lagen.nu

AD 1993 nr 89

Enligt 3§ i kollektivavtalet om turordning för arbetstagare hos staten (TurA-S) gäller - i stället för reglerna i 22 § tredje stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd - att turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos myndigheten på den ort där arbetsbristen finns. - Fråga bl.a. om tillämpningen av denna kollektivavtalsbestämmelse i visst, fall avseende en kontorschef vid en länsstyrelse.

JUSEK

mot

Staten genom Statens Arbetsgivarverk.

Parterna är i förhållande till varandra bundna av kollektivavtal, däribland Avtalet om turordning för arbetstagare hos staten (TurA-S).

3 § TurA-S har följande lydelse.

I stället för det som föreskrivs i 22 § tredje stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) gäller att turordning vid uppsägning skall omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos myndigheten på den ort där arbetsbristen finns.

Fram till den 1 juli 1992 var den administrativa enheten vid Länsstyrelsen i Stockholms län (nedan kallad Länsstyrelsen) uppdelad i en personalsektion, en ekonomisektion, en AU/ADB-sektion (d.v.s. en sektion för administrativ utveckling och automatisk databehandling), en arkiv- och bibliotekssektion samt ett inköps- och servicekontor. Under våren 1992 beslutades att den administrativa enheten i fortsättningen skulle delas in i två enheter, en ekonomienhet och en personalenhet. Ekonomienheten skulle ledas av en enhetschef. Under denna enhet skulle finnas en ekonomisektion, en lönegarantisektion, en AU/ADB-sektion, en servicesektion samt en arkiv- och bibliotekssektion. Den nya organisationen genomfördes den 1 juli 1992. Arbetsuppgifterna vid det tidigare inköps- och servicekontoret delades upp på ekonomisektionen, AU /ADB-sektionen och servicesektionen.

JUSEK:s medlem B-Å.S. anställdes vid Länsstyrelsen den 4 augusti 1986 som avdelningsdirektör. Sedan den 1 januari 1987 har han varit chef för inköps- och servicekontoret. Den 15 juni 1992 blev B-Å.S. uppsagd från sin anställning på grund av arbetsbrist.

Mellan parterna har uppkommit tvist i frågan om uppsägningen av B.Å.S. är giltig. Parterna är ense om att det föreligger arbetsbrist såvitt avser B-Å.S:s arbetsuppgifter som chef för inköps- och servicekontoret. JUSEK gör emellertid gällande att uppsägningen av B-Å.S. ändå är ogiltig i första hand på grund av att staten brutit mot sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § andra stycket lagen om anställningsskydd genom att inte erbjuda honom två av JUSEK angivna tjänster och i andra hand på grund av att staten har brutit mot 8 kap. 3 § första stycket lagen om offentlig anställning jämförd med 3 § i TurA-S genom att fastställa en turordningskrets där bara B-Å.S. ingick, i stället för en som omfattade samtliga handläggare vid den administrativa enheten med undantag för de anställda vid personalsektionen. Staten gör gällande att B-Å.S. saknar tillräckliga kvalifikationer för de av JUSEK åberopade tjänsterna samt att indelningen i turordningskretsar skett i överensstämmelse med bestämmelserna i TurA-S.

Tvistefrågan har inte kunnat lösas vid förhandling. JUSEK har därför väckt talan mot staten vid arbetsdomstolen och yrkat att domstolen skall förklara uppsägningen av B-Å.S. ogiltig samt förplikta Länsstyrelsen att betala allmänt skadestånd till B-Å.S. med 60 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 27 augusti 1992, tills betalning sker.

Staten har bestritt yrkandena men vitsordat ränteyrkandet som skäligt i och för sig.

Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak följande.

JUSEK

B-Å.S. har fr.o.m. 1987 varit chef för inköps- och servicekontoret vid Länsstyrelsens administrativa enhet. Detta kontor svarade för inköp och lokalplanering, växel, reception och expedition, vaktmästeri, tryckeri och materialförråd, lokalvärd samt länschaufför. Hans arbetsuppgifter har inneburit arbetsledar- och samordningsansvar för verksamhetsgrenarna expedition, reception, inköp, lokalplanering, växel, servicecentral, tryckeri och lokalvärd. Vidare har han svarat för kontorets budget, uppföljning av budgeten och kontakterna utåt mot kontorets kunder. I egenskap av chef för inköps- och servicekontoret har han varit ordförande vid s.k. brukarmöten, haft kontakt med Byggnadsstyrelsen och leverantörer, varit ordförande i matrådet samt varit ledamot i arbetsmiljökommiten som svarat för arbetsmiljöfrågor inom hela länsstyrelsen. Han har även bedrivit utrednings- och projektarbete inom kontorets ansvarsområde.

Omplacerings frågan

Enligt 7 § andra stycket lagen om anställningsskydd föreligger inte saklig grund för uppsägning om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. Det har ålegat Länsstyrelsen att noggrant pröva alla möjligheter att bereda B-Å.S. annat arbete hos sig. Länsstyrelsen har varken för B-Å.S. eller för SACO-föreningen vid Länsstyrelsen presenterat någon utredning angående möjligheterna att bereda honom annat arbete vid Länsstyrelsen.

Vid tidpunkten för uppsägningen av B-Å.S. fanns en ledig tjänst som ekonomichef i den nya organisation som skulle träda i kraft den 1 juli 1992. Detta framgår av en anmälan om personalbehov som ekonomidirektören vid Länsstyrelsen, K.H. upprättade i mitten av juni 1992. Tjänsten skulle tillsättas per den 1 juli 1992. Enligt denna anmälan skulle ekonomichefen ansvara för Länsstyrelsens redovisning och bokslut inklusive omläggning av baskontoplan, delta i kvalificerad ekonomiadministrativ (EA) utveckling samt ansvara för upphandlingsverksamhet och lokalplanering. Vidare skulle ekonomichefen ha erfarenhet av personalledning, goda kunskaper i redovisning, erfarenhet av EA-utveckling, kunskaper i ADB samt förmåga att uttrycka sig i tal och skrift.

