2.1. Diskrimineringsförbud i regeringsformen

Min bedömning: Reglerna om skydd för vissa minoriteter i rege- ringsformen bör inte ändras.

Utredningens förslag: De grundlagsbestämmelser som förbjuder miss- gynnande av vissa minoriteter i lagar och författningar kompletteras så att inte heller missgynnanden av någon därför att han med hänsyn till sexuell läggning tillhör minoritet skall få förekomma. Tre ledamöter har reserverat sig i denna del och avstyrker ändringen (betänkandet s. 69—72 och s. 247- 248).

Remissinslanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i denna fråga tillstyrker utredningens förslag. Hit hör Stockholms tingsrätt. statens ungdomsråd. Sveriges advokatsamfund och de homosexuellas organisatio- ner. Förslagct avstyrks av rikspolisstyrelsen. socialstyrelsen. Göta hov- rätt, kammarrätten i Sundsvall. ärkebiskopen och Sveriges frikyrkoråd.

Skälen för min bedömning: Bestämmelserna i regeringsformens (RF, omtryckt 1985z866) kapitel om grundläggande fri- och rättigheter (2 kap.) fick sin nuvarande huvudsakliga utformning den 1 januari 1977 (prop. 1975/76:209. KU 56. rskr. 414. KU 1976/77: 1. rskr. 2. SFS 19761871).

1 2 kap. 15 15 finns en bestämmelse om att lag eller annan föreskrift inte får innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör minoritet. Utlänningar lik- ställs med svenska medborgare i detta avseende genom 2 kap. 20 5 första stycket 6. Syftet med bestämmelserna är att ge klart uttryck för att negativ särbehandling på sådana grunder som ras och etniskt ursprung inte kan accepteras vare sig i fråga om de medborgerliga fri- och rättigheterna eller inom rättsordningen i övrigt (prop. s. 100 D.

Diskrimineringsförbudet. som vänder sig till lagstiftaren. kompletteras av kravet i 1 kap. 9 5 att myndigheterna i sin verksamhet skall beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.

I sammanhanget bör också bestämmelsen i 1 kap. 2 & RF nämnas. som bl.a. säger att den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdig- het. Bestämmelsen är ett allmänt målsättningsstadgande och har inte ka- raktären av en rättsligt bindande föreskrift.

Bestämmelserna i 2 kap. RF fick sin nuvarande lydelse den 1 januari 1980 (prop. 1978/79: 195. KU 3.9, rskr. 359. KU 1979/80:l. rskr. 2. SFS l979:933) på grundval av förslag från rättighetsskyddsutredningen.

I propositionen framhöll dåvarande departementschefen det stora värde som måste anses ligga i att man vid stiftande och ändring av RF eftersträ- var största möjliga enighet (s. 32). De fyra största n'ksdagspartierna var eniga i grundlagsstiftningsfrågan och gjorde inte någon erinran mot depar- tementschefens uttalande.

Departementschefen diskuterade också frågan om förstärkning av rät-

• Sida 33
•  Original

tighetsskyddet på några punkter som förts fram under remissbehandlingen av rättighetsskyddsutredningens betänkande. Han ansåg det dock lämpligt att avvakta erfarenheterna av den utbyggnad av rättighetsskyddet som skett genom 1976 års reform samt av den förstärkning av rättighetsskyddet som utredningens förslag kunde leda till (prop. s. 32). Utskottet anslöt sig till detta uttalande (KU 1978/79c39 s. 25). Utskottet har därefter vid flera tillfällen kommit till samma slutsats (se bl.a. KU 1985/86z5 s. 8). Riksda- gen har lämnat uttalandena utan erinran.

Grundlagarna anger ramen för det politiska handlandet. De bör utmär- kas av en viss stabilitet och bestämmelserna bör inte vara alltför detaljbe- tonade. Härav följer att grundlagsändringar inte bör genomföras utan mycket starka skäl och vara påkallade av ett behov av förändring. Största möjliga politiska enighet bör råda om de förändringar som görs.

Jag har givetvis stor förståelse för önskemålet att det i grundlagen slås fast att diskriminerande föreskrifter som grundas på någons homosexuella läggning inte får förekomma. En sådan grundlagsändring skulle lägga en spärr mot att statsmakterna beslutar regler som missgynnar de homosexu- ella. Den skulle ligga väl i linje med de övriga förslag som läggs fram i detta sammanhang. Det finns dock vissa skäl som talar mot tanken på en grundlagsändring av aktuellt slag.

En svårighet är att utredningens underlag för förslaget är knapphändigt. Någon mera ingående analys av rättsläget eller av innebörden av förslaget presenteras inte i betänkandet. Inte heller remissinstanserna har tillfört beslutsunderlaget särskilt mycket i denna del. Redan detta gör att jag känner viss osäkerhet inför tanken på en grundlagsändring.

Alldeles klart synes till en början vara att en eventuell grundlagsändring inte skulle kunna formuleras på det sätt som utredningen har föreslagit. nämligen så att all diskriminering i lag eller annan författning på grund av att någon med hänsyn till sexuell läggning tillhör minoritet skulle vara otillåten. T. ex. bestämmelserna om sexualbrott innebärju i många avseen- den — och måste även i fortsättningen innebära — vad som skulle kunna rubriceras som en diskriminering av vissa mycket speciella typer av sexu- ell läggning, såsom när det gäller förbudet mot sexuellt umgänge med barn.

Men även om man skulle begränsa ett grundlagsförbud till att gälla diskriminering på grund av att någon har homosexuell läggning uppstår uppenbarligen tolkningssvårigheter. Bl. a. kan förutses att diskussion skul- le uppstå om karaktären av den nuvarande lagstiftningen om rätt att ingå äktenskap och att adoptera barn. i vilkenjag som framgår av det följande ej föreslår någon ändring. Denna fråga har inte närmare analyserats av utred- ningen.

Jag noterar också att det — mot bakgrund av den reservation mot majoritetsförslaget som i denna del har gjorts i betänkandet — sannolikt inte går att uppnå den breda enighet om förslaget i riksdagen som man generellt bör eftersträva vid ändringar av RF. Som jag har redogjort för är önskemålet om en sådan enighet vägledande för arbetet på detta område.

En samlad bedömning gör att jag anser övervägande skäl tala för att de nu angivna bestämmelserna inte bör ändras.

• Sida 34
•  Original

2.2. Straffrättsliga frågor

Min bedömning: Bestämmelserna om hets mot folkgrupp bör inte ändras.

Utredningens förslag: Bestämmelserna om hets mot folkgrupp i brotts- balken (BrB) och i tryckfrihetsförordningen (TF") ändras så att anspelning på sexuell läggning också skall vara straflbar (betänkandet s. 69-72).

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks av flertalet av de re- missinstanser som har yttrat sig i frågan. bl. a. rikspolisstyrelsen. ärkebi- skopen. Sveriges advokatsamfund och de homosexuellas organisationer. Förslaget avstyrks av bl. a. statens invandrarverk, Göta hovrätt, kammar- rätten i Sundsvall och Sveriges Radio AB.

Skälen för min bedömning: Enligt 16 kap. 8 & BrB skall den som offentli— gen eller eljest i ett uttalande eller annat meddelande som sprids bland allmänheten hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras. hudfärg. nationalitet eller etniskt ursprung eller trosbekännelse dömas för hets motfolkgrupp. Straf- fet är fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa. böter. Brottet hets mot folkgrupp ingår också i TF:s brottskatalog (7 kap. 4 & 8).

En allmän strafflagsbestämmclse om hets mot folkgrupp tillkom år 1948. Bestämmelsen överfördes sedermera till BrB. År 1971 tillträdde Sverige en konvention som FN:s generalförsamling antog år 1965 om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. I samband härmed gjordes vissa ändring- ar i bestämmelsen (prop. 1970:87. KU 31, 1LU 41. rskr. 261. KU 1971:5. rskr. 10. SFS 1970:224 och 197lz29).

Sin nuvarande lydelse fick bestämmelserna i BrB och TF år 1982 (prop. 1981/82z58. KU 24. rskr. 221. JuU 41. rskr. 222. KU 1982/83:1. rskr. 1, SFS 19823271 och 941").

Jag kan i sammanhanget nämna att regeringen den 27 november 1986 för lagrådets yttrande överlämnat en remiss om förstärkt grundlagsskydd för yttrandefriheten. m. m. I lagrådsremissen ingår bl. a. ett förslag om ändring av bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Ändringen innebär att kravet på att ett yttrande skall ha spritts bland allmänheten för att vara straffbart tas bort. Enligt förslaget är det tillräckligt att yttrandet sprids.

För att en skärpning av bestämmelsen om hets mot folkgrupp skall få genomslagskraft även i fråga om tryckta skrifter krävs en ändring av TF. Enligt min mening finns det inte skäl att närmare diskutera möjligheten att ändra Brst bestämmelse utan någon motsvarande ändring i TF, ett alter- nativ som inte heller har övervägts av utredningen. Utan kongruens med TF skulleju uppenbarligen brottsbalksbestämmelsen bli missvisande.

En utgångspunkt är alltså att en ändring i den aktuella brottsbalksbe- stämmelsen förutsätter att även TF ändras. Som jag tidigare sagt krävs starka skäl för att göra en grundlagsändring, och den bör vara påkallad av ett påtagligt behov. Detta gäller i särskilt hög grad när det är fråga om att göra inskränkningar i tryckfriheten som sedan lång tid tillbaka har ett

• Sida 35
•  Original

mycket starkt skydd i vårt land. Det finns i lagstiftningsärendet inte under- lag för någon bedömning av i vad mån kränkningar av homosexuella förekommer i tryckta skrifter eller eljest i de situationer som omfattas av 16 kap. 8 & BrB. Redan detta gör enligt min mening tanken på en grund- lagsändring tveksam.

Härtill kommer att det ter sig mycket svårt att överblicka konsekvenser- na av en lagstiftning i enlighet med förslaget. Det är t. ex. tänkbart att den skulle drabba olika slags framställningar med religiös bakgrund och över huvud taget snarare bidra till en konflikt mellan de homosexuella och samhället i övrigt än göra någon verklig nytta.

Sammanfattningsvis anser jag inte tillräckliga skäl föreligga för att före- slå en ändring av bestämmelserna om hets mot folkgrupp.

Mitt förslag: De homosexuella bereds skydd mot diskriminering genom att BrB:s bestämmelser om olaga diskriminering utvidgas till att omfatta även homosexuella.

Utredningens förslag: Överensstämmeri sak med mitt. Utredningen har dock i sitt lagförslag använt uttrycket sexuell läggning i stället för homo- sexuell läggning (betänkandet s. 69—72 och s". 243).

Remissinstanserna: Av den mindre del av remissinstanserna som berört utredningens förslag är de tlesta positiva. Bland de instanser som av- styrker den föreslagna kriminaliseringen märks socialstyrelsen. statens invandrarverk. Göta hovrätt och kammarrätten i Sundsvall.

Skälen för mitt förslag: 1 BrB finns två straffbestämmelser som direkt tar sikte på att motverka särbehandling på etnisk grund. Den ena avser hets mot folkgrupp. Denna bestämmelse har jag redan berört i föregående avsnitt (2.2.1). Det andra stadgandet i BrB som straffbelägger diskrimine- ring på etnisk grund är det om olaga diskriminering. Straflbestämmelsen. som är intagen i 16 kap. 9 & BrB, lyder:

En näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon på grund av hans ras. hudfärg. nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att inte gå honom till handa på de villkor som näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i förhållande till andra. skall dömas för olaga diskri- minering till böter eller fängelse i högst ett år.

Vad som sägs i första stycket om en näringsidkare tillämpas också på den som är anställd i näringsverksamhet eller annars handlar på en närings- idkares vägnar samt på den som är anställd i allmän tjänst eller innehar allmänt uppdrag.

För olaga diskriminering dömes även anordnare av allmän samman- komst eller offentlig tillställning och medhjälpare till sådan anordnare, om han diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfärg. nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att vägra honom tillträde till sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra.

• Sida 36
•  Original

Straffbestämmclsen infördes år 1971 när Sverige anslöt sig till den ras- diskrimineringskonvention inom FN som har nämnts i föregående avsnitt (prop. 1970:87. lLU 41, rskr. 261). Sveriges anslutning till denna konven- tion (texten frnns intagen bl. a. i Ds A l984:7 bilaga 2") föregicks av att en särskild kommitté undersökte vilka krav på svensk lagstiftning mot ras- diskriminering som konventionen ställde. På grundval av kommitténs be- tänkande (SOU 1968:68) Lagstiftning mot rasdiskriminering beslutades dels ändringar i bestämmelserna om hets mot folkgrupp. dels införandet i brottsbalken av straffbestämmelsen om olaga diskriminering (ursprungli- gen i 16 kap. 8 a &, numerai 16 kap. 9 5).

