduceras 1 önskvärd omfattning. Ett fasthållande vid nuvarande

ekonomiska politik i de stora länderna innebär därmed en risk för att förtroendet på de finansiella marknaderna viker och att världsekonomin

återigen kommer in i en akut kris. Osäkerheten i prognoserna för tillväxt

och handel, liksom för räntor och växelkurser, är därför stor. Det är således önskvärt att ytterligare åtgärder vidtas i den inhemska

ekonomiska politiken i de större ekonomierna för att säkerställa en lång- Prop. 1987/88: 150 siktig utjämning av obalanserna. Här har självfallet Förenta staterna ett Bilaga 1 stort ansvar när det gäller budgetsaneringen och andra åtgärder ägnade att förbättra sparandet i ekonomin. Samtidigt är det av vikt att överskottslän-, derna bidrar till anpassningen genom en högre tillväxt av den inhemska efterfrågan. Annars finns en risk att en stramare politik i Förenta staterna dämpar hela världsekonomins tillväxt. Japan har aktiverat finans- och penningpolitiken och medverkar därmed i anpassningen genom en ökad inhemsk efterfrågetillväxt. En motsvarande handlingsberedskap har emellertid ännu inte demonstrerats i de västeuropeiska överskottsländerna.

En justering av politiken bör göras så att den önskade utjämningen av obalanserna sker i former som innebär en god ekonomisk tillväxt och

därmed en positiv sysselsättningsutveckling. Om däremot den fortsatta

anpassningen främst skulle ske via snabba och okontrollerade. växelkursjusteringar, skulle detta riskera att leda till en internationell recession, stigande inflation och ett växande protektionistiskt tryck.

Även om riskerna för ett akut bakslag i den internationella ekonomiska utvecklingen inte realiseras, är sysselsättningsutsikterna för framför allt Västeuropa dystra. Den redan mycket höga arbetslösheten hotar nu åter att stiga. För att undvika en sådan utveckling krävs en högre tillväxt, vilket i sin tur förutsätter att de hinder som finns för detta undanröjs. Förutsättningarna skiljer sig därvid mellan olika länder, men gemensamt är att det oftast krävs en kombination av stabiliseringspolitiska ingrepp och åtgärder för att förbättra ekonomiernas funktionssätt. Av central betydelse är att en

sådan politik - särskilt på det makrockonomiska området - vidtas i samarbete mellan länderna. Det synes dock för närvarande inte finnas några

förutsättningar att uppnä enighet om behovet av samordnade, makroeko-

nomiska stimulansåtgärder i Västeuropa.

Utvecklingsländerna

Situationen förblir allvarlig för flertalet skuldsatta utvecklingsländer.

För dessa länder sammantagna minskade visserligen skulden i förhållande

till exporten under 1987, men skuldnivån är likväl betydligt över vad den

var 1982. det är då skuldproblemen blev akuta. En tung skuldtjänstbörda kommer att försvåra möjligheterna att ästadkomma cen stabil tillväxt och

utveckling i många av dessa länder.

Utvecklingsländernas ekonomiska situation understryker sålunda ytterligare betydelsen av god tillväxt och finansiell stabilitet i världsekonomin. Det är vidare av stor vikt att utvecklingsländerna har tillträde till industriländernas marknader. Ett fortsatt betydande nettotillskott av resurser

utifrån är också en viktig förutsättning för ekonomisk återhämtning i

utvecklingsländerna, särskilt i de allra fattigaste.

Sverige fortsätter att aktivt verka för skuldlättnader för de fattiga länder-

na i samband med skuldomförhandlingar i Parisklubben. Det är vidare med

tillfredsställelse vi kan konstatera att en utvidgning av den s.k. strukturanpassningsfaciliteten i Internationella valutafondens regi nu praktiskt taget

förts i hamn. Sverige har för denna utvidgning gjort en utfästelse om ett

bidrag på sammanlagt 600 milj. kr. till räntesubventioner, att betalas ut Prop. 1987/88: 150 med 150 milj. kr. om året under den närmaste fyraårsperioden med början i Bilaga 1

år.

I diskussionen om de globala ekonomiska problemen har sedan en tid

också en grupp av nyindustrialiserade ekonomier i Asien kommit att stå i

fokus. Till denna grupp räknas i första hand Taiwan, Syd-Korea, Hong Kong och Singapore. Efter en oavbrutet hög tillväxt under det senaste

decenniet har dessa ekonomier nått en ansenlig ekonomisk styrka. framför

allt genom en stark satsning på exportindustrin. En konsekvens av denna

utveckling är att några av dem nu har mycket betydande bytesbalansöver-

skott, och Taiwan har byggt upp en mycket stor valutareserv. Detta är till bekymmer i ett läge där de stora externa obalanserna utgör den kanske

viktigaste hämskon för en balanserad global tillväxt. Det är mot denna bakgrund av vikt att dessa ekonomier genom en anpassning av handels-

och växelkurspolitiken samt den interna efterfrågan ger sitt bidrag till att

reducera de externa obalanserna i världsekonomin.

Prop. 1987/88: 150

3¶Den svenska ekonomin 1988

Bilaga I J årets finansplan gjordes bedömningen att tillväxten i den svenska ekono-

min skulle komma att dämpas något 1988 och framöver, bl.a. till följd av

börsfallet i oktober 1987. De fakta som framkommit de senaste månaderna

tyder emellertid på att de negativa konsekvenserna av börsfallet blir mindre än befarat.

Den ekonomiska statistiken för slutet av 1987 och början av 1988 tyder

på en fortsatt relativt stark utveckling av industriproduktionen, detaljhandelns omsättning och antalet sysselsatta. Företagens förväntningar, såsom

de kommer till uttryck i bl.a export- och investeringsenkäter i februari 1988 och i konjunkturbarometrar för industrin och byggnadsverksamheten i mars 1988, är också optimistiska. Även hushållens optimism har ökat

påtagligt efter en tillfällig dämpning i slutet av förra året. Till detta kommer att även aktiebörserna tycks börja återhämta sig, se diagram 1. Sammanta-

get bedöms nu börsfallet i oktober 1987 bara få marginella effekter på den svenska ekonomins utveckling 1988.

Diagram 1. Aktiemarknaden i New York och Stockholm Ultimo resp vecka. Index 1986-12-30= 100

— — STOCKHOLM

sentersaresarsrarnnn NEW YORK

160 - 160

80 LARSNARAN LAMAR SARAN LATE RARARE LASTARARAR LARM RIIASS Lär LALARAR SNR LARLISN A0

0 10 20 30 40 50 10

1987 1988

Anm: Tom vecka 15 1988 Källa: Finansdepartementet

Priser och löner

I finansplanen redovisades två prognoser för 1988, baserade på två olika

antaganden om lönekostnadernas utveckling. Då hade avtalsrörelsen ännu inte börjat. Nu har emellertid löncavtal slutits för 1988 som täcker större delen av den privata sektorn. Dessa innebär i de flesta fall tämligen låga

avtalsmässiga kostnadsökningar 1988. Därtill kommer emellertid löneglid- Prop. 1987/88: 150

ning. I vissa avtal finns dessutom särskilda garantiklausuler, som ger de Bilaga I

anställda en garanterad löneglidning, vilken tillsammans med de avtalsmässiga löneökningarna ger en ökning på ca 496. För den statliga sektorn ökar timlönekostnaderna med drygt 472 1988. Under loppet av året stiger nivån med ytterligare ett par procentenheter. För den kommunala sektorn

beräknas timlönekostnaderna öka med ca 62.

Mot denna bakgrund baseras prognoserna för den svenska ekonomins utveckling på att timlönerna i genomsnitt ökar med 6 22 1988. Det är högre än lågalternativet i finansplanen, men inte lika högt som högalternativet.

Det innebär att löneökningstakten i Sverige även i år kommer att ligga högre än i OECD-området, vilket medför att konkurrenskraften för de

svenska företagen kan komma att försämras.

Med de angivna förutsättningarna rörande den internationella ekonomiska utvecklingen och timlönernas ökning förutses en fortsatt stark ökning av inhemsk efterfrågan 1988, en god BNP-tillväxt och en fortsatt nedgång

av arbetslösheten. Utvecklingen väntas emellertid också innebära att un-

derskottet i bytesbalansen ökar jämfört med 1987. Den starkare internatio-

nella tillväxten och det förbättrade bytesförhåHandet - bl.a. till följd av lägre oljepriser - gör dock att bytesbalansförsämringen inte blir så stor som tidigare förutspåddes.

Tabell 1 Försörjningsbalans

Miljarder kr... Procentuell volymförändring

löpande priser

! Förändring anges i procent av föregående års BNP.

Den privata konsumtionen ökade med drygt 4 Ze både 1986 och 1987, sc

tabell 1. Bakom denna utveckling låg såväl förbättrade realinkomster för hushållen som goda möjligheter att låna pengar, stigande förmögenheter och optimistiska framtidsförväntningar. Ökningstakten har emellertid

dämpats något under senare månader. och för 1988 förutses en ökning av den privata konsumtionen med 342. Den offentliga konsumtionen har

däremot ökat relativt långsamt under de senaste två åren - med ca I 46 per

år. En fortsatt måttlig tillväxt förutses 1988, koncentrerad till den kommu-

nala sektorn. | 10

Bruttoinvesteringarna beräknas ha ökat med 7.54 1987, vilket är den Prop. 1987/88: 150

högsta ökningstakten ett enskilt år sedan mitten av 1960-talet. Investe- Bilaga 1

ringsenkäter i början av innevarande år tyder på en fortsatt höjning av investeringsnivån 1988 med 3.8. Bäde när det gäller privat konsumtion och bruttoinvesteringar innebär de redovisade bedömningarna en upprevi-

dering av prognoserna för 1988. jämfört med finansplanen.

Den starka efterfrågeutvecklingen har medfört såväl en hög BNP-tillväxt som en snabb importökning 1987, en utveckling som förutses fortsätta

1988. BNP beräknas nu öka med 2,2 57 1988.

Med denna bedömning skulle 1988 bli det sjätte året i rad med en relativt

god konjunktur. Som framgår av diagram 2 bars BNP-tillväxten de två

första åren, 1983 och 1984, i hög grad upp av kapitalbildning. främst en kraftig ökning av nettoexporten. Därefter har kapitalbildningen utvecklats svagare. Nettoexporten har sedan 1985 varje år givit negativa bidrag till

BNP-tillväxten och väntas göra det även 1988. Till följd av den starka investeringsuppgången 1987, vilken förutses fortsätta i år, beräknas dock

kapitalbildningen, totalt sett, öka både 1987 och 1988. Scwu över en längre period har kapitalbildningen därmed. efter den djupa krisen i slutet av

Diagram 2. BNP, Konsumtion och kapitalbildning Index 1970 = 100, fasta priser

150 => 150

1404 rr 140

130 - 130

120 - 120

110—- r 110

100—+ | | 100

90 T T 7 T T T 90

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988

Anm: Med kapitalbildning avses summan av nettoexport och investeringar. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 1"

Prop. 1987/88: 150 Diagram 3, Konsumentprisindex [2-månaders förändringstal. Utfall tom mars 1988 Bilaga I Sverige to m februari 1988 OECD

| SVERIGE

RER - TO |

186 — — Se —— — —- 16

F 14

- 12

- 10

F9

L8

fr 4

of3

L1 [0) TEFAAAT PETAT TANATT FATTAT T ATT PTT TT FAT FTTTF YTTT TFEFTTTFFTTTETTSTTTTASTTTTTSTTTATTTTTTT (0)

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987

Anm: De 14 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrenter till Sverige på världsmarknaden. Källor: OECD. Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.

1970-talet och början av 1980-talet, återhämtat sig och ökat i samma takt som BNP. För att kompensera för den svaga utvecklingen under 1970-talet skulle emellertid krävas en ännu snabbare kapitalbildning. Svensk industri är fortfarande för liten för att ett överskott I bytesbalansen skall kunna bibehållas vid det övergripande målet full sysselsättning.

Konsumentpriserna har, liksom timlönerna. ökat mer i Sverige än Ii omvärlden under senare år, se diagram 3. Det starka efterfrågetrycket i den svenska ekonomin och bristen på arbetskraft har bidragit till denna utveckling. En timlöneökning på 6 7£ 1988 beräknas leda till en uppgång av konsumentpriserna med drygt 5 4& under loppet av 1988. Årsgenomsnittet för konsumentprisindex 1988 beräknas också ligga drygt 57 över genomsnittet för år 1987.

Bytesbalansen

Bytesbalansen visade ett underskott på ca 5 miljarder kr. 1987 och prognoserna tyder på att underskottet ökar till knappt 11 miljarder kr. 1988, sc tabell 2. Den främsta orsaken till bytesbalansens försvagning 1987 och 1988 är att efterfrågan ökar mer i Sverige än på våra exportmarknader. Den starka ökningen av inhemsk efterfrågan drar med sig en stor import 12 också under 1988. Marknadstillväxten för de svenska exportföretagen

beräknas däremot vara svag, bl.a. till följd av att tillväxten och importen i

Danmark och Norge. vilka är viktiga mottagarländer för svensk export,

utvecklas svagt. Samtidigt sätter produktionskapaciteten en gräns för exportökningen.

Treårskalkylerna, vilka redovisas i det följande, visar att snabba lönekostnadsstegringar riskerar att försämra konkurrenskraften. Trots en högre löneökningstakt i Sverige än i omvärlden de senaste åren är konkurrens-

kraften i svenskt näringsliv för närvarande god. Detta beror dock i hög

grad på faktorer av tillfällig karaktär. Delvis kan det förklaras av att de stora förändringarna i valutakurserna, med en nedvärdering av den ameri-

kanska dollarn och en uppvärdering av D-mark och yen, har gynnat svensk exportindustri på flera viktiga marknader. Om en omläggning av den amerikanska ekonomiska politiken gör att exporten till Förenta staterna

växer långsammare i framtiden, skärps emellertid kraven på bättre konkurrenskraft genom pris- och kostnadsanpassning.

Konkurrenskraften har dock i andra avseenden än priser och kostnader utvecklats förmånligt de senaste åren. En betydande omstrukturering av svenskt näringsliv har skett och de svenska företagen har varit framgångsrika när det gäller att utveckla och marknadsföra nya produkter. Marknadsandelarna för de svenska företagen på exportmarknaden tycks ha

larna minska med nästan 192. Detta är dock i huvudsak en effekt av arbets-

marknadskonflikten vintern 1988.

Trots försvagningen mellan 1986 och 1988 uppvisar handelsbalansen

fortfarande ett överskott på över 20 miljarder kr. 1988. Tjänste- och transfereringsbalansen uppvisar däremot ett underskott på över 30 miljarder kr.

1988. Tjänstebalansen har under de senaste åren försämrats kraftigt. mycket till följd av att svenskar i allt större utsträckning reser och semestrar

utomlands. Det bör emellertid noteras, att en omläggning av tjänstehandelsstatistiken 1987 kan ha medfört ett brott i statistikserierna, vilket överdriver försämringen mellan 1986 och 1987. Vad gäller transfererings-

nettot, består det till största delen av ränteutgifter på utlandsskulden och u-landsbistånd. Båda dessa poster förutses öka 1988.

Anm: Exklusive engångsskatten på livförsäkringsbolagens förmögenheter 1987.

Sparandet

Den offentliga sektorns finansiella sparande förbättrades från ett underskott på 7 miljarder kr. 1986 till ett överskott på 39 miljarder kr. 1987: En minskning till 29 miljarder kr. 1988 förutses, främst till följd av att engångs-

skatten på livförsäkringsbolagens förmögenheter bortfaller. Exklusive engångsskatten (drygt 16 miljarder kr. 1987) uppvisar emellertid den of-

fentliga sektorn ett förbättrat finansiellt sparande 1988, se tabell 3. Denna förbättring kan helt hänföras ull det minskade underskottet i statsbudge-

ten. |

Förstärkningen av det offentliga sparandet mellan 1986 och 1988 motverkas emellertid av en ännu större försvagning av den privata sektorns

sparande, vilket resulterar i en försämring av bytesbalansen. Hushållens

sparkvot minskade med 2 procentenheter 1987 och en viss fortsatt nedgång förutses även 1988. Hushållens finansiella sparande beräknas därmed minska med 20 miljarder kr. mellan 1986 och 1988.

Ännu större är nedgången i företagens finansiella sparande, Det beräk- . nas minska med 33 miljarder kr. mellan 1986 och 1988, framför allt som en följd av omfattande investeringar. Sett i ett något längre perspektiv kan konstateras, att bruttosparandet. vilket utgör ett mått på vinsterna i näringslivet. steg mycket kraftigt åren 1982-85 och därefter har stabiliserat

sig på den högre nivån. Även bruttoinvesteringarna ökade åren 1982-85,

men inte lika mycket som bruttosparandet. Investeringsuppgången har emellertid därefter fortsatt, så att bruttoinvesteringarna blivit betydligt större än företagens bruttosparande 1987 och 1988. Det är detta som gör att företagens finansiella sparande nu minskar igen.

Sysselsättningen

Efterfrågan på arbetskraft har ökat markant det senaste året i såväl industrin och byggnadsverksamheten som tjänstesektorerna. Sysselsättningen ökade med 36 000 personer 1987 och arbetslösheten reducerades

till 1,9 76.

Även under 1988 förutses en hög efterfrågan på arbetskraft. Antalet

sysselsatta beräknas öka med över 50000 personer och arbetslösheten

bedöms fortsätta att minska något. Den starka utvecklingen på arbetsmarknaden kan under året medföra problem i form av överhettning med svårigheter för många företag, liksom för delar av den offentliga sektorn,

att rekrytera arbetskraft.

4¶Sveriges ekonomi under de närmaste åren Prop. 1987/88: 150

4.1¶Treårskalkylerna Bilaga I

Som undertag för den ekonomiska politiken på medellång och lång sikt

görs i finansdepartementet långtidsutredningar och treårskalkyler. De scnare kan ses som årliga rullande uppföljningar av långtidsutredningarna

och deras syfte är att ge ett underlag för utformningen av stabiliseringspolitiken under de närmaste åren.

I årets treårskalkyler (bilaga 1.2) analyseras den svenska ekonomins utveckling under perioden 1989-1991. Detta sker med hjälp av några scenarier baserade på olika förutsättningar avseende utvecklingen både i Sverige och internationellt. Exempelvis studeras vilken typ av anpassning som

krävs vad gäller priser och kostnader för att under de närmaste åren närma

sig de önskade ekonomisk-politiska målen. Treärskalkylerna är således i den meningen kravkalkyler, inte prognoser för den mest sannolika utvecklingen.

Problemen

Det ekonomiska läget i Sverige är idag i de flesta avseenden gott. Likväl inger bytesbalansens utveckling samt pris- och kostnadsstegringen bekym-

mer. |

Efter de båda devalveringarna i början av 1980-talet har industriföreta-

gens arbetskraftskostnader per producerad enhet ökat mer än i konkurrentländerna inom OECD. Ändå var, vid ingången av 1988. de relativa

arbetskraftskostnaderna per producerad enhet inom tillverkningsindustrin fortfarande ca 8 lägre än vid början av 1982. Om den snabba kostnadsstegringen fortsätter, kommer emellertid denna kvarstående effekt av de-

valveringen 1982 att försvinna. Då kommer det inte längre att vara möjligt

att ha en fortsatt god tillväxt i ekonomin och att upprätthålla den höga sysselsättningen. Mot denna bakgrund preciseras i treårskalkylerna den löne- och prisstegringstakt som är förenlig med god tillväxt och låg arbetslöshet samtidigt som bytesbalansen förbättras.

De senaste årens bytesbalansunderskott förefaller emellertid inte i första hand att ha uppstått till följd av ett alltför högt kostnadsläge med åtföljande efterfrågebortfall. Kostnadsstegringen har på flera delmarknader delvis kompenserats av fallande dollarkurs. I stället uppger en stor del av indu-

strin bristande kapacitet som främsta hinder för ökad produktion. Underskotten i bytesbalansen är i huvudsak orsakade av en stark stegring av den privata konsumtionen, framför allt av varaktiga konsumtionsvaror, samt av omfattande investeringar i näringslivet.

En fortsatt gynnsam utveckling för den svenska ekonomin förutsätter att

exportens och investeringarnas andel av den totala resursanvändningen i

ekonomin ökar. De högre investeringarna är mot denna bakgrund positiva.

Problemet är den privata konsumtionen, som under de båda senaste åren

ökat i en takt som väsentligt överstiger den som är förenlig med fortsatt

samhällsekonomisk balans. En central fråga i treårskalkylerna är därför

hur stort utrymmet för konsumtion — privat såväl som offentlig — kan 15 tänkas vara under de kommande tre åren.

Samtidigt som den privata konsumtionen ökat och hushållssparandet Prop. 1987/88: 150

sjunkit har sparandet i den offentliga sektorn förbättrats. Detta beror Bilaga I

emellertid delvis på att skattetrycket, mätt som skatters och avgifters andel av BNP. har ökat under senare år. Riksdagen har uttalat som sin uppfattning att skattetrycket inte bör stiga ytterligare. Regeringens uppfattning är att skattetrycket gradvis bör sänkas, när det statsfinansiella

läget och stabiliseringspolitiken så tillåter. Detta innebär att det inte längre är möjligt att kompensera ett försämrat hushållssparande med en uppgäng i det offentliga sparandet. som åstadkoms med ett höjt skatteuttag. I treårskalkylerna preciseras mot denna bakgrund en finansiell utveckling i den

offentliga sektorn som är förenlig både med gjorda åtaganden rörande offentlig service och offentliga transfereringar och med att samhällsekono-

min rör sig mot balans.

En gynnsam utveckling

Utgångspunkten för scenariot med en förhållandevis gynnsam utveck-

ling för den svenska ckonomin under perioden 1989-1991 är att arbetslösheten skall vara oförändrat låg samtidigt som bytesbalansens saldo skall

förbättras. I den internationella bild som lagts till grund för analysen av den svenska ekonomin har tillväxten i industriländerna efter en viss dämpning 1989 förutsatts öka något under perioden. Världshandeln beräknas då öka med i genomsnitt 4,5 4: per år för hela treårsperioden. Någon mer påtaglig uppgång i världsinflationen förutses inte. Detta sammanhänger i huvudsak

med att den ckonomiska politiken i OECD-området förutsätts vara fortsatt stram och arbetslösheten hög.

Om tillväxten i den svenska ekonomin skall kunna upprätthållas och det skall vara möjligt att värna den fulla sysselsättningen samtidigt som bytesbalansen förbättras, krävs en stark konkurrenskraft. På kort sikt kan lönekostnaderna stiga på vinstnivåns bekostnad, men enligt kalkylerna krävs en fortsatt god vinstnivå under kommande är för att generera de nödvändiga investeringarna. Inte heller är det möjligt att räkna med att nya

dollar- och oljeprisfall skall kompensera för en snabb kostnadsstegring.

Därav följer att priser och löner måste öka något långsammare än i omvärlden.

Konkurrenskraften kan även förbättras på andra sätt än via låga nomi-

nella löneökningar, t.ex. genom utveckling av nya, bättre produkter. Själv-

fallet bör en sådan utveckling eftersträvas. Tecken finns också på att

konkurrenskraften i denna senare mening har förbättrats under senare år. Även sedan hänsyn tagits till detta krävs emellertid att löneökningstakten dämpas.

I treårskalkylerna förutsätts att de nominella lönerna ökar med 397 per

år under 1989-1991. Löncökningar av denna storlek innebär att de svenska

relativpriserna kan sänkas marginellt under 1990 och 1991. Därmed kommer svenska producenter mot slutet av treårsperioden att kunna öka sina

marknadsandelar på exportmarknaderna. Över perioden sker en förbätt-

ring av bytesbalansens saldo från -13 miljarder kr 1989 till -8 miljarder kr. 16

1991. Utgångsläget är sådant att det kan vara svårt att åstadkomma ett Prop. 1987/88: 150 positivt saldo under perioden, samtidigt som den inhemska efterfrågan och Bilaga I i synnerhet investeringarna utvecklas starkt. Med en utveckling enligt de skisserade banorna bör emellertid saldot bli positivt efter ytterligare ett par år.

Beräkningarna utgår vidare från att det är nödvändigt att hålla tillbaka de offentliga utgifternas ökningstakt. För att det totala skattetrycket inte skall öka krävs att utgiftsökningstakten är låg. I det rådande ekonomiska läget — med tendenser till överhettning på arbetsmarknaden — finns det dessutom stabiliseringspolitiska skäl att hålla nere ökningstakten för den offentliga konsumtionen och transfereringarna. Detta är också nödvändigt om investeringarna skall kunna öka utan att bytesbalansen försvagas ytterligare.

I treårskalkylernas gynnsamma scenario ökar den offentliga konsumtionen med 0,826 per år realt. Den volymökningstakten innebär att gjorda offentliga åtaganden kan infrias. På samma vis har den offentliga sektorns inkomster skrivits fram under antagandet att existerande principer för skatte- och avgiftssystemet bibehålls. Med dessa antaganden kommer såväl det offentliga finansiella sparandet som skattetrycket, att ligga kvar vid en i stort sett oförändrad nivå. . .

När det gäller den privata konsumtionen talar det mesta för att den inte kommer att öka i den takt som varit fallet under senare år. Dels medför anpassningen nedåt 'av lönernas ökningstakt att hushållens disponibla inkomster kommer att öka långsammare. Dels är det inte sannolikt att hushållen i längden kommer att vilja öka sin skuldsättning. I de redovisade beräkningarna har antagits att den privata konsumtionen under 1989 ökar med 1,5. Under de därpå följande åren beräknas ökningstakten till 196 per år.

Konsumtionsdämpningen skapar utrymme för en uppgång i investeringarna. Särskilt är det investeringarna i den konkurrensutsatta sektorn som

Tabell 4 Försörjningsbalans enligt treårskalkylernas gynnsamma alternativ 1989— 1991

Procentuell volymförändring

! Förändring i procent av föregående års BNP 2 Riksdagen 198788. I saml. Nr 150. Bilaga I

Tabell 5 Finansiellt sparande enligt treårskalkylernas gynnsamma alternativ 1989— Prop. 1987/88: 150

. Bilaga I

Miljarder kr.. löpande priser

skjuter fart när nettoexporten ökar. I industrin ökar investeringarna i genomsnitt med 3.7 26 per år. Den önskvärda vridningen av resursanvänd-

ningen från konsumtion till kapitalbildning kommer därmed till stånd. Sammantaget medför detta att tillväxten i ekonomin under de komman-

de tre åren i genomsnitt kommer att bli strax under 274 och stiga under periodens lopp. Uppgången beror i allt väsentligt på en förbättrad nettocxport, men även på uppgången i investeringarna. Tillväxten medför att sysselsättningen ökar med 80000 personer. Detta innebär i sin tur att det

finns förutsättningar för en fortsatt låg arbetslöshet, 1,7 7, trots ett växan-

de arbetskraftsutbud.

Slutsatsen blir att det är möjligt att upprätthålla tillväxt och sysselsättning i ekonomin under de kommande tre åren och att samtidigt förbättra

bytesbalansen och sparandet. För detta krävs emellertid väsentligt lägre nominella löneökningar än under senare år.

Risken för en sämre utveckling

Om inte löncökningarna anpassas nedåt. utan följer det mönster som

varit rådande, blir utvecklingen betydligt sämre. Vid löneökningar på

6-7'4. per år försämras industrins konkurrenskraft, vilket, allt annat lika,

på sikt medför fallande marknadsandelar och en vikande export. Bytesba-

lansens saldo blir något sämre, -10 miljarder kr 1991. än i alternativet med lägre löneökningar. Att saldoförsämringen inte blir större, beror på att den inhemska ekonomiska aktiviteten — och därmed importen — kraftigt däm-

pas. Sålunda minskar investeringarna i näringslivet, vilket bromsar den på

längre sikt nödvändiga utbyggnaden av den konkurrensutsatta sektorn.

Tillväxten i ekonomin faller till 0,9 24 för år 1991. Vid denna låga tillväxt förmår inte ekonomin ge arbete åt alla som söker sig ut på arbetsmarkna-

den. Därmed ökar arbetslösheten så att den i slutet av perioden uppgår till

drygt 3. Arbetslösheten nära nog fördubblas på bara tre år. En expansiv politik kan i en sådan situation inte bota problemen. Om läget i den svenska ekonomin, till följd av en alltför snabb pris- och löneökningstakt, försämras kraftigt, skulle en expansiv ekonomisk politik bara föra oss tillbaka till den situation som rådde under senare delen av

1970-talet, med stigande budget- och bytesbalansunderskott. I detta läge

tvingas en åtstramning av finanspolitiken fram, vilket innebär att det blir

tillväxt- och sysselsättningsmälen som får vika.

Kraven på en anpassning av pris- och lönestegringen skärps ytterligare 18

om den internationella utvecklingen blir väsentligt sämre. Utgångspunkten Prop. 1987/88: 150

är här svårigheterna att komma tillrätta med budgetunderskottet i Förenta — Bilaga [ staterna, vilket kan medföra en förtroendekris för dollarn, med fallande dollarkurs och ett högre ränteläge. I treårskalkylerna presenteras ett så-

dant scenario. Där antas också att en stram politik bedrivs i Västeuropa för

att undvika bytesbalansunderskott. Detta resulterar i en stagnerande världshandel.

Konsekvenserna för den svenska ekonomin blir då allvarliga. även om pris- och lönekostnadsutveecklingen anpassar stig ull den i omvärlden. Den ekonomiska tillväxten faller till 1,4 74 per år samtidigt som arbetslösheten

ökar till 2.922 och bytesbalansens saldo blir -20 miljarder kr. 1991.

Om inte kostnadsutvecklingen i Sverige I detta sämre internationella

scenario anpassas nedåt, utan ligger kvar på en fortsatt hög nivå. blir

konsekvenserna ännu allvarligare. Kombinationen av en lägre världsmarknadstillväxt och alltför höga lönekostnadsökningar leder till en drastisk

nedgång i tillväxt och sysselsättning. Den rådande osäkerheten I världs-

ekonomin och risken för en väsentligt sämre internationell utveckling understryker därmed kraftigt behovet av att ästadkomma en anpassning av pris- och löneökningstakten till den som räder i de viktigaste konkurrentländerna.

4.2¶Längtidsbudgeten

Vid sidan av treärskalkylerna har också gjorts en längtidsbudget (bilaga

1.3) för att belysa den finansielta utvecklingen i första hand i staten, men

även I andra delar av den offentliga sektorn. Av långtidsbudgeten framgår

de statsfinansiella konsekvenserna på fem års sikt av fattade beslut och

redan gjorda åtaganden. I längtidsbudgeten görs alltså inte några bedömningar av vilka budgetpolitiska förändringar som bör genomföras vare sig på utgiftssidan eller av skatte- och avgiftsreglerna: den är en ren konsekvenskalkyl som visar effekterna av redan fattade beslut under vissa

förutsättningar.

Beräkningarna baseras på två olika alternativ för den ekonomiska utvecklingen, lägalternativet och högalternativet, vilka anknyter till treärskalkylerna. Lågalternativet innebär att lönestegringen dämpas till 3 per år efter 1988. I högalternativet ligger timlöncökningen inledningsvis kvar

på 676. för att därefter långsamt sjunka ned till 4,52 slutäret 1993. I

lägalternativet sjunker inflationen gradvis ned till 246. i högalternativet ligger den kvar på mer än dubbelt så hög nivå.

Alternativet med en lägre pris- och lönestegring ger en fortsatt förbätt-

ring av budgetsaldot. dock efter en viss. inledande försämring under budgetaret 1989/90. Denna försämring är till största delen en engångseffekt till

följd av en omläggning av redovisningsprinciperna för statsskuldväxlar.

Omläggningen minskar temporärt ränteutgifterna och förbättrar därmed även budgetsaldot 1988/89. Denna förbättring vänds dock i en temporär försämring igen budgetåret 1989/90, då omläggningen är genomförd. Det

underliggande budgetsaldot förändras inte någotdera året. 19

Tabell 6 Långtidsbudgeten för perioden 1988/89—1992/93 Prop. 1987/88: 150

Miljarder kr.. löpande priser Bilaga 1

a. Lågalternativet

1988/89 —-1989/90 —1990/91 —1991/92 — 1992/93

Inkomster 345,8 351.4 366,0 382.4 396,9 Utgifter exkl

b. Högalternativet

1988789 — 1990/91 = 199192 — 1992/93 = 1992/93 Inkomster 345.8 371.3 384,8 399.0 415,2 Utgifter exkl.

I lågalternativet vänds denna temporära försämring till det bättre

fr. o. m. budgetäret 1990/91 och mot slutet av perioden blir budgetunder-

skottet mindre än dagens. Såväl statsutgifternas som statsinkomsternas andel av BNP blir lägre än i dag. Såväl inkomstökningen som utgiftsökningen uppgår i genomsnitt till 3,54 per år under perioden, allt mätt i löpande priser.

I högalternativet blir resultatet i stället en successiv ökning av budgetunderskottet. Såväl inkomster som utgifter ökar snabbare än i lågalternativet.

Inkomsterna ökar i löpande priser med i genomsnitt 4,7 Zz per år, medan utgifterna ökar med hela 7,0 Z per år i genomsnitt under perioden. Utgifternas andel av BNP börjar därmed öka igen, efter de senaste årens

nedgång.

Skillnaden mellan alternativen beror i huvudsak på att i alternativet med

hög inflation, så blir den ekonomiska tillväxten lägre och räntenivån högre. Detta innebär att kostnaderna för statsskuldräntorna stiger under perio-

den. När budgetunderskotten väl börjat stiga, ökar ränteutgifterna ännu mer, Vidare blir kostnaderna för sysselsättningsskapande åtgärder också markant högre i detta alternativ till följd av den sämre ekonomiska utveck-

lingen och den högre arbetslöshet den skulle föra med sig. Dessutom innebär den högre pris- och lönestegringstakten att kostnaderna för transfereringarna, såsom folkpensioner, stiger snabbare. Detsamma gäller den statliga konsumtionen, såsom t. ex. försvaret. Den enskilda utgiftspost som ökar mest under den närmaste femårspe-

rioden är bostadssubventionerna. Detta gäller båda alternativen. Förkla-

ringen är ökat bostadsbyggande i kombination med ett generöst subventionssystem, som innebär att staten i stor utsträckning fär bära räntekost-

naderna. De reala räntesubventionerna till bostadsbyggande ökar med i

genomsnitt hela 1196 om året under perioden. Detta skall jämföras med de totala statsutgifternas reala ökning, som uppgår till 1.4 2 om året i lågalter-

nätivet. : 20

Den allmänna ekonomiska utvecklingen, inklusive inflationens och till- Prop. 1987/88: 150

växtens utveckling. har en avgörande betydelse för statsfinanserna. I — Bilaga !l realiteten är emellertid den allmänckonomiska utvecklingen ännu mer

betydelsefull än vad som framgår av långtidsbudgeten och de skillnader

mellan hög- och lågalternativen som där framkommer. |

Långtidsbudgeten är nämligen en mekanisk konsekvensberäkning, som inte tar hänsyn till samspelet mellan budgeten och samhällsekonomin i

stort. Långtidsbudgetkalkylen är statisk och partiell i så måtto att den görs

med fasta antaganden för hela perioden. Resultatet för ett år påverkar således inte förutsättningarna för resten av perioden. En svag ekonomisk tillväxt ger alltså en rad följdeffekter på samhällsekonomin, vilka ej beak-

tas i långtidsbudgetberäkningarna, men som ändå torde ha betydande

effekter på budgeten. Saldoförsämringen i högalternativet skulle, till följd av minskade inkomster och stigande utgifter, därför i praktiken sannolikt bli ännu större än vad beräkningarna utvisar.

Ett problem, också i lågalternativet, är att socialförsäkringssektorns finansiella sparande försvagas. Det förbättrade finansiella sparandet för staten i lågalternativet motverkas av ett försvagat finansiellt sparande i främst AP-fonden. Under perioden ökar ATP-utgifterna snabbare än inkomsterna från avgifter och fondavkastning. För att de offentliga finanserna totalt sett skall kunna visa ett stabilt överskott måste således socialförsäkringssektorns och statens finanser förstärkas. Att förstärka AP-fondens inkomster genom höjda ATP-avgifter skulle dock försvåra lönebildningen och driva upp kostnaderna i näringslivet, om det inte balanseras av motsvarande reduceringar av andra arbetsgivaravgifter. Det är därför väsentligt att se över kostnadsutvecklingen i socialförsäkringssystemet och att driva vidare ett aktivt budgetarbete. |

Lågalternativet i långtidsbudgeten uppvisar i stort sett, efter den initiala försämring som kommer de båda närmaste åren, den förbättring av den offentliga sektorns finansiella sparande som förutsattes i den senaste långtidsutredningens balansalternativ. Man bör dock hålla i minnet att långtidsbudgetmetodiken bygger på att enbart redan fattade beslut konsekvensberäknas. Alla eventuella utgiftsökningar på statsbudgeten och i socialförsäkringssektorn utöver dem som beaktas i långtidsbudgeten mäste därför, om inte utvecklingen skall bli sämre än i långtidsbudgeten, finansieras genom motsvarande minskning av andra utgifter.

De strama riktlinjer för statens utgiftspolitik som tillämpats under senare år måste därför gälla även fortsättningsvis. Skulle de frångås. och om inflationen ligger fortsatt högt. kan statsfinanserna komma att snabbt försämras igen.

5¶Den ekonomiska politikens inriktning Prop. 1987/88: 150

Bilaga 1

5.1¶Finanspolitiken

Syftet med den tredje vägens politik är att åstadkomma en ekonomisk tillväxt som säkerställer full sysselsättning och bevarar välfärden samtidigt som inflationen hålls tillbaka och underskotten i ekonomin elimineras. Under de gångna åren har vi inte bara Jyckats bevara välfärden, utan på

väsentliga områden också utvecklat den. Vi har nu nått i det närmaste full sysselsättning, även om det fortfarande finns problem i delar av landet.

Däremot har det visat sig vara betydligt svårare att sänka inflationen ned

till den önskade nivån. Det starka efterfrågetrycket på arbetsmarknaden

bidrar till att lönekostnadsstegringen är snabbare än i konkurrentländerna.

Den privata konsumtionen har ökat starkt, vilket drivit upp importen. Hushållssparandet är för lågt och den konkurrensutsatta delen av näringslivet är fortfarande för liten. Tillsammans medför dessa faktorer att bytes-

balansen försämras igen.

De kalkyler över den möjliga ekonomiska utvecklingen de närmaste åren som redovisas i denna reviderade finansplan innebär att svensk ekonomi

kommer att kunna växa i förhållandevis god takt, med hög sysselsättning

och stigande realinkomster utan att den samhällsekonomiska balansen

äventyras — men bara under förutsättning att konsumtionsökningen be-

gränsas och lönekostnadernas stegring dämpas påtagligt jämfört med före-

gående år. Om konsumtionen och lönekostnaderna skulle fortsätta att växa

lika snabbt som tidigare, skulle Sverige på nytt få oroande stora underskou

gentemot utlandet. Den ekonomiska politiken skulle ställas inför det svåra valet mellan ökad arbetslöshet och växande underskott med vidhängande

skuldsättning gentemot utlandet. På längre sikt kommer inte ens det valet att finnas; vid fortsatta stora underskott kommer en åtstramning och försämrad sysselsättning att tvingas fram.

För återstoden av 1988 tyder prognoserna på att den inhemska efterfrå-

gan kommer att fortsätta att öka i snabb takt. Det gäller såväl konsumtion

som investeringar. Det drar med sig en relativt hög BNP-tillväxt med ökad brist på arbetskraft och risk för uppdrivna lönekostnader. Delar av arbetsmarknaden är klart överhettade. Efterfrågeökningen drar också med sig en snabb löneglidning, stigande import och försämrad bytesbalans.

1 detta läge framstår tre uppgifter som centrala för den ekonomiska politiken. Överhettningen måste motverkas genom en dämpning av efter-

frågan. Lönebildningen måste påverkas i syfte att åstadkomma en kostnadsutveckling som är förenlig med låg inflation och yttre balans. Ekono-

mins funktionssätt måste förbättras, så att tillväxt och kapacitetsutvidgan-

de investeringar stimuleras.

De stabiliseringspolitiska ingreppen bör utformas så att arbetslösheten

hålls på en fortsatt låg nivå. Den svenska regeringen accepterar icke en inflationsbekämpning som använder ökad arbetslöshet som medel för att pressa tillbaka pris- och kostnadsstegringarna. Uppgiften är att minska

inflationen utan att öka arbetslösheten.

Mot denna bakgrund bör en rad åtgärder vidtas i syfte att dämpa den privata konsumtionsuppgången, öka sparandet och underlätta avtalsrörel- LJ No sen 1989.

Den inhemska efterfrågan bör dämpas genom en stram finanspolitik. Prop. 1987/88: 150 Tobaksskatten bör höjas med 5 öre per cigarrett. En motsvarande höjning Bilaga !l

bör också ske för vissa andra tobaksvaror. Skattehöjningen bör genomföras den 6 juni 1988. Den medför att priset på cigarretter stiger med ca 109. De ökade statsinkomsterna kan beräknas till ca 500 milj. kr.

Vidare bör företagens möjligheter att göra avdrag för mervärdeskatt för repfesentationskostnader minskas. Det föreligger för närvarande vissa

skillnader mellan inkomstskatten och mervärdeskatten vad gäller repre-

sentation. Den i inkomstskatten mer begränsade avdragsrätten bygger på

uppfattningen att representationen i vissa fall har karaktär av privata

levnadsomkostnader. Något egentligt skäl till nu föreliggande skillnader finns inte. Utredningen om indirekta skatter skall pröva mervärdeskattens

bas och omfattning. I avvaktan på resultatet av denna: utredning bör

avdragsreglerna skärpas, så att mervärdeskatten följer inkomstskattereglerna. Det som inte berättigar till avdrag från inkomstskatten bör inte heller berättiga till avdrag för moms.

Regeringen har tidigare föreslagit en höjning av studiemedlen. Scnare i

dag kommer regeringen också att föreslå riksdagen att 125 milj. kr. per år

under de kommande fyra budgetåren anvisas för åtgärder mot främmande

undervattenskränkningar. Därutöver anvisas 200 milj. kr. för ett nytt min-

röjningsfartyg. Behovet av en stram finanspolitik nödvändiggör att dessa

kostnader till fullo finansieras. Jag vill i detta sammanhang erinra om att

det finns en bred enighet 1 riksdagen om det lämpliga i en höjning av

oljeskatten.

En höjning av oljeskatten är motiverad även av energipolitiska skäl. Låga oljepriser och låg dollarkurs motverkar strävandena att spara energi och ersätta olja med andra energislag. En lämpligt avvägd skattehöjning

bör kunna få en viss dämpande inverkan på efterfrågan av olja och även

medverka till att relativpriserna mellan olika energislag förändras till fördel för de energianvändare som satsat på inhemska bränslen.

Totalt bör skatten på eldningsolja och andra oljor höjas med 75 kr. per m?, vilket motsvarar en intäktsökning på drygt 600 milj. kr. Höjningen bör träda i kraft den 1 juli 1988.

Många stora företag innehar för närvarande mycket omfattande likvida medel. Dessa har under senare tid i hög grad använts till uppköp av andra företag. Mycket talar också för att likviditeten medverkat till den kraftiga kreditexpansionen och är en faktor som kan driva upp lönekostnadssteg-

ringarna. Likviditeten är framför allt koncentrerad till de största företagen.

Mot denna bakgrund bör en indragning av en del av likviditeten i de större företagen genomföras. Icke-finanstella företag bör sätta av 15 'Z av sina likvida medel, efter avdrag för ett fribelopp på 50 miljoner kr., på ett

särskilt konto i riksbanken. Inbetalningarna bör ske i augusti 1988 och

januari 1989 och medlen bör stå inne till juli 1990. Sammantaget beräknas ca 10 miljarder kr. dras in på detta vis.

Vid sidan av dessa finanspolitiska åtgärder bör ytterligare insatser göras i syfte att stimulera sparandet och begränsa den privata konsumtionsök-

ningen. Till detta återkommer jag i det följande.

Regeringen anser att lägre skattesatser bör införas på arbete och sparan- 23

de. Frågan om en genomgripande reform av inkomstskattesystemet utreds Prop. 1987/88: 150 f.n. i en parlamentariskt sammansatt kommitté. En skattereform baserad Bilaga 1 på detta utredningsarbete kan dock tidigast inledas år 1990. Redan för 1989 bör dock en viss sänkning av inkomstskatten äga rum. Detta bör ske genom att grundbeloppet sänks med 3-4 procentenheter för i första hand de heltidsarbetande. Kravet på en stram finanspolitik gör att dessa skattesänkningar måste finansieras. Regeringen avser att återkomma till riksdagen dels med förslag om den närmare utformningen av 1989 års skatteskala, dels med förslag om höjd indirekt beskattning.

5.2¶Penningpolitiken

Penningpolitiken har under längre tid utformats mot bakgrund av en kraftig privat konsumtionsökning och tendenser till överhettning i vissa sektorer. De ekonomiska utsikterna för 1988 ändrar inte förutsättningarna för penningpolitikens inriktning.

Den tendens till fallande internationella räntor som rådde under slutet av 1987 och början av innevarande år bröts i mars i och med att räntorna i Förenta staterna började stiga, beroende på starkare tillväxt än väntat. Marginalerna mellan de svenska penningmarknadsräntorna och motsvarande räntor utomlands har vidgats något. Valutaflödena har trots detta i stort sett varit i balans under första kvartalet. Den långa räntan har sjunkit något sedan årsskiftet, främst som en reaktion på den internationella ränteutvecklingen. | | |

Stimulans av sparandet

Försvagningen av bytesbalansen gör att penningpolitiken i högre grad måste beakta den externa balansen. Även utvecklingen på den inhemska kreditmarknaden nödvändiggör en relativt hög ränta. Utlåningsexpansionen till hushållen visade ännu i början av året inte några tecken på uppbromsning. Bankerna och finansbolagen upprätthåller fortfarande en hög utlåningstakt, och bostadsinstitutens utlåning har varit mer dämpad.

Den överenskommelse om vissa lägsta amorteringsvillkor som funnits mellan riksbanken och kreditinstituten har i mars i år upphört att gälla sedan den sagts upp av en avtalspart. Antalet brott mot överenskommelsen hade då blivit mycket stort. Detta är betänkligt, inte minst av sociala skäl; åtskilliga hushåll råkar i dag illa ut genom att ta på sig för stora lån. Det är en viktig uppgift att verka för att kreditprövning, rådgivning, marknadsföring, upplysning och skatteregler tillsammans verkar så att en alltför stor skuldsättning kan undvikas.

I detta syfte bör tillsättas en särskild utredning med uppgift att föreslå åtgärder i syfte att begränsa hushållens skuldsättning och att undvika de sociala skadeverkningar som skuldsättning i vissa fall medför. Utredningen bör samråda med bl.a. inkomstskatteutredningen. spardelegationen och konsumentverket och skall lägga fram sina förslag före utgången av oktober 1988.

Redan tidigare har riksdagen i syfte att stimulera hushållssparandet Prop. 1987/88: 150 beslutat att de som börjar spara i allemanssparandet under tiden 1 april-30 — Bilaga I december 1988 erhåller en extra bonus. Vidare har möjligheten öppnats att

inom ramen för allemanssparandet bedriva s. k. ideellt sparande. Regeringen har också uppdragit åt spardelegationen att kartlägga sparandet i Sverige och att föreslå åtgärder som kan leda till ett ökat hushållssparande.

Uppdraget skall redovisas före årets slut. Regeringen föreslår nu nya åtgärder för att stimulera hushållssparandet. Sparvillkoren för ungdomar förbättras genom införandet av en ny spar-

form, ett s.k. ungdomsbosparande. Genom ungdomsbosparandet främjas ungdomars sparande för uppbyggnad av en ekonomisk buffert och för

finansiering av bostadsförvärv och bosättning. Vidare föreslås att en extra

insättning på 5 000 kr. i allemanssparandet skall vara möjlig under tiden fr.o.m. december 1988 t.o.m februari 1989. Samtidigt höjs gränsen för

totalt tillåtna nettoinsättningar i allemanssparandet från 60000 kr. till

75 000 kr. Regeringen föreskriver nu vidare krav på viss minsta kontantinsats eller

motsvarande vid kreditköp. Kravet på kontantinsats sätts till 50 Z för bilar

och 40 Z& för övriga varor. Denna åtgärd är avsedd att dämpa expansionen

av konsumtionskrediter och därmed även motverka de sociala skadeverkningar som inte minst kontokortskrediter visat sig ge upphov till.

Strukturåtgärder för de finansiella marknaderna

Regeringen har tidigare, för att dämpa aktiviten på penningmarknaden,

föreslagit att omsättningsskatten på aktier utvidgas till att omfatta värde-

papper som omsätts på penningmarknaden. Den likviditetsindragning som

nu föreslås för de större företagen torde också innebära att aktiviteten på de finansiella marknaderna dämpas.

Regeringen har nyligen föreslagit att ett krav införs på auktorisation för finansbolag. Auktorisationen skall ersätta nuvarande registrering: ett krav

på minst 5 milj. kr. i aktiekapital kommer att ställas för auktorisation. Dessutom har föreslagits att finansieringsverksamhet riktad mot hushåll

endast får bedrivas av auktoriserade institut. |

Vidare har regeringen uppdragit ät en särskild utredare att kartlägga pris- och kostnadsutvecklingen inom banksystemet. I uppdraget ingår också att belysa graden av konkurrens efter avregleringen av kreditmarknaden.

I detta sammanhang bör också nämnas det förslag som regeringen nyli-

gen lagt fram om att inrätta en femte fondstyrelse inom AP-fonden med rätt

att placera medel på aktiemarknaden.