Tjänsten tillsattes inte den 1 juli 1992. Den utannonserades i Dagens Nyheter (DN) i september 1992. Annonsen tillkom efter att frågan om uppsägningen av B-Å.S. blivit tvistig. JUSEK hade redan väckt talan vid arbetsdomstolen när annonsen infördes i DN. I annonsen angavs helt andra arbetsuppgifter än som angivits i den nämnda anmälan om personalbehov. Vidare hade titeln ändrats från ekonomichef till redovisningschef. Det kan inte uteslutas att Länsstyrelsen tillrättalagt sin uppfattning om vilka kvalifikationer som krävdes för tjänsten för att kunna låta bli att erbjuda den till B-Å.S. Tjänsten tillsattes sedermera med en extern sökande, M.G. Vilka kvalifikationer hon har är ointressant i målet.

B-Å.S. har tillräckliga kvalifikationer för att upprätthålla tjänsten som chef för ekonomisektionen. Den har inte erbjudits honom. Länsstyrelsen har inte ens noggrant utrett om B-Å.S. har tillräckliga kvalifikationer för att upprätthålla ifrågavarande tjänst. Länsstyrelsen har inte ens utrett vilka kvalifikationer B-Å.S. har.

Vidare var det vid tidpunkten för uppsägningen av B-Å.S. aktuellt att tillsätta en tjänst som chef för den nya servicesektionen. Enligt Länsstyrelsen skulle innehavaren av tjänsten leda och ansvara för vaktmästeri, tryckeri, materialförråd, lokalvård samt länschaufför. Dessa arbetsuppgifter ingick i dem som B-Å.S. hade haft som chef för inköps- och servicekontoret. Inte heller den tjänsten erbjöds B-Å.S. Han hade naturligtvis tillräckliga kvalifikationer även för den tjänsten eftersom han redan tidigare varit chef för samma verksamhet.

Länsstyrelsen har inte ens diskuterat någon av dessa tjänster med B-Å.S. Genom att inte erbjuda honom någon av dessa tjänster före uppsägningen den 15 juni 1992 är denna redan på grund härav ogiltig.

Turordningskretsfrågan

För den händelse arbetsdomstolen inte skulle finna att uppsägningen av B-Å.S. är ogiltig på grund av staten åsidosatt omplaceringsskyldigheten enligt 7§ andra stycket lagen om anställningsskydd gör JUSEK gällande att uppsägningen ändå är ogiltig på grund av att staten tillämpat turordningsreglerna felaktigt.

Enligt 8 kap. 3 § lagen om offentlig anställning skall uppsägning på arbetstagarens talan förklaras ogiltig om den strider mot bestämmelse om turordning. Enligt 3 § TurA-S skall arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos myndigheten på den ort där arbetsbristen finns omfattas av samma turordning.

Samtliga arbetstagare vid den administrativa enheten, utom personalsektionen, ca 60 personer, hade arbetsuppgifter som var av i huvudsak jämförbar beskaffenhet och inriktning, d.v.s. var utbytbara till sin karaktär. Dessa personer skulle därför ha utgjort en turordningskrets. Av dessa hade fyra kortare anställningstid än B-Å.S. nämligen K.S. Pirjo

Partanen, D.Z. samt P.M. Vid uppsägningstillfället hade B-Å.S. en anställningstid på ca 12,5 år, K.S. ca 10 år, P.P. ca 8 år, D.Z. ca 6,5 år samt P.M. ca 6 år. De fyra sistnämnda hade och har följande arbetsuppgifter.

K.S. är sedan den 1 juli 1991, då arkiv och bibliotek bildade en egen sektion, chef för arkiv- och bibliotekssektionen. Tidigare var hon underställd B-Å.S. hennes arbetsuppgifter består i att ansvara för samt leda och planera verksamheten, handlägga arkiv- och diarieföringsfrågor samt ansvara för Länsstyrelsens arkivförteckningar.

P.P. är anställd som handläggare vid AU/ADB-sektionen. Hennes arbetsuppgifter är i viss mån något tekniskt betonade, men hon handlägger också organisatoriska frågor och frågor om administrativ rationalisering. Hon är den enda inom den sektionen som inte är ADB- specialist.

D.Z. tillhör ekonomienheten och handlägger frågor som rör redovisning, fakturering och arvodesutbetalning samt därmed sammanhängande ekonomiska frågor.

P.M. var underställd B-Å.S. Hans arbetsuppgifter bestod då av posthantering. Vid fastställandet av turordningskretsen skall man dock inte utgå från dessa arbetsuppgifter. I anslutning till uppsägningen av B-Å.S. förordnades nämligen P.M. som chef för den nya servicesektionen. Vid fastställandet av turordningskretsen skall man utgå från de arbetsuppgifter som P.M. erhöll i sin nya tjänst. Han blev chef över och fick ansvar för funktioner som tidigare B-Å.S. varit chef över, nämligen vaktmästeri, tryckeri, materialförråd, lokalvård och länschaufför. Samma dag som B-Å.S. sades upp, d.v.s. den 15 juni 1992, avslutades förhandlingarna mellan Länsstyrelsen och de fackliga organisationerna, i detta fall SACO och Statsanställdas förbund (ST) angående fastställande av turordningskretsar. Den 18 juni fick SACO-föreningen en kallelse från Länsstyrelsen där man angav vilken lön P.M. skulle ha i sin nya tjänst. Länsstyrelsen var vid uppsägningen av B-Å.S. klart medveten om P.M:s nya arbetsuppgifter och undanhöll SACO-föreningen detta. Den 25 juni 1992 förordnades P.M. på den nya tjänsten. Det saknar betydelse att P.M. inte utförde sina nya arbetsuppgifter när B-Å.S. sades upp den 15 juni 1992. Länsstyrelsen var nämligen vid nyssnämnda tidpunkt klar över vilka arbetsuppgifter P.M. skulle ha.

De nu nämnda personerna jämte B-Å.S. handlägger frågor som i huvudsak rör Länsstyrelsens interna administrativa verksamhet. Samtliga tillhör den administrativa enheten. Den omständigheten att den administrativa enheten är uppdelad i sektioner som i sin tur är uppdelade i olika funktioner, har ingen betydelse vid fastställandet av vad som utgör i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter. Att verksamheten har organiserats på ett visst sätt har enbart budgettekniska och praktiska orsaker och har inget med arbetets bedrivande att göra. Samtliga ifrågavarande personer har allmänna administrativa arbetsuppgifter. Om chefsskap skulle anses ha någon särskild betydelse, vilket JUSEK inte anser att det har, är både K.S. och P.M. chefer. B-Å.S. har, som nämnts, varit chef över båda.