Bestämmelsen har nyligen ändrats i samband med en allmän översyn av invandrarpolitiken (prop. 1985/86z98. SfU 20. rskr. 301). Från den 1 juli 1986 gäller att alla som är anställda i allmän tjänst omfattas av straffbe- stämmelsen; tidigare var ansvaret begränsat till den som i sin tjänst hade att gå allmänheten till handa. Vidare utvidgades ansvaret till att omfatta även den som innehar allmänt uppdrag. dvs. politiskt förtroendevalda. Straffskalan skärptes också för att markera hur allvarligt samhället ser på trakasserier mot medlemmar av etniska minoriteter.

Utredningen har bl.a. mot bakgrund av enkätundersökningar. som före- tagits bland homosexuella. inte funnit stöd för att faktisk diskriminering av homosexuella skulle vara särskilt utbredd. En förklaring till detta kan enligt utredningen vara att homosexuella av rädsla för att bli diskriminera- de inte vågar avslöja sin sexuella läggning. För utredningens ställningsta- gande har det avgörande emellertid inte varit om diskriminering förekom- mer i större eller mindre utsträckning. Den förbättring av de homosexuel- las situation som man bör sträva efter uppnås enligt utredningen bäst genom att samhället öppet erkänner homosexualitet som en del av detta.

Att införa lagstiftning till skydd för homosexuella är enligt utredningen en väg att gå. Utredningen anser att ett straffsanktionerat förbud mot diskriminering visserligen inte — åtminstone på kort sikt — kan bidra till att utrota fördomar av det slag som här är aktuella men att det. å andra sidan. skulle ha den positiva effekten att samhället markerar inte bara att diskri- minering är förbjuden utan även att homosexuella är likvärdiga människor. Detta skulle enligt utredningen föra med sig att många homosexuella skulle våga framträda som homosexuella.

Utredningen föreslår därför att straffbestämmelsen om olaga diskrimine- ring skall omfatta även diskriminering på grund av sexuell läggning.

För min egen del villjag till en början slå fast att det är självklart att varje form av diskriminering av homosexuella bör motarbetas. Därmed avserjag både öppen diskriminering och sådan som sker i mera dolda former. Vad vi bör sträva efter att åstadkomma är att homosexuella inte skall behöva dölja sin läggning av rädsla för omgivningens reaktion. Ett diskrimineringsför- bud i BrB kan visserligen antas få begränsad omedelbar praktisk betydelse men får säkerligen samtidigt ett inte obetydligt symbolvärde. Jag vill visserligen betona att man inte bör ha någon övertro på vad strafflagstift- ning kan åstadkomma på ett så sammansatt och känsligt område som detta. Det är här fråga om i många fall djupt rotade attityder. Men även en blygsam attitydpåverkan är ett steg i rätt riktning. Liksom utredningen

• Sida 37
•  Original

anser jag det viktigt att bryta tystnaden kring de homosexuella. När det gäller förändring av mänskliga värderingar och fördomar måste man vara medveten om att positionerna som regel endast kan flyttas långsamt. Ett diskrimineringsförbud bör emellertid kunna bidra till att skapa ökad re- spekt och förståelse för de homosexuella som människor. liksom för deras relationer och kärleksliv.

Till detta kommer att det i viss utsträckning torde förekomma diskrimi- nering av homosexuella i sådana sammanhang som den nu aktuella brotts- balksbestämmelsen tar sikte på. Utgår man från det synsätt som riksdagen sedan länge har lagt fast — att samlevnad mellan två parter av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform — fram- står det som naturligt att man även inom ramen för rättsordningen aktivt söker motarbeta sådan särbehandling. Också från denna synpunkt finns det skäl som talar för att ett diskrimineringsförbud bör meddelas i lag. Skulle öppenheten och fördomsfriheten kring hithörande frågor i en fram- tid nä därhän att de homosexuella inte längre är eller upplever sig vara en från diskrimineringssynpunkt särskilt utsatt grupp, behövs inte en sådan straffbestämmelse längre och frågan om den bör behållas kan då tas upp till behandling.

Jag vill också peka på att det sedan år 1981 finns ett förbud mot diskrimi- nering av homosexuella i den norska strafflagen.

Under lagstiftningsärendets beredning har det gjorts gällande att även andra minoritetsgrupper kan behöva samhällets stöd mot olika former av diskriminering. Så har exempelvis nämnts diskriminering på grund av fysiskt eller psykiskt handikapp. Något underlag för en bedömning om en utvidgning av straffbestämmelsen om olaga diskriminering är ett lämpligt medel att för sådana fall motverka en inte önskvärd särbehandling finns emellertid inte i detta ärende. Inte heller finns det underlag för att i detta sammanhang behandla den vid remissbehandlingen väckta frågan om ett straffsanktionerat förbud mot diskriminering på grund av könstillhörighet.

Sammanfattningsvis anser jag att övervägande skäl talar för att homo- sexuella införs som skyddsobjekt i BrB:s bestämmelse om olaga diskrimi- nering.

Utredningen har i sitt förslag till lagtext använt begreppet sexuell lägg- ning. Man har förklarat att man därmed i första hand avser homosexuell sådan. Ett uttryckligt angivande av homosexuell läggning kan enligt utred- ningen framstå som ett onödigt utpekande av en grupp människor.

Uttrycket sexuell läggning har under remissbehandlingen kritiserats som alltför vitt och obestämt. Jag delar remissinstansernas uppfattning. l be- greppet ryms. som jag tidigare har varit inne på, böjelser för en rad beteenden som inte rimligen kan skyddas av lagstiftaren och varav vissa till och med är straffbara. Jag förordar därför att lagtexten uttryckligen anger att skyddet avser homosexuella.

• Sida 38
•  Original

Mitt förslag: Förolämpning med anspelning på homosexuell läggning skall under vissa förutsättningar falla under allmänt åtal.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med mitt (betänkandet s. 69—72).

Remissinstanserna har inte särskilt kommenterat utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt 5 kap. 3 & BrB är det straffbart som förolämpning att smäda annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom. Gärningen skall inte bedömas som förolämpning om den är straffbar som förtal eller grovt förtal. Straffet är böter eller. vid grovt brott. böter eller fängelse i högst sex månader.

15 kap. 5 & BrB finns bestämmelser om åtal för förolämpning och övriga ärekränkningsbrott. Ärekränkningsbrotten får i princip åtalas bara av målsäganden. Förtal och gravt förtal får dock åtalas av allmän åklagare. om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt. Under samma förutsättningar får allmänt åtal väckas för förolämpning mot någon i eller för hans myndighetsutövning eller för förolämpning mot någon med anspelning på hans ras. hudfärg. nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse. Särskilda ätalsregler finns vidare för förtal som har riktats mot avliden och för ärekränknings- brott mot främmande makts statsöverhuvud eller representant här i riket.

Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse år 1983 efter ändringsförslag av diskrimineringsutredningen (prop. 1981/82:58. JuU 41. rskr. 222). För- olämpning med anspelning på etniskt ursprung fördes då in under de brott som skulle kunna föranleda allmänt åtal.

Utredningen har -— mot bakgrund av vad man anfört om det nödvändigai att genomföra lagstiftning mot diskriminering av homosexuella — framhål- lit att skyddet för de homosexuella bör utformas så att det överensstämmer med det skydd som andra minoritetsgrupper har enligt BrB. Man har därför föreslagit att åtalsbestämmelserna om förolämpning ändras i enlig- het härmed.

Jag vill för min del erinra om att det vid BrB:s införande uttalades av straffrättskommittén att en person som utsätts för svårartad ärekränkning inför den allmänna opinionen kan behöva det stöd som det innebär att en allmän åklagare åtar sig hans sak (prop. 1962: 10 del C 5. 184). Kommitténs förslag att ärekränkningsbrott under vissa förutsättningar sktllle läggas under allmänt åtal ledde emellertid inte till lagstiftning. Den tidigare rc- striktiva hållningen mot att föra ärekränkningsbrott under allmänt åtal har efter hand luckrats upp i och med att exempelvis förolämpning mot någon i och för hans myndighetsutövning och mot någon på grund av hans etniska ursprung eller religion under vissa förutsättningar lagts under allmänt åtal.

Som jag tidigare anfört anser jag det betydelsefullt att samhället tydligt tar avstånd från olika slag av fördomsfullt uppträdande mot homosexuella. Det är därför från principiella synpunkter betydelsefullt att samhället stö- der den som blir angripen på grund av sin homosexuella läggning. Sådana

• Sida 39
•  Original

angrepp torde ingalunda vara ovanliga i praktiken. Förolämpningar som syftar på någons sexuella läggning upplevs säkerligen ofta som djupt krän— kande för den personliga integriteten. Jag är därför beredd att förorda att en möjlighet nu införs att väcka allmänt åtal i de fall utredningen föreslagit.

Åtalsregeln bör enligt min mening -— i överensstämmelse med vad som gäller vid exempelvis förolämpning mot någon med anspelning på hans ras. hudfärg. nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse — utformas så att det för allmänt åtal skall krävas dels att målsäganden anger brottet till åtal. dels att åtal av särskilda skäl är påkallat ur allmän synpunkt. Ätalsregeln bör tilllämpas återhållsamt i enlighet med vad som redan nu följer av praxis.

Ändringarna i BrB bör träda i kraft den 1 juli 1987. Några övergångsbe- stämmelser torde inte behövas.

2.3. Familjerättsliga frågor

Min bedömning: Det är inte påkallat att lagstifta om vilken inverkan homosexuell läggning skall ha på en persons möjlighet att få vårdna- den om barn.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning (betän- kandet s. 74—77).

Remissinstanserna: Utredningens bedömning lämnas i stort sett utan erinran.

Skälen för min bedömning: Frågor angående vårdnad om barn skall avgöras efter vad som är bäst för barnet (se 6 kap. 4— 10 åå föräldrabalken. FB). Härvid måste man naturligtvis ta ställning till om den som gör an— språk på vårdnaden över huvud taget är lämplig som vårdnadshavare. Som utredningen anför är det inte vanligt att domstolarna i vårdnadsmål har haft att pröva frågan huruvida homosexuell läggning skall tillmätas betydelse i lämplighetshänseende. Redan år 1955 fick emellertid högsta domstolen anledning att ta ställning till om en kvinna. vilken hade uttalad homosexu- ell läggning. var olämplig som vårdnadshavare för sin sjuåriga dotter. Domstolen fann då att så inte var fallet (NJA 1955 s. 63). Något senare avgörande av högsta domstolen synes inte ha förekommit.

Liksom utredningen anser jag att gällande rätt innebär att den omstän- digheten att en förälder har homosexuell läggning inte i sig skall utgöra ett hinder för förälderns möjlighet att få vårdnaden om barn. Detta rättsläge är enligt min mening tillfredsställande. Någon lagstiftning i ämnet är därför inte påkallad.

• Sida 40
•  Original

Min bedömning: Det bör inte införas någon möjlighet för två perso- ner av samma kön att adoptera gemensamt.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning (betän- kandet s. 77—80). En ledamot reserverar sig och föreslår att homosexuella par skall få rätt att adoptera gemensamt (betänkandet s. 256—257).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna instämmer i utredning- ens bedömning. De homosexuellas organisationer och ett par andra instan- ser anser dock att homosexuella par bör få samma rätt att adoptera gemen- samt som gifta har. Ytterligare några instanser förordar att homosexuella par skall få rätt att gemensamt adoptera ena partens barn.

Skälen för min bedömning: Adoption kan ske endast med tillstånd av domstol (se 4 kap. l ä FB). En förutsättning för sådant tillstånd är att adoptionen är till fördel för barnet. Vidare gäller bl. a. att adoptivföräldern — förutom i vissa undantagsfall — skall ha fyllt 25 år, att makar i princip får adoptera endast gemensamt och att andra än makar inte får adoptera gemensamt.

Till utredningen har framförts önskemål om att homosexuella par skall få adoptera gemensamt. Vid sidan av den principiella frågan om en allmän sådan rätt har diskussionen inriktats på homosexuellas rätt till s.k. när- ståendeadoptioner. dvs. adoptioner där ena parten i ett samlevnadsförhål- lande gemensamt med den andre adopterar dennes barn eller adoptioner där den efterlevande i ett samlevnadsförhållande adopterar den avlidnes barn (se betänkandet s. 78).