På såväl aktie- och optionsmarknaderna som penningmarknaden har utvecklingen sedan börsfallet i oktober 1987 präglats av större stabilitet samt lägre omsättning än dessförinnan. En översyn av gällande regelverk på optionsmarknaden har skett och bankinspektionen har sett till att rutiner och kontroller skärpts hos aktörerna på marknaden. Ytterligare åtgär-

der kommer att aktualiseras i anledning av optionsutredningens nyligen

framlagda förslag och de väntade förslagen från värdepappersmarknads- 25

kommittén samt kreditmarknadskommittén.

Finansieringen av statens lånebehov Prop. 1987/88: 150

Förutsättningarna för statens upplåning har förändrats radikalt under de Bilaga I senaste åren. Sedan placeringsplikten för försäkringsbolagen och AP-fonden avskaffades i november 1986 sker all upplåning på marknadsmässiga villkor. Vidare har statens upplåningsbehov minskat kraftigt, från 53 miljarder kr. 1985 till en nettoamortering på 11 miljarder kr. 1987. Utan

engångsskatten på livförsäkringsbolag m.fl. skulle statens lånebehov i fjol ha uppgått till 5 miljarder kr.

Under 1988 förutses statens upplåningsbehov vara fortsatt litet. ca 4

miljarder kr. Normen att staten inte skall låna i utlandet ligger fast.

Tabell 7 Finansiering av statens lånebehov 1986—1988 Miljarder kr.

1986 1987 1988 Statens kassamässiga saldo! 35 4 =2 4. valutaförluster på

statens utlandslän 3 0 =3 J. engångsskatt 0 16 0 + riksgäldskontorets

kreditgivning =: [0] l 3 Statens lånebehov 32 —-11 4 Finansiering: 1. Riksbanken 28 -8 —7

därav: nettoinsättningar

på olika inves-

! Saldot anges här enligt kassamässiga principer, vilket innebär att det för 1988 är något lägre än det budgetunderskott som riksrevisionsverket redovisar och som redovisas på annat håll i budgetförslaget. Skillnaden beror bl. a. på ändrade regler för statens förskottering av kommunernas kostnader för kommunala bostadstillägg. Minustecken anger överskott.

5.3¶Lönebildningen

I finansplanen i januari förekom två olika kalkyler för den ekonomiska utvecklingen under 1988, baserade på två olika utfall av årets avtalsrörelse. De båda alternativen utgick från timlöneökningar på 4 resp. 7 Zz. Såvitt nu kan bedömas, kommer timlöneökningen i år att bli ca 6 Z&.

Det förhållandet att lönekostnadsstegringstakten under en följd av år legat över vad som är förenligt med en långsiktigt hållbar samhällsekonomisk balans torde främst kunna förklaras av två omständigheter: dels det starka efterfrågetrycket på arbetsmarknaden, dels det förhärskande löneförhandlingssystemet och den ”löne-löne-spiral” som drivs av krav på 26 kompensation för andras lönepåslag.

Den privata sektorn Prop. 1987/88: 150 . o M | ilaga I

Inom den privata sektorn har 1988 års avtalsrörelse präglats av avsaknad Bilaga

av centrala överenskommelser. Parterna har gått ifrån den modell för lönebildning som med enstaka undantag varit förhärskande under lång tid och som inneburit att uppgörelser har träffats mellan arbetsgivareföreningen SAF, landsorganisationen LO och privattjänstemannakartellen PTK om gemensamma och övergripande frågor.

I stället har förhandlingar förts direkt mellan de olika förbunden på arbetsgivar- resp. arbetstagarsidan. Det innebär att innan dessa förhandlingar är helt slutförda skall över 100 överenskommelser ha träffats. Inom flertalet branscher har avtal nu tecknats. Inom vissa branscher har överläggningarna ännu inte lett till överenskommelser. Sedan de förbundvisa förhandlingarna slutförts vidtar överläggningar på lokal nivå. Ännu har endast ett mindre antal lokala uppgörelser träffats.

Bilden av avtalsrörelsen inom den privata sektorn blir därmed splittrad och än så länge ofullständig. Innehållet i de avtal som träffats på förbundsnivå skiljer sig i flera avseenden mellan olika branscher och avtalsomräden. De generella lönepåslag som avtalats är — med några undantag — av begränsad omfattning. På flera stora avtalsområden understiger de 29c. Till detta kommer emellertid dels lokala potter, dels förbättringar av allmänna anställningsvillkor. Vissa avtal innehåller också bestämmelser som garanterar medlemsgrupperna ytterligare löneökningar. De sammanlagda

avtalsmässiga kostnaderna uppgår dock för stora avtalsområden till mind-

re än 4Z.

Utöver dessa kostnader kommer emellertid en viss löneglidning. Att begränsa denna är en förutsättning för att lönekostnadsökningarna inom

dessa områden skall kunna bli lägre än under de senaste åren. Avtalen

saknar emellertid den typ av avräkningskonstruktioner som ingick i de centrala överenskommelserna för åren 1986-1987. Det innebär att ansvaret

för en kontrollerad lönekostnadsutveckling nu vilar på de lokala avtalspar-

terna. Därvid har arbetsgivarparten ett särskilt ansvar. På förbundsnivå

har arbetsgivarorganisationerna hävdat att avtalens konstruktion kommer

att medföra att löneglidningen hålls tillbaka under 1988. Den lokala lönebildningen kommer att visa om denna förutsägelse förverkligas.

Inom några branscher som saknar utländsk konkurrens, framför allt inom den privata tjänstesektorn. ligger de förbundsvisa överenskommel-

serna på en betydligt högre nivå. Även om det relativa löncläget inom

dessa avtalsområden är lågt och löneglidningen traditionellt har varit liten, kan redan nu konstateras att sådana löneökningar för hela arbetsmarknaden inte skulle vara förenliga med samhällsekonomisk balans. Om sådana nivåer skulle etableras för hela arbetsmarknaden, skulle Sverige ledas in på en väg mot stigande arbetslöshet och ökade underskott i bytesbalansen.

Visserligen begränsas kostnadsökningarna under år 1988 något av att

vissa löncökningar i dessa avtal läggs ut sent under avtalsåret. Men detta skapar ett s.k. överhäng in i 1989, vilket erfarenhetsmässigt försvårar möjligheterna att för nästa år träffa avtal på en nivå som är förenlig med bevarad internationell konkurrenskraft. 27

Att sådana avtal kunnat träffas utan omfattande konflikter tyder på att Prop. 1987/88: 150 arbetsgivarparten anser att kostnadsläge och vinstnivå inom de berörda = Bilaga I

branscherna medger betydande löneökningar. Regeringen utgår från att

man inte försöker vältra över kostnaderna för de träffade avtalen på

konsumenterna genom prisökningar. Skulle så ske, är det en bekräftelse på att det lönebildningssystem som tillämpats i år inte förmår generera sådana lönekostnadsökningar som är förenliga med samhällsekonomisk balans.

Den offentliga sektorn

Inom det statliga området har parterna träffat en preliminär central

överenskommelse för 1988. Den berör sammanlagt ca 550000 arbetstagare

och innebär en lönenivåökning om sammanlagt 6,6 Z. Genom att vissa löneökningar, framför allt de som fördelas lokalt, läggs ut senare under avtalsåret begränsas kostnaderna för 1988 till ca 4,3 Z. Samtidigt skapas emellertid ett kostnadsöverhäng till 1989 om 2,3 Ze.

Av de sammanlagda lönenivåökningarna avser 3,5 Z generella påslag, medan 0,3 Z är beräknat för bl. a. förbättringar av vissa allmänna anställ-

ningsvillkor. Resterande 2,87 har avsatts för lokala förhandlingar. Detta utrymme skall främst användas för att förbättra personalförsörjningsläget inom staten. Med stöd av riksdagens beslut lämnade regeringen i november 1987 ett

förhandlingsuppdrag till statens arbetsgivarverk. Uppdraget innebar att 1988 års förhandlingar skulle föras med utgångspunkt i att medelsberäkningarna med hänsyn till avtalet för det statligt reglerade området skulle ske inom en ram av 496 per år. Ramen avsåg de totala nivåförändringarna till följd av löner och andra anställningsvillkor som avtalas i 1988 års. avtalsrörelse.

Regeringen redovisade samtidigt att särskilda åtgärder kan bli nödvändiga om det visar sig att löneutvecklingen under den gångna avtalsperioden medfört förvärrade personalförsörjningsproblem inom vissa delar av statsförvaltningen. Riksdagen har bemyndigat regeringen att .besluta om medel

för sådana särskilda åtgärder.

I uppdraget till arbetsgivarverket angavs att de riktlinjer som riksdagen

lagt fast för personalpolitiken skulle vara utgångspunkt för i vilken utsträckning sådana särskilda åtgärder skulle kunna påverka medelsberäk-

ningarna. Regeringen avser att återkomma med besked om vilken kompen-

sationsnivå som kommer att utgå till myndigheterna när ett slutgiltigt avtal

har träffats.

Inom det kommunala området har avtal träffats mellan kommun- och

landstingsförbunden samt kommunalarbetareförbundet. Avtalet, som om-

fattar ca 500000 kommunalt och landstingskommunalt anställda, är tvåårigt. Avtalet präglas av särskilda insatser för anställda inom vård och omsorg. De sammanlagda lönenivåökningarna beräknas till 9,7 Z för 1988

och 3 96 för 1989. Genom att vissa löneökningar läggs ut den 1 juli beräknas

lönekostnadsökningarna uppgå till 6,1 6 för 1988 och 5,1 260 för 1989. Häri

ingår ersättningar för obekväm arbetstid, viss arbetstidsförkortning för

schemabunden vårdpersonal, m. m. 28

Inför 1989 års avtalsrörelse Prop. 1987/88: 150

En slutlig utvärdering av 1988 års avtalsrörelse och dess effekter på Bilaga I lönebildning och lönenivå kan ännu inte göras. Likväl är det uppenbart att den totala lönekostnadsstegringen i år överskrider vad som är samhällsekonomiskt försvarbart på längre sikt, liksom att det skapats överhäng, som kommer att försvåra avtalsrörelsen 1989.

Lönebildningen är ett avgörande problem i den svenska ekonomin. Full sysselsättning innebär med nödvändighet att inflytandet över pris- och kostnadsbildningen i hög grad kommer att utövas av parterna på arbetsmarknaden. I dagsläget betyder det ansvaret konkret att kostnadsökningarna från 1988 års avtal — i den utststräckning de inte täcks av ökad produktivitet — måste tas av företagens vinstmarginaler. Men konsekvenserna är likväl sådana att det måste ifrågasättas huruvida lönebildningssystemet förmår åstadkomma en löneutveckling som är förenlig med långsiktig samhällsekonomisk -balans.

På statens område är erfarenheterna i ett väsentligt avseende goda av utgiftsramen för lönekostnadsökningar, nämligen genom den ökade självständighet för parternas förhandlingar som den givit. Ansvarsfördelningen mellan regeringen och de förhandlande parterna har blivit tydligare. Även 1989 bör därför en utgiftsram gälla för lönerna i den statliga sektorn. Denna bör utformas som en ram för nivåhöjningar. Regeringen kommer senare i år att ange ramens storlek. .

En orsak till de snabba lönestegringarna i den privata sektorn de senaste åren torde vara det goda vinst- och likviditetsläget i de stora företagen. Den indragning av likviditet som nu föreslås torde därför dämpa kostnadsstegringarna.

Vidare bör de för nästa år aviserade sänkningarna av inkomstskattesatserna möjliggöra reallöneökningar efter skatt även vid mycket låga nominella lönepåslag. En sådan skattesänkning måste emellertid baseras på ett grundläggande samförstånd mellan parterna på arbetsmarknaden om att skattesänkningen skall resultera i lägre nominella lönehöjningar.

5.4¶Fördelningspolitiken

Strävan efter en rättvis fördelning, såväl av den ekonomiska tillväxten som av krisbekämpningens bördor, är ett centralt inslag i den tredje vägens politik. En fördelning som ses som rättvis av den stora folkmajoriteten är både ett mål för denna ekonomisk-politiska strategi och ett nödvändigt medel i densamma.

Den väsentligaste enskilda insatsen för ökad rättvisa är att hävda den fulla sysselsättningen. Arbete ät alla ger en jämnare inkomstfördelning och förbättrar Jämställdheten mellan kvinnor och män. Full sysselsättning ger också en högre produktionsnivå och därmed ett större materiellt välstånd att fördela.

På denna punkt har den ekonomiska politiken varit framgångsrik. De arbetslösa var 31000 färre 1987 än de var 1982. De sysselsatta blev samtidigt 164000 fler. Därmed har fler människor kunnat försörja sig genom eget 29

arbete, medan färre drabbats av arbetslöshet. Detta är en viktig framgång i Prop. 1987/88: 150 strävan efter en rättvis fördelning. Bilaga I

Också en låg inflation är nödvändig om en rättvis fördelning skall kunna åstadkommas. Inflationen omfördelar välståndet i stor skala och på ett godtyckligt och svårgenomskådligt sätt. Ofta är det småsparare och läginkomsttlägare som drabbas hårdast.

Även på denna punkt har den ckonomiska politiken nätt betydande framgångar, om än inte lika stora som när det gäller sysselsättningen. Inflationstakten har halverats sedan början av 1980-talet, vilket verksamt bidragit till att minska orättvisorna i samhället.

För att fördelningen av tillväxten skall kunna upplevas som rimlig och rättvis av folkflertalet, måste också det egna arbetet ge resultat. Även på detta område har utvecklingen varit positiv under senare år. Medan reallönen för en genomsnittlig löntagare sjönk kraftigt mellan 1976 och 1983, har reallönerna därefter återhämtat sig påtagligt och en stor del av standardförsämringen kunnat återtas. Särskilt snabb har reallönestegringen varit de senaste två åren. Detta har medfört att fler människor i dag har förutsättningar att kunna leva ett gott liv på sin egen lön.

Det är dessa tre områden — sysselsättningen, inflationen och reallönerna — som utgör grunden för en rättvis fördelning. I en situation med hög arbetslöshet, snabb inflation och sjunkande reallöner blir det utomordentligt svårt att fördela inkomster och förmögenheter på ett rimligt och rättvist sätt. Därför är det också särskilt tillfredsställande. inte minst ur fördelningspolitisk synvinkel, att den tredje vägens politik inneburit sjunkande arbetslöshet, lägre inflation och stigande reallöner.

Därutöver har det också, trots det kärva budgetläget, varit möjligt att vidta en rad andra åtgärder i direkt fördelningspolitiskt syfte.

De fyra vallöftena från 1982 om att trygga centrala inslag i det sociala välfärdssystemet har infriats. Karensdagarna har försvunnit ur sjukförsäkringen. Ersättningen till de arbetslösa har höjts. Stödet till barnomsorgen har förbättrats. Värdesäkringen av pensionerna har återinförts.

Landets pensionärer bidrog på ett påtagligt sätt till saneringen av Sveriges ekonomi genom att 1984 avstå från kompensation för en del av den prishöjning som devalveringen medförde. Regeringen gav då löftet att den uteblivna kompensationen skulle återställas när de ekonomiska resurserna på nytt fanns. I enlighet med det löftet återställdes i fjol 4052 av den utlovade summan till pensionärerna genom en höjning av basbeloppet. Regeringen har föreslagit att de resterande 6072 skall återställas genom cn extra höjning av basbeloppet med 600 kr. den 1 januari 1989. Det betyder att utöver den uppräkning av basbeloppet som skall ske för att upprätthålla pensionernas realvärde höjs folkpensionen nästa år med ca 800 kr. För en genomsnittlig ATP-pensionär höjs penstonen med nästan 1500 kr. per år utöver vad som följer av den automatiska värdesäkringen. Åtgärden finansieras genom en höjning av ATP-avgiften samt genom att omsättningsskatten på värdepappershandeln utvidgas.

Till detta bör också läggas de förbättringar som i är genomförs av de kommunala bostadstilläggen och som framför allt går till de pensionärer som har de lägsta inkomsterna. 30

Också för medborgarna i övrigt har viktiga reformer genomförts. Barn- Prop. 1987/88: 150 bidragen och i synnerhet flerbarnstilläggen har höjts mycket kraftigt. Bety- = Bilaga I dande förbättringar har också genomförts för de handikappade. Delpensionen har höjts. Sjukförsäkringen har reformerats. I och med att karens-

dagen slopades 1987 höjdes ersättningsnivån för privatanställda arbetare och klasskillnader i sjukförsäkringen kunde elimineras. Införandet av den

s.k timsjukpenningen gynnar deltids- och säsongsanställda. Regeringen

har föreslagit en reformering av arbetslöshetsförsäkringen, vilken bl.a. innebär att karensdagarna tas bort. Ett förslag om nya studiemedel har lagts fram, som innebär att bidraget kraftigt ökar. Därigenom bidrar man till att skuldbördan minskar och rekryteringen till högre studier kan bred-

das. Den sociala välfärden har således värnats. Samtidigt har emellertid den ekonomiska politiken skapat andra fördelningspolitiska spänningar. Det

var nödvändigt att låta företagens vinster stiga kraftigt för att stimulera till nya investeringar och nya arbetstillfällen i industrin. I det kortare perspektivet har detta skapat fördelningsproblem, bl.a. eftersom politiken först med viss fördröjning kunnat resultera i höjda reallöner. Fördelningspolitis-

ka spänningar har i sin tur bidragit till den snabba nominella lönestegringen

de senaste åren. För att motverka dessa inflationsdrivande effekter av vinstuppgången, och för att se till att vinsterna används på ett sätt som gagnar folkflertalet, har en rad åtgärder satts in.

En särskild omsättningsskatt har införts på handeln med aktier och har nyligen föreslagits att gälla även handeln med värdepapper på penning- och obligationsmarknaderna. Realisationsvinstbeskattningen för aktier har skärpts. En engångsskatt på livförsäkringsbolagens förmögenheter har

tagits ut. Inkomstskatterna har sänkts, samtidigt som underskottsavdra-

gens värde begränsats för höginkomsttagarna. Detta har försvårat nolltaxering och skatteplanering:

Den s.k. generalklausulen mot skatteflykt har haft cen återhållande ver-

kan på vissa slag av skatteflyktsåtgärder. Den har också visat sig svara mot högt ställda krav på rättssäkerhet. Samtidigt kan det konstateras att dess

tillämpningsområde är förhållandevis snävt. Mot denna bakgrund kommer regeringen att tillkalla en utredare som skall se över generalklausulen. I

avvaktan på resultaten av denna utredning föreslår regeringen att general-

klausulen får gälla även 1989.

Resultatet av den förda politiken har blivit en mycket kraftig ökning av

industrins investeringar — över 70 5& sedan 1982. Investeringarna har un-

der de senaste åren ökat snabbare än vinsterna. En allt större del av

produktionsresultatet har därmed avsatts till kapacitetsökningar, som ger

arbetstillfällen och framtida produktion. Genom de likviditetsindragningar som nu föreslås. reduceras ytterligare den spekulativa användningen av

storföretagens vinster.

Regeringen har vidare i årets budgetproposition samt genom särskilda propositioner genom omprioritering satsat på angelägna områden. Dessa

är den sociala välfärden, utbildningen, miljön samt regional- och trafikpolitiken.

Sammantaget har dessa åtgärder bidragit till att tillväxten fördelas jäm- 31

nare och att krispolitikens bördor bärs mer cfter bärkraft än vad som Prop. 1987/88: 150

annars skulle ha skett. Därigenom bidrar fördelningspolitiken till att hålla Bilaga I samman nätionen. Under den period som förestär. med de hot mot den

svenska ekonomins styrka som nu kan urskiljas, och med fortsatta krav på god konkurrenskraft och en stark investeringsutveckling; kommer en kraftfull fördelningspolitik att vara av central betydelse för den ekonomiska politikens möjligheter.

5.5¶Sysselsättningspolitiken

Den ekonomiska politiken har sedan 1982 varit inriktad på att stärka

konkurrenskraften, skapa tillväxt och återställa den finansiella balansen i den svenska ekonomin. Inriktningen syftar till att uppnå den ekonomiska politikens viktigaste mål, full sysselsättning.

Efterfrågan på arbetskraft har under det senaste året fortsatt att öka. Under 1987 ökade antalet sysselsatta med 36 000 personer och arbetslöshe-

ten sjönk till 1,92, vilket var den lägsta nivån på sju år. Under 1988 förutses en ökning av antalet sysselsatta med över 50000 personer och en ytterligare sänkning av arbetslösheten. Mellan åren 1982 och 1988 beräk-

nas antalet sysselsatta öka med över 200000 personer. Näringslivet svarar

för ca 60 72 av ökningen.

De senaste åren har sysselsättningsökningen varit särskilt stark, och att

antalet sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har successivt minskats. Så minskade t.ex. antalet sysselsatta i beredskapsarbeten, ungdomslag eller med rekryteringsstöd från ca 92000 personer 1984 till ca 40 000 personer 1987. Arbetslösheten har minskat generellt i samtliga län. Där-

emot kvarstår obalanser vid en jämförelse mellan regioner.

Regeringen tog i budgetpropositionen ställning för en fortsatt priorite-

ring av utbudsstimulerande åtgärder, såsom insatser för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och höja de arbetssökandes kunskapsnivå.

Detta är särskilt viktigt i ett läge som dagens, då ett flertal sektorer på

arbetsmarknaden rapporterar brist på kvalificerad arbetskraft. En fortsatt

överhettning med åtföljande löneglidning föreligger t.ex. på byggarbets-

marknaden. Även inom tillverkningsindustrin och delar av hälso- och

sjukvårdssektorn finns liknande problem. I detta läge blir en av politikens viktigaste uppgifter att minska överhettningen och fortsätta med åtgärder för att vidga flaskhalsar och avhjälpa brist på arbetskraft. Sådana åtgärder

stämmer väl överens med regeringens prioritering av arbetsmarknadens utbudssida och förbättrar samtidigt möjligheterna att nå en god ekonomisk tillväxt.

Regeringen föreslår en hög nivå på utbildningsåtgärder för att höja de arbetslösas kompetens och stärka deras arbetslivserfarenhet. Bl.a. har

särskilda insatser gjorts för att ge arbetsmarknadsutbildning i åldersgruppen 20-24 år. Samtidigt förutsätts behovet av direkta sysselsättningsska-

pande åtgärder fortsätta minska. Det goda arbetsmarknadsläget bör också

utnyttjas för att så långt möjligt ge arbete åt dem med svagast ställning på arbetsmarknaden. ' ro

Regeringen har tidigare i vår lämnat förslag till riksdagen om jämställd- Prop. 1987/88: 150 hetspolitiken. Bland annat framhålls där att det är en viktig uppgift att — Bilaga I

bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Kvinnornas deltagande 1 arbetslivet inom fler branscher och totalt måste öka ytterligare. Detta måste vara ett naturligt inslag i den fortsatta arbetsmarknadspolitiken. |

Flyktingarna saknar ofta arbete. De är i stället i hög grad beroende av socialbidrag för sitt uppehälle. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet

föreslår därför senare denna dag att särskilda åtgärder riktas mot denna

grupp, bl.a förstärkta rekryteringsstöd och ökade möjligheter till utbildning i företag m. m.

5.6¶Tillväxt och förnyelse

På längre sikt är uppgiften att åstadkomma en ny period av industriell expansion och ekonomisk tillväxt. En hög ekonomisk tillväxt är nödvändig för at förbättra medborgarnas standard i form av såväl höjda reallöner som utbyggd social välfärd. Ekonomisk tillväxt krävs också för att kraven på rättvis fördelning, social trygghet och förbättrad livsmiljö skall kunna tillgodoses.

Detta är dock inte liktydigt med att man till varje pris alltid skall eftersträva högsta möjliga tillväxt, så som den mäts i ekonomiska termer. De

åtgärder som en sådan inriktning av den ekonomiska politiken skulle kräva skulle nämligen komma att delvis stå i konflikt med de mål som uppställts för rättvisa, trygghet och god miljö. Därför måste den ekonomiska politi-

ken utformas så att stor hänsyn tas till medborgarnas krav på god livskvalitet.

Grundläggande för att nå en god tillväxt är en tillfredsställande konkur-

renskraft och en god efterfrågan på svenska varor och tjänster. Detta kan

inte åstadkommas genom ökade offentliga utgifter eller stora ofinansierade skattesänkningar. Som centrala element i en politik för ekonomisk tillväxt mäste därför ingå andra åtgärder, vilka syftar till att stärka konkurrenskraften och förbättra ekonomins anpassningsförmåga till ändrade betingelser och öka dess effektivitet.

Den fasta finanspolitiken måste drivas vidare även på längre sikt, i syfte att vidmakthålla sunda statsfinanser, som inte likvidiserar marknaderna eller pressar upp räntor och höjer avkastningskravet. Även för att hålla tillbaka inflationen och öka sparandet i ekonomin krävs en stram finanspolitik. Vidare är det nödvändigt att finanspolitiken håller uppe beredskapen för att vid behov kunna kyla ned en överhettad ekonomi med alltför stark inhemsk efterfrågan.

Lönekostnadsstegringen mäste dämpas, inte bara i år och nästa år, utan

bestående. Detta kräver att lönebildningssystemet reformeras, så att den

”löne-löne-spiral”” som för närvarande utgör ett så centralt inslag i avtalsrörelserna kan brytas.

3 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 150. Bilaga I

En mer flexibel ekonomi Prop. 1987/88: 150

Bilaga I

Enbart en lägre lönestegringstakt räcker emellertid inte. För att nå en

långsiktigt god konkurrenskraft krävs också att näringslivet ständigt förny-

as och omvandlas, att resurserna flyttas från tillbakagående verksamheter

till nya och framtidsinriktade. För detta krävs i sin tur en god lönsamhet, Hiksom att investeringar i realkapital. forskning och marknadsföring premi-

eras före improduktiv verksamhet.

För att åstadkomma en mer flexibel ekonomi är skattepolitiken av stor

betydelse. Under de allra senaste åren har en uppgång av skattetrycket

skett. I grunden är detta en följd av den mycket snabba uppgången av de

offentliga utgifternas andel av BNP, framför allt under perioden 1976-82 då

utgiftsandelen steg från ca 50 till ca 67 7t. Delvis är det också en automa-

tisk följd av en alltför snabb pris- och lönestegring. Vid en lugnare utveck-

ling av priser och löner torde denna ökning av skattetrycket upphöra. I en

långsiktigt stabil ekonomi kan en sänkning av skattetrycket endast åstad-

kommas genom en återhållsam utgiftsprövning samt genom förbättrad

produktivitet i den offentliga sektorn. Att i dagens konjunkturläge sänka skattetrycket genom ofinansierade skattesänkningar är emellertid olämpligt.

Däremot är det både möjligt och önskvärt att också på kort sikt sänka

vissa skatter och omfördela skattetrycket för att göra skattesystemet mer

effektivt och rättvist. För såväl fysiska som juridiska personer bör skatte-

satserna sänkas och skattebaserna breddas. Skattesystemet bör bli mera likformigt i behandlingen av olika typer av inkomster. Genom sådana förändringar minskar utrymmet för skatteplanering, samtidigt som ökad rättvisa skapas. Den kommande reformeringen av kapitalbeskattningen bör dessutom syfta till att uppmuntra sparande och motverka skuldsättning.

Skattesystemet måste också bli enklare. Ett krångligt skattesystem leder till orättvisor. Krångliga regler kan dessutom tolkas olika, och leda till att skattskyldiga utsätts för olika behandling. Det leder till ett minskat förtroende för skattesystemet som helhet och sannolikt också till att skattemoralen försämras. Komplicerade regler inbjuder till skattefusk och skatteplanering. Det är viktigt för respekten för skattesystemet och för strävandena

att åstadkomma en rättvis fördelning att komma till rätta med dessa problem.

De finansiella marknaderna spelar en viktig roll för tillväxten. Kapital måste kunna flyttas dit där det gör störst nytta. Under de senaste åren har de inhemska finansiella marknaderna avreglerats. Under de kommande åren är det en viktig uppgift att ge de finansiella marknaderna ett nytt

regelsystem, anpassat till kraven på såväl rättvisa som effektivitet. I detta sammanhang måste också Sveriges stigande internationella beroende be-

aktäs.

Fett program för ekonomisk tillväxt spelar även kommunikationerna en central roll. På detta område genomförs f.n. en del viktiga avregleringar,

bl.a när det gäller taxi och busstrafik. Under de närmaste åren kommer vidare ett omfattande program för utbyggnad av infrastrukturen att genom-

föras, vilket också möjliggör ett effektivare utnyttjande av trafikapparaten. Prop. 1987/88: 150

Statens järnvägar kommer att rustas upp och förnyas. Detta bör ge ot — Bilaga I väsentligt bidrag till den ekonomiska tillväxten.

En god tillväxt förutsätter också tillgång till skicklig och väl utbildad

arbetskraft. På arbetsmarknaden har under senare tid bristsituationer uppstått på allt fler områden. Det kommer att vara en huvuduppgift för

arbetsmarknads- och utbildningspolitiken under de kommande åren att

avhjälpa dessa och att komma tillrätta med flaskhalsar på arbetsmarkna-

den.

För att produktionen skall kunna växa på lång sikt, likaväl som bristsituationerna avhjälpas på kort sikt, krävs ett väl fungerande utbildningssystem, inklusive en flexibel arbetsmarknadsutbildning, som tar hänsyn till arbetsmarknadens krav. Arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken måste samordnas för att nå detta syfte. Utbildnings- och kunskapsnivän måste vara hög och utbildningssystemet måste smidigt kunna förutse och ställa om sig till förändrade krav. För att Sverige skall kunna behålla sin ställning som en första rangens industrination krävs en forskning av hög klass. Det är mot denna bakgrund regeringen under de senaste åren — trots den i övrigt strama budgetpolitiken — kraftigt prioriterat forskningen. Genom två forskningspolitiska propositioner har forskningen tillförts mer resurser och dess organisation förnyats. I är höjs studiemedlen kraftigt. Förnyelsefonderna stödjer utbildning av de anställda 1 näringslivet i ny teknik.

Den ekonomiska tillväxten måste fördelas så att den kommer hela landet till godo. En väl utbyggd infrastruktur, ett geografiskt spritt utbildningsväsende och väl utbyggda kommunikationer är i detta sammanhang helt centrala.

Den ekonomiska tillväxten har ofta ställts i motsats till en god miljö.

Denna motsatsställning är emellertid inte nödvändig. Tvärtom förutsätter en aktiv och effektiv miljöpolitik ekonomisk tillväxt. Tillväxten är också beroende av en ansvarsfull hushållning med våra naturresurser. Det är därför regeringens föresats att under de kommande åren arbeta för såväl en god miljö som en hög ekonomisk tillväxt. Denna inriktning kommer till uttryck i den nyligen presenterade miljöpolitiska propositionen. Möjligheterna ätt nå de högt ställda målen ökar bl. a. genom ett ökat användande av ekonomiska styrmedel inom miliöpolitiken.

Det är också regeringens fasta ambition att bevara och värna det sociala trygghetssystemet. Ett väl fungerande trygghetssystem understödjer den ekonomiska tillväxten genom att det hjälper medborgarna att klara av de

oundvikliga anpassningskrav som den industriella omvandlingen och ut-

vecklingen ställer. Ambitionen att bevara det sociala trygghetssystemet får emellertid inte tolkas som att reglerna för all framtid skall vara oförändrade. För att utveckla och effektivisera välfärdssystemen krävs tvärtom att olika inslag i systemen löpande anpassas till nya förutsättningar.

Förnyelsen av den offentliga sektorn Prop. 1987/88: 150

Det är väsentligt att arbeta för cn mer effektiv resurshushållning inom Bilaga I den offentliga scktorn. Om resurserna kan utnyttjas mer effektivt blir det lättare att nå centrala välfärdsmål. Skall skattetrycket déssutom kunna sänkas utan att den offentliga verksamhetens kvalitet försämras eller dess

volym minskas, måste produktiviteten i den offentliga sektorn ökas.

För alla som vill värna och bygga ut den offentliga verksamheten är

därför en god effektivitets- och produktivitetsutveckling i denna sektor en uppgift av första rang. Det finns stora och otullfredsställda behov, som bara den offentliga sektorn kan tillgodose. Samtidigt får detta ej ske så snabbt att dess andel av bruttonationalprodukten ökar. Om utgiftsandelen fortsät-

ter att minska, blir det på sikt möjligt att också sänka skattetrycket.

Samhällsutvecklingen kommer att ställa successivt nya krav på den

offentliga sektorn. En del redan existerande program och verksamheter kan då förutsättas få lägre angelägenhetsgrad och bli mer umbärliga. Vida-

re kommer kvalitetsfrågor som flexibilitet, valfrihet samt anpassning över tiden och till individuella behov att bli allt viktigare. För att den offentliga

sektorn skall kunna möta dessa krav från medborgarna måste den förnyas.

Kravet ställs därmed på att den statliga verksamheten bedrivs effektivt. rationellt och ändamålsenligt. Jag kommer senare att redovisa det arbete

som pågår för att i den statliga budgetprocessen skapa bättre förutsättning-

ar för en utvärdering och analys av den offentliga verksamhetens resultat

och därmed förbättra statsmakternas möjligheter att styra den offentliga

verksamheten.

Genom detta arbete möjliggörs en prövning av existerande offentliga verksamheter. så att de bättre svarar mot medborgarnas behov och önske-

mål utan att åtgärderna går ut över de svagaste grupperna i samhället.

Målet är en väl fungerande offentlig sektor, som ger god service med valfrihet och mångfald åt alla medborgare.

Bilaga 1 Budgetpolitikens inriktning

De principer för de senaste årens budgetpolitik som flera gänger slagits fast av riksdagen är alltjämt giltiga: e Endast de allra mest angelägna reformerna bör genomföras. Omfattning-

en av sådana utgiftsökningar måste hållas nere. samtidigt som de finansi-

cras genom att andra utgifter minskas.

e Utgiftsbegränsningar måste åstadkommas på vissa områden.

e Arbetet med att begränsa utgiltsautomatiken mäste fortsätta.

e Åtgärder måste vidtas för att effektivisera den offentliga verksamheten och i vissa fall förändra dess organisations- och finansieringsformer. e En fortgående omprövning av existerande utgiftsprogram måste göras.

Denna politik har haft en avgörande betvdelse för förbättringen av

budgeten. På fem år har budgetunderskottet minskat från 86,6 miljarder kr.

budgetåret 1982/83 till beräknade 5,8 miljarder kr. innevarande budgetår, se tabell 8. Uttryckt som andel av BNP motsvarar detta en nedgång från 13,15 till 0.64. Även det underliggande saldots utveckling har varit mycket positiv. Det har kontinuerligt minskat till 7,6 miljarder kr. inneva-

rande budgetär.

Budgetpolitiken har emellertid inte varit den enda orsaken till denna

nedgång. En annan viktig faktor bakom de båda senaste ärens minskade

underskott har varit den snabba nominella inkomstökningen i samhället. Denna får på kort sikt en positiv effekt på budgetsaldot. eftersom skattein-

täkterna ökar snabbt. På längre sikt riskerar emellertid effekten på budget-

underskottet av så snabba inkomstökningar att bli negativ. via försämrad konkurrenskraft och långsammare tillväxt. Man kan därför inte ta den snabba nedgången av budgetunderskottet till intäkt för att den strama budgetpolitiken skulle kunna upphöra.

Detta framgår också av långtidsbudgeten. I den offentliga sektorn är det endast sociallförsäkringssektorn som uppvisar ett positivt finansiellt sparande över hela den kommande långtidsbudgetperioden: det försämras dock under de närmaste ären. framför allt eftersom antalet pensionärer med full ATP-poäng ökar. Säväl långtidsbudgeten som treårskalkvlerna

visar att det krävs en fortsatt stram finanspolitik för att öka sparandet och

förbättra bytesbalansen. |

Dessa överväganden har väglett arbetet med det reviderade budgetför-

slaget för budgetåret 1988/89. Målet har varit att såväl realt som nominellt

Tabelt 8 Budgetprognos för 1987/88 Miljarder kr.

Statsbudget BP 88 Nuvarande

beräkning Inkomster 318,0 323.4 335.4 Utgifter exkl

,

hålla nere budgetunderskottet trots att inkomstökningen. vid de pris- och Prop. 1987/88: 150

löneökningsantaganden som gjorts för 1989. blir avsevärt lägre än tidigare — Bilaga I

år. De finanspolitiska åtgärder som tidigare redovisats bidrar till att nå

detta mål.

Budgetäret 1987188

I årets budgetproposition beräknades underskottet för budgetåret

1987/88 till 14.7 miljarder kr. Det är främst två faktorer som förklarar att underskottet nu revideras ned ull 5,8 miljarder kr. För det första sker en

inkomstförstärkning till följd av att priser och löner nu beräknas stiga

snabbare under 1988 än vad som förutsattes i budgetpropositionen i januari. För det andra har förtidsinlösen av utlandslån under vären givit drygt 4

miljarder kr. i valutavinster. Dessa vinster påverkar dock inte det underliggande saldot. vilket också är förklaringen till att detta inte förbättras lika mycket som det redovisade saldot.

Budgetåret 1988/89

I budgetpropositionen beräknades budgetunderskottet för nästkomman-

de budgetår till 11.9 miljarder kr. Jag beräknar nu att budgetunderskottet

blir 5,2 miljarder lägre, eller 6.7 miljarder kr., se tabell 9. Förändringen

beror framför allt på att skatteintäkterna räknats upp till följd av att

timlöneökningen 1988 nu väntas bli större än enligt bedömningen i januari samt på förslagen om höjd olje- resp. tobaksskatt. Vidare väntas den privata konsumtionens tillväxt bli snabbare än den bedömning som läg till grund för beräkningarna i budgetpropositionen. Det för med sig ökade momsintäkter. Till följd av det minskade upplåningsbehovet minskar också räntekostnaderna för statsskulden jämfört med beräkningen i januari. Vad beträffar det underliggande budgetsaldot skiljer det sig, liksom vid januariberäkningen, med knappt 8 miljarder kr. frän .det kassamässiga saldot. Orsaken är framför allt att den engångseffekt som uppstår till följd av ändrade bokföringsprinciper för ränteutgifterna på statsskuldväxlar inte päverkar det underliggande saldot.

Av tabell 10 framgår vidare att de statliga utgifterna exklusive statsskuldräntor sjunkit mycket kraftigt som andel av BNP under de senaste

sex budgetåren. Den tidigare utgiftstrenden har således brutits. Denna utveckling fortsätter nu. De reala statsutgifterna inklusive statsskuldräntor

Tabell 9 Budgetsaldo 1988/89 Miljarder kr.

BP 88 Nuvarande

beräkning Inkomster 341,4 345,8 Utgifter exkl

Utgifter exkl. statsskuldräntor 229.6 271.5 286,9 299.5 Andel av BNP 34.456 28,30 27.850 27,26 Statsskuldräntor 48,2 63.8 Sj.6 53,0 Redovisat budgetsaldo —86.6 —15,2 -5,8 —h,7 Andel av BNP 13.07 Le 0.67: 0.67: Underliggande budgetsaldo - 13.4 —7.6 —- 14,4 Andel av BNP 1.47 0.766 1,36

minskar med ca 14 mellan budgetåren 1987/88 och 1988/89. Även inkomsterna minskar realt med ca 177.

Ettersom de statliga löneutgifterna är av stor betydelse för budgetpoliti-

ken är den utgiftsram för lönekostnadsökningar som staten har lagt av stor

betydelse för att kunna kontrollera de statliga löneutgifterna. Den har därmed stor betydelse för budgetutfallet.

Den konsoliderade offentliga sektorn

Den konsoliderade offentliga sektorn inkluderar förutom staten även

socialförsäkringssektorn och kommunerna. Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande redovisas i tabell 11. Där framgår att det finansiella sparandet väntas bli något svagare under budgetåren 1987/88

och 1988/89 än I den bedömning som gjordes i januari. Fortfarande kommer den offentliga sektorns totala sparande att visa ett överskott nästa

budgetår. Som framgår av tabellen ligger överskottet i det offentliga spa-

randet främst inom socialförsäkringssektorn. Detta överskott beräknas

dock krympa, vilket för det offentliga sparandet som helhet motverkar de

posiliva effekterna av det minskade underskottet i. statsbudgeten. Detta understryker ytterligare behovet av en fast budgetpolitik även framgent.

Tabell 11 Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande Miljarder kr

1986/87 1987/88 1988/89

Bioa I188: 150 Statsbudgeten och särskilda

frågor

I Statsbudgeten budgetåren 1987/88 och 1988/89

1.1¶Beräkningsförutsättningar

Vid en beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat en beräkning av statsbudgetens inkomster. En sammanfattning av beräkningen bifogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.3. De antaganden som RRV grundat sina beräkningar på framgår av tabell 1. Under slutskedet i arbetet med den reviderade nationalbudgeten har en delvis ny bedömning av den ekonomiska utvecklingen gjorts. Med anledning härav räknar jag nu med andra antaganden, vilka också redovisas i tabell I. I övrigt finns ingen anledning att avvika från RRV:s beräkningsförutsättningar.

Tabell I Antaganden Procentuell förändring

1987 1988 1989

RRY Föredra- RRV Föredra- RRV Föredra-

ganden ganden ganden Lönesumma 8,8 8,8 5,2 7,2 3,9 3.8 Konsumentpris, årsgenomsnitt 42 4.2 4,4 5,2 3,3 3,4 Privat konsumtion, löpande priser 9,3 9,3 6,5 8,5 4,8 4,9

I RRV:s beräkningar avseende budgetåret 1987/88 (statsbudgetens inkomster och utgifter) och 1988/89 (statsbudgetens inkomster) har verket tagit hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 17 mars 1988. RRV har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag har för egen del beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt de förslag från regeringen som lagts fram under denna period. I några fall har jag även beaktat förslag som lagts fram efter den 31 mars. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringar för ytterligare förändringar som ej kunnat beaktas.

1.2¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret

1987/88

RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1987/88 utgörs av verkets budgetprognos nr 5 från den 11 april 1988. Beräkningarna av inkomsterna för budgetåret 1987/88 redovisas också i verkets reviderade inkomstberäkning.

Inkomster Prop. 1987/88: 150

I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1987/88 beräknat inkoms- Bilaga I

terna till 332 831 milj.kr. I enlighet med vad jag har anfört om lönesummans och den privata

konsumtionens utveckling räknar jag, så som framgår av redovisningen i tabell 2, upp inkomsterna med sammanlagt 2916 milj. kr.

Tabell 2 Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1987/88 Tusental kr.

RRV:s be- Förändring

räkning enligt före-

draganden Inkomsttitel Hu Fysiska personers skatt

på inkomst, realisationsvinst och rörelse 58 390 000 +1856000

1211 Folkpensionsavgift 42 998 000 + 398 000 1221 Sjukförsäkringsavgift.

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida.

Sammantaget medför justeringarna av RRV:s beräkningar att jag beräknar

inkomsterna för budgetåret 1987/88 ull 335 747 milj. kr.

Utgifter I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 347 150 milj.kr. RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna vill 343 863 milj.kr.

Verket har beaktat beslut om och förslag till anslag på tilläggsbudget om sammanlagt 1968 milj.kr. Merbetastningen på förslagsanslagen exkl. stalsskuldräntor beräknas därutöver till 4 840 milj.kr. Belastningen 1987/88 på reservationsanslagen beräknas däremot bli I 044 milj.kr. lägre än vad som avsatts i statsbudget. Tillsammans gör detta att RRY prognosticerar u!-

giftsunslagen exkl. statsskuldräntor till 283913 imnilj.kr. för 1987/88. Jag

ökar utgifterna med 2 121 milj. kr. som ytterligare beräknas belasta 1987/88 framförallt till följd av proposition om särskilda regionalpolitiska insatser I

Norrbottens län m. m. (prop. 1987/88: 86) samt justeringar av prognoserna

för grundskole- och studiecmedelsutgifter. Utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor blir därmed 286 034 milj. kr.

RRV har beräknat utgifterna för statsskuldräntorna ull 57.1 miljarder kr.

för budgetåret 1987/88. Häri ligger vissa valutavinster, som t. ex. uppkommit i och med att USD-kursen sjunkit jämfört med när lånen togs upp.

Sedan RRV gjorde sin beräkning har ytterligare valutavinster realiserats. Utgifterna för statsskuldräntorna uppgår därför i min beräkning till 54,6 41 miljarder kr.

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på reservationsan-

slag under innevarande budgetår att öka med 1044 milj. kr. för att uppgå till 25036 milj.kr. Några utgilter för reservationsmedelsförbrukning (netto)

kommer således inte att belasta 1987/88. RRV:s bedömning baseras bl. a.

jämfört med RRVYs beräkning av reservationernas storlek. Ovan nämnda proposition om Norrbotten medför att reservationerna ökar med 950 milj.

kr. Samtidigt dras 868 milj. kr. in från reservationer för Beredskapslagring och industriella åtgärder. Detta gör att jag beräknar reservationerna till sammanlagt 25 118 milj. kr. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbe-

hållningarna mellan budgetåren 1986/87 och 1987/88.

Tabell 4 Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1986/87 och 1987/88 Miljarder kr.

Enligt RRV och min cgen bedömning kommer rörliga krediter att netto ge 125 milj.kr. under budgetåret 1987/88. Återbetalningarna är således större än nyutlåningen under året.

Jag vill också nämna att RRV för tillkommande utgiftsbehov, netto tar upp 3 miljarder kr. Jag beräknar denna utgiftspost till I miljard kr. I övrigt har jag inga invändningar mot RRV:s beräkning.

Sammantaget räknar jag därmed med att utgifterna under budgetåret 1987/88 kommer all uppgå till 341 509 milj. kr. Beräkningarna sammanfat-

tas i tabell 4.

Tabell 5 Statsutgifterna budgetåret 1987/88 Prop. 1987/88: 150 Miljarder kr. . Bilaga 1

Statsbudget RRY Före-

draganden

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor 278 150 283913 286 034

Statsskuldräntor €0 000 S7075 54 600

Förändring i anslagsbehållningar 1500 —- 1044! - 1 126!

Ändrad dispostion av rörliga krediter 500 — 125 =— 125 Beräknat tillkommande utgiftsbehov,

I Ökningen av anslagsbehållningarna påverkar inte utgifterna

1.3¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1988/89

Inkomster RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 337498 milj.kr. för

budgetåret 1988/89. I det följande redovisar jag de förändringar av RRV:s

beräkningar som jag funnit nödvändiga.

I enlighet med vad jag nyss anförde om lönesummans utveckling för år 1988 och 1989 samt den privata konsumtionens utveckling 1988 och 1989 räknar jag upp RRVs beräkning med sammanlagt 7234 milj. kr. Fördel-

ningen på inkomsttitlar framgår av tabell 6.

I enlighet med de förslag som jag senare denna dag kommer att framföra om tobaksskatten beräknas inkomsttiteln Tobaksskartt öka med 500 milj.

kr. i förhållande till RRV:s beräkning.

Vidare beräknas inkomsttiteln Energiskatt öka med 600 milj. kr. med

anledning av de förslag jag senare i dag kommer att framföra.

Dessa justeringar medför att jag beräknar de sammanlagda inkomsterna

för budgetåret 1988/89 till 345 832 milj. kr. |

Tabell 6 Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1988/89 1000-tal kr.

RRV:s beräk- Förändringar

ningar enl. föredra-

gande Inkomsttitel Ill Fysiska personers skatt på inkomst,

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av stats- Prop. 1987/88: 150 budgetens inkomstsida i förslaget till statsbudget för budgetåret 1988/89 Bilaga I

(tabell 7).

Tabell 7 Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster 1988/89 Inkomsttitel Förslag 1110 Fysiska personers inkomstskatt Namnändring 1111 Fysiska personers inkomstskatt Namnändring 1120 Juridiska personers inkomstskatt Namnändring 1121 Juridiska personers inkomstskatt Namnändring 1130 Ofördelbara inkomstskatter Namnändring 1131 Ofördelbara inkomstskatter Namnändring 2327 Räntor på statens vattenfallsverks statslan Ny Iinkomsttitel 2395 Räntor på särskilda räkningar i riksbanken Ny inkomsttitel 2626 Inkomster vid banverket Ny inkomsttitel

Utgifter

I det slutliga förslaget till statsbudget för budgetåret 1988/89 uppgär utgif-

terna till 352 520 milj.kr.

I årets budgetproposition upptogs utgifterna för budgetåret 1988/89 till

3453 308 milj. kr. Av detta belopp svarade minskade anslagsbehållningar,

ökad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för 7000 milj.kr. Utgiftsanslagen uppgick sålunda till 346 308 milj. kr.

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har dels ett antal propositioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels riksdagen beslutat om ett antal anslag som föreslogs i budgetpropositionen. Om riksdagen bifaller förslagen i propositionerna innebär detta att de samlade utgiftsanslagen ökar med ca 200 milj. kr. i förhållande till budgetpropositionen. Att utgiftsanslagen inte ökar mera beror främst på att statens vattenfallsverks investeringsanslag liksom lånedelen av studiecmedelsanslaget (fr. 0. m. den I januari 1989) lyfts ut ur budgeten och istället finansieras via kreditgivning hos riksgäldskontoret. Beloppet inkluderar även de anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen som beslutats av riksdagen men inte de minskade utgifterna för statsskuldsräntor som jag strax återkommer till. I samband med min beräkning av anslagskonsekvenserna har jag låtit upprätta en specifikation över föreslagna och i förekommande fall beslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budgetpropositionen. Denna specifikation (bil. 1.6) täcker i princip perioden (t.o.m. mars 1988.

