Propositionens huvudsakliga innehåll

Reglerna om turordning vid uppsägning m.m. och om företrädesrätt till ny anställning i lagen (1974: 12) om anställningsskydd gäller enligt en särskild övergångsbestämmelse tills vidare inte i fråga om anställnings- förhållande varå statstjänstemannalagen (1965: 274) är tillämplig. An- ledningen härtill är att lagreglerna kräver särskild anpassning för att kunna tillämpas på det statliga området. Denna bör ske i samband med att den nya regeringsformen träder i tillämpning.

Efter samråd med de anställdas organisationer föreslås i propositio- nen att nämnda övergångsbestämmelse upphävs. Därigenom blir de all- männa turordnings- och företrädesrättsreglerna i lagen om anställnings- skydd gällande också inom det statliga området. Med hänsyn till den of- fentliga verksamhetens särskilda beskaffenhet föreslås dock en del sär— bestämmelser för detta område. Genom reformen blir dessutom möj- ligheten att föra talan mot statlig arbetsgivares beslut om uppsägning enhetligt reglerad. Besvärsrätten i ärende om tjänstetillsättning skall en- ligt förslaget behållas oinskränkt på så sätt att även tvist om företrädes- rätt till ny anställning skall handläggas besvärsvägen.

Enligt gällande bestämmelser får förordnande på statlig tjänst tidsbe- gränsas bara i vissa angivna fall. I propositionen föreslås en föreskrift av innebörd att förordnande som strider mot dessa bestämmelser skall kunna förklaras gälla utan tidsbegränsning.

Av lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister framgår bl. a. att förhandling mellan parterna i regel skall äga rum, innan en tvist dras

1 Riksdagen 1974. ] saml. Nr 174

• Sida 2
•  Original

Prop. 1974:'174 2

inför arbetsdomstolen. Enligt förslaget skall ett motsvarande krav på överläggning införas beträffande tvist i fråga som är avtalsförbjuden enligt tjänstemannalagstiftningen men som ändå skall prövas av arbets- domstolen.

Därutöver föreslås ändrade regler dels om utlännings tillträde till offentlig tjänst, dels om prövningen av frågor om ordinarie domares entledigande i samband med pensionering m. m. Dessa ändringar -— lik— som i propositionen föreslagna lagändringar av formell art — hänger samman med den nya regeringsformens införande.

Förslagen, som innebär ändringar bl. a. i tjänstemannalagarna, skall enligt propositionen träda i kraft den 1 januari 1975.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1974: 174

Lagförslag

1. Förslag till

Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)

Härigenom förordnas i fråga om statstjänstemannalagen (1965: 274), dels att i 3, 5, 6, 9, 11—14, 18—20, 23, 26, 37, 40 och 41 åå ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att i 33 å ordet ”krigsmakten” skall bytas ut mot ”försvarsmak-

ten”,

dels att i 40 å ordet ”riksdagssession” skall bytas ut mot ”riksmöte”, dels att nuvarande 39, 39 a, 40 och 41 åå skall betecknas 50, 51, 54 respektive 55 å,

dels att 1, 2, 4, 7, 10, 27, 29, 30, 34 och 38 åå, nya 50 och 51 åå samt rubriken närmast före nuvarande 39 å skall ha nedan angivna lydelse,

dels att rubrikerna närmast före nuvarande 39 och 40 åå skall sättas närmast före nya 50 5 respektive nya 54 å,

dels att i lagen skall införas tretton nya paragrafer, 39—49, 52 och 53 åå, samt närmast före 39 och 44 åå nya rubriker av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 ål Denna lag äger tillämpning på anställning med staten såsom arbetsgi- vare och tjänsteman såsom arbetstagare.

Lagen gäller icke statsrådets le- damöter eller riksdagens ombuds- män. Den är ej heller tillämplig på den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst.

Lagen gäller icke statsråden el- ler riksdagens ombudsmän. Den är ej heller tillämplig på den som innehar eller uppehåller prästerlig tjänst.

Lagens bestämmelser om tjänst äga motsvarande tillämpning på vika- riat, om annat ej anges.

2

I fråga om tjänsteman hos riks— dagen ellcr dess verk skola de be- fogenheter som enligt denna lag tillkomma Konungen utövas av riksdagen eller organ som riksda- gen utser.

&

Befogenliet att .meddela före- skrifter som enligt denna lag till- kommer regeringen gäller ej i fråga om tjänsteman hos riksda- gen eller dess verk. Annan befo-

genhet som enligt lagen tillkom- mer regeringen utövas i fråga om" sådan'tjänsteman av organ som riksdagen bestämmer.

4å

Om förtjänst och skicklighet som grund för tjänstetillsättning

1 Senaste lydelse 1970: 353.

Om saklig grund för tjänstetill- sättning gäller vad som är före-

• Sida 4
•  Original

Prop. 1974: 174

Nu varande lydelse

och om svenskt medborgarskap som villkor för innehav eller ut- övande av tjänst gäller vad som är föreskrivet i regeringsformen eller annan författning.

Villkor i fråga om ålder, hälso- tillstånd, kunskaper eller utbild- ning samt andra särskilda villkor för innehav eller utövande av tjänst fastställas, i den mån de ej framgå av särskilda bestämmelser, av Konungen eller behörig myn- dighet. Om pensionsålder må dock avtal träffas.

Föreslagen lydelse

skrivet i regeringsformen eller an- nan författning.

Onz svenskt medborgarskap som villkor för innehav eller utövande av tjänst gäller vad som är före- skrivet i regeringsformen eller an— nan lag. Vidare får endast den som är svensk medborgare inneha eller ' utöva militär eller civilmilitär tjänst eller tjänst som åklagare eller polisman. Regeringen äger i övrigt föreskriva eller för särskilt fall besluta, att endast den som är svensk medborgare får inneha el- ler utöva tjänst i rege'ringskansliet eller utrikesförvalmingen eller tjänst med vilken kan vara förenad ' myndig/ietsutöin'ning eller hand- läggning av frågor som röra för- hållandet till annan stat eller mel- lanfolklig organisation eller tjänst som kan medföra kännedom om förhållande av betydelse för rikets säkerhet eller om förhållande som rör betydelsefullt allmänt eller en- skilt ekonomiskt intresse.

Villkor i fråga om ålder, hälso- tillstånd, kunskapcr eller utbild- ning samt andra särskilda villkor för innehav eller utövande av tjänst fastställas, i den mån de ej framgå av särskilda bestämmelser, av regeringen eller behörig myn- dighet. Om pcnsionsålder må dock avtal träffas.

7 å2 Ordinarie domartjänst tillsättes med fullmakt. Annan ordinarie tjänst tillsättes med fullmakt eller konstitutorial eller, om särskilda skäl före- ligga, med förordnande. Övriga tjänster tillsättas med förordnande. Förordnande meddelas för bestämd tid eller tills vidare. Förordnande tills vidare må meddelas att gälla längst till viss tidpunkt.

Om ej annat följer av bestäm- melser som Konungen meddelar, må förordnande meddelas för be- stämd tid eller tills vidare längst till viss tidpunkt endast om det föranledes av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet eller om

' Senaste lydelse 1974: 359.

Om ej annat följer av före- skrift som regeringen meddelar, må förordnande meddelas för be- stämd tid eller tills vidare längst till viss tidpunkt endast om det föranledes av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet eller om

• Sida 5
•  Original

Prop. 1974: 174

Nuvarande lydelse anställningen gäller provtjänstgö- ring, praktikarbete eller vikariat.

Föreslagen lydelse anställningen" gäller. provtjänstgö- ring, praktikarbcte eller vikariat.

Har förordnande meddelats i strid mot tredje stycket eller mot föreskrift som avses där, skall för- ordnandet på yrkande av tjänste- mannen förklaras gälla tills vidare utan tidsbegränsning.

10 53

Tjänsteman skall ställa sig till efterrättelse instruktion, arbetsordning och andra allmänna bestämmelser om arbetet samt särskilda föreskrifter rörande hans tjänsteutövning.

Oberoende av fastställd arbetsfördelning skall tjänsteman lämna det biträde som förman bestämmer.

Om justitieräds och regerings- råds allmänna åligganden i tjäns- ten föreskrives i regeringsformen och med stöd därav meddelade författningar.

27 54

Tjänsteman som ej fullgör sin tjänst tillfredsställande må av- stängas från utövning av tjänsten med omedelbar verkan, om den bristande tjänstdugligheten beror av sjukdom, vanförhet, lyte eller annat därmed jämförligt förhål- lande eller om den sannolikt har sådan orsak och tjänstemannen vägrar att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom". Finnas ej längre skäl för avstängning, skall denna omedelbart hävas.

Beslut om avstängning enligt första stycket eller om läkarunderr sökning som avses där meddelas i fråga om tjänsteman, som icke kan dömas till disciplinstraff, av Konungen och eljest av myndighet som Konungen bestämmer. I så- dant ärende skola bestämmelserna" i 23 å andra stycket iakttagas. Om tjänstemannen påfordrar det, skall tillfälle beredas honom att muntli- gen uttala sig i ärendet.

' Senaste lydelse 1970: 353. ' Senaste lydelse 1971: 637.

Tjänsteman som ej fullgör sin tjänst tillfredsställande må av- stängas från utövning av tjänsten med omedelbar verkan, om den bristande. tjänstdugligheten beror av sjukdom, vanförhet, lyte eller annat därmed jämförligt förhål- lande eller om den sannolikt har sådan orsak och tjänstemannen vägrar att låta sig undersökas av. läkare som anvisas honom. Beslut ont-avstängning av justitieråd eller

"regeringsråd må dock ej verkstäl-'-

las förrän beslutets giltighet-har- prövats av högsta domstolen. Fin- nas ej längre skäl-"för avstängning, skall denna omedelbart hävas.

- Beslut om avstängning enligt första stycket eller om läkarunder- sökning som avses där meddelas i fråga om tjänsteman, som icke kan dömas till disciplinstraff, av regeringen och eljest av myndig— het som regeringen bestämmer. I sådant ärende skola bestämmel- serna i 23 å andra stycket iaktta- gas. Om- tjänstemannen påfordrar det, skall tillfälle-' beredas honom att muntligen uttala sig i ärendet;

• Sida 6
•  Original

Prop. 1974: 174

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 15, 17 och 18 åå förvaltningslagen(1971: 290) skola tillämpas även om beslut som nyss sagts utgör beslut under ären- des handläggning.

Närmare bestämmelser om till- lämpningen av första stycket och om läkarundersökning som avses där meddelas av Konungen".

Närmare bestämmelser om till- lämpningen av första stycket och om läkarundersökning som avses där meddelas av regeringen.

29 %$

Tjänsteman må skiljas från tjänsten endast av allmän domstol efter åtal eller av Konungen eller myndighet med stöd av bestäm- melse i denna lag eller lagen (1974: 12.) om anställningsskydd..

Om skiljande från tjänsten av justitieråd eller regeringsråd på grund av ämbetsbrott eller efter anmälan av riksdagen föreskrives i regeringsformen.

Tjänsteman må skiljas från tjänsten endast av allmän domstol efter åtal eller av regeringen eller myndighet med stöd av bestäm- melse i denna lag eller, i fråga om tjänsteman som är förordnad tills vidare, i lagen (1974: 12) om an- ställningsskydd.

30 st»

Tjänsteman som är förordnad tills vidare må efter skriftlig uppsäg- ning skiljas från tjänsten. Uppsägning i annan form är ogiltig.

Även om tjänstemannen intager verksledande eller därmed jämför- lig ställning, gälla i fråga om grund för uppsägning och förfa- randet vid uppsägning samt varsel. och överläggning lagen (1974: 12) om anställningsskydd. I fråga om förfarandet vid uppsägning samt om varsel och överläggning får Konungen dock meddela avvi- kande bestämmelser.

Har förordnande meddelats för bestämd tid eller tills vidare längst till viss tidpunkt, upphör tjänsten utan föregående uppsägning vid förordnandetidens utgång.

5 Senaste lydelse 1974: 359. ' Senaste lydelse 1974: 359.

Bestämmelserna om grund för uppsägning, om förfarandet vid uppsägning, om varsel och över- läggning samt om tvist om giltighe- ten av uppsägning i lagen (1974: 12) om anställningsskydd äga mot- svarande tillämpning i fråga om sådan tjänsteman i verksledande eller därmed jämförlig ställning som är förordnad tills vidare, i den mån annat ej följer av denna lag. I fråga om förfarandet vid upp- sägning, om varsel och överlägg- ning samt om tvist om giltigheten av uppsägning får regeringen dock meddela avvikande föreskrifter.

Har förordnande medelats för bestämd tid eller tills vidare längst till viss tidpunkt, upphör anställ— ningen på tjänsten utan föregåen- de uppsägning vid förordnandeti- dens utgång.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1974: 174 7 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 34 & Tjänsteman som är anställd .. Tjänsteman som är anställd

med fullmakt eller konstitutorial må förflyttas till annan statlig tjänst som tillsättes med samma anställningsform. Inom krigsmak- ten må dessutom ordinarie tjänste- man som är krigsman och är an- ställd med förordnande tills vidare förflyttas till annan ordinarie tjänst som är avsedd för krigsman.

med fullmakt eller konstitutorial må förflyttas till annan statlig tjänst som tillsättes med samma anställningsform. Inom försvars- makten mä dessutom ordinarie tjänsteman som är krigsman och är anställd med förordnande tills vidare förflyttas till annan ordina- rie tjänst som är avsedd för krigs- man.

Förflyttning till tjänst hos myndighet inom annat verksamhetsområde må ske endast om arbetsuppgifterna äro likartade eller tjänstemannen i allt fall med hänsyn till sin utbildning är lämpad för tjänsten.

Om förflyttning av den som är utnämnd till domare föreskrives i regeringsformen.

Om förflyttning av den som är utnämnd till ordinarie domare föreskrives i regeringsformen.

38 57

Om anställnings upphörande utan iakttagande av eljest gällande bestämmelser angående uppsäg- ning för det fall att tjänsteman är eller blir innehavare av annan all- män tjänst och om förening av tjänster meddelar Konungen bc- stämmelser.

Om förbud för justitieråd och regeringsråd att tillika inneha eller utöva annan statlig tjänst föreskri- ves i regeringsformen.

». J

7 Senaste lydelse 1970: 353.

Om anställnings upphörande utan iakttagande av eljest gällande bestämmelser angående uppsäg- ning för det fall att tjänsteman är eller blir innehavare av annan all- män tjänst och om förening av tjänster meddelar regeringen be- stämmelser.

Om förbud för justitieråd och regeringsråd att tillika inneha eller utöva annan statlig tjänst gälla särskilda bestämmelser.

Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist 95

I fråga om turordning vid upp- sägning gälla bestämmelserna i la— gen ( 1974:12 ) om anställnings- skydd, i den mån annat ej följer av denna lag eller av föreskrift om'avvikelse från denna som re- geringen har meddelat. Vad som nu sagts äger tillämpning även i fråga om tjänsteman i verksledan- de eller därmed jämförlig ställ- ning.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1974: 174 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

408;

Uppkommer fråga om uppsäg- ning på grund av arbetsbrist, skall turordning för uppsägningen fast- ställas.

41 5

I stället för vad som föreskriver i 22 5 fjärde stycket lagen (1974: 12) om anställningsskydd gäller, att turordning för uppsägning en- ligt 40 9' skall omfatta de tjänste— män vid myndigheten som ha i huvudsak jämförbara arbetsupp— gifter, om annat ej-följer av andra

. stycket. .

Har staten och arbetstagarorga- nisation, som är eller brukar vara part i kollektivavtal med staten så- vitt gäller berörd tjänstemannaka- tegori, vid överläggning enats om att turordning för uppsägning skall omfatta tjänstemän som av- ses i första stycket vid enbart nå- gon eller några förvaltningsenhe- ter inom myndigheten, skall tur- ordningen fastställas i enlighet härmed.

42 &

Vid bestämmande av. tjänste- nzans plats i.turordning för upp— sägning gäller, utöver bestämmel- serna i 22 39 andra och tredje styc- kena lagen (1974: 12) om anställ-

- ningsskydd, att hänsyn skall tagas även till kravet att myndigheten på ett riktigt sätt fullgör rättskip- nings- eller förvaltningsuppgift.

Vid tillämpning av första styc- llket skall som anställningstid hos arbetsgivaren räknas all anställ- ningstid hos staten. Föreligga sär— skilda skäl, får med sådan anställ- ningstid jämställas anställningstid hos annan arbetsgivare än staten.

Strider uppsägning mot bestäm- melse om turordning, skall upp-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1974: 174

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

sägningen på yrkande av tjänste- mannen förklaras ogiltig.

Vid tvist om giltigheten av upp- sägning som avses i första stycket äga bestämmelserna i 34 5 andra och tredje styckena samt 36 och 37 59" lagen (1974: 12) om anställ- ningsskydd motsvarande tillämp- ning.

Företrädesrätt till ny anställning

445

I fråga om företrädesrätt till ny anställning gälla bestämt-nelserna i lagen (1974: 12) om anställnings- skydd, i den mån annat ej följer av denna lag eller av föreskrift om avvikelse från denna som re- geringen har meddelat. Vad som nu sagts äger tillämpning även i fråga om tjänsteman i verks/edan- de eller därmed jämförlig ställ- ning.

Om grund för tjänstetillsiittning föreskrivas i regeringsformen.

455

Företrädesrätt till ny anställ- ning gäller ej till högre tjänst än den som det tidigare förordnandet avsåg, om ej särskilda skäl föran- leda annat. 'Sådan företrädesrätt

gäller ej heller gentemot tjänste-

. man'som skall omplaceras enligt

7 å andra stycket lagen (1974: 12) om anställningsskydd.

46%

I ärende om tillsättning av tjänst skall turordning för företrä- desrätt till ny anställning faststäl- las. ' ' '

47 5

...I stället för vad som föreskrives i 25 5 tredje stycket lagen (1974: 12) om anställningsskydd gäller, - att turordning för företrädesrätt

till ny anställning-enligt 46 55 skall "omfatta tjänstemän vid" myndighe-

• Sida 10
•  Original

Prop. 1974: 174

Nuvarande lydelse

lO

Föreslagen lydelse

ten i fråga, om ej annat följer av andra stycket.

Har staten och arbetstagarorga- nisation, som är eller brukar vara part i kollektivavtal med staten så— vitt gäller berörd tjänstemannaka- tegori, vid överläggning enats om att turordning för företrädesrätt till ny anställning skall omfatta tjänstemän vid enbart någon eller några förvaltningsenheter inom myndigheten, skall turordningen fastställas i enlighet härmed.

485

Vid bestämmande av tjänste- mans plats i turordning för före— trädesrätt till ny anställning skall som anställningstid hos arbetsgi- varen räknas all anställningstid hos" staten. Föreligga särskilda skäl, får med sådan anställnings- tid iämställas anställningstid hos annan arbetsgivare än staten.

49%

Anmälan enligt 27 5? första styc- ket lagen (]974:12) om anställ— ningsskydd av anspråk på företrä- desrätt till ny anställning skall för att vara giltig göras skriftligen hos anstäl/ningsmyndigheten.

I beslut om uppsägning på grund av arbetsbrist eller i under- rättelse om att tidsbegränsat för- ordnande på grund av arbetsbrist ej kommer att förnyas skall inta- gas erinran om hos vilken myn- dighet anmälan skall göras och om formen för anmälan.

Talan mot myndighets beslut,m. m.

505

Rätten att föra" talan mot myn- dighets beslut enligt denna lag el- ler enligt bestämmelse som med- delats med stöd av lagen må ej in- skränkas.

Om talan mot beslut av riksda-

Där ej annat föreskrives i lag ma" rätten att anföra besvär över myndighets beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelse som med- delats med stöd av lagen ej in- skränkas.

Om talan mot beslut av riksda-

• Sida 11
•  Original

Prop. 1974: 174

Nuvarande lydelse

gens organ meddelas bestämmel- ser av riksdagen eller organ som riksdagen utser. '

11

Föreslagen lydelse

gens organ gälla särskilda bestäm- inelser.

51 53

Mål om skadestånd enligt.16 & prövas av arbetsdomstolen. Sådant mål, liksom mål om tillämpning av 7 & tredje stycket, 30 eller 35 5 eller av föreskrift som meddelats med stöd av 7 & tredje stycket el- ler 30 å andra stycket, handlägges enligt lagen (1974: 371) om rätte- gången i arbetstvister.

Mål om skadestånd enligt 16 % prövas av arbetsdomstolen. Sådant mål, liksom mål om tillämpning av 7 % tredje eller fjärde stycket, 30 5,35 5 eller 39—43 5 eller av föreskrift som avses i 7 & tredje stycket, 30 å andra stycket eller 39 5, handlägges enligt lagen (1.974: 371) om rättegången i ar— betstvister. Enligt nämnda lag handlägges även mål om tillämp- ning av 27, 31 eller 32 _é' i fråga om ordinarie domare. Mål som gäller justitieråd eller regeringsråd prövas dock av högsta domstolen enligt 57 kap. rättegångsbalken på talan av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern.

I fråga om tvist som rör före— trädesrätt till ny anställning tilläm- pas ej 42 ä' lagen (1974: 12) om anställningsskydd.

52%

Uppkommer tvist i fråga, varom enligt 3 5 avtal ej får träffas, och skall talan i saken handläggas en- ligt lagen (1974: 371) om rätte- gången i arbetstvister, åligger det arbetsgivare eller arbetstagarorga- nisation som avser att väcka talan vid arbetsdomstolen att bereda motparten tillfälle till särskild överläggning i frågan.

. Gäller tvisten fråga om uppsäg- . ning, skall vid tillämpning av 37 5 andra stycket lagen (1974: 12) om anställningsskydd med förhand- ling jämställas överläggning som avses i första stycket.

53%

3 Senaste lydelse (39 & &) 1974: 383.

Har i fråga om annan ordinarie domare än justitieråd eller rege- ringsråd meddelats beslut om lä- karundersökning som avses i 27 5 '

• Sida 12
•  Original

Prop. 1974: 174

N :varande lydelse

Föreslagen lydelse

eller om anställningens upphöran- de enligt 31 eller 32 5 och vill han ha ändring i beslutet, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick del av beslutet. Iakttager han ej detta, är rätten till talan förlorad.

I fråga om ordinarie domare må beslut om läkarundersökning som avses i 27 5 ej läggas till grund för avstängning enligt nämnda paragraf, förrän beslutet slutligt prövats av domstolen eller rätten till talan förlorats. Ej heller må verkställighet äga rum av be- slut, varigenom ordinarie domare skilts från tjänsten enligt 32 5 eller, om ej annat följer av tredje stycket, enligt 3.1 55, förrän beslu- tet slutligt prövats av domstolen eller rätten till talan förlorats.

I mål som gäller ordinarie do- mare äger domstolen för tiden in- till dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger förordna, i tvist om avstängning enligt 27 5, att beslutad avstängning skall vara hävd, och, i tvist om tillämpning- en av 31 5 beträffande annan tjänsteman än justitieråd eller re- geringsråd, att anställningen skall upphöra när tjänstemannen upp- nått den' ålder då skyldighet att avgå senast inträder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. De nya bestämmelserna tillämpas dock ej i fråga om beslut som har meddelats dessförinnan eller i fråga om talan mot sådant beslut.

Reglerna om turordning vid uppsägning och om företrädesrätt till ny anställning i lagen (1974: 12) om anställningsskydd tillämpas ej på den som har blivit uppsagd före ikraftträdandet eller vars förordnandetid har utlöpt dessförinnan.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemanna-

lagen (1965: 274)

Härigenom förordnas att andra stycket i övergångsbestämmelserna till lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemannalagen (1965 : 274) skall ha nedan angivna lydelse.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1974: 174

Nuvarande lydelse

I fråga om anställningsförhål- lande varå denna lag är tillämplig gäller tills vidare icke reglerna om avskedande, turordning och före- trädesrätt till ny anställning i la- gen (1974: 12) om anställnings- skydd.