Vid sina överväganden har utredningen haft som utgångspunkt att det är barnets intresse som skall stå i förgrunden vid en adoption. Utredningen framhåller att redan den omständigheten att barnet är adopterat kan väcka en känsla hos det av att vara avvikande. Vidare befarar utredningen att en sådan känsla kan förstärkas, om samhället väljer en familjerelation, exem- pelvis homosexuell samlevnad, som i dag utåt sett inte är särskilt vanlig. Känslor av detta slag kan enligt utredningen resultera i anpassnings- och identifikationsproblem. Utredningen finner det anförda tala mot att två människor av samma kön skall få möjlighet att adoptera gemensamt. Med stöd av en enkätundersökning kommer utredningen också till slutsatsen att sådan adoption saknar förankring i det allmänna rättsmedvetandet, något som medför att det kan innebära en större påfrestning i olika avseenden för ett adoptivbarn att växa upp i en homosexuell familjemiljö än i en hetero- sexuell.

Jag instämmer i utredningens bedömning. Vi vet ännu alltför litet om vilken inverkan det kan ha på ett barn att växa upp i en homosexuell familjebildning. Exempelvis har flera remissinstanser pekat på betydelsen för ett barns utveckling av att det har både en far och en mor.

Liksom utredningen anser jag dessutom att adoptionsfrågan i dagens läge inte har någon större praktisk betydelse. Behovet av närståendeadop- tioner aktualiseras främst vid vårdnadshavarens död. Redan enligt gällan- de rätt är det i en sådan situation möjligt för en efterlevande samlevnads-

• Sida 41
•  Original

partner att få adoptera barnet. Vid nästan alla övriga adoptioner är det fråga om att adoptera ett barn från ett annat land. Det torde inte finnas något land som skulle tillåta att dess medborgare adopterades av två personer av samma kön.

Min bedömning: Tillämpningsområdet för reglerna om äktenskap bör inte utvidgas till att gälla förhållandet mellan två personer av samma kön som lever tillsammans.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning (betän- kandet s. 97—99). En ledamot reserverar sig och föreslår att borgerlig vigsel införs för homosexuella (betänkandet s. 251—254).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna instämmer i utredning- ens bedömning. De homosexuellas organisationer och några andra instan- ser förordar att homosexuella par skall få rätt till borgerlig vigsel eller att någon allmän form för civiläktenskap skall införas. Tre instanser uttalar sig positivt om ett alternativ. innebärande särskild registrering av homosexu- ell samlevnad.

Skälen för min bedömning: Värderingarna om äktenskapet som en insti- tution för familjebildning mellan en man och en kvinna är så grundmurade i samhället att det inte är möjligt att införa bestämmelser som ger två personer av samma kön rätt att ingå äktenskap med varandra. En sådan lagstiftning skulle stå i strid med den allmänna opinionen på ett centralt livsområde.

En alternativ lösning. som har diskuterats inom utredningen. innebär att rättsverkningar skulle knytas till en anmälan eller registrering av den homosexuella samlevnaden. Ett sådant nyskapat rättsinstitut. som skulle hänföra sig endast till den homosexuella samlevnadsformen. skulle emel- lertid medföra att en grupp människor i samhället blev särskilt utpekad. Risk föreligger för att detta skulle kunna befästa rådande fördomar. Lik- som utredningcn anser jag därför att en reglering som innebär att man registrerar enbart homosexuell samlevnad inte bör komma i fråga.

Utredningen har ansett att det kan finnas anledning att ånyo överväga familjelagssakkunnigas förslag från år 1972 om någon form av allmän civil registrering som konstituerande för de rättsverkningar som blir följden av dagens vigsel. Detta förslag har emellertid avvisats av riksdagen (LU 1973120. rskr. 1973z256). Arbetet med en ny äktenskapsbalk befinner sig i sitt slutskede. Något skäl att nu göra en omprövning av de grundläggande principerna för uppkomsten av äktenskapets rättsverkningar finns inte enligt min mening.

• Sida 42
•  Original

2.3.4 Samlevnad mellan två personer av samma kön

Mitt förslag: Den lag om sambors gemensamma hem som har före- slagits i prop. 1986/87: 1 skall genom en särskild lag göras tillämplig på sådana samboförhållanden där två ogifta personer bor tillsam- mans i ett homosexuellt förhållande. I den särskilda lagen anges vidare att vad som gäller i fråga om sambor enligt vissa andra lagar skall tillämpas även på homosexuella samboförhållanden.

Utredningens förslag: 1 en särskild lag om samlevnad mellan två personer av samma kön anges att vissa uppräknade bestämmelser i andra lagar om samlevnad mellan en man och en kvinna skall äga motsvarande tillämpning på samlevnad mellan två personer av samma kön under äktenskapslik- nande förhållanden. Om familjelagssakkunnigas (Ju 1970:52) förslag till regler för ogifta sambor genomförs, bör dessa regler gälla även för homo- sexuell samlevnad (betänkandet s. 100—101). En ledamot reserverar sig och föreslår en lag innebärande att alla rättsregler som finns för hetero- sexuella sambor skall gälla även för homosexuella sambor (betänkandet s. 254—256).

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker att regler som gäller för äktenskapsliknande samlevnad görs tillämpliga i en eller annan form på homosexuell samlevnad. Mot utredningens förslag uttalar sig bl.a. Göta hovrätt och kammarrätten i Sundsvall. vilka bl.a. ifrågasätter om tiden är mogen för en sådan rättslig reglering. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet avstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: Många kvinnor och män bor tillsammans med en partner av motsatt kön under äktenskapsliknande förhållanden utan att de är gifta med varandra. Genom samlivet med gemensamt hushåll och upp- byggandet av ett gemensamt hem sker en faktisk sammanflätning av sam- bornas ekonomi på samma sätt som om de hade varit gifta. Det är känt att parterna i samboförhållanden i mycket liten utsträckning reglerar sina mellanhavanden genom avtal. För att skydda den svagare parten i ett sådant samboförhållande har därför i prop. l986/87:1 om äktenskapsbalk m.m. föreslagits en lag om sambors gemensamma hem. Denna lag innebär emellertid endast en begränsad reglering av sambors egendomsförhållan- den. Avsikten med förslaget är inte att skapa så utförliga regler för sambor att man därigenom åstadkommer vad som skulle kunna betecknas som ett äktenskapsliknande system av lägre dignitet. De som vill att ett mera heltäckande juridiskt system skall tillämpas på deras samlevnad får alltså låta registrera samlevnaden genom att ingå äktenskap (se prop. 1986/87:1 s. 40).

Lagstiftningen om heterosexuella sambor syftar alltså till att tillhanda- hålla lösningar på praktiska problem av juridisk art när det är påkallat för att skydda den svagare parten i ett samboförhållande. Den reglerar därför endast vad som skall ske med sambors gemensamma bostad och bohag när samboförhållandet upplöses.

Den föreslagna lagen om sambors gemensamma hem innebär att när ett samboförhållande upplöses samborna får en giftorättsliknande rätt till del-

• Sida 43
•  Original

ning av sådan egendom i det gemensamma hemmet (bostad och bohag) som har anskaffats för gemensamt begagnande. ] fall då samboförhållandet upphör genom den ena sambons död skall den efterlevande sambon alltid ha rätt att erhålla så mycket av den egendom i det gemensamma hemmet som har anskaffats för gemensamt begagnande — så långt egendomen räcker — att dess värde motsvarar två gånger basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. För sådana sambor som önskar hålla isär sina ekonomiska förhållanden öppnas en möjlighet att avtala om att lagens delningsregler inte skall gälla i deras samboförhållande. En sambo får vidare under vissa förutsättningar rätt att överta den andra sambons bo- stad och bohag. Om en sambo får övena sådan egendom. skall sambon i princip betala full ersättning för den till den andra sambon.

Som riksdagen har uttalat är samlevnad mellan två parter av samma kön en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform ("se bl.a. LU 1973220 s. 116). Otvivelaktigt förekommer också sådan samlevnad i en inte obetydlig omfattning — såväl med som utan sexuell förbindelse mellan parterna. Visserligen har utredningen inte lyckats utröna hur vanliga ho— mosexuella samboförhållanden är men av sina undersökningsresultat drar utredningen ändå slutsatsen att många homosexuella lever tillsammans med någon av samma kön (betänkandet s. 93). Vidare fastslår utredningen att det vid homosexuell samlevnad föreligger samma ekonomiska samman— flätning som vid heterosexuell sådan. De homosexuellas organisationer har under lagstiftningsärendets behandling ijustitiedepartementet också läm— nat uppgifter som bekräftar utredningens uppfattning på dessa punkter.

Enligt min mening har man anledning att utgå från att parterna i åtskilliga homosexuella samlevnadsförhållanden har gemensamt hushåll och bygger upp ett gemensamt hem. I sådana fall sammanflätas parternas ekonomi på samma sätt som brukar ske i heterosexuella samboförhållanden. Även om vår kunskap om de homosexuellas situation alltjämt är bristfällig. anserjag det därför berättigat att dra slutsatsen att det behövs lagregler om homo- sexuella samboförhållanden på motsvarande sätt som i fråga om hetero- sexuella.

Förslaget till lag om sambors gemensamma hem tar sikte på den situa- tion som uppstår när ett samboförhållande upplöses. Som jag tidigare har nämnt har en lagreglering för denna situation ansetts behövlig i tre avseen- den. Det krävs regler om fördelningen av bostad och bohag som har anskaffats för gemensamt begagnande. Vidare bör det finnas ett visst efterlevandeskydd i fråga om sådan egendom. Slutligen behövs vissa regler om rätt att mot ersättning överta den andra sambons bostad och bohag.

[ de nu nämnda avseendena kan homosexuell samlevnad gestalta sig på samma sätt som heterosexuell samlevnad och medföra samma behov av skyddslagstiftning till förmån för den svagare panen. Jag anser därför att den föreslagna lagen om sambors gemensamma hem bör göras fullt ut tillämplig även på homosexuella samboförhållanden. Som utredningen har föreslagit kan detta lämpligen ske genom att en bestämmelse härom tas in i en särskild lag om homosexuella sambor. Detta är också den lagtekniskt enklaste lösningen.

Det kan framhållas att detta förslag inte gör sambolagens bodelnings-

• Sida 44
•  Original

regler obligatoriska för homosexuella sambor. Möjligheten att avtala om att delningsreglerna inte skall gälla kommer att stå öppen för homosexuella sambor på samma sätt som för heterosexuella sambor.

Förslaget till lag om sambors gemensamma hem föranleder vissa följd- ändringar i ärvdabalken (se prop. 1986/87zl s. 237. 242 ff och 358 1). För att lagstiftningen skall bli enhetlig bör den förordade lagen om homosexuella sambor innehålla en bestämmelse om att de föreslagna ändringarna i ärv- dabalken skall gälla även för homosexuella sambor.

Också vissa andra lagar behöver ändras till följd av den nya lagen om sambors gemensamma hem. Förslag härom har lagts fram i prop. 1986/87z86 om följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m. Om sambola- gen i enlighet med vad jag har förordat görs tillämplig också på homosexu- ella sambor. får detta konsekvenser även för dessa följdändringar. ] den mån bestämmelserna behandlar sambors gemensamma bostad och bohag eller annat som regleras av sambolagen, bör de gälla även för homosexuel- la samboförhållanden. Jag återkommer—i specialmotiveringen till frågan om vilka bestämmelser vid sidan av lagen om sambors gemensamma hem och ärvdabalken som bör vara tillämpliga på homosexuella sambor.

Utredningen har föreslagit att även vissa bestämmelser om sambor som inte berörs direkt av den nya sambolagstiftningen skall göras tillämpliga på homosexuella sambor. nämligen dels bevisregeln i 4 kap. 19 5 första stycket utsökningsbalken. dels vissa bestämmelser om efterlevandepen- sion. bostadsbidrag, familjebidrag och grupplivförsäkring.

] 4 kap. 19 & första stycket utsökningsbalken föreskrivs bl.a. att. om gäldenären varaktigt sammanbor med någon annan under äktenskapslik- nande förhållanden och dessa sambor har lös egendom i sin gemensamma besittning. gäldenären skall anses som ägare till egendomen. om det ej görs sannolikt att de är samägare till egendomen enligt lagen (1904z48 s. 1) om samäganderätt och det ej heller framgår att egendomen tillhör den andre eller någon annan. Denna regel. som handlar främst om egendom i sam- bors gemensamma hem. är lika motiverad vare sig samborna lever i ett homosexuellt eller ett heterosexuellt förhållande.

Beträffande de övriga bestämmelser som räknas upp i den av utredning- en föreslagna lagen om samlevnad mellan två personer av samma kön är konsekvenserna av utredningens förslag inte närmare utredda. Som utred- ningen själv har påpekat (betänkandet s. 241) beror kostnaderna för försla- get på många omständigheter som är omöjliga att närmare analysera, såsom antalet homosexuella samlevnadspar. längden av samlevnaden och eventuellt föreliggande ekonomiska beroendeförhållanden. Frågan om för- slaget i denna del bör genomföras kräver enligt min mening ytterligare överväganden.

