Beslut vid regeringssammanträde den 6 februari 1997

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall tillkallas med uppgift att

• kartlägga och analysera behovet av en lagstiftning till skydd mot diskriminering i arbetslivet på grund av homosexualitet eller sexuell läggning,
• kartlägga och redovisa andra länders lagstiftning och åtgärder i övrigt i frågan,
• om utredaren finner det lämpligt, lägga fram ett förslag om hur en lagstiftning med förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av homosexualitet eller sexuell läggning bör vara utformad,
• överväga hur sådana förbudsregler i så fall ska förhålla sig till motsvarande bestämmelser i jämställdhetslagen, lagen mot etnisk diskriminering och en eventuell lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder, samt
• analysera om det finns behov av att inrätta en myndighet som har till uppgift att tillvarata bl.a. de homosexuellas intressen eller om en sådan uppgift skall handhas av redan i dag befintliga myndigheter, ombudsmannafunktioner och nämnder.

Lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet

Inom arbetslivet finns i dag två lagar om skydd mot diskriminering, jämställdhetslagen (1991:433) och lagen (1994:134) mot etnisk diskriminering. För tillsynen av dessa lagars efterlevnad finns en jämställdhetsombudsman och en jämställdhetsnämnd samt en ombudsman mot etnisk diskriminering och en nämnd mot etnisk diskriminering.

Förbuden mot otillåten könsdiskriminering och otillåten särbehandling på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse (etnisk diskriminering) avser både arbetssökande och arbetstagare.

Ett avtal som föreskriver eller medger könsdiskriminering eller etnisk diskriminering är ogiltigt. En arbetsgivare som gör sig skyldig till könsdiskriminering eller etnisk diskriminering är skyldig att betala skadestånd till arbetssökanden eller arbetstagaren.

De båda lagarna skiljer sig åt framförallt på tre punkter. Jämställdhetslagen, men inte lagen mot etnisk diskriminering, har regler om aktiva åtgärder och förbjuder indirekt diskriminering. Vidare är flertalet av jämställdhetslagens diskrimineringsförbud utformade som s.k. presumtionsregler.

Under flera år har det förts en diskussion om inte flera grupper i särskild lagstiftning bör skyddas mot diskriminering i arbetslivet. Diskussionen har främst rört personer med funktionshinder och homosexuella. Frågan om lagstiftning till förmån för personer med funktionshinder behandlas i kommittédirektiven om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder (dir. 1997:8).

Behov av utredning

Den svenska arbetsrätten gäller lika för alla oavsett sexuell läggning. Vissa rättsregler finns som särskilt syftar till att motverka diskriminering. Enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) skall uppsägning av anställning från en arbetsgivares sida vara sakligt grundad. Homosexualitet eller sexuell läggning utgör i princip inte saklig grund för uppsägning. Vidare gäller inom arbetsrätten att avtal - även kollektivavtal - kan underkännas av domstol om de är otillbörliga eller strider mot god ses på arbetsmarknaden, t.ex. genom att vara diskriminerande.

Det saknas dock ett lagstadgat skydd mot diskriminering på grund av homosexualitet eller sexuell läggning vid anställning på den privata arbetsmarknaden. Skulle en arbetssökande bli utsatt för diskriminering på grund av sin sexuella läggning finns idag inga lagregler som gör det möjligt att ingripa rättsligt. En sådan person löper därmed risk att bli förbigången som arbetssökande utan att få sina kvalifikationer och förutsättningar för arbetet sakligt bedömda. Inom den statliga sektorn finns det däremot i regeringsformen och lagen (1994:260) om offentlig anställning krav på att vid anställning skall avseende fästas bara vid sakliga grunder.

Regeringen tillsatte 1978 en kommitté med uppgift att undersöka de homosexuellas situation i samhället och att föreslå åtgärder för att undanröja kvarvarande diskriminering av homosexuella. Kommittén redovisade sitt uppdrag i betänkandet Homosexuella och samhället (SOU 1984:63). Utredningen behandlade bl.a. frågan om en särskild lagstiftning mot diskriminering av homosexuella på arbetsmarknaden. Utredningen avvisade dock tanken på en sådan lagstiftning. I propositionen om de homosexuellas situation i samhället (prop. 1986/87:124 s. 14) instämde föredragande statsrådet i den bedömningen. Regeringen överförde 1992 det övergripande ansvaret för samordningen av insatser för homosexuella från Socialstyrelsen till Folkhälsoinstitutet. Folkhälsoinstitutet har till regeringen aktualiserat frågan om institutet bör ansvara för att bevaka frågan om diskriminering eller ej. Institutets verksamhet är i övrigt i huvudsak inriktad på att främja hälsa och att förebygga ohälsa i befolkningen eller i grupper av befolkningen.

