Dir. 2006:36

Förbättrad samordning av utvecklingen av

Kommittédirektiv

Förbättrad samordning av utvecklingen av

standarder och grundfunktioner inom IT-

området

Dir.

2006:36

Beslut vid regeringssammanträde den 6 april 2006.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall bedöma och vid behov föreslå

förbättringar i formerna för samordning av utveckling av

standarder inom IT-området. Det gäller i första hand inom

staten men även i relation till kommun- och landstingssektorn

och näringslivet. Syftet är att underlätta utvecklingen och

användningen av IT-standarder av olika slag. Här ingår även

s.k. de facto-standarder, grundfunktioner, gemensamma krav-

specifikationer och liknande. Som underlag för detta skall

utredaren kartlägga nivåer och processer inom IT-

standardiseringsområdet. Utredaren skall beakta EG:s och andra

internationella och nationella regelverk på detta område och där

så behövs föreslå lämpliga former för samordning av svenska

ståndpunkter. Utredaren skall vidare undersöka hur standarder

och gemensamma kravspecifikationer påverkar aktörerna vid

offentlig upphandling och om en bättre samordning kan

stimulera innovationer genom upphandlingen och öka små-

företagens deltagande. Slutligen skall utredaren föreslå hur

användningen av öppen programvara i offentlig förvaltning kan

främjas. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag till regeringen

senast 30 juni 2007.

2

Bakgrund

IT-politiken

Regeringen angav i IT-propositionen (prop. 2004/05:175) sin

avsikt att utreda formerna för samordning av politiken för

informationssamhället. Samordning för att öka informations-

teknikens genomslag och positiva effekter kan ske på flera sätt.

I propositionen framhölls särskilt behovet av gemensamma

grundfunktioner, specifikationer och standarder för att säker-

ställa exempelvis säker kommunikation, interoperabilitet (dvs.

att information lätt skall kunna föras mellan olika tekniska

miljöer), förenklat informationsutbyte och att offentlig

information är sökbar. Skälen för att samordningen behöver

förbättras är att IT-utvecklingen i stat, kommun och landsting i

huvudsak är marknads- och verksamhetsstyrd och att det kan

krävas delvis nya gemensamma tekniska, semantiska,

organisatoriska och legala strukturer och standarder för att få ut

mesta möjliga nytta av informationssamhället. Att särskild

uppmärksamhet bör riktas mot formerna för utveckling av

standarder hänger samman med att sådant arbete riskerar att

försummas eftersom det är tids- och resurskrävande och kan

uppfattas som en störning i den egentliga verksamheten i

företaget eller myndigheten. Vidare har avregleringen av

statliga tekniska affärsverk skapat behov av nya former av

samordning. Samordning är således ett medel för att förverkliga

IT-politikens delmål om kvalitet, tillväxt och tillgänglighet.

En utvärdering av IT-politiken, gjord av Institutet för

tillväxtpolitiska studier (ITPS, november 2003, refereras i prop.

2004/05:175) och andra studier visar att det saknas en nationell

strategi med tillräcklig omfattning och precision för samordnad

användning och utveckling av IT. Regeringens arbete för att

införa fungerande 24-timmarsmyndigheter och en samman-

hållen elektronisk förvaltning försvåras bl.a. av att myndig-

heters och sektorers IT-system ofta inte fungerar ihop med

varandra. Orsaken är bl.a. att de olika aktörerna inte använder

standarder, använder olika standarder eller gör olika tolkningar

av existerande standarder.

3

Förvaltningspolitiken

Regeringen beskriver mål och riktlinjer för en effektiv

förvaltning i den förvaltningspolitiska propositionen (prop.

1997/98:136). En av de fyra riktlinjerna är ”effektiv

informationsförsörjning”. Det framgår av propositionen att

statsförvaltningen bör effektivisera samverkan mellan myndig-

heter, med övrig offentlig sektor samt med EU-institutioner och

andra länders förvaltning.

