Beslut vid regeringssammanträde den 9 september 1999

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att se över de regler som gäller för beskattning av utdelning från och reavinst vid försäljning av aktier i fåmansföretag samt de särskilda regler i arvs- och gåvoskattelagstiftningen som gäller vid arv och gåva av företag. Utredaren skall också föreslå hur de skatteregler skall vara utformade som skall tillämpas när aktiebolag i vissa fall förvärvar aktier i det egna bolaget.

Beskattning av ägare i fåmansföretag

Särskilda regler gäller för beskattningen av aktieägare i ett fåmansföretag i de fall aktieägaren i betydande omfattning är verksam i företaget. Regelsystemet infördes genom 1990 års skattereform (prop. 1989/90:110 och 1990/91:54) och finns i 3 § 12 - 12 e mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL).

Med fåmansföretag avses ett företag där ägaren eller ägarna så fullständigt kan behärska företaget att man i realiteten inte kan tala om ett tvåpartsförhållandevid transaktioner mellan ägare och företaget. Är ägarna i ett fåmansföretag aktiva i detta utgör inkomsterna i företaget en blandning av arbets- och kapitalinkomster. Eftersom skattebelastningen för förvärvsinkomster i de högre skikten är högre än för kapitalinkomster uppkommer skillnader mellan uttag i form av progressivt beskattad lön och uttag i form av utdelning. De särskilda reglerna för delägare i fåmansföretag har sin utgångspunkt i denna skillnad i beskattningen.

Definitionen av fåmansföretag finns i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370, KL). Enligt åttonde stycket a i anvisningspunkten anses ett fåmansföretag föreligga om en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer äger så många aktier eller andelar i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening att dessa personer har mer än hälften av rösterna för aktierna eller andelarna i företaget. Riksskatteverket (RSV) har i sina rekommendationer (RSV S 1999:21) uttalat att med "ett fåtal" bör avses högst tio personer. Inom Regeringskansliet bereds för närvarande ett förslag från Stoppregelutredningen (SOU 1998:116) om ändrad utformning av fåmansföretagsdefinitionen.

Med fåmansföretag avses även företag som visserligen ägs av så många personer att man inte kan tala om ett fåtal personer men vars verksamhet är uppdelad på flera avgränsade rörelsegrenar. Rörelsegrenarna antas var och en i stort sett fungera som ett självständigt fåmansföretag. Det är här fråga om främst fria yrkesutövare som driver verksamhet i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening med många delägare. Denna subsidiära definition av fåmansföretag finns i nämnda anvisningspunkt åttonde stycket b. Av den framgår att som fåmansföretag räknas aktiebolag och ekonomisk förening vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar, som är oberoende av varandra, såvida en person genom aktie- eller andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat.

Av nionde stycket i anvisningspunkten framgår att aktiebolag vars aktier är noterade vid en svensk eller utländsk börs inte räknas som fåmansföretag.

Definitionen av fåmansföretag i KL utgör grunden även för tillämpning av bestämmelserna i 3 § 12 - 12 e mom. SIL. Enbart det förhållandet att det är fråga om ett fåmansföretag motiverar emellertid inte att de särskilda reglerna för beskattning av utdelning och reavinster tillämpas. Det är motiverat endast om inkomsterna i företaget kan anses utgöra en blandning av arbets- och kapitalinkomster. Ett villkor för att bestämmelserna i 3 § 12 - 12 e mom. SIL skall vara tillämpliga är därför att aktieägaren - eller någon närstående - i betydande omfattning är verksam i företaget. Vad som avses med verksam i betydande omfattning har kommenterats i prop. 1989/90:110 s.703. Eftersom det villkoret knyter an till verksamhet som utövas av den enskilda aktieägaren måste tillämpligheten av bestämmelserna i 3 § 12 - 12 e mom. SIL prövas i förhållande till varje enskild aktieägare.

Enligt 3 § 12 a mom. fjärde stycket SIL skall vid bedömningen av om ett fåmansföretag föreligger utländska juridiska personer jämställas med svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar. Vidare skall vid bedömningen av om ett fåtal personer äger aktierna i ett företag sådana ägare som själva eller genom någon närstående är verksamma i företaget, anses som en person. Definitionen av fåmansföretag är här något utvidgad i förhållande till den grundläggande definitionen i KL. Om utomstående äger del i företaget i betydande omfattning och i motsvarande mån har rätt till utdelning tillämpas ej bestämmelserna i 3 § 12 - 12 e mom. SIL. Enligt förarbetena till lagstiftningen bör utomstående äga minst 30 procent av aktierna för att undantagsregeln skall bli tillämplig.

