Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att

• lämna förslag till åtgärder för att motverka diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder och annan kränkande behandling inom det offentliga skolväsendet,offentligt bedriven förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg, fristående skolor, enskilt bedriven förskoleverksamhet, förskoleklass och skolbarnsomsorg samt pröva om annan verksamhet av utbildningskaraktär bör omfattas av sådana åtgärder,
• överväga och lämna nödvändiga förslag till hur dels rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung skall genomföras i Sverige på utbildnings- och studiestödområdet, dels rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet skall genomföras i Sverige inom utbildningsområdet, dock inte i fråga om diskriminering på grund av ålder,
• överväga om åtgärder är nödvändiga eller lämpliga för att genomföra den del av det reviderade likabehandlingsdirektivet (2002/73/EG) som gäller yrkesvägledning, yrkesutbildning och yrkespraktik inom utbildningsområdet, samt
• utreda hur ett skydd mot diskriminering av personer med funktionshinder på grund av bristande tillgänglighet och användbarhet av lokaler kan utformas inom de utbildningsområden som omfattas av uppdraget. Arbetet skall utgöra underlag för Diskrimineringskommitténs (N 2002:06) fortsatta överväganden.

Utredaren skall lämna de författningsförslag som utredningen kan ge anledning till. Vidare skall utredaren föreslå hur tillsynen skall utformas.

Bakgrund

Regeringens principiella utgångspunkt för lagstiftning till skydd mot diskriminering och annan kränkande behandling är att skyddet i grunden är en fråga om mänskliga rättigheter som gäller för såväl barn och unga som vuxna. Sverige har genom att underteckna och ratificera internationella deklarationer och konventioner på området åtagit sig att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras och tillgodoses i Sverige. I enlighet med dessa är alla människor födda fria, lika i värde och har samma rättigheter. Alla skall ha lika möjligheter att mötas och bedömas utifrån sina egna individuella egenskaper och förutsättningar. Ett samhälle som slår vakt om alla människors lika värde är ett samhälle som ger alla möjligheter att utvecklas efter sin egen förmåga och sina egna val. Antidiskrimineringslagstiftningen syftar till att värna principen om alla människors lika värde och allas rätt att bli behandlade som individer på lika villkor. Ytterst är lagstiftningen ett uttryck för det fria, demokratiska samhället och de värderingar som ligger till grund för samhällsordningen.

Skydd mot diskriminering enligt svensk rätt

Grundlagsbestämmelser m.m.

Den grundläggande principen om alla människors lika värde kommer till uttryck i regeringsformen där det sägs att den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde (1 kap. 2 §). Där anges också att det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person. Vidare skall domstolar och förvaltningsmyndigheter och även andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen och även iaktta saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 §). I regeringsformen slås det också fast att lag eller annan föreskrift inte får innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör en minoritet (2 kap. 15 §). En lag eller annan föreskrift får inte heller innebära att någon medborgare missgynnas på grund av sitt kön, om inte föreskriften utgör led i strävan att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplik t eller motsvarande tjänsteplikt (2 kap. 16 §). Dessa bestämmelser gäller även för utländska medborgare som vistas i riket (2 kap. 22 § första stycket 7).

Av regeringsformen följer också att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Enligt denna konvention, som gäller som lag i Sverige, skall åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i konventionen säkerställas utan någon åtskillnad på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har i en dom från år 1999 slagit fast att listan över de förbjudna diskrimineringsgrunderna omfattar även sexuell läggning. Av ett tilläggsprotokoll till konventionen följer också att ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter, som Sverige ratificerade 1990, ålägger staterna att respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som ges i konventionen utan åtskillnad av något slag oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt. Av betydelse är också bestämmelserna om rätt till utbildning, utbildningens syfte och rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

Straffrättsliga bestämmelser

Inom straffrätten finns det en bestämmelse som direkt riktar sig mot olika typer av diskriminering. Det gäller bestämmelsen om olaga diskriminering (16 kap. 9 § brottsbalken). Enligt denna bestämmelse är det straffbart för en näringsidkare att i sin verksamhet diskriminera någon på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung, trosbekännelse eller på grund av homosexuell läggning genom att inte gå honom till handa på de villkor som näringsidkaren tillämpar i förhållande till andra. Även personer som är anställda i näringsverksamhet eller annars handlar på en näringsidkares vägnar samt personer som är anställda i allmän tjänst eller innehar allmänt uppdrag omfattas av bestämmelsen. För olaga diskriminering döms också anordnare av allmän sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare till sådan anordnare som diskriminerar någon genom att vägra honom tillträde till sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra.