Anslaget Räntor på statsskulden m.m. upptogs i budgetpropositionen

för budgetåret 1988/89 med ett till 54 000 milj. kr. beräknat belopp. Belast-

ningen på detta anslag är beroende av den ackumulerade statsskulden

under det budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och

utom landet samt av bokföringsmässiga valutadifferenser på grund av ändrade växelkurser vid omsättning eller återbetalning av utlandslån. En beräkning av riksgäldskontoret ger vid handen att utgifterna för räntor på statsskulden m. m. torde bli ca I miljard kr. lägre än vad som antogs i 44

budgetpropositionen. I denna beräkning ingår en positiv engångseffekt på Prop. 1987/88: 150

ca 7.5 miljarder kr till följd av en omläggning av redovisningsprinciperna — Bilaga I

för statsskuldväxlar. Den inhemska räntekostnaden beräknas nu bli ca 0,7 milj. kr. lägre främst till följd av ett minskat upplåningsbehov. Förslag till inkomst- och utgiftsstat för anslaget Räntor på statsskulden m. m. framgår av bilaga 1.5. Anslaget bör i enlighet med förslaget föras upp på statsbudgeten för budgetäret 1988/89 med 53 miljarder kr.

Tabell 8 Räntor på statsskulden budgetåret 1988/89 Miljarder kr.

Sammantaget innebär detta att jag beräknar statsbudgetens utgiftsanslag för budgetåret 1988/89 tull sammanlagt 345 520 milj.kr.

I syfte att få en så längt möjligt rättvisande bild av hela belastningen på statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på statsbudgetens utgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar, ändrad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

I budgetpropositionen beräknades förbrukningen av anslagsbehållningar komma att uppgå till 1500 milj.kr. budgetåret 1988/89, De propositioner innebärande anslagsförändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar ingen ändring av den beräkning som gjordes i budgetpropositionen. Anslagsbehållningarna beräknas således minska med 1 500 milj.kr. under budgetåret 1988/89.

Budgetutfallet, och därmed statens upplåningsbehov. påverkas även av förändringar i utnyttjundet av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Sådana krediter har enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa affärsverk, myndigheter och bolag. Dessutom vill jag erinra om att vissa myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet disponerar en rörlig kredit i riksgäldskontoret.

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa en realistisk budgetbelastningen förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna

inte förts upp på något annat ställe i budgeten. I budgetpropositionen ingick I denna post bl. a. budgeteffekterna till följd av särpropositioner som senare under riksmötet skulle komma att föreläggas riksdagen. Då dessa förslag numera föreligger har medel istället beräknats under berörda anslag och inkomsttitlar.

1.4¶Statsbudgetens saldo för budgetåren 1987/88 och 1988/89

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknar jag utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget för budgetåret 1988/89 enligt vad som framgår av tabell 10 och 11.

Beräkningen av budgetutfallet för innevarande budgetår ger vid handen att budgetunderskottet för budgetåret 1987/88 blir 8,9 miljarder lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Nu förutses ett underskott om 5,8 miljarder kr.

Statsinkomsterna nästa budgetår uppskattas nu till 345,8 miljarder kr. Som framgår av tabell 10 och tabell 11 är det främst inkomsterna som beräknas öka jämfört med budgetpropositionen. Orsaken är främst ökade skatteintäkter till följd av en annan bedömning för timlönernas utveckling 1988. Av samma skäl beräknas den privata konsumtionen 1988 nu bli större än vad som tidigare antagits vilket leder till större intäkter av mervärdeskatt. Utgifterna exkl. statsskuldräntor beräknades i budgetpropositionen till 292,3 miljarder kr. Nu beräknas utgifterna till 292.5 miljarder kr. Sammanfattningsvis innebär beräkningarna att budgetunderskottet för budgetåret 1988/89 minskar med 5.2 miljarder kr. till 6,7 miljarder kr., jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen.

Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslaget till statsbudget för budgetåret 1988/89 sedan budgetpropositionen har jag även låtit sam-

manställa i en specifikation som bör bifogas till regeringsprotokollet i detta

ärende (Bil 1.6).

Tabell 10 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1986/87—1987/88 Miljarder kr.

1986/87 1987/88

Utgifter exkl.

Tabell 11 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1986/87—1988/89' Prop. 1987/88: Miljarder kr.

1988/89 Procentuell förändring

Budget- Ny be- Från utfall Från ny be-

propo- räkning 1986/87 till räkning 1987/88

sitionen ny beräkning = till ny beräk-

1987/88 ning 1988/89 Inkomster 341,4 345,8 +4,9X +2.856 Utgifter exl. stats-

2¶Extraordinära budgeteffekter

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild pust skall betraktas som en reguljär inkomst alternativt utgift eller som en extraordinär effekt. Trots att avgränsningarna i de enskida fallen inte är helt självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effekterna exkluderats så statsbudgetens underliggande utveckling klargörs.

På inkomstsidan betraktas följande effekter som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot: — engångseffekter som t. ex. omläggning av redovisning av egenavgifter — tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten — fondupplösningar som tillfälligt ökar statsbudgetens inkomster — utförsäljning av beredskapslager av olja. -

På utgiftssidan beaktas följande effekter vid framräkning av det underliggande budgetsaldot: — valutaförluster och valutavinster som uppstår vid amortering av statens

utiandslån — rena budgetavlastningar. som t. ex. att kostnaderna för studielånen inte

belastar statsbudgeten från och med år 1989 — engångseffekt till följd av ändrad bokföringsprincip för statsskuldväxlar — att vissa affärsverk som 1. ex. Vattenfall finansierar sina investeringar

genom lån på kreditmarknaden eller direkt i riksgäldskontoret i stället

för som tidigare över anslag på statsbudgeten.

Som exempel på effekter vilka däremot inte beaktas vid framräkning av den underliggande budgetutvecklingen kan nämnas dels att ränteutgifter för statsskulden periodiseras på olika sätt för olika låneinstrument. dels de särskilda insatser inom arbetsmarknads- och industripolitik som gjorts med hänsyn till sysselsättningsläget.

Tabell 10 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1986/87—1988/89. |

3¶Statens lånebehov och statsskuldens förändring

Det är vid en finansiell analys av intresse att studera hur likviditeten i ekonomin påverkas av statens inkomster och utgifter. Statens lånebehov bestäms dels av budgetutfallet och vissa kassamässiga korrigeringar av detta, dels av vissa inkomster och utgifter vid sidan av statsbudgeten på statsverkets och riskgäldskontorets checkräkningar i riksbanken.

Statsskuldens förändring bestäms av statens lånebehov samt av de skulddispositioner som riksgäldskontoret gör. Med det av RRV redovisade budgetunderskottet som utgångspunkt krävs således en del justeringar för att man skatt kunna utläsa statens lånebehov och statsskuldens förändring. I det följande redovisas kortfattat hur dessa begrepp är relaterade till varandra.

Statens lånebehov 1. Det av RRV redovisade budgetunderskottet utgör utgångspunkt för kalkylen.

2. Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transaktioner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registreras på statsverkets checkräkning. Sådana skillnader uppstår dels genom att inkomster och utgifter bokförs vid en annan tidpunkt än motsvarande betalningar, dels genom att vissa trunsaktioner inte bokförs mot budgeten. Ett exempel på de sistnämnda är regeländringen den I juh 1987 beträffande statens förskottering av kommunernas kostnader för kommunalt bostadstillägg (KBT). Ändringen innebär bl.a. en engångseffekt i form av ett minskat lånebehov för staten i storleksordningen 3,6 miljarder kr. budgetåret 1987/88. Denna engångseffekt kommer dock inte till uttryck i et minskat redovisat budgetunderskott.

3, Den tillfälliga engångsskatten på försäkringsbolag överfördes 1987 via en inkomsttitel på statsbudgeten, omedelbart till riksgäldskontoret för avskrivning mot statsskulden. Detta innebär att skatten inte påverkade budgetutfallet 1987 men medförde däremot minskning av statens länebehov.

4. En del av statens kreditgivning går via riksgäldskontoret och redovisas inte på statsbudgeten. Exempel på detta är vissa krediter till de statliga affärsverken. Dessa krediter måste dock finansieras via statlig upplåning.

5. Genom en saldering av posterna I — 4 erhålls statens lånebehov.

Statsskuldens förändring Prop. 1987/88: 150

Statsskuldens förändring påverkas utöver statens lånebehov av transaktio- Bilaga I ner av dispositiv karaktär som riksgäldskontoret gör. Skulddispositioner utgörs t.ex. av uppköp av statsobligationer, utbetalningar av förskott för inlösen av obligationer och premicobligationsvinster samt tillfälliga bokföringstransaktioner som påverkar statsskuldens storlek. Genom att skuld-

dispositioner läggs till statens lånebehov erhålls statsskuldens förändring.

Tabell 13 Statens lånebehov (netto) budgetåren 1986/87—1988/89 Miljarder kr.. löpande priser

1986/87 1987/88 1988/89 I. Redovisat budgetunderskott [5,2 5,8 6,7 2. Kassamässiga korrigeringar -0,5 —4,8 = 3. Tillfällig förmögenhetsskatt för försäkrings-

49 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 150. Bilaga I

4¶Statliga garantier Prop. 1987/88: 150

Bilaga 1

4.1¶Redovisning av statens garantiåtaganden

1 1988 års budgetproposition redovisade jag att statens garantiåtaganden per den I juli 1987 uppgår till ca 158,5 miljarder. kr.

Regeringen har därefter lagt fram förslag till riksdagen som berör omfatt-

ningen av det statliga garantiåtagandet. Förslaget redovisas i tabell 14. Statens samlade garantiåtagande kommer därmed att uppgå till ca 158,5 miljarder kr. den 1 juli 1988.

Tabell 14 Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiåtagande efter budgetpropositionen 1988 (milj.kr.) Proposition Garantins Nuvarande Föreslagen Förändring Tidpunkt för

ändamål garantiram garantiram förändring 1987/88:90 Borgen : 14373 14356 : 17 1988-07-01 om energi- för län politik inför till bolag 1990-talet i vilka stat-

ens vatten-

fallsverk för-

valtar statens

aktier

4.2¶Stöd till näringslivet

4.2.1 Inledning Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag gjort en översyn av

verksamheten med statliga kreditgarantier. Verket har den 22 februari 1984

redovisat uppdraget i rapporten ”Översyn av verksamheten med statliga garantier — vissa regler, rutiner och system". I rapporten redovisas bl. a. den nuvarande administrativa styrningen av kreditgarantiverksamheten. RRV har i rapporten angett att regelsystemet är svåröverskådligt och föreslagit att administrationen av all statlig garantiverksamhet. med undantag av exportkreditgarantierna, regleras genom en gemensam förordning

för alla typer av kreditgarantier.

I september 1985 gavs en särskild utredare! i uppdrag att göra en översyn av verksamheten om statliga kreditgarantier och lämna förslag till en enhetlig förordning med statliga kreditgarantier. I november 1986 utvidgades utredningsuppdraget till att omfatta utarbetande av ett förslag till vissa

enhetliga juridiska och tekniska regler även för verksamheten med statliga lån och bidrag till näringslivet.

Kreditgarantiutredningen överlämnade i juni 1987 betänkandet (SOU 1987: 29) Stöd till näringslivet. Betänkandet har remissbehandlats. Som bilaga 1.7.1 till protokollet fogas en förteckning av remissinstanserna. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartementet och finns tillgänglig i ärendet (Dnr 2748/87).

: 50 ! Hovrättslagmannen Fars Persson

Jag skall nu med utredarens betänkande och remissynpunkterna som Prop. 1987/88: 150 grund ta upp frågan om ändringar beträffande det statliga stödet till nä- Bilaga I ringslivet.

I ett avsnitt om samriskengagemang föreslår jag bl.a. en ändring av lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar. I avsnittet om avgifter för statliga garantier har mitt förslag formen av en lag om avgifter för vissa statliga garantier.

4.2.2 Stödets föreslagna komplementära roll

Mitt förslag: Stöd lämnas I princip endast om ett finansieringsbehov inte kan tillgodoses av sökanden själv eller av någon bank eller

annat kreditinstitut.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Utredningens förslag i frågan har vunnit stöd eller i

vart fall lämnats utan erinran av huvudde!en av remissinstanserna. Lantbruksstyrelsen har efterlyst en flexibel tillämpning av bestämmelsen. Riksgäldskontoret har inte haft någon erinran mot förslaget men ansett att förslaget i alla fall som det formulerats, står i konflikt med utredningens förslag om ökad självrisk för kreditinstituten i fråga om statliga garantier, s.k. samriskengagemang, som jag behandlar i avsniv 4.2.4 Några remissinstanser. däribland fiskeristyrelsen, Lantbrukarnas riksförbund. Småföre-

tagens riksorganisation, har avvisat utredningens förslag. De av dessa

instanser som uttryckligen motiverat sitt ställningstagande har ansett att

utredningens förslag står i direkt motsatsställning till de direktiv och inten-

tioner som regering och riksdag fastlagt.

Skälen för mitt förslag: När det gäller det grundläggande syftet med

statligt stöd förekommer i en del författningar bestämmelser som gär ut på

att begränsa stödet så att detta endast tjänar som ett komplement till de finansieringsmöjligheter som den allmänna kreditmarknaden kan erbjuda. En sådan bestämmelse finns dock inte inom alla stödområden. Enligt min mening bör den i princip gälla överlag. Om inte det statliga stödet begränsas till att vara ett komplement, finns det en risk för att stödet verkar snedvridande på konkurrensen i näringslivet och även får undra menliga etfekter.

Enligt min mening lämnar principen om stödets komplementära roll som den formulerats i mitt förslag tillräckligt utrymme för en flexibel tilämpning. Detta innebär liksom hittills att i vissa fall kan stöd komma att lämnas som inte primärt syftar till att täcka ett finansieringsbehov som inte kan tillgodoses på den allmänna kreditmarknaden.

Inte heller anser jag att principen om stödets komplementära roll stär i

något motsatsförhållande till förslaget om s.k. samriskengagemang i fråga om statliga garantier. Benägenheten att ge lån med statlig garanti blir dock

sannolikt något mindre om kreditunstituten skall bära en del av en eventuell

kreditförlust. Detta är en följd av att kreditinstituten kan förväntas göra en strängare kreditbedömning när de själva skall svara för en del av en tin —eventuell kreditförlust. Jag äterkommer till denna fråga i det följande.

Utredningen har betonat vikten av att en mera genomgripande översyn Prop. 1987/88: 150 av floran av stödregler kombineras med att man undersöker om inte det = Bilaga I

statliga stödet på en del områden kan begränsas eller slopas. Jag delar utredningens bedömning och vill betona vikten av att dessa frågor utreds under det fortsatta arbetet med att rationalisera det statliga stödet till näringslivet.

4.2.3¶Kravet på lönsamhet

Mitt förslag: Statligt stöd skall i allmänhet lämnas endast om verk-

samheten bedöms vara eller kunna bli lönsam från företagsckono-

misk synpunkt.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Utredningens förslag har vunnit stöd eller i vart fall

lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Några remissinstanser

har utan närmare motivering avstyrkt utredningens förslag. Andra remiss-

instanser, däribland lantbruksnämnden i Norrbottens län, har ställt sig

tveksamma till användningen av begreppet företagsekonomisk lönsamhet.

eftersom begreppet kan vara svårt att exakt definiera. Länsstyrelsen i

Norrbottens län har ansett att ett generellt krav på företagsekonomisk lönsamhet strider mot de grundläggande värderingarna för utveckling av

rennäringen. Norrlands hypoteksförening har ansett det mera tveksamt om man i alla lägen skall kräva att åtgärden kan förväntas bli lönsam ur

företagsekonomisk synpunkt. När det gäller jordbruk i norra Sverige är det

enligt hypoteksföreningen svårt att tro att en investering i ekonomibyggna-

der skulle kunna bli lönsam om man inte i företagets kalkyl räknar in fortsatt statligt stöd till driften. Även inom andra angelägna verksamhetsområden finns det enligt föreningen önskvärda eller t.o.m. nödvändiga

projekt, som inte kan antas bli lönsamma ur strikt företagsekonomisk synpunkt, exempelvis allmänna kommunikationer.

Skälen för mitt förslag: En grundläggande fråga som utredningen haft att behandla gäller det allmänna syftet med statligt stöd. I de nu gällande förordningarna anges syftet vara att t.ex. ”främja fritidsfisket” och "främja utvecklingen av främst små och medelstora företag”.

I mängden av nu gällande förordningar som reglerar statligt stöd förekommer också utförligare bestämmelser som rör stödets ändamål, så t. ex.

i rennäringsförordningen (1971:438) där det heter att stödet skall lämnas

endast ”till åtgärd som är önskvärd från allmän synpunkt, samhällsekonomiskt motiverad och lönsam från företagsekonomisk synpunkt”. Det äterstående kravet — att åtgärden skall vara lönsam från företagsekonomisk synpunkt — är viktig som vägledning för när stöd får lämnas. Det uppställs

också i flera förordningar. Det är väsentligt att stödmyndigheten, vid sidan

av de t.ex. sysselsättningspoliska hänsyn. som skall beaktas vid bestäm-

mande av stöd enligt en förordning, gör en bedömning av lönsamheten och

inte beviljar stöd såvida myndigheten inte kan räkna med att åtgärden blir

lönsam från företagsekonomisk synpunkt. Enligt min mening bör denna in ta

princip gälla i fråga om statligt stöd till näringslivet. Det är också en Prop. 1987/88: 150 naturlig följd av tidigare omnämnda samriskengagemang. Bilaga 1

Utredningens förslag är grundat på en vidgad affärsmässig syn när det gäller det statliga stödet. Reglerna bör dock utformas så att regeringen elier den myndighet regeringen bestämmer har möjlighet att undantagsvis vidta speciella åtgärder om det har avgörande betydelse med hänsyn till bl. a. sysselsältningspolitiska och regionalpolitiska aspekter.

4.2.4 Samriskengagemang

Mitt förslag: Garanti för lån får omfatta högst 75 Zz av krediten jämte

ränta till och med kreditens förtallodag. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bör dock ha möjlighet att. om det är av avgörande betydelse ur bl. a. sysselsättningspolitiska eller regionalpolitiska aspekter, lämna garanti för län som omfattar hela uteståen-

de lånebeloppet.

Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med mitt förslag.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt eller i vart

fall lämnat utredningens förslag utan erinran. Remissutfallet bland företrä-

dare för kreditinstituten och andra näringslivsintressen har varit splittrat. Medan Svenska bankföreningen, PKbanken, Sveriges industriförbund. Sveriges fiskares riksförbund, Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare har tillstyrkt förslaget, har bl. a. Småföretagens riksorganisation, Företagarförbundet. Föreningsbankernas Bank, LRF. Svenska sparbanksföreningen och Sveriges allmänna hypoteksbank avstyrkt försla-

get. Exportkreditnämnden har framhållit att en viktig princip som också

beaktas av utredningen är att garantitagaren skall stå en viss självrisk. Anledningen ull detta är att garantitagaren bör ha ett direkt intresse av att pröva riskerna, att vidta alla åtgärder som kan bidra till att det garanterade avtalet fullgörs och att de täckta fordringarna betalas i tid samt att efter eventuell skadereglering samverka till indrivning av skadereglerad fordran. Det egna kostnadsansvaret som självrisken innebär för garantitagaren är, enligt exportkreditnämnden, det särklassigt bästa incitament för en kraftfull insats från garantitagarens sida. Liknande synpunkter har anförts av lantbruksstyrelsen och fiskeristyrelsen. Den senare myndigheten har uppgivit att den vid något tillfälle har upplevt att bankerna inte har ansträngt sig speciellt mycket för att medverka till att de statliga förlusterna

skall bli så små som möjligt. Liknande synpunkter har anförts av flera

andra remissinstanser.

Bankinspektionen har uttalat att förslaget om samriskengagemang till följd av kravet på kapitaltäckning, ätminstone vad gäller bankerna, kan

komma att höjas från 0 Z till 8 22 på den icke statsgaranterade delen av en

kredit. För den ökade risk som kreditinstituten här får ta måste de ha

ersättning av låntagaren i någon form, t.ex. genom en högre ränta på

denna del av krediten. Inspektionen har påpekat att detta kan komma att 53

medföra alt finanseringsformerna ifråga blir mindre attraktiva för en lånta- Prop. 1987/88: 150

gare. | Bilaga I

Statens industriverk har bl.a. anfört följande. Om det skall vara meningsfullt med samriskengagemang mäste dessa pantförskrivas separat och

banken fär inte pantförskriva självrisken i den generella panten. Enligt

statens industriverks uppfattning har utredningen underskattat svårigheterna att praktiskt hantera samriskengagemang. Statens industriverk har uttalat att samriskengagemang bör användas i ökad utsträckning men att utredningens analys av behovet och konsekvenserna är otillräcklig för att

ligga till grund för att nuvarande ordning helt skall överges.

Lantbrukarnas riksförbund har uttalat att förslaget inte bara skulle inne-

bära högre kostnader för kredittagarna utan även innebära att vissa kredit-

ansökningar som i övrigt uppfyller villkoren för stöd avslås. Liknande synpunkter har anförts av andra remissinstanser.

Svenska sparbanksföreningen har bestritt riktigheten i utredningens hypotes att ett effektivt sätt att öka kreditinstitutens bevakning är att öka

kreditinstilutens risk.

Sveriges allmänna hypoteksbank har ifrågasatt om säkerheten för garantilån är betryggande i landshypotekslagens mening. om hypoteksföreningarna i fortsättningen själva skulle svara för en del av förlusten. Redan den omständigheten att landshypoteksföreningarna — om förslaget genomförs — har att svara för 25 Z av den slutliga förlusten gör att man, enligt

hypoteksbanken, kan ifrågasätta om garantilånegivningen i fortsättningen utgör en sådan kreditgivning som kan säkerställas på ett betryggande sätt i

överensstämmelse med landshypotekslagens bokstav eller enligt dess anda. En minskad garantilånegivning vid landshypoteksföreningarna skulle enligt hypoteksbanken innebära att låntagarna förlorade en fördelaktig finansieringskälla.

Med hänsyn till tandshypoteksföreningarnas speciella förhållanden och vad som i övrigt anförts ovan har hypoteksbanken hävdat att staten även i fortsättningen bör svara fullt ut för sin garanti när garantilån lämnas genom

landshypoteksföreningar. Om staten anser att dess utgifter är oacceptabla till följd av förluster i samband med lämnade statliga garantier, synes det enligt hypoteksbanken riktigare att staten något reducerar den ram inom

vilken sädana garantier kan lämnas.

Hypoteksbanken har vidare anfört följande. Utredningen gör gällande att kreditinstituten — i motsats till staten — har resurser att kontinuerligt

följa bevakningen av utelöpande garantilån och de företag som erhållit

statlig garanti. Vad gäller landshypoteksinstitutionen saknas emellertid i dag en organisation för omfattande individuell uppföljning av enskilda lantbruksföretags utveckling sedan företaget erhållit ett statligt garantilån.

Institutionen är starkt specialiserad på masshantering av långa lån mot standardiserad betryggande säkerhet, oftast pantbrev i fast egendom eller

statlig lånegaranti förenad med de säkerheter som den garantiutfärdande myndigheten föreskrivit. De resurser som landshypoteksorganisationen

saknar finns i stället hos lantbruksnämnderna och lantbruksstyrelsen. Skulle man bygga ut organisationen för att närmare följa utvecklingen av alla de enskilda lantbruksföretag som beviljas garantilån leder detta till

ökade kostnader för lån och fördyrar därmed lantbrukets kapitalkostnader Prop. 1987/88: 150

ytterligare. Liknande synpunkter anför Norrlands hypoteksförening. Bilaga I

Skälen för mitt förslag: Enligt riksrevisionsverkets rapport ”Översyn av verksamheten med statliga garantier” är den rättsliga innebörden av den statliga garantin oklar. Enligt rapporten uppfattar kreditinstituten statens engagemang som cen ren proprieborgen medan flera myndigheter ser det som en enkel borgen eller i varje fall villkorlig proprieborgen (se rapporten s. 47).

Den huvudsakliga skillnaden mellan enkel borgen och proprieborgen hänför sig till den tidpunkt då borgensmannens ansvar kan utkrävas. Vid enkel borgen kan detta inte ske förrän borgenären styrkt. främst genom utmätning eller konkursförfarande, att gäldenären är oförmögen att fullgöra huvudförpliktelsen. Vid proprieborgen ("såsom för egen skuld”) kan borgenären däremot kräva borgensmannen omedelbart efter det att huvud-

förpliktelsen är förfallen, alltså utan att dessförinnan ha vänt sig mot

huvudgäldenären.

Enligt kreditgarantiutredningen kan de statliga garantierna med utgängs-

punkt i de olika förordningarnas utformning sägas vara placerade på en

skala från ett slags proprieborgen till eu slags enkel borgen. Ett entydigt besked kan därför inte lämnas om hur de nuvarande garantierna bör betraktas från juridisk synpunkt.

En utgångspunkt för utredningens överväganden har varit att resp. myn-

dighets arbete med beviljade garantier skall minimeras och att kreditinstitutens specialkompetens skall utnyttjas. En annan utgångspunkt är att

arbetet med de beviljade garantierna bör bedrivas på affärsmässiga grunder. Man kan fråga sig om dessa önskemål bäst skulle tillgodoses genom

att den statliga garantin motsvarade enkel borgen eller proprieborgen.

Om statens ansvar på grund av garantiåtagandena i fortsättningen utformas på ett sätt som endast motsvarar enkel borgen skulle det tvinga bankerna att styrka all gäldenären är oförmögen att fullgöra sin förbindelse för att få betalt enligt garantin. Det förefaller inte rimligt att tvinga bankernä att genom olika åtgärder, främst utmätning eller konkurs. alltid behöva direkt bevisa att inget finns att ta.

Om man i stället förutsätter att statens ansvar skall molsvara en mer eller mindre renodlad proprieborgen har banken i princip rätt att vända sig mot staten med krav på betalning utan att ens ha krävt gäldenären först. Sedan staten infriat garantiåtagandet, skulle myndigheterna själva få hantera regressfordringarna mot gäldenären. Ärendena rörande regresskraven är ej sällan komplicerade från juridisk och ekonomisk synpunkt och fordrar särskild sakkunskap. Hos garantimyndigheterna finns inte tillräckliga resurser för att klara dessa uppgifter och det skulle vara förenat med betydande kostnader att bygga upp en adekvat organisation härför. Det är

därför inte heller lämpligt att statsgarantierna innefattar ett proprieborgensansvar.

Jag anser som tidigare berörts att reglerna om statsgarantier bör utfor-

mas sä att bankernas sakkunskap och redan befintliga organisation för att

hantera fordringar, säkerheter etc. utnyttjas i möjligaste mån. Kreditinstituten bör förvalta lånen, företa indrivningsåtgärder, begära utmätning och An tin

konkurs, delta i ackordsavtal m. m. i den utsträckning som instituten finner Prop. 1987/88: 150 affärsmässigt. Givetvis bör instituten samråda med garantimyndigheterna Bilaga 1

innan åtgärder vidtas så att inte stödets syfte äventyras. Den här förordade ordningen för behandlingen av garantierna stämmer således väl överens med vad jag tidigare föreslagit rörande samriskengage-

mang och som går ut på att kreditinstitutet självt skall svara för en del av eventuell förlust på ett garantilån.

Det är naturligt att banker och andra kreditinstitut koncentrerar sin bevakning till de engagemang där det finns större risk för egna förluster. Även om de har en viss skyldighet mot borgensmän och andra garanter att bevaka deras intressen är det rimligt att anta att kreditinstituten inte lika

uppmärksamt följer företag, vars lån är förbundna med säkra garantier, t.ex. statliga sådana. Man kan inte räkna med att kreditinstituten reagerar

lika snabbt för varningssignaler rörande ett sådant företags finansiella situation.

Det är uppenbart att kreditinstituten får ett större intresse av att göra en

omsorgsfull kreditprövning och att noggrannt följa företagets verksamhet

under kredittiden, om de får bära en del av en eventuell kreditförlust. Vad

särskilt angår själva kreditprövningen gäller visserligen överlag att banker-

na skall medge kredit åt ett företag, endast om detta kan på goda grunder förväntas infria låneförbindelsen. I praktiken är det dock naturligt att

prövningen blir något mindre omsorgsfull. om det föreligger full garanti för

allt som låntagaren inte själv kan klara.

Ett samriskengagemang förutsätter att bedömningen både vid beviljan-

det och uppföljningen av krediten sker på eu affärsmässigt och bankmässigt sätt. Det kan givetvis inte krävas att banker och andra kreditgivare

skall medverka annars. Har företaget råkat i ekonomiska svårigheter och kan det befaras att det inte kommer att infria låneförbindelsen, bör kreditinstitutet som långivare, efter samråd med garantimyndigheten, kunna

säga upp lånet. detta med hänsyn till den självrisk institutet har. Jag föreslår alltså att kreditinstituten skall bära en del av en eventuell

kreditförlust när det gäller statligt garanterade lån. Storleken av denna del

bör bestämmas till vad som kan behövas för att skapa de incitament för

institutens handlande som nämnts i det föregående. Andelen kan lämpligen bestämmas till 25 Zz. Regeringen eller myndighet som regeringen beslutar bör dock ha möjlighet, om det är av avgörande betydelse från bl. a. syssclsättnings-, energi- eller regionalpolitiska utgångspunkter, att bestämma om en annan andel. Det kan vidare förutses att det inte alltid blir möjligt att för

varje enskilt garantiåtagande göra en sådan fördelning jag nu föreslår,

nämligen beträffande mycket stora projekt inom t. ex. energiområdet. Regeringen eller myndighet regeringen bestämmer bör även I dessa fall kunna besluta om annan fördelning.

Med hänsyn till mitt förslag om riskdelning vid garantilån bör 41 § lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar ändras. Utredningens författningsförslag till vilket jag ansluter mig

har lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Författningsförslaget redovisas i bilaga 1.7.4.

4.2.5¶Avgifter för vissa statliga garantier | Prop. 1987/88: 150 . . aa | - Bilaga I

Regeringen beslutade den 7 april 1988 att inhämta lagrådets yttrande över ett inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om avgifter för vissa statliga garantier. Förslaget bör fogas till protokollet som underbilaga 1.7.2 Lagrådet lämnade förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 1.7.3. I det förslag som jag nu skall lägga fram har det, i förhållande till det remitterade förslaget. gjorts vissa ändringar av redaktionell art. Vidare har övergångsbestämmelserna omarbetats. Motiveringen för ikraftträdandet av de nya reglerna har ändrats på motsvarande sätt.

Allmänna synpunkter Frågan om avgiftsbeläggning av statlig garantigivning har tidigare anmälts för riksdagen. Det har varit vanligt att de statliga garantierna varit undantagna från avgifter, men vid införande av nya garantiformer har oftast också införts avgifter för garantigivningen. Fr. o. m. budgetåret 1983/84 tas avgifterna i flera fall ut i förskott. I regel betalar långivaren avgiften till garantimyndigheten. Oftast är det myndigheten som beräknar och kräver betalning av avgiften.

Garantigivningen har bl. a. inneburit att kreditinstitutens motiv för kre-

ditprövning begränsats. eftersom de kunnat vända sig till garantigivaren i de fall att givna lån inte infriats. Staten har alltså tidigare i stor utsträckning

kostnadsfritt ställt upp som garant för kreditrisker. dvs. i själva verket har

långivarna inte löpt någon risk.

Som tidigare framförts, bl. a. i budgetpropositionen 1987. innebär garantigivningen en nettoutgift för staten. Statens nettoutgift för budgetåret 1985/86 var drygt 1,3 miljarder kr. (prop. 1986/87: 100. bil 1, s.47). Jag uttalade att inkomsterna skall täcka utgifterna, vilket kräver en betydande ökning av uttaget av garantiavgifter. Också äldre garantier borde i normalfallet avgiftsbeläggas från den I juli 1987.

Finansutskottet uttalade följande (FiU 1986/87: 10, s.68):

I finansplanen redovisas översiktligt omfattningen av olika statliga garantiåtaganden per den 30 juni 1986 (s. 45—48).

Av redogörelsen framgår att statens garantiåtaganden minskat sedan föregående redovisningstillfälle. Det är första gången under 1980-talet som detta har inträffat. Sålunda har den samlade kapitalskuld som staten iklätt

sig garantier för på ett år minskat med 3,2 miljarder kronor till 92,8

kronor.

Utskottet har tidigare med riksdagens gillande framhållit att garantiverk-

samheten bör bära sina egna kostnader, sett över en längre tidsperiod.

Under budgetåret 1985/86 resulterade garantiverksamheten i ett under-

skott på 1,3 miljarder kronor. Eftersom inkomsterna skall täcka utgifterna delar utskottet föredragandens bedömning att garantiavgifter bör tas ut i ökad utsträckning. I normalfallet bör således även äldre garantier avgiftsbeläggas.

tin NN

Jordbruksutskottet uttalade följände (JoU 1986/87: 16 s. 4 ff..: Prop. 1987/88: 150

Bilaga I

Den kreditgarantiavgift som nu tas på de kreditgarantier som lämnats efter budgetåret 1982/83 bör enligt propositionen fortsättningsvis. även på jordbruksdepartementets område, tas ut på samtliga beviljade kreditgaran-

tier. Jordbruksministern anmäler att han återkommer till regeringen i denna fråga.

Utskottet noterar att finansutskottet i sitt betänkande om riktlinjer för

den ekonomiska politiken m. m. uttalat sig till förmån för ett ökat uttag av kreditgarantiavgifter med motiveringen att garantiverksamheten bör bära sina egna kostnader. Under budgetåret 1985/86 resulterade garantiverksamheten i ett underskou på 1,3 miljarder kronor. Enligt finansutskottet bör i normalfallet även äldre garantier avgiftsbeläggas (FiU 1986/87: 10 s. 68). Betänkandet har godkänts av riksdagen (rskr. 122).

Med reservation för att utskottet inte haft någon närmare information om hur den av jordbruksministern aviserade avgiften kommer att konstrueras ansluter sig utskottet till synpunkterna i motion Jo 224 att en avgift på redan beviljade kreditgarantier kan komma i konflikt med bestämmel-

serna I regeringsformen om retroaktiv skattelagstftning (jfr prop. 1978/79: 195, bil I s. 175). Huvudskälet till att utskottet ställer sig tveksamt

till en avgift av ifrågavarande slag är emellertid att den aktualiseras i ett läge med vikande lönsamhet i jordbruksnäringen och dessutom i första hånd drabbar de mest skuldtyngda företagen. Utskottet anser för sin del att

den i propositionen aviserade avgiften inte bör tas ut på kreditgarantier

beviljade före budgetåret 1983/84. Finansutskottets uttalande utesluter

enligt jordbruksutskottets mening inte att undantag från avgiftsbeläggning

görs för kreditgarantier inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde.

4.2.6 Avgiftsuttag

Mitt förslag: Viss statlig garantigivning som beslutats före den I juli

1988 skall avgiftsbeläggas.

Skälen för mitt förslag: Enligt vad jag tidigare redovisat har inriktningen av gurantigivningen med riksdagens gillande varit en ökad avgiftsbelägg-

ning I syfte att åstadkomma att avgilterna täcker statens kostnader för garantigivningen.

Liknande avgiftsbeläggning har tidigare införts men då avsett garantier som beviljas efter ikraftträdandet av de nya reglerna. Mitt förslag gäller

emellertid redan fattade beslut enligt vissa stödförfattningar innefattande

statlig garanti. När en ny förordning inom ett stödområde ersatt tidigare förordningar inom området har dessa upphävts samtidigt som övergångsbestämmelserna till den nya förordningen föreskrivit att äldre bestämmelser alltjämt skall gälla i fräga om lån som har beviljats före ikraftträdandet av den nya förordningen. På samma sätt brukar förordningar som upphävs utan all ersättas av en annan fortsätta att gälla avseende stöd som beviljats

enligt den upphävda förordningen. Det förekommer också att upphävda

förordningar i sin tur ersatt äldre förordningar. som dock övergångsvis fortfarande gäller.

Den avgiftsbeläggning jag nu föreslår bör av praktiska skäl begränsas till Prop. 1987/88: 150 statliga lånegarantier som har lämnats med stöd av författningar som = Bilaga I

förtecknas i en bilaga till de nya bestämmelserna.

4.2.7¶Avgiftens storlek

Mitt förslag: Avgift skall utgå till täckande av statens kostnader för administration och för förluster på beviljade garantier enligt vad som närmare föreskrivs av regeringen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt, med undantag av att utredningen förutsatte att avgiftsregleringen skulle ske i sin helhet i förordningsform.

Skälen för mitt förslag: De avgifter som nu är aktuella skall tas ut enligt

en självkostnadsprincip, dvs. avgifterna skall motsvara statens kostnader

för administration och för förluster inom garantigivningen.

Regeringen bör närmare föreskriva nivån på avgiften enligt den princip som nyss har sagts. Detta bör lämpligen ske genom att regeringen föreskriver den procentsats som skall gälla. Avgiftssättningen bör göras med utgångspunkt i en helhetssyn på den statliga garantigivningen. dvs. att

garantigivningen ses som ett verksamhetsområde inom vilket kostnads-

täckning skall gälla. Därav följer att varje näringsgren för sig inte behöver vara kostnadstäckande. Det viktiga är i stället att bedöma kostnadstäck-

ningen inom hela verksamheten.

I förordningsform bör närmare föreskrifter också ges om tiden och sättet för betalning m. m.

4.2.8¶Avgiftsskyldighet

Mitt förslag: Långivaren skall vara avgiftsskyldig.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Utredningens förslag i frågan har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av nära nog samtliga remissinstanser. Riksgäldskon-

toret och bankinspektionen har dock i fråga om avgift på kreditgarantier

uttalat att det är i läntagarens intresse som en garanti utfärdas och att det

då är följdriktigt att denne belastas med kostnader. Några remissinstanser, däribland Sveriges föreningsbankers förbund. har framhållit vikten av att

systemet med förskottsbetalning av garantiavgifter utformas efter samråd med berörda kreditinstitut. Lantbrukarnas riksförbund konstaterar att ut-

redningen noterat riksdagens beslut om att inte införa retroaktiv låneavgift

på garantilån till lantbruksföretag och förutsätter att innebörden av riksdagens beslut följs. |

Länsstyrelsen i Jämtlands län och kammarkollegiet har ifrågasatt motiven till att staten tar ut avgifter för administration av stödlån. Bankernas motsvarande avgifter motiveras av strävan att få en rättvis fördelning av

kostnaderna mellan bankernas kunder. Det skälet gäller inte för de statliga — Prop. 1987/88: 150 stödlånen. Avgifter för dessa innebär dessutom enligt dessa bägge remiss- — Bilaga I instanser en minskning av det stöd som lånen skall vara och en onödig

rundgäng med pengar och täcker för övrigt inte på länga vägar kostnaderna för administrationen av dem.

Skälen för mitt förslag: Visserligen kan jag i någon mån dela riksgäldskontorets och bankinspektionens synpunkt att det är i låntagarens intresse

som en garanti lämnas. Garantigivningen innebär emellertid också, som jag

nämnde inledningsvis. en lättnad i fråga om kreditinstitutens kreditrisk. Förslaget, som inte avviker från den rutin som oftast tillämpas. är praktiskt

ur administrativ synvinkel. Förslaget har inte mött någon erinran från

Svenska bankföreningen eller andra företrädare för kreditinstituten.

4.2.9 Avgiftsunderlag

Mitt förslag: Avgiftsunderlaget skall vara den utestående garantera-

de kapitalskulden per den 1 juli varje år.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt, dock att utredningen inte angav tidpunkten för fastställandet av avgiftsunderlaget. Skälen för mitt förslag: Ur administrativ synvinkel är det lämpligt att

underlaget för avgilten definieras till ett belopp som kan fastställas på ett enkelt sätt. Av den anledningen bör underlaget också fastställas vid en given tidpunkt som ansluter till budgetåret. Med garanterad utestående

kapitalskuld avses den del av skulden som per den 1 juli varje år inte är

amorterad och som är garanterad av staten.

4.2.10 Den författningstekniska lösningen och ikraftträdande

Mitt förslag: De nya reglerna tas in i en särskild lag. Reglerna skall träda I kraft den I juli 1988. Avgift för garantier enligt vissa av de förtecknade författningarna betalas första gången för det första halvåret 1989 och beräknas på den utestående garanterade kapitalskulden vid ingängen av samma år. Avgift för övriga förtecknade författ-

ningar betalas första gången för budgetåret 1990/91 och beräknas på

den utestående garanterade kapitalskulden per den t juli 1990.

Utredningen: Inget förslag om ikraftträdandetidpunkt.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare anfört har riktlinjerna om avgiftsbeläggning av garantigivningen redovisats för riksdagen, varvid även äldre garantier har inbegripits. Avgifter för statlig garanti har tidigare

införts i förordningsform genom ändringar 1 olika stödförfattningar. Sädana avgifter har emellertid avsett endast garantier som lämnats efter det att

ändringarna trätt i kraft. De avgifter jag nu föreslår skall dock omfatta

sådana garantier som avgiftsfritt lämnats före ikraftträdandet. En sådan 60

avgift kan komma att påverka redan existerande avtalsförhållanden. Bl.a. Prop. 1987/88: 150

med hänsyn härtill anser jag att föreskrifterna bör tas in i lag. Bilaga I

Enligt förslaget skall en ärlig avgift betalas på beviljade garäntier med en viss andel av den utestående garanterade kapitalskulden vid ingången av

varje budgetår. De nya reglerna skall träda i kraft den 1 juli 1988, då ewu nytt budgetår börjar löpa. De garantier som meddelats enligt de förteckna-

de författningar som avser jordbruksdepartementets område bör dock inte

avgiftsbeläggas förrän vid budgetåret 1990/91.

I en övergångsbestämmelse bör föreskrivas att avgift första gången skall. betalas för det första halvåret 1989 och beräknas på ett underlag av skulden

vid ingången av samma år. Med en sådan övergångsreglering kommer inte föreskrifterna i konflikt med reglerna i 2 kap. 10 § regeringsformen om

förbud mot retroaktiv skatte- cller avgiftstag. Något rättsligt hinder —

såsom jordbruksutskottet befarat — mot att förslaget omfattar äldre garan-

tier föreligger därför inte.

4.2.11 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprät-

tats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank

och om hypoteksföreningar 2. lag om avgitter för vissa statliga garantier.

Den föreslagna lagändringen under punkt I är av sådan beskaffenhet att

lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilagor 1.7.4 och

1.7.5.

4.2.12¶Befogenhet att efterge statens rätt

Mitt förslag: Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i fråga om beviljat stöd till näringslivet efterge statens rätt.

Utredningens förslag: De myndigheter som bevakar statens rätt i fråga om beviljat stöd får efterge denna rätt.

Remissinstanserna: Utredningens förslag i frågan har vunnit stöd eller i

vart fall lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser utom riksgäldskontoret. Riksgäldskontoret har ifrågasatt om denna fråga helt skall läm-

nas till myndigheternas bedömning. I vart fall bör de kvalitativa inskränkningarna som återfinns I avskrivningskungörelsen (1965: 921) gälla i dessa fall. Dessutom bör det enligt riksgäldskontoret lämnas en möjlighet för

myndigheterna att avskriva sina regressfordringar.

Kammarkollegiet har tillagt att beslutanderätten normalt bör ankomma

på den instans som beslutat om stödet och att beslutsorganet bör samråda

med kollegiet eller annan låneförvaltande myndighet. Kammarkollegiet har kritiserat att utredningens förslag enbart avsett stöd till näringslivet 61

och inte andra stödformer. Kollegiet har även ansett att förutsättningarna Prop. 1987/88: 150

för avskrivning, antagande av ackord och annan eftergift bör preciseras i = Bilaga I enlighet med förslagen i 18—2088& den I departementspromemorian Ds Ju 1983:5 föreslagna rättsbevakningsförordningen. Länsstyrelsen i Jämtlands län har efterlyst en enhetlig policy för hur och i vilken omfattning statens rätt till följd av infriade kreditgarantier m. m.

skall bevakas mot den enskilde låntagaren.

Skälen för mitt förslag: Vilka myndigheter som svarar för bevakningen

på olika stödområden framgår av de olika stödförordningarna. Vissa myndigheter som bevakar statens rätt i fråga om beviljat stöd har uttryckligen

tillagts befogenheten att anta ackordsförslag och eljest efterskänka statens rätt. Befogenheten kan dock vara inskränkt så att ärenden som avser större belopp eller som har principiell betydelse skall hänskjutas till rege-

ringens prövning. Riksrevisionsverket föreslog i samband med den översyn verket år 1984 gjorde på regeringens uppdrag av den statliga garantiverksamheten (se rapport Dnr 1983: 710 s. 49) att samtliga garantimyndig-

heter skulle ges fullt ansvar för bevakningen av garantierna och rätt att, utom i vissa fall som förbehölls regeringen. anta ackordsförslag eller på

annat sätt efterskänka statens rätt. Jag delar denna uppfattning och anser

att möjligheten att efierge statens rätt bör gälla även beträffande statliga lån och bidrag till näringslivet. Även återkrav av statsbidrag bör alltså kunna efterges. Det bör ankomma på regeringen att ge föreskrifter om myndigheternas beslutanderätt i denna fråga. Regeringen kan dä bl.a. föreskriva särskilda beloppsgränser för myndigheternas beslutanderätt.

5¶Årsbokslut för staten budgetåret 1986/87 Bila I 87/88: 150

Riksrevisionsverket (RRV) har överlämnat Årsbokslut för staten budgetåret 1986/87. Detta årsbokslut omfattar de statliga myndigheterna inklusive affärsverken samt riksgäldskontoret och övriga myndigheter under riksdagen. Riksbanken som tillhör den senare kategorin ingår dock endast med riksbankens grundfond på 1 miljard kr. i årsbokslutet. Enligt riksdagens beslut upptogs riksbankens grundfond den 1 juli 1938 till redovisning bland statens kapitaltillgångar. I övrigt ligger riksbankens tillgångar helt vid

sidan av den statliga redovisningen. Riksbankens eget kapital uppgick vid utgången av år 1986 till 25 miljarder kr.

5.1¶Balansräkning med noter

Balansräkningen 1 årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder som

redovisas i ovannämnda myndigheters bokslut. I dessa bokslut tas i regel anläggningstillgångarna upp till anskaffningsvärden minskade med av-

skrivningar. I årsbokslutet redovisas också tillgångarna upptagna till beräknade nukostnader. I beloppen för nukostnad ingär såväl de bokförda

tillgångarnas nukostnad som värdet av vissa icke redovisade tillgångar. Kravet på tillgångsredovisning är inom staten begränsat så att i princip endast tillgångar som ger en finansiell avkastning behöver tas upp. Inom myndigheterna nyttjas således tillgångar av betydande värde som inte finns med i tillgångsredovisningen. För att få uppgift om värdet av dessa oredovisade tillgångar och nukostnad för redan bokförda tillgångar har för-

frågningar sänts ut till ett stort antal myndigheter. Uppgifter som inkommit

från myndigheterna har bearbetats och sammanställts i kolumnen för nu-

kostnad i balansräkningen. Uppgifter från några större myndigheter sak-

nas. Bl.a, har underlag för beräkning av kapitalvärdet för tillgångar som

används inom försvaret — flygplan. fordon och annan krigsmateriel — inte kunnat erhållas. Värdet av museisamlingar. bibliotek m. m. ligger också

utanför redovisningen. Den största tillkommande posten bland nukostnaderna är värdet av det statliga vägnätet, som här beräknats och tagits in i balansräkningen.

Beräknad till nukostnad är statens nettoförmögenhet —239,9 miljarder kr., medan den bokförda nettoförmögenheten är —398,1 miljarder kr.

Balansräkningen återges i något förkortad form i tabell 15.

Tabell 15. Balansräkning för staten Prop. 1987/88: 150

Bilaga I Miljarder kr

Bokförda värden Beräknad nukostnad!

1987-06-30 = 1986-06-30 = 1987-06-30 = 1986-06-30 TILLGÅNGAR Muteriella tillgångar

Finansiella tillgångar

SKULDER OCH KAPITAL

Statsskulden?

Övriga skulder

Verkskapital

Konsoliserande avsättningar i affärs-

Statens nettoförmögenhet

Vid budgcetårets början —-389.8 -342.9 —239.7 —- 204,7

Förändringar under budgetåret: = 02 - 35.0

—- Verksamhetens nettounder-

Ansvarsförbindelser

Gjorda garantiutfästelser 134,7 133,5 Övriga statliga skuldförbindelser

redovisade inom linjen hos riks-

gäldskontoret 3.5 3,5

! Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med avskrivningar grundade på detta värde.

" Värdet på de ståtliga vägarna har beräknats med investeringarna i vägnätet under den senaste 40-årsperio-

den som underlag. Som investering har räknats utfallet på anslagen för byggande av statliga vägar. Till detta värde har lagts 1095 av anslagen ull drift av statliga vägar. Erfarenhetsmässigt bedöms nämligen en så stor

andel av anslaget utgöra värdehöjande förbättringsarbeten. De sålunda beräknade investeringsbeloppen har

5.2¶Kommentarer till balansräkningen Prop. 1987/88: 150

s oa Bilaga I

$.2.1 Statens nettoförmögenhet |

Enligt balansräkningen minskade statens bokförda nettoförmögenhet under budgetåret med drygt 8 miljarder kr. och uppgick vid årets slut till

drygt -398 miljarder kr. Den redovisade förändringen utgör ett netto av den minskning av förmögenheten som till övervägande del orsakas av statsbudgetens nettounderskott, 17.4 miljarder kr.,! och den ökning som orsakas av inkomsterna från den tillfälliga förmögenhetsskatten för livförsäkringsbolag m. fl.

Den negativa förmögenheten består i stort sett av ackumulerade nettounderskott i statsbudgeten. En betydande del av statsbudgetmedlen har dock använts till investeringar som ej tillgångsredovisats. Så har t.ex.

under den senaste 7-ärsperioden nära 46 miljarder kr. gått till investeringar

1 försvarets kapitalobjekt och drygt 15 miljarder kr. investerats i vägar. Medel som satsats på högre utbildning och forskning kan ses som en

investering i immateriella tillgångar. Under tiden 1980/81 — 1986/87 har

drygt 49 miljarder kr. ingått till detta ändamål.

