om vissa ekonomisk-politiska åtgarder m.m.

Prop. 1982/83: 50

Regeringens proposition

1982/83: 50

om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m.;

beslutad den 4 november 1982.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag .

av regeringsprotokoll för de åtgärder och de ändamål som framgår av

föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas bakgrunden till den svenska devalveringen och den ekonomiska-politiska strategin för de närmaste åren. Vidare redovisas åtgärder som vidtas för att säkerställa devalveringens önskade effek-

ter. På skatteområdet föreslås vissa lättnader av inkomstskatten i form av att

skattesatserna i vissa inkomstintervall sänks något. samt att en särskild skattereduktion på grundval av erlagd medlemsavgift till fackförening införs. Vidare föreslås vissa skatteskärpningar i kapitalbeskattningen. '

Aktiebolag och ekonomiska föreningar föreslås bli skyldiga att betala in viss del av sin vinst till konto i riksbanken. Som ett led i investeringsstimulanserna föreslås även en förlängning av investeringsavdragen för vissa : byggnadsarbeten och inventarie- och maskininvesteringar.

För att förbättra kapacitetsutnyttjandet och för att minska arbetslöshe-

ten föreslås ett omfattande investeringsprogram. Dessutom föreslås omfat-

tande arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

1 Riksdagen 19821/83. I saml. Nr 50

Prop. 1982/83: 50 2

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1982-11-04

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodström, B. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl. R. Carlsson. Holmberg |

Föredragande: statsministern Palme och statsråden Boström, Feldt, Hjelm-Wallén, Leijon, Gustafsson, Peterson, Dahl

Proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m.

Statsministern anför: '

1 Omläggning av den ekonomiska politiken

Den nya regeringen övertar regeringsmakten i ett för landet utomordentligt allvarligt läge. Den svenska ekonomin har försvagats under flera är, och under 1982 förstärks nedgången.

Den internationella ekonomin kännetecknas av en allt djupare ekonomisk kris. Den tar sig uttryck i stagnerande produktion och en arbetslöshet som alltmer närmar sig 1930-talets nivåer. Investeringarna, som skulle behöva öka kraftigt för att lösa de strukturella problemen, minskar i stället och förebådar därmed fortsatt låg tillväxt och stigande arbetslöshet.

En av de viktigaste orsakerna till krisen är att de tongivande länderna sedan fera år bedriver en hård åtstramningspolitik. Den har endast långsamt förmått dämpa inflationen, medan effekterna på tillväxt och syssel-sättning varit förödande.

Trots dessa resultat av den förda politiken finns det i vår omvärld i dag inga tecken på att den skulle genomgå någon mer påtaglig omprövning. Visserligen har räntenivån sänkts, men den reala räntan är fortfarande hög. Det förefaller därför sannolikt att den ekonomiska politiken i vårt land måste utformas med utgångspunkt från att den internationella handelns tillväxt de närmaste åren blir låg, arbetslösheten utomlands stigande, konkurrensen hård och ränteläget högt.

Prop. 1982/83: 50 3

En viktig uppgift för svenskt vidkommande blir i detta sammanhang att i

de internationella ekonomiska samarbetsorganen och andra fora verka för en samordnad omläggning av den ekonomiska politiken i tillväxtbefrämjande riktning.

Läget i den svenska ekonomin kännetecknas av grundläggande strukturella obalanser.

Vårt varu- och tjänsteutbyte med omvärlden visar fortsatt oacceptabelt höga underskott. Underskottet i statens budget fortsätter även i år att öka från en mycket hög nivå. Industrisysselsättningen har sedan mitten av 1970-talet minskat med ca

160000 personer. Investeringsvolymen inom industrin är den lägsta på ett

par decennier. Industriproduktionen har utvecklats svagare än i något annat jämförbart land. Den industriella nedgången innebär att själva den

bas på vilken vårt välstånd byggts upp urholkas, samtidigt som vår kapacitet att återbetala de stora utlandslån Sverige iklätt sig minskar.

Sysselsättningen har under det senaste äret försämrats i snabb takt.

Arbetslösheten har stigit till nya rekordnivåer och antalet lediga platser

sjunker. Likväl har vi ännu inte sett de fulla effekterna av de senaste årens åtstramnings- och nedskärningspolitik. Vi kommer under betydande tid framöver att ha kvardröjande effekter på arbetsmarknaden av den hittills

förda politiken. |

En fortsättning av denna politik skulle medföra en fortsatt mycket snabb

ökning av arbetslösheten och försvagning av den svenska industrin. För att . motverka denna skulle myndigheterna tvingas till massiva stödåtgärder för

att hälla industrin vid liv. Sverige skulle i ökande grad få förlita sig på ett med statssubventioner vidmakthället näringsliv. Sverige som industrina-

tion skulle hotas i grunden och den ökande utländska skuldsättningen

skulle urholka vårt nationella oberoende på ett mycket allvarligt sätt.

Den svaga ckonomiska utvecklingen i vårt land har sedan en längre tid medfört att vår valuta varit svag och valutautflödet omfattande. Fortsatt stora bytesbalansunderskott i kombination med den kraftlösa ekonomiska politiken ledde tidigare denna höst till ett så försvagat förtroende för den svenska kronan att en spekulation mot den inleddes. Denna utveckling hade under alla förhållanden framtvingat en nedskrivning av kronan inom den närmaste framtiden.

En snabb och radikal omläggning av den ekonomiska politiken är mot denna bakgrund oundviklig för att hejda den svenska ekonomins väg utför

och vända utvecklingen i rätt riktning. Det krävs omedelbara och kraftfulla

åtgärder i syfte att öka produktionen och trygga den fulla sysselsättningen.

Den ekonomiska politiken bör inriktas på följande mål: — att mobilisera hela nationen och alla våra resurser i kampen mot arbets-

lösheten. Av särskild vikt är att begränsa den höga ungdomsarbetslösheten,

Prop. 1982/83: 50 4

— att skapa balans i vär ekonomi och minska behovet av att låna i utlandet.

Ett centralt led i detta arbete är att stärka och utveckla den industriella

basen för vår ekonomi.

— att låta de bördor som blir nödvändiga för att trygga sysselsättningen

och vårt ekonomiska oberoende få bäras av alla grupper i samhället och

fördelas efter bärkraftt, — att bekämpa inflationen; de övriga målen för den ekonomiska politiken

kan på sikt inte uppnås om vi inte kan hejda pris- och kostnadsökningar-

na.

Det första ledet i denna politik har varit nedskrivningen av den svenska kronans värde med 169. Denna åtgärd syftar till att återställa förtroendet för kronan samt till att förbättra näringslivets konkurrenskraft både på de internationella marknaderna och på hemmamarknaden.

Regeringen bör nu lägga fram förslag om ytterligare åtgärder i en sammanhällen ekonomisk-politisk plan för att vända den ekonomiska utveck-

lingen i värt land.

Devalveringen är nödvändig för att förbättra industrins konkurrensför--

måga och därmed öka produktion och sysselsättning inom industrin. Över-

gångsvis leder devalveringen till en viss sänkning av den privata Ievnads-

standarden. Det är en nödvändig uppoffring för att reparera den svenska ekonomin efter utvecklingen under de senaste åren.

Om de positiva effekterna av devalveringen skall bli bestående krävs att

medborgarna accepterar denna sänkning av realinkomsterna. Ingen grupp får försöka kompensera sig på andras. bekostnad för den prisstegring som devalveringen övergångsvis innebär. Om detta villkor inte upptylls leder det till en bestående hög inflation, förbättringen av konkurrenskraften omintetgörs. de ekonomiska obalanserna förvärras och. som ett ofrånkomligt resultat. arbetslösheten stiger och välfärden framöver pressas ner ännu

mer.

Alla grupper mäste säledes solidariskt ge sitt bidrag för att stärka den svenska ekonomin. Förutsättningen för att få en sådan bred uppslutning kring politiken är dock att bördorna fördelas efter bärkraflt.

Ett viktigt led i strävandena att nå en rättvis fördelning är att slå vakt om

den sociala trygghet som byggts upp under decennier, men som på senare ar börjat raseras. Regeringen bör därför i en särskild proposition lägga förslag om alt äterställa värdesäkringen av pensionerna, att upphäva beslutet att införa flera karensdagar och lägre kompensationsnivå i sjukpenningförsäkringen. att undanröja försämringen av arbetslöshetsförsäkringen samt att upphäva beslutet om försämringen av statsbidragen till den kommunala barnomsorgen. Särskilda åtgärder bör vidtas för att skydda barnfamiljernu mot de kostnadsökningar som finansieringen av dessa förslag

medför. |

Förslag bör också läggas fram som säkerställer att de välbeställda medborgarna får bidra efter bärkraft. Detta bör ske genom en skärpning av

Prop. 1982/83: 50 5

förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen, genom att subventionceringen av aktieägandet begränsas och genom höjd skatt på vissa umbärligu varor.

Skattereformen, med dess inriktning på att sänka marginalskatterna och begränsa värdet av underskottsavdragen, medför att det blir mer lönsamt att arbeta och spara och mindre lönsamt att sätta sig I skuld och tillgodogöra sig skatteavdrag. Skattereformen ligger fast men bör kompletteras med åtgärder som, med beaktande av den ökning av prisstegringarna som devalveringen medför, skapar förutsättningar för en lugn avtalsrörelse.

Kampen mot skatteflykt och ekonomisk brottslighet bör intensifieras. Ingen skall kunna få dra sig undan sina medborgerliga skyldigheter.

Ett resultat av devalveringen är att vinsterna i den utlandskonkurrerande delen av näringslivet kommer att stiga. En sådan vinstutveckling ställer bestämda krav på företagen och på den ekonomiska politiken.

Vinstökningen kan inte tillåtas ge upphov till en onormalt hög löneglidning, som allvarligt skulle försvåra en återhållsam lönepolitik. Vidare

måste — så långt möjligt — garantier skapas för att vinsterna används till

produktiva investeringar. Vinstuppgången bör inte få medföra en ytterligare koncerkwration av makt och förmögenheter i näringslivet. Därför bör regeringen föreslå ett system för vinstdelning, som motverkar dessa oönskade effekter av vinstökningen.

Åtgärder som verkar i den riktning jag nu angivit är också viktiga inslag i kampen mot inflationen.

En central del i arbetet med att få ned prisstegringarna utgörs av en stram budgetpolitik. Det måste ske genom stor återhållsamhet med statens utgifter men också genom olika typer av inkomstförstärkningar.

Den viktigaste förutsättningen för att långsiktigt kunna förbättra statsfinanserna är emellertid att den ekonomiska tillväxten förbättras. För att

detta skall bli. möjligt måste våra resurser utnyttjas så effektivt som möj-

ligt.

Detta inkluderar åtgärder för att bällre utnyttja Sveriges egna råvaror men också för att i ökad utsträckning använda inhemska insatsvaror.

Ett ytterligare inslag i ansträngningarna att nå ett bättre kapacitetsut-

nyttjande och påskynda den industriella expansionen är det breda investeringsprogram som nu bör inledas. Detta bör inriktas på områdena transporter, byggande och energi. Åtgärderna för att stimulera ökade bostadsinvesteringar bör finansieras genom att en hyreshusavgift införs.

Genom de olika åtgärder som nu vidtas läggs grunden. för en långsiktig utveckling mot ökad produktion och ökad sysselsättning. Åtgärderna kan

dock inte ge omedelbara resultat.

På kort sikt finns ingen annan väg att hejda den ökande arbetslösheten än med omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser. Regeringen har redan fattat beslut av denna innebörd som nu bör följas upp genom förslag till

riksdagen. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör ges en sådan inrikt-

ning att de stöder strävandena att stärka den svenska ekonomins struktur och gynnsamt bidrar till snabb industriell tillväxt.

Prop. 1982/83: 50 6

I vårt land inleds nu en politik för arbete och rättvis fördelning. Det är en politik som kräver uppoffringar av medborgarna. Detta kan inte undvikas.

eftersom våra ekonomiska problem är så omfattande. Regeringen hyser

heller inga tvivel om att det svenska folket är berett till uppoffringar, förutsatt att de ger resultat och att de fördelas rättvist.

Chefen för ekonomi- och budgetdepartementen. statsrådet Feldt anför:

2¶Den svenska ekonomins utveckling 1976—1982

2.1 Den internationella bakgrunden

Den internationella utvecklingen har under andra hältten av 1970-talet och i ännu högre grad under början av 1980-talet kännetecknats av stagnerande tillväxt. ökande arbetslöshet och fortsatt hög inflationstakt.

Produktionen i OECD-området minskade 1975 för första gången sedan andra världskriget. Därefter följde en återhämtning med en årlig tillväxt- takt på ungefär 457 fram till 1979. Detta var emellertid inte tillräckligt för

att reducera arbetslösheten i OECD-området. Efter att ha stigit från drygt

346 I början av 1970-talet ull drygt 54 i mitten av 1970-talet låg den kvar på

den nivån under resten av decenniet. . .

1980 och 1981 var tillväxten ännu svagare och i år beräknas produk-

tionen i OECD-området på nytt minska. Perioden 1980—1982 utgör där-

med efterkrigstidens längsta och djupaste recession. Detta har bland mänga experter skapat tveksamhet om huruvida det över huvud taget kommer någon konjunkturuppgång den närmaste tiden och om hur stark

den i så fall blir.

Arbetslösheten har stigit kraftigt och blir för västvärlden som helhet i år ca 850 av arbetskraften, vilket motsvarar drygt 30 miljoner personer. I

flera länder uppgår den nu till 1092 eller därutöver. Även i Sverige ökar nu

den öppna arbetslösheten snabbt.

Även handeln i västvärlden har utvecklats betydligt långsammare under

senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet än tidigare. OECD:s totala export ökade 1981 med bara 2.592 och beräknas i år stå helt still.

Den totala världshandeln har utvecklats ännu sämre med fallande volymer

för råvaror och olja.

Trots denna svaga reala utveckling av produktion och handel har infla-

tionen legat på en i förhållande till tidigare perioder hög nivå. I samband

med den första oljekrisen 1973-1974 steg inflationstakten till över 137. Den kraftiga konjunkturnedgången 1975 och det låga kapacitetsutnyttjandet åren därefter förde inte ned konsumentprisernas ökningstakt till den

Prop. 1982/83: 50 7

tidigare nivån. Inflationen var under flera år efter 1975 8 å 92 per år att

jämföra med ca 5Z per år I början av 1970-talet.

I samband med den andra oljekrisen 1979-1980 steg inflationen ånyo till

ca 13 Z. Därefter har den dämpats nägot och beräknas i år bli 8 ä 9.

"Trots att kapacitetsutnyttjandet är betydligt lägre efter den andra oljekrisen än etter den första och trots att arbetsmarknadsläget är avsevärt sämre

har således inflationstakten inte kunnat nedbringas till en lägre nivå än

efter den första oljekrisen. |

Den internationella bilden är således utomordentligt dyster. Det förefaller inte vara möjligt att basera den ekonomiska politiken på förhoppningen att den internationella konjunkturén inom den närmaste framtiden skulle kunna vända uppåt och ge draghjälp för den svenska ekonomin på samma kraftfulla sätt den gjort flera gånger tidigare under efterkrigstiden. Det normala konjunkturmönstret synes ha brutits och ersatts av en mycket

långsammare tillväxt, där osäkerheten om framtiden är stor och investe-

ringsverksamheten därmed låg.

Detta skapar svära problem för den så starkt exportberoende svenska

ekonomin. Under en period med stillastående eller endast långsamt väx-

ande internationella marknader mäste nu den svenska konkurrensutsatta sektorn börja öka sin andel av världshandeln. om underskottet i våra utrikes affärer skall kunna minskas och utläandsupplåningen begränsas.

Uppgiften försvåras till vttermera visso av det faktum att många av våra viktigaste konkurrentländer bedriver en hård åtstramningspolitik i syfte att

driva ned prisstegringstakten. Så har t.ex. inflationen i Förbundsrepubli-

ken Tyskland under de senare åren legat på 5 å 67 per år med små

variationer däromkring. Med hänsyn till den stora betydelse de tyska företagen har som konkurrenter till svenska exportföretag har detta naturligtvis inneburit problem för den svenska exporten. |

2.2 Den svenska utvecklingen Produktion och sysselsättning

Den svenska ekonomin har under senare hälften av 1970-talet och början av 1980-talet utvecklats klart ogynnsamt. Produktionen har vuxit långsammare än tidigare i alla sektorer. Särskilt svag har, som framgår av tabell I, utvecklingen varit j industrin där produktionen 1982 beräknas vara 89 lägre än toppåret 1974. Detta innebär att industriproduktionen nu är tillba-

ka på 1972 års nivå och att vår industriella produktion således har stått stilla under ett helt decennium.

Prop. 1982/83: 50 8

Tabell I Produktion

1970-1974 1974-1982

Källa: Statistiska centralbyrån och ekonomidepartementet.

När det gäller sysselsättningen har en betydande omfördelning mot tjänstesektorn ägt rum mellan 1976 och 1982. Industrisysselsättningen har,

som framgår av tabell 2, minskat med 130000 personer räknat på årsge-

nomsnitt. medan sysselsättningen i den offentliga sektorn har ökat med över 250000 personer. Den kommunala sektorn svarar för nästan hela denna ökning.

Tabell 2 Sysselsättning Tusental personer

1976 1982 Förändring

Källa: Statistiska centralbyran och ekonomidepartementet.

Under hela 1970-talet ökade den totala sysselsättningen varje år. I genomsnitt var ökningen 35000 personer per år. De två senaste åren har emellertid den totala sysselsättningen minskat. 1981 var minskningen liten. bara 6000 personer. 1982 beräknas sysselsättningen emellertid minska med ca 20000 personer.

Arbetslösheten har under det senaste decenniet legat på en betydligt lägre nivå i Sverige än i de flesta andra industriländer. Delvis är det en följd

av den mycket ambitiösa arbetsmarknadspolitik, som utvecklades under 1960-talet och början av 1970-talet. Under de senaste två åren har emeller-

tid arbetslösheten ökat kraftigt, vilket framgår av diagram 1.

Prop. 1982/83: 50 9

Diagram I Antalet arbetslösa [970— 1982 Tusental

150-

130-

|

nod | /

z pr — Ir sr sent Tr > År

1970 72 74 76 - 78 80 82

Källa: Statistiska centralbyrån och ekonomidepartementet.

Den förda ekonomiska politiken

Perioden 1976-1982 har som helhet inneburit en i stort. sett oförändrad privat konsumtion och import, en ökad export, en kraftigt ökad offentlig konsumtion och fallande investeringar, se tabell 3. Samtidigt har förhållandet mellan exportpriser och importpriser varit så ogynnsamt att exporttill-

växten ej varit tillräcklig för att upprätthålla balans i våra utrikes affärer.

Tabell 3 Försörjningsbalans Årlig procentuell volymförändring

1977 1978 1979 1986 1981 1982

Bruttonationalprodukt —2,0 1,3 4,3 1,9 0,7 0,1

! Procent av föregående års bruttonationalprodukt.

Källa: Statistiska centralbyrån och ckonomidepartementet.

Prop. 1982/83: 50 10

Perioden kan emellertid indelas i olika faser. 1977 och 1978 dämpades

den privata konsumtionen bl.a. genom devalveringarna 1976-1977 och

genom att mervärdeskatten höjdes. Genom att priserna på svenska export-

varor som en följd av devalveringen kunde sänkas i förhållande till de utländska konkurrenterna och genom att världshandeln växte, blev det möjligt att öka exporten 1978 och 1979.

Valåret 1979 fick dock den ekonomiska politiken en överdrivet expansiv inriktning. Den totala efterfrågan i ekonomin ökade med nära 6. Detta

bidrog till att bytesbalansen från 1978 ull 1980 försämrades med närmare 20 miljarder kr., se tabell 4. Även inflationstakten ökade till närmare 1425 1980. Det senare var en följd bl. a. av stigande oljepriser men också av att mervärdeskatten och en rad andra indirekta skatter höjdes hösten 1980 för att motverka de negativa effekterna på bytesbalansen av den kraftiga

konsumtionsstimulans som skett föregående år.

Tabell 4 Bytesbalans och inflation

1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 Bytesbalans, miljarder kr. 71 ——9,5 0.0 —9.9 18.5 —-14,6 21.6 Konsumentprisindex procentuell ökning från föregående är 10,3 11.4 10,0 72 13.7 12.1 8.5 Källa: Statistiska centralbyrån och ekonomidepartementet.

1981 och 1982 kännetecknas ånyo av en åtstramning av den privata konsumtionen. I kombination med en svag världsmarknad, svag konkurrenskraft och en därmed följande dålig exportutveckling har det lett till en fallande bruttonationalprodukt båda åren. Bytesbalansen har fortsatt att visa stora underskott, trots att delvalveringen hösten 1981 torde ha medfört en viss ökning av exporten. Inflationstakten har dämpats under 1982.

Industrin

Industriproduktionen har. som framgår av diagram 2, utvecklats betyd-

ligt sämre i Sverige än i andra industriländer. Även jämfört med de nordiska grannländerna har Sveriges industri utvecklats svagt. Den ofördelaktiga utvecklingen i den svenska industrin avspeglas i att den har tappat marknadsandelar både på export- och hemmamarknaderna.

Av diagram 3 framgår att industrin sedan början av 1970-talet har förlorat 2525 av utlandsmarknaden.

Olika faktorer har bidragit till denna utveckling. Den svenska exporten

är kraftigt inriktad mot investeringsvaror och investeringarna har till följd av det låga kapacitetsutnyttjandet och den svaga tillväxten minskat på våra

huvudmarknader. Sveriges industri är också mycket energiintensiv och har därför drabbats hårt av energiprishöjningarna. Relativprisökningen på

Prop. 1982/83: 50 11

Diagram 2 Industriproduktionens tillväxt 1970— 1982 (första kvartalet). Procent

Luxemburg Sverige : Schweiz Storbritannien . Belgien Västtyskland Nederländerna | Danmark USA Australien Europeiska OECD | Kanada

| i OECD totalt

Frankrike | Italien pos I Österrike

| . | Finland

Irland Spanien

| | Norge od | - - | Portugal Grekland o oo one SR en mt T - | Oo — .O Oo Fe 90 70: 50 303 103

I Källa: OECD.

Prop. 1982/83: 50 12

Diagram 3 Marknadsandel för svensk export av bearbetade varor 1972— 1982

Index 1972=100

+

I

1004 N

I >

80: | Ne N

| ue

Å Lå

Pe ee See gr sr tt —- > År

1972 74 76 78 80 82 Källa: OECD och konjunkturinstitutet.

svensk export 1974—1975 medförde förluster av marknadsandelar som

sedan har varit svåra att återta. De kraftiga lönekostnadsökningarna 1975

och 1976 i kombination med den långvariga lågkonjunkturen pressade

lönsamheten i industrin mycket hårt. Till detta kommer strukturproblem i

vissa branscher samt en passiv skogspelitik som medfört brist på råvara till skogsindustrin och därmed lett till onödig import. osv.

Inom industrin har vissa branscher drabbats hårdare än andra. Tidigare

var det främst TEKO-industrin som hade problem. Från mitten av 1970talet har ytterligare problembranscher tillkommit: varven, järn- och stålindustrin och delar av skogsindustrin. Däremot har delar av verkstadsindustrin och av den kemiska industrin klarat sig bättre.

Bruttomarginalerna i industrin har under perioden 1976—1981 legat på

en lägre nivå än i början av 1970-talet, se diagram 4. Denna försämring i industriföretagens situation har också återspeglat sig i kraftigt ökade statsutgifter för industripolitiska åtgärder. Särskilt stora belopp har utbetalats

till varvsindustrin.

Den försämrade avkastningen på industriell verksamhet har tillsammans

med det låga kapacitetsutnyttjandet också medfört att industriinvesteringarna har minskat drastiskt. Till detta har naturligtvis också bidragit att avkastningen i finansiell verksamhet, fastighetsförvaltning m. m. har för-

bättrats. Investeringsvolymen i industrin har, som framgår av diagram 5.

minskat med 38 7 mellan 1976 och 1982. En sådan minskning av industrins utbyggnadstakt innebär naturligtvis betydande risker för framtiden: den

hotar industrins styrka och konkurrenskraft, och blir därmed även ett hot mot sysselsättningen.

Prop. 1982/83: 50 1

Diagram 4 Bruttomarginaler för tillverkningsindustrin (SNI 3) 1970-1981 os t

12- A AM

103 / å / +

/ | / å

8- of .

Ne N rs

NN / S

67 N i NN 4J

pe ss sr — År

1970 72 74 76 78 80 82 Källa: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Diagram 5 Investeringsvolymen i industrin 1970— 1982 Index 1970 = 100

t

1304 1204 1104 100 —" VAN

804 1 T T T ' T T T vi T T T T T Är

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 (prognos) Källa: Statistiska centralbyrån och ekonomidepartementet.

Prop. 1982/83: 50 14

Sparandet

Den svenska ekonomin uppvisar en allvarlig sparandebrist. Under perioden 1976—1982 har bytesbalansen uppvisat underskott på mellan 2 och 496 av BNP varje är utom 1978. Därigenom har vi dragit på oss stora och växande utlandsskulder och räntebetalningarna till utlandet har blivit en allt större börda. Den svenska nettoställningen gentemot omvärlden har säledes försämrats med närmare 90 miljarder kr. från 1976 till 1981.

För ekonomin som helhet har sparkvoten, dvs. sparandets andel av

BNP, fallit från 23,9 Z under åren 1970—1974 till 16,22 1981. Minskningen uppgår därmed till en tredjedel. Nettosparkvoten, dvs. sparandet minus

avskrivningar, har fallit ännu mer; från ca 1592 i början av 1970-talet till ca 592 idag. Dessa siffror avspeglar såväl minskningen av investeringarna som försämringen av bytesbalansen.

Statens budgetunderskott har ökat från knappt 4 miljarder kr. för bud-

getåret 1975/76 till 68 miljarder kr. budgetåret 1981/82, och i den reviderade finansplanen från våren 1982 förutspåddes underskottet för budgetåret

1982/83 stiga till 76 miljarder kr. Det är denna försämring av de statliga finanserna som återspeglas i det minskade finansiella sparandet i den offentliga sektorn i diagram 6. De senaste åren har också inneburit en kraftig omfördelning av sparandet från den offentliga till den privata sek-

Diagram 6 Finansiellt sparande som andel av BNP 1970-1982

Ao

6-

een at privat sektor

01— t t > År

=—23

”Nbytesbalans

-6 Ne offentlig sektor

-10-

Källa: Statistiska centralbyrån och ekonomidepartementet.

Prop. 1982/83: 50 15

torn. Den privata sektorns finansiella sparande har nämligen ökat i nästan

samma utsträckning som den offentliga sektorns finansiella sparande har minskat.

Bakom denna ökning av det privata finansiella sparandet ligger flera

faktorer. Dels har sparandet i försäkringsformer som finansieras med

avtalsreglerade arbetsgivaravgifter ökat. Dels har vinsterna gått upp i

banker. försäkringsbolag och andra finansiella företag. Men detta ökade privata sparande har ej lett till att de privata investeringarna stigit: tvärtom

har dessa fallit. Något förenklat kan man se de senaste årens utveckling så

att den privata sektorns investeringar i byggnader och maskiner för produktiv verksamhet har ersatts av inköp av statsobligationer för vilka staten :

direkt eller indirekt har kunnat finansiera privat och offentlig konsumtion.

2.3 Den negativa utvecklingen måste brytas!

Sammanfattningsvis kan konstateras att den svenska ckonomins utveck-

ling under den senare hälften av 1970-talet inneburit att vi avlägsnat oss alltmer från de viktigaste ekonomisk-politiska målen: En balanserad till-

växt av våra samlade resurser, full sysselsättning, låg inflation, balans i utrikesbetalningarna, samt en jämn fördelning av levnadsstandarden.

Vär industriella bas, vars utveckling är avgörande såväl för vårt materi-

ella välstånd som för våra möjligheter att klara den fulla sysselsättningen,

har blivit allt mindre. Samtidigt har kraven på densamma, i form av behovet av exportintäkter för att betala för importen, vuxit i och med att

bytesbalansunderskotten ökat. Detta har medfört att vår utlandsskuld ökat

snabbt, samtidigt som våra möjligheter att betala räntor och amorteringar

på denna skuld blir allt mindre.

Ekonomins produktiva sparande och industrins investeringar har fallit drastiskt. Det betyder att VI avsätter en allt mindre del av vära samlade resurser till att bygga för morgondagen, Statsfinanserna har urholkats och därmed har avkastningen på finansiella placeringar stigit i förhållande till avkastningen på industriinvesteringar.

Denna utveckling är uppenbart ohållbar och måste brytas. Ju förr detta sker, desto mindre blir de omställningskostnader i form av minskade

realinkomster som måste följa av en sådan kursomläggning. En fortsatt

utveckling i den riktning som gällt under de senaste åren skulle allvarligt undergräva välstånd och sysselsättning.

3¶De ekonomisk-politiska alternativen

3.1 Uppgiften

Den nödvändiga kursomläggningen måste ta sikte på att värna sysselsätt-

ningen på såväl kort som läng sikt genom att öka produktionen och inves-

Prop. 1982/83: 50 16

teringarna, i synnerhet inom den konkurrensutsatta sektorn. och nedbringa underskottet mot utlandet, dvs. öka det produktiva sparandets

andel av våra inkomster.

Säväl när det gäller att höja sysselsättningen som att stimulera investeringarna är industriproduktionens utveckling helt avgörande. Om industri-

produktionen ökar blir det möjligt dels att stoppa den snabba utslagningen

av arbetskraft från industrin. dels att bygga ut såväl den privata som den offentliga tjänsteproduktionen och därmed öka sysselsättningen även i dessa sektorer.

För investeringarnas del visar all erfarenhet att företagens benägenhet att investera i helt avgörande grad bestäms av efterfrågans och kapacitetsutnyttjandets utveckling. Som tidigare angivits är dock efterfrågan på de internationella marknaderna svag, och kapacitetsutnyttjandet lågt. Någon

avgörande draghjälp från den internationella konjunkturen kan inte förväntas.

Mot denna bakgrund mäste det omedelbara målet för den ekonomiska

politiken vara att så kraftigt förstärka den svenska konkurrenskraften att vi på egen hand förmår hejda den industriella nedgången. öka produktionen och stärka den konkurrensutsatta delen av det svenska näringslivet. Den eftersträvade ökningen av produktion och sysselsättning kan i prin-

cip ske efter tre vägar — genom expansion av inhemsk efterfrågan, genom en gradvis kostnadsanpassning samt slutligen genom cen snabb konkur-

renskraftsförstärkning.

Det finns anledning att jämföra dessa alternativ.

3.2¶Expansion av inhemsk efterfrågan

Ett tänkbart sätt att öka produktionen vore att lägga om finanspolitiken i kraftigt expansiv riktning för att öka den inhemska efterfrågan. och då framför allt av dennas dominerande komponent, dvs. den inhemska konsumtionen.

En sådan politik skulle ha varit möjlig om den svenska ekonomin i utgångsläget varit i jämvikt och den svaga internationella efterfrågeutveck-

lingen bedömts som kortvarig. Som tidigare nämnts är den svenska ekonomin emellertid i fundamental obalans och den internationella ekonomin synes vara inne i en långvarig stagnationsperiod. En expansionspolitik byggd enbart eller främst på inhemsk efterfrågan

skulle i detta läge fördjupa obalanserna i ekonomin i tlera avseenden. Budgetunderskottet skulle växa kraftigt med en ytterligare likvidisering av

ekonomin som följd. Den åtföljande högre inflationen skulle försämra vär konkurrenskraft, vilket skulle leda till lägre industriproduktion. Detta, och

de högre räntenivåer som skulle bli nödvändiga för att placera de ökande

budgetunderskotten, skulle motverka.den önskade återhämtningen av in-

vesteringarna.

Prop. 1982/83: 50 17

Den försämrade konkurrenskraften skulle leda till att bytesbalansunderskottet och utlandsskulden ökade ytterligare. Den eventuella förstärkning av sysselsättningsläget som politiken i en inledningsfas skulle möjliggöra, skulle snart förbytas i en av bytesbalansskäl pätvingad hård åtstramning. Arbetslösheten skulle därför långsiktigt stiga, och detta särskilt för de svaga grupper — inte minst ungdomar och kvinnor — som redan nu

har svårt att hålla ställningarna på arbetsmarknaden.

Sverige är en liten, av omvärlden starkt beroende. öppen ekonomi. Alla erfarenheter av 1970-talets stabiliseringspolitik visar att Sverige kan hälla en högre nivå på efterfrågan än omvärlden endast om den svenska konkurrenskraften är tillräckligt stark. Under den s. k. överbryggningspolitiken i mitten av 1970-talet blev kombinationen av hög inhemsk efterfrågan och i”

förhållande till omvärlden stigande kostnader orsak till att vär bytesbalans

försvagades allvarligt. Denna politik bedrevs under jämviktsriksdagens besvärliga parlamentariska läge och i förhoppningen om cen internationell konjunkturuppgång. som vi skulle kunna haka på. De dåvarande borgerliga oppositionspartierna riktade kritik mot regeringens politik för att vara alltför stram. Nu i efterhand kan vi konstatera, att den snarare blev alltför expansiv.

Med dagens mycket större obalans i vära utrikes affärer och den starkt försvagade industrisektorn kan vi inte föra en politik av det slaget. Som det

socialdemokratiska krisprogrammet ”Framtid för Sverige” anger måste

planen för den ekonomiska återhämtningen ges en annan inriktning än påspädning av den inhemska konsumtionen: ”Den ökade efterfrågan mäste till större delen komma ur två källor: Dels från utlandet och genom att vår egen efterfrågan vrids över från import mot svenska produkter, dels genom investeringar, som stärker produktionsförmåga och konkurrenskraft”.

Den stimulans till den inhemska efterfrågan som kan komma i fråga är därmed främst sådana investeringsstöd och investeringsutgifter som bidrar till att ersätta import med inhemsk produktion (såsom energiinvesteringar. vilka ersätter importerad olja med inhemsk energi) och som genom utbygg-

nad av infrastruktur (anläggningar, vägar, broar, m. m.) underlättar indu-

strins expansion. I övrigt måste den ökade efterfrågan komma från omvärlden eller genom att inhemsk produktion konkurrerar ut import på hemmamarknaden.

En politik, som tar sikte på att stärka näringslivets konkurrenskraft i syfte att öka nettoefterfrågan från utlandet, kan emellertid genomföras på

två olika sätt: Genom en gradvis nedpressning av inhemsk köpkraft i syfte att successivt förstärka konkurrenskraften, eller genom att inledningsvis åstadkomma en så stor konkurrenskraftsförbättring att grunden läggs för

en snar uppgång av produktion och sysselsättning.

2 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 50

Prop. 1982/83: 50 18

3.3 Den ensidiga åtstramningspolitiken

Den politik som fördes av de föregående regeringarna sades syfta till jämvikt i bytesbalansen genom en successiv, gradvis förstärkning av konkurrenskraften. Dess tyngdpunkt lades emellertid på en åtstramning av den inhemska efterfrågan.

Genom denna åtstramning skulle den inhemska inflationen pressas ned.

Den försvagning av arbetsmarknaden som blev en följd härav skulle dämpa löneutvecklingen och därigenom kostnadsutvecklingen och inflationstakten. Gradvis skulle den svenska konkurrenskraften stärkas och därmed industriproduktion och investeringar stuumuleras.

Denna politik misslyckades emellertid i en rad hänseenden. Till följd av den otillräckliga konkurrenskraften kompenserades inte nedpressningen

av den inhemska efterfrågan av höjd efterfrågan från utlandet. Resultatet

blev att kapacitetsutnyttjandet i ekonomin sänktes med ätföljande lägre

produktivitet, högre kostnader per producerad enhet och därmed en sämre utveckling av konkurrenskraften än beräknat. Den vikande efterfrågan bidrog också till att dämpa företagens investeringbenägenhet. Investeringsvolymen, som redan förut var klart otillräcklig, minskade därför ytter-

ligare. Med sjunkande industriproduktion och investeringsnivå motver-

kades även den strukturomvandling av den svenska industrin som åtstramningspolitiken sades syfta till. |

På sysselsättningens område blev följderna av den under de två senaste

åren förda politiken fullt kännbara I år. I takt med att den offentliga

sektorns efterfrågan på arbetskraft bromsades upp och industrisysselsätt-

ningen minskade. ökade antalet arbetslösa. När så även ambitionsnivån

för arbetsmarknadspolitiken sänktes. blev följden en snabbt stigande öppen arbetslöshet.

Sammanfattningsvis ledde den förda åtstramningspolitiken till ett bety-

dande underutnyttjande av arbetskraften och av vår industriella kapacitet.

Den nedgång i det produktiva sparandet — investeringarnas och utrikesnettots andel av nationalinkomsten — som ätföljde denna politik bidrog, som tidigare framhållits, till att ytterligare fördjupa obalanserna i ekonomin.

Denna ensidiga åtstramningspolitik medför mycket stora välfärdsförlus-

ter i form av ökad arbetslöshet, utslagning av industrikapacitet och successivt sjunkande levnadsstandard. Den har också oacceptabla fördelningspolitiska konsekvenser. Det är dessutom mycket tveksamt om den — trots dessa höga kostnader — över huvud taget skulle kunna leda till återställd balans i den svenska ekonomin. Detta alternativ för den ekonomiska politiken ter sig därför inte heller acceptabelt.

Prop. 1982/83: 50 19

3.4 Det produktionsexpansiva alternativet

Omfattningen av obalanserna i den svenska ekonomin och kraften i den

långsiktigt nedåtgående trenden för produktion. sysselsättning och inves-

teringar var hösten 1982 sådana att det framstod som nödvändigt att vända

utvecklingen. |

Inte minst gällde det att återupprätta förtroendet för den svenska kronan, vilken — till följd av den ogynnsamma industriella utvecklingen — sedan flera år varit mycket svag. Den nedskrivning av kronan. som den förra regeringen vidtog hösten 1981, var cj tillräcklig för att återställa förtroendet för kronan. Valutautflödet har under de 12 senaste månaderna,

med några få undantag, legat på ungefär två miljarder kronor i månaden.

Kravet på ett omedelbart trendbrotu förstärktes av den massiva spekulation mot kronans värde. som under sensommaren och början av hösten visade den negativa syn på den ekonomiska utvecklingen i Sverige som var

förhärskande på de internationella marknaderna. Bara under den första

veckan i oktober uppgick valutautflödet till över 2,5 miljarder kr. Om den nytillträdande regeringen hade försökt stoppa den spekulativa attacken

mot kronan med hjälp av räntehöjningar och skärpt åtstramning hade

följden blivit en dramatisk utslagning av industrikapacitet och en än krafti-

gare ökning av arbetslösheten. | Det enda sättet att snabbt bryta den industriella nedgången och skapa

förutsättningar för att inom överskådlig tid vända den i en nödvändig

dig och en gång för alla göra slut på de senaste årens återkommande

valutakriser måste den ges en sådan storlek att den kan bidra till att lösa de långsiktiga konkurrens- och strukturproblemen. som orsakat både underskott och valutakriser. Efter konsultationer med berörda parter, bl.a.

övriga nordiska länder, skrevs således kronans värde ned med 167 den 8

oktober.

Den ökning av konkurrenskraften som devalveringen medför, gör att det under kommande år blir möjligt att få till stånd ett avgörande brott med de nedåtgående trenderna för produktion, sysselsättning och investeringar. Härigenom blir det möjligt att genomföra den strategi som förespråkades i krisprogrammet ”Framtid för Sverige”. Även vid den ytterligt svaga tillväxt av världshandeln som kan befaras kan den totala efterfrågan som

riktas mot svensk produktion öka. Efter någon tid bör det bli möjligt att hejda sysselsättningsnedgången inom industrin. Genom att öka industri-

produktionen skapas resurser för att stärka sysselsättningen inom den privata och offentliga tjänstesektorn samt för att värna de viktiga sociala

transfereringssystemen. Den konkurrensutsatta sektorn förstärks och där-

med skapas förutsättningar för en återhämtning av investeringarna och en strukturomvandling av näringslivet i riktning mot långsiktigt lönsamma verksamheter. Det omfattande industristödet till förlustföretagen kan börja

Prop. 1982/83: 50 20

avvecklas. Möjligheter öppnas att väsentligt minska bytesbalansunderskottet och därmed utlandsskulden.

Ett viktigt led i strävandena att göra industrin mer konkurrenskraflig är. att bereda den tillgång till en större hemmamarknad. Sverige bör mer

aktivt än hittills verka för att de nordiska ländernas industri stärks genom

att få utvecklas med hela Norden som hemmamarknad. Detta är av sär-

skild vikt för de små och medelstora företagen. På grund av den ekonomis-

ka stagnationen har Sverige erbjudit en allt sämre avsättningsmarknad för de nordiska ländernas export, vilket försämrat förutsättningarna för det ekonomiska samarbetet i Norden. Det är från detta perspektiv av särskild

betydelse att Sverige återvinner sin ekonomiska styrka. Endast härigenom kan Sverige göra en fullgod insats i det nordiska ekonomiska samarbetet. Det är av stor vikt att påskynda de ansträngningar som görs inom Nordiska

Ministerrädet för att vidareutveckla den nordiska hemmamarknaden.

Den kraftfulla omläggning som devalveringen medfört är emellertid för-

knippad med vissa risker. Det är viktigt att identifiera dem, så att de också

blir möjliga att undvika.

Den vanligaste orsaken till att devalveringar misslyckas är att de inte

åtföljs av en ekonomisk politik i övrigt som förmår befästa den uppnådda förstärkningen av konkurrenskraften. dvs. att den inte är en del av ett helhetsprogram. Den devalvering som nu genomförts är emellertid endast första fasen i en övergripande krisplan. och den åtföljs av en rad komplet-

terande ätgärder. vilka tillsammans i en andra fas skall säkerställa att devalveringen ger de önskade effekterna.

4¶Den ekonomisk-politiska strategin för de närmaste åren

4.1 Huvudlinjerna i den ekonomiska politiken

Genom devalveringen har goda möjligheter skapats att samtidigt öka tillväxten och minska obalanserna i den svenska ekonomin. Om dessa

möjligheter skall kunna utnyttjas är det av avgörande betydelse att deval-

veringen följs upp genom en konsekvent ekonomisk politik som främjar

tillväxten i den konkurrensutsatta sektorn genom att tillse att förbättringen av konkurrenskraften blir bestäende. Huvudlinjerna i en sådan politik måste vara:

— alt samla hela nationen och effektivt utnyttja våra resurser i kampen för

den fulla sysselsättningen, — all bekämpa inflationen och återställa jämvikten i bytesbalansen, — att låta de nödvändiga bördorna bäras av alla grupper i samhället efter

deras bärkraft.

Prop. 1982/83: 50 2

4.2 Bestående konkurrenskraftsförbättring

En grundläggande förutsättning för att devalveringen skall bli lyckosam och ge långsiktigt positiva effekter på den svenska ekonomin är att förbättringen av företagens konkurrenskraft blir bestående och inte snabbt äts

upp av en våg av pris- och kostnadsökningar. Det är också nödvändigt att företagen utnyttjar konkurrenskraftsförbättringen till att sänka sina priser i

förhållande till världsmarknadspriserna eller på annat sätt förstärka sin marknadsposition. Därigenom kan de öka sin export och återta en del av

de marknadsandelar som förlorats under senare år. vilket omgående ver-

kar stimulerande på produktion och tillväxt i den konkurrensutsatta sektorn. I takt med att kapacitetsutnyttjande och vinster stiger skapas så

småningom också förutsättningar för en investeringsuppgång i näringsli-

vet.

Möjligheterna att snabbt få igång en positiv utveckling enligt dessa linjer ökar om företagen redan från början anser sig ha skäl att räkna med att konkurrenskraftsförbättringen blir bestående. Deras benägenhet att utnyttja den förstärkta konkurrenskraften och bygga ut produktionskapacite-

ten bör då vara väsentligt större än om det finns risk för att förbättringen

av konkurrensläget endast blir temporär.

Men för att konkurrenskraftsförbättringen skall bli bestående måste människorna i vårt land acceptera den engångssänkning av levnadsstan-

darden som följer av devalveringen. Det krävs att ingen grupp försöker kompensera sig på andras bekostnad för den inflationseffekt som devalveringen övergångsvis innebär. Om detta villkor inte skulle uppfyllas, omintetgörs den förbättrade Kkonkurrenskraften, de ekonomiska obalanserna

skulle förvärras, och det ofrånkomliga resultatet blir en stegring av arbetslösheten.

4.3 En rättvis fördelningspolitik

Det är således av avgörande betydelse att alla grupper solidariskt ger sitt

bidrag för att stärka den svenska ekonomin. Det svära ekonomiska läget kräver uppoffringar av människorna i vårt land. I det läget skärps kraven på fördelningspolitiken. Människorna är, av förståeliga skäl, endast villiga till sådana uppoffringar. om de upplever att bördorna fördelas efter bärkraft och att politiken värnar de svaga och utsatta i samhället.

Likaså är det viktigt att uppoffringarna upplevs som meningsfulla: att människorna märker att de följs av åtgärder som syftar till att ge de

önskade resultaten. Därför är en krispolitik baserad på kraven om en

rättvis fördelning den enda möjliga. Därför ställer regeringen också fördel-

ningspolitiken i centrum för krisplanens genomförande.

Det viktigaste inslaget i fördelningspolitiken är kampen för den fulla

sysselsättningen. Regeringen har redan avsatt betydande resurser i kam-

Prop. 1982/83: 50 22

pen mot arbetslösheten och alla dess förödande fördelningspolitiska orättvisor. Detta arbete kommer att fortsätta. Framför allt eftersträvar regeringen att häva den höga arbetslösheten bland ungdomen.

Den utveckling som under de föregående regeringarna hotat att medföra ökande klyftor i det svenska samhället måste brytas. Regeringen kommer

att infria de fyra vallöftena, som syftar till att värna det sociala trygghets-

system som byggts upp under arbetarrörelsens ledning: Värdesäkringen av

pensionerna kommer att återställas: beslutet om införande av karensdagar

och försämrad ersättningsnivå inom sjukförsäkringen rivs upp: försämringen av dagersättningen inom arbetslöshetsförsäkringen samt försämringen av statsbidragen till barnomsorgen kommer att upphävas. I enlighet med utfästelserna i det socialdemokratiska krisprogrammet kommer vidare den fortsatta utbyggnaden av den offentliga servicen att prioritera barnomsor-

gen och äldrevården.

Speciellt vinnlägger sig regeringen i detta sammanhang om att stödja

barnfamiljerna. Omfattande insatser kommer att sättas in för att skydda dem: Barnbidragen höjs. särskilt för flerbarnsfamiljerna: de förlängda barnbidragen för grundskolestuderande över 16 år höjs: studiebidragen till gymnasiestuderande höjs: och livsmedelssubventionerna höjs. Dessutom

har beslut redan tagits om höjning av bostadsbidragen, vilket också främst gynnar barnfamiljerna.

Men fördelningspolitiken innefattar inte bara ätgärder för att mildra

krispolitikens bördor för de mest utsatta grupperna. Regeringen avser

också att säkerställa att de välbärgade medborgarna verkligen ställer upp efter bärkraft. Skatten på förmögenheter, arv och gåvor kommer att skärpas. Vissa skattelättnader som beviljats aktieägarna kommer att avskaffas. Höjd skatt kommer att tas ut på en del umbärliga varor. Samtidigt medför reformen av inkomstskatten att det blir mer lönsamt att arbeta och spara men mindre lönsamt att konsumera på kredit och att missbruka avdragsmöjligheterna.

Dessutom kommer regeringen att intensifiera kampen mot skatteflykt och ekonomisk brottslighet. Ingen skall få kunna dra sig undan sina medborgerliga skyldigheter. . .

Vinsternas utveckling och användning spelar en central roll i fördelningspolitiken. Ett både ofrånkomligt och önskvärt resultat av devalve-

ringen är att vinsterna i den utlandskonkurrerande delen av näringslivet kommer att stiga — i vissa företag och branscher till påtagligt höga nivåer.

En sådan vinstutveckling ställer bestämda krav både på företagen och på

den ekonomiska politiken.

För det första kan vinstökningen inte tillåtas ge upphov till en onormalt

hög löneglidning. som allvarligt skulle försvåra en återhållsam lönepolitik.

För det andra måste — så längt det är möjligt — garantier skapas för att vinsterna används till produktiva investeringar. För det tredje måste strävan vara att förhindra att vinstuppgången leder till en ytterligare koncen-

Prop. 1982/83: 50 23

tration av förmögenheter och makt i näringslivet. De åtgärder i fråga om

företagens vinster som föreslås resp. aviseras i denna proposition har

utformats för att uppnå dessa tre syften.

4.4¶Låg inflation

Genom en aktiv och medveten fördelningspolitik skapas således förutsättningar för att medborgarna solidariskt skall bära de uppoffringar som är

nödvändiga för att ta vårt land ur krisen. Men en bestående konkurrens-

kraftsförbättring ställer inte bara krav på en anpassning av reallönerna. I

ett längre perspektiv måste inflationen begränsas till högst den nivå som råder i våra viktigaste konkurrentländer. Dessutom måste ekonomins pro-

duktionsförmåga stärkas genom att landets resurser i form av arbetskraft och kapital utnyttjas på ett effektivt sätt.

Devalveringen av den svenska kronan medför via stigande importpriser en oundviklig engångshöjning av den allmänna prisnivån i landet. Sedan denna effekt slagit igenom måste inflationen pressas ned till en låg nivå. Låg inflation skapar gynnsamma villkor för ekonomisk tillväxt samtidigt som en rättvis fördelning av inkomster och förmögenheter underlättas. En

målmedveten inflationsbekämpning är också en förutsättning för att varak-

tigt kunna nedbringa dagens rekordhöga räntenivåer.

En återhållsam lönerörelse utgör en viktig grundsten i kampen mot

inflationen. Om man skall kunna undvika att hamna i en mycket svårhanterlig pris- och lönespiral som på sikt hotar växelkursen, fär inga grupper

försöka kompensera sig för den standardsänkning som devalveringen på

kort sikt medför. Den kommande avtalsrörelsen är härvid utomordentligt betydelsefull. Det är av avgörande vikt att den resulterar i en uppgörelse som befäster den förstärkning av konkurrenskraften som devalveringen

gjort möjlig. Regeringen föreslår nu en rad åtgärder i syfte att skapa förbättringar för en sådan uppgörelse, bl.a. när det gäller fördelningspoliuken och vinsternas användning. Av stor betydelse är även att pensionärertnas riksorganisation förklarat att pensionärerna är beredda att bära sin del av de uppoffringar. som blir nödvändiga för att främja sysselsättning och industriell tillväxt. Löntagarorganisationerna har också deklarerat att de är införstådda med att det ekonomiska läget inte ger utrymme för höga

nominella lönepåslag.

I ett mer Jångsiktigt perspektiv har den marginalskattesänkning som

beslutats för även 1983-1985 skapat förbättrade förutsättningar för låga nominella löneökningar. Specifika krav ställs också på utformningen av

den ekonomiska politiken under kommande år. En alltför hög inhemsk

efterfrågan skulle riskera att medföra ökade svårigheter att hålla kostnadssidan i schack, vilket i sin tur skulle leda till att konkurrenskraften försva-

gades och att devalveringens positiva effekter urholkades. En expansion i

den konkurrensutsatta sektorn mäste därför kombineras med en äterhåll-

sam inhemsk konsumtionsutveckling.