I detta sammanhang kan också nämnas att den som antastar någon handgripligen eller annars ofredar någon genom annat hänsynslöst beteende eller smädar någon genom kränkande tillmälen döms för ofredande eller förolämpning (4 kap. 7 § respektive 5 kap. 3 § brottsbalken). Dessutom innehåller brottsbalken straffbestämmelser om hets mot folkgrupp (16 kap. 8 §), övergrepp i rättssak och tjänstefel (17 kap. 10 § respektive 20 kap. 1 §), sexuellt utnyttjande (6 kap. 3 §), sexuellt utnyttjande av underårig (6 kap. 4 §) och sexuellt ofredande (6 kap. 7 §).

Bestämmelser om att motverka kränkande behandling m.m. inom skolväsendet

I skollagen (1985:1100) föreskrivs att alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografiskt hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom (1 kap. 2 § första stycket). Vidare skall enligt skollagen verksamheten i skolan och verksamheten inom det offentliga skolväsendet för vuxna utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar, och var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för bl.a. varje människas egenvärde. Av skollagen följer också att den som verkar i skolan skall särskilt främja jämställdhet mellan könen och aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning (1 kap. 2 § tredje stycket och 9 § andra stycket). Därutöver finns det bestämmelser i läroplanerna som tar sikte på att alla elever och barn skall behandlas lika (Lpo 94, Lpf 94 och Lpfö 98).

Arbetsmiljölagen (1977:1160) har till ändamål att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Lagen gäller i princip varje verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning. Den som genomgår utbildning skall likställas med arbetstagare vid tillämpningen av ett flertal bestämmelser i lagen (1 kap.1-3 §§).

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om kränkande särbehandling i arbetslivet (AFS 1993:17) och allmänna råd om tillämpningen av dessa föreskrifter gäller även för skolan och omfattar såväl personal som elever. Föreskrifterna om kränkande behandling gäller alla former av kränkningar oberoende av anledningen till dessa. I verkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1) finns det dessutom bestämmelser om arbetsgivarens skyldighet att fånga upp signaler om kränkande behandling och att vidta åtgärder.

Statens skolverk är den centrala myndighet som utövar tillsyn över att skolväsendet följer det skolrättsliga regelsystemet. Arbetsmiljöverket utövar den centrala tillsynen över att arbetsmiljölagen och tillhörande författningar följs. När det gäller skolhälsovården är det Socialstyrelsen som är den myndighet som har det centrala tillsynsansvaret.

Jämställdhetsombudsmannen (JämO) skall genom rådgivning och information verka för jämställdhet inom bl.a. skolväsendet och andra utbildningsformer. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) skall verka för att etnisk diskriminering respektive homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning inte förekommer i arbetslivet eller på andra områden av samhällslivet. Handikappombudsmannen (HO) har till uppgift att bevaka frågor som angår funktionshindrade personers rättigheter och intressen samt att förebygga och bekämpa diskriminering. Målet för HO:s verksamhet skall vara att personer med funktionshinder ges full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor.

Barnombudsmannen (BO) skall företräda barns och ungas rättigheter och intressen mot bakgrund av Sveriges åtaganden enligt barnkonventionen.

