Dir. 2006:32
Överklagande av de djurförsöksetiska
Kommittédirektiv
Överklagande av de djurförsöksetiska
nämndernas beslut
Dir.
2006:32
Beslut vid regeringssammanträde den 23 mars 2006
Sammanfattning av uppdraget
Utredaren skall överväga om organisationer som företräder
intressen som berörs av den djurförsöksetiska prövningen skall
ha rätt att överklaga de djurförsöksetiska nämndernas beslut.
Om utredaren föreslår att det skall införas en sådan klagorätt för
organisationer skall utredaren även bedöma om detta får kon-
sekvenser för nämndernas sammansättning. Om klagorätt för
organisationer föreslås skall utredaren vidare föreslå vilka be-
dömningskriterier som skall tillämpas för att avgöra vilka orga-
nisationer som skall få möjlighet att överklaga beslut fattade av
de djurförsöksetiska nämnderna. I detta sammanhang skall utre-
daren även lämna förslag på förfarandebestämmelser såsom
tidsfrister för överklagande.
Vidare skall utredaren överväga om instansordningen för
den djurförsöksetiska prövningen skall ändras och om en
självständig central djurförsöksetisk nämnd bör inrättas för
handläggning av överklaganden. Utredaren skall även bedöma
kostnader för såväl en ny instansordning för den djurförsöks-
etiska prövningen som för det nuvarande systemet med överkla-
gande till allmän förvaltningsdomstol. Utredaren skall även
lämna förslag på finansiering.
Utredaren skall redovisa konsekvenserna av införande av
klagorätt för organisationer i fråga om de djurförsöksetiska
nämndernas beslut samt av en omorganisering av instansord-
ningen för överklagande av sådana beslut. Vidare skall utreda-
ren lämna de förslag till författningsändringar som behövs för
2
att genomföra förslagen. Utredaren skall lämna förslag till för-
fattningsändringar och bedöma konsekvenser för införandet av
en överklagandemöjlighet även om utredaren inte anser att en
sådan bör införas.
Den djurförsöksetiska prövningen
Bestämmelser om användning av försöksdjur finns i djur-
och i myndighetsföreskrifter. För att djur skall få användas i
djurförsök krävs att användningen godkänns av en djurför-
söksetisk nämnd innan användningen påbörjas. Vid prövningen
skall nämnden ta hänsyn till å ena sidan försökets betydelse och
å andra sidan lidandet för djuret. Nämnden får bifalla en ansö-
kan om djurförsök endast under förutsättning att användningen
kan anses vara angelägen från allmän synpunkt, att syftet inte
kan uppnås utan användning av djur, att så få djur som möjligt
används och att verksamheten utformas så att djuren inte utsätts
för större lidande än vad som är absolut nödvändigt.
De djurförsöksetiska nämnderna inrättades 1979. Genom den
nuvarande djurskyddslagen, som trädde i kraft 1988, förändra-
des formerna för nämndernas verksamhet och de fick egna sek-
retariat. Ramarna för de djurförsöksetiska nämndernas organisa-
tion finns i djurskyddsförordningen. Där framgår bl.a. att det i
varje nämnd skall ingå en ordförande och en eller flera vice ord-
förande samt lekmän, forskare och representanter för personal
som har hand om försöksdjur. Ordförande och vice ordförande
skall vara opartiska och företrädesvis lagfarna samt ha erfaren-
het av dömande verksamhet. Av övriga ledamöter skall hälften
vara lekmän. Bland lekmännen skall det finnas representanter
för djurskyddsorganisationer till ett antal som understiger hälf-
ten. Djurskyddsmyndigheten beslutar hur många djurförsöks-
etiska nämnder som det skall finnas, var dessa skall vara loka-
liserade och antalet ledamöter i nämnderna. Djurskyddsmyndig-
heten har vidare bemyndigats att meddela närmare föreskrifter
om nämndernas organisation och om prövningen av ärenden.
Djurskyddsmyndigheten utser också nämndernas ledamöter.
3
För närvarande finns det sammanlagt sju djurförsöksetiska
nämnder. Dessa är lokaliserade i Stockholm (två stycken),
Uppsala, Linköping, Malmö/Lund, Göteborg och Umeå. Varje
nämnd, utom Stockholm norra djurförsöksetiska nämnd, består
av en ordinarie och en vice ordförande samt tolv övriga leda-
möter. Av de övriga ledamöterna är sex forskare eller försöks-
djurspersonal och sex lekmän. Av lekmännen utses fyra perso-
ner efter förslag från kommuner där försöksdjursverksamhet
bedrivs och två personer efter förslag från djurskyddsorganisa-
tioner. Alla ordinarie ledamöter har suppleanter. Stockholm
norra djurförsöksetiska nämnd är sedan januari 2005 uppdelad i
två avdelningar och kommer sammanlagt att ha 26 ledamöter. I
varje avdelning är forskare och försöksdjurspersonal respektive
lekmän representerade på samma sätt som i övriga nämnder.