Prop. 1982/83: 50 24

Det på sikt största hotet mot en låg inflationstakt utgörs av den likvidisering av kreditmarknaden som de senaste ärens stora och ständigt ökunde budgetunderskott medför. Bringas inte budgetunderskotten under kontroll äventyras den industriella återhämtning som är nödvändig för att rekonstruera den svenska ekonomin. Därmed skulle själva kärnan i den nu inledda krispolitiken hotas. Finanspolitiken måste långsiktigt inriktas på att förbättra statens finanser. Det måste ske genom stor återhållsamhet med statens utgifter men också genom inkomstförstärkningar vad gäller

säväl skatter som avgifter.

Väsentliga delar av de statliga utgifterna är en nödvändig grundsten för att uppnå grundläggande sociala och mänskliga behov. I det utomordentligt kärva budgetläge som nu avtecknar sig måste emellertid alla utgifter noga prövas. Även ytterst angelägna utgifter kan behöva ses över i syfte

att pröva om de uppsatta mälen på ifrågavarande område uppnås på ett

statsfinansiellt acceptabelt sätt. Utgifter som framstår som mer umbärliga måste genom ett intensifierat omprövnings- och omprioriteringsarbete

bringas ned. Av största vikt är att finna åtgärder som syftar till att mildra

inslaget av automatik I budgeten.

Under de närmaste åren är utrymmet för nya åtaganden starkt begränsat

och bör i första hand utnyttjas för att stödja verkligt utsatta grupper. Utrymme härför inom den statliga budgeten måste skapas genom omprioriteringar. Detta skärper kraven på en aktiv och fördelningspolitiskt väl avvägd budgetpolitik.

Den nyligen genomförda nedskrivningen av den svenska kronan medför att företagens internationella konkurrenskraft kraftigt förbättras. Säsom anges i regeringsförklaringen måste denna nedskrivning följas av en neddragning av vissa former av subventioner till näringslivet, vilka under de borgerliga regeringarna allvarligt försvagat statsbudgeten.

Mot denna bakgrund och med beaktande av de kraftigt ökade kostnaderna för subventionerade exportkrediter inom det s.k. SEK-systemet kommer inom regeringskansliet att göras en översyn i avsikt att reducera

statens kostnader för SEK-systemet. Detta innebär att subventionsgraden

i systemet bör sänkas. Ett led i översynen bör vidare vara att pröva

möjligheterna till ökad samordning mellan de beslut om exporikreditgarantier som fattas uv Exportkreditnämnden och de subventionerade

exportkrediter som beslutas av SEK. Sverige bör också aktivt medverka i de internationella överläggningar som pågår om minskning av subventionselementet i exportkrediter. I översynen bör också övervägas möjligheterna att finna andra former för finansieringen av SEK-systemet. vid sidan av statsbudgeten. Det finns anledning att återkomma till detta ärende senare, i samband med förslag till riksdagen innevarande riksmöte.

Vi kommer ändå att under överskådlig framtid dras med betydande

underskott i statsbudgeten. Politiken måste därför i ett kortare perspektiv

inriktas på att finna vägar att i ökad utsträckning finansiera underskotuet på

Prop. 1982/83: 50 Lr in

ett sätt som inte driver upp inflationen. Det innebär att statens upplåning

hos allmänheten måste intensifieras och upplåningen i banksystemet be-

gränsas. På det sättet undviks en inflationsskapande påspädning av likviditeten i ekonomin. Bl. a. i syfte att minska likviditeten i ekonomin kommer vidare reglerna för inbetalning av skatter och avgifter att ses över. Därigenom kommer också statens finanser att förstärkas.

Det är angeläget att undvika omotiverade prishöjningar i samband med devalveringen. Sädana kan lätt få självförstärkande spridningseffekter.

Därför har ett allmänt prisstopp införts. För importerade varor får dock priset höjas i den utsträckning som motiveras av den ändrade växelkursen, vilket underlättar den eftersträvade relativprisförändringen mellan svenska och importerade varor. Strävan är att prisstoppet skall vara i kraft under en relativt kort tidsperiod.

4.5 Ett effektivt resursutnyttjande

Skattereformen är av stor betydelse då det gäller att säkerställa att landets resurser utnyttjas sä effektivt som möjligt. Genom att marginal-

skattesatserna sänks inte minst för de breda löntagargrupperna uppmunt-

ras ökade arbetsinsatser och ökat sparande. Omflyttningar till nya arbetsuppgifter görs mer lönsamt och stimulerar därmed till effektivare arbetsin-

satser. Samtidigt beskärs — såväl genom marginalskattesänkningen som

genom begränsningen av underskottsavdragens värde — avkastningen på skatteplanering och avdrag. Detta är ett led i regeringens allmänna strävan att föra över resurser från improduktiv till produktiv verksamhet.

För att mobilisera landets resurser kommer regeringen vidare att vidta

kraftfulla åtgärder för att öka vår produktion inom cenergi- och skogssektorerna. Så snart som möjligt kommer särskilda åtgärder att vidtas i syfte att trygga skogsindustrins råvarubehov och avhjälpa den virkesbrist, som under nägra av de senare åren varit ett hinder för fullt resursutnyttjande inom skogssecktorn och som förorsakat onödig virkesimport. Omfattande insatser kommer att göras för att i ökad utsträckning ta till vara våra inhemska energiresurser och därmed minska behovet av dyrbar importerad olja. Inledningsvis ges därvid ökat stöd framför allt till distribution av fjärrvärme samt till anläggningar för torveldning.

Satsningarna på energiområdet ingår i ett mer omfattande investe-

ringsprogram, som regeringen avser att genomföra-för att påskynda den industriella expansionen. Det bör i detta sammanhang understrykas, att de offentliga investeringarna samt myndigheternas stöd till det privata näringslivets investeringar kommer att kanaliseras till sådana verksamheter

som bedöms ha goda förutsättningar för långsiktig lönsamhet. Devalve-

ringen har skapat förutsättningar för att näringslivet på egna ben skall kunna ta sig ur de rådande svärigheterna: regeringen kommer därför att till det yttersta försöka undvika en situation där Sverige skulle bli beroende av

ett med statssubventioner vidmakthållet näringsliv.

Prop. 1982/83: 50 | 26

Investeringsprogrammet och investeringsstödet kommer följaktligen att

inriktas å ena sidan på sådan industriell verksamhet som har förutsättning-

ar att klara sig igenom hård konkurrens, å andra sidan på sådana investeringar i infrastruktur som sänker kostnaderna och stärker konkurrenskraften för industrin som helhet. Som exempel på det sistnämnda kan anföras upprustning av vägnätet, av järnvägarna, luftfarten samt av post- och telekommunikationsväsendet.

Investeringsprogrammet omfattar även insatser för att stärka forskning

och utbildning, vilket är av långsiktig betydelse för förnyelsen av svenskt näringsliv.

För att våra produktiva resurser skall kunna mobiliseras fullt ut krävs också att arbetskraftens potential 1as tillvara och att arbetsmarknaden fungerar effektivt. Skattereformens positiva effekter har redan berörts.

Det är vidare viktigt att förebygga sådana flaskhalsproblem som bristen på

yrkesarbetare orsakat inom industrin. Regeringen understödjer därför det initiativ som tagits av AMS och verkstadsindustrins parter till en särskild

satsning på bristyrkesutbildning inom verkstadsindustrin. För detta ges

AMS ökade resurser.

4.6 Stabiliseringspolitiska överväganden

Den ckonomiska politiken kan inte bara utformas med hänsyn till de långsiktiga målen utan måste också avvägas med hänsyn till konjunkturlä-

get. Vid en snabb och kraftig internationell konjunkturuppgång kan obalanserna i den svenska ekonomin avhjälpas relativt snabbt. En exportledd

produktionstillväxt kan då kombineras med en stram inhemsk etterfråge-

politik utan att negativa sysselsättningseffekter behöver uppkomma.

Det är emellertid, som tidigare nämnts, troligt att det internationella konjunkturuppsvinget dröjer och att det dessutom blir relativt svagt. Den

inhemska efterfrågan kan då inte stramas ät lika hårt. utan politiken måste

avvägas med hänsyn till de krav som de stabiliseringspolitiska målen och framför allt då målet om full sysselsättning ställer.

På grund av de stora obalanserna i den svenska ekonomin är det emellertid inte möjligt att, vid en internationell konjunkturnedgång, parera de

negativa effekterna på sysselsättningen genom att i stabiliseringspolitiskt

syfte öka den offentliga konsumtionen. Detta skulle riskera att förvärra

strukturproblemen i den svenska ekonomin. Det begränsade utrymme som nu finns för ökad offentlig expansion bör huvudsakligen användas till investeringar som främjar tillväxten, bl. a. genom att stödja den konkurrensutsatta sektorns expansion. Detta synsätt har varit vägledande vid utarbetandet av det investeringsprogram som ingår i krisplanen.

Sysselsättningen måste i övrigt värnas genom en aktiv arbetsmarknadspolitik. Behoven är här stora efter det senaste årets kraftiga försvagning av arbetsmarknaden och inför den fortsatta försvagning som kan förutses i

Prop. 1982/83: 50 27

vinter. AMS kommer att tilldelas resurser i erforderlig omfattning för att de arbetsmarknadspolitiska medlen skall kunna sättas in med full styrka. Sysselsättningen i beredskapsarbeten kommer att öka kraftigt. och omfattande insatser för att speciellt bekämpa ungdomsarbetslösheten kommer att sättas in. Riktade åtgärder för att lindra de exceptionella sysselsättningsproblemen i Norrbotten skall också vidtas.

5¶De ekonomisk-politiska åtgärderna

Regeringens ekonomiska politik utgör en strategi för ökad tillväxt. höjd sysselsättning och rättvis fördelning. Det första steget i denna strategi togs genom devalveringen den 8 oktober, vilken avsäg alt stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft och lägga grunden för en sanering av vårt lands ekonomi. Devalveringen skall under den kommande mandatperioden

följas upp genom en fast och konsekvent ekonomisk politik i syfte att

säkerställa att konkurrenskraftsförbättringen blir bestående.

Men samtidigt är det akuta sysselsättningsläget utomordentligt allvarligt. När den nya regeringen tillträdde i september gick 176000 människor

utan arbete. Det är en ökning med över 5096 på ett. år och den högsta

månadssiffra som noterats på mer än 25 år. Vi vet dessutom av erfarenhet att arbetslösheten normalt stiger under vintern.

Omedelbara och omfattande insatser krävs därför för att förhindra en dramatisk försämring av sysselsättningsläget under det kommande halv-

året.

Regeringen har således tagit ställning för ett omfattande program med det dubbla syftet att lindra de akuta svårigheterna under den kommande perioden och samtidigt understödja och komplettera den långsiktiga ekonomisk-politiska strategin. I detta program ingår en massiv arbetsmarknadspolitisk insats innefattande nya anslag för arbetsmarknadsutbildning. beredskapsarbeten och riktade ungdomsinsatser. Vidare läggs ett omfattande investeringsprogram fast.

Syftet med detta investeringsprogram är fyrfaldigt. För det första skall det bidraga till att importen av energi begränsas: för det andra skall det understödja industrins kommande expansion, genom att bygga ut och

modernisera samhällets infrastruktur: för det tredje skall investeringspro-

grammet hejda den fortgående utslagningen av vissa för näringslivets fortbestånd viktiga branscher, framför allt byggnadsindustrin: och för det fjärde, slutligen, skall det bidraga till att klara de akuta sysselsättnings-

problemen under vintern 1983/84, återigen främst på byggnadsområdet.

Dessa insatser är ej ämnade att vara permanenta. De skall efterhand avlösas av den efterfrågan som den förbättrade konkurrenskraften. genom

ökad export och återvunna marknadsandelar på hemmamarknaden, kom-

mer att ge. Under en övergångsperiod kommer de emellertid att vara av synnerlig vikt.

Prop. 1982/83: 50 28

I regeringens ekonomiskt-politiska åtgärdspaket ingår också en rad förändringar på skatternas område. Dessa har dels till syfte att stimulera till ökade investeringar, dels är de ägnade att fördela krispolitikens bördor så rättvist som möjligt. Av särskild betydelse är i detta sammanhang det system för vinstdelning, som regeringen avser att införa för aktiebolagen

under nästkommande år. .

Slutligen kommer regeringen också att infria de fyra vallöften om itryg-

gandet av vissa sociala välfärdsreformer, som det socialdemokratiska par-

tiet utfärdade i valrörelsen.

5.1 Arbetsmarknadspolitiken

Regeringen har i slutet av oktober i är presenterat ett arbetsmarknadspolitiskt åtgärdsprogram för att begränsa arbetslösheten under hösten och vintern. Förslag om dessa åtgärder redovisas senare denna dag i detalj av chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

Tyngdpunkten i detta åtgärdsprogram ligger på sysselsättningsskapande åtgärder till ett belopp om 1950 milj. kr.. varav 1650 milj. kr. avser beredskapsarbeten. Härigenom kan antalet dagsverken ökas från den tidi-

gare planeringsnivån för budgetåret 1982/83 om 6.3 milj. till 9.6 milj.

dagsverken. Med utnyttjande av finansfullmakten (prop. 1981/82:150, FiU 1981/82: 40, rskr 1981/82: 393) har regeringen genom beslut den 21 oktober 1982 beslutat tidigarelägga statliga investeringsprojekt för 1017 milj. kr. i syfte att undvika en fortsatt försämring på byggarbetsmarknaden. Inom ramen för de sysselsättningsskapande åtgärderna disponerar AMS sedan tidigare 60 milj. kr. för rådrumsbeställningar tll industrin. Denna ram höjs med 300 milj. kr. för statliga industribeställningar.

Inom arbetsmarknadsutbildningen har regeringen redan fattat beslut om att höja bidragen till utbildning när det finns påtaglig risk för permittering eller uppsägning av arbetstagare från 20 kr/tim till 35 kr. /tim. Höjningen begränsas till utbildning inom tillverkningsindustrin. Kostnaderna för den-

na höjning inkl. en förväntad volymökning beräknas till 170 milj. kr. Samtidigt har regeringen föreskrivit att AMS för budgetåret 1982/83 får planera arbetsmarknadsutbildning på en nivå motsvarande 125 000 deltaga-

re, att jämföra med den tidigare planeringsnivån 110000 deltagare. 30 milj. kr. satsas därutöver på bristyrkesutbildning i syfte att förebygga sädana flaskhalsproblem som kan orsakas av brist på yrkesarbetare i en konjunkturuppgång. Satsningen gäller fortbildning av anställda inom verkstadsindustrin till kvalificerat yrkesarbete.

Ramen för bidrag till ungdomsplatser, som tidigare uppgick till 60 milj. kr., har likasä genom utnyttjande av finansfullmakten. genom regeringens beslut den 21 oktober 1982, höjts med 90 milj. kr.

Mot bakgrund av det särskilt ansträngda sysselsättningsläget i Norrbot-

ten har en betydande del — drygt 183 milj. kr. — av de tidigarelagda statliga

Prop. 1982/83: 50 29

investeringarna avdelats för byggnads- och anläggningsarbeten i detta län.

Kostnaden för de nu anmälda resp. föreslagna åtgärderna på arbets-

marknadspolitikens område uppgår till sammanlagt ca 3,7 miljarder kr.

5.2 Investeringsprogrammet

De investeringsinsatser som föreslås riktas främst mot energi-, kommu-

nikations- och byggsektorerna.

Kommunikationsdepartementet bör få anslag om totalt 1000 milj. kr. för

att under innevarande och nästa budgetår genomföra ett antal viktiga

investeringsprojekt. Flera områden berörs. Då det gäller förbättring av

vägnätet planeras en utbyggnad av bl.a. Värmdövägen, av E 4, E 6 och riksväg 51. Speciella åtgärder mot eftersatt vägunderhåll kommer att vid-

tas för att öka trafiksäkerheten och minska trafikstörningar.

Statens Järnvägar bör få ökade anslag till fler lok och vagnar, samt för en utbyggnad av delar av spårnätet. Luftfarten byggs ut genom att Arlanda kompletteras med nya anläggningar och genom att dess banor förbättras.

Postverké&t och televerket får särskilda anslag för nya investeringar, i det

sistnämnda fallet i syfte att tidigarelägga digitaliseringen av telenätet. Åtgärder för att främja investeringar och utvecklingsarbete i kollektivtrafi-

ken kommer också att vidtas.

Utbildningsdepartementet bör få anslag om 170 milj. kr. för att under innevarande och nästa budgetår bygga om och till forsknings-, undervis-

nings- och bibliotekslokaler. Därigenom stöds såväl forskning och utbild-

ning som byggsektorn.

Byggnadsverksamheten stimuleras även genom att bl.a. ett system med

hyresrabatter bör införas för nybyggnation, varigenom efterfrågan och produktion av hyreslägenheter understöds. Dessutom bör totalt 600 milj. kr. satsas på energibesparande åtgärder, främst avseende isolering och fjärrvärme, för bostadshus.

På energisidan bör under innevarande och nästa budgetår genomföras ett investeringsprogram omfattande totalt 1.2 miljarder kr., varav mer än hälften bör avse stöd till tillverkning och upphandling av energiutrustning, såsom värmepumpar och koleldade förbränningsanläggningar. För att möjliggöra en minskning av oljeimporten bör ökat stöd också ges till fjärrvärmedistribution samt till torveldningsanläggningar.

För att vi bättre skall kunna utnyttja Sveriges egna råvaruresurser bör

totalt 300 milj. kr. anslås till ett investerings- och utvecklingsprogram för gruv- och mineralindustrin, och då i ett första skede ett program för utökad

prospektering. Merparten av prospekteringen kommer att ske i Norrbotten. Syftet är att öka livslängden hos befintliga gruvor och mineralföretag

och att lägga grunden för nya för att därigenom åstadkomma en långsiktigt

lönsam breddning av industrin.

Prop. 1982/83: 50 30

5.3 Skattepolitiken

De åtgärder på skattepolitikens område som nu bör genomföras berör

företagsbeskattningen, kapitalbeskattningen, inkomstskatten, mervärdeskatten samt införande av vissa nya punktskatter.

Ett centralt mål för regeringens ekonomiska politik är, som tidigare framhållits, att stimulera till en ökning av investeringarna. i synnerhet inom industrin. Det viktigaste medlet härför är att genom generell ekono-

misk politik åstadkomma en tillräcklig efterfrågan. så att kapacitetsutnytt-

jandet höjs och initierar en investeringsuppgäng. I väntan på en dylik självbärande uppgång bör emellertid också de skattepolitiska medlen utnyttjas för att stimulera investeringsverksamheten. Följande åtgärder aktualiseras i detta syfte: — obligatorisk avsättning till investeringsfond. Aktiebolag och ekonomis-

ka föreningar bör åläggas att betala in 207 av sina vinster för 1983 till

räntelösa investeringskonton hos riksbanken. Inbetalningen skall vara

avdragsgill under förutsättning att företagen sätter av motsvarande belopp tll en särskild investeringsfond

— investeringsavdraget för byggnadsarbeten förlängas med ett år t. o. m.

den 31 mars 1984 — investeringsavdraget vid redovisningen av mervärdeskatten förlängas

med ett år till utgången av år 1983

— det nuvarande frisläppet av de allmänna investeringsfonderna förlängas

ett år — frisläppet av de allmänna investeringsreserverna förlängas med ett år

Ett annat centralt mål för den ckonomiska politiken är att fördela de uppoffringar som krävs för att rekonstruera landets ekonomi på ett rättvist sätt. så att krispolitiken får den nödvändiga förankringen. Löntagarna får vidkännas betydande reallönesänkningar. För att även andra grupper skall bära bördorna bör följande fördelningspolitiskt motiverade åtgärder på

skatteområdet tas upp:

— förmögenhetsskatten höjas med 0,5 procentenheter i alla förmögen-

hetsskikt — arvs- och gåvoskatten höjas — skattereduktionen vid utdelning på svenska börspapper (f.n. max 2250 kr. för ogift och 4500 kr. för makar gemensamt) slopas — skattereduktionen vid det s.k. skattesparandet sänkas från 20 till 10 &

för banksparandet och från 30 till 2092 för aktiefondsparandet.

Den statliga inkomstskatten har genom riksdagens beslut med brett

parlamentariskt stöd reformerats i syfte att över en treårsperiod sänka

marginalskattesatsen i vanliga inkomstlägen till 50 2. samtidigt som värdet av underskottsavdragen skulle reduceras till högst 50 Z. Sedan riksdagen fattade sitt beslut har den svenska kronan devalverats med 1676. vilket

påverkar såväl inflationstakt som inkomstutveckling 1983 på ett sådant sätt

Prop. 1982/83: 50 31

att anledning föreligger att justera reformen för 1983. Följande förändring-

ar bör föreslås: | —- I inkomstskikten mellan 8 och 12 basenheter (58 400—87 600 kr. i 1983

års penningvärde) bör skatten sänkas med ytterligare I procentenhet.

Den maximala skattelättnaden blir därmed 292 kr. — För att skapa skattemässig jämställdhet mellan arbetsgivarnas och lön-

tagarnas kostnader för resp. facklig organisationsverksamhet bör en

skattereduktion för fackföreningsavgifter med 404 av erlagd avgift

införas. Högsta underlaget för reduktionen bör vara I 200 kr.

— För att motverka den potentiella inkomst- och förmögenhetsökning hos

privata hyresvärdar som de reducerade räntesubventionerna i det allmännyttiga bostadsbeständet kan ge upphov till, bör en hyreshusavpift införas. Avgiften bör vara I 96 av taxeringsvärdet för år 1983, 1,54 för år 1984 och därefter 2,05. — En särskild skatt på 600 kr. bör införas på videobandspelare.

— För att samhället skall få del av de betydande vinster som uppkommer

vid elproduktion i vattenkraftstationer när priset på andra energikällor stiger bör en skatt på vattenkraftsbaserad elproduktion på 2 öre per

kWh införas. Den bör reduceras med I öre per KWh för kraftverksbygg-

nad från tiden 1973-1977 och utgå helt för senare kraftverk.

— Regeringen kommer vidare — till följd av den förstärkning av vissa

industriföretags konkurrenskraft som devalveringen av den svenska

kronan innebär — överväga en minskning av den nedsättning av allmän

energiskatt som vissa industriföretag nu medges.

5.4¶Vinstavsättning och vinstdelning

Ökad sysselsättning och samhällsekonomisk balans förutsätter en höjd

lönsamhet inom den konkurrensutsatta delen av näringslivet. Stora vinster skapar emellertid fördelningspolitiska problem. Det framstår som utmanande om vinsterna skall tillfalla företagens ägare medan befolkningen i övrigt ej får kompensera sig för devalveringens effekter. Det är därför nödvändigt att se till att en viss del av företagens vinster förs över från ägarna till andra grupper i samhället. Samtidigt bör företagen stimuleras att utnyttja sina ökade vinster för produktiva investeringar i stället för placeringar av huvudsakligen finansiell natur.

I detta syfte föreslår jag, som redan omtalats, dels förlängningar av investeringsavdrag och frisläpp av investeringsfonder, dels att aktiebolag och ekonomiska föreningar skall betala in 20 av sin vinst under nästa år

till räntelösa konton hos riksbanken. Avsättningen till fonden blir avdrags-

gill om motsvarande belopp avsätts till en särskild investeringsfond. Denna får tas I anspråk bl. a. för investeringar i byggnader. markanläggningar och

inventarier samt kostnader för forskning och utveckling. Samråd bör där-

vid ske med de lokala fackliga organisationerna.

Prop. 1982/83: 50 32

Det främsta syftet med den föreslagna särskilda investeringsfonden är att stimulera företagens investeringar under åren 1984 och 1985. Endast genom att investera kan företagen under denna period få ut de till riksbanken inbetalade medlen. Den obligatoriska inbetalningsskyldigheten löser

dock — även om den får en dämpande inverkan på företagens utdelningar — endast i mindre utsträckning önskemålet om en rimlig fördelning av de

ökade vinsterna. Jag avser därför att senare under innevarande riksmöte återkomma med förslag om ett system för vinstdelning. Det kan dock vara lämpligt att redan nu ange huvuddragen i detta system.

När det gäller företagens vinster under 1983 talar starka praktiska skäl

för att vinstdelningen i en eller annan form anknytes till företagens utdel-

ning. Den konstruktion som övervägs är att påföra företagen en avgift

motsvarande 207 av beslutad utdelning för verksamhetsäret 1983. Avgitten bör tillföras Allmänna pensionsfonden och användas för bl. u. aktieförvärv.

Det nu skisserade systemet bör begränsas till utdelningar från aktiebolag (inkl. banker och kreditaktiebolag). Andra företagsformer, t.ex. ekono-

miska föreningar och handelsbolag, bör alltså hällas utanför. Detta innebär att endast en mycket liten del av de icke börsnoterade aktiebolagen kommer att bli skyldiga att betala utdelningsavgifter. Grundprincipen bör vi-

dare vara att utdelning som i realiteten hänför sig till en och samma vinst inte träffas av avgift mer än en gång. Utdelning som lämnas av ett dotter-

bolag till sitt moderbolag och därefter slussas vidare till de slutliga ägarna

bör således avgiftsbeläggas endast en gång. Vidare är det viktigt att avgif-

ten konstrueras så att nyemissioner ej försvåras.

Enligt min mening bör en på detta sätt konstruerad koppling till utdelningen ses som ett provisorium [ör år 1983. För tiden därefter kan det vara motiverat att välja en bas med bredare underlag och mindre inlåäsningseffekter än aktiebolagens utdelning. Valet av vinstdelningssystem hänger också samman med företagsbeskattningens allmänna utformning. Det finns anledning att äterkomma till dessa frågor när jag lägger fram mitt konkreta förslag rörande 1983 års vinster.

5.5 De fyra vallöftena

Socialdemokraterna lovade i valrörelsen att i fyra fall återställa tidigare gällande regler på det socialpolitiska området, regler som genom beslut av den tidigare riksdagsmajoriteten urholkats. Det rörde sig däremot inte om några nya reformer. I och med att full finansiering anvisades för återställandet av de tidigare gällande reglerna, främst genom en höjning av mervärdeskatten och den s.k. arbetsmarknadsavgiften. skulle dessa åtgärder uteslutande medföra fördelningspolitiska eftekter. dvs. en omfördelning av

de disponibla inkomsterna till förmån för vissa utsatta grupper. Löftena avsåg

Prop. 1982/83: 50 33

— att den fulla värdesäkringen i pensionssystemet skulle återställas. Detta

bör nu ske genom att basbeloppet i pensionssystemet fr.o.m. den 1

januari 1983 anpassas till förändringar i konsumentprisindex i stället för

som nu basbeloppsindex. Samtidigt bör pensionärerna erhålla en viss

förskottsuppräkning som engångskompensation för att uppräkningen av

basbeloppet fortsättningsvis görs årsvis I efterskott i stället för. som

tidigare, var gång konsumentprisindex steg med 3 | — att de av vårriksdagen beslutade karensdagarna och försämrade ersätt-

ningsförmånerna inom sjukpenningförsäkringen skulle avskaffas — att det reala värdet av arbetslöshetsförsäkringen skulle höjas. Detta bör

genomföras genom att den högsta dagpenningklassen höjs till 280 kr.,

grundbidraget och det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) höjs till

100 kr., och genom att statsbidraget till arbetslöshetskassorna åter höjs «till den ursprungliga nivån 9096 av kassornas kostnader — att systemet för statsbidrag till kommunernas barnomsorg återförs till

tidigare gällande regler.

Cheferna för social-. utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen kommer senare denna dag att ta upp frågan om dessa vallöften.

För att täcka de ökade kostnader som följer av dessa förslag bör mervärdeskatten höjas från 17.7 till 19.07Z den 1 januari 1983. Vidare bör den s.k. arbetsmarknadsavgiften höjas med 0,5 procentenheter.

Dä denna höjning av mervärdeskatten leder till påfrestningar för de mest

utsatta grupperna, i synnerhet barnfamiljerna, bör samtidigt det allmänna barnbidraget höjas med 300 kr. per år, flerbarnstillägget höjas till 1650 kr.

per år för trebarnsfamiljer och till 3 300 kr. per år för fjärde och varje därpå

följande barn. Det förlängda barnbidraget och studiebidraget bör samtidigt

höjas till att omfatta även barn mellan 16 och 18 år som uppbär studiebi-

drag eller förlängt barnbidrag. Höjningarna bör ske per den I januari 1983.

Höjningen av mervärdeskatten leder ull att livsmedelspriserna höjs utöver de snabba prisökningar som registrerats under senare tid. För att motverka de negativa effekterna härav på de minst bemedlade gruppernas reala disponibla inkomster föreslås en höjning av livsmedelssubventionerna. så att effekterna av mervärdeskattehöjningen på subventionerade baslivsmedel neutraliseras.

5.6 De statsfinansiella effekterna

De olika åtgärder som föreslås i denna proposition samt i propositionen om upphävandet av beslutet om karensdagar m. m. har avsevärda effekter på statsbudgetens utfall. Till dessa kommer även effekter på grund av

devalveringen samt nya utgifter till följd av redan inträffade förluster i den

statliga företagssektorn. Sammantaget innebär alla dessa omständigheter

att budgetsaldot under innevarande budgetår kommer att försämras.

3 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 50

Prop. 1982/83: 50 | 34

I den reviderade nationalbudgeten angavs det statliga budgetunderskottet för budgetåret 1982/83 till 75.8 miljarder kr. | :

Av den preliminära avstämning av statsbudgeten som nu har ägt rum

framgår att utgifterna är upptagna med ett för lågt belopp. Framförallt har

behovet av medel till följd av redan inträffade förluster och behov av kapitaltillskott i den statliga företagssektorn kraftigt underskattats. Vidare

bygger de beräknade utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder på en

i förhållande till den faktiska utvecklingen alltför optimistisk bedömning av

sysselsättningsutvecklingen. Tillsammans med erforderliga tekniska om-

räkningar torde dessa omständigheter leda till ökade utgifter på i storleksordningen I0 miljarder kr.

Jag övergår nu till att kortfattat redovisa effekterna av de förslag som läggs fram i denna proposition och i propositionen om' upphävande av beslutet om karensdagar. m.m. I denna proposition framläggs sålunda ett omfattande investeringspro-

gram. Programmets totala kostnad uppgår till 3 miljarder kr. I vilken takt dessa medel betalas ut beror bl.a. på när de åsyftade investeringarna påbörjas och hur snabbt de genomförs.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärder som jag tidigare redovisat kom-

mer att leda till ökade utgifter på ca 3.7 miljarder kr. I detta belopp ingår .

även beslut som redan tagits av regeringen. I denna proposition begärs ökade anslag om ca 2.4 miljarder kr.

För att bl.a. hälla uppe bostadsbyggandet kommer att föreslås vissa bostadspolitiska åtgärder. Åtgärderna avser bl.a. hyresrabatter och

hyresförlustgarantier samt ökade insatser för att spara energi. De ökade

insatserna inom bostadspolitikens område finansieras med den föreslagna hyreshusavgiften.

Som jag tidigare redovisat föreslås ett flertal skattepolitiska åtgärder, Den sänkta statsskatten och skattereduktionen för erlagd fackföreningsav-

gift minskar statsinkomsterna med ca 2 miljarder kr. för helår. De för-

längda investeringsavdragen torde medföra I miljard kr. lägre statsinkomster. Den höjda produktionsavgiften vid elproduktion ökar inkoms-

terna med ca 1,2 miljarder kr. Samtidigt reduceras dock'dessa avgifter med

tidigare nämnda nedsättningar, varför den totala ökningen som helärs-

effekt kan uppskattas till ca 1,1 miljarder kr. Andra skatteförändringar leder till ökade skatteinkomster om sammanlagt ca 1.1 miljarder kr. Den

skärpta förmögenhetsskatten och höjningen av arvs- och gåvoskatten leder

föreslås avseende skattereduktion på svenska börspapper och skatte-

reduktionen vid det s.k. skattesparandet innebär ökade inkomster på ca 0,6 miljarder kr. Vidare kommer vissa nya punktskatter att införas eller redan befintliga avgifter att höjas. vilket innebär att inkomsterna ökar med ca 0.2 miljarder kr. Härutöver kommer effekterna av den föreslagna obligatoriska avsättningen till investeringsfond, en åtgärd som i tiden förskju-

ter skattcinkomsterna från juridiska personer.

Prop. 1982/83: 50 3 'n

Den sammanlagda kostnadsökningen till följd av förslagen att infria de fyra vallöftena samt ökningen av livsmedelssubventionerna — som jag inom kort kommer att beröra — uppgår till närmare 7.4 miljarder kr. För att täcka dessa ökade kostnader kommer förslag att läggas om en höjning av mervärdeskatten från 17,7 2 till 19 Zz av beskattningsvärdet och en höjning av den s.k. arbetsmarknadsavgiften med 0,5 procentenheter. De ökade inkomsterna från mervärdeskatt och arbetsmarknadsavgift uppgår sam-

manlagt till ca 6 miljarder kr. Härtill kommer ökade skatteinkomster på ca

1.1 miljarder kr. p.g.a. uppräkningen av pensioner, sjukersättning och ersättning vid arbetslöshet. Sammantaget innebär detta att av de ökade utgifterna om 7.4 miljarder kr. är 7,1 miljarder kr. finansierade.

Då höjningen av mervärdeskatten leder till påfrestningar på en av de

mest utsatta grupperna, nämligen barnfamiljerna. kommer samtidigt, som redovisats tidigare, en höjning av barnbidrag och studiebidrag att föreslås.

Helårskostnaderna för dessa åtgärder uppgar till ca 800 milj. kr. Höjningen

av livsmedelssubventionerna medför en kostnad på budgetens utgiftssida som kan beräknas till 230 milj. kr.

Sammantaget leder de åtgärder jag presenterat till bestående förändringar av inkomster och utgifter. Andra åtgärder, främst de arbetsmarknadspolitiska insatserna och investeringsprogrammet. är av engångskaraktär.

Förslagen leder dock på sikt till en bättre ekonomisk utveckling och en

därmed sammanhängande budgetförstärkning. På kort sikt däremot medför främst engångsinsatserna för att förbättra arbetsmarknadsläget och för att öka investeringarna ett ökat budgetunderskott. De arbetsmarknadspolitiska insatserna faller i allt väsentligt på innevarande budgetår, medan merparten av utgifterna i investeringsprogrammet uppstår nästkommande

och senare budgetår.

För innevarande budgetår medför detta att det statliga budgetsaldot kommer att försämras. Jag bedömer att underskottet i statsbudgeten innevarande budgetår kommer att uppgå till ca 90 miljarder kr. mot i statsbudgeten redovisade 75,8 miljarder kr. Jag vill emellertid samtidigt understryka att huvuddelen av ökningen. såsom här redovisats, beror på effekter av

den tidigare regeringens politik, framför allt då industripolitiken, samt på

de på kort sikt automatiskt budgetförsvagande effekterna av devalveringen. Denna skapar dock förutsättningar för att vii ett längre perspektiv skall kunna höja produktionen och därmed även öka inkomsterna och statsintäkterna. Vidare vill jag poängtera, att de kostnadsökningar som uppstår genom åtgärder som föreslås i propositionen om upphävandet av beslutet : om karensdagar m. m. nästan fullständigt finansieras av intäktsökningar. De ofinansierade utgiftsökningar som tillkommit genom den nya regeringens åtgärder är således nästan uteslutande förknippade med de omfattande arbetsmarknads- och investeringssatsningarna: dvs. med åtgärder som

syftar till att öka industriproduktionen och inkomsterna och till att bekäm-

på arbetslösheten. Härigenom skiljer sig den nya regeringens budgetpolitik

Prop. 1982/83: 50 36

på ett avgörande sätt från den budgetpolitik som bedrivits under de senaste - Sex ären. |

Beräkningar av statsbudgetens inkomster. utgifter och saldo för budget-

året 1983/84 kommer på sedvanligt sätt att presenteras i budgetproposi-

tionen i januari, då riksrevisionsverkets inkomstberäkning föreligger och regeringens arbete med budgeten för budgetåret 1983/84 har avslutats. Med det mycket stora budgetunderskott som byggts upp under senare är blir det. som angavs I regeringsförklaringen, i budgetarbetet nödvändigt att genomföra en mycket hård utgiftsprövning. Ökade statliga insatser, bl. a. för att främja sysselsättningen och öka investeringarna gör det än mer nödvändigt att bedriva ett utomordentligt stramt budgetarbete.

6 Utsikterna för 1983

6.1 Den internationella utvecklingen

Den internationella ekonomin har sedan 1980 präglats av efterkrigsti-

dens längsta lågkonjunktur och tillväxten torde även nästa år bli mycket

låg. Den ekonomiska politiken i de dominerande länderna är fortsatt starkt restriktiv. trots att inflationen bromsas in och arbetslösheten blir allt högre.

I de curopeiska ekonomierna tyder konjunkturutsikterna på en fortsatt stagnation. En betydande nedgång har noterats i industriproduktionen och handelsvolymerna. Konjunkturen i Förenta staterna har blivit avsevärt sämre än vad som allmänt väntades och den av administrationen förutsedda starka uppgången under loppet av detta år har uteblivit. Även i Japan har tillväxten under detta år dämpats. även om den fortfarande är

högre än i andra viktiga länder. Samtidigt har osäkerheten på världens

kreditmarknader ökat kraftigt under det gångna året, vilket ytterligare försvårat en internationell återhämtning.

De senaste årens stagnation i världsekonomin kan inte ses som enbart en vanlig kortsiktig konjunkturnedgång. Vi står uppenbarligen inför en struk-

turell nedgång, dvs. en nedgång av den underliggande, långsiktiga tillväxt-

trenden. En central faktor bakom detta torde vara det faktum att inflationsbekämpningen under 1970-talet kommit att få högsta prioritet i de stora västländernas ckonomiska politik. Detta har inneburit en allt hårdare åtstramningspoliuk. Så länge inflationen inte bemästrats finns inte anledning anta att världsekonomin kan återgå till en stabil tillväxtbana. Även om konjunkturen återhämtas något under nästa. år, blir tillväxten med all

sannolikhet låg under de närmaste åren. Till de mera kortsiktiga faktorer som bidragit till att förlänga lågkonjunk-

turen under innevarande år märks: — effekterna av det långvarigt höga ränteläget.

Prop. 1982/83: 50 | 37

— att skattesänkningarna i Förenta staterna inte lett till den expansion av den privata konsumtionen som man väntade sig, — u-ländernas minskade inkomster till följd av nedgången i råvarupriserna.

— den svaga efterfrågan på olja, som har resulterat i att OPEC-länderna

som grupp i år visar underskott i bytesbalansen och därför minskar sin

efterfrågan, | — att dollarkursen har förtsatt att stiga, vilket förhindrat de europeiska

Jänderna att sänka räntorna. För de europeiska ekonomierna har dol-

larns uppgång haft en efterfrågedämpande effekt av samma storleksord-

ning som den andra oljeprishöjningen.

Ett sannolikt förlopp är att aktiviteten ökar något i Förenta staterna och

Japan i början av nästa år till följd av en uppgång i den privata konsum-

tionen och en positiv lagerefterfrågan. Mot mitten av 1983 kan även de

europeiska länderna ha kommit att dra fördel av denna uppgång samt av eventuella ytterligare räntesänkningar. Men mot bakgrund av det generellt låga kapacitetsutnyttjandet och den låga lönsamhetsnivån hos företagen. torde en inyesteringsuppgång ligga längt fram i tiden.

Den stagnerande produktionen och den ökande arbetslösheten — den

senare uppskattas i i-länderna till 33 miljoner — bidrar till att ytterligare bromsa inflationstakten. I de större industriländerna beräknas den sjunka från I genomsnitt ca 7,5 2 1982 till ca 6,5 22 1983. Därvid antas oljepriset bli

oförändrat under 1983.

Industriländerna som grupp väntas få ett underskott på ca 30 miljarder dollar i bytesbalansen. Bakom denna förbättring döljer sig å ena sidan betydande överskott i Förbundsrepubliken Tyskland och i synnerhet Japan, å andra sidan fortsatt mycket stora underskott i de mindre OECD-

länderna.

Den låga tillväxten i industriländerna: u-ländernas och öststaternas strävan att nedbringa sina bytesbalansunderskott och en ökad svårighet för finansiellt utsatta länder att erhålla krediter på de internationella kapitalmarknaderna pekar mot en mycket låg ökning av världshandeln 1983. se tabell 5.

Tabell 5 Prognoser för den internationella ekonomin (OECD) Procentuell volymförändring

Världshandelspriser i nationell

Källa: OECD och ekonomidepartementet.

Prop. 1982/83: 50 | 38

6.2 Den svenska ekonomin

Utvecklingen under 1982

Den ekonomiska utvecklingen blev betydligt svagare än väntat under 1982. Som konjunkturinstitutets höstrapport visar blir det ingen tillväxt alls i den svenska ekonomin i år mot en förväntad ökning på 1.44 enligt den reviderade finansplanen i april. Till en del förklaras detta av den svagare internationella konjunkturen som beräknas sänka exporttillväxten

från 51/2 till 3 1/2. Förväntningarna om en fortsatt svag efterfrågetillväxt

. och de höga räntorna har gjort företagen mycket försiktiga med att producera på lager. Lagerinvesteringarna blir därför betydligt lägre än vad som förväntades i våras. Trots den svagare inhemska efterfrågan tycks konkurrenskraften ha försvagats, så att importen ökar lika mycket som prognoserna i april angav. Detta gör att BNP praktiskt taget inte ökar alls i är med åtföljande försämring av sysselsättningsläget.

Devalveringen |

Den följande redovisningen av utsikterna för den svenska ekonomin och effekterna av den ekonomiska politiken baserar sig i viktiga avseenden på konjunkturinstitutets höstrapport. Hänsyn har dock här tagits till de ätgärder som föreslagits eller senare kommer att föreslås och som konjunkturinstitutet cj kunnat beakta. Vidare antas den internationella konjunkturutvecklingen och därmed marknadstillväxten för svenska exportvaror bli svagare än vad institutet räknat med.

Devalveringen ger möjlighet till en successiv expansion inom näringslivet. Men de svaga internationella konjunkturutsikterna sätter gränser för expansionen under 1983. Först under 1984—-1985 kan de fulla effekterna avläsas. Det är också först efter 1983 som cen investeringsuppgång kan påräknas. För att underlätta denna process sätts infrastrukturella investe-

ringsprojekt igång under nästa är. |

Arbetskraftskostnaden per producerad enhet stiger enligt de antaganden ekonomidepartementet gjort med ca 3 46 nästa år. Lägges därtill att devalveringen driver upp företagens importkostnader och att vinsterna stiger

kan exportpriserna antas öka med ca 10— 112. Eftersom de internationella priserna omräknade i svenska kronor stiger med 17—18 2 innebär det att

exportföretagens relativpriser sjunker med ca 6 92. Det är en något mindre relativprissänkning än konjunkturinstitutet antagit. I kombination med den antagna lägre världshandelstillväxten ger relativprissänkningen en export-

volymökning för bearbetade industrivaror på ca 7 mot 84 enligt kon-

junkturinstitutets prognos.

För hela exporten. inkl. rävaror. stiger volymen med ca 696. Detta är en god tillväxt i en svag världskonjunktur. Ändå växer inte exportintäkterna

särskilt snabbt på kort sikt.

Konjunkturinstitutet räknar med att en relativprissänkning ger effekt på

Prop. 1982/83: 50. 39

de löpande exportintäkterna över en treårsperiod. Volymeffekten av devalveringen skulle då öka exportintäkterna totalt på dessa tre år med 10— 15 miljarder kr. Devalveringen medför att den nuvarande minskningen av

industriproduktionen förbyts i en uppgång. För nästa år beräknas ökningen

bli ca 4<7.

Det innebär cen kraftig omsvängning av produktionen i riktning mot

export och ersättning för import. Exporten ökar dubbelt så snabbt som den

produktion som är avsedd för inhemsk användning.

Den omsvängning i resursanvändningen s som devalveringen leder till kan

som | direkt följer av devalveringen. Exporten beräknas 1983 bli 4 miljarder kr. större än den annars skulle blivit. och importen ca 3,5 miljarder kr.

mindre. Detta beror både på konkurrensförbättringen och på att den pri-

vata konsumtionen minskar med drygt 5 miljarder kr. till följd av devalveringen. Å andra sidan stiger investeringarna med knappt 500 milj. kr. (exkl. investeringsprogrammets effekter).

Devalveringen beräknas totalt höja produktionen 1983 med närmare 3 miljarder kr. räknat i 1982 års prisnivå. Det motsvarar ungefär 0.5 96 av totalproduktionen (BNP) och en sysselsättningseffekt på 15 000—20000

personer.

Löner, priser och privat konsumtion |

Löntagarna ges viss kompensation för de av devalveringarna föranledda

prisstegringarna under 1982 enligt vad som överenskommits i 1982 års avtal. Denna kompensation kan beräknas uppgå ull knappt 1, vilket kan jämföras med en beräknad total devalveringseffekt på priserna med omkring 4.592. De löneökningar som faller ut 1983 som följd av 1982 års avtal i kombination med en viss löneglidning medför att 5-6 är intecknade redan innan lönerörelsen startar.

Som framgätt i det tidigare har skattereformen justerats så att inkomstskatten sänks med 2 miljarder kr. Denna skattesänkning avser i första hand låg- och medelinkomsttagare. Härigenom skapas förutsättningar för att genomföra det första steget i skattereformen med ct lågt nominellt avtal.

samtidigt som en rimlig fördelningsprofil för reallönernas utveckling upp-

näs.

De kalkyler som presenteras i det följande utgår från den nu kända

lönekostnadsökningen för 1983, dvs. 7-8. En högre ökningstakt för lönekostnaderna medför en ytterligare höjning av inflationen och ett större underskott i bytesbalansen. |

Eftersom lönekostnadsökningarna hos viktiga konkurrenter, såsom inom den tyska industrin, blir lägre än här angivna 7-8. skulle värt relativa kostnadsläge ha försämrats utan devalveringen. Denna har den dubbla effekten att sänka vårt kostnadsläge räknat i jämförbar valuta och

att stimulera industriproduktionen, så att produktiviteten kan öka och

kostnadsökningen per timme blir lägre.

Prop. 1982/83: 50 40

Devalveringen skulle höja importpriserna med 197 vid eu fullständigt genomslag. Det är emellertid mot bakgrund av tidigare erfarenheter rimligt att räkna med att importörerna häller tillbaka prisökningarna för att försvara sina andelar av den svenska marknaden. För de bearbetade industrivaroörna som utgör huvuddelen av importen antar därför konjunkturinstitutet

att importprisökningen bara slår igenom till 7552. varav 40 procentenheter

antas falla på 1982. Däremot slår importpriserna igenom snabbare och

mera fullständigt för råvaror, inte minst olja. På oljan slår prishöjningarna

igenom direkt. Totalt för ett helt år beräknas vår oljenota försämras med 6

miljarder kr. För 1982 törsämras handelsbalanssaldot av denna anledning

med 1.5 miljarder kr. netto.

Mervärdeskattehöjningen drar upp den inhemska prisnivån något. Höjningen innebär en prisstegring med 1.6 7 på mervärdeskattebelagda varor. Eftersom dessa utgör ca 607 av konsumtionen påverkas den totala konsumentprisnivån med 1§&. Denna ökning faller i sin helhet på 1983.

Den sammantagna prisetffekten av dessa åtgärder skulle därför bli en höjning av inflationstakten med drygt 5,5 26. Härav faller 4,5 procentenheter på 1983. Totala prisstegringen 1983 väntas bli 10—11"7.

Den köpkraftsindragande effekten dämpas dock av de åtgärder som

vidtas för att stödja särskilt utsatta grupper.

Särskilt viktiga är höjningen av barnbidragen. uppräkningen av pensionerna och arbetslöshetsersättningen samt justeringar av de direkta skatterna.

En sänkning av reallönerna är oundviklig och nödvändig. För hela löntagarkollektivet blir minskningen efter skatt och prishöjningar en

minskning av reallönen med va 54 nästa år. Härav svarar devalveringen

för ca 37Z. Under 1981 och 1982 föll reallönen med totalt ca 87.

Politiken har anpassats så att den skall ge en rimlig avvägning mellan en från sysselsättningssynpunkt nödvändig efterfrågeutveckling och ett från

bytesbalanssynpunkt motiverat krav på återhållsamhet på konsumtionssi-

dan. Sänkningen av de totala realinkomsterna motverkas därför i viss mån genom de tidigare nämnda åtgärderna. Vid avvägningen har förutsatts att hushållen kommer att sänka konsumtionen i mindre grad än vad realinkomsterna minskar. Därigenom faller sparandets andel av inkomsterna,

dvs. sparkvoten sjunker. Det finns ä andra sidan också skäl för att sparkvoten i stället borde stiga. Erfarenheten visar att i en situation där inflation och arbetslöshet stiger

tenderar hushållen att öka sparkvoten. Härtill skall läggas att marginalskattereformen med avdragsbegränsningen ocksä stimulerar sparandet. Det argument som här. liksom i konjunkturinstitutets beräkningar. är

avgörande för att anta att sparkvoten sänks, är att hushållen efter minskningen av konsumtionen 1981 och 1982 har svårt att ytterligare anpassa konsumtionen nedåt i samma takt som realinkomsterna faller. Därför utgår beräkningarna från att den privata konsumtionen bara faller med 24: nästa

2 få år, medan realinkomsterna väntas minska med ca 21/24.

Prop. 1982/83: 50 : 41

Offentlig konsumtion

Den offentliga konsumtionstillväxten begränsas, som framgår av tabell

6, till någon procent både i år och nästa är. Både statens och kommunernas

tillväxt påverkas av de satsningar som görs för att stödja sysselsättningen. Härtill kommer vissa tillfälliga effekter såsom överföringar av sjukhus från staten till den kommunala sektorn 1982 och 1983. Borträknas dessa effek-

ter är den underliggande volymförändringen en minskning med en procent

för statens del.

Tabell 6 Försörjningsbalans 1982—1983

1981 1982 1983

Miljarder

! Lageromslag i förhållande till föregående års BNP. " Häri ingår att överföring av sjukhus sänker den statliga konsumtionen 1982 med 1,67 och 1983 med 1,12. För kommunerna ökar konsumtionen härav med 0,8 resp. 0.577.

För den kommunala scktorn tyder tillgängliga uppgifter på att volymökningen ligger på 1.57 i år. För nästa är kan det restriktiva budgetarbete

som skett även i kommunerna väntas leda till en volymökning på knappt 1.596. Inräknas de arbetsmarknadspolitiska satsningarna blir tillväxten 2Zi år och 1,64 1983 (exkl. överföring av sjukhus).

Investeringar

Den förbättring av kostnadsläget som devalveringen ger bör naturligtvis

få en positiv effekt på investeringsbenägenheten inom industrin. Det är

företagens förväntningar om bl.a. det framtida efterfrågeläget och den framtida lönsamheten som bestämmer investeringarna. Det är realistiskt att räkna med att den fortsatt svaga efterfrågan och den stora outnyttjade kapaciteten leder till att det inte blir någon investeringsökning nästa år. Konjunkturinstitutet räknar med att det fall i investeringarna på ca 15 &,

Prop. 1982/83: 50 . | 42

som annars skulle inträffat, halveras genom devalveringen. Härtill skall läggas fortsatt frisläpp av investeringsfonder och investeringsreserver och

förlängning av investeringsavdragen. Det omfattande program för investe-

ringar i infrastruktur och på energiområdet som presenteras i denna propo-

sition kommer att bidra till att ytterligare dämpa nedgången i industriinvesteringarna. Nedgången beräknas därför 1983 begränsas till 5Z för industrin. |

För näringslivet i övrigt uppvägs den stimulans som devalveringen ger av att bl.a. parti- och detaljhandel förmodligen kommer att revidera ned sina investeringsplaner som följd av den minskade privata konsumtionen.