Bestämmelser om åtgärder mot diskriminering i högskolan

På högskoleområdet gäller lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan. Lagen har till ändamål att främja lika rättigheter för studenter och sökande och att motverka diskriminering på grund av könstillhörighet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder. Lagen innehåller bestämmelser om bl.a. aktiva åtgärder mot diskriminering, skyldigheter att utreda och vidta åtgärder mot trakasserier och förbud mot såväl direkt som indirekt diskriminering. Förbudet mot direkt diskriminering när en högskola beslutar om tillträde till högskoleutbildning och under utbildningen gäller även då högskolan genom att göra lokalerna tillgängliga och användbara kan skapa en situation för en person med funktionshinder som är likartad med den för personer utan sådant funktionshinder, om det skäligen kan krävas att högskolan vidtar sådana åtgärder.

Den som åsidosätter diskrimineringsförbuden skall enligt lagen betala skadestånd till den diskriminerade. Vissa beslut kan överklagas till Överklagandenämnden för högskolan på den grunden att en högskola har brutit mot bl.a. diskrimineringsförbuden.

JämO, DO, HomO och HO utövar tillsyn över lagens efterlevnad. Högskoleverket skall inom sitt verksamhetsområde främja likabehandling. Verket skall också bistå ombudsmännen med uppgifter om förhållanden i högskolans verksamhet som kan vara av betydelse för ombudsmännens tillsyn enligt lagen om likabehandling av studenter i högskolan.

Arbetsrättsliga bestämmelser och bestämmelser som gäller för andra rättsområden

På det arbetsrättsliga området finns det fyra lagar som syftar till att skydda mot diskriminering i arbetslivet: jämställdhetslagen (1991:433), lagen (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder och lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning.

Sedan den 1 juli 2003 gäller lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering. Införandet av lagen utgör ett led i genomförandet av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (direktivet mot etnisk diskriminering) och rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (arbetslivsdirektivet)

Diskrimineringsförbud gäller enligt lagen om förbud mot diskriminering för diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder i fråga om

• arbetsmarknadspolitisk verksamhet,
• start eller bedrivande av näringsverksamhet,
• yrkesutövning,
• medlemskap, medverkan och medlemsförmåner i arbetstagarorganisationer, arbetsgivarorganisationer eller yrkesorganisationer, samt
• varor, tjänster och bostäder.

Därutöver gäller förbudet för diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning i fråga om socialtjänsten, färdtjänsten, riksfärdtjänsten och bostadsanpassningsbidrag, socialförsäkringen och anslutande bidragssystem, arbetslöshetsförsäkringen och hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet.

EG-direktiv

EU:s antidiskrimineringspaket

Genom Amsterdamfördraget år 1997 infördes en ny artikel 13 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget), som ger rådet befogenhet att, inom ramen för de befogenheter EG-fördraget ger gemenskapen, vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

Med stöd av denna artikel antog EU:s ministerråd den 29 juni 2000 direktivet om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (2000/43/EG) och den 27 november 2000 direktivet om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (2000/78/EG). Det förstnämnda direktivet behandlar diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung och det andra direktivet behandlar diskrimineringsgrunderna religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning.

Direktiven utgör en del av ett antidiskrimineringspaket som består av direktiven och dessutom ett gemenskapens handlingsprogram mot diskriminering (2001-2006) som på olika sätt skall komplettera direktiven. Handlingsprogrammet antogs av EU:s ministerråd den 27 november 2000.

Direktivet mot etnisk diskriminering och arbetslivsdirektivet

Både direktivet mot etnisk diskriminering och arbetslivsdirektivet är minimidirektiv, vilket innebär att medlemsstaterna får införa regler som går längre när det gäller att ta tillvara likabehandlingsprincipen än vad som anges i direktiven (art. 6 respektive 8).

Skyddet mot diskriminering omfattar såväl den offentliga som den privata sektorn (art. 3) och täcker både direkt och indirekt diskriminering. Även trakasserier som har samband med ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning skall anses vara diskriminering. Vidare skall en föreskrift att diskriminera någon på dessa grunder anses vara diskriminering (art. 2). Inom ramen för gemenskapens befogenheter omfattar direktiven villkor för tillträde till anställning, till verksamhet som egenföretagare och till yrkesutövning, tillträde till yrkesvägledning och yrkesutbildning inklusive yrkespraktik, anställnings- och arbetsvillkor samt medlemskap i och förmåner tillhandahållna av fackföreningar, arbetsgivarorganisationer och andra yrkesorganisationer. Direktivet mot etnisk diskriminering omfattar även socialt skydd inklusive social trygghet och hälso- och sjukvård, sociala förmåner, utbildning samt tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten, inklusive bostäder (art. 3).