I ett hänseende är bestämmelserna i 3 § 12 - 12 e mom. SIL tillämpliga på utdelning och reavinst i företag som varit ett fåmansföretag men som, exempelvis därför att ett antal nya delägare har tillkommit, inte längre är ett sådant. För att förhindra kringgående tillämpas bestämmelserna om företaget någon gång under de senaste fem åren utgjort ett fåmansföretag i vilket delägaren har varit verksam (3 § 12 a mom. tredje stycket SIL).

Från och med 1998 års taxering föreligger under vissa förutsättningar en begränsad skattefrihet för utdelning och reavinst på aktier i onoterade företag. Reglerna om beräkning av den enkelbeskattade utdelningen - de s.k. lättnadsreglerna - knyter i stor utsträckning an till reglerna om beräkning av hur stor del av en utdelning som beskattas som kapitalinkomst (3 § 1 a - 1 g mom. SIL). Motsvarande gäller vid beräkning av reavinst.

Regelsystemet utgår från att avkastning på det i företaget investerade kapitalet bestäms schablonmässigt. Den del av det från fåmansföretaget utdelade beloppet som anses motsvara kapitalavkastningen - det kapitalinkomstbehandlade utrymmet - tas upp som intäkt av kapital hos ägaren. Uppgår det utdelade beloppet till ett högre belopp betraktas den överskjutande delen som arbetsinkomst och skall därför tas upp som intäkt av tjänst.

Det kapitalinkomstbehandlade utrymmet beräknas med utgångspunkt i anskaffningskostnaden för aktierna med tillägg för eventuellt sparat utrymme från tidigare år. Anskaffningskostnaden får i viss utsträckning räknas upp med index. Möjlighet finns att i stället utgå från ett värde som beräknas med utgångspunkt i kapitalunderlaget i företaget.

Underlaget multipliceras med statslåneräntan ökad med 5 procentenheter. Det belopp som erhålls vid denna beräkning utgör det kapitalinkomstbehandlade utrymmet. Utdelning som ryms inom detta utrymme beskattas som intäkt av kapital hos aktieägaren.

Vid beräkning av det kapitalinkomstbehandlade utrymmet får hänsyn tas till löner och skattepliktiga förmåner till andra anställda än aktieägare i företaget och i dess dotterföretag. Bestämmelserna om löneunderlag finns i 3 § 12 d mom. SIL och innebär att den utbetalade lönesumman - med vissa begränsningar - läggs till anskaffningskostnaden för aktierna. Löneunderlaget utgörs av den del av lönesumman som överstiger 10 prisbasbelopp. En förutsättning för regelns tillämplighet är att aktieägaren, om han själv arbetat i bolaget, har tagit ut en lön som minst uppgår till det lägsta av 10 prisbasbelopp eller 120 procent av den lön som har betalats ut till den högst betalde anställde.

När lämnad utdelning överstiger den schablonmässigt beräknade avkastningen skall det överskjutande beloppet tas upp som intäkt av tjänst. I de fall lämnad utdelning understiger beräknad avkastning får skillnaden sparas till nästa år (sparad utdelning) och ökar då det kapitalinkomstbehandlade utrymme som beräknas för det året. Det sparade utrymmet får också läggas till det underlag som ligger till grund för beräkning av kapitalavkastningen. Innebörden av detta är att ett belopp motsvarande det sparade utrymmet kommer att ränteuppräknas där räntesatsen utgörs av statslåneräntan ökad med 5 procentenheter.

Även en reavinst vid avyttring av aktier i ett fåmansföretag kan bero på att arbetsinkomster har hållits kvar i företaget. Särskilda regler gäller därför för beskattning av sådan reavinst.