13

Föreslagen lydelse

I anställningsförhållande varå statstjänstemannalagen är tillämp- lig gäller tills vidare icke reglerna om'avskedande i lagen (1974: 12) om anställningsskydd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

3. Förslag till

Lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965: 275)

Härigenom förordnas i (1965: 275),

fråga om kommunaltjänstemannalagen

dels att i 1 & ordet ”Konungens” skall bytas ut mot ”regeringens”, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 7 &, av nedan angivna lydelse. -

7 & Uppkommer tvist i fråga, varom enligt 2 % avtal ej får träffas, och skall talan i saken handläggas enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister, åligger det arbetsgivare eller arbetstagarorganisation som avser att väcka talan vid arbetsdomstolen att bereda motparten tillfälle till särskild överläggning i frågan.

Gäller tvisten fråga om uppsägning, skall vid tillämpning av 37 å andra stycket lagen (1974: 12) om anställningsskydd 'med förhandling jäm- ställas överläggning som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Bestämmelserna i 7 & tillämpas dock ej i fråga om talan mot beslut som har meddelats dess- förinnan.

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965: 276) om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut

Härigenom förordnas att lagen (1965:276) om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Arbetstagare får ej anföra be- svär mot offentlig arbetsgivares beslut rörande hans arbets- eller anställningsvillkor, om talan i sa- ken enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister kan väc-

1 Omtryckt 1974: 385.

Föreslagen lydelse

Arbetstagare får ej anföra be- svär mot offentlig arbetsgivares beslut rörande hans arbets- eller anställningsvillkor, om talan i sa— ken skull handläggas enligt lagen (19741371) om rättegången i ar-

• Sida 14
•  Original

' Prop. 1974: 174

Nuvarande lydelse

kas vid arbetsdomstolen eller tings- rätt eller i deras ställe inför skilje— män.

Genom första stycket inskrän- kes dock ej rätt att anföra besvär mot offentlig arbetsgivares beslut i fråga som enligt avtal får avgöras av arbetsgivaren.

14

Föreslagen lydelse

betstvister.

Genom första stycket inskrän- kes dock ej rätt att anföra besvär mot offentlig arbetsgivares beslut i fråga som enligt avtal skall avgöras av arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

5. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom förordnas att 4 kap. 7 5 lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

7å

Talan får ej upptagas till pröv- ning av arbetsdomstolen förrän förhandling, som kan påkallas en- ligt lagen (1936: 506) om för- enings- och förhandlingsrätt' eller som anges i kollektivavtal, har ägt rum rörande tvistefrågan. Detta gäller dock icke tvist huruvida stridsåtgärd företagits i strid mot kollektivavtal eller föreskrift i sär- skild lag eller tvist om påföljd av sådan åtgärd.

Utan hinder av första stycket får talan upptagas till prövning, om i målet framställes yrkande om förordnande för tiden intill dess lagakraftägande dom eller be- slut föreligger i målet. Sedan så- dant yrkande prövats, skall målet förklaras vilande i avbidan på att förhandling rörande tvistefrågan enligt första stycket slutförts. In- nan sådan förhandling slutförts får målet icke slutligt prövas.

Har förhandling som avses i

Föreslagen lydelse

Talan får ej upptagas till pröv- ning av arbetsdomstolen förrän förhandling, som kan påkallas en- ligt lagen (1936: 506) om för- enings- och förhandlingsrätt eller som anges i kollektivavtal, eller överläggning, som avses i 52 5 statstjänstemannalagen (] 965: 274) eller 7 55 kommunaltjänste- mannalagen (1965: 275), har ägt rum rörande tvistefrågan. Detta gäller dock icke tvist huruvida stridsåtgärd företagits i strid mot kollektivavtal eller föreskrift i sär- skild lag eller tvist om påföljd av sådan åtgärd.

Utan hinder av första stycket får talan upptagas till prövning, om i målet framställes yrkande om förordnande för tiden intill dess lagakraftägande dom eller be- slut föreligger i målet. Sedan så- dant yrkande prövats, skall målet förklaras vilande i avbidan på att förhandling eller överläggning rörande tvistefrågan enligt första stycket slutförts. Innan sådan för- handling eller överläggning slut- förts får målet icke slutligt prövas.

Har förhandling eller överlägg-

• Sida 15
•  Original

Prop. 1974: 174

Nuvarande lydelse

första stycket ej ägt rum, får talan ändå upptagas till prövning, om mot förhandlingen förelegat hin- der som icke berott av käranden.

15

Föreslagen lydelse

ning som avses i första stycket ej ägt rum, får talan ändå upptagas till. prövning, om mot förhand- lingen eller överläggningen förele- gat hinder som icke berott av kä- randen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975, men tillämpas ej i fråga om talan mot beslut som har meddelats dessförinnan. '

6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 354) om ändring i lagen (1955: 261)

om avstängning av domare

Härigenom förordnas att 1 5 lagen (1955: 261) om avstängning av domare i den lydelse paragrafen erhållit genom lagen (1974: 354) om ändring i nyssnämnda lag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Är domare på sannolika skäl misstänkt för brott, som kan antagas medföra avsättning, må han avstängas från utövning av tjänsten.

Med domare avses i denna lag ledamot samt lagfaren befattnings- havare, som ej är ledamot, vid all- män underrätt, hovrätt eller högs- ta domstolen eller vid regeringsrät- tcn, arbetsdomstolen, försäkrings- rådet, statens hyresråd, kammar- rätt, skatterätt, fastighetstaxerings- rätt eller länsrätt eller, då rege- ringen förordnat därom, vid an- nan särskild domstol.

Med domare avses i denna lag ledamot samt lagfaren befattnings- havare, som ej är ledamot, vid all- män underrätt, hovrätt eller högsta domstolen eller vid regeringsrät- ten, arbetsdomstolen, försäkrings- rådet, försökringsdomstolen, sta- tens hyresråd, kammarrätt, skatte- rätt, fastighetstaxcringsrätt eller länsrätt eller, då regeringen för- ordnat därom, vid annan särskild domstol.

Denna lag1 träder i kraft den 1 januari 1975 såvitt avser utbytet av ordet ”Konungen” mot ”regeringen” ochi övrigt den 1 juli 1975.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

1 Avser 1974: 354.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1974: 174 16

7. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965: 576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförliandlingar m.m.

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1965: 576) om ställföreträ- dare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m.,

dels att 9 5 skall upphöra att gälla, dels att i 1 och 8 55 ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot regeringen i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1974: 174 17

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 30 oktober 1974.

Närvarande: ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER,- NOR- LlNG, LÖFBERG, LIDBOM, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON.

Statsrådet Löfberg anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor om anställningsskydd i statlig tjänst, m.m., och anför.

3.2. Lagen om anställningsskydd

I betänkandet (SOU 1973: 7) 'Trygghet i anställningen framhölls att det i turordningsfallen kan sägas förekomma två olika huvudfrågor, nämligen dels frågan vilka arbetstagare som över huvud taget kan tän— kas komma att beröras av driftsinskränkningen, dels frågan hur valet sedan skall träffas bland de berörda arbetstagarna. Området för en driftsinskränkning begränsas ofta av en mängd olika faktorer. Dessa beror i sin tur på den utformning som arbetsgivaren har beslutat att inskränkningen skall få. Inskränkningen kan t. ex. avse endast en viss del av arbetsgivarens produktion eller verksamhet eller avse bara vissa yrkesgrupper, och den kan vara lokalt begränsad till en viss arbets- plats, fabrik eller ort. Därmed blir åtgärdens förläggning ofta avgöran- de för vilka arbetstagare som bör komma i fråga (5. 159). Utredningens förslag —— som i denna del dock inte godtogs —— innebar att kretsen av berörda arbetstagare skulle bestämmas med utgångspunkt i den berörda verksamheten, varmed skulle förstås arbetsgivarens verksamhet i berörd förvaltningsenhet, företagsenhet eller därmed jämförlig enhet.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1974: 174 27

Vad som utgör den berörda enheten skulle enligt utredningen få av- göras med utgångspunkt i vad Som är naturligt på det ena eller det andra stället. Särskild turordningslista skulle fastställas för varje kategori ar- betstagare. Sedan kretsen av berörda arbetstagare sålunda hade blivit be- stämd, skulle enligt utredningen valet mellan de arbetstagare som ingår i kretsen träffas med utgångspunkt i deras anställningstid inom denna krets. Även om en arbetstagare tidigare hade varit placerad i en annan förvaltningsenhet hos samme arbetsgivare eller om han hade varit an— ställd i ett företag som tillhör samma koncern, borde enligt utredningen sådan tidigare anställningstid inte få åberopas. Även anställningstid i en helt annan befattning föll utanför. '

Remissyttranden över utredningens förslag avgavs av ett flertal in- stanser (se prop. 1973: 129 s. 19 och 320 ff samt 1974: 88 s. 28 f och 91 ff). I fråga om allmänna synpunkter på förslaget i vad det avser tur- ordning vid uppsägning och tillträdesrätt till ny anställning hänvisas till sammanställningen i prop. 1973: 129 s. 350 ff. De föreslagna turord- ningsreglcrna fick ett mycket blandat mottagande av remissinstanserna. Sammanfattningsvis kan här framhållas att såväl arbetstagar- som ar— betsgivarorganisationerna kritiserade förslagets anknytning av turord- ningsreglerna till begreppet verksamhet liksom förslaget att endast an- ställningstiden i den berörda verksamheten skulle få räknas till godo. Landsorganisationen i Sverige (LO) menade t.ex. att den närmare be- stämningen av begreppet berörd verksamhet borde fastslås i kollektiv- avtal. TCO menade att rimlig hänsyn måste tas till den totala anställ- ningstiden hos arbetsgivaren och att en arbetstagare borde få ”ta med sig” inarbetad tid om han går över från en kategori anställda till en annan.

Som en allmän utgångspunkt för turordningen vid uppsägning angav föredragande departementschefen i prop. 1973: 129 (s. 155) att turord- ningen borde bestämmas på grundval av omständigheter som tar sikte på den arbetskraft som behöver särskilt skydd. Han pekade på att verk- ningarna av en driftsinskränkning av naturliga skäl måste begränsas när det är fråga om ett större företag. En personalinskränkning inom en viss statlig eller kommunal myndighets verksamhetsområde borde så— ledes beröra endast de arbetstagare som tjänstgör där och inte få åter- verkningar för arbetstagarna hos en helt annan myndighet (s. 157). Består en verksamhet av flera driftsenheter skulle, enligt departements- chefen, i allmänhet en särskild turordning för uppsägning fastställas för varje enhet. Med driftsenhet borde därvid i princip avses sådan del av ett företag som är belägen inom en och samma byggnad eller inom ett och samma område, dvs. fabrik, butik, restaurang osv. (s. 260). Är eller

• Sida 28
•  Original

Prop. 1974: 174 23

brukar arbetsgivaren vara bunden av kollektivavtal, skulle enligt försla— get särskild turordning fastställas för varje avtalsområde. Där i sådana fall arbetsgivaren har flera driftsenheter på samma ort, torde det emel- lertid enligt departementschefen vara mest naturligt och lämpligt att låta samma avtalsområde vid alla dessa driftsenheter bilda en gemensam krets. Avtalsslutande arbetstagarorganisation borde därför ges möjlighet att begära detta (5. 157). Frågan om arbetsgivaren brukar vara bunden av kollektivavtal fick enligt departementschefen avgöras av rättstillämp— ningen (s. 261). Departementschefen Vände sig mot utredningens förslag att särskild turlista skall upprättas för varje kategori av arbetstagare (s. 158). Han fann i stället en uppdelning på kollektivavtalsområde lämp- ligare. Departementschefen vände sig också mot förslaget att bara an- ställningstid inom berörd verksamhet skulle få tillgodoräknas. Han före- slog i stället att all arbetstid hos arbetsgivaren skulle få räknas till godo vid inplacering i turordningslistan. Tillgodoräknande av anställningstid på det offentliga området borde enligt departementschefen kimna ske även då huvudmannaskapet för en viss verksamhet övergår från ett of- fentligt rättssubjekt till ett annat eller då en offentlig förvaltning ombil- das till ett offentligt företag.

Riksdagen godtog vad som i prop. 1973: 129 föreslagits i fråga om tur- ordning vid uppsägning och permittering (an 1973: 36 s. 36 ff, rskr 1973: 351).

De sålunda beslutade reglerna i LAS innebär följande. Enligt 22 å, som innehåller huvudbestämmelserna om turordning vid uppsägning och permittering, utgörs kretsen av berörda arbets— tagare i sin vidaste bemärkelse av samtliga anställda hos arbetsgivaren. Har arbetsgivaren flera driftsenheter, skall arbetstagarna vid varje sådan enhet bilda en krets för sig. Är eller brukar arbetsgivaren vara bunden av kollektivavtal, skall vidare varje avtalsområde utgöra en krets för sig. Har arbetsgivaren flera driftsenheter på samma ort, skall emellertid samma avtalsområde vid alla dessa driftsenheter bilda en gemensam krets om avtalsslutande arbetstagarorganisation begär detta.

Inom en sålunda fastställd krets skall enligt 22 å andra stycket varje arbetstagares plats i turordningen bestämmas med utgångspunkt i hans sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. Arbetstagare med längre anställningstid har därvid företräde framför arbetstagare med kortare anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre levnadsålder företräde. Vid beräkning av anställningstiden skall arbetstagare över 45 år tillgodoräknas viss extra tid (22 & tredje stycket). För att en arbets- tagare med stöd av turordningsreglerna skall kunna kräva omplacering till andra arbetsuppgifter fordras slutligen att han har tillräckliga kva— lifikationer för detta arbete. ' ' . '

Vid beräkning av arbetstagares anställningstid hos arbetsgivaren skall

• Sida 29
•  Original

Prop. 1974: 174 - 29

medräknas tid under vilken han har varit anställd hos- annat företag inom koncern som arbetsgivaren tillhör. Har företag eller del av före- tag övergått till ny arbetsgivare, skall vid bestämmande av anställnings- tid hos den nye arbetsgivaren medräknas tid under vilken arbetstagaren har varit anställd hos förutvarande arbetsgivare eller hes företag inom" koncern som förutvarande "arbetsgivaren tillhörde (4 å).

Om särskilda skäl inte föranleder annat, skall vidare företräde till fortsatt arbete ges åt arbetstagare som har nedsatt arbetsförmåga och som har beretts särskild sysselsättning hos arbetsgivaren (23 5).

Reglerna om turordning i LAS är dispositiva i förhållande till vissa kollektivavtal (3 5). På den privata sektorn av arbetsmarknaden har en rad kollektivavtal träffats om avvikelse från lagen. Där finns avtalsbe- stämmelser som t. ex. öppnar möjligheter till lokala" överenskommelser om turordningslistor, som medgeratt hänsyn tas till arbetsstyrkans sam-. mansättning eller som anvisar en ytterligare uppdelning i yrkeskatego- rier eller anvisar andra turordningsområden. På det rent kommunala området bereds hithörande frågor f.n. av en partssammansatt arbets-

grupp.

3.3. Senare utredningsförslag och remissyttranden över detta

Efter riksdagsbeslutet om LAS lade utredningen fram sitt betän- kande (SOU 1973: 56) Trygghet i anställningen 2. I detta behandlades bl.a. frågor om anpassningen till den offentliga sektorn.

Utredningen tog bl; a. upp det offentliga arbetsgivarbegreppet med hänsyn bl. a. till att reglerna i LAS om turordning anknutits till detta be- grepp. Enligt den numera upphävda lagen (1971: 199) om anställnings- skydd för vissa arbetstagare skulle exempelvis en telearbetare som tagit anställning hos statens järnvägar vid bestämmandet av anställningstidens längd kunna tillgodoräkna sig anställningstiden hos televerket, om han blev uppsagd av statens järnvägar. De båda anställningarna ansågs näm- ligen avse en och samme arbetsgivare, staten. Beträffande kommunal- anställda skulle på motsvarande sätt kommunen anses som en och sam— me arbetsgivare (prop. 1971: 107 s. 139). De principer i fråga om till- godoräknande SOm sålunda kommit till uttryck i lagen 1971: 199 borde enligt utredningens mening gälla även enligt LAS och tillämpas även när det t. ex. gäller övergång mellan ämbetsverk och-affärsverk, mel- lan lokal och central förvaltning osv. (s. 100). Tillgodoräk'ning borde enligt utredningen vidare komma i fråga då huvudmannaskapet för en viss verksamhet övergår från ett offentligt rättssubjekt till ett annat eller då en offentlig förvaltning ombildas till ett offentligägt företag. I dessa fall skulle arbetstagaren få tillgodoräkna sig den sammanlagda anställ- ningstiden före och efter förändringen på arbetsgivarsidan (jfr prop. 1973: 129 s. 235). Detsamma torde enligt utredningen bli fallet om ett

• Sida 30
•  Original

Prop. 1.974: 174 30

tidigare privatägt företag går upp i ett offentligt. Då det däremot gäller den situationen att en arbetstagare frivilligt går över t. ex. från en tjänst på den statliga förvaltningssektorn till en motsvarande anställning på den statliga företagssektorn utan att dessa verksamhetsgrenar slås sam— man, torde situationcn enligt utredningen böra likställas med den som föreligger då en övergång sker från en koncern till en annan varför till- godoräknanderätten då skulle vara utesluten (s. 100). Utredningen pe— kade dock på att det på den offentliga sektorn kunde förekomma gräns- fall, där det låg nära tillhands att medge tillgodoräknande av anställ— ningstid på samma sätt som vid övergång mellan olika verksamheter på förvaltningssektorn. Som exempel nämnde utredningen att en buss— förare lämnade sin anställning vid ett av statens järnvägar helägt dot— terbolag för att tillträda en motsvarande tjänst vid statens järnvägars busslinjer eller vice versa. Utredningen kunde också tänka sig motsva- rande fall inom andra affärsverks verksamhetsområden. Det sagda gäll- ' de enligt utredningen även sådan övergång som avses i 11 & tredje stycket Sth. I andra avseenden — exempelvis i fråga om turordningen vid uppsägning —— kunde det enligt utredningen däremot vara befogat att begränsa det vidsträckta offentliga koncernbegreppet. Utredningen framhöll nödvändigheten av att här berörda frågor löstes av kollektiv- avtalsparterna på den offentliga sektorn (SOU 1973: 56 s. 101).

Utredningens betänkande'nr 12 remissbehandlades. Remissinstanserna kunde därvid avge sina yttranden i fråga om anpassningen av reglerna om anställningsskyddet till det offentliga området mot bakgrund av ut- talandena i förarbetena till LAS.

Riksförsäkringsverket efterlyste en närmare definition av det offent- liga arbetsgivarbegreppet i olika sammanhang. Skulle en särskild defini- tion vara svår att åstadkomma,. borde reglerna utformas så att myn- digheterna i tveksamma fall. kunde påkalla beslut av Kungl. Maj:t eller annan myndighet. Om det, såsom utredningen föreslagit,-med drifts- enhet inom den statliga sektorn skulle förstås myndighets verksamhets- område, måste detta, enligt verkets mening, regleras med beaktande av att myndighet kunde ha sitt verksamhetsområde förlagt till olika orter och att vitt skilda verksamheter kunde inrymmas inom samma myn- dighet. Skulle man t.ex. jämställa två tjänstemän, av vilka den ene hade varit anställd hos verket i 20 år och den andre ett år hos verket och 19 år i annan statlig eller i statsunderstödd verksamhet? När det gällde försäkringskassorna, var enligt riksförsäkringsverket i varje fall de mindre och medelstora alltför små för att passa in under det före- slagna arbetsgivarebegrcppet. Turordningslista skulle inte behöva upprät— tas förrän frågan om omplacering utan resultat hade prövats, inte bara inom myndigheten utan också hos statens personalnämnd, dvs. centralt. Statens personalnämnd menade att statsförvaltningen som helhet måste

• Sida 31
•  Original

Prop. 1974: 174 31

betraktas som en arbetsgivare, vilken till sitt förfogande hade en cen- tral omplaceringsverksamhet som omfattade hela statsförvaltningen. Skolöverstyrelsen berörde arbetsgivarbegreppet när det gällde lärarut- bildningsverksamheten. På denna sektor sker f.n. normalt uppsägning med utgångspunkt i anställningstidens längd vid utbildningsanstalten. Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser rörande lärare vid lärarhögskola skulle övertalig ordinarie eller extra ordinarie lärare er- bjudas vakant tjänst vid annan lärarhögskola. Skolöverstyrelsen påpe- kade att man redan nu hade att pröva frågan om hur tjänstgöring vid annan lärarutbildningsanstalt skulle beaktas och hur anställning inom samma verksamhet men hos olika huvudmän skulle behandlas. Enligt TCO borde staten för sig och varje kommun för sig betraktas som en arbetsgivare. Undantag borde dock göras för skolområdet med hänsyn bl. a. till de speciella förhållanden som förelåg på lärarnas arbetsmark- nad. För att fastställa en lärares plats i turordningen syntes det TCO inte möjligt att betrakta en läraranställning såsom intjänad hos en och samme arbetsgivare, dvs. staten, lika litet som att anställningstid bara skulle få tillgodoräknas hos den kommun där vederbörande senast hade varit anställd. Ytterligare utredning behövdes beträffande det statligt reglerade skolväsendet, universitets- och högskoleområdet samt kyrko— musikerområdet. Sveriges akademikers centralorganisatimz (SACO) och Statsrjiinslemämzens riksförbund SR (SR) menade att bl. a. utformningen av arbetsgivarbegreppet börde beaktas vid bestämningen av tillgodoräk- ningsbar tid. De tre lärarförbunden hade sålunda rekommenderat att varje skolform (grundskola, gymnasieskola etc.) skulle anses utgöra ett företag för sig. Riksförsäkringsverket ansåg att särreglering behövdes i fråga om den av departementschefen föreslagna regeln att turordning skulle fastställas för varje avtalsområde. Verket erinrade därvid om att hos flertalet administrativa myndigheter så gott som all personal var hänförlig till samma kollektivavtal (allmänna avlöningsavtalct för stat- liga och vissa andra tjänstemän, AST). Men det var enligt verket knap- past rimligt att fastställa en gemensam" turordning för alla personal- kategorierna. Vidare påtalade riksförsäkringsverket att tjänstemännen hos försäkringskassorna är uppdelade i ett statligt reglerat och ett icke statligt reglerat avtalsområde efter lönegrad, trots att båda grupperna tillhör samma karriär.- Statens järnvägar menade att turordningsreglerna inom statsförvaltningen borde gälla anställda med samma anställnings- form, eftersom en grundprincip för det offentliga anställningsförhållan— det alltid hade varit att en fastare anställningsform skulle ge ett bättre anställningsskydd. T C0_ville ha en regel som var så konstruerad, att en arbetstagare ”tog med sig” inarbetad tid, om'han övergick till en annan kategori. Turordningcn borde grundas på kategoritillhörighet. SACO och SR framhöll att reglerna om turordning borde utformas så

• Sida 32
•  Original

Prop. 1974: 174 32

att de passade de särskilda verksamhetsområdena. Särskilda föreskrifter måste därför utfärdas av Kungl. Maj:t bl. a. beträffande skolområdet. De båda organisationerna avvisade utredningens uppfattning, att hän- syn inte skulle tas till gällande behörighetsföreskrifter. SACO och SR jämte vissa andra remissinstanser motsatte sig att enbart anställnings-' tiden skulle vara avgörande för turordningen. De-anställdas skicklighet och lämplighet måste kunna vägas in, liksom sociala aspekter.

Såsom framgått av vad jag tidigare har anfört fann föredraganden i prop. 1974: 88 inte anledning att beröra de olika tillämpningsproblem som förts fram av remissinstanserna i fråga om anpassningen till det of- fentliga området.

4 Företrädesrätt till ny anställning, m. m. 4.1 Gällande ordning -

I fråga om statstjänstemän och andra tjänstemän med statligt regle- rade tjänster gäller f.n. bestämmelsen i 28 5 1809 års RF om förtjänst och skicklighet som enda befordringsgrunder vid tjänstetillsättning. Denna bestämmelse har, som jag redan anfört, ansetts lägga hinder i vä- gen för särskilda regler om företrädesrätt till de anställningar som om'- fattas av bestämmelsen. Enligt 8th och kommunaltjänstemann'alagen råder också förbud mot avtal om företrädesrätt till anställning.