Beträffande frågan i vad mån den lag om homosexuella sambor som jag har förordat i det föregående bör hänvisa till bestämmelser i lagar som hör till andra departements ansvarsområden harjag samrått med vederbörande statsråd, dvs. cheferna för finansdepartementet. bostadsdepartementet och försvarsdepartementet samt statsrådet Bengt K. Å. Johansson.

Sammanfattningsvis föreslår jag alltså en särskild lag om homosexuella sambor, enligt vilken vissa uppräknade lagar och bestämmelser om hetero-

• Sida 45
•  Original

sexuella sambor skall tillämpas även på homosexuella sambor. För detta talar bl.a. att de berörda då får en samlad bild av vilka regler som gäller för deras förhållande. Det innebär att jag inte delar den uppfattning som en ledamot av lagrådet har fört fram om att man i varje aktuell författning bör ange vilka samlevnadsförhållanden som regleringen skall träffa.

Den föreslagna lagen om homosexuella sambor bör träda i kraft samtidigt med äktenskapsbalkcn, ändringarna i ärvdabalken och lagen om sambors gemensamma hem. I prop. 1986/87:86 föreslås att dessa lagar skall träda i kraft den ljanuari 1988.

4.2. Förslaget till lag om homosexuella sambor

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande. skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna:

]. lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem.

2. ärvdabalken,

3. jordabalken.

4. 10 kap. 9 & rättegångsbalken.

5. 4 kap. 19 & första stycket utsökningsbalken.

6. 6 5 lagen (l946:807) om handläggning av domstolsärenden.

7. bostadsrättslagen (1971 :479).

8. 9 & rättshjälpslagen (19721429). samt

9. lagen (1981 : 131) om kallelse på okända borgenärer. Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta. gäller det också de homosexuella samborna.

(Jfr utredningens förslag till lag om samlevnad mellan två personer av samma kön)

Lagen innebär att vissa uppräknade bestämmelser om sambor skall tillämpas även på sådana situationer där två personer lever tillsammans i ett homosexuellt förhållande.

När ordet sambo används i lagtext utan närmare angivelse av vilken innebörd det skall ha. får det anses ha den betydelse som det hari allmänt språkbruk. dvs. att det omfattar samtliga fall då en kvinna och en man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden (se prop. 1986/87: 1 s. 394). Genom en särskild bestämmelse i förslaget till lag om sambors gemensamma hem (l å andra stycket) inskränks den lagens tillämpnings- område till att gälla sådana samboförhållanden där samborna är ogifta. Andra stycket i lagen om homosexuella sambor innebär att denna in- skränkning. eller en inskränkning av detta slag i någon annan lag som lagen om homosexuella sambor hänvisar till. skall gälla även för homosexuella sambor.

Liksom lagrådets majoritet anserjag också att uttrycket "homosexuella sambor” bör kunna godtas i den föreslagna lagtexten. Genom attributet "homosexuell" har man nämligen markerat att det inte rör sig om den typ av sambo som man i allmänt språkbruk avser med ordet "sambo”.

När det gäller att avgöra om två personer bor tillsammans i ett homosex- uellt förhållande har man att beakta samma slags omständigheter som när man skall ta ställning till huruvida en kvinna och en man lever i ett äktenskapsliknande förhållande. Det krävs således att parterna samman- lever i en inte alltför kortvarig förbindelse, vari normalt ingår sexuellt samliv, gemensamt hushåll och gemensam bostad samt gemensam ekono- mi eller i vart fall ett ekonomiskt samarbete. Se härom prop. 1986/87zl s. 252 f. Vad som sägs där om bevisfrågor gäller även för homosexuella samboförhållanden.

Den nya lagen innehåller en uttömmande uppräkning av de bestämmel- ser om heterosexuella samboförhållanden som skall tillämpas även på homosexuella samboförhållanden. Med den valda lagstiftningstekniken kan lagens tillämpningsområde vid behov utvidgas genom att ytterligare lagrum fogas till uppräkningen.

• Sida 49
•  Original

Uppräkningcn av de bestämmelser som skall gälla för homosexuella samboförhållanden inleds i punkt 1 med lagen om sambors gemensamma hem. Som har sagts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.4) skall sambolagen vara fullt ut tillämplig på homosexuella sambor. Detta innebär att. om ett homosexuellt samboförhållande upplöses. bodelning skall ske i fråga om bostad och bohag som har anskaffats för sambornas gemensam- ma begagnande. Vidare blir sambolagens särskilda basbeloppsregel till skydd för en efterlevande sambo tillämplig. liksom regeln om rätt att mot ersättning överta den andra sambons bostad och bohag. Det blir också möjligt för de homosexuella samborna att avtala om att delningsreglerna i sambolagen inte skall gälla i deras förhållande. Om lagens närmare inne- börd hänvisas till framställningen i prop. 1986/87: ]. främst s. 98 ff och s. 251 ff.

Enligt 5 & lagen om sambors gemensamma hem har en efterlevande sambo rätt till bodelning av det gemensamma hemmet vid den andra sambons död. lntill dess att det blir klart om den efterlevande sambon begär bodelning är sambon dödsbodelägare. Om en sådan begäran fram- ställs senast vid bouppteckningen. är sambon dödsbodelägare även i fort- sättningen (prop. 1986/87zl s. 244). Att en efterlevande sambo sålunda får rätt till bodelning och kan komma att ingå i kretsen av dödsbodelägare har föranlett ändringar på flera ställen i ärvdabalken. l prop. 1986/87: ! föreslås att bestämmelser om sambor införs i 3 kap. 7 &, 11 kap. 8 s", 18 kap. 1 5. 20 kap. 2. 4. 6 och 10 åå samt 23 kap. l %.

När nu lagen om sambors gemensamma hem blir tillämplig även på homosexuella sambor. måste också reglernai ärvdabalken gälla för sådana samboförhållanden. En bestämmelse om detta har tagits in i punkt 2.

Av 3 kap. 75 fjärde stycket ärvdabalken i dess lydelse enligt prop. 1986/87:1 framgår att balkens regler om sambor — liksom reglerna i lagen om sambors gemensamma hem — förutsätter att parterna i samboförhål- landet är ogifta. Denna inskränkning gäller. som förut nämnts. också i fråga om homosexuella samboförhållanden till följd av stadgandet i den nu föreslagna lagens andra stycke.

Under punkterna 3 och 4 samt 6—9 anges ett antal olika lagbestämmelser som i prop. 1986/87186 föreslås gälla för heterosexuella samboförhållan- den. Propositionsförslagen är i dessa delar att betrakta närmast som lag- tekniska konsekvenser av förslaget till lag om sambors gemensamma hem. Den nu föreslagna lagregleringen innebär att dessa bestämmelser skall gälla även i fråga om homosexuella sambor.

Jordabalken. som nämns under punkten 3. skall enligt prop. 1986/87z86 innehålla en regel i 12 kap. l & fjärde stycket som — liksom det tidigare nämnda. likalydande stadgandet i ärvdabalken — inskränker balkens till- lämpningsområde till sådana samboförhållanden i vilka parterna är ogifta. Regeln i den nu föreslagna lagens andra stycke medför. som förut nämnts. att tillämpningsområdet skall vara begränsat på samma sätt i fråga om homosexuella samboförhållanden.

1 den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.4) har anförts att även bevisre- geln i 4 kap. 19 S' första stycket utsökningsbalken bör vara tillämplig på homosexuella samboförhållanden. Ett stadgande härom har tagits in under punkten 5.

• Sida 50
•  Original

4.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1987z000) om sambors gemensamma hem

l 5

Denna lag gäller sambors gemensamma bostad och bohag. Vad som föreskrivs i denna lag om sambor gäller sådana samboförhål— landen där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äkten- skapsliknande förhållanden.

] den föreslagna lagen om sambors gemensamma hem sägs i 1 5 andra stycket att vad som föreskrivs i lagen gäller endast sådana samboförhållan- den där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äkten- skapsliknande förhållanden. Detta stadgande kan missförstås när lagen nu görs tillämplig även på homosexuella sambor. l tydlighetens intresse bör därför ordet "endast” tas bort.

4.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i ärvdabalken

3 kap.7å

Om den efterlevande maken vid sin död efterlämnar en sambo och bodelning skall förrättas mellan samborna. skall dessförinnan den efterle- vande makens behållna egendom delas enligt detta kapitel.

Skall i den efterlevande makens livstid bodelning ske mellan den efterle- vande maken och dennes sambo eller sambons arvingar, skall av den efterlevandes egendom före bodelningen tas ut egendom till ett värde som motsvarar vad som enligt 1—4 åå skall tillkomma den först avlidna makens arvingar.

Vad som föreskrivs i 4 5 för det fall att egendom har tillfallit den efterlevande maken i arv. gåva eller testamente skall gälla, om den efterle- vande maken genom bodelning med en sambo har erhållit egendom utöver vad maken förut hade.

Vad som föreskrivs i denna balk om sambor gäller sådana samboförhål- landen där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äkten- skapsliknande förhållanden.

Enligt den lydelse som föreslås i prop. l986/87:l stadgas i 3 kap. 7 & fjärde stycket ärvdabalken att balkens bestämmelser om sambor gäller endast sådana samboförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. När nu ärvdabalkens samboregler skall tillämpas även på homosexuella sambor. kan stadgandet missförstås på samma sätt som motsvarande stadgande i lagen om sambors gemensamma hem. Även här bör därför ordet "endast” utgå.

• Sida 51
•  Original

4.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring ijordabalken

12 kap. 15

Detta kapitel avser avtal. genom vilka hus eller delar av hus upplåts till nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.

lnnefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas tillsammans med lägenheten. skall detta kapitel tillämpas på avtalet. om jorden skall använ- das för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål än jordbruk. Förenas ett tjänsteavtal. som ej är av ringa betydelse. med upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord. skall kapitlet tillämpas. om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtel- sen av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan lägenhet än bostadslägenhet.

Vad som föreskrivs i detta kapitel om sambor gäller sådana samboför- hållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden.

Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans ställe. om ej annat anges.

Omfattar hyresavtalet fler än tio bostadslägenheter. som hyresgästen skall hyra ut i andra hand. får parterna avtala om förbehåll som strider mot vad som sägs i detta kapitel om sådana lägenheter. under förutsättning att förbehållet inte strider mot bestämmelserna om lokaler och inte heller avser rätten till förlängning av avtalet eller grunderna för fastställande av hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant förbehåll gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs dock inte om staten. kommun. landstingskommun. kommunalförbund. allmännyttigt bostadsföretag eller aktiebolag. som helt ägs av en kommun eller landstingskommun. är hyresvärd.

Om upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns bestämmelser i bostadsanvisningslagen (1980194).

] prop. 1986/87:86 föreslås att 12 kap. ] & fjärde stycket jordabalken skall få samma lydelse som 3 kap. 7 & fjärde stycket ärvdabalken skall ha enligt förslaget i prop. 1986/87: 1. Ordet "endast" bör utgå ur stadgandet även ijordabalken, när balken skall vara tillämplig på såväl heterosexuella som homosexuella sambor. Skälen för detta är desamma som de som i det föregående har angetts i fråga om lagen om sambors gemensamma hem samt ärvdabalken.

VÄRNPLIKTSFRÄGOR

ÖB anser att ”försvarsmakten måste sträva till att rätt person placeras på rätt plats i krigsorganisationen. Vid uttagningen är det därför nödvändigt att vederbörlig hänsyn tas till olika svårigheter som människor har. Homo- sexualitet kan vara en svårighet som måste beaktas. Detta innebär dock inte att homosexualitet i sig utgör anledning till någon särbehandling inom försvarsmakten. Den bör behandlas i likhet med övriga problem som de värnpliktiga kan ha. Överbefälhavaren har därför intet att erinra mot utredningens överväganden."

RFSU anför att "huvudskälet till att homosexuella. som själva tror att de skulle kunna få problem med militärtjänst. bör ha möjlighet till frisedel är alltså att de skulle kunna skadas av den allmänna fördomsfulla attityd som kan ta sig särskilt svårartade uttryck i en sådan sluten situation. Det är viktigt att observera att det alltså inte är en svaghet eller brist hos den homosexuella personen som föranleder frikallandet." RFSU delar utred- ningens äsikt att diagnosen 302,99 (sexuella anomalier.) skall utgå. RFSU delar vidare utredningens åsikt att homosexualitet i sig inte skall diskvalif- cera för militärtjänst för de homosexuella som själva önskar tjänstgöra. liksom att homosexuella som uppträder öppet inte skall betraktas som en säkerhetsrisk.

RFSL vill starkt poängtera att en persons homosexualitet i sig aldrig kan få användas för att förklara personen ifråga olämplig för någon befattning i totalförsvaret.

Homosexuella socialister. GA Y Moderaterna. EKHO och Sveriges fri- kyrkoråd/Samråd ställer sig bakom utredningens överväganden.