Utgångspunkten vid 1990 års skattereform var att det inte ansågs nödvändigt att beskatta en försäljningsvinst med samma skattesats som gäller för arbetsinkomster eftersom man inte kan räkna med att få full betalning för tillgångarna i bolaget vid en försäljning. En försäljning är dessutom förenad med vissa kostnader (prop. 1989/90:110 s. 472). Ett rimligt skatteuttag ansågs ligga på ca 40 procent. Uttag av arbetsinkomster genom avyttring av aktierna i bolaget med uttag av bolagsskatt och inkomstskatt på reavinsten skulle med detta skatteuttag ge ägaren approximativt samma behållning efter skatt som ett uttag av lön efter arbetsgivaravgifter och progressiv inkomstskatt. Den tekniska lösning som har valts för att få detta skatteuttag är att reavinsten skall fördelas mellan intäkt av tjänst och intäkt av kapital, varvid 50 procent tas upp som intäkt av tjänst och 50 procent som intäkt av kapital. Till den del reavinsten motsvaras av kvarstående sparad utdelning blir det endast fråga om beskattning i inkomstslaget kapital.

Den reavinst som skall fördelas enligt 3 § 12 b mom. SIL beräknas i huvudsak enligt allmänna regler. Anskaffningskostnaden för aktier som förvärvats före år 1990 får dock räknas upp med index (3 § 12 c mom. SIL). För aktier som har förvärvats före utgången av år 1992 finns alternativt möjlighet att beräkna reavinsten med utgångspunkt i kapitalunderlaget i företaget. Vid beräkning av den reavinst som skall fördelas enligt 3 § 12 b mom. SIL kan det avdragsgilla omkostnadsbeloppet därför vara högre än det omkostnadsbelopp som följer av de allmänna reglerna för beräkning av reavinst (jfr 27 § 2 mom. SIL). Därmed kommer också den vinst som skall behandlas enligt bestämmelserna i 3 § 12 b mom. SIL att vara lägre än den som beräknats enligt de allmänna reglerna. Skillnadsbeloppet beskattas enligt allmänna reavinstregler, dvs. som intäkt av kapital.

Det finns en övre gräns för hur stor del av en reavinst som skall tas upp som intäkt av tjänst. Enligt den s.k. takregeln är gränsen 100 prisbasbelopp. Eftersom hälften av reavinsten skall tas upp som intäkt av kapital innebär denna takregel att när en reavinst överstiger 200 prisbasbelopp - utöver kvarstående sparad utdelning - beaktas överskjutande del som kapitalavkastning som beskattas enligt de allmänna reglerna för reavinst.

För att inte försvåra generationsskiften i familjeföretag som driver näringsverksamhet i form av rörelse eller jordbruk, finns sedan år 1974 särskilda skattelättnader i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL) för värderingen av förmögenheten i sådana företag. De särskilda värderingsreglerna gäller såväl vid enskilt bedriven verksamhet som när verksamheten bedrivs indirekt genom juridisk person. Däremot är de inte tilllämpliga om verksamheten drivs i ett aktiebolag som är marknadsnoterat. Inte heller är reglerna tillämpliga på sådan näringsverksamhet som innebär fastighetsförvaltning.

Bestämmelserna är tillämpliga såväl vid arv som vid gåva. För reglernas tillämplighet vid gåva förutsätts dock att gåvan skall ha lämnats utan förbehåll till förmån för givaren eller annan. Ett förbehåll som t.ex. innebär att egendomen inte får överlåtas utan givarens tillstånd medför att de särskilda värderingsreglerna inte kan tillämpas. Vidare måste givaren ge bort hela sin rätt till förvärvskällan. Slutligen måste gåvomottagaren behålla egendomen i minst fem år. Om så ej sker kommer gåvotagaren att beskattas för gåvan utan att lättnadsreglerna tilllämpas. Bakgrunden till de särskilda villkor som ställs upp vid gåva är att så likartade förhållanden som möjligt skall föreligga i arvssituationer och i gåvosituationer. Villkoren är därför utformade på ett sätt så att efterträdarens position inte kan påverkas av föregående ägare.

Det materiella innehållet i de särskilda värderingsreglerna finns i 1947 års förmögenhetsskattelag i dess lydelse intill utgången av år 1991.

Enligt huvudregeln skall aktier värderas genom att värdet uppskattas till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.

För rörelsedrivande fåmansbolag bör värderingen i första hand ske med hjälp av en substansvärdeberäkning.

När det gäller värderingen av enskild näringsverksamhet skall värderingen ske med utgångspunkt från värdet på de enskilda tillgångarna. Någon goodwill hänförlig till verksamheten som sådan torde därvid inte beaktas.