4.2. Lagen om anställningsskydd

Utredningen föreslog i sitt första betänkande (SOU 1973: 7) att en arbetstagare som hade blivit uppsagd på grund av arbetsbrist skulle ha företrädesrätt till ny anställning inom den verksamhet, där han tidigare var sysselsatt (s. 160). En förutsättning för företrädesrätten skulle vara viss tidigare anställningstid hos arbetsgivaren. Vidare uppställde utred— ningen kravet att den uppsagde arbetstagaren skulle ha tillfredsställande kvalifikationer för den nya anställningen. Avvisade arbetstagaren ett er- bjudande om återanställning som han skäligen bort godta, skulle företrä- desrätten enligt utredningens förslag förfalla.

Med begreppet verksamhet avsåg utredningen — på samma sätt som nyss redovisats i fråga om turordning vid uppsägning -— förvaltnings- enhet, företagsenhet och annan därmed jämförlig enhet (s. 159). Be- greppet förvaltningsenhet torde därvid enligt utredningen företrädesvis få tillämpning inom den offentliga sektorn (s. 190); Utredningen med- gav att det någon gång beträffande offentlig förvaltning kunde upp- komma problem att tillämpa en regel som hade sin utgångspunkt i be- greppet verksamhet. Regeln hade emellertid enligt utredningen i första hand anpassats efter vad som var naturligt för stora-delarav arbets- marknaden. På den kommunala sektorn kunde dock enligt utredningen

• Sida 33
•  Original

Prop. 1974: 174 _ 33

kommungränsen jämte avtalsområdet liksom f.n. bli vägledande. En ytterligare precisering kunde enligt utredningen ske genom att valet be-' gränsades till varje yrkesgrupp för sig. Men även andra grupperingar borde enligt utredningen kunna beaktas (s. 159)".

Vad som sålunda skulle anses utgöra en förvaltningsenhet fick enligt utredningen avgöras med utgångspunkt i vad'som var naturligt på det ena eller andra stället. Det förhållandet att ett kontor omfattade både ett verkstadskontor och en administrativ avdelning behövde inte enligt ut- redningen innebära att det var fråga om skilda enheter. Alternerade ar- betskraften mellan de olika avdelningarna eller betraktades arbetskraf- ten i annat sammanhang —— t. ex. i anpassningsgrupper eller företags- ' nämnder -— som en enhet, kunde detta förhållande bilda den naturliga utgångspunkten för det berörda området. Enligt utredningen borde inte ens det förhållandet att de olika avdelningarna var lokalt åtskilda utan vidare leda till att de ansågs utgöra skilda enheter (s. 159 f). Företrädes- ' rätten behövde inte heller enligt utredningen avse just den tidigare ar- betsplatsen, bara den avsåg den verksamhet där arbetstagaren tidigare var sysselsatt (s. 192). '

Liksom vid uppsägning skulle enligt utredningen turordningen mellan de berörda arbetstagarna fastställas med utgångspunkt i deras anställ- ningstid inom kretsen (s. 160). Även i övrigt föreslog utredningen samma turordningsregler som vid uppsägning.

Vid remissbehandlingen av betänkandet uttalade arbetsdomstolens ordförande att uttrycket ”verksamhet” var oklart. Han framhöll också att det inte var nödvändigt med samma turordningsregler vid återan- ställning som vid uppsägning. T CO ville ge företrädesrätt åt den arbetsta- gare på orten som kunde åberopa den längsta anställningstiden inom företaget. LO ansåg att det föreslagna kravet på tillfredsställande kvali— fikationer borde ges ganska vid tolkning. Vid flyttning till annan ort eller ändring av arbetstidens omfattning måste också personliga hänsyn tas. LO krävde återhållsamhet i fråga om undantag från turordningen, speciellt i de fall då återanställning aktualiserades nära ettårsgränsen. TCO menade att det inte fick vara diskvalificerande att avböja ett er- bjudande om anställning på annan ort, om arbetsgivaren även fortsatte sin rörelse på den ort där arbetstagaren tidigare tjänstgjort. TCO, lik- som Sratsanställdas förbund, ansåg också att erbjudande behövde godtas bara om lönen var marknadsmässig och normal för tjänsten. Erbjudande borde enligt Svenska metallindustriarbetareförbundet avse anställning av samma slag som arbetstagaren haft förut.

Några remissinstanser uppehöll sig särskilt vid problemen på under- visningsområdet. Skolöverstyrelsen avstyrkte regler om företrädesrätt till ny anställning på lärarområdet. Om företrädesrätt likväl skulle gälla, borde sådan rätt bara tillkomma behörig lärare, vilket följde redan av

8. Prövning av frågor om entledigande, avstängning och läkarunder- sökning av ordinarie domare '

Som har nämnts förut ställs i 'den nya RF, som börjar tillämpas den 1 januari 1975, ett krav på att ordinarie domare skall kunna få frågor om skiljande från tjänsten, om avstängning från tjänsten och om läkar- undersökning prövadeav domstol. För justitierådens och regeringsrådens del skall enligt RF denna prövning äga rum i högsta domstolen på talan av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern. Det har också nämnts att gällande lagstiftning f.n. delvis inte uppfyller den nya grundlagens krav.

8.1. Gällande rätt vid sidan om grundlagen

8.1.1 Ordinarie domare Enligt 7 5 8th skall ordinarie domartjänst tillsättas med fullmakt. La-' gens bestämmelser (29 ff åå) innebär att fullmaktsh'avare kan skiljas från sin tjänst endast efter åtal och genom beslut i samband med ålders- eller förtidspensionering samt, när fråga är om tjänsteman vid utrikesförvalt- ningen, försvarsmakten eller polisväsendet,'genom försättan'de i disponi- bilitet. Enligt gällande föreskrifter finns f.n. ordinarie domare vid föl- jande domstolar: högsta domstolen (justitieråd, revisionssekreterare på ' övergångsstat), regeringsrätten (regeringsråd), hovrätterna (hovrättspre- sidenter, hovrättslagmän, hovrättsråd, vattenrättsråd), tingsrätterna (lag- män, chefsrådmän, rådmän, fastighetsråd), kammarrätterna (kammar-

• Sida 41
•  Original

Prop. 1974: 174 41

rättspresidenter, kammarrättslagmän, kammarrättsråd), 'länsrätterna, länsskatterättema och fastighetstaxeringsrätterna (ordförande med tjäns- ter vid länsstyrelse), försäkringsdomstolen (president, försäkringsdo- mare) och försäkringsrådet (ordförande, försäkringsråd).

8.1.2 Frågor om entledigande Ordinarie domare kan f. n. skiljas från sin tjänst genom avsättning på grund av brott, varmed kan jämställas det i 20 kap. 10 & brottsbalken angivna fallet, avseende längre utevaro från tjänsten utan skäl, samt ge- nom beslut i samband med pensionering. Härtill kommer en möjlighet att förflytta honom till annan tjänst. Den straffrättsliga påföljden avsättning kan självfallet beslutas endast av domstol. Avsättning som disciplinär bestraffning ifrågakommer inte för ordinarie domare (18 och 19 åå Sth). ' Efter en lagändring (1974: 573), som träder i kraft den 1 januari 1975, föreskrivs numera'i 3 kap. 3 5 första stycket rättegångsbalken att högsta domstolen som första domstol tar upp mål om bl. a. ansvar på grund av brott som i utövningen av tjänsten har begåtts av justitieråd el- ler regeringsråd. Fråga om avsättning med anledning av sådant brott kommer redan som följd härav att prövas av högsta'domstolen som förs- ta instans. Avsättning kan emellertid komma i fråga också med anled- ning av brott som justitieråd eller regeringsråd har begått vid sidan av tjänsteutövningen. Åtal för sådant brott skall väckas vid tingsrätt. Reg- lerna i 20 kap. brottsbalken bygger på att tingsrätten därvid också skall pröva frågan om avsättning. Efter nyssnämnda ändring i rättegångsbal- ken gäller emellertid fr. o. m. den 1 januari 1975 enligt 3 kap. 3 å'andra stycket rättegångsbalken att högsta domstolen som första domstol skall pröva bl. a. fråga huruvida justitieråd eller regeringsråd skall skiljas från ' sin tjänst. . '

Bestämmelser om bl.a. ordinarie domares skyldighet att avgå i sam- band med pensionering finns i 31 5 resp. 32 5 Sth (jfr statens allmänna tjänstepensionsreglemente). I 31 & föreskrivs skyldighet att avgå vid upp- nådd pensionsålder. 32 å reglerar frågor. om skyldighet att avgå vid sjukdom m.m. Jag har tidigare (2.1) redogjort för innehållet i dessa bestämmelser. ' _

Frågor om avgångsskyldighet enligt 32 5 första stycket c och andra. stycket prövas enligt 37 5 5th alltid av regeringen. Beslutanderätten en- ligt 31 å om avgångsskyldighet på grund av uppnådd ålder och enligt 32 % första stycket a eller b om skyldighet att avgå vid sjukdom regleras av 37 & Sth, 32 & statstjänstemannastadgan och vissa instruktioner (se 49 & hovrättsinstruktionen 1974: 692, 40 % kammarrättsinstruktionen 1971: 1074 och 29 få tingsrättsinstruktionen 1970: 108). Regleringen innebär bl. a. följande. Regeringen fattar beslut om entledigande i fråga om justitieråd och regeringsråd samt hovrätts- oCh kammarrätts—

• Sida 42
•  Original

Prop. 1974: 174 42

presidenter. Hovrätterna beslutar i fråga om andra hovrättsdomare och angående tingsrättsdomare. Kammarrätterna beslutar beträffande annan- kammarrättsdomare än president. Ordförande i länsrätt, ]änsskatterätt. eller fastighetstaxeringsrätt entledigas av länsstyrelsen. ,

Över beslut om entledigande som har fattats av hovrätt eller länssty- relse kan besvär anföras hos kammarrätt ('.l & hovrättsinstruktionen, 2 & länsstyrelseinstruktionen 1971: 460 och 18 å'verksstadgan' 1965: 600). Talan mot kammarrätts beslut om entledigande av kammarrättsdomare förs hos regeringsrätten (30 & kammarrättsinstruktionen); prövningstill- stånd i regeringsrätten- behövs inte (se 35 & förvaltningsprocesslagen 1971: 291).

I .de fall då regeringen beslutar om entledigande av domare i sam-' band med pensionering saknas möjlighet att få beslutet överprövat av domstol. Regeringens avgörande kan visserligen indirekt komma under domstols prövning i civil rättegång mellan den pensionerade domaren och staten, men domstolen torde inte vara behörig att ogiltigförklara själva entledigandebeslutet med verkan att domarens tjänsteinnehav alltjämt består. '

8.1.3. F rågor om avstängning och. läkarundersökning

Domare kan avstängas från utövningen av sin tjänst genom suspen- sion, vid misstanke om brott samt vid sjukdom och jämförliga förhållan- den.

Vad som har sagts under 8.1.2 om avsättning har också tillämpning på suspension. Ordinarie domare kan alltså suspenderas endast genom beslut av domstol. För justitierådens och'regeringsrådens del gäller att reglerna i 20 kap. brottsbalken om suspension står i viss motsättning till den nya föreskriften i 3 kap. 3 & andra stycket rättegångsbalken som an- ger att också fråga huruvida justitieråd eller regeringsråd skall avstängas från sin tjänst prövas av högsta domstolen som första instans.

Från suspension är att skilja avstängning vid misstanke om brott. En- ' ligt lagen (1955: 261, ändrad senast 1974: 354) om avstängning av doma- re kan domare, som på sannolikaskäl är misstänkt för brott som kan an- tas medföra avsättning, avstängas från utövning av tjänsten. Beslut om avstängning meddelas av brottsmålsdomstolen. Med domare förstås enligt 1 5 ilagen bl. a. ledamot samt lagfaren befattningshavare, som inte är ledamot, vid allmän underrätt, hovrätt eller högsta domstolen eller vid regeringsrätten, försäkringsrådet, kammarrätt, skatterätt, fastighets- taxeringsrätt eller länsrätt. Domare i försäkringsdomstolen har inte tagits med i uppräkningen.

I 27 5 5th finns regler om avstängning vid sjukdom m.m. och om läkarmulersökning. Tjänsteman som inte fullgör sin tjänst tillfreds- ställande får avstängas från utövningen av tjänsten med omedelbar verkan, om den bristande tjänstdugligheten beror av sjukdom, van-

• Sida 43
•  Original

Prop. 1974: 174 ' 43

förhet, lyte eller annat därmed jämförligt förhållande eller om den-; ' sannolikt har sådan orsak och tjänstemannen vägrar att låta sig un-' dersökas av läkare som anvisas honom. Bestämmelserna gäller även or- dinarie domare, inbegripet justitieråd och regeringsråd. Beslut om av- stängning och om läkarundersökning fattas, såvitt gäller tjänsteman som inte kan dömas till disciplinstraff, däribland ordinarie domare, av regeÅ ringen. Är fråga om justitieråd eller regeringsråd, skall enligt motivuttaé lande samråd med respektive domstol föregå beslutet (prop. 1970: 72 s. 50). Regeringens beslut kan inte omprövas "av domstol. Det kan dock erinras om att den förut omnämnda, nya bestämmelsen i 3 kap. 3 5 andra stycket rättegångsbalken allmänt anger att' det tillkommer högsta domstolen att som första domstol pröva huruvida justitieråd eller" rege- ringsråd skall avstängas från sin tjänst eller vara skyldig att undergå lä- karundersökning.

8.2 1974 års regeringsform

De ifrågavarande bestämmelserna i den nya RF om ordinarie doma- res ställning återfinns i 11 kap. 5 5 och 12 kap. 8 5.

I 11 kap. 5 & första stycket anges att den som har utnämnts till ordi- narie domare får skiljas från tjänsten endast om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande har visat sig upp- enbarligen olämplig att inneha tjänsten eller också om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är skyldig att avgå med pension. I paragrafens andra stycke föreskrivs att, om ordinarie domare har skilts från tjänsten genom beslut av annan myndighet än domstol, han skall kunna påkalla domstols prövning av beslutet. Detsamma skall gälla beslut varigenom ordinarie domare har avstängts från utövning av sin tjänst eller ålagts att undergå läkarundersökning. I tredje stycket har tagits in en bestämmelse om att den som harutnämnts till ordinarie do- mare får förflyttas till annan jämställd domartjänst om det påkallas av organisatoriska skäl.

Enligt 12 kap. 8 & första stycket väcks åtal för brott i- utövningen av tjänst som ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten i högsta domstolen av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern. I andra styc- ket föreskrivs att högsta domstolen också prövar om ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten enligt vad därom är föreskrivet skall skiljas eller avstängas från sin tjänst eller vara skyldig att undergå läkar— ' undersökning. Talan väcks av riksdagens ombudsman eller justitiekans- lern.

Enligt uttalande i propositionen (1973: 90) med förslag till ny RF och ny riksdagsordning (s. 391) räknas som ordinarie domare i RF:s" bemärkelse bara den som är anställd under sådana former att han har det anställningsskydd som anges i 11 kap. 5 5 första stycket RF. Domare som har förordnats för viss tid eller tills vidare är alltså inte or- dinarie domare enligt den nya RF.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1974: 174 , 44

I nämnda proposition redogjorde (s. 389) chefen för justitiedeparte- mentet för det förslag från ämbetsansvarskommittén till nytt sanktions- system för offentliga funktionärer som kommittén hade lagt fram i be- tänkandena (SOU 1969: 20 och 1972: 1) Ämbetsansvaret I och 11. Han uttalade vidare (5. 391, jfr s. 441) att han vid utformningen av bestäm- melserna i RF om ordinarie domares ställning ansåg sig kunna förutsätta . att den av kommittén föreslagna reformen skulle komma tillstånd. 1 , avsnitt 8.4 lämnas en kort redogörelse för innebörden i ämbetsansvars- kommitténs förslag. Här skall endast erinras om vad som tidigare har- nämnts, nämligen att ny lagstiftning, grundad på kommitténs förslag, kan väntas träda i kraft tidigast den 1 januari 1976, dvs. ett år efter det att den nya RF börjar tillämpas. '

8.3. Gällande rätts överensstämmelse med 1974 års regeringsform

En sammanställning av redogörelsen under 8.1 för gällande föreskrif- ter vid sidan om grundlagen med de krav på domstolsprövning som uppställs i 11 kap. 5 & och 12 kap. 8 & R_F ger anledning till följande slutsatser. . . _ — -

Till en början kan konstateras att det i Sth använda begreppet in- nehavare av ordinarie domartjänst får anses-ha samma innebörd som det i RF brukade uttrycket ordinarie domare.

Kravet i 11 kap. 5 & RF på domstolsprövning av frågor om skiljande eller avstängning av ordinarie domare från tjänsten är uppfyllt såvitt gäller avsättning och suspension. Gällande lagstiftning om avsättning och suspension är däremot inte anpassad till föreskriften i 12 kap. 8 % RF om prövning direkt i högsta domstolen när saken rör justitieråd eller regeringsråd.

RF:s krav på domstolsprövning av beslut om skyldighet att avgå med pension är inte i något fall uppfyllt i fråga om justitieråd, regeringsråd eller presidenter. Beträffande annan ordinarie domare kan prövning av' förvaltningsdomstol påkallas av beslut om avgångsskyldighet på grund av uppnådd ålder och, för två fall (32 % första stycket a och b 8th), _ av beslut om avgångsskyldighet på grund av sjukdom. Kravet på möjlig- het till domstolsprövning är däremot i fråga om sådan domare inte uppfyllt beträffande de två övriga fallen av skyldighet att avgå på grund ' av sjukdom m. m. (32 5 första stycket 0 och andra stycket Sth).

Parentetiskt bör inskjutas att förflyttning av domare till annan do— martjänst i enlighet med föreskriften härom i 11 kap. 5 % tredje stycket RF visserligen kan sägas innebära ett skiljande från tjänsten men att det av föreskriftens placering och omständigheterna i övrigt torde "följa att 7 det i föregående stycke av paragrafen uppställda kravet på domstols- prövning inte avser beslut om förflyttning.

Domstol prövar enligt föreskrift i 1955 års avstängningslag fråga om avstängning från tjiinsteutövningan vid misstanke om brott'beträffande

• Sida 45
•  Original

Prop. 1974: 174 - 45

alla ordinarie domare utom domare i försäkringsdomstolen. Grundlags- föreskriften om att prövningen beträffande justitieråd och regeringsråd alltid skall ankomma på högsta domstolen har emellertid inte täckning i avstängningslagen.

Kravet i RF på rätt till domstolsprövning av beslut som gäller av- stängning vid sjukdom m. m. eller läkarundersökning av ordinarie do- mare med stöd av Sth är inte tillgodosett. '

8.4 Ämbetsansvarskommittén m. m.

Ämbetsansvarskommittén föreslår i de tidigare nämnda betänkandena att avsättning skall avskaffas som brottspåföljd, likaså suspension. Tjänsteman skall emellertid kunna skiljas från sin tjänst i huvudsak i de fall där avsättning nu kan komma i fråga som brottspåföljd. Avsked kan sålunda enligt vad kommittén föreslår följa dels med anledning av brott, dels till följd av sådan tjänsteförseelse som enligt kommitténs förslag inte längre skall vara kriminaliserad.

Förslaget innebär ett avsevärt närmande till ett privaträttsligt synsätt på det offentliga anställningsförhållandet. Frågor om skiljande från tjänsten, vare sig det gäller avsked, skyldighet att avgå i samband med pensionering eller annat, samt frågor om bl. a. avstängning och läkar- undersökning skall kunna prövas i civilrättslig tvist mellan den statlige arbetsgivaren och tjänstemannen. Mål om sådana frågor prövas av ar- betsdomstolen då fråga är om arbetstagare vars anställningsavtal regle- ras av kollektivavtal, och i annat fall av allmän domstol. Administrativ myndighet skall emellertid på den statlige arbetsgivarens vägnar fatta beslut om skiljande från tjänsten, om avstängning och om läkarunder- sökning. Bl.a. beslut om skiljande från tjänsten kan inte överklagas besvärsvägen. Tjänsteman som är missnöjd med sådant beslut har att inom fyra veckor väcka civil talan mot staten. Gäller avskedsbeslut tjänsteman med fullmakt på tjänsten räcker det dock att denne gör anmälan om missnöje hos arbetsgivaren, vilken det då åligger att väcka talan för prövning av beslutets giltighet. Så länge rätten till talan inte har gått förlorad eller, om talan väcks, så länge målet inte har slutligt prövats, får beslut om att skilja tjänsteman från tjänsten inte verkställas.

Förslaget innebär i princip ingen ändring av nuvarande regler om vil- ken myndighet som beslutar om avgång i samband med pensionering. Som beslutsorgan i fråga om avstängning vid sjukdom m. m. och om lä- karundersökning föreslås den myndighet som har att pröva fråga om avskedande, dvs. för ordinarie domares del en särskild disciplinnämnd.

Kommittén har föreslagit särskilda regler för justitieråd och rege— ringsråd. Dessa regler överensstämmer nära med de bestämmelser som återfinns i 12 kap. 8 & RF.

Ämbetsansvarskommitténs förslag har remissbehandlats och övervägs f.n. inom justitiedepartementet. Proposition i ämnet beräknas kunna av-

• Sida 46
•  Original

Prop. 1974: 174 . 45

lämnas till 1975 års riksmöte. Ny lagstiftning på grundval av proposiy tionsförslaget kan, som redan har nämnts, träda i kraft tidigast. den 1 januari 1976.

8.5. Centralmyndighet för domstolsväsendet

Enligt riksdagsbeslut skall en central förvaltningsmyndighet för dom- stolsväsendet inrättas den 1 juli 1975. I en nyligen beslutad proposition (1974: 149) föreslås riktlinjer för den nya myndighetens ställning, ar- betsuppgifter och organisation m.m. Bl. a. föreslås att .myndigheten skall tilldelas vissa personaladministrativa uppgifter.

Propositionsförslaget bygger på domstolsstyrelseutredningens betän- kande (Ds Ju 1974: 5) Central, regional och lokal domstolsförvaltning. Utredningen föreslår där att entledigande med ålderspension från samt- liga av förslaget berörda ordinarie domartjänster skall kunna beviljas av centralmyndigheten, medan entledigande av ordinarie domare i andra fall skall beslutas av regeringen. En ledamot anser dock att vissa högre domare alltid bör entledigas av regeringen.

I nyssnämnda proposition berörs inte frågan om vilken myndighet som skall besluta om pensionsentledigande av domare. Frågan kommer att övervägas under det fortsatta förberedelsearbetet inom justitiedepar- tementet inför centralmyndighetens inrättande.

9. Föredraganden

9.1 Den offentliga sektorn och anställningsskyddet, m. 111.

Enligt huvudregeln i 1 & äger lagen (1974: 12) om anställningsskydd (LAS) tillämpning på arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. LAS gäl— ler sålunda i princip även för offentliganställda, dvs. arbetstagare hos staten och hos kommuner m. fl. (jfr 1 5 andra stycket kommunaltjänste- mannalagen 1965: 275).

I fråga om sådana offentliganställda som hör till det 5. k. statligt löne- reglerade området har emellertid i 2 & LAS getts möjlighet att genom särskild bestämmelse i lag eller annan författning göra undantag från LAS. Av 2 5 framgår nämligen dels att bestämmelse som avviker från LAS gäller, om den har meddelats i lag, dels att även avvikande bestäm— melse i annan författning än lag gäller, om den .rör arbetstagare, vars avlöningsförmåner fastställs under medverkan av Kungl. Maj:t eller- myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer,. eller'arbetstagare hos -riksda- . gen eller dess verk. Det kan anmärkas- att så gott som samtliga arbets- tagargrupper inom det åsyftade statligt-lönereglerade området är tjänste- män. För dem gäller statstjänstemannalagen (1965 : 274, 5th). .eller —— i fråga om tjänstemän inom den icke statliga delen av det statligt- . reglerade området — däremot svarande författningar. Vidare kanzpå; pekas att möjligheten att genomannan författning än lag gör-.a. undan-f. .