UNGDOMSSKOLANS SAMLEVNADSUNDERVISNING

Socialstyrelsen anser att "undervisningen måste "ha en öppen inställning till homosexualitet. samtidigt som det är viktigt att tala om att funderingar av detta slag hör till allas utveckling och i de flesta fall inte har med homosexualitet att göra."

Socialstyrelsen delar inte uppfattningen ”att handledningen skall få for- men av en mer tvingande läroplan och att målformuleringen kring under- visning om homosexualitet bör fastslå att homo- och heterosexualitet för den enskilde individen och samhället är likvärdiga.

Det vore olyckligt om en sådan tvingande plan kom till stånd. Undervis-

• Sida 82
•  Original

ning om dessa frågor får inte göras pliktskyldigt. Risken är också att en sådan målformulering skulle öka tystandcn om homosexualitet i skolan. Alltför många lärare skulle uppleva ett plågsamt glapp mellan vad man är ålagd att tycka och sin egen personliga åsikt.” Sammanfattningsvis vill socialstyrelsen betona vikten av att samlevnadsfrågorna får en ökad bety- delse i lärarnas grundutbildning.

SocialSIyrelSEn anför att "vid de ca 40 ungdomsmottagningar som ftnns runt om i landet finns kompetent personal bestående av barnmorska, läkare. kurator och psykolog. Arbetets inriktning på sexual- och preventiv- medelsrådgivning till ungdomar gör att personalen har stor erfarenhet att tala med ungdomar om krälek och sexualitet. Ungdomsmottagningarna kan även bli en viktig tillgång för de ungdomar som behöver få hjälp och stöd i sin identitetsutveckling.

Ungdomsmottagningarna når idag främst flickor. En pågående diskus- sion bland ungdomssmottagningarnas personal handlar om att man även vill vara en resurs för pojkar. Vid ungdomsmottagningarnas årliga konfe- rens 1985 kom det fram att ett ökande antal pojkar vänder sig till ungdoms- mottagningar för oro omkring sin sexuella läggning." Socialstyrelsen pe- kar på skolhälsovårdens roll och det viktiga i fortbildning av skolhälso- vårdspersonal. De homosexuellas organisationer bör få tillräckligt ekono- miskt stöd för att kunna svara upp mot de önskemål skolan ställer på deras medverkan.

SÖ finner den kritik som utredningen framför mot undervisningen om homosexualitet i stort befogad. ”Den enkät som utredningen genomfört vid landets skolor om undervisning kring homosexualitet visar på uppen- bara brister. Det gäller dels den ringa vikt som läggs vid ämnet och som avgpeglar sig i den ringa tid som ägnas åt det, dels bristerna i läromedlen. dels de fördomar som kommer till uttryck i många enskilda svar i enkä- ten." SÖ påpekar att "samlevnadsundervisningen ingår som en del i länsskolnämndernas tillsynsverksamhet. Särskilt viktig är uppföljningen av skolans övergripande mål, vilket bl.a. innebär att undervisningen i samlevnad skall ge samma möjligheter till positiv identitetsutveckling hos homosexuella elever som hos heterosexuella.

Utredningen pekar på stora brister i läromedlen. Det är en viktig uppgift för SIL att medverka till framställning av läromedel som på ett bättre sätt än i dag behandlar frågor om homosexualitet."

SÖ framhäver vikten av att ta tillvara kunskaper från grupper utanför skolan. Man pekar också på betydelsen av utbildning. fortbildning och utvecklingsarbete. "En central åtgärd för att förbättra samlevnadsunder- visningen i detta avseende är framtagande av det stöd- och stimulansma- terial som SÖ för närvarande genomför som komplettering till handled— ningen för samlevnadsundervisningen. Detta material har utarbetats i nära samverkan med bl.a. RFSL:s lärargrupp."

SÖ delar utredningens åsikt att skolhälsovårdens personal bör ägna de homosexuella eleverna ökad uppmärksamhet och ökat stöd. För att stimu- lera en utveckling i den riktningen kommer homosexualitet att behandlas vid SÖ:s skolhälsovårdskonferens i maj 1985.

Statens institut för läromedelsgranskning (SIL) anför att ”frågan om

• Sida 83
•  Original

granskning av hur homosexualitet behandlas i böckerna bör aktualiseras av läromedelsnämnden vid den obligatoriska gransk- ningen av läromedel i samhällsorienterande ämnen."

SIL menar att ”läromedelsnämndens granskare beaktar självfallet även detta problem. i den mån den kan påverka objektiviteten.

Att därutöver göra en särskild temagranskning om de homosexuella särskilt då utredningen redan gjort en sådan, är med hänsyn till ekonomin för närvarande inte möjligt. Däremot bör läromedelsproducenterna mer aktivt informeras om behoven."

Statens kulturråd betonar den roll skolbiblioteken spelar. JämO anser att ”undervisningen i ”sex och samlevnad” och om beja- kande av känslor har för knappt utrymme i skolan. Homosexualitet bör vidare inte lyftas fram särskilt i information och undervisning innan men ens börjat tala om de heterosexuellas männen och kvinnorna. Undervis- ningen om homosexualitet böri stället integreras i all sex- och samlevnads- undervisning och undervisning om könsroller."

Länsxkolnämnden [Jämtlands län"delar inte helt utredningens uppfatt- ning att lösningen skulle vara att skapa "mer bindande föreskrifter" och från centralt håll publicera "material som visar hur man kan lägga upp lektioner".

Nämnden menar att den pedagogiska utvecklingen numera måste ha sina utgångspunkter i entydiga, centralt fastställda mål och i den lokala skolsi- tuationen med dess upplevda behov. problem och möjligheter. ”Den en- skilde lärarens personliga engagemang", som utredningen ser som bräcklig grund för skolans samlevnadsundervisning (s 153), är enligt nämndens mening trots allt den viktigaste —- kanske enda — utgångspunkten för utveckling av god undervisning. Det stöd och den stimulans som fordras måste emellertid troligen ges i andra — och flera — former än man tänkt sig tidigare." Nämnden vill understryka utredningens påpekande att läropla- nen och dess supplerande material — SÖ:s handledning Samlevnadsunder- visning. l977 —- bör göras mer "tvingande" i den meningen att målen för undervisningen alltid skall framstå klara och entydiga.

Länsskolnämnden stöder "utredningens förslag att SIL bör få i uppdrag att granska läromedlens avsnitt om samlevnad och sexualitet, speciellt med tanke på hur värderingar och attityder framställs. SÖ:s handledning Samlevnadsundervisning bör revideras.

Det är vidare viktigt att elevvårdspersonalen på alla rektorsområden får utbildning för den rådgivande. medicinska och kurativa verksamheten.

Även från centralt håll inom ramen för Hem och Skolarörelsen bör föräldrarna kunna ges information om samlevnadsundcrvisningens mål och innehåll för att de skall få större möjligheter att påverka den undervis- ning deras barn skall få."

Statens ungdomsråd anser "att det är viktigt att poängtera den stora betydelse som de homosexuellas egna organisationer kan spela i undervis- ningen. och det stora informationsarbete som redan nu läggs ner av Riks- förbundet för sexuellt likaberättigade. RFSL. när det gäller Skolinforma- tion. Rådet vill dessutom betona att det i skolan. i den allmänna fritids- verksamheten och i föreningslivet. alldeles för litet har uppmärksammats

• Sida 84
•  Original

att det finns många homosexuella barn och ungdomar som deltar i verk- samheten."

Ärkebiskopen. Sveriges frikyrkoråd/Samråd, Göteborgs kommun in- stämmer i utredningens förslag och synpunkter i stort, men kan inte instämma i utredningens ansats att målformuleringen kring undervisning om homosexualitet bör klart och entydigt fastslå att homo- och hetero- sexualitet för den enskilde individen och samhället är likvärdiga.

Uppsala kommun, Umeå kommun. Svenska läkarförbundet. Sveriges socia[demokratiska kvinnoförbund. Svenska Psykolog/'Örbunder, För- eningen kommunal- och landstingsanställda fktmiljerådgivare instämmer i utredningens förslag och synpunkter.

Moderata ungdomsförbundet avvisar förslag om att ytterligare utöka skolöverstyrelsens inflytande över utbildningens inriktning och utform- ning.

RFSU hävdar att ”förändringar måste ske både i läromedlen (,det finns dock sådana som har en helt invändningsfri framställning) och hos lärarna. Utredningens krav att SlLs läromedelsnämnd skall särskilt granska be- handlingen av momentet homosexualitet i olika läromedel är välbefogat och dessutom föga betungande." RFSU anser att "skolöverstyrelsens handledning i samlevnadsundervisning (1977) innehåller. som utredningen konstaterar. god information om homosexuella. men handledningen är okänd för flertalet lärare och torde så förbli. En förändring kan nog bara åstadkommas på två vägar. Dels genom att förståelsen och respekten för homosexuella fortsätter att öka i samhället som helhet. dels genom att informationen om homosexuella revideras i de vanliga läromedlen.

Denna information bör enligt utredningen inte innehålla så mycket om teorierna om orsaker till homosexualitet. (på den punkten behöver även SÖs handledning revideras). RFSU instämmer i detta. men vill gå ett steg längre: Så länge oenighet råder mellan forskarna, bör skolans läromedel inte ge några referat alls om orsaksteorierna utan endast konstatera den totala oenigheten."

RFSL menar att "det måste vara ett oeftergivligt krav att skolöverstyrel- sens handledning (i omarbetad och förbättrad form) i kombination med det utmärkta stöd- och stimulansmaterial som framtagits i samråd med bl.a. RFSLs lärargrupp. får status av tvingande läroplan.

Den studiehandledning om homosexualitet som framtagits av RFSLs lärargrupp måste också aktivt distribueras och göras tillgänglig för landets skolor.

Förbundet får vad gäller befintliga läromedel understryka vikten av att fördomsfullt och felaktigt material om homosexualitet utmönstras snarast. Statens institut för läromedelsgranskning måste få i uppdrag att lägga stor vikt vid ett sådant arbete liksom vid att ta initiativ till en omfattande förbättring vad gäller produktionen av nya läromedel. RFSL föreslår också att läromedelsnämnden får i uppdrag att genomföra en temagranskning av biologiämnets läromedel om homosexualitet."

Homosexuella socialister anser att "de ideella organisationerna inte bör betungas med ett informationsansvar, utan vi föreslår att det till varje länsskolnämnd knyts en deltidstjänst för detta ändamål." Förbundet anser

• Sida 85
•  Original

att handledningen bör vara tvingande och att målformuleringen fastslår att homo- och heterosexualitet är likvärdiga. Till SÖ bör uppdras att följa upp utredningens förslag.

Även GA Y—Moderaterna och EKHO stöder utredningens förslag. KDS-kvinnoförbuml finner det tveksamt att de homosexuella i grund- skolan skall tillåtas berätta om sin avvikande läggning. Den kristna grund- värderingen måste vara grunden för skolans undervisning om sexualitet och samlevnad.

Flera enskilda personer och kristna föreningar protesterar bl.a. mot att målformuleringarna skall stå fast att homo- och heterosexualitet för den enskilde och samhället är likvärdiga.

HÖGSKOLEUTBILI)NING

Socialst_vrclsen stöder utredningens tankegångar om att ökad medvetenhet måste tillföras utbildningar. Stockholms kulturråd pekar på folkbibliote— kens roll. Landstingsförbmidet anser det särskilt viktigt att läkarutbild- ningarna och vårdlärarutbildningarna berör homosexualiteten mera. Upp- sala kommun. Föreningen kommunal- och lanlistings—anställdafumiljeråd- givare. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Länsskolnämnden i Jämtland, Sveriges frikyrkoråd/Samrt'id och KRISS betonar vikten att förbättra olika yrkestitbildningar.

UHÄ anser att "frågor som gäller homosexualitet och de homosexuellas situation bör ingå som naturliga delar i de sammanhang där samlevnadsfrå- gor behandlas." UHÄ är inte övertygat ”om att en stark fokusering på de homosexuellas situation är den bästa vägen för att undanröja diskrimine- ring av homosexuella. En strävan bör vara att samtliga högskoleutbildning- ar var och en efter sitt behov belyser pluralismen i samhället."

RFSU anser att undervisningen om homosexualitet skall integreras i ett större sammanhang. Samtidigt vill RFSU emellertid understryka att detta inte får innebära att dessa moment "glöms bort" och tillåts drunkna i helheten.

RFSL. Homosexuella socialister. GA Y Moderaterna. EKHO anser det viktigt att homosexuellas situation bör tas upp i en utbildning. I stort instämmer man i utredningens förslag.

ANNA N UTBILDNING

Rikspolisstyrelsen meddelar att "inför den nya polisutbildningen som nu planeras kommer i ämnet psykologi att lägas in lektionspass som föreläs- ning om homosexualitet."