Det bokförda värdet av statens nettoförmögenhet kan följas bakåt i tiden

eftersom det nuvarande redovisningssättet i detta avseende i stor utsträckning överensstämmer med det tidigare. Se diagram 1. Av diagrammet

! Se not 7 till balansräkningen

omräknats till nukostnad med ledning av vägverkets vägkostnadsindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan reducerats med avskrivningar (avskrivningstid 40 år). Anskaffningsvärdet för vägarna minskat med avskrivningar uppgår till 26,8 miljarder kr.

Aktierna är upptagna till sina anskaffningsvärden. + Darav lånefordringar 119,4 miljarder kr. Lånefordringarna har tagits upp till sina nominella belopp. Fr. o. m. 1985/86 finansieras och redovisas nya bostadslån av Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB). Utestående bostadslån hos SBAB uppgår till drygt 16 miljarder kr.. 5 Frän statsskulden enligt riksgäldskontorets redovisning avgår skulder inom staten. I nukostnadskolumnen har statsskulden omvärderats enligt balansdagens valutakurser. ” Enligt de regler som tidigare gällde för flertalet affärsverk skulle återanskaffningen av anläggningstillgångar finansieras med avskrivningsmedel. Reglerna var så utformade att avskrivningsmedlen skulle täcka även det ökande behov av kapital för återanskatfning som uppstod vid inflation. Om inga expunsionsinvesteringar gjordes innebar detta i princip att det av staten tillskjutna kapitalets nominella värde förblev oförändrat medan det successivt ökande värdet av anläggningstillgängarna finansierades med driftmedel. Under 1986/87 tillämpades denna princip endast för Vattenfall. De avsättningar som tidigare gjorts vid andra atfärsverk kvarstår dock i redovisningen. Vid sammanställningen av balansräkningen för staten har det kapital som tillskjutits från staten förts till den i balansräkningen redovisade nettoförmögenheten under det att kapital. som tillförts från verkens driftintäkter redovisas som en särskild post i balansräkningen. Uppskrivningar av statskapitalets vårde har hänförts till nettoförmögenheten.

När tillgångarna och skulderna omvärderas till nukostnäd (vad avser skulder enbart statssskulden som omvärderats till balansdagens valutakurser) måste även kapitalposterna omvärderas. 7 Med verksamhetens nettounderskott avses statsbudgetens underskott justerat för dels finansiella transaktioner och investeringstransaktioner som i årsbokslutet förts som förändring av tillgångs eler skuldposter, dels för inkomster från den tillfälliga förmögenhetsskatten för livförsäkringsbolag m.fl. som redovisats direkt i balansräkningen som förmögenhetsökning enligt följande.

4 Riksdugen 198788. I saml. Nr 150. Bilaga I

Diagram 1 Utvecklingen av statens bokförda nettoförmögenhet under 16 år, miljarder Prop. 1987/88: 150

kr. Bilaga 1

+ 50 nn [0] - 50 RN SS

-100 SN.

-150 Y

-200 N

-250 | SN SN -300

-350 ND

-400 År 1972 73 4 25 76 727 78 79 80 8 82 83 8 85 86 87

Källu: Riksrevisionsverket framgår att nettoförmögenheten var positiv fram till slutet av 1970-talet för att därefter bli negativ och snabbt fallande fram till 1986. Den fallande tendensen börjar då avta beroende på främst minskande budgetunderskott. 5.2.2 Utvecklingen av grupper av balansposter under sju år I diagram 2 har balansräkningens poster sammanförts i grupper. Diagrammet visar hur dessa grupper av balansposter har förändrats under de senaste sju åren. . Diagram 2 Schematisk översikt över grupper av balansposter i balansräkningar för åren 1980/81—1986/87. Boukförda värden, miljarder kr. 675 658 3 Indelning av staplarna: : 31 | 9 « 291 615 15 Xx 16 x Avsättningar 4 "Rörelsekapital”] 5 x äggn. . . . . ,z 89 I

Mateman | fe slag [5

| 530 221

Srindtoiella”” | Statsskulden Tila ball

Ackumulerat 16 Xx 24 x underskott 453

Ana

18 bad 26 £ 1907

Fö x 59 i 364 Lå BR I . 20 I 1212 Lå 56 Xx 290 87 x Tx 145 5s4.x 232 32 £

86 £ 5 35 £ ox

93 4 35 4 66

1980/81 1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 Källa: Riksrevisionsverket

5.2.3 Statsskuldens relation till anläggningstillgångar, rörelsekapital och Prop. 1987/88: 150 ackumulerade underskott Bilaga I

I statlig verksamhet finns det i en helt annan utsträckning än i privat verksamhet samband mellan finansieringskällor och vissa grupper av ba-

lansposter. I tabell 16 har en ungefärlig bedömning gjorts av hur statsskulden fördelar sig på rörelsekapital', anläggningstillgångar och ackumulerat

underskott.

Beräkningen är baserad på antagandet att i myndigheternas balansräk-

ningar posterna Skulder för speciella ändamål och Övrigt under Verkskapi-

tal främst finansierar rörelsekapital samt att långfristiga skulder i övrigt.

donationskapital och affärsverkens konsoliderande avsättningar främst finansierar anläggningstillgångar. Sjukförsäkringsfonden slutligen har bidra-

git till att täcka de ackumulerade underskotten.

Tabell 16 Andel av statsskulden I procent

1980/81 81/82 82/83 83/84 — 8B4/8S — BS/B6 — BO6/87 Rörelsekapital 5 4 3 3 4 2 2 Anläggnings- . tillgångar S5 48 42 38 35 33 33 Ackumulerat underskott = 40 48 55 59 61 65 65

De finansiella och materiella anläggningstillgångarna som bokförs av

myndigheterna utnyttjas till övervägande del i verksamheter som ger en

finansiell avkastning. Statsskulden motsvarades 1980/81 till 55 Zz av sådana

bokförda anläggningstillgångar. Över åren har statsskulden i allt större

utsträckning tagits i anspråk för att täcka de ackumulerade underskotten

och 1985/86 hade andelen anläggningstillgångar sjunkit till 3396. För 1986/87 var andelen anläggningstillgångar oförändrat 33 ££.

5.3¶Förmögenhetsredovisning i övriga delar av den offentliga

sektorn.

Vid bedömningen av statens förmögenhet finns skäl att beakta att staten utgör endast en del av den offentliga sektorn, till vilken brukar räknas även

kommunerna och socialförsäkringssektorn.

Årsredovisningarna från kommunerna och olika delar inom socialförsäk-

årsbokslutet för staten som avser det statliga budgetåret. De ger dock en

viss uppfattning om utvecklingen.

Inom socialförsäkringssektorn ökade under kalenderåret 1986 AP-fondens egna kapital med drygt 26 miljader kr. till i det närmaste 293 miljarder kr. (därav löntagarfonderna 3,2 miljarder kr.). Ca 24 procent av fondernas

! Med ”rörelsekapital” avses varulager och kortfristiga finansieHa tillgångar mins- . kat med kortfristiga skulder. | 67

tillgångar utgörs av lån till staten och ca 4 procent av lån till kommunerna. Prop. 1987/88: 150

De erkända arbetslöshetskassornas egna kapital ökade med 0,2 miljarder — Bilaga 1

kr. under 1986 och uppgick vid slutet av året till 2.1 miljarder kr.

Under samma period ökade den kommunala sektorns egna kapital med 7.5 miljarder kr. till nära 178 miljarder kr. samtidigt som de långfristiga skulderna endast ökade med 0,8 miljarder kr. Investeringar, verksamhetskostnader och transfereringar inom denna sektor har alltså — med bevarad "hög likviditet — till övervägande del kunnat finansieras genom skatter, avgifter och statliga bidrag. : .

En väsentlig kapitaluppbyggnad sker således i andra delar av den offentliga sektorn genom skatte- och avgiftsuttag, medan staten till betydande del finansierar verksamheten genom upplåning. Detta återspeglas i den negativa statliga nettoförmögenheten.

Tabell 17 nedan ger en översikt över statens, kommunernas, AP-fondens

och de erkända arbetslöshetskassornas ställning vid utgången av respektive räkenskapsår.

Tabell 17 Offentliga sektorns finansiella ställning vid utgången av 1986 Miljarder kr

De erkända arbetslöshetskassorna 2,4 0.3 2,1

Källa: Allmänna pensionsfonden, Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksrevisionsverket och Statistiska centralbyrån.

6¶Utveckling av styrningen av den statliga verksamheten

I årets budgetproposition (prop. 1987/88: 100 bil I s. 55) anförde jag att det inom finansdepartementet pågick ett arbete med att utforma riktlinjer för ett samlat förändringsarbete inom det budgettekniska området. Arbetet har kommit att beröra även löncpolitiska frågor och vissa frågeställningar som bereds inom civildepartementet. Enligt min mening bör riksdagen få en samlad redovisning av huvudinriktningen av det fortsatta utvecklingsarbetet. Jag redogör därför i det följande kortfattat för denna.

6.1¶Bakgrund, inriktning

Försök till mer genomgripande och samordnade förändringar av styrning-

en av den statliga verksamheten har pågått sedan 1960-talet. Huvudmotivet till att det nu finns särskilt behov av och förutsättningar för ett samlat förändringsarbete inom detta område, är att utvecklingen under 1980-talet har nått en punkt där den offentliga sektorns andel av ekonomin inte längre kan öka på samma säll som tidigare. Detta tillsammans med den offentliga 68

sektorns tyngd i den svenska samhällsekonomin samt de krav på utveck- Prop. 1987/88: 150 ling och utbyggnad av verksamheter som reses från många håll ställer — Bilaga 1

budgetprövning och styrning inför nya och omfattande krav. 1. Förutsättningar mäste skapas för att i budgetprocessen och i andra sammanhang fortlöpande kunna omfördela resurser från redan existerande verksamheter som inte längre bedöms vara lika viktiga, till andra, mer prioriterade. För Sveriges del är det inte i första hand tal om resursbrist. Den offentliga sektorns andel av bruttonationalprodukten

uppgår för år 1987 till över 6056, drygt 600 miljarder kr. Vi har aldrig

tidigare haft tillgång till lika stora resurser i offentlig verksamhet. Uppgiften är inte i första hand att öka dessa utan att finna metoder för att effektivisera verksamheten och kunna omfördela resurserna genom att kontinuerligt se över system och organisatlionsstrukturer. ta . Den offentliga sektorns effektivitet och produktivitet måste fortlöpande förbättras för att med samma resursinsats producera fler eller mer

ändamålsenliga tjänster.

Arbetet med att skapa bättre förutsättningar för en redovisning och

analys av den offentliga verksamhetens resultat och att förbättra statsmak-

ternas möjligheter att styra verksamheten har i en inledande fas berört frågor om kompetensgränser, definition av de olika nivåernas roller och ansvar. etc. En utförlig redovisning härav har lämnats framför allt i regeringens prop. (1986/87:99) om ledning av den statliga förvaltningen. De

riktlinjer som angavs i propositionen kan sammanfattas på följande sätt:

— Statsmakterna skall ange övergripande mål och huvudsaklig inriktning av verksamheten under den följande treårsperioden. Statsmakterna skall därutöver ange ekonomiska ramar och andra ekonomiska villkor

för verksamheten. — Myndigheterna ges successivt ökat ansvar att driva verksamheten med

egen beslutskompetens. Det gäller minskad detaljreglering både av ut-

nyttjandet av förvaltningsanslaget och sådana bestämmelser i instruktioner och andra förordningar som reglerar hur verksamheten skall

organiseras och genomföras. — Förbättringar görs av både den formella och informella dialogen för att möjliggöra en fördjupad analys och bättre styrning av verksamhetens inriktning. — Kraven på redovisning och analys av vilka resultat som uppnåtts skärps och intresset bör förskjutas från budgetering till uppföljning och utvärdering. Försök ull förändringar av detta slag har gjorts tidigare men bara lyckats till viss del. Jag vill därför särskilt peka på ett par vitala utgångspunkter

som måste beaktas i det kommande arbetet:

— Förändringar kan bara genomföras om de som är direkt verksamma

inom området aktivt deltar. Den statliga verksamheten är komplex och inrymmer verksamheter av vitt skild storlek och karaktär. De åtgärder

och modeller som föreslås måste utgå från dessa grundförutsättningar.

—- Arbetet bör bedrivas med verklighetsförankring och ett stort mått av

pragmatism. Det gäller inte minst arbetet med att utveckla former för en

mål- och resultatorienterad styrning. 69

S Riksdagen 198788. 1 saml. Nr 150. Bilaga I

— En betoning på uppföljning och utvärdering i arbetet kommer att ställa — Prop. 1987/88: 150

krav på ett förändrat arbetssätt även I regeringskansliet. Bilaga 1

—- Förändringarna måste genomföras stegvis och nya förändringar kom-

mer fortlöpande att aktualiseras. Det är således inte fråga om att införa en viss given lösning. Det handlar snarare om att påbörja ett arbete i en viss riktning där beredskapen måste vara hög för en löpande omprövning.

6.2¶Budgetprocessen, styrning av verksamheten

I syfte att underlätta en fördjupad prövning av verksamheten samt möjliggöra målstyrning och ckonomisk ramstyrning har en försöksverksamhet

pågått under 1980-talet. Den tidsperiod som valts i försöken för att ästad-

komma ett nödvändigt längre perspektiv har varit tre år. Sammantaget 23 myndigheter har — fördelade på tre årsgrupper — i något stadium deltagit i försöket.

Statskontoret och RRV har ställt samman erfarenheter av försöksverksamheten. Båda myndigheterna pekar på i huvudsak positiva erfarenheter.

Regeringskanslicts erfarenheter är också i huvudsak positiva. De svaghe-

ter som har påtalats bedömer jag har mer att göra med den konkreta utformning m. m. som försöket kom att få än de grundläggande tankarna bakom försöksverksamheten. Även jag anser därför att de försök som gjorts har gett intressanta och i huvudsak goda erfarenheter. De svagheter som har funnits bör enligt min mening kunna åtgärdas genom vissa justeringar i modellen och avsevärt förstärkta stödinsatser, framför allt i form av information och utbildning. Jag vill som särskilt värdefullt — utöver de

ökade kraven på uppföljning och utvärdering — särskilt peka på långsiktig-

heten i den modell som har prövats. Den återkommande analysen av de

resultat som uppnåtts och möjligheten att kunna planera verksamheten på

längre sikt än ett år är enligt min mening viktiga grundförutsättningar för alt uppnå de ambitioner om en fördjupad budgetprövning med ökad inrikt-

ning på den existerande verksamheten som jag har förordat.

Jag föreslår därför att den statliga budgetprocessen läggs om för i princip hela förvaltningen på ett sätt som syftar till att skapa bättre förutsättningar för en längsiktig och fördjupad verksamhetsanalys. Den modell som har prövats i försöksverksamheten kan utgöra utgångspunkt men vissa modifieringar bör göras.

Det viktigaste inslaget i den förändrade budgetprocess som jag redovisar

i det följande är en fördjupad redovisning och prövning vart tredje år av

hela den verksamhet. dvs förvaltning, transfereringar, regelsystem, tillsyn, m. m., som myndigheterna administrerar eler ansvarar för. Den långsiktiga och fördjupade analysen bör göra det möjligt för statsmakterna att

lägga fast resurser och verksamhetsinriktning för en flerårsperiod. Förutsättningarna för och omfattningen av en sådan mer långsiktig styrning får bedömas från fall till fall. Jag äterkommer till detta i det följande.

Modellen bör inte tillämpas på de verksamheter som omfattas av den militära resp. civila försvarsramen. För dessa verksamheter finns redan en särskild flerårig budgetprövningsmodell. Självfallet gäller dock det grund- 70

läggande synsätt som jag här presenterar även verksamhet inom försvars- — Prop. 1987/88: 150 departementets område. Den modell som tillämpas inom försvaret kan = Bilaga I

komma att behöva revideras för att bättre stämma överens med den civila modellen. bl.a. bör en ökad tonvikt läggas vid verksamhetsanalys och

resultatuppföljning. Avsikten är att åstadkomma förutsättningar för de nödvändiga föränd-

ringarna bl.a. genom ett mer ändamålsenligt innehåll i budgetprocessen. Den bör i ökad utsträckning inriktas mot den verksamhet som redan

bedrivs och koncentreras på frågor kring de resultat som uppnätts och

vilken inriktning verksamheten skall ha i fortsättningen. Analysen bör resultera i ett förslag ull inriktning av verksamheten för den kommande

treårsperioden. Övergången till en förändrad budgetprocess bör ske genom att en fördjupad verksamhetsprövning genomförs inför budgetåret 1991/92 för verk-

samhet som svarar mot ca en tredjedel av de myndigheter och andra organ som lämnar anslagsframställning. Ytterligare ca en tredjedel avses bli

föremål för fördjupad prövning inför budgetåret 1992/93 och äterstående verksamhet inför det därpå följande budgetåret. Tidplanen innebär att den

första tredjedelen skall väljas ut redan i den kommande höstens budgetar-

bete.

För att skapa förutsättningar för den förändring av budgetprövningen

som jag har förordat behövs således bl. a. vissa förändringar av den nuvarande budgetprocessen. Det gäller främst de dokument som tas fram, men

till viss del även tidplanen. Jag redovisar i det följande huvuddragen i en sådan förändrad budgetprocess.

Regeringens direktiv

De allmänna utgångspunkterna för samtliga myndigheters arbete med an-

slagsframställningarna bör som hittills finnas i en budgethandbok. Den

nuvarande mäste dock revideras och kompletteras. Budgethandboken bör även i fortsättningen kunna kompletteras med s.k. årliga direktiv. Dessa

bör liksom hittills beslutas i februari, för de anslagstframställningar som

lämnas senare samma år. Budgethandbok och årliga direktiv skall innehål-

la de grundläggande krav och riktlinjer för samtliga de olika dokument som

myndigheterna skall upprätta inom ramen för budgetprocessen. Jag återkommer till innehållet i dessa något senare i min redovisning.

Budgethandbok och årliga direktiv är generella till sin karaktär och ger grundläggande utgångspunkter för myndigheternas arbete med anslagsframställning m. m. En uttalad strävan bör vara att inför varje ny treårspe-

riod i betydande omfattning komplettera budgethandboken med mvyndig-

hetsspecifika direktiv. Innehållet i dessa bör helt avgränsas till sådana direktiv som är av intresse för den aktuella verksamheten. De bör ges ut senast i juni året innan den fördjupade anslagsframställning skall lämnas.

De myndighetsspecifika direktiven är av grundläggande betydelse för mo-

dellen med långsiktig och fördjupad verksamhetsanalys. I dessa kan regeringen ge olika planeringsriktlinjer för verksamheten, beställa särskilda redovisningar eller analyser inom nägot område, ange avgränsning och 7

inriktning av den fördjupade analysen för stora och komplicerade verk- Prop. 1987/88: 150 samheter m. m. Bilaga I

Myndigheternas dokument

En fördjupad unslagsframställning lämnas till regeringen senast den 1

september vart tredje år. Den är det centrala informationsdokumentet i

den fördjupade prövningen av varje verksamhetsområde inför en kommande treårsperiod. Den fördjupade redovisningen skall omfatta myndighetens hela verksamhet oavsett hur denna finansieras. Myndigheterna skall även behandla inte bara den egna hanteringen av exempelvis tillsynsverksamhet och regelsystem och annat som myndigheten administrerar eller ansvarar för, utan även så långt möjligt redovisa och bedöma effekterna av verksamheten.

Verksamhetens resultat skall analyseras, både vad gäller resursförbruk-

ning, prestationer och effekter. Analysen skall i normalfallet omfatta den närmast föregående femårsperioden. En långsiktig bedömning av den fort-

satta verksamheten skall också redovisas. Anslagsframställningen skall mot bakgrund av en sädan långsiktig analys innehälla förslag ull de förändringar av verksamhetens inriktning som anses motiverade och som bör underställas statsmakternas prövning.

För att förbättra möjligheterna för en fördjupad prövning i regerings-

kansliet bör regeringen i de myndighetsspecifika direktiven kunna ge myndigheten i uppdrag att inkomma med cen särskild rapport redan under våren. Dircktiven skall klargöra vilka frågor som i det enskilda fallet skall redovisas i rapporten.

Under de två mellanliggande åren lämnar myndigheterna senast den 15 september en förenklad anslägsframställning som för många myndigheter bör kunna begränsas till tekniska beräkningar under förutsättning att inget särskilt hänt som motiverar en ändring av den beslutade inriktningen

för den pågående treårsperioden. Samtliga myndigheter skall också lämna en årlig resultatredovisning till

regeringen. Denna skall kortfattat och på ett även i övrigt lättillängligt sätt med information om kostnader, prestationer, nyckeltal. produktivitetsutveckling m.m. redovisa hur verksamheten utvecklats under föregående

budgetår. ekonomiskt och verksamhetsmässigt. Resultatredovisningen avlämnas senast den 15 september tillsammans med ett preliminärt bokslut. Den fördjupade prövningen vart tredje är förutsätts för de flesta myndig-

heter kunna resultera i cn mer långsiktig styrning av verksamheten. Denna bör normalt komma till uttryck genom treåriga budgetramar för förvaltningsanslaget och riktlinjer för förändring av inriktningen av verksamheten under den kommande treäårsperioden. Treäriga program med resursramar och riktlinjer för verksamheten kan även läggas fast för verksamhet som finansieras av andra anslag eller andra medel. En långsiktighet i styrningen innebär normalt att budgetprövningen de återstående två åren i motsvaran-

de män kan förenklas. Hur stora delar av verksamheten som kan omfattas av en mer långsiktig styrning beror i det enskilda fallet på verksamhetens karaktär och den . 72

aktuella situationen. Hela den statliga förvaltningen utanför försvarssek- Prop. 1987/88: 150 torn kommer således inte att kunna bli föremål för en flerårig styrning. Det — Bilaga I

kommer exempelvis att finnas situationer då det på grund av omorganisationer eller dylikt för tillfället inte är lämpligt att lägga fast resurser eller verksamhetsinriktningen för en viss myndighet för en längre period. Verksamhetens karaktär gör i vissa fall flerårig styrning tveksam. Jag vill emellertid understryka att undantagen bör minimeras så långt möjligt. Jag vill också betona att samtliga myndigheter, vavsett utformningen av styr-

ningen, skall lämna en årlig resultatredovisning och en fördjupad anslagsframställning vart tredje år.

6.3¶Mål- och resultatorienterad styrning

Ekonomisk ramstyrning samt ökade befogenheter och ansvar för myndig-

heterna måste kopplas till krav på förbättrad uppföljning. Statsmakterna

bör vidare i betydligt större utsträckning än hittills ge uttryck för vilka resultat som förväntas. Former för att styra de olika verksamheternas inriktning och innehåll måste därför utvecklas. Dessa bör anpassas till förutsättningarna inom varje verksamhetsområde. Utvecklingsarbetet måste därför i stor utsträckning komma att utgöra ett naturligt inslag i det reguljära arbetet i regeringskansliet, på myndigheterna och i samspelet

mellan regeringskansliet och myndigheterna. Förändringen kan förväntas ske successivt och med olika takt inom olika områden.

Det utvecklingsarbete som nu bör inledas för att finna konkreta former

för en mål- och resultatorienterad styrning bör därför ske från en delvis

annan utgångpunkt än vad som vanligen gäller vid s.k. programbudgetering. En grundtanke i programbudgeteringen är att konkreta mål som kan

följas upp skall kunna härledas från de övergripande politiska målen för

verksamheten. Erfarenheterna visar att detta innebär stora svårigheter. Till betydande del beror dessa på att de övergripande målen kan vara flera

och delvis motstridiga. För många verksamheter går det inte att undvika

sådana svårigheter. Enligt min mening bör därför den konkreta styrningen av verksamheten ske med utgångspunkt i en utvecklad redovisning och analys av verksamhetens resultat.

De övergripande målformuleringar, som normalt kommer till uttryck i myndigheternas instruktioner, bör kompletteras med en styrning av verk-

samheten för den kommande treårsperioden. Baserat på den information

som myndigheterna tar fram och presenterar för regeringen får statsmakterna successivt sträva efter att klarare uttrycka dels krav på fortsatt

resultatredovisning, dels önskad inriktning av resp. verksamhet för den

kommande treårsperioden. Detta pragmatiska förfaringssätt ger enligt min

uppfattning förutsättningar för att utveckla en verklighetsförankrad styrning av de statliga verksamheterna. Den konkreta styrningen för den följande treårsperioden bör uuryckas

som riktlinjer för förändringar av verksamheten. I den mån verksamhetens

karaktär tillåter det bör även konkreta krav på eller mål för förväntat

verksamhetsresultat under perioden anges. Dessa bör vara så formulerade att en uppföljning — kvantitativ eller kvalitativ — blir möjlig. 73

Utvecklingsarbetet bör resultera i att även det beslutsunderlag som Prop. 1987/88:150 riksdagen erhåller kan förbättras. Chefen för civildepartementet återkom- — Bilaga 1

mer scnare idag till denna fråga.

Ekonomisk styrning, m.m. Statsmakternas styrning av hur myndigheterna får använda främst sina förvaltningsanslag bör ytterligare minska i. detaljeringsgrad. För att både statsmakterna och myndigheterna skall kunna koncentrera sina resurser på analys av de olika verksamhetsområdenas utveckling och inriktning krävs vidare att de bestämmelser som reglerar den ekonomiska styrningen ses över. Regelsystemet måste struktureras, göras mer lättbegripligt och lättare att överblicka. Det måste i ökad utsträckning syfta till att ange ramar för

myndigheternas befogenhet och i mindre utsträckning föreskriva vissa

handlingsalternativ.

Jag redogör i det följande för inriktningen av det fortsatta utvecklingsarbetet inom detta område. — Styrningen av verksamheter som finansieras med inkomster ses över i

syfte att uppnå större enhetlighet. En förordning med enhetliga regler för den s. k. uppdragsmodellen utarbetas. — En förordning för hur myndigheterna får ta ut ersättning för tjänster m. m. utarbetas. — Samtliga myndigheter som genomgått en första fördjupad budgetprövning tilldelas resurser för förvaltningsändamäl under ramanslag. Därigenom möjliggörs överföring av resurser mellan budgetåren och normalt även anslagskredit. Högstsättningen av lönekostnader slopas vid

samma tillfälle. Normalt slopas även den särskilda anslagsposten för lokalkostnader. Förvaltningsanslagen bör tills vidare beslutas årligen av

riksdagen. I normalfallet bör, som jag tidigare har nämnt, treåriga budgetramar läggas fast för förvaltningsresurserna. Resursramarna för andra och tredje året bör då betraktas som planeringsramar. De bör endast ändras om något inträffat som inte var känt när ramarna lades fast. — Fortsatt förenkling sker av arbetet med pris- och löneomräkningar och annan anslagsautomatik. — En ny finansieringsform för investeringar vid uppdragsmyndigheter och vanliga förvaltningsmyndigheter utformas. — Myndighetsanpassningen av redovisningssystemet främjas, bl. a. för att kunna möta de krav på information regeringen och riksdag kommer att

ställa i framtiden. Successivt måste också kapitalredovisningen förbätt-

ras, i ett första skede för myndigheter med inkomstfinansierad verksam-

het och stora tillgångar.

— Fortsatt utvecklingsarbete kring kassahållningsfrågorna, främst det stat-

liga betalningssystemet, i enlighet med den inriktning jag redovisade i förra årets budgetproposition. Jag har erfarit att riksrevisionsverket under våren 1988 kommer att redovisa pågående utvecklingsarbete

inom detta område till regeringen.

6.4¶Information, utbildning, organisation, resurser Prop. 1987/88: 150

Bilaga I Hela statsförvaltningen måste nås med information om det program jag här har redovisat. Det måste stå klart för alla vilka de bakomliggande motiven

till denna förändring är. Dessutom krävs självfallet ingående kunskap om

tions- och utbildningsprogram bör därför genomföras med start redan i vår för regeringskansliets och verksledningarnas del. Därefter måste både

regeringskansliet och alla myndigheter nås med ytterligare utbildningsin-

satser och få tillgång till metodstöd. De s.k. stabsorganen har en central roll i detta sammanhang.

För att klara genomförandet av bl.a. den förändrade budgetprocessen krävs enligt min uppfattning en sammanhållen organisation i regeringskansliet. Detta ställer även krav på att särskilda resurser avsätts.

Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag om erforderliga resurser. : . .

Jag har vidare erfarit att statens förnvelsefonder under vissa förutsättningar kan stödja utvecklingsprojekt som bl.a. avser att bredda personal-

medverkan i detta utvecklingsprogram.

6.5¶Den arbetsgivarpolitiska inriktningen

Jag har i det föregående redovisat huvudinriktningen för den fortsatta

utvecklingen av styrningen av den statliga verksamheten. Inriktningen

bygger bl. a. på att incitament tillskapas för myndigheternas eget effektivi-

seringsarbete. Arbetsgivarpolitiken är ett viktigt medel i detta samman-

hang. Efter samråd med statsrådet Johansson vill jag anföra följande.

Riksdagen har lagt fast den personal- och lönepolitik staten som arbetsgivare bör föra (prop. 1984/85:219, AU 1985/86:6, rskr 48). Den innebär

bl.a. att verksamhetsintresset skall vara styrande och att lönesystemet

skall främja flexibilitet. decentralisering och delegering.

Denna inriktning har tillämpats genom organisationsförändringar och

genom att avtalen inom det statliga området utvecklas i riktning mot större

verksamhetsanpassning och en decentralisering av förhandlingarna till de. enskilda myndigheterna.

För att arbetsgivarpolitiken skall fungera som ett styrinstrument i myndigheterna måste den organisatoriskt och planeringsmässigt samordnas med andra styrmedel som verksamhetsplanering, budget, redovisning

m. m. Detta bör då få konsekvenser för utformningen av ekonomisystem,

organisation och personalutveckling i myndigheten.

En förutsättning för att arbetet med utveckling och styrning av den statliga verksamheten skall bli framgångsrikt är att stabsmyndigheterna

bedriver ett mer aktivt samarbete. Det kan t. ex. gälla stöd till myndigheterna vid deras utveckling av redovisningssystem, organisatoriska modeller, teknikstöd, kompetensutveckling m. m. I detta arbete berörs bl.a. statens arbetsgivarverk (SAV).

För SAV:s del bör inriktningen mot ett bredare arbetsgivarpolitiskt

synsätt fortsätta. Det innebär bl. a. att myndigheterna bör stödjas i tillämp- 75

ningen av ett friare och flexiblare lönesystem och i deras arbete att få till Prop. 1987/88: 150 stånd ett vidare perspektiv när det gäller kompetensutveckling och verk- = Bilaga I

samhetsstyrning. Vidare erfordras stödjande åtgärder i form av förbättrad

information och insatser av konsultativ karaktär. Enligt vad jag erfarit avser statsrådet Johansson att i ett senare samman-

hang återkomma till regeringen i frågan om hur statens arbetsgivarverk skall ta initiativ till ett ökat samarbete mellan de berörda stabsmyndighe-

terna för att stödja statens samlade arbetsgivarpolitik.

7¶Placering av statligt förvaltade medel

Statliga myndigheter förvaltar utöver anslagsmedel och avgifter som kan

inflyta i myndighetens verksamhet ofta andra medel med mer eller mindre uttalat samband med myndigheternas uppgifter. Medelsförvaltningen kan

avse donationsmedel från enskilda — inbegripet donationsfonder. stiftelser

och forskningsbidrag — eller av statliga avgifter uppbyggda fondbildningar,

vare sig tillgångarna förvaltas av en särskild styrelse eller inte. Medelsförvaltningen kan även omfatta medel som tillfälligt nedsatts hos en myn-

dighet. Exempel på detta är hyresbelopp, som vid hyrestvist deponcrats av hyresgästen.

Medelsförvaltningen har byggts upp under en lång tidsperiod. Reglerna för medelsplaceringarna uppvisar bl. a. därför en stor variationsrikedom. Det gäller inte bara när enskild donator satt sin prägel på reglernas utformning, utan även när det är fråga om förvaltningsföreskrifter som utformats under statlig medverkan.

Utöver de donationsfonder som är underkastade placeringsregler som meddelats av donator, finns det medel för vilka särskilda placeringsregler fastställts i lag eller förordning eller annat särskilt beslut som regeringen meddelat. I fråga om de medel som nedsatts hos myndighet återfinns placeringsreglerna ofta i lag. Placeringsföreskrifterna för dessa medel inne-

bär undantagslöst att medlen skall vara placerade på räkning i bank.

Vad gäller den statliga medelshanteringen finns två i författning intagna

regelsystem av mera övergripande natur. Jag avser kungörelsen (1968: 453)

om placering av donations- och fondmedel som förvaltas av statlig myndighet och förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita riksbanken eller postgirot.

1968 års kungörelse är tillämplig på donations- och fondmedel som förvaltas av annan statlig myndighet än domkapitel, universitet eller hög-

skola och för vilka regeringen inte har meddelat särskilda bestämmelser. Om uttryckliga bestämmelser om tillgångarnas placering är meddelade i en

donationsurkund, skall dessa gälla utan hinder av kungörelsen.

Enligt 2 §i 1974 års förordning gäller följande. Kontanta medel som inte behövs för omedelbart förestående utbetalning skall, om inte annat har föreskrivits, vara insatta på checkräkning i riksbanken, på postgirot eller, efter beslut av regeringen i varje särskilt fall, på räkning i annan bank än riksbanken. 76

Riksrevisionsverkets förslag Prop. 1987/88: 150

För att se över de betalningsströmmar med statliga medel som är placerade Bilaga I utanför riksbanken eller postgirot har riksrevisionsverket (RRV) gjort en

kartläggning (Placering av statligt förvaltade medel, Dnr 1987: 1454) av en

mindre del av dessa, nämligen de medel som myndigheterna har placerade på räkning i bank. Närmare 3 miljarder kr. av de medel myndigheterna förvaltar var placerade i bank den 30 juni 1985. Placeringen av dessa medel

är i regel föreskriven i lag eller förordning. Med de tekniska möjligheter som numera finns är det enligt RRV enkelt

att skapa en räntebärande placeringsform också inom ramen för statens betalningssystem. Ett viktigt skäl för att inrätta en sådan placeringsform skulle enligt RRV vara att samla statligt förvaltade medel som för närva-

rande är placerade utanför det statliga betalningssystemet och på så sätt

förenkla medelshanteringen hos myndigheterna. Att samla statligt förvaltade medel i större utsträckning ger enhetlighet och ökar dessutom säkerheten, kontrolimöjligheterna och revisionsmöjligheterna.

Förslaget om en räntebärande placeringsform inom ramen för statens betalningssystem har remitterats av RRV under utredningsarbetet till 36 berörda myndigheter. I remissen redogjordes för den föreslagna placeringsformen i enlighet med det slutliga förslaget samt fyra alternativ med

varierande grad av placeringsobligatorium för olika typer av medel.

Av de 31 myndigheter som besvarade remissen var endast kammarkolle-

giet negativt inställd till placeringsformen. Övriga myndigheter hade inget att invända mot själva placeringsformen, men betonar vikten av att räntan

blir marknadsmässig och fullt jämförbar med den ränta som bankerna ger

och att donators önskemål om placering av donerade medel tillgodoses.

De myndigheter som endast förvaltar medel med huvudsaklig placering på bank var mer positivt inställda till ett placeringsobligatorium än de myndigheter som förvaltar medel med flera placeringsmöjligheter.

I oktober 1987 överlämnade RRV sitt slutliga förslag till regeringen. Där föreslås att en räntebärande placeringsform knuten till statsverkets checkräkning i riksbanken inrättas inom ramen för statens betalningssystem.

RRV lämnar också samtidigt förslag till principer för placering av samtliga

statligt förvaltade medel. De myndigheter som använder den föreslagna nya placeringsformen skall få motsvarande ränteersättning som de skulle ha fått vid placering i bank. Det innebär att det kan finnas olika räntenivåer i det nya systemet, beroende på bl. a. beloppets storlek och hur lång tid det står inne. RRV föreslår att riksgäldskontoret löpande skall fastställa dessa

inlåningsräntor. RRV föreslår att postverket får rätt att disponera ett särskilt anslag för räntegottgörelse för de medel som placeras i den nya formen. RRV föreslår att den räntebärande placeringsformen undantas från den s. k. floaten, som är postgirots normala ersättningsform, och att behållningen på berörda konton istället utan fördröjning regleras mot statsverkets checkräkning i riksbanken. RRV har samrått med postverket om detta.

RRV föreslår att inledningsvis endast vissa medel som förvaltas av länsstyrelserna och kronofogdemyndigheterna placeras i den nya formen.

Dessa utgjorde sammanlagt ca 80 milj. kr. den 30 juni 1985. "

Föredragandens överväganden Prop. 1987/88: 150 Inom RRV pågår ett arbete med att förbättra kassahållningen i staten. Det Bilaga I sker inom ramen för regeringens utvecklingsprogram för den statliga ekonomiadministrationen och utgör en viktig del av utvecklingen av styrningen av den statliga verksamheten som jag redogjort för tidigare idag. I budgetpropositionen 1987 anförde jag att en viktig målsättning är att ytterligare förbättra statens kassahällning. En viktig del i det arbetet är att ett nytt betalningssystem utvecklas. Jag har erfarit att RRV under våren 1988 kommer att redovisa pågäende utvecklingsarbete inom detta område till regeringen. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen i dessa frågor.

Som ett led i arbetet med att effektivisera statens betalningssystem bör den placeringsmöjlighet som RRV föreslår utvecklas redan nu. Jag delar således uppfattningen att en räntebärande placeringsmöjlighet bör öppnas inom ramen för statens betalningssystem för att möjliggöra en rationellare hantering av betalningsmedel hos myndigheterna.

Jag instämmer med RRV:s förslag att inledningsvis placera endast vissa av länsstyrelserna och kronofogdemyndigheterna förvaltade medel i den nya placeringsformen. Jag har för avsikt att åstadkomma till regeringen med närmare precisering av vilka medel som avses.

RRV anför att flera olika principer för ränta kan tillämpas. Jag föreslår att i princip marknadsmässig ränteersättning skall utgå.

För de myndigheter som idag har möjlighet att placera överskott hos riksgäldskontoret erhålls ränteersättningen från anslaget Räntor på statsskulden, m.m. På så sätt nettoredovisas in- och utlåningsräntorna över statsbudgeten. Den ränteersättning som skall utbetalas i samband med den nya placeringsformen anser jag emellertid skall bruttoredovisas varför jag föreslår att ett nytt anslag under finansdepartementets huvudutel inrättas, benämnt Ränteersättningar, m. m. Detta anslag fär disponeras för ränteersättningar för den föreslagna placeringsformen. Mot anslaget bör också kostnader som kan uppstå hos postverket för administration m. m. kunna redovisas. om det skulle bli aktuellt.

Behovet av medel för budgetäret 1988/89 under det föreslagna anslaget är beroende på vid vilken tidpunkt under budgetåret som den nya placeringsformen tas i drift. Anslaget bör därför vara ett förslagsanslag och bör för budgetåret tas upp med 10 milj.kr. Samtidigt kommer utgifterna under anslaget Räntor på statsskulden, m.m. att i princip minska med motsvarande belopp. |

RRV bör med anledning av det jag nu anfört få ett uppdrag att bl.a. i samarbete med postverket se till att placeringsformen utvecklas. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen i denna fråga.

De skäl RRV anför, kan motivera att den föreslagna placeringsformen tillämpas även på andra medelstyper än de jag nu föreslagit. Ställning kan emellenid inte tas till detta förrän den pågående beredningen inom regeringskansliet av den statliga fondöversynsutredningens slutbetänkande (SOU 1985:60 Statens förvaltningsfond) är klar. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen i denna fråga.

I samband med detta bör en översyn göras av de ytterligare medel som eventuellt kan placeras räntebärande i betalningssystemet. 78

8¶Fördelningsmodellarbete Prop. 1987/88: 150

Bilaga I

I förra årets finansplan redogjorde jag för det utvecklingsarbete som bedrivs inom regeringskansliet för att kunna belysa fördelningspolitiska effekter av bl. a. ändringar I skatte- och bidragssystem. Jag hänvisade också till statistiska centralbyråns (SCB) fördelningsmodellprojekt, som har stor betydelse i sammanhanget.

Beräkningar av förändringar i hushållens ekonomiska situation vid olika

åtgärder kräver bl.a. tillgång till ett bra statistiskt grundmaterial. Detta måste innehålla avidentifierade uppgifter om inkomster, utgifter, skatt och transfereringar. Programsystem som beskriver gällande regler i skatte- och

bidragssystem samt sambanden mellan olika delar av ekonomin måste också byggas upp. Detta innebär ett betydande utvecklingsarbete.

En fördelningsmodell är f.n. under utveckling inom regeringskansliet, där ekonomiska effekter av fördelningspolitiska åtgärder för hushåll och

individer samt för statsbudgeten skall kunna beräknas. Inom SCB pågår i anslutning härtill arbete för bl. a. statistisk metodutveckling. programmeringsinsatser och framtagande av riksrepresentativa statistiska mikromaterial. För alt få ett bra statistiskt grundmaterial krävs även samordning av

olika myndigheters statistikproduktion. Produktionen av vissa statistiska

juni 1987 riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att utreda möjligheter och —

efter samräd med riksskatteverket (RSV) och SCB — föreslå åtgärder i syfte att samordna och effektivisera produktionen av vissa inkomstfördel-

ningsundersökningar. RRV:s rapport till regeringen (rapport Dnr 1987: 1480) med föreslag till ätgärder övervägs f.n. i regeringskansliet.

Riksdagens revisorer har vidare granskat statistik på inkomst- och för-

mögenhetsskatteområdet och avlämnat en rapport med förslag till åtgär-

der. Efter remissbehandling har riksdagens revisorer lämnat förslag (förs. 1987/88: 11) till riksdagen angående produktion av statistik över inkomst- ' och förmögenhetsskatterna. Detta bereds f. n. av finansutskottet.

Hemställan Prop. 1987/88: 150

Jag hemställer, mot bakgrund av vad som anförts, att regeringen Bilaga I dels föreslår riksdagen att

I. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken

som förordats 1 det föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som för-

ordats i det föregående.

3. godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budget-

året 1988/89, 4. godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningar för budgetåret 1988/89,

5. godkänna beräkningen av förändringen i dispositioner av rörli-

ga krediter för budgetåret 1988/89, 6. godkänna beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov. netto för budgetåret 1988/89,

7. anta förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1988/89,

8. till Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1988/89 anvisa ett förslagsanslag av 53 000000 000 kr,

9. godkänna de allmänna riktlinjer för stöd till näringslivet som

har förordats i det föregående, |

10. anta det av lagrådet granskade förslaget till lag om avgifter för

vissa statliga garantier,

11. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges

allmänna hypoteksbank och om hypoteksföreningar,

12. godkänna vad jag anfört om räntebärande placeringar av statliga medel,

13. för budgetåret 1988/89 till anslaget Ränteersättningar m. m. under sjunde huvudtiteln, anvisa ett förslagsanslag av 10000 000 kr. dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragandena har anfört om

14. statliga kreditgarantier, 15. årsbokslut för staten 1986/1987,

16. utvecklingen av styrningen av den statliga verksamheten,

17. arbetet med fördelningsmodeller.

Innehåll: Prop. 1987/88: 150

. Bilaga I I. Den tredje VÄgeh sossososssererese rare rer ere rr rst rs rer rr tea 1 2. Den internationella ekonomin osssoseeeseerrrrasr ser sr esse ess 5 3. Den svenska ekonomin 1988 oooooossesessre ses ss reas s ess rea 9 4. Sveriges ekonomi under de närmaste Åren s.sssossssssis rese sa IS

4.1 Treårskalkylerna sssososserersrsererersrr rer ere ere ser era 15

4.2 Långtidsbudgeten sosssossesererserrsser ere rss ss sees seas 19 5, Den ekonomiska politikens Inriktning mossor ssseesrs rss rasa 22

5.1 Finanspolitiken sossooeeeerserersrer rer reser rs rer rr ert era 22

5.2 Penningpolitiken sssssooroerserrseersrersr rr ss erste rare sa 24

5.3 LönebildningeN .sosossoresesrrererererer rr rss rer er era sa 26

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 1988

Prop. 1987/88: 150

Reviderad nationalbudget Bilaga 1.1

Förord

Den reviderade nationalbudgeten, som härmed läggs fram, beskriver den internationella och den svenska ekonomins utveckling t. o. m. 1988.

Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olika verk och institutioner. För bedömning av den internationella utvecklingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på material från statistiska centralbyrån och den prognos för 1988 som konjunkturinstitutet publicerade den 28 mars 1988.

Det ekonomiska rådet och en grupp konjunkturexperter har hörts, men berörda personer bär inte något ansvar för de bedömningar, som görs i nationalbudgeten.

Kalkylerna avslutades den 20 april 1988. Arbetet med den reviderade nationalbudgeten har letts av statssekreteraren Erik Åsbrink och departe-

mentsrådet Svante Öberg.

I Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

I Sammanfattning Prop. 1987/88: 150

Bilaga 1.1

Internationella förutsättningar

Tillväxten i OECD-området blev bättre än väntat under senare delen av

förra året. För helåret 1987 beräknas BNP ha ökat med ca 3 &. Det finns

dock anledning att vänta sig en avsaktande tillväxt under loppet av 1988.

Den inhemska efterfrågan förutses öka långsammare i är än i fjol i både

Förenta staterna och flertalet västeuropeiska länder. Till följd av den starka tillväxten andra halvåret 1987 torde emellertid BNP-tillväxten för

helåret 1988 komma att dämpas bara marginellt till 2 3/4. "> Vidare förutses utvecklingen i år innebära en fortsatt låg inflation och

hög arbetslöshet i OECD-området. se tabell I: I. Till grund för prognoserna ligger också beräkningstekniska antaganden om oförändrade räntenivåer, valutakurser och oljepriser i förhållande till läget i början av april 1988.

I den preliminära nationalbudgeten uttrycktes farhågor för en internationell recession under 1988 till följd av börsfallet i oktober förra året. Ut-

vecklingen i slutet av 1987 och början av 1988 har emellertid varit stark och nuvarande bedömning innebär en upprevidering av tillväxten I OECD-om-

rådet både 1987 och 1988. De stora betalningsobalanserna mellan de tre

största industriländerna är ändå fortfarande ett allvarligt problem, som snarast har förstärkts av den fortsatt relativt starka efterfrågeökningen i

Förenta staterna. I reala termer har visserligen en utjämning av obalanserna skett 1987 och en fortsatt utjämning förutses 1988. Nettoexporten stärker tillväxten i Förenta staterna, men dämpar tillväxten i Japan och

Förbundsrepubliken Tyskland. I nominella termer ti miljarder dollar) vän-

tas emellertid obalanserna vara nästan lika stora 1988 som 1987. Det kan inte uteslutas att det utlöser kraftiga förändringar på världens valuta-. penning- och aktiemarknader senare i år och recessionstendenser i världs-

ekonomin. Även om grundprognosen för 1988 är optimistisk, är säledes

risken för en påtagligt sämre utveckling stor.

Tabell 1: 1 Internationella förutsättningar

1985 1986 1987 1988 BNP i OECD, 3.2 2.8 3,0 23/4 Konsumentpriser i OECD

Källor: OECD och finansdepartementet,

Konsekvenser av börsfallet Också när det gäller den svenska ekonomin tycks konsekvenserna för utvecklingen i år av börsfallet i höstas bli mindre än tidigare befarat. Aktiekurserna har delvis återhämtat sig. Efter kursfallet på 3574 från toppnivån i oktober 1987 till slutet uv november har aktiekurserna på Stockholmsbörsen stigit med över 202 till mitten av april 1988. [ES

Industriproduktion och export utvecklades relativt starkt i slutet av Prop. 1987/88: 150

1987. Detaljhandelns omsättning har fortsatt att öka och bilinköpen ligger Bilaga 1.1 på en hög nivå i början av 1988. Även sysselsättningen har fortsatt att öka i

snabb takt och arbetslösheten har reducerats. Företagens förväntningar om 1988, såsom de kommer till uttryck i

statistiska centralbyråns export- och investeringsenkäter från februari 1988 och konjunkturinstitutets konjunkturbarometer från mars 1988. är

optimistiska. Även hushållens förväntningar har blivit mer optimistiska. Efter en tillfällig nedgång i november 1987 i förväntningarna om den egna

ekonomins utveckling de närmaste 12 månaderna hade optimismen stigit i

januari 1988 till nästan samma höga nivå som före börsfallet.

Mot denna bakgrund görs nu bedömningen att börsfallet i oktober 1987

bara får marginella effekter på den svenska ekonomins utveckling 1988.

Nya börsfall och en internationell konjunkturförsvagning skulle emellertid

kunna medföra en betydligt sämre utveckling än den som återges nedan..

Löner och priser

Fram till i början av april 1988 har ett stort antal löneavtal slutits för 1988, vilka sammantagna täcker större delen av den privata sektorn. I genom-

snitt innebär de en avtalsmässig kostnadsökning på drygt 3 7£ 1988. Därtill

kommer löneglidning. För den statliga och delar av den kommunala sektorn har avtal slutits som innebär kostnadsökningar med drygt 4 96 resp. ca 670 1988. Mot denna bakgrund baseras prognoserna för den svenska ekonomins utveckling på att timlönerna i genomsnitt ökar med 6 & 1988.