• Sida 47
•  Original

Prop. 1974: 174 47

tag från LAS således till ingen del avser- arbetstagare inom det rent kommunala området. ' ' - '

I förarbetena till LAS framhålls till stöd' för 2 % att det på grund av den offentliga verksamhetens särskilda natur kan föreligga behov' av andra lösningar av anställningsskyddet än dem som valts i'LAS (prop. 19732129 s. 201). Av den offentliga verksamhetens funktion att ta till vara medborgarnas intressen, sedda i stort, följer bl.a. att det är ett medborgerligt intresse att all utövning av offentlig verksamhet-sker utan ovidkommande hänsyn. Tilläggas kan att den offentliga verksamheten ju också regleras och bedrivs i former som skiljcr den från den enskilda verksamheten. Av förarbetena framgår också att LAS naturligtvis inte skall få medföra någon försämring av den anställningstrygghet som redan gäller på det offentliga tjänstemannaområdet.

På grund av det anförda har det-således ansetts motiverat att kunna ha en viss särreglering på nämnda område. Därtill kommer att avvikelser från LAS kan behövas för vissa arbetstagargrupper eller verksamhets- områden. När det gäller privat verksamhet, 'kan önskemål därom i viss utsträckning tillgodoses genom reglering i kollektivavtal. Enligt 3 5 andra stycket LAS är nämligen vissa bestämmelser i LAS dispositiva i den meningen att avvikelse därifrån får göras med stöd av kollektivavtal. som har träffats på förbundsnivå. Redan på grund av avtalsförbudet i 3 % Sth och 2 & kommunaltjänstemannalagen kan den vägen emellertid inte utnyttjas fullt ut för de statligt reglerade tjänsternas del. Avvikelser från de dispositiva stadgandena i LAS måste därför huvudsakligen göras i författning, när det gäller statligt reglerad tjänst (prop. 1973: 129 s. 202). Jag vill dock erinra om mitt av riksdagen godtagna utta- ' lande i prop. 1973: 177 (s. 37) att frågor om överläggningsförfarande eller remiss till partssammansatt arbetsgrupp i vissa frågor kan bli före- mål för avtal. Jag vill vidare erinra om att arbetsrättskommittén (In 1971: 03) arbetar bl.a. med frågan om en utvidgning av det enligt tjänstemannalagarna avtalsbara området. .Även i de hänseenden som regleras av de tvingande bestämmelserna i LAS kan det vara motiverat med en viss särreglering på det statligt lönereglerade området.

I detta sammanhang vill jag också erinra om att ”grundläggande be- stämmelser om statstjänstemännens rättsställning" enligt den nya rege—- ringsformen (RF), som börjar tillämpas den 1 januari 1.975, skall ges i lag, dvs. beslutas av riksdagen ensam (11 kap. 10 & RF).

I anslutning till de anförda föreskrifternai 1 och 2 && LAS — fram- för allt huvudregeln om lagens tillämplighet även på anställda i offentlig tjänst _ framhålls i prop. 1974: 88'(s. 171) att det inte längre finns an- ledning att på det offentliga området behålla avvikande regler som'inte betingas av den offentliga tjänstens särart. Det är inte heller lämpligt att tjänstemannalagstiftningen tillförs eller får behålla- regler som redan föl— jer av LAS. En del regler iLAS har i"enlighet därmed gjorts tillämpliga - -

• Sida 48
•  Original

Prop. 1974: 174 48

även på det statligt lönereglerade området redan fr.o.m. den 1 juli 1974. Motsvarande regler i tjäns-temannalagstiftningen har mönstrats ut eller arbetats om så att de stämmer bättre med de allmänna reglerna.

Med hänsyn till regeln i 28 å i 1809 års RF om förtjänst och skicklig- het som grund för tjänstetillsättning kunde emellertid reglerna i LAS om företrädesrätt till ny anställning på statens område sättas i kraft ti- digast i och med att den nya R]? skall börja tillämpas (jfr 11 kap. 9 5 andra stycket). Vidare hänger reglerna i LAS om turordning vid upp- sägning så nära samman med nyssnämnda regler om företrädesrätt att de båda regelkomplexen även för den offentliga sektorns del ansågs böra övervägas i ett sammanhang och sättas i kraft samtidigt. Därtill kom att det — vid de överläggningar med bl. a. personalorganisationerna på den statliga sektorn som förekom i samband med beredningen av lagstift- ningsärendet (jfr prop. 1974: 88 s. 172) — visade sig att bl. a. frågorna om turordning vid uppsägning och om företrädesrätt till ny anställning inrymmer en rad problem som kan vara särskilt markerade inom vissa områden. Bland de frågor som sålunda kräver särskilt övervägande nämns i prop. 1974: 88 särskilt det förhållandet att brott mot reglerna om turordning vid uppsägning eller företrädesrätt till ny anställning en- ligt LAS bara kan föranleda skadeståndspåföljd, medan motsvarande grundsatser för statstjänstemänncns del innebär att arbetstagaren kan få arbetsgivarens beslut ogiltigförklarat. Personalorganisationerna har för- klarat att de inte kan godtaga den försämring av gällande skydd som ett införande av bestämmelserna i LAS skulle innebära.

I prop. 1974: 88 förutsätts vidare att den behövliga anpassningen av tjänstemannalagstiftningen till reglerna om avskedande i LAS skall ske i anslutning till det arbete som pågår med att se över brottsbalkens regler om ämbetsansvaret.

I övergångsbestämmelserna till lagen (1974: 359) om ändring i Sth infördes därför en föreskrift av innebörd att reglerna om avskedande, turordning och företrädesrätt till ny anställning i LAS tills vidare inte _skall gälla inom Sth:s område. Motsvarande föreskrift infördes i kun— görelsen (1974: 369) om ändring i stadgan (1965: 602) om vissa tjänste- män hos kommuner m. fl. '

Frågan i vad mån nämnda provisoriska föreskrift skall behållas har efter riksdagens senaste beslut i. ämnet ytterligare beretts inom Kungl-. Maj:ts kansli. De fortsatta övervägandena har ägt rum i samverkan med de anställdas organisationer (jfr uttalandet i prop. 1974: 88 s. 183 ). Den- na samverkan har haft formen av sedvanlig överläggning mellan före- trädare bl.a. för finansdepartementets löne- och personalenheter samt de anställdas organisationer. Vidare har samråd med myndigheter m.fl. skett. .

På grundval av nämnda beredning föreslår jag i det följande generella bestämmelser om turordning vid uppsägning och om företrädesrätt till

• Sida 49
•  Original

Prop. 1974: 174 ' 49

ny anställning på statens område, m.m. Sådana turordnings- och före- trädesrättsreglcr torde i huvudsak vara att anse som grundläggande, dvs. reglerna därom skall enligt 11 kap. 10 5 nya RF meddelas i lag. Detta sker lämpligen genom att de —— i den mån de inte återfinns i LAS — tas in i Sth.

Turordnings- och företrädesrättsfrågor för skolledare och lärare inom skolväsendet är emellertid alltjämt föremål för beredning inom Kungl.- Maj:ts kansli. Även denna beredning —— vilken avser såväl statliga som kommunala skolor _— sker givetvis i nära kontakt med berörda perso— nalorganisationer. Överläggning av motsvarande slag kan komma att äga rum också i fråga om andra särskilda tjänstemannagrupper inom det statliga och i övrigt statligt lönereglerade området. Det kan bl. a. vid denna beredning visa sig att det kan komma'att behövas speciella undan- tagsföreskrifter i något hänseende, t. ex. för någon eller några grupper av anställda. Sådan särreglering bör bara komma i fråga, när det är nöd- vändigt på grund av vissa tjänsters speciella'karaktär c. d. (jfr prop. 1974: 88 s. 175 ). Den kan också avse att- några turordnings- och före- trädesregler tills vidare inte skall införas, t. ex. under pågående bered- ningsarbete.

Avser behovet av undantagsföreskrifter statliga tjänstemän, uppkom- mer frågan huruvida de måste meddelas i lag. Enligt min uppfattning kan det inte anses vara fallet. I 5th bör således tas in en erinran att regeringen får meddela föreskrifter som avviker från vad som följer av de generella turordnings- och företrädesrättsreglerna i Sth (lagförslaget 39 och 44 åå). Regeringens rätt att meddela avvikande föreskrifter får dock självfallet inte utnyttjas på ett sådant sätt att huvudreglerna i 5th mer allmänt sätts ur spel. Jag vill påpeka att den befogenhet som sålunda enligt förslaget tillkommer regeringen kommer att utövas av riksdagen i fråga om tjänsteman hos riksdagen eller dess myndigheter (jfr 2 S Sth; avsnitt 9.8). Av 2 & LAS följer att föreskrift som avviker från LAS gäller.

Beträffande turordnings- och företrädesrättsfrågor för tjänstemännen inom den icke statliga delen av det statligt lönereglerade området torde både generella och speciella bestämmelser kunna meddelas i författning som beslutas utan riksdagens medverkan (jfr stadgan om vissa tjänste- män hos kommuner m.fl., även t. ex. reglementet 1960: 322 för skogs— vårdsstyrelserna, ändrat .senast 1971:386, kungörelsen 1967: 87 med vissa bestämmelser om tjänstemän hos allmän försäkringskassa, ändrad senast 1973: 463, skolstadgan 1971: 235, ändrad senast 1974: 481, etc.).

När det gäller frågan om avskedande, begränsar" jag mig till att an- mäla att arbetet med den därmed sammanhängande frågan om ämbets- ansvaret alltjämt pågår. Proposition om en reform på grundval av äm— betsansvarskommitténs förslag (SOU 1972: 1) torde komma att föreläg- gas 1975 års riksmöte.

4 Riksdagen 1974. ] saml. Nr 174

• Sida 50
•  Original

Prop. 1974: 174 50

Jag tar nu upp dels frågan om vilka lagändringar som med hänsyn till den nya lagstiftningen om anställningsskydd m. m. behövs när det gäller turordning vid uppsägning m. rn. från statlig tjänst och företrädesrätt till ny anställning på sådan tjänst, dels vissa processuella och formella frå— gor. Bland de sistnämnda märks frågan om att införa en särskild över- läggningsrätt i ämnen som är avtalsförbjudna enligt 5th eller kommu— naltjänstemannalagen.

9.2. Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist, m. m.

9.2.1 Alin-ränna synpunkter Inom det statliga området förekommer flera olika s.k. anställnings- former. En statstjänsteman kan sålunda vara anställd genom fullmakt eller konstitutorial eller genom förordnande för bestämd tid resp. tills vi- dare (7 5 5th). Flertalet statliga tjänster tillsätts genom förordnande. Tjänsteman med fullmakt eller konstitutorial kan över huvud taget inte sägas upp från sin anställning, trots att denna inte är tidsbegränsad. Sådan tjänsteman har alltså en anställningstrygghet som går längre än den LAS erbjuder. Inte heller tjänsteman med förordnande för bestämd tid kan sägas upp. I fråga om statstjänsteman som är förordnad tills vidare gäller att han kan sägas upp i enlighet med reglerna i LAS, vilka bl. a. kräver saklig grund för uppsägningen. Men 8th är i några avseenden strängare gent- emot arbetsgivaren än LAS. Sålunda gällcr Sth — i motsats till LAS —— även tjänsteman i verksledande eller motsvarande ställning. Uppsägning av statlig tjänsteman måste vidare för att vara giltig vara skriftlig. Det bör i sammanhanget också erinras om att staten allmänt sett sedan gam- malt tillgriper uppsägning i mindre omfattning än som sker på den pri- vata arbetsmarknaden. Detta gäller också inom exempelvis försvaret och statens järnvägar, trots att där har förekommit bl.a. ingripande strukturförändringar. Man torde kunna utgå från att de statliga myn- digheterna också i fortsättningen kommer att vara återhållsamma med uppsägningar på grund av arbetsbrist. På vissa områden kan det dock genom omorganisationer m. m. som har beslutats av statsmakterna upp- komma situationer där uppsägning på grund av arbetsbrist kan bli nöd- vändig. För sådana fall har staten tagit på sig ett särskilt ansvar, som också går utöver vad som krävs av arbetsgivaren enligt LAS. Jag syftar här främst på den omplaceringsverksamhet som bedrivs bl. a. av statens personalnämnd, delvis med biträde av försvarets personalnämnd. Ansva- ret för den statliga omplaceringsverksamheten åvilar i första hand varje statsmyndighet för sig. I andra hand sköter statens personalnämnd denna verksamhet. Det betyder att c-mplaceringsförsökcn kan omfatta hela statsförvaltningen och således inte bara den aktuella myndigheten. Denna anordning innebär f. ö. att de statsanställda m.fl. åtnjuter ett anställ- ningsskydd som i praktiken går längre än det som har tillförsäkrats an-

• Sida 51
•  Original

Prop. 1974: 174 51

ställda på den privata och den rent kommunala arbetsmarknaden. Jag vill också peka på de möjligheter att få årlig ersättning eller av- gångsbidrag som föreligger enligt särskilda kollektivavtal, vilkas till- lämpning handhas av trygghetsnämnden. Motsvarande kollektivavtal har träffats för tjänstemän inom den privata arbetsmarknaden.

Frågan om grund för uppsägning av sådan statstjänsteman som har förordnats tills vidare och om förfarandet vid sådan uppsägning be- handlas i 7—10 åå LAS samt, för de tjänstemannagrupper som inte om- fattas av LAS, i 30 5 Sth. 'De regler i LAS som avser turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vid permittering (22—24 55) gäller tills vidare inte på det statliga området. Någon motsvarighet till dessa regler finns inte heller i Sth. En fast rättspraxis i besvärsären- den angående uppsägning inom det statligt reglerade tjänstemannaom- rådet har emellertid utbildats, främst under senare år. Enligt denna praxis tas vid bestämmandet av turordningen för uppsägning på grund av arbetsbrist hänsyn främst till tjänstemännens anställningstid vid myndigheten eller, när det gäller det icke statliga lärarområdet, till an- ställningstiden inom kommunen. Hänsyn torde också tas till andra om- ständigheter, t. ex. tjänstetypen (dvs. frågan om det gäller extra ordina- rie tjänst, extra tjänst, arvodcstjänst eller göromålsförordnande) sarnt tjänstemännens personliga förhållanden, såsom deras familje- och bo- stadsförhållanden, försörjningsbörda o.d. Myndigheterna torde i sin praxis vid uppsägning i samband med indragning av tjänst dessutom ha brukat fästa avseende vid vikten av att tillgodose allmänhetens in- tresse av att de offentliga funktionerna fullgörs på ett riktigt sätt.

Enligt min mening kan regleringen i 22 och 23 %% LAS —— om turord- ning vid uppsägning på grund av brist på arbetsuppgifter —— efter vissa justeringar utan olägenhet tillämpas också inom statens område. Jag återkommer i det följande till vilka ändringar som enligt min mening bör göras.

Enligt 8 5 andra stycket LAS är arbetsgivaren skyldig att på arbetsta- garens begäran uppge de omständigheter som åberopas som grund för en uppsägning. Den statlige arbetsgivarens skyldighet i detta hänseende synes emellertid böra gå längre (jfr även 17 & förvaltningslagen1971: 290). Det synes lämpligt att i Sth ta in en föreskrift att turordning skall fastställas, när det i ett enskilt fall har blivit aktuellt med uppsägning på grund av arbetsbrist (40 å). Turordningen bör ta upp alla de tjänstemän som enligt turordningsreglerna kan bli berörda av uppsägningen. I en del fall kan det räcka med att beslutet innefattar en förteckning som bi— läggs akten. I stora verk får en hänvisning till en tillgänglig förteckning över personalen anses tillfyllest. Den tjänsteman som sätts sist på listan kommer att sägas upp, ifall han inte kan placeras om till annan tjänst (jfr angående omplaceringsansvaret avsnitt 9.2.5). Med en sådan utform- ning av reglerna kommer en statstjänsteman lika litet som en privatan-

• Sida 52
•  Original

Prop. 1974: 174 '. 52

ställd att kunna påkalla beslut om fastställande av turordningslista i rent hypotetiska uppsägningsfall. Tilläggas kan att det under handläggningen av ett uppsägningsärende ofta torde vara praktiskt att en preliminär för- teckning upprättas som arbetsundcrlag för myndighetens slutliga avgö- rande i fråga om turordning för uppsägningen.'När jag i det följande ta- lar om turordningslistan, avser jag inte sådana preliminära förteckningar eller andra arbetspapper. ' ' '

9.2.2. Bestämning av uppsägningskretsen

Den som i något sammanhang skall fastställa-en turordning har na- turligtvis först och främst att fråga sig vilka personer turordningen bör avse, dvs. — handläggningstekniskt sett — vilka som över huvud taget skall tas upp på turordningslistan.. I ett ärende om personalinskränkning på grund av arbetsbrist gäller frågan alltså hur vidsträckt den krets an- ställda är som i princip skall anses bli berörd av den bristande tillgången på arbetsuppgifter. '

Enligt LAS skall varje driftsinskränkning i princip anses beröra samt- liga anställda ”hos arbetsgivaren” (22 å). Verkan av en uppkommen ar- betsbrist kan alltså sträcka sig förhållandevis långt. I företag som be- står av en enda driftsenhet fördelar sålunda LAS uppsägningsrisken mellan alla anställda hos företaget. Den arbetstagarkrets som skall tas upp i turordningen inför en förestående uppsägning är i sådant fall den vidast tänkbara. Men denna regel har i LAS begränsats på olika sätt. Enligt 22 & fjärde stycket skall nämligen turordning fastställas för varje driftsenhet, om företaget består av flera sådana enheter. Med driftsenhet avses enligt förarbetena i princip sådan del av ett företag som är belägen inom en och samma byggnad eller inom ett och samma inhägnade om- råde, dvs. fabrik, butik, restaurang osv. (prop. 1973: 129 s. 260). Inom varje sådan driftsenhet skall det i vissa fall göras ytterligare en uppdel- ning av arbetstagarna. ”Särskild turordning” kan nämligen fastställas för varje kollektivavtalsområde. Slutligen kan enligt lagrummet i en del fall fastställas ”gemensam turordning” för de enheter som finns på samma ort. En annan föreskrift som kan påverka kretsen av arbetstagare som skall beröras av uppsägningsrisken är kravet att arbetstagaren — .för det fall omplacering behöver göras —- skall ha tillräckliga kvali-fikationer för det fortsatta arbetet. Olika yrkeskrav kan tydligen leda till ytterligare grupperingar av arbetstagarna. ' '

Enligt 3 & LAS är reglerna om turordning på sätt förut angetts dispo- sitiva i förhållande till kollektivavtal. Avtal om särregler har också träf- fats i flera branscher inom den privata arbetsmarknaden.

Flera lösningar är i och för sig tänkbara, när det gäller att på statens område närmare bestämma vilka tjänstemän som kan bli berörda av en uppsägning på grund av arbetsbrist. Bestämningen av denna uppsägnings- krets skulle exempelvis kunna ske med en första utgångspunkt i att tjäns-

• Sida 53
•  Original

Prop. 1974: 174 53

temännen i fråga var anställda hos staten eller inom samma förvaltnings- gren, myndighet, förvaltningsenhet, byrå e. (1. Bestämningen skulle också. kunna ske så, att den fick avse dem som var anställda inom det speciella verksamhetsområde som förordnandet på'den aktuella tjänsten avser. Härutöver krävs vissa kompletterande kriterier, till vilka jag strax åter- kommer. _

Enligt min uppfattning bör såsom" ”arbetsgivare” i den situation som nu är aktuell i första hand anses den statsmyndighet där tjänstemannen är anställd. Det innebär att i en myndighet, som har en enda förvalt- ningsenhet, bristen på arbetsuppgifter skall kunna sträcka sina verkning- ar över hela myndigheten. Detta bör framgå av en särskild'lagbestäm— - melse (41 5 första stycket Sth). Uttrycket myndighet får tolkas på sed— vanligt sätt. Vid myndighet som har flera skilda förvaltningsenheter — såsom fallet är med alla större myndigheter — synes det vara ända- målsenligt att kunna låta turordningslistan bara omfatta tjänstemän vid någon eller några av enheterna. I vad mån så skall ske syncs lämpligen böra bli föremål för överläggning mellan staten-arbetsgivaren och sådan arbetstagarorganisation som jämte staten är eller brukar vara part i kollektivavtal vilket rör den berörda tjänstemannakategorin. Uppnås enighet vid sådan överläggning, bör sålunda en uppdelning av turord- ningsförfarandet komma till stånd i enlighet därmed. Jag föreslår en lagregel av detta innehåll (41 å andra stycket Sth). Denna regel skall sålunda på det statliga området träda i ställetbl. a. för de- allmänna reglerna om driftsenhet och ort 22 & fjärde "stycket första och tredje meningarna LAS). Uppnås inte enighet vid överläggningen, skall enligt förslaget 41 & första stycket 5th tillämpas. Jag förutsätter att frågan om turordningskretsen genomgående kommer att tas upp till centrala överläggningar i så god tid att den kan regleras i förväg, dvs. innan någon enskild uppsägningssituation har blivit aktuell. Självklart kan man vid de centrala överläggningarna komma fram till att överlägg— ning skall äga rum på lokal nivå. Vem som skall företräda staten får ytterst bestämmas av regeringen eller, i fråga om arbetstagare vid riks- dagen eller dess myndigheter, av organ som riksdagen bestämmer (2 5 Sth; jfr avsnitt 9.8). Skall överläggning äga rum med lokal arbetstagar- organisation, bör denna kunna få fullmakt att företräda vederbörande huvudorganisation. Alternativt kan man välja utvägen att låta huvud- organisationcn i efterhand bekräfta överläggningsresultatct. Eventuellt , behövliga föreskrifter om överläggningsförfarandet torde kunna medde- las i kollektivavtal (jfr prop. 1973: 177 s. 37).

När så behövs, kan resultatet av överläggningarna meddelas genom föreskrifter som utfärdas i administrativ ordning.

Den möjlighet som föreligger enligt LAS (22 & fjärde stycket andra meningen) att använda avtalsområdet vid bestämningen av turordnings- . kretsen kan inte lämpligen användas generellt hos staten (jfr 41 & Stj'L).

• Sida 54
•  Original

Prop. 1974: 174 54

Ofta gäller ju nämligen samma statliga kollektivavtal så gott som alla tjänstemän hos myndigheten, oavsett deras yrkestillhörighet, arbetsupp- gifter o.d. I några spcciella fall, nämligen om avtalsstrukturen skil- jer sig från den som är vanlig på det statliga området, kan det emellertid komma att visa sig lämpligt att —- efter samråd med de berörda personal- organisationerna —— kunna avgränsa turordningen med hänsyn till avtals- område e. d. Jag syftar bl. a. på byggnadsfacket. För sådana och andra fall kan regeringen enligt förslaget meddela avvikande föreskrifter (39 5 Sth).

Avgränsningen vid bestämmandet av turordningen kan inte ske enbart med myndigheten eller förvaltningsenheten som utgångspunkt. Andra kriterier måste till. En lösning kunde vara att låta turordningen bestäm- mas efter tjänstetypen, dvs. begränsas till att avse innehavare av tjänst av en och samma typ. Det skulle innebära att e.o. tjänstemän togs upp på en lista, extra tjänstemän på en annan lista osv. Motiveringen härför skulle vara att innehavet av exempelvis en e. 0. tjänst anses ge ett bättre anställningsskydd än exempelvis innehavet av en extra tjänst. Man skulle också kunna göra bestämningen ännu snävare, närmast till tjänster av samma typ och med samma benämning — e.o. tjänst som byrådirektör osv. I—Iar förordnanden exempelvis som byrådirektör vid en myndighet anknutits till viss byrå e. (1. inom myndigheten, skulle kretsen också kunna begränsas i enlighet därmed.

I valet mellan olika lösningar som sålunda är tänkbara anser jag det emellertid vara mest ändamålsenligt att avgränsa tjänstemannakretsen enbart med hänsyn direkt till de arbetsuppgifter som bristen avser. Den turordningslista som skall ligga till grund för uppsägningsbeslutet bör alltså innefatta tjänstemän med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter, dvs. sådana arbetsuppgifter som i stort sett är av jämförbar beskaffen— het och inriktning.

Jag föreslår att bestämmelserna i Sth ges detta innehåll (41 å första och andra styckena).

Till frågan om särskilda skydclsregler för arbetstagare med nedsatt ar- betsförmåga (jfr 23 % LAS) återkommer jag i ett följande avsnitt (9.2.4).

