Prop. 1984/85:219

om den statliga personalpolitiken

Prop. WS$-”#85: 2 l 9

Regeringens proposition

tja/was» 2.59

UWE uu .

om den statliga personalpolitiken:

beslutad den 30 maj NÄS. Regeringen l'orelagger i'iksdagen vad som angivits i bifogad-t': utdrag av rcgeringsprotokoll för de åtgärder och de. ändamål som framgår av föredra- gandens hemställan.

Pi"; regeringens vägnar SVANTE LUNDKVIST

BO HOLMBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

l propositionen behandlas utvecklingen av den statliga personalpoliti- ken. 'l'vä viktiga utgångspunkter anges. Den ena är att personalpolitiken tydligare än tidigare bör vara ett instrument i förnyelsen av den offentliga sektorn. Den andra är decentralisering och strävan att bättre anpassa personalpolitiken i olika statliga verksamheter till de skilda miljöeri vilka de verkar.

Regeringens syn på statsförvaltningens personalförsörjning redovisas. Bl.a. behandlas frågor om personalrörlighet och personalutveckling, lön och pcrsonalförsörjning. chefslörsörjning och vissa frågor om arbetshandi- kappade. Förslag lämnas om vidare användningsområde för anslagna me- del till lönekostnader vid viss omskolning och omplacering. när det gäller åtgärder för att bereda arbetshandikappade anställning och undvika sjuk— pensionering.

Vidare redovisas den lönepolitik som staten som arbetsgivare avser att föra. Den innebär bl. a. att vcrksamhetsintresset tydligare än under l970-talet skall vara styrande för statens position i löneförhandlingarna. Regeringen föreslås få bemyndigande att utan att höra riksdagen godkänna avtal om anställningsvillkor för arbetstagare hos de allmänna försäkrings— kassorna.

I propositionen redovisas också — mot bakgrund av meritutredningens betänkande (C 1983:01) och dess remissbehandling — regeringens ställ— ningstaganden till bl.a. be'dömningsgrunderna vid tjänstetillsättning. Stäl' ningstagandena innebär bl.a. att tjänstetillsättning skall ske på grundval av främst skicklighet för arbetsuppgifterna i tjänsten. Meritvärdet av förtjäns— ten får en generellt sett minskad betydelse. utom i de fall där skicklighets—

l Riksdagen I 984/85 . I .ruml. Nr 219

Prop. 1984/85: 219

I J

tiltr

tillsättning av lär:trt_j.:.inster inom det statliga lönereglerade omrädet. lämnas bedömningen inte t krig föratt ge utslag vid urvalet. När det gäller förslag" om dels bl. :t. att den poängmässiga meritvärderingen skall kunna kompletteras med intervjuer och referenstt-tgniug. dels att betygsskala” för de ämnesteoretiska delarna th lärarutbildningen skall ändras.

lin redogörelse lämna-:s omjämställdhetsarluetet inom statsförvt'tltningen under den senaste tioårsperioden och riktliniernn anges för det fortsatta arbetet. l—luvtidansvaret för att följa och påverka myndigheternas jäm- ställdhetsarbete bör gemct'tsamt ankomma pä staten som arbetsgivare och de statsanställdas huvudorganisationer. Därför bör en partsgcmensam led- ningsgrupp inrättas.

lin redogörelse lämnas också om utbyggnaden av den förebyggande hälsovården för de statsanställda. Under innevarande budgetår beräknas 94 % av de statsanställda ha tillgång till företagshi-ilsovärd Utbyggnaden beräknas vara slutförd under budgetåret Nito/8.7. Antalet hälsoeentt'alcr i Statshälsans regi beräknas dä uppgå till 122.

lpropositioncn redovisas vidare inriktningen av arbetet för en fördjupad arbetslivsdemokrat'i inom statsförvaltningen. medbestämmandefrågor vid beredningen av rcgeringsäremlen och erfarenheter av externa arbetstagar- konsulter.

Slutligen redovisas inriktningen av en ökad decentralisering av arbetsgi- varuppgifterna till myndigheterna och av förenklingen av de personalpoli— tiska regelsystemen. Bl.a. skall nuvarande system med tjänstetyper och tjänsteföreningar radikalt förenklas. Myndigheterna skall ges ökade befo- genheter att inom givna ekonomiska ramar inrätta och tillsätta tjänster. Nuvarande förhandlingsdelegation inom statens arbetsgivarverks styrelse skall ersättas av nya ”branschanknutna" förhandlingsdelegationer under styrelsen.

m m '$

av: r a "& Q'."- ils. fr? | »] Is) _-

... _- _;

Utdrag

' ET Plliö'l't'tliflä- . våd regeringssamntanträde 1985—05-30

Här-varande: statsrådet Lundkvist. ordförande. och statsråden Feldt. Si- gurdsen, (_lastafsson. Leijon. Hjelm—Wallén. Peter:—jon. .findersson. Bo- ström. Bodström. ("iöranssorr Dahl. l-l. Carlsson. l—t'olmberg. Hellström. Thunborg. Wiekbom

Föredragande: statsrådet Holmberg

Proposition om den statliga personalpolitiken

1. Inledning

I regeringens skrivelse l984/85: 202 om den offentliga sektorns förnyelse (s. 59) har jag anmält min avsikt att föreslå regeringen att lägga fram en proposition om den statliga personalpolitiken.

Jag anhåller nu om att få ta upp denna fråga. Staten är Sveriges största arbetsgivare. Redan detta gör personalpoliti- ken i statsförvaltningen till en angelägen. allmän fråga. Genom sin storlek visar staten vägen och bildar mönster för andra sektorer av arbetsmarkna- den. Den statliga arbetsgivarpolitiken är dessutom en följd icke enbart av en traditionell arbetsgivares egenintressen. utan speglar också de bredare synsätt som anknytningen till folkmakt. riksdag och regering medför.

Vid tiden för förhandlingsrättsreformen är l966 (prop. I965160) fanns det ca 410000 arbetstagare med statligt reglerad anställning. [ dag är antalet ca 575000. De senaste åren har antalet minskat något från att ha nått sin höjdpunkt kring år l982. En betydande del av tillväxten har de deltidstjänstgörande stått för. Den andelen har ökat från ca 13% år [970 till ca 30 % år 1984.

Antalet anställda med statligt reglerad lön redovisas för dessa båda är på fyra viktiga sektoreri bilaga ]. Där redovisas också förändringarna under perioden i absoluta tal och i procent. 1 bilaga 2 redovisas motsvarande utveckling uppdelat på heltid och deltid samt på män och kvinnor.

Det är naturligt för staten att grunda sin personalpolitik på det demokra- tiska värdesystem som staten själv står som garant för. Personalpolitiken i staten präglas därför av offentligsektorns ideal om demokrati, rättvisa.

*Fir ..gor om anställningstrt-ggltet har av tradi—

giuten plats i statlig verksamhet.

finn .igorna inom den statliga sektorn iir mer '"it-th', tin inom

någon annan del av arbetsmarltnaden. Samtidigt måste konstateras att personalpolitilzen behantlias i ett mycket stort antal bestämmelser och politiska uttaiantlen. Detta har bidragit till att personalpolitiken i dag är svfiröverskftdiig och att myndigheternas arbetsgivz-trroll inte är tillräckligt

.. blick tillbaka visar att personalpolitiken stiindigt befunnit sig i för- .ndring. Den har fortlöpande anpassats till ändrade krav och förutsättning- . Mina överväganden i det följande om pcrsonalpolitikens fortsatta ui— veckling inom statsförvaltningen baseras på två viktiga förhållanden.

Det ena är att personalpolitiken tydligare än tidigare bör vara ett instru— ment i förnyelsen av den offentliga sektorn. Denna förnyelse kommer till uttryck på flera sätt. Medborgarnas krav på den offentliga verksamheten har ökat. En omprövning sker av den service. som staten erbjuder medbor— garna. Formerna för beslutsfattandet i den offentliga sektorn ändras likaså. Demokratin fördjupas på olika sätt. Knappare ekonomiska resurser med åtföljande krav på rationalisering och effektivisering och nya ledningsftlo- solier ändrar statsförvaltningens arbetsförutsättningar. Detta är frågor som regeringen har behandlat i sitt törnyelseprogram för den offentliga sektorn.

Den andra utgångspunkten är decentralisering och strävan att bättre anpassa personalpolitiken i olika statliga verksamheter till de skilda miljöer i vilka de verkar. Det leder till att vi måste ompröva möjligheterna att i alla detaljer utforma personalpolitiken som en politik, gemensam för hela stats- förvaltningen. '

2. Personalförsörjning

2.1 Personalrörlighet och personalutveckling r__________________________ Min bedömning: En ökad satsning på personalrörlighet och personalut— veekling är nödvändig. Statens arbetsgivarverk (SAV) bör tillsammans med de statsanställdas huvudorganisationer se över de bestämmelser som påverkar rörligheten inom och mellan statliga myndigheter och mellan statsförvaltningen och andra arbetsmarknadssektorer. Statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN) bör utreda och praktiskt pröva ett system för uthytestjänstgöring mellan statliga myndigheter.

Skälen för min bedömning: Det ligger i hela samhällets intresse att staten kan rekrytera. utveckla och behålla personal som kan uppfylla de krav som ställs. Kvaliteten i den statliga verksamheten är direkt knuten till persona- lens kompetens och engagemang.

'.ll

Prop. 1984/85: 219

Behovet av kompe en.—;utvect-zling inom statsförvaltningen kunde. under lHth- och 1970—talen i stor utsträckning tillgodoses genom personalökning— ar. I dag är situationen en annan. Nya" den och behov av ny kunskap

kan inte längre mötas med ökade pet-sot _ resur . Flertalet myndigheter

mäste för lång tid framöver planera för minskade eller i bästa fall oföränd— rade koktnadsratttatz

Sannidigt ökar speeialiseringcn och behovet av nytt yrkeskunnande inom trtänga områden. Den tekniska och administrativa utvecklingei går snabbt. bl.a. till följd av utvecklingen inom omraden som elektronik och ADB. Förnyelsen och utvecklingen av den offentliga servicen kräver i vissa fall en ändrad kompetens och ett annat yrkeskunnadc hos de anstäl'— da. l framtiden kan många anställda behöva tillföras nytt yrkeskunnande flera gättger ttnder sina yrkesliv.

Mot denna bakgrund är en ökad satsning på personalutveekling nödvän- dig. Det är särskilt viktigt med personalutvecklingsinsatser för de anställda vars arbetsinnehäll förändras i samband med utveckling av verksamhet. organisation eller teknik. Särskild hänsyn kan behöva tas till grupper med bristande utbildningsbakgrund. En sådan utveckling kan enligt min mening endast genomföras i kombination nted åtgärder som stimulerar och under— lättar rörligheten mellan arbetsuppgifter både inom och mellan statliga myndigheter och mellan statsförvaltningen och andra arbetsmarknadssek- torer.

Statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN) har en viktig uppgift i samman- hanget genom att för landet som helhet och för regional/lokal nivå utveckla system och tekniker för beskrivningar och prognoser av den statliga ar- betsmarknaden.

Pcrsonalrörlighet ses ofta ur ettdera av två perspektiv — ett utvecklings- eller ett avvecklingsperspektiv.

l avvecklingsperspektivet är personalrörligheten ett viktigt medel att klara personalöverskott till följd av verksamhetsförändringar vid myndig- heterna. t.ex. ändrad inriktning. övergång till ny teknik eller ändrad orga- nisation. l avvecklingsperspektivet betonas de anställdas anställnings- trygghet. Personalpolitiska regler utvecklade i detta perspektiv syftar där- för till att smidigt söka ordna fortsatt anställning för de arbetstagare sotn berörs av förändringarna.

Det trygghetsavtal som träffades mellan parterna på den statliga sektorn år l984 föranleddes bl.a. av de begränsningari statsutgifterna som skett de senaste åren (prop. 1983/84: 42. AU lt). rskr lt)3). Avtalet är en avvägning mellan verksamhetsintresset — att snabbt kunna genomföra beslutade förändringar — och arbetstagarintresset — att söka tillgodose kravet på fortsatt arbete för de berörda. För att underlätta omställningarna anvisar avtalet en rad instrument. Vissa av dessa innebär obligatoriska åtaganden av arbetsgivaren. andra erbjuder frivilliga möjligheter för arbetstagarna. Avtalet ger möjligheter till en viss kompetensutveckling (s.k. omställnings-

»— ., _ .. :: VH 4: Ö ': '?- en t».- .. c :—

.' rela erat": till en Viss

anställdas anställnin' '

'nen ledde —- förutom till try

' avtal och i flera förlattningar. främst otnplaccringsfti'irord—

": l lti._éfr även prop. 983134: 42).

pt'opi_)sitior_ lÅprop. l983!'8—-'l: till) bil. IR. AU i4.

! att net-sonalrörligbct är en metod att otta kompeten-

se i ett ekonomiskt läge dä större nyrekrylen'ngar

inte. är tn'=iliga. Jag pekade på trygghetsavtalets stimulans—er till frivillig rörlighet men framhöll samtidigt att ytterligare personalpolitiska stimu— lattsinstrutnent behövde utvecklas. Jag kopplade i detta sattttttanltang ihop frågan om personalrörlighet med behovet av personalutveckling. Bakgrun— den var att jag ville se personalrörligheten ur ett utvecklingsperspektiv i högre grad än vad som varit vanligt dittills.

Som ett led i ansträngningarna att utveckla nya metoder för personalrör— lighet uppdrog regeringen den ll juli 1984 ät SAMN bl.a. att utvec "la metoder för att stimulera cn önskvärd personalrörlighet. särskilt i andra situationer än vid akut övertalighet. Statens institut för personalutveckling (SlPU) fick samtidigt regeringens uppdrag att utveckla modeller för indivi- duell systematisk personalplancring baserad på återkommande personalut- bildning i kombination med planerad rörlighet inom och mellan myndighe- ter.

SAMN :s och SIPUzs utredningar visar att utvecklingen av nya offensiva instrument för personalutveckling och personalrörlighet ofta berör frågor som är reglerade i kollektivavtal. Mot bakgrund av de positiva erfarenhe- terna av parternas översyn av trygghetsreglerna avser jag att inom kort föreslä regeringen att uppdra åt statens arbetsgivarverk (SAV) att tillsam- mans med de statsanställdas huvudorganisationer se över de bestämmelser som påverkar rörligheten inom och mellan statliga myndigheter och mellan statsförvaltningen och andra arbetsmarknadssektorer. Viktiga frågori det- ta sammanhang är personalutvecklingsinsatscr. Det gäller bl.a. vid större förnyelse- och förändringsarbeten.

En utgångspunkt är alltså att åstadkomma en utveckling av de anställda och en sådan ökad rörlighet som är motiverad av krav på effektivisering och förnyelse av verksamheten. Vid framför allt myndighetsintcrna för— ändringar torde därför rörligheten ofta vara kopplad till pcrsonalutbildning eller annan pcrsonalutveckling för de berörda arbetstagarna. En annan utgångspunkt ät att åtgärderna skall vara frivilliga för den anställde. Jag räknar med att översynen kan komma att medföra ändringari både kollek— tivavtal och författningar.

De rapporter som SAMN och SIPU har lämnat till regeringen till följd-av de nämnda regeringsuppdragen bör vara viktiga underlag i översynsarbc-

Prop». Wild/85: 219

xl

tet. Parterna bör även i övrigt bedriva arbetet i nära sam:-1rb-:te med SAMN och SWE liksom med statskt'mtoret. riksrevisionsverket och arbetsmark— nadsstyreisen. Elna. bör SAMN kunna lämna konkreta underlag för den metodutveckling som behövs genom att initiera eller bedriva försök i rörl i ghet sfrfig o r.

SA.-'vtlw' tog i sin rapport upp frågan om s.k. utbytestjiinstgöring. Med detta menas att en arbetstagare tjänstgör i sin egen anställning hos en annan myndighet under en besti-imd tid. t. ex. ett är. (jcnom tjänstgöringen skall arbetstagaren skaffa sig erfarenheter som är av värde hade för den egna myndigheten och för honom själv. Han skall också kunna tillföra erfarenheter från sin tidigare verksamhet till uthytesmyndighcten.

Utbytestjz'instgöring förutsätter att intresserade arbetstagare kan skaffa sig information om möjligheterna till sådan tjänstgöring vid olika myndig- heter. lnformation behövs också för att fa myndigheter att delta i verksam— heten. En fungerande modell — låt vara i liten skala — finns i den nordiska utbytestjänstgöringen ("jfr förordningen ( 1980: 848) om utbytestjänstgöring i andra nordiska länder, omtryckt 1984: 32 .

SAMN har bl.a. genom sin omplaceringsverksamhet överblick över personalbehovet och en god bild av myndigheternas arbetsuppgifter och personalsammansättning. SAMN bör därför vara en lämplig myndighet för att administrera ett system med utbytestjänstgöring mellan myndigheter- na. Jag avser att föreslå regeringen att uppdra åt SAMN att ytterligare utreda och praktiskt pröva ett sådant system.

Vissa myndigheter står inför stora pensionsavgångar under de närmaste åren. Detta är ofta förorsakat av en ojämn åldersstruktur vid myndigheten som kan ha uppstått till följd av förhållanden som rådde långt tillbaka i tiden. Det gäller bl.a. myndigheter som rekryterade stora grupper efter andra världskriget. Vanligen rekryteras efterträdare samma år som pen- sionsavgängen. dvs. dä vakanserna uppstår. Detta kan konservera en ojämn åldersfördelning. Det är i dessa fall väsentligt att myndigheterna har en långsiktig planering i syfte att förebygga problem i samband med sådana '"generationsskiften".

[ budgetpropositionen år 1984 (prop. 1983/84: 100 bil. 15 s. 136) tog jag upp frågan om samordning av utbildning mellan myndigheter på samma ort eller inom samma region. Jag konstaterade då att de erfarenheter som hade vunnits av en länsvis samordning av vissa myndigheters personalutbild- ning var uppmuntrande. Jag framhöll att länsstyrelsen borde kunna fylla en viktig uppgift genom att samordna utbildningsbehoven hos regionala och lokala statliga organ. Genom att flera myndigheter kan samverka i sin utbildningsplanering ökar möjligheterna att förlägga personalutbildningen nära verksamhetsorten.

Mot denna bakgrund och för att få ytterligare erfarenheter av länsstyrel— sens möjligheter att samordna brukarna av personalutbildning uppdrog regeringen ijuli 1984 åt länsstyrelsernai Kronobergs och Västerbottens län

» _r:-. ah,-vet». Eron. Agn-åar. ., :> &

att inom resp. liir. ge'tl.tml"ir:.= e ; förs/I _;.'.'el.'ksantlt=.rt. lie " -' reiserna skall enligt upp-draget ':'ttattställa att..... *-ehoven inom

myndigheterna i länet samt. stödja planering för att get'tomföra de' utbild-

.ingar l.;ör efterstr

is som medför att ut

ske i nära anslutning till den dagliga verksamheten. 5 up

' lan

"si'tztiaa bedömnmgar av ntbildning'l'tehoven med hänsyn till

regionens Sala.-U— oeh till effekter av strat—:tttrl'örå-iudi-ingar som kan lmir: ti'i

s.; [

behov av om allningsutbildningar.