Av förordningen (2003:1125) med instruktion för Djur-
skyddsmyndigheten framgår att myndigheten är huvudman för
de djurförsöksetiska nämnderna. De djurförsöksetiska nämnder-
na är således organisatoriskt att betrakta som självständiga be-
slutsorgan som är knutna till värdmyndigheten Djurskyddsmyn-
digheten.
De djurförsöksetiska nämnderna prövar årligen omkring
1 700 ärenden om planerade djurförsök. De djurförsöksetiska
nämndernas beslut är sedan 1998 rättsligt bindande. Nämnderna
beslutar om att godkänna, godkänna med villkor eller avslå en
ansökan om att få göra djurförsök. I enlighet med den allmänna
överklagandebestämmelsen i 22 § förvaltningslagen (1986:223)
får en djurförsöksetisk nämnds beslut överklagas av den som
har ansökt om etiskt godkännande av djurförsök, om beslutet
har gått honom emot. Ett beslut överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten. Sedan 1998 har omkring 25 beslut överklagats
till länsrätten.
4
Etikprövning av forskning som avser människor
Parallellt med den djurförsöksetiska prövningen finns även en
organisation för etikprövning av forskning som avser männi-
skor. Etikprövningens organisation liknar på många sätt den
etiska prövningen av djurförsök men det finns även viktiga
skillnader.
Bestämmelser om etikprövningen finns i lagen (2003:460)
om etikprövning som avser människor och anslutande förord-
ningar, bl.a. förordningen (2003:615) om etikprövning av forsk-
ning som avser människor och förordningen (2003:616) med in-
struktion för regionala etikprövningsnämnder.
Etikprövning av forskning sker vid sex regionala nämnder,
där varje nämnd utgör en egen myndighet. De regionala
nämnderna är självständiga i sitt beslutsfattande. Varje nämnd
har sitt kansli förlagt till ett lärosäte och består av minst två
avdelningar. Varje avdelning består av en ordförande som skall
vara eller ha varit ordinarie domare, tio ledamöter med
vetenskaplig kompetens och fem ledamöter som företräder
allmänna intressen.
Centrala etikprövningsnämnden prövar överklagande av de
regionala etikprövningsnämndernas beslut samt avgör ärenden
som har överlämnats från de regionala nämnderna. Vidare ut-
övar nämnden tillsyn över efterlevnad av etikprövningslagen
och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Cen-
trala etikprövningsnämnden är en nämndmyndighet som består
av ordföranden och sex övriga ledamöter, varav fyra med veten-
skaplig kompetens och två som företräder allmänna intressen.
Om den regionala nämnden finner att forskningen ger upp-
hov till etiska frågor av ny och principiell karaktär bör nämnden
inhämta yttranden från Vetenskapsrådet och andra berörda
myndigheter. Om nämnden är oenig om utgången av etikpröv-
ningen och minst tre ledamöter begär det skall nämnden lämna
ärendet för avgörande till den centrala etikprövningsnämnden.
En regional nämnds beslut i ett ärende om etikprövning får
överklagas hos Centrala etikprövningsnämnden av forsknings-
huvudmannen, om den regionala nämnden har avgjort ärendet
och beslutet har gått huvudmannen emot. Andra beslut av en
5
regional nämnd i ärenden om etikprövning får inte överklagas.
Den centrala nämndens beslut i ärenden om etikprövning får
inte överklagas.
I september 2004 beslutade regeringen att tillkalla en sär-
skild utredare (dir. 2004:111 och 2005:67) med uppdrag att bl.a.
överväga om tillämpningsområdet för lagen (2003:460) om
etikprövning av forskning som avser människor bör utvidgas.
Utredaren hade vidare i uppdrag att se över och föreslå en lämp-
lig ordning för förordnande av ledamöter och ersättare till etik-
prövningsnämnderna. Uppdraget redovisades i september 2005
i betänkandet Etikprövningslagstiftningen – vissa ändringsför-
slag (SOU 2005:78).