9.2.3. Bestämning av tjänstemans' plats inom uppsägningskretsen

När myndigheten väl bestämt vilka tjänstemän som skall omfattas av turordningen och antecknat dessa på listan, uppkommer frågan om tjäns- temänncns inbördes ordning.

Av 22 å andra stycket LAS följer att arbetstagares plats inom turord- ningen i första hand bestäms av anställningstiden hos arbetsgivaren. En- ligt tredje stycket i samma paragraf skall äldre arbetstagare därvid räk— nas till godo viss extra tid. Dessa regler, som _ frånsett den särskilda beräkningsregeln för äldre arbetstagare -— torde stämma rätt väl med vad som hittillls har tillämpats inom det statliga området, bör gälla även

• Sida 55
•  Original

Prop. 1974: 174 55

där. Det torde därvid vara bäst förenligt med grunderna för LAS att —— även där det medför ändring av vad som hittills har tillämpats — i detta sammanhang se staten som en enda arbetsgivare (jfr prop. 197]: 107 s. 139; jfr även 4 % LAS).

Vad jag nu har sagt innebär att all anställningstid hos staten skall räk- nas tjänstemannen till godo, när myndigheten bestämmer hans placering i turordningen. Jag föreslår en lagregel därom (42 å andra stycket Sth). Med staten avses därvid —— liksom enligt 1 5 första stycket 5th —' de statliga myndigheterna, dvs. domstolarna och de statiga förvaltnings- myndigheterna samt riksdagen och dess myndigheter. Däremot bör an- ställningstid hos statligt bolag e. d. eller hos icke statlig arbetsgivare nor- malt inte medräknas. Föreligger med hänsyn till sambandet mellan an- ställningarna e. d. särskilda skäl, bör det dock vara möjligt att medge till- godoräknande även av sådan anställningstid. Som exempel härpå kan anföras att det gäller verksamhet som har blivit förstatligad, åtminstone i det fall att arbetstagaren var anställd inom den förstatligade verksam- heten vid den tidpunkt då förstatligandet ägde rum. Med förstatligande syftar jag på sådant statens övertagande av huvudmannaskap som har ägt rum exempelvis i fråga om det kommunala rätts- och polisväsendet och en del enskilda järnvägar (jfr prop. 1974: 88 s. 85, 174). Ytterligare ett exempel skulle kunna vara att det gäller en bussförare, som har varit anställd i ett av statens järnvägar helägt bussbolag och som senare har tillträtt en motsvarande statstjänst vid statens järnvägars busslinjer (jfr SOU 1973: 56 s. 101).

Lika litet som inom den privata sektorn bör man vid tillämpningen av 22 å andra och tredje styckena LAS göra avräkning för tjänstledig- heter av olika slag, när den statliga anställningstiden skall beräknas. En statstjänsteman bör således i regel få räkna sig till godo all den tid som han har varit tjänstledig t. ex. för studier etc. Detta bör gälla, trots att staten generellt sett beviljar tjänstledighet i betydligt större utsträck- ning än vad som är brukligt på den privata arbetsmarknaden (jfr t. ex. cirkuläret 1970: 388 om tjänstledighet med C-avdrag, m.m., ändrat se- nast 1971: 1196). Vid sådan tjänstledighet som har samband med förening av statligt reglerade tjänster (28—31 %% statstjänstemanna- stadgan 1965: 601) bör självfallet någon dubbel tillgodoräkning inte komma i fråga. Eventuellt kan avvikande bestämmelser behöva medde- las ("39 % Sth).

Det torde följa av grunderna för LAS att också suspensionstid i statlig tjänst skall räknas som anställningstid.

Enligt LAS skall vid lika anställningstid tjänstemännens plats i turord- ningen bestämmas med hänsyn till deras levnadsålder (22 å andra styc- ket tredje meningen). Denna bestämmelse bör enligt min mening tilläm- pas också inom statens område. Detsamma gäller föreskriften om till- räckliga kvalifikationer (22 å andra stycket sista meningen).

• Sida 56
•  Original

Prop. 1974: 174 56

När det gäller statlig anställning, kan det på— grund av statens allmänna ' ' funktion och statsförvaltningens uppbyggnad finnas anledning att -ta'viss hänsyn också till andra omständigheter än anställningstid och levnads- ålder. Vid bedömningen bör myndigheterna sålunda kunna väga in ange- lägenheten att uppfylla medborgamas anspråk på att myndigheterna på ett riktigt sätt fullgör sina rättskipnings- och förvaltningsuppgifter. Bland de senare syftar jag främst på sådana uppgifter-som innefattar myndig- ' hetsutövning. I det särskilda fallet kan därför avsteg från huvudreglerna vara motiverade exempelvis av önskvärdheten att säkra en med hänsyn till verksamheten lämplig sammansättning av arbetsstyrkan o. d. Jag för- ordar att i Sth tas in en bestämmelse av innehåll att vid bestämmandet av tjänstemans plats i turordning för uppsägning hänsyn skall tas också till kravet att myndigheten på ett riktigt sätt fullgör rättskipnings- eller förvaltningsuppgift (42 5). De nu anförda uttrycken används i samma be- tydelse som i nya RF. Det bör vid tillämpningen av den nu föreslagna bestämmelsen inte bli fråga om att ta hänsyn till annat än klart påvisbara skillnader från vad som gäller enligt 22'5 andra och tredje styckena LAS. Bestämmelsen bör med andra ord tillämpas med försiktighet. Jag erinrar i detta sammanhang också om "den överläggningsrätt som framgår av 29 5 3 och 32 & LAS och om den rätt att påkalla domstolsprövning av myndighetens bedömning som följer av 43 & 8th enligt förslaget.

Det har redan sagts att turordningslista enligt förslaget skall faststäl- las först när fråga om uppsägning har kommit .upp. Jag erinrar för tydlig— hets skull om att den av mig åsyftade listan kan uppta fler tjänstemän än dem som skall sägas upp. I konsekvens med nyssnämnda regel bör tjänstemannens plats inom den krets som har tagits upp på listan bara fastställas med den noggrannhet som behövs för att grunda myndighetens avgörande i det aktuella uppsägningsärendet. Två eller flera tjänstemän kan alltså komma att placeras lika på listan, givetvis förutsatt att det ändå klart framgår huruvida de med tillämpning av förut angivna prin- ciper skall sägas upp eller inte. Uttrycket ”turordning för uppsägning" i den föreslagna lagtexten är avsett att tolkas på detta sätt.

Frågan om hur det omplaceringsansvar som föreskrivs i 7 & LAS skall fullgöras inom det statliga området behandlas i det följande ( avsnitt 9.2.5 ).

9.2.4. Särskilt skydd för partiellt arbets/öra

I 23 & LAS finns en skyddsregel för arbetstagare som har nedsatt ar- betsförmåga Och som har beretts särskild sysselsättning hos arbetsgiva- ren. Regeln innebär att företräde i allmänhet skall ges åt sådan arbetsta- gare utan hinder av bestämmelserna i 22 å. .

Anförda lagregel bör utan jämkning kunna tillämpas också inom det statliga området.

I cirkuläret (1960: 553) angående anställningsvillkor-m.m. för par-

• Sida 57
•  Original

Prop. 1974: 174 57

tiellt arbetsföra inom statlig och statsunderstödd verksamhet (ändrat se— nast 1974: 533) har bl. a. meddelats bestämmelser om bibehållande i an- ställning av partiellt arbetsföra. Enligt dessa bestämmelser kan vissa ar- betsvårdsåtgärder vidtas. Har så skett, kan den situation som avses i 23 & LAS vara för handen. F. ö. erinras om att Kungl. Maj:t den 15 decem- ber 1972 har uppdragit åt statens personalnämnd att se över cirkuläret, m.m.

9.2.5 0mplaceringsansvaret

I 7 5 första stycket LAS föreskrivs att varje uppsägning, som sker - från arbetsgivarens sida, skall vara sakligt grundad. Enligt andra stycket föreligger inte saklig grund för uppsägning, om det skäligen kan krävas att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete "hos sig. Denna be- stämmelse gäller således bl. a., när det uppkommer fråga om uppsägning på grund av arbetsbrist. I förarbetena sägs att det i uttrycket ”skäligen kan krävas” ligger bl.a. att arbetstagaren skall ha tillräckliga kvalifika- tioner för det arbete vartill en omplacering kan komma i fråga (prop. 1973: 129 s. 243). I 22 % andra stycket sista meningen LAS finns en be- stämmelse av liknande innebörd (jfr prop. 1973: 129 s. 260). Kravet på tillräckliga kvalifikationer måste anses uppfyllt, även om den anställde behöver en viss, normal inlärningstid :för den nya tjänsten.

Ett motsvarande omplaceringsansvar åligger enligt LAS redan nu ock- så den statlige arbetsgivaren, eftersom 7 & gäller även statlig tjänst. Nå- gon särbestämmelse i fråga om detta ansvar behövs inte i Sth. Av för— arbetena till LAS framgår att omplaceringsansvaret enligt LAS är be— gränsat till att gälla inom anställningsmyndighetens verksamhetsområde ( prop. 1973: 129 s. 121 , jfr s. 243). Det står sålunda klartatt den centra— la omplaeeringsverksamhet som bedrivs inom statsförvaltningen utan begränsning till myndighetens verksamhetsområde går utöver det om- placeringsansvar som gäller enligt 7 & LAS (prop. 19.74: 88 s. 177).

Det statliga tjänstesystemet skulle emellertid vid omplacering enligt 7 & LAS kunna anses leda till en speciell svårighet. Det kan nämligen ibland vara nödvändigt att formellt säga upp en tjänsteman från en tjänst för att kunna placera om honom till en annan tjänst. Gäller det en omplacering som sker med tjänstemannens godkännande, anses dock en- ligt förarbetena en formell uppsägning av detta slag inte strida mot syftet med 7 & (se prop. 1974: 88 s. 177 ).

Ordningen för handläggningen av uppsägningsfrågan torde med till- lämpning av bestämmelsen i 7 & LAS bli i stort sett följande. När myn- digheten med tillämpning av tidigare angivna regler har gjort upp en slutlig lista över dem som skall anses berörda av arbetsbristen, har myn- digheten att pröva möjligheterna att placera om den eller de tjänstemän , som står i tur att bli uppsagda. Är det bara en enda tjänst som har dragits in, gäller prövningen huruvida den tjänsteman som står sist på listan —

• Sida 58
•  Original

Prop. 1974: 174 58

dvs. i allmänhet den som är yngst i statstjänst — kan omplaceras eller inte. Blir han omplacerad, förfaller frågan om entledigande av tjänste- mannen och ärendet kan avskrivas från vidare handläggning.—Kan han däremot inte omplaceras vare sig genom den egna myndighetens eller genom statens personalnämnds försorg, återstår att meddela beslut om hans uppsägning. Har t. ex. två tjänster dragits in. bör omplaceringsför- söket naturligen i första hand avse den som har den näst sämsta place- ringen på listan osv. i enlighet med förtursordningen till fortsatt arbete.

Vid omplaceringsförsöket bör myndigheten rimligen sträva efter att erbjuda tjänstemannen en tjänst som är så likartad med den innehavda tjänsten som möjligt.

I fråga om myndighetens omplaceringsansvar och tjänstemannens rätt till tjänsteförening (28—30 åå statstjänstemannastadgan) vill jag an- föra följande.

Gäller det uppsägning av en tjänsteman som redan förenar två statligt reglerade tjänster, kan i tillämpningen olika lösningar tänkas, när det på grund av arbetsbrist uppkommer risk för uppsägning från den högre tjänsten (den s. k. topptjänsten).

En lösning är att anse att tjänstemannen alltid skulle ha rätt till om- placering i det åsyftade fallet, dvs. rätt att kräva att myndigheten sö- ker placera om honom. Motiveringen härför skulle vara att en tjänste- man inte bör vara diskvalificerad från möjligheten till omplacering till en tjänst som är likartad 'med den utövade tjänsten bara därför att han också innehar en statligt reglerad s. k. bottentjänst. Han skulle såle— des ha rätt att dels komma i fråga för omplacering, dels kunna behålla sin bottentjänst. I förekommande fall får tjänstemannen sägas upp från topptjänsten. Det torde dock ligga i sakens natur att kravet på omplace- ringsåtgärder blir uttunnat, om de båda förenade tjänsterna lönemässigt ligger varandra nära.

En annan lösning är att ålägga tjänstemannen att välja huruvida han vill utnyttja den anställningstrygghet som ligger i tjänsteföreningssyste- met eller den anställningstrygghet som följer av LAS. Motiveringen här— för skulle vara dels att LAS inte har utformats med tanke på tjänsteför- eningssystemet inom den offentliga sektorn, dels att sistnämnda system torde vara avsett att skydda bl. a. samma intressen som LAS. Det är där- vid att märka att anställningsskyddet enligt LAS lika litet som det anställ- ningsskydd som åsyftas med det offentliga tjänsteföreningssystemet inne- bär någon lönegaranti. Detta alternativ bygger på att omplacering enligt 7 & LAS skulle kunna genomföras på så sätt att tjänstemannen övergår till att fullgöra arbetsuppgifterna i sin bottentjänst, varvid anställnings- förhållandet till det allmänna fortfar. Är spännvidden i lönehänseende mellan de båda förenade tjänsterna stor, ligger det kanske närmare till hands för tjänstemannen att i stället säga upp sig själv från bottentjäns- ten för att sikta på möjligheten av en omplacering till en med topptjäns-

• Sida 59
•  Original

Prop. 1974: 174 59

ten likvärdig tjänst. Men i sådant fall riskerar han att mista båda sina tjänster, nämligen om han inte blir omplacerad. Detta alternativ förut- sätter givetvis att frågan från myndighetens sida handläggs på ett sådant sätt att tjänstemannen får en reell möjlighet att välja den lösning han själv anser bäst.

Enligt min mening synes det förstnämnda alternativet, med rätt till omplacering, bäst förenligt med grunderna för LAS. Jag förordar så- ledes att en sådan lösning i regel tillämpas. Någon särskild lagbestäm- melse därom torde inte behövas.

I ett senare avsnitt (9.3.4) kommer jag till frågan hur omplacerings- rätten enligt LAS förhåller sig till företrädesrätten till ny anställning på statens område.

9.2.6 Frågan om ogiltigförklaring av uppsägning som strider mot tur- ord/zingsrcgel och om talan mot zzppsiigningrberiutet

Enligt gällande rätt kan ett myndighetsbeslut om uppsägning från statlig tjänst upphävas på den grund att beslutet är oförenligt med de turordningsregler som skall tillämpas enligt rättspraxis. Detta framgår av flera prejudikat i besvärsmål i anslutning till den före den 1 juli 1974 gällande lydelsen av 30 å andra stycket 5th. där uppsägningsgrun- derna angavs (jfr RÅ 1966 ref. 35, 1971 FÖ 2, även 1971 ref. 10: I; likaså regeringsrättens beslut den 2 oktober 1974 nr 2417-1974).

Av föreskriften att turordningsreglerna i LAS tills vidare inte skall gälla på det statliga tjänstemannaområdet (övergångsbestämmelserna till lagen 1974: 359) —- jämförd med 1 kap. 2 & andra stycket lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister (LRA) och med lagen (1965 : 276) om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut (omtryckt 1974: 385) — följer att en statstjänsteman alltjämt kan hos kammarrätt anföra besvär mot ett uppsägningsbeslut som en— ligt hans uppfattning strider mot de turordningsprincipcr som gäller på det statliga området (jfr även prop. 1974: 88 s. 184). Han kan så- ledes därvid eventuellt få uppsägningsbeslutet upphävt.

Enligt LAS däremot kan uppsägning, som angrips enbart på den grund att den strider mot bestämmelse om turordning, inte förklaras ogiltig. Ett brott mot-turordningsreglerna i LAS kan med andra ord bara föranleda skadeståndspåföljd (38 & LAS). En erinran om detta återfinns i 34 5 första stycket andra meningen (jfr prop. 1973:129 5. 276). Detta utgör en skillnad mot vad som enligt LAS gäller vid upp- sägning som inte är sakligt grundad. En sådan uppsägning kan näm- ligen på yrkande av arbetstagaren förklaras ogiltig (34 5 första stycket första meningen).

I sitt remissyttrande över betänkandet SOU 1973:56 framhåller Tjänstemännens ccntralorganisation (TCO) att det skulle innebära en klar försämring av den offentlige tjänstemannens rättsskydd om ifråga-

• Sida 60
•  Original

Prop. 1974: 174 - 60

varande bestämmelser i LAS gjordes tillämpliga på "det statligt reglerade området. Enligt TCO är det nödvändigt att införa särskilda bestämmel- ser, så att nuvarande regler alltjämt kan tillämpas. TCO säger sig inte kunna acceptera den betydande försämring som annars skulle bli följ- den. Som framhålls av föredraganden i prop. 1974: 88 (s. 172), förkla- rade pcrsonalorganisationerna också vid överläggningar i samband med beredningen av lagstiftningsärendet att de inte kunde godtaga den för- sämring av det gällande skyddet som ett införande av LAS:s bestäm- melser skulle innebära. .

Det föreligger sålunda krav på att tjänsteman även i fortsättningen på statens område skall kunna få ett uppsägningsbeslut upphävt på den grund att det strider mot turordningsregel. Under förarbetena till LAS har också från statsmakternas sida starkt betonats att en tillämpning av den nya lagstiftningen om anställningsskydd m.m. inte får föranleda avsteg i en för tjänstemännen oförmånlig riktning från den praxis i" uppsägningsfall som f. n. råder på det offentliga området ( prop. 1974: 88 s. 232 ; jfr även pr0p. ]:973: 129 s. 128, 1974: 88 s. 82, 169, 176).

Jag kommer i det följande att behandla frågan huruvida turord— ningstvister framdeles bör handläggas enligt LRA i stället för som hit— tills besvärsvägen. Genomförs en. sådan reform, skulle man — om sär- skilt undantag inte gjordes — mista den nuvarande möjligheten att få ett felaktigt beslut i en sådan fråga förklarat ogiltigt (jfr 34 & LAS). Jag delar emellertid organisationernas uppfattning att detta skulle inne— bära en icke godtagbar försämring av den befintliga anställningstrygg- - heten för statstjänstemännen. På grund härav bör," oavsett vad som skall gälla i fråga om rättegången, en särskild föreskrift tas in i Sth om att också sådan uppsägning som strider mot gällande turordnings- bestämmelse skall på talan av tjänstemannen förklaras" ogiltig (43 & första stycket). En sådan föreskrift stämmer, som framgått av vad jag tidigare har sagt, med vad som skall tillämpas vid uppsägning som inte är sakligt grundad. '

De särskilda bestämmelser som enligt LAS gäller i fråga om tvist om giltigheten av uppsägning (34 å andra och tredje styckena, 36 och 37 gg) bör göras tillämpliga också i fråga om turordningstvist på det statli- ga området (43 å andra stycket Sth). En följd därav blir att en kla- gande tjänsteman inte kan skiljas. från tjänsten så länge rättegång pågår (34 5 andra stycket LAS). Denna ordning stämmer överens med den som har tillämpats alltsedan Sth:s tillkomst. Den är också väl förenlig med synsättet att turordningsreglerna är att betrakta som bindande rätts- regler vilka ger arbetstagaren ett. rättsskydd som i sista hand kan häv- das vid domstol (prop. 1973: 129 s. 155). Men jag får också särskilt pe- ka på LAS:s bestämmelser-om' interimistiskt beslut (34 % sista stycket) och förlust av talan (37 å) och på möjligheten för part att föra faststäl- lelsetalan (4 kap. 6 % LRA). '

• Sida 61
•  Original

Prop. 1974: 174 . - 61

Återstår frågan huruvida talan mot sådant uppsägningsbeslut som stri— der mot turordningsregel bör prövas av allmän förvaltningsdomstol, av arbetsdomstolen i samtliga fall eller av arbetsdomstolen resp. tingsrätt i enlighet med reglerna i ?. kap.-LRA.

Visserligen innefattar nuvarande regler om besvärsrätt vissa fördelar. Den nuvarande ordningen med handläggning i förvaltningsdomstol har sålunda visat sig fungera väl. Det kan också möjligen vara ett intresse att dessa uppsägningsfrågor handläggs i samma ordning som exempelvis frågor om entledigande enligt 31 5 eller 32 5 första stycket a eller b Sth. Därtill kommer grundsatsen att enskilds möjlighet att besvära sig över myndighets beslut i'regel inte bör beskäras.

Som har anförts i prop. 1974: 77 (5.129) bör emellertid den'nuva- rande bcsvärsrätten slopas. Därigenom uppnår man ett system där. alla mål om uppsägning av statstjänsteman handläggs på samma sätt — nämligen enligt LRA —— vilket också är huvudregeln för arbetsmarkna- den i övrigt enligt 42 & LAS. Det innebär bl. a. fördelen av ökad munt- lighet i förfarandet. I anslutning till vad som uttalats om aVsaknaden av förhandlingsrätt i dessa frågor (prop. 1974: 77 s. 130) får jag hän- visa till att jag i det följande kommer att föreslå en särskild överlägg- ningsrätt i avtalsförbjudna tvistefrågor (avsnitt 9.4).

Med hänsyn bl. a. till önskemålet att kunna i en och samma ordning pröva både organiserades och oorganiserades klagomål mot samma tur— ordningslista skulle kunna övervägas att låta alla turordningstvister prö- vas av arbetsdomstolen. En sådan regel skulle kunna omfatta också tvister angående vilken turordning som skall gälla vid valet mellan flera arbetstagare som har företrädesrätt till ny anställning (se SOU "1974: 8 s. 10, 165).

För min del anser jag dock övervägande skäl tala för att låta upp- sägningsmål av förevarande slag handläggas i samma ordning som andra uppsägningsmål, dvs. vid arbetsdomstolen resp. tingsrätt. Därigenom undviker man också de problem som uppkommer, om den uppsagde till stöd för sin talan åberopar såväl turordningsbestämmelserna som t. ex. bestämmelsen om saklig grund.

I och med att LAS:s regler om turordning vid uppsägning görs till- lämpliga i de delar särbestämmelser inte meddelas i Sth eller i admi- nistrativ ordning, framgår det av 42 % LAS — jämfört med LRA — att tvist om tillämpning av LAS:s regler skall handläggas i samma pro'- cessuella ordning som andra uppsägningstvistcr. I 8th bör föreskrivas att också tvister om tillämpning av turordningsbestämmelserna i 5th eller i avvikande föreskrift, som avses där, skall handläggas i sådan ordning (nya 5.1 5). Därmed följer det av lagen om inskränkning i rät- ten att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut, att besvärsrätten slopats.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1974: 174 62

9.2.7. Per/nitrering

Enligt 24 & LAS gäller de i LAS upptagna reglerna om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist också vid permittering. Enligt 3 % LAS är bestämmelsen i 24 & dispositiv.

För tjänstemän inom den statliga förvaltningen saknas regler om permittering eller permitteringslön (jfr prop. 1973: 129 s. 43 , 1974 : 88 s. 79). Regler om löneavdrag, vilka företer vissa likheter med regler om permitteringslön, kan dock undantagsvis förekomma, när det gäller en del tjänstemän på det tidigare arbetarområdet. Därmed avses Skogstjäns- temän m. fl., vilka före den 1 januari 1972 innehade statlig arbetaran- ställning och vilka omfattas av särskilda kollektivavtal.

Trots att permittering knappast förekommer på statens område, anser jag det inte vara någon större olägenhet att göra bestämmelserna i LAS om turordning m.m. vid permittering 212—24 åå) tillämpliga i fråga om statstjänstemän. Detta innebär självfallet inte att permittering i fortsättningen får tillgripas i sådana fall där permitteringsinstitutet enligt gällande ordning över huvud taget inte förekommer (jfr prop. 1974: 88 s. 89 ).

9.2.8. Den lagtekniska lösningen

Av vad jag förut har anfört framgår att den lagtekniken i allmänhet bör väljas att Sth inte tillförs regler som följer redan av LAS. Det framgår också att det är i andra stycket i övergångsbestämmelserna till lagen (1974: 359) om ändring i 5th som det föreskrivs att bl. a. reglerna om turordning i LAS tills vidare inte gäller på Sth:s område. Jag har därför förordat att sistnämnda föreskrift upphävs genom en särskild lag om ändring i lagen 1974:359. Jag har vidare förordat att Sth ändras så, att därav i huvudsak framgår vilka avvikelser från de aktuella bestämmelserna i LAS som skall gälla på statens område.

