Beslut vid regeringssammanträde den 20 april 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall tillkallas med uppgift att göra en uppföljning av den gemensamma jordbrukspolitikens administrativa konsekvenser för länsstyrelserna, Statens jordbruksverk och andra berörda myndigheter, i första hand Statens naturvårdsverk och Riksantikvarieämbetet. Utredaren skall lämna sådana förslag till förändringar i ansvars- och arbetsfördelningen som kan främja effektiviteten i arbetet, såväl administrativt som ekonomiskt. Utgångspunkten för ansvars- och arbetsfördelningen skall vara att handläggning och beslut skall ligga så nära de berörda mottagarna som möjligt. Utredaren skall föreslå en ändamålsenlig resursfördelning mellan de berörda myndigheterna bl.a. utifrån hur EG:s stödformer påverkar omfattningen av administrationen.

Bakgrund

Riksdagen beslutade hösten 1989 om en ny regional förvaltning (prop. 1988/89:154, bet. 1989/90:BoU4 och BoU9, rskr. 1989/90:89). Beslutet innebar bl.a. att lantbruksnämnderna skulle ingå i de nya länsstyrelserna fr.o.m den 1 juli 1991. I propositionen angavs att verksamhetens inriktning och omfattning närmare skulle läggas fast i 1990 års livsmedelspolitiska proposition. Redan i beslutet 1989 fastslogs dock att den nya jordbrukspolitiken skulle komma att kräva omfattande åtgärder av de myndigheter som skulle genomföra den och en särställning ges åt frågorna under omställningsperioden.

Riksdagen beslutade våren 1990 om en reformering av livsmedelspolitiken (prop. 1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327). Därvid underströks på nytt de nya och ökade krav som ställdes på myndighetsorganisationerna i anledning av den nya jordbrukspolitiken.

Våren 1990 tillkallades en särskild utredare med uppgift att se över den centrala myndighetsorganisationen på jordbrukets område. Översynen skulle göras mot bakgrund av det reformarbete som pågick på livsmedelspolitikens område och riksdagens beslut om en ny regional och statlig förvaltning. Utredningen föreslog i sitt slutbetänkande Den nya centrala jordbruksmyndigheten (SOU 1990:87) att en ny central jordbruks- myndighet, Statens jordbruksverk, skulle bildas och att Lantbruksstyrelsen och Statens jordbruksnämnd samtidigt skulle upphöra. Den nya myndighetens huvuduppgift skall vara att ha ett samlat sektorsansvar på jordbrukets område. Riksdagen beslutade våren 1991 (prop. 1990/91:100 bil. 11, bet. 1990/91:JoU22, rskr. 1990/91:202) i enlighet med utredningens förslag. Statens jordbruksverk inrättades den 1 juli 1991.

Riksdagen beslutade våren 1991 (prop. 1990/91:100 bil. 15, bet. 1990/91:BoU14, rskr. 1990/91:249), om resurstilldelning till länsstyrelserna för lantbruksverksamheten. Resurstilldelningen motsvarade det belopp som användes för lantbruksnämndernas verksamhet under budgetåret 1990/91. En miniminivå för de ekonomiska resurserna för lantbruksverksamheten vid varje länsstyrelse fastställdes sedan i regleringsbrevet för budgetåret 1991/92. Nivån motsvarade de resurser som de tidigare lantbruksnämnderna disponerade. Fortsatt krav på inkomster från lantbruksverksamheten ställdes också i beslutet. Inkomsterna skall användas för verksamheten inom lantbruksområdet.

Riksdagen beslutade hösten 1994 (prop. 1994/95:19, bet. 1994/95:UU5, rskr. 1994/95:63 och prop. 1994/95:75, bet. 1994/95:JoU7, rskr. 1994/95:126) om den svenska tillämpningen av EG:s jordbrukspolitik vid ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen samt om hur administrationen av den gemensamma jordbrukspolitiken skulle organiseras. I prop. 1994/95:75 anges som en viktig utgångspunkt för de administrativa och tekniska lösningar som utformas vid ett medlemskap att de skall utgå från den traditionella svenska ansvarsfördelningen mellan departement och ämbetsverk. Förslaget till ansvarsfördelning utgår från en kombination av långsiktigt syftande principer för arbetsfördelning mellan departement, myndigheter och länsförvaltning och en kortsiktig strävan att endast i begränsad utsträckning förändra den existerande myndighetsstrukturen. Enligt riksdagens beslut är det av central betydelse att handläggningen av olika bidrag läggs så nära de berörda som möjligt. Den fysiska kontrollen bör också skötas på regional nivå. Detta innebär en förskjutning av ansvaret till länsnivå. Länsstyrelserna får enligt beslutet det administrativa ansvaret för flera EG-stöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är emellertid angeläget att praxis blir enhetlig i landet om inte förhållandena i olika delar av landet motiverar något annat. Som central sektorsmyndighet har Statens jordbruksverk på regeringens uppdrag en samordnande, stödjande och rådgivande roll gentemot länsstyrelserna. Statens naturvårdsverk och Riksantikvarieämbetet har ansvar för att följa upp och utvärdera åtgärder inom dessa myndigheters ansvarsområden.