SEFU skall enligt uppdraget biträda li-insstyrelserna i fråga om bl.a. metoder, tekaikval. tillv

'n';

agångssätt m.m. Vidare skall SIPLF svara för radgi !rting och lämna service till enskilda myndigheter nf-ir det gäller plane— ring och genomförande av utbildning.

En utgångspunkt för försöksverksamheten skall vara att en framtida lokal eller regional samordning av utbildningen skall kunna bedrivas utan tillskott av särskilda medel.

Resultatet av uppdragen skall slutligt redovisas till regeringen senast den B(ljuni 1985.

Hänvisningar till S2

  • Prop. 1984/85:219: Avsnitt 3

2.2. Lön och personalförsötjnlng

Min bedömning: SAV bör ta upp de förhandlingar som kan behövas med anledning av de partsgemensamma studierna av myndigheternas personaltörsörjningssituation.

Skälen för min bedömning: Det finns nära samband mellan den statliga lönepolitiken och möjligheterna att få rätt personal i den statliga verksam- heten.

Mot denna bakgrund beslöt parterna på det statliga förhandlingsområdet i avtalsrörelsen år 1984 att gemensamt studera myndigheternas personal- fi'irsörjningssituation. Samtidigt avsattes medel för selektiva åtgärder som var motiverade av myndigheternas svårigheter att rekrytera eller behålla kvalificerad personal. Parterna ansåg att man till kommande avtalsrörelser behövde en kartläggning av problem kring myndigheternas personalför» sörjning.

Studien avser bl. a. att belysa orsakerna till ev. förekommande rekryte- ringsproblem. däribland löneniväfrågor. Studien uppmärksammar också överskott av personal och söker förklara anledningarna, t.ex. generella besparingar. rationaliseringar. datorisering eller ändrad inriktning av verk- samheten. Parterna söker dessutom beskriva vilka åtgärder myndigheterna har vidtagit för att lösa sina problem och vilka ökade befogenheter de skulle behöva för att enklare kunna lösa dem.

l en första etapp har parterna låtit statistiska centralbyrån göra en spceialbearbetning av statstjänstcmannastatistiken. Denna kompletteras nu med intervjuer vid vissa myndigheter.

Prot). Närå,/35: 219 (_;

När resultatet av studien föreligger hör SAV ta upp forl'it-tndlingar om ändringar som kan vara nöd :?indiga. lin särskild friiga i sz-tmmanhangct gäller lönens betydelse för rekryteringen av dugliga chefer. Jag iitcrkom— mer senare till denna och vissa andra viktiga frågeställningar som rör

staten—arbetsgivarens lönepolitik.

2.3. Chefsförsörjning

[ __ _ ___ . ___...

i Mir: bedömning: Ett särskilt ittgärdsprogram bör utarbetas i syfte att underlätta chcfsförst'irjningen och stärka chefskompctensen. Chefsfrä- gorna bör fortlöpande lyftas fram i regeringskansliets arbete.

Skälen för mitt bedömning: ! statsförvaltningens pcrsonalförsörjning intar ehefsförsörjningen en viktig plats. Med chefsförsörjning avser jag här alla de åtgärder som vidtas för att förse statsförvaltningen med lämplig chefs- kompetens. dvs. såväl rekrytering som rörlighets- och utbildningsätgärder.

] betänkandet (Ds C l983: lö) Meritvärderingen vid statliga tjänstetill- sättningar m.m., som jag behandlar mer utförligt i det följande. berörs bl.a. rekryteringen till de tjänster som regeringen tillsätter. ,'lleriuurt-mi- ningen anför där en rad omständigheter som visar att kraven ökar på den statliga verksamheten och därmed i första hand på de högsta cheferna. Mot den bakgrunden blir. menar utredningen. rekryteringen till dessa befatt- ningar en särskilt viktig fråga. Vidare betonas önskvärdheten av en ökad personalrörlighet i högre chefsbefattningar. vilket skulle kunna verka vi- taliserande och utvecklande för såväl individ som verksamhet.

Från dessa utgångspunkter föreslår utredningen en rad åtgärder för att förbättra regeringens underlag för sina beslut i tillsättningsärenden. Vidare föreslås åtgärder i syfte att underlätta rörligheten och stimulera utveck— lingsinsatscr för högre chefer.

Meritutredningen ansåg att det inom regeringskansliet bör inrättas en gemensam metodutvecklandc och rådgivande expertfunktion med uppgift att biträda de olika departementsledningarna i arbetet med chefsförsörj- ning. En sådan funktion skulle också ge en samlad överblick över departe— mentsgränscrna och därmed främja önskvärd rörlighet.

Merparten av de remissinstanser som har yttrat sig i dessa frågor i anser första hand att regeringen i större utsträckning bör delegera tillsättningen av högre chefer till myndigheterna. Härutöver får utredningen stöd av många remissinstanser i uppfattningen att underlaget för tillsättningsbeslu— ten bör förbättras. Av de 14 remissinstanser som yttrade sig i frågan om att inrätta en stödfunktion i regeringskansliet för chefsfrågorna ser majorite- ten fördelar i ett sådant arrangemang. Fem avstyrker förslaget.

För egen del vill jag framhålla följande.

Prop. arsa/"ss: 219 lfJ'

lege-ringen har i olika sammanhang. senast i skrivelsen om den offent- liga sektorns förr yelse. '.tpptnärksatnmat hur de förändrade fordringarna pä statlig verksamhet pin-'erl-zar kraven på ledntngsfunktroncrna. Det var

.. & en av utg

ngspunkterna för" regeringens direktiv (Dir lStS3z4S) till edningskommitten (C |?- . tsl :ikll. Kommittén har sälunda i uppdrag att bl. a. lämna förslag för att förbättra underlaget för beslut rörande verlisettefstiänster och för att öka pe.rsonalrörligheten p.i verkschefsnivä.

Verkstedningskomntittön väntas avge sitt betänkande till sommaren lätt?.

En. viktig faktor i chefsrekryteringen är självfallet lönefrägorna. .l ag har tidigare berört sambandet mellan lönepolitiken och förutsättningarna att få rätt personal till den statliga verksamheten. Det är enligt mitt mening uppenbart att staten även lönemässigt mäste kunna anpassa sig till vari— erande förutsättningar i arbetslivet för att ha goda möjligheter att rekrytera och behålla dugliga chefer på olika nivåer. Det är viktigt ocksä för den önskvärda rörligheten mellan olika samhällssektorer bland kvalificerade befattningshavarc .

En annan viktig fråga gäller chefsutbildningcn. Pii förslag av chefsutbild- ningskommittén och i enlighet med den plan som tidigare har redovisats för riksdagen (prop. l98I/82: lOl) bil. 3, AU 19. rskr262) genomförs sedan år [980 ett utbildningsprogram för verkschefcr. deras ställföreträdare samt för chcfema närmast under dessa. Som regeringen också tidigare har anmält för riksdagen (prop. 1983/84: lOO bil. l5. AU l4, rskr l77) visar en utvärdering att utbildningen har initierat och kunnat stödja ansträngningar att effektivisera myndigheterna. Utbildningsprogrammet avslutas under budgetåret 1985/86.

En tredje viktig fråga gäller effekterna av regeringens program för den offentliga sektorns förnyelse. Kraven på den statliga förvaltningen innebär i korthet att den utifrån fortsatta krav på rationalisering även skall förbätt- ra sin produktion och service till medborgarna. Det skall ske genom ökade inslag av omprövning och omprioritering samt genom att myndigheterna arbetar under minskad detaljstyrning. med ökad långsiktighet, med bättre uppföljningar och utvärderingsmetoder och under fortsatta effektivitets- och servicekrav.

Förnyelsen förutsätter självklart alla statsanställdas helhjärtade insat— ser. Det är dock ofrånkomligt att cheferna — särskilt den högsta ledningen i verken — har nyckelfunktioner när det gäller att hantera den förändring av relationerna mellan statsmakterna och myndigheterna som regeringens riktlinjer innebär.

Därför bör ett särskilt åtgärdsprogram utarbetas i syfte att underlätta chcfsförsörjningcn och stärka chefskompctensen. Programmet bör omfatta bl.a. anställningsfrägor. utnyttjandet av tidsbestämda förordnanden. ut- vecklings- och utbildningsinsatser, jämställdhetsaspekter samt rekryte- rings-. avvecklings- och rörlighetsfrågor. Flertalet av de frågor jag nu har

behandlas f.n. av verksledningskommitten. Jag avser att i annat

sammanhang återkomma till regeringen med mer preciserade förslag.

Jag vill emellertid redan nu redovisa vissa huvuddrag ] den inriktning som enligt mitt mening bör gälla för regeringens fortsatta arbete med cltefsförsöriningsfrägorna. Som en allmän inriktning bör siilunda gälla att såväl regeringen som myndigheterna mer systematiskt och n'iälmedvetet ska ? använda ehefsförsötjiningen som ett instrument för att styra, utveckla (Lich. effektivisera statlig verksamhet samt för att stärka vcrksleduingar och ta tillvara chefskompetens.

Särskilda atgärder bör inriktas mot — att" förbättra underlag och framförhållning inför regeringens beslut om

tillsättning av högre chefstjänster.

— att utveckla generella och individuella instrument. t.ex. en flexibel tillämpning av förordnandetider. för att underlätta och stimulera till rörlighet mellan högre ehefsbefattningar. — att genomföra utbildnings- och informationsinsatser samt erfarenhetsut- byte i syfte att underlätta förändringar och utveckla verksledningar och högre chefer i regeringskansliet samt — att öka andelen kvinnor i chefsbefattningar.

2.4. Vissa frågor om arbetshandikappade

Mitt förslag: Det bör ankomma på regeringen att besluta om använd- ningsområdet för det under trettonde huvudtiteln uppförda anslaget Länekustnuder vid viss omskolning och omplacering när det gäller åtgärder för att bereda arbetshandikappade anställning och undvika sjukpensionering.

Skälen för mitt förslag: Arbetsmarknadspolitiken skall medverka till att alla får ett meningsfullt arbete. Arbete och försörjning ger oberoende och frihet. Detta är väsentliga inslag i välfärden och av avgörande betydelse för demokratin. Den som kan bidra till samhällsaktiviteterna skall inte behöva ställas vid sidan som passiv åskådare och mottagare. Alla människors förmåga och resurser skall tas tillvara. Detta är grundläggande utgångs- punkter för statens engagemang som arbetsgivare när det gäller att bereda arbetshandikappade anställning.

Med nuvarande regler kan statliga myndigheter som rekryterar sökande med arbetshandikapp få s.k. lönebidrag som motsvarar hela lönekostna- den. I sin personal- och verksamhetsutveckling skall myndigheterna verka för att anställda med lönebidrag ges goda förutsättningar att övergå till reguljära tjänster hos den myndighet där de är anställda och även i övrigt främja sådana övergångar. Jag vill här framhålla att intresset att bereda arbetshandikappade anställning godtas som saklig grund i regeringsfor-

Prop. WS$/2.5: 219 l".-

ntetts mening i samband med statliga tjänstetilisättningar. jag återkommer senare till denna fråga (avsnitt. 5. l ).

tta arbetsltandilatppadc i anställning görs

även när det gäller att be & stora ansträngningar" av saväl anställningsmyndigitetcrna som SAMN och Star:—:hälsan. :strävan är att underlätta och påskynda rehabilitering och att så liingt tnt'ijligt undvika sittkptfttsionering.

Statens

('.tmfattande insatser görs också för att förebygga ohälsa av bl '. art-c smiljönämnd (SAN) och Statshälsan. Genom att bl.a. spara hälso— ocit slaaderisker medverkar man till en god arbetsmiljö på de statliga arbetsplatserna. Jag återkommer i det följande med en redawisning av utbyggnaden av den förebyggande hälsovården.

Förutsättningarna är således goda för att staten som arbetsgivare även i fortsättningen skall kunna leva upp till högt ställda krav och till ambitionen att vara ett föredöme för övriga arbetsgivare när det gäller ansvaret för att de ar.etshandikappade skall ha arbete. Det är emellertid viktigt att upp— märksamma effekterna för de arbetshandikappade av olika skiftningar i arbetsmarknadssituationen inom statsförvaltningen. Myndigheternas minskade ekonomiska utrymme har verkat hämmande pä pcrsonalrörlig- heten inom statsförvaltningen. Det har också inneburit att det för mänga myndigheter nu är svårare än tidigare att i samband med omplacering och rehabilitering av arbetshandikappade hitta lämpliga tjänster i den reguljära organisationen. Det finns risk för att myndigheternas benägenhet minskar att konstruktivt medverka till sysselsättningen för de arbetshandikappadc. En sådan utveckling vore enligt min mening oacceptabel.

Mot denna bakgrund utreder civildepartementet f.n. tillsatnmans med SAMN vissa frågor som rör finansiering av åtgärder för omplacering. omskolning och rehabilitering av arbetshandikappade. En utgångspunkt är att myndigheterna och SAMN skall kunna söka passande arbeten för arbetshandikappade inom ett brett område. Vidare skall de regler som styr verksamheten. bl.a. förordningen (l979:5l8) om arbetshandikappade i statligt reglerad anställning. m.m. (ändrad senast l9821l268). ses över med sikte på att ett stort antal olika åtgärder skall kunna vidtas för att underlätta för myndigheterna att anställa och behålla arbetshandikappade i tjänst. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag om ändringari arbetshandikappförordningen med denna innebörd.

Jag vill emellertid redan nu anmäla en fråga i vilken riksdagens godkän- nande bör inhämtas. Det gäller användningsomrädet för det under tret— tonde huvudtiteln uppförda anslaget Lönekosmader vid viss- omskolning och omplacering. Anslaget har stor betydelse när det gäller att finansiera kostnader i samband med bl.a. omskolningar och omplaceringar. I vissa fall är möjligheten att utnyttja medel från anslaget helt avgörande för att undvika en sjukpensionering.

Som jag nyss framhöll bör ett stort antal olika åtgärder kunna vidtas för att underlätta för myndigheterna att anställa och behålla arbetshandikap-

Prop. 198455: 219 B

parle. Det är angeläget att SAMN har goda möjligheter att stödja myndig- heterna i detta arbete. bl.a. genom att i vissa fall ("tt-'ergängsvis medverka till finansieringen. En mer flexibel användning av anslage . där större hänsyn kan tas till omständigheterna i det enskilda fallet. är därvid av stor vikt.

Det bör ankoutmz-t pä regeringen att mot bakgrund av vad jag här har anfört besluta om vidare ramar för användningen av de medel som beräk-

nats pä anslage .

3. Vissa iönepolitiska frågor

___—1

Min bedömning: Den fortsatta inriktningen av statens lönepolitik bör vara följande. nämligen l — att lönepolitik och Iönesystem skall vara förenliga med en balanserad samhällsekonomi.

—— att stora löneskillnader skall undvikas för arbetstagare med likvär— diga arbeten inom olika arbetsmarknadssektorer. - att statens positioner i löneförhandlingarna tydligare skall bestäm— mas av vcrksamhetsintresset och av strävan att åstadkomma en ändamålsenlig personalförsörjning.

- att lönesystemet skall främja flexibilitet. decentralisering och delege- ring, — att lönepolitiken i övrigt grundas på demokratiska ideal om rättvis fördelning.

Skälen för min bedömning: Jag har tidigare (avsnitt 2) berört sambandet mellan personalförsörjning och lönepolitik. Jag vill nu ta upp nägra andra frågor om lönepolitiken på det statliga förhandlingsomrädet. Lät mig redan inledningsvis slå fast att lönefrägorna är av utpräglad partskaraktär —— det finns en grundligt etablerad uppfattning att de skall regleras i kollektivav- tal. De övervägandenjag nu kommer att redovisa gäller alltså den arbetsgi— varpolitiska inriktningen.

Den första frågan rör sambandet mellan lt'inepuli/ik och sam/t('i/[saknan- mi. Den har behandlats av regeringen vid ett par tidigare tillfällen. senast i regeringsskrivelsen om den offentliga sektorns förnyelse. Jag nämnde då att den statliga lönepolitiken mäste utgå från bl.a. kraven på samhälls- ekonomisk balans. Lönebildningcn på den statliga sektorn fär betydelse för hela samhällsekonomin. både direkt genom sin inverkan på statsbudge- ten och indirekt som jämförelse för andra arbetsmarknadssektorer. Som jag redan har nämnt har därför regeringen uttalat (prop. 19835'84: l00 bil. 15. s. 3) att ett av målen för staten som arbetsgivare är att lönepolitiken skall medverka till samhällsekonomisk balans. Riksdagen har godtagit denna princip (AU 14. rskr l77).

Prag). 2524215'33. 229 14

Diskussioner. nr:: '(” ':'. st: .:tlif'a lönenild ningen—. eft-':i-z ter 'p'": s:.nthö .lise—l; ('.- nomin tar ofta .::st:: på: '.v'å' dellrågo r. Den en:: I:: :: ::: tgört: med den ordalag enligt vilken ::nsl:'.gsm'-' ndiehet erna kompenseras för lo: höjning-n' : lt. ')l- lektivaytalen. [ .nlig't nu'vatantl. pra xis herar.n.:s....—:.:"":' till :nyn'.'li.. . n:: sedan full hänsyn t: ':gtts till at- ....shtnmneatrL. f.)" 'irigenutr. finns ett när:: samt). ).nd me. l'an l("-nef(")r Handlingarna). resulta. ()ei': st::t-zshudgeten.

I regeringsskrivelse om den offentliga sektorns. förnyeka: aviseras för- slag om ökad långsiktighet ) den ekonomiska planeringen för myndigheter— nu och om störr" frihet för ntyndi"h heterna att besluta om interna frågor in(): :: givna ek()n()..:iska ramar. l::n förändring med denna inriktnjnu __ i förening tec. ett öka-'. lokalt ansvar för .t.t')t.hL'V .::1r.":g(')rna' er. fr:":ga som jag sett:-tre återkommer till — kan :tktttalisera en ändrad ordning för hur myndigheterna skall kompenseras för k()stnads(")kningar till följd av avtal.

En övergang till ett sy stem med fleråriga ekonomiska ramar och möjlig— heter till överföringar av anslagsmedel mellan budgetåren skulle öka möj— ligheterna för enskilda myndigheter att ta ansvar som arbetsgivare. En omläggning av denna typ kräver dock ytterligare analyser. En utgångs- punkt i det arbetet bör vara att arbetsgivarans 'ar och kostnadsansvar skall följas at. dvs. att kostnadsansvaret skall ligga pa den nivå: där avtalet träffas. Vidare bör ett nytt system vara förenligt me (1 de mål för anställ- ningstryggheten som staten har gett uttryck för' : bl. a. prop. 1983/84'. 42 om trygghetsfrågor i statlig anställning m. m.

Den andra delfrägan om sambandet mellan lönebildning och samhälls— ekonomin har att göra med de statsanställdas förhandlings— och konflikt- riitt. Förhandlings— och konflikträtten inom den offentliga sektorn reser alltid två principiella frågor somjag har pekat pf: tidigare (skr. l984!85: 202 s. 57). Den ena handlar om gränsdragningen mot den politiska demokratin. den andra om skyddet mot samhällsfarliga konflikter. Vårt system bygger på att parterna tar ett gemensamt ansvar för att förhandlings- och konflikt- rätten inte kommer i konflikt med andra samhälleliga värden. Detta kom- mer till uttryck främst ide s.k. huvudavtalen. Denna ordning bör fortsätta. I detta ligger bl.a. att parterna efterhand hör anpassa huvudavtalens regler till förändringar i samhällsutveeklingen och vunna erfarenheter.