På samma sätt som i 7 & tredje stycket Sth (senaste lydelse 1974: 359) bör, som redan nämnts, i fråga om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist behållas den möjlighet för regeringen att meddela avvikande föreskrifter som föreligger enligt 2 5 andra meningen LAS (39 _S Sth). Sådana föreskrifter bör givetvis tillkomma endast efter sam- råd mcd de fackliga organisationerna. Man når härigenom en viss mot- svarighet på det statliga området till den möjlighet som finns inom andra delar av arbetsmarknaden att i kollektivavtal efter hand göra nöd- vändiga kompletteringar och ändringar. Förhållandena kan nämligen i en del fall vara sådana att det även på statens område ter sig påkallat att använda ett enklare förfarande än lagstiftning. Därför bör regering- en även utan riksdagens medverkan kunna meddela såväl tillämpnings- föreskrifter till LAS och Sth som föreskrifter vilka i förevarande hän- seende avviker från nämnda lagar. Det sagda avser givetvis inte så-

• Sida 63
•  Original

Prop. 1974: 174 63

dana bestämmelser om statstjänstemännen som är att anse som grund- läggande (11 kap. 10 & nya RF). Jag erinrar om vad jag tidigare har anfört härom ( avsnitt 9.1 ).

För att klart markera att turordningsfrågorna inte är avtalstillåtna en- ligt 3 5 Sth bör i Sth tas in en uttrycklig hänvisning till LAS (39 5).

Som redan har nämnts gäller LAS inte tjänsteman i verksledande eller därmed jämförlig ställning (1 5 andra stycket 1). För att sådan tjänste- man på statens område skall omfattas av turordningsreglerna vid upp- sägning på grund av arbetsbrist måste en särskild föreskrift härom tas in i 5th på samma sätt som har skett i fråga om grund för uppsäg- ning m. m. i 30 5 andra stycket. Jag föreslår att så sker (39 å andra me- ningen). Det sagda avser naturligtvis bara tjänsteman med förordnande tills vidare (jfr 30 å). Samtidigt bör 30 å andra stycket ändras bl. a. så, att det avser även bestämmelserna i LAS angående tvist om giltigheten av uppsägning. I tredje stycket föreslås en formell justering. Jag får i fråga om den närmare utformningen av förslaget i denna del hänvisa direkt till den förordade lagtexten.

9.3 Företrädesrätt till ny anställning (återanställningsrätt), m. m.

9.3.1. Allmänna synpunkter

Som redan nämnts har bestämmelsen i 28 å i 1809 års RF om för— tjänst och skicklighet som enda grunder för tjänstetillsättning ansetts läg— ga hinder i vägen för särskilda regler om företrädesrätt till statlig an- ställning. I och med att nya RF träder i tillämpning den 1 januari 1975 torde detta hinder åtminstone delvis vara undanröjt (jfr prop. 1973: 129 s. 201). Där föreskrivs nämligen i stället att vid tillsättning av statlig tjänst avseende skall fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet (11 kap. 9 5 andra stycket). Med förtjänst avses enligt förarbetena och tidigare praxis närmast den vana som förvärvats genom föregående tjänstgöring (prop. 1973: 90 s. 405). Med skicklighet brukar förstås lämpligheten för befattningen, ådagalagd genom teoretisk och praktisk utbildning samt den dittillsvarande verksamhetens art. Av för- arbetena till nya RF framgår vidare att bl. a. också arbetsmarknadspoli- tiska och lokaliseringspolitiska hänsyn kan få vägas in vid bedömning- en (prop. 1973: 90 s. 406). Det sistnämnda innebär således en nyhet i förhållande till vad som gäller f. n.

Enligt 25 & LAS är den som på grund av arbetsbrist antingen har bli- vit uppsagd eller också inte har fått sitt förordnande förnyat, och så- lunda förvägrats fortsatt anställning, berättigad till visst företräde till ny anställning. Denna bestämmelse, som är dispositiv (3 5), gäller som re- dan sagts tills vidare inte på statens område (övergångsbestämmelserna till lagen 1974: 359).

Åtcranställningsrätten enligt LAS kan ses som ett exempel på de ar-

• Sida 64
•  Original

Prop. 1974: 174 64

betsmarknadspolitiska hänsyn som enligt nya RF kan ingå" som en av flera grunder för myndighets beslut'_i fråga om tillsättning av statlig tjänst. Den nya RF lägger sålunda i och för sig inte hinder i vägen för att regler om återanställningsrätt införs på det statliga området.

Jag förordar därför att även statstjänstemännen uttryckligen tiller- känns en återanställningsrätt av liknande innebörd somlden som gäller enligt LAS. Som jag redan har anfört är generella föreskrifter om åter- anställningsrätten enligt min mening att anse som sådana grundläggan- de bestämmelser om statstjänsternännens rättsställning som-enligt 11 kap. 10 5 nya RF skall meddelas i lag. I den mån bestämmelserna i LAS generellt behöver kompletteras eller förändras i fråga om statstjänste- män, kan detta därför lämpligen ske genom nya bestämmelser i Sth.

Den återanställningsrätt som enligt mitt förslag införs på det statliga området får sålunda delvis en annan utformning än den allmänna åter- anställningsrätten enligt LAS. Bedömningen i det enskilda fallet måste primärt utgå från grundlagen. Den kan således först i andra hand och inom ramen för grundlagens rekvisit grundas på LAS. Blir en tjänst ledig, kan även en icke företrädesberättigad söka tjänsten och konkur- rera med de företrädesberättigade. Därvid kan.— med tillämpning av grundlagsbestämmelsen »— exempelvis intresset att offentliga funktioner utövas av de för uppgifterna bäst skickade personerna finnas böra väga tyngre än det arbetsmarknadspolitiska intresset att anställa en företrä- desberättigad. Självklart är dock att en återanställningssökande får en starkare ställning efter grundlagsändringen. Som sökande till tjänsten kan också finnas tjänstemän som har anvisats av statens personalnämnd med tillämpning av omplaceringskungörelsen (1972: 156). Bland de sist- nämnda kan förekomma t. ex. sådan tjänsteman vid omlokaliserings- myndighet som enligt särskilt beslut av nämnden för vissa omplacerings- frågor bör undantas från flyttning från Stockholmsområdet. I fråga om tjänsteman som anvisas av personalnämnden bör framhållas att grund- lagsändringen medför att arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiska skäl i fortsättningen kan slå igenom med en helt annan styrka än f. n.

Avvägningen av de skilda hänsyn som skall tas kan alltså säkerligen bli en grannlaga uppgift. I tveksamma fall åligger det givetvis myndig- heten att handla så, att de grundlagsskyddade intressena inte träds för när. I praktiken torde dock risken för en ”konflikt” mellan RF:s och LAS:s regler bli ringa.

Den erinran om grundlagens bud som-f. 11. finns intagen i 4 & första stycket 5th hör till undvikande av varje missförstånd upprepas i detta sammanhang (44 å andra stycket). Därigenom markeras att bestämmel- serna om företrädesrätt till ny anställning inte skall innebära någon in- skränkning i fråga om de grunder, vid vilka enligt grundlagen avseende skall fästas vid tillsättning av statlig tjänst.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1974: 174 ' 65

9.3.2. Bestämning av återanställningskretsen

På motsvarande sätt som när det gäller uppsägning bestäms återan- ställningsrättens omfattning genom att en personkrets först fastställs.

Enligt 25 5 första stycket LAS gäller _— inom ett år från anställning- ens upphörande — företrädesrätten till ny anställning den verksamhet där arbetstagaren har varit sysselsatt förut. Enligt föredragande depar- tementschefen skall med uttrycket verksamhet inom den statliga sektorn förstås verksamhetsområdet för en viss myndighet (prop. 1973:129 5. 165, jfr även prop. 1971: 107 s. 148). En arbetstagare hos domänverket skall således enligt departementschefen ha företrädesrätt inom alla do- mänverkets förvaltningar, men inte exempelvis inom vägverkets verk— samhetsområde. Riksdagen godkände förslaget att myndighetens verk- samhetsområde skulle vara bestämmande för återanställningskretsens omfattning. Riksdagen fann emellertid därutöver att kretsens avgräns- ning bordc ske i närmare anslutning till bestämmelserna om turordning vid uppsägning (InU 1973: 36 s. 40). En föreskrift av denna innebörd togs in i 25 % tredje stycket. Har arbetsgivaren flera driftsenheter, skall sålunda företrädesrätten till ny anställning gälla bara den driftsenhet där arbetstagaren var sysselsatt, när den tidigare anställningen upphör- de. Vidare upptar 25 & tredje stycket föreskrifter rörande avtalsområde och ort av samma innehåll som motsvarande bestämmelser i 22 & fjärde stycke-t.

Av 25 å andra stycket LAS framgår att företrädesrätten tillkommer bara arbetstagare som har varit anställd hos arbetsgivaren under viss tid och som har tillräckliga kvalifikationer för den nya anställningen. Enligt 3 & är reglerna om denna åtcranställningsrätt på sätt förut angetts dis- positiva i förhållandc till kollektivavtal.

Den återanställningsrätt inorn myndighetens verksamhetsområde som alltså gäller enligt LAS bör, som jag redan har framhållit, i huvudsak kunna göras tillämplig även i fråga om den som är eller har varit för— ordnad på statlig tjänst (47 5 första stycket Sth). Återanställningsrätten enligt LAS gäller, för den som har sagts upp, redan under uppsägnings— tiden (prop. 1973'. 129 s. 265). Med ”arbetstagare” avses i bestämmel— serna om återanställningsrätt i LAS emellertid inte bara den som sålunda alltjämt är anställd utan också den vars uppsägningS- resp. förordnande— tid har löpt ut. I de nu föreslagna bestämmelserna i Sth används ut- trycket ”tjänsteman” på motsvarande sätt.

Förutom den modifiering av återanställningsrätten som betingas av 11 kap. 9 & andra stycket nya RF anser jag ytterligare en del ändringar motiverade av hänsyn till statsförvaltningens särart. Sist åsyftade änd- ringar hänger samman med de förhållanden jag redan berört vid be- handlingen av frågan om turordning vid uppsägning. Bestämmelserna om driftsenhet och ort i 25 % tredje stycket LAS bör sålunda lämpligen ersättas med bestämmelser som svarar mot dem som jag har föreslagit

• Sida 66
•  Original

Prop. 1974: 174 ' 66

i fråga om turordning vid uppsägning. Detsamma gäller den i nämnda lagrum gjorda avgränsningen av företrädesrätten efter avtalsområde. Jag föreslår således att lagrummet inte skall tillämpas vid tillsättning av statlig tjänst (47 & Sth). Även här kan det bli aktuellt att i ad- ministrativ väg meddela avvikande föreskrifter, givetvis efter samråd med de berörda personalorganisationerna (44 %).

9.3.3. Bestämning av återanställningsberärtigads plats inom kretsen

När det gäller att bestämma ordningen bland de återanställningsberät- tigade sinsemellan uppkommer i stort sett samma frågor som vid fast- ställandet av turordningen vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Som nämnts gäller enligt LAS i princip motsvarande turordningsregler vid återanställning som vid uppsägning (jfr InU 1973: 36 s. 40).

Av 26 % LAS följer bl. a. att företrädesberättigads plats inom kretsen bestäms med hänsyn i första hand till hans anställningstid hos arbetsgi- varen och i andra hand till hans levnadsålder. Motsvarande regler bör gälla inom Sth:s område. Därvid bör staten räknas som en enda arbets— givare på samma sätt som vid fastställande av turordning vid uppsäg- ning (48 _S Sth; jfr avsnitt 9.2.3 ).

Jag vill i sammanhanget peka på den överläggningsrätt som framgår av 29 ä 7 och 32 % LAS. Frågan om talan mot tillsättningsbeslutet tas upp i ett följande avsnitt (9.3.7).

9.3.4. Återanställnilzgsrä!ten vid omplacering ni./n. och vid tjänste- förening

Återanställningsrätten enligt LAS torde bara gälla vid ny anställning i egentlig mening. Den gäller följaktligen inte vid omplacering till annan tjänst hos samme arbetsgivare. I sådant fall anses nämligen inte själva anställningsförhållandet upphöra.

Motsvarande bör tillämpas på statens område. Ofta är en statstjänste- man utan närmare bestämning anställd exempelvis som kanslibiträde, by— råsekreterare etc. hos myndigheten och således i sin anställning inte knu- ten till vissa arbetsuppgifter eller till viss enhet. Omplaceringen kan då vanligen helt enkelt genomföras på så sätt att han tilldelas nya arbets— uppgifter oeh eventuellt flyttas till en annan enhet inom myndigheten.

Ibland är emellertid förordnandet sådant, att en beslutad omplacering i stället måste genomföras i den formen att tjänstemannen sägs upp eller säger upp sig själv från den ena tjänsten och förordnas på den andra tjänsten (jfr härom avsnitt 9.2.5 ). Även om tjänstemannen i sådant fall-. kan anses ha på grund av arbetsbrist tvingats lämna sin tidigare tjänst för att tillträda den tjänst till vilken han har blivit omplacerad, kan här givetvis inte föreligga någon återanställningsrätt.

Återanställningsrätten bör självfallet i allmänhet inte heller kunna åbe— ropas för befordran. I särskilda situationer bör detta dock kunna med-

• Sida 67
•  Original

Prop. 1974: 174 67

ges. Jag syftar exempelvis på situationer där den lediga tjänsten är lik- artad med den indragna men har fått höjd lönegradsplacering efter det att tjänstemannens anställning upphörde. Ett annat exempel kan vara de fall där det mellan de bägge likartade tjänsterna föreligger en löne— skillnad som enbart beror på olikheter i lönesystem, t. ex. på att lönen i den ena tjänsten till viss del är prestationsberocnde. Med hänsyn till det statliga tjänstesystemet bör Sth därför tillföras en särskild bestämmelse av innehåll att företrädesrätten till ny anställning inte" gäller till högre tjänst än den som det tidigare förordnandet avsåg, om inte särskilda skäl föranleder annat (45 % första meningen). I allmänhet bör den tjänst anses vara högst i vilken månadslönen är högst (jfr 3 & andra stycket statstjänstemannastadgan). Det torde utan vidare stå klart att återan- ställningsrätt inte tillkommer den som har skilts från statlig tjänst med stöd av 31 & Sth, även om sådant tvångsentledigande kan ha visst sam- band med driftsinskränkning (jfr 33 % LAS).

Det finns ytterligare ett läge där bl. a. det statliga tjänstesystemet kan motivera en särskild reglering på statens område. Jag syftar på det fall att det i ett ärende om tillsättning av en ledig statstjänst förekommer två kandidater till tjänsten, nämligen dels en tjänsteman som skall placeras om enligt 7 % andra stycket LAS, dels en förutvarande tjänsteman som har återanställningsrätt. I sådant fall bör enligt min mening tjänsten eventuellt kunna tillsättas med den tjänsteman som skall placeras om och som annars riskerar att bli uppsagd. Jag föreslår för tydlighetens skull en bestämmelse av innebörd att företrädesrätten till ny anställning inte gäller i konkurrens med omplaceringsrätt enligt 7 5 andra stycket LAS (45 5 andra meningen).

I detta sammanhang vill jag än en gång erinra om den särskilda om- placeringsverksamhet som staten — genom statsmakternas beslut — har åtagit sig utöver LAS. Denna verksamhet regleras bl.a. i den förut nämnda omplaceringskungörelsen. Bestämmelserna däri innebär att vissa tjänster inte utan medgivande av statens personalnämnd får ledigförkla- ras eller tillsättas av anställningsmyndigheten. Syftet med kungörelsen är främst att underlätta den omplaceringsverksamhet som bedrivs av perso— nalnämnden. Men kungörelsen innebär inte på samma sätt som LAS nå- gon lagfäst företrädesrätt för den omplaceringssökande. Den berörs där- för inte direkt av bestämmelserna i LAS om företrädesrätt till ny anställ- ning. Jag vill också erinra om att det av LAS följer att en omplace- ringsstikancle som inte har blivit uppsagd inte heller har företrädesrätt till ny anställning enligt LAS. Detsamma gäller en visstidsanställd vars anställningstid ännu inte har löpt ut. Som framgått kan den "ändring som Skett genom att bestämmelsen om grund för tjänstetillsättning i 28 5 i 1809 års RF ersatts med den förut anförda bestämmelsen i 11 kap. 9 & andra stycket i 1974 års RF få särskild betydelse i sådant tillsättningsärende där sökande har anvisats av personalnämnden av arbetsmarknads- eller lokaliseringspolitiska skäl.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1974: 174 68

I linje med vad jag förut har anfört angående omplaceringsansvaret enligt LAS ( avsnitt 9.2.5 ) bör på statens område återanställningsrätt anses föreligga även för den som förenar två eller flera tjänster. Den som har sagts upp från den högre tjänsten eller som vid tidsbegränsat förord- nande har förvägrats fortsatt anställning i den tjänsten bör således ha fö— reträdesrätt till ny anställning. även om han har kvar den lägre tjänsten. Däremot uppkommer naturligtvis inte någon återanställningsrätt på grund av att anställning har upphört i samband med otillåten förening av tjänster.

9.3.5 För arandet vid anmälan av aux )råk å återanställnin .rrätt m. m. I ;

Enligt 27 5 första stycket LAS förutsätter återanställningsrätten att den som gör anspråk därpå också anmäler detta anspråk till arbetsgiva- ren. När det gäller statsanställning, bör sådan anmälan enligt min mening lämpligen göras hos anställningsmyndigheten. Det äri allmänhet samma myndighet som den som har meddelat uppsägningen resp. beslutat att inte förlänga en tidsbegränsad anställning. Med hänsyn bl.a. till det skriftliga förfarande som allmänt tillämpas i administrativa ärenden. inom statsförvaltningcn bör för ordningens skull anmälan göras skrift- ligen.

Jag föreslår därför att i Sth föreskrivs att anmälan enligt 27 5 första stycket LAS för att vara giltig skall göras skriftligen hos anställnings— myndigheten (49 % första stycket). Detta bör anges i beslut om uppsäg- ning och i underrättelse om att tidsbegränsat förordnande inte kommer att förnyas, när det är arbetsbrist som har motiverat att anställningen inte skall fortsätta (49 å andra stycket Sth; jfr 9 5 andra stycket, 16 & andra stycket LAS). _

Enligt 27 å andra stycket LAS är företrädesrätten förfallen, om ar- betstagaren avvisar erbjudande om ny anställning som han skäligen hade bort godtaga. Sistnämnda bestämmelse bör tillämpas också på det statliga området. För bedömningen i de särskilda fallen bör man — så— som anförs i prop. 1973: 129 (s. 168) — kunna finna ledning i den praxis som gäller ifråga om villkoren för stöd vid arbetslöshet. Därtill kommer bl. a. den praxis som har utvecklats vid tillämpningen av 8 a & omplace— ringskungörclsen. Där lämnas nämligen vissa föreskrifter som också av- ser bl. a. det fallet att en tjänsteman vägrar godtaga anvisning eller an— ställning på tjänst som han skäligen borde kunnat godtaga.

Blir tjänst ledig, bör den som vederbörligen anmält anspråk på åter— anställningsrätt naturligtvis anses som sökande till tjänsten, om denna omfattas av anspråket.

9.3.6 Ledigkngörande m. m.

I anslutning till reglerna om återanställningsrätt uppkommer fråga i vad mån gällande bestämmelser om ledigkungörande av tjänst behöver

• Sida 69
•  Original

Prop. 1974: 174 69

ändras (6 5 Sth, 10—14 åå statstjänstemannastadgan). Liksom den ba- komliggande grundlagsbestämmelsen om grunderna för beslut om tjäns— tetillsättning saknar dessa bestämmelser motsvarighet på den privata ar- betsmarknaden.

Jag begränsar mig nu till att betona att det, vid bedömningen av frå- gan om ändring. självfallet skall tas tillbörlig hänsyn till de intressen som grund]agsbestämmelsen avser att skydda och till personalorganisa- tionernas önskemål. ]. den mån bestämmelserna om kungörelseförfaran— det bedöms böra ändras, kan en sådan ändring göras genom att änd- ringen införs i statstjänstemannastadgan eller annan administrativ för— fattning med stöd av 6 & 5th.

Jag vill i sammanhanget erinra om cirkuläret (1974: 534) till stats- myndigheterna om anmälan av personalantagning, m.m. Därav följer bl. a. att myndighet som avser att anställa civil personal vanligen skall anmäla detta till den offentliga arbetsförmedlingen. Syftet därmed är enligt cirkuläret att lämna arbetsförmedlingen tillfälle att anvisa sö- kande. Det är dock att märka att anmälan inte behöver göras bl. a. vid anställning av en person ”som har företrädesrätt till anställningen”.

9.3.7. Talan mot beslutsam strider mot f("ireträdesrcgel

Enligt särskilda regler, som finns intagna främst i 18 & allmänna verksstadgan (1965: 600, ändrad senast 1971: 1041), förs talan mot stats— myndighets beslut bl. a. i tjänstetillsättningsärenden hos Kungl. Maj:t genom besvär, om annat inte särskilt föreskrivs. I förvaltningslagen ges vissa'bestämmelser om besvär. Där föreskrivs bl. a. att talan mot sådant beslut av myndighet som kan överklagas genom besvär får föras av den som beslutet angår, om det har gått honom emot (11 å).

Enligt den nya trygghetslagstiftningen skall talan mot felaktig tillämp- ning av reglerna i LAS om företrädesrätt till ny anställning föras hos ar- betsdomstolen eller hos tingsrätt (42 & LAS, ändrad senast 1974: 378, samt 2 kap. 1 och ?. åå LRA).

Godtas vad jag har föreslagit, införs även på det statliga området reg- ler om företrädesrätt till ny anställning, låt vara att denna återanställ- ningsrätt på grund av bestämmelsen i 11 kap. 9 & andra stycket nya RF kommer att delvis få en annan innebörd än den återanställningsrätt som gäller på andra områden. Därmed uppkommer frågan om vilken hand- läggningsordning som lämpligen bör tillämpas vid talan mot statlig myn- dighets beslut i ärende om tjänstetillsättning, när l-rlaganden gör gällande att beslutet strider mot bestämmelse om företrädesrätt till ny anställ- ning.

För egen del anser jag att mål om tillämpning av de nya bestämmel- serna bör handläggas i samma ordning som andra mål om tjänstetillsätt— ning. En sådan regel är enligt min mening bäst ägnad att skapa en en- hetlig rättstillämpning på det offentliga området. Den är vidare moti—

• Sida 70
•  Original

Prop. 1974: 174 70

verad av starka praktiska skäl. Överprövningen av myndighets beslut i ärenden av i huvudsak samma slag bör naturligtvis så långt möjligt ske i samma ordning. En anordning med domstolsprövning torde 'desstitom svårligen kunna förenas med föreskriften i ll. kap. 9 % första stycket nya RF att tjänst vid domstol eller vid förvaltningsmyndighet som lyder under regeringen skall tillsättas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer.

I 5th bör därför föreskrivas att 42 & LAS, vari hänvisas till LRA. inte skall tillämpas i fråga om tvist som rör företrädesrätt till ny anställning (51 å andra stycket). Det innebär att någon möjlighet till skadestånd en— ligt LAS inte föreligger. I stället blir de nyss anförda besvärsreglcrna till- lämpliga. Genom att anföra besvär över tillsättningsbeslutet kan den återanställningsberättigade hävda sin rätt och i förekommande fall cr- hålla anställning på tjänsten.