Enligt förordningen (2005:860) med instruktion för Verket

för förvaltningsutveckling skall verket (Verva) verka för

samverkan mellan statliga myndigheter, mellan stat och

kommun och mellan statliga myndigheter och näringsliv. En av

Vervas uppgifter är att främja användningen av enhetliga

kvalitetskrav och riktlinjer för användningen av informations-

teknik och utveckla användbarheten av och tillgängligheten till

elektronisk information och elektroniska tjänster. Enligt

förordningen (2003:770) om statliga myndigheters elektroniska

informationsutbyte får Verva meddela föreskrifter i fråga om

standarder eller liknande krav som skall vara gemensamma för

elektroniskt informationsutbyte för myndigheter under

regeringen.

Samordningsfrågan är en viktig del av det nya verkets

uppgifter och utredarens arbete bör ske i nära samarbete med

verket.

Standarder för myndigheters tillgänglighet

Myndigheten för handikappolitisk samordning, Handisam, tar

fram riktlinjer för hur de statliga myndigheterna genomför

handikappolitiken enligt förordning (2001:526). Vid inrättandet

av Handisam betonade regeringen vikten av att strategiska

standardiseringsfrågor som rör tillgänglighet för människor med

funktionsnedsättning hanteras inom ramen för samordnings-

myndighetens uppdrag.

Utredarens arbete bör ske i samråd med Handisam.

4

Standardisering i samverkan med näringslivet

Standarder är privaträttsliga dokument för frivillig användning

av marknadens aktörer. Det kan även i lag anges att vissa

standarder skall användas vid t.ex. upphandling eller reglering.

Ett exempel på detta ges i 2 kap. 3 § lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation, av vilken det framgår att

verksamheter som är anmälningspliktiga enligt den lagen skall

tillämpa sådana standarder som Europeiska gemenskapernas

kommission angivit som obligatoriska. I prop. 2004/05:175

(avsnitt 15.22.1) beskrivs framför allt den formella

standardiseringsprocessen som karakteriseras av öppenhet och

opartiskhet, möjlighet för alla intressenter att delta och att

standarderna skall kunna användas på immaterialrättsligt

rimliga villkor. Standardisering drivs av de intressenter som vill

ha en standard, primärt av aktörer på marknaden men även av

myndigheter på områden av allmänt intresse. Sådan

standardisering växer fram dels med de formella

standardiseringsorganen som forum, dels i ett antal

specialiserade fackorgan och dels genom att stora företag och

offentliga verksamheter i kraft av sin dominerande ställning

lyckas få sina egna lösningar att bli standard, s.k. de facto-

standard.

Mångfalden av organ som arbetar med standardisering på

IT-området samt de arbetsformer som Comité Européen de

Normalisation (CEN) har valt för det politiskt initierade

standardiseringsarbetet inom e-Europa har resulterat i att inget

svenskt organ har en samlad överblick över det pågående

arbetet. Den formella IT-standardiseringen bedrivs på

internationell nivå bl.a. i International Standards Organisation

(ISO), International Electrotechnical Commission (IEC) och

International Telecommunication Union (ITU) som på

europeisk nivå motsvaras av CEN samt Comité Européen de

Normalisation Electrotechnique (CENELEC) och The European

Telecommunications Standards Institute (ETSI). I ISO, delar av

IEC samt CEN representeras Sverige av Swedish Standards

Institute (SIS), i IEC och CENELEC av Svenska Elektriska

5

Kommissionen (SEK), i ITU av Post- och telestyrelsen (PTS)

och i ETSI av Information Technology Standardisation (ITS).

Det område där PTS och ITS huvudsakligen är verksamma,

dvs. elektronisk kommunikation, är föremål för särskild EG-

lagstiftning vilket normalt inte är fallet inom övriga delar av IT-

området. Europeisk standard (EN) blir automatiskt eller efter

särskilt beslut nationell standard i medlemsländerna.

SIS, SEK och ITS har utsetts att representera Sverige av

Sveriges Standardiseringsråd (SSR), som är ett för staten och

Svenskt Näringsliv gemensamt organ med uppgift att bl.a.

främja standardisering. Via SSR kanaliseras ett statsbidrag till

de svenska standardiseringsorganisationerna. Bidraget, som

2006 uppgår till cirka 29 miljoner kronor (utgiftsområde 24,

Näringsliv), skall medverka till att Sverige har en organisation

som på ett effektivt sätt kan tillvarata svenska intressen i det

internationella och europeiska standardiseringsarbetet. För att

stödja enskilda projekt på olika områden bidrar statliga

myndigheter och organ med cirka 15 miljoner kronor direkt till

berört svenskt standardiseringsorgan. Till SSR har SSR

Konsumentråd knutits. Rådet har i uppgift att stärka

konsumenternas och andra användargruppers deltagande i

standardiseringsverksamheten och främja användarintresset i

detta arbete. Av statsbidraget till SSR går 3 miljoner kronor till

detta arbete. Staten ger vidare ett bidrag till paraply-

organisationen Sveriges Konsumentråd bl.a. för rådets del-

tagande i standardiseringsarbetet. Detta bidrag uppgår under

2006 till cirka 3,6 miljoner kronor.