Statens sätt att se på hur turordningskretsar skall fastställas innebär att den administrativa enhetens anställda skulle utgöra 20 turordningskretsar. En sådan snäv tolkning av begreppet i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter kan inte tillämpas. Det grundläggande anställningsskyddet skulle i ett sådant fall helt komma i skymundan. Länsstyrelsens intresse av en väl fungerande verksamhet får i stället tillgodoses av kravet på tillräckliga kvalifikationer hos den som skall omplaceras. Vidare saknar lönen för de angivna personerna betydelse vid prövningen av vad som utgör i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter. LAS reglerar anställningsskydd, inte löneskydd.

Staten

Omplaceringsfrågan

När det i början av år 1992 stod klart att personalen vid Länsstyrelsen måste minskas med 55 personer av besparingsskäl, bildades en partsammansatt övertalighetsgrupp. Den bestod av tio personer, varav fyra från Länsstyrelsen och sex från de lokala fackliga organisationerna inom SACO och ST. Bland dem som deltog i gruppens arbete ingick personaldirektören M-S.E. och personalhandläggaren M.S. från Länsstyrelsen och M.W. som var ordförande i SACO-föreningen vid Länsstyrelsen. Sammanträdena protokollfördes inte. Länsstyrelsens representanter förde dock minnesanteckningar vid mötena, vilka anteckningar senare har sammanställts. Arbetet i gruppen fungerade väl. Om oenighet uppstod lyftes tvistefrågan bort från gruppens arbete och behandlades vid lokala förhandlingar enligt lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL), vilka förhandlingar fördes parallellt med gruppens arbete. Först hölls MBLförhandlingar angående personalminskningen och sedan om turordningskretsarna. De lokala förhandlingarna i den senare frågan avslutades den 23 april. Beträffande den administrativa enheten slutfördes turordningsförhandlingarna dock först den 8 maj. Förhandlingarna om turordningskretsarna avslutades i oenighet. SACO accepterade att samtliga vaktmästare skulle ingå i en turordningskrets men begärde att chefen för inköps- och servicekontoret, d.v.s. B-Å.S. skulle ingå i en krets där samtliga handläggare vid den administrativa enheten utom personalenheten skulle ingå. Samtidigt pågick en diskussion i övertalighetsgruppen om det fanns några möjligheter att låta någon eller några av de 55 övertaliga vara kvar i sin anställning. Frivilliga pensionsersättningar hade diskuterats redan vid ett möte den 21 februari. Inför ett möte den 6 maj hade Länsstyrelsen tagit fram en lista på samtliga lediga tidsbegränsade anställningar. Vidare upplyste Länsstyrelsen vid mötet att det fanns två lediga fasta tjänster, dels en som sektionschef vid ekonomienheten, dels en som enhetsregistrator vid ekonomienheten. Därutöver angavs att det eventuellt kunde bli aktuellt med några tidsbegränsade anställningar vid lönegarantisektionen. Vid mötet enades gruppen om att anställningsskyddslagens regler om turordning vid uppsägning skulle gälla. Det fanns sjutton arbetstagare vid Länsstyrelsen med längre anställningstid än B-Å.S. Eftersom någon enighet i turordningskretsfrågan inte uppnåddes vid de lokala MBL-förhandlingarna, fördes förhandlingarna upp på central nivå. De centrala förhandlingarna pågick fram till och med den 15 juni, då uppsägningarna delades ut. Vid ett möte i övertalighetsgruppen den 20 maj diskuterades om det fanns någon bland de övertaliga som hade tillräckliga kvalifikationer för tjänsten som chef för ekonomisektionen. Det konstaterades att så inte var fallet. Tjänsten som enhetsregistrator vid ekonomienheten erbjöds Y.A. som hade näst längst anställningstid vid Länsstyrelsen.

Under våren 1992 diskuterades vid Länsstyrelsen detaljerna kring den framtida utformningen av den administrativa enheten. I slutet av maj och i början av juni övervägdes om en av de anställda vid lönegarantisektionen, A-B.K. och en av vaktmästarna, P.M. skulle kunna ta på sig ett arbetsledaransvar vid sidan av sin ordinarie tjänst. Kallelse till MBL-förhandling skickades till de fackliga organisationerna, SACO och ST, den 1 juni. Förhandlingarna avslutades den 5 juni. De fackliga organisationerna godtog att A-B.K. blev förman. När det gällde P.M. ansåg ST att det var mindre lämpligt att denne blev förman, eftersom han hade en lägre lön än övriga vaktmästare. Länsstyrelsen föreslog då att P.M. skulle få ett lönetillägg. Därefter godtog de båda fackliga organisationerna att även P.M. blev förman. Den 10 juni fattade Länsstyrelsen beslut om detta. Länsstyrelsen fann inte anledning att överväga om någon av de övertaliga skulle kunna bli förman. Det var inte fråga om en omplacering av A-B.K. eller P.M. till nya tjänster utan deras arbetsuppgifter utökades med ett arbetsledaransvar. Länsstyrelsen skrev visserligen ut ett förordnande för P.M. att vara sektionschef på servicesektionen, men detta berodde på att han fick ett lönetillägg. Oavsett hur det förhåller sig med om P.M:s tjänst är ny eller inte har Länsstyrelsen funnit att B-Å.S. inte har tillräckliga kvalifikationer för tjänsten som chef för servicesektionen. Viss kritik har nämligen riktats mot B-Å.S. som arbetsledare även om han har utvecklats i denna roll under senare tid.

Omvandlingen av de statliga myndigheternas verksamhetsform från en budgetstyrd till en som är styrd av ramanslag når sin kulmen den 1 juli 1993. En av de stora förändringarna för Länsstyrelsen är att det statliga redovisningssystemet, COSMOS, överges till förmån för baskontoplansystemet. Krav på avlämnande av årsredovisning införs För Länsstyrelsens vidkommande innebär det att årsredovisning skall lämnas första gången den 15 oktober 1994. I budgetpropositionen för år 1992 sägs att länsstyrelserna måste höja sin EA-kompetens och särskilda anslag anvisas för detta ändamål. Länsstyrelsen hade alltså ett stort behov av att stärka sin kompetens på redovisningsområdet. Det är ytterst komplicerat att upprätta en baskontoplan. Vidare ställer Länsstyrelsens för- och efterprogram till COSMOS krav på att vederbörande skall kunna programmera. Orsaken till att chefen för ekonomisektionen skulle ansvara för inköp och upphandling var besparingskäl. Chefen skulle inte delta i det praktiska arbetet i den delen.