Enligt de särskilda värderingsreglerna skall en företagsförmögenhet beräknas enligt den s.k. substansvärdemetoden. Denna innebär att de tillgångar och skulder som finns i företaget skall värderas var för sig och utan beaktande av att dessa kan ha ett annat värde på grund av att företaget bedriver verksamhet. Lättnaden består i att nettovärdet därefter reduceras till 30 procent.

Besvärliga gränsdragningsproblem kan uppkomma när det gäller bedömningen av huruvida en tillgång eller skuld är att hänföra till företaget eller till arvlåtarens respektive gåvogivarens privata sfär. I sakens natur ligger att gränsdragningen blir komplicerad när företaget ägs direkt utan förmedling av juridisk person.

Värderingen skall ske med hänsyn till förhållandena vid skattskyldighetens inträde.

Uppkommer vid värderingen ett negativt värde för en enskild näringsidkare får detta i sin helhet dras av i bouppteckningen, dvs. det sker inte någon nedsättning till 30 procent av det negativa värdet. Aktier kan inte tas upp till ett negativt värde. Inte heller det förhållandet att aktieägaren har tecknat borgen för bolagets förpliktelser kan medföra att ett negativt värde uppkommer.

I stället för substansvärdemetoden kan undantagsvis två alternativa värderingsmetoder, de s.k. avkastningsvärdemetoderna, tillämpas. Dessa innebär att man räknar fram ett värde antingen med utgångspunkt från företagets redovisade vinst under de närmaste 5 - 10 åren före arvs- respektive gåvotillfället eller med ledning av bolagets vinstutdelningar och förväntade framtida utdelningar. Beräkningen förutsätter att vinstdispositioner i form av för stora löneuttag inte förekommer samt att vinstutdelning sker i skälig omfattning.

Aktiebolagskommittén har i delbetänkandet, SOU 1997:22, Aktiebolagets kapital, föreslagit regler om att svenska aktiebolag under vissa förutsättningar skall kunna förvärva aktier i det egna bolaget. Frågan bereds i Justitiedepartementet. Arbetet bedrivs med inriktningen att under hösten 1999 föreslå riksdagen regler som innebär att publika bolag skall kunna förvärva aktier i det egna bolaget. Ändringarna i aktiebolagslagstiftningen planeras träda i kraft den 1 mars 2000. En proposition med anslutande skatteregler - och med samma ikraftträdandetidpunkt - bereds i Finansdepartementet. När det gäller de privata bolagen har regeringen uttalat att det inte är möjligt att redan till år 2000 hinna med motsvarande skattelagstiftningen men att regeringen så snart som möjligt avser att återkomma till den frågan (jfr 1999 års ekonomiska vårproposition, avsnitt 8.3.1).

Företagandet, dess struktur och arbetssätt förändras kontinuerligt. Andelen tjänsteproduktion ökar och företagen blir alltmer kunskapsberoende. Särskilt inom den snabbväxande tjänstesektorn minskar betydelsen av det finansiella kapitalet till förmån för strukturkapital och humankapital. Strukturkapitalet utgörs exempelvis av värdet av att bygga upp en organisation, värdet av produktionsprocesser i företaget och upparbetade kundrelationer. Humankapitalet ackumuleras i form av kompetens och erfarenhet i företaget. När ett företag säljs är värdet inte sällan multiplar av det egna kapitalet. Denna utveckling innebär bl.a. att det blir allt viktigare för företagen att knyta till sig sina anställda som delägare. Andra trender inom företagssektorn är exempelvis att samverkansformerna mellan företag tenderar att förändras i riktning mot olika former av nätverkssamarbete. Internationaliseringen av den svenska ekonomin når också alltmer de mindre företagen, vilket i sin tur innebär förändrade förutsättningar för systemkonstruktionen av fåmansföretagsreglerna.

Regelsystemet har nu tillämpats i ca åtta år. Den systematiserade kunskapen kring frågan om hur reglerna har utnyttjats är begränsad. Detta innebär i sin tur att kunskaperna om reglernas effekter på t.ex. företagens investeringar också är begränsade. Det är därför lämpligt att nu göra en utvärdering av detta.

Det finns ett samband mellan reglerna i 3 § 12 - 12 e mom. SIL och reglerna om arvs- och gåvobeskattning vid generationsskiften. Det är därför lämpligt att även denna fråga tas upp i detta sammanhang.