En annan lönepolitisk fråga rör fördelningen av det Iöncumvmmc som står till parternas förfogande i en avtalsrörelse.

Om- lönespridningen inom det statligt löneregleradc området mäts som andelen anställda som finns inom intervallet "medianlönen & 10%" visar utvecklingen att knappt en tredjedel (3l %) fanns inom intervallet år l970. År 1984 hade (len andelen ökat till nästan hälften (48%) av de anställda. Genom att denna utveckling varit snabbare på det statligt reglerade områ- det än på den privata sektorn har staten i dag ofta en jämnare lönestruktur än jämförbara delar av den icke-statliga arbetsmarknaden.

Samtidigt kan konsta'eras att staten "när sti'r inför ett dilemma i de fall väsentligt annorlunda fördelriingsprineiper tillämpas inom andra arb— s-

anadssektorer. Successivt ökande skillnader i anställai ;svillkoren för

z-arbetstagare med likvärdiga arbeten inom olika arbetsti—.arknadssekto :ir 'tedcr till spänningar. Erfarenheten visar ocksä att det uppstår störningari personalförsörjningen på olika sektorer. l—ör statens del har detta främst medfört att vissa ngt-"eltelgrupper har varit svära att behålla eller rekrytera. lönepolitiken har under senare är anpassats till dessa förhållanden. Bl. a. har lönesystemet kommit att innehålla flera inslag av individuell anpass- ning av lönen. Jag vill här erinra om dessa.

Det statliga lönesystemet bygger i huvudsak pä lönesättning av tjänster och inte av individer. Tidigare var detta system eentraliserat och gav löga utrymme för individuell lönesättning.

Sedan mitten och slutet av l970—talet har lönesystemet emellertid för- ändrats i bäda dessa avseenden. År 1978 träffade parterna ett avtal —— L--ATF — om lokala löneförhandlingat' m.m. inom området för det all- männa tjänsteförteckningsavtalet (ATF). ATF innehåller vissa grundläg— gande bestämmelser om lönegradsplacering m.m. av tjänster. L-ATF medger att myndigheterna i viss utsträckning lokalt får förhandla om anställningsvillkoren för tjänster och tjänstemän. Årligen fastställs vissa ekonomiska ramar inom vilka anställningsvillkoren får ändras. Dessa för- ändringar är individuella för berörda tjänstemän. Genom att de flesta statliga tjänster numera dessutom är placerade i variabel lönegrad. dvs. i lönefält. högstlönegrad eller lägstlönegrad finns det ett betydligt större utrymme för individuell lönesättning än tidigare.

I anslutning till avtalet om löner l984-85 för statstjänstemän m. fl. (ALS l984-85l träffade parterna avtal om införande av s.k. marknadslönetillägg tMLT'). Ett MLT utgör 300 kr. per månad. En tjänsteman kan tilldelas ett eller flera MLT enligt överenskommelse som träffas centralt eller lokalt. MLT får användas för att rekrytera eller behålla kvalificerad personal (marknadskänsliga grupper") i syfte att vidmakthålla myndighetens kompe- tens. År 1984 utgick ca 17 milj.kr. i MLT.

Ytterligare en möjlighet till individuell lönesättning erbjuder kontrakts- anställning. Den katt förekomma i två olika situationer. Den ena är att en redan anställd tjänsteman med kvalificerade arbetsuppgifter — t.ex. en tekniker eller en ekonom —— erbjuds anställning med högre lön hos en icke-statlig arbetsgivare (flyktfara). 1 det. andra fallet fär kontraktsanställ— ning användas då myndigheten vill anställa en sådan kvalificerad person med icke-statlig anställning på en tjänst där löneplanslönen inte är konkur- renskraftig. Beslut i de enskilda fallen fattas av regeringen.

Sedan är 1977 har lönerna för de högre chefstjänsterna inom statsförvalt- ningen bcstämts i särskild ordning genom det s.k. chefslöneavtalet. Detta avtal har till syfte att åstadkomma en individuell lönesättning. Chefslö- neavtalet tillämpas f.n. på ca I 400 tjänstemän inom statsförvaltningen.

Prop. 3.984/85: Zl?) lö Jag har tidigare (avsnitt ?!) behandlat sambandet mellan lönepolitik och pet'sOttalförsötjning. Jag nämnde då den översyn av sambandet mellan

bl. a. lönenivä och personallörsörining sattt parterna . dett statliga arbets— marknaden titt gör. Jag nämnde också att SAV —-- när parterna har avslutat sin gemensamma studie —— bör ta upp de förhandlingar som studien ger anledning till. Redan nu villjag dock Slft fast att utveckling-.ru av lönesys

met mot en ökad lleidbilitet, decentralisering och delegering bör fortsätta.

Ytterligare en lönepolitisk fråga gäller sambandet mel/rut lätt och presta— tion. Jag tog upp den frågan i budgetpropositionen å. l9l—l4 (prop. 1983/841 ltläl bil. 15 s. l7). Jag anförde nämligen då att staten som arbetsgi- vare bör verka för kollektivavtal sotn stimulerar god service samt ökar produktivitet och effektivitet. Jag framhöll att öppenheten för nytänkande maste öka. Försök med nya system för löner och andra anställningsvillkor borde genomföras vid vissa myndigheter. Jag sa vidare att prestationslöne- system borde kunna leda till varaktiga förbättringar i effektiviteten inom ramen för en god arbetsmiljö för de anställda. För detta krävs en utveck— ling av de anställdas medinflytande i vissa hänseenden så att deras intresse av ökad effektivitet på enklast möjliga sätt kan nyttiggöras. Denna form av myndighetsanpassad effektivering förutsätter en fortsatt medveten delege— ring till myndigheterna.

Riksdagen uttalade (AU l9R3/R4: 15, rskr l78) i anslutning till detta att en ökad flexibilitet i den statliga personalpolitiken är en fördel också när det gäller rekrytera och behålla personal med önskvärda kvalifikationer.

Utvecklingen av den statliga personalpolitiken har följt riktlinjerna i l984 års budgetproposition. Som jag kunde anmäla till riksdagen i årets budgetproposition (prop. l984f'85: lOO bil. 15 s. l5) har parterna på den statliga arbetsmarknaden i avtalet om löner 1984-85 för statstjänstemän m. fl. tALSl984—85) kommit överens om försöksverksamhct med särskilda åtgärder för att öka produktivitet. kvalitet och service. Bl. a. skall metoder utvecklas för mätning av produktiviteten och de anställdas insatser för att uppnå avsedd kvalitet och service. I anslutning härtill kan nya former för de anställdas medinllytande prövas. Det förutsätts i avtalet att lokala avtal om försöksverksamhet träffas vid ett antal myndigheter.

SAV har fört diskussioner med ett flertal myndigheter om att starta en sådan försöksverksamhet. Vid statens järnvägar (SJ) har ett s. k. "demo- kratiförsök" pågått inom en enhet av huvudverkstaden i Örebro. Försö— ket. som påbörjades redan innan ALS 1984-85 träffades. har bl. a. otnfattat medverkan i produktionsplanering och ökad arbetsrotation inom enheten. Försöket har visat aVsevärda produktivitctsförbättringat' trots att något resultatlönesystem inte har införts. Försöksverksamheten kommer nu att vidgas vid Örebroverkstaden. Då kommer även frågan om att införa ett belöningssystem att behandlas. Motsvarande försök kommer att startas på andra håll inom SJ .

Prop. hist./ss: 219 ' 17

Enligt vad jag har inhättttat har diskussioner även inletts inom postver- k—et om en försf'iksverksantltet med liknande inriktning.

S..-"tl." har diskuterat en ytterligare vidgt'ting av försöken till andra in_vn- digiteter. Erfarenheterna av diskussionerna hittills visat bl.a. —- att utvecklittgsnrbetet mäste ske lokalt och getnettsatttt mellan parterna. —- att verksledningarnas positiva engagemang och stöd är nödvändigt. — att öppen information före och under försöksverksatnheten till alla anställda är en förutst'ittning. — att det är nödvändigt att se över organisation och '.irbetsformer innan försök startas i syfte bl. a. att åstadkomma en nödvändig delegering. — att enkla och anpassningsbara inll_t-'t'.tndeformer och korta kontaktvägar ittottt ntyndighetet't är nödvändiga. -- att enkla mätmetoder är nödvändiga. bl.a. för att resultaten skall kunna förstå-ls och pavet'kas av de anställda. -— att belönade resttltat mäste stämma överens med verksamhetsmälen.

— att system i vilka de anställda fär andel i uppmätta resultatförbättringar bör utformas så. att de ger belöningen till ett kollektiv. Den skall betalas ut efter mätperioden.

Jag har i denna översikt av den statliga arbetsgivarens lönepolitik visat att ett flertal initiativ har tagits för att utveckla löneinstrumentet till ett effektivt medel för förnyelsen av statsförvaltningen. Denna utveckling bör fortsätta. Det innebär att verksamhetsintresset tydligare än under 1970-ta- let bör vara styrande för statens positioneri löneförhandlingarna. Lönepo— litiken skall således främst syfta till en ändamålsenlig personalförsörjning.

4 Godkännande av vissa kollektivavtal inom försäkringskasseområ- det.

Mitt förslag: Regeringen bör bemyndigas att utan att höra riksdagen godkänna avtal om anställningsvillkor för arbetstagare hos de allmänna försäkringskassorna

Skälen för mitt förslag: På försäkringskasseområdet har de kollektivavtal som SAV hittills har träffat enligt gammal praxis slutits utan förbehåll om regeringens godkännande. Enligt 18 kap. 13 & tredje stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring (ändrad senast 19 :000) skall tjänstemän- ncns anställnings— och arbetsvillkor fastställas under medverkan av regeÄ ringen eller den myndighet som regeringen beslutar. Genom ett regerings- beslut den 19 november 1981 uppdrog regeringen åt SAV att gemensamt med de allmänna försäkringskassorna sluta och säga upp kollektivavtal rörande alla arbetstagare hos de allmänna försäkringskassorna.

Vad som i lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa 2 Riksdagen 1984/85_ I sant!. Nr219

l'rop. 1984/85: 219 iS

tn'ta!sförhandlingar m.m. tändrad senast 1082: 101) eller kungörelsen (196557?) med tillämpningsl'i'rreskrifter till nämnda lag (ändrad senast 198417531 i övrigt sägs om SAV skall enligt regeringsbeslutet därvid i stället gälla SAV efter samräd med försäkringskassorna. linligt de nämnda tillämpningsföreskrifterna skall kollektivavtal om anställnings— eller ar- betsvillkor som anges i ställföretrt'tdarlagen och tillhör regeringens eller riksdagens prövning slutas under förbehåll om regeringens godkännande. De kollektivavtal som SAV sluter för '.trhetstagare vid de allmänna försäk- ringskassorna skall underställas regeringen för godkännande enligt samma principer som för arbetstagz-tre vid myndigheter under regeringen och för andra arbetstagare med statligt reglerade tjänster som t.ex. lärare och präster.

1 budgetproposition 1985. (prop. I984/85: 100 bil. 2 s. 3—5) föreslär rege- ringen ett utvidgat bemyndigande för regeringen att godkänna vissa kollek- tivavtal om anställningsvillkor för bl.a. arbetstagare vid myndigheterna under regeringen och för lärare. Detta bör gälla även kollektivavtal för anställda inom försäkringskasseomrädet. Regeringen bör således bemyndi- gas att utan att höra riksdagen godkänna avtal om anställningsvillkor för arbetstagare hos de allmänna f örsäkringskassorna enligt samma principer som gäller för andra arbetstagare på det statligt reglerade omrädet.

Hänvisningar till S3

5. Meritvärdering vid statliga tjänstetillsättningar m. m.

5.1. Bedömningsgrunderna vid tjänstetillsättning

Frågan om värdering av kvalifikationer i samband med tillsättning av statligt reglerade tjänster har sedan gammalt tillmätts stor betydelse från både principiell och praktisk synpunkt. Enligt gällande lagregler får avse- ende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Prövningen i de rent statliga tillsättningsärendena sker med direkt tillämp- ning av ll kap. 9äi andra stycket regeringsformen. Det gäller vid alla statsmyndigheter. inte bara myndigheter under regeringen utan också vid riksdagen och dess myndigheter. 1 fråga om andra statligt reglerade tjäns- ter finns en likalydande föreskrift i 4 kap. 3 & lagen (1976: 600) om offentlig anställning (LOA, omtryckt 1982: 100. ändrad senast 1985: 336).

Det är självfallet viktigt att avvägningen mellan olika hänsyn vid merit- värdering sker på ett sådant sätt att inga faror för den enskildes rättssäker- het uppstår (ifr KU 1973: 26 s. 72). Bakom lagreglerna i regeringsformen och i LOA om sakliga grunder ligger främst statsnyttan, närmare bestämt det allmänna intresset av att offentliga funktioner utövas av personer som är bäst skickade för uppgifterna. Ändamålet med reglerna är således inte primärt att skydda arbetstagarintrcssena utan främst att tillgodose samhäl-

Prop. 1984/85: 219 19

lets och de enskilda medborgarnas intresse av att statliga tjänster tillsätts efter objektiva grunder (jfr prop. WTF-f?tt: HL:- bil. 2 s. 206).

1 februari 1983 tillkallade regeringen. som jag tidigare har nämnt. en särskild utredare för att se över vissa frägor om meritvärderingen vid statliga tjänstetillsättningar (Dir 19839). Utredaren. som arbetade under namnet meritutredningen ((" 19831011. avlämnade i augusti samma är sitt betänkande (Ds C 1953216) Meritvi-irderingen vid statliga tjänstetillsätt— ningar m.m.

Betänkandet har remissbehaudlats. En sammanställning av remissytt— randena har gjorts inom eivildepartementet och tillsammans med utred- ningens sannnanfattning publicerats i departementsserien (Ds C 1985: 7).

Regeringen har sedermera i huvudsaklig överensstämmelse med utred- ningens förslag beträffande värderingsgrunderna beslutat om ändringar i bl.a. anställningsförordningen (19651501, omtryckt 1984: 127, ändrad se- nast 1985: 334). Ändringarna. som träder i kraft den ljttli 1985. har följande innebörd.

'l'jänstetillsättning skall ske på grundval främst av skickligheten för arbetsuppgifterna i tjänsten. om det inte finns särskilda skäl för nägnt annat.

Hänsyn skall tas också till den förtjänst som förvärvats genom tidigare tjänstgöring i offentlig eller privat anställning eller genom egen verksam- het.

Deltidstjänstgöring som omfattar minst 40 % av heltidstjänstgöring skall därvid räknas som heltidstjänstgöring vid förtjänstberäkning. om det inte finns särskilda skäl för något annat. Tid för ledighet från en anställning för studier och andra ändamål får tillgodoräknas som förtjänst bara när den vid varje särskilt tillfälle uppgår till högst tre månader. Tid för ledighet för semester. sjukdom, fackligt uppdrag m.m. tillgodoräknas liksom tidigare i full utsträckning. Fullgjord forskarutbildning räknas till godo som förtjänst med högst fyra är i den mätt utbildningen inte räknas som tjänstgöring i en anställning eller som egen verksamhet.

Även andra sakliga grunder som överensstämmer med allmänna arbets- marknads-, sysselsättnings- och socialpolitiska mål skall beaktas vid en tjänstetillsättning.

Skälen till förordningsändringen redovisas i Regeringens förordningsmo- tiv 1985: 3. Av motiven framgår att reformen är avsedd att anmälas för riksdagens kännedom. Min framställning i det följande om värderingsgrun— derna och om förenklingar av förtjänstberäkningen anslttter i sak till för- ordningsmotiven.

Jag redovisar där tre huvudsyften, nämligen att dels effektivera den offentliga verksamheten genom att tydligare låta meritvärderingen bestäm- mas av de krav tjänsten ställer på innehavaren, dels underlätta personal- rörligheten —— såväl inom statsförvaltningen som mellan olika arbetsmark- nadssektorer — genom att jämställa kommunal och privat anställning samt

Prop. 198455: 2141 EU

'. verksamhet med statlig. trär det gäller att beräkna en sökandes

förriänst. rie/s" rationalisera handl. .tgrtingen av tillsättningsät'endena genom att förenkla och förtydliga re gleraa om förtjänstberäkning.

i): ztärtrtat'e överväganden-."; enligt _öt'ortlntngsmotiver '"t'i st 'i ' 't 'lrat= _ _ _ 1.1 . tt t.n. nt __

Staten är naturligtvis med hänsyn till statsnyttan mest betjänt av att den skickligaste oca mest lämpade rekryteras till en ledig tjänst. Statsmakten har ocksä under senare :'"r i olika sannnanltang gett uttryck för åsikten att effe-ktivitctskraven skall beaktas sit langt som möjligt. l'inligt tttin mening ligger det i säväl det allmännas som den enskilde arbetstagarens intresse att skickligheten sedd i relation till arbetsttppgifterna i tjänsten tillmäts särskild betydelse vid all meritvärdering. Bara vid lika eller vid i stort sett lika skicklighet bör förtjänsten bli utslagsgivande. Denna princip bör gälla oavsett tjänstens nivä.

Till .t'kiclt'lig/zerel: bör enligt min mening hänföras de faktorer som är av betydelse för att bedöma den sökandes lämplighet för den aktuella tjäns- ten. Som meritutredningen och flera remissinstanser framhäller, bör all relevant erfarenhet värderas inom ramen för skickligheten. Det skall vara en kvalitativ helhetsbedömning.

Hit bör således räknas bl. a. teoretisk och praktisk utbildning. personliga egenskaper (som prestationsförtnäga. yrkcsskicklighet. ledaregenskaper, samarbetsförmåga m.m.,) sann kunskaper och erfarenheter som har för— värvats i andra offentliga eller privata anställningar eller i egen verksam- het. Erfarenheter frän områden som vård av barn, stttdier. utlandsvis— telser. språkkunskaper. ideellt arbete m.m. bör ocksä vägas in vid bedöm- ningen av skickligheten. i den mån de är relevanta för den sökta tjänsten

Av grundläggande betydelse för meritvärderingen är att det är de krav som är förknippade med tjänsten som bestämmer vilka skicklighetsfak- törer som skall beaktas och hur tungt dessa skall väga.

Mcritvärdet av förtjänst får en generellt sett minskad betydelse. utom i de fall där skicklighetsbedömrtingett inte är tillräcklig för att ge utslag vid urvalet. Värdet av förtjänsten ligger i första hand i den allmänt personalpo- litiska betydelsen av tidigare yrkesverksamhet. ocksä sådan som inte är direkt relevant för den aktuella befattningen.

Stora variationer förekommer i dag mellan olika myndigheter i fråga om vilken typ av tidigare anställning som inräknas i förtjänsten och hur beräk- ningen görs. Vissa myndigheter tillgodoräknar bara statlig anställningstid. I andra myndigheter tillgodoräknas även kommunal eller landstingskom- munal anställningstid, eventuellt begränsad pä visst sätt. Även anställ— ningstid inom den privata sektorn tillgodoräknas hos vissa myndigheter. i allmänhet dock med vissa begränsningar. .