9.3.8. Den lagtekniska läsningen

I fråga om återanställningsrätten föreslår jag. samma lagtekniska lös- ning som när det gäller turordning vid uppsägning på grund av arbets— brist m. m. (jfr avsnitt 9.2.8). Även i fråga om tjänsteman i verksledandc eller därmed jämförlig ställning gäller naturligtvis återanställningsrätteh enligt förslaget bara sådan tjänste-man som har blivit uppsagd eller vars förordnandetid har löpt ut (44 & första stycket andra meningen 5th, 25 5 första stycket LAS). Tjänsteman med fullmakt eller konstitutorial berörs givetvis över huvud taget inte av vare sig återanställningsreglerna eller turordningsreglerna. '

9.4. Särskild överläggning i avtalsförbjuden tvistefråga

Av 4 kap. 7 & LRA framgår att förhandling mellan parterna i regel skall föregå väckande av talan i arbetsdomstolen (jfr 37 å andra stycket _ LAS). Detta gäller inte, i den mån tvisten rör fråga som är avtalsförbju— den enligt 3 5 5th eller 2 % kommunaltjänstemannalagen (prop. 1974: 77 s. 174).

Jag föreslår en komplettering härtill. Beträffande sådana tvister om avtalsförbjudna frågor som skall handläggas enligt LRA bör sålunda uppställas ett mot nämnda förhandlingskrav korresponderande krav på särskild överläggning mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Därmed vinner man större likformighet i behandlingen av avtalstillåtna och avtalsförbjudna frågor. Detta synes vara av värde från både principiell och praktisk synpunkt.

De nya bestämmelserna kan lämpligen tas in i Sth (52 å) och kom— munaltjänstemannalagen (7 €). Däri bör anges att kravet på överlägg- ning gäller bara i tvist där talan skall väckas vid arbetsdomstolen. Be- stämmelserna avser således inte sådana fall som enligt LRA skall göras anhängiga vid tingsrätt.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1974: 174 71

I lagrummen bör i fråga om uppsägningstvister också föreskrivas att vid tillämpning av 37 & andra-stycket LAS överläggningen skall jäm- ställas med förhandling som där sägs. Det innebär att gällande talefrist kan förlängas så, att den går ut först två veckor efter det att överlägg- ningen avslutats. Såvitt jag nu kan finna, behövs inte någon motsvarande föreskrift i fråga om andra tvister för vilka talefrister gäller.

Bestämmelserna i 4"kap. 7 & LRA om talans upptagande till prövning vid arbetsdomstolen m. m. bör ändras så, att de blir tillämpliga också på överläggning enligt förslaget.

Bland aktuella avtalsförbjudna frågor, som kan bli föremål för ar- betstvist, kan nämnas frågor om tidsbegränsning av statligt reglerad an- ställning ( avsnitt 9.5 ) eller uppsägning från sådan anställning (jfr av- snitt 9.2.6). Ett överläggningsförfarande i sådana fall torde kunna tjäna ett viktigt syfte. Vid meningsskiljaktighet i fråga som berör en enskild tjänsteman ävensom i frågor av principell räckvidd kan en överläggning sålunda få stor betydelse för att få meningsskiljaktigheten ur världen.

Jag anser mig kunna förutsätta att den part som bereds tillfälle till särskild överläggning i allmänhet också hörsammar kallelsen.

Frågan om vem som skall företräda den offentlige arbetsgivaren kan eventuellt behöva preciseras närmare, exempelvis när det gäller skol- väsendet. Detta torde kunna ske i form av föreskrifter meddelade utan riksdagens medverkan. Därvid bör på vanligt sätt samråd äga rum med de anställdas organisationer.

Det får överlämnas åt arbetsdomstolen att genom sin praxis närmare bestämma vilka krav som bör ställas på utredningen om att inbjudan till särskild överläggning har lämnats motpart och om att sådan över- läggning har ägt rum.

9.5. Prövning av tidsbegränsat förordnande på statlig tjänst

Av 5 % LAS framgår i vilka fall anställningsavtal får träffas att avse begränsad tid eller visst arbete. Enligt förarbetena till LAS skall avtal. som har träffats i strid mot 5 %, få den verkan att avtalet i stället skall anses som ett avtal om tillsvidareanställning (prop. 19731129 s. 147).

Bestämmelsen i 5 % gäller inte på det statliga området. Med utgångs- punkt i LAS har i stället i 7 & tredje stycket 8th (ändrad 1974: 359) tagits in en bestämmelse om tidsbegränsning av förordnande. Enligt sist- nämnda bestämmelse får, om inte annat följer av föreskrifter som Kungl. Maj:t meddelar, förordnande meddelas för bestämd tid eller tills vidare längst till viss tidpunkt bara om det föranleds av arbets- uppgifternas särskilda beskaffenhet eller om anställningen gäller prov- tjänstgöring, praktikarbete eller vikariat. Motsvarande gäller f.ö. en- ligt 10 å andra stycket stadgan om vissa tjänstemän hos kommuner m.fl. (ändrad 1974: 369). Ytterligare bestämmelser i ämnet finns f.n.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1974: 174 72

i kungörelsen (1974: 609) om tidsbegränsning av statligt lönereglerad anställning, m.m. Denna kungörelse gäller till utgången av år 1974.

Av LAS följer således att sådant avtal om anställning för begränsad tid eller för visst arbete som har slutits i strid mot bestämmelsen i 5 % LAS skall anses som ett avtal om tillsvidareanställning.

Enligt min mening bör motsvarande tillämpas även i fråga om an- ställning hos staten. Men inom den statliga sektorn regleras frågan i offentligrättslig ordning (jfr 3 % Sth). Det är myndigheten som prövar frågan om förordnande på tjänst. Dess avgörande är att betrakta som en förvaltningsakt. Det synes därför oklart vad som gäller i fråga om så- dant myndighetsbeslut om tidsbegränsning av förordnande som strider mot bestämmelserna i 7 & tredje stycket Sth eller mot de föreskrifter som avses däri.

Jag föreslår att i Sth tas in en bestämmelse om att förordnande som har meddelats i strid mot 7 % tredje stycket eller mot föreskrift, som avses där, på yrkande av tjänstemannen skall förklaras gälla tills vi- dare utan tidsbegränsning (7 & fjärde stycket).

Enligt nuvarande 39 a & (införd 1974: 383) Sth skall mål om tillämp- ning bl.a. av 7 & tredje stycket Sth eller av föreskrift som meddelats med stöd därav handläggas enligt LRA. Jag föreslår att detta skall gälla också mål om tillämpning av den nya bestämmelsen i fjärde stycket (nya 51 å).

Bestämmelser som svarar mot 7 & fjärde stycket Sth enligt förslaget kan i fråga om den icke statliga delen av det statligt lönereglerade om- rådet meddelas utan riksdagens medverkan, t. ex. i stadgan om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl. och i skolstadgan.

Jag erinrar om vad jag har föreslagit beträffande särskild överlägg- ning i avtalsförbjudna frågor ( avsnitt 9.4 ).

9.6. Utlännings tillträde till offentlig tjänst

9.6.7. Allmänna synpunkter

Av bestämmelserna i 11 kap. 9 % tredje stycket nya RF framgår att utlänning i princip är likställd med svensk medborgare i fråga om möj- ligheterna att erhålla tjänst eller uppdrag hos staten eller kommun. Direkt i RF görs emellertid ett antal undantag från denna grundsats be- träffande särskilt betydelsefulla tjänster och uppdrag. och RF gör det vi— dare möjligt att i lag eller enligt. förutsättningar som anges i lag förbe— hålla också andra offentliga tjänster och uppdrag än de i RF uppräk- nade åt svenska medborgare.

I fråga om statliga tjänster och sådana kommunala tjänster som till- sätts av statligt organ har hittills gällt den motsatta grundsatsen. Sådana tjänster har på grund av bestämmelserna i 28 5 första stycket i 1809 års RF ansetts vara i princip förbehållna svenska medborgare. Att utlän-

• Sida 73
•  Original

Prop. 1974: 174 73

ningar nu likställs med svenska medborgare har sin grund i intresset av att erhålla så kvalificerade innehavare av de statliga tjänsterna som möj- ligt och i önskemålet om en intensifiering av det mellanfolkliga samar- betet (jfr prop. 1960: 143 s. 21 f och prop. 1973: 90 s. 406).

Vad gäller sådana kommunala tjänster som tillsätts av kommunerna själva innebär den nya RF däremot i de flesta fall inte någon förändring i det rådande rättsläget. I fråga om sådana tjänster har det redan tidi- gare i princip rått frihet att anställa utlänningar. Som exempel på un- dantag från denna regel kan nämnas lärartjänster.

För innehav av statliga och kommunala uppdrag krävs f.n. i ganska stor utsträckning svenskt medborgarskap på grund av bestämmelser i de författningar som reglerar uppdragen i övrigt.

Det mest påtagliga resultatet av den nya grundlagsregleringen blir så- ledes att statliga myndigheter vid tjänstetillsättningar efter den 1 januari 1975 i princip inte längre skall göra någon skillnad mellan utlänningar och svenska medborgare grundad enbart på medborgarskapet. Emeller- tid medför bl. a. hänsynen till rikets säkerhet och önskemålet, att endast svenska medborgare skall kunna fatta beslut som på ett mera ingripande sätt berör enskildas rättsliga ställning, att man måste göra ett stort antal undantag utöver vad som framgår direkt av RF från grundsatsen om ut- lännings likställdhet med svensk medborgare. Det blir därför nödvändigt att innan den nya RF träder i tillämpning besluta om de ytterligare bestämmelser som krävs för att man efter den 1 januari 1975 skall kunna förbehålla tjänster för svenska medborgare i behövlig omfatt- ning. Detta har också förutsatts under förarbetena till den nya RF (jfr prop. 1973: 90 s. 407).

Grundlagberedningen (GLB) har i sitt betänkande (SOU 1972: 16) med förslag till följdändringar till författningsreformen föreslagit att den lagreglering som gäller frågan om inskränkningar i möjligheterna för utlänning att vinna tillträde till statlig eller kommunal tjänst i största möjliga utsträckning samlas i. stats- och kommunaltjänstemannalagarna. Bercdningens förslag innebär i sina huvuddrag att vissa lätt avgräns- bara kategorier av tjänster som skall vara förbehållna svenska medbor- gare anges direkt i lagtexten samt att stats- och kommunaltjänstemanna- lagarna i övrigt endast innehåller bemyndiganden för regeringen att in- om vissa angivna ramar bestämma i vilka fall statliga och kommunala tjänster skall vara förbehållna svenska medborgare. Regeringens beslut skall kunna ha formen såväl av generella föreskrifter som av konkreta avgöranden i särskilda fall.

Jag delar GLB:s uppfattning att en reglering som på detta sätt i hu- vudsak lägger i regeringens hand att avgöra vilka konkreta tjänster som skall vara stängda för utlänningar medför de bästa möjligheterna att åstadkomma en lämplig avvägning mellan, å den ena sidan, önskemålet att effektivt kunna använda utlänningar i svensk offentlig tjänst och, å

• Sida 74
•  Original

Prop. 1974: 174 74

den andra, behovet av att reservera vissa uppgifter för svenska medbor- gare. Som beredningen framhåller skulle en uttömmande uppräkning i lag av alla de tjänster som berörs resultera i en lagstiftningsprodukt som blev synnerligen svåröverskådlig och i behov av ständiga ändringar. Lösningen att genom allmänt utformade lagbestämmelser utestänga ut- länningar från vissa kategorier av tjänster skulle, å sin sida, dels med- föra tolkningssvårigheter, dels medföra risk för att också en del tjänster som man vill hålla öppna för utlänningar kom att reserveras för svenska medborgare. .

Den nya RF kräver att förutsättningarna för att uppställa krav på svenskt medborgarskap för tillträde till bl. &. statliga tjänster anges i lag. Riksdagens inflytande över hithörande frågor bör, som GLB har före- slagit, säkras genom lagregler som innebär att regeringens kompetens att förbehålla tjänster åt svenska medborgare begränsas till att avse en— dast tjänstekategorier i fråga om vilka det föreligger ett särskilt behov av sådan kompetens.

Av vad jag nu har sagt framgår att jag i allt väsentligt ansluter mig till den lösning som har förordats; av GLB och som i sina grunddrag har lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Jag vill emellertid före- slå en del, huvudsakligen mer detaljbetonade, avvikelser från beredning- ens förslag.

GLB har lagt fram förslag till bestämmelser inte bara i 5th utan också i kommunaltjänstemannalagen. Emellertid har kommunerna, som jag nyss nämnt, hittills ansetts i princip ha frihet att anställa utlän— ningar. I sammanhanget bör vidare beaktas att särskilda sakkunniga f.n. utreder frågan om kommunal rösträtt och valbarhet för invand- rare. 1 den mån invandrare skulle bli valbara till kommunala organ, finns det uppenbarligen inte någon anledning att kräva svenskt med- borgarskap av de tjänstemän som biträder dessa organ. De angivna omständigheterna medför att det. inte nu kan komma i fråga att annat än i mycket obetydlig omfattning — t. ex. i fråga om vissa särskilt käns- liga tjänster inom den specialreglerade kommunala förvaltningen — ute- stänga utlänningar från kommunal tjänst. Jag anser därför inte att det finns något behov av en sådan regel i kommunaltjänstemannalagen som GLB har föreslagit. I den mån man anser sig böra kräva svenskt med- borgarskap som villkor för tillträde till en viss tjänst inom den special- reglerade kommunala förvaltningen bör detta krav tas in i den lag- stiftning som reglerar verksamheten i fråga.

GLB har föreslagit att det direkt i Sth uppställs krav på svenskt medborgarskap endast för tillträde till ett par kategorier tjänster, näm- ligen militära och civilmilitära sådana. Den föreslagna lagtexten öppnar å andra sidan inte någon dispensmöjlighet i fråga om dessa tjänster. Jag anser att man, i syfte att göra regleringen så klar och lättillämpad som möjligt, bör ansluta sig till de principer som kommer till uttryck i

• Sida 75
•  Original

Prop. 1974: 174 75

den föreslagna bestämmelsen. Detta innebär att endast sådana tjänste- kategorier, som dels är särskilt betydelsefulla från de här aktuella syn- punkterna, dels är lätt avgränsbara, dels utan undantag skall förbe- hållas svenska medborgare, anges direkt i Sth. Man bör t.ex. inte låta det lagfästa kravet på svenskt medborgarskap omfatta samtliga tjänster inom det militära försvaret eftersom det, såvitt gäller civila tjänster vid försvarsmakten, kan bli aktuellt med individuella undantag från ett sådant krav. Jag föreslår därför att man godtar den av GLB föreslagna regeln om militära och civilmilitära tjänster.

Enligt min uppfattning finns det ytterligare ett par kategorier av tjäns- ter som, i likhet med de militära och civilmilitära tjänsterna, med fördel kan förbehållas svenska medborgare genom bestämmelser direkt i Sth. RÅ har i sitt remissyttrande över GLB:s förslag uttalat att åklagares eller polismans befogenhet över huvud taget inte borde utövas av annan än svensk medborgare. Bestämmelser av denna innebörd borde enligt RÅ tas in i lagtexten. Jag ansluter mig till denna uppfattning. Be- greppen åklagare och polisman är båda klara till sin innebörd och båda dessa tjänstekategorier är av den karaktären att de inte i något fall bör stå öppna för andra än svenska medborgare. Jag kan i sammanhanget erinra om att krav på svenskt medborgarskap för innehav eller utövande. av domartjänst finns intaget redan i grundlagstexten. Jag föreslår så- ledes att bestämmelsen i Sth skall innehålla en föreskrift att endast den som är svensk medborgare får inneha eller utöva militär eller civil— militär tjänst eller tjänst som åklagare eller polisman.

GLB:s förslag innebär i övrigt att regeringens kompetens att stänga tjänster för utlänningar begränsas till att avse tjänst med vilken är för- enad myndighetsutövning, uppgift att företräda riket eller åliggande av betydelse för rikets säkerhet. Förslaget har i denna del inte föranlett någon erinran under remissbehandlingen, och det torde i stort sett träffa de kategorier i fråga om vilka det är särskilt betydelsefullt att regeringen får besluta. Vissa smärre modifikationer är dock nödvändiga.

Det område som enligt GLB:s förslag överlämnas till regeringen torde i några hänseenden vara för snävt tilltaget. Enligt min uppfattning är den verksamhet som bedrivs inom regeringskansliet och i utrikesförvalt— ningen av den beskaffenhet att det stora flertalet tjänster där bör vara förbehållna svenska medborgare. De kriterier för att utestänga andra än svenska medborgare som uppställs i beredningens förslag täcker emeller— tid endast en del av behovet inom de nu nämnda verksamhetsområdena. Även tjänster som inte är förenade med myndighetsutövning. uppgift att företräda riket eller åliggande av betydelse för rikets säkerhet bör på dessa områden kunna förbehållas svenska medborgare. Jag föreslår därför att regeringen i Sth ges en generell behörighet att förbehålla svenska medborgare tjänster i regeringskansliet och utrikesförvaltningen.

Vad beträffar innebörden av begreppet myndighetsutövning hänvisar

• Sida 76
•  Original

Prop. 1974: 174 76

GLB till uttalanden i ämbetsansvarskommitténs betänkande (SOU 1972: 1) Ämbetsansvaret II s. 129 f. Jag kan också nämna att justitiemi- nistern har utförligt diskuterat begreppet i prop. 1971: 30 med förslag till förvaltningsrättsreform, del 2, s. 334, och i prop. 1972: 5 med förslag till skadeståndslag, s. 498 ff. Begreppet myndighetsutövning förekom- mer vidare bl. a. i 11 kap. 6 5 nya RF. Sammanfattningsvis kan sägas att med myndighetsutövning förstås utövning av befogenhet att bestäm— ma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller an- nat jämförbart förhållande (jfr 3 % första stycket förvaltningslagen).

Det torde förhålla sig så att ett mycket stort antal statliga tjänster på olika nivåer kan vara förenade med myndighetsutövning i någon form. Det torde inte vara nödvändigt att kräva svenskt medborgarskap som villkor för tillträde till alla sådana tjänster. Att i lagtexten skilja ut de typer av myndighetsutövning som skall kunna förbehållas svenska med- borgare i motsats till övriga former av sådan verksamhet torde emeller- tid inte vara möjligt. Jag föreslår därför att GLB:s förslag i denna del godtas. Självfallet är emellertid att regeringen måste utnyttja ett bemyn- digande av nu diskuterat slag på sådant sätt att de syften som ligger bakom den nya grundlagsregleringen inte äventyras.

Vad gäller innebörden av det i GLB:s förslag uppställda kriteriet ”uppgift att företräda riket” hänvisar beredningen till vissa uttalanden i betänkandet (SOU 1963: 7) Utlännings tillträde till offentlig tjänst, s. 29. Enligt dessa uttalanden åsyftas med ifrågavarande bestämning tjäns- terna i den diplomatiska och konsulära karriären samt de tjänster som innehas av personer, som utan att tillhöra denna karriär har knutits till utrikesrepresentationcn för vissa bestämda uppgifter, t. ex. press-, han- dels-, lantbruks- och andra specialattachéer, samt Vissa kategorier admi- nistrativa befattningshavare.

Det är tydligt att de nu nämnda kategorierna av tjänster samtliga om- fattas av det av mig föreslagna kriteriet ”tjänst i utrikcsförvaltningeif'. Något behov av att behålla bestämningen ”uppgift att företräda riket” föreligger därför inte. Däremot bör man vid utformningen av bestäm- melserna i Sth beakta att ärenden som kräver internationella kontakter eller i övrigt har internationella aspekter under senare decennier har bli- vit allt vanligare hos statliga organ utanför utrikesförvaltningen. Som exempel på detta kan nämnas SIDA, kommerskollegium, exportkredit- nämnden och de svenska biståndskontoren i utlandet. Enligt min mening bör regeringen ges behörighet att också i fråga om myndigheter och andra organ utanför den egentliga utrikesförvaltningen reservera tjänster, vilkas innehavare sysslar med internationella frågor, för svenska med- borgare. Jag föreslår därför att det i Sth som en grund för att ute- sluta utlänningar från tjänst anges att med tjänsten kan vara förenad handläggning av frågor som rör förhållandet till annan stat eller mellan- folklig organisation. Att denna bestämning och kriteriet ”tjänst i utri-

• Sida 77
•  Original

Prop. 1974: 174 . 77

kesförvaltningen” i ganska stor utsträckning täcker samma område torde inte ge upphov till några komplikationer.

Också i fråga om bestämningen ”åliggande av betydelse för rikets sä- kerhet” hänvisar GLB till SOU 1963:7, s. 29 . Enligt de uttalanden som görs där avses med detta uttryck i första hand befattningar inom totalförsvarets olika grenar. Därjämte avses tjänster inom polis— och åklagarväsendet samt inom kommunikationsverken, i den mån befatt- ningshavaren har med hänsyn till rikets säkerhet betydelsefull arbets- uppgift. Också befattningarna i statsdepartementen sägs i stor omfatt- ning få föras hit. Det sägs vidare att arbetsuppgifter av angiven art un- dantagsvis kan förekomma även inom andra myndigheter.

Den av GLB använda bestämningen torde i huvudsak täcka behovet av att reservera tjänster för svenska medborgare på de områden som är känsliga från försvarssynpunkt. Den kan emellertid i ett hänseende ge upphov till tvekan. Man kan nämligen tänka sig tjänster som visserligen bara innefattar åligganden som knappast kan sägas i och för sig vara av betydelse för rikets säkerhet — maskinskrivning, stencildragning etc. — men som ändå kan medföra kännedom om förhållanden som är av stor betydelse från säkerhetssynpunkt. Lagtexten bör utformas så att det klart framgår att det ingår i regeringens kompetens att reservera också tjänster av senast nämnt slag för svenska medborgare. Jag föreslår där- för att bestämmelsen i Sth i denna del utformas så att den kommer att avse tjänst som kan medföra kännedom om förhållande av bety- delse för rikets säkerhet.

Dc nu diskuterade bestämningarna torde i allt väsentligt täcka beho— vet av att kunna reservera statliga tjänster för svenska medborgare. Man kan emellertid inte utesluta att det undantagsvis finns behov av att också i andra fall kunna utestänga utlänningar. Jag syftar på tjänster, som inte är hänförliga till någon av de hittills nämnda kategorierna men som kan medföra mera betydande insyn i det svenska kreditväsen- det och i det svenska näringslivet i övrigt. Tjänster av detta slag kan finnas vid sådana myndigheter som bankinspektionen, arbetarskydds- styrelsen och naturvårdsverket. Jag kan i sammanhanget nämna att riksbanksfullmäktige nyligen under åberopande av sådana synpunkter har uttalat sig för att i princip samtliga tjänster vid riksbanken bör vara förbehållna svenska medborgare. Mot bakgrund av det anförda förordar jag en bestämmelse som innebär att också tjänst som medför känne— dom om förhållande som rör betydelsefullt allmänt eller enskilt eko- nomiskt intresse kan förbehållas svensk medborgare.

9.6.2. Vissa särskilda frågor

De bestämmelser om begränsningar i utlännings tillträde till statlig tjänst som behövs i 8th kan, som GLB har föreslagit, lämpligen tas in i ett nytt andra stycke i 4 5. Detta nödvändiggör vissa redaktionella änd— ringar i paragrafen.

• Sida 78
•  Original

Prop. 1974: 174 . 73

En del särskilt betydelsefulla tjänster förbehålls för svenska medbor- gare direkt genom bestämmelser i nya RF (11 kap. 9 & tredje stycket). Vidare ger RF riksdagen full frihet att i lag ställa upp krav på svenskt medborgarskap för innehav eller utövande också av andra tjänster än de i RF angivna. Som exempel på en sådan lagregel utanför 5th har i det föregående nämnts föreskriften i 9 kap. 2 5 nya riksdagsordningen, att huvudsekreterare hos riksdagsutskott skall vara svensk medborgare.. Enligt min mening bör 4 & andra stycket Sth inledas med en erinran om de krav på svenskt medborgarskap för innehav av statstjänst som uppställs i RF och annan lag.

Jag har tidigare nämnt att tjänsterna i regeringskansliet i betydande utsträckning bör reserveras för svenska medborgare och jag har med an- ledning härav föreslagit att regeringen skall få en generell behörighet att besluta om detta. Det torde vara lika angeläget att också de tjänster som finns inrättade vid riksdagen i huvudsak förbehålls för svenska medbor- gare. Det kan emellertid självfallet inte ankomma på regeringen att be- sluta om dessa tjänster liksom inte heller om tjänsterna vid riksdagens verk. I den mån riksdagen inte vill reglera frågan om tillträde till dessa tjänster genom generella föreskrifter i lågform, kan en lämplig lös- ning vara att riksdagen genom en särskild lagbestämmelse överlämnar åt riksdagens förvaltningskontor att genom generella föreskrifter eller i särskilda fall ställa upp krav på svenskt medborgarskap för innehav eller utövande av tjänst vid riksdagen eller dess verk. En lagregel av detta slag kan emellertid av tekniska skäl inte inarbetas i 5th, eftersom den skulle bryta mot den systematik som kommer till uttryck i ”förvand- lingsregeln” i 2 &. Det får enligt min uppfattning ankomma på riksdagen att själv avgöra hur denna fråga bör lösas.

