AD 1994 nr 55

Parter:

Byggförbundet; Svenska Byggnadsarbetareförbundet

Nr 55

Byggförbundet

mot

Svenska Byggnadsarbetareförbundet.

Mellan Byggförbundet och Svenska Byggnadsarbetareförbundet (SBAF) gäller kollektivavtal (byggnadsavtalet).

Skanska Entreprenad AB (Skanska) är ett rikstäckande byggföretag, som är organiserat i sju dotterbolag. Skanska Väst AB (bolaget) är ett av dessa regionala bolag och det är genom medlemskap i Byggförbundet bundet av byggnadsavtalet.

SBAF:s medlem P-A.N. har varit anställd hos bolaget som byggnadsarbetare. I maj 1992 blev han uppsagd på grund av arbetsbrist och uppsägningstiden gick ut den 24 juni 1992. För tiden den 9 - 24 juni var han beviljad tjänstledighet för att kunna bevista fotbolls-EM. På kvällen den 4 juni skadade sig P-A.N. och dagen därpå anmälde han skadan till bolaget. Bolaget har betalat sjuklön till P-A.N. för fredagen den 5 juni men inte för tiden därefter.

Enligt SBAF har P-A.N.s sjukanmälan automatiskt avbrutit eller tagit över tjänstledigheten och P-A.N. har därför rätt till sjuklön även för tiden t.o.m. den 18 juni, eftersom han var sjuk under denna period.

Byggförbundet däremot har gjort gällande att P-A.N. inte ensidigt kan upphäva den överenskommelse som träffats om tjänstledighet. På grund härav och då tjänstledigheten inte var förenad med rätt till lön anser Byggförbundet att han inte har rätt till ytterligare sjuklön.

Tvisten har inte kunnat lösas vid tvisteförhandlingar. Byggförbundet har för att bolaget skall undgå betalningsskyldighet enligt 35 § medbestämmandelagen väckt talan och yrkat att arbetsdomstolen fastställer att P-A.N. ej är berättigad till sjuklön från arbetsgivaren för tjänstledighetsperioden fr.o.m. den 9 juni t.o.m. den 18 juni 1992.

SBAF har bestritt yrkandet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Arbetsdomstolen har med stöd av 4 kap. 10 § tredje stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister företagit målet till avgörande utan huvudförhandling.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Byggförbundet

P-A.N. ansökte den 25 maj 1992 om tjänstledighet utan lön för perioden fr.o.m. den 9 juni t.o.m. 24 juni för att kunna bevista fotbolls-EM. Bolagets personalsamordnare B.K. tillstyrkte tjänstledigheten och förklarade att bolaget skulle tillsätta en ersättare för den aktuella perioden. Bolaget tillmötesgick alltså P-A.N.s önskemål om ledighet. Under kvällen den 4 juni skadades P-A.N. under sin fritid. I samband med att P-A.N. besökte arbetsplatsen den 5 juni för att hämta sina personliga tillhörigheter inför anställningens upphörande anmälde han sin skada. Något upphävande av överenskommelsen om tjänstledighet gjordes inte vid detta tillfälle. Bolaget utbetalade sjuklön för fredagen den 5 juni, eftersom P-A.N. skulle ha arbetat den dagen. För resterande arbetsdagar har någon sjuklön inte utgetts, eftersom frånvaroorsaken då var tjänstledighet utan lön. Därefter förekom ingen kontakt mellan P-A.N. och bolaget förrän efter tjänstledighetens utgång. P-A.N. fullföljde syftet med ledigheten i enlighet med de ursprungliga planerna.