Jag menar att det både av rättssäkerhetsskäl och av praktiska skäl behövs en enkel bestämning av förtjänstbcräkningen. Därför bör all an- ställning, säväl offentlig som privat, samt egen verksamhet som sökanden

Prop. 1984/85: 219 Zl

har bedrivit jämställas vid beräkningen av förtjänsten. För detta synsätt talar också starkt behovet av en ökad persmialrörligliet mellan olikt: ar- betsni:-irknadssektort-r. Samtidigt undanröjs en del oönskade effekter av nuvarande praxis — som t. ex. att ansti-illningstid hos ett statligt affärsverk i allmänhet räknas som förtjänst. medan motsvarande tjänstgöring hos ver— kets dotterbolag inte gör det. eftersom bolagen är privaträttsliga subjekt. liedt'iitnningen att det behövs en enkel bestämning av förtiänstberäkningen har stöd både i utredningen och i remissopinionen.

Eftersom kortare tjänstgöring än 40 9; av heltidstjänstgöring i allmänhet inte bör förekomma enligt i & deltidsförordningen (1980150), har jag tagit detta till utgångspunkt för att föreslå att all deltidstjänstgöring som omfat— tar minst 4091- av heltidstjänstgöring skall räknas som förtjänst vid het—äk- ningen av fönjt'insten. Detta förslag avser inte deltidsverksamheter. där alltså bara den faktiska verksamheten bör räknas. Givetvis får två "paral- lclla” deltidstjänstgöringar inte medföra någon dubbelräkning. Motsvaran- de gäller en deltidstjänstgöring som kombineras med deltidsverksamhet. Denna förenkling av förtjänstberäkningen bör även ses i belysning av att förtjänsten i framtiden kommer att få minskad betydelse.

Även sådan ledighet för bl.a. semester, sjukdom eller fackliga uppdrag som infaller under anställningstiden bör liksom nu tillgodoräknas som förtjänst. Anställningtid då arbetstagaren har varit ledig för studier och andra ändamål bör enligt min mening däremot bara i begränsad omfattning fä räknas till godo som förtjänst. I syfte att förenkla bl.a. den administrati- va hanteringen anserjag att kortare tid för t. ex. studieledighet o.d. kan få räknas till godo, men bara om denna tid. vid varje särskilt tillfälle. uppgår till högst tre månader. Om däremot den lediga tiden är längre. skall själv- fallet ingen del av tiden räknas till godo.

De riktlinjer för förtjänstberäkningen som jag sålunda förordar får kon— sekvenser även för beräkningen av förtjänsten i samband med föräldrale- dighet. De nuvarande reglerna om tillgodoräknande av tid för föräldrale- dighet frän statlig tjänst etc. (förordningen l97816l) bör därför generellt utsträckas till att gälla föräldraledighet från all offentlig eller privat anställ- ning m. m. När det gäller meritvärdet av föräldraledigheter. hör det dessut- om till bilden att som framgått förutsättningarna vid tjänstetillsättningen kan vara sådana, att erfarenhet av vård av barn bör ses som en merit i sig och sålunda vägas in i skicklighetsbedömningen.

Frågan om meritvärdet av forskarutbildning har jag anmält redan tidi— gare (prop. l983/841l07 bil. lO s. 12. UbU 28, rskr 401). Av vad därvid anförts framgår att det. för att göra forskning och forskarutbildning mer attraktiva, behövs olika stimulansätgärder. Ett verksamt led i denna strä- van kan vara att i förtjänsthänseende jämställa en forskarstuderandes utbildningstid med anställningstid. Det är enligt min mening naturligt att en fullgjord forskarutbildning får räknas till godo som förtjänst med högst fyra år. Med fullgjord forskarutbildning avser jag en avlagd doktorsexamen

l'rop. "1984/85: 219 23 som normalt kräver minst fyra ärs studier. Den som klarat" sitt examen pä kortare tid fär först-äs bara räkna sig den tiden till godo. När en forska-trut- bildning genomförs genom t. ex. utövande av en d(_iktorandtjänst eller en forskningsassistenttjänst görs tillgodoräknandet inom ramen för tjänsten. Inte heller här bör det naturligtvis bli fråga om dnbhelräkning.

Som jag tidigare nämnde skall även andra sakliga grunt/rr än förtjänst och skicklighet beaktas vid tillsättning av statligt reglerade. tjänster. nämli— gen sådana som överensstämmer med allmänna arbetsntat'knads—, syssel- sättnings- och socialpolitiska int-"tl. Regeringsreformen och LOA ger som framgått utrymme för att beakta ocksä andra sakliga grunder än skicklighet och förtjänst. l grundlagsmotiven (anförda i prop. 1973: 90 s. 406) framgår att bl.a. arbetsmarkn:tdspolitiska hänsyn kan göra det nödvändigt att vid vissa tjänstetillsättningar väga in även andra faktorer än sådana som bru— kar hänföras till skicklighet och förtjänst.

Något närmare exempel på sådana "andra sakliga grunder" ges inte i dessa lagar eller lagmotiv. Men som ett sådant exempel. godtaget i senare lagstiftning och praxis. kan nämnas företrädesrätt till återanställning enligt lagen (1982: 80) om anställningsskydd (ändrad senast 1984: 1008: jfr 9 kap. 1 så LOA, prop. 1974: 174 s. 63). Ett annat exempel kan vara omplacering enligt anställningsskyddslagen (7 5 andra stycket) eller enligt det statliga trygghetsavtalet (TrA-S).

Ett tredje exempel ur praxis är intresset att bereda arbetshandikappade sysselsättning -jfr förordningen (1979: 518) om arbetshandikappade i stat- ligt reglerad anställning m.m.. (ändrad senast 1982: 1268). Vidare. har under de senaste åren strävan att främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och män kommit att godtas som saklig grund enligt regeringsformen— jfr även lagen (1979: 1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet (omtryckt 19801412. ändrad senast 1985134). Det sistnämnda belyses tit— förligt i rapporten (SAV informerar 1984 nr 1) fiänstetillsättningar och jämställdhet.

De nämnda exemplen på andra sakliga grunder än skicklighet och för- tjänst ligger för övrigt i linje med den bedömning som görs i LOA-motiven (prop. 1975/76: 106 bil. 2 s. 206). Där anförs att man — med hänsyn bl. a. till vad som har uttalats under förarbetena till regeringsformen— torde kunna utgå från att det vid bestämmandet av tillsättnings- och befordringsgrunder kommer att fästas stort avseende vid sådana sakliga grunder som stämmer överens med den allmänna samhällsutvecklingen på det personal- och arbetsmarknadspolitiska området.

Jag anser det vara angeläget att i detta sammanhang lyfta fram även dessa bedömningsgrundcr. Det är sålunda angeläget att staten som arbets- givare även i fortsättningen strävar efter att vara en föregångare bl.a. när det gäller att bereda de människor sysselsättning som på grund av arbets- handikapp har svårt att få eller behålla ett meningsfullt arbete eller när det

Prop. 1984/85: 219 23

gäller åtgärder som främjar jämställdheten mellan kvinnor och mätt i ar— betslivet.

Någon generell inbördes rangordning mellan tlessa andra sakliga grunder som kan komma i fråga vid sidan av förtjänst och skicklighet bör inte tillämpas. Det är nämligen enligt min mening av största vikt att individuella tänsyn och hänsyn till omständigheterna kan tas i varje enskilt fall.

Här skall tilläggas att den omständigheten att ett förtydliga-inde och en precisering av reglerna vid tjänstetillsättning nu sker inte upphäver myn— digl'ieternas skyldighet enligt omplaceringsförordningen (1984: 110) att an— mäta lediga tjänster till SA MN.

lnotn flera myndigheter och sektorer tillämpas _fiislu karriärvägar, in- terna system för rekrytering och utbildning, meritvärdet-ing. m.m. Detta gäller bl. a. på domarbanan. inom försvarets område., inom utrikesförvalt- ningen, för flertalet polismanstjänster och lärartjänster. Systemen är i allmänhet sä utformade, att de innehåller olika former av personalutveck- ling och återkommande skicklighetsbedömningar. Inte sällan förekommer krav på särskilda examina. inslag av obligatorisk utbildning. aspiranttjänst— göring eller tjänstgöring på s.k. utbildningstjänster eller annan obligatorisk tjänstgöring.

Med hänsyn till den mångfald verksamhetsgrenar som dagens förvalt- ning omfattar - alltifrån avancerad teknisk produktion och kvalificerat utvecklings- och utredningsarbete inom olika samhällsområden till viktiga normerande och kontrollerande funktioner och renodlade serviccfunk— tioner -— är det naturligt att sådana system utvecklas och tillämpas som är särskilt anpassade till utbildnings— och rekryteringsförutsättningarna inom resp. myndighet eller sektor. De återkommande skicklighetsbedömning- arna i sådana system ökar självfallet säkerheten i de bedömningar som görs i samband med tjänstetillsättningar. Det är som jag ser det särskilt viktigt att sådana skicklighetsbedömningar görs: mekaniskt tillämpade rutiner får inte ersätta nödvändiga bedömningar och värderingar.

Jag återkommer i det följande till frågor om meritvärdering m.m. vid tillsättning av lärartjänster inom det statligt lönereglerade området.

Jag övergår nu till vissa andra förslag av men'tutredningen som inte direkt rör värderingsgrunderna vid tjänstetillsättning. nämligen dels för- beredelsearbetc m.m. vid rekrytering, dels vissa frågor om utlandsan- ställning.

5.2 Förberedelsearbete m. ta. vid rekrytering

Min bedömning: Stor omsorg bör ägnas förberedelserna i samband med rekrytering. Noggranna bedömningar bör göras av bl.a. behovet att äterbesätta en vakant tjänst. tjänstens arbetsinnehåll och krav på tjäns— tens innehavare. Så många urvalsinstrument som är möjligt och lämp- ligt bör användas i syfte att åstadkomma säkra urval.

Prop. 1984/85: 219 24

h*leritutrcdningens förslag: Förslaget överensstämmcr i princip med min bedömning. clock tried den skillnaden att utredningen förordar ft'irft'tttnings— reglering av förfarandet i samband med tjänstetillsiittning.

Retnissinstattst-rna: De flesta motsätter sig att l'titfarantlet förfallningsreg— leras. Flera remissinstanser framhåller att ett obligatorium skulle innebära ot'tödig fortnalistn och b) räkrati.

Skälen för mitt bedömning: Det är väsentligt att myndigheterna planerar sin personalförst'irjning på ett sätt som främjar flexibilitet oclt framförhällning. Särskilt stora krav ställs på rekrytering. utbildning och övrig perstmalför— sörining när myndigheterna mäste disponera om sina produktionsresurser på grund av rationaliscringar. omprloritcringar och omprövningar.

Många överväganden måste göras i samband med planering och genern— förande av rekryteringar som hänger samman med myndighetens personal- politk. ekonomi och verksamhet. Stor omsorg måste därför ägnas åt rekry— tcringsf örfarandet _

Men stor frihet måste också fortsättningsvis ges olika myndigheter och sektorer att utveckla och tillämpa egna rekryteringsförfarandcn. interna karriärgångar, meritvärdetingssystcm m.m. som är anpassade till bl.a. utbildnings- och rekryteringsförutsättningarna inom resp. myndighet eller sektor. Därför anser jag att en författningsreglering riskerar att motverka strävan att åstadkomma smidiga. lokalt anpassade rutiner. Grundläggande måste dock vara att systemen utformas med hänsyn till att tjänstetillsätt- ningarna skall ske främst på grundval av skickligheten för arbetsuppgifter- na i tjänsten, som jag tidigare har framhållit.

Jag vill emellenid betona att mina invändningar i denna del mot utred- ningens förslag enbart gäller frågan om författningsreglering av formerna för rekryterings- och urvalsarbetet.

5.3. Vissa frågor om utlandstjänstgöring

Min bedömning: Behovet i samband med utlandstjänstgöting av infor- mation om tjänstgöringslandet i frågor om skatte- och socialförsäkrings- bestämmelser, politiska. religiösa och sociala förhållanden m.m. bör | tillgodoses av befintliga statliga myndigheter. Detsamma gäller behovet av information och hjälp med att skaffa arbete vid återkomsten.

Meritutredningens förslag: Förslaget avviker från min bedömning. Utred- ningen föreslår att ett särskilt servicehus inrättas i Stockholm med två lilialkontor, ett i Göteborg och ett i Jönköping. Verksamheten bör bedrivas som en offentlig stiftelse. Stiftelsen skall bl.a. verka för att arbete erbjuds den som efter mer än ett års anställning. uppdrag eller annan tjänstgöring i utlandet återkommer till Sverige.

Prop. 1984/85: 2l9 ZF.

Retnlssinstanserna: Flertalet anser att nägon ny organisatorisk enhet för arbetsfc'irmedling. information ni. ta. litte behövs utan att ökade satsningar pil omrädet bör komma till stilnd genom befintliga orgt-titisationer. SlDA anför bl.a. — mot bakgrund av sin erfarenhet av information till och utbildning av utresande -— att den utbildning som knyts till det aktuella landet och uppdraget är den effektivaste. SlDA menar ocksä att en institu- tion utan naturligt samband med en pågående verksamhet utomlands skul- le få problem att hälla sitt informationsmaterial aktuellt. Skälen för min bedömning: Jag Vill först erinra om vad jagjust har sagt om meritvärdet av bl. a. utlandsvistelser och språkkunskaper. Jag anförde då att alla faktorer som är av betydelse för bedömningen av den sökandes lämplighet för den aktuella tjänsten skall hänföras till skickligheten. Själv— fallet skall även sådana erfarenheter som inhämtats i samband med ut- landstji-instgöring beaktas. om erfarenheterna är relevanta för den sökta tjänsten. Jag vill också peka på all anställning — även utlandsanställning — får tillgodoräknas som fönjänst.

Beträffande förslaget att inrätta ett servicehus anser jag att det skulle vara en dubblering av redan existerande statlig verksamhet.

Jag är mot denna bakgrund inte beredd att biträda förslaget.

5.4 Meritvärdering m. m. vid tillsättning av lärartjänster inom det statligt lönereglerade omrädet.

Mitt förslag: Principen att skickligheten skall betonas starkare än för— tjänsten bör gälla också vid tillsättning av statligt reglerade lärartjän- ster. Det bör ankomma på regeringen att avgöra vilka bestämmelser som kan behövas och att besluta om dessa. Den tregradiga betygsskalan för de ämnesteoretiska delarna av lärar- utbildningen hör ersättas av en tvågradig.

Skälen för mitt förslag: För lärartjänster inom det allmänna skolväsendet har de sakliga grunderna för tillsättning preciserats i 17 kap. 38ä skolför- ordningen (1971: 235"). Som befordringsgrunder vid tillsättning av icke-or- dinarie tjänst som lärare gäller i följande ordning:

]. kunskaper och färdigheteri äntnen som hör till tjänsten eller på någon annan grund kan vara av betydelse vid tjänstens utövande.

2. längden av väl vitsordad tjänstgöring. Skolöverstyrelsen (SÖ) har — i enlighet med bestämmelseri skolförord- ningen —— meddelat föreskrifter för poängmässig värdering av meriter vid tillsättning av lärartjänster. Meritpoäng tillgodoräknas för graderade betyg i den ämnesteoretiska delen av utbildningen och för studier efter lärarut— bildningen. Meritpoäng tillgodoräknas vidare för tjänstgöringstid som lära- re och motsvarande samt för annan yrkesverksamhet.

I varje tillsättningsärende skall dessutom prövas om det finns icke-

l'rt'r-p. retat/ss: za) za,

poängmässigt värderingshara meriter som päkallar ändring av det resultat den ')Ltftp'ånlåiäölgit vf" 'tgen lett till. Hänsyn tas därvid till dels meriter som inte kan poängmässigt värderas. säsom skicklighet som styrkts på annat sätt än genom betyg, fortsatta studier. vetenskapligt eller pedago— gislil författt-trskap, insatser inom i'olkbiidningsarbetet eller ver'samhet sont ungdomsledare. dyft tjänstens beskaffenhet och skolans särskilda be. in) v.

Principen att skickligheten skall betonas starkare än förtji'tnsten hör eniigt min mening gälla också vid tillsättning av statligt reglerade lärartjän- ster. Jag vill i deta sammanhang särskilt hänvisa till utvecklingen på skolområdet under (len senaste i-lll-ärsperioden. Denna period har för skolans del präglats av en stark decentralisering. där ansvaret för att förverkliga nationellt fastställda mål i stor utsträckning har lagts pä kom— munerna och de enskilda skolenheterna. Detta tillsammans med bl. a. en ökad betoning, av att arbetet — särskilt i grundskolan — bör ske i arbetsen— heter och arbetslag har inneburit att arbetsinnehället i de enskilda lärar- tjänsterna inte längre är så enhetligt som det åtminstone teoretiskt var tidigare.

En praktisk omständighet av betydelse. vid tillsättningen av lärartjänster är den stora mängd tjänster som skall tillsättas under kort tid inför varje läsår. Ett annat särdrag är att — trots att skillnaderna i arbetsinnehäll mellan olika lärartjänster ökat under senare år — läraryrket fortfarande är relativt enhetligt till sitt karaktär jämfön med många andra yrken. En lärares möjligheter att visa särskild skicklighetjämfön med andra lärare är således i många fall begränsade.

Meritufredningen menar bl.a. av dessa skäl att ett system med poäng- mässig beräkning av meriter bör finnas även i fortsättningen. Det bör emellertid enligt utredningen kompletteras sä att visad lämplighet för lärar- yrket och pedagogisk förmåga kan vägas in. Detta bör ske genom intervju- er och referenstagning vilken kan omfatta de tre — fem sökande som har den högsta meritpoängen.

Jag delar meritutredningens uppfattning att ett system med poängmässig beräkning av meriter skall behållas vad avser lärartjänster. Skicklighet bör emellertid — i enlighet med vad jag nyss anfört — betonas starkare än vad som i dag normalt är fallet. Att —- som utredningen föreslår — generellt komplettera poängsystemet med intervjuer och referenstagning skulle dock enligt min mening kunna medföra betydande praktiska olägenheter bl. a. med hänsyn till det Stora antalet tjänster och det stora antalet sökan- de till varje tjänst. Jag förordar därför följande ordning.

Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att meddela allmänna råd om poäng- mässig värdering av meriter. Dessa allmänna råd skall vara ett hjälpmedel för den tillsättande myndigheten. Råden bör ange hur man poängmässigt bör värdera olika sådana meriter som är generella för sökande till lärar-

Prop. 19841'85: 2I9 37

tjänst såsom grundutbildning. fortbildning, vidareutbildning. tidigare lä— rartjänstgöring och annan yrkesverksamhet. Sådana meriter bör normalt ha stor betydelse vid lärartillsättningar. Vid de flesta tillsättningar bör därför resultatet av den poi'tngmässiga meritvärderingen kunna ligga till grund för tillsättningsbeslntet.

Det kan emellertid enligt min mening finnas skäl för att ibland göra bedömningar som kompletterar den poängmässiga meritvärderingen. Ett sådant skäl kan t. ex. vara lk'irhällz-tndena vid den skolenhet dit tjänstgöring— en avses bli förlagd. Skolenheten kan behöva en lärare med särskilt breda änmeskunskaper eller djupa ämnesteoretiska kunskaper inom något områ- de. För vissa tjänster kan det vara av värde att lta erfarenhet från något bestämt yrkesområde utanför skolan. Arbetssättet i skolan kan vara sådant att en nyanställd lärare behöver ha vissa egenskaper eller vara intresserad av ett visst sätt att arbeta för att verksamheten vid skolan skall kunna utvecklas i den riktning som angivits i skolans lokala arbetsplan. Den tillsättande myndigheten kan därför behöva använda intervjuer och refe- renstagning som kompletterande urvalsinstrument

] vad män hänsyn till förhållanden av detta slag skall tas vid tillsättning av en viss lärartjänst skall klargöras före tillsättningen. Det kan lämpligen ske i samband med lcdiganmälan.