Riksförst'ikringsverket finner att de homosexuellas situation bör upp- märksammas i försäkringskassornas personalutbildning på ett bättre sätt än hittills skett. Verket ämnar därför ta initiativ till att material som bidrar till fördjupade kjunskaper och förändrade attityder i hithörande frågor introduceras i service- och utredarutbildningen.

AMS anför att "arbetsmarknadsverkets grundutbildning för tjänstemän på arbetsförmedlingen diskuteras alltid attityder och värderingar som kan

• Sida 86
•  Original

påverka handlingssättet mot olika sökandegrupper. Arbetsförmedlingen får dock sällan kännedom om en arbetssökandes eventuella homosexuali- tet."

Broderskapsrörclsen menar att "kyrkorna har en nyckelroll i de här frågorna. Om präster. pastorer och andra församlingsmedarbetare finge undervisning om de här frågorna och finge möjlighet att möta homosexuel- la kristna. tror vi att de skulle kunna komma att göra en positiv insats i sina församlingar och ge stöd och hjälp åt homosexuella församlingsmedlem- mar." Det vore synnerligen önskvärt om kyrkliga utbildningar på olika nivåer finge ett rejält ekonomiskt stöd för sådan utbildningsverksamhet."

RFSL vill "i det här sammanhanget betona vikten av att all statlig personalutbildning behandlar homosexuellas situation i sådana samman- hang där relationer människor emellan är givna inslag." RFSL pekar också på att utredningen inte uppmärksammat den internutbildning som bedrivs i kommuner och landsting liksom i kommun- och landstingsförbundens ut- bildningsvcrksamhet.

GA Y—Moderaterna och Homosexuella socialister stöder utredningen. EKHO vill lägga till några yrkesgrupper som hemvårdsbiträden. diakoner. diakonissor och viss annan kyrklig personal. Svenska läkarsällskapet och KDS-kvinnoförbund pekar på betydelsen av läkarutbildning och utbildning av annan vårdpersonal.

FORSKNING

Forskningsrådsnt'imnden (FRN) avvisar förslaget att FRN skulle få i upp- drag att initiera forskningsprojekt med den ansats som utredningen före- slår. "Ev kvalificerade forskningsprojekt med inriktning på homosexuali- tet bör som hittills bedömas med forskningsorganens vanliga kvalitets- och relevanskriterier."

Humanistisk-samhiillsvetenskapliga forskningsrådets (HSFR) slutsats blir ”att om forskning om de homosexuellas problem skall prioriteras bör det ske inom en vidare ram: De kulturellt avvikandes ställning i samhället. Därvid skulle andra grupper som också är utsatta för starka fördomar beaktas: judar, zigenare. samer. prOStituerade m.fl." Till utredningens förslag att FRN skall ha ansvaret för forskningen ställer sig HSFR något tveksam. "FRN har små forskningsresurser, vilka måste reserveras för andra krävande uppgifter. Forskning om homosexualitet berör många om- råden och är både av praktiskt och mera teoretiskt intresse, varför dess finansiering rimligen åligger ett flertal sektorsorgan och även grundforsk- ningsråden HSFR och MFR. På grund av bristen på kvalificerade forskare på området vorde det önskvärt med särskilda doktorandtjänster, gärna med möjlighet till genomförande av en avsevärd del av studierna utom- lands.

Oavsett vem som får ansvaret för finansieringen av denna forskning bör en utredning först göras för att planera den. Den föreliggande utredningens egen forskningsöversikt är otillräcklig för strukturering av forskning på området. Givetvis måste forskarnas egna problemval få en betydande

• Sida 87
•  Original

effekt på forskningens inriktning. Här som annars mäste forskningens kvalitet vara den viktigaste aspekten vid prioritering av projektförslag."

Medicinska forskningsrådet (HFR) har den uppfattningen att "en bred och förutsättningslös forskning är att föredra framför de mer preciserade forskningsområden som utredningen för fram. lnom läkarutbildningen bör varje kursort söka etablera en tillräckligt bred undervisning inom det sexologiska området. där modellen med samundervisning t.ex. gynekolo- gi-psykiatri—teoretisk institution kan förväntas ge fördjupade kunskaper hos den studerande och därmed intresse för vetenskaplig kartläggning av hithörande frågor”.

Socialstyrelsen "delar inte utredningens uppfattning om att ”forskning efter möjliga orsaker till homosexualitet knappast fyller någon större funk- tion när det gäller att undanröja kvarvarande diskriminering”. Enligt soci- alstyrelsens mening är det snarare tvärtom. Styrelsen delar utredningens uppfattning att den s. k. homofobin är en av de starkaste anledningarna till att diskriminering fortfarande förekommer. Styrelsen anser också att de starkaste drivkrafterna bakom homofobin är rädslan och osäkerheten inför det "oförklarliga". nämligen frågan om hur homosexualiteten uppkommer och kanske en rädsla för att själv kunna bli homosexuell. Därför måste forskningen också i fortsättningen intressera sig för homosexualitetens uppkomst. I övrigt kan socialstyrelsen ansluta sig till utredningens uppfatt- ning om behovet av forskning med det tillägget att orskningen kring de homosexuellas livssituation också bör se till eventuella likheter/olikheter i kvinnliga och manliga homosexuellas parrelationer och till livssituationen för barn som har homosexuella föräldrar eller vårdare.

Socialstyrelsen vill även peka på sådana angelägna forskningsområdcn som ungdomskulturen och homosexualiteten och effekten av information om homosexualitet."

Svenska Psykologförbundel är kritisk mot den analys av orsaker till homosexuell utveckling som utredningen gjort samt att utredningen anser att forskning efter möjliga orsaker till homosexualitet knappast fyller nå- gon funktion. "Vi anser att ökad kunskap och förståelse för identitetsut- vecklingen både hos dem som finner heterosexuella respektive homosexu- ella lösningar kan motverka homofobi."

Sveriges .s'oeialdemokmtiska kvinm'z/örbimd och Föreningen kommunal- och latidslingsanslällda familjerådgivare OCh instämmer i utredningens förslag.

RFSU ger en rad exempel på områden som bör studeras genom forsk- ning. "RFSU delar utredningens åsikt att den nyinrättade forskningsråds- nämnden bör få i uppdrag att initiera forskningsprojekt med inriktning på homosexualitet. Endast med konkreta åtgärder som t.ex. att öronmärka pengar. kan man förvänta sig att bryta den onda cirkeln som uppkommit genom den tidigare närmast totala inaktiviteten på dessa forskningsområ- den."

RFSL menar att inom i stort sett varje universitetsämne borde det vara möjligt att finna intressanta forskningsområden. RFSL delar utredningens förslag om forskningsrådsnämnden. Man vill dock att särskild uppmärk- samhet ägnas området i den kommande forskningspolitiska proposnionen.

• Sida 88
•  Original

I-Ionioxexuella socialister, GA Y Moderaterna och EKHO visar på tänk- bara och viktiga forskningsområden. Organisationerna anser också att särskilda medel måste skjutas till för att ge forskningsråden och forsk- ningsrådsnämnden möjligheter att stimulera forskningen på området.

KULTURFRÅGOR

Kulturrådet kan i stort instämma i den verklighetsbeskrivning utredningen gjort. Rådet anser att fiera olika syften med det kulturpolitiska målet om insatser för eftersatta grupper är tillämpbara på gruppen homosexuella. Rådet finner att "en nödvändig utgångspunkt för förändring är att det i det kommande regeringsförslaget skrivs in ett allmänt principuttalande om utredare. medelsbeviljande och aktivt verkande kulturorgans ansvar i sam- manhanget.

Folkbiblioteken har, som vi redan påpekat. en särställning bland institu— tioner. när det gäller att sprida kunskap om homosexualitet och homosexu- ellas situation. I regeringens i år avlämnade proposition på bok- och biblioteksområdet föreslås särskilda anslag bl. a. för metodutveckling inom folkbiblioteksverksamheten. Sådana medel öppnar en möjlighet att pröva och utveckla särskilda metoder då det gäller informationsarbetet om ho- mosexualitet och att nå enskilda homosexuella. både biblioteksbrukarc och -ickebrukarc, med material i ämnet.

Av utredningens förslag under 21.7 Informationsfrågor, framgår att kul- turrådet måste ta hänsyn till homosexuell kultur i sin informationsverk- samhet. Rådet kommer att beakta detta.

Vill statsmakterna ha kartlagt i vad mån utfärdade rekommendationer fått effekt. kan t. ex. kulturrådet ges i uppdrag att göra en utvärden'ng. Eftersom det är kommuner och landsting som svarar för stödet till kulturyttringar på lokal resp. regional nivå, är det viktigt att de görs uppmärksamma på sitt ansvar för gruppen homosexuella."

Stockholms kulturnämnd anför att "såväl i nämndens program- och utställningsverksamhct som när det gäller bidragsgivningen har under de senaste åren då och då förekommit program eller ärenden med anknytning till de homosexuellas situation — i form av debatter. information eller konstnärliga gestaltningar. Förvaltningen har i dessa sammanhang handlat på samma sätt och efter samma riktlinjer som när det gäller andra program, utställningar eller projekt. Det bör dock påpekas att det ytterligare inte tagits några initiativ till egna projekt med homosexuell problematik. I linje med utredningens grundtankar och förslag har inte någon särskild behand- ling gjorts när det gäller ärenden eller projekt med anknytning till detta ämnesområde. Självfallet finns det inte heller planer på att ändra denna inställning. Däremot ger betänkandet anledning till att ytterligare upp- märksamma de svårigheter, som homosexuella och deras organisationer upplever och att söka undanröja hindren för kulturyttringar av skilda slag av. om och med homosexuella." '

Uppsala kommun påpekar att kulturnämnden som anslagsbeviljande myndighet aldrig bör styra innehållet i verksamheterna.

Moderata ungdomsförbundet anser att homosexuellas. liksom andra

• Sida 89
•  Original

människors intressen, bättre kommer till uttryck med en fri kultur än med en politiserad.

Sveriges soda/demokratiska kvinnoförbund stöder utredningens förslag. Man varnar för att man i ambitionen att stödja homosexuella kan komma i ett vi-och-dom-tänkande.

Sveriges frikyrkoråd/Samråd vill avråda från att stimulera en särskild kultur för homosexuella.

RFSU "föreslår att en homosexuell kulturantologi utarbetats. En sådan skulle kunna vara ett första frö till synliggörande av homosexualiteten som det kulturfcnomen den alltid i olika uppenbarelser och förklädnader varit." ] övn'gt stödet RFSU utredningens överväganden och förslag.

RFSL "delar utredningens grundtanke om att homosexuella — som grupp — måste få möjligheter att manifestera sig och sin kultur. Detta är viktigt både för att stärka gruppidentiteten och för att kommunicera med andra grupper i samhället. Skall tystnaden och osynliggörandet av homo- sexualitet brytas — och denna därmed bli en social och kulturell institution i samhället — måste kraftfulla åtgärder vidtas inom kulturområdet."

Enligt förbundets uppfattning är det motiverat att under en begränsad period, förslagsvis fem år. årligen satsa ett visst belopp (exempelvis minst tre miljoner kronor) för utvecklingsinsatser för homosexuell kultur. Med- len. som bör fördelas av kulturrådet. skulle kunna användas för att stödja musik-, teater-och dansprojekt. utställningsverksamhct samt stöd åt folk- bibliotek m.fl. för att öka informationen om homosexuell litteratur. Det är givet att utvecklingsbidraget också skall kunna användas för att stödja kulturverksamhet inom homosexuellas organisationer. Även RFSL för fram tanken på ett uppdrag till kulturrådet att framställa en homosexuell kulturantologi. "Om det av förbundet förordade utvecklingsstödet för homosexuell kultur förverkligas. torde det vara naturligt att verksamheten utvärderas. Det är också angeläget att kulturrådet får i uppdrag att göra en utvärdering av vilken effekt 1974 års kulturpolitiska mål har fått för homo- sexuella som grupp. En sådan utvärdering bör givetvis avse såväl statliga som kommunala insatser liksom de aktiviteter som genomförts av organi- sationer och andra institutioner."

Homosexuella socialister kritiserar konstakademins och Riksutställ- ningars okunnighet om homosexuell kultur. I likhet med RFSL föreslår man ett kulturstöd under en begränsad period. Man anför att ”om det inte går att på annat sätt skaffa ekonomiskt utrymme för det nya stödet. så bör det åstadkommas genom en motsvarande minskning av anslaget till kultur- verksamhet inom Studieförbunden." Kulturrådet bör få i uppdrag att göra en utvärdering tre år efter statsmakternas beslut. Utvärderingen bör om- fatta både vad statliga kulturorgan åstadkommit och vad som skett inom kommuner och i Organisationer. Den kan lämpligen kombineras med den föreslagna utvärderingen av det treåriga utvecklingsprojektet.

EKHO anser att "då det gäller att tillgodogöra sig samhällets kulturut- bud. kan homosexuella som grupp inte betraktas som speciellt eftersatt. Därtill är gruppen alltför heterogen och måste anses representera ett ge- nomsnitt av samhället socialt och utbildningsmässigt. I detta avseende behöver gruppen inte samhällets stöd.

• Sida 90
•  Original

Då det däremot gäller att stärka den egna identiteten — gruppens såväl som den enskilda individens — måste andra än hittills vedertagna bidrags- regler gälla, om vi som homosexuella skall få del av samhällets kulturstöd. Om alltså de i inledningen till detta kapitel citerade målformuleringarna för den statliga kulturpolitiken skall anses gälla också oss homosexuella och om utredningens så betydelsefulla påpekande om vikten av att synliggöra homosexualiteten som social och kulturell institution skall få någon effekt. måste samhället genom särskilt riktade stöd främja homosexuella kultur- yttringar."

GA Y Moderaterna ansluter sig till utredningens förslag.

INFORMA TIONSFRÅ GOR

Socialstyrelsen hävdar att "vad som inte framgår av utredningen är att homosexualitet varit ett tema i de kurser och utbildningar för olika perso- nalgrupper som arbetar med ungdomar." Styrelsen anser att "utredningen gör en gedigen genomgång av det abortförebyggande arbetet i olika lands- ting. Verksamheten är under uppbyggnad och det är ofta p g a pioniärin- satser i olika landsting som sex- och samlevnadsarbetet kommit igång. Därför är utredningens kritik av de landsting där upplysning om homosex- ualitet inte förekommer obefogad. Att dessutom på detta stadium kräva en omprioritering av verksamheten till förmån för homosexinformation fram- Står som grundlöst och orealistiskt.” Socialstyrelsen lägger stor vikt vid fritidsgårdarnas arbete i sex- och samlevnadsfrågor. Erfarenheterna har dokumenterats i rapporten "Livet på Puma” h-rapport nr 19.

Socialstyrelsen delar uppfattningen att informationen om homosexuali- tet behöver fördjupas och förbättras. En stegvis långsiktigt uppbyggd information som bygger på forskningsgrund skulle kunna vara av stort värde för att få ett öppnare klimat kring homosexualiteten. Ett sådant uppdrag ryms dock inte inom ramen för den verksamhetsplan som fast- ställts för socialstyrelsen för budgetåren 1985/87—1987/88. Uppdraget för- utsätter därför att speciella resurser ställs till styrelsens förfogande.

Socialstyrelsen har även vidtagit åtgärder för att informera och utreda olika frågor i samband med sexuellt överförbara sjukdomar. speciellt AIDS.

Riksförsäkringsverket framför att "Frågor av detta slag finns inte med i verkets aktuella broschyrmaten'al. Verket anser att ett närmare studium av dessa frågor får avgöra om homosexuella samboendes situation skiljer sig från andras på ett sådant sätt att det bör särskilt uppmärksammas av verket i broschyrsammanhang."

JämO. Sveriges soda/demokratiska kvinnoförbund. Folkpartiets kvin- noförbund, Uppsala kommun. Kyrkans ungdom, Husmodersförbundet an- sluter sig till utredningens förslag att statliga verk och myndigheter bör erinras om sin skyldighet att i förekommande fall i sin informationsverk- samhet även beakta homosexuellas situation.

Statens kulturråd anför "av utredningens förslag under 21.7 Informa- tionsfrågor. framgår att kulturrådet måste ta hänsyn till homosexuell kultur i sin informationsverksamhet. Rådet kommer att beakta detta."

• Sida 91
•  Original

Svenskajilminstitutet anser att "När det gäller möjligheten att eventu- ellt stimulera ett filmskapande som även behandlar homosexuella temata. måste det understrykas att det aldrig är önskvärt att söka påverka film- konstnärernas val av motiv. Filminstitutets bedömning måste förbli este- tisk-konstnärlig — och ekonomisk. Filminstitutet sympatiserar med utred- ningens syfte att förändra attityderna till homosexuella och att stödja homosexuell kultur. Så har t.ex. iilminstitutets filmklubb ordnat fiera filmserier med homosexuell tematik.

Men när det gäller filmen och dess möjligheter att bidraga genom att t.ex. skapa positiva identilikationsmöjlighetcr ställer vi oss frågande eller är alltför okunniga.

Vad gäller lilminstitutets importverksamhet kan i såväl vuxenfilmkatalo- gen som i Barn- och ungdomstilmkatalogen återfinnas ett flertal filmtitlar som behandlar utredningens tema."

RFSU delar utredningens uppfattningar "vad gäller olika myndigheters insatser vill vi föreslå att socialstyrelsen särskilt får i uppdrag att utarbeta ett skriftligt informationsmaterial — den har ju producerat utmärkta infor- mationsskrifter på olika områden."

RFSL "välkomnar förslaget att socialstyrelsen skall tvingas upprätta en plan för hur informationsverksamheten skall förbättras. Förslaget är ett av de väsentligaste som framförs av utredningen." RFSL pekar på "bristen att ungdomsrådets insatser inom detta område inte har berörts. Enligt vår bedömning har ungdomsorganisationerna en mycket stor roll att fylla för att underlätta för homosexuella ungdomar att hitta identifikationsmöjlig- heter (t.ex. genom att diskutera samlevnadsfrågor och därvid behandla även homosexualitet). Vi vill därför föreslå att statens ungdomsråd får i uppdrag att göra en studie över hur ungdomsorganisationerna hittills har arbetat med dessa frågor och hur detta arbete skulle kunna intensifieras. En sådan studie bör också omfatta ungdomsgårdarnas verksamhet.

Slutligen vill vi betona att studieförbunden och andra folkbildningsor- ganisationer har en stor uppgift att fylla genom att erbjuda allmänheten studiecirklar och annan Studieverksamhet som tar upp homosexualitet ur olika perspektiv (samhälleliga, historiska. kulturella etc.). Sådan verksam- het saknas helt och hållet idag.”

Homosexuella socialister betonar utöver utredningens olika förslag när- radions stora betydelse. GA )' Moderaterna tillstyrker utredningens förslag liksom EKHO.

Moderata ungdomsförbundet anser att innehållet i Sveriges Radios sändningar inte skall styras politiskt.

HÅ LSOFRÅGOR

Socialstyrelsen finner att ”Behovet av psykosocial rådgivning till homo- sexuella har ökat mycket påtagligt under det senaste året. Den ökade spridningen av den allvarliga sjukdomen AIDS har aktualiserat en existen- tiell ångest inte enbart inom direkt berörda grupper av smittade utan inom hela den homosexuella och bisexuella grupper.” Socialstyrelsen anser vidare "att en speciell psykosocial rådgivningsverksamhet för homosexu-

• Sida 92
•  Original

ella män med risk för att drabbas av AIDS vore värdefull. En sådan rådgivningsverksamhet har för övrigt föreslagits av de homosexuellas egen organisation Riksförbundet för sexuellt likaberättigade (RFSL) i en sär- skild utredning. Styrelsen anser dock att landstinget bör stå som huvud- man för en sådan verksamhet." Sammanfattningsvis anser socialstyrelsen att åtgärder för att förhindra spridning av AIDS bör kombineras med en psykosocial rådgivning till smittade personer.

Landstingsförbrmdet framför att "grundförutsättningarna för hälso- och sjukvvården är att alla skall ha lika rätt till den och på lika villkor. Detta gäller också de homosexuella. Utredningen framhåller att det kan finnas behov av speciella mottagningar för homosexuella. Detta är en fråga som varje landsting själv måste avgöra utifrån eventuella behov och förutsätt- ningar. Vissa sjukvårdshuvudmän har redan inrättat sådana mottagning- ar."

Stockholms läns landsting "ser tendenser till att de homosexuellas behov av hälsokontroller och sjukvård kommer att öka. Inte minst den under senare tid uppmärksammade sjukdomen AIDS har visat detta.

I Stockholms län har det s.k. Venhälsoprojektet arbetat framgångsrikt med att nå homosexuella män och erbjuda dem hälsokontroller.

För att möta utvecklingen av AIDS har en ledningsgrupp inom landsting- ets hälso- och sjukvårdsnämnd tillsatts. Landstinget vill i detta samman- hang poängtera den homosexuella patientens ansvar att inte undanhålla informations för läkaren som är värdefull för diagnostik och provtagning.

Många homosexuella har behov av hjälp från psykiater/psykolog genom den utsatta belägenhet som de tycker sig vara i. Enligt landstingets mening har inte utredningen tillräckligt behandlat den problematiken." Hälso- och sjukvårdsförvaltningen vid Stockholms läns landsting har framfört syn- punkter på AlDS-problematiken som beaktas i andra sammanhang.

Stockholms kommun. Miljö- och hälsoskyddsnämndens erfarenheter "pekar entydigt på de stora risker som följer av en anonym promiskuös sexualitet. Förbättrad kunskap om dessa risker är därför angelägen och bör integreras i en ökad information om homosexualitet. Som utredningen framhåller ankommer denna på Socialstyrelsen och Stockholms läns lands- ting. De speciella förhållanden som gäller i Stockholm bör dock beaktas och kommunen bör medverka vid utformningen härav."

Sveriges psykologförbund anser att när AIDS-epidemin skall stoppas kommer behovet av psykologiskt stöd att öka.

Centerns kvinnoförbund biträder utredningens uppfattning. Moderata ungdomsförbundet vill ”trycka på behovet av att bryta det offentliga monopolet inom sjukvården. Människor har rätt att själva få välja läkare. Detta är viktigt för homosexuella, precis som för alla andra människor."

RFSU framhåller "att när det gäller frågor som berör sexualitet. måste kunskapsförmedlingen kompletteras med attitydbearbetande moment, för att kunskaperna skall bli integrerade och optimalt användbara för den enskilde."

RFSU vill vidare särskilt framhålla vikten av att homosexuellas särskil- da behov av sjukvård även tillgodoses inom den psykiatriska vården. "Ett

• Sida 93
•  Original

kliniskt vanligt. men sällan eller aldrig uppmärksammat. problem utgör anhörigas reaktioner. Nära anhöriga. makar och föräldrar till homosexuel- la t.ex.. råkar ibland in i allvarliga kristillständ som kan vara psykiatriskt vårdkrävande. Sådana kriser uppträder ofta i anslutning till den homosexu- elles bekantgörande av sin homosexualitet (coming out). och en ingående kunskap om homosexuell psykologi och sociologi är därför nödvändig för att ge meningsfull hjälp. Anhörigkriser är f.ö. ett exempel på att okunnig- het om homosexualitet inte alltid enbart behöver drabba homosexuella.

På samtliga dessa områden kan man. tills institutionell kompetens upp- nåtts. få stöd av homosexuella frivilliggrupper som sedan lång tid bedriver kurativt och psykosocialt arbete med homosexuella."

RFSL menar att "det är av utomordentligt stor vikt att homosexuellas speciella situation uppmärksammas i all utbildning av hälso- och sjuk- våprdspersonal. Med tanke på att förändringar i grundutbildning ger effekt i större utsträckning först om ett antal år är det mycket viktigt att dessa frågor ägnas uppmärksamhet också i fortbildning för hälso- och sjukvårds- personal. Det är nödvändigt att socialstyrelsen får i uppdrag att inventera den fortbildning som idag anordnas och ta initiativ till snabba förbättringar inom detta område." Förbundet pekar på de positiva erfarenheterna av speciella förebyggande hälsokontrollerha, som ibland bemannas av enbart homosexuell personal. Förbundet föreslår att "ett direkt och specifikt uppdrag ges socialstyrelsen med innebörden att styrelsen bör utfärda all- männa råd om förebyggande hälsokontroller för homosexuella män. Så- dana räd skulle vara ett starkt stöd för arbetet med att förbättra hälsoläget bland homosexuella."

RFSL anför vidare att

"idag finns varken något verkningsfullt botemedel eller vaccin mot AIDS. Fram till dess att något sådant finns. är således det enda instrument som återstår förebyggande åtgärder av tre slag. nämligen information. psykosocial rådgivning och förebyggande hälsokontroller.

Det är viktigt att nå ut med information till både riskgrupper och allmän— het för att öka kunskaperna om hur smittämnet sprids, liksom för att motverka hysteriska reaktioner som riskerar att ta sig fördomsfulla och förtryckande uttryck mot homosexuella.”

Förbundet förutsätter att medel ställs till RFSLs förfogande för informa- tionsverksamhet.

”Det är viktigt med psykosociala resurser för att stödja och hjälpa de människor som är oroliga och rädda på grund av smittrisken. dels underlät- ta för dessa och andra människor att leva en fullvärdig tillvaro som homo- sexuell i stället för att enbart leva ut sin homosexualitet genom snabba. anonyma och uteslutande sexuella kontakter.