ISO bedriver ett omfattande standardiseringsarbete på IT-

området, i vissa delar i egen regi men i huvudsak tillsammans

med sin systerorganisation på det elektrotekniska området, IEC.

ISO och IEC driver sedan drygt 15 år arbete med IT-

standardisering i en gemensam teknisk kommitté (Joint

Technical Committe 1, JTC 1). ISO och CEN samarbetar inom

många områden vilket leder till att global standard också blir

europeisk standard. Det gäller exempelvis inom transporter,

hälso- och sjukvård och geografisk information.

Kommunikation inom och mellan IT-system i bl.a. företag

och myndigheter sker i tilltagande utsträckning över Internet

6

med Internet Protocol (IP). Inom denna sektor agerar Internet

Engineering Task Force (IETF) på internationell nivå för att

sätta standarder för IP-baserade tjänster och kommunikation.

Standarder inom detta och några andra områden inom IT tas

alltså inte fram inom ramen för de tidigare nämnda

standardiseringsorganen.

Ett flertal EG-direktiv, exempelvis på miljöområdet, berör

standardisering inom IT och informationshantering, bl.a. det

ännu ej antagna Inspire-direktivet, som handlar om geografisk

information.

Ett annat direktiv som kan nämnas är Europaparlamentets

och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om

vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn,

som skall förenkla för medborgare och företag att få tillgång till

offentlig information. Regeringen ser för närvarande över vilka

regler och riktlinjer som kan behöva anpassas till direktivet.

Frågor som kan resas är exempelvis hur data enkelt skall kunna

kommuniceras, något som förutsätter att det inom offentlig

förvaltning finns system som bygger på gemensamma grunder

och begrepp.

Inom ramen för EU:s projekt e-Europa har Europeiska

kommissionen initierat ett betydande standardiseringsarbete, ett

arbete som i hög utsträckning berör den offentliga sektorn (e-

förvaltning, e-hälsa, e-lärande etc.). Detta arbete bedrivs i form

av s.k. CEN-workshops där det svenska deltagandet i vissa

projekt samordnas av det nationella organet SIS, i andra inte. I

IT-propositionen (prop. 2004/05:175) påpekar regeringen att

inget svenskt organ har full överblick över arbetet eller ansvar

för nationell samordning bland intressenterna. Detta gäller dock

framförallt områden med IT-behov utanför telekomsektorn.

Behovet av förbättrad samordning av de svenska insatserna

förefaller vara mindre på telekomområdet – standardiserings-

arbetet på detta område inom ITU och ETSI berör färre

offentliga aktörer i Sverige, aktörer vilkas huvudsakliga verk-

samhet också ligger inom telekomområdet.

Inom informationssäkerhetsområdet finns det flera

standarder både för produkter och för ledning av informations-

säkerhetsarbetet. Statens roll och ansvarsfördelningen i

7

standardarbetet har bl.a. behandlats i Informationssäkerhets-

utredningens slutbetänkande Informationssäkerhetspolitik –

organisatoriska konsekvenser (SOU 2005:71).

Trafikutskottet uttalar i sitt betänkande (2005/06:TU4) med

anledning av prop. 2004/05:175 att en samlad överblick från

svensk utgångspunkt över det internationella standardiserings-

arbetet på IT-området bör ske och att deltagandet från

myndigheterna kan behöva förstärkas.

De facto-standarder, gemensamma termer och grundfunktioner

Genom sina krav på öppenhet för deltagande och insyn samt

fastställda procedurer, med bl.a. remissförfaranden och

omröstning bland de nationella organen, upplever industrin ofta

den formella standardiseringen som långsam och ineffektiv.

Detta har bidragit till framväxten av de facto-standardisering,

dvs. när företag och offentliga verksamheter i kraft av sin

dominerande ställning lyckas få sina egna lösningar att bli

standard.

Regeringen anger i IT-propositionen (prop. 2004/05:175, s.

101–105) att det måste finnas grundfunktioner och

specifikationer som är gemensamma inom hela förvaltningen

för att skapa förutsättningar för och underlätta utvecklingen av

en sammanhållen förvaltning som utformar sina tjänster med

utgångspunkt från medborgares och företagares behov. Detta

blir särskilt viktigt när det gäller utvecklingen av elektroniska

tjänster så att information kan utbytas enkelt och säkert. Vidare

framförs i det s.k. strategiprogrammet för IT- och telekom-

branschen (Näringsdepartementet, 9 december 2005) förslag om

att grundfunktioner skall utredas.

Inom den offentliga sektorn som IT-användare och

upphandlare fattas beslut om gemensamma kravspecifikationer

och liknande som i praktiken blir de facto-standarder. Det gäller

ofta områden där den offentliga sektorn bedriver egen

produktion eller på annat sätt är djupt involverad såsom radio-

och TV-sektorn och sjukvården. Det är utöver Verva flera

myndigheter som är aktiva i sådant standardiseringsarbete.

Några exempel är Myndigheten för skolutveckling, Social-

8

styrelsen, Lantmäteriverket och Datainspektionen liksom

aktörer i den kommunala sektorn, t.ex. Sveriges Kommuner och

Landsting. Inom området informationssäkerhet är flera andra

myndigheter berörda, såsom Krisberedskapsmyndigheten, PTS

och Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac).

Ett viktigt inslag i standardiseringen är strävandena mot en

gemensam terminologi. I detta syfte ger staten (utgiftsområde

24, Näringsliv) bidrag till AB Terminologicentrum (TNC), för

2006 cirka 3,9 miljoner kronor samt dessutom 1,5 miljoner

kronor för uppbyggandet av en rikstermbank.

Standarder och upphandling

Upphandling är ett område där standarder, allmänt vedertagna

produktbeskrivningar samt gemensamma kravspecifikationer är

betydelsefulla. Upphandling är därmed ett viktigt område för

samverkan inom den offentliga sektorn. Den offentliga sektorn

är en betydelsefull köpare av bl.a. IT-system. I innovations-

strategin Innovativa Sverige (Ds 2004:36), som utbildnings-

och näringsministrarna presenterade sommaren 2004, anges att

framväxten av ny och innovativ verksamhet gynnas av

kompetent upphandling driven av stora kunder med höga krav.

Vidare sägs att upphandlingsinstrumentet bör bli skarpare och i

större utsträckning samordnas av tydliga beställare som kan

artikulera de behov som skall tillgodoses.

Den offentliga sektorn bör alltså i sin upphandlingsroll ha

tillräcklig kompetens att ställa ändamålsenliga krav och ha

förmåga till samordning inför upphandlingar som berör flera

myndigheter. Offentlig upphandling kräver ofta samarbete

mellan olika myndigheter. Ramavtal är en vanlig form men

även andra former kan användas, t.ex. samverkan i fram-

tagandet av gemensamma kravspecifikationer inför den enskilda

upphandlingen.

Det kan inom områden som utvecklas snabbt, som IT-

området, finnas en spänning mellan formella standarder och en

pågående produktutveckling. Vissa de facto-standarder för-

svårar användning av formella eller industriellt överenskomna

standarder. I idealfallet skall standarden vara framsynt och ge

9

utrymme för innovationer men samtidigt vara tillräckligt

specifik för att t.ex. möjliggöra att olika system kan kombineras

med varandra. Standarder och andra former av vedertagna

specifikationer kan också bidra till att få med fler småföretag i

de offentliga upphandlingarna. Betydelsen av standarder och

gemensamma kravspecifikationer för en effektiv och

innovationsfrämjande upphandling framkommer bl.a. genom

EG:s nya upphandlingsregler. Dessa möjliggör hänvisning inte

bara till tekniska specifikationer i form av europeiska standarder

utan även till andra prestations- eller funktionskrav. I många

typer av upphandlingar, där hela system upphandlas och i s.k.

funktionsupphandlingar, kan formella standarder behöva

kompletteras med andra typer av funktionskrav för att det skall

gå att upphandla en väl fungerande helhet eller nå en viss

ändamålsenlig funktion.

Det finns dock ett behov av att analysera hur standarder kan

eller bör användas på bästa sätt och hur detta kan göras i

kombination med andra typer av kravspecifikationer. Syftet är

att på bästa sätt utforma offentliga upphandlingar på IT-området

som tillgodoser beställarens behov av ändamålsenliga produkter

till bra priser och även leverantörernas intresse av att få

avsättning för nya, bättre lösningar som ett resultat av

innovationer.

Öppen programvara

Med öppen programvara avses programvara där källkoden är

fritt tillgänglig och där programmet fritt får användas,

undersökas, förändras, kopieras och distribueras av alla. Öppen

programvara behöver dock inte vara kostnadsfri och omfattas i

allmänhet också av licensregler. I IT-propositionen (prop.

2004/05:175) framför regeringen bedömningen att

användningen bl.a. av öppna programvaror (öppen källkod) bör

främjas och löpande följas upp. För- och nackdelar för offentlig

förvaltning med att använda öppna programvaror samt lämpliga

handlingslinjer för Sverige inför arbetet inom EU när det gäller

användning av öppna programvaror bör utredas. Regeringen

bedömer vidare att användning av öppna programvaror, liksom

10

av öppna standarder (som tas fram inom standardiserings-

organen), kan vara ett sätt för offentlig sektor att minska

kostnaderna för IT-användningen och beroendet av proprietära

programvaror, dvs. programvaror där rätten att t.ex. förändra

koden förbehålls någon, t.ex. en leverantör. En ökad

användning av öppen programvara kan också bidra till att

främja konkurrensen på programvaruområdet.

Statskontoret har kartlagt användningen av öppen

programvara i offentlig förvaltning och arbetat fram en

upphandlingspolicy för programvara samt genomfört

upphandlingar av ramavtal som omfattar öppna programvaror

av olika slag. Den nya myndigheten Verva har tagit över

Statskontorets roll i dessa frågor. Det kan vidare nämnas att

Sveriges Kommuner och Landsting tillsammans med

Stockholms läns landsting har öppnat webbplatsen

Programverket för att sprida öppna program som utvecklats

inom offentlig sektor samt verka för en ökad användning och

utveckling av öppna program.

Allmänt om uppdraget

Inom standardiseringsarbetet finns det en nationell, en

europeisk och en global dimension, liksom en växelverkan

mellan privata och offentliga aktörer på olika nivåer. Inom den

organisatoriska struktur som i dag har det delade ansvaret för

IT-standardiseringen är arbetet mycket mångfasetterat, vilket

leder till brister i överblick och slagkraft.

När det gäller att utveckla svenska ståndpunkter i samband

med EU-initiativ om nya IT-standarder skall utredaren bl.a.

beakta det nationellt gränsöverskridande administrativa

samarbetet mellan myndigheter inom EU:s medlemsstater och

de krav som detta ställer på standardisering.

Verva har en viktig roll i samordningen inom staten liksom i

samordningen mellan stat och kommuner, landsting och

näringsliv. Ett exempel på gemensamma infrastrukturella frågor

är utvecklingen av elektroniska identifikationssystem (e-

legitimationer), som främjats framförallt genom Statskontorets

ramavtal.

11

Utredarens uppdrag innefattar standarder för såväl den

mjuka (program, terminologi, information, tjänster etc.) som

den hårda infrastrukturen. Det bör påpekas att begreppet IT-

området avser båda slagen av infrastruktur.

Uppdraget

Utredaren skall mot bakgrund av det anförda utreda formerna

för ytterligare samordning när det gäller arbetet med standarder,

gemensamma grundfunktioner, kravspecifikationer och

liknande inom IT-området och föreslå hur formerna kan

utvecklas. Om det finns skäl för en förändrad reglering eller

organisation skall utredaren överväga hur en sådan bör utformas

och lämna de författnings- och organisationsförslag som

behövs. Uppdraget har fyra huvuddelar.

1. Svenska intressenters roll i det internationella standardi-

seringsarbetet på IT-området

a. Utredaren skall ge en samlad överblick över det svenska

deltagandet i det internationella standardiseringsarbetet på IT-

området.

b.