Vad som ovan har angetts utgör bakgrunden till K.H:s anmälan om behov av en tjänst som chef för ekonomisektionen i mitten av juni 1992 och annonsen som infördes i DN i september 1992. I anmälan och annonsen, vilkas innehåll överensstämmer i huvudsak, anges vilka kvalifikationer som Länsstyrelsen krävde av innehavaren av tjänsten som chef för ekonomisektionen. Att annonsen hade en annan utformning än anmälan beror på att annonsen är en slags reklamprodukt som skall väcka intresse hos läsaren. Annonsen hade följande lydelse.

LÄNSSTYRELSEN I STOCKHOLMS LÄN

söker en

REDOVISNINGSCHEF till ekonomienheten

På ekonomienheten arbetar ca 60 personer Vi söker nu en chef för ekonomisektionen med inriktning på redovisning, Ekonomisektionen består av 14 personer som arbetar med redovisning, budgetering, prognoser och allt annat som hör till ekonomiadministration. Till sektionen hör också inköps- och lokalplaneringsfrågor samt medelsförvaltning -

Länsstyrelsen är inne i ett intensivt omdaningsskede när del gäller redovisning och uppföljning. Fr o m den 1 juli 1993 ska vi gå över till s k baskontoplan varför Du här får möjlighet att vara med och lägga upp den nya redovisningsstrukturen från början.

Som sektionschef måste Du ha erfarenhet och känsla för arbetsledning Du måste också ha förmåga att uttrycka Dig väl både i tal och skrift.

Eftersom Länsstyrelsen använder ett antal egentillverkade för- och eftersystem till COSMOS bör Du ha vana från ADB-baserade för- och ettersystem Har Du sedan erfarenhet och kunskap om databasering i UNIX- miljö är det ett extra plus

En av Länsstyrelsens huvuduppgifter är att värna om länets innevånare det är därför viktigt att Du som söker den här befattningen har känsla för service, Har Du sedan ekonomutbildning på högskolenivå eller motsvarande kunskaper förvärvade på annat sätt är Du välkommen med Din ansökan.

Länsstyrelsen hade uppställt tre krav på sökandena. Dessa krav var 1) goda redovisningskunskaper, 2) goda ADB-kunskaper och 3) erfarenhet från EA-utvecklingsarbete. Det var femtio sökande till tjänsten. B-Å.S. hade anmält anspråk på företrädesrätt till återanställning. Tre av sökandena var statligt anställda och drygt fyrtio arbetade utanför den offentliga sektorn. Av de senare var ett stort antal ekonomichefer. Tio personer intervjuades personligen. Vid intervjuerna lade Länsstyrelsen stor vikt vid vederbörandes förmåga att tänka i resultattermer från statens synvinkel. M.G. född år 1950, som sedermera erhöll tjänsten, var den som klarade den personliga intervjun bäst. Hon hade ingen arbetslivserfarenhet från det aktuella området men uppfyllde det första och andra kravet vad gäller teoretisk utbildning. Hon hade motsvarande ekonomutbildning på högskolenivå och hade gått ADB-linjen vid kommunal högskola Utbildningen var ny. Hon hade under utbildningstiden varit tjänstledig från en befattning som lågstadielärare i Botkyrka kommun, som hon innehaft sedan år 1974. Ingen bland sökandena uppfyllde samtliga tre krav. Eftersom M.G. inte hade någon arbetslivserfarenhet från det aktuella området provanställdes hon under sex månader. Hon anställdes den 11 januari 1993, Hennes månadslön uppgår till 18 500 kr.

Det är riktigt som TUSEK hävdar att någon jämförelse inte skall göras mellan B-Å.S:s och M.G:s kvalifikationer. Bortsett från detta anser staten att B-Å.S. inte har tillräckliga kvalifikationer för tjänsten som chef för ekonomisektionen. Han uppfyller inte något av de krav som Länsstyrelsen har ställt på innehavaren av tjänsten. Arbetsuppgifterna på den tjänsten är helt annorlunda jämfört med de som B-Å.S. haft. Han skulle inte klara arbetsuppgifterna ens efter en normal inlärningstid. Att ha budgetansvar som B-Å.S. tillsammans med ett fyrtiotal andra personer vid Länsstyrelsen har haft är inte detsamma som redovisning. När man har budgetansvar ansvarar man bara för att budgeten hålls.

Sammanfattningsvis hävdar staten att Länsstyrelsen har prövat B-Å.S:s kvalifikationer men därvid funnit att han inte haft tillräckliga kvalifikationer för någon av de båda av JUSEK anförda befattningarna. Länsstyrelsen har inte heller i övrigt funnit att B-Å.S. kunnat tilldelas arbetsuppgifter som kunnat utföras i en egen tjänst. Länsstyrelsen har följaktligen fullgjort sill omplacctingsskyldighet.

Turordningskretsfrågan

Vid bestämmandet av omordningskretsen skall man inte ta hänsyn till arbetstagarnas kvalifikationer utan till deras arbetsuppgifter. En motsvarighet till bestämmelserna i 3 § TurA-S fanns i statstjänstemannalagen. I förarbetena till sistnämnda bestämmelser (prop. 1974:174 s, 54) sägs att "arbetstagarna i varje krets skall ha arbetsuppgifter som i stort sett är av jämförbar beskaffenhet och inriktning". Länsstyrelsen har funnit att ingen annan arbetstagare vid Länsstyrelsen hade jämförbara arbetsuppgifter med B-Å.S. vid uppsägningstillfället den 15 juni 1992. Det är arbetsuppgifterna vid uppsägningstidpunkten som är avgörande, inte arbetsuppgifterna efter omorganisationen.