Viss särbehandling är dock tillåten enligt direktivet. Det gäller särbehandling som kan motiveras med att en viss egenskap som har samband med ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning utgör ett verkligt och avgörande yrkeskrav (art. 4). Även viss särbehandling på grund av ålder är tillåten enligt direktivet om likabehandling i arbetslivet (art. 6). Direktiven innehåller också bestämmelser om positiv särbehandling, som innebär att medlemsstaterna får behålla eller besluta om särskilda åtgärder för att förhindra att personer missgynnas på någon av de diskrimineringsgrunder som direktiven omfattar eller att kompensera för ett sådant missgynnande (art. 5 respektive 7).

När det gäller funktionshindrade personer föreskrivs det i arbetslivsdirektivet att arbetsgivaren, under vissa förutsättningar, skall vidta rimliga anpassningsåtgärder för att göra det möjligt för dessa personer att få tillträde till, delta i och göra karriär i arbetslivet eller genomgå utbildning, såvida sådana åtgärder inte medför en oproportionerlig börda för arbetsgivaren (art. 5).

Direktiven ställer upp krav på att alla som anser sig ha blivit diskriminerade skall ha tillgång till ett rättsligt eller administrativt förfarande (art. 7.1 respektive 9.1). Med den klagandes tillstånd skall även föreningar, organisationer eller andra rättsliga enheter kunna engagera sig i sådana förfaranden (art. 7.2 respektive 9.2).

Medlemsstaterna skall också införa bestämmelser som skyddar enskilda från repressalier på grund av att de har framfört klagomål eller inlett ett rättsligt eller administrativt förfarande (art. 9 respektive 11). Om det vid prövningen av om diskriminering förekommit läggs fram fakta som ger anledning att anta att diskriminering har förekommit, är det den som påstås ha diskriminerat som är skyldig att bevisa att diskriminering inte har ägt rum (art. 8 respektive 10). Denna bevisbörderegel gäller dock inte för straffrättsliga förfaranden. Medlemsstaterna har också möjlighet att införa bevisregler som är mer fördelaktiga för den som påstår sig ha blivit diskriminerad.

Medlemsstaterna skall se till att det finns effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antagits med stöd av direktivet (art. 15 respektive 17). Medlemsstaterna skall även se till dels att lagar och andra författningar som strider mot likabehandlingsprincipen upphävs, dels att bestämmelser som strider mot likabehandlingsprincipen i kollektivavtal och individuella avtal, i interna regler för företag samt i regler för föreningar, fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer förklaras ogiltiga eller ändras (art. 14 respektive 16).

I direktivet om likabehandling oavsett ras eller etniskt ursprung föreskrivs att det skall finnas ett eller flera organ i varje medlemsstat för främjande av likabehandling utan åtskillnad på grund av ras eller etniskt ursprung. Dessa organ skall på ett oberoende sätt bl.a. kunna driva klagomål om diskriminering, genomföra undersökningar om diskriminering samt publicera rapporter och lämna rekommendationer (art. 13).

Båda direktiven innehåller vidare föreskrifter om information om direktiven (art. 10 respektive 12), om medlemsstaternas ansvar för dialog mellan arbetsmarknadens parter (art. 11 respektive 13) och med icke-statliga organisationer (art. 12 respektive 14) samt om rapportering om tillämpningen av direktiven (art. 17 respektive 19).

Likabehandlingsdirektivet

Likabehandlingsdirektivet - rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor - syftar till att i medlemsstaterna genomföra principen om likabehandling på angivna områden samt - under vissa förutsättningar - i fråga om social trygghet. Direktivet har reviderats under år 2002 genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor. Ändringarna i likabehandlingsdirektivet skall vara genomförda senast den 5 oktober 2005.