I slutet av januari 1987 infördes allmänt prisstopp. Det avvecklades successivt under sommaren och hösten och ersattes i december 1987 med en skyldighet att förhandsanmäla prishöjningar. I april 1988 begränsades

denna skyldighet till enbart vissa varu- och tjänsteområden. Dessa åtgär-

der dämpade prisökningarna särskilt under första halvåret 1987. En del av

prisökningarna försköts till hösten och sannolikt även till de första måna-

derna 1988. Under loppet av 1987 (dec. 86—-dec. 87) ökade konsumentpriserna med 4,9.

Med en genomsnittlig timlöneökning på 676 1988 beräknas konsument-

priserna öka med drygt 5 6 från december 1987 till december 1988. Även

årsgenomsnittet för konsumentprisindex beräknas öka med drygt 5 22 mellan 1987 och 1988. Under våren och sommaren 1988 kan inflationstakten (ökningen av konsumentprisindex under de senaste 12 månaderna) tullfälligt Komma att överstiga 636 till följd av den dämpade prisutvecklingen under motsvarande månader i fjol.

Försörjningsbalans

Den privata konsumtionen har ökat med drygt 426 både 1986 och 1987, sc

tabell 1: 2. Hushållens sparkvot minskade med ca 2 procentenheter vartde-

ra året. Den snabba konsumtionsökningen har varit en följd av förbättrade realinkomster i hushällssektorn i kombination med goda möjligheter att

läna pengar, stigande förmögenheter och optimistiska framtidsförväntningar.

Tabell 1:2 Försörjningsbalans | Prop. 1987/88: 150

Miljarder kr... Procentuell volymförändring Bilaga 1.1

löpande priser

! Förändring anges i procent av föregående års BNP. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Anm.: Det finns en betydande skillnad mellan riksbankens och statistiska centralbyräns redovisning av bytesbalansen 1987. Riksbanken redovisar ett underskott på 5 å 6 miljarder kr. och centralbyrån ett överskott på närmare I miljard kr. Denna skillnad innebär att tjänsteexporten ingår med ett högre värde i tabell 1:2 än i tabell 1:4. Den innebär ocksa en osäkerhet när det gäller bl.a. exportens och BNP:s nivå och ökningstakt 1987 och tidigare är.

Ökningstakten i den privata konsumtionen har avtagit något under sena-

re tid till ca 372 andra halvåret 1987. Statistiken över bl. a. detaljhandelns

omsättning i början av 1988 tyder på en fortsatt ökningstakt av samma

storleksordning. Det talar för att sparkvoten inte minskar lika mycket 1988 som de två senaste åren. Hushållens realt disponibla inkomster beräknas öka med drygt 22 1988. Mot denna bakgrund förutses den privata konsumtionen öka med ca 3 7 1988.

Den offentliga konsumtionen har ökat betydligt långsammare de senaste åren än tidigare och en fortsatt måttlig tillväxt förutses 1988. Kommunernas planer antyder en viss uppdragning av utbyggnadstakten. men den kan bli svår att realisera pga. brist på arbetskraft. För statens del gäller fortsatta rationaliseringskrav, vilka häller tillbaka konsumtionsutvecklingen.

Investeringskonjunkturen var mycket stark 1987. De totala bruttoinvesteringarna beräknas ha ökat med 7,56. Det är den högsta ökningstakten

ett enskilt år sedan mitten av 1960-talet. De investeringsenkäter som

besvarats i februari 1988 tyder på en fortsatt höjning av investeringsnivån 1988. Börsfallet i oktober 1987 tycks inte ha påverkat investeringsplanerna för innevarande år i någon större utsträckning. Bruttoinvesteringarna för-

utses öka med 3,8 4c 1988. Under 1987 minskade oljelagren och de senaste

årens lagerneddragning inom industrin fortsatte. En minskning av lagren förutses även 1988, men av mindre omfattning än under förra året.

Den inhemska efterfrågan. dvs. konsumtion och investeringar. har ökat

starkt 1987 och en fortsatt hög ökningstakt förutses 1988. Efterfrågcök-

ningen drog med sig både en hög produktionstillväxt och en snabb importökning 1987, en utveckling som förutses fortsätta 1988. BNP beräknas ha ökat med 2,8 57 1987 och förutses öka med 2,2 54 1988. 4

Tabell 1:3 Bidrag till BNP-tillväxten

Prop. 1987/88: 150

Procent av föregående års BNP

Bilaga 1.1

1983 1984 1985 1986 1987 1988

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Med de bedömningar som nu görs beräknas BNP öka med i genomsnitt

2,5 Zz per år under åren 1983—1988. Tillväxtens sammansättning har emellertid förändrats väsentligt under perioden, se tabell 1: 3. I grova drag kan

man säga att kapitalbildningen bar upp tillväxten 1983 och 1984, medan konsumtionen, särskilt den privata konsumtionen, har varit drivkraften de

fyra senaste åren. Det är i första hand nettoexporten som har svarat för

omslaget i kapitalbildningens bidrag till BNP-tillväxten. Efter de första två

årens ökning av nettoexporten har den starka expansionen av inhemsk efterfrågan dragit med sig en betydande importökning. vilket har medfört ett negativt bidrag från nettoexporten till tillväxten. Bruttoinvesteringarna

och den offentliga konsumtionen har under i stort sett hela perioden

bidragit positivt till BNP-tillväxten.

Bytesbalans

Exporten av bearbetade varor beräknas ha ökat med drygt 496 1987. Marknadstillväxten för de svenska exportföretagen var svag, bl. a. till följd

av att importen minskade i Danmark och Norge, vilka är viktiga mottagarländer av svensk export. Marknadsandelarna på exportmarknaden beräknas ha varit i stort sett oförändrade 1987. För 1988 förutses en marknads-

tillväxt på ca 596. Med hänsyn till det höga kapacitetsutnyttjandet i den

svenska industrin torde exporten av bearbetade varor inte kunna öka med mer än drygt.4 96, dvs. i samma takt som i fjol.

Den starka ökningen av inhemsk efterfrågan drog med sig en kraftig

importökning 1987. Importen av bearbetade varor ökade med nästan 12, Även under 1988 väntas efterfrågetillväxten medföra en betydande import-

ökning. Importen av bearbetade varor beräknas öka med närmare 8-4

1988. Den privata konsumtionen var den viktigaste drivkraften bakom importökningen 1987. Av den totala ökningen av varuimporten med 25 miljarder

kr. i löpande priser avsåg 13 miljarder kr. konsumtionsvaror och personbilar. Även investeringarna spelade emellertid en betydande roll. Importen av investeringsvaror ökade med 7 miljarder kr.

Bytesbalansen uppvisade ett underskott på ca 5 miljarder kr. 1987, vilket innebar en försvagning med ca 12 miljarder kr. jämfört med året innan. se

Tabell 1:4 Bytesbalans Prop. 1987/88: 150

Miljarder kr., löpande priser

Bilaga 1.1

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Anm.: Sc not till tabell 1:2.

tabell 1: 4. Denna försvagning är till största delen hänförlig till handeln med

bearbetade varor. Även tjänste- och transfereringsnettot försämrades

1987. men en omläggning av statistiken över tjänsteexporten har medfört en viss osäkerhet om storleken på denna försämring. Prognosen för 1988 innebär en fortsatt försvagning av bytesbalansen. Underskottet beräknas uppgå till närmare 11 miljarder kr. 1988.

Den främsta orsaken till att bytesbalansen försämras 1987 och 1988 är att efterfrågan ökar mer i Sverige än på våra exportmarknader. Den svenska

exporten utvecklas relativt förmånligt, men kapacitetsutnyttjandet i indu-

strin är högt och begränsar möjligheterna att möta den starka inhemska

efterfrågeökningen och den därav betingade starka importtillväxten med

en lika stor exportökning. Trots hög investeringsaktivitet är svensk indu-

stri fortfarande för liten för att ett överskott skall kunna uppnås I bytesba-

lansen vid fullt kapacitetsutnyttjande och full sysselsättning i den svenska ekonomin.

Sparande

Försämringen av bytesbalansen mellan 1986 och 1988 innebär att det finansiella sparandet i den svenska ekonomin minskar (bytesbalansen är definitionsmässigt lika med summan av den offentliga och den privata sektorns finansiella sparande). I tabell 1:5 redovisas bytesbalansens för-

ändring med utgångspunkt från sparandet i den svenska ckonomin. Det bör noteras att osäkerheten i statistiken över det finansiella sparandet är betydande. Särskilt gäller det företagens finansiella sparande. Hushållens sparande förutses minska påtagligt mellan 1986 och 1988.

Den privata konsumtionen ökar betydligt snabbare än hushållens disponib-

la inkomster, vilket medför att sparkvoten faller. Det finansiella sparandet

förutses därmed minska med 20 miljarder kr. Även företagens finansiella sparande försvagas kraftigt mellan 1986 och 1988 enligt föreliggande prognoser. Det minskar med hela 33 miljarder kr. Bruttosparandet är i stort sett oförändrat, men investeringarna (inkl. lagerinvesteringar och nettoköp av mark och fastigheter) ökar med 34 miljarder kr.

Den offentliga sektorns sparande har förbättrats mycket kraftigt under

senare år och en fortsatt förbättring förutses 1988 (om man som i tabell 1: 5

Tabell 1:35 Finansiellt sparande Prop. 1987/88: 150

Miljarder kr.. löpande priser

Bilaga 1.1

Källor: Statistiska centralbyrån. riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Anm.: Exklusive engångsskatten på försäkringsbolagen 1987. Företagens investeringar inkluderar lagerinvesteringar och nettoköp av mark och fastigheter.

exkluderar engängsskatten 1987). Till stor del sammanhänger förbättringen med att skattekvoten. dvs. skatter och avgifter som andel av BNP, stiger. Företagens direkta skatter svarar för en stor del av ökningen. Mellan 1986 och 1988 förutses den offentliga sektorns finansiella sparande öka med 35

miljarder kr. Förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande

är emellertid inte tillräcklig för att helt kompensera det minskade hushålls-

sparandet och företagens ökade investeringar. Därmed försämras bytesba-

lansen.

Arbetsmarknad

Efterfrågan på arbetskraft ökade starkt under 1987. Antalet sysselsatta

ökade med 36000 personer och arbetslösheten reducerades till 1.92. Även i början av innevarande år har efterfrågetrycket varit högt. Antalet vid arbetsförmedlingarna nyanmälda platser var första kvartalet i år betydligt högre än ett år tidigare. Länsarbetsnämndernas prognoser för innevarande år är påtagligt optimistiska.

Även med cn förutsatt måttligare ökning av sysselsättningen under återstoden av året beräknas antalet sysselsatta öka med över 50 000 personer 1988. Arbetslösheten beräknas minska till 1,77. Med föreliggande ' prognoser har antalet sysselsatta ökat med mer än 200000 personer mellan 1982 och 1988. Ca 60 Z: av ökningen äterfinns i näringslivet och återstoden i den offentliga sektorn.

2 Den internationella utvecklingen Prop. 1987/88: 150

Bilaga 1.1

2.1¶Allmän översikt

De farhågor för en mycket negativ utveckling i världsekonomin som uttrycktes efter börsfallet i höstas har dessbättre inte besannats. Utveckling-

en på de finansiella marknaderna har varit relativt lugn, och industriländer-

nas ekonomier har fortsatt att expandera i relativt gott tempo. Genom ett

oväntat starkt andra halvår kom tillväxten i OECD-området 1987 att uppgå till ca 3 7Z. Detta är en upprevidering jämfört med uppskattningarna i den preliminära nationalbudgeten. Bland de större länderna var det främst de

japanska och brittiska ekonomierna som utvecklades starkare än tidigare

beräknat. I båda länderna var BNP-tillväxten drygt 494. I våra nordiska grannländer verkar tillväxten 1987 ha blivit lika svag som antogs i den preliminära nationalbudgeten.

Tabell 2: 1 Bruttonationalsproduktens utveckling i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring

Andel av 1986 1987 1988

OECD-

områdets

totala

BNP i Sc! De sju stora länderna

Norden

Vissa andra OECD-länder

11985 års BNP, löpande priser och växelkurser. Källor: OECD och finansdepartementet.

Den starkare tillväxten av produktion och efterfrågan 1987 var särskilt uttalad före börskrisen. I flera länder ökade både den privata konsumtionen och näringslivets investeringar mer än beräknat. En förklaring till denna oväntat starka efterfrågeutveckling kan vara den tidigare kraftiga uppgången av aktiekurserna med effekter på förtroendet hos såväl hushåll som näringsliv. Det kan heller inte uteslutas att tidigare års nedgång i inflationen samt det kraftiga oljeprisfallet för två år sedan med fördröjning

Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder Prop. 1987/88: 150

Arlig procentuell förändring av implicitprisindex för privat konsumtion Bilaga L.1

1986 1987 1988

De sju stora länderna

Norden

Vissa andra OECD-länder

Källor: OECD och finansdepartementet

kommit till uttryck i en förstärkt efterfrågan. En annan förklaring till den

starka utvecklingen i flera länder under 1987 är att en ackommoderande

penningpolitik förts. .

Den relativt gynnsamma tillväxten i industriländerna 1987 drog med sig

ett uppsving i det internationella varuutbytet, och världshandelns tillväxt uppgick till drygt 552. Prisutvecklingen i internationell handel, uttryckt 1

lokal valuta, förblev mycket dämpad 1987. Den återhämtning av oljepriset från fallet i början av 1986 samt uppgången i priset på många andra råvaror innebar till en stor del endast en kompensation för fallet i dollarkursen.

Som en följd av framför allt de stora växelkursförändringarna mellan dollarn och andra valutor ägde betydande förskjutningar rum i handeln mellan främst de stora industriländerna. Förenta staternas marknadsan-

delar på exportmarknaderna för industrivaror ökade kraftigt, samtidigt

som främst Japan och Förbundsrepubliken Tyskland tappade ytterligare andelar. En anpassning av de stora externa obalanserna skedde sålunda i reala termer. Däremot ökade obalanserna mellan de tre stora ländernas bytesbalanser i nominella termer. Förenta staternas bytesbalansunder-

skott nådde sålunda en rekordnivå på över 160 miljarder dollar 1987,

medan de japanska och västtyska överskotten likaledes nådde rekordnivåer motsvarande 87 resp 44 miljarder dollar.

I den preliminära nationalbudgeten förutsågs en lägre BNP-tillväxt i

OECD-området de närmaste åren efter börsfallet i oktober 1987. Nämnbara negativa effekter av börskrisen har dock hittills uteblivit, och mycket

tyder nu på att någon mer påtaglig dämpning av tillväxten inte inträffar i år. OECD-områdets BNP förutses öka med 2 3/4 Z 1988. | | 9

Tabell 2:3 Arbetslöshet i några OECD-länder Prop. 1987/88: 150

Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt, standardiserade definitioner

Bilaga 1.1

Källor: OECD och finansdepartementet

I Förenta staterna förutses en viss dämpning av konsumtionstillväxten.

Till en del väntas den motverkas av en fortsatt stark exporttillväxt samt en

investeringsuppgång i anslutning till återhämtningen för industrisektorn.

Sammantaget förutses BNP-tillväxten mattas något jämfört med 1987 och i genomsnitt för 1988 uppgå till ca 2,56. För Västeuropas del — och då

särskilt de kontinentaleuropeiska länderna — väntas en klart lägre expan-

sionstakt i år än under de senaste åren. Detta beror bl.a. på att den

amerikanska ekonomin inte som tidigare väntas ge något bidrag till tillväxten i omvärlden. Den amerikanska exporten ökar betydligt snabbare än importen. Dämpningen i Västuropa är också ett uttryck för att flera länder nu måste hålla igen på den inhemska expansionen med hänsyn till externbalansen. I den västtyska ekonomin bidrar den svaga utvecklingen av näringslivets investeringar till de dämpade tillväxtutsikterna. Detta har sannolikt sin grund i fortsatt osäkerhet i det västtyska näringslivet om såväl den framtida kursutvecklingen för D-marken som stabiliseringspolitiken. Den väntat fortsatt svaga utvecklingen i den västtyska ekonomin

verkar på olika sätt återhållande på tillväxtmöjligheterna i ett flertal andra

länder i Västeuropa. Den japanska ekonomin förutses få en fortsatt hög tillväxt stimulerad av en expansiv finans- och penningpolitik.

Inflationen förutses bli fortsatt låg internationellt. Prisökningen på industrivaror i internationell handel 1988 väntas sålunda bli relativt besked-

Tabell 2:4 Bytesbalanssaldo i några OECD-länder Miljarder dollar

lig, eller i storleksordningen 2—3 4. En starkare uppgång för industriråva- Prop. 1987/88: 150 ror uppvägs troligen av en fortsatt mycket svag prisutveckling för energi- — Bilaga 1.1 produkter. Råoljepriset som i fjol låg över 18 dollar per fat har sedan i höstas fallit kraftigt och antas i genomsnitt för 1988 stanna vid 16 dollar. Utvecklingen av inhemska kostnadsfaktorer i industriländerna liksom av efterfrågetillväxten pekar tillsammans med de externa faktorerna på en stabilisering av konsumentprisernas ökningstakt vid ca 3 1/2 961 år.

Efter en viss nedgång i den höga arbetslösheten i OECD-området under 1987 har sysselsättningsutsikterna försämrats. Detta gäller särskilt de kontinentaleuropeiska länderna i vilka arbetslösheten nu åter väntas stiga. I Förenta staterna och Japan förutses det senaste årets nedgång i arbetslösheten upphöra och för OECD-området totalt sett väntas en stabilisering av arbetslösheten på nästan 8 Z. I Västeuropa förutses den uppgå till närmare 117.

Som framhällits ovan har förutsättningarna för en fortsatt relativt god tillväxt i OECD-området i år förbättrats de senaste månaderna. Samtidigt kvarstår de stora externa obalanserna mellan de tre största industriländerna, vilka utgjorde en av huvudorsakerna till börsfallet i höstas. Visserligen förutses en fortsatt minskning av dessa obalanser i reala termer, men de väntas förbli stora i löpande priser. Det kan därvid inte uteslutas att problem kan uppkomma i anslutning till finansieringen av det amerikanska underskottet. som ändrar förutsättningarna för en fortsatt gynnsam utveckling i världsekonomin. Hittills gjorda förskjutningar i växelkurser och ekonomisk politik i de stora länderna är vidare sannolikt inte tillräckliga för att åstadkomma en utlämning av obalanserna som är hållbar på sikt. Därmed kvarstår risken för nya störningar på finansmarknaderna av den typ som ägde rum i höstas och därmed också risken för en betydligt svagare utveckling än den grundprognos som redovisas ovan.

2.2 Länderöversikter Förenta staterna BNP-tillväxten i Förenta staterna beräknas ha uppgått till 2,92 under 1987. Detta var det femte året i rad som den amerikanska ckonomin uppvisade en god tillväxt. Jämfört med de föregående åren i denna senaste uppgångsfas mattades den privata konsumtionen av betydligt under 1987. Medan den privata konsumtionen ökade med mer än 4 Z per år under åren 1983 till 1986 var ökningen endast 1.872 under 1987. Dämpningen av konsumtionen var, till följd av börsfallet, speciellt markant under fjärde kvartalet 1987.

Trenden med ett negativt nettobidrag till BNP-tillväxten från utrikeshandeln bröts under 1987 då nettoexporten gav ett positivt bidrag på ca en kvarts procent till tillväxten. Investeringarna utvecklades svagt under året. Arbetslösheten sjönk och låg under 1987 på i genomsnitt ca 67.

Det federala budgetunderskottet uppgick för budgetåret 1987 till ca 150 miljarder dollar, vilket är en minskning från ca 220 miljarder under föregående budgetår. Ungefär hälften av reduktionen av underskottet torde 11

kunna tillskrivas den skattereform som trädde i kraft vid årsskiftet 1986/87 Prop. 1987/88: 150

och var av engångskaraktär. Trots att en överenskommelse om en ned- Bilaga 1.1 skärning av budgetunderskottet träffades i november 1987 väntas budgetunderskottet inte minska under 1988 jämfört med 1987.

Den höga exporttillväxten väntas fortsätta under 1988. Samtidigt påver-

kas även importen av deprecieringen av dollarn och utrikeshandeln väntas därmed ge ett relativt kraftigt bidrag till ullväxten under 1988.

Den privata konsumtionen förväntas fortsatt dämpas något. Också till-

växten av den offentliga konsumtionen väntas bli svag. Investeringarna

däremot torde utvecklas mera gynnsamt. Kapacitetsutnyttjandet är högt inom industrin och den starka exporttillväxten talar för en uppgång i

industrins investeringar. Sammantaget förväntas en BNP-tillväxt om ca

2 1/2 00 1988.

Omsvängningen från en under tidigare år konsumtionsledd tillväxt till en utveckling där nettoexporten ger en betydande draghjälp till ekonomin

förutses reducera det stora underskottet i bytesbalansen något i år. Under-

skottet uppgick 1987 till hela 160 miljarder och en minskning till omkring 140 miljarder väntas under 1988.

Det höga kapacitetsutnyttjandet, i kombination med sänkt arbetslöshet, har ingivit farhågor för en ökning av inflationstakten i Förenta staterna.

Löncökningstakten har emellertid varit måttlig under de senaste åren och förväntas så förbli också under 1988. Detta i kombination med avmattningen i den privata konsumtionen talar för att det inte föreligger någon stor

risk för en snabb uppgång i inflationen, Denna förväntas därför ligga kvar

på ca 42 under 1988.

Försörjningsbalans för Förenta staterna och Japan Förändring i volym, procent (Finansdepartementets bedömningar)

Anm: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans mäts i procent av föregående ärs BNP.

Japan

Under 1987 beräknas BNP i Japan ha ökat med drygt 4 36, De faktorer som

drog upp tillväxttakten var främst den privata konsumtionen som steg med närmare 42 under året och bruttoinvesteringarna som ökade med över 1056, Exporten av varor och tjänster ökade med närmure 49 i volym under 1987 medan importen ökade med drygt 95. Sammantaget gav

utrikeshandeln ett negativt nettobidrag till BNP-tillväxten på närmare 3/4 cr. Bytesbalansöverskottet låg kvar på drygt 85 mdr dollar. | P

Den ckonomiska utvecklingen har understötts av en aktiv finanspolitik. — Prop. 1987/88:150 Mot bakgrund av den svaga ekonomiska aktiviteten under slutet av 1986 — Bilaga 1.1 och svårigheterna att nedbringa det stora bytesbalansöverskottet beslutades om två stimulanspaket på sammanlagt närmare 10.000 miljarder yen (drygt 70 miljarder dollar), vilket ökade de offentliga utgifterna och sänkte inkomstskatten. Också penningpolitiken har det senaste året stött den ekonomiska expansionen. Efter en sänkning av diskontot till 2 1/2 § under början av 1987 har räntan hållits nere på denna nivå. Penningmängden har under året ökat med ca 1036. :

Den ökade ckonomiska aktiviteten bidrog också till en minskning av arbetslösheten från 3 1/45c under våren till drygt 2 1/22 mot slutet av 1987. Prisnivån kom att ligga i stort sett stilla under året, bl. a. som en följd av att den japanska yenen apprecierades med ytterligare 2592 mot den amerikanska dollarn. |

Förväntade nominella löneökningar på inemot 596 1988 gör att den privata konsumtionen bedöms fortsätta att öka med närmare 496 under 1988. De offentliga investeringarna ska enligt fastställda utgiftsplaner ligga kvar på förra årets nivå samtidigt som bostadsbyggandet sannolikt bromsas av höga markpriser och kapacitetsbrist. Industriinvesteringar förväntas dock öka kraftigt och medföra att de samlade bruttoinvesteringarna ökar med inemot 1046 1988.

Mot bakgrund av styrkan i den inhemska efterfrågan är knappast någon ökning av de offentliga utgifterna i stimulerande syfte att vänta. Det inhemska efterfrågetrycket bedöms vidare ge upphov till en ökning av importvolymen med 10292 och totalt sett förväntas utrikeshandeln ge ett negativt nettobidrag till tillväxten under 1988 på omkring I. Tillväxtmönstret liknar således fjolårets och även för 1988 förväntas en total tillväxt i ekonomin på drygt 496.

Arbetslösheten bedöms förbli fortsatt låg kring 2 1/296, medan priserna mätt i konsumentprisledet mot slutet av 1988 väntas ligga närmare 24 högre än ett år tidigare.

Västeuropa

De direkta effekterna av börsoron hösten 1987 har hittills varit små i Västeuropa. För flera av de västeuropeiska ckonomierna justeras nu prognoserna för BNP-tillväxten 1988 upp något jämfört med den preliminära nationalbudgeten, men för Västeuropa sammantaget förblir ändock tillväxtutsikterna relativt svaga och arbetslösheten förväntas ligga kvar på en hög nivå.

Trots en ökning av den inhemska efterfrågan med nästan 3 § innebar ett negativt bidrag från utrikesbalansen att BNP i Förbundsrepubliken Tyskland under 1987 ökade med endast 1,7 26. Det svaga utfallet förklaras bl a av fortsatta anpassningsproblem inom den västtyska exportindustrin samt en skärpt importkonkurrens på hemmamarknaden till följd av D-markens apprecicring.

De direkta effekterna av börsnedgången under hösten 1987 har varit små. Den privata konsumtionen har fortsatt att expandera relativt kraftigt 13

och inga tecken på konsumtionsavmattning har förmärkts. Däremot har Prop. 1987/88: 150

den valutaoro som utlöstes i samband med börskrisen skapat osäkerhet i — Bilaga 1.1

det västtyska näringslivet om såväl den framtida växelkursutvecklingen som stabiliseringspolitiken. Efterfrågan på investeringsvaror har under

den gångna vintern varit svag. Enkäter visar på nedjusterade investerings-

planer mot slutet av 1987 och under inledningen av 1988. Det stora överskottet i bytesbalansen minskade endast marginellt under 1987 och upp-

gick till ca 80 miljarder D-mark, eller nästan 477 av BNP.

I december 1987 ullkännagav förbundsregeringen vissa stimulansåtgärder i form av bl.a. räntesubventioner för vissa investeringar. Viktigare för den fortsatta ekonomiska utvecklingen är dock redan tidigare beslutade skattesänkningar 1988 om ca 14 miljarder D-mark, motsvarande 3/47 av BNP. Säväl finans- som penningpolitiken kan för närvarande betecknas som svagt expansiva. Ytterligare finans--eller penningpolitisk stimulans anses dock av förbundsregeringen resp. Bundesbank icke kunna övervägas utan snarare förväntas en påtagligt stramare finanspolitik inträda under

1989.

Skattesänkningar, en relativt gynnsam realinkomstutveckling samt fortsatt svagt fallande sparkvot innebär att någon dämpning av den privata

konsumtionens ökningstakt inte förutses under 1988. Investeringsaktivite-

ten under året förutses bli dämpad. Maskininvesteringarna förutses öka något, men byggnadsinvesteringarna förväntas i stort sett stagnera under året till följd av svag efterfrågan och försämrade finanser i kommunerna. Därmed kan de samlade bruttoinvesteringarna komma att öka med inte fullt 292 1988. Den negativa effekten från utrikesbalansen på tillväxten förväntas bli ungefär lika stor 1988 som 1987. BNP-tillväxten för helåret bedöms under 1988 uppgå till ca I 3/4Z:. Bytesbalansöverskottet beräknas i år till ca 70 miljarder D-mark, motsvarande drygt 3 56 av BNP.

Läget på arbetsmarknaden förutses försämras ytterligare under 1988 och arbetslösheten väntas stiga till över 86. Prisstegringarna beräknas stanna vid ca I 7 1988.

Även i Frankrike ägde en aktivitetshöjning rum moi slutet av 1987 med bl a höga investeringar och ökad konsumtion. För helåret 1987 beräknas BNP-tillväxten ha uppgått till ca 2 9&. Den inhemska efterfrågan ökade med mer än 3 44, samtidigt som nettoexporten var kraftigt negativ.

Under 1988 medverkar hushållens ökade avgifter till socialförsäkringssystemet till att korsumtionsökningen dämpas till under 276, trots betydande skattesänkningar motsvarande ca 10 miljarder franc. Investeringar-

na däremot bedöms öka något snabbare i år jämfört med 1987. eller med ca

3 1/25. Till detta bidrar lägre räntor och skattesänkningar för företagen.

Exporten ökade mycket svagt (ca 1596) under 1987 medan importen ökade med mellan 6 och 744. Handelsbalansens underskott försämrades därmed kraftigt och bytesbalansen svängde från ett överskott 1986 till ett underskott motsvarande ca 1/27 av BNP 1987. Exporten bedöms kunna

återhämta sig något i år. Samtidigt bör en svagare inhemsk efterfrågan

dämpa importen och därmed väntas nettoexportens negativa bidrag till BNP-tillväxten bli mindre än under 1987.

Med cen fortsatt mycket hög arbetslöshetsnivå. som närmar sig 1156, 14

Försörjningsbalans för Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike och Storbritannien Prop. 1987/88: 150 Förändring i volym, procent (Finansdepartementets bedömningar)

Bilaga 1.1

Förbundsrepub- Frankrike Storliken Tyskland britannien

1987 1988 1987 1988 1987 1988

Anm: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans mäts i procent av föregående års BNP.

bedöms löneutvecklingen förbli dämpad. Inflationen förväntas 1988 sjunka till ca 2 1/29.

I Storbritannien beräknas BNP ha ökat med 4,2 2 under 1987. Det är

den snabba ökningen av den inhemska efterfrågan som genererat denna

höga tillväxt. Den privata konsumtionen ökade med 52. Den starka inhemska efterfrågetillväxten i kombination med en viss försämring av konkurrenskraften ledde till en påtaglig försämring av bytesbalansen. Underskottet i bytesbalansen uppgick till ca 4,2 miljarder pund 1987. Arbetslös-

heten fortsatte att minska och uppgick i slutet av 1987 till 2,6 miljoner

personer motsvarande 9,5 6 av arbetskraften.

En viss dämpning av den privata konsumtionen väntas under innevarande år. Investeringarna däremot förutses öka i en något snabbare takt under 1988 jämfört med 1987, till följd bla av god lönsamhet i industrin. Vidare förutses en ytterligare försämring av bytesbalansen under 1988. Nettoexporten väntas ge ett relativt kraftigt negativt bidrag till tillväxten under

året. BNP-tillväxten torde under dessa förutsättningar komma att uppgå

till ca 3 1/4 76 under 1988. Inflationen som uppgick till 3,2 96 under 1987 förväntas öka nägot under 1988.

Norden

Den ckonomiska utvecklingen i Norden 1987 blev klart svagare än i OECD-området i övrigt. Stora bytesbalansunderskott i framför allt Danmark och Norge har tvingat fram en restriktiv ekonomisk politik i dessa länder, vilket i hög grad medverkat till minskningen av den inhemska

efterfrågan det senaste året.

I Danmark beräknas BNP ha minskat med 0.774 1987. Nedgången förklaras till stor del av de åtstramnings- och sparstimulerande åtgärder som under 1986 och 1987 sattes in mot en kraftig tillväxt i den inhemska efterfrågan och ett därav följande stort bytesbalansunderskott. Trots en

reallöncökning under 1987 på omkring 3 £& beräknas den privata konsum-

tionen ha sjunkil med ca 2. Även investeringarna minskade 1987. Den dämpade inhemska efterfrågan förde med sig att importen av varor och

tjänster blev ungefär oförändrad från 1986 till 1987. Exportutvecklingen IS

hölls tillbaka av en stagnerande jordbruksexport. Den totala exporten Prop. 1987/88: 150 ökade likväl med ca 5 7. Sammantaget resulterade detta i att bytesbalans- = Bilaga 1.1 underskottet minskade med ca IS miljarder danska kronor till 20 miljarder danska kronor. Arbetsmarknadsläget försämrades, och vid utgången av

1987 uppgick arbetslösheten till ca 8 2.

Den förhållandevis låga ckonomiska aktivitet som för närvarande känne-

tecknar den danska ekonomin väntas fortsätta under hela 1988. Det exportpaket som lades fram under hösten 1987 beräknas leda till en förbättring av konkurrenskraften med 3 å 456 och bidra till en viss ökning av exporten. Den inhemska efterfrågan förutses däremot fortsätta att minska 1988. En vändning uppåt i produktionsutvecklingen är därför knappast att vänta förrän under 1989. BNP beräknas minska med ca I $£ 1988, och

arbetslösheten torde fortsätta att öka. Bytesbalansunderskottet beräknas minska endast marginellt.

För Finland beräknas BNP-tillväxten ha uppgått till 3,5 92 1987. Tillväxten bars framför allt upp av en kraftig ökning av den privata konsumtionen,

vilken ökade med ca 542. Genom en god exportefterfrågan på västmarkna-

den ökade den totala exporten med ca 2 96 trots att exporten till Sovjetuni-

onen minskade med en femtedel. Den inhemska efterfrågeökningen med

ett högt kapacitetsutnyttjande och en snabbt ökande import som följd bidrog i hög grad till att bytesbalansunderskottet 1987 fördubblades till 9,2

miljarder finska mark, vilket motsvarade 2,4 9% av BNP. Andelen arbetslösa sjönk till 5.1 7. Mot bakgrund av framför allt det växande bytesbalansunderskottet

framlades i början av 1988 ett åtstramningspaket för ekonomin. Paketet

omfattade bl. a. ökade drivmedelsskatter, konjunkturdepositioner i syfte

att dra in likviditet samt investeringsskatt på vissa byggen i Helsingforsregionen. Åtgärderna åtföljdes av en höjning av kassadepositonskraven för affärsbankerna.

En viss dämpning av den ckonomiska aktiviteten är att vänta under

1988. BNP-tillväxten beräknas uppgå till ca 3Z 1988. Ökningen av den privata konsumtionen dämpas sannolikt till hälften jämfört med 1987 och -

den totala inhemska efterfrågeökningen väntas avta med drygt en procent-

enhet till ca 3,5 Z. Investeringsutvecklingen förutses också mattas av.

Exportökningen kan väntas bli av ungefär samma storleksordning 1988

som 1987. Härmed beräknas även bytesbalansunderskottet bli i stort sett

oförändrat. Andelen arbetslösa förutses ligga kvar vid ca 5.

Norges BNP-tillväxt beräknas ha uppgått till 1,3 Zz 1987. vilket innebar

en avsevärd dämpning av tillväxten från 1986. Dämpningen var i hög grad

en följd av en kraftig åtstramning av den ekonomiska politiken. Den

privata 'konsumtionen minskade med ca 24, medan den otfentliga kon-

sumtionen ökade med drygt 2,5 26. Investeringarna minskade 1987, framför allt p.g.a minskade investeringar i oljesektorn. Den totala inhemska efterfrågan sjönk med ca 1.572. Därmed sjönk även importen, vilket tillsammans med en ca fyraprocentig ökning av exporten förbättrade bytesbalansen (bortsett från handeln med fartyg) från ett underskott på drygt 40

miljarder norska kronor 1986 till ett underskott i storleksordningen 30

miljarder norska kronor 1987. Andelen arbetslösa uppgick vid slutet av 16 1987 till ca 24.

Löneökningarna i Norge har de senaste åren varit förhållandevis höga. Prop. 1987/88: 150 Timlöneökningarna uppgick i genomsnitt till 11,5 22 1987. Konsumentpri- — Bilaga 1.1 serna steg med 8,7 46 1987. För 1988 har en uppgörelse nåtts mellan norska LO och arbetsgivarföreningen om att begränsa lönepåslagen till I krona per timme jämte vissa låglönejusteringar. Uppgörelsen förutsätter att konsumentpriserna stiger med högst 524 under loppet av året. Stortinget har senare beslutat att lönehöjningarna för i stort samtliga löntagare skall hålla sig inom de ramar som anges i LO-NAF-avtalet. En löneutveckling i enlighet med detta avtal skulle innebära att lönerna i genomsnitt för 1988 ökar med högst 5 92.

För 1988 förutses en fortsatt stram inriktning av den ekonomiska politiken. Därmed torde den privata konsumtionen fortsätta att minska. Konkurrenskraften väntas inte försämras ytterligare eftersom löneökningarna nu förutses hållas på en lägre nivå än tidigare. Detta kan medföra att exporten ökar något 1988. Investeringarna väntas uppvisa en påtaglig ökning. Även importen beräknas öka något efter minskningen i fjol. Härmed skulle underskottet i bytesbalansen (exklusive fartyg) komma att förbättras något från 1987. Som andel av BNP skulle underskottet likväl uppgå till närmare 572. En viss försämring av arbetsmarknadsläget förutses.

Försörjningsbalans för Danmark, Finland och Norge Förändring i volym, procent (Finansdepartementets bedömningar)

Danmark Finland Norge

1987 1988 1987 1988 1987 1988

Anm: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans mäts i procent av föregå-

ende års BNP.

2 Riksdagen 198788. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

3¶Utrikeshandeln Prop. 1987/88: 150 Bilaga 1.1

3.1¶Exporten

Marknadstillväxt

Marknaden för svensk exportindustri utvecklades gynnsammare under

1987 än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten. Marknads-

tillväxten i de 14 OECD-länder som tar emot merparten — drygt 8066 — av den svenska exporten av bearbetade varor ökade med 4,5 24, vilket var I procent mer än väntat.

Marknadstillväxten halverades dock 1987 jämfört med de närmast före-

gående åren. Den svenska marknadstillväxten var ca 2.54 lägre än den totala importökningen i OECD-området, vilket till största delen förklaras

av alt importen av bearbetade varor i de för svensk exportindustri stora mottagarländerna Norge och Danmark minskade med nästan 596. Dessa två länder tar emot ca 202: av den svenska exporten medan deras andel som mottagare av den totala importen inom OECD-området inskränker sig till ett par procent.

Utanför ovannämnda 14 OECD-länder ökade importen äter 1987 efter

flera års minskningar. Det var främst NIC-länderna i fjärran östern samt

Spanien och Portugal som ökade importen kraftigt. Däremot fortsatte importen att minska i OPEC-länderna och statshandelsländerna.

Även under 1988 kommer den svaga utvecklingen i de norska och danska ckonomierna sannolikt att bidra till att marknadstillväxten för svensk exporundustri blir lägre än den totala importökningen i OECD-länderna. Marknadstillväxten för svensk exportindustri beräknas under 1988

uppgå till 5”Z inom OECD-området. Den kraftigaste importökningen inom OECD-omräådet — drygt 152 —

förväntas i Japan, som dock är en tämligen liten marknad för svensk exportindustri. Ur svensk synpunkt är det betydligt viktigare att importök-

ningen i både Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland förväntas uppgå till ca 857. Utanför de 14 OECD-länderna beräknas marknaden växa

med ca 52. Även under 1988 förväntas länderna i fjärran östern samt

Spanien och Portugal vara de mest expansiva marknaderna.

Konkurrenskraft

Priser och löner inom den svenska industrin fortsatte under 1987 att öka mer än i våra viktigaste konkurrentländer. Inom den svenska industrin

uppgick timlöneökningen till ca 6,52, medan ökningen bland våra 14

viktigaste konkurrentländer var drygt 494. Även arbetskraftskostnaden

per producerad enhet ökade med ca 2,5 procent mer i Sverige än bland genomsnittet av övriga OECD-länder, mätt i nationella valutor.

Den amerikanska dollarns fortsatta fall har dock medfört att den svenska kronan deprecierats gentemot samtliga viktiga europeiska konkurrentlän-

ders valutor — utom Storbritanniens och Norges — samt mot den japanska

yenen. IF genomsnitt beräknas den effektiva deprecieringen av den svenska kronan ha uppgått till ca 2727-1987. vilket medför att såväl timlöncökningen 18

Tabell 3: 1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av Prop. 1987/88: 150

bearbetade varor Bilaga 1.1

1985 1986 1987 1988

Exportmarknadstillväxt

14 OECD-länder 5.8 8.8 4,5 5,0 Totalt 71 6.0 44 5.0 Priser

14-0OECD-länders importpriser,

Exportvolvm 14 OECD-länder 7.1 6.1 4,4 4,2 Totalt 5,0 3.0 42 4.2

Anm: Exportmarknadstillväxt avser importökningen av bearbetade varor till olika länder sammanvägt med ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs summan på motsvarande sätt. Källor: OECD. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

som arbetskraftskostnaden per producerad enhet, mätt i gemensam valuta,

ökat ungefär lika mycket i Sverige som bland konkurrentländerna inom

OECD-området.

Det svenska exportpriset på bearbetade varor ökade med knappt 3546, medan OECD-ländernas exportpriser var oförändrade mellan 1986 och 1987. Bland OECD-länderna var det under 1987 enbart Storbritanniens och Norges exportpriser som ökade mer än i Sverige. Stora exportländer som Japan och Förbundsrepubliken Tyskland sänkte sina exportpriser med 4 resp. 296, vilket bör ses mot bakgrund av att såväl venen som D-marken apprecierats kraftigt de senaste åren. De japanska exportpriserna har nu sjunkit varje är sedan 1982.

Sett över de senaste ären tyder de beräkningar som har gjorts på att den svenska industrins konkurrenskraft i termer av relativa lönekostnader och priser har försämrats något. Det finns emellertid ett flertal andra faktorer som tyder på en god konkurrenskraft. Exportindustrins bedömningar om framtiden. som de uttrycks i t.ex. export- och investeringsenkäterna från februari 1988. är relativt positiva, särskilt när man beaktar att marknadstillväxten för svensk exportindustri förväntas bli ganska måttlig. Det är

sannolikt att det goda vinstläget i den svenska exportindustrin och den höjda investeringsnivån har stärkt konkurrenskraften gentemot omvärlden. Företagen satsar också vid en internationell jämförelse ovanligt mycket på forskning och utveckling (FoU) och har. bl.a. genom omfattande investeringar i utlandet, förstärkt sina marknadsorganisationer.

För 1988 antas timlönen i svensk industri öka med 6 och i OECD-länderna med 4.52. Arbetskraftskostnaden per producerad enhet bedöms

öka med 3,5 4 resp. 1.5—2"2. Växelkurserna antas vara oförändrade från 19

början av april 1988, vilket medför en effektiv depreciering av den svenska — Prop. 1987/88: 150

kronan gentemot våra viktigaste konkurrentländers valutor med 12 1988. — Bilaga 1.1

Det svenska exportpriset på bearbetade varor beräknas öka med drygt 3 1988. vilket innebär en höjning av det svenska relativpriset uttryckt i

gemensam valuta med knappt I 2.

Marknadsandelar och export

Den svenska exporten av bearbetade varor ökade med ca 6 § under fjärde kvartalet 1987. Den kraftiga ökningen under slutet av året medförde att exporten av bearbetade varor ökade med drygt 496 mellan helåren 1986

och 1987 trots en relativt svag utveckling under årets första tre kvartal.

Den svenska exportindustrins marknadsandel var oförändrad mellan 1986 och 1987 trots att relativpriset steg. För närvarande synes den svenska exportindustrins marknadsandelar kunna hållas oförändrade om mark-

nadstillväxten inskränker sig till ca 472. Om tillväxten blir högre synes den restriktion som det höga kapacitetsutnyttjandet inom svensk exportindustri samt bristen på yrkesutbildad arbetskraft har på exportindustrins pro-

duktionskapacitet medföra andelsförluster utan att konkurrenskraften försämras. |

Det var framförallt exporten av pappersvaror och kemivaror som bidrog till den gynnsamma exportutvecklingen av bearbetade varor 1987. Där-

emot ökade exporten av verkstadsvaror endast med 3,5 %: trots en kraftig

ökning under fjärde kvartalet. Råvaruexporten ökade med knappt 456. Om man exkluderar exporten av petroleumprodukter — som ökade med 18 7

pga. neddragning av oljelagren — låg exporten av övriga råvaror kvar på

föregående års nivå. Till den svaga utvecklingen bidrog kraftigt minskad export av jordbruksprodukter men även exporten av järnmalm och trävaror minskade. Däremot ökade exporten av massa med knappt 46. Det är troligt att denna siffra hade varit högre om inte bristande maskin- och anläggningskapacitet förhindrat ökad produktion. Eftersom exporten av fartyg sjönk med ca 30 § ökade den totala varuexporten med endast 3,5

1987. |

Under de två första månaderna 1988 påverkades exportleveranserna av

arbetsmarknadskonflikten inom verkstadsindustrin. Exporten av bearbetade varor och rävaror texkl. petroleumprodukter) ökade ändå med 4—5&

i volym första kvartalet 1988 jämfört med motsvarande period 1987. Enligt

uppskattningar gjorda av konjunkturinstitutet medförde konflikten att ex-

porten blev sammanlagt 3—3,5 miljarder kr. lägre under januari och febru-

ari till följd av konflikten. Ungefär hälften av bortfallet under de två första

månaderna bedöms kunna tas igen genom ökad export under resten av

året.

Totalt beräknas exporten av bearbetade varor öka med drygt 4972 1988, vilket medför marknadsandelsförluster på knappt 1. Relativprisutveck-

lingen indikerar visserligen större andelsförluster, men SCB: s exportenkät

från februari och ökningen av orderingången till exportindustrin under andra halvåret 1987 tyder snarast på en ännu bättre utveckling. Även konjunkturbarometern från mars 1988 tyder på en påtaglig optimism bland 20

Diagram 3:1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade va- Prop. 1987/88: 150 ror till 14 OECD-länder Bilaga 1.1 Index 1980 = 100

110 — 110

Marknadsandel I

F105

[

100 enn TT RA 100

os

Relativpris

I pen

920- T I T T TT | 90

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

exportföretagen för resten av året. Det är snarare utbudssidan, dvs. bristen på arbetskraft och maskinkapacitet, än efterfrågeläget som begränsar exportökningen I dagsläget. . Exporten av råvaror beräknas öka med endast 1,5. Stora exportminskningar förväntas för trävaror och petroleumprodukter, men även den övriga råvaruexporten förväntas utvecklas tämligen svagt. Exporten av massa beräknas dock kunna öka med ca 4 Z. Totalt sett beräknas varuexporten öka med 3 42 1988.

Tabell 3:2 Export av varor Miljarder kr. Volymutveckling, Prisutveckling, procent per år procent per är 1986 1987 1988 1986 1987 1988 1986 1987 1988

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

3.2¶Importen Prop. 1987/88: 150 - - Bilaga 1.1

Importen av bearbetade varor ökade med nästan 12 1987. Den höga siffran kan förklars av ett flertal faktorer som den starka ökningen av

inhemsk efterfrågan i den svenska ekonomin, det höga kapacitetsutnytt-

jandet i den svenska industrin och efterfrågans inriktning mot varor där hemmamarknadsindustrins varuutbud är litet.

Den importvägda efterfrågan av bearbetade varor ökade med nästan 797. I huvudsak förklaras den höga efterfrågeökningen av att den privata konsumtionen av bearbetade varor ökade med knappt 8 Z samt att maskin-

investeringarna ökade med 10 Ze. Bland konsumtionsvarorna har importen

av personbilar och radio- och TV-apparater ökat med vardera ca 30960. Höga ökningstal har även registrerats för videobandspelare, möbler samt kläder och skor. Bland investeringsvarorna har importen ökat kraftigt för

datorer och pappersmaskiner.

Tabell 3:3 Import av bearbetade varor Procentuell förändring

1985 1986 1987 1988

Anm: Relativpris enligt producentprisindexsystemet. Dessa priser avviker något från priserna enligt utrikeshandelsstatistiken. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finandepartementet.

Efterfrågans inriktning mot varor med hög importandel illustreras av att

den totala efterfrågan ökat med knappt 496, medan den importandelsvägda efterfrågan på bearbetade varor ökade nästan dubbelt så mycket, eller med 196.

Bland de 14 viktigaste konkurrentländerna var det endast Italien som hade en högre ökning av importen av bearbetade varor än Sverige under

1987. I genomsnitt ökade dessa länders import-med 4,5 Ze, dvs. drygt 776

mindre än den svenska importen. Detta torde vara huvudorsaken till att utrikeshandeln med bearbetade varor försämrades med ca 10 miljarder kr.

1987, se tabell 3: 5. |

Råvaruimporten minskade med 290 1987. De minskade oljelagren med-

förde att importen av råolja minskade med 3 96 och importen av petroleum-

produkter med 13956. Denna minskning var dock betydligt mindre än vad som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten. Importen av övriga

rävaror ökade dock med 5,5. Kraftiga importökningar noterades för livsmedelsprodukter och jordbruksprodukter. Totalt sett ökade varuimporten med 7.67, vilket är det högsta ökningstal som noterats under 1980-talet. . | |

Under 1988 beräknas den importvägda efterfrågan för bearbetade varor

öka med drygt 54. Liksom under föregående år är det främst den privata

konsumtionen samt maskininvesteringarna som drar upp efterfrågan, men 22

även exporten och ett positivt lageromslag bidrar till ökningen. Importens Prop. 1987/88: 150

inkomstelasticitet samt en trendmässig andelsförlust på hemmamarknaden Bilaga 1.1 beräknas medföra att importen av bearbetade varor ökar med knappt 896. Detta är knappt 3 Z: mer än importökningen i våra viktigaste konkurrent-

länder och kommer även under 1988 att medföra att den svenska handeln

med bearbetade varor försämras.

Importen av räolja och petroleumprodukter förutses fortsätta att minska

1988 eftersom neddragningarna av oljelagren inte blev av den storleksord-

ning som planerats under 1987. Importen av övriga råvaror beräknas öka med 1—2 4, vilket är en betydligt lägre ökningstakt än under 1987. Totalt

sett beräknas varuimporten öka med drygt 5 2.

Tabell 3:4 Import av varor

Miljarder kr. Volymutveckling, Prisutveckling,

procent per år procent per år

1986 1987 1988 1986 1987 1988 1986 1987 1988

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

3.3¶Bytesbalansen

Enligt preliminära beräknigar gav bytesbalansen ett underskott på 5,2 miljarder kronor 1987. Det är en försämring med drygt 12 miljarder kronor jämfört med 1986. Handelsbalansen försämrades med nästan 9 miljarder: kronor. Mer än hela denna försämring kan hänföras till handeln med bearbetade varor där överskottet sjönk från 42 till 32 miljarder kr. Importen av bearbetade varor ökade med nästan 7 procent mer än exporten vilket förklarar det betydligt lägre överskottet.