Den poängmässiga meritvärderingen bör också kunna kompletteras med bedömningar av i vad mån sökande har fullgjort sina tidigare arbetsuppgif- ter på ett fullgott sätt. Erfarenheterna visar att—detta i allmänhet inte kommer till uttryck i tjänstgöringsbetyg, utan först vid referenstagning. Den nuvarande ordningen där man i tjänstgöringsbetyg anger sättet att fullgöra undervisningen som ”gott" eller "mindre gott” fyller sålunda ingen funktion utan bör utmönstras. Referenstagningen bör av praktiska skäl begränsas till att avse de sökande som har de högsta poängmässiga meriterna.

Om referenser eller intervjuer läggs till grund för beslut om tjänstetill- sättning bör dessa självfallet dokumenteras.

Om tillsättningsmyndigheten har använt sig av intervjuer och referens- tagning som en komplettering till den poängmässiga meritvärden'ngen är det naturligt att det slutliga valet mellan de sökande görs friare än om poängberäkningen är den enda grunden för tillsättningen. Det är därför angeläget att den nya ordningen tillämpas så att rättssäkerhetsintresset inte eftersätts. Möjligheten att överklaga ett tillsättningsbeslut är här betydel- sefull. Det är också synnerligen viktigt att såväl den tillsättande myndighe- ten som den bcsvärsprövande noga dokumenterar vad som förevarit och påverkat utgången.

Det bör ankomma på regeringen att avgöra vilka bestämmelser som kan behövas och besluta om deSsa. I denna fråga har jag samrått med statsrå— det Göransson.

l prop. 1984/85: 122 om lärarutbildning för grundskolan berör föredra—

Prop. 1954-155: 219 ""—".

ganden frågan om '- '- ” i tärarutbildningen. l-lon erinrar därvid om att

n'tet'itvärderingen vid. tillsättning av lärt-trtji-instcr i skolväsendet bygger på

töt'ekotnsten av gra.

,rad'e betyg och att riksting och regering därför har

förklarat att en tror-meg betygsskala skall tillämpas i friiga om de ämnes- teoretiska delarna ax lärarntbildttingen. ] propositionen fra-inthälls också att det finns starka skäl att avskatTa den tregradiga betygsskalan och att det är

het-jomttingett underkänd —- godkänd som är avgörande för att garantera kvalitet i utbildningen. Mot bakgrund av de förändringar i meritvärderingssystemet som jag har förordat i det föremicnde anser ja" , efter sattträd med chefen för utbiid- ningsdepartetncntet_ att det finns förutsättningar att ersätta den tregradiga p—F .):tygsskalan för de ämnesteoretiska delarna av lärarutbildningcn med en tvägradig betygsskala.

Den regel som normalt gäller för högskoleutbildningen är att den myn- dighet som fastställer utbildningsplanen ocksä beslutar om vilken betygs— skala som skall tillämpas. Med hänsyn till att riksdagen tidigare har förkla- rat att en tregradig betygsskala. av nyss redovisade skäl. skall tillämpas för vissa delar inom lärarutbildningen vill jag här'redovisa att chefen för utbildningsdepartententet har för avsikt att i annat sammanhang föreslå regeringen att meddela föreskrifter om avskaffande av den tregradiga betygsskalan och införande av tvågradig betygskala i berörda delar av lärarutbildningen. Regeringen bör inhämta riksdagens godkännande av vad jag nu har anfört.

6. Jämställdhetsarhetet inom statsförvaltninge

Min bedömning: Huvudinriktningen för det fortsattajämställdhetsarbe— tet inom statsförvz'tltningen bör vara att successivt bryta uppdelningen av kvinnliga och manliga arbeten och att öka kvinnornas andel i de beslutanden positionerna. Huvudansvaret för att följa och påverka arbetet hör gemensamt ankomma pä företrädare för staten söm arbets— givare oeh de statsanställdas huvudorganisationer. Därför bör en parts- gemensam ledningsgrupp inrättas.

Stöd till myndigheterna bör lämnas av bl. a. SIPU. Inom nägra myn— digheter bör särskilda intensivsatsningar genomföras.

Kvinnorepresentationen i statliga styrelser, utredningar m.m. bör stärkas. Insatserna bör intensifieras och inriktas på att ingen styrelse eller motsvarande som tillsätts av regeringen skall vara enkönad efter är 1988.

Skälen för min bedömning: Jämställdhet mellan kvinnor och män kräver grundläggande förändringar i attityderna till de traditionella könsrollerna och i den arbetsfördelning mellan kvinnor och män som nu råder i samhäl-

l'rop. 1984/85: 21.9 39

lL'l. Bitdc kvinnan och nit-innen i fattiiljcn måste ges samma ntt'jtjligl'teter praktiska förutsättningar säväl att utöva ett aktivt föräldraskap som att förvärvsarbeta. Dessa tnäl -—- som alltjämt är giltiga —- anges redan i prot—;. ll)?

hälls att arbetet med _iämstä!ltlhetst'irägorna är intimt förenat med det re—

t: '.73 (lnLi42. rskr342't om kvinnor i statlig tjänst. Samtidigt fram-

formarbete som fortlöpande pägfu' inom bl.a. utbildnings—. arbetsmark- nads—. social-. familie— oeh skattepolitiken.

Jämställdheten inom statsförvaltningen kan självfallet inte utveckla.—; isolerat frän utvecklingen inom samhället i övrigt. Staten är också ur jamställdhetssynptmkt en spegelbild av arbetsmarknaden i stort. Men sta— ten har enligt min mening ett betydande ansvar att aktivt driva jämställd- hetsfrfgorna. Staten — och övriga offentliga arbetsgivare - bör ägna stor omsorg åt att inom det egna omrädet skapa goda och likvärdiga arbetsvill- kor och en jämnare arbetsft'irtlelning mellan kvinnor och män.

Den nya inriktning av pchtmalpolitiken som jag tar upp i detta samman- hang — med bl.a. decentralisering av arbetsgivarfunktionen, ökad perso- nalrörlighet och ökad pcrsonalutvcckling — får även positiva effekter för jämställdhetsarbetet inom statsförvaltningen. En förutsättning är dock att myndigheterna tar till vara de nya möjligheterna och ger jämställhetsfrä— gorna en central plats i sitt förändritigs- och förnyelsearbete.

Under den tioårsperiod som har gått sedan är l975 — och som f.ö. har sammanfallit med den av Förenta Nationerna proklamerade kvinnodeka- den — har strävandena lett till att de formella hindren förjämställdhet nu är undanröjda. Omfattande utredningarbctcn och försöksvcrksamhetcr har genomförts för att finna modeller för hurjämställdhetsarhetct kan bedrivas lokalt på myndigheterna och för statsförvaltningen i dess helhet. Flera projekt har syftat till att bryta könsdominansen i olika yrken. Myndigheter- na har uppmanats att upprätta och redovisa särskilda jämställdhetsplancr och att inom sig utse jämställdhetsansvariga m.m. Särskilda medel har avsatts för projekt inom jämställdhetsomrädet som normalt inte kan anses ingå i myndigheternas verksamhet och som de saknar medel för.

Under tioårsperioden har betydelsefulla inbrytningar av kvinnor gjorts på flera manligt dominerade områden bl. a. inom affärsverken. polisen och försvaret. Även om de kvantitativt kan tyckas vara blygsamma har de enligt min mening stort värde för den fortsatta utvecklingen. Genom att fler kommer in på yrkesområden som domineras av det motsatta könet påverkas attityderna till könsrollerna i arbetslivet. Nya förebilder skapas som är viktiga vid yrkesval och val av utbildning. Enligt min uppfattning är alltjämt just traditionella attityder till vad som är specifikt kvinnligt resp. manligt ett av de största hindren för en snabbare jämställdhetsutveckling.

Kvinnornas andel av det totala antalet statligt anställda har ökat från 44 % till 48%. Kvinnor och män har dock i stor utsträckning olika yrken också hos staten. De inbrytningar som gjorts gäller främst kvinnor till mansdominerade områden. Det har generellt varit svårare att få män att

Prup. 198435: 219 "(1

söka till kvinnodominet'ade '_vrkest'itnräden. En bidragande orsak är natur- ligtvis att kvinnor alltjämt dominerar de lägre tjänsterna och lönegraderna. Detta gäller säväl hos staten som i kommunal och privat tjänst.

.-".-'.uvm'r'inril't'mingr'n för det fortsatta jämställdhetsat'betet inorn statsför— valtningen bör vara att successivt bryta uppdelningen av kvinnliga och manliga arbeten och att öka kvinnornas andel i de beslutsfattande positio— nerna. Den centrala utrednings- och försöksverksatnhet som bedrivits i E).-"tivthézs regi har givit värdefulla bidrag till kunskaper om metod 'r och förutsättningar för invitdigheternas jäntställdhetsarbete. Denna verksam- het kan i allt väsentligt anses vara gentunförd.

Jag återkommer i det följande till uppläggningen av det fortsatta jäm- stälidhetsarbetet. Som en bakgrund redovisa-xrjag först de insatser som på regeringens initiativ vidtagits " dan den tidigare nämndajämställdhetspro- positionen (prop. 1975/76: 173) ar 1976. Hittillsvarande jämställd/t(näsa/"belv

SAMN kommer senare ttnder innevarande år i enlighet med uppdrag från regeringen att lämna en samlad redovisning av jämställdhetsarbetet i statsförvaltningen mellan åren 1975 och 1984 samt effekterna av detta. SAMst rapport bör enligt min mening vid publiceringen tillställas samtli- ga myndigheter. '

Frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män har uppmärksammats särskilt av staten som arbetsgivare alltsedan utredningen (Fi 1972:(.)9) angående kvinnornas situation i den statligt lönereglerade offentliga för- valtningen tillsattes. 1 den tidigare nämnda propositionen om kvinnor i statlig tjänst redovisas olika åtgärder för att förbättra kvinnornas situation och skapa förutsättningar för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Målet att både kvinnan och mannen i familjen skall ges samma möjligheter och praktiska förutsättningar säväl att utöva ett aktivt föräldraskap som att förvärvsarbeta slås fast.

En förordning (197():686) om jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig tjänst utfärdades är 1976 med tillhörande cirkulär (1976: 687). För- fattningarna är numera upphävda och delvis ersatta av förordningen (1984:803) om jämställdhet i statlig verksamhet. Myndigheterna ålades i förordningen 1976: 686 bl.a. att årligen redovisa de åtgärder som vidtagits för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män samt effekterna av dessa. Samtidigt beslutade regeringen om försöksverksamhet inom ett antal myndigheter och områden. Bl. a. skulle dåvarande statens personal- utbildningsnämnd (PUN) utarbeta en plan för försöksverksamhet med barntillsyn i anslutning till statens kursgård Sjudarhöjden.

Vidare skulle PUN i samråd med de berörda myndigheterna i kvarteret Garnisonen i Stockholm och med dåvarande statens personalnämnd (SPN) planera och genomföra en försöksverksamhet med vidareutbildning av anställda i de lägre lönegraderna. PUN skulle också kartlägga utbildnings-

Prop. 1984/85: 219

Lu

behovet för lokalvz'irdare och utreda behovet av en utbildning för lokalvär- dare till lokalvtf'trt'tslcdat'e och redovisa denna kartläggning till regeringen.

'l'eleverket fick samma är i uppdrag att genom informaticnt, praktik och vis:—: utbildning intressera kvinnor för manligt dominerade yrken och intres- sera män för kvinnligt don'tinerade yrken. Exempel på mansdominerade yrken var apparatuppsättare. nätreparatör. underhälls;.trbetare. Exempel på kvinnodominerade yrken var försäljare. ritare. telefonist. Dessutom skulle SPN utfärda anvisningar för myndigheternas undersökningar av l—tc'insfördelningen på arbetsplatserna. informert-t om rätten till barnledighet samt utforma rekryterings- och informationskampanjer.

Försöken vid televerket utvidgades är 1977 till riksskatteverket. krimi- nalvårdsverket. försvarets eivilförvaltning. tullverket och statens järnvä- gar. Berörda kvinnodominerade yrkesgrupper var här kontorist. vagnstä- dare, bäddare och tvätteriarbetare. Bland de mansdominerade kan nämnas kronofogdesekreterare/assistent, vårdare. tullbevakningspersonal. lokfö- rare. samt anställda med teknisk vagntjänst och växlingstjänst.

Försöken med att intressera kvinnor för mansdominerade yrken har fortsatt genom ett uppdrag som regeringen gav SAMN i april 1981. Denna gång inriktades försöksverksamheten på tekniska yrken. Fem statliga myndigheter medverkar. De yrken som har valts är ingenjör, maskinist. verkstadsarbetare. verkstadsförman. lokförare och reparatör.

Myndigheterna har upprättat handlingsprogram som omfattar olika ät- gärder vilka dels kan underlätta anställning av kvinnor på lediga tekniska tjänster, dels kan syfta till att på längre sikt påverka flickor att söka sig till tekniska utbildningar. Exempel på sådana mer långsiktiga åtgärder är att ställa praktikplatser till förfogande och att kvinnliga tekniker informerar i skolor.

Ett hinder har visat sig vara att kvinnor ofta saknar teknisk grundutbild- ning och/eller inte har tillräcklig yrkeserfarenhet frän tekniska yrken. Försöksverksamheten, som är benämnd BRYTTEKNIK. pågår till den ] juli 1985.

För att få fler män till kontorsyrket påbörjades år 1978 pä regeringens uppdrag ett projekt vars syfte var att genom olika informations- och rekryteringskampanjer försöka bryta den ensidiga könsfördelningen inom kontorsyrket. Projektet omfattade länsarbetsnämnden i Stockholm och dess distriktskontor Solna och Norrmalm samt 13 andra statliga myndighe- ter i Stockholmsområdet.

För att bryta könsuppdelningen också vad gäller olika befattningsnivåer gav regeringen är 1977 SPN i uppdrag att i samverkan med högst tio myndigheter bedriva försöksverksamhet i syfte att stimulera kvinnor att i större utsträckning söka tjänster i högre lönegrader inom dessa myndighe- ter. Det gällde lönegrad F18 och högre. De myndigheter som deltog i försöksverksamheten var länsstyrelsen i Göteborgs— och Bohus län. riks- skatteverket, riksrevisionsverket. arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmark-

Prop.

tta-idsv'erkez. skotöverstytelsen. statistiska centralbyrån. patent- och regi— streringsverket. postverket samt televerkets huvudkontor.

lin utv; *: gjorts av SAMN av det s. i.. flis—försöket visar att syftet — att lf tte: kvinnor att söka tjiinsteri lönegrad 1715 och högre — inte t.;ripnfitts. Däremot tillsattes. betydligt fler av de aktuella tjänsterna med kvutnor under försökstidcn än som skett under en tolvmitttadcrsperiod

ädre. Detta kunde t.:ttligt SAMN- tolkas sä att 1-"13-försöket bidragit till att

sättningar. ”de-ringen visade också att de kvinnor sotn sökte högre tjäna er genomsnittligt hade högre utbildning och längre arbetslivserfaren- liet än de medsökaudc männen.

;.)e tnyndigitetet' som deltog i FIS-försöket var överens om att det var svårt att rekrytera kvinnor till tjänster över F18 eftersom andelen kvittnor i det s.k. mellanskiktet. varifrån rekryteringen normalt sker till högre be' fattningar. var alltför liten.

Mot denna bakgrund uppdrog regeringen i april 19151 ät SAMN att med utnyttjande av erfarenheterna av F18-först'ikct biträda nägra myndigheter med att planera och genomföra personalutvccklingsätgärder som skulle. leda till att underlaget breddades fören rekrytering av kvinnor till högre tjänster. Detta projekt som har benämnts KUB (Kvinnor. Utbildning. Befordran) pågår alltjämt. Det omfattar skolöverstyrelsen med AMU- verksamhetcn. SIDA. postverket och statistiska centralbyrån.

Under projektets första år bildades partssammansatta grupper på myn- digheterna. Inledningsvis gjordes en uppskattning av personalavgängarna under de närmaste fem ären och en bedömning av vilka tjänster som skulle bli lediga under samma tid med hänsyn tagen till omorganisationer och de årliga rationaliseringskraven. Därefter kartlades karriärvägarna på de olika myndigheterna. ljuli 1983 kunde alla myndigheter utom en redovisa hand- lingsplaner med konkreta mål. Projektet beräknas pågå till den 1 juli 1985.

Under våren 1981 gav regeringen SAMN i uppdrag att belysa hur kvin- nors arbetsmarknad inom den statligt löneregleradc sektorn skttlle komma att påverkas av framtida datoriseringar. SAMst utgångspunkt för under- sökningen var att kartlägga vilka områden som beräknas datoriseras. vil- ken omfattning datoriseringen har och hur snabbt den går. vad datorise- ringcn innebär för sysselsättning och arbetsförhållanden samt hur negativa konsekvenser av datoriseringen kan förebyggas. 1 februari 1982 redovisade SAMN en rapport till regeringen av vilken det bl.a. framgår att myndighe- ternas beredskap för att möta de ft'iirändringar som datoriseringen väntas medföra för närvarande är låg.

1 september 1982 uppdrog regeringen åt SAMN att undersöka möjlighe- terna för kvinnor att behålla och vidareutveckla sina arbetsuppgifter i en arbetsmarknad som präglas av stark strukturomvandling. De myndigheter som deltar i denna undersökning är televerket genom telekontoret i Sunds- vall, statens löne- och pensionsverk, lokala skattemyndigheten i Sunds-

Prop. !!)Sél/SS: 219 33

valt. p"lt:nl— och registreringsverkcts bolagsliyrå samt lät'tsstyrelsen i Väs-

tern: :'iands län.

S:ta-IN valde myndigheter främst i Sundstells-omrädet eftersom det var känt att flera av dem skulle komma att paverkas av datoriseringar och ontorg-anisationer under 1980-talet. Det har också visat sig att dessa m_vn- digheter vad gäller fördelning av arbetstagare pit olika lönegradsfält. köns- fördelning, arbetstid m.m. är representativa för statsl't'jrvaltningen i dess helhet. Resultatet av undersökningen skall sltttligt redovisas är l985.

Slutligen bör här nämnas de åtgärder som vidtagits för att öka kvinnore- presentationen i samband med att en myndighet skall ge nagon eller föreslå någon till ett uppdrag. Regeringen hat' som tidigare framgått under är l984 utfärdat en ny jämställdhetsförordning för den statliga verksamheten. En betydelsefull förändring har därvid genomförts i fråga om nomineringar till uppdrag och liknande (3 och 4 så). Enligt den nya förordningen skall en myndighet. när den föreslär någon till ett uppdrag inom ett område där det inte räder en i huvudsakjämn könsft'irdelning, föreslå en person av varlde- ra könet. om det kan ske inom ramen för sakliga urvalsgrunder. När myndigheten själv skall ge någon ett uppdrag, skall myndigheten pä mot- svarande sätt verka för att göra det möjligt att välja mellan personer av båda könen.