Inom den offentliga sektorn bedöms investeringsprogrammet och investeringsarbeten 1 arbetsmarknadsdepartementet ge följande tillskott till investeringsvolymen 1983:

Staten +1196

Kommunerna = + 8

Stimulanselffekten på bostadsinvesteringarna väntas bli 1/22 1983. Den huvudsakliga effekten av de föreslagna stimulanserna väntas påverka bostadsbyggandet först 1984. |

Totalt sett innebär investeringsåtgärderna en ordentlig stimulans av byggandet. Om man dessutom tar hänsyn till att ombyggnadsverksamhe-

ten samt reparation och underhåll ökar vänds en nedgäng i byggverksamheten de två senaste åren till cen mindre ökning nästa år. Det innebär en väsentlig lättnad-av sysselsättningsläget i branschen.

Den samlade investeringsverksamheten beräknas komma att sjunka

1983. Det är först under 1984 man kan påräkna en uppgång och en om-

svängning I riktning mot en stigande andel för industri och övrigt näringsliv.

Den totala inhemska efterfrågan inkl. lagerförändringar beräknas sjunka med 0,15 1983 att jämföra med en minskning på 0.776 1982. Det beror främst på att investeringsfallet dämpas. Härtill kommer att exporten beräknas öka med ca 67 mot ca 3,5 Zz 1982.

Produktion och sysselsättning

Eftersom kostnadsläget förbättras kan den svenska produktionen tillgodose en relativt sett större andel av den inhemska efterfrågan. Det betyder

att den totala produktionen skulle kunna öka med ca 1,5 2 nästa år. Produktionsökningen nästa år kan dock förmodligen ske utan att syssel-

sättningsvolymen ökar. Snarare finns risk för att industrisysselsättningen, -med hänsyn till den betydande lediga kapaciteten i utgångsläget, inte vänder uppåt förrän med betydande eftersläpning i förhållande till produk-

tionen. Sysselsättningen inom den privata tjänstesektorn försvagas. varför den totala efterfrågan på arbetskraft väntas förbli svag under 1983. Samtidigt fortsätter emellertid utbudet att öka. Det successivt förbättrade efterfrågeläget medför därför ingen omedelbar lättnad vad gäller arbetslöshe-

Prop. 1982/83: 50 43

ten." För 1983 som helhet skulle arbetslösheten därmed ligga kvar på 3,5—4& eller 150 000-170 000 personer. |

Bytesbulans och finansiell utveckling

Den oundvikliga effekten av devalveringen blir en temporär försämring

av den yttre balansen, se tabell 7. BL. a. stiger kostnaderna för oljeimporten

omedelbart. Det tar också tid innan exportindustrins förbättrade kostnadsläge ger utslag i ökad orderingång. De positiva effekterna på den yttre

balansen visar sig först på 2 åa 3 års sikt.

Tabell 7 Handels- och bytesbalans 1981—1983 Miljarder kr.

1981 1982 1983

Enligt konjunkturinstitutets bedömning skulle handelsbalansunderskottet i år stiga till 4 miljarder kr. Blir världsmarknaden så svag som här

befaras skulle underskottet nästa år uppgå till ungefär samma belopp.

Försämringen i tjänstebalansen torde bli relativt obetydlig. medan transfereringarna till utlandet stiger, bl.a. som följd av att räntan på utlandsskulden stiger till följd av devalveringen.

Vad gäller den finansiella utvecklingen i stort kommer den att präglas av

ett mycket stort budgetunderskott. För 1983 torde även kommunerna

uppvisa ett finansiellt underskott. |

Den finansiella situationen i företagen förbättras avsevärt, dels som följd av en real lönsamhetsförbättring och en fortsatt låg investeringsnivå, dels som följd av betydande kapitaltillskott från staten till delar av industrin.

Ser man till den totala likviditetsökningen i ekonomin tyder den på att de inflationssiffror som här redovisats är realistiska. Samtidigt är likviditetssi-

tuationen sådan att den, om efterfrågan skulle öka kraftigt, kan påverka

inflationen och externbalansen negativt inför 1984. Det är därför stora krav som kommer att ställas både på finanspolitiken och kreditpolitiken under

det kommande året.

Statsråden Boström, Feldt, Hjelm-Wallén, Leijon, Gustafsson, Peterson och Dahl utvecklar härefter närmare de ekonomisk-politiska åtgärder som

hör till vederbörandes ansvarsområde. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Prop. 1982/83: 50 44

Statsministern avslutar:

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att regeringen i en gemensam proposition I. ger riksdagen ullfälle att ta del av vad jag och övriga föredraganden har anfört om det ekonomiska läget. ba - godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som har förordats, 3. förelägger riksdagen vad de olika föredragandena har anfört för

de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört

för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om. Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i un-

derprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1-6.

Prop. 1982/83: 50

Prop. 1982/83: 50 Bilaga 1

Kommunikations-

departementets

verksamhetsområde

Prop. 1982/83: 50 1

Bilaga I

Utdrag

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

: vid regeringssammanträde

1982-11-04

Föredragande: statsrådet Boström

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m.

ÅTGÄRDER INOM ' KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Den ekonomiska situationen är nu sådan att samhällets resurser inte är

fullt utnyttjade. Ledig kapacitet kan användas för investeringar inom den offentliga sektorn utan att verksamheten inom den privata sektorn direkt

påverkas. En förbättrad infrastruktur leder till lägre drift- och underhållskostnader för samhället. Utrymmet för framtida privata investeringar ökar.

Goda kommunikationer är en viktig förutsättning för näringslivets kon-

kurrenskraft. Investeringar på kommunikationsomrädet bidrar därmed di-

rekt till att förbättra landets ekonomi. En bättre vägstandard och en ökad kapacitet vid statens järnvägar medför lägre kostnader för företagen. Ut-

byggda tele- och datakommunikationer ger även mindre och medelstora

företag möjligheter att utnyttja avancerad teknik och skapar således möjligheter till ett livskraftigt näringsliv i landets olika delar.

Mot denna bakgrund föreslär jag i det följande särskilda investeringar i vägar. järnvägar, luftfarts-, post- och teleanläggningar.

En utbyggd kollektivtrafik är nödvändig av flera skäl. Arbetstillfällena måste vara tillgängliga även för personer som inte har tillgång till privatbil.

Importen av bensin och olja mäste begränsas.

Genomförandet av länshuvudmannareformen skapar förutsättningar för ett ökat resande med kollektiva transportmedel. För att även stimulera till

försök med nya trafiksystem föreslår jag ett nytt anslag på 40 milj. kr.

Medlen bör användas så att forsknings- och utvecklingsarbetet på kollek-

tivtrafikområdet breddas och kommer till praktisk användning.

| Riksdagen 19821/83.1 saml. Nr 50. Bilaga I

Prop. 1982/83: 50 2

B. Vägväsendet

B 11. Särskilda väginvesteringar. Av statsministerns och chefens för eko-

nomi- och budgetdepartementen tidigare anföranden har framgått att rege-

ringen avser att under år 1983 låta påbörja flera stora väginvesteringar

utöver vad som tidigare planerats. Jag vill förorda att investeringarna ges en inriktning mot Europaväg- och riksvägnätet.

När det gäller Europavägarna bör en utbyggnad av E4 i Södermanlands

län påbörjas under år 1983. På västkusten är en snar förbättring av väg E6

nödvändig i Hallands län. Utbyggnaden genom Halland innebär bl. a. att Varbergs tätort befrias från E6-trafiken. Genom investeringar i Värmdöleden och väg 51 i Östergötlands län kan de mycket besvärande tratikförhållandena i Gustavsberg resp. Finspång avsevärt förbättras. Nya bostadsom-

råden kan också exploateras. De vägobiekt som enligt min mening nu bör påbörjas är:

Län Objekt Beräknat belopp B 74 Värmdövägen 92 milj. kr. (delfinansiering) D E4 Jönåker- Nyköping 55 milj. kr. (delfinansiering) E 51 Genom Finspång 52 milj. kr. N E6 Längås-Gunnestorp 60 milj. kr. (delfinansiering) U E18 Bro över SJ i Köping

(957 statsbidrag) 9 milj. kr.

268 milj. kr.

Samtliga vägobjekt som nu bör påbörjas har hög samhällsekonomisk avkastning. Den totala kostnaden för dessa väginvesteringar beräknas uppgå till nära 560 milj. kr. Ett viktigt syfte med regeringens särskilda vägbyggnadsprogram utöver det planenliga vägbyggandet är att snabbt förbältra förutsättningarna för näringslivets transporter och den regionala utvecklingen vad gäller industriutbyggnad, sysselsättning och bostadsbyg-

gande.

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Särskilda väginvesteringar på utlläggsbudget I till statsbudge-

ten för budgetåret 1982/83 under sjätte huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag på 268 000000 kr.

B 12. Åtgärder mot eftersatt vägunderhåll. Utnyttjandet och vidmakthål-

landet av dagens relativt utvecklade vägnät är i stor utsträckning beroende av de driftinsatser som görs. En förutsättning för ett väl fungerande framtida vägtransportsystem är en fortsatt prioritering av driftverksamheten. Under senare är har enligt min mening underhållet av vägarna eftersatts.

Ftt eftersatt vägunderhåll innebär på sikt betydande reparationskost-

nader för att återställa vägarna i gott skick. Eftersättningen innebär också

alt trafiksäkerheten på vägarna försämras samt ökad risk för trafikstörningar inte bara på kort sikt utan framför allt på lång sikt.

Prop. 1982/83: 50 - 23

Det är enligt min mening angeläget att vägverket nu tilldelas särskilda medel. Härigenom ges vägverket och väghällande kommuner möjlighet inte bara att klara vinterväghållningen under år 1983 utan också att undvika ytterligare eftersättning av underhållet. Detta har särskild betydelse för den tunga industrin i glesbygd och för skogsnäringen.

Med hänvisning till vad jag nu anfört förordar jag att 100 milj. kr. anvisas på tilläggsbudget under ett nytt anslag på statsbudgeten. Av de beräknade medlen bör 25 milj. kr. avse åtgärder på statskommunvägar. Bidrag bör lämnas i enlighet med gällande regler om statsbidrag till väg- och gatuhållning i vissa kommuner. .

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Årgärder mot eftersatt vägunderhåll på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under. sjätte huvudtiteln an-

visa elt reservationsanslag på 100 000000 kr.

D. Järnvägar

D 5. Särskilda investeringar vid statens järnvägar. Riksdagen har för innevarande budgetär medgett (prop. 1981/82: 100, bil. 9, TU 1981/82:22, rskr 1981/82: 245) att den totala ramen för statens järnvägars (SJ) investeringar

får uppgå till 1794 milj. kr. Vidare fär SJ träffa hyresköpsavtal och lång-

tidsförhyvra (leasa) rullande materiel inom en ram av 40 milj. kr.

Genom regeringens beslut i september 1982 och oktober 1982 om tidigareläggning av vissa sysselsättningsskapande åtgärder vid SJ har investeringsramen höjts till 1956,1 milj. kr.

Enligt min mening finns det anledning att under innevarande budgetår genomföra ytterligare ett antal investeringar vilka SJ har stort behov av.

Jag föreslår när det gäller rullande materiel att SJ till innevarande budgetår fär tidigarelägga beställningar till ett belopp av 142 milj. kr. I beloppet ingår medet för sex st. ellok (RO, sex st. diesellok (T 44) samt deHikvid för beställning av 20 vagnar för persontrafik och 300 godsvagnar (Hbis). I

beloppet ingår vidare 25 milj. kr. för att möjliggöra fortsatt ombyggnad av

pendeltågen (XD) i Stockholmsregionen vilket ökar SJ:s vinterberedskap. Av det totala beloppet bör 127,8 milj. kr. föras till statskapitalet.

Jag vill också ta upp frågan om ett mv dubbelspår mellan Älvsjö och

Flemingsberg som första etappen i utbyggnaden av hela sträckan Älvsjö-

Järna. Ett nytt dubbelspär på denna sträcka är en av förutsättningarna för

att spärkapacitetsproblemen i Stockholmsregionen skall kunna lösas. BI. a. möjliggörs en kvalitativt bra lösning av pendelhågstrafiken samtidigt som en bra tågföring säkerställs både för lokal- och fjärrtrafiken.

En utbyggnad av spårkapaciteten söderut måste emellertid för att någon påtaglig effekt skall ernås kombineras med en ombyggnad av Stockholms Central. Vidare krävs en utbyggnad av kapaciteten av spårsystemet även

Prop. 1982/83: 50 4

från Stockholm och norrut. framför allt på sträckan Karlberg — Ulriksdal.

Den totala investeringsutgiften för nu nämnda investeringar har beräknats

uppgå till i storleksordningen 2 miljarder kr. i nuvarande prisnivå. :

Vad gäller dubbelspåret Älvsjö—- Flemingsberg är projekteringen i hu-

vudsak klar. Investeringsutgiften uppgår till 335 milj. kr. Eftersom bvggti-

den är fem år anser jag det angeläget att arbetena kan startas så snart en överenskommelse träffats med Stockholms läns landsting om ersättning till

SJ för lokaltägstrafiken. Jag föreslår därför att SJ redan nu erhåller 35 milj.

kr. för detta ändamål. Med hänsyn till den långa byggtiden föreslår jag att

ställning till frågan om invärdering på stutskapitalet tas när anläggningen

tas i bruk.

I sammanhanget bör understrykas vikten av att frågan om vilken ersätt-

ning SJ skall erhålla av Stockholms läns landsting för lokaltågstrafiken i framtiden snarast får en lösning. Jag avser därför inom kort föreslå regeringen att tillkalla en särskild förhandlingsman med uppgift att tillsammans med parterna finna en lösning på denna fråga.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Särskilda investeringar vid statens järnvägar på tilläggsbud-

get I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under sjätte huvud-

titeln anvisa ett reservationsanslag på 177 000000 kr.

F. Luftfart

F 5. Särskilda investeringar för luftfarten. Med hänvisning till de motiv som anförts av statsministern och chefen för ekonomi- och budgetdepartemen-

ten förordar jag att 60 milj. kr. budgetåret 1982/83 upptas på ett särskilt

anslag motsvarande totalkostnaden för investeringar i luftfarten. De föreslagna investeringarna utgörs av ett nytt parkeringshus för inrikestrafiken på Arlanda — totalkostnad 33,4 milj. kr. — en ny avisningsanläggning för totalt 1.6 milj. kr. och vissa åtgärder som berör flygledning och flyginfor-

mation på Arlanda för totalt 1.1 milj. kr. För att möjliggöra landningar i

sämre väder på en av banorna på flygplatsen och därigenom öka regulariteten förordar jag att medel avsätts för investeringar i banbelysning och dess

kraftförsörjning för sammanlagt 23.1 milj. kr. budgetåren 1982/83 och 1983/ 84. Medelsåtgången budgetåret 1982/83 för de nämnda investeringarna

beräknas till 31,5 milj. kr. och budgetåret 1983/84 till 27.7 milj. kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda investeringar för luftfarten på tilläggsbudget I till

statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under sjätte huvudtiteln an-

visa ett reservationsanslag på 60 000000 kr.

Prop. 1982/83: 50 5

G. Postväsende

G 4. Särskilda investeringar för postverket. Med hänvisning till de motiv som anförts av statsministern och chefen för ekonomi- och budgetdeparte-

menten förordar jag att 135 milj. kr. budgetåret 1982/83 upptas på ett särskilt anslag för särskilda investeringar för postväsendet. Beloppet motsvarar totalkostnaden i prisläget den I januari 1982 för den sista etappen (etapp IV) av ombyggnaden av postgirohuset i Stockholm. Medelsåtgång-

en för bygget beräknas till 25 milj. kr.. budgetåret 1982/83, 40 milj. kr.

budgetåret 1983/84, 60 milj. kr. budgetåret 1984/85 och 10 milj. kr. budgetåret 1985/86.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen”

att ull Särskilda investeringar för postväsender på tilläggsbudget I

till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under sjätte huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag på 135 000000 kr.

H. Telekommunikationer

H 2. Särskilda investeringar i teleanläggningar. Med hänvisning till vad statsministern och chefen för ekonomi- och budgetdepartementen anfört föreslår jag att regeringen hos riksdagen hemställer om ett särskilt reserva-

tionsanslag på 220 milj. kr. för investeringar i telekommunikationer. Inves-

teringsprogrammet medför att televerket kan tidigarelägga digitaliseringen av telenätet. Detta innebär att i ett internationellt perspektiv verket tidigt

och på ett ekonomiskt sätt kan erbjuda avancerade teletjänster, som ger

företag och myndigheter möjlighet att rationalisera sin informationsöverföring och informationsbehandling. Programmet beräknas sträcka sig över

en treårsperiod med början under innevarande budgetår. Anslaget avser

således hela denna period.

Investeringarna bör hällas åtskilda från televerkets ordinarie investeringsprogram. De bör därför anvisas över ett nytt anslag benämnt H 2. Särskilda investeringar i telcanläggningar.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att ull Särskilda investeringar i teleanläggningar på tilläggsbudget I

till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under sjätte huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag på 220000000 kr.

I. Institut m. m. '

I 19. Åtgärder för att främja investeringar och utvecklingsarbete i kollektiv-

trafiken. Målet för den statliga trafikpolitiken är att ge invånare och näringsliv en tillfredsställande transportförsörjning till lägsta möjliga sam-

Prop. 1982/83: 50 6

hällsekonomiska kostnader. För att detta mål skall kunna uppnäs krävs

enligt min mening en effektiv och utbyggd kollektivtrafik. En satsning på

den kollektiva trafiken är också nödvändig av säväl jämlikhetsskäl som

med hänsyn till miljö, energisparande och trafiksäkerhet. Inte minst viktig är kollektivtrafiken för möjligheterna att skapa en väl fungerande arbetsmarknad.

Kolektivtrafiken har under senare år ökat sin andel av transportarbetet.

Bakom denna utveckling ligger bl.a. ökade drivmedelspriser. lågprislinjen i taxesättningen samt ett bättre resursutnyttjande och utökad trafik som möjliggjorts genom bildandet av ett gemensamt huvudmannaskap för den lokala och regionala kollekuvtrafiken i länen. Det ökade intresset för kollektivtrafiken har främst kommit till uttryck 1 tätortsområdena. De omfattande och tidsmässigt koncentrerade arbetsresorna i dessa områden förutsätter transportsystem med bl. a. stor kapacitet.

En utvecklad kollektivtrafik har betydande fördelar framför andra trans-

portsystem. Den är väsentlig för att förbättra miljön i tätorterna. En utvecklad kollektivtrafik kan spara också energi och investeringar i vägar och gator m. m. Men kollektivtrafiken är även väsentlig för landsbygdens

trafikförsörjning då människor och näringsliv i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande trafikförsörjning. Åtgärder som präglas av samverkan och samordning mellan olika transportföretag och färdmedel är här särskilt uttalade.

Staten stöder i dag koHlektivtrafiken genom att driftbidrag lämnas till den

grundläggande trafikförsörjningen i landet. Bidraget beräknas i huvudsak efter antalet utförda vagnkilometer. Genom bidragets planeringsanknytning främjas effektiva trafiklösningar.

Vidare medger det statliga bidragssystemet för väg- och gatuhällning numera att bidrag kan lämnas till vissa anläggningar för kollektivtrafik.

Exempel på sådana ätgärder är busstrafikleder. körytor vid bussterminaler

och vissa späranläggningar.

Staten ger också bidrag till forskning och utveckling. Detta stöd är främst inriktat på grundforskning och framtagande av ny teknik på områ-

det. Bidrag kan även ges för vissa praktiskt inriktade demonstrationsför-

sök. i

De nuvarande statliga insatserna är dock enligt min mening inte tillräck-

liga, Staten bör ha möjlighet att också stimulera till investeringar i bl. a. ny eller mer utvecklad teknik för kollektivtrafiken. För att få en väl utbyggd

och en effektivare kollektivtrafik bör därför staten kunna medverka till att

begränsa det risktagande som trafikföretag, länshuvudmän och kommuner

utsätter sig. för när de genomför en större utbyggnad av sin verksamhet.

Därigenom skulle de resultat som kommer fram genom olika FoU-projekt

som kollektivtrafikberedningen, transportforskningsdelegationen och sty-

relsen för teknisk utveckling driver komma till snabbare tillämpning.

Jag anser sålunda att det från trafikpolitisk utgångspunkt är angeläget att

Prop. 1982/83: 50 7

främja den tekniska utvecklingen på området. Utvecklingen de senaste ären pekar på vikten av ett ökat samarbete mellan näringsliv och samhälle.

Genom att näringslivet kan spela rollen som leverantör till den gemensam-

ma sektorn skapas förutsättningar för en accelererad teknisk utveckling.

Svensk industri får härmed ökade möjligheter att leda en teknisk utveckling som kan öppna vidare möjligheter på världsmarknaden.

Utvecklingen på kollektivtrafikområdet går vidare mot att man scr kollektivtrafiken som en helhet där olika åtgärder som trafikplanering, taxesystem och fordonsval samordnas till ett optimalt trafiksystem. Detta

betyder även att företagens möjligheter på exportmarknaderna beror på i

vad mån man kan hänvisa till redan färdiglevererade och fungerande

trafiksystem s.k. referensobjekt.

Jag bedömer att genom ett statligt engagemang kan denna utveckling såväl stimuleras som påskyndas. Jag anser därför att ett nytt anslag bör

inrättas för att stimulera till investeringar i framför allt ny eller mer utvecklad teknik på kollektivtrafikområdet. Det kan gälla beställnings-, lednings-

och informationscentraler liksom fasta anläggningar samt fordon och for-

donskomponenter för den kollektiva trafiken. Jag har bedömt att anslaget bör utformas som ett engångsanslag med 40 milj. kr.

Den nya verksamheten bör enligt min mening handläggas av kollektiv-

trafikberedningen (KTB). Denna parlamentariska beredning har enligt sina

direktiv (Dir. 1979: 120 och 1981: 74) i uppgift att i samlade former närmare analysera behovet av nya trafiklösningar på kollektivtrafikområdet. KTB

skall initiera, följa upp och utvärdera försöksverksamhet med nya trafiksystem, följa den nationella och internationella utvecklingen på området och pröva olika utvecklingsåtgärder för den kollektiva trafikförsörjningen. Det

gäller för såväl tätorter som på landsbygden.

Beredningens verksamhet omfattar främst praktiskt inriktade demonstrationsförsök men har även inslag av utvecklingsarbete. Beredningen sysslar inte med stöd till forskning i gängse mening. Beredningens arbets-

plan för budgetåret 1982/83 innehåller projekt som avser planering och

samordning av trafiken, trafikens tillgänglighet och framkomlighet i gatunätet, ekonomi och finansiering, fordon och anläggningar samt vissa Övergripande frågor. För denna typ av verksamhet förfogar beredningen under innevarande budgetår över sammanlagt 6 milj. kr. Enligt min mening bör

stödet till investeringar i ny teknik på kollektivtrafikområdet på ett natur-

ligt sätt kunna integreras med beredningens övriga verksamhet.

För beredningens tillkommande arbetsuppgifter avser jag senare föreläg-

ga regeringen förslag till tilläggsdirektiv. Jag kommer därvid att ange närmare riktlinjer för bidragsgivningen.

Beredningens verksamhet bör utvärderas efter det att erfarenheter vunnits av den utökade stödgivningen.

Prop. 1982/83: 50 8

Med hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen förslår riksdagen

att till Åtgärder för att främja investeringar och utvecklingsarbete i

kollektivtrafiken på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budget-

året 1982/83 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 40.000 000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Prop. 1982/83: 50 Bilaga 2

. Budgetdepartementets

verksamhetsområde

Prop. 1982/83: 50 |

Biluga 2 . «Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

1982-11-04

Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition om vissa ckonomisk-politiska åtgärder, m. m.

ÅTGÄRDER INOM BUDGETDEPARTEMENTETS VERKSAMHETS- OMRÅDE

1 Inledning

Det ekonomiska läge som utgör bakgrunden till det krisprogram som nu

läggs fram har utförligt beskrivits i det föregående. En redogörelse har

också lämnats för de olika inslagen i detta program. Jag skall nu ta upp den närmare utformningen av de skattepolitiska åtgärderna samt frågan om

utvidgning av finanstullmakten.

Först tar jag upp ätgärder avseende företagsbeskattningen. Det är fråga om dels en förlängning av tidsperioden för de särskilda investeringsavdragen, dels en skyldighet för vissa företag att betala in ett belopp motsvarande 20 26 av 1983 års vinster på särskilda investeringskonton. I det sammaun-

hanget berör jag också frisläppen av investeringsfonder och investeringsre-

server. Därefter behandlar jag skärpningarna i kapitalbeskattningen i form av höjd förmögenhets-. arvs- och gåvoskatt, slopande av skattereduktionen för aktieutdelning och minskade förmåner inom skattesparandet.

Vidare tar jag upp sänkningen av den statliga inkomstskatten genom juste-

ringar i skatteskalan och därav föranledda ändringar av sjömansskatten samt förslaget om att införa en särskild skattereduktion på grundval av erlagd medlemsavgift ull fackförening. Jag behandlar sedan förslagen till nya skatter, nämligen hyreshusavgiftt, skatt på videobandspelare och skatt på viss elektrisk kraft. Slutligen tar jag upp utnyttjande och utvidgning av finansfullmakten.

2¶Företagsbeskattning

2.1 Investeringsstimulanser

Företagens investeringar i realkapital är i olika hänseenden gynnade vid beskattningen. Anskaffning av maskiner och andra inventurier stimuleras | Riksdagen 1982i83, 1 saml. Nr 50. Bilaga 2

Prop. 1982/83: 50 ta

genom lagen (1981: 1099) om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt. Det särskilda avdraget — som i praktiken utgör ett skattefritt bidrag motsvarande 10 6 av anskaffningspriset — medges för inventarier som levereras under år 1982. Undantagna från avdragsrätten är bl.a. begagnade inventarier. motordrivna fordon och fartyg.

I lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m.m, finns regler som syftar till att främja investeringar i byggnader och täckdikning för skattskyldiga som bedriver jordbruk, skogsbruk eller rörelse. Avdraget är 10 & (20 Z för täckdikning) och medges vid såväl den statliga som den kommunala taxeringen. För en skattskyldig vars marginalskattesats är 60 2& motsvarar avdraget således ett skattefritt bidrag på 6 (12 § för täckdikning). Avdragsrätten gäller ny-, till- eller ombyggnad eller täckdikning som utförs t.o.m. den 31 mars 1983. Vissa byggnadsinvesteringar är undantagna från den extra avdragsrätten, bl. a. bostadsbyggnader, bensinstationer och parkeringshus samt butiks-, kontors-, bank-, hotell- och restauranglokaler.

Investeringar i byggnader och inventarier stimuleras även genom frisläpp av investeringsfonder och 'investeringsreserver. De allmänna investeringsfonderna får — liksom de äldre investeringsfonderna för konjunkturutjämning — utnyttjas för byggnadsarbeten som utförs t.v. m. den 31 mars 1983 och för maskiner och andra inventarier som levereras senast den 31 december 1982. Frisläppet. som omfattar avsättningar t.o.m. 1982 års taxering (bokslut t.o.m. den 31 december 1981), gäller hela riket och samtliga branscher. Egenföretagarnas allmänna investeringsreserver är frisläppta på samma villkor som investeringsfonderna. En investeringsreserv kan alltså utnyttjas på byggnadssidan t.o.m. den 31 mars 1983 och på inventariesidan t.o.m. den 31 december 1982.

Som jag tidigare anfört bör investeringsstimulanserna generellt förlängas med ett år. Detta innebär att det tull mervärdeskatten kopplade investeringsavdraget utsträcks till utgången av år 1983, investeringsavdraget vid inkomsttaxeringen t.o.m. den 31 mars 1984 samt frisläppen av de allmänna investeringsfonderna och de allmänna investeringsreserverna till utgången av år 1983 såvitt gäller inventarier och t.o.m. den 31 mars 1984 såvitt gäller byggnads- och markarbeten. Frisläppet av investeringsfonderna omfattar även avsättningar i bokslut till ledning för 1983 års taxering (normalt bokslut per den 31 december 1982).

Förlängningen av det till mervärdeskatten kopplade investeringsavdraget med ett år kräver ändringar i 48 första stycket lagen om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt. För inventarier som förvärvas genom köp innebär förslaget att avdrag medges även för leveranser under år 1983. Vid egentillverkning medför förlängningen att avdrag medges om tillverkningen avslutats före 1983 ärs utgång.

Rätten till investeringsavdrag kan falla bort helt eller delvis om andra typer av investeringsstimulanser utnyttjas för investeringen. Av 2 8 tredje

Prop. 1982/83: 50 3

stycket nyssnämnda lag framgår sålunda att avdraget bortfaller för sådan del av utgiften för vilken investeringsfond tagits i anspråk. Innebörden av denna föreskrift är att utgiften för en inventaricanskaffning kan behöva delas upp. Den del som har legat till grund för ett fondutnyttjande får inte beaktas vid bestämmande av investeringsavdragets storlek.

Till saken hör emellertid att bestämmelserna i I 8 tredje stycket förordningen (1980: 846) om frisläpp av investeringsfonder är mer långtgående. Arbetsmarknadsstyrelsen skall nämligen i sin tillståndsgivning föreskriva att en investeringsfond inte får tas i anspråk för sådana inventarier för vilka ett företag har tillgodofört sig investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt. I denna situation är alltså en kombination över huvud taget inte möjlig. Investeringsavdraget kan dock kombineras med ett fondutnyttjande i de fall då en investeringsfond tas i anspråk enligt reglerna för

den s.k. fria sektorn.

Även enligt förordningen (1981: 188) om frisläpp av investeringsreserver är varje form av kombination mellan det särskilda investeringsavdraget och investeringsreserven utesluten. Något hinder att kombinera investeringsavdraget med ianspråktagande av vinstfond finns däremot inte.

Samtidigt med ändringen i 4 § första stycket lagen om särskilt investe-

ringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt bör bestämmelserna i

paragrafens sista stycke upphävas. Någon konkurrenssituation kan nämligen inte uppstå mellan denna lag och lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för inventaricanskaffning.

Förlängningen av giltighetstiden i fråga om byggnadsarbeten och täckdikning föranleder ändring i 2 § första stycket lagen om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m.m. Ändringen innebär att den i nämnda stycke angivna igångsättningsperioden den I november 1980—-den

31 oktober 1982 framflyttas ett år så att sista dag för påbörjande av arbete

blir den 31 oktober 1983. Däremot görs av praktiska skäl inte nägon ändring beträffande periodens börjedag. Den föreslagna förlängningen av

giltighetstiden kommer alltså att gälla även arbeten som har påbörjats exempelvis under år 1981.

Vidare kräver förslaget ändring i 3 § första stycket nyssnämnda lag. Enligt nuvarande lydelse av detta stycke beräknas avdraget på den del av utgifterna för ny-, till- eller ombyggnad samt täckdikning som hänför sip till perioden den 1 november I1980—-den 31 mars 1983. Den förmånsbehand-

lade perioden förlängs med ett år, dvs. till utgången av mars 1984.

Även detta investeringsavdrag kun falla bort helt eller delvis om andra typer av investeringsstimulanser utnyttjas för investeringen. Enligt 4§ tredje stycket nämnda flag medges sålunda inte det särskilda investeringsavdraget för sådan del av utgifterna för byggnadsarbetena (täckdikningen) för vilken den skattskyldige tagit i anspråk sin allmänna investeringsfond eller motsvarande äldre fond. Inget hindrar dock att ett företag utnyttjar sin investeringsfond för en del av byggnadsarbetena och yrkar särskilt

Prop. 1982/83: 50 4

investeringsavdrag för återstoden av arbetena. En kombination av investeringsavdraget och ianspråktagande av allmän investeringsreserv resp. vinstfond är på motsvarande sätt begränsad. För byggnadsarbeten e.d.

som på grund av fondutnyttjande är undantagna från det särskilda investe-

ringsavdraget medges dock ofta investeringsavdrag i stället med stöd av avdragsregler i fondlagstiftningen.

Åtgärderna i fråga om utnyttjande av investeringsfonder och investeringsreserver kräver inte riksdagens medverkan.

2.2 Obligatorisk inbetalning på särskilt investeringskonto

Reglerna om skyldighet att sätta in 20 Z av vinsten på räntelöst konto i riksbanken har tagits in i en lag om inbetalning på särskilt investeringskonto. Denna har upprättats med lagen (1980: 456) om insättning på tillfälligt vinstkonto som förebild. Som jag tidigare har nämnt skall dock enligt mitt förslag inbetalningsskyldigheten utvidgas till att omfatta också företag vars huvudsakliga verksamhet är fastighetsförvaltning. En bestämmelse om detta har tagits in i I $ första stycket. Av paragrafens fjärde stycke framgår att bostadsföreningar, bostadsaktiebolag och allmännyttiga bo-

stadsföretag är undantagna från inbetalningsskyldigheten. Dessa företag kan dock frivilligt utnyttja systemet.

Utvidgningen till fastighetsförvaltande företag föranleder skillnader i utformningen jämfört med lagen om insättning på tillfälligt vinstkonto i 4 8 första stycket. 6 § andra stycket, 11 § första stycket och 13 § tredje stycket.

I övrigt finns sådana skillnader i I $ andra stycket och 5 8.

Enligt I $ andra stycket i mitt förslag krävs det synnerliga skäl för att

regeringen skall medge befrielse helt eller delvis från inbetalningsskyldig-

heten medan det i fråga om befrielse från skyldighet att betala in medel på vinstkonto räckte med särskilda skäl. Med ändringen vill jag markera att dispensprövningen kommer att bli väsentligt mer restriktiv. Det motiveras bl.a. av att den tid under vilken medlen på riksbanken är spärrade är

betydligt kortare än tidigare, nämligen två år mot tidigare fem år.

Vad gäller tillämpningen av dispensregeln förhäller det sig givetvis på det sättet att företag. som normalt inte gör investeringar i byggnader och maskiner, 1. ex. banker, försäkringsbolag och konsultföretag, endast i begränsad omfattning kan utnyttja en avsättning till särskild investeringsfond. Denna omständighet bör dock inte utgöra dispensgrund. I allmänhet bör inte heller den omständigheten att skattefria realisationsvinster eller andra extraordinära intäkter ingår i årsvinsten föranleda dispens. Dispens bör dock kunna ges i fråga om ackordsvinster.

Andra tänkbara fall av dispens är då ett företag har drabbats av ckonomiska svårigheter eller då ett företag nyligen har genomfört ett synnerligen omfattande investeringsprogram och därför har ett starkt behov av att få

Prop. 1982/83: 50 5

behålla sina likvida medel. Regeringen bör som förutsättning för dispens i nu angivna fall kunna ställa vissa villkor. Dessa kan gälla t. ex. sysselsättningen inom företaget eller företagets utdelningspolitik.

Dispens bör vidare kunna ges för att förhindra dubbelavsättningseffekt i mer betydande omfattning. En sådan effekt kan ofta uppkomma då eu företag uppbär utdelning från ett eget dotterbolag.

Den nya ordningen i 5 § är en följd av en tidigare ändring i 4 § andra

stycket lagen om insättning på tillfälligt vinstkonto (prop. 1980/81:68, SKU 1980/81:25 och 47, rskr 1980/81:234, SFS 1981:303). Denna tidigare ändring innebär att ett företag som har rätt till avdrag för fondavsättning självt får välja i vilken förvärvskälla som avdraget skall göras. Enligt mitt förslag skall den skattskyldige ha rätt att själv välja även i vilken förvärvskälla som det särskilda tillägget skall tas upp. I fråga om mitt förslag i övrigt får jag hänvisa till förarbetena till lagen

om insättning på tillfälligt vinstkonto.

3¶Kapitalbeskattning m. m.

Förmögenhetsskatt utgår enligt lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, SFL. Förmögenhetsskatten för fysiska personer tas ut enligt en

progressiv skatteskala med en viss procent av den beskattningsbara förmö-

genheten. Förmögenheter understigande 400 000 kr. är fria från skatt. Det

lägsta förmögenhetsskatteskiktet är mellen 400 000 och 600 000 kr. och där

är skattcuttaget I Zz. Det högsta skatteuttaget är 2.5 § vilket träffar för-

mögenhetsdelar över 1800000 kr. (11 § I mom. SFL). Sambeskattning

rande barn under 18 år (12 & I mom. SFL). Vissa juridiska personer — dock ej aktiebolag och ekonomiska förening-

ar — är också skyldiga att betala förmögenhetsskatt (6 § I mom. SFL). Dödsbon. familjestiftelser m. fl. beskattas enligt samma skala som fysiska personer. Vissa samfund, föreningar och andra juridiska personer betalar

en proportionell skatt på 1,5 ”/j, av den beskattningsbara förmögenheten.

Nuvarande skatteskala tillkom genom lagstiftning hösten 1980 (prop. 1980/81:42, SKU 1980/81:11, rskr 1980/81:94. SFS 1980: 1055). De ändringar som då genomfördes föranleddes främst av de höjda taxeringsvär-

dena vid 1981 års allmänna fastighetstaxering och innebar betydande sänkningar av skatteuttaget. Av skäl som jag tidigare har redovisat bör en

skärpning av förmögenhetsbeskattningen nu genomföras. Skärpningen bör träffa alla skattepliktiga förmögenheter. Jag föreslår att skatteuttaget ge-

nomgående höjs med 0,5 procentenheter i alla skikten i skalan. Någon

ändring av skattepliktsgränsen bör däremot inte göras. Inte heller bör skatteuttaget för sådana juridiska personer som betalar en proportionell skatt ändras.

Prop. 1982/83: 50 6

Mitt förslag innebär i jämförelse med nuvarande skatteskala att skatten

på en förmögenhet av 600000 kr. ökar från 2000 kr. tll 3000 kr. Uppgår förmögenheten till I milj. kr. ökar skatten från 9000 kr. till 12000 kr. och uppgår den till 2 milj. kr. ökar skatten från 30000 kr. till 38.000 kr. Justeringen av skatteskalan medför ändringar i 11. & I mom. SFL. Den nya skalan bör gälla fr. o. m. beskattningsåret 1983 och således tillämpas första gången vid 1984 års taxering.

Arvs- och gåvoskatt utgår enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gävoskatt, AGL. Skatten är progressiv och tas ut enligt olika skalor beroende på vem som ärver eller får egendom. Tre klasser av arv- och gåvotagare finns.

Till klass I, som har den lindrigaste skalan. hänförs t. ex. efterlevande make och barn. Skatten är här 5 § för lotter upp till 50000 kr. I skiktet 200000 kr. — 300 000 kr. är skatten 28 Z. I det högsta skiktet — 6 000000 kr.

och däröver — utgår skatt med 65 5.

släktingar, obesläktade personer och sådana organisationer som inte är allmännyttiga. Här är den lägsta skattesatsen 8 <& och den gäller för lotter

upp till 20000 kr. I skiktet 200 000-250 000 kr. är skatten 56 26. Skalan går upp till ett skatteuttag på 72 fc och avser då den del av lotten som

överstiger I 200000 kr.

Klass III avser främst vissa allmännyttiga stiftelser och ideella föreningar som inte är helt befriade från arvsskatt. Skalan är progressiv upp till

60000 kr. Därutöver utgår skatten konstant med 30 Zz. Mottagare som hör till klass II är fria från gåvoskatt.

Vid arvsbeskattningen medges skattefria grundavdrag med 50000 kr. för efterlevande make, 25 000 kr. för annan mottagare i klass I och 5000 kr. för mottagare som hör till klass II eHer III. Vid gåvobeskattningen medges ett

enhetligt grundavdrag på 2000 kr.

Även arvs- och gåvoskatteskalorna fick sin nuvarande utformning genom den tidigare nämnda lagstiftningen hösten 1980. Liksom i fråga om

förmögenhetsskatten lindrades skatteuttaget i betydande grad. Av skäl

som jag tidigare redogjort för bör en viss höjning av skatteuttaget ske även när det gäller arv och gåvor. Höjningarna bör träffa alla skikt av skatteskalorna för klass I och II. Det är enligt min mening inte påkallat att ändra skalan för klass IIE. De av främst sociala skäl tillkomna skattefria grundbe-

Beträffande den närmare utformningen av skatteskalorna i klass I och II bör följande påpekas. Ökningen av skatteuttaget är störst i de högsta skikten och i mellanskikten. För mindre arv och gåvor är höjningen av skatten relativt obetydlig. För en skattepliktig lot i klass I på 50000 kr. ökar skatten jämfört med nuvarande skala från 2500 till 3000 kr. Om lotten

i stället uppgår till 500 000 kr. ökar skatten från 122500 till 135000 kr. och om den uppgår till 2500 000 kr. från 1133 500 kr. till 1269000 kr. Ändring-

en av skalan i klass II ger liknande effekter.

Prop. 1982/83: 50 7

Justeringen av skatteskalorna medför ändringar i 28 & AGL.

De nya skalorna bör tillämpas i fall då skattskyldigheten inträder etter utgången av år 1982. Nägra särskilda övergångsbestämmelser är inte nöd-

vändiga.

I sammanhanget skall jag också ta upp en annan fråga som rör arvs- och

gåvobeskattningen.

Enligt 12 § AGL skall vad en person förvärvar pä grund av att han insatts som förmånstagare till en försäkring i regel anses som arv och arvsbeskattas. När man beräknar skatten på ett sådant förvärv skall man

dock under vissa förutsättningar räkna av ett skattefritt belopp. Detta s.k.

förmånstagaravdrag är f.n. bestämt till ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för november månad året innan skattskyldigheten inträdde.

Reglerna för beräkning av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring har ändrats med verkan fr. o. m. den I januari 1982 (prop. 1981/82: 50, SfU 1981/82:6. rskr 1981/82: 85, SFS 1981: 1187). Ändringen innebär att basbeloppet fastställs för år i stället för som tidigare för månad.

Det nya sättet att fastställa basbelopp påkallar ändring av reglerna i 12 §

AGL om förmånstagaravdrag. Sedan länge har avdragsnivän bestämts så

att grundbelopp som utfaller på grund av Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolags (AFA) tjänstegrupplivförsäkring varit fria från skatt enligt

AGL. Storleken av förmånstagaravdraget bör enligt min mening även i

fortsättningen ha det nyss angivna sambandet med grundbeloppen enligt

AFA:s tjänstegrupplivförsäkring. Jag har inhämtat att Svenska arbetsgiva-

reföreningen och Landsorganisationen i Sverige träffat avtal för tiden fr.o.m. den 1 januari 1982 om bl.a. beräkning av de försäkringsbelopp som kan utgå enligt avtal om tjänstegrupplivförsäkring. Enligt avtalet skall grundbeloppen för år 1983 och åren därefter beräknas efter basbeloppet

vid ingången av resp. år. Anknytningen till basbeloppet i 12 & AGL bör justeras på motsvarande sätt. I lagrummet bör således i fortsättningen

hänvisas till basbeloppet för det år under vilket skattskyldigheten inträdde.

12 § AGL i sin nya lydelse skall tillämpas i fall då skattskyldigheten

inträder efter utgången av år 1982. Som jag tidigare anfört bör skattelättnaderna för aktieutdelningar av-

skaffas och sparskattereduktionen sänkas.

Bestämmelserna om skattereduktion för aktieutdelning finns intagna i lagen (1980: 1047) om skattereduktion för aktieutdelning. Denna lag bör således upphöra att gälla vid utgången av år 1982. Bestämmelserna skall dock alltjämt tillämpas I fråga om aktieutdelning som har blivit tillgänglig för lyftning dessförinnan. Upphävandet av lagen föranleder följdändringar

i 28 2 mom. uppbördslagen (1953:272), UBL. 128 4 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt, SjL. samt 4 § lagen (1970: 172) om begräns-

ning av skatt i vissa fall. Jag avser att i annat sammanhang ta upp en följdändring i 68 § taxeringslagen (1956: 623). TL.

Prop. 1982/83: 50 8

Procentsatserna för skattereduktionen vid det s. k. skattesparandet finns intagna i 2 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer. En

ändring får alltså ske av detta lagrum. Som konsekvens bör även procent-

satserna för avdrag vid förtida uttag i 5 § samma lag ändras.

4¶Inkomstskattefrågor

Mitt förslag i fråga om den statliga inkomstskatten innebär att skattesalserna sänks med en procentenhet i inkomstskikten mellan 8 och 12 basenheter. Skatteskalan för ifrågavarande del av den statliga inkomstskatten (grundbeloppet) finns för år 1983 intagen i 2 § lagen (1982:417) om ikraftträdande av lagen (1982:416) om ändring 1 lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt. Ändringen får således göras i denna paragraf. Förändringen i fråga om basenheten bör givetvis slå igenom även i fråga om sjömansskatten, som är en definitiv källskatt för ombordanställda. En

ändring behövs därför av de tabeller för sjömansskatt som avses i 7§ I mom. och 88 SjL. Detta måste ske genom en ändring av den i juni

beslutade lagen (1982:420) om ändring i SjL.

Reglerna om skattereduktion för fackföreningsavgift har tagits in i en

särskild lag.

1 1 8 anges de allmänna förutsättningarna för skattereduktionen, nämli-

gen att den skattskyldige har varit bosatt eller vistats i Sverige under någon del av inkomståret, varmed avses året före taxeringsåret.

Underlaget för beräkning av skattereduktionen anges i 2 §. Detta utgörs av medlemsavgift som erlagts till arbetstagarorganisation, dock högst I 200 kr. Definitionen av sådan organisation anknyter till lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet. Det kan påpekas att avgift till arbetslös-

hetskassa inte ingår i underlaget. Sådan avgift är avdragsgill enligt gällande regler. För att undvika att öretal uppkommer vid beräkning av skattere-

duktionen föreslås en avrundning till jämna tiotal kronor. Av paragrafens utformning framgår att den skattskyldige skall styrka sin rätt till skattereduktionen.

I 3 § anges all procentsatsen för skattereduktionen skall vara 40.

Enligt bestämmelserna i 4 § skall samma bestämmelser som i fråga om

befintliga skattereduktioner gälla såvitt avser från vilka skatter och av-

gifter avräkning kan ske och när bestämmelserna skall iakttas. Slutligen

ges en regel för att förhindra att skattereduktionen kan ätnjutas både vid

inkomsttaxeringen och vid beräkning av sjömansskatt. Genom cen ändring i 12 § 4 mom. SjL öppnas möjlighet för jämkning av sjömansskatt på grund av rätt till skattereduktion för fackföreningsavgift.

Här bör — liksom i fråga om sparskattereduktionen — inte gälla något krav

på bosättning eller vistelse här i landet. Det kan dock påpekas att lagrum-

met bara är tillämpligt i fråga om sjöman som är bosatt i något av de

nordiska länderna.

Prop. 1982/83: 50 9

Den nya lagen föranleder vidare följdändringar i 2 § 2 mom. UBL och 4 § lagen om begränsning av skatt i vissa fall. Jag avser att i annat sammanhang återkomma med förslag om en följdändring 168 § TIL.

5¶Hyreshusavgift

Dåvarande chefen för bostadsdepartementet presenterade under våren 1982 prop. 1981/82: 124 om ändrade regler för räntebidrag och bostadsbidrag m. m. samt om införande av en hyreshusavgift. Den del av propositionen som gällde frågan om en hyreshusavgift avslogs av riksdagen (SKU

1981/82:62, rskr 1981/82: 352) under hänvisning bl.a. till att detta förslag

inte granskats av lagrådet. I skatteutskottets betänkande begärdes samtidigt att regeringen skulle återkomma med förslag som kunde föreläggas riksdagen i sådan tid att förslaget kunde ge lika stor budgeteffekt fr. o. m. år 1983 som det i prop. 1981/82: 124 presenterade förslaget. Mot denna bakgrund har förslag om en hyreshusavgift nu på nytt tagits upp av chefen

för bostadsdepartementet. Förslaget överensstämmer i stora delar med det

som redovisades I prop. 1981/82: 124. Avgiften motiveras alltjämt av bostadspohitiska och statsfinansiella skäl. En närmare redogörelse för dessa kommer att lämnas av chefen för bostadsdepartementet. Till sin natur är hyreshusavgiften liksom skogsvårdsavgiften och löncavgiften en speciell skatt. Frågan om hyreshusavgiftens lagtekniska utformning är därför en uppgift för budgetdepartementet. I det följande tar jag upp denna fråga. Jag tar också upp vissa följdändringar.

Regeringen beslöt den 28 oktober 1982 att inhämta lagrädets yttrande över följande inom budgetdepartementet upprättade lagförslag.! nämligen

1. lag om hyreshusavuft.

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som hiluga 2.1.

Den nya avgiften — benämnd hyreshusavgift — är i princip avsedd att

träffa de delar av hyreshusbeståndet som är äldre än år 1975. Undantagna

bör dock vara bostadshus som omfattas av räntesubventionssystemet sumt hus med lokaler vilka har uppförts eller byggts om efter år 1957 med stöd av statliga bostadslån. Det lagförslag som utifrån detta har utformats

överensstämmer i stora delar med det som presenterades i prop. 1981/

82: 124. Sålunda har det ansetts angeläget att utforma avgiften så att den lätt kan hanteras av både berörda avgiftsskyldiga och myndigheter. Det har vidare ansetts önskvärt att kunna knyta an den tull redan beprövade rutiner. Några erinringar mot en sådan lösning framkom inte under riksdagsbehandlingen. Hyreshusavgiften har därför även nu utformats med de

! Förslagen är likalvdande med dem som är fogade till propositionen.

Prop. 1982/83: 50 10

regler som gäller för skogsvårdsavgift enligt lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift som förebild.

Bestämmelserna om hyreshusavgiften bör tas in i en särskild lag. Härutöver föreslås följdändringar i kommunalskattelagen (1928:370), KL och

UBL.

I 18 första stycket i förslaget till lag om hyreshusavgift anges vilka fastigheter som bör vara avgiftspliktiga. Den lämpligaste beskrivningen av dessa fastighetstyper sker med hjälp av den definition av begreppet hyreshusenhet som används vid allmän fastighetstaxering (AFT). Hyreshusenhet omfattar enligt 4 kap. 5 § 2 fastighetstaxeringslagen (1979: 1152), FTL, både hyreshus och tomtmark för sådan byggnad. Hyreshus utgörs enligt 2 kap. 2 § FFL av byggnad som är inrättad till bostad ät minst tre familjer

eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Under begreppet

hyreshus faller även flerbostadshus som ägs av bostadsrättsföreningar.

Enligt riksskatteverkets föreskrifter vid AFT 1981 erhåller de olika typerna av hyreshusenheter olika kodbeteckningar. De enheter som kom-

mer i fråga för avgiften utgörs av dem som anges med koderna 20, 22, 24

och 28, dvs. sådana som förutom av tomtmark består av byggnader med

huvudsakligen bostäder, byggnader som innehåller både bostäder och lokaler samt byggnader med huvudsakligen lokaler.

Under riksdagsbehandlingen kritiserades det förra förslaget för att

hyreshusenheter som var obebyggda eller som var bebyggda med enbart saneringsfärdiga hus inte undantogs från avgiften. Denna kritik får anses befogad och de nämnda fastighetstyperna bör därför undantas. Liksom i det ursprungliga förslaget bör även byggnader som faller under koderna 25-27, dvs. hotell- och restaurangbyggnader, kiosker och parkeringshus undantas. Vidare bör undantas hyreshusenhet med värde mindre än 1 000 kr.

I det förra förslaget togs endast med vissa äldre årgångar av de berörda fastighetstyperna. Den närmare beskrivningen av de berörda årgångarna skedde med hjälp av begreppet värdeår vilket är det begrepp som används vid fastighetstaxering för att bestämma ett hyreshus ålder. Även nu bör

beskrivningen av vilka ärgångar som skall beröras av avgiften lämpligen

ske med hjälp av begreppet värdeår. Som utvecklas närmare av chefen för bostadsdepartementet bör avgiften gälla fastigheter med värdeär före år 1975. Till frågan om de undantag från denna regel som måste göras med hänsyn till att avgiften inte bör träffa hus som omfattas av räntesubventionssystemet m. m. återkommer jag i det följande.