Frågan om civilrättsliga regler i anslutning till de privata bolagens möjligheter att kunna förvärva aktier i det egna bolaget bereds i Justitiedepartementet. Detsamma gäller motsvarande fråga för publika bolag vars aktier inte är noterade på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad. Behovet av en sådan reglering torde i första hand göra sig gällande i samband med ägar- och generationsskiften. Det finns därför behov av att nu ta ställning till vilka skatteregler som aktualiseras i dessa sammanhang. Till bilden hör att det finns ett nära samband mellan den skattemässiga behandlingen av bolagens förvärv av aktier i det egna bolaget och reglerna i 3 § 12 - 12 e mom. SIL. Också denna fråga bör ingå i det diskuterade arbetet.

En genomgående linje i utredarens uppdrag är att pröva olika möjligheter till förändring för att stimulera tillväxt, investeringar och aktivt risktagande i fåmansföretagen i Sverige. Givetvis måste förändringarna i varje enskilt fall avvägas mot övriga grundläggande mål för regelsystemet. Lagstiftningens förutsägbarhet och stabilitet är grundläggande för goda villkor för företagsamheten. Utredaren bör därför ingående pröva och redovisa samtliga tänkbara förslag och åtgärder för att konstruera ett regelsystem som är avsett att gälla under lång tid framöver. En genomgående kritik mot reglerna har varit systemets komplexitet. Det är därför väsentligt att systemet förenklas.

De särskilda fåmansföretagsreglerna har debatterats alltsedan de tillkom. Regelsystemets uppbyggnad och dess komplexitet har som nyss nämnts kritiserats. Komplexiteten i det nuvarande systemet beror till stor del på att det finns ett antal alternativregler som införts i syfte att under vissa förutsättningar öka det kapitalinkomstbehandlade utrymmet. En av dessa alternativregler innebär att man i stället för anskaffningskostnaden eller en indexering av denna får använda storleken på det egna kapitalet vid utgången av 1992. Denna regel missgynnar nystartade företag genom att de inte har tillgång till detta alternativ. Förslag har därför framförts att denna regel skulle ersättas med en ordning där det egna kapitalet löpande skulle få läggas till grund för beräkning av det kapitalinkomstbeskattade utrymmet. En sådan ordning skulle möjliggöra avveckling av de övriga alternativen och därmed innebära en förenkling. Med hänsyn till önskemålen att förbättra villkoren för relativt nystartade företag finns anledning att se över utformningen av den aktuella alternativregeln, exempelvis lämpligheten av att även fortsättningsvis utgå från storleken på det egna kapitalet vid utgången av 1992. Frågan om klyvningen skall knytas till det egna kapitalet tas upp i det följande.

Som ett led i utvärderingen skall utredaren kartlägga och analysera bl.a. sådana frågor som den relativa betydelsen av lönesummeregeln, de olika alternativreglerna, i vilken utsträckning ägarna har utnyttjat befintliga utrymmen för kapitalbeskattad utdelning och reavinst och, motsatsvis, storleken på ännu ej utnyttjade utrymmen. Redovisningen skall avse olika slag av företag, exempelvis med en uppdelning på olika näringsgrenar. Vidare skall utredaren också studera motsvarande regelsystem i andra jämförbara länder, särskilt de länder som har ett system som liknar det svenska. Den fortgående internationaliseringen av den svenska ekonomin ställer hårda krav på uppbyggnaden av nationella regelsystem kring vissa ägarkategorier och företag. En viktig utgångspunkt är att skattereglerna för aktiva ägare till fåmansföretag skall vara neutrala när det gäller exempelvis investeringar i svenska respektive utländska företag.

Särskilda regler för företag med ett fåtal delägare ställer mycket höga krav på systemets uppbyggnad och dess inverkan på bl.a. fåmansföretagens konkurrensförmåga gentemot andra företag. Eftersom fåmansföretagen bör få en större samhällsekonomisk betydelse i Sverige i framtiden är det viktigt att se till att aktiva ägare i fåmansföretag - i förhållande till passiva kapitalägare - inte missgynnas av reglerna. Hänsyn måste emellertid tas till att de aktiva ägarnas inkomster, till skillnad från vad som gäller för de passiva delägarna, delvis utgörs av arbetsinkomster.