Som jag redan har nämnt bör bestämmelserna om regeringens kompe- tens att förbehålla vissa tjänster för svenska medborgare utformas på så sätt att regeringen kan dels besluta generella föreskrifter i ämnet, dels besluta i enskilda fall. Jag vill erinra om att regeringen på grund av RF:s regler om dispensmakten (11 kap. 12 % RF) kan besluta att en tjänst skall besättas med en utlänning, även om tjänsten genom en ge- nerell föreskrift beslutad av regeringen skulle vara förbehållen svenska medborgare.

9.7. Prövning av frågor om entledigande, avstängning och läkarunder- sökning av ordinarie domare

9.7.1. Allmänna synpunkter

1974 års RF innehåller föreskrifter som syftar till att trygga ordinarie domares ställning och därigenom slå vakt om domarkårens självständig- het och oberoende. Föreskrifterna, som återfinns i 11 kap. 5 & och ]2 kap. 8 5, är av två slag. Dels finns bestämmelser som materiellt begrän—

• Sida 79
•  Original

Prop. 1974: 174 ' 79

sar möjligheten att skilja en ordinarie domare från tjänsten. Dels finns regler som föreskriver rätt till domstolsprövning av beslut om mera be— tydande ingrepp i domares ställning.

Närmare bestämt innebär de processuellt betonade föreskrifterna att ordinarie domare, varmed förstås annan domare än sådan som har för- ordnats på viss tid eller tills vidare, alltid skall kunna få till stånd dom- stolsprövning av frågor om skiljande från tjänsten, om avstängning från tjänsteutövningen och om åläggande att undergå läkarundersökning. Gäller saken ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten, prövas målet av högsta domstolen som första instans, varvid talan skall väckas av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern.

Föreskrifterna i 11 kap. 5 5 och 12 kap. 8 & RF utformades från den utgångspunkten att ämbetsansvarskommitténs förslag (SOU 1969: 20 och 1972: 1) till nytt sanktionssystem för offentliga funktionärer i sina huvuddrag skulle leda till lagstiftning. Förslaget innebär bl. a. att alla tvister om det offentliga anställningsförhållandet skall kunna dras inför domstol som tvistemål mellan arbetsgivare och arbetstagare, alltså även tvister om skiljande eller avstängning från tjänsten och om läkarunder- sökning.

Ett förslag till reformering av tjänstemannarätten, baserat på ämbets- ansvarskommitténs betänkanden, väntas bli förelagt riksdagen under 1975 års riksmöte. Ny lagstiftning i ämnet kan träda i kraft tidigast den 1 januari 1976, dvs. ett år efter det att den nya RF har börjat tillämpas.

Nu gällande lagstiftning vid sidan om grundlagen uppfyller delvis inte RF:s föreskrifter om domstolsprövning av vissa anställningsfrågor som gäller ordinarie domare. Av den redogörelse i ämnet som jag har lämnat i det föregående ( avsnitt 8.3 ) framgår sålunda i huvudsak följande. Bc- slut om entledigande av ordinarie domare i samband med pensionering kan inte alltid hänskjutas till prövning av domstol. Möjlighet till dom— stolsprövning föreligger inte i fråga om beslut om avstängning från tjänsten vid sjukdom och jämförliga förhållanden eller beträffande be- slut om läkarundersökning. Föreskrifterna i RF om prövning direkt i högsta domstolen av hithörande frågor som gäller justitieråd eller rege- ringsråd tillgodoses bara i begränsad omfattning genom gällande lag— stiftning.

Under sådana omständigheter har frågan uppkommit huruvida provi- soriska lagstiftningsåtgärder bör vidtas i väntan på att det nya sanktions- systemet för statliga tjänstemän genomförs.

En möjlighet kunde vara att helt enkelt hänvisa till att grundlagsreg- lcrna om domstolsprövning såsom överordnade vanlig lag är direkt till- lämpliga, oavsett innehållet i den vanliga lagstiftningen. De aktuella be— stämmelserna i RF torde emellertid i huvudsak förutsätta att närmare bestämmelser ges i vanlig lag och ha till främsta syfte att styra innehål—

• Sida 80
•  Original

Prop. 1974: 174 80

let i sådan lag. Under alla omständigheter skulle frågan om relationen mellan t. ex. vissa regler i Sth och RF komma att bereda rättstillämp- - ningen mycket stora svårigheter.

Med hänsyn till det sagda och till den principiella betydelsen av att författningar på lägre nivå än grundlag står i överensstämmelse med grundlagsföreskrifterna anser jag att man, i vart fall såvitt gäller ordina- rie domare i allmänhet, inte kan underlåta att med verkan redan fr.o.m. den 1 januari 1975 anpassa den vanliga lagstiftningen till de grundlagskrav som gäller enligt den nya RF.

Angående justitieråd och regeringsråd förefaller det emellertid för- svarligt att — för den korta tid som det här av allt att döma är fråga om —— ge avkall på en fullständig samordning mellan vanlig lag och grund- lagsföreskrifterna. Bl.a. kan åberopas att bestämmelserna i 12 kap. 8 % RF delvis är direkt tillämpbara utan att motsättningen till annan lag- stiftning behöver vålla några problem.

En tillämpning av de angivna riktlinjerna föranleder till en början konstaterandet att någon ändring f. n. knappast behöver göras i reglerna om avsättning och suspension. Dessa regler tillgodoser kravet på dom- stolsprövning såvitt gäller domare i allmänhet. Att de — som fallet är — inte undantagslöst går att förlika med föreskriften om prövning direkt i högsta domstolen av frågor om entledigande och avstängning av justitie- råd och regeringsråd saknar praktisk betydelse.

Efter att ha samrått med chefen för socialdepartementet föreslår jag att lagen (1955 : 261) om avstängning av domare kompletteras så att den blir tillämplig också på domare i försäkringsdomstolen. Härefter är rät- ten till domstolsprövning av fråga om avstängning av ordinarie domare vid misstanke om brott garanterad. Däremot anser jag att en särregle- ring i lagen beträffande justitieråd och regeringsråd, vilka i och för sig omfattas av avstängningslagen, bör kunna anstå till dess reformen an- gående ämbetsansvaret genomförs.

Det återstår att ta ställning till den procedur som Sth och därtill an- slutande föreskrifter anvisar för prövning av frågor om entledigande i samband med pensionering, om avstängning vid sjukdom m. m. och om läkarundersökning. Denna procedur svarar bara i vissa fall mot vad den nya RF kräver angående behandlingen av ordinarie domare. I denna del bör därför genomföras en provisorisk anpassning till grundlagsbe- stämmelserna.

9.7.2 Entledigande i samband med pensionering, avstängning vid sjuk- dom och läkarundersökning enligt statstjänstemannalagen Den lagtekniska lösningen För den provisoriska regleringen av de tjänstemannarättsliga frågor- na står två alternativa lagtekniska lösningar till buds. Avvikelserna från Sth:s principer och systematik skulle bli minst,

• Sida 81
•  Original

Prop. 1974: 174 81

om man valde metoden att, där det behövs, decentralisera beslutande- rätten i fråga om entledigande i samband med pensionering, avstäng- ning och läkarundersökning från regeringen till annan myndighet, var- vid fullföljd mot myndighetens beslut kom att ske hos förvaltningsdom- stol.

Det angivna tillvägagångssättet kan emellertid kritiseras. Åtskilliga svårigheter knyter sig sålunda till valet av ny beslutsinstans. Bl. a. kom- pliceras bilden genom tillkomsten av domstolsväsendets centralmyndig- het vid halvårsskiftet 1975. Risk finns att man med denna metod till större eller mindre del nödgas flytta uppgifterna att besluta om entledi- gande i samband med pensionering, avstängning och läkarundersökning både den 1 januari 1975, den 1 juli 1975 och den 1 januari 1976, då det nya sanktionssystemet kan antas bli genomfört. Detta skulle leda till en oacceptabel ryckighet i regleringen.

Mot denna bakgrund synes det vara att föredra att åstadkomma den grundlagstryggade domstolsprövningen genom att redan den 1 januari 1975 tillåta civilprocessuell prövning av hithörande frågor. Förslaget in- nebär endast ett föregripande av en ordning som med ganska stor så- kerhet kommer att gälla för alla statstjänstemän fr. o. m. år 1976. En ci- vilprocessuell prövning av tvingande regler om anställnings upphörande har f. ö. redan vunnit insteg på statstjänstemannarättens område, nämli- gen såvitt gäller uppsägningstvister. Detta inslag förstärks, om — som jag har föreslagit i det föregående — LAS:s regler om turordning vid upp- sägning i princip utsträcks också till det statliga området. En särskild fördel med den nu diskuterade lösningen är att den utan större svårighet kan göras tillämplig också på justitieråd och regeringsråd.

Under åberopande av det anförda föreslår jag att de ändringar i Sth som betingas av reglerna i den nya RF om domstolsprövning av frågor om domares ställning grundas på en lösning av innebörd att frågorna kan bli föremål för prövning i civilprocessuell ordning.

Den närmare utformningen av förslaget

De särskilda föreskrifterna om prövning i civilprocessuell ordning av tvister om entledigande i samband med pensionering m.m. bör begrän— sas till att gälla ordinarie domare. De bör å andra sidan inbegripa alla beslut om entledigande i samband med pensionering av ordinarie do- mare, alltså även sådana beslut som f.n. kan överklagas hos förvalt- ningsdomstol. Föreskrifterna återfinns i förslaget till ändring i Sth i 27, 51 och 52 åå.

Som jag har angivit förut bör alla tvister om uppsägning av tjänste- man handläggas enligt LRA. Samma ordning bör tillämpas för tvister om entledigande i samband med pensionering, avstängning eller läkar- undersökning av ordinarie domare i allmänhet. Detta innebär att arbets- domstolen som enda instans handlägger mål där organiserad domare

• Sida 82
•  Original

Prop. 1974: 174 82

är part, medan mål som gäller oorganiserad domare tas upp av tingsrätt som första instans och av arbetsdomstolen som andra och sista instans. Mål som gäller justitieråd eller regeringsråd måste däremot i enlighet med föreskriften i 12 kap. 8 & RF prövas av "högsta domstolen. på talan av justitiekanslern eller någon av riksdagens ombudsmän.

Det torde beträffande fallen av entledigande i samband med pensio— nering stå klart att hänvisningen till LRA (51 5 Sth) gäller endast mål där staten-arbetsgivaren mot domarens bestridande hävdar att avgångs- skyldighet föreligger. Frågor om pensionsförmåner faller utanför LRA:s tillämpning. så länge de är reglerade i författning och inte genom avtal (1 kap. 2 & andra stycket LRA). '

Beträffande de bestämmelser i LRA som blir tillämpliga på nu ifråga- varande tvister kan särskilt hänvisas till 1 kap. 3 & om avgörande av skiljemän, till 4 kap. 5 _S om befogenhet för förening av arbetstagare att vid arbetsdomstolen kära för medlem och till 5 kap. 2 'g' om kvittning av rättegångskostnad. Jag vill också nämna att de av mig föreslagna nya reglerna i 52 :S Sth och 4 kap. 7 & LRA (se avsnitt 9.4) är tillämp- liga. Det innebär att den som vill väcka talan vid arbetsdomstolen i en tvist om entledigande i samband med pensionering, avstängning eller läkarundersökning av domare är skyldig att bereda motparten tillfälle till särskild överläggning i frågan och att arbetsdomstolen inte får ta upp saken till prövning förrän käranden har visat att han har tagit så- dant initiativ.

Enligt lagen (1965: 276) om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut får arbetstagare inte anföra besvär mot of- fentlig arbetsgivares beslut rörande hans arbets- och anställningsvillkor, om talan i saken skall handläggas enligt LRA. Enligt min mening saknas anledning att göra undantag från inskränkningslagen, när fråga är om tvister om domares ställning. I gengäld skall naturligtvis domaren kunna få det administrativa beslutet överprövat i full omfattning i tvistemål. Uttryckliga föreskrifter föreslås därför (53 & Sth) om att beslut om ent- ledigande i samband med pensionering och om läkarundersökning inte får leda till verkställighet så länge frågan om domstols prövning ännu står öppen. Jag föreslår dock den modifikationen i fråga om annan do- mare än justitieråd eller regeringsråd att domstolen interimistiskt skall kunna förklara att anställningen har upphört, när tjänstemannen har uppnått den ålder då han senast är skyldig att avgå med pension. Be- träffande beslut om avstängning, vilka såvitt gäller domare i allmänhet liksom f. n. bör kunna verkställas omedelbart, framgår omfattningen av domstolens befogenhet i målet av en föreskrift (53 & tredje stycket Sth) om rätt att interimistiskt häva verkställigheten. Härav kan utläsas att domstolen i sitt slutliga avgörande är befogad att upphäva avstäng- ningsbeslutet.

Tjänsteman, som är missnöjd med beslut enligt 8th om skiljande

• Sida 83
•  Original

l'rop. 1974: 174 83

från tjänsten etc., måste f. n. själv ta initiativ till omprövning av beslutet, i den mån klagomöjlighet alls föreligger. Anledning saknas att nu bc- träffande tvister som gäller domare i allmänhet införa någon annan ord- ning. Det bör alltså ankomma på domare, som inte vill böja sig för be- slut om entledigande i samband med pensionering, avstängning eller lä— karundersökning, att väcka talan mot staten. När det gäller beslut om entledigande i samband med pensionering eller om läkarundersökning kan man inte undvara en tidsfrist, inom vilken talan skall väckas. Under beaktande bl. a. av de föreslagna nya föreskrifterna i 52 ä 5th och i 4 kap. 7 & LRA om skyldighet för käranden att ta initiativ till överlägg- ning med motparten innan talan väcks föreslår jag att fullföljdstidcn bestäms till fyra veckor från den dag'då domaren fick del av beslutet (53 5 Sth). I fråga om beslut om avstängning synes däremot behov inte föreligga att uppställa någon fullföljdsfrist. Avstängning har nämligen interimistisk karaktär och kan enligt 27 5 Sth verkställas omedelbart.

Vad som har sagts nu om initiativ till domstolsprövning och om tale- frister har avsett ordinarie domare i allmänhet. Beträffande justitieråd och regeringsråd gäller enligt 12 kap. 8 & RF att talan skall väckas av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern. En erinran härom görs i Sl. & första stycket 5th enligt förslaget. Jag har med tanke på sakens ringa praktiska vikt funnit det överflödigt att tynga lagtexten med en föreskrift om viss tid inom vilken JO eller JK måste väcka talan. Av ett motivuttalande till 12 kap. 8 & RF (prop. 1973: 90 s. 442 f) framgår att administrativt beslut om entledigande, avstängning eller läkarundersök— ning av justitieråd eller regeringsråd inte utan domarens samtycke får gå i verkställighet förrän högsta domstolen har fastställt beslutet. Denna ordning bekräftas, såvitt gäller beslut om entledigande i samband med pensionering eller om läkarundersökning, av de förut nämnda föreskrif- terna i 53 5 Sth. Såvitt angår beslut om avstängning krävs en särregel för justitieråden och regeringsråden, eftersom den allmänna regeln, som förut nämnts, är den att beslut om avstängning har omedelbar verkan. Undantagsregeln beträffande justitieråd och regeringsråd föreslås få sin plats i 27 & Sth.

9.8. Formella ändringar i anslutning till 1974 års regeringsform, m.m.

Jag begagnar detta tillfälle till att föreslå en del formella ändringar i Sth, de flesta föranledda av den nya RF:s införande. Åtskilliga av änd- ringarna är av rent terminologisk eller redaktionell natur och behöver inte motiveras särskilt. Några ändringar har jag dock ansett mig böra kommentera i korthet.

I 2 & föreskrivs f. n. att i fråga om tjänsteman hos riksdagen eller dess verk de befogenheter som enligt 8th tillkommer konungen skall ut- övas av riksdagen eller organ som riksdagen bestämmer. I paragrafen åsyftas dels befogenhet att besluta föreskrifter, dels befogenhet att be-

• Sida 84
•  Original

Prop. 1974: 174 84

sluta i enskilda fall. Riksdagen kan emellertid direkt på grund av RF besluta sådana föreskrifter som avses i paragrafen. Det räcker därför att säga att regeringens befogenheter att meddela generella regler inte sträcker sig till riksdagsförvaltningens område. Detta följer visserligen redan av bestämmelsen i 8 kap.. "13 å andra stycket RF, men kan be- höva upprepas till undvikande av missförstånd. Vad därefter gäller bc- slut i det särskilda fallet framgår av 11 kap. 8 & RF att riksdagen som sådan inte får utöva beslutanderätten. I denna del bör därför före- skrivas att beslutsbefogenheten inom riksdagsförvaltningen tillkommer organ, som riksdagen utser.

10 & tredje stycket 5th upptar såvitt gäller justitieräds och regerings- råds allmänna åligganden i tjänsten en hänvisning till vad som före— skrivs i RF — dvs. 1809 års RF — och med stöd därav meddelade för- fattningar. Några föreskrifter om. justitieråds och regeringsråds allmänna åligganden kan emellertid inte anses vara upptagna i den nya RF. Med hänsyn härtill och då hinder inte heller i övrigt möter, bör tredje stycket slopas.

I 29 å andra stycket 5th ges f.n. en hänvisning till föreskrifter i 1809 års RF angående skiljande: från tjänsten av justitieråd eller rege— ringsråd på grund av ämbetsbrott eller efter anmälan av riksdagen. Hän- visningen har motiverats dels av att frågan om avsättning enligt 1809 års RF såvitt gällde tjänstebrott skulle prövas av riksrätten, dels av det i samma RF angivna institutet opinionsnämnden (prop. 1970: 72 s. 89 och 96). Då den nya RF saknar motsvarighet till dessa bestämmelser. torde andra stycket kunna utgå.

I första stycket av 39 % Sth, som i förslaget till ändring i lagen har betecknats 50 &, föreskrivs f.n. att rätten att föra talan mot myndighets beslut enligt Sth eller enligt bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen inte får inskränkas. Jag föreslår att stycket jämkas så att det uttryckligen framgår dels att förbudet mot inskränkning gäller rätten att föra talan genom besvär, dels att förbudet gäller, om inte annat före- skrivs i lag. Med lag åsyftas här främst lagen om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut.

Vissa formella ändringar föreslås också i nyssnämnda lag, i kommu- naltjänstemannalagen och i lagen (1965: 276) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m.

Samtliga av mig förordade lagändringar bör träda i kraft den 1 ja- nuari 1975. En del särskilda övergångsbestämmelser föreslås dock.

10. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga förslagen till

• Sida 85
•  Original

Prop. 1974: 174 85

1. lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),

2. lag om ändring i lagen (1974: 359) om ändring i statstjänstemanna- lagen (1965: 274),

3. lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965 : 275),

4. lag' om ändring i lagen (1965: 276) om inskränkning i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut,

5. lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister,

6. lag om ändring i lagen (1974: 354) om ändring i lagen (1955: 261) om avstängning av domare,

7. lag om ändring i lagen (1965: 576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hcmställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

• Sida 86
•  Original

Prop. 1974: 174

Innehållsf örteekning

Propositionen

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................

Lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274) ................................................ 2 Förslag till lag om: ändring i lagen (1974: 359) omändring i statstjänstemannalagen (1965: 274") ...................... 3 Förslag till lag om ändring i kommunaltjänstemannalagen (1965:275) .......................................... 4 Förslag till lag om ändring i lagen (1965: 276") om inskränk- . ning i rätten att föra talan mot offentlig arbetsgivares beslut . . 5 Förslag till lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister ........................................ 6 Förslag till lag om ändring i lagen (1974: 354) om ändring i lagen (1955: 261) om avstängning av domare ............ 7 Förslag till lag om ändring i lagen ("1965: 576) om ställföre- trädare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar rn. m. . . . . Utdrag av statsrådsprotokollct den 30 oktober 1974 ............ 1 2

b.)

xIG'XUI

Inledning ............................................ Den offentliga sektorn och anställningsskyddct .............. 2.1 Gällande ordning .................................. 2.2 Anpassningsfrågor .................................. Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist, m. m. . . . . 3.1 Gällande ordning .................................. 3.2 Lagen om anställningsskydd .......................... 3.3 Senare utredningsförslag och remissyttranden över detta . . Företrädesrätt till ny anställning, m.m. .................... 4.1. Gällande ordning .................................. 4.2 Lagen om anställningsskydd .......................... Särskild överläggning i avtalsförbjuden tvistefråga .......... Prövning av tidsbegränsat förordnande på statlig tjänst ........ Utlännings tillträde till offentlig tjänst .................... 7.1 Gällande ordning .................................. 7.2 1974 års regeringsform .............................. 7.3 Grundlagberedningen .............................. Prövning av frågor om entledigande, avstängning och läkarun- dersökning av ordinarie domare .......................... 8.1 Gällande rätt vid sidan om grundlagen ................ 8.2 1974 års regeringsform .............................. 8.3 Gällande rätts överensstämmelse med 1974 års regerings-

form ............................................ 8.4 Ämbetsansvarskommittén m.m. ...................... 8.5 Ccntralmyndighet för domstolsväsendet ................ Föredraganden ........................................ 9.1 Den offentliga sektorn och anställningsskyddet, m.m. . . . .

9.2 Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist, m.m.

9.2.1 Allmänna synpunkter .......................... 9.2.2 Bestämning av uppsägningskretsen ................

86

13 13. 14 15

16 17 17 19 19 22 26 26 26 29 32 32 32 36 36 37 37 38 39

40 40 43

44 45 46 46 46 50 50 52

• Sida 87
•  Original

Prop. 1974: 174

9.3

9.4 9.5 9.6

9.7

9.8

9.2.3 Bestämning av tjänstemans plats inom uppsägnings-

kretsen . ...................................... 9.2.4 Särskilt skydd för partiellt arbetsföra ............ 9.2.5 Omplaceringsansvaret .......................... 9.2.6 Frågan om ogiltigförklaring av uppsägning som stri-

der mot turordningsregel och om talan mot uppsäg—

ningsbeslutet .................................. 9.2.7 Permittering .................................. 9.2.8 Den lagtekniska lösningen ...................... Företrädesrätt till ny anställning (återanställningsrätt), m. m. 9.3.1 Allmänna synpunkter ........... ' ............... 9.3.2 Bestämning av återanställningskretsen ............ 9.3.3 Bestämning av återanställningsberättigads plats inom

kretsen . ...................................... 9.3.4 Återanställningsrätten vid omplacering m.m. och vid

tjänsteförening ................................ 9.3.5 Förfarandet vid anmälan av anspråk på återanställ-

ningsrätt, m. m. ................................ 9.3.6 Ledigkungörande m.m. ........................ 9.3.7 Talan mot beslut som strider mot företrädesregel .. 9.3.8 Den lagtekniska lösningen ...................... Särskild överläggning i avtalsförbjuden tvistefråga ...... Prövning av tidsbegränsat förordnande på statlig tjänst . . . . Utlännings tillträde till offentlig tjänst ................ 9.6.1 Allmänna synpunkter .......................... 9.6.2 Vissa särskilda frågor .......................... Prövning av frågor om entledigande. avstängning och läkar- undersökning av ordinarie domare .................... 9.7.1. Allmänna synpunkter .......................... 9.7.2 Entledigande i samband med pensionering, avstäng-

ning vid sjukdom och läkarundersökning enligt stats-

tjänstemannalagen ............................ Formella ändringar i anslutning till 1974 års regeringsform, m. m. ............................................

10 Hemställan . ..........................................

MARCUS BOKTRÅTOCKHOLM 1974 740487

87

54 56 57

59 62 62 63 63 65

66

66

68 68 69 70 70 71 72 72 77

78 78

80

• Sida 88
•  Original