Överklagande- och talerätt enligt miljöbalken
Organisationer som företräder särskilda intressen har på vissa
områden getts möjlighet att ingripa och föra talan i olika pro-
cesser. Ett exempel på detta är att miljöorganisationer har rätt
att överklaga domar och beslut om tillstånd, godkännande eller
dispens enligt miljöbalken (16 kap. 13 § miljöbalken). Rätten
att överklaga domar och beslut avser ideella föreningar som
enligt sina stadgar har till ändamål att tillvarata naturskydds-
eller miljöskyddsintressen. En sådan förening skall dessutom ha
bedrivit verksamhet i Sverige under minst tre år och ha lägst
2 000 medlemmar för att få överklaga domar och beslut. Över-
klagande från en ideell förening får dock inte gälla beslut som
rör försvaret.
I propositionen Miljöbalk (1997/98:45 del 1 s. 488) fram-
hölls att skälet till att ge miljöorganisationerna talerätt är att det
hos dessa finns ett starkt intresse och djupt engagemang i miljö-
frågor som skulle kunna tas till vara genom att organisationerna
tillerkändes talerätt. Regeringen bedömde vidare remissinstan-
sernas farhågor om risk för att miljöorganisationerna kommer
att processa i obstruerande syfte som överdrivna. I detta avseen-
de hänvisades till att miljöorganisationer i Norge och Danmark
har rätt att överklaga och att dessa endast i undantagsfall har
agerat på ett sätt som någon skulle kunna kalla missbruk.
6
Miljöbalkskommittén, som har haft i uppgift att utvärdera
tillämpningen av miljöbalken och att lämna förslag till nödvän-
diga reformer, har i juni 2005 lämnat sitt slutbetänkande Miljö-
balken; miljökvalitetsnormer, miljöorganisationerna i miljöpro-
cessen och avgifter (SOU 2005:59). I betänkandet har kommit-
tén redovisat erfarenheterna av miljöorganisationernas talerätt.
Utredaren har bl.a. funnit att miljöorganisationer kan spela en
viktig roll vid miljöprövningar genom att förmå prövningsmyn-
digheten och sökanden att fördjupa sina resonemang och moti-
vera sina ställningstaganden samt att bidra med sakkunskap.
Utredningsbehovet
Utveckling av den djurförsöksetiska prövningen
De djurförsöksetiska nämndernas verksamhet har successivt ut-
vecklats från att ha varit en försöksverksamhet på frivillig grund
till att vara en obligatorisk prövning i ett partssammansatt organ
som fattar bindande beslut. Den senaste större förändringen ge-
nomfördes 1998 och innebar att nämndernas beslut blev bindan-
de och möjliga att överklaga.
Regeringen bedömer att systemet med regionala nämnder är
ändamålsenligt då det ger förutsättningar för nära kontakt och
utbyte mellan å ena sidan nämnden och dess beredningsgrupper
och å andra sidan den som ansöker om etisk prövning av djur-
försök. De djurförsöksetiska nämnderna har till uppgift att göra
en ingående och allsidig bedömning av betydelsen av djurför-
sök och de etiska problem som kan uppkomma med anledning
av försöket. Det kan röra sig om svåra etiska avvägningar.
Nämndens sammansättning med företrädare för olika intressen
säkerställer att frågorna runt ett djurförsök belyses från olika
håll och den bidrar därigenom till att nämndens beslut blir väl
underbyggt och opartiskt. Sammansättningen har även betydel-
se för förtroendet för nämndernas verksamhet.
Regeringen har under de senaste åren stärkt den djurförsöks-
etiska prövningen, bl.a. genom kraftigt ökade resurser. Djur-
skyddsmyndighetens anslag för 2005 tillfördes 10 miljoner kro-
7
nor i syfte att stärka den djurförsöksetiska prövningen. I budget-
propositionen för 2006 föreslås, utöver den tidigare satsningen,
att ytterligare 5 miljoner kronor tillförs Djurskyddsmyndigheten
för att finansiera en heltidstjänst i varje nämnd för beredning av
nämndernas ärenden och visst utredningsarbete.
Regeringen beslutade vidare den 8 september 2005 att över-
lämna propositionen Etisk prövning av djurförsök m.m.
(2004/05:177) till riksdagen. I propositionen lämnas förslag
som syftar till att förtydliga och strama upp bestämmelserna om
djurförsök. Det föreslås bl.a. att begreppen djurförsök och för-
söksdjur definieras i djurskyddslagen och att de etiska bedöm-
ningsgrunder som de djurförsöksetiska nämnderna skall tilläm-
pa vid sin prövning skall tydliggöras. Regeringen anser dock att
det kan finnas utrymme för ytterligare förbättringar. Därför avi-
serades också i propositionen att en särskild utredning skall till-
sättas med uppgift att utreda möjligheterna för bl.a. djurskydds-
organisationer att överklaga en djurförsöksetisk nämnds beslut
samt att utreda instansordningen för ärenden om etisk prövning
av djurförsök.