Likabehandlingsdirektivet innehåller förbud mot direkt och indirekt diskriminering på grund av kön. Trakasserier, sexuella trakasserier och instruktion att diskriminera definieras som diskriminering och omfattas av diskrimineringsförbudet. Förbuden mot diskriminering avser bl.a. villkor för tillträde till yrkesvägledning, yrkesutbildning och yrkespraktik (art. 3.1 b).

Pågående arbete mot diskriminering och annan kränkande behandling

Diskrimineringskommittén

Regeringen beslutade i januari 2002 att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att överväga en sammanhållen diskrimineringslagstiftning (dir. 2002:11). Kommittén har antagit namnet Diskrimineringskommittén. I uppdraget ingår att överväga en gemensam lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder och samhällsområden. Vidare ingår i kommitténs uppdrag att bl.a. mot bakgrund av kommitténs ställningstaganden i fråga om utformningen av en framtida diskrimineringslagstiftning lämna förslag på hur tillsynen över efterlevnaden av en sådan lagstiftning skall utformas. Kommittén skall därvid se över ansvarsområden och uppgifter för JämO, DO, HO och HomO. Kommittén skall också bl.a. överväga möjligheterna till och analysera konsekvenserna av en sammanslagning av några eller samtliga dessa ombudsmän till en institution eller av en samordning av dem på något annat sätt.

Kommittén skall även överväga bl.a. om skydd mot missgynnande av personer med funktionshinder på grund av bristande tillgänglighet bör införas på andra samhällsområden än i arbetslivet och i högskolan.

Diskrimineringskommittén har dessutom i uppdrag att bedöma om åtgärder är nödvändiga för att genomföra likabehandlingsdirektivet i Sverige.

Diskrimineringskommitténs uppdrag skall vara avslutat den 1 juli 2005. Kommittén skall dock senast den 3 maj 2004 i ett delbetänkande redovisa uppdraget om ytterligare åtgärder är nödvändiga eller lämpliga med hänsyn till bl.a. likabehandlingsdirektivet.

Utredningen om strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet

Regeringen avser att tillkalla en särskild utredare som skall ges i uppdrag att föreslå åtgärder för att motverka strukturell diskriminering på grund av etnisk och religiös tillhörighet.

Skollagskommittén

1999 års skollagskommitté överlämnade sitt betänkande Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121) till regeringen i december 2002. En viktig fråga för kommittén var att utreda och föreslå hur en ökad rättssäkerhet för eleverna kan åstadkommas. Uppdraget innefattade också en översyn och, vid behov, förslag på ändringar av gällande regler för att stärka barns, ungdomars och vuxnas säkerhet, skydd och trygghet i barnomsorgs- och skolverksamheten. Ytterligare en uppgift för kommittén var att utreda behovet av en förstärkning av statens sanktionsmöjligheter.

Förslaget till en ny skollag innehåller bestämmelser om utbildning inom skolväsendet som anordnas av det allmänna eller av enskilda. Kommittén föreslår bl.a. att nuvarande bestämmelser om skolans skyldighet att motverka kränkande behandling överförs till den nya lagen och placeras i anslutning till bestämmelser om grundläggande värden. De exempel på kränkande beteenden som nu finns i skollagen föreslås tas bort. Betänkandet innehåller även förslag på ökade möjligheter till att överklaga beslut för eleverna.

Kommittén har också föreslagit att bestämmelser införs som ger rektor och lärare möjlighet att vid akuta situationer vidta tillfälliga åtgärder för att tillförsäkra alla elever en trygg skolmiljö.

Behovet av utredning

Diskriminering och annan kränkande behandling i skolan

En rad undersökningar har visat att behovet är stort av ett stärkt skydd mot kränkande behandling för barn och unga inom skolväsendet och av aktiva och förebyggande åtgärder mot sådan kränkande behandling. Under 1999 granskade Skolverket på uppdrag av regeringen skolornas arbete för att förebygga mobbning och effekten av de då skärpta bestämmelserna i skollagen och i 1994 års läroplan (Lpo 94) om att motverka alla former av kränkande behandling. Av granskningen framgår att kränkningarna i de högre åldrarna i skolan ökat i omfattning och blivit grövre. Problemen är särskilt framträdande i grundskolans sista årskurser. Ett förebyggande arbete för de äldre eleverna saknas på många grund- och gymnasieskolor.