När betänkandet Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet (SOU 1992:96) remissbehandlades framfördes att utredningens förslag borde utsträckas till att även gälla diskriminering på grund av homosexualitet. Vid riksdagsbehandlingen av lagförslaget mot etnisk diskriminering i arbetslivet togs frågan åter upp om en diskrimineringslagstiftning till skydd för homosexuella. Arbetsmarknadsutskottet anförde att det synes föreligga ett behov av lagstiftning mot diskriminering av homosexuella i arbetslivet, men att man borde avvakta det beredningsarbete som pågick med anledning av Partnerskapskommitténs förslag (bet. 1993/94:AU9, rskr. 1993/94: 182).

I samband med att Arbetsmarknadsutskottet i november 1995 behandlade motioner väckta under den allmänna motionstiden 1995 gav utskottet till känna (bet. 1995/96:AU3) att det stod fast vid vad som uttalades i betänkandet från 1993/94. Utskottet anförde att det utgick från att regeringen överväger lagstiftningsfrågan bl.a. mot bakgrund av erfarenheterna av annan antidiskrimineringslagstiftning och att regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning av resultatet av dessa överväganden. Vidare angav utskottet att det utgår från att även den i sammanhanget väckta frågan om utvidgning av Diskrimineringsombudsmannens mandat blir belyst. Riksdagen beslutade att detta skulle ges regeringen till känna (rskr. 1995/96:3).

Tidigare utredningar och riksdagens behandling har rört gruppen homosexuella. Regeringen anser dock att frågan om det finns ett lagstadgat behov av skydd mot diskriminering i arbetslivet bör vidgas till att avse diskriminering av personer på grund av deras sexuella läggning.

Mot denna bakgrund bör därför en särskild utredare nu tillkallas för att utreda om det finns skäl att införa lagstiftning med förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av homosexualitet eller sexuell läggning och hur i sådana fall en sådan lag bör vara utformad.

Uppdraget

* Utredaren skall kartlägga och analysera behovet av lagstiftning till skydd mot diskriminering i arbetslivet på grund av homosexualitet eller sexuell läggning.

* Utredaren skall kartlägga och redovisa andra länders lagstiftning och åtgärder i övrigt i frågan.

* Om utredaren finner det lämpligt skall utredaren föreslå hur en lag med förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av homosexualitet eller sexuell läggning skall vara utformad. Om utredaren föreslår lagstiftning kräver följande frågor särskild behandling:

• Utredaren skall definiera vilka som skall omfattas av ett skydd mot diskriminering. Skyddet skulle kunna omfatta enbart homosexuella eller en vidare grupp. Diskriminering skulle kunna vara otillåten på grund av en persons sexuella läggning. Med en vidare personkrets uppkommer flera gränsdragningsproblem och avvägningar om vad som är otillbörligt handlande.
• Utredaren skall utreda hur ett eventuellt diskrimineringsförbud på grund av sexuell läggning bör förhålla sig till motsvarande bestämmelser i jämställdhetslagen, lagen mot etnisk diskriminering och en eventuell lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. I det sammanhanget skall också utredas hur skadeståndspåföljden skall vara konstruerad om flera diskrimineringsgrunder är aktuella i samma ärende.
• Utredaren skall i nära samråd med utredningen om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder och utredningen om översyn av lagen mot etnisk diskriminering överväga hur lagstiftningen bör vara utformad. Utredningarna skall särskilt samråda dels i frågan om det är lämpligt att utforma diskrimineringsreglerna och övriga bestämmelser på likartat sätt eller om det finns skäl att utforma bestämmelserna till skydd för de olika grupperna på olika sätt, dels i frågan om vad som skall gälla om flera olika diskrimineringsförbud är tillämpliga.

* Utredaren skall därutöver överväga om det finns behov av att inrätta en myndighet som har till uppgift att tillvarata bl.a. de homosexuellas intressen eller om en sådan uppgift skall handhas av redan i dag befintliga myndigheter, ombudsmannafunktioner och nämnder.

Samråd mm.

Utredaren skall samråda med utredningen om diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder (dir. 1997:8) och utredningen om översyn av lagen mot etnisk diskriminering (dir. 1997:11)

Utredaren bör i sitt arbete samråda med arbetsmarknadens parter och Folkhälsoinstitutet.

Ekonomiska och andra konsekvenser av förslagen skall redovisas.

För utredningsarbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23) och om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) samt konsekvenserna för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49).

Redovisning av uppdraget

Utredarens arbete skall vara redovisat senast den 1 oktober 1997.