Vid utformningen av särregler för en viss kategori ägare bör hänsyn tas till önskemål om främjad tillväxt bland fåmansföretagen. Utvärderingen i detta avseende skall omfatta bl.a. en bedömning av gällande reglers effekter på riskvilligheten att starta företag samt tillväxten bland fåmansföretagen och vilka incitament regelsystemet ger för exempelvis uppbyggnad av eget kapital i företaget och riskkapitalförsörjning från externa delägare. Även om uppdraget i sig inte omfattar en översyn av reglerna för enskilda näringsidkare måste önskemålet om likvärdiga regler för de olika företagsformerna beaktas. Utredaren skall därför göra en bedömning av i vilken utsträckning de förslag som presenteras innebär neutralitet mellan olika företagsformer och föreslå nödvändiga konsekvensändringar.

En utgångspunkt för utredaren är att det även i fortsättningen behövs särskilda regler för beskattningen av aktieägare i fåmansföretag med hänsyn till att skattesystemet är uppbyggt med en enhetlig skattesats för kapitalinkomster och en progressiv beskattning av tjänsteinkomster. Det typiska för aktieägare i fåmansföretag är att de disponerar över företaget och på grund därav också kan bestämma om överskottet skall tas ut som lön eller som utdelning. Ett regelverk som definierar vad som anses vara lön respektive kapitalinkomst är nödvändigt för att hindra skattskyldiga att ta ut arbetsinkomster i form av kapitalbeskattad utdelningsinkomst.

Någon form av klyvning mellan vad som skall anses vara kapitalavkastning och arbetsinkomst blir följaktligen nödvändig.

Vid gällande regler - där klyvningen utgår från en på förhand bestämd schablonmässig kapitalavkastning på ett kapitalunderlag och i förekommande fall ett löneunderlag - har kalibreringen av nivån för kapitalavkastningen följande utgångspunkt. Den avkastning som skall kapitalbeskattas skall svara mot den förväntade avkastningen på kapital som tillskjuts företaget. Den förväntade avkastningen anses bestå av dels en riskfri del, dels en riskpremie som skall kompensera för osäkerheten i det framtida utfallet på den bakomliggande investeringen. Riskpremien om 5 procent har valts utifrån bedömningar av meravkastningen på den svenska börsen i förhållande till avkastningen på obligationer med lång löptid. Räntesatsens lämpliga höjd är omdiskuterad. Företagsskatteutredningen (SOU 1993:29) ansåg exempelvis att räntesatsen skulle höjas mot bakgrund av det högre risktagande ett ägande i ett fåmansföretag normalt innebär när den jämförs med en placering i ett börsnoterat företag. Under förutsättning att riskpremien är korrekt vald innebär det dock att den faktiska avkastningen i genomsnitt kommer att svara mot den schablonmässigt bestämda normen. Däremot kan avkastningen på enskilda investeringar avvika från denna norm.

Utformningen av reglerna har kritiserats för att de skulle missgynna företag vars faktiska avkastning kan komma att överstiga den schablonmässiga normen och därmed medföra att en del av en kapitalavkastning beskattas som inkomst av tjänst. Detta kan medföra att investeringar med låg risk genomförs trots att ett högriskprojekt ger en högre förväntad bruttoavkastning. Givet att klyvningsräntan är i genomsnitt korrekt kommer dock avkastningen på mindre lönsamma investeringar att beskattas för lågt. Innebörden av detta är att det uppkommer ett outnyttjat utrymme för kapitalbeskattad utdelning och reavinst som kan användas för att sänka skatteuttaget på sparade arbetsinkomster i företaget.

Att skatteuttaget blir relativt sett högre för mer lönsamma företag är givetvis ur ett tillväxtperspektiv negativt.

Eftersom det i praktiken torde vara mycket besvärligt att arbeta med alternativa klyvningsräntor, baserade på förväntad avkastning i olika företag eller branscher, skall utredaren i första hand pröva om den valda riskkompensationsnivån är korrekt. I denna fråga finns anledning för utredningen att göra ytterligare bedömningar.

Inom ramen för en modell där klyvningen baseras på en schablonmässigt bestämd kapitalavkastning, dvs. den modell som gäller i dag, skall utredaren även pröva uppräkningen av sparade utrymmen. Detta är särskilt aktuellt för det fall utredaren finner anledning att justera den schablonmässigt fastställda riskpremien.