Konstitutionsutskottet har redan tidigare betonat att strävandena att öka kvinnorepresentationen på olika områden måste fortsätta (KU l983/84: 30 s. Zl). I årets granskningsbctänkande (KU l984/85135 s. 21)uttalar utskot- tet att det mot den bakgrunden är betydelsefullt att sådana ätgärderi fråga om uppdrag m.m. som förutsätts i den nya jiimställdhctsförordningen verkligen kommer till stånd.

DerfortsanujärnstäIId/tetsurberet

De hittillsvarande insatserna har kännetecknats av att staten som arbets— givare ensidigt prövat olika metoder att ökajämställdheten. ] stor utsträck- ning har detta haft formen av centralt initierade och genomförda försök. Den ansatsen har haft stort värde för att öka kunskaperna om effektivite- ten i olika metoder.

En viktig förändring har skett genom att staten och de statsanställdas huvudorganisationer under sommaren 1984 har träffat ett jämställdhetsav- tal. Avtalet finns intaget i det statliga medbestämmandeavtalet (MBA-S"). Av detta framgår att tyngdpunkten i jämställdhetsarhctet förskjuts till myndighetsnivä. Parterna åtar sig nämligen genom avtalet att lokalt verka för aktiva åtgärder för jämställdheten. Avtalet innehåller de riktlinjer som bör vara styrande för det framtida jämställdhetsarbetet.

Avtalet påverkar det sätt på vilket jämställdhetsarbetet organiseras. SAMN fick vid sin tillkomst i uppdrag att verka förjämställdhet i statsför- valtningen. SAMN har därvid i praktiken verkat normerande för myndig- heterna. En sådan roll är enligt min mening inte förenlig med uppfattningen

3 Riksdagen 1984/85. ] saml. Nr 2l9

Prop. WS$/85: 219

'.; J i".

att _ii'antstälidl'te'.savtaiet numera skall vara den viktigaste grunden för myn-

rna—

jiitnställd'itetsartt e. En anpassning med hänsyn härtill bör

_s av S.!"xt'vlbizs instruktion. . 't" återkommer till SAMst och de övriga

tsmyrrdiglrcte-"'t'-S ;att i det framtida jämställdhetsar'betet.

l den ny.—.:, ":

nada t'ötordningen tl$)8:1.:8(l_"—.fl om jämställdhet i statlig

samhet lr ..,rrngen i anslutning bl.a. till 7 kap. MBA—S meddelat en del ft.")reskrifter tör sitra myndigheter i syfte att öka jämställdheten i statliga anställningar och uppdrag.

Huvudansvaret f"t' att följt": och påverka det fortsattajämställdhctsarhe- tet bör gemensamt attitorttnra pä företrädare för" staten som arbetsgivare och de s—tt'rtsar'rställdres huvudorganist-ttioner. Jag avser därför att bjuda in l'rtrvudorganisationcrnt: att delta i en parrsgmrrc'rtsnm Imi/rrirrgxgr'upp för jämställdl'retsarbc el i statsförvaltnirigcn. ! gruppen bör också ingä företrä- dare l'or bl. a. de centrala stabsmyrrdrghetcrna. Ledningsgruppens uppgift bör vara att verka för samordning av bl. a. de centrala insatser för ökad jämställdhet som på olika sätt görs av stabsmyndighctcrna. Gruppen bör förutom att följa ut 'ecklrngen på_främställdhetsomrädet inom statsförvalt— ningen ocksä lämna förslag till särskilda åtgärder. i första hand till berörd stahsmyndighct. och om det behövs. också till regeringen.

En utveckling där myndigheterna själva tar ett ökat ansvar förjå'tmställdv hetsarhetet förutsätter att de har tillgång till kvalificerat stöd i form av utbildning och rådgivning. SIPU har enligt sin instruktion ett ansvar för att sådant stöd finns tillhands — säväl päjämställdhetsområdet som på andra administrativa områden. SIPU har också nyligen fått regeringens uppdrag att utarbeta en handledning för myndigheterna inför det lokala arbetet enligt det nyajämställdhctsavtalet.

De centrala stabsmyndigheterna. i första hand SAMN. statskontoret. SAV och SIPU. kommer i sin reguljära verksamhet i nära kontakt med och kan påverka frågor som direkt eller indirekt inverkar på utvecklingen på jämställdheten inom statsförvaltningen. Det gäller exempelvis SAMst uppgifter inom det statliga arbetsmarknadsområdet. bl.a. i rörlighetsfrägor eller strukturfé'irändringar i samband med införande av ny teknik. Det är därför viktigt att dessa myndigheter beaktar jämställdhetsaspekterna i sin reguljära verksamhet. Det kan ske bl. a. genom att det inom dessa myndig- heter utses särskilda jämställd/rat.vunsvarr'ga. Deras uppgift bör vara att följa projekt och annan utåtriktad verksamhet för att säkerställa att olika aspekter på frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män beaktas.

Jag avser vidare att föreslå regeringen att uppdra åt nägra myndigheter att genomföra särskilda r'nl('nsr'vsmsnr'ngar päjämställdhetsmnrådet. Erfa— renheterna av den projekt- och utvecklingsverksamhet som har bedrivits av framför allt SAMN bör därvid tas till vara. Inom dessa intensivmyn- digheter bör konkreta mäl formuleras för könsfördelningen inom olika yrkesgrupper. enheter, befattningsnivåer m.m. Målsättningen bör ske med utgångspunkt i en faktisk bemanningsplanering och i första hand avse den

Prop. 1984/85: 219 35

närmaste treärsperioden. Även längre planeringshorisonter bör kunna fö- rekomma ont förutsättningar bedöms finnas för realistiska målformulering- ar.

Särskilda _iämställdhetsplaner bör upprättas av intensivmyndigheterna. Dessa bör omfatta bl.a. rekryterings— och utbildningsplaner. planer för arbetshyte. rotations— och cirkulzttionstjt'tnstgöring och planer för praktik- platser. semestervikariat m.m. Årliga planeringssttmtal mellan närmaste chef och medarbetare bör genomföras systematiskt. Kvinnor bör iugit i alla förekommande arbetsgrupper, proiektgrupper. internutredningar m.m.

De berörda myndigheternas rekrytcringsförfaranden bör ses över. An- nonseringen bör i större utsträckning och tydligare rikta sig till det under— representerade könet. Bl.a. bör effekten av illustrerade annonser med bilder av kvinnor resp. män i otraditionella kvinnliga resp. manliga arbeten prövas. Den mest meriterade av det underrepresenterade könet bör som regel kallas till anställningsintervju. ] alla urvalssammanhang. bl.a. vid tjänstetillsättning och urval till utbildning bör de uppsattajämställdhetsmä— len beaktas. Det bör särskilt observeras att strävan efterjämställdhet som jag tidigare har framhållit numera enligt praxis anses utgöra saklig grund i regeringsformens mening vid tjänstetillsättningar (se den förut åberopade rapporten SAV informerar 1984 nr 1).

Centralt stöd till myndigheterna både genom konsultinsatser och utbild- ning bör lämnas av SIPU. "Huvuddelen av kostnaderna för intensivsats- ningen bör bäras av de berörda myndigheterna själva. Viss del av SlPUzs insatser bör dock kunna betalas från anslaget Särskilda utbildningsinsat- ser. m.m. under trettonde huvudtiteln. Regeringsuppdraget bör följas tipp årligen. Effekterna av de olika insatserna bör utvärderas och resultaten publiceras på lämpligt sätt.

Persona/utbildning är vid sidan av arbetsrotation, arbetsutvidgning och delegering en av de viktigaste delarna av personalutvecklingcn. För närva— rande får män mer utbildning i arbetet än kvinnor. SAMst sammanställ- ning av myndigheternas jämställdhetsredovisningar omfattar 142 myndig- heter med 104387 kvinnor och 152928 män anställda. Av dessa har vad gäller internutbildning 43 850 kvinnor fått 240531 utbildningsdagar medan 72 032 män har fått 565 682 utbildningsdagar. Vad gäller externutbildning har 9161 kvinnor fått 31636 utbildningsdagar och 12878 män fått 50544 utbildningsdagar. Av de totala medel som anslagits till personalutbildning har närmare tre fjärdedelar gått till männen.

Det är angeläget att myndigheterna är uppmärksammat på hur utbild- ningsresurserna fördelas mellan kvinnor och män. Jag anser att det är ett rättvisekrav att kvinnorna i större utsträckning än hittills får del av den vidareutbildning som bedrivs inom statsförvaltningen.

SlPU bedriver i dag en andra försöksomgäng med kompetenshöjande utbildning för i biträdes- och assistentkarriärerna. Syftet är att öka genom- strömningen till handläggarkaniärerna. Denna utbildning bör fortsätta sotn ett led i SlPU:s reguljära verksamhet.

Prop. HIM/85:11? ?r..—

Sif'ti bör även —- i "

'ftc bl.a. att förbättra kvinnornas utvecklingsn'töj-

ligheter —- unde-"öka i vilken utsträckning högskolans. den kommunala vusentttbiltlttingens och tttl'iildningsradiuns utbud kan utnvttias inom ta- rnen för perstivnalutbildningen. ev. i kombination med utbildning som ar- rangeras av Sll'U eller av myndigheterna själva. Sllltl bör inom ramen för befintliga medel ombesörja att myndigheterna pä lämpligt sätt fiir känne— dom om dessa utbildningt'i'töiligheter.

Central ehefsutbildning inom statsförvaltningen bedrivs f.n. av eivilde— partenientet, SlPU och SAX-". C'ivildepartententets utbildning har i första hand vänt sig till verksledningarna inkl. landsht'ivdingt-irna ni. ll. Av de l4t.) personer på verksehefsnivii som deltagit har tio varit kvinnor. 1 SAViSl- PUzs personalehefskurser har totalt l25 personer deltagit. därav ungefär Zi) kvinnor. Det läga kvinnodeltagandet får givetvis ses mot bakgrund av att så 'å kvinnor är chefer.

Vissa myndigheter med egna chefsutbildningsprogram. bl.a. televerket och statens vattenfallsvcrk (Vattenfall) har utvecklat särskilda ehefpro- gram för kvinnor. Jag anser att denna väg bör prövas även inom den chefsutbildning som bedrivs av SlPU och SAV. bl.a. för att härigenom bredda rekryteringsunderlaget till chefsbefattningarna inom statsförvalt— ningen. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att en särskild om— gång av chefsutbildning riktad till enbart kvinnor genomförs på försök. Detta bör huvudsakligen kunna grundas på redan befintliga utbildningar som bedrivs av SIPU och SAV. l dessa kurser bör kvinnor som inte är chefer eller som är chefer på lägre nivå kunna deltaga.

I detta sammanhang vill jag betona vikten av att jämställdhetsfrägor också i fortsättningen alltid tas upp i chefsutbildningar. Därvid bör i första hand behandlas de åtgärder chefer kan vidta för att främja jämställdheten. Ett annat inslag bör då vara att ge chefer en större insikt i att kvinnor och män kan reagera olika i olika arbetssituationer utifrån sina skilda erfaren- heter. En utgångspunkt bör vidare vara att ge ökad insikt hos chefer om betydelsen av deras stöd i vidareutvecklingen av sina manliga resp. kvinn- liga medarbetare.

Jag övergår nu till frågan om dororiseringens inverkan på kvinnornas arbetsmarknad. Dataeffektutredningen (Dir l978: 76) har i sitt slutbetän- kande (SOU 1984: 20) Datorer och arbetslivets förändring visat att kvin- nor, särskilt lågutbildade kvinnor med rutinbetonade arbetsuppgifter n's- kerar att få bära en stor börda av den omställnings- och anpassningspro- cess som den tekniska utvecklingen i kombination med den könssegrege- rade arbetsmarknaden kan ge upphov till under de kommande åren. Utred- ningen räknar med att var tredje kvinna i arbetslivet arbetar inom kontors- och serviceområden som direkt kommer att beröras av datorisering.

Jag vill här erinra om att regeringen efter föredragning av statsrådet Gradin i prop. 1984/85: l30 om kvinnornas villkor på arbetsmarknaden har redovisat sina ställningstaganden till datacffektutredningens förslag i den-

Prop. 1984/85: 219 37

ha del. 1 propositionen har regeringen även förorda-tt en projektvcrksamhet i storieksordningcn l5 milj. kr. för budgetåret NHS/Sö i syfte att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden.

Vad särskilt gäller den statligt reglerade sektorn har SA MN — som redan har nämnts — undersökt datoriseringcns inverkan pä kvinnornas arbets- marknad och därvid kommit till i sak samma resultat som dataeffektutretl- ningen. SA MN har dessutom visat bl.a. att myndigheternas persomtladmi— nistrativa beredskap vid införande av ny teknik ofta är låg.

Jag anser det vara angeläget —— inte bara ur jämställdhetsaspekt utan även från allmänna personalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska ut- gångspunkter — att denna beredskap snarast höjs. Myndigheterna bör därför uppmanas att kartlägga vilka arbetsuppgifter som inom en treårspe- riod kommer att påverkas av datorisering eller annan ny teknik. ] anslut- ning härtill bör utvecklings- och rörlighetsplaner vid behov upprättas för berörda arbetstagare. Syftet bör vara att bättre ta tillvara den kompetens som finns. att förebygga övertalighet och att samtidigt sträva efter att bryta könsuppdelade arbetsuppgifter. Jag avser att inom kort återkomma till regeringen i denna fråga.

SlPU bör erbjuda myndigheterna sådan utbildning i ny teknik och da— torisering som främst riktar sig till kvinnor. Det är viktigt att kvinnorna kan tillgodogöra sig de möjligheter som den nya tekniken skapar både vad gäller nya arbetstillfällen, arbetsuppgifter och ett rikare arbetsinnehåll. Erfarenheter visar att kurser som riktar sig till enbart kvinnor är viktiga vid sidan av dem som riktar sig till båda könen.

Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag om att uppdrag lämnas till SlPU och de övriga större utbildningsanord- narna dvs. DAFA. statskontoret och Statskonsult AB att tillsammans redovisa ett program för kompetenshöjande åtgärder inom ADB-området.

De myndigheter som har en utpräglad teknisk verksamhet med många manliga anställda tekniker bör sträva efter att rekrytera fler kvinnliga tekniker. Vattenfall samarbetari Norrbotten med gymnasieskolan iJokk- mokk om utbildning av kvinnliga tekniker. Skolan har under de senaste åren antagit I8 kvinnor till drift- och underhållslinjcn. varav tre placerats vid vattenfall som aspiranter efter avslutad utbildning. Jag anser att denna typ av samarbete bör kunna få efterföljare i framför allt myndigheter med regionala förvaltningar.

Myndigheter med tekniskt inriktad verksamhet bör aktivt kunna mark— nadsföra sitt verksamhet i skolor, högskolor etc. på orten. Även träffar med föräldrar till ungdomar som skall välja linje bör kunna arrangeras genom dessa myndigheters försorg. På detta sätt breddas på sikt rekryte- ringsunderlaget för myndigheten samtidigt som framför allt flickor kan göras uppmärksamma på sina möjligheter i tekniska utbildning:-tr och yr- ken. Det kan härigenom bli ett viktigt inslag i strävandena att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden.

Prop. 1984/85: 219

i,; 00

Regeringen har nyligen i den nämnda propositionen om kvinnornas villkor på arbetsmarknaden anmält sin avsikt att kartlägga vilka iitgärdcr son". kan vidtas för att kvinnorepresentationen skall kunna stärkas inom statliga styrelser m.m. lin viktig uppgift inotn ramen för kartläggningen blir att överlägga med arbetsmz-trknadens parter och andra organisationer som är företrädda i större omfattning i statliga styrelser. utredningar etc.. om hur non'tineringen av kvinnor skall kunna öka. Insatserna bör enligt min mening intensifieras och inriktas pä att ingen styrelse eller motsvaran- de som tillsätts av regeringen skall vara enkönad efter är 1988. l denna fråga har jag samrätt med statsrädet Gradin.

7. Den förebyggande hälsovården

|__,_

Min bedömning: Det direkta bidraget till Statshälsans verksamhet ge- nom anslaget Bidrag till stiftelser: Smtshälsan bör anpassas med hän— syn till att reglerna om samhällets bidrag till företagshälsovärd ändras fr.o.m. är 1986.

Skälen för min bedömning: 1 budgetpropositionen 1976 (prop. 1975/76: 100 bil. 2, an 34. rskr 168) gjordes vissa principiella ställningstaganden om utformningen av den statliga företagshälsovården. Föredraganden fram— höll då bl. a. att det var väsentligt att de anställda fick ett inflytande över företagshälsovärden. Den skulle omfatta en medicinsk, en teknisk och en psykosocial del. Det förutsattes att frågan om riktlinjer för företagshälso- vårdens inriktning och innehåll skulle regleras i avtal mellan de centrala parterna på den statliga arbetsmarknaden. Ett sådant avtal slöts i maj 1976.

Sedan den 1 juli 1980 har stiftelsen Statshälsan ansvaret för företagshäl- sovården för de statligt anställda i enlighet med ett avtal som SAV den 19 februari 1979 har träffat med de statsanställdas huvudorganisationer om riktlinjer för organisation m.m. för statlig företagshälsovård (jfr prop. 1978/79: 133, Au 30, rskr294). I korthet innebär avtalet att parterna har förklarat sig ense att gemensamt inrätta ett organ med uppgift att svara för företagshälsovärden för arbetstagare hos staten.

Statshälsan finansieras enligt avtalet med medel som staten som arbets- givare ställer till förfogande efter kollektivavtalsförhandling mellan par- terna. För det ändamålet har fr.o.m. budgetåret 1980/81 ett särskilt bi— dragsanslag förts upp i statsbudgeten. Utöver denna finansiering uppbär Statshälsan ersättning från försäkringskassorna.

Verksamheten bedrivs huvudsakligen genom lokala hälsocentraler. Prioritering och inriktning av centralemas verksamhet beslutas av lokala, partssammansatta hälsoräd inom de ramar som fastställs av Statshälsans styrelse och genom centrala kollektivavtal, framför allt 1976 års avtal om riktlinjer för företagshälsovården.

Prop. 1984/85: 219

Lu " :.:

"Utbyggnaden av lokala hi-ilsocentralcr har skett snabbt. Utbyggnadstak- tet; har i praktiken fält anpassas till vad som varit möjligt ttted hänsyn till

lokalanskaffning. personalft'irsötjning. utbildning av personal och hälso—

edantöter m.m. Antalet hälsocentraler i drift var vid utgången av torra budgetåret %. Utöver detta förekom samarbete med extern förett-igs- hälsovård med kommunala och privata intressenter vid 95 hälsocentraler. Antalet anställda var ?58 och deti totala omsättningen var 233 milj.kr.

Vid utgången av budgetäret 1983/84 hade 335000 statsanställda eller 8792 tillgång till företagshälsovärd. Under innevarande bttdgetär inrättas lt) nya centraler och täckningsgradcn ökar till 94%. Under budgetåret MSG/87 beräknas utbyggnaden vara slutförd. Antalet" hälsocentralcr i Statshälsans regi beräknas dä tip gå till 122. Riksdagen bör hållas informe— rad om läget i utbyggnaden av tlen förebyggande hi'tlsovården.