Syftet med bestämmelserna i sjuklönelagen (1991:1047) är att ge en arbetstagare en lagstadgad rätt att under de första fjorton dagarna av varje sjukdomsfall behålla viss del av den lön och andra anställningsförmåner som han skulle ha fått om han fullgjort sina arbetsuppgifter. Lagen förutsätter således för rätt till sjuklön att arbetstagaren har gått miste om en tänkt ersättning till följd av nedsättningen av arbetsförmågan. Detta framgår också av § 3 e 1 i byggnadsavtalet där det sägs att "Sjuklön utges endast för tid arbetstagaren skulle ha utfört arbete under sjuklöneperioden". Av förarbetena till sjuklönelagen (prop. 1990/91:181) framgår också att sjuklön även bör betalas ut under olika former av ledigheter för den anställde, dock under förutsättning att ledigheten är förenad med rätt till lön. I likhet med vad som gäller för uppsägnings- och permitteringslön enligt anställningsskyddslagen ger sjukdom alltså under ledighet rätt till sjuklön endast i den omfattning som ledigheten är förenad med rätt till lön, t.ex. ledighet för ett fackligt uppdrag enligt föreskrifterna därom. På motsvarande sätt ersätts sjukdom under permittering endast om permitteringslön skulle ha utgetts. En konsekvens härav blir att sjukdom under semester medför rätt till sjuklön endast om arbetstagaren uppbär semesterlön och enligt semesterlagens föreskrifter begär att sjukdag inte skall räknas som semesterdag. För sådan dag torde sjuklönen kunna beräknas på den semesterlön som annars skulle ha utgetts. Begärs inte ändrad semesterförläggning, t.ex. genom att någon sjukanmälan inte görs, aktualiseras inte sjuklön, eftersom semesterlön utges. Sjuklön skall därför inte utges för sådan tid. Byggnadsavtalet saknar särskilda regler om den aktuella typen av frivillig tjänstledighet.

Byggförbundets grundinställning i rättsfrågan är att den av P-A.N. sökta och beviljade tjänstledigheten ligger fast enligt allmänna avtalsrättsliga principer. Varken ett ensidigt hävande eller en vanlig sjukanmälan torde rubba dessa principer. Några särskilda instruktioner eller formkrav för tjänstledighetens ingående finns inte.

SBAF

P-A.N. begärde i maj 1992 semesterledigt för perioden från och med tisdagen den 9 juni till och med fredagen den 19 juni 1992 för att kunna åka och se fotbolls-EM. Han var uppsagd på grund av arbetsbrist och skulle sluta sin anställning i bolaget onsdagen den 24 juni 1992. Hans semesteransökan avslogs emellertid. B.K., som är bolagets personalsamordnare, informerade P-A.N. om att han kunde få tjänstledighet utan lön om han dessutom avstod från de tre sista arbetsdagarna av sin uppsägningstid. P-A.N. accepterade detta. P-A.N. har således fått en form av påtvingad tjänstledighet. Den blankett som bolaget använder för ledighetsansökan gäller för all ledighet. Den sökande preciserar inte vilken typ av ledighet det rör sig om. Bolaget bestämmer sedan vilken typ av ledighet som kan beviljas. På blanketten finns ingen information eller upplysning om vilka regler som gäller för tjänstledighet. Byggnadsavtalet saknar regler för tjänstledighet. Inte heller finns det någon lagstiftning gällande den aktuella frågan.

När tjänstledigheten beviljades uppställde bolaget inte några särskilda villkor för hur den skulle kunna avbrytas. Det har inte heller träffats någon överenskommelse mellan parterna med sådant innehåll. Den sjukanmälan som P-A.N. gjorde den 5 juni 1992 bröt automatiskt överenskommelsen om tjänstledighet. Dennes anmälan skall betraktas som en aktiv åtgärd som både kan uppfattas som ett återkallande av tjänstledighetsavtalet och som en uppsägning av detsamma. Det kan inte krävas att en arbetstagare särskilt skall behöva påpeka i samband med en sjukanmälan att han avbryter sin tjänstledighet, i synnerhet inte när bolaget inte har gett några instruktioner om att något sådant villkor skulle gälla för tjänstledigheten. När någon särskild överenskommelse inte har träffats om innehållet i ett avtal om tjänstledighet - förutom om själva ledigheten - innebär avtalet att arbetstagaren har rätt dels att över huvud taget inte påbörja ledigheten, dels att avbryta ledigheten. I det aktuella fallet hade det bort ankomma på bolaget, såsom varande den part som ensidigt dikterade villkoren för avtalet, att reglera vad som skulle gälla. Eventuella oklarheter måste gå ut över den part som har uppställt avtalsvillkoren.