Med värdeår avses vid fastighetstaxering i första hand fastigheternas

nybyggnadsår, dvs. det är då huset kunde tas i bruk (jämför 9 kap. 3 3

FTL., I kap. 8 § fastighetstaxeringsförordningen (1979: 1193) och till förordningen bifogad bilaga 2 samt riksskatteverkets föreskrifter vid AFT 1981). Har om- eller tillbyggnad skett bestäms värdeåret även med hänsyn

till den ökning i husets återstående livslängd som om- och tillbyggnaden

Prop. 1982/83: 50 IH

ger. Värdeåret blir då ett senare år än nybyggnadsåret. Närmare uppgifter

om byggnadernas beskaffenhet och värdeår kan inhämtas från det material som inkommer och upprättas vid AFT. Underlag för att bestämma en fastighets ålder lämnas nämligen vid AFT. Taxeringsbeslutet innehåller

uppgift bl.a. om denna värdefaktor.

Yrkanden om ändring av fastighets värdeår får i princip endast göras inom ramen för fastighetstaxeringsprocessen. Om emellertid en inkomst-

taxeringsnämnd i något enstaka fall skulle finna att en fastighet har tilldelats felaktigt värdeår vid fastighetstaxering och detta har avgörande bety-

delse för frågan om hyreshusavgift skall påföras, bör inkomsttaxeringsnämnden inte vara förhindrad att självständigt pröva frågan. Som regel

torde det dock saknas skäl att frångå fastighetstaxeringsnämndens bedömning. so Den föreslagna avgränsningen till fastigheter med värdeår före är 1975

innebär att även hus som omfattas av det statliga räntesubventionssystemet skulle beröras av avgiften. Enligt vad jag har inhämtat inträffar detta för bostadshus som har uppförts eller byggts om efter år 1957 med stöd av

statliga tertiärlån eller bostadslån eller som utan sådana lån kan få statliga räntelån. samt därutöver för sådana studentbostadshus som har uppförts

år 1957 eler tidigare med stöd av tilläggslån för anordnande av studentbostäder. Sistnämnda lån beviljades enligt särskilt bemyndigande av Kungl.

Maj:t under åren 1951—1962. Dessa fall bör, såsom tidigare har nämnts. undantas från avgift. Från avgift bör dessutom undantas sådana hus med lokaler som har uppförts eller byggts om efter år 1957 med stöd av statliga lån, dvs. med tertiärlån eller bostadslån. Bestämmelser härom bör i enlighet med vad jag har anfört tas in i I $. En skattskyldig som vill åberopa

detta undantag skall visa att angivna förutsättningar föreligger. Det får

ankomma på berörda myndigheter att utforma lämpliga rutiner för området

och behövlig information till de skattskyldiga.

Det bör för tydlighetens skull framhållas att med uttrycket ”byggts om

efter år 1957 med stöd av tertiärlån eller bostadslån” avses sedvanliga ombyggnader. Hus med värdeår före år 1975, för vilka statliga bostadslån har lämnats enbart för energibesparande åtgärder, för åtgärder för att

förbättra avfallshanteringen i huset eller åtgärder för att minska radonhalten, bör således inte undantas från avgiften.

Kretsen av de fastighetsägare som under angivna förutsättningar skall

erlägga hyreshusavgift bör sammanfalla med dem som skall ta upp garanti-

belopp för annan fastighet enligt 47 § KL. Innehavare av skattefria fastigheter berörs alltså inte.

I 1 § tredje stycket i lagförslaget ges regler för bestämmande av avgiftens storlek m. m. Med utgångspunkt i det samband som chefen för bostadsdepartementet redovisar mellan sänkta räntebidrag och hyresnivåerna borde avgiften rätteligen bestämmas med ledning av de hyreshöjningar som kan komma att ske till följd av de ändrade reglerna i fråga om räntebidrag. En

Prop. 1982/83: 50 12

sådan konstruktion är knappast tekniskt genomförbar. Skall nämligen avgiften gå att hantera, måste ett enklare underlag finnas. Underlaget bör lämpligen utgöras av fastighetens taxeringsvärde. Detta anknyter visserligen inte direkt till hyrorna men hyran utgör dock en av de värdefaktorer som beaktas när taxeringsvärdet för hyreshus bestäms. Taxeringsvärdet

har även den fördelen att det beräknas enligt enhetliga principer och är ett

välkänt begrepp. Som underlag bör alltså taxeringsvärdet användas och därvid då både byggnadsvärdet och markvärdet. Detta bör gälla även i de fall då fastigheten innehas med tomträtt.

Avegilten bör utgå för varje beskattningsår med en viss procentsats av taxeringsvärdet. För att få överensstämmelse med kapitalkostnadsökning-

arna för hus med räntebidrag föreslås att olika procentsatser tillämpas för

de tre första åren då avgiften tas ut. Jag har funnit det lämpligt att i I $

tredje stycket i lagförslaget ange att avgiften för varje beskattningsär utgör 2646 av taxeringsvärdet samt att i övergångsbestämmelserna till lagen ta in en undantagsregel i fråga om avgiften för taxeringsåren 1984 och 1985.

Enligt 47 & KL skall garantibelopp jämkas om beskattningsåret omfattar kortare eller längre tid än tolv månader eller om fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsäret. Har sådan jämkning skett bör även hyreshusavgiften jämkas I motsvarande utsträckning. En bestämmelse

härom föreslås i I $ fjärde stycket.

[I 2—5 88 i förslaget till lag om hyreshusavgift har tagits in vissa bestämmelser av teknisk art. Dessa har utformats efter förebild av bestämmelserna om skogsvårdsavgift enligt lagen om skogsvårdsuvgift. I fråga om ansvarighet för hvreshusavgift vid dödsfall bör emeilertid en hänvisning göras till vad som sägs i 15. $ 2 mom. första stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. |

Som framgått av det tidigare sagda har hyreshusavgiften utformats efter förebild av vad som gäller i fråga om skogsvärdsavgiften. Detta innebär att avgiften skall debiteras och uppbäras enligt bestämmelserna i UBL. Detta föranleder vissa närmast redaktionella ändringar i I $, 3 § I mom. och 27 8 1 mom. i nämnda lag. I fråga om ändringen i3 8 I mom. UBL anser jag att

avgiften bör kunna beaktas redan vid beräkningen av den preliminära skatten. Motsvarande bör gälla i fråga om skogsvårdsavgift. Underlaget

för beräkning av hyreshusavgiften skall anges av taxeringsnämnden. Detta

kräver en ändring i 68 & TL. Jag avser att senare återkomma med förslag

till ändring 1 sistnämnda lagrum.

Hyreshusavgiften bör med sitt angivna syfte inte ses som en allmän skatt utan liksom skogsvårdsavgiften vara avdragsgill om övriga förutsättningar är uppfyllda. Regler om detta bör tas in i punkt 3 av anvisningarna till 20 § KL och beträffande förvärvskällan annan fastighet i 25 8& I mom. KL. I fråga om rörelse behövs ingen särskild ny regel eftersom avgiften såsom driftkostnad är avdragsgill enligt 29 § 1 mom. KL.

De nya bestämmelserna om en hyreshusavgitt bör träda i kraft den I

Prop. 1982/83: 50 13

januari 1983 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering. För skatt-

skyldiga som har brutna räkenskapsår omfattar beskattningsåret vid 1984

års taxering normalt även tid före 1983 års ingång. Enligt min mening bör

då den lösningen väljas att avgift beräknas för den del av beskattningsåret som infaller efter ikraftträdandet genom en proportionering.

6¶Skatt på videobandspelare

Antalet videobandspelare i landet kan f.n. beräknas till ca 400000.

Videomarknaden har ökat kraftigt under de senaste åren och väntas allmänt fortsätta att öka. Olika uppskattningar har gjorts av antalet nytilkommande videobandspelare årligen. Enligt vad jag har inhämtat kan antalet nytillkomna exemplar beräknas till ca 165000 både 1981 och 1982. En nedgång väntas av branschen under 1983.

Som jag anfört i det föregående bör det införas en särskild punktskatt på

videobandspelare. Frågan om en beskattning också av annan utrustning på detta område, t.ex. videokameror, bör t. v. anstå. Om andra videosystem än sådana som bygger på videoband i större omfattning börjar säljas på den allmänna marknaden får övervägas att utsträcka skatten till att omfatta

även sådana produkter. En punktskatt på videobandspelare bör så längt det är möjligt utformas

på samma sätt som Övriga punktskatter. Ett viktigt krav på en ny punktskatt är att den skall vara enkel att hantera. Detta kräver bl. a. att antalet skattskyldiga kan begränsas och att skatten kan beräknas på ett enkelt sätt.

Med hänsyn till att videobandspelare förekommer i många olika utföranden och ull kraftigt varierande priser skulle det vara önskvärt om skatten kunde beräknas på videobandspelarnas försäljningsvärde. Detta skulle dock förutsätta antingen att skatten togs ut vid försäljning till konsument eller att den visserligen togs ut hos tillverkare eller grossist men beräknades på ett antaget konsumentpris. I det första fallet blir antalet skattskyldiga stort och i det andra fallet uppkommer stora svärigheter att fastställa och kontrollera beskattningsvärdet. |

Den lämpligaste lösningen är 1 stället att skatten tas ut i form av ett enhetligt belopp per bandspelare. Skattebeloppet bör bestämmas till 600 kr.

I övrigt bör här som i fråga om andra punktskatter gälla att skattskyldigheten skall ligga på den som yrkesmässigt tillverkar eller importerar videobandspelare. Skattskyldigheten bör inträda när bandspelaren levereras till köpare eller första gången hyrs ut. Vid införsel till någon som inte är registrerad som skattskyldig tas skatten ut av tullverket.

I flertalet punktskattelagar gäller en obligatorisk skattskyldighet för den som yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor inom landet och en frivillig skattskyldighet för den som i viss omfattning importerar sådana varor för

Prop. 1982/83: 50 14

återförsäljning. Den sistnämnda skattskyldigheten motiveras av att importörerna i likhet med de inhemska tillverkarna skall kunna hålla varorna i

lager i obeskattat skick, Detsamma bör gälla den nu aktuella skatten.

Gränsen för den frivilliga skattskyldigheten för importörer bör kunna sättas till ungefär 3000 bandspelare per år.

Den som är registrerad som skattskyldig bör vara skyldig att lämna en deklaration för perioder om två kalendermånader och att betala skatten senast den femte i andra månaden efter periodens slut.

Den nya skatten bör regleras i en särskild lag.

Genom hänvisningen i 1 § till tulltaxenummer 92.11 ges en tillfredsstäl-

lande definition på videobandspelare. Nägon särskild föreskrift om att byggsatser till videobandspelare också

omfattas av skatten torde inte behövas. I den mån sådana byggsatser skulle förekomma på marknaden, vilket nu inte är fallet. bör de i rättstillämpningen kunna anses som videobandspelare.

I 3 § andra stycket anges att tullverket tar ut skatten vid importtillfället när importören inte är registrerad som skattskyldig. Därav följer att nägon skatt inte tas ut vid importtillfället i de fall importören är registrerad som

skattskyldig. Skatten skall i stället enligt 5 § betalas bl. a. när importören

säljer bandspelaren eller första gången hyr ut den.

På samma sätt som gäller för vissa andra punktskatter inträder enligt 5 8 skattskyldigheten när en videobandspelare levereras ull en köpare, som inte själv är registrerad som skattskyldig. Skattskyldighet inträder också när en skattskyldig tar ut en apparat, t. ex. för privat bruk.

Bestämmelsen 1 6 § andra stycket innebär att även den som yrkesmässigt hyr ut videobandspelare kan bli skattskyldig. Därför behövs en särskild bestämmelse i 5 § om att skattskyldigheten inträder när apparaten första gången hyrs ut.

Slutligen behövs en bestämmelse om att skattskyldigheten inträder när en skattskyldig avregistreras, t.ex. därför att han inte längre skall importera videobandspelare för vrkesmässig återförsäljning eller uthyrning. I annat fall skulle någon skatt inte behöva redovisas för de apparater som säljs eller hyrs ut efter avregistreringen trots att de har kunnat förvärvas skattefritt. Skattskyldigheten kommer att omfatta de apparater som den skatt-

skyldige innehar vid avregistreringen och för vilka skattskyldighet inte tidigare har inträtt.

18 § regleras avdragsrätten I enlighet med vad som normah gäller i fråga

om punktskatter. I punkt 2 anges att avdrag får göras i det fall skattskyldighet enligt lagen tidigare har inträtt. Bestämmelsen avser bl. a. det fallet att en person som i liten omfattning har importerat videobandspelare och

betalat skatt till tullverket utökar verksamheten och registreras som skattskyldig. Genom avdragsrätten undviker man att dubbel skatt redovisas för vissa apparater som har beskattats vid införseln.

Skattebrottslagen (1971:69) och lagen (1971: 1072) om tförmänsberätti-

Prop. 1982/83: 50 I 'n

gade skattefordringar m. m. bör göras tillämpliga på skatten på videobandspelare. Detta kräver ändringar i bäda dessa lagar.

7¶Skatt på viss elektrisk kraft

Vattenfallsverkets prissättning av elektrisk kraft grundas f. n. på långsiktig marginalkostnad, vilket innebär att senast tillkomna produktionsanläggningar blir bestämmande för tariffnivån. Verkets prissättning har kommit att uppfattas som vägledande vid andra företags prissättning på elektrisk

kraft. Eftersom produktionskostnaden i nyligen uppförda elproduktionsanläggningar ligger betydligt över den i flertalet vattenkraftstationer uppkom-

mer härigenom stora överskott i de företag som huvudsakligen producerar vattenkraft, framför allt om produktionen till stor del sker i äldre anlägg-

ningar.

Energiskattekommittén (B 1979: 06) har haft i uppdrag att utreda frågan

om att inordna det energiskattebelagda området under mervärdeskatten och att införa en av energipolitiska skäl betingad och samhällsekononiiskt avvägd energiskatt I import- och producentledet. I kommitténs uppdrag ingick också att belysa frågan om de stora ekonomiska överskott som, på grund av principerna för prissättningen på elektrisk kraft, kan uppstå hos ägare av äldre kraftanläggningar, främst vattenkraftverk. Kommittén skul-

le bedöma om förhållandena motiverar särskilda åtgärder inom energibe-

skattningens ram. I bilaga (SOU 1982: 17) till betänkandet Skatt på energi har redovisats en analys av möjligheterna att beskatta överskotten från

svensk vattenkraft. |

Analysen visar att det är mycket svårt att entydigt definiera begreppet vinst beroende på periodiserings- och mätningsproblem. Därigenom föreligger betydande svårigheter att utforma en beskattning som direkt träffar övervinsterna I vattenkraftföretagen. Mot bakgrund härav avstår kommittén från att lägga fram något förslag om en övervinstskatt på vattenkraft. Kommittén anser alt en eventuell övervinstbeskattning ej bör ske inom energibeskattningens ram. Därest en övervinstbeskattning skall komma till stånd synes enligt kommittén en utformning enligt genererad vinst (vanlig vinstbeskattning) eller nyttjanderätt bättre ligga i linje med direktivens intentioner. Förslagen har nyligen varit föremål för remissbehandling. Eftersom kommittén ej utformat något konkret förslag tull övervinstbeskattning av vattenkraften har flertalet remissinstanser antingen lämnat frågan utan kommentar eller tagit fasta på de svårigheter att utforma

beskattningen som kommittén pekut på.

För egen del anser jag att det är angeläget att snabbt införa ett system som gör att de betydande ckonomiska fördelar som erhålls vid elproduk-

tion i vattenkraftstationer i större utsträckning kommer samhället ull del. Detta är väsentligt också för att förhindra den alltför snabba prisutveck-

Prop. 1982/83: 50 16

lingen vid försäljningar av andelar av äldre vattenkraftstillgängar. Mot denna bakgrund och med hänsyn till äönskvärdheten av att förstärka budge-

ten bör en skatt på elektrisk kraft producerad i vattenkraftstationer införas den I januari 1983. Skatten bör utgå med två öre per KWh. De restriktioner

som samhället ansett nödvändiga vid utnyttjande av vattenkraft och de

fördyringar av anläggningsverksamheten som har ägt rum under senare är

innebär att de ekonomiska överskotten i nyligen uppförda vattenkraftsta-

tioner är små. Dessa anläggningar bör därför inte omfattas av beskattningen i samma utsträckning som äldre kraftstationer. Det är även angeläget att

nytillkommande vattenkraftproduktion inte förhindras genom skattens in-

förande. Skatten bör därför reduceras till hälften för produktion i anlägg-

ningar som är mellan tio och fem år gamla. För anläggningar uppförda

under de senaste fem åren och för tillkommande anläggningar bör ingen

skatt utgå. Detsamma bör gälla i fråga om ökningar av den installerande generatoreffekten i äldre anläggningar.

Skatten bör tas ut i produktionsledet. Den bör i princip inte kunna

vältras över på konsumenterna genom höjda elpriser. Jag kommer inom

kort att föreslå att statens pris- och kartellnämnd får i uppdrag att övervaka

att produktionsskatten i allt väsentligt faller på producenterna.

Skatt skall utgå på den elkraft som framställs i vattenkraftverk. Skatten bör erläggas av producenten. Med hänsyn härtill har denna nya skatt reglerats i en särskild lag och inte som en utvidgning av den gällande energiskatten. Utformningen av den nya lagen överensstämmer i huvudsak med vad som gäller för övriga punktskatter. Antalet skattskyldiga föreslås bli begränsat genom att skatt inte skall utgå på elkraft som produceras i ett valtenkraftverk med en installerad generatoreffekt uv mindre än 100 kW. Gränsen överensstämmer med den gräns som energiskattekommitén föreslagit i fråga om den generella energiskutten. Vidare bör undantag medges för den elkraft som framställs i ett pumpkraftverk. I annat fall skulle den där framställda kraften beskattas mer än en gång. Skyldigheten att erlägga

skatt inträder när kraften framställs. Mätningen bör lämpligen ske vid produktionsspånning. Med hänsyn till önskemålet att förkorta skatte-

krediterna bör föreskrivas att denna skatt skall deklareras och betalas

senast 25 dagar efter redovisningsperiodens utgång. Redovisningsperioderna föreslås omfatta en kalendermånad. Det skulle vara förenat med stora praktiska svårigheter att beräkna och

kontrollera skatten på den producerade kraften med ledning av vad som

faktiskt har producerats i varje vattenkraftverk. särskilt när den installera-

de generatoreffekten har ändrats under årens lopp. Den kraft som faller under en viss skattesats eller för vilken ingen skatt skall utgå bör därför beräknas efter en schablon. Den lämpligaste metoden är därvid enligt min

uppfattning att den installerade generatoreffekten läggs till grund för för-

delningen på följande sätt. Om en skattskyldig har vattenkraftverk som har

tagits I drift före 1973 och sådana som har tagits i drift t.ex. år 1975 skall

Prop. 1982/83: 50 17

skatten beräknas efter ett öre per kilowattimme för så stor del av den sammanlagda producerade kraften som svarar mot de nyare kraftverkens installerade generatoreffekt i förhållande till den installerade generatoreffekten i den skattskyldiges samtliga vattenkraftverk.

Om den skattskyldige hart. ex. ett vattenkraftverk som har tagits i drift före den I januari 1973 och i vilket den installerade generatoreffekten har

ökats år 1980 skall på motsvarande sätt skatten beräknas till två öre per

kilowattimme för så stor del av den sammanlagda producerade kraften i: kraftverket som svarar mot den ursprungliga installerade generatoreftekten i förhållande till den installerade generatoretfekten efter utbyggnaden.

På motsvarande sätt beräknas skatten i det fall den installerade generatoreffekten minskar permanent, t. ex. på grund av att ett av flera kraftverk tas ur drift. .

Den fördelning som sålunda behöver göras kommer att kunna tillämpas till dess en permanent ändring görs av den installerade generatoreffekten.

I denna fråga har jag samrått med statsrådet Dahl. Skattebrottslagen (1971:69) och Jagen (1971: 1072) om förmånsberätti-

gade skattefordringar m.m. bör göras tillämpliga på skatten på viss elektrisk kraft. Detta kräver ändring i de båda nu nämnda lagarna.

8¶Utnyttjande och utvidgning av finansfullmakten

Riksdagen har bemyndigat regeringen att för budgetåret 1982/83. om

arbetsmarknadsläget kräver det. besluta om utgifter intill ett sammanlagt

belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1981/82: 150 bil. 2, FiU 1981/82:40, rskr

1981/82: 393). Fullmakten får. liksom tidigare, användas för finansiering av tidigareläggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på statsbudgeten samt för beredskapsarbeten och för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprotenten för kommunala projekt får fastställas av rege-

ringen med hänsyn till ändamålet, dock högst till 752. Vidare får finans-

fullmakten användas för bidrag till näringslivet och bostadssektorn. Härvid får gällande bidragssatser tillfälligt höjas till högst 754.

Läget på arbetsmarknaden har hittills under innevarande budgetär föranlett en rad åtgärder i sysselsättningsbefrämjande syfte. Finansfullmakten har således hittills under budgetåret 1982/83 disponerats genom beslut den 26 augusti, den 9 september, den 16 september och den 21 oktober. Genom beslut den 26 augusti utnyttjades fullmakten med 240 milj. kr. för beredskapsarbeten. Den 9 september beslöts om 873980 kr. för tidigareläggning av bl.a. byggande av statliga vägar och förvaltningsbyggnader. Beslutet den [6 september innebar att 100 milj. kr. disponerades för statsbidrag till kommunala aktiviteter för arbetslös ungdom. Genom beslut 2 Riksdugen 198283. I saml. Nr 50. Biluga 2

Prop. 1982/83: 50 18

den 21 oktober anvisades 90 milj. kr. för bidrag till ungdomsplatser samt 1017 096 000 kr. för tidigareläggning av bl.a. statliga vägar och broar.

Genom dessa fyra beslut har sammanlagt 2321 076 000 kr. av finansfull-

makten disponerats. Följaktligen återstår denna dag 178 924000 kr. av den givna finansfullmakten.

Nya former för en samlad redovisning av utnyttjandet av finansfullmakten infördes fr.o.m. budgetäret 1979/80 (prop. 1978/79: 100 bil. 2. FiU

1978/79:40, rskr 1978/79:452). Kompletteringspropositionen bedömdes som lämplig för denna redovisning. Hemställan om utnyttjande av finans-

fullmakten för det nästföljande budgetåret skulle göras vid samma tillfälle. Vidare avskaffades systemet med successiva pålyllningar av finansfullmakten. Regeringen skulle i stället på tilläggsbudget hemställa om utvidgad finansfullmakt om arbetsmarknadsläget kräver insatser utöver vad som kan tillgodoses genom ianspråktagande av den givna finansfullmakten.

Under innevarande höst har arbetsmarknadsläget vuerligare försämrats.

Nedskrivningen av kronan den 8 oktober skapar förutsättningar för en

expansion av produktion och sysselsättning. Det investeringsprogram regeringen i dag beslutar att lägga fram för riksdagen bidrar aktivt till att

vända den svenska ekonomins utveckling i rätt riktning. I det korta per-

spektuvet har dock ytterligare arbetsmarknadspolituska insatser bedömts nödvändiga såsom framgår av det arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogram som regeringen presenterade i oktober i år och som kommer att

närmare redovisas av chefen för arbetsmarknadsdepartementet. Man kan

dock inte utesluta att arbetsmarknadsläget kan bli besvärligt under resten av budgetåret trots dessa insatser. Det är därför angeläget att regeringen till sitt förfogande har ett visst utrymme att disponera på finansfiullmakten för de eventuellt ytterligare sysselsättningsbefrämjande åtgärder som kan visa sig nödvändiga. Dessa insatser kan komma att kräva resurser som överstiger vad som f.n. återstår av den givna finansfullmakten. Jag föror-

dar därför att finansfullmakten för budgetåret 1982/83 höjs trån 2500 milj. kr. till 3500 milj. kr. Den utvidgade fullmakten bör få disponeras på

9¶Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom budgetdepartementet

upprättats förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:3701. 2, lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskat. fa lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272), AA lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt.

> lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall.

Prop. 1982/83: 50 19

7. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

8. lag om ändring i lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.,

9. lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer,

10. lag om ändring i lagen (1980: 954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.,

11. lag om upphävande av lagen (1980: 1047) om skattereduktion för akticutdelning,

12. lag om ändring i lagen (1981: 1099) om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdesskatt.

13. lag om ändring i lagen (1982:417) om ikraftträdande av lagen

(1982: 416) om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.

14. lag om ändring i lagen (1982: 420) om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt. |

15. lag om hyreshusavgift.

16. lag om skattereduktion för fackföreningsavgift.

17. lag om skatt på videobandspelare, 18. lag om skatt på viss elektrisk kraft. 19. lag om inbetalning på särskilt investeringskonto. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.2.

Lagrådets yttrande har inhämtats över förslagen under 1 och 15. Med

hänsyn till lagstiftningsärendets brådskande natur och då huvuddelen av

förslagen är av den beskaffenheten att lagrådets hörande skulle sakna betydelse anser jag att yttrande inte bör inhämtas över övriga förslag.

10 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

dels att antaga förslagen

dels aut bemyndiga regeringen att under budgetåret 1982/83, om arbetsmarknadsläget kräver det. besluta om utgifter i enlighet med vad jag förordat intill ett sammanlagt belopp av 3500 000 000 kr.

Prop. 1982/83: 50 20

Bilaga 2.1

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde

1982-11-01

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson. regeringsrådet Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 28 oktober 1982 har

regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för budgetdepartemen-

tet Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om hyreshusavgitt,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Curt Rispe.

Föredragningen inför lagrådet har påbörjats vid en tidpunkt då lagförsla-

gen ännu inte erhållit slutlig utformning. Vissa inom lagrådet framförda

jämkningsförslag av lagteknisk och redaktionell natur har därför kunnat

beaktas i de förslag som genom remissen överlämnats till lagrådet.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

1. Förslaget till lag om hyreshusavgift

Det remitterade förslaget har lika litet som det förslag som våren 1982

lades fram för riksdagen varit föremål för sådan remissbehandling som

avses i 7 kap. 2 § regeringsformen. Det bör i anledning härav understrykas.

att en lagrådsgranskning inte kan ersätta den sedvanliga remissbehandling-

en av myndigheter och sammanslutningar med särskild sakkunskap på området. Lagrådet har därför haft begränsade möjligheter att med ledning

av det föreliggande materialet bedöma sådana frågor om lagstiftningens

praktiska konsekvenser och tillämpning som avses i 8 kap. 18 § tredje stycket 4 och 5 regeringsformen.

18 Enligt andra stycket I p. undantas vissa typer av hyreshusenheter från hyreshusavgift. Avsikten är synbarligen att man här i regel skall följa de kodbeteckningar som enligt riksskatteverkets föreskrifter skall användas

vid fastighetstaxeringen. Att märka är dock att "tomtmark med sanerings-

byggnad” inte motsvaras av någon kodbeteckning utan synes falla under kod nr 21 (hyreshusenhet som består av tomtmark till hyreshus). Liksom i remissprotokollet utvecklats i fråga om värdeär torde det inte vara uteslu-

tet, att vid klart oriktiga kodningar en inkomsttaxeringsnämnd kan frångå den beteckning som bestämts vid fastighetstaxeringen.

Prop.:1982/83: 50

2. Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Prop. 1982/83: 50

Bilaga 2.2

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs att 25 § I mom. och punkt 3 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

25 § I mom. Från bruttointäkten av annan fastighet får, om inte annat

föranleds av vad nedan i 2 och 3 mom. sägs, avdrag göras för omkost-

nader, såsom för:

brandförsäkring, reparation och underhåll av byggnader:

vicevärd. portvakt, gårdskarl, vattenförbrukning. renhållning och belys-

ning, förbrukningsartiklar o.d., i den mån dessa kostnader kan anses åligga fastighetsägaren såsom sådan; pensioner. periodiska understöd eller därmed jämförliga periodiska utbetalningar på grund av förutvarande anställning på fastigheten: värdeminskning på en byggnad:

värdeminskning på fastighetsägaren tillhöriga maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, som hör till fastigheten. eller, i fall som anges i punkt 3 av anvisningarna till 29 §, utgifter för anskaffande

av tillgången: ränta på lånat, i fastigheten ned- ränta på lånat, I fastigheten ned-

lagt kapital samt tomträttsavgäld el- lagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld. ler liknande avgäld:

hyreshusavgift.

Anvisningar

till 20 §

3.7 Såsom svenska allmänna 3. Som svenska allmänna skatter skatter räknas allmänna utskylder räknas allmänna utskylder till sta-

till staten samt till landsting, kom- ten samt till landsting, kommun och

mun, församling, skoldistrikt, tings- församling. Som allmän skatt räklag och municipalsamhälle. Såsom nas däremot inte skogsvårdsavgift allmän skatt räknas däremot icke och hyreshusavgift.

skogsvärdsavgift.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering.

! Senaste lydelse 1981: 295. ” Senaste lydelse 1956: 88.

Prop. 1982/83: 50 23

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 12 och 28 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvurande lydelse Föreslagen lydelse

128”

Har någon i enlighet med lagen (1927: 77) om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare och erhåller han vid försäkringstagarens död förfo-

ganderätten över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas. utbetalning på grund av försäkringen, skall vad förmånstagaren sålunda bekommer vid beräknande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla jämväl förvärv, som på grund av stadgandet i 104 § andra stycket nämnda lag tillfaller dödsbodelägare. vilken är berättigad tll lag-

lott, med iakttagande dock av vad beträffande fördelning av sådant förvärv kan vara bestämt i skifteshandling, vilken jämlikt 16 § lägges till grund för

lotternas beräknande. Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånstagare, föreligger icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som motsvarar det belopp, varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap. makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas.

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränteförsäkring, tagits å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på grund av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller

b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom,

vid skattens beräknande från vär- vid skaltens beräknande från vär-

det av vad som tillfallit någon i det av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare säsom egenskap av förmånstagare såsom

skattefrilt avräknas ett belopp som skattefritt avräknas ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet motsvarar sex gänger basbeloppet enligt lagen (1962:381D) om allmän enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för november månad försäkring för det år under vilket

året innan skattskyldigheten in- skattskyldigheten inträdde. Har på

trädde. Har på grund av förord- grund av förordnande av samma nande av samma person förmånsta- person förmånstagaren tidigare cr-

garen tidigare erhållit sådant för- hållit sådant förvärv. som jämlikt

värv, som jämlikt 37 § 2 mom. är I 378 2 mom. är i beskattbeskattningshänseende likställt ningshänseende likställt med gåva, med gåva, må likväl å värdet av får likväl från värdet av vad som

vad som inom loppet av tio år till- inom loppet av tio år ullfallit för-

fallit förmånstagaren ej avräknas månstagaren ej avräknas mer än ett mer än ett belopp som motsvarar belopp som motsvarar sex gånger

sex gånger basbeloppet enligt lagen basbeloppet enligt lagen om allmän

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 857. > Senaste lydelse 1980: 75.

Prop. 1982/83: 50 24

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

om allmän försäkring för november — försäkring för det år under vilket månad året innan skattskyldighet — skattskyldighet inträdde för det se-

inträdde för det senaste förvärvet. naste förvärvet.

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och kapital-

försäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare skall

denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i

anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren

skolat äga rum. |

Skattskyldighet enligt första stycket föreligger inte för rätt till pension som utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte heller för rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring i den mån vad som på grund av förordnande av samma

person tillfallit den berättigade inte överstiger 2500 kronor per är.

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring stadgas I anvisningarna till 31 &$ kommunalskattelagen (1928: 370).

Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall. även om förmänstagareförordnande i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger. äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av

statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan förmån från kommun. som avses I punkt I adertonde stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

: Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon på grund av

förordnande som avser utländsk försäkring skall vid beräknande av arvs-

skatt behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren

genom testamente. Har försäkringen tagits för olycksfall eller sjukdom eller är fråga om en sådan försäkring som — om den inte hade varit

utländsk — skulle ha uppfyllt de förutsättningar som anges i andra stycket a. tillämpas bestämmelserna i det stycket. För rätt ull pension på grund av

en utländsk försäkring som skall behandlas som pensionsförsäkring vid inkomsttaxeringen föreligger inte skattskyldighet. Vid övriga förvärv av livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas bestämmelserna i fjärde stycket andra meningen.

Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse.

28 Till klass I hänföras efterlevande make, barn. avkomling till barn,

make till barn och efterlevande make till avlidet barn. Detta gäller även om

barnet eller avkomlingen till följd av adoption förlorat sin arvsrätt efter

arvlåtaren. .

Som skattefritt avdrages från lott som tillkommer den avlidnes efterlevande make 50000 kronor, från vad som tillkommer annan i klass I 25 000 kronor och från lott, som beskattas enligt klass II eller klass FIL, 5000 kronor. Har barn eller avkomling till avlidet barn vid skattskyldighetens

inträde ej fyllt 18 år, avdrages ytterligare 5000 kronor för varje helt år eller del därav, som då återstod till dess sagda ålder uppnås.

> Senaste lydelse 1980: 1056.

Prop. 1982/83: 50 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med make jämställes den som vid tiden för dödsfallet sammanlevde med den avlidne, om de sammanlevande tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt ha eller ha haft barn. Motsvarande gäller, i förhållande till den avlidnes barn. beträffande den som sammanlevt med barnet. Styvbarnsoch fosterbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med fosterbarn avses barn, som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem

och därvid erhållit vård och fostran som eget barn. Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som erhålles från samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles vid skilda tillfällen.

Till klass II hänföres annan arvinge eller testamentstagare än sådan som avses i klass I eller II.

Till klass Ul hänföras

landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer:

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala. politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål:

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv; registrerad understödsförening: sådan sammanslutning, som. utan att hava till syfte att i sin verksamhet

tillgodöse medlemmarnas ckonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer

ovan angivet ändamäl; . folketshusförening. bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning, som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän

samlingslokal, |

där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej ätnjutes jämlikt 3 §.

För skattelott, som i I 1 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass, gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för

mottagaren av det legat varom fråga är. som medför lägst skatt. Från

skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket gjorts, utgör skattepliktig lott. Denna skall jämnas tll närmast lägre hundratal kronor. Om

öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten jämnas nedät till

närmast hela krontal.

Skatten beräknas enligt följande skalor.

Nuvarande lydelse

Klass I Skattepliktig lott. kr. = - Arvsskatt, kr.

- 50000 550 inom skiktet:

50000—- 100 000 2500+1066 ” :

100 060—- 150000 7500+15 56

Prop. 1982/83: 50

Nuvarande Iydelse

800 000—-1 200 000 248 500-+49 5

Föreslagen lydelse

Klass I Skattepliktig lott, kr. Arvsskatt, kr.

- 50000 692 inom skiktet:

Prop. 1982/83: 50 27

Föreslagen lydelse

Klass H Skattepliktig low, kr. = Arvsskatt, kr. 20000 20000- 1096 inom skiktet: 40000 2000+2098 40000—- 60.000 ” : 60000—- 90000 6 000+28 56 11600+3697 20000—- 120000 224004+449-” 120000- 150 000 35600+509

150000—- 200000 S0600+55 55 ” 200000—- 250000 78 l00+6074 250000—- 600 000 ” 108 100465 94” 600 000— 1200 000 3235 600+2704 1200 000—- 755600+75 95

Klass IH Skattepliktig lott. kr. = Arvsskatt, kr. 20000 20000- 40.000 856 inom skiktet: 1600+169 40000—- 60.000 ” : 4800+2467 60 .000— 9600+3074

Denna lag träder i kraft den I januari 1983. Äldre bestämmelser gäller

fortfarande om skattskyldighet inträtt dessförinnan.

Prop. 1982/83: 50 28

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 11 § I mom. lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

I mom.” Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person. dödsbo,

utländskt bolag samt i 10 §& I mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 600 000 kronor:

en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som över-

stiger 400 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

600.000 men inte 800000 kr.: 2000 kr. för 600 000 kr. och 7,5 Zz av återsto-

den; |

800.000 men inte 1800000 kr.: 5000 kr. för 800000 kr. och 2 av återsto-

den: 1800 000 kr.: 25 000 kr. för 1 800000 kr. och 2,5 26 av återstoden.

Föreslagen lydelse

I mom. Sutlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt bolag samt i 10 § I mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomst-

skatt angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 600000 kronor:

en och en halv procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten,

som överstiger 400000 kronor:

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 600 000 men inte 800.000 kr.: 3000 kr. för 600 000 kr. och 255 av återstoden: 800.000 men inte 1800000 kr.: 7000 kr. för 800000 kr. och 2,52 av

återstoden;

1800 000 kr.: 32000 kr. för I 800000 kr. och 3 6 av återstoden.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och tillämpas första gången

vid 1984 års taxering.

a Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 859.

Senaste lydelse 1980: 1055.

Prop. 1982/83: 50 . 29

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs att I $, 2 § 2 mom., 3 & I mom. och 27 §& I mom. uppbördslagen (1953: 272)! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 8

Med skatt förstäs i denna lag. om Med skatt förstås i denna lag, om inte annat anges, statlig inkomst- inte annat anges, statlig inkomst-

skatt. statlig förmögenhetsskatt, — skatt. statlig förmögenhetsskatt,

utskiftningsskatt, ersättningsskatt, — utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, skogs- - kommunal inkomstskatt, 'skogs-

vårdsavgifter, egenavgifter enligt vårdsavgift, egenavgifter enligt la-

lagen (1981: 691) om socialavgifter. gen :(1981:691) om socialavgifter, skattetillägg och förseningsavgift hyreshusavgift, skattetillägg och

enligt taxeringslagen —(1956:623) förseningsavgift enligt taxeringsla-

samt annuitet på avdikningslån. gen (1956: 623) samt annuitet på avdikningslån.

Regeringen får. om särskilda omständigheter föranleder det, föreskriva

att i samband med uppbörden av skatt skall uppbäras även andra avgifter än sådana som anges i första stycket. Har sådan föreskrift meddelats skall, om inte annat anges. vad i denna lag stadgas angående skatt tillämpas beträffande den avgift som avses med föreskriften.

2 mom.? I denna lag förstås 2 mom. I denna lag förstås med

med

slutlig skatt: skatt som har slutlig skatt: skatt som har

påförts vid den årliga debiteringen påförts vid den årliga debiteringen

på grund av taxeringsnämnds be- på grund av taxeringsnämnds beslut eller på grund av annat beslut. slut eller på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter som enhet gällande föreskrifter

skall beaktas vid sådan debitering. skall beaktas vid sådan debitering, och återstår efter iakttagande av och återstär efter iakttagande av

bestämmelserna om nedsättning av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt 4 mom. samt 2 § lagen skatt enligt 4 mom. samt 2 § lagen (1978:423) om skattelättnader för (1978:423) om skattelättnader för

vissa sparformer och 5§ lagen vissa sparformer och 3§ lagen

(1980:1047) om skattereduktion för (1982:000) om skattereduktion för aktieutdelning; Jackföreningsavgift;

preliminär skatt: 13 § nämnd skatt. som betalas i avräkning på slutlig

skatt;

kvarstående skatt: skatt, som återstär att betala. sedan preliminär skatt

har äavräknats från slutlig skatt:

t Lagen omtryckt 1972: 75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771. > Senaste lydelse 1981: 1156. "Senaste Ivdelse 1981: 1002.

Prop. 1982/83: 50 30

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av eftertaxering

eHer enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har avslutats: kvurskatteavgift: avgift enligt 27 § 3 mom.:

respitränta: ränta enligt 32 §: anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 mom.:

ö-skatteränta: ränta enligt 69 § I mom.:

restitutionsränta: ränta enligt 69 & 2 mom.: skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.: inkomstår: det kalenderår. som närmast har föregått taxeringsäret: uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari månad nästföljande år:

uppbördsmånad: mars, maj, juli, september, november och januari: gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 8 I

mom, kommunalskattelagen (1928: 370) och 11 § I mom. lagen (1947: 576)

om statlig inkomstskatt; ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss har sagts.

38 I mom”! I den omfattning nedan I mom. I den omfattning nedan

anges skall skattskyldig betala pre- — anges skall skattskyldig betala preliminär skatt med belopp. vilket så — liminär skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kan antas motsva- — nära som möjligt kan antas motsvara i den shuliga skatten ingående — ra i den slutliga skatten ingående statlig inkomstskatt, statlig förmö- = statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, egenavgifter och — genhetsskatt. egenavgifter, kom-

kommunal inkomstskatt. munal inkomstskatt, skogsvårdsav-

gift och hyreshusavgift.

27. $

I mom.” Vid debitering av slutlig skatt skall iakttas: att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats som för inkomståret gäller i beskattningsorten: att kommunal inkomstskatt uträknas i en post, varvid skattebeloppet vid öretal över 50 avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal: att skogsvårdsavgift uträknas enligt bestämmelserna i I 8 lagen

(1946: 324) om skogsvårdsavgift:

att hyreshusavgift uträknas enligt bestämmelserna 1 lagen (1982:000) om hyreshusavgift;: att kommunal inkomstskatt debiteras med belopp som har uträknats av lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är belägen: att egenavgifter debiteras med ledning av bestämmelserna i lagen (1981:691) om socialavgifter och på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den allmänna försäkringskassan. varvid öretal bortfaller: samt

+ Senaste lydelse 1981: I I56, 5 Senaste Ivdelse 1982: 422.

Prop. 1982/83: 50 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att i I $ nämnd annuitet eller, om skattskyldig har att erlägga flera annuiteter, summan av dessa påförs i helt antal kronor, varvid öretal bortfaller.

Denna l!ag träder i kraft den I januari 1983 och tillämpas första gången i

fråga om debitering av preliminär skatt för år 1983 och slutlig skatt på grund av 1984 års taxering.

Prop. 1982/83: 50

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iyvdelse Föreslagen lydelse

4 mom.” Sjömansskatt enligt 4 mom. Sjömansskatt enligt 7 §

7 § får genom beslut om jämkning får genom beslut om jämkning ned-

nedsättas i den mån förutsättning- sättas I den män förutsättningarna

arna för skattereduktion enligt la- för skattereduktion enligt lagen

gen (1978:423) om skattelättnader (1978:423) om skattelättnader för för vissa sparformer eller lagen vissa — sparformer = eller lagen

(1980: 1047) om skattereduktion för (1982:000) om skattereduktion för aktieutdelning är uppfyllda. Bo- fackföreningsavgift är uppfyllda. sättning eller stadigvarande vistelse Bosättning eller stadigvarande vis-

här 1 riket krävs dock inte för telse här i riket krävs dock inte för

jämkning på grund av bestämmel- jämkning enligt dettu moment.

serna i den förstnämnda lagen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983. Äldre lydelse gäller beträffande sjömansskatt som har erlagts eller skulle ha erlagts före ikraftträdandet.

I Lagen omtryckt 1970: 933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: TTT. > Senaste lydelse 1980: 1051.

Prop. 1982/83: 50 33

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i

vissa fall! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarunde lydelse Föreslagen lydelse

a

4 5”

Spärrbelopp enligt 3 § jämförs med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt och kommunal inkomstskatt som beräknats för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt. om den skattskyldige erlagt sådan

skatt under beskattningsåret.

Är den skattskyldige berättigad Är den skattskyldige berättigad

till nedsättning av statlig inkomst- = till nedsättning av statlig inkomstskatt eller förmögenhetsskatt ge- = skatt eller förmögenhetsskatt pge-

nom skattereduktion som avses i nom skattereduktion som avses i

28 4 mom. - uppbördslagen 28 4 mom. = uppbördslagen

(1953: 272), 2 § lagen (1978:423) om = (1953:272), 2 § lagen (1978: 423) om skattelättnader för vissa sparformer = skattelättnader för vissa sparformer

eller 5 § lagen (1980:1047) om skat- — eller 3 § lugen (1982:000) om skat-

tereduktion för aktieutdelning eller tereduktion för fackföreningsavgift genom avräkning av utländsk skatt = eller genom avräkning av utländsk enligt särskilda föreskrifter. skall — skatt enligt särskilda föreskrifter, skattebelopp enligt första stycket — skall skattebelopp enligt första beräknas som om skattereduktion = stycket beräknas som om skattereeller avräkning av skatt inte hade duktion eller avräkning av skatt skett. inte hade skett.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och tillämpas första gången i

fråga om skatt som påförs på grund av 1984 års taxering.

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 772. ” Senaste lydelse 1982: 419, 3 Riksdagen 198283. I saml. Nr 50. Bilaga 2

Prop. 1982/83: 50 34

7 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971: 69)

Härigenom föreskrivs att I $ skattebrottslagen (1971:69) skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

18 Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, förordningen (1927: 321) om skatt vid utskiftning av aktiebo-. lags tillgångar, kommunalskattelagen (1928: 370), förordningen (1933: 395) om ersättningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen

(1946: 324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295) om sjömansskatt.

2. lagen (1941:251) om särskild 2. lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1953: 397) om av- varuskatt, lagen (1953:397) om avgift för fettvaror som användas för gift för fettvaror som användas för framställning = av — fettemulsion framställning — av — fettemulsion m.m., lagen (1957:262) om allmän m. m.. lagen (1957: 262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt. lagen (1961:394) om bensinskatt. lagen (1961:394) om

tobaksskatt, — stämpelskattelagen tobaksskatt, stämpelskattelagen (1964: 308), Jagen (1968:430) om (1964:308), lagen (1968:430) om

mervärdeskatt, lagen (1972:266) mervärdeskatt. lagen (1972:266)

om skatt på annonser och reklam. om skatt på annonser och reklam,

lagen (1972: 820) om skatt på spel, lagen (1972: 820) om skatt på spel. lagen (1973:37) om avgift på vissa lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, — vägtrafik- dryckesförpackningar, — vägtrafikskattelagen — (1973:60D, lagen skattelagen = (1973:60D), — lagen (1973: 1216) om särskild avgift för (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter, — bilskrotningslagen oljeprodukter. — bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om (1975:343). lagen (1977:3206) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om

försäljningsskatt på motorfordon, försäljningsskatt på motorfordon,

lagen (1978: 144) om skatt på vissa lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor, lagen (1982: 691) om skatt på resor. lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, vissa kassettband, lugen (1982:000)

om skatt på videobandspelare, la-

gen (1982:000) om skatt på viss

elektrisk kraft,

3. lagen (1981:691) om socialavgitfter.

Lagen gäller även preliminär skatt. kvarstående skatt och tillkommande

skatt som avses i uppbördslagen (1953: 272).

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs i den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande restavgift. skattetillägg eller liknande avgift.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

! Senaste lydelse 1982: 692.

Prop. 1982/83: 50 35

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Härigenom föreskrivs att I $ lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970: 979) följer med fordran

på

1. skatt och avgift, som anges i 1§ första stycket uppbördslagen (1953: 272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958: 295) om sjömansskatt och kupongskattelagen (1970: 624),

2. skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. skatt eller avgift enligt lagen 3. skatt eller avgift enligt lagen

(1908: 129) med vissa bestämmelser (1908: 129) med vissa bestämmelser om handel med fondpapper, lagen om handel med fondpapper, lagen

(1928: 376) om särskild skatt å vissa (1928: 376) om särskild skatt ä vissa

lotterivinster, lagen (1941:251) om lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1953: 397) särskild varuskatt, lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror som använ- om avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemul- das för framställning av fettemulsion m. m., lagen (1957: 262) om all- sion m. m., lagen (1957: 262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) män energiskatt. lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om bensinskatt. lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskattela- om tobaksskatt, stämpelskattelagen (1964:308). lagen (1972:266) gen (1964:308), lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam. om skatt på annonser och reklam,

lagen (1972: 820) om skatt på spel. lagen (1972:820) om skatt på spel,

lagen (1973:37) om avgift på vissa lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen dryckestörpackningar, lagen (1973: 1216) om särskild bered- (1973: 1216) om särskild bered-

skapsavgift för — oljeprodukter, skapsavgift för — oljeprodukter,

bilskrotningslagen (1975:343), la- bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977: 306) om dryckesskatt. la- gen (1977: 306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt gen (1978:69) om försäljningsskatt

på motorfordon, lagen (1978: 144) på motorfordon, lagen (1978: 144)

om skatt på vissa resor samt lagen om skatt på vissa resor, lagen

(1982:691) om skatt på vissa kas- (1982:691) om skatt på vissa kas-

settband. settband, lugen (1982:000) om skatt

på videobandspelare samt lagen

(1982:000) om skatt på viss elek-

trisk kraft,

! Senaste lydelse 1982: 693.

Prop. 1982/83: 50 36

Nuvarande Iydelse > Föreslagen Iydelse

4, skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973: 601) samt lagen (1976: 339) om saluvagnsskatt,

5. tull och särskild avgift enligt 39 § tullagen (1973: 670) samt avgitt enligt lagen (1968: 361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6. avgift enligt lagen (1967: 340) om prisreglering på jordbrukets område och lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område.

7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringen och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

Prop. 1982/83: 50

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer

Härigenom föreskrivs att 2 och 5 §§ lagen (1978: 423) om skattelättnader för vissa sparformer skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

2 8 I

Sparskattereduktion åtnjuts med Sparskattereduktion åtnjuts med

2096 av belopp som under inkomst- 10 av belopp som under inkomst-

äret har insatts på särskilt lönspar- året har insatts på särskilt lönsparkonto och som vid årets utgång in- konto och som vid årets utgäng innestår på kontot samt med 2096 av nestår på kontot samt med 204 av belopp som under inkomståret har belopp som under inkomståret har insatts på aktiesparkonto och som insatts på aktiesparkonto och som vid årets utgång motsvaras av ande- vid årets utgång motsvaras av ande-

lar 1 aktiesparfond enligt lagen lar i 'aktiesparfond enligt lagen (1978: 428) om aktiesparfonder eller (1978: 428) om aktiesparfonder eller

innestår på kontot för inköp av så- innestår på kontot för inköp av så-

dana andelar. Sparskattereduktion dana andelar. Sparskattereduktion

åtnjuts under förutsättning att in- åtnjuts under förutsättning att insättningar på lönsparkonto eller ak- sältningar på lönsparkonto eller aktiesparkonto har gjorts på kontot tiesparkonto har gjorts på kontot

under minst sex av inkomstårets under minst sex av inkomstårets

månader. Varje insättning skall månader. Varje insättning skall uppgå till lägst 75 kronor och högst uppgå till lägst 75 kronor och högst

600 kronor. Högsta belopp för in- 600 kronor. Högsta belopp för insättning på lönsparkonto är dock sättning på lönsparkonto är dock 400 kronor. Sparskattereduktion ' 400 kronor. Sparskattereduktion

får — utom i fall som avses i andra får — utom i fall som avses i andra stycket — inte beräknas på högre stycket — inte beräknas på högre

sammanlagt belopp än 7200 kro- sammanlagt belopp än 7200 kronor, varav högst 4800 kronor får nor, varav högst 4800 kronor får avse insättningar på lönsparkonto. avse insättningar på lönsparkonto.

Sparskattereduktion får inte heller Sparskattereduktion får inte heller beräknas på högre belopp än som beräknas på högre belopp än som

motsvaras av sådan inkomst som motsvaras av sådan inkomst som anges i I $. Öretal som uppkommer anges i I $. Öretal som uppkommer vid beräkning av sparskattereduk- vid beräkning av sparskattereduktion bortfaller. tion bortfaller.

Har sparande enligt första stycket påbörjats under senare delen av året. men har inte insättningar skett under sex månader, ätnjuts sparskattereduktion för sådana sparmedel först vid beräkning av skatt för det närmast följande inkomståret. Sparskattereduktion enligt detta stycke medges endast om sparandet under det sistnämnda inkomstäret uppfyller de förutsättningar som anges i första stycket. Sparskattereduktion får med tillämpning av detta stycke beräknas på ett sammanlagt belopp av högst 10200 kronor, varav högst 6800 kronor får avse insättningar på lönsparkonto.