För att ge en mer konkret uppfattning av verksamheten vid Statshälsan vill jag här kortfattat redovisa nägra uppgifter från verksamhetsåret l9S3/84. Under verksamhetsåret förekom 50000 sjukbesök hos läkare och nära 40000 sjukbehandlingz-tr hos företagssjukgymnast. 22000 förebyggan' de individbehandlingar gjordes hos sjukgymnast. Här överväger besvär från nacke, axlar, skuldror och armar samt rygg. Belastningsskador och belastningsbesvär är dominerande. Inom det psykosociala området har personalkonsulenterna haft eller inlett 3 2th individärenden. Närmare hälf- ten av dessa är direkt relaterade till arbetet. Antalet kvalificerade tekniska mätningar av arbetsmiljön har varit l400. Här har endast mätningar som innefattat protokoll och analys tagits med. inte de dagliga insatserna av rutinkaraktär.

27 000 kartläggande hälso- och arbetsmiljöundersökningar har genom- förts. Huvuddelen av dessa. eller ca 20 000, är s.k. basundersökningar som innebär att såväl hälsa som arbetsmiljö studeras. På så sätt uppmärksam— mas särskilt sjukdomssymptom som ofta har samband med arbetet. Unge- fär 5000 undersökningar har riktats mot en viss yrkesgrupp eller grupp som har särskilt utsatt arbete.

Under verksamhetsåret gjordes totalt nära 16 000 besök på myndigheter- na. Besöken gällde allt från vanliga arbetsplatsbesök (7 |th) till deltagande i attpasstiingsgrtlpp (220). skyddsronder (600) och sammanträden i skydds- kommitte'er (| 500). Vid nära 2000 tillfällen medverkade personal från Statshälsan i myndigheternas interna utbildning.

En rad projekt som avser speciella miljötisker eller personalkategorier har startats. Som ett exempel kan nämnas ett utvecklingsprojekt som rör datoriseringens påverkan på arbetsplatserna och arbetsmiljön och under- sökningar av kassapersonal vid posten. tjänstemän vid arbetsförmedlingar och vid polisen. Ett program för forskning och utveckling inom företag.—.- hälsovården har utarbetats. Riktlinjer har dragits upp för utvecklingsarbe- tet inom bl.a. synergonomi, hörsel/buller, arbetsprogram för hot- och våldssituationer och informations- och åtgärdsprogram.

Pmp. 1984/85: 219 40

Under verksamhetsåret har Statshälsans vcrksamhetsiuriktning publi- cerats i en särskild skrift [)(-'t här är vår inriktning. Där beskrivs bl.a. målen för verksamheten inom Sttttshälsans huvudarbetsområden. dvs. behandlande verksamhet (sjukvård. rehabilitering, stödsamtal och löpande tekniska frågor). kartläggartde verksamhet (hälso- och arbetsmiljöunder- sökningar) och rådgivning och informationfutbildning tdatorisering. stress- pfiverkan. t-tlkoht'ilfrågor. lokalplanering m.m.).

Regeringen har i prop. 1984/85: 89 tSoU Hm,/85: 13. rskr 172) om före— tagshälsovård och arbetsanpassning lagt fram riktlinjer för den framtida inriktningen och utbyggnaden av företagshälsovärden i samhället i dess helhet. Riktlinjerna omfattar bl.a. åtgärder för att påskynda utbyggnaden av verksamheten.

i propositionen föreslås bl.a. ett nytt bidragssystem för att stimulera anslutningen av mindre företag och utbyggnaden av företagshälsovarden. Det nya bidragssystemet innebär en principiell rätt till bidrag från samhäl— let under förutsättning att en löretagshälsovärdsenhet uppfyller vissa fast- ställda villkor. Prövningen av om villkoren är uppfyllda skall utföras av yrkesinspektionsnämnderna. Bidraget kommer att utgå i förhållande till det antal personer, såväl anställda som egen- och ensamföretagare. som omfattas av företagshälsmfärden. En sådan konstruktion innebär att den nuvarande kopplingen mellan ersättning och s_iukvårdskostnader försvin— ner och att bidraget i fortsättningen är verksamhetsneutralt.

Jag vill här erinra om vadjag anförde i denna fråga i årets budgetproposi- tion (prop. l984/85: l00 bil. IS 5. 80). nämligen att det nya bidragssystemet inte är avsett att påverka samhällets sammanlagda bidrag till Statshälsan. Enligt vad jag har erfarit diskuterar f.n. parterna de anpassningar som krävs till följd av reformen i det avtal om statlig företagshälsovård m.m. som bl.a. reglerar statens direkta bidrag till Statshälsan.

inom Statshälsan pågår enligt vad jag har inhämtat vissa studier rörande effekterna av den förebyggande hälsovården. Jag räknar med att detta kan vara ett underlag för en utvärdering av Statshälsans verksamhet.

8. En fördjupad arbetslivsdemnkrati

8.1. Medbestämmande för utveckling

Min bedömning: SAV bör tillsatnmans med de statsanställdas huvudor- ganisationer påbörja ett utvecklingsarbete rörande medbestämmandet på myndigheterna. Parterna bör bl.a. initiera och delta i stttdier av medbestämmandets verksamhetseffekter.

Skälen för min bedömning: Genom medbestämmandereformen (prop. 1975/76: 105, an 45, rskr 404) kom arbetslivets demokrati inom statsför-

l'rop. 13184185zll') ;

'.'"1.lllllll_£L?ll att fä en ny inriktning. lin grundläggande inställning bakom reformen var att ett ökat iötttagartnllytande inom den offent iga verksam—

. ': eu pf

"erktu' ft'irvaltningeu positivt. ] propositionen (bil. 2 s. få?) uttalas

att de Offe-mligutistiilldas möjligheter till arbetstillfreds ällelse och till att utveckla sina ambitioner. sitt duglighet och sitt fantasi är av stor betydelse för den offentliga sektorns effektivitet. De grundläggande idéerna om demokrati. samverkan och st'ilitlaritet bör enligt föredraganden genomsyra förvaltningens sätt att fungera.

Dessa grundläggande ideer bör vara styrande även för den fortsatta utvecklingen av medbestämmandet. Verksamheten inom statlig — liksom for övrigt inom all offentlig —- förvaltning skiljer sig emellertid principiellt från privat verksamhet därigenom att innehållet fastställs genom beslut som fattas i demokratisk ordning av politiskt tillsatta organ. Vilka typer av statlig verksamhet som skall bedrivas och erbjudas medborgarna bestäm- mer således dessa genom sitta politiskt utsedda förcträdarc i riksdag och regering. Av naturliga skäl kan — och bör — inte alla detaljer i utbudet till medborgarna bestämmas av de centrala politiska organen. Men dessa bör så längt ntöjligt ange målen för och deti huvudsakliga inriktningen av verksamheten. Det blir därefter den ansvariga myndighetens sak att inom ratnen för tillgängliga resurser se till att verksamheten utformas på ett sådant sätt att resultatet står i bästa möjliga överensstämmelse med de fastlagda mälen.

Den politiska demokratin gör medbestäntmandet inom statsförvaltning- en i vissa avseenden mer begränsat än inom privat verksamhet. Vad staten skall ”producera" är således inte tillgängligt för medbestämmande. Där- emot har de statligt anställda och deras organisationer ett lika berättigat intresse som andra anställda att påverka hur den organisation skall se ut ittom vilken de skall verka. Allt medbestämmande inom det statliga myn- dighetsområdet måste syfta till att åstadkomma så goda förutsättningar som möjligt förde anställda att genom sina organisationer päverka utform- ningen av den arbetsmiljö , i vid bemärkelse — inom vilken de utför sina arbetsuppgifter.

Medbestämmandet har ibland utsatts för kritik. Det har hävdats att detta alltför mycket "byråkratiserats'” och formaliserats. Det formella har enligt denna kritik hindrat medbestämmandet som kraft för verksamhetens ut- veckling.

Jag tror att kritiken ibland är berättigad. Jag har därför haft överlägg— ningar med företrädare för de statsanställdas huvudorganisationer för att diskutera hur de anställdas medverkan i förnyelsen av statsförvaltningen kan fördjupas. Överläggningarna har grundats på vad jag nu har redovisat om de frågor som bör förbehållas de politiska organen och de som är öppna för gemensam hantering mellan parterna genom medbestämmandet.

Resultatet av dessa överläggningar har formen av vissa partsgemen- samma utgångspunkter för utvecklingen av servicen inom statsmyndighe- 4 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 2I9

Prop. IOS-1185: 119 ”.

terna 'Dessa har dokumenterats och ingår i ett studiematerial om service som SlPU tillhandhäller myndigheterna.

Enligt denna gen'tensamma syn är personalen den ojämförligt viktigaste resursen i förändringsarbetet. Personalens kunskaper. ct'larenheter och attityder är i själva verket en fundamental del i själva föri'tndringsarbetet. Det är ocksä personalen som genom sina direktkontakter med medbor— garna avgör vilket anseende statsverksamheten fär hos allmänheten.

Vidare framhålls medbestämtnandet som en viktig källa till förnyelse och förbättrad service. Det är oftast de anställda som i praktiken fullgör serviceuppgiftcrna och är myndighetens kontaktyta mot allmänheten. Dc anställdas erfarenheter och kunskaper måste tas tillvara. Genom att de anställda på arbetsplatsema och deras fackliga organisationer aktivt enga- geras kan många idéer. som är grundade på praktisk erfarenhet. snabbt tas om hand och genomföras. De anställda och deras fackliga organisationer är en värdefull resurs i arbetet med servicefrägorna.

Samverkansformerna bör enligt de partsgemensamma utgångspunkterna behandlas ntcllan myndigheterna och de fackliga organisationerna redan när förändringsarbetet påbörjas. Strävan bör vara att genom en praktisk tillämpning av reglerna om medbestämmande, bl. a. medbestämmandeav- talen, vidareutveckla ett reellt och sakinriktat medbestämmande i föränd- ringsarbetct. Genom att utveckla myndigheternas service baserad på ett brett deltagande för de anställda i alla led av förändringsarbctet kan den statliga verksamheten göras effektivare och mer serviceinriktad samtidigt som de anställdas inflytande och arbetstillfredsställelse ökas.

Utgångspunkten för mina överläggningar med huvudorganisationerna var insikten att det är möjligt att förena de allt starkare kraven på effektivi- tet och bättre service med kraven från de anställda på ett inflytande som står i överensstämmelse med deras idéer, kunskaper och erfarenheter. För att ytterligare utveckla medbestämmandct avser jag — bl. a. som en följd av diskussionema med de statsanställdas huvudorganisationer — att före- slä regeringen att uppdra åt SAV att tillsammans med huvudorganisatio- nerna påbörja ett utvecklingsarbete rörande medbestämmandet på myn- digheterna. Parterna bör bl.a. gemensamt initiera och delta i studier av medbestämmandets verksamhetseffekter. Studierna bör avse bl.a. frågan om på vilket sätt medbestämmandet medverkar till att myndigheterna när de politiskt bestämda målen för verksamheten. Medbestämmandets effek- ter för t.ex. rcsurshushållningen och arbetsmiljön — i-vid bemärkelse omfattande utvecklingsmöjligheter och arbetsmotivation — bör också upp- märksammas.

Eftersom utvecklingsarbetet kommer att bedrivas gemensamt av par- terna bör det vara möjligt att i olika försöksverksamheter pröva alternativa utformningar av mcdbestämmandet. Dessa försök kan också ses som ett led i den fortsatta decentraliseringen av det statliga arbetsgivaransvaret. Jag återkommer senare till denna fråga (avsnitt 9).

Prop. 1984/851219 43

Jag kommer inom kort att närmare redovisa min syn pil användningen av ADB i statslörvaltningeu_ Som jag anmälde i prop. 1984-35: 1111) (bil. 15 s. lf») har parterna tillsatt en gemensam arbetsgrupp i syfte att ge underlag för att utveckla avtal och vidta andra iitgiirder för att fördjupa inflytandet för de anställda vid utveckling. upphandling och införande av ny teknik. Jag anser det angeläget att medbestämmandet utvecklas även inom detta om-

råde .

Hänvisningar till S8-1

8.2. Medhestämntandefrågor vid beredningen av regeringsärenden

Min bedömning: Riksdagen skall hållas underrättad om hur förhandling— arna mellan SAV och berörda personalorganisationer om medbestäm- mandet vid beredningen av regeringsärenden fortskrider.

Skälen för min bedömning: Riksdagen har är 1983 och 1984 behandlat vissa frågor om medbestämmandet vid beredningen av regeringsarenden (AU 1983/84: 5, rskr 24; KU 1983/84: 30. rskr 330; AU 1984/85: 3. rskr 5).

Med anledning av riksdagens beslut har regeringen den 14 februari 1985 uppdragit åt SAV att på statens vägnar ta upp förhandlingar med berörda personalorganisationer i syfte att träffa kollektivavtal i de hänseenden och med de syften som framgår av riksdagens uttalanden. främst KU 1983/84: 30 p. 9.

Förhandlingarna kommer att förberedas och följas av en särskild rådgi- vande delegation vid SAV. l delegationen ingår företrädare för bl.a. rege- ringskansliet.

Förhandlingarna skall bedrivas skyndsamt. Jag anser att riksdagen bör hållas informerad om hur förhandlingarna fortskrider.

8.3 Erfarenheter av externa arbetstagarkonsulter

Min bedömning: SAV böri samverkan med de statsanställdas huvudor- ganisationcr utarbeta en modell för fördjupade studier av erfarenheter- na av externa arbetstagarkonsulter.

Skälen för min bedömning: ] årets budgetproposition (prop. 1984/85: 100 bil. 15 s. 69) harjag anmält att regeringen uppdragit åt SAV att i samverkan med de statsanställdas huvudorganisationer samla in och redovisa myndig- heternas erfarenheter av systemet med externa arbetstagarkonsulter. Av SAV:s redovisning framgår att konsultarbetet visserligen i ett flertal fall har medfört ett ökat arbete för många berörda myndigheter och även viss förlängning av projekttider. bl. a. till följd av krav på ytterligare utredning- ar i projekten. Men detta skall enligt SAV ställas mot att drygt en tredjedel

Prop, 1984/85: 2 in 41

av myndigheterna: anser att, konsultens arbete har varit värdefullt ur mvh-- dighetens synvinkel. 'l'vä- tredjedelar av myndigheterna anser att konsul-- tens arbete varit av värde för den lokala t-u'betstagarorgunisationen. fram- förallt när det ltargfållt 't'.utiskapsuppbyggnadeu hos arbetstagarorganisatio- nen.

liirän fackiigt häll framförs att det dominerande motivet till att anlita arbetstagarkonsult ar att man saknar nödvi-indiga kunskaper för att ha ett hr:: facklig bevakning. Konsultiusatserna har använt.—; både för att granska myndigheternas förslag och för att utveckla egna. l ungefär hälften av fallen har konsultinsatsen lett till att myndighetens förslag ändrats. [ drygt hälften av fallen anses konsultinsatsen vara av stort eller mycket stort värde.

Undersökningen visar enligt min mening att de externa arbetstagarkon— sulterna ofta kan bidra till att de fackliga organisationerna får möjlighet att medverka i myndigheternas förändringsarbete med egna initiativ. Detta är en viktig del i medbestämmandereft'irmens idéinnehäll. Det är en fråga för parterna att i förhandlingar enas om storleken på de resurser som bör avsättas för ändamålet. SAV bör — i syfte bl.a. att få ett bättre underlag för dessa förhandlingar — i samverkan med de statsanställdas huvudorga— nisationer utarbeta en modell för fördjupade studier av erfarenheterna av externa arbetstagarkonsulter. Jag avser att i annat sammanhang äter— komma till regeringen i denna fråga.

9. Decentralisering och förenkling

Min bedömning: Personalpolitiken bör mer än hittills utvecklas till ett effektivt styrmedel för förändringar i statsförvaltningen. Det bör ske bl.a. genom att arbetsgivaruppgifterna ytterligare dcccntraliseras till myndigheterna. 'l'akten får bestämmas med hänsyn till bl.a. de lokala parternas beredskap att gradvis axla ett större inflytande. och ansvar.

Förenklingen av de personalpolitiska regelsystemen bör intensi- fieras. Ett nytt enklare pensionsavtal bör förberedas av parterna ge- mensamt. Det är vidare angeläget att nuvarande system med tjänstety- per och tjänsteföreningar radikalt förenklas.

Förenklingsarbetet inom det författningsreglcrade området bör fort- sätta. Bl.a. bör myndigheterna ges ökade befogenheter att inom givna ekonomiska ramar inrätta och tillsätta tjänster.

Nuvarande förhandlingsdelegation inom SAV:s styrelse bör ersättas av nya. ”branschanknutna” förhandlingsdelegationer under SAV:s sty- relse.

Prop. l9841851219 :; 'It

Skälen för min bedömning: Ik—rsonalpolitikea inom statsförval!ningen reg— leras dels genom lagar. förordningar och andra av staten utfärdade före- skrifter. dels genom kollektivavtal. Det är de enskilda myndigheterna som har ansvaret för tillämpningen av dessa regler. Regelsystemen är emeller- tid sä utformade. att den enskilda myndighetens möjligheter att lokalt anpassa-: personalpolitiken till de egna förutsättningarna är små i mänga frägor. Det statliga omrädet känneteckas vid en jämförelse med tindra arbetstuarknadssektorer av en hög centralisering. De viktigaste bestäm- melserna finns intagna i av regeringen utfärdade generella författningz-tr och i för hela statsförvaltnigen gällande kollektivavtal.

Personalpolitiken hör —— somjag i det föregående har framhållit — mer än hittills utvecklas till ett effektivt styrmedel för att genomft'jra de föränd- ringar av statsförvaltningen som jag har behandlat i regeringens skrivelse om den offentliga sektorns förnyelse. För att underlätta detta bör ansvaret för arbetgivaruppgifterna ytterligare decentraliseras till myndigheterna. Därigenom skapas ökade möjligheter till anpassning och utveckling av en aktiv personalpolitik som ansluter till förutsättningarna inom olika verk- samheter.

En ökad decentralisering måste självfallet ske med beaktande av de värden som en sammanhållen central arbetsgivarfunktion innebär. De stora grundläggande kollektivavtalen på statens område har bl. a. medfört att kraven på likabehandling och rättvisa i stor utsträckning har kunnat tillgodoses. Nackdelarna nted en långt driven centralreglering har emeller- tid ökat genom att den statliga verksamheten blivit mer omfattande och komplex. De generella reglerna har antingen blivit för dåligt anpassade till de förhållanden som olika delar av statsförvaltningen arbetar under. eller för detaljerade i de fall att de har utformats för att beakta alla de speciella förhållanden i vilka de kan komma att tillämpas.

Jag anser att en framtida ordning för regleringen av den statliga personal— politiken bör utformas så. att allmänna principer kommer till uttryck i regler som gäller för hela statsförvaltningen. Grundläggande avtal om förändringar i den allmänna förtjänstnivän och om kvaliteten i de särskilt centrala delarna av anställningsvillkorcn bör vara lika för hela statsförvalt- ningen. Sjuklönesystemet och anställningstryggheten är exempel på så- dana centrala avtal där jag inte anser det rimligt att statstjänstens villkor skall vara olika i skilda delar av statsförvaltningen. De grundläggande principerna för medbestämmandet är ett annat område där det centralt bör finnas fastlagda kvalitetskrav. Däremot torde medbestämmandet kunna fördjupas om dess tekniska utformning ges stora möjligheter till lokal anpassning. Detta var f.ö. en viktig tanke bakom medbestämmanderefor- men. Inom dessa centralt givna ramar bör staten verka för en långtgående decentralisering till myndigheterna.