Den svenska handelsbalansen är dock fortfarande historiskt sett mycket stark (se diagram 3: 2). Även om man jämför handelsbalansen med Övriga

OECD-länder är den stark. Inom OECD-området var det endast Förbundsrepubliken Tyskland och Japan som hade större överskott i handelsbalansen än Sverige 1987, mätt som andel av BNP. År 1982 då förbättringen av den svenska handelsbalansen började, var det ytterligare 8 länder inom OECD-området som hade en bättre handelsbalans än Sverige.

Däremot har Sverige och övriga nordiska länder de största underskotten i tjänste- och transfereringsbalanserna. Tjänstebalansen försämrades med

5 miljarder kr. 1987. Hela försämringen är hänförlig till övriga transporter och övriga tjänster. Det är dock sannolikt att en del av denna försämring

kan hänföras till den statistikomläggning som genomfördes av riksbanken i mars 1987, när det s.k. BOK Il-systemet infördes.

Underskottet i resevalutanettot fortsätter att öka i snabb takt. Under de senaste tre åren har underskottet stigit från 4,8 miljarder kr 1984 till 10,9

Diagram 3:2 Handels- och bytesbalans Prop. 1987/88: 150

Procentandel av BNP Bilaga 1.1

4T oe 4

Bytesbalans

Handelsbalans

—4 ffa fi ff rs för ff ft ot ff” -4

1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985

Källor: Riksbanken och finansdepartementet.

miljarder kr 1987, vilket innebär en försämring med i genomsnitt drygt 2 miljarder kr per år. Sjöfartsnettot förbättrades dock med 1,5 miljarder kr.,

beroende på att fraktpriserna ökade när världshandeln åter tog fart under

andra halvåret 1987.

Transfereringsbalansen förbättrades med ca 1,5 miljarder kr. 1987. 1 huvudsak förklaras detta av att lägre internationella räntor och fallande dollarkurs medförde att räntenettot förbättrades.

Under 1988 beräknas underskottet i bytesbalansen öka med 5.6 miljarder kr., eller från 5,2 till 10,8 miljarder kr. Försämringen är huvudsakligen hänförlig till större underskott i tjänste- och transfereringsbalansen.

Överskottet i handelsbalansen beräknas minska något. Handeln med

bearbetade varor fortsätter att försämras. Mellan 1987 och 1988 beräknas detta överskott reduceras med 4 miljarder kr. Detta beror på att importen

ökar betydligt mer än exporten även under 1988. Skillnaden förutses dock inte bli lika stor som under 1987. Fallande oljepriser samt en fortsatt neddragning av oljelagren medför att oljenotan beräknas minska med ca 2,5 miljarder kr. 1988. Att handeln med övriga varor förutses förbättras är en effekt av att exportpriserna beräknas öka mer än importpriserna. Det är främst exportpriserna på massa och trävaror som drar upp det genomsnitt-

liga exportpriset för råvaror.

Tjänstebalansen beräknas försämras med drygt 2 miljarder kr. Hela

denna förändring är cen effekt av att resevalutanettot fortsätter att försäm-

ras med ytterligare 2 miljarder kr. 1988. Några tecken på att underskottet skulle öka i långsammare takt 1988 än föregående år har inte kunnat 24

uttydas av den statistik som publicerats under början av året. Den relativt Prop. 1987/88: 150 omvärlden höga ökningen av privat konsumtion talar dessutom för att Bilaga 1.1

underskottet fortsätter att öka i snabb takt. Övriga poster i tjänstebalansen bedöms ligga kvar på ungefär samma nivå som 1987. Det bör dock påpekas

att bedömningen av dessa posters utveckling är synnerligen osäker p. g. a. det statistikseriebrott som uppkom under 1987.

Det växande underskottet i bytesbalansen och den därmed växande nettoskulden gentemot utlandet beräknas medföra att räntenettot försäm-

ras med drygt I miljard kr. trots oförändrad internationell räntenivå och lägre dollarkurs. För 1988 väntas en tämligen kraftig ökning av nettoutflö-

det av transfereringar. Den främsta orsaken till detta är att SIDA från och med hösten 1987 betalar ut en allt större del av sina anslag. Underskottet

när det gäller övriga transfereringar förväntas öka med nästan 2 miljarder

kr. mellan 1987 och 1988.

Tabell 3:5 Bytesbalans Miljarder kr.

1985 1986 1987 1988

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdepar-

tementet.

Prop. 1987/88: 150

4¶Industrin

Bilaga 1.1

4.1¶Produktion

Efter en kraftig ökning av industriproduktionen under slutet av 1986 stag-

nerade produktionen under första halvåret 1987. Under början av året drog emellertid kyla och snöhinder ned produktionen inom massaindustrin och

trävaruindustrin. Under andra halvåret 1987 ökade industriproduktionen

äter i snabb takt. Uppgången mellan halvåren var drygt 2,5 Zz.

Mellan helåren 1986 och 1987 ökade industriproduktionen med 3. De största ökningarna visar den kemiska industrin, trävaruindustrin samt

massa- och pappersindustrin. Inom verkstadsindustrin (exkl. varv). som är

den bransch som gynnats mest av dollarfallet och deprecieringen gentemot D-marken, ökade dock produktionen med endast 2.5 7.

Den svenska industrikonjunkturen är för närvarande mycket stark. Kapacitetsutnyttjundet inom industrin steg under fjärde kvartalet 1987 till

nästan 9074, vilket är den högsta siffra som noterats sedan denna statistik infördes 1980. Inom transportmedelsindustrin och massa- och pappersin-

dustrin var kapacitetsutnyttjandet uppe i 9596. Även vid en internationell

jämförelse är den svenska industrins kapacitetsutnyttjande mycket högt.

Kapacitetsutnyttjandet inom den svenska industrin var under fjärde kvar-

talet ca 677 högre än i våra 14 viktigaste konkurrentländer. Det bör dock

observeras att jämförelser av statistik i olika länder i de flesta fall försvåras

av olika definitioner m. m. | Enligt konjunkturbarometern från mars 1988 har inte industrins order-

stocksomdömen varit så positiva sedan 1974. Arbetsmarknadskonflikten

Diagram 4:1 -Industriproduktionsindex Index 1980 = 100, säsongrensade halvårsdata

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Källa: Statistiska centralbyrån.

inom verkstadsindustrin i månadsskiftet januari— februari 1988 har således Prop. 1987/88: 150

ej medfört någon negativ förskjutning av orderstocksomdömen mellan Bilaga 1.1 december 1987 och mars 1988. Inte ens inom transportmedelsindustrin, som var den bransch som drabbades hårdast av konflikten, har order-

stocksomdömena förskjutits i negativ riktning.

Andelen företag som uppgav att det var bristen på produktionsfaktorer som begränsade produktionen steg kraftigt under loppet av 1987. I början | av 1987 var det endast 1/3 av företagen som uppgav sådan brist. Denna

andel hade dock stigit till över 5076 under slutet av året och låg kvar på

denna nivå även under första kvartalet 1988.

Under 1988 förväntas efterfrågan på industriprodukter fortsätta att öka men i något lägre takt än under 1987. Det är främst efterfrågan från

hemmamarknaden som bedöms öka långsammare medan efterfrågan från

utlandet förväntas öka i ungefär samma takt som 1987. Det höga kapacitetutnyttjandet inom industrin väntas dock medföra att produktionen inte kan öka i samma takt som efterfrågan. Enligt konjunkturinstitutets uppskattningar torde ungefär hälften av produktionsbortfallet i samband med arbetsmarknadskonflikten inom verkstadsindustrin kunna arbetas igen genom bl. a. ökad övertid. För helåret 1988 bedöms konflikten sänka industriproduktionen med knappt 0,5 Z. Trots konflikten bedöms industriproduktionen öka lika mycket som 1987, dvs. 396. Konjunkturbarometern

från mars 1988 stärker denna relativt höga prognos. Produktionsplanerna för såväl andra kvartalet 1988 som andra halvåret 1988 är högt uppskruvade i de flesta branscher. Även under 1988 förväntas produktionsökningen bli högst inom den kemiska industrin och massa- och pappersindustrin.

Diagram 4:2 Produktionsfaktorer som trång sektor inom industrin Procentandel företag som uppger att bristen på produktionsfaktorer (arbetskraft, maskin- och anläggningskapacitet) förhindrar en ökad produktion.

100 100

901 Loo

80 | Leo

70- | | -

60 90 s0- FY so

40- | ”

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986

Källu: Konjunkturinstitutet. 27

Eftersom industriproduktionen beräknas öka mer än den totala produk- Prop. 1987/88: 150 tionen inom den svenska ekonomin även 1988 kommer industriproduktion- Bilaga 1.1 ens andel av BNP fortsätta suga även 1988. Denna andel har nu stigit med 1,5 procent sedan 1982, efter ett fall på ca 3,5 procent mellan 1975 och 1982.

Tabell 4: I Industriproduktion

Procentuell volymändring

1985 1986 1987 1988

! Exklusive petroleumindustri > Textilindustri. petroleumindustri, jord- och stenvaruindustri. grafisk industri och icke Järnmetallverk. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

4.2¶Lönsamhet

Industrins lönsamhet har varit god sedan 1983. Vinstandelen (driftsöver-

snittet ca 32 Zz, se tabell 4: 2. En halv procentenhets minskning mellan 1986

och 1987 resulterade i en vinstandel jämförbar med andelen 1983 och 1985.

Tabell 4:2 Bruttoöverskottsandel i industrin Procent

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Basindustri 25,0 35,7 41.5 33.6 32.2 34,6 Verkstadsindustri 18.7 25,8 271 26.5 27.1 25.0

Övrig industri 323 35,9 35,9 36,6 37.9 38.0 - Totalt 25,3 —-3L,5 33,2 31,6 32,2 31,7 321

värdet. Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

. Marginalen, dvs. bruttoöverskottet som andel av de totala rörliga kost-

naderna, har uppvisat samma utveckling som vinstandelen, se tabell 4: 3. Produktivitetsutvecklingen förbättrades mellan 1986 och 1987, vilket bi-

drog positivt till lönsamheten. Produktivitetsökningen var dock den lägsta

under de senaste åren, med undantag för 1986. Ökningen av timlönekost-

naderna gav tillsammans med produktivitetsutvecklingen upphov till en

ökning av lönekostnaderna per producerad enhet på mer än 4 1/2 26. Att de

totala rörliga kostnaderna per producerad enhet inte steg med mer än ca Prop. 1987/88: 150

4Z beror på den lägre ökningstakten för insatsvarukostnader per enhet, Bilaga 1.1

vilken trots en viss uppgång understeg 4 Zz.

Som framgår av tabell 4: 2 varierar ofta totala industrins lönsamhet till

följd av olikartade utvecklingstendenser hos delbranscherna. Vinstande-

lens nedgång 1987 var en följd av att minskningen inom verkstadsindustrin inte fullt ut kompenserades av lönsamhetsökningarna inom basindustrin och den övriga industrin. Verkstadsindustrin har missgynnats av lönekostnadsutvecklingen och prispressen på den internationella marknaden, men i

gengäld gynnats av deprecieringen gentemot EG-ländernas valutor samt

den japanska Yenen. Den övriga industrin har gynnats av den starka

inhemska konjunkturen. Även den goda utlandskonjunkturen för kemisk industri har bidragit till övrig industris lönsamhetsförbättring.

Tabell 4:3 Rörliga kostnader, produktpriser och marginaler per producerad enhet Procentuell förändring

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988

I Lönekostnad per timme avser löner inkl. kollektiva avgifter och icke varuanknutna indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion per timme. 2 Med avdrag för icke varuanknutna subventioner. > Förändring i procentenheter. Marginalen är bruttovinsterna i procent av de totala rörliga kostnaderna efter avdrag för icke varuanknutna subventioner. Anm.: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Lönsamhetstförbättringen inom basindustrin var koncentrerad till skogsindustrin 1987, medan den övriga basindustrins lönsamhet försämrades. Förbättringen för skogsindustrin berodde främst på prisökningar utomlands och expansionen inom massa- och pappersindustrin. Även sägverkens lönsamhet förbättrades genom rationaliseringar. Försämringen inom den övriga basindustrin var koncentrerad till järnmalmsgruvor samt järn-

och stålverk. För järn- och stålverken blev dock utfallet bättre än väntut.

Med undantag för den övriga basindustrin bedöms 1988 präglas av i stort sett summa tendenser som 1987. Lönsamhetsförbättringar inom basindustrin och framförallt övrig industri väntas dock bli större än den marginella försämring som kan förutses för verkstäderna, vilket implicerar en vinstan-

del för industrin totalt på ca 32 £&. Förbättringen inom basindustrin avser bäde skogsindustrin och de delar av den övriga basindustrin där lönsamhe-

ten minskade 1987.

"Tabell 4:4 innehåller kalkylmässiga lönsamhetsberäkningar för industrin. De utgår ifrån bokföringsmässiga resultat enligt statistiska centralby-

råns finansstatistik för företagen. vilka kompletterats med uppskattade

kapitalstockar, värdestegringsvinster, m. m. Det bör påpekas att de kalkyl- Prop. 1987/88: 150 mässiga beräkningarna därigenom kan visa en utveckling som skiljer sig Bilaga 1.1

från finansstatistiken. Dessa beräkningar bekräftar i stort den bild som framgår av de övriga

tabellerna ovan. Väsentliga ökningar i löpande priser har skett både 1986

och 1987 vad gäller rörelseresultat och investeringar. De kalkylerade vär-

destegringsvinsterna blev mindre 1986 i samband med den avtagande intlationen, medan de ökade igen 1987. Avkastningen på materiellt kapital respektive räntabiliteten på totalt och eget kapital (alla dessa rensade för värdestegringsvinster) har uppvisat en ganska hög nivå och stabil profil

under de senaste åren. Därtill indikerar beräkningarna en förbättring i

förhållandet mellan avkastningen på materiellt kapital och riskfria finansi-

ella placeringar. Sannolikt har lönsamhetens nivå och stabilitet haft en

gynnsam effekt på industrins investeringar under de senaste åren.

Tabell 4:4 Resultat och räntabilitet m. m. för industrin

1982 1983 1984 1985 1986 1987

Resultat, miljarder kr. Rörelseresultat exkl. värdestegringsvinster 18,5 39,9 45.4 44.1 S1.6 53.6 Resultat efter kalkylmässig avskrivning — 2,8 14,3 20,7 18.1 24,6 27,4 Finansiellt netto - 8,8 —5,1 1,5 3,4 S.8 5,9

därav: intäkter 15,6 16,5 20,1 25,3 27,9 27,5

kostnader 24,4 21.6 21,6 21.9 221 21,6 Resultat efter finansnetto — 11,6 9.2 19.2 21,5 30.4 33,3 Resultat inkl. värdestegringsvinster! 27,4 41.4 35,5 38,3 38,6 50.3 Avkastning, procent på materiellt kapital? 11,2 13,5 10,3 9.2 8,5 10,7 Genomsnittlig intäktsränta 6,5 5,9 5,9 6.7 6,3 6,1 Räntabilitet, procent

Minnesposter, procent Andel finansiellt kapital 42.5 44.8 48,4 49,5 53,2 s2,1 Soliditet 51.5 53.4 52,5 51,9 S1.5 50.2 Genomsnittlig skuldränta 8,9 7,4 6,5 6.0 5,5 5,0 Riskfri ränta” 13.7 12,2 12.6 12.1 10,3 11.4

! Resultat efter finansnetto plus värdestegringsvinster på lager och fast kapital. > Resultat efter avskrivning plus värdestegringsvinster i procent av återanskaftningsvärde på lager och fast kapital. : 3 Räntabiliteten deflaterad med KPI:s förändring dec. —-dec. 1 Genomsnittlig ränta på långa statsobligationer.

Anm.: Tabellen baseras på statistiska centralbyråns finansstatistik och nationalräkenskaperna. Fill skillnad från finansstatistiken. som redovisar bokföringsmässiga värden, redovisas här kalkylmässiga resultat- och räntabilitetsvärden. Utvecklingen i stocken materiellt kapital baseras på lagerinvesteringarna och de fasta investeringarna enligt de övriga tabellerna.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

5¶Arbetsmarknaden Prop. 1987/88: 150

Bilaga 1.1

Läget på arbetsmarknaden förbättrades successivt under 1987 och kännetecknas för närvarande av en hög efterfrågan på arbetskraft, en snabbt stigande sysselsättning och en lägre arbetslöshet än tidigare under 1980-talet. Första kvartalet 1988 uppgick arbetslösheten säsongrensat till 1,7 96 av arbetskraften, mot 2.022 vid samma tid förra året. Bristen på arbetskraft har vuxit till ett betydande problem för vissa regioner och branscher.

Flera tecken tyder på en fortsatt god arbetsmarknad under 1988. Inflödet av nyanmälda lediga platser har under de tre senaste månaderna varit betydligt högre än under samma period förra året. De 24 länsarbetsnämn- =: derna är i sina bedömningar av 1988 pätagligt optimistiska om den fortsatta utvecklingen under året. Produktionstillväxten väntas bli god. Prognosen

innebär att sysselsättningen växer i takt med arbetskraftsutbudet under resten av året och att arbetslösheten inte förändras nämnvärt från sin nuvarande nivå.

5.1¶Sysselsättning

Efter en avmattning 1986, då antalet sysselsatta under loppet av året ökade

med 15000 personer, tog sysselsättningsutvecklingen ny fart under 1987

och antalet sysselsatta beräknas under året ha ökat med nära 60 000 perso-

ner. Eftersom tillväxten var särskilt kraftig mot slutet av året blev förändringen mellan årsgenomsnitten 1986 och 1987 lägre, eller 36 000 personer.

Uttryckt i arbetade timmar ökade sysselsättningen 1987 med 1,7 46. Av denna tillväxt svarar en ökad medelarbetstid per sysselsatt för 0,64. Medelarbetstiden har stigit varje år sedan 1981 och uppgår räknat per normalarbetsvecka och sysselsatt enligt AKU till 31,3 timmar 1987 mot 30,2 timmar 1981. För personer i arbete var medelarbetstiden 37.7 timmar

Tabell 5: 1 Arbetsmarknad Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)

Nivå Förändring från föregående år

1987 1983 1984 1985 1986 1987 1988 Sysselsättning:

Sysselsatta i arbetsmarknads-

politiska åtgärder! 40 14 34 24 —-16 -14 =-10

! Beredskapsarbete, ungdomslag och rekryteringsstöd

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartmentet. 3

per vecka 1987 mot 36,5 timmar 1981. Räknat i årsarbetstid motsvarar den Prop. 1987/88: 150 höjda medelarbetstiden en normalarbetsvecka, dvs 40 timmar. Bilaga 1.1

Bakom den stigande medelarbetstiden ligger dels att andelen deltidsar-

betande sjunkit. dels att medelarbetstiden för bäde heltidsarbetande och

deltidsarbetande stigit. Den stigande medelarbetstiden torde åtminstone delvis vara en följd av att hushållen kompenserat en under tidigare är

fallande reallön med en ökad arbetsinsats, vilket möjliggjordes då efterfrå-

gan på arbetskraft steg. Den sänkta marginalskatten på arbetsinkomster har sannolikt också bidragit till de stigande arbetstiderna.

De senaste årens sysselsättningsexpansion har varit koncentrerad till näringslivet, till skillnad från under 1970-talet då hela sysselsättningstillväxten låg i den offentliga sektorn, medan näringslivets sysselsättning minskade varje år. Även om näringslivets produktionstillväxt efter 1981 varit högre än under 1970-talet. 2,3 ££ jämfört med 1,36 i genomsnittlig årlig tillväxt, är skillnaden inte lika stor som för sysselsättningen, vilket innebär att produktivitetsutvecklingen varit svagare. Perioden 1971-1981 steg produktionen per arbetad timme med 3 Z per år i genomsnitt, medan

produktivitetstillväxten under de senaste fem åren varit i genomsnitt ca I

1/22. Den lägre produktivitetsutvecklingen är särskilt uttalad i tjänstesektorerna. Trots alt den genomsnittliga produktionstillväxten den senaste femårsperioden varit densamma som under 1970-talet bar produktivitetsökningen i tjänstesektorerna varit i genomsnitt ca 192 per år mot 2,9'Z under 1970-talet. Inom industrin har produktivitetstillväxten de senaste

fem ären däremot varit högre än under 1970-talet.

Diagram 5:1 Näringslivets produktion och sysselsättning

> Produktionsvolym

Antal arbetade timmar

—-5 + Tr T T T T TT F LU Li F T TT T T T T —5

71 73 75 TT 79 81 83 85 87 Källor: Statistiska centralbyrån (nationalräkenskaperna) och finansdepartementet. ' [0

Under 1987 fortsatte resursutnyttjandet inom industrin att öka och bris- Prop. 1987/88:150

ten på arbetskraft blev påtaglig. Andelen företag som i konjunkturinstitu- — Bilaga 1.1

tets barometer anger brist på yrkesarbetare var 50 i mars 1988 jämfört |

med knappt 4094 ett år tidigare. En fjärdedel av industriföretagen angav

bristen på arbetskraft som det mest betydelsefulla hindret för en produk-

tionsökning. Den andelen var endast drygt 1092 för ett år sedan. Bristtalen

för arbetskraft inom industrin ligger nu på samma nivåer som under hög-

konjunkturåren 1979—80. | Enligt konjunkturbarometern är industriföretagens kortsiktiga syssel-

sättningsplaner fortsatt expansiva, särskilt vad gäller arbetare, och har dessutom reviderats upp något i förhållande till föregående barometer.

Med hänsyn till att produktionstillväxten var relativt god under 1987 och

att sysselsättningen normalt följer produktionsutvecklingen med en viss tidsförskjutning, torde en fortsatt sysselsättningsökning kunna påräknas

1988. Prognosen är en sysselsättningsökning inom industrin på 5000 personer.

Byggnadssektorn präglades 1987 av en mycket hög efterfrägan och tillta-

gande brist på arbetskraft. Nyanmälningen av lediga platser ökade med

23 Z jämfört med 1986 och andelen byggnadsföretag som i konjunkturinsti-

tutets byggbarometer anger brist på byggnadsarbetare steg till över 604 mot slutet av året. Antalet sysselsatta beräknas enligt arbetskraftsunder-

sökningarna ha ökat med 15000 personer, vilket innebär ett markant

trendbrott jämfört med tidigare år.

Under 1988 väntas en fortsatt hög aktivitet i byggnadssektorn. Nyanmälningen av lediga platser i början av året ligger drygt 15 36 över ljolårsnivån.

Med hänsyn till att det finns en stor otillfredsställd efterfrågan på arbetskraft i början av året, kan sysselsättningen förväntas stiga relativt kraftigt även 1988. En lika stor ökning i antalet sysselsatta som under 1987 är dock knappast trolig. Prognosen är en sysselsättningsökning på 10000 personer mellan årsgenomsnitten.

Med undantag för lågkonjunkturåren i- början på 1970-talet har antalet sysselsatta i den privata tjänstesektorn ökat oavbrutet med en genomsnitt-

lig årstakt på ca 15000 personer.

Enligt arbetskraftsundersökningarna var sysselsättningstillväxten relativt svag 1987, med en ökning av antalet sysselsatta med 5000 personer efter att ha ökat med hela 29000 personer 1986. Förändringen mellan årsgenomsnitten överdriver emellertid uppbromsningen av sysselsättningstillväxten. Under loppet av 1986 steg antalet sysselsatta med 19000 personer och under loppet av 1987 med 13 000 personer. Dessutom ökade

sysselsättningen kraftigt i slutet av 1987 och början av 1988. Det är troligt att nivån kring årsskiftet är tillfälligt uppdriven vilket kommer att medföra en svagare utveckling under återstoden av året. Prognosen är att antalet sysselsatta blir i stort sett oförändrat från första kvartalet. Detta medför

ändå en förändring mellan årsgenomsnitten 1987 och 1988 på 32 000 perso-

ner.

Den kommunala sysselsättningen återgick 1987 till en högre tillväxttakt efter den utomordentligt svaga utvecklingen under 1986, då antalet sysselsatta minskade för första gången. I slutet av 1987 var enligt arbetskraftsun- 33

3 Riksdagen 19871/88.1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

dersökningarna 19000 fler kommunalt sysselsatta än vid slutet av 1986. Prop. 1987/88: 150

vilket innebar samma tillväxttakt som under 1985. Förändringar i den Bilaga 1.1

kommunala sysselsättningen påverkas av förändringar i omfattningen av beredskapsarbeten och ungdomslag, som till största delen är kommunala.

Under de tre senaste åren har dessa minskat i omfattning relativt kraftigt i

takt med ett förbättrat arbetsmarknadsläge.

Prognosen för den kommunala verksamheten 1988 (se kapitel 9) innebär en något högre expansion än under de två senaste åren. Antalet sysselsatta

i den kommunala sektorn beräknas öka med 12000 personer. Det har

därvid antagits att omfattningen på beredskapsarbeten och ungdomslag

ligger kvar på samma nivå som vid slutet av 1987.

Tabell 5:2 Produktion, produktivitet och sysselsättning Årlig procentuell förändring

Produktion Produktivitet Sysselsättning

(timmar)

1986 1987 1988 1986 1987 1988 1986 1987 1988 Näringslivet! 0,9 3,3 2,5 0,4 1.4 1.0 0,5 1,9 1.4 varav:

Industri(SNI 2+3) -0),1 3,0 3,0 1.0 2,6 2.5 —-L1 0,4 0,5

Byggnadsverksamhet 2,0 44 2.7 1,9 1.9 J,2 0.2 2,5 1.5

! Inklusive produktionsrestpost resp. sysselsättningsdiskrepans Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartmentet

Sammantaget väntas antalet sysselsatta öka med 55 000 personer mellan 1987 och 1988. Det bör noteras att större delen av denna förändring redan inträffat genom den mycket kraftiga sysselsättningsökningen i slutet av 1987 och början av 1988. Under resten av året beräknas sysselsättningen växa i en långsammare takt. Mellan 1982 och 1988 beräknas sysselsättningen sammanlagt öka med 219 000 personer.

Medelarbetstiden för 1988 påverkas negativt av det bortfall av arbetstimmar som vinterns arbetsmarknadskonflikt medförde. Samtidigt väntas en

underliggande ökning av arbetstiderna, dock mer begränsad än förra årets, varför medelarbetstiden per sysselsatt beräknas bli oförändrad jämfört

med förra året. Sysselsättningen uttryckt i arbetade timmar växer därmed

med 1,3 Zz.

5.2¶Utbudet av arbetskraft

Befolkningen i de yrkesaktiva åldrarna (16—64 år) ökade med ca 13000

personer 1987. Befolkningstillväxten kan till allra största delen tillskrivas den höga nettoinvandringen, som under lopppet av 1987 och för alla åldersgrupper uppgick till 22000 personer. Detta är den högsta netto-

invandringen sedan 1970 och är en kombination av såväl en hög invandring som cn låg utvandring. Under nägra år vid mitten av 1970-talet var invand- 34

ringen lika hög som under 1987, men detta kompenserades då av en högre Prop. 1987/88: 150 utvandring. Bilaga 1.1 De senaste åren har befolkningen i åldrarna 16—19 år och i åldrarna över

55 år minskat i antal medan den ökat i åldrarna däremellan. Eftersom

arbetskraftsdeltagandet är lägre i de yngsta och äldsta åldersgrupperna har denna förskjutning av befolkningens åldersmässiga sammansättning mot

åldrarna 20—54 år i sig givit ett positivt bidrag till arbetskraftsutbudet. För

1987 beräknas den sammantagna effekten på arbetskraftutbudet av både tillväxt i befolkningen i åldrarna 16—64 år och förändringar i dess ålderssammansättning ha uppgått till 21000 personer. År 1988 beräknas befolkningen i åldrarna 16—64 år öka med 20000 personer. Det har därvid antagits att nettoinvandringen i år blir av samma

storleksordning som förra året. Bidraget från den inhemska betolkningstillväxten i yrkesaktiva äldrar beräknas öka från i det närmaste noll 1987 till

6000 personer 1988 räknat på ärsgenomsnitt. Effekten på arbetskraftsutbu-

det av befolkningens tillväxt och förändringar i dess åldersmässiga sammansättning är beräknad till 23 000 personer 1988.

År 1987 ökade enligt arbetskraftsundersökningarna antalet personer i arbetskraften med 22000 personer, dvs. obetydligt mer än bidraget från

befolkningsförändringen. Detta innebär att förändringar i arbetskraftsdeltagandet hade en mycket liten effekt på arbetskraftsutbudet. Den meto-

domläggning som gjordes i arbetskraftsundersökningarna fr.o.m. 1987,

och som särskilt berör arbetskraftsdeltagandet, medför emellertid att uppgifter om förändringar mellan 1986 och 1987 är osäkra.

En jämförelse mellan de första mänaderna 1988 och motsvarande period

förra året visar att arbetskraftsdeltagandet för hela befolkningen i åldrarna

16—64 år ökat relativt kraftigt och att uppgången varit särskilt stark för 20—24-åringarna samt för kvinnor i åldrarna över 55 år. Även för män i de

äldsta åldersgrupperna har arbetskraftsdeltagandet ökat. I denna befolk-

ningsgrupp har tidigare andelen i arbetskraften minskat varje år sedan 1976, bl.a. till följd av ett ökat antal förtidspensioneringar. För de vuxna kvinnorna under 55 år har dock AK-talen ökat relativt svagt jämfört med tidigare år. För de yngre ungdomarna har arbetskraftsdeltagandet fortsatt

Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper Årsmedeltal 1987 och förändring i procentenheter

Nivå Förändring

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), konjunkturinstitutet och finansdepartmentet.

minska. I prognosen på arbetskraftsutbudet 1988 har antagits att dessa Prop. 1987/88: 150 tendenser för arbetskraftsdeltagandets förändring kommer att gälla även — Bilaga 1.J]

för hela året. De vuxna kvinnornas AK-tal har dock beräknats öka något

mer än vad som hittills registrerats. :

Sammantaget ger den beräknade befolkningsutvecklingen och föränd-

ringar i arbetskraftsdeltagandet en tillväxt i arbetskraften på 45 000 perso-

ner 1988. :

5.3¶Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Den genomsnittliga arbetslösheten under 1987 blev 1,9 26, vilket motsvarar

84 000 personer. Då arbetslösheten var som högst 1983 var den ca 3 Zz. De

senaste fyra åren har således antalet arbetslösa reducerats med en tredjedel.

De första månaderna 1988 uppgick arbetslösheten säsongrensat till 1,726. Enligt arbetsförmedlingarnas statistik har antalet kvarstående sökande utan arbete fortsatt att minska även de senaste månaderna. Progno-

serna för sysselsättning och arbetskraft 1988 innebär att arbetslösheten

som årsgenomsnitt blir 75 000- personer eller 1,7 2 av arbetskraften. Arbetslösheten väntas således inte fortsätta att sjunka under 1988 utan beräk-

nas ligga kvar på ungefär nuvarande nivå även under resten äv året.

Diagram 5:2 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder Tusental personer, 3-månaders glidande medelvärde på säsongrensade värden

on pers me kn Bes RR mee on Tr 150 150 ———-

"Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

[0 Streep tr 0

1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987

Anm.: Med arbetsmarknadspolitiska åtgärder avses beredskapsarbete, ungdomslag

och rekryteringsstöd.

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och arbetsmarknadsstyrelsen. 36

Nedgången av arbetslösheten mellan 1986 och 1987 omfattade samtliga Prop. 1987/88: 150

län, med undantag för Gotlands län där arbetslösheten förblev oförändrad. Bilaga 1.1 Det skedde också en viss regional utjämning genom att arbetslösheten i skogslänen sjönk något mer än i storstadslänen. Detta torde hänga samman med att arbetslösheten i Stockholms län, som 1987 var 1.0 26, nått en så låg

nivå att den knappast kan sjunka i samma takt som tidigare.

I takt med att läget på arbetsmarknaden förbättrats har omfattningen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna reducerats kraftigt. År 1984 uppgick det genomsnittliga antalet sysselsatta i beredskapsarbete, ungdomslag

eller med rekryteringsstöd till 92 000 personer. År 1987 hade omfattningen mer än halverats till 40 000 personer. Fr. o. m. budgetåret 1987/88 har dock arbetsmarknadsutbildningen byggts ut. Det genomsnittliga antalet AMUelever 1987 var 36000, vilket var 2000 fler än 1986. Likaså fortsatte

insatserna för arbetshandikappade att öka i omfattning.

De arbetsmarknadspolitiska insatserna har ungefär samma regionala fördelning som arbetslösheten. I skogslänen var 1987 1 1/2 92 av arbetskraf-

ten sysselsatt i beredskapsarbete, ungdomslag eller med rekryteringsstöd mot 1/2 90 i storstadslänen. Arbetsmarknadsutbildningen hade en motsvarande regional fördelning. De senaste fyra årens reduktion av arbetsmarknadspolitiska insatser har dock varit större i storstadslänen, där de syssel-

sättningsskapande åtgärderna minskat med 60 96 mot 4096 i skogslänen.

Omfattningen av AMU har under samma tid ökat med 304 i skogslänen

men varit ungefär oförändrad i storstadslänen.

De senaste åren har efterfrågan på arbetskraft stigit i hela landet, men

efterfrågeuppgången, mätt med nyanmälda lediga platser, har varit särskilt påtaglig i storstadslänen och i andra delar av södra Sverige. Detta har rest ökade krav på geografisk rörlighet på arbetsmarknaden. Rörligheten mäts

ofta med antalet flyttningar över länsgräns. Enligt detta mått ökade rörligheten markant 1984— 1986, efter att ha minskat under de första åren på

1980-talet. då efterfrågan på arbetskraft var svag. Den geografiska rörligheten förfaller emellertid inte ha fortsatt att stiga under 1987. Det kan bero

på att arbetslösheten har kommit ned på en låg nivå. Nivån på rörligheten

är lägre nu än vid motsvarande konjunkturlägen under 1960- och 1970-talen. Detta hänger samman såväl med en minskad benägenhet till rörlighet som med att kraven vid rekrytering av arbetskraft stigit. Det senare visar sig bl. a. i att andelen av de lediga platserna som kräver särskild utbildning eller erfarenhet är markant högre nu.

Tabell 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldersgrupper Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 16-19 år 8,3 9,3 9,2 4,3 4,1 3,6 3,6

Anm: Siffrorna för åren 1981-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU

37 Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

6¶Löner och priser Prop. 1987/88: 150

- Bilaga 1.1

6.1¶Löner

Lönesummestatistiken i nationalräkenskaperna tyder på att timlönerna för samtliga löntagare ökat med 6,46 1987. Detta är en markant dämpning jämfört med föregående år, se tabell 6: 1. Även statistiska centralbyråns förtjänststatistik för industriarbetare visar en timlöneökning på 6,4 9c 1987.

Höjningarna av lagstadgade och avtalsreglerade sociala avgifter inom industriarbetarområdet uppgår till 0,6 6 och den totala timkostnadsökningen

således till 7 Ze.

Den tillgängliga statistiken ger vid handen att löneglidningen varit fortsalt stark 1987, närmare 3 som genomsnitt för samtliga löntagare. Det

höga efterfrågetrycket i ekonomin samt brist på arbetskraft har dragit upp

löneglidningen särskilt i vissa sektorer av arbetsmarknaden, t. ex. bygg-

branschen. För industriarbetare är statistik över uppdelningen på avtal och

löneglidning ännu inte tillgänglig. Uppskattningsvis utgörs drygt hälften av industriarbetarnas timlöneökning 1987 av löneglidning.

Tabell 6: 1 Timlöner och arbetskraftskostnader Årlig procentuell förändring:

Samtliga löntagare Industriarbetare

Avtal Löne- Timför- Avtal Löne- Timför- Sociala — Arbets-

glidning — tjänst glidning — tjänst kost- krafts-

nader kostnader 1980 -—- LV TD oo 10.2 1981 OD IV ADAP AD BB TI — 10,7 1982 AB mA IA —- VA Sce 7,8 1983 00 SIE bon 9,

NN ICA AG I 1984 PJ 0

I 2012 BJ VAR 1985 7,

OO WIDAR 7.4 1986 td WBA AD fö AS 1987 JIAÄARARRBRAN St PJ 10 AA bBRReTnNLV ANNSANSP DR SSc ARSA 7, SORIN.

Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare grundar sig på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp, som ej ingår i SCB:s stalistik. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Trots att den genomsnittliga timlöneökningen har dämpats i fjol jämfört

med tidigare år, ligger de nominella lönekostnadsökningarna i Sverige

fortfarande på en hög nivå i förhållande till i våra konkurrentländer på

världsmarknaden. Timlöneökningen inom industrin i OECD-området var

ca 4977 1987. I viktiga konkurrentländer som Förbundsrepubliken Tysk-

land, Förenta staterna resp. Japan beräknas timlönerna ha ökat 4 1/2 Zz, ca 290 resp. knappt 3 & 1987. Timlönerna i industrin inom hela OECD-områ-

det beräknas öka med ca 4 1/2 96 1988. I diagram 6: la jämförs den nominella timlöneökningen i svensk industri och i Sveriges viktigaste konkurrentländer inom OECD. Löneutvecklingen

anges i nationella valutor och har vägts samman med s. k. konkurrensvik-

ter, som avspeglar resp. lands betydelse som konkurrent till svensk ex- 38

portindustri på världsmarknaden.

Prop. 1987/88: 150

Bilaga 1.1

Diagram 6: 1A Nominell timlön inom industrin Diagram 6:1B Real timlön inom industrin Årlig procentuell förändring, nationell valuta Index 1980 = 100, nationell valuta

I — — rn — — T 12 115 115 | Sverige j i 5

+ 1107 OECD-länderna Få jr 110

d I rn 5 -105

1004 -100

4 d OECD-länderna > La 95- 95

| | Sverige 2 | Lo 90—H F 90

| | T Lu T T TOTT TT TT 85

0 rr srt vB BO & BM 86

7! 79 Bl 83 8 87

Anm.: OECD-länderna avser de viktigaste konkurrentländerna till Sverige. De är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Timlönerna är deflaterade med konsumentprisindex. Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdeparte-

mentet.

De högre nominella timlöneökningarna i Sverige har emellertid inte resulterat i en bättre real timlöneutveckling än i andra länder. Den högre inhemska inflationstakten i Sverige, — delvis framkallad just av de större nominella löneökningarna — har reducerat realvärdet av den högre nominella löneutvecklingen. I diagram 6: Ib jämförs den reala timlöneutvecklingen i svensk industri med utvecklingen i konkurrentländerna. De nominella timlönerna har deflaterats med konsumentprisindex.

I mitten av 1970-talet steg lönekostnaderna mycket kraftigt i Sverige.

Den reala timlönen i industrin nådde en toppnivå 1976. Av diagrammet framgår den anpassning nedåt av reallönerna som därefter ägde rum under perioden 1976—1983. Denna reallönesänkning hade ingen motsvarighet i OECD-området där reallönerna istället ökade under samma period. Efter

1983 har reallönerna ökat i ungefär samma takt i Sverige och OECD-områ-

det. De löneavtal som hittills slutits på den privata arbetsmarknaden tyder på

en genomsnittlig avtalsmässig kostnadsökning inom näringslivet på drygt

396 1988. Därtill kommer löneglidning. Löneavtalen som hittills slutits för

den kommunala sektorn uppskattas ge en genomsnittlig kostnadsökning på

ca 677 1988. Den statliga sektorns löneavtal innebär en genomsnittlig 39

kostnadsökning på drygt 490 1988. I kalkylerna uppskattas timlönen Prop. 1987/88: 150 sammantaget för hela ekonomin öka med 6 42 1988. Någon nettohöjning av Bilaga 1.1 lagstadgade sociala avgifter sker inte 1988.

6.2¶Priser

Under loppet av 1987 steg konsumentprisindex (KPI) med 4,9 Z, se tabell

6:2! Mellan årsgenomsnitten 1986 och 1987 uppgick KPI-ökningen till 4,290, vilket är lika mycket som förändringen mellan årsgenomsnitten 1985

och 1986. Prisutvecklingen på livsmedel, i synnerhet färska grönsaker och frukt

samt jordbruksreglerade livsmedel, översteg den genomsnittliga konsu-

mentprisutvecklingen 1987. Till viss del har den drastiska prissänkningen

på kaffe under 1987 dragit ned prisökningen på hela livsmedelsposten. Även hyreshöjningarna samt prisökningarna på transport och samfärdsel översteg den genomsnittliga konsumentprisökningen. Detsamma gäller

prisutvecklingen på alkohol och tobak. Egnahemsboende och prisutvecklingen på posten fritid, nöjen och kultur låg däremot under den genomsnittliga prisutvecklingen. Prisökningarna på kläder och skor var också betydligt lägre än den genomsnittliga konsumentprisökningen 1987. Hittills under året (december 1987—mars 1988) har konsumentpriserna stigit med 2,06. Inflationstakten räknad som 12-månaders förändringstal (dvs. från mitten av mars 1987 till mitten av mars 1988) uppgick till 5.7 3. Prisökningstakten i omvärlden var i början av innevarande år betydligt

lägre, se diagram 6:2. I diagrammet jämförs prisutvecklingen i Sverige

med prisutvecklingen i hela OECD-området och i 14 s.k. korgländer, de

länder (exkl. Spanien) som ingår i den svenska valutakorgen. Genomsnittet for OECD dras upp av mycket höga inflationstakter i bland annat vissa

sydeuropeiska länder. Det är främst detta förhållande som medför alt

kurvan i diagram 6: 2 för 14 OECD-länder vanligen ligger under kurvan för

hela OECD-området. Differensen mellan inflationstakten i Sverige och i

omvärlden minskade kraftigt i början av 1987 för att under andra halvåret

öka till drygt 192 gentemot OECD totalt resp. ca 372 gentemot de 14

korgländerna. | : Bedömningen av prisutvecklingen 1988 utgår från de förutsättningar

rörande lönekostnader, produktivitetsutveckling, importpriser m.m. som redovisas i andra delar av den reviderade nationalbudgeten och innefattar kalkyler av hur dessa faktorer väntas påverka prisutvecklingen under

1988. . | Den genomsnittliga timlöneökningen för hela ekonomin uppskattas, som redan nämnts, till 6Z 1988. Under resten av året slår lönekostnadsök-

ningarna främst igenom 1 posten övriga inhemska kostnader m.m., se

! Siffran avser liksom den översta raden i tabell 6:2 ökningen mellan den s.k. långtidsindex i december 1986 och 1987. Till skillnad från korttidsindex tar längtidsindex bl. a. hänsyn till förändringar i konsumtionsmönstret under innevarande år och anses vara en bättre mätare av prisökningarna över längre perioder. Korttidsindex ökade med 5,22 mellan december 1986 och december 1987. 40

Diagram 6:2 Konsumentprisindex Prop. 1987/88: 150 12-månaders förändringstal, utfall t.o.m. mars 1988 Sverige, t.o.m. februari 1988 — Bilaga 1.1 OECD

16 - mee — senere ee or nn :—- 16 15H - 15 1473 r 14 133 13 12- r12 11—- 11 10—- Fr 10 94 Sverige L9 ”

8- 8

73 7

Ö Seeger Ae eTAAAAAAAAAATATATTATAAraTpmamrmpmt- 0

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987

Anm.: De 14 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrenter till Sverige på världsmarknaden. Källor: OECD, statistiska centralbyråän, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.

tabell 6: 2. På många andra områden är prisutvecklingen vid denna tid på året i stort sett given av avtal (t.ex. hyror) eller särskilda beslut (jordbrukspriser, indirekta skatter och diverse taxor). På längre sikt har löne-

kostnaderna emellertid en betydelse även för sådana delar av prisutvecklingen. Lönekostnaderna svarar för ca 1 1/2 procentenhet av det bidrag till

Tabell 6:2 Konsumentpriser Årlig procentuell förändring och bidrag därtill

1983 1984 1985 1986 1987 1988 KPI dec.-dec. 9,2 8,1 5,8 3,2 4,9 5,3 Därav hänförs till:

Övriga inhemska kostnader m. m. 3,3 2,6 3,3 2 1,5 2,1

KPI årsgenomsnitt 8,9 8,0 74 4,2 4,2 5,4 Implicitprisindex 10,6 8,3 6,9 4,9 5,0 5,5 Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. . 41

KPl-ökningen i år som redovisas under posten övriga inhemska kostnader Prop. 1987/88: 150

m.m. Lönekostnadernas bidrag är av ungefär samma storlek som i fjol. Bilaga 1.1

Råoljepriset förutsätts i kalkylen ligga på 16 dollar per fat 1988. Detta är en nedrevidering med 2 dollar jämfört med oljeprisantagandet i den preliminära nationalbudgeten. Växelkursen mot dollarn antas ligga på samma

nivå som i början av april 1988. Importpriserna på råolja och petroleumprodukter antas sjunka med ca 12 2 under loppet av 1988. Importpriserna

på övriga varor beräknas öka med drygt 3 96 under året och förväntas ha en

begränsat uppdrivande effekt på KPI 1988.

Ränteläget förutsätts ligga kvar på samma nivå som i början av april

1988. Både varmhyror och kostnader för cegnahemsboende beräknas öka med drygt 5 1/2 Zz 1988.

Hänsyn har tagits till beslut om förändrade indirekta skatter och subventioner. De viktigaste förändringarna som påverkar konsumentprisutvecklingen är de tidigare beslutade höjningarna av bensin- och alkoholskatter-

na, de förslag som läggs i kompletteringspropositionen samt neddragningen av mjölksubventionerna. Regeringens proposition om reglering av priserna på jordbruksprodukter har beaktats och redovisas i tabell 6:2 till-

sammans med effekterna av de minskade mjölksubventionerna som jord-

brukspriser. I posten diverse taxor har hänsyn tagits till beslutade taxehöjningar vid

bland annat SJ, postverket och televerket. Vidare har en bedömning gjorts av de kommunala avgifternas utveckling i år. Huvuddelen av de kommunala avgiftshöjningarna sker i januari och är således redan registrerade i

statistiken. I slutet av januari 1987 infördes ett allmänt prisstopp. Det avvecklades successivt under sommaren och hösten och upphörde helt i december då

det allmänna prisstoppet ersattes av en skyldighet att förhandsanmäla prishöjningar till statens pris- och kartellnämnd (SPK). Skyldigheten att förhandsanmäla priser omfattar även statliga myndigheter. Verksamheter som ligger under bank- eller försäkringsinspektionens tillsyn har skyldighet att förhandsanmäla prishöjningar till dessa instanser. I april 1988 beslutade regeringen att begränsa den allmänna skyldigheten att förhandsanmäla prishöjningar till vissa varor- och tjänsteområden motsvarande ca hälf-

ten av den privata konsumtionen. De nya reglerna gäller fr. o. m. maj 1988.

Prisstoppet dämpade prisökningarna 1987, särskilt under det törsta halvåret. Samtidigt innebar det att en del prishöjningar försköts till hösten 1987 och de första månaderna 1988, vilket har höjt inflationstakten igen. I

prognosen för helåret 1988 har därför antagits en viss återhämtning av

priserna efter prisstoppets upphävande. Denna återhämtning ingår i posten

övriga inhemska kostnader m. m. och förklarar varför bidraget till KPI-ökningen från denna post är högre 1988 än 1987. Under 1988 beräknas konsumentpriserna enligt dessa kalkyler stiga med

drygt 526. De mycket låga eller negativa prisökningstal som noterades under de första månaderna 1987 efter prisstoppets ikraftträdande innebär

att 12-månaderstalen för motsvarande månader 1988 kommer att bli relativt höga. Under våren och sommaren 1988 kan 12-månaderstalen komma att överstiga 6 Z& för att mot slutet av året åter gå ned mot 5 Ze.

En känslighetsanalys med olika antaganden ger tämligen små skillnader i

prisprognosen. En förändring av importpriset på råolja med 1 dollar per fat Prop. 1987/88: 150 beräknas påverka KPI med ca 0,1 procentenhet via ändrade priser på Bilaga 1.1 bensin och eldningsolja. Även en förändring av dollarkursen med 25 öre : beräknas direkt påverka KPI med ca 0,1 procentenhet via ändrade priser på bensin och eldningsolja. En förändring av räntentvån med 1 procentenhet förväntas ge ett direkt genomslag på KPI med knappt 0,2 procentenheter via egnahemslån med rörlig ränta.

Prop. 1987/88: 150

7¶Hushållens ekonomi och privat konsumtion

> . a Bilaga 1.1

7.1¶Hushållens disponibla inkomster

År 1987 steg hushållens realt disponibla inkomster med knappt 27 enligt

de preliminära nationalräkenskaperna. Det är något mindre än vad som beräknades i den preliminära nationalbudgeten. För 1988 beräknas en

fortsatt ökning av hushållens realt disponibla inkomster med drygt 23, se "tabell 7: 1.

Tabell 7: 1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Miljarder kr. Procentuell förändring

1986 1987 1988 1986 1987 1988 Löpande priser ' Löner 400,1 435,0 466,4 9,4 8.7 72 Företagsinkomster 49.4 56.0 -: 59,6 7,3 13.4 6,4 Räntor och utdelningar, netto —-4,8 —-10,8 —-12,6 a na oa Inkomstöverföringar från offentlig sektor 182,3 200,4 222,3 10,5 9,9 10,9

1980 års priser

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Lönesumman ökade med 8,77: 1987 i löpande priser, vilket är något mindre än tidigare beräknat. Den beräknas öka med drygt 777: 1988. Bakom den beräknade ökningen ligger de förutsättningar angående timlön och sysselsättning som redovisats i tidigare kapitel.

Inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn till hushållen beräknas öka med ca 117 1988, dvs. i något högre takt än 1987. En orsak till den fortsatt höga ökningstakten 1988 är att en del förbättringar av de sociala förmånerna genomfördes under andra halvåret 1987 och fär fullt genomslag först 1988. Förbättringen av sjukförsäkringen för arbetare i privat tjänst genomfördes den 1 december 1987. Arbetslöshetsunderstödet höjdes den I juli 1987. Vid samma tidpunkt gjordes en extra höjning av basbeloppet och även reglerna för delpension förbättrades.

Från halvårsskiftet 1988 förbättras stödet till de arbetslösa. Högsta ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen höjs från 400 kr. till 425 kr. och det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) höjs från 140 kr. till 149 kr. De tre nivåerna på utbildningsbidragen höjs samtidigt till 425 kr., 255 kr. och 181 kr. 44

I fasta priser väntas inkomstöverföringarna 1988, liksom under de senas- Prop. 1987/88: 150 te åren, öka med i storleksordningen 5 9e, se tabell 7: 2. Pensionerna svarar = Bilaga 1.1 varje år för en betydande del av denna ökning, men även andra delar av

transfereringarna från den offentliga sektorn till hushållen ökar, främst till | följd av särskilda beslut om förbättringar av förmånerna.

Tabell 7:2 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll

Miljarder kr., Procentuell förändring,

löpande priser 1980 års priser

1986 1987 1988 1986 1987 1988

Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

År 1988 genomförs flera förändringar av skattesystemet. Skattesänkningar sker genom att grundavdraget höjs till 10000 kr. och gränsen för 50 Z marginalskatt, den s:k. brytpunkten. höjs till 150 000 kr. Antalet skikt i skatteskalan minskas till fyra och högsta marginalskattesatsen sänks till

75 §0 (vid en kommunal skattesats på 30 7:). I motsatt riktning verkar att

kvittningsrätten mellan villaunderskott och inkomst av kapital slopas. Sammantaget innebär förändringarna att den statliga inkomstskatten sänks med 4,5 miljarder kr. vid oförändrade inkomster. Den kommunala utdebiteringen höjs med 12 öre. De ökade inkomsterna i kombination med progressiviteten i skallesystemet medför att hushällens inbetalningar av direkta skatter, avgifter m. m. ökar med närmare 1077 1988.

Den reala timlönen, som har stigit oavbrutet sedan 1983, beräknas öka

med ca 1/26 1988 före skatt och vara i stort sett oförändrad efter skatt.

Som framgår av diagram 7: I har reallönen före skatt och efter skatt haft cn likartad utveckling sett över en längre period. Det bör påpekas att beräk-

ningarna av reallön efter skatt inte är perfekta. Dels har hänsyn bara tagits

till preliminär A-skatt. vilken kan skilja sig från den slutliga skatten och

dessutom kan påverkas av andra inkomster och avdrag. Dels är uppdel-

ningen av total preliminär A-skatt på sådan som avser löner och sådan som avser annat svår all göra både principiellt och praktiskt. 45

Diagram 7:1 Reallön per timme före och efter skatt Prop. 1987/88: 150 1980 års priser, index 1974 = 100

115 : + 115

SS I

rr 110

1104 Reallön per timme

>. efter skatt

105 —- SR -105

100- 100

; Reallön per timme före skatt |

95 - 795.

|

90- r 90

85 | me or 85

74 75 76 77 78 79 80 Bi B2 83 84 85 86 B7 88

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

I tabell 7: 3 redovisas lönesummans och pensionernas förändring i fasta priser före och efter skatt. Lönesummans utveckling påverkas av både timlönen och antalet arbetade timmar. Eftersom sysselsättningen ökar de

aktuella åren utvecklas den reala lönesumman mer positivt än den reala timlönen. Lönesumman efter skatt ökar mindre än lönesumman före skatt

främst på grund av att skatteomläggningarna de aktuella ären har utgått

från och kompenscrat för lägre timlöneökningar än vad som blivit fallet.

Pensionsutbetalningarna beräknas öka realt med ca 4 1/2 24: 1988 före skatt.

Tabell 7:3 Realinkomsternas förändring

Miljarder kr., Procentueli förändring.

löpande priser 1980 ärs priser

1986 1987 [988 1986 1987 1988 Lönesumma före skatt 400,1 435,0 = 466,4 5.0 44 1.7 Lönesumma efter skatt 261,4 2810 2992-35 3,2 LO Pensioner före skatt oH7,6 1264 139,3 59 3,2 4,6 Pensioner efter skatt 90,8 96.4 105.3 4.7 2.0 3,60 Disponibel inkomst 477,1 510,8 550,4 2,5 1,9 2,2 Anm.: Lönesummans förändring innefattar förändringar i både timlön och antal arbetade timmar. I pensioner ingår i denna tabell även privata tjänstepensioner. I beräkningarna av lönesumma och pensioner efter skatt har hänsyn endast tagits till preliminär A-skatt. Deflatering av lönesumma och pensioner är gjord med konsumentprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 36

skatt. Pensionsutbetalningarna ökar regelmässigt i väsentligt lägre takt Prop. 1987/88: 150 efter skatt än före skatt. Det beror huvudsakligen på att antalet pensonärer Bilaga 1.1 med full ATP fortsätter att öka.

7.2¶Privat konsumtion och sparande

Den privata konsumtionsutvecklingen sedan början av 1970-talet kan indelas i tre perioder. Under första hälften av 1970-talet steg konsumtionen parallellt med de disponibla inkomsterna, som framgår av diagram 7: 2. Mellan 1976 och 1983 stagnerade den privata konsumtionen på grund av

den svaga inkomstutvecklingen. Under början av 1980-talet sjönk hushållens realinkomster och därmed sparkvoten. Sedan 1983 har hushållens

ekonomi förbättrats påtagligt. Den privata konsumtionen steg med 13 1/2221 volym mellan 1983 och 1987. År 1986 och 1987 ökade konsumtionen

med över 4454 per år och konsumtionsnivän översteg de disponibla inkoms-

terna.

Hur den starka konsumtionsuppgången de senaste åren har finansierats

framgår av tabell 7:4. De tillförda medlen är hushållens bruttoinkomster (disponibl inkomst + kapitalförslitning) och nettoupplåning!. I tabellen

Diagram 7:2 Disponibel inkomst och privat konsumtion Miljarder kr., 1980 års priser

320 — 320

300 +

Disponibel inkomst 280 + - 280

| ou

2604 rivat konsumtion L 260

240 — - 240

220 +r T T ”T T T T TT T T T T CF T T T T 220

70 72 74 76 78 80 82 84 86 88

Källor: Statistiska centralbyrän. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

tl nationalräkenskaperna reduceras hushållens bruttoinkomster med en kalkylerad kapitalförslitning vid beräkningen av disponibel inkomst. Kapitalförslitningen skall motsvara en nedskrivning av värdet på bushallens kapitalstock. vilken huvudsakligen består av småhus. 47

framgår hur dessa medel användes till konsumtion, investeringar och fi- Prop. 1987/88: 150 nansiella placeringar. Bilaga 1.1

Avregleringen av kreditmarknaden i november 1985 medförde en kraftig

ökning av nettoupplåningen 1986 och därmed av hushållens tillförda medel. Den höga nettoupplåningen motsvarades av ännu större finansiella

placeringar, vilket innebär att det finansiella sparandet var positivt. Den

nedgång av de reala investeringarna, som pågått sedan 1979, fortsatte även

1986. Den allt lägre investeringsnivån i hushållssektorn beror främst på minskat småhusbyggande.

Tabell 7:4 Finansieringsanalys för hushållssektorn

1982 1983 1984 1985 1986 1987 Miljarder kr., löpande priser

Procentundel av disponibel inkomst

Anm.: Exklusive hushållens andel (6,3 miljarder kr.) av den tillfälliga förmögenhetsskatten på försäkringsbolag 1987. I tubellen har tillförda medel och finansiella placeringar höjts med detta belopp. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

År 1987 låg nettoupplåningen på en fortsatt hög nivå. De finansiella

placeringarna återgick till den andel av de disponibla inkomsterna som rådde åren före avregleringen. Det finansiella sparandet sjönk till ca minus 18 miljarder. Därav svarade hushållens andel av den tillfälliga förmögenhetsskatten på försäkringsbolagen för ca 6 miljarder kr. Investeringarna i småhus ökade 1987 i volym för första gången under 1980-talet.

Att den privata konsumtionen steg så starkt 1986 och 1987 i förhållande

till inkomsterna torde ha sin grund i tre faktorer. För det första var hushållens förväntningar om den egna ekonomins framtida utveckling optimistiska fram till börsnedgången i oktober 1987, se diagram 7: 3.

För det andra steg hushållssektorns förmögenhet starkt till följd av

värdestegring på aktier och fastigheter. se diagram 7: 4. Från slutet av 1985 till mitten av oktober 1987. före börsfallet, steg aktickurserna med i ge-

nomsnitt 10057. Prisökningarna på småhus översteg inflationstakten 1986 för första gången sen 1979.

För det tredje har avregleringen av kreditmarknaden i november 1985

medfört att hushållen i större utsträckning än tidigare kunnat låna till 48

Diagram 7:3 Hushållens förväntningar om den egna ekonomin 12 månader framåt — Prop. 1987/88: 150

Procent Bilaga 1.1

20 20

10—- r 10

0 A | 0

V

—-20— : rr —20

30 AO OTTO? 30

1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987

Anm.: Diagrammet visar skillnaden mellan andelen hushåll som tror på en förbättring och andelen som tror på en försämring, säsongrensat. De tre sista värdena i diagrammet avser oktober 1987. november 1987 (extra undersökning) och januari 1988.

Diagram 7:4 Hushållens tillgångar och skulder Miljarder kr, 1980 års priser

550 mn -- 550

DD Småhus i 500 2 450 — ss” i FH 450

— Finansiella nan

400 Vd tillgångar AL FH 400

350 ST ta urna FE 350

I004 ee ” L 300

2501 er ee Skulder L 250

2004. | L 200

150 —- F 150 100 F 100 50 7 - 50

0 | sta ena SR RE rr LO [0]

70 72 74 76 78 & &8& 88 86

Källor: Staustiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepariementet. 49

4 Riksdagen 1987!88. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

konsumtion. Den ökade tillgången till krediter har sannolikt haft särskilt Prop. 1987/88: 150 stor betydelse för den starka ökning av inköpen av bilar och andra kapi- = Bilaga 1.1 talvaror som illustreras i tabell 7:5. Inköp av kapitalvaror betraktas i nationalräkenskaperna som konsumtion, men kan ur hushållens perspektiv delvis ses som investeringar. Även för turistutgifter i utlandet har höga ökningstal registrerats de senaste åren.

Tabell 7:5 Privat konsumtion

Miljarder kr., Procentuell! förändring,

löpande priser 1980 års priser

1987 1983 1984 1985 1986 1987 Total privat konsumtion 525,0 — 1,8 1,4 3,0 4,3 4,1 Därav:

Anm.: I dagligvaror ingår icke varaktiga varor exkl. bränsle och el, vilka ingår i bostad. I sällanköpsvaror ingår varaktiga och delvis varaktiga varor. Källa: Statistiska centralbyrån.

Flera faktorer talar för en fortsatt relativt stark ökning av den privata konsumtionen 1988. Förutom den fortsatta ökningen av realinkomsterna

kan nämnas att hushållens förväntningar om den egna ekonomiska situa-

tionen inom det närmaste året var nästan lika optimistiska i januari 1988 som före börsfallet i oktober 1987. se diagram 7: 3. Den kraftiga nedgång av

framtidsförväntningarna som noterades en månad cfter börsfallet synes

alltså ha varit tillfällig. Vidare har börskurserna gått upp med ca 259 sedan slutet av november 1987 till början av april 1988. Priserna på småhus och bostadsrätter steg kraftigt under loppet av 1987. Inga tecken finns än på att utlåningen till hushållen har dämpats.

Ökningstakten i den privata konsumtionen dämpades under loppet av

förra året från över 5 9 första halvåret till ca 3 26 andra halvåret. Tillgäng-

lig statistik avseende detaljhandelns försäljning och antalet nyregistrerade

bilar visar på en fortsatt ökning av den privata konsumtionen i ungefär

samma takt under årets första månader. Mot denna bakgrund beräknas den

privata konsumtionen öka med 37: 1988. Prognosen innebär en fortsatt. om än dämpad, nedgång av hushållens sparande.

| Prop. 1987/88: 150

8¶Investeringar Bilaga 1.1

8.1¶Inledning

Är 1987 blev betydligt starkare för investeringarna än vad som förutsattes i den preliminära nationalbudgeten. Enligt de preliminära nationalräkenskaperna utfall var de fasta bruttoinvesteringarna volymmässigt 7.5 ££ högre 1987 än 1986, vilket är den kraftigaste investeringsuppgången sedan mitten av 1960-talet. Det var kombinationen av en god utveckling för näringslivets investeringar och en snabb expansion av bostadsinvesteringarna som gjorde att investeringstillväxten blev så hög. De offentliga myndigheternas investeringar minskade något 1987, men den offentliga sektorns bidrag till investeringarna var ändå positivt genom att de statliga affärsverken kraftigt ökade sin investeringsaktivitet.

Bruttoinvesteringarnas andel av BNP utgjorde 1987 drygt 1996. Räknat i fasta priser har investeringskvoten stigit med 1,4 procentenheter sedan 1983. Fortfarande är dock investeringskvoten lägre än vad den var under 1970-talets första hälft, då den i genomsnitt uppgick till ca 21 1/26. Denna skillnad ligger helt på bostadsinvesteringarna och de offentliga myndigheternas investeringar, som utgjorde en större andel av BNP under denna period än vad de gör nu.

Tabell 8:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder Årlig procentuell förändring,

kr. 1987, 1980 års priser

Jöpande

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Under 1988 väntas investeringsvolymen fortsätta öka, även om tillväxttakten inte blir lika hög som 1987. En stor del av de investeringsprojekt som påbörjades under andra halvåret 1987 kommer att påverka investe-

ringarna även under innevarande år. Utöver en fortsatt men långsammare

expansion för näringslivets investeringar och bostadsinvesteringarna visar

de offentliga myndigheternas investeringsplaner att även dessa kan beräknas ge ett positivt bidrag under 1988. Totalt innebär prognosen cen tillväxt

för bruttoinvesteringarna på 3,8 26. Det kan noteras att handelsflottans och offshore-sektorns investeringar, som väntas minska kraftigt 1988. drar ned de totala bruttoinvesteringarna med drygt en halv procent.

An

Diagram 8: 1 Prop. 1987/88: 150 Bruttoinvesteringskvot Näringslivets investeringar Bilaga 1.1

Procent av BNP, 1980 ärs priser Procent av BNP, 1980 års priser

24— — ee r24 15 : ne r 15

| fe 3

| I 3 ; H

Å 143 A + 14

22- [ 22

132 RE

20- | "+ 20 / : j

- : 2-7 H -12

/ i

I Nu 5 Få

- 1 ” I

| | 7 |

18 nr i free rer d18 ME rf a 11

70 73 76 79 82 85 88 70 73 76 79 82 B5 88

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.2¶Näringslivets investeringar

Efter en relativt svag utveckling 1986 tog näringslivets investeringar ny fart under 1987 och investeringsvolymen beräknas ha ökat med drygt 84. Omsvängningen av investeringarna mellan 1986 och 1987 ligger i stor utsträckning på industrins investeringar. men även andra delar av närings-

livet ökade sin investeringsaktivitet. ”Tjänstesektorernas investeringar

dämpades dock markant 1987, efter en mycket kraftig uppgång 1985 och 1986.

Jämfört med 1982 har näringslivets investeringsvolym stigit med sammanlagt 3094 till 1987. Mellan samma år växte näringslivets produktion

med 157. Näringslivets investeringskvot har således stigit markant och

var 1987 obetydligt lägre än vid mitten av 1970-talet. Investeringsuppgängen har varit koncentrerad till industrin och till maskininvesteringarna.

I den prognos för investeringarna 1988 som gjordes i den preliminära

nationalbudgeten i januari fanns ett stort mått av osäkerhet, framför allt med hänsyn till att den investeringsenkät som låg till grund för prognosen var besvarad innan företagen kunnat beakta börsfallet i oktober 1987.

Planerna var expansiva men i prognosen justerades de ned med hänsyn till börsfallet. Den nya investeringsenkäten från februari 1988 tyder emellertid

på att börsfallet inte har haft den negativa effekt på företagens investeringsvilja som kunde befaras I höstas.

Nuvarande prognos för 1988 innebär att näringslivets investeringar fortsätter alt öka I volym, men med en lägre tillväxttakt än under 1987. I ännu högre grad än förra året är det expansionen av industrins investeringar som bär upp investeringsökningen. Tjänstesektorernas investeringar väntas

minska i volym, speciellt på byggnadssidan. Detta beror delvis på att AA [

byggregleringen i storstadsområdena beräknas få ett hårdare genomslag än Prop. 1987/88: 150

under förra året. Vidare planerar statens järnvägar och televerket att Bilaga t.1

minska sin investeringsaktivitet relativt kraftigt 1988 jämfört med förra äret. Sammantaget beräknas näringslivets investeringar inklusive handelsflottan öka med 2.54 i år. Exkluderas handelsflottan är uppgången ING.

Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

Miljarder Årlig procentuell förändring.

kr. 1987. 1980 års priser

löpande

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Diagram 8:2 Bruttoinvesteringar Miljarder kr... 1980 års priser 60 60

Övrigt Näringsliv een et 20 - ee 50

30- - 30

Industri 207- Fr 20 104 r 10

[0] T TF T Le T T TFT T T IT T T T T T T [0]

70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 53 S Riksdagen 19871/88. I saml. Nr 150. Bilaga 11

Den kraftiga omsvängningen av industrins investeringar, från en ned- Prop. 1987/88: 150

gäng med 342 1986 till en uppgång på nära 147 1987, beror till stor del på Bilaga 1.1

svängingar i skogsindustrins investeringar. Exkluderas skogsindustrin ökade industriinvesteringarna med 694 1986 och med I17 1987. Trans-

portmedelsindustrin exklusive varv, dvs. i huvudsak bilindustrin, har de

senaste åren ökat sin investeringsvolym mycket kraftigt. År 1987 var uppgången hela 287. vilket var en nästan dubbelt så stor uppgång som

under 1986. Av den totala uppgängen för industriinvesteringarna på knappt

147 1987 svarade skogs- och transportmedelsindustrin exkl varven för ca 4 1/2 procentenheter vardera. Sammantaget har industriinvesteringarna de senaste fem åren ökat med nära 60 i volym och är nu tillbaka på samma nivå som de hade 1975—76, innan den kraftiga nedgången började.

År 1988 väntas industrins investeringar öka med 9. Till skillnad mot under 1987 beräknas uppgången vara a koncentrerad till maskinsidan medan

branscherna v väntas transportmedelsindustrin även 1988 stå för en stor del

av uppgången. Inom basindustrin är det framför allt järnverken och gruvin-

dustrin som ökar sina investeringar.

Tabell 8:3 Industrins investeringar

kr. 1987. 1980 års priser löpande priser 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

8.3¶Bostadsinvesteringar

År 1987 innebar en vändpunkt för nyproduktionen av bostäder. Bygg-

nadsvolymen beräknas ha ökat med drygt 25 44 från året innan, efter att ha minskat ätta år I rad. Under 1987 påbörjades cirka 40000 lägenheter. mot

drygt 30000 under 1986. Nybyggandet ökade i stort sett i hela landet. Ökningstakten är emellertid störst i storstadslänen och särskilt i Stockholms län, där antalet påbörjade lägenheter ökade med 35 24.

Bakom det ökade bostadsbyggandet ligger en ökad efterfrågan på bostä-

der. vilken bl a visar sig i att andelen av allmännyttans lägenheter som är lediga för omedelbar uthyrning minskade från 472 1983 till under 17 i

september 1987. De senaste årens ökade bostadsefterfrågan torde i hög grad återspegla den relativt förmånliga utvecklingen av hushållens reala

inkomster. Regionala befolkningsomflyttningar kan också ha haft betydelse för bostadseftefterfrågan liksom de åtgärder som har vidtagits för att begränsa annat byggande i storstadsområdena, se nedan. JES

Flera indikationer tyder på en fortsatt kraftig expansion av:bostadsbyg- Prop. 1987/88: 150 gandet 1988. Inkomna ansökningar om statliga bostadslån till nybyggnad — Bilaga 1.1 har ökat i antal. Bostadsstyrelsens enkäter visar att kommunernas planer för bostadsbyggandet 1988 är mycket expansiva och dessutom har reviderats upp kraftigt i förhållande till tidigare enkättillfällen.

Tahell 8:4 Bostadsinvesteringar

Miljarder Årlig procentuell förändring. kr. 1987, 1980 års priser löpande priser 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartmentet

Avgörande för hur många nya lägenheter som kan påbörjas under 1988 torde vara produktionskapaciteten i byggsektorn och utvecklingen av an-

nat byggande än bostäder. Sysselsättningen i byggsektorn väntas öka 1988

och prognosen för byggnadsinvesteringarna exklusive nya bostäder innebär en viss nedgång. Det torde därför finnas ett utrymme för en fortsatt expansion av bostadsbyggandet.

Diagram 8:3 Bostadsinvesteringar

| Miljarder kr.. 1980 års priser - 30 T

"

-

20-

Nybyggnad

—15

" Ve 10-

| N

Ombyggnad

nn > fa

T T T T TOT T (0)

T T T T T T

? 70 | 72 = 74 76 78 80 82 84 86 88

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 55

Ombyggnaden av bostäder visar en utveckling som varit motsatt den för Prop. 1987/88: 150

nybyggnad, med en tillväxt under både 1970— och 1980-talet. Ombygg- Bilaga I.1

nadsinvesteringarna expanderade särskilt i början av 1980-talen i samband med det s. k. ROT-programmet, som innebar att de resurser som frigjordes

då nybyggandet minskade skulle föras över till ombyggnadsverksamhet. De åtgärder som vidtogs I slutet av 1986 hade emellertid till syfte att

begränsa omfattningen på ombyggnaden av bostäder. De innebar bl. a. en begränsning av möjligheterna till statliga bostadslån för ombyggnad av bostäder i storstadsområdena. En mycket kraftig ökning av besluten om ombyggnadsläån i slutet av 1986 medförde emellertid att ombyggnadsverksumheten i dessa områden under 1987 inte reducerades i avsedd omfattning. Under 1988 väntas lånebegränsningarna få en betydligt större effekt

på ombyggnadsverksamheten i storstadsområdena, vilken emellertid del-

vis torde komma att motverkas av en ökning av ombyggnaden av bostäder i övriga landet.

Sammantaget innebär prognosen att det senaste årets förskjutning från ombyggnad till nybyggnad accentueras ytterligare under 1988 och att den totala investeringsvolymen i bostadssektorn fortsätter öka, men inte i samma snabba takt som under 1987.

Tabell 8:5 Offentliga investeringar

kr. 1987. 1980 ärs priser löpande priser 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Kommunala myndigheter 16.7 -23,5 —- 39 —-L7 1.2 —5,7 4,0 Kommunala affärsverk! 47 26 —- 37 4,3 —-87 -32 47 Summa kommuner 21,4 —1,3 —- 3,8 —-2,3 1 —51 4,2

därav primärkommuner 15,6 -3,4 — 6.0 0,9 0,4 —-3.4 53

landsting 5.9 4,5 17 —-5,7 —-4,9 —-9,6 0,8 Totalt 44,4 0,1 —- 4,6 —1L2 1,1 3,4 — 21 ! Inklusive kommunala företag, församlingar m. m. och exklusive bostäder. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.4¶Byggnadsverksamhet

Den samlade byggnadsverksamheten ökade mellan 1986 och 1987 med

drygt 4 1/26. Det största bidraget till denna tillväxt kom från den kraftiga

expansionen av bostadsbyggandet. men även näringslivets byggande gav ett positivt bidrag. Myndigheternas och affärsverkens byggnads- och an-

läggningsinvesteringar minskade däremot relativt kraftigt. Enligt arbets-

kraftsundersökningarna ökade antalet sysselsatta med hela 15 000 personer 1987. Dessutom var löneglidningen stark i byggsektorn.

I mitten på 1970-talet minskade byggverksamheten under flera år då

först bostadsbyggandet och några år senare näringslivets byggnadsinvesteringar föll. Denna utveckling återspeglas också i att sysselsättningen i

byggnadssektorn under 1970-talet minskade med ca 75000 personer. En Prop. 1987/88: 150

återhämtning i både byggverksamhet och sysselsättning skedde dock un- Bilaga 1.1 der åren 1978—80 framför allt genom en ökad aktivitet i bostadssektorn. Under den svaga byggkonjunkturen i början på 1980-talet minskade byggsektorns produktionskapacitet. Mellan 1981 och 1984 minskade t ex sysselsättningen med nära 30000 personer. Hälften av denna sysselsättningsför-

lust återhämtades 1987. Statistiken möjliggör inte någon regional fördelning av den totala byggverksamheten. Regional statistik över antalet byggnadsarbetare indi-

kerar dock att byggverksamheten under 1987 expanderade särskilt kraftigt i storstadslänen, där byggarbetarkåren ökade med drygt 3 1/24 att jämföra

med en ökning med knappt 1 4 i landet i övrigt.

Under 1987 var byggnadsverksamheten föremål för en rad särskilda regleringar. Syftet med dessa var dels att dämpa överhettningen av byggmarknaden i storstäderna, dels att skapa ett större utrymme för nybyggande av bostäder i storstadsområdena. Regleringarna innebar att länsarbetsnämnderna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län anmodades utnyttja byggnadstillståndsgivningen för att begränsa den totala byggvoly-

men till 1986 års nivå och för Stockholms län dessutom att begränsa annat byggande än bostadsbyggande till 709: av 1986 års nivå. Vidare fastställdes för storstadsområdena ramar för de statliga bostadslånen för ombygg-

nad av bostäder. Dessutom undantogs företagen i storstadsområdena från möjligheten att utnyttja investeringsfonderna vid byggnadsinvesteringar och myndigheternas byggande drogs ned. I november 1987 beslutade rege-

ringen att förlänga byggnadsregleringarna till att gälla även under 1988 och 1989. Vidare utvidgades frisläppsstoppet för investeringsfonderna till att gälla hela landet utom stödområdena. Åtgärderna har inneburit att igång-

Tabell 8:6 Byggnadsverksamhet

kr. 1987. 1980 års priser löpande priser 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Byggnadsinvesteringar 102,2 ——- 04 3,0 —-0,1 1,4 62 3,2

därav näringsliv 43,6 1.2 2,5 2,9 9.0 7,6 —-0J1 offentliga myndigheter 16.3 —- 15 —-3,9 —-6,9 —-440 —7.6 3,5 bostäder 42.3 — 12 74 0,6 —-32 11.4 6.5

Reparation och underhåll 40,1 23 3,5 2,7 2.8 1.0 1.3 Summa byggnadsverksamhet 142,3 0,4 3,1 0,7 1,8 4,7 2,7 Reparationer, om- och tillbyggnader (ROT) 62,6 58 1355 6,0 3.4 1.2 —-40

därav bostäder 42,4 9,7 192 7.9 2,8 1,2 —-6,7

övrigt 20,2 0.2 4,4 2.6 46 1,0 1.6 Anm.: Underlaget för beräkningarna av byggnadsverksamheten har betydande brister, varför resultaten bör tolkas med försiktighet. När det gäller vissa reparationer 1985-1986 har statistiska centralbyråns tidsserier ersatts av en trendmässig ökning. Posten ROT definieras som summan av reparationer och underhåll samt ombyggnadsinvesteringar i endast bostadssektorn. dvs.. exklusive ombyggnader i andra sektorer, vilka inte kan särskiljas från nyinvesteringarna. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

sättningen av nya projekt har minskat påtagligt i storstadsområdena samti- Prop. 1987/88: 150

digt som påbörjandet av nya lägenheter har ökat kraftigt och prisutveck- Bilaga 1.1

lingen på nya bostäder dämpats. Trots åtgärderna förstärktes byggkonjunkturen påtagligt under loppet av

1987. Kapacitetsutnyttjandet ökade successivt under året och i konjunkturinstitutets byggbarometer från december 1987 uppgav 90 56 av byggföretagen att bristen på arbetskraft, trots sysselsättningsökningen. är det främ- '

sta hindret för att ytterligare öka produktionen. Detta är den högsta siffra

som har noterats sedan byggbarometern startade 1974. Byggföretagen väntar sig en ytterligare förstärkning av byggkonjunkturen första halvåret 1988, men förutser en stagnation under andra halvåret främst p. g. a. bris-

tande produktionskapacitet.

Byggnadsinvesteringarna beräknas öka med 3,2 70 1988. Byggnadsreparationerna väntas öka i en långsammare takt och den totala byggverksamheten beräknas växa med 2,76. Det har därvid tagits hänsyn till att kapacitetsutnyttjandet i byggsektorn är utomordentligt högt och knappast

kan stiga nämnvärt under 1988. Tillgången på produktionsresurser sätter

därmed en effektiv restriktion på den samlade byggverksamhetens utveck-

ling. Byggandet kan därmed inte förväntas växa i samma snabba takt som under 1987. Prognosen innebär vidare att ROT-sektorn minskar i omfattning. |

8.5¶Lagerinvesteringar

Bortsett från en lageruppbyggnad inom industrin under första halvåret

1985 har lagren i den svenska ekonomin dragits ned successivt sedan slutet

av 1980. Denna avveckling fortsatte även under 1987. Sedan 1980 har

lagren dragits ned med 43 miljarder kr. Drygt hälften av neddragningen har

kommit inom industrin men även partihandeln har pressat lagren kraftigt under denna period.

Under 1987 reducerades lagren med ca 6,5 miljarder kr. — vilket motsvarar 4,5 miljarder kr. i 1980 års priser, se tabell 8: 5 — trots att neddragningen av oljelagren blev betydligt mindre än vad som förutsågs i den prelimi-

nära nationalbudgeten. Däremot minskade färdigvarulagren inom industrin

oväntat kraftigt under slutet av 1987. Denna neddragning berodde troligen på att industrin inte kunde producera i takt med den opåräknat höga

efterfrågan, vilket medförde att man fick dra ned ytterligare på lagren för

att kunna hålla uppe leveranserna.

Det var endast inom detaljhandeln som lagren ökade under 1987. Denna uppdragning kan till fullo hänföras till att bilhandeln ökade lagren kraftigt

under andra halvåret 1987, vilket delvis förklarar den höga importökningen av personbilar under denna period. Totalt sett gav lagren ett bidrag till

inhemsk efterfrågan motsvarande 0,3 52 av BNP 1987. Om man exkluderar neddragningen av oljelagren, vilken medförde lägre import och högre export gav övriga lagerändringar ett bidrag på 0,2 Zz av BNP.

Enligt konjunkturbarometern från mars 1988 fortsatte industrin att dra

ned färdigvarulagren under första kvartalet i år. Neddragningen kan framför allt hänföras till transportmedelsindustrin och järn- och stälverken. 58

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Inom transportmedelsindustrin torde neddragningen vara en effekt av konflikten på arbetsmarknaden, som ledde till att stora delar av transportmedelsindustrin stod stilla i nästan 3 veckor under januari—-februari. Under konflikten framkom att de nya lagerhanteringsrutinerna som införts i industrin under av 1980-talet — bl. a. den s. k. just-in-time principen, vilken innebär att underleverantörerna levererar varan exakt när kunden behöver den — märkbart har ökat sårbarheten vid konflikter. Det var främst under-

leverantörerna inom verkstadsindustrin som inte kunde hålla uppe produktionen eftersom såväl underleverantörerna som de stora exportföretagen

inom verkstadsindustrin dragit ned förvaringsutrymmen för lager. Under 1988 förväntas oljelagren dras ned med drygt 2 miljarder kr. (1980 års priser), vilket medför att importen av petroleumprodukter kommer att minska även under 1988. Industrins lagerstock beräknas totalt sett ligga på

föregående års nivå. Inom delar av industrin, som t. ex. transportmedelsindustrin, järn-och stålverken samt massaindustrin, bedöms lagren för när-

varande vara för små. Totalt sett förväntas detta dock motverkas av att

andra branscher har planer på att fortsätta att avveckla lagren. Inom partioch detaljhandeln förutses en mindre lageravveckling. Inom hela ckono-

min beräknas lagren reduceras med 2,6 miljarder kr. (1980 års priser), vilket ger ett positivt BNP-bidrag på 0,3 procentenheter.

9¶Den offentliga verksamheten BL I ANSB: 150

taga 1.

9.1¶Den offentliga sektorn och samhällsekonomin De

Den offentliga sektorns samlade finansiella sparande har sedan 1978 varit negativt, främst beroende på kraftiga underskott i den statliga sektorn. Från 1982 minskade emellertid underskotten och 1987 blev saldot åter positivt, se tabell 9:1. Räknat som andel av BNP, har det finansiella sparandet ökat från —6,3 7 1982 till 3,9 7 1987. Även om intäkterna från engångsskatten på livförsäkringsbolagens förmögenheter exkluderas, förblir sparandet positivt 1987. Denna skatt beräknas ha inbringat drygt 16 miljarder kr. 1987. Är 1988 väntas det tinansiella sparandet minska, eftersom intäkterna av engångsskatten bortfaller: det underliggande sparandet ökar dock något.

Tahell 9:1 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter Löpande priser

Procent av BNP Skatter och avgifter 52,9 54,8 SSs2 Utgifter 64,2 61.9 61.3 Finansiellt sparande -0.7 3.9 2,6 LJ investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt newuot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Anm.: I tabellen har transfereringar (utom räntebetalningar) mellan de tre offentliga delsektorerna eliminerats. Däremot har inte interna skattebetalningar eliminerats. Källa: Finansdepartementet.

I tabell 9: 1 redovisas också skattekvoten, dvs summan av direkta och indirekta skatter samt socialförsäkringsavgifter uttryckt som andel av BNP. Denna kvot beräknas ha ökat från 51,5 74 1985 till 54,8 1987. (För

1987 inkluderas ej den ovan nämnda engångsskatten.) Ökningen mellan

1985 och 1987 förklaras till största delen av att skatteintäkterna ökat som en följd av att löner och pensioner har ökat mer än vad som kompenserats för genom de årliga skattesänkningarna och att skatteunderlagen ökat snabbare än BNP. Innevarande år beräknas den totala skattekvoten öka marginellt. 60

Tabell 9:2 Reala förändringar av den offentliga sektorns inkomster och utgifter Prop. 1987/88: 150

Årlig procentuell volymtörändring Bilaga 1.1

1983 1984 1985 1986 1987 1988 Inkomster 4,9 3,1 3,5 5,1 7,5 -0,3 Utgifter 2,7 0,4 3,8 1,5 -—0,2 1,8 Transfereringar till hushåll = 3.1 —12 4.7 6,0 5,5 53 Övriga transfereringar 6.0 - 10.4 3.6 2.6 -9,4 4.4 Räntor 9.6 12.0 -7.4 -93 =-=9.9 Konsumtion 2.4 21 1.3 0.7 LI Investeringar -0.3 -22 —3,7 -2.6 —- 1,8 Så Anm.: Förändringstalen för den totala offentliga sektorns inkomster och utgifter redovisas med samtliga interna betalningsströmmar eliminerade tliksom i tabell 9:1). Inkomster och transfereringar bar deflaterats med KPI. Offentlig konsumtion och investeringar har deflaterats med respektive implicitdeflator. Källa: Finansdepartementet.

Den konsoliderade offentliga sektorns inkomster har även i fasta priser ökat mer än utgifterna sedan 1982, se tabell 9:2. Detta sammanhänger

främst med den ökade tillväxten i svensk ekonomi. Utgifterna för transfereringar har ökat kraftigt, vilket huvudsakligen beror på dels beslutade förbättringar av olika bidrag, dels det ökande antalet pensionärer. "Trenden mot ökade ränteutgifter bröts 1986 som en följd av lägre räntenivåer samt minskade budgetunderskott. Under 1988 väntas räntebetalningarna minska i volym. De samlade konsumtionsutgifternas ökningstakt har minskat

påtagligt sedan 1970-talet. Investeringarna inom den offentliga sektorn har sjunkit ärligen under hela decenniet. men väntas öka innevarande år. Med tabell 9: 2 som grund, kan den offentliga sektorns inverkan på den övriga ekonomin beräknas. Med antaganden om marginella konsumtions-

och importbenägenheter, kan multiplikatorer räknas fram. De anger hur förändringar av inkomster och utgifter i den offentliga sektorn bidrar till

förändringen av BNP totalt. Eftersom kalkylerna bygger på reala föränd-

ringar, inkluderas inte effekter via prisbildning eller kreditmarknad. Beräk-

ningarna visar att staten har bedrivit en kontraktiv finanspolitik under de senaste åren mält på detta sätt. Kommunernas och socialförsäkringssek-

torns inverkan på ekonomin har varit relativt liten. Under 1988 väntas den

offentliga sektorn ha en i stort sett neutral inverkan på samhällsekonomin. En åtstramande effekt från den statliga sektorn motvägs av en nägot

expansiv effekt från den kommunala sektorn.

Tabell 9:3 Finanspolitiska effekter Procent av bruttonationalprodukten i fasta priser

1983 1984 1985 1986 1987 1988 Staten a -2.7 —-0),7 -1.3 -22 -0,4 Socialförsäkringssektorn 0.2 —-01.2 0.1 0,2 0.0 0.1 Kommunerna 0.6 0.5 0.8 0.22 -0).2 0.5 Totala offentliga sektorn —0,5 —2.4 0.2 0,9 = —-24 0,2

61 Källa: Finansdepartementet.

6 Riksdagen 1987!88. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

9.2¶Statsskulden och den offentliga förmögenheten Prop. 1987/88: 150

Bilaga 1.1

Den svenska statsskulden uppgick vid slutet av 1987 till 622 miljarder kr. till bokförda värden. Med utlandsskulden räknad till aktuella valutakurser och med de smärre justeringar finansräkenskaperna gör uppgick statsskul-

den till 619 miljarder kr.. se tabell 9:4. Staten hade 1987, för första gången

sedan 1976, ett positivt finansiellt sparande. Detta sparande bidrog till att statsskulden minskade under 1987, se tabell 9:4. Till minskningen bidrog också att statens utlandsskuld minskade genom dollarkursens nedgång.

Tabell 9:4 Den offentliga sektorns finansiella nettotillgångar Miljarder kr., löpande priser

Belopp 31 dec.

1986 1987

Källa: Konjunkturinstitutet.

Staten har ocksä omfattande finansiella tillgångar. Dessa uppgick vid slutet av 1987 till 249 miljarder kr. Statens finansiella tillgångar består till ca 407 av bostadslån och studielån. Insatskapitalet i statliga affärsverk och aktier i statliga bolag uppgick till drygt 50 miljarder kr.

Skillnaden mellan hela den offentliga sektorns finansiella tillgångar och skulder utvisar den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet. I slutet av 1987 uppgick nettoförmögenheten till —8 miljarder kr. Det bör noteras, att i denna ingår inte reala tillgångar i form av t.ex. mark, byggnader och maskiner.

Socialförsäkringens finansiella tillgångar uppgick till 333 miljarder kr. Huvuddelen av denna förmögenhet utgjordes av obligationer och utlåning. en mindre del av aktier. AP-fondens och löntagarfondernas aktieinnehav

uppgick sammantagna till ca 20 miljarder kr. Riksbankens förmögenhet, vilken i detta sammanhang räknas in i den offentliga sektorns nettoförmö-

genhet, motsvaras huvudsakligen av valutareserven och uppgick till 50

miljarder kr. Kommunerna hade en nettoskuld på ca 22 miljarder kr. Statsskulden samt den offentliga sektorns förmögenhet i fasta priser från

1970 och framåt framgår av diagram 9: 1. Den finansiella förmögenheten ökade successivt mellan 1970 och 1976 främst genom uppbyggnaden av AP-fonden. Därefter minskade den snabbt till följd av de stigande statliga budgetunderskotten och 1983 uppstod en nettoskuld. Sedan 1983 har dock försämringen av den offentliga sektorns finansiella ställning dämpats. Åren 1986 och 1987 ökade den finansiella nettoförmögenheten igen.

Diagram 9:1 Statsskulden och den offentliga sektorns finansiella förmögenhet Prop. 1987/88: 150 31 december 1970— 1987, miljarder kr.. 1987 års priser Bilaga 1.1

men - eo Don ce — 700 700 ——-

| 600 Den offentliga sektorns ee L 600

finansiella tillgångar 500 7

Statsskulden L 400 400 -

300 i - 300

200 Fo - 200

100 - 100

: Den offentliga sektorns | finansiella förmögenhet netto (0) T re en ons > = . nn

—-100 + T T rt "TT TT T T T T T TT T T TT T t

70 72 74 76 78 80 82 84 86

Källa: Konjunkturinstitutet.

9.3 Staten

Sedan 1982 har det skett en kraftig förbättring av statens budgetsaldo. Mellan 1982 och 1987 har budgetunderskottet minskat från 83 miljarder kr. till 10 miljarder kr. Som andel av BNP sjönk underskottet från 1326 till 12.

Bakom förbättringen av statens finanser ligger dels en kraftig ökning av inkomsterna, dels en återhållsam utgiftsutveckling. Mellan 1982 och 1987 ökade statens inkomster med 180 miljarder kr.. medan utgifterna steg med drygt 100 miljarder kr. Ökningen av utgifterna har kunnat hållas nere dels genom cn stram budgetpolitik, dels genom att det förbättrade ekonomiska läget har medfört att insatserna bl. a. inom de arbetsmarknads- och industripolitiska områdena har kunnat minskas. Sedan 1985 har ränteutgifterna minskat till följd av sänkt räntenivå och under 1987 även genom att statsskulden minskade.

År 1988 förutses en fortsatt förbättring av budgetsaldot. Det finansiella sparandet försämras dock jämfört med 1987 genom att engångsskatten på försäkringsbolagen faller bort, se tabell 9: 5. .

Statens inkomster av skatter beräknas öka i väsentligt längsammare takt 1988 jämfört med under 1987. Det gäller både direkta och indirekta skatter.

Beträffande de direkta skatterna genomförs 1988 flera förändringar i inkomstskattesystemet för hushåll. Dessa ändringar innebär att grundavdraget höjs, den s. k. brytpunkten höjs, antalet skikt i skatteskalan minskas

Tabell 9:5 Statens inkomster och utgifter Prop. 1987/88: 150 Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag Bilaga 1.1

Miljarder kr. Förändring, 7

1986 1987 1988 1987 1988

! I investeringar ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

och kvittningsrätten mellan villaunderskott och inkomst av kapital slopas. Sammantaget beräknas förändringarna i skattesystemet innebära ett skat-

tebortfall på ca 4,5 miljarder kr. jämfört med 1987 års skatteregler. Inkomsterna från de indirekta skatterna, som svarar för ungefär hälften

av statens inkomster. beräknas öka med endast ca 4596. Orsaken till den relativt låga ökningstakten är i huvudsak att den allmänna löncavgiften,

vilken räknas som en indirekt skatt, sänks från 2 4 till 0,34 72. Det beräk-

nas ge ett inkomstbortfall på 71/2 miljarder kr. Genom denna sänkning neutraliseras beslutade höjningar av andra arbetsgivaravgilter, vilka inte klassas som indirekta skatter, så att det totala avgiftsuttaget blir oförändrat mellan 1987 och 1988.

Bensinskatten höjdes med 25 öre per liter den 1 april 1988. Den 6 april

1988 höjdes skatten på spritdrycker och starköl. Vid samma tidpunkt

slopades skatten på lättöl. I kompletteringspropositionen föreslås ytterligare vissa höjningar. Sammantagna beräknas dessa förändringar ge staten en inkomstförstärkning för 1988 med drygt I miljard kr.

Statens övriga inkomster ökade mycket kraftigt 1987 genom engängsskatten på försäkringsbolag, som gav 16,3 miljarder kr. År 1988 minskar inkomstposten i motsvarande grad.

Transfercringarna till hushåll ökade med 8,6 Z till följd av en rad förbätt-

ringar av de sociala förmånerna. För 1988 beräknas ökningen bli ännu kraftigare (9,4 90). Till en del beror den fortsatt starka ökningen på att en del förbättringar av de sociala förmånerna genomfördes den 1 juli 1987 och

får full årseffekt först 1988. Höjningar sker 1988 av det kontanta arbetsmarknadstödet och utbildningsbidragen. Statens utbetalningar av bostads-

tillägg till folkpensionärer beräknas öka ca 20 96 till följd av regeländringar. 64

Statens ränteutgiltter minskade från ca 66 miljarder kr. 1985 till ca 59 Prop. 1987/88: 150

miljarder kr. 1987. För 1988 förutses en fortsatt minskning av ränteutgifter- Bilaga 1.1

na till följd av en omläggning i redovisningen av räntor på statsskuldväxlar. Omläggningen innebär att ränteutgifterna avräknas mot budgeten när växlarna betalas och inte som tidigare när växlarna emitteras. Omläggningen

medför en positiv engångseffekt på statsbudgeten 1988/89 om ca 71/2

miljarder kr., varav 5 miljarder kr. faller på innevarande kalenderår.

Den statliga konsumtionen har haft en långsam utveckling under 1980-talet. Nivån har varit i stort sett oförändrad sedan 1982. Antalet statligt

anställda har minskat genom de rationaliserings- och besparingskrav som ställts på statliga myndigheter. För 1988 väntas en fortsatt minskning av

sysselsättningen inom statliga myndigheter, till en del beroende på att sjöfartsverket blev affärsverk den I juli 1987. Genom att andra delar av konsumtionen, framför allt försvarets inköp, beräknas öka relativt starkt i volym 1988, antas den totala statliga konsumtionen öka något 1988.

9.4¶Socialförsäkringssektorn

Socialförsäkringssektorn omfattar allmän tilläggspensionering (inkl. lönta-

da arbetslöshetskassor. Den 1 juli 1988 föreslår en femte AP-fondstyrelse inrättas. Det finansiella sparandet inom socialförsäkringssektorn består i stort sett av ökningen i AP-fonden, då sparandet i de övriga delarna är marginellt. Enligt nationalräkenskaperna uppgick det finansiella sparandet

i socialförsäkringssektorn till 26 miljarder kr. 1987, se tabell 9: 6. Socialförsäkringssektorns inkomster beräknas ha ökat relativt kraftigt

under föregående år. Under hela 1980-talet har avgiftsinkomsterna vuxit

långsammare än transfereringarna till hushållen — avgiftstäckningen har

alltså minskat. Mot bakgrund av bl. a. detta höjdes arbetsgivaravgiften till

ATP med 0,4 procentenheter 1988. Det medför att inkomsterna innevaran-

de år ökar mer än den utbetalda lönesumman. Motsvarande gäller för avgiften till sjukförsäkringen, som höjdes för att finansiera timsjukpen-

Tabell 9:6 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter Löpande priser

Miljarder kr. Förändring,

1986 1987 1988 1987 1988

Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket och statis-

tiska centralbyrån.

ningreformen. Den allmänna löneavgiften, som sänktes för att motverka Prop. 1987/88: 150

dessa höjningar, förs som indirekt skatt till staten. Sänkningen påverkar = Bilaga 1.1 med andra ord inte socialförsäkringssektorns inkomster. Sammantaget väntas avgiftsinkomsterna 1988 öka med drygt 13 Z-, medan lönesumman väntas växa med drygt 7 2.

Ränteinkomsterna består till övervägande del av AP-fondens ränteintäk-

ter, vilka uppgick till knappt 32 miljarder kr. 1987. Innevarande år väntas

dessa inkomster öka något mer än förra året, bl.a. som en följd av den

slopade placeringsplikten. De förbättrade placeringsmöjligheterna väntas

dock inte ge något större genomslag på ränteintäkterna i år.

Statsbidragen till sektorn ökade kraftigt 1987. Det var framför allt bidragen till sjukförsäkringen som ökade. 1988 väntas bidragen minska, delvis

beroende på att bidragen till arbetslöshetskassorna minskar som följd av

den sänkta arbetslöshetsnivån. Skatteintäkterna ökade som väntat kraftigt föregående år. I år väntas intäkterna av vinstdelningsskatten stiga betydligt, även om ökningen blir mindre än föregående år. Den skatt som betalas in av företagen överförs med en viss eftersläpning till AP-fonden.

Då socialförsäkringssektorn till sin natur är ett system för inkomstom-

fördelning, är det följdriktigt att dess utgifter till övervägande del består av utgifter till hushållen. Dessa ökar trendmässigt eftersom antalet pensionä-

rer och andelen pensionärer med full ATP ökar. Den 1 juli 1987 höjdes

basbeloppet med 400 kr. extra utöver den årliga kompensationen för infla-

tionen. Det bidrar till ökningen av pensionsutbetalningarna både 1987 och 1988. Den förbättrade kompensationen vid korttidsfrånvaro, som genom-

fördes i december 1987, medför ökade utgifter för sjukpenning 1988. Kost-'

nadsökningen för denna reform beräknas till dryga 3 miljarder kr. på

helårsbasis. Från halvårsskiftet 1988 höjs vidare den högsta dagpenning-

nivån i arbetslöshetsförsäkringen, vilket beräknas kosta ca 250 miljoner kr. 1988. Denna höjning uppvägs emellertid helt av sänkningen av arbetslös-

hetsnivån.

9.5¶Kommunerna

Sedan 1985 har den kommunala sektorn, bestående av primär- och lands-

tingskommuner samt församlingar och kommunalförbund, uppvisat negativt finansiellt sparande. Enligt nationalräkenskapernas preliminära utfallsberäkningar, ökade inkomsterna kraftigare än utgifterna 1987, varför den

kommunala sektorns finansiella sparandeunderskott stannade vid ca 2 miljarder kr.. se tabell 9:7. Det är en förbättring, jämfört med vad som beräknades i den preliminära nationalbudgeten, med ca 4 miljarder kr.