! Senaste lydelse 1980: 1053.

Prop. 1982/83: 50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga om sparskattereduktion tillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953: 272). Sparskattereduktion skall tillgodoräknas den skattskyldige före annan skattereduktion.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att erlägga sjömansskatt och har denna nedsatts enligt 12 § 4 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt på grund av bestämmelserna i denna lag, skall reduktionsbeloppet minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.

8”

Sker uttag från lönsparkonto före Sker uttag från lönsparkonto före utgången av det femte året efter det utgången av det femte året efter det år för vilket sparskattereduktion år för vilket sparskattereduktion kommer i fråga enligt 2 § men efter kommer i fråga enligt 2 § men efter utgången av sistnämnda år skall av- utgången av sistnämnda år skall avdrag göras av kreditinrättningen drag göras av kreditinrättningen med 25 22. Inlöses andel i aktiespar- med 5 §c. Inlöses andel i akticsparfond inom samma tid skall avdrag fond inom samma tid skall avdrag göras av fondbolaget med 35 £. Om göras av fondbolaget med 25 Z.. Om den skattskyldige visar att spar- den skattskyldige visar att sparskattereduktion enligt 2 § inte tidi- skattereduktion enligt 2 § inte tidigare har medgivits eller kommer att gare har medgivits eller kommer att medgivas för de uttagna sparmed- medgivas för de uttagna sparmedlen. skall avdraget jämkas med hän- len;-skall avdraget jämkas med hänsyn härtill. syn härtill.

Övergår rätten till lönsparkonto eller aktiesparkonto inom den i första stycket angivna tiden på annat sätt än genom arv. testamente eller bodelning med anledning av makes död eller pantsätts rätten till sådant konto skall innestående medel utbetalas. Därvid tillämpas bestämmelserna i första stycket.

Det belopp som har avdragits enligt första stycket skall betalas till staten. Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, utfärdar närmare föreskrifter om-detta.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och tillämpas första gången på insättningar som berättigar till sparskattereduktion vid 1984 års taxering.

" Senaste lydelse 1980: IS1.

Prop. 1982/83: 50

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980: 954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ixdelse

sl 25 Särskilt investeringsavdrag Särskilt investeringsavdrag

medges endast för arbete som har medges endast för arbete som har

igångsatts under perioden den 1 no- igångsatts under perioden den I november 1980—den 31 oktober 1982. vember 1980—den 31 oktober 1983. Ett arbete anses igångsatt när det har påbörjats på arbetsplatsen.

385 Särskilt investeringsavdrag utgör Särskilt investeringsavdrag utgör

10 procent av den del av utgifterna 10 procent av den del av utgifterna för ny-. till- eller ombyggnad och 20 för ny-, till- eller ombyggnad och 20

procent av den del av utgifterna för procent av den del av utgifterna för

täckdikning som hänför sig till peri- täckdikning som hänför sig till peri-

oden den I november 1980—den 31 oden den I november 1980—-den 31 mars 7983. Utgifter anses hänför- mars 1984. Utgifter anses hänförliga till denna period om de avser liga till denna period om de avser

material som har fogats in i en material som har fogats in i en

byggnad celler annat arbete som har byggnad eller annat arbete som har

utförts under perioden. utförts under perioden.

Investeringsavdrag skall göras för det beskattningsår under vilket ett arbete har utförts. Om arbetet hänför sig till flera beskattningsår och investeringsavdrag på grund av arbetet inte redan har gjorts. fär dock hela investeringsavdraget göras vid taxeringen för det sista beskattningsår som kan komma i fräga.

Särskilt investeringsavdrag medges högst med ett belopp som motsvarar

den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av för-

värvskällan före särskilt investeringsavdrag och före — i förekommande fall — avdrag för inkomstbaserad avsättning till resultatutjämningsfond enligt 41 d § kommunalskattelagen (1928: 370), avdrag för avsättning till allmän investeringsreserv enligt lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv, uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto, uppskov

enligt lagen (1982:2) om uppfinnarkonto samt avdrag för avsättning för

egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Vad som inte kun-

nat utnyttjas på detta sätt får vid senare taxering utnyttjas genom avdrag i

förvärvskällan, dock senast vid den taxering som sker tredje äret efter det

år då taxering enligt andra stycket har skett. Eu förskjutet investeringsav-

drag får — i förekommande fall sedan hänsyn tagits till det på det aktuella beskattningsåret belöpande avdraget — inte överstiga det belopp som har

beräknats enligt första meningen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

! Senaste lydelse 1981: 1098. ? Senaste lydelse 1982: 10.

Prop. 1982/83: 50 40

11 Förslag till Lag om upphävande av lagen (1980: 1047) om skattereduktion för aktieutdelning

Härigenom föreskrivs att lagen (1980: 1047) om skattereduktion för aktieutdelning skall upphöra att gälla vid utgången av år 1982. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om utdelning som har blivit tillgänglig för lyftning före utgången av år 1982.

Prop. 1982/83: 50 41

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981: 1099) om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1981: 1099) om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avdrag medges endast för inven- Avdrag medges endast för inventarier som levereras under år 1982. tarier som levereras under år 1982

Avdrag medges dock inte om lIeve- eller 1983. Avdrag medges dock

ransen grundar sig på ett skriftligt inte om leveransen grundar sig på

avtal som har träffats före den I ett skriftligt avtal som har träffats

november 1980. I fråga om inventa- före den I november 1980. I fråga

rier som den skattskyldige har till- om inventarier som den skattskyl-

verkat själv medges avdrag endast dige har tillverkat själv medges avunder förutsättning att tillverkning- drag endast under förutsättning att en har påbörjats efter den 31 okto- tillverkningen har påbörjats efter

ber 1980 och avslutats under år den 31 oktober 1980 och avslutats

1982. under år 1982 eller 1983.

För inventarier, som har förvärvats från någon med vilken den skattskyldige är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, medges avdrag endast om inventarierna har tillverkats av säljaren och tillverkningen har

påbörjats efter den 31 oktober 1980.

Avdrag för en viss inventarieanskaffning medges inte enligt både denna lag och lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för inventarieunskaffning. Den skattskyl-

dige får själv bestämma vilket av-

drag han vill utnyttja.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

Prop. 1982/83: 50 42

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:417) om ikraftträdande av lagen (1982:416) om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1982:417) om ikrafurädande av lagen (1982:416) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

2§

Vid 1984 års taxering utgör grundbeloppet i stället för vad som anges i

10 § 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt: när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen

(1977: 1071) om basenhet:

3 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som Överstiger I basenhet:

när beskattningsbar inkomst överstiger

4 men inte 7 basenheter: grundbeloppet för 4 basenheter och 497 av återstoden:

MEN SR Ten X Sj Go öron og SI - Sr s IG gro 0 or ” 09 ” 20 ON

10 vo vo ” 10 ” REL Poe sd el - sp - no Sge

13 vo ov ol4 wo ” 13 ” 200

14 0 1S wo ” "14 ” 30 Sov 17 wo ” SS ” 3698 eo oså9 oo - 7 a 2 äger 19. 20 wo: ” "19 ” vo 300

20 OR ” 20 ” 4067

26 ” "26 ” ” 41

30 basenheter : ” 30 ” DE ELO

Föreslagen lydelse

25 Vid 1984 års taxering utgör grundbeloppet i stället för vad som anges i 10 & I mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen

(1977: 1071) om basenhet:

3 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger I basenhet;

när beskattningsbar inkomst överstiger

4 men inte 7 basenheter: grundbeloppet för 4 basenheter och 4 av återstoden: 7 8 : 7 "0 7

Rör or oy - : - 8 - > 10

9 oo TIO ” : ” 9 ” 19 10-012 ” : - "10 - 22

Pe ov - : - vs D - > Sark

13 0 4 ” : - 13 ” 2956 14 IS ” : ” 14 ” Mo326 15017 ” : ” oj ” 3660

oc org - : - > 17 - vo Re

19 cv > ag - : - + 19 - wo By

20 0 26 Mt ” 20 ” 407

56 > 30 - : - + 56 - väv

30 basenheter : ” 30 ” NN dA

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

Prop. 1982/83: 50

14 Förslag till

sjömansskatt Lag om ändring i lagen ( 1982: 420) om ändring i lagen ( 1958: 295) om

Härigenom föreskrivs art de tabeller lagen (1958: 295) om sjömansskatt! SOM ävses i 78 I mom. och & 8 genom lagen (1982: 420) om ändring ; den lydelse tabellerna har erhållit lydelse. i nämnda lag skall ha nedan angivna

! Lagen Omtryckt 1970: 933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777.

Prop. 1982/83: 50 44

Bilaga

Nuvarande Ivdelse Tabeller för beräkning av sjömansskatt Fjärrfart Tabell F kolumn 1 (Öpift sjöman utan barn)

Tabell F kolumn 2-3

(Gift sjöman)

Prop. 1982/83: 50 | 45

Nuvarande lydelse Tabell F kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Tabell F kolumn U

(Utländsk sjöman)

Prop. 1982/83: 50 46

Nuvarande Iyvdelse Tabell FT kolumn 1-3 (Ogift sjöman utan barn samt gift sjöman)

Tabell FT kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Närfart Tabell N kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Prop. 1982/83: 50 47

Nuvarande lydelse

Tabell N kolumn 2-3 (Gift sjöman)

Tabell N kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Prop. 1982/83: 50 48

Nuvarande Iyvdelse

Tabell N kolumn U (Utländsk sjöman)

Tabell NT kolumn 1—3 (Ögift sjöman utan barn samt gift sjöman)

Tabell NT kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Prop. 1982/83: 50 49

Föreslagen tydelse

Bilaga

Tabeller för beräkning av sjömansskatt

Fjärrfart

Tabell F kolumn 1 | (Ogift sjöman utan barn)

Tabell F kolumn 2—3 (Gift sjöman)

4 Riksdagen 1982183.1 saml. Nr 50. Bilaga 2

Prop. 1982/83: 50 50

Föreslagen lydelse

Tabell F kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Tahell F kolumn U (Utländsk sjöman)

Prop. 1982/83: 50 51

Föreslagen lydelse Tabell FT kolumn 1-3 (Ögift sjöman utan barn samt gift sjöman) Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt få inkomst månadsinkomst. vid skiktets nedre utöver skiktets

Tabell FT kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Närfart Tabel! N kolumn 1 (Ogift sjöman utan barn)

Prop. 1982/83: 50 52

Föreslagen lydelse

Tabell N kolumn 2—3 (Gift sjöman)

Tabell N kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Prop. 1982/83: 50 53

Föreslagen lydelse Tabell N kolumn U (Utländsk sjöman) -

Tabell NT kolumn 1-3

(Ögift sjöman utan barn samt gift sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst - Skatt på inkomst

månadsinkomst, vid skiktets nedre : utöver skiktets kr. gräns. kr. nedre gräns

9000—- 9 600 0 + 1.097 2600-11 000 : 6 + 2,07

Tabell NT kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

8 Pibedaaon IORIIRT I cam Me SA Dilian ?

Prop. 1982/83: 50 54

15 Förslag till

Lag om hyreshusavgift

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som vid taxering till kommunal inkomstskatt skall ta upp garan-

tibelopp för annan fastighet som inkomst skall betala hyreshusavgift om

fastigheten vid fastighetstaxering betecknas som hyreshusenhet och om-

fattar byggnad med beräknat värdeår före år 1975.

Från hyreshusavgift undantas dock

1. hyreshusenhet som huvudsakligen består av hotell- eller restaurangbyggnad, kioskbyggnad eller parkeringsbyggnad eller som utgörs av tomtmark med saneringsbyggnad samt hyreshusenhet med ett taxeringsvärde understigande 1000 kronor,

2, hyreshusenhet om byggnaden har uppförts eller byggts om efter år 1957 med stöd av lån enligt kungörelsen (1957:360) om tertiärlån m.m. eller kungörelsen (1962: 537) om bostadslån eller bostadslånekungörelsen (1967: 552) eller med stöd av lån enligt bostadsfinansieringsförordningen

(1974: 946) och lånet inte avser enbart följande åtgärder, nämligen åtgärder för en bättre hushållning med energi eller användning av annat energislag än olja vid uppvärmning, åtgärder vilka behövs för att minska radondotterhalten till en nivå som är godtagbar från allmän hälsovårdssynpunkt, åtgärder som avser förbättrad avfallshantering,

3. hyreshusenhet med studentbostadshus som har uppförts år 1957 eller

tidigare med stöd av tilläggstån för anordnande av studentbostäder.

4. annan hyreshusenhet om byggnaden har uppförts efter år 1957 och

lån har lämnats enligt räntelånekungörelsen (1967: 553).

Hyreshusavgiften utgör för varje beskattningsår 2 procent av det taxeringsvärde som legat till grund för beräkning av garantibeloppet.

Har garantibeloppet jämkats enligt bestämmelserna i 47 § sjätte stycket kommunalskattelagen (1928: 3270) skall också underlaget för beräkning av hyreshusavgiften jämkas.

28 Vad som föreskrivs i 15 § 2 mom. första stycket lagen (1947: 376) om statlig inkomstskatt om ansvarighet för sådan skatt gäller också beträffande hyreshusavgift.

3 8 Hyreshusavgift utgår i helt antal kronor. Avgiftsbeloppet avrundas vid öretal över femtio uppät och vid annat öretal nedät. :

48 I fråga om debitering och uppbörd av hyreshusavgift gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953: 272).

5 & Hyreshusavgift ullfaller staten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering. Avgiften skall dock vid 1984 ärs taxering utgöra I procent och vid 1985 ärs taxering 1.5 procent. I fråga om förvärvskälla för vilken beskattningsåret har börjat före ikraftträdandet skall avgiften vid 1984 ärs taxering påföras med så stor del som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller efter ikraftträdandet och

hela beskatltningsåret.

Prop. 1982/83: 50 55

16 Förslag till

Lag om skattereduktion för fackföreningsavgift

Härigenom föreskrivs följande.

1 & Skattereduktion för fackföreningsavgift enligt denna lag medges

fysisk person som har varit bosatt eller vistats här i riket under någon del av inkomståret. Med inkomstår förstås det kalenderår som närmast har

föregått taxeringsåret.

28 Underlag för beräkning av skattereduktion är medlemsavgift som

den skattskyldige visar sig under inkomståret ha erlagt till arbetstagarorga-

nisation, dock högst 1200 kronor. Med arbetstagarorganisation förstås

sådan organisation som avses i lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet. .

Underlaget avrundas nedåt tiil helt tiotal kronor.

3 & Skattereduktion för fackföreningsavgift uppgår till 40 procent av

underlaget. :

4 8 I fråga om skattereduktion för fackföreningsavgift tillämpas 2 8 4

mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Skattereduktion för fackföreningsavgift skall tillgodoräknas den skattskyldige före

skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen. Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att erlägga sjö-

mansskatt och har denna nedsatts enligt 12 § 4 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt på grund av bestämmelserna i denna lag, skall reduktionsbe-

loppet minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och tillämpas första gången

vid 1984 års taxering.

Prop. 1982/83: 50 56

17 Förslag till

Lag om skatt på videobandspelare

Härigenom föreskrivs följande.

138 Skatt (videoskatt) skall erläggas till staten enligt denna lag vid omsättning eller uthyrning inom landet eller vid införsel till landet av videobandspelare (ur tulltaxenummer 92.11).

28 Skatt utgår med 600 kronor per videobandspelare.

3 & Riksskatteverket är. utom t fall som avses i andra stycket: beskatt-

ningsmyndighet. Därvid gäller lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. . Då en videobandspelare införs till landet av någon som inte är regi-

strerad som importör enligt 6 § andra stycket. skall skatten erläggas till tullmyndigheten. I sådana fall gäller tullagen (1973: 670) i fråga om skatten. Dessutom gäller 46 § lagen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

4 Med skattskyldig avses i det följande

—-—

den som inom landet yrkesmässigt tillverkar videobandspelare,

to den som har blivit registrerad som importör enligt 6 § andra stycket.

2¶Skattskyldighet för den som är skattskyldig inträder när

en videobandspelare levereras till en köpare som inte är registrerad.

. en videobandspelare första gängen hyrs ut, Ör . uttag sker av en videobandspelare,

BR . den skattskyldige avregistreras.

6 & Tillverkare som avses 1 4 § skall vara registrerad som skattskyldig hos riksskatteverket.

Den som inför videobandspelare till landet för yrkesmässig återförsäljning eller uthyrning i större omfattning kan efter ansökan registreras som skattskyldig hos riksskatteverket.

7. 8& Skattskyldig skall lämna deklaration till riksskatteverket för varje

period om två kalendermånader räknat från kalenderårets början (redovis-

ningsperiod).

8 & I deklarationen skall skatt redovisas för de videobandspelare för

vilka skattskyldighet har inträtt under redovisningsperioden. Avdrag får

göras för skatt på sådana videobandspelare I. som har förts ut ur landet eller förts till svensk frihamn för annat

ändamål än att användas där,

2. för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt. 3. som har återtagits i samband med återgång av köp.

4. som har sålts med förlust för den skattskyldige, i den män förlusten hänför sig till bristande betalning från köparen.

Avdrag enligt första stycket 4 får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris.

Prop. 1982/83: 50 57

9 & Deklarationen skall ha kommit in till riksskatteverket senast den

femte i andra månaden efter utgången av redovisningsperioden.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

Prop. 1982/83: 50 58

18 Förslag till

Lag om skatt på viss elektrisk kraft

Härigenom föreskrivs följande.

1 & Skatt skall erläggas till staten enligt denna lag för elektrisk kraft som inom landet framställs i ett vattenkraftverk med en installerad generatoreffekt av minst 100 kilowatt.

Skatteplikt föreligger inte för elektrisk kraft som framställs i ett pumpkraftverk. -

2 8& Riksskatteverket är beskattningsmyndighet. Lagen (1959: 92) om för-

farandet vid viss konsumtionsbeskattning tillämpas på skatt enligt denna

lag.

3 & Den som framställer elektrisk kraft som avses i I 8 (skattepliktig

kraft) är skattskyldig och skall vara registrerad hos riksskatteverket.

4 8& Skyldighet att erlägga skatt enligt denna lag inträder när kraften framställs.

5 & Skatten utgår med två öre per kilowattimme. Skatten sätts ned med ett öre per kilowattimme om den har producerats i ett kraftverk som har tagits i drift under åren 1973-1977 och med två öre per kilowattimme om den har producerats i ett kraftverk som har tagits i drift senare.

Den skattepliktiga kraften skall mätas vid varje kraftverk.

6 & Vid beräkning av skatt enligt 58 skall den producerade kraften i förekommande fall fördelas på anläggningar som har tagits i drift före år 1973, under tiden 1973-1977 och efter är 1977 med ledning av den generatoreffekt som har börjat utnyttjas under var och en av dessa tidsperioder.

7 & Den som är skattskyldig skall lämna deklaration till riksskatteverket

för varje kalendermånad.

8 & Deklarationen skall ha kommit in till riksskatteverket senast den

tjugofemte i månaden efter redovisningsperioden.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

Prop. 1982/83: 50 59

19 Förslag till

Lag om inbetalning på särskilt investeringskonto

Härigenom föreskrivs följande. : M

18 Svenskt aktiebolag. svensk ekonomisk förening och svensk sparbank skall, om företagets huvudsakliga verksamhet avser jordbruk, skogsbruk. fastighetsförvaltning eller rörelse, betala in medel på ett räntelöst konto i riksbanken (särskilt investeringskonto) enligt bestämmelserna i denna lag.

Regeringen får, om det finns synnerliga skäl, medge befrielse helt eller

delvis från skyldigheten att betala in medel på särskilt investeringskonto.

Företag, som avses i första stycket och som betalar in medel på särskilt investeringskonto, har rätt till avdrag enligt bestämmelserna i 4 §-för det

belopp som i räkenskaperna har avsatts till en särskild fond (särskild

investeringsfond).

Aktiebolag eller ekonomisk förening, som avses i 24 §& 3 mom. kommunalskattelagen (1928: 370), behöver inte betala in medel på särskilt investeringskonto. |

2 8 Inbetalning på särskilt investeringskonto skall göras med ett belopp som motsvarar 20 procent av företagets justerade årsvinst under det be-

skattningsår för vilket taxering i första instans sker år 1984 eller — om

företaget på grund av förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras detta

år — år 1985. Understiger den justerade årsvinsten I miljon kronor behöver inbetalning på särskilt investeringskonto inte göras. Med justerad årsvinst avses ärsvinsten enligt fastställd balansräkning

sedan årsvinsten, i den mån den påverkats av nedan angivna poster,

a) ökats med erlagda eller beräknade allmänna svenska skatter,

b) ökats med belopp som har avsatts till allmän investeringsfond enligt lagen (1979: 609) om allmän investeringsfond och anpan liknande fond, c) ökats med belopp som har donerats till allmdanyttigt eller därmed jämförligt ändamål.

d) minskats med restituerade allmänna svenska skatter,

e) minskats med belopp som enligt 6 § lagen om allmän investeringsfond

har återförts från lagerinvesteringskonto jämte tillägg på sådant belopp,

f) justerats med belopp som har föranlett ändring av årsvinsten på grund

av överföring av allmän investeringsfond och annan liknande fond samt g) ökats med belopp som har tagits i anspråk för av- eller nedskrivningar

eller koncernbidrag utöver vad som kan godtas vid inkomsttaxeringen.

Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader skall den justerade årsvinsten jämkas med hänsyn till detta. Skall företaget

taxeras för två beskattningsår skall årsvinsten för de båda beskattnings-

åren läggas samman, varefter vinsten jämkas med hänsyn till de båda beskattningsårens sammanlagda längd.

Har företaget vidtagit några åtgärder som kan antas ha tillkommit i syfte

att helt eller delvis undgå skyldighet att betala in medel på särskilt investe-

ringskonto skall vid bestämmande av underlaget för insättningsskyldigheten bortses från sådana åtgärder.

3 & Inbetalning till särskilt investeringskonto skall ha kommit ett riksbankskontor till handa senast den dag, då företaget enligt 34 § I eller 2

Prop. 1982/83: 50 60

mom. taxeringslagen (1956: 623) skall ha avlämnat allmän självdeklaration för beskattningsåret. .

Inbetalning som har gjorts senare än i första stycket sägs men senast den

15 oktober under taxeringsåret skall också godtas. I dessa fall skall företa-

get betala en särskild avgift till statsverket. Avgiften är I procent av det för

sent inbetalade beloppet för den kalendermånad då beloppet rätteligen

senast skulle ha betalats in och därefter 1 procent av beloppet för varje

påbörjad kalendermånad till dess inbetalning sker.

Den särskilda avgiften skall betalas inom den tid som länsstyrelsen

bestämmer. Betalas inte avgiften inom föreskriven tid utgår restavgift

enligt 58 & I mom. första stycket uppbördslagen (1953: 272) på avgiltsbeloppet. Den särskilda avgiften och restavgiften får drivas: in i samma - ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen.

Avgifterna är inte avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Skall företaget inte taxeras år 1984 är företaget skyldigt att göra en preliminär inbetalning till riksbanken med belopp som motsvarar 20 pro-

cent av den justerade årsvinsten eller — i förekommande fall — den jämkade årsvinsten, beräknad enligt 2 §,. som hänför sig till det eller de beskattningsår för vilket taxering sker år 1983. Inbetalningen skall ha

kommit ett riksbankskontor till handa senast den 30 april 1984. Finner

företaget, vid avlämnandet av sin allmänna självdeklaration till 1985 års

taxering, att ett större belopp skall betalas in till särskilt investeringskonto

än vad som preliminärt har betalats in, skall företaget betala in vad som fattas senast den dag, då företaget enligt 34 § I eller 2 mom. taxeringslagen

skall ha avlämnat sin deklaration. Bestämmelserna i andra— fjärde styc-

kena gäller även företag som avses i detta stycke. 2

Riksbanken skall lämna bevis till företaget om inbetalning till särskilt investeringskonto. |

Riksbanken skall till arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen över-

sända uppgifter angående de för beskattningsåret gjorda inbetalningarna

till särskilt investeringskonto senast den 31 maj under taxeringsåret eller, om beloppet har betalats in vid senare tidpunkt, snarast därefter.

4 & Vid beräkning av nettointäkt av fastighet eller av rörelse enligt kommunailskattelagen (1928: 370) och lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt har företag. som avses I I 8. rätt till avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts till särskild investeringsfond. Avdrag medges inte med högre belopp än vad företaget — i enlighet med bestämmelserna i 2 § — senast

den 15 oktober under taxeringsaäret har betalat in till särskilt investerings-

konto. Avdraget får göras vid taxeringen det år då insättningen senast skall ha skett eller — om företaget på grund av förlängning av räkenskapsåret

inte skall taxeras nämnda år — vid påföljande års taxering.

Ett företag kan inte få avdrag för avsättning till särskild investeringsfond i mer än en förvärvskälla.

5 & Om ett företag. som enligt bestämmelserna i denna lag är skyldigt att betala in medel till särskilt investeringskonto, inte:har gjort detta senast den 15 oktober under taxeringsåret skall som skattepliktig intäkt tas upp

ett särskilt tillägg som svarar mot det belopp som sålunda inte har betalats in till riksbanken.

6 & Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknads-

styrelsen kan besluta att särskild investeringsfond skall eller får tas i

Prop. 1982/83: 50 61

anspråk för ändamäl som avses i 7 § första stycket. Beslut som nu sagts får

avse endast den tid som läget på arbetsmarknaden och andra förhållanden motiverar och skall förses med de villkor som är påkallade härav. Beslut kan gälla samtliga företag, företag av viss beskaffenhet eller visst eller vissa företag.

Särskild investeringsfond som har avsatts i viss förvärvskälla får tas i anspråk i samma förvärvskälla eller i annan förvärvskälla inom inkomststagen jordbruksfastighet och rörelse. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen får, om det finns särskilda skäl, medge att särskild investeringsfond som avsatts: i förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet eller rörelse tas i anspråk i inkomstslaget annan fastighet.

Ett företag. som ansöker om att ta särskild investeringsfond i anspråk, skall ha berett berörda arbetstagarorganisationer tillfälle att avge yttrande över ansökningen. Saknas sådana organisationer, skall i stället de anställda

på lämpligt sätt beredas tllfälle att avge yttrande. Yttrandena skall fogas

till ansökningen. .

Beslut om att särskild investeringsfond får tas i anspråk skall tillställas

företaget, riksbanken och länsstyrelsen.

7 & Särskild investeringsfond får tas i anspråk för följande ändamål,

nämligen för

a) kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på här i riket belägen byggnad, som inte utgör lagertillgång eller är avsedd att användas som bostad, och för avskrivning av ny-, till- eller ombyggnad av sådan

byggnad, ee b) avskrivning av inventarier som, om de inte utgör transportmedel i

internationell trafik, är avsedda att användas i här i riket bedriven verksamhet, samt ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och kostnader för reparation av fartyg eller luftfartyg,

c) kostnader för främjande av skogsbruk eller underhåll av markan-

läggning här i riket och för avskrivning av sådan del av anskaffningsvärdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag.

d) kostnader för undersökningsarbete, förberedande arbete eler tillredningsarbete i gruva. stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket,

e) kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos företa-

get, :

f) kostnader för att främja avsättningen utomlands av varor som tillverkas här I riket.

Belopp, som har avsatts till särskild investeringsfond, får tas i anspråk

endast för arbete som utförs, inventarier som levereras och i övrigt kostnader som hänför sig till tid efter bokslutsdagen.

Ianspråktagande av särskild investeringsfond för ändamål som anges i första stycket e) får göras endast av företag som bedriver industriell tillverkning. Ianspråktagande enligt första stycket e) och f) får göras endast efter medgivande av regeringen.

Ianspräktagande av särskild investeringsfond får nte avse begagnade

inventarier. I fråga om inventarier som företaget har anskaffat från näringsidkare med vilken företaget är förbundet i väsentlig ekonomisk intres-

segemenskap får fonden tas i anspråk endast om inventarierna har tillver-

kats under beskattningsäret.

Prop. 1982/83: 50 62

Om särskild investeringsfond enligt beslut enligt 6 §& får tas i anspråk för arbete som avses i första stycket a) eller &), får företaget, såvida arbetet hänför sig till flera beskattningsår och avdrag på grund av arbetet inte redan har skett, under det sista året ta fonden i anspråk för avskrivning av tillgångarna eller för täckande av kostnaderna med högst ett belopp som svarar mot uppkomna kostnader under de ifrågavarande åren. Vad nu sagts gäller också i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och i fråga om byggnadsinventarier och markinventarier.

Med byggnader, inventarier och markanläggningar förstås vid tillämpning av denna lag tillgångar som vid inkomsttaxeringen behandlas enligt de bestämmelser som gäller för byggnader, maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier respektive markanläggningar. Motsvarande gäller i fråga om byggnadsinventarier och markinventarier. Som inventarier anses dock inte tillgångar som avses i punkt 6 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928: 370).

8 & Har beslut enligt 6 § meddelats får företaget från det särskilda investeringskontot ta ut medel som svarar mot den del av den särskilda investeringsfonden som skall eller får tas i anspråk. Utbetalning får inte göras före utgången av november månad det år då den mot inbetalningen svarande avsättningen har prövats vid taxeringen i första instans.

Har utbetalning skett skall ett belopp som svarar mot det utbetalade beloppet tas i anspråk av den särskilda investeringsfonden i enlighet med beslutet.

9 & Sedan två år har förflutit från den dag då inbetalning på särskilt investeringskonto har gjorts, har företaget rätt att efter uppsägning hos riksbanken få tillbaka den kvarstående delen av medlen. Därvid skall en mot återbetalningen svarande det av fonden omedelbart tas upp som skattepliktig intäkt i den förvärvskälla där fondavsättningen har gjorts.

Om det finns synnerliga skäl, får regeringen medge att återbetalningen sker före utgången av den i första stycket angivna tiden.

10 8 Har en särskild investeringsfond eller en del av en sådan fond tagits i anspråk enligt denna lag, utgör det ianspråktagna beloppet inte skattepliktig intäkt. Å andra sidan får sådana utgifter, för vilka fonden har tagits i anspråk, vid taxeringen inte dras av som driftkostnad. Har fonden tagits i anspråk för anskaffning av en anläggningstillgång. skall vid beräkning av avskrivningsunderlag för tillgången räknas endast den del av utgifterna som inte har täckts av det ianspråktagna beloppet.

11 8 Särskild investeringsfond skall återföras till beskattning om

a) fonden har tagits i anspråk utan tillstånd och det inte är fråga om fall som avses i 9 8.

b) medel har tagits ut från särskilt investeringskonto med stöd av beslut enligt 6 § utan att en mot de utbetalade medlen svarande del av tonden har tagits i anspråk i enlighet med beslutet,

c) företaget har träffat avtal om överlåtelse eller pantsättning av medel på särskilt investeringskonto,

d) företaget vid beskattningsårets utgång inte driver jordbruk, skogsbruk, fastighetsförvaltning eller rörelse,

e) företaget genom fusion enligt 14 kap. I, 2 eller 8 § aktiebolagslågen (1975: 1385), 96 § I mom. lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar eller

Prop. 1982/83: 50 63

78 §& lagen (1955:416) om sparbanker skall anses upplöst och fonden inte

enligt fjärde stycket har övertagits av det övertagande företaget.

f) beslut har fattats att företaget skall träda i likvidation eller

g) beslut har meddelats att företaget skall försättas i konkurs.

Återföringen till beskattning skall göras i den förvärvskälla där avsätt-

ningen har gjorts.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknadssty-

relsen får, om det finns särskilda skäl, medge att en särskild investerings-

fond, som skall återföras till beskattning enligt första stycket d), får behål-

las under viss tid. Efter utgången av denna tid skall den kvarstående fonden återföras till beskattning i enlighet med vad som nyss sagts.

Vid sådan fusion, som avses i 28§ 3 mom, kommunalskattelagen (1928: 370), får moderbolaget eller den övertagande föreningen i beskattningsavseende överta en särskild investeringsfond. Har fonden övertagits skall det anses som om moderbolaget eller den övertagande föreningen har

gjort inbetalning till riksbanken den dag då dotterbolaget eller den överlå-

tande föreningen gjorde inbetalningen. Vad som har sagts nu gäller även i

fråga om fusion enligt 78§ lagen om sparbanker.

Vad i första — fjärde styckena sägs om särskild investeringsfond skall i förekommande fall gälla en del av en sådan fond.

12 § Om en särskild investeringsfond skall återföras till beskattning en-

ligt 118 första stycket skall som skattepliktig intäkt i den förvärvskälla, där

avsättningen har gjorts, tas upp ett särskilt tillägg som svarar mot 50 procent av det återförda beloppet.

Regeringen får, om det finns synnerliga skäl, medge befrielse från tillägget.

13 3 Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknads-

styrelsen får, om det finns särskilda skäl, medge att ett företags särskilda

investeringsfond helt eller delvis övertas av ett annat företag. För sådant medgivande krävs

a) att det ena företaget är moderföretag och det andra företaget dess helägda dotterföretag eller

b) att båda företagen är helägda dotterföretag till samma moderföretag eller

c) att det ena företaget är ett svenskt aktiebolag vars aktier till mer än 90 procent ägs av moderföretaget tillsammans med eller genom förmedling av ett eller flera av dess helägda dotterföretag och det andra företaget anting-

en är ett annat sådant aktiebolag eller också moderföretaget eller dess

helägda dotterföretag.

Vid tillämpningen av det föregående stycket avses med moderföretag svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller svensk sparbank och med helägt dotterföretag svenskt aktiebolag vars aktier till mer än 90 procent ägs av moderförstaget.

I beslut om övertagande av en särskild investeringsfond skall anges i : vilken förvärvskälla hos det övertagande företaget som fonden skall anses avsatt.

Riksbanken skall på framställning av det överlåtande företaget överföra

medel. som svarar mot den del av den särskilda investeringsfonden som skall övertas med stöd av beslutet, från företagets särskilda investeringskonto till ett motsvarande konto för det övertagande företaget.

Prop. 1982/83: 50 64

Har en särskild investeringsfond övertagits skall det anses som om det övertagande företaget gjort avsättning till fonden och inbetalning till riks-

banken vid den tidpunkt då det överlåtande företaget gjorde avsättningen

och inbetalningen.

14 & Medel, som har betalats in på särskilt investeringskonto, får utbetalas endast

a) i fall som avses I 8§ första stycket.

b) i fall som avses i 9§, .

c) om särskild investeringsfond i fall som avses i 118 första stycket e)

och f) helt eller delvis har återförts till beskattning, |

d) om beslut har meddelats att företaget skall försättas i konkurs,

e) om särskild investeringsfond helt eller delvis har överförts till ett

annat företag och medlen därför skall överföras till det andra företagets

särskilda investeringskonto eller

f) om företaget har inbetalat mer än det belopp som skall betalas in på kontot.

Tidigare inbetalade medel skall anses ha utbetalats före senare inbetala-

de medel.

I fall som avses i första stycket c) skall länsstyrelsen på framställning av

företaget besluta om utbetalning av medel som svarar mot den del av

fonden som har återförts till beskattning i den mån medlen inte tidigare har

återgått till företaget.

I fall som avses i första stycket f) skall länsstyrelsen på framställning av

företaget besluta om utbetalning av det överskjutande beloppet.

Har medel betalats ut från ett särskilt investeringskonto skall riksbanken underrätta arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen om detta.

15 & Företag som skall betala in medel till särskilt investeringskonto

skall i självdeklarationen lämna uppgifter om beräkningen som skall ligga till grund för inbetalningsskyldigheten. Uppgifterna skall lämnas på blan-'

kett enligt formulär som fastställs av riksskatteverket.

Företag som vid beskattningsårets utgång har särskild investeringsfond

eller som under beskattningsäret har avvecklat sin särskilda investerings-

fond skall i självdeklarationen lämna uppgifter om fondens storlek. användning och avveckling. Uppgifterna skall lämnas i två exemplar på

blankett enligt formulär som fastställs av riksskatteverket. Till deklarationen skall fogas bevis från riksbanken angående inbetalning på särskilt

investeringskonto.

Efter anmaning är ett företag, som avses I IS. skyldigt att lämna upp-

gifter enligt första stycket. Anmaningen får utfärdas av chef för taxerings-

enhet eller revisionsenhet. taxeringsnämnd eller taxeringsintendent. I an-

maningen får vite föreläggas. Bestämmelserna om vite i 123—125 88 taxeringslagen (1956: 623) gäller i tillämpliga delar på sådant vite.

16 8 Taxeringsnämnden skall, i fråga om företag som nämnden skall taxera till statlig inkomstskatt, lämna uppgitt till länsstyrelsen om särskilda

investeringsfonder som finns vid beskattningsårets utgång och särskilda investeringstonder som har avvecklats under beskattningsåret. Har upp-

gifter enligt 158 första stycket inte lämnats av företag, som kan antas vara

skyldiga att göra detta, skall taxeringsnämnden anmäla detta till länsstyrelsen.

"Prop. 1982/83: 50 65

17 & Länsstyrelsen skall snarast möjligt efter det att taxeringsnämnder-

nas arbete beträffande visst års taxering har avslutats till arbetsmarknadsstyrelsen översända de i 158 första stycket angivna uppgifterna. Sådana

uppgifter behöver inte lämnas beträffande företag som inte har medgivits

avdrag för avsättning till särskild investeringsfond. Har beslut om avdrag för avsättning till särskild investeringsfond eller ianspråktagande av fon-

den ändrats. skall länsstyrelsen snarast meddela arbetsmarknadsstyrelsen

detta.

18 & Särskilda investeringsfonder skall stå under tillsyn av arbetsmarknadsstyrelsen. Företag med särskild investeringsfond skall på anmaning

till styrelsen lämna de uppgilter om fondens storlek. användning och

avveckling som styrelsen behöver.

Hos arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen skall föras register över särskilda investeringsfonder.

Hos riksbankens huvudkontor i Stockholm skall föras register över

samtliga särskilda investeringskonton.

19 3 Arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas hos

regeringen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas hos kammarrätten genom besvär. Mot kammarrättens beslut får talan inte föras.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Prop. 1982/83: 50 Bilaga 3

- Utbildnings-

departementets

verksamhetsområde

Prop. 1982/83: 50 I

Bilaga 3

Utdrag UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1982-11-04

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén

Anmälan till proposition om vissa. ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

ÅTGÄRDER INOM UTBILDNINGSDEPARTEMENTETS VERK- SAMHETSOMRÅDE

D. Skolväsendet

D 18. Bidrag till driften av gymnasieskolor. I statsbudgeten för innevaran-

de budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett förslagsanslag av 3735 milj. kr. Ur anslaget ersätts bl. a. kostnader för statsbidrag till driften av kommunernas gymnasieskolor.

Enighet har de senaste åren rått om att mer medvetet än tidigare styra

dimensioneringen av gymnasieskolan så, att ungdomarna erbjuds utbildningar som kan väntas göra det lättare för dem att få fotfäste på arbets-

marknaden. De delar av gymnasieskolan som prioriterats i fråga om di-

mensionering och resurstillskott har varit de yrkesinriktade studievägarna och bland dessa främst utbildningar för industri och hantverk. Kommunerna har med sitt uppföljningsansvar för 16- och 17-åringarna gjort störa ansträngningar för att öka dessa utbildningar. Skolöverstyrelsen har sålun-

da till detta läsår kunnat lägga ut ca 3000 fler yrkesinriktade platser inom . ..

den grundskolanknutna delen av gymnasieskolan än förra äret. Dock har kommunerna enligt samstämmiga vittnesmål nu nätt en gräns för vad som är möjligt. För att en ytterligare expansion skall kunna ske. mäste extra

resurser tillskapas för tillfälliga åtgärder.

Regeringen har tidigare i höst genomfört en rad åtgärder för att minska ungdomsarbetslösheten under vintern 1983. Bl.a. har regeringen beslutat

om en ökning med 2000 intagningsplatser i gymnasieskolan för läsåret

1982/83 till en totalkostnad av 36 milj. kr. per budgetår. Merkostnaden för innevarande budgetår uppegäår till ca 14 milj. kr. på anslaget för bidrag till driften av gymnasieskolor. Därtill kommer kostnader iom det studiesociala

området. Det blir därmed möjligt att under innevarande läsår göra en vårterminsintagning på de flesta studievägar i gymnasieskolan. Samma

I Riksdagen [982183. 1 saml. Nr 50. Bilaga 3

Prop. 1982/83: 50 2

prioritering skall gälla som tidigare, dvs. i första hand skall kommunerna söka anordna yrkesinriktad utbildning för de ungdomar som t. ex. sökt till sådan men inte kommit in och nu befinner sig i eller hotas av svsslolöshet.

Regeringen bör anmäla beslutet om ökat antal intagningsplatser för riksdagen.

Riksdagen har den 12 juni 1982 fattat beslut om s.k. yrkesinriktad

filialutbildning i gymnasieskolan (prop. 1981/82:157. UbU 81/82:36, rskr 81/82: 445). Enligt riksdagsbeslutet skulle den nya möjligheten få utnyttjas fr.o.m. den I juli 1983. Med hänsyn till behovet av att redan dessförinnan kunna vidta åtgärder för att motverka ungdomsarbetslöshet och att redan nu kunna planera för sådana åtgärder har regeringen beslutat att yrkesinriktad filialutbildning skall kunna anordnas fr.o.m. den 1 januari 1983. Detta bör anmälas för riksdagen.

F.n. behandlas av riksdagen en den 2 september 1982 beslutad proposition (1982/83: 12) om utökning av yrkesinriktad utbildning i eymnasieskolan på s.k. icke gymnasieorter. Även förslagen i denna proposition utgår

från att de nya möjligheterna skall få utnyttjas fr. o. m. den 1 juli 1983. Om

riksdagen bifaller propositionen bör enligt min mening det nya systemet kunna tillämpas redan fr.o.m. den 1 januari 1983. Regeringen bör för riksdagen anmäla att regeringen, under förutsättning av bifall till propositionen. avser att besluta om sådan tidigareläggning.

Riksdagen har tidigare med utgångspunkt i en socialdemokratisk motion (1980/81: 2192) beslutat om ett tillfälligt stimiulansbidrag till kommunerna

för varje nytillkommen elev på de för både stat och kommun kostnadskrävande utbildningarna inom industrioch hantverk.

Stimulansbidraget utgår med i princip 1500 kr. per elev och omfattar industri- och hantverksutbildningar inom inte bara gymnasieskolans ”stora”, grundskolanknutna ram utan efter en våren 1982 beslutad ändring även dess ”lilla” ram, dvs. specialkurser med särskilda krav på skolunderbyggnad, ålder eller praktik. Med utvidgningen till lilla ramen ges bl. a. en stimulans att inrätta både kortare specialkurser för arbetslös ungdom och kortare yrkesinriktade högre specialkurser som kan vara ett alternativ för dem som redan har t. ex. en allmänt teoretisk gymnasieutbildning och inte fått arbete eller plats i högre utbildning.

Det största hindret för mer yrkesutbildning är de för kommunerna höga utrustnings- och lokalkostnaderna. På utrustningssidan har statsbidragen

nyligen höjts för vissa yrkesinriktade utbildningar, som bör komma i fräga i

första hand. I vissa fall utgår fullt statsbidrag. En annan förutsättning för

att kommunerna skall kunna öka sin yrkesutbildning snabbt och redan från

nästa års början är att de kan hyra lokaler för framför allt utbildningar inom industri- och hantverkssektorn. En extraordinär satsning av det slag regeringen nu gör för att minska ungdomsarbetslösheten mäste därför för att få snabbt genomslag åtföljas av vissa tillfälliga extraresurser till kommunerna som bidrag till deras kostnader för lokaler.

Prop. 1982/83: 50 3

Enligt mina beräkningar skulle et belopp på 72000 kr. i genomsnitt täcka 5092 av en kommuns årliga hyreskostnader för en lokal för utbildning inom industri och hantverk. Om detta belopp skulle läggas ull det som i dag lämnas för en nyinrättad klass med 16 elever inom industri och hantverk, dvs. 24000 kr., skulle för varje nytt 16-tal elever lämnas ett totalt belopp av 96 000 kr. per år. Detta skulle ge ett höjt stimulansbidrag på 6 000 kr. per nytillkommen elev inom industri och hantverk. .

Främst mot bakgrund av vad kommunerna själva anfört som ett hinder

för utbyggnad av industri- och hantverksutbildningarna föreslår jag därför

såvitt gäller budgetåret 1982/83 att stimulansbidraget för nyinrättade platser inom gymnasieskolans industri- och hantverksutbildningar fr. o. m.

den I januari 1983 ökas till 6 000 kr. per elev. Bidrag enligt de nya reglerna bör lämnas för varje elev i sådan utbildning om minst 10 veckor. Bidraget

bör utgå i förhållande till utbildningens längd. varvid utgångspunkten bör vara 6000 kr. för utbildning som omfattar ett läsår. Bidraget bör utgå för utbildningar som kommunerna anordnar genom beslut den I december

1982 eller senare (om beslut har fattats tidigare bör äldre regler gälla).

Utbildningarna bör som tidigare gälla industri- och hantverksyrken och bör likaledes som hittills avse såväl stora som lilla ramen i gymnasieskolan. Bidraget om 6000 kr. bör i likhet med det nuvarande av kommunen kunna användas för åtgärder som den finner lämpliga dvs. t.ex. för Iokaler, utrustning eller utbildning av handledare i företag som tillhanda-

håller utbildningsplatser.

Jag räknar med att ett för budgetäret 1982/83 sålunda höjt bidragsbelopp leder till ett ökat medelsbehov under detta budgetår med 3 milj. kr. utöver de medel som tidigare beräknats för stimulansbidrag för budgetåret 1982/

83. Jag hemställer att regeringen

1. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört dels an-

gående beslut om ökad intagning i gymnasieskolan med 2000

platser vårterminen 1983, dels angående beslut om möjlighet att

redan fr.o.m. den 1 januari 1983 anordna yrkesinriktad filsalut-

bildning i gymnasieskolan och att genomföra en utökning av

yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan på s.k. icke gymna-

sieorter.

2. föreslår riksdagen att godkänna vad jag har förordat om stimulansbidrag för budgetåret 1982/83,

3. föreslår riksdagen att till Bidrag till driften av gymnasieskolor på

tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under

nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 3000000 kr.

Prop. 1982/83: 50 4

I. Vissa inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde ge-

mensamma ändamål

Ändamälsenliga lokaler är en viktig resurs inom högskolan. Regeringens investeringspolitik bör därför tillämpas på lokalförsörjningen för forskning inom främst de tekniska och naturvetenskapliga områdena. liksom på lokaler för den forskning och utbildning i övrigt som är av betydelse för

förnyelse av det svenska näringslivet.

I 1. Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Regeringen har den 21 oktober 1982 tagit i anspråk finansfullmakten (prop.

1981/82: 150 bil. 2. FiU 1981/82:40, rskr 1981/82: 393) för att tidigarelägga

utförande av nybyggnad I kv. Paradis, f.d. Tvätten, för universitetet i Lund. Utöver detta bör nu ytterligare byggnadsobjekt igångsättas för att ge sysselsättningseffekt under år 1983. Samtliga byggnadsobjekt är högt prioriterade från forsknings- och utbildningssynpunkt. En samlad och de-

taljerad redovisning kommer jag att lämna i anslutning till budgetproposi-

tionen 1983. Jag förordar därför att följande nya och ändrade kostnadsramar förs upp i investeringsplanerna.

Byggnadsobjekt Kostnadsram

(1000-tat kr.) Stockholm Om- och tillbyggnad för sektion kemi vid tekniska

Uppsala Om- och tillbyggnad för zoofysiologi och zoologi 2200 Linköping Tillbyggnad för datalogi 24000! Nyhyggnad för temaforskning 16.000! Lund | Lokaler för externfinansierad forskning 6.000! Umeå Fältstation I Norrbyn 14700 ! Preliminär kostnadsram.

Den externfinansierade forskningen vid högskoleenheterna har ökat kraftigt under 1970-talet. Detta har ställt särskilda krav på lokalförsöriningen. Enligt vad jag har erfarit finns vid universitet i Lund långt framskridna planer på en utbyggnad av lokaler för externfinansierad forskning inom ämnet fasta tillståndets fysik. Det aktuella projektet är en experimenthall, som preliminärt har kostnadsuppskattats till 6 milj. kr.

Prop. 1982/83: 50 5

Genom skilda beslut att ta i anspråk finansfullmakten för Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde har anslaget tillförts resurser utöver de som beslutats av riksdagen vid behandling av

budgetpropositionen 1982. De förslag till nya och ändrade kostnadsramar som jag förordat bör därför enligt min beräkning kunna rymmas inom nuvarande anslag.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att bemyndiga regeringen att besluta om Byggnadsarbeten inom

utbildningsdepartementets verksamhetsområde inom de kost-

nadsramar som jag har förordat.

I 2. Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m. m, Rege-

ringen har genom beslut tidigare denna dag anvisat ytterligare 8 milj. kr. till vissa högskoleenheter som s.k. täckningsbidrag för ökade lönekostnader under budgetåret 1981/82 till följd av centralt slutna avtal som ej kunnat beaktas i budgetarbetet inför nämnda budgetår. En skillnad föreligger mellan de totalt anvisade täckningsbidragen och den medelstilldelning myndigheterna begärt. Det är i detta läge motiverat att nu företa en

särskild engångssatsning av resurser inom ett område som är angeläget när det gäller att höja den grundläggande högskoleutbildningens kvalitet. Jag

niska och naturvetenskapliga utbildningarna liksom för datautbildning inom samtliga sektorer. Den under detta reservationsanslag uppförda kostnadsramen Till universitets- och högskoleämbetets disposition (budgetåret

1982/83) bör räknas upp med 20 milj. kr. till sammanlagt 110 milj. kr. Med hänvisning till vad jag har anfört bör följande ändring av kostnadsramen

föras upp i utrustningsplanen (1000-tal kr.)

Utrustningsobjekt Förordad ändring Kostnads-

av tidigare ram ram Till universitets- och högskoleämbetets disposition (budgetåret 1982/83) +20 000 110.000

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att bemyndiga regeringen att besluta om anskaffning av utrustning

inom den kostnadsram till universitets- 'och högskoleämbetets

disposition som jag har förordat.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Prop. 1982/83: 50 Bilaga 4

Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Prop. 1982/83: 50 1

Bilaga 4

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1982-11-04

Föredragande: statsrådet Leijon

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

ÄTGÄRDER INOM ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTETS

VERKSAMHETSOMRÅDE

Inledning

Arbetslösheten ökade snabbt under år 1981. Samtidigt sjönk den totala sysselsättningen. Under loppet av de tre första kvartalen år 1982 har en ytterligare försämring skett av arbetsmarknadsläget, en utveckling som varit särskilt accentuerad de senaste månaderna. Arbetslösheten låg under

augusti och september månader i år på en nivå väsentligt högre än som

uppmätts under de drygt tvä decennier som jämförbara mätningar utförts. I september månad var enligt arbetskraftsundersökningarna 176000 perso-

ner arbetslösa. vilket motsvarar 456 av arbetskraften. Ökningen från sep-

tember månad förra året av antalet arbetslösa uppgår till 42000. Bland kvinnor var arbetslösheten 4,5 7 och bland män 3.652. Höpst var arbetslösheten bland ungdomar och framför allt tonäringar. Av dem som tillhör-

de arbetskraften var mer än var femte kvinna i åldern 16 — 19 år arbetslös i

september. I takt med det försämrade arbetsmarknadsläget har svårigheterna för de redan tidigare utsatta grupperna handikappade och invandrare ytterligare ökat.