Frågan i målet gäller således inte i första hand en tolkning av lagens och byggnadsavtalets bestämmelser om sjuklön utan rör frågan om en arbetstagare har rätt att avbryta en tjänstledighet eller att välja att inte påbörja en tjänstledighet som han har träffat en överenskommelse om med arbetsgivaren i ett fall där arbetsgivaren ensidigt har bestämt att det rör sig om tjänstledighet utan lön och där det från arbetsgivarens sida inte har uppställts några särskilda villkor utöver detta för avtalet om tjänstledighet.

SBAF gör således gällande att redan en sjukanmälan från den anställdes sida måste betraktas som ett återkallande eller en uppsägning av det ingångna tjänstledighetsavtalet. Skulle det föreligga tveksamheter på den punkten ankommer det på arbetsgivaren att genom frågor till den berörde arbetstagaren försöka utreda det korrekta förhållandet. När P-A.N. sjukanmälde sig sade arbetsgivaren inte någonting om att han inte skulle vara berättigad till sjuklön efter den 5 juni 1992. P-A.N.s anmälan innebar att han återkallade sin begäran om tjänstledighet, som inte ens hade påbörjats när sjukanmälan gjordes. Man kan uttrycka det så att det ingångna tjänstledighetsavtalet blev inaktuellt med anledning av den sjukanmälan som P-A.N. gjorde. Bolaget kan inte påtvinga P-A.N. att ta ut tjänstledigheten. Ett sådant påtvingande skulle i princip innebära ett kringgående av förbudet i 2 § sjuklönelagen som anger att avtal som innebär att arbetstagarens rättigheter enligt lagen upphävs eller inskränks är ogiltiga. Detta i vart fall så länge parterna inte har träffat någon överenskommelse om att arbetstagaren måste underrätta arbetsgivaren, eller varsla denne, viss tid innan han vill återgå till arbetet.

Domskäl

Frågan i målet är om en arbetstagare som beviljats tjänstledighet utan lön är berättigad till sjuklön sedan han anmält till arbetsgivaren att han blivit sjuk och sjukdomen infaller under den tid för vilken överenskommelsen om tjänstledighet träffats.

SBAF:s medlem P-A.N. beviljades i maj 1992 tjänstledighet för tiden den 9 - 24 juni 1992. Det är ostridigt att bolaget och P-A.N. endast avtalade om vilken tid tjänstledigheten skulle omfatta och att ledigheten inte skulle vara förenad med lön.

P-A.N. skadade sig torsdagen den 4 juni 1992. Han sjukanmälde sig dagen därpå i samband med ett arbetsplatsbesök. Parterna är överens om att P-A.N. vid det tillfället inte uttryckligen sade upp tjänstledighetsavtalet eller på annat sätt försökte bringa avtalet att upphöra. Inte heller förekom det någon kontakt mellan P-A.N. och bolaget under dennes ledighet fram till den 24 juni 1992.

Byggförbundet gör gällande att något upphävande av tjänstledigheten inte har skett och att P-A.N. inte är berättigad till sjuklön under den tid som tjänstledigheten varade, eftersom ledigheten inte var förenad med rätt till lön eller annan ersättning. Enligt Byggförbundet ligger den av P-A.N. sökta och beviljade tjänstledigheten fast enligt allmänna avtalsrättsliga principer och varken ett ensidigt hävande eller en vanlig sjukanmälan torde kunna rubba dessa principer.