Stora löneskillnader kan vara ett tecken på att arbetsuppgifterna inte är jämförbara. De personer som aktualiserats i samband med turordningsfrågan har följande månadslöner, B-Å.S. drygt 21 100 kr, K.S. ca 19 000 kr, P.P. ca 14 200 kr, Daniela 7acharias 13 500 kr och P.M., vid tidpunkten för uppsägningen av B-Å.S., drygt 11 100 kr. Det förhållandet att två arbetstagare båda är chefer medför inte att de har i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter. Det avgörande är vilka arbetsuppgifter de utför. Chefsskapet kan också vara olika tungt. Att någon är chef över en viss verksamhet innebär inte heller att denne har i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter med sina underställda, I anslutning härtill bör nämnas att B-Å.S. inte hade det omedelbara arbetsledaransvaret för de olika verksamhetsgrenarna inom inköps- och servicekontoret. Sålunda hade växeln en föreståndare som var gruppchef och hade det omedelbara arbetsledaransvaret. Vid servicecentralen fanns det en expeditionsförman och lokalvården hade en lokalvärdsledare. B-Å.S. sysslade i huvudsak med inköp och lokalplanering.

De arbetstagare vid Länsstyrelsen som har kortare anställningstid än B-Å.S. och vilka JUSEK anser har med honom i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter, har följande arbetsuppgifter.

K.S. är sektionschef vid arkiv- och bibliotekssektionen. I hennes arbetsuppgifter består i att planera, leda och fördela arbetet inom sektionen, handlägga arkiv- och diarieföringsfrågor samt arbetsordnings- och diarieplansfrågor samt ansvara för Länsstyrelsens arkivförteckningar. Hon har varit sekreterare i Länsstyrelsens styrelse och biträdande offentlighetsansvarig. B-Å.S. var hennes chef fram till den 1 juli 1991 då funktionen arkiv och bibliotek blev en egen sektion.

P.P. anställdes vid Länsstyrelsen år 1985. Hon är handläggare vid AU /ADB-sektionen ALJ innebär att man arbetar med förändringar när det gäller mål, arbetssätt, organisation och hjälpmedel. ADB utgör ett mycket stort inslag i Länsstyrelsens verksamhet. När P.P. började vid Länsstyrelsen fanns det nästan inget datorstöd, men nu har i stort sett varje tjänsteman en egen ADB-terminal. P.P. har deltagit i detta utvecklingsarbete genom att upprätta kravspecifikationer. Detta innebär att man efter kontakter med användarna försöker få fram underlag för framtagandet av riktiga ADB-standardrutiner och ser till att kraven blivit uppföljda vid upphandling. P.P. är ensam om dessa arbetsuppgifter. Hon har även arbetat med organisationsutredningar och rutingenomlysningar.

D.Z. är l:e byråsekreterare. Hon konterar fakturor, granskar räkningar och betalar ut arvoden. Hon har även vissa arbetsuppgifter vad gäller redovisning.

P.M. var vid tidpunkten för uppsägningen av B-Å.S. vaktmästare vid expeditionsvaktcentralen. Hans arbetsuppgifter bestod i att sortera extern och intern post, dela ut intern post, köra fasta postturer med bil, köra bud med bil samt diverse sysslor som att byta lampor, flytta möbler etc.

Enligt statens mening har ingen av de nu berörda arbetstagarna arbetsuppgifter som är i huvudsak jämförbara med B-Å.S:s arbetsuppgifter.

Domskäl

B-Å.S. anställdes 1986 vid Länsstyrelsen som avdelningsdirektör och blev 1987 chef för inköps- och servicekontoret vid den administrativa enheten. I samband med en omorganisation av den administrativa enheten överfördes inköps- och servicekontorets uppgifter till andra sektioner och kontorets verksamhet upphörde. Det är ostridigt mellan parterna i målet att B-Å.S. av den anledningen den 15 juni 1992 blev uppsagd på grund av arbetsbrist.

Tvisten i målet gäller om uppsägningen av B-Å.S. är giltig eller inte. I första hand gäller därvid frågan huruvida staten har brutit mot sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § andra stycket lagen om anställningsskydd. För den händelse arbetsdomstolen inte skulle finna att staten brutit mot omplaceringsskyldigheten gäller frågan i andra hand om staten har brutit mot 8 kap. 3 § första stycket lagen om offentlig anställning jämförd med 3 § TurA-S.

Har staten brutit mot sin omplaceringsskyldighet?

JUSEK har gjort gällande att staten brutit mot reglerna i 7 § andra stycket lagen om anställningsskydd genom att inte erbjuda B-Å.S. tjänsten som chef för den nya ekonomisektionen eller tjänsten som chef för den nya servicesektionen. JUSEK bar därvid hävdat att B-Å.S. har tillräckliga kvalifikationer för båda dessa tjänster. Staten har beträffande tjänsten som chef för den nya servicesektionen gjort gällande att det inte fanns någon ledig sådan tjänst och att vad som inträffat endast är att en vaktmästare erhöll utvidgade arbetsuppgifter i form av ett visst arbetsledaransvar. Staten har också bestritt att B-Å.S. har tillräckliga kvalifikationer för någon av de nu berörda tjänsterna.

JUSEK har vidare hävdat att staten inte presenterat någon utredning angående möjligheterna att bereda B-Å.S. annat arbete vid Länsstyrelsen och att det har ålegat staten att noggrant pröva alla möjligheter att bereda B-Å.S. fortsatt arbete. Staten har för sin del hävdat att man prövat frågan men inte funnit att B-Å.S. kunnat beredas annat arbete vid Länsstyrelsen.

Av arbetsdomstolens praxis framgår att det i arbetsgivarens skyldighet enligt 7 § andra stycket lagen om anställningsskydd att söka bereda arbetstagaren annat arbete hos sig också ligger en skyldighet att med tillräcklig noggrannhet utreda vilka möjligheter till omplacering som står till buds (se t.ex. AD 1957 nr 91). Om en arbetsgivare underlåter att göra en sådan utredning, och om det är oklart om det faktiskt fanns möjligheter att omplacera, bör det i regel anses att omplaceringsskyldigheten inte är fullgjord. Särskilt när det är fråga om ett större antal arbetstagare och en komplicerad planerings och beslutsprocess får det dock inte ställas alltför långtgående krav på utredningen (AD 1984 nr 19 och 26),

Tvisten i målet avser endast en arbetstagare. Av utredningen har framgått att uppsägningen av B-Å.S. har sin grund i den arbetsbrist som uppkommit vid Länsstyrelsen i samband med en omorganisation av den administrativa enheten, och att denna omorganisation var en följd av krav på besparingar inom Länsstyrelsens verksamhet. Staten har i målet obestritt uppgivit att personalstyrkan skulle minskas med 55 personer. Det rör sig enligt arbetsdomstolens mening närmast om en sådan situation där det enligt praxis inte får ställas alltför långtgående krav på omplaceringsutredningen.