Skolverkets undersökning år 2000 av allmänhetens, skolbarnsföräldrars, lärares och elevers attityder till den svenska grund- och gymnasieskolan visar att andelen elever som känner sig mobbade antingen av elever eller av lärare uppgår till åtta procent. Sammantaget handlar det i faktiska tal om närmare 50 000 elever i årskurserna 7-9 och gymnasieskolan som känner sig mobbade. En större andel elever uppger att mobbning är ett stort problem jämfört med 1993/94 års undersökning. Våld och rasism förekommer på skolan enligt många elever och lärare. Många lärare uppger att de blivit utsatta för hot och trakasserier av såväl elever som kollegor.

Skolverket redovisade hösten 2002 regeringens uppdrag att kartlägga förekomsten av rasism, etnisk diskriminering, sexuella trakasserier, homofobi och könsrelaterad mobbning i skolan. Undersökningen, som omfattar elever, lärare och rektorer i grund- och gymnasieskolan, visar att kränkningarna äger rum överallt i skolan men främst i klassrummet. Enligt undersökningen har en av tio elever utsatts för fysiska kränkningar vid upprepade tillfällen. Verbala kränkningar är dock vanligast. Av undersökningen framgår vidare att homofobi och sexuella trakasserier förekommer. Flickor och elever med utländsk bakgrund är de som är mest utsatta för könsord och annat sexuellt laddat språkbruk. Många elever anger att det är skolans personal som kränker. Drygt fyra procent av eleverna har utsatts för ett sexuellt övergrepp av andra elever.

Sammantaget visar undersökningen att pojkar utsätts för mer kränkningar än flickor. Flickor känner sig dock enligt undersökningen mer utsatta än pojkar för i stort sett alla olika former av kränkningar i grund- och gymnasieskolan. Sexuella och etniska trakasserier är vanligast i grupper där andelen pojkar dominerar. Det är också i dessa grupper som flickor rapporterar högst utsatthet.

Rädda Barnens rapport från 1999 "Något har hänt - om ökat sexualiserat språkbruk bland barn" konstaterar att språkbruket blivit mer sexualiserat och att det finns en tendens till ökat sexualiserat våld i skolan.

I redovisningen av Skolverkets tillsynsarbete 2001 framkom att anmälningarna angående kränkande behandling ökat från föregående år. Tillsynen visade dessutom att alla former av kränkande beteenden inte uppmärksammades.

Enligt HomO erbjuder inte skolan homo- och bisexuella elever en trygg miljö. Ofta respekteras dessa ungdomars lika värde och rättigheter inte i skolan.

I fråga om diskriminering på grund av funktionshinder är det en grundläggande utgångspunkt för den svenska handikappolitiken att personer med funktionshinder skall ha samma möjlighet till delaktighet i samhället som andra människor och att hinder för full delaktighet skall undanröjas. Det handikappolitiska arbetet skall bl.a. inriktas på att förebygga och bekämpa diskriminering (prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken). Diskriminering av personer med funktionshinder skiljer sig framför allt i ett väsentligt avseende från diskriminering på andra grunder. För funktionshindrade kan bristen på tillgänglighet och användbarhet utgöra grunden för den diskriminering de utsätts för genom att utformningen av lokaler, verksamhet eller information kan utestänga.

HO har under åren ägnat mycket uppmärksamhet åt skolsituationen för barn med funktionshinder. HO har t.ex. framfört att den abstrakta utformningen av värdegrunden inte är ett tillräckligt skydd mot osaklig särbehandling av elever med funktionshinder (HO:s 7:e rapport till regeringen: Tillgänglighet för alla).

Även BO har ägnat stor uppmärksamhet åt barn med funktionshinder. BO:s årsrapport 2002 "Många syns inte men finns ändå" har som huvudtema situationen för barn med funktionshinder i skolan och på fritiden. Rapporten bygger till stor del på intervjuer med barn och unga med och utan funktionshinder.