En central uppgift för utredaren är att analysera vilken form det särskilda regelsystemet bör ha, både när det gäller beskattning av utdelning och beskattning av reavinst. En strävan bör vara att reglerna i sin grundläggande uppbyggnad utformas så att fördelningen mellan kapitalinkomster och arbetsinkomster återspeglar den ekonomiskt korrekta uppdelningen mellan skälig avkastning på det kapital som delägaren riskerar och de arbetsinkomster som upparbetats i företaget. Den uppdelningen kan i praktiken vara ytterst svår att göra på ett företagsekonomiskt korrekt sätt i ett mer eller mindre schabloniserat system. En företagare som exempelvis väljer att inte ta ut lön eller utdelning och istället behålla medlen som riskkapital i företaget kommer enligt dagens regler inte att kunna tillgodogöra sig ett lika stort kapitalbeskattat utrymme som om kapitalet tillskjuts genom en nyemission.

En utgångspunkt för en skattemässig åtskillnad mellan arbets- och kapitalinkomster kan synas vara att fastställa vad som kan betraktas som en marknadsmässig ersättning för det arbete som utförts. Det är av naturliga skäl inte en framkomlig väg att bygga regelsystemet på en prövning av vad som i varje enskilt fall kan anses utgöra lön. Det har vid tidigare diskussioner inte heller ansetts möjligt att fastställa en rimlig schablon för löneuttag.

Även om utgångspunkten för en översyn är att ett särskilt system måste upprätthållas skall utredaren analysera om detta skall ha samma uppbyggnad som det nuvarande, dvs. en schablonmässigt bestämd kapitalavkastning. Alternativet kan t.ex. vara att i stället fastställa en normallön för olika branscher eller för samtliga företag. Ett sådant system skulle bl.a. innebära att utdelning utöver den fastställda normallönen alltid kapitalbeskattas. Om normallönen fastställs till ett för lågt belopp i förhållande till den verkliga marknadslönen skulle emellertid arbetsinkomster delvis kunna tas ut som kapitalbeskattad utdelning. Det motsatta gäller dock om normallönen överstiger marknadslönen. Då kommer delar av kapitalinkomsterna att beskattas som arbetsinkomst. Det är lämpligt att regelsystemen i t.ex. Norge, Finland, Danmark och Nederländerna belyses i detta sammanhang.

Utredaren skall även pröva möjligheten att koppla beräkningen av det kapitalinkomstbeskattade utrymmet till företagets redovisade egna kapital. En sådan modell, där det egna kapitalet beaktas vid ingången av varje beskattningsår, skulle innebära ett avsteg från principen att beräkningen av det kapitalinkomstbeskattade utrymmet skall baseras på fullbeskattat kapital som tillskjutits företaget. Avsteg har dock gjorts tidigare från denna princip genom t.ex. lönesummeregeln. Utredaren skall vid prövningen av en sådan modell ingående överväga vilka andra ändringar som i så fall måste göras för att inte möjligheterna att omvandla arbetsinkomster till lägre beskattade kapitalinkomster skall bli för stora.

Översynen av de särskilda regler som gäller för beskattning av reavinst bör innefatta en utvärdering av nuvarande fördelningsregler mellan kapital- och arbetsinkomster och de regler som styr det högsta belopp som behöver tas upp som tjänsteinkomst.

I uppdraget ingår också att göra en samlad översyn av de olika närståendebegrepp som förekommer inom skattelagstiftningen och att pröva olika förändringar som kan innebära ökad enhetlighet, enkelhet och ett mer ändamålsenligt närståendebegrepp.

Gällande regler bygger på en avvägning mellan å ena sidan önskemålet att skapa goda villkor för realinvesteringar och tillväxt i fåmansägda företag, å andra sidan önskemålet att begränsa utrymmet för skattemässig omvandling av det som är att anse som arbetsinkomst till lägre beskattad kapitalinkomst. Detta är en grannlaga avvägning.

Utredaren skall analysera hur de föreslagna ändringarna påverkar utformningen av de s.k. lättnadsreglerna. I den mån ändringar är befogade skall utredaren föreslå sådana.