Medel till länsstyrelsernas verksamhet lämnas i olika former. För att täcka förvaltningskostnaderna anvisas länsstyrelserna medel över trettonde huvudtitelns anslag A 1. Länsstyrelserna m.m. Detta anslag fördelas på skilda ramposter, en för varje länsstyrelse. Av dessa medel anvisades för budgetåret 1994/95 ca 160 miljoner kronor för verksamhet inom lantbruksområdet (den s.k. minimiramen). Vidare har föreskrivits ett särskilt inkomstbeting från lantbruksverksamheten, vilket skall tillföras ramposten och användas för verksamheten inom lantbruksområdet exkl. veterinärverksamheten. För budgetåret 1994/95 omfattar dessa medel sammanlagt ca 35,5 miljoner kronor. Länsstyrelserna har även utöver sina ordinarie resurser erhållit resurser för administration av landskapsvårdsstödet.

Regeringen har i prop. 1994/95:100 bil. 14 föreslagit att anslaget till länsstyrelserna till följd av de nya uppgifterna med EG:s jordbruksstöd ökas med 120 miljoner kronor (18 månader). Regeringen föreslog vidare att den särskilda minimiramen och intäktsbetinget för lantbruksverksam- heten som infördes budgetåret 1991/92 tas bort. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag (bet. 1994/95:BoU12, rskr. 1994/95:213). Regeringen har vidare föreslagit (prop. 1994/95:100 bil. 10) att drygt 28 miljoner kronor anvisas till länsstyrelserna som ett engångsbelopp att disponeras för rådgivning och utbildning i samband med de nya uppgifterna.

Sveriges medlemskap i EU innebär stora förändringar av länsstyrelsernas arbete med jordbruksfrågor. En stor mängd ärenden handläggs och beslutas av länsstyrelserna. Länsstyrelserna påverkas i varierande grad av de nya uppgifterna. EU-medlemskapet innebär också att vissa av länsstyrelsernas tidigare uppgifter förändras eller bortfaller. Dessa omständigheter kan innebära att den resursfördelning som för närvarande finns mellan olika länsstyrelser inte längre är ändamålsenlig. När regeringen angav principerna för ansvarsfördelningen mellan länsstyrelserna och de centrala verken i prop. 1994/95:75 avsågs i första hand förhållandena under år 1995. Regeringen anförde att det, efter att erfarenheter vunnits av att tillämpa den gemensamma jordbrukspolitiken, kan bli nödvändigt att justera ansvarsfördelningen i syfte att uppnå bästa möjliga effektivitet från såväl administrativ som ekonomisk synpunkt. Det är lämpligt att inför de kommande budgetåren utreda denna fråga.

Den särskilde utredaren skall göra en uppföljning av den gemensamma jordbrukspolitikens administrativa konsekvenser för länsstyrelserna, Statens jordbruksverk och andra berörda myndigheter, i första hand Statens naturvårdsverk och Riksantikvarieämbetet. Utredaren skall gå igenom den verksamhet som länsstyrelserna har att bedriva på jordbrukets och landskapsvårdens områden och hur resurserna för denna verksamhet fördelar sig mellan länen. Utredaren skall även beakta den roll som Statens jordbruksverk har gentemot länsstyrelserna och belysa hur verkets styrning, genom bl.a. rätten att meddela föreskrifter och delegera tillsynsuppgifter, inverkar på länsstyrelsernas administration och resursförbrukning.

När det gäller tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken skall utredaren lämna sådana förslag till förändringar i ansvars- och arbetsfördelningen mellan länsstyrelserna och Statens jordbruksverk som kan främja såväl den administrativa som ekonomiska effektiviteten. Utgångspunkten för ansvars- och arbetsfördelningen skall vara att handläggningen av olika typer av bidrag skall ligga så nära mottagarna som möjligt. Utredaren skall föreslå en ändamålsenlig resursfördelning mellan de berörda myndigheterna och därvid belysa hur administrationen av EG:s stödformer påverkar resursbehovet. Utredaren skall ta hänsyn till länens olika förutsättningar, exempelvis antalet jordbruksföretag, den brukade arealens storlek, förekomsten av områden med höga natur- och kulturvärden och de särskilda arbetsuppgifter som kan förekomma i respektive län.

Utredaren skall beakta regeringens direktiv om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23) och om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124).

Arbetet skall bedrivas i samverkan med representanter för berörda myndigheter. Utredaren bör också under arbetets gång informera berörda fackliga huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 mars 1996.