En väl så allvarlig form av diskriminering är när barn och unga utestängs eller förvägras viss undervisning eller utbildning på grund av föräldrars kulturella, etniska eller religiösa tillhörighet. Det kan handla om att inte få deltaga i idrottsaktiviteter eller friluftsdagar, sexualundervisning och religionsundervisning eller att tvingas sluta skolan i förtid.

Genomförande av EG-rätten

Utöver vad som angetts om behovet av åtgärder för att motverka diskriminering och annan kränkande behandling inom skolväsendet, behövs även lagstiftningsåtgärder för att omgående fullt ut genomföra direktivet mot etnisk diskriminering och arbetslivsdirektivet.

Inom ramen för gemenskapens befogenheter omfattar direktiven bl.a. tillträde till alla typer och alla nivåer av yrkesvägledning, yrkesutbildning, högre yrkesutbildning och omskolning, inklusive yrkespraktik (artikel 3.1 b). Direktivet mot etnisk diskriminering omfattar även utbildning (artikel 3.1 g).

Genom lagen om likabehandling av studenter i högskolan och de ändringar av lagen, som trätt i kraft den 1 juli 2003, har Sverige i huvudsak- dock inte i fråga om åldersdiskriminering - genomfört direktiven i fråga om högskoleutbildning. I fråga om det övriga utbildningsväsendet, såsom skolväsendet, har Sverige ännu inte genomfört direktiven. Beträffande åldersdiskriminering skall arbetslivsdirektivet vara genomfört senast den 2 december 2006. Diskrimineringskommittén har i uppdrag att lämna förslag till hur bestämmelserna om åldersdiskriminering skall genomföras i Sverige.

I det reviderade likabehandlingsdirektivet finns som nämnts bestämmelser om diskrimineringsförbud som gäller kön i fråga om yrkesvägledning, yrkesutbildning och yrkespraktik.

Studiestöd

Det statliga studiestödssystemet utgör en central del av utbildningspolitiken. Studiestödsområdet omfattar i dag ett antal olika stödformer där studiemedelssystemet intar en huvudroll. Sedan den 1 juli 2001 gäller ett nytt studiemedelssystem enligt studiestödslagen (1999:1395) och studiestödsförordningen (2000:655). Studiemedelssystemet kompletteras av andra statliga stödformer som syftar till att bidra till enskildas finansiering under studietiden.

Enligt direktivet om likabehandling oavsett ras eller etniskt ursprung krävs diskrimineringsförbud i fråga om sociala förmåner. I betänkandet Ett utvidgat skydd mot diskriminering (SOU 2002:43) har utredaren hänfört statligt studiestöd som tillhandahålls av offentligrättsliga organ till sociala förmåner. Utredaren föreslog att ett diskrimineringsförbud skulle införas i fråga om studiestöd. I propositionen Ett utvidgat skydd mot diskriminering (prop. 2002/03:65) anförde dock regeringen att direktivets påverkan på studiestödsområdet behöver analyseras närmare, att det inte är helt klart vilka statligt finansierade stöd som berörs och i vad mån olika stöd kan anses utgöra sociala förmåner i direktivets mening samt att regeringen avser att återkomma i frågan efter ytterligare överväganden.

Slutsatser

Som framgår av redogörelsen ovan finns det brister när det gäller skyddet mot diskriminering och annan kränkande behandling inom skolväsendet i vid mening. Det är därför angeläget att se över möjligheterna till lagstiftning som kan motverka dessa förhållanden. Därtill kommer att åtgärder är nödvändiga för att genomföra de tidigare nämnda EG-direktiven.

Med anledning av det som anförts finner regeringen att en utredare behöver tillkallas med uppdrag att föreslå åtgärder mot diskriminering och annan kränkande behandling inom skolväsendet.

Uppdraget

Skolväsendet m.m.

Utredaren skall lämna förslag till regler som främjar lika rättigheter och motverkar diskriminering och annan kränkande behandling inom det offentliga skolväsendet samt offentligt bedriven förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. För att regleringen skall bli heltäckande skall även de fristående skolorna och enskilt bedriven förskoleverksamhet, förskoleklass och skolbarnsomsorg omfattas av utredarens uppdrag.