En decentralisering av arbetsgivaruppgifterna är inte kontroversiell mel- lan parterna på den statliga sektorn. Det visar de diskussionerjag har fört

Prop. 1984/85: 219 46

med de statsanställdas huvudorganisationer. En sädan decentralisering underlättasju för övrigt beträffande mänga frågor av att parterna är över— ens.

Jag bedömer att utvecklingen mot ökad decentralisering kan komma att ta flera är i anspråk. Stor hänsyn mäste nämligen tas till olika starka behov av decentralisering inom olika områden liksom till de lokala parternas beredskap att gradvis axla ett större inflytande och ansvar. .lag utgär från att både SAV och SlPU kommer att spela en viktig roll i att utveckla olika stödinsatser. bl.a. i form av information och utbildning." Jag anser ocksä — som framgår av regeringens skrivelse om den offentliga sektorns förnyelse — att takten i decentraliseringen fär anpassas till de anställdas beredskap att acceptera de olikheter som kan vara en naturlig följd. Erfarenheterna av den decentralisering som genomförts med början under senare delen av l97tl—talet visar att acceptansen för skillnader mellan myndigheterna är olika i olika personalpolitiska frågor. Samtidigt kan man iaktta att denna acceptans förändras — vanligen ökar — över tiden.

Regeringensförenklingsuppdrag till SAV

Decentralisering av sådana arbetsgivaruppgifter som f.n. ombesörjes av främst regeringen och SAV är ett led i strävan att underlätta för de enskilda myndigheterna att utöva sin arbetgivarroll. Utveckling av befintliga regel- system är ett annat viktigt inslag. Regelöversyner kan vara inriktade både på att förenkla reglerna och att föra ner befogenheterna till myndigheterna. Dessa förenklingar kan vara av flera slag. Jag aviserade i årets budgetpro- position (prop. 1984/85: lOO bil. lS 5. W) attjag avsåg att föreslå regeringen att ge arbetsgivarverket i uppdrag att utarbeta ett förenklingsprogram för de statliga kollektivavtalen. Uppdraget. sotn lämnades den 14 februari 1985, är brett upplagt och kan väntas lägga en god grund för det fortsatta förenklings- och decentraliseringarbetet.

Enligt uppdraget skall SAV som förberedelse för kommande avtalsför- handlingar se över sakinnehållet i nu gällande avtal. SAV skall därvid undersöka om regler i olika avtal som berör ett och samma ämnesområde kan föras samman till ett avtal. Som ett första led i en sådan undersökning skall SAV redovisa vilka ämnesområden som från myndigheternas syn- punkt är mest angelägna att förenkla på detta sätt. SAV skall upprätta en plan för i vilken ordning och vilken takt olika ämnesområden bör ses över.

SAV skall vidare undersöka om regler i olika avtal i större utsträckning bör anpassas till de skilda krav som ställs på olika förvaltningSgrenar och myndigheter, t.ex. för affärsverken, försvaret, rättsväsendet och under- visningsområdet. En sådan områdesanpassning kan ske t.ex. genom sär- avtal för olika områden. Flera alternativa lösningar bör belysas.

SAV skall undersöka olika sätt att öka delegeringen av förhandlingsar- betet så. att de lokala panema inom givna ekonomiska ramar får förfoga över avtalens innehåll och tillämpning i större utsträckning än f.n. Exem—

Prop. WSJ/85: 219 47

pelvis kan centrala avtal i en del hänseenden vara dispositiva. Vid under- sökningen bö." beaktas att behovet av enhetlighet i avtalstillämpningen i viss tttsträCkning kan tillgodoses genom föreskrifter och alltnänna räd frän SAV.

Planer och förslag i dessa delar skall redovisas för regeringen senast den l ('ile'i)Cl' WS$.

SAV skall vidare genomföra ytterligare t'lcllt'gt'ringuri nu gällande avtal. lll. a. bör beslntshefogenheterna enligt de s.k. arbetsgivarvcntilcrna dele- geras i ökad omfattning. Det giiller delegering säväl frän SAV till myndig- heterna som från högre till lägre myndigshetsnivä. Möjligheten till selek— tiva delegeringar hör uppmärksammas. t. ex. sa. att bara en del myndighe- ter eller en grupp av myndigheter får utöva arbetsgivarbefogenheter som nu förbehålls SAV.

SAV skall slutligen se över språket i avtalen. inräknat redigeringen. En plan skall upprättas för i vilken ordning och i vilken takt de olika avtalen kommer att ses över. Planen skall för godkännande redovisas för regering- en senast den 1 oktober 1985.

SAV skall för sitt arbete med detta förenklingsprogram utse en särskild sumver/turisgrupp. ! gruppen skall ingå företrädare för bl.a. samtliga af- färsverk. myndigheter som huvudsakligen bedriver uppdragsvcrksamhet. myndigheter som har central och regional organisation samt någon eller några mindre myndigheter.

En annan viktig fråga i sammanhanget gäller förenkling av de statliga pensionsreglerna. En särskild arbetsgrupp med företrädare för civildepar- tementet. SAV. statens löne- och pensionsverk samt de statsanställdas huvudorganisationer gör f.n. en översyn av det statliga pensionsavtalet. Arbetet inriktas huvudsakligen på en formell förenkling av pensionsreg- lerna. Alla relevanta bestämmelser och föreskrifter som nu utgör det statliga pensionsavtalet skrivs om och sammanställs till ett enhetligt doku— ment. Ett utkast som kan användas som underlag för ett nytt pensionsavtal bör. enligt vad jag har inhämtat. kunna ligga färdigt i slutet av år l985.

Av administrativa skäl vore det även önskvärt med vissa materiella förenklingar av pensionsreglerna. Härvid bör särskilt reglerna om beräk- ning av tjänstetid för pension ses över i syfte att komma ifrån den detaljre- gistrering som nu sker. l konsekvens härmed bör även reglerna om beräk- ning av löneunderlag för pension ändras. Det statliga pensionssystemet avviker i dessa och även i andra avseenden från övriga pensionssystem vilket för med sig samordningsproblem. Eventuella ändringar får tas upp i kommande förhandlingar om ett nytt pensionsavtal.

Det är med hänsyn bl.a. till att reglerna är tekniskt komplicerade viktigt att dessa förhandlingar är väl förberedda av parterna. Jag avser därför att ta initiativ till ett förberedande partsarbete.

Kollektivavtalen är, som nämnts. bara en del i komplexiteten i den statliga personalpolitiken. Personalfrågor regleras också genom åtskilliga

l'rop. 1984f85: 219 48

författningar sont staten»at'hetsgivaren ensidigt förfogar över. Dessa för— enklas fortlöpande. Regeringen har nyligen besltttat om förenklingar t. ex. i frågor om sjukfrånvaro, tjänstledighet. arbetshandikapp och deltid. Detta förenklingsarhete kommer att fortsätta. Jag avser att inom kort återkomma. till regeringen med förslag om bl. a. ("tkacle befogenheter för myndigheterna att — inom givna ekonomiskt-: ramar — inrätta och tillsätta tjänster.

Översyn av Ijän.slrj/r'irt'rti/ty.tin.t'litlltr't

l mänga fall berör en reform i en viss personalpolitisk sakfråga samtidigt bestämmelser i författningar och kollektivavtal. Ett sådant exempel gäller den förenkling av reglerna om tjänstetyper och tjänsteföreningar. som f.n. diskuteras mellan parterna.

Med ijiinsmtypcr avses i statligt reglerade anställningar att en tjänst kan inrättas som en ordinarie. extra ordinarie eller extra tjänst, en arvodes- tjänst eller ett göromålsförordnande.

'[iänstetyperna är av betydelse bl.a. för frågan om tjänsteföreningar. dvs. rätten att samtidigt ha flera statligt reglerade anställningar. Reglerna om uppsägningstidens längd och vissa andra kollektivavtalsreglerade frå- gor bygger också på förekomsten av tjänstetyper. Även för frågan om inrättande av tjänster har indelningen i olika tjänstetyper betydelse. Frå- gan om tjänste-typ är avtalsbar — med undantag för ordinarie domare — och skulle kunna regleras i kollektivavtal.

Frågor om Ijärtsteföreningar behandlas i 7 kap. ll & LOA. Om en arbets- tagare erhåller en annan statligt reglerad anställning, upphör den första anställningen automatiskt. om inte något annat följer av föreskrifter om förening av tjänst. I stort sett är hela frågan om tjänsteföreningar öppen för kollektivavtal. De allmänna reglerna om tjänsteföreningar återfinns dock fortfarande i offentligrättsliga bestämmelser, främst 28-3l % anställnings- förordningen.

Reglerna om tjänsteföreningar utgår från de förhållanden som gällde tidigare. då det fanns skillnader i anställningstryggheten mellan exempelvis en ordinarie. en extra ordinarie eller en extra tjänst. Tjänsteföreningen innebär i korthet att en anställd som har fått en högre tjänst får behålla sin lägre tjänst, om den kan anses erbjuda bättre anställningsskydd. Som exempel på tjänsteföreningar kan nämnas att den som innehar en extra ordinarie tjänst automatiskt får behålla den, om han eller hon får en högre extra tjänst. Automatisk förening kan också ske mellan exempelvis en extra ordinarie tjänst och ett längtidsvikariat på en högre tjänst.

Tjänsteföreningar är mycket vanligt förekommande i statsförvaltningen. Vissa uppskattningar tyder på att det totala antalet kan vara flera hundra tusen. De bereder myndigheterna administrativt merarbete bl.a. genom att ge upphov till långa vikariatskedjor. De arbetstagare som är förordnade som vikarier på sådana tjänster vars innehavare innehar eller utövar högre tjänster upplever många gånger sin anställningssituation som otrygg. Sam-

Prop. 1984/85: 219 49

tidigt mäste konstateras att det sällan förekommer att en arbetstagare återgå-ir till sin lägre bottentjänst.

Institutet tjänstelt'trening är i sin nuvarande utformning en kvarleva från tiden före trygghetslagarna och kan numera i stort anses ha spelat ut sin roll. l trygghetshanseende är det — med undantag för vissa av de relativt få ordinarie tjänsterna — inte längre någon skillnad mellan de olika tjänstety- perna. Anställningsskyddet för arbetstagare med statligt reglerade tjänster byggcri stället — i likhet med vad som gäller för den privata arbetsnntrkna- den — på den allmänna tryggltetslagstiftningen och de kompletterande trygghetsavtal som träffats mellan parterna på den statligt reglerade arbets- marknaden.

l.)ct är mot denna bakgrund angeläget att radikalt förenkla systemet med tjänstetyper och tjänstelörcningar.

SAV har tidigare till de statsanställdas huvudorganisationer lagt fram ett förslag till avtal om förenkling av systemet med tjänstetyper och tjänsteför- eningar. l avtalet om löner l984-85 för statstjänstemän m.fl. (ALS 1984-85) har parterna kommit överens om att fonsätta att förhandla om en sådan förenkling med sikte på ett genomförande i huvudsaklig överensstämmelse med det av SAV framlagda förslaget.

Organisatoriska effekter av SA V:s ändrade roll

En utveckling mot ökad decentralisering och fortlöpande förenklingar av den centrala statliga personalpolitiken innebär en delvis förändrad roll för SAV. Redan decentraliserings- och förenklingsarbetet i sig ställer ökade krav på verket. I takt med att förändringarna genomförs bör SAV inriktas mer mot att stödja myndigheterna i deras vidgade arbetsgivarroll. bl.a. genom rådgivning. information och utbildning till dem som på myndighets- nivå har att representera arbetsgivarintresset.

SAV inrättades den l januari 1979 i samband med en genomgripande omorganisation av statsförvaltningens centrala arbetsgivarfunktion (jfr prop. 1977/78: 157. AU 39. rskr358). De principer som låg till grund för omorganisationen bör ligga fast med den ytterligare decentralisering av arbetsgivarfunktionen som jagjust har behandlat.

! prop. l977/78: 157 (5. SD betonas vikten av nära kontakter mellan SAV och statsförvaltningens övriga myndigheter som är SAV:s ”kunder". SAV:s inre organisation — vars utformning genom delegation beslutas av verket självt — har också utformats för att underlätta kontakterna. En översyn pågår för att ytterligare förstärka SAV:s orientering mot de betjä- nade myndigheterna.

De rådgivande och beslutande organen (rådgivande delegationer och styrelsen) har fått en sammansättning med representation för olika delar av statsförvaltningen. Däremot har inte styrfunktionen organiserats så att särskilda organ bildats för olika sektorer av statsförvaltningen.

Riksdagsbeslutet om SAV innebar bl. a. att en särskild förhandlingsdele-

Prop. WSJ/85: 219 5.0

gation skulle finnas inom SAV:s styrelse. fin slidan finns också inrättad men har. enligt vad jag har erfarit. aldrig sammanträtt. l stället har SAV:s styrelse beslutat även i frägor som enligt instruktionen kan delegeras till förhandlingsdelegationen.

Förhantllingsdelegationen i dess nuvarande form har uppenbarligen ing— en n'teningsfull funktion för SAV:s verksamhet. Däremot visar erfarenhe- ten att kontakterna med olika delsektorer inom det statiigt Iönereglerade omrädet behöver fördjupas. Jag anser därför att den nuvarande förhand- lingsdeiegationen bör ersättas av nya. '"bransclranknutna”" förht-rndlingsde- legationer under SAV:s styrelse. Det ankommer på regeringen att besluta om tic ändringar i instruktionen för SAV som kan behövas.

Dessa nya delegationer bör ha uppgifter som beslutas av SAV. Det bör också ankomma pä SAV att besluta om lämplig fördelning av olika sek— torer av statsförvaltningen på resp. **brz-rnschdelegation'"'. Exempel på områden kan vara försvaret, affärsverken. det allmänna undervisningsvä— sendet och statsförvaltningen i övrigt.

Jag vill i sammanhanget erinra om att jag i skrivelsen 19841851202 om den offentliga sektorns förnyelse uttalar att koncernbegreppet för affärs— verken och deras bolag behöver utvecklas. Det är självfallet att detta även berör personalpolitiska frågor. Verksledningskommittén överväger f.n. hithörande frågor.

Hänvisningar till S9

  • Prop. 1984/85:219: Avsnitt 8.1

10. Hemställan

Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att godkänna vad jag har föreslagit i fråga om 1. användningsområdet för det under trettonde huvudtiteln upp- förda anslaget Lönekostnader vid viss omskolning och omplace— ring. 2. meritvärdcn'ng vid tillsättning av lärartjänster inom det statligt lönercglerade omrädet. 3. betygi lärarutbildningen, 4, godkännande av avtal om anställningsvillkor för arbetstagare hos de allmänna försäkringskassorna, dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i övrigt har anfört om den statliga personalpolitiken.

11. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder Och de ändamål som han har hemställt om.

l'rnp. |!)84/85: 2l9 Sl

Billigt: I

Antal unslällda med slalligl reglerad Inn inom nlika sektorer iircn l')70 ncli IVB-"l

1970 l9$4

Civillönfultningcn ”5500 l55 300 l"örsvurcl 53 200 50 406) Utbildning. kyl—ku m. m. 150 700 l93 900 .*Xfliirsvcrkcn IGS 300 174 mn Sumllign 467 700 5.73 000 Förändringar under perioden 1970— 1984

Förändring Förändring % ärlig!

antal under genom- anställda perioden snin Civillön'almingcn + 39800 +34.5 4-2. 14 Försvaret — 2 800 — 5.3 —().37 Utbildning, kyrka m. m. + 63 200 +48.4 42.86 Afliirsverkcn + 6000 + 3.6 +0,25

Samtliga +106 200 +zz.7 + | ,47

-J

Prop. 19841851219 5

”Unga 3

Anställda med stzitliut ruglcrad lön: thrill—111111): pä heltid och l1l'11111 samt på) män 111'11 kvinnor 1970 nrh 19144 (pi-(lccntut-Il fördelning:- 1970 Heltid Deltid Samtliga: Samtliga Män lx'x'in Snm-- Män Kviti- Sum- 10067.- Antul Män Kvin- Sum-- nor m:». nur nm nnr mn ('ivilförvahningen 55.2 35.4. 90.1» 3.1 7.3 9.4 100 115 500 57.3 42.7 10095. Försvaret 80.1 15.1 95,2 1.5 3.3 4.8 100 53 200 31.13 läs ' 10097. Utbildning. kyrka. m. m. 38.4 1.2.8 81.1 7.9 10.9 18.5 100 130700 40.3 5.100'77. A färsvcrken (1.9.0 3.0.0 88.0 " .3 7.7 12.11 100 103. 300 72.3 37.i 10th Summa 57.0 30.2 37.2 4.7 8 1 12,8 100 467 700 61 7 38.3 1110 % 19244 Heltid Deltid Samtliga Samtliga Män Kvin- Sum- Män KVin- Sum— 100471,— Antal Män Kvin— Sum— nnr mu nor mai nor nm Civilförvultningcn 47.4 27 ' 75.1 4 3 20.6 23,9 100 155 300 51.7 48.3 100 9"? Försvaret 66.0 13.2 79.11 9.3 10.9 20.2 100 50400 75,9 24.1 100972 Utbildning. kyrka. m.m. 30.7 29,6 60.3 11.7 28,0 39.7 100 193 900 42,4 57,0 100??? Affärsverkcn 57,1 19,4 76.5 5.6 17.9 23.5 100 174 300 62,7 37,3 100'7r- Summa 46,0 24.5 70.5 7.9 21.6 2.9.5 100 573900 53,9 46,1 100 %

]*rup. 1914-1015: 219 innehåll

Propositionen ............................................... 1"rnpt')sitinnens huvudsakligu innehåll ........................... Utdrag ur protokoll vid regeringsstmtm;inträde den 31) in.-ij 1935

1 lnledning ................................................. 2 Personalfiirst'itjning ........................................

2.1 l'*crsmtulrörlighet och persnnulutveckling ................. 2.2 Lön och persotntll'örst'fvrjning ............................ 2.3 C'hel'si'c'irsörining ....................................... 2.4 Vissa l'izigor om :.irhctshundiknppudc ..................... 3 Vissa lönepolitiska frågor .................................. 4 Godkännande av viss-_l knllektivztvtal inom försäkringskasscumrä— det ...................................................... 5. Ålleritvärdering vid statligtt tjänstetillsi—ittningtir ................

5.1 lledömningsgrtmderntt vid tjänstetillsättningar

5.2 Förberedelsenrhete m.m. vid rekrytering ................. 5.3 Vissa frågor om utlandstjänstgöring ...................... 5.4 Meritvi-irdering m.m. vid tillsättning av lärartjänster 111011] det statligt lönercgleräde omrädet ........................... ti Jämställdhet inom statsförvaltningen 7 Den förebyggande hälsovården 8 En fördjupad urbetslivsdemokrati ........................... 8.1 Medbestämmtinde för utveckling ........................ 8.2 Medbestämmandefrågor vid beredning av regeringsärcndc 8.3 Erfarenheter av externa urbetstugarkonsulter 9 Decentralisering och förenkling 10 Hemställan t 1 Beslut ................................................... Bilagu ! Antal anställda med statligt reglerad lön 1970 och 1984 m.m. Bilaga 2 Anställda med statligt reglerad lön: fördelning på heltid och deltid m.m. 1970 och 1984 .....................................

Norstedts "trycken, Stockholm 1985

'II ';;

Lu '.JJ ——

18 lls'

11

14

7 5 28 38 40 40