Mellan tredje kvartalen år 1981 och år 1982 sjönk antalet sysselsatta med 13 000 personer. och mellan september månader 1981 och 1982 med 23 000. Minskningen av sysselsättningen de senaste månaderna har varit koncentrerad till ungdomsgrupperna, således de grupper som redan tidigare hade den högsta arbetslösheten. Antalet sysselsatta inom industrin var under

tredje kvartalet 36 000 färre än året före, och närmare 80000 färre än år

1980. Sysselsättningsutvecklingen inom den offentliga sektorn var oförändrat svag, och ökningen med 16000 personer sedan tredje kvartalet förra året får ses mot bakgrund av ökade arbetsmarknadspolitiska insatser.

Efterfrågan på arbetskraft är utomordentligt låg. Under september må- I Riksdagen 1982i83,. 1 saml. Nr 50. Bilaga 4

Prop. 1982/83: 50 LE

nad nyanmäldes 33000 platser. vilket innebär en minskning med drygt

302. från genomsnittet de senaste åren. Omkring två tredjedelar av de

nyanmälda platserna avsåg mer varaktiga anställningar. Vid utgången av september mänad kvarstod blott 12000 lediga platser vid arbetsförmedling-

en. Två år tidigare var antalet 34 000.

Mot bakgrund av att andelen långtidsarbetslösa under senare år ökat markant har arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) under innevarande höst i sina riktlinjer för länsarbetsnämndernas verksamhet föreskrivit intensilierade arbetsförmedlingsinsatser för långtidsarbetslösa. En följd av att antalet långtidsarbetslösa ökat har blivit att allt Ner utförsäkras från arbetslöshetskassorna. För innevarande år räknar AMS med en ökning med 50 — 754 av antalet utförsäkrade jämfört med år 1981. I fråga om det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) var antalet utförsäkrade under ärets första åtta månader 3645 högre än under motsvarande period år 1981. Denna utveckling är ur många synpunkter alarmerande i synnerhet som utförsäkringen alltmer drabbar människor i yngre äldrar.

Den väntade uppgången i industrikonjunkturen har förskjutits framät i tiden. Osäkerheten om när en mer påtaglig konjunkturförbättring kommer att inträffa är alltjämt stor. Under de senaste månaderna har för vissa

industribranscher, främst järn- och stålindustrin samt massa- och pappers-

industrin, skett en försämring som varit kraftigare än vad som förutsägs i början av sommaren. Konjunkturbarometerundersökningen i september visar att kapacitetsutnyttjandet i industrin har minskat ytterligare. Endast 2224 av industiföretagen uppgav I septemer att de utnyttjade hela kapaciteten. Länsarbetsnämndernas senaste kvartalsprognoser bekräftar bedömningen alt uppgången i industrikonjunkturen kommer att dröja ytterligare.

En ökad efterfrågan på arbetskraft bedöms f.n. kunna inträffa tidigast under andra halvåret 1983: Enligt konjunkturbarometern förutser företagen en fortsatt minskning av antalet anställda, såväl arbetare som tjänstemän. under våren nästa år d.v.s. så långt som undersökningens uppgifter

sträcker sig. Vart fjärde företag förutser risk för driftinskränkningar under

vinterhalvåret 1982—83. Den förskjutning i tidsperspektivet för konjunk-

turuppgången som skett kan för många av dessa företag leda till ytterligare : permitteringar och uppsägningar. Under den senaste tremånadersperioden

har 12000 personer varslats om uppsägning. För närvarande finns hos länsarbetsnämnderna inneliggande varsel om uppsägningar som berör nära 24000 personer. Fram till årsskiftet beräknas uppsägningsvarsel som omfattar 13500 personer komma att verkställas.

Mot denna bakgrund har AMS i skrivelse den 8 oktober 1982 till regeringen kommit in med förslag till förstärkta arbetsmarknadspolitiska insat-

ser under budgetåret 1982/83.

Redan tidigt under hösten rapporterades från olika håll i landet att

medlen för ungdomsplatser inte var tillräckliga. Dåvarande regeringen uppdrog därför i augusti 1982 till skolöverstyrelsen (SÖ) att undersöka

Prop. 1982/83: 50 1

behovet av ytterligare medel för ungdomsplatser. SÖ har mot bakgrund härav i skrivelse den 16 september 1982 hemställt om ytterligare 90 milj. kr för ungdomsplatser under budgetåret 1982/83.

I nuvarande läge när det saknas alternativ som snabbt kan få genomslag på arbetsmarknaden är det nödvändigt att öka de arbetsmarknadspolitiska insatserna och så längt det.är möjligt utnyttja de arbetsmarknadspolitiska medlen för att begränsa arbetslösheten. Fördelen med selektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder är att de kan riktas mot delarbetsmarknader med den högsta arbetslösheten, samt att det är möjligt att reglera åtgärdernas omfattning och lokalisering i tiden. Åtgärderna har således en snabb och direkt effekt på sysselsättning och arbetslöshet.

Regeringen har i slutet av oktober i år presenterat ett arbetsmarknadspolitiskt åtgärdsprogram för att begränsa arbetslösheten under hösten och vintern. Jag kommer nu att redovisa dessa olika åtgärder och i förekommande fall förorda att regeringen hos riksdagen hemställer om medel härför.

B 1. Arbetsmarknadsservice

I skrivelse den 20 augusti 1982 hemställde AMS om 20 milj. kr. för tillfällig personalförstärkning av arbetsförmedlingen under innevarande budgetår. Dävarande regeringen medgav den 9 september 1981 ett överskridande av lönemedlen med 5 milj. kr. Ifrågavarande medelsförstärkning

motsvarar ca 60 arbetsförmedlare under åtta månader. I skrivelse den 8

oktober 1982 har AMS återkommit till regeringen och begärt ytterligare 15 milj. kr. för en snabb personalförstärkning av arbetsförmedlingen under budgetäret. Detta belopp motsvarar ca 215 arbetsförmedlare under sju månader.

Antalet arbetsökande som har vänt sig till arbetsförmedlingen under första halvåret I är har ökat med i genomsnitt 25 25 jämfört med motsvarande period förra året. För storstadslänen ligger procentantalet på runt 307. Under september månad i år var antalet arbetsökande som vände sig till arbetsförmedlingen ca 350000 mot normalt lite drygt 200000. Vidare har antulet personer som uppbär KAS ökat med 22 £2 om man jämför maj 1981 med maj 1982. Allt detta har inneburit stora pålrestningar för personalen

på arbetsförmedlingen. Resurser till arbetsförmedlingen ger bättre och ökade möjligheter för de

urbetsökande att få arbete och företag att få arbetskraft. Regeringen har därför genom beslut den 28 oktober 1982 medgett utt AMS får överskrida innevarande budgetårs lönemedel med ytterligare I5 milj. kr. för att tillfälligt under budgetäret förstärka arbetsförmedlingen med ytterligare personal. Detta innebär sammantaget en personalförstärkning under budgetåret om ca 275 personer eller ca I person per arbetsförmedling.

Den stora tillströmningen av arbetssökande till arbetsförmedlingarna gör

Prop. 1982/83: 50 4

att arbetsförmedlarna inte kan ge varje sökande individuell service. Den

regionala ADB-framställda piatslistan blir då en viktig förutsättning för självservice och information för de arbetsökande. AMS har därför mot

denna bakgrund hemställt om medel för att kunna ge 'ut en fullständig platslista varje dag i storstadslänen (Stockholm, Göteborg och Malmö). Kostnaden härför uppgår till 6.3 milj. kr. för halvt budgetår. I andra hand har AMS hemställt om motsvarande förändring för hela landet utom de

fyra nordligaste länen. Kostnaden härför uppgår till 12,2 milj. kr. för halvt

budgetår. Besparingar i framställningen av platslistan har gjorts under de senaste ären. Denna besparing har inneburit att platslistan — från att ha kommit ut med en fullständig lista fem dagar per vecka sedan januari månad i är kommer ut med en fullständig lista och fyra kompletteringslistor per vecka. De kostnadsbesparingar i platslistframställningen som har

gjorts har i det nuvarande arbetsmarknadsläget kommit att innebära ett

betydande merarbete för arbetsförmedlarna och de arbetsökande genom

att de måste söka i olika listor för att få aktuell information om lediga

platser. Terminalsystemet är ännu inte så utbyggt att det kan ersätta

AMS får överskrida anvisade medel för framställning av den ADB-framställda platslistan med 2.4 milj. kr. under innevarande budgetår för att förbättra platslistan i storstadslänen.

B 2. Arbetsmarknadsutbildning

AMS har för budgetåret 1982/83 över anslagen B 2. Arbetsmarknadsutbildning och B 3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag anvisats medel för 110000 deltagare 1 arbetsmarknadsutbildning. Den dävarande regeringen har vidare mot bakgrund av det försvagade arbetsmarknadsläget givit AMS möjlighet att planera för 3000 fler deltagare per månad under hösten 1982 än under våren 1983. .

I skrivelse den 8 oktober 1982 har AMS hemställt om att planeringsramen för de olika formerna av arbetsmarknadsutbildning under budgetåret 1982/83 får höjas till 125000 deltagare. AMS gör den bedömningen att det även under första halvåret 1983 kommer att krävas en fortsatt hög utbild-'

ningsvolym. Största delen av denna ökning förutsätter AMS skall kunna ske genom en utökning av utbildning i företag vid risk för permittering eller uppsägning. AMS som för budgetåret 1982/83 har tilldelats medel för ca

6000 deltagare i olika former av arbetsmarknadsutbildning i företag har nu

räknat med ett behov om ca 17000 deltagare, varav ca 13000 i utbildning

vid risk för permittering eller uppsägning. För denna utökning har AMS beräknat ett medelsbehov om 80 milj. kr.

AMS har i tidigare framställningar understrukit att det nuvarande utbild-

ningsstödet vid permitterings- eller uppsägningshot är för lågt och därmed

inte utgör ett tillräckligt attraktivt alternativ för att förhindra personalin-

Prop. 1982/83: 50 'n

skränkningar. AMS har därför nu upprepat sitt tidigare yrkande om en höjning av bidraget från 20 kr. till 35 kr. per timme och föreslär vidare att stöd skall lämnas också under de första 40 timmarna av utbildningen. AMS

menar att det förhöjda bidraget kan begränsas tll tillverkningsindustrin där

varslen om permitteringar och uppsägningar har stor omfattning. Vidare har AMS räknat med att en höjning till 35 kr. per timme kommer att medföra en ytterligare volymökning om ca 5 000 personer till totalt 18000 deltagare I denna utbildningsform. Kostnaderna för höjningen av bidraget har AMS beräknat till 55 milj. kr. För den beräknade volymökningen har AMS uppskattat kostnaderna till 50 milj. kr. |

Riksdagen har vid två tillfällen under det föregående riksmötet (AU 1981/82:1 och AU 1981/82:2) uttalat sig för en höjning av den s.k. 20-kro-

nan.

Jag vill nu för riksdagens kännedom meddela att regeringen genom

beslut den 21 oktober 1982 har ändrat förordningen (1981:541) om bidrag

till arbetsmarknadsutbildning i företag m.m. på så sätt att bidrag för utbildning när det finns påtaglig risk för permittering eller uppsägning av arbetstagare får lämnas med 35 kr. per timme. Denna höjning har i över-

ensstämmelse med AMS uppfattning begränsats till utbildning inom till-

verkningsindustrin. Jag är emellertid inte beredd att tillstyrka att bidrag får

utgå för de 40 första timmarna av utbildningen. Jag har mot bakgrund

härav för egen del beräknat utgifterna till 170 milj. kr. Detta belopp inkluderar även merkostnader till följd av volymökningen. Jag vill i detta sammanhang också anmäla att jag avser att återkomma till regeringen angående en översyn av reglerna om permittering.

För att vidare möjliggöra en snabb utökning av utbildningen i företag och av arbetsmarknadsutbildningen totalt sett har regeringen genom beslut den 21 oktober 1982 föreskrivit att AMS för innevarande budgetår får planerå för en omfattning motsvarande 125000 deltagare. För att finanstera denna ökade planeringsram har regeringen genom beslut samma dag givit AMS möjlighet att disponera den för budgetåret 1982/83 ingående reservationen

'om 295 milj. kr. Dessa medel skall dock i första hand täcka kvarvarande

utgifter från budgetåret 1981/82 om ca 173 milj. kr. samt det ytterligare

medelsbehov för redan planerad arbetsmarknadsutbildning som AMS an-

mält i sin skrivelse den 8 oktober 1982 och bedömer som nödvändig att genomföra.

Därutöver har AMS hemställt om 30 milj. kr. för en försöksverksamhet

under innevarande budgetår inom bristyrkesutbildningens ram som gäller fortbildning av anställda inom verkstadsindustrin till kvalificerat yrkesarbete. Syftet med försöksverksamheten är att förebygga sådana flaskhalsproblem som kan orsakas av brist på yrkesarbetare i en konjunkturupp-

gång. Förhandlingar om denna försöksverksamhet har pågätt mellan AMS

och parterna inom verkstadsindustrin under våren 1982. Inom ramen för denna satsning behöver kapaciteten inom arbetsmarknadsutbildningen ut- 2 Riksdagen 1982/83.1 saml. Nr 50. Bilaga 4

Prop. 1982/83: 50 6

ökas genom köp av utbildning i företag. Jag anser därför i likhet med AMS att denna försöksverksamhet bör genomföras och att AMS erhåller begärda medel härför. För att inte fördröja denna satsning p.g.a. medelsbrist

för den av SÖ anordnade arbetsmarknadsutbildningen har AMS genom

beslut den 16 oktober 1982 givits möjlighet att inom ramen för under

budgetåret 1982/83 anslagna medel överföra ytterligare högst 30 milj. kr.

till SÖ.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om de pågående förhandlingar-

na mellan arbetsmarknadens parter om ett system med utbildning av redan anställda och anställning av ungdomar som ersättare.

Jag har i propositionen om upphävande av beslutet om karensdagar

m.m. anmält att jag senare kommer att föreslå regeringen att utbildningsbidragen anpassas till utgående ersättning vid arbetslöshet. Jag har därvid även beräknat medel för det ytterligare behovet av utbildningsbidrag under budgetåret 1982/83.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Arbetsmaurknadsutbildning på tilläggsbudget I till stutsbudge-

ten för budgetåret 1982/83 under tolfte huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av 200.000 000 kr.

B 4. Sysselsättningsskapande åtgärder

AMS har i skrivelse den 8 oktober redovisat ett behov av statliga tidigareläggningar av byggnads- och anläggningsarbeten för ca 1000 milj. kr. Jag vill för riksdagen ge tll känna att regeringen, med utnyttjande av den av riksdagen beviljade finansfullmakten (prop. 1981/82:150 bil. 2. FiU 1981/82:40, rskr 1981/82:393),. genom beslut den 21 oktober 1982 tidigarelagt statliga investeringsprojekt för ca 1017 milj. kr. i syfte att undvika en fortsatt försämring på byggarbetsmarknaden. Projekten är utvalda så att de i allra flesta fall ger en omedelbar sysselsättningseffekt. En fördelning av projekten har också gjorts så att de sysselsättningsmässigt svagaste regionerna har prioriterats. Därvid har Norrbottens län särskilt beaktats och

länet har tilldelats drygt 183 milj. kr. av det totala beloppet för byggnadsoch anläggningsarbeten. Bl.a. har medel beviljats för en ny passagerarter-

minal vid Kallax flygfält i Lulcå.

I statsbudgeten för budgetåret 1982/83 har under ifrågavarande anslag 60 milj. kr. anvisats för bidrag till ungdomsplatser. Medelsbehovet kunde

endast preliminärt beräknas vilket också anmäldes för riksdagen. Genom

riksdagens beslut med anledning av prop. 1981/82:150 bil. 4 (AU 1981/82:28, rskr 1981/82:392) har ansvaret för verksamheten med ung-

domsplatser fr.o.m. den I juli 1982 förts över till skolan som ett led i dess

uppföljande verksamhet för ungdomar upp till 18 år. AMS, som disponerar anslaget i fråga, har därför genom regeringens beslut den 17 juni 1982

betalat ut dessa medel till SÖ efter rekvisition. SÖ har däretter fördelat

medlen till kommunerna.

Prop. 1982/83: 50 7

I skrivelse den 16 september 1982 har SÖ hemställt om ytterligare 90

milj. kr. för bidrag till ungdomsplatser under budgetåret 1982/83.

Med hänsyn till den i september mänad i år stigande arbetslösheten bland ungdomar i berörd älder, har regeringen den 21 oktober 1982 för att snabbt ställa medel till kommunernas förfogande för denna verksamhet, med stöd av tidigare nämnd finansfullmakt beslutat om ytterligare 90 milj. kr. för ungdomsplatser. Jag räknar med att dessa medel och tidigare anvisade medel om 60 milj. kr. skall täcka medelsbehovet under inneva-

rande budgetär.

Det är vidare regeringens ambition att alla 17-åringar som inte kan

beredas utbildning eller arbete skall kunna erbjudas en ungdomsplats. Jag

förutsätter således att SÖ även i fortsättningen noga följer sysselsättningsutvecklingen för ungdomar under 18 är och i god tid anmäler för regeringen om ytterligare medel krävs för att täcka behovet av ungdomsplatser.

Jag har vidare inhämtat att statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet avser att i samband med budgetpropositionen återkomma till de olika åtgärderna inom det kommunala uppföljningsansvaret.

Jag vill i detta sammanhang också nämna att jag denna dag i propositionen om upphävande av beslutet om karensdagar m.m. förordar att den nedre åldersgränsen för att erhålla kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) bör

höjas från 16 till 18 är. När det gäller kommunala aktiviteter för arbetslös ungdom har regering-

en genom beslut den 21 oktober 1982 med ändring av den förra regeringens beslut fördelat totalt 100 milj. kr. på samtliga kommuner. Dessa medel skall användas till att mildra effekten av arbetslöshet bland ungdom och då i första hand stödja dem som är i störst behov av samhälleligt stöd av detta

slag. Vissa kommuner har i detta syfte tillhandahållit medel för att skapa ungdomsplatser i sådana fall där statsbidrag inte utgår, t.ex. för 16-åringar

som inte kommer att uppnå 17 år under det är som anställningen kommer till stånd. Även om det här inte rör sig om beredskapsarbete i formell mening, torde såsom framgär av prop. 1981/82:71 (s. 120) det inte föreligga något hinder mot att anställningsavtal om sådana ungdomsplatser ingås för viss bestämd tid eller tills vidare dock längst till viss tidpunkt.

Beredskapsarbeten

AMS disponerar för innevarande budgetär 3 158,5 milj. kr. till beredskapsarbeten. I beloppet ingår 240 milj. kr. som regeringen genom beslut den 26 augusti 1982 beviljat AMS genom utnyttjande av finansfullmakten . Den förra regeringen uppdrog vidare åt AMS att under andra halvåret 1982 öka sysselsättningen i beredskapsarbeten till en nivå 40 Z över den sysselsättning som uppnåddes under motsvarande period 1981. Vidare skulle andelen investeringsarbeten under budgetåret 1982/83 ökas från 13'7 till 2077 enligt regeringens direktiv.

AMS har vidare hemställt om ytterligare medel för beredskapsarbeten.

Prop. 1982/83: 50 8

Nu tillgängliga medel skulle enligt AMS räcka för 6.3 milj. dagsverken. För

att AMS under våren 1983 skall kunna kompenseras för den ovan nämnda

volymökningen under innevarande höst och samtidigt uppnå den maximalt möjliga sysselsättningsnivå som administrativt kan klaras kommer en total

sysselsättningsnivå på 9.6 milj. dagsverken att erfordras. Antalet syssel-

satta i beredskapsarbeten skulle därmed enligt AMS i december kunna höjas till 60.000 och under första kvartalet 1983 uppgå till 65000 personer. För att uppnå nämnda sysselsättningsvolym erfordras därför enligt AMS

ett anslag om 4800 milj. kr.

Jag delar AMS uppfattning att maximala resurser bör avsättas för bered-

skapsarbeten för att kompensera den extremt låga efterfrågan på arbets-

kraft. För att uppnå erforderlig sysselsättningsnivå föreslår jag därför att

AMS tilldelas ytterligare 1650 milj. kr. för beredskapsarbeten.

Industribeställningar

För innevarande budgetår disponerar AMS 60 milj. kr. för rådrumsbe-

ställningar. Med hänsyn till de akuta svårigheter som många företag befinner sig i kommer dessa medel att förbrukas under året. Den omständighet "att konjunkturuppgången inom industrin har väsentligt skjutits fram i ti-

den. gör att det enligt AMS i skrivelse den 8 oktober 1982 finns skäl att pröva även en mer allmän. branschvis tidigareläggning av statliga industri-

beställningar. Under ären 1976— 1978 tidigarelades statliga och kommunala

beställningar för ett belopp av i genomsnitt 400 milj. kr. per år. vilket i

nuvarande penningvärde svarar mot ca 700 milj. kr. Den senaste statliga investeringsreserven omfattar varor för en sammanlagd kostnad av ca 700 milj. kr. AMS gör den bedömningen att det skulle vara möjligt att på

relativt kort sikt tidigarelägga statliga beställningar för 300 milj. kr. samt

kommunala tidigareläggningar tll samma värden och med en statlig sub-

vention om 2092 av kostnaderna härför. För egen del anser jag att endast statliga industribeställningar bör komma till stånd och förordar att sådana statliga industribeställningar får läggas ut för 300 milj. kr.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen |

att till Sysselsättningsskapande åtgärder på tilläggsbudget I till

statsbudgeten för budgetäret 1982/83 under tolfte huvudtiteln an-

visa ett reservationsanslag av 1950 000000 kr.

C 3. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

AMS har i skrivelse den 8 oktober 1982 hemställt om att ytterligare 350

milj. kr. skall anvisas reservationsanslaget C 3. Särskilda åtgärder för

arbetsanpassning och sysselsättning. delprogrammet Anställning med lönebidrag. Enligt AMS var 34600 personer anställda med lönebidrag vid

utgången av budgetåret 1981/82. Utgifterna under budgetåret uppgick till

Prop. 1982/83: 50 9

1708 milj. kr. De 1527 milj. kr. som har anvisats för budgetåret 1982/83 är

alltså otillräckliga redan vid denna sysselsättningsnivå, framhåller AMS. Enligt styrelsens bedömning väntas dessutom behovet av lönebidrags-

platser fortsätta att stiga under budgetåret 1982/83.

Jag delar AMS uppfattning att ytterligare medel måste tillföras anslaget.

60 milj. kr. av reservationsmedel för att bestrida utgifter för delprogramet under budgetåret 1982/83. Därutöver bör ytterligare 290 milj. kr. tillföras

anslaget.

Med hänvisning till vad som nu har anförts hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen

att till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under

tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 290 000000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Prop. 1982/83: 50 Bilaga 5

Bostadsdepartementets

verksamhetsområde

Prop. 1982/83: 50 |

Bilaga 5

Utdrag BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

- vid regeringssammanträde

1982-11-04

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m.

ÅTGÄRDER INOM BOSTADSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Bostadsförsörjning m. m.

Inledning

De åtgärder inom bostadsdepartementets verksamhetsområde, som ingår i det samlade åtgärdsprogram som presenteras av regeringen och som jag här skall redogöra närmare för, syftar till att öka sysselsättningen inom

bostadsbyggnadssektorn och samtidigt förbättra betingelserna för bostadsförsörjningen, såväl nybyggandet som ombyggnadsverksamheten, encrgisparandet och underhållet av bostäder. Enligt min mening är det i dagens ekonomiska situation viktigt att utnyttja den kapacitet som finns ledig inom byggsektorn till att göra sådana investeringar som är långsiktigt nödvändiga, sett ur ett bostadspolitiskt och samhällsekonomiskt perspektiv. Detta är riktmärket för de förslag som jag i det följande kommer att lägga.

Bostadsmarknaden uppvisar i dag en splittrad bild. På vissa orter finns det risk för eller har redan uppstått en bostadsbrist. På andra är ett överskott av bostäder det dominerande problemet för såväl fastighetsägare som kommuner. På det största antalet orter är dock bostadsmarknaden

relativt balanserad. Också på dessa orter behöver emellertid i ett längre perspektiv insatser göras för att anpassa bostadsutbudet till konsumenter-

nas behov. Med hänsyn till den splittrade bilden är det nödvändigt att arbeta med selektiva åtgärder, anpassade till förhållandena inom de olika lokala bostadsmarknaderna. Mina förslag i det följande har utformats i

syfte att tillgodose detta krav.

Genom tillfälliga hyresrabatter bör ombyggnadsverksamheten stimuleras över hela landet. Eftersom ombyggandet i regel är förenat med sam- 1 Riksdagen 1982183. I saml. Nr 50. Bilaga 5

Prop. 1982/83: 50 2

manslagning av små lägenheter till större, uppstår genom en ökad ombyggnadsverksamhet också ett behov av nytillskott av lägenheter.

Även nybyggnadsverksamheten bör stimuleras genom hyresrabatter. Dessa bör dock differentieras på ett sådant sätt att de är högst i orter som

har bostadsbrist eller där risken för bostadsbrist är akut och behovet av att

bygga nya bostäder följaktligen är starkt. På orter med en balanserad bostadsmarknad bör hyresrabatterna vara lägre. På orter, där outhyrda lägenheter är det dominerande problemet inom bostadsförsörjningen, slutligen. bör enligt min mening en nybyggnadsverksamhet över huvud taget inte stimuleras med ytterligare statliga medel. I förtätningsområden bör dock i undantagsfall nybebyggelse kunna ske med stöd av hyresrabatter

också på sådana orter.

För att, på orter där bostadsbyggandet bör öka, undanröja den tveksamhet som finns att sätta igång nya projekt, anser jag att staten bör lämna garantier mot eventuella hyresförluster under en övergångstid.

Även investeringarna i boendemiljöförbättrande åtgärder behöver öka.

Jag kommer därför att föreslå både vissa regeländringar vad gäller stödet till sådana åtgärder och en vidgning av medelsramen för innevarande budgetår. För åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter bör

ett särskilt statligt stöd lämnas. Åtgärderna bör syfta till att ändra de fysiska och sociala förhållandena i dessa områden. Jag kommer att föreslå att 75 milj. kr. avdelas för detta ändamål.

Jag vill anmäla att särskilda lån för underhåll! under år 1983 kommer att

ställas till förfogande på kreditmarknaden. Dessa nya lån ger bostadsföretagen möjligheter att. utan att det nämnvärt påverkar hyrorna, vidta underhållsåtgärder vid en tidpunkt som från kostnadssynpunkt kan bedömas vara gynnsam med hänsyn till att ledig kapacitet finns att tillgå inom byggsektorn. Jag kommer att föreslå att underhållslånen för de allmännyttiga företagen förenas med vissa räntesubventioner.

Ökade insatser krävs på sikt för att målen för energihushällningen i byggnader skall kunna infrias. Fastighetsägare bör stimuleras att redan nu

utföra sådana arbeten som ger mer väsentliga effekter för sysselsättningen. Ett ullfälligt bidrag bör därför införas för arbeten som avser en förbättrad

värmeisolering. Därigenom ökar också möjligheterna att komma till rätta

med cen del av de byggnadstekniska brister som nu påkallar snabba åtgärder.

Som chefen för ekonomi- och budgetdepartementet redan har framhållit måste de reformer som föreslås i huvudsak finansieras genom omfördelningar inom det verksamhetsområde som de avser. Jag redovisar förslag också om budgetförstärkningar i det följande. Den största intäkten för

staten erhålls genom att en hyreshusavgift införs för vissa fastigheter. Jag kommer också att föreslå att högre krav än f.n. ställs på rationalisering

inom bostadsbyggnadssektorn. Detta minskar statens utgifter för bostads-

lån och räntebidrag.

Prop. 1982/83: 50 3

(1) Temporära hyresrabatter. Av hänsyn till sysselsättningsläget i byggbranschen och till behovet av en tillräcklig produktion av bostäder främst i bristorterna är det angeläget att minska bostadskostnaderna i nybyggda fastigheter. Också när det gäller att anpassa bostadsbeståndet till behovet på olika orter är de höga boendekostnaderna efter ombyggnaden ett hinder som leder till en lägre efterfrågan. För att komma till rätta med dessa problem bör ett system med temporära s.k. hyresrabatter införas vid nyoch ombyggnad av lägenheter i hyres- och bostadsrättshus.

Med hyresrabatter avser jag särskilda statsbidrag till ny- och ombyggda

lägenheter. De skall under en övergångstid minska boendekostnaderna för

de aktuella lägenheterna och göra det ekonomiskt möjligt för hushåll att efterfråga bostäder som behövs i ett långsiktigt bostadspolitiskt perspektiv.

Jag förordar därför att ett system med hyresrabatter för hyres- och bostadsrättshus som uppförs eller byggs om med stöd av bostadslån nu införs. Systemet bör med hänsyn till syftet med rabatten omfatta hus där

ny- eller ombyggnaden påbörjas under åren 1983— 1984. Ägare av sådana

hus bör som grund för en rabattering tillförsäkras ett årligt statligt bidrag som trappas ner med en femtedel per år.

Storleken på hyresrabatten bör bestämmas på grundval av ett fastställt belopp per m? primär bruksarea för bostäder i huset. För att hindra att bidragsgivningen blir särskilt fördelaktig för hus med stora lägenheter och

stora ytor bör dessutom gälla att hyresrabatten beräknas på ett maximalt

antal m” per lägenhet. Jag förordar en maximal hyresrabatt om 60 kr. per m” primär bruksarea för bostäder i huset och en maximal yta per lägenhet. Den maximala ytan bör vara 65 m” primär bruksarca för bostadslägenheter

om två rum och kök, 80 m? för trerums-. 100 m? för fyrarums- och 120 m?

för femrumslägenheter eller större. Reducering av dessa ytor bör göras vid s.k. halvrum. De föreslagna maximiytorna motsvarar de genomsnittliga ytorna i 1981 års produktion för olika lägenhetstyper. Jag har också tagit hänsyn till vad som anses vara normal vta i en välplanerad och funktionell lägenhet. Jag vill för tydlighets skull tillägga att större ytor inte utgör något hinder för bostadslån. Det är alltså möjligt att bygga lägenheter med större ytor än de angivna. Ytor över de angivna bör emellertid inte föranleda någon hyresrabatt. Hyresrabattens storlek bör differentieras också på andra sätt.

Till att börja med bör gälla att rabatt med maximalt 60 kr./m? endast lämnas om byggnadsarbetena påbörjas under år 1983. Till frågan om ret-

roaktiv tillämpning i vissa fall återkommer jag strax. I fall där byggnadsarbetena påbörjas under år 1984 bör det maximala bidraget vara lägre,

nämligen 45 kr./m".

I fråga om nybyggda lägenheter bör vidare systemet med hyresrabatter utformas så att den största stimulanseffekten uppnås i orter där det finns

bostadsbrist eller där sådan brist hotar att uppstå. Endast i sådana orter

tl Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 50. Bilaga 5

Prop. 1982/83: 50 4

bör nybyggen ges rabatter med maximalt belopp, dvs. 60, resp. 45 kr./m” beroende på tidpunkten för påbörjandet. För nybyggen i orter med balans på bostadsmarknaden bör bidraget vara lägre. Jag föreslår att de angivna maximibeloppen i dessa fall sänks till hälften. I övriga orter, dvs. orter med ett stort överskott på bostäder. bör hyresrabatter för nybyggnad inte lämnas. Den närmare definitionen av dessa orter behandlar jag i det följande.

Systemet med hyresrabatter bör i allt väsentligt tillämpas på samma sätt vid nybyggnad i exploateringsområde och i områden med samlad äldre bebyggelse, i det följande kallad kompletterings- och förtätningsbebyggelse. Det innebär att ett lägre belopp för byggande i orter med balans på bostadsmarknaden och att någon rabatt inte alls lämnas för byggande i orter med överskott på bostäder. Undantag från denna huvudregel bör dock få göras för sådan kompletterings- och förtätningsbebyggelse som är angelägen från sociala utgångspunkter. I dessa fall bör hyresrabatter med maximalt belopp kunna lämnas såväl i orter med balans på bostadsmarknaden som i orter med överskott på bostäder. Rabatter för kompletteringsoch förtätningsbebyggelse i orter med ett överskott på bostäder bör dock lämnas endast under förutsättning att nybebyggelse ingår i ett samlat åtgärdsprogram och att det kan antas att programmet leder till att antalet outhyrda lägenheter minskar i området.

Undantag från huvudreglerna i sist nämnda fall bör göras efter särskild prövning av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

Som jag nämnde redan inledningsvis bör hyresrabatterna under åren 1983 och 1984 lämnas under förutsättning att byggnadsarbetena påbörjas under resp. år. Rabatter bör emellertid kunna lämnas också för hus som har påbörjats under är 1982 om preliminärt beslut om lån — eller beslut om dispens för påbörjande — har lämnats efter den 7 oktober 1982.

Även lägenheter i hyres- och bostadsrättshus som byggs om bör som jag redan har anfört omfattas av det tillfälliga systemet med hyresrabatter. Skälet härtill är behovet av ytterligare stimulans för den ombyggnadsverksamhet som är angelägen både av hänsyn till ökad sysselsättning och de bostadspolitiska målsättningarna. I princip bör statsbidrag i dessa fall lämnas med samma belopp som jag har föreslagit beträffande nybyggen i orter med bostadsbrist. För ombyggnader som påbörjas under åren 1983— 1984 bör således som huvudregel det maximala bidragsbeloppet bestämmas till 60 resp. 45 kr/m? beroende på tidpunkten då arbetet påbörjas. Någon differentiering med hänsyn till uthyrningssituationen på orten bör inte göras i ombyggnadsfallen. Stimulanser till ombyggnad leder nämligen i orter med överskott på lägenheter, i regel, till en bättre anpassning av bostadsutbudet till aktuella behov, eftersom lägenhetsantalet som regel går ner vid ombyggnad. Dessutom är behovet av ökad sysselsättning generellt sett större i orter med stort antal tomma lägenheter än i orter med brist på bostäder.

Prop. 1982/83: 50 'n

För ombyggda lägenheter bör således bidrag kunna lämnas efter i princip samma regler som för nybyggda lägenheter i bristorter. Det finns dock skäl att anpassa hyresrabattens storlek till storleken på ombyggnadskostnaden.

Enligt vad jag har inhämtat uppgick den genomsnittliga ombyggnadskost-

naden för statsbelånade ombyggnader av flerbostadshus under budgetåret 1981/82 till ca 200000 kr. per ombyggd lägenhet. Genomsnittskostnaden för en nyproducerad lägenhet uppgick till ungefär det dubbla. Eftersom systemet med hyresrabatter så långt möjligt bör fungera neutralt i förhållandet mellan ny- och ombyggnad bör hyresrabatt med maximalt belopp lämnas endast när ombyggnadskostnaden ligger i nivå med nybyggnadskostnaden. I övriga fall bör hyresrabatten reduceras. Det bör ankomma på

regeringen att utfärda närmare föreskrifter om hur denna reducering skall

göras.

Storleken på hyresrabatterna för ombyggda lägenheter skulle behöva minskas även av ett annat skäl. Ägare av flerbostadshus som utför en

ombyggnad med stöd av bostadslån kan f.n. få ott särskilt statligt ombyggnadsbidrag motsvarande i princip 1592 av ombyggnadskostnaden. Som förutsättning för detta bidrag gäller bl. a. att arbetena påbörjas och avslutas under tiden den 1ljuli 1982—den 30 juni 1983. Det av mig föreslagna systemet med hyresrabatter kommer således i viss utsträckning att gälla

även flerbostadshus som har byggts om med stöd av ombyggnadsbidrag. I dessa fall skulle bidraget till hyresrabatterna behöva reduceras med ett

belopp motsvarande den minskning av de ärliga kapitalkostnaderna som

följer av att ombyggnadsbidrag lämnas. En sådan reducering är emellertid komplicerad av flera skäl. Jag förordar därför i stället att fastighetsägare får välja mellan ombyggnadsbidrag och hyresrabatt i fråga om hus som enligt angivna tidsregler kan få del av båda stödsystemen.

Vad jag nu har föreslagit utgör huvuddragen i ett system med hvresrabatter. Jag kommer i det följande att ta upp vissa ytterligare frågeställningar som har samband med ett sådant system. En sådan frågeställning gäller definitionen av begreppet bristorter. Jag har i det föregående föreslagit maximalt bidrag för nybyggda lägenheter i kommuner där det finns bostadsbrist eller där bostadsbrist hotar. Utgångspunkten för definitionen av

dessa kommuner bör enligt min mening vara det mått på outhyrda lägen-

heter som statistiska centralbyrån använder vid sina mätningar beträffande

allmännyttiga bostadsföretag (dvs. avse lägenheter lediga till uthyrning).

Till kommuner med bostadsbrist bör därvid hänföras alla kommuner där antalet lägenheter lediga till uthyrning i det allmännyttiga bostadsbeståndet vid den senast publicerade mätningen understiger en procent av det totala antalet allmännyttiga lägenheter i kommunen. :

Orter med så stora överskott på bostäder att hyresrabatter inte alls bör lämnas vid nybyggnad bör också definieras. Det bör ske med utgångspunkt

i en avgränsning som bostadsstyrelsen har gjort i sin utredning om åtgärder

på grund av outnyttjade lägenheter. Enligt denna avgränsning är kom-

Prop. 1982/83: 50 6

muner med sex procent eller fler tomma lägenheter i det allmännvttiga bostadsbeståndet att betrakta som utpräglade överskottsorter.

Av vad jag anfört följer att orter med en större andel outhyrda, allmän-

nyttiga lägenheter än en procent, men mindre än sex procent, får betraktas som orter med relativ balans på bostadsmarknaden.

Det ligger i sakens natur att definitioner av det förordade slaget inrym-

mer ett mått av godtycke. Jag förordar därför att regeringen ges möjlighet att efter prövning i varje enskilt fall få göra avsteg från de nyss nämnda

huvudreglerna.

Ett särskilt problem i samband med definitionen av begreppet bristort är

behandlingen av bristorter i anslutning till orter med överskott på lägen-

heter. Som exempel på fall av detta slag kan nämnas Malmöregionen och

Göteborgsregionen. Jag förordar att man för dessa fall vid fastställande av

hyresrabatternas storlek utgår från uthyrningsläget för hela bostadsför-

sörjningsområdet. Det bör ankomma på regeringen att vid behov ange vad

som är att betrakta som ett bostadsförsörjningsområde.

En annan fråga gäller lokaler i bostadshus som uppförs eller byggs om

med stöd av bostadslån. Jag har i det föregående föreslagit att bidraget till

hyresrabatterna bestäms som ett visst belopp per m” primär bruksarea för

bostäder i det berörda huset. Sådana lokalytor som enligt bostadsstyrel-

sens föreskrifter till bostadsfinansieringsförordningen (1974: 946) jämställs med bostäder kommer således att få räknas in i det underlag som skall användas för att bestämma storleken på bidraget till hyresrabatterna.

En tredje fråga som uppkommer i samband med hyresrabatter gäller deras inverkan på hyressättningen enligt bruksvärdesystemet. Bruksvärdesystemet innebär i korthet att den hyra som hyresvärden fordrar vid förlängning av ett hyresavtal rörande en bostadslägenhet inte får vara

påtagligt högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är

likvärdiga. Vid prövningen skall främst beaktas hyran för lägenheter som ägs och förvaltas av allmännyttiga företag. Det är enligt min mening väsentligt att ett system med hyresrabatter utformas på ett sådant sätt att bruksvärdesystemet inte sätts ur spel.

Jag har övervägt olika alternativ för hur de medel som företagen erhåller genom rabatten skall komma hyresgästerna till godo. Ett av dessa alterna-

tiv har varit att föreskriva att rabatten i sin helhet skall användas för att

sänka hyran i just de lägenheter som berättigar till rabatten, dvs. till de lägenheter som byggs eller byggs om under de aktuella åren. Fördelen med

ett sådant alternativ skulle vara att rabatten i sin helhet kommer nyproduktionen, med dess i förhållande till det äldre beståndet högre produktions-

kostnader, till del.

En nackdel med ett sådant system är att det skulle kunna leda till hyresrelationer som upplevs som orättfärdiga av hyresgäster i lägenheter

som har färdigställts under något av de senaste åren innan rabatten inför-

des. Detta skulle kunna bli fallet om rabatten leder till att hyran i nyprodu-

Prop. 1982/83: 50 7

cerade lägenheter blir avsevärt lägre än i likvärdiga, något äldre lägenheter. .

Konsekvenser av detta slag kan undvikas om parterna på hyresmarknaden får en möjlighet att till någon del använda hyresrabatten så att en del av medlen utnyttjas till att dämpa hyresutvecklingen för andra lägenheter i

beståndet. På grund av produktionskostnadernas storlek i olika årgångar

av hus förutsätter jag att rabatten ändock i allt väsentligt kommer att

fördelas på nyare årgångar. En svårighet med detta alternativ är att hyresrabatten inte då klart skiljs

ut från grundhyran. Detta kan leda till att hyresgästerna inte får reda på skillnaden mellan grundhyra och hyra efter rabatt, vilket i sin tur kan få

effekter på bruksvärdebedömningen som är svåra att i förväg klart bedöma. .

Vid min bedömning av de olika möjligheterna har jag kommit fram till att parterna bör ges frihet att omfördela rabatten också till andra lägenheter än de som ligger till grund för beräkning av rabattens storlek. Jag anser

emellertid att ett villkor för rabatterna bör vara att företagen på hyresavin

eller på annat sätt anger såväl grundhyran som nettohyran efter rabatt.

Enbart grundhyran blir således vägledande vid bruksvärdeprövningen. Av

betydelse för min bedömning har varit att det som nämnts kan förutsättas att huvuddelen av rabatterna i regel kommer de senaste och därmed

dyraste årgångarna till del.

Bostadsrättsföreningar kan inte solidariskt omfördela rabatten till ett äldre bestånd. Jag förordar därför att det-som ett villkor för hyresrabatt till bostadsrättsföreningar skall gälla att ett belopp motsvarande halva den

utgående rabatten skall avsättas till yttre och inre underhåll utöver vad som följer av vanligen tillämpade normalstadgar för bostadsrättsföreningar. Därigenom kommer hela rabatten bostadsrättsföreningen till godo sam-

tidigt som begränsningen av årsavgiften i relation till tidigare producerade

årgångar blir mindre.

Ytterligare en fråga som jag vill beröra i detta sammanhang gäller kostnadskontrollen i samband med den statliga långivningen. Systemet med hyresrabatter får inte leda till någon allmän höjning av kostnads- och prisnivån i bostadsbyggandet. Det är därför viktigt att kostnadskontrollen. särskilt av sådana projekt som direkt berörs av systemet med hyresrabatter, skärps i långivningen. Det bör ske dels genom en höjning av den rationaliseringsfaktor till vilken hänsyn tas när den s.k. tidskoefficienten bestäms, dels genom att lånemyndigheterna uppmanas till en restriktivare prövning av godtagbar överkostnad, inte minst i fråga om projekt som omfattas av produktionskostnadsbelåning. Det ankommer på regeringen att fatta beslut härom. Jag avser att i annat sammanhang återkomma med förslag i frågan. Jag vill dock redan nu förutskicka att jag avser att föreslå att rationaliseringsfaktorn ökas från 1.277 per år till 2,4 %Z och att den nya

ordningen skall tillämpas från årsskiftet 1982—1983 i alla ärenden, även i

ärenden i vilka preliminärt beslut om lån har meddelats tidigare.

Prop. 1982/83: 50 8

Jag vill i detta sammanhang för tydlighetens skull också beröra frågan om hyresrabattens skattemässiga behandling. Enligt den s.k. konventionella metoden beskattas privata ägare av flerbostadshus i princip för alla inkomster som ägaren får från fastigheten. Avdrag medges å andra sidan för alla omkostnader. För andra ägarkategorier gäller särskilda regler. Jag tänker bl.a. på allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsföreningar. För dessa gäller i stället att intäkten av fastighet beräknas schablonmässigt. s.k. schablonbeskattning. Som intäkt av fastighet skall i dessa fall tas

upp tre procent av fastighetens taxeringsvärde. I princip medges då bara

avdrag för räntekostnader.

Av vad jag nu har anfört följer att bidrag till hyresrabatter av det slag som jag har förordat är en inkomst som skall tas upp till beskattning som intäkt av fastighet. För konventionellt beskattade fastighetsägare innebär bidraget till hyresrabatter således en intäkt samtidigt som andra intäkter.

dvs. hyresinkomsten (hyra efter rabatt) sänks i motsvarande mån. För

schablonbeskattade fastigheter påverkar rabatten inte skatten. Hyresrabatten bör inte förväxlas med statliga räntebidrag som på grund av vissa begränsningar i fastighetsägarens rätt att göra avdrag för räntekostnader på fastighetslån i praktiken inte tas upp till beskattning. Någon ändring av skattereglerna på grund av hyresrabatten bör inte göras vare sig för konventionellt eller schablonmässigt beskattade fastighetsägare.

Bidragen till hyresrabatter bör administreras av bostadsstyrelsen och

länsbostadsnämnderna. Närmare bestämmelser för administration. utbetalning och eventuella återkrav av bidragen bör ankomma på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, på bostadsstyrelsen att utfärda.

Utgifterna för bidragsgivningen beräknar jag till totalt 1.2 miljarder kr. Utgiften för ett helt år blir som högst ca 300 milj. kr. Utgifterna bör belasta det på statsbudgeten under trettonde huvudtiteln upptagna anslaget B4. Räntebidrag m. m. Något medelsbehov tll föjd av mitt förslag uppkommer inte under innevarande år. Till frågan om medelsbehovet för budgetåret 1983/84 återkommer jag I samband med min anmälan till budgetproposi-

tionen för budgetåret 1983/84.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

godkänna vad jag har förordat i fråga om statsbidrag till hyresrabat-

ter.

(2) Hyresförlustgaranti. Även i många orter där det finns uppenbara behov av att bygga bostäder är kommunerna och företagen i dag tveksamma till att sätta I gäng nya projekt med hänsyn till risken för att lägenheterna inte blir uthyrda. En statlig hyresförlustgaranti i nyproduktionen bör därför införas samtidigt med de temporära hyresrabatterna.

Hyresförlustgarantin bör gälla för lägenheter i hyres- och bostadsrättshus som påbörjas under åren 1983 och 1984. Liksom när det gäller hyresrabatterna bör även lägenheter som påbörjas under 1982 omfattas av garan-

Prop. 1982/83: 50 9

tin, förutsatt att preliminärt beslut om bostadslån eller beslut om dispens | för igångsättning har meddelats efter den 7 oktober '1982. Hyresförlustga-

rantin bör gälla endast sådana nybyggda lägenheter som omfattas av förslaget till hyresrabatter.

Jag förordar att hyresförlustgarantin får formen av särskilda statliga lån.

Lån bör lämnas till den som äger statligt belänade hyres- och bostadsrättshus och avse utebliven hyra under tre år från det att lägenheterna

färdigställdes. Lånen bör täcka högst 90 Z av utebliven hyra i sådana hus.

Med hyra bör jämställas årsavgift för bostadsrättslägenhet eller annan avgift som erläggs för att nyttja en lägenhet.

Hyresförlust på grund av utebliven betalning för uthyrd lägenhet bör inte

grunda rätt till lån. Kommersiella lokaler bör inte omfattas av längiv-

ningen. .

Län bör beviljas för ett kalenderår i sänder. Av bl. a. administrativa skäl bör lån inte lämnas med små belopp. Jag förordar att lån skall lämnas endast om lånebeloppet uppgår till lägst 20000 kr.

Lånet bör vara ränte- och amorteringsfritt i tre år. Därefter bör lånet löpa med ränta och amorteras. Enligt min mening bör det dock finnas en

möjlighet att efter ansökan i särskilda fall medge fortsatt ränte- och amor-

teringsfrihet eller att efterge hela lånet. En utgångspunkt vid denna pröv-

ning kan vara att lägenheterna har varit outhyrda under lång tid och att

hyresförlusterna fortfarande är betydande.

Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare föreskrifter beträffande långivningen. För riksdagens information vill jag dock redovisa att jag ämnar föreslå regeringen följande.

Lånen bör löpa med bostadslåneränta som fastställs av regeringen för ett kalenderår i sänder. Amorteringstiden bör vara lägst 10 är och högst 20 år. Normalt bör tiden bestämmas till 10 år. Längre amorteringstid bör kunna

medges om det behövs med hänsyn till lånets storlek och effekten på

boendekostnaderna. Ränta och amortering bör betalas 1 form av annuiteter.

När det gäller lån för hus som tillhör en bostadsrättsförening ansluten till HSB:s riksförbund eller Svenska riksbyggen får Stiftelsen Bostadskooperationens garantifond träda in som lånesökande och läntagare i stället för

bostadsrättsföreningen. För sådana lån skall säkerhet ställas i form av

borgen som för egen skuld av riksorganisationen.

För lån till allmännyttiga bostadsföretag skall kommunen ställa borgen som för egen skuld. För annat lån skall ställas säkerhet i form av panträtt i fastigheten eller tomträtten eller annan säkerhet som skäligen bör godtas.

Om hyresförlustgarantin missbrukas, dvs. om företaget eller kommunen uppenbarligen agerar för att låta lägenheter vara outhyrda i det bostadsbe-

stånd som omfattas av garantin, bör ansökan om lån kunna avslås och ett utbetalt lån sägas upp.

Prop. 1982/83: 50 10

Låneverksamheten bör handhas av länsbostadsnämnderna och bostadsstyrelsen. Ansökan om lån skall lämnas in inom ett är cfter det kalenderår som lånet skall avse. Prövningen av ansökningar om att i särskilda fall medege fortsatt ränte- och amorteringsfrihet och att efterge hela lånet bör i vart fall inledningsvis göras av regeringen.

Jag förordar således att lån för hyresförlustgarantier skall lämnas enligt vad jag nu har anfört. |

Lånen bör betalas ut från anslaget B3. Län till bostadsbyggande. Det är inte möjligt att med någon säkerhet beräkna kostnaderna för längivningen.

Jag räknar emellertid med att dessa blir förhållandevis obetydliga. Försla-

get kommer inte att föranleda några utbetalningar under budgetåret 1982/83 och mycket begränsade utbetalningar under budgetåret 1983/84.

Till frågan om medelsbehovet för budgetåret 1983/84 äterkommer jag i

samband med min anmälan till budgetpropositionen för detta år.

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att godkänna vad jag har förordat i fråga om statlig hyresförlustga-

ranti.

(3) Åtgärder för bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter. Under de senaste ären har antalet outhyrda lägenheter i bostadsbeståndet ökat betydligt. Den I september 1982 var ca 27200 lägenheter i hus som tillhör allmännyttiga bostadsföretag lediga till uthyrning. Motsvarande antal den I september 1981 var ca 18900. Detta innebär en ökning med 44

på ett år. "> I många kommuner och bostadsområden är andelen ovouthyrda lägenheter

mycket hög... Den I september 1982 fanns det i över 80 kommuner minst 67 lediga lägenheter i de allmännyttiga företagens bestånd. Många av dessa företag har haft ett stort antal tomma lägenheter under lång tid.

De outhyrda lägenheterna innebär att stora samhällsinvesteringar inte

utnyttjas. På många håll innebär också de outhyrda lägenheterna stora

påfrestningar för företagen och de boende liksom för de kommuner som

har drabbats. Jag förordar därför att medel avsätts för stödåtgärder i bostadsområden

med stor andel outhyrda lägenheter. Åtgärderna bör avse dels särskilda låneregler för att underlätta att outhyrda lägenheter utnyttjas och byggs om

till lokaler. dels ett speciellt stöd till bostadsföretag som har halt eit stort antal outhyrda lägenheter under läng tid. Åtgärderna syftar till att stimule-

ra bostadsföretag och kommuner att arbeta aktivt för att minska antalet outhyrda lägenheter och därmed hyresförlusterna.

