Dir. 2007:172
Översyn av mottagandet av asylsökande
Kommittédirektiv
Översyn av mottagandet av asylsökande
Dir.
2007:172
Beslut vid regeringssammanträde den 13 december 2007
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare ges i uppdrag att se över mottagandet av
asylsökande och vid behov föreslå författningsändringar.
Utgångspunkten för översynen är att mottagandet ska vara
utformat så att det bidrar till en rättssäker, effektiv och human
asylprocess med kort handläggningstid, främja de asylsökandes
möjligheter till sysselsättning och egenförsörjning såväl under
tiden asylansökan prövas som vid ett beviljande av
uppehållstillstånd samt vara utformat på ett sätt som möjliggör
ett snabbt återvändande efter lagakraftvunnet avvisnings- eller
utvisningsbeslut med så korta vistelsetider i asylsystemet som
möjligt.
Utredaren ska utreda och lämna förslag inom bl.a. följande
områden
• boendet
• den organiserade sysselsättningen
• samverkan mellan Migrationsverket och kommuner,
ideella organisationer och andra relevanta aktörer
• bosättning och återvändande
• det ekonomiska biståndet
• asylsökande med särskilda behov
• den statliga ersättningen till kommuner och landsting
• mottagningsvillkoren för personer med tidsbegränsade
uppehållstillstånd
Uppdraget ska redovisas senast den 27 februari 2009.
2
Bakgrund
Mottagande av asylsökande
Migrationsverkets huvudansvar för mottagande av asylsökande
framgår av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl. (LMA) som trädde i kraft den 1
juli
1994 (prop.
1993/94:94, bet. 1993/94:SfU11, rskr. 1994/95:188).
Mottagandet av asylsökande ska vara humant och värdigt.
Särskild hänsyn ska tas till den enskildes behov. Barn och
ungdomar ska särskilt uppmärksammas inom mottagandet.
Verksamheten ska utföras som en del av en rättssäker, effektiv
och human asylprocess med korta handläggningstider och med
en väl fungerande ordning för bosättning respektive
återvändande. Insatserna inom mottagandet ska främja de
asylsökandes framtid såväl om de beviljas uppehållstillstånd
som vid ett eventuellt återvändande.
Av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. framgår att
Migrationsverket ska ordna lämpligt boende för asylsökande
och för utlänningar med behov av tillfälligt skydd som inte kan
ordna boendet själva, pröva frågan om ekonomiskt bistånd samt
erbjuda sysselsättning. En asylsökande omfattas av lagen från
det att ansökan om asyl har lämnats in till dess att personen
tagits emot i en kommun efter att uppehållstillstånd beviljats
alternativt lämnat landet i det fall ett avslagsbeslut meddelats.
Lagen gäller inte för personer som håller sig undan
verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut.
Kommuner och landsting ansvarar för vissa insatser inom
mottagandet av asylsökande. Detta ansvar är främst reglerat i
andra författningar än lagen om mottagandet av asylsökande
m.fl. eller i annan form. Exempelvis ansvarar kommunen för
förskola, skola och skolbarnsomsorg enligt förordningen
(2001:976) om utbildning, förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg till asylsökande barn m.fl. samt för vissa
insatser enligt socialtjänstlagen (2001:453). Landstingen
ansvarar för hälso- och sjukvård för asylsökande m.fl. vilket är
reglerat i en särskild överenskommelse mellan staten och
Landstingsförbundet, numera Sveriges Kommuner och
3
Landsting. Det statliga huvudansvaret för mottagande av
asylsökande innebär ett övergripande ekonomiskt ansvar
gentemot kommuner och landsting. Utöver myndigheternas
uppgifter kan även ideella organisationer bidra med insatser
inom mottagandet.
Lagen om mottagande av asylsökande m.fl. omfattar
förutom asylsökande även vissa andra grupper av utlänningar.
Socialnämnden i vistelsekommunen ska enligt lagen lämna
bistånd till utlänningar som har ansökt om uppehållstillstånd i
Sverige och av särskilda skäl har medgetts rätt att vistas här
medan ansökan prövas.
Förändringar i mottagandet av asylsökande
Det är nu mer än 13 år sedan lagen om mottagande av
asylsökande m.fl. trädde i kraft och mottagandet har i flera
avseenden förändrats sedan dess. Det av Migrationsverket
ordnade boendet för asylsökande var vid tidpunkten för lagens
ikraftträdande samlat exempelvis i f.d. sjukhus,
militärförläggningar och liknande institutioner eller i lägenheter
inom ett geografiskt avgränsat område, s.k. förläggningsboende.