SBAF gör gällande att P-A.N. sjukanmälan automatiskt avbrutit eller tagit över det aktuella tjänstledighetsavtalet och att P-A.N. därför har rätt till sjuklön, eftersom han har varit sjuk under den aktuella perioden. Enligt SBAF kan det inte krävas att en arbetstagare särskilt skall behöva påpeka att sjukanmälan skall avbryta tjänstledigheten. SBAF anser vidare att det åligger arbetsgivaren att ange de villkor som ett avtal om tjänstledighet är förenat med. Brister i detta avseende skall gå ut över arbetsgivaren. Vidare gör SBAF gällande att tjänstledigheten skall betraktas som en påtvingad sådan ledighet, eftersom P-A.N. ursprungligen ansökte om semester men inte beviljades sådan ledighet och det var bolaget som föreslog tjänstledighet.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Arbetsdomstolen har uppfattat det så att parterna i och för sig är överens om att sjukdomsfall vid tjänstledighet utan lön inte berättigar till sjuklön. Det tvisten rör är frågan om P-A.N.s sjukanmälan automatiskt avbröt eller tog över det tjänstledighetsavtal som han ingått med bolaget.

Arbetsdomstolen konstaterar inledningsvis att det enligt allmänna avtalsrättsliga principer normalt krävs en aktiv åtgärd för att få ett avtal att upphöra. Att uppfatta en sjukanmälan, som i sig har en självständig innebörd, som en uppsägning eller återkallelse av ett avtal om ledighet ter sig därför främmande. En arbetstagare som exempelvis har semester och som blir sjuk måste enligt 15 § semesterlagen (1977:480) särskilt begära att semesterledigheten skall avbrytas för att sjukdagen inte skall räknas som semesterdag och sjuklön kunna utgå. Det som skiljer semesterfallet från det nu aktuella fallet är dock att den tjänstledighet som P-A.N. erhöll, till skillnad mot vad som normalt gäller vid semesterledighet, inte är förenad med någon rätt till ersättning till arbetstagaren. Vidare innebär regleringen i semesterlagen en uttrycklig avvikelse i lag från principen att avtal skall hållas. Det är alltså inte möjligt för en part i ett avtalsförhållande att ensidigt bryta avtalet, om den inte finns särskilt rättsligt stöd för detta. Visserligen har förbundet påstått att P-A.N. blev påtvingad tjänstledigheten; han hade önskat få ta ut semester, men när bolaget inte var berett att tillmötesgå detta önskemål accepterade P-A.N. att ta ut tjänstledighet för den resterande delen av sin anställningstid. Vad som åberopats i denna del ger emellertid inte något stöd för att P-A.N. har påtvingats tjänstledigheten på ett sätt som gör att avtalet skulle vara ogiltigt; något sådant har för övrigt inte heller påståtts från förbundets sida. Förbundet har inte heller åberopat något stöd i lag eller avtal för att P-A.N. skulle ha rätt att ensidigt häva det ingångna avtalet om tjänstledighet.

Sammanfattningsvis kommer arbetsdomstolen därför fram till att förbundet inte visat att P-A.N. har rätt till sjuklön under den omtvistade tiden.

Med denna utgång i målet skall SBAF förpliktas ersätta Byggförbundet för rättegångskostnader. SBAF har överlämnat till domstolen att pröva Byggförbundets yrkande om ersättning för rättegångskostnader. Byggförbundet har begärt ersättning bl.a. för ombudsarvode med 17 000 kr, exkl. mervärdeskatt. Med hänsyn till målets omfattning och beskaffenhet och till att Byggförbundets ombud varit engagerat i tvistefrågan i vart fall sedan den centrala förhandlingen började den 17 december 1992 anser arbetsdomstolen att Byggförbundet skäligen får anses tillgodosett med en ersättning av 12 000 kr, exkl. mervärdeskatt, för ombudsarvode.