Behov av översyn
Ett önskemål som i olika sammanhang har framförts är att djur-
skyddsorganisationer skall ha möjlighet att överklaga den djur-
försöksetiska nämndens beslut om godkännande av ett djurför-
sök och på så sätt kunna ta till vara djurskyddsintressen. Ofta
har det hänvisats till att motsvarande möjlighet för organisatio-
ner att överklaga finns på miljöområdet. Även på djurskydds-
området bör det undersökas om organisationers intresse och en-
gagemang för djurskydd bättre kan tas till vara.
En viktig skillnad mellan de djurförsöksetiska nämndernas
beslut och beslut inom miljöområdet är dock att djurskyddsin-
tresset är explicit representerat i nämnden, genom att två av
nämndens ledamöter utses efter förslag från djurskyddsorgani-
sationer. Detta innebär att företrädare för djurskyddsorganisa-
tioner deltar i beredningsarbete och i beslut fattade av nämnden.
Dessa ledamöter har således möjlighet att påverka beslutet och
att reservera sig mot det. På miljöområdet är inte miljöorganisa-
8
tionerna på samma sätt representerade i de beslutande organen.
Det kan trots detta vara av intresse att undersöka om organisa-
tioner vars intressen för närvarande är representerade i nämnden
liksom eventuellt organisationer vars intressen inte är represen-
terade i nämnden bör ges klagorätt.
Överklaganden av de djurförsöksetiska nämndernas beslut
prövas sedan 1998 av allmän förvaltningsdomstol. Organisatio-
nen av den etiska prövningen av forskning som avser människor
har i detta avseende en annan uppbyggnad. Överklaganden av
de regionala etikprövningsnämndernas beslut prövas av en cen-
tral nämnd. Denna nämnd består, liksom de regionala nämnder-
na, av forskare och representanter för allmänheten. Den centrala
nämnden prövar även ärenden där den regionala nämnden är
oenig eller där ett visst antal ledamöter i den regionala nämnden
begär det. I samband med en översyn av möjligheten att införa
en klagorätt för organisationer bör även frågan om vilken in-
stansordning som skall tillämpas inom den djurförsöksetiska
prövningen utredas.
Utgångspunkter
Forskning är en förutsättning för samhällsutvecklingen. Inom
flera forskningsområden är användningen av försöksdjur i dags-
läget nödvändig. Det är dock viktigt att försöksdjursanvänd-
ningen begränsas så mycket som möjligt och att djurskyddet vid
den användning som sker är starkt. Den djurförsöksetiska pröv-
ningen spelar i detta avseende en mycket viktig roll. Vid sidan
av andra faktorer är en tydlig djurförsöksetisk prövning viktig
för att ge forskningen stabila och förutsägbara förutsättningar
att verka. Målet för området forskningspolitik är att Sverige
skall vara en ledande forskningsnation där forskning bedrivs
med hög vetenskaplig kvalitet. Det är av stor vikt att slå vakt
om den forskning och utveckling som bedrivs i Sverige. För
svenskt näringsliv är investeringar i forskning helt avgörande
för internationell framgång.
En stor del av forskningen finansieras genom forsknings-
anslag som beviljas för en bestämd period. Detta gäller både na-
tionellt och internationellt forskningsstöd. Det är angeläget att
9
en eventuell utökad klagorätt och ändrad instansordning inom
den djurförsöksetiska prövningen inte allvarligt försvårar och
fördröjer forskning där djurförsök utgör en del av forsknings-
projektet eller finansieringen av sådan forskning.
Utredningsuppdraget
Klagorätt för organisationer
Utredaren skall överväga om rätten att överklaga de djurför-
söksetiska nämndernas beslut bör utvidgas till att avse organisa-
tioner som företräder intressen som berörs av den djurförsöks-
etiska prövningen. Det bör särskilt övervägas om organisationer
som företräder djurskyddet bör ges en sådan klagorätt. I uppdra-
get ingår dock också att överväga om det finns andra berörda
intresseorganisationer, t.ex. företrädare för olika patientgrupper
som bör ges en rätt att överklaga nämndernas beslut.