I denna del består utredningen i målet främst av de uppgifter som lämnats, på JUSEK:s begäran av B-Å.S. och M.W. samt på statens begäran av M.S.E. och K.H. samt av de minnesanteckningar, som i efterhand upprättats inom Länsstyrelsen, angående sammanträden i den partssammansatta övertalighetsgruppen. Genom utredningen är enligt arbetsdomstolens mening klarlagt att frågan om omplacering av övertaliga arbetstagare har varit föremål för överväganden inom ramen för övertalighetsgruppens arbete och att därvid även frågan om omplacering av B-Å.S. till den nya tjänsten som chef för ekonomisektionen behandlades. Slutsatsen av det anförda blir att staten inte kan anses ha brutit mot omplaceringsskyldigheten redan av det skälet att någon tillfredsställande omplaceringsutredning inte skulle ha gjorts.

Arbetsdomstolen övergår till att pröva om staten brutit mot omplaceringsskyldigheten genom att inte erbjuda B-Å.S. någon av de två tjänster som vid den aktuella tidpunkten enligt JUSEK:s mening fanns lediga vid Länsstyrelsen, nämligen som chef för ekonomisektionen och som chef för servicesektionen. Det är ostridigt mellan parterna att staten inte erbjudit B-Å.S. omplacering till någon av dessa befattningar.

När det först gäller tjänsten som chef för den nya ekonomisektionen har JUSEK hävdat att B-Å.S. har tillräckliga kvalifikationer för den, medan staten har hävdat motsatsen. JUSEK har gjort gällande att det inte kan uteslutas att Länsstyrelsen, sedan uppsägningen av B-Å.S. blivit tvistig, genom den först i september publicerade annonsen tillrättalagt sin uppfattning om vilka kvalifikationer som krävdes för tjänsten.

Den utredning som finns i målet angående vilka kvalifikationskrav som ställdes på den som skulle bli chef för ekonomisektionen består av de uppgifter K.H. lämnat i målet, JUSEK:s redovisning av de krav som ställdes i den anmälan om personalbehov som förelåg i juni 1992 samt manus till den annons som infördes i DN i september 1992. Bortsett från påpekandet att titeln ändrats från ekonomichef till redovisningschef har JUSEK inte preciserat vilka förändringar av kraven som kan utläsas vid en jämförelse mellan anmälan om personalbehov och annonsen.

Enligt anmälan om personalbehov skulle chefen för ekonomisektionen ansvara för Länsstyrelsens redovisning och bokslut inklusive omläggning av baskontoplan, delta i kvalificerad ekonomiadministrativ (EA) utveckling samt ansvara för upphandlingsverksamhet och lokalplanering. Vidare skulle chefen ha erfarenhet av personalledning, goda kunskaper i redovisning, erfarenhet av EA-utveckling, kunskaper i ADB samt förmåga att uttrycka sig i tal och skrift. K.H. har uppgivit att det i 1992 års budgetproposition uttalats krav på att länsstyrelserna skulle höja sin EA-kompetens inför omvandlingen av det statliga redovisningssystemet, att det därför särskilt var tre krav som Länsstyrelsen redan från början ställde på den som skulle bli chef för den nya ekonomisektionen, nämligen goda redovisningskunskaper, goda ADB-kunskaper samt erfarenhet av EA-utvecklingsarbete, samt att annonsen utformades för att ge uttryck för detta. Av annonsen framgår att Länsstyrelsen sökte en redovisningschef att vara chef för ekonomisektionen, vars arbete var inriktat på redovisning, budgetering, prognoser och allt annat som hör till ekonomiadministration, samt inköps- och lokalplaneringsfrågor och medelsförvaltning. Det framgår vidare att den sökande måste ha erfarenhet och känsla för arbetsledning samt kunna uttrycka sig väl i tal och skrift. Slutligen framgår att den sökande borde ha ADB-vana, servicekänsla samt ekonomutbildning på högskolenivå eller motsvarande kunskaper förvärvade på annat sätt.

Enligt arbetsdomstolens mening framgår redan av de uppgifter som redovisats av JUSEK att Länsstyrelsen till ekonomisektionen sökte en kvalificerad kraft som skulle kunna öka sektionens ekonomiadministrativa kompetens, särskilt på redovisningsområdet. Frågan är då om B-Å.S. har tillräckliga kvalifikationer för denna befattning.

B-Å.S. har om sin utbildning och arbetslivserfarenhet uppgivit följande. Han har en ingenjörsexamen från år 1964. Under åren 1964-1972 arbetade han med tekniska frågor med avseende på lokalplanering, byggnadsarbete, upphandling och inköp. År 1972 blev han servicechef vid Haninge kommun med uppgift att vara arbetsledare för 40 anställda, ha budgetansvar samt svara för upphandling och inköp inom verksamheten, som avsåg kommunens förråd och transporter. Vid den tiden började han vidareutbilda sig och läste först ekonomi och samhällskunskap på gymnasienivå och sedan 20 poäng företagsekonomi (varav 5 poäng redovisning), 10 poäng juridik samt 40 poäng administrativ teknik på högskolenivå. Universitetsutbildningen i företagsekonomi härrör från år 1972. Han gick också kurser i ADB motsvarande ca 5 poäng. År 1984 blev han depåchef vid Stockholms läns landsting och skulle i denna egenskap se till att 70 procent av sjukhusen i länet hade sin försörjning av varor. Arbetsuppgifterna bestod i arbetsledaransvar över 54 personer, redovisning, utveckling av ett ADB-system, inköp och kundkontakter. Han anställdes vid Länsstyrelsen år 1986 och var först biträdande chef för inköps- och servicekontoret med uppgift att handlägga inköp och lokalplanering, men när chefen för kontoret slutade samma är fick han vikariera för denne till årets slut och blev från och med den 1 januari 1987 chef för kontoret. Han ansvarade då för växel, servicecentral, lokalplanering, inköp, lokalvård samt arkiv och bibliotek. Den 1 juli 1991 bröts arkiv- och biblioteksfrågorna ut från inköps- och servicekontoret och bildade en egen sektion. Som chef hade han arbetsledar- och samordningsansvar, budgetansvar samt handläggaruppgifter, vilka har bestått i att delta i arbetsmiljökommittén och matrådet samt anskaffa en ny växel till Länsstyrelsen. Han var projektansvarig för växelinstallationen. I projektet ingick ADB-upphandling. Personal från AU/ADB-sektionen deltog i stor utsträckning i projektet.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning. Chefen för ekonomisektionen skall svara för bl.a. redovisning och EA- utveckling med avseende på Länsstyrelsens hela verksamhetsområde. Det är alltså fråga om ett arbete som enligt arbetsdomstolens bedömning ställer krav på kunskaper i ekonomi och ekonomiadministration i en helt annan utsträckning än vad som krävs på chefsposter av den typ som B-Å.S. har haft. Även med beaktande av den utbildning i ekonomi som B-Å.S. har och av den erfarenhet av ekonomiska frågor som han förvärvat i sina anställningar kan utredningen enligt arbetsdomstolens mening inte anses visa att han har tillräckliga kvalifikationer för uppgiften att vara chef för ekonomisektionen med dess inriktning på redovisning och EA- administration.