Migrationsverket erbjöd då ett relativt omfattande socialt stöd
till de asylsökande på förläggningarna och särskild kompetens
fanns för arbete med de utmaningar som själva asylsituationen
medför. Migrationsverket erbjöd såväl barn och ungdomar som
vuxna olika slags fritidsaktiviteter. På förläggningarna fanns
även s.k. förläggningssjukvård som i de flesta fall innebar att
sjukvårdspersonal fanns tillgänglig på boendet under normal
kontorstid och en läkare några timmar i veckan. År 1996 fördes
huvudmannaskapet för hälso- och sjukvård samt tandvård för
asylsökande över från staten till landstingen. Den tidigare
förläggningssjukvården avvecklades därmed.
Tidigare anordnade Migrationsverket i anslutning till
förläggningarna en form av organiserad barnverksamhet som
närmast kunde liknas vid öppen förskola. Efter samråd med
kommunen kunde Migrationsverket även ansvara för
undervisning i skapande verksamhet och idrott för barn i
grundskoleåldern. Migrationsverkets roll när det gäller
4
pedagogisk verksamhet för barn upphörde den 1 januari 2002
då förordningen (2001:976) om utbildning, förskoleverksamhet
och skolbarnsomsorg för asylsökande barn m.fl. trädde i kraft.
Asylsökande barn har enligt förordningen tillgång till utbildning
m.m. på i princip samma villkor som barn bosatta i Sverige.
Den 1 juli 2006 trädde också ändringar i lagen om mottagande
av asylsökande m.fl. i kraft vilka innebär att kommunerna har
tog över ansvaret från Migrationsverket när det gäller boende
för ensamkommande barn (prop. 2005/06:46,
I dag är Migrationsverkets boenden för asylsökande ofta
utspridda mellan olika bostadsområden i kommunerna och
anordnas i huvudsak i form av självhushåll i lägenheter. Knappt
hälften av de asylsökande väljer ett boende som anvisats av
Migrationsverket. Övriga bor hos t.ex. släkt och vänner i s.k.
eget boende. Det egna boendet för asylsökande har debatterats
och kritik framförts bl.a. för att bosättning sker i
vistelsekommunerna.
Utvecklingen av boendet för de asylsökande har förändrat
Migrationsverkets förutsättningar att kunna erbjuda olika
former av socialt stöd, service och fritidsaktiviteter. Vidare har
kommunerna fått ett ökat ansvar för barnens skolgång vilket
bl.a. innebär att asylsökande barn vid behov har möjlighet till
stöd och hjälp från bl.a. skolpsykolog, kurator och
skolhälsovårdens personal. Den direkta kontakten mellan
asylsökande och Migrationsverkets personal är mindre
omfattande i dag jämfört med den tid när asylsökandes boende
var koncentrerat till s.k. förläggningar.
Återvändande efter ett avvisnings- eller utvisningsbeslut
Migrationsverket och polisen har olika roller i arbetet med att
verkställa avvisnings- eller utvisningsbeslut. Huvudansvaret för
att verkställa beslut om avvisning och utvisning flyttades år
1999 från polisen till Migrationsverket (prop. 1997/98:173
bet.1998/99:SfU4, rskr.1998/99:28). Polisen ska verkställa
avvisnings- och utvisningsbeslut i de ärenden som
Migrationsverket lämnar över enligt 12 kap. 14 § tredje stycket
5
utlänningslagen (2005:716) och verkställer också en
polismyndighets avvisningsbeslut, allmän domstols dom eller
beslut om utvisning på grund av brott.
Behov av utredning
Mot bakgrund av de förändringar som ägt rum sedan lagen om
mottagande av asylsökande m.fl. trädde i kraft finns anledning
att se över mottagandet utifrån de förhållanden som nu råder
och de förändringar som kan förutses framöver. I det följande
lämnas en redogörelse för några delar i mottagandet som
särskilt behöver uppmärksammas.