Om utredaren föreslår att organisationer skall få klagorätt,
skall utredaren lämna förslag på vilken typ av beslut som skall
kunna överklagas, förfarandebestämmelser för sådan klagorätt,
såsom tidsfrister för överklagande samt kriterier för vilka orga-
nisationer som skall ha rätt att överklaga. Mot bakgrund av att
de djurförsöksetiska nämnderna i dag är partssammansatta med
bl.a. representanter för organisationer som företräder djur-
skyddsintresset, ingår det också i uppdraget att bedöma om en
klagorätt för organisationer bör påverka de djurförsöksetiska
nämndernas sammansättning. Om utredaren föreslår att organi-
sationer som representerar intressen som inte är tydligt repre-
senterade i nämnden skall ges rätt att överklaga nämndens be-
slut, bör utredaren även bedöma om organisationerna skall ges
rätt att föra talan i nämnden. Det är angeläget att förslaget inne-
håller en analys av hur djurskyddsintresset och djurskyddsorga-
nisationernas engagemang bäst tas till vara inom den djurför-
söksetiska prövningen.
10
Instansordning för den djurförsöksetiska prövningen
Utredaren skall överväga om den nuvarande instansordningen
för överklaganden av de djurförsöksetiska nämndernas beslut
bör bibehållas eller om en organisation med en central parts-
sammansatt nämnd, efter modell av de humanetiska nämnderna,
bör införas.
Det är angeläget att den instans som överprövar de djurför-
söksetiska nämndernas beslut är opartisk och har den kompe-
tens som behövs. Om utredaren föreslår att det införs en central
nämnd, skall förslag även lämnas om nämndens sammansätt-
ning och om hur dess ledamöter skall utses. I uppdraget ingår
också att bedöma om en central nämnd bör handlägga andra
ärenden än överklaganden, t.ex. avgöra ärenden som har lyfts av
en regional djurförsöksetisk nämnd till den centrala nämnden.
Utredaren skall då även föreslå hur hanteringen av sådana ären-
den bör organiseras. De djurförsöksetiska nämnderna utgör i
dag en del av Djurskyddsmyndigheten. Om utredaren föreslår
att det skall införas en ny organisation för överklaganden av
nämndernas beslut, skall utredaren även bedöma om detta bör
påverka nämnderna organisatoriskt. Utredaren skall i detta sam-
manhang redovisa för- och nackdelar med en förändring som
innebär att de djurförsöksetiska nämnderna blir egna myndig-
heter.
Konsekvensbedömning
Utredaren skall utreda såväl positiva som negativa konsekven-
ser av ett införande av en rätt för organisationer om att överkla-
ga de djurförsöksetiska nämndernas beslut samt av en omorga-
nisering av instansordningen för överklagande av sådana beslut.
Utredaren skall vidare uppskatta om en utökad rätt att överklaga
beslut om djurförsök kan förväntas medföra ett stort antal pro-
cesser, hur en sådan rätt till överklagande kommer att påverka
tidsplaneringen av forskningsprojekt och vad det kan innebära
för möjligheterna att finansiera och genomföra sådana projekt.
Utredaren skall även göra en bedömning av hur de föreslagna
förändringarna påverkar förutsättningarna att, i ett internatio-
11
nellt perspektiv, genomföra forskning och utveckling som in-
volverar djurförsök i Sverige.
Utredaren skall också kostnadsberäkna samtliga förslag och
redovisa förslag till finansiering enligt gällande finansierings-
principer. När det gäller olika möjliga instansordningar skall ut-
redaren redovisa kostnader och förslag till finansiering av samt-
liga alternativ som har övervägts.
Förslag till författningsändringar
Utredaren skall lämna förslag till de författningsändringar som
behövs för att genomföra förslagen. Utredaren skall lämna för-
slag till författningsändringar och bedöma konsekvenser för in-
förandet av en överklagandemöjlighet även om utredaren inte
anser att en sådan bör införas.
Utredningsarbetet
Utredaren skall samråda med berörda forskningsråd och andra
berörda myndigheter, näringslivet och organisationer.
Utredaren skall ta del av de erfarenheter som finns inom
andra områden av organisationers möjlighet att överklaga olika
beslut, däribland miljöorganisationers möjlighet att överklaga
beslut m.m. enligt miljöbalken. Utredaren skall även ta del av
erfarenheten av att de djurförsöksetiska nämnderna sedan 1998
fattar bindande beslut som kan överklagas av den som beslutet
har gått emot.
Vidare skall utredaren ta hänsyn till relevant EG-lagstift-
ning.
Redovisning av uppdraget
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 3 september
2007.
(Jordbruksdepartementet)