Beslut vid regeringssammanträde 1991-02-28

Chefen för miljödepartementet, statsrådet Dahl, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att utredningen (ME 1989:03) om översyn av kärntekniklagstiftningen får i uppdrag att i anslutning till sitt tidigare uppdrag (Dir 1989:10) göra en översyn av lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m . (finansieringslagen) och förordningen (1981:671) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle (finansieringsförordn ingen) samt överväga statens kärnbränslenämnds roll vid förvaltning och utbetalning av avgiftsmedel. Utredningen skall även kunna ta upp frågor som rör lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. och förordningen (1988:1598) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

Utredaren bör också överväga möjligheterna att begränsa reaktorinnehavares rätt till ersättningsinvesteringar i kärnkraftsreaktor.

Bakgrund

Den pågående översynen av kärntekniklagstiftningen rör väsentliga inslag i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen). Det gäller bl.a. kärntekniklagens definitioner och tillämpningsområde, hur villkor och föreskrifter meddelas, regler om tillståndshavarens ansvar för säkerheten m.m. Utredningsarbetet bör enligt gällande direktiv bedrivas så att det kan redovisas före den 1 januari 1991.

Utredn ingen har arbetat fram ett utkast till betänkande med förslag till ändringar i kärntekniklagen men har avvaktat med att överlämna sitt betänkande. Under utredningsarbetet har nämligen aktualiserats vissa tillämpningsfrågor av praktisk natur med anknytning till finansieringslagen.

Finansieringslagen reglerar reaktorinnehavarens skyldighet att betala en årlig avgift till staten för att säkerställa att medel finns tillgängliga för att betala kostnader för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle m.m. Det åligger statens kärnbränslenämnd att handlägga vissa uppgifter enligt lagen och bl.a. betala ut ersättningar till kärnkrafts företagen. Detta följer dels av 10 § i finansieringslagen där det föreskrivs att användande av inbetalade avgifter prövas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, dels av bestämmelserna i finansieringsförordningen.

Efterhand som fonderna för avgiftsmedel vuxit och större utbetalningar till kärnkraftsbolagen blivit aktuella har det uppkommit viss oklarhet om karaktären av den prövning av ändamålet för utbetalningen som nämnden skall göra innan den betalar ut medel. Det är angeläget att full klarhet föreligger i denna fråga.

Vidare har lagrådet i sitt yttrande i samband med regeringens proposition (prop. 1983/84:60, s. 238) med förslag till ny lagstiftnin g på kärnenergiområdet påpekat att lagen innehåller vissa formella brister. Dessa sammanhänger enligt lagrådets mening med den nya inriktning lagen fick när kärntekniklagen trädde i kraft. Dessa brister bör nu rättas till.

Enligt de svenska tillsynsmyndigheterna inom kärnkraftsområdet har samtliga svenska kärnkraftsreaktorer en betryggande säkerhet. Kärnkraftverken har dessutom försetts med tekniska system som skall begränsa de radioaktiva utsläppen i händelse av en reaktorolycka.

Lagstiftningen på kärnteknikområdet ålägger den som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet att vidta de åtgärder som behövs för att upprätthålla säkerheten. Detta betyder att ersättningsinvesteringar i vissa fall kan vara nödvändiga av säkerhetsskäl.

Även andra investeringar för att upprätthålla driften i kärnkraftverken är emellertid tillåtna enligt nuvarande lagstiftning. Möjligheterna att begränsa rätten till ersättningsinvesteringar bör utredas för de fall där det enda syftet med investeringen är att förlänga livslängden hos ett kärnkraftverk och denna således inte är nödvändig från säkerhetssynpunkt.

Prövning av tillstånd enligt kärntekniklagen föregås ibland av tillståndsprövning enligt bl.a. miljöskyddslagen (1968:38 7) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen). Hittills har regelsystemet präglats av en viss oklarhet när det gäller i vilken utsträckning och i vilka situationer som en mer utvecklad beskrivning av miljökonsekvenserna skall ingå i beslutsunderlaget. I propositionen (1990/91:90) om en god livsmiljö har regeringen därför lagt fram förslag som innebär en skärpning när det gäller kraven på redovisning av miljökonsekvenserna av olika verksamheter. De lagändringar som föreslås som en följd av detta omfattar inte kärntekniklagen. Det kan mot den bakgrunden finnas skäl att i detta sammanhang pröva om inte ansökningsförfarandet och tillståndsprövningen enligt kärntekniklagen också bör omfattas av sådana skärpta krav och även i övrigt bättre anpassas till reglerna enligt miljöskyddslagen och naturresurslagen.

Uppdraget

Utredningen bör analysera de frågor jag här berört. Om utredningen finner att kärntekniklagen i nämnda delar eller finansieringslagen med anknutna förordningar behöver ändras eller kompletteras, bör sådana författningsförslag läggas fram.

Utredningen bör också överväga om finansieringslagen kan arbetas in i kärntekniklagen.

Finner utredningen att det även kan finnas anledning att genomföra ändringar i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. och förordningen (1988:1598) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. bör sådana förslag läggas fram.

Utredningen bör i sina förslag beakta sådana krav på regelreformering som framgår av budgetpropositionen 1991 (prop. 1990/91:100, bil. 2, p. 5.1).

Arbetet bör bedrivas så att det kan redovisas före den 1 oktober 1991.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen utvidgar utredningens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Miljödepartementet)