När det sedan gäller tjänsten som chef för servicesektionen har staten i första hand gjort gällande att det inte var fråga om en ny tjänst och i andra hand att B-Å.S. i vart fall inte har tillräckliga kvalifikationer för tjänsten.

Beträffande frågan om B-Å.S:s kvalifikationer för denna befattning är följande att beakta. P.M. som innehar den aktuella befattningen, svarar för vaktmästeri, tryckeri, materialförråd, lokalvård och länschaufför. Före omorganisationen den 1 juli 1992 ingick alla dessa verksamheter i inköps- och servicekontoret som B-Å.S. var chef för sedan 1987. Enligt arbetsdomstolens mening är det uppenbart att B-Å.S. har tillräckliga kvalifikationer för denna befattning. Den bedömningen ändras inte av det förhållandet att det i befattningen ingår att utföra vaktmästarsysslor. B-Å.S. måste rimligen, åtminstone efter en kortare upplärningstid, antas kunna fullgöra även dessa arbetsuppgifter. Statens påstående i detta sammanhang om brister i B-Å.S:s arbetsledningsförmåga har inte närmare utvecklats och utredningen i målet har heller inte givit något belägg för påståendet som därför lämnas utan avseende.

Det anförda innebär att staten borde ha erbjudit B-Å.S. denna befattning om den såvitt kunde bedömas vid uppsägningstillfället var ledig. Statens ståndpunkt är dock att det inte förelåg någon ledig befattning som chef för servicekontoret.

I denna del har uppgifter lämnats främst av M.S.-E. och K.H. Genom deras uppgifter har framgått att Länsstyrelsen i samband med den framtida utformningen av den administrativa enheten särskilt övervägde hur ledningen av lönegaranti- och servicesektionerna skulle utformas. Vad som övervägdes var att låta en av de anställda vid lönegarantisektionen och en av vaktmästarna på den blivande servicesektionen, nämligen P.M. ta på sig ett arbetsledaransvar för respektive sektion vid sidan av sina övriga arbetsuppgifter. Denna lösning diskuterades inom den partssammansatta övertalighetsgruppen och förankrades hos såväl SACO som ST. Beslut i frågan fattades den 10 juni, eller något senare i fråga om P.M. eftersom hans fackliga organisation ansåg att det i så fall borde utgå ett lönetillägg. Länsstyrelsen beslutade också om ett visst lönetillägg som kom att utformas som ett förordnande att vara sektionschef.

Av utredningen har inte framkommit något som medför att denna beskrivning av hur Länsstyrelsen hanterade frågan om hur servicesektionen skulle ledas bör ifrågasättas. Inte heller framgår något som tyder på att Länsstyrelsens hantering av frågan har dikterats av en önskan att kringgå anställningsskyddslagens bestämmelser. Enligt arbetsdomstolens mening är det alltså utrett i målet att Länsstyrelsen vid tiden för uppsägningen av B-Å.S. redan hade löst frågan om servicesektionens ledning. Det förelåg alltså då inte någon ledig befattning som chef för servicesektionen.

Det anförda innebär sammanfattningsvis att arbetsdomstolen inte har funnit att staten har brutit mot bestämmelserna om omplacering i 7 § andra stycket lagen om anställningsskydd.

Var det fel av staten att fastställa en turordningskrets där bara B-Å.S. ingick?

För det fall arbetsdomstolen skulle finna att staten inte brutit mot sin omplaceringsskyldighet har JUSEK i andra hand gjort gällande att uppsägningen av B-Å.S. är ogiltig enligt bestämmelserna i 8 kap. 3 § lagen om offentlig anställning. Enligt denna bestämmelse skall en uppsägning som strider mot bestämmelse om turordning på talan av arbetstagaren förklaras ogiltig. Enligt 3 § TurA-S skall turordning vid uppsägning omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos myndigheten.

JUSEK hävdar att B-Å.S. borde ha ingått i en turordningskrets som omfattade samtliga handläggare vid den administrativa enheten utom personalsektionen. JUSEK anser att alla dessa handläggare, liksom B-Å.S. har allmänna administrativa arbetsuppgifter som är i huvudsak jämförbara i den mening som avses i 3 § TurA-S. Staten har för sin del gjort gällande att det vid uppsägningstillfället den 15 juni 1992 inte fanns någon arbetstagare vid Länsstyrelsen som hade med B-Å.S. jämförbara arbetsuppgifter.

JUSEK har alltså gjort gällande att turordningskretsen borde ha omfattat alla handläggare på den administrativa enheten utom personalsektionen. Med hänvisning till att endast fyra av dessa arbetstagare har kortare anställningstid än B-Å.S. har JUSEK dock i målet närmare berört arbetsuppgifterna endast för honom och dessa fyra arbetstagare.