Utredaren skall också förutsättningslöst pröva om det finns annan utbildning som de föreslagna åtgärderna bör omfatta.

Utredningsarbetet skall bedrivas med utgångspunkt i att skydd mot diskriminering på grund av diskrimineringsgrunderna kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder och annan kränkande behandling skall införas.

EG-direktiv

Utredaren skall lämna förslag till hur direktivet mot etnisk diskriminering och arbetslivsdirektivet skall kunna genomföras fullt ut på de utbildningsområden som omfattas av uppdraget. Utredaren skall dock inte lämna förslag när det gäller diskriminering på grund av ålder.

Utredaren skall också överväga och lämna nödvändiga förslag när det gäller genomförandet av direktivet mot etnisk diskriminering i fråga om studiestöd.

I utredarens uppgift att föreslå hur direktivet mot etnisk diskriminering och arbetslivsdirektivet skall genomföras på aktuella områden ligger att lämna förslag när det gäller yrkesvägledning, yrkesutbildning och yrkespraktik inom relevanta delar av utbildningsväsendet i fråga om diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder. Det är naturligt att utredaren behandlar samma fråga även för diskrimineringsgrunden kön (likabehandlingsdirektivet art. 3.1 b). Utredaren skall därför ta ställning till om åtgärder är nödvändiga för att genomföra likabehandlingsdirektivets bestämmelse i fråga om yrkesvägledning, yrkesutbildning och yrkespraktik inom nu aktuella områden. Om utredaren finner att åtgärder är nödvändiga eller lämpliga, skall förslag till reglering lämnas.

Diskrimineringskommittén har huvudansvaret för att lämna förslag till hur likabehandlingsdirektivet skall genomföras i Sverige. Utredaren bör därför i dessa frågor samråda med Diskrimineringskommittén.

Tillgänglighet och användbarhet avseende lokaler

Diskrimineringskommittén skall överväga bl.a. om skydd mot missgynnande av personer med funktionshinder på grund av bristande tillgänglighet bör införas på andra samhällsområden än i arbetslivet och i högskolan. Det är dock angeläget att redan nu utreda hur ett sådant skydd i fråga om bristande tillgänglighet och användbarhet av lokaler kan utformas beträffande de utbildningsområden som omfattas av detta uppdrag. Arbetet skall i denna del bedrivas så att Diskrimineringskommittén får ett underlag för fortsatta överväganden.

Författningsbestämmelser

Utredaren skall lämna de förslag till författningsbestämmelser och andra åtgärder som utredningen kan ge anledning till.

Utredaren skall i förslagen eftersträva en harmonisering av termer och begrepp med övrig lagstiftning mot diskriminering och annan kränkande behandling. Frågor såsom diskrimineringsbegreppets innebörd, bevisning i mål om diskriminering och skadestånd skall behandlas med utgångspunkt i vad som gäller enligt lagen om likabehandling av studenter i högskolan och annan nu gällande antidiskrimineringslagstiftning.

Utredaren skall överväga hur framlagda lagförslag kan anpassas och infogas i en sammanhållen lagstiftning mot diskriminering och annan kränkande behandling.

Tillsyn

Utredaren skall föreslå hur tillsynen över efterlevnaden av föreslaget regelverk skall utformas.

Ekonomiska konsekvenser

Utredaren skall redovisa eventuella ekonomiska konsekvenser av föreslagna åtgärder samt i förekommande fall föreslå finansiering.

Samråd

Utredaren skall samråda med Diskrimineringskommittén (N 2002:06). Utredaren skall vidare samråda med andra berörda myndigheter och föräldra- och elevorganisationer samt andra organisationer.

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall redovisa den del av uppdraget som avser förskolan, grund- och gymnasieskolan samt motsvarande nivå inom de fristående skolorna och den del som gäller genomförandet av EG-direktiven i ett delbetänkande senast den 30 april 2004. Delbetänkandet skall innehålla lagförslag. Utredaren skall redovisa resterande del av uppdraget senast den 31 oktober 2004.

(Utbildningsdepartementet)