Särskilda bestämmelser om statliga lån

Antalet vouthyrda lägenheter i ett område kan minska genom att vissa hus eller lägenheter utnyttjas för andra ändamål än bostäder, t. ex. som lokaler

av olika slag. Förutom att företagens förluster minskar kan man uppnå

Prop. 1982/83: 50 11

förbättringar för de boende genom större utbud av service och fler arbetsplatser. En ombyggnad av bostäderna är i många fall nödvändig.

För att underlätta sådana förändringar i områden med stor andel outhyrda lägenheter föreslår jag följande. Särskilda regler bör införas för rätten

att få behålla bostadslån och räntebidrag när bostadsutrymmen utnyttjas

för andra ändamål. Vidare bör en möjlighet tillskapas att få särskilda

statliga lån till ombyggnad i vissa fall.

Bostadslånet och räntebidraget bör få behållas när lägenheterna utnyttjas för andra ändamål, oberoende av ändamålets art och varaktighet. Detta

bör gälla även efter én ombyggnad.

Ombyggnad till lokaler för boendeservice kan finansieras genom bo-

stadslån enligt reglerna i bostadsfinansieringsförordningen. För ombyggnad till andra lokaler än boendeservicelokaler, t.ex. kontor och verkstäder. bör ett särskilt statligt lån kunna lämnas.

Reglerna bör i första hand gälla för områden med en stor andel outhyrda

lägenheter i vilka det funnits problem under en längre tid, minst tre år, och

där svårigheterna kan väntas bestå. Med hänsyn till att outhyrda lägen-

heter under det senaste året har börjat förekomma i allt fler kommuner och

företag bör dock en möjlighet finnas att också tillämpa reglerna i förebyggande syfte för områden som har haft outhyrda lägenheter kortare tid än tre år eller som inom en snar framtid riskerar att få betydande problem.

Jag föreslår att beslut om särskilda statliga lån för ombyggnad av outhyr-

da lägenheter får fattas inom en ram om högst 25 milj. kr. under är 1983. Lånen bör betalas ut från anslaget B3. Lån till bostadsbyggande.

Särskilt stöd till de värst drabbade företagen |

Situationen är särskilt bekymmersam för bostadsföretag som har haft ett stort antal lägenheter outhyrda under lång tid. Jag förordar att ett särskilt stöd skall kunna lämnas till sådana företag.

En förutsättning för att stöd skall lämnas till ett företag bör vara att företaget tillsammans med kommunen aktivt arbetar för att minska antalet outhyrda lägenheter och därmed hyresförlusterna. Företaget skall redovisa ett åtgärdsprogram som visar att de vidtagna och/eller planerade ätgärderna leder till att kostnaderna för outnyttjade lägenheter minskar och att man uppnår förbättringar för de boende. |

Stödet till företaget kan lämnas genom att staten medger eftergift av lån eller räntebetalningar. Detta kan bli aktuellt t.ex. i samband med att ett hus skall rivas eller för en tid ”läggas i malpåse”. Stödet kan också lämnas genom direkta bidrag t. ex. för att täcka hyresförluster eller för insatser för att stimulera efterfrågan på lägenheter.

Medel för stödverksamheten, 50 milj. kr.. bör anvisas på ett särskilt reservationsanslag. :

+2 Riksdagen 1982183. I saml. Nr 50. Bilaga 5

Prop. 1982/83: 50 12

Begränsning av långivningen

Inom ctt bostadsförsörjningsområde där det förekommer påtagliga pro-

blem på grund av outhyrda lägenheter bör långivningen till ny- och om-

byggnad i vissa fall begränsas. Jag har därför övervägt att införa en bestämmelse i bostadsfinansicringsförordningen om att ansökningar om bostadslån skulle kunna avslås om det finns uppenbar risk för att tillkomsten av bostäderna skulle öka antalet outnyttjade lägenheter och därmed försämra förhållandena i ett visst område.

Enligt min mening bör dock en begränsning av bostadsbyggandet inom

ett gemensamt bostadsförsöriningsområde i första hand uppnås genom frivilliga överenskommelser mellan kommunerna. Kommunerna är redan

nu enligt förordningen om kommunala bostadsförsörjningsprogram skyldiga till att samverka och samråda med varandra när bostadsförsöjningsprogram upprättas. Jag avser att föreslå regeringen att ge länsbostadsnämnderna i uppdrag att ta initiativ till de ytterligare överläggningar med berörda kommuner som behövs för att uppnå de syften som jag har angett.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad jag har förordat i fråga om åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter,

till åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter

på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under

trettonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag om 50 000 000 kr.

(4) Lån m.m. till underhåll av vissa bostadshus. Till sådana åtgärder inom

bostadssektorn som nu behöver vidtas hör enligt min mening även insatser '

för att underhålla det befintliga bostadsbeståndet. En förhållandevis stor volym av underhållsåtgärder bör genomföras under den närmaste tiden.

Detta är en naturlig följd av det stora antalet bostäder som färdigställdes under 1960- och början av 1970-talen. I regeringsförklaringen framhölls bl.a. att större vikt än hittills måste läggas vid åtgärder för att underhålla

och förbättra det existerande beståndet av bostäder. Jag vill därför nu ta upp frågan om vissa tillfälliga insatser för att finansiera underhållsåtgärder

under år 1983. Frågan om lämplig form för finansiering av underhåll

behandlas sedan några år av underhållsfondsutredningen. 1 avvaktan på överväganden och beslut av långsiktig karaktär, där underhåll för hyreshus

kan finansieras med medel som genereras inom bostadsföretagen. erford-

ras vissa temporära lösningar för hyreshusen. De bör utformas på ett sådant sätt att den statsfinansiella belastningen blir så låg som möjligt

samtidigt som hyreshöjningarna kan begränsas i förhållande till vad som annars varit nödvändigt.

Under åren 1979-1981 lämnades statliga underhållslån till ägare av statligt belånade hyreshus färdigställda åren 1965-1975. Lånen lämnades med 15 kr./m” och år. För lånen betalas bostadslåneränta och amorterings-

tiden är 15 år. Betalning av ränta och amortering sker i form av annuiteter.

Prop. 1982/83: 50 | 13

Ett återinförande av statliga underhållslån bedömer jag som omöjligt med hänsyn till att det f.n. krävs stor återhållsamhet med statens utgifter och statens roll som kreditförmedlare. Lån för underhållsåtgärder under år

1983 bör därför finansieras via kapitalmarknaden, något som förordades

också i motionerna 1981/82: 1994 och 1981/82:2133. Riksbanken kommer

vid fastställandet av 1983 års ramar för bostadsinstitutens oprioriterade upplåning att beakta det ökade lånebehov som uppkommer genom atl

finansieringen av underhållslån bör ske på kapitalmarknaden. Lånebehovet är svärt att exakt ange. En kreditvolym om inemot 900 milj. kr. kom-

mer att ställas till förfogande för ändamålet. Lånen bör lämnas till alla

statligt belånade hyreshus som har färdigställts under perioden 1958—1975. Den angivna volymen kan därvid beräknas motsvara högst 15 kr./m”.

De närmare villkoren för långivningen till underhållsätgärder bör be-

stämmas av riksbanken efter samråd med de berörda bostadsinstituten. En

förutsättning för lån bör dock vara att fastighetsägaren kan förete intyg

från länsbostadsnämnden på att de uppgifter om färdigställandeår och bostadslägenhetsyta som fastighetsägaren lämnar till grund för läneberäkningen är riktiga. En annan förutsättning är att godtagbar säkerhet för

lånen kan ställas till förfogande. I fråga om allmännyttiga företag mäste kommunen vara beredd att gå i borgen för lånen. De underhållslån som nu föreslås är avsedda för allmännyttiga och

privata hyresfastigheter.

Jag vill i sammanhanget också ta upp frågan om räntebidrag för under-

hållslån när låntagaren är ett allmännyttigt bostadsföretag. Vissa skäl talar för att de underhållslån som lämnas till allmännyttiga bostadsföretag under år 1983 bör vara förenade med räntebidrag. När t. ex. småhusägare lånefinansierar underhåll blir genom avdragsrätten för räntor vid inkomstbe-

skattningen deras räntekostnader kraftigt reducerade. Även bostadsrätts-

havarna har i många fall en sådan möjlighet. Ett allmännyttigt företag och dess hyresgäster kan däremot inte dra någon fördel av rätten att dra av räntor vid inkomstbeskattningen. Att det allmännyttiga företaget har sämre möjligheter än andra fastighetsägare att lånefinansiera underhåll framgår

också av underhållsfondsutredningens betänkande (SOU 1981:47) Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. I betänkandet föreslogs för övrigt statliga underhållslån med räntesubventioner till hyreshusen. Till detta kommer att räntorna på de lån som ställs till förfogande på kapitalmarknaden blir något högre än på de tidigare statliga underhålls-

lånen.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört förordar jag att finansieringsvillkoren för de allmännyttiga bostadsföretagen vid lånefinansiering av underhåll under år 1983 förbättras genom att de av mig i det föregående nämnda

lånen förenas med räntebidrag.

Beträffande den närmare utformningen av ett sådant räntestöd vill jag

anföra följande.

Prop. 1982/83: 50 14

Eftersom räntestödet skall gälla lån som i princip lämnas utan medverkan av statliga myndigheter bör stödet utformas fristående från det nuva-

rande systemet med räntebidrag till hus som har uppförts eller byggts om

med stöd av bostadslån. Detta hindrar dock inte att det nuvarande syste-

met med räntebidrag används som förebild vid den närmare utformningen av ett räntestöd för underhållslån.

Liksom i fråga om de nuvarande räntebidragen bör således räntebidrag

för underhällslån motsvara skillnaden mellan låntagarens faktiska räntekostnader för lånet och en på visst sätt bestämd garanterad ränta. Räntebidrag bör självfallet inte lämnas till den del räntekostnaden överstiger vad som är skäligt för lån av detta slag. Vidare bör den garanterade räntesats

som därvid skall användas. i likhet med vad som gäller i det nuvarande

systemet, utgöras av en räntesats för det första året av lånetiden och en räntesats med vilken den garanterade räntan skall höjas för varje följande

år av länetiden. Däremot bör den garanterade räntan inte — såsom sker i

det nuvarande systemet — beräknas på ursprungligt lånebelopp utan på vid varje tidpunkt aktuell låneskuld. Som jag strax återkommer till, bör låntagaren för att få räntebidrag hos bidragsmyndigheten förete de från kreditgi-

varen erhållna räntebeskeden. Den myndighet som skall bevilja bidraget får därmed automatiskt uppgift om bidragstagarens aktuella låneskuld.

Den garanterade räntesatsen för det första året bör bestämmas till 7,5. Den räntesats med vilken den garanterade räntan årligen skall höjas bör bestämmas till 0,5 procentenheter.

Övriga för bidragen erforderliga regler bör det ankomma på regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, att utfärda. För sammanhangets skull vill jag dock som upplysning till riksdagen nämna att bidragsverksamheten enligt min mening bör handhas av länsbostadsnämnderna och bostadsstyrelsen. Bidraget bör beviljas efter ansökan från läntagaren och på grund av kreditgivarens avisering till låntagaren. :

Kostnaderna för det föreslagna räntestödet beräknar jag till högst 50

milj. kr. under det första året. Utgifterna bör belasta det på statsbudgeten

under trettonde huvudtiteln upptagna anslaget B 4. Räntebidrag m.m. Eftersom förutsältningarna för utbetalning av räntebidrag inte kan föreligga förrän tidigast den I juli 1983 uppkommer inget medelsbehov under innevarande budgetår med anledning av mitt förslag. Till frågan om me-

delsbehovet för budgetåret 1983/84 återkommer jag i annat sammanhang.

Jag vill avslutningsvis ta upp frågan om bostadsföretagens bokföring av

underhållslån för är 1983. För de statliga underhällslånen avseende åren

1979-1981 gäller enligt lagen (1972: 175) med vissa bestämmelser om bok-

föring av bostadslån m. m. (ändrad senast 1982: 646) att den som har fått ett sådant lån har rätt att som en särskild tillgångspost i balansräkningen ta

upp ett belopp som motsvarar högst det på balansdagen utestående lånebe-

loppet. Bestämmelsen tillkom är 1979 på initiativ av riksdagen (CU 1978/

79:35, rskr 1978/79: 406). Civilutskottet hänvisade bl.a. till en undersök-

ning som utvisade alt ett betydande antal allmännyttiga bostadsföretag

Prop. 1982/83: 50 I 'n

skulle få svårigheter att utnyttja den då erbjudna möjligheten att finansiera underhållsåtgärder med lån. eftersom de skulle komma att bokföringsmäs-

sigt redovisa resultat som innebar likvidationsskyldighet enligt akticbo-

lagslagens bestämmelser, om de tog upp sådana lån.

De problem som föranledde den nuvarande bestämmelsen om bokföring

av underhållslän uppkommer även i samband med de i det föregående

redovisade underhållslånen för är 1983. Det är angeläget att bostadsföreta-

av aktiebolagslagens bestämmelser om likvidationsskyldighet inte kan öka sin skuldbörda ytterligare. Enligt min mening är det därvid naturligt att för

de nya underhållslånen använda samma lösning som i fråga om de statliga underhållslånen. Den som tar upp underhållslån med stöd av det tidigare nämnda intyget från länsbostadsnämnden bör således ges rätt att som en

särskild tillgångspost i balansräkningen ta upp ett belopp som motsvarar låneskulden. Cagtekniskt bör detta ske genom ett tillägg ull nuvarande

lagbestämmelse om bokföring av de statliga underhällslånen. Ewu inom

bostadsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1972: 175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m. m. bör fogas till protokollet i detta ärende (bil. 5: 1).

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1]. antaga inom bostadsdepartementet upprättat förslag till lag om

ändring i lagen (1972: 175) med vissa bestämmelser om bokföring

av bostadslån m. m.,

2. godkänna vad jag har förordat i fråga om räntebidrag för under-

hållslån i vissa fall.

(5) Bidrag till förbättring av boendemiljön. Enligt beslut vid 1974 års riks-

möte (prop. 1974: 150, CU 1974: 36, rskr 1974: 372) infördes särskilda bi-

drag till förbättring av boendemiljöer fr.o.m. den I juli 1975. Bidragen kan avse bl. a. gemensamhetslokaler, boendeservice och utemiljö. Bostadsområden med tomma lägenheter prioriterades i inledningsskedet.

Den 1 juli 1980 ändrades reglerna för bidragsgivningen. Möjligheterna att

få boendemiljöbidrag begränsades till sådana områden där åtgärder be-

hövde vidtas på grund av de sociala förhållandena i bostadsområdet eller för att andelen tomma lägenheter var hög. Samtidigt infördes en möjlighet att lämna bostadslån utan räntebidrag för miljöförbättringsåtgärder i områden, som inte uppfyller de förutsättningar jag nyss har nämnt.

Från bidragsgivningens början fram till nu har ca 230 milj. kr. utbetalats i boendemiljöbidrag. Under senare tid har de genomsnittliga bidragsbeloppen ökat starkt, från ca 1500 kr. per lägenhet budgetåret 1980/81 till ca

2600 kr. per lägenhet budgetåret 1981/82. Bostadslån utan räntebidrag för

miljöförbättringar har utnyttjats i relativt begränsad utsträckning. Av en

ram på 35 milj. kr. för budgetåret 1981/82 utnyttjades endast ca 8,2 milj. kr.

Enligt min mening är det angeläget. både av bostadssociala skäl och av sysselsättningsskäl. att öka investeringarna i miljöförbättrande åtgärder.

Prop. 1982/83: 50 16

Nuvarande regelsystem ger inte utrymme för en sådan ökning. De bostadsområden som enligt nu gällande regler har möjlighet att få boendemiljöbi-

drag har sälunda redan i stor utsträckning fätt bidrag. Dessutom visar efterfrågan på enbart bostadslån till miljöförbättringar att stimulanseffekten av denna stödform är otillräcklig. | |

Som ett led i en strävan att uppnå en nödvändig stimulanseffekt förordar

jag, att det maximala bidragsbeloppet höjs från 3000 kr. till 4500 kr. per

lägenhet.

Jag är inte nu beredd att i detalj ta ställning ull hur det statliga stödet för

förbättringar av boendemiljön långsiktigt bör vara utformat. Ytterligare förändringar än en höjning av det högsta bidragsbeloppet per lägenhet är dock nödvändiga för att öka boendemiljöinvesteringarna på kort sikt. Jag

förordar därför att tillämpningsområdet för boendemiljöbidrag tillfälligt

ändras för hyreshus.

Temporärt bör bidrag kunna lämnas för miljöförbättringar utan att det ställs några krav på att åtgärderna skall behövas på grund av de sociala förhällandena i bostadsområdet eller på grund av att andelen tomma lägenheter är hög. Detta bör gälla i ärenden i vilka ansökan om bidrag görs under

tiden den 0) november 1982—30 juni 1983.

Vidare bör den av riksdagen fastställda ramen på 60 milj. kr. för budget-

året 1982/83 få överskridas med 25 milj. kr. Överväganden pågår om hur det samlade stödet för förbättringar av boendemiljön bör utformas fr.o.m. budgetåret 1983/84, En utgångspunkt

är därvid att skapa ytterligare garantier för att bidragen blir en del av ett långsiktigt program för social och fysisk förbättring av bostadsområden. Härvid är hyresgästernas cgen medverkan särskilt väsentlig.

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

I. godkänna vad jag har förordat i fraga om högsta bidragsbelopp

för boendemiljöbidrag, :

[Er godkänna den temporära vidgning av tllämpningsområdet för

boendemiljöbidrag som jag har förordat.

3. medge att ramen för beslut om bidrag till förbättring av boende-

miljön fär överskridas med högst 25 000 000 kr. under budgetåret 1982/83.

(6) Bidrag till vissa energibesparande åtgärder. De av statsmakterna beslutade riktlinjerna för energisparandet i byggnader (prop. 1980/81: 133. CU 1980/81: 37, rskr 1980/81: 384) innebär sammanfattningsvis att verksamheten skall riktas in på att minska den årliga energianvändningen med ca 48 TWh brutto i huvudsak under en tioårsperiod fram t.o.m. år 1988. En betydande del av denna besparing måste göras genom byggnadstekniska åtgärder av relativt genomgripande slag. Det gäller i första hand isoleringsarbeten. Dessa har i mänga fall låg lönsamhet på kort sikt och kan därför ofta inte förväntas bli utförda om inte också andra skäl talar för att de bör genomföras.

Prop. 1982/83: 50 17

Samtidigt finns ett stort behov av underhållsarbeten inom byggnadsbeständet till följd av byggnadstekniska brister och eftersatt planmässigt

underhåll. Arbeten som är avsedda att undanröja sådana brister och att

öka energisparandet kan ofta kombineras.

Det är enligt min mening angeläget att snabbt öka volymen på sådana

arbeten för att därmed nu ta till vara de sysselsättningseffekter som dessager. För detta krävs mer aktiva ekonomiska stimulanser än f.n.

Till energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet lämnas bostadslån för den godkända kostnaden upp till 1002 av låneunderlaget. Räntebidrag

lämnas för lån som avser hyres- och bostadsrättshus. För beslut om lån

finns för innevarande budgetår en ram av 1900 milj. kr. under reservationsanslaget B 17. Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m.m.

Jag förordar att ett temporärt bidrag införs till kostnaderna för förbättring av isoleringen i bjälklag och ytterväggar samt för byten och kompletteringar till treglasfönster. Bidraget bör, i likhet med vad som gäller för de av riksdagen tidigare beslutade ombyggnadsbidragen (prop. 1981/82: 150 bil.

S, CU 1981/82:42, rskr 1981/82:395), lämnas med 15 % av den godkända

kostnaden. Bidrag bör kunna lämnas utan begränsning till något visst högsta belopp. Bidrag bör dock inte lämnas till den del av kostnaden som avser nytt fasadskikt. Den del av den godkända kostnaden som inte täcks av bidrag bör utgöra låneunderlag för bostadslån enligt de regler som gäller

i fråga om lån till energibesparande åtgärder.

Ett villkor för att bidrag skall lämnas bör vara att arbetena utförs av arbetskraft som har anvisats eller godkänts av den offentliga arbetsförmed-

lingen. Bidraget bör införas omedelbart och lämnas till dem som får bo-

stadslån för åtgärder av denna typ på grundval av ansökningar som kommer in till förmedlingsorganet efter den 9 november 1982. Som en förutsättning för bidrag bör dock gälla att arbetena i huvudsak är avslutade senast den 30 juni 1984. |

Jag räknar med att arbeten för uppskattningsvis ca 250 milj. kr. skall tillkomma som en följd av det föreslagna bidraget. Det ger i så fall en sysselsättningsökning med upp till ca I 500 årsarbeten, varav något mer än en tredjedel avser de direkta byggnadsarbetena. De sammanlagda bidragen kan därvid uppskattas till ca 100 milj. kr.. inkl. vad som ersätter lån till

kostnaderna för de arbeten som ändå skulle komma att utföras.

Beslut om bidrag för de här avsedda ändamålen bör belasta ramen för

beslut om lån för energibesparande åtgärder i bostadshus m. m. under det

tidigare nämnda reservationsanslaget.

Statrådet Dahl kommer i det följande (bil. 6) att föreslå ett investeringsbidrag till sådana rörledningar för fjärrvärme som beställs under kalenderåret 1983. I samband med övergång till fjärrvärme lämnas lån för energibesparande åtgärder till kostnader för abonnentcentraler och värmeväxlare

samt till anslutningsavgifter m. m. Investeringsbidraget kommer att medföra att den planerade fjärrvärmeutbyggnaden tidigareläggs. Därmed ökas

Prop. 1982/83: 50 18

också belastningen på ramen för beslut om lån för dessa ändamål.

Jag bedömer att de stimulansåtgärder som jag nu har redovisat kommer att rymmas inom den beslutsram som finns tillgänglig. Jag räknar vidare endast med en mindre effekt på statsbudgeten för innevarande budgetår. De utgifter som kan förutses ryms inom anslaget.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag har förordat i fråga om bidrag till vissa energi-

besparande åtgärder.

(7) Hyreshusavgift. Chefen för ekonomi- och budgetdepartementen har i

det föregående hemställt att regeringen föreslår riksdagen att anta ett av lagrädet granskat förslag till lag om hyreshusavgift. Vid min anmälan till lagrådsremissen anförde jag i huvudsak följande.

1 Inledning

Statligt bostadslån lämnas för ny- och ombyggnad av bostäder och

bostadskomplement. Lånen till bostäder är förenade med subventioner i

form av räntebidrag. Sådant räntebidrag lämnas med belopp som motsvarar skillnaden mellan. å ena sidan, den verkliga räntekostnaden för underliggande kredit — s.k. bottenlån — och bostadslån till den del dessa krediter avser bostäder och, å andra sidan, en garanterad ränta beräknad på det ursprungliga beloppet av samma länedelar. Den garanterade räntan höjs ärligen genom upptrappningar. De normala årliga upptrappningarna utgör f.n. 0.25 procentenheter för hyres- och bostadsrättshus och 0.5 procentenheter för egnahem.

Egnahemsägarnas räntekostnader är avdragsgilla vid taxeringen och

minskar på så sätt låntagarens skatt. Till hushåll med tung försörjnings-

börda eler låga inkomster lämnas bostadsbidrag.

I årets budgetproposition (prop. 1981/82: 100 bil. 16) anmälde dåvarande bostadsministern att överväganden pågick i regeringskansliet i syfte att

begränsa takten i ökningarna av de samlade bostadssubventionerna. Utgångspunkten för dessa överväganden var att statsbudgeten skulle förstärkas med 1200 milj. kr., samtidigt som vissa obalanser i finansieringssyste-

met skulle justeras, Övervägandena redovisades i prop. 1981/82: 124 om

ändrade regler för räntebidrag och bostadsbidrag m. m. samt om införande av en hyreshusavgift. I propositionen föreslogs bl. a. minskningar av räntebidragen genom extra upptrappningar av de garanterade räntorna.

Bostadsministern framhöll i sitt anförande till propositionen att de minskade räntebidragen till följd av hyreslagens bruksvärderegler skulle leda till en allmän höjning av hyresnivån och att hyrorna således skulle öka även i de fastigheter som inte omfattas av räntebidragssystemet, trots att

ägarna till dessa fastigheter inte behövde vidkännas motsvarande kost-

nadsökningar. På grund härav föreslogs i propositionen att staten skulle ta

Prop. 1982/83: 50 19

"ut en hyreshusavgift för de hyreshus som inte omfattas av räntebidragssystemet. Avgiften skulle gälla även för hus som ägs av bostadsrättsföre-

ningar och för hus som innehåller huvudsakligen lokaler.

För att skydda de mest betalningssvaga grupperna mot effekterna av minskade generella bostadssubventioner föreslogs i samma proposition vissa ökningar av bostadsbidragen.

Riksdagen beslutade i huvudsak i enlighet med den dåvarande regeringens förslag vad gäller bostadsbidragen och räntebidragen (CU 1981/82: 26, rskr 1981/82:350). Förslaget om införande av en hyreshusavgift avslogs

däremot (SkU 1981/82:62, rskr 1981/82: 352).

Kritik mot förslagets innebörd och utformning framfördes i fem motioner. Jag återkommer senare till dessa. Kritik riktades också mot att försla-

get inte hade granskats av lagrädet.

I skrivelser till civil- och skatteutskotten och vid uppvaktningar begärde dessutom företrädare för fastighetsägare. bostadsrättshavare. handel och

industri att avgiften inte skulle införas eller i vart fall inte göras så generell

som enligt förslaget.

Civilutskottet avgav yttrande till skatteutskottet (CU -1981/82:7y) om vad som hade anförts i propositionen beträffande hyreshusavgiften. Civilutskottets majoritet (c. fp och s) delade den i propositionen framförda uppfattningen att hyreslagens bruksvärderegler medför att en höjning av de garanterade räntorna leder till en allmän höjning av hyresnivån och hade ingen erinran mot att en hyreshusavgift infördes.

Skatteutskottet anförde i sitt betänkande att utskottet hade tagit intryck av de invändningar som hade framförts i motioner och skrivelser bl. a. om att förslaget om hyreshusavgift inte hade granskats av lagrådet. Utskottet

ansåg att det kunde finnas skäl att söka även andra lösningar än den i

propositionen föreslagna för att nå de i propositionen eftersträvade syftena om bl.a. en förstärkning av statsbudgeten. Hur ett förslag skulle utformas borde närmare utredas. Enligt skatteutskottet borde förslaget efter bl.a. granskning i lagrådet föreläggas riksdagen i sådan tid att det kunde ge lika stor budgeteffekt fr.o.m. år 1983 som det i propositionen presenterade förslaget. Mot denna bakgrund hemställde utskottet att riksdagen skulle

avslå propositionen till den del den avsåg införande av en hyreshusavgift.

Hyreshusavgiften enligt det tidigare förslaget skulle ha medfört en förstärkning av statsbudgeten med 490 milj. kr. för år 1983. För att åstadkomma en sådan förstärkning och samtidigt förhindra att de extra upptrappningarna av de garanterade räntorna leder till en förmögenhetsomfördelning till förmån för vissa fastighetsägare samt för att utjämna boendekostnaderna i beståndet har ytterligare överväganden gjorts. Syftet att förstärka statsbudgeten kan givetvis nås genom besparingar, genom inkomstförstärkningar eller genom en kombination av bådadera. Jag skall i det föl- Jande kortfattat redogöra för de beslutade extra upptrappningarna av de garanterade räntorna och för det nämnda förslaget om inkomstförstärk-

Prop. 1982/83: 50 20

ningar genom införandet av en hyreshusavgift. Därefter redovisar jag . konsekvenserna av ytterligare minskade räntebidrag.

2¶Beslutade neddragningar inom räntebidragssystemet och förslaget om hyreshusavgift

2.1 Åtgärder inom räntebidragssystemet

Räntebidragen beräknas uppgå till 9 miljarder kr. budgetåret 1982/83 och till 10.3 miljarder kr. budgetåret 1983/84 efter de beslutade extra upptrapp-

ningarna av de garanterade räntorna.

Förutom i våras har riksdagen vid två tillfällen tidigare beslutat om extra

upptrappningar av de garanterade räntorna. Första gången var hösten 1980, då extra upptrappningar beslöts för vissa egnahem och bostadsrätts-

hus (prop. 1980/81:63, CU 1980/81:7 och 12, rskr 1980/81:95 och 106). Vid det andra tillfället. våren 1981, beslöts om extra upptrappningar avse-

ende vissa hyreshus (prop. 1980/81:118 bil. 4, CU 1980/81:30. rskr 1980/81: 287). Jag redovisar i det följande i tabellform storleken av de beslutade extra upptrappningarna, vilka årgångar av hus de berör och de

ökningar av fastighetsägarens räntekostnader som de förorsakar.

För hyreshusens och bostadsrättshusens del innebär riksdagsbeslutet i våras extra upptrappningar av de garanterade räntorna för i huvudsak årgängarna 1958-1974. De extra upptrappningarna är genomgående högre för bostadsrättshusen än för motsvarande årgång av hyreshus. Det främsta

av kostnaderna mellan olika årgångar av bostäder. De höga kostnaderna i

nyproduktionen fördelas sålunda åtminstone till viss del på både nya och

äldre hus. För bostadsrättshusen sker inte någon sådan utjämning.

Den genomsnittliga kostnadsökningen under år 1983 till följd av de extra upptrappningarna uppgår för hyreshusens del till mellan 2,40 kr./m” för hus

byggda år 1974 och 13.20 kr./m” för hus byggda år 1958. Ditferenserna

motiverades av att husen, främst på grund av under åren ökade produk-

tionskostnader. har olika räntekostnader. Som exempel kan nämnas att

räntekostnaden för hus byggda år 1974 under innevarande år är 64 kr./m? och för hus byggda år 1958 39 kr./m?. I nyproduktionen är räntekostnaderna, trots kraftigt ökade räntebidrag, 135 kr./m”.

Under vart och ett av åren 1984 och 1985 ökar räntekostnaden med

mellan 1.20 kr./m? och 4,95 kr./m/ till följd av ytterligare extra upptrapp-

ningar. De totala kostnadsökningarna till följd av de under våren 1982 beslutade extra upptrappningarna för åren 1983—1985 varierar således

mellan 4,80 och 23,10 kr./m” för hyreshusen. |

För bostadsrättshusen är dagens kostnadsbild i stort sett densamma som för hyreshusen. De under våren 1982 beslutade extra upptrappningarna

Prop. 1982/83: 50 21

Beslutade extra upptrappningar av de garanterade räntorna

Låneform Extra upptrappning, : Årlig ränteökning!, kr./m”. till följd Färdig- procentenheter av de extra upptrappningarna ställandeår

1981 1982 1983 1984 1985 981 1982 1983 1984 1985

Hyreshus Räntelån 1958-1963 = 1.0 2.4 0.9 0,9 - 5,50 13,20 4,95 4,95 1964-1967 - 0.7 1.4 0,5 0,5 - S,25 10.50 3,75 3,75 Paritetslån och nominella lån enligt 1967 års bostadslånekungörelse . 1968-1972 - 0,4 0.4 0.2 0.2 - 3,50 3,80 1.90 1.90 1973— - - 0.1 - - 2.40 1.20 1.20

Bostadsrättshus Räntelån 1958-1963 120 2,7 7.00 = 15,80 6,40 6.40 1964— 1.00 = 1.7 eS = sS- Ja 8.10 = 13.75 S.60 5,60

Paritetslån och nominella lån enligt 1967 ärs bostadslånekungörelse

Rn I 1 RB 1968-1972 0,60 - 0.8 6,90 1973—- - 0,4 se ton Se to = 4.70 ba LR inn to tv "nn

Län enligt bostadsfinansieringsförordningen :

= > - - - - - 1975 0,40 -

1976 0,20 — - = = - = - -

Egnahem Lån enligt 1967 års bostadslånekungörelse och tidigare låneformer 1.10 t.10 1,10 - - 6,50 6,50 6,50 - -

Lån enligt bostadsfinansieringsförordningen : 1975 1.05 - 1.40 0,65 0,65 7,20 - 9.60 3.85 3,85 1976 0.85 = 0,90 0.60 0,60 7,20 - 7,65 4.00 4,00 1977 0.65 - 0.60 0.55 0,55 7,20 - 6,65 3.60 3,60 1978 0,45 - 0.35 0.40 0,40 6,55 - 5,10 3,45 3,45 1979 0,25 - 0.15 0.25 - 7,20 - 4,30 = 2,85 - 1980 - = - — = = = 3207 o— -

! För egnahemsägare avser uppgifterna om ränteökningens storlek nettokostnaden efter skatt. Beräkningarna utgär från 1982 års skatteskala och gäller en fastighetsägare med en årsinkomst på 85 000 kr. ” Tidigareläggning med ett halvt år av den normala årliga upptrappningen, 0,5 946.

medför kostnadsökningar på mellan 4,70 och 15,80 kr./m? under är 1983.

Under åren 1984 och 1985 tillkommer kostnadsökningar på mellan 2,35 och

6,40 kr./m?. Den totala ökningen under perioden till följd av de extra

upptrappningarna uppgår således till mellan 9.40 och 28.60 kr./m”.

Prop. 1982/83: 50 22

Beträtfande egnahemmen har riksdagen beslutat om extra upptrappningar av de garanterade räntorna under åren 1981. 1982 och 1983 för egnahem

med lån enligt 1967 års bostadslånekungörelse (1967:552) och tidigare

låneformer, dvs. I huvudsak egnahem som har färdigställts före år 1975. Med anledning av förslag I prop. 1981/82: 124 beslöts dessutom att räntebidragen för dessa egnahem skall upphöra är 1984.

För egnahem med län enligt bostadsfinansieringsförordningen

(1974: 946) har beslutats om extra upptrappningar under är 1981 för årgang-

arna 1975—1979. För dessa årgångar (och till viss del årgång 1980) beslöts

vidare om extra upptrappningar av de garanterade räntorna under ären

1983. 1984 och 1985. Skälen för att än en gång föreslå extra upptrappningar

för så sena årgångar av egnahem var att räntekostnaderna per m” för dessa bostäder i utgångsläget är lägre än för motsvarande lägenheter i hyres- och bostadsrättshus.

Under år 1983 varierar de genomsnittliga kostnadsökningarna till följd

av de extra upptrappningarna mellan 3.20 kr./m? för egnahem byggda år 1980 och 9,60 kr./m” för egnahem byggda är 1975. Den totala kostnadsök-

ningen under åren 1984 och 1985 ull följd av extra upptrappningar uppgår

till 3.20 kr./m? för egnahem byggda år 1980 och till 17.30 kr./m? för

egnahem byggda år 1973. Beräkningarna avser en fastighetsägare med en årsinkomst på 85 000 kr. och utgår från 1982 års skatteskala.

De minskade anspråken på räntebidrag till följd av riksdagsbeslutet

våren 1982 fördelas på upplätelseform enligt följande.

2.2 Förslaget om hyreshusavgift

Hyrorna för bostadslägenheter fastställs genom förhandlingar mellan parterna på hyresmarknaden. I de fall någon av de enskilda parterna begär att få hyran prövad av hyresnämnd. görs en prövning av hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är lika. Med en lägenhets bruks-

värde avses vad den kan anses vara värd ur konsumenternas synpunkt i förhållande till likvärdiga lägenheter på samma ort. Hänsyn tas därvid

bl.a. till lägenhetens beskaffenhet, t.ex. storlek. modernitetsgrad, läge inom huset och reparationsstandard, planlösning. men också till husets

läge, boendemiljön i stort och liknande. Vid bedömning av bruksvärdet bortses således från produktions-, drifts- och förvaltningskostnader för

prövningslägenheten. Den hyra som hyresvärden begär för prövningslä-

ta a

Prop. 1982/83: 50

genheten skall godtas om den inte är påtagligt högre än den konstaterade hyresnivån för jämförelselägenheterna. Vid jämförelseprövningen skall främst beaktas hyran för lägenheter i hus som ägs och förvaltas av allmännyttiga bostadsföretag. Hyresnivån inom den allmännyttiga sektorn blir säledes prisledande vid hyressättningen i hela det övriga beståndet av hyreslägenheter. Hyran för lägenheter som tillhör allmännyttiga bostadsföretag fastställs efter förhandling mellan parterna. Hyran skall i princip

bestämmas så att den skall täcka företagets självkostnader.

Som jag tidigare nämnde medför de minskade räntebidragen, på grund av bruksvärdesystemet, en höjning av hyresnivån även för de hyreslägenheter som inte omfattas av räntebidragssystemet. De ökade hyresintäk-

terna för fastighetsägarna motsvaras alltså i dessa fall inte av någon kost-

nadsökning till följd av extra upptrappningar. För att undvika förmögen-

hetsomfördelningar till förmån för ägarna av dessa hus föreslogs i prop. 1981/82: 124 att de ökade hyresintäkterna skulle tillfalla staten genom att

en hyreshusavgift togs ut av ägarna. Avgiften skulle tas ut för hus som är äldre än de som omfattas av räntebidragssystemet.

Avgiftsskyldigheten skulle avse inte bara vanliga hyreshus utan också

hus som innehas av bostadsrättsföreningar och hus som innehaller huvud-

sakligen lokaler.

Hyreshusavgiften skulle baseras på fastighetens taxeringsvärde och ökas I takt med de extra upptrappningarna av de garanterade räntorna.

Under år 1983 skulle avgiften utgöra 1,0, under år 1984 1,52 och fr.o.m. år 1985 294 av fastighetens taxeringsvärde.

Hyreshusavgiften beräknades medföra en budgetlörstärkning om 490

milj. kr. år 1983, 735 milj. kr. är 1984 och 980 milj. kr. per år fr.o.m. år 1985.

3 Möjligheter till ytterligare upptrappning av den garanterade rän-

tan

Jag övergär nu till att redogöra för de överväganden som jag I enlighet med riksdagens beslut i våras har gjort för att finna alternativa möjligheter att åstadkomma en budgetförstärkning om 490 milj. kr. är 1983 och det dubbla beloppet fr.o.m. är 1985. En utväg är naturligtvis att minska räntebidragen ytterligare.

Om de budgetförstärkande åtgärderna koncentreras till räntebidragsområdet, krävs relativt omfattande ytterligare upptrappningar av de garanterade räntorna. Om de fördelas mellan de olika upplåtelseformerna och

årgångarna så att kapitalkostnaderna i beståndet utjämnas, skulle följande extra upptrappningar krävas.

Prop. 1982/83: 50 24

Läneform . Extra upptrappning av den garan- Färdigställandeår terade räntan (procentenheter) år

1983 1984 1985

Hyreshus Räntelån, inkl. de hus för vilka sådant lån kunnat lämnas men ej sökts

1958— 1963 1.60 0,80 0.80 1964— . 1.10 0,55 0,55

Paritetslån och nominella lån enligt 1967 års bostadslänekungörelse

1968-1972 0,60 0,30 0.20

1973—- 0,50 0,25 0.25 Lån enligt bostadsfinansieringsförordningen

1975—1976 0,40 0,20 0,20 Bostadsrättshus Räntelän, inkl. de hus för vilka sådant lån kunnat lämnas en ej sökts

1958-1963 1,40 0,70 0.70 1964—- 0,85 0,45 0,45

Paritetslån och nominella lån enligt 1967 års bostadslänekungörelse

1968-1972 0,60 0.30 0,30 1973- 0,40 0.20 0,20

Lån enligt bostadsfinansieringsförordningen

1975-1976 0,40 0.20 0.20

För att kostnadsneutraliteten mellan de olika upplåtelseformerna skall bestå även efter ytterligare extra upptrappningar för hyres- och bostads-

rättslägenheter krävs i och för sig räntehöjningar även för egnahem byggda

åren 1975 och 1976. De tidigare beslutade extra upptrappningarna för åren

1983-1985 medför dock för dessa egnahem att räntebidragen upphör un-

der år 1985 och att. ytterligare upptrappningar för att minska subventio-

Upptrappningarna skulle för hyres- och bostadsrättshusen medföra följande kostnadsökningar för lån inom låneunderlaget.

Det är således överlag fråga om betydande kostnadsökningar. De kommer också att omfatta relativt nybyggda hus. .

För hus byggda före år 1975 påbörjas amorteringen av det statliga bostadslånet när den garanterade räntan når nivån för marknadsräntan. De

här redovisade upptrappningarna skulle medföra att amorteringarna påbörjas redan år 1983 för lån som avser hyres- och bostadsrättshus byggda före

år 1975. Detta skulle skapa problem för vissa privata fastighetsägare, eftersom amorteringar i motsats till räntekostnader inte är avdragsgilla vid

inkomsttaxeringen. Jag vill också framhålla att amorteringarna i många fall

Prop. 1982/83: 50 25

Färdig- Räntor — Ränteökning? Ränteökning vid Total ränteökning kr./m” ställandeår! under år under är ytterligare extra :--— under treårsperioden 1983-1985

1982 1983 upptrappning. kr./m? år

kr./m? kr./m? 1983 1984 1985 Vid beslutade Vid såväl beslu-

upptrappningar tade som ytterligare

upptrappningar

Hyresrätt

Bostadsrätt

! För resp. år har ränteökningen beräknats för den låneform som dominerar. > Beloppet inkluderar normal och våren 1982 beslutad extra upptrappning tför årgångarna 1975-1976 och 1982 endast normal upptrappning).

skulle komma att överstiga de avskrivningar som fastighetsägaren har rätt att göra. .

De genomsnittliga kostnadsökningar för SABO-företagen som blir följden av de högre upptrappningarna skulle uppgå till 5,90 kr./m? under år 1983. För en lägenhet om 3 rum och kök innebär det en kostnadsökning med ca 40 kr./mån. Tillsammans med de redan beslutade extra upptrappningarna blir kostnadsökningen under år 1983 11.40 kr./m? eller 75 kr./mån för cn lägenhet om 3 rum och kök.

Redan de beslutade extra upptrappningarna leder till avsevärda höjningar av boendekostnaderna. Att ytterligare höja dem i den omfattning som jag här har visat är enligt min mening inte försvarbart. Bostadskostnaden ökar ju även till följd av stigande bränslekostnader och andra drifts- och underhållskostnader.

Syftena med de i prop. 1981/82: 124 föreslagna ätgärderna var, förutom att förstärka statsbudgeten, att dels motverka en förmögenhetsomfördelning till förmån för ägare av sådana fastigheter som inte direkt berörs av de extra upptrappningarna, dels utjämna boendekostnaderna i hela bostadsbeståndet, således även i den del som inte omfattas av räntebidragssystemet. Ytterligare upptrappningar av de garanterade räntorna skulle tillgodose det rent budgetmässiga syftet men motverka de andra.

Om räntebidragen minskas ytterligare leder det givetvis till en ytterligare höjning av hyresnivån. För fastighetsägare med fastigheter som inte berörs av de extra upptrappningarna ges således utrymme för ytterligare intäkts-

Prop. 1982/83: 50 26

ökningar trots att dessa upptrappningar inte påverkar fastigheternas kostnadsbild. Detta skulle leda till en ännu större förmögenhetsomfördelning till förman för ägare av vissa hyreshus. Inte heller kostnaderna för äldre bostadsrättslägenheter och villor påverkas av upptrappningarna. medan

kostnaderna för de nyare bostäderna skulle öka kraftigt. Detta faktum skulle avspeglas i ökade överlåtelsepriser på äldre bostadsrättslägenheter och villor. Stigande överlåtelsepriser skulle naturligtvis göra det svårare framför allt för hushåll som saknar eget kapital att förvärva sådana bostä-

der.

Den kraftigare höjning av den allmänna hyresnivån som skulle följa av ytterligare extra upptrappningar av de garanterade räntorna skulle också få till effekt att skillnaderna i boendekostnader mellan äldre hyresrättslägen-

heter och bostadsrättslägenheter av motsvarande ålder skulle öka ytterligare. | Sammanfattningsvis anser jag att det från såväl fördelningspolitiska som

bostadspolitiska utgångspunkter är olämpligt att åstadkomma den avsedda budgetförstärkningen genom ytterligare minskningar av räntebidragen.

4¶Möjligheter till inkomstförstärkningar

Den erforderliga budgetförstärkningen måste ästadkommas på ett sätt

som är förenligt med de bostadspolitiska och fördelningspolitiska mälen. Den väg som med hänsyn härtill bör väljas är enligt min mening att förstärka statens inkomster.

4.1 Höjning av garantibeskattningen

Vid riksdagsbehandlingen av förslaget om hyreshusavgift diskuterades — enligt vad jag har erfarit — om inte syftena med förslaget på ett smidigare sätt kunde uppnås genom att repartitionstalet. dvs. den andel av en fastighets taxeringsvärde som tas upp för kommunal garantibeskattning, höjdes.

Jag vill därför ta upp denna fråga.

En första förutsättning för att genom en höjning av garantibeskattningen

uppnå den avsedda budgetförstärkningen måste vara att staten genom

någon form av avräkningsförfarande kan tillgodoföras de inkomstökningar som vid en höjning av repartitionstalet annars skulle tillfalla kommunerna. Redan detta innebär en komplikation. En höjning av garantibeskattningen framstår vidare i detta sammanhang som mindre lämplig, bl. a. med hänsyn till att syftet med den kommunala garantibeskattningen är att garantera kommunerna en intäkt även från fastigheter som ger ett. skattemässigt underskott. När en fastighet ger ett skattemässigt överskott som överstiger

garantibeloppet saknar garantiskatten betydelse. Detta medför att effekter-

na av en höjning av repartitionstalet för den enskilda fastigheten och för

Prop. 1982/83: 50 27

staten skulle variera beroende på fastighetens skattemässiga resultat. Om

fastigheten före en höjning ger ett skattemässigt underskott, skulle den

ökade garantibeskattningen bli effektiv. dvs. fastighetsägarens skatt skulle öka med ett belopp som motsvarar kommunal utdebitering på den höjda delen av garantibeloppet. Statens inkomster skulle efter avräkningsförfarandet öka i motsvarande mån. Om däremot fastigheten i utgångsläget ger ett skattemässigt överskott, skulle den ökade garantibeskattningen inte alls

eller endast delvis bli effektiv. Om överskottet t.ex. överstiger det höjda garantibeloppet. skulle fastighetsägaren inte påföras någon ytterligare

skatt.

Effekterna av en ökad garantibeskattning skulle således variera från fall till fall beroende på fastighetens skattemässiga resultat. De fastigheter som

ger det bästa resultatet skulle undantas från beskattningen. medan fastig-

heter med sämre skattemässigt resultat skulle omfattas av den, Effekterna

skulle också komma att variera med den kommunala utdebiteringen. Jag anser mot bakgrund av det anförda att en ökad garantibeskattning

inte är lämplig när det gäller att främja de uppställda målen. Ett sådant system är inte ett effektivt instrument för att utjämna boendekostnaderna mellan bostäder av olika ålder och med olika upplåtelseform och inte heller

för att förhindra en förmögenhetsomfördelning till förmån för vissa fastighetsägare m. fl. Till bilden hör också att det skulle vara en komplikation i

det praktiska taxeringsarbetet att ha skilda repartitionstal för olika fastig-

heter.

4.2: Hyreshusavgift

Jag övergår nu till att behandla det tidigare förslaget om införandet av en

hyreshusavgift. Redan nu vill jag emellertid anmäla att den utväg som enligt min mening bör väljas för att tillgodose de tidigare angivna syftena är att införa en hyreshusavgift. Vissa avvikelser från det tidigare förslaget bör emellertid göras. Även dessa tar jag upp i det följande.

4.2.1 Motiv

Systemet med räntebidrag omfattar lägenheter byggda och ombyggda fr.o.m. år 1958. Av dessa har 700000 lägenheter i hyreshus. 260000 i bostadsrättshus och 400000 i egnahem berörts av de hittills beslutade extra upptrappningarna av de garanterade räntorna. Det finns emellertid många lägenheter som inte omfattas av räntebidragssystemet. Av samtliga hyresoch bostadsrättslägenheter finns ca 502: — 650000 resp. 270000 lägen-

heter — i hus byggda före år 1958. Mellan åren 1958 och 1974 torde vidare

35000 — 40000 hyres- och bostadsrättslägenheter ha byggts utan statligt stöd.

Ett av huvudmotiven för förslaget om en hvreshusavgift var. som jag tidigare har nämnt, att motverka en förmögenhetsomfördelning till förmån

Prop. 1982/83: 50 28

för vissa fastighetsägare. I motioner som väcktes med anledning av försla-

get yrkades avslag på detta bl.a. med motiveringen att denna effekt inte med nödvändighet skulle uppkomma.

För egen del gör jag i denna fräga samma bedömning som min företrädare och majorneten i civilutskottet (CU 1981/82: 7y), nämligen att de extra

upptrappningarna kommer att leda till en allmän höjning av hvresnivån och

till den typ av förmögenhetsomfördelning som har beskrivits i det föregå-

ende.

4.2.2¶Avgiftens storlek

Eftersom hyressättningen är ett resultat av förhandlingar, är det omöjligt

alt för varje enskild fastighet konstatera hur stor del av en hyreshöjning

som beror på minskade räntebidrag. Mot denna bakgrund föreslogs i prop. 1981/82: 124 att underlaget för avgiften skulle utgöras av fastighetens taxeringsvärde. Detta anknyter visserligen inte direkt till hyrorna, men hyran

utgör dock en äv de värdefaktorer som beaktas när taxeringsvärdet för hyreshus bestäms. Taxeringsvärdet har också den fördelen att det är väl

känt och att det beräknas enligt enhetliga principer.

Hyreshusavgiftens storlek bestämdes enligt förslaget med hänsyn till att

höjningen av den allmänna hyresnivån ären 1983—1985 kunde antas komma att motsvara de genomsnittliga kostnadsökningar som uppkommer hos

SABO:s medlemsföretag till följd av de extra upptrappningarna av de garanterade räntorna under dessa år. De beräknades uppgå till 5,50 kr./m?

år 1983 och 3,50 kr./m” för vart och ett av åren 1984 och 1985. dvs. totalt

12.50 kr./m” under perioden. |

En avgift om 22 på taxeringsvärdet för hyreshus byggda före år 1958 beräknades medföra kostnadsökningar för berörda hus i storleksordningen 9—14 kr./m?”. Liksom i fråga om den extra upptrappningen av de garanterade räntorna föreslogs i propositionen att hyreshusavgiften skulle höjas

stegvis och nå 296 år 1985.

I följande tablå redovisas de genomsnittliga kostnadsökningar som skul-

le ha uppkommit i den del av hyreshusbeståndet som har byggts före är

År 1983. Ar 1984 År 1985 = Totalettekt

kr./m” kr./m? kr./m? ar 1985 kr/.m?

Effekterna av hyreshusavgiften för hus byggda före ar 1958! 4,50—7.20 = 2.25-3,60 225-360 9.00—14,40 Genomsnittlig effekt för SABO-företagen av säväl de extra höjningarna av de garanterade räntorna : som hyreshusavgiften 7,15 4,35 4.35 15.85

! Beräkningarna bygger bl.a. på uppgifter om de genomsnittliga taxeringsvärdena för hus av olika ålder.

Prop. 1982/83: 50 29

1958 om förslaget i prop. 1981/82: 124 om hyreshusavgift hade genomförts.

I tablån redovisas också de kostnadsökningar som skulle ha uppkommit

för SABO-företagen till följd av de extra upptrappningarna av de garanterade räntorna och hyreshusavgiften. .

Enligt min mening skulle en avgift, bestämd på det sätt som jag nyss

angav, inte ha varit högre än vad som kunde motiveras av den höjning av

hyresnivån som beräknas uppkomma på grund av de extra upptrappningarna av de garanterade räntorna ären 1983-1985. Jag anser därför att avgiftens storlek var lämpligt avvägd I propositionsförslaget.