Ett mottagande inriktat på sysselsättning och egenförsörjning
Asylsökande har i dag möjlighet till ett boende som
Migrationsverket anvisar, s.k. anläggningsboende, eller att
ordna boendet på egen hand, s.k. eget boende. Erfarenheterna
av det egna boendet har för många asylsökande varit positiva
och bidragit till en större möjlighet att leva ett normalt liv. Det
egna boende har också medfört vissa sociala problem, såsom
trångboddhet och utsatthet på bostadsmarknaden. Barn är i detta
sammanhang särskilt utsatta (Etablering i Sverige – möjligheter
och ansvar för individ och samhälle SOU 2003:75). I samma
betänkande konstaterades även att introduktionsverksamheten
inom ramen för det kommunala flyktingmottagandet för dem
som beviljats uppehållstillstånd i vissa fall försvårats eller
förlängts samt att de som bor i eget boende kan ha större
svårigheter att delta i den organiserade sysselsättningen än de
som bor i anläggningsboende. Vidare konstaterade
verkställighetsutredningen i betänkandet Verkställighet vid
oklar identitet m.m. (SOU 2003:25) att Migrationsverket har
svårare att komma i kontakt med asylsökande i eget boende än
de som bor på anläggning, något som kan försvåra
Migrationsverkets myndighetsutövande uppgifter.
Det finns mot den nu angivna bakgrunden behov av att se
över asylsökandes boendesituation i syfte att öka möjligheterna
till sysselsättning och egenförsörjning samt för att stärka
6
förutsättningarna för en effektiv och human asylprocess.
Asylsökandes boende ska också ses över i syfte att skapa
incitament för den enskilde att bosätta sig i regioner med goda
förutsättningar för bostäder, arbete och utbildning.
Alla asylsökande ska erbjudas att delta i den organiserade
sysselsättningen i lämplig form. Verksamheten består främst av
svenskundervisning som i regel bedrivs av privata aktörer. För
närvarande är deltagandet i den organiserade sysselsättningen
lågt, framför allt bland asylsökande som bor i
storstadsregionerna. Det är angeläget att de asylsökande har
sysselsättning under tiden asylansökningarna prövas. Enligt
nuvarande mål ska den organiserade sysselsättningen vara
meningsfull och till nytta för den asylsökande såväl vid ett
eventuellt beviljande av uppehållstillstånd som vid ett eventuellt
återvändande. Detta övergripande mål ska även fortsättningsvis
gälla. Den organiserade sysselsättningen saknar dock tydliga
riktlinjer avseende omfattning och innehåll. Det finns därmed
anledning att kartlägga och analysera den organiserade
sysselsättningen samt formulera tydliga mål för verksamheten.
Särskild uppmärksamhet ska ägnas insatser inom den
organiserade sysselsättningen som kan öka möjligheterna till
egenförsörjning, exempelvis svenskundervisning och praktik. I
detta sammanhang ska den enskildes särskilda behov, t.ex. på
grund av funktionshinder eller ålder, uppmärksammas. Det är
vidare väsentligt att asylsökande tidigt och kontinuerligt får
samhällsinformation eftersom det underlättar kontakten med
samhället och möjliggör för den enskilde att fatta beslut om
bland annat boendet. Behovet av samhällsinformation ska
därför särskilt uppmärksammas. Det finns även ett behov av att
överväga om det är effektivt att anpassa den organiserade
sysselsättningen efter asylärendets gång, på så sätt att hänsyn
tas till de olika förutsättningar som finns under den initiala
fasen och under ärendets gång samt efter ett lagakraftvunnet
beslut, och bland annat överväga om det medverkar till att
återvändandet, i de fall uppehållstillstånd inte beviljas, kan
effektiviseras.
När asylsökande bodde inom ett avgränsat geografiskt
område genomfördes en stor del av den organiserade
7
sysselsättningen inom förläggningsområdet. Mot bakgrund av
att en ökande andel asylsökande väljer eget boende finns det
således anledning att se över hur den organiserade
sysselsättningen kan anpassas så att den bli så konstruktiv som
möjligt, såväl ur ett innehållsmässigt perspektiv som ur ett
deltagandeperspektiv. I takt med att boendet har blivit mer
utspritt har Migrationsverkets förutsättningar att erbjuda
organiserad sysselsättning förändrats och den direkta kontakten
mellan asylsökande och Migrationsverkets personal är mindre
omfattande. Den organiserade sysselsättningen har också
anpassats till det förhållande att mottagandet även inkluderar
asylsökande vars asylansökan ska prövas av ett annat EU-land,
personer som omedelbart ska avvisas eller utvisas samt
utlänningar med lagakraftvunna avvisnings- eller
utvisningsbeslut.
I majoriteten av landets kommuner finns redan ett
väletablerat mottagande av nyanlända personer som beviljats
uppehållstillstånd. Kommunerna har bl.a. en skyldighet att
tillhandahålla svenskundervisning för invandrare (sfi) för dem
som saknar grundläggande kunskaper i det svenska språket.
Kommunernas erfarenheter av att ta emot nyanlända som
beviljats uppehållstillstånd och erbjuda dem en ändamålsenlig
introduktion i det svenska samhället bör i högre utsträckning än
hittills tas tillvara i mottagandet av asylsökande. En samordning
bör därför ske av insatserna för asylsökande respektive
nyanlända som beviljats uppehållstillstånd. Exempelvis bör
svenskundervisning och kartläggning av tidigare studie- och
arbetslivserfarenheter genomföras på ett sätt som innebär att
dessa erfarenheter kan användas efter att ett uppehållstillstånd
har beviljats. En ökad samordning mellan Migrationsverket och
kommunerna kan även bidra till att öka möjligheten till
sysselsättning och underlätta för den enskilde att etablera lokala
kontakter. Migrationsverkets samverkan med andra relevanta
aktörer bör också övervägas. Särskild uppmärksamhet ska
ägnas samverkan med Arbetsförmedlingen.
Det statliga huvudansvaret för mottagande av asylsökande
innebär ett övergripande ekonomiskt ansvar gentemot
kommuner och landsting. Utöver myndigheternas uppgifter kan
8
även ideella organisationer bidra med insatser inom
mottagandet. Ideella organisationers deltagande i mottagandet
är värdefullt och medverkar till att höja kvaliteten i
mottagandet. Det finns därmed behov av att analysera
möjligheterna att tillvarata, bredda och fördjupa de ideella
organisationernas engagemang inom mottagandet samt
analysera hur staten kan stimulera och medverka till att dessa
organisationer i större omfattning än i dag kan spela en aktiv
roll i mottagandet av asylsökande.
Ekonomiskt bistånd
En utlänning som omfattas av lagen om mottagande av
asylsökande m.fl. och som saknar egna medel har rätt till
bistånd för sin dagliga livsföring. De flesta asylsökande beviljas
ekonomiskt bistånd i form av dagersättning. Det ekonomiska
biståndet ska understödja en effektiv, human och tydlig
asylprocess samt vara utformat i enlighet med de övergripande
utgångspunkterna för översynen. Möjligheten att tidsbegränsa
beslut om ekonomiskt bistånd bör analyseras liksom frågan om
möjligheten att differentiera ersättningen till asylsökande kan
bidra till att skapa incitament som stödjer asylprocessen.
Därutöver bör bestämmelsen i lagen om mottagande av
asylsökande m.fl. om att en utlänning utan egna medel, oavsett
ålder, har rätt till bistånd analyseras. En utgångspunkt är att vid
prövningen av ersättning till ett barn bör föräldrarnas
ekonomiska villkor beaktas. Därutöver finns det behov av att, i
relevanta delar, beakta de förslag som Delegationen för åtgärder
mot felaktiga utbetalningar från trygghetssystemen, FUT-
delegationen, (Fi 2005:03) har lämnat i rapporten Varför blir
det fel? Orsaker till felaktiga utbetalningar från
trygghetssystemen, rapport 5, maj 2007.
Nivåerna för dagersättningen har varit oförändrade sedan år
1994. Migrationsverket har bl.a. i en skrivelse till regeringen
den 7 november 2005 (dnr UD2005/62031/MAP)
uppmärksammat behovet av översyn av dagersättningen m.m.
Verket har i samma skrivelse även uppmärksammat ett behov
av att se över lagens olika grunder för att sätta ned
9
dagersättningen i syfte att tydliggöra vilken nedsättningsgrund
som har företräde. Ersättningsnivåerna samt
nedsättningsgrunderna bör mot bakgrund av detta ses över.
Utgångspunkter för översynen är att prioriteringar som görs
inom det ekonomiska biståndet ska stödja en effektiv, human
och tydlig asylprocess. Vidare ska biståndet vara
kostnadseffektivt och rådande ekonomiska ramar beaktas. I
samband med översynen av det ekonomiska biståndet till
asylsökande bör även nivåerna för asylsökandes vårdavgifter
ses över. Dessa regleras i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
samt i förordningen (1994:362) om vårdavgifter m.m. för vissa
utlänningar.
Särskilda behov och socialt stöd
Migrationsverket har i den tidigare nämnda skrivelsen även
anfört att det finns oklarheter beträffande olika huvudmäns
ansvar och skyldigheter samt att förhållandet mellan lagen om
mottagande av asylsökande m.fl. och bl.a. socialtjänstlagen
(2001:453) bör ses över. Det finns i detta sammanhang
anledning att kartlägga vilka insatser Migrationsverket,
kommuner och landsting genomför för asylsökande med
särskilda behov samt att överväga förändringar och
preciseringar av Migrationsverkets uppdrag.
Ansvarsfördelningen för personer som är i behov av eftervård
som inte kan anstå efter avslutad medicinsk behandling ska
särskilt uppmärksammas. Vidare finns det behov av att utreda
Migrationsverkets uppdrag att erbjuda logi som är anpassat till
den enskildes behov t.ex. på grund av funktionshinder, ålder
eller ett vårdbehov samt hur uppdraget kan förtydligas.
Migrationsverket har också i ovan nämnda skrivelse framfört
till regeringen att det finns behov av att bedöma omfattning och
innehåll i det sociala stöd som verket ska ge till asylsökande.
Det finns därför anledning att kartlägga och analysera vilket
ansvar Migrationsverket har och bör ha för olika sociala insatser
för asylsökande i förhållande till andra myndigheter och
vistelsekommunerna.
10
Statlig ersättning till kommuner och landsting
Staten har kostnadsansvaret för mottagandet av asylsökande.
Kommuner och landsting ansvarar för vissa insatser inom
mottagandet. I syfte att skapa en effektiv administration lämnas
den statliga ersättningen i huvudsak genom schabloner för vissa
insatser. En enskild insats kan därmed innebära lägre eller
högre utgifter än nivån på schablonen. Ersättning lämnas i vissa
fall efter särskilt ansökningsförfarande. Vissa ersättningsbeslut
kan överklagas av berörd kommun eller berört landsting.
Ersättningsbeslut kan i vissa fall överklagas till allmän
förvaltningsdomstol och i vissa fall till regeringen. Den
nuvarande ordningen för hur ersättning lämnas bör ses över i
syfte att effektivisera och förenkla systemet för hur staten
ersätter kommuner och landsting. Det kan även finnas behov att
se över nuvarande ordning för hur ersättningsbeslut överklagas.
En utgångspunkt är att beslut som har meddelats av
förvaltningsmyndighet ska överklagas till domstol.
Mottagningsvillkoren för personer med tidsbegränsade
uppehållstillstånd
En asylsökande som beviljas uppehållstillstånd i Sverige
beviljas i allmänhet ett permanent uppehållstillstånd. I vissa
situationer tidsbegränsas uppehållstillståndet. När ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd löper ut och utlänningen väljer
att åter ansöka om ett uppehållstillstånd prövas ansökan om
uppehållstillstånd enligt 5 kap.1 eller 2 §utlänningslagen
(2005:716). Utlänningen omfattas då återigen av lagen om
mottagandet av asylsökande m.fl. och den sökande
återregistreras i mottagandesystemet. Personen kan då ha ett
eget bostadskontrakt och beviljats ett hemutrustningslån. Om
utlänningen däremot sedan tidigare har ett lagakraftvunnet
avvisningsbeslut som inte upphävts prövas en ansökan om
uppehållstillstånd i stället som ett ärende om hinder mot
verkställighet enligt 12 kap. 18 eller 19 § UtlL. Utlänningen
omfattas då inte av lagen om mottagande av asylsökande m.fl.
utan det är kommunen där personen vistas som enligt
socialtjänstlagen har det yttersta ansvaret för att personen får
11
det stöd och den hjälp som han eller hon behöver.
Kommunernas eventuella kostnader för detta ersätts inte enligt
förordningen (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande
m.fl.
Det finns ett behov av att se över de villkor som gäller för
den enskilde såväl under den tid det tidsbegränsade
uppehållstillståndet gäller som under den tid ansökan om nytt
uppehållstillstånd prövas. De regler som gäller för personer med
uppehållsrätt och som har omfattats av lagen om mottagandet
av asylsökande m.fl. bör också ses över.
Bosättning eller återvändande
Enligt lagen om mottagandet av asylsökande m.fl. har personer
boende i anläggningsboende rätt till bistånd även efter att de har
beviljats uppehållstillstånd, om de inte anvisats eller kunnat
utnyttja en anvisad plats i en kommun. Personer som ordnat
boende på egen hand under tiden asylansökan prövats har rätt
till ersättning under en månad efter det att uppehållstillstånd
beviljats. Därefter omfattas inte längre personen av lagen om
mottagande av asylsökande m.fl. och ansvaret övergår till
kommunen där personen vistas. Det är angeläget att den som
beviljas uppehållstillstånd har givits nödvändiga förutsättningar
och incitament för att kunna tillgodogöra sig introduktionen och
snabbt kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Det bör därför
utredas vilka förändringar inom mottagandet som kan bidra till
att bosättning sker där det finns förutsättningar för en
ändamålsenlig introduktion och möjlighet till egenförsörjning. I
detta sammanhang ska bland annat behovet av ökade
informationsinsatser om tillgång till bostäder, arbete och
utbildning på olika orter och effekterna av sådana insatser
analyseras med utgångspunkt från de uppdrag olika
myndigheter har att lämna sådan information.
De som inte beviljas uppehållstillstånd förväntas acceptera
ett sådant beslut och lämna landet. När så inte sker riskeras i
förlängningen trovärdigheten och hållbarheten i asylsystemet.
Tiden från ett lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut
till utresa kan vara lång. Nuvarande ordning för mottagandet av
12
asylsökande bör därför ses över i syfte att stärka förutsättningar
för ett snabbt återvändande efter lagakraftvunnet avvisnings-
eller utvisningsbeslut. Särskilt bör orsaker, inklusive
incitamentsstrukturer, till att återvändande dröjer långt efter
lagakraftvunnet beslut belysas.
Författningsteknisk översyn
Mottagandet av asylsökande är reglerat i flera olika
författningar som dessutom har ändrats vid ett flertal tillfällen.
Det är svårt att få en samlad överblick över regleringen av
mottagandet. En fullständig författningsteknisk och språklig
översyn är därför nödvändig.
Migrationsverket har i en skrivelse till regeringen (dnr
UD2005/62031/MAP) anfört att bestämmelsen i 22 § tredje
stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
inte är anpassad till den i maj 1996 införda tvåpartsprocessen i
allmän förvaltningsdomstol. Mot bakgrund av detta bör
bestämmelsen ses över.
Uppdraget
Utredaren ska se över mottagandet av asylsökande och lämna
förslag till de författningsändringar som behövs. En
utgångspunkt för översynen är att mottagandet ska vara
utformat så att det bidrar till en rättssäker, effektiv och human
asylprocess med korta handläggningstider. Mottagandet ska
även vara utformat på ett sätt som främjar samverkan med andra
myndigheter och relevanta aktörer samt ger incitament för den
enskilde att medverka till en effektiv asylprocess. Mottagandet
ska därutöver främja de asylsökandes möjligheter till
sysselsättning och egenförsörjning såväl under tiden
asylansökan prövas som vid ett beviljande av uppehållstillstånd
samt vara utformat på ett sätt som stödjer ett snabbt
återvändande efter lagakraftvunnet avvisnings- eller
utvisningsbeslut med så korta vistelsetider i asylsystemet som
möjligt.
13
Antalet asylsökande kan variera relativt kraftigt och
mottagandet ska därför vara utformat på ett sätt som möjliggör
anpassningar av verksamhetens omfattning.
Utredaren ska särskilt uppmärksamma barns och ungas
behov inom mottagandet samt där det är relevant analysera
vilka konsekvenser förslagen får för barn och unga. I de förslag
som lämnas ska ett jämställdhetsperspektiv beaktas.
Utredaren ska
- utreda hur asylsökandes boende påverkar möjligheterna till
ökad sysselsättning och egenförsörjning samt föreslå
åtgärder gällande boendet som stärker förutsättningarna för
en effektiv och human asylprocess,
- kartlägga och analysera den organiserade sysselsättningen
samt föreslå mål för verksamhetens innehåll och
omfattning,
- överväga hur samverkan med kommuner och andra
relevanta aktörer kan öka i syfte att förbättra möjligheterna
till sysselsättning och egenförsörjning,
- utreda möjligheterna att tillvarata, bredda och fördjupa de
ideella organisationernas engagemang inom mottagandet
samt lämna förslag på hur staten kan stimulera dessa
organisationer att i större omfattning få en roll och delta i
mottagandet av asylsökande,
- undersöka och föreslå insatser samt förändringar inom
mottagandet som kan bidra till att bosättning efter
uppehållstillstånd sker där det finns förutsättningar för en
ändamålsenlig introduktion och möjlighet till att snabbt
etablera sig på arbetsmarknaden,
- analysera om nuvarande ordning för mottagandet av
asylsökande ger förutsättningar för ett snabbt återvändande
efter lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut,
- se över det ekonomiska biståndet till asylsökande i syfte att
stödja en effektiv, human och tydlig asylprocess samt
nivåerna för dagersättningen, nedsättningsgrunderna och
asylsökandes vårdavgifter,
14
- lämna förslag, i relevanta delar, till de åtgärder som lyfts
fram av Delegationen för åtgärder mot felaktiga
utbetalningar från trygghetssystemen,
- kartlägga vilka insatser som Migrationsverket, kommuner
och landsting genomför för asylsökande med särskilda
behov, klargöra gränsdragningen mellan lagen om
mottagande av asylsökande m.fl., socialtjänstlagen och
annan tillämplig lagstiftning samt vid behov klargöra
Migrationsverkets uppdrag,
- kartlägga de övriga sociala insatser som Migrationsverket
genomför för asylsökande samt klargöra gränsdragningen
mellan Migrationsverkets respektive kommunernas ansvar
för sociala insatser,
- se över och föreslå hur utformningen av den statliga
ersättningen till kommuner och landsting för insatser inom
mottagandet av asylsökande kan förändras i syfte att
effektivisera och förenkla systemet samt vid behov se över
systemet för överklagande av beslut i ersättningsärenden
med utgångspunkten att överklagandeärenden ska hanteras i
förvaltningsdomstol,
- kartlägga och föreslå åtgärder som undanröjer eller minskar
de problem som uppstår inom mottagandet och angränsande
områden när en utlänning som beviljats ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd ansöker om nytt uppehållstillstånd samt
se över de villkor som gäller för den enskilde under den tid
det tidsbegränsade uppehållstillståndet gäller,
- se över författningsregleringen av mottagandet av
asylsökande och lämna fullständigt författningsförslag till
hur regleringen kan göras mer lättillgänglig och tydlig.
Översynen omfattar Migrationsverkets, kommunernas,
Arbetsförmedlingens samt andra aktuella myndigheters och
organisationers insatser vad avser de frågor översynen omfattar.
Utredningen ska inte omfatta hälso- och sjukvård eller tandvård
för asylsökande. Den ska heller inte omfatta asylsökande barns
förskola, skola och skolbarnsomsorg m.m.
15
Ekonomiska konsekvenser
Förutom den redovisning som följer av 14 och 15 §§
kommittéförordningen (1998:1474) ska särskild vikt läggas vid
att redovisa förslag till finansiering i de delar där redovisade
förslag eventuellt innebär ökade kostnader för det allmänna.
Övrigt
Utredaren ska i sitt arbete anpassa sina förslag så att de är
förenliga med rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003
om miniminormer för mottagande av asylsökande i
medlemsstaterna (EUT L 31, 6.2.2003,
s. 18,
Celex32003L0009).Utredaren ska även ta del av övrigt arbete
som sker på området inom EU. Utredaren ska, i relevanta delar,
inhämta erfarenheter från andra länders system för mottagande
av asylsökande och vid behov redovisa detta.
Utredaren ska samråda med Migrationsverket,
länsstyrelserna, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen,
Arbetsförmedlingen samt med Sveriges Kommuner och
Landsting. Utredaren ska vidare samråda med de organisationer
som är engagerade i mottagandet och introduktionen av
asylsökande och nyanlända. Om möjligt bör erfarenheter från
personer som tidigare varit registrerade i mottagandesystemet
tas tillvara i översynen.
Utredaren ska även samråda med Utredningen om
nyanländas arbetsmarknadsetablering (IJ 2007:02),
Delegationen för felaktiga utbetalningar (Fi 2005:52) samt den i
budgetpropositionen aviserade utredningen om tydligare
bestämmelser om återkrav.
Uppdraget ska redovisas senast den 27 februari 2009.
(Justitiedepartementet)