Den administrativa enheten vid Länsstyrelsen var uppdelad i en ekonomisektion, en AU/ADB- sektion, en arkiv- och bibliotekssektion samt ett inköps- och servicekontor. Dessutom fanns en personalsektion. Arbetsdomstolen kommer i det följande att närmare behandla innebörden av 3 § Tur-A-S. Men redan här bör enligt arbetsdomstolens mening framhållas att det utan närmare utredning om vilka arbetsuppgifter handläggarna på dessa olika delar av den administrativa enheten med så varierande verksamheter inte låter sig göra att slå fast att de alla har i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter. Frånsett beträffande de arbetstagare som behandlas nedan har någon sådan utredning inte förebragts i målet. I avsaknad av sådan utredning kan arbetsdomstolen inte dela JUSEK:s uppfattning att turordningskretsen borde ha omfattat alla handläggare på den administrativa enheten utom personalsektionen.

Avgörande för turordningsfrågan är då om B-Å.S. och de fyra arbetstagare som särskilt åberopats i målet har haft i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter i den mening som avses i 3 § TurA-S. JUSEK har i detta sammanhang hävdat att jämförelsen i fråga om P.M. skall avse de arbetsuppgifter denne fick den 1 juli 1992.

I denna del har på JUSEK:s begäran B-Å.S. hörts under sanningsförsäkran och de i sammanhanget berörda fyra arbetstagarna K.S. P.P. D.Z. och P.M. hörts som vittnen, samt på statens begäran chefen för AU/ADB-sektionen, M.D. hörts upplysningsvis.

Av utredningen framgår bl.a. följande om de fyra berörda arbetstagarnas arbetsuppgifter. K.S. är chef för arkiv- och bibliotekssektionen. Hon är utbildad arkivarie och handlägger självständigt arkiv- och diarieföringsfrågor, svarar för kontakter med arkivmyndigheter och att lagar och förordningar som gäller på området följs. P.P. arbetar med AU /ADB-utredningar, AU/ADB-upphandling och ADB-integritetsfrågor. D.Z. registrerar betalningar av reseräkningar, fakturor och arvoden, samt förbereder bokslut. P.M. utför sedvanliga vaktmästaruppgifter, främst posthantering, och har sedan den 1 juli 1992 även visst ansvar för funktionerna vaktmästeri, tryckeri, materialförråd, lokalvård och, länschaufför. Ingen av dessa arbetstagare har ansett sig ha med B-Å.S. i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter.

Arbetsdomstolen har tidigare (se AD 1992 nr 90) redogjort för innebörden av bestämmelsen i 3 § TurA-S. Efter att ha konstaterat att vad som förekommit i samband med bestämmelsens tillkomst ger föga vägledning för dess praktiska tillämpning slog domstolen fast att uttrycket ”i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter" måste ges en relativt vidsträckt tolkning. Ståndpunkten motiveras med att 3 § TurA-S bygger på anställningsskyddslagens grundläggande regler om att längden av anställningstiden i princip skall vara avgörande för turordningen mellan olika arbetstagare och att en vidsträckt tolkning av begreppet måste anses bäst överensstämmande med grunderna för anställningsskyddslagen. Annars skulle det skydd anställningsskyddslagen ger en arbetstagare med längre anställningstid bli alltför uttunnat.

Utgångspunkt vid bedömningen är alltså att uttrycket "i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter" skall tolkas relativt vidsträckt. Det bör dock framhållas att syftet med den jämförelse som skall göras inte är att klargöra om en arbetstagare har kvalifikationer nog för att utföra en annan arbetstagares arbete. Syftet är endast att undersöka om berörda arbetstagares arbetsuppgifter är av jämförbar beskaffenhet och inriktning. Några allmängiltiga principer för denna jämförelse låter sig inte uppställas med någon högre grad av säkerhet. Bedömningen får ske med hänsyn tagen till de förhållanden som föreligger i det särskilda fallet. När det gäller de fyra arbetstagare som i målet jämförs med B-Å.S. visar utredningen enligt arbetsdomstolens mening att de har haft arbetsuppgifter som inte kan anses vara i huvudsak jämförbara med B-Å.S:s arbetsuppgifter i den mening som avses i 3 § TurA-S. För P.M:s del förändras inte denna bedömning även om hänsyn tas till den förändring som inträdde den 1 juli 1992. Av dennes uppgifter framgår nämligen att de nya arbetsuppgifterna är av relativt begränsad omfattning och att hans arbetsuppgifter fortfarande till 75-80 procent består av sedvanliga vaktmästarsysslor, främst posthantering. Arbetsdomstolen saknar därför anledning att gå närmare in på frågan om denna förändring bör beaktas eller ej. I fråga om K.S. föreligger visserligen den överensstämmelsen med B-Å.S. att de båda otvetydigt är chefer. Men K.S:s arbetsuppgifter, särskilt som expert på arkivfrågor, är enligt arbetsdomstolens mening av så speciell karaktär och förutsätter sådana särskilda kunskaper att de ändå inte kan anses jämförbara med B-Å.S:s uppgifter som chef för inköps- och servicekontoret.

Sammanfattningsvis finner alltså arbetsdomstolen att varken K.S. P.P. D.Z. eller P.M. hade med B-Å.S. i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter i den mening som avses i 3 § TurA-S.

Det anförda innebär att JUSEK:s talan skall avslås.

Rättegångskostnader

Parterna har vitsordat varandras ersättningsyrkanden. Vid den angivna utgången skall JUSEK ersätta staten för rättegångskostnader i målet med yrkat belopp.

Domslut

Arbetsdomstolen avslår JUSEK:s talan.

JUSEK skall ersätta staten för rättegångskostnader i målet med fyrtiofemtusen (45 000) kr avseende ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom tills betalning sker.

Dom 1993-05-12, målnummer A-246-1992

Ledamöter: Lars Johan Eklund, Dag Ekman, Inga Britt Lagerlöf, Lars Ahlvarsson, Birgitta Brånedal-Sund, Bo Hjern och Lennart Andersson. Enhälligt.

Sekreterare: Susanne Jarnfelter

Metadata

Domstol
Arbetsdomstolen
Avgörandedatum
1993-05-12
Målnummer
A-246-1992
Lagrum
7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
8 kap. 3 § lagen (1976:600) om offentlig anställning
Litteratur
Sökord
Kollektivavtal
Se Anställningsskydd
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation