Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att se över den skattemässiga behandlingen av fackföreningsavgifter och avgifter till arbetsgivarorganisationer.

Utredaren skall kartlägga och utvärdera tillämpningen av nuvarande bestämmelser. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt frågan om arbetsgivare och arbetstagare behandlas lika från skattesynpunkt. I samband med att ställning tas till frågan om avdragsrätt skall bl.a. den skattemässiga behandlingen av utbetald konfliktersättning ses över. Utredaren skall föreslå de åtgärder som föranleds av utvärderingsresultatet.

Utredningsuppdraget skall vara avslutat senast vid utgången av år 1999.

Tidigare utredningar

Avdragsrätten för medlemsavgifter har utretts vid ett flertal tillfällen. Frågan om avdragsrätt för fackföreningsavgifter har i allmänhet kopplats samman med arbetsgivares rätt till avdrag för medlemsavgifter till arbetsgivarorganisationer.

Frågan om rätt till avdrag för medlemsavgift har utretts av 1944 års allmänna skattekommitté (PM 1.10.1946 med förslag till ändrade regler angående avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter vid taxeringen), skattelagssakkunniga (PM 2.12.1958 angående avdragsrätt vid beskattningen för vissa medlemsavgifter och bidrag) och 1972 års skatteutredning (SOU 1977:91 Översyn av skattesystemet). Endast den första utredningen ledde till ett förslag från regeringen om lagstiftning (prop. 1949:173 om viss avdragsrätt för fackföreningsavgifter). Propositionen avslogs emellertid av riksdagen.

Frågan om avdragsrätt för medlemsavgifter till arbetsgivarorganisationer har vidare tagits upp i en promemoria utarbetad inom det dåvarande Budgetdepartementet (Ds B 1980:3). Promemorian ledde inte till någon lagstiftning. Därefter behandlades frågan om avdragsrätt för fackföreningsavgifter i skatteutskottet i betänkandet SkU 1981/82:2. Utskottet förutsatte att en proposition förelades riksdagen i ämnet. Propositionen resulterade i att avdragsrätt för fackföreningsavgifter, utformad som en skattereduktion, infördes år 1983 med tillämpning första gången vid 1984 års taxering (prop. 1982/83:50, bet. 1982/83:SkU15,16, SFS 1982:1193). Det huvudsakliga skälet till att medge reduktion för fackföreningsavgift var enligt propositionen att skapa skattemässig jämställdhet mellan arbetsgivares och löntagares utgifter för respektive facklig organisationsverksamhet. Storleken på skattereduktionen begränsades till 40 % av betald avgift, dock högst 1 200 kr. Den del av avgiften som var avsedd för konfliktändamål skulle inte berättiga till avdrag eftersom konfliktersättningen inte var skattepliktig.

Utredningen om reformerad inkomstbeskattning (RINK, SOU 1989:33) föreslog vissa justeringar av skattereduktionen men inte någon förändring av arbetsgivares avdragsrätt för medlemsavgifter. Propositionen, som godtogs av riksdagen, utformades helt i linje med RINK:s förslag (prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:667). Senare under år 1990 skedde vissa korrigeringar av reglerna (bet. 1990/91:SkU10, SFS 1990:1456).

Från och med 1993 års taxering (prop. 1991/92:48, bet. 1991/92:SkU8, SFS 1991:1868) avskaffades skattereduktionen. Den dåvarande departementschefen uttalade i propositionen att den metod som valts för att uppnå skattemässig jämställdhet mellan arbetsgivare och arbetstagare var principiellt felaktig. Han anförde att fackföreningsavgiften är att betrakta som en privat levnadskostnad för vilken avdrag inte borde medges. Å andra sidan borde konfliktersättningar inte vara skattepliktiga. Arbetsgivares kostnader för organisationsverksamhet borde inte heller vara avdragsgilla, med undantag för sådana kostnader som avsåg medel för konfliktändamål. De sistnämnda kostnadernas karaktär av försäkringspremie borde i enlighet med de grundläggande principerna för företagsbeskattning vara avdragsgilla. I konsekvens härmed skulle utbetalda konfliktersättningar vara skattepliktiga. En sådan förändring av reglerna skulle medföra en bättre överensstämmelse med grundläggande skatterättsliga principer, utan att ge avkall på den skattemässiga likabehandlingen.

Avdragsförbud för arbetsgivares avgift till en arbetsgivarorganisation, till den del den beräknas avse annat än medel för konfliktändamål, gäller för avgifter som hänför sig till tiden efter 1991 års utgång och tillämpades första gången vid 1993 års taxering (prop. 1991/92:117, bet. 1991/92:SkU31, SFS 1992:688). I propositionen anförde den dåvarande skatteministern följande. Ett avdragsförbud för den del av en avgift som inte avser konflikt- ändamål tar sikte på såväl utgifter för föreningsangelägenheter som utgifter för serviceåtgärder. Att endast vägra avdrag för den del av avgiften som avser föreningsangelägenheter skulle kunna leda till att avdragsbegänsningen inte skulle få avsedd effekt. De organisationer som erbjuder sina medlemmar tjänster av olika slag, och för närvarande saknar servicebolag, har vidare möjlighet att bilda sådana. Arbetsgivare som tar tjänsten i anspråk kan få avdrag samtidigt som risken för att få problem med gränsdragningen mellan vad som är en avdragsgill tjänst och en inte avdragsgill föreningsangelägenhet minskar.

Nuvarande regler

Nu gällande bestämmelser finns i punkt 1 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen (1928:370, KL). Av första stycket framgår att avgifter till föreningar och andra sammanslutningar inte är avdragsgilla medan det i andra stycket slås fast att avdragsförbudet i första stycket inte gäller avgifter till arbetsgivarorganisationer till den del avgifterna avser medel för konfliktändamål.

Av punkt 8 av anvisningarna till 32 § KL följer att konflikt- understöd från fackföreningar inte är skattepliktigt. Någon motsvarande bestämmelse avseende konfliktbidrag från arbetsgivarorganisationer finns inte - detta har ansetts skattepliktigt.

Medlemsavgifter som betalats till fackföreningar och arbetsgivarorganisationer utgör inte skattepliktig inkomst enligt punkt 1 första stycket av anvisningarna till 19 § KL.

Utredningsuppdraget

Vikten av att uppnå likställdhet i den skattemässiga behandlingen av avgifter till fackföreningar och arbetsgivarorganisationer har understrukits i flera sammanhang. Denna princip har även legat till grund för bestämmelsernas nuvarande utformning. För att uppnå överensstämmelse med de grundläggande skatterättsliga principerna har man dock valt olika metoder för den skattemässiga behandlingen av avgifterna i fråga.

Avdrag för medlemsavgift till fackförening medges inte enligt gällande regler. Avgifter till arbetsgivarorganisationer är däremot avdragsgilla till den del de avser medel för konfliktändamål. Sådana avgifter anses ha karaktär av försäkringspremie och är i enlighet med grundläggande principer för företagsbeskattning avdragsgilla. Den skattemässiga jämställdheten anses upprätthållen genom att utbetalda konfliktersättningar är skattepliktiga för arbetsgivare men inte för fackföreningsmedlemmar.

Avgifter till arbetsgivarorganisationerna är enligt bestämmelsernas nuvarande utformning således inte avdragsgilla till den del de avser utgifter för föreningsangelägenheter eller serviceåtgärder. Arbetsgivarorganisationerna har emellertid möjlighet, vilket redan framhållits, att genom bildandet av särskilda servicebolag erbjuda sina medlemmar tjänster av olika slag. Arbetsgivare som tar dessa tjänster i anspråk har rätt till avdrag för sina utgifter härför som driftkostnad i näringsverksamheten. Arbetsgivaren har också möjlighet att lyfta av den ingående mervärdesskatt som servicebolaget betalat.

Det har hävdats att beskattningen av avgifterna till arbetsmarknadens organisationer just med hänsyn till att arbetsgivarna har möjlighet att dela upp avgiften till arbetsgivarorganisationen i en avdragsgill serviceavgift och en medlemsavgift inte är likformig.

Utredaren skall mot denna bakgrund se över den skattemässiga behandlingen av fackföreningsavgifter och avgifter till arbetsgivarorganisationer. Utredaren skall kartlägga och utvärdera tillämpningen av de bestämmelser som gäller i dag. Utredaren skall jämföra de olika regelsystemen och därvid särskilt undersöka om tillämpningen av dessa medför att arbetstagares och arbetsgivares utgifter för respektive facklig organisationsverksamhet blir föremål för skattemässig likabehandling. I detta sammanhang skall utredaren redovisa i vilken omfattning arbetsgivarorganisationerna utnyttjar möjligheten att bilda särskilda servicebolag samt analysera konsekvenserna av detta med beaktande av att motsvarande möjlighet saknas för fackföreningarna.

Med frågan om avdragsrätt sammanhänger andra frågor, som utredaren skall beakta i samband med att ställning tas till frågan om avdragsrätt. Exempelvis bör reglerna om skattefrihet för konfliktunderstöd respektive skatteplikt för konfliktbidrag ses över.

Om utredaren kommer fram till att den skattemässiga behandlingen inte är likformig skall förslag läggas fram till förändring av regelsystemen. Utredaren har därvid att undersöka och utvärdera alternativa vägar att uppnå en rättvis och jämställd behandling av avgifterna till respektive organisationsverksamhet. Utredaren är oförhindrad att föreslå förändringar i fråga om behandlingen av såväl fackföreningsavgifterna som avgifterna till arbetsgivarorganisationerna.

Redovisning av uppdraget m.m. Utredaren skall redovisa ekonomiska konsekvenser av de förslag som läggs fram. Om förslagen medför minskade inkomster skall utredaren ange finansieringsförslag.

Den särskilde utredaren skall beakta regeringens generella direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), redovisa jämställdhetspolitiska aspekter (dir. 1994:124), redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49) och tilläggsdirektiven till vissa kommittéer och särskilda utredare om företagens uppgiftslämnande (dir. 1994:73).

Utredningsuppdraget skall vara avslutat senast vid utgången av år 1999.