Skillnaden beror främst på att de övriga inkomsterna blev ca 3 miljarder kr. högre än beräknat samt statsbidragen ca I miljard kr. högre. Av de övriga

inkomsterna, minskade de tillräknade pensionsavgifterna inte lika mycket

som förväntat. Vidare blev intäkterna av kommunala avgifter samt räntein-

komsterna högre än förutsett.

Likviditeten inom den kommunala sektorn är fortfarande ganska hög. Vid slutet av 1987 uppgick de likvida medlen till ca 9926 av utgifterna för primärkommunerna och till ca 102946 för landstingen. Variationerna mellan 66

Tabell 9:7 Kommunernas inkomster och utgifter Prop. 1987/88: 150

Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser Bilaga 1.1

Miljarder kr. Förändring, &&

1986 1987 1988 1987 1988 Inkomster 243,3 259,3 274,6 6,6 5,9 Avgifter 138,1 153,3 165,5 11,0 8.0 Bidrag från staten och socialförsäkringssektorn 65,7 69.2 70,3 53 1.6 Övriga inkomster 39,5 36,8 38.8 = —-6,8 5.4

! | investeringar m.m. ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket och statistiska centralbyrån.

kommunerna är dock stora. Ett par landsting har t. 0. m. uppgivit att de

mot slutet av 1987 hade negativt rörelsekapital. I mars i år gjordes de sista

utbetalningarna till kommunerna av de medel som 1984 och 1985 drogs in för att motverka överlikviditet inom sektorn.

För 1988 beräknas sparandeunderskottet öka till ca 6 miljarder kr. Som

andel av utgifterna är underskottet fortfarande litet, ca 22, jämfört med

vad som var vanligt i mitten av 1970-talet.

Kommunernas inkomster består till 60 Z av skatter, varför förändringarna i dessa förklarar större delen av de totala inkomsternas förändring. Skatteinkomsterna beräknas öka med 8 1988. Utdebiteringen i kommunerna höjs 1988 med 12 öre till i genomsnitt 30.56 kr.

Bidragen från staten och socialförsäkringssektorn består av generella: och specialdestinerade bidrag. De generella bidragen utgår utan koppling till de olika verksamheter kommunerna utövar. dels som skatteutjämningsbidrag, dels som kompensation för slopandet av beskattningsrätt av juri-

diska personer. Den sistnämnda posten minskar kraftigt 1988, medan den

förra är i stort oförändrad. Skattcutjämningssystemet finansieras delvis genom en avgift, som för närvarande uppgår till 47 öre per skattekrona för

primärkommunerna och till 34 öre för landstingen. Hela denna avgift

frånräknas bidraget i nationalräkenskaperna. Den del av avgiften som

beslutades våren 1987, den s.k. skolavgiften, bruttoförs här och har såle-

des inte avräknats från statsbidragen utan ingår bland kommunernas utgifter som en Övrig transferering till staten.

De övriga inkomsternas minskning 1987 förklaras helt av sänkningen av de tillräknade pensionsavgifterna. Dessa räknas fram kalkylmässigt av

statistiska centralbyrån, då kommunerna som arbetsgivare ej fonderar speciella medel för framtida pensionsutbetalningar. År 1988 beräknas de

övriga inkomsterna öka med drygt 5. Ränteinkomsterna förväntas mins-

ka i takt med en fortsatt minskning av rörelsekapitalet i kommunerna. 67

Utgifterna väntas 1988 öka snabbare än förra året, och snabbare än Prop. 1987/88: 150 inkomsterna. Omkring tre femtedelar av ökningen förklaras av ökningen i = Bilaga 1.1 konsumtionsutgifterna. Den kommunala konsumtionen ökade 1987 enligt de preliminära beräkningarna med ca 19 i fasta priser. Volymökningen bedöms detta år uppgå till drygt 16, vilket är betydligt lägre än den genomsnittliga ökningen hittills under 1980-talet och ännu lägre än under 1970-talet då den kommunala konsumtionen ökade med i genomsnitt 4& per år. Omkring tre fjärdedelar av konsumtionsutgifterna består av löner inkl. lönekostnadspålägg. Antalet arbetade timmar väntas öka lika mycket som de samlade konsumtionsutgifterna i volym. Den underliggande ökningen är dock högre, eftersom antalet personer sysselsatta i beredskapsarbete och ungdomslag väntas fortsätta minska till följd av den väntade nedgången i arbetslösheten.

Utgifterna för investeringar m. m. minskade kraftigt föregående år. Detta förklaras delvis av att begreppet innefattar den finansiella posten nettoköp av mark och fastigheter, vilken uppgick till —2 miljarder kr 1987. Den kommunala sektorn nettosålde således mark och fastigheter i ovanligt stor utsträckning 1987. En annan förklaring är en kraftig minskning av de kommunala investeringarna med 544 i fasta priser. Investeringarna har minskat i volym varje år sedan 1981. Mot bakgrund av det uppdämda investeringsbehov det gett upphov till, samt de ökade bostadsinvesteringarna 1987, vilka ger följdinvesteringar inom den kommunala sektorn, bedöms emellertid investeringarna öka detta år. Denna bild bekräftas också av de enkäter som gjordes i februari.

10¶Kapitalmarknaden Prop. 1987/88: 1>v

. . Bilaga 1.1

10.1¶Ränteutvecklingen internationellt

Under årets första två månader var den internationella ränteutvecklingen i

huvudsak nedåtriktad, se diagram 10: 1. I Förenta Staterna sjönk den långa räntan med mellan en halv och en procentenhet från läget i december. Bakom den amerikanska räntenedgången torde i första hand ha legat en

förhållandevis stabil dollarkurs samt en låg inflation. Federal Reserve har fört en tämligen lätt penningpolitik i syfte att stödja den ekonomiska

tillväxten och skapa lugn på värdepappersmarknaderna. Under mars tenderade dock räntorna att stiga mot bakgrund av den relativt starka produk-

tionstillväxten.

Även i Japan har räntan sänkts för att minska apprecieringstrycket på

yenen. Räntenedgången har emellertid där varit mindre markerad. Det skall ses mot bakgrund av en tämligen hög ekonomisk aktivitet i Japan och

viss oro för att inflationen kan komma att tillta något. Penningmängdsök-

ningen har varit kraftig sedan halvårsskiftet 1987. I Förbundsrepubliken

Tyskland är den korta räntan historiskt sett låg. Den långa räntan är

däremot fortsatt hög varför avkastningskurvan tenderat att bli allt branta-

re. Centralbanken har uttryckt oro för att penningmängdstillväxten är för stark.

Det internationella valuta- och penningpolitiska samarbetet torde ha haft

en stabiliserande inverkan på räntorna under årets första månader. Den amerikanska räntan är alltjämt relativt hög. Räntedifferensen gentemot de

Diagram 10:1 Ränteutvecklingen i olika länder 3-månadersräntor

18 18

167 - 16

143 -14

7 Statsskuldväxlar Fr

120 / Li2

- a - F

10 T F-10

8- stttrssnsrnnn, -8

I YEN SN I

SE NR NN Ne Le

fe STREET SN Nn Nn AA AL L

+ DEM EO få

27 2

[0] EEE EEE EET ETT TEE EET TE TE ETSI TTT (0)

1984 1985 1986 1987 1988

69 Källa: Riksbanken.

andra större industriländerna har visserligen minskat något men är fortfa- Prop. 1987/88: 150 rande större än under t.ex. 1986. Det återspeglar en kraftigt försvagad Bilaga 1.1 valuta och förväntningar om fortsatt stora underskott i budgeten och bytesbalansen.

Den amerikanska ränteutvecklingen förblir under 1988 av vitalt intresse för Västeuropa och inte minst för Sverige. Även om den internationella tillväxten förutses bli relativt god och inflationsutsikterna är dämpade utgör obalanserna i utrikeshandeln mellan de tre största industriländerna en betydande osäkerhetsfaktor. Den amerikanska penningpolitiken måste gå en svår balansgång mellan behovet att stävja för starka efterfråge- och inflationstendenser och de finansiella marknadernas känslighet för en uppdragning av räntenivån.

10.2¶Räntor och valutaflöde i Sverige

Den internationella ränteutvecklingen har fått ett visst genomslag på den svenska marknaden, se diagram 10:2. Statsobligationsräntorna sjönk i början av året med omkring en halv procent till 11 9& mot slutet av februari, en nivå som de på nytt nådde i slutet av mars efter en temporärt högre ränta under månaden. I motsatt riktning har verkat att riksbanken deklarerat att den höga privata konsumtionen och stora låneefterfrågan motiverar

en bibehållen hög lång ränta. Räntenivån har också hållits uppe genom att

riksbanken intervenerat i den kortare delen av marknaden.

Diagram 10:2 Ränteutvecklingen i Sverige 3-månaders statsskuldväxlar samt statsobligationer förfallande om 5 år

164 -16

|

I

14 d 14

Statsobligationer oa 42 12 —

d Statsskuldväxlar Oo L

103 10

SOLARSARERRARN ÄARARAARSARS RARARSSÄRARD RRSAGARAAREN MARSE 8

1984 1985 1986 1987 1988 Anm.: Effektiv årsränta. Källa: Riksbanken. 70

De kortare penningmarknadsräntorna följde därmed inte den internatio- Prop. 1987/88: 150

nella trenden under årets början. Den korta räntan har i stället stigit drygt — Bilaga 1.1

en halv procent sedan årsskiftet. Räntan på sexmånaders statsskuldväxlar låg i slutet av mars på ca 9,7 Ze. |

Mätt mot den s.k. korgräntan ökade räntegapet mot utlandet från drygt en till närmare två procent i mars. Det stadigvarande ehuru begränsade valutautflödet under andra hälften av fjolåret kunde därigenom vändas till ett mindre inflöde från mitten av januari, se diagram 10:3. Valutakursindex, som riksbanken tillåter variera inom en bandbredd av 1,5 922 från riktvärdet, låg i början av året i stort sett på riktvärdet. Index sjönk emellertid i februari-mars, dvs. kronan blev starkare. Det innebär i sig att incitamenten till utlandsupplåning minskar något.

Till bilden hör också att företagen under mars—april 1987 tog upp betydande utlandslån med förfallotid om ett år. Bakgrunden var dels en ökad räntedifferens, dels en ändring i valutaregleringen som innebar att löptiden för finansiella lån i utländsk valuta sänktes från två till ett år. Förekomsten av dessa lån föranleder riksbanken att driva upp de kortare svenska räntorna.

Det balanserade valutaflödet har inneburit att likviditetstillskottet från utlandet varit begränsat. Statens lånebehov har samtidigt kontinuerligt minskat och t. o. m. varit negativt under det senaste året. De stora likviditetstiliskotten i ekonomin utgörs i stället av bankernas låneexpansion. Penningmängden inklusive allemanssparande och statsskuldväxlar har ökat i en förhållandevis stabil takt under 1987 eller 7-8.

Diagram 10:3 Valutaflöde och kursindex.

— KURSINDEX rens RÄNTEDIFFERENS

Oo VALUTAFLÖDE,MDR KR

10 128

] L 129

1 na

5 i MN L130

-—5 TTTTTTTTTTT TUTTTTTTTTTT TTT TTTTTT UTTTTTTTTTT TTT 134

| | | [

1984 1985 1986 1987 1988

Källa: Riksbanken. 71

10.3¶Aktiemarknaden Prop. 1987/88: 150

Bilaga 1.1 Efter den världsomfattande börsnedgången i oktober 1987, som resulterade i kursnedgångar på 30—40 2 på de flesta större aktiemarknaderna har en viss återhämtning kommit till stånd. I början av april 1988 hade aktiekurserna stigit i majoriteten av de större industriländerna jämfört med den kursnivå som rådde vid inledningen av år 1987. I några länder, bland annat Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland, föregicks emellertid inte börsfallet av en kraftig kursuppgång under 1987. I dessa länder var kursnivån i början på april 1988 fortfarande 25-30 2 lägre än vid ingången av 1987. De ökade kursfluktuationerna på aktiecmarknaderna har i flera länder bidragit till en markant minskning av omsättningen.

På Stockholms fondbörs steg aktiekurserna med ca 307 från bottennoteringen i mitten av november 1987 fram till mitten av april 1988, se diagram 10:4. Utvecklingen på den svenska aktiemarknaden har relativt väl följt det internationella mönstret med stigande kurser och avtagande omsättning.

Nettoimporten av svenska aktier har fortsatt under vintermånaderna. Under börsfallets första veckor sålde utländska placerare aktier i stor omfattning på såväl Stockholmsbörsen som på i stort sett alla andra större börser. Totalt uppgick nettomporten av svenska aktier till ca 3 miljarder kr. under oktober-november 1987. För de tre påföljande månaderna stannade nettoimporten på sammanlagt drygt en miljard kr.

Diagram 10:4 Kursutvecklingen i New York och Stockholm Ultimo resp.vecka, 1986-12-30 = 100

160- er er oe -r 160

I

New York

140 - a 140

120 - rt 120

Stockholm 100 [ 100

[0] 10 20 30 40 50 10

1987 1988

Amn.. T.o.m. vecka 14 1988. Källa: Finansdepartementet.

Diagram 10:5 Nettoexport av svenska aktier till utlandet Prop. 1987/88: 150 Miljoner kr. Bilaga 1.1 2500 TT rr nn mon ones more n er ns on 2500

2000 2 Eaoo

15004 | | -

1000 - : N : | EF 1000

5004 7" i | = i H I ; 500

5 I HH Lo. ll | nn) un

GO ETS TTO

-5004 : of I = | NL : . E-500

j I: É

—1000 | | ! ; :1000

--1500 ] | —-1500

-2000 Yr ne. fn. AR FR cr a sr san cf SR RA ve sen sn RA. SS VR oc -2000

JOM OM J SN I MOM J SN J

Källa: Riksbanken.

10.4¶Utlåning och sparande

Nettoutlåningen ull allmänheten var omfattande även under 1987 men

dämpades något jämfört med den mycket höga nivån 1986. Hushållens upplåning i bostadsinstituten sjönk tillbaka till 1985 års nivå medan upplå-

ningen i banker och finansbolag var fortsatt kraftig (se tabell 10:1 och

10: 2).

Den höga nettoupplåningen 1987 motsvarades emellertid inte av samma uppbyggnad av hushållens finansiella tillgångar som under 1986. Hushållens finansiella sparande försämrades därför avsevärt. Banksparandet inklusive allemanssparandet i bank ökade med ca 14 miljarder kr. mindre än

under året innan. Storleksmässigt motsvarar nedgången i banksparandet

mer än en tredjedel av den totala privata konsumtionsökningen i löpande priser.

Hushållens medvetenhet om banksparandets relativt låga realavkastning

kan under senare år ha ökat i samband med att andra placeringsalternativ dels ökat i antal dels haft en relativt hög avkastning. En sådan omvärdering till nackdel för banksparande kan ha skett trots att avkastningen genom positiva realräntor och lägre marginalskatter förbättrats avsevärt jämfört

med situationen under 1970-talet. Utlåningsstatistiken från hösten 1987 och de första månaderna 1988 visade inte på någon avmattning it lånecfterfrågan. Skatteplancringskredi-

terna var alltjämt stora inför årsskiftet och synes i stor utsträckning ha tidigarelagts från december till november, delvis som följd av riksdagens beslut att inte tillåta avdragsrätt för förskottsräntor. Den sedvanliga minsk-

ningen av nettoutläningen i januari var i år mer begränsad än i fjol.

! Uppskattade värden Källa: Riksbanken

Utvecklingen speglar ett nytt kreditklimat som har växt fram under

senare år. Kreditutbudet är stort, marknadsföringskanalerna har ökat i

antal och hushållens valmöjligheter är många. Lönsamheten på hushållsutlåningen torde därtill vara bättre än på flertalet andra affärsområden i bankerna. Ett uttryck för en tilltagande utlåningskonkurrens är att den

överenskommelse om lägsta amorteringsvillkor som ingicks hösten 1986 mellan riksbanken och de olika kreditinstituten, upphörde att gälla i febru-

ari 1988 sedan den sagts upp av en avtalspart. Allt fler överträdelser hade då noterats. Börsfallet i fjol torde Iceda till större försiktighet vad gäller t. ex. värdepappersbelåning. Effekterna på den samlade låneefterfrågan är dock osäkra. Den positiva börsutvecklingen hittills i år har återställt en stor del av

höstens förmögenhetsförluster. Hushållens dominerande förmögenhets-

massa återfinns emellertid i småhus och bostadsrätter. Senare års kraftiga

prisökningar har resulterat i ett betydande belåningsutrymme som bidrar till osäkerheten om hushållens kreditanspråk framöver.

Hushållens stigande skuldsättning är ett internationellt fenomen. Gemensamma bakomliggande faktorer är kraftiga värdestegringar på aktier och fastigheter samt avregleringar av de finansiella marknaderna. De svenska hushållens samlade lån från de större kreditgivarna banker, bostadsinstitut och finansbolag steg från ca 70 Zz av disponibel inkomst åren

Tabell 10:2 Bostadsinstitutens utlåning, ändamålsfördelad Förändring i miljarder kr.

1984—85 till ca 8026 1986 och 8972 1987. Bortsett från att avvecklingen av Prop. 1987/88: 150 utlåningsregleringen till viss del ledde till en överflyttning av lån till den — Bilaga 1.1

reguljära marknaden visar utvecklingen särskilt under 1987 att också en reell ökning i skuldsättningen skett. Med höga realräntor innebär detta att en ökad andel i hushållsbudgeten måste avsättas för räntor och amorteringar. En sådan utveckling har emellertid de senaste åren motverkats av att ränteläget varit en äå två procentenheter lägre än under 1984—85. Den

genomsnittliga amorteringsgraden har också hållits nere i samband med att hushållen givits möjlighet att sanera sin lånebild som följd av utlåningsreg-

leringens avskaffande. Korta, dyra lån har kunnat läggas om till långa. billigare lån. Den effekten bör dock bli mindre framöver. Amorteringsbör-

dan torde i stället komma att öka när de senaste årens nettoupplåning börjar betalas av. |

o

Prop. 1987/88: 150

Innehåll

Bilaga 1.1

I Sammanfattning —=.sosososeererrsrererrerre ere rr ss sr rr ers rss

2 Den internationella utvecklingen =ooooosossee sosse ses sessions 2.1 Allmän Översikt sssssosseserssseererrrr sr ser sasse rss 2.2 Länderöversikter sossssooserrrrerrrrrsrsesess ss rs sr n sta

3 Utrikeshandel soososoesesesrserererrererrer rss ser s sr ers rss 1 1 VTG

3.2 ÄMPOIeN oosooeoeeesereesereereer ere ere ere rer rer ere rss 3.3: Bytesbalanseh sossoosserrerereererr reser ere rr e sees es

4 Industrifk cooososeeerrrreerereser er rer rer rss rer rss r ers ess 4.1 ProduktiOn s.ssoorrsrseerererrrrrrrser ere rr arr ers rs esse 4.2 LÖNSAMHet oososoos esse r rer ere e reser er res sr ers es rr rss sa 28

5 Arbetsmarknaden «oosossosseerserer sr r rss ra rer e rs ere sera 31 5.1 SysselsättniNg sosoosseeererrerrerrr sees ere rr rer rna sera 31 5.2 Utbudet av arbetskraft oossssoosssssssssssrss ss rss ss era 34

6 Löner och priser soooosssss ere reses rer reser ers s sosse ess esse 38

[559 [I TT

6.2 PIISET ooooneseerererrerrerrrrrrre rr er ss r rs ss sr tesen aa

7.1¶Hushållens disponibla inkomster sosooossssssss ses ss ess sa

7.2 Privat konsumtion och sparande sssssssssssssss ss rs soon

8 INveSteringår oocosossser esse eere esse rr r erste ere esse se ess 8.1 Inledning sossoeseeerrerrere reser rer r rr e rr reses ere esta 8.2 Näringslivets INvesterinGäål socoosssosserssssssser ess ss sa 8.3 Bostadsinvesterifgal ossossesererrrrerssrrs rss rer senta

8.4¶Byggnadsverksamhet sossosssseeerasseserr sees ser roses

8.5 LagerinvesteriNgal ooooosseresererrsreeesr rr res s rer ere ess

9 Den offentliga verksamheten sossoooooss sees ses ese rss ere ses sta

CR IEEN BTG 9.4 SocialförsäkringssektOrf =oosossossserseersrs esse sr s sees 9.5 KOMMUNEINA oossrerrreserrerererereer reses ss ere res ns

10 Kapitalmarknaden oooooooeeeerererrrerer rer rss rss se terra 10.1 Ränteutvecklingen internationell. sssssssssssssss ess s ena 10.2 Räntor och valutaflöde I SVetige sossossrsssssssrr erna 10.3 Aktiemarknaden oocoosssseseserseserer rss rss sees sees

10.4¶Utlåning och sparande =ossosossoserersserse rss sr rr rs r ra

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 76

Bilaga 1.2 Svensk ekonomi 1988-1991

Treårskalkylerna 1988

En bedömning av svensk ekonomi 1989-1991

I Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 150. Bilaga 1.2

Prop. 1987/88: 150

Innehåll

Bilaga 1.2

Förord I Inledning. .sooooeeeseereersereerereeer sera rer reser er rasa reses

2¶De senaste årens utveckling = ..sssosossssereererssrrrsrs ere resa

Minskade obalanser i svensk ekonOMi osoossoressssos isso rss r ra Stark inhemsk efterlrågeutveckling ..sssssoresersrrrss rss arr aa Hög aktivitet med tendens till överhettning. ..sssssssssssssss ers Löner — priser — arbetslöshet sssossssoseose sr rese re rr rr ss ert Försämrad bytesbalans osocoososesesesrerrer rr rer ere ser ers ss a Alltför lågt finansiellt SParände ssoososeseserrrerererero rs rr serna Stigande realinkomster i hushållssektOrft...sssssssssssesssr rss Utgångspunkter och huvudfrågor ..sssssserrrrsererer rr re rensa Problemet med bytesbalansen har ändrat karaktär... ..o.oooco0o...-.

Lågt sparande i hushållen =osoosossoreresrerrrerere rose reser era

Löneökningstakten är fortfarande för HÖg = .sososssssssss rs sr sn Internationell bakgrund =sooooossesssesse ess rese reser rss ss ss na Fortsatt stora externa obalafseth oocooososssssserrse rss reser rss Tillväxt under anpassning scsososerereeeerrerere reser rer es era Risk för en sämre utveckling —soososooserersrrsrrsrrerrsr rr e reta En väg mot balan$ ..sooooos ser eseseresr sr er sr er rer r ars ss sr sees Utvecklingens grunddräg. oossssosesesrserrrrsserr rss rer r sr rss Högt kapacitetsutnyttjande i industrif sossssssss reses es ser orr rt Fortsatt ökande arbetsutbUud. sossossreserrersrer ere reser serna Dämpade löncökningar ger bättre bytesbalans ..soosccsss00 00 vs Sparproblemet har ändrat karaktärn ooooooooos ess rs ere ser sr set Osäkerhet om hushällens SParafde «ssossssosserre reses sees ss sa

Sammanfattning och slutsatser =ssoooooossserseesesssrsres ere ss Kostnadsutvecklingen ett problem på sikt ss .ssssossssosooov rv osa

Sparandet är för lågl. ssssosesrrrsererr reser rrr er rr reser sena

En väg mot bälafs sooooooooreererererrserrrr ss rss s ser ess sn nt Större löneökningar slår på sysselsättningen ...sososssosssoisss oa Risk för en sämre internationell utveckling «s.ssssssossssss sons.

Förord Prop. 1987/88: 150

I denna bilaga analyseras den ekonomiska utvecklingen under perioden 1989-1991. Med hjälp av finansdepartementets beräkningsmodeller beskrivs en fortsatt väg mot balans för den svenska ekonomin. Därtill görs känslighetsanalyser, som åskådliggör konsekvenserna för den ekonomiska

inhemska pris- och löneökningstakten samt den internationella utveckling-

en.

Syftet med treårskalkylerna är att ge ett diskussions- och beslutsunderlag för utformningen av den ekonomiska politiken under de närmaste ären. De kompletterar därmed beräkningarna 1 nationalbudgeten. som traditionellt genomförs med ett ettårigt perspektiv.

I den senaste långtidsutredningen från är 1987 gjordes bedömningar fram

till är 1995. 1 denna bilaga görs förutom en framåtblickande analys även en

jämförelse mellan långtidsutredningens s. k. balansalternativ och utveck-

lingen under åren 1987—1988. En motsvarande bedömning har redovisats i

tidigare treårskalkyler.

Arbetet har utförts inom finansdepartementets långsiktsenhet under ledning av planeringschefen Klas Eklund och departementsrådet Lars Heikensten. I den grupp som utfört arbetet har vidare deltagit kanslirådet Rein

Hinno samt departementssekreterarna Lars Engström, Ingvar Linse och Thomas Olofsson. Underlag till vissa i treårskalkylerna ingående texter har skrivits av kanslirådet Kurt Arne Hall och departementssekreterare

Claudio Vedovato. Ansvarig för utskriftsarbetet har varit Asa Lindström.

'n

I Inledning Prop. 1987/88: 150

Bilaga 1.2

För den ekonomiska politiken krävs ett beslutsunderlag som sträcker sig

längre än det ettåriga perspektiv som nationalbudgetarna traditionellt har

haft. Ett sådant underlag ges i långtidsutredningen som numera publiceras

vart tredje år, senast 1984 och 1987. Under de två mellanliggande åren utarbetas särskilda treårskalkyler i anslutning till kompletteringspropositionen. Tidigare har treårskalkyler publicerats 1983. 1985 och 1986.

Treårskalkylerna kan ses som rullande årliga uppföljningar av långtids-

utredningarna. I de senaste långtidsutredningarna har den ckonomiska

utvecklingen analyserats I flera tidsperspektiv. I de längre perspektiven koncentreras huvudintresset på strukturella förändringar, resursernas användning och ekonomins funktionssätt. I det kortaste perspektivet tas hänsyn även till konjunkturläget. Frågan är om den ekonomiska utvecklingen under de närmaste åren kan väntas vara förenlig med de på längre sikt uppställda balansmålen. Treårskalkylerna ägnas åt de sistnämnda frågorna. De ger därmed ett underlag för utformningen av stabiliseringspo-

litiken under de närmaste ären. Kalkylerna i de senaste långtidsutredningarna har karakteriserats som

kravanalyser. Orsaken är att kalkylerna syftar till att åskådliggöra vad som krävs av den ekonomiska politiken och av ekonomins funktionssätt för att

uppnå vissa specificerade mål för den ekonomiska politiken. 'Treårskalky-

lerna ansluter sig till detta angreppssätt. De beräkningar som redovisas

skulle emehertid också kunna beskrivas som betingade prognoser. De

syftar till att beskriva en sannolik ekonomisk utveckling om ett antal olika redovisade antaganden och förutsättningar uppfylls. Beräkningarna i föreliggande treårskalkyler utgår exempelvis från vissa angivna antaganden om världsmarknadstillväxt, internationell inflationstakt och växelkursutveckling.

Den internationella utvecklingen kan vi inte påverka. Däremot är 1. ex. löneökningstakten i den svenska ekonomin, liksom den offentliga sektorns tillväxt. påverkbara genom ekonomisk politik. I den balanserade utveck-

lingsväg för den svenska ekonomin som beskrivs i årets treårskalkyler har

förutsatts en löneökningstakt samt en offentlig utgiftsökningstakl som

möjliggör att samhällsekonomin utvecklas i en önskad — av olika målvari-

abler angiven — riktning. I denna mening innehåller alltså treårskalkylerna kravkalkyler.

Analysen har utförts med hjälp av finansdepartementets modell för aggregerad medelfristig analys, AMMA!. Kalkylerna avser treårsperioden

LAMMA presenteras i Metoder. modeller och beräkningar, bilaga I vill Långtidsutredningen 1987. Nya ekonometriska skattningar har gjorts av en del av dei AMMA ingående sambanden.

1989-1991. Uppgifterna för basåret 1988 bygger på de bedömningar som Prop. 1987/88: 150 presenteras i den reviderade nationalbudgeten (RNB 1988). Bilaga 1.2

I kapitel 2 redogörs för de senaste årens utveckling. Denna jämförs med balansalternativet i Långtidsutredningen 1987 (LU 87) vad avser utveck-

lingen under 1987 och 1988. Syftet är att fastställda vilka avvikelser som förefaller ha inträffat redan i detta initialskede av LU:s balansbana. Mot denna bakgrund diskuteras i kapitel 3 utgångspunkterna och huvudfrågorna för den fortsatta analysen av utvecklingen fram till 1991. För att kunna analysera den svenska ekonomins utveckling krävs att en

internationell bakgrund preciseras. Detta sker i kapitel 4. Osäkerheten om den internationella utvecklingen under kommande år — inte minst som en

följd av rädande obalanser i världsekonomin — gör att det har funnits

anledning att redovisa flera alternativa utvecklingsbilder.

I kapitel 5 och 6 presenteras resultaten av kalkylerna för svensk ekonomi 1989-1991. Detta görs dels i ett huvudalternativ av kravkaraktär, dels i

ett par olika alternativ där konsekvenserna av variationer i bl. a. löneök-

ningstakt och världsmarknadstillväxt belyses.

I det sista kapitlet sammanfattas kalkylerna och dras några slutsatser

rörande stabiliseringspolitiken under de närmaste åren.

2¶De senaste årens utveckling Prop. 1987/88: 150

Bilaga 1.2

Den stabila internationella konjunkturen har tillsammans med det fortfa-

rande goda konkurrensläget för svenskt näringsliv och den framför allt

under senare år starka inhemska efterfrågan medfört en i många avseenden gynnsam utveckling för den svenska ekonomin. Produktionen och syssel-

sättningen har ökat både i ekonomin som helhet och i industrin. En kraftig utbyggnad har också skett av industrin, vilket är nödvändigt för att det skall vara möjligt att på sikt upprätthålla en hög tillväxt. Den internatio-

nellt sett låga arbetslösheten har kunnat pressas ner ytterligare. Samtidigt har de finansiella obalanserna i ekonomin minskat.

Även om Sveriges ekonomi har förstärkts på flera för den framtida utvecklingen väsentliga områden är bilden inte genomgående positiv, Inflationen har varit snabbare än genomsnittet för övriga industriländer. Detta beror framför allt på att våra lönekostnader har ökat påtagligt mer än

omvärldens, vilket i sin tur har sin bakgrund bl. a. i den låga arbetslösheten

och det starka efterfrågeläget på arbetsmarknaden. Den privata konsum-

tionen har samtidigt stigit snabbare än hushållens reala disponibla inkomster, med en fortgående minskning av sparkvoten som följd. Underskottet i den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande har visserligen vänts i ett överskott, men detta har inte varit tillräckligt för att balansera

sparandeunderskotten i andra sektorer. Sveriges affärer med omvärlden

visar åter ett negativt saldo.

I detta kapitel studeras de senaste årens utveckling i samhällsekonomins olika delar mera 1 detalj. Bl. a. jämförs den faktiska utvecklingen 1987 och den som beräknats för 1988 med den som 1 LU 87 angavs vara förenlig med god tillväxt och hög sysselsättning vid bibehållen yttre och inre balans i ekonomin. Avsikten är att illustrera de stabiliseringspolitiska problem vi står inför 1 dag och ge en bild av deras betydelse. Därmed läggs en grund för den kommande analysen av den ekonomiska utvecklingen under åren

1989-1991.

En fortsatt gynnsam internationell utveckling

Kalkylerna i LU 87 utgick från en relativt gynnsam bild av den internatio-

nella ekonomiska utvecklingen under de närmast framförliggande åren. Tillväxten i OECD-länderna hade visserligen försvagats något 1986 och 1987, men utredningen bedömde att de lägre oljepriserna och den lägre

räntenivån skulle — med en viss eftersläpning — få en positiv effekt på efterfrågan. BNP-tillväxten i OECD-området förutsattes mot denna bakgrund uppgå till 2.6 å 2,8 % per år fram till 1990.

Utredningens bedömning baserades på förutsättningen att det federala 9

budgetunderskottet i Förenta staterna skulle reduceras och att den eckono- Prop. 1987/88: 150

miska politiken i Västeuropa även i fortsättningen i huvudsak skulle inrik- Bilaga 1.2 tas på en konsolidering av de statliga finanserna.

Den förutsatta ekonomiska tillväxten beräknades leda till en ärlig ökning

av världshandeln med mellan 4 och 556. För bearbetade varor bedömdes den exportvägda marknaden öka med ca 44 per år. Den internationella inflationstakten förutsattes bli 3—47 per år 1988-1990, mätt med konsu-

mentprisindex. Öljepriserna antogs ligga kvar på den nominella nivå som

rådde I slutet av januari 1987, dvs. 18 dollar per fat, under resten av

1980-talet.

Som framgår av tabell 2.1 blev både produktionens och världshandelns tillväxt något högre 1987 än vad som förutsattes i LU 87. Ett orosmoment i

den internationella utvecklingen utgör emellertid de stora obalanser som

under första hälften av 1980-talet byggdes upp i världsekonomin. De har

inte reducerats i den takt som förutsattes i LU 87.

Tabell 2.1 Internationell utveckling 1985—1988.

Enligt LU 87 Utfall

1985 1986 1987 1988 1987 — 1988" Bruttonationalprodukt, OECD 3,2 2.8 2.5 2.6 3.0 2,7 Världshandel med bearbetade varor, volym" 8,8 8.8 4,3 3,8 4,5 5,0 " Prognos enligt RNB 1988.

> Avser 14 OECD-länder.

Källa: OECD Economic Outlook, december 1987, LU 87 och finansdepartementet.

De kvarstående obalanserna anses av mänga vara en huvudförklaring till

börskrisen i oktober 1987. Denna har i sin tur fått vissa negativa effekter på

produktions- och efterfrägeutvecklingen. Likväl har nedgången inte blivit så stark som många befarade i höstas. Utvecklingen synes ha stabiliserats i

början av 1988. Under förutsättning att fortsatta kriser kan undvikas bedöms BNP-ökningen inom OECD-området bli ca 23/4 Z 1988. Detta torde

innebära att världshandeln med bearbetade varor kan öka med va 59,

vilket är något högre än vad LU 87 räknade med. Trots att produktionen

ökar något långsammare än 1987 förutses inflationen ligga kvar på ungefär samma nivå. Samtidigt kvarstår arbetslösheten på en mycket hög nivå i större delen av Europa.

Minskade obalanser i svensk ekonomi

Diagram 2.1 visar utvecklingen under senare år för fyra centrala ckono-

misk-politiska variabler: arbetslöshet. inflation, budgetunderskott och by-

tesbalans. Utvecklingen har sedan 1982 gått i mycket gynnsam riktning.

Underskoutet i statens budget beräknas under 1988 komma i paritet med 10

Diagram 2.1 Sveriges balansproblem 1982—1988. Prop. 1987/88: 150 Bilaga 1.2

40 - -— 40

304 : Arbetslöshet, 9e r 30

20-i on RS - 20

1982 a.

a 1986. 40

10 | Budget- | c a

AN se >. Inflation, & |

0.0: . nn nn 0.0

(BNP oc 1988 or ;

-1.0 ] mn Ve -—-10

-20 1 —-2.0

-3.0 7 - —-3.0

-4.0 | t -- I => Bytesbalans, & -. oe So av BNP. fö av --4.0

—15.0 —10.0 —5.0 : 0.0 5.0 10.0 15.0 Källa: Finansdepartementet.

vad som i LU:s balansalternativ angavs för 1990 som mål fören utveckling mot återställd balans i ekonomin. Även arbetslösheten närmar sig den

målsatta nivån. Också inflationen är väsentligt lägre än 1982. Den är dock inte lika läg som i vära konkurrentländer. Detta är en orsak till att utveck-

lingen beräknas vända för bytesbalansens saldo, som 1988 åter bedöms bli negativt. Bakom den låga arbetslösheten, förhållandevis snabba inflationen och försämrade bytesbalansen ligger en kraftig efterfrågetillväxt som kommit till stånd trots att den offentliga sektorns finansiella sparande har förbättrats kraftigt. .

Det kan vara av intresse att jämföra Sverige med de europeiska OECDländerna. Det mest markanta är den låga arbetslösheten i Sverige. I hela OECD-Europa beräknas arbetslösheten uppgå till ca 114 1988. att jämföra med mindre än 221 Sverige. Också den offentliga sektorns finansiella sparande — den i den internationella statistiken vanligare indikatorn på den offentliga sektorns finansiella ställning än det i diagram 2.1 angivna budgetsaldot — är väsentligt bättre i Sverige (+2.577 av BNP 1988) än vad det

genomsnittligt sett är i de curopeiska OECD-länderna (—3,6 7). Den ekonomiska tillväxttakten beräknas 1988 bli minst lika hög i Sverige

som i OECD-Europa. Däremot beräknas bytesbalansen i Sverige visa ett underskott motsvarande 1,07 av BNP medan ett överskott på 0,47 av

BNP förutses i OECD-Europa (i Förbundsrepubliken Tyskland förutses ett överskott på 3,2 26). I

Diagram 2.2 Konsumentpriser i Sverige och i OECD-länder 1975—1988. Prop. 1987/88 : 150 Procentuell förändring Bilaga 1.2

15.0 >=

Sverige

OECD

50-

|

0.0 — TT TT LU I T T T T I Le

1975 1980 1985 Källa: OECD Economic Outlook. december 1987. och finansdepartementet.

Det är emellertid främst när det gäller inflationstakten som Sverige ligger något sämre till än genomsnittet för OECD-länderna. Av diagram 2.2 framgår dock att prisstegringstakten i Sverige ungefärligen har halverats sedan 1982 och att den fram till 1987 närmat sig den genomsnittliga nivån för OECD-länderna. Nedgången har dock upphört sedan 1986 och 1988 förväntas inflationen bli nägot högre än under de två närmast föregående

åren.

Den snabbare inflationstakten påverkar tillsammans med det inhemska efterfrägeläget bytesbalansens utveckling. Som en effekt av devalveringar-

na 1981 och 1982 — och av en äterhållen inhemsk efterfrågan — reducera-

des visserligen underskottet i bytesbalansen mycket snabbt från den re-

kordhöga nivån 1982 så att ett mindre överskott kunde noteras redan 1984.

Därefter har saldot åter varit negativt (förutom 1986), även om underskottet under dessa år legat på en väsentligt lägre nivå. Bedömningen för 1988 tyder dock på en viss försämring i förhållande till de föregående åren.

Utvecklingen under den tidsperiod som illustreras med diagram 2.1 har säledes inneburit en mycket kraftig reduktion av utgångsårets stora oba-

lanser. Inflationens och bytesbalansens utveckling utgör dock en källa till

Oro.

Stark inhemsk efterfrågeutveckling

En mer detaljerad beskrivning av den svenska utvecklingen under perioden 1985-1988 ges i tabell 2.2. I genomsnitt för åren 1987 och 1988 beräknas BNP-ökningen bli 2.5 26. vilket är något mer än i den balanserade utveckling som beskrevs I LU 87. De olika efterfrågekomponenternas

utveckling visar dock icke obetydliga avvikelser från den i LU 87 angivna Prop. 1987/88: 150 banan. Den privata konsumtionen har fortsatt att öka i en betydligt snabba- — Bilaga 1.2 re takt än landets totalproduktion. Den starka konsumtionsefterfrågan har

lett till att också nettoimporten ökat alltför snabbt.

Tabell 2.2 Försörjningsbalans 1985—1988. Fasta priser, procentuell förändring

Enligt LU 87 Utfall

1985 1986 1987 — 1988 1987 1988” Bruttonationalprodukt 2,1 12 2,2 1,8 2,8 2,2 Import av varor och

Export av varor och

" Prognos enligt RNB 1988. 5 Förändring i procent av föregående års BNP. Källa: LU 87 och finansdepartementet.

Den otfentliga konsumtionens tillväxttakt dimpades kraftigt under 1987. Under 1988 beräknas emellertid den offentliga konsumtionen åter öka i en snabbare takt, som både för stat och kommuner ligger över vad som angavs i LU:s balansalternativ.

Positiv med tanke på framtiden är uppgången 1 bruttoinvesteringarna. främst inom industrin. Sälunda beräknas industriinvesteringarna öka från 1982 till 1988 med sammanlagt 70 56. De har därmed mer än återhämtat det starka fallet åren 1977 och 1978. följt av en stagnationsperiod t.o.m. 1982.

Uppgången har möjliggjorts av en förmånlig utveckling av företagens lön-

samhet efter devalveringarna 1981 och 1982. Sålunda steg industrins vinstandel, uttryckt som bruttoöverskotets andel av förädlingsvärdet. från 22.177 1981 till 33,27 1984. Därefter beräknas vinstandelen ha varit i stort

sett oförändrad och 1988 uppgå till 32,1 €z.

Diagram 2.3 visar utvecklingen 1975— 1988 för näringslivets bruttoinvesteringar (exklusive bostadsbyggandet) i Sverige och i de europeiska OECD-länderna. Sedan 1980 har dessa investeringar i Sverige utvecklats i samma riktning som i vära viktigaste konkurrentländer. En del av den stora nivåskillnaden från perioden 1977—1982 har emellertid hämtats in.

Diagram 2.3 Privata bruttoinvesteringar exkl. bostadsbyggandet i Sverige Prop. 1987/88: 150 och i de europeiska OECD-länderna 1975—1988. Bilaga 1.2

Index: 1975=100

> OECD-Europa s |

Sverige

T TT T T T ”

B0.0-1- rr rr 4

1975 1980 1985

Källa: OECD Economic Outlook, december 1987, och finansdepartementet.

De senaste årens utveckling sammanfattas i tabell 2.3, som visar de olika

efterfrågekomponenternas och den totala produktionens utveckling.

Tabell 2.3 Olika BNP-komponenters och bruttonationalproduktens

utveckling 1985—1988.

I procent av BNP föregående år, fasta priser.

1985 1986 1987 1988"

Prognos enligt RNB 1988. Källa: Finansdepartementet.

Under ären 1985-1988 beräknas något mer än hela tillväxten av vår samlade produktion ha använts för höjd konsumtionsvolym. Den helt dominerande delen faller på privat konsumtion, medan den kommunala konsumtionens ökning svarar för i genomsnitt 0.3 procentenheter och den

statliga för mindre än 0.1 procentenheter per är. Eftersom konsumtionen och investeringarna sammantagna har ökat

snabbare I volym än landets totalproduktion har importen ökat snabbare än exporten. 14

Diagram 2.4 Bruttonationalprodukt, konsumtion och kapitalbildning” Prop. 1987/88: 150

1975—1988. | Bilaga 1.2:

1980 års priser, index: 1975=100

130 oo eo MES

120-

110-

90—-

80 re er porn ror op

197 1980 1985

Med kapitalbildning avses summa investeringar och nettoexport. Källa: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

I diagram 2.4 ges en återblick av bruttonationalproduktens, den totala

konsumtionens och kapitalbildningens utveckling i ett något längre tids-

perspektiv. Med kapitalbildning (som ofta också kallas sparande) avses

summan av investeringar och nettoexport. Medan konsumtionen innebär

na i investeringar och nettoexport landets förmögenhetsposition och där-

med förutsättningarna för den framtida utvecklingen. Under perioden 1975-1982 steg konsumtionen snabbare än landets totalproduktion. Detta skedde på bekostnad av investeringarna och nettoex-

porten. Resultatet blev minskad kapitalbildning. Åren 1983 och 1984 ökade däremot kapitalbildningen starkt, det första året genom en snabb ökning av

nettocxporten och det andra året genom en betydande uppgång i investe-

ringarna. Investeringsuppgången fortsatte även under 1985, medan nettoexporten föll igen.

Sett över hela perioden 1975—1988 har såväl bruttonationalprodukt som

konsumtion och kapitalbildning ökat med i genomsnitt 1,7 Zz per år. Den

oförmänliga utvecklingen med svag kapitalbildning fram till 1982 har där-

med brutits. Detta är emellertid inte tillräckligt eftersom bidraget till kapi-

talstocken av en visserligen snabb ökning av kapitalbildningen under en-

dast ett par är inte förmår kompensera den mycket svaga utvecklingen

1 in under en längre tidigare period.

Hög aktivitet med tendens till överhettning Prop. 1987/88: 150

om . . - | - Bilaga 1.2

Aktiviteten i svensk ekonomi var mycket hög under 1987. Både sysselsättning och produktion steg detta år snabbare än i den balanserade utveck-

lingsbana som LU 87 tecknade. Uppgången faller helt på det privata

näringslivet, där utvecklingen i främst byggnadsverksamheten kraftigt översteg den prognosticerade.

I tabell 2.4 visas produktionens, produktivitetens och sysselsättningens

utveckling i industrin. Den snabba produktionsuppgången 1987 åstadkoms

genom cen motsvarande produktivitetsökning. I byggnadsverksamheten däremot ökade även sysselsättningen (i timmar) 1987 med 2,5 22, vilket var 2 procentenheter mer än enligt LU:s prognoser.

1 den privata tjänstesektorn beräknas produktionsökningen 1987 till

drygt 3. Produktiviteten beräknas ha stigit med ca 198 och sysselsätt-

ningen med ca 2'Z. I den offentliga tjänsteproduktionen beräknas produktionsökningen 1987 till ca 1/26. Sysselsättningen har ökat i samma takt.

Några produktivitetsförändringar förutsätts — enligt nationalräkenskaper-

nas beräkningsmetod — inte ske i offentlig tjänsteproduktion.

Den totala produktionen beräknas ha ökat med 2.874 1987. I LU 87

angavs denna ökning ull 2,26. Sysselsättningsvolymen i timmar ökade med 1.5 4 mot 0,8 £& enligt LU 87.

För 1988 förutses en något långsammare total produktions- och syssel-

sättningsökning, 2,2 resp. 1,3 72. Båda dessa tal ligger något högre än vad

som bedömdes I LU 87. Detta har lett till tilltagande svårigheter alt

rekrytera arbetskraft. Andelen industriföretag och byggnadsföretag som i

konjunkturinstitutets barometrar angett brist på arbetskraft ökade markant

under 1987. Situationen med en inom vissa sektorer otillfredsställd ar-

betskraftsefterfrågan bedöms prägla utvecklingen även under 1988. Sysselsättningsutvecklingen sedan 1985 redovisas i tabell 2.5. Räknat i

antal personer steg sysselsättningen 1986-1987 med ca 36000 eller med 0.876. Detta kan jämföras med en ökning av arbetskraftsutbudet på ca 22000 personer. Sysselsättningstullväxten under loppet av året var ännu kraftigare, nära 60000 personer. Samtidigt fortsatte medelarbetstiden per sysselsatt att stiga. Denna ökning förutses dock upphöra under 1988.

Tabell 2.4 Produktion, produktivitet och sysselsättning inom industrin

1985-1988.

Enligt LU 87 Utfall

1985 1986 1987 1988 1987 1988"

" Prognos enligt RNB 1988.

PJ timmar.

Källa: LU 87 och finansdepartementet. 16

Tabell 2.5 Arbetskraftsutbud, sysselsättning och arbetslöshet 1985—1988. Prop. 1987/88: 150 Procentuell förändring Bilaga 1.2

Enligt LU 87 Utfall

1985 1986 1987 1988 1987 1988" Arhbetskraftisutbud (antal personer) 0,8 0,5 0,6 0,5 0.5 1.0 Sysselsättning (antal personer) 1.1 0.6 0.7 0,6 0.8 1.3 Veckoarbetstid (antal timmar) 0,4 0.1 0,7 0.0 0,6 0,0 Sysselsättning (antal timmar) 1.3 0,5 0,8 0.6 1.5 1.3 Arbetslöshet, 57 av

arbetskraften, nivå 23b ah agn 208 1.9 1.7

2 Prognos enligt RNB 1988. b Siffrorna har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU. I LU 87 angavs arbetslösheten för 1987 till 2.6 7 och för 1988 till 2.5 zz. Källa: A.C 87 och finansdepartementet.

Utvecklingen har resulterat i en nedgång av arbetslösheten från 2,2 26 av

arbetskraften 1986 till 1,9 72 1987 och de beräknade 1.77 1988. Samtidigt

har antalet sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kunnat dras ner

från 54 000 under 1986 till 40 000 under 1987. För 1988 beräknas motsvarande siffra till 30 000.

Löner — priser — arbetslöshet

De nominella timlönerna för samtliga löntagare ökade 1987 med ca 6 1/24. Då de nominella lönerna steg snabbare än den inhemska prisnivån blev 1987 det andra äret i rad med starkt stigande reallöner i genomsnitt för löntagarna. I RNB 1988 baseras bedömningarna på en lönestegringstakt på

656.

För att få en bild av hur arbetsgivarnas lönekostnader ökar bör till timlönestegringen 1987 läggas ytterligare 1/2 procentenhet till följd av höjningar av de lagstadgade och avtalsreglerade sociala avgifterna. Något motsvarande påslag förekommer inte 1988 eftersom de tidigare beslutade höjningarna av arbetsgivar- och egenavgifter samt ATP-avgiften neutraliseras genom en sänkning av den allmänna löneavgiften.

Från internationell konkurrenssynpunkt är industrins lönekostnadsutveckling av särskilt intresse. År 1987 beräknas timlönerna för industriurbetare ha stigit med ca 421 OECD-området och en lika stör stegring förutses för 1988. I Sverige steg timlönerna 1987 med ca 6 1/2 57 och timlönekostna-

den med ca 7 &. Ökningen i den svenska industrins timlönekostnader 1987

blev därmed I procentenhet högre än enligt kalkylerna i LU:s balansalternativ. År 1988 kommer löneökningstakten att bli väsentligt högre än vad LU 87 bedömde vara önskvärt (tabell 2.6). 17

2 Riksdagen 1987/88.1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

Tabell 2.6 Pris- och löneutvecklingen 1985—1988. Prop. 1987/88: 150