Förbundet driver sedan en tid tillbaka en telefonrådgivning för detta ändamål. Dessutom har det startats s.k. stöd och självhjälpsgrupper med liknande syften. Denna verksamhet kan inte i längden skötas på ideell basis. Förbundet har sedan fiera år tillbaka burit det mycket tungt kända huvudansvaret för att bekämpa spridningen av sjukdomen AIDS. Smärt— gränsen är nu nådd, och ekonomiska och professionella resurser mäste sättas in från stat. landsting och kommuner för att hjälpa till att bekosta

• Sida 94
•  Original

och stödja detta epidemiologiskt och mänskligt livsviktiga arbete. Därut- över krävs också ett starkt ekonomiskt stöd. t. ex. i form av lokaler."

"Avslutningsvis måste man. som förbundet redan tidigare nämnt. se till att sjukvårdshuvudmännen tillskapar möjligheter till speciella förebyggan- de hälsokontroller för homosexuella män. Det är alltså mycket viktigt att socialstyrelsen får i uppdrag att utforma allmänna råd med det budskapet.

Under inga förhållanden kan hälsoläget för homosexuella förbättras genom moralistiska pckpinneattityder eller krav på ett asexuellt levnads- sätt. Tvärtom har homosexuella en ovillkorlig rätt till samhällets stöd mot sådana fördomsfulla attityder och repressiva tendenser som bara riskerar att rasera det fönroendefulla förhållande som är förutsättningen för varje epidemiologiskt arbete som berör homosexuella."

Honzosarm'lla socialister anser att "Socialstyrelsen och landstingen bör åläggas att. som det redan står i hälso- och sjukvårdslagen. tillse att homosexuella får ett sådant avpassat bemötande. Vi vill att dessa organ —— skapar en medvetenhet hos hälso- och siukvårdspersonal om frekvensen av homosexuella med ett eget sjuk- domspanorama (t.ex. vad gäller sexuellt överförbara sjukdomar. själv- mordsrisk osv.) — skapar möjligheter till vård under skydd av anonymitet inom alla lands- ting. då många homosexuella undviker att söka vård på grund av rädsla att framträda öppet — skapar medvetenhet om att en homosexuell patients närmaste anhörig ofta är en partner av samma kön — producerar informationsmaterial om sexuellt överförbara sjukdomar där homosexualitet integreras i materialet — skapar sjukdomsförebyggande åtgärder, t.ex. utvecklande av särskild kondom för homosexuella i samarbete med RFSU, tillgång till adekvat utformade hälsoundersökningar (jmfr Venhälsan i Stockholm, Göteborg och Örebro). lämplig information om homosexualitet till allmänheten. — tillser att homosexuella par får gemensamt rum."

GA Y Moderaterna ansluter sig till utredningens uppfattning om att det till varje Regionsjukhus bör knytas en venmottagning för homosexuella. Det bör också vara den enskildes sak att avgöra var vederbörande vill söka gin vård privat eller offentligt. utan att valet skall innebära ökade kostna- der för den enskilde. Det är väsentligt att alla privatläkare och fritidsprak- tiker ges möjlighet att öppna och driva verksamhet för att kunna ta emot homo- och bisexuella vårdsökande.

EKHO föreslår. att varje landsting upprättar en eller flera informations- enheter med psykoterapikompetent personal, exempelvis psykologer och kuratorer. Dessa skulle ha i uppgift dels att informera övrig sjukvårdsper- sonal om homosexuellas speciella livsvillkor och situation. dels att bistå enskilda homosexuella och deras anhöriga. Betydande besparingar i vård- kostnader skulle förmodligen kunna göras på detta sätt.

Svenska Iäkarsäl/skapet anser att specialmottagningar kan medföra att denna grupp segregeras i stället för integreras i samhället.

• Sida 95
•  Original

STÖD TILL DE HOMOSEXUELLAS ORGANISATIONER

Sveriges sociala/emokralixku krinnojörbund. "som har egna erfarenheter från kvinnojourer. vill understryka vikten av att stödja de homosexuellas egna organisationer. Samhällsstödet bör utgå för att ge möjligheter att rekrytera medlemmar. De homosexuellas isolering och brist på identifika- tionsmodeller är ett återkommande tema i Håkanssons undersökningsrap- port. Egna organisationer är därför nödvändigt i större utsträckning än vad som nu är fallet t.ex. på mindre orter. Där kan kommuner och landsting göra en insats. Stöd bör även utgå för att representanter för de homosexu- ellas organisationer skall kunna anlitas i undervisande och upplysande arbete." "Behovet av stödjande organisationer framstår enligt förbundet särskilt tydligt i samband med "AIDS-hysterin".

Socialstyrelsen. Järna. FFK, Liimulm/nämnden i Jämtland. Umeå kom- mun och SFR/Samråd tillstyrker samhälleligt stöd. Fredrika Bremerför- hundat tillstyrker statsanslag på samma grunder och i samma omfattning som till kvinnoorganisationerna.

Statens ungdomsråd anser ”att organisationen måste ges ett större samhälleligt stöd, både till sin centrala och lokala verksamhet. Rådet vill också betona att det är speciellt viktigt att RFSL:s sociala rådgivning. olika samtalsgruppsverksamhet m.m. ges ett extra generöst stöd under den närmaste framtiden mot bakgrund av de mänskliga tragedier som utspelas i sjukdomen AIDS:s fotspår."

RFSU pekar på att "utredningen redovisar utförligt det stora frivilligar- bete som utförs inom homosexuellas organisationer. framför allt RFSL. Förutom den viktiga sociala kontaktskapande verksamheten. bedriver man i nära nog institutionaliserad form: social rådgivning av omfattande slag och med unik kompetens. telefonjour. lärargrupper. informationsar- bete, utbildnings- och läkargrupper som bidragit till särskilda hälsokon- troller för homosexuella osv.

RFSU anser att det är rimligt att samhället övertar ansvaret för vissa av dessa viktiga verksamheter. Det är då angeläget att ta tillvara den kompe- tens och erfarenhet som frivilligarbetet samlat.

Ett första steg i detta ökade samhällsansvar borde vara att bidra ekono- miskt till de delar av verksamheten som redan har ett professionellt och institutionaliserat drag. Samhällsstödet kan då i tillämpliga delar utgå från landsting. primärkommun och stat och bör kunna tas av de befintliga medel som är avsatta att bestrida sådan verksamhet.

Förutom detta "stöd" som väl snarast skall ses som att samhället tar solidariskt ansvar även för homosexuellas medicinska. psykologiska och sociala välfärd. bör också ett organisationsstöd utgå. RFSUs motivering för detta är följande:

Homosexuellas organisationer har särskilda svårigheter att rekrytera medlemmar. i synnerhet bland dem som kanske mest skulle behöva vara med: homosexuella som (ännu) inte accepterat sin sexuella läggning och/eller lever i en social situation som är förtryckande. t. ex. unga homo- sexuella. Just homosexuellas isolering och brist på identifikationsmodeller är ett återkommande tema i betänkandet, särskilt i Per Arne Håksnssons undersökningsrapport. Aktuell forskning ger också belägg för att den vikti-

• Sida 96
•  Original

gaste enskilda faktorn för en positiv psykosocial utveckling för den homo- sexuelle är kontakten med andra homosexuella. Homosexuella organisa- tioner har här en av sina väsentligaste funktioner.

RFSU delar alltså utredningens uppfattning att organisationerna även i sin "icke-institutionella" roll fullgör en ur samhällets synpunkt angelägen funktion och därför bör uppbära ekonomiskt stöd för sin existen. t. ex. till lokalhyra och arvodering av förbundssekreterare.”

RFSL"noterar med tillfredsställese utredningens stora tilltro till förbun- dets möjligheter att påta sig en stor del av ansvaret för de åtgärder som behövs för att i grunden förändra homosexuellas livssituation. Det är dock viktigt att komma ihåg att detta ansvar inte kan och bör åvila en enda organisation. Samhällsstöd till RFSL får således inte tas till intäkt för att samhället kan avstå från att ta det ansvar det borde.

Med hänsyn till den omfattande verksamhet förbundet driver, och vilken förväntas öka om utredningens tankegångar vinner gehör. är storleken av det föreslagna statsbidraget skrattretande lågt. För att bedriva en verksam- het av någorlunda omfattning. krävs ett statsbidrag i storleksordningen sex miljoner kronor."

Homosexuella socialister föreslår att 3 milj. kr. under tre år ompriori- teras från anslaget kulturverksamhet i studieförbunden. "Vi föreslår ett statligt anslag till homosexuella organisationer om 1.5 milj. kr. Vi erinrar att under pågående utredning avslogs många ansökningar om ekonomiska medel till de homosexuella organisationerna med hänvisning till att man önskade utredningens resultat.”

GA Y Moderaterna ansluter sig till särskilt yttrande av Stig-Åke Petters- son och föreslår att bidraget beräknas till minst 2.5 milj. kr.

EKHO föreslår informationsåtgärder med 4 milj. kr.. ett särskilt anslag om en milj. kr. för bidrag till homosexuellas kulturyttringar samt ett organisationsbidrag om sammanlagt 2 milj. kr.

FOR TSA 'I'TA Å TGÄRDER

Socialstyrelsen "har under senare tid avvecklat ett antal specialenheter för särskilda minoriteter eller ändamål. t.ex. flyktingar. invandrare, ungdoms- vård etc. Att inrätta en speciell befattning för homosexuella är enligt socialstyrelsens mening inte befogat.

Däremot är det socialstyrelsens självklara ansvar. främst inom social- tjänstområdet. att bevaka att de homosexuellas intressen inte åsidosätts och att verka mot diskriminering och andra missförhållanden. Kompetens och kunskap om homosexualitet skall vara integrerad i styrelsens hela verksamhet. Iden mån det finns brister skall dessa kunna undanröjas med bl. a. fortbildning för verkets personal."

Statens kulturråd tillstyrker förslaget "att socialstyrelsen får ett särskilt samordningsansvar och att verket samverkar med kontaktpersoner i andra myndigheter. Ett sådant samordningsansvar bör också finnas inom rege- ringens kansli."

JämO ifrågasätter "om det är realistiskt att låta en enda tjänsteman i socialstyrelsen få ansvaret för att lösa vissa samordningsproblem som

• Sida 97
•  Original

väntas uppkomma som följd av att utredningens förslag genomförs m.m. Inte heller torde det räcka med att låta en tjänsteman i regeringskansliet bevaka frågor om de homosexuellas situation. Det vore rimligt att kom— plettera dessa åtgärder med att ge statliga verk och myndigheter en gene- rell skyldighet att i sitt arbete också beakta konsekvenserna för de homo- sexuella i förekommandc fall."

RFSU. liksom Homasar/lalla socialister och GA Y ll-lmlaralz'rna tillstyr- ker utredningens förslag. RFSL känner ”starka tvivel för socialstyrelsens kompetens och vilja att åstadkommit förbättringar. Förbundet vill i stället förorda att det särskilda samordningsansvaret direkt skall åvila en tjänste- man i socialdepartementet. Vi har i vårt yttrande pekat på brister i utred- ningens betänkande. Bara för att utreda dessa frågeställningar och föreslå åtgärder med anledning av detta. torde det krävas en särskild tjänst på heltid under de kommande åren."

EKHO anser, "att samordningsansvaret förr är en uppgift för regering- ens kansli än för socialstyrelsen.

Dessutom föreslår EKHO. att en tjänst inrättas vid socialstyrelsen med särskilt ansvar för att utarbeta planer för hur informationsverksamheten om homosexualitet och homosexuellas situation skall kunna förbättras samt för den kontinuerliga informationsverksamheten inom socialstyrel- sens verksamhetsområde.

Vidare anser EKHO. att skolöverstyrelsen behöver särskild kompetens då det gäller utbildning och undervisning med avseende på information i ungdomsskolan om homosexualitet.

Förslaget om köntaktmän vid övriga verk och myndigheter tycker EKHO är bra.”

• Sida 98
•  Original

Utredningens lagförslag ] Förslag till

Bilaga 2.'1

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 15 å och 20 ?; 1 st. 6 p. regeringsformen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

?. kap. 15 s

Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hän- syn till ras. hudfärg eller etniskt ur— sprung tillhör minoritet.

Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hän- syn till ras. hudfärg, etniskt ur- sprung eller sexuell läggning tillhör minoritet.

20 ?

Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om 6. skydd mot missgynnande på grund av ras. hudfärg eller etniskt ursprung eller på grund av kön (IS och 16 55)

Denna lag träder i kraft den

Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om

6. skydd mot missgynnande på grund av ras. hudfärg. etniskt ur- sprung. kön eller på grund av sexu- ell läggning (15 och 16 55)

• Sida 99
•  Original

Lagrådsremissens lagförslag