4.2.3 Tillämpningsområde

Avgiften skulle enligt förslaget omfatta hyreshusenheter med den innebörd detta begrepp har i fastighetstaxeringssammanhang. Begreppet inne-

fattar förutom själva hyreshuset även den tomtmark som hör till huset.

Hyreshus utgörs enligt definitionen i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152) av byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell. restaurang och liknande. Både fastigheter med hyreslägenheter och fastigheter med bostadsrättslägenheter omfattas av begreppet. Enligt förslaget skulle hyreshusavgiften omfatta hyreshusenheter med huvudsakligen bostäder, hyresbusenheter som innehåller både

bostäder och lokaler och hyreshusenheter med huvudsakligen lokaler.

Även hyreshusenheter som består av obebyggd tomtmark och hyreshusenheter med byggnader som inte har åsatts något byggnadsvärde vid fastighetstaxeringen skulle omfattas av avgiften.

Begreppet hyreshus innefattar emellertid inte alla hus med lägenheter

som upplåts med hyres- och bostadsrätt. BI. a. ingår normalt inte rad- och

kedjehus med sådana lägenheter. Hus av detta slag hänförs nämligen vid

fastighetstaxeringen som regel till småhus. Rent principiellt borde givetvis också dessa hus träffas av en avgift. Med hänsyn till bl.a. de administrati-

va svårigheter, som detta skulle medföra och på grund av det ringa antalet

sådana hus för närvarande anser jag att de bör undantas från avgiften.

Avgiften skulle tas ut för hus med värdeår före år 1958. Även begreppet

värdeår används vid fastighetstaxeringen. Normalt utgörs värdeåret av fastighetens nybyggnadsår. men om huset har genomgått om- eller tillbygg-

nad bestäms värdeåret även med hänsyn till den ökning av husets åter-

stående livslängd som om- och tillbyggnaden ger upphov till. Värdeåret

blir i sådana fall ett senare år än nybyggnadsäret. Exempelvis har 696 av det hyreshusbestånd som byggdes före år 1958 ett senare värdeår än är 1958. De fastigheter som under senare år har genomgått omfattande om-

eHer tillbyggnader skulle således inte ha berörts av avgiften. För fastigheter som i framtiden genomgår omfattande ombyggnad blir situationen

densamma. .

Förslaget om hyreshusavgift har kritiserats för att det skulle drabba privata fastighetsägare i större utsträckning än övriga ägarekategorier. Det

Prop. 1982/83: 50 30

är i och för sig riktigt att hyreshusavgiften i stor utsträckning faller på

privata fastighetsägare. Detta beror dock uteslutande på att privata fastighetsägare är den dominerande ägarekategorin inom den del av beståndet som inte omfattas av räntebidragssystemet. Det motsatta gäller för den del

av hyreshusbeståndet som berörs av de extra upptrappningarna av de

garanterade räntorna. Ett av syftena med avgiften är just att motverka en

förmögenhetsomfördelning till förmån för vissa fastighetsägare genom att

balansera den på grund av de extra upptrappningarna väntade allmänna

höjningen av hyresnivån. Förslaget skulle därför i stort sett inte ha medfört några försämringar i törhållande till nuläget för dessa fastighetsägare.

Kritiken på denna punkt anser jag således inte vara bärande.

Kritik riktades vid riksdagsbehandlingen också mot att avgiftsskyldigheten skulle läggas på ägare till hyreshusenheter med den innebörd detta begrepp har vid fastighetstaxeringen. Med anledning av denna kritik vill jag framhålla följande.

Hyreshus med bostadsrättslägenheter

För hyreslägenheterna kommer upptrappningarna av de garanterade

räntorna, som jag tidigare nämnde, att leda till en allmän hyreshöjning. För

bostadsrättslägenheterna bestäms boendekostnaderna däremot direkt av

den enskilda föreningens kostnader. De kostnadsökningar som uppkommer till följd av minskade räntebidrag för bostadsrättslägenheter i hus byggda efter år 1957 påverkar således inte kostnaderna för äldre bostadsrättslägenheter. Detta förhållande och likaså den allmänna höjningen av hyresnivån torde medföra att marknadsvärdet på äldre bostadsrättslägen-

heter stiger.

De under våren 1982 beslutade extra upptrappningarna av de garanterade räntorna för bostadsrättshus byggda under åren 1958-1974 medför under perioden 1983-1985 genomsnittliga kostnadsökningar på 9.40—- 28,60 kr./m”. Av vad jag nyss nämnde framgår att det finns starka motiv för att äldre bostadsrättsföreningar belastas med motsvarande kostnader. En kostnadsutjämning skulle därmed ske mellan olika årgångar av bostads-

rättslägenheter. samtidigt som man förhindrar att kostnadsneutraliteten mellan hyres- och bostadsrätt försämras. Härigenom motverkas en förmö-

genhetsökning för innehavare av äldre bostadsrättslägenheter.

Egnahem

Frågan uppkommer då om inte också äldre egnåhem bör omfattas av ett system för kostnadsutjämning. Ökade boendekostnader för hyres- och bostadsrättslägenheter och för statligt finansierade egnahem påverkar gi-

vetvis marknadsvärdet på övriga egnahem. Det kan därför i och för sig ligga i linje med de bostadspolitiska strävandena att införa en avgift även

för egnahem. Jag anser dock mot bakgrund av den beslutade marginalskatte- och avdragsreformen att så inte bör ske.

Prop. 1982/83: 50 : | 3

Hyreshus med lokaler

Kritik riktades under riksdagsbehandlingen mot att hyreshusavgift skulle erläggas också för lokaler, bl.a. därför att hyressättningen för lokaler inte påverkas av förändringar av hyresnivån för bostäder. Förslag väcktes om att lokalytor, eller åtminstone hyreshus med huvudsakligen lokaler,

skulle undantas från avgiften.

Att en hyreshusavgift skall omfatta även lokaler har främst fiskala mo-

tiv. Det finns emellertid också andra skäl. Om man undantar lokaler från

avgiften skulle detta kunna leda till en ökad kontorisering. Det skulle

vidare medföra administrativa svårigheter att göra sådana undantag. Det taxeringsvärde som åsätts ett hyreshus delas nämligen inte annat än undantagsvis upp i en bostadsdel och cen lokaldel. Det skulle därför vara

besvärligt att i det enskilda fallet särbehandla lokaldelen. Om man inte

generellt verkande lösningar. En metod skulle vara att undanta hyreshus med huvudsakligen lokaler från avgiften. Enligt min mening är det dock inte lämpligt att göra fastighetsägarnas kostnader för lokaler, och därmed som regel också lokalhyrorna, beroende av den typ av hyreshus i vilken tokalen är belägen.

Obebyggd tomtmark

År 1981 fanns det i hela riket ca 4 500 taxeringsenheter som hänfördes till kategorin tomtmark för hyreshus. Ca 4300 av dessa saknade byggnadsvärde. Det fanns på dessa enheter sammanlagt ca 650 byggnader, varav

männa hyresnivån inte alls eller endast i begränsad utsträckning påverkar hyran (saneringsfastigheter). Under riksdagsbehandlingen av prop. 1981/82: 124 yrkades i en motion att dessa taxeringsenheter skulle undantas från hyresavgiften. Som motiv angavs att det inte är skäligt att ta ut:en hyreshusavgift endast av den anledningen att dessa byggnader annars skulle kunna ge oacceptabla vinster.

Enligt min mening är yrkandet rimligt. De skäl som jag tidigare har redovisat för att lägga en hyreshusavgift på olika typer av hyreshusenheter är inte giltiga när det är fråga om taxeringsenheter som hänförs till kategorin obebyggda tomter för hyreshus eller saneringsfastigheter. Hyreshusaveft bör därför inte tas ut för sådana enheter.

Tidsmässig avgränsning

Förslaget i prop. 1981/82: 124 innebar att avgiften skulle omfatta hyreshus med värdeår före 1958, dvs. hus som på grund av sin ålder inte

omfattas av räntebidragssystemet.

I en motion (1981/82: 2364) yrkades att tillämpningsområdet för hyreshusavgiften skulle utvidgas så att avgift tas ut inte bara för hus med

värdeår före 1958 utan även för sådana hus med värdeår fr.o.m. 1958

Prop. 1982/83: 50 a 1

t.o.m. 1974 för vilka statliga bostadslån för nybyggnad inte har lämnats. Skälen härför angavs vara att höjningen av de garanterade räntorna leder till en allmän höjning av hyresnivån som berör även hus som har tillkommit

efter är 1957. Genom utvidgningen av tillämpningsområdet skulle huvud-

delen av alla privatfinansierade hus med hyres- och bostadsrättslägenheter samt de s. k. andelshus som har byggts efter år 1957 komma att omfattas av avgiften. Som jag tidigare har redovisat torde det vara fråga om 35 000—

40 000 lägenheter som tillhör denna kategori. Det är givetvis helt riktigt som motionärerna konstaterar att de extra höjningarna av de garanterade räntorna leder till en allmän höjning av

hyresnivån, som inte kan hänföras enbart till vissa årgångar av lägenheter. Enligt min mening bör därför cn hyreshusavgift tas ut för alla hus med värdeår före år 1975. Samtidigt bör dock hus som omfattas av räntebi-

dragssystemet. dvs. i princip alla bostadshus som har uppförts eller byggts

om efter år 1957 med stöd av statliga tertiärlån eller bostadslån, undantas från avgiften, liksom de lokalhus som efter år 1957 har uppförts eller

byggts om med stöd av sådana lån. En avgift på 197 av taxeringsvärdet kan

beräknas öka fastighetsägarnas kostnader med mellan 8,50 och 10.80 kr./m” vad gäller hyreshus med huvudsakligen bostäder. Av de uppgifter

som jag nyss lämnade framgår att det är fråga om ett relativt litet antal bostäder som tillkommer. Flertalet hyres- och bostadsrättslägenheter från

perioden 1958-1974 har nämligen byggts med statligt stöd och omfattas därför av räntebidragssystemet. Däremot finns det ett ganska stort antal lokalhyreshus från denna tid.

Som en följd av detta förslag ökar statens intäkter av en hyreshusavgift

under är 1983 med ca 300 milj. kr. och är 1985 med det dubbla beloppet i jämförelse med förslaget i prop. 1981/82: 124.

4.2.4 Begränsning av avgiften i vissa fall

I ett motionsyrkande (1981/82: 2361) krävdes särskilt hänsynstagande till

små fastigheter med underskott i förvaltningen. Enligt motionären beror

underskotten bl.a. på att hyresutvecklingen har varit svag. Han föreslog att ett schablonavdrag skulle göras från taxeringsvärdet innan avgiften beräknadés. Schablonavdraget borde kunna fastställas till 350000 kr. utan

att det enligt motionären på något avgörande sätt skulle päverka statens inkomster. |

Det kan konstateras att det genomsnittliga taxeringsvärdet för hyreshus

med värdeår före år 1958 uppgår till ca 790000 kr. Ett schablonavdrag om

350000 kr. motsvarar säledes ca 459: av det genomsnittliga taxeringsvärdet och skulle medföra att statens inkomster av avgiften minskar med ca

200 milj.kr. under år 1983 och 400 milj. kr./år fr. o. m. år 1985. Jag anser att

en sådan reducering skulle dels försvaga budgeteffekterna av avgiften i en oacceptabel utsträckning. dels motverka hyreshusavgiftens kostnadsutjämnande effekt.

Prop. 1982/83: 50 WT '

4.2.5 Avgiftens behandling vid inkomsttaxering

Hyreshusavgiften skulle enligt förslaget vara avdragsgill vid taxeringen i

av hyresintäkterna. dvs. för konventionellt beskattade fastigheter.

Vid riksdagsbehandlingen yrkades (motion 1981/82: 2364) att hyreshusavgiften inte skulle vara avdragsgill vid taxeringen. I denna fråga vill jag anföra följande. .

Hyreshusavgiften är avsedd att genomsnittligt sett balansera de beräknade hyreshöjningarna. För innehavare av konventionellt beskattade fastigheter medför höjda hyror ökade skatteplikuga inkomster. Om hyreshusavgiften inte skulle vara avdragsgill, skulle avgiften få betalas med beskattade medel. För att belysa effekterna av en icke avdragsgill avgift kan jag ange följande. För att en fastighetsägare som har en marginalskatt om 60 skall kunna erlägga en icke avdragsgill hyreshusavgift om 10 kr./m”, krävs hyresökningar om 25 kr./m? för att avgiften inte skall påverka fastighetens resultat negativt. Som jag anförde i det föregående är syftet med hyreshusavgiften inte att generellt försämra resultatet av fastighetsförvaltningen utan att balansera en väntad allmän hyreshöjning. Därför anser jag alt avgiften bör vara avdragsgill vid taxeringen av konventionellt beskattade fastigheter.

Fastigheter som innehas av allmännyttiga företag eller bostadsrättsföre-

ningar schablonbeskattas. Som intäkt redovisas endast en viss procent av

fastighetens taxeringsvärde. För dessa fastigheter påverkas således det skattemässiga resultatet inte av ökade hyresintäkter. varför det inte heller

föreligger motiv för att göra hyreshusavgiften avdragsgill i dessa fall.

För att hyreshusavgiften skall vara neutral med hänsyn till ägandeförhål-

landena mäste den alltså vara avdragsgill för konventionellt beskattade

fastigheter. Ett annat sätt att åstadkomma den avsedda neutraliteten mellan ägarkategorierna skulle vara att differentiera avgiftsuttaget med hänsyn till om fastigheten är konventionellt etler schablonmässigt beskattad. En sådan ordning skulle emellertid vara administrativt mer komplicerad. Jag föreslår därför att den nyss behandlade ordningen med avdragsrätt genomförs.

5¶Sammanfattning

Jag har nu i enlighet med riksdagens uttalande undersökt om det finns andra lösningar än de i prop. 1981/82: 124 föreslagna om en hyreshusavgift

för att dels åstadkomma den eftersträvade förstärkningen av statsbudgeten, dels nå de uppställda bostadspolitiska målen. Som jag har redovisat är

ytterligare upptrappningar av den garanterade räntan av ifrågavarande storleksordning f.n. inte möjliga att göra. Inkomstförstärkningar är därför

den väg som måste väljas.

Prop. 1982/83: 50 34

Det i anslutning till riksdagsbehandlingen diskuterade förslaget att utöka den kommunala garantibeskattningen anser jag inte lämpligt att genomföra

bl. a. på grund av att det skulle ge olika effekter beroende på fastigheternas skattemässiga resultat i utgångsläget.

De överväganden som har gjorts angående andra tänkbara lösningar än den som föreslogs i propositionen visar enligt min mening att det från såväl fördelningspolitiska som bostadspolitiska utgångspunkter är ett bättre alternativ att införa ett system med en särskild avgift.

Jag har också kommit fram till uppfattningen att ett system med en särskild avgift i tekniskt avseende bör vara uppbyggt på i huvudsak samma sätt som enligt förslaget i prop. 1981/82: 124. Som där framhölls knyter ett sådant system an till redan beprövade rutiner, eftersomi det är utformat med ledning av de regler som gäller för skogsvärdsavgiften. En annan fördel är att bestämmelserna rörande avgiften ganska lätt torde kunna hanteras av både de avgiftsskyldiga och myndigheterna.

I några avseenden bör dock en annan lösning väljas än den som presenterades i propositionen. Sälunda bör hyreshusavgitt tas ut även för hyres-

hus med något av värdeåren 1958—1974 med undantag för sådana hus som har byggts eller byggts om efter år 1957 med stöd av statliga bostadslån eller som utan sådana lån har fått statliga räntelån. Vidare bör obebyggd

tomtmark för hyreshus liksom saneringsfastigheter undantas från avgifts-

skyldighet. Slutligen bör regler införas som förhindrar att en fastighet

omfattas av både extra upptrappningar av den garanterade räntan och hy-

reshusavgift. Hyreshusavgiflt skall inte tas ut i sådana fall.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört i det föregående om införande av en

hyreshusavgifl.

Prop. 1982/83: 50 pp tin

Bilaga 5:1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:175) med vissa bestämmelser om

bokföring av bostadslån m. m.;

Härigenom föreskrivs att lagen (1972: 175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse .

Den som är bokföringsskyldig och har tillgång i fastighet eller tomträtt, för vilken beviljats bostadslån enligt bostadslänekungörelsen (1967:552)

eller räntelån enligt räntelånekungörelsen (1967:553), får som en särskild

post bland tillgängarna i balansräkningen upptaga ett belopp som motsva-

rar högst den samlade skuldökningen av bostadslån enligt 33 § bostadslånekungörelsen och räntelån enligt 16§ räntelånekungörelsen. Posten skall

betecknas Bostadslånepost enligt lagen med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m. m.

Har den bokföringsskyldige er- Har den bokföringsskyldige erhållit underhållslån enligt förord- hällit underhällslån enligt förordningen (1978: 992) om län för under- ningen (1978: 992) om lån för underhåll av vissa bostadshus, får som en håll av vissa bostadshus, får som en särskild tillgångspost i balansräk- särskild tillgångspost i balansräk-

ningen upptagas ett belopp som ningen upptagas ett belopp som

motsvarar lånebeloppet. Posten motsvarar lånebeloppet. Posten skall betecknas underhållslånepost skall betecknas underhållslånepost enligt lagen med vissa bestämmel- enligt lagen med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån ser om bokföring av bostadslån

m.m. m.m. Detsamma gäller om den

bokförinegsskyldige har erhållit un-

derhållslån för år 1983 med stöd av

intyg som har utfärdats av länsbo-

stadsnämnden.

Har den bokföringsskyldige erhållit reparationslån enligt förordningen (1982: 644) om lån för byggnadstekniska åtgärder i bostadshus, får som en särskild tillgångspost i balansräkningen upptagas ett belopp som motsvarar lånebeloppet. Posten skall betecknas Reparationslånepost enligt lagen med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m. m.

Avser tillgångspösten enligt första, andra eller tredje stycket mer än ett

låneobjekt. skall av bokföringen framgå hur posten fördelar sig på objekten. Upplysning skall lämnas om hur posten har påverkat årsresultatet.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

! Senaste lydelse 1982: 646.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Prop. 1982/83: 50 Bilaga 6

Industridepartementets

verksamhetsområde

Prop. 1982/83: 50 1

Bilaga 6

Utdrag INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLLE

vid regeringssummanträde

1982-11-04

Föredragande: statsrådet Peterson, såvitt avser inledningen och littera D; statsrådet Dahl såvitt avser littera E.

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.

ÄTGÄRDER INOM INDUSTRIDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRAÄDE

Inledning

Med utgångspunkt från den krisplan, som tidigare under hösten redovisals av regeringen, kommer jag i det följande att lägga fram förslag will ökade statliga insatser inom minceralområdet.

Innan jag går in på dessa förslag vill jag redovisa vissa ytterligare initiativ, som jag avser att ta.

Som framgär av krisplanen är det regeringens uppfattning att den nyligen genomförda nedskrivningen av kronan bör följas upp med åtgärder som leder till att devalveringen får ett snabbt genomslag på hemmamarknaden. Fit viktigt område här gäller industrins försörjning med insatsvaror.

Jag avser att ta upp överläggningar med företrädare för det svenska näringslivet om hur en bättre konkurrenskraft för svenska insatsvaror skall åstadkommas. Avsikten är att diskutera vilka insatser industrin kan göra för att identifiera de produkter för vilka en inhemsk produktion kan byggas

upp och hur man praktiskt kan gå vidare i arbetet för att få till stånd en

tillverkning i Sverige. I diskussionen kommer också att tas upp frägan om statens möjligheter att medverka.

Vid överläggningarna med näringslivet kommer också teknikupphandlingsfrågor att tas upp. Teknikupphandlingen är ett utomordentligt viktigt område inom industripolitiken. Jag ser det därför som mycket angeläget att med företrädare för det svenska näringslivet diskutera formerna för en utveckling av teknikupphandlingen som ett industripolitiskt instrument.

Statsrädet Dahl kommer senare idag att lämna förslag om vissa energipolitiska åtgärder. Bland dessa ingår åtgärder för investeringar i Kommunal värmeförsörjning och för upphandling inom energiområdet. Det är angelä- | Riksdagen 1982/83.1 saml. Nr 50. Bilaga 6

Prop. 1982/83: 50 to

get att svensk industri tar vara på de möjligheter som detta innebär. Hur

detta praktiskt skall ästadkommas. kommer också att diskuteras med

företrädare för berörda delar av näringslivet.

D Mineralförsörjning m. m.

D 8. Program för utökad prospektering m. m. Något anslag för detta ända-

mål finns inte upptaget i statsbudgeten för budgetåret 1982/83.

Ett bättre utnyttjande av Sveriges egna råvaruresurser är från industri-, handels- och arbetsmarknadspolitiska synpunkter angeläget. Ett investerings- och utvecklingsprogram avscende gruv- och mineralindustrin kommer därför att utarbetas. Ett första led i detta program utgörs av en utökad prospektering i syfte att öka livslängden hos befintliga gruvor och mineralföretag samt att lägga grunden för nya sådana. Av vikt är härvid att försöka åstadkomma en långsiktigt lönsam breddning av industrin. En utökad sulfidmalmbrytning för vissa basmetaller kan vara möjlig, liksom för lege-

ringsmetaller, ädelmetaller och inte minst industrimineral. Vad gäller särskilt legeringsmetaller talar även beredskapsskäl för en bättre kartläggning

av de inhemska tillgångarna och möjligheterna att utnyttja dessa.

Stål- och järnmalmsproduktion har länge utgjort basen för Norrbottens utveckling. Utnyttjandet av mineralråvarorna kommer under överskådlig tid att ha avgörande betydelse för den industriella utvecklingen i Norrbot-

ten, liksom i Västerbotten och detar av Mellansverige, framförallt Bergslagen. Ett program för en utökad prospektering och projektering av nya gruvor bör därför inriktas mot i huvudsak dessa geografiska områden.

Jag beräknar det totala medelsbehovet för progrummet till 300 milj. kr., varav 50 milj. kr. för Mellansverige.

Medlen bör kunna användas även för brytvärdhetsundersökningar i

syfte att snabbare kunna utvärdera bäde redan gjorda och kommande prospekteringsfynd. Det bör även finnas möjligheter att med dessa medel förstärka sådan verksamhet inom Sveriges geologiska undersökning som är av särskild betydelse för det fortsatta prospekteringsarbetet i framför

allt Norrbotten.

Programmet är avsett att genomföras under en femårsperiod. Det är nödvändigt att programmets finansiering garanteras för hela perioden. En lämplig metod är att riksdagen nu anvisar nyssnämnda 300 milj. kr. i form av ett reservationsanslag.

Programmet bör planeras och genomföras i en bred samverkan mellan

intressenterna inom gruv- och mineralindustrin. Samråd bör självfallet ske

även med berörda arbetsmarknadsorgan. Det är härvid av vikt att plane-

ringen kan ske över myndighets- och industrigränser bl.a. i syfte att undvika dubbelarbete så att personal kan arbeta rationellt och kostnadskrävande teknisk utrustning utnyttjas effektivt. Projekt bör med samma

Prop. 1982/83: 50 3

resursinsats kunna bedrivas i större skala och ge resultat av betydligt

större värde om flera organ samverkar, Sådana brett upplagda projekt har inom mineralområdet hittills genomförts i endast enstaka fall. Det bör ankomma på regeringen att efter överläggningar med intressenterna närmare bestämma hur programmet skall genomföras samt teckna de avtal med industrin som eventuellt kan krävas. En redovisning av detta bör i efterhand lämnas till riksdagen.

Jag förordar således att ett reservationsanslag av 300 milj. kr. för detta ändamål tas upp på tilläggsbudget I för statsbudgeten för innevarande

budgetår. .

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen

att för Program för utökad prospektering m.m. på ulläggsbudget I

till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudti-

teln anvisa ett reservationsanslag av 300 000000 kr.

E Energi

En aktiv energipolitik ställer krav på omfattande investeringar. Takten i dessa investeringar skall nu forceras. I det följunde läggs fram förslag till åtgärder vad gäller fjärrvärme, torveldade anläggningar och upphandling inom energiområdet. De åtgärder som gäller torveldade förbränningsanläggningar föreslås finansieras genom höjning av den särskilda avgiften för aljeprodukter. Övriga åtgärder bör finansieras över statsbudgeten.

Fjärrvärme

Utbyggnaden av fjärrvärme i Sverige startade i slutet av 1940-talet. År 1960 hade i tio kommuner installerats en kapacitet på totalt ca 1000 MW. År 1970 var den installerade effekten drygt 5000 MW och år 1980 ca 13000 MW. Motiven för fjärrvärmeutbyggnaden har varit att genom stora anläggningar utnyttja bränslet effektivare. att förbättra miljön I tätorterna samt

att skapa förutsättningar för elproduktion i kraftvärmeverk. De senaste

åren har ytterligare motiv tillkommit. Fjärrvärme är liksom elektricitet en distributionsform för energi. På samma sätt som el kan produceras på flera olika sätt kan hetvattnet i fjärrvärmenäten produceras med hjälp av många olika energikällor och energiformer. Därigenom ger fjärrvärme goda möjligheter till ersättning av olja i tätorternas värmeförsörjning. Utbyggnad av fjärrvärme ger också möjligheter till elproduktion i kraftvärmeverk och bidrar därigenom till att skapa förutsättningar för avvecklingen av kärn-

kraften.

Investeringar i fjärrvärmeproduktion har sedan år 1977 till viss del finansierats genom de s.k. fjärrvärmelånen. Denna finansieringsform till-

Prop. 1982/83: 50 4

kom för att ge kommunerna möjlighet att erhålla långsiktiga lån till utbyggnad av fjärrvärme. Finansieringssystemet har sin grund i av riksbanken lämnade emissionstillständ för obligationslån avseende utbyggnad av an-

läggningar för produktion och distribution av fjärrvärme. Obligationerna

emitteras av kommunlåneinstituten. dvs. Kommunlåneinstitutet AB och Kommunkredit AB. Fjärrvärmelånen är i princip specialdestinerade och påverkar därigenom inte direkt övrig kommunal upplåning.

Allmänna pensionsfonden (AP-fondem), försäkringsbolag m. fl. är stora köpare av de obligationer som kommunlåneinstituten ger ut. Därutöver svarar de för direkt utlåning till fjärrvärmeutbyggnad. AP-fonden har därvid tillämpat samma villkor som gäller för obligationerna.

Storstadskommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö saknar möjlighet att få del av kommunlåneinstitutens fjärrvärmelån eftersom dessa kommuner har möjlighet att erhälla direkta emissionstillstånd från riksbanken.

Som grund för en bedömning av behovet av fjärrvärmelån låter industri-

departementet skicka ut en enkät till kommunerna varje år. I enkätsvaren

skall kommunerna ange det totala behovet av investeringsmedel, hur stor del härav som finansieras med eget kapital och andra lån och hur stort behovet av fjärrvärmelån är. Enkätsvaren sammanställs och tillställs riksbanken. Mot bakgrund av det i sammanställningen redovisade totala beho-

vet av fjärrvärmelån och en kreditpolitisk bedömning fastställer riksbanken det belopp som de två ovan nämnda kommunlåneinstituten får disponera för fjärrvärmelån.

Sedan år 1980 har beloppet tll en del utgjorts av utlandslån. Den andra delen utgörs liksom tidigare av svenska obligationslån. Amorteringstiden är normalt kortare för utlandslånen än för de svenska obligationslånen.

Sedan länen infördes år 1977 har länebehovet och tilldelningen av fjärrvärmelån varit följande.

Länebehov enligt Tilldelning av

enkäten fjärrvärmelån 1977 250 milj. kr. - 160 mulj. kr. 1978 385 milj. kr. 250 milj. kr. 1979 35 milj. kr. 300 milj. kr. 1980 615 milj. kr. 400 tmilj. kre.! 1981 1060 milj. kr. 600 milj. kr.! 1982 I-117 milj. kr. 700 milj. kr.! ! Varav 120. 200 resp. 230 milj. kr. utländska lån.

Utbyggnaden av fjärrvärme hade 1 slutet av 1970-talet en takt av ca 1000 MW per är. Nu finns emellertid risk för att utbyggnaden kan komma att

stagnera. Skälen härtill är flera. Det höga ränteläget har medfört att längsiktiga investeringar uppvisar stora underskott de första åren. Beslutsprocessen vid utbyggnad av de fastbränsleeldade anläggningar som är aktuella

Prop. 1982/83: 50 5

i dag är vidare betydligt mer komplicerad än vid utbyggnad av oljeeldade anläggningar. Till detta kommer konkurrensen från elvärmen under 1980talet.

Som jag redan inledningsvis har nämnt är utbyggnaden av fjärrvärme av stor betydelse i ansträngningarna att minska oljean vändningen och förbätt-

ra miljön i tätorterna. Det är vidare viktigt att vi under 1980-talet kraftigt bygger ut fjärrvärmen för att skapa förutsättningar för att genomföra

avvecklingen av kärnkraften. Fjärrvärme grundad på annat än olja är av stor betydelse då det gäller att minska underskottet i bytesbalansen. Ut-

byggnaden av fjärrvärme har dessutom positiva effekter för svensk industri och för sysselsättningen.

Det är mot denna bakgrund väsentligt att utbyggnaden av fjärrvärme ökar. Jag har därför tagit initiativ till vissa ändringar i reglerna för de s.k. fjärrvärmelånen. Efter överläggningar mellan företrädare för riksbanken

och industridepartementet har riksbanken ställt sig positiv till att tr. o. m.

den I januari 1983 slopa kravet på utländsk upplåning för en del av

fjärrvärmelånen. Härigenom kan annuiteterna minskas vilket reducerar den finansiella belastningen för kommunerna. Den nya inriktningen inne-

bär därutöver i korthet följande. Den tidigare nämnda enkäten till kommunerna genomförs som tidigare. Grundat på detta material och andra bedömningar ger riksbanken de två kommunlåneinstituten vissa ramar för

kommunal uppläning på den svenska marknaden. Det överlåts åt instituten

att närmare utforma villkoren för de långsiktiga lånen till fjärrvärme.

De tre storstadskommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö berörs liksom tidigare inte av systemet med särskilda fjärrvärmelån. Deras rätt till direkta överläggningar med riksbanken om finansieringen av bl. a. fjärrvärmeutbyggnaden behålls oförändrad.

fjärrvärmelånen. Därigenom anser jag alt ett första steg mot en ökad fjärrvärmeutbyggnad har tagits. Ytterligare åtgärder behöver dock titlfälligtvis vidtas för att intensifiera fjärrvärmeutbyggnaden i den utsträckning

som är önskvärd i rådande situation.

Jag finner mot denna bakgrund att ett tillfälligt statligt stöd till fjärrvär-

meinvesteringar bör införas. Stödet bör därvid inriktas på investeringar i

fjärrvärmedistribution, dvs. fjärrvärmeledningar av olika dimensioner och annan utrustning för distribution av fjärrvärme. Värmeväxlare och annan utrustning i fastigheterna bör liksom tidigare finansieras genom bostadslånesystemet och energisparlänen. Det totala stödet bör få motsvara högst 1022 av investeringskostnaden för en distributionsanläggning som beställs under år 1983. Bidraget bör omfatta utbyggnad av fjärrvärmenärt i alla delar

av landet. Även längre ledningar för överföring av t.ex. spillvärme från industrier bör omfattas av bidragssystemet. Enerzgiförsörjningen i de tre största tätorterna rymmer särskilda svårig-

heter och möjligheter. Hur värmeförsörjningen utformas i dessa regioner

Prop. 1982/83: 50 6

har stor betydelse för hela landets energisituation. Jag avser därför att efter överläggningar med de berörda kommunerna inom kort återkomma till

denna fråga.

Beslut om stöd till utbyggnad av distributionsanläggningar för fjärr-

värme bör fattas av den delegation för upphandling inom energiområdet

som jag kommer att förorda i det följande.

Kostnaden, som bör bestridas över statsbudgeten, beräknas komma att uppgå till ca 300 milj. kr. Bidragen beräknas medföra en väsentlig ökning av beställningarna av utrustning.

Med dessa åtgärder bör utbyggnaden av fjärrvärme öka påtagligt. Åtgärderna kommer därigenom att ge ett väsentligt bidrag till sysselsättningen. både hos de industrier som tillverkar utrustning och i de kommuner där anläggningarna kommer att uppföras.

Torveldade anläggningar

Eldningsanläggningar för fast bränsle i fjärrvärmesystem finansieras f.n. genom den öppna kreditmarknaden, via anslutningsavgifter för fjärrvärmeanslutning. genom de tidigare nämnda fjärrvärmelänen samt genom lån

från oljeersättningsfonden. Anslutningsavgifterna får räknas in i underlaget för bostadslån. Lån från fonden kan uppgå till högst 504 av investe-

ringskostnaden. Om en anläggning är av prototyp- och demonstrationskaraktär kan oljeersättningsfonden även lämna bidrag med högst 5076 av

investeringskostnaden. Summan av lån och bidrag får då uppgå till högst

757.

Genom riksdagens beslut (NU 1980/81: 60. rskr 1980/81: 381) med anledning av prop. 1980/81:90 bil. I om riktlinjer för energipolitiken antogs bl. a. ett program för oljeersättning. I programmet angavs som målsättning för den framtida torvanvändningen en årlig energiproduktion av I TWh är 1985 och 6— 11 TWh är 1990.

Delegationen (1 1979: 01) för solvärme och bränslen som kan ersätta olja. oljeersättningsdelegationen (OED). har att i sumräd med berörda myndigheter svara för bl. a. uppföljning av det av riksdagen antagna oljeersättingsprogrammet. I delrapporten (DsI 1982:6) Uppföljning av oljeersättningsprogrammet presenterar OED en analys av utvecklingen inom olika delar av oljeersättningsprogrammet samt överväganden och slutsatser med anledning härav. OED konstaterar därvid bl.a. att om inte torveldade för-

bränningsanläggningar byggs i stor omfattning under de närmaste åren

kommer de energipolitiska målen vad avser torv inte att kunna uppfyllas.

Statens vattenfallsverk erhöll i juni 1978 regeringens uppdrag att utreda

förutsättningarna för att inom de fyra nordligaste länen uppföra minst två

torveldade anläggningar. Resultatet av denna utredning var att hetvatten-

centraler om 20 MW föreslogs för Boden och Gällivare och kraftvärmeverk om 30 MW el/60 MW värme föreslogs för Umeå och Östersund. Av

7¶Prop. 1982/83: 50

dessa har hittills projektet i Gällivare gett resultat i form av en beställning av en hetvattencentral om 20 MW.

I juh 1981 fick vattenfallsverket i uppdrag att utreda förutsättningarna för torveldade anläggningar i Syd- och Mellansverige. Utredningen redovisades i september 1982. Ett resultat av utredningen är att vattenfallsverket

har erbjudit de kommunala energiverken och energiföretagen i Arboga,

Falköping. Jönköping och Kumla ett samarbete i syfte att ta fram detaljun-

derlag för beslut om torveldade anläggningar. För Arboga, Falköping och

Kumla förefaller hetvattencentraler på 10 MW vara mest intressanta me-

dan det i Jönköping kan bli aktuellt med en större anläggning.

Mot bakgrund av den besvärliga sysselsättningssituationen i Norrbottens län har vattenfallsverket särskilt undersökt möjligheterna att i samarbete med kommunerna uppföra små fastbränsleeldade värmeverk. Förutsättningar föreligger enligt verket för att uppföra sådana anläggningar i

Pajala, Överkalix. Övertorneå. Haparanda och Kalix kommuner. Pannor

med en kapacitet på mellan I och 10 MW skulle kunna uppföras och eldas med i första hand torv.

Trots de åtgärder som har vidtagits för att öka användningen av torv som

bränsle för att ersätta olja har inte användningen ökat i den takt som är önskvärd för att uppnå det mål som har angivits för år 1990. Förklaringen

härtill kan vara bl.a. att kommunala energiverk och andra potentiella

köpare av anläggningar är osäkra inför användningen av ny teknik som ännu är relativt oprövad i värt land. Ett annat skäl är att många anläggningar i det inledningsskede som vi ännu befinner oss i inte är företagsekonomiskt lönsamma.

Jag anser därför att de ekonomiska förutsättningarna för att uppföra

torveldade förbränningsanläggningar bör förbättras under en övergångstid.

Jag föreslår att oljeersättningsfonden tillförs ett engängsbelopp på 200 milj.

kr. för stöd till sådana anläggningar. Stödet bör utgä endast till anläggning-

ar som beställs under år 1983. Det särskilda stödet bör utformas som ett bidrag på högst 2592 av

investeringskostnaden till förbränningsanläggningar som byggs för att eldas med främst torv. Bidraget bör kunna utgå samtidigt med län enligt nu

gällande regler. |

Av min redogörelse framgår alt ett betydande utredningsarbete om

torvanvändning har bedrivits bl.a. inom vattenfallsverket. Enligt min me-

ning bör bl. a. de i det föregående redovisade projekten med vattenfallsverket som intressent kunna komma i fråga för stöd. Förutsättningarna bör vara goda för att ett flertal anläggningar skall kunna komma till stånd

genom att de ekonomiska villkoren nu förbättras. Jag ser som en särskild

fördel att flera projekt kan bli aktuella inom det regionalpolitiska stödom-

rädet.

Det är angeläget att upphandlingen av den utrustning som kommer att

beställas som ett resultat av det nu aktuella stödet sker på ett samordnat

Prop. 1982/83: 50 8

sätt. Oljeersättningsfonden bör därför, innan beslut om investeringsbidrag fattas, samråda med den delegation för upphandling inom energiområdet som jag återkommer till i det följande. Vid bifall till vad jag har förordat kommer jag senare att föreslå att förordningen (1980: 1085) om stöd för åtgärder för att ersätta olja. m.m. kompletteras med en föreskrift med denna innebörd.

F.n. finansieras både stödet för åtgärder för att ersätta olja och det statliga energiforskningsprogrammet av en särskild avgift på oljepro-

dukter. Detsamma gäller det statliga stödet till prospektering efter olja. naturgas och kol. Inkomsterna av avgiften fonderas hos riksgäldskontoret i tre särskilda fonder, oljeersättningsfonden, energiforskningsfonden och oljeprospekteringsfonden. Avgiften utgår f.n. med tillsammans 80 kr. per kubikmeter för motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja (utom för fartygsdrift i utrikes trafik). Inkomsterna av avgiften fördelas på de tre fonderna med 37 kr. till oljeersättningsfonden, 31 kr. till energiforskningsfonden och 12 kr. till oljeprospekteringsfonden.

Enligt min mening bör det nu aktuella stödet finansieras på samma sätt

som det nuvarande stödet från oljeersättningsfonden. Jag beräknar behovet av en avgiftshöjning tull 13 kr. per kubikmeter. Avgiftshöjningen bör träda I kraft den I januari 1983.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1973: 1316) om särskild avgift för oljeprodukter. Förslaget har upprättats i samråd med chefen för budgetdepartementet. Med hänsyn till att förslaget är okomplicerat från lagteknisk synpunkt är det enligt min mening inte motiverat att inhämta lagrådets yttrande över lagförslaget. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.1.

Upphandling inom energiområdet

Som jag tidigare har anfört bör stora investeringar nu genomföras inom cnergiområdet. Investeringarna kommer att ha sin tyndpunkt i kommuner-

na. men även näringslivet berörs. Aktuella investeringar är t. ex. förbrän-

ningsanläggningar för fastbränsle. distributionssystem för värme, värmepumpar och annan liknande utrustning.

Existerande stödsystem är i betydande omfattning inriktade på att stimulera forskning och införande av ny teknik. Till forskning och utveckling

lämnas sådant stöd inom ramen för energiforskningsprogrammet. Teknik

som har passerat forsknings- och utvecklingsstadiet men som fortfarande är förknippad med tekniska eller ekonomiska risker kan få stöd från oljeersältningsfonden. Tillverkare av energiutrustning kan emellertid i vissa fall få stöd t.ex. för projekt där en produkt behöver ett stort antal

användare för att avsedd demonstrationseffekt skall kunna uppnås. Endast i enstaka fall har oljeersättningsfonden lämnat stöd till sådana projekt.

Prop. 1982/83: 50 9

Inom det industripolitiska området finns stöd som kan lämnas även till utveckling av energiteknik. Det gäller bl. a. stöd från industrifonden. Detta stöd är emellertid inriktat främst på tillverkare av utrustning som avses

säljas på världsmarknaden. Redogörelsen visar att de ätgärder som redan

har vidtagits för att stödja investeringar inom energiområdet främst avser forskning och utveckling eller teknik som inte är färdigutvecklad. I nuva-

rande situation är inte dessa åtgärder tillräckliga. De stora investeringarna som krävs både för att öka sysselsättningen

och för att genomföra en aktiv energipolitik kommer att i betydande utsträckning ske genom att teknik färdig för kommersiellt bruk används. Investeringarna kommer att medföra avsevärda åtaganden, framför allt för kommunerna. De kommer också att innebära en anspänning för tillverkare av utrustning. Det är härvid angeläget att kommunernas investeringsplaner och möjligheter att finansiera dessa planer stär i samklang med tillverkarnas möjligheter att leverera den utrustning som krävs.

För att uppnå en samordning mellan efterfrägan från främst kommuner som avser att genomföra investeringar inom energiområdet och beredskapen hos tillverkare av utrustning krävs ytterligare statliga åtgärder. Dessa åtgärder bör enligt min mening inriktas på: — sammanställning och analys av investeringsplaner och kapacitet — genomförande av större upphandlingar inom energiområdet m. m., med-

verkan vid förhandlingar i övrigt mellan användare och tillverkare av

energiutrustning — stöd, i flertalet fall i form av lån, när befintliga stödformer är otillräck-

liga för de syften som jag har angivit.

Åtgärderna inom upphandlingsområdet bör gälla främst energiförsörj-

ningen i kommunerna. Statliga myndigheters upphandling kommer således inte att beröras. Strävan är att genom bl.a. de insatser som jag här har förordat skall ca 25 koleldade förbränningsanläggningar uppföras och ett mycket stort antal större värmepumpar installeras i landet. De föreslagna

åtgärderna syftar också till att säkerställa att utbyggnaden av koleldade

anläggningar sker på ett planerat sätt så att såväl energiförsörjningsintresset som hänsynen till miljön tillgodoses.

När det gäller miljösapekterna på koleldade förbränningsanläggningar vill jag efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet anföra följande.

Koncessionsnämnden för miljöskydd har i de ärenden om sådana an-

läggningar som hittills har behandlats ställt långtgående krav på miljö-

skyddsåtgärder vid nya anläggningar. Riksdagen har i sitt uttalande (JoU 1981/82:35. rskr 1981/82:321) med anledning av prop. 1981/82:151 om åtgärder mot försurningen uttalat att denna skärpta praxis bör gälla för de anläggningar som nu kan bli aktuella. Det är naturligt att detta uttalande ligger till grund för regeringens agerande i dessa frågor.

För att de nationella överväganden som ligger bakom riksdagens och

Prop. 1982/83: 50 10

regeringens ställningstagande när det gäller att värna om miljön inte skall

leda till att fjärrvärmeproducenter av ekonomiska skäl avstår från att föra fram till prövning förslag om sådana koleldade förbränningsanläggningar som är önskvärda mot bakgrund av det oljeersättningsprogram som riksdagen enhälligt har antagit kommer jag att förorda att regeringen vidtar

följande åtgärder. För det första kommer jag att förorda att regeringen i budgetpropositionen föreslår inrättandet av den fond för stöd till anordningar för att

minska svavelutsläppen som riksdagen har fattat principbeslut om vid sin

behandling av den nämnda propositionen om åtgärder mot försurningen.

För det andra är avsikten att utnyttja skatte- och avgiftspolitiken inom energiområdet så att bl.a. en övergång från olja till kol stimuleras. Med

hjälp av skatte- och avgiftspolitiken kommer också att så långt som möjligt

eftersträvas fasta prisrelationer mellan kol och olja. Därvid kommer de

särskilda kostnaderna för att vidta åtgärder för att minska påverkan på

miljön av koleldade förbränningsanläggningar att beaktas.

Med dessa åtgärder bör de hårda miljökraven enligt min mening inte uppfattas som en ekonomisk belastning för fjärrvärmeproducenterna. De bör i stället ses som ett stöd för en industriell utveckling på detta område.

Redan nu ligger svensk industri längt framme i fråga om reningsmetoder och moderna förbränningsanläggningar. Genom utvecklingsarbete och de åtgärder för upphandling inom energiområdet som jag nu redovisar kan

svensk export på detta område ytterligare stimuleras i takt med att också andra länder tillämpar hårdare miljökrav. I ett senare skede, när erfarenheter har vunnits. nya forskningsrön har

vidgat kunskapsramarna och pågående utredningar har avslutats och remissbehandlats, finns det anledning att återkomma till kolets miljöaspekter. Vidare är avsikten att genom fortsatta insatser på det internationella

planet, bilateralt och inom ramen för konventionen om begränsning av

långväga gränsöverskridande luftföroreningar, intensifiera arbetet för att nå en allmän minskning av svavelutsläppen I Europa.

Jag utvecklar i det följande närmare vilka uppgifter som bör utföras i fråga om upphandling inom energiområdet och i vilka former detta bör ske.

Genom de planer för att minska oljcanvändningen som kommunerna har utarbetat kan en bedömning göras av investeringsplanerna inom detta område. Detta material analyseras f.n. inom OED. Kommunernas planer på fjärrvärmeutbyggnad redovisas i de enkätsvar som kommunerna lämnar i samband med de s.k. fjärrvärmelånen. Även annat material som kan

belysa investeringsvolymen finns, t.ex. inom Svenska värmeverksföre-

ningen.

Med utgångspunkt i befintligt material är det således möjligt att tämligen väl avgöra vilken efterfrågan på utrustning som kommer att uppstå och bedöma när denna utrustning kommer att behövas. Genom tillgång till denna information skulle tillverkarna kunna ges goda möjligheter att avgö-

Prop. 1982/83: 50 li

ra hur produktionskapaciteten skall avvägas och inriktas, vilka nyanställ-

ningar som behöver göras etc. Det är härvid väsentligt att industrin på

lämpligt sätt gör sina planer kända och redovisar de eventuclla svårigheter som kan uppkomma för att tillgodose denna efterfrågan. Jag anser att denna sammankoppling mellan användarnas planer för energiinvesteringar och industrins möjlighet att leverera utrustning kräver statliga insatser.

På grundval av användarnas planer på investeringar och tillverkarnas

kapacitet att tillhandahålla utrustning finns goda möjligheter att uppnå ett rationellt upphandlingsförfarande och en god ekonomi genom utnyttjande

av långa serier och stordriftsfördelar. Möjligheter till visst utvecklingsar-: bete och standardisering av utrustning finns också.

För att uppnå de nämnda fördelarna behövs enligt min mening ett samordnat upphandlingsförfarande. Därigenom blir det möjligt att i samverkan med användare utarbeta specifikationer för större beställningar och förhandla med tillverkare om möjlighet att utveckla och leverera utrust-

ning. Därutöver bör vid sädana beställningar ingå vad som normalt förknippas med upphandling, dvs. att ta in anbud. bedöma dessa och besluta

om leverantör. Bearbetning av erfarenheter av verksamheten ger vidare underlag för standardisering av utrustning. För mindre upphandlingar kan rådgivning och konsulthjälp riktad mot både tillverkare och användare

vara aktuell. Förhandlingar kan även bli aktuella när t. ex. utformningen av

energiförsörjningssystem för större regioner skall fästläggas och under ett skede när leveranser sker mellan tillverkare och användare.

Jag avser att tå upp överläggningar med företrädare för kommunerna och andra tänkbara användare av energiteknik för att närmare diskutera hur ett mer samordnat upphandlingsförfarande kan gå till under iakttagande av den statliga upphandlingsförordningen och våra handelspolitiska

åtaganden. Samverkan kommer därvid att ske med de åtgärder för en

samordnad upphandling som redan har vidtagits av kommuner och lands-

ting. Jag kommer också att tillsammans med chefen för industrideparte-

mentet ta upp överläggningar med de tillverkande företagen för att undersöka vilka möjligheter industrin har att svara för produktion av den utrustning som behövs.

Det får förutsättas att merparten av de investeringar som behövs inom detta område kan finansieras genom kreditmarknaden, genom fjärrvärmelånen och i vissa fall med de stödformer som finns för ny teknik. Som nämnts är emellertid befintliga stödinsatser inom energiområdet normalt

inte inriktade på tillverkare och kan heller inte avse användning av teknik

färdig för kommersiellt bruk.

Det är angeläget att den tillverkande industrin får ökade möjligheter att

vidareutveckla teknik inom energiområdet. Vidare är det väsentligt att bristande kapacitet, omodern utrustning m.m. inte skall behöva hindra tillverkare från att producera den utrustning som energiinvesteringarnakräver.

Prop. 1982/83: 50 12

En ny stödform behövs enligt min mening för att komplettera nuvarande stödformer inom energiområdet och för att undanröja de hinder som kan finnas hos industrin när det gäller att leverera utrustning avsedd för ener-

giområdet. Stödet bör i flertalet fall lämnas i form av lån. med eller utan

villkorlig äterbetalningsskyldighet. Jag bedömer att en engångsanvisning

på 700 milj. kr. behövs för detta stöd. Dessa medel bör anvisas under ett

nytt reservalionsanstag. Det bör ankomma på regeringen att närmare bestämma de villkor som skall gälla för det nya stödet.

Avsikten är att de av mig förordade ätgärderna för att öka investeringarna inom energiområdet skall avse är 1983. För att säkerställa ätt dessa ätgärder kommer igång tillräckligt snabbt avser jag vid bifall till vad jag har förordat att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild delegation för att handha frågor om upphandling inom energiområdet. Jag har i denna fräga samrätt med chefen för industridepartementet. Delegationen bör utöver de upphandlingsåtgärder som jag nyss har berört också ha till

uppgift att dels från sina utgångspunkter samråda med oljeersättningsfon-

den vid fondens behandling av bl.a. de ärenden om stöd till torveldade

anläggningar som jag tidigare här behandlat. dels besluta om stöd till de

investeringar I distributionsanläggningar för fjärrvärme som jag nyss har redovisat. Vidare bör en väsentlig uppgift för delegationen vara alt över-

väga och lämna förslag till i vilka former fortsatta statliga insatser rörande

upphandling inom energiområdet bör ske. Delegationen bör ha ett kansli till sitt förfogande.

Hemställan

Med hänvisning tull vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att

1. antaga förslaget till lug om ändring i lagen (1973: 1316) om sär-

skild avgift för oljeprodukter,

dels att

2. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för åtgärder för att öka

investeringarna 1 utbyggnader av distributionsanläggningar för

fjärrvärme.

3. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för åtgärder för att öka

investeringarna i torveldade förbränningsanläggningar,

4. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för upphandling inom

energiområdet.

'n «till Stöd till utbyggnad av distributionsanläggningar för fjärr-

värme på ulläggsbudget I till statsbudgeten för budgetäret 1982/

83 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av

300 000 000 kr..

Prop. 1982/83: 50 13

6. till Stöd för åtgärder i samband med upphandling inom ener-

giområdet på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret

1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsan-

slag av 700.000 000 kr.

Prop. 1982/83: 50 14

Bilaga 6.1]

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljepro-

dukter

Härigenom föreskrivs att 1§ lagen (1973: 1216) om särskild avgift för

oljeprodukter! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

18 Särskild avgift erlägges i 1 & Särskild avgift erlägges i den mån skatteplikt föreligger en- den mån skatteplikt föreligger enligt lagen (1957:262) om allmän ligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt enligt denna lag för cenergiskatt enligt denna lag för motorbrännolja. eldningsolja och motorbrännolja. eldningsolja och

bunkerolja med ärtio kronor per ku- bunkerolja med nittiotre kronor per

bikmeter. kubikmeter.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

! Lagen omtryckt 1982: 451.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982