Utöver de frågor som här har tagits upp har utredaren möjlighet att utreda och lämna förslag om även andra frågor som har samband med beskattningen av utdelning och reavinst på aktier i fåmansföretag.

Inom Finansdepartementet pågår en översyn av AGL. Utgångspunkten för översynen är Arvs- och gåvoskattekommitténs betänkande, SOU 1987:62, Ny arvs- och gåvoskattelag. Avsikten är att åstadkomma en modernare lagstiftning som är bättre anpassad till dagens villkor. Ändrade kapitalbeskattningsregler i kombination med reglerna i 3 § 12 - 12 e mom. SIL gör att förhållandena numera är annorlunda och mer komplicerade än vad som var fallet när de särskilda reglerna i arvs- och gåvoskattelagstiftningen kom till. Det är därför lämpligt att utredaren vid sin översyn av reglerna i SIL även belyser frågan om generationsskiften i företagen.

Utredaren skall vid översynen av reglerna överväga olika ändringar som kan underlätta generationsskiften av företag. En av utgångspunkterna för översynen av skattereglerna för generationsskiften i företag och värderingen av företagets tillgångar bör vara de regler som gäller vid förmögenhetsbeskattningen. Samtidigt måste en bedömning göras utifrån principiella och praktiska utgångspunkter av följderna av från arvs- och gåvobeskattningen i övrigt avvikande regler för viss typ av egendom. Framför allt de villkor som uppställs för att de särskilda värderingsreglerna skall vara tillämpliga vid gåva kan ge upphov till svårigheter vid generationsskiften av företag. Som ovan framgått skall hela förvärvskällan ges bort för att de särskilda värderingsreglerna skall vara tillämpliga. Detta villkor innebär t.ex. att givaren inte kan behålla en del av förvärvskällan och ge bort resterande andel till t.ex. barn. Även övriga villkor, dvs. att gåvan måste ske utan förbehåll och att gåvotagaren måste behålla gåvoegendomen i fem år, kan ge upphov till svårigheter för företagen.

Givaren kan alltså inte genom förbehåll försäkra sig om att gåvomottagaren inte förfar med egendomen på ett sätt som strider mot givarens vilja. Det kan också sett ur mottagarens synvinkel innebära problem att denne måste behålla hela egendomen i fem år efter gåvotillfället. Det kan t.ex. tänkas att gåvomottagaren behöver frigöra kapital men inte vill göra det på grund av att fem år ännu inte gått efter gåvotillfället. Självklart kan mottagaren vidta sådana åtgärder, men detta utlöser ytterligare beskattning. Inte heller kan gåvomottagaren utan skattekonsekvenser för denne i sin tur inom femårsperioden ge bort egendomen till t.ex. nästa generation inom familjen.

Översynen av beskattningen vid generationsskiften i företag skall omfatta dels den avgränsningsproblematik som föreligger mellan företagsegendom och privat egendom, framför allt när verksamheten bedrivs utan förmedling av en juridisk person. Även värderingen av egendomen skall omfattas av översynen. Ett tänkbart alternativ till en förmånlig värdering av egendomen kan vara att i stället skapa särskilda grundavdrag vid arv och gåva av företagsförmögenhet.

Vidare skall de villkor som i dag ställs upp i samband med gåva av företag ses över. Ett allmänt problem vid generationsskiften av företag är att transaktionen normalt träffas av en relativt tung skattebörda genom att betalning av arvs- och gåvoskatten måste ske med beskattade medel. Beroende på vilka ändringar utredaren i övrigt föreslår, kan det bli aktuellt att överväga behov och möjligheter till anstånd med betalning av arvs- och gåvoskatt vid generationsskifte av företag, i syfte att underlätta generationsskiften. Utredaren är oförhindrad att föreslå konsekvensändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen i övrigt.

Som ovan angetts skall utredaren vid översynen överväga olika ändringar som kan underlätta generationsskiften i företag. I samband härmed skall utredaren ta upp frågan om hur de skatteregler skall vara utformade som skall tillämpas när ett privat aktiebolag eller ett publikt aktiebolag - vars aktier inte är noterade på en börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad - förvärvar aktier i det egna bolaget.

Utredningsuppdraget skall vara avslutat senast den 31 oktober 2001. Den särskilde utredaren är dock oförhindrad att dessförinnan redovisa sitt uppdrag i delbetänkanden om han finner det lämpligt.