Utredaren skall kartlägga behovet av samordning av

deltagandet från svenska myndigheter och offentliga organ i IT-

standardiseringen och föreslå lämpliga samordningsformer för

att få fram samlade svenska ståndpunkter. Samordningen gäller

såväl horisontellt mellan olika aktörer som vertikalt t.ex. inom

nyckelmyndigheter. Behovet av samordning med industrin och

andra privata aktörer bör beaktas.

2.

Samordning av de facto-standarder inom offentlig

förvaltning och samspelet med den kommunala sektorn och

näringslivet

a. Utredaren skall utreda hur samordnings- och samverkans-

formerna i IT-standardiseringsfrågor kan utvecklas vidare på

den övergripande nivån utifrån den roll som e-nämnden haft,

vilken övertagits av Verva. Bland annat skall utformningen och

användningen av s.k. grundfunktioner belysas.

b. Utredaren skall göra en genomgång av samordningen i

standardiseringsfrågor inom olika sektorer. Tre myndigheter

med nyckelfunktioner inom respektive sektors IT-arbete nämns

12

i prop. 2004/05:175, nämligen Socialstyrelsen, Myndigheten för

skolutveckling och Lantmäteriverket. En genomgång skall

göras av om dessa och andra myndigheter med liknande roller

har en tillräckligt tydlig samordningsroll när det gäller

standardiseringsarbetet och om arbetsfördelningen gentemot

Verva är tillräckligt klar. Vidare skall utredaren undersöka om

liknande samordnande myndigheter behöver pekas ut inom

andra sektorer, bl.a. med beaktande av det utökade

administrativa samarbetet med myndigheter i EU:s medlems-

stater.

3.

Standardiseringsarbetets betydelse för offentlig

upphandling

a. Standarder och gemensamma kravspecifikationer är viktiga

inom den offentliga upphandlingen, vilken regleras i lagen

(1992:1528) om offentlig upphandling. Med anledning av nya

EG-direktiv om offentlig upphandling (2004/17/EG och

2004/18/EG) har Upphandlingsutredningen haft i uppdrag att

lämna förslag till hur direktiven skall genomföras i svensk rätt

(dir. 2004:47 och 2005:39). Upphandlingsutredningen har

lämnat sina förslag i ett delbetänkande (SOU 2005:22) och ett

slutbetänkande (SOU 2006:28). Utredaren skall översiktligt

beskriva hur förekomsten av IT-standarder och gemensamma

kravspecifikationer påverkar aktörerna i den offentliga upp-

handlingen.

b. Utredaren skall vidare undersöka om en bättre samordning

kan stimulera innovationer genom upphandlingen och öka

småföretagens deltagande. Om detta visar sig vara fallet skall

utredaren föreslå hur en ökad samordning av IT-

standardiseringen inför upphandling kan förbättra den offentliga

upphandlingen, stimulera innovationer i näringslivet och öka

småföretagens deltagande samt därmed förbättra möjligheterna

för den offentliga sektorn att dra nytta av bra lösningar.

4.

Främjande av öppen programvara inom offentlig

förvaltning

a.

Utredaren skall överväga för- och nackdelar för olika

verksamheter i offentlig förvaltning med att använda öppen

programvara samt lämna förslag om användningen av öppen

programvara inom offentlig förvaltning bör främjas och i så fall

13

hur detta skall ske. Utredaren skall även ge förslag till lämpliga

handlingslinjer inför arbetet inom EU angående användning av

öppen programvara.

Uppdragets genomförande och tidplan

Utredaren skall samråda med Verva, Sveriges Kommuner och

Landsting och de nationella standardiseringsorganisationerna

(SIS, SEK och ITS). Vidare skall utredaren samråda med

statliga myndigheter med särskilt ansvar för standardfrågor

inom respektive sektor, t.ex. Handisam, Socialstyrelsen, Lant-

mäteriverket och Myndigheten för skolutveckling. Vidare bör

arbetet bedrivas i kontakt med företrädare för verksamhets-

ledningar inom stat, kommun och landsting som har praktiska

erfarenheter av samordningsfrågor i samband med införande

och drift av IT-system, med myndigheter i övrigt som deltar i

standardiseringsarbetet samt med näringslivsorganisationer.

Utredarens eventuella förslag skall kostnadsberäknas och

förslag på finansiering lämnas.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast

30 juni 2007.

(Näringsdepartementet)